ANGÅENDE REGLERING AF TO B A KS RES K A TTN INGEN
Statens offentliga utredningar 1914:4
BETÄNKANDE
OCH
FÖRSLAG
ANGÅENDE REGLERING AF TO B A KS RES K A TTN INGEN
AFGIFNA
DEN 2 SEPTEMBER 1911
AF SÄRSKILDT UTSEDDA KOMMITTERADE
DEL I
STOCKHOLM 1911
ISAAC MARCUS’ BOKTR.-AKTIEBOLAG
Innehållsförteckning
Skrifvelse till statsrådet och chefen för kungl. finansdepartementet.......
Förslag:
Alternativ I: Förslag till förordning angående statsmonopol å tobakstill
verkningen
i riket ....................................................................
Förslag till förordning angående hvad iakttagas skall i afseende
å införande af statsmonopol å tobakstillverkningen
i riket ....................................................................................
Alternativ 11: Förslag till ändrad lydelse af rubriken »Tobak» i
tulltaxan ....................................................................................
Förslag till ändring i § 13 af gällande kungl. förordning
med tulltaxa för inkommande varor ....................................
Förslag till förordning angående stämpelafgift för cigarretter
och cigarrettobak .......................................................
Allmän motivering:............................................................................................
angående alternativ I ........................................................................
» » II .......................................................................
Speciella motiveringar:
till monopolförordningen ................................................................
» ersättningsförordningen ...........................................................
» cigarrettstämpelförordningen ....................................................
SID.
Y—VII
1—18
19-29
33
34
35—44
47
51-101
101-148
151-182
182-201
203-212
IV
Bilagor.
Bil. A. Utlåtande af professor P. O. Varenius angående statsmonopol
från statsrättslig synpunkt ........................................................... 215 — 221
Bil. B. Sammanfattning af kommerskollegii utredning angående den
svenska tobaksliandteringen år 1908 ............................................ 225 — 288
Bil. C. Utredning rörande tillämpning af vissa bestämmelser i 23 - 25 §§
i förslaget till förordning angående statsmonopol å tobakstillverkningen
i riket ............................................................................ 289 — 294
Bil. D. Af chefen för finansdepartementet remitterade framställningar
från enskilde ................................................................................... 295 — 304
Bil. E. Svenska tobaksfabrikantföreningens och Svenska cigarrfabrikantföreningens
yttranden angående specialmaskiner och specialverktyg
inom tobakshandteringen ................................................ 305 — 307
Särskild! yttrande af herr Jeansson ............................................................ 311 — 353
Bilagor till reservationen:
N:r 1. Utlåtande angående statens rätt att föreskrifva upphörande
med lagligen bedrifven näring, af professorn C. A.
Reuterskiöld.................................................................................. 354—360
N:r 2. Utlåtande i tobaksmonopolfrågan af professorn A. O.
Winroth........................................................................................... 361—369
N:r 3. Utdrag ur »Om tobaksfabrikanternas i Finland rättsställning
i förhållande till en på tobaksmonopolsystein grundad
skattelagstiftningsreform», af prokuratorn J. Grotenfelt ........ 370—378
Till Herr Statsrådet och Chefen för kungl. finansdepartementet.
Jämlikt Kungl. Maj:ts den 27 maj 1909 gifua bemyndigande har
herr statsrådet genom skrifvelse den 11 juni samma år uppdragit åt
undertecknade att verkställa utredning och uppgöra förslag till reglering
af tobaksbeskattningen i syfte alt vinna ett effektivare skatteresultat
än det, som ett af utsedde sakkunniga den 20 januari 1904 afgifvet
förslag enligt gjorda beräkningar skulle lämna, samt därvid särskilt
undersöka möjligheterna för ett, statens tobaksmonopol och eventuellt
uppgöra förslag i sådant syfte.
Kommitterade sammanträdde första gången in pleno den 11
juni 1909.
För fullgörande af det åt kommitterade gifna uppdraget visade
sig erforderligt, att en ingående statistisk-ekonomisk utredning blefve
verkställd angående tobaksindustrien och tobakshandeln i riket jämte i
samband därmed stående frågor. Tillsammans med chefen för Kungl.
Maj:ts och Rikets kommerskollegii afdelning för arbetsstatistik uppgjorde
kommitterade därför plan och utarbetade formulär för ifrågavarande
utredning, hvarefter kommitterade i skrifvelse den 14 juli 1909 till
chefen för finansdepartementet anhöllo, att kommerskollegium måtte bemyndigas
verkställa utredningen. I nådigt bref den 23 juli samma år
uppdrog Kungl. Maj:t åt kommerskollegium att i samråd med kommitterade
och för deras räkning verkställa utredningen. Sedan kommitterade
i män af behof under utredningens gång erhållit del af dess resultat,
meddelade kommerskollegium i skrifvelse till kommitterade den 29 april
innevarande år, att utredningen förelåg i tryckfärdigt skick.
VI
Genom remiss den 20 maj 1910 har af chefen för finansdepartementet
till kommitterade öfverlämnats en af svenska tobaksfabrikanter
till finansdepartementet ingifven framställning för att, i den mån densamma
icke knnde anses böra föranleda till särskilda hos Knngl. Maj:t
gjorda framställningar eller andra kommitterades åtgärder, tagas i öfvervägande
vid slutförandet af kommitterades uppdrag. Vidare hafva, för
att tagas i öfvervägande vid fullgörandet af det kommitterade meddelade
uppdraget, till kommitterade öfverlämnats genom remiss den 15
mars 1911 en framställning från Sveriges handelsresandeförening samt
genom remiss den 27 april 1911 en framställning från Sveriges kontoristförening,
båda ingifna till finansdepartementet. Samtliga dessa framställningar
afsågo vissa med eventuellt införande af ett statens tobaksmonopol
sammanhängande förhållanden och äro såsom bilagor fogade vid detta
betänkande.
Såsom särskildt sakkunniga hafva professorn i civilrätt vid Lunds
universitet, juris doktorn C. G. Björling samt professorn i statsrätt m. m.
vid Stockholms högskola, filosofie doktorn P. O. Varenius biträdt kommitterade
vid behandlingen af vissa frågor.
Sekreterargöromålen hos kommitterade hafva enligt herr statsrådets
förordnande bestridts af undertecknad Lambert-Meuller.
Kommitterade få härmed öfverlämna sitt betänkande innehållande,
jämte motiv och bilagor, alternativa förslag till tobaksbeskattningens
ordnande, nämligen dels förslag angående införande af statsmonopol å
tobakstillverkningen i riket dels ock — för det fall att öfvervägande
betänkligheter mot ett sådant sätt för frågans lösning skulle anses förefinnas
— förslag till höjda införseltullar å tobak och tobaksfabrikat
samt till stämpelskatt å cigarretter och cigarrettobak, att tillämpas jämte
accis å inom riket odlad tobak.
I och för det förstnämnda alternativet hafva utarbetats:
Förslag till förordning angående statsmonopol å tobakstillverkningen
i riket; samt
Förslag till förordning angående hvad iakttagas skall i afseende
å införande af statsmonopol å tobakstillverkningen i riket.
Det andra beskattningsalternativet innefattar:
Förslag till ändrad lydelse af rubriken »Tobak» i tulltaxan;
Förslag till ändring i § 13 af gällande kungl. förordning med
tulltaxa för inkommande varor; samt
Förslag till förordning angående stämpelafgift för cigarretter och
cigarrettobak.
VII
Med afseende å den i sistberörda beskattningsalternativ ingående
accisen å inom riket odlad tobak kafva kommitterade funnit det af
1904 års tobaksskattekommitté utarbetade författningsförslaget kunna
i all hufvudsak läggas till grund för eventuell lagstiftning i ämnet,
hvarför kommitterade icke uppgjort något nytt dylikt författningsförslag.
Kommitterade finna sig i detta sammanhang böra fästa uppmärksamheten
därå, att, såsom i motiverna på särskilda ställen påpekas, vid
eventuellt genomförande af kommitterades monopolförslag vissa ytterligare
bestämmelser och föreskrifter kräfvas utöfver dem, som innehållas
i de nu utarbetade författningsförslagen. Bland annat torde sålunda
erfordras ändring i gällande förordning angående utvidgad näringsfrihet
samt vissa ändringar i tullstadgan äfvensom lagstiftning rörande den
i 3 § 4 mom. af kommitterades förslag till ersättningsförordniog ifrågasatta
edgångsskyldighet för tobaksfabrikanter in. fl. ersättningsberättigade.
Speciella förslag i dessa hänseenden hafva kommitterade ansett sig icke
behöfva utarbeta, lika litet som kommitterade funnit sig böra på det
nuvarande utredningsstadiet uppgöra detaljerade förslag angående sättet
lör monopolets genomförande, organisationen af monopolets förvaltning
in. in. dylikt. Ytterligare torde böra uppmärksammas, att åtskilliga af
de i monopolförslaget förekommande tidsbestämningar hvila på den
förutsättning, att eventuellt förslag i ämnet komme att föreligga redan
vid 1912 års riksdag och att följaktligen, därest förslaget först senare
Iramkomme, däraf betingade ändringar i tidsbestämningarna påkallades.
Särskild! yttrande har afgifvits af undertecknad Jeansson.
De remitterade handlingarna återgå.
Stockholm den 2 september 1911.
ALEXIS HAMMARSTRÖM.
THEODOR W. JEANSSON. F. LAMBERT-MEULLER. PER NORDENFELT.
Alternativ 1
Förslag
till förordning angående statsmonopol å tobakstillverkningen
i riket
samt
till förordning angående hvad iakttagas skall i afseende å
införande af statsmonopol å tobakstillverkningen i riket.
3
Förslag
till
förordning .angående statsmonopol å tobakstillverkningen
i riket.
I Kap. Allmänna bestämmelser.
1 §•
Rättighet att inom riket tillverka tobaksvaror tillkommer uteslutande
staten.
2 §•
Införsel till riket af tobak och tobaksvaror må äga rum endast
för statens räkning, dock med de i 33 och 34 §§ nämnda undantag
beträffande färdiga tobaksvaror.
Efter tillstånd af Kungl. Maj:t må äfven annan än monopolet
till riket införa tobak för tillverkning af sådan vara, som i 10 §
2 mom. afses.
O C
° §•
Tobak, som icke är afsedd uteslutande till prydnadsväxt, må icke
inom riket odlas i annan ordning, än i denna författning sägs.
4
4 §•
Tobak i annan form än såsom färdig tobaksvara må icke utan
tillstånd af tobaksmonopolstyrelsen inom riket innebafvas af annan än
monopolet.
Utan hinder häraf må dock tobaksodlare under viss tid förvara
sin tobaksskörd, på sätt i 15 § sägs.
5 §•
Förvaltningen af statens tobaksmonopol handhafves af tobaksmonopolstyrelsen.
6 §•
Monopolstyrelsen låter enligt vederbörligen fastställda försäljningsgrunder,
efter livad här nedan sägs, tillhandahålla såväl vid monopolets
fabriker tillverkade som importerade tobaksvaror.
Handeln med sålunda från monopolstyrelsen inköpta tobaksvaror
är fri, under iakttagande af här nedan meddelade föreskrifter jämte
hvad i öfrigt gäller angående handel med tobaksvaror.
i §•
Specialmaskiner och specialverktyg för tillverkning af tobaksvaror
likasom cigarrettpapper och cigarretthylsor må till riket införas endast
för monopolets räkning.
Dylika specialmaskiner och specialverktyg må ej heller, utom i fall
som i 8 § afses, innebafvas af annan än monopolet.
8 §■
Tillverkning inom riket af i 7 § omförmälda specialmaskiner och
specialverktyg samt af cigarrettpapper och cigarretthylsor må äga
rum endast för monopolets räkning eller med Kungl. Maj ts tillstånd
för export.
. 9 §‘
Med tobaksvara förstås i denna förordning hvarje vara, som är
tillverkad af tobak eller däri tobak i någon form ingår; dock att det i
2 § stadgade förbudet mot införsel af tobaksvaror äger tillämpning
allenast försåvidt varan är afsedd eller ägnad till förbrukning af
människor.
Såsom tillverkning af tobaksvara anses enligt denna förordning
hvarje bearbetning af tobak äfvensom utstyrsel eller förpackning af
tobaksvara samt åsättande därå af namn eller beteckning, ägnad att
utmärka densamma såsom en särskild vara.
10 §.
1 mom. Utan hinder af det i 1 § stadgade förbud mot tillverkning
af tobaksvaror må enskild förbrukare för eget behof förfärdiga
cigarretter, försåvidt verktyg därvid ej användes.
2 mom. På pröfning af Kung!. Maj:t ankomme, om och under
hvilka villkor varor, i hvilka tobak ingår men som icke äro afsedda eller
ägnade till förbrukning af människor, må inom riket tillverkas af annan
än monopolet.
II Kap. Om tobaksodling.
n §•
Den, som vill inom riket odla tobak för annat ändamål än till
prydnad, skall hvarje år, då sådan odling ifrågakommer, före den 1
juli till monopolstyrelsen ingifva skriftlig anmälan i två exemplar enligt
fastställdt formulär, med noggrann uppgift på storleken och belägenheten
af hvarje särskild för ändamålet använd eller afsedd jordlott äfvensom
på de för den skördade tobakens förvaring under torkningen afsedda
lokaler.
Hvarje inskränkning i området för anmäld tobaksodling skall jämväl,
på sätt nu är sagdt, anmälas hos monopolstyrelsen eller den, som
enligt tillkännagifvande är dess ombud i orten. Ombyte af torkrum
skall på enahanda sätt i förväg anmälas.
Det ena exemplaret af ofvan omförmälda anmälningar, skall återställas
till den, som gjort anmälan, försedt med anteckning om dagen,
då anmälan skett; det andra behålles af monopolstyrelsen för att läggas
till grund för kontrollen och efterföljande granskning af de lämnade
uppgifternas riktighet.
6
Sedan tiden för odlingsanmälningars ingifvande utgått, skall
monopolstyrelsen till Kungl. Maj:ts befallningshafvande lämna uppgift
angående odlarna inom länet eller meddela, att odlingsanmälan från
länet ej inkommit.
12 §.
Erforderlig kontroll öfver tobaksodlingen i riket anordnas af monopolstyrelsen,
som jämväl handhar öfverinseendet å denna kontroll.
Kontrollpersonalen skall äga obehindradt tillträde till samtliga
tobaksodlingar och torkrum samt hafva rätt att af odlarna erhålla alla
för kontrollens utöfvande nödiga upplysningar.
Kontrollen bekostas af monopolet, dock att inom län, där icke
tobak odlas å minst fem hektar, odlare själf får vidkännas kontrollkostnaden.
13 §.
All skördad tobak skall förvaras i de anmälda torkrummen.
Omedelbart efter skördens afsilande skola tobaksstånden förstöras,
så att någon efterskörd ej kan ifrågakomma.
Nödigt antal fröplantor må dock kvarlämnas å fältet.
14 §.
All inom riket skördad tobak skall hembjudas monopolstyrelsen
till inköp, och skall tobaken, i den mån den icke inköpes af monopolstyrelsen,
under stadgad kontroll exporteras eller förstöras.
Hembudet skall ske snarast möjligt efter skörden, medan tobaken
ännu är i osvettadt tillstånd, och i hvarje fall före den 1 november.
Inom 14 dagar efter verkställdt hembud äger odlaren att från
monopolstyrelsen erhålla meddelande, huruvida inköp kommer att ske
samt till hvilket pris.
Före den 1 december skall odlaren meddela, huruvida han godkänner
det pris, monopolstyrelsen bjudit, och äger han i sådant fall att
vid tobakens aflämnande erhålla öfverenskommen betalning.
15 §.
Odlare, som inom behörig tid hembjudit sin tobaksskörd till
monopolstyrelsen, må, dock endast i de anmälda torkrummen, förvara
7
densamma, till dess den enligt monopolstyrelsens bestämmande skall
levereras, eller, i händelse den ej inköpts för monopolets räkning, under
så lång tid, som skäligen kan anses åtgå för vidtagande af i 14 § för
dydikt fall föreskrifven åtgärd.
Därest hembud icke gjorts inom behörig tid, vare odlaren underkastad
ansvar enligt 39 § 1 mom.
16 §•
Svettning af tobak må icke af odlare företagas med mindre monopolstyrelsen
därtill gifvit tillstånd.
17 §•
Tobaksodlare är skyldig ställa sig till efterrättelse de bestämmelser,
som för tillvaratagande af statsverkets rätt kunna blifva af
Kungl. Maj:t utfärdade, äfvensom de föreskrifter, monopolstyrelsen
eller vederbörande kontrollpersonal i enlighet med denna förordning eller
nämnda bestämmelser meddelar.
18 §.
Åger annan än den, som gjort odlingsanmälan, del i den odlade
tobaken eller öfvertnges tobaksplantering före skörden af annan än den,
som gjort anmälan, äro båda att anse såsom odlare och i lika mån
ansvariga för fullgörandet af skyldigheter, som enligt denna förordning
åligga tobaksodlare.
III Kap. Om fabrikationen och monopolets försäljningspris.
19 §.
All statens tillverkning af tobaksvaror äger rum
fabrikslokaler.
monopolets
20 §.
Antalet fabriker och dessas förläggning till skilda orter inom riket
bestämmes af Kungl. Maj:t, efter förslag af monopolstyrelsen, med hänsyn
till hvad under rådande förhållanden är för monopolet lämpligt.
8
21 §.
Monopolet frikallas från utgörande af skatt och andra allmänna afgifter
till staten; beträffande tullafgifter dock endast såvidt fråga är
om införsel af färdiga tobaksvaror.
Utskylder till vederbörande kommun utgöras ej mindre för staten
tillhörig, för tobakstillverkning använd fastighet än äfven för vinsten
af själfva tillverkningen, beräknad på sätt därom särskildt stadgas.
22 §.
De pris, till Indika monopolets tobaksvaror skola finnas att tillgå
för allmänheten (priskurantpriset), fastställas af Kungl. Maj:t, efter förslag
af monopolstyrelsen och med tillämpning af de i 23—27 §§ angifna
grunder.
Priskurantpriset skall af monopolstyrelsen på lämpligt sätt offentliggöras,
och skall tillika varans priskurant])^ utsättas å hvarje tobaksförpackning.
23 §.
Priskurantpriset å tobaksvara erhålles sålunda, att monopolets
själfkostnadspris ökas med ett belopp motsvarande skattebelastningen samt
monopolets till femton procent af priskurantpriset beräknade försäljningskostnader.
I själfkostnadspriset skola inräknas samtliga å varan belöpande
omkostnader med undantag af försäljningskostnaderna.
Till försäljningskostnaderna räknas jämväl monopolets fraktkostnad
vid försäljning äfvensom försälj ningsrab åt ten.
24 §.
Skattebelastningen å af monopolet tillverkad tobaksvara beräknas
så att den kommer att utgöra nedanstående procent af priskurantpriset
nämligen:
för cigarrer och cigarrcigarretter......... 31 %
„ cigarretter............................................. 49 „
„ karfvad tobak .................................. 14 „
„ spinn-, press- och rulltobak........... 13 „
„ snus ................................................... 20 ,,
9
25 §.
Skattebelastningen å af monopolet importerad tobaksvara beräknas
så att den kommer att utgöra nedanstående procent af priskurantpriset
nämligen: >
för | äkta havannacigarrer ....................... | 24 °/< |
| cigarrer, andra slag, samt cigarr- |
|
| cigarretter.......................................... | 41 „ |
| cigarretter............................................ | 44 „ |
| karfvad tobak....................................... | 34 „ |
11 | spinn-, press- och rulltobak............ | 31 „ |
11 | snus......................................................... | 28 „ |
20 §.
Med afseende å såväl tillverkade som importerade tobaksvaror
gäller, att, därest med tillämpning af de i 23—25 §§ angifna beräkningsgrunder
priskurantpriset å tobaksvara skulle komma att understiga
det vid tiden för monopolets införande allmänt gängse detaljförsäljningspriset
för jämförlig vara, priskurantpriset skall jämkas till öfverensstämmelse
därmed.
I den mån så erfordras för bestämmande i helt öretal af priset å
i detaljhandeln vanliga mindre kvantiteter, må priskurantpriset afrundas.
27 §.
Har på grund af växlingar i tillverknings- eller anskaffningskostnad
eller af annan jämförlig anledning priskurantpriset för viss
tobaksvara kommit att med mer än fem procent öfver- eller understiga
det pris, som enligt de i 23—20 §§ stadgade grunder rätteligen skulle
för varan gälla, skall priskurantpriset vederbörligen ändras.
28 §.
Försäljningspriset å öfriga varor, som monopolet kan komma att
tillverka eller försälja, bestämmes af monopolstyrelsen.
* 2
10
IV Kap. Om försäljningen.
2» §.
Monopolstyrelsen har att på lämpligt sätt tillhandahålla monopolets
varor till försäljning inom riket.
Allt inköp af varor hos monopolet sker mot kontant betalning.
30 §.
1 mom. Försäljare af tobaks varor äger att låta hos monopolstyrelsen
inregistrera sig såsom sådan försäljare med rätt att på grand
däraf vid inköp hos monopolet erhålla rabatt å prisknrantpriset äfvensom
tillgodonjuta fraktfrihet till viss ort, allt i enlighet med hvad härom
öfverenskommes mellan monopolet och försäljaren.
Skulle hos monopolet inregistrerad försäljare af tobaksvaror befinnas
vid försäljningen åsätta högre pris än priskurantpriset, äger monopolstyrelsen
att annullera inregistreringen med påföljd att försäljaren
icke vidare må åtnjuta ofvan angifna förmåner.
1 öfrigt äger enhvar att omedelbart hos monopolet till priskurantpris
inköpa tobaksvaror till en minimikvantitet af ett kilogram af samma
eller olika slag, dock ej mindre än hel förpackning.
Med iakttagande att rikets olika delar blifva i möjligaste mån
likställda i frakthänseende, äger monopolstyrelsen bestämma, å Indika
platser dylikt inköp må äga rum.
2 mom. Vid viktbestämning, som i denna § afses, beräknas
1,000 stycken cigarrer väga 5 kilogram
» » cigarrcigarretter »3 »
» » cigarretter »1 »
31 §.
Tobaksvaror må förekomma till försäljning inom riket endast i
monopolets med behörig stämpel försedda originalförpackning.
Ur sådan förpackning må äfven större eller mindre del af innehållet
försäljas; dock att cigarretter må säljas i mindre kvantitet än hel
förpackning, endast i fall monopolets stämpel linnes anbragt å hvarje
cigarrett.
11
32 §.
Monopolstyrelsen äger jämväl att försälja tobaks varor för export
utan annan inskränkning i afseende å rätten att bestämma försäljningspriset,
än att detta i hvarje fall skall lämna vinst för statsverket. Sålunda
försåld vara skall vara försedd med monopolets exportstämpel.
I afseende å kontroll öfver exporten meddelar Kungl. Maj:t närmare
föreskrifter.
I händelse exporterad vara återinföres enligt hvad i Y kap. sägs,
behandlas den såsom utländsk.
Y Kap. Om enskildes import af tobaksfabrikat.
33 §.
Resande, som ankommer från utrikes ort, må för eget bruk tullfritt
medföra färdiga tobaksvaror intill viss mindre, af Kungl. Maj:t fastställd
kvantitet.
Medför resande tobaksvaror i större kvantitet än nu är sagdt,
må han utan särskilt tillstånd för eget behof däraf införa sammanlagdt
högst ett hälft kilogram emot erläggande af stadgad tull. Finnes anledning
misstänka, att varan är afsedd till försäljning, vare sådan införsel
icke medgifven.
34 §.
Utöfver hvad i 33 § stadgas, må tobaksvara till riket införas
af annan än monopolstyrelsen, endast försåvidt nämnda styrelses
tillstånd till sådan införsel erhållits.
Dylikt tillstånd, gällande för högst ett kalenderår i sänder, må på
ansökning meddelas af monopolstyrelsen, efter pröfning att varan kan
antagas afsedd allenast för sökandens eget bruk. 1 tillståndsbeviset skall
angifvas den tobaksvara och den kvantitet däraf, som tillståndet afser.
Jämte den å varan belöpande tull, hvilken i mån af införsel inbetalas till
tullverket, erlägges en särskild licensafgift, beräknad för hela den kvantitet,
som tillståndsbeviset afser.
Licensafgiften, hvilken jämte tullen å varan bör innebära tillräck -
12
ligt skydd mot konkurrens för de tobaksvaror, som tillhandahållas af
monopolet, utgöres enligt de grunder och med iakttagande af de närmare
bestämmelser, som af Kungl. Maj:t fastställas, samt inbetalas till monopolstyrelsen
vid tillståndets beviljande.
35 §.
Hvarje jämlikt bestämmelserna i 33 och 34 §§ mot tullafgift införd
tobaksvara skall, innan den från tullverket utlämnas, förses med
särskild stämpel, utmärkande varan såsom importerad af enskild person.
I den mån närmare kontrollföreskrifter rörande enskildes import
af tobaksvaror kunna finnas erforderliga, utfärdas sådana af Kungl. Maj:t.
VI Kap. Ansvarsbestämmelser.
36 §.
Den, som olofligen tillverkar tobaksvaror, straffes med böter från
och med 100 till och med 5,000 kronor eller med fängelse.
Aro omständigheterna synnerligen förmildrande, må straffet nedsättas,
dock ej under 10 kronors böter.
Har tillverkningen skett yrkesmässigt eller i större omfattning
eller äro omständigheterna eljest synnerligen försvårande, må till straffarbete
i högst två år dömas.
Då oloflig tillverkning skett, vare den tillverkade varan äfvensom
vid tillverkningen brukad redskap förbrutna och skola till monopolstyrelsen
öfverlämnas.
37 §.
Varuinförsel i strid med denna förordnings föreskrifter äfvensom
försök till sådan införsel anses såsom oloflig varuinförsel enligt hvad i
tullstadgan sägs; dock att vara, som förklarats förbruten, skall i stället
för att säljas öfverlämnas till monopolstyrelsen.
38 §.
Den som utan anmälan, enligt hvad i 11 § sägs, odlar tobak,
straffes med böter från och med 10 till och med 1,000 kronor.
13
39 §.
1 mom. Undanhåller någon inom riket odlad tobak, som skall
till monopolet hembjudas eller aflämnas, dömes till böter från och med
25 till och med 1,000 kronor eller till fängelse i högst ett år, och vare
tobaken förbruten.
2 mom. Underlåter tobaksodlare att jämlikt 13 § omedelbart efter
skördens afslutande förstöra tobaksstånden, böte från och med 25 till
och med 1,000 kronor.
3 mom. Vägrar tobaksodlare kontrolltjänsteman tillträde till tobaksodling
eller för skördens torkning använda rum eller undandrager han
sig skyldigheten att efter tillsägelse lämna för kontrollens utöfvande
nödig upplysning, straffes med böter från och med 10 till och med
100 kronor.
4 mom. Tobaksodlare, som förvarar af honom skördad tobak i
annan än vederbörligen anmäld lokal, böte från och med 5 till och
med 100 kronor.
5 mom. Uraktlåter tobaksodlare att ställa sig till efterrättelse något
af hvad som enligt denna förordning honom åligger eller de bestämmelser,
som af Kungl. Maj:t utfärdas angående tobaksodlares åligganden,
eller föreskrifter, som monopolstyrelsen eller vederbörande kontrollpersonal
i enlighet med denna förordning eller nämnda bestämmelser meddelar,
straffes, där ej särskildt ansvar är bestämdt, med böter från och med
5 till och med 100 kronor.
40 §.
Befinnes någon, utan att jämlikt bestämmelserna i denna förordning
vara därtill berättigad, innehafva tobak i annan form än såsom
färdig tobaksvara, dömes, där han icke är förfallen till straff enligt 36 §
eller 37 § eller 39 § 1 mom., till böter från och med 10 till och med
1,000 kronor.
Den, som andra gången eller oftare beträdes med förbrytelse enligt
denna §, må till fängelse dömas.
Tobak, som sålunda olofligen innehafves, vare förbruten och skall
öfverlämnas till monopolstyrelsen.
14
41 §.
Öfverträder någon det i 8 § gifna förbud eller befinnes någon,
utan att jämlikt denna förordning vara därtill berättigad, innehafva
specialmaskin eller specialverktyg för tillverkning af tobaksvaror, vare
nnderkastad enahanda påföljder, som i 40 § sägs.
42 §.
1 inom. Saluhåller någon tobaksvara, som till riket olofligen
införts och förty icke är försedd med behörig stämpel, eller tobaksvara,
som af enskild person enligt bestämmelserna i V kap. införts, straffes
med böter från och med 10 till och med 1,000 kronor eller med fängelse,
hvarförutom varan skall dömas förbruten och öfverlämnas till
monopolstyrelsen.
2 mom. Den, som annorledes än hvad i 31 § sägs saluhåller
från monopolet inköpt tobaksvara, straffes med böter från och med 10
till och med 500 kronor.
43 §.
Förskingrar någon tobak eller annan vara, som enligt denna förordning
skall anses förbruten, gälde dess värde.
44 §.
För annan öfverträdelse af denna förordning än oloflig varuinförsel
vare, där den med husbondes vetskap begås af hans hustru, husfolk
eller i hans arbete antagen person, husbonden ansvarig, liksom vore
öfverträdelsen begången af honom själf.
45 §.
1 inom. Böter, som enligt denna förordning ådönias, skola, om
tillgång till deras gäldande brister, förvandlas enligt allmän strafflag.
2 mom. Böter, som enligt denna förordning ådömas, äfvensom
värdet af tobak eller annan egendom,-''som jämlikt denna förordning är
att anse såsom förbruten, tillfälle med en tredjedel kronan och med två
tredjedelar åklagaren. Finnes särskild angifvare, tage han hälften af
15
åklagarens andel. Sådan del tillkomme dock ej angifvare, då angifvelsen
skett af föräldrar mot barn, barn mot föräldrar, makar eller syskon mot
hvarandra, annan skyldeman mot den, hos hvilken han njuter kost eller
underhåll, fosterbarn mot fosterföräldrar eller tjänare mot husbondefolk
under den tid, de äro i tjänsten.
4Ö §.
Lands- och stadsfiskaler, kronobetjänte samt de personer, Indika
särskildt förordnas att vaka öfver denna förordnings efterlefnad, åligger
att åtala förbrytelser som i densamma äro med straff belagda; och äge
dylik åklagare att anställa undersökning om sådan förbrytelse äfvensom
att verkställa beslag å gods, som anses jämlikt förordningens bestämmelser
förbrutet.
47 §.
Åtal för öfverträdelse af föreskrifterna i denna förordning anhängiggöres
vid allmän domstol; dock att mål, som afser oloflig varuinförsel,
upptages vid den domstol i orten, där öfverträdelser af tullförfattningarna
åtalas.
Öfvergångsstadganden.
48 §.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1912; dock att hvad i
förordningen är stadgadt angående odling af tobak icke äger tillämpning
förrän den 1 januari 1913, intill hvilken dag den, som under
år 1912 inom riket odlat tobak, jämväl må utan hinder af det i 4 §
stadgade förbud innehafva sin tobaksskörd.
49 §.
Utan hinder af hvad i 2 § af denna förordning stadgas, må
monopolstyrelsen åt tobaksfabrikant, som visar sig hafva före den dag,
16
Riksdagen beslutat införande af statsmonopol å tobakstillverkningen,
träffat bindande aftal angående inköp från utlandet af oarbetad tobak,
meddela tillstånd att införa sålunda inköpt råvara före 1912 års utgång
mot erläggande af den å varan belöpande tull.
Sålunda införd tobak må icke till annan öfverlåtas och skall
såväl i afseende å importörens rätt att förfoga öfver densamma som ock
i öfrigt betraktas, såsom hade den vid tiden för monopolets ikraftträdande
tillhört fabrikantens lager; skolande hvad nu är stadgadt gälla
äfven sådan oarbetad tobak, som fabrikant vid tiden för monopolets
införande har liggande å tullnederlag här i riket.
50 §.
Beträffande tillverkningen af tobaksvaror skola följande särskilda
öfvergångsbestämmelser tillämpas:
a) Sortering och förpackning samt annat arbete, som erfordras för
att bringa i försäljningsfärdigt skick vara, hvilken är färdigarbetad, då
denna förordning träder i kraft, må, efter anmälan hos monopol styrelsen,
verkställas af fabrikanten under högst fyra månader, räknadt från
nämnda tidpunkt.
b) På ansökning må monopolstyrelsen meddela fabrikant tillstånd
(koncession) att helt eller delvis upparbeta vid tiden för monopolets
trädande i kraft inneliggande lager af råtobak och halfifabrikat.
Dylik koncession beviljas för hvarje särskild fabrik att gälla
antingen tills vidare eller för viss tid, med rätt för monopolstyrelsen
att när som helst återkalla koncessionen.
För tillverkningen erforderlig komplettering af råvara må ske
endast^ på sätt och under villkor, som af monopolstyrelsen föreskrifvas.
A sin sida äger monopolstyrelsen påfordra, att fabrikant, äfven
om han icke sökt koncession, som nu är sagd, upparbetar inneliggande
lager af råtobak eller halffabrikat, vid äfventyr att den statens inlösningsskyldighet,
hvarom särskildt stadgas, icke äger tillämpning å sådant lager.
c) Förutom den stämplingsskyldighet, som, enligt hvad i 52 §
stadgas, åligger tillverkare af tobaksvaror, skall vid bearbetning af
tobak, som i b) afses, tillverkaren erlägga en särskild afgift af 10
■öre för hvarje kilogram till sådan bearbetning använd råtobak.
d) Monopolstyrelsen tillkommer att föranstalta om erforderlig kontroll
i fall, som i a) och b) afses.
17
51 §.
Tobaksfabrikant, åt hvilken icke meddelats koncession att upparbeta
inneliggande lager af råtobak eller halffabrikat, så ock råtobakshandlande,
som vid monopolets ikraftträdande innehar lager af råtobak,
må utan hinder af det i 4 § stadgade förbud, efter anmälan hos monopolstyrelsen,
fortfarande inom riket innehafva samma lager intill dag, som
af Kungl. Maj:t bestämmes.
Likaledes må fabrikant, åt hvilken sådan koncession, som nyss är
sagd, meddelats, berättigas att, efter det koncessionen upphört att gälla,
inom riket förvara återstående lager intill viss, af monopolstyrelsen i
hvarje särskildt fall bestämd dag.
52 §.
1 mom. Enhvar tillverkare af tobaksvaror, äfvensom enhvar annan,
som saluhåller sådana varor, är skyldig att, i den ordning härnedan
sägs, med särskild stämpel låta förse hvarje icke från monopolet inköpt
tobaksvara, som efter ingången af juli månad 1912 af honom säljes eller
eljest utlämnas.
Senast den 31 december 1912 skola alla hos tillverkare eller försäljare
af tobaksvaror ännu befintliga, icke från monopolet inköpta
dylika varor vara försedda med stämpel som nu är sagd.
Stämplarna tillhandahållas genom monopolstyrelsens försorg till ett
pris af 1 krona för 100 stycken.
2 mom. Dylik tobaksvara, som efter ingången af juli månad 1913
säljes eller eljest utlämnas från försäljare af tobaksvaror skall vara försedd
med ytterligare stämpel, till belopp af 1 krona per förpackningom
försäljningen eller utlämnandet äger rum under tiden den 1 juli—
31 december 1913, och till belopp af 5 kronor per förpackning om
försäljningen eller utlämnandet äger rum efter sistnämnda dag.
Försäljare, som icke vill erlägga i detta mom. omförmäld stämpel,
äge att söka med monopolet träffa aftal om öfvertagande af sålunda
stämpelpliktiga tobaksvaror.
3 mom. Stämpel skall åsättas hvarje förpackning på sådant sätt,
att varan icke kan åtkommas, utan att stämpeln brytes. I afseende å
rätt att sälja i denna § afsedda tobaksvaror i mindre kvantitet än hel
* 3
18
förpackning skola gälla enahanda bestämmelser, som i 31 § meddelats
beträffande försäljning af monopolets varor, dock att efter den 1 juli
1913 i denna § afsedda varor icke må säljas annorledes än i hel förpackning.
Saluhaller någon tobaksvara, som i denna § afses, utan att densamma
är försedd med vederbörlig stämpel enligt livad nu ar stadgadt,
straffes med böter från och med 10 till och med 1,000 kronor och gälde
dessutom å varan belöpande stämpel.
Lag samma vare ock, därest tillverkare eller försäljare af tobaksvara
underlåter den i denna § stadgade skyldighet att stämpelbelägga
inneliggande varulager.
Ofriga erforderliga bestämmelser i afseende å stämplingsskyldigheten
och kontrollen öfver dess fullgörande utfärdas af Kungi. Maj:t.
19
Förslag
till
förordning om hvad iakttagas skall i afseende ä införande
af statsmonopol å lobak st il!verkningen i riket.
I Kap. Allmänna bestämmelser.
1 §•
Till följd af införandet af statsmonopol å tobakstill verkningen i riket
skall det åligga staten att
a) dels, enligt i 7 § härnedan närmare angifna grunder, inlösa
tobaksfabrikant tillhöriga specialmaskiner för tillverkning af tobaksvaror,
vissa andra inventarier samt lager af oarbetad tobak och halffabrikat,
b) dels, enligt i 8 § närmare angifna grunder, till tobaksfabrikant
utgifva ersättning för värdeminskning å fabriksfastighet,
c) dels, enligt i 9 § närmare angifna grunder, till tobaksfabrikant
utgifva ersättning för det af monopolets införande föranledda intrång
i näringsverksamhet,
d) dels ock, enligt i 11, 12 och 13 §§ närmare angifna grunder,
till de i nämnda §§ åsyftade personer utgifva ersättning för upphörd
eller minskad verksamhet inom tobakshandteringen.
2 §•
Med tobaksfabrikant förstås i denna förordning enhvar tillverkare
af tobaksvaror, hvilken inom riket för egen räkning idkar dylik tillverkning
såsom själfständig förvärfsgren.
20
3 §•
1 mom. För uppskattning af värdet å inventarier och lager, som
skola af staten inlösas, samt för bestämmande af ersättning, som staten
skall utbetala, tillsättas särskilda kommissioner med den sammansättning
och befogenhet, som bär nedan stadgas.
Dessa kommissioner skola utgöras af dels för visst område tillsatta
lokala kommissioner dels ock eu för hela riket gemensam centralkommission.
2 mom. Antalet lokala kommissioner och hvarje kommissions
verksamhetsdistrikt bestämmes af Kungl. Maj:t.
Utom af ordförande, hvilken tillsättes af Kungl. Maj:t, skall lokalkommission
bestå af två ledamöter, af hvilka en utses af monopolstyrelsen
och en af tobaksfabrikanterna inom kommissionens distrikt.
Val af sistnämnda ledamot jämte suppleant för honom sker inför
kommerskollegium, därvid hvarje till kommissionens område hörande
tobaksfabrikant äger rösträtt i förhållande till det af honom jämlikt
nådiga kungörelsen den 13 november 1896 hos kommerskollegium anmälda
tillverkningsvärdet för år 1909. Vid valet må dock ingen tillgodoräknas
rösträtt för högre belopp än som motsvarar en tiondedel af
det vid valet representerade tillverkningsvärdet. Kommerskollegium
bestämmer dag för valet och skall om den sålunda utsatta dagen minst
14 dagar i förväg underrätta de till deltagande i valet berättigade.
Lokalkommissionernas beslut skola underställas centralkommissionen
och, så fort ske kan, genom rekommonderadt bref med allmänna posten
delgifvas vederbörande sakägare.
Öfver lokalkommissions beslut må af monopolstyrelsen och af enskild
sakägare besvär kunna anföras hos centralkommissionen inom 20
dagar, räknadt från det underrättelsen om beslutet blifvit till vederbörande
afsänd.
3 mom. Centralkommissionen skall bestå af ordförande och fyra
ledamöter, hvilka samtliga jämte erforderligt antal suppleanter utses
af Kungl. Maj:t. Bland ledamöterna böra monopolets och tobakshandteringens
intressen städse vara till lika antal företrädda.
Centralkommissionen har till uppgift
att organisera lokalkommissionernas arbete och därvid särskildt
tillse, att enhetliga uppskattningsgrunder af nämnda kommissioner tilllämpas;
samt
21
att efter pröfning af lokalkommissionernas beslut och däröfver
anförda besvär slutligt fastställa inlösnings- och ersättningsbelopp samt
i öfrigt träffa slutligt afgörande angående inlösnings- och ersättningsfrågor.
Centralkommissionens beslut skola, så fort ske kan, genom rekommenderad
t bref med allmänna posten delgifvas vederbörande sakägare.
Mot centralkommissionens beslut må klagan icke föras.
4 mom. Enhvar, som påfordrar inlösning af egendom eller gör
anspråk på ersättning enligt donna förordning, är skyldig att efter anmaning
tillhandahålla kommissionerna erforderliga upplysningar äfvensom
att, där så finnes nödigt, på kallelse inställa sig inför kommissionen för
att meddela muntliga upplysningar.
Tobaksfabrikant äfvensom ersättningstagare, som i 12 § afses,
skall med ed bekräfta riktigheten af handelsböcker och andra handlingar,
som han åberopar i och för uppskattningen.
Hafva flera själfständig del i ledningen af affärsföretag, som
i denna förordning afses, åligga nu nämnda skyldigheter enhvar
af dem.
Enskild sakägare vare obetaget att vid behandlingen af hans
inlösnings- och ersättningsanspråk inför kommissionerna bevaka sin rätt.
Kommission äger att i mån af behof tillkalla eller rådfråga sakkunniga
personer; dock må dessa ej deltaga i kommissionens beslut.
5 mom. Närmare föreskrifter angående kommissionernas verksamhet
utfärdas af Kungl. Maj:t.
4 §•
1 mom. Enhvar tobaksfabrikant, som påfordrar inlösning eller gör
anspråk på ersättning enligt denna förordning, åligger att före den 1
augusti 1912 till centralkommissionen härom ingifva skriftlig anmälan
enligt af Kungl. Maj: t fastställdt formulär, vid äfventyr att eljest icke
ifrågakomma till dylik förmån.
2 mom. År tobaksfabrikant skyldig att föra handelsböcker, åligger
honom därjämte vid enahanda äfventyr att till centralkommissionen inom
samma tid, såvida icke kommissionen medgifvit uppskof, insända sina handelsböcker
för de mellan den 1 januari 1905 och den 31 december 1911
fallande verksamhetsåren äfvensom vederbörligen afslutadt fullständigt
bokslut för januari—juni månader 1912, så speciflceradt att vid blifvande
inventering bokföringens riktighet kan bedömas.
22
3 mom. Den, som gör anspråk på ersättning enligt 12 §, åligger
att göra enahanda anmälan, som i 1 mom. härofvan sägs, äfvensom att
före den 1 augusti 1912 till centralkommissionen insända sina handelsböcker
för åren 1908—1911 jämte vederbörligen afslutadt fullständigt
bokslut för januari—-juni månader 1912, allt vid äfventyr att eljest icke
ifrågakomma till dylik ersättning.
4 mom. Den, som gör anspråk på ersättning enligt 11 eller
13 §, är skyldig att, vid ofvan stadgadt äfventyr, enligt af Kungl. Maj:t
fastställdt formulär därom göra anmälan till centralkommissionen före
den 1 augusti 1912 eller ock till vederbörande lokala kommission senast
vid det tillfälle, då kommissionen har sammanträde i och för uppskattning
beträffande det företag, där den ersättningssökande är anställd.
5 §•
Enligt denna förordning fastställda inlösnings- och ersättningsbelopp
utbetalas till vederbörande, så snart med iakttagande af statens
säkerhet ske kan, och må sålunda fastställda belopp kunna utbetalas
allteftersom beloppen blifva faststållda, där icke i denna förordning
meddelade stadganden annorlunda föranleda.
Person anställd hos tobaksfabrikant, hvilken efter meddelad koncession
fortsätter sin verksamhet, äger först sedan sådan tillverkning
upphört utbekomma ersättning, hvartill han kan vara berättigad.
6 §•
Skulle enligt denna förordning ersättningsberättigad person, som
i stället för ersättning erhållit anställning hos monopolet, utan eget
förvållande blifva skild från sådan anställning inom fem år från monopolets
trädande i kraft, äger han att utfå tre fjärdedelar af det ersättningsbelopp,
som skolat tillkomma honom, därest sådan anställning icke
erhållits.
23
II Kap. Särskilda bestämmelser angående inlösning och ersättning.
7 §•
/ mom. Tobaksfabrikant skall äga påfordra, att staten inlöser:
1) specialmaskiner för den tillverkning af tobaksvaror, som fabrikanten
vid tiden för monopolets införande utöfvar, oafsedt om de aro
hänförliga till lös eller till fast egendom, samt lösa inventarier, uteslutande
eller hufvudsakligen användbara för sådan tillverkning; allt dock endast
försåvidt maskinerna och inventarierna äro i fabrikantens ägo den 30
juni 1912 och bevisligen varit sedan minst ett år därförut regelbundet i
bruk inom den fabrik hvarom är fråga;
2) fabrikanten tillhörigt, inom riket befintligt (fritt disponeradt
eller å tullnederlag liggande) lager af oarbetad tobak och halffabrikat,
i den mån sådant lager ej skall af fabrikanten upparbetas; hvarvid iakttages
att inlösningsskyldigheten omfattar endast:
a) fullgod vara; samt
b) så stort lager, som med hänsyn till tillverkningens omfattning
under de mellan den 1 januari 1905 och den 31 december 1911 fallande
verksamhetsåren kan anses motsvara normala behofvet.
Inlösningspriset bestämmes efter hvad varan af kommissionerna
pröfvas skäligen vara värd, hvarvid beträffande maskiner och inventarier
hänsyn tages till dessas fortsatta användbarhet för tillverkning af tobaksvaror.
Värdering af lager sker efter inköpspriset såsom utgångspunkt
utan hänsyn till mer eller mindre tillfälliga prisfluktuationer.
2 mom. Åtnöjes tobaksfabrikant icke med fastställdt inlösningspris,
äge han att senast inom en månad efter det underrättelse om centralkommissionens
beslut till honom afsändts, exportera varan, med rätt att vid
reexport af utländsk förtullad råtobak erhålla restitution af erlagd tull.
Hos fabrikant eller hos annan inneliggande lager af utländsk
råtobak, som det icke enligt hvad ofvan sagts åligger staten att inlösa
och som ej heller genom frivillig öfverenskommelse öfvertages för monopolets
räkning, må äfven exporteras med rätt för ägaren att erhålla
restitution af erlagd tull.
8 §.
1 mom. Därest tobaksfabrikant tillhörig och för hans tobakstillverkning
använd fabriksfastighet kan anses komma att undergå värdeminskning
till följd af den ifrågavarande tillverkningens upphörande,
24
skull fabrikanten äga påfordra ersättning för denna värdeminskning,
bådant anspråk skall lör att kunna till pröfning upptagas, vara hos
central kommissionen skriftligen framställdt före den 1 augusti 1912.
Vederbörande lokala kommission bär sedermera att uppskatta
det saluvärde, som, under förutsättning af tobakstillverkningens upphörande,
må anses belöpa å den del af fastigheten, som användes för
den ifrågavarande tillverkningen.
Skulle det sålunda uppskattade saluvärdet understiga, hvad som
motsvarar 15 gånger den omkostnad (beräknad hyra), hvarom i 9 §
2 mom. förmäles, skall skillnaden anses såsom värdeminskning och
godtgöras fabrikanten.
Vid värdeuppskattning och hyresboräkning, som nu är sagd!, tages ej
hänsyn till inventarier, hvilka enligt lag äro hänförliga till fast egendom.
2 mom. Idkar aktiebolag tobakstillverkning i förhyrd fastighet,
och äges denna fastighet af innehafvare af aktiemajoriteten i bolaget,
må ersättning för värdeminskning enligt nu angifna grunder tillkomma
fastighetens ägare.
3 mom. Därest staten genom frivillig öfverenskommelse med
ägaren förvärfvar fastighet, som i denna § afses, förfaller ägarens rätt
till ersättning enligt denna §.
Ersättning för värdeminskning utgår icke för fastighet, som till den
ersättningsberättigade öfverlåtits efter ingången af juli månad 1911.
9 §•
1 mom. Tobaksfabrikant, hvilken sedan den 1 januari 1908 idkat
oafbruten tillverkning af tobaksvaror, äge att på sätt här nedan förmäles
erhålla ersättning för det intrång i denna hans näringsverksamhet, monopolets
införande medför.
2 mom. Sålunda ersättningsberättigad tobaksfabrikant, som företer
lagligen förda handelsböcker öfver tillverkningen, äger erhålla ersättning
till belopp motsvarande högst tolf och eu half gånger medeltalet
af den handelsvinst, som tobakstillverkningen enligt nedan angifna
grunder befinnes hafva gifvit för de mellan den 1 januari 1905° och
den 31 december 1911 fallande verksamhetsåren, därvid dock det bästa
och det sämsta årsresultatet icke medräknas (mcddhandelsvinstcn).
Såsom handelsvinst resp. förlust å rörelsen upptages hvad vederbörande
kommission vid granskning af affärens handelsböcker finner
utgöra årsresultatet af rörelsen, sedan affären för hvarje år belastats
jämväl med 5 procents ränta å det under året i affären använda kapital
25
(eget kapital), i den mån sådan ränta icke inberäknats bland affärens
omkostnader.
Ersättningen utgår för verksamhetstiden 1 januari 1908—30 juni
1912 med ett belopp motsvarande en gång medelhandelsvinsten, hvilket
ersättningsbelopp ökas med:
en medelhandelsvinst för hvarje helt kalenderår företaget
varit i verksamhet såsom
tobaksfabrikant under åren................... 1904—1907
en half d:o d:o » » .................... 1897—1903
en femtedels d:o d:o » » .................. 1887—189G
en tiondedels d:o d:o före år .................. 1887;
hvarvid dock iakttages att, därest verksamhelen varit nedlagd minst
ett år i följd, hänsyn icke tages till därförut liggande verksamhetstid.
Vid bedömande af frågan huru länge fabrikanten, på sätt i denna
§ afses, idkat tobakstillverkningen, bortses från sådan ändring i äganderätten
till företaget, hvilken ej kan anses hafva inneburit bildande af
nytt affärsföretag.
Vid kommissionernas granskning af handelsböckerna skall särskildt
tillses att nödiga afskrifningar ägt rum, att tillgångarna icke
upptagits till högre värden än tillbörligt, likasom ock att andra åtgärder
icke vidtagits, hvilka obehörigt inverkat på årsresultatet.
Vidare skall, i fall egen fabriksfastighet användts, tillses, att vid
handelsvinstens beräknande hyreskostnad eller därmed jämförlig utgift
för fastigheten påförts till minst så stort belopp, som motsvarar skälig
hyra för den del af fastigheten, som användts för tobakstillverkningen.
Äfvenså skall, därest tobaksfabrikanten icke belastat sin affär med
.aflöning till verkställande direktör, disponent eller motsvarande ledare,
affären påföras såsom dylik omkostnad det belopp, som pröfvas skäligt
i jämförelse med motsvarande omkostnad vid företag af liknande omfattning.
3 mom. Enligt 1 mom. ersättningsberättigad tobaksfabrikant, som
ehuru lagligen skyldig att föra handelsböcker icke kan förete sådana,
äger erhålla ersättning enligt de i 2 mom. stadgade grunder efter af
kommissionerna för hvarje särskild! fall verkställd uppskattning.
4 mom. Enligt 1 mom. ersättningsberättigad tobaksfabrikant, som
icke varit skyldig att föra handelsböcker, äger att efter uppskattning
af kommissionerna erhålla, under de i 11 § 2 mom. angifna villkor,
personlig ersättning, beräknad efter medeltalet af hans nettoinkomst å
tillverkningen under åren 1910 och 1911.
*4
26
Ersättningen utgår för verksamhetstiden den 1 januari 1908—30
juni 1912 med ett belopp motsvarande en uppskattad medelårsinkomst.
För hvarje tidigare helt verksamhetsår utgår ersättning med två femtedels
medelårsinkomst, dock endast i den mån hvarje sådant verksamhetsår
motsvaras af två ersättningstagarens lefnadsår utöfver fyllda
21 år. Ifrågavarande ersättning må icke i något fall utgå med högre
belopp än 5 gånger medelårsinkomsten.
5 mom. Oberoende af den ersättning, som kan utgå enligt 2, 3
eller 4 inom., äger i 1 mom. afsedd tobaksfabrikant tillgodonjuta ersättning
med ett belopp, motsvarande en tjugondedel af medeltalet af årliga
nettoförsäljningsvärdet å af honom försålda tobaksvaror af egen tillverkning
under de mellan den 1 januari 1905 och den 31 december
1911 fällande verksamhetsåren, därvid dock det bästa och det sämsta
året icke medräknas (medel n e tf ofor sä Ijn ings v ä rdet).
10 §.
Ersättning enligt 9 § må icke åtnjutas, med mindre tobaksfabrikanten
tillhandahåller monopolstyrelsen tillverkningsrecept och eljest
erforderliga upplysningar, för att monopolet må kunna framställa enahanda
varor, som fabrikanten tillverkat. Till dess hvad sålunda stadgats
blifvit fullgjordt, skall så stor del af ersättningsbeloppet innehållas,
som centralkommissionen finner lämpligt.
Om så erfordras, är i 11 § omförmäld ersättningstagare skyldig
att, i den mån han det kan, lämna tobaksfabrikant, hos hvilken lian
varit anställd, biträde för fullgörande af fabrikanten enligt denna § åliggande
skyldighet. Efter anmälan af vederbörande fabrikant må centralkommissionen
kunna besluta om innehållande af lämplig del af ersättningen,
till dess hvad sålunda stadgats blifvit fullgjordt.
11 §■
1 mom. Personlig ersättning skall tillkomma:
a) verkställande direktör eller disponent, fabriksledare, verkmästare,
förman eller arbetare, hvilken vid tiden för monopolets införande är, i
sin egenskap af inom tobaksliandteringen yrkesutbildad, hos tobaksfabrikant
stadigvarande anställd, härunder äfven inbegripna på enahanda
sätt anställda tobaksarbetare, som för fabrikants räkning arbeta i
hemmet (hemarbetare);
27
b) tobaksfabrikant, som i 9 § 2 eller 3 mom. afses, försåvidt bland
affärens omkostnader ingått eller vid handelsvinstens uppskattande enligt
samma mom. beräknats aflöning till honom såsom ledare af förelaget;
c) yrkesutbildad handelsresande i tobaksvaror, hvilken vid tiden
för monopolets införande är fast anställd hos tobaksfabrikant.
2 mom. Såsom villkor för erhållande af dylik ersättning gäller:
a) att personen allt sedan den 1 januari 1910 varit svensk medborgare
;
b) att personen vid tiden för monopolets införande uppnått minst
21 års ålder;
c) att personens inkomst af arbete under tiden den 1 januari
1908—30 juni 1912 uteslutande eller till hufvudsaklig del härflutit af
inom riket utöfvad sådan verksamhet, som i 1 mom. afses; samt
d) att personen icke erhållit och icke kunnat erhålla någorlunda
motsvarande anställning hos monopolet.
3 mom. Ersättningen utgår, på sätt här nedan sägs, med vissa
gånger medeltalet af den vederbörligen styrkta årsinkomst (medelårsinkomst),
hvilken för åren 1910 och 1911 verkligen åtnjutits eller, i det
i 1 mom. b) afsedda fall, såsom aflöning beräknats. Härvid tages ej
hänsyn till sådan förbättring af aflöningsvillkoren, hvilken inträdt under
år 1911, för så vidt ej enligt vederbörande kommissions bepröfvando
giltiga skäl för dylik förbättring förelegat.
4 mom. Till do i 1 mom. a) och b) omförmälda personer utgår
ersättning för verksamhetstiden den 1 januari 1908—30 juni 1912 med
ett belopp motsvarande en medelårsinkomst. För hvarje tidigare helt verksamhetsår
utgår ersättningen med två femtedels medelårsinkomst, dock
endast i den mån hvarje sådant verksamhetsår motsvaras af två ersättningstagarens
lefnadsår utöfver fyllda 21 år. Ersättningen må icke i
något fall utgå med högre belopp än 5 gånger medelårsinkomsten.
5 mom. Till handelsresande, som i 1 mom. c) afses, utgår ersättning
för verksamhetstiden den 1 januari 1908—30 juni 1912 med ett
belopp motsvarande en half medelårsinkomst. För hvarje tidigare helt
verksamhetsår utgår ersättningen med en femtedels medelårsinkomst,
dock endast i den mån hvarje sådant verksamhetsår motsvaras af två
ersättningstagarens lefnadsår utöfver fyllda 21 år. Ersättningen må icke
i något tall utgå med högre belopp än 27a gånger medelårsinkomsten.
28
12 §.
1 mom. Personlig ersättning skall likaledes tillkomma:
a) innehafvare af importaffär med utländsk råtobak eller utländska
tobak svaror; samt
b) handlande med svensk råtobak;
dock att sådan ersättning utgår endast därest ifrågavarande verksamhet
utöfvats för egen räkning (ej i kommission eller såsom agent)
samt uteslutande eller till hufvudsaklig del bestått i försäljning engros.
2 mom. Såsom ytterligare villkor för erhållande af dylik ersättning
gäller:
a) att ersättningstagarens inkomst af arbete under tiden den 1
januari 1908—30 juni 1912 uteslutande eller till hufvudsaklig del här11
utit af inom riket utöfvad verksamhet, som här afses; samt
b) att ersättningstagaren icke erhållit och icke kunnat erhålla
lämplig anställning hos monopolet.
3 mom. Till grund för ersättningens beräknande lägges medeltalet
af den nettoinkomst, nämnda verksamhet lämnat för åren 1908—1911,
sådan denna inkomst framgår af vederbörandes handelsböckcr vid af
kommissionerna verkställd granskning.
4 mom. För verksamhetstiden den 1 januari 1908—30 juni 1912
utgår ersättningen med ett belopp motsvarande en half medelårsinkomst,
hvilket ersättningsbelopp ökas med en femtedels medelårsinkomst för
hvarje helt kalenderår, ersättningstagaren idkat ifrågavarande affärsverksamhet
under åren 1898—1907, i följd hvaraf hela ersättningsbeloppet
icke skall i något fall utgå med mera än 2 V2 gånger medelårsinkomsten.
13 §.
Yrkesutbildad handelsresande i tobak eller tobaksvaror, hvilken vid
tiden för monopolets införande är fast anställd hos person, som är
ersättningsberättigad enligt 12 §, ägo tillgodonjuta ersättning enligt enahanda
grunder, som gälla beträffande de i 11 § 1 mom. c) afsedda
handelsresande.
14 §.
Erfordras för mottagande af sådan anställning hos monopolet, som
i 11 § 2 mom. d) eller 12 § 2 mom. b) afses, flyttning till annan ort
än personens dittillsvarande verksamhetsort, bestrider statsverket nödig
flyttningskostnad.
29
III kap. Angående understöd.
15 §.
Inom tobakshandteringen sysselsatta personor, hvilka ej iiro ersättningsberältigade
enligt 11, 12 eller 13 §§, antingen därför, att de
oj äro hänförliga till någon af de i nämnda §§ omförmälda kategorier
af ersättningstagare, eller därför, att de icke uppfylla där stadgade
fordringar för rätt till ersättning, men beträffande Indika särskild anledning
till någon godtgörelse för upphörd eller minskad verksamhet kan
förefinnas, må kunna, i den män för ändamålet anslagna medel förslå,
tilldelas understöd en gång för alla.
Understöd, som i denna § afses, beviljas af Kungl. Maj:t på ansökning
efter monopolstyrelsens och vederbörande kommissioners hörande.
Alternativ II.
Förslag
till ändras lydelse af rubriken “Tobak" i tulltaxan;
till ändring i § 13 af gällande kungl. förordning
med tulltaxa för inkommande varor;
samt
till förordning angående stämpelafgift för cigarretter och
cigarr ettobak.
Förslag
till
ändrad lydelse af rubriken “Tobak" i tulltaxan.
33
001.
002.
003.
! 004.
! 005.
006.
! 007.
Tobak:
oarbetad:
stjälk .........................................................................
bladtobak:
s. k. Kentucky-, Virginia- (äfven Nord- och
Syd-Carolina), Ohio-, Maryland- samt Kina-;
tobak ..............................................................
andra slag ..............................................................
Anm. 1. För bladtobak, från hvilken stjälken helt eller
delvis borttagits (stripad bladtobak), utgår tullafgiften med
15 % förhöjning.
Ännu 2. Såvida icke vederbörande tullförvaltning finner
de i rubrikerna 001 och 002 stadgade tullsatser otvetydigt
tillämpliga, må desamma icke åsättas, med mindre varan
af generaltullstyrelsen förklarats hänförlig till något af de
i nämnda rubriker uppräknade tobaksslag; och gäller såsom
ytterligare villkor för ifrågavarande tullsatsers tillämpning,
att den tobaksfabrikant, af eller för hvilken varan
importerats, skall särskilt begära förtullning enligt någon
af dessa rubriker och därvid aflämna en på tro och
heder afgifven, skriftlig försäkran, att tobaken skall
användas uteslutande för tillverkning af rök- eller tuggtobak
eller snus.
arbetad:
cigarrer och cigarrcigarretter .............................
cigarretter ..............................................................
andra slag:
karfvad ...............................................................
annan ...................................................................
Anm. 3. Då cigarretter och skuren cigarrettobak från tullverket
utlämnas till fritt bruk, skall jämte tullafgiften erläggas
cigarrettstämpel enligt hvad därom särskildt är stadgadt.
Kvantitet för | Tullsats. |
| Kr. öre |
1 kilogram | 1: 80 |
1 kilogram | 1: 80 |
1 kilogram | 2: 50 |
1 kilogram | 7: 50 |
1 kilogram | 6: 50 |
1 kilogram | 3: — |
1 kilogram | 2: 50 |
34
Förslag
till
ändring i § 13 af gällande kungl. förordning med tulltaxa
för inkommande varor.
§ 13-
1. Vid utförsel sjöledes från stapelstad af följande, utaf utländskt
råämne inrikes tillverkade varor beviljas restitutionsvis af tullmedlen:
för 1 kilogram — — — — — — — — — — — —---
för 1 dito tobak, arbetad:
cigarrer och cigarrcigarretter .. | .. 2 | kronor | 59 | öre |
cigarretter utan munstycke ..... | .. 2 | 11 | 44 | 11 |
cigarretter med munstycke .... | .. 1 | krona | 62 | 11 |
kardustobak ................................... | .. 1 | 11 | 80 | 11 |
rull- och presstobak ................ | .. 1 | 11 | 45 | 11 |
snus ................................................. |
|
| 98 | 11 |
35
Förslag
till
förordning angående stämpelafgift för cigarretter
och cigarrettobak.
1 §•
1 mom. För alla till förbrukning inom riket afsedda cigarretter,
vare sig där tillverkade eller från utlandet införda, skall, i den ordning
härnedan sägs, erläggas en särskild skatt af tre tiondedels öre för hvarje
cigarrett.
1 enahanda omfattning skall för cigarrettobak erläggas skatt af
tre kronor för kilogram.
Ifrågavarande skatt utgår i form af stämpelafgift (cigarrettstämpel).
För cigarretter och cigarrettobak, som till riket införas, skall därjämte
erläggas tull enligt tulltaxan.
2 mom. Från cigarrettstämpel fria äi''o:
a) cigarretter, som enskild förbrukare för eget behof förfärdigar
af stämpelbelagd cigarrettobak;
b) cigarretter eller cigarrettobak, som af resande medföras från utlandet
i så ringa myckenhet, att tullafgift därför icke skall utgöras; samt
c) cigarrettobak, som af inregistrerad tillverkare (6 §) införes från
utlandet för vidare bearbetning, därest varan under kontroll, hvarom
särskild! stadgas, öfverföres till vederbörande fabrik.
2 §•
I denna förordning förstås med:
cigarrett, hvarje tobaksvara af skuren tobak med hölje af papper,
äfvensom tobaksvara, innehållande cigarrettobak, utan hölje eller med
hölje af annat ämne än papper;
36
cigarrettobak, finskuren tobak med en skärbredd icke öfverstigande
1 Va millimeter;
tillverkare, hvar och en, som här i riket för egen räkning framställer
eller låter framställa cigarretter eller cigarrettobak till afsalu
eller eljest på yrkesmässigt sätt.
3 §•
Kontrollstyrelsen utöfvar öfverinseende öfver tillverkningen och
försäljningen af cigarretter och cigarrettobak i riket samt öfver den i
denna förordning stadgade kontroll.
Enligt de närmare föreskrifter, som af Kungl. Maj:t utfärdas,
handhafves kontrollen af de kontrollstyrelsen underlydande öfverkontrollörerna
samt, där så pröfvas nödigt, af tillsyningsman.
Tillsyningsman förordnas af kontrollstyrelsen.
4 §•
Tillverkare och försäljare af cigarretter eller cigarrettobak ställe
sig till efterrättelse hvad ordningsstadga, som af Kungl. Maj:t utfärdas,
innehåller om deras åligganden, samt de föreskrifter, kontrollstyrelsen
eller vederbörande kontrolltjänsteman i enlighet med denna förordning
eller nämnda ordningsstadga meddelar.
5 §•
Enhvar tillverkare af cigarretter eller cigarrettobak, skall, jämte
iakttagande af hvad författningarna i allmänhet föreskrifva såsom villkor
för rätt att utöfva näring, innan han börjar sin rörelse, göra skriftlig
anmälan (fabriksanmälan) hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande i det
län, inom hvilket tillverkningen är afsedd att äga rum. I denna anmälan
skola uppgifvas:
a) det ställe, där fabriken är belägen, och de lokaler, som skola
användas vid tillverkningen och förpackningen samt såsom upplagsrum
för råämnen och färdiga varor, äfvensom tillverkarens postadress;
b) huruvida tillverkningen är afsedd att omfatta både cigarretter
och cigarrettobak eller endast ettdera slaget;
c) de maskiner af olika slag, som komma att användas;
d) det ombud, som i tillverkarens frånvaro skall företräda denne
inför kontrolltjänsteman.
37
Med fabriksanmälan skall tillika mgifvas intyg af vederbörande
öfverkontrollör, att anordningarna vid fabriken icke strida mot denna
förordnings eller ordningsstadgans föreskrifter.
6 §•
Finner Kungl. Maj:ts befallningshafvande hinder icke möta för
tillverkningens bedrifvande, varde tillståndsbevis utfärdadt samt sökanden
såsom tillverkare inregistrerad.
Önskar tillverkare göra förändring med afseende å något förhållande,
därom i anmälningen lämnats uppgift, inhämte han Kungl. Maj:ts befallningshafvandes
tillstånd därtill.
7 §•
1 mom. All tillverkning och förpackning skall ske i de anmälda
fabrikslokalerna; och må andra lokaler än de såsom upplagsrum anmälda
icke användas för förvaring af råämnen och färdiga varor.
2 inom. Bedrifves inom samma fastighet jämte tillverkning af
cigarretter eller cigarrettobak äfven tillverkning af andra tobaksvaror,
skola de för förstnämnda tillverkning anmälda fabrikslokaler och upplagsrum
vara på tillfredsställande sätt afskilda från öfriga lokaler.
8 §•
Cigarretter och cigarrettobak må bortföras från fabrik eller därtill
hörande upplagsrum endast i slutna förpackningar af tillåten storlek,
vederbörligen märkta och stämpelbelagda, enligt hvad härnedan sägs; dock
att vara må i ostämpladt skick föras från en till annan inregistrerad
tillverkare under iakttagande af de föreskrifter, som af Kungl. Maj:t
bestämmas.
9 §•
Cigarretter må förekomma endast i slutna förpackningar om 500,
250, 100, 50, 25, 20, 10 och 5 stycken samt cigarrettobak i slutna förpackningar
innehållande 500, 250, 100, 50 och 25 gram.
Efter särskildt medgifvande af Kungl. Maj:t må likväl äfven annan
förpackningsstorlek användas.
38
10 §.
Å hvarje förpackning skall Unnas uppgift, beträffande cigarretter
om stycketalet och beträffande cigarrettobak om vikten, äfvensom i
fråga om inom riket tillverkad vara å tillverkarens namn.
Efter tillstånd af kontrollstyrelsen må förpackning åsättas, i stället
för tillverkarens namn, ett för tillverkaren lagligen inregistreradt varumärke
eller ock ett af kontrollstyrelsen godkändt märke eller nummer,
på sätt i ordningsstadgan närmare föreskrifves.
11 §•
Cigarrettstämpel, till valör motsvarande den å varan belöpande
skatt, skall enligt närmare föreskrift i ordningsstadgan på det sätt fästas å
förpackningen, att innehållet icke kan åtkommas utan att stämpeln brytes.
I och för stämpelns makulering skall tillverkarens namn eller sådant
varumärke eller nummer, som i 10 § sägs, å stämpeln anbringas medelst
lämplig påteckning, perforering, färg- eller svartstämpling. År fråga
om vara, som införts från utlandet, må i stället importörens namn eller
annan lämplig beteckning kunna i och för makulering användas.
12 §.
Vid exekutiv försäljning af cigarretter eller cigarrettobak likasom
vid försäljning af konfiskerade sådana varor må varan ej utlämnas till
köpare, förrän den blifvit behörigen stämpelbelagd.
Under de villkor och den kontroll, som Kungl. Maj:t föreskrifver,
må cigarretter och cigarrettobak utan att stämpelbeläggas exporteras.
13 §.
1 mom. Cigarrettstämplar tillhandahållas i Stockholm af statskontoret
och i landsorten af Kungl. Maj:ts befallningshafvande.
2 mom. Endast inregistrerade tillverkare äro berättigade att köpa
cigarrettstämplar. Hvarje tillverkare skall inköpa hela sitt behof af
stämplar hos en och samma myndighet, vare sig statskontoret eller
Kungl. Maj:ts befallningshafvande i det län, där tillverkningen bedrifves.
Emot ställande af godkänd säkerhet kan tillverkare erhålla intill
tre månaders betalningsanstånd för af honom inköpta stämplar.
3 mom. Cigarrettstämplar för stämpelbeläggning af från utlandet
införda cigarretter och cigarrettobak tillhandahållas endast genom tull
-
39
verket, som för sådant ändamål äger att mot redovisningsskyldighet
utbekomma erforderligt förråd af stämplar från statskontoret.
Betalning af stämpel för importerad vara erlägges samtidigt med
tullafgiften.
14 §.
Tillverkare åligger att öfver tillverkningens gång föra sådan bok
(tillverkningsjournal), att därur med lätthet kan inhämtas, bland annat,
huru stor mängd råämnen i fabriken införts och vid tillverkningen användts,
huru mycket cigarretter och cigarrettobak i fabriken framställts,
samt huru stor mängd dylika varor bortförts från fabriken, äfvensom
att i öfrigt sådana upplysningar erhållas, som möjliggöra upprättandet
af eu tillförlitlig statistik öfver tillverkningen.
Dessutom skall tillverkare föra stämpelafräkningslängd upptagande
inköp och användning af cigarrettstämplar.
I afseende å tillverkningsjournalens och stämpelafräkningslängdens
anordning och förande vare tillverkare skyldig att ställa sig till efterrättelse
de föreskrifter, som kontrollstyrelsen meddelar.
Nu nämnda handlingar skola städse vara för kontrolltjänsteman
tillgängliga.
Tillika vare tillverkare skjddig meddela alla för kontrollens utöfvande
erforderliga upplysningar.
Tillverkare vare skyldig hålla sina handelsböcker med tillhörande
verifikationer, såvidt angår hans tillverkning och försäljning af cigarretter
eller cigarrettobak, tillgängliga för kontrollstyrelsen och vederbörande
öfverkontrollör.
15 §.
Senast den 15 i hvarje månad skall tillverkare hafva till kontrollstyrelsen
insändt ett enligt fastställdt formulär upprättadt sammandrag
för föregående månad af tillverkningsjournalen och stämpelafräkningslängden.
16 §.
Lokaler, som af tillverkare användas i och för hans rörelse eller
för inom samma fabrik bedrifven annan tobakstillverkning, skola vara
för vederbörande kontrolltjänsteman tillgängliga mellan klockan 7 förmiddagen
och klockan 7 eftermiddagen så ock å annan tid, när arbete
där pågår.
40
17 §■
En gång om året eller, därest kontrollstyrelsen så pröfvar nödigt,
oftare företages af vederbörande kontrolltjänsteman inventering hos
tillverkaren. Denna inventering har till ändamål att undersöka bokföringens
fullständighet och riktighet.
Det för inventeringen nödiga arbetsbiträde tillhandahålles af tillverkaren.
Kontrolltjänsteman äge företaga profvägnmg och räkning.
Om vid inventeringen eu brist förefinnes, som är större än den
som vid tobakens lagring och bearbetning enligt erfarenheten plägar
inträda, har tillverkaren att häröfver afgifva förklaring.
18 §.
Råämnen och bearbetad tobak, som på tillverkarens begäran blifvit
i vederbörande kontrolltjänstemans närvaro förstörda, må ur tillverkningsjournalen
afföras.
Af tillverkare från köpare återtagna cigarretter eller cigarrettobak
införas i tillverkningsjournalen allt efter omständigheterna såsom råvara
eller färdig vara.
19 §.
Från utlandet inkommande cigarretter och cigarrettobak skola för
att få i riket införas vara förpackade på samma sätt, som är stadgadt
angående inom landet tillverkade dylika varor.
Intill dess stämpelafgiften blifvit till tullmyndigheten inbetald eller
godkänd säkerhet därför ställts på sätt i fråga om tullafgifter är stadgadt,
samt stämplarna blifvit genom importörens försorg behörigen
åsätta och makulerade, skall varan förblifva i tullmyndigheternas vård.
20 §.
Har oriktig stämpelbeläggning ägt rum af tobaksvara, som ännu
icke utlämnats från tillverkaren eller, i fråga om importerad vara, från
tullverket,
eller har tillverkaren nödgats för omarbetning återtaga från honom
utlämnad stämpelbelagd vara,
41
eller befinnes stämpelbelagd vara, innan den utlämnats från tillverkaren,
icke lämpad för försäljning,
må åsatt stämpel bos vederbörande stämpel försälj are utbytas mot
annan stämpel, sedan det för dylikt utbyte åberopade förhållandet styrkts
på sätt särskildt stadgas.
Utbyte af stämpel må äga rum endast under förutsättning att
kontroll tjänsteman funnit såväl stämpeln som förpackningen obruten.
21 §.
1 mom. Cigarretter och cigarrettobak må icke inom riket saluhållas
annorledes än i hela, obrutna, behörigen stämpelbelagda originalförpackningar.
2 mom. I och för kontroll däröfver att gällande föreskrifter angående
förpackning och stämpelbeläggning af enligt denna förordning
stämpelpliktiga varor behörigen iakttagas, skall kontrolltjänsteman äga
tillträde till försäljningslokaler och upplagsrum helgfria dagar från
klockan 9 förmiddagen till klockan 6 eftermiddagen äfvensom å öfriga
tider, då lokalerna hållas öppna.
22 §.
Den, som utan att vara jämlikt denna förordning därtill berättigad
tillverkar cigarretter eller cigarrettobak, straffes med böter från och
med 100 till och med 2,000 kronor eller med fängelse i högst sex
månader samt gälde den i 1 § stadgade skatt, hvilken i sådant fall beräknas
efter den varumängd, som med ledning af hvad i målet förekommit,
kan antagas hafva tillverkats.
23 §.
Den, som vid vederbörligen medgifven tillverkning af cigarretter
eller cigarrettobak eller vid försäljning af sådan vara från beskattning
undansnillar något af det, som tillverkas eller försäljes, eller eljest, i
syfte att undandraga statsverket skatt, svikligen förfar, straffes med
böter från och med 500 till och med 5,000 kronor eller dömes till
fängelse i högst ett år; dock må, där omständigheterna äro synnerligen
försvårande, dömas till straffarbete i högst två år.
Den eakfällde gälde ock den skatt, han undandragit statsverket.
* 6
42
24 §.
Den, som
vid tillverkningen eller såsom npplagsrum använder andra än de
i tillståndsbevis angifva lokaler, eller
öfverträder föreskriften i 8 §, eller
underlåter att ordentligt föra tillverkningsjournal och stämpelafräkningslängd,
hvarom stadgas i 14 §, eller
vägrar vederbörande kontrolltjänsteman tillgång till nämnda journal
och längd eller öfriga i 14 § omförmälda handlingar, eller
_ vägrar kontrolltjänsteman eller den, hvilken äger anställa undersökning
om förbrytelse mot denna förordning, tillträde till lokal, där
undersökning må ske, eller
saluhåller cigarretter eller cigarrettobak för afsättning inom riket
annorledes än i obrutna originalförpackningar och behörigen stämpelbelagda,
straffes, därest han icke är förfallen till ansvar enligt 23 §, med
böter från och med 50 till och med 1,000 kronor.
25 §.
Uraktlåter tillverkare eller försäljare af cigarretter och cigarretttobak
att ställa sig till efterrättelse något af hvad i denna förordning
eller gällande ordningsstadga föreskrifves, eller de föreskrifter i fråga
om tillverkares eller försäljares åligganden, kontrollstyrelsen eller vederbörande
kontrolltjänsteman i enlighet med denna förordning eller ordningsstadgan
meddelar, straffes, där ej särskildt ansvar är bestämdt,
med böter från och med 20 till och med 200 kronor.
26 §.
Tillverkare och försäljare af cigarretter och cigarrettobak ansvara
för förbrytelse, som med deras vetskap begås af hustru, husfolk eller i
deras arbete antagen person, liksom vore förbrytelsen af dem själfva
begången. Begagnar tillverkare vid rörelsens utöfvande ombud, som i
5 § sägs, ansvare ombudet jämte tillverkaren och lika med denne för
sådan förbrytelse.
43
27 §.
Tillverkare eller försäljare, som åt kontrolltjänsteman, hvilken utöfvar
tillsyn öfver hans rörelse, såsom gåfva något gifver eller erbjuder,
böte från och med 20 till och med 200 kronor. Kontrolltjänsteman,
som gåfvan emottager, vare lika ansvar underkastad och miste därjämte
befattningen.
28 §.
Den, som innehar eller innehaft befattning såsom kontrolltjänsteman,
vare förbjudet att röja tillverkares eller försäljares yrkeshemlighet
eller affärsförhållanden. Gör han detta och framgår ej af omständigheterna,
att han om den hemlighet eller de affärsförhållanden erhållit
kännedom å tid då han ej innehaft dylik befattning, straffes med böter
från och med 50 till och med 1,000 kronor. Sker det för att göra skada
eller begagnar han sig af kunskapen om berörda yrkeshemlighet eller
affärsförhållanden till egen eller annans fördel, då må till fängelse dömas.
Har i nu omförmälda hänseende genom kontrolltjänstemans åtgörande
skada uppkommit, vare han ock skyldig den till fullo godtgöra.
29 §.
Allmän åklagare äger att anställa undersökning om förbrytelse
mot denna förordning, och åligger det allmän åklagare att åtala dylik
förbrytelse.
Finner kontrolltjänsteman öfverträdelse begången, som bör föranleda
till åtal, anmäle han det för allmän åklagare.
30 §.
Böter, som enligt denna förordning ådömas, skola, om tillgång
till deras fulla gäldande brister, förvandlas enligt allmän strafflag.
31 §.
Då stämpelskatt jämte böter blifvit ådömd enligt denna förordning,
må, där tillgång saknas till skatten eller någon del däraf, böterna ej
kunna med penningar gäldas, utan skall den sakfällde i stället undergå
motsvarande förvandlingsstraff.
44
32 §.
Böter, som enligt denna förordning ådömas, tillfälle med en tredjedel
kronan och med två tredjedelar åklagaren. Finnes särskild angifvare,
tage han hälften af åklagarens andel.
Sådan del tillkomme dock ej angifvare, då angifvelsen skett af
föräldrar mot barn, barn mot föräldrar, makar eller syskon mot hvarandra,
annan skyldeman mot den, hos hvilken han njuter kost eller
underhåll, fosterbarn mot fosterföräldrar eller tjänare mot husbondefolk
under den tid, de äro i tjänsten.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 19—.
Öfvergångsbestämmelser.
Beträffande cigarretter och cigarrettobak, som vid denna förordnings
ikraftträdande innehafvas af handlande eller annan försäljare, skall
i fråga om stämpelbeläggning gälla följande:
a) Dylik vara skall i enlighet med hvad i denna förordning stadgas
åsättas vederbörlig cigarrettstämpel af försäljaren, innan varan från honom
utlämnas till förbrukning inom riket.
b) Senast den 1 oktober 19— skall försäljare hafva åsatt cigarrettstämpel
å samtliga här afsedda varor, som af honom innehafvas.
c) I och för nu stadgad stämpelbeläggning äger försäljare att intill
utgången af september månad 19— inköpa cigarrettstämplar hos
myndighet, som i 13 § 2 mom. sägs.
För erhållande af stämplar skall försäljare, då han första gången
inköper sådana, till stämpelförsäljaren aflämna skriftlig rekvisition å
hela det belopp stämplar af olika valörer, han för fullgörande af ifrågavarande
stämplingsskyldighet behöfver. Denna rekvisition skall vara
åtföljd af ett af polismyndighet, kontrolltjänsteman eller två trovärdiga
personer utfärdadt intyg, utvisande huru stort lager af här afsedda
stämpelpliktiga varor i olika förpackningar försäljaren innehade den
1 juli 19—,
Rekvirerade stämplar utlämnas i den mån kontant betalning för
dem erlägges till stämpelförsäljaren.
MOTIV.
47
Allmän motivering.
Enligt chefens för finansdepartementet skrifvelse den 11 juni 1909
liar åt kommitterade meddelats uppdrag att verkställa utredning och
uppgöra förslag till reglering af tobaksbeskattningen i syfte att vinna
ett effektivare skatteresultat än det, som af utsedde sakkunniga den 26
januari 1904 afgifvet förslag enligt gjorda beräkningar skulle lämna,
samt därvid särskild t undersöka möjligheterna för ett statens tobaksmonopol
och eventuellt uppgöra förslag i sådant syfte.
För klargörande af innebörden och räckvidden af den uppgift,
som sålunda blifvit kommitterade förelagd, torde vara lämpligt erinra
om följande.
Med förmälan att Riksdagen å ena sidan ansåge, att statsmonopol
å tobak ej borde införas i vårt land och att således ej heller någon
utredning rörande sådant monopol af Riksdagen borde direkt eller indirekt
ifrågasättas, men att Riksdagen å andra sidan funne, i likhet
med föregående Riksdag, att höjd beskattning af tobak vore ett lämpligt
skattemedel bland dem, som borde användas för att betäcka de alltjämt
sig förökande statsutgifterna, anhöll Riksdagen i skrifvelse den 12 maj
1902, att Kungl. Maj:t måtte taga under öfvervägande på hvad sätt
och i hvad mån ökad beskattning å tobak och tobaksfabrikat skulle
kunna bereda statsverket större inkomster, samt därefter, när sådant
funnes vara af statsverkets behof påkalladt, till Riksdagen inkomma
med förslag till dylik beskattning i den form, som kunde finnas ändamålsenlig.
Angående frågans behandling vid 1902 års riksdag må ytterligare
följande i minnet återföras. I en inom Första kammaren väckt motion
hade föreslagits, att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla
om utredning och förslag rörande införande af tobaksmonopol i Sverige.
Bevillningsutskottet fann sig dock icke kunna tillstyrka, att den ifrågasatta
utredningen begränsades till att afse allenast monopol, utan ansåg
Kommit
icradcs
uppdrag.
48
nödigt, att en utredning verkställdes, som omfattade jämväl öfriga skatteformer.
Bevillningsutskottets i enlighet härmed affattade hemställan blef
af Första kammaren bifallen med 53 röster mot 52. Sistnämnda röstetal
tillföll en vid utskottets betänkande fogad reservation af samma
innebörd, som den nyssberörda riksdagsskrifvelsen sedermera erhöll.
Andra kammarens beslut utföll, med 9G röster mot 95, i enlighet med
nämnda reservation, sedan likväl utskottets hemställan i föregående
votering tillvunnit sig 85 röster. Kamrarnas skiljaktiga beslut samraanjämkades
på det sätt, att Första kammaren, med frånträdande af sitt
beslut i ämnet, biträdde Andra kammarens beslut.
Med anledning af Riksdagens skrifvelse tillkallades den 4 februari
1903, för biträde inom finansdepartementet med åstadkommande af utredning
och afgifvande af förslag i det af Riksdagen angifna syfte,
sakkunniga, som den 26 januari 1904 afgåfvo betänkande och förslag
i ämnet. Efter en omfattande redogörelse för olika beskattningsmetoder
m. m. hemställde den af bemälde sakkunnige bestående kommittén för
egen del — dock endast i valet mellan de beskattningsformer, som lågo
inom området för kommitténs på grund af riksdagsskrifvelsen begränsade
uppdrag — att tobaksbeskattningen måtte ordnas genom en blandad
tull- och accisbeskattning. Gällande tullsatser å tobak och tobaksfabrikat
skulle enligt kommitténs förslag höjas sålunda: för oarbetad tobak från 1
krona till 1 krona 50 öre, för cigarrer och cigarretter från 4 kronor till
5 kronor 50 öre samt för arbetad tobak, andra slag, från 1 krona 20 öre
till 2 kronor, allt per kilogram. För inom riket odlad tobak skulle införas
accis att erläggas med i regel 35 öre per kilogram. Statens årliga nettoinkomst
af den nya accisen, efter afdrag af kontrollkostnad, beräknade
kommittén till omkring 300,000 kronor. De höjda tullsatserna ansågos
kunna tillföra statsverket en ökad inkomst af i rundt tal 2,150,000 kronor.
Tobaksbeskattningen, på dylikt sätt reglerad, skulle enligt kommitténs
på importen under åren 1898—1902 grundade beräkningar lämna staten
en inkomst af sammanlagdt ungefär 7,000,000 kronor om året emot
under samma period i genomsnitt årligen influtna 4,500,000 kronor.
Kommittén hade vidare, dock utan att förorda detsamma, uppgjort
ett utkast till förordning angående stämpelskatt å tobaksfabrikat
lör att i hufvuddrag klargöra, huru ett fabrikatskattesystem skulle, hvad
kontrollen anginge, kunna antagas i tillämpningen te sig. En fabrikatskatt
enligt ett dylikt system, med stämpel å såväl inom landet tillverkade
som dit införda tobaksfabrikat, ausåg kommittén med stöd af
gjorda beräkningar icke komma att inbringa statsverket mera än i
rundt tal 3,100,000 kronor netto. Med användande af ofvan anförda
49
genomsnittssiffra å dåvarande tullinkomsten beräknades en sålunda kombinerad
tull- och stämpelbeskattning gifva en sammanlagd statsinkomst
af omkring 7,600,000 kronor.
I anförande till det statsrådsprotokoll den 27 maj 1909, däri Kungl.
Maj:t meddelat bemyndigande till nu förevarande utredning, anförde
chefen för finansdepartementet, bland annat, att, då departementschefen
förutsåge, att för lösningen af den på dagordningen stående frågan om
allmän ålderdomsförsäkring och andra viktiga frågor komme att ställas
anspråk på staten af den ekonomiska räckvidd, att alldeles särskilda
åtgärder måste vidtagas för deras mötande, han hade ansett nödvändigt
att på förband uppsöka en eller flera för sagda ändamål lämpade skattekällor
och i god tid verkställa den utredning och vidtaga de åtgärder,
som erfordrades för de nya skattekällornas rationella och statsfinansiellt
sedt bästa utnyttjande. En förberedande undersökning i sådant afseende
hade osökt fört tanken på ett beskattningsobjekt, som, ehuru långt ifrån
främmande för skattelagstiftningen, dock enligt icke blott den allmänna
meningen utan äfven sakkunnigas åsikter synnerligen väl och med godt
skatteresultat tålde vid en ytterligare skattebelastning. Detta skatteobjekt
vore tobaken. Frågan om reglering af tobaksbeskattningen,
hvilken som bekant för närvarande utginge i form af tull vid import
af råtobak och tobaksfabrikat, kunde för öfrigt sägas vara sedan flera
år tillbaka beroende på Kungl. Maj:ts pröfning. Den i Riksdagens förberörda
skrifvelse den 12 maj 1902 i ämnet gjorda framställning hade
nämligen ännu icke upptagits till slutligt afgörande. 1904 års kommittéförslag,
hvaröfver vederbörande myndigheter hörts, hade ditintills icke
föranledt till någon vidare åtgärd. När förhållandena emellertid nu
manade att upptaga tobaksbeskattningsfrågan till närmare pröfning,
blefve det till en början nödvändigt att afgöra, huruvida vid en reglering
af sagda beskattning det i sådant afseende redan utarbetade kommittéförslaget
skulle kunna följas. Departementschefen förklarade sin
ställning till denna fråga vara på förhand gifven. Ty utan att ingå i
granskning af de grunder för beskattningen, som kommittén följt, blefve
under nuvarande förhållanden för honom afgörande skatteregleringens
resultat. En reglering af tobaksbeskattningen, som icke bringade statsverket
större vinst än omkring 2,500,000 kronor, motsvarade icke på
långt när de förväntningar, som man med hänsyn till förestående skattekraf
och tobakens egen skattekraft vore berättigad att ställa å en dylik
reglering. Men äfven om skatteresultatet vid en reglering, på sätt
1904 års kommitté föreslagit, skulle utfalla annorlunda och bättre än
* 7
Statsrådsprotokoll
den
27 maj 1909.
50
beräknats, skulle man ändock icke nu utan vidare kunna åtnöjas med
utredningen från år 1904. Till en början kunde man sålunda icke
förbise, att, om man ock lämnade monopolbeskattningen å sido, under
de år, som förflutit efter det sagda utredning verkställts, i mer än ettland
försök gjorts att i en eller annan ny eller mer eller mindre förändrad
skatteform afvinna tobaken ökad skatteafkastning. En i sådant
afseende kompletterad utredning syntes tilläfventyrs kunna äfven för
sakkunniga, som afstängts från granskning af monopolbeskattning, utmynna
i annat förslag än det år 1904 utarbetade.
Ett fullt tillvaratagande af skattekraften hos tobaken stode emellertid,
enligt departementschefens åsikt, säkerligen icke att vinna annat
än genom monopollagstiftning. Denna mening syntes jämväl hafva
delats af 1904 års kommitté. Ehuru, såsom redan antydts, det icke
ingått i dennas uppdrag att verkställa utredning rörande statsmonopol
å tobak, uttalade nämligen kommittén såsom sin åsikt, att, därest man
i afsevärdt högre grad, än kommittén då haft direkt anledning att förutsätta,
ville begagna sig af tobaken såsom skatteobjekt, det knappast syntes
återstå annan xitväg än att anlita monopolbeskattningen. Under sådana
förhållanden och i betraktande af det skattepolitiska läget kunde därför
näppeligen numera eu utredning rörande tobaksbeskattningens reglering
anses fullständig, om densamma icke äfven omfattade utredning om
statsmonopol. För egen del funne departementschefen denna fråga så
viktig, att han ansåg, att äfven om de, åt hvilka omförmälda och förut
angifna utredning anförtroddes, skulle vid uppgörandet af förslag i
ämnet stanna vid en reglering, som lämnade t-obaksliandteringen åt den
enskilda företagsamheten, förslag för åstadkommande af ett statens
tobaksmonopol ändock borde utarbetas, naturligtvis under förutsättning
att icke af en eller annan anledning afgörande hinder för en dylik anordning
mötte.
Vid sidan af den utredning och det eventuella förslag, som borde
utarbetas såsom ett komplement till 1904 års utredning och förslag i
tobaksbeskattningsfrågan, ansåg departementschefen sålunda i hvarje
fall böra dels undersökas, huruvida och i hvad mån ett statens tobaksmonopol
kunde vara en för våra förhållanden användbar och lämplig
form af beskattning, dels ock, om afgörande hinder för en dylik anordning
på grund af allt för höga kostnader eller af annan anledning icke
mötte, uppgöras förslag till grunder för statens öfvertagande af tobakshandteringen
och till de bestämmelser, som borde lända till efterrättelse
vid ett tobaksmonopols vidare utöfvande.
Öl
Af hvad departementschefen sålunda i ämnet anfört framgår, att
kommitterades hufvudsakliga uppgift är att uppgöra förslag till ett ordnande
af tobaksbeskattningen, ägnadt att bereda statsverket väsentligt
större inkomst än det år 1904 framlagda kommittéförslaget ställde i
utsikt.
Enbart denna omständighet hade varit tillräcklig anledning att
ställa frågan om ett statsmonopol å tobaken i förgrunden vid kommitterades
arbete för uppgiftens lösande. Kommitterade hafva nämligen
härvid icke kunnat undgå att taga hänsyn till den åsikt, som uttalades
af förenämnda kommitté, hvars utredning dock omfattade tobaksbeskattningsfrågan
i dess helhet, bortsedt från monopolet.
Beträffande möjligheten af ytterligare högre beskattning af tobaken
yttrar kommittén i sitt betänkande, bland annat, följande:
»Skulle man nu i afsevärdt högre grad, än kommitterade för
närvarande haft direkt anledning att förutsätta, vilja begagna sig af
tobaken såsom skatteobjekt vare sig af skattepolitiska eller uteslutande
af statsfinansiella hänsyn, synes det, då det föreslagna systemet enligt
kommitterades åsikt icke kan antagas ägnadt att tillföra statskassan
ytterligare nämnvärd ökning i inkomster utöfver den nu beräknade, och
då den jämförelsevis obetydliga ökning därutöfver, som, enligt hvad
ofvan anförts, skulle kunna vinnas genom en fabrikatskatt, icke lärer
kunna anses uppvägas af därmed förenade olägenheter, knappast återstå
annan utväg än att anlita monopolbeskattningen, vare sig en sådan
skulle komma att afse allenast fabrikationen eller jämväl försäljningen
af de färdiga fabrikaten.»
Skulle sålunda monopolet redan på grund af dess allmänt erkända
effektivitet, då det gäller att rationellt och på ett för statsfinanserna
förmånligt sätt utnyttja tobaken såsom skatteobjekt, erhållit en framträdande
plats i den föreliggande utredningen, hafva kommitterade fått
ytterligare anledning att från början ägna uppmärksamhet åt monopolfrågan
genom den i kommitterades uppdrag uttryckligen innefattade, förut
nämnda uppgiften att särskildt undersöka möjligheterna för ett statens
tobaksmonopol och eventuellt uppgöra förslag i sådant syfte. I det anförda
statsrådsprotokollet finnes, såsom nyss nämnts, uppgiften närmare
specificerad såsom börande omfatta dels undersökning huruvida och i
hvad mån ett statens tobaksmonopol kunde vara en för våra förhållauden
användbar och lämplig form af beskattning dels ock, om afgörande
hinder för eu dylik anordning på grund af allt för höga kostnader
eller af annan anledning icke mötte, uppgörande af förslag i ämnet.
Kommitte
rade.
52
Beträffande den sålunda anbefallda undersökningen hafva kommitterade
först och främst funnit angeläget att utreda de rättsliga synpunkter,
som borde komma till beaktande vid frågan om eventuellt införande
af ett statsmonopol i vårt land. Såsom särskildt sakkunnigliar
professorn i civilrätt vid Lunds universitet, juris doktorn C. G.
Björling deltagit i kommitterades arbete vid behandlingen af berörda
spörsmål. Resultatet af undersökningen i denna del kan sammanfattas
sålunda.
Befogenheten att idka tobakstillverkning är i vårt land för närvarande
så godt som fullständigt fri, jämlikt 1 § af kungl. förordningen
den 18 juni 1864 angående utvidgad näringsfrihet, som förklarar svensk
man eller kvinna i allmänhet berättigad att idka, bland annat, fabriksrörelse,
handtverk eller annan handtering. Äfven om tillverkningen
skall bedrifvas med biträde af annan än hustru och hemmavarande barn,
fordras allenast (2 § af samma förordning) att tillverkaren skall hafva
god frejd samt råda öfver sig själf och sin egendom.
Införande af statsmonopol å tobakstillverkningen skulle alltså förutsätta
att, hvad denna näringsgren angår, nyssnämnda allmänna berättigande
upphäfdes, och ett nytt undantag från näringsfriheten fogades
till de redan bestående, hvilka uppräknas i 8 § af angifna förordning.
Statsmonopolet kunde därpå erhålla sin positiva reglering genom föreskrifter
angående detsammas införande och utöfvande samt kontroll- och
straffbestämmelser mot dess eluderande. Men för att göra monopolet
effektivt, torde ytterligare kräfvas åtgärder i ändamål att utesluta konkurrens
från utländska tobakstillverkares sida, nämligen införande af förbud
mot all införsel — utom för monopolets egen räkning — af tobak i
handelsafsikt. Häri komme att ligga en ny inskränkning i den allmänna
näringsfriheten: det nuvarande fria berättigandet att från utrikes
ort införa varor (näringsfrihetsförordningens 1 §) skulle, för så vidt
gäller tobak och tobaksfabrikat, ersättas med så godt som fullständigt
förbud. Allenast under bestämda villkor och allenast för egen förbrukning
skulle införsel af tobaksfabrikat för enskild räkning kunna tillåtas.
De lagstiftningsåtgärder, som sålunda erfordras för införande af
monopol å tobakstillverkning, kunna icke åvägabringas enbart genom
regeringsbeslut. Stadgandet i regeringsformens 60 §, att Konungen
ej må, »till vinning för Sig och kronan eller enskilda personer och
korporationer, några monopolier fastställa», förbjuder sådant. Men i förening
med Riksdagen äger otvifvelaktigt Kungl. Maj:t, utan hinder af något
grundlagsbud, besluta monopol. Visserligen har det anförda stadgandet
i 60 § någon gång uppfattats så, som innebure det förbud jämväl för
53
Kungl. Maj:t och Riksdagen samfäldt att fastställa monopol, men denna
uppfattning stödes hvarken af stadgandets ordalydelse — som ju enligt
regeringsformens eget uttalande (84 §) bör vara bestämmande för dess
tillämpning — ej heller af den sammanställning med stadgandets historiska
förebild, som man velat åberopa. I ordalydelsen finnes intet,
som talar emot Riksdagens befogenhet att införa monopol. Tvärt om
antyder det ifrågavarande stadgandets placering, midt ibland föreskrifterna
om Riksdagens bevillningar, snarare en sådan mening bos grundlagsstiftaren,
som att äfven monopol borde utgöra en af Riksdagens
vilja beroende inkomstkälla för statsverket.
Kommitterade hafva själfva icke hyst något tvifvelsmål angående
Kungl. Maj:ts och Riksdagens grundlagsenliga befogenhet att samfälldt
besluta införandet af statsmonopol, men det har ändock ansetts lämpligt
att i detta sammanhang förebringa ett på speciellt statsrättslig auktoritet
grundadt utlåtande. För nämnda ändamål hafva kommitterade vändt sig
till professorn i statsrätt med statskunskap in. m. vid Stockholms högskola,
filosofie doktorn P. O. Varenius, hvilken i ämnet afgifvit det
yttrande, som innehålles i bilagan A. vid detta betänkande, och hvilket
till fullo bekräftar riktigheten af nyssangifna uppfattning.
Exempel har också tidigare förekommit, att Kungl. Maj:t och Riksdagen
ansett sig oförhindrade att fastställa monopol på viss näringsverksamhet.
Befordrande af lokalbref och lokalbrefkort, något som förut icke
varit bestämdt undandraget den enskilda företagsamheten, blef sålunda,
efter framställning af Riksdagen, genom en kungl. kungörelse den 21
december 1888 förbehållet statens postverk såsom dess uteslutande rätt »å
de särskilda inrikes orter, där postverket anordnat lokalbrefbefordranK
Jämväl torde böra erinras om förbudet mot att utan Konungens tillstånd
utföra elektriska anläggningar för telegrafering eller telefonering utan
tråd (utom för kronans räkning), hvilket genom lagen den 26 april
1905 införlifvats med vår rätt och numera i något vidgad omfattning
återfinnes i gällande lag i ämnet den 31 augusti 1907. Väl var syftet
med postverkets berörda monopol icke af enbart ekonomisk art, och än
mindre var så fallet med det eventuella förbehållet för kronan med
afseende på telegrafering och telefonering utan tråd; de ifrågavarande
bestämmelsernas tillkomst visar dock att statsmakterna ingalunda funnit
sig förhindrade att inrätta monopol.
Hvad vidare beträffar ett sådant -införselförbud, som enligt hvad
ofvan nämndes lämpligen borde komplettera ett statsmonopol å tobakstillverkning,
möter icke heller för dess åvägabringande något hinder.
Särskildt bör anmärkas, att i de överenskommelser med främmande stater,
54
som reglera våra utrikes handelsförbindelser, icke förekommer någon
utfästelse, som skulle kunna hindra svenska staten att förbjuda införsel
af tobak. Ett dylikt införselförbud skulle för öfrig! icke komma att
fullständigt sakna förebilder äfven i senare tid. I sådant afseende kan
anföras kungl. förordningen den 9 november 1888 ang. förbud mot införsel
till riket af varor med oriktig ursprungsbeteckning, äfvensom det
i en kungl. förordning den 30 mars 1901 stadgade förbudet mot införsel
af guld eller silfver liknande arbeten af oädel metall, hvilka befinnas
vara försedda med vissa stämplar eller märken. Det hos 1888
och 1889 årens riksdagar ifrågasatta förbudet mot införsel af margarin,
hvarom den senare riksdagen till och med framställde begäran hos Kungl.
Maj:t, förtjänar också att omnämnas i detta sammanhang, såsom belysande
åtminstone Riksdagens uppfattning om den rättsliga möjligheten
att åvägabringa ett införselförbud.
Emellertid linnes det ännu ett grundlagsbud, som vid behandling
af frågan om den rättsliga möjligheten af ett statsmonopol icke får
förbises, nämligen regeringsformens 16 §: Konungen bör »ingen förd ärfva
eller fördärfva låta, till» — bland annat — »välfärd, utan han lagligen
förvunnen och dömd är, och ingen afhända eller afhända låta något
gods, löst eller fast, utan rannsakning och dom i den ordning, Sveriges
lag och laga stadgar föreskrifva». Detta stadgande har brukat betraktas
som ett skyddsvärn för den enskilde medborgarens rätt mot öfvergrepp
från statsmaktens sida, och det öfverensstämmer också med den allmänna
rättsåskådningen hos vårt folk att anse den enskildes rättsområde okränkbart
äfven i förhållande till staten själ!''. En monopollagstiftning, som i
strid häremot innebure kränkning af enskildes rätt, skulle otvifvelaktigt
komma att uppfattas såsom ett otillbörligt öfvergrepp, stridande mot
andemeningen, om än icke mot ordalagen i nyss anförda grundlagsbud.
Erågar man sig nu, om ett statsmonopol å tobakstillverkning skulle
kränka någon enskilds rätt, så måste denna fråga obetingadt besvaras
med nej, för så vidt monopolet tänkes lämna alla redan igångsatta företag
i ostörd verksamhet, d. v. s. om monopolet skulle allenast innebära
förbud att börja nya affärer på tobakstillverkningens område och låta de
redan existerande fortlefva. Ett sådant monopol skulle icke kränka någon
enskild mans rätt; ty ingen lär väl ifrågasätta, att den möjlighet att börja
fabrikation af tobaksvaror, som hvarje svensk medborgare har under
nuvarande näringsfrihet, är en verklig rätt, som staten icke skulle få
inskränka eller upphäfva genom ändrad näringslagstiftning. Icke ens
med afseende å den, som till äfventyrs redan vidtagit förberedande åtgärder
och underkastat sig utgifter för att framdeles idka tobakstillverk
-
55
ning, skulle det kunna anses som ett obehörigt ingrepp i hans enskilda
rättsområde, att den beräknade möjligheten att bedrifva ifrågavarande
näring blefve afstängd.
Praktiskt taget kan emellertid ett monopol svårligen anordnas
utan att jämväl inbegripa förbud mot fortsättandet af enskilda företag på
monopolets område, och frågan om dess genomförbarhet utan kränkning
af enskildes rätt blir till följd häraf icke fullt så enkel. Det måste särskildt
undersökas, i hvilken mån de enskilda näringsidkarna, som i laglig
ordning begynt sin näring, verkligen äro berättigade att fortsätta med
densamma, oberoende af senare i lagstiftningen införda förbud, men vidare
bör ock tillses, huruvida staten, i sådana fall, där den befinnes kunna förbjuda
fortsatt utöfvande af en näring utan att härigenom ingripa i någon
näringsidkarens verkliga rätt, icke tilläfventyrs ändock bör ersätta de
af sådant förbud orsakade förlusterna.
Det första spörsmålet är alltså, huruvida idkare af en näring,
sådan som tobakstillverkning, äga verklig rätt att alltjämt fortfara med
densammas utöfvande, så att staten icke skulle vara befogad att stadga
förbud däremot. Spörsmålet är ingalunda besvaradt genom en enkel
hänvisning till de lagrum, 1 och 2 §§ af 1864 års närings frihets förordning,
enligt hvilka — såsom redan är nämndt — hvarje svensk medborgare
i allmänhet är berättigad (resp. har rättighet) att idka näring;
ty dessa stadgande!! tillförsäkra ju icke medborgarna någonting med afseende
på berättigandets fortvara. Dessa stadganden kunna icke göra en näring
loflig längre än de själfva bibehållas vid gällande kraft. Så snart de —
med afseende på någon viss näring, t. ex. tobakstillverkning — ersättas med
andra bestämmelser, som icke tillåta näringens fria utöfvande, har detta ej
längre stöd af de upphäfda stadgandena. Näringens utöfvande förändrar
rättslig karaktär; från att ha varit lofligt öfvergår det till olagligt, alldeles
som då en annan handling, tidigare tillåten, genom ett nytt lagbud
belägges med straff. Den, som före år 1897 användt barn vid offentliga
förevisningar, eller som före år 1898 anordnat vadhållning medelst totalisator,
eller som före år 1910 offentligen salubjudit preventivmedel, eller
som hållit handelsbod öppen till kl. 9 om aftnarna innan i vederbörlig
ordning förbud däremot meddelats (enligt lagen den 5 juni 1910), måste
finna sig i att upphöra med sitt förfarande, då rättsordningen icke längre
tillåter detsamma. Äfven om intet lagbud förut uttryckligen berättigat
till barns användande vid förevisningar, till begagnande af totalisator, till
utbjudande af preventivmedel, till handelsbods öppenhållande ut på
aftnarna, utan det blott varit frånvaron af förbud mot dessa åtgöranden,
som kunnat åberopas till stöd för tillåtligheten, så blir dock förhållandet
56
enahanda med det allmänna, opersonliga berättigande, som näringsfrilietsförordningens
ofvan anförda stadgande!! tillerkänna medborgare.
I åtskilliga fall, hvilka nedan anmärkas, där en viss näringsgren förbjudits
— handel med fosfortändstickor, försäljning af brännvin, svagare
än fem grader, befordrande af lokalbref in. in. — kan ha förelegat ett
sådant allmänt berättigande, som fått vika för det lagstadgade förbudet.
Berättigandets allmänna karaktär utesluter den uppfattning,
att det skulle kunna skapa personliga anspråk mot staten på att berättigandet
skall allt framgent bibehållas, anspråk, som då skulle kunna
omöjliggöra hvarje af än så viktiga skäl påkallad ändring i näringslagstiftningen.
Fast mera måste berättigandet uppfattas så, att det innebär
att en näring icke är förbjuden — men lämnar osagdt huruvida
förbud måhända framdeles blir stadgadt. Den omständigheten, att sålunda
ett dylikt förbud kan få giltighet äfven med afseende på näringar,
som redan tidigare satts i gång, får icke uppfattas såsom om förbudet
finge tillbakaverkande kraft: det finnes ingen redan vunnen enskild rätt,
i hvilken förbudet skulle kunna gorå intrång. Endast befogenheten att
framdeles drifva näring bortfaller till följd af förbudet.
Befogenheten att idka tobakstillverkning har emellertid icke alltid
gifvits i form af sådant berättigande åt medborgarna i allmänhet, som
det 1864 års näringsfrihetsförordning meddelar. Enligt 3 och 4 kap.
Handelsbalken af 1734 års lag fordrades personligt burskap för att öfver
hufvud taget få »idka handtverk, hålla öppen bod, eller sälja sina varor
i minut». 1700-talets sträfvanden för industriens uppmuntran togo sig
uttryck bland annat i särskilda privilegier för fabrikörer och desses befriande
från det rådande skråtvånget, och härmed följde jämväl frihet
från skyldigheten att förvärfva burskap. Tobaksspinneri förekom bland de
sålunda privilegierade näringarna, och »inrättningar till snus- och kardustobakstillverkningar»
nämndes särskilt såsom beroende af vederbörande
magistrats eller hallrätts bepröfvande och tillåtelse (kungl. brefven den
7 oktober 1766 och den 27 maj 1767; kommerskollegii kungörelser den
7 november 1766 och den 18 juni 1767). Sedermera uppdrogs emellertid
åt kommerskollegium, senast genom kungl. instruktionen den 23
april 1831, § 2, att efter vederbörande lokalmyndighets hörande utfärda
tillståndsresolutioner »för anläggning af alla slags fabriker, så i städerna
som på landet». Innehafvarna af dylika tillståndsresolutioner tillförsäkrades
upprepade gånger rättighet att inom den handtering eller det yrke,
hvarå resolutionen lydde, åstadkomma alla slags tillverkningar (kungl.
bref den 25 oktober 1821 och den 19 december 1827 samt kommerskollegii
kungörelser den 6 november 1821 och den 22 januari 1828).
57
Den rättighet att idka näring, som vunnits genom burskap eller
tillståndsresolution, har tydligen varit af helt annat slag än näringsfrihetsförordningens
allmänna berättigande. Burskap och tillståndsresolutioner
stodo icke utan vidare till buds för en hvar medborgare, som
uppfyllde vissa allmänna förutsättningar. Sådant kunde väl vara stadgadt
för enstaka näringsgrenar; regel var emellertid att burskap och
tillståndsresolutioner utdelades, efter vederbörande myndighets bepröfvande,
därest omständigheterna befunnos så föranleda. För näringsrättigheten
var burskapet eller tillståndsresolutionen verkligt konstituerande,
och rättigheten erhöll därigenom en mera konkret och personlig
karaktär än hvad fallet kan vara med det af vår nu gällande näringsfrihetsförordning
förlänade berättigandet, hvilket ju icke af myndighet
särskildt tilldelas vissa personer, utan in blanco tillkommer hvar och
en, på hvilken förordningens bestämmelser passa in.
Hvad tobakstillverkningen beträffar, blef den emellertid — liksom
fabriksrörelse öfver hufvud — redan af Fabriks- och handtverksordningen
den 22 december 1846 gjord till en fri näring för hvarje svensk
man, som begått Herrans nattvard, rådde öfver sig själf och sin egendom
samt kunde skrifva läsligt och räkna quatuor species i enkla tal.
Fabriks- och handtverksordningen, som trädde i kraft den 1 juli 1847,
medgaf visserligen fabriksidkare att, då han det åstundade, »burskap å
yrket erhålla», men gjorde hvarken sådant burskap eller särskild tillståndsresolution
till villkor för fabriksrörelsens utöfvande. Endast anmälan
hos myndighet och tillsyn från dennas sida, att ej laga hinder
mötte i form af bristande åt de allmänna förutsättningarna, däröfver
bevis skulle utfärdas, var hvad som erfordrades för befogenhet att idka
fabriksrörelse. För vissa andra näringar, bland hvilka emellertid ingen
gren af tobakstillverkning finnes upptagen, bibehöll Fabriks- och handtverksordningen
de strängare reglerna med mästerskap och burskap såsom
villkor för näringsrättigheten.
Har tobakstillverkningen sålunda från och med den 1 juli 1847 varit
en fri näring, tillåten för en hvar, som uppfyllde vissa allmänna förutsättningar,
så kan ett burskap, som gifvits efter sagda tid, icke uppfattas
såsom konstituerande en verklig personlig rättighet till näringens idkande.
Befogenheten att tillverka tobak har funnits oberoende af burskapet;
någon förstärkning af denna befogenhet har burskapet icke kunnat gilva,
utan dess betydelse har i stället varit att söka på annat håll. Allt fortfarande
förekommer ju att burskap utverkas af anledningar, som icke
sammanhänga med näringsbefogenheten, och med dessa burskap torde
icke förbindas någon föreställning om kvalificerad! näringsberättigande.
* 8
58
Endast burskap, som vunnits före den 1 juli 1847, får alltså anses
gifva den mera konkreta, personliga rättighet att idka tobakstillverkning,
som skulle kunna — i motsats till sådan befogenhet, som har sin
grund i den nyare lagstiftningens näringsfrihet — bestå äfven i händelse
förbud mot ifrågavarande näring komrne att ingå i en eventuell
monopollagstiftning, likaså får samma tidpunkt sättas såsom gräns för
de tillståndsresolutioner, på Indika en dylik bestående rättighet skulle
kunna stödjas. Dessa äldre burskap och tillståndsresolutioner ha konstituerat
rättigheter af det slag, som i (åtminstone äldre) juridisk doktrin
betecknats såsom förrärfvade rättigheter, jura quaesita, och uppfattats såsom
mera okränkbara än andra. Om än dessa s. k. förvärfvade rättigheter
numera icke obetingadt erkännas såsom ett särskildt slag, är dock i
hvarje fall visst, att den hos oss rådande rättsåskådningen gör en bestämd
åtskillnad mellan rättigheter af den art, som de gamla på burskap eller,
tillståndsresolutioner stödda näringsrättigheterna, å ena sidan, och det
allmänna af näringsfriheten följande berättigandet å den andra. Allenast
de förra, icke det senare, ha förut fått bestå gent emot sådana förbud,
som en ändrad näringslagstiftning kommit att innehålla.
Ifrågavarande äldre näringsrättigheter tillkommo visserligen strängt
taget blott innehafvaren personligen, men det torde dock vara fog för
att i fråga om dem tillämpa den för handtverksnäringarna gifna regeln,
att den näringsberättigades änka ägde, så länge hon lefde ogift, fortfarande
drifva mannens näring (Skråordningen den 27 juni 1720, art. 10
§ 13; Hallordningen den 2 april 1770, art. 5 § 13). Dock synes regelns
tillämpning icke böra utsträckas så långt, att ett äktenskap, som ingåtts
med den näringsberättigade, efter det förbud mot näringens bedrifvande
redan meddelats i lagstiftningsväg, skulle kunna gifva hustrun anspråk
på att efter mannens död fortsätta näringen. Endast den änka, som
varit gift med näringsidkaren medan hans näringsdrift ännu stått i
öfverensstämmelse med gällande rätt, bör anses befogad att tillgodonjuta
mannens näringsrättighet.
Genom frivilligt uppgifvande kunde näringsrättigheterna äfven
enligt äldre lagstiftning upphöra. I enlighet härmed bör nedläggande
af näring, som bedrifvits med stöd af burskap eller tillståndsresolution,
anses innebära ett afstående af den gamla rättigheten. Upptages sedermera
näringen på nytt, är detta endast ett begagnande af nuvarande
allmänna näringsfrihet. För att en näring skall kunna anses grundad
på en verklig rättighet af den äldre typen, måste den följaktligen hafva
utöfvats utan afbrott. Med välvillig tolkning skulle man måhända
kunna nöja sig med att den näringsberättigade, äfven om han öfver
-
59
låtit sin näring på ett bolag, själf såsom ledare af bolagets verksamhet
fortsatt med näringens utöfvande.
Den åtskillnad mellan de äldre, mera konkreta näringsrättigheterna
och den nyare lagstiftningens allmänna berättigande, hvilken här ofvan
omnämnts såsom iakttagen vid lagstiftningsåtgärder på häringslifvets
område, har emellertid ingalunda låtit sig förmärka vid hvarje dylik
åtgärd. Man har sålunda aldrig ifrågasatt dylik åtskillnad, då det gällt
att i ett eller annat hänseende skärpa de villkor, under hvilka en näringfår
drifvas, såsom påbjudande af högre skatt, anordnande af för näringsidkaren
besvärligare eller kostsammare kontroll, begränsande af tiden
för näringens utöfvande o. s. v. Bestämmelser af denna art kunna väl
så till vida ingripa i näringsrättigheten, att de förorsaka minskning åt
donnas ekonomiska värde, men utan motsägelse har dock staten ansetts
vara i sin fulla rätt vid dylika ingripanden. Till och med när fråga
varit om att direkt förbjuda viss begränsad del af en näring, har sådant
kunnat drabba lika väl de utöfvare af näringen, hvilka haft rättighet åt
den äldre, konkreta typen, som de, hvilka allenast haft den allmänna
näringsfriheten till stöd för sin befogenhet. Förbudet (i kungl. förordningen
den 30 mars 1900) mot handel med tändstickor, i hvilkas tändmassa
vanlig (hvit eller gul) fosfor ingår, gällde sålunda alla handlande,
oafsedt arten af deras handelsrättighet. Likaså blef det till följd af
maltskattens införande (kungl. förordningen den 17 juni 1903) omöjligt
för bryggeriidkare, vare sig de utöfvade sin näring med eller utan
burskap, att framdeles bedrifva tillverkning af både svagdricka och starkare
maltdrycker; med ettdera slaget af brygd måste de upphöra. Ännu
tydligare exempel på förbud mot utöfningen af viss del af näring, som idkats
med stöd af äldre rättighet, erbjuder bränn vinslagstiftningen. 1855 års
brännvinsförsäljningsförordning förbjöd sålunda (§ 33) bland annat all
utminutering och utskänkning af brännvin, »som icke är renadt från
finkelolja, eller hvars styrka icke uppgår till minst fem grader», ocli
1905 års ännu gällande förordning i ämnet har (§§ 4, 9, 10) jämväl
för de sedan äldre tid bestående utskänkningsrättigheterna stadgat den
begränsning, att desamma innebära allenast rätt till försäljning till förtäring
på stället, icke till afhämtning.
Men när det gällt att fullständigt förhindra utöfvandet af en näring,
genom direkt förbud eller på mera indirekt väg, då har förberörda åtskillnad
iakttagits. Vår lagstiftning erbjuder fyrfaldiga exempel på att
näringsidkare utan annan rättighet än det allmänna opersonliga berättigandet
tvingats att upphöra med sin näring, medan däremot
näringsrättigheter af den äldre konkreta typen respekterats. Det redan
60
anförda förbehållet för statens postverk att ensamt ombesörja lokalbrefbefordran
har sålunda inneburit åläggande för de redan existerande
privata stadspostaffärerna att upphöra. 1855 års reform af brännvinslagstiftningen
medförde, om än icke direkt förbud mot brännvinsbränning
med enkla redskap, likväl genom föreskrifterna om dels redskapens beskaffenhet,
dels deras minsta och största tillåtna rymd faktisk omöjlighet
att bedrifva brännvinstillverkning med vissa redskap. Och den fortsatta
lagstiftningen i detta ämne (kungl. förordningen den 26 oktober 1860)
stadgade ett så högt minimum för den dagliga brännvinstillverkningen,
att tillverkning, bedrifven med enkla redskap, icke vidare blef möjlig.
Trots allt det motstånd, dessa reformer på sin tid väckte, blef dock
statens rätt att förbjuda brännvinsbränning med enkla redskap (husbehofsbränniugen)
knappast på allvar dragen i tvifvelsmål. Ingen personlig
rättighet till näringens utöfvande förefanns, utan blott ett allmänt
berättigande för innehafvare af jord, och redan tidigare hade en och
annan gång (senast genom kungl. kungörelsen den 14 november 1854)
detta berättigande provisoriskt indragits. Då nu husbehofsbränningen
måste helt och hållet upphöra, framställdes visserligen anspråk på ersättning
för däraf orsakade förluster, och — såsom nedan omtalas — blefvo
dessa ersättningsanspråk också delvis godkända; men om full godtgörelse
för själfva berättigandet att tillverka brännvin blef ej fråga.
Vidare må här erinras om kungl. förordningarna den 7 december
1866 och den 22 februari 1873, Indika stadgade förbud mot försäljning
af vin resp. maltdrycker till förtäring på stället, med mindre särskilt
tillstånd af Konungens befallningshafvande vunnits. Uttryckligen förklarades
detta gälla äfven de personer, som redan idkade ifrågavarande
slags försäljning.
Då 1889 års riksdag beslöt att hos Kungl. Maj:t begära utfärdande
af förbud mot tillverkning af margarin, bragtes visserligen frågan om
ersättning åt margarinfabrikanterna på tal, men ingen röst höjdes för
att försvara deras rätt att oafsedt förbudet fortsätta med tillverkningen.
Det begärda förbudet blef emellertid ej utfärdadt.
Slutligen böra ihågkommas nu gällande brännvinsforsäljningsförordnings
(den 9 juni 1905) bestämmelser (§§ 12 och 14), att rättigheter
till detaljhandel med brännvin skola städse i stad och, så snart fråga är
om utminutering, äfven på landet upplåtas endast till bolag. Härigenom
hafva alla andra idkare af detaljhandel med brännvin — utom innehafvarna
af gamla personliga rättigheter — uteslutits från möjligheten
att fortsätta med sin näring, med mindre de kunna hos vederbörande
bolag utverka öfverlåtelse af försäljningsrättighet.
61
I motsats till de nu omtalade fallen af näringsförbud, riktade mot
näringsidkare utan konkret personlig rätt, stå åtskilliga exempel på
förbehåll af befogenhet till näringsutöfning, medgifna innehafvare af
sådan konkret rätt. Genom kungl. förordningen angående villkoren för tillverkning
af brännvin den 18 januari 1855 förbjöds i allmänhet taget
brännvinsbränning å kronojord, men den, som i egenskap af brukare eller
arrendator redan innehade sådan jord på grund af kontrakt, bibehölls
för sin person vid tillåtelsen att tillverka brännvin så länge hans kontrakt
gällde. Den samma dag utfärdade förordningen angående villkoren för
försäljning af brännvin gjorde, i likhet med de senare förordningarna i
ämnet, uttryckligt förbehåll för de genom burskap eller särskilt privilegium
tidigare vunna försäljningsrättigheterna, äfvensom för de gästgifverier
på landet tillkommande rättigheterna. Men också dessa sistnämnda
blefvo snart nog (kungl. förordningen den 26 augusti 1873)
uppfattade såsom rättigheter af personlig art, gällande — i öfverensstämmelse
med den här ofvan lämnade framställningen — för rättighetsinnehafvaren
själf och för hans hustru, under förutsättning att rättigheten
icke upphört. Att ingen betydelse tillagts den tidpunkt, då
rättighetsinnehafvaren och hans hustru ingått sitt äktenskap, är förklarligt,
då ju intet absolut förbud mot näringens utöfvande meddelats och alltså
äktenskapet i hvarje fall ingåtts medan näringen varit åtminstone i viss
måtto tillåten. Vid sådant utlösande af utskänkningsberättigad gästgifvare,
som äger rum enligt kungl. kungörelsen den 12 juli 1907,
skall emellertid endast den gästgifvarhustru, som ingått sitt äktenskap
före den 1 maj 1907, få rätt att under sin blifvande änketid uppbära
ersättning för mannens nedlagda utskänkningsrätt.
Ett annat exempel på personliga näringsrättigheter, som respekterats
af en efterföljande förbudslagstiftning, erbjuda de genom Konungens
befallningshafvandes tillstånd förlänade rättigheterna till utskänkning
af vin och maltdrycker. Enligt de före 1874 års utgång gällande
författningarna gåfvos dylika rättigheter utan begränsning till viss tid,
och sedermera har (genom kungl. skrifvelsen den 2 april 1886 och
kungl. förordningen den 9 juni 1905, öfvergångsstadgandena) det fortfarande
beståndet af ifrågavarande äldre rättigheter uttryckligen erkänts.
Besläklad med de personliga näringsrättigheterna var de enskilda
bankernas sedelutgifningsrätt, som tillförsäkrats dem genom Kungl.
Maj:ts oktrojer, sista gången till utgången af år 1903. Intill denna tid
medgafs också fortsatt utöfvande af sedelutgifningsrätten, oaktadt redan
den 12 maj 1897 riksbanken förklarades principiellt ensamberättigad att
utgifva banksedlar.
62
Emellertid kan icke påstås, att de nu omtalade personliga näringsrättigheterna
under inga omständigheter skulle kunna i lagstiftningsväg
aflysas. Man finner ganska försiktiga uttryck använda i riksdagsförhandlingarna,
då det gällt att motivera förbehållen för rättighetsinnehafvarna.
Och åtminstone ett fall kan påvisas, då rättigheter af ifrågavarande
slag blifvit upphäfda. En kungl. kungörelse den G maj 1881
stadgar nämligen att rättighet till uIskänkning af brännvin, tillkommande
gästgifveri, som äges af kommun eller annan menighet eller bolag, må
tillgodonjutas allenast under begränsad tid (»tjugo år räknade från den dag,
då nådiga förordningen den 26 augusti 1873, angående villkoren för försäljning
af brännvin, blef till efterlefnad gällande»). Oaktadt dessa
juridiska personer ansågos innehafva konkreta utskänkningsrättigheter af
samma slag, som tillkommo enskilda gästgifveriägare, hvilka dock skulle
få tillgodonjuta sina rättigheter så länge de lefde, fann man ej hinder
föreligga mot att på angifvet sätt inskränka förstnämnda rättigheters
bestånd. Stadgandet måste emellertid betraktas som ett undantag från
de grundsatser, lagstiftningen i öfrigt följt.
För vinnande af upplysning huruvida någon personlig rättighet
att idka tobakstillverkning, uppkommen före den 1 juli 1847, fortfarande
kunde existera, hafva kommitterade anställt undersökningar, hvilka gifvit
vid handen, att bland de nuvarande tobakstillverkarna i riket icke finnes
någon sålunda berättigad. Hänsyn till någon dylik rättighet lärer alltså
icke behöfva tagas vid eventuellt införande af statsmonopol å tobakstillverkningen.
o
Återstår att utreda, huruvida och, i jakande fall, i hvilken utsträckning
staten bör anses ersättningsskyldig gent emot näringsidkare,
som genom lagstiftning förbjudas att fortsätta med förut loflig —
om än ej på verklig konkret rättighet stödd — näring, sådan som
tobakstillverkning. Denna fråga är icke behandlad i den föregående
framställningen, som endast gått ut på att konstatera möjligheten för
staten att meddela sådant förbud. Syftet med förbudet må vara införande
af monopol eller icke — frågan om ersättning åt de af förbudet träffade
näringsidkarna kan detta oafsedt uppställas, och det skäl kan alltid åberopas,
att staten genom sin lagstiftningsåtgärd blifvit orsak till minskning
i näringsidkarnas inkomster. Ju större den apparat varit, som för näringens
utöfvande måst anskaffas, ju säkrare den affärsställning, som
den beredt näringsidkaren genom en fast kundkrets, goda förbindelser
och ett stadgadt anseende, desto mera befogade förefalla de ersättningskraf,
som framkomma med anledning af det mot näringens fortsatta
63
utöfvande riktade förbudet. Men hvarpå stödja sig i verkligheten dessa
ersättningskraf?
Icke på någon obehörighet i den lagstiftningsåtgärd, staten vidtagit.
Att åtgärden icke är obehörig, har den föregående framställningen
skolat visa; och om så likväl skulle vara fallet, om staten icke ägt utfärda
förbudet, skulle icke ersättningsrätt, utan befogenhet att fortsätta med
den förbjudna näringen blifvit den närmaste följden.
Såsom grund för anspråket på ersättning skulle måhända kunna
ifrågasättas de rättsprinciper, som kommit till uttryck i expropriationslagstiftningen
och i lagarna om rekvisitioner m. in. för krigsmaktens
behof. Staten skulle, med andra ord, anses befogad att annullera näringsberättigandet,
men endast mot full godtgörelse för däraf orsakade förluster.
Nu är emellertid att märka, att de förmögenhetsobjekt, som i
nyssberörda författningar omförmälas och som blott mot godtgörelse
kunna enskilde afhändas, äro af helt annan art än näringsberättigandet.
Till och med de konkreta personliga näringsrättigheterna af den äldre
typen få knappast tillgodonjuta enahanda skydd af rättsordningen som
de privata förmögenhetsrättigheterna. Från regeringsformens ofvan anförda
stadgande, § 16, om skydd för medborgar nes välfärd, kan icke heller
härledas någon bestämd regel om ersättningsskyldighet för staten i
förevarande afseende.
På någon verklig rättsregel äro ersättningskrafven icke stödda.
Det är allenast billigheten, som talar för desamma. Medgifvas måste
emellertid att billighetsskälen kunna vara öfvertygande nog. Men ersättningsreglerna
få i flera hänseenden sin säregna karaktär åt den
princip, som sålunda måste anses ligga till grund lör dem.
Först och främst blir det staten själ!’, som ensidigt bestämmer
förutsättningarna för och beloppen af ifrågavarande ersättning. Reglerna
härom ingå i den lagstiftning, som meddelar näringsförbudet, och Riksdagen
beviljar de till ersättningen erforderliga anslagen. Huru ersättningsbeloppen
skola fastställas i hvarje särskildt tillfälle, beror på
hvad nyssnämnda regler därom innehålla. Staten kan vid sådant fastställande
använda uteslutande egna organ eller medgifva ett större eller
mindre inflytande åt de näringsidkare, som skola uppbära ersättning.
Att öfverlåta fastställandet af ersättningsbeloppen åt domstol eller skiljemän,
såsom någon gång blifvit ifrågasatt, torde däremot icke rimligtvis
kunna ske, på grund af ersättningsfrågans säregna karaktär.
Af denna följer vidare en stark begränsning af de fall, där
ersättning kommer att beviljas. Vid mindre ingripande lagstiftningsåtgärder,
som blott försvåra eller inskränka utöfningen af en näring,
64
eller som förbjuda allenast en mindre del af näringen, sättes i regel icke
ens i fråga, att staten skulle ersätta näringsidkarna deras minskade inkomster.
Ersättningsanspråken ha vid sådana tillfällen i hvarje fall icke
sträckt sig längre än därhän, att staten borde inlösa redskap och annan
lösegendom, som anskaffats direkt för den nu icke längre tillåtna delen
af näringen, så som — ehuru utan framgång — ifrågasattes, då införandet
af maltskatt omöjliggjorde för bryggeriidkarne att bedrifva mer än ettdera
slaget af brygd.
Skulle nu en näring, såsom tobakstillverkningen, fullständigt förbjudas,
så borde i öfverensstämmelse med denna begränsning ingen
ersättning tilldelas personer, som endast så till vida finge känning af
förbudet, att de måste upphöra med någon del af sin näring eller eljest
komme att utsättas för en af förbudet indirekt orsakad försämring i ekonomisk
ställning. Exempelvis skulle hvarken en tillverkare af sidenband
eller etiketter, som brukat leverera en del af sina varor till en af tillverkningsförbudet
träffad tobaksfabrikant för förpackning af dennes
cigarrer, ej heller en handlande, som haft hans fabrikat till salu i sin
bod, hafva utsikt till godtgörelse från statens sida för sina minskade
inkomster, utan dessa skulle han, så godt sig göra läte, själf få förbättra
på annan väg. Lika litet skulle staten ersätta den kommun, som i den
nu förbjudna tobaksfabriken haft ett värdefullt skatteobjekt. Sammanhanget
mellan förbudet mot tobakstillverkning och försämringen i kommunens
ställning skulle befinnas allt för aflägset för att kunna läggas
till grund för något ersättningskraf.
Men icke ens de personer, som omedelbart i sin hufvudsakliga
verksamhet drabbades af ett förbud mot tobakstillverkning, skulle obetingadt
hafva att påräkna ersättning för det de måste upphöra med verksamheten.
Hade denna påbörjats omedelbart eller kortare tid innan förbudet
blifvit gällande, så lär den nämligen icke hafva kunnat bereda någon så
säker ställning i ekonomiskt hänseende, att afbrytandet får verkligt ingripande
betydelse. Det torde därför med skäl kunna uppställas såsom
förutsättning för ersättningsanspråk, att den verksamhet, som måste
upphöra, fortgått under vissa år, liksom också ersättningens storlek torde
böra i viss män göras beroende af den ålder, verksamheten har utöfver
denna minimitid.
Det nu sagda bör gälla med afseende å icke blott tobaksfabrikanterna
sj kifva utan äfven andra inom deras näring sysselsatta personer,
så snart dessa behöft särskild yrkesutbildning för sitt arbete. Personer
utan sådan utbildning kunna däremot i regel icke anses ersättningsberättigade,
då för dem andra lika goda arbetsmöjligheter utan ombyte
65
af yrke måste anses stå öppna. Undantagsvis bör dock ersättning i
form af understöd åt äfven icke yrkesutbildad person kanna befinnas
påkallad af särskilda hänsyn.
Billigheten torde möjligen ock kräfva, att staten icke alldeles
undandrager sig utgifvande af ersättning till personer, hvilkas väsentliga
förvärfsverksamhet omfattat sådan handel med tobak eller tobaksfabrikat,
som i följd af monopolets införande måste upphöra eller omläggas,
såsom förhållandet torde blifva i fråga om handel med inhemsk
råtobak, därest odlare skulle förbjudas sälja sin skörd inom landet till
annan än monopolet, likasom ock beträffande direkt importhandel med
utländska tobaksvaror, därest sådana icke skulle få importeras annorledes
än genom monopolets förmedling. Gifvet är väl dock att på detta
område icke ens billighetshänsyn kunna motivera synnerligt långt
gående ersättningsanspråk.
Den ersättning, om hvilken hittills varit tal, skulle afse att för den
i följd af monopolets införande mistade inkomsten hålla ereättningstagaren
i någon mån skadeslös under så lång tid, som rimligen borde
beräknas åtgå innan i stället skälig utkomst kunde af honom förvärfvas
inom annat verksamhetsområde. Men med denna uppfattning måste man
tydligen anse ersättning sakna fog, i den män staten kan omedelbart
erbjuda anställning, med verksamhet likartad den förutvarande och med
tillfredsställande aflöning. I en statens monopoldrift blir sådant i stor
utsträckning möjligt, och i samma mån kan också statens ersättningsskyldighet
gent emot de personer, som införandet af monopolet beröfvat
deras förutvarande verksamhet, komma att bortfalla eller modifieras.
Ett förbud mot tobalcstillverkning skulle emellertid påkalla icke
blott dylik så att säga personlig ersättning, som nu omförmälts, utan
tillika ett annat slags ersättning af mera »real» natur. Billigheten
torde nämligen jämväl kräfva, att godtgörelse bereddes tobakstillverkarna
för de förluster, de komme att lida genom värdeminskning å deras lösa
och fasta egendom. Maskiner och inventarier, afsedda för tobakstillverkningen,
samt råvaror och halffabrikat, som icke vidare kunde af den
enskilde tillgodogöras, borde denne kunna påfordra att staten öfvertoge
mot skälig betalning, och fabriksfastigheters minskade värde borde ersättas.
Ansatser till lagstiftning i sådan anda ha förekommit redan tidigare.
Både 1855 och 1860, vid reformerandet af lagstiftningen om brännvinstillverkning,
utfäste sig staten att inlösa sådan redskap, som till följd af
de nya bestämmelserna icke vidare kunde användas. Och i enlighet
härmed var också tydligen 1889 års riksdag, som för sin del bestämt
sig för förbud emot inargarintillverkning, beredd att bevilja erforderliga
medel till inlösning af de maskiner in. in., som förbudet skulle hafva
*9
66
Kommittéradcs
förslag
rörande
tobaksmonopol.
gjort oanvändbara. Erinras må jämväl om den inlösning af vissa för
skattepliktig maltdryckstillverkning anskaffade redskap m. m., som kungl.
förordningen angående tillverkning och beskattning af maltdrycker den
7 augusti 1907, § 54, erbjuder maltdryckstillverkare, hvilken på grund
af det höjda minimum för daglig tillverkning vill nedlägga sin rörelse.
Emellertid måste inlösning af lösegendom och ersättning för värdeminskning
å fabriksfastigheter, om än inga fullständiga nyheter i vår
lagstiftning, dock lika väl som den förut omtalade personliga godtgörelsen
grundas allenast på billighetshänsyn och förty blifva beroende
på de särskilda lämplighetssynpunkter, statsmakterna kunna finna sig *
böra anlägga.
Sammanfattas det nu sagda i största korthet, skulle alltså intet
rättsligt hinder finnas mot att genom ändrad lagstiftning införa statsmonopol
å tobakstillverkningen i riket; och gent emot en sådan monopollagstiftning
skulle endast tobakstillverkare, som före den 1 juli 1847
förvärfvat rättighet till näringens bedrifvande och allt sedan fortsatt
därmed, äfvensom sådan tillverkares änka äga att framgent bedrifva sin
näring. 0 All öfrig privat tobakstillverkning måste upphöra, hvarvid
emellertid staten af billighetsskäl borde i viss mån ersätta de häraf
förorsakade förlusterna, d. v. s. ersättning borde lämnas för vålladt intrång
i näringsverksamhet och för värdeminskning å egendom. Men den här
anlagda billighetssynpunkten skulle ej kunna omfatta jämväl godtgörelse
för de med monopolets införande mera aflägset sammanhängande förlusterna,
ej heller för hvarje upphörd biförtjänst på tobakshandteringens
område, och så till vida kan alltså sägas att staten blott i viss mån
komme att ersätta de af monopolet förorsakade förlusterna.
Med hänsyn till den ersättningsskyldighet, staten alltså borde
åtaga sig i sammanhang med eventuellt beslut om införande af tobaksmonopol,
och då chefen för finansdepartementet förutsatt möjligheten
af att hinder mot monopolet kunde möta bland annat på grund af alltför
höga kostnader, har såsom den härefter närmaste uppgiften för
kommitterades utredning framställt sig klargörandet af monopolets ekonomiska
sida. Med afseende härå hafva kommitterade redan vid början
af sitt arbete funnit nödigt att utarbeta ett förslag till statsmonopol.
Med mindre ett dylikt förslag förelåge, kunde man nämligen icke bilda
sig en bestämd uppfattning angående nyssberörda, i statsrådsprotokollet
angifna synpunkter. Kostnaden för monopolets genomförande likaväl
som monopolets afkastningsförmåga är gifvetvis beroende af det sätt,
l) Någon sålunda berättigad torde icke längre finnas, se sid. 62.
67
hvarpå monopolet anordnas, och kan ej öfverblickas utan att ett detaljeradt
förslag föreligger.
Af nu anförda skäl och för att möjliggöra ett rätt bedömande
af de skilda skatteformernas ändamålsenlighet och lämplighet anse kommitterade
sig böra i den förevarande framställningen följa samma tillvägagående
och sålunda redan i detta sammanhang lämna en redogörelse
för de grunder, hvarå kommitterades förslag angående införande af
statsmonopol å tobak är byggdt.
Redan vid början af kommitterades arbete framstod såsom tydligt,
att den officiella statistiken och i öfrigt tillgängliga uppgifter icke erbjöde
tillräckligt material, ägnadt att utgöra grundval för utarbetande
af ett monopolförslag. Under anförande att för fullgörande af det åt
kommitterade gifna uppdrag visat sig erforderligt att en ingående statistisk-ekonomisk
utredning blefve verkställd angående tobaksindustrien
och tobakshandeln i riket jämte i samband därmed stående frågor samt
att kommitterade tillsammans med chefen för kommerskollegii afdelning
för arbetsstatistik uppgjort plan och utarbetat formulär för ifrågavarande
utredning, anhöllo kommitterade i skrifvelse den 14 juli 1909 till chefen
för finansdepartementet, att kommerskollegium måtte bemyndigas låta
verkställa berörda utredning. I nådigt bref den 23 juli samma år uppdrog
Kungl. Maj:t åt kommerskollegium att i samråd med kommitterade
och för deras räkning verkställa utredningen. Sedan kommitterade under
utredningens fortgång erhållit del af dess resultat, har kommerskollegium
i skrifvelse den 29 sistlidne april till kommitterade meddelat, att utredningen
förelåg i tryckfärdig! skick. Del II af kommitterades betänkande
innehåller utredningen i oafkortadt skick, och ett likaledes genom
kommerskollegii försorg utarbetadt sammandrag däraf finnes bland de
vid del I af betänkandet fogade bilagorna (Bil. B.).
I särskild bilaga angående tobaksbeskattningen i utlandet lämnas,
bland annat, utförlig redogörelse för statsmonopolen å tobak och dessas
anordning. De i utlandet existerande tobaksmonopolen äro i allmänhet
anordnade såsom fullständiga monopol. Ett dylikt fullständigt monopol
innebär, att staten för sig förbehållit uteslutande rätt att inom landet
odla eller låta för monopolets räkning odla tobak, att importera tobak
och tobaksfabrikat, att tillverka tobaksfabrikat samt att afyttra tobaksfabrikaten
genom därtill antagna försäljare. Af dylik omfattning äro
exempelvis tobaksmonopolen i Frankrike, Italien, Österrike, Ungern,
Rumänien, Japan m. fl. länder.
Emellertid är det tänkbart och äfven i praktiken tillämpadt, att
icke hela tobakshandteringen i nyss angifven utsträckning utan endast
en del däraf underlägges statens monopol.
68
En form för ett sådant partiellt monopol är råtobaksmonopolet.
Innan det nuvarande fullständiga tobaksmonopolet infördes i Japan,
fanns där under en period (1898—1904) råtobaksmonopol. Staten inköpte
och försålde ensam all för den privata tobaksfabrikationen i landet
erforderlig råtobak. Så länge icke högre anspråk ställdes på det finansiella
resultatet af tobaksbeskattningen, var man relativt nöjd med detta
partiella monopol utom i det afseendet, att statens inkomst från monopolet
städse var mycket växlande. Småningom visade systemet dock
äfven i andra hänseenden bristfälligheter, hvilka jämte det stegrade inkomstbehofvet
föranledde öfvergång till fullständigt monopol. 1878—
79 års tyska tobakskommitté hade äfven råtobaksmonopol under öfvervägande
men fann sig icke kunna förorda detsamma.
Under några år på 1860-talet hade Rumänien ett handelsmonopol,
enligt hvilket staten hade ensamrätt till försäljning af såväl råtobak
som tobaksfabrikat. Detta system visade sig emellertid från början
otillfredsställande och upphäfdes snart.
Ännu en form af partiellt monopol är det system, enligt hvilket
staten ensam äger att tillverka tobaksfabrikat och importera sådana
jämte för tillverkning erforderlig råvara, hvaremot handeln med de
från monopolet inköpta tobaksfabrikaten är fri. Den väsentligaste skiljaktigheten
från ett fullständigt monopol är alltså här, att afyttrandet
af de utaf monopolförvaltningen tillhandahållna tobaksfabrikaten icke
sker genom särskildt koncessionerade försäljare. Det år 1888 återinförda
tobaksmonopolet i Portugal är anordnadt på nu angifvet sätt.
Vissa anmärkningar hafva där gjorts gällande, men dessa drabba icke
monopolet såsom sådant utan hänföra sig till den omständigheten, att
monopolets förvaltning icke längre handhafves af staten själf utan af
ett arrenderande bolag, samt rikta sig mot vissa af detta bolag vidtagna
åtgärder. Hvad beträffar det statsfinansiella resultatet af det
portugisiska monopolet, måste detta betecknas såsom mycket godt, i
betraktande däraf att enligt det gällande arrendekontraktet staten åtnjuter
en inkomst från monopolet af minst 6,520,000 milreis (öfver
26 millioner kronor) om året. Till jämförelse må erinras, att Sverige,
hvars befolkning med endast omkring 300,000 personer understiger
Portugals, hade i inkomst af tobaksbeskattinngen i medeltal för åren
1905—09 blott omkring 5,200,000 kronor om året.
På sätt i den förenämnda till kommitterades betänkande hörande
bilagan angående utländsk lagstiftning närmare omförmäles, var äfven det
i Schweiz år 1895 framlagda förslaget till statsmonopol å tobak byggdt
på den principen, att staten skulle öfvertaga allenast tillverkningen och
importen af tobaksvaror. Handeln med monopolets varor skulle däremot
69
förblifvit en fullkomligt fri näring, blott med skyldighet för försäljarna att
tillhandahålla varorna till det af monopolförvaltningen bestämda salupris,
som skulle vara utsatt på hvarje förpackning. Enligt förbundsrådets beslut
skulle vid förslagets uppgörande största möjliga hänsyn tagas till
den inhemska tobakshandteringen. Det föreslagna försäljningssättet ansågs
icke heller kunna komma att menligt inverka för andra än möjligen
för kringvandrande och liknande tillfälliga försäljare. På grund af sitt
uppdrag utgingo de personer, som utarbetade förslaget, vid beräknandet
af monopolets afkastning därifrån, att vid monopolets införande priset
å de inom landet producerade tobaksfabrikaten icke skulle höjas och att
endast en mycket måttlig prisstegring skulle vidtagas beträffande importerade
fabrikat. Under nämnda förutsättning beräknades monopolet
komma att gifva en årlig nettoinkomst af 8 millioner francs. Härvid
hade dock bland monopolets årliga omkostnader inräknats 1,612,000
francs, som monopölet skulle erlägga i tull för importen af råtobak och
tobaksfabrikat. Förräntning och amortering af vid monopolets införande
erlagda ersättningsbelopp beräknades uppgå till 1,500,000 francs om
året under högst 25 år. Schweiz hade vid ifrågavarande tidpunkt något
mer än 3 millioner invånare.
Vid öfvervägande af frågan, hvilken form skulle vara att förorda för
ett tobaksmonopol i vårt land, har det synts kommitterade, att valet endast
kunde stå mellan fullständigt monopol och ett partiellt monopol i anslutning
till det portugisiska eller det nyss refererade förslaget från Schweiz.
Öfriga former för partiella tobaksmonopol hafva, oafsedt tekniska
bristfälligheter, både i teorien ansetts såsom och i praktiken visat sig
vara endast öfvergångsformer, livilka konsekvent utmynnade i öfvergång
förr eller senare till fullständigt monopol. Då kommitterades uppdrag
måste anses åsyfta en mera definitiv lösning af tobaksbeskattningsfrågan
i vårt land, hafva kommitterade därför ansett, att någon af sistberörda
partiella monopolformer icke vore lämplig.
Såsom af det utaf kommitterade i ämnet uppgjorda förslaget framgår,
hafva kommitterade i valet mellan de olika slag af monopol, som
sålunda borde kunna ifrågakomma, funnit för våra förhållanden mest
lämpadt ett monopol, livilket lämnar såväl odlingen af tobak som handeln
med tobaksfabrikat inom riket fria att liksom hittills utöfvas af
hvar och en därtill eljest behörig, och livilket alltså för staten monopoliserar
endast rätten att inom riket tillverka tobaksvaror. Såsom konsekvenser
af denna monopolisering följer emellertid, att staten måste förbehållas
uteslutande rätt att importera råtobak och att för försäljning
importera tobaksfabrikat.
För kommitterades åsikt att ett eventuellt tobaksmonopol i vårt
70
land icke för närvarande borde genomföras i vidare omfattning än nu
angifvits, hafva följande synpunkter varit i hufvudsak afgörande.
I likhet med hvad som gjordes gällande vid utarbetandet af det
ofvannämnda schweiziska förslaget, har det äfven för kommitterade framstått
såsom angeläget, att införandet af ett eventuellt tobaksmonopol
icke måtte medföra större förändring i förutvarande förhållanden, än som
erfordrades för att nå det genom reformen önskade statsfinansiella resultatet.
Huruvida äfven handeln med tobaksvaror borde föras in under
statsmonopolet, har därför synts väsentligast böra bero på, om sådant
kan anses erforderligt för tillbörlig afkastning af monopolet å den viktigare
näringsgrenen, fabrikationen. I sådant hänseende hafva kommitterade
ej mindre af den för kommitterades behof af kommerskollegium
verkställda utredningen än äfven genom egna undersökningar erhållit
den uppfattning, att sådan den svenska handeln med tobaksvaror för
närvarande är ordnad, densamma i stort sedt erbjuder en ur berörda
synpunkt lämplig organisation i och för förmedlandet af ett eventuellt
fabrikationsmonopols varuförsälj ning.
Enligt kommerskollegii utredning uppgick antalet handlande (enskilda
personer) å landsbygden år 1908 till* 14,468, af hvilka det öfvervägande
flertalet kunde antagas sälja jämte andra varor äfven tobaksvaror
i större eller mindre kvantiteter. Ett ingalunda obetydligt antal af
städernas s. k. diversehandlande kan ock antagas idka dylik försäljning.
Utom nu nämnda kategorier af tobaksförsäljare samt restauranter m. fl.
serveringsställen, där tobaksvaror tillhandahållas, finnas de egentliga
tobaksaffärerna, hvilkas antal år 1908 i kommerskollegii utredning, dock
utan anspråk på full exakthet, uppskattades till 1,670. Jämväl dessa
affärer liksom äfven engroshandlandena i tobak idka i regel försäljning
af andra varor jämte tobak.
Såsom af dessa uppgifter framgår, är handeln med tobaksvaror
redan under nuvarande förhållanden så spridd, att ett motsvarande antal
försäljare kan antagas bereda äfven monopolets varor all önskvärd spridning.
Å andra sidan torde, därest monopolet skulle utsträckas att
omfatta äfven handeln med tobaksvaror, och därest sålunda särskilda
koncessionerade försäljare skulle af monopolet anställas, antalet icke
i det hela kunna beräknas blifva mindre än det nuvarande antalet tobaksförsäljare.
I ett land som vårt, där folkmängdstätheten är låg och så
väsentligt understiger folkmängdstätheten i monopolländerna, måste man
nämligen beräkna, att antalet koncessionerade tobaksförsäljare skulle
blifva relativt stort. Det ligger gifvetvis ej mindre i monopolets än i
allmänhetens intresse, att möjligheten att köpa tobaksvaror icke försvåras
genom allt för långa afstånd till försäljaren. Skulle äfven försäljningen
71
monopoliseras, komme därför säkerligen största delen af de nuvarande
tobaksförsäljarna att behöfva fortfarande anlitas för tobaksfabrikatens
spridande bland allmänheten och skulle de alltså endast i den förändrade
egenskapen af koncessionerade försäljare komma att fortsätta med den
tobakshandel, de hittills drifvit. Det kan i detta sammanhang förtjäna
framhållas, att i Rumänien antalet koncessionerade tobaksförsäljare år
1902 uppgick till 46,227 å en befolkning af 6,081,000 invånare.
Motsvarar sålunda den nuvarande tobakshandeln i riket, hvad
antalet försäljare beträffar, de fordringar, som skulle behöfva ställas
på monopolets försäljningsorganisation, torde ej heller ur andra synpunkter
vara nödvändigt att förvandla den nuvarande försälj arkåren till
koncessionerade försäljare d. v. s. utsträcka monopolet till att omfatta
äfven handeln. I alla länder, som hafva fullständigt monopol, sträfvar
man efter och har äfven genomfört den anordningen att så mycket som
möjligt kombinera utförsäljningen af tobaksvarorna med försäljning af
andra artiklar, detta gifvetvis i syfte att bringa ned försäljningskostnaderna.
Sålunda finner man i monopolländerna minuthandeln med tobak
förenad med försäljning af andra monopoliserade artiklar, af tidningar,
stämpel- och frimärken, lottsedlar o. s. v. äfvensom, i vissa länder med
mindre restriktiv lagstiftning beträffande alkoholhaltiga drycker än hos
oss, af vin och spirituösa. Äfven nu berörda förutsättning för åstadkommande
af billiga försäljningskostnader föreligger redan inom den
svenska tobakshandeln. Den i ämnet verkställda utredningen visar
nämligen, att detalj försälj ningen af tobak i Sverige i alldeles öfvervägande
grad sker genom försäljare, hvilka för tobaksaffärens upprätthållande
i större eller mindre mån äro beroende af den försäljning,
de i öfrigt och i kombination med tobakshandeln idka.
Med hänsyn till nu angifna förhållanden hafva kommitterade funnit
det vara obehöfligt att, för ernående af ett statsfinansiellt tillfredsställande
resultat af tobaksmonopol å tillverkningen, monopolisera äfven handeln
med tobaksvaror. I hvad mån statens inkomst af monopolet skulle kunna
ökas genom att redan från början därunder indroges äfven handeln med
tobaksvaror, torde i betraktande af de ytterligare ersättningsbelopp,
hvilka därvid kunde för staten ifrågakomma att utgifva, vara ganska
tvifvelaktigt och i hvarje fall icke lätteligen kunna på förhand utredas.
Så mycket torde emellertid vara gifvet, att kostnaden för monopolets
införande skulle genom en sådan anordning betydligt ökas.
Kommitterade anse koncessionering för utöfvande af handel med
tobaksvaror ej heller erfordras ur kontrollsynpunkt. Dels måste gifvetvis
monopollagstiftningen innefatta förbud — garanteradt genom sträng straff
-
72
påföljd — mot tillhandahållande af andra tobaksvaror än sådana, som inköpts
från monopolet och äro försedda med dess stämpel, dels hafva
kommitterade, såsom i det följande kommer att närmare utvecklas, tänkt
sig rätten för tobaksförsäljare att erhålla rabatt å monopolets varor böra
förbindas med skyldighet att låta hos monopolet inregistrera sig såsom
tobaksförsäljare, genom hvilken anordning monopolförvaltningen skulle
erhålla bland annat tillfälle att i erforderlig grad öfverblicka tobakshandelns
fördelning och utveckling inom rikets olika delar.
Skulle framtida erfarenhet visa, att ur statsfinansernas eller kontrollens
synpunkt skäl finnas att ordna handeln med tobaksvaror såsom
monopoliserad näring, lägger den af kommitterade föreslagna organisationen
af monopolet intet hinder i vägen för i sådant hänseende erforderlig
reform.
Det torde icke böra lämnas obeaktadt, att den begränsning af
monopolet, som sålunda ifrågasatts, skulle medföra en afsevärd besparing
för staten i kostnaden för monopolets införande. Äfven om antalet
koncessionerade tobaksförsäljare i det hela beräknas blifva lika stort
som de nuvarande tobaksförsäljarna, kan man nämligen icke tänka sig,
att en öfvergång till monopoliserad tobakshandel kunde försiggå utan
en omreglering i sådan riktning, att antalet försäljare å somliga orter
minskades, medan å andra orter antalet finge ökas. Härvid komme med
säkerhet åtskilliga försäljare att få upphöra med sin dittillsvarande tobakshandel.
Vid dylikt förbud mot fortsatt idkande af näring torde, såsom
nyss nämnts, det blifva svårt för staten att motsätta sig att i en eller annan
form lämna viss ersättning åt dem, som finge upphöra med sitt näringsfång,
och, ehuru det icke lärer vara möjligt att med någon grad af tillförlitlighet
angifva det totala belopp, hvartill ersättningen i sådant fall
komme att uppgå, är det likväl kommitterades uppfattning, att betydande
summor blefve för ändamålet erforderliga. Till de förut anförda skälen
kommer sålunda ytterligare det argumentet för monopolets begränsning
i angifven omfattning, att man ock därigenom skulle i afsevärd grad
kunna begränsa kostnaden för monopolets införande, utan att försvaga
monopolets effektivitet såsom skatteform och utan att kränka några berättigade
enskilda intressen.
Sedan kommitterade sålunda angifvit, hvilken omfattning de anse
ett eventuellt tobaksmonopol i vårt land lämpligen böra erhålla, öfvergå
kommitterade till eu närmare redogörelse för de hufvudgrunder, hvarå
det i ämnet uppgjorda förslaget är byggdt, och i sammanhang därmed
för den ifrågavarande lagstiftningens förhållande till de olika grenarna
af den hittillsvarande tobakshandteringen i riket.
73
Hvad först odlingen af tobak inom riket beträffar, hafva kommitterado
haft till ögonmärke, att monopolet borde så litet som möjligt inverka
störande och föranleda ändring i de nuvarande odlmgsförhållnndena.
I monopolländerna är tobaksodlingen såväl i afseende å rätten att öfverhufvudtaget
odla som beträffande kontroll och i öfriga hänseenden en
strängt reglementerad näring. Odling får sålunda företagas endast inom
vissa af myndigheterna bestämda distrikt och efter erhållen koncession.
Dylika inskränkande bestämmelser hafva kommitterade ansett icke vara
för vårt land behöfliga. Till följd af klimatiska och andra förhållanden
har tobaksodlingen hos oss icke vunnit någon mera afsevärd utbredning.
Såväl 1904 års utredning som den nu af kommerskollegium verkställda
utvisar, att tobaksodlingen i stort sedt är koncentrerad i tre hufvudorter,
Stockholmstrakten, Åhustrakten och Landskronatrakten, och någon
mera allmän spridning af tobaksodling till andra trakter torde för framtiden
vara att vänta endast under förutsättning att tullen å råtobak
blefve väsentligt höjd utan motsvarande beskattning af den inom landet
odlade tobaken. Med hänsyn härtill bör frågan om kontrollen öfver
tobaksodlingen vid ett monopol i vårt land ställa sig vida enklare än i
monopolländerna med deras långt mer omfattande odling.
Under sådana omständigheter och jämväl med hänsyn till den
svenska tobakens relativt låga kvalitet, som gör dess användning mycket
begränsad såsom enbart råmaterial vid tobakstillverkning, hafva kommitterade
funnit sig kunna förorda, att äfven under ett eventuellt
monopol odlingen af tobak inom riket fortfarande måtte få förblifva en
fri näring, med till och med mindre ingripande kontrollföreskrifter än
hvad, på sätt framgår af 1904 års kommittébetänkande, skulle blifva
nödvändigt vid vare sig ett accis- eller ett fabrikatskattesystem.
Enligt kommitterades förslag skulle alltså hvem som helst, blott
efter föregående anmälan hos monopolförvaltningen, äga att odla tobak.
Då en blifvande monopollagstiftning själffallet måste innefatta förbud
för hvarje annan än monopolet att inom riket förarbeta tobak och tillverka
tobaksvaror, och då försäljning till utlandet af den svenska tobaken
icke lärer vara möjlig i nämnvärd omfattning på grund af dess nyssnämnda
låga kvalitet, blir följaktligen också monopolet den ende
köpare af den inhemska tobaken, som egentligen kan ifrågakomma.
Till monopolet såsom denna enda köpare skulle all odlad och skördad
tobak hembjudas inom viss tid till följd af det vid hvarje monopollagstiftning
likaledes nödvändiga förbudet för enskilda att inneha råtobak.
Någon olägenhet för odlaren af detta förhållande, att konkurrens om
den inhemska tobaken icke kan äga rum vid monopol, har ej försports
*10
74
och icke ens af monopolets motståndare inom 1878 års stora tyska
tobakskommitté befarats. För öfrigt är att märka, att, äfven om monopol
icke kommer att införas, odlarna ingalunda kunna för framtiden
vara säkra om att vid försäljning af tobaken hafva att räkna med
konkurrens olika köpare emellan. Man synes nämligen kunna förutsätta,
att en sammanslutning mellan tobaksfabrikanterna i riket kommer att
genomföras, därest tobakshandteringen fortfarande blir en fri näring.
Äfven i sådant fall hade tobaksodlarna att räkna med endast en köpare,
hvarvid följaktligen den garanti, som anses för närvarande ligga i den
fria konkurrensen, komme att försvinna. Vid tillämpningen af kommitterades
nu refererade förslag beträffande tobaksodlingen under ett tobaksmonopol
i vårt land torde man kunna antaga, att odlingen i regel
komme att företagas efter träffad öfverenskommelse med monopolet om
kvantitet, pris m. m. I monopolets intresse läge naturligen därvid att
få så god vara som möjligt, för hvilket måls vinnande mer effektivt
medel icke lärer stå till buds, än att tillförsäkra odlarna ett tillfredsställande
pris för tobaken, jämte medverkan till åtgärder för tobaksodlingens
höjande. Det nu angifna systemet synes för tobaksodlarna
i allmänhet och särskildt för småbrukarna, hvilka utgöra det öfvervägande
antalet af rikets tobaksodlare, böra blifva tilltalande, då det
erbjuder dem en säker köpare, som utan mellanhänder snarast möjligt
efter skörden öfvertager och betalar tobaken.
Med afseende å den svenska tobaksodlingen föreligger vidare en
särskild omständighet, som ansetts kräfva beaktande. Den nuvarande
införseltullen å oarbetad tobak, ehuru till sin natur och syftning uteslutande
en finanstull, har nämligen i viss mån kommit att verka såsom
en skyddstull för den inhemska tobaksodlingen och saknar förvisso ej
betydelse i sådant hänseende. I hvilken grad råtobakstullen öfvat inflytande
i fråga om bibehållande eller påbörjande af tobaksodling inom
landet bär visserligen icke kunnat af kommitterade bestämdt utrönas.
Detta oaktadt och äfven om man icke kan bortse från, att såväl fortgående
prisstegring å utländsk råtobak som ock den under de senare
åren, kanske mest i följd af alltmer ökad snustillverkning inom riket,
stigande efterfrågan å svensk tobak väsentligt bidragit till uppehållandet
af priset å sistnämnda råvara, synes det dock vara med nödig försiktighet
öfverensstämmande, att den inhemska tobaksodlingen äfven
under ett eventuellt tobaksmonopol fortfarande erhåller samma tullskydd
som hittills, på det att svårighet icke må uppstå för densammas fortbestånd.
Detta skydd skulle vinnas enklast på det sätt, att monopolet
finge i likhet med nuvarande tobaksfabrikanter erlägga införselafgift af
75
1 krona per kilogram för den importerade råtobaken. Genom en sådan
anordning tillförsäkras den inhemska tobaken samma konkurrenskraft
gentemot utländsk råtobak, som den för närvarande bar, och på sådant
sätt kan för odlarna ännu mindre någon olägenhet tänkas uppstå af
den omständigheten, att monopolet blefve den enda afnämaren af den
svenska råtobaken.
Att monopolet skulle komma att inskränka användningen af svensk
tobak vid tillverkningen, är enligt kommitterades åsikt icke att förutse.
Särskildt för tillverkning af en stor del af de nu i landet gängse snusoch
röktobakssorterna torde nämligen svensk tobak vara nödvändig,
för att icke de respektive sorternas smak och karaktär skall förändras.
Från monopolets synpunkt vore det naturligen oklokt att icke fortfarande
tillhandahålla de hos allmänheten redan inarbetade tobaksvarorna, och
bland snussorterna äro de, i hvilka svensk tobak ingår, föremål för den
största omsättningen. Endast en genomgripande förändring af smakriktningen
synes därför, vid de af kommitterade föreslagna garantier till
skydd för den inhemska odlingen, kunna föranleda till minskad användning
af svensk tobak.
Monopolet skulle, såsom förut nämnts, ensamt utöfva all tillverkning
af tobak inom riket. Den enskilda verksamheten på detta område
måste alltså iipphöra, något som, enligt hvad förut framhållits, lärer
böra förutsätta, att staten bereder dem, som genom förbudet tvingas att
nedlägga sin tobaksfabrikation, skälig ersättning härför. De frågor,
som äga samband härmed, upptaga kommitterade till närmare behandling
i annat sammanhang.
För ett rationellt tillgodogörande af monopolet såsom beskattningsform
måste förbudet mot tillverkning af tobaksvaror innefatta förbud mot
hvarje bearbetning af tobak. Svettning af tobak bör sålunda ej få företagas
utan tillstånd af monopolförvaltningen. Förändring eller vidare
bearbetning af de från monopolet till förbrukning utlämnade varorna får
ej heller förekomma. Sådan rent personlig tillverkning som förfärdigande
af cigarretter för eget bruk bör dock ej falla under ifrågavarande förbud.
Däremot måste såsom konsekvens af tillverkningsförbudet stadgas förbud
för enskilde att utan tillstånd af monopolet innehafva tobak i annan
form än såsom färdig tobaksvara äfvensom förbud att innehafva specialmaskiner
och specialverktyg för tillverkning af tobaksvaror.
Beträffande det antal fabriker, hvarå monopolets tillverkning lämpligen
borde fördelas, lärer för närvarande någon närmare plan icke
kunna uppgöras, huru önskligt sådant än vore bland annat för att undanröja
vissa säkerligen mindre riktiga föreställningar om följderna af ett
76
eventuellt monopol. Såsom ett skäl mot tobaksmonopol har sålunda
anförts, att monopolet skulle nödvändigt medföra väsentlig inskränkning
af arbetspersonalen till följd af driftens koncentration i ett fåtal fabriker.
Med afseende härå torde emellertid böra erinras, att det icke är möjligt
att redan från början gifva monopolets förvaltning en mera definitiv
form, utan att man måste under en relativt lång öfvergångstid såvidt
möjligt ansluta sig till de former, hvari industrien för närvarande är
ordnad. Härjämte bör uti ifrågavarande hänseende vidare beaktas, att
monopolets tillverkning säkerligen skulle komma att blifva af större
omfattning än den nuvarande inhemska tillverkningen. Man torde nämligen
kunna förutsätta, att monopolet komme att söka till förmån för
afsättningen af egna fabrikat inskränka den stora importen. Äfven
om man för dylik ökad tillverkning ville i största möjliga utsträckning
tillgodogöra sig maskinella anordningar, komme ändock att härför kräfvas
personlig arbetskraft i en omfattning, som troligen icke möjliggjorde
någon afsevärd minskning af den för närvarande inom tobaksfabrikationen
sysselsatta arbetarpersonalen.
Monopolets uppgift bör naturligen vara att fylla landets hela
konsumtionsbehof af tobaksvaror. Följaktligen bör ock, i den mån
detta behof ej fylles genom monopolets tillverkning utan skall tillgodoses
medelst import, denna omhändertagas af monopolet, som alltså bör äga
uteslutande rätt att till riket importera tobaksvaror afsedda till försäljning.
I öfverensstämmelse med hvad i sådant hänseende är medgifvet
inom utländska monopol hafva emellertid äfven kommitterade i sitt förslag
förutsatt, att enskilda skulle äga att för eget behof importera smärre
kvantiteter tobaksvaror. Sålunda innefattar förslaget rätt för resande
att från utlandet medföra tobaksvaror intill viss mindre kvantitet tullfritt
och därutöfver intill viss mängd mot erläggande af tull. I vidare mån
skulle enskild person endast efter tillstånd af monopolförvaltningen
få importera tobaksvaror, därvid utöfver tullafgiften särskild licensafgift
skulle erläggas. Genom berörda anordning har vederbörlig hänsyn tagits
ej mindre till utländska resandes intresse att kunna få medföra en för
kortare tids behof afsedd mängd tobaksvaror än äfven därtill att inom
landet bosatta personer möjligen kunde vilja genom direkt import förskaffa
sig viss, här ej tillgänglig tobaksvara. Gifvetvis måste härvid
tillses, genom bestämmande af höga införselafgifter, att det icke må ställa
sig billigare för enskilde att importera tobaksvaror än att köpa monopolets
och att sålunda monopolets beskattningssyfte icke må förryckas.
Såsom förut nämnts skulle det däremot icke vara tillåtet för någon
annan än monopolet att importera oarbetad tobak. Sådan import bör
77
ju icke heller kunna ifrågasättas, då såväl innehaf af dylik tobak som
allt bearbetande af tobak till förbrukning af människor skulle vara för
enskilde förbjudet.
Den väsentliga tobakskonsumtionen inom landet ski;lle alltså tillgodoses
medelst de vid monopolfabrikerna tillverkade varorna samt de
importerade varor, som monopolet tillhandahåller. Monopolet skulle
blifva ensam fabrikant och i stort sedt ensam importör samt sålunda
den enda källa, hvarifrån marknaden kunde förses med lager af tobaksvaror.
Med bibehållandet af den fria handeln, därvid enhvar till handel
i allmänhet berättigad skulle äga att sälja tobaksvnror, komme monopolets
uppgift att inskränkas till att tillhandahålla varorna åt återförsäljarna.
Något närmare ordnande af sättet för utförsäljningen till allmänheten
skulle icke tillkomma monopolet, utan handeln med tobaksvaror
skulle under monopolet liksom för närvarande få fritt gestalta sig i de
former, som af omständigheterna betingades. I den män mellanhänder
visade sig behöfliga mellan monopolet och minuthandlarna, skulle dylika
äga att fritt utöfva sin verksamhet, medan å andra sidan minuthandlarna
skulle kunna göra sina inköp direkt hos monopolet liksom nu hos fabrikanter
och importörer.
Hvad monopolet emellertid såväl i statens som i allmänhetens intresse
måste tillse, är, att tillgången på tobaksvaror blir i möjligaste
mån jämn och likformig öfver hela landet. Detta kraf torde kunna
lämpligen tillgodoses därigenom att monopolet å skilda orter håller
tillräckligt antal fabrikslager och depåer, från hvilka återförsäljarna lätt
kunna fylla sitt behof af varor.
Det pris, till hvilket tobaksvarorna skulle erhållas vid inköp hos
monopolet (priskurantpriset), synes böra bestämmas af Kungl. Maj:t enligt
af Riksdagen i monopolförfattningen fastställda grunder. Detta pris
skulle utgöra detalj försäljningspriset, d. v. s. det pris, till hvilket allmänheten
skulle äga att erhålla varorna. A de sålunda fastställda detaljprisen
skulle återförsäljare vid sina inköp från monopolet kunna tillgodonjuta
rabatt, afsedd att täcka deras försäljningskostnader och att bereda dem
vederbörlig försäljnings vinst.
För att emellertid samma detaljförsäljningspris må kunna upprätthållas
öfver hela riket, måste det blifva monopolets uppgift att
vare sig genom hållande af lager å lämpliga ställen eller genom fraktfri
leverans till återförsäljarna tillse, att fraktförhållandena blifva i
möjligaste mån utjämnade inom riket. Den afsedda försäljnings vinsten
skulle eljest för återförsäljare i mera aflägset belägDa orter kunna blifva
afsevärdt minskad till följd af höga transportkostnader.
78
För monopolet själf är det ock af vikt, att enhetliga försäljningspris
å dess varor komma att i största möjliga utsträckning gälla och att
icke genom af enskilda försäljare vidtagen prisförhöjning å monopolets
varor omsättningen minskas och därmed äfven monopolets vinst. I monopolländerna
äro med hänsyn t ill berörda förhållande fixa detalj försäljningspris
fastställda från monopolets sida, hvilka pris icke få af försäljarna vare
sig öfver- eller underskridas. Kommitterade hafva emellertid icke funnit
sig behöfva ens ifrågasätta motsvarande anordning i det föreliggande
monopolförslaget, enär syftemålet synes kunna i allt väsentligt ernås
genom att det af monopolet afsedda detalj försäljningspriset utsättes
å hvarje tobaksförpackning. Att döma exempelvis af förhållandena
inom den svenska bokhandeln torde nämnda åtgärd vara tillräcklig för
att i regel tillförsäkra allmänheten att kunna erhålla monopolets varor
till det å varan utsatta priset. I allmänhet äro å svenska böcker, som
här saluhållas, priset utsatt af förläggaren, och det lärer icke förekomma
att vid detalj försälj ning någon prisförhöjning vidtages.
Det åsätta försäljningspriset skulle sålunda icke vara för handlandena
absolut bindande, så att straffpåföljd skulle inträda, därest priset öfverskredes.
Stadgande i sådan riktning skulle enligt kommitterades uppfattning
icke heller rätt stämma öfverens med principen, att handeln
med tobaksvaror skulle vara fri. Däremot hafva kommitterade ansett, att
den för de hos monopolet inregistrerade tobak sförsäljarna medgifna förmånen
att erhålla rabatt vid inköp af tobaksvaror borde medföra skyldighet
att icke sälja monopolets varor till högre pris än det å varan angifna.
Det skulle sålunda stå enhvar fritt att hos monopolet inköpa varor
till monopolets priskurantpris och sälja dem till högre pris. Den som
däremot ville erhålla rabatt å monopolets varor och inom denna rabatt
tinna sin försälj uingsvinst, skulle icke äga att vid försäljningen taga
mera för varan än priskurantpriset, vid äfventyr att blifva affärd från förteckningen
öfver inregistrerade tobakshandlande och därmed förlora
rätten att erhålla rabatt vid inköp hos monopolet.
Det synes böra ligga i handlandenas eget intresse att genom
hållande af enhetliga detalj försäljningspris söka mildra den säkerligen
mindre sunda konkurrens, som för närvarande äger rum dem emellan
och som tagit sig uttryck, bland annat, i beviljande åt allmänheten af
afsevärda rabatter äfven vid obetydliga inköp. Åtgärder afsedda att
begränsa konkurrensen och därigenom åstadkomma mera stadgade förhållanden
å hithörande områden hafva redan på frivillighetens väg vidtagits
medelst de överenskommelser angående inskränkande af rabatter
åt konsumenterna m. m., hvilka genomförts af sammanslutningar mellan
79
tobakshandlandena inom flera af rikets större städer. Det borde därför
vara en för handlandena önskvärd utveckling till införande af sundare
handelsförhållanden, att fixa detalj försäljningspris blefve rådande och
att försäljningsvinsten på detaljhandeln enbart blefve beroende af det
inköpspris, hvarom handlandena kunde öfverenskomma med monopolet.
Vid upphörande af det mycket utbredda förhållandet, att större eller
mindre rabatt lämnas enskilda konsumenter vid inköp, skulle handlandena,
som sålunda finge odeladt tillgodonjuta den af monopolet beviljade
rabatten, tillföras en afsevärd vinst. Den mindre kapitalstarka
allmänheten, som blott har råd att köpa för dagsbehof, blefve ock likställd
med den, som kan köpa större kvantitet.
Sträfvandet att på nu angifvet sätt söka åstadkomma enhetliga
försäljningspris å monopolets varor torde ingalunda kunna anses medföra
något oberättigadt intrång i tobakshandelns ställning. Något lagstadgadt
tvång skulle ju icke finnas för handlandena att sälja tobaksvarorna
till de åsätta priskurantprisen, utan såsom förut framhållits skulle det
tvärtom stå handlanden fritt att välja, huruvida han ville basera sin
handel på nämnda priskurantpris och i så fall erhålla rabatt vid inköp hos
monopolet eller ock, utan åtnjutande af rabatt, genom höjande af monopolets
pris förskaffa sig så stor vinst, som han på denna väg krmde ernå.
Vidare bör beaktas, att uti ifrågavarande sammanhang »fri handel» gifvetvis
är ett relativt begrepp i så måtto, att man måste tänka sig, att vid
hvilken som helst utvidgning af tobaksbeskattningen med den statsfinansiella
räckvidd, som nu är åsyftad, handeln med tobaksvaror icke skulle
kunna fortgå i samma fullt fria form som för närvarande. Man ser
sålunda, att exempelvis det af 1904 års kommitté uppgjorda utkast
till fabrikatbeskattning förutsatte flera, handelns frihet inskränkande bestämmelser,
såsom att handel med tobaksvaror finge äga rum endast
på grund af utfärdadt tillståndsbevis, att handlandena skulle stå under
en ganska skarp kontroll, att fullständigt förpackningstvång skulle råda
o. s. v. Såväl enligt det nordamerikanska stämpelbeskattningssystemet
som enligt det nuvarande tyska beskattningssystemet gälla ock i fråga
om '' handeln med tobaksvaror afsevärdt inskränkande bestämmelser,
utan att man dock där tvekar att beteckna handeln såsom fri. I
Portugal, där såsom förut nämnts staten har monopol å tobakstillverkningen,
är handel fri i den mening, att enhvar äger att försälja
monopolets varor men endast till de å varorna utsatta detaljprisen. I
samma mening betecknades handeln med tobaksvaror fri enligt det likaledes
förut omförmälda förslaget till tobaksmonopol i Schweiz.
80
Monopolets
afkastning.
Kommitterade öfvergå härmed till att redogöra för af dem verkställd
beräkning angående den statsinkomst, som vore att förvänta af
ett statsmonopol å tobaksfabrikationen, anordnadt i enlighet med ofvan
angifna grunder. Genom kommerskollegii utredning finnes samladt
material af den beskaffenhet, att den följande därå stödda beräkningen
torde kunna tillmätas ganska hög grad af tillförlitlighet.
Vid utförandet af beräkningen har det först och främst gällt att
fastställa huru stora kvantiteter tobaksvaror, man borde räkna med. Att
därvid göra något antagande huru monopolets årliga omsättning komme
att gestalta sig har synts göra beräkningarna mindre säkra, enär
denna omsättnings storlek gifvetvis blir i viss mån beroende af hur
hög skattebelastningen å tobaksvarorna i verkligheten kommer att bestämmas.
Kommitterade hafva därför funnit sig böra utgå från de
genom ofvannämnda utredning kända siffrorna angående rikets tobakskonsumtion
under år 1908 och lägga dessa siffror till grund för beräkningen.
Då tobakstillverkningen inom riket nämnda år understeg medeltalet
af hvad under åren 1904—09 tillverkats, samt importen af tobaksvaror
år 1908 likaledes understeg medelimporten under åren 1906—09,
kunna 1908 års siffror betraktas såsom ett lågt medeltal och utan risk
användas *).
Rikets hela tobakskonsumtion under år 1908 har i kommerskollegii
utredning (tabell 53) upptagits till följande kvantiteter, därvid exporten
af tobaksvaror frånräknats:
’) Enligt kommerskollegii utredning tillverkades år 1908 7,546,800 kg. tobaksvaror och försåldes
inom landet svenska tobaksfabrikat till myckenhet af 7,476,200 kg. Utredningen omfattar
emellertid blott nämnda är. Näringsstalistiken lämnar följande uppgifter rörande tobaksförbrukningen
inom riket under tioårsperioden 1900—1909:
År | Tobaksvaror tillverkade inom landet. kg- | Importerade. kg- | |
1900 | 6,868,043 | 204,154 | |
„ | 1901 | 6,920,939 | 205,591 |
ff | 1902 | 7,117,186 | 224,495 |
ff | 1903 | 7,308,580 | 245,319 |
| 1904 | 7,515,382 | 253,540 |
| 1905 | 7,723,206 | 261,833 |
| 1906 | 7,859,453 | 340,520 |
ff | 1907 | 7,987,690 | 326,215 |
ff | 1908 | 7,809,414 | 339,740 |
ff | 1909 | 8,097,591 | 413,526 |
I medeltal under tioårsperioden 1900—1909 tillverkades således 7,520,748 kg. och importerades
281,493 kg., hvilket tillsammans utgör per år 7,802,241 kg. tobaksvaror.
81
År 1908 inom landet försålda tobaksvanor:
| Af tobaks-industrien | Import | Summa |
| (export af-dragen) | kg- | kg- |
Cigarrer, liavanna ......... | | 434,883 | 4,160 i 131,775 | 566,603 |
D:o andra slag ...... | 127,615 1 | ||
Cignrrcigarretler ............ | 252,814 | 12,560 | 265,364 |
Cigarretter .................. | 221,537 | 154,631 | 376,163 |
Röktobak ..................... | 307,248 | 29,260 | 336,503 |
Tuggtobak ................. | 599,805 | 9,631 | 609,436 |
Snus ........................... | 5,659,913 | 1,893 | 5,661,306 |
Stimma | 7,470,200 | 339,740 | 7,315,940 |
Det liar vidare gällt att afgöra, från Indika omsättningsvärden
man borde utgå, och har det därvid synts kommitterade lämpligast
att i förevarande beräkning söka uppvisa, huru stor statsinkomst vore
att förvänta af monopolet, under förutsättning att dess försäljningspris
(priskurantpriset) icke sattes högre än de för närvarande i detaljhandeln
gängse styckeprislägen i vidare mån än hvad som motsvarar de rabatter,
som för närvarande beviljas af handlande till konsumenter vid visso
inköp. Det synes vara desto lämpligare att anlägga beräkningen på
dylikt sätt, som för kommitterade icke angifvits, huru hög statsinkomst
man åsyftar att ernå genom monopolet eller huruvida afsikten är att till
det yttersta utnyttja tobakens skattekraft. Äfven för en eventuell kalkyl
i dylikt syfte är den förevarande beräkningen grundläggande, och kunna
på basis af densamma ytterligare erforderliga beräkningar verkställas,
sedan önskadt afkastningsbelopp fixerats.
Med utgångspunkt från nyss angifna kvantitetsuppgifter komma
här nedan att beräknas monopolets bruttoinkomst och dess utgifter, af
hvilken, beräkning det för statskassan påräkneliga öfverskottet framgår.
Såsom monopolets bruttoinkomst upptages här det värde, ofvan
angifna kvantiteter tobaksvaror skulle representera omsatt i monopolets
priskurantpris under den gifna förutsättningen, att detta pris icke skulle
öfverstiga de för närvarande för detaljhandeln beräknade pris för styckförsäljning
och annan därmed jämförlig försäljning i små kvantiteter.
I kommerskollegii utredning uppskattas det af konsumenterna faktiskt
utgifna priset för ifrågavarande kvantiteter tobaksvaror till 38,108,309
kronor. Denna siffra betecknar dock icke det försäljningsvärde, som skulle
*11
82
motsvara omsättningsvärdet enligt monopolets priskurantpris, utan blott
den summa, som under år 1908 influtit vid försäljningen. Såsom jämväl
förut nämnts, borde enligt kommitterades åsikt priskurantpriset
däremot båseras å dét för detaljförsäljningen åsyftade styckeprisläget,
så att t. ex. 3-örescigarretter skulle kosta 3 öre per styck, oafsedt om
konsumenten köpte 1, 10, 100 eller 1,000 stycken, och på enahanda
sätt beträffande ofriga tobaksvaror, så att exempelvis för röktobak och
andra efter vikt saluhållna tobaksvaror skulle beräknas samma pris, oafsedt
om mer eller mindre än elt hektogram köptes. Med hänsyn härtill
synes, i Stället för det för tobakskonsumtionen under år 1908 ofvan
angifna penningvärdet, i enlighet med verkställda beräkningar, på sätt
nedan stående tabell utvisar, monopolets omsättningssumma här böra
uppskattas till 42,371,013 kronor.
Värdet åt de år 1908 inom landet försålda tobaksvaror.
| Af tobaksindustrien fftr-såldt (export afdragen) | Import | ||
Y arusla g. | Industriens nettoförsälj- ningsvärden. Kr. | Konsumen-ternas | Importörers in-köpspris (inkl. | Konsumen-ternas |
Cigarrer havanna ......... D:o andra slag ...... Cigarrcigarretter ............ Cigarretter.................... Röktobak ..................... Tuggtobak .................. Snus ........................... | ) 5,199,827 2,692,928 2,616,237 783,438 2,071,235 7,838,850 | ) 8,668,112 4,489,111 5,680,436 1,044,323 2,589,044 10,449,187 | 217,757 1,841,837 199,406 2,460,796 155,371 35,057 7,761 | 363,001 3,413,108 358,689 4,988,100 267,194 49,704 11,004 |
| 21,202,015 | 32,920,213 | 4,917,985 | 9,450,800 |
Andra och fjärde kolumnernas sammanlagda slutsumma, eller i
rundt tal 42,371,000 kronor, skulle sålunda kunna beräknas utgöra monopolets
årliga bruttoinkomst.
Hvad angår monopolets utgifter, framgår af det följande hvad i den
förevarande beräkningen därunder upptagits. Kommitterado vilja här endast
förutskicka, att bland utgifterna icke inbegripits förräntning och amortering
af statens i monopolet nedlagda kapital. Samtliga utgifter hafva
ansetts lämpligen kunna här sammanföras i tre poster: driftkostnad, försäljningskostnader
samt afsättning till afskrifnings- och förnyelsefond.
’) Med detaljpris afse» här utförsiiljningspriset till konsumenterna, utan åt dem gifven rabatt.
83
Inom rubriken driftkostnad skulle då ligga ej blott monopolets
kostnad för anskaffande — vare sig genom egen tillverkning eller genom
inköp utomlands — af de tobaksvaror, som utgjorde föremål för monopolets
omsättning, utan äfven monopolets samtliga förvaltningskostnader
med undantag af de utgifter, hvilka, enligt hvad bär nedan närmare utvecklas,
skulle inbegripas under försäljningskostnader och nyssnämnda
fondafsättning. I och för utrönande af driftkostnaden i dess nu angifna
bemärkelse hafva kommitterade, tack vare den ingående undersökning,
som genom kommerskollegium utförts i hithörande frågor, icke behoft följa
den metod, som eljest användts vid vissa i utlandet utförda monopolberäkningar,
af hvilka kommitterade tagit del, nämligen att med utgångspunkt
från råvaruinköp o. s. v. kalkylera fram driftkostnaden. På grund
af de i utredningen förefintliga noggranna uppgifter angående de konsumerade
tobaksvarornas värde och tobaksindustriens ekonomiska förhållanden
hafva kommitterade i stället kunnat välja den till säkrare resultat
ledande vägen att med utgångspunkt i uppgifterna angående fabrikanternas
nettoförsäljningspris i fråga om inom landet tillverkade varor samt importörernas
inköpspris i fråga om importerade fabrikat, beräkna driftkostnaden
för monopolet vid en omsättning af motsvarande kvantiteter tobaksvaror. b
I fråga om de kvantiteter tobaksvaror, som konsumerades år 1908.
uppgick de inhemska varornas nettoförsäljningsvärde (industriens) till
21,202,515 kronor och de importerade varornas inköpsvärde till 4,917,985
kronor, och fördelade sig dessa summor för de olika varuslagen på sätt
första och tredje kolumnerna i tabellen å föregående sida utvisa.
De nu angifna summorna för nettoförsäljningsvärdet resp. inköpsvärdet
kunna emellertid icke utan vidare godtagas såsom mätare af
monopolets kostnad för motsvarande tobakskvantiteter utan tarfva i åtskilliga
hänseenden justering.
Hvad då först beträffar nettoförsäljningsvärdet af de inom landet
tillverkade varorna, bör hänsyn tagas därtill, att i denna summa ligger
äfven fabrikanternas nettovinst (ränta å eget kapital samt handelsvinst)
å försäljningen af de tillverkade varorna, hvilket belopp tydligen icke bör
medtagas vid beräknande af monopolets driftkostnad. Bland de i nettoförsälj
ningSAmrdet ingående omkostnader, som industrien för närvarande
har att bära, äro vidare vissa af den natur, att de icke behöfva ifrågakomma
för statsmonopolet, såsom t. ex. räntor å upplånadt kapital, förluster å
varudebitorer, rese- och reklamkostnader o. s. v., medan åter andra af
industriens nuvarande omkostnader böra kunna blifva mindre för monopolet
på grund af möjlighet till billigare inköp af åtskilliga förnöden
-
’) Härvid torde bl. a. beaktas att råtobaksprisen voro särskildt höga under åren 1907 och 1908.
84
heter, besparingar å förvaltningskostnader m. m. Slutligen böra vissa
omkostnader i detta sammanhang frånräknas, enär de äro hänförliga
till försäljningskostnader och därför i annat sammanhang införas i förevarande
beräkning, exempelvis frakt för sålda fabrikat. Ytterligare upptagas,
såsom förut nämnts, afskrifningar å fastigheter och inventarier
under en särskild post i beräkningen, hvarför de för den nuvarande
industrien upptagna afskrifningsbelopp här uteslutas ‘).
’) Till närmare motivering åt'' ifrågavarande afdrag anföres följande. Räntor å upplånadt
kapital ifrågakomma icke för monopolet, enär allt af detsamma disponerad! kapital här bör be''
traktas såsom anslagsmedel, oafsedt huruvida dessa anslag täckts genom statsverkets tillgångar
eller genom lånemedel. Af industrien utbetalda hyror frånräknas, emedan beräkningen förutsätter,
att efter en första öfvergångsperiod monopolet skulle använda uteslutande egna lokaler.
Genom att kredit ej beviljas vid inköp bos monopolet, bar monopolet ej att räkna med förluster å
varudebitorer eller med diskonträntor, hvarjämte konkurrensens upphörande torde göra reklamer
och annonser så godt som obehöfliga. Vidare böra sådana försäljningsomkostnader som resekostnader
(inklusive resandes provisioner och fasta löner) äfvensom fÖrsäljningsagenters och kommissionärer»
provisioner åtminstone i deras nuvarande form icke förekomma vid ett monopol. I den mån omkostnader
af sistnämnda slag möjligen kunna komma att erfordras för monopolet, böra de anses ingå i
den centrala administrationens allmänna omkostnader i de fall, då de icke kunna hänföras till försäljningskostnaderna.
Genom kreditsystemets upphörande bortfalla äfven kassarabatter. Sådana
torde f. n. förekomma endast beträffande 15 % af industriens nuvarande omsättning och hafva
uppgifvils vanligen utgöra 3 % af försäljningssumman. Monopolets inköpspris för utländsk råtobak
hafva beräknats 5 % billigare än industriens nuvarande inköpspris. Samma procentsats
antogs vid de i Schweiz åt- 1895 utförda monopolberäkningarna. Frakter för färdiga tobaksfabrikat
afdragas här, då denna kostnad inräknas i monopolets försäljningskostnader. Äfvenså böra
arfvoden, som nu utbetalas till bolagsstyrelser och revisorer, bortfalla. Något afdrag har däremot
ej gjorts för skatter. Visserligen skulle monopolet vara fritaget från skutt till staten, men som det
skulle enligt förslaget betala utskylder till kommunerna och dessa utskylder tendera att stegras,
synes försiktigheten bjuda att låta hela det industrien nu påhvilande skattebeloppet ingå bland
monopolets driftkostnad. Utom de nu nämnda finnas eu del omkostnader, å Indika tobakstillverkningens
samlande i eu enda hand öfvar inflytande. Hit höra förvaltningspersonalens och arbetarnas
löner. Det måste förutsättas, att, då monopolet blifvit definitivt ordnadt, eu afsevärdt mindre
förvaltningspersonal kommer att erfordras än nu, äfvensom alt jämväl kontorsomkostnader och
liknande utgifter blifva i följd af centralisering mindre. Äfven om maskindrift kommer Iill större
användning, bör däremot minskning i det nuvarande arbetarantalet ej förutsättas i denna beräkning.
Som emellertid arbetslönerna inom tobaksindustrien liksom inom industrien i allmänhet snarare
stiga än falla, som vidare resandes löner, Indika ingå bland induslriens omkostnad för förvaltningspersonal,
redan afdragits, enär en del af sistnämnda omkostnad beräknats komma att ingå bland
kostnaden för monopolets centrala administration och en del af samma omkostnadssumma torde böra
beräknas till täckande af oförutsedda merulgifter för monopolet, synes något ytterligare afdrag från
industriens nuvarande nettoförsäljningsvärde icke höra göras i och för uppskattningen af monopolets
driftkostnad, ehuru enligt kolonn t terades åsikt besparing i driftkostnad bör kunna uppstå genom
sådan centralisering.
Koinmitterade finna sig böra i detta sammanhang erinra, att i ersättningsfonden inräknats
ett belopp i och för ersättning åt personer af nu ifrågavarande kategorier, hvilka till följd af nyss
omförmälda centralisering icke finna anställning hos monopolet.
85
De poster, som sålunda böra afdragas, för att man från den nuvarande
tobaksindustriens nettoförsäljningsvärde skall komma till den på
monopolets egen tillverkning belöpande driftkostnad, uppgå för den nettoförsäljningssumma,
som afses i den del af kommerskollegii utredning,
hvilken berör tobaksfabrikernas ekonomiska förhållanden, till följande belopp:
Kronor.
Nettovinster (inkl. ränta på eget kapital) .............................. 2,109,108: —
Räntor på upplånadt kapital ...................... 353,883: —
Hyror ................................................................................................ 98,633: —
Afskrifningar å fastigheter ........................................... 58,832: —
„ '' „ inventarier ......................................................... 63,439: —
Förluster på varu debitorer........................................................... 441,545: —
Diskonträntor .................................................................... 88,704: —
Reklamer och annonser .............................. 223,231: —
Resekostnader (inkl. resandes provisioner och fasta löner) 846,913: —
Försäljningsagenters och kommissionärers provisioner........ 145,739: —
Kassarabatter (3 procent å 15 procent af omsättningen) ... 89,239: —
5 procent billigare inköp af utländsk råtobak ..................... 220,977: —
Styrelsers och revisorers arfvoden......................................... 146,000: —
Frakter för sålda fabrikat ........................................................... 244,503:—-
Summa 5,130,746: —
Den netto försäljningssumma, till hvilken dessa belopp hänföra sig,
uppgick emellertid till endast 19,830,964 kronor, medan hela tobaksindustriens
nettoförsäljningssumma utgjorde 21,202,515 kronor.
För hela nettoförsäljningssumman, 21,202,515 kronor, skulle ifrågavarande
poster beräknas uppgå till 5,486,566 kronor, hvadan monopolets
kostnad för framställande af den ofvan angifna kvantiteten inom landet
tillverkade varor skulle kunna uppskattas till 15,715,949 kronor.
Inköpspriset, inklusive tull och öfriga omkostnader, för de kvantiteter
importerade fabrikat, som här äro i fråga, utgjorde enligt kommerskollegii
utredning 4,917,985 kronor. För att erhålla monopolets anskaffningskostnad
för motsvarande kvantiteter bör först frånräknas i
nämnda summa ingående tull (4 kronor per kilogram cigarrer, cigarrcigarretter
och cigarretter samt kronor l-20 per kilogram andra tobaksvaror),
hvilken tillhopa utgjorde kronor 1,244,765. Vidare torde man
kunna förutsätta, att monopolet skulle kunna vid inköp af utländska tobaksfabrikat
betinga sig lägre pris än de nuvarande importörerna. Om
också, särskildt hvad beträffar cigarrer, monopolets inköpspris torde kunna
ställa sig rätt betydligt billigare, synes man försiktigtvis icke böra här
86
räkna med mera än 3, högst 4 procent lägre inköpspris å samtliga importerade
tobaksfabrikat i genomsnitt. Ett häremot svarande afdrag skulle
sålunda vara befogadt. Emellertid bör å andra sidan här inräknas vissa
kostnader, hvilka icke ingå i det i kommerskollegii utredning angifna
inköpspriset men hvilka böra tilläggas, då det gäller att få med samtliga
omkostnader, som höra till monopolets driftkostnad. Sådana äro å de
importerade varorna belöpande andel i utgifter för monopolets centrala
administration och för förvaltningspersonal med mera, hvilka utgifter
torde äfvenledes kunna uppskattas till 3 å 4 procent af nuvarande inköpspriset.
Monopolets kostnad för anskaffande af här ifrågavarande
kvantitet importerade fabrikat skulle alltså i sin helhet kunna uppskattas
till 3,673,220 kronor.
Monopolets totala driftkostnad, beräknad för hela den kvantitet inom
landet tillverkade samt importerade tobaksvaror, som antagits motsvara
ett års konsumtion, skulle jämlikt förestående blifva omkring 19,389,169
kronor.
Nästa post bland monopolets utgifter är dess försäljningskostnader,
hvilka hufvudsakligen komme att bestå i de rabatter, som hos monopolet
inregistrerade försäljare skulle åtnjuta, samt i monopolets kostnader för
frakt af färdiga tobaksvaror till lagerdepåer eller andra leveransplatser.
Försäljningskostnaderna hafva genomsnittligt beräknats till 15 % af priskurantpriset,
motsvarande 6,355,652 kronor för monopolets hela omsättningssumma,
42,371,013 kronor.
Den tredje utgiftsposten skulle utgöras af afsättning till afskrifningsoeh
förnyelsefond, hvilken post torde böra beräknas i förhållande till värdet
å monopolets fastigheter och inventarier. Enligt i det följande närmare
lämnad redogörelse hafva kommitterade beräknat, att för monopolets
verksamhet skulle erfordras fastigheter (fabriks- och lagerlokaler) till
sammanlagdt värde af 8,214,000 kronor samt inventarier till ett värde
af 2,000,000 kronor. Den årliga afsättningen torde försiktigtvis böra
sättas så högt som 2 % å fastigheternas och 10 % å inventariernas
anskaffningsvärde. Totala afsättningsbeloppet skulle alltså uppgå till
364,280 kronor.
Afdragas från monopolets omsättningssumma (bruttoinkomst), kronor
42,371,013, de tre nu angifna utgiftsposterna:
driftkostnaden ................... kronor 19,389,169: —
försäljningskostnaderna ... » 6,355,652: —
fondafsättning...................... » 364,280: — » 26,109,101: —
återstår kronor 16,261,912: —
87
Sistnämnda summa, eller i rundt tal 16,262,000 kronor, skulle
sålunda utgöra det öfverskott af monopolets verksamhet, livilket under
ofvan angifna förutsättningar kunde antagas komma statsverket till godo.
Enligt kommitterades förslag skulle, såsom förut omförmälts, monopolet
erlägga tull med 1 krona per kg för all oarbetad tobak, som för
dess räkning importerades. Inberäknadt denna tullinkomst, hvilken i förhållande
till de kvantiteter‘tobaksvaror, som i föreliggande beräkning upptagits
såsom monopolets årsomsättning, skulle utgjort 4,111,412 kronor 9,
komme statsverket att erhålla en inkomst af i rundt tal sammanlagdt
20.373.000 kronor genom beskattning af tobaksförbrukningen.
Inberäknadt tullen för importerade tobaksfabrikat skulle hela den
å 1908 års tobakskonsumtion belöpande tullafgift eldigt nu gällande tullsatser
hafva uppgått till 5,350,177 kronor b, hvadan i jämförelse med
statens nuvarande inkomst genom tobaksbeskattning den ökade statsinkomst,
ett monopol i af kommitterade föreslagen form kunde beräknas
gifva, skulle utgöra omkring 15 miljoner kronor.
Härvid bör emellertid erinras, att i den mån de för införande och
utöfvande af monopolet erforderliga kapital komme att af staten anskaffas
genom upplåning, den ofvan beräknade statsinkomsten af monopolet icke
i sin helhet blefve tillgänglig till fri disposition för andra statsändamål
under den tid, som åtginge till de upplånade medlens amortering. På
sätt framgår af den närmare utredning, som här nedan följer, synes för
monopolets införande böra beräknas ett anslagsbehof af sammanlagdt
49.500.000 kronor, däraf till täckande af monopolets eget kapitalbehof (till
fabriksanläggningar, inventarier, förlagskapital in. in.) 23,000,000 kronor
och till täckande af de med monopolets införande omedelbart förbundna
utgifter (hufvudsakligen ersättningar af olika slag) 26,500,000 kronor.
Ifrågavarande belopp af 49,500,000 kronor skulle efter en räntefot
af 4 % kunna amorteras på
25 | år | med | en | annuitet | af |
30 | n | n | ii | ii | ii |
35 | 11 | ii | ii | ii | ii |
40 | 11 | ii | ii | ii | ii |
45 | ii | ii | ii | ii | ii |
50 | ii | ii | n | ii | ii |
kronor 3,168,592: —
„ 2,862,590: —
„ 2,652,077: —
„ 2,500,913: --
„ 2,388,992: —
„ 2,304,235: —
’) Se sid. 143, beräkning rörande tullförslaget.
88
Statens
kapitalutlägg
i och för
monopolet.
Monopolets
kapitalbehof.
Såsom nyss blifvit antydt, komme tobakstillverkningens öfverförande
till statsmonopol att kräfva ett ganska afsevärdt kapitalutlägg
från statens sida, i det att dels kapital erfordras till monopolets veivksamhet,
dels ock ersättningar med flera med monopolets införande
omedelbart förbundna kostnader komme att uppgå till betydande summor.
Med afseende å de olika ändamål, hvartill kapital sålunda skulle erfordras,
synes lämpligt att här skilja mellan å ena sidan hvad som skulle utgöra
det för monopolets drift disponerade kapitalet, samt å andra sidan sistberörda
kostnader, hvilka lära böra betraktas såsom en med organisationskostnad
närmast jämförlig utgift en gång för alla, hvilken ej torde
komma att ingå i monopolets bokföring, då någon däremot svarande
tillgång hos monopolet icke skulle förefinnas. I den följande framställningen
benämnes för korthetens skull det förstnämnda kapitalet monopolets
driftkapital och det sistnämnda ersättningsfonden.
Hvad först monopolets driftkapital angår, är dettas storlek i hufvudsak
beroende på huru mycket som kan beräknas erforderligt till fastigheter
(fabriks- och lagerlokaler in. m.), till inventarier och till förlagskapital
för verksamhetens bedrifvande.
a) Fastigheter. Man torde böra utgå ifrån, att åtminstone efter viss
öfvergångstid all monopolets verksamhet komme att utöfvas i för dess
räkning inköpta eller uppförda lokaler. För bedömande af kostnaden
för anskaffande af dylika lokaler äro tillgängliga uppgifter angående
den nuvarande tobaksindustriens fastighetsvärden icke användbara. I
komrnerskollegii utredning finnas visserligen uppgifter om dessa fastigheters
bokförda värden och taxeringsvärden likasom ock om brandförsäkringsbeloppen,
men då dels åtskilliga af dessa fastigheter i afsevärd
omfattning tjäna andra ändamål än tobakstillverkningen dels ock en
stor del af tillverkningen nu drifves i förhyrda lokaler, erbjuda berörda
siffror ingen ledning för beräknande af kostnaden för anskaffning af
lokaler, tillräckliga för inrymmande af monopolets verksamhet.
Kommitterade hafva därför funnit sig böra i den förevarande beräkningen
bortse från, huruvida och i hvad mån monopolets behof af
lokaler kunde tillgodoses medelst inköp af inom tobaksindustrien för närvarande
använda fastigheter, och i stället vid uppskattande af nu
ifrågavarande kapitalbehof utgått från, att nya byggnader skulle för monopolets
räkning uppföras. Härvid har ej hänsyn tagits därtill, att vissa
staten tillhöriga byggnader eller tomter eventuellt skulle kunna åt monopolet
upplåtas till begagnande.
Det för monopolets tillverkningsrörelse erforderliga utrymmet har
beräknats med ledning af hvad fabrikanterna meddelat till kommers
-
89
kollega inredning angående den inom tobaksindustrien för närvarande
använda golfareal jämte öfriga därmed sammanhängande upplysningar.
Genom att efter dessa uppgifter uträkna genomsnittliga golfytan
per tillverkad kvantitet tobaksvaror och sammanställa därvid erhållna
resultat med uppgifter från vissa fabriker, där utrymmet blifvit
praktiskt och fullständigt utnyttjadt, hafva approximativa siffror erhållits
angående erforderlig golfyta af fabriks-, lager- och kontorslokaler
för hvarje särskild tillverkningsgren af de olika tobaksvaruslagen.
Då emellertid vid inrättandet af nya lokaler hänsyn bör tagas
till det naturliga behofvet af successivt ökadt utrymme, böra dylika
lokaler beräknas större än det omedelbara behofvet fordrar. 1 den
efterföljande kostnadsberäkningen uppskattas därför den för monopolet
erforderlige golfarealen till omkring 25 proc. högre än nyssnämnda
golfyta. De sålunda verkställda beräkningarna gifva vid handen, att för
tillverkning af nedanstående kvantiteter tobaksvaror — i det närmaste
motsvarande den kvantitet, som af hela tobaksindustrien tillverkats
under år 1908 — skulle behöfvas så stor golfyta, som i kolumn 3 af
följande tabell angifves. 1 kolumn 4 angifves den beräknade, med omkring
25 procent ökade golfytan.
För viss produktion af tobaksvaror erforderlig golf yta:
1. | ’ 2. | 3. | 4. |
Varuslag. | Beräknad kvantitet: kg- | Därför erforderlig golfyta: m2. | Af korn-mitterade m2. |
Cigarrer och cigarrcigarretter ■ | 687,697 | 34,866 | 43,600 |
Cigarretter ........................... | 221,567 | 9,194 | 11,500 |
Röktobak.............................. | 307,248 | 5,899 | 7,400 |
Tuggtobak .......................... | 599,805 | 9,837 | 12,300 |
Snus.......................... ...... | 5,659,913 | 22,074 | 27,604) |
| 7,476,200 | 81,870 | 102,400 |
Förutsättes att byggnaderna uppföras i form af trevånings stenhus
samt att källare och vindar användas till lagerlokaler, torde den brukbara
golfytan kunna uppskattas till 4 gånger bebyggda tomtytan och
byggnadernas volym till 4 gånger golfytan.
* 12
90
Kostnaden för uppförande af byggnader, afsedda för tillverkning af
tobaksvaror al annat slag än cigarretter, synes enligt från sakkunnigt
håll erhållna upplysningar kunna uppskattas till i genomsnitt 15 kronor
per kubikmeter. För fabriksbyggnader afsedda för tillverkning af cigarretter
böra byggnadskostnaderna beräknas något högre, enär här kräfves
solidare byggnadssätt på grund af att mera maskiner användas i
denna tillverkning. För cigarrettfabriker har kostnaden därför beräknats
till 19 kronor per kubikmeter. Till jämförelse må nämnas, att kostnaderna
för trevånings kasernhus under uppförande invid Örebro, Karlstad
och Sköfde variera mellan 12''70 kronor och 13-20 kronor per kubikmeter,
enligt från statens kasernbyggnadsnämnd erhållna uppgifter. De
högre medelpris, med hvilka kommitterade sålunda räknat, betingas
bland annat af ovissheten om, hvar fabrikerna komma att förläggas.
Jämväl i utseende å beräknandet af kostnaden för de till monopolets
fabriksbyggnader erforderliga tomter föreligger sistberörda ovisshet.
Att med någon större grad af exakthet uppskatta den blifvande
verkliga tomtkostnaden är för närvarande icke möjligt, men tillbörlig
säkerhet i denna kostnadsfråga synes ändock ernås vid följande beräkning.
Enligt hvad nyss anförts hafva kommitterade ansett att, därest
byggnaderna uppföras i tre våningar, den brukbara golfytan skulle
kunna uppskattas till fyra gånger den bebyggda tomtytan. Hela den
för monopolets tillverkning erforderliga golfytan liar i förestående tabell
beräknats till 102,400 kvadratmeter, i följd hvaraf den bebyggda tomtytan
skulle blifva 25,600 kvadratmeter. För gårdsutrymmen m. m.
torde böra i genomsnitt förutsättas dubbelt så stor areal eller 51,200
kvadratmeter. Hela den erforderliga tomtarealen skulle då blifva 76,800
kvadratmeter. Efter inhämtande af upplysningar från sakkunniga personer
hafva kommitterade funnit sig kunna räkna med ett genomsnittligt
tomtpris af 20 kronor per kvadratmeter, hvilket pris torde, alltefter växlande
tomtpris å skilda orter, i många fall kunna underskridas men i andra
fall behöfva öfverskridas. Äfven med beaktande af sistnämnda omständighet
lärer dock det angifna medelpriset vara så högt, att den ifrågavarande
beräkningen hvilar på fast grund.
Enligt ofvanstående förutsättningar skulle byggnadskostnaden i
det hela uppgå till kronor 6,328,000 och tomtkostnaden till kronor
1,536,000.
Kostnaden för nyanskaffning af samtliga fastigheter, erforderliga
för monopolets tobakstillverkning, skulle således höra uppskattas till
7,864.000 kronor.
Till jämförelse må nämnas, att nuvarande tobaksfabriksindusfriens
91
fastigheter voro år . 1908 bokförda till 5,867,089 kronor, taxerade till
6.280.500 kronor och brandförsäkrade för 5,233,860 kronor. Af tobaksfabrikör,
som icke drefvo tillverkningen i egna fastigheter, erlades
samma år i hyror 98,633 kronor, hvilket hyresbelopp kapitaliseradt
efter 7 % motsvarar ett fastighetsvärde af 1,409,043 kronor.
•Utom nu angifna utrymmen komme monopolet att behöfva lagerlokaler
för importerade färdiga tobaksvaror. Importen af sådana varor
belöpte sig år 1908 till 339,740 kg. För en årlig omsättning af denna
storlek torde, äfven med hänsyn tagen därtill att någon längre lagringstid
icke lärer ifrågakomma för dessa varor, lagerlokaler med en golfyta af
4.500 å 5,000 kvadratmeter erfordras. Anskaffningskostnaden för dessa
lokaler synes kunna uppskattas till 350,000 kronor.
Sammanlagda kostnaden för de för monopolets verksamhet erforderliga
fastigheter skulle sålunda i enlighet med ofvanstående kunna
beräknas till 8,214,000 kronor.
b) Inventarier.
Såsom ledning vid uppskattning af hvad de för monopolets rörelse
erforderliga inventarier skulle komma att kosta i anskaffning, kunna
de i kommerskollegii undersökning angifna bokförda värdena på den
nuvarande tobaksindustriens inventarier tjäna. Härvid måste man dock
taga hänsyn å ena sidan därtill att dessa inventarier i många fall, i
synnerhet i fråga om snusfabriker, under årens lopp nedskrifvits, så att
de nu stå bokförda betydligt under sina ursprungliga värden, och att
till följd häraf inköp af dessa inventarier för monopolets räkning skulle
kosta mera än deras bokförda värden. Med beaktande å andra sidan
att nuvarande antalet maskiner kan afsevärdt minskas och ersättas med
modernare och leveran skr aftigare maskiner, om fabrikationen koncentreras
i större fabriker, torde man kunna beräkna, att kapitalbehofvet för anskaffning
af inventarier för monopolets tillverkning af de olika varuslagen
bör kunna täckas medelst följande belopp:
för tillverkningen af cigarrer och cigarrcigarretter .............. 400,000 kr.
„ „ „ cigarretter ....................................... 440,000 „
„ ,, ,, röktobak.......................................... 120,000 „
„ „ „ tuggtobak ............................ 310,000 „
„ „ „ snus .................................. 730,000 „
För monopolets hela tillverkning 2,000,000 kr.
92
Bokförda värdet af inventarierna vid de företag1, som afses i kommerskollegii
undersökning angående tobaksfabrikernas ekonomiska förhållanden,
uppgick till 1,349,768 kronor.
c) Förlag skapital.
Monopolets behof af förlagskapital för dess tillverkningsrörelse
torde lämpligast uppskattas med ledning af de i kommerskollegd utredning
meddelade uppgifterna angående det i samtliga af utredningen
berörda fabriker engagerade kapital samt dessas tillgångar och skulder i
öfrigL Det engagerade, egna och upplånade, kapitalet upptages i utredningen
till 28,495,060 kronor, hvaraf bundet i fastigheter och inventarier
7,216,857 kronor. Värdet af lager uppgifves till 9,362,629 kronor och
kassabehållningen till 356,558 kronor. Öfriga poster bland fabrikernas
tillgångar, som motsvara det egna och upplånade kapitalet, exempelvis
den stora posten »utestående fordringar», torde vara af den natur, att de
ej behöfva medräknas vid bestämmandet af ett monopols behof af förlagskapital.
Ofvannämnda två poster för lager och kassabehållning eller
tillsammans 9,719,187 kronor torde emellertid, med hänsyn bland annat
till det förhållande att all monopolets försäljning är afsedd att ske mot
kontant betalning, kunna anses motsvara hvad monopolet skulle behöfva
i rörelsekapital för lika stor omsättning som den af utredningen berörda
fabriksindustriens. Ett till 67 % af monopolets ofvan beräknade anskaffningskostnad
för ett års konsumtion afrundadt belopp, eller 10,530,000
kronor, har ansetts lämpligen kunna beräknas såsom monopolets behof
af förlagskapital för dess tillverkningsrörelse af ofvan angifven omfattning.
Härtill kommer förlagskapital för monopolets inköp af utländska,
till försäljning afsedda varor. Detta torde lämpligen kunna uppskattas
till hälften af det inköpsvärde, som samtliga de af monopolet per år
importerade varorna representera. Enligt beräkningen skulle hela detta
värde uppgå till omkring 3,673,220 kronor, hvadan det för denna del
af monopolets rörelse erforderliga förlagskapital et komme att utgöra i
rundt tal 1,837,000 kronor.
Hela det för monopolet behöfliga förlagskapitalet synes enligt
ofvanstående alltså böra upptagas till 12,367,000 kronor.
d) Ytterligare kapitalbehof skulle kunna ifrågakomma till fastigheter
för depåer för färdiga varor, till byggnad för monopolets centralförvaltning
o. s. v. Utgifter åt denna art torde dock ej behöfva här medräknas,
då dylikt lokalbehof lärer kunna åtminstone tillsvidare tillgodoses
på annat sätt än genom anskaffande af egna fastigheter. För att emeller
-
93
tid icke lämna detta kapitalbehof obeaktadt har det synts lämpligt att
i beräkningen inrymma en post för ändamålet, hvilken för jämnande af
slutsumman upptagits med 419,000 kronor.
Monopolets hela driftkapital för eu omsättning motsvarande 1908
års konsumtion uppskattas således till:
a) fastigheter............................................. 8,214,000 kr.
b) inventarier........................................... 2,000,000 „
c) förlagskapital ...................................... 12,367,000 „
d) ytterligare kapitalbehof.................... 419,000 „
23,000,000 kr.
På sätt redan anförts vid beräkningen rörande monopolets afkastning,
bör 1908 års konsumtion anses såsom ett relativt lågt medeltal.
Skulle konsumtionen blifva större, torde behofvet af driftkapital ökas i
viss proportion därmed, men då ökas naturligen samtidigt äfven monopolets
afkastning.
Storleken af det kapital (i det följande benämndt ersättningsfonden),
som skulle blifva erforderligt i och för monopolets införande, är hufvudsakligast
beroende af till hvilka belopp inlösning af lager och inventarier,
ersättning af skilda slag samt understöd komme att uppgå.
Enligt kommitterades förslag till förordning om hvad iakttagas
skall i afseende å införande af statsmonopol å tobakstillverkningen i
riket, skulle det åligga staten att
dels inlösa tobaksfabrikant tillhöriga specialmaskiner för tillverkning
af tobaksvaror, vissa andra inventarier samt i viss omfattning
lager af oarbetad tobak och haltfabrikat,
dels till tobaksfabrikant utgifva ersättning för värdeminskning å
fabriksfastighot,
dels till tobaksfabrikant utgifva ersättning för det af monopolets
införande föranledda intrång i näringsverksamhet,
dels och till vissa inom tobaksindustrien sysselsatta personer utgifva
ersättning för upphörd eller minskad verksamhet inom tobakshandteringen.
Härnedan följer en på kommerskollegii utredning för år 1908
grundad undersökning angående de belopp, hvartill inlösnings- och
Ersättnings
fonden.
94
ersättningssummorna inom livar och eu af de i förlåftningsförslaget
sålunda angifna grupperna torde böra beräknas.
A. Inlösning nf specialmaskiner, lager m. m. (se 7 S i författningsförslaget).
För utrönande af härför erforderligt belopp torde böra tagas till
utgångspunkt värdet å inventarier samt å lager af hallfabrikat och oarbetad
tobak, hvilka värden i kommerskollegii undersökning uppgifvas till resp.
1,349,768 kronor, 959,271 kronor och 4,273,352 kronor. Monopolets inlösningsskyldighet
rörande inventarier är begränsad till specialmaskiner och
specialverktyg, och af dessa torde en del vara af den beskaffenhet, att
de kunna användas af monopolet vid dess tillverkning, i hvilket fall de
för inlösningen använda beloppen böra inräknas i monopolets driftkapital.
Allt inlösningsberättigadt lager af oarbetad tobak och halffabrikat bör
likaså anses kunna af monopolet användas, hvarför särskildt inlösningskapital
i detta sammanhang ej bör förutsättas. Återstår således blott
den del af de inlösningsberättigade specialmaskinerna och specialverktygen,
hvilka ej kunna brukas af monopolet. På grund af fabrikernas ålder
torde så komma att blifva fallet med en afsevärd del, hvadan åtminstone
ett belopp af 500,000 kronor torde böra afsättas för detta ändamål.
B. Ersättning för fabriksfastigheters värdeminskning (se 8 § i förfat,
tningsförslaget).
Vid beräkning af ifrågavarande ersättning torde hänsyn böra tagas
till följande förhållanden. Af de 81 tobaksfabrikör, som afses i kommerskollegii
utredning, drefvo 49 tillverkningen i egna fastigheter. Om ock
på grund af stadgandet i författningsförslagets 8 § 2 mom. ytterligare
några fastigheter torde komma att behandlas såsom om de vore vederbörande
företags tillhörighet, synes hela antalet »egna» fastigheter, beträffande
hvilka 8 § eventuellt skulle kunna komma till tillämpning,
icke böra belöpa sig till mera än 58 stycken.
.Emellertid lära anspråk å ersättning för värdeminskning icke ifrågakomma
för samtliga dessa fastigheter, enär i svar å de af kommerskollegium
utsända frågeformulären ägarna till 16 af dem förklarat, att deras fastigheter
icke komme att förlora något i värde, därest de ej vidare finge
användas för tobakstillverkning. Detta finner också sin förklaring i det
förhållandet, att ett stort antal af ifrågavarande fastigheter — däribland
de största och värdefullaste — äro centralt belägna i städer och därför
hafva högre värde enbart med hänsyn till tomten eller vid användning
för annat ändamål än såsom tobaksfabrikör.
95
Genom undersökning af infordrade uppgifter från fabrikanterna
samt genom summarisk besiktning af ett flertal fabriker — ingående
värdering torde kunna utföras först af uppskattningskommissionerna —
hafva kommitterade bibragts den uppfattning, att till ersättande af värdeminskning
å fabriksfastigheter torde böra beräknas ett belopp af omkring
1,300,000 kronor.
Detta belopp skulle dock gifvetvis minskas, i den mån nuvarande
fabriksfastigheter komme att inköpas för monopolets räkning. För
sådant fall förutsattes nämligen i författningsförslaget, att ersättning
för värdeminskning icke skulle utgå.
C. Ersättning för intrång i näringsverksamheten till tohaksfahrikanter,
hvilka varit skyldiga att föra handelsböcker (se t) § 2, 3 och 5
mom. i författningsförslaget).
För beräknande af dessa ersättningsbelopp kan god ledning erhållas
genom de till kommerskollegii utredning meddelade uppgifter
angående de olika företagens omsättningssummor och nettovinster.
Härvid torde emellertid böra påpekas, dels att beräkningen grundats på
fabrikanternas egna uppgifter, hvilka i vissa fall varit ofullständiga,
dels ock att kommerskollegii utredning ej kunnat omfatta alla tobaksfabrikanter,
som torde göra anspråk på ersättning enligt nu förevarande
moment i 9 §. Ytterligare bör framhållas, att utredningen i hithörande
delar afsett sexårsperioden 1903—1908, hvaremot enligt kommitterades
förslag förhållandena under de 7 år, som närmast föregått monopolets
införande, skulle tagas i betraktande vid bestämmandet af ifrågavarande
ersättning.
För att ernå desto säkrare resultat i fråga om den totala ersättningssumman
hafva flera beräkningar utförts, grundade på medeltal
af tobaksfabrikernas ^ omsättnings- och handelsviustbelopp dels för åren
1903—1908 (alternativ 1), dels för de fyra år af dessa, som återstå,
sedan för hvarje företag dess under nämnda period uppkomna bästa
och sämsta årsresullat borttagils (alternativ 2), dels år 1908 ensamt
(alternativ 3), dels slutligen för en i så måtto fingerad sjuårsperiod,
åren 1904—1910, att verksamheten under hvardera af åren 1909 och
1910 antagits hafva gifvit samma resultat som år 1908, hvarefter det
bästa och det sämsta årsresultatet borttagits. Enligt de sålunda utförda
beräkningarna skulle summan af ifrågavarande ersättning i de olika
alternativen uppgå till följande belopp, nämligen:
96
Ersättning i förhållande till
|
| medel-liandelsvinst | medel-omsättning | Summa ersättning kr. |
(ä | Alternativ 1 | 10,991,386 | 881,303 | 11,872,689 |
(fyra | Alternativ 2 | 10,376,229 | 8B7,9H6 | 11.244,195 |
| Alternativ 3 | 13,120,182 | 994,B39 | 14,114,821 |
(fem | Alternativ 4 | 11,377,586 | 937,743 | 12,315,329 |
De ersättoingsbelopp, som jämlikt författningsförslaget skulle beräknas
i förhållande till handelsvinsten, uppgå enligt de olika alternativen
till mellan 10’9 och 11 • l gånger industriens totala medelhandelsvinst
för de år, vederbörande alternativ afser. Medräknas ersättningen på
grund af omsättning, uppgår det totala ersättningsbeloppet för de olika
alternativen till mellan 11*7 och 12*1 gånger den i vederbörande alternativ
åsyftade årliga medelhandelsvinst.
Alternativ 4 borde gifva det säkraste resultatet, men den enligt detta
alternativ erhållna ersättningssumman torde dock i allt fall vara för
låg, enär åren 1909 och 1910 troligen i verkligheten gifvit bättre resultat
än år 1908. Siffror för dessa båda år äro visserligen icke kända, men
då enligt statistiken konsumtionen ökats nästan hvarje år och prisen å
rök- och tuggtobak samt snus höjts genom öfverenskommelse mellan
vissa fabrikanter år 1907, synes man vara berättigad antaga, att åtminstone
hvad angår tillverkare af nyssnämnda slag af tobaksvaror
handelsvinsterna för 1909 och 1910 blifvit större än för 1908, hvithet
år, eldigt hvad förut påvisats, kännetecknas af relativt låg omsättning.
Med hänsyn till hvad sålunda anförts, finna kommitterade sig icke
böra uppskatta det sammanlagda belopp, som skulle erfordras för ifrågavarande
ersättningar, lägre än 13,700,000 kronor.
D. Ersättning till tobaksfabrikanter, som icke varit skyldiga att föra
handelsböcker (se 9 § 4 och 5 mom. i författningsförslaget).
Till denna kategori af ersättningst ägare torde hufvudsakligen komma
att höra sådana tillverkare af tobaksvaror, hvilka idkat sitt yrke såsom
handtverk eller hemindustri. Kommerskollegii utredning omfattar upp
-
97
gifter angående 90 dylika företagare, och angifves detta antal täcka
den hufvudsakliga delen af denna gren af tobaksindustrien.
Med ledning af det i utredningen sålunda förefintliga materialet
har det varit möjligt att approximativt beräkna, att det totala ersättningsbelopp,
hvarå ifrågavarande af utredningen berörda fabrikanter
skulle i enlighet med författningsförslaget kunna göra anspråk, torde
belöpa sig till följande summor:
personlig ersättning till ersättning i förhållande till summa ersättning
fabrikanterna: omsättningen:
370,339 kr. 17,308 kr. 387,647 kr.
I den förevarande beräkningen torde för denna ersättning böra
upptagas ett belopp af 450,000 kronor.
E. Personlig ersättning till förvaltningspersonal, tobalisarbetare m. fl.
(se 11 § i författningsförslaget).
Kommerskollegii undersökning rörande förvaltningspersonal och
arbetare inom tobaksindustrien omfattar 83 fabriker.
Hvad först angår förvaltningspersonalen, däribland i författningsförslaget
inräknats ägare, som själfva äro ledare af sin affär, äfvensom
resande, hafva inalles 284 personer ansetts kunna ifrågakomma till erhållande
af personlig ersättning enligt förslagets 11 §. Rörande 62 af
dessa personer (d. v. s. 21.8 % af hela antalet) föreligga ej fullständiga
uppgifter, hvarför vid beräkningen de felande uppgifterna hafva måst
ersättas med medeltal och i vissa fall med uppskattningar.
Det totala ersättningsbelopp, som med hänsyn tagen till de i 11 §
föreslagna ersättningsgrunder skulle kunna ifrågakomma för personer
tillhörande denna grupp af ersättningsberättigade, utgör enligt de verkställda
beräkningarna 4,209,256 kronor.
Med afseende å denna slutsumma är att beakta, att, äfven om
antalet ersättningsberättigade komme att blifva mindre, därigenom att
monopolet kunde erbjuda anställning åt eu del af dessa personer, man
å andra sidan måste taga hänsyn till, att det för beräkningen tillgängliga
materialet ej varit uttömmande. Ifrågavarande ersättningssumma
synes därför icke böra beräknas lägre än 3,800,000 kronor.
Detta belopp torde däremot räcka äfven till den i 13 § föreslagna
ersättning åt resande, anställda hos sådana ersättningsberättigade importörer
och handlande, som omförmälas i författningsförslagets 12 §.
*13
98
Öfriga i 11 § omförmälda kategorier ersättningsberättigade utgöras
af hos tobaksfabrikanter anställda förmän och tobaksarbetare äfvensom
af tobaksarbetare, som för fabrikants räkning arbeta i hemmet (hemarbetare).
Det erbjuder särdeles stora svårigheter att ens approximativt beräkna
huru stort belopp skulle behöfva tagas i anspråk för ersättning åt dem
inom ifrågavarande kategorier, hvilka på grund af monopolets införande
förlora sin anställning inom tobakshandteringen. Visserligen torde det
kunna förutsättas, att monopolet komme att använda lika många arbetare,
som för närvarande finna sysselsättning inom den privata industrien,
men man synes dock böra utgå från, att under monopolets första verksamhetsår
tillverkningen kommer att blifva mindre, på det att handlande
och allmänheten må erhålla tid att förbruka sina lager af tobaksvaror.
För att emellertid få eu fast utgångspunkt för beräkningen af det
belopp, som borde för ifrågavarande ändamål afsättas, kan ju antagas att
t. ex. 20 % af arbetarna af en eller annan orsak ej skulle kunna erhålla
sysselsättning vid monopolets fabriker och till följd däraf blifva ersättningsberättigade.
Enligt kommerskollegii utredning skulle tobaksindustrien
år 1908 hafva sysselsatt högst 5,494 arbetare, af hvilka omkring 30 %
voro under 21 års ålder. Af återstoden voro ej alla fast anställda eller
yrkesutbildade, men torde dessas antal kunna uppskattas till omkring
70 % af nämnda återstod, hvarför af hela arbetarantalet ungefär hälften
skulle kunna anses såsom ersättningsberättigade. Årsinkomsten för de
omkring 550 af dessa (20 %\ hvilka enligt nyssnämnda antagande icke
kunde erhålla anställning hos monopolet, torde vid förevarande beräkning
lämpligen böra uppskattas till i medeltal 900 kronor b, hvarjemte
man torde böra utgå från att samtliga varit anställda tillräckligt länge
för att komma i åtnjutande af högsta ersättning. Under sådana förhållanden
skulle ersättningsbeloppet uppgå till 2,475,000 kronor.
Såsom en annan beräkningsgrund kunde kanske förutsättas, att 2/3
af alla arbetare öfver 50 år skulle ifrågakomma till ersättning. Genom
bearbetning af det af kommerskollegium meddelade materialet framgår,
att sådana arbetares antal uppgick till 565 och deras sammanlagda årsinkomst
till 514,493 kronor. Under förutsättning att de alla vore berättigade
till högsta ersättningsbelopp, skulle ett skadestånd af cirka
2,572,000 kronor behöfva utbetalas. Kommitterade hafva stannat vid att
inräkna ett belopp af 2,500,000 kronor i ersättningsbeloppet enligt
ifrågavarande §.
'') Medelårslönen för alla arbetare har af kommerskollegium uppskattals till 724 kronor,
men enär i förevarande sammanhang fråga är endast om fast anställda, yrkesutbildade och äldre
arbetare, torde medelårslönen ej kunna beräknas lägre än 900 kronor per år.
99
Sammanlagdt skulle sålunda för samtliga enligt 11 § i författningsförslaget
ersättningsberättigades gemensamma räkning en summa af
6,300,000 kronor kunna antagas blifva tillräcklig.
F. Personlig ersättning till innehafvare af importaffär med utländsk
råtobak eller utländska tobaksvaror samt handlande med svensk råtobak
(se 12 § i författningsförslaget).
En undersökning af förefintligt material bär gifvit vid handen,
att med tillämpning af bestämmelserna i 12 § skulle det för ifrågavarande
ersättning erforderliga beloppet kunna beräknas till 734,693
kronor. Som emellertid berörda material ej kan anses uttömmande,
synes beloppet böra beräknas något högre, förslagsvis till 750,000 kronor.
G. Personlig ersättning till handelsresande, anställda hos innehafvare
af importaffär m. fl. enligt 12 § ersättningsberättigade personer (se 13 §
i författningsförslaget).
Hänsyn till ifrågavarande personers ersättning har tagits vid
beräknandet härofvan af ersättningsbelopp enligt 11 §.
H. Flyttningshjälp. Storleken af det belopp, som kan komma
att erfordras till den i författningsförslagets 14 § omförmälda flyttningskostnad,
som skulle bestridas af staten, kan ej för närvarande beräknas,
enär frågan, i hvad män dylik flyttningshjälp kommer att behöfvas, naturligen
är i hög grad beroende af hvar monopolets tillverkning kommer att
förläggas. Vid förevarande uppskattning af kapitalbehofvet torde det vara
tillfylles att för detta ändamål förutse en summa af 100,000 kronor.
I. Under stöds fond. Enligt 15 § i författningsförslaget skulle inom
tobakshandteringen sysselsatta, eljest ej ersättningsberättigade personer
kunna tilldelas någon godtgörelse för upphörd eller minskad verksamhet,
i den mån för ändamålet anslagna medel förslå. Någon uppskattning
angående huru mycket borde för ifrågavarande ändamål afsättas
lärer icke nu kunna verkställas, utan man synes få inskränka sig till att
beräkna denna understödsfond till vissa procent af de personliga ersättningsbeloppen.
I det tyska monopolförslaget af år 1882 förekom äfven
eu likartad understödsfond å 25 miljoner mark, motsvarande omkring
15 % af de personliga ersättningsbeloppen. Det synes därför böra blifva
tillräckligt, om understödsfonden äfven här beräknas till ett belopp, motsvarande''■omkring
15 % af de enligt 11, 12 och 13 §§ utgående ersättningsbeloppen.
Då dessa enligt ofvanstående beräkningar skulle uppgå
till omkring 7,050,000 kronor, skulle enligt nämnda proportion ett afrundadt
belopp af 1,000,000 kronor här böra föreslås för ändamålet.
Härmed hafva kommitterade angifvit samtliga de af monopolets
100
införande omedelbart föranledda utgifter, hvilkas belopp kunnat särskild!
specificeras. En sammanställning af desamma gifver följande resultat:
A.
B.
C.
D.
E.
F.
H.
I.
inlösen af specialmaskiner m. m.....................................
ersättning för fastigheters värdeminskning..................
d:o till tobaksfabrikanter.......................................
d:o till handtverk och hemindustri .................
personlig ersättning till förvaltningspersonal och till
arbetarpersonal.............................
d:o d:o till importörer m. fl...................
•flyttningshjälp.....................................................................
understödsfond ...................................................................
500.000 kr.
1.300.000 „
13,700,000 „
450.000 „
6.300.000 „
750.000 „
100.000 „
1,000,000 „
Summa 24,100,000 kr.
De hittills beräknade beloppen skulle sålunda uppgå till 24,100,000
kronor. Utöfver denna summa torde emellertid ytterligare ett belopp
böra medräknas.
Det bör nämligen icke förbises, att förevarande beräkningar grunda
sig på uppgifter, hvilkas tillförlitlighet icke kunnat på alla punkter
kontrolleras och hvilka i vissa hänseenden äro bristfälliga. * Såväl med
hänsyn härtill som äfven till den omständigheten, att här är fråga
om en affär af ovanlig storlek, bjuder försiktigheten att ofvan anförda
summa afrundas uppåt med ett belopp, afsedt att täcka eventuella felkalkyler,
som kunna förefinnas, trots det att beräkningarna utförts med
så stor noggrannhet, som tillgängligt material möjliggjort.
Ur detta belopp för oförutsedda utgifter torde ock böra bestridas
vissa kostnader, som icke förut upptagits på grund af deras svårbestämbara
natur. Hit höra alla kostnader förbundna med själfva inlösningsförfarandet
och bestämmandet af ersättningsbeloppen, arfvoden till uppskattningskommissioner,
sakkunniga, räkenskapsgranskare m. fl., äfvensom
vissa extraordinära utgifter, som monopolet måste bära under en
viss öfvergångstid och hvilka på grund af monopolets då ännu icke
fullt genomförda organisation öfverstiga de normala kostnaderna för
inköp, tillverkning och försäljning. Samtliga utgifter af nu antydd art
torde böra inrymmas under ett tilläggsbelopp af 2,400,000 kronor, hvilket
utgör omkring 10 % af ofvannämnda summa, 24,100,000 kronor.
Hela ersättningsfonden torde sålunda kunna uppskattas till 26,500,000
kronor.
Härmed hafva i hufvuddrag angifvits de grunder, som enligt kommitterades
åsikt borde komma till tillämpning vid eventuellt införande
101
af ett statens tobaksmonopol i vårt land äfvensom de för bedömande af
ett sådant monopol nödiga beräkningar. Den specialmotivering, som erfordras
beträffande åtskilliga bestämmelser i de af kommitterade i ämnet
utarbetade författningsförslag, meddelas i särskild afdelning.
Såsom i det föregående omförmälts, innefattar kommitterades upp- tji"0förelaget
drag, utöfver den särskilt anbefallda undersökningen af möjligheterna angående
för ett statens tobaksmonopol, tillika att, såsom ett komplement till hö*fgaar^||ar1904
års utredning och förslag i tobaksbeskattningsfrågan, verkställa stämpel
ytterligare utredning och eventuellt utarbeta förslag inom de områden, m- mIndika
utgjorde föremål för nämnda kommittés arbete.
I det ofvan omförmälda statsrådsprotokollet den 27 maj 1909
anföres härom, bland annat, hurusom man icke kunde förbise att, om
man ock lämnade monopol beskattningen å sido, under de år, som förflutit
efter det 1904 års utredning verkställts, i mer än ett land försök
gjorts att i en eller annan ny, mer eller mindre förändrad skatteform
afvinna tobaken ökad skatteafkastning. Till utredande af hvad i berörda
hänseende vore i utlandet anmärkningsvärd^ hafva kommitterade
föranstaltat en undersökning, hvars resultat återfinnes i bilagan angående
utländsk lagstiftning. Under hänvisning i öfrigt till nämnda bilaga vilja
kommitterade här endast i korthet omnämna de märkligare förändringarna
å området från de senare åren.
Beträffande Norge må sålunda anmärkas, att där gällande, den 1
april 1902 införda tullsatser för tobak sedan dess endast i så måtto
ändrats, att från den 25 augusti 1905 tullen för tobaksblad utgår med
10 procents förhöjning, om stjälken är borttagen. Genom lag af den
23 mars 1903 har införts en särskild arealskatt vid odling af tobak
inom landet. Sedan den 1 april 1908 utgör skatten 12 öre per kvadratmeter
med tobak odlad mark. Ett årligt minimibelopp af 20 kronor i
skatt för hvarje tobaksodlare är/astställdt. Årliga afkastningen af denna
arealskatt har för åren 1903—08 växlat mellan 20,000 och 26,000 kronor.
Enligt erhållna underrättelser pågår äfven i Norge utredning af frågan
om införande af tobaksmonopol.
1 Danmark hafva genom tullagen den 5 maj 1908 tullsatserna
blifvit afsevärdt höjda. Systemet är fortfarande vikttullar utom i fråga
om cigarretter, för hvilka utgår dels vikttull af 64 öre per kilogram
(= tullen å råtobak) dels ock därjämte värdetull med 30 procent af
cigarretternas värde. Genom en under år 1911 antagen lag har införts
en afgift till staten för odling af tobak inom Danmark. Denna afgift,
102
som utgår med 1 krona om året per 40 kvadratmeter med tobak odlad
areal, synes dock vara af mera provisorisk natur, enär riksdagen vid
lagens antagande uppställt det villkor, att lagen skall före den 1 januari
1913 åter framläggas till revision, därvid arealbeskattningen skall utbytas
mot skatt å den skördade tobaken.
I Finland synes någon förändring af systemet för tobakens beskattande
icke hafva genomförts under de senaste åren. Emellertid
lärer fråga om införande af tobaksmonopol hafva varit under öfvervägande
äfven i detta land.
I Tyskland hafva, sedan 1904 års svenska kommittébetänkande
afgafs, flera förändringar i tobaksbeskattningen vidtagits, hvarförutom,
såsom framgår af den utförligare redogörelsen i förberörda bilaga,
upprepade förslag till tobaksbeskattningsfrågans lösande i annan, mera
enhetlig riktning varit af tyska regeringen framlagda. De hufvudsakliga
ändringarna äro följande. Under år 1906 infördes stämpelskatt å
cigarretter, cigarrettobak och cigarrettpapper, till lika belopp för inom
landet tillverkade och för importerade sådana varor. I sammanhang
härmed höjdes tullen å cigarretter och finskuren tobak betydligt. Utan
reform af beskattningssystemet i dess helhet vidtogos under år 1909
ytterligare förändringar, i det att vissa af de dittills gällande tullsatserna
liksom ock skatten på den inom landet odlade tobaken samt cigarrettstämpelafgiften
höjdes. Därjämte — och detta torde vara den åtminstone
principiellt sedt viktigaste af de år 1909 vidtagna förändringarna i tobaksbeskattningen
i Tyskland — infördes en värdefull, hvilken utöfver den
vanliga tullsatsen skall såsom tilläggstull för importerade tobaksblad
och cigarrer utgå till belopp motsvarande 40 procent af värdet. Förslaget
angående åsättande af värdetull hade icke utgått från regeringen
och godkändes af riksdagen utan att afseende fästes vid de tungt vägande
skäl, som från regeringens sida och från annat sakkunnigt håll anfördes
mot värdefull.
Beträffande fabrikatskattesystemet ^ i Nordamerikas förenta stater
synas inga ändringar i själfva skatteformen hafva blifvit vidtagna. Stämpelskattesatserna
äro sedan den 1 augusti 1910 höjda, i sammanhang hvarmed
i viss mån ändrade bestämmelser om förpackning m. in. trädt i kraft.
I Ryssland synes, såvidt framgår af tillgängliga upplysningar,
någon förändring icke hafva inträdt beträffande där gällande fabrikatbeskattning
å tobaksvaror.
I Storbritannien och Irland hafva genom den under år 1910
antagna finanslagen samtliga tullsatser å tobak blifvit afsevärdt höjda,
efter det att under föregående åren partiella tullförhöjningar vidtagits.
103
Vidare upphäfdes genom åren 1907 och 1908 träffade bestämmelser det
dittills gällande förbudet mot odling af tobak inom landet i så måtto,
att dylik odling blef tillåten i Irland och Skottland mot erläggande
af licensafgift. Genom 1910 års finanslag utsträcktes rätten att odla
tobak äfven till England.
Kommitterade öfvergå härmed till att undersöka, i hvilken utsträckning
det angifna syftet med den nu ifrågasatta regleringen åt
tobaksbeskattningen — ett effektivare skatteresultat än det, som 1904
års förslag enligt gjorda beräkningar skulle lämna — kan vinnas på
annan väg än medelst anlitande af monopolbeskattning.
På sätt framgår af såväl 1904 års kommittéutredning som den
nu utarbetade redogörelsen angående tobaksbeskattningen i utlandet,
tillämpas, förutom monopolformen, ett flertal olika metoder för tobakens
beskattande. Vissa af dessa skulle nog kunna antagas komma att gifva en
något högre statsinkomst än som beräknades enligt 1904 års förslag,
utan att kommitterade likväl anse sig kunna förorda desamma. Ehuru
jämlikt kommitterades uppdrag den statsfinansiella synpunkten bör tillmätas
öfvervägande betydelse vid det nu föreliggande arbetet, måste
nämligen valet af skatteform träffas icke enbart ur denna synpunkt
utan äfven med tillbörlig hänsyn till öfriga intressen af skilda slag,
hvilka kräfva beaktande vid frågans bedömande och afgörande.
Till belysning härutinnan anse kommitterade lämpligt att till en
början erinra om hvad 1904 års kommitté i sin allmänna motivering
anfört rörande de olika beskattningssystemens företräden och nackdelar.
Kommittén uttalade i nu berörda hänseende följande:
»Gifvet är att tobaksbeskattningen och dess gestaltning kunna
komma att i hög grad inverka på de olika slag af näringsföretag, hvilka
ofvan berörts, och detta ej allenast omedelbart genom skattetrycket utan
ock genom trycket af de kontroller, hvilka i statskassans intresse måste
påläggas i sammanhang med skatten. Det skall därför blifva den följande
framställningens uppgift att undersöka, ej mindre i hvad mån ur denna
synpunkt den ena eller andra beskattningsformen må anses vara att
föredraga, än ock i hvilken grad konsumenternas och statskassans särskilda
intressen, och därvid icke minst statsverkets säkerhet i afseende
å uppbörden, vid de olika formerna tillgodoses.»
»På sätt ofvan erinrats, har tobaksbeskattningen under senare tider
hos oss varit ordnad uteslutande i form af införseltull å tobak, oarbetad
och arbetad, som från utrikes ort införts, och utan förbud mot inhemsk
tobaksodling. Uppmärksamheten har härofvan fästats jämväl därå, att
1904 års
kommitté
angående de
olika skattcformerna.
104
ett sådant skattesystem icke medgifver uttagande af någon mera betydande
skatteinkomst. Också torde man utan tvekan kunna våga påstå,
att detta system icke är mäktigt af nämnvärd ytterligare utveckling här
i landet. En något så när afsevärd förhöjning af råtobakstullen — något
som, statsfinansiellt sedt, måste anses såsom en förutsättning för en
ytterligare höjning af tullsatserna å tobaksfabrikat — skulle nämligen
otvifvelaktigt innebära en så betydande premie för ytterligare odling och
användning af svensk tobak, att industrien icke skulle kunna bortse därifrån.
Påföljden för statskassan blefve emellertid i ty fall, att de förhöjda tullsatserna
icke komme att medföra en motsvarande ökning i tullinkomsten.»
»Denna synpunkt har jämväl förut, såsom i historiken härofvan
redan påvisats, vid flera tillfällen, då berörda tullfråga varit föremål för
behandling, kommit till beaktande. Kommitterade tillåta sig att här
hänvisa till dels Riksdagens skrifvelse den 2 juni 1901, dels ock det
af bevillningsutskottet vid 1902 års riksdag i ämnet gjorda uttalande.
Af dessa handlingar framgår med all önskvärd tydlighet, att uppfattningen
inom Riksdagen i denna fråga öfverensstämt med den af kommitterade
nu uttalade meningen.»
»Den officiella statistiken angående tobaksodlingen var vid tidpunkten
för den sista här i landet vidtagna förhöjningen af tullen å råtobak
så ofullständig, att det ej kan statistiskt påvisas, huruvida denna
tullförhöjning föranledt ökad odling af tobak inom landet, något som
dock skatteregleringskommittén ansett sig äga anledning'' antaga.»
»Under sådana omständigheter ligger måhända närmast till hands
att tänka sig, såsom af förhållandena påkallad, en tillämpning af det
engelska beskattningssystemet, då genom förbud mot inhemsk tobaksodling
nyssberörda olägenhet skulle kunna undvikas. Men å andra sidan
måste man taga hänsyn till den roll, som tobaksodlingen, enligt hvad
ofvan anförts, spelar för vissa trakter i vårt land, och därvid särskild!
beakta ej mindre dess betydelse för de små jordbruken, där tobaksodlingen
ofta ombesörjes af kvinnor eller minderåriga eller ålderstigna
personer, än ock att afkastningen af denna odling på dylika småbruk
är vida större än af någon annan kultur. Icke heller får man förbise,
att det för industrien skulle innebära en kännbar förlust att beröfvas
tillgången på den inhemska råvaran, som, om ock i allmänhet icke jämförlig
med de utländska tobaksbladen, dock med fördel användes för
vissa slags tillverkningar och därvid särskild! täflar med den utländska
tobaksstjälken. Nationalekonomiska hänsyn af beaktansvärd beskaffenhet
torde alltså ställa sig hindrande emot det engelska systemets införande
här i landet.»
105
»Vid sådant förhållande och då af den förarbetade tobaken artiklarna
cigarrer och cigarretter allt framgent under alla omständigheter lära
komma att i stor omfattning importeras, i följd hvaraf hos oss ett
tobaksskattesystem utan tullar svårligen kan tänkas, för så vidt tobaksindustrien
fortfarande skall bestå såsom privatdrift, framställer sig osökt
systemet af en kombination mellan tull och inre beskattning.))
»Denna senare kan, enligt hvad ofvan anmärkts, ordnas under
olika former. Från skattens uttagande omedelbart hos konsumenten
kan man emellertid härvid, då fråga icke är om något monopolsystem,
bortse. Följaktligen måste förutsättas, att skatten alltid skall komma
att förskjutas af någon af de intressegrupper, hvilka förmedla varans
framställande och tillhandahållande åt konsumenterna. Ur skattepolitisk
synpunkt gör sig därvid den fordran gällande, att skatteuppbörden
förlägges så nära konsumtionen som möjligt. Denna fordran upp fy lies
gifvetvis i högre grad af en fabrikatskatt än af en råmaterialskatt,
hvilken senare dessutom praktiskt sedt icke lämnar någon möjlighet
att taga hänsyn till tobakens olika förbrukningsvärde och således icke
heller till konsumenternas skatteförmåga, då däremot fabrikatskatten
äfven i detta afseende står åtminstone ett steg högre. Ty äfven om
skattens graderande efter varans kvalitet möter allt för störa svårigheter
för att kunna genomföras — något som erfarenheten ådagalagt,
där fabrikatskatt hittills tillämpats, hvarför man ock såväl i Nordamerikas
förenta stater som i Ryssland nödgats i hufvudsak afstå från i sådant
hänseende gjorda försök — så har man dock alltid den möjligheten kvar
att vid bestämmandet af olika skattesatser för de särskilda slagen af
fabrikat taga vederbörlig hänsyn till den större eller mindre skatteförmågan
hos dem, som hufvudsakligen konsumera det ena eller andra
slaget. Och för att rätt förstå hvad detta fabrikatskattens företräde
skulle betyda hos oss, torde man böra erinra sig, att af hela tobaksförbrukningen
inom landet icke mindre än 70 procent falla på artikeln
snus, hvilken, såsom väl är bekant, till den ojämförligt största delen
förbrukas af den mindre bemedlade befolkningen.»
»Fullföljer man emellertid undersökningen och tillser, huru en
fabrikatskatt med hänsyn till därvid nödiga kontroller skulle komma
att gestalta sig, lärer man icke kunna undgå att tinna afsevärda betänkligheter
resa sig mot en sådan skatteform. Af den föregående redogörelsen
för dels fabrikatskatten i Nordamerikas förenta stater och i
Ryssland dels ock de särskilda förslagen till fabrikatskatt i Tyskland
framgår, att en sådan skatt kan anordnas efter väsentligt olika grunder
med däraf härflytande afsevärdt skiljaktig kontroll. Kommi.tterade hafva
* 14
106
väl icke kunnat undgå att finna, hurusom rent teoretiskt åt de tyska
förslagen af 1893 och 1895 måste gifvas det företräde framför det
fabrikatskattesystem, som faktiskt vunnit tillämpning, att de tyska förslagen
afsågo och åtminstone teoretiskt möjliggjorde en genomförd beskattning
efter varans värde med större hänsyn till konsumenternas
skatteförmåga. Men detta företräde sträcker sig icke jämväl till kontrollen.»
»Man kan visserligen i fråga härom bortse från det förhållande,
att särskilt det amerikanska systemet icke inskränker odlarens frihet
i likhet med det föreslagna tyska, enär detta förhållande beror på särskilda
omständigheter och i viss mån innebär en brist snarare än något
för systemet egendomligt. Man torde i stället kunna inskränka sig
till att taga hänsyn allenast till kontrollens tyngdpunkt, som är förlagd
till varans fabrikation och de därvid framställda produkternas afsättning.
För att utröna det för beskattningens graderande erforderliga
underlaget, varans värde, hade man i de tyska förslagen tagit sin tillflykt
till vissa föreskrifter, som i hög grad skulle hafva inkräktat på
näringslifvets frihet, hvaribland särskilt höra framhållas, såsom anmärkningsvärda
och besvärande, uppbördsverkets inventeringar i fabrikerna
och hos försäljarne. I all synnerhet tillämpningen af de i 1895 års
förslag upptagna bestämmelserna angående skyldighet icke blott för
handlandena utan äfven för enskilda afnämare att återställa fakturorna,
försedda med intyg om deras riktighet, skulle hafva inneburit ett betänkligt
intrång på ett utanför näringslifvet liggande privat område.
klen det torde ock vara uppenbart, att tillförlitligheten af sålunda erhållna
värdeuppgifter icke varit synnerligen säkert grundad. Likaså torde
möjligheterna att helt och hållet undandraga tobaksfabrikat skatt blitvit
betänkligt stora, då man funnit sig föranlåten att afstå från den kontroll,
banderollsystemet erbjuder. Svårigheterna vid en tillämpning af sistberörda
system i sammanhang med cn fullständigt genomförd värdebeskattning
torde väl ock vara oöfverstigliga. Frånsedt mer eller mindre
afgörande hinder af teknisk beskaffenhet lärer i detta hänseende särskilt
böra framhållas detaljhandelns intresse af, att den köpande allmänheten
icke beredes tillfälle att medelst stämpeln utöfva en denna
näringsgren alltför mycket hämmande kontroll å handelsvinsten. Till
förminskande af en dylik olägenhet för detaljhandeln skulle visserligen
måhända åtgärder kunna vidtagas, så att handlandens och konsumentens
stridiga intressen kunde anses hvart för sig behörigen beaktade. I
sådant afseende blef i Tyskland ifrågasatt, att ett och samma slag åt
fabrikat skulle uppdelas i olika värdeklasser, bvilka skulle beläggas
med en och samma skattesats för alla de särskilda till samma klass
107
hörande varuvärden. En kombination mellan värde och vikt är äfven
tänkbar såsom grund för dylik klassindelning. Men oafsedt det förhållande
att man härvid, i samma mån som detaljhandelns intresse
tillgodoses, allt mera aflägsnar sig från den ursprungliga principen om
beskattning efter värde, bör erinras, att äfven en dylik modifierad
värdebeskattning är svar att kontrollera, utan att handeln med tobaksfabrikat
alltför mycket betungas. Stämpeln i och för sig kan nämligen
vid ett sådant system icke tillräckligt skydda mot underslef. Också
bär man såväl i Ryssland som i Nordamerika funnit sig böra i hufvudsak
afstå från därstädes förut genomförd värdeklassindelning.»
»I betraktande däraf, att banderollsystemet sålunda svårligen låter
förena sig med egentlig värdebeskattning af tobaksfabrikat, hafva kommitterade,
som anse banderollkontrollen icke kunna undvaras vid eu
eventuell tobaksfabrikatskatt här i landet, funnit sig icke kunna ifrågasätta
annan form för en dylik skatt än med enhetliga skattesatser för
hvarje särskild fabrikatssort, vid hvilka skattesatsers afpassande man
finge söka att i görligaste mån taga hänsyn till varans värde och konsumenternas
skatteförmåga.»
»Att vid ett eventuellt införande i vårt land af en fabrikatskatt
följa Rysslands exempel och ställa fabrikationen under oaflåtlig uppsikt,
borde enligt kommitterades tanke icke heller kunna ifrågakomma.
Ty om fabrikatskatten redan i och för sig är ägnad att ställa den
på storkapitalet grundade näringsdriften i en gynnsammare ställning
än de små företagen, skulle detta förhållande gifvetvis ytterligare
skärpas genom de kostnader, som i en eller annan form komme att
påläggas fabrikanterna i följd af en ständig lokal skattekontroll. Rysslands
exempel visar till fullo, att så blifver förhållandet.»
Kommittén hade med beaktande af nu angifna synpunkter uppgjort
ett utkast till förordning angående stämpelskatt å tobaksfabrikat,
afsedt att i hufvuddrag klargöra huru elt sådant skattesystem skulle,
hvad kontrollen angår, kunna antagas i tillämpningen te sig. Rörande
detta utkast anförde kommittén hufvudsakligen följande.
»Granskar man närmare de bestämmelser, som i utkastet innehållas,
torde man emellertid finna, att ehuruväl dessa affattats under största möjliga
hänsyntagande till näringslifvets berättigade kraf på frihet, systemet,
sådant det enligt utkastet skulle gestalta sig, likväl komme att särskildt
för fabrikation och handel medföra i hög grad kännbara olägenheter.»
»I sådant afseende få kommitterade till en början anmärka, att
det visat sig nödvändigt att inordna jämväl handeln med råtobak och
tobaksfabrikat under statens kontroll, för hvilket ändamål skyldighet
108
att hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande anmäla sådan rörelse ansetts
höra åligga handlande med nämnda varor. Härjämte skulle det enligt
kommitterades utkast åligga råtobakshandlare att föra för kontrolltjänstemännen
tillgängliga journaler öfver inkommen och afyttrad tobak,
att till den centrala kontrollmyndigheten månatligen insända utdrag af
dessa journaler samt att vid anfordran afgifva deklaration angående
sin omsättning, hvarförutom i fall af behof råtobakshandlarnes lager
skulle vara underkastade inventering.»
»Bland de inskränkningar, hvaraf fabrikationen skulle drabbas, må
först nämnas tvånget att förpacka tillverkningarna i endast vissa bestämda
förpackningsslag och storlekar. Enär hvarje tobaksförpackning
borde förses med stämpel och då af flera skäl endast en stämpel borde
komma till användning å hvarje förpackning, motiveras sagda inskränkning
tillräckligt af svårigheten att saluhålla ett alltför stort antal
stämplar af olika valörer. De af kommitterade i utkastet föreslagna
förpackningarna äro relativt många och omväxlande men utgöra dock
ett fåtal i jämförelse med den mängd af olika förpackningar, som nu
äro i bruk på den svenska marknaden.»
»Ett intrång af långt allvarligare natur än nyss nämnda tvång är
dock den granskning af fabrikanternas journaler, som statens kontrolltjänstemän
skulle äga att verkställa. Eu sådan granskningsrätt innebär i
och för sig ett viktigt ingrepp i näringsfriheten, men är på ifrågavarande
område ännu betänkligare, därigenom att dess utöfvande kan
leda till prisgifvande åt offentligheten af affärs- och fabrikationshemligheter.
Särskildt inom rök- och tuggtobakstillverkningen samt vid snusfabrikationen
finnas nämligen tillredningsmetoder, som mången gång
under lång tid öfvergått från den ene innehafvaren af en firma till den
nästföljande och utvecklat sig till att utgöra en väsentlig beståndsdel af
firmans tillgångar, i det att genom det speciella tillredningssättet dennas
fabrikat få sin för omsättningen afgörande egenart. Dessa tillredningsmetoder,
hvilkas hemlighållande sålunda för fabrikanterna innebär ett
verkligt ekonomiskt intresse, skulle i följd af sådan granskningsrätt
lätteligen kunna blifva kända af kontrolltjänstemännen och af konkurrerande
fabrikanter. Kommitterade hafva genom detta omdöme icke
velat uttala något misstroende mot kontrolltjänstemännens känsla af
ämbetsansvar men hafva å andra sidan icke kunnat underlåta att påpeka
möjligheten af fara i nyssberörda hänseende.»
»Den af kommitterade såsom ett i kontrollen ingående led nödvändig
befunna inventeringen har i utkastet visserligen gjorts så lindrig
som möjligt, men densamma torde dock i betraktande af dess betydelse
109
såsom slutlig kontroll på bokföringens riktighet icke kunna undgå att
i tillämpningen bereda svårigheter för fabrikanterna. Med hänsyn därtill
att de föreskrifna tillverkningsjournalerna i många fall torde komma
att visa otillförlitliga resultat till följd af de viktsdifferenser, som uppstå
under tobakens lagring med mera, lärer nämligen endast i sällsynta
undantagsfall inventeringen, såsom föreslagits, kunna verkställas
efter ögonmått, utan Unge väl i stället regeln blifva, att ganska omfattande
vägningar och profräkningar behöfde företagas, för utrönande
om blåst förefunnes eller ej. Att en så omfattande inventering icke
skulle kunna företagas utan störande eller rent af inställande af fabriksdriften,
under den tid inventering påginge, lärer vara säkert. Härmed
skulle emellertid följa ekonomisk förlust för såväl fabrikanterna som ej
minst för de i stor omfattning enligt ackordsystem aflönade arbetare.
Till beredande af minsta olägenhet för fabrikanterna härvid kunde visserligen
tänkas, att den officiella inventeringen företoges samtidigt med de
årsinventeringar, som vid fabrikerna pläga verkställas, men häremot
uppställer sig den svårigheten, att sistberörda inventeringar hos flertalet
fabrikanter förrättas ungefär vid samma tidpunkt på året, hvarigenom
det skulle blifva omöjligt att kunna erhålla för de officiella inventeringarna
nödigt antal vederbörligen kvalificerade kontrolltjänstemän.»
»Redan här ofvan har antydts, hurusom fabrikatskatten jämförelsevis
hårdare drabbar de mindre företagen på tobaksindustriens område än
de större. Särskildt torde hemindustrien kännbart träffas af en dylik
skatt. Med ett fabrikatskattesystem kan nämligen en sådan hemindustri
ej anses vara förenlig. Kontrollen och därmed statens säkerhet för
skattens behöriga inflytande i statskassan äfventyras naturligen i hög
grad genom en tillverkning, som icke är bunden vid vissa för ändamålet
särskildt afsedda och inrättade lokaler, utan som är underkastad
kanske hvarje år förekommande flyttning i sammanhang med tillverkarens
ombyte af bostad. Denna omständighet har ock föranledt,
att i utkastet hänsyn icke kunnat tagas till annan hemindustri än det
hemarbete, som består däri, att tobaksarbetare hemma hos sig för
tobaksfabrikanters räkning förarbeta af dessa senare utlämnad råtobak.»
»Men härtill kommer, att skattekontrollen i sin helhet enligt kommitterades
förmenande ej snille tillfredsställa skäliga anspråk från
statens sida. I allmänhet kan man säga, att vid tobaksbeskattningen
en fabrikatskatt erbjuder vida större svårigheter i afseende å genomförandet
af effektiv kontroll, än hvad förhållandet eljest i allmänhet är
vid en sådan skatteform. Orsaken härtill ligger dels däri, att tobakens
förarbetande — i motsats till hvad förhållandet är vid framställning af
ILO
åtskilliga andra under konsumtionsbeskattning vanligen inbegripna tillverkningar
såsom brännvin, Öl och socker — till stor del sker för band,
dels ock däri, att äfven där maskinmessig tillverkning äger rum, man
icke såsom i afseende å andra biverkningar kan begagna sig af mekaniska
hjälpmedel för kontrollens anordnande (automatiska kontrollapparater,
själfregistrerande vågar o. s. v.).»
»Till dessa allmänna svårigheter vid kontrollen å en tobaksfabrikatskatt
komma de särskilda, som ligga i landets stora utsträckning och
jämförelsevis glesa befolkning samt den oinskränkta frihet, som hittills
rådt med afseende å tobakshandeln och hvari kommitterade icke tilltrott
sig kunna föreslå någon inskränkning. Med afseende å de lokala
förhållandena torde man kunna anse, att utan alldeles oproportionerliga
utgifter för kontrollen det icke blefve lätt att å landsbygden öfvervaka,
att icke skatteförsnilkling ägde ruin.»
»I synnerhet det slag af falsarier, som består däri, att begagnade
stämplar åsättas i stället för nya, eller att tömda, med gamla stämplar
försedda kärl eller annat emballage påfyllas med nytt fabrikat, för
hvilket skatt ej blifvit erlagd, torde på grund af nyss berörda lokala
förhållanden blifva svåra att förhindra och upptäcka.»
»Gent emot hvad sålunda anförts, skulle man visserligen kunna
hänvisa till de glänsande finansiella resultat, fabrikatskatten frambragt
i Nordamerikas förenta stater. Därvid bör man dock erinra sig, att
man i Amerika synes åtnöjas med, att staten erhåller en riklig inkomst
af tobaksskatten, sådan den där är anordnad, och utan vidare finna
si»- i deri oundvikliga följden, att skatteformen medför underslef af
betydliga skattebelopp. Énligt en i 1878 års tyska tobaksskattekommissions
betänkande — som innehåller den enda för kommitterade
tillgängliga utredning härom — förefintlig uppgift kunde vid tidpunkten
för de af kommissionen företagna undersökningar den årliga
förlusten genom underslef uppskattas till 800,000 dollars. Särskildt är
det minutförsäljningen, i all synnerhet den som äger rum på värdshusen,
hvilken i sådant afseende innebär fara. ''De i det närmaste slutsålda
lådorna fyllas ständigt på nytt, små fabrikanter låna sig till leverans
af ostämplad vara i och för detta bedrägeri. Den tyska tobaksskattekommissionen,
som genom några af sina medlemmar studerat förhållandena
på ort och ställe, förklarade också, att den fann systemet
''lämpligt endast för Förenta staterna.»
»Nu berörda svårigheter med afseende å kontrollen vid en fabrikatskatt
hafva ledt kommitterade till den uppfattningen, att, ehuruväl
vägande anmärkningar kunna anföras mot en skatt a ramaterialet, det
in
vill säga accis å den inom landet odlade råtobaken, i förening med motsvarande
förhöjning i införselafgiften å utländsk råtobak, en dylik skatt
i vårt land är att föredraga framför en fabrikatskatt.»
Såsom af det nr 1904 års kommittébetänkande nu anförda utdrag
framgår, hade nämnda kommitté ansett, att ytterligare beskattning af
tobaken enbart i form af höjda införseltullar, vare sig med bibehållande
af fri tobaksodling inom landet eller i samband med förbud mot dylik
odling, icke kunde för vårt lands vidkommande tillstyrkas. Denna åsikt
biträda kommitterade på de af 1904 års kommitté till stöd för densamma
anförda skäl. Kommitterade finna sig sålunda icke kunna tillstyrka
någon af sistberörda skatteformer, för det fall att statsmakterna skulle
finna beskattning medelst monopol icke böra komma till användning.
Hvad härefter angår frågan om fabrikatbeskattning ställa sig
kommitterade jämväl härutinnan på den af 1904 års kommitté intagna
ståndpunkt. Redan den af nämnda kommitté i frågan verkställda ingående
undersökning, hvarå kommittén grundade sitt afstyrkande af
fabrikatbeskattningen, verkar enligt kommitterades åsikt härvidlag öfvertygande.
Och kommitterades uppfattning att fabrikatskatt icke torde
böra anlitas såsom skatteform vid en blifvande reglering af tobaksbeskattningen,
har ytterligare stärkts genom do undersökningar, som kommitterado
nu utfört för fullgörande af uppdraget att å hithörande områden
åstadkomma eu kompletterande utredning till 1904 års betänkande.
Därvid har gifvetvis det förslag till lag angående tobaksfabrikatskatt,
som tyska regeringen år 1908 framlade för riksdagen, varit föremål för
särskild uppmärksamhet. Ifrågavarande förslag utgjorde ett försök att — i
olikhet med de nordamerikanska och ryska fabrikatskattesvstemen — genom
införande af ett stort antal stämpelklasser och stämpelafgiftens beräknande
efter varans detalj försäljningspris ernå eu såvidt möjligt genomförd
värdebeskattning. I bilagan angående utländsk lagstiftning finnes närmare
redogjordt för ifrågavarande lagförslag och dess behandling inom
tyska riksdagen, hvarjämte i bilagan finnes införd en öfversättning af
förslaget.
Berörda lagförslag är ur olika synpunkter af stort intresse. Främst
vilja kommitterade framhålla, hurusom genom förslaget blifvit ytterligare
bekräftadt hvad 1904 års kommitté påvisat, nämligen att ett
fabrikatskattesystem, så genomfördt att statens skatteintressen vore
behörigen skyddade, måste djupt och kanske icke alltid på ett fullt
ofarligt sätt ingripa på tobakshandteringens olika områden. Det torde
icke vara utan betydelse för frågans bedömande att här omnämna, att
emot det nyssberörda tyska fabrikatskatteförslaget uttalade sig i afgifven
Kommitterade.
112
petition hela »Deutscher Tabakverein», hvilken, enligt utsago i det till tyska
riksdagen afgifna utskottsbetänkandet i ämnet, utgjorde den verkligen
behöriga representationen för de tyska tobaksintressenterna, däribland
äfven inräknade detaljhandlarna, den mindre industrien samt arbetarna.
Hvad kommitterade nu genom egna ytterligare undersökningar i
ämnet inhämtat har, såsom ofvan nämnts, icke. kunnat bringa kommitterade
att beträffande frågan om tobaksbeskattning i form af tabrikatskatt
intaga annan ställning än 1904 års kommitté. Särskilt måste
kommitterade härvid ytterligare betona de af nämnda kommitté utförligt
framlagda svårigheterna att åstadkomma en tillfredsställande kontroll,
äfvensom svårigheten att kunna behörigen skydda de små företagen.
Och i sistnämnda hänseende lärer man knappast kunna komma ifrån,
att icke ett fabrikatskattesystem med, enligt hos oss gängse begrepp,
betryggande kontrollanordningar skulle verka därhän, att tillverkningen
centraliserades i stora fabriker. Äfven om förhållandena i Nordamerikas
förenta stater icke utvecklats i denna riktning, så gifver däremot
erfarenheten i Ryssland — där kontrollförfarandet är mera i_ öfverensstämmelse
med europeiska fordringar på effektiv kontroll — vid handen,
att en stark koncentration af fabriksdriften ägt rum. Enligt statistiken
bär nämligen antalet tobaksfabrikör därstädes successivt aftagit, i det
att deras antal år 1883 utgjorde 461 men år 1906 endast 280, medan
under samma tid tillverkningen i sin helhet så ökats, att sammanlagda
kvantiteten förarbetad råtobak stigit från 3,479,000 pud ‘) (1883) till
5,523,000 pud (1906).
Till kommitterades uppfattning att fabrikatskatt icke torde hora
i vårt land införas såsom form för tobaksbeskattningen, har gifvetvis
äfven den omständigheten måst bidraga, att, på sätt 1904 års kommitté
uppvisat, en fabrikatskatt icke kunde antagas komma att gifva så
väsentligt högre statsinkomst än det af bemälda kommitté förordade beskattningssystemet,
att man i anledning däraf kunde frestas att låta de
mot fabrikatskatten förefintliga betänkligheterna falla.
Med hänsyn till det resultat, kommitterades undersökningar rörande
härofvan hittills behandlade skatteformer lämnat, hafva kommitterade
funnit sig böra söka lösa den i detta sammanhang föreliggande uppgiften
— att eventuellt annorledes än genom statsmonopol ernå en
väsentligt ökad statsinkomst af tobaken — genom en anordning, som
närmare än fabrikatskatten ansluter sig till gällande beskattningssysteril.
I valet mellan andra skatteformer än monopolet hafva kommit -
1) 1 pud = 16,3 8 kg.
113
terade sålunda ansett en lämplig lösning kunna vinnas genom en
beskattning i principiell anslutning till 1904 års kommittés förslag,
d. v. s. genom böjda tullar jämte skatt å den inom landet odlade råtobaken.
Kommitterade hafva dock funnit ett dylikt förslag lämpligen
böra, för erhållande af bättre statsfinansiellt resultat, kompletteras med
en särskild beskattning af cigarrettförbrukningen, medelst stämpelskatt
å såväl inom landet tillverkade som importerade cigarretter äfvensom
å all färdigskuren cigarrettobak.
Äfven frånsedt den sålunda ifrågasatta cigarrettstämpelskatten bär
emellertid 1904 års förslag visat sig icke vara utan väsentlig äudriug
användbart för ernående af ett sådant högre skatteutbyte, som nu synes
vara afsedt.
Såsom jämväl förut erinrats föreslog 1904 års kommitté, att
gällande tullsatser borde höjas på följande sätt:
för oarbetad tobak, blad och stjälk, från kr. 1: — till kr. 1: 50 pr kg.
,, cigarrer och cigarretter............... ,, ,, 4: — ,, „ 5: 50 ,, „
,, arbetad tobak, andra slag ......... ,, „ 1: 20 ,, ,, 2: — ,, „.
Med afseende å den sålunda föreslagna höjningen af råtobakstullen
förklarade kommittén, att det endast vant med tvekan man ansett sig
kunna förorda eu så betydande förhöjning. Kommitténs ledamöter hade
ändock enats härom därför att de ansåge, att, om och när tobaksbeskattning
i den af kommittén föreslagna formen ifrågakomme, all anledning
syntes förelinnas att genast höja råtobakstullen så, att den närmade sig
gränsen för tobakens förmåga af skattebelastning imder denna form eller,
med andra ord, den punkt, hvilken icke kunde öfverskridas utan att
detta medförde så väsentligt minskad konsumtion, att den afsedda statsfinansiella
effekten af tullförhöjningen därigenom motverkades.
Kommitténs utgångspunkt härvid var, att råtobaken af förut väl
kända och erkända skäl (angifna å sid. 106 i kommitténs betänkande)
borde beläggas med en och samma tull, oafsedt om den utgjordes af
blad eller af stjälk. Kommittén framhöll vidare, att vid en dylik anordning
af råtobakstullen stor varsamhet måste iakttagas, för att icke skattebelastningen
å snus samt rök- och tuggtobak skulle blifva alltför
betungande.
Med beaktande af hvad 1904 års kommitté sålunda framhållit hafva
kommitterade funnit det vara nödigt att, såvida beskattning genom tull
å råtobak skall kunna anlitas i någon väsentligare mån utöfver hvad
1904 års kommitté föreslagit, söka genom olika tullbelastning å mer eller
mindre värdefulla slag af råtobaken bättre afpassa beskattningen efter de
*15
Råtobaks
tullens
anordning.
114
färdiga fabrikatens olika värde. På sådant sätt får man mera fria händer
i afseende å råtobakstullens höjande.
Vid 1909 års tobaksskattereform i Tyskland sökte man nå detta
mål genom att åsätta tobaksblad eu tilläggstull uppgående till 40 procent
af tobakens värde enligt afgifven deklaration och vederbörande faktura.
En sålunda genomförd värdefull måste naturligen erkännas vara teoretiskt
riktig, men hvad vårt land vidkommer lära ännu större svårigheter
föreligga i afseende å möjligheten att tillämpa en dylik tull än hvad förhållandet
synes vara i Tyskland. På sätt framgår af den redogörelse, som
meddelas i bilagan angående inländsk lagstiftning, är förfarandet vid
den tyska värdeförtullningen ingalunda enkelt. Skulle dylik förtullning
ifrågakomma i vårt land, vore ytterligare att räkna med, bland annat,
den svårigheten, att allra största delen af till Sverige importerad råtobak
inkommer hit ej direkt från ursprungslandet utan genom tyska eller
holländska mellanhänder, något som torde få anses bidraga till att göra
fakturorna mindre användbara såsom underlag för utrönande af varans
värde. Då inköp skett genom mellanhand, torde man ock hafva att
räkna med möjligheten att tobaken ofta icke inkommer i produktionsortens
förpackning. Dylik originalförpackning lär i månget fall spela
stor roll vid bedömandet af tobakens slag och värde, hvadan jämväl
med hänsyn därtill ökad svårighet skulle förefinnas för att här i landet
förtulla tobaken efter värde.
Frågan om värdetull å råtobak hade, innan denna förtullningsform
år 1909 i ofvan angifven utsträckning blef af tyska riksdagen utan
regeringens initiativ och mot dess afstyrkande genomförd, varit föremål
för undersökning och öfvervägande från tyska regeringens sida, särskildt
i sammanhang med utarbetandet af ett år 1905 framlagdt tobaksskatteförslag,
hvilket i hufvudsak afsåg höjning af då gällande vikttullar.
Slutresultatet af denna undersökning angående möjligheten
och lämpligheten af värdefull å råtobak angifves i sistberörda regeringsförslag
på följande sätt:
»Vid de ånjm anställda ingående undersökningarna har det visat
sig, att förtullning af råtobak efter dess handelsvärde är förbunden
med så betydande tekniska svårigheter och tillika så oberäknelig i
fråga om verkningarna med afseende å tobakshandeln och tobaksindustrien,
att de förbundna regeringarna alltjämt hysa oförminskade betänkligheter
mot att upptaga detta, teoretiskt sedt, utan tvifvel öfverlägsna
beskattningssätt.»
Utom i Tyskland finnes, såvidt kunnat utrönas, dylik värdefull å
råtobak icke införd i något land. Då den tyska värdetullen varit t ill
-
115
lämpad endast sedan den 15 augusti 1909, förefinnes såvidt kändt ännu
icke tillräcklig erfarenhet om hur systemet verkat i praktiken. Det är enligt
kommitterades uppfattning jämväl med hänsyn härtill icke tillrådligt att
söka anordna råtobakstullen på dylikt sätt, i synnerhet som, enligt hvad
den tyska lagstiftningen i ämnet gifver vid handen, systemet torde kräfva
en åtskilligt invecklad apparat, såsom t. ex. särskilda pröfningsmyndigheter
i fråga om tobakens värdering, stadgande angående rätt för staten att
inköpa importerad vara m. in.
Kommitterade anse sig böra ytterligare fästa uppmärksamhet därå,
att äfven om man tänkte sig en värdetull å råtobak hos oss liksom i
Tyskland införd endast såsom supplement till gällande vikttull, man
skulle, för att erhålla någon mera afsevärd statsinkomst, vara nödsakad
att bestämma procentsatsen väsentligt högre än i Tyskland gällande 40
procent. På sätt framgår af tab. 14 i kommerskollegii utredning var
nämligen genomsnittspriset af den hit importerade utländska råtobaken,
stjälk inräknad, icke högre än kronor 1.03 per kg., exclusive tull. En
å 1908 års import tillämpad värdetull af 40 procent skulle alltså icke
hafva utöfver den nuvarande tullinkomsten inbringat mer än omkring
1,713,000 kronor, d. v. s. mindre än hvad en tullförhöjning enligt 1904
års kommittéförslag skulle hafva gifvit.
Ehuru på sålunda angifna grunder införande af värdefull för råtobak
icke kan tillstyrkas, anse kommitterade likväl, att man med bibehållande
af vikttullsystemet bör kunna nå en efter varuvärdet bättre afpassad
tullbelastning än genom den nuvarande enhetliga vikttullen, nämligen på
det sätt att för den tobak, som för närvarande iiteslutande eller hufvudsakligen
utgör råvara vid snus- samt kardus- och tuggtobakstillverkningen,
fastställes en lägre tullsats samt för öfrig råtobak en högre tullsats.
Innan kommitterade närmare ingå på frågan huru råtobakstullen
i enlighet härmed borde gestaltas, må här i korthet omnämnas två utländska
förebilder, ehuru af något olika typ.
Gällande råtobakstull i Nordamerikas förenta stater erbjuder sålunda
exempel på en modifierad värdebeskattning i form af vikttull. Tullsatserna
för oarbetad tobak äro nämligen uppdelade på följande sätt:
täckbladstobak, äfvensom inläggstobak blandad eller förpackad med mera
än 15% täckbladstobak ....................................... 1:85 dollars per skalp.
d:o d:o d:o, stripad 2: so
inläggstobak.............................................................. 0: 3 5
d:o , stripad.................................................. 0: 5 o
oarbetad tobak, andra slag...................................... 0: 5 5
17
11
n
11
n
11
11
11
ii
ii
116
Med täckblad stobak förstås enligt den nordamerikanska tulltaxan
tobaksblad, som duga till täckblad om cigarrer, under det att benämningen
inläggstobak afser all annan bladtobak. Tobaksstjälk är tullfri.
Förtullning af bladtobak medgifves icke, såvida icke i införselfakturan
finnes noggrann uppgift om tobakens produktionsort och kvalitet samt
huruvida den utgöres af täckblad eller inläggstobak.
Jämväl tyska regeringens förut omnämnda skatteförslag af år
1905 upptog lägre tullbeskattning af råtobak, som användes till de
tobaksfabrikat, hvilka i öfvervägande grad förbrukas af de mindre bemedlade.
Råtobakstullen var nämligen enligt förslaget anordnad på
följande sätt:
råtobak: blad, såvida de bevisligen användas för tillverkning
af rök- och tuggtobak samt snus .............................
,, : stjälk....................................................................................
n : i öfrigt.................................................................................
Tullsats per
100 kg.
110 mark
no „
125 „
För tillämpning af det sålunda ifrågasatta tullförslaget förutsattes
gifvetvis ett kontrollförfarande, hvars omfattning dock icke var åt regeringen
närmare angifven, men hvilket torde kunna antagas hafva blifvit
ganska ingående.
Med stöd af den utredning, som i frågan verkställts, hafva kommitterade
emellertid funnit det möjligt att anordna ifrågavarande tullbeskattning
i enklare form, ulan någon efterföljande kontroll öfver den
efter lägre tullsats importerade tobakens användning. Detta har ansetts
kunna ernås genom att i vederbörande tulltaxerubrik uppräkna de tobakssorter,
beträffande hvilka den lägre tullafgiften skulle gälla,
Af kommerskollegii utredning framgår, att vid snus- samt rökocli
tuggtobakstillverkningen i riket användes endast ett fatal soiter
utländsk råtobak. I snustillverkningen synes sålunda af utländsk tobak,
förutom stjälk, så godt som uteslutande Kentucky- och Virginiatobak
hafva kommit till användning. De vid tuggtobakstillverkningen ^använda
utländska tobakssorterna synas hafva utgjort uteslutande Kentucky-
och Virginiatobak. Den vid röktobakstillverkningen använda utländska
råtobaken bestod till 43.3 proc. af Virginia-, Ohio-, Kentuckyocli
Marylandtobak, till 30.4 proc. af grekisk tobak och till 5,4 proc.
af Kinatobak. Återstoden af den utländska råvaran inom sistnämnda
tillverkningsgren lärer hufvudsakligen hafva bestått af stjälk.
Enligt "hvad den på fabrikanternas egna uppgifter baserade utredningen
ger vid handen, användas här i riket de nu angifna tobaks
-
117
sorterna — med undantag af grekisk tobak, om hvilken nedan närmare
förmäles —- icke såsom råvara inom andra tillverkningsgrenar än de tre
ifrågavarande i sådan omfattning, att hänsyn därtill behöfver tagas i
det förevarande sammanhanget. Anledning synes ock saknas till antagande,
att någon förskjutning i detta hänseende framdeles kommer att
ske, med mindre en genomgripande smakändring skulle inträda.
Kommitterades förslag innebär, att jämte tobaksstjälk de tobakssorter,
hvilka utgöra den hufvudsakliga utländska råvaran vid rök- och
tuggtobaks- samt snustillverkningen, skulle draga tull enligt den lägre
tull satsen, i den mån de på grund af utseende och andra yttre egenskaper
med säkerhet och utan alltför stor omgång kunde vid tullbehaudlingen
utrönas vara råtobak af hithörande, i tulltaxan särskildt angifna sorter.
Hvad först beträffar möjligheten att i och för förtullning skilja
mellan stjälk och bladtobak, har af 1904 års kommitté erinrats att en
viss svårighet härutinnan förefinnes. Under förutsättning af särskildt
förtullningsförfarande, i enlighet med hvad liärnedan närmare utvecklas,
synes dock ett åtskiljande i tullhänseende af stjälk från bladtobak icke
böra möta större betänklighet.
De bladtöbakssorter, för hvilka på grund af deras användning
lägre tull borde kunna ifrågakomma, äro Kentucky, mörk och ljus
Virginia (äfven Nord- och Syd-Carolina), Ohio och Maryland samt
Kinatobak. Dessa tobakssorter kunna enligt från sakkunnigt håll
inhämtade upplysningar utan större svårighet särskiljas från tobaksblad
af andra slag. Det förtullningssätt, som af kommitterade nu föreslås,
synes innebära all erforderlig garanti mot, att annan tobak än de uppräknade
sorterna kunde komma att förtullas enligt den lägre tullsatsen.
Af grekisk tobak användes såsom nämndt ej obetydligt vid tillverkning
af röktobak, hvarför det kunde ifrågasättas att äfven dylik tobak
borde hänföras till de med lägre tull belagda tobakssorterna. Beträffande
den grekiska tobaken föreligger emellertid den omständigheten, att dylik
tobak i icke ringa omfattning användes såsom råvara vid cigarrettillverkning,
och någon anledning att medelst lägre tull å viss del af
råvaran lindra skattebelastningen för denna tillverkningsgren finnes icke.
Grekisk tobak lär först för några år sedan vid då inträffad prisstegring
å Virginiatobak hafva börjat mera allmänt och i större utsträckning
användas inom röktobaksfabrikationen för att ersätta denna senare tobakssort.
Man torde därför vara berättigad att anse den grekiska tobaken
icke utgöra en nödvändig råvara för de röktobakssorter, som tillverkas
här i landet, och vid sådant förhållande torde en återgång till förut
använd råvara icke böra möta större svårighet, om det skulle visa
118
sig oekonomiskt att till följd af den högre tullen fortfarande använda
grekisk tobak vid denna tillverkning. De inhemska röktobaksmärken,
däri grekisk tobak ingår, äro enligt uppgift närmast jämförliga med
sådana röktobakssorter, som äro föremål för import till Sverige. Den
högre tullen å den grekiska råtobaken hafva kommitterade därför sökt
utjämna genom höjning af tullsatsen för karfvad tobak. I öfrigt är
»grekisk tobak» icke beteckning för en viss tobakssort på samma sätt
som exempelvis Kentucky- eller Virginiatobak. Benämningen grekisk
tobak anger nämligen endast ursprungslandet, hvaremot bland grekisk
tobak särskiljas ett flertal sorter, Indika lämpa sig för användning
såväl vid röktobaks- som vid cigarrettillverkning. Den grekiska tobaken
karakteriseras sålunda icke af enhetlighet i utseende eller användning,
och dithörande tobakssortor äro icke i det hänseende likställda med
öfriga nu ifrågavarande tobakssortor, att man med säkerhet kan vid
förtullningcn fastställa tobaken såsom råvara af beskaffenhet att endast
kunna användas vid tillverkning af röktobak. Frågan om högre eller
lägre tull å grekisk tobak är ur statsfinansiell synpunkt af större
betydelse än man kunde vara frestad antaga, enär man otvifvelaktigt
hade att motse utsträckt användning af grekisk tobak vid cigarretttillverkningen,
därest den lägre tullsatsen blefve gällande jämväl i fråga
om sådan tobak.
I enlighet med hvad nu anförts borde tulltaxerubrikerna för oarbetad
tobak affattas så, att den lägre tullsatsen komme att gälla för tobaksstjälk
samt för s. k. Kentucky-, Virginia- (äfven Nord- och Syd-Carolina),
Ohio-, Maryland- och Kinatobak, hvaremot all annan oarbetad tobak
komme att drabbas af den högre tullsatsen.
Med afseende å de olika tullsatserna bör till statsverkets säkerhet
gälla, att den högre tullsatsen betraktas såsom den regelmässiga, enligt
hvilken all råtobak förtullas, därest icke tillämpning af den lägre
tullsatsen påyrkas. 1 händelse af dylikt yrkande borde visserligen
omedelbar förtullning få äga rum, men endast under förutsättning att
vederbörande tullförvaltning finner varan otvetydigt böra hänföras till
något af de tobaksslag, som skulle draga lägre tull. Förefunnes anledning
till tvekan i sistnämnda hänseende, skulle den lägre tullsatsen
icke få tillämpas, med mindre generaltullstyrelsen förklarat så böra
ske. Såsom en kompletterande säkerhetsåtgärd torde tillika böra föreskrifvas,
att den tobaksfabrikant, af eller för hvilken tobaken importeras,
skall afgifva skriftlig förklaring på tro och heder, att tobaken
skall användas uteslutande till snus eller till rök- eller tuggtobak,
vid äfventyr att den lägre tullsatsen icke ifrågakommer. Frågans hän
-
119
skjutande till generaltullstyrelsen bör naturligen kunna ske antingen
genom direkt underställning eller ock sålunda, att tullförvaltningen
attesterar varan såsom hänförlig under den högre tullsatsen och varuägaren
därefter anför besvär öfver denna tullbehandling. Det senare
förfarandet torde måhända blifva regel, då därvid hinder ej möter att
genast och utan afvaktande af generaltullstyrelsens afgörande upplägga
varan å tullnederlag.
I allmänhet upplägga tobaksfabrikanterna den importerade råtobaken
på tullnederlag, därifrån den uttages i mån af behof. Detta
förhållande underlättar gifvetvis den ifrågasatta anordningen, enär till
följd däraf generaltullstyrelsens utlåtande angående varan i regel bör
hinna erhållas, innan varan skall af fabrikanten disponeras. I fall af
mera brådskande användning kan fabrikanten erlägga tull enligt den
högre tullsatsen och, därest varan befinnes hänförlig under den lägre,
sedermera erhålla restitution af tullskillnaden. Icke ens någon olägenhet
af ränteförlust å tullbeloppet behöfver härvid tillskyndas importören, då
han ju är berättigad till anstånd med tullens betalande, enligt hvad i
§75 tullstadgan är medgifvet i fråga om nederlagsgods.
Hvad härefter angår frågan huru högt råtobakstullen bör kunna
sättas, hafva kommitterade haft att taga hänsyn till det angifna syftet
att söka ernå ett effektivare skatteresultat än det 1904 års förslag skulle
lämna. Ytterligare ledning härutinnan har synts kunna hämtas af hvad
chefen för finansdepartementet i sitt anförande till statsrådsprotokollet
den 27 maj 1909 uttalat, nämligen att en reglering af tobaksbeskattningen,
som icke bringade statsverket större vinst än omkring 2,500,000 kronor,
icke på långt när motsvarade de förväntningar, som man med hänsyn
till förestående skattekraf och tobakens egen skattekraft enligt departementschefens
mening voro berättigad att ställa å en dylik reglering.
Med hänsyn till de sålunda gifna antydningarna torde ett förslag
angående reglering af råtobakstullen icke böra anses tillfredsställande, med
mindre den däraf härflytande ökade statsinkomsten afsevärdt öfverstiger
det belopp af 1,884,000 kronor, hvilket med tillämpning å dåvarande
importsiffror beräknades blifva den årliga ökade tullinkomsten
enligt den af 1904 års kommitté föreslagna tullsatsen å råtobak.
Kommitterades förslag till förhöjd tull å råtobak afser lika litet
som 1904 års förslag att skapa något ökadt skydd för den inhemska
tobaksodlingen. Jämvikt härutinnan skulle liksom enligt sistnämnda
förslag upprätthållas genom införandet af accis å den inhemska tobaken,
så att endast i samma mån som den nuvarande råtobakstullen innebär
Tullsatsenxa
4 r åt obak.
1?0
skydd för tobaksodling inom landet, den höjda råtobakstnllcn komme
att spela roll af skyddstull.
Oaktadt råtobakstullen i nu angifven omfattning skulle blifva
uteslutande en finanstull, hafva kommitterade funnit sig icke kunna
förorda, att tullsatsen för de ofvannämnda mindre värdefulla tobakssorterna
bestämmes afsevärdt högre än den af 1904 års kommitté föreslagna
enhetliga råtobakstullen af kronor 1*5 0 per kg. Bestämmande härvid liar,
såsom förut anförts, varit farhågan att med allt för hög belastning träffa
de tobaksfabrik åt, som företrädesvis konsumeras af de mindre bemedlade.
Den ökade skattebelastning, som 1904 års förslag skulle medföra, beräknades
i nämnda kommittés betänkande till 42*5 öre per kg. röktobak,
42*7 5 öre per kg. tuggtobak och 25*8 7 öre per kg. snus. Ehuru någon
ändring i beskattningen sedan dess icke inträdt, hafva emellertid genom
öfverenskommelse!*, träffade inom svenska tobaksfabrikantföreningen år
1907, dit hörande fabrikanters försäljningspris å rök- och tuggtobak samt snus
kunnat höjas med afsevärda belopp, Indika enligt sakkunnigas uttalanden
torde kunna uppskatta» i genomsnitt till resp. 27, 75 och 12 öre per kg. af
nämnda varor, utan att konsumtionen till följd däraf synes hafva lidit minskning.
Detta, jämte annat, torde innebära en viss garanti för, attsuustillverkningen
ej mindre än rök- och tuggtobakstillverkningen kan bära en något
högre tullbelastuing än den år 1904 föreslagna, när det såsom nu är fråga
om att åstadkomma en mera definitiv reglering af tobaksbeskattningen.
Till jämförelse må här erinras att i Norge tullsatsen för såväl tobaksstjälk
som bladtobak från den 1 april 1902 utgjort kronor 2*2 5 per kg.
(därförut kronor 1*7 5 per kg.), hvilken tullsats sedan den 25 augusti 1905
utgår med 10 procents förhöjning för stripad bladtobak. För sistnämnda
slags tobak utgör tullen sålunda 2 kronor 4 7 72 öre per kg. eller nästan
samma belopp, som af kommitterade föreslås för närmast jämförlig tobak.
Kommitterade anse sig, med stöd af hvad sålunda anförts, kunna
förorda att den ifrågasatta lägre tullsatsen för tobaksstjälk samt för ofvan
angifna tobakssorter, livilka utgöra den uteslutande eller hufvudsakliga
råvaran för snus samt rök- och tuggtobak, sättes till kronor 1*80 per kg.
Till jämförelse med ofvan anförda belastningssiffror må nämnas,
att en dylik t ull förhöj ning, jämte accis å den svenska tobaken till af
kommitterade föreslaget belopp, skulle enligt gjorda beräkningar med
stöd äf nu tillgängligt, utförligare material innebära eu ökad belastning af
i medeltal 76 öre å röktobak, 72 öre å tuggtobak och 40 öre å snus,
allt per kg. färdig vara.
Hvad beträffar den öfriga i all hufvudsak till cigarr- och cigarretttillverkning
använda råtobaken, synes en tullsats af kronor 2*5 0 per kg.
121
icke höra möta alltför störa betänkligheter. Något fördyrande af de
ifrågavarande tobaksfabrikaten därhän, att konsumtionen kunde väntas
aftaga, torde icke vara att befara såsom följd af en dylik tullförhöjning,
om ock eu viss förskjutning inom konsumtionen kan antagas komma att
till en början inträda. Dylika förskjutningar synas emellertid, af erfarenheten
från utlandet att döma, kunna betraktas såsom ölvergående,
h vil kas verkningar inom relativt kort tid utjämnas.
De grenar af tobaksindustrien, livilka skulle beröras af sistnämnda
tullsats, äro i afsevärd mån föremål för konkurrens från utlandet.
Frågan om huru hög belastning i form af tull å råvaran cigarr- och
cigarrettindustrien kan tåla, äger därför sammanhang med frågan huru
hög tull åsättes de konkurrerande utländska fabrikaten.
1 detta sammanhang hafva kommitterade icke kunnat undgå att
beakta, att vid relativt så mycket högre tullsatser som de nu föreslagna
det skulle föreligga frestelse att importera stripad bladtobak. Dylik införsel
skulle emellertid medföra minskad tullinkomst för staten, något som
man därför bör söka förebygga genom åsättande af högre tull å bladtobak,
som införes i stripadt tillstånd. Frågan är ytterligare åt betydelse såväl i
det hänseende, att, därest sådan import skulle komma till stånd i större
utsträckning, minskad arbetsförtjänst skulle i motsvarande grad uppstå
för arbetarna inom den svenska tobaksindustrien, som äfven därutinnan
att minskad tillgång på tobaksstjälk för röktobaks- och snustillverkningen
kunde inträda. Med hänsyn till dessa omständigheter hafva
kommitterade föreslagit att eljest gällande tull skulle för stripad bladtobak
utgå med 15 procents förhöjning, hvilken förhöjning ansetts på
grund af verkställda beräkningar vara ur angifna synpunkter tillräcklig.
I fråga om grunderna för den accis, som skulle utgöras för inom
landet odlad tobak, ansluta sig kommitterade helt och hållet till den ståndpunkt,
som intogs af 1904 års kommitté. Någon detalj granskning från
kommitterades sida af bestämmelserna i de af nämnda kommitté utarbetade
författningsförslagen har icke ansetts vara påkallad.
Kommittén uttalade såsom sin åsikt, att, oafsedt huru stor förhöjningen
af råtobakstullen gjordes, accisafgiftcn bolde bestämmas till
sådant belopp, att just det nuvarande skyddet bibehölles . orubbadt
för den inhemska odlingen. De skäl, kommittén anfördo för sitt förslag
att åsätta den inhemska tobaken en den föreslagna tullförhöjningen
motsvarande accis, anse kommitterade äga fortfarande giltighet.
Accisens belopp bör gifvetvis bestämmas i förhållande till förhöjningen
af tullen för de tobakssorter, med hvilka den svenska tobaken
*16
Accisen å
inhemsk tobak.
122
Tullsatserna
å färdiga
tobaksvaror.
egentligen kan konkurrera, d. v. s. de under den föreslagna lägre tullsatsen
inbegripna. Accisen bör därför sättas så, att den kommer att
motsvara 80 öre per kilogram fullt utsvettad och fabrikationsfärdig
råvara. I detta stadium af förarbetning befinner sig nämligen den
utländska råtobaken vid införseln bär i landet. I enlighet med den af
1904 års kommitté använda reduktionsmetod skulle accisens belopp per
kilogram takmogen svensk råtobak då blifva 50 öre, hvilken siffra
i kommitterades beräkningar afrundats till 55 öre. Äfven en jämkning
till 50 öre, i händelse denna siffra skulle anses mera tilltalande, synes
icke böra möta någon större betänklighet.
Vidkommande därefter tullsatserna för de särskilda slagen af
färdiga tobaksvaror anförde 1904 års kommitté, bland annat, att kommittén
haft att beakta icke blott statskassans utan jämväl den inhemska
tobaksindustriens intressen, hvilka särskildt i denna punkt måste anses
stå i en viss strid mot hvarandra. Statsfinansiellt sedt lämnade nämligen
tullen å råtobaken en ganska otillfredsställande ersättning för tullen å
tobaksfabrikat, huru önskvärd! det än ur andra synpunkter kunde vara,
äfven för det allmänna, att tobaksvarorna framställdes inom landet.
Med uttalande att ett visst tillmötesgående af cigarr- och cigarrettindustriens
önskningar om ett i någon mån ökadt skydd icke torde
kunna antagas komma att blifva allt för kännbart för statskassan, fann
kommittén nödig försiktighet såväl i berörda hänseende som ock med
hänsyn till faran för ökad smuggling böra mana till att icke gå längre
än att föreslå höjning af den nuvarande tullsatsen för cigarrer och
cigarretter, 4 kronor, till kronor 5''5 0 per kg. De bägge i viss
mån motsatta intressena, industriens och statskassans, borde genom
nämnda tullsats kunna anses hvart för sig vederbörligen tillgodosedda,
i det att den föreslagna ökningen af skyddet — uppgående denna
ökning för cigarrer till 75 öre och för cigarretter till 90‘1 öre, allt per
kg. — syntes kommittén kunna betraktas å ena sidan såsom ägnad
att beträffande åtskilliga kvaliteter afsevä7''dt höja konkurrensmöjligheterna
för den inhemska industrien gentemot utlandet, medan å andra
sidan densamma icke syntes kunna skäligen befaras i så hög grad
minska importen, att däraf komme att följa någon väsentlig nedgång
i påräknad tullinkomst.
Såsom framgår af det ur 1904 års kommittébetänkande nu anförda,
hade kommittén till ögonmärke ej blott att bereda nödigt ökadt skydd
åt cigarr- och cigarrettindustrien utan äfven och främst att icke tullen
å cigarrer och cigarretter höjdes så mycket, att den åsyftade högre
123
tullinkomsten af dessa artiklar kunde genom aftagande import äfventyras.
Såsom förut erinrats, äro jämväl i kommitterades uppdrag de statsfinansiella
synpunkterna skarpt framhärda. Med hänsyn härtill måste kommitterade
gifvetvis i främsta rummet tillse, till hvilket belopp tullsatserna böra
höjas, för att det för statskassan mest inbringande resultatet må vinnas.
Med denna utgångspunkt gifven ur själfva kommittéuppdraget
hafva kommitterade funnit det följdriktigt att i fråga om tullsatserna
för färdiga tobaksvaror söka lämpa dessa så, att status quo beträffande
importen af dessa varor bibehölles. Det statsfinansiellt sedt bästa utnyttjande
af ifrågavarande tullar lärer nämligen därmed ernås, och
torde de sålunda liöjda tullsatserna kunna anses tillika innebära det
ökade skydd, som skäligen kan erfordras för de grenar af den inhemska
tobaksindustrien, Indika äro däraf i behof.
Vid utarbetandet af sitt förslag till tullsatser för färdiga tobaksvaror
hafva kommitterade, med anledning af från industriens sida gjorda
erinringar, jämväl tagit hänsyn därtill, att gällande bestämmelser angående
taran för inkommande utländska varor synas gifva importörerna en viss
favör, i det att emballage (cigarrlådor, bleckaskar o. s. v.) genom taraafdraget
kommer in i riket tullfritt. De inhemska, fabrikanterna få däremot
erlägga tull för dylikt emballage äfvensom för etiketter in. in., som
af dem behöfver införas för att här användas.
Af skäl, för hvilka i det följande kommer att närmare redogöras,
föreslå kommitterade olika tullsatser för å ena sidan cigarrer och cigarrcigarretter
samt å andra sidan cigarretter.
Hvad först tullsatsen å cigarrer beträffar, må erinras hurusom 1904 dgarrtuiUn.
års kommitté visserligen förordade en höjning till kronor 5 bo per kg.
men detta endast med en viss tvekan och under uttalande, att denna
tullförhöjning icke torde kunna skäligen befaras i så hög grad minska
importen, att däraf kunde följa någon väsentlig minskning i påräknad
tullinkomst.
Då kommitterade nu föreslå en så väsentlig höjning af tullsatsen
som från 4 kronor till kronor 7’5 0 per kg., sammanhänger detta först
och främst med den af kommitterade föreslagna afsevärda ökningen
af här ifrågavarande råtobakstull, från 1 krona till 2 kronor 50 öre
per kg. Ensamt denna omständighet kan emellertid ej motivera en
så hög tull å det färdiga fabrikatet, utan denna innefattar jämväl vida
högre skydd än den af 1904 års kommitté föreslagna cigarrtullen.
Åtskilliga nu närmare undersökta omständigheter synas tala för, att
en sådan förhöjning icke torde behöfva föranleda^ någon minskning i
importen af cigarrer till men för statskassan. Å andra sidan anse
124
kommitterade sig emellertid kafva med detta sitt förslag gått så långt
skäligen låter sig göra för befordrande af det statsfinansiella intresset
utan att riskera, att konsumenterna få vidkännas högre ökad belastning
än som mer eller mindre direkt betingas af den höjda råtobakstullen.
Mot en ytterligare höjning af tullen å cigarrer talar äfven den omständigheten,
att, därest statsmonopol å tobak icke inom den närmaste tiden
blir infördt, man lärer hafva att motse en sammanslutning i större skala
af företag inom den svenska tobaksindustrien. En dylik sammanslutning
kan nämligen, bland annat, på ett betydligt mera effektivt sätt än en
på många händer spridd näring utnyttja tullskyddet.
Bland omständigheter, som gifva stöd för uppfattningen att den
föreslagna tullsatsen icke kommer att medföra minskning i importen, bör
särskildt uppmärksammas det troligen först nu genom kommerskollegii
undersökning klargjorda förhållandet, att importcigarrerna i genomsnitt
gifva större försäljningsvinst än cigarrer af svensk tillverkning. Undersökningen
har i förevarande hänseende ådagalagt, att — därest man
icke lager hänsyn till att ganska stor del af förtjänsten i verkligheten
bortgår i form af rabatter, som lämnas allmänheten vid detaljinköp —
detaljförsäljningspriset å cigarrer lämnar beträffande svenska cigarrer
en bruttoförtjänst af i medeltal 35’7 procent, under det att för importcigarrernas
vidkommande motsvarande procentsiffra utgör 42-5 procent.
Utöfver nyssberörda utredning hafva kommitterade haft till sitt.
förfogande material, som möjliggjort jämförelse mellan å ena sidan försäljningspriset
i tillverkningslandet å ett stort antal importcigarrer och
å andra sidan det pris, till hvilket samma cigarrer saluhållas i vårt land.
Såsom prof på livilka resultat denna jämförelse lämnat, må nämnas att
exempelvis en cigarr, tillverkad i Tyskland och därstädes enligt priskurant
saluhållen till GO mark (kronor 53''4o) per 1,000 stycken, enligt
firmans priskurant för detalj försäljning i Stockholm betingar ett pris
af 100 kronor per 1,000 stycken. Eu vass sorts cigarrer af dansk
tillverkning hafva befunnits kosta i Danmark 10 öre stycket men i
Sverige 15 öre. Äfven om man medräknar den tull, som erlagts vid
införseln till Sverige, borde dock, därest likställighet i pris skulle äga
rum, priset å ifrågavarande cigarrer här i landet icke ökas med mera
än omkring 2 öre per cigarr. De nu anförda fallen äro inga undantagsfall
utan kunna betraktas såsom typiska, och därvid är ytterligare
att beakta, att redan de angifna prisen från tillverkningslandet måste,
såsom varande där tillämpade detaljförsäljningspris och icke speciella
exportpris, innefatta äfven vanlig fabrikations- och försäljningsvinst, motsvarande
hvad våra inhemska fabrikanter och handlande förtjäna å
125
svensk vara, som säljes här i landet. Här ofvan har dessutom ej tagits
hänsyn till den ytterligare vinst, som ligger däri att för de exporterade
varorna torde i hemlandet hafva åtnjutits restitution af för råvaran erlagd
tull eller skatt.
Med det nu anförda hafva kommitterado velat påvisa, att försäljningsvinsten
på de cigarrer, som importeras till Sverige, är så pass stor,
att man torde vara berättigad till det antagande, att, därest en tullförhöjning
till det af kommitterade nu föreslagna belopp vidtages, de
utländska fabrikanterna och importörerna hellre skulle nöja sig med
något mindre vinst än inskränka sin omsättning här i landet.
Hvad dessutom angår importen från Tyskland är det en omständighet,
som i förevarande hänseende förtjänar särskildt beaktande,
nämligen att i sammanhang med den under år 1909 där genomförda
tobaksskattereformen tull- och skatte-restitutionsbeloppen vid export af
tobaksvaror blifvit väsentligt höjda, något som gifvetvis bidrager till
att den tyska industrien, äfven vid en icke oväsentlig höjning af cigarrtullen
här i landet, skulle kunna i någorlunda motsvarande omfattning
upprätthålla exporten hit. Och från Tyskland kommer större delen åt
hit importerade cigarrer. Så t. ex. utgjorde importen från nämnda land
omkring G0 procent af hela cigarrimporten till Sverige under år 1908.
För bedömande af frågan i hvad mån den nu föreslagna höjda
tullsatsen skulle medföra ökadt skydd för den inhemska cigarrindustrien,
kan följande tjäna till ledning. 1904 års kommitté hade vid beräknandet
af det effektiva tullskydd, hvarmed de olika fabrikaten för närvarande
äro tillgodosedda, ansett sig böra — i likhet med hvad
städse dittills i vårt land vid dylika beräkningar ägt rum och såsom
jämväl vid fastställandet af gällande tyska tullsatser iakttagits — utgå
från, att alfabet icke ägde något ur beskattningssynpunkt afsevärdt
värde, hvarjämte kommittén antagit, att råvara och däraf framställdt
fabrikat läge på lager i medeltal 2 år, samt att den dåra! för tillverkarna
orsakade utgift lämpligen kunde kompenseras medelst ökning med 6
procent för år af den å råvaran belöpande tullafgift.
Efter den mera ingående utredning angående tobakshandteringen
i riket, som nu blifvit genom kommerskollegium verkställd, hafva kommitterade
funnit sig böra med användande af de noggrannare undersökningsresultat,
som sålunda föreligga, i några afseenden modifiera de
af 1904 års kommitté tillämpade beräkningsgrunderna. I sådant hänseende
må först framhållas, att material nu förefinnes, som möjliggör
beräkning i hvad mån den på råtobaken belöpande tull bör fördelas
mellan den tillverkningsgren, inom hvilken råtobaken finner omedelbar
126
användning, och den tillverkningsgren, där uppkommet nyttigt affall
tillgodogöres. Såsom nämndt utgick 1904 års kommitté visserligen
från att aflallet icke ägde något ur beskattningssynpunkt afsevärdt värde.
I en vid kommitténs betänkande såsom bilaga fogad beräkning gjordes
emellertid ett försök att trots då tillgängligt, bristfälligare material
fördela tullbelastningen så att den träffade äfven affallet, och beräknades
därvid, att den å det nyttiga affallet belöpande tullen till hälften drabbade
den tillverkningsgren, som lämnade affallet, och till hälften den, inom
hvilken det kom till användning. Andra fördelningsgrunder hafva
tillämpats vid liknande utländska beräkningar, men kommitterade finna
den nu anförda motiverad för vårt lands vidkommande, där stjälk
och öfrigt nyttigt affall är en särskildt för snustillverkningen begärlig
råvara. Hvad däremot beträffar det af 1904 års kommitté vid ifrågavarande
beräkning gjorda antagande att råvara och däraf framställdt
fabrikat läge på lager i medeltal 2 år, hafva de'' nu verkställda undersökningarna
gifvit vid handen, att detta medeltal måste betraktas såsom
väsentligt för högt, räknadt såsom genomsnittlig lagringstid för tobaksindustrien
i sin helhet. En reduktion af nämnda medeltal synes därför
kommitterade erforderlig, därest öfver hufvud hänsyn till dylik lagringstid
skall tagas vid förevarande beräkning. Vid det förhållande att
1904 års kommitté beräknat lagringstid äfven för det inhemska färdiga
fabrikatet, sjmes emellertid eu ytterligare reduktion böra göras, enär
konsekvensen lärer fordra, att för full jämförbarhet hänsyn toges
jämväl till den ganska afsevärda tid, hvarunder enligt nu föreliggande
undersökning importören ligger i förskott med tullen å de importerade
fabrikaten. Det räntepålägg till tullafgiften, hvarmed 1904 års kommitté
velat kompensera den lör tillverkarna genom lagringstiden orsakade utgift,
torde med hänsyn härtill i den följande beräkningen böra utelämnas.
Enligt kommerskollegii utredning åtgå vid den inhemska tillverkningen
för framställande af 100 kg. cigarrer och cigarrcigarretter i
genomsnitt 133■ l kg. råtobak (brutto), å hvilken kvantitet vid fabrikationen
uppkommer 29-7 kg. lör annan tillverkning nyttigt affall. Nettoförbrukningen
skulle således utgöra 103’4 kg. per 100 kg. färdig vara.
Med tillämpning af ofvan angifvet beräkningssätt skulle det nu
bestående tullskyddet utgöra per 100 kg. cigarrer eller cigarrcigarretter,
tillverkade af uteslutande utländsk tobak, kronor 400 — (103-4 0
+ 14-85) = kr. 281-7 5. Vid fördelning af den på det nyttiga affallet
belöpande tull enligt kommitterades förslag, kronor 2-50 per kg., får
hänsyn tagas därtill, att tullen å råtobaken inom de tillverkningsgrenar,
där aflallet kommer till användning, enligt samma förslag skulle utgöra
127
kronor 1''8 0 por kg. Affallet bör därför vid nämnda tillverkningsgrenar
belastas endast med hälften af sistnämnda tull d. v. s. 90 öre per kg.,
i följd hvaraf cigarrtillverkningen belastas med återstoden af den på
affallskvantiteten belöpande tullen d. v. s. kronor l-60 per kg. Tillämpas
detta, finner man att för att det nu existerande skyddet äfven efter
höjning af tullen å cigarrtobaken till föreslaget belopp, kronor 2-5 0
per kg., skulle fortfara, erfordrades att tullsatsen för cigarrer höjdes till
belopp motsvarande kronor 281-75 + (258-50 47-52) = kronor 587-7 7
per 100 kg. cigarrer.
Den af kommitterade föreslagna cigarrtullen, utgörande kronor 750
per 100 kg., skulle sålunda bereda ett afsevärdt högre effektivt tullskydd
än det nuvarande, nämligen å 100 kg. färdig vara af uteslutande utländsk
råtobak, kronor 750—306-02 = kronor 443-08.
I den mån svensk tobak iuginge i råvaran, blefve, äfven med hänsyn
tagen till accis å sådan tobak, tullskyddet ändå högre.
Skyddet skulle alltså komma att utgöra per 100 kg. färdig vara,
vid användande af enbart utländsk råtobak kronor 443-9 8 emot för
närvarande kronor 281-7 5, motsvarande en ökniug i skydd af kronor
162-2 3 eller kronor 1-6 2 per kg. cigarrer eller cigarrcigarretter. Antager
man i ungefärlig öfverensstämmelse med kommerskollegii utredning,
att 1 kg. cigarrer motsvarar 200 stycken och 1 kg. cigarrcigarretter
300 stycken, skulle ökningen i skyddet blifva per cigarr
omkring 0-8i öre och per cigarrcigarrett omkring 0-5 4 öre.
Såsom förut anförts hafva kommitterade föreslagit, att vid den ökade
tobaksbeskattning, hvarom i detta sammanhang är fråga, cigarretterna
göras till föremål för en särskild stämpelbeskattning, hvilken skulle
drabba såväl importerad som inom landet tillverkad vara, utöfver den
tull, som skulle utgå för varan resp. den däri ingående råtobaken.
En högre skattebelastning å cigarrettförbrukningen än å förbrukning
af andra tobaksvaror är flerestädes genomförd och torde äfven i
allmänna föreställningssättet hos oss anses hafva fog för sig. Då det
icke är möjligt att i och för tullbehandlingen tillräckligt skarpt uppdraga
gränsen mellan sådan råtobak, som användes vid cigarrettillverkningen,
och sådan, som användes till andra tobaksfabrikat, kan man
icke i form af ökad belastning å råvaran åstadkomma den högre skattebelastning
å cigarrettförbrukningen, som sålunda torde böra genomföras.
Ett annat sätt vore att i öfverensstämmelse med 1905 års
tyska regeringsförslag sätta hög tull på importerade cigarretter och
beskatta den inhemska tillverkningen medelst stämpelskatt på det
Cigarrettstämpelskatten.
128
cigarrettpapper, som användes vid tillverkningen. Detta förslag utdömdes
emellertid i Tyskland, och synes metoden obestridligt lämna rum
för befogade anmärkningar. Angående de erinringar, som framfördes
mot det tyska förslaget, hänvisas till bilagan rörande utländsk lagstiftning.
Erkänner man riktigheten af dessa erinringar, återstår endast att
åsätta själfva fabrikatet stämpelskatt. Också var det på denna väg frågan
löstes i Tyskland år IDOG. En liknande stämpelskatt för cigarretter
infördes ock i engelska kolonien Godahoppsudden i november 1909.
Det kunde visserligen synas obehörigt att, såsom kommitterades
förslag innebär, åsätta stämpelskatt både för de inom landet tillverkade
och för de importerade cigarretterna, då beskattningen af de sistnämnda
kunde ske enbart genom tillräckligt hög införseltull. Sistnämnda anordning
skulle emellertid medföra afsevärda olägenheter, särskilt i fråga om
kontrollen. Men därtill kommer ock, att fabrikatets anonymitet, hvilken
af fabrikanterna i allmänhet skattas högt såsom hjälpmedel i konkurrensen
med de utländska cigarretterna, skulle på sådant sätt tillspillogifvas.
Med hänsyn härtill hafva äfven de utländska cigarretterna ansetts böra
indragas under stämpelskatten.
Måhända skulle det kunna synas inkonsekvent att kommitterade
sålunda förorda en särskild stämpelskatt för cigarretter, ehuru kommitterade
utdömt stämpelskatt såsom beskattningsform för tobaksfabrikat i allmänhet.
Detta förhållande finner emellertid sin förklaring däri, att de
svårigheter, som resa sig mot anlitande af stämpelskatt för tobaksfabrikat
i allmänhet, icke äro lika betydande, då fråga är om endast
cigarretter. Kontrollen är här väsentligen lättare att anordna iin i fråga
om snus samt rök- och tuggtobak, och med hänsyn till såväl nuvarande
försäljningssätt som det relativt ringa värde hvarje cigarrett
representerar, föreligger ej samma betänklighet mot att beträffande
cigarretter föreskrifva förpackningstvång som i fråga om cigarrer. De
flesta cigarretter saluhållas redan nu i smärre förpackningar (10 å 25
stycken), och en väsentlig del försäljes till allmänheten i hela sådana
förpackningar.
Dessutom föreligger ytterligare en omständighet, som i hög grad
förenklar förevarande stämpelfråga, nämligen att, enligt hvad kommerskollegii
utredning för år 1908 visar, den alldeles öfvervägande delen —
omkring 93 proc. — af de i Sverige gängse cigarretterna, såväl inhemska
som utländska, tillhörde samma prisläge, nämligen det inom hvilket
styckepriset per cigarrett är 3 öre i detaljhandeln1). Vid sådant för
’)
På senare tiden hafva i marknaden förts ut billigare cigarretter, i prislägen ända ned
till 1 öre stycket, men kommitterade hafva icke kunnat bestämdt konstatera huruvida detta skett
i någon mera afsevärd omfattning.
129
hållande lärer man lämpligen kunna beskatta alla cigarretter med stämpel
till lika belopp, något som synes kommitterade utgöra eu skatteteknisk
förutsättning för användande af stämpelskatt å cigarretter likasom å öfriga
tobaksfabrikat, då det ju äfven i fråga om cigarretter skulle vara förenadt
med betydande svårighet att medelst graderad skatt träffa olika varuvärden.
Rent statsfinansiellt sedt bör ej heller någon betänklighet finnas mot
enhetlig skattesats, enär skatteinkomsten komme att genom berörda
anordning ändock blifva i det närmaste lika stor som vid en fullt
genomförd värdebeskattning af cigarretterna. Såväl för industrien som
för statsverket torde den nu förordade anordningen ställa sig mera tilltalande
med hänsyn till enkelheten i kontrollafseende.
Hvad angår de tull- och skattesatser, som lämpligen böra ifråga- CigarrettuiUn.
sättas för cigarretterna, göra sig enahanda synpunkter gällande, som
förut framhållits beträffande cigarrtullen. Tullförhöjningen bör alltså för
att rationellt tjäna det statsfinansiella syftet afvägas så, att det nuvarande
förhållandet mellan tillverkning inom landet och import, så vidt beräknas
kan, bibehålies, jämte det att den höjda tullsatsen bereder den inhemska
industrien ökadt skydd, i den mån sådant kan tinnas erforderligt.
De ingående undersökningar, som kommitterade med användande
af föreliggando utförliga material varit i tillfälle verkställa, hafva gifvit
det resultat, att beträffande cigarrettindustrien frågan om ökadt tullskydd
icke är i jämförlig grad af den vikt som beträffande cigarrindustrien.
Huruvida konsumtionen i Sverige föredrager det ena eller
andra cigarretf märket synes nämligen i högst väsentlig män vara en
smak- eller en reklamfråga, hvarå högre eller lägre tullskydd för de
svenska cigarretterna näppeligen öfvar afsevärdt inflytande. Detta framgår
bland annat däraf, att de i Sverige tillverkade cigarretterna allmänt äro
försedda med utstyrsel, som gifver dem sken af att vara utländska cigarretter.
Åtskilliga här tillverkade cigarrettsorter äro till och med försedda
med ursprungsbeteckning, som uttryckligen angifver dem såsom tillverkade
i utlandet. Det har också visat sig möjligt att under hittillsvarande
förhållanden uppdrifva den inhemska cigarrettillverkningen till
betydande omfattning. Af den ökning, cigarrettkonsumtionen under de
sista 10 åren haft att uppvisa — hvilken ökning har sin orsak dels i
förändrad smakriktning dels ock i tilltagande tobakskonsuintion öfver
hufvud taget — har nämligen större delen kommit på den inhemska
tillverkningen. Berörda förhållande framgår af följande efter den officiella
fabriks- och handelsstatistikens siffror sammanställda tablå:
* 17
130
Tillverkning och import af cigarretter åren 1900—1909.
År. | Inhemsk tillverkning kg | Import *) | Summa kg- |
1900................. | 39,427 | — | — |
1901................. | 55,130 | — | — |
1902................. | 58,819 ’ | — | — |
1903................. | 72,224 | — | — |
1904................. | 103,881 | — | — |
1905................. | 141,203 | — | — |
1900.............. | 173,093 | — | — |
1907................. | 217,173 | 137,705 | 354,878 |
1908.............. | 207,073 | 154,031 | 421,704 |
1909................. | 242,236 | 196,028 | 438,264 |
Med hänsyn till dessa förhållanden hafva kommitterade funnit
det icke vara nödvändigt att fortfarande bibehålla tullsatsen å cigarretter
vid samma höjd som cigarrtullen. Utan åsidosättande af skyddssynpunkten
torde därför för tillgodoseende af det statsfinansiella intresset tullen å
cigarretter lämpligen kunna sättas till kronor 0"5O per kg.
Vill man emellertid se frågan särskildt från skyddssynpunkt, ådagalägger
nedanstående beräkning, att jämväl nämnda tullsats bereder ett
afsevärdt ökadt tullskydd.
Vid den inhemska cigarrettillverkningen åtgår enligt kommerskollegii
utredning för framställande åt 100 kg. cigarretter i medeltal
85-5 kg. råtobak, hvilken uteslutande är utländsk vara. A nämnda
kvantitet uppkommer i genomsnitt 1"9 kg. i annan tillverkningsgren
användbart alfall, hvadan nettoförbrukningen är 83''G kg. renlighet
med det härofvan förut använda beräkningssättet skulle det nuvarande
skyddet för cigarrettindustrien ställa sig sålunda: kronor 400 —(83‘GO
+ 0.95) == kronor 315-45. För att vid en råtobakstull af kronor 2-50
per kg. skyddet skulle blifva lika stort som för närvarande, erfordrades
en höjning- af cigarrettullen till kronor 315-45 + (209-oo + 3*0 4)—-kronor
527-49. Den af kommitterade till kronor 6-50 per kg. iöreslagna
cigarrettullen skulle alltså innebära för cigarrettillverkningen en ökning
*) Importstatistiken skiljer först f. o. m. år 1907 mellan cigarrer och cigarretter.
131
i skyddet, hvilken, såsom framgår af följande uträkning: C50 — 527''4 o
kr. 122• 51, kan uppskattas till kronor 1/2 3 per kg. cigarretter.
Eu jämförelse med tullskyddet för cigarrtillverkningen visar, att
de af kommitterade föreslagna tullsatser af kronor 7‘50 för cigarrer
och kronor G-5 0 för cigarretter skulle bereda hvardera näringen i det
närmaste lika stort skydd, nämligen kronor 443-9 8 för cigarrtillverkningen
och kronor 437’9 6 för cigarrettillverkningen, allt per 100 kg.
Då den föreslagna stämpelskatten för cigarretter skulle drabba
inhemsk och utländsk vara med samma belopp, berör frågan om skattesatsen
icke spörsmålet angående högre eller lägre skydd för den inhemska
cigarrettfabrikationen. Den afgörande synpunkten i fråga om
skattesatsens storlek är däremot, att man icke sätter stämpelskatten
så hög, att densamma jämte tullafgiften (råtobakstullen i fråga om de
inhemska cigarretterna, cigarrettullen i fråga om do utländska) medför
så hög belastning och däraf följande fördyrande af varan, att minskning
i beräknad statsinkomst vore att motse.
De skattesatser, som år 1900 infördes i Tyskland, lågo alltefter
varans olika prisläge mellan O-15 och 1 pfennig por cigarrett, och
efter den år 1909 vidtagna höjningen uppgår den tyska cigarrettstämpeln
till lägst 0''2o och högst ''Ds pfennig. För cigarretter i detaljprisläge
af 2’5 å 3-5 pfennige per styck var skattesatsen år 190G Om 5 pfennig
och är sedan år 1909 0’4 5 pfennig.
Då, såsom förut anförts, största delen af de i vårt land konsumerade
cigarretterna utgöres af 3-örescigarretter, d. v. s. cigarretter i motsvarande
prisläge som de sistberörda tyska, synes en stämpelskatt till
belopp af Om öre per cigarrett icke kunna anses såsom öfverdrifvet hög.
Hela belastningen å cigarretter skulle då blifva följande:
Inhemska:
Tull å kronor 2’5 0 per kg. råtobak .............
Cigarettstämpel..................................................
per 1,000 st.
(beräknade — 1 kg.)
.. kronor 2''12
Kronor 5’12
Utländska:
Tull å kronor G, 5 0 per kg. cigarretter ................................... kronor Gmo
Cigarrettstämpel ......................................................................... „ 3-—
Kronor 9‘5 0
Stämpel
skattesatsen.
132
Tullen å
arbetad tobak,
andra slag.
Den totala belastningen skulle alltså kunna beräknas blifva i genomsnitt
0’5i öre per cigarrett af inhemsk tillverkning och 0-9 5 öre per importerad
cigarrett. Skulle den prisstegring å cigarretterna, hvilken kunde
antagas följa af denna belastning, verka någon nedgång af cigarrettkonsumtionen,
torde denna dock icke behöfva befaras blifva större än att
den i hufvudsak motväges genom ökad förbrukning af andra tobaksvaror.
Kommitterade hålla före att den till synes afsevärda olikheten i
belastning å inhemsk och utländsk vara dock icke skulle komma att
föranleda någon mera betydande minskning i importen, och grundar
sig denna kommitterades uppfattning bland annat därpå, att i fråga om
de utländska cigarretterna enahanda förhållanden föreligga, som förut (sid.
124—125) påvisats rörande de utländska cigarrerna, Indika förhållanden
med sannolikhet komme att förmå de utländska exportörerna att hellre
afstå någon del af sin hittillsvarande vinst å försäljningen än riskera
att förlora terräng på den svenska marknaden.
Hvad slutligen angår tullen å andra tobaksfabrikat än cigarrer och
cigarretter äro kommitterade i hufvudsak af samma åsikt som 1904 års kommitté,
hvilken i denna fråga anförde väsentligen följande. Importen af dessa
slags fabrikat både i jämförelse med den inhemska tillverkningen alltid
varit så obetydlig, att något ökadt skydd för denna tillverkningsgren icke
bchöfde ifrågasättas. Införseln vore emellertid, äfven absolut taget, så
ringa, att någon nämnvärd statsinkomst icke kunde däraf hämtas. 1 ör
att emellertid dels det dittillsvarande skyddet icke vid en eventuell
höjning af råtobakstullen till af kommittén föreslaget belopp, kronor D50
per kg., måtte minskas, dels ock staten måtte erhålla en i någon mån
ökad inkomst af denna gren åt tobaksimporten — hvilken hufvudsakligen
syntes omfatta engelsk och amerikansk röktobak jämte vissa utländska
tuggtobaks- och snussorter — föreslog kommittén en till 2
kronor per kg. förhöjd tullatgift a ifrågavarande slag al tobaksfabrikat.
Importen af sådana tobaksvaror har visserligen under de sista åren
'' ökats, på sätt framgår af följande siffror:
år
n
V
it
n
vt
1903
1904
1905
1906
1907
1908
1909
33.783 kg.
36,302 „
35,539 „
35,482 „
44,945
40.784 „
61,358 „
133
Importkvantiteterna äro dock såsom synes växlande. Den betydande
stegringen år 1909 härleder sig enligt handelsstatistiken. åt’ ökad import
af karfvad tobak.
I anslutning till. de af 1904 års kommitté anförda synpunkter och
med hänsyn till den af kommitterade nu föreslagna tullsats af kronor Ds o
per kg. för den råtobak, som hufvudsakligen användes vid tillverkningen
inom landet af här åsyftade tobaksvaror, har tullen för desamma, undantagandes
för karfvad tobak, synts lämpligen kunna sättas till kronor
2-so per kg.
Hvad åter angår karfvad tobak, d. v. s. röktobak (skuren piptobak)
och cigarrettobak, föreligga omständigheter, som synas berättiga en något
högre tullsats. I färdigskuren cigarrettobak ingå uteslutande råtobakssorter,
som skulle draga tull af kronor 2*5 o per kg., och såsom förut
anförts användes till vissa här i landet tillverkade slag af röktobak
jämväl grekisk råtobak, hvilken likaledes skulle draga tull af kronor
2‘ 5 o per kg. Med hänsyn härtill hafva kommitterade funnit tullsatsen
å karfvad tobak, innefattande skuren rök- och cigarrettobak, lämpligen
böra sättas till kronor 3''— per kg.
Man skulle möjligen kunna ifrågasätta, att färdigskuren cigarretttobak
borde åsättas ändå högre tull i närmare anslutning till den föreslagna
cigarrcttullen. Men åtminstone för närvarande synes dylik förhöjning
ej vara nödig. Importerad cigarrettobak torde här användas hufvudsakligen
af rökare, som själfva förfärdiga sina cigarretter. Detta bruk
lärer emellertid icke äga någon mera betydande spridning i vårt land,
och skulle detsamma, trots den föreslagna stämpelafgiften äfven å cigarrettobak,
vid eventuell högre belastning å cigarretterna komma att utbreda
sig i sådan grad, att statens inkomst af cigarrettbeskattningen minskades,
torde erforderlig tullförhöjning för cigarrettobak då kunna vidtagas.
I likhet med 1904 års kommitté föreslå kommitterade, att, jämte
det såsom hittills tullrestitution bibehålies vid utförsel af tobaksfabrikat,
tillverkade inom riket uteslutande af vederbörligen förtullad utländsk
råtobak, restitution motsvarande accisafgiften bestämmes vid export af
tobaksfabrikat, vid hvilkas framställande svensk tobak, helt och hållet
eller delvis, kommit till användning.
Äfvenledes i likhet med bemälda kommitté hafva kommitterade
icke ansett sig böra ifrågasätta, att restitution sbeloppet vid export af
tobaksfabrikat, framställda af inhemsk jämte utländsk råtobak, beräknas
efter det förhållande, hvari utländsk och inhemsk råtobak i varan ingår.
Tull- och
skatterestitution.
134
Ett sådant restitutionsförfarande skulle nämligen förutsätta statskontroll
öfver den för export afsedda tillverkningen.
Restitutionssatserna böra beräknas så, att restitutionen ger ersättning
för den tull- resp. accisafgift, som belöper å den för exportvarans
framställande använda nettokvantitet råtobak. För cigarrer, cigarrcigarretter
och cigarretter torde tullrestitutionen böra utgå med kronor 2*5 0
per kg. använd råtobak och för öfriga tobaksfabrikat med kronor 1*8 0
per kg. dylik tobak. Skatterestitutionssatserna hafva beräknats under
förutsättning, i enlighet med kommitterades förslag, af accis å inom
landet odlad tobak till belopp motsvarande 80 öre per kg. fullt svettad
tobak (55 öre per kg. takmogen tobak).
I kommerskollegii utredning angifves nettoförbrukningen af råtobak
i medeltal per 100 kg. af de olika tobaksvarorna sålunda:
cigarrer och cigarrcigarretter .......................................... 103*4 kg.
cigarretter:
utan munstycke ............................................................... 97*6 ,,
med d:o ............................................................... 64*6 ,,
röktobak ............................................... 99*8 ,,
tuggtobak ........................................................................... 80*7 „
snus........................................................................................... 54*3 ,,
Med tillämpning af nu angifna medeltal å vid tillverkningen förbrukade
nettokvantiteter råtobak skulle restitutionsbeloppen utgöra i
rundade tal:
tullrestitution skalterestitution
(om uteslutande (om svensk råutländsk
råtobak tobak,helteller delingår
i varan) vis, ingår i varan)
kr. kr.
för 1 kilogram tobak, arbetad:
cigarrer och cigarrcigarretter..................... 2*5 3 0*8 3
cigarretter utan munstycke ........................ 2*44 0*7 8
d:o med d:o ....................... 1*6 2 0*5 2
kardustobak................................................... 1*80 0*80
rall- och presstobak .................................... 1*45 0*65
snus.............. 0*98 0*43
Vid föregående höjning af råtobakstullen har den förhöjning i
tullrestitution, som dåra!'' föranledtä, fått inträda med ingången af året
näst efter det, hvarunder tullförhöjningen ägde rum; och lärer mot ett
sådant tillvägagående någon betänklighet icke möta. Jämväl skatterestitutionen
torde böra medgifvas med ingången af året näst efter det,
hvarunder accisen första gången tillämpats.
135
I och för beräkningen af den statsinkomst, som med tillämpning af
det ifrågavarande systemet för tobakens beskattande torde vara att påräkna,
synes man, hvad först angår tullinkomsterna, lämpligen kunna utgå
från de kvantiteter, som enligt den officiella handelsstatistiken i medeltal
importerats under åren 1907—09. Först från och med är 1907 finnas
nämligen i denna statistik fullt specificerade uppgifter angående importen
af tobaksstjälk, af bladtobak och af de olika tobaksfabrikaten.
Beträffande den oarbetade tobaken finnes, såsom n}rss nämnts, i
statistiken uppgift å kvantiteten importerad stjälk, hvaremot importkvantiteten
af öfriga råtobakssorter, som enligt förslaget skulle bära tull
af kronor l-80 per kg., icke direkt framgår af statistiken utan måste
beräknas. Hela importen af oarbetad tobak uppgick i medeltal för åren
1907—09 till 4,160,000 kg., hvaraf i rundt tal 1,100,000 kg. utgjorde
stjälk. Genom sammanställning af i kommerskollegii utredning meddelade
uppgifter och den officiella handelsstatistikens siffror kan approximativt
beräknas, att af den öfriga impoi-tkvantiteten, 3,060,000 kg.,
omkring 2,090,000 kg. torde hafva utgjorts af tobakssorter, hänförliga
till den lägre tullsatsen, samt omkring 970,000 kg. af tobak, för hvilken
tullen skulle utgöra kronor 2-5 0 per kg.
Hvad angår den inom landet odlade tobaken, uppskattade 1904 års
kommitté den årliga tobaksskörden till i medeltal 900,000 kg. i osvettadt,
takmoget tillstånd. Med hänsyn till det resultat, den af kommerskollegium
nu verkställda undersökningen gifvit — af hvilken bland annat
framgår att den med tobak odlade arealen sedan år 1902 minskats med
21 procent — finna konnnitterade sig icke böra för beräkning afafkastningen
af accisen upptaga vikten af tobaksskörden högre än omkring
700,000 kg. Med en accis af 55 öre per kg. skulle bruttoafkastningen
då kunna uppskattas till inemot 400,000 kronor.
Till grund för beräkningen af bruttointäkten af den föreslagna
cigarrettstämpeln hafva beträffande inom landet tillverkade cigarretter
lagts den enligt kommerskollegii utredning under år 1908 af hela tobaksindustrien
försålda kvantiteten, utgörande 189,654,501 eller i rundt tal
190 miljoner stycken. De importerade cigarretterna hafva upptagits till
163 miljoner stycken, hvilken siffra nära ansluter sig till medelsiffran
af rikets cigarrettimport under åren 1907—1909, uppgående till 162,628 kg.
Följande tabell åskådliggör det nuvarande finansiella utbytet af
tobakstullarna samt den statsinkomst, som med tillämpning af ofvan angifna
kvantitetsberäkning torde kunna antagas komma att inflyta genom
do af kommitterade ifrågasatta tull- och skattesatser.
Inkomst
beräkning.
136
Nuvarande samt enligt kommitterades förslag beräknad statsinkomst af tullar
jämte accis och eigarrettstämpel.
| Import i | ■ • Tullinkomst | Beräknad | Summa beräknad stats- inkomst. | i Beräknad |
| Kilogram. | Kronor. | Kronor. | Kronor. | Kronor. |
Oarbetad tobak: |
|
|
|
|
|
stjälk .................................. | 1,100,000 | 1,100,000 | 1,980,000 |
|
|
blad (för snus m. in.) ............... | 2,090,000 | 2,090,000 | 3,762,000 |
|
|
„ (för cigarrer m. m.)............ | 970,000 | 970,000 | 2,425,000 |
|
|
|
| 4,160,000 | 8,167,000 | 8,167,000 | 4,007,000 |
Arbetad tobak: |
|
|
|
| ''■ , |
cigarrer och cigarrcigarretter...... | 148,000 | 592,000 | 1,110,000 |
|
|
cigarretter ............................. andra slag: | 163,000 | 652,000 | 1,059,500 |
| • '' |
karfvad................................. | 35,000 | 42,000 | 105,000 |
|
|
annan ............................. | 14,000 | 16,800 | .35,000 |
|
|
|
| 1,302,800 | 2,309,500 | 2,309,500 | 1,006,700 |
|
|
| Beräknad skatte- inkomst. Kronor. |
| •- |
|
|
| 400,000 | 400,000 | . 400,000 |
|
|
| |||
Cigarreltstämpel: |
|
|
| ■ | |
inhemska cigarretter (190,000,000 st.) ............ |
| 570,000 |
|
| |
importerade „ (103,000,000 | sb) ........... | — | 489,000 | 1,059,000 | 1,059,000 |
| Summa | 5,462,800 |
| 11,925,500 | 6,472,700 |
På sätt den sålunda verkställda beräkningen ger vid handen skulle
genom beskattning i enlighet med det ifrågavarande förslaget statskassan
antagligen kunna tillföras en bruttoinkomst af omkring 11,900,000
kronor d. v. s. i rundt tal 0,450,000 kronor mera än hvad under åren
1907—09 i medeltal per år influtit af tobakstullarna. Härvid är dock att
erinra, att vid beräknandet af nämnda bruttoinkomst afdrag icke blifvit
gjordt för kostnaden för kontroll öfver tobaksodlingen och öfver cigarrettstämpelskattens
tillämpning, liksom ej heller för kostnaden för anskaffande
af cigarrettstämplar.
137
Det bär synts kommitterade vara af intresse att, såvidt låter
sig göra, kunna visa i hvad mån den sålunda föreslagna beskattningen
kan antagas komma att belasta de skilda tillverkningsgrenarna
inom den inhemska tobaksfabrikationen.
Med ledning af de i kommerskollegii utredning förekommande
uppgifter angående förbrukad råtobak inom de olika tillverkningsgrenarna
under år 1908 bär utarbetats följande tabell, angifvande huru med tillämpning
å förhållandena under nämnda år belastningen torde hafva drabbat
hvarje tillverkningsgren dels enligt nu gällande tullsatser, dels ock därest
de af kommitterade föreslagna tullsatser jämte accis å den inom landet
odlade tobaken varit gällande. Härvid bär tillämpats det förut omförmälda
beräkningssättet, att det nyttiga affall från en tillverkningsgren,
hvilket kommit till användning inom en annan, fått bära hälften
af den tull eller accis, som gäller för vederbörande tobakssort inom den tillverkningsgren,
där affallet sålunda tillgodogjorts. Till förklaring af tabellen
må vidare anmärkas, att totala kvantiteten af det nyttiga affall, som uppkommit
inom cigarr-, cigarrett- och tuggtobakstillverkningen, i saknad af direkta
uppgifter angående verkliga förhållandet, fördelats mellan röktobaksoch
snustillverkningarna med en femtedel på den förra och fyra femtedelar
på den senare, hvilken fördelning öfverensstämmer med den proportion,
hvari affall öfverhufvudtaget ingått såsom råvara vid sistnämnda tillverkningar.
Beträffande den svenska råtobaken har man varit nödsakad att
vidtaga en reduktion i följande afseende. På grund af missförstånd eller
af annan anledning torde de af fabrikanterna till kommerskollegii utredning
lämnade uppgifter angående förbrukad svensk tobak icke i hvarje
fall hafva afsett fullt utsvettad vara, till följd hvaraf den i utredningen
angifna totala kvantiteten sådan råvara kan antagas vara för stor. Detta
förhållande framgår tämligen tydligt vid jämförelse med tillgängliga uppgifter
rörande tobaksodlingen i riket. Accisen för takmogen osvettad
svensk tobak skulle enligt kommitterades förslag uppgå till 55 öre,
hvilket för fullt utsvettad vara motsvarar cirka 80 öre per kg. För att
icke behöfva rubba kvantitetsuppgifterna, har nödig korrektion vidtagits
på annat sätt, nämligen sålunda att i stället accisen icke räknats till
80 öre per kg. af den uppgillra förbrukade svenska tobaken utan endast
till ISO öre.
Beskattningens
fördelning
å de
olika tillverkningsgrenarna.
* 18
138
Beräkning angående fördelningen af tull- och aeeisbelastningen å de olika tlllverknlngsgrenarna.
Tillverkningsgren | Förbrukad råtobak . . | Nuvarande tullbelastning | Belastning | Beräknad kr. | |||
slag | vikt- kvantitet kg- | per 1 kg. | per netto-kvantitet | per 1 kg. | per netto | ||
| i Utländsk brutto ................................. | 797,380 | — |
|
|
|
|
| däraf: netto förbrukadt .................. | 619,365 | 1*00 | 619,365 | 2*50 | 1,548,413 |
|
| nyttigt affall........................ | 178,015 | 0*50 | 89,008 | 1*60 | 284,824 |
|
cigarr cigarretter |
|
|
|
|
|
|
|
| Svensk brutto .................................... | 160,025 | - | — |
|
|
|
| däraf: netto förbrukadt .................. | 124,539 | _ | — | Ooo | 74,723 |
|
| nyttigt affall ........................ | 35,486 |
| — | 0*30 | 10,646 |
|
|
|
|
| 708,373 |
| 1,918,606 | 1,210,233 |
i | Utländsk brutto .............................. | 197,654 |
|
|
|
|
|
1 Cigarretter ) | däraf: netto förbrukadt ................. | 193,383 | l*oo | 193,383 | 2*50 | 483,458 |
|
\ | nyttigt affall .................. | 4,271 | 0*50 | 2,136 | 1*60 | 6,834 |
|
. ; |
|
|
| 195,519 |
| 490,292 | 294,773 |
| Utländsk brutto .............................. | 212,590 |
|
|
|
|
|
| däraf: för ändamålet särskild! impor- |
|
|
|
|
|
|
| terad grekisk, Java m. m. ’) | 47,464 | l-oo | 47,464 | 2*50 | 118,660 |
|
| för ändamålet särskild! impor- |
|
|
|
|
|
|
| terad nordamerikansk och Kina | 106,142 | 1*00 | 106,142 | 1*80 | 191,056 |
|
Röktobak | affall från annan svensk till- |
|
|
|
|
|
|
. | verkning .......................... | 58,984 | 0*50 | 29,492 | 0 90 | 53,086 |
|
| Svensk brutto ................................... | 90,380 |
|
|
|
|
|
j | däraf: för ändamålet särskildt inköpt | 82,542 | — | — | 0*80 | 49,525 |
|
| affall från annan svensk till- |
|
|
|
|
|
|
| verkning .......................... | 7,838 | — | — | 0*30 | 2,351 |
|
|
|
|
| 183098 |
| 414,678 | 231,580 |
| Transport |
| 1,086,990 |
| 2,823576 | 1,736,586 |
•) Det torde böra framhållas, att användningen af grekisk och annan till den högre tullsalsen hänförlig
tobak såsom råvara vid röktobakstillverkning antagligen komme alt vid högre tullbelastning minskas, i följd hvaraf
genomsnittliga belastningen å denna tillverkningsgren blefve mindre.
139
Beräkning angående fördelning af tull- och aecisbelastningen ä de olika tillverkningsgrenarna (forts.).
Tillverkningsgren | Förbrukad råtobak | Nuvarande tullbelastning | Belastning (tull å utländsk Berdknad svensk råtobak i. ‘iSnlng | |||
slag | vikt. kvantitet kg* | per | per netto-kvantitet | per 1 kg. | per netta- accis* kr. kr | |
| Transport |
|
| 1,086,990 |
| 2,823,576 1,736,586 |
| Utländsk brutto ................................. | 588,984 |
|
|
|
|
| diiraf: netto förbrukadt..................... | 47(1,351 | l-oo | 476,351 | 1‘80 | 857,432 J |
Tuggtobak | nyttigt affall ........................ | 112,633 | 0-50 | 56,317 | 0*90 | 101,370 |
Svensk brutto .................................... | 20,102 |
|
|
|
| |
| däraf: netto förbrukadt .................. | 16,400 | — | — | O-ti0 | 9,840 | |
| nyttigt affall ....... ................ | 3,702 | — | — | 0*30 | 1,111! |
| '' | '' |
| 532,668 |
| 969,753 437,085 |
| Utländsk brutto ................................. | 2,639,459 |
|
|
|
|
| däraf: för ändamålet särskild! impor- |
|
|
|
|
|
• | terad................................. | 2,403,524 | 1-on | 2,403,524 | l-so | 4,326,343 |
| affall från annan svensk till- |
|
|
|
|
|
Snus | verkning .................... ..... | 235,935 | 0*50 | 117,968 | 0''9Ö | 212,342 1 |
| Svensk brutto .................................... | 438,554 | — | — |
|
|
| däraf: för ändamålet särskild! inköpt | 407,204 | — | — | 0*60 | 244,322 |
| affall från annan svensk till- |
|
|
|
|
|
| verkning ........................... | 31,350 | — | — | 0*30 | 9,405 |
|
|
|
| 2,521,492 |
| 4.792,412 2,270,920 |
|
| Summa | | 4,141,150 | 8,585,741 4,444,591 |
Till den i tabellen angifna tnllbelastningssnmman för cigarrettindustrien,
kronor 490,292, bör emellertid i och för utrönande af totalbelastningen
läggas cigarrettstämpeln, hvilken för den under år 1908
af fabrikanterna försålda del af den inhemska cigarrettillverkningen
skulle belöpt sig till 568,964 kronor.
Hela belastningen (tull, accis och cigarrettstämpel) å den inhemska
tobaksindustrien (inberäknadi. handtverk och hemindustri) enligt kommitterades
förslag skulle, räknadt å 1908 års tillverkning, sålunda hafva
uppgått till 9,154,705 kronor.
140
Beräkning för
jämförelse med
monopolförslaget.
Den rörande ''kommitterades monopolförslag verkställda avkastningsberäkningen
är baserad å kommerskollegii undersökning angående tobakskonsumtionen
i riket. Det därvid erhållna resultatet lämpar sig alltså
icke fullt för direkt jämförelse med nyss anförda inkomstberäkningrörande
förslaget om höjda tullar in. m., hvilken, såsom dylika beräkningar
i allmänhet, grundats å medeltal hämtade ur den officiella importstatistiken.
Det har emellertid ansetts lämpligt att genom nedanstående
beräkningar underlätta en dylik jämförelse och dessutom åvägabringa
en beräkning i hvad män tobakskonsumtionen inom landet kunde antagas
blifva fördyrad i samband med en beskattning enligt kommitterades
tullförslag.
Vid dessa beräkningar har ansetts lämpligast att utgå från den belastning,
som de föreslagna höjda tullarna, accisen och cigarrettstämpeln
skulle i genomsnitt medföra för de olika varuslagen. Härvid hafva användts
de relationstal, som i kommerskollegii utredning angifvas beträffande
förbrukad råtobak per 100 kg. fabriksmässigt tillverkad färdig
vara, hvarjemte i öfrigt följts de i det föregående (sid. 137) omförmälda
beräkningsgrunderna.
I enlighet härmed skulle med tillämpning af kommitterades ifrågavarande
förslag den genomsnittliga belastningen per 100 kg. tobaksvaror
ställa sig sålunda:
För tillverkning af:
100 kg. cigarrer och cigarrcigarretter
åtgå: | 133i | kg. tobak, hvaraf |
|
|
| 113-3 | „ utländsk tobak, tull ............ | ...... 2-50 kr. | per kg. = 283* 7 3 |
afgå: | 19-6 297 | „ svensk „ accis ............ ,, nyttigt affall, hvaraf | ..... O"60 „ | „ „ = 11*78 295*31 |
| 25*3 | „ " (85*3 %) uti. tobak, tull ...... | ...... 0-90 „ | „ . „ = 22*7 7 |
| fn | „ (14" 7 %) svensk „ accis...... | ..... 0*3 0 „ | „ „ — 1*82 24*8». Kronor 271''is |
100 kg. cigarretter
8ö''i> kg. tobak, hvaraf
.85''8 „ utländsk tobak, tull ..................... 2*30 kr. per kg. = 213:73
1.9 „ nyttigt affall „ ..................... 0*90 „ „ „ ''= ,_1*71
utgå:
afgå:
Kronor 212o4
141
åtgå:
100 kg. röktobak
99* lcy. tobak, hvaraf
70-1
29"
utländsk tobak, af hvilken
15*s kg. (22*5 30 tobak.
tull 2.50 kr. per kg. = 39''jo
Åtgå:
afgå:
åtgå:
96''4
3‘3
19o
18-4
0*6
46’«
35-2 „ (50*3 %) „ | „ l*s« | 11 | „ ~ 63*36 |
I9''l (27''-’ %) nyttigt affall | „ 0*90 „ | 11 | , = 17*19 120*05 |
„ svensk tobak, af hvilken 27*3 kg. (92’ti %) tobak, | accis 0*60 „ | 11 | „ — 16.50 |
2-2 „ ( 7-4 %) nyttigt affall. | „ 0*30 „ |
| ,, == 0*66 1 t. 16 |
kg. tuggtobak | ....... I.so „ | 11 | Kronor 137''Si „ = 173*52 |
svensk „ accis ........... | ....... 0*60 „ | 11 | , = 1*93 175*50 |
„ nyttigt affall, hvaraf | ....... 0.9 0 |
| , = 1(V 5 6 |
„ ( 3") %) svensk „ accis .. | ....... 0.3(1 „ | h, | , == 0*18 16*74 |
kg. snus kg. tobak, hvaraf 42''5 kg. 91*2 %) tobak tull..... | ....... 1*80 „ |
| Kronor 158 „ = 76*30 |
4-1 ,. (8*8$) affall „ ..... | ....... 0*90 ,. | „ | „ = 3*69 80-19 |
„ svensk tobak, af hvilken 7.2 kg. (93''S %) tobak accis .. | ....... 0.60 „ |
| „ = 4*3 2 |
0*5 „ ( 6*2%) affall ,, | ....... 0*30 „ | 11 | „ = 0*15 4*47 |
|
|
| Krono!* 84*«« |
År 1908 försåldes 189,654,501 stycken cigarretter tillverkade i
Sverige. Stämpelskatten på dessa cigarretter skulle således uppgå till
568,964 kronor, och då ifrågavarande kvantiteter vägde 221,906 kg.,
skulle belastningen genom denna skatt per 100 kg. cigarretter uppgå
till 256''3 9 kronor.
Genom att i ofvanstående beräkningar utbyta däri använda tullsatser
mot 1 krona per kilogram utländsk tobak och 0.5 o kronor per
kilogram nyttigt affall af utländsk tobak samt ej medräkna någon
belastning å svensk tobak och affall däraf, erhålles den nuvarande belastningen
per 100 kilogram af de olika slagen af inom landet tillverkade
tobaksvaror.
Räknadt i medeltal per 100 kg. för inom landet under år 1908
142
fabriksmässigt tillverkade varor skulle belastningssiffrorna ställa sig på
följande sätt:
Inom landet tillverkade | Belastning enligt gällande kommitterades tulltaxa förslag kr. kr. | Merbelastning | |
Cigarrer och cigarrcigarretter | 100*85 | 271-42 | 170-5 7 |
Cigarretter....................... | 84*55 | 468-43 | 383-88 |
Röktobak ........................ | 60’ 5 5 | 137-21 | 76*(Jtf |
Tuggtobak ........................ | 87''20 | 158-70 | 71-50 |
Snus .............................. .. | 44-55 | 84-00 | 40-11 |
Af dessa siffror framgår, att den ökning i belastning, som på
grund af kommitterades förslag skulle komma att träffa de olika tobaksvarorna,
uppgår, räknadt i procent af nuvarande belastning, till 169
procent för cigarrer och cigarrcigarretter, 454 procent för cigarretter,
127 procent för röktobak, 82 procent för tuggtobak och 90 procent
för snus.
Hvad beträffar importerade tobaksfabrikat ställer sig en jämförelse
mellan nuvarande belastning samt tullbelastningen jämte cigarrettstämpeln
enligt kommitterades förslag på följande sätt, allt räknadt per
100 kg.:
| Belastnin | g enligt | Merbelastning |
Importerade tobaksvaror | gällande tulltaxa | kommitterades förslag | enligt kommit-terades förslag |
| kr. | kr. | |
Cigarrer och cigarrcigarretter | 400 | 750 | 350 |
Cigarretter........................... | 400 | 973 | 573 |
Röktobak ........................... | 120 | 300 | 180 |
Tuggtobak........................... | 120 | 250 | 130 |
Snus ................................. | 120 | 250 | 130 |
Följande tabeller hafva uppgjorts med stöd af de sålunda funna
värdena på de olika varuslagens genomsnittliga belastning per 100 kg.
och åskådliggöra huru det statsfinansiella utbytet skulle ställa sig, om
man räknar med de kvantiteter tobaksvaror, som under år 1908 konsumerades
inom landet.
143
Inom landet tillverkade varor | Konsum- tionen under 1908 kg. | vid nuvarande tull. belastning kr. | Statsinkomst vid belastning enligt kommitterades tull å _ stämpel- utländsk accis i\ skatt å tobak svensk tobak cigarretter kr. j kr. kr. | ||
Cigarrer och cigarrcigarretter ... | 087,097 | 693,542 | 1,794,545 | 71,796 |
|
Cigarretter ........................... | 221,537 | 187,310 | 469,747 | — | 507,999 |
Röktobak .............................. | 307,248 | 186,039 | 308,851 | 52,724 | — |
Tuggtobak ........................... | 599,805 | 523,030 | 941,454 | 10,790 | - |
Snus .................................... | 5,659,913 | 2,521,491 | 4,538,684 | 252,998 |
|
| 7,476,200 | 4,111,412 | 8.713,261 | 388,314 | 367,990 |
Importerade varor | Konsum- tionen under 1908 kg- | Statsinkomst | vid belastning enligt nuvarande 1 -------- tull- . j stämpel- belastning [ öm j skatt å kr. ! ! cigarretter j kr. 1 kr. | ||
Cigarrer och cigarrcigarretter..................... | 144,325 | 577,300 | 1,082,438 |
|
Cigarretter ............................................. | 154,031 | 018,524 | 1,005,102 | 499,458 |
Röktobak ................................................ | 29,200 | 35,112 | 87,780 | — |
Tuggtobak ............................................. | 9,631 | 11,557 | 24,078 | — |
Snus ..................................................... | 1,893 | 2,272 | 4,733 |
|
| 339,740 | 1,244,765 | 2,204.131 | 499,458 |
Pa sätt den sålunda verkställda beräkningen ger vid handen skalle
genom beskattning i enlighet med det ifrågavarande förslaget statskassan
kunna tillföras i tull å tobak och tobaksfabrikat 10,317,412 kronor, i
accis å svensk tobak 388,314 kronor och i stämpelskatt å cigarretter
1,067,457 kronor eller tillsammans i rundt tal 11,773,000 kronor d. v. s.
omkring 6,417,000 kronor mer än som enligt nu gällande tullsatser
skulle erhållits i tullinkomst å motsvarande kvantiteter. Detta resultat
stämmer alltså nära öfverens med den å sid. 136 meddelade inkomstberäkningen.
För att få en fullständig uppfattning af beskattningsförslagets innebörd
bör man, såsom förut anmärkts, ytterligare undersöka, i hvad
mån den nya beskattningen kunde antagas komma att medföra för
-
Konsumtionens
fördyr
ande.
144
dyrande af tobakskonsumtionen inom landet. Till grund för jämväl
denna undersökning böra lämpligen läggas de kvantiteter tobaksvaror,
hvilka enligt kommerskollegii utredning bragts ut i konsumtion inom
riket under år 1908, äfvensom de enligt utredningen dessa kvantiteter
åsätta värden. Berörda kvantiteter och värden utgjorde:
■ Inom landet tillverkade och försålda Impbrterade tobaksvaror
tobaksvaror (export aidragen).
V arus lag | Vikt kg- | Fabrikanter. nas netto-försäljnings-pris | Detalj-försäljnings-pris | Vikt kg- | Inköps-pris (inkl. | Detaljför- säljnings- pris kr. |
Cigarrer och cigarrcigarretter | 687,697 | 7,892,755 | 12,494,054 | 144,325 | 2,259,000 | 3,920,491 |
Cigarretter........................... | 221,537 | 2,616,237 | 4,295,861 | 154,631 | 2,460,796 | 4,190,736 |
Röktobak .......................... | 307,248 | 783.438 | 944,043 | 29,260 | 155,371 | 261,955 |
Tuggtobak........................... | 599,805 | 2,071,235 | 2,495,838 | 9,631 | 35,057 | 48,729 |
Snus ................................ | 5,659,913 | 7,838,850 | 9,445,814 | 1,893 | 7,761 | 10,788 |
| 7,476,200 | 21,202,015 | 29,670,610 | 339,740 | 4,917,960 | 8,432,699 |
Tages till en början hänsyn endast till det fördyrande, som omedelbart
skulle föranledas af den högre beskattningen — å de inom landet
tillverkade varorna höjd råtobakstull, accis och cigarrettstämpel, å de
utländska höjda tullar och cigarrettstämpel — erhållas följande summor
i stället för de i motsvarande kolumner ofvan angifna:
| Inom landet tillverkade och för-sålda varor (export afdragen). | Importerade varor. | ||
Varuslag | Fabrikanternas nettoförsälj- ningspris kr. | Detaljförsälj- ningspris kr. | Inköpspris, inkl. | Detaljförsälj- ningspris kr. |
Cigarrer och cigarrcigarretter . | 9,065,553 | 13,666,852 | 2,764,138 | 4,425,629 |
Cigarretter......................... | 3,466,673 | 5,146,297 | 3,346,832 | 5,076,772 |
Röktobak ........................... | 1,018,974 | 1,179,579 | 208,039 | 314,623 |
Tuggtobak............................ | 2,500,455 | 2,925,058 | 47,577 | 61,249 |
Snus .................................. | 10,109,041 | 11,716,005 | 10,222 | 13,249 |
| 26.160,696 | 34,633.791 | 6,376,808 | :! 9,891.022 |
Emellertid torde man få räkna med, att varorna skulle fördyras icke
endast så mycket, som motsvarar ökningen i belastning, utan äfven med
visst belopp därutöfver. Ökningen i belastning medför nämligen större
utgifter för fabrikanter och importörer, hvilka utgifter dessa måste se till
145
att få betäckta genom att höja försäljningsprisen med belopp, minst motsvarande
berörda merutgifter. Man torde alltså böra utgå från, att dels
ränta å ökningen i belastning tillkommer för den tid, tull och skatt
förskotteras, dels ock provisioner, tantiemer och dylikt, som beräknas i
procent af omsättningsbelopp eller detalj försäljningspris, fortfarande
komme att utgå efter samma procenttal, räknadt å de högre beloppen.
Härutöfver tillkommer ökning i andra ränteutgifter samt i förluster å
varudebitorer m. m., hvilket allt stiger i den mån försäljningsprisen
höjas. Ytterligare måste tagas hänsyn därtill, att fabrikanter och importörer
äfvensom handlande skulle söka bibehålla lika stor handelsvinst
i procent som hittills. •
Till hvilka belopp ifrågavarande poster skulle kunna uppskattas
i förhållande till de under år 1908 inom riket försålda kvantiteter tobaksvaror,
äfvensom i hvad mån desamma kunde antagas hafva förorsakat
ytterligare fördyrande af dessa varor, framgår af nedanstående tabeller,
af hvilka den första afser de inom landet tillverkade tobaksvarorna och
den senare de importerade tobaksvarorna:
Inom landet tillverkade och försålda tobaksvaror (export afdragen).
Varuslag | Ökad ränteutgift | Fabrikantern as | Fabrikanternas nettoförsälj- ningspris kr. | Detalj försälj-ningspris |
Cigarrer och cigarrcigarretter | 76,232 | 283,817 | 9,425,602 | 14,920,728 |
Cigarretter............................ | 21,261 | 118,211 | 3,606,145 | 5,921,290 |
Röktobak ........... ................ | 14,132 | 18,843 | 1,051,949 | 1,267,599 |
Tuggtobak ........................... | 25,753 | 34,338 | 2,560,546 | 3,085,458 |
Snus .................................. | 158,913 | 345,069 | 10,613,02.3 | 12,788,693 |
| 296 291 | 800,276 | 27,257,260 | 37,983,768 |
Importerade tobaksvaror.
V aruslag | Ckad ränteutgift | Inköpspris | Detaljförsälj- ningspris kr. |
Cigarrer och cigarrcigarretter . | 12,628 | 2,776,766 | 4,818,800 |
Cigarretter........................... | 8,860 | 3,355,692 | 5,714,743 |
Röktobak ............................ | 1,317 | 209,356 | 352,974 |
Tuggtobak........................... | 313 | 47,890 | 66,567 |
Snus .................................. | 62 | 10,284 | 14,295 |
| ‘23,180 | 6,399988 | 10,967,379 |
*19
146
Såsom slutresultat af förestående undersökning framgår, att vid
tillämpning af kommitterades ifrågavarande beskattningsförslag samtliga
under år 1908 för konsumtion inom landet försålda tobaksvarors detaljförsäljningspris
skulle under ofvan gifna förutsättningar stigit från
38,108,309 kronor till minst 48,961,147'' kronor. Konsumenternas totala
utgift för tobaksförbrukningen skulle sålunda vid en beskattning i enlighet
med kommitterades förslag hafva ökats med omkring 10,843,000
kronor om året.
Efterföljande tabell åskådliggör, bland annat, samtliga merutgifter
(fabrikanters, importörers och handlandes) i procent af ökningen i belastning.
*
Inom landet tillverkade och för- Importerade varor,
sålda varor (export afdragen).
Varuslag. | Ökning i | Summa | Merutgifter | Ökning i | Summa Merutgifter detaljförsälj- ökning i |
Cigarrer och cigarr-cigarretter ........... | 1,172,798 | 2,426,674 | 106''!) °/o | 505,138 | 898,309 77-s °/o |
Cigarretter............... Röktobak ............... | 850,436 235,536 | 1,625,429 323,556 | 91-1 „ 37-4 „ | 886,036 52,668 | 1,524,007 72''o „ 91,019 72''8 „ |
Tuggtobak............... Snus ..................... | 429,220 | 589,620 3,342,879 | 37-4 „ 47*2 „ | 12,520 2,461 | 17,838 42-5 „ 3,507 42''5 „ |
| 4,958,181 | 8,308,158 | 67''ti °/o | 1,458,823 | 2,534,680 73 7 °/o |
För att staten på eu omsättning motsvarande 1908 års konsumtion
skulle få en ökad årsinkomst af 6,417,000 kronor, skulle allmänheten
således vidkännas en årlig merutgift af 10,843,000 kronor, hvilken
ökning är 69 procent större än ökningen i själfva belastningen.
Ofvanstående beräkningar gälla naturligtvis, såsom redan förut
erinrats, endast under förutsättning att samma förhållanden beträffande
såväl konsumtionens storlek som fabrikanters och mellanhändernas förtjänst
på rörelsen oförändradt fortfara i enlighet med hvad som enligt
undersökningen ägt rum under år 1908. Äfvenså är i förevarande hänseende
af betydelse att icke allmänheten i stor skala öfvergår till förbrukning
af billigare fabrikat.
Det synes slutligen vara af intresse att påvisa huru förhållandena
komme att ställa sig för den enskilde konsumenten. I sådant syfte
147
lämnar följande tabell upplysning om det genomsnittliga konsumentpriset
å de olika tobaksvarorna vid nuvarande belastning och huru
samma pris kunde antagas komma att gestalta sig vid beskattning enligt
kommitterades förslag.
Nuvarande och enligt kommitterades förslag beräknadt medeldetaljpris
å tobaksvaror.
Varumängd | Medeldetaljpris å inom landet till-verkad vara | * Medeldetaljpris å importerad vara | |||||||
med nu-varande be-lastning | med belast-ning enligt | ökning i | med nu-varande be-lastning | med belast-ning enligt | ökning i | ||||
1 | st. cigarr ......... | 9-61 | öre | 11*48 öre | 1*8 7 öre | 14*08 | öre | 18-05 öre | 3*3 7 öre |
1 | » cigarrcigarrett | 4*So | » | 5*7 D » | 0*24 » | 4*83 | » | 5-9 4 » | 1*11 x *| |
1 | » cigarrett ...... | 2-27 | » | 3*18 » | 0*86 » | 2*52 | » | 3*4 4 » | 0*92 » *) |
1 kg. röktobak ...... | 3*0 7 | kr. | 4-12 kr. | 1*05 kr. | 8*93 | kr. | 12*06 kr. | 3*it kr. | |
1 | » tuggtobak ... | 4-ic |
| 5*14 » | (kas » | 5*06 | » | 6*91 » | 1*S5 » |
t | » snus ............ | 1 ■ G 7 | » | 2-2 6 » | 0*39 » | 5*70 | » | _ /*55 » | 1*85 » |
Enligt hvad i kommerskollegii undersökning förmäles, har genom
verkställda förfrågningar inhämtats, att följande kvantiteter ansetts
motsvara en »medelstark» tobaksförbrukares genomsnittliga konsumtion,
af vederbörande varuslag, nämligen
cigarrer........... 5 stycken per dag
cigarretter ...... 10 » > »
röktobak ........ 6 kilogram » år
tuggtobak ...... 5 » » »
snus.................. 8 » » »
Under förutsättning af en årlig konsumtion af ettdera af berörda
varuslag i nu angifna kvantiteter skulle en »medelstark» tobaksförbrukares
årsutgift för tobaksfabrikat äfvensom det skattebidrag till statskassan,
som ligger i nämnda årsutgift, ställa sig på följande sätt.
*) Att ökningen för importerade cigarrcigarretter och cigarretter, räknadt per styck, icke är
större i förhållande till ökningen å de inom landet tillverkade beror därpå, att de senare väga i
medeltal resp. 54'' 4 % och 25*8 % mera än de importerade.
143
Om konsumenten förbrukar uteslutande inom landet tillverkade varor.
För konsument af
cigarrer ...
cigarretter
röktobak
tuggtobak
snus.........
Årligen
konsumerad
kvantitet.
Ärsutgift
med nuva- enligt komrande
beläst- initierades
ning förslag
kr. kr.
Däraf skattebidrag till
statskassan
med nuva- enligt komrande
beläst- mitlerades
ning förslag
kr. kr.
1,825 st. | 175-38 | 209-51 | 9-3 8 |
3,650 » | 82-86 | 114-2 5 | 3-61 |
6 kg. | 18-42 | 24-7 2 | 363 |
5 » | 20-so | 25-70 | 4-36 |
8 > | 1336 | 18-08 | 3-56 |
26-7 5
20-oo
8-23
7-94
6-7 7
Om konsumenten förbrukar uteslutande importerade varor.
För konsument af
cigarrer ...
cigarretter
röktobak
tuggtobak
snus........
Årligen
konsumerad
kvantitet.
1,825 st.
3,650 »
6 kg.
5 »
8 »
Årsutgift
med nuva-rande belast-ning | enligt korn-mitlerades |
267-91 | 329-41 |
91-98 | 125-56 |
53-70 | 72''3 G |
25-30 | 31-55 |
45-60 | 60-40 |
Däraf skattebidrag till
statskassan
med nuva- enligt komrande
beläst- mitlerades
ning förslag
kr. kr.
39 42 73-91
13-58 33-03
7-20 18-oo
6-oo 12-50
9''60 20-oo
Fördeladt på medelantalet invånare i Sverige år 1908 (5,429,600
personer) motsvarade ofvannämnda konsumtionsvärde, 38,108,309 kronor,
på sätt framgår af kommerskollegii utredning, kronor 7‘0 2 per individ,
men fördeladt på endast den manliga befolkningen öfver 15 år (omkring
1,773,000 personer) steg medelkonsumtionsvärdet till kronor 21-4 8 per
individ och år. För den händelse kommitterades förslag varit tillämpadt
på 1908 års tobaksförbrukning skulle nämnda medelkonsumtionsvärden
hafva ökats till respektive kronor 9‘02 och kronor 27-61 per individ och år.
SPECIELLA MOTIVERINGAR.
• •
151
Speciell motivering till monopolförslaget.
Beträffande den formella anordningen af lagstiftningen rörande
statsmonopol å tobakstillverkningen i riket hafva kommitterade funnit
det mest ändamålsenligt att i särskild författning sammanföra alla bestämmelser
af mera bestående natur, som hafva afseende å monopolets
drift i statens hand, och att i en annan fristående författning samla
de bestämmelser, som beröra statens förhållande till de enskilda näringsidkarna
och yrkesutöfvarna vid monopolets införande. Ifrågavarande
uppdelning torde vara desto mera lämplig, som sistnämnda författning
sålunda komme att innehålla bestämmelser af relativt kortvarig giltighet,
såsom exempelvis stadganden angående omfattningen af statens ersättningsskyldighet
gentemot utöfvare af tobakshandtering, angående sättet
för uppskattning af inlösnings- och ersättningsbelopp med mera dylikt,
som äger uteslutande samband med monopollagstiftningens ikraftträdande.
För korthetens skull kommer i det följande den förstnämnda författningen
vanligen att benämnas monopolförordningen och den sistnämnda
ersättning sförordningen.
Förslaget
till
förordning angående statsmonopol å tobakstillverkningen i riket.
1-4 §.
Det i 1 § meddelade stadgandet, att endast staten skall hafva
rätt att inom riket tillverka tobaksvaror, innefattar den egentliga begränsningen
af monopolets omfattning. Staten monopoliserar direkt endast
tobakstillverkningen.
152
De i 2 och 4 §§ stadgade förbuden för annan än monopolet att
importera tobak och tobaksvaror samt att innehafva tobak i annan form
än såsom färdig tobaksvara äro att betrakta såsom allenast kompletterande
bestämmelser, ägnade att öka monopolbeskattningens effektivitet eller
nödvändiga ur kontrollsynpunkt.
Förekomsten af oarbetad tobak inom riket i annans ägo än monopolets
skulle gifvetvis alltid innebära fara för och frestelse till tobaksvarors.
tillverkning i strid mot 1 §. Kontrollen öfver att dylik tillverkning
icke förekommer, underlättas i väsentlig mån genom stadgande,
som förbjuder obehörigt innehafvande af råvaran. Då monopolet utgör
den ende tobaksfabrikanten i riket, förefinnes ej heller behof för
någon annan af tillgång till oarbetad tobak eller icke konsumtionsfärdig
tobaksvara. Odlare af inhemsk tobak måste dock beredas möjlighet att
innehafva sin tobaksskörd så lång tid, som erfordras för att få den i
det skick, hvari den vanligen säljes af odlarna. I 15 § är närmare
stadgadt härom.
Hvad särskildt angår stadgandet i 2 § angående statens uteslutande
rätt att importera tobaksvaror afsedda till försäljning, är i allmänna
motiveringen närmare redogjordt för skälen till nämnda stadgande. 5
5 §•
För förvaltningen af tobaksmonopolet komme inrättandet af ett
särskildt statsorgan att blifva nödvändigt. Någon af statens för närvarande
existerande förvaltningsmyndigheter torde icke vara ägnad att öfvertaga
ledningen af monopolet. Speciell teknisk sakkunskap jämte affärsman
i förening med skatteteknisk och administrativ erfarenhet utgöra gifvetvis
förutsättningar för monopolets ändamålsenliga anordnande och drift.
Monopolet komme för öfrigt, såsom framgår af de förut meddelade beräkningarna
angående dess omsättning m. m., att blifva en affär af
den omfattning, att en själfständig förvaltning synes nödvändig.
Angående den sålunda ifrågasatta monopolstyrelsens organisation
hafva kommitterade icke ansett erforderligt att i detta sammanhang
utarbeta något detaljerad! förslag. Man synes emellertid kunna utgå
från, att styrelsen lämpligen skulle bestå af en chefdirektör jämte
visst antal, högst fyra, ledamöter. Af ledamöterna borde två vara
såsom afdelningschefer i daglig tjänstgöring inom styrelsen. De öfriga
ledamöterna torde utan föreskrifven daglig tjänstgöring lämpligen kunna
såsom biträdande ledamöter i styrelsen deltaga i monopolets förvaltning.
153
Dessa sistnämnda ledamöter skulle naturligen vara personer, som på
grund af affärsteknisk eller skatteteknisk utbildning och sin verksamhet
i öfrigt kunde tillföra monopolstyrelsen ökad sakkunskap och erfarenhet.
Ej heller med afseende å öfrig personal, som blefve nödig för
monopolets skötsel, har något detaljeradt förslag synts på det nuvarande
utredningsstadiet vara i vidare mån erforderligt än att kostnadsfrågan
kunnat i sina hufvuddrag öfverskådas, och detta så mycket mindre som
man för densammas bedömande haft en fast utgångspunkt i den nuvarande
industriens motsvarande kostnader, å hvilka afsevärd besparing
torde kunna göras.
I hvarje fall torde kostnaden för såväl själfva monopolstyrelsen
som den öfriga förvaltningspersonalen icke komma att spela någon mera
betydande roll i monopolets årsbudget.
7 och 8 §§.
Såsom redan i den allmänna motiveringen omförmälts skulle
specialmaskiner och specialverktyg för tillverkning af tobaksvaror hvarken
få importeras eller innehafvas af annan än monopolet. Behöfligketen
ur kontrollsynpunkt af ett sådant förbud såsom komplement till förbudet
mot tillverkning af tobaksvaror torde utan vidare inses.
Hvilka föremål äro att anse såsom specialmaskiner och specialverktyg
för tillverkning af tobaksvaror lärer få blifva beroende på
afgörande af vederbörande tullmyndigheter vid fråga om import och
eljest på domstols pröfning i hvarje särskildt fall, då öfverträdelse mot
förevarande §§ ifrågasättes. Någon uttömmande och för längre tid giltig
förteckning å dylika maskiner och verktyg torde nämligen icke kunna
upprättas, bland annat af det skäl att teknikens utveckling på detta
område kan antagas medföra förändringar. Då emellertid frågan om
omfattningen af begreppet specialmaskiner och specialverktyg har betydelse
äfven i annat sammanhang, nämligen enligt 7 § af kommitterades
förslag till ersättningsförordning, hafva Svenska tobaksfabrikantföreningen
och Svenska cigarrfabrikantföreningen på därom af kommitterade
framställd begäran hvar för sig afgifvit yttrande i ämnet, hvilka
yttranden torde kunna tjäna till ledning vid bedömandet af förevarande
spörsmål och i sådant syfte fogats såsom särskild bilaga vid detta betänkande.
Cigarrettpapper och cigarretthylsor äro en så integrerande be *20 -
154
ståndsdel af cigarretterna, att de äro att anse såsom en med tobaken
jämförlig råvara för cigarrettillverkningen. Kommitterade hafva därför
funnit det nödvändigt ur kontrollsynpunkt att föreslå förbud jämväl
mot import af cigarrettpapper och cigarretthylsor annat än för monopolets
räkning. De varor af nämnda slag, som förbrukas af enskilda
rökare i och för förfärdigande af cigarretter till eget behof, böra tillhandahållas
genom monopolet.
Enligt kommerskollegii utredning inköpas från utlandet så godt
som alla maskiner och sannolikt äfven större delen af det öfriga
material, som utgör tobaksindustriens s. k. utensilier. Den inhemska
tillverkningen af här åsyftade specialmaskiner och specialverktyg torde
därför vara mycket ringa, om ens någon. Enligt hvad kommitterade
inhämtat, lära t. o. in. redskap af så enkel beskaffenhet som cigarrformar
hufvudsakligen hit införas från utlandet. Tillverkning af cigarrettpapper
förekommer icke inom riket. Till sådant papper är nämligen icke att
hänföra s. k. munstyckspapper, hvilken artikel lärer numera tillverkas
vid en eller två inhemska pappersfabriker.
Man torde sålunda icke genom förbudet mot tillverkning af här
åsyftade varor träffa någon mera afsevärdt utvecklad inhemsk verksamhet
å hithörande områden. Monopolet torde emellertid böra, liksom statens
öfriga organ, söka i möjligaste mån tillgodose den inhemska industrien
vid inköp af förnödenheter. Möjligheten af tillverkning för exjjort bör
därjämte hållas öppen.
10 §.
Med afseende å det i denna § föreslagna medgifvandet, att enskild
person må för eget behof förfärdiga cigarretter, är den inskränkning
gjord, att verktyg ej får därvid användas. Denna inskränkning
lärer vara nödvändig, enär äfven med användande af ytterst enkla
verktyg utan någon maskinell anordning tillverkning af cigarretter kan
bedrifvas i t. o. m. fabriksmässig omfattning. Medgifvandet har ju
ock endast till syfte, att icke på grund af det i 1 § stadgade förbudet
mot tillverkning af tobaksvaror hinder skulle finnas för rökare att själf
rulla sina cigarretter.
O _
I 10 § finnes vidare stadgadt, att det må ankomma på Kungl.
Maj:t att bestämma, om och under hvilka villkor varor, i hvilka tobak
ingår men som icke äro afsedda eller ägnade till föi''brukning af människor,
må inom riket tillverkas af annan än monopolet. Detta stad
-
155
gande har tillkommit närmast af den anledning, att vissa tobakspreparat
användas till förgörande af skadliga insekter å bänk- och drifhusväxter,
till borttagande af ohyra å husdjur m. in. Huruvida dylika preparat
för närvarande tillverkas inom riket känna kommitterade icke. Ett
svenskt aktiebolag har emellertid i skrifvelse till kommitterade förklarat
sig ämna börja fabriksmässig tillverkning af preparat för ofvan
först nämnda ändamål. Bolaget uppger vidare, att dylika preparat
blifvit för vårt lands trädgårdsodlare ofta nog en nödvändighetsartikel
samt att de lära importeras till värde af flera tiotusental kronor. Preparaten
förklaras lätt kunna genom lämplig denaturering göras oanvändbara
såsom njutningsmedel. Hänsyn till nu påpekade förhållanden synes
kommitterade böra tagas, i den män det föreslagna stadgandet angifver.
11-18 §§.
Såsom i den allmänna motiveringen framhållits skulle i afseende
å rätten att odla tobak inom riket icke gälla andra inskränkningar än
sådana, som påkallades för kontrollen däröfver, att all skördad tobak
blefve hembjuden monopolet till inköp. Denna kontroll skulle emellertid
enligt förslaget blifva t. o. m. mindre betungande än hvad som vore
erforderligt, i händelse den inhemska tobaksodlingen blefve underkastad
beskattning medelst accis i enlighet med 1904 års kommittéförslag.
De af kommitterade i 11—18 §§ föreslagna bestämmelser angående
tobaksodling ansluta sig dock i tillämpliga delar till nämnda kommittés
förslag.
Då all odling af inhemsk tobak kan sägas komma att ske för monopolets
räkning, hafva kommitterade funnit det mest ändamålsenligt att
hela öfverinseendet å tobaksodlingen lägges under monopolstyrelsen.
Endast i afseende å beifrande af eventuellt företagen odling utan föregången
anmälan hos monopolstyrelsen lärer medverkan erfordras af länsstyrelserna
och deras underlydande. Med afseende härå hafva kommitterade
ansett lämpligt i 11 § föreslå, att monopolstyrelsen skall årligen till
vederbörande länsstyrelse lämna uppgift å odlarna inom länet eller meddela,
att någon anmälan rörande tillämnad tobaksodling icke inkommit
från länet.
På sätt vidare anförts i den allmänna motiveringen hafva kommitterade
åsyftat, att ett eventuellt statsmonopol icke skulle medföra någon
försämring för odlarna i hittillsvarande odlingsmöjligheter. I sådant syfte
hafva kommitterade sökt undvika särskilda pålagor för odlarna och därför,
156
bland annat, i 12 § föreslagit, att monopolet skulle bestrida kostnaden
för kontrollen öfver tobaksodlingen. Från denna bestämmelse synes
endast det undantag böra göras, att, om tobaksodlingen inom ett helt
län icke uppgår till ett visst minimum, förslagsvis fem hektar, kontrollkostnaden
skall drabba odlaren och icke monopolet. Denna undantagsbestämmelse
torde hafva fullt berättigande. Det är nämligen genom
statistiken ådagalagdt, att än i det ena än i det andra länet sporadiskt uppstått
odlingar af obetydlig omfattning, hvilka snart, kanske redau efter ett
år, åter nedlagts. Kommitterade hafva visserligen icke ansett skäl föreligga
att föreslå odlingens begränsande till vissa distrikt, såsom förhållandet är
i somliga monopolländer, men, enär kontroll öfver dylika kortvariga,
obetydliga odlingar i trakter, där tobaksodling eljest ej förekommer,
gifvetvis måste ställa sig jämförelsevis för dyr för monopolet, lärer .man
böra i sådana fall låta odlaren själf bekosta kontrollen.
I afseende å sättet för den skördade tobakens försäljning till
monopolet hafva kommitterade sökt göra bestämmelserna så litet betungande
för odlarna som möjligt. Förfaringssättet härvid finnes angifvet
i 14 §. Så snart odlaren efter verkställd skörd kan uppskatta
dennas kvantitet, bör det ligga i hans intresse att snarast möjligt hembjuda
tobaken till inköp af monopolstj^relsen. I hvarje fall bör hembudet
kunna af odlaren verkställas före den 1 november, vid hvilken tidpunkt all
skördad tobak plägar vara om icke fullt torkad så dock upphängd till
torkning. Svettning af tobak skulle, såsom utgörande en akt af tobakens
bearbetning, jämlikt 16 § icke få utan särskildt tillstånd af monopolstyrelsen
företagas. Odlaren måste därför i hvarje fall tillse, att hembudet
sker medan tobaken änmi är i osvettadt tillstånd.
Hembudet lärer icke behöfva ställas till själfva monopolstyrelsen,
utan man torde kunna förutsätta, att förfarandet därvid anordnas på
lämpligt sätt af monopolstyrelsen, t. ex. så att hembudsskyldigheten
kan få fullgöras till kontrollpersonalen eller annan person i orten, som
bemyndigats att i det hänseendet företräda monopolet. I de tobaksodlande
orterna torde nämligen monopolet jämväl för andra ändamål
behöfva någon representant. Monopolets inköp af den inhemska tobaken
bör enligt kommitterades åsikt för öfrigt icke behöfva ske i en gång för
alla fastslagen ordning utan kunna liksom för närvarande lämpas efter
hvad som visar sig vara mest praktiskt. De i 14 § föreslagna bestämmelserna
afse sålunda icke att binda inköpet af den svenska tobaken i
en viss form utan åsyfta blott att dels fastställa en ultimotid för
hembudsskyldighetens fullgörande dels ock bereda odlarna garanti att
snarast möjligt få försäljningen afslutad. I sistnämnda hänseende är
157
föreslaget, att odlaren skall inom 14 dagar efter verkställdt hembud
erhålla meddelande, huruvida monopolstyrelsen önskar köpa tobaken,
och tillika uppgift om hvilket pris är att påräkna, därest öfverenskommelse
om priset icke förut är träffad. Senast den 1 december skulle alla
köpeaftalen vara afslutade, och så snart tobaken vore i leveransgildt skick,
vare sig före eller efter nämnda datum, skulle odlaren äga att vid
■tobakens afhimnande erhålla öfverenskommen betalning. Hela förfarandet
kan sålunda äga rum å hvilken tid som helst inom nämnda i
författningen angifna terminer. Författningen lämnar alltså rum för
träffandet af fullt fria överenskommelser i afseende å leveranstid,
leveransort, varans skick vid leveransen, betalningstid in. m. Kommitterade
hafva t. o. m. förutsatt, att det utan olägenhet för monopolet
skulle kunna stå odlare öppet att, sedan köp öfverenskommits, när som
helst aflämna tobaken vid den fabrik eller annat mottagningsställe i
orten, som bestämts af monopolstyrelsen.
I praktiken torde, såsom kommitterade förut antydt, hela den inhemska
tobaksodlingen komma att ordnas genom mellan monopolet och
odlarna — eventuellt odlareföreningar eller andra sammanslutningar
bland odlare i en viss trakt — träffade aftal angående leverans af
tobak med därvid bestämda pris, leveranstider in. m. De af kommitterade
föreslagna bestämmelserna angående odlingen erbjuda sålunda
all önskvärd elasticitet för ändamålsenligt ordnande af hithörande frågor.
Skulle i särskilt fall öfverenskommelse icke träffas angående inköp
af odlad tobak, måste odlaren under erforderlig kontroll exportera eller
ock förstöra tobaken. Tillämpning häraf torde kunna tänkas ifrågakomma
endast i fall tobaken skulle befinnas alldeles oduglig för hvarje
användning eller inom landet skulle uppstå sådan öfverproduktion, att
monopolet icke kunde finna användning för all den inhemska tobaken.
Löses odlingsfrågan, såsom man har anledning antaga, genom fri öfverenskommelse
mellan monopolet och odlarna, lärer sistberörda situation icke
behöfva inträda.
15 § innehåller den vid 4 § omnämnda bestämmelse, som afser
att bereda rätt för odlare att under erforderlig tid förvara sin skörd,
utan hinder af det i sistnämnda § meddelade generella förbudet mot
innehaf af tobak i annan form än såsom färdig tobaksvara. På sätt
formuleringen af 15 § angifver, skulle monopolstyrelsen bestämma, hur
lång tid efter den i 14 § odlare medgifua frist för antagande af monopolets
köpeanbud den af monopolet inköpta tobaken skall kvarblifva hos
odlaren.
För att öfverhufvud taget odlaren skulle äga rätt att innehafva
158
den skördade tobaken, måste han hafva i behörig tid hembjudit denna
till monopolet.
Stadgandet i 18 § åsyftar att förhindra, att tobaksodlare undandrager
sig stadgadt ansvar i afseende å fullgörande af de skyldigheter,
som enligt författningen åligga honom, och det har i sådant hänseende
ansetts nödvändigt att ålägga annan, som kan äga del i den odlade
tobaken, lika ansvar med den, som gjort odlingsanmälan. Detta torde
särskildt hafva betydelse i fråga om hälftenbruk, som rätt allmänt förekommer
vid tobaksodlingen här i laudet. Vidare afser stadgandet att
hindra, att tobaksodlare skulle genom öfverlåtelse kunna blifva fri från
nämnda ansvar. Det torde icke kunna anses orimligt, att den, som
gjort anmälan om tillämnad odling, under den tid, som förflyter till
dess tobaken aflevereras till monopolet, äfven förblir fortfarande ansvarig.
Legitima uppgörelser lära härigenom på intet vis försvåras.
21 §.
Första stycket i 21 § innefattar bestämmelse, att monopolet
skulle vara frikalladt från utgörande af skatt och andra allmänna afgifter
till staten, i fråga om tullafgifter dock endast hvad beträffar
färdiga tobaksvaror.
Kronan är i allmänhet enligt författningarna befriad från direkta
skatter och andra allmänna afgifter till staten. Sålunda är kronan fritagen
från utgörande af bevillning och inkomstskatt samt från stämpelafgift
till såväl statsmyndigheters expeditioner som enskilda handlingar.
I fråga om tullafgifterna äger däremot ett annat förhållande
rum, i det att genom kungl. bref den 11 december 1885 förordnats,
att samtliga för särskilda verk och inrättningar beviljade undantag från
tullafgifters erläggande skulle upphöra med utgången af år 1886j dock
att, där anskaffning i större skala skulle äga rum för landt- eller sjöförsvarets
räkning af sådana varor, som ej utgjorde föremål för inhemsk
tillverkning eller i följd af brådskande behof af deras anskaffning ej
hunne inom landet tillverkas, Kungl. Maj:t ville på särskild anmälan
besluta om den tullfrihet, som i dylika fall kunde vara påkallad.
Hvad beträffar införsel för monopolets räkning af andra varor än
tobak och tobaksfabrikat lärer ingen anledning finnas att göra undantag
från den genom nyssnämnda kungl. bref stadgade ordning. Hvad åter
angår monopolets införsel af tobak och tobaksfabrikat föreligga sådana
omständigheter, att principiellt sedt fullständig tullfrihet därvid borde
159
äga rum. Monopolet komme nämligen att träda i stället för den hittillsvarande
beskattningen medelst införseltullar. Då sålunda afkastningen
af monopolet skulle såsom skattekälla ersätta ifrågavarande tullinkomst,
förefinnes intet principiellt skäl att uppdela skatteuppbörden i
dels tull och dels monopolvinst. Det måste dessutom anses såsom en
fördel för statsverket att under en enda inkomsttitel erhålla hela inkomsten
af tobaksbeskattningen.
Då kommitterade trots dessa principiella skäl för fullständig tullfrihet
ändock föreslagit, att monopolet skulle erlägga tull för oarbetad
tobak efter den tullsats, som för närvarande består, är detta, såsom i
den allmänna motiveringen närmare omförmälts, förestafvadt däraf, att
kommitterade funnit vederbörlig hänsyn kunna på detta sätt lättast
tagas till den inhemska tobaksodlingens ställning under ett eventuellt
monopol.
I detta sammanhang förtjänar beaktande, att därest man skulle
önska den egentliga vinsten af monopolets drift helt och hållet eller
delvis afskild för att användas för speciellt ändamål utan att tagas i
anspråk till de allmänna statsutgifterna, den anordning torde böra anbefallas,
att monopolet finge erlägga tull jämväl för importerade tobaksfabrik,
hvilken afgift då, likaväl som råtobakstullen, komme att ingå
bland öfrig tulluppbörd. Då emellertid för kommitterade icke angifvits,
huruvida någon dylik särställning af de medel, som komme att inflyta
såsom monopolvinst, borde ifrågasättas, hafva kommitterade ej heller
haft anledning att närmare ingå på denna fråga.
I det senare stycket af 21 § föreslå kommitterade, att monopolet
skulle erlägga utskylder till vederbörande kommun ej mindre för stateu
tillhörig, för tobakstillverkning använd fastighet än äfven för vinsten
af själfva tillverkningen, beräknad på sätt därom förutsättes komma
att särskilt stadgas.
Denna bestämmelse innebär eu väsentlig utvidgning af statens
kommunala skattskyldighet. Enligt gällande förordning om kommunalstyrelse
på landet är staten tillhörig jordbruksfastighet underkastad beskattning
till kommun. Hvad sålunda stadgats angående jordbruksfastighet
gäller jämväl kronopark, som bildats antingen af mark, inköpt åt
kronan efter 1874 års början, eller af staten tillhörig jordbruksdomän
eller del af sådan. Härutöfver är staten fri från utgörande af kommunalutskylder.
Emellertid må erinras, hurusom staten enligt lagen angående
väghållningsbesvärets utgörande på landet är pliktig deltaga i byggande
och underhåll af allmän väg, icke blott för staten tillhörig jordbruks
-
160
fastighet med hvad därtill räknas utan äfven för annan fastighet, försåvidt
inkomst däraf dragés.
Hvad fastigheterna beträffar, afsåg redan kommunalskattekommitténs
år 1900 afgifna förslag att göra staten kommunalt skattskyldig
jämväl för sådan fastighet, som tjänar till underlag för af staten drifven
industriell eller annan affärsverksamhet. Kommunalskattekommittén ville
däremot icke ifrågasätta, att staten skulle göras skattskyldig till kommunen
för inkomst af dylik verksamhet. Sedermera har detta spörsmål
blifvit mera aktuellt särskildt i sammanhang med den af staten började
industriella verksamheten inom Trollhätte kommun. Frågan om statens
skattskyldighet till nämnda kommun har visserligen ännu icke blifvit definitivt
löst, men man torde kunna säga, att det mer och mer erkänts såsom
principiellt riktigt, att äfven staten i vidare omfattning än för närvarande
lämnar bidrag till kommuners hushållning, inom hvilka staten disponerar
öfver skatteobjekt. Ett uttryck häraf har man i den af 1909 års
riksdag antagna lagen om skogsaccis, enligt hvilken det åligger staten
att i samma utsträckning som enskild skogsåverkare för afverkadt
virke erlägga skogsaccis till den kommun, där skogen är belägen.
Vidare är att i förevarande hänseende beakta, att Riksdagen i
skrifvelse den 8 april 1908 anhållit, att Kungl. Maj.t ville låta utreda,
under hvilka förutsättningar och i hvad mån kommun, inom hvilken
staten förvärfvat fastighet eller industriell anläggning, måtte kunna tillerkännas
bidrag från staten för bestridande af vissa kommunala utgifter,
samt för Riksdagen framlägga det förslag", hvartill utredningen kunde
gifva anledning.
I nämnda skrifvelse uttalade Riksdagen i öfrigt följande. Såsom
skäl för den frihet från kommunalskatt, som staten sålunda i regel
åtnjöte, hade hufvudsakligen anförts, att de inkomster och fördelar
af annat slag, som tillkomme kommun däraf, att staten dit förläde
och där utöfvade viss verksamhet, nämligen dels i form af skatter från
den i statens tjänst anställda personalen, dels ock genom förökad omsättning
och rörelse inom kommunen, vore af den betydenhet, att skattskyldighet
ej borde ifrågakomma. Hänsyn till dessa fördelar — hvilka
ej ansetts vara för handen i fråga om statens jordbruksfastigheter — i
förening med det förhållande, att, då staten drefve viss industriell eller
ekonomisk rörelse, detta merendels skedde ur andra synpunkter och för
andra ändamål, än som för den enskilde vore bestämmande, hade för
Riksdagen förut varit afgörande vid bedömande af frågan om statens
skatteplikt gentemot kommun. Riksdagen kunde för sin del icke finna
annat, än att den sålunda godkända principen om statens ställning i
161
förevarande hänseende fortfarande borde uppehållas. Ett frångående af
denna princip skulle, såsom förr äfven framhållits, medföra vidtgående
konsekvenser och pålägga staten inskränkningar i dess verksamhet,
hvilka skulle verka hämmande och betungande. Hvad särskildt beträffade
statens stora kommunikationsinrättningar, skulle kommunal skatteplikt
i fråga om dem föga öfverensstämma med kommunernas och deras
invånares stora fördel och intresse just af dessa inrättningar, intressen,
som ofta toge sig uttryck i vidtgående uppoffringar och bidrag för
dylika inrättningar från "de kommuners sida, som blefve däraf berörda.
En följd af Riksdagens sålunda uttalade uppfattning vore, att Riksdagen
icke heller kunde godkänna deras mening, som förfäktade att i de fall,
där staten genom inköp förvärfvat viss egendom eller rörelse, för hvilken
i föregående ägares eller innehafvares hand kommunalskatt utgått, staten
borde vidkännas kommunal skatteplikt för egendomen eller rörelsen.
Oafsedt de äfven här, såsom eljest, med olika styrka i olika fall gällande
principiella skälen för statens skattefrihet, syntes en sådan skillnad i
fråga om samma slag af statens egendom eller innehaf, som eu dylik
skatteplikt skulle innebära, icke blifva rättvis. Ofta skulle den icke heller
kunna utan stora svårigheter i praktiken genomföras. Härmed hade
Riksdagen ingalunda velat förneka, att, då staten förvärfvat fastighet
eller öfvertagit rörelse, som i enskild ägo lämnat betydande skattebidrag
till eu kommun, men såsom statsegendom icke vore underkastad kommunala
utskylder, ganska afsevärda rubbningar kunde ske i kommunens
inkomster. Ju mera statens verksamhet i industriellt och ekonomiskt
afseende utvecklades, desto större blefve utsikten för sådana rubbningar.
I vår tid, då stora kraf ställdes på staten i olika afseonden och dessa
kraf ofta ansåges fordra statens ingripande på nya ekonomiska områden,
syntes det Riksdagen föreligga en fara, att dylika rubbningar, där de
inträffade, skulle kunna få en för den enskilda kommunens ekonomi
verkligt tyngande karaktär. Ehuru Riksdagen icke kunde förorda bifall
till ifrågavarande framställning, för så vidt den afsåge statens likställande
i vissa fall, beträffande kommunala skyldigheter, med enskilda medlemmar
af en kommun, ansåge sig därför Riksdagen äga skäl ifrågasätta, huruvida
ej åtgärder kunde och borde vidtagas, för att icke kommunerna på grund
af principen om statens frihet från kommunalskatt i särskilda afseenden
oskäligen betungades. För sådant ändamål syntes det Riksdagen, som om
lämpliga bestämmelser skulle kunna meddelas, hvarigenom de kommuner,
inom hvilka staten ägde annan inkomstgifvande fastighet än jordbruksfastighet
eller drefve ekonomisk verksamhet, däruti dock i regel icke in
*
21
162
beräknadt järnväg, post och telegraf eller annan därmed jämförlig kommunikationsinrättning,
tillförsäkrades efter förekommande fall lämpade
bidrag från staten för bestridande af vissa kommunala utgifter. Härvid
borde naturligen väl beaktas, att bidragen icke finge öfverstiga hvad
som kunde anses billigt eller nödigt, samt att, så vidt möjligt, de särskilda
ekonomiska fördelar för kommun, som i olika fall vunnes af
statens verksamhet inom densamma, toges i beräkning. Skulle vid
öfvervägande häraf i ett eller annat undantagsfall bidrag verkligen befinnas
böra utgå äfven för någon sådan staten tillhörig kommunikationsinrättning,
som nyss nämnts, syntes däremot icke vara något att
erinra. En bidragsplikt för staten till kommunala utgifter, jämförlig med
den af Riksdagen nu ifrågaställa, kunde för visst ändamål förekomma
redan enligt gällande lag. I sådant afseende erinrade Riksdagen om
den enligt 31 § 1 mom. af kungl. förordningen angående fattigvården
den 9 juni 1871 staten åliggande plikt att i vissa fall bekosta fattigvård
för manskap inom armén och sjöförsvaret samt för arbetare och
handtverkare vid kronans varf och verkstäder jämte familjer. Äfven
hade blifvit ifrågasatt, huruvida ej staten skulle kunna drabbas af den
i 34 § af samma förordning stadgade skyldighet för vissa egendomsinnehafvare,
som förorsakade fattigvårdssamhälle betungande utgifter, att
vidkännas särskilt tillskott till samhällets fattigvård.
I berörda skrifvelse synes Riksdagen hafva velat godkänna den
grundsats, att i fall sådana som det förevarande kommunerna borde
erhålla skattebidrag från staten, och i anslutning till denna grundsats
halva kommitterade ansett vid den föreliggande lagstiftningen böra så
ordnas, att de kommuner, där tobakstillverkning drefves för monopolets
räkning, icke skulle blifva sämre ställda i afseende å skattebidrag än om
nämnda tillverkning fortfarande vore eu fri näring.
Det torde dock här icke böra lämnas oanmärkt, att de inlösningsoch
ersättningsbelopp, som komme att vid monopolets införande af
staten utbetalas till nuvarande industriidkare och andra ersättningsberättigade,
gifvetvis blifva att påräkna såsom skatteobjekt ehuru af mindre
säker beskaffenhet, särskild t hvad vederbörande kommun angår.
Därest ett eventuellt införande af tobaksmonopol skulle komma
att i tiden föregå såväl en möjlig särskild lagstiftning i nyssberörda af
Riksdagen omhandlade fråga som ock den förestående omläggningen af
den kommunala beskattningen i allmänhet, synes frågan kunna provisoriskt
ordnas för monopolets vidkommande. I hvarje fall torde platsen
163
för bestämmelser angående de grunder, enligt hvilka monopolet borde
erlägga skatt till kommunen, icke vara i monopolförordningen.
Med alseende å grundvalen för skattens påförande vilja kommitterade
endast framhålla, hurusom hela afkastningen af monopolet naturligen
icke kan upptagas såsom beskattningsbar inkomst, då ju monopolvinsten
till väsentligaste delen torde komma att härflyta ur den skattebelastning,
som inginge i de af monopolet tillverkade varornas försäljningspris.
Det komme därför att blifva nödvändigt, att särskilt fastställa,
hvad som härvid skulle anses såsom beskattningsbar vinst. Därvid
synes bland annat böra komma under öfvervägande, huruvida skattskyldigheten
skulle kunna inskränkas så att kommunerna i det hela från
monopolet erhölle skattebidrag ungefär motsvarande hvad af hela tobaksindustrien
under nuvarande förhållanden i medeltal erlägges.
22 §.
Försäljningspriset å de af monopolet saluhållna tobaksvanorna,
torde böra bestämmas af Kungl. Maj:t. De grunder, enligt hvilka prissättningen
skall verkställas, lära däremot böra, såsom innefattande
själfva beskattningsnormen och afgörande för skattebelastningens storlek,
af Riksdagen fastställas.
I detta sammanhang torde böra erinras om, huru de utgifter bestämmas,
som upptagas åt statens nuvarande affärsdrifvande verk, ehuru
dessa utgifter icke äro ägnade till jämförelse, då de icke upptagas i
beskattningssyfte utan utgöra ersättning för fullgjorda tjänster. Bestämmelserna
angående ifrågavarande afgifter äro sinsemellan icke fullt likartade.
Telegrafstyrelsen äger jämlikt gällande instruktion af den 11 oktober
1907 att utfärda och ändra taxor för telegraf- och telefonkorrespondensen
inom riket, äfvensom att, för underhållandet af rikets telegraf- och
telefonförbindelse med andra länder, med vederbörande utländska förvaltningar
träffa de aftal, som af gällande konventioner påkallas.
Transportafgifterna vid statens järnvägar fastställas däremot af
Kungl. Majrt, dock med befogenhet för järnvägsstyrelsen att göra
vissa afvikelser (fraktnedsättningar).
Enligt vattenfallsstyrelsens den 31 december 1908 utfärdade instruktion
tillkommer det styrelsen, bland annat, att fastställa afgifter
för tillhandahållande af elektrisk kraft från statens kraftverk.
Särskildt med hänsyn till det stora antal fabrikat, som äfven under
en af staten monopoliserad tobaksfabrikation komme att finnas, vore det
164
visserligen ägnadt att göra monopolets skötsel mera lätt!]ändtelig, om
priset å tobaksvarorna finge bestämmas af monopolst yreisen. Ehuruväl
sålunda ur ren affärssynpunkt en dylik anordning kunde vara att föredraga
och ehuru densamma måhända icke vore förenad med någon
egentlig risk för konsumenterna, därest själfva grunderna för prissättningen
vore på af kommitterade föreslaget sätt utförligt angifna i den
af Riksdagen beslutade monopolförordningen, har dock ett förslag i sådan
riktning icke synts böra framställas, med hänsyn därtill att prissättningen
tillika skulle innefatta tillämpning af beskattningsgrunder, som
fastställts af Riksdagen.
Monopolets försäljningspris, hvilka för korthetens skull af kommitterade
benämnts priskurant.pris, böra på lämpligaste sätt göras kända
för allmänheten. Detta torde höra verkställas genom monopolstyrelsens
försorg och ske medelst annonsering i tidningar, utfärdande af tryckta
priskuranter m. m. Därjämte bör å hvarje tobaksförpackning, som
saluhålles, varans priskurantpris finnas utsatt.
23—25 §§.
Dessa §§ höra till författningsförslagets viktigare, såsom innefattande
de hufvudgrunder, efter hvilka försäljningspriset å monopolets
tobaksvaror skulle regleras.
Såsom förut nämnts utgöres statens vinst å monopolet af skillnaden
mellan det pris (priskurantpriset), till hvilket tobaksvarorna skulle
säljas från monopolet, samt alla i och för varornas anskaffande och försäljning
uppkomna kostnader.
1 författningsförslaget har detta blifvit uttryckt sålunda, att priskurantpriset
skall innefatta monopolets själfkostnadspris för varan samt
skattebelastningen jämte de till vissa procent af priskurantpriset beräknade
försäljningskostnaderna.
Vid fastställandet af priskurantpriset å en viss vara bör sålunda
först beräknas dennas själfkostnadspris, upptagande samtliga å varan
belöpande omkostnader, d. v. s. ej blott tillverknings- resp. inköpspris
utan äfven behörig andel i monopolets administrations- och öfriga allmänna
omkostnader samt i statens utgift för förräntning och amortering
af de kapitalbelopp, som disponeras af monopolet och som i
sammanhang med monopolets införande utgifvits för inlösning och ersättning
(ersättningsfonden). Ehuru nämnda förräntning och amortering
icke verkställes af monopolet, synes försiktigheten bjuda att annuiteten
inräknas i själfkostnadspriset.
165
Priskuran tpriset, på nämnda sätt beräkna dt, bör innefatta en efter
varans värde afpassad beskattning af tobaksförbrukningen. På sätt i
24 och 25 §§ angifves skulle nämligen skattebelastningen motsvara vissa
procent af priskurantpriset, med lika procentsats för alla kvaliteter af
ett och samma varuslag. Pen tobaksvara, som till följd af billigare
råvara, mindre arbetskostnad eller annan orsak representerar ett lägre
värde, blir på dylikt sätt också i motsvarande mån lägre beskattad.
Vid prissättningen måste gifvetvis i främsta rummet tillses, att
monopolets samtliga driftkostnader blifva täckta. Detta moment faller
emellertid utanför beskattningens ram och måste behandlas såsom en
administrativ angelägenhet, hvars reglerande är beroende af tillverknings-,
inköps- och andra driftkostnader samt kommer att fluktuera
jämsides med dessa. Först i den män priskurantpriset öfvorstiger själfkostnad8priset
och sålunda innefattar skattebelastning, föreligger en ren
beskattningsfråga af bevillnings natur. Enligt förslaget skulle nu Riksdagen
hafva att bestämma med huru många procent af priskurantpriset,
beskattningen skall utgå af hvarje olika varuslag. Riksdagen kan alltså
öka eller minska beskattningsprocenten å skilda varuslag, medan å andra
sidan skattebelastningens storlek å viss vara inom ett varuslag blir
beroende af denna varas värde.
Kommitterade anse härmed en tillfredsställande form vara funnen
för en så vidt möjligt genomförd värdebeskattning af de olika tobaksvarorna.
Hvad angår den i 23 § angifna, tredje prisbildande faktorn, monopolets
försäljningskostnader, har denna gifvits en fristående ställning
och ansetts lämpligen böra ingå i priskurantpriset med en för alla tobaksvaror
konstant procentsats af nämnda pris. Dessa kostnader skulle i
verkligheten ställa sig långt ifrån lika för alla tobaksvaror. Tvärtom
bär man sett sig nödsakad att träffa denna anordning af det skäl, att
de komme att blifva i hög grad växlande icke endast beträffande olika
varor utan jämväl vid olika försäljningar. Detta beror naturligtvis därpå,
att i försäljningskostnaderna ingå så många rörliga faktorer. En sådan
komme att utgöras af vid försäljningen lämnade rabatter till handlande.
En annan post komme att bestå i monopolets utgifter för frakt af försålda
tobaksvaror o. s. v. Kommitterade hafva därför funnit försäljningskostnaderna
böra inräknas i priskurantpriset med en för alla varuslaglika
procentsats, bestämd efter hvad monopolets försäljningskostnader i
det hela kunna beräknas uppgå till. Detta betyder däremot, såsom nyss
nämnts, icke att försäljningskostnaden i hvarje särskildt fall skulle belöpa
sig till samma procent af varans priskurantpris. I praktiken torde
16G
denna anordning komma att taga sig det uttryck, att å monopolets årsbudget
anvisas till försäljningskostnader ett belopp motsvarande exempelvis
15 procent af omsättningssumman, och till täckande af denna utgiftspost
inräknas 15 procent af priskurantpriset vid detlas fastställande.
Kommitterade hafva sökt att till jämförelse införskaffa upplysningar
angående hithörande förhållanden inom en del tobaksmonopol i utlandet.
Från Italien har i sådant hänseende erhållits följande uppgifter.
I sammanhang med lagen om tobaksmonopolet liar en maximumtariff
voterats af parlamentet för vissa under bestämda namn gängse typer
för tobaksvaror, hvilken tariff icke får vid försäljningen öfverskridas.
Men lagstiftaren har därvid ensidigt haft i sikte att bereda staten den
största möjliga förtjänst utan att bekymra sig om att gifva de skattskyldiga
någon garanti, att belastningen ej må bli tyngre än som afsåga,
då skatten voterades. Tariffen bestämmer endast priset på hvarje typ
af varan, men icke, annat än undantagsvis, typens vikt, dimensioner
eller kvalitet. Det talas visserligen i tariffen om kilogram, men därmed
menas endast i fråga om snus och piptobak en vikt af 1,000 gram. I
fråga om cigarrer betyder ett »kilogram» 200 stycken och i fråga om
cigarretter 1,000 stycken, utan hänsyn till vikten. Intet hindrar därför
monopolförvaltningen att t. ex. minska cigarren »Regalias» dimensioner
med 2 centimeter och att »använda brasiliansk i stället för havannatobak
till täckblad». Blott den behåller namnet och formen, blir priset
detsamma. Priserna äro så rundligt tilltagna, att statskassan under alla
förhållanden måste göra stor vinst. Denna växlar naturligtvis med framställningskostnaden,
men om den senare nedbringas till följd af gynnsamma
konjunkturer, är detta uteslutande till statens fromma. Konsumenten
får ej godt däraf. I korthet sagdt är grundprincipen följande.
Sedan priset å en viss typ fastställts i tariffen, söker monopolförvalt- ''
ningen att tillverka denna typ så billigt, d. v. s. så dåligt, som man
med stöd af erfarenheten vågar utan att äfventyra nedsättning i förbrukningen.
Den af parlamentet voterade tariffen är ett maximum,
som ej får öfverskridas. Nedsättning kan däremot ske genom ett kungligt
dekret efter hörande »af ministerrådet, Consiglio di Stato och Cousiglio
tecnico dei Tabacchi». Den nu gällande tariffen medför att
förtjänstp r o c e n t.e n är hög för den billiga och låg för den dyra varan,
men att den absoluta förtjänsten i lire och centesimi å hvarje kilogram
effektiv vikt stiger med varans dyrhet. Exempel: Den billigaste
cigarren är Fermentati Terza å 5 centesimi, den dyraste Regalia Londres å
30 c. På hvarje 100 lire som allmänheten betalar för Fermentati, förtjänar
167
staten 62 lire, för Regalia 38 lire. Men på hvarje kilogram Fermentati
förtjänar staten blott 6 lire mot 23 lire på hvarje kilogram Regalia.
Från Frankrike hafva följande uppgifter erhållits. Med stöd af
art. 177 af finanslagen den 28 april 1816 fastställas genom administrativa
förordningar, »dekret», af presidenten de pris, som skola tillämpas
vid de olika tobaksvarornas försäljning. 1 praktiken har emellertid
finansministern icke velat påtaga sig ansvaret att genom dekret verkställa
en allmän ändring af tobaksprisen, antagligen därför att dessa
ytterst hafva karaktär af skattepålaga, utan hafva dylika frågor hänskjutits
till parlamentet. De ändrade prisbestämmelserna utfärdas då i
form af lag, vare sig en särskild lag (t. ex. lagen af 2% 1872) eller, i
samband med den fastställda budgeten såsom integrerande del af årets
finanslag. Formen dekret användes för fastställande af försäljningsprisen
för nya kvaliteter eller för vidtagande af mindre väsentliga ändringar.
Då en allmän ökning af tobaksprisen ifrågasattes, är det uteslutande
budgetära och kommersiella hänsyn, som komma i betraktande
vid prisens fastställande. Beroende på storleken åt den ökade inkomst
man vill draga af monopolet går man mer eller mindre nära den gräns,
där en minskning af konsumtionen är att befara med tagen hänsyn till
de olika sorternas förmåga att kunna tåla ökningen. Priserna bestämmas
däremot icke efter någon viss procent af tillverkningskostnaderna eller
andra värden. Icke heller i öfrigt förekomma några af regering eller
parlament vare sig formligen fastställda eller faktiskt tillämpade normer
för prisförhöjning. Beträffande de myndigheter, som hafva inflytande på
behandlingen af frågan om prisförhöjning å tobaksvaror, kan slutligen
tilläggas, att då en höjning ifrågasättes af budgetära hänsyn
finansministern i allmänhet är den som tar initiativet och låter monopolförvaltningen
närmare utreda frågan. Då ändring i prisen föranledes
af att tillverkningskostnaderna eller råtobakens inköpspris ökats, kommer
initiativet naturligt nog från monopolförvaltningen.
Enligt från Österrike ingångna upplysningar följas där uteslutande
affärsmässiga synpunkter vid fastställandet af försäljningsprisen å monopolets
tobaksvaror. Pristarifferna fastställas af finansministeriet. 1
vissa fall bestämmer monopoldirektionen prisen. Dessa myndigheter äro
härvid alldeles oberoende af parlamentet äfven i fråga om höjning af
priset. Några fastställda grunder att tillämpas vid prissättningen
finnas icke heller. Gällande pris å äldre fabrikat uppgifvas hafva mer
eller mindre historiskt utvecklats från de vid monopolets införande (år
1784) i privathandeln gängse prisen. Vid prissättning å nya märken,
som utsläppas- i handeln, har man först och främst till ögonmärke att
168
ernå så hög monopolvinst som möjligt. Denna tendens finner dock sin
naturliga begränsning däri, att det n}m fabrikatet måste vara säljbart
jämsides med förefintliga äldre märken, hvilket har till följd att pris
och kvalitet alltid måste bringas i öfverensstämmelse med märken af
jämförligt slag. Vid allmänna prisregleringar, hvilka hittills nästan
undantagslöst bestått i prisförhöjningar, har man sökt åstadkomma en
utjämning af vinsten, i procent räknadt, åtminstone inom hvarje särskild
fabrikatgrupp (cigarrer, cigarretter o. s. v.). Faktum är dock att
de särskilda tobaksfabrikaten gifva en såväl absolut taget som i procent
räknadt mycket olika monopolvinst.
Den i allmänna motiveringen införda beräkningen angående monopolets
afkastning är baserad därå, att priskurantprisen icke skulle öfverstiga
tobaksvarornas nu gängse prislägen, räknadt efter stvckepris utan
någon rabatt. De i 24 och 25 §§ angifna procentsatser för skattebelastningen
— den tull å råtobak, som monopolet skulle erlägga, ingår, såsom
förut nämnts, ej häri utan skulle inräknas i själfkostnadspriset — å monopolets
tobaksvaror äro ställda i förhållande till nämnda afkastningsberäkning
och angifva alltså till hur många procent af priskurantpriset
skattebelastningen borde bestämmas, därest man önskade att detta pris
skulle blifva i ungefärlig öfverensstämmelse med nyssnämnda styckepris.
Dessa procentsatser äro sålunda icke godtyckligt valda utan äro uttryck
för huru skattebelastningen skulle ställa sig å de olika varuslagen med
hänsyn tagen till för närvarande rådande förhållanden mellan de olika
varornas styckepris och anskaffningskostnad.
"Dill grund för de i förevarande §§ angifna procentsatser ligger
följande beräkning. Monopolets totala anskaffningskostnad för ett ars
omsättning är i det föregående uppskattad till kronor 19,389,169 (sid. 86).
För att erhålla det i 23 § åsyftade själfkostnadspriset skulle, i enlighet
med hvad ofvan anförts, till sistnämnda »nettoanskaffningssumma» läggas
dels det för årlig afsättning till afskrifnings- och förnyelsefond beräknade
beloppet, dels ock statens årsutgift för förräntning och amorteriug af
monopolets driftkapital, beräknadt till 23 miljoner kronor (sid. 93), samt
af ersättningsfonden, upptagen till 26,500,000 kronor (sid. 100). Vid nu
föreliggande beräkning har antagits, att sistnämnda båda kapitalbelopp
löpte med 4 procent årlig ränta och skulle amorteras på 30 år, under hvilken
förutsättning en annuitet af 2,862,590 kronor skulle vara att inräkna i
själfkostnadspriset och att vid prissättningen fördela å de olika varorna.
Härvid har skillnad gjorts mellan den del af annuiteten, som afser förräntning
och amortering af driftkapitalet, och den del, som afser ersätt
-
169
ningsfonden. Den förra delen, som uppgår till 1,330,092 kronor, lian
synts böra fördelas först och främst mellan de inom landet tillverkade
varorna och de importerade samt vidare inom hvardera af dessa grupper
i förhållande till storleken af det driftkapital, som enligt beräkningarna
ansetts belöpa å hvarje särskildt varuslag. Den ersättningsfonden afseende
delen af annuiteten, uppgående till 1,532,498 kronor, har däremot
ansetts endast kunna fördelas likformigt å värdet af hela konsumtionen.
Jämväl det för årlig afsättning till afskrifnings- och förnyelsefond
beräknade beloppet, 364,280 kronor (sid. 86), har fördelats å de skilda
varuslagen i förhållande till dessas tillverknings- resp. inköpsvärde (nettoanskaffningsvärdet).
J
I nästföljande tabell angifves med hvilka belopp, enligt förestående
grunder, annuiteterna och fondafsättningen ingå i hvart och ett af de
olika varuslagens själfkostnadspris, allt beräknadt i förhållande till de
varukvantiteter, som under år 1908 konsumerades inom riket. Vidare
angifver tabellen med huru stora belopp försäljningskostnader och skattebelastning
det i kolumn 4 utförda själfkostnadspriset skulle ökas för att
komma upp till ett priskurantpris, som motsvarar det nuvarande prisläget.
’) Rånte- och amorteringsanmiiteten samt fondafsättningen, uttryckta i procent af nettoan
skaffningskostnaden, uppgå, för inom landet tillverkade varor, till:
å cigarrer ......................... | .............. 17.8 | 7 |
„ cigarrcigarretter ............. | .............. 17.1 |
|
„ cigarretter ...................... | .............. 20.9 | >> |
„ röktobak......................... | 22.2 | >> |
tuggtobak ...................... | .............. 19.6 |
|
„ snus............................... | .............. 1H. 7 | ?> |
Med afseende på de importerade tobaksvarorna utgör procenttalet för de största importartiklarna
cigarrer, cigarrcigarretter och cigarretter omkring 12. l °/o, och torde därför delta procenttal
kunna användas för alla importerade tobaksvaror.
*22 ''
170
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 |
Varuslag | Nettoan- skaffnings- kostnad kr. | Andel i | Själf kost-nadspris kr. | Försälj-nings-kostnader | Summa sk attebe-lastning kr. | Pris- kurantpris 5 och 6) kr. | Skattebe-lastning % |
Inom landet till-verkade varor: Cigarrer ..................... | 4,009,067 | 681,612 | 4,690,679 | 1,300,217 | 2,677,216 | 8,668,112 | 30.9 |
Cigarrcigarretter ......... | 2,076,247 | 362,172 | 2,438,419 | 673,367 | 1,377,325 | 4,489,111 | 30.7 |
! Cigarretter.................. | 1,674,692 | 350,696 | 2,025,088 | 852,065 | 2,803,283 | 5,680,436 | 49.1 |
Röktobak .................. | 603,247 | 134,120 | 737,367 | 156,648 | 150,308 | 1,044,323 | 14.4 |
tuggtobak.................. | 1,567,925 | 307,823 | 1,875,748 | 388,357 | 324,939 | 2,589,044 | 12.6 |
Snus ........................ | 5,785,071 | 966,646 | 6,751,717 | 1,567,378 | 2,130,092 | 10,449,187 | 20.4 |
Summa | 15,715,949 | 2,803,069 | 18,519,018 | 4,938,032 | 9,463,163 | 32,920,213 | 28. s |
Importerade varor: |
|
|
|
|
|
|
|
Cigarrer, havanna ...... | 201,117 | 22,047 | 223,164 | 54,450 | 85,387 | 363,001 | 23.5 |
D:o andra slag | 1,331,377 | 153,066 | 1,485,343 | 511,966 | 1,415,799 | 3,413,108 | 41.5 |
Cigarrcigarretter ......... | 119,206 | 17,114 | 166,320 | 53,803 | 138,566 | 358,689 | 38.6 |
Cigarretter.................. | 1,842,272 | 211,287 | 2,053,559 | 748,215 | 2,186,326 | 4,988,100 | 43. s |
Röktobak .................. | 120,259 | 15,334 | 135,593 | 40,079 | 91,522 | 267,194 | 34.3 |
Tuggtobak.................. | 23,500 | 3,308 | 26,808 | 7,456 | 15,440 | 49,704 | 31.1 |
Snus ........................ | 5,489 | 745 | 6,234 | 1,651 | 3,119 | 11,004 | 28.3 |
Summa | 3,673,220 | 423,801 | 4,097,021 | 1,417,620 | 3,936,159 | 9,450,800 | 41.7 |
Med stöd af den sålunda utförda beräkningen hafva i 24 § resp.
25 § införts såsom belastningskoefficienter — uttryckande skattebelastningen
i procent af priskurantpriset — följande procenttal, nämligen:
För de af monopolet tillverkade varorna:
cigarrer och cigarrcigarretter.................... 31 ■%
cigarretter ................................................................. 49 %
karfvad tobak....................................................... 14 %
spinn-, press- och rulltobak .................................... 13 %
snus................................................................................ 20 %
171
För importerade varor:
äkta havannacigarrer ........ 24 %
cigarrer, andra slag, samt cigarrcigarretter ...... 41 %
cigarretter ................................................................ 44 %
kar träd tobak.............................................................. 34 %
spinn-, press- och rulltobak ................................... 31 %
snus.............................................................................. 28 %.
Såsom jämväl förut framhållits innebära dessa procentsatser icke
att kommitterade ansett dem vara ur hvarje synpunkt de riktigaste, utan
hafva desamma framgått ur nuvarande förhållanden. De utgöra alltså
äfven ett uttryck för den jämväl nu tillämpade allmänna regeln, att de
i och för sig dyrare varorna icke obetingadt kunna procentuellt lika högt
belastas, enär de då skulle kunna blifva osäljbara till följd af sin dyrhet.
Som dessa procenttal äro bestämda efter de olika varornas genomsnittspris,
skulle gifvetvis priskurantprisen för en del varusorter, sålunda
beräknade, komma att afvika från deras nuvarande styckedetalj pris.
I dylika fall skulle de i författningsförslagets 26 § gifna bestämmelser
komma att tillämpas.
Följande exempel torde bidraga till belysning af det sätt på hvilket
författningens bestämmelser rörande beskattningen i praktiken komme
att verka.
Antag t. ex. att priskurantpriset för ett visst slags snus, för hvilket
belastningskoeffieienten är 20 %, vore 1''8 0 kronor per kg., skulle skattebelastningen
uppgå till 36 öre och försäljningskostnaden till 27 öre
per kg., samt själf kostnadspriset till l‘i7 kronor per kg., d. v. s. till
skillnaden mellan Ds o kronor och summan af 0-3 6 och 0*2 7. Förutsättes
nu, att af en eller annan orsak t. ex. därför, att tillverkningskostnaden
kunnat nedbringas eller att råtobaken kunnat inköpas billigare,
själf kostnadspriset komme att blifva blott Do 4 kronor i stället för Dit
kronor, så sjunker priskurantpriset till De o kronor, hvaraf följer, att
skattebelastningen och försäljningskostnaden, utgörande resp. 20 % och
15 % af ifrågavarande snusslags priskurantpris, blefve resp. 32 och 24
öre per kg. Man kan tänka sig ett annat fall nämligen att för erhållande
af större inkomst belastningskoefficienten för snus komme att ökas från
20 % till 22 %• Under antagande, att själfkostnadspriset för ofvannämnda
slag af snus fortfarande uppginge till Dit kr. per kg., blefve priskurantpriset
1*85T kronor eller enligt 26 § afrundadt till jämna öretal 1*86
kronor per kg. Skattebelastningsbeloppet och försäljningskostnaden blefve
172
då resp. 22 °/0 och 15 % af detta priskurantpris eller resp. 409 2 öre
och 27''9 0 öre.
Ett annat exempel: priskurantpriset för en låda 10-öres cigarrer
är 10 kronor. Skattebelastningskoefficienten för cigarrer är 31 °/o,
hvarför skattebelastningen på denna låda utgör 3’10 kronor. Försäljningskostnaden
Tippgår till 1‘5 0 kronor och själfkostnadspriset till 5''4o
kronor eller 5''4 öre per cigarr. Antag att dessa cigarrer skulle kunna
tillverkas 10 °/0 billigare eller för 4’8 6 öre per stycke. De kunna då
säljas för 9 öre per stycke eller för 9 kronor för en låda, på hvilken
skattebelastningen i så fall blir 2’7 9 kronor och försäljningskostnaden
1*35 kronor. Skulle för vinnande af större afkastning beslutas, att
skattebelastningen höjdes så, att allmänheten finge betala 11 öre för
dessa 10 öres cigarrer under det att själfkostnadspriset fortfore att
vara ö-4 öre per cigarr, finge belastningskoefficienten ökas från 31 %>
till 35-9 °/0, hvarigenom skattebelastningen för 100 cigarrer lomme att
höjas från 3-10 kronor till 3''95 kronor och försäljningskostnaden från
1''5o till It,5 kronor.
Då vid prisberäkningen författningens bestämmelser skulle tillämpas,
måste man utgå från nettoanskaffningskostnaden och därifrån bygga tipp
priskurantpriset, hvilket torde kunna ske genom alt först beräkna själfkostnadspriset
med tillhjälp af de i noten å sid. 169 angifna eller motsvarande
af omständigheterna ändrade procenttal och därur beräkna
priskurantpriset.
Närmare utredning rörande denna och en del andra till skattebelastningen
hörande frågor har utarbetats af en af kommitténs ledamöter
och återfinnes i bil. (''. 26
26 §.
Kommitterade hafva i skilda sammanhang betonat, hurusom man
vid införande af statsmonopol å tobak borde i möjligaste mån utgå från
förhållandena inom tobakshandteringen sådana de för närvarande gestalta
sig. Jämväl i redogörelsen för de af kommitterade verkställda beräkningar
rörande monopolets afkastningsförmåga har framhållits, att
man borde vid dessa beräkningar taga till utgångspunkt nu gängse pris
å tobaksvarorna. Emellertid skulle säkerligen inträffa, att vid bestämmande
af monopolets pris i enlighet med de i 23—25 §§ angifna beräkningsgrunder
priskurantpriset å en eller annan vara komme att understiga
det vid tiden för monopolets införande allmänt gängse detaljförsäljningspriset
för jämförlig vara. För sådant fall har det i första
173
stycket af 26 § införda stadgandet, att priskurantpriset skall jämkas till
öfverensstämmelse med nämnda detaljförsäljningspris, synts erforderligt.
I andra stycket af 26 § har införts en bestämmelse innefattande
rätt att afrunda priskurantpriset, om det skulle visa sig, att med tillämpning
af de fastställda beräkningsgrunderna priset å vissa för detaljförsäljning
vanliga mindre kvantiteter af en vara skulle komma att upptaga
bråkdel af öre.
27 §.
Ehuru priskurantpriset bör så noga som möjligt följa växlingarna
i monopolets själfkostnadspris, lärer dock af lätt insedda skäl en viss
stabilitet i försäljningspriset vara ej blott önskvärd utan till och med nödvändig.
I detta sammanhang må framhållas hurusom i länder, där äfven
handeln med tobaksvaror är monopoliserad, kan föreskrifvas, att inträdande
prisförhöjning eller prisnedsättning å monopolets varor omedelbart
skall blifva gällande beträffande varor, som finnas hos utförsäljarna.
En dylik anordning kan däremot icke ifrågakomma vid ett monopol
med fri handel i enlighet med kommitterades förslag, då varan i och
med inköpet hos monopolet öfvergår i utförsäljarens ägo.
För att emellertid alltför täta prisändringar må kunna undvikas,
hafva kommitterade föreslagit, att ändring af priskurantpriset å en vara
skall behöfva vidtagas, först då det visar sig, att på grund af ökadt
eller minskadt själfkostnadspris gällande priskurantpris för varan med
mer än 5 procent öfver- resp. understiger det pris, som enligt de i 23—
26 §§ stadgade grunder rätteligen skulle gälla för samma vara. En
marginal af 5 procent uppåt och 5 procent nedåt torde nämligen vara
tillräcklig såväl till förebyggande af täta omkastningar i prisen som ock
till förhindrande af obehörig beskattning af allmänbeten eller afsevärdt
minskad vinst för monopolet.
28 §.
Kommitterade hafva ansett sig böra förutsätta, att monopolet
eventuellt kan komma att saluhålla äfven andra varor än till förbrukning
för människor afsedda tobaksvaror. Exempel från utlandet visa,
att monopolförvaltningar utnyttja tobaksaffall till förfärdigande af tvål
och andra preparat afsedda att skydda djur och växter mot insekter och
ohyra. Försäljningspriset å dylika och andra artiklar, hvilkas saluhållande
icke kan anses ligga inom monopolets egentliga verksamhetsområde, torde
icke böra vara underkastadt särskildt fastställda regler, utan synes lämpligast
att prissättning af sådana varor öfverlämnas åt monopolstyrelsen.
174
29 §.
Rörande sättet för distributionen af monopolets varor, i deri mån
denna ankommer på monopolet, lära inga detaljerade bestämmelser lämpligen
kunna här ifrågasättas. Detta är ett område, där monopolstyrelsen
måste äga frihet att efter omständigheterna vidtaga erforderliga dispositioner
för främjande af ett godt resultat af monopolets verksamhet.
1 förordningen har därför allenast framhållits, att tillhandahållandet
skall ske på lämpligt sätt, d. v. s. så att omsättningen befordras och
varorna blifva lätt tillgängliga för ut försälj ärna.
Allt inköp af varor från monopolet bör ske mot kontant betalning.
För närvarande ske handlandenas inköp från fabrikanter och grossister
merendels på kredit. Kreditförsäljningens ersättande med kontantförsäljning
utgör emellertid en viktig detalj i monopolsystemet, och fordran
härå kan icke eftergifvas, därest monopolet skall kunna på tillfredsställande
sätt utnyttjas.
Fn sådan anordning kan också under ett monopol mycket lättare
genomföras än under nuvarande förhållanden. Under monopolet behöfva
nämligen handlandena icke hålla så stora eller så sorterade
lager som för närvarande, enär marknaden då icke kommer att såsom
nu öfversvämmas med olika tobaksfabrikat. Äfven den obetydligaste
tobaksaffär har under nuvarande försäljningsförhållanden i allmänhet
ett sortiment af tobaks varor, hvilket utan tvekan torde kunna betecknas
såsom onödigt omfattande. Att så är förhållandet kan sägas vara en
naturlig följd däraf att tillverkningen är fördelad på ett stort antal
fabriker och att likaså importen af utländska varor sker genom en
mängd personer, hvilka alla i skarp konkurrens söka få ut sina varor
hos försäljarna. Denna konkurrens mellan handlandenas leverantörer har,
såsom redan blifvit framhållet, orsakat, att handlandena i regel ligga med
lager långt utöfver det verkliga behofvet, likasom ock däri grunden är
att söka till det rådande osunda kreditsystemet.
Kontantförsäljningen är äfven eu viktig faktor att räkna med i
afseende å monopolets afkastningsförmåga, i det att genom d}dik försäljning
förluster å varufordringar kunna undvikas för monopolet. Enligt
kommerskollegii utredning uppgingo år 1908 de i utredningen berörda
inhemska tobaksfabrikanternas förluster å varudebitorer till 441,545
kronor — motsvarande 2''2 procent af hela försäljningssumman — sålunda
ett högst afsevärdt belopp.
(Ifvergång till kontanta inköp och handelns önskvärda reformerande
175
i öfrigt skulle naturligen icke kunna motses omedelbart, och sådant
förutsattes ej heller enligt förslaget. Genom de öfvergångsstadganden,
som fogats till förslaget till monopolförordning, skulle åstadkommas
en successiv reform af handeln i förevarande hänseenden. De lager
af tobaksvaror, som försäljarna vid liden för monopolets införande innehade,
skulle endast så småningom behöfva utförsäljas, och därigenom skulle
förut erhållen kredit kunna i normal ordning afvecklas. Endast i den
mån det visade sig behöfligt att komplettera och -förnya lagren, komme
kontanta inköp hos monopolet att erfordras. Då val med afseende å
vissa tobaksvaror finge förutsättas, att under närmaste tiden före monopolets
trädande i kraft en forcerad utförsäljning från handlandena komme
att äga rum, skulle också därigenom öfvergången till kontanta inköp
underlättas, enär handlandena i sådant fall erhölle ledigt kapital till
inköp från monopolet.
30 §.
Såsom i den allmänna motiveringen framhållits skulle enligt kommitterades
förslag handeln med tobaksvaror vara fri såväl i det hänseende
att enhvar till handel eljes behörig skulle äga att sälja tobaksvaror,
som äfven därutinuan att det skulle stå tobakshandlaren fritt
att underlåta sådan inregistrering, som i denna paragraf sägs, och som
allenast berättigar till gynnsammare köpevillkor.
Emellertid är det, såsom jämväl förut anförts, önskvärdt, att enhetliga
försäljningspris å monopolets varor komme att i största möjliga
utsträckning gälla äfven i detaljhandeln. För vinnande af detta mål
har i 30 § föreslagits att försäljare af tobaksvaror skulle äga att blifva
hos monopolet inregistrerad såsom sådan försäljare, hvarmed skulle följa
skyldighet att vid försäljning af tobaksvaror icke öfverskrida monopolets
priskurantpris. Såsom ersättning härför och för beredande af behörig
vinst å försäljningen skulle dylik inregistrerad försäljare äga att vid
inköpen hos monopolet erhålla den rabatt å priskurantpriset och de
öfriga förmåner, hvarom öfverenskommelse träffats mellan monopolet och
försäljaren. Handlande, hvilken däremot önskade att obunden af priskurantpriset
uttaga all den vinst af tobaks försälj ningen, som konkurrensen
medgåfve, behöfde endast underlåta registrering.
Kommitterade hafva i annat sammanhang föreslagit, att monopolets
försäljningskostnader skulle beräknas till i medeltal 15 procent af priskurantpriset.
Här finnes sålunda erforderlig marginal, för att inom densamma
den efter olika varor och olika försäljningsförhållanden i hvarje
176
särskild! fall afpassade lämpliga försäljningsrabatten må kunna kontraheras
mellan monopolet och vederbörande försäljare. Anmärkas bör, att enligt
förslaget de af monopolet beviljade rabatter till inregistrerade försäljare
komme att hafva en helt olika karaktär mot de rabatter, som försäljare
af tobaksvaror nu åtnjuta vid inköp hos fabrikanterna. Förhållandet
för närvarande är nämligen, att äfven om en försäljare vid inköp åt
t. ex. 10-öres cigarrer erhåller dessa för 65 kronor per 1,000 stycken,
d. v. s. om rabatten .uppgår till 35 procent, så utgör detta icke ett afdrag,
afsedt att allenast täcka försäljarens omkostnader och bereda honom
försäljningsvinst. Rabatten är tvärtom tilltagen så hög, emedan försäljaren
måste i väsentlig mån dela densamma med konsumenterna.
Såsom af kommerskollegii utredning framgår och för öfrigt är allmänt
bekant, lämnas i tobaksdetaljhandeln betydande rabatt till konsumenterna
äfven vid inköp af små kvantiteter. Exempelvis må anföras, att 3-öres
cigarretter för närvarande kosta vid inköp af ett paket om 10 stycken
endast 25 öre, d. v. s. konsumenten erhåller mer än 16 procents rabatt.
Den omständigheten att priskurantpriset skulle vara utsatt å de af monopolet
tillhandahållna tobaksvarorna gör det däremot möjligt för de inregistrerade
försäljarna att upprätthålla det åsätta priset, utan att någon
delning med konsumenterna af den hos monopolet erhållna rabatten
behöfver ifrågakomma. Hänsyn till dylik delning behöfver därför ej heller
tagas vid träffandet af öfverenskommelse mellan monopolet och tör
säljareu
om rabattsatsen. _
I samma män som monopolets priskurantpris komme att blit\ a
högre än de pris, hvarå försäljarnas rabatt för närvarande beräknas,
stege gifvetvis rabattbeloppens absoluta storlek, äfven om rabattsiftran
uttryckt i procent af priskurantpriset blefve lägre än de nuvarande rabattsiffrorna
i procent åt de lägre värden, efter hvilka de beräknats.
Till nu anförda omständigheter, som motivera en lägre rabattprocent
än för närvarande, kommer ytterligare det förändrade läge
inom tobakshandeln, som enligt hvad under 29 § berörts, skulle inträda
vid ett monopol i enlighet med kommitterades förslag, i det att handlandenas
omkostnader blefve i afsevärd grad minskade. Ehuru de åt
monopolet saluhållna tobaksvarorna gifvetvis borde företinnas i tillräckligt
rikhaltigt antal sorter för att tillfredsställa olika smakriktningar, komme
marknaden dock icke som nu att vara öfversvämmad af en otalig massa
fabrikat, mellan- hvilka råder den skarpaste konkurrens, medförande för
handlandena tvånget att föra onödigt stora lager, ofta till större eller
mindre del innefattande svårsålda varor, som tynga affären och inkräkta
på de erhållna försäljningsrabatterna,
177
31 §•
Föreskrifterna angående försäljningen hafva ansetts kunna inskränkas
till hvad i 31 § angifves. Hvarje mera utvecklad t system af
tobaksbeskattning har visat sig kräfva ingående kontroll öfver handeln
med tobaksvaror, äfven då denna utgör en fri näring. De bär föreslagna
kontrollbestämmelserna kunna därför, i jämförelse med det kontrollförfarande,
som exempelvis ett fabrikatskattesystem betingar, betecknas såsom
synnerligen lindriga.
Nämnda bestämmelser innefatta sålunda icke — bortsedt från ett
enda undantag — något förpackningstvång. Föreskriften att tobaksvaror
icke må förekomma till försäljning annorlunda än i monopolets med
behörig stämpel försedda originalförpackning kommer föga i strid med
hvad lör närvarande allmänt är brukligt, i det att redan nu tobaksvarorna
i regel saluhållas i de förpackningar, hvari de levererats från
vederbörande fabrikant. Fn sådan bestämmelse är gifvetvis nödvändig
dels för kontroll öfver att icke andra tobaksvaror än från monopolet
inköpta förekomma i handeln, dels ock till kÖ23arens säkerhet att den
monopolets vara erhålles, som af honom önskas och som förpackningen
angifver. Skulle det stå försäljare fritt att omflytla varorna och sälja
dem ur annan förpackning än den ursprungliga, vore det icke uteslutet,
att en billigare vara kunde öfverflyttas i emballage, förut användt för
en dyrare, och att såmedelst en illojal prisförhöjning kunde äga rum.
Ur originalförpackning skulle däremot tobaksvarorna få säljas i
hur ringa kvantitet som helst. Vid denna med nu rådande försäljningssätt
öfverensstämmande frihet skulle enligt kommitterades förslag
endast den inskränkning gälla, att cigarretter icke finge säljas i mindre
kvantitet än hel förpackning, såvida icke monopolets stämpel funnes
anbragt å hvarje cigarrett. Dylik stämpel torde komma att anbringas å
alla af monopolet tillverkade cigarretter, hvadan inskränkningen endast
komme att gälla för sådana utländska cigarretter, beträffande Indika
monopolet icke träffat aftal om särskild stämpling vid desammas tillverkning.
Man torde kunna förutsätta, att genom tillhandahållande af lämpliga
smärre förpackningar om t. ex. 5 å 10 stycken cigarretter monopolet
skulle komma att i eget intresse tillse, att ifrågavarande inskränkning
icke blefve betungande för allmänheten. Äfven nu finnas för
öIligt exempel på att i den svenska detaljhandeln cigarretter säljas
endast i hel förpackning.
* 23
178
32 §.
Export till utlandet af monopolets varor torde icke vara att påräkna
i mera afsevärd omfattning. Emellertid synes man icke böra bortse
från, att någon mindre export af tobaksvaror dock för närvarande äger
rum (41,492 kg. under år 1908). Denna omfattar hufvudsakligast snus, för
hvilken vara jämväl monopolet torde kunna påräkna afsättning till utlandet.
Priset å tobaksvara, som exporteras, lärer icke böra fastställas
enligt enahanda grunder som å monopolets till förbrukning inom landet
afsedda varor, för hvilka skattebelastningen tillkommer, utan synes
priset å exportvaror böra bestämmas enligt vanliga affärsprinciper, hvarvid
monopolstyrelsen bör kunna erhålla fria händer utan annan inskränkning
än alt priset i hvarje fall skall lämna vinst för statsverket.
Skulle exporten icke ske för monopolets räkning utan genom
enskild person, bör kontroll utöfvas däröfver, att varan icke kommer
ut på den inhemska mar-knaden,
33—35 §§.
Monopolet bor vara ensamt berättigadt att importera tobaksvaror
till försäljning inom riket. Däremot torde det på förut anförda skäl
kunna medgifvas enskilda personer att för eget behof införa mindre
kvantiteter af tobaksvaror.
Först och främst synes detta böra gälla för resande i fråga om
förråd, som af dem själfva medföres. I sådaut hänseende torde lämpligen
den anordning böra träffas, att resande finge tullfritt medföra viss
maximikvantitet tobaksvaror, som af Kungl. Maj:t fastställes. I Österrike
är exempelvis stadgadt, att resande må från utlandet medföra högst
35 gram röktobak eller 10 cigarrer eller 14 cigarretter.
Medför resande större kvantitet tobaksvaror än den nämnda tullfria,
skulle enligt kommitterades förslag däraf sammanlagdt högst ett hälft
kilogram fä utan särskildt tillstånd införas mot erläggande af stadgad
tull. Funnes anledning misstänka, att varan vore afsedd till försäljning,
borde införseln icke medgifvas. Särskildt med afseende å möjligheten
att i gränsorter missbruk af berörda medgifvande kunde äga rum, bör
försäljning af sålunda införd vara drabbas af straffpåföljd (42 §).
Skulle resande vilja införa större kvantitet än ett hälft kilogram,
borde detta blifva beroende af, huruvida monopolstyrelsen därtill lämnat
tillstånd enligt hvad i 34 § sägs.
Det har synts kommitterade med afseende å denna resandes rätt
att tullfritt eller mot tullafgift medföra viss kvantitet tobaksvaror böra
179
ifrågasättas, huruvida icke gällande bestämmelser angående tullvisitation
borde hvad tobaksvaror angår skärpas. En i sådant hänseende, bland
andra, lämplig åtgärd torde vara att föreskrifva skyldighet för resande
att vid stadgad påföljd sjelfmant uppgifva, huruvida tobaksvara medföres.
Utöfver den import, som sålunda skulle vara enligt 33 § medgifven,
borde enskilde icke äga att införa tobaksvaror, med mindre
monopolstyrelsen gifvit tillstånd därtill. Generellt tillstånd borde icke
få utfärdas, utan skulle sådant meddelas för högst ett år i sänder samt
afse i tillståndsbeviset bestämdt angifna kvantiteter och varuslag. Denna
anordning afser emellertid endast att bereda tillfälle för den, som öuskade
viss vara, hvilken icke kunde erhållas genom monopolet, att förskaffa
sig densamma, och naturligen borde staten af på dylikt sätt importerade
tobaksvaror hafva lika stor inkomst som af de varor, monopolet själf
saluhölle. Med hänsyn härtill och till undvikande af olika tullsatser
för denna import och för resandes import enligt 33 § synes lämpligt att
i detta fall uttaga en särskild licensafgift jämte belöpande tu 11 afgift.
Licensafgiften lärer böra utgå med olika belopp för do skilda varuslagen
af tobaksfabrikat och stå i visst förhållande till monopolets priskurantpris.
Den torde därför behöfva ändras tid efter annan, hvarför det enligt
kommitterades förslag skulle öfverlämnas åt Kungl. Maj:t att fastställa
såväl afgiftsbeloppen som öfriga bestämmelser, hvilka skulle äga tillämpning
i afseende å licensafgiften, med iakttagande dock att denna jämte
tullen å varan komme att innebära tillräckligt skydd mot konkurrens
för de tobaksvaror, som tillhandaliölles af monopolet.
Naturligt är, att licensafgiften för hela den kvantitet tobaksvaror,
som tillståndsbeviset afser, skulle inbetalas redan vid tillståndets beviljande,
likasom ock att tullafgiften komme att erläggas, i den mån införsel
ägde rum på grund af tillståndet.
Hvarje vara, som i enlighet med bestämmelserna i denna § infördes
mot erläggande af tull eller af tull jämte licensafgift, borde förses med
särskild stämpel, utmärkande den såsom importerad af enskild person
till skillnad från de varor, som importerades för monopolets räkning.
Hvad ifrågavarande tull- och licensafgift er i öfrigt angår, skulle
dessa, såsom nyss anförts, tillsammans innebära tillräckligt skydd mot
konkurrens för de af monopolet tillhandahållna tobaksvarorna. Teoretiskt
böra sålunda dessa utgifter tillhopa uppgå till belopp, minst motsvarande
skillnaden mellan monopolets priskurantpris och det pris jämförlig
tobaksvara, levererad i Sverige, skulle — afgifterna till staten oberäknade
— kosta den enskilde importören.
Såsom utgångspunkt för bestämmandet af dessa afgifters storlek
torde därför kunna användas monopolets medelinköpspris samt pris
-
180
kurantpriset (i medeltal) för de af monopolet importerade varorna. Med
ledning af de i allmänna motiveringen (vid afkastningsberäkningen) med
delade
tabellerna kunna dessa medelpris per 100 kg. angifvas sålunda:
ci ganser, 1 ut van na.............. | monopolets inköpspris ....... 4,835 kronor. | monopolets priskurantpris 8,720 krön or. | |
cigarrer, andra slag ....... | ....... 1,043 „ | 2,675 |
|
cigarrcigarretter................ | 1,189 „ | 2,858 | 11 |
cigarretter........................... | ....... 1,191 „ | 3,226 | 11 |
röktobak.............................. | ........ 411 „ | 913 | 11 |
tuggtobak ........................... | ........ 244 „ | 516 | 11 |
snus ................................ | ........ 290 „ | 581 | 11 |
Det måste förutsättas, att en enskild importör ej kommer att kunna
inköpa sina varor i utlandet lika billigt som monopolet, hvilket kan köpa
i större poster direkt från fabrikant, hvaremot den förro i regel torde
köpa mindre kvantitet hos detaljhandlare. Man lärer icke räkna för
högt, om man antager, att den enskilde importörens inköpspris blir i
genomsnitt för cigarrer och cigarretter omkring 20 % och för andra
tobaksfabrikat omkring 15 °/o dyrare än monopolets inköpspris.
Tullsatserna torde böra bestämmas till sådant belopp, att desamma
innebära tillräckligt skydd för monopolets varor i genomsuittliga
prislägen. Däremot lärer tullen jämte licensafgiften böra bereda sådant
skydd äfven för dyrare tobaksfabrikat.
Med beaktande af'' nu angifna synpunkter hafva följande tull- och
licenssatser synts vara lämpliga i förhållande till de priskurantpris,
hvarmed räknats i afkastningsberäkningen:
tull licensafgift
per kg. per kg.
cigarrer......................................... 15 kronor 20 kronor
cigarretter ................................... 20 ,, . 10 ,,
andra tobaksfabrikat............. 5 „ 5 ■ „
Öfvergångsstadganden.
48—52 §§.
De föreslagna öfvergångsstadgandena synas kräfva motivering
endast i följande hänseenden.
Det torde kunna blifva behöfligt att verksamheten Unge fortgå
åtminstone vid en del af de privata fabrikerna viss tid efter det mono
-
181
polet trädt i kraft. Monopolförvaltningen lärer nämligen icke omedelbart
kunna igångsätta tillverkningen i full utsträckning. Personalen
synes därför lämpligen kunna beredas arbete utan afbrott genom den
föreslagna anordningen att vissa fabriker erliölle koncession att fortsätta
tobakstillverkningen tillsvidare eller under bestämd tid. Tillverkningen
kunde äga rum antingen för monopolets räkning, så att monopolet
öfvertoge de tillverkade varorna, eller ock för den koncessionerade
tobaksfabrikantens egen räkning. En sådan anordning skulle vidare
bereda möjlighet för fabrikant, som innehade lager af oarbetad tobak
eller halffabrikat af sådan storlek eller beskaffenhet, att detsamma icke
enligt 7 § i ersät tningsförordningen skulle af staten lösas, att upparbeta
sådant lager i stället för att exportera det.
All tillverkning, som komme att på grund af koncession utöfvas,
skulle naturligen stå under kontroll, och till bestridande af kostnaden
härför hafva kommitterade föreslagit, att vid all koncessionerad tillverkning
skulle erläggas en särskild afgift af 10 öre per kilogram därvid
använd tobak.
Under eu tid efter monopolets införande komme gifvetvis att i
marknaden, såväl hos fabrikanter som hos handlande, finnas tobaksvaror,
som icke tillhandahållits genom monopolet. Till kontroll och till särskiljande
från monopolets varor torde sådana tobaksvaror böra förses
med en särskild stämpel. Angående denna stämpel tinnes stadgadt i
52 § 1 mom. Under ett helt års tid skulle enligt förslaget stämpeln
utgöra en ren obetydlighet, 1 öre per förpackning, något som gifvetvis
bör i hög grad underlätta slutförsäljandet af berörda varor.
Det oaktadt komme det antagligen att dröja relativt lång tid, innan
dylika varor äro slutsålda hos fabrikanterna och handlandena. Denna tidrymd
lärer emellertid icke böra i författningsväg fixeras. Däremot synes
lämpligt, att ifrågavarande slag af tobaksvaror efter skäligen afpassad
tid, exempelvis ett år, beläggas med stämpel till mera afsevärdt belopp.
På dylikt sätt skulle fabrikanter och handlande få tid att utan ansträngning
slutförsälja de lager af normal storlek, Indika de vid tiden för
monopolets ikraftträdande innehade. Anordningen komme tillika att
innebära skydd emot att osedvanligt stora lager af, isynnerhet importerade,
tobaksvaror upplades inom landet. Det kan nämligen antagas,
att eljest spekulation i monopolet skulle i denna form försökas, till förfång
för det med monopolet afsedda beskattningssyftet. Med afseende
å bestämmelserna i förevarande § torde vidare böra uppmärksammas att
enligt första momentets andra stycke stämpeln skall efter viss tid åsättas
hela det inneliggande lagret, medan däremot den i 2 mom. stadgade
högre stämpeln skall åsättas endast i mån af varans utlämnande.
182
Speciell motivering
till
förslaget till förordning om livad iakttagas skall i afseende a
införande af statsmonopol å tobakstil 1 verkningen i riket.
1 §•
I den allmänna motiveringen har närmare redogjorts för de principer,
enligt hvilka staten bör åtaga sig ersättningsskyldighet vid införande
af statsmonopol å tobak i den omfattning, som i kommitterades
förslag afses. Såsom af nämnda redogörelse framgår bör härvid ifrågakomma
dels ersättning af mera »real» natur, dels så att säga »personliga»
ersättningsbelopp. 1 § innehåller en sammanfattning af den ersältningsplikt,
som i det hela bör åligga staten.
Den ersättning af förstnämnda slag, som staten borde lämna, äfvensom
den form, hvarunder densamma borde utgå, angifvas i 1 § a) och b).
Mom. a) afser lös egendom, och ersättningen skulle bär erhålla
karaktär af inlösning i viss omfattning. Grunderna för denna inlösningsskyldighet
äro närmare angifna i 7 §.
Hvad angår tobaksfabrikanternas fasta egendom skulle enligt mom.
b) ersättning kunna erhållas för den värdeminskning fastigheten kan
anses undergå.
Slutligen innehålla mom. c) och d) i afseende å den merap>personliga»
ersättningen allmänna stadgande!!, alt till tobaksfabrikant skulle
utgå dylik ersättning för det af monopolets införande föranledda intrång
i näringsverksamhet samt att till de i 11, 12 och 13. §§ åsyftade
personer ersättning skulle utgå för upphörd eller minskad verksamhet
inom tobakshandteringen, allt i enlighet med längre fram i förordningen
angifna grunder.
2 §•
Det har befunnits nödigt att närmare definiera hvad i förordningen
bör förstås med tobaksfabrikant, närmast för att kunna använda denna
enhetliga beteckning i fråga om de olika tillverkare af tobaksvaror,
hvilka i förordningen afses. Såsom tobaksfabrikant skulle anses enhvar
183
tillverkare af tobaksvaror, hvilken inom riket för egen räkning idkar dylik
tillverkning såsom sjelfständig förvärfsgren. Genom denna definition
skulle under förordningens ersättningsbestämmelser inrymmas äfven
sådana tillverkare, som utöfva näringen för egen räkning men under
form af handtverk eller hemindustri och därför icke i dagligt tal eller
i den officiella näringsstatistiken betecknas såsom fabrikanter. Genom
uttrycket »såsom själfständig förvärfsgren» har åsyftats att frånskilja
sådan tillverkning i obetydlig skala som exempelvis den redan af 1904
års kommitté påpekade, att i vanliga tobaksbutiker innehafvaren tillverkar
cigarrcigarretter endast för försäljning i butiken. På dylik och likartad
tillverkning, utan karaktär af själfständig förvärfsgren eller vederbörligen
anmäld yrkesutöfning, bör ersättningsanspråk icke rättvisligen kunna
grundas.
3 §■
Denna § innehåller bestämmelser angående det förfaringssätt, som
kommitterade ansett böra tillämpas i och för uppskattning af värdet å
de inventarier och lager, hvilka skola inlösas af staten, samt för bestämmande
af ersättning, som staten skall utbetala. Kommitterade hafva
i utvecklingen af de rättssynpunkter, som böra komma till beaktande
i förevarande fråga, uttalat att statsmakterna lära fa anses äga att ensidigt
bestämma ej mindre förutsättningarna för och beloppen af ersättning,
som i den ena eller andra formen skall lämnas, än äfven sättet
för ersättningsbeloppens fastställande i hvarje särskilt fall. De i
nämnda hänseenden erforderliga reglerna torde böra fastställas i sammanhang
med den lagstiftning, hvarigenom förbud meddelas mot enskildes
fortsatta utöfvande af tobakstillverkning. Staten kan, såsom jämväl
förut anförts, vid inlösnings- och ersättningsbeloppens fastställande använda
uteslutande egna organ eller medgifva ett större eller mindre
inflytande åt de ersättningsberättigade.
1 sistnämnda hänseende har, bland annat, i den förut omförmälda,
af chefen för finansdepartementet till kommitterade remitterade skrifvelsen
från ett antal tobaksfabrikanter framhållits, hurusom fastställandet
af inlösnings- och ersättningsbeloppen borde ske genom expropriationsförfarande.
Expropriation kan emellertid icke enligt gällande lag påkallas
i ett fall sådant som det förevarande, och i det föregående har
framhållits, att afgörande medelst expropriation eller genom skiljeman
af hithörande frågor bör vara uteslutet af rent principiella skäl, i följd
hvaraf äfven möjligheten af expropriationslagstiftningens utsträckande
till detta område bör lämnas ur räkningen. Det ifrågavarande inlös
-
184
långs- och ersättningsförfarandet går nämligen icke ut på att med vederbörande
träffa öfverenskommelse angående en ersättning, som på äganderättens
grundval kan åt honom lagligen påfordras, eller att öfver hufvud
bereda godtgörelse för någon privaträttighet, som helt eller delvis afliändes.
Ty det näringsberättigande, som skulle komma att bortfalla till
följd af ett tobaksmonopol, är ingen privaträttighet; det bör, enligt den
af kommitterade ofvan förebragta utredningen, icke ens anses som eu
verklig rätt. Att under sådana omständigheter ifrågasätta expropriationsförfarande,
öfverensstämmer icke med de principer, som ligga till grund
för vårt nuvarande expropriationsinstitut.
Det gäller här endast att verkställa en uppskattning af förmögenhetsobjekt,
livilka staten åtagit sig att inlösa, därest ägaren önskar sådan
inlösning, samt att fastställa ersättningsbeloppen, likaledes efter uppskattning,
enligt de grunder, efter livilka staten förklarat sig vilja utgifva
ersättning; och detta torde lämpligen kunna utföras af de föreslagna
kommissionerna, i hvilka jämväl de privata sakägarna ansetts
rättvisligen böra blifva representerade. För erforderligt bevakande af
ersättnings tagamas intressen likaväl som för nödig sakkunskap vid
hithörande frågors behandling torde för öfrigt kunna anses sörjdt ej
mindre genom kommissionernas sammansättning än genom de processuella
föreskrifterna rörande kommissionernas verksamhet.
Såväl lör beredande af möjlighet att rätta förelupna misstag som
äfven för åvägabringande af enhetlighet i förfarandet har det ansetts
nödigt att två instanser upprättas, dels lokala kommissioner, hvilka skulle
hafva att pröfva enhvar de inom dess distrikt förekommande frågor af
hithörande slag, dels ock en för hela riket gemensam centralkommission,
hvars beslut skulle vara i saken afgörande och icke få öfverklagas.
Med afseende å kommissionernas sammansättning har skillnad
gjorts mellan lokalkommissionerna och centralkommissionen.
De förra hafva, synts böra bestå af tre personer, nämligen ordförande,
utsedd af Kungl. Maj:t, samt två ledamöter, af hvilka en skulle
utses af monojjolstyrelsen och en åt tobaksfabrikanterna inom kommissionens
distrikt. Den erinran torde möjligen kunna framställas, att den
af Kungl. Maj:t tillsatte ordföranden och den af monopolet utsedde
ledamoten kom me att representera samma intresse samt att sålunda
tobakshandteringens speciella representant från början vore utsatt för
att stanna i minoritet. Fn dylik erinran synes likväl sakna fog, enär
ordföranden har att representera det allmänna statsintresset, innefattande
jämväl ett opartiskt öfvervakande att rättvisa och billighet tillämpas vid
pröfningen af de enskilda sakägarnas ersättningsanspråk.
185
Vid val af ledamot i lokalkommission skulle enligt förslaget icke
samtliga eventuellt ersättningsberättigade äga rösträtt utan allenast
tobaksfabrikanterna. Denna anordning är betingad af praktiska skäl.
Skulle nämligen enhvar annan eventuellt ersättDingsberättigad tillerkännas
rösträtt, kräfdes redan vid valet af representant en pröfning angående
behörigheten att utöfva rösträtt, d. v. s. huruvida rätt till ersättning
i en eller annan form förelåge. Detta vore emellertid att föregripa
kommissionernas afgörande. Egenskapen af tobaksfabrikant kan däremot
lätt fastställas med ledning af de statistiska uppgifter, som jämlikt kungl.
kungörelsen den 13 november 1896 skola afgifvas af vissa yrkesidkare.
De af tobaksfabrikanterna utsedda ledamöterna måste anses utgöra en för
hela tobakshandteringen tillfredsställande representation vid inlösningsoch
ersättningsförfarandet, då några konkurrerande intressen därvid icke
gärna kunna förefinnas mellan de olika enskilda sakägarna. Därtill
kommer att hvarje sakägare skulle äga att själ!'' eller genom ombud föra
talan hos kommissionerna.
Röstgrunden synes böra utgöras af hvarje fabrikants hos kommerskollegium
anmälda tillverkningsvärde, med den begränsning till
skydd mot ensidig röstöfvervikt, att ingen må tillgodoräknas rösträtt
för högre tillverkningsvärde än som motsvarar en tiondedel af det vid
ett och samma val representerade tillverkningsvärdet.
Såsom förut nämnts hafva kommitterade ansett lokalkommissionernas
beslut i inlösnings- och ersättningsfrågor böra underställas centralkommissionen
för slutligt afgörande. Härförutom bör det dock stå
parterna — och beträffande inlösnings- och ersättningsförfarandet måste
monopolförvaltningen betraktas såsom part — öppet att jämväl genom
besvär hos centralkommissionen framföra de anmärkningar och yrkanden,
hvartill lokalkommissions beslut kunde gifva anledning. Den föreslagna
besvärstiden har tillika den betydelse, att därest besvär icke anföres
före densammas utgång, vederbörande part anses åtnöjas med lokalkommissionens
beslut, något som naturligen icke utgör hinder för centralkommissionen
att vid pröfningen i underställningsväg af lokalkommissionens
beslut däri göra ändring. På grund af den föreslagna bestämmelsen
att lokalkommissionens beslut skall genom rekoinmenderadt bref
delgifvas vederbörande sakägare, synes besvärstiden lämpligen kunna
räknas från det underrättelsen om beslutet blifvit sålunda afsänd.
Centralkommissionen skulle bestå af ordförande och fyra ledamöter,
livilka samtliga jämte erforderligt antal suppleanter borde utses af Kungl.
Maj:t. Att kommitterade ansett centralkommissionen böra i olikhet mot
de lokala kommissionerna helt och hållet tillsättas af Kungl. Maj:t har
*24
186
funnits påkalladt hufvudsakligen af rent praktiska skäl, och denna anordning
torde ej heller vara ägnad att väcka betänklighet. Det i 3 inom.
föreslagna stadgandet, att bland centralkommissionens ledamöter monopolets
och tobakshandteringens intressen städse skola vara till lika antal
företrädda, bör nämligen bereda trygghet för tobaksindustrien ej mindre
att två ledamöter jämte suppleanter för dem komma att af Kungl. Maj:t
utses bland tobaksindustriens män, än äfven att industrien skall vid
hvarje tillfälle vara fulltaligt representerad inom centralkommissionen.
4 mom. innehåller vissa allmänna bestämmelser rörande inlösningsoch
ersättningsförfarandet. Af dessa torde endast en behöfva här beröras,
nämligen det föreslagna stadgandet, att tobaksfabrikant samt sådan
ersättningstagare, som afses i 12 § (vissa handlande), skall med ed
bekräfta riktigheten af handelsböcker och andra handlingar, hvilka åberopas
i och för uppskattningen. För behörigt tillvaratagande af statens
intressen synes sådan cdgångsskyldighet oeftergiflig. Enligt 16 § i kungl.
förordningen den 4 maj 1855 angående handelsböcker och handelsräkningar
gäller, uti handelstvister mellan köpmän, edsplikt med afseende
å handelsbok, därvid domstolen äger att, efter sakens beskaffenhet, sådan
ed i hvarje fall föreskrifva. Detta eller annat lagrum i allmänna lagen
torde emellertid icke vara tillämpligt för det här afsedda fallet, utan
lärer särskildt lagstadgande i ämnet blifva af nöden.
4 §•
Inlösnings- och ersättningsfrågornas handläggning af kommissionerna
förutsätter uppenbarligen en anmälan af de enskilda sakägarnas
anspråk. Likaledes torde utan vidare vara klart, att aumäluingsrätten
måste begränsas till viss kortare tid. Under förutsättning i enlighet med
förslaget till monopolförordning att monopolet skulle träda i kraft den
1 juli 11)12, har anmälningstiden ansetts kunna sättas till den 1 påföljande
augusti, dock med rätt för centralkommissionen att, där så finnes
nödigt, medgifva uppskof med insändandet af handelsböckerna.
Underlaget för beräknande af den ersättning, hvaraf vederbörande
näringsidkare skulle komma i åtnjutande, måste gifvetvis till hufvudsaklig
del utgöras af deras handelsböcker. Dessa böra för vinnande
af enhetlighet vid uppskattningen underkastas granskning, för hvilket
ändamål det skulle åligga tobaksfabrikant att till centralkommissionen insända
sina handelsböcker för de sju år, hvilka skulle läggas till grund
för den jämlikt 9 § utgående ersättningen för intrång i näringsverksamhet.
För att kunna bedöma vederbörande affärs ställning vid tiden för
187
monopolets införande kräfves dock att hafva tillgång äfven till ett vid
denna tidpunkt uppgjordt bokslut för affären. Detta bokslut, som bör
innehålla jämväl ett noggrant inventarium, skulle dessutom tjäna till
ledning, bland annat, vid lokalkommissionernas undersökningar på platsen
i och för uppskattning af de inventarier, lager in. m., hvilka komme att
blifva föremål för inlösning.
3 inom. innehåller särskilda, för innehafvare af importaffär in. fi. i
12 § åsyftade ersättningsberättigade afsedda föreskrifter af motsvarande
innebörd som de i 1 och 2 mom. för tobaksfabrikanter stadgade. Då
enligt 12 § endast fyra år skulle läggas till grund för ersättning till
ifrågavarande näringsidkare, erfordras ej heller granskning af deras
liandelsböcker för längre tid.
Den utsträckning af anmälningstiden, som i 4 inom. föreslagits
för de i 11 och 13 §§ åsyftade kategorier af ersättningsberättigade, afser
att bereda lättnad för arbetare och i allmänhet mindre expeditionsvana
personer, hvilka innefattas under dessa kategorier.
5 §•
Det ligger gifvetvis i de enskilda sakägarnas intresse att kunna
snarast möjligt utbekomma de inlösnings- eller ersättningsbelopp, som
blifvit af kommissionerna fastställda. Med beaktande häraf hafva kommitterade
i 5 § föreslagit bland annat den anordning, att utbetalning
må kunna ske allteftersom beloppen blifva fastställda, så att om t. ex.
för en tobaksfabrikör inlösningsbeloppet för inventarier och lager är
fastställdt, detta må utbetalas, äfven om den honom enligt 9 § tillkommande
ersättning icke ännu kunnat slutligt bestämmas. Såsom villkor
för utbetalning måste gifvetvis gälla, att de i förordningen uppställda
förutsättningar föreligga. Exempelvis må hänvisas till det i 10 § omförmälda
förbehåll.
Stadgandet i paragrafens sista stycke sammanhänger därmed, att
först efter viss tid kan blifva afgjordt, huruvida där afsedd person kan
erhålla anställning hos monopolet. 6
6 §.
Enligt 11 § 2 mom. och 12 § 2 mom. skulle ersättning icke utgå
därest ersättningsberättigad person erhållit anställning hos monopolet.
Enär monopolet kan tänkas först efter viss tids förlopp erhålla en mera
definitiv organisation, hafva kommitterade ansett sig böra förutsätta, att
188
vid dylik organisations genomförande eu del i sammanhang med monopolets
införande anställda, ersättningsberättigado personer icke vidare
kunde finna användning hos monopolet till följd af nödvändig koncentration
af driften eller af annan anledning. Det har synts obilligt, att en
person skulle vid dylikt oförvållad! entledigande icke erhålla något
af den ersättning, hvaraf han eljest skulle kommit i åtnjutande. Tre
fjärdedelar af ersättningsbeloppet synes vara en för dylikt fall lämplig
och rättvis medelväg. Ilätten till sådan afkortad ersättning har föreslagits
begränsad till de första fem åren efter monopolets trädande i
kraft, inom hvilken tidrymd monopolets organisation lärer, såvidt nu
kan bedömas, böra vara afslutad.
7 §•
Ledande princip beträffande statens inlösningsskyldighet i sammanhang
med monopolets införande bör gifvetvis vara, att endast sådana
förmögonhetsobjekt lösas, livilka till följd af det med monopolet förenade
förbud mot utöfvandet af näring icke vidare kunna i den enskilda ägarens
hand komma till användning för tobakshandtering. Häraf följer först
och främst, att, då tobakstillverkningen är den enda näring, som genom
monopollagstiftningen förbjudes, allenast beträffande tobaksfabrikanternas
tillhörigheter inlösning kan ifrågakomma. Vidare föranleder principen
därtill, att endast sådana tobaksfabrikanternas tillhörigheter böra inlösas,
livilka icke kunna tillgodogöras annorledes än för tobakstillverkning.
I enlighet härmed är ock i 7 § inlösningsskyldigheten begränsad.
Till förekommande af möjliga missbruk beträffande statens inlösningsskyldighet
äfvensom för att förhindra att icke andra än de verkligen i användning
varande maskinerna och inventarierna blefve föremål för inlösen,
har ytterligare viss inskränkning, på sätt momentet utvisar, ansetts nödig.
Hvad angår fabrikanternas lager, kan inlösningsskyldigheten icke
omfatta färdiga tobaksvaror, vid det förhållande att enligt förslagethandeln
med dylika varor fortfarande skulle vara en fri näring. Lager
af oarbetad tobak likasom ock halffabrikat komme fabrikanten däremot
att kunna inom riket tillgodogöra sig, endast i händelse lian erhölle
sådan koncession till förtsaft tillverkning, hvarom förmäles i de till
monopolförordningen hörande öfvergungsbestämmelserna.
Med afseende å oarbetad tobak och halffabrikat måste emellertid
tillses, att spekulation i monopolets införande i möjligaste mån förhindras.
I sådant hänseende har föreslagits, att staten stadie vara skyldig att
inlösa endast fullgod vara samt så stort lager, som med hänsyn till
189
tillverkningens omfattning under de enligt 9 § till grund för ersättningsberäkningen
liggande verksamhetsåren kan anses motsvara det normala
behofvet vid vederbörande fabrik, d. v. s. hvad fabriken i regel brukar
innehafva vid den årstid, då monopolets ikraftträdande komme att äga ruin.
Inlösningspriset bör motsvara hvad varan anses skäligen vara
värd vid inlösningstillfället. Vid värdering af maskiner och inventarier
bör sålunda hänsyn tagas till dessas fortsatta användbarhet för tillverkning
af tobaksvaror. Vid uppskattningen af oarbetad tobak och halffabrikat
synes inköpspriset lämpligen böra vara utgångspunkten.
Åt den ifrågavarande inlösningen kan emellertid icke gifvas
karaktär af tvångsinlösning, utan det måste lämnas hvarje tobaksfabrikant
frihet att antaga eller förkasta det af kommissionerna fastställda inlösningspriset.
Åtnöjes icke fabrikant med detta pris, bör det därför
stå honom öppet att exportera varan, för hvilken händelse och därest
fråga är om förtullad oarbetad tobak, restitution af erlagd tull skäligen
torde böra medgifvas.
I följd af den föreslagna begränsningen i statens inlösningsskyldighet
skulle det kunna inträffa, att beträffande vissa i riket eventuellt
befintliga råtobakslager sådan skyldighet icke skulle föreligga. Så
skulle förhållandet blifva, i den mån tobaksfabrikants lager bestode af
icke fullgod vara eller vore större än hvad som motsvarade fabrikens
normala behof. Äfvenså kunde tänkas inträffa, att annan än tobaksfabrikant
vid tiden för monopolets införande innehade lager af utländsk
råtobak. Enligt kommerskollegii utredning finnas dock knappast inom
riket några handlande med råtobak, hvilka drifva affären i fast räkning,
d. v. s. med hållande af eget lager. Den utländska råtobaken inköpes
nämligen till största delen af fabrikanterna själfva eller genom agenter.
Det har därför befunnits obehöflig! att stadga inlösningsskyldighet annat
än ifråga om tobaksfabrikanternas lager. En utsträckning af inlösningsskyldigheten
till andra råtobakslager skulle också möjligen kunna föranleda
till, att härstädes upprättades dylika lager på spekulation, något som
gifvetvis icke kunde vara i statens intresse. Emellertid bör det rimligen
stå öppet för innehafvare af dylika råtobakslager, som staten icke skulle
hafva skyldighet att inlösa och som ej heller genom frivillig öfverenskommelse
inköptes för monopolets räkning, att exportera tobaken med
rätt för ägaren att erhålla restitution af erlagd tull.
Viss kontroll lärer erfordras vid beviljande af ifrågavarande tullrestitution,
såsom bland annat utlåtande af sakkunniga att tobaken är
af utländskt ursprung. Nödiga föreskrifter i berörda hänseende torde
komma att utfärdas af Kungl. Maj:t.
190
8 §•
Det i och med monopolet inträdande förbudet för enskilde att
idka tobakstillverkning föranleder, att tobaks fabrikant, som drifvit tillverkningen
i honom tillhörig fastighet, icke kan för nämnda ändamål vidare
använda denna. Redan i den allmänna motiveringen har nttalats, att
staten bör af billighetshänsyn känna sig skyldig att ersätta den värdeminskning,
som fastigheten i följd af förbudet tilläfventyrs kan komma
att undergå. Skyldighet att inlösa dylik fastighet har däremot icke
synts böra ifrågakomma.
Till utgångspunkt vid bedömandet huruvida värdeminskning öfverlmfvudtaget
kan anses inträda, bör tjäna det allmänna saluvärdet å den
för tobakstillverkning använda delen af fastigheten d. v. s. denna dels
värde i och för sig, oberoende af densammas användning för tobakstillverkning
i ägarens hand. Huruvida värdeminskning inträder är beroende
af, om detta saluvärde understiger det värde, denna del har för
ägaren såsom för hans tobakstillverkning använd fabriksfastighet. Sistnämnda
värde utrönes genom att kapitalisera det hyresbelopp, en lokal
sådan som den ifrågavarande skulle betinga På sätt i (J § förmäles
skulle också vid uppskattning af handelsvinst för tobaksfabrikör^, som
använder egen fabriksfastighet, tagas i beräkning ett belopp motsvarande
nämnda hyreskostnad. En summa af 15 gånger denna hyreskostnad
har ansetts skäligen motsvara fabriksfastighetens eller den däraf använda
delens värde i ägarens hand såsom af honom utnyttjad lokal för hans
tobakstillverkning, hvilket motsvarar en kapitalisering efter ungefär 6,6 %.
Denna procent utgör snarare låg än hög bruttoafkastning för en fastighet,
som uthyres till fabriksändamål.
Genom jämförelse mellan det uppskattade saluvärdet och det sålunda
beräknade hyresvärdet framgår, huruvida värdeminskning skulle
uppkomma eller icke. öfverstiger saluvärdet nämnda hyresvärde, innebär
det att fastigheten, resp. den däraf använda delen, icke förlorar
något i värde i följd af tobakstillverkningens upphörande. Så blir
gifvetvis förhållandet med exempelvis fabriksfastigheter, centralt belägna
i större samhällen och därigenom representerande högt värde
såsom byggnadstomter. Understiger däremot saluvärdet hyresvärdet,
skall skillnaden anses utgöra den värdeminskning, hvarför fabrikanten
borde få godtgörelse.
O O
1 2 mom. hafva kommitterade föreslagit eu utsträckning af rätten
till ersättning för fabriksfastighets värdeminskning därhän, att dylik
191
ersättning skulle kunna ifrågakomma äfven med afseende å fastighet,
inom hvilken aktiebolag idkar tobaks tillverkning och som äges af den
eller de, hvilka tillika äga aktiemajoriteten i bolaget. Med hänsyn till
rådande förhållanden inom svenska tobaksindustrien har det synts af
billighet påkalladt, att i dylika fall aktiebolaget och aktiemajoritetens
innehafvare, ehuru juridiskt fristående, likväl i förevarande afseende behandlas
såsom ekonomiskt identiska.
I 3 mom. har bland annat föreslagits, att ersättning för värdeminskning
icke skulle utgå i fråga om fastighet, som till ägaren
öfverlåtits efter ingången af juli månad 1911. Afsikten med denna
bestämmelse är att förhindra, att ersättningsrätten kunde göras till
föremål för spekulation genom i sådant syfte verkställda fastighetsöfverlåtelser
till tobaksfabrikauter. Nyssnämnda tidpunkt är ställd i
förhållande till den föreslagna tiden för monopolets ikraftträdande,
den 1 juli 1912.
9 §''
De hittills behandlade bestämmelserna angående ersättning afse
att bereda tillfälle för fabrikanterna att återfå det hufvudsakliga kapital,
som vid tiden för monopolets införande är i tobaksindustrien nedlagdt.
I de fall d är nettovinsten af ett företag icke öfverstiger normal ränta
(5 procent) å det i företaget använda egna kapitalet, kan naturligen
icke företinnas något anspråk på ersättning därutöfver. Det tinnes
emellertid inom tobaksindustrien åtskilliga företag, som gifva högre
afkastning än normal ränta å det använda egna kapitalet, och i den mån
dylik vinst föreligger, hvilken i författningen betecknats såsom handelsvinst,
bör billigtvis ytterligare ersättning af staten gifvas. Redan i den
allmänna motiveringen har framhållits, att såsom förutsättning för dylik
ersättning bör uppställas att verksamheten fortgått under vissa år. 1
sådant hänseende hafva kommitterade föreslagit såsom villkor för ersättning
enligt förevarande §, att tillverkningen skall hafva drifvits oafbrutet
åtminstone sedan den 1 januari 1908. Denna tidsbestämning har
skett under förutsättning att monopolet träder i kraft den 1 juli 1912.
De af kommitterade föreslagna beräkningsgrunder för ifrågavarande
ersättning angifvas i 2, 3 och 4 mom., af hvilka 2 och 3 mom.
afse tobaksfabrikanler, som idkat tillverkningen i sådan omfattning, att
det jämlikt kungl. förordningen den 4 maj 1855 angående handelsböcker
in. m. ålegat dem att föra sådana böcker, och 4 mom. afser sådana
192
9 $ 2 och
mom.
tobakstillverkare, livilka utöfvat näringen såsom handtverk, husslöjd
eller i allmänhet i så liten skala, att bokföringsskyldighet i enlighet
med nämnda förordning icke förelegat. Ifrågavarande uppdelning af
tobaksfabrikanterna med hänsyn till sättet för ersättningens beräknande
betingas af de faktiska förhållandena. Inom den förstnämnda
kategorien äro företagen mera fristående från tillverkarens egen person,
hvaremot inom den sistnämnda kategorien tillverkningen är baserad på
tillverkarens personliga deltagande i arbetet. Här blir det egentligen fråga
om en det personliga arbetets afkastning, icke någon »handelsvinst».
Äfven af den anledning måste olika beräkningsgrunder komma till
användning, att ersättningen för den sistnämnda kategorien får i saknad
af under laga ansvar förda handelsböcker byggas på uppskattning.
Hvad först angår do i 2 och 3 mom. afsedda, egentliga fabriksföretagen,
kan gifvetvis endast ett medeltal af flera års handelsvinst utgöra
en tillförlitlig mätare af ett sådant företags afkastningsförmåga i dittillsvarande
ägarens hand. Denna »medelhandelsvinst» hafva kommitterade
ansett böra uträknas med ledning af årsresultaten för de sju kalenderår,
som närmast föregått monopolets införande, enär man genom att taga
en så pass lång period torde undgå att tillfälliga växlingar inom tobaksindustrien
komme att influera å ersättningen. Till ytterligare säkerhet
härutinnan hafva kommitterade föreslagit, att det bästa och det sämsta
årsresultatet bland dessa sju skulle utelämnas vid beräknandet af medelhandelsvinsten.
Beträffande sådana företag, som icke varit i verksamhet
sju år, komme, såsom stadgandets formulering ock angifver, i betraktande
det i hvarje fall föreliggande mindre antalet verksamhetsår.
Affärernas årsresultat skulle fastställas vidden granskning af handelsböckerna,
som borde verkställas af kommissionerna och särskilt genom
centralkommissioneDS försorg af experter. Vid sådan granskning bör
såsom årsresultat för hvarje särskilt verksamhetsår upptagas den vinst
eller förlust, som uppkommer, sedan affären för året belastats med normal
ränta, i författningsförslaget beräknad till 5 procent, å det i affären
nedlagda kapital, i den mån sådan ränta icke inberäknats bland affärens
omkostnader, d. v. s. affären skall belastas med 5 procents ränta å dess
»eget kapital». Härvid skall gifvetvis hela perioden såtillvida betraktas
såsom ett helt, att sålunda för ett år påförd ränta, som icke kunnat
täckas af samma års vinst, skall balanseras öfver till nästa år, å hvars
bokslut den alltså inverkar. Med andra ord, i den mån räntan å det
egna kapitalet icke täckes af årets nettovinst, uppföres räntan såsom
förlust för året.
Med afseende å kommissionernas bedömande af förevarande ersätt -
19B
ningsfråga hafva vissa omständigheter ansetts kräfva ett särskildt reglerande
i författningen.
Sålunda har föreslagits ett stadgande af innehåll, att vid afgörande
af frågan huru länge ett fabriksföretag drifvit sin verksamhet,
bortses från sådan ändring i äganderätten till företaget, hvilken ej kan
anses hafva inneburit bildande af nytt affärsföretag. Ett företags ombildande
till aktiebolag utan vidare förändring bör exempelvis icke
skäligen föranleda, att vid beräknandet af ersättning företagets ålder
räknas allenast från bolagets bildande. Inom tobaksindustrien existera
flera på dylikt sätt uppkomna s. k. familjebolag, hvilkas ålder såsom bolag
icke är hög, men hvilka hafva bakom sig en i samme faktiske ägares
hand utöfvad, lång föregående verksamhet inom tobakstillverkningen.
Utom den allmänna föreskrift att granskningen af tobaksfabrikanternas
handelsböcker skall innefatta en verklig revision och i erforderliga
delar en justering af desamma, hafva i 2 mom. gifvits några
speciella föreskrifter i afseende å beräknandet af handelsvinsten, i syfte
af likformighet vid dennas fastställande. Den första af dessa föreskrifter
innehåller, att i de fall, då tobaksfabrikant för sin tillverkning användt
egen fastighet, affären skall påföras ett belopp, motsvarande skälig
hyra för den del af fastigheten, som användts för tobakstillverkningen,
detta dock under förutsättning, att affären icke i räkenskaperna belastats
med dylik hyreskostnad eller af fastighetsinnehafvet föranledda räntor,
underhållskostnader m. m. till sådant belopp, att detta kan anses svara
mot skälig hyreskostnad för liknande fabrikslokal. En dylik utjämning
är nödvändig för att i afseende å omkostnader jämställa sådana företag,
som hyra fabrikslokaler, med dem, som använda egen fastighet.
Jämväl i ett annat hänseende erfordras en utjämning. Det förhåller
sig nämligen så, att inom åtskilliga företag ägaren icke påfört
affären någon utgift i form åt aflöning för verkställande direktör, disponent
eller motsvarande ledare. Årsresultatet vid dylikt företag blir
naturligen till följd häraf i samma män fördelaktigare. Aflöning till
affärsledare är emellertid en nödvändig omkostnad, hvarför i 2 mom.
stadgats, att i fall, som här afses, vid handelsvinstens uppskattande
affären skall påföras såsom sådan omkostnad ett belopp, som pröfvas
skäligt i jämförelse med motsvarande omkostnad vid företag af liknande
omfattning. Den person, för hvilken sålunda aflöning såsom affärsledare
beräknas, skulle i stället blifva med det beräknade aflöningsbeloppet
ersättningsberättigad enligt 11 § 1 mom. b) på samma sätt som verkställande
direktörer in. fl. i nämnda § åsyftade, hos tobaksfabrikant anställda
befattningshafvare.
* 25
194
9 $ 4 mom.
Med afseende å storleken af och sättet för beräknandet af den
ersättning, som enligt förevarande mom. skulle utgå till tobaksfabrikant
i förhållande till dennes handelsvinst å tobakstillverkningen, hafva följande
synpunkter gjort sig gällande. Naturligen kunna anspråken på
ersättning icke sträckas så långt, att staten skulle betala så mycket, att
fabrikanten skulle lör all framtid utan arbete eller motsvarande risk hafva
lika stor afkastning af det erhållna ersättningsbeloppet som hans dittillsvarande
medelhandelsvinst. Statens ersättningsplikt kan härvidlag icke
sträckas längre, än att tobaksfabrikanten för viss tid framåt tillförsäkras en
inkomst motsvarande den förut omförmälda »medelhandelsvinsten)). Den
tidsgräns framåt, som härvid bör sättas, får naturligen liksom alla hithörande
bestämmelser fastställas af statsmakterna enligt hvad billigheten
kan anses kräfva. Enligt kommitterades åsikt böra billighetens kraf kunna
anses väl tillgodosedda, därest denna tidsgräns sättes till högst 20 år för
de äldsta företagen och i förhållande därefter för de yngre. Formen för
ersättningen bör emellertid icke blifva årlig utbetalning utan ett kapital
en gång för alla, hvilket är fördelaktigare ej blott för staten utan äfven
för den enskilde, som medelst ett dylikt kapital får större möjlighet att
börja annan verksamhet. Vid kapitalisering efter 5 procent skulle en årlig
utbetalning under 20 år af en »medelhandelsvinst» motsvara en kapitalutbetalning
vid monopolets införande af 12 Va gånger samma belopp.
Ersättningens storlek har såsom nyss antydts ansetts böra stå i förhållande
till det antal år, hvarunder den ersättningsberättigade idkat sin
tobakstillverkning; och af 2 mom. framgår i hvilken mån kommitterade
funnit denna föregående verksamhetstid lämpligen böra tillgodoräknas
vid ersättningsbeloppets bestämmande. Enligt den där intagna skalan
tillerkännas de olika verksamhetsåren ett graderadt ersättningsvärde.
Då många företag inom den svenska tobakstillverkningen äga en betydlig
ålder, måste denna skala gå relativt långt tillbaka i tiden för att
de äldsta och äldre företagen verkligen må komma i åtnjutande af den
större ersättning, hvartill de böra anses berättigade. Att ålderns inflytande
på ersättningens storlek måste på någon punkt upphöra är tydligt,
och har detta i den af kommitterade föreslagna skalan skett vid år 1867.
Skalan är fallande, så att längre .tillbaka i tiden liggande verksamhetsår
tillerkänts lägre ersättningsvärde än de i tiden närmare liggande.
I fall lagligen förda handelsböcker helt eller delvis icke kunna
företes, synes uppskattning i stället böra af kommissionerna verkställas
i enlighet med hvad i 3 mom. föreslagits.
4 mom. innehåller de bestämmelser, som ansetts böra lämpligen
blifva gällande i fråga om ersättning åt tobaksfabrikanter, Indika utöfvat
195
tillverkningen i så ringa omfattning, att därmed icke följt skyldighet
att fora handelsböcker. Till nu ifrågavarande kategori ersättningstagare •
komme såsom förut nämnts att höra hufvudsakligen s. k. cigarrmakare
och andra utöfvare af handtverksmässig eller hemindustriell tobakstillverkning.
Sådana företag äro icke att betrakta såsom egentliga affärer utan
såsom ett af innehafvaren personligen utöfvadt yrke, där alltså någon
verklig »handelsvinst» icke kan i saknad af ordnad bokföring bestämdt
påvisas. Ersättningen erhåller därför här karaktär af eu personlig godtgörelse
till yrkesidkaren samt har ansetts böra utgå efter dennes uppskattade
nettoinkomst. I ersättningshänseende skulle dessa yrkesidkare
blifva i allt väsentligt likställda med de i 11 § 1 mom. a) åsvftade,
inom tobaksindustrien anställda personer. Det torde i regel vara omöjligt
eller åtminstone förenadt med stort besvär att kunna för längre tid fä
tillförlitlig utredning angående nettoinkomsten, hvarför man svnts böra
inskränka sig till att lägga endast de två, monopolets införande närmast
föregående åren till grund vid uppskattningen.
Vid ifrågavarande ersättning synes hänsyn böra tagas ej blott till
den tid, hvarunder ersättningstagaren utöfvat yrket, utan äfven till
dennes lefnadsålder. Det torde nämligen här icke böra lämnas utan beaktande,
att det är svårare för en äldre person än för eu yngre att öfvergå
till ny verksamhet och där skaffa sig utkomst. För att sistnämnda synpunkt
må komma till sin rätt hafva kommitterade i afseende å ersättningsbeloppets
beräkning föreslagit en kombination af den tid, hvarunder
tillverkningen idkats, och yrkesutöfvarens lefnadsålder. Denna sammanställning
skulle verka så, att eu tobaksfabrikant af här ifrågavarande
kategori måste hafva utöfvat verksamheten i minst 14 7» år och vara
minst 41 år gammal för att komma i åtnjutande af den enligt 4 mom.
utgående maximiersättningen, 5 gånger medelårsinkomsten. Den nu omförmälda
sammanställningen af verksamhetsår och lefnadsår hafva kommitterade
tillämpat allestädes i det föreliggande förslaget, där personlig
ersättning skulle utgå, d. v. s. där ersättningen har karaktär af en rent
personlig godtgörelse för att underlätta vederbörande yrkesutöfvares
öfvergång till annat yrke (se 11 och 13 §§).
Ersättning enligt de behandlade momenten af 9 § hänför sig till 9 § s mom.
den vinst, fabriksföretaget eller yrkesutöfningen lämnat i form af handelsvinst
resp. nettoinkomst. Af kommerskollegii utredning framgår emellertid,
att åtskilliga företag icke lämnat någon vinst, som kunde läggas till grund
för ersättning. Det torde visserligen kunna sägas, att beträffande sådana
företag alla rimliga anspråk på godtgörelse skulle vara fyllda därmed,
196
att staten enligt hvad ofvan sagts inlöser lager och inventarier samt
ersätter uppkommande värdeminskning å fabriksfastigheterna. Kommitterade
hafva emellertid icke kunnat undgå att finna, att med tillämpning
enbart af nu berörda ersättningsgrunder monopolets införande
skulle komma att i åtskilliga fall verka på ett sätt, som skulle kunna
framstå såsom i viss.mån obilligt. Man kan nämligen icke förbise, att
genom monopolets införande vissa nyare företag med till synes goda
framtidsutsikter, hvilka ännu icke haft att uppvisa handelsvinst eller
ens nettovinst, betagas möjligheten att återvinna i dem nedlagdt kapital,
i den mån detta icke blir ersatt genom inlösningen eller, godtgörelse
för värdeminskning. Andra, äldre företag finnas, hvilka tidigare lämnat
god afkastning men nu befinna sig i nedgående, till följd åt förändrade
konjunkturer eller andra orsaker, sa att här ifrågavarande ersättning
icke skulle erhållas. I dylika fall synes en särskild godtgörelse vara
väl motiverad för att afvärja den hårdhet, som tvångsafvecklingen af
företagen eljest skulle medföra.
Men äfven mera allmänt sedt torde den svenska tobaksindustriens
nuvarande läge påkalla ett underlättande från statens sida vid en dylik
eventuell afveckling af de enskilda näringsidkarnas affärer. Främst bör
härvid beaktas den stora post bland fabrikanternas tillgångar, hvilken
enligt kommerskollegii utredning består af utestående varufordringar.
Utredningen har visserligen lämnat öppet, huruvida det som varufordringar
balanserade beloppet i hvarje enskildt fall utgjort en fullgod
tillgång eller om detta behöfde reduceras med hänsyn till gäldenärernas
mer eller mindre bristande betalningsförmåga. Med vunnen kännedom
om det inom tobaksliandeln vidt utbredda och tydligen med föga
urskillning tillämpade kreditsystemet kan dock utan risk för öfverdrift
sägas, att ifrågavarande tillgångspost icke lätteligen skulle kunna utan
förlust realiseras vid monopolets införande.
Denna senare omständighet likaväl som nyssberörda hänsyn till
enskilda företag, hvilka på grund af särskilda omständigheter mer ellei
mindre tillfälligt icke lämnat någon handelsvinst, har synts höra föranleda
beviljande åt alla tobaksfabrikanter, som fylla det i 9 § 1 mom.
uppställda villkoret angående viss verksamhetstid, af en mindre ersättning,
oberoende af om den af dem utöfvade verksamheten har att uppvisa
medelhandelsvinst eller icke. Ersättningen synes lämpligen kunna
bestämmas i förhållande till den omsättningssumma, som verksamheten
i medeltal omfattat (medelnettoförsäljningsvärdet), och har ändamålet
ansetts blifva väl tillgodosedt, om ersättningen beräknas till en tjugondedel
af medelnettoförsäljningsvärdet.
197
10 §.
Ej mindre i ett blifvande statsmonopols än i den konsumerande
allmänhetens intresse ligger, att monopolet må kunna blifva i tillfälle
att tillgodose den rådande smaken i fråga om olika slag af tobaksvaror.
Ett argument, som plägar anföras mot tobaksmonopol, är att varorna
skulle försämras och att den tobaksförbrukande allmänheten under monopol
komme att tvingas in i annan smakriktning än förut. Utan att gifva
något erkännande åt dylika farhågors berättigande hafva kommitterade
likväl haft sin uppmärksamhet riktad på önskvärdheten att tillvarataga
de erforderliga förutsättningarna för att staten må kunna tillhandahålla
sådana tobaksvaror, som under den fria konkurrensen vunnit spridningbiand
allmänheten. Bland åtgärder för detta ändamål torde lämpligen
ingå att bereda anställning hos monopolet af sakkunnig personal från
den nuvarande industrien men i synnerhet att komma i besittning af
erforderliga upplysningar för framställande af enahanda varor, som förut
tillverkats.
Värdet af framställningsmetod eller tillverkningsrecept finner uttryck
i omsättning och handelsvinst gemensamt, hufvudsakligen dock i den
senare. I ersättningen enligt 9 § är alltså inbegripen vederbörlig
godtgörelse i den mån tobaksfabrikants verksamhet varit baserad å
sådant egenartadt framställningssätt. Till följd häraf bör det ock
åligga fabrikant, som erhåller ersättning enligt nämnda §, att till staten
öfverlämna dylika tillverkningsrecept och att i öfrigt meddela alla
de upplysningar, som erfordras för att monopolet skall kunna framställa
samma vara, som den ersättningsberättigade fabrikanten tillverkat.
Erforderliga föreskrifter till säkerställande af statens rätt i detta hänseende
hafva intagits i 10 §.
Fullgörandet af berörda åliggande torde i vissa fall kunna ställa
sig svårt för tobaksfabrikanten, nämligen då han icke personligen är
tekniskt sakkunnig. Med hänsyn därtill hafva kommitterade funnit nödigt
föreslå ett stadgande, i andra stycket af 10 §, ägnadt att tillförsäkra fabrikanten
erforderligt biträde af den hos honom anställda sakkunniga personalen.
11 §•
Såsom i den allmänna motiveringen framhållits, bör inom tobaksindustrien
anställd personal, försåvidt den är att anse såsom för tobakshaudtering
yrkesutbildad, erhålla viss ersättning af staten, i den mån
198
samma personal icke kan beredas tillfälle till verksamhet i monopolets
tjänst. Statens ersättningsskyldighet bör icke rimligen utsträckas längre
än att omfatta den verkligt yrkesutbildade personalen, enär ersättningen
gifvetvis afser allenast att förmedla öfvergång till annat yrke för dem,
som i följd af monopolets införande hindras att fortfarande bereda sig utkomst
genom sin speciellt förvärfvade sakkunskap inom tobaksbrauschen.
För exempelvis personer med vanlig kontorsutbildning och för andra i
tobakshandtering icke yrkesutbildade personer eller för personer med
sysselsättning, som icke tager yrkesutbildningen i anspråk, beliöfver
monopolets införande icke förorsaka öfvergång till nytt yrke, hvarför
ersättning enligt denna § icke bör tillkomma dem. Att likväl under
vissa förutsättningar någon godtgörelse skulle kunna gifvas åt personer
inom dessa kategorier hafva kommitterade förutsatt och tagit hänsyn
därtill under 15 §.
1 öfverensstämmelse med denna begränsning af statens ifrågavarande
ersättningsplikt hafva uti 11 § 1 mom. såsom ersättningsberättigade
icke upptagits andra personer än sådana, som äga yrkesutbildning
inom tobakshandteringen. I afseende å den första gruppen —
omfattande verkställande direktörer, disponenter, fabriksledare, verkmästare,
förmän och arbetare — har ytterligare uppställts den fordran,
att de skola vara vid tiden för monopolets införande, i sin egenskap
af inom tobakshandteringen yrkesutbildade, hos tobaksfabrikant stadigvarande
anställda. Tillfälligt anställda eller visserligen yrkesutbildade
men i annan egenskap anställda personer skulle sålunda vara från
ersättning uteslutna.
Den andra gruppen omfattar Aussa tobaksfabrikanter, nämligen de
å-hvilka stadgandet i sista stycket af 9 § 2 mom. äger tillämpning,
likasom ock de, hvilkas aflöning såsom ledare verkligen påförts vederbörande
företag.
Beträffande de såsom tredje grupp upptagna yrkesutbildade handelsresande
i tobaksvaror har jämväl uppställts fordran, att de skola vara
vid tiden för monopolets införande fast anställda hos tobaksfabrikant.
it § 2 mom. Ytterligare några villkor för erhållande af ersättning enligt före
varande
§ innehållas i densammas 2 mom., nämligen först och främst
att ersättningssökanden skall sedan viss tid vara svensk medborgare.
Någon ersättningsskyldighet från statens sida gentemot utländingar,
anställda inom tobakshandteringen, synes icke kunna ifrågasättas och
erkändes icke heller i det af tyska regeringen år 1882 framlagda
199
monopolförslaget, hvilket uppställde en analog fordran på tyskt statsmedborgar
skap.
I 2 mom. c) har vidare uppställts den fordran, att ersättningssökandes
inkomst af arbete under tiden den 1 januari 1908—30 juni 1912 skall
hafva uteslutande eller till hufvudsaklig del härflutit af inom riket utöfvad
sådan verksamhet inom tobaksindustrien, som jämlikt 1 mom. skulle
berättiga till ersättning. Detta stadgande är motiveradt däraf, att gifvetvis
endast en under relativt längre tid utöfvad verksamhet af sådan natur,
att verksamheten kan betraktas såsom den ersättningssökandes egentliga
näringsfång eller åtminstone såsom en hufvudsaklig förvärfskälla, bör föranleda
till erhållande af ersättning. Stadgandet torde blifva desto mera
behöfligt som man torde böra räkna med, att under längre eller kortare
tid före monopolets införande tillverkningen komme att forceras med
anlitande af tillfälliga arbetskrafter, något som skulle kunna föranleda
till ersättningsanspråk af oberättigad omfattning, därest icke den förevarande
begränsningen gjordes.
Slutligen har, i 2 mom. d), föreslagits, att den person icke skulle
ifrågakomma till ersättning, hvilken erhållit eller kunnat erhålla någorlunda
motsvarande anställning hos monopolet. Då genom dylik anställning
den ersättningsberättigade fortfarande erhåller sin utkomst inom
tobakshandteringen, bortfaller anledningen till ersättnings utgifvande.
Det förhållande, att en person haft tillfälle att erhålla men icke velat
mottaga anställning hos monopolet, bör härmed likställas.
Ersättningen synes böra beräknas i förhållande till den årsinkomst,
som vederbörande ersättningstagare haft af arbetet inom tobakshandteringen
under de sista åren. Grundas denna medelårsinkomst på inkomsten
för de två sista åren, bör i regel det för ersättningstagarna
bästa resultatet ernås. Att grunda medeltalet på flera år torde dessutom
kunna föranleda svårigheter i afseende å tillförlitligt utrönande
af inkomsten.
De i fjärde momentet föreslagna ersättningsgrunder äro i allo öfverensstämmande
med dem, som enligt 9 § 4 mom. skulle gälla beträffande
den personliga ersättningen till där omförmälda tobakstillverkare. De
synpunkter, hvilka kommitterade vid behandlingen af sistnämnda mom.
gjort gällande, äga giltighet äfven vid nu förevarande slag af ersättning,
vid hvars bestämmande sålunda hänsyn bör tagas såväl till ersättningstagarens
verksamhetstid inom tobaksindustrien som till hans lefnadsålder.
Maximiersättningen är föreslagen att uppgå till fem gånger ersättnings
-
§ 3 mom.
11 § -i mom.
200
tagarens enligt 11 § 3 mom. beräknade medelårsinkomst. Den ersättning,
som sålunda i form af ett på en gång utbetald t kapitalbelopp skulle tillkomma
här ifrågavarande ersättningstagare, är enligt kommitterades åsikt
fullt tillfredsställande för det med ersättningen afsedda ändamålet, nämligen
att underlätta möjligheten för ersättningstagarens öfvergång till
annat yrke och att tillförsäkra honom inkomst under härför i allmänhet
erforderlig tid.
n § 5 mom. Anledningen till att de i 5 mom. åsyftade handelsresande före
slagits
skola erhålla endast hälften så stora ersättningsbelopp som de i
4 mom. omförmälda ersättningstagare, är att handelns frihet icke beröres
af monopol lagstiftningen. Handelsresande blefve icke genom lagstiftningen
förhindrade att fortsätta med sin verksamhet. Monopolets införande
torde dock i hvarje fall föranleda minskadt arbetstillfälle inom
tobakshandteringen, och det är ur denna synpunkt som kommitterade
ansett billigt, att viss, om ock mindre, ersättning blefve dem tillerkänd.
12 §.
Handeln med tobak och tobaksvaror påverkas af det utaf kommitterade
föreslagna monopolet i så måtto, att all import af oarbetad tobak
skulle blifva förbjuden liksom ock import af tobaksfabrikat, afsedda till
försäljning, h varjämte handel med svensk råtohak icke finge äga rum
såsom en från odling af tobak fristående rörelse. Agentur- eller kommissionsverksamhet
i och för försäljning till monopolet komme däremot att
allt fortfarande kunna bedrifvas, dock utan innehafvande af lager. Härvidlag
ifrågakommer alltså en omläggning af den hittillsvarande verksamheten,
framkallad däraf att hvad råtobak beträffar monopolet blefve
den ende köparen och att hvad angår utländska tobaksvaror den hittillsvarande
importören finge använda monopolet såsom mellanhand för att
kunna åt sina kunder tillhandahålla tobaksvarorna. Kommitterade hafva
funnit billigheten kräfva, att viss ersättning gifves för den i viss mån
försämrade ställning, som sålunda kan inträda.
Ersättning bör kunna ifrågakomma åt innehafvare af importaffär
med utländsk råtobak eller utländska tobaksvaror samt åt handlande med
svensk råtobak, dock endast försåvidt verksamheten utöfvats för egen
räkning (ej i kommission eller såsom agent) samt uteslutande eller till hufvudsaklig
del bestått i försäljning engros. Sistnämnda begränsning torde
vara nödvändig, för att icke den detaljhandel, som äger rum i öppen
bod eller på därmed jämförligt sätt, skulle blifva ersättningsberättigad.
201
Beträffande denna handel föreligger icke anledning att bevilja ersättning.
Den förändring och omläggning af importaffärerna, som kan ifrågakomma,
lärer nämligen inträda uteslutande på deras verksamhetsområde såsom
engrossister.
Såsom ytterligare villkor för erhållande af här ifrågavarande ersättning
har af kommitterade föreslagits, att ersättningstagarens inkomst
af arbete under tiden 1 januari 1908—30 juni 1912 uteslutande eller
till hufvudsaklig del härflutit af inom riket utöfvad verksamhet af sådan
art, som i 1 mom. afses. Detta villkor är uttiyck för samma principer,
som i föregående paragrafer gjorts gällande i fråga om personlig ersättning.
13 §.
Jämväl de hos ersättningstagare enligt 12 § fast anställda handelsresande
torde kunna komma att af monopolet beröras i sin verksamhet
i sådant afseende, att viss ersättning kan anses befogad. Kommitterade
hafva med hänsyn härtill föreslagit, att dylika handelsresande skulle
blifva i ersättningshänseende likställda med de hos tobaksfabrikanter
anställda handelsresande, angående hvilka stadgats i 11 §.
14 §.
I skilda sammanhang har i detta betänkande framhållits ej mindre
att de nuvarande arbetarna inom tobaksindustrien i regel torde komma
att blifva anställda hos monopolet, än äfven att ett afsevärdt antal af
öfriga inom industrien för närvarande anställda personer kunna vänta
att erhålla dylik anställning. Då sådan skulle föranleda flyttning till
annan ort än den anställdes dittills varande verksamhetsort, synes det
vara med billighet öfverensstämmande att statsverket bestrider nödig
flyttningskostnad. 15
15 §.
Oaktadt de i 11, 12 och 13 §§ föreslagna bestämmelser angående
ersättning torde kunna antagas i allmänhet täcka de fall, då ersättning
från statens sida synes vara af billighetsskäl påkallad, hafva kommit
*26
-
202
terade likväl ansett sig böra räkna med det förhållande, att i vissa
under ersättningsbestämmelserna icke ingående fall skäl kunde finnas
för staten att träda hjälpande emellan. Inom tobaksindustrien finnas
nämligen personer anställda, hvilka ej äro hänförliga till någon af de i
nämnda paragrafer omförmälda kategorier af ersättningsberättigade eller
hvilka, om ock tillhörande sådan kategori, icke uppfylla stadgade fordringar
för rätt till ersättning. Monopolets införande torde dock äfven
för dem komma att medföra den olägenheten, att för mången längre
eller kortare tid komme att gå, innan ny sysselsättning erhölles.
För dylikt och andra liknande fall hafva kommitterade föreslagit,
att vid monopolets införande ett anslagsbelopp måtte ställas till Kungl.
Maj:ts förfogande, i och för beviljande af "understöd på ansökning.
203
Speciell motivering
till
förslaget till förordning angående stämpelafgift för cigarretter
och cigarrettobak.
i §•
Den ifrågavarande stämpelafgiften skulle såsom i allmänna motiveringen
anförts erläggas för såväl inom landet tillverkade som från
utlandet införda cigarretter. För att denna beskattning skall blifva i
erforderlig grad effektiv är det nödvändigt, att äfven färdigskuren cigarrettobak
belägges med stämpel till belopp någorlunda svarande mot den
föreslagna stämpelafgiften af tre tiondedel öre per cigarrett. Då stämpelafgiften
för 1 kilogram cigarretter torde i genomsnitt komma att belöpa
sig till 3 kronor, bör stämpelafgiften för kilogram cigarrettobak icke
sättas lägre. Väljes lägre skattesats för cigarrettobaken än för cigarretter,
torde erfordras en kompletterande särskild stämpelafgift för cigarrettpapper,
som säljes till enskilda förbrukare. På sistnämnda sätt är denna
fråga ordnad vid den tyska cigarrettbeskattningen.
Frihet från utgörande af stämpelafgift skulle förefinnas endast i
de uti 2 mom. uppräknade fallen.
2 §•
Det har visat sig nödigt att bestämma begreppet cigarrett i två
riktningar. Det har nämligen gällt att å ena sidan från stämpelbeskattningen
afskilja cigarrcigarretterna. A andra sidan har i förevarande
§ fastslagits, att cigarrettens enligt allmänna föreställningssättet och
språkbruket mest pregnanta särmärke, pappershylsan, icke är afgörande,
204
utan att jämväl tobaks varor af cigarrettobak, äfven om de sakna pappershylsa
eller äro försedda med hölje af annat ämne än papper, skola i
skattehänseende betraktas såsom cigarretter. Ehuru för närvarande icke
mera allmänt förekomma dock i vårt land fabrikat af cigarrettobak,
Indika genom sin sammansättning i öfrigt äro hänförliga till cigarretter,
men hvilkas omhölje består af tobaksblad, halm eller annat dylikt ämne.
1 Tyskland förekomma till och med cigarretter bestående af hardt pressad,
tinskuren tobak utan något omhölje.
Hvad beträffar cigarrettobaken gäller det att göra en begränsning,
som ställer den vanliga röktobaken utanför stämpelbeskattning. Det
erbjuder emellertid eu viss svårighet att fastställa fullt säkra skiljemärken
mellan den egentliga cigarrettobaken samt vissa andra sorter
skuren tobak. Att inskränka stämpelskyldigheten till de typiska cigarrettobakssorterna
(rysk, turkisk o. s. v.) innefattar ej någon tillfredsställande
lösning af frågan, enär äfven andra tobakssorter lämpa sig till
förfärdigande af cigarretter. En i allt väsentligt tillfredsställande lösningsynes
man däremot kunna vinna på det sätt, att den skurna tobakens
skärbredd får vara afgörande. Gränsen har synts kommitterade kunna
sättas vid 1 7» millimeter, hvilken skärbredd i den tyska, väl utvecklade
terminologien benämnes »Feinschnitt». Finskuren tobak med större skärbredd
än 1 Va millimeter skulle alltså enligt kommitterades förslag icke
drabbas af stämpelskatten. Visserligen torde cigarretter kunna förfärdigas
af en och annan tobakssort med större skärbredd, men faran för missbruk
i sådant hänseende torde vara tillräckligt förebyggd genom de föreslagna
straffbestämmelserna.
3 §•
Den vid ifrågavarande stämpelbeskattning erforderliga kontrollen
bör underläggas samma centrala myndighet, som har öfverinseendet i
fråga om redan existerande tillverkningsafgifter i riket. En sådan anordning
bereder möjlighet att jämväl här använda den för kontrollen öfver
öfriga tillverkningsafgifter redan inrättade kontrollorganisationen, något
som icke torde vara utan betydelse ur kostnadssynpunkt.
De närmare föreskrifter angående kontrollens anordnande, Indika
kunna blifva erforderliga utöfver hvad i förordningen därom stadgas,
torde böra i hufvudsak inrymmas i en af Kungl. Maj:t utfärdad ordningsstadga
i likhet med hvad som är förhållandet beträffande brännvins-,
maltdrycks- och sockertillverkningarna.
205
5-7 §§•
I öfverensstämmelse med hvad som är stadgadt beträffande de
nyss nämnda beskattade tillverkningarna skalle tillverkning af cigarretter
eller cigarrettobak icke få börjas, utan att tillstånd därtill erhållits
af vederbörande myndighet. Tillståndet bör utfärdas af Kungl. Maj:ts
befallningshafvande, hvilken myndighet har sig tillagd enahanda befogenhet
i fråga om tillverkning af brännvin, maltdrycker och socker.
De för tillverkningen afsedda lokaler skola vara af vederbörande
öfverkontrollör godkända, för att tillstånd må beviljas. Dylikt godkännande
har särskild betydelse i fråga om de i 7 § 2 mom. åsyftade
fabriker med blandad tillverkning. Ehuru tyngdpunkten af kontrollen
torde komma att ligga i granskning af de särskilda journaler, som det
skulle åligga tillverkare att föra, är det likväl af vikt i kontrollhänseende,
att de lokaler, som användas, äro så anordnade, att jämväl kontroll
medelst inventeringar och inspektioner i möjligaste mån underlättas. Och
därvid är det i statsverkets intresse att ej endast lager af färdiga varor
utan äfven råtobakslager kunna verificeras i enlighet med journalerna.
8 §•
Bestämmelsen i denna § bildar gifvetvis förutsättningen för öfvervakandet
af förordningens efterlefnad och möjliggör dessutom kontrollens
utöfning öfver själfva fabrikationen. Såsom senare i 14 § angifves, skall
nämligen den vid fabriken förda tillverkningsjournalen utvisa, bland
annat, huru mycket varor bortförts från fabriken, hvarjämte af den i
samma § omförmälda stämpelafräkningslängden skall framgå huru mycket
stämplar inköpts och användts. Det torde lätteligen inses, att ifrågavarande
handlingar endast i sammanhang med och under förutsättning
af det nu berörda stadgandet i 8 § kunna fylla det med dem afsedda ändamålet.
Till verk ningsj o ur n alen måste för behörig verificering af stämpelåtgången
angifva de skilda förpackningsstorlekar, hvari de stämpelpliktiga
varorna bortförts från fabriken. 9
9 S.
Enligt kommitterades åsikt är stämpelbeskattningen å cigarretter
och cigarrettobak icke genomförbar Titan fullständigt förpackningstvång.
206
Den viktigaste konsekvensen häraf är, att styckförsäljningen af cigarretter
måste upphöra. Någon olägenhet torde knappast häraf vållas
cigarretthandeln. Redan för närvarande torde större delen af 3-öres
cigarretterna — hvilka enligt hvad kommerskollegii utredning påvisar
år 1908 utgjorde 93 % af cigarrettkonsumtionen här i landet — säljas i
hela förpackningar om 10 å 25 stycken. Och kommitterades förslag
medgifver ju t. o. m. så små förpackningar som 5 stycken cigarretter.
Hvad cigarrettobaken angår, lärer den föreslagna minimiförpackningen
om 25 gram motsvara den under nuvarande förhållanden förekommande
minsta försäljningskvantiteten.
I fråga om de föreslagna förpackningsstorlekarna hafva kommitterade
tagit hänsyn till alla mera allmänt gängse sådana. Antalet måste
naturligen vara i viss mån begränsad!, på det att antalet erforderliga
stämpelvalörer icke må blifva alltför stort.
10 §•
Båda de i denna § föreslagna uppgifter äro nödiga och nyttiga ur
kontrollsynpunkt, den förstnämnda för att i fråga om inom riket tillverkad
vara kontrollmyndigheten utan svårighet må kunna vända sig
till tillverkaren, därest bristande stämpelbeläggning eller annan orsak
skulle därtill föranleda, och den senare för kontroll därå att. förpackningen
är i förhållande till innehållet behörigen stämpelbelagd. Då emellertid
åtskilliga tillverkare finna med sin fördel förenligt att föra varorna
i marknaden utan att tillverkarens namn finnes utsatt å desamma, har
i paragrafens senare del införts ett stadgande, som äfven för framtiden
skulle möjliggöra sådant förfaringssätt. Ursprungsbeteckning å förpackningarna
måste emellertid finnas såsom kontrollmedel, och denna anordning
kan jämväl åstadkommas på det sätt att uppgiften angående tillverkarens
namn ersättes, efter tillstånd af kontrollstyrelsen, med ett
märke eller nummer.
11 §.
För att förhindra upprepadt användande af stämpelmärken och
annat kringgående af beskattningen skola märkena fästas å förpackningen
på sådant sätt, att stämpeln måste brytas vid förpackningens
öppnande.
207
Stämpeln bör makuleras. Denna makulering vinner i effektivitet,
därest den verkställes på det af kommitterade föreslagna sättet medelst
anbringande af tillverkarens namn eller sådant märke eller nummer,
som i 10 § sägs, hvarjämte härigenom skulle eventuellt kunna ernås, att
makuleringen samtidigt tjänar det i nämnda § angifna syftet.
13 §.
Med afseende å tillhandahållandet af stämplarna bör tillses, att
oanvända stämplar icke blifva tillgängliga för andra än dem stämpelskyldigheten
åligger, d. v. s. tillverkare och importörer.
För stämpelbeläggningen af de inom riket tillverkade varorna böra
stämplar finnas att tillgå i Stockholm hos statskontoret och i landsorten
hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande. Då stämpelskyldigheten i afseende
å de inhemska fabrikaten åligger tillverkarna, bör rätt att inköpa
stämplar ej tillkomma andra än inregistrerade tillverkare, och bör i och
för kontroll öfver tillverkarnas stämpelafräkningslängder (14 §) hvarje
tillverkare vara skyldig att inköpa hela sitt behof af stämplar hos eu
och samma stämpelförsäljare.
De stämplar, som skola åsättas importerade varor, böra däremot
tillhandahållas genom tullverkets försorg och af detta utlämnas endast
i sammanhang med direkt förtullning eller uttagande från tullnederlag
af stämpelpliktiga varor.
I fråga om brännvinstillverknings-, malt- och sockerskatterna är
viss kredit medgifven, och torde dylik lättnad äfven böra beredas vid
här ifrågavarande stämpelskatt.
Genom stadgandet i 13 § 3 mom. att betalning af stämpel för
importerad vara skall erläggas samtidigt med tullafgiften, kommer
importör, som upplägger de stämpelpliktiga varorna på tullnederlag, i
åtnjutande af lika lång kredittid för stämpelafgiften, som han jämlikt
tullstadgan äger att åtnjuta med afseende å tullafgiften. Den för tullafgiften
svarande säkerheten bör i dylikt fall gifvetvis beräknas så, att
den täcker äfven stämpelafgiften. Vid direkta förtullningar af stämpelpliktiga
varor torde något betalningsanstånd med stämpelafgiftens erläggande
icke erfordras.
208
14 §•
Den bokföring-, som skulle tjäna till kontroll öfver tillverkningen
af cigarretter och cigarrettobak, hafva kommitterade sökt göra så litet
betungande som möjligt för tillverkarna. Enligt 14 § skulle det åligga
tillverkare att föra en tillverkningsjournal och en stämpelafräkningslängd.
Den förstnämnda lärer kunna anordnas så, att den sammanfaller
med den bokföring, tillverkaren behöfver för sin egen kontroll
öfver tillverkningen.
Utom nu nämnda handlingar böra tillverkarens handelsböcker
med tillhörande verifikationer, i den mån de beröra tillverkningen och
försäljningen af cigarretter eller cigarrettobak, stå till förfogande i händelse
af behof. Till bevarande af affärssekretessen böra sistnämnda böcker
och handlingar dock vara tillgängliga allenast för kontrollstyrelsen och
vederbörande öfverkontrollör men ej för den underordnade kontrollpersonalen.
Denna anordning är i öfverensstämmelse med gällande maltskatteförordning.
17
17 §.
Sättet för kontrollens utöfvande kan ej i detalj angifvas i förordningen.
Liksom beträffande öfriga beskattade tillverkningar böra de
närmare förfogandena härom träffas af Kungl. Maj:t och af kontrollstyrelsen
såsom den närmast öfvervakande myndigheten. Sålunda bör
i administrativ väg föreskrifvas huru ofta kontrollpersonalen skall göra
besök i fabrikerna för granskning af tillverkningsjournal och stämpelafräkningslängd
m. in. I förordningen synes däremot böra föreskrifvas,
att en gång om året eller, därest kontrollstyrelsen så pröfvar nödigt,
oftare en verklig inventering skall företagas hos hvarje tillverkare. Med
mindre dylik inventering äger rum, torde nämligen kontrollen icke kunna
tillfredsställa skäliga anspråk på effektivitet. Jämförelserna mellan tillverknings]
ourn alen och stämpelafräkningslängden jämte i samband därmed
gjorda kontrolliakttagelser torde nog i stort sedt medföra eu tillfredsställande
kontroll, men denna symes lämpligen böra kompletteras med tid
efter annan företagen inventering. Det är nämligen att beakta, att
såväl vid brännvinstillverkningen som vid den skattepliktiga maltdryckstillverkningen
automatiskt registrerande apparater utgöra viktiga hjälpmedel
vid kontrollens utöfvande. Någon motsvarighet till dessa apparater
kan icke tänkas komma till användning inom här ifrågavarande
209
tillverkning, lika litet som det synes här kunna ifrågasättas sä genomförd
personlig kontroll som vid sockertillverkningen. Då sålunda den
hufvudsakliga kontrollen torde komma att bestå i öfvervakande af bokföringen,
synes bokföringens fullständighet och riktighet behöfva konstateras
genom periodiska inventeringar. Det ligger i sakens natur att
inventeringarna böra i möjligaste mån anordnas på sådant sätt, att de
icke blifva till hinder eller komma att föranleda afbrott i fabrikernas
verksamhet.
Skulle, vid inventering konstateras att de bokförda och de befintlig»
lagren icke öfverensstämma, bör förhållandet göras till föremål för
undersökning från kontrollstyrelsens sida i syfte att utröna, huruvida
den konstaterade bristen icke kan förklaras af vissa med tillverkningens
natur sammanhängande omständigheter. Hänsyn måste nämligen tagas
till sadana förhållanden som att råtobaken kan under lagringen i fabriken
genom inträffande torkning eller utflytning minska eller öka i vikt, att
affall till växlande belopp bortgår under tobakens bearbetning, att äfven
de färdiga tobaksvaror nas vikt röner inverkan genom torkning och fukt
o. s. v. Dessa och andra omständigheter göra, att en brist väl kan
föreligga, utan att likväl ett rättsligt förfarande i enlighet med förordningens
ansvarsbestämmelser är befogadt. Och det torde icke ytterligare
behöfva framhållas, att i förevarande hänseende ett diskretionärt ”förfarande
från kontrollmyndigheternas sida är af nöden, för att icke förordningen
i tillämpningen skall blifva alltför rigorös. 18 19
18 §.
Denna § innehåller några anvisningar, huru skall förfaras i bokföringshänseende,
därest råvara eller bearbetad tobak af en eller annan
anledning skulle befinnas oanvändbar. Blir råvara obrukbar, skall den få
ur tillverkningsjournalen afföras, sedan den i kontrolltjänstemans närvaro
blifvit förstörd. Färdig, redan försåld vara, kan tillverkaren blifva nödsakad
att återtaga på grund af fel i varan eller af annan anledning.
Allteftersom dylik vara skall inom fabriken på olika sätt tillgodogöras,
Bör den vid återinförseln upptagas i tillverkningsjournalen såsom råvara
eller färdig vara.
19 §.
Med afseende å stämpelpliktiga varor, som importeras från utlandet,
måste gifvetvis i förpackningshänseende gälla enahanda bestämmelser,
som jämlikt 9 § skulle gälla för den inhemska tillverkningen.
210
Såsom förut framhållits skulle den å importerade stämpelpliktiga
varor belöpande stämpelafgift erläggas samtidigt med tullafgitten. I
andra stycket åt 19 följer den kompletterande bestämmelsen, att en
stämpelpliktig vara icke må åt tullmyndighet utlämnas till fri disposition,
förrän densamma blifvit behörigen stämpelbelagd. Detta är en
analog bestämmelse till den i 8 § föreslagna, att inom landet tillverkad
vara icke får bortföras från fabriken i ostämpladt skick.
20 §.
Såsom regel bör naturligen gälla, att sedan stämpelpliktig vara
blifvit lorsedd med stämpel, som makulerats, stämpelafgiften också
därmed är definitivt erlagd. Undantagsvis synes dock restitution böra
kunna medgifvas. Vissa fall torde nämligen kunna förekomma, då den
stämpelskyldige icke haft tillfälle att genom varans afyttrande göra sig
betäckt för stämpelafgiften.
Hvad omfattningen af sådan förmån beträffar, bör med hänsyn till
kontrollen restitution icke ifrågakomma med afseende å importerade varor,
som utlämnats från tullverket till fri disposition. Den inhemska tillverkningen
komrne däremot att vara ställd under sådan kontroll, att restitution
bör kunna med behörigt iakttagande af statens säkerhet beviljas
tillverkare, äfven om stämpelpliktig vara utlämnats från fabriken.
Hestitutionen bör förekomma endast i form af utbyte af stämplarna
mot nya sådana hos vederbörande stämpelförsäljare.
Det torde företrädesvis vara i de angifna tre fallen, som berättigadt
anspråk på utbyte af stämplar kan föreligga. Beträffande det först
nämnda fallet då stämplar af annan valör än den, som svarar mot förpackningens
innehåll, blifvit åsätta, synes ingen tvekan böra råda. De
båda öfriga fallen afse jämväl sådana förhållanden att det synes vara
oberättigadt att låta tillverkare få vidkännas stämpelkostnaden. ^ Förutsättningen
är att tillverkaren antingen nödgats från köpare återtaga
en på grund af fabrikationsfel eller annan orsak osäljbar vara eller ock
funnit i fabriken ännu befintlig men för försäljning redan stämpelbelagd
vara af liknande orsak icke lämpad att släppas ut i marknaden, f ör
att utbyte må få äga rum måste dock den fordran uppställas, att det
i hvarje fall för utbytet åberopade förhållandet styrkes genom utlåtande
af vederbörande kontroll- eller tullmyndighet. Närmare föreskrifter härom
synas böra särskildt meddelas.
211
21 §.
Förpackningstvånget måste gifvetvis gälla äfven handeln med
cigarretter och cigarrettobak. I öfrigt skulle enligt kommitterades förslag
handeln med de stämpelpliktiga varorna icke göras till föremål för
inskränkande bestämmelser. Någon anmälningsskyldighet såsom villkor
för rätt att idka dylik handel förutsattes sålunda icke här, detta i olikhet
med lagstiftningen angående den tyska cigarrettstämpelskatten.
Fj heller kontroll skulle handeln vara underkastad i vidare män,
än att kontrolltjänsteman borde äga rätt att för öfvervakande af forordningens
föreskrifter angående förpackning och stämpelbeläggning verkställa
undersökning hos försäljare af cigarretter och cigarrettobak. .Med den i
2 inom. i sådant hänseende föreslagna bestämmelsen åsyftas icke en
ständig, regelbunden kontroll, utan bär stadgandet karaktär af ett förbehåll,
så att kontrolltjänstemän må vid förefallande behof äga tillträde
till försäljningslokaler och upplagsrum.
22-28 §§.
22—28 §§ innehålla de ansvarsbestämmelser, som ansetts erforderliga
vid den förevarande beskattningen. De ansluta sig med afseende
å såväl de föreslagna straffpåföljderna som äfven i öfrigt till de ansvarsbestämmelser,
hvilka finnas i gällande förordningar angående brännvinstillverknings-,
malt- och sockerskatt, allt dock under behörigt hänsyntagande
till de skiljaktigheter, som sammanhänga därmed, att nu ifrågavarande
beskattning är en stämpelskatt, att förpackningstvång skulle äga
ruin in. in. Då cigarrettstämpelskatten är af enahanda natur med de
nämnda tillverkningsskatterna, synes samma måttstock böra läggas på
bedömandet af öfverträdelser af de skilda författningarna. Vid sådant
förhållande lärer särskild motivering för de af kommitterade föreslagna
ansvarsbestämmelser icke erfordras.
29-32 §§.
De i ^ dessa ^ §§ föreslagna bestämmelser af kriminalrättslig natur,
såsom angående åtalsskyldighet, bötesförvandling in. in., äro jämväl aftattade
i hufvudsaklig öfverensstämmelse med motsvarande delar af de
nyss anförda tillverkningsförordningarna.
212
Öfrergångsbestämmelser.
För att det för statskassan beräknade finansiella resultatet åt cigarTettstämpelbeskattningen
icke måtte för längre tid framåt undanskjutas,
bär det synts kommitterade nödigt att föreslå öfvergångsbestämmelser,
innefattande skyldighet för handlande och andra försäljare af cigarretter
eller cigarrettobak att erlägga stämpelafgift för de varor af nämnda slag.
Indika af dem inneliafvas vid den tidpunkt, då skatteförordningen träder i
kraft. Fn dylik efterbeskattning lärer vara ur skattesynpunkt oundgänglig,
enär man eljest hade att motse, att försäljarna vid tiden för förordningens
ikraftträdande försett sig med osedvanligt stora lager. Detta
åter skulle äfven hafva till följd att tillverkningen åt cigarretter och
cigarrettobak inom riket blefve utsatt för eu temporär inskränkning med
däraf följande ogynnsamma återverkningar i form åt minskad arbetstillgång,
avskedande af arbetare o. s. v. Ifrågavarande efterbeskattning
lärer därför ock vara ägnad att för industrien förmedla öfvergången till
det nya skattesystemet. Stämpelskyldigheten skulle inträda endast i den
män varorna försåldes eller eljest utlämnades till förbrukning inom riket,
dock att inom viss tid, exempelvis tre månader, försäljarnas hela återstående
lager skulle vara stämpelbelagda.
Enligt förordningens 13 § skulle endast inregistrerade tillverkare
äfvensom importörer äga att köpa stämplar. För den nu föreslagna
öfvergångstiden måste emellertid äfven försäljare al cigarretter eller cigarrettobak
medgifvas rätt till dylikt inköp. I kontrollsyfte bär med afseende
härå föreslagits, att försäljare af stämpelpliktiga varor skulle
vid sitt första inköp af stämplar aflämna skriftlig rekvisition å hela det
belopp stämplar af olika valörer, han komme att behöfva. Då syftet
är, att försäljare icke skulle erhålla mera stämplar än som belöper på
hans innehafvande lager af stämpelpliktiga varor, hafva kommitterade
föreslagit, att nyssnämnda rekvisition skulle vara åtföljd af ett af polismyndighet,
kontrolltjänsteman eller två trovärdiga personer utfardadt
intyg, utvisande huru stort lager af cigarretter eller cigarrettobak i olika
förpackningar, försäljaren innehade den dag, förordningen trädde i kraft.
BILAGOR.
215
Bilaga A.
Till Herrar Jcommitterade öfver tobaksskattefrågan.
Då mitt uttalande begärts öfver frågan, huru ett införande af
statsmonopol från statsrättslig synpunkt vore att bedöma, får jag till
besvarande af det uppställda spörsmålet härmed anföra följande.
Den grundlagsbestämmelse, som det bär gäller att tolka, återfinnes
i sista punkten af § 60 RF., hvilken i sin helhet lyder så:
Till bevillningar räknas tull- och accismedlen, postmedlen,
chartae-sigillatas-afgiften, husbeliofsbrännerimedlen, samt hvad hvar je
riksdag dessutom särskildt såsom bevillning sig åtager. Ej må
några allmänna afgifter af hvad namn och beskaffenhet som
helst, utan riksdagens samtycke kunna förhöjas, tullen å inkommande
och utgående spannmål allena undantagen. Ej heller må
konungen statens inkomster förpakta eller, till vinning för sig
och kronan eller enskilda personer och korporationer, några monopolier
fastställa.
Detta monopolförbud leder, rent sakligt sedt, sin upprinnelse från
vissa erfarenheter, som under Gustaf III:s tid gjordes rörande denne
konungs sätt att använda monopolformen som utväg att skaffa sig nya,
af ständernas bevillning oberoende inkomster. Jag syftar på kronobränneriernas
införande och på planen att upprätta ett tobaksmonopol.
Den förbittring, dessa båda åtgärder framkallade, torde säkerligen ha
medverkat till att konungen år 1789, då han var i behof af de ofrälse
ståndens stöd, i sin s. k. försäkran för rikets borgerskap och städer af
23 februari J) intog några bestämmelser af betydelse i detta sammanhang.
Där stadgades sålunda i § 2 bl. a., »att all sådan handel,
rörelse, konst eller slöjd, som förut är känd, idkad och i allmänhet
idkas kan, hädanefter icke skall någon eller någre särskilde in- eller
utrikes män upplåtas eller meddelas under exclusiva privilegier, monopolier
eller förpaktningar, livilkas obillighet till sin grund samt skadlig
-
'') Modée XIV, 292 tf.
216
het till sin verkan Knngl. Maj:t oek i anseende på all sådan handel och
rörelse i Dess nådiga resolution på riksens ständers besvär af den 20
november 1786 fl medgifvit.»
Om statsmonopol som sådant innehåller nu anförda stadgande icke
ett ord. Gustaf III aktade sig väl för att frånkänna sig befogenheten
att upprätta ett sådant, och han kunde knappast handla annorlunda, så
länge afvecklingen af det kungliga brännvinsmonopolets yttring, kronobrännerierna,
ej var förd till slut. Hvad han lofvade var endast att
icke åt »någon eller någre särskilde in- eller utrikes män» meddela
monopol. Vidare framgår af bestämmelsens allmänna utformning, att
monopolbegreppet där — liksom i § 60 af nu gällande regeringsform
— begränsats till företag af öfvervägande ekonomisk karaktär.
Detta är hvad eu undersökning af berörda stadgande från innehållssynpunkt
i hufvudsak ger vid handen. Ser man åter till dess af
själfva tillkomstsättet bestämda formella karaktär med däraf flytande
rättsverkningar, uppstår frågan, hvilken betydelse bör tilläggas slutorden
i försäkrans 7 §: »Detta allt, såväl som ock, ehvad rättigheter
och förmåner af samma beskaffenhet som dessa hvarje stad särskildt i
stöd af regeringslagar, privilegier och resolutioner må innehafva, vill
Kongl. Maj:t i nåder hafva dem alla i gemen och hvar och en i synnerhet
tillsagdt och under helgd af privilegier härmedelst bekräftadt». Nu
är att märka dels, att 1772 RF. § 52 uppställde alla fyra ståndens samtycke
som villkor för meddelande af »nya privilegier ett stånd angående»,
dels att konung och ständer på 1786 års riksdag enade sig om en förklaring
öfver grunderna för beräkning af ständernas röster, hvari bl. a.
privilegiifrågor helt generellt, under hänvisning till regeringsformens
desamma afseende stadgande, undantogos från regeln, att tre stånds
sammanstämmande pluralitet fordrades »för att utgöra riksens ständers
röst2) ». Resultatet blir således, att hvarje privilegiifråga kräfde för sin
lösning icke blott konungens utan äfven alla fyra ståndens sammanstämmande
beslut. Försäkran af 28 februari 1789 kan alltså, som en
konungens fria viljeakt, föregången af förhandlingar allenast med det
stånd den rörde fl icke anses som rättsgrund för några verkliga privilegier.
Den betecknar, i hvad den går utöfver en bekräftelse å förut
gällande privilegier endast en inskränkning i den kungliga myndig- * 8
•) Modée XIII, 465 It.
Se § 3 åt riksdagsbeslutet 1786 uttryckt i sv. lust. tidskr. 1884, s. 293 f.
8) Se Tham, W: konung Gustaf III och rikets ständer vid 1789 års riksdag, ss. 215,
294-9.
217
heten, som Gustaf III af politiska skäl frivilligt underkastade sig, däremot
icke något, som genom densamma lades under garantien af privilegiilagstiftningens
form. Så är då ock förhållandet med konungens
löfte att icke tilldela enskilda, svenska eller utländska män något monopol,
men att detta löfte begärdes och gafs, visar, att borgerskapets
förutvarande privilegier icke ansågos i och för sig lägga hinder i vägen
för en konungens utöfning af en sådan rätt.
Det är mot denna historiskt gifna bakgrund, ofvan anförda §
i 1809 års regeringsform skall ses. Hela det parti af regeringsformen,
hvari den ingår som ett led, har till uppgift att säkerställa riksdagens
beskattningsrätt genom att beröfva konungen hvarje möjlighet att —
såsom under den Gustavianska tiden skedde — densamma ovetande och
emot dess vilja uppdrifva medel till förandet af en dess kontroll i något
afseende undandragen finansförvaltning. I § 57 stadgas principen om
svenska folkets beskattningsrätt och om riksdagen som organet för dess
utöfning. I § 58 fastslås konungens skyldighet att för representationen
redovisa statsverket till alla dess delar, och för att hindra honom att,
stödd på utländska subsidier, föra en af riksdagen oberoende politik
utsträckes denna hans redovisningsplikt äfven till medel, som genom
traktater med främmande makter eventuellt kunde tillföras riket, § 59
angifver bevillningens principiella ställning som statsfyllnadssumma,
§ 60 specificerar de olika bevillningarna med det mått af fullständighet,
som vid regeringsformens stiftande fanns lämpligt, och fastslår som allmän
regel, att det är riksdagen som åtager sig bevillningarna samt förbjuder
som uttryck däraf höjning utan dess samtycke af alla andra
allmänna afgifter än spannmålstullen, hvarefter till sist i § 61 angifves
tiden för bevillningens utgörande.
Det är i detta sammanhang man har att insätta 60 §:ens monopolbestämmelse.
Af detsamma framgår med full tydlighet, att här ej
kan vara fråga om statsmonopol i och för sig, om dess tillåtlighet eller
otillåtlighet, utan om denna såsom möjlig tänkta inkomstkälla i dess
betydelse för riksdagens beskattningsrätt och därpå baserade kontroll
öfver statsfinansernas förvaltning. Med andra ord, hvad som förbjudes,
är icke statsmonopolet i och för sig utan dess användning för åvägabringande
af riksdagens kontroll undandragna ekonomiska resurser;
således, dess användning utan riksdagens medverkan.
*28
218
Man behöfver icke heller se mycket på verka formalia i § 60 för
att Unna den slutsats, som här dragits af dess historiska förutsättningar
och dess plats i regeringsformens system, till sin riktighet bekräftad.
Hade meningen varit att stadga ett ovillkorligt förbud mot statsmonopol,
så hade den ifrågavarande bestämmelsen måst formuleras ungefär så:
Ej må statens inkomster förpaktas eller till vinning för kronan, eller
enskilda personer och korporationer några monopolier fastställas. Men
så står det nu icke, utan förbudsbestämmelsen är riktad allenast mot
konungen, och icke nog med det; det heter uttryckligen: Ej heller må
konungen — — några monopolier fastställa. De här kursiverade orden
»ej heller» sammanbinda den mening de inleda med den närmast föregående
och Unna först genom en jämförande analys af dem båda sin
förklaring. Då det i den föregående punkten heter: Ej må några allmänna
afgifter af hvad namn och beskaffenhet som helst utan riksdagens
samtycke, kunna förhöjas etc. och då den därpå följande begynner med
förbindelseledet ej heller, kan däråt icke gifvas annan innebörd än den,
att genom dessa tvenne ord fastslås förefintligheten af ett för båda
meningarna konstitutivt gemensamhetsdrag. De angifva, att den hufvudsynpunkt,
som behärskar den förra meningen, äfven gäller för den
senare. Och denna synpunkt är fordran på riksdagens samtycke. Vid
tolkningen af den senare meningen måste man således underförstå de i
den förra utsatta orden »utan riksdagens samtycke», därest uttrycket ej
heller, som just afser att på en gång betona detta inre samband och
göra det verbala upprepandet öfverflödigt, icke skall framstå såsom
meningslöst.
Efter denna framställning af själfva saken torde det icke vara behöfiigt
att ägna någon vidlyftigare kritik åt den argumentation, som
i pressen publicerats J) till stöd för den uppfattningen, att § 60 11F.
skulle innehålla ett ovillkorligt förbud mot statsmonopol och ett upprepande
i grundlag af de »privilegier, de burskapsägande borgarne
redan genom 1789 års kungaförsäkran erhållit». De enda punkter
däri, som möjligen kunna synas tarfva ytterligare belysning, äro de,
som anknyta sig till frågorna om den betydelse för tolkningen af §
60 EF. som kan tillmätas dels det däri befintliga uttrycket fastställa,
dels en G. G. Adlerbeth tillskrifven randanteckning å det s. k.
Håkanssonska förslaget till regeringsform. Denna anteckning lyder så:
»Ehuru regala monopolier äro förbjudna i borgerskapets privilegier,
synes ej öfverflödigt, att denna artikel äfven här upptages.» Äfven om
I Stockholms Dagblad den 18 och 22 november 1910.
219
det vore bevisadt, att denna anteckning härrör från en såpass betydande
person som Adlerbeth, den blifvande medlemmen i det konstitutionsutskott,
som utarbetade 1809 års regeringsform, och äfven om dess
innehåll vore i allo vederhäftigt, är dock uppenbart, att en dylik, dessutom
på ett ganska tidigt stadium af författningsarbetet nedkastad, lös
anteckning icke kan tillerkännas nämnvärd betydelse för tolkningen af
ifrågavarande grundlag. Men härtill kommer, att man för antagandet
om Adlerbeths författarskap till berörda anteckning har endast vissa
sannolikhetsskäl, och att dess innehåll i tvenne afseenden är bevisligen
felaktigt. Den kungl. försäkran af 23 februari 1789 innehöll, som
redan förut påpekats, icke något förbud mot utfärdande af regula monopol,
och försåvidt anteckningens uttryck privilegier skall fattas i samma
pregnanta betydelse, som den, hvilken i nyssnämnda tidningsartiklar
lägges därpå,'' må likaledes hänvisas till den förutgående utredningen,
som ådagalagt, att berörda försäkran icke skapat några privilegier i den
mening, som afses i § 52 1772 RF. och § 114 1809 RF.
Hvad åter beträffar frågan om betydelsen af ordet fastställa, så
•är det visserligen sant, att våra grundlagar använda detsamma för att
■därmed uttrycka ett för den handlande myndighetens del slutgiltigt
afgörande af ett ärende. Men därmed är ingenting sagdt om den andel
i ärendets handläggning, som annan myndighet dessförinnan kan hafva
haft. Att anse möjligheten af riksdagens medverkan vid upprättandet
af statsmonopol utesluten därför, att § 60 RF. använder uttrycket fastställa
för att markera konungen såsom den i sista hand beslutande
myndigheten, innebär ingenting annat än ett godtyckligt antagande
utan verkligt stöd i grundlagarnas terminologi.
Till sist må i detta sammanhang anmärkas, att professor Fahlbecks
framställning af § 60 RF. i sitt arbete »Regeringsformen i historisk belysning)),
såvidt jag kunnat finna, icke innehåller något, som berättigar
artikelförfattaren i Stockholms Dagblad att med afseende å frågan om
tillåtlighet eller ej af statsmonopol räkna honom som sin meningsfrände.
Man skulle möjligen af den omständigheten, att § 60 riktar sitt
•monopolförbud mot konungen och endast mot honom, kunna föranledas
till det motsättningsslutet, att om än konungen vore bunden i detta
afseende, så gällde detta icke riksdagen, hvilken sålunda skulle vara
oförhindrad att taga frågan i egen hand. Fn sådan slutsats är visserligen
redan motbevisad genom den granskning af ordalydelsen i § 60,
som ofvan företagits, men till yttermera visso må dock framhållas, de/s,
att ifrågavarande bestämmelse tillkommit som en i kontrollsyfte gjord
begränsning af den konungen härvidlag förut tillkommande befogenheten,
220
hvilken således i däraf ej berörda delar kvarstår orubbad, dels att statsmonopolet
medför eu inskränkning i näringsfriheten, följaktligen berör
konungens ekonomiska lagstiftningsområde, hvadan dennes medverkan
är oumbärlig.
Statsmonopol bör alltså kunna upprättas af konungen med riksdagens
samtycke. Frågan blir då, Indika former som eventuellt böra
komma till användning vid detta senares afgifvande. Ett statsmonopol
kan visserligen tänkas blifva en betydande inkomstkälla för statsverket,
men denna skapas icke i beskattningsväg utan därigenom, att staten
— som ju icke beskattar sig själf — med andras uteslutande öfvertager
en rörelse. Själfva beslutet att upprätta ett statsmonopol har således
icke bevillnings karaktär, och detsamma gäller monopolets afkastning.
Den uppkommer icke genom skattebidrag från undersåtarna utan genom
utgifter från konsumenterna som ersättning för åtnjutande af en statens
prestation. Denna inkomstkälla är sålunda närmast att jämföra med t. ex.
järnvägstrafik-, telegraf-, fyr- och båkmedlen, Indika utgå efter af Kungl.
Maj:t jämlikt § 89 RF. bestämda grunder.
Vid sådant förhållande är klart, att § 65 RO. här icke är tillämplig.
Gemensam votering kan således icke komma till användning för utjämnande
af eventuell meningsskiljaktighet kamrarna emellan, utan har
frågan, därest dessa icke med anlitande af de utvägar, som § 63 RO.
anvisar, kunna ena sig om ett sammanstämmande beslut, jämlikt sagda
§:s sista moment för den riksdagen förfallit.
Ofvanstående resonnemang är fördt under den förutsättningen att
riksdagens samtycke till statsmonopolets upprättande föreligger — och
föreligger utan villkor. Möjligheten af ett villkorligt samtycke är emellertid
icke utesluten och kräfver sitt särskilda beaktande. Hur klar
statsmonopolets formellt statsrättsliga sida än må vara, är det dock
oförnekneligt, att ett statsmonopol kan i tillämpningen komma att verka
som ett beskattningsinstrument, påförande undersåtarne mer eller mindre
dryga konsumtionsafgifter. Det är äfven denna synpunkt, som ligger
till grund för den genom monopolbestämmelsen i § 60 RF. vidtagna
inskränkningen i konungens ur § 89 RF. flytande ekonomiska lagstiftningsmyndighet,
och riksdagen är naturligen i sin goda rätt, om den
icke låter denna inskränkning falla utan att samtidigt i en eller .''annan
form förbehålla sig en viss kontroll öfver den ekonomiska förvaltning,
som genom dess samtycke möjliggöres. Riksdagen torde sålunda vara
oförhindrad att som villkor för sitt bifall till upprättandet af ett tobaksmonopol
uppställa t. ex. fordran på tobaksmedlens inrangerande bland
bevillningarna, men i så fall bör grundlagsändringens form användas
för genomförandet af denna fordran. Genom enkelt riksdagsbeslut kan
konungens på § 89 EF. stödda rätt, låt vara att den i förevarande fall
har villkorlig karaktär, icke göras trängre än grundlagen själf angifver.
Ett positivt grundlagsbud beliöfs, bär liksom i fråga om postmedlen,
för att skapa ett undantag från regeln om konungens chefskap äfven
för statens ekonomiska förvaltning. Anlitas denna utväg, så modifieras
ofvan angifna statsrättsliga resultat därhän, att § G5 RO., hvars användning
fortfarande är utesluten vid behandlingen af frågan om att
upprätta ett statsmonopol, dock blir tillämplig när det gäller att bestämma
de grunder, efter hvilka dess afkastning skall beräknas.
En grundlagsändring tager emellertid jämförelsevis lång tid, och
exemplet med postmedlen, där konung och riksdag funnit sig föranlåtna
att ingå åtskilliga i statsrättsligt hänseende tämligen oklara kompromisser,
ådagalägger, att vissa svårigheter äro förknippade med att låta
grunderna för en statens afFärsdrifvande verksamhet bestämmas i bevillningsväg.
Under sådana omständigheter torde några ord böra ägnas
äfven den nära till hands liggande möjligheten, att riksdagen gåfve sitt
eventuella villkor formen af en viss ofvanför själfkostnadspriset lagd
latitud, inom hvilken Kungl. Maj:t hade frihet att röra sig. Genom ett
dylikt beslut vunnes både tid och en lösning, som på en gång tillgodosåge
riksdagens kontrollrätt och ordnade själfva hufvudfrågan på ett
med regeringsformens principer öfverensstämmande sätt. En latitudbestämmelse
sådan som den nu berörda bär naturligtvis icke bevillnings
karaktär utan skulle, därest den komme till stånd, gälla tills båda kamrarna
enat sig om dess ändring.
Stockholm den 11 februari 1911.
Otto Varenius.
Bilaga B.
SAMMANFATTNING
AF
K. KOMMERSKOLLEGII UTREDNING ANGÅENDE DEN SVENSKA TOBAKSHANDTERINGEN
ÅR 1908.
(utredningen in extenso omfattar DEL II af betänkandet).
\
225
I.
INDUSTRIEN.
A. Fabriksindustrien.
1. Utredningens omfattning. Enligt de uppgifter, som kommit den
officiella fabriksstatistiken tillhanda, bedrefvo i Sverige 108 tobaksfabrikör
sin verksamhet under år 1908. Deras tillverkningsvärde uppgick
till 21,633,397 kr.
Till samtliga dessa fabriker har af utredningen öfversändts frågeformulär
enligt litt. A (se sidd. 343—58 .del II af betänkandet). Därvid
hafva från 17 fabriker med ett tillverkningsvärde af 939,917 kr. ingå
uppgifter influtit, hvarjämte 7 fabriker med ett produktionsvärde af 37,426
kr. på grund af de från vederbörande företag influtna uppgifternas innehåll
icke upptagits till behandling i sammanhang med fabriksindustrien, utan
öfverförts till den del af framställningen, som ägnats den handtverksmässigt
eller som hemindustri bedrifna delen af tobaksfabrikationen.
Slutligen har utredningen fått mottaga uppgifter från 2 fabriker med
en produktionssiffra af 43,374 kr., hvilka under år 1908 icke af den
officiella statistiken redovisats, men som af utredningen medräknats.
Utredningen omfattar sålunda 83 fabriker med ett tillverkningsvärde
enligt fabriksstatistikens siffror af 20,699,428 kr.*) (se sid. 68 del II).
Till grund för de sålunda meddelade uppgifterna angående tobaksfabrikernas
tillverkningsvärden hafva lagts de siffror, som i detta hänseende
delgifvits den officiella fabriksstatistiken. I det följande kommer
emellertid framställningen att uteslutande grunda sig på det material,
som genom utredningens särskilda formulär och undersökningar insamlats.
Det bör då emellertid framhållas, att de siffror, som i fabriksstatistiken
meddelas angående fabrikernas tillverkningsvärde icke äga någon
’) Faluiksfirmornas namn framgår af den i del II af betänkandet å sidd. 69—70 meddelade
förteckning, deras geografiska fördelning in. m. af tab. 3 i del II å sid. 71, deras fördelning på
olika fabrik sgrupper af tab. 4 i del II å sid. 73.
*29
226
fullt exakt motsvarighet i utredningens material. Af utredningen hav
i dess hithörande frågeformulär (litt. A 2) ordet »tillverkningsvärde» icke
begagnats. I stället hafva upplysningar begärts angående »nettoförsäljningsvärdet».
Såsom af det i ämnet å sidd. 74—75 i del II anförda framgår,
förefaller det sannolikt, att bär förevarande summor, beräknade med
tillhjälp af utredningens material, måst blifva något mindre, men ock
måhända byggda på något tillförlitligare och enhetligare grunder än
fabriksstatistikens. En jämförelse mellan de ur de olika källorna härflytande
siffrorna gifver vid handen, att medan de af utredningen berörda
83 fabrikernas tillverkningsvärde, enligt hvad ofvan anförts, med stöd
af fabriksstatistikens siffror beräknats till 20,699,428 kr. så uppgick
motsvarande belopp enligt utredningens värdesummor till 20,457,372 kr.,
en minskning således å endast 1‘2 proc. (detaljerad tablå å sid. 75 i del II).
2. Tillverkning. De af utredningen berörda 83 fabrikerna nådde,
som nyss nämnts, år 1008 ett produktionsvärde af 20,457,372 kr. En
öfversikt af denna tillverkning, fördelad på olika fabrikat, meddelas i
tab. a här nedan.
Tub. (I. Kvantitet, vikt och värde å de af utredningen berörda fabrikernas
produktion år 1908 (utredningens uppgifter).
\ Fabrikat. | Antal stycken. | Vikt kg. | Nettoför- sftljnings- vftrde kr. |
j Cigarrer ................................. | 75,196,856 | 388,767 | 4,694,863 |
Cigarrcigarretler ..................... | 81,295.412 | 225,901 | 2,453,756 |
Cigarretter .............................. | 194,396,023 | 228,233 | 2,689,400 |
Röktobak................................. | — | 303,499 | 774,228 |
Tuggtobak ............................. | — | 610,972 | 2,108,934 |
Snus...................................... | — | 5.583,292 | 7.736,191 |
Summa | — | 7,340,664 | 20,457,372 |
Till jämförelse härmed meddelas äfven i tab. b en öfversikt af
det beräknade tillverkningsvärdet m. m. för år 1908 inom hela fabriksindustrien,
hvilket enligt tabellen uppgick till 21,397,289 kr.
227
Tab. b. Kvantitet, vikt och värde å 1908 års tobaksproduktion (fabriksindustrien).
Fabrikat. | Af utredningen berörda | 1 Af utredningen ej be-rörda fabriker. | Hela fabriksindustrien. | ||||
Antal stycken. | Vikt kg- | Nettoför- säljnings- värde kr. | Antal stycken. | Till- Vikt v.erk~ värde kg. 1 kr. | Antal stycken. | Vikt 1 Värde kg. kr. | |
Cigarrer och cigarr- |
|
|
|
|
|
|
|
cigarretter ............ | 156,492,268 | 614,668 | 7,148,619 | 17,261,832 | 67,839 792,359 | 173,754,100 | 682.5071 7,940,978 |
Cigarretter............... | 194,396,023 | 228,233 | 2,689,400 | 2,266,667 | 2,652 31,358 | 196,662,690 | 230,885 2,720,758 |
Röktobak ............... | — | 303,499 | 774,228 | — | — — | — | 303,499 774,228 |
Tuggtobak.............. | — | 610,972 | 2,108,934 | — |
| — | 610,972 2,108.934 |
Snus ..................... | — | 5,583,292 | 7,736,191 | — | 83,597 116,200 | — | 5.666,889 7.852,391 |
Summa | — | 7.340.664 | 20,457,372 |
| 154,0N8 939,917 | — | 7,494,75221.397,289 |
Eu blick på tab. a visar, att i af utredningen berörda fabriker
tillverkades cigarrer och cigarrcigarretter i en inbördes proportion
af 1,000 : 1,081. Hvad den i tabellen angifva tv&fkvantiteten beträffar,
så visar denna, att
1,000 cigarrer vägde i genomsnitt ....................................... 5*17 kg.,
1,000 cigarrcigarretter ...................................................... 9-7 8
samt 1,000 cigarrer och cigarrcigarretter, fördelade i proportion till
tillvcrkningskvantiteten........................... ....................... 3''93
Ifråga om cigarrvarornas fördelning på olika prislägen bär utredningen
visat (se tab. 7 å sid. 78 i del II), att mer än en tredjedel af priskurantcigarrerna
*) folio inom prisgruppen 100 kr. brutto per 1,000 st. De
därnäst talrikast företrädda cigarrerna voro de, som försåldes till ett
bruttopris af 150 kr., enär till denna klass hörde 19 • l proc. af alla
priskurantcigarrerna. 80- och 120-kronors-cigarrerna tillverkades hvardera
till ett antal af 13 å 14 proc. af total fabrikationen. Af den öfriga
tillverkningen kom hufvudparten på de billigare cigarrsorterna — af
*) Härmed förstås cigarrer, tillverkade i vissa, af resp. fabriker i marknaden i regel i egen
förpackning införda typer, hvar för sig särskild! namngifna samt i priskuranter upptagna till angifna
pris.
228
hela produktionen af priskurantcigarrer utgjordes icke mer än 2''6 proc.
af cigarrer till högre bruttopris än 150 kr.
Af particigarrerna *), hvilka klassificerades efter nettopris, utgjordes
30-1 proc. af 42—56 kronors-cigarrer, medan 22''4 proc. kommo på prisgruppen
70—85 kr. och sammanlagdt 30''i proc. på cigarrer, hvilkas
pris understeg 42 kr., allt per 1,000 st. Af hela tillverkningen föll
icke mer än 7''l proc. på cigarrer i högre prislägen än 85 kr.
Den största delen af cigarrcigarretterna eller omkr. 7i0 af hela
tillverkningen utgjordes af vara i bruttoprisläget 60 kr. per 1,000 st.,
medan 3/i0 kom på 50-kronorsklassen. Af återstoden tillhörde lmfvudparten
den billigaste prisgruppen.
Bland de i af utredningen berörda fabriker tillverkade cigarretter
voro 70''o proc. niunstyckscigårr etter, medan återstoden eller 30''o proc.
utgjordes af cigarretter utan munstycke.
Genomsnittsn&few för 1,000 st. cigarretter utgjorde 1''17 kg. hör
motsvarande kvantitet cigarretter med munstycke uppgick vikten blott
till 1-13 kg., men för dem ulan munstycke till 1''2 7 kg.
Hvad beträffar den af utredningen berörda cigarrettproduktionens
fördelning på olika nettoprislägen, så har härom kunnat visas (se den öfre
tablån å sid. 81 i del II), att hufvudparten eller 93''5 proc. af tillverkningen
kom på cigarretter i nettoprislägena 12 — 18 kr. per 1,000 st. Den öfriga
produktionen omfattade hufvudsakligen vara i nettoprisläget 7 12 ki.,
i det att på denna grupp kom 5''o proc. af hela tillverkningen. Den ringa
återstoden utgjordes till största delen af cigarretter i det billigaste prisläget,
7 kr. och därunder, samt i klassen 18—20 kr., medan tillverkningen
af dyrare fabrikat icke syntes äga någon betydelse för den svenska
cigarrettproduktionen.
Den i af utredningen berörda fabriker tillverkade röktobaken
fabricerades i ett stort antal olika kvaliteter (se den nedre tablån å sid. 81 i
del II), hvaraf de oftast förekommande synas hafva varit de med »Shag»,
»Chandeloupe», »Årligt och godt», »Skuren virginia» och »Mossros» betecknade,
hvilka tillverkades i kvantiteter, uppgående till resp. 16 3,
14-8, 13''6, 12*7 samt 10''0 proc, af totaltillverkningen.
Äfven tuggtobaken producerades i en betydande mängd olika
kvaliteter (se tablån å sid. 82 i del II), ehuru den hufvudsakliga tillverkningen
var koncentrerad på ett färre antal fabrikat än hvad som var fallet
med röktobaken. Närmare 3U af hela tuggtobaksfabrikationen fördelade i)
i) Härmed förstås cigarrer, tillverkade på kunders beställning i af dem angifna kvaliteter
och prislägen.
229
sig nämligen ungefärligen jämnt mellan endast två sorter, »Xegroliead»
och »Norsk rall», medan af den återstående tillverkningen hufvudparten
kom på »Rökstång» och »Svensk rull».
Också för snuset gällde, att det tillverkades i ett större antal
olika fabrikat (se tablåerna å sidd. 83 och 90 i del II), men att hufvudparten
af produktionen kom på endast några få af dessa. Sålunda utgjordes C>0’6
proc. eller mer än 6A0 af hela den här berörda tillverkningen af »ljust
tinmalet» eller s. k. rödt snus. Hela den öfriga produktionen kom med
få undantag på s. k. lokalsnusfabrikat, vanligen uppkallade efter olika
orter i riket. Mest framträdande bland dessa snussorter voro Göteborgsfabrikaten,
hvilka tillsammans behärskade 16''4 proc. eller omkring Vc
af här behandlade snusproduktion.
3. Försäljning. 1 tab. c här nedan meddelas en öfversikt af kvantitet
och värde å de af utredningen berörda fabrikernas försäljning under
år 1908, hvarvid för beredande af tillfälle till jämförelse mellan årets
tillverkning och försäljning i tabellen upprepats motsvarande tal rörande
tillverkningen, hämtade från tab. a.
Tab. c. Kvantitet och värde å de af utredningen berörda fabrikernas tillverkning
och försäljning år 1908.
| Tillverkning. | Försäljning. |
| ||
Fabrikat. | Kvantitet | Netto- försäljnings- värde kr. | Kvantitet | Nettoförsäljnings- värde kr. | |
Cigarrer ................................... | antal stycken. 75,196,856 | 4,694,863 | antal stycken. 72,961,658 | 4,555,310 | per 1,0001 62-4 0 j |
Cigarrcigarretlcr....................... | 81,295,412 | 2,453,756 | 76,662,680 | 2,313,925 | 30-20 |
Cigarretter .............................. | 194,396,023 | 2,689,400 | 186,355,501 | 2,578,162 | 13-83 | |
Röktobak....................... ........ | vikt kg. 303,499 | 774,228 | vikt kg. 307,940 | 785,860 | per kg. j 2*55 |
Tuggtobak ................................ | 610,972 | 2,108,934 | 604,002 | 2,084,875 | 3*4 5 |
Snus ......................................... | 5,583,292 | 7,736,191 | 5,608,975 | 7,771,777 | l''3!t |
Summa, | — | 20,457,372'' | — | 20,089,909 | — |
230
De af utredningen berörda 83 fabrikerna nådde sålunda under år
1908 en nettoförsäljningssumma af 20,089,909 kr.1)
Af en sammanställning mellan i tab. c meddelade försäljningspris
och tidigare anförda viktsiffror framgår, att
1 kg. cigarrer kostade i genomsnitt 12*07 kr.
1 » cigarrcigarretter » » » 10*86 »
1 » cigarretter » » » ....................... I1’8 2 »
1 » röktobak » » » 2*56 »
1 » tuggtobak » » » d''45 »
1 » snus » . » » I''89 *
4. Vid tillverkningen förbrukad råtobak. Tab. d meddelar ett sammandrag
af uppgifterna angående den vid fabrikation af olika tobaksfabrikat
förbrukade råtobakskvantiteten (netto), hvilken i den af utredningen
här berörda produktionen således uppgick till 4,652,111 kg.
Till jämförelse härmed angifves i tab. e en öfversikt af den beräknade
råtobaksförbrukningen (nettokvantitet) inom hela fabriksindustrien år 1908,
hvilken enligt tabellen uppgick till 4(769,893 kg.
Till i tabellerna anförda siffror förtjänar emellertid följande anmärkning
att göras.
Vid tillverkning af cigarrer, cigarrcigarretter och tuggtobak samt
äfven i någon mindre del vid cigarrettfabrikationen går en viss kvantitet
af råvaran förlorad, under det att eu annan del afskiljes såsom för
annan fabrikation nyttigt affall. Dylikt affall kommer åter till användning
förnämligast vid fabrikation åt röktobak samt snus. I tab. d äro
de anförda råtobakskvantiteterna angifna med det belopp, hvarmed de
ingå i den färdiga varan, hvadan således för cigarr-, cigarrett- och tuggtobakstillverkningens
vidkommande frånräknats allt vid fabrikationen uppkommande
nvttigt affall, men för röktobaks- och snustillverkningen inberäknats
den såsom affall angifna råtobakskvantiteten. Däremot hafva
de för cigarr- och röktobaks- äfvensom cigarrettfabrikationen angifna
råtobaksmängderna icke minskats med den del af råvaran, som vid tillverkningen
går helt förlorad, utan att sedermera i regel kunna komma
till någon användning. Tabellens siffror torde sålunda angifva den exakta
råtobaksåtgången — nettoförbrukningen — vid fabrikationen så nära
som med hjälp af tillgängliga uppgifter varit möjligt.
») Rörande detaljerade försäljningspris för olika kvaliteter af hvarje varuslag, se
tablåerna å sidd. 85—90 i del II.
231
Af hela den i af utredningen berörda fabriker förbrukade råtobakskvantiteten;
uppgående till 4,652,111 kg., kom närmare % eller 65''l
proc. på snusfabrikationen, 13*7 proc. på tillverkningen af cigarrer och
cigarrcigarretter, 10''6 på tuggtobaks-, 6''5 på röktobaks- och 4*1 proc.
på cigarrettproduktionen.
Taft. d. Den förbrukade råtobakens vikt (nettokvantitet) vid den af utredningen
berörda tillverkningen (fabriksindustrien).
| . | Förbrukad råtobak. | ||
Fabrikat. | ningens | Utländsk | Svensk | Summa |
| kg. | vikt kg- | vikt kg. | vikt kg. |
Cigarrer ............................ | 388,767 | 351,214 | 52,480 | 403,694 |
Cigarrcigarretter ................... | 225,901 | 190,263 | 40,919 | 231,182 ! |
Cigarretter ....................... | 228,233 | 190,196 | — | 190,196 |
Röktobak .............................. | 303,499 | 212,590 | 90,380 | 302,970 |
Tuggtobak ......................... | 610,972 | 476,351 | 16,400 | 492,751 |
Snus .................................... |
| 2,599,410 | 431,908 | 3,031.318 | |
Summa | 7,340,664 | 4,020,024 | 632,087 | 4,652,111 |
Tab. e. Vid 1908 års tobaksproduktlon (fabriksindustrien) förbrukad råtobak (netto).
Tobaksfabrikat.
Af utredningen berörda
fabriker.
Af utredningen ej
berörda fabriker.
Utländsk
kg.
Svensk
Summa Utländsk
kg.
kg.
Svensk
kg.
Summa
kg.
Hela fabriksindustrien.
Utländsk! Svensk
kg. | kg.
Summa
kg.
Cigarrer och cigarr
cigarretter
.......
Cigarretter ........
Röktobak ...........
Tuggtobak ........
Snus .........
541,477
190,196
212,590
476,351
93.399
90,380
16.400
634,876
190,196
10,316
‘2,599,410:431,908
59,862
2,209
302,970j —
492,751 —
3,031,318| 38,949'' 6,446
Summa 4,020,024 632,087
4,652,111 101,020. 16,762
70,178
2,209
45.395
601.339 103,715
192,405 —
212,590 90,380
476,351 16,400
2638,359 438,354
705,054
192,405
302,970
492,751
3,076,713
117,782
4121 044 648,849
4 769,893
232
Som af siffrorna i tab. d visas, kom af den råtobak, som ingick
i af utredningen berörda produktion, 4,020,024 på utländsk och 632,087
kg. på svensk vara. Huru denna fördelning närmare tedde sig ifråga
om olika fabrikat visa nedanstående siffror procentuellt.
Den förbrukade råtobakens fördelning på utländsk och svensk vara.
| Utländska | Svenska |
| råtobakens vikt i proc. | af hela viktmängden |
Cigarrer ......... ............ | ....... 87''0 | 13-0 |
Cigarrcigarretter ...... • | ........ 82-3 | IT* 7 |
Cigarretter ................... | ......... lOOo | — |
Röktobak...................... | ........ 70-2 | 29-8 |
Tuggtobak ................... | ......... 96-7 | 8*3 |
Snus .......................... | ......... 85-8 | 14-2 |
Hela fabrikationen...... | ......... 86-4 | 13-6 |
Med stöd af i sådant hänseende verkställda beräkningar (se sidd.
94—96 i del II) samt i tab. d meddelade siffror har nedanstående tab. f
uppgjorts, hvilken angifver råtobaksförbrukningen, såväl brutto
som netto, per 100 kg. af hvart och ett af de fem olika hufvudslagen
tobaksfabrikat.
Tab. f. Till 100 kg. färdig vara förbrukad råtobak.
| Brutto | Afgår för |
|
| ||
Fabrikat. |
| Däraf | nyttigt | Netto | Förlust'') | |
kg. '' | utländsk | svensk | affall |
|
| |
|
| kg- | kg- | kg- | kg- | kg- |
Cigarrer och cigarrcigarretter | 133-1 | 113 5 | 19-6 | 29-7 | 103-4 | 3-4 |
Cigarretter ........................ | 85-5 | 85-5 | — | 1-9 | 83-o | 4*o |
Röktobak........................ | 99-8 | 70-i | 29-7 | — | 998 | — |
Tuggtobak ........................ | 99-7 | 96-4 | 3-3 | 19-0 | 80-7 | _ |
Snus................................. | 54-3 | 46-0 | 7*7 | — | 54''3 | — |
Häraf framgår bl. a., att för framställande af 100 kg. cigarrer
(eller cigarrcigarretter) åtgick brutto 133‘l kg. råvara, under det att
'') Till förlustprocenten har hänsyn tagits endast inom de fabrikationsgrenar, där den är
af betydelse för den färdiga varans vikt.
■233
för tillverkning af samma viktmängd snus icke förbrukats mer än 54’3
kg. råtobak. Bruttovikten för såväl vid rök- som tuggtobakstillverkning
förbrukad tobak öfverensstämmer på några decimaler när med den färdiga
varans vikt, under det att för framställande af 100 kg. cigarretter
icke åtgick mer tobak än 85''5 kg.
Rörande den utländska tobakens fördelning på vissa hufvudkvaliteter,
d. v. s. på olika ursprungsländer har utredningens
undersökning gifvit i hufvudsak följande resultat, hvarvid städse bruttokvantitet
afses.
Ifråga om den vid tillverkningen af cigarrer och cigarrcigarretter förbrukade
tobaken framgick (se tab. 12 å sid. 98 i del II), att af all råvara
(utländsk och svensk) 46''2 proc. åtgick till omblad, 32''4 till inlaga och
återstoden eller 21''4 proc. till täckblad. Af den på sistnämnda sätt
begagnade tobaken utgjordes den öfvervägande delen eller 79''9 proc.
af »Sumatra», under det att på kvaliteten »Java» kom 14-5 proc. Till
omblad användes åter »Java» i större utsträckning än någon annan
tobak, i det att åtgången däraf uppgick till 51-9 proc. af den förbrukade
tobaken. »St. Felix Brasil», »Domingo» och »Sumatra» voro eljes
de till omblad oftast begagnade utländska kvaliteterna: de ingingo med
hvardera 8 å 9 proc. af hela tobakskvantiteten. Till inlagan användes
mest »St. Felix Brasil» — 33’7 proc. —, därnäst afskär (»Cuttings»)
och »Havanna» — i proportioner om resp. 18-i och 15-2 proc. Inalles
förekommo i tabellen namngifna icke mindre än 15 olika sorter af vid
denna fabrikation förbrukad utländsk tobak, hvarvid helt visst inom
hvarje sort förekommo ett betydande antal kvaliteter af olika värden.
Största delen, 9/10 eller 89''G proc., af cigarrett-tobaken (helt och
hållet utländsk) var turkisk vara (se tablån å sid. 100 i del IT. Därjämte
användes en mindre betydande kvantitet rysk samt en försvinnande
post amerikansk (»Virginia») tobak.
Vid rö7iJo5flÄ:stillverkningen synes af den utländska råvaran (ofullständiga
uppgifter, se tablån å sid. 101 i del II) 30" 4 proc. hafva
utgjorts af »grekisk» och 28’4 proc. af »Virginia», medan »Ohio» kom
i tredje rummet med 9-8 proc.
Den vida öfvervägande delen eller 92 proc. af den vid tuggtobaksfabrikationen
förbrukade råvaran (hufvudsakligen utländsk) torde hafva
utgjorts af »Kentucky»-tobak.
Hvad swMstillverkningen beträffar, så kom af den härvid förbrukade
tobaken (utländsk och svensk; ofullständiga uppgifter, se tablån å sid.
101 i del II) G2 proc. på »Kentuckv»- och 19 proc. på »Virginia»-tobak.
* 30
234
Beräknas med ledning- af förestående siffror och under antagande
af att den för hvarje tillverkningsgren angifna fördelningen af tobakskvaliteter
är i hufvudsak likartad inom landets hela produktion af resp.
tobaksfabrikat, erhålles för rikets hela tobaksfabrikation år 1908 i nedanstående
tablå anförda, approximativa siffror. De angifva, hur den utländska
råvaran fördelade sig på olika ursprungsländer. De i denna
tablå meddelade kvantiteterna afse bruttomängd förbrukad vara, hvarvid
således, såsom af den tidigare framställningen framgår, en dubbelräkning
understundom förekommit. Jämföres totalsiffran i nedanstående tablå,
4,292,000 kg., med den i tab. g såsom förbrukad bruttokvantitet utländsk
råvara uppgifna siffran 4,292,518, finner man, att dessa båda
summor stå i en synnerligen nära öfverensstämmelse med hvarandra.
Den vid rikets tobakstillverkning år 1908 (fabriksindustrien) förbrukade
utländska råtobakens fördelning på olika produktionsländer
(approximativa siffro r.)
Kg- Kg.
Amerikas Förenta Stater: Kentucky ................. 2,402,000
Virginia ..................... 669,000
Övriga stater ............. 44,000 3,115,000
Oslindien (Sundaöarna).................................................. 405,000
Turkiet ........................................................................ 174,000
Brasilien ...........................I ........................................ 122,000
Västindien (Stora Antillerna) ......................................... 88,000
Grekland ................................................................... 60,000
Ryssland ................................................................... 13,000
Kina ........................................................................ 12,000
Ej specificeradt ............................................................ 303,000
Summa 4 292,000
Den vida öfvervägande delen af den i Sveriges tobaksfabrikation
år 1908 förbrukade utländska råvaran hade således producerats i Amerikas
Förenta Stater. Icke mindre än 72''6 proc. eller nära */* af hela
kvantiteten kom från detta land. Af den amerikanska tobaken utgjordes
77-1 proc. af Kentuckyvara och återstoden hufvudsakligen af
235
Virginiatobak. Närmast Förenta Staterna kom Ostindien, hvarifrån 9’4
proc. af den utländska råtobaken härstammade.1)
Det råtobakspris, som af de utaf utredningen berörda fabrikanterna
betalats för under år 1908 förbrukad tobak, framgår af tab.
g här nedan. Kvantiteterna äro där angifna brutto enligt fabrikantens
egna uppgifter, hvarjemte totalpriset för utländsk tobak hänför sig till
förtullad, men detaljpriset till oförtullad vara.
Tab. g. Vikt (brutto) och värde å den råtobak, som förbrukats vid den af
utredningen berörda tobaksproduktionen (fabriksindustrien).
| Utländsk | s | v e n s k |
| ||
|
|
| pris |
|
|
|
| vikt | värde | per | vikt | värde | pris |
| kg. | (incl. tull) | excl | kg. | kr. | kj kr. |
Cigarrer ..................... | 452,263 | 1,673,373 | 2 70 | 67.284 | 65,265 | 0*97 |
C igarrc igarre tte r............ | 244,875 | 797,293 | 2"->6 | 52,664 | 38,971 | 0*7 4 |
Cigarretter .................. | 194,396 | 798,968 | 3-u | — | — | — |
Röktobak..................... | 212,590 | 350,764 | 0*G 5 | 90,380 | 62,362 | 0 69 |
Tuggtobak ................. | 588,984 | 1,354,663 | 1''30 | 20,102 | 15,479 | 0-77 |
Snus ......................... | 2,599.410 | 3,732,386 | 0*4 4 | 431,908 | 390,998 | 091 |
Summa | 4,292,518 | 8,707,447 | 1‘03 | 662,338 | 573,075 | i O st |
Summa
vikt , värde
kg. 1 kr.
519,547 11,738,638
297,539 836,264
194 396 798.968
302,970 413,126
609,086 1,370,142
3,031,318 4,123.384
4,954,856''9,280,522
För deri af utredningen berörda fabrikationen förbrukades sålunda
en bruttokvantitet tobak af 4,954,856 kg. till ett värde (utländsk vara
incl. tull) af 9,280,522 kr. Af bruttovikten kom 4,292,518 kg. på
utländsk och 662,338 kg. på svensk vara.
En blick på siffrorna i tab. g i öfrigt visar, att den utländska
råvaran oförtullad betingade ett genomsnittspris af Do3 kr., under det
att den svenska tobaken kostade 0-8 7 kr. per kg.2)
5. Fabrikernas ekonomiska förhållanden. Vid bearbetningen af uppgifterna
angående tobaksfabrikernas ekonomiska förhållanden hafva före
*)
En jämförelse mellan bär anförda siffror och de af handelsstatistiken rörande rikets im
port af oarbetad tobak år 1908 meddelade gifves å sidd. 103 — 104 i del II.
2) Rörande detaljerade pris å olika utländska tobakskvaliteter, se tab. 14, sid. 100 i del II
samt beträffande prisväxlingar å utländsk tobak under åren 1903 - 08, tab. 15, sid. 108 i del II.
236
tagen uppdelats i fyra olika fabriksgrupper, nämligen cigarr-, cigarrett-,
snus- och blandade fabriker. Till cigarr- och snusfabriker hafva förts
alla af utredningen berörda företag, inom livilka tillverkningen af
cigarrer och cigarrcigarretter, resp. snus i genomsnitt för åren 1906—
1908 uppgått till minst 80 proc. af hela tillverkuingsvärdet. Till cigarrettfabrikerna
hafva förts specialfäbrikerna för cigarrettillverkning samt
till blandade fabriker alla öfriga här berörda företag.
För hvar och en af dessa fabriksgruppers ekonomi bär särskild
utredning verkställts, hvilken meddelas för cigarrfabrikerna å sidd. 109—
118, för cigarrettfabrikerna å sidd. 118—129, lör snusfabrikerna å sidd.
129—135 samt för do blandade fabrikerna å sidd. 136—141 i del II. Här
skola emellertid endast anföras de hufvudsakliga resultaten i sammandrag
för alla i sådant hänseende berörda fabriker. Hvad dessas antal beträffar,
så är att märka, att utredningen rörande fabrik sekonomien endast har
afseende på 81 fabriker med en sammanlagd nettoförsäljningssumma af
19,830,964 kr. Från tvänne cigarrfabriker med en försäljningssumma
af 358,945 kr. hafva nämligen uppgifter i här berörda hänseende icke
kommit utredningen tillhanda (se härom närmare sid. 109 i del II). Af de
81 sålunda berörda fabrilerna voro 40 cigarrfabriker, 7 cigarrettfabriker
(däraf 3 stora och 4 små), 17 snusfabriker och 17 blandade fabriker.
Vårt lands äldsta tobaksfabrikör återfinnas bland dem, hvilka
tillverka endast snus eller hvilka dessutom producera andra tobaksfabrikat.
Under det att således bland snus- och de blandade fabrikerna
förekommo de af hithörande företag, som ägde de äldsta anorna, så
voro cigarrfabrikerna endast undantagsvis grundlagda före år 1880 och
cigarrettfabrikerna samtliga bildade efter år 1900. För de äldsta fabrikerna
är det dessutom karaktäristiskt, att flertalet af dem varit i samma
släkts ägo allt sedan bildandet, så att här förekommo affärer, hvilka
under ett helt eller t. o. in. halftannat sekel burit samma familjenamn
i sin firmateckning och därunder förblifvit släktens tillhörighet. Af alla
här berörda företag hafva 79 meddelat hithörande uppgifter och af
dessa voro:
2 | fabriker | grundlagda under åren | 1751—1775 |
4 | 55 | 55 55 5) | 1776—1800 |
5 |
| 5» 55 55 | 1801—1825 |
8 | •I | I? 55 55 | 1826—1850 |
II | ,, | »5 55 55 | 1851—1875 |
28 | 55 | 55 55 55 | 1876—1900 |
21 | 55 | „ efter år | 1900. |
237
l)et genomsnittliga antalet år, hvarunder fabrikerna varit i verksamhet,
uppgick för samtliga till 39, men utgjorde för snusfabrikerna
ej mindre än 76, för de blandade 60, för cigarrfabrikerna 20 och för
cigarrettfabrikerna endast 4 år. I nuvarande innehafvarens ägo hade
fabrikerna varit under i medeltal 31 år.
Nedanstående tab. h gifver en öfversikt af det i här berörda fabriker
inom olika grupper etc. engagerade kapitalets storlek.
Tab. k. Öfversikt af i olika fabriksgrupper engageradt kapital.
Eabriksgrupp. |
|
| Aktiebolag. |
| Öfriga för | e t a g. | T | illsammans. | ||
Antal fabri- ker. | Antal aktie- ägare. | Aktie- t» kr. kr. | Upplånadt kapital kr. | Antal fabri- ker. | Eget kapital kr. | Upplånadt kapital kr. | Antal fabri- ker. | Eget kapital kr. | Tpplånadt kapital kr. | |
Cigarrfabriker ...... | 12 | 750 | 728,093 168,057 | 1,243,952 | 28 | 1,911,203 | 1,180,653 | 40 | 2,807,353 | 2,424.605 |
Cigarreltfabriker... | 3 | 8 | 3,020,000 190,082 | 202,000 | 4 | 57,874 | 2,500 | 7 | ; 3,267,95)6 | 204.500 |
Snusfabriker ...... | 8 | 173 | 2,808,988'' 1,598,546 | 784,328 | 9 | 2,658,032 | 491,325 | 17 | 7,065 566 | 1,275,653 |
Blandade fabrikör.. | 10 | 341 | 5,293,600 586,115 | 1.924,832 | 7 | 1,571,294 | 2,073,586 | 17 | 7,451,009 | 3,998,418 |
Summa | 33 | 1,272 | 11850,681 2,542,800 | 4,155,112 | 48 | 6,198,403 | 3,748,064 | 81 | 20,591,884 | 7.903,176 |
Vid 1908 års slut voro således 33 af företagen aktiebolag med
ett sammanlagdt aktiekapital af 11,850,681 kr. samt reserverade medel,
uppgående till 2,542,800 kr.
Aktiekapitalets storlek varierade gifvetvis högst betydligt inom
olika företag. Sålunda ägde
9 aktiebolag ett aktiekapital å högst 50,000 kr.
7 „ | *> >> | „ 50,001 — | 100,000 kr. |
5 ., | »* »5 | „ 100,001— | 200,000 „ |
4 |
| „ 200,001— | 300,000 „ |
1 | 5? >> | „ 300,001 — | 400,000 „ |
| ,, „ | „ 400,001— | 500,000 „ |
2 |
| „ 500,001 — | 1,000,000 „ |
* „ | tf | „ öfver | 1,000,000 „ |
Aktierna voro enligt registerboken fördelade på 1,272 händer. Likväl
tillhörde 723 af dessa aktionärer sammanlagdt endast 4 företag,
hvadan på de återstående 29 fabrikerna kommo 549 delägare eller omkr.
19 på hvarje, en siffra, som tyder hän på, att synnerligen många af
de under aktiebolagsform arbetande tobaksfabrikerna ägde en jämförelsevis
sluten intressentkrets. Sålunda hade
238
15 aktiebolag ........... | ......... 5—10 aktieägare |
2 ? .......... | .......... 11—15 |
1 „ ........... | ......... lti—20 |
7 „ ........... | ......... 21—30 |
i .. ........... | .......... 31—40 „ |
i „ ........... | ........ 41-50 ,. |
H „ .......... |
|
Af de 81 här behandlade företagen voro 48 i enskilda personers
ägo, hvarvid likväl bör erinras om, hvad tidigare anförts angående många
aktiebolags begränsade intressentkrets, hvilket sannolikt gör gränsen
mellan åtskilliga bland dessa och de enskilda företagen i detta hänseende
mindre skarp. Det antal personer, som uppgifvits såsom ägare
af dessa sistnämnda fabriker, nppgick emellertid till 57. De 48 företagen
förfogade sammanlagdt öfver ett kapital af 6,198,403 kr. eller
129,133 kr. per fabrik, således utvisande en väsentligt mindre genomsnittlig
kapitalkraft för hvarje enskildt företag än för hvarje aktiebolag.
Det främmande kapital, som var eugageradt i här berörda fabriker
(både aktiebolag och enskilda företag), uppgick till sammanlagdt 7,903,176
kr., således till 38''4 proc. eller närmare Vio af det egna kapitalet. I
detta afseende visade emellertid aktiebolagen en vida starkare ställning,
i det att det af dem upplånade kapitalet, 4,155,112 kr., endast uppgick
till 28''t) proc. af bolagens egna medel, men de enskilda företagen genom
lån anskaffat 3,748,064 kr. eller ej mindre än 60-5 proc., således ett
belopp motsvarande 6/j0 af det egna kapitalet.
Hela den af utredningen i detta afseende berörda tobaksindustrien
(81 fabriker) disponerade ett i driften engageradt kapital af 28,495,000
eller omkr. 28''s milj. kr., hvaraf 20,591,884 utgjordes af eget och
7,903,176 kr. af upplånadt kapital.
Alla här behandlade 81 tobaksfabrikör synas hafva bedrifvit sin
verksamhet i för ändamålet särskildt inredda fastigheter. Af dessa
voro 49 eller %o af hela antalet resp. företags egen tillhörighet. Rörande
dessa fastigheter torde det förhållandet böra påpekas, att de i ej ringa
utsträckning synas hafva omfattat en vida större tomtareal, än hvad för
upprätthållandet af fabriksdriften i dess under år 1908 nådda höjd varit
af nöden. Sålunda angafs fabriksfastigheternas sammanlagda tomtareal
till 156,266 kvm., men det däraf för fabrikation, administration och
arbetarbostäder disponerade utrymmet utgjorde ej mer än 50,372 kvm.
eller omkr. V3 af hela arealen. I vissa fall synes den ej för fabrikens
räkning upptagna delen af tomten hafva tagits i anspråk för bonings
-
239
hus o. d., i andra fall åter torde denna tomt}7ta hafva varit obebvggd.
I sistnämnda afseende förtjänar särskild! bringas i erinran, att eu till
landsbygden förlagd fabrik uppgifvit sig därstädes disponera en fastighet
å ej mindre än 32,713 kvm., således mer än V5 af alla tobaksfabrikör
sammanlagda fastighetsareal.
De i egna lokaler arbetande fabrikernas fastigheter voro taxerade
till sammanlagdt 0,280,500 kr. men bokförda till 5,867,089 kr., således
till 93 proc. af taxeringsvärdet. Bokföringssumman öfversteg emellertid
brandförsäkringsvärdets belopp, hvilket senare utgjorde 5,233,860 kr.
Likväl förekom i detta afseende vid bokföringen såväl öfver- som
undervärdering i förhållande till taxeringssumman, ehuru för de största
fastighetsvärdenas vidkommande någon, ofta en betydande, nedskrufning
under taxeringsbeloppet var regel.
De 32 fabriker, Indika för sin tillverkning voro hänvisade till
hyrda lokaler, betalade för dessa en årshyra af 98,633 kr. eller
3,082 kr. per fabrik. Kapitaliseras hela hyresbeloppet efter 7 proc. eller
den ränteafkastning, som en hyresfastighet i större städer gemenligen
anses böra gifva, skulle motsvarande kapital uppgå till 1,409,043 kr.
Detta belopp skulle sålunda ungefärligen beteckna den summa, som
skulle åtgått för att bereda bär åsyftade fabriker tillfälle att för sin
fabrikation disponera öfver egen fastighet. '')
Nedanstående tablå meddelar ett generalsammandrag af de
bär berörda 81 fabrikernas ekonomiska ställning vid slutet
af år 1908.
Tablån, som balanserar på den betydande summan af 35,305,371
eller något mer än 35-3 milj. kr., visar, att af tillgångarne omkr. V4 kom
på hvardera af posterna lager och varufordringar samt omkr. 16 på
fastigheter. Af öfriga konton var den i aktier och banker placerade
delen af tillgångarne den största, i det att den uppgick till öfver ''/jo
af aktiva.
För den del af skulderna, som utgöras af i industrien engageradt
kapital, har tidigare redogjorts. Af samtliga passiva utgjorde aktiekapitalet
och det egna kapitalet, inberäknadt reserver, 58''3 proc. eller närmare
7i0 samt det främmande kapitalet 22-4 proc., således hela det i
driften investerade kapitalet — 28,495,060 kr. — 80''7 proc. eller mer än
8/io af hela skuldbeloppet. Af det egna kapitalet var däremot endast
J) So närmare rörande här angående lokaler och fastigheter anförda omständigheter sidd.
145-147 i del IT.
240
De af utredningen angående fabriksekonomien berörda 81 fabrikernas
ekonomiska ställning vid slutet af år 1908.
| Cigarr- | Cigarrettfabriker | Snus- | Blandade | Samtliga | |
| fabriker | stora | små | fabriker | fabriker | fabriker |
Tillgångar. | kr. | kr. | kr. | kr. | kr. | kr. |
Fastigheter1) .................. | 1,306,268 | 809,466 | — | 1,705,367 | 2,045,988 | 5,867,089 |
Inventarier x) ................. | 146,234 | 302,817 | 4,133 | 137,959 | 758,625 | 1,349,768 |
Lager 2)........................... | 1,737,592 | 818,782 | 39,003 | 2,327,627 | 4,439,625 | 9,362,629 |
Utestående varufordringar8) | 2,156,281 | 716,506 | 42,163 | 2,266,225 | 3,564,363 | 8,745,538 |
Fordringar, andra slag ..... | 240,630 | 381,898 | — | 348,863 | 1,547,598 | 2,518,989 |
Aktier, bankdepositioner ... | 148,317 | — | — | 2,849,284 | 888,837 | 3,886,438 |
Kassa.............................. | 119,640 | 139,046 | — | 23,451 | 74,421 | 356 558 |
Varumärken..................... | — | 1,200,000 | — | — | — | 1.200,000 |
Diverse .......................... | 77,771 | 2,500 | 4,671 | 400,513 | 1,070,329 | 1555,784 |
Balanserade förluster från |
|
|
|
|
|
|
tidigare år..................... | 436,235 | 13,018 | 6,620 | — | 6,705 | 462,578 |
Summa | 6,368.968 | 4,384,033 | 96,590 | 10,059,289 | 14,396,491 | 35 305,371 |
Skulder. |
|
|
|
|
|
|
Aktiekapital..................... | 728,093 | 3,020,000 | — | 2,808,988 | 5,293,600 | 11.850,681 |
Eget kapital (ej aktiekapital) | 1,911,203 | — | 57,874 | 2,658,032 | 1,571,294 | 6,198403 |
Reserver ........................ | 168,057 | 190,082 | — | 1,598,546 | 586,115 | 2,542,800 |
Upplånadt kapital ............ | 2,424,605 | 202,000 | 2,500 | 1,275,653 | 3,998,418 | 7 903,176 |
Varuskulder..................... | 885,180 | 478,192 | 36,655 | 410,717 | 1,688,793 | 3,499,537 |
Tullskulder ..................... | 10,189 | — | — | 306,469 | 115,755 | 432,413 |
Rabatter ........................ | — | 101,848 | — | — | — | 101,848 |
Diverse ........................... | 93,248 | 54,832 | — | 24,053 | 495,272 | 667,405 |
Nettovinst (förlust = ''/•) | 148,393 | 337,079 | 7-439 | 976,831 | 647,244 | 2,109,108 |
Summa 6,368,968 4,384,033 96 590 10,059,289 14,396,491 35,305,371
35'' l proc. investeradt såsom fast kapital, d. v. s. nedlagdt i fabriksbyggnader
och maskiner, medan 45-5 proc. däraf låg i lagret.
I omstående tab. i hafva sammanställts uppgifter angående
netto- och handelsvinst för alla här berörda fabriker under hvart
x) Detaljerad tablå för åren 1903 — 08 å sid. 152 i del II.
„ 149 „ „ „
n 150 f, f, t)
241
och fett af åren 1903—08. Nettovinsten har därvid beräknats i proc.
af det engagerade egna kapitalet (incl. aktiekapital), oberäknad! reserver,
handelsvinsten däremot på sådant sätt, att nettovinsten minskats med 5
proc. ränta å det egna kapitalet (incl. aktiekapital) plus reserverna,
hvarefter den sålunda erhållna summan ställts i relation till nettoförsäljningsvärdet.
Tab. i. Netto- och handelsvinst inom samtliga af utredningen angående
fabriksekonomien berörda 81 fabriker under åren 1903—08.'')
År. | Aktiekapital kr. | Reser- verade medel kr. | Nettovinst | 5 °/o ränta kr. | Netto- försäljnings- vflrde kr. | Handelsvinst | ||
kr. | i proc. af | kr. | i proc. | | |||||
1903 | 12,547,251 | 759,014 | 1,719,072 | 13-7 | 665,313 | 14,614,585 | 1,053,759 | 7*2 |
1904 | 12,810,773 | 835,733 | 1,686,365 | 13 2 | 682,625 | 15,236,588 | 1,003,740 | 6*c |
1905 | 13,716,807 | 1,737,418 | 1,609,124 | 11-7 | 772,711 | 15,423,306 | 836,413 | 5*4 1 |
1900 | 16,180,369 | 1,921,324 | 2,059,210 | 12-7 | 905,085 | 16,871,490 | 1,154,125 | 6*8 |
1907 | 16,401,197 | 2,262,437 | 1,873,418 | 11-4 | 933,182 | 18,773,825 | 940,236 | 5*o |
1908 | 18,049,084 | 2,542,800 | 2,109,108 | 11-7 | 1,029,594 | 19,830,9642) | 1,079,514 | 5’4 |
Summa | 89,711,481 \l0,058,726 11,056,297 | 12 3 • | 4,988,510 | 100,750,758 | 6,067,787 | ö*o |
Tabellen visar, att nettovinsten under de båda senaste åren af den
här undersökta perioden vant lägre än under andra år och att den
högsta vinsten nåddes under periodens båda första år. Under det att
sålunda åren 1905, 1907 och 1908 gåfvo ungefärligen samma resultat,
växlande mellan ll-4 och 11*7 proc. nettovinst, så nådde åren 1903,
1904 och 1906 upp till resp. 13‘7, 13‘2 och 12‘7 proc. vinst. Någon
bestämd, oafbruten nedgång i afkastningen synes sålunda icke kunna
konstateras, ehuru vinsten icke under något af åren 1905—08 nått upp
till den för åren 1903—04 noterade afkastningen. Hela periodens medelnettovinst
utgjorde 1,842,716 kr. eller 12’3 proc.
'') Häri förekomma de små cigarrettfabrikerna icke för åren 1903-07.
“) Denna .siffra å nettoförsäljningsvärdet skiljer sig från den i tab. c meddelade. Differensen
utgör 258,945 kr. eller det nettoförsäljningsvärde, som redovisats af tvänne fabriker, hvilka försummat
att till utredningen meddela uppgifter angående sin ekonomi. Sistnämnda belopp utgör
1*3 proc. af den summa å 20,089,909, hvilken tab. c angifver såsom nettoförsäljningsvärde för
samtliga af utredningen berörda 83 fabriker.
* 31
242
Hvad handelsvinsten beträffar, så företedde denna med nettovinsten
ej fullt analoga växlingar. Den nådde visserligen äfven sitt
högsta belopp eller 7''2 proc. under år 1903, men det därnäst bästa
året var ej, såsom för nettovinsten, 1904 utan 1906, då en handelsvinst
af 6-8 kunde noteras. Af öfriga år visade 1904 det bästa och 1907
det sämsta resultatet med resp. 6‘G och 5''0 proc., medan för hvart
och ett af åren 1905 och 1908 noterades 5''4 proc. För handelsvinstens
vidkommande kunde således knappast fastställas någon bestämdt sjunkande
tendens under här afsedda period, ehuru medeltalet för de tre
första åren låg något högre än för de tre sista. Medel handelsvinsten
för hela perioden uppgick till 1,011,298 kr. eller 6''0 proc. å försäljningssumman.
Till fullständigande af de i tab. i meddelade siffror har jämväl
beräknats afkastning etc. för fabriker med gynnsamt och med
ogynnsamt ekonomiskt resultat hvar för sig. Vid denna beräkning,
hvars resultat meddelas i tab. j, hafva till fabriker af den
förra gruppen förts de företag, hvilka under alla eller flertalet år af
perioden 1903—08 gifvit någon afkastning och till den senare gruppen
alla öfriga fabriker.
Tab. j. Netto- och handelsvinst inom samtliga af utredningen angående
fabriksekonomien berörda 81''fabriker under åren 1903-08. *)
I. Fabriker med gynnsamt ekonomiskt resultat.
År. | Aktiekapital kr. | Reser- verade medel kr. | Nettovinst | 5 °/° ränta kr. | Netto- försäljnings- värde kr. | Handelsvinst | ||
kr. | i proc. af | kr. | i proc. | |||||
1903 | 10,801,220 | 707,168 | 1,665,605 | 15-4 | 575,419 | 10,848,130 | 1,090,186 | 10-1 |
1904 | 10,895,482 | 775,273 | 1,672,739 | 15-4 | 583,537 | 12,761,511 | 1,089,202 | 8-5 |
1905 | 11,812,010 | 1,669,668 | 1,636,918 | 13-9 | 674,084 | 13,031,794 | 962,834 | 7-4 |
1906 | 13,885,579 | 1,830,070 | 2,104,719 | 15- | 785,788 | 14,368,501 | 1,318,936 | 9-2 |
1907 | 14,058,883 | 2,208,142 | 1,910,888 | 13-fi | 813,352 | 15,439,909 | 1,097,536 | 7l |
1908 | 15,299,145 | 2,494,468 | 2,168,979 | 14-2 | 889,681 | 16,996,922 | 1,279,298 | 7*5 |
Summa | 76,752,319 | 9.684,789 | 11,159,848 | 14-5 | 4,321,856 | 83,446,767 | 6,837,992 | 8? |
11 Häri förekomma de små cigarrettfabrikerna icke för år 1903- 07.
243
II. Fabriker med ogynnsamt ekonomiskt resultat.
År, | Aktiekapital kr. | Nettovinst Reser- eller förlust = •/. | 5 °/ 0 ränta | Netto- | i Handelsvinst | ||
veracie medel kr. kr. | i proc. af | å kapital kr. | försäljnings- värde kr. | kr. | i proc. j | ||
1903 | 1,748,031 | 51,846 53,467 | 3-1 | 89,894 | 3,766,455 | •/. 36,427 | •/. 1-0 |
1904 | 1,921,291 | 60,460 13,626 | 0-7 | 99,088 | 2,475,077 | •/. 85,462 | •/. 3-5 |
1905 | 1,904,797 | 67,750-/. 27,794 | •/•I''* | 98,627 | 2,391,512 | •/. 126,421 | •/. 5-.S : |
1906 | 2,294,790 | 91,254 •/. 45,509 | •/. 2-o | 119,302 | 2,502,989 | •/. 164,811 | "/. 6-ti |
1907 | 2,342,314 | 54,295 -/. 37,470 | •/. l-« | 119,830 | 3,333,916 | •/. 157,300 | V- 4-7 |
1908 | 2,749,939 | 48,332 -/. 59,871 | 7.2-2 | 139,913 | 2,834,042 | •/. 199,784 | •/. 7-i |
Summa | 12,959,162 | 373,937 •/. 103,551 | •/. 0-s | 666,654 | 17,303,991 | •/. 770,205 | •/. 4-s |
Som tabellernas siffror visa, omslöto fabrikerna med gynnsamt
ekonomiskt resultat omkr. 86 proc. af det år 1908 i driften engagerade
egna kapitalet samt behärskade 80 proc. af produktionen. Då emellertid
flertalet af de stora företagen tillhörde denna grupp, inses, att antalet
af de fabriker, hvilka bildade den andra gruppen, var större, än hvad
dessa relationssiffror möjligen kunnat angifva. Inalles kommo sålunda
på den första gruppen 57 och på den senare 24 fabriker, af hvilka
sistnämnda flertalet tillhörde cigarrfabrikerna.
De fabriker, som utvisade ett gynnsamt ekonomiskt resultat, nådde
en nettovinst, hvars medeltal uppgick till 2-2 proc. mer för hela perioden
1903—08 än motsvarande siffra för alla här berörda fabriker.
Handelsvinsten för förstnämnda företag steg med samma absoluta tal
och utgjorde i genomsnitt 8*2 mot 6‘0 proc. för alla fabriker. Rörande
handels- och nettovinstens fluktuationer under åren 1903—08 gäller i
hufvudsak det samma som rörande motsvarande tal för samtliga 81
fabriker.
För de företag åter, som uppvisat dåligt resultat, synas den
undersökta årsperiodens sista trenne år hafva varit afgjordt sämre än
begynnelseåren, och särskilt framstår 1908 såsom periodens sämsta år
med en förlust af 59,871 kr. eller 2-2 proc. å det engagerade kapitalet
samt en negativ handelsvinst af 199,784 kr. eller 7''1 proc. å försäljningssumman.
Medelförlusten utgjorde emellertid blott 0''8 och den
negativa medelhandelsvinsten 4-5 proc.
244
För att möjliggöra en jämförelse mellan de olika fäbriksgruppernas
afkastning meddelas i nedanstående tab. k en öfversikt af de fyra
fäbriksgruppernas netto- och handelsvinst för år 1908 samt i medeltal
för åren 1903—08.'')
Tab. k. Netto- och handelsvinst inom olika fabriksgrupper.
— |
|
|
|
| Nettovinst eller förlust |
|
| Handelsvinst | eller förlust | |||||
| Aktiekapital och |
|
|
| = | V- |
| Nettoförsäljnings- |
| — |
|
| ||
| iteserver. | Medeltal 1903-08 | År 1908. | värde | Medeltal 1903-08 | År 1908 | ||||||||
|
|
|
|
|
| i-i CD i-*'' |
| TT CD M* |
|
|
| ►-b |
| >-b |
Fabriks- |
|
|
|
|
| cd T5 < o |
| % o |
|
|
|
|
| CK M. H __ |
grupp. | Medeltal 1903-08 | År 1908 | Medeltal 1903-08 | År 1998 | kr. | hj •* h- | kr. | »-i . P i-j >-+, £* Sr* | Medeltal 1903-08 . | År 1908 | kr. | 2. ? | kr. | ö''p 5'' p CTQ >-b |
|
|
|
|
|
| •-i ^ * T |
| H P p p |
|
|
| < £3 |
| < p |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| S* T CD O |
| S, s n ° | ||
| kr. | kr. | kr. | kr. |
| Q. CD |
| p- CD | kr. | kr. |
|
|
| * |
Cigarr- |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
[ fabriker | 2,265,868 | 2,639,296 | 168,345 | 168,057 | 206,289 | 9-i | 148,393 | 5* ti | 3,362,879 | 3,955,955 | 84,579 | 2-5 | 8,025 | 0-2 |
Cigarrett- |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
fabriker, |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
stora | 1,652,333 | 3,020,000 | 59,691 | 190,082 | 226,597 | 13-7 | 337,079 | 11-a | 1,244,965 | 2,293,175 | 140,996 | 11-3 | 176,575 | 7-7 |
d:o, små | 9,645 | 57,874 | — | — | •/. 73 | — | •/. 439 | •/.O-8 | 11,567 | 69,403 | •/. 556 | — | •/. 3,333 | •/.4-8 |
Snusfabr. Blandade | 5,148,549 | 5,467,020 | 963,797 | 1,598,546 | 789,390 | 15-3 | 976,831 | 17-o | 4,658,150 | 5,265,602 | 483,773 | 10-4 | 623,553 | 11-8 |
fabriker | 5,875,518 | 6,864,894 | 484,621 | 586,115 | 620,513 | 10-o | 647,244 | 9-4 | 7,514,232 | 8,246,829 | 302,506 | 4*o | 274,694 | 3*3 |
tern a 14,951,91318,049,084 | 1,676,454 | 2,542,800 | 1,842,716 12-:, | 2,109,108 | 11-7 | 16,791,793 | 19,830,964 1,011,298 6 o | 1,079,514 | 5i |
Slutligen meddelas här nedan eu öfversikt af några bland de bär
berörda fabrikernas viktigaste utgiftsposter år 1908.
• *) En ingående diskussion af siffrorna i tab. k meddelas å sidd. 160 — 166.
245
Några bland de viktigare utgiftsposterna inom samtliga af utredningen
angående fabriksekonomien berörda 81 fabrikerna år 1908.
Cigarrfabriker
Cigarrettfabri ker
stora små
Snusfabriker
Blandade
fabriker
Samtliga
fabriker
% 7» 70 70 7» 70
| af netto- | • af netto- | af netto- | af netto- |
| af netto- | af netto* | |||||
| kr. | förs. värdet. | kr. | förs. värdet. | kr. | förs. värdet. | kr. | förs. värdet. | kr. | förs. värdet. | kr. v | förs. ärdet. |
Styrelse och revisorer ... | 7,220 | 0''2 | 10,250 | 0-5 | — | — | 85,630 | 1-8 | 42,900 | 0-5 | 146,000 | 0 7 |
Hyror, utbetalta............ Resekostnader (incl. re-sandes provisioner och | 45,983 | 1*2 | 1,700 | o-l | 1,425 | 2-1 | 17,300 | 0*3 | 32,225 | 0-4 | 98,633 | Oö |
fasta löner).............. Försäljningsagenters och | 207,833 | 5-3 | 134,179 | 5*9 | 8,214 | 11-8 | 85,989 | 1-6 | 410,698 | 5-0 | 846,913 | 4-3 |
sioner ..................... Kontorskostnader (utom | 54,352 | It | 3,194 | 0-1 | 325 | 0-5 | 17,571 | 0-3 | 70,297 | 0-9 | 145,739 | 07 |
löner) ..................... | 81,922 | De | 6,561 | 0-3 | 631 | 0-9 | 16,648 | 03 | 61,103 | 0-7 | 146,965 | Or |
Reklam och annonser ... | 17,207 | 0-4 | 157,539 | 6*9 | 903 | 1-3 | 4,639 | Öl | 42,943 | 0*5 | 223231 | It |
kapital ..................... | 94,561 | 2-t | 20,868 | 0-9 | — | — | 93,932 | 1-8 | 144,522 | 1-8 | 353,883 | 1''8 |
Diskontoräntor ............ | 38,080 | O-o | 4,990 | 0*2 | 5,511 | 7*9 | 9,206 | 0-2 | 32,917 | 0-4 | 88.704 | 0-3 |
Frakter för förädlad vara | 38,924 | 1*0 | 21,900 | l-o | 1,057 | 1-5 | 56,594 | It | 126,028 | 1*5 | 244,503 | 1’2 |
Förluster på varudebilorer | 116,562 | 3-o | 88,103 | 3*8 | — | — | 53,266 | ro | 183,614 | 2-2 | 441,545 | 2-2 |
löner........................ | 345,152 | 8-7 | 109,163 | 4-8 | 6,750 | 9-7 | 326,779 | 6-2 | 560,313 | t>*8 | 1,348,157 | 6 8 |
Arbetspersonalens löner.. | 1,131,054 | 28-o | 342,045 | 14o | 13,647 | 19 7 | 256,784 | 4-9 | 1,250,034 | 15-2 | 2.993,564 | 15 i |
Tablån visar, att de mest betydande af de anförda omkostnaderna
kommo på lönekontot, hvarvid arbetarnes löner uppgingo till 2,993,564
kr. eller 15‘1 och förvaltningspersonalens till 1,348,157 kr. eller 6''8 proc.
af försäljningssumman. Af det för förvaltningspersonalens löner redovisade
beloppet utgick likväl 346,508 kr. till resande i form af fast lön
eller provision samt 120,828 kr. till platsförsäljare och agenter. Detta
torde förtjäna påpekande vid bedömande af åberopade lönebelopps betydelse
å fabrikernas utgiftskonto, enär nyssnämnda summor sannolikt
till större delen linnas inräknade äfven i de belopp, som angifvits för
resekostnader och agentprovisioner,
246
6. Förvaltningspersonalen. Utredningens uppgifter rörande förvaltningspersonalen
berör alla 83 fabriker.
Af de 34 aktiebolag, som den af utredningen berörda delen af
tobaksindustrien, räknade vid 1908 års slut, utbetalade 5 intet särskilt
arvode åt företagets ledare. Samtliga aktiebolagens lönestat upptog
emellertid aflöning åt 31 direktörer, beroende därpå, att i några fall
uppförts lön åt mer än en chef.
Af de 49 enskilda företagen inom bär behandlade del af industrien
innehades 41 af 1, 7 af 2 och 1 af 3 ägare, således sammanlagdt 58
enskilda affärsinnehafvare. Bland dessa fabriker hade 2 anställt särskilda
personer såsom aflönade affärsledare, under det att 7 andra hithörande
företag beräknat särskild lön åt ägaren för det arbete han utfört
inom firman — såsom ekonomisk eller teknisk chef eller såsom
resande.
Företagslcdarnes fördelning på förenämnda olika kategorier inom
de fyra fabriksgrupperna framgår af nedanstående siffror.
Företagsledarnes fördelning.
| Cigarr- | Cigarrett- | Snus- | Blandade | Samtliga |
| fabriker. | fabriker. | fabriker. | fabriker. | fabriker. |
Särskildt anställda och aflönade före- | |||||
tagsledare ................................. | 12 | 3 | 5 | 13 | 33 |
Egna innehafvare med lön............... | 6 | — | — | 1 | 7 |
Egna innehafvare (eller aktiebolags- | |||||
chefer) utan lön ........................ | 28 | 4 | 15 | 7 | 54 |
Summa | 46 | 7 | 20 | 21 | 94 |
Det lönebelopp, som utgick till de särskildt anställda företagsledarna,
direktörerna, uppgick till sammanlagdt 186,940 kr. eller till i
medeltal 5,665 kr. per person. De enskilda affärsinnehafvare, som ur
affären uttogo lön för eget arbete, disponerade för sådant ändamål
31,864 kr. eller 4,552 kr. per individ, således en lägre ersättning än
direktörernas.
Förekomsten af öfrig förvaltningspersonal samt dess fördelning
mellan olika fabriksgrupper framgår af efterföljande tablå.
247
Förvaltningspersonalens (utom företagsledarnes) fördelning.
| Cigarr- | Cigarrett- | Snus- | Blandade | Samtliga |
| fabriker. | fabriker. | fabriker. | fabriker. | fabriker. |
Fabrikationsledare eller verkmästare | 33 | 8 | 10 | 23 | 74 |
Kontorspersonal............................. | 4b | 17 | 36 | 79 | 178 |
Resandepersonal .......................... | 79 | 13 | 29 | 94 | 215 |
Butikspersonal (fabriksbodar) ......... | — | — | 6 | 24 | 30 |
Summa | 158 | 38 | 81 | 220 | 497 |
Hvad aflöningsförmånerna för denna personal beträffar så framgår
af utredningens uppgifter, att medelårslönen för fabrikationsledare och
verkmästare (se tablån å sid. 170 i del II) uppgick till 3,140 kr. Af kontorspersonalen
(se tablåerna å sid. 171 i del II) var närmare 3/io kvinnlig och
kvinnornas aflöning i genomsnitt väsentligt lägre än männens. Högst
aflönad var den manliga personalen inom snusfabrikerna med en medelinkomst
af 2,945 kr., sämst inom cigarrfabrikerna med en genomsnittslön
af 1,884 kr. Motsvarande tal för kvinnorna voro 1,190 (cigarrettfabrikerna)
och 869 kr. (snusfabrikerna). Af den summa å 346,508
kr., hvilken redovisats såsom utbetalad till resandena, utgick 235,836
kr. eller 68''l proc. såsom fast lön, 95,826 kr. eller 27*7 proc. såsom
provision, 13,676 kr. såsom gratifikation och 1,170 kr. såsom tantieme.
Till platsförsäljarne åter utgick ett sammanlagdt belopp af 120,828 kr.,
hvaraf endast 39,307 kr. eller 32-5 proc. såsom lön, men 79,621 kr.
eller 65’9 proc. såsom provision och 1,900 kr. såsom gratifikation.
Medelinkomsten för en resande utgjorde 3,066 kr., men för en platsförsäljare
endast omkr. 1,258 kr. B utiksp er sonalen, som endast_förekom
vid af snus- och blandade fabriker inrättade s. k. fabriksbodar och af
hvilken det öfvervägande flertalet eller 26 voro kvinnor, åtnjöto en medellön,
männen af 1,672, kvinnorna af 735 kr. (se tablån å sid. 174 i del II).
7. Arbetspersonalen. På grund af skäl, hvilka närmare belysas å
sid. 175 i del II torde alla i det följande rörande arbetspersonalens
antal o. d. meddelade siffror få anses vara något för höga, men däremot
uppgifterna angående arbetarnes ekonomiska förhållanden i hufvudsak
tillförlitliga.
Liksom vid utredningens framställning af fabriksekonomien har
äfven ifråga om arbetspersonalen redogjorts för hithörande förhållanden
inom hvarje fabriksgrupp för sig. Dessa uppgifter återfinnas för cigarrfabrikerna
å sidd. 176—186, för cigarrettfabrikerna å sidd. 186—195,
248
för snusfabrikerna å sidd. 195—201 samt för de blandade fabrikerna
å sidd. 201—210 i del II.
Sammanlagda antalet af de af utredningen berörda arbetarne i
alla 83 fabriker uppgick till 5,494. Huru dessa arbetare , fördelade sig
med afseende på kön samt mellan de olika fabriksklasserna framgår af
nedanstående tablå.
Arbetareantal vid af utredningen berörda 83 fabriker.
| Antal |
| Antal | arbetare | per fabrik |
| fabrikör | män | kvinnor | tillsammans | |
Cigarrfabriker.................. | 42 | B3B | 1,556 | 2,192 | 52 |
Cigarrel(fabriker, stora...... | 3 | 42 | 595 | 637 | 212 |
„ , små ...... | 4 | 4 | 34 | 38 | 10 |
Snusfabriker .................. | 17 | 216 | 45 | 261 | 15 |
Blandade fabriker............ | 17 | 880 | 1,486 | 2,366 | 139 |
Tillsammans | 83 | 1,778 | 8,716 | 5,494 | 66 |
Hvad arbetarnas åldersfördelning beträffar, så har denna ej kunnat
med visshet fastslås, enär uppgifter angående ålder förelegat för endast
4,132 arbetare eller 75‘2 proc. af hela den af utredningen berörda
arbetarstyrkan. Åldersfördelningen bland dessa arbetare framgår emellertid
af nedanstående tablå.
Arbetarnas vid de af utredningen berörda 83 fabrikerna fördelning
efter kön, ålder och civilstånd.
| Hela | antalet |
| Hela | antalet |
|
Åldersgrupper. | män. | kvinnor. | Summa. | Åldersgrupper. män. | kvinnor. | Summa. |
12 år | 4 | 10 | 14 | 50-60 år 213 | 218 | 431 |
13-18 „ | 178 | 402 | 580 | 60— „ 104 | 99 | 203 |
18—21 „ | 61 | 455 | 516 | 1,229 | 2,903 | 4,132 |
21-25 „ | 102 | 520 | 622 | okänd ålder 148 | 189 | 337 |
25—30 „ | 181 | 431 | 612 | 1,377 | 3,092 | 4,469 |
O Tf! 1 O | 223 | 458 | 681 | okänd ålder | ||
40-50 „ | 163 | 310 | 473 | och civilstånd 401 | 624 | 1,025 |
|
|
|
| Summa 1,778 | 3,716 | 5,494 |
Af de sålunda berörda arbetarne voro sålunda 594 eller 14-4 proc.
minderåriga, men bland dessa funnos endast 14 tolfåriugar.
Hur arbetarne fördelade sig mellan olika fabrikationsgrenar framgår
af följande siffror.
''249
Arbetareantal inom olika fabrikationsgrenar (inom S3 fabriker).
Antal. °/o
Cigarrtillverkning ..............:....................................... 3,6:42 66-1
Cigarrettillverkning..................................................... 746 13''«
Röktobakstillverkning ; ......................... 86 l''«
Tuggtobakstillverkning................................................ 470 8-5
Snustillverkning ............................................,......... 373 6’8
EJ uppgifven yrkesgren ....... 187 »i
Summa 5,494 1000
För att erhålla eu öfverskådligare bild af tobaksarbetarnas aflöningsförhållanden,
meddelas i tab. 1 och m eu sammanfattning af de uppgifter
å veckoinkomst och årsinkomst, som stått utredningen till buds.
Tab. I. Veckoinkomst för 4,959 tobaksarbetarei
Yrkesgrupp, | 6 kr. och | j 6 —12 kr. | 12 — 18 kr. | 18-24 kr. | Öfver | 24 kr. | ||||
antal | °l° | antal | °/o | antal | | 7» | antal | ''• 1 | antal | 7» | |
Manliga arbetare. |
|
|
| '' |
|
|
|
|
|
|
Cigarrarbetare ........... | 73 | 7*4 | 144 | . 14-c| | 309 | 31-3 | 293 | 29-7 | 168 | 17o |
Cigarrettarbetare ....... | - | - | 4 | 8-7 | 12 | 26-1 | 19 | 41''3 J | 11 | 239 |
Röktobaksarbetare ..... | t | 2o | 14 | 29-i | 12 | 25*o | 15 | 31*31 | 6 | 12-5 |
Tuggtobaksarbetaro ... | 49 | 26-3 | 39 | 2t-o | 22 | 11-8 | 46 | 24-8 | 30 | 161 |
] Snusarbetare............. | . 19 | 6*2 | t 31 | 10-1 | 59 | 19-2: | 88 | 28-7 | no | 35*8 |
Summa Kvinnliga arbetare. | 142 | ilo j | 232 • | 147 | . 414 | 26a | 461 | 29 -i | 325 | 207 |
Cigarrarbetare ........ .. | 219 | 9; 5 | 1,034'' | '' 42-6 | 862 | 35*7 | 266 | 11-0 | 33 | 1-4 |
i Cigarrettarbetare ........ | 76 | 11*5 | 256 | 38-7 | 241 | 36*4 | 81 | 12-ä| | 8 | 1-2 |
Röktobaksarbetare .... | 2 | 6*3 | 23 | 71*9 | 7 | 21-8 | — '' | — | — | — |
Tuggtobaksarbetare .. | 59 | 27*2i | 127 | 58-» | 28 | 12-9 | 3 | 1-4 | — • | _ |
Snusarbetare ............. | , | .40 o| | 28 | 46'' 7 i | 8 | 13-3 | - | — j | - | — |
Summa | sm | ITs] | 1,468 | 43 i | | 1,146 | 33 01 | 350 | 1931 | 41 | 12 *32 |
250
Taft. m. Årsinkomst för 2,858 fasta tobaksarbetare.
Yrkesgrupp. | 500 kr. och | 500-800 kr. | 800—1,000 kr. | 1,000-1,200 1 | Öfver 1,200 | |||||
antal | 7° . | antal | 7° | antal | »/o | antal | 7» | antal | 7° | |
Manliga arbetare. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Cigarrarbetare ............ | 92 | 22'' 7 | 83 | 20-5 | 87 | 21''ä'' | 69 | 17-o 1 | 74 | 18-3 |
Cigarrettarbelare....... | t | 3-1 | 4 | 12''3 | 11 | 34-4 | » | 28-1 | 7 | 21-9 |
Röktobaksarbetare ... . | 7 | 21-2 | 4 | 12-i | 8 | 24-3 | 7 | 21-2 | 7 | 21-2 |
Tuggtobaksarbetare .. | 57 | 38*3 | 19 | 12-8 | 25 | 16-8 | 27 | 18 \ | 21 | 14o |
Snusarbetare ............. | 8 | 3-3 | 1 33 | 13-3 | 55 | 22-5 | 58 | 23-8 i | 90 | 36-9 |
Summa | 165 | 191 | 143 | 166 | 186 | 216 | 170 | 197 | 199 | 23o |
Kvinnliga arbetare. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Cigarrarbetare ........... | 456 | 30-1 | 650 | 42-8 | 285 | 18-8 | 103 | 6*8 | 23 | 1-5 |
Cigarrettarbetare ........ | 56 | 19-3 | 150 | 51-7 | 66 | 22-8 | 16 | 5-5 | 2 | 0''7 |
Röktobaksarbetare ..... | 9 | 50'' o | 5 | 27-8 | 4 | 22-2 | — |
| — | — |
Tuggtobaksarbetare .. | 108 | 76-1 | 34 | 23-9 | . — | — | — |
| — | — |
Snusarbetare ............ | 11 | 39-3 | 15 | 53-6 | 2 | 7*1 | — | — | — | — |
Summa | 640 | 321\ | 854 | 42» | 357 | 179 | 119 | 6o | 25 | 12 |
Såsom fasta arbetare har af utredningen betecknats de arbetare,
livilka varit anställda hos samma arbetsgivare under minst 48 veckor
af året. *)
Slutligen meddelas i tablån å nästa sida en öfversikt af totalbeloppen
å till arbetarne år 1908 utbetalade löner inom olika fabriksgrupper
äfvensom antalet å de arbetsveckor arbetarne varit sysselsatta
under samma år.
) Eu jämförelse mellan arbetarnes årsinkomst år 1897 och 1908 meddelas å sid. 214 i del II.
251
Arbetslöner (incl. extra förmåner) och arbetsveckor under år 1908
inom samtliga af utredningen berörda 83 fabriker.
Arbetslöner Antal Medelarbetslön
kr. arbetsveckor. per arbetsvecka.
Cigarrfabriker ................. 1,202,503 1) 84,368 14'' 2 5
Cigarrettfabriker, stora ...... 342,045 23,265 14''7 o
„ , små ...... 13,647 930 14’«
Snusfabriker .......•........... 256,784 11,350 22’U2
Blandade fabriker .......... 1,250,034 91,758 1362
Summa 3,065,013'') 211,671 li ts
Hela det belopp, som under är 1908 utgick i arbetslöner till arbetande
inom af utredningen berörda 83 fabriker, utgjorde således 3,065,013 kr.,
motsvarande en arbetstid af 211,671 veckor.
De utan jämförelse högst aflönade arbetarna voro således de vid
snusfabrikerna anställda, hvilkas veckoförtjänst i medeltal uppgick till
icke mindre än 22-6 2 kr., under det att medelinkomsten per vecka för
arbetarna vid de öfriga fabrikerna växlade mellan 13-62 och 14''70 kr.
För ett år med 50 arbetsveckor utgjorde enligt förestående beräkningar
årsinkomsten per arbetare i medeltal vid cigarrfabrikerna
713 kr., vid cigarrettfabrikerna 735 kr., vid snusfabrikerna 1,131, vid
de blandade fabrikerna 681 kr. och för alla slag af arbetare 724 kr. *)
*) Från detta belopp är i motsvarande uppgifter för cigarrfabrikerna och samtliga fabriker
i ofvan anförda siffror rörande fabriksekonomien borträknad den summa af 71,449 kr., som utgjorde
arbetslönerna för arbetarna bos två firmor, hvilka icke insändt uppgifter angående sin
ekonomi.
252
B. Handtverket och hemindustrien.
1. Allmän karakteristik. Den svenska tobaksindustrien rymmer
ifråga om driftens omfattning och organisation alla former, från storindustrien
ned till hemarbetet. I det föregående har den del af produktionen
behandlats, hvilken torde böra betecknas såsom fabriksindustri.
Därvid hafva till fabriksindustrien förts de fabriker, hvilkas produktionsvärde
i genomsnitt för åren 1903 — 08 uppgått till minst 10,000 kr.
eller arbetareantalet till öfver 5, under det att öfriga företag räknats
till den handtverksmässigt bedrifna delen af industrien.
Liksom handtverket såsom driftsform uppåt öfvergår i fabriksindustrien,
så har det äfven nedåt en öfvergångsform i hemindustrien.
Gränsen mellan denna och handtveidret torde det däremot vara hvarken
möjligt eller ens nödigt att skarpt uppdraga. De flesta till handtverket
hörande företagen inom tobaksindustrien bedrifves inom lokaler, hvilka
samtidigt äro innehafvarnes bostäder. Om således såsom hemindustrielit
betecknas det arbete af hithörande slag, som bedrifves i utöfvarens
egen bostad, så torde den öfvervägande delen af det svenska tobakshandtverket
vara hemindustri. Men äfven denna form af ekonomisk
organisation uppvisar olika variationer, hvilka också äro företrädda
inom tobaksindustrien. Således bedrifves en del af det hemindustriella
arbetet inom denna produktionsgren såsom sjelfständig drift, d. v. s.
yrkesutöfvaren handhafver icke blott fabrikationen, utan äfven råvarans
anskaffande och det färdiga fabrikatets försäljning, under det att en
annan del upptages af det egentliga hemarbetet, d. v. s. utgöres af de
hemarbetare, som endast förfärdiga varan, men ej bära omsorgen om
dess försäljning, understundom ej heller om råvarans anskaffande.
Utredningen rörande handtverket och hemindustrien omfattar 90
yrkesutöfvare och lämnar tab. II sidd. 376—79 i del II en öfversikt
öfver samtliga hithörande företagare samt från dem inkomna uppgifter,
afseende förhållandena under år 1908.
253
Såsom af tabellen framgår, förekom den bär afsedda lian dteringen,
såvidt den af utredningen berörts, hufvudsakligen endast i Stockholm
samt å skilda ställen i Skåne.
Mellan det i Skåne och det å andra orter bedrifna handtverket
kunna urskiljas åtskilliga väsentliga olikheter. Det förra är hufvudsakligen
organiseradt såsom egentligt hemarbete. Fabrikaten, cigarrer
och cigarrcigarretter af billigaste kvalitet, försäljas efter på förhand
öfverenskommet pris till tobaksfabrikanter, i förekommande fall till
samma företag, som levererat råvaran.
Men det gifves bland utöfvarna af hemindustrien i denna trakt
också åtskilliga, hvilka visserligen i regel försälja sin tillverkning till
viss fabrikant, men som för arbetets utförande använda främmande
hjälpkrafter. Dylika hemindustriidkare blifva således i sin tur arbetsgivare
för de af dem anställda hemarbetarne, hvilkas antal varierar
mellan 1 och 4, och hvilkas anställningstid ej sällan synes vara hela
året. Det är här sålunda frågan om det slag af hemarbetare, som
man med den i förevarande ämne brukliga terminologien plägar beteckna
såsom mellanman.
Hvad den öfriga delen af här behandlade gren af tobaksindustrien
beträffar, så karakteriseras denna ingalunda af samma jämförelsevis stora
likformighet som det skånska hemarbetet. Där förekomma i stället alla
olika slag af organisationsformer, från den på fabriksindustriens gräns
stående småindustriella driften till det rena hemarbetet utan främmande
hjälpkrafter. Det linnes emellertid ett sammanhållande särmärke, som
kan anses skilja alla hithörande företag från de förenämnda skånska.
Detta torde böra sökas i den omständigheten, att det i fråga om de
icke skånska företagen i så måtto gäller själfständig drift, som icke
endast tillverkningen, utan äfven åtminstone större delen af försäljningen
handhafves af vederbörande yrkesutöfvare själfva. 1 detta
hänseende märkes särskilt att, medan ett visst antal hithörande tillverkare
försälja större delen af sina alster till återförsäljare, så bedrifva
de öfriga den hufvudsakliga afsättningen direkt till den konsumerande
allmänheten, vare sig detta sker efter förutgången beställning, genom
ambulerande handel eller genom försäljning i en af tillverkaren innehafd
öppen bod.
2. Olika driftsformer och deras tillverkning. Den del af handtverket,
som står industrien närmast, torde vara de bland hithörande
företag, som bedrifva sin rörelse i för driften särskildt förhyrda lokaler
254
och med minst 1 arbetare. Dylika företag uppgingo enligt utredningen
tillhandakomna uppgifter till ett antal af 11.
En andra grupp af denna handtverksdrift utgöres af de tobakshandlande,
som bedrifva tillverkning af tobaksvaror utom hemmet med
minst 1 arbetare, men där minst hälften af denna tillverkning försäljes i
den egna butiken, dit äfven hela driften eller en del däraf är förlagd.
Af utredningen berördes 7 dylika småfabrikanter, bosatta å
olika orter.
Största antalet af utredningen i detta afseende tillhandakomna
uppgifter liärflöto emellertid från de i den egna bostaden arbetande
Tab. n. Af utredningen berörda del af handtverk och hemindustri år 1908.
| > d er | Antal i | Antal | Antal föret; |
| Tillverkning och försäljning. |
| |||||||
| P |
| 84» . . p |
|
| hela antalet | -•CK | Cigarrer | Cigarrcigarretter | Cigarretter |
| |||
|
| ägare. | milj emed- lemmar. | män. | kvinnor. | med för-butik. | tillverk- ning antal. | försälj- nings- värde kr. | tillverk- ning antal. | försälj- nings- värde kr. | tillverk- ning antal. | försälj- nings- värde kr. | försälj - nings- värde kr. | |
1. Handt-verk ...... | 18 | [8 | 4 | 34 37 | 71 | 8 | 2,098,670 | 95,189 | 2,460,340 | 62,615 | 600,000 | 6,(MX) | 163,304 | |
II. Hem-industri | 8 | 5 | 5 | 19 | 9 | 28 |
| 1,730,900 | 56,993 | 343,200 | 5,976 | 312,000 | 3,332 | 70,051l) |
b)utan hjälp-kraft ...... | 23 | 22 | 17 |
|
|
| 8 | 532,375 | 33,507 | 488,850 | 17,344 | 120,000 | 1,080 | 51,931 |
c) skånsk, med hjälp-kraft ...... | <J | 9 | 9 | 12 | 10 | 22 |
| 918,500 | 15,542 | 1,403,000 | 16,390 |
|
| 31,932 |
d) skånsk, | 32 | 35 | 28 | _ |
|
|
| 911,000 | 13,864 | 1,411,000 | 14,565 |
|
| 28429 |
Summa\9o\89 | 63 | 65 | 66 | 121 | 16 | 6,191,445 | 215,095 6,106,390 116,89o\ 1,032,000 | 10,412 346,1471) |
) Häri inberäkna^ 3,750 kr. för 2,500 kg. snus.
255
hemindustriidkarne, hvilkas drift i det följande skall betecknas med
hemindustri, under det att de öfriga skola hänföras till handtverket.
Dessa hemarbetare voro tillsammans 72, af hvilka 17 arbetade med och
55 utan främmande hjälpkrafter och af hvilka 44 till hufvudsaklig del
försålde sin vara till tobaksfabrikanter, eller rättare arbetade på dennes
beställning (den skånska hemindustrien), men de öfriga 28 bedrefvo sin
försäljning sjelfständigt till engros- eller minuthandlande, kaféidkare
o. d. samt 8 i egen butik.
Tab. n lämnar en sammanställning af vissa till ofvannämnda grupper
häuförliga totalsiffror. Den visar då först, att af lida den här berörda
driften framställdes varor till ett sammanlagd! tillverkningsvärde af
346,147 kr., fördeladt på
6,191,445 st. cigarrer................................... 215,095 kr.
6,106,390 ,, cigarrcigarretter.................... 116,890 „
1,032,000 ,, cigarretter ............................ 10,412 ,,
2,500 kg. snus ................................... 3,750 „
Af samtliga företag voro endast 2 anlagda enbart för cigarrettoch
1 för snustillverkning, medan de öfriga 87 samtliga tillverkade
cigarrer och cigarrcigarretter eller endera af dessa fabrikat. 1 företag
producerade utom cigarrer och cigarrcigarretter äfven cigarretter.
3. Försäljning. Af den utaf de här berörda företagen uppnådda
försäljningssumman kom för samtliga fabrikat absolut taget det högsta
talet på handtverket. Vid ett närmare skärskådande af tablåernas siffror
visar sig emellertid, att de genomsnittssiffror, som nåddes vid försäljning
per 1,000 st. af vissa fabrikat, förete åtskilliga anmärkningsvärda
drag. Af den bär nedan anförda tablån framgår, att det högsta medel
-
Försäljningspris pr 1,000 st. af
Handtverk ...................
Hemindustri
a'' med hjälpkraft
b) utan „
c) skänsk, med „
d) „ , utan „
Cigarrer | Cigarr- cigarretter | Cigarretter |
kr. | kr. | kr. |
45*3 6 | 25*4ö | 10*1)0 |
32*0 3 | 17*41 | 10*08 |
62*0 4 | 35*4 8 | 9*oo |
16*1(2 | 11*08 | — |
15*22 | 10*82 | — |
34''7t | 19 it | 10 09 |
Samtliga
256
priset vid försäljning nåddes ej af handtverkarne, utan af den grupp
bland de icke skånska liemindustriidkarne, som arbetade utan hjälpkraft.
Förklaringen härtill är sannolikt att söka i den omständigheten att af
de 23 till denna grupp hörande yrkesidkarne 16 uppgifvit sig försälja
större delen af sin försäljning direkt till den konsumerande allmänheten,
vare sig i egen butik — 8 hemarbetare — eller annorledes. Det andra
rummet ifråga om de försålda varornas prishöjd intogs af handtverkarne,
hvilka likväl med 45*3 6 kr. per 1,000 cigarrer och 25*4 5 kr. per 1,000
cigarrcigarretter kommo ej så oväsentligt under sistnämnda grupp, för
hvilka motsvarande siffror voro resp. 62*9 4 och 35*4 8 kr.
De skånska hemarbetarne synas emellertid hafva nått en betydligt
sämre betalning för sina varor än öfriga här berörda grupper. Sålunda
erhöllo de med hjälpkrafter arbetande skånska hemarbetarne för 1,000
st. cigarrer eller cigarrcigarretter af sina afnämare endast resp. 16*9 2
och 11*68 kr., under det att de ensamma hemarbetarne fingo resp. 15*2 2
och 10*3 2.
4. Handtverkets och hemindustriens ekonomiska förhållanden. Rörande
här behandlade företags ekonomi har det eljest varit synnerligen vanskligt
att inhämta närmare upplysningar, enär dels frågeformulären i detta
afseende varit mer knapphändigt affattade och det öfverhufvudtaget
knappast annat än i enstaka fall kunnat förutsättas, att bokföringen
varit så anordnad, att några exakta uppgifter stått att vinna. De uppgifter,
som meddelats, hafva emellertid sammanställts i omstående tab. o.
Den enda grupp inom hithörande del af industrien, hvilkens uppgifter
rörande nettovinsten visat någon tillförlitlighet, torde varit handtverket.
Enligt hvad med ledning af flertalet handtverkares uppgifter
verkställda beräkningar gifvit vid handen, skulle handtverkets nettoafkastning,
d. v. s. bruttointäkten minus alla omkostnader i proc. af
försäljningsvärdet hafva uppgått till 5 o proc. eller i medeltal per handtverkare
till omkr. 2,132 kr.
För öfriga kategorier synes, som nyss nämnts, det under rubriken
nettovinst upptagna beloppet i själfva verket hafva varit affärens bruttovinst,
minskad endast med kontant utbetalta omkostnader och sålunda
utgjort den summa yrkesutöfvaren eller familjen »förtjänat» på drifvande
af hemindustri. För vissa delar af dessa grupper var denna förtjänst
sannolik liktydig med ägarens eller familjens hufvudsakliga eller
enda inkomst. Beloppen å denna årliga inkomst utgjorde i genomsnitt för
hvarje icke skånsk heinindustriidkare, arbetande med främmande hjälpkraft
1,895 kr. och för den som arbetar utan hjälpkraft 798 kr., under det
Tab. o. Arbetslöner, nettovinst m. m. inom af utredningen berörda
del af handtverk och hemindustri.
|
|
| A b s o | lut | a ta | 1. |
|
| Med | e 1 t a | L |
| Arbetslöner. | Nettovinst. | Värde af redskap | Arbetslöner | j Netto- | Värde af | |||||
| Antal | Antal | Löne- | Antal |
| Antal |
| per | per ar- | > vinst | |
| upp- gifter. | berörda arbetare. | belopp kr. | upp- gifter. | Kr. | upp- gifter. | kr. | i företag | betare kr. | kr. | ventarier kr. |
Handtverk ...... Hemindustri | 17 | 68 | 35,323 | 16 | 34,117 | 18 | 15,574 | 2,078 | 519 | 2,132 | 865 |
a) med hjälp. |
|
|
|
|
|
| '' |
|
|
|
|
| 7 | 26 | 15,952 |
| 13,262 | 6 | 5,670 | 2,279 | 614 | 1,895 | 945 |
|
| ||||||||||
b) utan hjälp- |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
kraft ........... | — |
| — | 17 | 13,568 | 22 | 7,606 |
| — | 798 | 346 |
c) skånsk, med hjälpkraft...... d) skånsk, utan | 9 | 22 | 11,000 | 7 | 5,209 | 9 | 2,410 | 1,222 | 500 | 744 | 268 |
hjälpkraft | — | — | — | 12 | 7,543 | 16 | 1.652 | — | — | 629 | 103 |
Summa | 33 | 116 | 62,275 | 59 | 73,699 | 71 | | 32,912 | 1,887 | 537 | 1,249 | 464 |
att de skånska hemarbetarne med hjälpkraft redovisade 744 och utan
hjälpkraft 629 kr. om året. Det vill synas som vore en inkomst sådan
, som de tre sista gruppernas knappast tillfredsställande för uppnående
af eu själfför sörj ning ens på landet. Men ett afsevärdt antal skånska
hemarbetare voro ju dessutom landtbrukare eller tobaksodlare eller
bådadera och utförde själfva knappast någon del af själfva cigarrtillverkningen.
Inkomsten å denna handtering får därigenom — och detta
gäller icke endast det skånska hemarbetet — i stor utsträckning karaktär
* af biinkomst och dess belopp förlorar därigenom i betydelse såsom afgörande
för hela hushållets eller för industriens ekonomi.
En ledning vid bedömandet af storleken å det i nu behandlade del
af industrien nedlagda kapitalet gifves af de i tab. o anförda beloppen å
värdet af innehafda redskap och inventarier för tobakstillverkningen. Dessa
uppnådde för de i tablån berörda företagen ett totalvärde af 32,912 kr.,
hvaraf omkr. hälften eller 15,574 kr. kom på handtverket. I genomsnitt
på hvarje handtverkare utgjorde beloppet 865 kr. samt för de icke
*33
t
258
skånska hemindustriidkarne med främmande hjälpkraft 945 kr. För
öfriga hemarbetare stego beloppen till mindre betydande summor och
utgjorde lägst — för de skånska, ensamma hemarbetarne — endast 103''
kr. per företag.
En annan ledning för bedömande af en industris kapitalbehof gifves''"
af den förbrukade råvarans kvantitet och pris. I detta afseende hafva
uppgifterna endast kunnat gifva någon anvisning för bedömande af sistanförda
omständighet. Sålunda visade det sig att bandtverkarne och
de icke skånska hemarbetarne tingo betala i genomsnitt 1 kr. per kg.
för den svenska varan, ehuru den understundom stod dem i ett pris,
uppgående till omkr. 1*3 0 kr. Den utländska tobaken betalades dyrast
af de skånska hemarbetarne, som för denna ofta af arbetsgifvaren-fabri-.
kanten lämnade vara måste betala i genomsnitt omkr. 3’8 0 kr. per kg.
utom tull. Handtverkarne fingo sin vara i genomsnitt 1 kr. billigare.
Också använde dessa sistnämnda i sin fabrikation mot 100 kg. svensk
råtobak 126 kg. utländsk vara, medan de skånska hemarbetarne i medeltal
använde endast 40 kg. utländsk tobak mot 100 kg. svensk.1) Af
dessa sistnämnda 41 hemarbetare voro 15 samtidigt tobaksodlare, och
bedrefs odlingen i 8 fall å arrendejord samt i 2 i hälftenbruk. Dessutom
bör om dessa hemarbetare tilläggas, att 23 bodde i egen stuga,
taxerad till värden mellan 600 och 5,500 kr. men i medeltal till omkr.
1,800 kr.
Af alla till denna driftsform hörande yrkesutöfvare disponerade, såsom
af tidigare lämnade uppgifter framgår, 35 främmande hjälpkraft,
medan de öfriga i regel voro hänvisade till sitt eget eller sina familjemedlemmars
arbete samt endast tillfälligtvis under säsongen begagnade
någon extra arbetare.
Med endast ett undantag deltogo ägarne af handteringen själfva i
arbetet, men dessutom voro 63 familjemedlemmar — make, barn (i regel
ej minderåriga), åldriga föräldrar o. s. v. — upptagna såsom medarbetare.
Af de främmande arbetarne, livilkas sammanlagda antal uppgick
till 121, torde de inom det skånska hemarbetet sysselsatta icke haft
i) Med ledning häraf samt eljes i utredningen rörande fabriksindustrien meddelade uppgifter
angående vid cigarrtillverkning förbrukad råtobak, har beräknats, att vid den bär berörda
produktionen af cigarrer och cigarrcigarretter förbrukats omkr. 50,000 kg. råtobak, hvaraf 23,200
kg. utländsk och 26,800 kg. svensk vara. På samma sätt har beräknats, att vid tillverkningen af
cigarretter förbrukades af de i detta sammanhang berörda företagen 1,000 kg. råtobak (endast
utländsk vara) samt vid tillverkningen af snus 1,300 kg. råtobak, hvaraf 1,100 kg. utländsk och
200 kg. svensk tobak. Inom hela den del af liandtverket och hemindustrien, som af utredningen
berörts, förbrukades således 52,300 kg. råtobak, hvaraf 25.300 kg. utländsk och 27,000
kg. svensk vara.
259
anställning året rundt, ehuru åtskilliga af dithörande företag voro helt
eller delvis hänvisade till de främmande arbetarnes hjälp.
Det största antalet arbetare per företag hade handtverket, därnäst
den icke skånska och sist don skånska hemindustrien, med i genomsnitt
lesp. 4, 3-5 och 2-4 arbetare per affär. Af samtliga arbetare voro 65
män och 56 kvinnor samt däraf 4 minderåriga. Visserligen hafva äfven
} tterligaie några andra företag, som nämnts, upptagit främmande arbetare
i sina uppgifter, men hafva dessa, som endast arbetat helt spoladiskt
och endast en kort tid af året, från här meddelade siffror uteslutits.
Deras sammanlagda antal var 11.
Hvad arbetslönen boträffar, så hafva de i detta afseende för det
ekånska hemarbetets vidkommande meddelade uppgifterna beräknats på
grundval af den för hvarje individ genomsnittligt angifna summan.
Det förtjänai dock anmärkas, att större delen af i den skånska industrien
sysselsatt folk, ägare såväl som arbetare, ofta större delen af sitt lif
arbetat inom tobaksindustrien och således var särskilt yrkesskiekligt.
''?^van an^°rda siffror rörande arbetslöner visa i detta hänseende en jämförelsevis
stor inbördes öfverensstämmelse, i det att handtverkets arbetare
nådde en medelåldersinkomst af 519, den skånska hemindustriens
af 500 och den icke skanska åt 614 kr. Inom denna gren af industrien
förekommande arbete betaltes så godt som undantagslöst efter ackord.
)
260
C. Tobaksproduktionens hjälpindustrier.
Så godt som alla de maskiner och sannolikt äfven större delen
af det öfriga material och de varor som utgöra tobaksindustriens s. k.
utensilier, inköpas af de svenska fabrikanterna från utlandet.
Det torde under sådana omständigheter vara själffallet, att de
näringsgrenar i riket, som inom sitt verksamhetsområde upptagit sådan
rörelse, hvilken kunnat betraktas såsom fallande inom ramen för tobaksproduktionens
hjälpindustrier, icke blifvit många, I själfva verket är''
det också endast några enstaka fabriker, hvilkas tillverkning i detta
afseende blifvit af verklig betydelse för vår tobaksindustri, medan t
åtskilliga andra företag i större eller mindre utsträckning ägnat dessa
artiklar sin uppmärksamhet. ,
Utredningen har sökt genom särskildt utsända formulär samla
något material i sistnämnda fråga. Det hufvudsakliga resultatet häraf
har sammanförts i tab. p. Denna tabell visar att vi år 1908 ägde
tvänne firmor i riket, hvilkas hufvudsakliga verksamhet bestod i fabrikation
af cigarrlådor. De båda fabrikernas produktion, hvilken åi 1908
omslöt en totalsumma af 259,475 kr., torde hafva tillfredsställt det årets"
hufvudsakliga inhemska behof af cigarrlådor. x)
Af de öfriga fabrikanterna tillvinna sig egentligen tillverkare
af packkärl för snus och annan tobak den största uppmärksamheten.
Dessa hafva i tabellen upptagits till ett antal _ af 12, och för 7 af
dessa utgjorde den angifna produktionen, vanligen förfärdigandet åt *
snuskärl, den hufvudsakliga delen af vederbörandes industriella tillverkning.
Med få undantag voro dessa småproducenter bönder, för hvilka
tillverkningen af snuskärl tydligen var en bisyssla och förtjänsten
därpå en biinkomst. Den senare utgjorde brutto ett genomsnittligt
belopp af 1,100—1,200 kr.
1) En stockhohnsfabrikant förfärdigar själf sitt behof af cigarrlådor.
Tab. p. Tillverkning af utensilier för tobaksindustrien år 1908.
L-- : hj |
| Antal kun- der. | Brutto- omsätt- ningen. | Försäljningsvärde ä | |
pr | Försålda varuslag. | Kr. | I % af | ||
i | Cigarrlådor, papper, emballage o. s. v. Cigarr- och packlådor.................................... | 59 | 134,014 | 116,592 | 87 |
i 2 | Cigarrlådor................................................... | ilo | 145,809 | 142,883 | 98 |
3 | Pappaskar (till emballage)............................. | 17 | 40,342 | 30,257 | 75 |
4 | Papper......................................................... | 1 | 6,740 | 809 | 12 |
5 | Etiketter, omslagspapper, bleckemballage, m. in. | 3 | 60,000 | 6,000 | 10 |
6 | Cigarrettaskar och etiketter ........................... | 10 | 30,178 | 12,071 | 40 |
7 | Etiketter och reklamskyltar ........................... | 11 | 45,226 | 16,281 | 36 j |
8 | Etiketter ..................................................... | 2 | 2,036 | 407 | 20 |
9 | Bottnar och lock af plåt till snusfjärdingar...... | i | 1,650 | 825 | 50 |
| Summa | — | 465,996 | 326,126 | 70 |
10 | Snuskaggar och trälådor. Snusåttingar ................................................ | 2 | 1,050 | 1,050 | 100 |
11 | Spånkärl för röktobak................................... | 19 | 12,320 | 4,682 | 38 |
12 | Snuskärl ...................................................... | 1 | 1,665 | 1,665 | 100 |
13 | Snusfjärdingar ............................................. | 2 | 7,000 | 7,000 | 100 |
14 | Snuskaggar................................................... | 2 | 1,960 | 1,960 | 100 |
15 | Tomfjärdingar ............................... ......... | i | 18,750 | 3,000 | 16 |
10 | Tomkärl ..................................................... | i | 500 | 500 | 100 |
17 | d:o .................................. ................... | i | 700 | 700 | 100 |
18 | d:o ..................................................... | i | 1,000 | 1,000 | 100 |
19 | Staf till snusfjärdingar ................................. | i | 6,876 | 894 | 13 |
20 | Snusfjärdingar ............................................. | 2 | 58,011 | 5,801 | 10 |
21 | Packkärl och lådor ..................................... | 2 | 18,100 | 1,448 | 8 |
| Summa | — | 127,932 | 29,700 | 23 |
J
262
Åtskilliga hithörande producenter af betydenhet synas eljest hafva
förekommit. Sålunda fabricerade en fabrikant af cigarrettpappaskar
denna vara till ett värde af kr. 30,257 eller 75 proc. af omsättningen, 5
andra firmor å olika orter etiketter och emhallagepapper till ett sammanlagdt
värde af kr. 35,568, hvilken tillverkning för två af dessa affärs-*
företag (omkring 14,000 kr. på hvardera) utgjorde närmare V10 af deras
resp. omsättning. Bland tillverkare af snuskaggar förtjäna ytterligare
nämnas två tunnbindare (sannolikt), hvilka fabricerade dylikt gods till
ett värde af 13,000 kr.
Utom från dessa fabrikanter — tillsammans 21 — för hvilka deras
här omnämnda produktion ägde en viss, ehuru växlande betydelse för
ekonomien, har utredningen jämväl inhämtat upplysningar rörande till-,
verkningen af dylika varor från företag (grupp II), där denna fabrikation
bedrefs såsom en oftast endast obetydlig bisak. Dessa uppgifter,
hvilka influtit från 20 fabrikanter, omsluta de mest olikartade tillverkningar,
såsom omslagspappar, etiketter, reklamskyltar, påsar, emballage,
litografisk! tryck- och bindningsarbete, munstyckspapper, snusfjärdingar,
packlådor o. s. v. Försäljningsvärdet af pappersvaror o. cl. uppgick för ''
16 fabrikanter under år 1908 till 144,242 kr. och af packkärl för 4
producenter till kr. 82,264, således i medeltal till de i och för sig inga- r
lunda obetydliga beloppen af resp. 9,015 och 20,566 kr.
Sammanlagda värdesumman för hela den här ofvan berörda tillverkningen
skulle sålunda under år 1908 hafva utgjort följande.
Hjälpindustriernas försäljningsvärden år 1908.
| Cigarrlådor | Etiketter, pappers- emballage | Packlådor, snuskaggar |
| kr. | o. d. kr. | kr. |
Fabrikanter af grupp I..... | ...... 259,475 | 66,650 | 29,700 |
II -. | ....... — | 144,242 | 82,264 |
Summa 259,475 210,892 111,964
Således representerade de af utredningen berörda hjälpindustriernas
varuförsäljningsvärden år 1908 det ingalunda obetydliga beloppet af
582,331 kr.
L
263
, ii.
< DEN INHEMSKA TOBAKSODLINGEN ÅR 1908.
Af de uppgifter rörande tobaksodlingen, som till utredningen
influtit från därom tillfrågade myndigheter framgår, att tobaksodling
under år 1908 ägt rum i Stockholms stad samt inom Stockholms län,
Uppsala län, Södermanlands län, Östergötlands län, Blekinge län,
Kristianstads län och Malmöhus län, hvaraf dock odlingarna inom Upp,
sala, Södermanlands, Östergötlands och Blekinge län voro af ringa omfattning
och betydelse. Dessutom uppgifves tobaksodling hafva ägt
rum i Ålfsborgs län under åren 1905—06 samt i ^ ästmanlands län under
åren 1904—06, livilka odlingar dock voro af ytterst ringa betydelse och
numera äro nedlagda.
Af den med tobak odlade arealen kom ej mindre än 66 proc.
'' eller */s på Kristianstads län, hvarefter följde Stockholms län och Malmöhus
län samt Stockholms stad med resp. 12, 9 och 8 proc. Alla
* öfriga tobaksodlande trakter innehöllo således tillsammans ej mer än
5 proc. af rikets med tobak odlade jord.
1,362 odlingsställen hafva redovisat med en odlad areal af 28,978
ar. Odlingarnas genomsnittliga storlek utgjorde således 21 ar, men utvisade
stora skiljaktigheter å olika orter, i det att 78-3 proc. af rikets
tobaksodlare torde sålunda i regel för sin odling hafva disponerat en
areal uppgående till högst 20 och 18’4 proc. en areal om högst 50 ar.
Dessa odlare brukade sammanlagdt 69-o proc. af rikets med tobak
odlade jord. Den svenska tobaksodlingen synes således i afsevärd omfattning
bedrifvas under småbrukets form.
Af de uppgifter som meddelats rörande tobaksodlarnes lefnadsställning
framgår, att 658, således 48’3 proc. eller nära hälften af samtliga,
voro trädgårdsmästare, hemmansägare o. d., 600 eller 44’l proc. torpare
o. d., under det att de öfriga 104 ej tillhörde någondera af dessa kategorier
och således ej heller den jordbruksidkande klassen.
Den för odlingen använda arbetskraften har, såsom af tab. III sidd.
380—85 i del II framgår, redovisats af flertalet odlare. Med ledning
af dessa uppgifter, har den beräknats för hela riket utgöra i genomsnitt
4-0 dagsverken per ar. Kvinnlig arbetskraft har genomgående
användts mer än manlig, i det att för hela riket på 1 mans- kommo i
genomsnitt 4 kvinnsdagsverken.
4
264
Den under år 1908 skördade tobakens vikt uppgick till 588,836 kg.
Sammanställas uppgifterna rörande odlad areal och å denna skördad
tobak, erhållas följande siffror, utvisande medelaf kastningen per ar under
år 1908.
Medelafkastning per ar.
| kg- |
Stockholms stad ....................... | ........................ 18''54 |
Stockholms liin .................... | .................... 16-63 |
Kristianstads » ........................ | ........................ 20-8 7 |
Malmöhus » ....................... | ....................... 21-90 |
Hela riket............................... |
|
Försäljningsvärdet af 1908 års skörd utgjorde 401,214 kr., hvaraf
kommo på odlingarne inom Stockholms stad 39,980 kr., inom Stockholms
län 53,398 kr., Kristianstads län 256,233 kr. och Malmöhus län
32,229 kr. Det genomsnittliga försäljningspriset för Stockholm och de
tre viktigare tobaksodlande länen, äfvensom för hela riket framgår af
följande sammanställning. 1
Försäljningspris per kg. r
| Storgods | Sandgods | Hela skörden |
| öre. | öre. | öre. |
Stockholms stad ................... |
| 44-4 2 | 88-56 |
Stockholms län ............■...... |
| 51-32 | 89-29 |
Kristianstads » ..................... | ................... 64-7 9 | 47-0 9 | 63-91 |
Malmöhus » .................. |
| 34-31 | 54-46 |
Hela riket............................. |
| 45 43 | 68''h |
Den stora skillnaden i skördens pris mellan Stockholmstrakten och
Skåne utjämnas dock till eu viss grad af den större afkastningen inom
sistnämnda landskap. Om nämligen siffrorna för priset sammanställas
med ofvan angifna siffror för medelafkastning per ar, visar det sig, att
medelförsäljningspriset å den skördade tobaken per ar under år 1908
utgjorde:
| Skördens |
| värde per ar |
| kr. |
i Stockholms stad ................ | ....................... 16-4 2 |
» Stockholms län ................. | ....................... 14-85 |
» Kristianstads » ................... | .......................... 13-34 |
| . ... 11*93 |
» Hela riket............................. | ......................... 73-85 |
265
i
in.
HANDELN.
A. Handeln med rätobak och fabrikatiousutensilier.
Den inhemska råtobaksliandelii. Förteckning å rikets handlande med
råtobak och utensilier för tobaksfabrikationen har af utredningen uppgjorts
med ledning af de uppgifter, som af fabrikanterna enl. form. A 7)
lämnats rörande deras svenska leverantörer af dithörande varor. Den
sålunda uppgjorda listan upptog 57 namn å firmor eller enskilda personer.
Till samtliga dessa utsändes med begäran om ifyllande form.
litt. B (se 359 i del II). Det visade sig emellertid härvid, att endast omkring
hälften af det nämnda antalet voro verkliga handlande eller agenter
inom den afsedda affärsverksamheten, under det att återstoden i regel
utgjordes af tobaksodlare eller af smärre fabrikanter (skånska), hvilka
bedrefvo handel med tobak såsom binäring. Till grund för i det följande
meddelade siffror ligga uppgifter från 24 firmor.
Af dessa firmor voro 13 handlande, d. v. s. uppköpte hufvuddelen
af den af dem försålda varan i fast räkning, medan de återstående
11 voro agenter.
Af affärsinnehafvarne hafva 21 uppgifvit sitt födelseår — en firma
arbetade under form af aktiebolag. Af nämnda meddelanden framgår,
att 1 firmas innehafvare var född redan 1837, 2 mellan 1840—50, 9
mellan 1850—60, 5 mellan 1860—70 samt 3 mellan 1870—80. Medelåldern
var 55—60 år. Hvad åter det antal år beträffar, hvarunder
vederbörande varit etablerad i branschen, så framgår af 23 meddelade
uppgifter, att endast 1 varit etablerad sedan årtiondet 1860—70 (när
*34
-
266
in are bestämdt år 1865), 5 sedan 1871—80, 4 sedan 1881—90, 6 sedan
1891—1900 och 7 sedan 1901—05.
Samtliga här behandlade affärers inkomst af handeln med svensk
råtobak uppgick under år 1908 sammanlagdt till 29,488 kr. eller till
2,681 kr. per affär, hvaraf 10 kommo på handlande och 1 på agent-"
verksamhet. Hvad handeln med utländsk råtobak beträffar, så bedrefs
den i hufvudsak af agenterna — alla utom en af dessa deltogo däri —
men dessutom hafva 3 handlande, dock i mindre omfång, redovisat inkomst
af rörelse af denna art. Totalinkomsten af denna affärsverksamhet
uppgick till 47,528 kr. eller 3,656 kr. per affär, däraf för agenterna
4,425 kr. och för handlandena endast 1,092 kr. (fast räkning!). Handeln
med utensilier för tobaksfabrikationen bedrefs af 5 handlande och 7
agenter, men af alla sannolikt till största delen såsom kommissionshandel.
Denna rörelse inbragte sammanlagdt 12,423 kr., däraf till handlandena
och agenterna resp. 4,210 och 8,213 kr. eller i medeltal per
affär resp. 842 och 1,173 kr.
Af här omhandlade firmor hade åtskilliga utom de i det föregående
omnämnda inkomstbelopp — livilka alla utgjorde den af vederbörande
för bevillning uppgifna inkomsten — äfven upptagit dylik inkomst af
annan rörelse än den med råtobak och tobaksutensilier. Sålunda hade
5 handlande och 5 agenter uppgifvit inkomster å resp. 17,427 och
14,839 kr. af »handels- och agentverksamhet med andra varor» och
4 handlande samt 2 agenter resp. 8,950 och 19,713 kr. af »annan verksamhet
eller rörelse».
Samtliga i denna framställning berörda firmor hade en bevillningstaxerad
totalinkomst af rörelse år 1908, uppgående till 150,368 kr.
Häraf kom i det närmaste 58''6 proc. på handeln med tobaksvaror och
utensilier samt återstoden på annan rörelse. Huru olika dessa inkomster
voro fördelade mellan de olika firmorna, framgår af följande tablå, som
grupperar handlande och agenter efter storleken af deras sammanlagda
årsinkomst år 1908 samt angifver, huru stor del af deras inkomst, som
härflöt af handel med tobak, af utensilier samt af annan verksamhet.
Agenterna förtjänade således å sin provisionsaffär med i hufvudsak
utländsk råvara samt utensilier i genomsnitt mer än dubbelt så mycket
som handlandena å sin affär i fast räkning med till största delen svensk
tobak samt i provision med utensilier. Mot 100 kr. i inkomst af denna
art för de förstnämnda svarade 209 kr. för de senare.
267
llåtobakshandlandenas årsinkomst år 1908, fördelad på
olika inkomstkällor.
Handlande | Svensk och | 7» | Utensilier | 7 o | Öfrig inkomst kr. | 0/0 | Summa årsinkomst kr. |
j | 202 | 1-3 | 559 | 3*6 | 14,655 | 95i | 15.416 |
B | 8,450 | 54’ 4 | — | — | 5,400 | 45-c | 11,850 |
A | 9,811 | 87''9 | — | — | 1,351 | 12-1 | 11,162 |
C | 4,742 | 1OO-0 | — | — | — | — | 4,742 |
G | 1,902 | 55-9 | — | — | 1,500 | 44-1 | 3,402 |
D | 3,000 | lOO-o | -- | — | — | — | 3,000 |
L | 570 | 19-7 | — | — | 2,320 | 80-3 | 2,890 |
E | 2,442 | 90-o | 138 | 5*o | 136 | 5*o | 2.714 |
F | — | — | 1,965 | 96-8 | 65 | 3 2 | 2030 |
I | — | — | 900 | 48-g | 950 | 51-4 | 1,850 |
H | 1,200 | lOO-o | — | — | — | — | 1,200 |
K | 24 | 3*6 | 650 | 96-4 | — | — | 674 |
M | 500 | 100-o | — | — | — | — | 500 |
Summa 30,843 | 50» | 4,210 | 69 | 26,377 | 42-9 | 61,430 |
Agenter cl | 7,251 | 33-8 | 562 | 2-G | 13,636 | 63-s | 21,449 |
i | 1,810 | ll-o | 680 | 4*1 | 13,970 | 84-9 | 16 460 |
a | 12,000 | 100-o | — | — | — | — | 12,000 |
e | 3,538 | 29-7 | 2,976 | 25-o | 5,405 | 45-3 | 11,919 |
b | 8,442 | 86-8 | 1,280 | 13-2 | — | — | 9,722 |
c | 7,311 | 81-9 | 1,613 | 18-1 | — | — | 8,924 |
i | 991 | 32-4 | 702 | 22-9 | 1,369 | 44-7 | 3,062 |
s | 1,600 | 80-0 | 400 | 20-0 | — | — | 2,000 |
h | 1,920 | lOOo | — | — | — | — | 1,920 |
j | 1,206 | 100-o | — | — | — | — | 1,206 |
k | 104 | 37-7 | — | — | 172 | 62-3 | 276 |
Summa 46,173 | 51-9 | 8,213 | 9s | 34,552 | 38-9 | 88938 |
268
B. Handeln med färdiga tobaksvaror år 1908.
1. Antalet handlande och uppgifter. Vid uppgörande åt'' plan för
föreliggande utrednings verkställande hade redan från början klargjorts,
att den undersökning rörande handeln med färdiga t obaks fabrikat i rikets
hvilken borde utgöra en del af utredningen, måste inskränkas till att omfatta
endast dem bland denna näringsgrens utöfvare, för. hvilka försäljningen
af tobaksvaror vore uteslutande eller hufvudsaklig förvärfskälla.
Den af utredningen uppgjorda förteckningen öfver rikets tobakshandlande
i bär anförda bemärkelse omfattar 1,815 firmor. Till samtliga
dessa utsändes de för dem afsedda frågeformulären (form. litt. C 1—3.)
Af dessa försändelser synas emellertid endast 1,690 hafva kommit vederbörande
adressater tillhanda, enär återstoden eller 125 till utredningen
återsändts såsom obeställbara. Af förenämnda 1,690 handlande hafva
1,028 insändt de erhållna formulären mer eller mindre fullständigt ifyllda,
276 hafva i bref meddelat, att de icke sett sig i stånd lämna de begärda
upplysningarna, oftast af den anledning, att de drifvit rörelsen
endast under en vanligen kortare del af år 1908, 20 hafva uppgifva,
att de före 1908 års utgång upphört med sin åsyftade affärsverksamhet,
och från 366 hafva slutligen inga som hälst meddelanden inkommit
trots upprepade hänvändelser från utredningen.
Med stöd af i anslutning härtill verkställda beräkningar har antalet
tobaksaffärer i riket af här åsyftad art vid nämnda tidpunkt uppskattats
till 1,670. Någon fullt exakt siffra har denna summa tydligen
inga anspråk att gifva. Den torde emellertid beteckna det tal, som
närmast ansluter sig till de meddelade uppgifterna, och lärer väl sannolikt
komma den verkliga siffran jämförelsevis nära.
Af nämnda 1,670 tobakshandlande bedrefvo 1,579 sin rörelse i
städerna, medan de öfriga 91 med några få undantag voro bosatta i
köpingar, municipalsamhällen eller andra stadsliknande samhällen.
Inom Stockholm utöfvade 697 eller 41*7 proc. af rikets alla här
berörda tobakshandlande sin näring, hvilket betyder 21 handlande på
10,000 eller 1 handlande på 476 invånare. Fördelad endast på den
manliga befolkningen å 15 år eller därutöfver, blef siffran 1 handlande
på 161 konsumenter. Att denna proportion tyder hän på ett bestämdt
missförhållande mellan antalet tobaksaffärer och antalet konsumenter
torde utan vidare vara klart och synes äfven vara ett allmänt erkändt
269
faktum. Såsom också den senare framställningen skall vara ägnad att
närmare belysa, ligger i denna öfverproduktion af tobakshandlande en
väsentlig orsak till den ringa ekonomiska bärkraften hos ett stort antal
af denna näringsgrens utöfvare.
Såsom af ofvannämnda siffror angående antalet utredningen från
tobakshandlande tillhandakomna formulär framgår, så hafva dessvärre
långt ifrån alla förefintliga affärer af denna art insändt infordrade uppgifter.
Endast 1,028 hithörande företag hafva återställt de erhållna
frågeformulären behörigen ifyllda, och af dessa formulär har ett så stort
antal som 298 måst lämnas utan afseende vid bearbetningen.
Det till bearbetning dugliga materialet har således utgjorts af
uppgifter från 730 eller 44 proc. af rikets här berörda handlande med
färdiga tobaksfabrikat. Likväl har detta material endast kunnat tjäna
undersökningen af tobaksbandlarnes ekonomiska ställning. Vid bearbetningen
af uppgifterna angående kvantitet och värde å af affärerna inköpta
tobaksfabrikat hafva nämligen 54 och vid behandlingen af motsvarande
uppgifter angående försäljningen 161 bland de eljes användbara
formulären befunnits i dessa afseenden så bristfälliga, att de icke kunnat
brukas till underlag för sammanställningar eller beräkningar af denna art. 2
2. Den år 1908 inom Sverige försålda kvantiteten färdiga tobaksvaror.
För vinnande af en någorlunda öfversiktlig bild af de rörande handeln i
det följande meddelade uppgifterna torde det vara lämpligt att främst
söka utreda, huru stor den kvantitet färdiga tobaksvaror varit, som under
år 1908 genom handelns förmedling bragts ut i konsumtionen. De enda
källor för beräknande af denna kvantitet, som torde kunna tillmätas någon
grad af exakthet, synas böra sökas dels i de uti det föregående meddelade
uppgifterna angående de af industrien under år 1908 försålda
tobaksfabrikaten, dels ock i handelsstatistikens siffror angående under
år 1908 importerad och exporterad arbetad tobak. Visserligen bragtes
äfven de vid 1908 års början hos fabrikanter och handlande inneliggande
lagren med största sannolikhet till försäljning under året och
ökade således den för hela året disponibla varukvantiteten, men det
kan med fog antagas, att detta tillskott uppvägts af den varumängd,
som vid 1908 års slut förblifvit kvarliggande såsom till år 1909 balanserad!
lager.
Den kvantitet tobaksvaror, som enligt förenämnda källor under år
1908 sannolikt bragts till försäljning till den konsumerande allmänheten,
kan sålunda beräknas ur omstående tab. q och r.
270
Taft. q. Af den svenska tobaksindustrien år 1908 försålda fabrikat.
| Af utredningen berörda | Af utredningen ej be-rörda fabriker. | Handtverk och hem-industri. | Hela industrins försäljning. | ||||||||
Tobaks- fabrikat. | Antal stycken. | Vikt kg. | Försälj- 0 i mngs-värde i | Antal stycken. | Vikt kg. | För- sälj- nings- värde kr. | Antal stycken. | Vikt kg. | För- sälj. nings- värde kr. | Antal stycken. | Vikt kg. | Försälj- nings- värde kr. |
Cigarrer o. ci- | 149,624,338 | 588,023 | 6,869,235 | 17,262,000 | 67,870 | 792,447 | 12,297,835 48,330 | 331,985 | 179,184,173 | 704 223 | 7,993,667 | |
garrcigarretter | 186,355,501 | 218,036 | 2,578,162 | 2,267,000 | 2,652 | 31,353 | 1,032,000 | 1,218 | 10,412 | 189,654,501 | 221,906 | 2,619,927 |
Köktobak ...... | — | 307,940 | 785,860 | — | — |
|
| — | — |
| 307,940 | 785,860 |
Tuggtobak ... | — | 604,002 | 2,084,875 | — | — | - '' | — | — | — | — | 604,002 | ■2,084,875 |
Snus ......... | — | 5,608,975 | 7,771,777 | — | 83,600 | 116-200 | — | 2,500 | 3,750 | — | 5,695,075 | 7,891,727 |
Summa | — | 7,326,976''20,089,909 | - | 154,122940,000, | — | 52,048346,147 | — | 7,533,14621,376,056 |
Tab. r. Sveriges export och import af tobaksfabrikat år 1908
(handelsstatistikens uppgifter).
|
| Export |
| Import | ||
| st. q | kg. | kr. | st.2) | kg. | kr. q |
Cigarrer och cigarrcigarretter... | 210,178 | 826 | 9,912 | 31,375,000 | 144,325 | 1,731,900 |
Cigarretter ........................... | 315,384 | 369 | 3,690 | 166,270,000 | 154,631 | 1,546,310 |
Röktobak.............................. | — | 692 | 2,422 | — | 29,2606) | 100,271 q |
Tuggtobak ........................... | — | 4,197 | 13,640 | — | 9,631 | 31,301 |
Snus.................................. | - | 35,162 4) | 52,877 4) | — | 1,8936) | 3,786 q |
Summa| — j 41,246 \ 82,541 II — I 339,740 \3,413,568
För den af utredningen berörda delen af liandtverket och hemindustrien
äfvensom för de af utredningen icke berörda fabrikerna har
för de i tab. q meddelade siffrorna antagits, att hela den under året
tillverkade kvantiteten under samma tidrymd bragts till försäljning. Då
emellertid af de till hemindustrien hörande företagen omkr. 4,000,000 st. *)
*) Stycketalet beräknadt med ledning af å sidd. 77 och 80 i del II anförda siffror.
2)
’ ” ” ” 1» »> »» »» »» )> »» >5 J» it
3) Excl. tull.
4) I handelsstatistiken under »arbetad tobak, andra slag, annan» uppförd vara har förts till snus.
b ” » )> i> „ „ „ ,, ,, „ „ med 2/s förts
till röktobak och med ’/a till snus.
271
cigarrer och cigarrcigarretter, motsvarande en vikt af 15,700 kg. och
ett värde af 91,000 kr., försålts direkt till tobaksfabriker, Indika sedermera
redovisat nämnda kvantitet bland af dem försålda varor, torde
motsvarande mängd af dessa fabrikat böra frånräknas den i tab. q
angifna summan för att undvika dubbelräkning. Nedanstående tab. s,
där en dylik korrektion skett, sammanställer totalsiffrorna rörande stycketal
och vikt ur tab. q och r och angifver sålunda den kvantitet tobaksvaror,
som enligt här angifna grunder beräknats hafva utgjort föremål
för rikets tobakshandel (och tobakskonsumtion) under år 1908.
Tab. s. Af rikets tobakshandel år 1908 försålda varor.
| Af tobaksinclustrien | Export (afgår) | Import (tillkommer) | Summa | ||||
| st. | kg- | st. | kg. | st. | kg. | st. | kg- |
Cigarrer och cigarr-cigarretter............ | 175.196,690 | 688,523 | 210,178 | 826 | 31,375,000 | 144,325 | 206,361,512 | 832,022 |
Cigarretter ............ | 189,654,501 | 221,906 | 315,384 | 369 | 166,270,000 154,631 | 355,609,117 | 376,168, | |
Röktobak ............... |
| 307,940 | — | 692 |
| 29,260 | — | 336,508, |
Tuggtobak ........... | — | 604,002 | — | 4,197, | — | 9,631 | — | 609,436 |
Snus .................. | — | 5,695,075 | — | 35,162 | — | 1,893 | — | 5,661.806 |
Summa | — | 7,517,446 | — | 41,246 | — | 339,740 |
| 7,815,940 |
De 676 tobakshandlande, hvilka, enligt hvad tidigare anförts, till
utredningen insändt fullständiga uppgifter angående sina inköp af tobaksfabrikat
under år 1908, hafva rörande omfattningen af dessa inköp
lämnat de meddelanden, som sammanställts i nedanstående tablå.
De af utredningen berörda tobakshandlandenas direkta inköp af tobaksfabrikat.
|
| Direkt | Från svensk | Summa. |
|
| importerad | fabrikant inköpt | |
|
| vara. | vara. |
|
Cigarrer och | cigarrcigarretter st. | 21,817,265 | 50,802,743 | 72,620,008 |
Cigarretter |
| 152,828,535 | 93,552,788 | 246,381,323 |
Röktobak .... | ....................... kg. | 16,453 | 67,585 | 84,038 |
Tuggtobak .. |
| 6,153 | 61,168 | 67,321 |
Snus ......... |
| 1,217 | 826,655 | 827,872 |
I proc. af alla
inom riket försålda
tobaksvaror.
35-2
69-3
25''o
ll-i
14-c
272
Om man sålunda utgår från det i hela denna del af framställningen
gjorda antagandet, att den af handlandena under år 1908 inköpta kvantiteten
under samma år bragts till försäljning, så visar förestående
tablå, att de af utredningen i detta sammanhang berörda tobaksbandlandena
försålde något mer än Vs af alla de i landet under år 1908
försålda cigarrerna och cigarrcigarretterna, V10 af cigarretterna, V4 af
röktobaken, V9 af tuggtobaken samt V7 af snuset.
3. Engroshandeln. Vid en uppdelning af den utaf utredningen berörda
tobakshandeln på olika kategorier har det i detta sammanhang
ansetts lämpligt att särskilja engroshandeln från detaljhandeln på sådant
sätt, att först särskildt redogöres för af de handlande meddelade uppgifter,_
Indika försälja en väsentlig del — gränsen fixerad till 75 proc. — af
sina varor en gros. Till denna grupp handlande hafva emellertid äfven
hänförts några firmor, livilka visserligen på grund af en starkt utvecklad
minuthandelsrörelse icke nådde den fastslagna omfattningen för sin
engroshandel, men som likväl i fråga om organisationen af och villkoren
för sina inköp voro att närmast jämställa med engrossisterna.
Antalet af utredningen berörda grossister är 96, hvarmed sannolikt
omfattats den största delen af i riket förekommande, mera betydande
handel af detta slag. Omfattningen af dessa handlandes rörelse framgår
af följande siffror.
Af grossister (de af utredningen berörda) direkt inköpta tobaksfabrikat.
I proc. af alla
Direkt Från svensk af utredningen
importerad fabrikant Summa. berörda handvara,
inköpt vara. landenas mot
svarande
inköp.
Cigarrer ................. sb 15,106,871 11,350,380 26,457,251 67''G
Cigarrcigarretter ...... „ 4,273,580 17,686,717 21,960,297 65-5
Cigarretter ............... „ 151,796,335 73,432,475 225,228,810 91-4
Röktobak.............. ..kg. 16,290 46,112 62,402 74-3
Tuggtobak ............... „ 5,974 43,716 49,690 73-8
Snus ........................ 1,217 548,397 549,614 66-4
Om sålunda vid en närmare behandling af grossisternas rörelse,
ifråga om importen hela den af utredningens material berörda importen
tillräknas grosshandeln, så sker ingen väsentlig afvikelse från det af
utredningen framvisade förhållandet, men vinnes den fördelen att importen
kan behandlas i dess helhet. Så skall ock här nedan förfaras.
Nedanstående tablå lämnar en öfversikt af den de! af rikets import
åt arbetad tobak, som efter den ofvan angifna approximationen kom
på de af utredningen berörda handlandena.
De af utredningen berörda handlandenas direkta import af tobaksfabrikat.
|
| Kvantitet. | Inköpspris | Pris per | Kvantitet |
|
|
| omkasta.) kr. | kr. | import år |
Cigarrer .......................... |
| 17,160,085 | 1,448,304 | 84-ro | j 69-5 |
Cigarrcigarretler ................ |
| 4,657,180 | 133,100 | 28''no | |
Cigarretter........................ |
| 152,828,535 | 2,257,137 | 14-so | 91-9 |
|
|
|
| Pris pr kg. |
|
Röktobak .......................... | ................ k er | 16,453 6,153 | H~ 404 |
| -ta... |
Tuggtobak.......................... |
| 22,380 | 3''C4 | 63-3 | |
Snus ................................ |
| 1,217 | 4,990 | 4''10 | 64-u |
|
| Kr. | 3,953,330 |
|
|
Siffrorna gifva vid handen, att af rikets hela import af färdiga
tobaksvaror en betydande del kom på här berörda handlande.
De uppgifter rörande importen, Indika varit användbara för en
mer ingående bearbetning, hafva sammanställts i omstående tab. t.
Som synes omfattar denna större delen af det för utredningen föreliggande
materialet — endast med afseende på tuggtobaken hafva de
detaljerade uppgifterna varit synnerligen sparsamma.
Rörande importeradt snus hafva så godt som inga uppgifter förelegat,
hvadan hithörande siffror alldeles uteslutits. År 1908 utgjorde
hela importen af denna vara 1,893 kg., till ett af handelsstatistiken
uppgifvet genomsnittligt värde af 2 kr. per kg. förutom tull. (1''2 o kr.
per kg.).
'') Jfr. siffrorna i tab. r å sid. 270.
*35
Tab. t. Viss del af 1908 års import af färdiga tobaksfabrikat
(utredningens siffror). *)
| Antal. |
| Pris (enl. faktura m. | Pris pr | |
| Stycken. | 7» | Kr. | »/o | kr.2) |
Cigarrer tillverkade i Tyskland ............. | 9,836,329 | 60-g | 7 7 H,368 | 56-7 | 79-oo |
,, „ Danmark................ | 2,310,491 | 14-2 | 227,176 | 16-c | 98-30 |
,. ,, Nederländerna ........ | 2,995,550 | 18-5 | 184,527 | 13-5 | 61-60 |
„ Havanna ................ | 496,853 | 3-1 | 143,033 | 10-4 | 287-9 0 |
„ „ Belgien ................... | 445,500 | 2-7 ^ | 28,090 | 2-1 | | 63o» |
.. „ andra uti. stater ...... | 140,700 | 0*9 | | 9,831 | 0*7 | 69-so |
Summa | 16,22ö,42ö | 100 0 | 1,369,025 | 100 0 | 84-4» |
Cigarrcigarretter |
|
| 1,165 | 0-8 | 89-co j |
tillverkade i Havanna ................ | 13,000 | 0-3 j | |||
., andra uti. stater ..... | 4,917,680 | 99-7 | | 139,662 | 99-2 | 28-40 i |
Summa | 4,930,680 | lOOo | 140,827 | 100» | 28-eo i |
Cigarretter |
|
| . |
|
|
tillverkade i Ryssland .................. | •61,979,500 | 40-9 | 783,826 | 35-1 | 12-co ; |
., Egypten o. Turkiet ... | 43,454,650 | 28-7 | 709,179 | 31-8 i | 16-30 |
„ „ Finland ................... | 38,482,185 | 25-4 | 561,274 | 25*i | | 14-6 0 |
., England ................. | 4,891,800 | 3*2 | 137,853 | 6’2 | 28-20 |
„ ., Amerika ................. | 213,100 | Öl | | 2,988 | 0-i | | 14-oo |
andra uti. stater ..... | 2,587,250 | 1-7! | 37,296 | 1-7 | | 14-40 |
Summa | löl,608,48ö | lOOo | 2,232,416 | 1000 | 1470 |
| Vikt kg. |
|
|
| Pris pr kg. |
Röktobak 1 tillverkad i England .................. |
|
|
|
| |
5,214 | 40-5 | 43,986 | 55*2 | 8-40 | |
., ,, Holland ................... | 2,052 | 15''9 | 8,181 | 10-3 | 4-00 |
.. Amerika.................... | 853 | 6*c | 2,638 | 3-3 | 3-io |
,, andra uti. stater ........ | 4,770 | 37-o | 24,915 | 31-2 | 5*2 0 |
Summa | 12,889 | 100» | 79,720 | 100o | Öl» |
Tuggtobak |
|
|
|
|
|
tillverkad i Danmark ................. | 660 | 77*9 | 3,058 | 78-9 | 4-60 |
„ „ Norge..................... | 130 | 15*4 | 533 | 13-7 | 4-10 |
)f „ andra uti. stater ........ | 57 | 6*7 | 287 | 7*4 | 5*oo |
Summa | 847 | ! loo» | | 3878 | i lOOo | 4''»o |
i) Materialet till denna tabell omsluter 67-4 proc. af alla till riket under uret importerade
cigarrer och cigarrcigarretter, 91''2 proc. af cigarretterna, 44o proc. af röktobaken och 8 8 proc. af
tuggtobaken. Rörande snuset hafva inga användbara uppgifter förelegat.
s) Öressiffrorna äro afrundade till tiotal.
275
Rörande de importerade cigarrvarorna och cigarretterna har det
äfven varit möjligt att beräkna deras genomsnittliga vikt. De uppgifter,
som kunnat användas för sådant ändamål, hafva sammanförts i
nedanstående tablå.
Importerade cigarrvarors | och cigarretters vikt | |
Cigarrer | Stycken. | Vikt kg- |
tillverkade i Tyskland .. | .... 8,718,495 | 47,414 |
.. Danmark...................... | .... 1,817,950 | 10,410 |
„ „ Nederländerna ............. | .... 2,094,525 | 10,597 |
„ ., Havanna...................... | ____ 407,655 | 2,248 |
,, ,, Belgien ....................... | 352,000 | 1,573 |
„ , „ andra utländska stater . | 70,500 | 338 |
Vikt per
1,000 st.
5-t
5-7
5-1
5'' 3
4-5
4’8
Summa 13,466,125
72,580
5-4
Cigarrcigarretter
tillverkade i Havanna...................... „ „ andra utländska stater .. | 13,000 | 40 7,181 | 3*1 1*8 |
Summa 3,965,720 | 7,221 | l-H | |
Cigarretter |
|
|
|
tillverkade i Ryssand....................... | . 33,586,000 | 30,591 | 0*91 |
., ., Egypten och Turkiet ..... | . 40,531,800 | 34,895 | 0*86 |
,, „ Finland ....................... | . 22,112,735 | 23,160 | 1*05 |
., .. England ...................... | 4,933,350 | 5,117 | 1*04 |
., Amerika....................... | 22,000 | 29 | 1*32 |
„ „ andra utländska stater .. | 1,964,300 | 1,769 | 0*00 |
Summa 103,150,185 95,561 O-m
Af omstående tablå framgår, huru stor kvantitet svenska varor,
som af de berörda grossisterna inköpts direkt från fabrikanterna äfvensom
dessa varors inköpspris.
*) Tablån berör endast en viss del af utredningens hithörande material.
276
Af grossister (de af utredningen berörda) från svensk fabrikant
direkt inköpta tobaks fabrikat.
|
| Kvantitet. | Inköpspris kr. | Pris pr 1,000 | Kvantitet i proc, |
|
|
| försäljning 1908.2) | ||
|
| 11,350,380 | 677,818 | 59-70 | ) |
|
| 16-J | |||
Cigarrcigarretter..... | • • '' • »5 | 17,686,7 IT | 488,154 | 27-00 | 1 |
Cigarretter ........... | .... „ | 73,432,475 | 998,682 | 13-6 0 Pris pr kg. kr. | 38-7 |
Röktobak ............. | .... kg. | 40,112 | 142,486 | 3-09 | 15-o |
Tuggtobak ........... | .... „ | 43,716 | 149,509 | 3*4 2 | 7-2 |
Snus ................... |
| 548,397 | 740,336 | 1-35 | 9o |
|
|
| Kr. 3106.785 |
|
|
Den af utredningen berörda engroshandeln disponerade således
genom direkt inköp relativt vida mindre kvantiteter af den inhemska
än af den importerade varan. Endast ifråga om cigarretter var
grossisternas anpart i detta fall jämförelsevis betydande, i det att deras
inköp af denna vara omslöt nära 7io af industriens hela produktion.
För cigarrer och cigarrcigarretter tillsammans var motsvarande siffra
närmare Ve, för röktobak något lägre, för snus nära ‘/jo samt för tuggtobak
endast Vu
Hvad
medelinköpsprisen beträffar, så visar nedanstående tablå, att
dessa i regel lågo något under de siffror, som i föreliggande redogörelse
tidigare beräknats utgöra de af utredningen berörda tobaksfabrikanternas
genomsnittliga nettoförsäljningspris.
Grossisternas (de af utredningen berörda) direkta inköp af svenska varor.
|
| Grossisternas in-köpspris kr. | Fabrikanternas |
Cigarrer ................. | ....... 1.000 st. | 59-70 | 62-40 |
Cigarrcigarretter........ |
| 27-60 | 30-20 |
Cigarretter .............. |
| 13-60 | 13-88 |
Röktobak................. |
| 3-oo | 2-ör, |
Tuggtobak .............. |
| 3*42 | o* 45 |
Snus ....................... |
| 1-35 | Iso |
‘) Öresiffrorna afrundade till tiotal. |
|
|
*) Jfr. siffrorna i tab. q å sid. 270. Hänsyn har likväl ej tagits till exporten, hvilken ju
emellertid är synnerligen obetydlig.
De uppgifter, som af grossisterna meddelats rörande försäljningen,
hafva tyvärr i flere afseenden varit bristfälliga. Framför allt har
materialet i detta hänseende icke kunnat lämna exakta upplysningar
till bedömande af, i hvilken utsträckning den af grossisterna inköpta
varukvantiteten försålts till återförsäljare eller direkt till konsumenter.
Under sådana omständigheter kunna rörande dessa förhållanden
endast meddelas siffror, hvilka icke böra tillmätas annat än en relativ
giltighet, och skall af sådan anledning denna del af ämnet endast i
korthet beröras.
Af de 96 grossister, som i denna redogörelse berörts, voro 34
rena engroshandlande, d. v. s. bedrefvo uteslutande partihandel, medan
de öfriga 62 försålde sina varor dels en gros, dels i minut (= blandade
handlande). Dessa sistnämnda handlande bedrefvo sin detaljhandel i
regel i butiker, och tillhörde de största af utredningen berörda detaljförsäljarna
denna grupp.
Hela den försäljningssumma, som af de 96 grossisterna nåddes,
uppgick till 11,067,962 kr., hvaraf 5,373,562 kr. på de rena och 5,694,400
kr. på de blandade affärerna. Häraf framgår således att till de 48• 6
proc. af alla dessa firmors försäljning, som kom på de rena grossisterna,
bör läggas den del af de blandade handlandenas försäljning, som kom
på partihandeln, för att kännedom skall vinnas om, huru stor del af
alla de här berörda grossörernas försäljning, som skedde en gros. Det
är emellertid vid fastställande af denna sistnämnda procentsiffra, som
de af materialets bristfällighet framkallade svårigheterna gjort sig
gällande. Med ledning af de uppgifter, som i detta afseende varit fullständiga
— de utgöra tillsammans endast ett 40-tal — har likväl
beräknats, att omkring hälften af försäljningssumman för dessa blandade
handlande kommit på hvardera parti- och detaljhandeln, hvaremot fördelningen
på de olika fabrikaten tett sig så, att af cigarretterna nära 9/io,
men af cigarrer och cigarrcigarretter endast knappast 4Ao försålts en gros.
Om svårigheter af så betydande art mött redan vid fastställande
af de mer omfattande siffror, som nu berörts, så framgår utan vidare,
att dessa än ytterligare ökats vid försöken att beräkna de belopp, som
skolat angifva de genomsnittliga specialsummorna för det vid försäljning
af de olika fabrikaten ernådda priset. I själfva verket har vid
bearbetande af materialet i detta afseende icke kunnat på annat sätt
förfaras än att de jämförelsevis få uppgifter sammanställts, hvilkas
siffror i detta afseende varit icke blott fullständiga, utan hvilka äfven
tyd t på, att de af vederbörande uppgjorts med omsorg. Med ledning
af dessa uppgifter samt för detaljprisen af de äfven jämförelsevis få
278
uppgifter, hvilka af rena detaljister afgifvits och befunnits helt eller
delvis användbara, hafva de här nedan meddelade genomsnittliga försäljningsprisen
beräknats och sammanställts med tidigare meddelade siffror
angående grossisternas inköpspris.
För detalj prisens vidkommande bör emellertid här liksom för hela
den följande framställningen uppmärksammas, att dessa afse priset vid
försäljning per styck samt i mindre viktmängder, hvarvid hänsyn icke
tagits till den prisminskning, som framkallats af vid köp af större styckeeller
viktmängder medgifna rabatter (se sid. 314 i del II). Detaljprisen
äro af sådan anledning att betrakta såsom maximiförsäljningspris och de
på grundval däraf beräknade bruttoförtjänsterna såsom maximiförtjänster.
Grossisters inköps- samt par ti försäljning spris å utländska och svenska
tohaksfahrikat.
Inköpspris.
Partiförsäljningspris.
Utländsk Svensk Utländsk Svensk
vara vara
kr. kr.
Bruttoförtjänst i % af
partiförsäljningspriset.
Utländsk Svensk Utländsk Svensk
vara vara.
inköpspriset.
Cigarrer............... 1,000 st. 78-001) 59''70 92''so 65''lo 18-3 9-1 15-5 8-3
Cigarrcigarretter ... „ 28''«o 27''60 33''20 30''2o lti''i 9''4 13''9 8''«
Cigarretter ......... „ 14''so 13''60 17''00 14''30 14''9 5-2 12''9 4''»
Röktobak ........... kg. 5''31 3''00 ti''3i 3''34 18''8 8''l 15''» 7''5
Tuggtobak ......... „ 3''04 3-42 4''44 3-62 22-o 5-9 18''0 5*5
Snus ................ „ — 1*35 — 1*47 — 8''» — 8''2
Den förtjänst, som kunnat beräknas för de blandade handlandena
å den del af deras rörelse, hvilken utgöres af detaljhandel, torde framgå
af nedanstående siffror.
Grossisters inköps- samt
detalj försäljningspris å utländska och svenska
tohaksfahrikat.
Inköpspris.
Utländsk Svensk
vara
kr.
Detaljförsäljnings
pris.
Bruttoförtjänst i °/» åt
inköpspriset.
detaljförsäljnings -
priset.
Utländsk Svensk Utländsk Svensk Utländsk Svensk
vara vara. vara.
kr.
Cigarrer ............ | 1,000 st. | 78-001) | 59-7 0 | 135''70 | 98«o | 74''0 | 65-2 | 42''3 | 39-r. |
Cigarrcigarrettei-... | »» | 28-uo | 27''fio | 48''so | 46*00 | 68-9 | 66*7 | 40* s | 40''o |
Cigari-etter......... | »» | 14 so | 13''00 | 25- 20 | 24''0 3 | 70''3 | 76''S | 41-3 | 43'' 3 |
Röktobak ......... | tg- | 5*3 1 | 3 09 | 8'' 9 3 | 3-85 | 66-0 | 24-o | 40-7 | 19-7 |
Tuggtobak........ | »J | 3''04 | 3-4 2 | 5*o « | 4''40 | 39-o | 30''4 | 28-1 | 23''S |
Snus ............... | JJ | — | 1*35 | — | 1*81 | — | 34''1 | — | 25-4 |
*) £xcl. Havannacigarrer.
279
Rörande de af utredningen berörda 96 grossisternas ekonomiska
förhållanden lämnar nedanstående tab. u vissa uppgifter.
Tab. De af utredningen berörda 96 grossisternas ekonomiska förhållanden.
| Stock- holm. | Göte- borg. | Malmö. | Biket ; ! | Till- sammans. |
| 3H | 6 | 12 | 40 | .%• |
| 45 | 7 | 9 | 4.3 | 104 |
| 137 | 35 | 20 | 81 | 273 |
| 4,796,883 | 723,669 | 909,936 | 2,669,214 | 0,099,702 |
d:o i medeltal for hvarje handlande ...... | 126,234 | 120,611 953,516 | 75,828 997,122 | 66,730 3,148.676 | 94,789 11,067,962 |
d:o i medeltal for hvarje handlande | 157,070 87,417 | 158,919 14,400 | 83,094 8,900 | 78,717 31,359 | 115,291 142,076 |
| 1,943 114,827 3,022 197,905 | 2,057 | 989 | 729 | 1.366 |
| 18.500 | 14,425 | 42,809 | 190561 | |
| 3,083 | 1,202 | 1.070 | 1.985 | |
| 37,668 | 25,229 | 73,816 | 334 618 | |
| 5,208 1,445 62,864 | 6,278 | 2,102 | 1.845 3,486 | |
| 1,076 | 1,261 | 911 | 1.226 j 125,740 | |
| 17,994 | 13,161 | 31,721 | ||
| 1,654 l-i | 2,999 | 1,097 | 793 | 1,310 |
| 1-9 | 1*3 | l-o | li | |
| 346,453 | 54,487 | 52,717 | 212,05< 5,301 | 665.707 |
| 9,117 5*8 | 9,081 5*7 | 4,393 5-3 | 6934 | |
d:o i °/° af försäljningsvärdet ............... | 6*7 | 6l, |
4. Detaljhandeln. Det antal rena detalj handlande, som ifråga
om inköpen af utredningen berörts, utgjorde 580. Kvantiteten af
de genom dessa under år 1908 direkt inköpta tobaksfabrikat belyses åt
omstående tablå.
280
Af detaljister (de af utredningen berörda) direkt inköpta tobaksfabrikat.
|
| Direkt importerad vara. | Från svensk | Summa, | I proc. af alla |
Cigarrer ....................... | ................. st. | 2,053,214 | 10,598,757 | 12,661,971 | 32-4 |
Cigarrcigarretter ......-...... |
| 383,600 | 11,166,889 | 11,550 489 | 34-5 |
Cigarretter ...................... |
| 1,032,200 163 | 20,120,313 21,473 | 21,152,513 21,636 | 8-6 25’7 |
Röktobak........................ | ...............kg. | ||||
Tuggtobak ...................... | ............... t/ | 179 | 17,452 | 17,631 | 26-2 |
Snus .............................. |
| — | 278,258 | 278.258 | 33-g |
Af följande tablå inhämtas närmare detaljer rörande kvantitet och
pris å de af detaljhandlandena från svensk fabrikant inköpta varorna.
Af detaljister (de af utredningen berörda) från svensk fabrikant direkt
inköpta tobaksfabrikat.
|
| Kvantitet. | Inköpspris kr. | Pris per | Kvantitet iproc. af |
Cigarrer............. | .. st. | 10,598,757 | 671,961 | 63-4 0 | 12-2 |
Cigarrcigarretter . | •• It | 11,166,889 | 313,790 | 28-io | |
Cigarretter.......... | •t It | 20,120,313 | 294,763 | 14-05 Pris per kg. | Kl-o |
Röktobak........... | bo | 21,473 | 70,860 | 3-30 | 7*0 |
Tuggtobak ......,. | * tf | 17,452 | 63,351 | 3-03 | 2-i> |
Snus ................. | ti | 278,258 Kr. | 406,257 1,820,982 | 1-40 | 4-9 |
Till tullständigande af de uppgifter denna tablå meddelar rörande
detaljisternas inköp anföras å nästa sida de siffror, som af de här berörda
handlandena angifvits beträffande deras inköp från svenska engroshandlande.
Tyvärr lida de absoluta talen i detta hänseende af betydande
ofullständigheter, men torde det per 1,000 st, och kg. anförda priset
däremot någorlunda motsvara de verkliga förhållandena.
0 Oresiffrorna afrundade till tiotal.
*) Se not ■) å sid. 276.
281
Af detaljister (vissa bland de af utredningen berörda) från svensk
engroshandlande inköpta tobaksfabrikat.
|
|
| Inköpspris | Pris per 1,000 st. |
|
| Kvantitet. | kr. | kr. |
Cigarrer........................... | ................. st. | 1,911,670 | 124,450 | ♦i5*io |
Cigarrcigarretter................. |
| 3,771 ,H34 | 113,903 | 30-20 |
Cigarretter ...................... |
| 28,502,088 | 407,580 | 14-30 |
|
|
|
| Pris per kg. |
|
|
|
| kr. |
Röktobak ........................ | ................ kg- | 8,230 | 27,488 | 3-3 4 |
Tuggtobak ....................... |
| 6,330 | 22,915 . | 3*0 2 |
Snus................................. | ................ >» | 1-19,630 | 219,956 | 1-47 |
Hvad som anförts i fråga om uppgifterna rörande grossisternas
försäljning gäller i än högre grad beträffande minuthandlandena. Emellertid
hafva vissa af här berörda handlandes uppgifter antingen helt och
hållet eller ock i vissa delar kunnat lämna material för beräknande af
detalj försäljningsprisen, sådana de redan i det föregående för grossisterna
meddelats och sådana de här nedan, med samma reservation som do,
skola upprepas till belysande af frågan om detaljhandelns bruttoförtjänst.
För de detaljister, hvilka fyllde hela eller delar af sitt lager med
direkt från svensk fabrikant inköpta varor gestaltade sig bruttovinsten
vid deras försäljning så som följande siffror antyda.
Detaljisters inköps- och detaljförsäljningspris vid inköp direkt från
svensk fabrikant.
Bruttoförtjänst i proc. af
|
| Inköpspris kr. | Detaljför- säljningspris kr. | inköps- priset. | detalj för-säljnings-priset. |
Cigarrer ...................... | .......... 1,000 st. | 63-40 | 98-60 | 55*5 | 35- r |
Cigarrcigarretter............. | ........... 55 55 | 28-io | 46-oo | . 63*7 | 38*9 |
Cigarretter .................. | ........... 5) 55 | 14-05 | 24-05 | • 34*2 | 39*4 |
Röktobak...................... | ................. kg- | 3-30 | 3*85 | 16*7 | 14-3 |
Tuggtobak ................... | .................. » | 3-03 | 4* 4 G | 22-o | 18-o |
Snus ........................... | ................. 55 | 1-40 | 1-S1 | 24-o | 19-3 |
Hvad den del af detaljhandeln åter beträffar, hvilken i sina inköp
var hänvisad till grossister, så fingo hithörande siffror den gestaltning,
="36
282
som följande tablå utvisar, hvarvid förtjänar anmärkas, att dess inköpspris
för den utländska varan hämtats från grossisternas uppgifter angående
deras partiförsäljningspris.
Detaljisters inköps- och detaljförsäljningspris vid inköp från
svensk grossist.
Cigarrer .................. 1,000 st.
Cigarrcigarre Iter......... „ „
Cigarretter ............... „ „
Röktobak ........................ kg
Tuggtobak....................... »
Snus .............................. »
Dessa siffror bekräfta hvad som af tidigare tablåer framgått eller
att den största förtjänsten iubragtes af cigarrettförsäljningen, de därnäst
största af cigarr- och cigarrcigarrettförsäljningen, medan vinsten på
handeln med öfriga tobaksvaror var jämförelsevis mindre.
Det skall emellertid rörande alla dessa siffror betonas, att de endast
kunnat beröra en begränsad del af specialhandeln med tobaksvaror, medan
hela den betydande delen af tobakshandeln i riket, som omslöts af landtoch
diversehandel, af förevarande undersökning lämnats alldeles obeaktad.
Sannolikt gestaltade sig förtjänstsiffrorna inom stora grupper af denna
handel på ett annat sätt än för specialhandeln, och det är särskildt att
antaga, att de för denna sistnämnda anförda talen voro högre än genomsnittssiffror
af motsvarande art för landt- och diversehandeln skulle
hafva utvisat.
Rörande detaljisternas ekonomiska förhållanden meddelas vissa
detaljerade uppgifter i omstående tab. v.
Inköpspris. °e talj f örsiU j n i n gs
Tltländsk
Svensk Utländsk Svensk
vara kr. |
| vara kr. |
|
92* 3 o | 65*10 | 1357 0 | 98*60 |
33*20 | 30*20 | 48*3 0 | 46*oo |
17-on | 14*80 | 25*20 | 24*05 |
6*31 | 3*34 | 8*05 | 3*85 |
4*4 4 | 3-02 | 5*00 | 4*46 |
_ | 1*47 | — | 1*81 |
Bruttoförtjänst i proc. af
inköpspriset. försäljningspriset.
Utländsk Svensk Utländsk Svensk
vara. vara.
47*o | 51*5 | 32*o | 34*o |
45*5 | 52*3 | 31*3 | 34*4 |
48*2 | 68*3 | 32*5 | 40*5 |
41*8 | 15 3 | 29*5 | 13*3 |
14*o | 23*2 | 12*3 | 18*8 |
_ | 23*1 | — | 18*8 |
283
Tab. v. Detaljisternas ekonomiska förhållanden år 1908.
|
| > | > | Summa inom hvarje grupp af | -W t > O! ^ | -4 oe p p •-*» 03 | Medeltal inom hvarje grupp | af | ||||||||
Grupp. | Försäljnings-värde kr. | P r+ P •-S 1 O | ntal biträden. | inköps- värde kr. | försälj-nings-värde kr. | netto- vinst kr. | hyror kr. | förluster på varu- fordringar kr. | So P CA ir. _ < ft-s. t; | g v P P ^ g-tK rfj | inköpsvärde. | försäljnings- värde. | nettovinst. | *1 C ►1 | »1. “*» p o 5 *-j <-► 2 * er? p» r* < | C- 1 P er e*- C X |
I. | 50,000—100,000 | 10 | 41 | 415,876 | 681,137 | 51,213 | 31,037 | 5,611 | 7*5 | 0-8 | 41,588 | 68,114 | 5,121 | 3,104 | 561 | 26,520 |
II. | 25,(XXI- 50,000 | 20 | 51 | ! 628,122 | 892,967 | 88,879 | 40,419 | 5,057 | 10-o | <)''« | 24,159 | 34,345 | 3,418 | 1,555 | 195 | 10.186 |
III. | 15,000—25,(XX) | 58 | 86 | 817,901 1,136,904 | 125,870 | 64,501 | 3,712 | ll-i | 0-3 | 14,102 | 19,602 | 2,170 | 1,112 | 64 | 5,500j | |
IV. | 10,000—15,(XX) | 82 | 83 | 749,683 1,006,218 | 112,680 | 66,341 | 6,315 | 11-2 | o-« | 9,142 | 12,271 | 1,374 | 809 | 77 | 3.128] | |
V. | 7,500—10,000 | 83 | 61 | 524,132 | 720,056 | 90,514 | 61,443 | 1,304 | 12-6 | 0*2 | 6,315 | 8,675 | 1,091 | 740 | 16 | 2,361 |
VI. | 5,000 —7,500 | 129 | 91 | 1 593,318 | 811,289 | 92,521 | 78,487 | 4,027 | 11-1 | 0-5 | 4,599 | 6,289 | 717 | 608 | 31 | 1,690 |
VII. | 3,000—5.000 | 133 | 56 | 392.497 | 542,348 | 65,592 | 61,618 | 2,643 | 12-i | 0*5 | 2,951 | 4,078 | 493 | 463 | 20 | 1.127 j |
VIII. | 1,500-3,000 | 83 | 17 | 137,271 | 195,867 | 21,340 | 31,819 | 340 | 10-» | 0-2 | 1,654 | 2,360 | 257 | 383 | 4 | 706: |
IX. | Mindre iin 1,500 | 30 | 2 | 26,441 | 31,967 | 3,617 | 6,952 | 290 | 11-8 | o-» | 881 | 1,066 | 121 | 232 | 10 | 184 |
| Summa S:a för | 634 48* | 4,28ö,241 | 6,018,753 | 652,226 442617 29,299 | 10* | Os | 6,759 | 9,493 | 1,029 | 698 | 46 | 2,734 i | |||
| Stockholm | 284173 | 1,653,173 | 2,319,885 | 251,775 | 233,153 | 7,520 | 10» | 0*3 | 5,821 | 8,169 | 887 | 821 | 26 | 2,348 | |
| S:a för Göteborg | 58 | 53 | 294,717 | 402,875 | 53,154 | 37,750 | 2,175 | 13-2 | Oö | 5,081 | 6,946 | 916 | 651 | 38 | 1,865 |
| S:a för Malmö | 47 | 19 | 194,630 | 258,235 | 24,178 | 24,393 | 146 | 9-4 | 0-1 | 4,141 | 5,494 | 514 | 519 | 3 | 1,353 | |
| landsorten | 245 | 243 | 2,142,721 | 3,037,758 | 323,119 | 147,321 | 19,458]! 10-o | 0-6 | 8,746 | 12.399 | 1,319 | 601 | 79 | 3,653, |
284
IV.
KONSUMTIONEN.
Konsumtionens penningvärde är 1908.
För ett fullständigande af bilden af handelns inverkan på tobaksvarornas
prisbildning borde slutligen ett försök göras att beräkna den
penningsumma, som af den svenska allmänheten under år 1908 utbetalats
för dess tobakskonsumtion. Emellertid erbjuder en dylik beräkning,
stödd på af utredningen meddelade siffror, vissa betydande svårigheter.
Utredningen angående handeln berör visserligen sannolikt större
delen af engroshandeln, men af detaljhandeln endast ett mindre område.
Framför allt saknas bland utredningens material i detta sistnämnda
hänseende de flesta uppgifter till bedömande af gestaltningen af här berörda
varors prisbildning å landsbygden eller äfven öfver hufvud taget
i andra fall än då försäljningen till allmänheten sker genom städernas
detaljister. Det är emellertid sannolikt och af verkställd undersökning
i vissa fall bekräftadt, att dessa sistnämnda handlande, hvilka särskild!
i storstäderna hafva ingått frivilliga överenskommelser angående detaljprisens
höjd, äro i tillfälle att tillgodogöra sig ett relativt högre detaljpris
för sina tobaksvaror än hvad fallet är med de landt- och diversehandlare,
hvilka bland mängden af öfriga artiklar äfven föra tobaksvaror
och hvilka äro de, som förse så godt som hela landsbygden och de
flesta mindre samhällen med deras behof af tobak.
Vill man sålunda med stöd af utredningens siffror rörande handlandenas
genomsnittliga brutto förtjänster vid försäljning af olika slag af
tobaksvaror nå till tal, hvilka skola tillerkännas giltighet för rikets
tobakshandel i dess helhet, så måste framför allt uppmärksammas, att
åberopade siffror stödja sig på ett material, som icke omfattar rikets
285
hela tobakshandel och hvars grundtal i åtskilliga hänseenden torde vara
maximisiffror, hvilka icke helt uppnås inom andra än vissa delar af bär
berörda handel. Till stöd för denna uppfattning talar också den tidigare
påpekade omständigheten, att de uppgifter angående detaljförsäljningspris,
som legat till grund för nämnda förtjänstsiffrors beräkning, böra
antagas vara i ej ringa utsträckning angifna till belopp, vid hvilkas fastställande
styckeprisnoteringen användts såsom utgångspunkt och hänsyn
icke tagits till den prisreduktion, som är allmänt gängse vid köp af
äfven jämförelsevis små poster af samma vara.
Då det emellertid likvist måste anses vara af väsentligt intresse
att söka gifva en föreställning om den under år 1908 af tobakskonsumenter
utgifna summan, har en dylik beräkning likväl med stöd af utredningens
siffror verkställts. Till grund för dessa kalkyler har rörande
de svenska varorna, med nedan nämnda undantag, lagts de i tablån å
sid. 281 meddelade siffror rörande brutto förtjänsten för den detaljhandel,
som inköpt sina varor direkt från fabrikanter. Såsom utredningen
nämligen visat, förmedlades försäljningen af de svenska tobaksfabrikaten
endast till en mindre betydande del af engroshandeln, hvadan det sålunda
hör antagas, att större delen af de tobaksvaror, som tillverkas af svenska
fabrikanter, bringas ut i konsumtionen genom direkt inköp hos fabrikanten
från de affärsinnehafvares sida, hvilka i sina butiker försälja tohaksfabrikat,
vare sig försäljningen häraf utgör en hufvudsaklig eller endast
en obetydlig del af affärens omsättning. Den brutto förtjänst, som enligt
åberopade tablå noterades af detaljhandeln, uppgick till följande belopp:
Bruttoförtjänst i proc*, af
| inköps- | detaljförsäijnings- |
| priset | priset |
Cigarrer.......................... | ................ 55*.''» | arv t |
Cigarrcigarretter............... | ............... ö.''j-7 | :ihm |
Cigarretter ..................... | ............... Öl-* | :w-1 |
Röktobak ........................ | ................ 1H-7 | 14v; |
Tuggtobak .................... |
| 18-ti |
Snus ............................. | ................ 24-o | 19*4 |
Vid tillämpningen af dessa siffror för här berörda syfte torde
emellertid de, som gälla röktobak, tuggtobak och snus på grund af
tidigare anförda skäl böra underkastas en viss modifikation. Utredningens
material beträffande handeln med dessa fabrikat är nämligen
så till vida bristfälligare än det material, som gäller öfriga varor, att
de af utredningen angående handeln berörda kvantiteterna röktobak,
286
tuggtobak och snus omfatta en jämförelsevis mycket mindre del af de
inom hela riket till försäljning bragta mängderna af dessa varor än
hvad fallet varit med cigarrer, cigarrcigarretter och cigarretter. Då
nu emellertid särskildt snuset är en af de viktigaste artiklarna för
den svenska tobakskonsumtionen och denna vara förbrukas i större
mängder å landsbygden än i städerna, måste för snusets prisbildning
dess försäljningsförhållanden å landsbygden och i småsamhällena blifva
af större betydelse än städernas handel med denna vara. Det förtjänar
då i sådant hänseende uppmärksammas, att förtjänsten af snusförsäljningen
synes i stor utsträckning vara mycket ringa och att icke obetydliga
kvantiteter af varan sannolikt ofta af handlandena t. o. m. bortgifvas
utan kontant vederlag. Under sådana omständigheter torde det vara
befogadt att vid här ifrågavarande kalkylers utförande sänka de siffror,
som i förestående tablå angifva brutto förtjänsten vid försäljning af
snus, siffror, hvilka stödts på uppgifter, härrörande från stadshandeln.
Den sänkning, som i detta fall ansetts vara af förhållandena påkallad,
har efter särskilda upplysningars inhämtande ansetts böra stanna vid
20-5 proc. af inköpspriset och 17''0 proc. af försäljningspriset.
Då förtjänsten vid försäljning af rök- och tuggtobak i allmänhet
lär anses i genomsnitt sammanfalla med den vid snushandeln uppnådda
vinsten, hafva motsvarande siffror för dessa båda fabrikat för här ifrågavarande
beräkning äfven fastställts till resp. 20’5 och 17’0 proc. Rörande
öfriga i förestående tablå anförda siffror hafva inga förändringar vidtagits,
hvadan de tal, som af utredningen lagts till grund för beräkningen
angående penningvärdet af 1908 års konsumtion af svenska tobaksvaror,
får följande utseende:
Bruttoförtjänst i proc. af
| inköps- | detaljförsäljnings- |
| priset. | priset. |
Cigarrer .......................... | ................ DO*-} | 8 5* 7 |
Cigarrcigarretter .............. | ................ tf 8* 7 | 88*9 |
Cigarretter ....................... | ................ tf 4* 2 | 89* i |
Röktobak ....................... | ................ 20*.> | 17*o |
Tuggtobak ....................... | ................ 20*.} | 17*o |
Snus ............................. | ................ 20*.} | 170 |
Vid anförande af dessa siffror hänvisas emellertid ånyo till hvad
som i hela detta sammanhang nämnts angående den reservation, med
hvilken alla här gjorda kalkyler af detta slag måst upptagas. Med
utgångspunkt från de sist anförda talen samt från de i tab. q och r
287
meddelade siffror rörande af den svenska tobaksindustrien under år
1908 försålda tobaksvaror (minus exporten) skulle följande summor
framgå såsom resultat af beräkningen rörande det belopp, som af den
svenska allmänheten under år 1908 utbetalats för svenska tobaksvaror.
Detalj försäljningsvärde å under år 1908 försålda svenska tobaksfabrikat.
Fabrikat. | Vikt kg- | Fabrikantens försäljnings- värde kr. | Detaljistens försäljnings- pris kr. | Brutto-öfverskott |
Cigarrer..................... | 434,888 | 5,199,827 | 8,085,731 | 55* 5 |
(ägarrcigarretter ......... | 252,814 | 2,692,928 | 4,408,323 | 63-7 |
Cigarretter ............... | 221,537 | 2,616,237 | 4,295,861 | ♦>4*2 |
Röktobak .................. | 307,248 | 783,438 | 944,043 | 20-5 |
Tuggtobak.................. | 599,805 | 2,071,235 | 2,495,838 | 20-i |
Snus ........................ | 5,659,913 | 7,838,850 | 9,445,814 | 20M |
Summa | 7,476,200 | 21,202,515 | 29,675,610 | 40-o |
Hvad handeln med importerade varor beträffar, så omfattar utredningens
material en betydande del af rikets hela införsel af tobaksvaror
under årl908. De förhållanden, som gälla rörande prisbildningen
för handeln med inhemska fabrikat, torde äfven eljes för denna gren
af tobakshandeln icke äga samma betydelse, hvadan de af utredningen
i sådant sammanhang anförda siffror utan större fara för bristande
exakthet torde kunna generaliseras att gälla rikets hela handel af detta
slag. Bruttoförtjänsten för handeln med importerade varor uppgick,
såsom tidigare nämnts (se tablån å sid. 278), till nedanstående siflror.
| Engroshandelns inköps- priset. | bruttoförtjänst i proc, |
Cigarrer .......................... | ............. 74-0 | 42m |
Cigarrcigarretter................. | .............. 68-9 | 40m |
Cigarretter ....................... | ............. 70m | 41m |
Röktobak.......................... | ............. 68m | 40-7 |
Tuggtobak ....................... | ............. 39-0 | 28-1 |
af
Med utgångspunkt från dessa siffror samt handelsstatistikens
kvautitetsuppgifter och utredningens medelvärdesiffror har konsument
-
288
priset för inom landet år 11)08 förbtukade importerade tobaksvaror
beräknats uppgå till i omstående tablå angifna summor. Förtjänsten
å utländskt snus, för hvars beräkning utredningen icke erhållit några
användbara siffror, har antagits vara densamma som vid försäljning af
tuggtobak.
Detaljförsäljningsvärde å under år 1808 försålda utländska tobaksfabrikat.
Fabrikat. | Vikt kg- | Inköpspris kr. | Detalj-försäljnings-pris | Brutto-öfverskott |
Cigarrer ..................... | 131,775 | 2,059,594 | 3,583,694 | 74*0 |
Cigarrcigaretter ......... | 12,550 | 199,406 | 336,797 | 68-9 |
Cigarretter.................. | 154,631 | 2,460,796 | 4,190,736 | 70-3. |
Röktobak .................. | 29,260 | 155,371 | 261,955 | 68*6 |
Tuggtobak........ ......... | 9,631 | 35,057 | 48,729 | 39-0 |
Snus ........................ | 1,893 | 7,761 | 10,788 | 39-0 |
Summa | 339,740 | 4,917,980 | 8,432,699 | 71-s |
Sålunda skulle, med ofvan anförda reservationer, det totala inköpsvärdet
för handlandena å i riket fabricerade samt dit införda varor år
11)08 hafva utgjort 26,120,500 kr., medan detaljpriset uppgått till
38,108,301) kr.
Fördelad på medelantalet invånare i Sverige år 1908 *) kom af
nämnda konsumtionssiffra 7 0 2 kr. per individ, men fördelad på endast
<ten manliga befolkningen öfver 15 år* 2) steg summan till 21-48 kr. per år.
>) 5,429,600.
2) 1,773,944.
289
Bilaga C.
Utredning rörande tillämpning af vissa bestämmelser i
§§ 23—25 i förslaget till förordning angående statsmonopol
å tobakstillverkningen i riket.
För att kunna rätt bedöma förhållandet mellan statens inkomster
af tobak på grund af tobaksvarornas skattebelastning och allmänhetens
utgifter för tobaksvaror samt på hvad sätt de i författningen angifna
belastningskoefficienterna gifva uttryck för dessa inkomster och utgifter
har följande utredning synts vara af intresse.
Den i författningen angifna belastuingskoefticienten uttrycker förhållandet
mellan skattebelastningsbelopp och priskurantpris.
Önskar man undersöka, i hvad mån en procentuell ändring af belastningskoefficienten
inverkar på priskurantprisen och på skattebelastningsbeloppen,
erhålles svar härpå af följande formler:
y— bx D —D x
J 1 — f — b (1 ± x) ’ J 1 — f — b (1 ± x)
där b = belastningskoefficient; x = belastningskoefficientens ökning eller
minskning i %; y — priskurantprisets ökning eller minskning i %;
z = ökning eller minskning i % af skattebelastningens belopp samt
f = försäljningskostnad i % af priskurantpriset. Plustecknet framför x
betecknar en ökning och minustecknet en minskning i belastningskoefficienten.
Omstående tabell anger såsom exempel värden på y och z motsvarande
vissa värden på x och är beräknad för f == 15 %.
*37
290
Anvisning för beräknande af priskurantprisets samt skattebelastningens procentuella ökning eller
minskning vid viss procentuell ökning eller minskning af beiastningskoefficienten.
Be- last- nings- koeffi- cient- (b) 7° |
|
|
|
| O m | b e 1 | a s t n | i 11 g | s k o e | f f i | i e n | ten |
|
|
|
|
| minskas | med | (x) |
| ökas m e d (x) | |||||||||||
15 | 7° | 10 °/o | 5 | lo | 5° | /o | 10 °/o | 15 7» | 20 °/o | 25 | ®/o | |||||
| så minskas |
|
| så ökas | ||||||||||||
pris- kurant- prisot med (y) 7» | skatte- belast- ningen med M7o | pris- kurant- priset med (y) 7° | skatte-belast-ningen | pris- kurant- priset med (y) 7» | skatte- belast- ningen mod «•/• | pris- kurant- priset med (y) 7» | skatte- belast- ningen med (z)7o | pris- kurant- priset med (y)7» | skatte- belast- ningen med W7»| | pris- kurant- priset med (y) 7° | skatte-belast-ningen | pris- skatte-; (y) 7° | («0°V | pris- kurant- priset mod (y) 7» | skatte-belast-ningen | ||
13 | 2.64 | 17.24 | 1.77 | 11.60 | 0.90 | 5.85 | 0.91 | 5.96 | 1.84 | 12.0 2 | 2.78 | 18.20 | 3.7 5 | 24.50 | 4.73 | 30.91 |
14 | 2.8 7 | 17.45 | 1.93 | 11.74 | 0.98 | 5.93 | 1.00 | 6.05 | 2.01 | 12.21 | 3.0 5 | 18.51 | 4.11 | 24.93 | 5.19 | 31.48 |
20 | 4.41 | 18.75 | 2.99 | 12.69 | 1.52 | 6.44 | 1.56 | 6.04 | 3.17 | 13.49 | 4.81 | 20.56 | 6.56 | 27.8 7 | 8.3 3 | 35.42 |
24 | 5.57 | 19.74 | 3.7 9 | 13.41 | 1.93 | 6.83 | 2.oi | 7.11 | 4.io | 14.51 | 6.2 7 | 22.21 | 8.54 | 30.2 5 | 10.91 | 38.6 4 |
28 | 6.86 | 20.83 | 4.68 | 14.21 | 2.40 | 7.28 | 2.52 | 7.6 4 | 5.17 | 15.68 | 7.95 | 24.15 | 10.89 | 33.0 7 | 14.0 0 | 42.50 |
31 | 7.D3 | 21.74 | 5.4 3 | 14.89 | 2.79 | 7.05 | 2.96 | 8.10 | 6.09 | 16.70 | 9.42 ■ | 25.84 | 12.97 | 35.56 1 | 16.76 | 45.95 |
31.62 | 8.139 | 21.932 | 5.592 | 15.033 | 2.877 | 7.734 | 3.052 | 8.205 | 6.297 | 16.927 | 9.752 | 26.214 | 13.439 | 36.12 5 | 17.383 | 46.729 |
34 | 9.09 | 22.73 | 6.25 | 15.63 | 3.22 | 8.06 | 3.45 | 8.6 2 | 7.14 | 17.86 | 11.11 | 27.7 8 | 15.3 8 | 38.46 | 20. oo | 50.00 |
41 | 12.26 | 25.43 | 1 8.5 2 | 17.6 7 | 4.45 | 9.23 | 4.8 9 | 10.13 | 10.28 | 21.30 | 16.25 | 33.69 | 22.91 | 47.49 | 30.3 7 | 62.96 |
44 | 13.87 | 26.7 9 | 9.69 | 18.72 | 5.09 | 9.8 4 | 5.67 | 10.95 | 12.02 | 23.2 2 | 19.19 | 37.06 | 27.33 | 52.80 | 36.6 7 | 70.83 |
49 | 16.96 | 29.41 | 1 11.98 | 20.7 8 | 6.3 7 | 11.05 | 7.30 | 12.6 7 | 15.76 | 27.3 3 | 25.6 5 | 44.50 | 37.40 | 1 64.S0 | 51.58 | 89.47 |
Af föregående tabell framgår, att om t. ex. den genomsnittliga
beiastningskoefficienten för 1908 års konsumtion, enligt beräkningen
uppgående till 31.6 2, skulle ökas med 10 så skulle priskurantpriset
eller konsumenternas utgifter ökas med 6.2 9 7 % och skattebelastningen
eller statens inkomster af tobak på grund af skattebelastning
med 16.9 2 7 %. På samma sätt för en vara med beiastningskoefficienten
13 ökas priskurantpriset med 1.8 4 % och skattebelastningsbeloppet med
12.02 % då däremot för en vara med beiastningskoefficienten 49 priskurantpriset
ökas med 15.7 6 % och skattebelastningskoefficienten med
27.33 %.
Antag såsom exempel på en viss tobaksvara en havannacigarr,
som monopolet säljer för 75 öre och, för hvilken skattebelastningen
uppgår till 18 öre eller 24 % af priskurantpriset. Förutsattes nu att
denna belastningskoefficient ökas med t. ex. en femtedel (20 %\ d. v. s.
till 28.8 %: stiger enligt föregående tabell priskurantpriset med 8.54 %
till 81.41 öre och skattebelastningen med 30.2 5 % till 23.4 5 öre. Ifråga
-
291
varande cigarr skulle i så fall säljas af monopolet för 81 eller 82 öre,
och skulle skattebelastningen då blifva 28.8 % häraf.
Förutsattes att belastningskoefficienten för havannacigarren höjdes
med 70.8 3 % från 24 till 41 eller från den belastningskoeflicient, som
framgått ur beräkningen rörande havannacigarrer till den, som erhållits
för andra importerade cigarrer, så erhålles med tillhjälp af
förut angifna formel värdet för y=^ 38.6 3 %• En havannacigarr, hvars
priskurantpris skulle vara 75 öre, om belastningskoefficienten 24 vore
gällande, skulle alltså om denna koefficient höjdes till 41 kosta 1 krona
4 öre.
Det kunde vidare tänkas vara af intresse att undersöka i hvad mån
belastningskoefficienten borde ändras, om allmänhetens utgift för tobaksvaror
ökades eller minskades genom ändring i priskurantpriset eller om
det ansåges önskvärdt att genom ändrad skattebelastning åstadkomma
viss ändring i statens inkomst af tobaksvaror.
Följande formler angifva, med hvilken procent belastningskoefficienten
ökas eller minskas vid viss procentuel ökning eller minskning
af priskurantpriset eller af skattebelastningsbeloppen
T_ (! —f—b) y. x = (1 — f— b) z
b ± by ’ 1 — f ± bz
där b = belastningskoeflicient; y och z = ökningen eller minskningen i
% af resp. priskurantpris och skattebelastningsbelopp samt f försäljningskostnad
i % af priskurantpriset. De positiva tecknen framför by
och bz böra användas vid en ökning och de negativa vid eu minskning
af priskurantpriset resp. skattebelastningsbeloppen.
Nästföljande tabell anger såsom exempel värdet på x för vissa
värden på y och är beräknad under förutsättning att f “ 15 %■
292
Anvisning för beräknande af beiastningskoeffidentens procentuella ökning eller
minskning på grund af priskurantprisets ökning eller minskning med viss procent.
Belast- nings- koeffi- |
|
| 0 | m p r | s k u i | a n t p | r i s e | t |
|
|
minskas | med (y) | ökas med (y) | ||||||||
10 °/o | 7.5 °/o | 5 °/o | 2.5 °/o | 2.5 °/o | 5 °/o | 7.5 °/o | 10 °/o | 12.5 °/o | 15 °/o | |
cient |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
(b) |
| så minskas |
|
|
| så ökas |
|
| ||
°/o | belastningskoefficienten med (x °/o af b) | |||||||||
13 | 61.51 | 44.91 | 29.15 | 14.2 0 | 13.51 | 26.3 7 | 38.64 | 50.3 5 | 61.51 | 72.24 |
14 | 56.3 5 | 41.12 | 26.6 9 | 13.oo | 12.37 | 24.15 | 35.8 8 | 46.10 | 56.3 5 | 66.15 J |
20 | 36.ll | 26.3 5 | 17.li | 8.33 | 7.93 | 15.18 | 22.6 7 | 29.55 | 36.ll | 42.3 9 |
24 | 28.2 4 | 20.fil | 13.38 | 6.5 2 | 6.20 | 12.10 | 17.73 | 23.ll | 28.24 | 33.15 |
i 28 | 22.6 2 | 16.51 | 10.71 | 5.22 | 4.97 | 9.69 | 14.20 | 18.51 | 22.6 2 | 26.55 |
31 | 19.35 | 14.12 | 9.17 | 4.17 | 4.25 | 8.29 | 12.15 | 15.84 | 19.35 | 22.7 2 |
31.62 | 18.7 6 | 13.69 | 8.89 | 4.33 | 4.12 | 8.04 | 11.78 | 15.35 | 18.76 | 22.02 |
34 | 16.6 7 | 12.16 | 7.89 | 3.85 | 3.66 | 7.14 | 10.17 | 13.64 | 16.6 7 | 19.57 |
41 | 11.92 | 8.70 | 5.6 5 | 2.7 5 | 2.6 2 | 5.n | 7.49 | 9.76 | 11.92 | 14.00 |
44 | 10.3 5 | 7.56 | 4.90 | 2.39 | 2.27 | 4.41 | 6.50 | 8.4 7 | 10.3 5 | 12.15 |
49 | 8.16 | 5.96 | 3.87 | 1.88 | 1.79 | 3.50 | 5.13 | 6.6S | 8.16 | 9.58 |
Häraf framgår att, om allmänheten får betala t. ex. 10 % mera för
sina tobaksvaror d. v. s., att priskurantpriset, 42,371,013 kronor, ökas
med 10 % till 46,608,114 kronor, så ökas den genomsnittliga belastningskoefficienten
med 15.35 % eller från 31.62 till 36.47, och beträffande
ett vantslag med t. ex. belastningskoefficienten 13 ökas koefficienten
med 50.3 5 %, då däremot för ett varuslag med belastningskoefficienten
49 denna ökas med blott 6.6 8 %.
Antag såsom ytterligare exempel, att priset å ett hektogram tuggtobak
af monopolets tillverkning, som kostar 40 öre, skulle höjas till
44 öre eller med 10 %. Under för öfrigt oförändrade förhållanden
skulle detta ej kunna ske med mindre än att belastningskoefficienten
blifvit författningsenligt höjd med 50.3 5 % eller från 13 till 19.5 5.
Hade tuggtobaken, hvars priskurantpris höjts med 10 % varit importerad
hade dess belastningskoefficient 31 blifvit ökad med 15.84 % eller till 35.91.
I följande tabell angifves värdet på x motsvarande vissa värden
på z under förutsättning af f=15%.
293
Anvisning'' för beräkning af beiastningskoefficientens procentuella ökning resp.
minskning på grund af skattebelastningens ökning resp. minskning med viss procent.
Belast- nings- koeffi- cient (b) 7» |
|
| Om ska | t t e b | e 1 a s t | ning | e n |
|
| |
minskas m | e d (z) |
|
| ö k | as med (z) |
|
| |||
15 °/o | 10 »/o | 5 °/o | 5 °/o | 10 "/» | 15 ®/0 | 20 o/o | 25 o/o | 30 7o | 35 7» | |
s å | minskas | så ökas | ||||||||
belastningskoefficienten med (x °/o af b) | ||||||||||
! 13 | 13.00 | 8.60 | 4.27 | 4.20 | 8.34 | 12.4 2 | 16.44 | 20.4 0 | 24.3 0 | 28.14 |
14 | 12.85 | 8.49 | 4.21 | 4.14 | 8.22 | 12.23 | 16.17 | 20.06 | 23.88 | 27.6 4 |
20 | 11.89 | 7.83 | 3.8 7 | 3.78 | 7.4 7 | 11.08 | 14.61 | 18.06 | 21.43 | 24.73 |
24 | 11.24 | 7.3 8 | 3.64 | 3.54 | 6.98 | 10.33 | 13.59 | 16.76 | 19.85 | 22.86 |
28 | 10.59 | 6.93 | 3.41 | 3.30 | 6.49 | 9.59 | 12.58 | 15.49 | 18.31 | 21.04 |
31 | 10.08 | 6.59 | 3.24 | 3.12 | 6.13 | 9.04 | 11.84 | 14.56 | 17.18 | 19.7 2 |
31.02 | 9.9 76 | 6.522 | 3.199 | 3.0S3 | 6.055 | 8.922 | 11.690 | 14.364 | 16.949 | 19.448 |
34 | 9.5 7 | 6.2 5 | 3.06 | 2.94 | 5.7 7 | 8.4 9 | 11.11 | 13.64 | 16.07 | 18.4 2 |
41 | 8.37 | 5.44 | 2.6 5 | 2.53 | 4.94 | 7.2 4 | 9.44 | 11.55 | 13.57 | 15.50 |
44 | 7.84 | 5.09 | 2.48 | 2.35 | 4.59 | 6.71 | 8.74 | 10.6 8 | 12.53 | 14.29 |
49 | 6.95 | 4.49 | 2.1S | 2.06 | 4.00 | 5.85 | 7.5 9 | 9.25 | 10.33 | 12.33 |
Af tabellen framgår, att om den totala skattebelastningen, som
uppgår till 13,399,322 kronor, skulle t. ex. ökas med 10 så ökas
den genomsnittliga belastningskoefficienten 31.62 med 6.055 %. För
samma procentuela ökning af skattebelastningen ökas den lägsta belastningskoefficienten
13 med 8.3 4 % och den högsta 49 med blott
4.00 %.
Om t. ex. skattebelastningsbeloppet för ett hektogram tuggtobak,
som kostar 40 öre, är 5.2 öre men skulle anses böra utgå med 20 %
större belopp eller med 6.2 4 öre, bör belastningskoefficienten ökas med
16.44 % eller från 13 till 15.14.
Med endera af faktorerna j och z känd, kan den andra beräknas
ur formeln
(! — 0 y = b z.
I det föregående har undersökts huru en procentuel ökning eller
minskning af endera af faktorerna: priskurantpris, skattebelastnings
-
294
belopp och belastningskoefficient öfvar inflytande å de andra. Belysande
för frågan torde vara att äfven undersöka, huru ändring af priskurantpris
och skattebelastning med visst belopp ändrar den andra faktorns
värde. Därvid visar det sig, att under förutsättning att försäljningskostnaden
räknas till 15 °/0, förorsakar en höjning resp. sänkning af
priskurantpriset en ändring af skattebelastningsbeloppet lika med
1
1 —f
= 1.1 7 65 gånger beloppet af sådan höjning resp. sänkning, och att omvändt
en ändring i priskurantpriset kommer att öka resp. minska skattebelastningsbeloppet
med 1 — f=0.8 5 gånger sådan ändring. Om t. ex.
skattebelastningen, som å hela den årliga konsumtionskvantiteten uppgår
till ett totalbelopp af 13,399,322 kronor, ökas med 1,339,932 kronor eller
med 10 komme alltså priskurantpriset att ökas med 1.17 65 x 1,339,932
= 1,576,430 kronor. Afkastningsberäkningarna för monopolet äro uppgjorda
för ett totalt priskurantpris af 42,371,013 kronor, mot livilket
belopp svarar ofvan nämnda skattebelastning af 13,399,322 kronor.
Förutsättes att priskurantpriset skulle höjas t. ex. till 48,951,147 kronor
eller till det belopp, som allmänheten beräknats få betala för den
händelse kommitterades tullförslag blefve antaget, skulle statens inkomst
ökas med (48,951,147—42,371,013) 0.85 =5,593,114 kronor.
Fn varas priskurantpris kan bestämmas från dess själfkostnadspris
med tillhjälp af följande formel:
1
p”(i-r-E)
S
där p - priskurantpris; s = själfkostnadspris, b - belastningskoefficient
och f = försäljningskostnad (i % af priskurantpriset).
Under förutsättning att f = 15 % erhålles:
för b = 13 %
11
11
•)i
n
11
ii
ii
ii
ii
ii
= 14 %
= 20 %
= 24 %
= 28 %
= 31 %
11 11
31.62
11 11
„ „ = 41 %
„ „ = 44 %
„ „ = 49 %
%
p = 1.389 S
„ = 1.408 S
„ = 1.538 S
,, = 1.639 S
,, = 1.754 S
„ = 1.852 S
„ = 1.873 S
,, — 1.961 S
,, = 2.273 S
„ = 2.439 S
,, = 2.77 8 S
295
Bilaga D.
Af chefen för finansdepartementet till kommittén remitterade
framställningar från enskilde.
Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Finansdepartementet.
Sedan en lång följd af år har den svenska tobaksindustrien lidit
af det osäkerhetstillstånd, som framkallats däraf, att denna industri
nästan vid hvarje års riksdag kunnat vänta blifva föremål för en
väsentligt ökad beskattning. Gång på gång har det ock inträffat, att
ett flertal fabrikanter, i den mån ryktena om väntade tullförhöjningar
vunnit allmännare tilltro, högst väsentligt ökat sina råvarulager och
äfven såväl för egen trygghets skull som för att kunna fullgöra åtagna
leveranser underkastat sig kostnaderna af en för tidig förtullning.
Riksdagens direkta uttalande år 1902 af höjd beskattning af tobak
såsom ett lämpligt skattemedel har gifvetvis verkat i samma riktning,
ehuruväl de förslag som därefter framkommit icke hittills ledt till något
positivt resultat.
Hoppet om, att dock inom en öfverskådlig framtid en gång få
beskattningsfrågan definitivt afgjord, väcktes åter till lif genom tillsättandet
af den kungl. kommitté, som nu — i motsats till 1904 års
tobaksskattekommitté — fick i uppdrag att utreda frågan om införande
af tobaksmonopol i Sverige. Allmänt delade vi den förhoppningen, att
1910 års riksdag skulle sättas i tillfälle att efter granskning af väntad
proposition i frågan träffa sitt afgörande. Sedan emellertid kommittén fått
sitt uppdrag utvidgadt till en undersökning af äfven andra beskattningsformer
än ett statsmonopol, har det motsedda afgörandet ånyo undanskjutits.
Man har all anledning att befara, att blotta möjligheten af
296
ett monopol skall medföra ansträngningar hos de redan förut hardt
stridande konkurrenterna att med alla medel under den återstående
tiden vinna ny marknad. I om möjligt högre grad än motsedda tullförhöjningar
bidrager den sväfvande monopolfrågan till fortvaron af
osäkerhetstillståndet.
Under sådana förhållanden torde vår önskan om, att allt måtte
göras för ett snart och definitivt afgörande af skattefrågan förtjäna
beaktande. Hvilkendera utvägen, som af regeringen kommer att förordas
för vinnande af ökade statsinkomster af tobakshandteringen, är oss
obekant. Men vi tillåta oss förmoda, att den utredning, som anförtrotts
åt den kungliga kommittén, med stor sannolikhet kommer att inverka
på det slutliga afgörande!. Skulle denna utredning gifva vid handen,
att ett statsmonopol vore det ur statsfinansiell synpunkt mest önskvärda,
så är därmed sannolikt ock vårt öde besegladt, och frågan kan
betraktas — om ock visserligen blott preliminärt — afgjord, utan att
Sveriges tobaksfabrikanter beredts tillfälle att framlägga sina synpunkter
och framställa sina eventuella anmärkningar i så god tid, att de kunnat
vinna nödigt beaktande.
Af denna anledning är det, som vi, därtill utsedde af ett stort
antal af landets tobaksfabrikanter, vördsamt anhålla att få för Eder
framhålla några grunder och synpunkter vid ett eventuellt statsmonopols
genomförande, som enligt vårt förmenande icke böra förbises, om tillbörlig
hänsyn till äfven våra välförstådda intressen och vår oomtvistade
näringsfrihet skall tagas. Genom de från landets samtliga tobaksfabrikanter
länder ett flertal år — och särskild! under det sist förflutna —
infordrade uppgifter om tobakshandteringen torde den tillsatta kungliga
kommittén hafva erhållit ett synnerligen tillförlitligt och mångsidigt
material för sitt uppdrags fullgörande. Då detta material emellertid
icke är för utomstående tillgängligt samt af konfidentiell natur, hafva
vi ingen som helst möjlighet att taga del däraf än mindre kritiskt
behandla detsamma, ehuru hela frågans öde sannolikt just beror af
detta material.
För att på annan väg komma till en själfständig uppfattning om
möjligheten att med statsekonomi vinst genomföra ett tobaksmonopol
hos oss har Tobaksfabrikantföreningen införskaffat och låtit bearbeta ett
annat material, som frivilligt ställts till dess förfogande och som delvis
legat till grund för den utredning af frågan »om T''obaksbeskattningen»,
som återfinnes i vidfogade broschyr fl med samma namn, och hvartill vi
anhålla få hänvisa.
) Denna är icke bär intagen.
297
Att meningarna om lämpligheten af ett tobaksmonopols införande
i vårt land äro delade, kan icke förvåna isynnerhet på det outredda
stadium,, hvari frågan hos oss ännu befinner sig. Hvad särskildt tobaksindustriens
målsmän beträffar blir svaret på frågan för eller emot tobaksmonopol
ytterst beroende på, huruvida ett införande däraf skall ske på
grunder, som kunna betecknas såsom rättvisa och billiga. Om det
genom opartisk utredning visats, att staten för sina ständigt växande
behof kan af tobaksförbrukningen genom monopolssystemet förskaffa
sig rikligare inkomster på ett för konsumenterna mindre tyngande
sätt än genom andra beskattningsformer å tobak, då väljes antagligen
denna utväg.
Då det antydts, att ett tobaksmonopols afkastning skulle kunna
befordra genomförandet af den synnerligen viktiga frågan om ålderdomsförsäkring,
hvilken ju likaledes är föremål för en vidlyftig utredning,
bör det påpekas, att sannolikt ett eller annat år torde åtgå äfven efter
ett monopols införande, innan dess afkastning blir så fullständig som
möjligt. Då vi ofvan framhållit önskvärdheten af en snar lösning af
tobaksbeskattningsfrågan i ena eller andra riktningen, vilja vi i sammanhang
härmed fördenskull såsom vår mening uttala, att en eventuellt fördröjd
utredning af frågan om ålderdomsförsäkringen icke borde utgöra
något hinder för den andras lösning.
Klart .''är emellertid, att införandet af ett statsmonopol medför
statens inlösningsskyldighet af den beträttände industrien. Och att
denna inlösning måtte ske på både rättvisa och billiga grunder, ligger
naturligtvis i främsta rummet näringens utöfvare om hjärtat. Rättvis
blir vid detta inlösande blott den grund, som medför full ersättning för
de värden, som öfverlämnas till staten och till siffran kunna styrkas,
Ullig blir den grund, som lämnar skälig ersättning för sådana värden,
som icke kunna exakt styrkas men blott beräknas.
Inför den oomtvistade frihet, som hitintills rådt i vårt land, att
drifva lika väl tobakshandtering som annan loflig näring, lär det icke
råda något tvifvel om, att de värden, som det här gäller att öfverflytta
från den enskilde till staten, skola uppskattas efter samma grunder som
andra egendomsvärden och att båda parterna äga att för tvists lösande
påkalla expropriationsförfarande. Men vore det icke på sin plats att
lämna möjlighet öppen äfven för ett annat förfarande nämligen det
frivilliga, grundadt på ömsesidigt medgifvande?
Vi vilja i det följande i största korthet framhålla några allmänna
hufvudgrunder, som synas oss vid eu eventuell förhandling böra från
båda sidor kunna erkännas såsom fullt befogade.
* 38
298
En själfklar utgångspunkt för värdering af industriell verksamhet
är gifvetvis den verkliga afkastning, hvilken såsom handelsvinst i genomsnitt
Jämnats under en följd af år. Denna afkastning kapitaliserad efter
fem procent utgör det värde, som staten rättvisligen bör ersätta.
Af den utredning vi verkställt framgår ock uppenbart att ur affärssynpunkt
staten är den, som skulle blifva vinnande därpå, och att den
enskilde fabrikanten under nu rådande förhållanden ingalunda vore att
lyckönska till en sådan uppgörelse. Skulle detta oaktadt den nämnda
procentberäkningen blifva föremål för anmärkning, torde det förtjäna
påpekas, att med öfverlåtelsen till staten måste i detta fall följa ett
annat värde, som aldrig kan bli föremål för expropriation, nämligen
vederbörande fabrikants fackkunskaper, hans yrkeshemligheter, utan
hvilka staten såsom tillverkare skulle utsätta sig för ganska kännbara
missräkningar. Att dessa kunskaper spela en afgörande roll särskild!
vid snusfabrikationen, behöfver blott här omnämnas.
Om det emellertid — trots alla svårigheter — kunde vara möjligt
att komma till en uppgörelse på rättvis grund med sådana fabriker,
som äfven under dåliga konjunkturer kunna visa en relativt god afkastning
och hvars siffror lätt kunna kontrolleras, förefaller det nästan
omöjligt att få någon fast grund att utgå ifrån vid bedömande af
industriella företag, som icke under nuvarande förhållanden kunna visa
någon afkastning alls eller blott en obetydlig i jämförelse med det värde
ägaren måhända skulle påfordra att få ersatt.
Och dock är det påtagligt, att äfven sådana företag, om de ingå
som delägare i t. ex. ett stort bolag eller framför allt om de öfvertagas
af staten, kunna representera stora värden.
Det kan ju ock inträffa, att staten själf just genom sin mellankomst
afklipper ett ungt bärkraftigt företags framtid och själf tillgodogör
sig vinsten af förut gjorda, ofta ganska dyrbara förarbeten.
Billigheten synes oss kräfva, att äfven i sådana fall efter omsorgsfull
pröfning ersättning utgår i förhållande till beräknad skada, som
tillfogats den enskilde.
Detta beträffande värdering af själfva rörelsen.
Då vi i den rena nettoafkastningen af rörelsen, hvarom ofvan
talats, icke tänkt oss inbegripen ersättning till disponent, verkställande
direktör eller ägaren-affärsledaren, uppstår frågan, efter hvilka grunder
denne, som genom monopolet blefve öfverflödig, skulle erhålla personlig
godtgörelse. Något detaljerad! förslag hafva vi ej på frågans nuvarande
stadium velat afgifva. Att såväl denna som öfriga, hvilka genom ett
statsmonopol lida intrång i sitt förvärf eller tvingas till upphörande
299
med sin näringsverksamhet, skola genom personlig godtgörelse hållas
skadeslösa, synes oss emellertid uppenbart. Om ersättningen får form
af visst belopp, utbetaldt en gång för alla, eller af pension, må väl
bedömas ur praktisk lämplighetssynpunkt. Såsom utgångspunkt för
ersättningens storlek bör naturligtvis läggas dels senaste årens verkliga
lön eller om det gäller enskild fabrikant, som själf förestått sin affär,
det beräknade värdet af hans personliga arbete samt dels längden af
den tid han innehaft ifrågavarande befattning.
Lager af såväl arbetad som oarbetad tobak inköpas af staten efter
förut skedd värdering, hvarvid inköpspris med tillägg af omkostnader
och räntor lägges till grund.
Inventarier och mobilier inköpas likaledes af staten efter värdering.
Skulle dessa i statens hand blifva delvis öfverflödiga, får ej fördenskull
vederbörande fabrikant blifva lidande.
Fastighet, som staten önskar för fortsatt affärsdrift öfvertaga, vare
ägaren icke pliktig att mot sin vilja afstå, därest han skulle finna
verkställd värdering ha gått honom emot, eller om enighet om pris och
villkor ej kan uppnås.
Om staten icke inlöser fastighet, där tobaksfabrikation nu bedrifves,
vare staten dock skyldig betala skadestånd för den värdeminskning,
som kan inträda därigenom, att sådan fabrikation ej mer får däri
bedrifvas.
Ehuru vi härmed ingalunda ens vidrört alla de frågor, som i
sammanhang med ett eventuellt tobaksmonopols genomförande måste
lösas, uttala vi dock den förhoppning, att de synpunkter, vi här framställt,
redan på frågans nuvarande stadium måtte blifva beaktade.
Vi tillåta oss därför vördsamt anhålla:
l:o) att den tillsatta kungl. kommittén för utredning af tobaksbeskattningsfrågan
måtte sättas i tillfälle att uttala sig öfver våra här
ofvan framhållna grunder vid ett eventuellt statsmonopols genomförande;
2:o) att under förutsättning af att nämnda kungl. kommitté skulle
finna sig böra förorda införandet af ett statens tobaksmonopol i vårt
land, regeringen måtte anmoda svenska tobaksfabrikanterna att inom
sig utse minst fem personer att med regeringens ombud underhandla
om hufvudgrunderna och de principiella villkoren vid tobakshandteringens
öfverlåtande till svenska staten;
3:o) samt att för den händelse den nu pågående utredningen skulle
utmynna i ett förordande af annorlunda ökad beskattning af tobakskonsumtionen,
svenska tobaksfabrikanterna likaledes må sättas i tillfälle
att yttra sig öfver förslag i ärendet, innan en eventuell kunglig propo
-
300
sition därom öfverlämnas till riksdagens pröfning, bland annat med
tanke på, att nu rådande missförhållande mellan tidlen å råvaror och
färdiga fabrikat måtte undanröjas.
Stockholm i maj 1910.
Walter Bäckström
för W:m Hellgren & C:o T. A. B. och
T. A. B. Brinck, Hafström & Co.
N. Andresen
för S. L. Tiedemanns Tobaksfabrik, Charlottenberg.
Blir. Billengren
för Nås Tobaksfabriks Aktiebolag.
John Zetterlund
för A.-Bol. Frisk & Co.
Gottfr. Olsén
för Paul Olsén, adr. Arvika.
Wilhelm Qvarfott
för Rubens Tobaksfabriks Aktiebolag,
Karlskrona.
Carl Bodin
för A.-B. Tobaksfabriken Skandinavien.
Gösta Lindström
för Lindström & Brattberg, Göteborg.
Gustaf Nordström
för Gustaf Nordström & Co.
P. Fitger
för A.-B. Prytz & Wienckens Fabriker,
Göteborg.
O. E. Mellgren
för Eric Mellgren, Göteborg.
Till Statsrådet och Chefen för Kungl. Finansdepartementet.
Med anledning af ifrågasatt tobaksmonopol vågar Sveriges Tobaksresandeförening
genom undertecknade bos Eder, herr statsråd, framföra
några önskemål i denna för kåren viktiga fråga.
Skulle nämligen staten komma att monopolisera tobaksindustrien,
blir följden, att vi tobaksresande, representanter för en hittills loflig,
men därvid oss sålunda fråntagen näring, gå miste om vårt lefvebröd,
enär resandeplatserna då lära blifva indragna såsom obehöfliga. Och
likaväl som staten bör hålla tobaksfabrikanterna skadeslösa vid en eventuell
monopolisering, bör ock, enligt vårt förmenande, ett lämpligt vederlag
åt vår kår vara fullt berättigad^ ty den kundkrets inom branschen,
som vi efter åratals arbete lyckats förvärfva, utgör så att säga vår
affär, eller vårt lefvebröd, som vi sedan efter inträdda ombytta förhållanden
ej längre kunna stödja oss på. En handelsresandes lott är
icke, som mången måhända tror, lysande och afundsvärd, ty man bör
besinna, hvilket uppslitande arbete denne får prestera för åstadkommande
af ett för sin firma tillfredsställande resultat. För de flesta andra affärsmän,
liksom för ämbetsmannen och kroppsarbetaren, gäller i regel en
viss bestämd arbetstid, må vara kortare eller längre, men för handelsresanden,
som har att söka afsättning för arbetarnes och fabrikanternas
alster, gifves ej bestämda tider för arbete eller hvila, utan får han
anpassa sig efter förhållandena i städse svåra konkurrenstider; och detta
jäktande och enerverande arbete medför oftast en öfveransträngning,
hvilken i förtid minskar en mans arbetskraft.
Hvad den ekonomiska sidan beträffar, så hafva de flesta tobaksresande,
åtminstone de äldre inom branschen, börjat med jämförelsevis
små inkomster, varierande mellan 1,800 och 2,500 kronor per år; under
de senaste 10 åren hafva dock löneförhållandena ändrats så till vida,
att de nu i medeltal utgöra 3- å 4,000 kronor, och högst 10 proc. hafva
eu årlig inkomst utöfver 4,000 kronor. Häraf följer, att en tobaksresande
302
med dylika inkomster ej lian kunnat samla något för ålderdomens dagar,
allraminst om lian därtill är familjeförsörjare.
Vi veta icke i hvad mån den af Kungl. Maj:t tillsatta »tobakskommittén»
tänkt sig vår brödfråga, men uttala en vördsam förhoppning,
att Ni, herr statsråd, om Ni så finner skäligt, låter kommittén få del af
denna vår skrifvelse; och våga därjämte här framställa ett förslag,
gående ut på en progressiv beräkning, exempelvis 1,500 kronor per
tillryggalagdt tjänstår åt hvarje resande, som arbetat i branschen minst
3 år, såsom ersättning för fråntagen utkomst hvilken ersättning från
statens sida åt nuvarande ett 50-tal (bil. A)1) tobaksresande torde obetydligt
öfverstiga ett sammanlagdt belopp af c:a 1,000,000 kronor.
Med anslutning till hvad vi här ofvan anfört, våga vi därtill
framhålla, att äfven vi äro länkar i vårt fosterlands stora arbetarekedja;
äfven vi hafva i likhet med öfriga svenska medborgare fått lämna våra
tributer till stat och kommun; och då vi nu ställas i utsikt att genom
ett tobaksmonopol fråntagas vår utkomst, vilja vi hos Eder, herr statsråd,
frambära en vördsam anhållan, det Ni täcktes behjärta vår belägenhet
och vid frågans behandling gifva vår sak Ert inflytelserika stöd.
Stockholm den 31 december 1910.
För Sveriges Tobaksresandeförening
enligt uppdrag:
Johan Cedergren.
J. Edv. Lindell.
Ordförande.
v. Ordförande.
Fr. Swalin.
Styrelseledamot.
Ivar Törnell.
Styrelseledamot.
And. Clemens.
Styrelseledamot.
) Ej här intagen.
Till Herr Statsrådet och Cliefen för Kungl. Finansdepartementet.
Med anledning däraf att tobaksbeskattningsfrågan för närvarande
är under utredning, och att ett förslag till införande af ett statens
tobaksmonopol därvid lär vara ifrågasatt, vågar Sveriges kontoristförening
härmed vördsamt hos herr Statsrådet gorå sig till tolk för de i
tobaksbranschen anställda handels- och fabriksbiträdenas behjärtansvärda
intressen.
Vid det eventuella införandet af ett statsmonopol å tillverkning
af tobaks varor antager föreningen, att en stark koncentration kommer
att äga rum i afseende å fabrikationen af dessa varor. Däraf blefve
alltså en följd, att ett stort antal biträden å de nuvarande fabrikerna
och kontoren miste sina platser, under det att endast ett ringa fåtal
kunde beredas en ställning inom monopolförvaltningen. Om så skulle
ske, vågar Sveriges kontoristförening påpeka det nödställda läge, i
hvilket dessa först nämnda personer skulle försättas, om de icke bereddes
en rättvis pekuniär ersättning för sina förlorade platser, liksom
det väl får anses gifvet, att fabriksägarna erhålla valuta för den näring,
de nödgas lämna.
Hvad kontors- och fabriksbiträdena angår, kunna de icke med
säkerhet beräkna att erhålla andra platser, i alla händelser måhända
icke förr än de en längre tid fått gå utan arbete och inkomst. Och i
de flesta fall blefve de anställningar, som kunde stå till buds, för visso
långt mindre gifvande än de, som de måst lämna. Flertalet af denna
personal äro upplärda uteslutande i denna bransch och känna icke till
någon annan, hvilket bereder svårigheter att komma in på andra affärsområden.
Många hafva genom egen duglighet och efter mångårig
tjänst lyckats tillkämpa sig förmånliga lönevillkor ofta äfvenledes med
utsikt till pension på ålderdomen. För dem, isynnerhet familjeförsörjame,
blefve det en ytterst kännbar förlust att utan egen förskyllan få lämna
allt detta och gå en oviss framtid till mötes.
304
Om statens ändamål kräfva införande af ett tobaksmonopol, hvarom
föreningen i detta sammanhang ej dristar uttrycka någon mening, synes
rättvisan kräfva, att staten i så fall lämnar full och skälig ersättning
till alla dem, som därigenom skadas till sin ekonomiska ställning. Sker
ej detta, blir det liktydigt med, att dessa personer på ett alldeles särskild!
sätt och hårdare än öfriga medborgare få bära bördan af statsmonopolets
införande. Men detta skulle icke vara staten värdigt och
strider mot tidens humanitära åskådning.
Med anledning däraf vågar Sveriges kontoristförening rikta en
ödmjuk vädjan till herr Statsrådet att vid framläggande för riksdagen
af ett eventuellt tobaksmonopolförslag sörja för att fabriks- och kontorsbiträdena
i tobaksbranschen erhålla skälig ersättning för de platser de
förlora. Föreningen antar, att riksdagen icke skall neka att göra rättvisa
åt denna kår af medborgare i eu blygsam och sträfsam ställning,
som därförutan skulle råka i stora och oförvållade ekonomiska bekymmer,
ja hvad många beträffar kanske i den bittraste nöd.
Stockholm den 19 april 1911.
Sveriges Kontoristförening.
FR. LINDQVIST.
Fred. Hermanson.
305
Bilaga E.
Svenska Tobaksfabrikantföreningens och Svenska Cigarrfabrikantföreningens
yttranden angående specialmaskiner
och specialverktyg inom tobakshandteringen.
Med anledning af Eder skrifvelse den 11 sistlidne oktober till
Svenska Tobaksfabrikantföreningen, med hemställan att genom Fabrikantföreningens
försorg erhålla en möjligast fullständig och tillförlitlig
förteckning öfver redskap af olika slag, hvilka kunde anses såsom sådana
specialmaskiner och specialverktyg för tillverkning af tobaksvaror, att i
händelse af statsmonopol å tobak, förbud såväl angående innehafvande
af djdika maskiner och verktyg som ock angående import af desamma
skulle blifva behöfligt, får undertecknad härmed enligt uppdrag lämna
det begärda svaret och hänvisar jag i sådant afseende till följande
uppställning.
Förteckning öfver sådana maskiner och verktyg som uteslutande
användas och äro användbara för tillverkning af tobaksvaror.
Inom cigarr fabrikationen.
Vickelmaskiner.
Öfverrullningsmaskiner.
Cigarrafskärningsmaskiner.
Cigarrformar.
Inom kardus- och tuggtobakstillverkningen.
Tobaksskärmaskiner.
Tobakstorkmaskiner.
Stj älkvalsverk.
Paketeringsmaskiner.
Tobakspressar.
* 30
306
Maskiner för framställning åt plugtobak.
Tobaksspinnrockar.
Spinnmaskiner.
För snusfabrikationen.
Snusblandningsmaskiner.
För cigarrettfabrikationen.
Tobaksskärmaskiner och slipmaskiner som inom kardusfabrikationen.
Cigarretthylsmaskiner.
C igarrettstoppm ask in.
Cigarrettmaskin.
Cigarretthandmaskiner.
Förteckning öfver sådana vid tobaksvaru tillverkningen använda
maskiner, hvilka äro af sådan beskaffenhet att de äfven kunna användas
för annat ändamål än i och för tobakstillverkning:
Klistringsmaskiner.
Pappersskärningsmaskin inom cigarrfabrikationen.
Stämplingsmaskiner.
Cigarrlåds-, bränn- och stämpeljärn.
Lådstiftningsmaskiner.
Halfhandspressar för cigarrformar.
Slipmaskiner, automatiska, inom kardus- och tuggtobakstillverkningen.
Snuskvarnar.
Pappersskärmaskin inom cigarrettfabrikationen.
Ritsmaskin.
Papperssax.
Stansmaskiner.
Stockholm den 10 november 1910.
Waller Bäckström.
307
Härhos bifoga vi begärdt utlåtande öfver hvilka maskiner och
andra mekaniska hjälpmedel enligt vår erfarenhet äro säregna för cigarroeh
cigarrettfabrikationen.
Högaktningsfullt
Svenska Cigarrfabrikantföreningen
John A. Bäckström.
Hj. Bolin.
Inom cigarrfabrikationen.
Vickelmaskiner, olika system.
Cigarrmaskiner.
Cigarrcigarrettmaskiner.
()fverrullningsmaskiner.
Cigarrafskärningsmaskiner.
Maskiner för stämpling af cigarrlådslock såväl med färgtryck som ock
med brännjärn.
Cigarrlådstiftningsmaskiner.
Cigarrformar.
Halfhandspressar för cigarrformar.
Tobaksskärmaskiner.
Inom cigarrettfabrikationen.
Tobaksskärmaskiner.
Cigarretthylsmaskiner.
Cigarrettmaskiner såväl automatiska som för hand.
Cigarrettafskärningssaxar.
/
RESERVATION.
311
Siirsklldt yttrande af herr »Jeansson.
Undertecknad vill härmed med afseende på »Förslaget till förordning
angående statsmonopol å tobakstillverkningen i riket» uttala
en från öfriga kommitterade afvikande mening angående de förutsättningar,
under hvilka staten skulle på sig själf kunna öfverföra rätten
att bedrifva de nu i enskild ägo befintliga affärsföretagen inom tobakshandteringen.
Närmare preciseradt tager sig meningsskiljaktigheten hufvudsakligen
uttryck i följande punkter af förslaget.
Enligt detsamma skulle staten, när helst den så funne för godt,
kunna förbjuda de nu existerande privata företagens verksamhet samt
tillägna sig själf ensamrätten att fortsätta därmed, utan att de förutvarande
innehafvarne skulle kunna stödja sina på grund af en dylik
statens åtgärd uppstående ersättningskraf på någon »verklig rättsregel»
för vare sig sådan skada, som komme att åsamkas dem genom beröfvad
utkomst, eller för annan förlust, såsom t. ex. att deras fabriksfastigheter,
inventarier, lager m. m. blefve mer eller mindre värdelösa.
Om ersättning icke desto mindre utgåfves, så skedde detta uteslutande
på grund af billighetsskäl samt kunde icke tänkas blifva så stor,
att den täckte de lidandes alla förluster. I detta hänseende anföres bland
annat, sedan en redogörelse framlagts för resultatet af en under professor
Björlings medverkan företagen undersökning af de rättsliga synpunkter,
som uppstå med anledning af ett tobaksmonopols eventuella införande
(sid. 66) följande:
»Sammanfattas det nu sagda i största korthet, skulle alltså intet
rättsligt hinder finnas mot att genom ändrad lagstiftning införa statsmonopol
å tobakstillverkning i riket, och gent emot en sådan monopollagstiftning
skulle endast sådana tobakstillverkare, som före 1 juli 1847
förvärfvat rättighet till näringens bedrifvande och allt sedan fortsatt
därmed, äfvensom sådan tillverkares änka äga att framgent bedrifva sin
Kommittémajoriteten
8
ståndpunkt i
rättsfrågan.
312
Reservantens
ståndpunkt i
rättsfrågan.
Fyra sakkunniges
undersökningar
af svenska
näringarnes
rättsställning
från teoretisk
synpunkt.
näring. '') All öfrig privat töbakstillverkning måste upphöra, hvarvid emellertid
staten af Ullighet sskäl borde i viss man ersätta de häraf förorsakade
förlusterna».
Jag anser däremot, att statsmakterna väl äga befogenhet besluta
ett tobaksmonopols införande och samtidigt påbjuda, att all enskild
tobakshandtering skall upphöra, men därvid bör det åligga staten, som
enligt svensk rättsuppfattning icke kan godtyckligt afhända enskild hans
egendom, allra minst, när detta sker till egen vinning, att dels lämna
ersättning på grund af rättsskäl samt dels utgifva full ersättning till dem,
som därvid fråntagas sina lagliga näringsfång samt förorsakas förlust
beträffande fastigheter, inventarier, lager m. in.
Såsom synes, utmynnar olikheten i meningarne uti frågan om de
svenska näringarnes rättsställning i förhållande till staten, ty frågan,
huruvida sådana förmögenhetsobjekt, som äro representerade i ett i gångvarande
affärsföretag, åtnjuta privaträttsligt skydd i likhet med annan
enskild egendom, blifver gifvetvis afgörande för, om ersättningskrafvet
kan anses vara grundadt på rättsskäl eller billighetsskäl, äfvensom till
hvilken grad dylik ersättning skall utgå.
Ett i och för sig mycket viktigt spörsmål, hvilket äfvenledes är
beroende af rättsställningen, utgör frågan om, på hvilket sätt uppskattningen
af skadeståndet skall försiggå.
Ej heller i denna punkt delar jag öfriga kommitterades mening.
Enär densamma emellertid, jämförd med de först nämnda tvänne
frågorna, måste anses vara af sekundär betydelse, skall behandlingen
däraf uppskjutas till en senare del af reservationen.
Med afseende på hufvudspörsmålet skall först framhållas, att kommittén
icke ansett sig böra på egen hand ingå i pröfning af de rättsfrågor,
som gifvetvis måste blifva en följd af monopols införande, utan
tillkallades för den skull professor Björling såsom »särskildt sakkunnig».
Den sålunda förebragta utredningen gifver först en framställning
af näringslagstiftningen alltifrån 1734, efter hvilket år personligt burskap
fordrades för att öfver hufvud taget få idka rörelse, till och med den 1
juli 1847, då enligt den nya Fabriks- och Handtverks-Ordningen endast
anmälan och styrkandet af vissa kvalifikationer erfordrades för rätt att
idka tobaksfabrikation, fastän burskap fortfarande kunde få förvärfvas,
då fabriksidkare!! det åstundade. Näringarnes grundvalar skulle icke
sedan: den tiden genom lagstiftningen hafva ändrats d. v. s. under de
senaste .64 åren.
5) Samtliga kursiveringar !iro företagna af undertecknad.
313
Denna undersökning gifver till resultat, att staten skulle kunna
lägga under sig de enskildas affärsföretag utan annat vederlag till dem,
som sålunda komme att blifva lidande, än livad statsmakterna af sin
goda vilja af billighetsskäl kunde vara sinnade utgifva.
Mot denna uppfattning af rättsfrågans teoretiska läge vill jag
ställa tvänne andra utredningar i samma ämne, utförda af andra auktoriteter,
äfven de »särskildt sakkunnige», nämligen professor (\ A. Reuterskiöld,
Uppsala, samt professor A. Winroth, Stockholm.
Initiativet till dessa undersökningar har tagits af ett antal svenska
tobaksfabrikanter just i syfte att utreda näringarnes teoretiskt rättsliga
ställning.
Under hänvisning till omförmälda utlåtanden, hvilka i afskrift under
»Bilagor 1 & 2 till reservationen» bifogas förslaget, skall här nedan
först återgifvas den af fabrikanterna till nämnda professorer framställda
frågan.
»Åger Riksdagen med stöd af svensk lag rätt att ålägga enskild
att upphöra med en lagligt bedrifven näring, därför att Riksdagen önskar
öfverföra ensamrätten till densammas utöfvande på staten, utan att full
ersättning, fastställd antingen genom frivillig öfverenskommelse mellan
staten och beträffande näringsidkare eller också genom skiljedom, lämnas
åt dem, som sålunda komme att bcröfvas sitt lagliga näringsfång?»
Naturligtvis måste den framställda frågans första moment komma
i förgrunden, nämligen det, som handlar om, huruvida staten kan på
sig öfverföra rätten att bedrifva enskild mans affärsföretag, utan att
full ersättning lämnas. Såsom redan i det föregående har påpekats,
utgör nämligen spörsmålet rörande genom hvilka åtgärder ersättningsbeloppens
storlek sedan skall fastställas, en angelägenhet, som kommer
i andra rummet, ty kan det väl fastslås, att fullt vederlag skall utgifvas,
så är ju därmed äfven rättesnöret gifvet, när uppskattning, af hvad som
verkligen är full ersättning, sedan skall ske.
Låtom oss nu efterse, hvilken ståndpunkt dessa rättsauktoriteter
intaga beträffande näringarnes rättsställning och därmed sammanhörande
förhållanden samt verkställa jämförelse mellan å ena sidan deras och å
andra sidan professor Björlings och kommittémajoritetens framlagda
uppfattning om samma sak.
Professor Reuterskiöld säger:
»Det återstår vid sådant förhållande, och då gällande expropriationslagstiftning
heller icke är på hithörande fall tillämplig, endast den utvägen,
att staten själf med eller utan samverkan med vederbörande
näringsidkare uppskattar förlusten af den näringsrätt, hvarom fråga är,
* 40
314
till dess skäliga värde och genom lagstiftningsakten samtidigt med ändringens
genomförande tillerkänner respektive näringsidkare den ersättning,
som sålunda pröfvas behörig. Själfklart är dock därvid nödvändigt,
att uppskattningen sker på sådant sätt och i sådan form, att dess opartiskhet
är höjd öfver hvarje tvifvel, något som för öfrigt är desto lättare,
som staten i sjkifva verket här icke står såsom konkurrent, utan såsom
ordnare af de ekonomiska förhållandena på det för det hela förmånligaste
sättet, hvadan den heller icke har något intresse att sätta ersättningen
så låg som möjligt, utan till dess objektivt rätta värde, så vidt detta
kan utrönas, för hvilket speciell sakkunskap naturligen är af nöden.
Svaret på frågan skulle alltså kunna i korthet så formuleras: Staten
äger enligt svensk rätt att af hvilken orsak och i hvilket syfte som
helst genom sina vederbörande organ ålägga enskilde att upphöra med
af dem lagligen bedrifven näring, dock för så vidt förbudet ej skall
komma i strid med eljest gällande svenska rättsgrundsatser endast under
förutsättning, att ersättning lämnas dem, som sålunda skulle afhändas sitt
lagliga näringsfång, för den förlust, som därigenom åsamkas dem1 utan att
på annat sätt kunna utjämnas».
Professor Winroth säger:
»I förhållande enskilde emellan har ju staten satt sig till uppgift
att skydda den ene i hans rätt mot den andre, och, där det ej kan ske
annorledes, i form af skadestånd låta dem, som i sin rätt lidit förfång,
njuta tillgodo upprättelse från gärningsmannens sida. Sitt kraf på
aktning för enskild rätt har staten äfven gjort sig själf till rättesnöre.»
Längre fram i ett annat sammanhang säger professor Winroth:
»Helt annorlunda ställer sig visserligen saken, då den (staten) i
form af statsmonopol eller eljest i ett sitt intresse upphäfver eller
inskränker enskild mans bedrifna näringsfång. Det är dock icke annat
än att gåra sig tillgodo hans förut häfda ajfårsvinst och måste därför
ock, i enlighet med hvad som gäller vid expropriation, medföra förbindelse
att ersätta, hvad som sålunda beröfvas honom».
Slutligen säger professor W.:
— — — »Att den svenska staten, då den velat ersätta enskildas
näringsdrift med en sin egen, också haft känsla af att den för ändamålet
hade att beträda den privaträttsliga förhandlingens vägar, därpå
utgöra dess underhandlingar med det allmänna telefonbolaget i Stockholm
bevis».
I kommittébetänkandets under professor Björlings medverkan tillkomna
utredning säges i dessa delar: (sid. 63)
315
— — — »Pa någon verklig rättsregel äro ersättning skr äfven icke
stödda. Bet år allenast billigheten, som talar för desamma.»
samt
— — — »All öfrig privat tobakstillverkning måste upphöra;
hvarvid emellertid staten af UlUghctsskäl borde i viss mån ersätta de
häraf förorsakade förlusterna».
Motsatsen i uppfattningarne är slående. Detta framgår med all
tydlighet redan af de härofvan lämnade korta utdragen, och naturligtvis
framgår detta förhållande ännu klarare vid en jämförande och fullständig
genomläsning af de respektive xittalandena.
Professorerna lleuterskiöld och Winroth framhålla, att rätt sskäl
böra vara grundläggande för ersättningen, samt att den senare skall
utgå efter fidla värdet, för hvad som afhändes den enskilde, äfven för
det fall, att staten, såsom professor Reuterskiöld förutsätter, skulle i
saknad af tillämpliga bestämmelser i nu gällande lag hafva i sin egen
hand att afgöra, huruvida utförandet af den rättvisa uppskattningen
skall försiggå med eller utan medverkan af enskilda sakägare, hvilket
senare förhållande ju i så måtto icke kan anses utöfva inflytande på
själfva resultatet, som rättslinjerna i bägge fallen äro lika uppdragna,
ehuru å andra sidan näringsidkare naturligtvis måste fasthålla vid att
själfva tillsätta sina ombud i dylikt fall.
Öfriga kommitterade samt professor Björling vilja däremot icke
ingå på, att rättsskäl föreligga, endast billiglietsskäl, hvadan icke heller
skulle böra ifrågakomma, att förlusterna blefve fullt ersatta.
Det faller af sig själf, att undertecknad skall anse de förstnämnda
bägge sakkunniges framställning mera öfvertygande, än den, som i betänkandet
kunnat förebringas. Men dessutom hyser jag alls inga tvifvel
om, att professorerna Reuterskiölds och Winroths här återgifna uttalanden
skola afgå med seger äfven vid en jämförelse, företagen af helt utomstående
personer.
I detta sammanhang torde vara lämpligt att något omnämna en
— med anledning af ifrågasatt tobaksmonopol i Finland — därstädes
företagen undersökning af motsvarande frågor. Resultatet föreligger i
ett 1909 utgifvet arbete »Tobaken», tredje delen.
Efter ett motto af följande anmärkningsvärda ordalydelse:
»Alla förslag till privategendomens upphäfvande äro, såsom lätt inses,
formlösa fantasier, hvilka helt och hållet missakta den personliga friheten».
»I W. Snellman» (Läran om staten)
framlägges resultatet af undersökningen »Om tobaksfabrikanternas i
Finland rättsställning i förhållande till en på tobaksmonopolsystem
31(3
Näringarnas
rättsställning
sedd frän
praktisk synpunkt.
grundad skatteform», utförd af den framstående finske rättsauktoriteten,
prokuratorn, jurisutriusque doktorn Julius Grotenfelt.
Utlåtandet äger sitt stora intresse äfven för oss svenskar, så mycket
mera som svenska och finska rättsgrundsatser torde stå hvarandra
mycket nära, en åsikt, som till synes äfven delas af prokurator Grotenfelt
enligt nedanstående utdrag ur hans afhandling. Af denna framgår
dessutom att den finske sakkunnige står på samma linje, som professorerna
Reuterskiöld och AYinroth beträffande en närings rättsställning.
Det åsyftade uttalandet lyder: - -r
»— — — Med detta sakförhållande för ögonen och i betraktande
af den aktning för ett lagligen tillkommet rättstillstånd, som utgjort
ett utmärkande drag för den svensk-finska samhällsutvecklingen i allmänhet,
kan man svårligen komma till annan slutsats, än att landets
tobaksfabrikanter — vare sig att deras fabriker äro koncessionerade
eller anlagda efter näringsfrihetens införande — icke kunna genom ett
eventuellt monopoliserande af tobakshandteringen för statens räkning i
syfte att öka dess skatteinkomster utan vidare beröfvas rättigheten att
utöfva tobaksfabrikation i de af dem innehafda fabriker. Enligt principen
om förvärfvade rättigheters helgd måste de följaktligen i sådan händelse
anses äga rättsanspråk på att af statsverket erhålla full ersättning i
penningar för all skada och förlust, som genom införande af statsmonopol
och därmed förknippadt förbud mot privat tobaksfabrikation komme att
tillskyndas dem, så framt ej genom lag, tillkommen i den ordning,
som gäller för stiftande af grundlag, ersättningsfrågan ordnas på annat
sätt».
Anmärkningsvärdt är, att icke heller denna rättsauktoritet synes
vilja gilla teorin om ersättning af billighetsskäl och ofullständig ersättning!
Den
i alla afseenden intressanta och uttömmande rättsutredningen
bifogas under »Bilaga 3 tillhörande reservationen».
1 den härofvan lämnade framställningen har således en sammanfattning
af ej mindre än fyra sakkunniges utredning beträffande rättsspörsmålet
förebragts. Icke desto mindre torde emellertid följande omdöme
ytterligare vara befogad!:
V isserligen har man med detta sökt klarlägga frågorna, sedda
från teoretisk sida, men finnas då icke i föreliggande fall äfven några
praktiskt rättsliga synpunkter, värda att tillvaratagas? Jo, helt visst.
Det existerar något, som jag tillåter mig benämna en praktisk rättsåskådning,
hvilken icke ensidigt fjättrar sig fast vid lagtexten och således
ej heller kan förlika sig med en uppfattning, som anser sig utan vidare
317
kunna förklara tillvaron af ett förhållande olagligt endast därför, att lagorden
icke uttryckligen förklara dem för lagliga. Kort sagdt, det tinnes i
förevarande fall likaväl som i så många andra en oskrifven lag, som enligt
allmänna föreställningssättet kan vara kanske till och med mera rättsbärande
än den skrifna. Detta är ett sakförhållande af så djup innebörd,
att skall rättvisa skipas, måste full hänsyn tagas till detsamma.
Särskildt inom näringslifvet tränger en dylik praktisk rättsåskådning
allt mera i förgrunden. Den beskrifves törhända bäst genom ett hänvisande
till våra skiljedomstolar såsom t. ex. Stockholms skiljenämnd
för handel, sjöfart och industri. Vid sådana institutioner gifves visserligen
tillbörligt rum för lagtexten, men det sunda omdömet dikterar
besluten.
Jag vill härmed särskildt hafva understrukit, att för mig såsom
näringarnas representant inom kommittén framstår denna praktiska
rättsåskådning, sådan den härofvan beskrifvits, som den afgörande
faktorn vid bedömande af tobakshandteringens rättsställning i händelse
af statsmonopols införande, och afser jag därför att i det följande söka
belysa kommittébetänkandets framställning af rättsfrågan jämte vissa
därtill anknytbara förhållanden äfven ifrån den praktiska rättsåskådningens
synpunkter.
En dylik åskådning kan för det första icke medgifva, att de
svenska näringanie äro så fullständigt i saknad af rättsligt skydd, att
närhelst statsmakterna finna för godt och kanhända på föranledande al
den minsta tänkbara majoritet i Riksdagen t. ex. en rösts pluralitet i
hvarje kammare, desamma skulle, på sätt den meningsriktning kommittébetänkandet
angifver, utan vidare kunna förbjudas och indragas under
staten. Det är nämligen en själfklar sak, att en sådan garanti, som
möjligen skulle af någon kunna anses ligga i den i kommittéutredningen
förekommande satsen — som följer på en erinran om, att allenast
billigheten talar för ersättningskrafven — lydande: »Medgifvas måste
emellertid, att billighetsskälen kunna vara öfvertygande nog» i verkligheten
är tämligen värdelös; tv hvad förstås med »billighet»? Människors
känsla af, på hvilket sätt eller i hvilken grad en handling, grundande
sig på billighet, skall utföras, är mycket beroende af den individuella
uppfattningen, och denna i sin ordning ofta förestafvad af växlande,
således tillfälliga strömningar.
1 motsats till ett sådant begrepp, som här benämnts »praktisk
rättsåskådning», bär begreppet »billighet» således icke vunnit någon
fast form, och kan därför alls icke betraktas såsom grundläggande
faktor vid sådana tillfällen, då rättvisa skall utöfvas.
318
En af våra större industrier till exempel, hvilken för ett eller
annat år sedan var föremål för ökad beskattning-, skulle att döma af
debatterna såväl inom Riksdagen som annorstädes åtminstone från vissa
håll just icke haft att glädja sig åt någon vidare välvillig tolkning af
känslosatsen »billigheten bör tala», därest ifrågavarande näring hade
.vid samma tidpunkt i stället skolat monopoliserats af staten, hvilket
senare föröfrigt äfven under riksdagsdebatterna framkastades.
Den som företräder en praktisk rättsåskådning måste fråga, hvarthän
skulle det leda, om — för att utdraga konsekvenserna af, huru ett
tobaksmonopol skulle kunna genomföras efter i betänkandet angifna
principer — landtmannen kunde förbjudas använda sin jordbruksfastighet
för odling af t. ex. säd (eller förmala sin spannmål), fabrikerna kunde
stängas, förefintliga varulager Unge hvarken förarbetas eller säljas inom
landet, handel och sjöfart förbjudas, grufdrift och skogsliandtering förklaras
olagliga, bruten malm och fällda träd icke förädlas, allt utan annat
vederlag till alla dem, som därigenom åsamkades direkta förluster, än
hvad statsmakterna af sin goda vilja befunnos sinnade att utgifva?
Vidare frågas: Hur är det möjligt, att den svenske medborgare,
som sökt sin utkomst i det praktiska förvärfvet, skulle med afseende
därpå vis å vis staten stå utanför lagarnes hägn, under det att samtidigt
den, som funnit sitt lefvebröd genom t. ex. en statstjänst, är i sin
ekonomiska ställning skyddad för ingrepp äfven från statsmakternas sida?
Den praktiska rättsåskådningen säger:
Då det gäller att skipa rättvisa vid en intressekonflikt mellan staten
och den enskilde går det icke an att, såsom kommittémajoriteten
föreslår, låta staten, som ju både är den som framkallat konflikten och
i hvarje fall är den part, som har mest att vinna på monopolet ifråga,
efter rent godtyckliga grunder bestämma motpartens skadestånd och i
förväg förklara, att fullt skadestånd ej skall utgå. Eller skulle ett i
sig godt affärsföretag erhålla mindre värde, därför att staten uppträder
som spekulant därpå? Och dock kan det här gälla företag, som ha gått
från far till son i flera släktled, och som borde kunna få åberopa en
kanske sekelgammal häfd!
Och nog verkar det såsom ett uttryck för en i hög grad ensidig
uppfattning, då det i kommittébetänkandet heter: Visserligen gifver 1864
års näringsfrihetsförordning hvarje svensk medborgare i allmänhet rätt
att under iakttagande af vissa föreskrifter idka näring, men »dessa
stadganden tillförsäkra ju icke medborgare någonting med afseende på
berättigandets fortvara» (sid. 55).
Emellertid skulle denna tingens ordning icke alltid varit rådande,
319
Titan utgör en frukt af lagstiftningen från ett jämförelsevis nyare datum
— hvilket förhållande ju i och för sig skulle vara ägnadt att uppväcka
förvåning. — Sålunda skulle de, som idkade fabriksrörelse mellan åren
1734 och den 7? 1847 i rättsligt afseende varit lyckligare ställda än
efterkommande släkten. Från år 1734 till och med 1846 d. v. s. under
112 år voro nämligen de, som erhållit burskap till bedrifvande af fabriksrörelse
— med andra ord samtliga fabriksidkare — t. o. m. gent emot
staten lagligen skyddade för Övergrepp i beviljade näringsrättigheter.
Men fabriks- och handtverksordningen af den 22 dec. 1846 skulle —
fortfarande enligt kommittébetänkandet — hafva ändat detta trygghetstillstånd.
Följande citat (sid. 58) är belysande:
»Endast burskap som vunnits före 1 juli'' 1847 får alltså anses
gifva den mera konkreta, personliga rättighet att idka tobakstillverkning,
som skulle kunna — i motsats till en sådan befogenhet, som har sin
grund i den nyare lagstiftningens näringsfrihet — bestå äfven i händelse
förbud mot ifrågavarande näring komme att ingå i en eventuell monopollagstiftning.
»
Till lycka för våra dagars näringsmän lär emellertid historien oss
annorlunda. Denna vet nämligen berätta, att den näringspolitik, som
synes hafva grundlagts i och med ofvan omförmälda 1847 års författning
samt utvidgats med 1864 års näringsfrihetsförordning afsåg att
frigöra näringslifvet från bland annat sådana skrankor, som bestämmelserna
om yrkestvång, de stränga villkoren för tillstånds vinnande att
börja köpenskap in. m. Gifvetvis beräknade man, att näringslifvet,
frigjordt från tvånget, skulle uppblomstra.
Det storartade uppsvinget på handelns och törhända ännu mera
på industriens område, hvaröfver våra dagars Sverige med rätta känner
sig stolt, hade otvifvelaktigt ej heller ägt rum, därest näringspolitiken
icke genom åberopade lagändringar i förra århundradets midt blifvit
omlagd.
Helt naturligt måste därför i första hand näringsutöfvarne inlägga
en bestämd gensaga mot en sådan tolkning af 1846 och 1864 års författningar,
att dessa skulle innebära ett prisgifvande af de ofantliga
värden, som våra näringar i nuvarande stund representera, ty med fog
kan detta sägas blifva följden, därest kommittéundersökningens resultat
beträffande rättsfrågan vore riktigt.
Ingen torde väl dock vilja bestrida, att afsikten med dessa lagar
var att utveckla och stödja näringarne, men icke att samtidigt beröfva
dem deras förutvarande, äfven af öfriga kommitterade framhållna säkra
rättsvärn. Det borde, synes mig, vara själfklart, att näringarnes rätts
-
320
ställning alls icke kan anses blifvit försvagad därför, att utverkandet af
det personliga burskapet kan ersättas med den enklare och modernare
firmainregistreringen för vinnande af rättigheten att idka rörelse.
Härvid bör äfven framhållas, att burskapet innehåller mycket annat,
som efter våra dagars åskådning icke sammanhör med rätten att idka
rörelse. I sådant hänseende skall nu blott påpekas, att burskap innebär
förpliktelse för vederbörande att kvarbo vissa år uti den kommun, där
det vunnits, samt att erlägga skatt till densamma under denna tid.
Dessa föråldrade bestämmelser, hvilka synbarligen likväl på den tiden
icke ansågos kunna skiljas från burskapsinstitutet, hafva törhända å
andra sidan ansetts vara nog anledning för att borttaga burskapets obligatoriska
sammanhängande med rätten att drifva näring. Således ännu
en anledning, hvarför lagändringen icke torde kunna anses inverkat på
sådan näringsidkandes rättsställning, som börjat sin rörelse under den
nyare formen af firmaanmälan till handelsregistret.
Såsom en lämplig utslutning på denna del af reservationen torde
tjäna nedan gifna exempel på, hvilken verkan i tillsvidare en riktning
— de andra må för den skull icke förbises — kommittéutredningens
tolkning af näringarnes rättsställning komme att utöfva, öfverförd på
konkreta fall. Enligt densamma skulle, såsom vi sett, ett såsom lagligt
förklaradt förhållande såsom rätten att bedrifva näring efter en föregången
inregistrering hos vederbörande myndighet, genom eu lagändring
kunna förklaras olaglig, samt en dylik författningsförändring icke kunna
skapa några rättsanspråk på staten för uppkomna förluster lika litet
från dens sida, som redan bedrefve dylik verksamhet och af densamma både
sitt lefvehröd som från den, hvilken endast hade haft för afsikt att börja
en verksamhet.
Låtom oss såsom exempel antaga, att tvänne personer äro ägare
till hvar sitt vattenfall, belägna i vattendrag, hvarest kongsådra finnes.
Bägge hafva för afsikt att utbygga sina fall. Såsom bekant utgör
kungsådran allas — och ingen särskilds — tillhörighet, men kan enligt
gällande lag af enskild få öfverbyggas under förutsättning, att Kungl.
Maj:t för hvarje särskilt fall därtill lämnar koncession och konstitueras
med en sådan en okränkbar rätt att för all framtid bibehålla de förmåner,
som densamma medför.
Emellertid pågår för närvarande en omarbetning af vattenfallslagstiftningen,
och lär den för ändamålet tillsatta kommittén hafva bland
andra reformer äfven föreslagit afsevärda lättnader i de otidsenliga
ansedda nu gällande föreskrifterna beträffande öfverbyggandet af kungsådran.
Huruvida en lagändring därutinnan kommer till stånd eller i
821
sa fall, i livad mån lättnader i berördt hänseende komma att genom
ny lag meddelas, är gifvetvis på frågans nuvarande stadium omöjligt
att ens gissningsvis förutsäga, men är återigen i detta sammanhang
naturligtvis af ingen betydelse, enär saken endast omnämnes för att
därur hämta exempel för ett annat syfte. Vi skola för den skull blott
såsom ett antagande uppställa det förhållandet, att en sådan lag verkligen
kommit till stånd, hvilken berättigade en hvar i allmänhet, som i öfrigt
vore därtill behörig, att i och för ett rationellt utnyttjande af vattenkraften
öfverbygga kungsådran, endast med iakttagande af, att anmälan
först därom göres till vederbörlig myndighet, samt att i öfrigt alla de
föreskrifter, som kunde i allmänhet vara stadgade för dvlika öfverbvggnader,
efterföljdes.
Nu antages, att den ene af de bägge vattenfallsägarne monterade
sitt fall, samt att detta skedde under de förhållanden, att villkoren för
kungsådrans öfverbyggande blifvit ändrade på så sätt, som nyss beskrifvits.
Han använde sig sålunda af den allmänt stadgade rätten att
anlägga dammar öfver kungsådran. Stora kapital nedlades, men förmånliga
kontrakt om kraftleveranser, för säg. 30 år fram i tiden, tillförsäkrade
likväl god afkastning på det nedlagda kapitalet. Fabriker
anlades, som voro afnämare till kraften. Äfven de väntade sig mycket,
mest pa grund af den billiga kraften, af hvilken de betingat sig bestämdt
antal hästkrafter till förmånliga priser. Allt var godt och väl, och så
förflöto några år.
Då inträffade, att statsmakterna återigen beslöto om revision af
vattenfallslagen. Särskild! de senast införda nya bestämmelserna beträffande
kungsådran ansågos af dem, som nu ägde makten, vara
olämpliga, och så slopades de. Hur gick det då med den dammbyggnad,
som förekommer i ofvan tagna exempel? Jo, vattenfallsägaren, som
naturligtvis icke kunde annat än tro, att, därest den nya ordningen åter
skulle upphäfvas, sådant under inga förhållanden kunde inverka på sådana
dammbyggnader, som tillkommit i kraft af gällande lagar, befunne sig
i det prekära läget, att hans dammar hade blifvit olagliga möjligen icke
därhän, att de måste utrifvas, men helt visst så, att de därefter i
händelse af behof icke kunde ändras eller tillbyggas, kanske icke ens
repareras, ty visserligen voro de lagliga, när de anlades, men »stadganden
därom kunna icke göra dammarne lofliga längre än de själfva
bibehållas vid gällande kraft». »Dessa stadganden tillförsäkra ju icke
medborgarne någonting med afseende på berättigandets fortvara.» Sä
låter, det i betänkandet (sid. 55), med ordet »näring» i stället för »dammar»
och i samma utredning säges, såsom vi sett, att den, som förorsakades
*41
322
förlust genom dylika åtgöranden från statsmakternas sida, icke ägde
några rättsanspråk på ersättning. Vattenfallsägaren nr 1 vore i detta
afseende likställd med vattenfallsägaren nr 2, hvilken senare endast haft
för afsikt att montera sitt vattenfall och därvid öfverbygga kungsådran,
men icke för ändamålet träffat särskilda anstalter, verkställt några arbeten
eller iklädt sig förbindelser om kraftleveranser. Än mera skriande och
stridande mot den praktiska rättsåskådningen blir förhållandet emellan
förenämnda vattenfallsägare nr 1 och en tredje, som på grund af de
gamla bestämmelserna erhållit Kungl. Maj:ts tillstånd att öfverbygga
kungsådran, och som ju därför med tillämpning af kommittémajoritetens
och professor Björlings åsikt skulle såsom innehafvare af en på det
sättet förvärfvad ''rättighet sitta fast och orubbad för alla tider, och icke
utan full ersättning behöfva vika ens för Kungl. Maj:ts och Riksdagens
förenade makt.
Det förefaller ju uppenbart, att här finnes en stor åtskillnad i
rätten för den ena — ägaren nr 1 — att fordra ersättning jämfördt
med den andre — nr 2 —, men denna rättsliga skillnad erkännes icke
i kommittéutredningen, efter utlåtandet att döma,
Härmed skulle ersättningsfrågan vara belyst äfven från den praktiskt
rättsliga sidan. Den förebragta framställningen i sin helhet har
skolat visa, dels huru oförenlig med ett viktigt samhällsintresses —
tryggheten för den enskilda äganderätten — existens en tillämpning af
en sådan åskådning, som den, hvilken frambäres i kommitténs betänkande
skulle utgöra, dels ock att denna åskådning saknar stöd i gällande lagar
(jmfr Reuterskiöld och Winrotli) moderna rättsprinciper (jmfr Grotenfelt)
samt slutligen hos den allmänna rättsuppfattningen i vårt land.
Avgående på Sedan motiveringen till reservationens lmfvudafdelning därmed är
skadeståndet slutförd, så återstår att försvara min jämväl i det föregående påpekade
för fastställas, afvikande mening med öfriga kommitterade, rörande på hvilket sätt
uppskattning af skadeersättningen bör ske, när i händelse af statsmonopol
på tobak, staten blefve förpliktigad att utgifva dylik till den,
som komme att beröfvas sitt lagliga näringsfång och i öfrigt leda
intrång i sin egendom.
I sådant afseende skall härnedan först angifvas, i hvilka stycken
meningarne inom kommittén äro skiljaktiga beträffande detta spörsmål.
Min mening är, att staten icke kan på sig öfverföra sådan egendom
som den enskildes affärsföretag samt förvärfva rätten att göra intrång
i därtill hörande fast eller lös egendom annorledes än med tillämpning
af de grunder, som finnas fastställda för expropriationsförfarande. Denna
mening delas icke af kommitténs öfriga medlemmar. Betänkandet säger
i detta hänseende: (sid. 63)! »Att öfverlåta fastställandet af ersättningsbeloppen
åt domstol eller skiljemän, såsom någon gång blifvit ifrågasatt,
torde däremot icke rimligtvis kunna ske på grund af ersättningsfrågans
säregya karaktär» samt å sida 183 »Staten kan, såsom jämväl förut anförts,
vid inlösnings- och ersättningsbeloppens fastställande använda uteslutande
egna organ eller medgifva ett större eller mindre inflytande åt de ersättningsberättigade.
I sistnämnda hänseende har, bland annat, i den förut omförmälda
af chefen för finansdepartementet till kommitterade remitterade
skrifvelsen från ett antal tobaksfabrikanter framhållits, hurusom fastställandet
af inlösnings- och ersättningsbeloppen borde ske genom expropriationsförfarande.
Expropriation kan emellertid icke enligt gällande
lag påkallas i ett fall sådant som det förevarande. Och i det föregående
har framhållits, att afgörande medelst expropriation eller genom
skiljemän af hithörande frågor bör vara uteslutet af rent principiella skäl.»
Följande orsaker föranleda, efter hvad som synes, öfriga kommitterade
att för sin del underkänna expropriationsinstitutets användbarhet
i förevarande fall.
»Expropriation kan icke enligt gällande lag påkallas i ett fall sådant
som det förevarande.»
På grund af ersättningsskyldighetens »säregna karaktär» samt »af
rent principiella skäl bör expropriation icke förekomma».
Kommittémajoritetens hufvudskäl mot expropriationsförfarandets
tillämplighet i detta fall bär gifvits en exclusiv och koncentrerad form i
första momentet, hvars kategoriska förklaring uttryckt med andra ord
skulle hafva lydt:
»Eftersom inga i lagtextform speciellt lämnade föreskrifter finnas,
Indika innehålla något om expropriationens tillämplighet å sådan egendom,
hvarom här är fråga, så bör staten icke heller använda ett dylikt
tillvägagångssätt.»
Till att börja med bör då erinras om, att några bestämmelser i
gällande expropriationsförfattningar, med afseende på hvad som bör af
statsmakterna iakttagas beträffande förvärf af, respektive intrång i sådan
privategendom, som ifrågakommer vid införande af statsmonopol å viss
näring kunna så mycket mindre förekomma, som ju redan på 1780-talet
324
ett af städernas borgerskap afgifvet Riksdagsbesvär innehöll en reservation
mot hvarje monopol å inom Sverige bedrifven näring (det skall
anmärkas, att denna reservation föranleddes just af ett Gustaf III:s projekt
till tobaksmonopol) samt vidare regeringsformens § 60, innehållande
stadgande om förbud för Konungen att »några monopolier fastställa»,
afl mången ja kanske flertalet hittills tolkats så, att monopol icke utan
grundlagsändring kan införas.
Dessa anförda omständigheter allenast torde säkerligen utgöra
orsak nog, hvarför gällande lag icke gärna kan innehålla föreskrifter,
om att expropriation skall »påkallas i ett fall såsom det förevarande».
Och dessutom förefaller det naturligt, att man icke börjat lagstifta
om bisakerna, när hufvudsaken — själfva monopolinstitutet — legat sa
i fjärran, som man hittilldags ansett om detsamma.
Man skulle kunna förstå en argumentering, som hade riktat sig
öfver hufvud mot begreppet expropriation. Men då expropriation är ett
för svensk lagstiftning välbekant rättsinstitut, måste det förvåna, att ett
dylikt förfarande icke kunnat förordas äfven af öfriga kommitterade.
Nära nog egendomligt verkar el t sådant skäl, som att expropriation
icke kan påkallas i detta fall, därför att gällande lag icke innehåller
några speciella föreskrifter just därom. Ty hvarför skulle icke de till
den nuvarande expropriationslagstiftningen hörande författningarna kunna
ökas med ytterligare en, som afsåge ett sådant förvärf för statens räkning
jämte därmed sammanhörande frågors ordnande, hvilka blefve en
följd af ett statsmonopols införande?
Man är med anledning af kommittébetänkandets innehåll beträffande
denna punkt måhända rent af frestad att fråga, om svenska expropriationsinstitutet,
hvilket såsom bekant förskrifver sig från 1734,
verkligen stått stilla ända sedan dess, så att dess omfattning alltjämt
är begränsad till det eller de föremål, som lades under detsamma, när
det införlifvades med svensk lagstiftning för snart två sekler tillbaka.
Men när man så erfar, att ett stillastående i berörda hänseende så mycket
mindre varit fallet, som bemälda rättsinstitut tvärt om vunnit en
nära nog exempellös utveckling, hvilket i en härnedan lämnad redogörelse
till någon del skall visas, så förefaller det ännu mera oförklarligt,
att den i första momentet angifna orsaken skulle kunna tilldelas
en sådan betydelse, som att kunna lägga afgörande hinder i vägen för
ett expropriationsförfarande, när enskild egendom skall afstås eller enskild
lida intrång uti sådan, vid det eventuella tobaksmonopolets införande.
325
Härnedan i sammandrag lämnade återblick öfver expropriationsinstitutets
historia i Sverige jämte till densamma fogade, af mig såsom
lämpliga ansedda jämförelser med afseende å ett tobaksmonopol torde
ytterligare bevisa, att de af kommittémajoriteten framburna skälen mot
expropriationsförfarandets tillämplighet i förevarande fall icke äro starka
nog för att gifva anledning till användande af andra för oss förut
okända metoder. Däremot torde redogörelsen i fråga vara ägnad att
bevisa, att det af mig framhållna expropriationsförfarandet just bör vara
den enda väg, på hvilken staten tvångsvis äger att förvärfva de privata
affärsföretagen likasom företaga de därvid oundvikliga inskränkningarna
i den enskildes förfoganderätt öfver hans fasta såväl som lösa egendom.
I sådant afseende bör först uppmärksamheten fästas på ett i och för
sig ganska märkligt sammanträffande af omständigheter, nämligen att
samtidigt med tobaksbeskattningskommittén en annan därtill särskilt
förordnad kommitté utarbetat förslag till revision af samt tillägg till
expropriationsförfattningarne.
Betänkandet, som aflämnades den 15 september 1910, gifver mycket
af särskildt stort intresse med afseende på den med ett monopols införande
förbundna inlösnings- och ersättningsfrågan. Tillika skall påpekas,
att betänkandet utgjort hufvudkällan till följande framställning.
Expropriationsinstitutet var under första skedet af sin tillvaro
visserligen ganska begränsad!, men afsåg likväl vid tiden för sin tillkomst
1734 att göra slut på den sorts rättsordning, hvars karaktär
bäst belyses genom följande citat ur omförmälda expropriationskommittés
betänkande.
»Regeringsmakten tog eller lät andra representanter för det allmänna
taga, hvad som ansågs nödvändigt, stundom med stundom utan
ersättning till ägaren.»
De ständiga krigen under 1600- och 1700-talen hade skapat en
anda, hvars valspråk lydde: den starke tager, när han behöfver —
och gällde detta i snart sagdt samma grad det egna landet som det
främmande. Belysande exempel härpå äro de genom svenska historien
kända reduktionerna under Karl X:s och Karl XI:s regeringar samt
Karl XII:s åtgärd, att med Görtz mynttecken såsom valuta lägga beslag
på allt redbart mynt och allt omyntadt silfver, som kunde påträffas.
Visserligen torde domen öfver dessa förfaranden, sedda i sin tids
belysning och i betraktande af, att svåra krisförhållanden rådde, icke
kunna göras allt för hård, men otvifvelaktigt bidrogo desamma, hvilka
ur rättssynpunkt naturligtvis äro i hög grad förkastliga, att snedvrida
rättsbegreppen och skapa ett osäkerhetstillstånd i den enskilda ägande
-
Sammandrag
af expropriationsinstitutets
utveckling
i Sverige.
326
rätten äfven under tider, då förhållandena i landet i öfrigt voro normala.
I »det allmänna intressets» namn afhändes nämligen alltjämt
den enskilde sin egendom och lagliga rättigheter i bästa fall med ringa
vederlag oftast kanske utan någon som helst ersättning. Därvid må
man med skäl tala om rättskränkning i dess mest upprörande form, tv
äfven om intrånget i äganderätten föranleddes af »ett allmänt behof»,
så kan ingen anledning gifvas, hvarför den, som blef lidande, icke
erhöll fullt vederlag. Oförmåga hos staten att betala en blygsam
penningesumma för de värden, som gång efter annan allt efter behof
togos ifrån den enskilde, var naturligtvis icke orsaken till regeringsmaktens
sätt att handskas med medborgarnes egendom.
Förhållanden som dessa, hvilka utgjorde en kvarlefva från krigsoch
kristider, voro själffallet icke förenliga med landets kulturella och
ekonomiska utveckling. Då tillkom expropriationslagstiftningen, hvars
hufvudsyfte var för att tala med kommittén »att gifva uttryck åt äganderättens
principiella otänkbarhet». Svenska lagstiftarne 1734 voro
otvifvelaktigt nog framsynta för att inse, att ett lands välstånd icke
befordrades genom handlingar, som, äfven om de till billigt pris tillgodosågo
statsintresset, kränkte innevånarnes rättsskydd. Det då grundlagda
svenska expropriationsinstitutet innebär något af bestående värde
i lagstiftningsväg. Därpå tyda de många och olikartade områden,
Indika detsamma efter hand kommit att omfatta intill våra dagar.
Första lagbestämmelsen på området inskränkte sig sålunda till att
förordna om marks afstående till landsvägar, hvarvid kronan ägde att
ersätta sådan mark, som vore af värde. Men redan så jämförelsevis
tidigt som 1824 hade utvecklingen fört därhän att expropriation kunde
äga ruin, för beredande af väg till hamnar, lastplatser o. d. Vidare till
allmänna byggnader på landet eller i stad, gator, torg, allmänna vattenfarleder,
uttappning eller sänkning af sjö, strömrensning eller annan
vattenafledning.
1845 moderniserades och utvidgades förordningen ytterligare.
1854 års författning, gällande telegrafledningar och tillkommen på grund
af en kungl. proposition, tilldrager sig särskild uppmärksamhet genom
sin motivering, hvars innebörd kan sägas återigen blifvit aktuell såsom
tjänlig till ytterligare en motvikt till en sådan åskådning, som att expropriationsförfarandet
icke skulle kunna tillämpas vid tobaksmonopols
införande, därför att lagen icke säger något om denna sak. Enligt
expropriationskommitténs betänkande skulle nämligen åsyftade motiveringen
hafva innehållit.
327
»Med afseende å elektriska telegrafers stora nytta för det allmänna
ansåg dock Kungl. Maj:t, enligt hvad han därefter meddelade Riksdagen,
det vara af vikt, att anläggning af dylika inrättningar, hvarvid
telegraflinjen ofta måste anbringas öfver eller under jord eller lägenhet
tillhörig enskild man, ej måtte kunna förhindras af ägaren till sådan
jord eller lägenhet genom vägran att däraf upplåta, hvad som för ändamålet
vore behöfligt. 1845 års förordning syntes på de inom Riksdagen
angifna skäl ej tillämplig på ifrågavarande förhållanden. Kungl.
Maj:t fann därför särskilda bestämmelser vara af behofvet påkallade för
detta af lagen ej förutsedda fall, och då desamma lämpligen sgntes höra
intagas i författningen om jords eller lägenhets afstående, lät Kungl. Maj:t
utarbeta förslag till ändrad lydelse af 1, 2, 13, 14, 20 och 24 § i 1845
års förordning».
Statsmakterna önskade alltså bygga telegrafledningar, hvarvid man
genom ledningars framdragande blefve tvungen att göra intrång uti
enskilds egendom. Men »expropriation kunde icke enligt gällande lag
påkallas i ett sådant fall som de (då!) förevarande». Den omständigheten
föranledde emellertid likväl icke statsmakterna att med afvikande
från häfdvunnet tillvägagångssätt taga ersättningsfrågan i egna händer.
Nej, man gjorde helt naturligt ett sådant tillägg till de förut existerande
expropriationslagarne, att det täckte ett dylikt af lagen icke
förutsedt fall.
1866 genomgingo expropriationsstadgandena en grundlig omändring
och anpassades efter dåvarande förhållanden.
Ifrågavarande rättsinstitut synes under sin utveckling så småningom
i vissa delar kommit in uti ett nytt skede. Sålunda bör framhållas,
hurusom expropriationsförfarandet, från att ursprungligen endast
hafva afsett förvärf af fast egendom, senare kom att gälla äfven ersättning
för gjorda intrång i fast egendom, utan att fastigheten för den
skull afliändes ägaren.
Af särskild! intresse är att se, huruledes förordningen dessutom
redan tidigt utsträcktes till att äfven omfatta i viss mening lös egendokn
samt egendom af immateriellt värde. Detta skedde första gången genom
1880 års författning, då det bestämdes, att enskilds nyttjanderätt till
vattnet kunde genom expropriation honom afhändas i sådana fall, där
kommuner för sina vattenledningar voro nödsakade att bortleda vattnet
ur vattendrag. Ett tillägg därtill utgör 1900 års förordning, hvari det
stadgas, att ägare till fast egendom skall afstå mark eller tåla inskränkning
i äganderätten med hänsyn till skyddande mot förorening af vatten
i vattenledning.
328
I tillämpningen kan detta stadgande under vissa förhållanden
komma att beröra värden af immateriell natur såsom fabriksrörelse.
Antag t. ex., att föroreningarna härledde sig från en sulfitfabrik, belägen
invid vattendrag, hvarifrån vattenledningsvatten toges. Sulfitfabrikationen
kan, redan på grund af att därtill erfordras vatten, icke förläggas
hvart som helst, och är för förläggningen dessutom bestämmande
tillgången af råvara. Man torde på grund häraf kunna tänka sig ett
fall, då en sulfitfabrik skulle, därest den blefve förhindrad att fritt bruka
och utsläppa vattnet, som användts vid fabrikationen, blifva nödsakad
att upphöra med verksamheten, hvarvid anläggningen blefve värdelös
och vidare förlust för ägaren uppkomme därigenom, att han ginge miste
om den vinst, som uppstått å rörelsen. Om vi antaga, att kommun,
som ägde vattenledningen i fråga, påkallade expropriation för förhindrande
af, att sulfitfabriken på sätt som dittills brukade vattnet,
samt det därvid ådagalades, att driften måste nedläggas, därest denna
inskränkning skulle ske, så komme skadeståndet helt naturligt att
inbegripa såväl förlust för nedgång i värdet af fastigheten och inventarierna
som jämväl för upphörd näringsverksamhet.
1902 utsträcktes rätten att expropriationsvis framdraga elektriska
kraftledningar öfver annans mark till att omfatta jämväl sådana anläggningar,
som afsåge att bereda drifkraft åt industriella anläggningar,
Indika finnas vara af större betydelse för det allmänna, ehuru de i
ö frigt innehafvas af enskilda.
1904 tillkom rätt för enskild gentemot annan enskild att under
vissa förhållanden medelst expropriation erhålla nyttjanderätt till den
sistnämndes mark i och för framdragande af linbanor.
1909 beslöts ett tillägg till 1866 års expropriationsförfattning afseende
att betrygga genomförandet af de samtidigt utfärdade lagarna
angående naturminnesmärkens fredande och angående nationalparker. Återigen
en åtgärd ägnad att jämföras med monopolfallet.
Hvarför förbjöd man icke genom lagstiftning helt enkelt ägarne
till dylika naturminnesmärken att använda desamma, såsom de funno
för godt, likaväl som man skulle enligt tobaksbeskattningskommitténs
betänkande kunna förbjuda tobaksfabrikant att förbruka sitt lager af
t. ex. halffabrikat (sådant kunde icke gärna exporteras) och i bägge
tallen läte ersättningen bero af, hvad staten af sin goda vilja kunde vara
sinnad att utgifva, men utan någon rättslig skyldighet därtill? och
vidare, hvarför förbjöd man icke — när sådant vore önskvärdt —
innehafvare till för nationalpark lämplig fastighet att använda den för
det ändamål, hvartill den för honom är tjänlig, likaväl som man skulle
329
enligt åberopade kommittébetänkande kunna ålägga tobaksläbrikant att
upphöra med utnyttjande af hans fastighet för det ändamål, hvartill den
vid uppförandet afsetts och i bägge fallen lämnade möjlig ersättningblott
i den utsträckning, som statsmakterna själfva finge bestämma?
Synbarligen ansågo äfven 1909 års lagstiftare, som ordnade dessa
frågor, att expropriationsvägen var den enda, som öfverensstämde med
den allmänna rättsåskådningen.
För att visa, dels huru man i ett afseende tidigare förfarit och
dels af expropriationskommitténs betänkande att döma, huru det inom
den kommittén ansetts böra i ett annat afseende förfaras, när ett allmänt
intresse skall skaffas behörighet att inkräkta på den enskildes egendom,
förtjänar framhållas lagen om enskilda skogar af 1903, samt expropriationskommitténs
förslag, rörande »särskilda bestämmelser om expropriation
af ödelagd skogsmark».
Den öfverhandtagande skogssköflingen utan hänsyn till återväxten
gaf upphof till 1903 års skogslag, enligt hvilken den som t. ex. kalhugger
skogsmark är förpliktad att sörja för återväxten.
Naturligtvis kan från allmän synpunkt sedt det vara lika viktigt,
att sådan mark, som redan före 1903 års skogslags införande var kalhuggen,
åter gjordes skogbärande, som att inga nya kalmarker finge
uppstå. Denna mening har jämväl tagit sig uttryck i riksdagsmotioner.
Expropriationskommittén'' har i sitt afgifna betänkande äfven beaktat
denna fråga och uppgjort ett förslag i häntydt syfte.
Af hvad som i denna senare sak sålunda anförts, kunna tvänne
slutsatser dragas, hvilka synas vara väl ägnade att samtidigt jämföra
med de i tobaksbeskattningskommitténs betänkande uttalade meningarne,''
mot hvilka min reservation är riktad, nämligen:
1) Ehuru i ett allmänt intresse kunde kräfvas, att kalmarker i
allmänhet, oafsedt under hvilken tid de uppstått, skulle göras skogbärande,
så läto 1903 års lagstiftare sig likväl icke ledas blott och bart
af hänsynen till det allmänna intresset, hvadan lagen icke heller tillädes
tillbakaverkande kraft. Sådana kalmarker, som redan förefunnos, och
hvilka således tillkommit på grund af ett lagligt förhållande, lämnades
orörda af lagstiftningen, men däremot förhindrade man tillkomsten af
nya. Senare har man emellertid sökt utvägar för att kunna tvinga
äfven innehafvare till gamla kalmarker att sörja för återväxt af skog,
men alla synas vara eniga om, att dylikt intrång i enskild egendom får
endast ske efter häfdvunna principer d. v. s. expropriationsvägen.
Månne icke dessa fall bevisa, att man erkänt rättsskillnaden mellan
ett redan existerande, i laga ordning tillkommet förhållande, och ett
42*
330
sådant som val på grund af lagen kunde skapats, men som icke blifvit
verklighet.
2) Expropriationsväsendet tilldelas — därest expropriationskommitténs
förslag (i åsyftad del) upphöjes till lag — en fullkomligt ny
uppgift, hvilken såväl till sin grund beskaffenhet som framför allt till
resultatet i hög grad kommer att skilja sig från, hvad som hittillsdags
varit föremål för tvångslagstiftning i berörda hänseende.
Hittills har sålunda expropriationsförfarandet gått ut på att för
tillgodoseende af ett allmänt intresse kunna möjliggöra 1) att enskild
af händes fast egendom (för t. ex. kommunikationers räkning); 2) att
nyttjanderätt till fast egendom förskaffas (linbanor för framdragande af
elektriska ledningar o. d.); 3) att lös egendom förvärfvas (vattenrätt till
vattenledningar); 4) vidare att inskränkningar kunna vidtagas i förfoganderätt
till såväl fast som i sammanhang därmed äfven egendom
af lös natur (t. ex. förhindrande af förorening af vattenledningsvatten);
5) och slutligen inskränkningar i förfoganderätten öfver enskild tillhörig
lös och fast egendom (i och för naturminnesmärkens fredande och angående
nationalparker).
Numera har äfven föreslagits, att expropriationsinstitutet skall
utsträckas jämväl till att, beträffande gamla kalmarker, tjäna till hotelse
i afsikt att tvinga jordägare att använda sin fastighet just för ett visst
ändamål.
Slutliga ändamålet med detta sistnämnda lagförslag är nämligen,
såsom längre ned skall visas, att skapa sådan egendom — nämligen
skog — hvars själfva tillvaro kan anses utgöra ett allmänt intresse utan
att på något sätt göra staten eller någon annan allmän institution eller
allmänt intresse till ägare däraf eller ens låta dem åtnjuta direkt fördel
af intrånget i egendomen i fråga.
I sådant afseende säges i expropriationskommitténs motivering:
»1907 års lagutskott framhöll såsom gifvet, att innan expropriation
ägde ruin, skulle antingen konstateras, att ägaren ej ville eller kunde
själf sätta marken i skogsbärande skick, eller i motsatt fall lämna honom
tid att själf företaga skogsarbetena. Äfven dessa förhållanden hafva
beaktats i förslaget. Slutligen har med föredöme särskild! från fransk
lagstiftning, ägaren af den fasta egendom, till hvilken marken förut hörde,
förklarats berättigad att återlösa densamma, då återväxt kommit till stånd.
I och med det att marken ånyo är skogsbärande, är syftet för expropriationen
fylldt.»
Denna kommitté hyser, såsom synes, inga betänkligheter att —
när man medelst expropriation kan uppnå ett allmännyttigt ändamål
331
— i sådant syfte undanrödja ett hinder, som enligt tobaksbeskattningskommitténs
betänkande skulle bestå däruti, att gällande lag icke innehåller
uttryckliga föreskrifter, att expropriation skall ske, och icke heller
låter sig den förstnämnda kommittén skrämmas af, att ersättningsfrågan
är af synnerligen »säregen karaktär» samt helt och hållet olika, hvad
som i detta afseende hittills förekommit.
Såsom en motsats må anföras, att tobaksbeskattningskommitténs
majoritet afstyrker expropriationsvägens anlitande vid tobaksmonopolets
införande, oaktadt, såsom äfven den föregående framställningen i ämnet
visat, det därvid endast blefve fråga om sådana fall, hvilka hvart och
ett för sig redan äga sin fulla motsvarighet i gällande expropriationslagstiftning.
Ytterligare bör påpekas, hvad som expropriationskommittén äfven
framhåller, nämligen att det ej blott är deri egentliga expropriationslagstiftningen,
som innehåller stadgande om skyldighet för jordägare
att i det allmänna intresset afstå mark eller tåla inskränkning i sin rätt
att förfoga däröfver. Äfven på flera andra håll, särskild! inom stadsplanlagstiftningen,
vattenrätten och grufrätten förekomma dylika bestämmelser.
Jämväl fx-amhålles, att det säkerligen icke kan ifrågasättas att
sammanföra hela denna tvångslagstiftning till en enhet.
Beträffande slutligen möjlighet till en expropriation af lös egendom,
(uppenbarligen menas då lös egendom af i expropriationshänseende fristående
natur i motsats till sådan lös egendom, som i liknande hänseende
anses sammanbunden med fast egendom och på grund af denna
sin natur äfvenledes enligt gällande författning kan blifva föremål för
expropriation, såsom i det föregående också visats) må framhållas.
Genom 17 § i förordningen af 16 maj 1884 angående patent
förklaras patenträtt ej utgöra .hinder för, att patenterad uppfinning upplåtes
till allmänhetens fria begagnande eller utöfvas för statens räkning,
om Konungen pröfvar sådant nödigt samt hänvisas i fråga om sättet för
ersättningens bestämmande till expropriationsför ordningen.
Att tjäna till jämförelse med hvad som föreslagits af tobaksbeskattningskomnjitténs
majoritet beträffande förvärf af lös egendom af
immateriell natur för statens räkning vid monopols inrättande tillkommer
största intresset denna bestämmelse, som stadgar, huru staten
skall förvärfva annan dylik lös egendom, nämligen annans patenträtt.
Om staten ansåge sig böra förvärfva rätten till en viss, i gång
varande tillverkning af exempelvis krut, hvars framställningsmetod vore
patenterad, det vill säga under vissa år utgjorde uteslutande tillverkarens
egendom, så måste staten med anlitande af en särskild för dylikt för
-
332
värfsändamål stiftad lag, byggd på expropriationsprincipen, betala fulla
värdet, för det som tages. Men om staten anser sig böra förvärfva
rätten till alla i gång varande tillverkningar af t. ex. snus, tuggtobak
in. m., hvilkas framställningsmetoder visserligen icke skyddats genom
patent, men hvilka fabrikanterna och kanske deras förfäder före dem
under mera än ett århundrade (härpå finnas flera exempel) ändock vetat
själfva bevara såsom uteslutande sin egendom, då skulle staten vara
behörig att enligt tobaksbeskattningskommitténs betänkande tvinga sig
till djdik egendom mot en ersättning, hvars storlek den själf finge
bestämma, och hvilken komme att endast i viss mån motsvara verkliga
värdet.
Tobaksrecepterna äro visserligen icke skyddade genom patent.
Detta likväl merändels af den orsaken, att man icke velat prisgifva sin
hemlighet, hvilket ju alltid blifver följden, när patentet efter 15 år utgår.
Flertalet af de förefintliga recepten torde emellertid gifvetvis när som helst
kunna patenteras, och därmed vore t. o. m. den sista lilla formella
skillnaden mellan de båda exemplifierade fallen — krutreceptet å ena
sidan samt snusreceptet och tuggtobaksreceptet å andra sidan —
aflägsnade.
Nu skall man emellertid ej tro, att en patenterad tillverkningsmetod
af t. ex. snus, tuggtobak, nikotinfria cigarrer in. in. skulle i
händelse af tobaksmonopol stå sig säkrare än de andra, här förut beskrifna,
icke patenterade, ty ingen torde väl vilja göra gällande, att
innehafvare af patent på framställning af en viss sorts snus eller tuggtobak
eller nikotinfria cigarrer skulle vara berättigade till ersättning
efter lagen om expropriation af patent, under det att samtidigt andra
skulle kunna förnöjas med ett godtyckligt lämnadt skadestånd. Nej, man
skulle kunna förbjuda all tillverkning af tobak enligt kommittébetänkandet,
och därpå skulle staten kunna förklara, att utan någon dess
skyldighet skulle den likväl i någon mån lämna ersättning. Emellertid
komme sådan icke att utgifvas, med mindre vederbörande fabrikant öfverlämnade
tillverkningsreceptet till staten (se sid. 197). Sedan må ensaminnehafvandet
därtill bevaras genom patenträtten eller hemligheten, detta
betyder vid det tillvägagångssätt för förvärf af tobaksfabrikanternas
egendom, som i betänkandet föreslås, gifvetvis lika litet. Ty visserligen
kunde staten ännu mindre taga ifrån den ene hans hemlighet till en
tillverkningsmetod, än den andre hans patenterade rätt till en sådan,
men man förklarade ju blott, att den som icke frivilligt lämnade ifrån
sig tillverkningsrecepten på de villkor, som staten själf stipulerade,
erhölle ingen ersättning för nedgång i fastighetsvärdet, ej heller inlöstes
333
lians lager (upparbetas finge det ju icke heller) och slutligen inget
vederlag för själfva affären. Hvad skulle den enskilde företaga sig
gent emot ett sådant maktspråk? Han kunde ju lika litet i det ena
som det andra fallet själf hafva någon nytta af receptet i fråga, eftersom
tobakstillverkning vore förbjuden och allt innehaf af råtobak olagligt.
Det skall i förbigående påpekas, att därest kommittémajoritetens
uppfattning om sättet för ersättning i händelse af tobaksmonopol vore
riktig, så skulle detta förhållande på ett betänkligt sätt ingripa rubbande
jämväl på patenträttens säkerhet.
Den härmed afslutade redogörelsen för några mera betydelsefulla
tillfällen, då expropriation nu kan komma till användning eller föreslagits
till användning visar tillräckligt, huru omfattande lagstiftningen
på området redan blifvit, samt att institutets tillämplighet icke synes
kunnat begränsas utan fast mer måst följa utvecklingen på andra områden.
Ej heller lärer något substitut för expropriationsförfarandet
kunna påvisas naturligtvis med undantag för de fall, då förvärf för det
allmännas räkning sker på frivillighetens väg genom underhandlingar.
Man styrkes i sin uppfattning om, att utvecklingen af institutet
ifråga bör följa samma lagar som hittills och således äfven komma till
användning vid ett eventuellt tobaksmonopols införande, af expropriationskommitténs
följande yttrande:
»Att fullständigt uppräkna de expropriationsanledningar, som kunna
förtjäna beaktande, är knappast genomförbart, äfven om man endast
tager hänsyn till närvarande förhållanden. Den förut lämnade redogörelsen
för de redan från skilda håll framkomna önskemålen ifråga om
expropriationsmöjlighetens utsträckande till nya områden visar tydligt
nog, huru mångskiftande anspråk i sådant afseende ställas på lagstiftningen.
Det ligger ock i sakens natur, att så skall ske mer och mer. Ju
längre utvecklingen fortskrider, desto mer omfattande och olikartade
blifva det allmännas uppgifter och desto talrikare blifva därför äfven de
fall, då vid en konflikt mellan allmänt och enskildt intresse det förra
bör hafva medel att förverkligas genom tvång om så behöfves. Otvifvelaktigt
är väl också att för närvarande den uppfattningen alltmer gör
sig gällande, att staten icke skall stå såsom blott en åskådare af striderna
inom näringslifvet och på andra i och för sig enskilda områden utan
ingripa ordnande, vägledande och stödjande i den mån den äger förutsättningar
härför och dylikt ingripande kan ske, utan att det enskilda
initiativet slappas. Att då genom lag noggrant begränsa de fall, i hvilka
det allmänna skall få utöfva eu sådan tvångsrätt som expropriationen,
låter åtminstone icke förena sig med några förhoppningar om, att lagen
334
skall få äga bestånd orubbad under en något så när afsevärd framtid.
Tvärtom skulle säkerligen ständigt nya och mången gång berättigade
anspråk på lagens fullständigande framträda. Hvad man känner om
de nuvarande expropriationsbehofven bär för öfrigt i ej ringa grad tillfällighetens
prägel. Vissa önskemål hafva på grund af en eller annan
omständighet funnit målsmän, som bragd dem till offentligheten, men
man har knappast anledning antaga, att icke andra kanske lika behjärtansvärda
behof på något håll kunna förefinnas utan att ännu hafva
kommit till allmän vetskap.
Det är också ett spörsmål af den mest svårlösta och grannlaga
natur att vid en viss tidpunkt med den allmängiltighet, hvarförutan
en bestämmelse icke bör, upphöjas till lag, afgöra, hvilka särskilda ändamål
böra framför andra gynnas med expropriationsrätt. Såsom redan
norrlandskommittén framhöll, är frågan, huruvida en expropriationsrätt af
visst slag bör anses tillåtlig och lämplig, icke en juridisk principfråga
utan en praktisk lämpliglietsfråga. Uppfattningen om hvad allmänt behof
klöfver, växlar efter tidsförhållandena och efter en hvars politiska och
sociala åskådning. Säkerligen skall på detta område liksom på andra
icke sällan inträffa, att önskemål, hvilka vid sitt första framträdande,
verka såsom hugskott utan reellt underlag, inom kort vinna allmänt
erkännande såsom berättigade.»
Af hvad som sålunda i expropriationsfrågan framhållits kunna
jämväl tv änne viktiga slutledningar dragas nämligen-:
1) Att expropriationsinstitutets tillkomst och utveckling bör utgöra
en borgen för, att vid de tillfällen, då enskilds egendom fäst eller
lös måste för ett allmänt behof afstås eller intrång däri göres, sådant
skall ske på ett för den lidande så tillvida betryggande sätt, att han
åtminstone icke förorsakas direkt ekonomisk förlust.
2) Att en för oss såsom kulturstat lämplig och värdig lagstiftningspolitik
i berörda hänseende är att oryggligt följa de vägar, som
inslogos för snart 180 år sedan, samt att en afvikelse härifrån vore att
i viss mån återgå till ett osäkerhetstillstånd för den enskildes rätt, som
rådde på 1600-talet.
Sedan genom den härmed lämnade framställningen — särskild! af
expropriationsinstitutets utveckling — torde bevisats, att det i kommittébetänkandet
framförda första skälet mot expropriationsförfarandets tilllämplighet
vid tobaksmonopols införande i Sverige — nämligen obefintligheten
af sådana bestämmelser i gällande lag, som föreskrifva ett
dylikt förfarande i ett fall som detta — icke är af beskaffenhet att
kunna tillmätas någon betydelse, vilja vi granska de andra framdragna
335
skälen mot expropriationsförfarandét, nämligen att ersättningsfrågans i
förevarande fall säregna karaktär samt att rent principiella skäl skulle
omoj liggöra expropriation.
Dessa senare argument hafva, — skall först påpekas — redan
gendrifvits i den föregående framställningen, af hvilken framgått, att
tidigare lagstiftare vid olika tillfällen icke afvikit från expropriationsvägen,
då staten skulle förvärfva enskild egendom, af en sådan anledning,
som att ersättningsfrågan varit af »säregen karaktär». Ej heller synas
de någonsin hafva befarat att äfventyrliga principer skulle skapas.
Tvärtom har, såsom i det föregående visats, expropriationsförfarandét
dels allaredan kommit till användning dels föreslagits vid fall af i
väsentlig grad mera säregen beskaffenhet (t. ex. naturminnesmärkens
fredande, kalmarker m. 11.), än som i händelse af monopol skulle ifrågasättas,
och likväl har icke försports några så farliga följder däraf, att
vid förnyade lagstiftningstillfällen man funnit anledning försöka'' med
andra, opröfvade åtgärder på tvångslagstiftningens område.
Den härmed afslutade utredningen med afseende på expropriationsförfarandets
principiellt lagenliga tillämplighet vid ett eventuellt tobaksmonopols
införande torde hafva visat, att intet af de i kommittébetänkandet
däremot framhållna skälen är hållbart, alldenstund det tvärtom
bevisats, hurusom expropriation snart sagdt sedan sekler tillbaka vid de
mest olikartade tillfällen just varit det förfaringssätt, hvarigenom på lagstiftningsväg
möjliggjorts intrång i den enskildes egendom och rättigheter,
när sådant krafts för ett allmänt intresse, hvadan således samtidigt
torde blifvit bevisadt, att, på sätt jag i min reservation framhållit, expropriation
bör utgöra den väg, på hvilken vid ett eventuellt tobaksmonopol
uppskattning af ersättning bör ske ej mindre för intrång i de enskildas
förfoganderätt öfver dem tillhöriga fastigheter, inventarier, varulager
in. in. än äfven för affärsföretagen och slutligen rätten att utöfva sina
yrken, hvilket allt komme att afhändas dem.
Med hänsyn till tillvägagångssättet i öfrigt beträffande godtgörelse
åt de ersättningsberättigade torde lämpligen förfaras på följande sätt.
En hvar fabrikant, importör eller annan, som bedrifver själfständig
tobakstillverkning, hvilken genom monopolets inrättande blefve öfverförd
på staten, skulle äga att påfordra expropriation, naturligtvis alla sådana
fall undantagna, då frivillig öfverenskommelse mellan vederbörande och
staten kunnat träffas.
Därvid skulle hvarje person, anställd vid ett sådant företag, i egenskap
af verkställande direktör, disponent och därmed likställda, verkmästare,
handelsresande, biträde, arbetare m. fl., och som lede inskränk
-
336
ning i sitt förvärf, äga att anmäla sig såsom mellankommande part,
hvarvid hans ersättningsanspråk skulle afgöras samtidigt med att det
affärsföretag, i hvilket han varit anställd, förvärfvades af staten.
Sammanfatt- Under hänvisning till hvad som sålunda anförts till stöd för min
’''servcmtens" från öfriga kommitterades afvikande mening, beträffande under hvilka
förelag. förhållanden och på hvilket sätt ett tobaksmonopol bör med hänsyn till
de förutvarande näringsutöfvarne genomföras, tillåter jag mig vördsamt
föreslå, att, därest Herr Statsrådet skulle framlägga förslag om tobaksmonopols
införande i Sverige, sådant förslag måtte, med afvikande från
hvad som tobaksbeskattningskommitténs betänkande i berörda hänseende
innehåller, baseras på den i vårt land häfdvunna grundsatsen om statens
fulla ersättningsskyldighet gent emot den enskilde för intrång i hans
näringsverksamhet, hvilken ersättningsskyldighet ingalunda hvilar på
billighetsskäl utan på äganderättens okränkbarhet, och att fördenskull
ersättningsbeloppens storlek skall fastställas efter samma grunder som
gälla vid expropriation, skolande ersättning utgå för all skada, som
genom statsmonopols införande tillfogas näringens utöfvare och beräknas
såväl efter värdet af konkreta föremål såsom hus, maskiner, lager in. m.
som ock i förhållande till de immateriella värden såsom firmanamn,
kundkrets, varumärken, tillverkningsmetoder m. in., hvilka tillsammans
göra företaget i dess helhet till ett förmögenhetsobjekt, varande i näringen
s}^sselsatta verkställande direktörer, disponenter, verkmästare, handelsresande,
biträden och arbetspersonal ersättningsberättigade för personlig
förlust, som uppstår genom hinder att tillgodogöra sig förvärfvad yrkesskicklighet.
Kommitté. Ehuru min i det förestående afgifna principiella ståndpunkt be
contradTlf
Hållande under hvilka betingelser, och på hvilket sätt enligt mitt för■ett
tobakemono- menande ett tobaksmonopol bör införas — därest det i öfrigt kommer
pols införande anses lämpligt för svenska förhållanden — egentligen icke borde
rörda närings■ vara Orenlig med nagra uttalanden rörande de i kommittébetänkandet
idkame. föreslagna detaljgrunderna för • ersättning till hvarje särskild kategori
af ersättningstagare och ännu mindre öfver ersättningsbeloppens storlek,
så anser jag mig likväl — därtill föranledd af från representanter
för flertalet svenska tobaksfabrikanter, Svenska tobaksresandeföreningen
och Sveriges kontoristförening till Herr Statsrådet ingifna, sedermera
till kommittén remitterade skrifvelse!-, hvilka under bil. D. bifogas be
-
337
tänkandet — böra påpeka, att kommittébetänkandet vidkommande ersättningsfrågan
i påfallande hög grad skiljer sig från, hvad dessa af
ett monopols införande mest berörda näringsidkare förmena vara rättvist,
och tillåter jag mig således i anslutning härtill i det följande företaga
några granskningar af betänkandets detalj förslag.
Sålunda skall från början påpekas, att gifvetvis måste en stor
skillnad i berörda hänseende förefinnas mellan näringsidkare ocjj kommittémajoriteten,
eftersom den senare ställt sig på den ståndpunkten,
att staten endast borde »i viss mån ersätta» de af monopolets införande
förorsakade förlusterna. Under erinran om, att denna uppfattning hos
majoriteten just utgör en af de punkter, mot hvilka min i det förestående
afgifna reservation särskildt är riktad, vill jag härmed ytterligare
hafva förklarat, att enligt min uppfattning utgör det sätt, på
hvilket ersättningsfrågan af kommittémajoriteten föreslås till ordnande,
eu snäft tilltagen tillämpning till och med af en i och för sig så otillfredsställande
regel, som den, att förlusterna skulle endast delvis af
staten ersättas.
Särskildt torde det sätt, på hvilket kommitténs flertal föreslagit
att ordna förhållandena vid i det följande framdragna och beskrifna
ersättningstillfällen komma att framkalla missnöje bland dem, som däraf
beröras och skall påpekas, att nedan följande såsom exempel tagna
specialfall ingalunda äro uppkonstruerade, utan torde äga sin motsvarighet
i verkligheten.
Enligt betänkandet föreslås, att vid bestämmande af ersättning för
upphörd näringsverksamhet skall till grund läggas dels handelsvinstens
dels omsättningens medelvärde för vissa år. Såsom utgångspunkt torde
ju också dessa faktorer vara en för föreliggande ersättningsfrågors
ordnande i allmänhet mycket lämplig form, men kunna gifvetvis icke
schablonmässigt anläggas på alla företag.
I första hand måste naturligtvis därvid tillses, att det vissa antalet
gånger handelsvinsten, likaså procenten af omsättningens medelvärde,
hvarigenom ersättningsbeloppens storlek skulle uppskattas, icke sättas
förlågt, utan böra själffallet dessa ersättningsbelopp, på hvilket sätt de
än skola beräknas, under hvarje förhållande motsvara, hvad fabrikernas
affärsverksamhet verkligen är värd.
Genast skall då påpekas, att förslaget rörande omsättningssummornas
medtagande såsom en af de grundläggande faktorerna vid
ersättningsberäkningen, samtidigt betages snart sagdt hvarje spår af
ätt i verkligheten utgöra något vederlag för själfva affären, därest
skadeståndsbeloppen skulle utgå med så ringa del af respektive medel
*
43
Rörande er.
saltning för
upphörd
närings»’ensamhet
§ 0.
338
nettoförsäljningsvärden, som kommittémajoriteten föreslår, hvilket äfven
härnedan skall visas.
Det är sålunda föreslaget, att dylikt skadestånd skulle utgå med
V20 eller 5 procent af vissa års omsättningssummor. Antag att desammas
medelvärden uppgå till kronor 20,000,000, så skulle den totala ersättniDgssumman,
som uppstode på grund af denna faktor, belöpa sig
till ........................................................................................... kr. 1,000,000: —
Ku visar emellertid för det första kommerskollegiums
utredning, att årliga förlusten å fabrikanternas
varufordringar utgör 2''2 % af omsättningssumman;
På den antagna omsättningssumman alltså..................... ,, 440,000: —
Vidare att samtliga fabriksinventariers bokförda
värden utgöra enligt K. K:s utredning kr. 1,349,768: —
Kommitterade beräkna, att staten
skulle komma att ersätta förluster
å dessa inventarierna för ett värde
af.................................... kr. 500,000: —
Någon ytter -
ligare inlösningsskyldigliet
med afseende å
inventarier skulle enligt
betänkandet icke
åligga staten, men
låtom oss likväl antaga,
att monopolet
komme frivilligt inköpa
af öfriga inventarier
för..................... „ 300,000: — ^ 800,000: —
Fabrikanterna skulle Således
nödgas behålla inventarier för ett
värde af...................................................... kr. 549,768: —
Med hänvisning till dessa anförda omständigheter skall framhållas,
att man just icke kan hysa förhoppning om, att varu förbi ster na vid
en alla tobaksfabrikör omfattande, samtidigt verkställd afveckling, hvarvid
fordringar hastigt komme att indrifvas, skulle understiga den åt
K. K., såsom årligen återkommande, upptagna förlustprocenten. Förhållandet
torde nog blifva, att detta förlustkonto vid ett dylikt tillfälle
skulle springa upp i dubbelt jämfördt med, hvad som är fallet under*
normala omständigheter. Då det dessutom lärer vara tämligen säkert,
339
att de inventarier, som fabrikanterna nödgades behålla, blefve så o-0dt
som värdelösa, så inses, att de ofvan angifna tvänne summorna, kronor
440,000 och kronor 549,768 tillhopa kronor 989,768 representera, hvad
som fabrikanterna vid en tvångsafveckling först och främst kommo
att nästan helt och hållet förlora. Tages så med i beräkningen att
ångpannor, ångmaskiner och dylikt, hvilka ju visserligen borde anses
ingå under begreppet »fastighet», men det oaktadt enligt förslaget icke
skulle vare sig lösas eller ersättas för undergången värdeminskning,
samt slutligen, att fabriksföretagens afveckling klöfver förvaltningspersonalens
bibehållande under en tid, som icke gärna kan uppskattas
kortare än 6 månader, såsom medeltal, — hvilken senare omständighet
är så mycket mera betänklig, som lönerna till förvaltningspersonalen
uppgå till i rundt tal kronor 1,350,000 — så inses, att en ersättning,
som endast skulle utgå med 1/20 af omsättningssummorna lika med
omkring 1,000,000 kronor, icke räcker långt »för att afvärja den hårdhet,
som tvångsafvecklingen af företagen eljest skulle medföra», såsom
å sidan 196 i betänkandet säges för att delvis motivera denna ersättningsform.
Naturligtvis kan det ju icke gärna blifva tal om, att denna
obetydliga ersättning dessutom skulle kunna betraktas såsom godtgörelse
för ett påtvunget upphörande med fabriksverksamheten.
Därefter skall undersökas, huruvida den andra föreslagna ersättningsformen,
nämligen den som är baserad på medelhaudelsvinsten, i
verkligheten skulle komma att uppfylla de anspråk man borde äga
rätt att ställa på densamma.
Tyvärr torde förhoppningar i den riktningen ej heller genom kommitteförslaget
förverkligas, hvilket framgår af nedan lämnade redogörelse.
I sådant afseende skall först framhållas, hurusom kommerskollegiums
utredning visar, att af de 81 fabriker, som varit föremål för
kollegiets undersökning, icke mindre än 24 stycken lämnade i genomsnitt
under åren 1903—1908 så »ogynnsamt resultat», att alls ingen
handelsvinst uppstått, hvadan dessa 24 stycken eller 30 procent af
samtliga fabriker därigenom skulle ställas utanför här afsedd ersättning.
När sedan,^ såsom å sidan 25 i kommittébetänkandet föreslagits,
affären blifvit påförd ett såsom skäligt ansedt belopp för aflöning till
affärsledare, därest sådant förut icke har skett, så torde denna åtgärd,
hvilken såsom grundprincip i och för sig måste anses riktig för ernående
af likställighet fabrikanterna sins emellan, beräknas komma att nedbringa
deras antal, hvilka sålunda tvungos att i flesta fall utan — och i några
fall så godt som utan — ersättning till staten öfverlämna sina fabriksföretag,
ökas till inemot 40 procent af samtliga.
340
Misstron mot ordet »billighet» växer onekligen, när det förklaras,
att billighetsskäl tala för ersättning af lidna förluster, men samtidigt
förslag framställas, som, enligt hvad kommerskollegiets utredning visar,
skulle beröfva c:a Vs af tobaksfabrikanterna (dem oräknade, som på grund
af nyssnämnda afdrag kunna beräknas erhålla ingen eller på sin höjd
minimal ersättning) hvarje slag af vederlag för deras affärer, allrahelst
som flertalet af dessa fabriksföretag i verkligheten kunna betecknas
såsom goda, men på grund af särskilda orsaker, Indika längre ner skola
beskrifvas, just de år, som voro afsedda att läggas till grund för ersättningen,
måhända äro de mest ogynnsamma, som förekommit under
vidkommande tobaksfabrikanters hela verksamhetstid.
I detta sammanhang bör uppmärksamheten fästas på att den
svenska tobaksfabriksverksamheten i allmänhet bär på grund af antydda
ofördelaktiga omständigheter gifvit mindre tillfredsställande resultat
under ifrågavarande år, ett förhållande, som bäst belyses af, att genomsnittshandelsvinsten
för perioden 1903—1908 utgjorde i rundt tal kronor
1,000,000 samt för 1908 likaledes afrundadt kronor 1,080,000, livilka
summor måste anses vara onaturligt låga vid det förhållandet, att detaljförsäljningspriset
å inom landet tillverkade och försålda varor t. ex.
1908''i afrundadt tal uppgick till kronor 29,700,000, sålunda lämnande
åt tillverkarne en handelsvinst af endast c:a 3 procent.
Nu skulle det emellertid vara ett stort misstag att låta denna
öfversikt af tobaksfabrikationens afkastning leda till den uppfattningen,
att ofvan relaterade, mindre gynnsamma vinstresultat skulle utgöra
bevis på, att tobaksfabrikerna numera icke kunde anses besitta något
vidare saluvärde. En sådan förhastad åsikt vederlägges redan af uti
kommittébetänkandet lämnade siffror, som Ansa, huru hög afkastning
tobaksfabrikerna skulle lämna, därest koncentration medelst statsmonopol
skedde.
Om inga särskilda orsaker ändrade läget, torde man äfven kunna
antaga, att tobaksfabrikerna samlade i en hand, utan att förstatligas,
men t. ex. på ett sådant sätt, som säges i kommitterades betänkande
å sid. 124 (lydande: »därest statsmonopol på tobak icke inom den
närmaste tiden blifver infördt, lärer man hafva att motse en sammanslutning
i större skala af företag inom den svenska tobaksindustrien»)
väl tillfölje bland annat den utländska konkurrensen å cigarrer och
cigarretter blefve afsevärdt mindre än i statens hand, men under alla
förhållanden skulle lämna ett lysande resultat.
Efterföljande siffror fala i detta hänseende för sig själfva:
341
Förbrukarne betalade för inom landet 1908 framställda
tobaksvaror............................................................ kronor 29,675,610
Tillverkningskostnader utgjorde ... kronor 15,715,949
Räntor, afskrifningar, frakter samt
ränta å eget kapital ................ „ 1,839,055
Beräkna 15 proc. försäljningskostnader
..................................... „ 3,451,250 „ 21,006,254
kronor 8,669,356.
Således skulle de svenska tobaksfabrikerna med ledning af 1908 års
siffror kunna bringas att afkasta i rundt tal ............ kronor 8,700,000
såsom handelsvinst mot 1908 års handelsvinst som
utgjorde............................................................................... „ 1,080,000
alltså en ökning af i rundt tal........................................ kronor 7,600,000,
hvarvid emellertid ännu en gång skall framhållas, att endast ett
monopol kunde uppnå denna vinst, hvaremot vid en sammanslutningenskilda
emellan förtjänsten väl blefve utomordentligt god, men icke
på långt när den angifna summan.
Denna beräkning är visserligen dessutom baserad på den förutsättningen,
att samtliga fabriker sammanfördes under en förvaltning. Men
gifvetvis skulle äfven dylika partiellt företagna sammanslutningar såsom
t. ex. enbart mellan cigarrfabrikanter eller endast cigarrettfabrikanter
eller slutligen mellan uteslutande snus-, rök- och tuggtobaksfabrikanter,
ja, t. o. m. om icke ens alla inom dessa nämnda respektive klasser
anslöte sig till en sådan enhet, som här omförmäles, lämna proportionsvis
icke afsevärdt mindre vinst.
När man ser, att en mycket hög vinst onekligen skulle kunna
tagas ur tobaksfabrikationen, därest möjligheterna på ett rationellt sätt
blefve tillvaratagna, så torde det tilldraga sig ett visst intresse att
äfvenledes erfara orsakerna till, hvarför perioden 1903 —1908 skulle
varit för verksamheten ogynnsam.
Hufvudsakliga anledningen därtill är först att söka uti råvarornas
stora prisstegring, utan att fabrikanterna i allmänhet kunnat på ett
mera effektivt sätt höja sina priser, hvilket senare förhållande återigen
föranledts icke minst af den öfverhängande beskattningsfrågan, hvars
afgörande år ifrån år väntats af fabrikanterna. Det bör ju då också
knappast förvåna, att man icke i allmänhet kunnat besluta sig för vidtagande
af erforderliga prisförhöjningar, då man trott sig kunna förutse
nödvändigheten att kanhända straxt efteråt företaga förnyade höjningar
342
med anledning af ökad tull eller annan skatt. Alltnog man liar ansett,
att prisregleringen skulle ske på en gång och då göras tillfredsställande.
En annan sak, som visserligen icke hör hit, men likväl nu förtjänar
att framhållas, är, att t. ex. monopolfrågans väckande till lif på
våren 1909 afklippte de nära nog fullbordade underhandlingar, som
fördes mellan representanter för ungefär hälften af den svenska tobaksfabrikationen
i syfte att bilda ett aktiebolag, hvari beträffande företagskulle
uppgå, och beräknade man att därigenom kunna aftvinga affärerna
den vinst, som de rätteligen borde gifva. Härmed är alltså visadt, att
fabrikanterna ingalunda sakna utvägar att bringa sin näring på rätt bog.
Om därför, icke minst på grund af de ofvan omförmälda ogynnsamma
förhållanden, som under senaste åren rådt inom tobaksfabrikationen,
handelsvinsten å ena sidan själffallet icke kan tagas till värdemätare
vid förvärfvandet för ett monopols räkning af sådana fabriksrörelser,
som sakna dylik handelsvinst, — det samma gäller naturligtvis
jämväl sådana företag, som hafva att uppvisa en påtagligen för låg
handelsvinst — utan måste för sådana fabriker anläggas andra ersättningsgrunder,
så bör å andra sidan icke heller förbises, att för de med afseende
å handelsvinsten, jämfördt med den förra kategorien, bättre ställda fabriker,
och för hvilka den af kommitterade föreslagna grundprincipen för ersättning
— vissa gånger handelsvinsten — i öfrigt torde vara både rättvis
och lämplig, måste med hänsyn till anförda ofördelaktiga omständigheter
inom tobaksbranschen denna handelsvinst beräknas utgå med ett under
vanliga förhållanden säkerligen såsom tämligen högt ansedt antal gånger,
hvilket i detta sammanhang jämväl skall hafva påpekats.
Därtill bör beaktas, att tobaksfabrikanterna äga de allra bästa
förutsättningar för att på sätt i det föregående är visadt återigen kunna
göra sina affärer till vinstgifvande företag.
Inom fabrikantkretsar (se förut åberopade Bil. D.) har beräknats,
att ifrågavarande ersättning bör för att vara rättvis utgå med tjugu
gånger handelsvinsten.
Kommittémajoritetens förslag stannar såsom ett medeltal vid 10 V-»
gånger handelsvinsten.
I förbigående skall nämnas, att 10 gånger handelsvinsten skulle,
om denna måttstock lades till grund vid inköp af exempelvis de finska
tobaksfabrikerna lämna c:a 25,000,000 i ersättning för desamma, under
det att enligt kommittémajoritetens mening de svenska fabrikerna vore
betalta med kronor 13,700,000. De finska fabrikernas tillverkningsvärde
utgör c:a kronor 14,300,000. Motsvarande summa för Sverige
är c-:a kronor 22,000,000. Likväl skulle det svenska statsverket, enligt
343
livad som framgår af betänkandet, på ett driftkapital af kronor 23,000,000
kunna förtjäna ............................................................... kronor 20,593,114,
hvarifrån afgår .................................................................... „ 1,532,498
utgörande ränta och amortering å det för hela tobaksnäringen
föreslagna inlösnings- och ersättningsbeloppet
(kronor 26,500,000) ................................. „ — — —
Alltså en nettoförtjänst af ................................................ kronor 19,060,616,
därest, såsom säges å sid. 294, monopolets »priskurantspris skulle höjas
t. ex. till kronor 48,951,147 eller till det belopp, som allmänheten beräknas
få betala, för den händelse kommitterades tullförslag blefve antaget».
(Detta senare skulle lämna kronor 6,417,000 ökade statsinkomster).
Till sist ett exempel, som visar, till hvilka orimligheter en sådan
summarisk regel, som att handelsvinsten undantagslöst skulle tillämpas
vid inlösning af fabriksverksamheten, komme att leda.
Vi förutsätta, att för tvänne företag, som ägdes af A och B, tedde
sig handelsvinst under 7 år enligt nedanstående uppställning, samt att
efter borttagande af det bästa och det sämsta året medeltalet af de återstående
fem årens handelsvinst skulle läggas till grund för ersättning
vid ett tobaksmonc | ipols införande. |
|
| |
| A |
|
| B |
| Vinst | Förlust | Vinst | Förlust |
1905 | 20,000 |
|
| 20,000 |
1906 | 12,000 |
|
| 17,000 |
1907 | 5,000 |
| 1,000 |
|
1908 |
| 2,000 | 3,000 |
|
1909 |
| 5,009 | 5,000 |
|
1910 |
| 10,000 | 8,000 |
|
1911 |
| 20,000 | 20,000 |
|
| 37,000 | 37,000 | 37,000 | 37,000 |
Frånräkna det bästa och det sämsta året för dem bägge. Genomsnittliga
handelsvinsten blefve då i bägge fallen —ingen!
Efter kommittémajoritetens förslag skulle alltså ingen af dem
komma i åtnjutande af ersättning för fabriksverksamheten. Detta vore
ju hårdt redan för A, som naturligtvis dock borde hafva något vederlagom
ej för annat så åtminstone därför, att staten tvingar honom att upphöra
med affären; men hvad skall man då säga om B? Ehuru hans
affär enligt vanlig mening själffallet borde äga ett högre värde än Ars,
eftersom den under en följd af de senaste fem åren visat sig så god,
att sammanlagda behållningen uppgått till kronor 37,000, samt ökning
344
Rörande den
personliga ersättningen
§
n och 12.
skett hvarje år, så skulle han likväl efter flertalet kommitterades förslagblifva
jämnställd med A, som visserligen tidigare hade att uppvisa god
vinst, men som under de senaste fyra åren förlorat inalles kronor 37,000,
hvarvid förlusterna blifvit större år från år.
En annan detalj i kommittébetänkandet, hvilken äfvenledes torde
uppväcka missnöje såsom varande alltför drakonisk utgör de å sidan
27 i 11 § 2 mom. b samt 28 § 12 föreslagna bestämmelserna, att personlig
ersättning — såsom till företagens ledare, handelsresande, verkmästare,
arbetare m. m. — skulle lämnas endast i sådana fäll »då personens
inkomst af arbete under tiden 1 januari 1908—30 juni 1912
uteslutande eller till hufvudsaklig del härflutit af inom riket utöfvad
sådan tobaksverksamhet».
I tillämpningen betyder detta, att sådana personer, som äro fast
anställda inom tobaksbranschen, men som genom flit och arbetsamhet
och törhända med biträde af hustru och barn lyckats under fritider
genom annat arbete förskaffa sig inkomster bredvid dem, som anställningen
vid tobaksfabrikerna lämnar, skulle helt och hållet ställas utanför
hvarje ersättning, därest deras arbete inom tobaksbranschen från att
t. ex. förut hafva lämnat dem god förtjänst, just under åren 1908—30
juni 1912 nedgått så, att inkomsten under sagda period icke »uteslutande
eller till hufvudsaklig del» härflutit från dylikt arbete.
Under det att alltså andra dylika befattningsinnehafvare, bvilka
säkerligen lika väl kunde haft enahanda — ja, kanske ofta störx-e —
förutsättningar att kunna skaffa sig inkomstkällor vid sidan af sin
anställning vid tobaksfabrikerna, men som, låtom oss antaga, voro så
väl aflönade, att de icke funnit sådant nödvändigt, skulle i bästa fall
erhålla 5 årslöner, såsom godtgörelse för beröfvade platser, så skulle
deras kolleger hvilka icke varit lika lyckligt gynnade på sina egentliga
verksamhetsfält, utan nödgats på annat sätt samtidigt arbeta sig
till ytterligare inkomster för att uppehålla sig och familj, enligt förslaget
icke nås af statsmakternas välvilja.
Äfven med risk att blotta min oförmåga att rätt kunna fatta, hvad
som kan anses ingå under begreppet »ersättning af billighetsskäl» synes
mig, att åtminstone den större idogheten hos dessa sistnämnda personer
borde röna uppmuntran, så att staten icke behandlade dem sämre,
än de andra tjänstemännen, hänförliga till samma ersättningsklass.
Frågans kärnpunkt är emellertid, att det icke borde utgöra något
rimligt skäl för staten att utesluta en annars ersättningsberättigad person
endast därför, att han törhända nödgats söka bibefatfningar, hvilka
345
möjligen kommit att lämna honom något högre inkomster än hans
befattning inom tobaksfabriken.
Man må kanske vara frestad spörja, hvarför det icke likaväl föreslagits,
att sådana aktieägare och för öfrigt äfven andra delägare uti
tobaksföretag, hvilka icke »uteslutande eller till hufvudsaklig del» haft
sin inkomst från dessa företag, utan jämväl en något högre förtjänst
tillkommit dem från i andra företag placerade penningmedel, borde
utestängas från den ersättning, som blifvit föreslagen för förlorad handelsvinst,
och i öfverensstämmelse därmed motsvarande afdrag äfven borde
göras å den summa, som staten för dylikt ändamål skulle utbetala till
beträffande företag.
Men ett sådant tillvägagångssätt vore ju otänkbart, och likväl
blefve de allmänna sympatierna säkerligen ännu större för den sträfsamt
arbetande löntagaren, som genom statens förvållande, utan ersättning
skulle beröfvas kanske inemot hälften af sitt lefvebröd, och som måhända
därtill saknade möjlighet att kunna skaffa sig andra motsvarande
inkomster i stället för de honom fråntagna.
Kommittémajoritetens förslag i § 11 skulle icke mindre hardt
drabba en annan klass ersättningstagare, nämligen enskild ägare till
fabrik i det fall att, sedan hans firma belastats med lön för ledareskapet,
och handelsvinsten, såsom redan en gång i det föregående är sagdt,
nedgått till så godt som ingen, innehafvare]! blefve fråntagen vederlaget
för såväl affären som jämväl för sin personliga del i egenskap af fabriksledare,
därest de i betänkandet föreslagna kommissionerna skulle uppskatta
sådan ledarelön till ett belopp, som något understege öfrig inkomst,
hvilken jämväl denna person kanhända tillfälligtvis kunnat under
den föreslagna perioden 1909—1912 hafva beredt sig genom en samtidigt
utöfvad annan verksamhet.
I detta sammanhang skall också gifvas ett annat exempel, som
delvis är hänförbart till samma sak, för att visa hvilka följder ifrågavarande
§ skulle i tillämpningen kunna medföra.
Låtom oss antaga, att en person hade köpt ett äldre fabriksföretag,
som kunde betraktas vara en god affär, ehuru de senare årens
verksamhet icke lämnade större afkastning, än att den räckte till en
god lön åt innehafvaren såsom ledare, sedan det insatta kapitalet förräntats
efter 5 proc. Eftersom han är ende ägaren, så nedsatte han
icke det egna lönebeloppet, ehuru affärens vinstresultat egentligen ej
kunde försvara en så pass hög lön, hvilken emellertid kvarstått sedan
gammalt, då affären lämnade god vinst, och den nye innehafvaren för
öfrigt hyste berättigade förhoppningar om bättre tider. Då infördes
*44
346
Rörande
understödsfonden.
tobaksmonopolet. Hans affär kunde icke uppvisa någon handelsvinst,
hvilket emellertid skulle varit möjligt, om ägaren hade haft smak att
debitera affären för ett lönebelopp, som stått i förhållande till nettoförtjänsten.
Nu är det för sent att ändra. Således måste han till
staten öfverlämna det dyrt inköpta affärsföretaget utan något vederlag,
hvilket redan det bringar honom en stor förlust. Men dessutom komme
han att helt och hållet gå miste om den personella ersättningen — den
som skulle utgå med ett visst antal gånger innehafd årslön — emedan,
såsom vi vilja förutsätta, hans verksamhetsår inom tobaksbranschen icke
uppginge till de i nämnda paragraf föreskrift^. Enligt betänkandet
kunde hans ersättningsanspråk icke i något hänseende anses vara kvalificerade,
oaktadt förlusterna vore klart bevisade. Måhända blefve han
hänvisad till — understödsfonden.
Lika illa kunde det gå innehafvare till importaffärer och handlare
med svensk råtobak, därest kommittéförslagets bestämmelser komme att
tillämpas, i det att jämväl beträffande denna kategori ersättningsberättigade
skulle enligt § 12 all ersättning för upphörd näringsverksamhet
bortfalla, för den händelse att deras inkomster icke »uteslutande eller
till hufvudsaklig del» liärflöte af deras sålunda bedrifna verksamhet
inom tobaksbranschen.
Beträffande den s. k. understödsfonden, ur hvilken ersättningskulle
enligt betänkandet utgå till sådana personer, som blefve lidande
genom monopolets införande, utan att de på annat sätt soulagerats
(vissa kontorsbiträden och annan icke fackkunnig personal in. fl.) har
jag inom kommittén anmärkt, att fonden, upptagen till blott kronor
1,000,000, icke på långt när torde blifva tillfyllest för ändamålet.
Huru långt denna summa kan räcka, belyses bäst genom att angifva,
att lönerna enbart till förvaltningspersonalen, hvilken till öfvervägande
del skulle ur denna fond erhålla skadestånd, utgör, såsom förut
på annat ställe uppgifvits, kronor 1,348,157.
Visserligen torde en del af denna personal finna anställning hos
monopolet, men antalet ersättningsberättigade, som, ifall kommittémajoritetens
förslag blefve verklighet, komme att hänvisas till understödsfonden,
torde endast inom denna förvaltningspersonal vara så
stort, att hela den föreslagna summan till fonden ifråga borde åtgå
enbart till dem.
Staten synes nämligen så mycket hellre böra lämna äfven dessa,
ehuru icke fac-kkunnige, personer tillfredsställande godtgörelse, som monopolet
skulle göra mjmket stora inbesparingar i de nuvarande fabrikernas
utgifter för nyssnämnda förvaltningspersonal. Visserligen bär vid be
-
347
räkningen af monopolets vinst hänsyn till denna inbesparing icke i
vidare mån tagits, än att man förklarar denna besparing skulle åtgå
till att täcka höjning i löner, centrala administrationen och oförutsedda
kostnader, men påpekas likväl i noten å sidan 84 att »en afsevärdt
mindre förvaltningspersonal kommer att erfordras än nu, äfvensom att
jämväl kontorsomkostnader och liknande utgifter blefve i följd af
centraliseringen mindre.»
I saken initierade torde emellertid icke betvifla, att monopolet kan
på denna och liknande utgiftsposter hos den privata industrien göra så
stora inbesparingar, att dessa, hvilka icke annorledes än som ofvan är
nämndt, medräknats vid kalkulerande af monopolvinsten, skulle därjämte
lämna eu så stor behållning, att därmed kunde täckas räntor och
amorteringar å det belopp, som — utöfver det i kommittébetänkandet
beräknade — skulle åtgå till samtliga ersättningsberättigade, därest
full ersättning — såsom sig ju bör — lämnades till alla dem, som vid
ett monopols införande rättvisligen borde erhålla skadestånd för lidna
förluster.
Till sist skall en närmare granskning företagas af en af kommittémajoriteten
uppställd teori, hvilken genom den allmängiltighet, som i
högre grad än öfriga i betänkandet framlagda dylika, gifvitsjust däråt,
torde tillvinna sig en större uppmärksamhet.
Jag syftar härmed på den af öfriga kommitterade uppställda grundsatsen
(sid. 194) att »billighetens kraf kunna anses väl tillgodosedda»,
om staten vid en tvångslagstiftning, som afsåge att öfverföra privatpersoners
affärsföretag på statsverket, tillförsäkrade dem en årlig summa,
motsvarande medelhandelsvinsten för högst 20 år framåt för de äldsta
företagen och i förhållande därefter för de yngre. Dessa garanterade
årsvinster skulle emellertid kapitaliseras och utbetalas med ett belopp
på eu gång. Härigenom reducerades den högsta ersättningen, som
skulle lämnas för sagda ändamål, så att det en gång för alla utbetalade
kapitalet komme att såsom maximum utgöra 12 V2 gånger medelhandelsvinsten.
Vi vilja nu lämna å sido en erinran, som annars kunde göras
beträffande ett förhållande, hvarpå redan i det föregående uppmärksamheten
blifvit fästad, nämligen att om man skall kunna tala om ersättning,
så bör väl i första rummet tillses, att den summa, som i
verkligheten utbetalas såsom skadestånd också uppväger den förlust,
som förorsakas den lidande; ja t. o. m. om det endast skulle komma
att ske »i viss mån», såsom i betänkandet säges, så bör väl åtminstone
läggas vikt därå, att denna »vissa mån» icke i realiteten blefve utbytt
Rörande
kommittémajoritetens
motivering till
den föreslagna
ersättningens
storlek för
upphörd
näringsverksamhet.
348
mot »i ingen mån», hvilket såsom i det föregående äfven är visadt
blefve fallet med c:a Vs af Sveriges samtliga fabriker, för den händelse
att handelsvinsten komme att utgöra den enda kvarstående faktorn,
hvartill hänsyn toges vid ersättning för upphörd affärsverksamhet.
Vi vilja i stället tvärtom antaga, att medelhandelsvinsten varit så
god, att den rättvisligen kunde läggas till grund vid skadeståndets beräknande.
Eftersom kommittémajoriteten vill fastslå, att statens ersättningsplikt
icke kan sträckas längre, än att tobaksfabrilcanten för viss tid
framåt tillförsäkras en inkomst motsvarande den förut omförmälda medelhandelsvinst,
och denna tid samtidigt föreslås icke böra öfverstiga 20 år,
så måste man, hvilket skall framhållas, anse en sak vara gifven nämligen
den, att majoriteten finner ifrågavarande princip såväl till grundbeskaffenhet
som vidkommande tidsbegränsning vara lämplig att anläggas
vid alla sådana tillfällen, då statsmakterna vid eventuella monopol
skulle lägga under sig privata affärsföretag, ty en dylik af staten en
gång antagen och tillämpad princip kunde ju rimligtvis icke sedan
anses uteslutande varit tillämplig på tobaksindustrien, men icke användbar,
när det gällde andra affärsgrenar!
Första och största luckan hos ifrågavarande teori är, att man
liksom ville betrakta hvarje fabriksföretag såsom en i föreliggande fall
gent emot staten absolut ouppdelbar enhet, i hvilken intressenterna
endast skulle utgöras af sådana personer, som arbetade uti företaget.
Vidare som om det alls icke kunde förekomma, att dessa intressenter
gjort några pekuniära uppoffringar för företagets upparbetande —
hvilka ännu icke hade återvunnits — eller möjligen inköpt företaget
eller aktier däruti, därvid betalande ett sådant pris, att vid tillfället
för monopolets införande affären icke lämnade minst 5 proc. ränta å
de utlagda penningarne. Man resonerar i stället, som om det gällde
att öfvertaga t. ex. en handelsaffär eller agenturverksamhet, hvars värde
läge uti innehafvarens personliga egenskaper, och som kunde beräknas
förlora sina förbindelser såväl med afseende å inköpskällor som kundkrets,
i och med det att innehafvare!! utginge ur affären. I ett dylikt
fall kunde det ju vara på sin plats, att, om staten afhände honom hans
affär, ersättning därför utginge på så sätt, att handelsvinsten tillförsäkrades
ägaren under så många år, som skäligen kunde anses återstå
af hans verksamhetstid.
Men lifslängden hos ett godt och solidt fabriksföretag är väl
längre än högst 20 år! Ett dylikt nedlägges väl icke därför, att en
generation intressenter gå bort?
849
Så skulle man likväl tro vara kommittémajoritetens uppfattning,
när man tager del af följande utlåtande (sid. 194): »Naturligt kunna
anspråk på ersättning icke sträckas så långt, att staten skulle betala
så mycket, att fabrikantenx), skulle för all framtid utan arbete eller
motsvarande risk hafva lika stor afkastning af det såsom kapital erhållna
ersättningsbeloppet, som hans dittillsvarande medelhandelsvinst)).
Om sålunda, såsom nyss framhölls, dessa i beträffande affärsverksamhet
»arbetande» intressenterna kunde tänkas med allt skäl anse sig
orätt behandlade, därest de framlagda principerna skulle komma till
utförande, alldenstund de därvid, såsom visats, förlorade i affären nedlagdt
kapital, så finnes det en annan kategori intressenter, hvilka icke
ens kunna i likhet med de förra erhålla personlig ersättning enligt §11,
enär de ej äro direkt personligen bundna vid affärerna, men som däri
ändock ingått med kapital, såsom aktieägare, kommanditägare m. in.
Men dessa intressenter synas fullständigt blifvit förbisedda i betänkandet.
Ehuru en själfklar sak, skall likväl erinras om, att de, hvilka i och
för penningplacering köpa t. ex. aktier i ett företag, naturligtvis alltid
beräkna att därpå göra förtjänst »utan arbete». Likväl tyckes kommitté•
majoriteten efter ordalydelsen att döma anse, att då en dylik passivitet
efter monopolets införande skulle inträda för tobaksfabrikernas intressenter,
så skulle detta utgöra en af orsakerna, hvarför desamma enligt betänkandet
skulle hafva förverkat rätten till anspråk på handelsvinst (d. v. s. all
vinst utöfver 5 proc. å grundkapital och fonder) för längre tid än
högst 20 år.
Den uppställda teorien lämnar — såsom redan påpekats, vid tal
om »arbetande» intressenter — alls icke rum för en tanke på ett förhållande,
som mycket ofta förekommer vid penningplacering, nämligen,
att aktier vid inköp understundom betalas med belopp, vida öfverstigande
hvad affären vid tillfället kan förränta, och att sällan har försports,
att hänsynen till t. ex. de senaste årsresultaten enbart värdesatt
aktierna, samt att en säker förvissning om eller åtminstone tillit till
större vinster inom den närmaste framtiden helt och hållet fått vika
därför. Verkliga förhållandet torde vara det motsatta. Inom affärsvärlden,
på fondbörsen o. s. v. torde nämligen värdet på en aktie mera
bestämmas af vidkommande företags framtidsutsikter än de gångna
årens resultat.
'') »Med tobaksfabrikant förstås i denna förordning enhvar tillverkare af tobaksvaror, hvilka
inom riket för egen räkning idka dylik tillverkning såsom sjelfständig förvärfsgren» säges å sid.
19 § 2.
350
Eftersom öfriga kommitterade i detta afseende föreslagit, att, då
eu affär skall tvångsförsäljas till staten, värdet helt och hållet skulle
sättas med hänsyn till, hvad affären hav afkastat, så är detta i strid med
allmänt gällande regler. Enär vidare vid penningeplaceringar dessa regler
merendels torde hafva följts, och såsom en konsekvens däraf man samtidigt,
— hvilket tvänne gånger förut framhållits — ofta betalat aktierna
med högre pris, än nettovinsten respektive handelsvinsten föranledt,
så skulle de penningemedel,'' som placerats i dylika företag, delvis gå
förlorade, för så vidt affärsföretaget förvärfvades af staten efter af
kommittémajoriteten uppsatt princip om, att medelhandelsvinsten borde
högst 20 år framåt, men i flera fall kortare tid, tillförsäkras ägaren
eller ägarne. v
Här nedan skall lämnas några exempel för att visa, huru det af
öfriga kommitterade förordade tillvägagångssättet skulle inverka på värdet
å några välkända företags aktier, för den händelse att dessa företag
skulle, på grund af monopolisering af de affärsgrenar, till hvilka de
höra, öfvergå till staten.
Förutsättningar:
A) 1910 års handelsvinst lades till grund för kapitaliseringen.
B) Denna handelsvinst garanterades 20 år framåt.
C) Beloppen kapitaliserades efter 5 proc. och erlades på en gång,
således 12 Va gånger handelsvinsten.
D) Samtliga tillgångar betingade bokförda värdet, med afdrag för
sådana förluster, som årligen återkomma.
1) Aktiebolaget L. M. Ericsson & C:o.
Börsvärdet utgjorde den V5 1911 pr aktie...... kronor 4,925: —
Under ofvan gifna förutsättningar blefvo de
värda..................................................................... „ 3,019: —
Förlust pr aktie ...................................................... kronor 1,306: —
Aktieägarnes totalförlust kronor 8,880,800.
2) Skandinaviska Kreditaktiebolaget.
Börsvärdet utgjorde den 2/ö 1911 pr aktie...... kronor 405: —
Under ofvan gifna förutsättningar blefvo de
värda ..................................................................... ,, 374: 3 0
Förlust pr aktie ..................................................... kronor 30: 7 0
Aktieägarnes totalförlust kronor 9,821,851.
351
3) Aktiebolaget Stockholms Handelsbank.
Börsvärdet utgjorde den 2/6 1911 pr aktie.... kronor 1,700: —
Under ofvan gifna förutsättningar blefvo de
varda .................................................................... „ 1,600: —
Förlust pr aktie ...................................................... kronor 1007 —
Aktieägarnes totalförlust kronor 4,200,000.
Genom flera andra dylika exempel kunde visas, huru illa det
under anförda omständigheter skulle gå med för kapitalplacering »begärliga»
papper.
På den härmed i sin helhet afslutade reservationen, må det till sist
tillåtas mig göra följande reflexioner.
De af öfriga kommitterade föreslagna grunderna, efter hvilka eu
svensk näring skulle kunna öfver föras på staten, lydande delvis ersättning
samt efter billighetsskäh skulle säkerligen, därest de blefve regel för framtiden,
redan i och för sig förtaga all lust att börja ny eller inköpa och
fortsätta äldre näringsverksamhet eller placera penningar däruti.
Men det sätt, på hvithet ersättningarne äro i betänkandet föreslagna
att beräknas, skulle otvifvelaktigt ännu säkrare leda till ett dylikt resultat.
Synbarligen hade de lagstiftande i Portugal ögonen öppna för denna
fara, när de vid statsmonopols på tobak införande därstädes år 1888
beslöto, att sådant skulle ske medelst expropriation af tobaksfabrikerna
samt vidare stipulerade, att om en tobaksfabrik tillhörde ett aktiebolag,
detta i stället kunde påyrka, att dess aktier inköptes af staten efter sista
kursen vid öfverlåtelse, som ägt rum före den 31 december 1886.
Theodor W. Jeansson.
Till undertecknads ofvan afgifna, särskilda yttrande torde följande
tillägg, respektive förklaringar vara nödvändiga, på grund af att ett
citat ur kommittébetänkandet, återgifvet uti min reservation, möjligen
icke skulle kunna anses böra tolkas på så sätt, som jag gjort.
Det sammanhang, i hvilket citatet ifråga står, skulle måhända
rent af framkalla den tankeD, att en uppenbar vantolkning företagits
af mig. Det afsedda citatet, förekommande å sidan 2 i reservationen,
lyder:
352
»— — — —. All öfrig privat tobakstillverkning måste upphöra;
hvarvid emellertid staten af billighetsskäl borde i viss mån ersätta de
häraf förorsakade förlusterna».
Samma citat upprepas å sidan 5 i reservationen.
Fortsättningen på detta stycke har i kommittébetänkandet gifvits
följande lydelse »d. v. s. ersättning borde lämnas för vålladt intrång i
näringsverksamheten och för värdeminskning å egendom. Men den bär
anlagda billiglietssynpunkten skulle ej kunna omfatta jämväl godtgörelse
för de med monopolets införande mera aflägset sammanhängande förlusterna,
ej heller för hvarje upphörd biförtjänst på tobakshandteringens
område, och så tillvida kan alltså sägas, att staten blott i viss mån
komme att ersätta de af monopolet förorsakade förlusterna.»
Men i detta sammanhang har citatet icke förekommit förrän i ett
korrektur, dateradt den 26 augusti 1911. Min reservation stöder sig
emellertid på det näst föregående korrekturet, dateradt den 21 juli 1911,
där det helt kategoriskt säges:
»— — — — —. All öfrig privat tobakstillverkning måste upphöra,
hvarvid emellertid staten af billighetsskäl borde i viss mån ersätta
de häraf förorsakade förlusterna.»
Inget vidare yttrande om denna sak ej heller någon förklaring
af uttrycket gafs i detta korrektur.
Ändringen var för mig obekant ända till den 27 augusti.
I detta sammanhang vill jag påpeka att jag stödde min reservation
till en del på denua i kommittébetänkandet förekommande kategoriska
förklaring, nämligen att staten af billighetsskäl borde i viss mån ersätta
de genom monopolets införande förorsakade förlusterna. Jag hade därtill all
anledning, ty denna sats skulle ju, såsom i betänkandet säges, just utgöra
en sammanfattning af hvad kommitterades rättsutredning gåfve
vid handen. Det stycke, hvari uttrycket förekommer, lyder nämligen
sålunda (sid. 66).
''»Sammanfatt as det nu sagda i största korthet, skulle alltså intet
rättsligt hinder finnas mot att genom ändrad lagstiftning etc.» Jag
har alltså riktat min argumentering just emot eu sådan sats, som i
kommittébetänkandet betecknats såsom en sammanfattning af den åskådning,
mot hvilken jag i min reservation vändt mig.
Det må under anförda förhållanden icke innebära något märkvärdigt,
att jag tolkat uttrycket på så sätt, som i min reservation blifvit
gjordt, nämligen att detsamma hänför sig till samtliga förluster.
Med den i senaste korrekturet företagna ändringen skulle emellertid
353
uttrycket komma att hänföra sig till enbart »de med monopolets införande
mera aflägset sammanhängande förlusterna».
I sak kan ju ändringen icke hafva mycket att betyda, ty ehuru
reservationen, såsom redan påpekats, till en del stöder sig på ifrågavarande
kategoriska förklaring i korrekturet af 21 juli, hvilken i sista
korrekturet omlagts och förmildrats, hvarigenom sammanhanget i min
framställning bokstaflig^ sedt till en del blifvit rubbadt, så återstår ju
alltjämt såsom ett orubbadt faktum, att de ersäitningsberättigade skulle,
därest kommittémajoritetens förslag blefve tillämpadt, endast delvis erhålla
skadestånd för lidna förluster, såsom jag äfven särskilt i reservationens
andra del har visat.
Ej heller saknas i betänkandet andra uttalanden, Indika direkt
säga samma sak. Till ex.: å sid. 27 moment C.:
å sidan 65
»Den ersättning, om hvilken hittills varit tal skulle afse, att för
den i följd af monopolets införande mistade inkomsten hålla ersättningstagaren
i någon mån skadeslös under så lång tid etc.»;
å sidan 191 § 9
»De hittills behandlade bestämmelserna angående ersättning afse
att bereda tillfälle för fabrikanterna att återfå det liufvudsakliga kapital,
som vid tiden för monopolets införande är i tobaksindustrien nedlagdt»;
vidare å sidan 194.
»Naturligen kimna anspråken på ersättning icke sträckas så långt,
att staten skulle betala så mycket, att fabrikanten skulle för afl framtid
utan arbete och motsvarande risk hafva lika stor afkastning af det erhållna
ersättningsbeloppet, som hans dittills varande medelhandelsvinst.
Statens ersättningsplikt kan härvidlag icke sträckas längre, än att
tobaksfabrikanten för viss tid framåt tillförsäkras sin inkomst motsvarande
den förut omförmälda medelhandelsvinsten.
* 45
Theodor W. Jeansson.
354
Bilaga 1 till Herr Jeanssons reservation.
Utlåtande angående statens rätt att föreskrifva upphörande
med lagligen bedrifven näring,
af Professorn in. in. C. A. Renterskiöld.
Till Herr Ordföranden i Sammanslutning mellan svenska
tobaksfabrikanter: Stockholm.
Till mig har genom Eder framställts till besvarande följande fråga:
Äger riksdagen med stöd af svensk lag rätt att ålägga enskild att
upphöra med en lagligt bedrifven näring, därför att riksdagen önskar
öfverföra ensamrätten till densammas utöfvande på staten, utan att Juli
ersättning, fastställd antingen genom frivillig öfverenskommelse mellan
staten och beträffande näringsidkare eller också genom skiljedom, lämnas
åt dem, som sålunda skulle komma att beröfvas sitt lagliga näringsfång
Med
anledning häraf tillåter jag mig till en början erinra därom,
att riksdagen under inga förhållanden kan på egen hand ålägga enskild
näringsidkare någon dylik förpliktelse, utan att härför i hvarje fall
fordras Kungl. Maj:ts medverkan, eller rättare att det enligt svensk rätt
icke är riksdagen, utan Kungl. Maj:t, som, med eller utan medverkan
af riksdagen, öfver hufvud skulle kunna äga och utöfva den i ofvanstående
fråga berörda maktbefogenheten. Med afseende härå torde det
för frågans besvarande vara öfverflödigt att ingå i en undersökning af
konungs och riksdags inbördes ställning beträffande näringslifvets rättsliga
reglerande. Hufvudsaken torde, om jag rätt fattat frågan, vara
att afgöra, huruvida den svenska statsmaktens vederbörande organ,
detta må sedan vara Kungl. Maj:t, riksdagen eller båda i förening, har
eller saknar en sådan befogenhet, som i frågan är åsyftad, äfvensom
355
huruvida och på hvad sätt förbud att utöfva förut lagligen drifven
näring må kunna gifvas.
Jämlikt regeringsformens § 89 tillkommer det konungen att besluta
om »lagar och författningar, som rikets allmänna hushållning röra» och
att afgöra frågor, .som afse »rikets allmänna styrelse», ehuru det står
honom fritt att härvid åt riksdagen öfverlämna medbeslutanderätt i den
utsträckning honom godt synes. Dock är det i regeringsformens § CO
konungen förbjudet att på egen hand, »till vinning för sig och kronan
eller enskilda personer och korporationer, några monopolier fastställa».
Då det emellertid här icke gäller att afgöra, om monopol kunna med
riksdagen beslutas, utan blott att undersöka, huru förhållandena gestalta
sig, därest och under förutsättning alt monopol beslutas, torde § 60
kunna lämnas å sido. Och i själfva verket förenklas härigenom frågan
ej oväsentligt, i det att det uppenbarligen är för ett eventuellt näringsförbud
alldeles likgiltigt, om dess grund är ett monopolintresse eller
något annat. Frågan gäller allenast förbudet och dess rättsliga verkningar,
d. v. s. huruvida den ekonomiska lagstiftning, som enligt § 89
beror ytterst af konungen, kan begagnas till näringsförbuds utfärdande.
Med ekonomisk lagstiftning, hvilket uttryck kan tagas i olika
bemärkelser, förstås i detta sammanhang lagstiftning rörande handel
och handtverk, yrken och näringar, så vidt angår statens och statsmyndigheternas
förhållande till dem och deras utöfvare. Formellt har
konungen här oinskränkt makt öfver denna lagstiftningsgren, men däremot
är på intet sätt genom § 89 afgjordt, i hvad mån konungen har
makt att efter godtfinnande bestämma innehållet i de ekonomiska författningarna.
Visserligen är det otvifvelaktigt, att konungen såsom
grundlagsenligt statsmaktens representant och statsviljans bärare gent
emot de enskilde rent faktiskt skulle kunna gifva äfven dessa ekonomiska
författningar hvilket som helst innehåll, men såvida därigenom
eljest härskande svenska rättsgrundsatser åsidosattes eller på ett från
den gällande rättsordningens synpunkt rättsstridigt sätt kränktes, vore
det vederbörande statsråds skyldighet att däremot göra föreställningar
och alltså äfven själfva åtgärden utan stöd af svensk lag. Konungen
måste, med andra ord, vid utöfvandet af sin grundlag senliga ekonomiska
lagstiftningsmakt taga hänsyn till bestående rättsförhållanden och icke på
sådant sätt ingripa ändrande i dessa, att därigenom brötes någon af de
principer, som genom grundlag eller politisk sedvanerätt fastslagits
356
såsom normerande för statsmaktens förhållande till de enskilda statsborgarne
i deras enskilda verksamhet. Sådana principer finnas ock.
1 regeringsformens § IG stadgas sålunda bland annat, att konungen
bör »vrångvisa och orätt hindra och förbjuda, ingen fördärfva eller
fördärfva låta till lif, ära, personlig frihet och välfärd, utan han lagligen
förvunnen och dömd är, och ingen afhända eller afhända låta något
gods, löst eller fast, utan rannsakning och dom, i den ordning Sveriges
lag och laga stadgar föreskrifva». Omedelbart kunna visserligen dessa
satser icke äga tillämpning å frågan om näringsförbuds utfärdande
genom konungens ekonomiska lagstiftning, helst uttrycket »välfärd»,
som eljest i sig kunde omfatta åtskilligt, historiskt hänför sig till helt
andra förhållanden. Men medelbart äger stadgandet dock sin betydelse,
enär detsamma icke fullständigt, utan blott endels — i de punkter, där
erfarenheten 1809 gifvit vid handen önskvärdheten af ett dylikt stadgande
— uttrycker en allmän svensk rättsgrundsats, nämligen den, att
allmänt och enskildt skall hållas strängt åtskils och staten icke gent
emot de enskilde'' begagna sin faktiska makthöghet på ett sätt, som
bringar dem skada i privaträttslig mening utan att nödtvång i ett
eller annat hänseende föreligger eller i allt fall ersättning lämnas för
det, som möjligen af statsskäl måste förloras.
Genom kungl. förordningen den 18 juni 1864 angående utvidgad
näringsfrihet och andra därmed sammanhängande författningar har svensk
undersåte med vissa undantag och inskränkningar tillagts rätt att idka
handels- och fabriksrörelse, handtverk och annan handtering, skeppsrederi,
export och import af varor. Själfklart är, att de undantag och
inskränkningar liksom öfver hufvud de villkor för rättens utöfning,
Indika författningarna stadgat, också kunna i vederbörlig ordning ändras.
Men därmed uppstår frågan, i hvad mån sådana ändringar äfven kunna
tilläggas retroaktiv verkan, d. v. s. erhålla gällande ki-aft också med
afseende å sådan rörelse, som redan, med tillämpning af då gällande
regler, påbörjats och alltjämt fortgår. Innebära ändringarna endast nya
ordnings- eller kontrollföreskrifter, lider det intet tvifvel, att de, äfven
om de medföra kostnader för den enskilde företagaren, blifva för
honom och hans rörelse bindande. Skulle de innebära något mera,
så att därigenom rörelsens beskaffenhet, omfattning eller bestånd väsentligen
påverkas, så torde däremot samma regel icke obetingadt gälla,
äfven om man icke kan anse satsen, att s. k. »välförvärfvade rättigheter»
icke därigenom få upphäfvas, i denna formulering riktig.
357
År rörelsen åt'' mera tillfällig art eller sådan, att dess idkande
kan ske eller faktiskt sker utan någon större apparat, och kan densamma
utan förlust antingen omedelbart eller efter viss öfvergångstid
nedläggas, lära ändringarna utan vidare också bär blifva gällande. Om
åter rörelsen kan betecknas såsom ett »företag» i mera egentlig mening,
d. v. s. sådan, att den förutsätter och fordrar varaktig organisation af
ekonomiska krafter under samverkan mellan flere till ett helt, och bär
företaget tillika medfört uppkomsten af ekonomiska nyttigbeter med
sjelfständigt värde, så torde ändringar i näringslagstiftningen af den
beskaffenhet, att i följd af dem hvarken det förut lofligt företaget kan
längre med fördel fortsättas eller genom realisation dess fulla värde
erhållas, ej låta sig genomföras utan att ersättning beredes vederbörande
näringsidkare — enligt ofvan angifna allmänna rättsgrundsats.
Sålunda synes lagstiftningen vara fullt oförhindrad att helt enkelt
förbjuda handel med t. ex. blommor eller vykort genom minderåriga
eller s. k. ambulerande cigarrförsäljning o. dyl., men icke utan vidare
att förbjuda en labriksrörelse, som ej blott kräft särskilda anordningar,
maskinerier, anläggningar in. in., utan ock representerar ett där liggande
kapital, hvilket helt eller delvis blefve med nödvändighet ofruktbart,
därest rörelsen skulle upphöra. Härvid bör beaktas, att med uttrycket
»däri liggande kapital» förstås icke blott i rörelsen insatta penningar,
utan ock det kapitalvärde, rörelsen kan anses äga på grund af firmanamnet
och de krafter, som härigenom betecknas; dock må betonas,
att, enär företagaren icke kan anses hafva någon redan förvärfvad
rättighet till framtida vinst af rörelsen, om denna finge under oförändrade
förhållanden oafbrutet fortsättas, det heller icke är utsikten
till en sådan vinst, som bör tagas i betraktande, utan blott den inverkan
— i stegrande eller minskande riktning — på omsättningens storlek
och beskaffenhet, som firmanamnet kan beräknas hafva genom sin faktiska
betydelse för kundkretsen och som näringsidkaren icke skulle
kunna, därest han nödgades upphöra med sin rörelse, på grund af
statligt tvång, öfverflytta till annat näringsfång. Detta kapitalmoment
iir nämligen ett ekonomiskt »godt» eller en »nyttighet», som rätten
erkänner såsom föremål för rättsligt intresse lika väl som det »gods,
löst eller fast», hvarom handlas i regeringsformens § 16 och som där
förklaras oantastligt utom i den ordning lag och laga stadgar föreskrifva,
alltså t. ex. genom expropriation sförfarande, därest ett sådant finnes
a nord nåd t.
Skulle alltså staten finna nödigt eller lämpligt att förbjuda viss
dylik rörelse, så är uppenbart, att detta icke kan, med bevarande af
''358
gällande rättsgrundsatser okränkta, ske Titan att ersättning lämnas de
näringsidkare, som eljest skulle därigenom afhändas vissa ekonomiska
nyftigheter, hvaröfver de dittills förfogat och hvilka icke kunna genom
realisation omsättas i sitt penningvärde. Frågan blir då, på hvad sätt
denna ersättning bör bestämmas. Och då det ingalunda är gifvet, att
staten vare sig vill eller kan härom träffa öfverenskommelse på frivillighetens
väg med vederbörande enskilde näringsidkare, ehuru något
principiellt hinder icke föreligger för en sådan öfverenskommelse såsom
preliminär åtgärd, så blir hufvudfrågan den, på hvad sätt ersättningen
skall, äfven oberoende af näringsidkarens fria samtycke, fastställas.
Klart är nämligen, att en dylik öfverenskommelses träffande ingalunda
utgör någon som helst nödvändig förutsättning för att staten öfver
hufvud skall kunna begagna sin höghetsmakt till utfärdande af rörelseförbud.
I den framställda frågan förutsättes såsom möjligt, att, därest
öfverenskommelse ej kan träffas, ersättningsfrågan afgöres genom skiljedom.
En sådan form för ersättningsfrågans lösning torde dock vara
alldeles utesluten. Skiljemannalagen af 28 oktober 1887 förutsätter
bl. a. för skiljedomsförfarande en öfverenskommelse härom mellan parterna,
d. v. s. i detta fall staten å ena sidan, vederbörande enskilde
näringsidkare, hvar för sig eller gemensamt, å den andra. Men bar
ej ersättningsfrågan kunnat lösas direkt genom öfverenskommelse, så
lärer svårligen staten samtycka till en lösning däraf genom skiljedom.
Staten uppträder nämligen här icke såsom enskild part, själf underkastad
privaträttens regler, utan såsom utöfvare af makthöghet och
såsom den, hvilken ensidigt beviljar eller ger en ersättning, därför att
detta svnes densamma billigt eller af rättsprinciper fordradt, icke därför
att densamma i förhållande till de enskilde är till sådan ersättnings
gifvande privaträttsligt förpliktad.
Därmed har jag äfven berört ett annat möjligen tänkbart sätt
för ersättningens fixering, nämligen genom rättegång och domstols
beslut. Kan detta sätt icke användas, så är äfven af den grunden
skiljedom utesluten, enär skiljemannalagen också fordrar, för möjligheten
af skiljedom, att tvisten är en sådan, som kan hänskjutas till domstols
pröfning. Klart är härvid först och främst, att domstolsvägen icke
skulle kunna anlitas under några förhållanden förr, än staten redan
utfärdat näringsförbudet eller vidtagit den ändring i näringslagstiftningen,
som framkallat förlust för de enskilde näringsidkarne. Huruvida, under
359
denna förutsättning, Kungl. Maj:t och kronan verkligen skulle kunna
af enskild f. d. näringsidkare instämmas med yrkande om skadestånd
enligt privaträttsliga regler, är mer än tvifvelaktigt. Och lika tvifvelaktigt
synes det vara, att, där så finge ske, domstolen skulle komma
att upptaga frågan eller, om den upptoges, bifalla anspråket. Visserligen
vore detta i och för sig icke alldeles omöjligt: exempelvis torde enligt
engelsk rätt hinder ej möta härför. Men den svenska förvaltningsrätten
står icke i denna del på samma ståndpunkt som den engelska, och de
svenska domstolarna hafva icke en sådan pröfningsrätt i förhållande
till Kungl. Maj:t och Kungl. Maj:ts författningar, som de engelska.
Och äfven om domstolsvägen kunde anlitas, torde bevisningen angående
det exakta skadeståndet blifva nästan omöjlig, särskilt om, såsom är
att förmoda, staten redan före lagstiftningens genomförande själf medelst
tillsatta sakkunnige utredt förlust- och ersättningsfrågorna och skadeståndsyrkandet
i rättegången går rit på annat än det sålunda förut
erkända beloppet. Endast för det fall, att staten alldeles ingen ersättning
vill lämna och t illika-kan visas, att genom den ändrade lagstiftningen
näringsidkaren verkligen afhändts en ekonomisk nyttighet, hvaröfver
han förut förfogat och som ej på annat sätt kan förvandlas till
ett lika värde, torde domstolsvägen hafva några utsikter, ehuru äfven i
detta fall utgången måste betecknas såsom ytterst osäker.
Det återstår, vid sådant förhållande och då gällande expropriationslagstiftning
heller icke är på hithörande fall tillämplig, endast den
utvägen, att staten själf, med eller utan samverkan med vederbörande
näringsidkare, uppskattar förlusten af den näringsrätt, hvarom fråga är,
till dess skäliga värde och genom lagstiftningsakten samtidigt med
ändringens genomförande tillerkänner resp. näringsidkare den ersättning,
som sålunda pröfvas behörig. Själfklart är dock härvid nödvändigt, att
uppskattningen sker på sådant sätt och i sådan form, att dess opartiskhet
är höjd öfver hvarje tvifvel, något som för öfrigt är desto lättare, som
staten i själfva verket här icke står såsom konkurrent, utan såsom
ordnare af de ekonomiska förhållandena på det för det hela förmånligaste
sättet, hvadan den heller icke har något intresse att sätta ersättningen
så låg som möjligt, utan till dess objektivt rätta värde, så
vidt detta kan utrönas, för hvilket ändamål speciell sakkunskap naturligen
är af nöden.
360
Svaret på frågan skulle alltså kunna i korthet så formuleras:
Staten äger enligt svensk rätt att — af hvilken orsak och i hvilket
syfte som helst — genom sina vederbörande organ ålägga enskilde att
upphöra med af dem lagligen bedrifven näring, dock, för så vidt förbudet
ej skall komma i strid med eljest gällande svenska rättsgrundsatser, endast
under förutsättning, att ersättning lämnas dem, som sålunda skulle afliändas
sitt lagliga näringsfång, för den förlust, som därigenom åsamkas
dem utan att på annat sätt kunna utjämnas. Ersättningens belopp torde
hvarken genom skiljedom eller vanlig rättegång kunna bestämmas, utan
blott genom ensidigt beslut af staten efter opartisk utredning genom sakkunnige
eller på annat tillfredsställande sätt.
Uppsala i juli 1910.
361
Bilaga 2 till herr Jeanssons reservation.
Utlåtande i tobaksmonopolfrågan af Professorn in. m.
A. O. Winroth.
Herr Grosshandlaren Walter Bäckström. Stockholm.
I egenskap af ordförande för Svenska tobaksfabrikantföreningen
har Ni anmodat mig att besvara frågan, huruvida det lagligen tillkomma
staten, att i och för en närings förvandlande till statsmonopol, efter
riksdagsbeslut ålägga de enskilde som bedrefvo näringen jämlikt nu
gällande föreskrifter, att upphöra därmed, utan att jämlikt förlikning
eller skiljedom godtgöra dem deras därigenom lidna skada.
I förhållandet enskilde emellan har ju staten satt sig till uppgift
att skydda den ene i hans rätt mot den andre och, där det ej kan ske
annorledes, i form af skadestånd låta den, som i sin rätt lidit förfång,
njuta till godo upprättelse från gärningsmannens sida. Sitt kraf på
aktning för enskild rätt har staten äfven gjort sig själf till rättesnöre.
Det har bland annat kommit till uttryck i regeringsformen § 16, då
det där stadgas, att »Konungen bör — — — ingen afhända eller
afhända låta något gods, löst eller fast, utan rannsakning och dom i
den ordning, Sveriges lag och laga stadgar föreskrifva». Likaledes har
i kungl. förordningen angående jords eller lägenhets afstående för allmänt
behof den 14 april 1866 § 1 och andra den svenska rättens
expropriationsstadganden det, utan åtskillnad mellan stat och privatman,
ålagts den, som tillätes att på ett eller annat sätt tillägna sig annans
rätt eller däri göra intrång, att därför utgifva fullt vederlag eller mera.
Särskildt påminnes härvid, hurusom Lag ang. skyddsskogar den 24
juli 1903 §§ 1 och 2 väl tillägga Kungl. Maj:t rätt att inskränka skogsägares
afverkningsrätt, men ock medgifva skogsägare, som ej vill under
*
'' *46
362
kasta sig sådan inskränkning, att påfordra statens inlösen af marken
jämlikt de allmänna expropriationsstadgandena.
I alla de förenämnda lagrummen är dock visserligen allenast fråga
om egendom i mening af rätt till ting, låt vara att expropriationsstadgandena
ej allenast afse äganderätt till fastighet utan äfven annan
rätt därtill. Men det har gått ''in i det allmänna medvetandet, att rättigheter
till ting ej bilda någon gräns för rättsskyddet åt förmögenhetsrättigheter.
Detta följer redan däraf, att, då man uppdelar egendom i
fast och lös samt till den förra gruppen för äganderätt till fastighet
och vissa andra rättigheter därtill, man i den senare gruppen upptager
ej allenast återstående rättigheter till fastighet och alla rättigheter till
lösören utan äfven rättigheter, som ej hafva något som helst kroppsligt
ting till föremål, såsom exempelvis fordringar; och hvad, som så kallas
egendom, njuter visserligen, allt efter hvad dess natur tillstädjer och
krafvel’, till godo rättsskydd från lags och myndigheters sida.
Emellertid må erkännas, att på detta senare område man ännu
befinner sig i en pågående utveckling och ej ännu hunnit fram till
någon mera fast slutpunkt. Detta gäller alldeles särskilt om det slags
immateriella förmögenhetsrättigheter, som i brist på annat namn må
kunna kallas förvärfsrättigheter, d. v. s. lagligen uppståndna förhållanden,
med tillhjälp af hvilka den enskilde må kunna bereda sig eu särskild
vinst af sitt arbete eller kapital. Delvis hafva dylika rättigheter ställts
under särskildt laga skydd, såsom i svensk rätt patent-, firma- och varumärkesrätt,
litterär och artistisk äganderätt samt rätt till mönster och
modeller. I män som sådan rätt ansetts böra uppoffras i ett allmänt
intresse, har, såsom beträffande patenträtt, för dess del också bragts i
tillämpning reglerna om expropriation; se kungl. förordningen ang.
patent den 16 maj 1884 § 17. Hvad åter angår en sådan förvärfsrättighet,
som näringsidkares rörelse, hafva hittills i vårt land ej meddelats
särskilda föreskrifter till dess rättsliga skydd. Det har väl satts
i fråga att göra det i form af bestämmelser mot illojal konkurrens, men
till någon lag har det härutinnan icke kommit och ej ens ännu till
något förslag. Men det är ju redan ett godt steg på vägen, att man
visat sig öfvertygad om dylika förordnandens behöflighet och redobogen
att införlifva dem med rättssystemet. Alldeles obeaktadt i svensk lag
är för öfrigt icke näringsidkares rörelse såsom förvärfsrätt. Sålunda
kommer det skydd, som förlänats firmarätt, ytterst den rörelse, som
under firman bedrifves, till godo, i det att firman, så att säga, allenast
är ett rörelsen åsatt och därmed oskiljaktigt förbundet värdemärke;
jfr Lag ang. handelsregister, firma och prokura den 13 juli 1887 §§ 8
363
—13. Ett liknande förhållande råder än vidare mellan affärsrörelse och
ett däri begagnadt varumärke; se Lag den 5 juli 1884 §§ 1—8. Utan
sammanhang med firma- och varumärkesrätt har ju för öfrig! redan nu
svensk lag så till vida tagit affärsrörelse i särskild t skydd mot rättskränkning,
som den vid straffs utsättande för ryktes utspridande speciellt
omförmäler sådant rykte, som är menligt för »yrke» och »näring»;
se strafflagen kap. 16 § 8. Märkas må äfven, att i Lag ang. ersättning
af allmänna medel åt oskyldigt häktade eller dömde den 12 mars
1886 godtgörelsen tillförsäkrats vederbörande just för »hinder eller brist
i hans näring», och sålunda väl med särskild tanke på den olika förvärfsmöjlighet,
som hans rörelse eller yrke sanställning innebure; jfr
slrafflagen kap. 6 § 2. Sistberörda fall är för öfrig! af särskild! intresse,
enär det däri rör sig om en statens ersättningsskyldighet och för öfrig!
utan någon en dess omedelbara förskyllan till skadan. Att, där, såsom
här ifrågasattes, den svenska staten i ett allmänt intresse vidtager
ändringar på näringslagstiftningens område, den dock ansett sig böra
respektera redan bestående näringsfång, framgår åter dels af kung!,
förordningen ang. brännvinsförsäljning den 18 januari 1855 § 12, som
förklarade de vid lagens ikraftträdande af gästgifvare utöfvade utskänkningsrättigheterna
oberörda af lagen, och dels af kungl. skrifvelsen
den 2 april 1886, som med afseende å tillämpligheten af kungl. förordningen
ang. försäljning af vin, maltdrycker m. m. den 24 oktober
1885 uttalade sig på lika sätt till förmån för här ifrågakommande utskänkningsrättigheter.
Det var här fråga om en lagstiftning, som lät
förlika sig med de ifrågavarande förvärfsrättigheternas bestånd; jfr föröfrigt
Handelsordningen den 22 december 1846 § 22 samt Fabriks- och
Handtverksordningen den 22 december 1846 § 21. Men det finnes äfven
exempel, att, då den svenska lagstiftningen kräft näringsfångs fullständiga
upphörande, staten känt sig förpliktad att taga på sig de
enskildes förluster. Därom vittnar redan dess i kungl. förordningen
ang. brännvinstillverkning den 18 januari 1855 § 101 gjorda erbjudande
att inlösa redskap för nämnda slags tillverkning. Likaså var, då vid
1889 års riksdag ifrågasattes förbud att tillverka margarin, man fullt
ense i att, om så skulle ske, åtgärden ej kunde vidtagas utan ersättning
åt förhandenvarande margarinfabriker.
Allt detta stämmer ock öfverens med nu gängse uppfattningssätt.
Äfven vid ting förekommer och tages i betraktande ett dess affärsvärde
vid sidan af dess anskaffnings- eller tillverkningsvärde, ehvad det gäller
vanlig försäljning eller expropriation och utan afseende därå att den
ifrågavarande värdestegringen må helt och hållet bero på konjunktur
-
364
förändringar. Det är dock alltid en förvärfvad förmögenhetsrätt, som bör
beaktas samt därför ock af staten skyddas och vid ett dess lagenliga
frånbändande ersättas. Dess mera måste då detta gälla om en affärsrörelse,
som, äfven den en förvärfvad förmögenhetsrätt, i det mesta fått
ett sådant sitt värde genom innehafvarnes flit och möda samt större och
mindre penninguppoffringar och sålunda utgör kapitaliserade prestanda
i arbete och värdetillgångar. I enlighet härmed är ej heller någon åtskillnad
att göra, allteftersom det handlar om en koncessionsvis vunnen
rätt att drifva rörelse eller om eu, som under skydd af medgifven näringsfrihet
satts i gång och arbetats upp till ett visst förvärfsvärde genom
sin omsättning och sin kundkrets, sina affärsförbindelser samt sitt namn
och vunna förtroende. Åtminstone på senare tider hafva också till utländska
monopolförslag knutits utförliga utkast till ersättning åt alla
dem, som genom monopolets införande tänktes skola komma till omedelbar
skada i sina förut bedrifna näringsfång. Hvad angår tobaksmonopol
har sålunda godtgörelse ansetts böra lämnas såväl för tobaksförråd,
maskiner, utensilier och verktyg som för nedsatt värde i fastigheter och
byggnader och för den beröfvade personliga affärsvinsten och ej allenast
åt producenter, fabrikanter och handlande utan äfven åt de i deras affärer
anställda bilrädena och arbetarne.
Det må dock erkännas, att, särskilt hvad rör minskad eller beröfvad
förvärfsmöjlighet, allenast billighetsskäl och ej en verklig laga förpliktelse
förmenats ligga till grund för statens utbetalningar af ersättning, och
att det förty ock gjorts gällande, att staten efter sitt fria bepröfvande
ägt att fastställa grunderna därför. Särskild! har från de tyska myndigheternas
sida denna mening utvecklats vid de åren 1878 och 1882 förda
öfverläggningarne om tobaksmonopol för det tyska rikets del.
Skall enskild rätt uppoffras i allmänt intresse, ställer det sig emellertid
nog fullt lika, ehvad rätten består i egendom eller näringsfång. Såväl
i det ena som i det andra fallet har man att skilja mellan förvärfsmöjlighet
och ett fullbordadt förvärf. Det kan tydligen ej finnas någon statens
plikt att gälda ersättning åt dem, som genom ett påbjudet monopol eller
en eljest vidtagen ändring i lagstiftningen hindras från att öppna en affär,
som enligt förut gällande stadganden det tillkom dem att påbörja.
Men detsamma gäller, om det ej vore fråga om en affärs öppnande utan
om ett tings förvärfvande. Att, då, såsom vid häfd, fånget sker successivt,
man genom öfvergångsbestämmelser skyddar förvärfvet i dess fortgång
och sålunda medgifver en häfdens fullbordan enligt den äldre lagen
äfven i tiden efter en ny häfdelags ikraftträdande, är i själfva verket ej
något undantag från regeln; jfr kungl. förordningen om tjuguårig häfd
365
den 22 april 1881 § 5. Det bekräftar allenast den fullständigande grundsatsen,
att laga fång bör skyddas, och borde, i mån som med afseende
å näringsfångs förvärf motsvarighet funnes till häfden, äfven för dess
del gälla.
Ett bedrifvet näringsfång stode, har det emellertid sagts, så till
vida efter förvärfvad egendom, som det i sitt värde berodde af konjunkturer
och nya uppfinningar samt andra dylika inträffande omständigheter.
Staten kunde dock icke ikläda sig garanti för allt detta. Men
detta begäres ju cj heller. Staten har regelrätt ej heller något ansvar
för de förluster, som drabba den enskilde i hans förmögenhetsting genom
olyckshändelser eller andras åtgöranden, men är dock fullt redobogen,
att, om den för sin nytta behöfver dem, expropriationsvis eller i annan
ordning inlösa dem efter deras då häfda värde och därmed för framtiden
öfvertaga de med deras ägande förbundna riskerna. Det bör därför ej
heller härutinnan ses och förfaras på annat sätt, då det gäller ett i
laga ordning tillkommet näringsfång. Någon roll kan det icke spela,
att det senare möjligen är mera utsatt för en värdeförminskning än ett
kroppsligt ting. År det så, finnes nog också bär större utsikt till värdestegring.
Af hvad, som kan hända den enskilde till förändring i hans
ekonomi genom tillfälliga händelser eller andras gärningar, kan för
hvarje fall rättvisligen icke dragas några slutsatser, för det fall att
staten själf genom handling, som enskilde emellan skulle grundlägga
ersättningsplikt, föranleder det inträffade.
Härmed vare dock icke sagdt, att staten ej skulle kunna vidtaga
någon ändring i sin lagstiftning till förfång för enskilde, utan att hålla
dem skadeslösa därför. På grund af bristande förutseende hos lagstiftarne
kan hafva tillverkats något, som ej kan anses stå i strid med lagarne
men i sin förekomst eller i sitt saluhållande innebär fara i ett eller
annat afseende och för vederbörandes del måste betraktas såsom missbruk
af den lagstadda friheten och såsom fullföljd af olofliga syften.
Det kan då ej läggas staten till last, att den genom ändringar i sin
lagstiftning gör slut på det ifrågavarande ofoget utan godtgörelse åt
dem, som därigenom komma till skada. 1 själfva verket hafva ju dessa
brutit mot samhällsordningen, och hafva lagstiftarne ej handlat annorledes,
än då de i trängande fall begagna sig af sin befogenhet att tillägga
sina förordnanden återverkande kraft. Men det må ej ske utan särskild
laga orsak. En sak för sig är, att, då det ej gäller egendom utan
näringsfång, nämnda slags ingripande från statens sida jämförelsevis
oftare kan synas påkalladt. Sålunda torde exempelvis ring- eller trustbildningen
i och för sig vara laga anledning för att staten genom en
366
däremot riktad lagstiftning utan vidare beröfva deltagarna den extra
vinst, som de under skydd af näringsfriheten tillskansat sig på det allmännas
bekostnad genom sin sammanslutning. Hvad, som ju också
alltid står staten till buds, är, att själf efter behof och läglighet öppna
konkurrens med de enskilda yrkesidkarne. Ty i en dess kungjorda
näringsfrihet ligger dock ej någon garanti mot konkurrens och sålunda
ej ens från dess egen sida. Men helt annorlunda ställer sig visserligen
saken, då den i form af statsmonopol eller eljest i ett sitt intresse upphäfver
eller inskränker enskild mans bedrifna näringsfång. Det är dock
icke annat än att göra sig till godo hans förut häfda affärsvinst och
måste därför ock, i enlighet med hvad som gäller vid expropriation,
medföra förbindelse att ersätta hvad, som sålunda beröfvas honom.
\7ill man, så kan man för öfrigt åberopa sig på svensk positiv
rätt till stöd för de sålunda utvecklade allmänna rättsnormerna. 1 regeringsformen
§ 114 tillförsäkrades förbehållslöst de forna riksstånden
deras »privilegier, förmåner, rättigheter och friheter», och har enligt
den nuvarande lagtexten undantag blott gjorts för dem, som »ägt oskiljaktigt
sammanhang med den stånden förut tillkommande representationsrätt».
Hvad borgerskapet angår, afsågs med ifrågavarande utfästelse
närmast bestämmelserna i Kungl. Maj:ts för rikets borgerskap och städerna
i allmänhet utfärdade nådiga försäkran den 23 februari 1789. I dess
§ 1 utlofvas åter, att »rikets borgerskap och städerna i allmänhet»
skulle bibehållas vid deras »inrättningar», af hvad slag de vara månde,
och ej »i anseende till deras handel och sjöfart, näringar och rörelser»,
lida »minsta hinder eller förfång». Tilläggsvis förklaras därpå i § 2
bland annat än vidare, »att all sådan handel, rörelse, konst eller slöjd,
som förut är känd, idkad och i allmänhet idkas kan, hädanefter icke
skall någon eller några särskilda in- eller utrikes män upplåtas eller
meddelas under exclusiva privilegier, monopolier eller förpaktningar».
Detta borgerskapet förmenade privilegium att ej i sina rörelser blifva
underkastade förfång genom monopol lär väl, efter tillkomst af kungl.
förordningen angående utvidgad näringsfrihet den 18 juni 1864, nu
mera få anses gälla till förmån för alla dem, som idka ett lagenligen
igångsatt företag, och för hvarje fall trygga dem mot ett statsmonopol
så till vida, som de äga att af staten njuta godtgörelse för skada genom
ett dess införande, och härvid må då erinras, att odling och förarbetande
af tobak samt dess försäljande långt före 1809 års regeringsform varit
fria, fastän beskattade och reglerade yrkesfång.
Den föregående framställningen skulle kunna föranleda den i och
för sig väl förhastade slutsatsen, att staten ej har rätt till att för in
-
367
förandet af ett sitt monopol undertrycka bestående och lagligen tillkomna
näringsfång, men alldeles icke, att staten må kunna göra det
utan vederlag för den näringsidkaren därigenom tillfogade skadan. Därmed
är då också gifvet, att, trots expropriationsstadgandenas tystnad i
ämnet, de i möjligaste måtto böra bringas i tillämpning för fall af statsmonopols
införande. Åtminstone för denna händelse måste tydligen
ett lagligen drifvet näringsfång i sin egenskap af förvärfsrätt anses och
behandlas såsom annan privaträttslig egendom. År nu detta sant. måste
dock vid ett näringsfångets värdesättande också allmänna civilrättsliga
normer och synpunkter tagas i brak. Alldeles särskildt komma på
grund af åtgärdens natur härvid i betraktande reglerna om kausalitet
i skadeståndsfrågor och på grund af föremålets stadgandena om sysslomanskap.
Det är en i svensk rätt antagen grundsats, att med undantag för
persons dödande (strafflagen kap. 6 § 4), den, som tillfogat annan skada,
ej har att godtgöra jämväl den skada, som hans gärning medelbart
föranleder för tredje man på grund af ett dennes obligatoriska rättsförhållande
till den, som skadan omedelbart öfvergått. Sålunda böra ej
heller de, som på ett eller annat sätt haft vinst på affärsförbindelser
med den enskilda tobaksindustriens idkare,- kunna grunda några sina
anspråk på samma vinsts upphörande i anledning af beslutadt statsmonopol,
utan såsom ersättningsberättigade godkännas allenast de däraf
omedelbart träffade, d. v. s. producenter och fabrikanter af och handlande
med tobak samt de i deras affärer anställda personerna. Men enligt
de allmänna svenska skadeståndsreglerna får ej heller den, som omedelbart
lidit skada genom annans gärning, all sin skada ersatt utan allenast
den. som är gärningens omedelbara verkan i den mening, att efter
objektivt bedömande den helt och hållet eller dock i hufvudsak är att
tillskrifva gärningen. Man lämnar å sido sådan skada, som väl kan
bringas i orsakssammanhang med gärningen, men närmast beror af
andra tillstötande omständigheter, låt vara att deras inverkan underlättats
genom den ifrågavarande gärningen. I sak vill detta merendels
säga, att man har att räkna allenast med skada i den närmaste tiden
eller, då det gäller expropriation, med hvad det uppoffrade i det närvarande
ögonblicket kan anses vara värdt. Hvad en affär må kunna
gifva i ett framtida uppdrifvet skick kommer exempelvis ej i betraktande.
Äfven om härutinnan beräkningar skulle kunna göras på grund af erfarenheten
under de gångna åren, är dock ett fortsatt framåtgående
beroende af en mängd yttre omständigheter och finnes alltid möjligheten,
att det skall kunna inträffa ett omslag till det sämre. Regeln följes
368
väl såsom själffallen vid inlösen af maskiner, utensilier, verktyg- och
annan dylik egendom, men är att iakttaga jämväl, då det gäller affärsvinst,
vare sig att denna företrädes af icke inlösta fastigheter, byggnader
eller andra inrättningar af särskildt värde vid näringens bedrifvande
eller af inkomsten på det personliga arbetet i näringen.
Särskildt för det senares del måste ytterligare afseende fästas på
hvad, som gäller om arfvode åt en i förtid utan laga skäl afskedad
syssloman. Naturligen skall, då en näringsidkare får behålla sin egendom
men beröfvas tillfälle att på sätt som förut tillgodogöra sig den i
affärssyfte, det ej allenast beräknas hvad värde, som den i sådant hänseende
har, utan äfven afdragsvis hvad värde den i annan sin användning
kan komma att få. Detsamma gäller om det personliga arbetet.
Man måste säga sig, att, ehvad det gäller atfärsledarne eller deras
biträden, de efter någon tids förlopp böra hafva vunnit tillfälle att på
annat håll skaffa sig en motsvarande utkomst till den, som de haft i
den genom monopollagstiftningen dem frånhända verksamheten, och att,
om det icke skett, det måste bero på andra mellankomna omständigheter,
för livilka staten ej kan bära ansvar. Det ställer sig därför
naturligt att låta ersättningen utgå ej allenast efter de senaste årens
medelinkomst utan äfven allenast för en viss beräknad period framåt i
tiden. Att, liksom ifråga om fastigheters och inrättningars förändrade
användning, det kan ställa sig ganska olika med tillfällena för personerna
att byta lefnadskall, är emellertid otvifvelaktigt, enär det ju ej allenast
gäller val af nytt yrkesfång utan äfven ett dess uppdrifvande i afkastningsförmåga
till jämnhöjd med det förut utöfvade. Man skall här dock
hafva svårt att inlåta sig på en vidtgående specialisering af ersättningsgrunderna.
Naturligt är dock, att man för affärsägarnes del skiljer
mellan inarbetade och helt nya affärer samt för biträdens och arbetares
mellan dem, hvilka för sina sysslors behöriga skötsel måst förvärfva sig
en viss teknisk utbildning, och dem, för hvilkas del så icke är förhållandet.
Det kan ju ock finnas rimligt, att affärsägare utan vissa års
drift samt biträden och arbetare utan teknisk utbildning alldeles icke
erhålla ersättning för mistad näringsvinst, och att för deras del tillräckligt
anses vara gjordt, därigenom att de i tiden mellan monopolets
beslutande och ikraftträdande hafva tid på sig att skaffa utkomst i annan
sysselsättning. Äfvenledes får det anses öfverensstämma med allmänna
rättsbegrepp, att om staten bereder dem, som genom ett dess införda
monopol måste upphöra med sin förra handtering, anställning vid monopolet
eller i annan sin verksamhet, detta allt efter anställningens beskaffenhet
och intäkter bör medföra ett bortfallande af eller nedsättning
369
i statens ersättningsskyldighet, och att, där anbud i denna väg utan
laga skäl afvisas, det sker på vederbörande ersättningstagares äfventyr.
Att staten vid indragning af ämbeten och tjänster, som blifvit öfverflödiga,
förfar på ett mera liberalt sätt, lär ej här böra komma i betraktande.
Af det sagda framgår emellertid, att, äfven om statens plikt att
ersätta skada af ett dess införda monopol är obestridlig, stora svårigheter
möta för att närmare bestämma, när, i hvad omfång och enligt
hvilka grunder ersättningen är att gälda. Särskild! i betraktande däraf
att i dessa afseende gällande expropriationsstadganden knappast kunna
anses gifva någon ledning, måste det därför hafva fallit sig naturligt,
att i påkommande fall staterna tagit sakerna i egen hand och efter sin
känsla af billighet lagstiftningsvis fastställt villkor och grunder för
ersättnings utgifvande. Men visserligen pekar hela den föregående utredningen
på att ersättningsfrågan borde ordnas för hvarje särskildt
fall och, där det ej kunde ske genom förliknings- eller skiljemannaförfarande,
också borde ske under medverkan af domstol och i möjligaste
öfverensstämmelse med gällande expropriationsstadganden; jfr rättegångsbalken
kap. 24 § 2. Att den svenska staten, då den velat ersätta enskild
näringsdrift med en sin egen, också haft känsla af att den för ändamålet
hade att beträda den privaträttsliga förhandlingens vägar, därpå
utgöra dess underhandlingar med det allmänna telefonbolaget i Stockholm
bevis.
Stockholm den 9 juni 1910.
* 47
Bilaga 8 till herr Jeanssons reservation.
Utdrag ur
“Om tobaksfabrikanternas i Finland rättsställning i förhållande
till eu på tobaksmonopolsystem grundad
skattelagstiftningsreform“
af Prokurator» in. in. Julius Grotenfelt.1)
Ett betydelsefullt spörsmål vid ett eventuellt införande af statstobaksmonopolsystem
i Finland utgör frågan om rättmätigheten af ersättningsanspråk
från deras sida, Indika genom tobaksfabrikationens
monopoliserande för statens räkning komme att drabbas af förbud att
fortsätta med sin i laga ordning grundade förvärfsverksamhet på tobaksindustrins
område. Det följande är afsedt att lämna ett bidrag till denna
frågas närmare belysning ur rättslig ■ synpunkt.
Såsom en allmän grundsats gäller i finsk rätt att privategendom
är skyddad mot intrång och afhändande, som ej grunda sig å laga dom
och rannsakning, samt likaså att en hvar skall få orubbadt åtnjuta »sina
lagliga rättigheter och välfångna privilegier». Detta skydd för egendom
och lagliga rättigheter tillförsäkras den enskilde i 2 och 39 §§ af regeringsformen
den 21 augusti 1772. Syftemålet särskildt med det i 39
§ regeringsformen upptagna stadgandet om skydd för »lagliga rättigheter»
var att med grundlagens värn omgärda så kallade förvärfvade
rättigheter, hvilka under frihetstiden i Sverige och Finland ej sällan
varit föremål för bristande aktning2).
Innebörden af detta rättsskydd i fråga om sådana förvärfvade
rättigheter, som äga ett i penningar uppskattbart värde, är närmast att
trygga en hvar emot upphäfvande af eller intrång i dylika rättigheter
utan tillerkännande af full ersättning åt rättsägaren för honom därigenom
'') Denna uppsats ingår i del III af det af finska tobaksfabrikanter föranstaltade verket
»Tobaken, dess odling m. m.» Helsingfors 1909.
2) Se t. ex. Hermanson, Juridiska föreningens i Finland tidskrift, 1888, sid. 199 ff.
371
tillskyndad skada och förlust. Den enskilde medborgaren i Finland är
således gentemot regeringsmakten och administrationen i anförd måtto
tryggad vid ett ostördt tillgodonjutande af sina å lag grundade förvärfvade
rättigheter. Men gentemot den lagstiftande makten är han
det icke ovillkorligt. Ty då grundlag i Finland ej innehåller förbud
mot att gifva lagar s. k. tillbakaverkande kraft, är det icke rättsligen
uteslutet att förvärfvade rättigheter i den ordning, som gäller för stiftande
af grundlag — men också endast på detta sätt och ej genom eu annan
lagstiftningsåtgärd — kunna upphäfvas eller inskränkas utan godtgörelse
af skadan åt rättsägaren. Dock ligger det i sakens natur att den ur
aktning för bestående rätt och hänsyn för rättssäkerhetens kraf framsprungna
grundsatsen om förvärfvade rättigheters helgd bör äga den
etiska betydelse äfven gentemot den lagstiftande makten att densamma
ej utan tvingande skäl skrider till att annorlunda än emot full ersättning
för all ekonomisk skada och förlust göra intrång i sådana rättigheter.
Ett motsatt förfarande låter sig försvaras endast om nödvändiga samhällsreformer
af genomgripande betydelse ej kunna på annat sätt utan
utomordentliga uppoffringar för statsverket åstadkommas.
Frågan om tobaksfabrikanternas rättsställning gentemot åtgärder
från det allmännas sida i syfte att förbjuda all enskild tobaksfabrikation
i landet samt monopolisera densamma för statens räkning, beror sålunda
till en ej oväsentlig del därpå om den enskilde tobaksfabrikant, som i
laga ordning vidtagit med fabriksrörelsen, kan anses äga en sådan rättighet
att utöfva rörelsen att denna rätt bör betraktas såsom en förvärfvad
rättighet därtill. I detta afseende likasom rörande omfattningen och
betydelsen af begreppet förvärfvad rättighet i allmänhet innehåller den
finska lagstiftningen lika litet som lagstiftningen i andra länder några
närmare bestämningar, och äfven den inhemska rättsteorin har ej mycket
sysselsatt sig med detta ämne1). Ledning för frågans bedömande bör
därför främst sökas ur vår rätts allmänna grundsatser och de synpunkter
som af den juridiska doktrinen och lagskipningen annorstädes
omfattats.
Om man frånser ett antal teorier, hvilka icke tillvunnit sig allmännare
erkännande eller inflytande på rättsutvecklingen i ämnet, utgår
den nuvarande uppfattningen angående begreppet förvärfvad rättighet i
allmänhet från den gemensamma grundtanken att de rättigheter betecknas
såsom förvärfvade, hvilka tillkomma viss person i kraft af eu särskild
'') Större uppmärksamhet däråt tiar ägnats endast af Hermanson, a. st. sid. 196 tf. och
Montgomery, Finlands allmänna privaträtt, J. (1889) sid. 125 ff.
372
förvärfsgrund eller rättstitel1). Såsom en sådan rättstitel betraktades ej
sällan tidigare allenast en viljeförklaring från den berättigades sida*).
Denna uppfattning har dock allmänt frångåtts, i det att rättigheter, som
ej uppstå genom rättsärende eller annan viljeförklaring utan grunda
sig på en yttre händelse eller ett därmed jämförligt rättsfaktum, äfven
betraktas såsom rättigheter i nu ifrågavarande betydelse, blott de såsom
individuellt förvärfvade tillkomma ett bestämdt rättssubjekt. Såsom
exempel må anföras rättigheter på grund af arf vid dödsfall, på grund
af annan persons brott, på grund af förlänade privilegier o. s. v. A
andra sidan är man i allmänhet ense om att ej utsträcka begreppet
förvärfvad rätt till hvilka rättigheter som helst3). Dels skulle nämligen
i sådant fall principen om skydd för förvärfvade rättigheter gentemot
lagstiftningen förlora snart sagdt all praktisk betydelse, enär lagstiftningen
antingen vore dömd till ett så godt som fullständigt stillastående
eller ock såge sig tvungen att ständigt bryta emot berörda princip.
Dels utgör särskiljandet af rättigheterna i olika klasser, hvilka med
liänsikt till rättigheternas olika grad af konkret gestaltning och betydelse
för individen äga anspråk på olika mått af trygghet gentemot ingrepp
från lagstiftningens sida, ett resultat af den historiska utvecklingen i
alla länder samt synes äfven motsvara rättsmedvetandets kraf. Dock
äro ej ringa svårigheter förenade med att på ett uttömmande sätt angifva
och begränsa begreppet förvärfvad rättighet, och sträfvandena
härutinnan hafva i många delar ej ännu ledt till allmänt erkända
resultat.
Vissa grundsatser i ämnet äga likväl anspråk på giltighet. En
sådan är att en blott möjlighet till eller förhoppning på rättsförvärf ej
skapar någon förvärfvad rättighet. En persons å lag grundade utsikt
till arf utgör t. ex. under arflåtarens lifstid ej en sådan rättighet, och
densamma kan följaktligen genom en lagstiftningsåtgärd, som förändrar
arfsordningen, utan vidare omintetgöras. Likaså bilda sådana allmänna
eller särskilda rättigheter, hvilka omedelbart på grund af lag eller häfd
tillkomma samhällets alla medlemmar eller vissa grupper af medborgare,
ej några förvärfvade rättigheter. Tv i dessa fall saknas en särskild
förvärfsgrund. På tidigare lag grundad nyttjanderätt till allmänna platser
kan t. ex. i lagstiftningsväg undandragas allmänheten utan att härigenom
’) Se t. ex. Unger, Österreichisches Privntreeht, I. (1S92) sid. 119 IT; Dernburg, J)as
biirgerliche Recht I. (1902) sid. 86; Gierke, Deuisches Privntreeht I. (1895) sid. 191 (F., Crome,
System des deutsehen bftrgerlichen Rechts I, (1900) sid. 115 IT; Montgomery, u. a. sid. 125.
2) Se t. ex. Lassalle, Die Theorie der envorbenen Rechte I. (1861) sid. 55 IT.
s) Så t. ex. Rappert, Jahrböcher von R. v. Ihering, Bnd 22, (1884) sid. 143 IT.
373
intrång göres i förvärfVad rätt. Den allmänna på lag grundade rätten
till näringsfrihet utgör ej en förvärfvad rättighet för en hvar fullmyndig
och väl frejdad medborgare, så länge densamma icke tagits i anspråk
o. s. v. Slutligen är det allmänt erkändt att lagligen bestående subjektiva
privaträttigheter på förmögenhetsrättens område, hvilka tillkomma
en person på grund af rättsärende eller annan särskild rättstitel, utgöra
förvärfvade rättigheter, som principiellt äro skyddade emot hvarje utan
skadeersättning förbundet intrång från lagstiftningens eller förvaltningens
sida. Huruvida bestående rättigheter på näringslifvets gebit kunna göra
anspråk på enahanda rättsskydd, är däremot en fråga, hvarom olika
åsikter framträdt.
Den äldre rättsteorin utgick i allmänhet från det betraktelsesätt
att grundsatsen om förvärfvade rättigheters helgd ägde oinskränkt giltighet
endast inom den rena privaträtten, d. v. s. i fråga om rättigheter,
som af rättsordningen förlänats individen uteslutande i hans eget intresse,
Genom ett alltför starkt framhäfvande af denna synpunkt och under
intryck af att själfständiga subjektiva rättigheter egentligen ej stbde
att finna utom den rena privaträttens, närmast förmögenhetsrättens
gebit, ådagalade den äldre rättsläran ej böjelse för att inrymma begreppet
förvärfvad rätt plats inom näringslifvets område1).
Detta åskådningssätt har dock af den nyare doktrinen och rättsuppfattningen
småningom frångåtts, emedan enahanda rättsgrunder, som
tala för skydd emot rubbningar af privata förmögenhetsrättigheter, i
allt väsentligt göra sig gällande äfven i fråga om skydd emot ingrepp
i lagligen bestående rättigheter på näringsväsendets gebit. Denna stånd
'')
Se t. ex. Christiansen, Uber erworbene Rechte, 1856, s. 43. »Aas einer lieutigen allgemeinen
Gesetzgebung z. B. tibet'' die Betreibiing biirgerlicher Gewerbe wärden die betreffenden
Personen schwerlich selbständige subjektive Rechte, die späteren Veriindemngen der Gesetzgebung
im Wege ständen, ableiten können. Es handelt siclt hier nach heutiger Auffassung urn eine
wesentlich im öffentlicben Interesse zu ordnende Angelegenheit; die Constituirung der subjektiven
Bereclitigungen, die aus dergleiclten gesetzlichen Bestimmungen hervorgehen können, ist nicht der
näcliste lind vvesentlicbe Zweck der Gesetzgebung, sondern nur Folge derjenigen Anordnung, die
man im öffentlichen Interesse fur die zweckmässigste halt. Es sind also jene subjektive Berechtigungen
von Anfung an nur filt'' so länge gemeint, als man die gesetzlicbe Ordnung des YerbäHnisses,
aus der sie hervorgegangen, för die zweckmässigste halt. Es kann aber eine und dieselbe Berechtigung,
je nach der Zeit und den Umständen ihrer Entstebung verschieden zu beurtheilen sent.
Die aus friiherer Zeit stammenden Zunftgerechtsame z. B. sind regelmässig als selbständige
(erworbene) Rechte zu betrachten; sie sind Jahrhunderte lång als solche anerkannt und auf die
heutige Zeit gekommen und steken deshalb der heutigen Gesetzgebung als selbständige Rechte
gegenuber. Dadurch, dass eine derartige Berechtigung attsdrucklich als eine selbständige und
unentziehbare dttrch specielles Gesetz oder Concession verliehen wtirde, könnte dieselbe naturlieh
atich heutzutage nock jenen Cliarakter erhalten; die Präsumtion ist aber dagegen.»
374
punkt sammanhänger dels med en klarare insikt i de omtvistade s. k.
personlighetsrättigheternas väsen, till hvilkas kategori de enskilda näringsrättigheterna
pläga hänföras, dels därmed att det vid ingrepp i nästberörda
rättigheter är fråga om rubbningar i liknande privata intressen
af ekonomisk natur som vid intrång i subjektiva förmögenhetsrättigheter.
Till en början vann det förändrade betraktelsesättet insteg på det
reglementerade näringsväsendets gebit eller med andra ord i fråga om
sådana näringar, beträffande livilka principen om näringsfrihet ej är
rådande. Ganska allmänt är man numera ense om att ett af öfverheten
eller annan behörig myndighet utan förbehåll om återkallande meddeladt
tillstånd åt viss person att utöfva en näringsverksamhet gifver upphof
åt eu sådan rättighet för honom att utöfva sagda näring, att denna rätt
måste betraktas såsom en förvärfvad rättighet därtill och följaktligen
åtnjuta dylika rättigheters skydd ■).
Denna ståndpunkt har ock vid olika tillfällen, då fråga väckts
om lagstiftningsåtgärder, ägnade att rubba enskilda näringsidkares rättigheter,
omfattats af regeringsmyndigheter, t. ex. i Tyskland, livilka
emellertid icke godkänt ett liknande uppfattningssätt i fråga om lagligen
bestående enskilda rättigheter på det fria näringsväsendets område -’). 1
1) Se t. ex. Dernburg, a. a. I. sid. 73 cell I 12. »Die Privilegien begrunden wohlenvorbene
Rechte. Sie sind (laber in der Regel ant dem Rechtswege verfolgbar, auch gegen Dritte». »Eine
Streitfrage war, ob i in Fälle der Aufliebung eines wohlerworbenen Rechtes durch die Gesetzgebung
ein privatrechtlicher Anspruch gegen den Staat ant Entsehädigung statttinde, soweit nicht dieser
Anspruch gesetzlich besonders ansgeschlossen wurde. Dies wurde gemeinrechtlich herrschende
Lehre. — — — Bezflglicli der Reichsgesetzgebung wird man der gemeinrechtlich en Ansicht zu
folgen liaben». — Aschehoug, Nordisk Relsencyklopaedi, Den nordiske Statsret (1885). sid. 410.
»Allerede i lång Tid har man nu anset det som en utvivlsom Sag, att Lovgifningen kun mod
Erstatning kan haeve Naeringsrettigheder og andre Rettigheder, som have Pengevaerdi, og som
liden Forbehold ere tillagte nogen ved Bevilgning, udfaerdiget af en underordnet offentlig Myndighet
i Henhold til gjaeldende Lov, f. Ex. en paa Handelsborgerskap eller Bevilgning stöttet Ret
til åt udskjaenke Braendevin».
*) Så ingår t. ex i regeringens proposition till tyska riksdagen år 1882 med förslag till
lag angående rikstobaksmonopol följande uttalande (s. 46): »Aus der gesetzlichen Untersagung der
privaten Tabaksfabrikation lind des privaten Flandels mit Tabaksfabrikaten desgleichen aus der
gesetzlichen Beschriinkung des Flandels mit Rohtabak auf den Absatz nach dem Auslande lässt
sicli ein rechtlicher Anspruch der von der Untersagung betroffenon Gewerbtreibenden gegen den
Staat auf Ersatz des durch die Untersagung entslehenden Schadens nicht herleiten, weil den
Gewerbetreibenden bei dem System der Gewerbefreiheit ein Reellt auf die Austibung des Gewerbes
vom Staate nicht gewährleistet wird. Doch ist aus Grunden der Billigkeit ein solcher Ersatz zu
gewähren». En liknande ståndpunkt intog den tyska riksregeringen då genom en år 1899 genomförd
lagstiftningsåtgärd befordringen af sluten lokalbrefkorrespondens samt af öppna bref, kort
och tryckalster, från att tidigare på ett yrkesmässigt sätt hafva fritt ombesörjts af privata post
-
375
Däremot Lar den nyaste vetenskapen i samband närmast med en
mera ingående undersökning af de s. k. personlighetsrättigheternas väsen
brutit väg för ett sådant förändradt betraktelsesätt.
Till personlighetsrättigheternas natur hör att de innefatta ett skydd
för personen i dess privata lif och verksamhet gentemot andra personer.
Såsom omedelbart objekt för dessa rättigheter framträder en beståndsdel
af den berättigades egen personlighetssfär. I fråga om denna beståndsdel
eller lifsyttring tillkommer honom makt enligt lag, innefattande rätt
att förbjuda främmande ingrepp däri. Berörda rättigheter äro således
icke förbundna med någon omedelbar maktutöfning vare sig gentemot
en viss annan person eller öfver en sak, såsom vid de olika obligationsoch
sakrättigheterna är fallet. Däremot innefatta de anspråk mot en
hvar att afhålla sig från störande ingrepp i det af lagen sålunda skyddade
intresset.
Det är därför naturligt att då en dylik rättighet individuellt uppstått
för någon person i kraft af en särskild grund eller rättstitel, han
bör vara säkerställd mot intrång i sin goda rätt likasom t. ex. vid förvärfvade
förmögenhetsrättigheter är fallet. Äfven på personlighets- och
därmed besläktade rättigheters gebit gör sig följaktligen en i sakens
natur liggande åtskillnad gällande emellan förvärfvad rätt å ena sidan
och omedelbart i kraft af lag bestående rätt å den andra. Så kunna
förändringar i alla medborgares eller vissa samhällsklassers på lag grundade
allmänna personliga rättigheter i afseende å ålder, kön, stånd,
religion m. in. utan vidare i lagstiftningsväg genomföras, emedan dessa
rättigheter i deras allmänna bestånd ej äro individuellt förvärfvade af
någon. Detta gäller ock lagförändringar beträffande personers rätts- och
handlingsförmåga, åtminstone för så vidt fråga ej är om att frånkänna
någon en rättskapacitet, som redan på grund af äldre lag för personen
inträdtJ). Föreligger däremot inom den personliga rättssfärens gebit
anstalter, dels monopoliserades för riksposlens räkning, dels gjordes beroende af särskild! meddeladt
tillstånd åt ett begränsad! antal privatpostanstalter. Äfven vid detta tillfälle förklarades
å regeringens vägnar att de privata postanstalterna, emedan fråga ej vore om ingrepp från lagstiftningens
sida i förvärfvade rättigheter, icke ägde något rättsanspråk gentemot statsverket pa
ersättning för den skada och förlust, som lagstiftningsåtgärden i fråga var ägnad att tillskynda
dessa anstalter, hvilka uppstått på näringsfrihetens grund och ej vore koncessionerade inrättningar.
Däremot talade billighetssynpunkter till förmån för beviljande af sådan ersättning. Se föihandlingarna
vid riksdagen 1897—98 s. 1369. Genom lagen af den 20 december 1899 har i själfva
verket ersättning för skada och frångången vinst enligt närmare angifna grunder tillerkänts berörda
anstalter (art. 4 och 5),
'') Se t. ex. Montgomery, a. a. sid. 132 tf.
376
någon särskild rättsgrund för uppkomsten af en bestämd rättighet, som
af sådan orsak antagit konkret gestaltning till förmån för viss person,
så är det teoretiskt berättigad! att rättsägaren är tryggad vid åtnjutandet
af en dylik rättighet oberoende af förändringar i lagstiftningen. Med
afseende härå har principen om förvärfvade rättigheters helgd i den
nyare rättsteorin ansetts böra komma till användning äfven på personlighetsrättigheternas
gebit, t. ex. i fråga om individuella rättigheter till
familjenamn, firma och varumärke, till alster af litterär och konstnärlig
verksamhet samt till produkter af annat andligt upphofsmannaskap
O. S. V. t).
Särskilt gäller det sagda jämväl på de fria näringarnas område.
Ty på detta gebit träda individualiserade personrättigheter med privaträttslig
prägel och i konkret gestaltning omisskänneligen tydligt i dagen
till åtskillnad från den allmänna å lag grundade rätten eller möjligheten
för en hvar fullmyndig och välfrejdad person att etablera en näringsverksamhet.
Så snart nämligen ett ekonomiskt företag grundats och
detsamma jämte dess materiella underlag genom anknutna affärsförbindelser,
tillförd kundkrets äfvensom skapadt namn och förtroende vunnit
fast gestalt såsom ett individualiseradt inbegrepp af lefnadsförhållanden,
äger företagets upphofsman eller hans rättsinnehafvare däri eu ekonomiskt
värdefull grundval af själfständig betydelse för fortsatt näringsverksamhet.
Denna individuellt förvärfvade yttring af personlig företagsamhet
kräfver enligt sakens natur privaträttsligt skydd likasom andra
produkter af andligt upphofsmannaskap. Den, som i laga ordning, t. ex.
efter föreskrifven anmälan eller inregistrering hos offentlig myndighet,
lagt grunden till ett näringsföretag, eller hans rättsinnehafvare har behörigen
åtkommit ett sådant ekonomiskt godt af privaträttslig innebörd
att han enligt allmänna rättsgrunder ej kan godtyckligen beröfvas detsamma.
Han äger följaktligen en själfständig rätt att utöfva denna
näringsverksamhet och har rättmätigt anspråk på att däri af lag skyddas
såsom vid åtnjutandet af en förvärfvad rätt. Så betraktas saken af
en betydande meningsriktning inom den nyaste tyska rättsvetenskapen 2).
En liknande uppfattning har jämväl framträdt hos högsta domstolen i
Tyskland 3).
*) Se t. ex. Gierke, a. a. I, sid. 197; Croine, a. a. I, sid. 118; o. s. v. Jfr ock kungörelsen
om patent af den 21 januari 1898, § 32.
2) Se t. ex. Gierko, a. a. sid. 713 ff.; Kohler, Encyklopädie der Rechtswissenschaft, I. (1904)
sid. 593 ff.; Baron, Deutsche Juristenzeitung, 1898, sid. 93 ff.; Staub, därsammastädes, sid. 163;
Oertmann, Deutsche Juristenzeitung, 1899, sid. 93 ff.
8) Se Deutsche Juristenzeitung, 1899, sid. 163 och där åberopade domar.
377
I detta sammanhang må ock anföras att näringsidkare äfven ur
en annan principiell synpunkt tillerkänts privaträttsligt skydd för sin
förvärfsverksamhet. Enligt teori och praxis t. ex. i den franska, belgiska
och engelsk-amerikanska rätten åtnjuter den enskilde näringsidkaren ett
vidsträckt civilrättsligt skydd mot illojal konkurrens med skadeersättningsskyldighet
såsom påföljd. Till grund härför ligger det isynnerhet i
Frankrike företrädda betraktelsesättet att den enskilde näringsidkaren
bör anses tillkomma »äganderätt» till de särskilt förvärfvade affärsförbindelser
jämte kundkrets, förtroende med mera, nvilka förläna ett bestående
näringsföretag dess själfständiga värde. Likasom doktrinen i
dessa länder plägat betrakta författares och konstnärs rätt till alster af
sin verksamhet såsom en litterär och artistisk »äganderätt» tiar teorin
därstädes i allmänhet utgått från samma åskådningssätt på näringsväsendets
område. En sådan uppfattning leder följdriktigt till skydd
för enskilda näringsrättigheter enligt enahanda principer som gälla för
skydd af förvärfvad äganderätt. Svårigheten vid en dylik teoretisk
konstruktion af näringsidkarens rättsställning, hvilken är'' så godt som
främmande för den tyska vetenskapen, ligger emellertid i obestämdheten
af denna »äganderätts» fysiska föremål, hvilket vållar att de om
sakegeirdom gällande grundsatser i väsentliga delar ej kunna tillämpas
på nu ifrågavarande rätt.
Slutligen må ännu framhållas att jämväl sådana nyare författare i
Tyskland, Indika ställt sig afvisande emot uppfattningen af personlighetsrättigheterna
såsom subjektiva rättigheter, dock äro af den meningen
att ingrepp i lagligen bestående privat näringsverksamhet ej kan ske
ersättningslöst genom näringens monopoliserande för statens räkning i).
Om man nu spörjer sig huruvida anförda synpunkter i fråga om
privaträttsligt skydd för enskilda rättigheter på de fria näringarnas och
bland dem tobaksfabrikationens område äga anspråk på giltighet och
tillämpning enligt finsk rätt, så synas öfvervägande skäl tala för att
besvara frågan jakande. Den i 39 § regeringsformen inskärpta grund
-
’) Så uttalar sig t. ex. Jeilinek, (System der subjektiven öffentlichen Rechte, 1892. s. 323)
i ämnet på följande sätt: »Erweitert der Staat seine Competenz derart, dass er aus irgend einem
Grunda ein bisher der Privaltbätigkeit uberlassenes Gebiet als seine ausschliessliche Domäne erklärt
(Schaffung staatlicber Monopole, Creirung eines neuen staatlichen Verwaltungszweiges), so ist die
Entschädigung der bisher Berechtigten selbstverständlich. Denn in solchem Fälle macht der Staat
nicht von einem ihm bereils zustehendem Rechte Gebrauch, sondern oecupirt ein neuees Herrschaftsgebit.
Jede derartige Occupation ist aber nothwondig mit einer Expropriation der bisherigen Gewaltinhaber,
der Privaten verbunden, daher hier die Grundsätze fiber die Gewähr des Vermögens
eintreten».
* 38
378
satsen om helgden af »lagliga rättigheter och välfångna privilegier»
utgör i förening med andra stadganden i våra grundlagar ett ojäfaktigt
vittnesbörd om den stora omsorg hvarmed enskild rätt och säkerhet i
lagstiftningen omgärdas. Med detta sakförhållande för ögonen och i
betraktande af den aktning för ett lagligen tillkommet rättstillstånd
som utgjort ett utmärkande drag för den svensk-finska samhällsutvecklingen
i allmänhet kan man svårligen komma till annan slutsats än att
landets tobaksfabrikanter — vare sig att deras fabriker äro koncessionerade
eller anlagda efter näringsfrihetens införande — icke kunna genom
ett eventuellt monopoliserande af tobakshandteringen för statens räkning
i syfte att öka dess skatteinkomster utan vidare beröfvas rättigheten
att utöfva tobaksfabrikation i de af dem innehafda fabriker. Enligt
principen om förvärfvade rättigheters helgd måste de följaktligen i
sådan händelse anses äga rättsanspråk på att af statsverket erhålla full
ersättning i penningar för all den skada och förlust, som genom införande
af statstobaksmonopol och därmed förknippadt förbud mot privat
tobaksfabrikation komme att tillskyndas dem, såframt ej genom lag,
tillkommen i den ordning, som gäller för stiftande af grundlag, ersättningsfrågan
ordnas på annat sätt.
BETÄNKANDE
OCH
FÖRSLAG
ANGÅENDE REGLERING AF TO ISA KSBESK ATTNIN G EN
AFGIFNA
DEN 2 SEPTEMBER 1911
AF SÄRSKILD? UTSEDDA KOMMITTERADE
DEL II
KUNGL. KOMMERSKOLLEGI1 UTREDNING
ANGÅENDE
DEN SVENSKA TOBAKSHANDTERINGEN ÅR 1908
STOCKHOLM 1911
ISAAC MARCUS’ BOKTR.-AKTIEBOLAG
INNEHÅLLSFÖRTECKNING.
SID.
Förord .......................................................................................................................... VII
Inledning
I. Frågeformulären och deras insamlande ............................................ 3
II. Historik
A. Industrien........................................................................................................ 6
1. 1600-talet .................................................................................................... 6
2. 1700- och 1800-talen ................................................................................ 9
3. Några statistiska uppgifter........................................................................ 20
B. Tobaksodlingen ................................................................................................ 25
C. Handeln.......................„.................................................................................... 32
1. 1600-talet ................................................................................................... 32
2. 1700- och 1800-talen ..................................... 42
D. Konsumtionen.................................................................................................... 47
1. Förbudsförordningar ..................................................................... 47
2. Konsumtionen under 1800-talet.............................................................. 51
Den svenska tobakshandteringen ar 1908
I. Industrien
A. Fabriksindustrien ............................................................................................ 59
1. Fabrikernas antal och gruppering m. ni................................................. 59
a. De af fabriksstatistiken berörda fabrikerna........................................ 59
b. De af förevarande utredning berörda fabrikerna............................... 66
2. Tillverkningen ........................................................................................... 74
3. Försäljningen................................................................................................ 84
IV
S1U.
4. Vid tillverkningen förbrukad råtobak .................................................... 91
5. Fabrikernas ekonomiska förhållanden m. m........................................ 108
a. Cigarrfabriker............................................................................................ 109
b. Cigarrettfabriker ................................................................................. 118
«. Stora cigarrettfabriker....................................................................... 119
(i. Små d:o ...................................................................... 125
c. Snusfabriker ........................................................................................... 129
d. Blandade fabriker.................................................................................... 136
e. Samtliga af utredningen angående fabriksekonomien berörda 81
fabriker ................................................................................................ 141
6. Förvaltningspersonalen............................................................................... 167
7. Arbetspersonalen ........................................................................................ 175
a. Cigarrfabriker............................................................................................ 176
b. Cigarrettfabriker .................................................................................... 186
c. Snusfabriker ............................................................................................ 195
d. Blandade fabriker................................................................................... 201
e. Samtliga af utredningen berörda 83 fabriker .................................... 210
8. Organisationsväsende och kollektivaftal inom tobaksindustrien ........ 217
a. Arbetarnes organisationsväsende............................................................ 217
b. Arbetsgifvarnes organisationsväsende ..*!............................................. 222
c. Kollektivaftal........................................................................................... 224
B. Handtverlcet och hemindustrien .................................................................... 229
1. Allmän karakteristik ............................................................................... 229
2. Olika driftsformer och deras tillverkning............................................... 234
3. Försäljning.................................................................................................... 238
4. Handtverkets och hemindustriens ekonomiska förhållanden ................ 241
C. Tobaksproduktionens hjålpindustrier ........................................................... 245
1. För fabrikation, förpackning, o. d. nödiga artiklar................................ 245
2 Vid konsumtionen använda artiklar ............. 249
II. Tobaksodlingen
1. Utredningen för år 1902 ............................................................................ 253
2. Tobaksodlingen år 1908 ............................................................................. 255
3. Jämförelse mellan tobaksodlingen åren 1902 och 1908....................... 263
V
SID.
III. Tobakshandeln
A. Ilandcln med råtobak och fubrikationsutensilier ....................................... 269
1. Råtobakshandelns organisation ............................................................... 269
2. Råtobakshandlandenas ekonomiska förhållanden................................. 271
B. Handeln med färdiga tobaksvaror år 1908 ................................................ 277
1. Antalet handlande och uppgifter ............................................................ 277
2. Den år 1908 inom Sverige försålda kvantiteten färdiga tobaksvaror 281
a. Rikets hela tobakshandel........................................................................ 281
b. Den af utredningen berörda handeln................................................... 283
3. Engroshandeln ........................................................................................... 285
a. Importerade tobaksvaror........................................................................ 287
b. Inköp af svenska tobaksvaror, m. m................................................. 294
c. Försäljning och bruttoförtjänst ............................................................ 296
d. Grossisternas ekonomiska förhållanden.............................................. 300
a Rena engroshandlande ....................................................................... 300
d Handlande med både engros- och detaljhandel............................... 303
Alla af utredningen berörda grossister ............................................ 307
4. Detaljhandeln................................................................................................ 308
a. Inköp ........................................................................................................ 308
b. Försäljning och bruttoförtjänst ............................................................ 312
c. Rabattsystem............................................................................................ 314
d. Detaljisternas ekonomiska förhållanden................................................ 318
IV. Konsumtionen
1. Den svenska tobakskonsumtionens allmänna drag ................................ 329
a. Konsumtionens utbredning ..... 329
b. Detaljpris m. m.................................................................................... 333
2. Konsumtionens penningvärde år 1908 .................................................... 335
Bilagor
A. Frågeformulär ................................................................ 343
B. Tabeller ........................................................................................................... 368
I. Tobaksindustrien år 1908 .................................................................... 368
II. Handtverk och hemindustri inom tobaksindustrien år 1908 ........... 376
III. Tobaksodlingen år 1908 ........................................................................ 380
VI
SID.
IV. Pris för skånsk tobak vid uppköp af svensk råtobakshandlare
åren 1897-1905 ............................................................................. 386
V. Tillverkning af tobaksfabrikat i Sverige åren 1850- 1908 ............ 388
VI. Införseln till Sverige af oarbetad och arbetad tobak åren 1850 — 1908 390
VII. Utförseln från Sverige af oarbetad och arbetad tobak åren 1850—1908 392
Förord.
Sedan Herr Statsrådet och chefen för Kung!. Finansdepartementet,
jämlikt nådigt bemyndigande den 27 maj 1909, tillkallat sakkunnige
för utredning af frågan om reglering af tobaksbeskattningen, anhöll
den sålunda tillsatta tobaksskattekommissionen i skrifvelse den 14 juli
s. å. hos chefen för Finansdepartementet, att eu ingående statistiskekonomisk
utredning måtte verkställas angående tobaksindustrien och
tobaksliandeln i riket jämte i samband därmed stående frågor, hvilken
utredning kommissionen hemställde måtte utföras af Kommerskollegium
i samråd med kommissionen och för dess räkning. Anmodadt att häröfver
yttra sig anförde Kollegium i utlåtande den 17 juli s. å. bl. a.
följande.
Såsom i tobaksskattekommissionens ofvannämnda framställning
meddelats, hade kommissionen tillsammans med chefen för Kommerskollegii
afdelning för arbetsstatistik uppgjort plan och utarbetat formulär
för ifrågavarande utredning, hvadan för dennas igångsättande nödiga
förarbeten sålunda vore i allt väsentligt utförda. Vid utarbetande af
förenämnda frågeformulär hade såsom sakkunnige deltagit, utom representanter
för kommissionen och Kollegium jämväl fabriksidkarne John
A. Bäckström i Stockholm samt George Kampe i Göteborg. Enligt
den sålunda för arbetena utarbetade planen skulle uppgifter från vederbörande
infordras såväl rörande fabrikationen af som handeln med tobak
och tobaksvaror, hvarjämte både fabrikanter och handlande förutsatts
böra meddela upplysningar icke blott angående sina egna samt sina
biträdens och arbetares personliga omständigheter, utan ock rörande
sina affärers tillverknings-, omsättnings- och öfriga ekonomiska förhållanden.
I de delar, där de af 1904 års tobaksskattekommittés betänkande
meddelade statistiska utredningarne syntes vara tillfyllest för
VIII
utredningens behof, hade denna ansetts kunna inskränkas till en komplettering
för perioden 1903 — 08 af kommitténs uppgifter. En ovillkorlig
förutsättning för att ett arbete, sådant som det här berörda
skulle kunna af Kollegium utföras, vore emellertid, att Kollegium bereddes
tillfälle förordna särskild tjänsteman inom ämbetsverket att vara
närmaste ledare för arbetet äfvensom att, för beredande af ersättning
åt denne samt åt i öfrigt för arbetets utförande erforderlig personal,
särskilda medel ställdes till Kollega förfogande.
Under åberopande af det sålunda anförda förklarade sig Kollegium
beredt att, därest Kollegium därtill af Ivungl. Maj:t erliölle bemyndigande,
i samråd med tobaksskattekommissionen och för dess räkning
verkställa den i kommissionens ofvannämnda framställning ifrågasatta
utredningen.
Genom nådigt bref den 23 juli 1909 uppdrog Kungl. Maj:t åt
Kommerskollegium att enligt af Kollegium föreslagna grunder utföra en
statistisk-ekonomisk utredning rörande tobaksindustrien och tobaksliandeln
i riket jämte i samband därmed stående frågor. Genom beslut samma
dag förordnades nuvarande förste aktuarien hos Kollegium M. Marcus
att vara arbetets närmaste ledare och har Marcus jämväl utarbetat
den efterföljande framställningen. Vid utredningen har därjämte såsom
särskildt förordnad amanuens närmast deltagit amanuensen Ernst Höijer.
Utredningsarbetet har i allt väsentligt varit afslutadt sedan juli
månad år 1910 och hafva dess resultat efter hand som de förelegat
delgifvits kommissionen. Med utredningens tryckläggande har emellertid
ansetts böra anstå tills nu för vidtagande af de förändringar och fullständiganden,
livilka af kommissionen kunnat påfordras.
Stockholm den 29 april 1911.
Kungl. Kommerskollegium.
INLEDNING.
3
I.
Frågeformulären och (leras insamlande.
Inhämtandet af primäruppgifterna för förevarande utredning tog
sin början i slutet af juli 1909 och har ägt rum dels i enlighet med
tidigare utarbetade frågeformulär, dels ock enligt sedermera under utredningens
gång uppgjorda formulär. Uppställningen och innehållet af
samtliga sålunda vid undersökningen använda frågeformulär framgår af
de å sidd. 343—367 (bilagan) i förminskad skala meddelade aftrycken
däraf.
De i formulären innefattade uppgifter hafva inhämtats från:
A. Innehafvare af tobaksfabrikör. (Form. A 1)—7)).
B. Handlande med råtobak och utensilier för tobaksfabrikationen.
(Form. B).
C. Handlande med färdiga tobaksvaror. (Form. C 1)—3)).
1). Magistrater, municipalstyrelser och kronofogdar (angående förteckning
öfver tobakshandlande). (Form. D).
E. Hemindustriidkare inom tobaksindustrien. (Form. E 1)—2)).
F. Konungens befallningshafvande (angående tobaksodlingen).
(Form. F.)
Af dessa voro form. litt. A—1) sådana, som utarbetats af representanter
för kommissionen och Kollegium tillsammans med särskilde
sakkunnige, under det att form. litt. E och F under utredningens gång
af ledaren utarbetats. Sedan större delen af uppgifterna enligt form.
litt. A—D influtit, visade det sig nämligen synnerligen önskvärdt att
komplettera undersökningen rörande industrien med uppgifter jämväl
angående den såsom hemindustri bedrifna tobakshandteringen. Dessutom
visade det sig af behofvet påkalladt att för undersökningens fullständigande
inhämta uppgifter jämväl angående den inhemska tobaksodlingens
omfattning under år 1908, det år, som äfven samtliga öfriga uppgifter
afsett.
4
FRÅGEFORMULÄR.
Rörande den omfattning, i hvilken infordrade uppgifter besvarats,
förtjäna följande anmärkningar att göras.
De myndigheter, till livilka hänvändelser gjorts med begäran om
uppgifters meddelande eller införskaffande (form. litt. 1) och F), hafva
undantagslöst villfara utredningens framställningar.
Alla de firmor eller personer, hos livilka uppgifter jämlikt någotdera
af formulären litt. A—C begärts, erhöllo därvid genom cirkulärskrifvelse
samtidigt meddelande om, att nämnda uppgifter, som, enligt
anteckning å hvarje formulär, infordrats »konfidentiellt enligt tryckfrihetsförordningen
§ 2, mom. 4, punkt 11», komme att användas endast
»för statistisk bearbetning samt icke att utlämnas i andra fall än då de
ledamöter af tobaksskattekommissionen eller af denna tillkallade personer,
som icke sjkifva äro yrkesutöfvare, däraf önska taga del för kommissionens
syften». Då nämligen åtskilliga af de begärda uppgifterna berörde omständigheter
af den art, att en viss tveksamhet rörande deras meddelande
kunde förutsättas, ansåg Kollegium det önskvärd! att genom ett påpekande
af ofvan anförda innebörd särskild! klargöra det skydd dylika, för
officiell statistik lämnade uppgifter numera åtnjuta. Denna åtgärd synes
också i afsevärd utsträckning hafva underlättat uppgifternas insamlande
äfvensom betryggat deras exakthet. Likväl visade det sig att bland
innehafvare af tobaksfabriker ett ej obetydligt antal förefanns, som
tvekade att till utredningen insända, om ock ej alla, så dock vissa bland
de (enligt form. litt. A) infordrade uppgifterna, särskild! dem, som rörde
detaljerade upplysningar angående de ekonomiska förhållandena (enligt
form. A 4)). Under sådana omständigheter bemyndigades utredningens
ledare meddela ifrågavarande fabrikanter, att de genom de saknade uppgifternas
öfversändande till ledaren personligen garanterades desammas
återställande inom de enligt tryckfrihetsförordningens ofvan åberopade
stadgande skyddade fem årens förlopp.
Tack vare bär berörda omständigheter bär det enligt form. A insamlade
materialet blifvit jämförelsevis fullständigt, ehuru uppgifternas
insändande icke obetydligt försenats.
Under det att uppgifterna från handlande med råtobak och fabrikationsutensilier
(form. litt. B) föreligga jämförelsevis fullständiga såväl till
antal som innehåll, så har både insamlandet och kompletterandet af
uppgifter från handlande med färdiga tobaksfabrikat (form. litt. C) lämnat
ett i vissa afseenden mindre tillfredsställande resultat. Dels hade eu
ej obetydlig del af dessa handlande bytt om vistelseort och yrke sedan
1908, så att de å ena sidan icke kunnat anträffas eller ock ej befunnits
villiga att lämna uppgifter angående eu affärsrörelse, hvilken de redan
FRÅGEFORMULÄR.
5
lämnat, b varjämte å andra sidan de nuvarande affärsinnehafvarne saknat
nödigt material att lämna ifrågavarande uppgifter. Dels o de hafva
de till tobakshandlandena utsända frågeformulärens ifyllande synts bereda
en stor del af dem allvarliga svårigheter, då deras bokföring
i stor utsträckning varit af enklaste slag — i många fall endast bestått
af kassakladd för införande af totalbeloppet å dagens försäljning —
och sålunda icke möjliggjort meddelande af de delvis detaljerade
uppgifter, som enligt form. C 1) begärts. Först genom en omfattande
korrespondens b och — för Stockholms affärernas vidkommande — beredande
af hjälp vid formulärens ifyllande genom utredningens tjänstemän,
har det lyckats att göra det här omhandlade materialet något så när
fullständigt och användbart.
Hvad slutligen de rörande hemindustrin inhämtade uppgifterna
(enligt form. litt. E) beträffar, så har störsfa svårigheten för deras vidkommande
mött vid inhämtande af hithörande personers adresser. Hufvudkällan
har i detta fall utgjorts af de förteckningar, som af vissa råtobakshandlande
benäget meddelats utredningen rörande deras afnämare af
smärre tobakspartier. Dessutom har vid undersökningen af hemindustrien
inom Villands härad biträde lämnats utredningen af folkskolläraren X.
Kjell, Nymö, Bäckaskog, hvilken på särskildt uppdrag personligen distribuerat
frågeformulär samt i förekommande fall lämnat vederbörande
hjälp vid deras ifyllande.
J) Till tobakshandlande hafva utsändts 1,970 påminnelse- och anmärkningsskrifvelser. I
allt hafva iill utredningen inkommit 3,513 och från densamma afsändts 6,259 skrivelser och formulär.
6
II.
Historik.
A. Industriel.
1. 1600-talet.
Frå gatt om när konsumtionen af tobak först tog sin början i
Sverige har ej ofta varit föremål för undersökningar och äger väl äfven
numera endast ett rent historiskt intresse. I allmänhet antager man,
att tobaksbruket blef känd! i vårt land under förra hälften af 1600-talet.
Den ende svenske forskare, som veterligen ägnat denna fråga ett mera
djupgående studium,1) nämligen M. B. Swederus, meddelar, att den
första bestämda uppgift han lyckats finna rörande tobaksnjutningen i
landet härrörde från ett konsistorieprotokoll af år 1629 och fördt vid
Uppsala akademi. Vid en studentkollation under nämnda år hade nämligen
tvist uppkommit på grund däraf, att någon af deltagarne bjudit
på medhafd tobak, men andra vägrat att deltaga i denna välfägnad.
Tvisten urartade till handgripligheter med sådan påföljd, att konsistoriet
dömde orostiftarne till »carcer».
Med denna uppgift, som gifver skäl för antagandet, att tobaksförbrukningen
vid nämnda tid ännu inom Sverige varit jämförelsevis
sällsynt eller åtminstone en nyhet, öfverensstämmer en hos Olof Dalin
i ett hans arbete2) funnen uppgift, att tobaken icke skulle hafva varit
synnerligen känd i Sverige före drottning Kristinas tid. Dalin berättar,
att på halländska kusten ett fartyg skulle hafva strandat, hvars last
bestått bl. a. af tobak i rullar. Dessa rullar skulle de bönder, som *)
*) M. B. Swederus, Blad ur tobakens historia, Svenska trädgårdföreningens tidskrift 1887,
s. 73 o. s. v. Hela denna afhandling som hvilar på omfattande källstudicr, förtjänar på grund af
sin gedigna sakkunskap den största uppmärksamhet.
2) Tal om Sverige s. 12.
INDUSTRIEN. 1 6 0 O-TALET.
7
funnit vrakgodset, till att börja med hafva begagnat som rep, men
småningom kommit underfund med att använda på rätta sättet.
Emellertid vill det synas, som skulle tobaken antingen redan något
årtionde tidigare kafva börjat införas till landet eller ock dess konsumtion
synnerligen hastigt vunnit i omfång, enär redan år 1633 i en
akademisk afhandling af en medicine professor Johannes Franck i
Uppsala omtalas, »att nu för tiden man knappt kan finna någon enda
person, som ej är ganska förfaren i denna rökningskonst.»'') Därom
vittnar äfven en kung], skrifvelse den 16 januari 1641, i hvilken det
heter om tobaken, att den vore »een wahro, som för någen tijdh sedan
här hafwer warit obekändh, och fuller i sigh sielff icke är synnerlighen
nyttig, men lijkwäl, och icke dess mindre nu sedan blifwet aff den
gemene man till missbruk och öfverflöd opkiöpt och förbrukat, mångom
uthi margahanda måtto til alt som störste skade och armodh.» *)
Sistnämnda skrifvelse meddelade det privilegium, som utfärdades
å tobakshandeln för Söderländska kompaniet. Nämnda kompani — hvarom
utförligare nedan (jfr. sid. 32 ff.) — hade som bekant bildats redan 1626
för att befordra Sveriges handelsförbindelser med främmande världsdelar,
närmast Amerika. En svensk koloni grundades vid Delawareflodens
mynning år 1638 och samma år återvände Söderkompaniets expedition
till Sverige, hvarvid dess ena skepp var lastadt med tobak.
Från denna tid kan man helt säkert räkna tobaken till en af våra
viktigare handelsartiklar. Den utgjorde i hvarje fall under större delen
af perioden 1640—1690 ett mycket ofta återkommande föremål för det
offentligas åtgöranden, och äfven under 1700-talet ägde tobaken eu viss
betydelse för den inhemska näringspolitiken. I det följande skall i
korthet redogöras för de jämförelsevis knapphändiga föreskrifter som
gällt tobaksindustrien, under det att i öfriga kapitel af denna historik
skall med några ord belysas det allmännas förhållanden till tobaksodlingen,
tobakshandeln och tobakskonsumtionen.
Flertalet af de föreskrifter, som under 1600-talet utfärdades af
regeringen i här förevarande ämne, hade tobakshandelns reglerande till
föremål. Af dessa källor vill det synas som om tobaksindustrien, d. v. s.
tobakens förarbetande inom landet, icke skulle hafva förekommit förr
än i början af 1660-talet. Vid denna tid hade redan trenue monopol
'') Cit. efter Stvederus, a. st. s. 74. Anfördt äfven hos Arbetsståtistik II, Undersökning
af tobaksindustrien i Sverige, Sthlm 1899, s. 28-
5) Liksom alla följande citat efter offentliga handlingar enligt Stiernmans eller Modées
samlingar.
8
HISTORIK.
å tobakshandeln af regeringen stadfästs och åter npphäfts, (jfr. sid. 32 tf.)
ineu i intet fall talades i de privilegier, som härom utfärdades, om annat
än införseln och handeln med tobak. Först i de handlingar, hvarigenom
tobakshandeln för fjärde gången under storhetstiden åf kronan bortgafs
med privilegium till vissa personer eller visst handelskompani, talades dessutom
om förbud för andra »något Spinneri, eller thertill hörige Wärktyg
åt inställa och anrätta låta». Detta stadgande förekom i ett plakat angående
tobakshandeln den 9 okt. 1662 samt i ett kontrakt af samma dag mellan
Kungl. Maj:t samt Anders Andersson och Petter Bohm. I en .»revers»
angående tobaksarrendet, som sistnämnda personer samtidigt afgåfvo,
förbundo de sig »att så mycket möijeligit är, Tobak här spinna låta, på
thet icke all Capitalet, som på Tobaks inkiöp anwändes, må continuerligen
behöfwas af Rijket uthsändas». Så särskild! vidlyftig måtte emellertid
denna af arrendatorerna bedrifna tillverkning af spunnen tobak
till att börja med icke hafva varit, och det finnes skäl för antagandet,
att de först mot slutet af 1660- eller början af 1670-talet uppbyggt en
verklig fabrik för ändamålet. I en »prolongation» af tobaksarrendet,
utgifven den 26 juni 1673, anfördes nämligen af Kungl. Maj:t såsom ett af
skälen, hvarför förnyandet af arrendet åt intressenterna beviljades, »den
omkostnad, som de til Wärckets inrättande, särdiles nu nyligen med
ett dertil tiänligt Manufactur hus oppbyggande giordt hafwa.» Fyra år
senare, genom en »confirmation för intressenterne af Tobaks-Compagniet»
den 3 oktober 1677, där arrendatorerna och deras förlagsman garanterades
vissa rättigheter, därest arrendet »i »vidrig händelse» skulle upphöra vid
kontraktets utlöpande (år 1685), erfar man dels att det varit hofintendenten
Zacharias Rehnberg och kamreraren Jonas Österling, som på
egen bekostnad uppfort det i Stockholm belägna tobaksspinneri, samt
dels ock att dessa på grund häraf tillerkändes särskilda förmåner, därest
kronan icke skulle förnya kontraktet.
Emellertid beviljade Kungl. Maj:t ingen ny prolongation på kompaniets
privilegier, när dessa utlöpte med slutet af år 1684, och sålunda var
både tillverkningen af och handeln med tobak hädanefter fri. En borgare
i »Narven», som år 1686 begärde att där få anlägga ett tobaksspinneri,
men med privilegium för 20 år, fick det svaret, att upprättandet af ett
spinneri icke kunde förvägras honom lika litet som någon annan, men
att begäran om något privilegium ansågs både obilligt och skadligt. *)
Samma år förbjöds införsel till riket af utländsk, spunnen tobak* 2) och
'') Svar till kammar- och kommerskollegium angående-----William Kettelwells
manufaeturer den 30 dec. 1686.
2) Res. ang. tullväsendet den 8 febr. 1686.
INDUSTRIEN. 17- OCH 18 00 TALEN.
9
genom ett plakat den 12 april 1687 sades uttryckligen ifrån, att det
stod hvarje medborgare fritt att mot erläggande af föreskrifven tull till
landet införa »tobaks blader till att förspinnas och uparbetas». De, som
ville upprätta ett tobaksspinneri, skulle emellertid först göra anmälan
därom till kammar- och kommerskollegium, hvilken myndighet skulle
gifva det formella tillståndet.
2. 17- och 1800-talen.
Man har all anledning antaga, att det nödställda tillstånd, hvari
hela landet och alla dess näringar veterligen befunno sig vid tiden
för storhetstidens slut, äfven bör hafva kännetecknat tobaksindustrien.
Eu särskild orsak till denna förmodan ligger i kännedomen om, att mot
slutet af Carl XII:s regering de spinnerier, som ej ville lämna sin vara
på kredit åt armén, hotades med förlust af sina privilegier. Förra delen
af frihetstiden var ju emellertid i det stora hela en fredens tid för
landet och det var ett af hela detta tidehvarfs förnämsta intressen
att upphjälpa rikets yttre anseende och inre styrka genom att ägna
särskild omsorg åt landets näringar. Men i denna sträfvan kommo å
ena sidan den tidens säregna ekonomiska åskådning, å andra sidan det
snart framträdande politiska partisplitet att blifva af en understundom
ödesdiger betydelse.
Då man betecknat frihetstiden hos oss såsom »den teoretiska
merkantilismens epok»,* *) så har man därmed icke angifvit endast hufvuddraget
i dess ekonomiska politik öfverhufvud, utan ock antydt, att
merkantilismen under detta tidehvarf fick sin särskilda, ifråga om statens
ingripande i näringslifvets utveckling, typiska prägel, men att denna
ekonomiska åskådning hos oss redan förut uppburit en stor del af statens
verksamhet. Man har genom de senare årtiondenas studier rörande
merkantilsystemet »lärt sig inse, i hvilken grad dess ekonomiska politik
var ett uttryck för tidens allmänna statsbehof och statsåskådniug». 8)
Under sin glansperiod var hela merkantilsystemet »ett försök att i hvarje
detalj forma det ekonomiska lifvet till ett medel för statsverksamhetens
olika mål.» 3)
Klyftan under frihetstiden mellan merkantilistisk teori och praktiken
hade sin förnämsta orsak i den omständigheten, att öfvertygelsen om
]) Uttrycket återfinnes hos Statvenov, Sveriges Historia VII, s. 77.
a) Heckscher, Produktplakatet och dess förutsättningar, Hjärnes festskrift, II, s. 693.
*) Heckscher, a. st., s. 694.
Frihetstiden
och merkantilismen.
2
10
HISTORIK.
Tiden före
hattväldet.
de merkantilistiska grundsatsernas obetingade riktighet väl iullständigt
genomträngt flertalet af de ledande statsmännen, att dessa således sökte
pressa in landets ekonomiska lif i af denna spekulation framkallade
former, men att landet ägde allt för ringa förutsättning att kunna fylla
dessa former. Man hoppades och väntade, att tack vare de åt ett
merkantilistiskt styrelsesätt framkallade åtgärderna den svenska industrien
och handeln skulle på eu mycket kort tid utvecklas i den rikaste blomning
till stöd för statens synnerligen klena finanser. Men man hade
missräknat sig icke blott på användbarheten af de af den tidens statsliushållningslära
anvisade medel öfverhufvud, utan framför allt på den
verkan de skulle framkalla inom Sveriges ekonomiska lif. Detta saknade
i hög grad den utvecklingskraft och den mogna ledning, som skulle
utgjort den grund, på hvilken frihetstidens merkantilsystem kunnat
resa sin vackra byggnad. Den statens hjälpande hand, som enligt
merkantilisternas uppfattning borde stödja all inhemsk näringsflit och
framför allt de industrier, företag och fabrikanter, som kunde frambringa
eu aktiv handelsbalans, famlade nog ofta i dunkel. Den gaf
stöd understundom på orätt håll, ofta i allt för riklig grad och nästan
alltid utan att ifrågasätta allvarlig kontroll rörande de beviljade statsunderstödens
användning. Dess hjälp gjordes också blott allt för ofta
beroende af enbart personliga inflytelser, understödda eller ej af ekonomiska
fördelar eller ekonomiskt vinningsbegär.
Under frihetstidens första år framträdde åtskilliga tecken, som
tydde på eu strömkantring i det merkantilistiska tänkesättet. Framför
allt sökte man lossa på skråtvångets band och några förslag af denna
innebörd, framställda af kommerskollegium, ehuru ej enhälligt godtagna
af ständerna, ledde till utfärdande af tvänne förordningar om frimästerskap
den 26 maj 1719 och 2 juni 1724. Kommerskollegium, som mest
auktoritativt företrädde hela frihetstidens näringspolitiska sträfvanden,
hade angående de under Carl XI anlagda textilfabrikerna, hvilka trots
införselförbud och allehanda reglementering icke lyckades nå någon
blomstring, uttalat, att »slike verk sig ej med tvång och förbud inrätta
läte, ej häller uppehållas».1) I sin med mycken omsorg utarbetade tulltaxa
af 1719 hade kollegium graderat införselvarorna efter råvara, hofsamt
helfabrikat, hvaraf de förstnämnda skulle draga den ringaste, de sistnämnda
den högsta tullen, hvarigenom landets industri skulle uppmuntras
och landet själf behålla de arbetslöner, som tidigare gått till utlandet.
''i Cit. efter Arnberg, Anteckningar om Frihetstidens politiska ekonomi, sid. 5.
INDUSTRIEN. 17- OCH 1800-TALEN.
11
Dessa sträfvanden, som för öfrigt vunno föga genklang vid frihetstidens
första riksdagar, byttes snart allt skarpare i ett annat system,
från hvilket försöken kring 1720 endast äro att beteckna såsom af nödtvång
framkallade utvikningar. Redan vid riksdagen 1723 fann man,
att rikets välstånd berodde på minskandet af införseln, hvaremot de
inhemska produkterna och fabrikerna genom anläggande af plantager
m. in. skulle främjas och ökas till vinnande af en förmånlig handelsbalans.
Samma riksdag antog det för handelns främjande så betydelsefulla
produktplakatet, utfärdadt den 10 november 1724.
Dessutom behandlades vid denna tid under gynnsam stämning de
af den svenska fabriksindustriens grundläggare, Alströmer, begärda
privilegier att anlägga manufakturverk i sin fädernestad Alingsås.
Privilegierna meddelades den 22 juni 1724 och med stöd af dem anlädes
i Alingsås utom olika textilfabriker äfven ett tobaksspinneri samt
påbörjades fårafvel samt odling af färgväxter, potatis och tobak.
Så hastigt hade ständernas intresse för en uppblomstrande industri
stegrats, att de redan vid 1726 års riksdag voro beredda att ikläda
sig särskilda skatter till manufakturernas understödjande. Vid denna
riksdag hade nämligen kommerskollegium inkommit med en beräkning
af handelsbalansen, som utvisade eu aktiv summa af endast 18 milj.
d. km t, men en passiv af 272/3 milj. d. knat, således en underbalans af
nära 10 milj. Bland passiva både lurendrejeri ernås värde upptagits
till — 12 milj. d. knat.1) Ständerna funno denna framställning antyda
högst bedröfliga missförhållanden och funno därvid det förträffligaste
medlet för att återvinna en gynnsam handelsbalans vara att minska
importen genom att anlägga manufakturer och således inom landet förädla
såväl de in- som utländska råvarorna.2) Riksdagen förklarade sig
sålunda på kommerskollegii förslag villig att genast bevilja nödiga
medel för lämnande af anslag till »nyttiga manufacturverk». Dessa
medel skulle uppbringas dels genom en under fem år utgående direkt
beskattning, uppgående till V8 åt lön- och betalningsafgifter, samt dels
ock genom en tullförhöjning af högst 5 proc. å alla sådana utländska
varor, som inom landet kunde tillverkas.
l) Arnberg kritiserar dessa siffror, a. st., s. 22.
■) typiskt för uppfattningen på denna tid är följande uttalande som återfinnes i R. St-bref
om privilegier för Alingsås den II juni 1727: »— — alla nyttiga manufakturverk straxt i sin början
gå under och ödeläggas, så framt de ej af publicum i tid understödjas och förses med sådana
förmånei och friheter, som kunna undanrödja svårigheterna, hvarpå de flesta utomlands florerande
manufakturer äro bevis, emedan de till större delen genom publika fonder och ansenliga friheter
bragt sig upp till den fullkomlighet, att mångdubbelt ersätta, hvad de skulle lyckas hafva kostat
publicum i dess inkomster s> (Cit. efter Arnberg. a. st. sid. 25.)
12
HISTORIK.
Hattväldet.
Pa ett annat område reagerade ständerna emellertid mot vissa af
kommerskollegium föreslagna tvångsåtgärder, nämligen mot dem, som
voro afsedda att befordra frambringandet inom landet af råvaran för
linneväfvandet och tobaksspinnandet, I sistnämnda afseende ville kollegium
stadga tvång för småstäderna att ägna sig åt tobaksodling. Detta
funno dock ständerna vara »ett alltför betänkligt ingrepp i äganderätten»,
hvarför de beslöto vidtagande af andra åtgärder (närmare härom se
sid. 2(1).
Emellertid synes tobaksodlingen vid denna tid hafva spridt sig
vidt omkring i landet och i sammanhang därmed äfven ej så få nya
spinnerier hafva uppstått. För några af dessa blef dock synbarligen
fabrikationen en bisak, utan ägnade de sig i stället åt handel med å
annan ort inköpta tobaksvaror. Då städerna i sina besvär vid 1731
års riksdag klagade häröfver, fann Kungl. Maj:t skäligt att förbjuda
dylika tobaksspinnare att uppköpa och saluhålla någon spunnen tobak,
vid varans förlust, äfvensom att »alnetals» sälja den tobak, som de
själfva tillverkade, såvida stadens borgerskap framdeles skulle vara deras
afnämare.1)
Under de första båda årtiondena af frihetstiden hade merkantilpolitiken
sålunda småningom vunnit fotfäste. Men till full utveckling skulle
denna näringspolitik ej nå förr än med hattpartiets seger, och systemets
blomstringsperiod kan därför sägas hafva börjat med 1738 — 39 års
riksdag. Det system, som under den tillförene förflutna tiden utbildat
sina hufvuddrag, utvecklades nu med den ifver och den kritiska omognad,
som framför allt karakterisera hattpartiets ekonomiska politik, och fick
just därigenom visa, huru de flesta af dess ledsatser icke i många
afseenden lyckades lända det svenska näringslifvet till gagn, utan endast
frambringa eu konstlad blomning, som utan statens alltjämt upprepade
understöd icke kunde vidare uppdrifvas eller ens bestå.
Det är tidigare nämndt, att en af hörnstenarna i denna tids ekonomiska
politik var sträfvandet att alstra starka inhemska manufakturverk.
Som de hufvudsakligaste åtgärderna till främjande af detta syfte må nämnas:
utdelande af penningunderstöd och premier för manufakturernas upprättande
och vidmakthållande, medgifvande af vissa privilegier för fabrikers
anläggande, förbud mot införsel eller höga importtullar för varor,
som af de inhemska fabrikerna tillverkades samt inkallande af utländska
arbetare med framstående yrkesskicklighet inom några af de mest om- *)
*) Res. på slädernas besvär den 12 juli 1731, § 21.
INDUSTRIEN. 17- OCH 18 00-TALEN.
13
huldade yrkesgrenarne. Dessutom såsom medel af något lägre rang
exportpremier samt sådana af särskilda orsaker föranledda åtgärder
som t. ex. utfärdande af förbud mot upprättande af flere fabriker inom
någon viss näringsgren.
1738—39 års riksdag godkände nu för främjande af dessa syften
åtskilliga betydelsefulla förslag. Sålunda inrättades till förvaltning af
de till manufakturernas understöd inflytande medel en särskild myndighet,
manufakturkontoret, hvilket dessutom äfven skulle få införskrifva utländska
arbetare samt utdela premier å manufakturgods. Vidare beslöts
utfärdande af en förordning upptagande åt manufakturisterna särskild!
medgift^ privilegier,1) hvarjämte upprättades s. k. hallrätter såsom första
instans i hithörande mål samt med uppgift att föra förteckning samt
öfva en viss tillsyn öfver såväl tillverkare som varor. Slutligen utfärdades
en förordning om förbud mot införsel af vissa varor, som antingen
kunde tillverkas inom landet eller ock ansågos öfverflödiga.*)
Följer man manufakturpolitiken under frihetstiden med särskilt
afseende på det allmännas åtgärder gent emot tobaksindustrien, så
finner man att denna i viss mån intog en undantagsställning. Hufvudintresset
från statens sida synes i detta fall hafva koncentrerat siopå
textilindustrien och grufdriften, men ingalunda på tobaksindustrien
såsom sådan. Däremot utvecklades i stället för tobaksodlingens främjande
en liflig verksamhet, utgående från den äfven typiskt merkantilistiska
uppfattningen, att den för en industri nödvändiga råvaran
borde, såvidt möjligt, anskaffas inom landet och således importen däraf
ej tynga handelsbalansen.
Själfva tobaksindustrien måtte man emellertid eljest icke hafva
ansett vara i behof af samma understöd som den öfriga fabriksrörelsen.
Det vill närmast synas som om tobaksspinnerierna betraktades — i likhet
med sockerbruken — icke som manufakturer i ordets egentligaste
bemärkelse. Visserligen förklarades de, med undantag för tiden 1743_
1757, uttryckligen sortera under hallrätterna, men i handels-och manufakturdeputationens
berättelser till riksdagarna ordades det ofta ganska
vidlyftigt om tobaksodlingen, däremot understundom icke alls samt i
förekommande fall synnerligen knapphändigt om tobaksspinnerierna
Det är numera icke lätt att bestämdt afgöra något om orsaken härtill_
>) Den 29 maj 1739. .
’) Den 19 maj 1739. Alla de beslut som gällde penninghushållningen förbigås här, trots
dessa åtgärders stora betydelse för tidens ekonomiska lif, enär en redogörelse därför skulle föra
allt för långt utom ämnet.
14
HISTORIK.
möjligen har handteringen icke betraktats såsom någon egentlig fabriksrörelse,
enär tekniken var allt för enkel, eller ock har tobakens karaktär
af öfverflödsvara i detta afseende haft någon betydelse. Sannolikt berodde
det antydda förhållandet emellertid äfven i viss mån därpå, att innehafvare
af tobaksspinneri^'' endast undantagsvis vände sig till manufakturkontoret
med begäran om understöd, något som bekräftas af följande uttalande
i en af ofvannämnda berättelser (år 1769): ».Jämte de Manufacturer
och wärk som Deputationen uti denne Berättelse här ofwantil uptagit,
sortera ock Tobaks-Spinnerierne och Socker-Bruken under Hall-Rätterna,
men blifwit af den anledning förut icke nämnda eller räknade, åt de
icke blifwit genom någre upmuntriuger af allmenne medel inrättade
eller understödde widare än då en eller annan gång smärre partier
hemspunnen Tobak til främmande orter utskeppats, de fastställde
exportationspremier blifwit därföre betaldte»1). Denna berättelse gäiler
visserligen förhållandena endast under tiden 1764—68, men flere andra
tecken tyda på, att omständigheterna i detta afseende varit likartade
under hela frihetstiden.2)
Om det sålunda synes sannolikt, att tobaksfabrikerna nästan icke
alls haft någon fördel af det förnämsta bland merkantilpolitikens medel
på detta område, det offentliga penningunderstödet, så bör likväl betonas,
att de i stället så godt som ostördt fingo under hela tiden 1739—59
åtnjuta ett annat af skyddsmedlen, importförbudet mot utländsk vara.
Ehuru i tidigare omnämnda plakat af 1687 införsel af arbetad tobak
redan var förbjuden, så föreskrefs i äfvenledes förut åberopade stadga
af den 19 maj 1739 införselförbud utom för vissa tobaksblad och
stjälk äfven bl. a. för »Tobak i bref; Tobakspinnar, spunnen; Rappe».
I en förordning, utfärdad 10 dagar senare, skärptes »uppå Riksens
Ständers föreställning» förbudet mot den spunna tobakens införande
ytterligare därhän, att den som efter ett års förlopp från den 19 maj
bröte mot nämnda förbud, utom konfiskation af varan, jämväl utsatte
sig för risken af strängare straff.
Öfverhetens förhållande till landets tobakshandtering karakteriseras
eljest under denna tid närmast af vissa restriktiva åtgärder, föranledda
af olika orsaker. Anläggandet af tobaksspinnerier måtte under 1720-
'') Handels- och Marmfactur-Deputationes berättelse angående de Swenske Manufacturers
Tilstånd och Beskaffenhet ifrån 1764 til 1768 års slut. Sthlm 1769, s. 39 tf.
5) H. o. M. Dep. Ber. till 1765 års riksdag, Sthlm 1766, gaf en öfversikt af hela fabriksväsendets
utveckling under tiden 1727 — 64, där rörande tobaksindustrien endast högst ofullständiga
anteckningar förekonnno. Likväl meddelades i en såsom bilaga införd tab. n:r 2 åtskilliga siffror,
hvaraf synes framgå, att af de år 1764 bestående tobaksfabrikerna endast 1 erhållit understöd af
publika medel, medan de öfriga 70 inrättats på »privat förlag».
INDUSTRIEN. 17- OCH 18 00-TALEN.
15
och 30-taleii hafva ansetts såsom nr ekonomisk synpunkt mycket förmånligt,
tv vid 30-talets slut förefunnos redan i riket omkring 30
fabriker med omkring 25 arbetare per fabrik. Likväl voro nog en stor
del af fabrikerna småföretag — måhända på grund af sättet för uppgifternas
inhämtande och den därefter följande klassitikationen alls
icke medräknade i hallrätternas förteckningar. En väsentlig orsak till
dessa småfabrikanters uppkomst torde nog böra sökas i den hastigt
uppblomstrande tobaksodlingen, hvilken gjorde det möjligt för många
odlare att, då tekniken var mycket litet invecklad och redskapen icke
särskilt dyrbara, själfva spinna sin tobak och därmed öka spinneriidkarnes
antal. Därjämte framgår af ett uttalande från en visserligen
något senare tid, att den i stark uppåtgång varande tobaksodlingen
äfven verkat hämmande på spinneriernas afsättning, därför »åt almogen
och gemenare folcket utaf deras på landsbygden--idkande plan
tager
mäste dehlen betiena sig af bladerna således, som de dem sielfwa
sammanlaga til tobbak»1).
Alltnog: vid denna tid kunde konstateras främst en nedgång i
hvarje enskild fabriks afsättning. Det hade blifvit för många fabriker
i landet och det smugglades dessutom sannolikt högst betydligt. Det
blef således angeläget att bringa produktion och konsumtion i något
närmare öfverensstämmelse med hvarandra — en sträfvan som för öfrigt
karakteriserar en mycket stor del af frihetstidens manufakturpolitik.
Till detta mål syftade Kungl. Maj:t dels i ett bref till kommerskollegium
den 16 september 1739, dels ock i resolutionen på ständernas
besvär den 12 april samma år2). Uttryckligt förbud utfärdades härigenom
mot anläggandet af tobaksspinnerier på landet, hvarjämte de
redan bestående endast finge bibehålla sina undfångna privilegier,
därest de årligen . tillverkade »14,000 skålp. af inrikes wäxte eller
införskrefne blader». Men vidare förbjöds — med mindre Kungl. Maj:t
(förut kommerskollegium) meddelat privilegier — anläggandet af nya
spinnerier inom sådana län och trakter, hvarest dylika fabriker redan
förefunnos och höllos i godt stånd, »på det icke både de äldre och
yngre wärken måtte sättas i lägerwall».
En senare förordning af 17483) stadgade äfven skyldighet för
spinnerierna att årligen uppspinna ett visst kvantum råvara. Under
1) Magisiraten i Landskrona med anledning af remiss angående förordning om tobaksodling,
10/i 1746. Kink. arkiv R. A.
’) § 65.
‘) Kong!. Slotts-Cantzliets Publication angående åtskilliga författningar, i anseende såväl
till utländska Tobaks-Bladers införsel som inhemska Spinneriers och Planteringars befordran, § 3.
16
HISTORIK.
det att nyssnämnda föreskrifter snarare torde hafva afsett uppammandet
af en storindustri på småindustriens bekostnad, således delvis omöjliggöra
den tidigare omnämnda förekomsten af småfabrikanter, stödda på
egen odling af råvaran, så utfärdades bär förevarande bestämmelse sannolikt
till fromma mer för den inhemska tobaksodlingen än för industrien.
Den viktigaste åtgärden, som företogs till förminskande af smugglingen,
var föreskriften om stämpling af tobaksfabrikat. Den hade införts
redan genom åtskilliga under storhetstiden kungjorda stadganden,
men återupplifvades genom några författningar *) i början af 1720-talet.
Enligt några senare stadganden af 1741 och 1742 *) ålades hvarje tillverkare
af tobaksfabrikat att, utom åsättande af de vanliga accis- och
manufakturstämplarna, låta i varan inspinna en papperssedel med tryckt
uppgift om tillverkarens namn och bostadsort. Ån vidare skulle fabrikaten
förses med hallstämpel. Mot slutet af århundradet torde dessa bestämmelser
icke längre öfverallt i praktiken hafva upprätthållits, och
under första hälften af 1800-talet lindrades eller upphäfdes de successivt,3)
Eljest spelade tobaksindustrien egentligen som nämnts föga in i den
bild, som under hattväldets olika riksdagar genom handels- och manufakturdeputationen
meddelades riksens ständer och där skildringen oftast äi
ljus, uppmanande till ytterligare understöd etc., eller ock någon gång
mörkare, mot bakgrunden af fabrikanternas ständiga klagan pa biistande
afsättning och rop på högre skydd samt kraf på smugglingens ståtande
eller allmänhetens beklagande öfver de inhemska varornas otjänliga beskaffenhet,
Visserligen nämndes tobak i en förordning den 18 november 1758
bland de svenska fabriksvaror, för hvilka vissa »exportations praemier»
vore fastställda, men häraf torde industrien icke hafva dragit någon
afsevärd nytta. Med ledning af några i en af handels- och manufakturdeputationernas
berättelser4) meddelade siffror har approximativt beräknats,
att af den årliga tillverkningen åt tobaksvaror under aren
1758—59 utförselpremiernas belopp uppgick till omkring 0''G proc. åt
produktionens värde.
Ån vidare spelade tobaken en viss roll i frihetstidens öfvertiöds- * 2 3 4
'') K. B. den 28 nov. 1721 och K. B. den 30 jan. 1722.
2) 16 sept. 1741 och 17 maj 1742.
3) Rörande detaljerna se Tobaksskattekommitténs betänkande den 26 jan. 1904 ss. 103 ff
Under 1800-talet infördes tillverkningsstämplingen ånyo, men afskaffades 1862.
4) Bil. n:o 1, Tab. 5 i H. o. M. Dep. Ber., Sthlm 1766.
INDUSTRIEN. 17- OCH 1800-TALEN.
17
förordningar, Indika likväl icke torde käft stor inverkan på vare sig tillverkningen
eller konsumtionen af denna vara (närmare härom se ss. 47 tf.).
Emellertid hade det sätt, hvarpå hattarne bedrefvo sin näringspolitik,
gifvit upphof till mycket klander, och särskildt beklagade man
sig allestädes öfver den allmänna dyrheten, hvars rot många väl med
Tätta sågo i det upprifna myntväsendet och den på grund däraf »högtuppstigne
växelkursen». Dessa omständigheter förmådde regeringen att
i Sekreta propositionen angående inrikes ärenden till 17(50—62 års
riksdag uttala, att det skulle lända det allmänna till största båtnad, om
»hvar och en får, utan inskränkning till ett visst antal privilegierade, lof
att efter råd och lägenhet med allehanda manufakturer, handaslöjder
och andra inrättningar sig nära och försörja». I detta yttrande ligger
ju programmet till ett fullständigt systemskifte förborgadt — näringsfrihetens
system i stället för skråandans och det statliga reglementerandets.
Men förslaget behandlades ganska sträft inom riksdagen. Sedan
kommerskollegium och manufakturkontoret yttrat sig därom och båda
helt förordat det härskande systemet, afgaf handels- och manufakturdeputationen
ett betänkande som gick längre i tro på statsförmynderskapets
välsignelse än någonsin förr.1) Riksdagen ställde sig knappast
helt på någondera ståndpunkten, men lossade i hvarje fall högst obetydligt
på tvångets tyglar. Dock uttalade den sig bestämdt för ett förnuftigare
handhafvande af manufakturfondens medel och nedsatte
väsentligt de penningunderstöd, som hittills gifvits eller utlofvats åt
fabrikerna.8)
Kort tid härefter utbröt 1763 års stora handelskris, hvilken spred
sig äfven till Sverige och här gjorde sig särskildt kännbar inom de
näringsgrenar, livilka för sin uppkomst och sitt bestånd endast hade
att tacka det statliga understöds- och lånesystemet. Den bästa motståndskraften
visade sig åter de näringar, däribland tobaksindustrien,
äga, som åtnjutit statsunderstöd i endast ringa mån.
Mössornas riksdag 1765—66 gaf visserligen i viktiga afseenden
tillopp till friare former på näringsväsendets område, men näringstvångets
system blef ej annat än på vissa punkter rubbadt. Handeis
'')
I betänkande! förekom bl. a en punkt som tillrådde »att stats- och landlmannanäringar
på det noggrannaste skildes, så att t. ex tobaksplanteringen på landet undertrycktes». (Cit. elter
Arnberg, a. st. s. 1G9).
■) En annan följd af regeringens hållning i denna fråga torde hafva varit indragandet
enligt riksdagens önskan år 17f>2 (resolution ,7/« § 31) af de till skydd mot smugglingen införda
husvisitationerna (förordn. 1757.)
Frihetstidens
sista år.
3
18
HISTORIK.
och manufakturkontoret upplöstes efter en synnerligen amper kritik
af hela dess verksamhet, men manufakturfonden bibehölls, dock med
tydligare instruktion rörande dess handhafvande. Det gamla understödssystemet
med lån, premier o. s. v. indrogs för att ej mer återkomma.
Så mycket som möjligt skulle godtycke och mannamån undertryckas
och understöden skulle utdelas icke endast till vissa personer, utan »i
lika mån komma hvar och en till godo som fullgjorde de därför stadgade
villkor». Ån vidare nedbröts skråtvånget inom industrien så till
vida, att hvarje »fabriksgesäll, som aflagt nöjaktigt prof på skicklighet
i sin slöjd, skulle äga rättighet att utan särskildt tillstånd nedsätta sig
som mästare, i hvilken stad lian åstundade».
De sista riksdagarna under frihetstiden fastslogo än ytterligare
de här tillsyneskommande, delvis nya grundsatserna.
I en viss öfverensstämmelse med den vid riksdagen 1765 -06
rådande andan stod äfven en förordning, som gällde tobaksindustrien
och som utfärdades den 7 oktober 1766. Den torde äfven hafva framkallats
af klagomålen öfver att tillgången på tobaksvaror ej motsvarade
efterfrågan och att importen sålunda hastigt stegrades — något som
sannolikt sammanhängde med eu trots alla öfverflödsförordningar stigande
konsumtion. Förordningen medgaf eu viss ytterligare rörlighet i den
inhemska tobaksproduktionen, i det att den föreskref, att de som i
annan stad än Stockholm ville tillverka snus och kardustobak, kunde
hädanefter förvärfva tillstånd härtill endast genom enkel anmälan hos
magistraten och utan privilegium som tobaksspinneriidkare, hvilka sistnämnda
emellertid skulle få alltjämt såsom hittills fortsätta med snusoch
kardustobakstillverkning. Detta lagbud innehöll således icke endast
ett upphäfvande af den prohibition, som införts genom 1739 års förordning,
utan ock ett vida större möjliggörande än hittills för ökandet
af snus- och kardustobakstillverkningen.
Äfven i fråga om införselförbuden var någon lindring att notera.
I en förordning den 21 september 1761 upptogs »Cardus karfwad»
ånyo såsom till införsel berättigad vara, likväl mot. erläggande af tull.
I en tio år senare eller den 15 februari 1771 utfärdad tulltaxa upprepades
införselfriheten för kardustobak, hvarjämte samma förmån medgafs
för »Knaster eller Varinas Tobak» (sannolikt härstammande från
Venezuela) samt för spanskt snus, under det att importförbudet för
alla öfriga tobaksfabrikat upprepades. På alldeles samma sätt förhöll
sig tulltaxan den 6 juni 1782. Mot slutet af århundradet inskränktes
förbuden dock mer och mer och gällde slutligen endast importen af
spunnen tobak. Äfven denna frigafs genom eu tulltaxa af år 1824.
INDUSTRIEN. 17- OCH 1 800-TALEN.
19
Tack vare Gustaf III:s finan ssekreterare Liljencrants fullföljdes den
mot slutet åt frihetstiden inledda näringspolitiken under det gustavianska
tidehvarfvet, ehuru enligt ett vida konsekventare system. I sin finansplan
al 1774 angå! Liljencrants detta systems hufvudpunkter. Genom
ett sparsammare lefnadssätt skulle nationen kunna undvara en myckenhet
kolonialvaror, viner, m. in. (tobak infördes till ett värde af 70,000 rdr.
sp. årligen). Rörande hattväldets näringspolitik uttalade Liljencrants
att man därvid kommit in på en oriktig väg, i det att man blandat
sig i mångfaldiga slags rörelser på en gång, däribland sådana som ej
passade lör landet. »Man borde i stället inskränka sig till ett fåtal
slöjder, lämpade efter landets beskaffenhet.»
Ifråga om industrien torde emellertid denna politik ägt mindre
betydelse än för spannmålsproduktionen samt för handelslagstiftningen,
hvilka tack vare åtskilliga förordningar kommo att ledas i vida friare
banor än hittills. Dessutom motverkades geuom regeringens åtgöranden
den tendens till sluten skråbildning, som allt starkare börjat prälla
handtverket. J 1 6
Men efter Liljencrants’ fall kunde åter eu betydlig reaktion spörjas,
så att. vid det gustavianska tidehvarfvets utgång mycket af den reglementering
och bristande rörelsefrihet, som under frihetsiden eller tidigare
utbildats till näringarnas främjande, ännu kvarstod, bl. a. tvisterna om
gränsen mellan manufakturer och skrän samt den afgörande skillnaden
mellan land och stad. Till städerna skulle ju nämligen all industri och
därjämte äfven handeln och handtverket vara förlagda. I dessa afseenden
gällde samma föreskrifter för tobaksindustrien som för öfriga under
hallrätt lydande manufakturer.
Först efter brytningstidens slut i början af 1800-talet började
ändiingar i dessa förhållanden att vidtagas. Sålunda medgafs genom
ett kungl. bref den 11) nov. 1817 anläggandet af tobaksfabrik och spinneri
äfven på landet, hvarigenom tobaksindustrien erhöll ökad rörelsefrihet,
Genom tvänne senare förordningar (af år 1821 och 1828)
afgjordes den gamla frågan om gränserna mellan manufakturerna och
skrånas arbetsområden. Vid århundradets midt togs som bekant ytterligare
ett stort steg framåt till ökad näringsfrihet genom ISIG års förordning1)
om skråordningens upphäfvande, hvarefter den fullständiga
näringsfriheten i landet lagfästes genom förordningen den 18 juni 18G4.
Bestämmelser angående tobaksindustrien återfinnas under 1800- *)
Gustavianska
tidehvarfvet.
1800-talct.
*) 22 dec.
20
HISTORIK.
1700-talet.
talet egentligen endast i tullagstiftningen samt i stämpelförordningarna,
för livilka emellertid icke här torde höra lämnas någon särskild redogörelse.
'')
3. Några statistiska uppgifter.
Det synes dessvärre icke vara möjligt att med hjälp af tillgängliga
källor närmare angifva det antal spinnerier, som under slutet af 1600-eller början af 1700-talet i riket förefunnos. Sannolikt anlades emellertid
i Stockholm redan före år 1700 åtskilliga nya spinnerier utom det redan
bestående, hvarjämte här och hvar i stapelstäderna lmfvudstadens exempel
efterföljdes. 1 den tidigare omnämnda resolutionen angående tullväsendet
af år 1686 gifver Kungl. Maj:t frihet åt en hvar att upprätta tobaksspinnerier
i Stockholm, Norrköping, Kalmar, Visby, Göteborg, Halmstad,
Malmö, Åbo, Viborg och Arensburg. Kammarkollegium skulle äga att
vidare öfverlägga huruvida man borde stanna vid de namngifna städerna
eller »extendera» rättigheten därutöfver. Det sistnämnda måtte emellertid
hafva skett, att döma af en resolution på borgerskapets besvär vid
1697 års riksdag,2) hvaraf framgår att spinnerier vid den tiden förefunnos
såväl i Karlskrona som Karlshamn.
Särskild! synas under åren 1720—40 ett betydande antal fabriker
hafva nyanlagts (Stockholm, Karlshamn, Varberg, Gäfle, Alingsås, Malmö,
Norrköping, Kristianstad, Västerås, Köping, Landskrona o. s. v.)3) Det
första år, för hvilket samlade, ehuru likväl ännu ofullständiga siffror
finnas att tillgå angående tobaksindustrien, nämligen år 1741, redovisades
inom det egentliga Sverige 33 fabriker med 1,338 arbetare och ett tillverkningsvärde
af 704,133 d. sint.3) I det tidigare omnämnda betänkande4),
som handels- och manufakturdeputationen afgaf till mössriksdagen
1765—66 och som berörde fabriksväsendet under hela hattväldet,
beräknades totalsumman af landets tillverkning al tobaksvaror för hela
perioden från år 1739 (1 okt.) till slutet af år 1764 till 11,719,165 d. sint.,
således i genomsnitt pr år till 468,766 d. sint. Det är emellertid tydligt,
'') En utförlig skildring häraf, äfvensom af tobaksbeskattningens historia återfinnes i
Tobaksskattekonimitténs betänkande, a. st. ss 103 tf.
22 dec. 1698.
■''•) Se Arbetsstatistik II, a. st. ss. 34 ff, där eu detaljerad framställning af tobaksindustriens
utveckling ända fram till 1897 meddelas. I texten bär ofvan skola endast beröras några i nyssnämnda
arbete ej omnämnda siffror samt dessutom utvecklingen under 1800-lalel belysas ur några
andra synpunkter.
4) Sid. 14 not J).
INDUSTRIEN. NÅGRA STATISTISKA UPPGIFTER.
21
att dessa siffror äro allt för låga, sannolikt beroende på att uppgifterna
för åren 1739—1754 varit synnerligen knapphändiga. Emellertid har
tobaksfabriker nas tillverkningsvärde för år 1764 i samma källa uppgifvits
till 1,146,445 d. smt, och förefaller denna siffra trovärdigare. Jämföres
detta tal med det för de egentliga »manufacturerna» anförda, framgår att
endast textilfabrikerna nådde högre siffror, i det att för »Klädes och
Ylle Fabriquer» redovisades 2,929,488 d. sint, samt för »Siden Fabriquer
och Silkes Rederier» 1,741,509 d. sint. Tobaksindustriens tillverkningsvärde
var således i fråga om storlek det tredje af landets alla industriers
och följdes närmast af sockerbruken med 925,055 d. smt. Samtliga
fabrikers tillverkningsvärde angafs för nämnda år till 8,966,548
d. smt, hvaraf tobaksindustrien således omslöt ej mindre än 12''8 proc.
eller närmare. Vs, en siffra som visar, hvilken jämförelsevis betydande
roll denna industri spelade för landets ekonomi.
Otvifvelaktigt har under större delen af 1800-talet tobaksindustrien lsoo-taiet.
Bett sina tillverkningsvärden absolut taget stiga, men i relation till
rikets öfriga industri sakta, ehuru ej oafbrutet sjunka. Fn sammanställning
af siffrorna för produktionen af tobaksvaror samt för öfriga
i den officiella fabriksstatistiken redovisade siffror (fr. o. in. år 1830
tryckta, tidigare i hallrätternas protokoll) för tiden fr. o. in. år 1800
t. o. in. år 1908, visa nedanstående tal för relationen mellan tobaksindustrien
och landets hela fabriksindustri.
Tobaksindustriens | tillverkningsvärde i | forhällande till tillverkningsvärdet | |
å rikets | hela fabriksindustri | under tiden 1800- | -1905. |
Årsperiod. | 7» | Arsperiod. | o/o |
1801-1805 | 8''5 2 | 1856—1860 | 7*08 |
1806-1810 | 8-2 3 | 1861-1865 | 8*2 7 |
1811-1815 | 1216 | 1866-1870 | 7*49 |
1816—1820 | 14-09 | 1871-1875 | 816 |
1821—1825 | 11-61 | 1876-1880 | 8*97 |
1826-1830 | 10-14 | 1881-1885 | 5* 8 3 |
1831-1835 | 8-0 2 | 1886—1890 | 4-69 |
1836—1840 | 7*65 | 1891—1895 | 3*3 9 |
1841—1845 | 7-3 5 | 1896-1900 | 1*73 |
1846 -1850 | 6-48 | 1901-1905 | 1*54 |
1851-1855 | 7-17 |
|
|
22
HISTORIK.
Tablån visar, att tobaksindustrien under perioden 1800—20 ökade
sitt tillverkningsvärde högst betydligt, så att det i medeltal för perioden
1816—20 steg till 14''09 proc. af all redovisad fabriksindustris produktionsvärde
— år 1817 uppgick denna siffra t. o. in. till 15''S3 pi''oc. Därpå
följde emellertid eu period af oafbrutet sjunkande, hvars slut nåddes
vid århundradets midt med 6•■18 proc. — således mindre än hälften af
den trettio år tidigare nådda summan. Härefter kom under de trenne
följande årtiondena en period af jämförelsevis stor stabilitet, växlande
mellan siffran 8-27 proc. åren 1861—65 samt 6-i6 under åren 1871 — 75.
Från år 1880 har här åberopade relation varit i ständigt sjunkande.
Anda till midten af 1840-talet synes en högre tillverkningssiffra
än den af tobaksindustrien nådda endast hafva förekommit inom sockerbruken
samt siden- och klädesfabrikerna. Efter denna tid öfverflyglas
tobaksfabrikerna äfven af de mekaniska bomullsspinnerierna, och pressas
småningom nedåt till 5:te eller 6:te platsen på skalan, i all synnerhet
sedan de mekaniska verkstäderna i början på 1870-talet. begynt helt
omslutas af den officiella statistiken. Således utgjorde exempelvis år
1873 de mekaniska verkstädernas tillverkning 13*30, sockerfabrikernas
12"53, bomullsgarnsspinneriernas 9‘43, klädesfabrikernas 9*21, bomullsväfveriernas
6-3 4 och tobaksfabrikernas tillverkning 6-0 6 proc. af industriens
redovisade produktionsvärde. Under de följande 10 åren lyckades
det tobaksfabrikerna åtskilliga gånger att nå upp till en högre plats på
skalan, beroende på att de olika textilfabrikernas produktionsvärden
befunno sig i stark växling. Efter år 1883, då tobaksfabrikerna ånyo
sjönko till 6:to rummet, har det icke lyckats dem att höja sitt produktionsvärde
öfver någon af tidigare nämnda industriers. Att nedåtgången
i tobaksindustriens relativa tillverkningssiffra varit så betydlig
under de senaste årtiondena äger emellertid en väsentlig förklaringsgrund
i den omständigheten, att uppgifterna till den officiella statistiken
fr. o. in. år 1891 grundat sig på ett ifråga om vissa yrken vida mer
omfattande material samt att därunder fr. o. m. år 1896 äfven inbegripits
helt nya näringsgrenar med högst betydande tillverkningsvärden,
t. ex. »sågverk och hyflerier», »mjöl- och grynkvarnar)), hvarjämte boktryckeri-
och bagerihandteringen nämnda år för första gången öfverflyttats
från handtverket till fabriksindustrien. Under det att således
tobaksindustrien år 1896 nedsjönk från 10:de till 15:de rummet på skalan
bland rikets industrier och dess tillverkningsvärde utgjorde 1*9 4 proc.
af hela industriens, så skulle motsvarande siffra hafva stigit till 2''65,
om ej den nämnda utvidgningen af 1896 års material vidtagits.
INDUSTRIEN. NÅGRA STATISTISKA UPPGIFTER.
23
Men äfven om dessa omständigheter förtjäna ett stort beaktande,
så visar en blick på nedanstående siffror, att under det sista årtiondet,
då inga förändringar vidtagits ifråga om utvidgning af det till grund
för den officiella statistiken liggande materialet, tobaksindustriens produktionsvärde
alltjämt relativt befunnit sig i sjunkande.
Tobaksindustriens tillverkningsvärde i förhållande till tillverkningsvärdet
å rikets | hela fabriksindustri under åren | 1896—11)08. | |
År. | 7" | År. | 7* |
1896 | 1-94 | 1903 | 1 54 |
1897 | 1''89 | 1904 | 1*52 |
1898 | 1-74 | 1905 | 1*49 |
1899 | 1*9 6 | 1906 | 1*41 |
1900 | 1''50 | 1907 | 1*38 |
1901 | 1*58 | 1908 | 1*50 |
1902 | 1*57 |
|
|
Under det | att sålunda år 1896 på hvarj | e 10,000-tal |
svenska fabriksindustriens produktion 194 kr. kom på tobaksindustrien,
hade sistnämnda tal år 1908 sjunkit till 150 kr., en minskning af ej
mindre än 29 proc. Orsaken till denna omständighet torde icke med
säkerhet kunna fastställas. En allmän orsak torde väl vara den, att den
svenska tobaksindustrien utvecklats mindre raskt än andra industrigrenar,
enär den icke arbetar för export och sålunda endast afser att tillgodose
den inhemska konsumtionen. En i ett senare kapitel (sidd. 51—55) meddelad
öfversikt gifver emellertid vid handen, att tobakskonsumtionen i
landet synes vara stadd i jämn uppåtgång och fortskrida raskare än
befolkningstillväxten. Härvid har konsumtionen likväl mätts i förhållande
till den konsumerade kvantitetens vikt, ej till dess värde. Således
skulle den här åberopade relativa nedåtgången i tobaksindustriens produktionsvärde
kunna förklaras med hänvisning till att de tillverkade
varornas värde befunnit sig i relativt sjunkande. Något stöd för en dylik
uppfattning gifves emellertid knappast af de verkliga förhållandena. Likväl
återstår en andra förklaringsgrund, utgående från den iakttagelsen,
att kvantiteten af importerade tobaksfabrikat under de senare åren befunnit
sig i ständigt stigande. Såsom tab. VI (sidd. 390—91) utvisar,
utgjorde importen af arbetad tobak till Sverige i medeltal för åren 1851—
60 endast 23,897 kg., men hade för perioden 1891—1900 redan upp
-
24
HISTORIK.
nätt eu genomsnittskvantitet af 140,077 kg. Denna import hade sålunda
under det sista halfsoklet stegrats i proportionen 100 till 586, medan rikets
inhemska produktion af samtliga tobaksfabrikat under motsvarande tid
ökats i proportionen 100 till 260, sålunda endast något mer än hälften så
raskt som importen. Men än starkare har importen gått uppåt under det
senaste årtiondet. År 1898 infördes till riket 172,714 kg. arbetad tobak,
år 1908 339,740 kg., således nära dubbelt så mycket. Under samma
period hade emellertid tobaksproduktionens kvantitet ökats endast med VaAf
rikets konsumtion af tobaksvaror kom år 1898 2*6 proc., men år
1908 redan 4"2 proc. (viktsiffror) på utländsk vara. Tages emellertid
hänsyn till värdesiffrorna, blifver importens betydelse än klarare. I
fråga om importens af arbetad tobak totalvärde år 1898, järn förd t med
samma summa år 1908 — det utgjorde 1,534,913 och 3,413,568 kr.
resp. år — så visar sig ungefärligen samma, ehuru något starkare
stegring än för viktmängdens vidkommande. Däremot betydde importens
värde år 1898 redan 9''1 proc., således nära Vio af hela den svenska
tobakskonsumtionens värde, men hade denna proportion år 1908 redan
stegrats till 13'' 7 proc. eller närmare V7.
Denna betydande skillnad mellan importens vikt och värde, jämförd
med motsvarande tal för den inhemska produktionen, beror därpå,
att importen till största delen består af cigarrer samt cigarretter1).
Men i den omständigheten att importerad vara kommit att spela en så
stor och ständigt stigande betydelse i konkurrensen på vår inhemska
marknad just ifråga om de relativt dyraste fabrikaten torde böra sökas en
viktig orsak till den ofvan påpekade omständigheten, att tobaksindustriens
tillverkningsvärde befunnit och alltjämt befinner sig i relativt sjunkande.
Den utländska konkurrensen har lyckats göra sådant intrång på den
svenska marknaden ifråga om några af konsumtionens viktigaste fabrikat,
att den förhindrat den svenska produktionen att genom egen vara helt
fylla ett konsumtionsbehof, hvilket befinner sig i oafbrutet stigande, och
hvars täckande med enbart svenska fabrikat helt visst skulle hafva gifvit
denna näringsgren eu ej obetydligt större plats inom den svenska
industrien än den för närvarande intager.
‘) En utförligare framställning rörande växlingarna i tillverkningen af olika tobaksfabrikat
under det sista seklet lämnas i kap. om tobakskonsumtionen sidd. 51—55.
25
B. Tobaksodlingen.
Om det än numera synes vara svårt att fastställa någon tid för
tobaksförbrukningens uppkomst i Sverige, så torde större möjlighet föreligga
att i detta fall vinna upplysning rörande tobakens odling.
I en skrifvelse, som den 10 jan. 1746 af magistraten i Landskrona
ingafs till länsstyrelsen, omtalas bl. a., att å landsbygden i stadens
närhet »för något öfver 100:do åhr sedan Tobak/ Plantage warit begynt
men sedan åter i förna Krigzåliren förfallit». *) Om äfven magistratens
tideräkning i detta afseende låtit århundradet svälla ut något, så bör
uttalandet likväl bevisa, att redan under 1600-talet, måhända redan vid
dess midt, förekommit såsom jordbruk betraktad tobaksodling i Skåne,
men att denna sannolikt under ödeåren vid 1600-talets slut och 1700-talets början måst nedläggas.
Eljes torde tobaken under 1600-talet hafva odlats endast i Olof
Rudbeck d. ä.:s botaniska trädgård i Uppsala — såsom medicinal- och
prydnadsväxt — samt i M. G. de la Gardies trädgårdar vid Jakobsdal
(numera Ulriksdal) och troligen i ytterligare några bland den tidens
större trädgårdsanläggningar. Från slutet af 1600-talet (1690) härstammar
också den första på svenska utgifna beskrifningen på tobakens
odling, författad af Åke Rålamb och utgörande en fullt användbar praktisk
handbok rörande tobakens skötsel och beredning icke blott som prydnadsväxt
utan främst som handelsvara.*)
I frihetstidens näringspolitik kom emellertid omsorgen om den
inhemska tobaksodlingen att spela en betydelsefull roll. I Skåne återupptogos
— troligen både i Landskrona- och Ystadstrakten — försöken
till tobaksodling, försök som föranledde kommerskollegium att anmoda
regeringen att fästa riksdagens uppmärksamhet på denna angelägenhet.
’) Svar på remiss af K. F. 25 juni 1745. I Krok. arkiv, R. A. Om man till Sverige under
storhetstiden äfven räknar dess koloni vid Delawarefloden, sä förtjänar anmärkas, att där torde
hafva bedrifvits en jämförelsevis betydande tobaksodling.
s) Stvederm, a, st. ss. 114 tf.
4
26
HISTORIK.
Så skedde ock. Lifvade af förhoppningen att inom landet kunna frambringa
den till en viktig industri nödvändiga råvaran, hvilken hittills
måst importeras och sålunda försämrade handelsbalansen, anbefallde
1723 års ständer kommerskollegium att dels införskrifva och utdela
godt tobaksbod, dels äfven genom skrifter sprida kunskap om huru detta
bäst borde användas. *)
Följande år utgaf också kommerskollegium den begärda upplysande
skriften 2) samt utkom Kungl. Maj:ts »plakat angående tobaksplanteringen
i riket den 29 febr. 1724». Det sistnämnda uttalade att, då tillförsel
af främmande varor borde förminskas, »men inrikes produkter förökas»
och det befunnits, att landets klimat vore tjänligt för tobaksodling,
Kungl. Magt »funnit nödigt, åt en sådan Tobaks-Plantering ju förr ju
hellre må inrättas, särdeles som Sädes Culturen dermed icke det ringaste
afgå kan, efter som för hwar och en Hushållare särskilt et ganska
ringa stycke jord til Tobaks-planteringen upgår, hwaraf lickwäl så mycken
Tobak kan falla som til des behof årligen nödigt pröfwes». Genom en
ytterligare förordning den 25 juni 1725 uppmanades städerna att af hvarje
tunnland dem tillhörig åkerjord använda viss del till tobaksplantering.
Den första tobaksodlingen i stor skala anlades år 1725 i Alingsås
af Alströmer, livilkens afsigt helt visst torde hafva varit att med den
där alstrade tobaken förse sitt tobaksspinneri väsentliga behof af råvara.
Tobaksplanteringen vid Alströmers verk tilltog år för år och synes
hafva frambragt en vara af jämförelsevis hög kvalitet att döma af det
erkännande Linné gaf däråt under sin Västgötaresa år 1746.
Alströmers exempel i förening med det kung], plakatet och publikationerna
till ledning vid tobaksodlingens bedrifvande ledde snart till att
»planteringar» anlades i många af rikets bygder. Nästan alla skånska
städer, där icke stormarne gjorde klimatet allt för otjänligt, grepo sig
an med tobaksodling. Plantager vid Grenna, Göteborg, Stockholm,
Västerås, Norrköping voro äfven bland de först anlagda och bäst lyckade.
Vid 1726 års riksdag ansåg kommerskollegium redan, att så stor
erfarenhet vunnits om tobaksodlingens framgång, att småstäderna borde
åläggas att ägna sig däråt. Ständerna funno visserligen att särskildt
i afseende på tobaksindustrien några åtgärder borde vidtagas till underbalansens
minskande, emedan konsumtionen af denna vara beräknades
utgöra ett värde af 23 tunnor guld årligen.3) Men riksdagen ville ej
>) R. St. Bref 16 okt. 1723. (Cit. efter Arnberg, a. st. s. 14.)
’) En ny sådan ntkom 1728.
a) Denna siffra motiveras ej närmare. Uppgiften förekommer, liksom referatet af R. St.
bref 4 aug. 1727 (R. A.) hos Arnberg, a. st. s. 29.
DEN INHEMSKA TOBAKSODLINGEN.
27
ålägga småstäderna att öfvergifva sitt lilla landtbruk för att odla tobak,
enär den ansåg detta — såsom tidigare nämnts*) — vara ett alltför
betänkligt ingrepp i äganderätten för att kunna tillstyrkas. I stället
skulle landshöfdingarna uppmanas att med understöd och goda råd söka
förmå förmögna personer att i stora societeter anlägga tobaksplantager,
hvarigenom man inom fyra år skulle hafva kommit därhän, att all
tillverkad tobak kunde till införsel förbjudas och sålunda detta ruinerande
aflopp för landets penningar tillstoppas. Alströmer fick därjämte särskilt
anslag för sin tobaksodling.
På grund af denna ständernas hållning och de därvid uttalade,
tyvärr aldrig infriade, ljusa förhoppningarne, upprepade regeringen år
1728 sitt plakat angående tobaksplanteringen af 1724 samt förbjöd
införseln af tobaksstjälk (2 mars 1728). Dessutom stängdes importen
genom förordningen den 19 maj 1739 äfven för »pommerska, brandenburgiska
och luneburgiska tobaksblad)) och genom ett par förordningar
af 1746 2) äfven för andra slag af utländsk tobak. Dessa inskränkningar
i införseln upphörde dock åter genom eu förordning af 1748 3), hvarvid
emellertid de utländska tobaksbladen vid import belädes med ökade
umgälder. Samma förordning innehöll däremot den tidigare (sid. 15)
berörda föreskriften för hvarje spinneri att vid privilegiernas förlust
årligen uppspinna en viss kvantitet svensk tobak. Dessutom ägnade
nämnda författning ytterligare särskild uppmärksamhet åt tobaksodlingen.
Med upphäfvande af en tidigare omnämnd förordning af 1725 angående
planteringens anläggande å stadsjord förklarades nu, att tobaksplantager
skulle anläggas vid alla städer med undantag af de längst i öster och
norr belägna, där tobaken visat sig icke kunna trifvas. Det lades vidare
länsstyrelser och magistrater på hjärtat att »wid högsta answar» draga
försorg om att ingen jord måtte förklaras såsom oduglig för tobaksodling,
samt att särskilt sådan jord därtill måtte komma till användning,
som af forne konungar vore till städerna donerad och såsom allmänning
betraktades, äfvensom den arrenderade och hittills ohäfdade, men städerna
tillhöriga jorden. Framför allt borde den inom stadens område (»Staquetet»)
belägna marken, »tilicka med ödes-tomter och åkrar» på detta sätt utnyttjas.
Visserligen förspordes här och hvar röster, som betviflade nyttan
för riket af dessa planteringar, och beräkningar offentliggjordes, enligt
livilka det område, som då (1748) upptogs af tobaksodlingen, därest
det besåddes med säd, skolat gifva dubbel behållning. Dessutom vore
'') Jfr s. 12.
2) Den 18 febr. och 12 mars.
8) Kongl. Slotts-Cantzliels Publication, angående åtskillige författningar etc.
28
HISTORIK.
det omöjligt att alldeles utestänga den utländska tobaken, hvilken vore
mycket bättre än den svenska.
Åsikter af denna art vunno emellertid ringa gehör å högsta ort.
Däremot synes man alltmer hafva velat anordna odlingen så, att den
icke gjorde intrång på det egentliga landtbruket, men i stället endast
toge städernas för annat ändamål ej disponerade jord i anspråk. Därom
vittnar Kungl. Maj:ts bref till landshöfdingarne den 14 scpt. 1752,
hvari rörande anläggande af alla slags plantager (»af lin, hampa, tobaksblader,
allehanda färgegräs samt kardborrar») lägges vederbörande på
hjärtat tillse, att de som vilja anlägga plantage]'' må framför andra och
uteslutande tilldelas så mycket af den till staden donerade och odisponerade
jorden som kunde behöfvas, hvarjämte magistratspersonerne uppmanas
att använda den del af sin lön, som utginge i jord, till odlingar
af denna art.
Likväl klagade handels- och manufakturdeputationen i sin till
1755—56 års riksdag afgifna berättelse öfver den stora införseln af utländska
tobaksblad, livilkas kvantitet doputationen angifver till 1,500,000
skalp, om året. En af lmfvudorsakerna till att tobaksodlingen icke ännu
drifvits så långt att det inhemska behofvet kunde täckas med svensk
vara ansåg deputationen ligga däri
»åt Tobaken hitintills icke blifwit, på sålt. som andre willbestiille Riken oss med eflerdömen
föregå, för en Stadsmannawahra förnämligast ansedd, utan åt Landtmannen, hvilken med
jordens upodlande och andre näringsmedel til sin nödtorftiga utkomst så mycket syslosältcs,
anwänder någon af sin åker til denne Planlage, som fordrar både mera gödsel, un eu Landtbo,
som wil och bör lmfwa jorden rälleligcn skött, kan åstadkomma, och behöfwer flere Personer,
til des wederbörliga ansning, än på Landet kunna wura åt tilgå, men i Städerna til större ömnoghet
finnas, hwaraf den olägenheten bärflyter, åt skina Tobaken icke warder lätteligen skött,
som åter närkar den påfölgd, åt eu sådan Tobak nid des brukande är för hälsan skadelig '')--»
Samma åsikt om olämpligheten, af att landtbrukarue idkade tobaksodling
samt att denna produktion varit den i städerna bedrifna till
kvaliteten underlägsen uttalades flere år tidigare af förut åberopade
skrifvelse från magistraten i Landskrona. Emellertid hade ju Kungl. Maj:t
redan genom sitt nyssnämnda cirkulär till landshöfdingarna år 1752 särskild!
uttalat sig för lämpligheten att göra tobaksodlingen till eu »stadsmannanäring»
och förklarat mindre önskligt att den förekomme å landet
där »gödselen till åker- och äng-skiötselen är oundgängelig».
Sannolikt tilltog tobaksodlingen under hela 1700-talet, i trots af
att, möjligen under intryck af den inbrytande fysiokratiska åskådningen,
den större lämpligheten af tobaksjordens användning till
) H. och M. Dep. Ber., Slhlm 1756, ss. It IT.
DEN INHEMSKA TOBAKSODLINGEN.
29
sädesproduktion här och hvar betonades under 1700-talets senare
år. Odlingens utbredning omlcr. år 1770 skildrades utförligt i
S. Hermelins »tal om näringarnes förhållande uti rikets särskilde
lauds-orter», hållet 1773.1) Hermelin beräknar den i landet under år
1770 odlade tobaken uppgå till något öfver 4,000 skeppund, hvartill
användes omlcr. 800 tunnland jord.2) Han anser det vara lämpligast
att använda sfadsjorden till tobaksodling, men att landtmannens odling
inskränkes till husbehof. Den mesta tobaken planterades ock på städernas
jord, hvilket särskildt vore fallet i Skåne och Blekinge samt
vid Stockholm, Åbo, Norrköping och Göteborg o. s. v. Stadsodlingen
i Bohuslän, Halland och Västergötland hade däremot på senare tiden
minskats, under det husbehofsodling bland jordbrukarne i synnerhet
förekommo i Blekinge och Småland. Hermelins uppgifter, såvidt möjligt
sammanförda i tablåform, gifva ungefärligen omstående bild af
tobaksodlingens omfattning år 1770.
Tablån gifver ju egentligen endast en öfversikt af de orter inom
riket (utom Finland) där tobaksodling vid nämnda tid bedrels. Uppgifterna
angående arealen hafva ofta antingen icke alls lämnats eller
ock hänförts till en understundom sväfvande siffra rörande skördens
vikt. Emellertid visar tablån, att odling förekom vid eller i 31 städer,
samt å landsbygden inom 4 län. Den för 14 städer angifna arealen uppgick
till 406 tunnland, således till omkr. hälften af hela den areal författaren
angifvit såsom i Sverige använd till tobaksodling. Då likväl i Finland
tobaksplanteringar synas hafva förekommit i jämförelsevis stor utsträckning,
uppgående till sammanlagdt minst 150 tunnland, torde de 17
svenska städer samt den landsbygd, för hvilken i tablån ingen viss
areal linnes angifven, tillsammans icke hafva disponerat mer än högst
200 tunnland eller omkr. 10 tunnland per part. Vid en jämförelse af
dessa arealuppgifter med de för år 1902 och 1908 i det följande meddelade,
förefalla de vara för låga. Ilufvudorsaken har sannolikt varit
den, att den å landsbygden bedrifua odlingen endast varit ofullständigt
känd och behärskat eu vida större areal än hvad som förutsatts, när
Hermelin beräknat hela den odlade arealen i det nuvarande Sverige
år 1770 till omkr. 650 tunnland, d. v. s. 32,110 ar, under det att samma
'') Tal hållet vid presidiets nedläggande i Vetenskapsakademien. Tryckt som broschyr
Slhlni 177L Om tobaken handla ss. 33 tf., jämte eu omfattande not.
-) Dessutom importerades nämnda år 3,000 skeppund blad till något mindre än 80,000
Riksdalers värde, »hvilken summa skulle blifva betydligt högre om bekant vore, hvad genom
Lurendrägeri inkommer, särdeles af Holländsk Tobak, som införes från Norrige til Bohus Län och
Vermland».
30
HISTORIK.
Tobaksodlingen i riket futom Finland) år 1770.
Stad eller trakt. | Areal med | Stad eller trakt. | Areal med |
Landskrona | tunnland. 90'') | Göteborg | tunnland. 169-7 5 23 |
Malmö | 40 | Uddevalla | - |
Ystad | 12 | Ulricehamn | -6) |
Lund | - | Alingsås | 14 |
Kristianstad | -2) | Skara | 3 |
Simrishamn | 0-6 | Norrköping | 120 |
Engelholm | 1 | Söderköping | 6 |
Blekinge3) | - | Vadstena | — |
Karlshamn |
| Nyköpings län | -°) |
Sölvesborg | 20 | Södertelje | 30 |
Halland | -1) | Stockholm | 40’) |
Halmstad | 6-25 | Uppsala | — |
Laholm | — | Västerås | — |
Kalmar | — | Köping | — |
Vexiö | — | Arboga | — |
Jönköping | - | Kopparbergs och Gäfte- |
|
Eksjö | — | borgs län 8) | — |
Grenna | — | Söderhamn | — |
109-7 s Summa 405-rs
>) Dessutom »mycken jord», som af fattigt folk arrenderas af landtmännen i kringliggande
byar.
2) »Ansenlig Tobaks plantage.»
8) »I Blekinge var de förra åren mycken plantage, särdeles i Asarums, Mellby och Elleholms
socknar, så åt Allmogen med sine Vrak-ekor lastade med Tobaksblad fört denne vara til
Carls-Crona, Galmar och Christianstad. Men numer skötes denna plantage endast til husbehof.»
4) »Allmogen i Halland planterar til husbehof, men ej tillräckligt.»
s) 100 lispund årligen.
6) »Vid de flesta hemman til husbehof, vid en del säterier til afsalu.»
’) »Vid pass 200 skeppund blad.»
8) »Föga plantage, allenast i 3 Soknar, Söderala, Skog och Hanebo, af Allmogen, til eget
behof och något till afsalu åt Söderhamns Fabrique, som ock har cn liten plantage.»
DEN INHEMSKA TOBAKSODLINGEN.
31
areal efter den likväl starka nedåtgången i denna kultur under 1800-talet
år 1908 uppgifvits till 28,978 ar. Icke häller uppgiften angående den
producerade tobakens kvantitet synes vara tillförlitlig. Den skulle enligt
Hermelin hafva uppgått till 4,000 skeppund eller 680,000 kg., således
endast omkr. 90,000 kg. mer än skörden år 1908, ehuru den sannolikt
varit vida betydligare.
Efter Hermelin synes den tidigare omnämnde Swederus hafva
varit den förste, som sökt att närmare efterforska tobaksodlingens
framåtgång eller minskande i de olika landsändarne. Gifvetvis sammanhängde
denna ännu i lång tid med tradition och med förekomsten af
tobaksfabrikör i den stad eller trakt, där odlingen bedrefs. Swederus
berättar emellertid,1) att odlingen synnerligen starkt utvecklades i Skåne,
där plantager funnos vid de flesta af provinsens städer samt å landsbygden,
särskild! i Åhustrakten. I Blekinge fortfor odlingen nästan vid
alla städer och äfven i Småland idkades samma näringsfång vid flere
städer. Men i de flesta af Götalands provinser — med undantag af
Skåne och därtill angränsande trakter — nedlades tobaksodlingen, åtminstone
den som bedrefs i något större omfång, före 1850-talet. Dock
fortfor denna kultur ännu efter midten af århundradet i några socknar
i Västergötland. Vid städerna gick odlingen tillbaka, men den idkades
i stället på landsbygden vid »herresäten, bondgårdar och de indelte
soldaternas trädgårdstäppor». Den sista i större skala förekommande
tobaksodlingen i Västergötland torde hafva varit den ännu i slutet af
1860-talet i Vallehärad bedrifna kulturen, hvars alster, »Vallehärstobaken»,
afsattes ännu under 1870-talet och ansågs vara en mycket
god vara. I Svealand nedlades tobaksodlingen småningom vid de flesta
städer. Längst höll den sig vid Stockholm och Västervik. Å sistnämnda
ort odlades tobak ända in på 1860-talet, i Stockholmstrakten
odlas den ännu. År 1881 börjades en ny odling i Nyköpings län,
hvilken fortfarande äger bestånd.
Rörande den nyare tiden förekommer det första försöket till någon
tillförlitlig framställning af tobaksodlingens utbredning inom riket i den
officiella jordbruksstatistiken, hvilken fr. o. m. 1885 infört uppgifter af
denna art, hvilka likväl, såsom af det följande se sid. 253—266 framgår,
icke synas vara i alla afseenden tillfredsställande.
Hvad i öfrigt beträffar uppgifter gällande endast tekniken vid
tobakens odling och senare behandling, så hänvisas till den framställning
däraf som gifvifs i den äldre tobaksskattekommitténs betänkande.2)
*) a. st. ss. 177 ff.
a) a. st. ss. 123 tf.
32
C. Handeln.
1. 1600-talet.
I sintet af juli månad år 1638 återvände ett af Söderkompaniets
skepp från den nyskapade kolonien vid Delawarefloden till Stockholm
och detta fartyg var lastadt med tobak. Ungefärligen från denna tid
kan man datera uppkomsten af en svensk tobakshandel.
Till att börja med synes denna handel hafva varit tillåten hvem
som hälst — icke så litet importerades med holländska skepp — men
redan den 12 januari 1641 fick Söderkompaniet privilegium på tobakshandeln.
Detta kompani, som erhållit sina ursprungliga privilegier redan
15 år tidigare1), gällande »Handelen och Seglationen uppå Landskapen
Africa, Asia, America och Magellanica», skulle emellertid enligt samma
privilegier få drifva sin handel endast »uti Helt och icke understå sig
någon Landzhandel, Wårt Borgerskap eller Städernes Privilegier till
prajudits och förfång». Som bekant var under denna tid och långt
framåt all handel i riket förbehållen städernas borgerskap. För att emellertid
ordna förhållandet i detta afseende mellan Söderkompaniet och dess
afnämare, utfärdades några dagar senare än ofvannämnda privilegier af
16412) en förordning. I denna stadgades att den som ville köpa tobak
af kompaniet skulle först anmäla sig på acciskammaren och där fil en
»Zedel» på den kvanitet tobak han önskade köpa samt erlägga aceisen
för denna kvantitet (2 öre s. m. per skålp.). Med detta papper skulle
köparen begifva sig till kompaniets faktor, hvilken försålde den i sedeln
angifna kvantiteten. Först sedan »stånde honom fritt thet uthan wijdare
beswär, anten in loco föryttra eller til andre orter förskicka».
Emellertid upptäcktes snart nog, att högst betydande mängder tobak
insmugglades till riket samt att äfven den inrikes handeln bedrefs under
åtskilliga lagöfverträdelser. Med anledning häraf utfärdades redan den
'') 14 juni 1626.
2) 8 febr. 1641.
HANDELN. 16 0 O-TALET.
33
20 april 1643 eu ny förordning, denna gång om »t o b a k s - k rä m er i et»,
hvarmed man under dessa tider sannolikt velat beteckna all annan handel
än den som var förenad med införseln. Nämnda förordning upprepade
främst kompaniets privilegier af 1641 rörande importen och höjde böterna
tör smuggling. Men vidare erhöll kompaniet äfven kontrollen af »TobaksKrämerijt
uti Städerne och Marknader» genom bestämmelsen, att all af
kompaniet införd tobak skulle föryttras genom borgare, hvilka med
kompaniet kontrahent om rättigheten att med uteslutande af andra tillhandla
sig vissa kvantiteter af dess varor. Den tidigare omnämnda
accisen skulle af dessa köpmän erläggas i samma ordning som förr.
Denna förordning måtte emellertid icke hafva ländt till åsyftadt
resultat, ty den upprepades i väsentliga delar året därpå.1) Enligt denna
författning vill det synas som skulle borgmästare och råd i åtskilliga
städer hafva sökt hindra de af Söderkompaniet priviligierade handlandena
att drifva sin näring, antingen genom att ålägga dem »särdeles uthlagor
och beswär» eller ock genom att förbjuda dem att samtidigt drifva annan
handel. 1644 års förordning uttalar sitt skarpa ogillande af ett dylikt
tillvägagångssätt och förbjuder uttryckligen dess användande för framtiden.
Ett tre år senare utfärdadt »påbud» om tobakshandeln2) synes vara
tillkommet på grund af än bittrare erfarenheter angående särskilt smugglingen
än föregående förordningar. Den stadgar ett ovanligt högt bötesstraff
för oloflig införsel eller handel och gör dessutom borgmästare och
råd ansvariga för i deras städer förekommande öfverträdelser, hvar jämte
särskildt sjöfolk, såväl befäl som gemene, uppmanas att icke befatta sig
med smuggling under någon form.
Under det att sålunda alla dessa under åren 1641—47 utgifna författningar
rörande tobakshandeln präglas af en viss konsekvens — tron
på att genom monopolets upprätthållande bäst skydda statens intressen
— samt en allt skarpare vorden kamp mot lagöfverträdelser, så vidtager
nu en period, som vid en hastig öfverblick icke kännetecknas af annat
än ett oafbrutet svängande mellan olika system och metoder ifråga om
statens ställning till tobakshandeln.
Det är emellertid troligt, att riksdagens uppfattning i denna fråga,
där åtminstone från städernas sida intogs en mot alla »kompanier» ständigt
afvisande hållning, härvid varit af en viss betydelse. A id 1647 års
riksdag hade borgerskapet begärt att blifva befriade fi rån tvånget att
upphandla sin tobak från det »Wäst-Indianiske Compagnie», som Söderkompaniet
nu kallades. Kungl. Maj:t förklarade emellertid i en samma år
*) Öppet Mandat om Tobaks-Kriimerijt den 3i jan. 1644.
’) 17 juni 1647.
5
34
HISTORIK.
afgifven resolution1), att ett dylikt upphäfvande af det kompaniet meddelade
monopolet skulle lända till dess ruin och i följd däral till förlust
af den del af »Virgin i en, som under Sweriges Crono inkrächtat är».
Detta vore för landet »neesligit och disreputerligit» och sålunda kunde
städernas begäran ej villfaras.
Vid riksdagen 1649 upprepade borgerskapet sina besvär och riktade
sig då särskildt mot det monopol å tobakshandeln, som några personer i
städerna åtnjöte till de öfrigas förfång. Denna gång synes Kungl. Maj:t
hafva förhållit sig något mer tveksam och förklarade*), att tobakshandeln
vore priviligierad till förmån för Söderkompaniet för att detta skulle
finna medel »till folketz underhållande i Nye Swerige», samt att man
sålunda först måste utfinna någon annan källa till dessa kostnaders bestridande.
Emellertid ville Kungl. Maj:t taga saken i noggrant öfvervägande
och inom kort meddela sitt beslut i frågan.
Detta utlofvade svar kom redan efter ett hälft år i form af patentet
om »Tobaks Frihandel och Toll» den 25 okt. 1649, hvarigenom alla
tidigare i ämnet''utgifna förordningar förklarades upphäfda. Oi saken till
detta omslag angafs endast med de något dunkla orden »emedan V lj nu
för särdeles skäl och orsaker skuld för godt ansij». Allt vidare »monopolium»
med tobak skulle enligt denna förordning upphöra och i stället
införas en tull af V, d. s. in. per skålp. Icke fullt två år senare utfärdades
emellertid nya privilegier å tobakshandeln åt några Stockholmsköpmän,
livilka synas hafva bildat ett slags bolag. Detta sakernas förändrade
tillstånd kungjordes genom ett patent om tobakshandeln den
22 sept. 1651, hvari förklarades, att kronan »för särdeles skiäl och orsaker
skul» öfverlåtit importen af och handeln med tobak till vissa personer
»emoot eu viss genant och afgifft». Monopolet skulle gälla 4 ar, och i
arrende erläggas 5,000 sp. rdr. årligen.3)
’) Res. på städernas besvär den 29 mars 1647 § 7.
*) Res. på städernas besvär den 31 mars 1649, § 4.
3) Det vill förefalla som skulle det icke hafva stått alldeles rätt till med beviljandet af
detta privilegium. Redan året förut både nämligen ett slags monopol meddelats Johan Fock och
Johan Wisbeck, gällande i 30 år och afseende bl. a. försäljning af skuren tobak samt rättighet
att mot tullindring införa tobaksblad och bearbetad tobak. Denna tullindring inskränktes visserligen
den 26 april 1651 att gälla endast en viss tobakskvantitet. Emellertid ansågo förenämnda
personer sin rätt trädd för nära genom monopolet af den 22 sept. 1651, tilldeladt Daniel Yrning,
adlad Leijonancker, samt Casper Kolik De klagade hos k. m:t och följden blef att man i början af
1652 bestämde, att de fyra personerna skulle vara lika berättigade intressenter under det sista
monopolets fyra år, men att privilegiet därefter under 10 år skulle tillkomma klagandena ensamma.
Monopolet upphäfdes före kontraktstidens utgång och Foch och Wisbeck fingo icke heller njuta
fiukterna af det dem sålunda tillerkända privilegiet.
HANDELN. 1600-TALET.
35
Innehållet i förordningen öfverensstämde eljés i väsentliga delar
med tidigare stadganden af motsvarande art.
Detta nya monopol måtte emellertid hafva varit icke blott allmänheten
utan ock myndigheterna än misshagligare än det föregående. På
grund af från bolagsmännen, de s. k. »intressenterna» eller »partieipanterne»
till Kungl. Maj:t ingifna besvär, utfärdades nämligen redan året därpå eller
den 13 maj 1652 en ny förordning, hvari borgmästare och råd förbjödos
att tillåta andra personer än dem, som af kompaniet därtill erhållit tillstånd,
att drifva handel med tobak, hvarjämte en dylik otillåten handel
belädes med höga böter. Skulle styrelsen i någon stad icke vilja meddela
den eller de personer, som af intressenterna därtill ntsetts, tillstånd
att i staden drifva tobakshandel, skulle kompaniet äga att härom själft
förordna, obehindradt af borgmästare och råd.
Knappt ett år senare synes Kungl. Maj:t emellertid ånyo hafva varit
öfvertygad om omöjligheten att trots de strängaste stadganden upprätthålla
ett tobaksmonopol, hvadan genom eu förordning af den 28 april
1653 det senaste kompaniet upphäfdes och fri införsel och handel med
tobak ånyo medgafs, såsom det uttryckligen utsädes, för att söka hämma
smuggling och annan oegentlighet. Tullsatsen för import nedsattes vid
införsel med svenskt skepp till något under den i 1649 års förordningen
stadgade satsen.
Penna frihetsperiod varade endast till slutet af påföljande år.
Ett den 23 dec. 1654 utfärdadt privilegium för det s. k. amerikanska
kompaniet »att allena få införa tobak i Riket» förklarade denna åtgärd
vara vidtagen för att på bästa sätt låta kronan ordna denna handel och
dessutom .särskild! lämpligt såsom medel till förkofran af kolonien Nya
Sverige vid Delawarefloden och till att vänja den svenska nationen vid
sjöfarten på Amerika. Man finner i motiveringen till detta monopol,
hvilket i hufvudsak torde hafva gällt samma intressenter, som innehaft
motsvarande privilegier under tiden 1641—49, en återklang af den
tankegång, som uppbar de tidigare anförda resolutionerna på städernas
besvär af 1647 och 1649, hvilka båda försvarade monopolet med hänvisning
till dess betydelse för den svenska kolonien i Amerika. Emellertid
gällde de nya privilegierna af år 1654 endast importen, hvadan
den öfluga handeln lämnades fri. Detta lände emellertid till så stor
»pnejuditz och skadestånd» för såväl kronan som kompaniet, att Kung].
Maj:t i ett plakat af der» 22 maj 1658 gaf kompaniet monopol äfven på
imikeshandeln, såväl engros som i minut. I denna förordning rekapitulerades
med stor fullständighet och ytterligare tillägg alla de stadganden,
36
HISTORIK.
som i tidigare liknande författningar förekommit till förhindrande af trakasserier
mot de af kompaniet betrodde handlandena eller faktorerna.
Under två och ett hälft år från denna sista förordnings tillkomst,
således inalles i sex år, hade detta storhetstidens tredje tobaksprivilegium
varat, då det npphäfdes den 10 nov. 1660. Om orsaken härtill uppgaf
Knngl. Ma:jt i sitt härom utfärdade meddelande endast, att det skett »förvissa
skiäi och considerationer», men sannolikt har åtgärden liksom
vid föregående tillfällen varit föranledd dels af de ständiga klagomålen
från kompaniet öfver smuggling och trakasserier, dels ock
af borgerskapets vid riksdagarna framställda besvär rörande alla handelskompanier.
T resolutionen på städernas besvär den 26 nov. 1660,
således endast några veckor efter det sista monopolets upphäfvande,
förklarade Kullig. Maj:t också uttryckligt att denna åtgärd skett »Borger
skapet
til nöije». 0 _ .
I två år varade denna gången frihetsperioden. Redan i slutet åt
1662 var kronan ånyo färdig att utarrendera tobakshandeln. Vid detta
tillfälle klarlades emellertid skälen för denna åtgärds vidtagande jämförelsevis
tvdligt. Kungl. Maj:ts åsikt om tobaks förbrukningen hade
egentligen under hela tidelivarfvet varit, att den vore ett missbruk, den
enskilde och hans ekonomi till förfång, hvadan all införsel af och handel
med tobak egentligen borde förbjudas. Men da detta missbruk \ isade sig
vara envist och konsumtionen allt mer tilltog, ville Kungl. Maj:t söka att
af denna egentligen onödiga varas förbrukning draga någon inkomst
för statskassan. Föreskrifterna om tull och accis hade emelleitid icke
kunnat bringas till efterlefnad och icke heller hade de hittillsvarande
monopolen synts ägnade att tillfredsställa de kraf, som rikets finanser
ställde på dem. 1 detta nya plakat om tobakshandeln den 9 okt. 1662
samt de flesta i sammanhang därmed utfärdade förordningar betonades
nu uttryckligen, att de båda sista årens frihetstillstånd hade öfvertygat
Kungl. Maj:t om att en »otroligh quantitet Toback» införts utan erläggande
af tall och öfriga afgifter, till ett högst betydande afbräck i rikets inkomster.
Dessutom hade bland den myckna insmugglade välan befunnit
si0- stora kvantiteter »odugeligit godz», för livilka invånarne fått dyit
betala. Ett dylikt tillstånd ämnade Kungl. Maj it ej »längre thåla och så
passera låta»,‘hvadan ock beslutats att »taga. bemelte Tobakzhandel och
Köpenskap under Oss» och låta särskilda fullmäktige förvalta den.
anslutning till denna förordning utsågos till fullmäktige liusgerådsmästaren
Anders Andersson och handelsmannen i Stockholm Petter
a. st. § 7.
HANDELN. 1600-TALET.
37
Bohm, hvilka erhölllo privilegium å importen och handeln med tobak
från början af år 1063 till slutet af år 1072 mot erläggande årligen
under de första fem åren af 120,000 d. klut. och de sista fem åren af
170,000 d. knat. Förordningarna ifråga1) innehöllo eljes ungefärligen
samma bestämmelser som tidigare nämnda författning af 1658. De
gåfvo emellertid dessutom fullmäktiges faktorer visitationsrättighet såväl
vid tullarna som ock hos uppköpare och enskilda personer för att såvidt
möjligt motarbeta smuggling och oloflig handel. Däremot lofvade fullmäktige
att ej »reta» borgerskapet och allmogen med »otiidige visitationer»,
att ej höja varupriserna öfver do under senaste monopol högst
gängse samt att i möjligaste mån söka träffa öfverenskommelse med
dem af borgerskapet, som då idkade tobakshandel, att äfven fortfarande
få syssla därmed. An vidare förekom äfven i dessa författningar, såsom
i annat sammanhang antydts,2) för första gången en bestämmelse angående
tobakens tillverkning, i det att såväl införsel af »spinneriverktyg»
som upprättande af spinnerier förbehöllos fullmäktige.
Gifvetvis gaf äfven detta nya monopol snart anledning till klagomål
från allmänhetens sida. Sålunda besvärade sig: såväl allmogen som
borgerskapet vid 1664 års riksdag öfver att kompaniet saluhöll varorna
till för dyrt pris samt utförde sina visitationer tämligen hänsynslöst. I
sitt svar på dessa besvär3) förklarade Kungl. Maj:t sig ämna tillse att
inga ovanliga »inquisitioner och besökningar» finge verkställas samt att
magistraterna skulle äga rättighet att förordna särskilda personer för
utöfvande af tillsyn öfver att tobakskompaniet försålde goda varor till
billigt och skäligt pris. Vidare skulle kommerskollegium bemyndigas
utfärda en taxa, gällande för kompaniets varor öfver hela riket. Under
intrycket af dessa svar till riksdagen står ock ett året därpå utfärdadt
plakat öfver tobakshandeln.4) Häraf framgår, att äfven fullmäktige beklagat
sig öfver intrång i deras rörelse, bl. a. öfver att många oberättigade
»klädde» dem i handeln. I nämnda plakat tillhålles kompaniet
uttryckligen att beflita sig om torgförande af goda varor. Dessa skalle
förnämligast utgöras af tre »sortementer»: smal spunnen tobak af fina
virginska blad till ett pris af 2 d. kmt. per skålp.; vidare medelgrof tobak *)
*) Utom ofvannämnda plakat: kontrakt mellan K. M:t och fullmäktige den 9 okt. 1662,
fullmäktiges revers af samma datum, samt href till alla guvernörer, landshöfdingar och till generaltullförvaltaren
af samma datum.
J) Jfr. sid. 8.
3) Res på Allmogens besvär den 29 aug. 1664-, § 7; res. på städernas besvär den 1 sept.
1664, § 6.
4) 18 mars 1665.
38
HISTORIK
af holländska blad till ett pris af 7 mark kmt. samt slutligen grof, af
franska blad spunnen tobak till ett pris af 5 mark kmt. per skålp.
A dessa pris finge afnämarne sedan omkostnaderna fråndragits, icke
taga högre vinst än 1 mark per skålp. I dessa bestämmelser innefattades''
sannolikt den taxa, som kommerskollegium tidigare fått i uppdrag
att uppgöra, men som icke synes hafva sjanständigt publicerats. Eljes
innehöll plakatet endast bestämmelser angående visitationerna, livilka
hädanefter aldrig finge ske annat än i närvaro af någon representant för
öfverheten i städerna eller å landsbygden, livilka myndigheter emellertid
samtidigt uppmanades att med största beredvillighet lämna kompaniets
tjänstemän sitt understöd. Alla uppmanades att hellre bispringa de
fullmäktige än vara dem till förfång.
Det gick emellertid ej många år, innan borgerskapet ånyo fann
anledning beklaga sig öfver tobakskompaniet. Vid riksdagen 1668
framställdes sålunda klagomål öfver att kompaniet skulle hafva saluhållit
sämre slags och dyrare varor än hvad taxan (1665) påbjudit, äfvensom
»jråbördade» borgerskapet »rutit och odugligit gods». Af sådan orsak
anhöllo städerna, att tobakshandeln måtte frigifvas och kompaniet upphäfva.
I sitt svar 3) på denna hemställan anförde Kungl. Maj:t, att kronan
ännu under fem år vore bunden af sitt kontrakt med kompaniet, men
ville likväl, då borgerskapet syntes vara så angeläget om denna handel,
föreslå städerna att tillsammans förklara sig villiga att arrendera den
mot samma summa som kompaniet, hvarefter de skulle »blifwa närmast»
till arrendet. Skulle någon dylik öfverenskommelse icke blifva verklighet,
komine Kungl. Maj:t inom kort att utfärda ett nytt reglemente angående
tobakshandeln, allmänheten och kompaniet till efterrättelse.
Då städerna icke synas hafva reflekterat på öfvertagande af det
dem erbjudna tobaksmonopolet, utfärdades i enlighet med nyssnämnda
utfästelse en »renoverad» förordning angående tobakshandeln den 24
nov. 1670. Denna författning, som var synnerligen vidlyftig och fullständig,
innehöll, utom upprepanden och förtydliganden af tidigare förordningar
i ämnet, äfven några nyheter. Sålunda stadgades rörande
kompaniets förhållande till utförsäljarne, att inrikeshandeln skulle i första
hand af monopolet erbjudas städernas borgmästare och råd, på det att
dessa skulle kunna anförtro denna handel åt så många borgare, som de
funne lämpligt, dock så, att »sielfwe wahran, til åt undwijka ett och
annat underslef, högst på twenne ställen allenast uthsäljes». Vid en
‘) Res. på städernas besvär den 26 aug. 1668, § 6.
HANDELN. 1G00-TALET.
39
dylik anordning skulle emellertid borgmästare och råd gå i borgen för
varans betalning till kompaniet. Kunde ärendet likväl icke ordnas
på detta sätt, skulle kompaniet själft äga att utse sina ombud i hvarje
stad. För den händelse, att ingen borgare skulle befinnas villig åtaga
sig en dylik tjänst, vore det magistratens skyldighet att förordna sådana
handlande och mot skälig betalning förse dem med nödiga »hus- och
boderum». Härtill stadgades ytterligare — liksom ofta tillförene — att
ingen handel med tobak finge ske städerna emellan, utan skulle hvarje
stad träda i direkt förbindelse med kompaniet. Därjämte förmanades
äfven uttryckligen bruksförvaltarna att icke fylla sitt bruks ofta ansenliga
behof af tobak på annat sätt än det som den tidens lagar fordrade,
nämligen genom upphandling i närmaste stad. Till ytterligare förhindring
af smuggling skärptes bestämmelserna i detta afseende rörande
arméns och flottans befäl och manskap, hvarjämte — och detta var en
nyhet — en särskild varning ställdes till dem »som medh lass och klöf
i Landet och Städerna kringfahra» att bedrifva någon understucken
handel med tobak. För att underlätta möjligheten att skilja på loflig
och oloflig vara fick kompaniet tillstånd — troligen redan tidigare tilllämpadt
i praktiken — att förse sina varor med särskild stämpel eller
annat kännemärke, hvilket till undvikande af efterhärmning borde förändras
två gånger om året. Förordningen afslutas med ingående bestämmelser
angående kompaniets vidsträckta visitationsrätt samt rörande
straff för brott mot lagens efterlefnad.
Med slutet af år 1672 utgick tobakskompaniets kontrakt med
kronan. Före terminens utgång inlämnade fullmäktige begäran om förbindelsens
förnyande. Fn dylik prolongation beviljades också, men
denna gång endast för två år, hvarjämte handeln på »Nyen och Narf Hven
samt Estland, Lifland och Ingermanland» undantogs från kompaniets
verksamhetsområde liksom redan några år tidigare skett. Arrendesumman
fastställdes denna gång till 100,000 d. klut. jämte accisen, beräknad
till 5,500 d. sint.
Ehuru vid samma års riksdag borgerskapet framställde sin gamla
begäran om handelskompaniernas upphäfvande, hvartill Kungl. Maj:t i
allmänna och undvikande ordalag genmälte, att frågan borde uppskjutas
till ett lägligare tillfälle, så förnyades kompaniets privilegier genom beslut
den 26 juni 1673 på ytterligare tio år, från ingången af 1675, mot det år 1672
fastställda arrendet. Det är alldeles tydligt, att det finansiella stöd som
kompaniet genom sin årliga afgift och dessutom genom vid flera tillfällen
meddelade förskott gifvit kronan, varit den förnämsta orsaken till denna
40
HISTORIK.
prolongation,1) ehuru vid privilegiernas meddelande såsom skäl anfördes de
stora kostnader, som kompaniet nedlagt på sin verksamhet. Den gynnsamma
stämningen mot kompaniet och dess intressenter framgår äfven
af ett den 3 okt. 1677 utfärdadt kungl. bref, hvari de sistnämnda fingo
optionsrätt till fortsatt arrende af monopolet. Skulle monopolet emellertid
efter arrendetidens utgång icke mera vidmakthållas, skulle tvänne
af de förnämsta intressenterna bibehållas vid särskilda förmåner.
Kompaniet hade tydligen alltjämt svårigheter att kämpa med.
Således framgår af en år 16801 2) utgifven stadga, att kompaniets afnämare
sökte bereda sig förmånen af ett så lågt inköpspris som möjligt och
därvid gingo så tillväga, att de beställde och försålde vissa kvantiteter
af alla de tre sorter, som kompaniet enligt taxan skulle saluhålla, men
vid betalningen till kompaniet sökte »rabattera» priset att utgå endast
efter den billigaste varans pris. Kompaniets försök att genom uppvisande
af handlandenas »quittancer» öfver hvad de verkligen uttagit
också förmå dem att fullgöra sin skyldighet torde ofta varit fruktlösa.
Hur ihärdigt smugglingen alltjämt trots alla förbud bedrefs, kan visas
genom den i ett bref till landshöfdingen i Österbotten3) meddelade uppgiften,
att såväl borgare som bönder i höfdingedömet icke läte sig afskräckas
från smuggling med tobak vare sig genom skatt eller böter utan fortfore
alltjämt därmed, så att ofta sakören i dylika mål kunde stiga till
3—400 d. kink och de bötfällda blefve helt ruinerade. Af en annan
handling4) framgår, att man i bygderna i början på 1680-talet utspridt
ett rykte, att kompaniets privilegier hade upphört och med stöd däraf
vållat intressenterna stora besvärligheter. Kungl. Maj it fann med anledning
däraf lämpligt uppmana vederbörande att såväl å rådstugorna
som eljes i städerna publicera de kompaniet af Kungl. Maj it meddelade
»försäkringar».
Under tiden affärdade Kungl. Maj:t de vid riksdagarna ständigt
återkommande besvären angående kompaniets verksamhet med löften att
taga ärendet i öfvervägande (1675), och för noggrannare undersökning
1) I ett (ten 26 april 1677 utfärdadt bref till de halländska städerna, hvilka genom en tidigare
resolution fått särskilt tillstånd att införtulla tobak, men hädanefter ej längre skulle äga rättighet
härtill, heter det, att förbadet måste utfärdas för att icke tobakskompaniet skulle lida förfång
samt »för de ansenlige förskott, lnvarmedh de den ena gången effter den andra Oss gripa under
armarne».
2) 28 juli 1680.
3) 15 juli 1682.
4) Res. 12 mars 1681.
HANDELM. 1600-TALET.
4t
af ärendet tillsätta några »deputerade».1) Fem år senare eller 1680
förnyades meddelandet om att vissa deputerade tillsatts för att »höra
parterna», af Indika den ena påstått att kompaniets participanter stegrat
priset å tobak vida utöfver taxan, medan kompaniet åter höll före att
något dylikt icke förekommit.2)
Emellertid hade redan genom ett kungl. bref någon månad tidigare
(20 okt. 1680) förklarats, att alla handelskompanier skulle upphäfvas.
Rörande tobakskompaniet upprepades denna försäkran i en resolution
på allmogens besvär den 3 järn 1683 (§ 14), hvari det heter att Kungl.
Maj:t vill att »Tobakz Companiet, hwars arrende allenast 2 åhr ännu warar,
skal strax wid ändan däraf blifwa ophäfwit». Så skedde ock. Med 1684
års utgång slutade storhetstidens sista tobaksmonopol sin verksamhet.
Vid en hastig öfverblick af den rad af mot hvarandra stridande
förordningar angående tobakshandelns reglerande, Indika sålunda under
den korta tiden af knappast ett half århundrade hunnit aflösa hvarandra,
blifver det första intrycket måhända, att kronan i denna
del af sin ekonomiska politik förfarit med ringa följdriktighet. Vid ett
närmare skärskådande af i det föregående meddelade data torde likväl
uppfattningen delvis blifva en annan. De egentliga monopolperioderna
voro fyra, nämligen
den första från den 12 jan. 1641 till den 25 okt. 1619, (8 år 9 1/2 in.)
» andra » » 22 sept. 1651 » » 28 april 1653, (1 år 7 m.)
» tredje » » 23 dec. 1654 » » 10 nov. 1660, (5 år 107* in.)
» fjärde » » 1 juli 1663 » » 31 dec. 1684, (21 år (i in.)
Af de 44 år, som förflöto från tiden för det första monopolets beviljande
till det sistas utlöpande, var således tobakshandeln priviligierad
under ej mindre än 38, men frigifven blott i 6 år. Kungl. Maj:ts
politik i detta hänseende torde sålunda under denna tid närmast hafva
utgått från den uppfattningen, att meddelandet af privilegium å tobakshandeln
vore den enda möjligheten att beskatta denna vara, hvars konsumtion
ständigt tilltog, på det för kronan gynnsammaste sättet. De
få år, då man under trycket af de aldrig tystnande klagomålen mot
tobakskompanierna frigaf handeln och i stället beläde varan med importtull,
gåfvo alltid samma erfarenhet: vida ringare tullinkomst än
hvad som beräknats och sålunda öfvertygelse om att en högst be
’)
Res. på allmogens besvär den 25 sept. 1675, 26 samt å städernas besvär den 3 okt.
s. å., § 9.
9 Res. på städernas besvär den 3 dec, 1680, § 13.
6
42
HISTORIK.
tydande, kanske den största delen af varan insmugglades. Kompanierna
däremot betalade en rund årlig summa af ofta jämförelsevis betydande
höjd. Deras instiftande och vidmakthållande genom särskilda lagstadganden
betydde således för kronan eu ordinarie inkomst af vida
vissare slag än tullintäkten.
Sedan det sista monopolet emellertid upphäfts, måhända snarast
af hänsyn till de ständiga klagomålen såväl från de priviligierades som
från allmänhetens sida, måste Kungl. Magt ägna förnyad uppmärksamhet
åt tullagstiftningen och söka förhindra smugglingen, hvilket
skedde i åtskilliga under 1680- och 1690-talen utkomna förordningar
med skärpta bestämmelser. Men från denna tid började Kungl. Maj:t
också ägna mer intresse åt den tobaksindustri samt tobaksodling, som
nu småningom började blifva föremål för den enskilda företagsamheten
inom landet (närmare härom se sid. 14—20 och 26—28).1).
2. 17- och 1800-talen.
Det synes tyvärr icke vara möjligt att ur tillgängliga källor erhålla
någon mera ingående kännedom om, hur tobakshandeln varit
organiserad under förra hälften af 1700-talet. Kungl. Majits åtgärder
på området för tobakshandteringen gällde, såsom nyss nämnts, under
denna tid i främsta rummet industrien och odlingen, och först under
senare delen af århundradet torde anledning hafva förefunnits att vid
några tillfällen närmare taga minuthandelns ställning på detta område
under närmare ompröfning. Sannolikt torde åtminstone under århundradets
början detaljhandeln med tobak hafva förnämligast utöfvats
genom de personers försorg, som under monopolernas tid på ett eller
annat sätt antingen arrenderat ensamrättigheten å tobakens utminutering
för en viss stor stad eller ock därtill särskild! förordnats. Emellertid
torde handeln med tobak ingalunda hafva varit inskränkt till endast
dessa utöfvare. Den utländska råvaran uppköptes väl i regel af spinnerierna*
2 * * *) genom någon köpman — ingalunda alltid svensk — i Stock
’)
Då ändamålet med donna redogörelse förnämligast är att gifva en öfversikt af de
viktigaste dragen i iobaksliandelns historia, förbigås här i allmänhet hela frågan om tobakens
beskattning (tullar o. s. v.). Eu utförlig redogörelse för denna, särskild! för tiden efter år 1700,
återfinnes i tobaksskattekommitténs tidigare omnämnda betänkande den 26 jan. 1904. Där redogöres
äfven för Gustaf lits projekt till tobaksmonopol 1785—86, ss. 101—103 och 272 — 273.
2) För att förhindra att utländsk tobak försåldes till andra än fabrikanterna och ej ut
minuterades
i bodarna eller å landsbygden af »klockare, krögare och hvarjehanda kringvandrande
personer» utfärdades under tiden 1768 — 1791 åtskilliga förordningar med strängt förbud mot ett
dylikt tillvägagångssätt. (Kink. kung. 9/b 1768, 8/o 1773 och 22/u 1791.)
HANDELN. 17- OCH 1800-TALEN.
43
holm, Göteborg, Malmö o. s. v. och den inhemska varan mer eller
mindre direkt från odlarna. Men den färdiga varan spreds nog på
mångahanda sätt. Genom manufakturprivilegierna af år 1739 hade
fabrikanterna erhållit rättighet att i städerna hålla öppna bodar för
försäljning af sina fabrikat och det är sannolikt, att de ofta gjorde
bruk af detta medgifvande. Men dessutom och i strid mot gällande lagstiftning
angående förbud mot allt landsköp försåldes tobak sannolikt i
stor utsträckning af de personer som tidigare varit ifriga smugglare:
bruksförvaltarna vid bruken, militären på landet, flottans manskap samt
adelns och kronans betjänte.1)
Redan år 1672 hade köpmännen i Stockholm indelats i societeter
och gillen, med hufvudsakligen samma syften som alla dåtida skrän.
Nykomlingen blef dräng eller köpsven, sedan förlags- och nederlagssven
och först när han skulle blifva »sin egen», vann han burskap som
borgare i sin societet. Det dröjde länge innan tobakshandeln antagit
den karaktär, att ens något försök gjordes till att för dess bedrifvande
bilda en societet. I en författning af 17492), som utförligt behandlar
handelns och handlandenas ställning vid denna tid, finnes knappast någon
bestämmelse, som låter sig direkt tillämpas på tobakshandeln, och i lag-ens
eljes jämförelsevis fullständiga förteckning på de varor, som kunde få
saluhållas i minutaffärerna, förekommer ej något slag af tobak omnämndt.
Till en del förklaras denna omständighet möjligen med hänvisning till
hvad som förut anförts angående tobaksindustrien under frihetstiden ellcr
att den icke synes hafva behandlats såsom någon egentlig »manufactur»
(jfr sid. 13). Men troligen har tobaken, i den män dess försäljning
gjorts till föremål för särskilda bestämmelser, under denna tid enligt
föreskrifterna om handelspartering tillhört de varor, som salubjödos
förnämligast af kryddkramhandlare.
Emellertid torde under århundradets lopp handeln med snus och
tobak alltmer hafva blifvit föremål för särskild minuthandel. De härmed
sysslande personerna synas också redan vid början af 1760-talet hos
Kungl. Maj:t hafva anhållit att få bilda egen societet, men fått denna
ansökan afslagen på det att »icke genom dylik Societets inrättning på
en handel, som af sin beskaffenhet egentligen må förbehållas fattige
Enckor, wärnlösa qwinfolck samt af sig komne Borgare någon Wäg
måtte öppnas till andra Mans Personers dragande från näringarna, där
'') Jfr A. \V. af Sliten, Svenska handelns och näringarnas historia, Uppsala 1871, V, s. 14G.
,) K. reglemente ang handeln med inrikes manufactunvaror etc. den 27 okt. 1719.
44
HISTORIK.
deras flit, arbete och skicklighet en större nytta för Riket knnde åstadkomma»1).
Däremot stadgades genom ett kungl. bref den 18 okt. 1772
i tvistemål mellan tobaksspinnerisocieteten i Stockholm och härvarande
tobakshandlande, att medan spinneriidkare framdeles endast skulle få idka
försäljning i hvardera två i stället för som förut i tre bodar, så skulle
tobakshandlandena äga rättighet att jämväl hålla två salubodar hvardera
i stället för som förut endast en. Spinnerisocieteten beklagade sig året
därefter öfver att tobakshandlandena med stöd af denna författningmöjligen
kunde taga sig anledning att till bodarnes skötande »antaga
gossar eller försäljningsdrängar, de där med tiden skulle åberopa sig
eu medföljande rättighet att äfven blifwa Tobakshandlare»2). Af detta
skäl begäi’de societeten en sådan förklaring till kungl. brefvet af år
1772, hvarigenom förbudet för tobakshandlandena att bilda egen societet
ytterligare bekräftades. En förklaring af denna art afgafs också genom
eu resolution af år 1774,2) där det dessutom tillädes, att tobakshandlandena
icke ägde att till bodarnes skötande eller såsom biträden antaga
»arbetsföre Mans Personer, som framdeles en lika handelsrätt söka
kunna, utan endast Enkor, wärnlösa qvinfolk eller af sig komne Borgare».
Först år 1790 synes frågan ånyo hafva varit föremål för Kungl.
Majits handläggning. Tobakshandlarne i Stockholm hade nämligen vid
denna tid åter hos vederbörande hemställt om att få bilda egen societet.
Sedan åtskilliga myndigheter blifvit hörda i ärendet, fastställde Kungl.
Maj:t i en resolution den 19 april 17903), att någon förändring i dittills
förefintliga författningar angående tobakshandelns idkande af änkor, etc.
icke kunde vidtagas. Men då dessa författningars efterlefnad icke kunde
äfventyras »deraf åt Tobakshandlare warda såsom en Societet ansedda,
samt åt de äga rättighet uti deras SaluBodar nyttja nödig betjening»,
så bifölls ansökan i denna del, dock med den reservationen, att till biträden
hälst borde antagas kvinnor och minderåriga gossar och att inga
läro- eller tjänsteår därvid finge beräknas.
Sedan gammalt hade emellertid, såsom tidigare omnämnts, tobak
och snus hört till de varor som omfattats af kryddkramhandlarsocietetens
rörelse, och eu betydande del af dessa handelsartiklar torde alltjämt
hafva försålts genom medlemmarne i denna societet. Den nybildade
tobakshandlarsocieteten i Stockholm betraktade tydligen denna handel
som en svår konkurrens, ty redan året efter societetens bildande anhöll
'') K. Br. den 8 Aug. 1763. Inr. Civ. Exp. Reg., 1763. R. A.
K. Res. den 28 febr. 1774. Inr. Civ. Exp. Reg., 1774. R. A.
q Inr. Civ. Exp. Reg., 1700. II. A.
HANDELN. 17- OCH ISO O-TALEN.
45
den att Kung. Maj:t måtte förbjuda kryddkramhandlare försäljningen af
inrikes tillverkade varor. Kungl. Maj:t bekräftade med anledning häraf år
1792'') kryddkramhandelssocietetens »uråldriga rätt» att saluhålla svensk
och utländsk kardustobak och snus, men medgaf, att tobakshandlarsocieteten
skulle »tillgodonjuta enskild och uteslutande rätt att handla
med spunnen så prässad som oprässad Tobak samt så kallad Krulloch
breftobak».
År 1809 vågade tobakshandlarne i hufvudstaden ett nytt försök
att icke blott kringskära sina konkurrenters rättigheter till handel med
tobaksvaror, utan ock att förbättra sin societets ställning. De begärde
nämligen hos Kungl. Maj:t, att kryddkramhandlarne antingen skulle förbjudas
utminutera alla slag af tobaksvaror eller åtminstone andra än
svenska fabrikanters. Dessutom anhöll societeten om rätt för tobakshandlarne
att in- och utskrifva lärlingar och betjänte, eller med andra
ord blifva en med andra societeter jämställd korporation, där de enskilda
handelsidkarne slutligen kunde vinna burskap såsom borgare.
Öfver denna framställning afgaf kommerskollegium den 2 okt.
1809* 2) ett vidlyftigt utlåtande af stort intresse. Kollegium påvisade
häri, att man under senare tider funnit sig föranlåten att såsom försörjningsmedel
för personer i torftiga villkor, framför allt kvinnor,
till dem öfverlämna försäljningen af vissa varor, hvilka det af ålder
tillkommit »wisse Societeter ibland Handlande Borgerskapet» att föryttra.
Men genom dylika åtgärder hade man ingalunda velat skapa
någon uteslutande rätt för nämnda personer att handla med dessa varor,
utan skulle de äga denna rättighet jämsides med de redan bestående
societeternas. Kollegium påminde i sådant sammanhang särskildt om,
hur nipperhandlarne tillerkänts rättighet att saluhålla vissa kramvaror,
af Indika åtskilliga dittills och allt fortfarande tillhörde området för
kryddkramhandlarnes, andra åter för lärftskramhandlarnes handelsrörelse.
Dessutom påvisades, att tobakshandlarna visserligen år 1790 medgifvits
bilda egen societet, men att därigenom knappast någon förändring
åstadkommits i kårens sammansättning, utan att denna fortfarande
oftast bestode af »torftige personer, som sakna andre utwägar till
bärgning och af hwilke de fläste äro så beskafade åt de ej ens
kunna vinna Burskap». Hvad särskildt denna fråga beträffade, så kunde
kollegium ej häller tillstyrka societetens begäran om tillstånd att få inoch
utskrifva lärlingar, enär det i kungl. brefvet af år 1790 häremot
*) K. Br. den 14 sept. 1792. Uppgiften hämtad ur Kmk. utlåtande den 2 okt. 1809,
Kink. reg. 1809. R. A.
2) Kmk. reg. 1809. R. A.
4G
HISTORIK.
utfärdade förbudet fortfarande borde upprätthållas till förhindrande af
att tillfällen skulle öppnas för arbetsföra personer att dragas ifrån
tjänligare och nyttigare yrken, där deras arbete kunde blifva mer
gagneligt för det allmänna.
Kungl. Maj:t fann sig på grund af detta afstyrkande utlåtande icke
böra göra någon förändring i tobakshandlarnes ställning.J) Den under
1800-talet sedermera, särskildt efter 1823 års riksdag följda inre näringspolitiken
var ju ej häller gynnsam mot strängare prohibition, utan
löstes banden kring de flesta skråartade sammanslutningar allt mer för
att med 1846 års förordning upphäfvas i fråga om handtverket och
med näringsfrihetsförordningen af 1864 för hela det ekonomiska lifvet
och särskildt för handeln. Hvad särhållandet af stads- från landthandel
beträffar, så blef handel med tobak och snus genom ett kungl. bref den
14 juni 1820 tillåten på landet för vissa orter, men frigifven för hela
landsbygden först genom 1846 års handelsordning (22 dec.).
Det torde likväl förtjäna anmärkas, att minuthandeln med färdiga
tobaksvaror, trots nyssnämnda lagstadganden, ännu i vår tid äger kvar
åtskilliga spår af den organisation, hvarom de ofvan anförda tvisterna
vid 1700-talets slut och 1800-talets början vittna. Våra dagars kryddkramhandlare,
d. v. s. de numera s. k. speceri- och diversehandlarne,
äro alltjämt betydande afnämare af tobaksfabrikanternas och tobaksimportörernas
färdiga varor, och i mindre städer samt särskildt på
landsbygden tillgodoses helt visst den största delen af konsumtionen
genom inköp från dessa handlande. I de större städerna åter hafva de
egentliga tobakshandlarne sin tillvaro. Om också många af dem stå
på ett i ekonomiskt hänseende mer eller mindre högt stadium, så utgöres
sannolikt majoriteten fortfarande af småhandlande, hvilkas affärer innehafvas
af eller åtminstone i regel skötas af kvinnor — och på många
af särskildt storstädernas små tobakshandlande torde fortfarande kunna
tillämpas den del af det tidigare citerade utlåtandet af kommerskollegium
år 1809, där det talas om att tobakshandeln borde vara förbehållen
kvinnor i torftiga lefnadsomständigheter.
) K. Res. ,8/io 1811. Inr. Civ. Exp. Reg., 1811. R. A.
47
I). Konsumtionen.
1. Förbudsförordningar.
Tobak torde vara ett af de få, bland alla njutningsmedel hvars
införande i konsumtionen berott på exempel, gifna af de lägre klasserna
i stället för såsom eljes från de högre. Med all sannolikhet har den
första mer allmänna förbrukningen af tobak förekommit bland de från
Gustaf II Adolfs krig återvändande soldaterna och från de vid samma
tid på utländska hamnar seglande sjömännen samt sedan spridt sig först
bland dem af städernas och landsbygdens befolkning, som kommit i
närmare beröring med dessa klasser, för att därpå hastigt blifva ett omtyckt
njutningsmedel äfven inom samhällets högre och högsta lager.
Redan vid midten af 1650-talet synes tobaken på detta sätt hafva varit
ett inom alla samhällsklasser användt njutningsmedel och var ju redan,
såsom tidigare omnämnts, föremål för statens ekonomiska politik. Kronan
försummade emellertid icke att esomoftast i ingressen till förordningarna
betona, att tobaksnjutningen egentligen vore att anse såsom
högst onödig och onyttig. Ån hette det, att det egentligen varit Kungl.
Maj:ts mening att förbjuda införseln af all tobak »såsom en onödhig
waru»1), på grund af det missbruk och den ovana som tobaksförbrukningen
innebure och hvilken kunde lända mången »uthi swåra wilkor
och olägenheter», än uttalades blott, att »Wi sielfwe hålle Tobaket för
eu onödig och heelt mistande pertzel, den der eu anseenligh penning
och andre godhe Wahrur uthur Rijket endeles onyttigt drager»2).
Det framgår af åtskilliga omständigheter, att tobaken under 1600-talet hastigt nått en förbrukning, hvilken i förhållande till dåtidens
lefnadsvanor verkligen i vissa afseenden tett sig något öfverdådig. Det
lär t. o. m. på 1660-talet hafva inrättats särskilda »tobakshus», jämför
J)
K. förord». 20 April 1043.
''■) Patent den 28 april 1652.
48
HISTORIK.
liga med den asiatiska världens lokaler för opierökning. I samtidens
litteratur förekommer hos skaldekonstens förnämsta representant (Stjernhjelm)
några ypperliga strofer angående tobaksrökningen. Vidare finner
man antagligen för första gången i Sverige redan på denna tid ett
stadgande angående »rökning förbjuden» i det reglemente som på 1660-talet utfärdades rörande passagerarnas förhållande på de postjakter,
hvilka underhöllo en regelbunden trafik mellan Uppsala och Stockholm.1)
Hur stor konsumtionen vid denna tid varit är det tyvärr numera omöjligt
att i siffror fastställa, äfven om man ägde kännedom om vissa belopp
angående införseln samt kompaniernas försäljning. Smugglingen
var ju, såsom i annat sammanhang anförts, under hela 1600-talet mycket
stor, och det torde sannolikt vara omöjligt att kunna bilda sig någon
föreställning om, hvilka kvantiteter tack vare denna osed tillfördes
landets konsumtion.
Sannolikt var det vanligaste sättet för tobakens konsumtion under
denna tid rökning i pipa samt bland sjöfolket särskildt tuggning. Måhända
har bruket af snus äfven uppkommit på denna tid, enär i en
tulltaxa af år 1666 »snufftobaksbössor»1) omtalas. Emellertid synes den
vanligaste form, i hvilken tobaken saluhölls ännu på 1660-talet, hafva
varit såsom spunnen. I ett tidigare omnämndt plakat af år 1665 ålades
nämligen - de dåvarande arrendatorerna af tobaksprivilegiet att förnämligast
salubjuda tre sorter tobak, nämligen smalspnnnen, medelgrof
och grofspunnen. I äfvenledes tidigare berörda plakat af år
1687 angående spinneriers upprättande och förbud mot införsel af
arbetad tobak specificeras sistnämnda vara med beteckningarna
»spunnet, karfwat och bref-Tobak», hvilka samtliga sorter likväl äfven
sannolikt användts till rökning i pipa eller tuggning. Tulltaxan af år
1719 angifver de olika tobakssorterna redan något mer specificeradt, i
det att där äfven förekommer »knaster» af två slag samt snus. Under
1700-talet med dess framåtgående inhemska och utländska produktion
och dess sannolikt äfven alltjämt förbättrade teknik frambragtes för tillfredsställande
af en ökad konsumtion större variation i fabrikaten. En
tulltaxa från början af 1780-talet* 2) upptog sålunda följande slag af
arbetad tobak: a) karfwad: i) i karduser eller lös i fastager, 2) knaster;
b) malen eller rifwen; c) spunnen; d) i stänger eller carotter; e) snus:
i) malet eller rifwet, 2) spanskt.
’) Se Stvederus, a. st., s. 113.
2) (i juni 1782. De anförda slagen af tobak förekomma i taxan under två positioner, näm
ligen sorterna a)—dj under »tobak» och e) under »snus».
KONSUMTIONEN. FÖRBUDSFÖRORDNINGAR.
49
Med afseende pa statens förhållande till tobakskonsumtionen under
frihetstiden förtjänar emellertid äfven i korthet antydas den roll denna
vara spelade i tidehvarfvets s. k. öfverflödsförordningar. Som tidigare
nämnts, behärskades frihetstidens ekonomiska politik framför allt af
sträfvandet att främja den inhemska produktionen och stäfja införseln
af utifrån kommande varor så mycket som möjligt. Då nu tobaken
dels ansågs — åtminstone officiellt — som en öfverflödsvara och dels
införseln såväl af arbetad som särskilt oarbetad tobak »tyngde handelsvågen»
mer än de flesta andra varor, fingo dessa dubbla skäl samverka
till flere gånger fattade beslut om personlig konsumtionsskatt å tobaksvaror.
Redan under Carl XII:s sista regeringsår hade konsumtionsaccis
stadgats för alla, utom gemenskapen vid krigshären, som begagnade
arbetad tobak. Denna förordning, som klart byggdes på ett rent
fiskalisk intresse, synes emellertid hafva fallit i glömska. Då ämnet
bragtes under diskussion vid 1746 — 47 års riksdag med anledning af ett
från sekreta utskottets finansdeputerade utarbetadt förslag, visade det sig,
att det rönte stort motstånd inom bondeståndet, fast algiften var satt
lägre för allmogen än för andra klasser. Ståndet gaf sitt bifall till
förslaget först sedan man lämnat allmogen snuset fritt. På grundval
af detta beslut utfärdades den 26 nov. 1747 ett påbud angående en
konsumtionsaccis å té, kaffe, rök- och snustobak samt puder. Ingressen
till denna förordning torde förtjäna citeras. Det heter däri bl. a.:
»Som både billigt och nödvändigt är, åt alle öfwerflöds-wahror böra
i synnerhet med någon afgift betungas, på det därmedelst icke allenast
lystnaden och bruket däraf måtte förminskas och omsider afskaffa,
utan ock Cronan i des inkomster någon båtnad och förökning tillskyndas
— —». Rörande tobaken stadgade förordningen att hvarje
man eller kvinna, som ville bruka »denna misteliga öfwerflöds-wahran»
skulle först låta anteckna sig hos viss myndighet samt därefter betala
högst 1 d. smt och lägst 4 öre för röktobak samt högst 16 öre och
lägst 4 öre för snus. Skalan var graderad efter stånd och de städers
storlek där den beskattade bodde, hvarjämte allmogen och annan på
landsbygden boende befolkning fingo begagna snuset fritt samt röktobaken
till det lägsta beloppet i taxan. Alla i kronans tjänst stående
soldater och sjömän voro alldeles befriade från erläggande af någon
dylik afgift. Ungefärligen samma satser upprepades i en bevillningslängd
af år 1753 ''), dock gällande endast för män samt utan angif- *)
*) Författningen saknar datum hos Modée. Se a. st. V., s. 3483.
7
50
HISTORIK.
vande af olika belopp för röktobak och snus. För allmogen fastställdes
bevillningssumman till 2 Va öre.
Synnerligen stora intäkter måtte dessa förordningar emellertid ej
hafva beredt kronan. I bevillningsförordningen för år 17631) uttalades
nämligen att öfverflödsafgifterna »sällan utgjort hälften, mindre fyllnaden
i de summor, hwartil Riksens Ständer haft skälig anledning dem
åt öfwerslå». För att minska dylikt »underslef» samt olika »missräkningar»,
så hade af ständerna uppgjorts en synnerligen starkt graderad
tariff, börjande med »Rikets högste Åmbets- eller Tromän t. o. m.
Öfverstar, som hafwa Regementen» och slutande med »löst Folk i Städerne»
samt, i en särskild paragraf, allmogen. Förordningen, som endast
gällde män, pålade rättigheten att nyttja »Win, Caffé, Thé, Chocolade,
Tobak, Snus, Puder och Socker samt Wagnar, Chaisar och Carioler»
en afgift »i et för alt» af för den högsta klassen 20 d. smt samt för
den lägsta 4 öre smt. Allmogen skulle emellertid endast betala 2 öre.
Vid nästa riksdag, då den ekonomiska ställningen inom landet
synes hafva varit brydsammare än någon gång förr under frihetstiden,
antogs efter åtskilliga tvister inom stånden en öfverflödsförordning, som
utom en stor mängd varor och vanor äfven drabbade tobaken och
tobaksbruk^ Förordningen »emot Yppighet och Öfwerflöd»3) uttalade
inledningsvis uttryckligt att under rikets nuvarande trångmål och
svåra belägenhet, sparsammare lefnad och mindre förtäring af utländska
öfverflödsvaror borde förtjäna rum bland de medel och utvägar som
kunde bidraga till rikets hjälp och ernående af en fördelaktigare »handelsvåg».
Därför borde den genom en allt för lätt penningutkomst samt
fördärfvade seder understödda yppigheten och öfverflödet i möjligaste
måtto inskränkas. För tobakens vidkommande stadgade denna förordning
mot höga böter förbud för alla som ej fyllt 21 år att bruka tobak.
Därmed återupplifvades en tjugofem år äldre lag, som utfärdat förbud
mot tobaksrökning för omyndiga till skydd för deras hälsa och ekonomi
samt för eldsvådors anstiftande. Äldre personer, både män och kvinnor,
skulle däremot enligt 17 66 års författning, sedan de vid mantalsskrifningsförrättningen
sådant anmält, få använda tobak mot erläggande
af en årlig konsumtionsafgift af 1 d. smt per person. Endast tjänstehjon
samt böndernas hemmavarande barn öfver 21 år skulle icke erlägga
mer än 16 öre smt. Denna taxa innebar sålunda en högst
väsentlig höjning för allmogen — enligt 1763 års bevillningsförordning
J) 21 juni 1762, Art. III.
s) 26 juni 1766.
KONSUMTIONEN. 1 8 0 O-TALET.
51
betalade denna klass icke mer än 2 öre. När ärendet förekom inom
bondeståndet vid riksdagen, uttalades också den åsikten, att den föreslagna
afgiften af 1 d. smt vore skälig för de andra stånden, men ej
för allmogen. För denna vore tobaken nämligen en nödvändighetsvara
och ofta åt dem själfva odlad. Bondeståndet öfverröstades emellertid.1)
Under senare delen af 1700-talet upprepades i en eller annan
foim tidigaie förordningar mot yppighet och öfverflöd, men några nva
bestämmelser angående tobaken synas ej hafva förekommit senare än i
en förordning^ den 15 mars 1770, hvilken stadgade, att »den, som ej
fyllt 21 år, må ej röka tobak, vid 3 dalers bot; dock att krigsgemenskapen,
sjöfolk, fiskare, lotsar, grufvve- och hyttearbetare, utan afseende
på minderårigheten, undantagas». Under 1800-talet torde flertalet af öfverflödsförbuden,
mer eller mindre hafva fallit i glömska och detta har äfven
varit fallet med de för tobakens konsumtion gällande föreskrifterna.
De enda bestämmelser, som i gällande rätt eller författningar
synas vara att hänföra till kapitlet om tobakskonsumtionen, återfinnas i
byggningabalkens (24: l) förbud mot att för undvikande af vådeld röka
i lad^a, foderhus o. s. v. Dessutom är ju med hänsyn antingen till eldfara2)
eller till hygieniska kraf rökning förbjuden i en stor mängd
offentliga eller andra lokaler, i järnvägsvagnar o. s. v., hvarvid förbudet
väl i allmänhet stöder sig på någon polisförfattning, reglemente e. d.
samt i läroverksstadgans förbud för lärjungar att röka utan målsmans
samtycke (gymnasiet), å offentliga platser, o. s. v.
2. Konsumtionen under 1800-talet.
\ id 1800-talets början synes tobaken oftast hafva konsumerats i
spunnet eller karfvadt skick (kardustobak), samt såsom snus. År 1800
redovisades sålunda landets (det egentliga Sveriges) tobakstillverkning
till den officiella statistiken, fördelad på följande varuslag och kvantiteter,
nämligen 935,260 skålp. spunnen, 745,198 skålp. kardustobak
samt 224,651 skålp. snus. Fr. o. in. 1805 förekom för första gången
rulltobak särskildt specificerad, men sammanslogs fr. o. m. år 1814 med
spunnen tobak under gemensam rubrik. För år 1830 redovisades äfven
presstobak, lös tobak, »bref och sigartobak» samt »sigar» särskildt i enstaka
smärre poster. Under 1830-talet infördes emellertid den numera
följda hufvuduppdelningen af tobaksfabrikaten, hvarvid press-, ruff- och
9 Bondest. prut. 14 och 16 juni 1766 (Git. efter Malmström, Sveriges politiska historia,
V, Sthlm 1877, s. 411, not 2.)
!) I detta afseende förefinnes åtskilliga vidlyftiga stadgande!! i äldre författningar.
52
HISTORIK.
spinntobak fingo bilda en gemensam rubrik och de öfriga utgjordes af
cigarrer (och cigarrcigarretter samt senare cigarretter), kardus- och röktobak
samt snus. Först sedan 1897 redovisas cigarretter under särskild
rubrik.
Tillverkningen af tuggtobak x) (= press-, rall- och spinntobak) bär
under 1800-talet kvantitativt befunnit sig i starkt växlande. Anda till
slutet af 1850-talet uppnådde fabrikationen af denna vara icke större
kvantiteter än omkr. 3—400,000 kg. Någon enstaka gång steg siffran
något öfver, men oftare föll den under detta tal. Först etter 1860 kan
man iakttaga en något så när jämn rörelse uppåt, hvars kulmen nås
år 1874 med en tillverkning af 1,149,515 kg. Sedan uppnår fabrikationen
under de därpå följande tjugu åren kvantiteter växlande mellan
860.000 och 1,200,000 kg. (ett år i,389,564) och befinner sig under denna
tid, absolut taget, på sin höjdpunkt. Från och med år 1895 vidtager
ånyo en nedåtgång som med något enstaka afbrott alltjämt synes fortfara.
jRöÄfo&aÅstillverkningen företer i stort sedt mindre växlingar. Den
har under större delen af århundradet rört sig inom en kvantitet af 3-
400.000 kg. Mellan år 1810 och 1820 samt under åren 1876—84 äfvensom
eljes under enstaka år öfversteg eller närmade sig siffran emellertid
understundom 500,000 kg.
Under de första tre årtiondena utgjorde tugg- och röktobaken
gemensamt den största viktkvantiteten inom hela tobakstillverkningen,
men under 1830-talet hade snwstillverkningen redan fått en sådan omfattning,
att den nådde upp till hälften af hela fabrikationens viktkvantitet.
Från denna tid har denna tillverkningsgren befunnit sig i ständig uppåtgång,
endast afbruten af några stiltjeperioder under 1870- och 1880-talen. Sveriges osedvanligt starka snusförbrukning utgör sannolikt ett
synnerligen karakteristiskt drag i dess tobakskonsumtion.
Första gången tillverkningen af cigarrer redovisats till den officiella
statistiken är år 1815, då en ringa kvantitet angafs såsom fabricerad
vid en af landets fabriker. Tillverkningen torde ända fram till 1840-talet hafva varit af jämförelsevis ringa betydelse, men tog från midten
af 1840-talet ett visst uppsving, så att tillverkningen redan år 1857
uppgick till omkr. 300,000 kg. Från sistnämnda år t. o. in. 1872 växlar
tillverkningen mellan 2—300,000 kg. men springer år 1873 plötsligt
upp till 532,000 och 1874 till 646,000 kg. Det härpå följande årtiondet
håller sig tillverkningen uppe mellan 5—600,000 kg. sjunker betydligt
under åren 1883—1890, för att fr. o. in. år 1891 åter stiga. Fn dylik
>) Jfr tab. V (silld. 388 - 89).
KONSUMTIONEN. 1 8 0 O-TALET.
53
stegring, ehuru ingalunda oafbruten kan iakttagas ända fram till år
1907, medan 1908 ånyo betecknar en, om ock sannolikt tillfällig nedåtgång
i denna fabrikationsgren.
C%<m*eftillverkningen inom landet har först under de senaste åren
vunnit någon alsevärd omfattning. År 1897 redovisades en fabrikation
af cigarretter å omkr. 20,000 kg., år 1908 både denna tillverkningskvantitet
ungefärligen tiodubblats. Cigarretten torde vara ett efter vår
tids förhållanden synnerligen väl anpassadt tobaksfabrikat, billigt och
hastigt konsumeradt, och af denna orsak förklaras den hastiga utbredningen
till alla befolkningslager af dess konsumtion.
Ställes konsumtionens storlek i relation till folkmängden, hvilket
skett i följande tablåer, visar det sig, att medelförbrukningen per
individ i Sverige varit i jämnt stigande från århundradets midt. En
obetydlig nedgång kan konstateras under perioden 1881—90, hvarjemte
år 1908 företer en lägre siffra än för de båda närmast föregående åren
men en något högre än medelsiffran för 1901—05. 1908 års låga tal
förklaras möjligen med hänvisning till de ogynnsamma ekonomiska
konjunkturerna nämnda år.
Konsumtionen af tobak under åren 1851—1908.
År. | Hela riket | Per är och |
| kg. | kg- |
1851—1855 | 2,197,848 | 0 615 |
1856—1860 | 2,699,625 | 0*7 2 0 |
1861—1865 | 3,239,904 | 0*806 |
1866—1870 | 3,565,506 | 0*854 |
1871-1875 | 4,662,873 | 1*086 |
1876-1880 | 5,315,394 | 1*176 |
1881—1885 | 5,238,508 | 1*185 |
1886—1890 | 5,370,472 | 1*135 |
1891—1895 | 4,999,491 | 1*238 |
1896—1900 | 6,741,132 | 1*334 |
1901—1905 | 7,512,279 | 1*437 • |
1906 | 8,161,787 | 1*529 |
1907 | 8,268,282 | 1*537 |
1908 '') | 8,107,908 | 1*493 |
Fördelas förestående konsumtion för åren 1896—1908 på de olika
varor, hvilka äro dess föremål, erhållas följande siffror å:
*) Siffran stöder sig på den officiella statistiken, ej på föreliggande utrednings speciella tal.
Medelkonsumtionen
per
individ.
54 HISTORIK.
Konsumtion per individ och år af:
År. | Cigarrer, cigarrcigarretter, | Röktobak | Tuggtobak | Snus | Samtliga fabrikat |
| kg- | kg. | kg. | kg. | kg. |
1896—1900 | 0*166 | 0*084 | 0*175 | 0*909 | 1*334 |
1901—1905 | 0*205 | 0*081 | 0*155 | 0*996 | 1*437 |
1906 | 0*246 | 0*0 7 4 | 0*129 | 1*080 | 1*529 |
1907 | 0*250 | 0*070 | 0*124 | 1*093 | 1*537 |
1908 | 0*230 | 0*064 | 0*113 | 1*086 | 1*493 |
Denna tablå är sålunda ägnad att bestyrka intrycket af att konsumtionen
af rök- och tuggtobak är stadd i nedåtgång samt att snuset
är den viktigaste artikeln för den svenska tobakskonsumtionen och att
förbrukningen däraf är i jämnt, ehuru långsamt framåtskridande. Den
därnäst viktigaste platsen inom konsumtionen intages af cigarrer och
cigarretter, men sannolikt är den starka uppåtgången i de härför anförda
siffrorna förnämligast att tillskrifva endast eller åtminstone särskildt
cigarrettförbrukningens hastigt fortgående stegring. Härför tala siffrorna
för åren 1907 och 1908, de första år, för hvilka importen af cigarretter
i importstatistiken redovisats skild från cigarr införseln. Som tablån
visar, var totalkonsumtionen af cigarrer och cigarretter 1908 något
lägre än år 1907. Emellertid var det endast siffran för cigarrerna som
sjunkit, medan talet för cigarretterna i stället stigit, såsom framgår af
nedanstående uppgift angående:
Konsumtion per individ och år af cigarrer och cigarrcigarretter
samt cigarretter.
År. | Cigarrer och kg. | Cigarretter kg.. |
1907 | 0*1842 | 0*0658 |
1908 | 0*1590 | 0*0713 |
År 1908 var äfven den absoluta importsiffran för cigarretter större
än för cigarrer, något som är synnerligen anmärkningsvärdt i betraktande
af att cigarrerna i genomsnitt torde vara omkr. 5 gånger tyngre än
cigarretterna. Siffrorna voro följande:
Importen af cigarrer och cigarrcigarretter samt cigarretter åren 1907—08.
År. | Cigarrer och | Cigarretter |
cigarrcigarretter |
| |
| kg- | kg- |
1907 | 143,565 | 137,705 |
1908 | 144,325 | 154,631 |
KONSUMTIONEN. 1 8 0 O-TALET.
55
Då i allmänhet val den vuxna manliga befolkningen (öfver 15 år)
kan anses uppbära den ojämförligt största delen af konsumtionen, bör
det vara af intresse att särskildt beräkna storleken af denna förbrukning
per individ. En öfversikt däraf för åren 1851—1908 lämnas i
nedanstående tablå, som äfven angifver import- och exportsiffrorna för motsvarande
år (se härom detaljerade uppgifter i tab. VI—VII (sidd. 390—93).
Konsumtionen af samtliga tobaksfabrikat per individ af vuxna manliga
befolkningen åren 1850—1908.
År. | Inhemsk tobaks- fabrikation | Import | Export | Konsumtion per | |
| kg- | kg. | kg- | kg- | kg. |
1850—1880 | 2,424,840 | 23,897 | 3,001 | 2,445,736 | 1-9975 |
1861—1870 | 3,371,487 | 31,219 | 955 | 3,401,751 | 2''6230 |
1871—1880 | 4,898,801 | 90,302 | 6,218 | 4,982,885 | 3-5928 |
1881—1890 | 5,200,552 | 103,938 | 4,216 | 5,300,274 | 3-5446 |
1891—1900 | 6,230,025 | 140,077 | 10,442 | 6,359,660 | 4-0549 |
1898 | 6,603,708 | 172,714 | 14,448 | 6,761,974 | 4-1582 |
1899 | 6,745,854 | 193,604 | 17,620 | 6,921,838 | 4-2072 |
1900 | 6,868,043 | 204,154 | 22,302 | 7,049,895 | 4-2457 |
1901 | 6,920,939 | 205,591 | 23,246 | 7,103,284 | 4-2362 |
1902 | 7,117,186 | 224,495 | 32,178 | 7,309,503 | 4-3401 |
1903 | 7,308,580 | 245,319 | 38,040 | 7,515,859 | 4-4408 |
1904 | 7,515,382 | 253,540 | 41,015 | 7,727,907 | 4-5229 |
1905 | 7,723,206 | 261,833 | 35,194 | 7,949,845 | 4-6160 |
1906 | 7,859,453 | 340,520 | 38,186 | 8,161,787 | 4-6959 |
1907 | 7,987,690 | 326,215 | 45,623 | 8,268,282 | 4-7198 |
1908 ») | 7,809,414 | 339,740 | 41,246 | 8,107,908 | 4-5706 |
Äfven denna tablå angifver en konstant stigande kurva, men
visar i likhet med tidigare siffror samma obetydliga nedåtgång under
åren 1881—90 samt en något starkare år 1908.
Tablån visar dessutom hur starkt importen stigit under den berörda
årsperioden (jfr. sidd. 23—24), men att äfven exporten under de senare
åren synes visa ej obetydliga viktsiffror. Dessa sistnämnda afse emellertid
hufvudsakligen snus, hvadan penningvärdet blir jämförelsevis mycket
mindre än för motsvarande viktkvantitet af importen, som i hufvudsak
utgöres af cigarrer och cigarretter.
'') Se noten å sid. 53.
DEN SVENSKA TOBAKSHANDTERINGEN ÅR 1908.
i.
INDUSTRIEN.
8
59
Den svenska tobaksindustrien år 1908.
A. Fabriksindustrien.
1. Fabrikernas antal och gruppering m. m.
a. De af fabriksstatistiken berörda fabrikerna.
Enligt de uppgifter, som ingått till den officiella fabriksstatistiken,
voro i Sverige 108 tobaksfabrikör i verksamhet under år 1908. Deras
tillverkningsvärde uppgick till sammanlagdt 21,633,397 kr. En sammanställning
af de från dessa fabriker till fabriksstatistiken lämnade
primäruppgifter meddelas i tab. I. (sidd. 368—75). *) En öfversikt af
nämnda 108 fabrikers geografiska fördelning, tillverkningsvärde och
arbetarantal lämnas i tab. 1 å nästföljande sida. #
Af tabellens siffror framgår, att den till landsbygden förlagda
tobaksfabrikationen, omfattande 16 fabriker med ett tillverkningsvärde af
1,459,852 kr. och 410 arbetare, spelade en jämförelsevis underordnad roll
i förhållande till städernas motsvarande industri, hvilken omslöt 92
fabriker med en produktionssumma af 20,173,545 kr. och ett arbetarantal
af 4,817. Undantages den största af landsbygdens fabriker, hvilken hade
att uppvisa ej mindre än 65‘9 proc. af dessas hela produktionssiffra och
hvilken fabrik ifråga om tillverkningsvärde jämväl var den fjärde i ordningen
i hela riket, framgår, att landsbygdens företag voro icke blott af
ojämförligt mindre betydelse än städernas fabriker för landets tobakstillverkning
i dess helhet, utan ock hvar för sig i genomsnitt relativt små
'') De med mindre stil i tab. I anförda siffror hänföra sig till de fabriker, som vid förevarande
utredning af en eller annan orsak uteslutits från den detaljerade redogörelse, som meddelas
rörande fabriksindustrien. Se härom närmare sidd. 66—68.
Fabrikernas
geografiska
fördelning.
60
FABRIKSINDUSTRIEN,
Tab, 1. De af fabriksstatistiken berörda tobaksfabrikernas geografiska
fördelning, tillverkningsvärde och arbetarantal år 1908
(fabriksstatistikens uppgifter).
Verksamhetsort. | Antal fabriker. | Tillverk- ningsvärde kr. | Antal arbetare. | ||
Stockholms stad . |
|
| 20 | 9,027,442 | 1,935 |
Stockholms | län | Sigtuna .................................... | 1 | 20,000 | 8 |
Uppsala | • » | Uppsala ...................................... | 1 | 68,718 | 28 |
Östergötlands | » | Norrköping................................. | 5 | 646,032 | 103 |
» | » | Vadstena...................................... | t | 61,160 | 31 |
» | » | Landsbygden.............................. | i | 196,132 | 42 |
Jönköpings | » | Jönköping ................................... | i | 152,000 | 6 |
Kronobergs | » | Växiö ........................................ | i | 13,500 | 5 |
» | » | Landsbygden ........................ | i | 4,700 | 3 |
Kalmar | » | Kalmar ....................................... | i | 156,905 | 11 |
» | » | Oskarshamn .............................. | i | 229,000 | 8 |
Blekinge | » | Karlskrona.................................... | 2 | 521,028 | 129 |
» |
| Karlshamn .................................. | 4 | 371,473 | 34 |
» | » | Sölvesborg ................................... | 2 | 71,000 | 20 |
i Kristianstads | » | Landsbygden........................... | 9 | 209,936 | 149 |
Malmöhus | » | Malmö .......................................... | 13 | 1,337,153 | 596 |
» | » | Lund............................................. | 1 | 152,125 | 60 |
> | » | Landskrona ................................. | 2 | 173,675 | 70 |
» | » | Hälsingborg ................................. | 1 | 275,000 | 85 |
* | * | Ystad .......................................... | 2 | 238,798 | 130 |
, | » | Landsbygden ........................... | 3 | 51,500 | 28 |
Hallands | » | Halmstad....................................... | 2 | 23,635 | 12 |
Göteborgs och Bohus » | Göteborg ...................................... | 12 | 3,239,473 | 663 | |
Älfsborgs |
| Alingsås ........................... ........... | 1 | 35,567 | 14 |
» | » | Amål......... ................................... | 1 | 19,625 | 9 |
Skaraborgs | » | Lidköping ................................... | 2 | 13,750 | 2 |
> | » | Skara ......................................... | 1 | 4,000 | 2 |
Värmlands | » | Karlstad ....................................... | 2 | 252,025 | 44 |
» | » | Filipstad.................................... | 1 | 63,737 | 16 |
» | » | Arvika.......................................... | 1 | 373,757 | 62 |
* |
| Landsbygden ........................... | 1 | 962,145 | 179 |
Västmanlands | » | Västerås ....................................... | 2 | 102,774 | 26 |
Kopparbergs | > | Falun .......................................... | 1 | 228,759 | 64 |
» |
| Landsbygden ........................... | 1 | 35,439 | 9 |
Gäfleborgs | » | Gäfle........................................... | 3 | 875,000 | 302 |
» | » | Söderhamn.................................... | 1 | 86,000 | 3 |
» | » | Hudiksvall ................................... | 2 | 419,934 | 47 |
Västernorrlands | » | Härnösand .................................. | 1 | 920,500 | 292 |
|
| Summa | 108 | 21,633,397 | 5,227 |
FABRIKERNAS ANTAL M. M. AF FABRIKSSTATISTIKEN BERÖRDA FABRIKER. 61
företag. Tillverkningsvärdet utgjorde nämligen i medeltal för öfriga 15,
till landet förlagda fabriker 33,180 kr., 0 men för städernas företag i genomsnitt
219,278 kr. Det största antalet landsbygdsfabriker, eller alla
så när som på 4, förekom i Skånelänen, där den inhemska tobaksodlingen
sedan gammalt haft sin förnämsta hemvist.
Främst bland städerna ifråga om antalet fabriker kom Stockholm,
dit 20 tobaksfabrikör voro förlagda. Därnäst kommo Malmö, Göteborg,
Norrköping, Karlshamn och Gäfle i nu nämnd ordning med resp. 13, 12,
5, 4 och 3 fabriker, under det att af öfriga städer 9 räknade 2 fabriker
samt 17 endast 1 fabrik hvardera. Inalles förekommo således företag
af denna art i 32 af Sveriges städer, spridda öfver större delen af riket.
Ifråga om stadsfabrikernas produktionssiffror i förhållande till
tillverkningsvärdet för samtliga tobaksfabrikör i riket kom äfven Stockholm
främst, i det att dess tobaksfabrikör nådde en sammanlagd tillverkningssnmma
af 9,027,442 kr. för år 1908. Detta belopp utgjorde 41*7
proc. af motsvarande tal för hela riket. Efter Stockholm följde Göteborg
och Malmö med resp. 3,239,473 och 1,337,153 kr. eller resp. 15‘0
och 6’2 proc. af tillverkningens totalsumma. Den fjärde platsen intogs
emellertid här af Härnösand med resp. 920,500 kr. och 4-3 proc. och
sedan följde Gäfle, Norrköping och Karlskrona med resp. 875,000, 646,032
och 521,028 kr. eller 4-0, 3-o och 2''4 proc. af fabrikationsvärdet.
Af den sålunda påvisade olika ordningen städerna emellan i fråga
om antalet fabriker och dessas sammanlagda tillverkningssumma framgår
ock, att betyd ande skiljaktigheter förefunnos mellan de enstaka fabrikernas
produktionssiffror. Beräknas medelproduktionen per fabrik inom hvarje
stad för sig, visar sig också, enligt hvad en blick på tabellens siffror gifver
vid handen, att icke Stockholm, utan Härnösand kom i främsta rummet
bland rikets städer med en siffra för sin enda fabrik af 920,500 kr.
Hufvudstaden nådde likväl andra platsen med en medelproduktion per
tobaksfabrik af 451,372 kr., under det att ordningen mellan öfriga
städer, som ägde minst tre fabriker blef: Gäfle, Göteborg, Norrköping,
Malmö och Karlshamn med resp. 291,667, 269,956, 129,206, 102,858
och 92,868 kr. tillverkningsvärde per fabrik. Medelsiffran för rikets
alla tobaksfabrikör uppgick till den jämförelsevis betydande siffran af
200,309 kr.
Förestående tal ådagalägga äfven, att tobaksindustrien ifråga om
tillverkningssiffrans storlek i stor omfattning nått stordriftens stadium.
J) Medräknas den ofvannämnda, största fabriken å landsbygden, blir den genomsnittliga
tillverkningssumman för dessa 91,24-1 kr.
Fabrikernas
fördelning på
storleksgrupper.
62
FABRIKSINDUSTRIEN.
Fördelning
på fabriksgrupper.
Nedanstående tablå, där fabrikerna fördelats efter vissa storlek sgrupper
med hänsyn till fabrikationens värde, visa också, att icke mindre än 49
fabriker, eller blott något mindre än hälften, under år 1908 producerat till
ett värde öfverstigande 100,000 kr. och däraf 29 fabriker öfver 200,000,
10 öfver 500,000 och 3 öfver 1,000,000 kr. hvardera. Samtliga dessa trenne
sistnämnda fabriker voro belägna i Stockholm och deras tillverkningsvärden
uppgingo till resp. 2,466,728, 2,263,705 och 1,313,136 kr. Antalet
fabriker åter med en tillverkningssiffra uppgående till högst 50,000 kr.,
utgjorde 44, och af dessa kommo endast 15 upp till mer än 20,000 kr.
De af fabriksstatistiken berörda fabrikerna, fördelade efter tillverkningsvärdets
storlek år 1908.
Tillverkningsvärde | Antal | Tillverkningsvärde | Antal |
kr. | fabriker. | kr. | fabriker. |
|
| Transport | 89 |
1— 5,000 | 8 | 300,001— 400,000 | 5 |
5,001— 10,000 | 9 | 400,001— 500,000 | 4 |
10,001— 20,000 | 12 | 500,001— 600,000 | 4 |
20,001— 50,000 | 15 | 700,001— 800,000 | 1 |
50,001—100,000 | 15 | 900,001—1,000,000 | 2 |
100,001—200,000 | 20 | 1,000,001—2,000,000 | 1 |
200,001—300,000 | 10 | öfver 2,000,000 | 2 |
Transport | 89 | Summa | 108 |
Af den specifikation, som i tab. 1 meddelas rörande tobaksfabrikernas
tillverkning, framgår, att flertalets produktion omfattade uteslutande
eller företrädesvis ett enda fabrikat, men att likväl åtskilliga
fabriker förekommo, livilka samtidigt bedrefvo tillverkning af två eller
flere olika tobaksfabrikat. Helt naturligt hafva häraf föranledts betydande
skiljaktigheter med afseende på fabrikernas tekniska och ekonomiska
organisation, för hvilkas åskådliggörande i den följande framställningen
en uppdelning af fabrikerna i olika grupper allt efter tillverkningens
art i regel iakttagits. För den härvid följda gruppindelningen
lämnas en närmare specifikation i omstående tab. 2.
Som af denna tabell framgår, bär fördelningen skett i följande fyra
grupper, nämligen: A. Cigarrfabriker; B. Cigarrettfabriker; C. Snusfabriker;
och D. Blandade fabriker. Till grupperna A och C hafva förts alla
FABRIKERNAS ANTAL M. M. AF FABRIKSSTATISTIKEN BERÖRDA FABRIKER.
63
Taft. 2. De af fabriksstatistiken berörda tobaksfabrikernas och deras tillverkningars fördelning på vissa
olika fabriksgrupper (fabriksståt istikens uppgifter).
Fabrikat. | A. Cigarrfabriker. 61 st. | Ci | B. garrettfabriker. 9 st. |
| C. Snusfabriker. 19 st. | D. Blandade fabriker. 19 st. | Summa. 108 st. fabriker. | ||||||||
Antal fabrike | Tillverkningsvärde |
| Tillverkningsvärde | s> | Tillverkningsvärde | P*. er >• | Tillverkningsvärde | o> | Tillverkningsvärde | ||||||
| vikt | värde | 77 jo | vikt | värde |
| vikt | värde | 77 os | vikt | värde | 2 ö rE | vikt | värde | |
|
| kg- | kr. |
| kg. | kr. |
| kg- | kr. |
| kg- | kr. |
| kg- | kr. |
Cigarrer o. cigarr- cigarretter.. | 61 | 465,433 | 5,273,083 |
|
| . | (2) | 3,430 | 42,561 | (ii) | 250,987 | 2,790,484 | (74) | 719,850 | 8,106,131 |
Cigarretter.. | (3) | 11,368 | 76,200 | 9 | 205,173 | 2,523,250 | — | — |
| (b | 16,532 | 148,245 | (16) | 233,073 | 2,747,695 |
Röktobak'').. | (6) | 8,770 | 19,246 | (2) | 509 | 1,836 | (2) | 882 | 2,518 | (16) | 308,964 | 784,979 | (26) | 319,125 | 808579 |
Tuggtobak2) | — | — | — | - | — | — | (5) | 54,883 | 138,192 | (14) | 555,063 | 1,894,887 | (19) | 609,946 | 2,033.079 |
Snus......... | (O | 5,750 | 7,690 | — | — | — | 19;3,762,089 | 5,171,593 | (17) | 2,159,581 | 2,758,630 | (37)5,927,420 | 7,937,913 | ||
Summa | 61 | 491,321 | 5,376,219 | 9 205,6822,525,086 | w'',3,821,284 | 5,354,867 | 19 3,291,127\8,377,225 | 108 7,809,414 21,633397 |
fabriker, där tillverkningen af cigarrer och cigarrcigarretter, resp. snus i
genomsnitt för åren 1906—08 uppgått till minst 80 proc. af hela tillverkningsvärdet.
Till grupp B hafva förts alla specialfabriker för cigarretttillverkning
samt till grupp D samtliga öfriga fabriker, således äfven
två mindre specialfabriker för tuggtobaksfabrikation.3)
Vid ett närmare skärskådande af de i förestående tab. 2 meddelade
siffror torde följande omständigheter förtjäna särskildt beaktande.
Det öfvervägande antalet fabriker eller 61, således mer än hälften
af samtliga, utgjordes af cigarrfabriker, under det att på hvar och en
af grupperna C och D — snusfabriker och blandade fabriker — kommo
19 och på grupp B — cigarrettfabriker — icke mer än 9 företag. Den
största sammanlagda produktionssiffran ägde emellertid ingalunda de med
det högsta antalet företrädda fabrikerna, utan kom denna på de blandade
*) Härmed förstås i hela den följande framställningen kardus- och röktobak.
2) Härmed förstås i hela den följande framställningen press-, rall- och spinntobak.
9j Då dessa fabrikers antal dels varit så jämförelsevis litet, dels oek deras fabrikation
icke särskildt betydande, bar det ansetts lämpligare att ej hänföra dem till en särskild specialgrupp.
v
64
FABRIKSINDUSTRIEN.
fabrikerna, hvilka redovisade ett tillverkningsvärde för år 1908 af
8,377,225 kr. eller ej mindre än 38-7 proc., således nära s/5 af kela
fabrikationssiffran. Först efter denna grupp kommo cigarrfabrikerna med
5,376,219 kr. eller 24‘9 proc. af nyssnämnda totalsumma och helt nära
dem snusfabrikerna med 5,354,867 kr. eller 24''8 prov. af totalsiffran.
Beräknas produktionsvärdet per fabrik inom de olika grupperna, blir
resultatet följande:
Tillverkningsvärde
år 1908
per fabrik.
Kr.
Cigarrfabriker...................................................................... 88,135
Cigarretlfabriker..................................................................... 280,565
Snusfabriker ........................................................................ 281,835
Blandade fabriker .................................................................. 440,907
De blandade fabrikerna nådde således i genomsnitt en produktion
till ett värde, som närmade sig miljon kr.; motsvarande tal för
såväl cigarrettfabriker som snusfabriker uppgick till närmare 300,000 kr.,
under det att de rena cigarrfabrikerna icke nådde upp till 100,000 kr.
Den egentliga stordriften fanns sålunda representerad främst inom de
blandade fabrikerna, men äfven i afsevärd utsträckning bland cigarrettoch
snusfabriker.
Cigarrfabrikernas produktion bedrefs åter i ej ringa utsträckning
i en jämförelsevis betydligt mindre skala. Det är särskildt flertalet åt
de inom Skåne och Blekinge befintliga cigarrfabrikerna, hvilka stannade
vid låga fabrikationssiffror och närmade sig den handtverksmässiga
driftens stadium. Af cigarrfabrikerna ägde endast 1 en fabrikationssumina
öfverstigande 500,000 kr., för 3 uppgick motsvarande belopp
till öfver 300,000 och för 21 till öfver 100,000 kr. Således stannade
icke mindre än 40 cigarrfabriker eller 65''G proc. af samtliga under
sistnämnda siffra och af dessa nådde 31, däribland 21 belägna i Skåne
eller Blekinge, icke upp till 50,000 och 19 ej till 20,000 kr.
Motsatsen till denna bild företedde de blandade fabrikernas drift.
Borträknas från denna grupp de af andra hänsyn hit förda båda rena
tuggtobaksfabrikerna med en sammanlagd produktionssiffra af endast
71,537 kr., finner man, att endast 3 af de öfriga 17 fabrikerna ägde en
tillverkningssumma understigande 100,000 kr. men väl, att fabrikationsvärdet
för 9 bland hithörande företag öfversteg 300,000 och för 6 fabriker
500,000 kr. Till denna grupp hörde också landets, ifråga om 1908 års
FABRIKERNAS ANTAL M. M. AF FABRIKSSTATIST1KEN BERÖRDA FABRIKER.
65
tillverkningssiffra, största tobaksfabrik, hvilken behärskade i det närmaste
29''6 proc. af gruppens hela produktion.
Bland snusfabrikerna, där 8 företag, således jämförelsevis många,
icke nådde en produktionssiffra af 100,000 kr., omfattade en fabrik,
hvilken var landets näst största tobaksfabrik ifråga om tillverkningssumman,
ej mindre än 42’3 proc. af samtliga snusfabrikers produktionsvärde
och 28''5 proc. af värdet å rikets hela snusfabrikation.
Cigarrettfabrikerna löretedde i så måtto en särskild! anmärkningsvärd
bild, som 3 af hithörande 9 företag tillsammans behärskade 96''2
proc. eller så godt som hela denna fabriksgrupps produktionssiffra och
vidare 88-4 proc. af rikets hela cigarrettfabrikation. Här förekom
således en synnerligt stark koncentration, baserad på utvecklad stordrift.
De tre ofvannämnda fabrikernas produktionssitfror uppgingo till
resp. 1,313,136, 920,500 och 195,000 kr., under det att af öfriga
cigarrettfabriker, Indika för landets produktion af hithörande art näppeligen
ägde någon nämnvärd betydelse, endast en nådde ett tillverkningsvärde
af mer än 30,000 kr. (3i,029 kr.) och återstoden stannade under
20,000 kr.
Hvad fördelningen af tillverkningen utaf de olika tobaksfabrikaten
mellan skilda fabriksgrupper beträffar, så framgår af förestående tab. 2,
att cigarrfabrikerna och snusfabrikerna visserligen spelade hufvudrollen
för landets hela tillverkning af resp. cigarrer och cigarrcigarretter) samt
snus, men att de blandade fabrikerna likväl år 1908 behärskade resp.
34-4 och 34-8 proc. af dessa produktionsgrenar. Däremot tillföll, såsom
tidigare nämnts, den öfvervägande delen, eller om kr. 9/10, af rikets
cigarrettproduktion de 9 cigarrettfabrikerna, ehuru sammanlagdt 16 företag
bedrefvo denna tillverkning. Likaså omfattade de blandade fabrikernas
fabrikation af rök- och tuggtobak den ojämförligt största delen eller
resp. 97-1 och 93''2 proc. af rikets hela produktion af dessa tobaksfabrikat.
Inom iöktobaksfabnkationen behärskade en fabrik 30 3 proc., inom tugg--tobakstillverkningen ett annat företag 23''9 proc. af rikets hela produktion
af nämnda varor.
Sammanställas slutligen siffrorna för de fyra största svenska
tobaks fabrikernas tillverkningar under år .1908, hvilket skett i omstående
tablå, framgar med stor tydlighet, hvilken af sevärd betydelse ett ringa
fatal fabrikers produktion ägde för rikets hela tobaksindustri. '') De
J) Samma iakttagelse kan göras beträffande industriens utveckling under hela senare hälften
af 1800-talet, hvarunder 3 ä 4 fabriker tillsammans behärskat omkr. Va af rikets hela produktion.
9
*
66
FABRIKSINDUSTRIEN.
fyra nämnda fabrikerna omslöto nämligen tillsammans 32''4 proc. eller
omkr. Va af samtliga fabrikers årsproduktion. För cigarrtillverkningen
betydde de, såsom förklaras af hvad i det föregående anförts, minst, i det
att" de behärskade endast 15-8 proc. eller omkring V6 af denna. Däremot
tillverkade de 49''0 proc. eller i det närmaste hälften af landets inhemska
cigarretter, 44''5 proc. af dess röktobak, 42''3 proc. af dess
snus och 32-7 proc. af dess tuggtobak.
De fyra största tobaksfabrikernas produktion år 1908
(fabrilcsstatistikens uppgifter).
|
|
|
|
| Rikets | De fyra |
Fabrik | Fabrik | Fabrik | Fabrik | Summa | samtliga | tillverkning |
n:o 2 | n:o 12 | n:o 13 | n:o 71 | tobaks- fabriker | i procent af | |
| ||||||
kr. | kr. | kr. | kr. | kr. | kr. | > |
Cigarrer o. cig.-cig....... — 1,281,375 — — 1,281,375 8,106,131 15''8
Cigarretter .................. 1,313,136 31,322 — — 1,345,058 2,747,695 49-o
Röktobak..................... - 244,677 — 114,850 359,527 808,579 44''5
Tuggtobak .................. - 155,396 22,400 486,400 664,196 2,033,079 32-7
gnus....................... - 753,358 2,241,305 360,895 3,355,558 7,937,913_ 42-3
Summa 1,313,136 2,466,738 2,263,705 962,145 7,005,714 21,633,397 32 *
b. De af förevarande utredning berörda fabrikerna.
Af utred- Från samtliga af fabriksstatistiken berörda, här ofvan behandlade
»ingen berörda f‘apriker har af utredningen infordrats uppgifter enligt frågeformulär
fabnker. ^ Emellertid hafva åtskilliga bland dessa företag, antingen, trots
upprepade skrivelser, icke låtit sig genom något som helst för utredningen
användbart meddelande afhöra, eller ock upplyst om, att de före
tiden för formulärens emottagande nedlagt sin verksamhet och af sådan
anledning icke kunnat eller ansett sig böra öfversända de detaljerade
uppgifter, som i och för utredningen begärts. De företag, som sålunda
icke insändt uppgifter, äro följande (numret hänför sig till motsvarande
n:o i tab. I):
| FABRIKERNAS ANTAL | M. M. AF UTREDNINGEN BERÖRDA FABRIKER. 67 | ||
N:o |
|
| Tillverkningsvärde |
|
Fabrikens namn. | Verksamhetsort. | år 1908 | Produktionsgren. | |
C | Pettersson & C:o | Stockholm | 60,350 | Cigarrer |
d | Almfeldts cig.-fabr. | Sigtuna | 20,000 | » |
e | Ang. Vitz | Norrköping | 16,442 | » |
f | Cigarettfabr. Monopol | Växiö | 13,500 | Cigarretler |
b | Cigarrfabr. Södra Sverige | Sölvesborg | 8,000 | Cigarrer |
i | Grödby cigarrfabr. | Grödby | 4,000 | » |
n | Cigarr- och tob.-fabr. Falken | Malmö | 2,300 | » |
r | A. Nilssons eig.-fabr. | Annelöf | 20,000 | » |
t | AB. Cigarrettfabr. Prince of |
|
| |
| Wales. | Göteborg | 17,858 | Cigarretter |
Summa 162,450 (1)
De i tab. I upptagna fabriker åter, livilka enligt egen uppgift
nedlagt sin verksamhet före den 1 juli 1909, äro:
|
| Tillverknings- | Produktions- | Fabrikatio- |
N:o | Verksamhetsort. | värde år 1908 | nen upp- | |
|
| kr. | gren. | hörd år |
b'') | Stockholm ............... | .... 180,000 | Cigarrer | 1909, »/i |
1 '') | Malmö .................... | .... 119,967 | 9 (hufvud-sakligen) | 1908 |
m | » .................... | .... 180,000 | » | 1909,''/« |
P*) | Landskrona.............. | .... 133,275 | » » | > , » |
(1 | Ystad ..................... | ... 18,400 | » | 1908 |
y | Hudiksvall .............. | ... 116,200 | Snus | > |
Summa 747,842 (2)
Dessutom bär från den i tab. I under n:o a upptagna cigarrfabriken
med ett tillverkningsvärde år 1908 af 10,000 kr. (3) meddelats, att
innehafvaren vore ur stånd att rörande sin affär meddela andra uppgifter
än de till den officiella fabriksstatistiken insända, hvar jämte den under
n:o u upptagna fabriken med ett tillverkningsvärde år 1908 af 19,625 kr.
(4) börjat sin verksamhet under 1908, men har meddelande härom ingått
så sent till utredningen, att fabriken icke kunnat af denna medräknas.
Hvad ^ öfriga i tab. I förekommande fabriker beträffar, så hafva,
pa. grund af de från vederbörande företag influtna uppgifternas innehåll,
7 icke upptagits till behandling i sammanhang med fabriksindustrien utan
*) Firman iiger fortfarande bestånd, men har ombildats till affär för engrosförsäljning af
viss fabriks fabrikat.
!) Dessa båda firmor hafva tillsammans bildat ett nytt företag i april 1909.
68
FABRIKSINDUSTRIEN.
öfverförts till den del af framställningen, som ägnats den handtverksmässigt
eller som hemindustri bedrifna delen af tobaksfabrikationen. '')
Dessa företag äro de i tab. I med följande n:ris betecknade, nämligen:
g, j, k, o, s, v och x, omslutande ett sammanlagdt tillverkningsvärde
af 37,426 kr. (5). Vidare har rörande i tab. I upptagna öfriga fabriker
den förändrade fördelning vidtagits, att n:ris 50 a, 59 a och 74 a ifråga
om alla uppgifter räknats som delar af resp. fabriker n:ris 50, 59 och
74, enär af ingångna meddelanden framgått, att de vore att betrakta
såsom filialer af sistnämnda företag.
Å andra sidan har utredningen, utom från flertalet ibland de af den
officiella fabriksstatistiken berörda fabriker, jämväl fått emottaga uppgifter
från de i tab. I under n:ris 82 och 83 upptagna företag, Indika
varit i verksamhet under hela eller en del af ar 1908. Dessa fabriker
med en tillverkningssumma för år 1908 af tillsammans 43,374 kr. (6),
hafva icke redovisats till den officiella statistiken, men äro i det följande
medräknade.
Vid en jämförelse af det material, som sålunda kommit att af förevarande
utredning behandlas, med det af fabriksstatistiken berörda
framgår följande.
Fabriksstatistiken för år 1908 omfattar 108 fabriker med ett tillverkningsvärde
af ....................................................................................... 21,633,397 kr.
Bland dessa hafva i utredningen icke medtagits följande här ofvan om -
nämnda fabriker, nämligen:
(1) 9 fabriker med
(2) 6 » »
(3) 1 fabrik »
(4) 1 *
(5) 7 fabriker »
men däremot hafva tillkommit
(6) 2
ett tillverkningsvärde af 162,450 kr.
» » » 747,842 »
» » » 10,000 »
» » » 19,625 >
» » » 37,426 » 977,348 »
20,656,054 kr.
» _»_»_43,374 »
Summa af utredningen berörda 20 699,428 kr
Fabriksantalet har sålunda minskats med 24 och ökats med 2, men
dessutom hafva ytterligare 3 filialfabriker franräknats totalantalet, hvilket
i följd häraf minskats med 25. Medan fabriksstatistikens fabriksantal uto-jorde
108, belöper sig utredningens motsvarande siffra således till 83.
Utredningen omfattar sålunda, enligt hvad ofvan anförts, 83 fabriker
med ett tillverkningsvärde enligt fabriksstatistikens siffror af 20,699,428 kr.
J) Rörande den härvid tillämpade distinktionen se s. 230.
FABRIKERNAS ANTAL M. M. AF UTREDNINGEN BERÖRDA FABRIKER.
69
Skillnaden mellan fabriksstatistikens och utredningens omfattning betecknas
således däraf, att den förra berör 25 fabriker och ett tillverkningsvärde
af 933,969 kr. mer än den senare. Mätt i procent af
fabriksstatistikens siffror, omfattar sålunda utredningen 76-9 proc. af
dess fabriksantal och 95''7 proc. af dess tillverkningsvärde.
Alla de uppgifter, som i den följande framställningen meddelas
rörande den såsom fabriksindustri bedrifna tobakstillverkningen, hänföra
sig således, där ej annat uttryckligen angifves, till nyssnämnda, under
n:ris 1—83 i tab. I upptagna 83 fabriker. Dessa företags namn och
verksamhetsort framgår af följande alfabetiska förteckning. '')
C. | Aktiebok | A. T. Barkmans snusfabr., Stock- | C. | Blomkvists fabr.-AB., Karl, Oskarshamn. |
|
| holm. | C. | Boman & C:o, J. A., Göteborg. |
c. | » | Dahlgren & Westman, Jönköping. | D. | Brattström, A. J., AB. !) Karlstad. |
D. | » | Erik Mellgren & Son, Göteborg. | A. | Bäckaskogs cig.-fabr., Bäckaskog. |
C. | » | Frisk & C:o, Hudiksvall. | A. | Carlström, Wilh., Stockholm. |
A. | » | Hamburger cig.-fabr., Ängelholm. | A. | Ceylon cig.-fabr., Landskrona. |
A. | » | Havannamngasinet, Stockholm. | A. | Cig.-fabr. Phoenix, Göteborg. |
A. | » | Henrik Adrians cig.-fabr., Malmö. | A. | » Svea, Gualöf. |
A. | » | Norrköpings cig.- och tob.-fabr., | A. | Cigarr- o. cigarrettfabr. Kronan, Göteborg. |
|
| Norrköping. | A. | -» » tob.-fabr. Skåne, Malmö. |
D. |
| Prytz & W ienckens fabr., Göteborg. | B. | Cigarrettfabr. Progress, Halmstad. |
A. | » | Renard & Elbe, Stockholm. | B. | » Symbol, j> |
A. | » | Sydsvenska cig.- o. tob.-fabr., Kri- | B. | Cigarrett- o. tob.-fabr. Smyrna, Karlskrona. |
|
| stianstad. | C | Dahl, P., Karlshamn. |
B. | » | Tabacos, Stockholm. | C. | Fiedler & Lundgren, Göteborg. |
D. | » | Tob.-fabr. Skandinavien, Stock- | D. | Filipstads tob.-fabr. AB., Filipstad. |
|
| holm. | A. | Forsells cig.- o. tob.-fabr. AB , Göteborg. |
A. | » | Zellinger & Skoogs cig.-fabr., | C. | Förnyade AB. E. Wollerts snusfabr. Vik- |
|
| Karlshamn. |
| toria, Stockholm. |
A. | Anderssons eig.-fabr. AB., Richard, Norr- | A. | Galle cig.-fabr., Gäfle. | |
|
| köping. | A. | Göteborgs cig.- o. tob.-fabr. AB., Göteborg. |
A. | Beeken A | : Westerlund, Stockholm. | A. | Hamburger cig.-fab. Knut Ljunglöf J:or, |
A. | Bergman | & Gösling, Stockholm. |
| Stockholm. |
A. | Billeberga cig.-fabr., Billeberga. | D. | Hellgren & C:o, tob.-fabr. AB., W:m, Stock- | |
D. | Björkman | i, C. Aug., Norrköping. |
| holm. s) |
'') Bokstäfverna före firmanamnen angifva den fabriksgrupp, till hvilken vederbörande företag
hänförts och hvarom närmare upplysning lämnas å sid. 62.
-) Ofvergick till aktiebolag vid årets slut.
s) Till denna fabrik hafva ifråga om alla uppgifter, som förekomma i kap. 5 och 6 (fabrikernas
ekonomiska förhållanden samt förvaltningspersonalen) räknats äfven Tob.-fabr. A.-B. Brinck, Hal''-ström & C:o, Stockholm, samt Tob.-fabr. A.-B. Unionen, Malmö, hvilka rörande i nämnda kapitel
berörda omständigheter öfversändl fullständiga uppgifter till utredningen. De tre företagens affärsverksamhet
hafva nämligen det samband, att produktionen helt och hållet förlagts hos Tob.-fabr. A.-B.
W:m Hellgren & C:o, medan försäljningen uppdelats mellan alla tre firmorna.
FABRIKSINDUSTRIEN.
Fabrikernas
läge.
70
A. Hälsingborgs cig.- o. tob.-fabr. AB., Hälsingborg.
A. Ifö cig.-fabr., Ifö.
D. Kockums tob.-fabr. AB., F. H., Malmö.
A. Koop. Cig.- o. tobaksproduktionsföreningen
Fram, Gäfle.
A. Lampe & C:o, Göteborg.
C. Lindström o. Brattberg, Göteborg.
C. Ljunglöfs tob.-fabr. AB., J. Fr., Stockholm.
C. Lundmarker, W., Lidköping.
A. Lunds cig.- o. tob.-fabr., Lund.
A. Malmö cig.- o. tob.-fabr, Malmö.
A. Mellgrens cig.-fabr., Bror, Stockholm.
D. Mellgren, Erik, Göteborg.
A. Nilsson, N. P., Nya Bremer cig.-fabr., Malmö.
A. Nordström & C:o, G., Stockholm.
A. Noréns cig.-fabr. AB., Nils, Uppsala.
B. Nya AB. Cigarrettfabriken Orient, Stock
holm.
D. Nås’ tob.-fabr. AB., Falun.
D. Olséns, Fr., eftr., Karlstad.
D. Olsén, Paul, Arvika.
A. Olssons cig.-fabr., S., Karlshamn.
A. Peil, Adolf, Malmö.
A. Persson, Martin, »
A. Pohl & C:o, Malmö.
D. Rettig & C:o, P. C., Gäfle.
C. Reuter, W., Karlshamn.
D. Rubens tob.-fabr. AB., Karlskrona.
B. Ryska cigarreltfabr. Prawda, Edlund &
Heimer, Malmö.
A. f. d. Stockholms nya tob.-fabr., Stockholm,
B. Strengberg & C:o AB. Jakobstad, Ph. U.,
Härnösand.
C. Swarss, E., snusfabr., Kalmar.
C. Swartz, Petter, snusfabr. (Carl Swartz),
Norrköping.
A. Svenssons cig.-fabr., Sölvesborg.
A. Svenssons cig.-fabr., P., Ahus.
A. Svensson & C:o, cig.-fabr., H., Västerås.
C. Söderhamns snus o. tob.-fabr. AB., Söder
hamn.
D. Tidemanns tob. fabr., J. L., Charlottenberg.
C. Tob.-fabr. AB. A. T. Sundin & C:o.,
Västerås.
D. » Industria, Norrköping.
A. Vadstena cig.-fabr., Vadstena.
A. Wiberg, Knut, Stockholm.
D. Ystads tob.-fabr. intr. AB., Ystad.
C. Zellinger & Skoog, Karlshamn.
För möjliggörande af en mera detaljerad jämförelse mellan de af
fabriksstatistiken och af utredningen berörda fabrikernas geografiska
fördelning, antal, tillverkningsvärde och arbetarantal meddelas med ledning
af fabriksstatistikens uppgifter i tab. 3 å sid. 71 en öfversikt häraf
i öfverensstämmelse med den i tab. 1 lämnade, hvarvid för större öfverskådlighets
skull sistnämnda tabells siffror ånyo anförts.
De i det föregående å sidd. 59—61 meddelade uppgifterna rörande
de af fabriksstatistiken berörda fabrikernas geografiska fördelning gälla,
såsom af tab. 3 framgår, i hufvudsak äfven för de af utredningen behandlade
företagen. Med afseende på fördelningen i storleksgrupper
torde däremot några olikheter böra påpekas.
De fabriker, Indika helt och hållet försummat att till utredningen
insända uppgifter, ehuru de veterligen icke upphört med sin verksamhet,
voro så godt som utan undantag företag med ett tillverkningsvärde åt
högst 20,000 kr. — af de 9 ifrågavarande fabrikerna nådde endast en
ett högre produktionsvärde (60,350 kr.). Af nämnda företag voro 7
cigarr- och 2 cigarrettfabriker (se sid. 67). De 6 fabriker åter, hvilkas
rörelse nedlagts före den 1 juli 1909 och hvilka af sådan anledning icke
FABRIKERNAS ANTAL M. M. AF UTREDNINGEN BERÖRDA FABRIKER.
71
tillställt utredningen begärda uppgifter, tillhörde alla, på ett undantagnär,
en högre produktionsklass, i det att deras tillverkningsvärde rörde
sig mellan lägst 116,200 och högst 180,000 kr. Af de 6 nämnda företagen
var 1 snusfabrik, de öfriga 5 cigarrfabriker (se sid. 67). Samtliga
7 till den handtverksmässigt bedrifna produktionen öfverförda företag
voro små cigarrfabriker med en genomsnittlig produktionssumma af
5,347 kr., medan äfven de 2 nytillkomna företagen voro cigarrfabriker
med ett medeltillverkningsvärde per fabrik af 21,687 kr.
Taft. 3. Tobaksfabrikernas geografiska fördelning, antal, tillverkningsvärde och
arbetarantal år 1908 (fabriksstatistikens uppgifter)
Verks | am hetsort. | Af fabriksstatistiken berörda | Af utredningen berörda | ||||
Antal fabriker. | Tillverk- ningsvärde kr. | Antal arbetare. | Antal fabriker. | Tillverk- ningsvärde kr. | Antal arbetare. | ||
Stockholms stad |
| 20 | 9,027,442 | 1,935 | 17 | 8,777,092 | 1,834 |
» | län: Sigtuna .............. | 1 | 20,000 | 8 |
| — | - |
Uppsala | » Uppsala ............... | 1 | 68,718 | 28 | 1 | 68,718 | 28 |
Östergötlands | » Norrköping............ | 5 | 646,032 | 103 | 4 | 629,590 | 95 |
» | » Vadstena............ | 1 | 61,160 | 31 | 1 | 61,160 | 31 |
» | » Landsbygden...... | 1 | 196,132 | 42 | 1 | 196,132 | 42 |
Jönköpings | » Jönköping ............ | 1 | 152,000 | 6 | 1 | 152,000 | 6 |
Kronobergs | » Växjö .................. | 1 | 13,500 | 5 | — | — | — |
» | » Landsbygden ... | 1 | 4,700 | 3 | — | — | — |
Kalmar | » Kalmar ............... | 1 | 156,905 | 11 | 1 | 156,905 | 11 |
» | » Oskarshamn ........ | 1 | 229,000 | 8 | 1 | 229,000 | 8 |
Blekinge | » Karlskrona............ | 2 | 521,028 | 129 | 2 | 521,028 | 129 |
» | > Karlshamn............ | 4 | 371,473 | 34 | 5 | 377,937 | 37 |
» | » Sölfvesborg............ | 2 | 71,000 | 20 | i | 63,000 | 8 |
Kristianstads | » Ängelholm ............ | — | — | — | i | 36,910 | 23 |
» | » Landsbygden ...... | 9 | 209,936 | 149 | 5 | 159,536 | 92 |
Malmöhus | » Malmö.................. | 13 | 1,337,153 | 596 | 9 | 1,029,310 | 410 |
> | » Lund..................... | 1 | 152,125 | 60 | 1 | 152,125 | 60 |
> | » Landskrona ......... | 2 | 173,675 | 70 | 1 | 40,400 | 10 |
> | » Hälsingborg ......... | 1 | 275,000 | 85 | 1 | 305,0002) | 115*) |
| Transport | 08 | 13,686,979 | 3,323 | 53 | 12,955,843 | 2,939 |
’) Tillverkningsvärdet för de båda fabriker, hvilka berörts af utredningen, men ej af fabriksstatistiken,
hafva angifvits med do belopp — tillsammans 43,374 kr. — som meddelats utredningen. Af ifrågavarande
fabriker hade den ena sitt säte i Karlshamn, den andra i Ängelholm.
2) Häri ingår tillverkningsvärde (30,000 kr.) för eu filialfabrik, hvilken af fabriksstatistiken själfständigt
redovisats.
3) Häri ingår arbetarantalet (30 st.) för en filialfabrik, hvilken af fabriksstatistiken själfständigt redovisats.
72
FABRIKSINDUSTRIEN.
Tab. 3 (forts.) Fabrikernas geografiska läge etc.
Verksamhetsort. | Af fabriksstatistiken berörda | Af utredningen berörda | ||||||
Antal fabriker. | Tillverk- ningsvärde kr. | Antal arbetare. | Antal fabriker. | Tillverk- ningsvärde kr. | Antal arbetare. | |||
|
| Transport | 68 | 13,686,979 | 3,323 | 53 | 12,955,843 | 2,939 |
Malmöhus | län | Ystad .................. | 2 | 238,798 | 130 | i | 220,398 | 92 |
» |
| Landsbygden ...... | 3 | 51,500 | 28 | i | 28,500 | 17 |
Hallands | > | Halmstad............... | 2 | 23,635 | 12 | 2 | 23,635 | 12 |
Göteborgs och Bohus | » | Göteborg ............... | 12 | 3,239,473 | 663 | ii | 3,257,182* 2) | 661 |
Älfsborgs | » | Alingsås ............... | 1 | 35,567 | 14 | — | — | — |
» |
| Amål.................... | 1 | 19,625 | 9 | — | — | — |
Skaraborgs | » | Lidköping ............ | 2 | 13,750 | 2 | i | 10,000 | 1 |
» | » | Skara ................. | t | 4,000 | 2 | — | — | — |
Värmlands | » | Karlstad............... | 2 . | 252,025 | 44 | 2 | 252,025 | 44 |
| » | Filipstad.............. | i | G3,737 | 16 | i | 63,737 | 16 |
» | » | Arvika.................. | i | 373,757 | 62 | i | 373,757 | 62 |
» | » | Landsbygden ...... | i | 962,145 | 179 | i | 962,146 | 179 |
Västmanlands | » | Väsfems ............... | 2 | 102,774 | 26 | 2 | 102,774 | 26 |
Kopparbergs | » | Falun .................. | i | 228,759 | 64 | i | 264,1983 4) | 73‘) |
» | » | Land sbygden...... | i | 35,439 | 9 | — | — |
|
Gäfleborgs | » | Gäfle ..................... | 3 | 875,000 | 302 | 3 | 875,000 | 302 |
» |
| Söderhamn ............ | 1 | 86,000 | 3 | 1 | 86,000 | 3 1 |
» | » | Hudiksvall ............ | 2 | 419,934 | 47 | 1 | 303,734 | 37 |
Västernorrlands | * | Härnösand ............ | i | 920,500 | 292 | 1 | 920,500 | 292 |
|
| Summa | 108 | 21,633,397 | 5,227 | 83 | 20,699,428 | 4,756 |
Som häraf torde framgå och såsom jämväl tablån å sid. 73 tydligt
utvisar, är det egentligen blott inom storleksgrupperna 1—20,000 samt
100,000—200,000 kr., där skillnaderna i detta hänseende mellan de af
fabriksstatistiken och af utredningen berörda fabrikerna återfinnas, i
det att nämligen båda dessa grupper voro afsevärdt starkare företrädda
för de förstnämnda än de sistnämnda fabrikernas vidkommande.
Betydligast var differensen inom gruppen 1—20,000 kr., där fabriks
'')
Tillverkningsvärdet för de båda fabriker, hvilka berörts af utredningen, men ej af fabriksstatistiken,
hafva angifvits med de belopp — tillsammans 43,374 kr. — som meddelats utredningen.
Af ifrågavarande fabriker både den ena sitt säte i Karlshamn, den andra i Ängelholm.
2) Häri ingår tillverkningsvärde (35,567 kr.) för en filialfabrik, hvilken af fabriksstatistiken
själfständigt redovisats.
3) Häri ingår tillverkningsvärde (35,439 kr.) för en filialfabrik, hvilken af fabriksstatistiken
själfständigt redovisats.
4) Häri ingår arbetarantalet (9 st.) för en filialfabrik, hvilken af fabriksstatistiken själfsländigt
redovisats.
FABRIKERNAS ANTAL M. M. AF UTREDNINGEN BERÖRDA FABRIKER. 73
statistiker! omfattade 29, men utredningen endast 12 företag, medan
inom gruppen 100,000—200,000 kr. motsvarande siffror voro 20 och 14.
0fråga grupper visa endast smärre differenser.
To b altsfa b ri kerna, fördelade efter tillverkningsvärdets storlek år 1908
(fab riksstat ist ike n s uppgifter).
Tillverkningsvärde | Antal fabriker, berörda | Tillverkningsvärde | Antal fabriker, berörda | ||
kr. | af fabriks-statistiken. | af utredningen. | kr. | af fabriks-statistiken. | af utredningen. |
|
|
| Transport | 89 | 63 |
1 — 5,000 | 8 | I1) | 300,001 —400,000 | 5 | 0 |
5,001 —10,000 | 9 | 7 | 400,001 —500,000 | 4 | 4 |
10,001 —20,000 | 12 | 4 | 500,001 —000,000 | 4 | 4 |
20,001 —50,000 | 15 | 13 | 700,001 —800,000 | 1 | 1 |
50,001—100,000 | 15 | 14 | 900,001—1,000,000 | 2 | 2 |
100,001—200,000 | 20 | 14 | 1,000,001—2,000,000 | i | i |
200,001—300,000 | 10 | 10 | öfver 2,000,000 | 2 | 2 |
Transport 89 | 03 | Summa 108 | 83 |
Slutligen meddelas här nedan äfven en på samma förutsättningar som
tab. 2 hvilande och samma indelningsgrunder följande tabell rörande de 83
af utredningen berörda fabrikernas fördelning på olika fabriksgrupper.
Tab. 4. De af utredningen berörda tobaksfabrikernas och deras tillverkningars fördelning på vissa
olika fabriksgrupper år 1908 (fabriksstatistikens uppgifter).
Fabrikat. | A. Cigarrfabriker. 42 st. | B. Cigarrettfabriker. 7 st. | C. Snusfabriker. 17 st. | D. Blandade fabriker. 17 st. | Summa. 83 st. fabriker. | |||||||||
!>■ | Tillverkningsvärde | H, §> | Tillverkningsvärde | §> | Tillverkningsvärde | i> | Tillverkningsvärde |
| Tillverkningsvärde | |||||
| jjfg | vikt kg. | värde kr. | V? p" f— | vikt kg. | värde kr. | ti | vikt kg. | värde kr. | <T> £- 1 | vikt kg. | värde kr. | STP | vikt värde kg. kr. |
igarrer o. | 42 | 402,621 | 4,559, |
|
|
| (2) | 3,430 | 42,5 | (10) | 246,487 | 2,763.484 | (54) | 652,538 7,365,143 |
igarretter.. | (3) | 11,368 | 76 | 7 | 202,273 | 2,492,492 | - | — | ~ | (■t) | 16,532 | 148,24 | (14) | 230173 2.716.937 |
öktobak | (3) | 5,046 | 10,92 | (b | 309 | 1,236 | (2) | 882 | 2,51 | 14) | 307,464 | 783,6 | (20) | 313,701 798.306 |
uggtobak... | - | - | - | - | - | - | (5) | 54,883 | 138,19 | 14) | 555,063 1,894,887 | (19) | 609,946 2,033,079 | |
nus......... | (1) | 5,750 | 7,6 | — | — | — | 17 | 3,658,289 | 5,051, | 16)2,119,581 2,726, | (34) | 5,783,620 7,785,963 | ||
Summa | 42\ 424,785 4,653908 | 7 202,5822,493,728 | 173,717,484 5,234,917 | 17 3,245,127 8,316,87ö\ | 83 7,589,97820.699,428, |
J) Endast i verksamhet under eu kortare tid af året.
10
74
FABRIKSINDUSTRIEN.
Til Iverkningsvärde
och
neltoförsäljningsvärde.
2. Tillverkningen.
Till grund för i det föregående å sid. 59—73 meddelade siffror
angående tobaksfabrikernas tillverkningsvärden hafva lagts de uppgifter,
som i detta hänseende delgifvits den officiella fabriksstatistiken. Visserligen
hafva till förevarande utredning äfven insändts uppgifter af motsvarande
art, men då dessa dels icke varit fullständiga och dels hänsynen
till deras konfidentiella natur icke möjliggjort offentliggörandet af den
specificerade tabell, på hvilken förutnämnda siffror byggts, har det ansetts
lämpligast att hänföra framställningen i nämnda kapitel till fabriksstatistikens
uppgifter.
Ifrågavarande kapitel har emellertid endast afsett att gifva en
orienterande öfversikt af några hufvudsakliga siffror rörande den svenska
tobaksindustriens omfattning, fabrikernas storleksförhållanden samt produktionens
fördelning emellan dem. I det följande, där en mer ingående
undersökning af industriens tekniska och ekonomiska organisation skall
göras, kommer denna framställning att uteslutande grunda sig på det
material, som för detta särskilda syfte af utredningen insamlats. Däraf
följer dels, att denna redogörelse i hvarje fall endast kan komma att hänföra
sig till de fabriker, som till utredningen lämnat begärda uppgifter, dels
ock, att alla meddelade siffror utgöras af dem, som i dessa uppgifter anförts
eller som på grundval däraf beräknats.
Det bör då inledningsvis framhållas, att de siffror, som i det föregående
meddelats angående fabrikernas tillverkningsvärde, icke äga
någon fullt exakt motsvarighet i utredningens material. Af utredningen
har i dess hithörande frågeformulär (litt. A 2) ordet ''»tillverkningsvärde»
icke begagnats. I stället hafva upplysningar begärts angående »nettoförsäljning
svärdet» . Då nu tillverkningsvärdet enligt fabriksstatistikens
uppgifter bör motsvaras af den tillverkade varans partiförsäljningspris,
så inses, att Me^oförsäljningsvärdet kan komma att angifvas med en
något lägre summa. I utredningens formulär hade också uttryckligen
meddelats, att med nettoförsäljningsvärdet vore att förstå det pris, som
vid försäljning ernåtts, efter »afdrag af rabatt, dock ej af diskonto eller
kassarabatt». Någon visshet förefinnes knappast för antagandet, att
en dylik frånräkning af rabatter alltid företagits vid angifvande af till
-
TILLVERKNINGEN.
75
verkning-svärdet till den officiella fabriksstatistiken. Men det torde böra
förmodas, att så i regel skett vid meddelande af uppgifter till utredningen
angående nettoförsäljningsvärdet, och det förefaller af sådan
anledning sannolikt, att här förevarande summor, beräknade med tillhjälp
af utredningens material, måst blifva något mindre, men och måhända
byggda på i detta afseende något tillförlitligare och enhetligare
grunder än fabriksstatistikens.
En jämförande öfversikt af de ur de olika källorna härflytande
siffrorna meddelas här nedan, hvarvid förtjänar påpekas, att utredningens
siffror rörande nettoförsäljniDgsvärdet hänförts till den under
året i de af utredningen berörda fabriker tillverkade kvantiteten (jfr
tab. 5 sid. 76).
De af utredningen berörda fabrikernas produktionsvärde år 1908.
| Enligt | Enligt |
| fabriksstatistiken '') | utredningen |
| kr. | kr. |
| (»tillverkningsvärde») | (»nettoförsäljningsvärde») |
Cigarrer och cigarrcigarretter ......... | ..................... 7,365,143 | 7,148,619 |
Cigarretter ................................... |
| 2,689,400 |
Röktobak ................................... | ..................... 798,306 | 774,228 |
Tuggtobak.................................. | ...................... 2,033,079 | 2,108,934 |
Snus ........................................ | .................... 7,785,963 | 7,736,191 |
| Summa 20,699,428 | 20,457,372 |
Skillnaden mellan dessa ur fabriksstatistikens och ur utredningens
material hämtade produktionsvärden är sålunda icke betydande. Med
undantag för tuggtobaken, där utredningens siffra är 3-6 proc. större än
fabriksstatistikens, äro den förras tal allesammans mindre än den sistnämndas.
Sålunda är skillnaden, mätt i procent af fabriksstatistikens
siffror, för cigarrer och cigarrcigarretter 2-9, för cigarretter l-o, för
röktobak 3-0, för snus 0-6 och för samtliga fabrikat 1''2 proc.
En öfversikt af de af utredningen berörda fabrikernas tillverkning,
fördelad på olika fabrikat, meddelas i tab. 5 å sid. 76.
’) Siffrorna hämtade ur tab. 4.
2) Siffrorna hämtade ur tab. 5.
76
FABRIKSINDUSTRIEN.
Taft. 5. Kvantitet, vikt och värde å de af utredningen berörda fabrikernas
produktion år 1908 (utredningens uppgifter).1)
Fabrikat. | Antal stycken. | Yikt kg. | Nettoför- säljnings- värde kr. |
Cigarrer ................................. | 75,196,856 | 388,767 | 4,694,863 |
Cigarrcigarretter ..................... | 81,295,412 | 225,901 | 2,453,756 |
Cigarretter .............................. | 194,396,023 | 228,233 | 2,689,400 |
Röktobak .............................. | — | 303,499 | 774,228 |
| Tuggtobak .............................. | — | 610,972 | 2,108,934 |
| Snus...................................... | — | 5,583,292 | 7,736,191 |
Summa | — | 7,340,M4 | 20,457,372 |
>) För att med utgångspunkt från dessa siffror nå fram till motsvarande tal för hela
fabriksindustriens omfattning år 1908, torde hänsyn böra tagas äfven till de ofvan å sid. 68
under (1)—(4) upptagna fabrikerna och deras produktion. En sådan beräkning, utförd på grundval
af de i det följande mellan tobaksfabrikatens kvantitet, vikt och värde funna relationer och med
stöd af de för nämnda fabriker å anförd plats angifna tillverkningsvärden, gifver det resultat, som
framgår af nedanstående tabell, där jämväl siffrorna från tab. 5 upprepats. Rörande motsvarande
förhållanden inom handtverk och hemindustri, se tab. 44, sid. 235.
Tab. 6. Kvantitet, vikt och värde å 1908 års tobaksproduktion (fabriksindustrien).
| Af utredningen berörda | Af utredningen ej be-rörda fabriker. | Hela fabriksindustrien. | ||||||
Fabrikat. | Antal stycken. | Vikt kg- | Yettoför- säljnings- värde kr. | Antal stycken. | Vikt kg. | Till- verk- nings- värde kr. | Antal stycken. | Vikt kg. | Värde kr. |
Cigarrer och cigarr-cigarretter ............ | 156,492,268 | 614,668 | 7,148,619; | 17,261,832 | 67,839 | 792,359 | 173,754,100 | 682,507 | 7,940,978, |
Cigarretter .............. | 194,396,023 | 228,233 | 2,689,400 | 2,266,667 | 2,652 | 31,358 | 196,662,690 | 230,885 | 2,720,758 |
Röktobak ............... | — | 303,499 | 774,228 | — | — | — | — | 303,499 | 774,228 |
Tuggtobak ............. | — | 610,972 | 2,108,934 | — | — | — | — | 610,972 | 2,108,934 |
Snus........................ | — | 5,583,292 | 7,736,191 | — | 83,597 | 116,200 | — | 5,666,889 | 7,852,391 |
Summa |
| 7,340,664 20,457,372 | — | 154,088 939,917 | - | 7 494,752 21,397,289 |
TILLVERKNINGEN.
77
Ed blick på tab. 5 visar, att de af utredningen berörda fabriker
under år 1908 tillverkade 75,196,856 st. cigarrer samt 81,295,412 st.
cigarrcigarretter,1) hvadan dessa fabrikat således producerades i
proportionen 1,000 : 1,081.
Hvad cigarrvarornas vikt beträffar, så har dennas fastställande
erbjudit betydande svårigheter och icke kunnat verkställas utan särskilda
för ändamålet vidtagna undersökningar. Den af fabrikanterna uppgifna
vikten visade sig nämligen i regel — där exakthet öfverhufvud eltersträfvats
eller varit möjlig att nå, något som icke alltid synts vara
fallet — afse den färdiga varans vikt, angifven 12—24 timmar efter
det den genomgått den sista arbetsprocessen. I detta skick innehålla
cigarrerna emellertid en betydande grad af fuktighet såsom rest af det
vid deras tillverkning använda vattnet. Den vikt, till hvilken den färdiga
varan bör angifvas, torde emellertid icke starkare böra influeras af
fuktighetshalten än att den kan bringas i jämförelse med råvarans vikt.
1 sådant syfte verkställda uppvägningar hafva gifvit vid handen, att,
medan färdiga cigarrer under det första dygnet vägde i genomsnitt
5-4 0 kg. och cigarrcigarretter under samma omständigheter 3''06 kg.
per 1,000 st., så ledo de förra en viktminskning af 4m, de senare af
9-1 proc., innan de nådde normalvikt. Den i tabellen här ofvan angifna
viktkvantiteten hänför sig till dessa beräkningar och angifver sålunda, att
1,000 cigarrer vägde i genomsnitt .................................... 5*17 kg.,
1,000 cigarrcigarretter ............................................................. 2*7 8 „
samt 1,000 cigarrer och cigarrcigaretter, fördelade i proportion
till tillverkningskvantiteten, ..................................................... 3*9 3 ,,
Cigarrer tillverkas i Sverige dels i vissa, af resp. fabriker i marknaden
i regel i egen förpackning införda typer, hvar för sig särskildt
namngifna samt i priskuranter till angifna pris upptagna s. k. priskurantcigarrer,
dels ock på kunders beställning i af dem angifna kvaliteter och
prislägen, s. k. particigarrer. Ehuru fabrikationen af det sistnämnda
slaget cigarrer under de senare åren lärer vara stadd i tilltagande, uppgingo
deras antal likväl under år 1908, såvidt utredningens material
gifver vid handen, icke till mer än 12*7 proc. af samtliga tillverkade
cigarrer. Enligt uppgifter, som täcka större delen af materialet, tillverkades
nämligen mot 63,559,960 st. priskurantcigarrer endast 9,242,520
particigarrer. De rena cigarrfabrikerna fabricerade emellertid ett relativt
större antal particigarrer än de blandade fabrikerna, i det att dessa cigarrer
J) För hela fabriksindustrien hafva motsvarande siffror beräknats utgöra 83,491,166 st.
cigarrer och 90,262,934 st. cigarrcigarretter. (Jfr tab. 6).
78
FABRIKSINDUSTRIEN.
utgjorde 13''6 proc. af de förras, men blott 6-7 proc. af de senares cigarrproduktion.
Härtill förtjänar emellertid anmärkas, att antagligen ej få
bland de såsom priskurantcigarrer angifna cigarrerna i själfva verket
varit particigarrer, beställda i egen förpackning af vissa fabrikens afnämare.
Sannolikt torde sålunda proportionen mellan dessa cigarrklasser
i verkligheten visa en större procentdel particigarrer än hvad utredningens
siffror kunnat fastslå.
Huru tillverkningen af cigarrer och cigarrcigarretter fördelade sig
på varor i olika prislägen framgår af nedanstående siffror, hvilka hänföra
sig till resp. 86 och 93 proc. af den utaf utredningen angående
fabriksindustrien berörda motsvarande produktionen af nämnda fabrikat.
Tab 7. Cigarrtillverkningens fördelning på olika prislägen (fabriksindustrien).1)
| Antal tillverkade | Particiqarrer | Antal tillverkade | ||
| stycken. | °/o | i följande neltoprislägen | stycken. | o/° |
|
|
| per 1,000 st. |
|
|
|
|
| 32-50 kr. och därunder ... | 723,820 | 14-o |
Priskurantcigarrer |
|
| 32-50 —42 kr................ | 832,950 | 16-1 |
i följande bruttoprislägen |
|
| 42 56 „ .............. | 1,555,025 | 30-1 |
per 1,000 st. |
|
| 56 — 70 ,, ............... | 529,375 | 10-3 |
40 kr. och därunder ...... | 376,100 | 0-(3 | 70 — 85 „ .......... • | 1,153,950 | 22-4 |
|
|
| 85-105 „ ............... | 155,625 | 3l |
50 ,, ........................ | 2,940,535 | 4*9 |
|
|
|
|
|
| 105 125 ................. | 78,125 | 1-5 |
60 „ ....................... | 5,873,399 | S-s | 125-150 „ ............... | 74,375 | 1-4 |
80 „ ...................... | 8,181,345 | 13-7 | 150 kr. och däröfver......... | 56,850 | 1-1 |
100 „ ........................ | 21,414,285 | 36-o | Summa | 5,159,595 | lOOo |
120 ....................... | 7,834,717 | 13-2 | Cigarrcigarretter |
|
|
150 „ ....................... | 11,391,014 | 19-1 | i följande bruttoprislägen |
|
|
180 , ........................ | 629,155 | l-i | per 1,000 st. |
|
|
|
|
| 30 kr. och däruuder ...... | 6,506,745 | 8-1; |
200 .......................... | 647,730 | l-i |
|
|
|
|
|
| 50 „ ...................... | 22,556,803 | 29-1> |
250 ......................... | 168,450 | 0*3 | 60 „ ....................... | 45,603,295 | 60-3 |
300 ...................... | 45,555 | 0-i | 80 „ ........................ | 953,635 | 1-3 |
Summa | 59,502,285 | 100o | Summa | 75620,478 | 100o |
’) Tabellens siffror hänföra sig till 8G proc. af cigarrtillverkningen och till 93 proc. af
cigarrcigarrettillverkningen i den utsträckning dessa produktionsgrenar berörts af utredningen
angående fabriksindustrien.
TILLVERKNINGEN.
79
Mer än en tredjedel af priskurantcigarrerna folio sålunda inom
prisgruppen 100 kr. brutto per 1,000 st. De därnäst talrikast företrädda
voro de, som försåldes till ett bruttopris af 150 kr., enär till
denna klass hörde 19''l proc. af alla priskurantcigarrerna. 80- och
120-kronors-cigarrerna tillverkades hvardera till ett antal af 13 å 14
proc. af totalfabrikationen. Af den öfriga tillverkningen kom hufvudparten
på de billigare cigarrsorterna — af hela produktionen af priskurantcigarrer
utgjordes icke mer än 2''6 proc. af cigarrer till högre
bruttopris än 150 kr.
Af particigarrerna, hvilka klassificerades efter nettopris, utgjordes
30‘1 proc. af 42—56 kronors-cigarrer, medan 22-4 proc. kommo på prisgruppen
70—85 kr. och sammanlagdt 30’l proc. på cigarrer, hvilkas
pris ttndersteg 42 kr., allt per 1,000 st. Af hela tillverkningen föll
icke mer än 7-l proc. på cigarrer i högre prislägen än 85 kr.
Den största delen af cigarrcigarretterna eller omkr. 6/io af hela
tillverkningen utgjordes af vara i bruttoprisläget 60 kr. per 1,000 st.,
medan 3/i0 kom på 50-kronorsklassen. Af återstoden tillhörde hufvudparten
den billigaste prisgruppen.
Rörande cigarrernas förpackning hafva inga andra uppgifter kunnat
inhämtas än att de härför afsedda lådorna antingen levererades färdiga
af inhemsk fabrik eller ock tillverkades af cigarrfabrikanten själ!’. Lådträets
kvalitet varierade högst betydligt liksom ock lådornas storlek, ehuru
den öfvervägande delen af varan synes hafva förpackats i 50-lådor.
Såsom ett genomsnittligt inköpspris, gällande för till förpackning af alla
cigarrer och cigarrcigarretter använda lådor, har från sakkunnigt håll
uppgifvits 10 öre per låda.
Hela antalet under år 1908 i de af utredningen berörda fabriker till- Cigarretter.
verkade cigarretter uppgick till 194,396,023 st.'') Af dessa voro flertalet,
136,107,412 st., eller 70-o proc. af samtliga, munstyckscigarretter, medan
återstoden eller 30-0 proc. utgjordes af cigarretter utan munstycke.
Hvad cigarretternas vikt beträffar, så torde den i tab. 5 i
detta afseende anförda summan få anses jämförelsevis korrekt angifva
nettovikten. De ursprungligen meddelade uppgifterna rörande vikten
hafva emellertid måst underkastas en ingående granskning, enär icke
i hvarje fall klart framgått, huruvida uppgifterna hänförde sig till
brutto- eller nettovikt, d. v. s. till vikt med eller utan emballage. Inberäknandet
af emballagets vikt i den för cigarrettvikten angifna siffran
försvårar likväl gifvetvis möjligheten att erhålla en någorlunda exakt
'') För hela fabriksindustrien har motsvarande siffra beräknats till 196,662,690 (se tab. 6).
80
FABRIKSINDUSTRIEN.
föreställning rörande cigarretternas verkliga vikt. Dels är ju nämligen
det för cigarretternas förpackning använda materialet icke sällan af den
beskaffenhet, att emballaget väger betydligt mer än den däri förvarade
kvantiteten cigarretter, dels har en viss cigarrettmängd desto högre bruttovikt
i ju mindre kvantiteter den förpackats. En häröfver särskildt verkställd
utredning visade sålunda, att 1,000 cigarretter af normal storlek,
förpackade i bleckaskar å 25 cigarretter, uppnådde en bruttovikt af 2m
kg., medan motsvarande antal cigarretter, förpackade i pappaskar å 25
cigarretter vägde De kg. och i samma emballage å 10 cigarretter 1*8 kg.
Genomsnittsvikten för 1,000 st. svenska cigarretter utgjorde, såsom
tab. 5 å sid. 76 visar, 1* 17 kg. netto. Därvid är emellertid att märka,
att munstyckscigarretterna i regel voro lättare än cigarretterna utan
munstycke, helt visst beroende därpå, att sistnämnda fabrikat innehöll
större kvantitet tobak. Under det att nämligen till munstyckscigarretter
förbrukades Om—Om kg. tobak per 1,000 st., var motsvarande kvantitet
för cigarretter utan munstycke Om—Ds kg. Denna viktskillnad utjämnades
emellertid väsentligt därigenom, att det munstyckspapper, som
åtgick till 1,000 munstyckscigarretter, uppnådde en vikt af 0’3—Om kg.,
medan pappershylsorna till motsvarande kvantitet icke vägde mer än i
genomsnitt Om 3 kg. I medeltal för landets hela produktion torde 1,000
st. cigarretter med munstycke hafva vägt l''l 3 kg. och utan munstycke
1*27 kg.
Enligt hvad särskildt inhämtade uppgifter gifva vid handen, inköptes
det vid tillverkningen använda cigarrettpapperet från Österrike,
Frankrike och Finland. En s. k. bobin af detta papper, som i medeltal
räcker till 18 å 20,000 cigarretter, betingade ett pris mellan 1*30 och
1*8 0 kr. Mimstyckspapperet, hvaraf en betydande del synes hafva tillverkats
i Sverige, inköptes till ett pris af 45—65 öre per kg., räckande
till drygt 2,000 cigarretter. Cigarrettaskar af papp (svensk tillverkning)
förekomma vanligast till förpackningar om 10 och 25 st. och betingade ett
genomsnittspris, de förra af 9—11 kr., de senare af 15 kr. per 1,000 st.
Askar af plåt saluhållas dels dekorerade, dels odekorerade. De förra
äro oftast afsedda till förpackningar om 10, 20 och 50 st. samt betingade
per 1,000 st. ett pris af omkr. resp. 35, 49 och 120 kr. De
odekorerade askarna, vanligen afsedda till förpackningar om 50 st.,
kostade omkr. 50 å 65 kr. per 1,000.
Äfven för cigarrettfabrikationens vidkommande bär det varit möjligt
att meddela uppgifter angående dess fördelning på olika nettoprislägen,
och innehåller omstående tablå (sid. 81) hithörande siffror, hvilka omfatta
så godt som hela den af utredningen berörda tillverkningen.
TILLVERKNINGEN.
81
Cigarrettproduktionens fördelning på olika nettoprislägen (fabriksindustrien).1)
Tillverkade stycken.
Cigarretter i följande netto-prislägen per 1,000 st. | Med mun-stycke. | Utan mun-stycke. | Tillsammans. | % | |
7 kr. och därunder ............... | 1,098,940 | 116,000 | 1,214,940 | Os | |
7 | „ -12 ........................... | 5,089,700 | 3,630,080 | 9,319,780 | 4''9 |
12 | „ -14 ......................... | 33,926,150 | 39,250,500 | 73,176,650 | 38 ö |
14 | ,, -18 ........................... | 91,936,730 | 12,412,440 | 104,349,170 | 55-o |
18 | „ -20 ........................... | 476,000 | 787,500 | 1,263,500 | 0-7 |
20 | „ -25 ........................... | 184,250 | 63,120 | 247,370 | Öl |
25 | „ -30 ........................... | 75,000 | 110,000 | 185,000 | Öl |
30 | „ och däröfver.................. | 72,000 | 30,000 | 102,000 | 0-1 |
| Summa | 133,458,770 | 56,309,640 | 189,858,410 100 o |
Hufvudparten eller 93''5 proc. af’ tillverkningen kom således på cigarretter
i prislägena 12—18 kr. per 1,000 st. Den öfriga produktionen
omfattade hufvudsakligen vara i nettoprisläget 7—12 kr., i det att på
denna grupp kom 5''0 proc. af hela tillverkningen. Den ringa återstoden
utgjordes till största delen af cigarretter i det billigaste prisläget, 7 kr.
och därunder, samt i klassen 18—20 kr., medan tillverkningen af dyrare
fabrikat icke syntes äga någon egentlig betydelse för den svenska cigarrettproduktionen.
Iiöktobakstillverkningens fördelning på olika fabrikat.2)
Fabrikat. | Kg. | 7» | Fabrikat. | Kg. | 7» |
Shag ................................. | 49,601 | 16-3 | Transport | 254,407 |
|
Chandeloupe........................ | 44,915 | 14-8 | Blå 5 Bröder ..................... | 3,032 | 1*0 |
Ärligt och godt .................. | 41,359 | 13''« | Cigarrettaffall ..................... | 2,045 | 0-7 |
Virginia, skuren .................. | 38,482 | 12 7 | Melange........................... | 1.845 | 0-6 |
Mossros.............................. | 30,438 | 10-o | Holk Knaster ..................... | 825 | 0-3 |
Finskuren norsk rull ............ | 22,144 | 7*3 | Birdseye.............................. | 620 | 0-2 |
Cigarraffall ........................ | 14,672 | 4*8 | Richmond Clut..................... | 524 | 0*2 |
Svarta Ankaret ................. | 5,530 | 1-8 | Caffe vapen ........................ | 488 | 0-2 |
Hoppet .............................. | 3,833 | 1*3 | Sportsmans delight............... | 416 | o-i |
Tiger Brand ........................ | 3,433 | i-i | Öfriga och ej specificerade ... | 39,297 | 13-o |
Transport | 254,407 |
| Summa | 303,499 | 100-u |
'') Tablåns siffror hänföra sig till 97 proc. af de cigarretter, som tillverkats af de af utredningen
berörda fabrikerna.
2) Tablåns siffror beröra utredningens hela material och omfatta rikets hela röktobakslillverkning.
Röktobak.
11
82
FABRIKSINDUSTRIEN.
Tuggtobak.
Den under år 1908 vid de af utredningen berörda fabriker (omfattande
hela rikets produktion af detta slag) tillverkade röktobaken uppnådde
eu vikt af 303,499 kg., således närmare hälften af cigarrproduktionens
vikt. Röktobak fabricerades i ett stort antal olika kvaliteter, rörande
livilkas namn och tillverkningssiffror förestående tablå lämnar en öfver
siktlig
framställning. .
De oftast förekommande röktobakssorterna synas hafva, vant de
med »Shag», »Chandeloupe», »Årligt och godt», »Skuren virginia» och
»Mossros» betecknade, hvilka tillverkades i kvantiteter uppgående till
resp. 16-3, 14-8, 13''6, 12''7 samt 10‘0 proc. af totaltillverkningen.
Hvad dessa fabrikats förpackning beträffar, sa framgår af utredningen
tillhandakomna uppgifter, att omkr. 3U förpackades i karduser, och
af återstoden den öfvervägande delen i träkärl. Endast 2-3 proc. af hela
tillverkningen var förpackad i bleckkärl.
Af tuggtobak tillverkades år 1908 i de af utredningen berörda
fabriker, omfattande hela rikets produktion af detta slag, sammanlagdt
010,972 kg., eller en ungefärligen dubbelt så stor viktmängd, som.åt
röktobak. Äfven denna vara producerades i eu betydande mängd olika
kvaliteter. Nedanstående tablå meddelar en förteckning öfver dessa olika
sorter af inom landet framställd tuggtobak med samtidigt angifvande af
tillverkningskvantiteter.
Tngqtobakstillverkningens fördelning på olika fabrikat. )
Fabrikat. | Kg. | % |
Negrobead............ | ............ 227,665 | 37-2 |
Norsk ridt............. | ........ 217,872 | 35-7 |
ltökstång ............. | ......... 56,374 | 9-2 |
Svensk roll .......... | ............. 35,438 | 5*8 |
Bladtobak ............. | ............... 19,311 | 3-2 |
Sweatsent............ | ............... 14,366 Transport 571,026 | 2-4 |
Fabrikat. Kg. %
Transport 571,026
Naturelle .......................... 9,276 1»#
Piccanell.......................... 8,053 Pa
''1''wisl ................................. 5,081 0-8
Gottlandsrull ..................... 4,698 0 s
Öfriga och ej specificerade 12,838 2''l
Summa 610,972 lOOo
För tuggtobakens vidkommande gällde således, att tillveikningen,
högre grad än hvad med röktobaken var fallet, koncentrerade sig på
lägra få fabrikat. Närmare 7* af hela tuggtobaksfabrikationen fördelade
i) Tablåns siffror beröra utredningens hela material och omfalla rikets hela tuggtobaksåbrikation.
TILLVERKNINGEN.
83
sig nämligen ungefärligen jämnt mellan endast två sorter, »Negrohead»
och »Norsk rull», medan af den återstående tillverkningen hufvudparten
kom på »Rökstång» och »Svensk rull».
Den ojämförligt största viktkvantiteten inom landets tobaksproduktion
nåddes af snuset. År 1908 tillverkades sålunda i de af utredningen
berörda fabriker 5,583,292 kg. snus, ]) utgörande 76 proc. eller drygt
J/4 af vikten å alla där under nämnda år tillverkade tobaksfabrikat.
Huru snusproduktionen fördelade sig på olika fabrikat, framgår af tablån
här nedan.
usproduktionens fördelning på olika fabrikat. a) | ||
Fabrikat. | Kg. | % |
Ljust finmalet.............................. | 3,384,245 | 60 c |
Göteborgs finmalet ..................... | 615,820 | ll-o |
Ljust grotta)niet ........................... | 347,155 | 6*2 |
Karlshamns.............................. | 226,385 | 4-1 |
Mörkt ..................................... | 183,876 | 3-a |
Göteborgs ljust m. lukt ............... | 135,714 | 24 |
Jönköpings ............................... | 109,952 | 2-o |
Göteborgs mörkt m. lukt............... | 95,950 | 1-7 |
Kalmar rapé .............................. | 84,555 | Vi |
Norrköpings rapé ........................ | 72,168 | 1-3 |
Göteborgs grofmalet utan lukt ...... | 71,202 | 1*3 |
Ofriga och ej specificerade ............ | 256,270 | 4*6 |
Summa | 5,583,292 | lOO-o |
Siffrorna visa, att icke mindre än 60-6 proc., således mer än 6/i0 af
den här berörda snusproduktionen, utgjordes af »ljust finmalet» eller s. k.
rödt snus. Hela den öfriga tillverkningen kom med få undantag på
s. k. lokalsnusfabrikat, vanligen uppkallade efter olika orter i riket, dit
fabrikerna förlagts eller där fabrikationen af en viss varutyp tidigast
begynts. Mest framträdande bland dessa snussorter voro Göteborgsfabrikaten,
hvilka tillsammans behärskade 16-4 proc. eller omkring V6
af rikets här behandlade snusproduktion.
Åtskilliga af snusfabrikaten, däribland de mest gängse, voro hvar
lör sig uppdelade i två eller tre olika kvaliteter, benämnda med ord
'')
Fabriksindustriens hela snusproduktion utgjorde 5,606,889 kg. (se tab. G sid. 76).
2) Tablåns siffror beröra utredningens hela material.
Snus.
84
FABRIKSINDUSTRIEN.
ningssiffror, således t. ex. »ljust, finmalet, n:o 1» o. s. v. I regel tillverkades
därvid n:o 1, den högsta kvaliteten, i den vida öfvervägande
kvantiteten, så att exempelvis af det röda snuset omkring SU utgjordes
af med n:o 1 betecknad vara. Endast det mörka snuset synes i detta
afseende hafva utgjort undantag, i det att omkring 7/io al detta fabrikat
kom på kvaliteten n:o 2.
3. Försäljningen.
I tab. 8 här nedan gifves en öfversikt af kvantitet och värde å
de af utredningen berörda fabrikernas försäljning under 1908. För
beredande af tillfälle till jämförelse mellan årets tillverkning och försäljning
hafva i tabellen upprepats motsvarande tal rörande tillverkningen,
hämtade från tab. 5.
Såsom tab. 8 visar, hafva, såvidt denna del af utredningens material
gifver vid handen, den tillverkade och den försalda kvantiteten under ar
1908 varit af ungefärligen samma storlek. Den största öfverensstämmelsen
kunde i detta hänseende konstateras för snusets vidkommande,
Tab. & Kvantitet och värde å de af utredningen berörda fabrikernas tillverkning
och försäljning år 1908.
Fabrikat. | Tillverkning. | Försäljning. | |||
1 1 Kvantitet | Netto- försäljnings- värde kr. | Kvantitet | Nettoförsäljnings- värde kr. | ||
| antal |
| antal |
| per 1,000 |
| stycken. |
| stycken. |
| st. |
Cigarrer .................................... | 75,196,856 | 4,694,863 | 72,961,658 | 4,555,310 | 62-40 |
Cigarrcigarretter........................... | 81,295,412 | 2,453,756 | 76,662,680 | 2,313,925 | 30-20 |
Cigarretter ............................... | 194,396,023 | 2,689,400 | 186,355,501 | 2,578,162 | 13-83 |
| vikt kg. |
| vikt kg. |
| per kg. |
Röktobak.................................... | 303,499 | 774,228 | 307,940 | 785,860 | 2-5 6 |
Tuggtobak .............................. | 610,972 | 2,108,934 | 604,002 | 2,084,875 | 3-4 6 |
| 5,583,292 | 7,736,19] | 5,608,975 | 7,771,777 | 1-39 |
Summa | — | 20,457,372: | 20,0ft9,909\ — |
FÖRSÄLJNINGEN. 85
i det att mot en af utredningen berörd fabrikation af 5,583,292 kg.
svarade en försäljning af 5,608,975 kg., således en merförsäljning af
endast 0''5 proc. Orsaken härtill torde närmast vara att söka i den omständigheten,
att största delen af allt snus måste saluföras i färskt tillstånd
samt att konsumtionen af denna vara torde vara synnerligen jämn.
Mycket obetydliga voro äfven motsvarande afvikelse!- för tugg- och röktobaken,
i det att af förstnämnda fabrikat förekom en mertillverkning af
endast 1-1 proc. och för sistnämnda vara en merförsäljning af blott l-5.
Något större voro dessa differenser för de öfriga fabrikatens vidkommande.
Högst var skillnaden för cigarrcigarretter, där en mertillverkning af
5-7 proc. förefanns, medan motsvarande siffra för cigarrer och cigarretter
utgjorde resp. 3-o och 4-i proc.
De i åberopade tabell anförda summorna gifva vid handen, att
cigarrerna nådde ett nettoförsäljningspris af i genomsnitt 62-4 0 kr.'') per
1,000 st., medan cigarrcigarretierna stannade vid 30''2 o '') kr. för samma
kvantitet. Medelnettopriset för alla försålda cigarrfabrikat, såväl cigarrer
som cigarrcigarretter uppgick till 45-9 0 kr. per 1,000 st.
Såsom tidigare nämnts, utgjordes en del af de tillverkade cigarrerna
af priskurant-, en annan mindre del af particigarrer. De förra betingade
genomgående ett högre pris än de senare och försåldes, enligt hvad
nedanstående siffror visa, till ett medelpris af 63-;to kr. per 1,000 st.,
under det att particigarrerna icke nådde högre genomsnittspris än 45-8 5
kr. per 1,000 st. Tablåns summor gifva äfven vid handen, att de rena
cigarrfabrikerna i regel sålde billigare cigarrer än de blandade fabrikerna.
Cigarrförsäljningens fördelning på priskurant- och particigarrer. -j
Cigarrfabriker. | Öfriga fabriker. | Tillsammans. | |
Friskurantcigarrer | |||
Försålda st...................... | 38,054,660 | 24,984,605 | 63,039,265 |
Ncttoförsäljningssumma kr. | 2,331,330 | 1,696,027 | 4,027,357 |
Pris per 1,000 st. „ | 61-26 | 67-88 | 63 »o |
Particigarrer | |||
Försålda st............ | 6,788,300 | 1,229,458 | 8,017,758 |
Nettoförsäljningssumma kr. | 289,296 | 78,297 | 367,593 |
Pris per 1,000 st. „ | 42-6 2 | 63-6 8 | •4.0''So |
'') Öressiffrorna afrundude.
2) Siffrorna omsluta 97*4 proc. af den försålda kvantiteten. Jfr dessutom sid. 78.
Cigarrer
och cigarrcigarrctter.
86
FABRIKSINDUSTRIEN.
Ehuru redan af föregående siffror framgår, hvilket medelpris som
vid försäljning af cigarrproduktionen uppnåtts, torde det likväl vara
af intresse att något närmare belysa, till hvilket pris de enligt tab. 7
i de största kvantiteterna tillverkade fabrikaten försålts. Nedanstående
tablå meddelar de siffror, som i sådant hänseende kunnat sammanbringa^
ur det föreliggande materialet, hvars uppgifter emellertid i detta fäll varit
jämförelsevis sparsamma.
Nettoförsäljningspris för cigarrer och cigarrcigarretter i vissa prislägen. *)
Rabatt i
Fabrikat. | Uppgifterna | Nettoförsälj- | Pris per | % af |
afse försålda | ningsvärde | 1,000 st. | brutto- | |
| stycken. | kr. | kr. | priset. |
Priskurantcigarrer. Bruttoprislägen per 1,000 st. | ||||
60 kr. och därunder ................. | 2,211,171 | 97,275 | 43''99 | — |
80 ...................................... | 3,189,674 | 154,809 | 48''5 3 | 39-3 |
100 ........................................ | 8,750,578 | 540,976 | 61-82 | 38-2 |
120 „ ...................................... | 2,346,967 | 173,095 | 73-7 5 | 38-s |
150 „ ...................................... | 4,526,546 | 426,431 | 94-3 1 | 37-2 |
Particigarrer. Nettoprislägen per 1,000 st. | ||||
32 to kr. och därunder................ | 389,500 | 11,418 | 29-31 | — |
32-* o—42 kr............................ | 521,300 | 18,523 | 35-5 3 | — |
42—56 „ ............................ | 663,125 | 32,444 | 48-9 3 | — |
56 — 70 „ ............................ | 141,750 | 8,135 | 57-3» | — |
70-85 „ .......................... | 694,200 | 58,854 | 84-7 8 | — |
Cigarr cigarr etter.
Bruttoprislägen per 1,000 st.
30 kr. och därunder.............. | .......... 2,473,070 | 55,072 | 22-27 | — |
BO „ ................................. | ......... 14,732,309 | 411,283 | 279 2 | 44-2 |
60 ., ................................. | .......... 15,056,967 | 557,450 | 37-02 | 38-3 |
Gifvetvis måste tablåns siffror upptagas med en viss försiktighet,
då de endast beröra en mindre del af de faktiskt under året försålda
’) Tablåns siffror hänföra sig till 3i2’i proc. af de cigarrer och till 42''i proc. af de cigarrcigarretter,
som försålts af de af utredningen berörda fabrikerna.
FÖRSÄLJNINGEN.
87
kvantiteterna. Emellertid torde de anförda summorna gifva någon vägledning
för bedömande af frågan om förhållandet mellan brutto- och
nettopris inom denna fabrikationsgren. I detta fall visa siffrorna onekligen
en nära öfverensstämmelse, i det att flertalet i tabellens sista
kolumn anförda tal gifva vid handen, att den genomsnittliga rabatten,
d. v. s. skillnaden mellan brutto- och nettopris, uttryckt i procent af det
förstnämnda, rörde sig mellan gränssiffrorna 37''2 och 44‘2 proc.
Af cigarrettproduktionen försåldes 186,355,501 st. till ett samman- Cigarretter.
lagdt nettopris af 2,578,162 kr., hvilket utgör en genomsnittssumma
per 1,000 st. af 13-83 kr. Af tablån här nedan framgår, hur försäljningen
fördelade sig på olika prislägen.
Cigarrettförsäljningens fördelning på olika nettoprislägen. '')
|
| Försålda | stycken. |
| Nettoförsäljningsvärde lrr |
| ||
Nettoprislägen | Med mun-stycke. | Utan mun-stycke. | Tillsammans. | Med mun-stycke. | Utan mun-stycke. | Summa. | Per 1,000 st. | |
7 kr. och därunder | 1,047.440 | 605,000 | 1,652,440 | 6,847 | 4,235 | 11.082 | &71 | |
7 > | — 12 | 5,504,110 | 3,770,510 | 9,364,620 | 51,672 | 36,430 | 88,102 | 9i, |
12 . | — 14 | 33,040,530 | 38,335,000 | 72,275,530 | 446,395 | 536,411 | 982.806 | 13 so |
14 » | — 18 | 85,531,365 | 10,606,735 | 96,228,100 | 1,250,243 | 157,725 | 1.407,968 | 14''63 |
18 v | — 20 | 400,250 | 452,500 | 852,750 | 7,588 | 8,260 | 15.857 | l&so |
20 v | - 25 | 135,010 | 23,000 | 158,910 | 3,012 | 480 | 3,492 | 21-97 |
25 » | — 30 | 54,000 | 106,000 | 160,000 | 1,540 | 2,940 | . 4,489 | 28o6 |
30 » | och däröfver | 48,000 | 47,000 | 95,000 | 1,440 | 1,418 | 2858 | 30‘o 8 |
| Summa 126,751,605 | 54,035,745 | 180,787,350 | 1,768,746 | 747,908 | 2,516,654 | 13 92 !) |
Liksom af motsvarande uppgifter angående tillverkningen (jfr sid. 81),
framgår äfven af tabellens siffror, att den vida öfvervägande delen också
af alla försålda cigarretter tillhörde samma priskategori. Priset för 95-o
proc. af samtliga försålda cigarretter befanns således ligga mellan medel
’)
Tablåns siffror hänföra sig till 97''<) proc. af de cigarretter, som försålts af de af utredningen
berörda fabrikerna.
2) Att denna siffra är något högre än genomsnittssumman — 13''8 3 — förklaras däraf, att
det material, som vid tablåns uppgörande undantagits från bearbetning, afsett cigarretter i de
billigaste prislägena,
88
FABRIKSINDUSTRIEN.
Röktobak.
Tuggtobak.
prisgränserna 13''60 och 14''63 kr. per 1,000 st. Detaljpriset för samtliga
dessa cigarretter torde hafva utgjort 3 öre per st., hvadan sålunda
med stor sannolikhet kan antagas, att flertalet al de svenska cigarretterna
af den konsumerande allmänheten inköptes till ett styckepris
af 3 öre. 0
Den försålda röktobakens kvantitet uppgick till 307,940 kg., representerande
ett nettoförsäljningsvärde af 785,860 kr. eller 2''5 5 per kg. Därvid
framgår af öfriga uppgifter, sammanställda här nedan, att de röktobakssorter,
livilka tillverkades i största kvantitet, (se sid. 81) nämligen »Shag»
och »Cbandeloupe», nådde sinsemellan ungefärligen samma försäljningspris
eller resp. 2''40 och 2''4l kr. per kg., samt att alla i tablån upptagna
sorter voro något billigare än medelpriset för all försåld kardustobak.
Att detta sålunda blifvit jämförelsevis högre torde bero på att
åtskilliga, i mindre kvantiteter försålda fabrikat nådde ett pris, väsentligt
öfverstigande genomsnittspriset.
De viktigaste röktobaks fabrikatens nettoförsäljningspris.2)
Uppgifterna Nottoförsälj- Pris
Fabrikat. afse försålda ningsvärde per kg.
kg. kr. kr.
Sliag........................... 36,864 88,301 2''4 o
Cbandeloupe .............. 42,566 102,533 2''4l
Ärligt oeli godt............ 42,661 78,043 1''83
Skuren Virginia............ 26,173 59,283 2''27
Mossros .................. 14,290 35,020 2''45
Af tuggtobak försåldes 604,002 kg. till ett nettoförsäljningsvärde
af 2,084,875 kr. eller 3‘4 5 kr. per kg. Äfven för detta fabrikats vidkommande
meddelas å nästa sida närmare uppgifter angående priset för
några af de allmännast gängse kvaliteterna.
‘) Jfr sid. 316. Till jämförelse må meddelas, all cigarrettens karaktär af billig massartikel
äfven kan iakttagas inom andra länders cigarrettproduktion. Mer än "/<> af alla i Tyskland
under finansåret 1907 — 1908 tillverkade cigarretter betingade t. o. in. ett detaljpris af endast högst
15 Mark per 1,000 st., och försåldes till 1 å l''B Pfg. pr st. (»Vierteljahrshefte» 1908, 111, ss. 92—3).
Dctaljbandlarförtjänstcn på denna vara synes vara betydligt större i Sverige (jfr ss 312 IT).
2) Tablåns siffror hänföra sig till 52''8 proc. af den utaf de här berörda fabrikerna försålda
kvantiteten.
FÖRSÄLJNINGEN.
89
De viktigaste tuggtobakssorternas nettoförsäljning spris. '')
Fabrikat. | Upp- gifterna afse | Netto- försälj- nings- | Pris per | Fabrikat. | Upp- gifterna afse | Netto- försälj- nings- | Pris per |
Norsk mil lana ... | försålda kg. 170,269 | värde 561,721 | kg- kr. 3''30 | Transport | försålda kg. 392,918 | värde kr. 1,269,091 | k£- kr. |
d:o 2:a ..... | 6,306 | 20,506 | 3*2 5 | Swealsent ............ | 14,076 | 73,054 | 5*19 |
Negrohead Urna ... | 141,123 | 464,287 | 3''2» | Nalurelle .............. | 7,978 | 51,897 | 6-51 |
Rök stång ............ | 37,793 | 106,790 | 2''83 | Piccanelle | 7,960 | 47,789 | 6-oo |
Svensk Tull, finsp____ | 8,712 | 36,481 | 4''19 | Twist ................ | 7,633 | 52,514 | 6 88 |
d:o grofsp.... | 15,981 | 32,113 | 2-o 1 | Gottlands tjockrull | 4,328 | 13,928 | 3''22 |
Bladtobak, ljus...... | 12,734 | 47,193 | 3*7 1 | Öfriga, ej specificer. | 3,220 | 15,606 | 4''85 |
Transport | 392,918 | 1,269,091 |
| Summa | _ 438,113 | 1,523,879 | 3''4S |
Såsom tabellens siffror visa, försåldes de båda viktigaste fabrikaten,
»Norsk ruff» och »Negrohead» till ett genomsnittspris af 3‘2 5 å 3-3 0 kr.
per kg. samt »Rökstång» till 2‘8 3 kr., medan flertalet öfriga sorter
nådde ett ofta väsentligt högre pris.
Ehuru det år 1908 i de af utredningen berörda fabriker tillverkade
snuset, såsom tidigare påpekats, täckte mer än af hela tobaksfabrikationens
vikt, omfattade dess försäljningssumma icke mer än knappt 4/io
af motsvarande! tal för hela den motsvarande tobakstillverkningen. Också
var snuset det ifråga om viktkvantitet billigaste al alla tobaksfabrikaten.
Medan genom en jämförelse af tidigare anförda siffror framgår, att
cigarrerna uppnådde ett genomsnittligt nettoförsäljningspris åt
12''07 kr., cigarrcigarretterna af 10''86 kr., cigarretterna ad 11''82,
röktobaken af 2''55 kr. och tuggtobaken af 3‘45 kr., allt per kg.,
så kostade, vid försäljning från fabrikerna, 1 k’g. snus icke mer än
1*39 kr.
Af den försålda snuskvantiteten kommo 3,575,785 kg. på de rena
snusfabrikerna och 2,033,190 kg. på öfriga fabriker. De förra uppgåfvo
ett nettoförsäljningsvärde af 5,128,754 kr., do senare af 2,643,023 eller
resp. 1''4 3 och 1 •30 kr. per kg., hvaraf sålunda framgår, att snusfabrikerna
nådde ett något högre pris för sin vara än öfriga firmor.
En mera detaljerad uppgift rörande det för olika snusfabrikat
betingade medelpriset lämnas af omstående tablå.
'') Tablåns siffror omfatta 72''0 proc. af den utaf de bär berörda fabrikerna försålda kvantiteten.
12
Snus.
90
FABRIKSINDUSTRIEN.
De viktigaste snus/abrikaternas nettoförsäljningspris. ’)
|
| Uppgifterna | Nettoförsälj- | Pris |
Fabrikat. | försålda | ningsvärde | per kg. | |
|
| kg- | kr. | kr. |
Ljust finmalet N:o | 1 .................. | 868,840 | 1,130,342 | 1’30 |
»* » >> | 2 ............... | 264,275 | 293,658 | In |
»» >> >> | 3 .................. | 165,221 | 164,755 | 0-9 9 |
„ grofmalet ., | 1 ................. | 289,970 | 433,816 | 1-50 |
*> >» ** | 2 ................. | 24,821 | 30,955 | 1-25 |
Mörkt N:o 1 ...... |
| 15,565 | 18,173 | 1*1 7 |
„ „ 2 ....... |
| 119,981 | 134,275 | 1*12 |
„ „ 3 ........ |
| 13,944 | 14,584 | 1-05 |
Göteborgs finmalet | l:a sort ......... | 285,242 | 432,729 | 1-52 |
»* »» | 2:a „ ............ | 53,996 | 68,212 | 1*26 |
„ mörkt med lukt Gåsört | 12,400 | 19,840 | 1-60 | |
•> »» >» | „ 2:a „ ... | 9,374 | 13,466 | 1-44 |
„ ljust | i» Ua ,, ... | 13,890 | 20,983 | 1*51 |
Jönköpings ........... |
| 110,442 | 121,446 | 1*10 |
Karlshamns ........... |
| 178,468 | 294,875 | 1*6 5 |
Kalmar rapé ........ |
| 84,544 | 184,122 | 2''18 |
Norrköpings rapa .. |
| 66,376 | 193,170 | 2-91 |
Grofmalet utan lukt |
| 26,883 | 34,703 | 1-29 |
Finmalet utan lukt |
| 38,333 | 48,649 | 1-27 |
Andra slag .......... |
| 92,260 | 151,759 | 1*6 4 |
| Summa | 2,734,826 | 3,804,512 | l''3tt |
Tablån, hvilken i fråga om fabrikat är utförligare specificerad
än tablån angående tillverkningen å sid. 83, visar, att af det röda snnset,
det viktigaste fabrikatet, nämligen kvaliteten n:r 1, betingade ett pris
af T3 o kr. per kg. I genomsnitt kostade allt ljust finmalet snus 1''2 2
kr. per kg. Lokalsnussorterna voro däremot så godt som utan undantag
dyrare. Det viktigaste af dessa fabrikat, nämligen Göteborgssnuset, betingade
ett medelpris af 1’48 per kg., och åtskilliga af hithörande sorter
nådde pris, öfverstigande 2 kr. per kg.
J) Tablåns siffror omfatta 48''8 proc. af den under året från af utredningen berörda fabriker
försålda kvantiteten. Tyvärr har det ej varit möjligt att vid uppgörande af denna tablå taga
hänsyn till den ökning i pris, som vederbörande fabrikanter betingat sig, när snuset af dem försålts
paketeradt i skilda viktkvantiteter. Uppgifter härom hafva nämligen icke förelegat.
VID TILLVERKNINGEN FÖRBRUKAD RÅTOBAK.
91
4. Tid tillverkningen förbrukad råtobak.
En af de största svårigheter, som mött vid bearbetning af det
från tobaksfabrikanterna till utredningen insända materialet, har förorsakats
däraf, att de meddelade uppgifterna ofta varit i ett eller flere
hänseenden ofullständiga. Då likväl de af utredningen för offentliggörande
afsedda siffrorna, såvidt möjligt, borde i de flesta enskildheter
omfatta alla i redogörelsen berörda fabriker, har i främsta rummet försökts
att genom skriftväxling komplettera förefintliga ofullständigbeter.
På sådant sätt har emellertid endast en del af åberopade bristfalligheter
kunnat undanrödjas. Orsaken härtill samt öfverhufvud till att materialet
i åtskilliga afseenden kommit att förete luckor torde förnämligast vara
att söka i det förhållandet, att vissa af de uppgifter, som af tobaksfabrikanterna
infordrats antingen alls ej kunnat af dem besvaras eller
ock åtminstone icke kunnat tillfredsställande utredas, utan ett högst afsevärdt
arbete.
I all synnerhet gäller detta flertalet af de detalj upplysningar, som
begärts angående den vid tillverkningen förbrukade råtobakens vikt och
värde. Ett stort antal fabrikanter synas icke hafva haft sin fabriksbokföring
så anordnad, att det varit dem möjligt att angifva eller beräkna
råtobaksåtgången specifikt ens för hvarje tobaksfabrikat, där fabrikens
tillverkning varit blandad, eller för olika kvaliteter af samma fabrikat,
vare sig det gällt blandade eller specialfabrikers tillverkning. Emellertid
hafva uppgifter i förstnämnda afseende, således angående resp. fabrikers
totalförbrukning af råtobak för framställande af ett visst fabrikat —
cigarrer, cigarrcigarretter, cigarretter, rök- eller tuggtobak, snus —
meddelats af ett så stort antal fabriker, att rörande detta förhållande
jämförelsevis fullt tillförlitliga siffror kunnat beräknas, med hvilkas
ledning de för hela den af utredningen berörda fabriksindustrien meddelade
tal (tab. 0) kunnat approximera^. Vid samtliga dessa siffrors beräknande
hafva likväl särskilda, kontrollerande undersökningar af utredningens
ledare verkställts hos ett flertal fabriker, hvarvid fabriksledningen
biträdt med största tillmötesgående och beredvillighet. Det torde under
sådana omständigheter icke utan fog kunna antagas, att de i det följande
rörande vid rikets tobaksfabrikation förbrukad råtobak meddelade uppgifterna
icke mycket skilja sig från de exakta beloppen.
92
FABRIKSINDUSTRIEN.
Hvad åter beträffar vikt oeli värde å olika kvaliteter af den
till ett visst fabrikat förbrukade råtobaken, så hafva de tillgängliga uppgifterna
i detta fall varit sparsammare. De skola därför bär nedan
meddelas endast under samtidigt angifvande af den kvantitet de afse.
Råtobakens Tab. 9 å nästa sida meddelar ett sammandrag af uppgifterna an
a)
Nettoför- gående den vid fabrikation af olika tobaksfabrikat förbrukade råtobakens
brukningen. vikt. Till där anförda siffror förtjäna emellertid följande anmärkningar
att göras.
Vid tillverkning af cigarrer, cigarrcigarretter och tuggtobak samt
äfven i någon mindre del vid cigarrettfabrikationen går en viss kvantitet
af råvaran förlorad, under det att en annan del afskiljes såsom för
annan fabrikation nyttigt affall. Dylikt affall kommer åter till användning
förnämligast vid fabrikation af röktobak samt snus. I tab. 9 äro
de anförda råtobakskvantiteterna angifna med det belopp, hvarmed de ingå
i den färdiga varan, hvadan således för cigarr-, cigarrett- och tuggtobakstillverkningens
vidkommande frånräknats allt vid fabrikationen uppkommande
nyttigt affall, men för röktobaks- och snustillverkningen inberäknats
den såsom affall angifna råtobakskvantiteten. Däremot hafva
de för cigarr- och röktobaks- äfvensom cigarrettfabrikationen angifna råtobaksmängderna
icke minskats med den del af råvaran, som vid tillverkningen
går helt förlorad, utan att sedermera i regel kunna komma till
någon användning. Tabellens siffror afse sålunda att angifva den exakta
råtobaksåtgången — nettoförbrukningen — vid fabrikationen så nära
som med hjälp af tillgängliga uppgifter varit möjligt.
Af hela den i de af utredningen berörda fabrikerna förbrukade råtobakskvantiteten,
uppgående till 4,652,111 kg., kom närmare 2/3 eller 65’1
proc. på snusfabrikationen, 13*7 proc. på tillverkningen af cigarrer och
cigarrcigarretter, 10’6 på tuggtobaks-, 6-5 på röktobaks- och 4''1 proc.
på cigarrettproduktionen.
Större delen af den vid tobaksfabrikerna förbrukade råvaran var
af utländskt ursprung. Såsom tablån å sid. 94 visar, kom nämligen
icke mindre än 86’4 proc. af råtobaken på utländsk och endast 13‘6
proc. på svensk vara. Likväl uppvisade fördelningen i detta afseende
jämförelsevis stora skiljaktigheter mellan de olika fabrikaten. Sålunda
användes vid cigarrettfabrikationen uteslutande tobak af utländskt ursprung,
medan vid tillverkningen af röktobak den svenska tobaken utgjorde
närmare 8/io eller 29''8 proc. af råvarans vikt. Närmast likartad
cigarrettillverkningen var i detta afseende tuggtobaksfabrikationon, vid
VID TILLVERKNINGEN FÖRBRUKAD RÅTOBAK.
93
Tab. 9. Den förbrukade råtobakens vikt (nettokvantitet) vid den af utredningen
berörda tillverkningen (fabriksindustrien). ’)
Fabrikat. | Tillverk- ningens vikt kg. | Förbrukad råto Utländsk , Svensk | mk. — Summa | | |
vikt kg. | vikt kg. | vikt kg. | ||
Cigarrer................................. | 388,767 | 351,214 | 52,480 | 403,694 |
Cigarrcigarretter ..................... | 225,901 | 190,263 | 40,919 | 231,1H2 1 |
Cigarretter.............................. | 228,233 | 190,196 | - | 190,196 |
Röktobak .............................. | 303,499 | 212,590 | 90,380 | 302,970 |
Tuggtobak............................. | 610,972 | 476,351 | 16,400 | 492,731 |
Snus .................................... | 5,583,292 | 2,599,410 | 431,908 | 3,031,318 |
Summa 7,340,664 | 4,020,024 | 632,0H 7 | 4,652,111 |
'') För möjliggörande af en öfverblick af råtobaksförbrukningen inom hela fabriksindustrien,
har med stöd af tab. 9 samt eljes i detta k a] idel ocli i det föregående lämnade uppgifter beräknats
råtobaksåtgfingen (netto) äfven inom den af utredningen ej berörda delen af fabriksindustrien
(omfattande de under (1)—(4) å sid. 68 angifna fabrikerna). Resultatet af denna beräkning meddelas
i nedanstående tabell, där jämväl siffrorna från tab. 9 upprepats. Rörande råtobaksåtgången
inom handtverk och hemindustri, se sid. 243 noten.
Tab. 10. Vid 1908 års tobaksproduktion (fabriksindustrien) förbrukad rätobak (netto).
| Åt utredningen berörda | Af utredningen ej | Hela fabriksindustrien. | ||||||
Tobaksfabrikat. | Utländsk kg. | Svensk kg. | Summa kg. | Utländsk kg. | Svensk kg- | Summa kg. | Utländsk Svensk | Summa kg. | |
Cigarrer och cigarr-cigarretter ..... | 541,477 | 93,399 | 634,876 | 59,862 | 10,316 | 70,178 | 601,339 | 103,715 | 705,054 |
Cigarretter ......... | 190,196 | — | 190,196 | 2,209 | — | 2,209 | 192,405 | — | 192,405 |
Röktobak ............ | 212,590 | 90,380 | 302,970 | — | — | - | 212,590 | 90,380 | 302,970 |
Tuggtobak ......... | 476,351 | 16,400 | 492,751 | — | — | — | 476,351 | 16,400 | 492,751 |
Snus .................. | 2,599,410 | 431,908 | 3,031,318 | 38,949 | 6,446 | 45,395 | 2,638,359 | 438,354 | 3,076,713 |
Summa 4,020,024 | 632,08^4,652,111 | 101,020 | 16,762 | 117,782 | 4,121,044 | 648,84^4,769,893 |
94
FABRIKSINDUSTRIEN.
b) Bruttoförbrukning.
hvilken så godt som all använd tobak eller 96''7 proc. var utländsk vara.
För öfriga produktionsgrenar uppgick motsvarande siffra till mellan 80
och 90 proc., och utgjorde sålunda den förbrukade utländska råtobaken
vid tillverkningen al cigarrer, snus och cigarrcigarretter resp. 87''0,
85*ö och 82;3 proc. af råvarans vikt.
Den förbrukade råtobakens fördelning på utländsk och svensk rara.
| Utländska | Svenska |
| råtobakens vikt i proc. | af hela viktmängdi |
Cigarrer................. ... | ........ 87-o | 13-o |
Cigarrcigarretter .......... | ........ 82-s | 17-7 |
Cigarretter.................. | ........ 1OO-0 | — |
Röktobak ................... | ....... 7012 | 29-8 |
Tuggtobak.................... | ....... 98*7 | 3-3 |
Snus ........................ |
| 14-2 |
Hela fabrikationen ..... | ...... 86-4 | 13-6 |
Det förtjänar emellertid härtill och till alla i det följande lämnade
uppgifter angående råtobakens fördelning på utländsk och svensk vara
betonas, att vissa fabriker vid sin fabrikation af alla eller de flesta
fabrikat begagnat sig uteslutande af utländsk råvara. Äfven torde det
böra påpekas, att full visshet ej kunnat nås om, huruvida de af fabrikanterna
till utredningen lämnade uppgifterna angående förbrukad svensk
tobak i hvarje fall, såsom frågeformulären afsett, gällt fullt utsvettad
vara, hvadan den totala kvantiteten förbrukad svensk tobak, sådan den
af utredningens siffror angifvits, sannolikt är något för stor.
För ett allsidigt bedömande af råtobaksåtgången vid tobaksfabrikationen
torde emellertid icke blott den i den färdiga varan förbrukade
råtobaken, d. v. s. den genom de i det föregående anförda siffror närmare
belysta nettoförbrukningen böra angifvas, utan jämväl någon uppmärksamhet
ägnas åt den för fabrikationen af vissa fabrikat nödiga bruttokvantiteten
råvara. För ett närmare utrönande af hithörande förhållanden
hafva beräkningar verkställts, dels med tillhjälp af i uppgifterna
tillgängligt material, dels ock med stöd af för ändamålet särskildt
vidtagna undersökningar. •
VID TILLVERKNINGEN FÖRBRUKAD RÅTOBAK.
95
Den beliöfliga bruttokvantiteten råtobak för den af utredningen
berörda tillverkningen af cigarrer och cigarrcigarretter torde hafva uppgått
till 817,086 kg. Häraf uppkom vid fabrikationen 182,210 kg. eller 22''3
proc. för annan tillverkning nyttigt affall, hvadan således återstod en
nettokvantitet å 634,876 kg., motsvarande de i tab. 9 uppförda beloppen.
Af denna sistnämnda kvantitet afgick vid tillverkningen 21,586 kg.
eller 3''4 proc. såsom förlust, hvaraf således följer, att den färdiga varan
skulle erhålla en totalvikt af 613,290 kg., hvilken summa nära öfverensstämmer
med den i tab. 9 anförda. Sannolikt är förlustprocenten icke
så litet växlande mellan olika företag och inom samma företag mellan
olika varukvaliteter, hvarvid det påpekandet förtjänar göras, att ifrågavarande
siffra för cigarrtillverkningen säkerligen ställer sig ogvnnsammare
än för cigarrcigarrettfabrikationen.
Vid tillverkningen af cigarretter förekommer äfven en liknande
skillnad mellan brutto- och nettoåtgång af råtobak, ehuru af vida mindre
betydenhet. Det har dessutom genom särskild undersökning synts framgå,
att denna afgång endast drabbat ett mindre antal bland fabrikerna
och därvid främst dem, som förfärdigat en större mängd handgjord vara.
Dessa fabriker hafva sålunda under rubriken »nyttigt affall); uppfört tillsammans
ett belopp af 4,200 kg., motsvarande 2*2 proc. af bruttoåtgången
eller 194,396 kg., med ledning hvaraf nettoförbrukningen beräknats till
det i tab. 9 upptagna belopp 190,196 kg. För hela cigarrettproduktionen
synes det däremot vara regel, att vid maskintillverkningen någon del af
råvaran går helt förlorad. Nämnda förlustprocent har beräknats utgöra
4''0 proc., i det att af nyssnämnda nettokvantitet råtobak i den färdiga
varan ingick 182,588 kg.
Itöktobakstillverkmngen frambringar icke något användbart affall.
1 stället ingår vid denna fabrikation affall från andra tillverkningsgrenar
i den förbrukade råtobaken. Af de 302,970 kg., som i tab. 9 angifvits
såsom för den af utredningen berörda röktobaksfabrikationen förbrukad
råtobak, synas 96,647 kg. eller 31*9 proc. hafva utgjorts af dylikt affall.
Förlustprocenten vid tillverkningen af röktobak är icke af någon betydelse
för den färdiga varans vikt, enär den ersättes af vikten å de ingredienser,
som tillsättas råvaran. I stället har en högst obetydlig öfvervikt för
den färdiga varans vidkommande i detta hänseende kunnat konstateras,
i det att denna enligt tab. 9 uppnådde en totalvikt af 303,499 kg.
Vid tillverkning af tuggtobak, uppkommer för annan fabrikation
användbart affall i en proportion af 19''l proc. af råvarans vikt. Den
vid denna fabrikation använda råtobaken uppnådde nämligen eu bruttovikt
96
FABRIKSINDUSTRIEN.
af 009,086 kg., under det att nettovikten uppgick till 492,751 kg.
Hela denna viktafgång ersiittes emellertid under tillverkningen af ingredienser,
så att den färdiga varan vägde 010,972 kg. eller obetydligt mer
än råvarans bruttovikt.
(SwMStillverkningen öfverensstämmer så tillvida med fabrikationen
af röktobak, att vid denna intet för annan fabrikation användbart affall
uppkommer. I stället begagnas vid denna tillverkning, utom tobaksblad,
i likhet med hvad som är förhållandet vid röktobaksfabrikationen, en del
af det affall, d. v. s. stjälk o. d., som råvaran lämnat vid framställning af
andra tobaksfabrik Huru stor del af den för snustillverkning använda
råvaran, som i genomsnitt utgöres af såsom dylikt affall särskildt betecknad
vara, är emellertid vanskligt att afgöra. Den öfvervägande delen
af snusfabrikationen bedrifves ju, som tidigare nämnts, inom specialfabriker,
där icke någon tillverkning af andra tobaksfabrikat samtidigt
förekommer, och måste dessa företag således inköpa sitt behof af tobaksstjiilk
från andra inhemska fabriker eller ock, såsom i stor utsträckning
sker, från utlandet. Huruvida den under sådana omständigheter anskaffade
stjälken är att betrakta såsom affall från annan tillverkning eller ej torde
icke alltid vara möjligt att bedöma. De fabrikanter, hvilka lämnat meddelande
rörande denna omständighet, hafva emellertid uppgifva, att af den
för snustillverkning använda råvaran 12’3 proc. skulle utgöras af sådant
affall, som tillgodogjorts från annan tillverkningsgren. Af den råtobak, som
förbrukats för den af utredningen berörda snusfabrikationen, skulle således
372,852 kg. hafva kommit på denna post. Vid beredningen af snus
tillsättes, i likhet med hvad fallet är vid tuggtobakstillverkningen, så
mycket ingredienser, att den färdiga varans vikt väsentligt öfverstiger
råvarans nettovikt. För snusets vidkommande är denna viktökning högst
betydande, hvilket framgår af de i tab. 9 anförda siffror, som angifva
råvarans nettovikt till 3,031,318 kg. men det färdiga snusets till 5,583,292
kg., eu vikthöjning således af 84-2 proc.
VID TILLVERKNINGEN FÖRBRUKAD RÅTOBAK.
97
Tab. 11. Till 100 kg. färdig vara förbrukad råtobak.
Fabrikat. | kg. | Brutto Dä utländsk kg. | raf svensk kg. | Afgår för kg. | Netto kg. | FörlustJ) kg. |
Cigarrer och cigarrcigarretter | 1331 | 113*5 | 19-0 | 29t | 103-4 | 3*4 |
Cigarretter ........................ | 85-ä | 83-5 | — | 1-9 | 83-fi | 4*o |
Höktobak........................... | 99-s | 70-1 | 29-7 | — | 99-8 | — |
Tuggtobak ........................ | 99-7 | 96-4 | 3-3 | 19-o | 80-7 | — |
Snus................................. | 54-3 | 46*<> | 7*7 | — | 54*3 | — |
Med ledning af här ofvan meddelade uppgifter liar i förestående
tab. 11 beräknats råtobaksförbrukningen per 100 kg. af hvart och ett af
de fem olika hnfvudslagen tobaksfabrikat. Häraf framgår, att för framställande
af 100 kg. cigarrer åtgår brutto 133'' l kg. råvara, under det
att för tillverkning af samma viktmängd snus icke förbrukas mer än
54-3 kg. råtobak. Bruttovikten för såväl vid rök- som tuggtobakstillverkningen
förbrukad tobak öfverensstämmer på några decimaler när
med den färdiga varans vikt, under det att för framställande af 100 kg.
cigarretter icke åtgår mer tobak än 85’5 kg.
Den utländska tobaken härstammar som bekant från ett stort antal
olika ursprungsländer och är af synnerligen skiftande kvalitet.
*) Till förlustprocenten bär hänsyn tagits endast inom de fabrikationsgrenar, där den är
af betydelse för den färdiga varans vikt.
Olika slag
af utländsk
råtobak.
13
98
FABRIKSINDUSTRIEN.
Tub. 12. Specifikation af viss del af den rätobak (brutto), som förbrukats vid
den af utredningen berörda tillverkningen af cigarrer och
eigarreigarretter (fabriksindustrien).'')
Tobakssort. | Vikt kg- | % | Tobakssort. | Vikt kg- | % |
j Täckblad. |
|
| Transport | 346,760 |
|
Sumatra ........................... | 128,995 | 79‘U | Havanna ........................... | 251 | 0-1 |
Java ................................ | 23,439 | 14-5 | (lulla............................... | 443 | 0-1 |
| Borneo.............................. | 3,586 | 2*2 | Utländsk, andra slag ......... | 959 | 0-3 |
1 Seedleaf (amerikansk) ......... | 2,692 | 1-7 | Summa | 348,413 | 100''0 |
S:t Felix Brasil.................. | 462 | 0-3 |
|
|
|
Havanna........................... | 55 | o-l |
|
|
|
Utländsk, andra slag | 2,172 | 1-3 | Inlaga. |
|
|
Summa | 161,401 | 100-o | S:t Felix Brasil.................. | 82,452 | 33-7 |
Omblad. |
|
| Svensk............................. | 46,532 | 19-o |
Java................................. | 180,835 | 51''!! | Afskar (äfven Cuttings) ..... | 44,277 | 18-4 |
Svensk .............................. | 32,080 | 9-2 | Havanna ......................... | 37,160 | 15-2 |
S:t Felix Brasil.................. | 29,795 | 8-6 | Yara (Cuba) ..................... | 8,269 | 3''4 |
Domingo ........................... | 29,540 | 8-4 | Java................................. | 6,678 | 2-7 |
Sumatra ........................... | 28,963 | 8-3 | Maturin (amerikansk) ........ | 5,287 | 2-2 |
Borneo.............................. | 19,579 | 5*g | Mexico.............................. | 4,867 | 2-o |
Seedleaf (amerikansk)......... | 17,622 | 5’i | Cuba................................. | 3,277 | 1-3 |
Holländsk ........................ | 5,987 | 1-7 | Porto-Rico ....................... | 1,270 | 0-3 |
| 1,337 | 0-4 | Utländsk, andra slag ...... | 4,666 | 1-9 |
Carmen ........................... | 1,022 | 0-3 | Summa | 244,735 | 100''o |
Transport | 346,760 |
| Tillsammans | 754,549 | — |
De viktigaste produktionsorterna för de bättre tobakssorterna äro: Nordamerika:
Virginia, Maryland (Bay), Kentucky, Ohio, Florida, Nordstaterna (Seedleaf);
Sydamerika: Brasilien (S:t Felix, Rio firande, Mangote), Venezuela (Varinas),
Kolumbia (Carmen); Vestindien: Gula (Havanna,2) Yara, Gibara), St. Domingo, Haiti,
Mexiko, Portorico; Ostasien: Sumatras nordkust, Borneo, Celeber, Java, Philippinerna
(Manila), Mellersta Kina; Vestasien och Sydeuropa: Macedonien, Mindre Asien,
Samos och andra öar (alla dessa tobakssorter gå under beteckningen »turkisk»),
*) Tabellens siffror hänföra sig till s/io (brutto) af den råtobak, som förbrukats inom den
af utredningen berörda cigarrproduktionen (fabriksindustrien).
2) Havannatobaken fås från omgifningarna af städerna Havanna och Pinar del Rio samt
landskapet Vuelta Abajo.
VID TILLVERKNINGEN FÖRBRUKAD RÅTOBAK.
99
T/i
till omkr. 900 milj. kg., hvaraf Förenta staterna producerade 370 milj. kg. på 4,200
kvkm. Europa har sedan ett tjugutal år icke nått högre än till omkr. 200
milj. kg. eller något mer än det belopp, hvartill. Brittiska Indiens skörd uppskattas.
Bland de europeiska staterna uppgår skörden i Österrike-Ungern årligen till omkr.
60 å 70 milj. kg., i Ryssland till 50 å 60 milj., i Tyskland till 30 å 40 milj. kg.
Turkiets skörd lär belöpa sig till 30 å 40 milj. kg. årligen — i Egypten är tobaksodling
förbjuden på grund af en förordning den 25 juni 1890. (Om den svenska
tobaksodlingen, se sidd. 253—266).
I ett af de till fabrikanterna utsända frågeformulären (form. A 3) hade
uppgifter infordrats rörande den utländska råvarans fördelning på vissa
hufvudkvaliteter. De enligt detta formulär meddelade uppgifterna hafva
visserligen företett betydande ojämnheter, enär icke få fabrikanter ansett
denna fråga vara af allt för konfidentiell natur för att kunna besvaras.
Det inkomna materialet har likväl i allmänhet varit någorlunda tillräckligt,
hvadan en bearbetning däraf verkställts, och gäller om dess resultat,
att det torde få anses gifva en jämförelsevis riktig föreställning om de
här berörda förhållandena i afseende å flertalet tillverkningsgrenar.
Den största mängden olika tobakskvaliteter komma till användningvid
ch/arrfäbrikationen. Förestående tab. 12 gifver en sammanställning
af i detta afseende utredningen meddelade uppgifter.
Tabellens siffror hänföra sig till omkr. !n) af den tobak (bruttokvantitet),
som -förbrukats vid den af utredningen berörda cigarrproduktionen.
Dess uppgifter angående åtgången af svensk tobak förefalla låga,
jämförda med de för hela ifrågavarande fabrikation tidigare anförda
siffrorna. Förklaringen härtill torde närmast vara att söka i den omständigheten,
att bland de fabriker, från h vilka specificerade uppgifter i här
förevarande afseende ej influtit, flertalet vid sin cigarrtillverkning användt
svensk vara i ej obetydligt större proportion än riksmedeltalet angifver.
Tabellen visar eljes, att 46‘2 proc. af tobaken åtgick till omblad,
32-4 till inlaga och återstoden eller 21*4 proc. till täckblad.
Af den för sistnämnda ändamål begagnade tobaken utgjordes den öfvervägande
delen eller 79"9 proc. af »Sumatra», under det att på kvaliteten
»Java» kom 14-5 proc. Till omblad användes åter »Java» i
större utsträckning än någon annan tobak, i det att åtgången däraf
uppgick till 51''9 proc. af den förbrukade tobaken. »St. Felix Brasil»,
»Domingo» och »Sumatra» voro eljes de till omblad oftast begagnade
utländska kvaliteterna: de ingingo med hvardera 8 å 9 proc. af hela
tobakskvantiteten. Till inlagan användes mest »St. Felix Brasil» — 33-7
proc. —, därnäst afskär (»Cuttings») och »Havanna» — i proportioner
om resp. 18‘l och 15-2 proc. Inalles förekommo i tabellen namngifna
100
FABRIKSINDUSTRIEN.
icke mindre än 15 olika sorter af vid denna fabrikation förbrukad
utländsk tobak, hvarvid helt visst inom hvarje sort förekommo ett betydande
antal kvaliteter af olika värden.
Nedanstående tablå gifver hithörande upplysningar angående den
förbrukade råtobaken inom <%arretiproduktionen, och omfatta dessa uppgifter
så godt som hela den använda tobakskvantiteten, hvilken, såsom
tidigare antydts, var af uteslutande utländskt ursprung.
Specifikation af den råtobak (brutto), som förbrukats vid den af
utredningen berörda cigarrettillverkningen (fabriksindustrien). *)
Tobakssort. | Vikt kg. | % |
Turkisk ........................ | ................. 170,612 | 89-6 |
Rysk........................... | ................. 12,616 | 6-6 |
Virginia ...................... | ................. 184 | o-l |
Utländsk, andra slag | ................. 6,087 | 3*7 |
| Summa 190,399 | 100<> |
Största delen, 9/i0 eller 89''6 proc., af cigarrettobaken var således
turkisk vara. Därjämte användes utom turkisk tobak en mindre betydande
kvantitet rysk samt en försvinnande post amerikansk (»virginia»)
tobak. Under »anära slag», dit sannolikt förts den grekiska tobaken,
upptogos icke mer än 3‘7 proc. af totalkvantiteten.
För röÄtobakstillverkningen föreligga uppgifter i nu nämnda hänseende
rörande omkr. hälften af råvaran, och kommo däraf på den utländska
tobaken de viktmängder som framgå af tablån å sid. 101.
Denna visar, att 30''4 proc. af den använda utländska tobaken utgjordes
af »grekisk» och 28''4 proc. af »Virginia», under det att »Ohio»
kom i tredje rummet med 9''8 proc.
Uppgifter rörande de vid den af utredningen berörda tuggtobakstillverkningen
använda tobakssorter föreligga för omkring 3/i af den utländska
råvaran. Däraf framgår, att den vida öfvervägande delen eller
92 proc. utgjordes af »Kentucky» samt att utom denna kvalitet endast
»Virginia» synes hafva kommit till användning.
J) Tablåns siffror hänföra sig till 98 proc. af den råtobak (brutto) som förbrukats inom
den af utredningen berörda cigarrett produktionen (fabriksindustrien).
VID TILLVERKNINGEN FÖRBRUKAD RÅTOBAK.
101
Specifikation af viss del af den utländska råtobak (brutto) som förbrukats
vid den af utredningen berörda röktobakstillverkningen.1)
Tobakssort. | Vikt kg- | °o |
Grekisk...................................... | . 39,011 | 30-t |
Virginia ................................... | . 30,382 | 28-4 |
Ohio ......................................... | . 12,538 | 9-8 |
Kina ........................................ | 6,930 | 5*4 |
Kentucky .................................. | 5,572 | 4*3 |
Maryland............................ ...... | 1,033 | o-s |
Java ...................................... | 381 | 0*3 |
Porto-Rico ............................... | 190 | 0*2 |
Utländsk, andra slag (stjälk) -------- | .. 26,181 | 20-4 |
Summa 128218 | 100o |
För smtsfabrikationens vidkommande hafva hithörande uppgifter
sammanställts i nedanstående tablå. Som synes, omfatta siffrorna något
mer än B/io af hela den under år 1908 i de af utredningen berörda fabrikerna
förbrukade råtobaksmängden. Af den sålunda redovisade kvantiteten
utgjordes 62 proc. af »Kentucky»- och 19 proc. af »Virginia»-tobak
samt 6 proc. af annan utländsk tobak, under det att 13 proc. bestod af
svensk tobak. 55 proc. af här åsyftade tobakskvantitet synes hafva
utgjorts af blad och återstoden af stjälk.
Specifikation af viss del af den råtobak (brutto), som förbrukats vid
den af utredningen berörda snusproduktionen (fabriksindustrien).*)
Tobakssort. | Blad | Stjälk | Tillsammans | |
| kg- | kg. | kg. | % |
Kentucky .................... | ............... 608,272 | 544,044 | 1,152,316 | 61-8 |
Virginia ....................... | ................ 128,870 | 221,297 | 350,167 | 18-s |
Utländsk, andra slag ..... | ................. — | — | 115,729 | 6-2 |
Summa utländsk ........... | ................. — | — | 1,618,212 | 86-s |
Svensk ........................ | ................ 224,771 | 21,930 | 246,701 | 13-2 |
| Summa — | — | 1,864,913 | lOOo |
’) Tablåns siffror hänföra sig till omkr. hälften (brutto) af den utländska råtobak, som förbrukats
inom den af utredningen berörda röktobnksproduktionen (omfattande landets hela produktion
af detta fabrikat).
2) Tablåns siffror hänföra sig till något mer än “/ro (brutto) af den råtobak, som förbrukats
inom den af utredningen berörda snusproduktionen (fabriksindustrien).
102
FABRIKSINDUSTRIEN.
Beräknas med ledning af förestående siffror och under antagande
af att den för hvarje tillverkningsgren angifna fördelningen af tobakskvaliteter
är i hufvudsak likartad inom rikets hela fabriksproduktion af
resp. tobaksfabrik åt, erhålles för denna fabrikation år 1908 de i nedanstående
tablå anförda, approximativa siffror. De angifva, hur den utländska
råvaran fördelade sig på olika ursprungsländer. De i denna
tablå meddelade kvantiteterna afse bruttomängd förbrukad vara, hvarvid
således, såsom af den tidigare framställningen framgår, en dubbelräkning
understundom förekommit. Jämföres totalsiffran i nedanstående tablå,
4,292,000 kg., med den i tab. 13 såsom förbrukad bruttokvantitet utländsk
råvara uppgifna siffran 4,292,518, finner man, att dessa båda
summor stå i en synnerligen nära öfverensstämmelse med hvarandra.
Ben vid rikets tobakstillverkning år 1908 (fabriksindustrien) förbrukade
utländska råtobakens fördelning på olika produktionsländer
(approximativa siffror).
Kg. Kg.
Amerikas Förenta Stater: Kentucky............... 2,402,000
Virginia .............. 069,000
Öfriga stater ......... 44,000 3,115,000
Ostindien (Sundaöarna) ............................................ 405,000
Turkiet .................................................................. 174,000
Brasilien.................................................................. 122,000
Västindien (Stora Antillerna) .................................... 88,000
Grekland.................................................................. 60,000
Ryssland ...:............................................................ 13,000
Kina........................................................................ 12,000
Ej speeificeradt ...................................................... 303,000
Summa 4.292,000
Den vida öfvervägande delen af den i Sveriges tobaksfabrikation
år 1908 förbrukade utländska råvaran hade således producerats i Amerikas
Förenta Stater. Icke mindre än 72-6 proc. eller nära 3A, af hela
kvantiteten kom från detta land. Af den amerikanska tobaken utgjordes
77’1 proc. af Kentuckyvara och återstoden hufvudsakligen af
Virginiatobak. Närmast Förenta Staterna kom Ostindien, hvarifrån 9-4
proc. af den utländska råtobaken härstammade.
VID TILLVERKNINGEN FÖRBRUKAD RÅTOBAK.
103
Det torde icke vara utan intresse att med dessa siffror jämföra
dem, som i den officiella handelsstatistiken meddelas rörande importerad
oarbetad tobak för motsvarande år. Nedanstående tablå meddelar en
sammanställning af sistnämnda uppgifter.
Importen till Sverige af oarbetad tobak (blad och stjälk) år 1908
(handelsstatistikens siffror).
Kg.
Tyska riket ................... Amerikas Förenta Stater | .............. 2,326,533 .............. 1,155,057 | Norge.................. | Transport 4,132,996 |
Nederländerna................ | .............. 303,569 | Belgien ............... | ........................ 5,298 |
Storbritannien ............... | .............. 179,859 | Grekland ............ | ........................ 3,568 |
Finland ......................... | ............... 105,928 | Sundaöarna ......... | ........................ 2,688 |
Turkiet ........................ | ............... 25,344 | Frankrike ........... | ........................ 2,642 |
Danmark ... ................ | ............... 18,447 | Öfriga.................. | ........................ 1,195 |
Ryssland ..................... | ............... 18,259 Transport 4,132,996 |
| Summa 4,157,622 |
Hvad först denna tablås slutsiffra beträffar, jämförd med den
tidigare i tab. 9 angifna nettokvantiteten under året i de af utredningen
berörda fabriker förbrukad utländsk råtobak, så förete de båda talen eu
nära öfverensstämmelse. Importsiffran är endast omkr. 3vs proc. högre
än utredningens nettosiffra och icke mer än Ov» proc. högre än den för
hela fabriksindustrien beräknade nettosiffran förbrukad utländsk råtobak.
En jämförelse därnäst af de båda sistanförda tablåernas detaljsiffror
— deras totalsummor visa ju en ungefärlig öfverensstämmelse —
är ägnad att belysa, i hvilken relativt ringa grad importstatistikens
uppgifter kunna angifva tobakskvantiteternas ursprungsland, enär dessa
uppgifter ju som bekant endast hänföra sig till den ort, där varans sista
omlastning skett eller hvarifrån den direkt fraktats. Medan fabrikantsiffrorna
(tablån å föregående sida) icke angifvit någon del af den utländska tobaken
såsom tysk vara, upptager importstatistiken icke mindre än 56''0 proc. åt
hela införseln såsom härflytande från Tyskland. Likaså upptaga importsiffrorna
en betydande import från Nederländerna och Storbritannien, till
hvilken ingen motsvarighet återfinnes i fabrikantuppgifterna. Helt visst
torde den vida öfvervägande delen af den i dessa summor angifna införseln
utgöras af sådan vara, som fraktats hufvudsakligen till angifna
länder, men som där af råtobakshandlande destinerats till svenska afnämare.
Importen från England utgjordes sannolikt till största delen
104
FABRIKSINDUSTRIEN.
Råtobakens
pris.
af från engelska tobaksfabrikör försåld stjälk från hufvudsakligen Amerika.
Den direkta importen från Amerika uppgick endast till Vs af den
kvantitet amerikansk tobak, hvilken fabrikanterna uppgåfvo sig hafva
förbrukat, och af den ostindiska varan synes endast en högst obetydlig
del hafva importerats utan anlitande af utländska mellanhänder.
Likartadt torde förhållandet hafva varit med den turkiska och grekiska
tobaken. Importstatistiken upptager dessutom sammanlagdt 133,610 kg.
från grannländerna (Finland, Danmark, Norge) införd vara, hvarom
af fabrikanterna inga uppgifter lämnats. Sannolikt torde denna summa
ingå i de siffror, som af fabrikanterna hänförts till »andra slag» af utländsk
tobak, eller ock till hufvudsaklig del utgöras af transitovara
(från Danmark amerikansk, från Finland särskildt rysk och turkisk tobak).
Det råtobakspris, som af fabrikanterna betalats, har gifvetvis
varierat betydligt, icke blott mellan olika tillverkningsgrenar, där olika
kraf måst ställas på varans kvalitet, utan ock inom samma produktionsgren
mellan olika fabrikanter, där en stor mängd omständigheter kunnat
inverka vid åvägabringandet af ett mer eller mindre gynnsamt köp.
Tab. 13. Vikt (brutto) och värde å den råtobak, som förbrukats vid den
af utredningen berörda tobaksproduktionen (fabriksindustrien).
| Utländsk | Svensk | Summa | ||||
vikt kg. | värde | pris per kg- excl. tull kr. | vikt*) | värde kr. | pris per kg. kr. | vikt kg. | värde kr. |
452,263 244,875 194,396 212,590 588,984 2,599,410 | 1,673,373 797,293 798,968 350,764 1,354,663 3,732,386 | 2*70 2*20 I 3-n 1*3 0 0*44 8) | 67,284 52,664 90,380 20,102 431,908 | 65,265 38,971 62,362 | 0''9 7 0*74 0’6 9 0''7 72) 0*9 1 | 519,547 297,539 194,396 302,970 609,086 3,031,318 | 1,738,638 836,264 798,968 413,126 1,370,142 4,123,384 |
| |||||||
Cigarretter .................. | |||||||
Tuggtobak .................. Snus........................ | |||||||
Summaj 4,292,518 | 8,707,447 | I-os 662,338 573,075 \ Ost | 4,954,856 | 9,280,522 |
0 Se noten å sid. 103.
2) Detta pris torde sannolikt vara för lågt angifvet.
3) Rörande detta pris, se det a sid. 105 härom anförda.
105
VID TILLVERKNINGEN FÖRBRUKAD RÅTOBAK.
Sannolikt torde emellertid de på grund af sistnämnda förhållande förekommande
skiljaktigheterna mellan de enskilda uppgifterna i allt väsentligt
utjämnas vid beräkning af de för hela den af utredningen berörda
fabriksproduktionen gällande siffrorna, och sålunda torde dessa tal, livilka
återfinnas i förestående tab. 13, med vissa reservationer angifva jämförelsevis
exakta genomsnittsvärden. I tabellen angifves råvaran med bruttokvantitet,
enär fabrikanternas värdeuppgifter afse denna, hvarjämte totalpriset
för utländsk tobak hänför sig till förtullad, men kilopriset till
oförtullad vara.
En blick på tabellens siffror visar, att den utländska råvaran oförtullad
betingade ett genomsnittspris af 1''03 kr., under det att den svenska
tobaken kostade 0‘8 7 kr. per kg. Den senares pris var sålunda endast
16 öre per kg. lägre än den utländska varans.
Det högsta medelpriset nådde den utländska tobak, som användes
för cigarrettfabrikationen, i det att denna — exclusive tull liksom alla
hithörande pris i det följande — kostade 3’it kr. per kg., medan den
billigaste utländska varan inköptes för snusproduktionen och betingade
en medelkostnad af endast 44 öre. Vid beräkning af alla pris för
till snusproduktionen använd råvara bör emellertid anmärkas, att det
anförda medelpriset uppkommit genom en sammanslagning af prisen för
blad och stjälk, men att förstnämnda pris i regel torde vara minst tre
gånger större än det sistnämnda. Ett högt genomsnittspris eller 2‘7 0
kr. per kg. betalades äfven för den utländska cigarrtobaken, medan
den till cigarrcigarretter använda utländska råvaran var något billigare
och icke kostade mer än 2''2 6 kr. per kg. Den tobak af utländskt ursprung,
som användes för röktobaksproduktionen, tillhörde de billigaste
kvaliteterna, i det att den icke betingade högre genomsnittspris än 65
öre per kg., hvaremot tuggtobaken kräfde en vara, som var dubbelt så
dyr — den kostade 1‘3 0 kr. per kg. — men likväl i fråga om prisläge
stod betydligt under den inom cigarrett- och cigarrtillverkningen använda
utländska tobaken.
Det högsta medelpriset för svensk tobak1) betalades af cigarrfabrikanterna
för den till cigarrer använda varan, i det att denna betingade
ett pris af 97 öre per kg., medan till cigarrcigarretterna kunde användas
en betydligt billigare vara, icke uppnående högre pris än 74
öre per kg. I stället förbrukades af snusfabrikanterna svensk tobak
i jämförelsevis högt prisläge: deras råvara af inhemskt ursprung nådde
ett genomsnittspris af 91 öre eller mer än dubbla oförtullade värdet å
‘) Huruvida dessa uppgifter i hvarje fall afsett fullt, svettad tobak, har, såsom tidigare
(se sid. 94) anförts, icke kunnat helt utrönas. Sannolikt har emellertid så ej alltid vant fallet.
14
106
FABRIKSINDUSTRIEN.
den utländska tobak, som ingick i samma fabrikat. Denna betydande
skiljaktighet är emellertid i väsentlig grad beroende på nyssanförda omständighet
rörande den vid snustillverkningen använda råvaran, i det
att af den svenska varan i detta fall hufvudparten utgjordes af blad,
men af den utländska den större delen af stjälk. Den billigaste svenska
varan kom till användning inom röktobakstillverkningen och betingade
Tab. 14. Inköpspris (exel. tull) å vissa utländska tobakskvaliteter. ’)
| Inköpspris |
| Inköpspris |
| per kg. |
| per kg. |
| , kr. |
| kr. |
|
| c. Inlaga. |
|
1. Cigarrer och cigarr- |
| Havanna ................................. | 2''3S |
cigarrettor. |
| Yara ................................... | 2-17 |
a. Täckblad. |
| Cuba ....................................... | 1-73 |
Borneo .................................... | 5*62 | S.t Felix Brasil.................... | 1-18 |
Sumatra ................................. | 5-0 5 | Mexico ................................... | 1*03 |
.lava ...................................... | 3-04 | Cuttings ................................. | 1*03 |
J S:t Felix Brasil ........................ | 2-18 | Porto Rico .............................. | 0*9 (i |
Seedleaf................................... | 1*05 | Java ....................................... | 0*93 |
Medelpris .................. | 4''tis | Maturin.................................. | 0*83 |
b. Omblad. |
| Medelpris ................. | 1''47 |
] Cuba ...................................... | 2*94 | II. Cigarretter. |
|
Havanna ................................. | 2-86 | Turkisk.................................... | 3*20 |
Mexico .................................... | 2-3 7 | Rysk ..:.................................... | 2*2 4 |
1 Sumatra ................................ |
|
|
|
|
| \ lrgmia................................... |
|
1 Borneo ................................... | 1*02 | Medelpris .................. | 3''U |
S:t Felix Brasil....................... | 1-43 |
|
|
Java ....................................... | 1-35 | III. Snus. |
|
Seedleaf.................................. | 1*28 | Kentucky: blad ........................ | 0*7 4 |
| Holländsk................................. | 1''00 | » stjälk ..................... | 0*2 4 |
Carmen .................................. | (»•HG | Virginia: blad ........................... | 0*88 |
Domingo ................................ | 0-87 | » stjälk ...................... | 0*23 |
Medelpris.................. | 1-3S | Med e lpris.................. | 0''4« |
'') Namnen å de tobakssorter, som användas i största utsträckning, hafva kursiverats.
Jfr. tab. 12 å sid. 98 samt tablåer å sidd. 100 — 101. Rörande omfattningen af tabellens siffror,
se texten.
VID TILLVERKNINGEN FÖRBRUKAD RÅTOBAK.
107
ett pris af endast 69 öre per kg. eller ungefär lika mycket som den
till samma fabrikationsgren förbrukade utländska varan. Tuggtobaksproduktionen
intog äfven ifråga om den svenska råvaran en mellanställning
mellan höga och låga pris — det i tabellen angifna priset
synes dock vara något för lågt, enär det snarare bort ungefärligen
sammanfalla med priset på snnstobaken.
Då förestående siffror endast angifva medelpris för inom resp.
fabrikationsgrenar använd utländsk eller svensk råtobak, men den hirra
varan, såsom tidigare omförmälts, tillhandahålles i en stor mängd olika
kvaliteter, torde det äfven vara af intresse att något närmare belysa de
pris, som de skilda tobakssorterna med nedan nämnda undantag betingat.
De i detta afseende föreliggande uppgifterna afse i stort sedt samma
kvantiteter, som förut anförda siffror rörande de olika tobakssorternas
fördelning på olika fabrikat, men torde på grund af materialets beskaffenhet
kunna gifva en endast någorlunda tillförlitlig vägledning för bedömande
af hithörande förhållanden. Förestående tab. 14 afser att meddela
en sammanställning af berörda prisuppgifter angående cigarrer och
cigarrcigarretter, cigarretter samt snus — för rök- och tuggtobak föreligga
endast högst ofullständiga uppgifter, Indika icke bearbetats — angifvande
den beräknade kostnaden för oförtullad utländsk vara. r)
Som af tabellens siffror framgår, varierade priset högst betydligt
mellan de olika vid cigarrtillverkningen använda tobakssorterna. Den
dyraste tobaken användes till täckblad — den kostade i genomsnitt 4’6 8
kr. per kg. — medan den till omblad och inlaga begagnade tobaken
betingade omkr. V3 af detta pris. Den högsta prisnoteringen för täckbi
adsvara nådde den ostindiska, för annan vara däremot den västindiska
tobaken, medan den brasilianska knappast nådde medelpriset
och öfrig vara i regel var betydligt billigare.
Af till andra tobaksfabrikat använd råvara var den turkiska väsentligt
dyrare än all annan, i det att den betingade ett medelpris af 3''2 0 kr.
per kg. Den i så stora kvantiteter importerade Kentucky varan nådde
för den bladkvalitet, som användes till snus ett pris af 0‘ 7 4 2) medan
för den till tuggtobak begagnade varan synes hafva betalats i genomsnitt
omkring 1''30 kr. per kg.
Fn annan med råtobakspriset sammanhängande fråga är spörsmålet
om de fluktuationer i detta pris, som för någon längre följd af år
möjligen kunna iakttagas. Hvad den utländska varan beträffar, hafva
’) Motsvarande förhållanden för den svenska tobakens vidkommande belysas närmare i
kapitlet om den inhemska tobaksodlingen (jfr sid. 253 fl''.).
-) Priset för blad var omkring tre gånger högre än för stjälk. Jfr ofvan sid. 105.
108
FABRIKSINDUSTRIEN.
de till utredningen inkomna uppgifterna lämnat möjlighet till ett bedömande
äfven af denna omständighet för cigarr- och cigarrettproduktionens
vidkommande, och hafva de i detta afseende meddelade uppgifterna
sammanförts här nedan (tab. 15).
Tab. 15. Den utländska tobakens pris under åren 1903 08.
År. | Cigarrer och cigarrcigarretter. | Cigarretter. | ||||
Förbrukad | Värde (incl. tull) '') | Pris per kg. | Förbrukad kg- | Värde (incl. tull)*) kr. | Pris per kg. | |
1903 ................. | 464,638 | 1,334,496 | 1*S7 | 63,082 | 175,558 | 1*7 8 |
1904................. | 512,065 | 1,419,601 | 1*77 | 93,358 | 304,923 | 2*27 |
1905.................. | 469,361 | 1,442,418 | 2-07 | 145,739 | 484,362 | 2*32 |
1900 .................. | 521,065 | 1,610,317 | 2-09 | 165,985 | 596,364 | 2*59 |
1907 ................. | 561,970 | 1,899,479 | 2*38 | 177,913 | 689,875 | 2*88 |
1908 .................. | 697,138 | 2,470,666 | 2*54 | 194,396 | 798,968 | 3*ii |
1903—08 medeltal | 537,706 | 1,696,163 | 2-15 | 140,079 | 508,342 | 2* n:i |
Förestående siffror gifva otvetydigt vid handen, att den vid cigarroch
cigarrettproduktionen använda utländska råvaran så godt som oafbrutet
stigit i pris under perioden 1903—08. Därvid har stegringen
likväl varit betydligt starkare för cigarrett- än för cigarrtobaken. Den
förstnämnda synes ännu år 1903 hafva betingat ett lägre genomsnittspris
än den senare, men hade år 1908 nått ett pris, som med omkr.
20 proc. öfversteg cigarrtobakens. Till dessa siffror bör emellertid
den anmärkningen göras, att det stegrade priset icke allenast torde
hänföra sig till en motsvarande allmän prisuppgång å tobaksmarknaden,
utan jämväl kan hafva sin orsak i höjandet af den inom Sverige såväl
till cigaiT- som cigarrettillverkning förbrukade tobakens genomsnittskvalitet.
5
5. Fabrikernas ekonomiska förhållanden, in. in.
Vid ett närmare skärskådande af de utaf utredningen berörda tobaksfabrikernas
ekonomiska förhållanden och därmed sammanhängande omständigheter
visar det sig, att väsentliga skiljaktigheter förefinnas icke
*) Siffrorna för åren 1903 —07 hänföra sig endast till en del af den förbrukade kvantiteten,
siffrorna för år 1908 öfverensstämma med de i tab. 13 meddelade.
FABRIKERNAS EKONOMISKA FÖRHÅLLANDEN, M. M. CIGARRFABRIKER.
109
blott mellan fabriker tillhörande den storindustriella driften och de medelstora
eller små företagen, utan ock mellan tidigare berörda olika grupper
af fabriker: cigarr-, cigarrett-, snus- och blandade fabriker. Det torde
därför för en närmare kännedom om hithörande förhållanden vara af behofvet
påkalladt att särskildt behandla hvar och en af dessa fabriksgrupper
för sig. Först sedan en dylik, mer detaljerad insikt vunnits, synes en
öfverblick af hela det undersökta området böra ske.
Fn sådan plan bär lagts till grund för materialets bearbetning i
bär förevarande afseende och skall äfven i den följande framställningen
iakttagas.
a. Cigarrfabriker.
Rörande de ekonomiska förhållandena föreligga från de af utredningen
berörda 42 rena cigarrfabrikerna fullständiga uppgifter för 40
fabriker. Fn af de på gränsen till handtverksmässig drift stående fabrikerna
har visserligen rörande vissa allmänna omständigheter vid fabrikationen
(enl. form. A 1) lämnat ofullständiga upplysningar, något som
emellertid icke torde i nämnvärd män inverka på i dessa afseenden
här nedan meddelade uppgifter. Tvänne andra fabriker åter, nämligen
A.-B. Sydsvenska cigarr- och tobaksfabriken i Kristianstad samt Lampe A
(ko i Göteborg hafva underlåtit att lämna upplysningar till bedömande
af resp. affärers ekonomiska ställning (enl. form. A 4). Ehuru upprepade
hänvändelser gjorts till nämnda firmor med begäran om insändande af
de saknade uppgifterna, hafva dessa icke kommit utredningen tillhanda.
Den förra fabrikens nettoförsäljningsvärde uppgick enligt till utredningen
insända uppgifter till 70,000 kr., den senares till 188,945 kr.,
tillsammans 258,945 kr. eller 6’6 proc. af de utaf utredningen berörda
cigarrfabrikernas försäljningssumma.
De i det följande rörande fabriksekonomien meddelade totalsummorna
hänföra sig, som nämndt, till 40 cigarrfabriker och lida sålunda af den
ofullständighet, som omöjligheten att taga hänsyn till förenämnda båda
fabrikers förhållanden medfört.
Hvad sistnämnda uppgifter från öfriga fabriker eljes beträffar, så
bör här icke lämnas oanmärkt, att åtskilliga af dessa meddelat bokslutsutdrag,
hvilkas siffror icke utan revision kunnat af utredningen godtagas.
Särskildt har denna revision måst afse sådana såsom tillgångar upptagna
aktiva, Indika dels icke haft något som helst sammanhang med fabriksrörelsen,
dels angifvits med värden, som icke stått i öfverensstämmelse
med andra samtidigt meddelade uppgifter. Orsaken till, att vissa af här
Ilo
FABRIKSINDUSTRIEN.
ifrågavarande uppgifter sålunda icke utan vidare kunnat godkännas, torde
emellertid, enligt hvad formulärens ifyllande synes gifva vid handen,
närmast vara att söka i eu del uppgiftslämnares jämförelsevis ringa förtrogenhet
med en mera detaljerad bokföring, sådan den vid frågeformulärens
uppgörande förutsatts skola förefinnas inom här förekommande
affärsföretag.
Af cigarrfabrikerna synes flertalet hafva grundlagts efter 1880.
Endast 9 hafva angifvit ett tidigare grundläggningsår, hvilket för den
äldsta fabriken inföll år 1850. På 1880-talet grundlädes 10, på 1890-talet likaledes 10 af de nu bestående fabrikerna, under det att de
öfrigas bildande tillhör innevarande sekel. Fabrikerna synas efter grundläggandet
endast jämförelsevis sällan hafva bytt ägare.
12 fabriker voro vid 1908 års slut aktiebolag *) —häri inberäknad
eu kooperativ förening — med ett sammanlagdt aktiekapital å 728,093
kr. och 168,057 kr. i reserver. Aktiekapitalet var fördeladt på 750
aktieägare. Borträknas den kooperativa föreningen med 518 andelsägare
samt ett aktiebolag med 75 aktionärer, återstå 157 aktieägare
eller omkr. 16 per aktiebolag, hvilket tyder hän på, att de flesta af
dessa företag icke utsträckte sin intressentkrets utom en mycket begränsad
ram.
Cigarr- Omkring hälften eller 20 fabriker bedrefvo sin verksamhet i egen
/abhka™raS fastighet. Dessa omfattade en tomtareal af sammanlagdt 37,021 kvm.,
hvaraf fabriks- och administrationsbyggnaderna upptogo tillsammans
11,618 kvm. eller 31’4 proc. af de sammanlagda tomtarealerna. Golfutrymmet
inom fabriksbyggnaderna utgjorde för de fabriker, som härom
meddelat uppgift, 19,832 kvm.,2) hvaraf 17,463 kvm. kommo på lokaler
för cigarrtillverkningen. Fördeladt på antalet arbetare år 1908, representerade
den totala siffran å golfytan ett utrymme af 9''2 kvm. per
arbetare. Golfytan inom magasinslokalerna uppgick till 11,294 och inom
kontorslokalerna till 1,069 kvm., hvilket betyder resp. ett lagerutrymme
af 0■ 15 kvm. per 1,000 cigarrer af 1908 års tillverkning och 6-4 kvm.
per hvarje inom fabrikernas förvaltning anställd person.
Cigarr- En öfversikt öfver cigarrfabrikernas ekonomiska ställning vid 1908
iirs slut, uppgjord med ledning af deras egna, på grund af tidigare
påpekade omständigheter delvis reviderade uppgifter, får det utseende
omstående tablå angifver.
J) Dessutom A.-B. Sydsv. cigarr- och tobaksfabriken.
Uppgifter från 2 mindre fabriker saknas.
FABRIKERNAS EKONOMISKA FÖRHÅLLANDEN, M. M. CIGARRFABRIKER.
in
Tablå öfver cigarrfabrikernas tillgångar och skulder vid slutet af
år 1908.
Tillgångar. |
| Skulder. |
|
|
Fastigheter .............................. | Kr. 1,306,268 | Aktiekapital ........................ | .. Kr. | 728,093 |
Inventarier .............................. | „ 140,234 | Eget kapital (ej aktiekapital) ... |
| 1,911,203 |
Lager .................................. | „ 1,737,592 | Reserver ................................ | „ | 168,057 |
Utestående varufordringar ......... | „ 2,156,281 | Upplånadt kapital.................. | • • »» | 2,424,605 |
Fordringar, andra slag............... | „ 240,630 | Varuskulder ........................ | »* | 885,180 |
Aktier, bankdepositioner............ | „ 148,317 | Tullskulder'') ........................ | »» | 10,189 |
Kassa .................................... | „ 119,640 | Diverse ............................ | • • »» | 93,248 |
Diverse .................................. | „ 77,771 | Nettovinst ........................... |
| 148,393 |
Balanserade förluster från tidigare |
|
|
|
|
år ....................................... | „ 436,235 |
|
|
|
Summa 6,368,968 Summa 6,368,968
Af tillgångarna utgjordes sålunda den största posten af varufordringar,
på hvilket konto kom ett belopp af 2,156,281 kr. eller 33’9
proc. al alla aktiva. Nedanstående siffror visa, till hvilken summa denna
post uppgått under hvart och ett af åren 1903—08, samt de belopp,
som å kontot under hvarje år afskrifvits.
Varudebitorers konto jämte afskrifningar därå inom cigarrfabrikerna
under åren 1903—08.
| År 1903 | 1904 | 1905 | 1906 | 1907 | 1908 | Medeltal 1903—1908 |
Varufordringar... kr. | 1,414,025 | 1,584,008 | 1,607,699 | 1,801,449 | 1,929,379 | 2,156,281 | 1,748,807 |
I °/o af tillgångarne | 32-6 | 33-2 | 33 5 | 34m | 35-c | 33-.» | 34-0 |
Afskrifvet under |
|
|
|
|
|
|
|
året ............... „ | 82,041 | 71,733 | 62,405 | 84,949 | 75,966 | 116,562 | 82,276 |
I °/o af fordringarna | 5*8 | 4-5 | 3*9 | 4*7 | 3*9 | 5''4 | 4-7 |
1 "Jo af omsättningen | 2-s | 2m | 2-1 | 2*;> | 2-o | 3*o | 2-5 |
Afskrifningarna å detta konto, hvilka ju i regel beteckna en ren
förlust, uppgingo sålunda under år 1908 till ''5*4 proc. af kontosumman
*) Särskild! angifna.
112
FABRIKSINDUSTRIEN.
samt 3‘0 proc. af omsättningsbeloppet, och varierade under periodens
olika år mellan resp. 3''9 och 2‘0 proc. såsom lägsta och''resp. 5-8 och
3-0 proc. såsom högsta siffror. I genomsnitt för hela perioden utgjorde
de 4-7 proc. af varukontot samt 2’5 proc. af omsättningen.
Näst efter varufordringar utgjordes den största behållningen af det
som lager bokförda värdet. Det representerade en summa af 1,737,592
kr. eller 27-3 proc. af samtliga tillgångar. Huru denna summa fördelade
sig mellan olika varuposter under hvart och ett af åren 1903—08 framgår
af nedanstående tablå. Den visar bl. a., att lagerbehållningens
värde i förhållande till samtliga aktiva varit jämförelsevis konstant under
periodens olika år; likväl kan en tydlig sträfvan att minska lagerkontots
behållning iakttagas. I runda genomsnittssiffror utgjorde färdiga varor
en tredjedel samt obearbetad tobak hälften af lagret. De i 1908 års
lagerbehållning såsom färdigt fabrikat upptagna varornas värde utgjorde
15-9 proc. af årets nettoförsäljningssumma; råtobakslagret representerade
ett värde, motsvarande 60• 8 proc. af den under året förbrukade tobakens
värde.
Lagerbehållningen inom cigarrfabrikerna åren 1903—08d)
Medeltal
År 1903 | % | 1904 kr. | % | 1905 kr. | % | 1906 kr. | % | 1907 kr. | % | 1908 kr. | % | 1903—08 kr. | % | |
Färdiga varor | 423,659 | 25-3 | 559,454 | 31 l | 552,852 | 32-s | 497,152 | 29-1) | 460,939 | 28-5 | 627,595 | 36-1 | 520,275 | 30-7 |
Halffabrikat... | 123,947 | 7*4 | 150,006 | 8*3 | 159,738 | 9-3 | 133,008 | 8-o | 139,995 | 8-: | 187,215 | 10-8 | 148,985 | 8-8 |
Oförtullad råtobak | 636,915 | 38-1 | 356,938 | 19-8 | 334,468 | 19-8 | 474,006 | 28-5 | 695,442 | 43 o | 570,207 | 32-8 | 511,329 | 30-1 |
Förtullad | 396,454 | 23-7 | 636,591 | 35‘4 | 541,308 | 32-1 | 438,160 | 26''3 | 201,111 | 12u | 236,499 | 13-6 | 408,354 | 24u |
Utensilier...... | 91,449 | 5-ö | 96,908 | 5*4 | 99,453 | 5-8 | 120,636 | 7*8 | 119,552 | 7*4 | 116,076 | 6*7 | 107,346 | 63 |
Flela lagerbe-hållningen | 1,672,424 | 100-o | 1,799,897 100 o | 1,687,819 lOO o | 1,662,962 lOO-o | 1617,039 | 100o | 1,737,592 100 o | 1.696,289 100 o | |||||
Summa till-gångar ...... | 4,340,961 |
| 4,769,148 |
| 4,799,553 |
| 5,159,729 |
| 5,427,850 |
| 6,368,968 |
| 5,144,368 |
|
Lager i % af | 38-5 |
| 37*7 |
| 35*2 |
| 32''2 |
| 29-3 |
| 27-3 |
| 33o |
|
Fastigheterna, den tredje posten i ordningen bland aktiva, uppvisade
vid 1908 års slut ett sammanlagdt bokföringsvärde af 1,306,268 kr., hvilket
'') Summorna hafva angifvits, fabrikaten till sjulfkostnadspris samt råvaran till inköpspris,
med tillägg af frakt och event. tull.
FABRIKERNAS EKONOMISKA FÖRHÅLLANDEN, M. M. CIGARRFABRIKER. 113
belopp något understeg taxeringsvärdet, som uppgick till 1,354,800 kr.
Brandförsäkringsvärdet å fastigheterna angafs till 1,106,400 kr.
Hvad den för inventarier anförda summan eller 146,234 kr. beträffar,
så vill det synas som om däri i allmänhet inberäknats utom lösa
inventarier (och maskiner) äfven sådana s. k. fasta inventarier, hvilka
enligt lagen om fast egendom den 24 maj 1895, § 3, äro att räkna till
fast egendom. Värdet af dessa senare inventarier, hvilka måhända
riktigare bort föras under fastighetsvärdet, har det icke varit möjligt
att med tillhjälp af föreliggande uppgifter närmare fastställa. Då emellertid
praxis i här förevarande hänseende synes förete relativt stora
skiljaktigheter å olika orter, torde en riktig värdesättning i detta afseende
förutsätta dels en på förhand fastställd enhetlig norm samt dels ock en
individuell undersökning å ort och ställe. Hvad det uppgifna inventarievärdet
eljes beträffar, så vill det synas som om det i allmänhet, i enlighet
med i frågeformulären meddelade föreskrifter, angifvits med det
belopp, till hvilket inventarierna kunnat vid slutet af hvarje år försäljas
för fortsatt användning inom tobaksfabrikationen.
Värdet å såväl fastigheter som inventarier har varit i oafbrutet
stigande under perioden 1903—08, såsom nedanstående siffror visa. Af
denna tablå framgår emellertid äfven, att medan afskrifningarna å fastighetskontot
hållit sig inom mycket blygsamma gränser, så hafva de å inventarier
afskrifna summorna i regel öfverskridit 5 proc. I medeltal för
hela perioden afskrefvos å inventarier 9''2 proc.
Fastigheters och inventariers värden jämte afskrifningar inom
cigarrfabrikerna 1903—1908.
År 1903
kr.
Fastigheter................... 760,699
Inventarier..................... 99,624
Afskrifvet å fastigheter ... 9,123
I proc............................ 1*2
Afskrifvet å inventarier... 5,886
I proc............................ 5*9
1904 | 1905 | 1906 |
kr. | kr. | kr. |
885,978 | 925,023 | 1,087,901 |
102,293 | 107,011 | 117,678 |
9,205 | 1,685 | 1,450 |
1*0 | 0*2 | 0*1 |
24,219 | 10,513 | 8,582 |
23*7 | 9*8 | 7*3 |
1907 | 1908 | Medeltal |
kr. | kr. | 1903—1908 |
1,252,750 | 1,306,268 | 1,036,437 |
131,816 | 146,234 | 117,443 |
919 | 10,359 | 5,457 |
Öl | 0*8 | 0*5 |
6,490 | 9,081 | 10,795 |
4*9 | 6*2 | 9*2 |
15
114
FABRIKSINDUSTRIEN.
Rörande öfriga såsom tillgångar upptagna poster förtjänar endast
den anmärkningen att göras, att det gifvetvis varit omöjligt att närmare
granska deras karaktär. I de fall, där under »aktier)) i boksluten
upptagits aktier i eget företag, hafva dessa emellertid i regel icke
upptagits såsom tillgång, utan har det egna kapitalet minskats med
motsvarande belopp, enär en dylik post ofta icke blott torde vara
tvifvelaktig såsom valuta, men en nedskrifning af aktiva i vissa hithörande
fall synes stå i öfverensstämmelse med aktiebolagslagens mening.
Hvad de i tablån å sid. 111 såsom skulder upptagna beloppen
beträffar, så utgjordes 44-1 proc. af dessa af eget kapital (inch aktiekapital)
jämte reserverade medel, under det att en föga mindre del däraf
eller 38’ l proc. representerades af upplånadt kapital. Återstoden utgjordes
i hufvudsak af varuskulder.
Såsom en blick på den ekonomiska tablån i dess helhet gifver vid
handen, så synes här förevarande fäbrikationsgren vid 1908 års slut
hafva uppvisat en mindre gynnsam ställning. Tillgångarne understego
nämligen skulderna med 436,235 kr. eller, om nettovinsten och reservfonden
undantagas, med 119,785 kr., d. v. s. 4''5 proc. al i rörelsen
engageradt kapital (utom lånemedel). Vid en af sådana omständigheter
föranledd närmare granskning af hvarje fabriks ekonomiska ställning, har
framgått, att detta resultat af rörelsen betraktad såsom helhet torde förorsakats,
af det förhållandet, att det inom denna produktionsgren förefinnes
ett antal affärer, hvilka under den redovisade perioden eller förut
antingen icke för något år lämnat afkastning eller ock oftast gått med
ren förlust. Tillvaron af den i tablån å sid. 111 såsom balanserad förlust
upptagna summan är sålunda att betrakta såsom en följd bl. a. åt dessa
omständigheter, och har måst på detta sätt bokföras af den anledning,
att i åtskilliga fall, där affären drifvits förnämligast eller uteslutande
med främmande kapital, eget kapital för afskrifning af uppkomna förluster
ej varit tillgängligt.
Gifvetvis lämnade emellertid ett betj^dande antal af samtliga,
här ifrågavarande fabriker en understundom ingalunda obetydlig afkastning
å affärens drift såväl för år 1908 som för föregående år.
Reräknas nämligen för alla cigarrfabriker den bokförda nettovinsten,
minskad med den bokförda förlusten, för hvart och ett af åren 1903—08,
representerar denna det belopp, som framgår af siffrorna i tab. 16
å nästa sida.
FABRIKERNAS EKONOMISKA FÖRHÅLLANDEN, M. M. CIGARRFABRIKER.
115
Taft. 16. Cigarrfabrikernas netto- oeh handelsvinst 1903 08.
År. | Aktiekapital kr. | Reserverade medel kr. | Nettovinst | 5 °/o ränta kr. | Netto- försäljnings- värde kr. | Handelsvinst'') | |
kr. | i proc. | 1. 1 i proc. af , 1 netto- jförsälj-! nings-värdet. | |||||
1903 ...... | 1,911,154 | 158,455 | 221,194 | 11-6 | 103,480 | 2,964,496 | 117,714 4*0 |
1904 ...... | 2,095,038 | 181,063 | 259,782 | 12-4 | 113,805 | 3,076,894 | 145,977 4*7 |
1905 ...... | 2,194,133 | 183,366 | 199,444 | 9-1 | 118,875 | 3,001,384 | 80,569 2-7 |
1906 ...... | 2,335,515 | 160,677 | 220,738 | 9*5 | 124,810 | 3,401,645 | 95,928 2-8 |
1907 ...... | 2,420,071 | 158,455 | 188,188 | 7-8 | 128,926 | 3,776,897 | 59,262 1*6 |
1908 ...... | 2,639,296 | 168,057 | 148,393 | 5-6 | 140,368 | 3,955,955 | 8,025 : 0*2 |
Summa | 13,595,207 | 1,010,073 | 1,237,739 | 9-i | 730,264 | 20,177,271 | 507,475 | 2s |
Nettovinsten utgjorde således enligt dessa beräkningar för år 1908
5''6 proc. å engageradt kapital (utan inräkning af reserver), men uppgick
för hvart och ett af föregående år under perioden till högre belopp.
Det vill af dessa siffror synas, som hade cigarrfabrikernas afkastning
varit stadd i en tydligt skönjbar nedåtgång under den här undersökta
tidsrymden, i det att den ännu åren 1903—04 uppgick till det dubbla
beloppet af den för 1908 noterade summan och under mellantiden gradvis
sjunkit. I medeltal för hela perioden utgjorde nettovinsten 9''1 proc.
Enär det emellertid, såsom tidigare anmärkts, bland cigarrfabrikerna
förekom ett betydande antal, hvilka under här afsedda år lämnat ingen
afkastning eller ock förlust, torde vid närmare skärskådande af fabriksekonomien
en tudelning af fabrikerna i tvänne grupper vara befogad, där
till den första gruppen hänföras fabriker med under alla eller flertalet
af periodens år gynnsamt, till den senare fabriker med under samma tid
ogynnsamt ekonomiskt resultat. En dylik uppdelning har skett i tab. 17,
hvars uppställning öfverensstämmer med den i tab. lö förekommande.
Den första gruppen bland dessa fabriker företer i det stora hela
samma bild som angifves af tab. 16 för cigarrfabrikationen i dess helhet :
en under perioden 1903—08 gradvis skeende nedgång i af kastningen.
Likväl utgjorde nettovinsten för år 1908 ännu (bo proc. och i medeltal
*) Rörande förklaring af detta begrepp, se sid. 117.
116
FABRIKSINDUSTRIEN.
för hela perioden icke mindre än 12’3 proc. Den andra gruppens fabriker,
omslutande 24''4 proc. af alla här redovisade cigarrfabrikers försäljningssumma
för år 1908, visade däremot ett år från år växlande resultat,
Tab. 17. Cigarrfabrikernas netto- och handelsvinst 1903 08.
I. Fabriker med gynnsamt ekonomiskt resultat.
År. | Aktiekapital kr. | Eeserverade medel kr. | Nettovinst | 5 °/o ränta kr. | Netto- försäljnings- värde kr. | Handelsvinst1) ! | ||
kr. | i proc. | kr. | i proc. netto- försälj- nings- värdet. | |||||
1903 ...... | 1,483,848 | 142,841 | 217,912 | 14-7 | 81,334 | 2,160,445 | 136,578 | 6-3 |
1904 ...... | 1,686,959 | 161,170 | 268,230 | 15-9 | 92,406 | 2,242,135 | 175,824 | 7-8 |
1905 ...... | 1,800,619 | 159,269 | 217,391 | 12-1 | 97,994 | 2,193,162 | 119,397 | 5*4 |
1900 ...... | 1,854,217 | 140,454 | 238,353 | 12-9 | 99,734 | 2,542,601 | 138,619 | 5*5 |
1907 ...... | 1,871,712 | 146,309 | 195,107 | 10-4 | 100,901 | 2,734,980 | 94,206 | 3-4 |
1908 ...... | 1,969,180 | 157,315 | 176,745 | 9-o | 106,325 | 2,990,191 | 70,420 | 2-4 |
Summa | 10,666,535 | 907,358 | 1,313,738 | 123 | 578,694 | 14,863,514 | 735,044 | 5-o |
II. Fabriker med ogynnsamt ekonomiskt resultat.
År. | Aktiekapital kr. | Eeserverade medel kr. | Nettovinst | 5 °/o ränta kr. | Netto- försäljnings- värde kr. | Handelsvinst x) | ||
kr. | i proc. | kr. | i proc. netto- försälj- nings- värdet. | |||||
1903 ...... | 427,306 | 15,614 | 3,2S2 | 0*8 | 22,146 | 804,051 | •/. 18,864 | •/. 2-3 |
1904 ...... | 408,079 | 19,893 | •/. 8,448 | •/. 2-1 | 21,399 | 834,759 | •/. 29,847 | •/. 3-0 |
1905 ...... | 393,514 | 24,097 | •/. 17,947 | •/. 4-6 | 20,881 | 808,222 | ■/. 38,828 | •/. 4-8 |
1906 ...... | 481,298 | 20,223 | •/. 17,615 | •/. 3-7 | 25,076 | 859,044 | •/. 42,691 | •/. 5-0 |
1907 ...... | 548,359 | 12,146 | •/. 6,919 | •/. 1-3 | 28,025 | 1,041,917 | •/. 34,944 | •/. 3-4 |
1908 ...... | 670,116 | 10,742 | •/. 28,352 | •/. 4-2 | 34,043 | 965,764 | •/. 62,395 | •/. 6-5 |
Summa | 2,928,672 | 102,715 | •/. 75.999 | •/. 2-6 | 151,570 | 5,313,757 | •/. 227,569 •/. 4-3 |
J) Se noten å sid. 115.
FABRIKERNAS EKONOMISKA FÖRHÅLLANDEN, M. M. CIGARRFABRIKER. 117
livilket varierade mellan en liten vinst å Om proc. under år 1903 och
en förlust af 4’6 proc. år 1905. Medelförlusten för hela perioden
representeras af siffran 2''6 proc.
Samma tabeller, som utvisa nettovinsten, meddela äfven siffror
angående handelsvinsten.
Denna torde lämpligen framgå af en jämförelse mellan nettovinst
och det i produktionen engagerade aktiekapitalet och egna kapitalet
jämte reserver å ena sidan samt å andra sidan nettoförsäljningsvärdet å
den under året försålda cigarrkvantiteten. Om sålunda nettovinsten
minskas med 5 proc. ränta — den vid dylika kalkyler sedvanliga räntefoten
— å aktiekapital samt eget kapital plus reserver, så skulle återstoden
beteckna den rena handelsvinsten.
Det är tyvärr icke möjligt att för åren 1903—07 verkställa hithörande
beräkningar på fullt samma grundval som för år 1908, då kännedom
saknas angående nettoförsäljningssummans storlek under förstnämnda
femårsperiod. Såsom tidigare nämnts, (se sidd. 74—75) skilde sig detta
belopp år 1908 emellertid icke allt för mycket från den af fabrikanterna
såsom tillverkningsvärde till den officiella statistiken meddelade summan,
hvilken sistnämnda med tillhjälp af inom Kommerskollegium tillgängliga
primäruppgifter kunnat beräknas. I förestående tabeller liksom i motsvarande
för öfriga fabriks grupper hafva sålunda tillverkningsvärdena för
åren 1903—07 reducerats i den proportion, som den tidigare anförda
differensen för år 1908 mellan af fabrikanterna till utredningen redovisad
nettoförsäljningssumma och fabriksstatistikens siffermaterial angifvit. Härigenom
torde sinsemellan samt med 1908 års försäljningssumma i det
stora hela jämförliga värden hafva frambragts. Tabellerna söka med
tillhjälp af dessa summor och med de kända beloppen å nettovinst samt
kapital och reserver gifva en föreställning om handelsvinstens storlek
för hvart och ett af åren 1903—08.
Denna företer som synes i allmänhet liknande svängningar som nettovinsten
och har således för samtliga fabriker samt för fabriker med
gynnsamt ekonomiskt resultat befunnit sig i sjunkande under den af
undersökningen berörda perioden. Under år 1908 fanns för alla cigarrfabriker
tillsammantagna knappast någon handelsvinst att notera, men
hade den i medeltal under sexårsperioden utgjort 2’5 proc. Den första
gruppens fabriker tagna för sig hade åter å sin rörelse under 1908 en
handelsvinst af 2‘4 proc. — i medeltal för 1903—08 5-o proc. — under
det att den andra gruppens fabriker gifvetvis icke under något år kunde
notera någon vinst af denna art. 1 stället sjönk motsvarande tal till
en negativ siffra af i genomsnitt 4-3 proc.
118
FABRIKSINDUSTRIEN.
Slutligen meddelas i nedanstående tablå en öfversikt af vissa
fabrikernas viktigare utgiftsposter år 1908, sammanställd af uppgifter
från samtliga i detta sammanhang berörda fabriker.
Några bland de viktigare utgiftsposterna för cigarrfabrikerna år 1908. r)
Styrelse och revisorer .......................... |
| Kr. 7,220 | I °/o af försälj, |
Hyror................................................ |
| 45,983 | 1-2 |
Resekostnader (incl. resandes provisioner | och fasta löner; | 207,833 | 5''3 |
Försäljningsagenters och kommissionärers | provisionel*...... | 54,352 | 1-4 |
Kontorskostnader (utom löner) .............. |
| 61,922 | 1-6 |
Reklam och annonser .......................... |
| 17,207 | 0''4 |
Räntor å upplånadt kapital................... |
| 94,561 | 2-4 |
Diskontoräntor...................................... |
| 36,080 | 0''9 |
Frakter för förädlad vara....................... |
| 38,924 | l-o |
Förluster på varudebitorer .................... |
| 116,562 | 3*o |
Förvaltningspersonalens löner................. |
| 345,152 | 8-7 |
Arbetspersonalens „ ................. |
| 1,131,054 | 28-g |
Tablån gifver vid handen att utgifterna för arbetslöner uppgingo
till 28*6 proc. af omsättningssumman. Relativt betydande utgiftsposter
representerades äfven af förvaltningspersonalens löner samt resekostnader,
omfattande resp. 8''7 och 5-3 proc.1) af försäljningsvärdet.
b. Cig arv ettfabriker.
I fråga om rikets cigarrettproduktion har tidigare visats att, hvad
beträffar de af utredningen berörda fabrikerna, icke mindre än 9/j0 af
denna hänförde sig till tre stora specialfabriker. Då de öfriga cigarrettfabrikerna
dels tillsammans endast tillverka några få procent af alla
'') Det torde böra anmärkas, beträffande posterna »resekostnader» samt »förvaltningspersonalens
löner», att ett visst belopp, nämligen resandenas fasta löner och provisioner, förekommer i båda
summorna. Sannolikt äro i åtskilliga full äfven agenternas provisioner upptagna bland förvaltningspersonalens
löner, hvarvid sålunda äfven en viss del af den under »försäljningsagenters och kommissionärers
provisioner» upptagna summan ingår i tvänne af tablåns poster. Se närmare härom
sid. 173. .
FABRIKERNAS EKONOMISKA FÖRHÅLLANDEN, M. M. CIGARRETTFABRIKER.
119
svenska cigarretter och de dels ifråga om teknisk och ekonomisk organisation
äro sinsemellan jämförelsevis likartade, men vidt skilja sig från
förenämnda trenne fabriker, hvilka samtliga bära stordriftens prägel,
torde det vara lämpligt att i det följande skilja de båda grupperna åt
och sålunda redogöra särskildt för såväl de stora som de små cigarrettfabrikernas
ekonomiska förhållanden.
«. De tre stora cigarrettfabrikerna.
Af hithörande företag hade tvänne grundlagts år 1903 och ett år
1904, ehuru dess verksamhet började först år 1905. Alla fabrikerna
ägdes af aktiebolag med ett aktiekapital å sammanlagdt 3,020,000 kr.
samt 190,082 kr. i reserver. Aktierna voro inom de särskilda bolagen
fördelade på ett fåtal, högst 8 händer, hvadan affärerna i detta hänseende
torde kunna betecknas såsom representerande en fåtalig intressentkrets.
De trenne här förevarande fabrikerna bedrefvo alla sin tillverkning
i egna lokaler, bestående af för ändamålet särskildt inredda eller uppförda
fabriker. Ifrågavarande fabriksfastigheter omfattade vid 1908 års
slut en sammanlagd tomtareal af 13,083 kvm., hvaraf likväl för fabriksbyggnader
togos i anspråk endast 3,277 kvm., för magasins- och lagerbyggnader
200 och för kontors- (jämte bonings-)hus 880 kvm., hvadan
således icke mer än omkr. Vs af fabriksfastigheternas areal disponerades
för fabrikens behof. Det inom fabrikslokalerna för cigarrettillverkningen
använda utrymmet utgjorde sammanlagdt 6,648 kvm., hvartill kommer
50 kvm. för annan tillverknings- eller reparationsverkstad. Fördeladt
på antalet arbetare under år 1908, representerade nämnda ytinnehåll
ett utrymme af 10''5 kvm. per arbetare. Magasins- och lagerlokalernas
golfyta uppgick till 2,887 kvm., således motsvarande 43 proc. af fabrikslokalernas,
och beredande en plats af 1''4 kvm. för 1,000 cigarretter
af 1908 års tillverkning, under det att kontorsrummens ytutrymme belöpte
sig till 378 kvm. eller 18''5 kvm. per inom dessa lokaler arbetande person.
För att gifva en såvidt möjligt öfverskådlig framställning af de
trenne här behandlade cigarrettfabrikernas ekonomi vid slutet af år 1908
hafva i tablån å nästa sida sammanförts af fabrikerna i detta hänseende
meddelade uppgifter.
Cigarr et t -fabrikernas
lokaler.
Cigarrett
fabrikernas
ekonomi.
120
FABRIKSINDUSTRIEN.
Tablå öfver de stora cigarrettfabrikernas tillgångar och skulder vid
| slutet af | år 1908. |
|
|
Tillgångar. |
| Skulder. |
| |
Fastigheter ...................... | ...... Kr. 809,466 | Aktiekapital ................. | ......... Kr. | 3,020,000 |
Inventarier........................... | ...... „ 302,817 | Reserver....................... |
| 190,082 |
Lager ................................ | ........ 818,782 | Upplånadt kapital ........ |
| 202,000 |
Utestående varufordringar .. | ...... „ 716,506 | Varuskulder ................. |
| 478,192 |
Fordringar, andra slag ........ | ...... „ 381,898 | Rabatter'') .................... |
| 101,848 |
Kassa ................................ | ...... „ 139,046 | Diverse ....................... |
| 54,832 |
Varumärken ....................... | ...... „ 1,200,000 | Nettovinst ................... | ......... »» | 337,079 |
Diverse ......... ................... | ...... „ 2,500 |
|
|
|
Balanserade förluster från tidigare år „ 13,018 |
|
|
| |
| Summa 4,384,033 |
| Summa | 4,384,033 |
Tillgångar och | skulder balanserade, som synes, | enligt | nämnda |
tablå med ett belopp af 4,384,033 kr.
Af tillgångarna kom den relativt största posten 1,200,000 kr.
eller 27''4 proc. på den å varumärkeskontot uppförda summan.
Därnäst utgjordes den största delen af fabrikernas aktiva af fastigheterna,
Indika bokförts till ett värde af 809,466 kr., representerande
18’5 proc. af tillgångarna. Fastigheternas taxeringsvärde var något lägre
än nämnda summa, enär det stannade vid 775,000 kr., hvarvid dock är
att märka, att en af fabrikerna bokfört sin fastighet till högre belopp
än taxeringsvärdet. Det brandförsäkrade värdet å fastigheterna uppgick
ej till mer än 656,000 kr. Rörande den å inventarier angifna summan,
302,817 kr., hänvisas till hvad i fråga om motsvarande belopp vid cigarrfabrikerna
anförts.* 2)
Under de år fabrikerna varit i verksamhet hafva fastighets- och
inventariekontona varit stadda i oafbruten tillväxt. De hafva under åren
1903—08 debiterats för nybyggnader och nyanskaffningar med sammanlagdt
icke mindre än 1,240,572 kr., under det att för motsvarande tid
å sagda konton afskrifvits tillsammans 111,323 kr. Huru sistnämnda
summor fördelat sig på hvart och ett af här afsedda konton under
perioden 1903—08 framgår af tablån å nästa sida. Den visar, att afskrifningarne
å fastighetskontot uppgått till i medeltal l-9 och å inventariekontot
till 6’3 proc.1
*) Beloppet torde lämpligen hafva bort minska varudebitorers konto, i stället för att uppföras
såsom särskild post bland passiva.
2) Jfr. sid. 113.
FABRIKERNAS EKONOMISKA FÖRHÅLLANDEN, M. M. CIGARRETTFABRIKER.
121
Fastigheters och inventariers värden jämte afskrifningar inom
de stora cigarrettfabrikerna 1903—08.
| 1903 | 1904 |
| kr. | kr. |
Fastigheter ..................... | 21,635 | 130,320 |
Inventarier ................... | 36,591 | 81,097 |
Afskrifvet å fastigheter | 554 | 1,634 |
I proc.......................... | 2-o | 1*3 |
Afskrifvet å inventarier .. | 2,378 | 4,957 |
I proc........................... | 6-5 | 6*1 |
1905 | 1906 | 1907 | 1908 | Medeltal 1903—1908 |
kr. | kr. | kr. | kr. | kr. |
148,175 | 588,480 | 799,300 | 809,466 | 416,229 |
107,305 | 188,398 | 284,219 | 302,817 | 166,738 |
1,644 | 3,228 | 18,811 | 22,532 | 8,067 |
l-i | 0''5 | 2-4 | 2-s | 1-9 |
5,642 | 7,957 | 22,633 | 19,353 | 10,487 |
5-3 | 4-2 | 8-o | 6-4 | 6-3 |
De inneliggande lagren af varor, tobak m. in. nppgingo tillsammans
till ungefärligen samma belopp som fastighetssummorna eller till 818,782
kr. Den mest betydande posten på detta konto kom på den oförtullade
tobaken, hvars värde uppgick till något mer än hälften af hela lagerbehållningen.
Denna proportion liksom lagerkontots totala storlek har
växlat under olika år, förmodligen beroende på råvarumarknadens och
konjunkturernas olika läge. En öfverblick af hithörande siffror för
produktionsperioden 1903—08, hvilken meddelas i tablån här nedan,
visar emellertid, att hela lagerbehållningen under denna tid uppgått till
i medeltal 19-5 proc. af omslutningssumman samt att af lagret kommit
i genomsnitt på färdiga tobaksvaror 12-l proc., på oförtullad tobak 58’l
Lagerbehållningen inom de stora cigarrettfabrikerna åren 1903—08.*)
| År 1903 |
| 1904 |
| 1905 | 1906 | 1907 | 1908 | Medeltal 1903—1908 | |||||
| kr. | °/o | kr. | 7» | kr. | 7» | kr. | 7» | kr. | 7» | kr. | 7» | kr. | 7» |
Färdiga tobaksvaror...... | 26,028 | 9*6 | 22,403 | 9''i | 35,274 | 9-o | 37,229 | 7*9 | 83,894 | 11-7 | 149,283 | 18-2 | 59,019 | 12i |
Haltfabrikat ............... | 3,366 | 1*2 | 1,684 | 0-7 | 14,929 | 3-8 | 11,092 | 2''3 | 12,852 | 1-8 | 8,395 | l-o | 8,720 | 1-8 |
Oförtullad råtobak......... | 221,476 | 81-2 | 28,521 | 11-6 | 268,976 | 68-6 | 311,848 | 65''8 | 436,225 | 60-8 | 428,867 | 52''4 : | 282,652 | 58" i |
Förtullad „ ......... | 11,257 | 4*1 | 178,521 | 72‘6 | 52,466 | 13-4 | 56,336 | 11-9 | 70,249 | 9''8 | 57,135 | 7*o | 70,994 | 14-6 |
Utensilier o. ingredienser | 10,653 | 3-9 | 14,627 | 6-o | 20,506 | 5*2 | 57,086 | 12-1 | 113,889 | 15‘9 | 175,102 | 21-4 | 65,311 | 13-4 |
Hela lagerbehållningen... | 272,780100 a | 245,756100o | 392,151 | lOOo | 473,591 | 100-o | 717,109 | 100-o | 818,782100-o | 486.696 | 100-o | |||
Summa tillgångar | 537,983 |
| 767,712 |
| 1,281,558 |
| 3,781,029 |
| 4,197,737 |
| 4,384,033 | 2 | ,491,675 |
|
Lager i % af tillgångarna | 50''7 |
| 32-o |
| 30-6 |
| 12-6 |
| 17-1 |
| 18-7 |
| 19-5 |
|
*) Se noten å sid. 112.
16
122
FABRIKSINDUSTRIEN.
proc. samt på utensilier och ingredienser för fabrikationen 13''4 proc.
Beräknas råtobakslagrets värde vid 1908 års slut i proportion till värdet
å den under samma år vid fabrikationen förbrukade råvaran, framgår
att det förra utgjorde omkr. 6/i0 af sistnämnda värde.
Utestående varufordringar upptogos af fabrikerna till den betydande
summan af 716,506 kr. eller 16''3 proc. af tillgångarna. I detta belopp
torde då i regel hafva inberäknats äfven hvad som ansetts kunna inflyta
af osäkra fordringar. Förevarande post synes, såsom nedanstående siffror
visa, hafva växlat relativt mycket under de senaste åren. Den har i proc.
af omslutningssumman under hvart och ett af åren 1903—08 uppgått
till resp. 13‘5, 17*7, 21*3, 11*5, 18*4 och 16*3 proc. 1 medeltal för hela
perioden utgjorde motsvarande siffra 16* l proc. Under år 1908 hade å
varufordringars konto afskrifvits tillsammans 88,103 kr. och under hvart
och ett af åren 1903—08 resp. 1*8, 0‘7, 3’5, 1*1, 6‘9 och 12-3 proc.
af den å kontot balanserade summan samt lägst 0''2 och högst 3-l proc.
af omsättningen. I medeltal betydde detta således en afskrifning af 6''6
proc. af varnkontot och 2-i proc. af försäljningssumman per räkenskapsår.
Varudebitorers konto jämte afskrifningar därå inom de stora
cigarrettfabrikerna under åren 1903—08.
År 1903 1904 1905 1906 1907 1908
Varufordringar ................. | ....... kr. 72,565 | 135,751 | 272,932 | 434,816 | 774,435 | 1903—1908 716,506 401,168 | |
I °/“ af tillgångar^........... | ....... 13-5 | 17-7 | 21-3 | 11-5 | 18-4 | 16-3 | lön |
Afskrifvet under året ....... | ....... „ 1,290 | 993 | 9,404 | 4,746 | 53,355 | 88,103 | 26,315 |
I °/° af fordringarne........... | ....... 1*8 | 0'' 7 | 3''5 | In | 6*9 | 12-3 | 6*6 |
I 7° af omsättningen ........ | ....... 0-5 | 0-2 | l-o | 0''3 | 2-7 | 3-ts | 2-1 |
Af öfriga bland tillgångarna upptagna poster tillvinner sig endast
den såsom balanserad förlust upptagna summan intresse. Den uppgår
visserligen endast till det jämförelsevis obetydliga beloppet af 13,018 kr.,
men betecknar i själfva verket en motsvarande minskning i fabrikernas
aktiva. Dess afskrifvande vid bokslutet skulle emellertid sannolikt icke
låtit sig göra och då det icke häller skett i det insända primärmaterialet,
har posten ifråga i tablån bibehållits under angifven form.
De i tablån för fabrikernas skulder angifna beloppen visa, att i
deras rörelse vid 1908 års slut var engageradt ett kapital af tillsammans
FABRIKERNAS EKONOMISKA FÖRHÅLLANDEN, M. M. CIGARRETTFABRIKER.
123
3,412,082 kr., hvarjämte varuskulderna balanserade med ett belopp af
478,192 kr. Af detta engagerade kapital var endast 5''9 proc. lånekapital,
under det att 5''G proc. utgjordes af reserverade fonder.
Nettovinsten för samtliga stora cigarrettfabriker uppgick enligt
tab. 18 under år 1908 till 337,079 kr., utgörande 11*2 proc. å aktiekapitalet.
Motsvarande procentsiffra för hvart och ett af åren 1903—07
utgjorde 30’9, 22-i, 27-2, 11*6 och 13''6, således i stort sedt företeende
en sjunkande tendens, samt i medeltal för hela perioden 1903—08 13''7 proc.
Tab. 18. De stora eigarrettfabrikernas netto- och handelsvinst 1903—08.
År. | Aktiekapital kr. | Reserverade medel kr. | Nettovinst | 5 °/o ränta kr. | Netto- försäljnings- värde kr. | Handelsvinst | ||
kr. | i proc. | kr. | i proc. netto-försälj-nings-värdet. | |||||
1903 ...... | 156,500 | 2,000 | 48,290 | 30-9 | 7,925 | 289,753 | 40,365 | 13-9 |
1904 ...... | 306.500 | 8,102 | 67,756 | 22u | 15,730 | 537,045 | 52,026 | 9-7 |
1905 ...... | 630,500 | 17,147 | 171,189 | 27-2 | 32,382 | 948,500 | 138,807 | 14-6 |
1906 ...... | 2,780,500 | 82,091 | 323,805 | 11-c | 143,130 | 1,422,931 | 180,675 | 12-7 |
1907 ...... | 3,020,000 | 58,723 | 411,461 | 13''6 | 153,936 | 1,978,389 | 257,525 | 13-o |
1908 ...... | 3,020,000 | 190,082 | 337,079 | 11-2 | 160,504 | 2,293,175 | 176.575 | 7*7 |
Summa | 9,914,000 | 358,146 | 1,359,580 | 13-7 | 513,607 | 7,469,793 | 845,973 | IT 3 |
Om med ledning af nu angifna siffror den handelsvinst beräknas,
som beredts utöfvarne af landets storproduktion på cigarrettfabrikationens
område, så torde denna framgå af en liknande sammanställning som
den, hvilken utförts för cigarrfabrikernas vidkommande. Tab. 18 här
ofvan meddelar de sålunda erhållna siffrorna.
Dessa utvisa, att det härskar en auss öfverensstämmelse mellan
nettovinstens och handelsvinstens svängningar, ehuru ingalunda någon
direkt proportionalitet emellan dessa båda tal förekommit. Emellertid
var den högsta handelsvinsten att anteckna från de båda år, 1903 och
1905, då nettOAunsten A^ar störst samt likaledes den lägsta handelsvinsten
från det år, 1908, då nettcmnsten var sämst. Skillnaden mellan det
ekonomiska resultatet af fabrikernas verksamhet under de båda perioderna
1903—05 och 190G—08 framträder likArnl Anda skarpare för nettobehållningens
än för handelsvinstens vidkommande. Den förra var, som af
124
FABRIKSINDUSTRIEN.
tabellens siffror framgår, vida gynnsammare under den tidigare än den
senare perioden, hvaremot handelsvinsten visserligen också företedde
samma skiftningar, men under ett af den sista periodens år, nämligen
1907, nådde den bättre periodens bästa år relativt nära. I medeltal
för de sex åren 1903—08 utgjorde handelsvinsten 11''3 proc.
Det skall till sist i detta sammanhang icke lämnas oanmärkt, att
de trenne här förevarande fabrikerna i fråga om behållningen af sin
verksamhet synas hafva lämnat sins emellan betydligt olika resultat.
Hänsynen till uppgifternas konfidentiella natur liar emellertid, då här
endast är fråga om trenne fabriker, förbjudit meddelande af de siffror,
hvilka skulle hafva framgått af en uppdelning mellan företag med gynnsamt
och med ogynnsamt ekonomiskt resultat i likhet med hvad som skett
för cigarrfabrikernas vidkommande.
Utom rörande förestående förhållanden hafva i fråga om fabrikernas
ekonomi uppgifter äfven inhämtats angående några bland affärernas
viktigaste utgiftsposter under år 1908. En sammanställning af dessa
siffror lämnas i tablån här nedan.
Några bland de viktigare utgiftsposterna för de stora cigarrett -
fabrikerna år 1908 0
Kr. I % af försälj.
ningssumman.
Styrelse och revisorer................................................... 10,250 0’5
Hyror ........................................................................ 1,700 0’1
Resekostnader (incl. resandes provisioner och fasta löner) 134,179 5''9
Försäljningsagenters och kommissionärers provisioner ...... 3,194 0''1
Kontorskostnader (utom löner) ....................................... 6,561 0-3
Reklam och annonser................................................... 157,539 6-9
Räntor å upplånadt kapital ......................................... 20,868 0*9
Diskontoräntor ............................................................ 4,990 0-2
Frakter för förädlad vara ............................................. 21,900 Ro
Förluster på varudebitorer............................................. 88,103 3''8
Förvaltningspersonalens löner ....................................... 109,163 4''8
Arbetspersonalens „ .......................................... 342,045 14''9
#
Häraf framgår, att löner1) till förvaltnings- och arbetspersonalen utgjorde
den väsentligaste af dessa utgifter, i det att för sådant ändamål utbetalades
451,208 kr. eller icke fullt Vs af hela försäljningssumman. Till
'') Se noten å sid. 118.
FABRIKERNAS EKONOMISKA FÖRHÅLLANDEN, M. M. CIGARRETTFABRIKER. 125
jämförelse erinras om, att för cigarrettpapper utbetalades enligt föreliggande
uppgifter af här berörda fabriker 20,847 kr. och för munstyckspapper
41,112 kr. eller resp. 0''9 och 1''8 proc. af försäljningssumman. Af
den för löner utbetalade summan kom något mindre än V4 på förvaltningspersonalens,
återstoden på arbetarnes konto. Af öfriga utgifter
nådde egentligen endast kostnaderna för reklam och annonser samt för
resor1) upp till jämförelsevis afsevärda belopp. De förra omslöto i det
närmaste 7, de senare nära 6 proc. af försäljningssumman och utgjorde
således tillsammans Vs af denna.
fl. Små cigarrettfabriker.
Till utredningen hafva utom från här ofvan behandlade trenne
cigarrettfabriker insändts uppgifter från ytterligare 4 företag, hvilka under
år 1908 bedrefvo tillverkningen af cigarretter såsom uteslutande fabrikation.
Dessutom förefanns veterligen ännu en fabrik af hithörande slag
vid 1908 års slut, men denna, Aktiebok Cigarrettfabriken Prince of
Wales i Göteborg, som endast varit i verksamhet under årets sista
månader, har, såsom tidigare anmärkts, icke till utredningen insändt
några uppgifter till ledning för i det följande lämnade meddelanden angående
de små cigarrettfabrikernas ekonomiska förhållanden.
Emellertid hafva äfven de uppgifter, som från de fyra förenämnda
fabrikerna kommit utredningen till hända, varit jämförelsevis ofullständiga
och bristfälliga. Dessa företag, hvilka tillsammans icke uppnådde en
högre nettoförsäljningssumma än 69,403 kr., synas i sin organisation i
sjkifva verket hafva närmat sig den handtverksmässiga driften och torde
med visst fog hafva bort öfverföras till behandling i sammanhang med
denna. Då de likväl förete en sins emellan ganska stor öfverensstämmelse
och närmast utgöra en grupp för sig inom landets tobaksfabrikation,
har det ansetts lämpligast att rörande deras ekonomiska förhållanden
här meddela några kortfattade upplysningar, liksom ock deras produktion
hänförts till fabriksindustriens.
Af här åsyftade företag voro 2 grundlagda år 1907, 1 år 1906
och 1 år 1903, hvadan således ingen af fabrikerna vid tiden för undersökningens
verkställande kunde blicka tillbaka på någon längre verksamhet.
Det synes för öfrigt vara karakteristiskt för flertalet af de
fabriker, hvilka startats i syfte att uteslutande tillverka cigarretter, att
Stordrift och
småindustri
inom cigarrettproduktionen.
*) Se noten å sid. 118.
126
FABRIKSINDUSTRIEN.
deras lifstid i regel blifvit af kortare varaktighet, därest de icke från
början inriktats på eller sedermera utvecklat sin verksamhet till stordrift.
Förutsättningen för att kunna framgångsrikt bestå inom denna produktionsgren
torde i väsentlig mån bero på en jämförelsevis betydande
kapitalstyrka, enär den cigarrettrökande allmänhetens konsumtion synes
växla betydligt ifråga om smak och i hög rgad påverkas af sådana
omständigheter som annonser och reklamväsen. Då en cigarretts detaljpris,
såsom af tidigare anförda siffror framgår, synes vara tämligen
undantagslöst fixeradt till en enda siffra, gäller konkurrensen ej prisen
utan den med ett särskild! märke eller namn betecknade varan. Har
det lyckats en fabrik att, vanligen genom effektfull reklam samt äfven
påverkan af detaljhandlarne, bereda marknad för en viss vara bland den
rökande allmänheten, så kan tillverkningen af denna enda kvalitet ofta
utgöra den vida öfvervägande delen af vederbörande företags fabrikation
samt stiga till afsevärd omfattning. Nästan lika hastigt som ett visst
»märke» på sådant sätt vinner en stor marknad, lika fort kan det
emellertid utträngas ur denna af ett annat. Produktionen af den äldre
varan måste då inskränkas eller helt inställas på grund af förminskade
eller uteblifna order, och förefintliga lager, hvilka understundom kunnat
uppgå till väsentliga poster, blifva mer eller mindre osäljbara, och deras
realisation eller nedskrufning kunna leda till en afsevärd belastning af
fabrikens ekonomi. Då ett visst märke på detta sätt egentligen aldrig
synes kunna beräknas erhålla mer än en till tiden mycket begränsad
afsättning i marknaden, måste fabrikernas tillverkning delvis inriktas på
möjligheten att själf skapa den nya vara, som skall efterträda den gamla
i allmänhetens gunst. Gifvetvis kan ett dylikt arbete icke bedrifvas utan
betydande ekonomisk risk och äfven tidvis kapitaluppoffring, hvadan inses,
att "denna fabrikationsgren synes äga ett särskilt behof af kapitalstyrka.
Härtill kommer, att den stora cigarrettindustrien är i största utsträckning
grundad på maskinarbete. Fn tysk författare har beräknat, att maskinarbetet
inom denna industri gent emot handarbetet innebure ett förbilligande
af produktionen med mer än Vs.1) De handarbetade cigarretterna
äro alltid de dyraste och de som tillverkas i en mer begränsad
utsträckning.
Af sådan anledning torde den del af denna fabrikation, som söker
försvara sin ställning vid sidan af den ekonomiskt starka stordriften
och utan möjlighet att utvecklas därtill, från början vara hänvisad till
en mer efemär tillvaro. Fn undersökning af smärre svenska cigarrettfabrikers
förekomst under tiden före och efter år 1903, da de första
'') Bormann, Die deutsche Zigarrettenindustrie, Tubingen 1910 s. 52.
FABRIKERNAS EKONOMISKA FÖRHÅLLANDEN, M. M. CIGARRETTFABRIKER.
127
stora företagen af hithörande art grundlädes, visar också, att medan
ännu år 1902 förefunnos 7 små cigarrettfabriker, behärskande tillsammans
25 proc. af rikets hela tillverkning af cigarretter, så nedlade 4 af dessa
redan år 1903 sin verksamhet. Tvänne andra mindre fabriker startades
visserligen nämnda år, men af dessa nedlades den ena efter två års tillvaro.
De återstående af de ännu under 1902 verksamma småfabrikerna
nedlades alla under något år af perioden 1903—08. Af de fem smärre
cigarrettfabriker, som i stället under denna tid börjat sin verksamhet,
hafva, enligt från innehafvarne meddelad uppgift, två från början af år
1909 äfven börjat tillverka cigarrer, hvilken produktion vore afsedd att
småningom helt träda i stället för fabrikationen af cigarretter. Samtliga
vid 1908 års slut i verksamhet varande små cigarrettfabriker omfattade
tillsammans knappa 3 proc. af landets totala cigarrettillverkning. *)
Hela denna del af förevarande näringsgren med sin begränsning
till en ringa omfattande marknad och i saknad af de tekniska och ekonomiska
resurser, utan hvilka konkurrensen med stordriften icke synes
kunna upptagas, torde sålunda äga endast obetydliga möjligheter icke
blott till utveckling utan ock till ett länge fortsatt bestånd. I sin helhet
torde de former, under hvilka cigarrettproduktionen f. n. bedrifves inom
värf land, erbjuda ett belysande exempel på småindustriens nästan fullständiga
undanträngande af stordriften.
De af utredningen berörda små cigarrettfabrikerna gifva äfven en
bild af den här antydda ringa ekonomiska bärkraften och utvecklingsmöjligheten
hos denna del af industrien. Omstående tablå utvisar ett
sammandrag af de fyra fabrikernas tillgångar och skulder för år 1908,8)
hvarvid de meddelade siffrorna likväl icke torde kunna upptagas utan
en viss reservation, enär primäruppgifterna i vissa fall varit tämligen
bristfälliga och tydt hän på, att till grund för dem lagts snarare uppskattade
än ur en regelrätt bokföring framgångna värden.
Af tablåns siffror framgår det, att af tillgångarne den största
posten, eller icke mindre än 43-7 proc., således närmare hälften, utgjordes
af utestående varufordringar. Därnäst kom den mest betydande delen
eller 40‘4 proc. af aktiva på lagret, hvaraf något mer än hälften utgjordes
af färdiga varor. Ingen af hithörande fabriker ägde fastighet; deras
tillverkning bedrefs i förhyrda lokaler.
’) Under år 1909 begynte i Stockholm en ny cigarrettfabrik sin verksamhet, hvilken synes
hafva tendenser att utvecklas till stordrift.
2) De har meddelade ekonomiska uppgifterna hafva samtliga måst inskränkas till att afse
endast delta år, enär hälften af primäruppgifterna icke omfatta mer än år 1908.
De små
cigarr et t -fabrikernas
ekonomi.
128
FA BRIKSINDUSTRIEN.
Tablå öfver de små cigarrettfabrikernas tillgångar och skulder vid
slutet af år 1908.
Tillgångar.
Inventarier .........................................
Lager: a) färdiga tobnksvaror .............
b) hal (fabrikat ........................
c) oförtullad råtobak .................
d) förtullad „ .................
e) utensilier och ingredienser .....
Utestående varufordringar ....................
Öfriga tillgångar . ..............................
Balanserade förluster från tidigare år.....
Skulder.
Eget kapital .....................................
Upplånadt kapital................................
Öfriga skulder (hufvudsakligen för varor)
Vinst- och förlustkonto .......................
Skulderna utgjordes till 59-9 proc. af eget kapital och endast till
en ringa del af upplånade medel. En blick på tablån visar emellertid,
att passiva öfverstego aktiva med 7,059 kr. eller 7’3 proc. af tillgångarne.
Nämnda belopp torde sålunda beteckna den summa, med hvilket det
egna kapitalet bort nedskrifvas, för att dess värde skall vara angifvet
till effektivt belopp.
Att under sådana omständigheter någon nettovinst å 1908 års rörelse
såsom helhet icke kunnat noteras, torde icke vara särskildt anmärkningsvärdt.
Emellertid hafva de skilda företagen i detta afseende lämnat
olika resultat, i det att tvänne fabriker i de meddelade bokslutsutdragen
upptagit vinst och de öfriga förlust. Vinstsiffran uppgick för de båda
fabrikerna med gynnsamt resultat till 2,790 kr. eller i genomsnitt 4-8
proc. å det engagerade egna kapitalet, medan förlusten för de öfriga
två fabrikerna utgjorde 3,229 kr. För alla fyra fabrikerna tillsammantagna
blef resultatet, som sagdt, negativt (''/. 439 kr.).
Hvad beträffar fabrikernas viktigaste utgiftsposter, så lämnar
tablån å nästa sida en öfversikt däraf. Den största posten utgjordes,
som synes, af arbetslöner, hvilka uppgingo till närmare 20 proc. af för
-
Kr.
........... 4,133
22,022
........... 1,961
........... 2,558
........... 7,555
........... 4,907
............ 42,163
............ 4,671
............ 6,620
Summa 96,590
............ 57,874
............ 2,500
............ 36,655
............ •/. 439
Summa 96,590
FABRIKERNAS EKONOMISKA FÖRHÅLLANDEN, M. M. SNUSFABRIKER.
129
säljningssumman, medan därnäst i ordningen kommo resekostnader och
förvaltningspersonalens löner med resp. omkr. 12 och 10 proc. af sistnämnda
summa. Äfven skuldräntorna uppgingo till en jämförelsevis hög
summa, motsvarande 8 proc. af försäljningsbeloppet.
ira bland de viktigare utgiftsposterna för | de små | cigarrett- |
fabrikerna år 1908.J) | Kr. | I % äi för-säljnings- |
Hvror.................................................................... | 1,425 | summan. 2*1 |
Resekostnader ....................................................... | 8,214 | 11-8 |
Agentprovisioner.................................................... | 325 | 0''5 |
Kontorskostnader (utom löner) .............................. | 631 | 0-3 |
Reklam och annonser ............................................ | 903 | 1-8 |
Räntor å upplånadt kapital samt diskontoräntor........ | 5,511 | 7*9 |
Frakter för förädlad vara......................................... | 1,057 | 1-5 |
Förvaltningspersonalens löner................................... | 6,750 | 0*7 |
Arbetspersonalens „ ................................... | 13,647 | 19-; |
Jämföras nu anförda belopp med motsvarande summor för de stora
cigarrettfabrikerna (se sid. 124), så framgår utan vidare de förras i detta
hänseende gynnsammare ställning. I löner utbetalade de små företagen
relativt hälften, i resekostnader dubbelt och i räntor sexdubbelt mer än
de stora företagen. Dessa gåfvo åter, karakteristiskt nog, ut relativt
femdubbelt mer för reklam. och annonser.
c. Snusfabriker.
De af utredningen berörda rena snusfabrikerna äro till antalet 17.
Flertalet af dem synas hafva grundlagts redan långt tillbaka i tiden.
Sålunda hafva fyra fabriker uppgifvit sitt grundläggningsår till före
1800 (den äldsta till 1751) och ytterligare sex till före 1850. Af de
öfriga sju fabrikerna inom denna grupp grundlädes endast en efter år
1900. Flertalet af dessa fabriker synes under större delen af sin tillvaro
hafva varit i samma familjs ägo. Af nuvarande ägaren hade de i genomsnitt
innehafts i 19 år.
8 af fabrikerna voro aktiebolag med ett sammanlagdt aktiekapital
af 2,808,988 kr. och med reserv- och dispositionsfonder å tillsammans
1,598,546 kr. Aktiekapitalet var vid 1908 års slut fördeladt på 176
*) Se noten å sid. 118.
17
130
FABRIKSINDUSTRIEN.
Snus
fabrikernas
lokaler.
aktionärer, men två af affärerna disponerade tillsammans 130 af dessa
aktieägare. Återstoden, G fabriker, hade sitt kapital placeradt på blott
43 personer, hvilket betyder omkr. 7 aktionärer per affär, hvadan sålunda
flertalet på aktier ställda snusfabriker syntes bära »familj ebolagets»
karaktär. Alla öfriga snusfabriker, livilka icke voro aktiebolag, ägdes
hvardera af eu, två eller högst tre enskilda personer.
Af de sjutton fabrikerna utöfvade 14 sin verksamhet i resp. firmors
egna fastigheter. Endast tre bedrefvo sin tillverkning i förhyrda lokaler.
1 de flesta fall hade fabriksbyggnaderna särskild! uppförts för att tjäna
sitt nuvarande ändamål.
De af ofvannämnda 14 fabriker disponerade fabriksfastigheterna
upptogo en tomtareal af tillsammans 30,179 kvm. eller 2,156 kvm. per
fabrik. Uppgifter rörande den del af nämnda grundyta, hvilken tages i
anspråk af byggnader för fabriksrörelsens bedrifvande, hafva meddelats
från 11 fabriker, behärskande något mer än 7e af nyss anförda totala
grundareal. Det visade sig för dessa fabrikers vidkommande, att deras
fabriks-, administrations- och lagerbyggnader upptogo i genomsnitt endast
51 proc. af deras fabriksfastigheters hela tomtutrymme.
Hvad utrymmet inom lokalerna beträffar, så gifva uppgifterna vid
handen, att detta i allmänhet syntes vara synnerligen rikligt. Inom
alla sjutton fabrikerna utgjorde den sammanlagda golf ytan 11,295 kvm.
På hvarje årsarbetare år 1908 inom dessa fabriker kom ett golfutrymme
af 43 kvm. Det förtjänar vidare anmärkas, att magasins- och lagerlokalerna
inom denna fabrikationsgren synas tarfva stort ytinnehåll. 14
Tablå öfver snusfabrikernas tillgångar och skulder vid slutet af år 1908.
Tillgångar.
Fastigheter..........................
Inventarier ...........................
Lager .................................
Utestående varufordringar ......
Fordringar, andra slag............
Aktier, bankdepositioner.........
Kassa .................................
Diverse.................................
Kr. 1,705,367
„ 137,959
., 2,327,627
„ 2,266,225
„ 348,863
„ 2,849,284
„ 23,451
„ 400,513
Skulder.
Aktiekapital.......................... | . Kr. | 2,808,988 |
Eget kapital (ej aktiekapital) . | 5» | 2,658,032 |
Reserver............................... | 55 | 1,598,546 |
Upplånadt kapital ................ | 55 | 1,275,653 |
Varuskulder ......................... | 55 | 410,717 |
Tullskulder'') ...................... | 55 | 306,469 |
Diverse ............................... | It | 24,053 |
Nettovinst5) ........................ | 5» | 976,831 |
Summa 10,059,289 Summa 10,059,289
J) Särskild! uppgiga.
2; Härifrån är i boksluten afdragen 5 % ränta å ett kapital af sammanlagdt 1,412,368 kr.,
d. v. s. ett belopp af 70,018 kr. Se sill. 133.
FABRIKERNAS EKONOMISKA FÖRHÅLLANDEN, M. M. SNUSFABRIKER. 131
fabriker — några af de minsta hafva icke meddelat uppgifter härom —
angåfvo utrymmet inom sina lokaler af nyssnämnda slag till 11,186 kvm.
eller 799 kvm. per fabrik, utgörande 3''3 kvm. för en tillverkning af
1,000 kg. snus.
Tablån å sid. ISO lämnar en öfversikt af snusfabrikernas till- Snus.
gångar och skulder, angifva med de belopp, till Indika de förekommo /a(T''*""ns
i 1908 års bokslut. Tablån gifver vid handen, att dessa fabrikers eonom''-ekonomi, i stort sedt, syntes vara anmärkningsvärd! gynnsam.
Af tillgångarna utgjordes den största posten af behållningen i
värdepapper och banktillgodohafvanden. Denna post uppgick till icke
mindre än 28\3 proc. åt alla aktiva. Därnäst utgjordes den mest betydande
tillgången af lagerbehållningen, hvilken omslöt en summa af
2,327,627 kr. eller 23‘l proc. af alla tillgångarna. Huru denna summa
förhållit sig under hvart och ett af åren 1903—08 framgår af nedanstående
tablå, hvilken jämväl angifver den för snusproduktionen med dess stora
ravarukonsumtion betydelsefulla proportionen mellan den under räken
-
Lagerbehållningen inom snusfabrikerna åren 1903—0S.1)
År 1903 | 1904 |
| 1905 |
| 1906 |
| 1907 |
| 1908 |
| Medeltal |
|
kr. Färdigii | % kr. | % | kr. | % | kr. | % | kr. | % | kr. | % | 1903—08 | % |
tobaks varor.. 289,384 | 11-4 282,903 | 9-7 | 298,568 | 10-3 | 274,793 | 105 | 275,932 | 10-7 | 229,555 | 9-9 | 275,189 | 10-4 |
Halffabrikat... 365,875 Oförtullad rå- | 14-3 383,844 | 13-3 | 398,687 | 13-7 | 382,440 | 14-5 | 409,771 | 15*9 | 372,377 | 18*0 | 385,499 | 14-6 |
tobak ......... 1,404,035 Förtullad rå- | 55‘ i 1,455,807 | 50*4 | 1,507,349 | 52-o | 1,330,628 | 50-7 | 1,322,387 | 51-2 | 1,210,719 | 52*o | 1,371,821 | 51 s |
tobak........ 372,569 Utensilier och | 14*6 *552,988 | 22-c | 576,725 | 19-9 | 518,873 | 19-7 | 440,229 | 17-1 | 370,241 | 15-9 | 488,237 | 18-5 |
ingredienser.. 116,687 | 4-o 114,463 | 4*o | 119,335 | 4*1 | 121,570 | 4-c | 131,600 | 5*1 | 144,735 | 8*2 | 124,732 | 4-7 |
Hela lagerbe- |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
hållningen... 2.548,550 100-n 2,890,003 100-n | 2,900,604 100-n | 2,626,104 100» | 2,579,919 100-n | 2,327,627 | 100-n | 2,645,478 100-n | ||||||
Summa till-gångar ...... 8,109,024 Lagerbehåll- | 8,227,623 |
| 8,508,477 |
| 8,806.329 |
| 9,201,977 |
| 10,059,289 |
| 8,818,786 |
|
ningen i % af | 35* i |
| 34-1 |
| 29-8 |
| 28''o |
| 23-1 |
| 30-o |
|
Rå tobak ens |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
varan ......... 7*1*4 | 87-9 |
| 88-7 |
| 77*o |
| 70-5 |
| 57*1 |
| 72-2 |
|
’) Se noten å sid. 112.
FABRIKSINDUSTRIEN.
132
skapsåret förbrukade och den vid dess sint som behållning upptagna
råtobakens värde. Denna sistnämnda siffra, hvilken al flertalet fabriker
icke meddelats för de tidigare åren, har med tillhjälp åt de lör 1908 års
produktion funna relationer approximerats ur de till den officiella fabriksstatistiken
afgifna primäruppgifterna. Af tabellen synes framgå, att det
vid årsskiftet inventerade tobakslagrets värde vid 1908 års slut varit
relativt litet, i det att det uppgick till 57''l proc. af årets förbrukning,
medan det under de föregående åren i allmänhet utgjort oftast mer än
8/i af sistnämnda värde.
Den ifråga om storlek tredje i ordningen af tillgångarnas olika
poster intogs af de utestående varufordringarna, Indika nådde 22\5 proc.
af omslutningssumman. Denna proportion synes hafva varit jämförelsevis
konstant under perioden 1903—08, såsom nedanstående siffror visa.
Varudebitorers konto jämte afskrifningar därå inom snusfabrikerna
under åren 1903—08.
År iaea
Varufordringar...... kr. 1,879,380
I % af tillgångar^ ... 23*2
Afskrift^et under året „ 53,847
1 °/o af fordringarne ... 2''9
I »/o af omsättningen... 1*-’
1904 1905 190(1
1,886,955 1,913,692 1,977,291
22''9 22-5 22''5
28,150 28,305 29,447 -
1-5 1-5 1-6
0*6 0*6 0*6
Medeltal
1907 1908 1903—08
2,226,496 2,266,225 2,025,007''
24-2 22*5 23*o
44,072 53,266 39,515
2*o 2*4 2*o
0*9 1*0 0*9
Emellertid synes förlusten på dessa fordringar hafva varit anmärkningsvärdt
ringa. “ Såsom förestående siffror visa, uppgingo afskrifningarna
å varudebitorers konto under intet år till fulla 3 proc. och endast
under periodens första och sista ar till öfver 2 samt i medeltal föi hela
perioden till 2‘0 proc. I förhållande till försäljningssumman nådde de
ej till mer än i genomsnitt Om proc. Praktiskt taget synes sålunda
hänsynen till förlusten på s. k. utborgningar för denna fabrikationsgiens
ekonomi spelat endast eu underordnad roll.
Fabrikernas fastigheter voro bokförda till ett värde af 1,705,367
kr., under det att deras taxeringsvärde var 2,056,700 kr. och brandförsäkringsvärdet
1,674,650 kr. Det bokförda fastighetsvärdet har under
de senaste sex åren endast obetydligt varierat, i det att nybvggnadei
eller nyköp icke förekommit eller i regel efter hand afskrifvits. Samma
omdöme gäller, såsom eu blick på tablån a nästa sida visar, i hufvudsak
inventariekontot, å hvilket under aren 1903 08 afskrifvits i medeltal
5''5 proc.
FABRIKERNAS EKONOMISKA FÖRHÅLLANDEN, M. M. SNUSFABRIKER.
133
Fastigheters och inventariers värden jämte afskrifningar inom
snusfabrikerna 1903—1908.
År 1903 1904 1905 1906 1907 1908 Medeltal
kr. kr. kr. kr. kr. kr. 1903—1908
Fastigheter.................. 1,645,472 1,586,390 1,599,209 1,643,563 1,676,252 1,705,367 1,642,709
Inventarier.................. 105,179 107,631 106,644 114,526 121,908 137,959 115,641
Alskrifvet u fastigheter. 30,658 75,004 52,747 53,245 1,468 4,871 36,332
I proc......................... 1*9 4-7 3-s 3-2 o i 0-3 2 -2
Afskrifvet å inventarier. 5,520 6,214 4,163 5,739 9,872 6,896 6,401
I proc......................... Ti‘2 5''8 3-9 5-o 8 i 5-o 5-5
Af skulderna kommo icke mindre än 70''2 proc. på i rörelsen
engageradt aktiekapital och eget kapital (incl. reserver). Det upplånade
driftkapitalet utgjorde endast 12*7 x) och de balanserade skulderna åt
andra slag (varor, tull) 7-l proc. af passiva.
Nettovinsten, enligt samtliga boksluten utgörande 906,213 kr., var
i själfva verket 70,618 kr. högre, enär i flera bokslut från nettovinsten
afdragits 5 proc. ränta å engageradt eget kapital, uppgående till sammanlagdt
1,412,368 kr. Ben verkliga nettovinsten utgjorde således 976,831 kr.
eller 17''9 å kapitalet. Beräknad med stöd af dessa siffror och med ledning
af snusfabrikernas i tab. 19 angifna nettoförsäljningssumma för år
1908, befanns handelsvinsten utgöra 11*8 proc.
Tab. 19. Snusfabrikernas netto- och handelsvinst 1903-08.
År. | Aktiekapital kr. |
| Nettovinst | 5 °,o ränta kr. | Netto- försäljnings- värde kr. | Handels kr. | vinst | |
Beserverade medel kr. | kr. | i proc. | • i proc. netto-försälj-nings -värdet. | |||||
1903 ... | 4,864,595 | 191,158 | 818,167 | 16-8 | 252,788 | 4,343,088 | 565,379 | 13-o |
1904... | 4,795,040 | 227,907 | 758,909 | 15-8 | 251,147 | 4,421,486 | 507,762 | 11-5 |
1905... | 5,098,556 | 1,111,099 | 717,519 | 14-1 | 310,483 | 4,474,455 | 407,036 | 9-1 |
1906... | 5,293,144 | 1,218,896 | 735,601 | 13-9 | 325,602 | 4,646,825 | 409,999 | 8-s |
1907 ... | 5,372,939 | 1,435,176 | 729,315 | 13-« | 340,406 | 4,797,446 | 388,909 | 8-1 |
1908 ... | 5,467,020 | 1,598.546 | 976,831 | 17*9 | 353,278 | 5,265,602 | 623,553 | 11-8 |
Summa | 30,891,294 | 5,782,782 | 4,736,342 | 15-3 | 1,833,704 | 27,948.902 | 2,902,638 | 10-4 |
*) Det upplånade kapitalet synes likväl hafva nått en för hela året något högre genomsnittssumma
såsom det i taldån å sid. 135 anförda rllnteheloppet visar.
134
FABRIKSINDUSTRIEN.
Hur nettovinst och handelsvinst för de rena snusfabrikerna tett sig''
under hvart och ett af åren 1903—08 framgår af förestående tab. 19. Såväl
netto- som handelsvinst hafva under nämnda period varierat. 1908 års
nettovinst synes vara den största under perioden uppnådda, medan samma
års handelsvinst öfverträffats endast under ett föregående år (1903). För
alla sex åren var medelnettovinsten 15''3 och medelhandelsvinsten 10-4 proc.
Tab. 20. Snusfabrikernas netto- och handelsvinst 1903—08.
/. Fabriker med gynnsamt ekonomiskt resultat.
|
|
| Nettovinst |
|
| Handelsvinst | ||
År. | Aktiekapital kr. | Reserverade medel kr. | kr. | i proc. | 5 °/o ränta kr. | Netto- försäljnings. värde kr. | kr. | i proc. netto-försälj-nings-värdet. |
1903 ... | 4,301,704 | 180,548 | 790,744 | 18-0 | 224,413 | 3,010,698 | 572,331 | 15*9 |
1904 ... | 4,187,975 | 220,071 | 745,351 | 17-8 | 220,432 | 3,655,447 | 524,919 | 14-4 |
1905 ... | 4,477,003 | 1,103,235 | 717,774 | 16o | 279,012 | 3,714,970 | 438,702 | 11-8 |
1900 ... | 4,533,594 | 1,211,032 | 795,174 | 17*5 | 287,231 | 3,945,177 | 507,943 | 12-9 |
1907 ... | 4,633,322 | 1,426,370 | 702,093 | 16*5 | 302,985 | 4,062,350 | 459,708 | 11-3 |
1908 ... | 4,725,102 | 1,591,946 | 970,796 | 20-7 | 315,855 | 4,510,928 | 000,941 | 14-7 |
Summa | 26,858,760 | 6,739.802 | 4,794,532 | 17- 9 | 1.629.928 | 23,499,682 | 3,164,604 | 13r. |
IL. Fabriker med ogynnsamt ekonomiskt resultat.
År. | Aktiekapital kr. | Reserverade medel kr. | Nettovinst | 5 °/<> ränta kr. | Netto- försäljnings- värde kr. | Handelsvinst | ||
kr. | i proc. (reserver! från- räknade). | kr. | i procJ netto-försälj-nings- j | |||||
1903 ... | 562,891 | 4,010 | 21,423 | 3*8 | 28,375 | 732,390 | 7.6,952 | 7.0-9 |
1904 ... | 607,065 | 7,236 | 13,558 | 2-2; | 30,715 | 700,039 | 7.17,157 | 7.2*2 |
1905 ... | 021,553 | 7,804 | •/.255 | -1 | 31,471 | 759,479 | 7.31,720 | 7.4-2 |
1900 ... | 759,550 | 7,864 | 7-59,573 | 7.7-8 | 38,371 | 701,048 | ■/.97,944 | 7.14-0 |
1907 ... | 739,017 | 8,806 | •/.33,378 | */.4*5 i | 37,421 | 735,090 | •/.70,799 | 7.9-6 |
1908 ... | 741,858 | 0,600 | 35 | — 1 | 37,423 | 754,074 | 7.37,388 | 7.5-0 1 |
Summa | 4,032,534 | 42,980 | ■1.58,190 | •IT* 1 | 203,776 | 4,449,320 | ■1.261,966 | 7-5-9 |
Emellertid äro icke oväsentliga skiljaktigheter mellan de olika
snusfabrikerna att anteckna med afseende på det ekonomiska resultatet
FABRIKERNAS EKONOMISKA FÖRHÅLLANDEN, M. M. SNUSFABRIKER.
135
af deras rörelse. Af de sjutton fabrikerna lämnade endast 11 under
den här afsedda periodens alla år en verklig vinst å sin drift. Bland de
öfriga växlade några mellan vinst och förlust under de olika åren, andra
hafva icke under något år kunnat bokföra någon afkastning eller hafva
uppvisat årlig förlust.1) Fördelas snusfabrikerna sålunda i anslutning
till det för cigarrfabrikerna följda systemet i tvänne grupper, där
till den första hänföras ofvannämnda 11 fabriker med gynnsamt och till
den andra de öfriga med mer eller mindre ogynnsamt ekonomiskt resultat,
hvarvid bör anmärkas, att fabriker med negativ handelsvinst sammanföllo
med dem som hade förlust, få de i tab. 19 anförda siffrorna det
förändrade utseende, som angifves af tab. 20.
Enligt hvad dessa tabeller visa, steg för den första gruppens
fabriker nettovinsten till ett genomsnitt för åren 1903—08 af IT-a och
handelsvinsten till 13''5 proc., hvarvid äfven 1908 visade sig hafva varit
ett särskild! gynnsamt år. Den andra gruppens fabriker uppvisade för
alla åren eu negativ handelsvinst (V-5''9 proc.) och i genomsnitt eu nettoförlust
under perioden af 1''4 proc.
Af de uppgifter, som fabrikerna meddelat rörande sina viktigaste
utgiftsposter, kunna de upplysningar hämtas, hvilka sammanställts i tablån
här nedan.
Några bland de viktigare utgiftsposterna för snusfabrikerna år 1908. 0
| Kr. | I °/o af försälj |
Styrelse och revisorer..................................................... | 85,öB0 | It |
Hyror......................................................................... | 17,300 | 0-3 |
Resekostnader (incl. resandes provisioner och fasta löner) ... | 85,989 | It. |
Försäljningsagenters och kommissionärers provisioner......... | 17,571 | 0-3 |
Kontorskostnader (utom löner).......................................... | 10,048 | 0-3 |
Reklam och annonser...................................................... | 4,039 | 0-1 |
Räntor å npplånadt kapital.......................................... | 93,932 | 1-8 |
Diskontoräntor............................................................... | 9,200 | 0-2 |
Frakter för förädlad vara............................................... | 50,594 | 1-1 |
Förluster på varudebitorer ............................................. | 53,266 | l-o |
Förvaltningspersonalens löner.......................................... | 326,779 | 6-2 |
Arbetspersonalens „ .......................................... | 256,784 | 4-:> |
Tablån visar, hur anmärkningsvärd! små de flesta administrationskostnader
inom denna fabrikationsgren hafva varit. Endast lönerna höjde sig till
mera afsevärda belopp, hvarvid äfven den omständigheten förtjänar beaktande,
att förvaltningspersonalens2) löner stego till högre belopp än arbetarnes.
‘) Två af de fabriker, hvilka lämnat ogynnsamt ekonomiskt resultat, hafva till förklaring
häraf hänvisat till omständigheter, hvilka synes hafva varit af mera tillfällig natur.
-) Se noten å sid. 118.
136
FABRIKSINDUSTRIEN.
d. Blandade fabriker.
De af utredningen berörda blandade fabrikerna är o till antalet 17.
Af dessa voro ej mindre än 8 grundlagda före 1850, däribland en fabrik
år 1772, en år 1794 och en år 1809. Af de öfriga voro alla utom en
grundlagda före år 1900. Flertalet fabriker synas under hela verksamhetstiden
hafva stannat i samma släkts eller intressenters ägo.
Af de 17 här förevarande affärsföretagen voro 10 aktiebolag med
ett sammanlagdt aktiekapital af 5,293,600 kr. samt fonder å 586,115 kr.
Aktieägarna voro 341, hvilka, fördelade på samtliga bolag, utgjorde
34 aktionärer per affär. 12 af fabrikerna bedrefvo sin rörelse i egna
fastigheter, af hvilka 10 omfattade en tomtareal af 75,983 kvm., hvaraf
för fabriks- och administrationsbyggnader tagits i anspråk endast omkring
en fjärdedel.1) Golfytan inom samtliga fabrikslokaler uppgick till
25,639 kvm., representerande ett utrymme af 13-2 kvm. per årsarbetare.
För 15 fabriker utgjorde ytutrymmet inom magasinslokalerna 21,398 och
inom kontorslokalerna 1,735 kvm.
Blandade
Tablån här nedan lämnar en öfversikt af här omhandlade fabrikers
fabrikernas
ekonomi.
ekonomi.
Tablå öfver de blandade fabrikernas tillgångar och skulder vid
slutet af år 1908.
Tillgångar.
Skulder.
Kr. 2,045,988 Aktiekapital ..................
Fastigheter
Inventarier
758,825 Eget kapital (ej aktiekapital) ...
4,439,625 Reserver................................
3,564,363 Upplånadt kapital ................
1,547,598 Varuskulder .................. ........
888,837 Tullskulder 5)...........................
Kr. 5,293,600
„ 1,571,294
„ 586,115
„ 3,998,418
„ 1,688,793
„ 115,755
„ 495,272
Lager.......................................
Utestående varufordringar .......
Fordringar, andra slag...............
Aktier, bankdepositioner ............
Kassa.......................................
Diverse ...................................
Balanserade förluster från tidigare år
74,421 Öfriga skulder
1,070,329 Nettovinst .....
647,244
Summa 14,390,491
Summa 14,396,491
) Härvid är dock att märka, att på en enda fabrik kom en fastighetsareal af ej mindre
än 32,713 kvm.
*) Särskild! uppgifna.
FABRIKERNAS EKONOMISKA FÖRHÅLLANDEN, M. M. BLANDADE FABRIKER. 137
Den största posten bland tillgångarne utgjordes af lagret, hvilket
ensamt uppgick till 30''8 proc. af aktiva. Tablån här nedan meddelar en specifikation
af de olika lagerposterna, absolut och relativt, vid slutet af
hvart och ett af åren 1903 —1908, äfvensom medeltalssiffror för nämnda
sex år. Af densamma framgår, att största delen af lagret år 1908 bestod
af oförtullad råtobak, till ett värde af 46''4 proc. eller närmare hälften
af hela kontot. Den näst största posten utgjordes af färdiga tobaksvaror
till ett värde af 22*3 proc. eller något mer än V5 af hela lagerbehållningen.
Denna inbördes fördelning af detta kontos olika poster
synes under perioden 1903—08 hafva varit jämförelsevis konstant, hvaremot
lagrets hela belopp i förhållande till samtliga aktiva varit i
sjunkande.
Lagerbehållningen inom de blandade fabrikerna åren 1903—1908. '')
År 1903 | 1904 | 1905 |
| 1900 |
| 19(17 | 1908 | Medeltal 1903—08 | ||||
kr. | °/o | kr. | 7» | kr. | 7 o | kr. | 7» | kr. °/o | kr. | 7» | kr. | 7» |
Färdiga tobaks- |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
varor ............ 910,775 | 17-9 | 992,380 | 18-o | 949,573 | 19-4 | 853,990 | 19-2 | 787,057 18''0 | 988,444 | 22-3 | 913,704 | 19-1 |
HallTabrikat ...... 236,811 | 4-7 | 285,592 | 5-2 | 203,001 | 5*4 | 291,201 | 3-6 | 279,523 0-4 | 389,323 | 8-7 | 291,018 | 3*1 |
Oförtulladråtobak 2,845,477 | 55" 8 | 2,892,250 | 52''6 | 2,470,405 | 50-5 | 2,178,325 | 49o | 2,232,087 51-2 | 2,001,001 | 43’4 | 2,447,592 | 51-1 |
Förtullad ., 733,252 Utensilier och in- | 14-4 | 943,087 | 17*2 | 831,228 | 10-9 | 729,992 | 10-4 | 082,152 15 7 | 579,897 | 13-1 | 750,035 | 15*6 |
gredienser ...... .308,920 | 7-2 | 386,867 | 7*o | 384,380 | 7-a | 389,544 | 8-8 | 380,109 8-7 | 420,960 | 9-3 | 388,404 | 8*1 |
Hela lagerbehåll- |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
ningen............ 5,095,235 100''a | 5,500,782100 o 4.905,256 100''« | 4,443,052100''o 4,360.928100 o | 4,439,625100n | 4,790,813 lO&o | ||||||||
Summa tillgångar 13,825,420 |
| 14,579,307 |
| 13,752,414 |
| 13,764,123 |
| 14,281,952 | 14,396,491 |
| 14,099,901 |
|
tillgångarna ... 36-o |
| 37*7 |
| 35*7 |
| 32-3 |
| 30*5 | 30*8 |
| 34-o |
|
Den näst största posten bland tillgångarna representerades af
varufor äring arne, livilka uppgingo till 24’8 proc. eller nära 1 , af aktiva.
Huru detta konto förhållit sig under hvart och ett af åren 1903—08
samt därå under samma år företagna afskrifningar framgår af omstående
tablå.
'') Se noten å sid. 112.
18
138
FABRIKSINDUSTRIEN.
Varadebitorers konto jämte afskrifningar därå inom de blandade
fabrikerna under åren 1903—08.
| År 1903 | 1904 | 1905 | 1906 | 1907 | 1908 | Medeltal 1903-1908 |
Varufordringar kr. | 3,128,900 | 3,288,908 | 3,256,180 | 3,392,710 | 3,516,493 | 3,564,363 | 3,357,926 |
I % af tillgångarne | 22-o | 22-c | 23-7 | 24-7 | 24-8 | 24* s | 2.3-8 |
Afskrifvet u. året kr. | 79,279 | 62,149 | 88,133 | 79,417 | 159,033 | 185,114 | 108,854 |
1 % af fordringarne | 2-5 | l-o | 2'' • | 2’3 | 4ö | 5*2 | 3*2 |
I % af omsättningen | l-l | 0"J | 1-8 | l-l | 1*3 | 2*2 | It. |
Dessa siffror visa, att afskrifningarna först under de båda senaste
åren uppgått till mera betydande belopp — 1908 ars summa, 5 2 proc.
af varukonto! och 2-2 proc. af omsättningen är i detta afseende högre
än något föregående års.
Fastigheterna voro bokförda till 2,045,988 kr., under det att deras
taxeringsvärden uppgingo till 2,094,000 och brandförsäkringssumman
till 1,790,810 kr. Inventariernas bokförda värde uppgick till det relativt
betydande beloppet af 758,625 kr. Under det att sistnämnda summa
vant jämförelsevis konstant under åren 1903—08, har fastighetsvärdet
betydligt minskats under år 1908 i jämförelse med föregående år af bär
undersökta period. (Orsaken härtill torde hafva varit en större försäljning).
Dessa växlingar samt de årligen å förevarande båda konton
afskrida beloppens absoluta och relativa storlek belysas af nedanstående
tablå.
Fastigheters och inventariers värden jämte afskrifningar inom de
blandade fabrikerna 1903—1908.
År 1903 1904 1905 1906 1907 1908 Medeltal
kr. kr. kr. kr. kr. kr. 1903—1908
Fastigheter....................... 2,867,754 2,977,823 3,048,905 2,952,394 3,155,634 2,045,988 2,841,416
Inventarier........................ 664,875 702,5o2 696,5/6 * 04,6 o 1 *39,553 7o8,62 o *11,139
Afskrifvet å fastigheter ...... 4,547 9,737 13,076 106,981 14,866 21,070 28,380
I proc............................... 0*2 0’3 0-4 3-6 0-5 1-0 l o
Afskrifvet å inventarier ..... 22,245 21,238 25,490 25,495 30,260 27,988 25,453
1 proc.............................. 3-3 3-o 3-7 3-6 4 i 3-7 3-6
Siffrorna visa, att afskrifningarna å fastighetskontot under de sex
åren varit synnerligen obetydliga. Å inventariekontot hafva de med
oväsentliga svängningar varierat mellan 3 och 4 proc.
FABRIKERNAS EKONOMISKA FÖRHÅLLANDEN, M. M. BLANDADE FABRIKER.
139
Bland fabrikernas skulder utgjordes omkring hälften, 6,864,894
kr. eller 47''7 proc., af företagens aktiekapital och eget kapital. Reserverna
uppgingo till 8-5 proc. af sistnämnda belopp. Det upplånade kapitalet^
3,998,418 kr. utgjorde 27-8 proc. af samtliga skulder, hvarjämte varukreditorernas
konto representerade en summa af 1,688,793 kr. eller 11‘7
proc. af alla passiva.
Hvad de blandade fabrikernas affärsafkastning beträffar, så meddelar
tab. 21 bär nedan en öfversikt däraf för åren 1903—1908. Såsom
tabellen visar, synes nettovinsten för dessa fabrikers vidkommande
under den afsedda perioden icke hafva företett så särskildt betvdande
svängningar. Siffran för år 1908 var 9''4 proc. Denna vinst var den
lägsta näst efter den för år 1905 noterade, men endast O-4 proc. högre
än denna, under det att den högsta under perioden uppnådda nettovinsten
var 4’1 proc. högre än motsvarande siffra för år 1908. Medelnettovinsten
för de sex åren uppgick till 10-6 proc.
Tab. 21. De blandade fabrikernas netto- och handelsvinst 1903 08.
Nettovinst Handelsvinst
År. | Aktiekapital kr. | Keserverade medel kr. | i i proc. (reserver från- räknade). | 5 °/o ränta A kapital kr. | Netto- försäljnings- värde kr. | kr. | i proc. netto-försälj-nings-värdet. |
1903 | 5,615,002 | 407,401 | 631,421, 11-3 | 301,120 | 7,017,248 | 330,301 | 4-7 |
1904 | 5,620,195 | 418,661 | 599,918 10-7 | 301,943 | 7,201,163 | 297,975 | 4-1 |
1905 | 5,793,618 | 425,806 | 520,972j 9-o | 310,971 i | 6,998,967 | 210,001 | 3-0 |
1906 | 5,771,210 | 459,660 | 779,066 13-5 | 311,543 | 7,400,1 »89 | 467,523 | 6-3 |
1907 | 5,588,187 | 610,083 | 544,454 9-7 | 309,914 | 8,221,09.3 | 234,540 | 2*9 |
1908 | 6,864,894 | 586,115 | 647,244! 9-4 | 372,550 | 8,246,829 | 274,694 | 3-3 |
Summa | 35,253,106 | 2,907,726 | 3.723,075 10 e | 1.908,041 | 45,085,389 | 1.815,034 | 4''o |
Äfven handelsvinsten för dessa företag karakteriseras af jämförelsevis
mindre betydande svängningar. Den för år 1908 uppnådda
vinsten af detta slag uppgick till 3''3 proc., en siffra, som med 0''7
understeg medelhandelsvinsten för perioden 1903—08, hvilken sålunda
utgjorde 4''o proc.
Det har ansetts lämpligt, att jämväl för de blandade fabrikerna
vid beräkning af deras afkastning vidtaga den uppdelning i företag med
gynnsamt och ogynnsamt ekonomiskt resultats hvilken tidigare iakttagits
140
FABRIKSINDUSTRIEN.
för cigarr- och snusfabrikernas vidkommande. En dylik fördelning bär skett
i tab. 22. Därvid visar det sig, att såväl netto- som handelsafkastning
inom hithörande fabriker med gynnsamt resultat förete eu ännu större
jämnhet mellan siffrorna för hvart och ett af åren 1903—08 än hvad
som konstaterades för samtliga fabriker af här afhandlade slag. Stegringen
i siffrorna är emellertid icke särskildt betydande, i det att medelnettovinsten
uppgick till 12*l och medelhandelsvinsten till 5''3 proc., således
endast resp. 1*5 och 1‘3 proc. mer än motsvarande tal för alla dessa fabriker.
Tab. 22. De blandade fabrikernas netto- och handelsvinst 1903 08.
I. Fabriker med gynnsamt ekonomiskt resultat.
År. | Aktie-kapital kr. | Reserverade medel kr. | Nettovinst | 5 °/o ränta kr. | Netto- förs&ljnings- värde kr. | Handelsvinst | ||
kr. | i proc. | kr. | i proc. | |||||
1903 | 4,859,168 | 375,779 | 602,659 | 12-4 | 261,747 | 4,787,234 | 340,912 | 7*1 |
1904 | 4,864,048 | 385,330 | 582,867 | 12o | 262,469 | 6,326,884 | 320,398 | 5*1 |
1905 | 5,053,888 | 390,017 | 529,967 | 10-5 | 272,195 | 6,243,374 | 257,772 | 4-1 |
1906 | 5,017,268 | 396,493 | 745,539 | 14-9 | 270,688 | 6,603,792 | 474,851 | 7-2 |
1907 | 4,833,849 | 576,740 | 539,589 | 11-2 | 270,530 | 6,829,184 | 353,008 | 3-9 |
1908 | 5,870,940 | 555,125 | 674,311 | 11*5 | 321,303 | 7,371,305 | 269,059 | 4-8 |
Summa | 30,499.161 | 2,679,484 | 3,674,932 | 121 | 1,638,932 | 38,161,773 | 2,016,000 | 5-3 |
II. Fabriker med ogynnsamt ekonomiskt resultat.
År. | Aktie-kapital kr. | Reserverade medel kr. | Nettovinst | 5 °/o ränta kr. | Netto- försäljnings- viirde kr. | Handelsvinst | |
j i proc. från-räknade). | kr. | i proc. | |||||
1903 | 755,834 | 31,622 | 1 28,762; 3*8 | 39,373 | 2,230,014 | */. 10,611 | 7.0-6 |
1904 | 756,147 | 33,331 | 17,051 2-3 | 39,474 | 874,279 | 7.22,423 | 7.2-(i |
1905 | 739,730 | 35,789 | •/.8,995j */.l*2 | 38,776 | 755,593 | 7.47,771 | */.6*s |
1906 | 753,942 | 63,167 | 33,527 4-5 | 40,855 | 796,297 | 7.7,328 | 7.0-9 |
1907 | 754,338 | 33,343 | 4,865 0-c | 39,384 | 1,391,909 | 7.34,519 | 7.2-5 |
1908 | 993,954 | 30,990 | 7-27,067 7.2-7 | 51,247 | 875,524 | 7.78,314 | 7.8-9 | |
Summa | 4,733,943 | 228,242 | 48,143\ To | 249,109 | 6923,616 7.200,966 | ■1-2» |
FABRIKERNAS EKONOMISKA FÖRHÅLLANDEN, M. M
SAMTLIGA FABRIKER.
141
De företag, som under den åsyftade perioden haft växlande eller
enbart ogynnsamt ekonomiskt resultat, omfattade år 1908 omkring V9
af de blandade fabrikernas hela försäljningssumma. Deras förlust var
sistnämnda år störst — den uppgick till 2''7 proc. å kapitalet — men
i medeltal för hela perioden noterade hithörande affärer en nettovinst
af Do proc., hvaremot handelsvinsten under alla år var negativ och i
genomsnitt representerades af siffran 7-2''9 proc.
Till sist skall här nedan meddelas en öfversikt af några utaf
de blandade fabrikernas viktigaste utgiftsposter.
Några Hanel de viktigare utgiftsposterna för de blandade fabrikerna
år 1908. 7
|
| I °/o af försälj- |
| Kr. | nings- |
|
| summan. |
Styrelse och revisorer ..................................................... | 42,900 | 0''3 |
Hyror .......................................................................... | 32,225 | 0''4 |
Resekostnader (incl. resandes provisionel'' och fasta löner) ..... | 410,098 | 5''0 |
Försäljningsagenters och kommissionärers provisioner ........ | 70,297 | 0-3 |
Kontorskostnader (utom löner)............................................ | 01,103 | 0-7 |
Reklam och annonser........................................................ | 42,943 | 0''5 |
Räntor å upplånadt kapital............................................... | 144,522 | 1''8 |
Diskoritoräntor.............................................................. | 32,917 | 0''4 |
Frakter för förädlad vara.................................................. | 120,028 | 1*5 |
Förluster på varudebitorer ............................................... | 183,014 | 2''2 |
Förvaltningspersonalens löner............................................ | 500,313 | 0*3 |
Arbetspersonalens „ ............................................ | 1,250,034 | 15-2 |
Största posten utgjordes, såsom dessa siffror utvisa, af arbetspersonalens
laner, uppgående till 15''2 proc. af nettoförsäljningssumman. Eljes
representerade endast förvaltningspersonalens löner samt resekostnaderna 9
mera betydande utgiftsposter, i det att de motsvarade resp. ö-8 och 5''o
proc. af årets försäljningssumma.
e. Samtliga af utredningen angående fabriksekonomien berörda
81 fabriker.
Den här ofvan gifna redogörelsen för de ekonomiska förhållandena
inom de olika fabriksgrupperna, tagna hvar lör sig, har som nämnts
varit föranledd af de betydande skiljaktigheter, som förefunnits mellan de
1) Se noten å sid. 118.
142
FABRIKSINDUSTRIEN.
<
till hvarje grupp hörande fabrikers ekonomiska organisation och förhållanden
i öfrig!. Utan en dylik detaljerad framställning hade sannolikt
icke någon mera ingående kännedom kunnat vinnas angående hithörande
förhållanden. Emellertid torde det vara af betydelse för utredningens
syfte, att jämväl, såvidt möjligt, en framställning lämnas rörande de
ekonomiska förhållandena inom denna fabriksindustri i dess helhet, i den
utsträckning som den berörts af utredningens uppgifter i denna del.
Med ledning af de i det föregående meddelade uppgifter skall bär nedan
ett försök göras att gifva en dylik samlande öfverblick.
Fabrikernas
grundläggnin
g sår.
Såsom redan i den inledningsvis meddelade historiken antydts,
återfinnas vårt lands äldsta tobaksfabrikör bland dem, hvilka tillverka
endast snus eller hvilka därjämte producera andra tobaksfabrikat. Under
det att således bland snus- och de blandade fabrikerna förekommo de af hithörande
företag, som ägde de äldsta anorna, så voro de rena cigarrfabrikerna
endast undantagsvis grundlagda före år 1880 och cigarrettfabrikema
samtliga bildade efter år 1900. För de äldsta fabrikerna är det dessutom
karaktäristiskt, att flertalet af dem varit i samma släkts ägo allt
sedan bildandet, så att här förekommo affärer, hvilka under ett helt
eller t. o. in. halftannat sekel burit samma familjenamn i sin firmateckning
och därunder förblifvit släktens tillhörighet. Af här berörda företag
hafva 79 meddelat hithörande uppgifter och af dessa voro:
2 fabriker grundlagda under åren 1751 — 1775
4 „ „ „ ,, 1776—1800
5 | 11 | 11 11 11 | 1801 -1825 |
8 | 11 | 11 11 11 | 1826-1850 |
11 | 11 | 11 11 11 | 1851-1875 |
28 | 11 | 11 11 11 | 1876-1900 |
21 | 11 | „ efter år | 1900 |
Det genomsnittliga antalet år, hvarunder fabrikerna varit i verksamhet,
uppgick för samtliga till 39, men utgjorde för snusfabrikerna
ej mindre än 7(i, för de blandade 60, för cigarrfabrikerna 20 och för
cigarrettfabrikema endast 4 år. I nuvarande innehafvare^ ägo hade
fabrikerna varit under i medeltal 31 år.
Aktiebolag.
Vid 1908 års slut voro 33a) af företagen aktiebolag med ett sammanlagdt
aktiekapital af 11,850,681 kr. samt reserverade medel, uppgående
till 2,542,800 kr.
'') Häri ej inberäkna)! A.-B. Sydsvenska cigarr- och tobaksfabriken.
FABRIKERNAS EKONOMISKA FÖRHÅLLANDEN, M. M. SAMTLIGA FABRIKER.
143
Aktiekapitalets storlek varierade gifvetvis högst betydligt inom
olika företag. Under det att dess belopp i medeltal för samtliga fabriker
uppgick till 359,112 kr., utgjorde dess genomsnittssumma för
cigarrettfabrikerna ej mindre än 1,006,667 kr., men för cigarrfabrikerna
blott 60,674 kr. Motsvarande siffror för de blandade och för snusfabrikerna
utgjorde resp. 529,360 och 351,124 kr. (Jfr omstående
tab. 23). Efterföljande siffror visa vidare, att mellan de enskilda företagen
i detta afseende förefunnos betydliga skiljaktigheter. Sålunda ägde
9
7
5
4
1
2
2
3
aktiebolag ett aktiekapital å högst 50,000 kr.
„ „ „ „ 50,001 — 100,000 kr.
„ „ „ „ 100,001— 200,000 „
„ „ „ „ 200,001— 300,000 „
„ „ „ „ 300,001— 400,000 „
„ „ „ „ 400,001— 500,000 „
„ „ „ „ 500,001—1,000,000 „
„ „ „ „ öfver 1,000,000 „
Aktierna voro enligt registerboken fördelade på 1,284 händer. Likväl
tillhörde 723 af dessa aktionärer sammanlagdt endast 4 företag,
hvadan på de återstående 29 fabrikerna kommo 561 delägare eller omkr.
19 på hvarje, en siffra, som tyder hän på den tidigare påpekade omständigheten,
att synnerligen många af de under aktiebolagsform arbetande
tobaksfabrikerna ägde en jämförelsevis sluten intressentkrets.
Sålunda hade
15 aktiebolag
1
Aktiebolagens reserverade medel uppgingo sammanlagdt till icke
mindre än 21’5 proc. af aktiekapitalet. Likväl företedde de olika fabriksgrupperna
i detta hänseende sins emellan väsentliga skiljaktigheter. Den
starkaste ställningen hade otvifvelaktigt snusfabrikerna, för Indika reservfonderna
uppgingo till 56''9 proc. eller mer än hälften af aktiekapitalet,
medan cigarrettfabrikerna, Indika förfogade öfver det relativt största
5 — 10 aktieägare
11-15
16-20
21-30
31-40 „
41-50
flere än 50 „
144
FABRIKSINDUSTRIEN.
Tab. 23. Öfversikt af i olika fabriksgrupper engageradt kapital.
Fabriksgrupp. |
| A k t i e b | olag. |
| Öf | riga företag. | Tillsammans. | ||
Antal fabri. ker. | Antal | Aktie-aktie- t kapital | Reserver kr. | Upplånadt kapital kr. | Antal fabri- ker. | Eget kapital kr. | Upplånadt kapital kr. | Antal Eget | Upplånadt kapital kr. | |
Cigarrfabriker......... | 12'') | 750 728,093 | 168,057 | 1,243,952 | 282) | 1,911,203 | 1,180,653 | 40''j 1 2,807,353 | 2,424,605l |
Cigarrettfabriker...... | 3 | 20 3,020,000 | 190,082 | 202,000 | 4 | 57,874 | 2,500 | 7 \ 3,267,956 | 204,5001 |
Snusfabriker............ | 8 | 173'' 2,808,988 | 1,598,546 | 784,328 | 9 | 2,658,032 | 491,325 | 17 1 7,065,566 | 1,275,653 |
Blandade fabriker ... | 10 | 3411 5,293,600 | 586,115 | 1,924,832 | 7 | 1,571,294 | 2,073,586 | 17 | 7451,009 | 3,998,418 |
Summa | 33l) | 1,284 11,850,681 | 2,542,800 | 4,155,112 | 48!) | 6,198,403 | 3,748,064 | 813) \20,591,884 | 7,903,176\ |
aktiekapitalet, icke ägde reserver till högre belopp än 6''3 proc. däraf.
Cigarrfabrikerna nådde i detta afseende ungefärligen den för samtliga
fabriker gällande relationen, medan de reserver, hvaröfver de blandade
fabrikerna disponerade, stannade vid ett belopp, som motsvarade 11*1 proc.
af aktiesumman.
Företag i
enskild ägo.
Af de 81 här behandlade företagen voro 48 2) i enskilda personers
ägo, hvarvid likväl bör erinras om, hvad tidigare anförts angående många
aktiebolags begränsade intressentkrets, hvilket sannolikt i realiteten gör
gränsen mellan åtskilliga bland dessa och de enskilda företagen i detta
hänseende mindre skarp. Det antal personer, som uppgifvits såsom ägare
af dessa sistnämnda fabriker, uppgick emellertid till 574)- De 48 företagen
förfogade sammanlagdt öfver ett kapital af 6,198,403 kr. eller
129,133 kr. per fabrik, således utvisande en väsentligt mindre genomsnittlig
kapitalkraft för hvarje enskildt företag än för hvarje aktiebolag,
därmed bekräftande erfarenheten om den senare driftsformens större förmåga
af kapitalackumulation. Emellertid är det af intresse att iakttaga,
det inom de olika fabriksgrupperna denna olikhet var störst just inom
den gren, där skillnaden mellan stor- och småindustri var starkast utpräglad,
nämligen cigarrettfabrikationen, medan differensen bland cigarr
-
’) Häri ej inräknadt A.B. Sydsvenska cigarr- och tobaksfabriken. Jfr sid. 105).
2) ,, „ inräknad Lampe & C:o. Jfr sid. 109.
°) „ „ inräknade någondera af de båda i not '') och *j angifna firmorna.
4) Se härom närmare kap. om förvaltningspersonalen, sid. 168.
FABRIKERNAS EKONOMISKA FÖRHÅLLANDEN, M. M. SAMTLIGA FABRIKER.
145
fabrikerna, där stordrift förekom endast i mycket begränsad utsträckning,
så godt som alldeles bortföll. Sålunda var det genomsnittliga
beloppet å eget kapital inom de till cigarrettindustrien hörande aktiebolagen,
hvarvid jämväl reserverna medräknats, 1,070,027, men utgjorde
för gruppens enskilda företag icke mer än 14,46!) kr. Däremot vår de
enskilda cigarrfabrikernas kapitalkraft ungefärligen den samma som till
gruppen räknade aktiebolags, enär ifrågavarande siffror utgjorde resp.
68,257 och 74,679 kr. För öfriga fabriksklasser voro skillnaderna af
denna art emellertid äfven betydande. Snusfabrikerna i enskild ägo, Indika
likväl omfattade flere af tobaksindustriens äldsta och af samma släkt
under lång tid innehafda företag, hade ett genomsnittligt eget kapital
af 295,337 mot aktiebolagens 550,942 kr. Motsvarande tal för de blandade
fabrikerna voro resp. 224,471 och 587,972 kr.
Det främmande kapital, som var engageradt i här berörda fabriker
(både aktiebolag och enskilda företag), uppgick till sammanlagdt 7,903,176
kr., således till 38''4 proc. eller närmare 4/i0 af det egna kapitalet. I
detta afseende visade emellertid aktiebolagen en vida starkare ställning,
i det att det af dem upplånade kapitalet, 4,155,112 kr., endast uppgick
till 28''9 proc. af bolagens egna medel, men de enskilda företagen
genom lån anskaffat 3,748,064 kr., således ett belopp motsvarande 610 af
det egna kapitalet. Den jämförelsevis mest betydande upplåningen kom
på de enskilda blandade fabrikernas del, i det att dessa upplånat en
summa, som var omkr. Vs större än de egna medlen. Bland aktiebolagen
var det cigarrfabrikerna, hvilkas passiva företedde en liknande anblick,
i det att det upplånade kapitalets öfverskott öfver det egna äfven här
utgjorde omkr. Vs .af det förra. Betraktas hvarje fabriksgrupp som en
helhet för sig, visar det sig, att cigarrfabrikernas egna medel öfverstego
de upplånade med det relativt minsta och cigarrettfabrikernas med
det relativt högsta beloppet. Närmast cigarrfabrikerna kommo de blandade
och närmast cigarrettfabrikerna stodo snusfabrikerna.
Hela den af utredningen i detta afseende berörda tobaksindustrien
(81 fabriker) disponerade ett i driften engageradt kapital af 28,495,060
eller omkr. 28-5 milj. kr., hvaraf 20,591,884 utgjordes af eget och
7,903,176 kr. af upplånad t kapital.
Det öfvervägande antalet af här behandlade 81 tobaksfabrikör synas
hafva bedrifvit sin verksamhet i för ändamålet särskildt inredda fastigheter.
Af dessa voro 49 eller 6/io af hela antalet resp. företags egen till
19
-
Lånekapital,
Fabrikern <vt
fastigheter.
146
FABRIKSINDUSTRIEN.
helighet. Rörande dessa fastigheter torde det förhållandet böra påpekas,
att de i ej ringa utsträckning synas hafva omfattat eu vida större tomtareal,
än hvad för upprätthållandet af fabriksdriften i dess under år 1908
nådda höjd vant af nöden. Sålunda angals fabriksfastigheternas sammanlagda
tomtareal till 156,266 kvm., men det däraf för fabrikation, administration
och arbetarbostäder disponerade utrymmet utgjorde ej mer än
50,372 kvm. eller omkr. V3 af hela arealen, b I vissa fall synes den ej
för fabrikens räkning upptagna delen al tomten halva tagits i anspråk
för boningshus o. d., i andra fall åter torde denna tomtyta hafva varit
obebyggd. I sistnämnda afseende förtjänar särskildt bringas i erinran,
att eu till landsbygden förlagd fabrik uppgifvit sig därstädes disponera
en fastighet å ej mindre än 32,713 kvm., således mer än */s af alla
tobaksfabrikör sammanlagda fastighetsareal.
Det är således tydligt, att tobaksfabrikationen af här afsedda företag
skulle med användande af de under år 1908 besuttna fastigheter hafva
kunnat väsentligt ökas. Ån vidare framgår af tillgängliga uppgifter,
att en dylik produktionsökning inom ett stort antal labriker skulle hafva
kunnat åvägabringas utan utvidgning åt de lör labrikens ändamål uppförda
lokaler. Detta göres äfven troligt af den relativt betydliga golfyta,
hvilken af fabrikerna uppgifvits förelinnas inom lokalerna och hvilken
tyder på stora odisponerade utrymmen.l) Den höjning af tillverkningskvantiteten,
som på sådant sätt skulle hafva möjliggjorts, har gifvetvis
beräknats till högst olika belopp inom de skilda företagen, men genomsnittssiffran
för samtliga dessa uppgifter angifver en produktionsökning
af omkr. 100 proc. såsom möjlig inom de år 1908 använda lokalutrymmena.
Sålunda skulle utan någon ökning af nuvarande lokalutrymmen den inhemska
tobaksfabrikationen kunna stegras till en sådan höjd, att den
kvantitativt täckte hela den genom importerad vara tillgodosedda konsumtionen.
De i egna lokaler arbetande fabrikernas fastigheter voro taxerade
till sammanlagdt 6,280,500 kr. men bokförda till 5,867,089 kr., således
till 93 proc. af taxeringsvärdet. Bokföringssumman öfversteg emellertid
brandförsäkringsvärdets belopp, hvilket senare utgjorde 5,233,860 kr.
Likväl förekom i detta afseende vid bokföringen såväl öfver- som
undervärdering i förhållande till taxeringssumman, ehuru för de största
fastighetsvärdenas vidkommande någon, ofta en betydande, nedskrifning
under taxeringsbeloppet var regel. Som bekant angifva emellertid understundom
hvarken bokförings- eller taxeringssumman fastighetens verkliga
) Se detaljuppgifterna i detta hänseende under hvarje fabriksgrupp.
FABRIKERNAS EKONOMISKA FÖRHÅLLANDEN, M. M. SAMTLIGA FABRIKER. 147
saluvärde, hvadan det varit af intresse att härom inhämta ytterligare
meddelanden. I sådant afseende tillgängliga uppgifter synas gifva vid
handen,. att ett betydande antal af här afsedda fastigheter ägde ett ej
oväsentligt högre salu- än taxeringsvärde, medan andra icke företett
egentliga skiljaktigheter härutinnan. Sålunda visade det sig, att 39 af
bär ofvan berörda fastigheter, hvilkas innehafvare meddelat uppgifter
af denna art och hvilka fastigheter voro taxerade till sammanlagdt
• 5,359,400 kr., ansågos vid försäljning böra inbringa 6,880,200 kr. eller
28 proc. högre belopp än taxeringsvärdet.
De 32 fabriker, hvilka för sin tillverkning voro hänvisade till hyrda
lokaler, betalade för dessa en årshyra af 98,633 kr. eller 3,082 kr. per
fabrik. Kapitaliseras hela hyresbeloppet efter 7 proc. eller den ränteaInkastning,
som en hyresfastighet i större städer gemenligen anses böra
gifva, skulle motsvarande kapital uppgå till 1,409,043 kr. Detta belopp
skulle sålunda ungefärligen beteckna den summa, som skulle åtgått för
att beieda här asyftade fabriker tillfälle att för sin fabrikation disponera
öfver egen fastighet. Vid en kalkyl af det kapitalbelopp, som varit
erforderligt för att alla tobaksfabrikör skulle haft tillgång till egen lokal,
torde . emellertid den sist funna summan icke utan vidare kunna läggas5
till ofvan anförda värde å öfriga fabrikers fastigheter. Detta förnämligast
af den orsaken, att detta sistnämnda värde, såsom tidigare anförts, dels
torde vara svårt att bestämdt fixera samt det dels ock utom de för fabrikationen
mer eller mindre ofullständigt utnyttjade lokalerna äfven omsluter
ofta betydande tomtarealer, hvilka tagits i anspråk för andra ändamål.
Icke heller torde en kalkyl af denna art kunna byggas enbart på kännedomen
om ofvan meddelade hyresbelopp, enär det berör fabrikslägenbeter
i ett flertal städer, med sins emellan starkt växlande hyrespris.
En rätt uppskattning af denna art, hvilken gifvetvis alltid måste blifva
mer eller mindre approximativ, torde endast kunna ske under hänsynstagande
dels till anförda omständigheter samt dels ock till de kvantiteter
af olika fabrikat, som i de förhyrda lokalerna producerats. Då
de tillgängliga primäruppgifterna, särs kild t rörande de vid tillverkningen
af olika varor använda lokalutrymmena, emellertid äro i vissa fall synnerligen
bristfälliga och en ingående undersökning af denna art dessutom
knappast legat inom utredningens ram, har den måst lämnas åsido.
Omstående tablå meddelar ett generalsammandrag af samtliga
fabrikers ekonomiska ställning vid slutet af år 1908.
Hyrda
lokaler.
Samtliga
fabriker8
ekonomi.
148
FABRIKSINDUSTRIEN.
Tablå öfver samtliga af utredningen angående fabriksékonomien berörda
81 fabrikers tillgångar och skalder vid slutet af år 1908.
Tillgångar. |
|
| Skulder. |
|
F astigheter .................... | ...... Kr. | 5,867,08b | Aktiekapital............... | ........... Kr. 11,850,681 |
inventarier................... |
| 1,349,768 | Eget kapital (ej aktiekapital) ... „ 6,198,403 | |
Lager ............................. | ...... »f | 9,362,629 | Reserver .................. | ........... „ 2,542,800 |
Utestående varufordringar.. |
| 8,745,538 | Upplånadt kapital...... | ........... „ 7,903,176 |
Fordringar, andra slag ..... |
| 2,518,989 | Varuskulder............. | ............ „ 3,499,537 |
Aktier, bankdepositioner | ....... | 3,886,438 | Tullskulder'') ............ | ........... „ 432,413 |
Kassa ............................. | ....... >» | 356,558 | Rabatter ’) .............. | ............ „ 101,848 |
Varumärken ................... | ....... It | 1,200,000 | Diverse ................... | ............ „ 667,405 |
Diverse .......................... | ....... It | 1,555,784 | Nettovinst.................. | ............ „ 2,109,108 |
Balanserade förluster från tidigare |
|
|
| |
år................................ | ....... I» | 462,578 |
|
|
| Summa 35,305,371 |
| Summa 35,305.371 |
Tablån, som balanserar på den betydande summan af 35,305,371
eller något mer än 35‘3 milj. kr., visar, att af tillgångarne omkr. */4 kom
på hvardera af posterna lager och varufordringar samt omkr. Ve på
fastigheter. Af öfriga konton var den i aktier och banker placerade delen
,af tillgångarne den största, i det att den uppgick till öfver Vio af aktiva.
Hvad lagret beträffar, så synas de blandade och cigarrfabrikerna
i regel hafva på detta konto måst balansera jämförelsevis större poster
än öfriga fabriker, i det att de förstnämnda båda fabriksgruppernas
lagerbehållning utgjorde omkr. 30 proc. af deras tillgångar, men
motsvarande siffra för snusfabrikerna var 23 och för cigarrettfabrikerna
endast 20 proc. Denna skiljaktighet synes för cigarrfabrikernas samt
de flesta blandade fabrikers vidkommande hafva varit beroende därpå,
att deras lager af färdigt fabrikat uppgått till ett relativt större värde
än öfriga fabrikers.
I fråga åter om lagerkontots största post, den oförtullade råtobaken,
så ingick dess värde för alla fabriksgrupper i ungefärligen samma proportion
eller med omkr. hälften af lagrets hela belopp. För samtliga
fabriker voro siffrorna för åren 1903—08, såsom åt vidstående tablå
framgår, i här anförda hänseenden tämligen konstanta. I medeltal för
hela perioden utgjorde den oförtullade råvaran 48, den förtullade 18,
de färdiga varorna 18, halffabrikaten 9 och för fabrikationen nödiga
utensilier och ingredienser 7 proc. af hela lagerbehållningen.
'') Särskild! angifva.
2) Se noten å sid. 120.
FABRIKERNAS EKONOMISKA FÖRHÅLLANDEN, M. M. SAMTLIGA FABRIKER.
149
Lagerbehållningen inom samtliga af utredningen angående fabriksekonomien
berörda 81 fabriker åren 1903— 08.'')
År 1903 1904 1905 1900 1907 1908 Medeltal
1903—08
Färdiga | kr. | 0/ Jo | kr. | 0/ 0 | kr. | 0/ Jo | kr. | 0/ Jo | kr. | 0/ Jo | kr. | % | kr. | 0/ / O |
tobaksvaror | 1,049,846 | 17-2 | 1,857,140 | 17-s | 1,836,270 | 18-e | 1,603,104 | 18-1 | 1,607,822 | 17-3 | 2,016,899 | 21-5 | 1.771,857 | 18-4 |
Halffabrikat Oförtullad | 729,999 | 7-6 | 821,126 | 7*9 | 837,015 | 8-5 | 817,741 | 8-» | 842,141 | 9-1 | 959,271 | 10-3 | 834,549 | 6-7 |
råtobak ... Förtnllad | 5,107,903 | 53-s | 4,733,522 | 45*4 | 4,587,198 | 46-4 | 4,294,807 | 46’6 | 4,686,141 | 50''6 | 4,273,352 | 4- o« er. | 4,613,820 | 47*9 |
råtobak ... Utensilier och | 1,513,532 | 15*8 | 2,411,785 | 23-1 | 2,001,727 | 20-2 | 1,741,161 | 18-9 | 1,393,741 | 15’0 | 1,251,327 | 13-4 | 1,718,879 | 17 9 |
ingredienser | 587,709 | 6-1 | 612.865 | 5*8 | 623,680 | 6*3 | 688,836 | 7*5 | 745,150 | 8-o | 861,780 | 9*2 | 686,670 | 7*1 |
Hela lagerbe
hållningen
9,588,989 lOQ-o 10,436,438100-o 9,885,890 100-0 9,205,709 IQQ-o 9^274,995100•» 9,362,629100-o 9,625.775 10&o
Summa till -
gångar...... 20,813,388 28,343,850 28,342,002 31,511,210 33,109,510 35,305,371 30,570,889
Lager i °/0 af
tillgångarna 35’s 36''8 34-9 29-2 28''0 20-5 31-5
För öfrig! visa tablåns siffror, att under åren 1904—08 den förtullade
råtobakens relation ssiffra kännetecknats af en jämt fortgående
minskning, medan motsvarande tal för halffabrikat och utensilier etc.
företett en oafbrutet stigande tendens. För lagret i dess helhet kan en
tydlig nedåtgång i förhållande till samtliga aktiva konstateras, i det att
lagerbehållningen åren 1903—04 ännu utgjorde omkr. Va, men år 1908
endast 7* af alla tillgångar.
Varufordringars konto uppvisade, såsom tablån å sid. ISO angifver,
en stor grad af relativ oföränderlighet, i det att dess utgående balans
vid hvarje årsskifte under perioden 1903—08 uppgick till omkr. V4
al samtliga aktiva. Likväl förekommo också här betydande olikheter
mellan de olika fabriksgrupperna. Medan sålunda snus- och de blandade
fabrikerna i detta afseende ungefärligen uppvisade den för samtliga
fabriker gällande relationen, så steg den för cigarrfabrikerna till öfver
/s, men sjönk för cigarrettfabrikerna till 1/0.
’) Här förekomma de små cigarrettfabrikema icke för åren 1903—07. Se dessutom noten
å sid. 112.
150
FABRIKSINDUSTRIEN.
Var udebitorers konto jämte afskrifning ar därå inom samtliga af utredningen
angående fabriksekonomien berörda 81 fabriker under
åren 1903—08.'')
Varufordringar..... kr. | År 1903 1904 6,494,870 6.895,622 | 1905 7,050,503 | 1906 7,606,266 | 1907 8,446,803 | 1908 8,745,538 | Medeltal 1903—08 7,539,934 | |
I % af tillgångar^ | 24-2 | 24-3 | 24-3 | 24-1 | 25''5 | 24-8 | 24*7 |
Afskrifvet under året „ | 216,457 | 163,025 | 188.247 | 198,559 | 332,426 | 441,545 | 256,710 |
I % of fordringarne | 3-3 | 2*4 | 2-7 | 2-e | 3-9 | 5*1 | 3*4 |
I °/o af omsättningen | 1-5 | l-i | 1-2 | 1-2 | 1*3 | 2*2 | 1*5 |
Nyssnämnda tal böra emellertid icke utan vidare anses antyda, att
cigarrfabrikerna nödgats sälja på kredit i större och cigarrettfabrikerna
i mindre utsträckning än öfriga fabriker. Förevarande siffror angifva
ju nämligen varukontots slutsumma endast i proportion till beloppet å
samtliga balanserade tillgångar, en relation, där den inbördes skillnaden
mellan varornas värde och äfven andra omständigheter kunna hafva
vållat rubbningar för möjliggörande af en jämförelse i här anfördt syfte.
Lämpligare synes då vara att ställa varudebitorernas konto i förhållande
till det inom hvarje fabriksgrupp under året uppnådda nettoförsäljningsvärdet,
hvarigenom i viss mån angifves, huru stor del af försäljningssumman,
som ännu vid årsskiftet balanserats såsom ej krediterad resp.
köpare. En dylik sammanställning för år 1908 gifver följande resultat:
| Cigarr- | Cigarrett- | Snus- | Blandade |
| fabrikör. | fabrikör. | fabriker. | fabriker. |
Nettoförsäljningssumma år 1908 ............... kr. | 3,955,955 | 2,362,578 | 5,265,602 | 8,246,829 |
Utestående varufordringar vid slutet af år 1908 ,, | 2,156,281 | 758,fibb | 2,266,225 | 3,564,363 |
Varufordringar i °/o of försäljningssumman... | 54*5 | 32*1 | 43*0 | 43*2 |
Äfven dessa tal synas emellertid gifva vid handen, att medan
snus- och de blandade fabrikernas förhållanden i detta afseende präglas
af nära öfverensstämmelse, och den för dem anförda siffran utvisar, att
af deras försäljningssummor omkr. 43 proc. balanserades såsom fordran,
så voro motsvarande tal för cigarrfabrikerna högre och för cigarrettfabrikerna
lägre, i det att de utgjorde resp. 55 och 32 proc. För
industrien i dess helhet var siffran 44 proc. Otvifvelaktigt torde häraf
i viss grad kunna slutas, att kreditförhållandena äro gynnsammast
anordnade inom cigarrett- och relativt ogynnsammast inom cigarrindustrien.
Likväl torde dessa siffror ej böra tillmätas någon fullkomlig
exakthet för belysande af hithörande förhållanden, enär ju dels varu
‘)
Här förekomma de små cigarreltfabrikerna icke för åren 1903 - 07.
FABRIKERNAS EKONOMISKA FÖRHÅLLANDEN, M. M. SAMTLIGA FABRIKER 151
fordringarna kunna delvis hänföra sig till tidigare års leveranser och
försäljningen i många fall kan vara ojämnt fördelad öfver årets affärssäsonger
och dels sannolikt betalning medelst accept förekommer i stor
utsträckning, hvarvid bokföringen måhända ofta är så anordnad, att
acceptkontot icke skiljes från varudebitorers konto.
En blick på tablån å sid. 150 visar, att det å varufordringars konto
afskrida beloppet under åren 1904—08 varit stadt i stegring, så att
det under nämnda tid relativt mer än fördubblats. Om den för år 1908
anförda siffran, hvilken utvisar, att å fordringarna afskrifvits 5’i proc. —
motsvarande en afskrifning å årets försäljningssumma af 2-2 proc. —,
också i och för sig icke är så särskildt betydande, så förtjänar likväl
den omständigheten en viss uppmärksamhet, att d§nna summa, hvilken
i regel betecknar en ren förlust, under de senaste åren stegrats i hög
grad. Icke utan skäl torde i anslutning härtill kunna antagas, att det
inom denna affärsgren tillämpade kreditsystemet vunnit en fortgående
utbredning och att det, måhända på grund af den flerstädes starka
konkurrensen, i vissa fall handhafts utan större skärpa. Det bör dessutom
ej lämnas oanmärkt, att det gifvetvis för utredningen varit ogörligt
att ingå på någon granskning i afsikt att bedöma, huruvida det som
varufordringar balanserade beloppet i hvarje enskildt fall utgjort en
verklig tillgång eller om dess summa tarfvat reduktion af hänsyn till
där förekommande gäldenärers mer eller mindre goda betalningsförmåga.
Af det för samtliga af utredningen berörda fabriker såsom inventarier
upptagna värdet kom hufvudparten eller 56 proc. på de blandade
fabrikerna. I medeltal per fabrik inom hvarje fabriksgrupp nådde likväl
de stora cigarrettfabrikerna högst, i det att deras inventarievärde uppgick
till 100,939 kr. per fabrik. De blandade fabrikerna nådde icke högre upp
än till hälften af denna siffra eller omkr. 45,000 kr. per fabrik, medan
såväl snus- som cigarrfabrikernas motsvarande tal voro jämförelsevis obetydliga
och utgjorde resp. 8,115 och 3,65(5 kr. Ehuru hithörande siffror
till någon del äro beroende på affärens omfattning, spåras här likväl
äfven tydligen inflytandet af de skilda produktionsgrenarnas olikhet ifråga
om användandet af maskiner vid fabrikationen. Som bekant bedrifves
cigarrettillverkningen numera i stor utsträckning med tillhjälp af ofta
synnerligen högt utvecklade maskiner, medan å andra sidan cigarrfabrikationen
i väsentliga delar är hänvisad till handarbete, understödt af jämförelsevis
primitiva tekniska hjälpmedel. Snustillverkningen sker visserligen
med tillhjälp af maskinella anordningar, men äro dessa af i tekniskt
hänseende föga högtstående art. De anförda siffrornas inbördes olikhet
torde sålunda finna sin tillfyllestgörande förklaring i dessa omständigheter.
152
FABRIKSINDUSTRIEN.
Fastigheters och inventariers värden jämte afskrifning ar inom samtliga
åt utredningen angående fabriksekonomien berörda 81 fabriker
1908—1008.
År 1903 1904 1905 1906 1907 1908 Medeltal
kr. kr. kr. kr. kr. kr. 1903—1908.
Fastigheter................. 5,295,560 5,580,511 5,721,312 6,272,338 6,883,936 5,867,089 5,936.791
Inventarier .................. 906,269 993,573 1,017,536 1,125,253 1,277,496 1,349,768 1,111,649
Afskrifvet å fastigheter 44,882 95,580 69,152 164,904 36,064 58,832 78,236
I proc......................... 0''9 1*7 1*2 2*ts 0*5 1*0 1*8
Afskrifvet u inventarier .36,029 56,628 45,808 47,773 69,255 63,439 53,15»
I proc........................ 4*o 5*7 4*5 4**.< 5*i 4*7 4*8
Hvad grunderna för å inventariekontot gjorda noteringar eljes beträffar,
så bör den anmärkningen göras, att de för cigarrfabrikationen
behöfliga tekniska hjälpmedlens, särskilt de s. k. formarnes värde ofta
såväl af de rena cigarrfabrikerna som, i än större utsträckning, af de
blandade fabrikerna aldrig blifvit debiterade inventariekontot, utan förts
till omkostnadskontot och sålunda årligen afskrifvits med hela sitt
belopp. En dylik åtgärd, som har godt fog för sig i betraktande af
berörda inventariers hastigt sjunkande värde, kunde möjligen i någon
mån hafva förorsakat, att nämnda båda fabriksgruppers inventarier upptagits
till för lågt belopp. Likväl torde denna omständighet sannolikt
hafva uppvägts af, att åtskilliga andra hithörande fabriker angifvit motsvarande
delar af sitt inventariekonto utan någon nedskrifning och sålunda
i dessa fall kalkylerat väl höga siffror.
De summor, som af samtliga fabriker årligen afskrifvits å inventariekontot
och hvaröfver förestående tablå gifver en öfversikt, hafva
i regel varierat mellan 4 och 5 proc. af kontots balanserade belopp
samt uppgingo i medeltal till 4''8 proc. för hela perioden 1903 08. En
afskrifning i denna proportion torde få anses såsom relativt normal för
industrien i allmänhet och motsvarar ungefärligen, hvad som uti afkunnade
utslag i beskattningsmål förklarats vara lämpligt i med tobaksindustrien
jämförliga handteringar.
Bland öfriga såsom tillgångar upptagna poster stego, såsom
tidigare nämnts, aktier och bankdepositioner till ett ej obetydligt belopp
eller till 11 proc. af samtliga aktiva. Hufvudparten af denna
summa kom på snus- och de blandade fabrikerna, hvilka hvardera
disponerade resp. 73 och 23 proc. däraf, hvaremot således öfriga fabriker
FABRIKERNAS EKONOMISKA FÖRHÅLLANDEN, M. M. SAMTLIGA FABRIKER.
158
endast hade en obetydlig del af sina tillgångar placerad på detta, en
gynnsam ekonomi antydande sätt. Under fordringar, andra slag, finnes för
samtliga fabriker upptaget en absolut taget så betydande summa som
2,518,989 och under diverse det äfvenledes höga beloppet af 1,555,784
kr. Tyvärr har det icke varit möjligt att med ledning af förefintliga
uppgifter närmare specificera de olika poster, som sammanförts under
endera af dessa konton, till hvilka alla fabriksgrupper bidragit, ehuru
de blandade fabrikerna mer än öfriga. Det vill dock synas, som skulle
den å nämnda konton upptagna behållningen hufvudsakligen utgöras af
sådana aktiva, hvilka vederbörande dels icke velat närmare specificera
eller dels ock sådana som vid behof kunnat realiseras för nettovinstens
redovisning eller företagets drift, men som vid tiden för årsbokslutets
uppgörande icke ännu varit för särskildt ändamål disponerade. Till det
förra slaget — ej särskildt specificerade fordringar — torde böra räknas
de belopp, som upptagits i boksluten för firmanamn, varumärken, recept
o. d., något som sannolikt skett vida oftare än hvad exemplet från den
enda fabriksklass (cigarrettfabrikerna) visar, där kontot, som sig bör,
särskildt specificerats. Gifvetvis måste alla dylika värden, när de upptagas
som tillgångar till visst belopp, mer eller mindre undandraga
sig en objektiv uppskattning, och af sådan anledning torde måhända
här berörda konton och siffror, i den mån de kunna anses täckas blott
af dylika valutor, böra mötas med en viss uppmärksamhet.
Under balanserade förluster har i sammandraget upptagits ett belopp
af 462,578 kr. Endast en ringa del däraf har i de insända primäruppgifterna
anförts under en dylik rubrik, hvadan sålunda hufvudparten
härrör från af utredningen verkställda beräkningar. Beloppet motsvarar
de balanser, hvilka konstaterats vid uppgörande af sammandrag för
cigarr- och cigarrettfabrikerna och hvarom i sådant sammanhang anförts,
att de i själfva verket betecknat en ren kapitalförlust, ehuru en d}dik
uppfattning i regel ej tagit sig uttryck i de af vederbörande fabriker meddelade
bokslutsutdrag.
För den del af skulderna, som utgöres af i industrien engageradt
kapital, har tidigare redogjorts. Af samtliga passiva utgjorde aktiekapitalet
och det egna kapitalet, inberäknadt reserver, 58''3 proc. eller
närmare 6/io samt det främmande kapitalet 22''4 proc., således hela det
i driften investerade kapitalet — 28,495,060 kr. — 80’7 proc. eller mer
än 8 jo af hela skuldbeloppet. Af det egna kapitalet (aktiekapital, eget,
reserver) var däremot endast 35''l proc. fast kapital, d. v. s. nedlagdt i
fabriksbyggnader och maskiner, medan 45''5 proc. däraf låg i lagret.
20
154
FABRIKSINDUSTRIEN.
Omkr. Vio af passiva kom på varuskulder. Då den viktigaste posten
å detta konto utan tvifvel utgjordes af skulder till leverantörer af råtobak,
torde det förtjäna nämnas, att det som varuskulder vid 1908 års slut
balanserade beloppet uppgick till 38 proc. af den värdesumma, som
tidigare angifvits för hela den under året förbrukade råtobakskvantiteten.
Såsom tullskulder hade fabrikerna noterat en sammanlagd summa af
432,413 kr., som betecknade de tullumgälder, för hvilka resp. företag
häftade i skuld till tullverket för vid årsskiftet från nederlag uttagen
vara. I viss mån kan detta belopp sägas hafva utgjort ett rånte fritt
lån, som af statsverket beviljats vederbörande fabrikanter, gifvetvis mot
på förhand ställd säkerhet och endast gällande högst 90 dagar. Emellertid
torde det nyss angifna beloppet å denna post vara åtskilligt för
lågt, i betraktande däraf att ej alla fabrikanter särskilt upptagit denna
post bland passiva, och att importen af oarbetad råvara ju under året
uppgått till öfver 4 milj. kr. Sannolikt torde den i texten angifna
summan i själfva verket höra ungefärligen fördubblas för att öfverensstämma
med den verkliga tullkrediten. Motsvarande belopp torde i
stället böra minska »diverse skulder».
Tab 24. Netto- och handelsvinst inom samtliga af utredningen angående
fabriksekonomien berörda 81 fabriker under åren 1903—08. ‘)
År. | Aktiekapital kr. | Keserverade medel kr. | Nettovinst |
|
| Handelsvinst | ||
kr. | i proc. | 5 °/0 ränta kr. | Netto- försäljnings- värde kr. | kr. | i proc. netto-försälj-nings-värdet. | |||
1903 | 12,547,251 | 759,014 | 1,719,072 | 13-7 | 665,313 | 14,614,585 | 1,053,759 | 1 7*2 |
1 1904 | 12,816,773 | 835,733 | 1,686,365 | 13-2 | 682,625 | 15,236,588 | 1,003,740 | 6-6 |
1905 | 13,716,807 | 1,737,418 | 1,609,124 | 11-7 | 772,711 | 15,423,306 | 836,413 | 5-4 |
; 1906 | 16,180,369 | 1,921,324 | 2,059,210 | 12-7 | 905,085 | 16,871,490 | 1,154,125 | 6*8 |
1907 | 16,401,197 | 2,262,437 | 1,873,418 | 11-4 | 933,182 | 18,773,825 | 940,236 | 5-0; |
1908 | 18,049,084 | 2,542,800 : | 2,109,108 | 11-7 | 1,029,594 | 19,830,9642) | 1,079,514 | 5-4 1 |
Summa | 89,711,481 | 10.058,726 | 11,056,297 | 123 | 4,988,510 | 100,750,758 | 6,067,787 | 6o \ |
‘) Häri förekomma de små cigarrettfabrikerna icke för åren 1903— 07.
2) Denna siffra å nettoförsäljningsvärdet skiljer sig från den i tab. 8 meddelade. Differensen
utgör 258,945 kr. eller det nettoförsäljningsvärde, som redovisats af de tvänne fabriker, hvilka
försummat att till utredningen meddela uppgifter angående sin ekonomi. Sistnämnda belopp utgör
1*3 proc. af den summa å 20,089,909. hvilken tab. 8 angifver såsom nettoförsäljningsvärde för
samtliga eljes af utredningen berörda 83 fabriker.
FABRIKERNAS EKONOMISKA FÖRHÅLLANDEN, M. M. SAMTLIGA FABRIKER. 155
Nettovinsten under år 1908 för hela den här berörda fabriksrörelsen
har i räkenskapstablån å sid. 148 beräknats till 2,109,108
kr. eller 11*7 proc. å det i industrien engagerade kapitalet, oberäknadt
reserver. Denna vinstsumma, som kalkylerats på grundval
af i det föregående under hvarje fabriksgrupp meddelade siffror, utgör
sålunda skillnaden mellan hela den vinst och hela den förlust, som
af de enskilda företagen under året bokförts, med de korrektioner,
hvilka föranledts af särskilda, i hvarje fall påpekade omständigheter.
I förestående tab. 24 har, i likhet med hvad som skett för hvarje
fabriksgrupp, sammanställts uppgifter angående netto- och handelsvinstens
belopp för samtliga fabriker under hvart och ett af åren
1903—08.
Tabellen visar, att nettovinsten under de båda senaste åren af den
här undersökta perioden varit lägre än under andra år och att den
högsta vinsten nåddes under periodens båda första år. Under det att
sålunda åren 1905, 1907 och 1908 gåfvo ungefärligen samma resultat,
växlande mellan 11*4 och 11*7 proc. nettovinst, så nådde åren 1903,
1904 och 1906 upp till resp. 13*7, 13-2 och 12-7 proc. vinst. Någon
bestämd, oafbruten nedgång i afkastningen synes sålunda icke kunna
konstateras, ehuru vinsten icke under något af åren 1905—08 nått upp
till den för åren 1903—04 noterade afkastningen. Hela periodens medelnettovinst
utgjorde 12-3 proc.
Hvad handelsvinsten beträffar, så företedde denna med nettovinsten
ej fullt analoga växlingar. Den nådde visserligen äfven sitt
högsta belopp eller 7*2 proc. under år 1903, men det därnäst bästa
året var ej, såsom för nettovinsten, 1904 utan 1906, då en handelsvinst
af 6*8 kunde noteras. Af öfriga år visade 1904 det bästa och 1907
det sämsta resultatet med resp. 6''6 och 5*0 proc., medan för hvart
och ett af åren 1905 och 1908 noterades 5*4 proc. För handelsvinstens
vidkommande kunde således knappast fastställas någon bestämdt
sjunkande tendens under här afsedda period, ehuru medeltalet
för de tre första åren låg något högre än för de tre sista. Medelliandelsvinsten
för hela perioden uppgick till 1,011,298 kr. eller 6*0 proc.
å försäljningssumman.
Äfven för industrien i dess helhet torde det emellertid vara lämpligt
att beräkna afkastningen jämväl för fabrikerna med gynnsamt och
med ogynnsamt ekonomiskt resultat hvar för sig. Vid denna beräkning,
hvars resultat meddelas i tabellerna å nästa sida, har, liksom förut skett,
till fabriker af den förra gruppen förts de företag, hvilka under alla eller
156
FABRIKSINDUSTRIEN.
flertalet år af perioden 1903—08 gifvit någon afkastning,*) och till den
senare gruppen alla öfriga fabriker.
Tab. 25. Netto- och handelsvinst inom samtliga af utredningen angående
fabriksekonomien berörda 81 fabriker under åren 1903—08. -)
I. Fabriker med gynnsamt ekonomiskt resultat.
|
|
| Nettovinst |
|
| Handelsvinst | ||
År. | Aktiekapital kr. | Reserverade medel kr. | kr. | i proc. | 5 °/o ränta kr. | Netto- försäljnings- viirde kr. | kr. | i proc. netto-försälj-nings-värdet. |
1903 | 10,801,220 | 707,168 | 1,665,605 | 15’4 | 575,419 | 10,848,130 | 1,090,186 | io-i! |
1904 | 10,895,482 | 775,273 | 1,672,739 | 1 5*4 | 583,537 | 12,761,511 | 1,089,202 | 8*5 |
1905 | 11,812,010 | 1,669,668 | 1,636,918 | 13-9 | 674,084 | 13,031,794 | 962,834 | 7-4 |
1906 | 13,885,579 | 1,830,070 | 2,104,719 | 15*2 | 785,783 | 14,368,501 | 1,318,936 | 9-2 | |
1907 | 14,058,883 | 2,208,142 | 1,910,888 | 13-6 | 813,352 | 15,439,909 | 1,097,536 | 7-1 |
1908 | 15,299,145 | 2,494,468 | 2,168,979 | 14-i | 889,681 | 16,996.922 | 1,279,298 | 7-1 |
Summa | 76,752,319 | 9.684,789 | 11,159,848 | 14ö | 4,321,856 | 83,446,767 | 6,837,992 | 8-2 |
| 11. | Fabriker | med ogynnsamt | ekonomiskt resultat. |
| |||
|
|
| Nettovinst |
| Netto- försäljnings- värde ■ kr. | Handelsvinst | ||
År. | Aktiekapital kr. | Reserverade medel kr. | kr. | i proc. | 5 °/0 ränta kr. | kr. | i proc. netto-försälj-nings-värdet. | |
1903 | 1,746,031 | 51,846 | 53,467 | 3-1 | 89,894 | 3,766,455 | •/. 36,427 | •/. l-« |
1904 | 1,921,291 | 60,460 | 13,626 | 0-7 | 99,088 | 2,475,077 | •/. 85,462 | •/. 3-5 |
1905 | 1,904,797 | 67,750 | •/. 27,794 | Do | 98,627 | 2,391,512 | •/. 126,421 | 7, 5*3 |
1906 | 2,294,790 | 91,254 | •/. 45,509 | •/. 2-o | 119,302 | 2,502,989 | V. 164,811 | 7- 6*o |
1907 | 2,342,314 | 54,295 | •/. 37,470 | •/. 1*6 | 119,830 | 3,333,916 | •/. 157,300 | ■/. 4-7 |
1908 | 2,749,939 | 48,3.32 | •/. 59,871 | •/. 2-2 | 139,913 | 2,834,042 | •/. 199,784 | •/. 7-1 |
Summa | 12,959,162 | 373,937 | •/. 103,551 | •/. Os | 666,654 | 17,303,991 | •/. 770,2051 •/. 4s |
’) Då det icke ofta förekommit, att ett företag gifvit netto- men ej handelsvinst, har
ett särskiljande af fabriksekonomien ur denna synpunkt ej ansetts behöflig. De här anförda
tabellernas absoluta siffror skulle visserligen vid en dylik beräkning hafva underkastats några
mindre förändringar, men de relativa talen skulle knappast hafva företett någon som hälst
olikhet. Under sådana omständigheter och då hithörande kalkyler äro synnerligen tidsödande,
bar det icke synts nödigt att företaga någon annan uppdelning än den i texten gifna.
s) Häri förekomma de små cigarrettfabrikerna icke för åren 1903—07.
FABRIKERNAS EKONOMISKA FÖRHÅLLANDEN, M. M. SAMTLIGA FABRIKER. 157
Som tabellernas siffror visa, omslöto fabrikerna med gynnsamt
ekonomiskt resultat omkr. 86 proc. af det år 1908 i driften engagerade
egna kapitalet samt behärskade 80 proc. af produktionen. Då emellertid
flertalet af de stora företagen tillhörde denna grupp, inses, att antalet
af de fabriker, hvilka bildade den andra gruppen, var större, än hvad
dessa relationssiftror synas angifva. Inalles kommo sålunda på den
första gruppen 57 och på den senare 24 fabriker, bland hvilka sistnämnda
flertalet tillhörde cigarrfabrikerna.
De fabriker, som utvisade ett gynnsamt ekonomiskt resultat, nådde
en nettovinst, hvars medeltal uppgick till 2-2 proc. mer för hela perioden
1903—08 än motsvarande siffra för samtliga 81 tobaksfabriker. Handelsvinsten
för förstnämnda företag steg med samma absoluta tal och utgjorde
i genomsnitt 8''2 mot 6''0 proc. för alla fabriker inom denna grupp. Rörande
handels- och nettovinstens fluktuationer under åren 1903—08 gäller i
hufvudsak det samma som rörande motsvarande tal för samtliga fabriker.
För de företag åter, som uppvisat dåligt resultat, synas den undersökta
årsperiodens sista trenne år hafva varit afgjordt sämre än begynnelseåren,
och särskildt framstår 1908 såsom periodens sämsta år
med en förlust af 59,871 kr. eller 2''2 proc. å det engagerade kapitalet
samt en negativ handelsviust af 199,784 kr. eller 7''1 proc. å försäljningssumman.
Medelförlusten utgjorde emellertid blott 0''8 och den negativa
medelhandelsvinsten 4*5 proc.
Äfven för samtliga fabriker meddelas här nedan en öfversikt af
några viktigare utgiftsposter år 1908.
Några bland de viktigare utgiftsposterna inom samtliga af utredningen
angående fabri ksekonotnien berörda 81 fabrikerna år 1908. '')
| Kr. | I °/o af för-säljnings- |
Styrelse och revisorer ...*......................................... | 146,000 | summan. 0*7 |
Hyror, utbetalta | 98,6.3.3 | 0-5 |
Resekostnader (incl. resandes provisioner och fasta löner) | 846,918 | 4*3 |
Försfiljningsagenters och kommissionärers provisioner ... | 145,739 | 0*7 |
Kontorskostnader (utom löner) .................................... | 146,865 | 0*7 |
Reklam och annonser .......................... .................. | 223,231 | 1-1 |
Röntor å upplånadt kapital ............................... | 353,883 | 1*8 |
Diskontoräntor ..... ...................................... | 88,704 | 0*5 |
Frakter för förädlad vara ....................................... | 244,503 | 1*2 |
Förluster på varudebitorer ............. | 441,545 | 2*2 |
Förvaltningspersonalens löner ................................... | 1,348,157 | 6-8 |
Arbetspersonalens „ .................................... | 2,993,564 | 15*1 |
x) Se noten å sid. 118.
158
FABRIKSINDUSTRIEN.
Det visar sig därvid, att de mest betydande af de i tablån anförda
omkostnader kommo på lönekontot, hvarvid arbetarnes löner uppgingo
till 2,993,564 kr. eller 15''1 och förvaltningspersonalens till 1,348,157
kr. eller 6-8 proc. af försäljningssumman. Af det för förvaltningspersonalens
löner redovisade beloppet utgick likväl, såsom å sid. 173
närmare meddelas, 346,508 kr. till resande i form af fast lön eller provision
samt 120,828 kr. till platsförsäljare och agenter. Detta torde förtjäna
påpekande vid bedömande af åberopade lönebelopps betydelse å
fabrikernas utgiftskonto, enär nyssnämnda summor sannolikt till större
delen finnas inräknade äfven i de belopp, som angifvits för resekostnader
och agentprovisioner. 0 Af dessa båda poster slutade den förra, resekostnader,
på en summa af 846,913 kr., motsvarande 4‘3 proc. af omsättningsbeloppet.
Läggas härtill kostnaderna äfven för agentprovisioner,
nås en siffra af 5''0 proc. å försäljningssumman. Förluster på varufordringar
uppgingo till endast 2''2 och utgifterna för reklam och annonser
till ej mer än In proc. af försäljningsvärdet. Hvad det som kontorskostnader
upptagna beloppet beträffar, förtjänar anmärkas, att detta sannolikt är
något för högt såsom betecknande utgifter endast för skrifmaterialer, porto
o. d. Till detta konto hafva troligen i några fall förts åtskilliga utgifter,
hvilka icke varit kontorskostnader i här afsedd mening utan utgjort likvider
för lyse, värme o. d., som af vederbörande debiterats omkostnadskontot,
men vid specifikationen kommit att upptagas under här berörda rubrik.
Hvad det såsom räntor å upplånadt kapital uppförda beloppet,
353,883 kr., beträffar, så motsvarar det en räntefot af ungefärligen 4’5
proc. å det i räkenskapssammandragen såsom främmande kapital bokförda
beloppet. En dylik räntesats synes jämförelsevis låg, särskildt i
betraktande af att den normala låneräntan under större delen af år
1908 torde hafva varit 5-ö å 6-o proc. Orsaken till, att ifrågavarande räntor
likväl ej uppgått till högre belopp, torde förnämligast vara att söka däri,
att en afsevärd del af det upplånade kapitalet torde hafva varit anskaffadt
antingen vid en tidigare tidpunkt, då lägre räntesatser varit gällande,
eller mot hypotek af god fastighetsinteckning och således betingat lägre
än genomsnittlig bankränta, eller ock varit af sådan natur, att räntan ej
årligen affordrats låntagaren utan under en följd af år fått öka kapitalstocken.
I sistnämnda fall borde vid bokslutets uppgörande vinst- och
förlustkontot gifvetvis hafva debiterats med anförda räntebelopp och
nettoafkastning eller förlust resp. minskats eller ökats i motsvarande grad.
Där eu dylik notering synbarligen icke af vederbörande affärsinnehafvare
varit verkställd, har vid den af utredningen uppgjorda beräkningen af
sådant företags afkastning en korrektion i antydt syfte verkställts.
’) Se noten å sid. 118.
FABRIKERNAS EKONOMISKA FÖRHÅLLANDEN, M. M. SAMTLIGA FABRIKER. 159
I arfvoden till styrelse och revisorer hafva tobaksfabrikerna under
år 1908 utbetalat tillsammans 146,000 kr. En dylik summa måste
otvifvelaktigt betraktas såsom högst betydande i betraktande af, att
den här berörda delen af denna industri endast omfattade 33 aktiebolag,
af hvilka åtskilliga bedrefvo sin rörelse i endast ringa omfattning. En
närmare granskning af denna siffra gifver emellertid vid handen, att den
visserligen fördelade sig på 31 aktiebolag samt 3 andra företag (revisorsarfvoden
å tillsammans 250 kr.), men att bland de förstnämnda två
bolag disponerade sammanlagdt ej mindre än omkr. 7/10 af hela summan,
så att på hvar och en af de öfriga fabrikerna ej kom mer än 1,369
kr. De båda nämnda företagens osedvanligt höga ersättning åt styrelsens
medlemmar torde endast delvis hafva ägt karaktären af arfvode
för inom styrelsen förrättadt arbete, utan synes hafva sammanhängt
med omständigheter, hvilkas orsak närmast varit att söka i vederbörande
affärers egenskap af »familjebolag».
Den sammanställning af de olika fabriksgruppernas vinst år 1908
samt i medeltal för åren 1903—08, hvilken lämnas i nedanstående tabell,
visar, såsom redan af den föregående framställningen torde hafva framgått,
att de fyra fabriksklasserna förete eu sinsemellan relativt afvikande
bild, därvid stärkande intrycket af, att tobaksindustrien, såvidt utredningens
material gifver vid handen, ifråga om ekonomiska förhållanden
endast med en viss reservation kan betraktas såsom en enhetlig näringsgren,
utan att den fastmer inom sig rymmer åtminstone tre sinsemellan
och från industrien i dess helhet icke så litet skiljaktiga industriarter.
Tab. 26. Netto- och handelsvinst inom de olika fabriksgrupperna åren 1903-08.
Fabriksgrupp. | Aktiekapital och | Reserver kr. | Netto- vinst °/o. | Nettoförsäljnings- Handels-värd e vinst kr. i #/*. | ||||
Medeltal 1903-08. | År 1908. | . Medeltal 1903—08. | År 1908. | Medeltal | År 1908. | £2 Medeltal ; År jj 1903—08.! 1908. <L1 X — | År 1908. | |
Cigarrfabriker ... | 2,265,868 | 2,639,296 | 168,345 | 168,057 | 9-] | 5*6 | 3,362,879 3,955,955 2-6 | 0l> |
Cigarrettfabriker, |
|
|
|
|
|
|
|
|
störa | 1,652,333 | 3,020,000 | 59,691 | 190,082 | 13-7 | 11-2 | 1,244,965 2,293,175 ll*s | 7*7 |
d:o , små | 9,645 | 57,874 | — | — | _ | — | 11,567 69,403 — | •/.4-8 |
Snusfabriker ...... | 5,148,549 | 5,467,020 | 963,797 | 1,598,546 | 15*3 | 17-9 | 4,658,15o] 5,265,602 10-4 | 11*8 |
Blandade fabriker | 5,875,518 | 6,864,894 | 484,621 | 586,115 | 10-6 | 9-4 | 7,514,2321 8,246,829 4 o | 3-s| |
Summa | 14.951 M3 18.049.0841.676 454 2.542,800 123 | 117 | 16,791.793 19.830.964 60 | 04 |
De olika
fabriksgruppernas
ekonomi.
160
FABRIKSINDUSTRIEN.
Hvad först det i de här berörda 81 fabrikerna engagerade kapitalets
afkastning år 1908 samt i medeltal för åren 1903—08 beträffar,
så visar tabellen, att det kapital, oberäknadt reserver, som var
investeradt i:
År Area År Area
1008. 1903 - 08. 1908. 1903 -08.
snusfabrikerna, utg. 30''4 och 34''1 proc. af industriens hela kapital, afkastade 17''9 och 15''J proc.
cigarrettfabrikerna,
0 ............ » 16''8 » 11*1 » » » , » 11''* » 13''7 »
bland, fabrikerna, » 38''2 » 39''3 » » » , » 9''4 » 10''0
cigarrfabrikerna, » 14''6 » 15*2 » » » , » 5''8 » 9''i »
Det visar sig sålunda, att det i snusfabrikerna år 1908 engagerade
kapitalet var jämförelsevis något mindre än medeltalet för perioden
1903—08, under det att förhållandet för cigarrettfabrikerna var omvändt.
Äfven för öfriga fabriker kunde en, ehuru svag, nedåtgång konstateras
i den proportion, hvari deras kapital ingick i hela tobaksindustriens
kapital. Cigarrettfabrikationens under den här undersökta periodens ofta
påpekade öfvergång till stordrift hade dock knappast skett på bekostnad af
de öfriga produktionsgrenarnas utveckling, ty det inom hvarje fabriksgrupp
engagerade kapitalet hade under sexårsperioden så godt som
årligen stigit, ehuru stegringen var betydligt större för cigarrettfabrikernas
än för öfriga fabrikers vidkommande. Förstnämnda fabriksgrupp
kan således sägas hafva upptagit den relativt största delen af
det färska kapital, som under åren 1903—08 gjorts fruktbärande inom
af utredningen berörda del af tobaksindustrien.
Fn jämförelse af nettovinstsiffrorna för år 1908 och för åren
1903 — 08 inom olika fabriksgrupper visar ånyo, hvad som tidigare påpekats,
att år 1908 för de rena cigarrfabrikerna varit ett särskildt ogynnsamt
år, medan det för snusfabrikerna varit jämförelsevis fördelaktigt. Äfven
för öfriga fabriksgrupper synes 1908 års resultat hafva varit sämre
än genomsnittet för perioden 1903—08. Här antydda förhållanden
framträda-måhända klarare vid en blick på nedanstående jämförelsetal.
Sättes snusfabrikernas nettoafkastning lika med 100, erhållas nämligen
följande siffror:
*) De små cigarrettfubrikerna äro bär ej medräknade, liksom öfverhufvud ej i det följande,
där ej annat särskildt angifves.
FABRIKERNAS EKONOMISKA FÖRHÅLLANDEN, M. M. SAMTLIGA FABRIKER. 161
År 1908. Åren 1903—08.
snusfabrikernas............ | nettovinst | 100 | 100 |
cigarrettfabrikernas ... | » | 63 | 90 |
blandade fabrikernas .. |
| 53 | 69 |
cigarrfabrikernas......... | » | 31 | 59 |
samtliga fabrikers ...... | » | 65 | 80 |
Närmast snusfabrikerna kommo således i | båda | fallen cigarrettfabri- | |
kerna, därnäst de blandade och | sist cigarrfabriker | na. Men under det |
att cigarrettfabrikernas afkastning år 1908 utgjorde relativt öfver */«, de
blandades något öfver hälften och cigarrfabrikernas icke ens Vs af snusfabrikernas,
så var cigarrettfabrikeruas relativa medelafkastning under
åren 1903—08 710, de blandades omkr. 7i0 och cigarrfabrikernas omkr.
6/10 af snusfabrikernas, således genomgående väsentligt högre siffror än
år 1908.
Emellertid är det tydligt, att snusfabrikernas afkastning varit de
andra fabrikernas öfverlägsen, liksom ock att fördelningen dem emellan
med afseende på nettovinstens relativa höjd varit konstant under perioden
1903—08. Söker man efter en förklaring till dessa betydande och till
synes jämförelsevis konstanta skiljaktigheter, så finner man den knappast
i omsättningssummans storlek i och för sig eller i förhållande till det
i driften engagerade kapitalet. Sålunda omslöt i medeltal för åren
1903—08 snusfabrikernas försäljningssumma endast omkr. V4 af industriens
hela motsvarande belopp, medan cigarrettfabrikerna icke nådde
upp till Vxo, de blandade omkr. hälften och cigarrfabrikerna omkr. VioJämföres
åter det engagerade kapitalet med försäljningssumman, finner
man, att under perioden 1903—08 mot hvarje 10Ö kr. i kapital (utom
reserver) svarade i geuomsnitt en omsättning i färdig vara af inom
snusfabrikerna..................... 90 kr.,
cigarrettfabrikerna .......... 75 » ,
blandade fabrikerna ......... 128 » ,
cigarrfabrikerna.................. 148 » ,
samtliga fabriker.................. 112 » .
Dessa siffror förete sålunda en helt motsatt proportion mot de
ofvan för nettovinsten angifna, i det att de utvisa, att de båda fabriksgrupper,
som gåfvo den jämförelsevis sämsta afkastningen, ifråga om
försäljningssummans relation till det engagerade kapitalet nådde vida
högre siffror än de fabriksgrupper, som uppvisat gynnsammare afkast
21
-
162
FABRIKSINDUSTRIEN.
ning. Den anmärkningsvärd! låga summan för cigarrettindustrien torde
förklaras af det särskild! höga beloppet å i denna produktion engagera^
fixt kapital, under det att motsvarande höga summa för cigarrindustrien
sammanhänger med dess jämförelsevis ringa behof af fast kapital, hvilket
påvisats af en stor del i det föregående nämnda siffror, och som förklaras
af att denna fabrikation är i vidsträckt grad grundad på endast handarbete.
Dessa omständigheter, hvilka således ej bidraga att påvisa orsaken
till nettoafkastningens olika höjd inom de skilda fabriksgrupperna,
torde emellertid i viss mån angifva en af grunderna till, att siffrorna
för handelsvinsten än mer framhäfva snus- och cigarrettfabrikernas i
jämförelse med öfriga fabriker gynnsammare ställning. Handelsvinsten
beräknas ju nämligen i relation till försäljningssumman, och, då denna
nu visat sig vara jämförelsevis störst inom de grenar, där nettovinsten
varit relativt lägst, måste handelsvinsten taga intryck häraf, äfven om
denna differens något uppväges af skillnaderna i det engagerade kapitalets
storlek. Sättes snusfabrikernas handelsvinst lika med 100, erhållas
för perioden 1903—08 följande medelsiffror:
snusfabrikernas............ handelsvinst 100,
cigarrettfabrikernas ... » 109,
blandade fabrikernas )) 38,
cigarrfabrikernas......... )) 24,
samtliga fabrikers...... » 58.
Dessa tal visa således, att medan cigarrettfabrikerna t, o. m. något
öfverträffade snusfabrikerna ifråga om handelsvinstens relativa höjd, så
voro motsvarande siffror såväl för de blandade som för cigarrfabrikerna
vida lägre, och nådde den förra knappt Vio, den senare ej ens åt
snusfabrikernas jämförelsetal.
Ett försök att förklara de skilda fabriksgruppernas olika ställning
ifråga om afkastningen synes lämpligen böra utgå icke från omsättningssummans
storlek utan snarare från produktionskostnaderna. Med ledning
af bär ofvan under hvarje fabriksgrupp meddelade uppgifter hafva i
efterföljande tablå sammanställts vissa siffror, angifvande den del af
försäljningssumman, som utgick till täckande af vissa viktigare utgiftsposter
inom de olika fabrikerna under år 1908.
Eu blick på denna tablå visar, att af de där anförda utgifterna
den största delen kom på löners konto. Men medan arbetarnes löner
för cigarrfabrikernas vidkommande utgjorde 28’6 proc. af omsättningssumman,
gingo de ej upp till mer än omkr. hälften af denna proportion
FABRIKERNAS EKONOMISKA FÖRHÅLLANDEN, M. M. SAMTLIGA FABRIKER. 163
eller 14-9 proc. för de störa cigarrettfabrikerna och endast till 1U eller 4''9
proc. för snusfabrikerna. Äfven de blandade fabrikerna med 15''2 proc. intogo
i detta afseende en vida gynnsammare ställning än cigarrfabrikerna.
Jämförelse mellan några bland de viktigare utgiftsposterna för de af utredningen
angående fabriksekonomien berörda 81 fabrikerna år 1908. '')
% i förhållande till nettoförsäljningsvärdet.
| Cigarr- | Cigarrettfabriker | Snus- | Blandade | Alla | |
| fabriker. | störa. | små. | fabriker, fabriker. | fabriker. | |
Styrelse och revisorer ............................. | 0-2 | 0‘5 | _ | l-o | 0*5 | 07 |
Hyror ................................................... Resekostnader (incl. resandes provisioner och | 1*2 | 0-1 | 2-1 | 0-3 | 0*4 | O-S |
fasta löner) ............... Försäljningsagenters och kommissionärers | 5*3 | 5*9 | 11-8 | 1*6 | 5*o | 4-i |
provisioner.................. | 1-4 | 0-1 | 0-5 | 0*3 | 0*9 | 0-7 |
Kontorskostnader (utom löner) ...... | 1-6 | 0-3 | 0-9 | 0*3 | 0*7 | 0-7 |
Reklam och annonser | 0-4 | 6-9 | 1-3 | 0*1 | 0*3 | 1-1 |
Räntor å upplånadt kapital | 2-4 | 0*9 | _ | 1*8 | 1*8 | Is |
Diskontoräntor | 0-i) | 0-2 | 7*9 | 0-2 | 0*4 | Os |
Frakter för förädlad vara | 1*0 | l-o | 1-3 | 1*1 | 1*5 | 12 |
Förluster på varudebitorer | 3*o | 3*8 | _ | 1*0 | 2*2 | 2s |
Förvaltningspersonalens löner | 8*7 | 4*8 | 9-7 | 6*2 | 6*8 | Os |
Arbetspersonalens löner | 28‘ij | 14-3 | 19-7 | 4*9 | 15*2 | lö’l |
Här föreligger således en högst betydande skillnad, hvilken gifvetvis
är ägnad . att framkalla väsentliga olikheter i affärernas afkastning.
Orsaken till dessa skiljaktigheter ligger knappast i förekomsten af
väsentliga afvikelser mellan de individuella arbetslöner, som betalas
inom de olika fabriksgrupperna,2) utan är fastmera att söka i den omständigheten,
att de skilda fabriksklasserna tarfva olika antal arbetare.
Sålunda sysselsatte bland de här berörda 81 företagen år 1908 cigarrfabiikema
aibetare under sammaulagdt 78,868, de stora cigarrettfabrikerna
undei 23,265, snusfabrikerna under 11,350 och de blandade fabrikerna
under 91,758 arbetsveckor. Om på hvarje under hela året fullt
sysselsatt arbetare (= årsarbetare) räknas 50 arbetsveckor, skulle så
9
Se noten å sid. 118.
-) För vinnande af upplysningar angående arbetarean tal, löner in. in. hänvisas till kap.
*Arbetspersonalen», ss. 175 tf. Såsom där visas, utbetalades de jämförelsevis högsta arbetslönerna
inom snusfabrikerna. Jfr särskild! sid. 216.
164
FABRIKSINDUSTRIEN.
ledes komma på hvarje företag bland cigarrfabrikerna 39, bland cigarrettfabrikerna
155, bland snusfabrikerna 13 och bland de blandade fabrikerna
108 årsarbetare, hvarjemte totalantalet arbetare enligt denna beräkningsmetod
inom hvarje fabriksgrupp framgår af nedanstående siffror.
Antalet årsarbetare inom af utredningen angående fabriksekonomien
berörda 77 fabriker (de 4 små cigarr ett fabriker na undantagna).
| Hela antalet | Årsarbetare |
| årsarbetare. | per fabrik. |
Cigarrfabriker............................................ | 1,577 | 39 |
Cigarrettfabriker (störa) .............................. | 465 | 155 |
Snusfabriker ........................................... | 227 | 13 |
Blandade fabriker ................................... | 1,835 | 108 |
Samtliga fabriker | 4,104 | 53 |
Redan dessa tal gifva vid handen, att ifråga om de fabriker, som
lämnat den jämförelsevis största och minsta afkastningen, förefinnes en
afsevärd skillnad med afseende på antalet inom driften anställda arbetare,
i det på hvarje cigarrfabrik kom i medeltal tre gånger så många
arbetare som på hvarje snusfabrik. Likväl ägde, som tablån visar,
såväl cigarrettfabrikerna som de blandade fabrikerna ett väsentligt högre
arbetarantal än äfven cigarrfabrikerna. Den ofvan åberopade differensen
torde sålunda icke kunna förklaras ensamt med hänvisning till arbetarantalets
storlek i de olika fabrikerna, utan torde framför allt böra
beaktas förhållandet mellan arbetarstyrkan och försäljningsvärdet. En
kalkyl af denna art bar verkställts i nedanstående tablå.
Försäljningsvärde per årsarbetare inom olika fabriksgrupper.
Cigarrfabriker ............
Cigarrettfabriker (stora)
Snusfabriker...............
Blandade fabriker ......
Tillverkningsvärde Jämförelsetal.
per årsarbetare
kr.
2,509
4,932
23,196
4,494
10-8
21»
lOOo
19-4
20 x
Samtliga
4,832
FABRIKERNAS EKONOMISKA FÖRHÅLLANDEN, M. M. SAMTLIGA FABRIKER. 165
Dessa siffror gifva en, såvidt möjligt, tillförlitlig bild af förhållandet
mellan antalet arbetare och produktiviteten inom tobaksindustrien, då
ju, såsom tidigare visats, 1908 års tillverkning och försäljning inom de
bär berörda fabrikerna omfattade i stort sedt samma kvantiteter. Den
visar hvilken betydligt öfverlägsen ställning snusfabrikerna i detta
afseende intogo, i det att cigarrfabrikerna icke nådde högre än omkr.
Vio, de blandade och cigarrettfabrikerna till omkr. 2/i0 af snusfabrikernas
produktionsvärde per arbetare. För hela den af utredningen i detta
sammanhang berörda tobaksindustrien representerades motsvarande tal
af 4,832 kr. per arbetare.
Det torde emellertid till det här anförda å andra sidan böra påpekas
att, om äfven snus fabrikerna ifråga om den delen af produktionskostnaderna,
som faller på arbetslöners konto, syntes vara ojämförligt
gynnsammare ställda än alla öfriga fabriker, så utgjorde råvarukostnaden
för snusfabrikerna en relativt större utgiftspost än för de andra. Uträknas
nämligen med tillhjälp af de i tab. 11 å sid. 97 anförda uppgifter
angående till 100 kg. färdig vara förbrukade råtobakskvantiteter samt
i anslutning till eljes i den föregående framställningen meddelade pris
å såväl råvara som färdigt fabrikat, huru stor del af bruttoinkomsten
som åtgått för inköp af råtobak, så erhållas följande siffror.
Råtobaks- och nettoförsäljningspris för 100 kg. färdig vara.
Råtobakens pris1)
kr.
Nettoförsälj
ningspris
kr.
Ifåtobakspriset i
°/o af försäljningspriset.
Cigarrer.................... |
| 1,207 | 36*9 |
Cigarrcigarretter........... | 375 | 1,086 | 34-5 |
Cigarretter | 351 | 1,182 | 29-7 |
Röktobak . | 136 | 255 | 53-3 |
Tuggtobak ........ | 224 | 345 | 64-9 |
Snus .. | 74 | 139 | 53-2 |
Denna tablå visar sålunda, att vid snusfabrikationen mer än hälften
af bruttoinkomsten åtgick till utgifter för råvara, medan motsvarande
kostnader vid produktionen af cigarrer och cigarrcigarretter uppgick till
endast något öfver V3 och vid tillverkningen af cigarretter till icke fullt
Vio af försäljningssumman. Jämförelsevis höga voro däremot dessa utgifter,
såsom siffrorna här ofvan angifva, för röktobak, som nådde den
ff Incl. tull för utländsk vara.
166
FABRIKSINDUSTRIEN.
för snus anförda siffran samt för tuggtobak, vid hvars tillverkning ej
mindre än 64''9 proc. af försäljningspriset utgick till täckande af råtobakskostnaden.
Äfven ifråga om andra utgiftsposter än arbetslöner och råvara
förekommo vissa olikheter mellan fabriksgrupperna. Sammanslås i tablån
å sid. 163 siffrorna för styrelse- och revisorsarfvoden samt förvaltningspersonalens
löner, visade fabrikerna ifråga om dessa omkostnader visserligen
en ganska nära öfverensstämmelse, ehuru cigarrettfabrikernas
hithörande tal var jämförelsevis lågt. Däremot voro snusfabrikerna
väsentligt fördelaktigare ställda än öfriga fabriker ifråga om resekostnader
och provisioner till agenter, i det att de för sådant ändamål
utgåfvo endast 1''9 proc. af försäljningssumman, medan motsvarande
kostnader för alla öfriga fabriker uppgick till mer än tre gånger denna
siffra. Äfven ifråga om förluster å varudebitorer uppvisade snusfabrikerna
den gynnsammaste siffran — endast Do proc. mot cigarrettfabrikernas
3*8, cigarrfabrikernas 3''0 och de blandades 2''2 proc. Än
vidare förtjänar påpekas, att cigarrfabrikernas utgifter för bl. a. hyror
och räntor voro högre än andra fabrikers, medan cigarrettfabrikerna
utmärkte sig för särskilt höga kostnader för reklam och annonser.
De blandade fabrikernas siffror hafva, såsom af den föregående
framställningen framgår, i allmänhet tämligen nära anslutit sig till
rikssiffrorna. Ett dylikt förhållande synes också väl förklarligt, då ju
de blandade fabrikernas tillverkning som helhet i viss mån inrymmer
en ej obetydlig del af landets hela tobaksfabrikation. Under sådana
omständigheter hade det äfven varit af intresse att kunna utröna,
hvilken afkastning hvarje tillverkningsgren inom de blandade fabrikerna
lämnade, icke blott för åvägabringande af en jämförelse med specialfabrikernas
motsvarande siffror, utan ock för att på sådant sätt erhålla
någon närmare kännedom om med tillverkningen af rök- och tuggtobak
sammanhängande ekonomiska förhållanden. De båda specialfabriker för
dylik fabrikation, som förefunnos, hafva ju nämligen, som anförts, af
vägande skäl icke kunnat behandlas inom en grupp för sig, hvadan en
dylik fabriksklass saknats.
På grund af dessa önskemål utsändes också till vissa större
firmor bland de blandade fabrikerna en anhållan, att de benäget ville
meddela utredningen, huru deras nettovinst fördelats på tillverkningen
af olika fabrikat. Verkställandet af en dylik beräkning synes emellertid
hafva varit möjlig endast för mycket få fabriker. Men äfven om de
uppgifter sinsemellan jämföras, som i detta afseende influtit, så framgår,
att här knappast några enhetliga förhållanden förekommit, i det att
FÖRVALTNINGSPERSONALEN.
167
nämligen de skilda fabrikernas för ändamålet meddelade siffror förete
högst betydliga inbördes afvikelser. Endast så mycket synes med
ledning af dessa siffror kunna antagas såsom sannolikt, att nettovinsten
i förhållande till tillverkningssumman var något ehuru obetydligt högre
för snus än för rök- och tuggtobak samt att nämnda proportion för de
sistnämnda fabrikaten var synnerligen växlande, men för två af de
större fabrikerna rörde sig mellan 15 och 20 proc.
6. Förvaltningspersonalen.
Uppgifterna rörande den vid företagens förvaltning anställda personalen,
hvilka infordrats enligt form. litt. A 5), hafva visserligen ej
influtit från alla af utredningen berörda fabriker, men de, som insändts,
hafva kännetecknats af en i vissa delar jämförelsevis stor fullständighet.
Tillsammans föreligga i detta afseende uppgifter från 751) företag, hvadan
sålunda 8 försummat att meddela utredningen upplysningar af denna
art. Af dessa sistnämnda voro 5 cigarrfabriker, 1 snusfabrik och 2
blandade fabriker. Samtliga dessa tillhörde emellertid de minsta företagen
inom resp. grupper, hvadan det torde få anses såsom sannolikt,
att deras förvaltningspersonal näppeligen bestått af flere personer än
ägaren med eller utan biträde af någon person, tillhörande dennes
familj. De i det följande rörande förvaltningspersonalens fördelning,
åldersförhållanden och ekonomiska förmåner meddelade uppgifter torde
således knappast i någon väsentlig punkt hafva undergått någon förändring,
därest äfven uppgifter från samtliga företag förelegat. Vid
beräkning af siffrorna för de enskilde ägarnes antal har bearbetningen
utgått från den nyssnämnda förutsättningen, att de 8 bland förevarande
uppgifter saknade fabrikerna innehafts af en ensam person, hvilken tilllika
varit fabrikationsledare eller verkmästare.
Af de 343) aktiebolag, som den af utredningen berörda delen af
tobaksindustrien, såsom tidigare anförts, räknade vid 1908 års slut, utbetalade
5 intet särskildt arvode åt företagets ledare. Sannolikt bär den
personliga förbindelsen mellan affärschefen och innehafvaren af aktie
-
'') Häri inräknade äfven AB. Sydsvenska Cigarrfabr. och Lampe & C:o.
2) Häri inräknadt AB. Sydsvenska cigarrfabr.
Företag sledare.
168
FABRIKSINDUSTRIEN.
majoriteten i dessa fall varit så intim, att företagets afkastning till större
delen tillfallit företagsledaren. Otvifvelaktigt liar emellertid lör dessa
fabrikers vidkommande en oegentlighet vid beräknandet åt nettovinsten
måst uppstå, i det att denna blifvit större än som skulle varit fallet,
därest omkostnadskontot debiterats för lön till eu direktör. En korrektion
af nettovinsten med anledning häraf bär emellertid vid bearbetningen
ej lämpligen kunnat verkställas, enär det, i betraktande al de
synnerligen växlande beloppen å direkt.örslönerna inom öfriga företag,
icke varit möjligt att ens någorlunda exakt beräkna den ersättning
åt företagsledaren, som för bär åsyftade företag kunnat befinnas vara
skälig.
Samtliga aktiebolagens lönestat upptog emellertid aflöning åt
31 direktörer, beroende diirpå, att i några fall uppförts lön åt mer än
en chef.
Af de 491) enskilda företagen inom bär behandlade del af industrien
innehades 41 af 1, 7 af 2 och 1 af 3 ägare, således sammanlagdt 58 enskilda
aflarsinnebafvare. Bland dessa fabriker både, såvidt af uppgifterna framgår,
tvänne anställt särskilda personer såsom aflönade a {färs led are,2) under det
att 7 andra hithörande företag beräknat särskild lön åt ägaren för det
arbete, han utfört inom firman — såsom ekonomisk eller teknisk chef
eller såsom resande. Såsom för aktiebolagens vidkommande antydts, bär
genom dessa skiljaktigheter i bokföringen en viss inbördes olikhet uppstått
i beräkningen af resp. affärers nettoafkastning, hvilken det emellertid
dessvärre på förut anförda skäl icke låtit sig göra att vid bearbetningen
utjämna. Rätteligen borde emellertid vid en af dessa omständigheter
föranledd korrektion så förfaras, att alla de personer, som tagit
någon del i företagets drift, vare sig denna andel berört dess ekonomiska
eller tekniska sida, tillgodoräknats en efter möjligast enhetliga principer
fastställd ersättning för detta sitt arbete och att lönekontot sedan debiterats
med motsvarande belopp. Först därigenom skulle likställighet
i detta afseende vinnas mellan aktiebolag och enskilda affärer, en likställighet,
som torde vara så mycket bättre motiverad, som de särskilt
anställda direktörerna och de enskilda firmornas innehafvare i regel fylla
liknande funktioner inom tobaksfabrikernas drift.
Företagsledarnes fördelning på förenämnda olika kategorier inom
de fyra fabriksgrupperna framgår af omstående siffror.
'') Häri inräknad Lampe & (ko.
Deras sammanlagda lön utgjorde 18,825 kr.
FÖRVALTNINGSPERSONALEN.
169
Företagsledarnes fördelning. '')
| Cigarr- | Cigarrett- | Snus- | Blandade | Samtliga |
| fabriker. | fabriker. | fabriker. | fabriker. | fabriker. |
Särskildt anställda och aflönade före- | |||||
tagsledare ................................. | 12 | 3 | 5 | 13 | 33 |
Egna innehafvare med lön ........... | 6 | — | — | 1 | 7 |
Egna innehafvare (eller aktiebolags- | |||||
chefer) utan lön ........................ | 28 | 4 | 15 | 7 | 54 |
Summa | 46 | 7 | 20 | 21 | 94 |
Det lönebelopp, som utgick till de särskildt anställda företagsledarna,
direktörerna, uppgick till sammanlagdt 180,940 kr. eller till i
medeltal 5,665 kr. per person. De enskilda affårsinnehafvare, som ur
affären uttogo lön för eget arbete, disponerade för sådant ändamål
31,864 kr. eller 4,552 kr. per individ, således en något lägre ersättning
än direktörernas. Af dessa sistnämnda åtnjöto 3 en aflöning af 1,000 kr.
eller därunder, 5 af 1,000—3,000 kr., 8 af 3,000—5,000 kr., 9 åt 5,000—
8,000 kr. samt 8 öfver 8,000 kr. Endast 3 voro ogifta, och varierade
samtliga direktörers medelålder mellan 40 och 50 år, samt belöpte sig
deras genomsnittliga anställningstid inom tobaksindustrien till 15 å 20
år (uppgifterna i detta afseende dock ofullständiga).
Förekomsten af öfrig förvaltningspersonal samt dess fördelning
mellan olika fabriksgrupper framgår af nedanstående tablå.
Förvaltningspersonalens (utom företagsledarnes) fördelning.
| Cigarr- | Cigarrett- | Snus- | Blandade | Samtliga |
| fabriker. | fabriker. | fabriker. | fabriker. | fabriker. |
Fabrikationsledare eller verkmästare | 33 | 8 | 10 | 23 | 74 |
Kontorspersonal ........................... | 46 | 17 | 36 | 79 | 178 |
Resandepersonal ........................... | 79 | 13 | 29 | 94 | 215 |
Butikspersonal (fabriksbodar) ......... | — | — | 6 | 24 | 30 |
Summa | 158 | 38 | 81 | 220 | 497 |
Utom de här ofvan upptagna fabrikationsledarne och verkmästarne
förekommo helt visst ännu åtskilliga funktionärer af denna art, men voro
dessa i sådant fall samtidigt angifna såsom affårsinnehafvare. Dessa,
af hvilka åtskilliga uppburo lön, äro samtliga upptagna här ofvan bland
uppgifterna rörande företagens ledare.
'') Tablåns siffror kunna ej stämma med antalet fabriker inom hvarje grupp, enär ju åtskilliga
företag, såsom nämnts, hafva två eller flere innehafvare eller direktörer.
Verkmästare.
22
170
FABRIKSINDUSTRIEN.
Kontors
personal.
Fabrikationsledares och verkmästares löneförmåner. *)
Inkomst per år. | Cigarr- | Cigarrett- | Snus- | Blandade | Samtliga |
fabriker. | fabriker. fabriker. fabriker. Antal befattningshafvare. | fabriker. | |||
1,500 kr. och därunder .................. | 6 | — | 2 | — | 8 |
1,500—2,000 kr........................... | 9 | 3 | — | 3 | 15 |
2,000—3,000 „ ........................ | 9 | 1 | 2 | 5 | 17 |
3,000—4,000 .......................... | 6 | — | 3 | 6 | 15 |
4,000- 5,000 ......................... | 3 | — | 2 | 5 | 10 |
Öfver 5,000 „ ........................ | — | — | 1 | 4 | 5 |
Stimma | 33 | r-) | 10 | 23 | 709 |
Ofvanstående tablå meddelar en öfversikt af fabrikationsledarnes
och verkmästarnes (utom företagsledarnes) löneförmåner inom olika
fabriksgrupper. Som synes, voro de olika löneklasserna mellan 1,500
och 5,000 jämförelsevis talrikt företrädda inom alla grupper, ehuru de
lägre oftast förekommo bland cigarr- och de högre bland de blandade
fabrikerna, där för öfrigt en särskild verkmästare för hvarje fabrikationsgren
ej sällan förekom. Medellönen, hvilken för samtliga fabrikationsledare
och verkmästare utgjorde 3,140 kr., var äfven högst inom de
blandade fabrikerna och lägst hos cigarrfabrikerna med resp. 4,029 och
2,493 kr.
Medelåldern för samtliga verkmästare var 43 år, och de hade i
genomsnitt varit anställda inom tobaksindustrien under omkring 22 år.
Något flere än halfva antalet voro gifta.
För kontorspersonalen gestaltade sig aflöningsförhållandena så, som
vidstående tablå utvisar.
Som däraf framgår, var närmare 3/10 af personalen kvinnlig och
dennas aflöning i genomsnitt väsentligt lägre än männens. Bäst aflönad
var den manliga personalen inom snusfabrikerna med en medelinkomst
af 2,945 kr., lägst inom cigarrfabrikerna med en genomsnittslön
af 1,884. Motsvarande tal för kvinnorna voro 1,190 (cigarrettfabrikerna)
och 869 kr. (snusfabrikerna). Ofriga hithörande siffror framgå
af tablån å nästa sida.
9 För 4 personer saknas uppgift.
9 Däribland en kvinna.
FÖRVALTNINGSPERSONALEN.
171
Kontorspersonalens löneförmåner.
Inkomst per år. | Cigarr- | Cigarrett- | Snus- | Blandade | Samtliga |
| fabriker. | fabriker. | fabriker. | fabriker. | fabriker. |
|
| Antal b ef | attningshafvare. |
| |
Manlig personal: |
|
|
|
|
|
1,000 kr. och därunder .................. | 8 | 3 | 7 | 13 | 31 |
1,000 2,000 kr.......................... | 13 | 2 | 10 | 19 | 44 |
2,000—3,000 ............................. | 2 | 3 | 3 | 9 | 17 |
3,000—4,000 „ ........................... | 2 | — | 4 | 7 | 13 |
4,000—5,000 „ .......................... | — | 1 | 4 | 6 | 11 |
Öfver 5,000 „ .................. ..... | 3 | 1 | 3 | 4 | 11 |
Summa | 28'') | 10 | 3V) | 56'') | 127-) |
Kvinnlig personal: |
|
|
|
|
|
500 kr. och därunder..................... | 5 | 1 | — | 3 | 9 |
500-1,000 kr............................... | 4 | 1 | 3 | 6 | 14 |
Öfver 1,000 ,, ............................. | 8 | 5 | 1 | 11 | 25 |
Summa | 17 | 7 | 4 | 20 | 48 |
Medelår safl aning för kontorspersonal.
| Cigarr- | Cigarrett- | Snus- | Blandade |
| fabriker | fabriker | fabriker | fabriker |
| kr. | kr. | kr. | kr. |
Manlig personal....... | 1,884 | 2,275 | 2,945 | 2,474 |
Kvinnlig „ ....... | 1,031 | 1,190 | 869 | 1,166 |
Hufvudparten af kontorspersonalen kom på kategorien bokhållare
och kontorister, hvilken omslöt 90 personer, hvaraf i/3 män. Till denna
grupp bör dock äfven räknas de såsom »kontors- och lagerbiträden» angifna,
hvilkas sysselsättning icke alltid torde vara af från de förras väsentligt
skiljaktig art. Denna sistnämnda klass räknade IG män och 10
kvinnor. En jämförelsevis talrik grupp representerades äfven af kassö- * *)
'') För 1 tjänsteman saknas uppgift om lön.
*) För 3 befattningshafvare saknas uppgift om lön.
172
FABRIKSINDUSTRIEN.
Resande.
Terna, livilka utgjorde 27 personer, endast något mer än hälften män.
Kontorschefer eller kamrerare funnas endast till ett antal af 15 samt
lagerchefer blott 3. Öfrig kontorspersonal utgjordes af vaktmästare, telefonvakter,
springpojkar o. d.
Kontorspersonalens medelålder var omkr.- 30 år — de äldsta inom
snus-, de yngsta inom cigarrfabrikerna, sannolikt beroende på, att det
förra slagets fabriker voro äldre och dessutom hade det jämförelsevis
största antalet män, de senare ett relativt större antal kvinnor bland personalen.
Den genomsnittliga anställningstiden inom tobaksindustrien synes
hafva utgjort 5 till 10 år. Endast ett mindre antal af kontorspersonalens
medlemmar voro gifta.
De uppgifter, som föreligga angående resandepersonalen, äro i vissa
afseenden, särskildt ifråga om de personliga förhållandena, mycket bristfälliga.
Äfven rörande de ekonomiska data förete uppgifterna vissa
luckor, så att i efterföljande tablå anförda siffror endast kunna tillmätas
en viss grad af exakthet, då det nämligen ej alltid kunnat göras klart,
huruvida resandenas ersättning i form af provision funnits inberäknad i
den angifna lönen.
Resandepersonalens löneförmåner.
Inkomst per | å r. | Cigarr- | Cigarrett- | Snus- | Blandade | Samtliga |
fabriker. | fabriker. | fabriker. | fabriker. | fabriker. | ||
Resande: 500 kr. och därunder ... |
| 7 | Antal befattning | skafvare. 2 | 9 | |
500—1,000 kr............. |
| 8 | — | i | i | 10 |
1,000—2,000 „ ............ |
| 7 | — | 5 | 5 | 17 |
2,000 — 3,000 „ ............ |
| 0 | i | 1 | 10 | 18 |
3,000—4,000 „ ............ |
| 0 | 4 | 3 | 15 | 28 |
4,000—5,000 „ ............ |
| 3 | 2 | 3 | 9 | 17 |
Öfver 5,000 „ ............ |
| 5 | 2 | 1 | 0 | 14 |
| Summa | 42'') | 9 | 14 | 48‘) | 113") |
‘) För 2 resande saknas uppgift.
4
/ t* * »» >>
3)
) it » >» »>
FÖRVALTNINGSPERSONALEN.
173
Inkomst per år. Cigarr
fabriker.
Plats för säljare och agenter:
200 kr. och därunder .................. 9
200— 500 kr............................ 4
500—1,000 „ 3
1,000—2,000 „ 15
Öfver 2,000 ................^........... _ 4
Summa 35
Cigarrett- | Snus- | Blandade | Samtliga |
fabriker. | fabriker. | fabriker. | fabriker. |
intal befattnings | häfvare. |
| |
_ | 5 | 13 | 27 |
— | 3 | 9 | 16 |
1 | 4 | 6 | 14 |
— | 2 | 6 | 23 |
3 | i | 8 | 16 |
4 | 15 | 42 | 96 |
Emellertid hafva i tablån sammanförts uppgifter angående 113 >)
resande och 96 platsförsäljare, hvari inberäknats äfven agenter. Resandenas
ersättning utgick i regel såsom fast lön med eller utan tillägg af provision,
de senares åter endast såsom provision. Af den summa å 346,508
kr., hvilken redovisats såsom utbetalad till resandena, utgick 235,836
kr. eller 68‘1 proc. såsom fast lön, 95,826 kr. eller 27• 7 proc. såsom
provision, 13,676 kr. såsom gratifikation och 1,170 kr. såsom tantieme.
Till platsförsäljarne åter utgick ett sammanlagdt belopp af 120,828 kr.,
hvaraf endast 39,307 kr. eller 32''ö proc. såsom lön, men 79,621 kr.
eller 65’9 proc. såsom provision och 1,900 kr. såsom gratifikation.
Medelinkomsten för en resande utgjorde 3,066 kr., men för en platsförsäljare
endast omkr. 1,258 kr. För hela den här berörda resandepersonalen
utgjorde medelinkomsten för de af cigarrettfabrikerna anställda
3,723 kr., för de blandade fabrikernas personal 2,568, för cigarrfabrikernas
1,833 och för snusfabrikernas 1,610 kr.
Af de uppgifter, som varit tillgängliga angående resandepersonalens
personliga förhållanden, framgår, att omkr. */s af dess medlemmar voro
gifta. Genomsnittsåldern synes hafva varit 40—50 år, utom för cigarrettfabrikernas
resande, hvilka icke torde nått högre medelålder än 32 år.
Under det att den genomsnittliga anställningstiden inom tobaksindustrien
för de flesta hithörande personer uppgick till 12—15 år, stannade den
för cigarrettfabrikernas vederbörande vid 6 år.
Butikspersmal förekom endast vid af snus- och blandade fabriker
inrättade s. k. fabriksbodar. Endast 3 af dessa befattningshafvare, hvaraf
2 manliga, synas hafva haft ställning såsom butiksföreståndare, de öfriga
27 hade plats som biträden. Af dessa sistnämnda voro 25, således det
öfvervägande flertalet, kvinnor. De flesta voro ogifta, och medelåldern
✓
Butikspersonat.
) För 6 resande saknas uppgift.
174
FABRIKSINDUSTRIEN.
Samtliga SS
fabrikers förvaltningspersonal.
för föreståndarna var 50, för biträdena 30 år. Medellönen för de förra
torde hafva utgått med 1,672 kr. men uppgick för de senare till endast
735 kr. Närmare enskildheter rörande lönerna inhämtas för öfrigt genom
nedanstående siffror.
Eu ti ksp ers o n a ten s löneförmåner.
| Snus- | Blandade | Samtliga |
Inkomst per år. | fabriker. | fabriker. | fabriker. |
200 kr. och därunder..................... | — | 2 | 2 |
200- 500 kr.............................. | — | 1 | 1 |
500— 800 „ ............................. | 3 | 10 | 19 |
800 1,000 „ .............................. | 1 | 2 | 3 |
Öfver 1,000 „ ............................. | 2 | 3 | 5 |
Summa | 6 | 24 | 30 |
I hvilken olika utsträckning de olika företagen begagnat sig af
förvaltningspersonal framgår af en sammanställning mellan i det föregående
meddelade siffror och antalet af utredningen berörda fabriker,
hvilken företagits i nedanstående tablå.
På 10 företag kommo i genomsnitt
| Cigarr- | Cigarrett- | Snus- | Blandade | Samtliga |
| fabriker. | fabriker. | fabriker. | fabriker. | fabriker. |
Verkmästare ............. | 8 | 11 | 6 | 14 | .9 |
Kontorspersonal ....... | It | 24 | 21 | 46 | 21 |
Resnndepersonnl ....... | 19 | 19 | 17 | 55 | 26 |
Verkmästarnes relativa antal var störst inom de blandade fabrikerna,
där ofta en verkmästare för hvarje olika fabrikationsgren var anställd.
Eljes visa tabellens siffror, att företagsägaren antagligen ofta tjänstgjort
som fabriksledare. Det största behofvet af såväl kontors- som resandepersonal
synes hafva förefunnits inom de blandade fabrikerna, det
minsta behofvet af kontorister inom cigarrfabrikerna, af resande inom
snusfabrikerna.
ARBETSPERSONALEN.
175
7. Arbetspersonalen.
Till i det följande angående arbetspersonalen meddelade siffror
bör den hufvudanmärkningen förutskickas, att vid bearbetningen icke
kunnat tagas någon hänsyn till den för tobaksindustrien i detta afseende
karakteristiska omständigheten, att ett antal af denna produktionsgrens
arbetarstock är att betrakta såsom ambulatorisk. Särskildt inom
cigarrtillverkningen torde det vara regel, att en del arbetare endast
arbetar någon tid af året å samma fabrik och att de under årets återstående
del antingen icke alls hafva sysselsättning inom tobaksindustrien
eller ock söka anställning inom en eller flere andra fabriker än den, där
årets arbete börjades. Af sådan anledning har det vid uppgifternas afgifvande
varit oundvikligt, att åtskilliga arbetare blifvit upptagna å mer
än en fabriks hithörande formulär (litt. A 6) och att en sammanräkning
af alla å dessa formulär förekommande arbetare således måste gifva eu
siffra, hvilken varit högre än det faktiska antalet å de individuella
arbetare, som under året varit sysselsatta inom hela den af utredningen
berörda delen af tobaksindustrien. En dylik dubbelräkning har emellertid
knappast kunnat undvikas, då uppgifter angående arbetarne stått
utredningen till buds endast från arbetsgifvarnes sida och dessa uppgifter
icke alltid varit af den fullständighet, att med säkerhet kunnat
konstateras, om samma arbetare förekommit å mer än ett formulär.
Att det genom en dylik hopsummering erhållna totala arbetareantalet,
inalles 5,494, är för högt, framgår ock häraf, att till den officiella
fabriksstatistiken för af utredningen berörda fabriker under år 1908
redovisats endast 4,756 arbetare (se tab. 3) Skillnaden mellan dessa båda
summor är sålunda jämförelsevis betydande, i det att den utgör 15''5
proc. af fabriksstatistikens siffra. Emellertid torde antalet inom af utredningen
berörda fabriker anställda arbetare ej heller alldeles exakt angifvas
af fabriksstatistikens uppgifter. Den närmaste orsaken till, att fabriksstatistikens
siffra är så väsentligt lägre än utredningens, torde böra
sökas i den omständigheten, att till fabriksstatistiken i allmänhet redovisats
endast det antal arbetare, som inom resp. fabriker haft svsselsättning
under hela eller större delen af året, medan i de utredningen
tillhandakonma formulären hvarje under någon del af året sysselsatt
arbetare upptagits.
Med hänsyn till hvad sålunda påpekats, torde emellertid särskildt
alla i det följande meddelade absoluta siffror rörande arbetarnes totala
176
FABRIKSINDUSTRIEN.
antal — hvilket är något för högt — samt deras fördelning efter kön,
ålder och civilstånd in. m. icke kunna tillmätas full exakthet. Däremot
stå uppgifterna rörande arbetarnes aflöningsförhållanden icke i samma
beroende af här åberopade omständigheter, hvadan den följande framställningen
sålunda i detta afseende bör kunna tillmätas en i hufvudsak
orubbad giltighet.
a. Cigarrfabriker.
Antalet af utredningen berörda tobaksfabrikör, hvilkas tillverkning
uteslutande eller åtminstone till allra största delen utgjordes af cigarrfabrikation,
uppgick under år 1908, såsom redan nämnts, till 42. Från
4 af dessa hafva emellertid inga uppgifter kunnat erhållas rörande
arbetspersonalen, hvarför de måst uteslutas i den följande bearbetningen.
Enligt den ofiiciella fabriksstatistikens siffror utgjorde likväl arbetarantalet
vid nyssnämnda 4 fabriker sammanlagdt endast 8 män och 36
kvinnor (däraf 8 under 18 år).
De öfriga 38 cigarrfabrikerna sysselsatte under större eller mindre
del af år 1908 inalles 2,148 arbetare, hvilkas fördelning på de olika
fabrikerna framgår af följande tablå.
Fabriker Arbetare
|
|
| antal. | % | antal. | 7» |
Fabriker med | 1—10 arbetare ........ | 4 | 10-5 | 23 | l-i | |
„ | „ | 10-25 | 7 | 18-5 | 128 | 5*9 |
| „ | 25—50 „ ......... | 11 | 28-9 | 411 | 19i |
| „ | 50—75 „ ......... | 7 | 18-5 | 433 | 20-2 |
„ |
| 75—100 ., ......... | 4 | 10-5 | 369 | 17 2 |
| „ | 100—150 „ ......... | 3 | 7-9 | 370 | 17-2 |
| „ mera än 150 „ ......... | 2 | 5-2 | 414 | 19-3 | |
|
| Summa | 38 | 100 o | 2,148 | 100;, |
Antalet små fabriker, af hvilka hvar och en sysselsatte högst
25 arbetare, utgjorde icke mindre än 11, eller 29 proc. af samtliga,
men deras sammanlagda arbetareantal var endast 151, hvilket motsvarar
7 proc. af hela arbetspersonalen. De medelstora fabrikerna, med 25—
100 arbetare, voro 22 (57''9 proc.), och antalet vid dessa fabriker anställda
arbetare 1,213 (56''5 proc.). Vid endast 5 fabriker (13-1 proc.)
öfversteg arbetarnas antal 100, men arbetspersonalen vid dessa stora
ARBETSPERSONALEN. CIGARRFABRIKER.
177
fabriker uppgick till 784 (36-B proc.). De stora fabrikerna voro således
jämförelsevis fåtaliga, och endast en fabrik både ett arbetareantal, som
något öfversteg 200. I
Tab. 27. Cigarrfabriksarbetarnas fördelning efter kön, ålder och civilstånd.
i : Åldersgrupper. | Manliga arbetare | Kvinnliga arbetare | Hela antalet | i Summa. | |||||||
ogifta | i gifta. | • I änkl. | okändt civil- stånd. | ogifta. | gifta. | änkor. | okändt civil- stånd. | män. | kvin- nor. | ||
12 år. |
| _ |
|
| 2 |
|
|
|
| 2 | 2 j |
13-18 „ | 54 | — | — |
| in | — |
| — | 54 | in | 165 | |
18-21 „ | 21 | — | — | _ | 143 | 7 | — | 1 | 21 | 151 | 172 |
21-25 „ | 33 | 5 | _ |
| 158 | 26 | — | — | 38 | 184 | 222 1 |
25-30 „ | 50 | 38 | 5 | 4 | 112 | H7 | 5 | 2 | 97 | 186 | 283 1 |
30-40 „ | 29 | 47 | 1 | 2 | 125 | 99 | 20 | 2 | 79 | 246 | 325 |
40-50 „ | 7 | 43 | 3 | — | 79 | 70 | 34 | 2 | 53 | 185 | 238 j |
50-60 „ | 15 | 55 | 11 | 3 | 42 | 46 | 35 | 2 | 84 | 1251 | 209 |
50- | 4 | 17 | 11 | i 1 | 17 | 9 | 16 | — | 33 | 42 | 75 |
Summa | 213 | 205 | 31 | 10 | 789 | 324 | no | 9 | 459 | 1232 | 1,691 |
Okänd ålder och civilslånd |
|
|
|
|
|
| 169 | 288 | 457 '' | ||
|
|
|
|
|
|
|
|
| 628 | 1,520 | 2,148 | |
I tab. 27 meddelas uppgifter rörande cigarrfabriksarbetarnas fördelning
efter kön, ålder och civilstånd. Med afseende på könsfördelningen
märkes, att af samtliga arbetare 628 eller 29-2 proc. voro af mankön och
1,520 eller 70''8 proc. af kvinnkön. Proportionen mellan könen var emellertid
ganska olika inom olika åldersgrupper, och i allmänhet synas de
manliga arbetarna hafva varit talrikare företrädda inom de lägsta och
högsta åldersklasserna, medan i de mellanliggande kvinnornas numerära
Övervikt ytterligare förstärkts. I åldern under 18 år voro sålunda de
manliga arbetarnas antal 54, eller i det närmaste hälften af de kvinnliga,
hvilkas antal utgjorde 113, och i åldern 50 år och däröfver var antalet
män och kvinnor resp. 117 och 167. Af arbetarna mellan 18 och 50 år
voro däremot endast 288 män mot 952 kvinnor.
Ännu mera växlande var proportionen mellan könen inom olika
yrkesspecialiteter, såsom följande sammanställning utvisar:
23
178
fabriksindustrien.
Cigarr fabrik sarbetarnas fördelning efter yrkes specialitet.
|
|
| Män |
| Kvinnor | Summa |
|
| antal | 7» | antal | 7» | antal |
Förmän .................. |
| It | 73-it | 4 | 26-7 | 15 |
Cigarrmakare........... |
| 456 | 48-5 | 484 | 51-5 | 940 |
Cig.-cigarrettmakare... |
| 8 | 2-e | 299 | 97-4 | 307 |
Vickelmakare............ |
| 3 | 5-1 | 56 | 94-s | 59 |
Lärlingar.................. |
| 10 | 15''9 | 53 | 84-1 | 63 |
Sorterare.................. |
| 48 | 30-o | 112 | 70-o | 160 |
Packare .................. |
| — | — | 5 | 100-o | 5 |
Klistrare .................. |
| 1 | 0-8 | 123 | 99-2 | 124 |
Lådstiftare ............... |
| 4 | 16-7 | 20 | 83-s | 24 |
Beredningsarbetare . . |
| 24 | 7-8 | 282 | 92-2 | 306 |
Öfriga arbetare ......... |
| 43 | 65*2 | 23 | 34-8 | 66 |
| Summa | 608 | 29-4 | 1,461 | 70-6 | 2,069'') |
öfverlägsna till antalet voro männen bland förmän och »öfriga
arbetare», men äfven bland cigarrmakare voro de i det närmaste lika
talrika som kvinnorna. Packarna voro däremot samtliga kvinnor, och
bland klistrare, cigarrcigarrettmakare och vickelmakare utgjorde de manliga
arbetarna endast resp. 0''8, 2-6 och 5-l proc.
I fråga om åldersfördelningen framgår af de i tab. 27 meddelade
siffrorna, att icke mindre än 54 manliga och 113 kvinnliga arbetare voro
minderåriga (under 18 år), och af dessa voro 2 flickor endast 12 år gamla.
Å andra sidan hade 60 års-åldern uppnåtts af 33 män och 42 kvinnor.
Relativt mest talrika voro arbetarna i åldern 18—30 år. Inom åldersgruppen
18—21 år utgjorde deras antal sålunda 172 eller i medeltal 57 arbetare för
hvarje årsklass, och inom åldersgrupperna 21—25 och 25—30 år utgjorde
motsvarande medeltal resp. 56 och 57. Inom de högre åldersgrupperna
aftog därefter successivt antalet arbetare inom hvarje årsklass. I åldern
30—40 år utgjorde detta antal ännu 33 per årsklass, men inom åldersgrupperna
40 — 50 och 50—60 år hade det sjunkit till resp. 24 och 21.
Rörande cigarrfabriksarbetarnas fördelning efter civilstånd hafva
uppgifter erhållits för 449 manliga och 1,223 kvinnliga arbetare. Frånräknas
de minderåriga voro af de öfriga:
Män Kvinnor
antal °/° antal °/°
Ogifta....................................... 159 40-3 676 60-9
Gifta ....................................... 205 51-9 324 29-2
Änklingar och änkor.................. 31 7-8 Ilo 9 9
'') Rörande 79 arbetare föreligga icke uppgifter i detta afseende.
ARBETSPERSONALEN. CIGARRFABRIKER.
179
Af männen voro alltså mer än hälften (51-9 proc.) gifta, och af
kvinnorna 29‘2 proc. Af de senare voro sålunda de ogifta i öfvervägande
majoritet eller icke mindre än 00''9 proc. af alla kvinnliga
arbetare. Änklingar och änkor, till hvilka äfven räknats frånskilda,
voro också något talrikare bland kvinnorna.
Äktenskapsfrekvensen inom olika åldersklasser åter framgår af
följande relativa tal:
Civilstånds/or delning en inom olika åldersklasser bland rit/arrfabriksarbetarne.
| 18—21 | 21-25 | 25—30 | 30-40 | 40—50 | ^1 0 1 5 | 00 år o. |
| år | år | år | år | år | år | däröfver |
Manliga arbetare. | 7» | 7» | % | 7» | 7» | 7- | 7® |
Ogifta ........................... | 100-o | 86-8 | 53-8 | 37*7 | 13-2 | 18-6 | 12-3 |
Gifta.............................. | — | 13-2 | 40-8 | Kl-0 | 81-1 | 07*i» | 53*1 |
Änklingar ..................... Kvinnliga arbetare. |
|
| 5*4 | 1 (I | 5*7 | 13-6 | 34-4 |
Ogifta ........................... |
| 85-9 | KO-a | 51 -2 | 43i | 34-2 | 40-5 |
Gifta.............................. | 4*7 | 14-1 | 3(5-4 | 40-fi | 38-3 | 37*4 | 21-4 |
Änkor........................... | — | — | 2-7 | 8-2 | 18-c | 28-4 | 38-1 |
Af de gifta manliga arbetarne var ingen under 21 år, men af de
kvinnliga voro 7 (4’7 proc.) gifta redan i åldern 18—21 år. Det största
relativa antalet gifta män fanns inom åldersgruppen 40—50 år, där de
utgjorde icke mindre än 81’i proc. af alla arbetare i denna ålder, under
det att bland kvinnorna de gifta voro talrikast i åldern 30—40 år. De
ogilta voro inom båda könen starkast företrädda i de yngsta åldrarna,
hvarefter deras antal successivt sjönk inom de högre åldersklasserna
för att nå sitt minimum bland de manliga arbetarna i åldern G0 år och
däröfver, af hvilka endast 12''5 proc. voro ogifta.
För att gifva en bild af yrkesomsättningen inom arbetarstammen Cigarr/aMktvid
cigarrfabrikerna hafva i tablån å sid. 180 sammanförts uppgifter rörande
den tid, arbetarna varit anställda inom tobaksindustien, hvarvid likväl “"ua inom*
uppgifter kunnat erhållas endast för 351 män och 1,10G kvinnor. tobaks
7
industrien
in. m.
180
FABRIKSINDUSTRIEN.
Anställningstid inom tobaksindustrien för cigarr fabriksarbetare.
Män Kvinnor Summa
antal 0/° antal °/o antal °/°
Mindre än 1 år ...... 28 8‘0 55 5" o 83 ö''7
1—5 år .............. 41 11-7 240 21-7 281 19s
5-10 „ ............. 29 8-3 155 14-o 184 12s
10—20 „ ............... 97 27-6 317 28-7 414 28''4
20—30 ................. 40 11-4 168 15-2 208 14s
30-40 „ ............... 64 18-2 137 12-4 201 13s
40 år och däröfver.52 14''8 34 3-o 86_ö"9
Summa 351 100''o 1,106 100;, 1,457 100;,
Af de i denna tablå meddelade siffrorna synes likväl framgå, att
yrkesomsättningen bland cigarrfabriksarbetarna varit jämförelsevis ringa.
''Sålunda hade endast 5-7 proc. af alla arbetare varit sysselsatta mindre än
ett år inom tobaksindustrien. Vid en jämförelse i detta afseende mellan
de manliga och kvinnliga arbetarna visar det sig, att inom grupperna
med en anställningstid af under 1 år och öfver 30 voro männen talrikare,
under det att i de mellanliggande grupperna med en anställningstid af
1—30 år procentsiffrorna för kvinnorna voro större. Icke mindre än
52 män (14‘8 proc.) och 34 kvinnor (3-0 proc.) hade att uppvisa en
anställningstid af 40 år och däröfver.
Hvad åter beträffar antalet arbetsveckor d. v. s. anställningstiden
hos samme arbetsgivare under året för hvarje arbetare, synes denna,
såsom tablån här nedan visar, i genomsnitt vara ganska låg (jfr sid. 175).
Antal arbetsveckor under år 1908 för cigarr fabriksarbetare.
Män Kvinnor Summa
antal °/o antal °/o antal °/o
1_12 veckor......... 150 24-o 152 10-5 302 14‘s
12-24 „ 91 14*6 124 8-5 215 103
24-36 „ 70 11-2 133 9-1 203 9s
36-48 „ 96 15-4 284 19''5 380 I83
48—52 ........... 217 34-8 763 52-4 980 47i
Summa 624 100;, 1,456 100 0 2,080 100''o
Sålunda hade endast 217 män (34‘8 proc.) och 763 kvinnor (52’4
proc.) under året varit i arbetet vid samma fabrik mera än 48 veckor,
under det att icke mindre än 150 män (24-o proc.) och 152 kvinnor
(10''5 proc.) varit sysselsatta hos samma arbetsgivare högst 12 veckor.
ARBETSPERSONALEN. CIGARRFABRIKER.
181
Rörande cigarrfabriksarbetarnas fördelning efter yrkcsspecialitet hänvisas
till tablån å sid. 178. Af de 2,069 arbetare, för livilka uppgifter å
yrkesspecialitet erhållits, voro 15 förmän eller i medeltal 1 förman på 137
arbetare. Härvid bör dock anmärkas, att bland förmännen icke medräknats
verkmästare, livilka i stället upptagits bland förvaltningspersonalen.
Den utan jämförelse talrikaste gruppen af arbetare var cigarrmakarna,
hvilkas antal uppgick till icke mindre än 940 eller 45-4 proc.
af samtliga. Närmast i antal kommo cigarrcigarrettmakare (307) och
beredningsarbetare (306). Korn packare hafva uppgifvits endast 5 kvinnor.
Till öfriga arbetare hafva räknats sådana, hvilkas sysselsättning ej varit
hänförlig till någon af de föregående yrkesspecialiteterna, såsom lagerbiträde,
kusk, portvakt, städerska o. dyl. Deras antal utgjorde bland
cigarrfabriksarbetarna 66.
De från arbetsgifvarna infordrade arbetsstatistiska uppgifterna (form.
litt. A. 6) innehålla till belysande af arbetarnas ekonomiska förhållanden
uppgifter, grundade på arbetsgifvarnas aftoningsböcker, å den faktiska
årsinkomst, med inräknande af extra förmåner, arbetaren under år 1908
åtujutit hos samma arbetsgivare. Då emellertid uppgifterna å årsinkomsten
i detta afseende kunna vara af större intresse endast i fråga
om de fasta arbetare, som varit i arbetet hela året, hafva dessa uppgifter
i den följande framställningen kompletterats med en sammanställning
af arbetarnas veckoinkomst, hvilket varit möjligt i den utsträckning antalet
arbetsveckor varit kändt. I tab. 28 hafva därför uppgifter meddelats
i absoluta och relativa tal å den uppgifna veckoinkomsten för 612 manliga
och 1,435 kvinnliga cigarrfabriksarbetare, fördelade efter yrkesspecialitet.
På den i denna tabell upptagna lägsta inkomstgruppen, 6 kr. och därunder i
veckoinkomst, kommo 41 manliga och 95 kvinnliga arbetare eller resp.
6‘7 och 6‘6 proc., och af dessa hade 11 manliga och 13 kvinnliga arbetare
en inkomst af högst 4 kr., hvilket fördeladt på 6 arbetsdagar skulle motsvara
en dagsinkomst af mindre än 70 öre. Den högsta inkomsten åter
per vecka, eller öfver 24 kr. nåddes af 105 män och 15 kvinnor (17''2
och Dl proc.), af livilka 43 manliga och 2 kvinnliga arbetare förtjänade
mera än 28 kr. i veckan, eller i medeltal öfver 4 kr. 60 öre om dagen.
En jämförelse mellan de här angifna högsta och lägsta inkomsterna synes
således gifva vid handen, att cigarrfabriksarbetarna i ekonomiskt afseende
voro mycket olika ställda. Denna olikformighet synes tillika hafva varit
större bland de manliga än kvinnliga arbetarna. Af de senare hade
icke mindre än 1,148 eller 80 proc. eu veckoinkomst mellan 6 och 18 kr.,
med ungefärligen lika stark besättning af hvardera inkomstklassen 6—12
Cigarrfabriks
arbetarnas
aflönings forhållandcn -
182
FABRIKSINDUSTRIEN.
Tab. 28. Veckoinkomst för 2,047 eigarrfabriksarbetare.
Yrkesspecialitet. | 6 kr. och | Ii—12 kr. | 12—18 kr. | 18-24 kr. | Öfver | 24 kr. | ||||
antal | 7» | antal | °/o | antal | 7» | antal | °/o | antal | 7» | |
Manliga arbetare. | _ |
|
|
|
|
| 2 | 18-2 | 9 | 81-8 |
Cigarrmakare.................. | 2 | 0-4 | 65 | 14-s | 167 | 36''c | 145 | 31-8 | 77 | 16-9 |
Cigarrcigarrettmakare ...... | — | — | 3 | 37''& | 5 | 62-5 | — | — | — | — |
Vickelmakare.................. | 2 | 66*7 | 1 | 33-3 | — | — | — | — | — | — |
Lärlingar........................ | 4 | 40-o | 3 | 60-o | — | — | — | — | — | — |
Sorterare........................ | 2 | 4‘3 | 1 | 2-2 | 9 | 19-5 | 17 | 37''0 | 17 | 37*o |
Packare ........................ | — | — | — | — | — | — | — | — | — | — |
Klistrare ........................ | — | — | 1 | 100-o | — | — | — | — | — | — |
Lådstiftare ..................... | — | — | 2 | 50-o | 1 | 25-o | — | — | 1 | 25-o |
Beredningsarbetare ......... | 13 | 54''2 | 3 | 12-5 | 6 | 25''o | 2 | 8*3 | — | — |
Ofriga arbetare .............. | It | 26-2 | 7 | 16-7 | 14 | 33-3 | 9 | 21-4 | 1 | 2-4 |
Okänd specialitet ........... | 7 | 100-u | — | — | — | — | — | — | — | — |
Summa | 41 | 6-7 | 89 | 14-b | 202 | 33-o | 175 | 28-e | 105 | 17-2 |
Kvinnliga arbetare. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Förmän ...................... | — | — | — | — | — | — | 3 | 75’0 | 1 | 25''o |
Cigarrmakare ................. | 8 | 1*7 | 123 | 26-3 | 244 | 52''3 | 88 | 18-8 | 4 | 0-9 |
Cigarrcigarrettmakare ..... | 2 | 0-7 | 69 | 23-1 | 176 | 58-9 | 46 | 15''3 | 6 | 2-o |
Vickelmakare ................. | 3 | 5*4 | 37 | 66-1 | 15 | 26-8 | 1 | 1*7 | — | — |
Lärlingar .................... | 14 | 26-4 | 33 | 62m | 6 | 11-3 | — |
| — | — |
Sorterare ....................... | 3 | 2-7 | 21 | 18-9 | 54 | 48-6 | 30 | 27m | 3 | 2-7 |
Packare ....................... | 1 | SO-o | 1 | 50-« | — | — | — | — | — | — |
Klistrare ...................... | 7 | 5-8 | 79 | 65‘3 | 26 | 21-5 | 8 | 6*c | 1 | 0-8 |
Lådstiftare .................... | 2 | 10-5 | 15 | 79-o | 2 | 10-5 | — | — | — | — |
Beredningsarbetare ........ | 52 | 19;o | 202 | 74-o | 18 | 6-6 | 1 | 0-4 | — | — |
Ofriga arbetare ............ | 3 | 13-o | 17 | 74*o | 3 | 13-o | — | — | — | — |
Okänd specialitet ......... | — | — | 2 | 28-0 | 0 | 71*4 | — | — | — | — |
Summa | m | 6-6 | 599 | 41-7 | 549 | 38-3 | 177 | 12-3 | 15 | Il |
ocli 12—18 kr., under det att bland männen inkomstfördelningen var
betydligt ojämnare,
ARBETSPERSONALEN. CIGARRFABRIKER.
183
Inom den lägsta inkomstgruppen voro de båda könen procentuellt
i det närmaste lika talrika, men i öfrigt var inkomsten för männen
genomgående icke obetydligt högre. Till inkomstgruppen 6—12 kr.
hörde endast 14''5 proc. af de manliga men 41''7 proc. af de kvinnliga
arbetarna, och ännu inom gruppen 12—18 kr. voro de senare något
talrikare företrädda, men bland arbetarna med högre veckoinkomst voro
männen betydligt öfverlägsna till antalet. En inkomst af 18—24 kr. i
veckan hade 28-6 proc. af männen men endast 12''3 proc. af kvinnorna,
och inom den högsta inkomstgruppen, öfver 24 kr., voro motsvarande
procentsiffror, som nämdt, resp. 17-2 och Ti proc.
Då det mesta arbetet inom cigarrfabrikerna är ackordsarbete, synes
det anmärkningsvärdt att kvinnornas och männens arbetsinkomst nådde
en så olika höjd. Förklaringen härtill torde emellertid böra sökas i den
omständigheten, att de manliga arbetarne i allmänhet äro skickligare
och arbeta fortare, hvadan också de dyrare cigarrsorternas utförande
öfverlämnas till dem (jfr aftalets bestämmelser sid. 227).
Mellan olika yrkesspecialiteter framträda emellertid i fråga om inkomsten
stora olikheter. De bäst aftonade arbetarna voro helt naturligt
förmännen, af hvilka ingen hade en veckoinkomst på mindre än 18 kr.,
under det att 9 manliga och 1 kvinnlig arbetare af denna specialitet i
genomsnitt förtjänade mera än 24 kr. per vecka, och 5 män t. o. m.
öfver 28 kr. Äfven cigarrmakare och sorterare sjmas hafva varit jämförelsevis
väl aflönade. Af de förstnämnda hade 48''7 proc. af männen
och 19’7 proc. af kvinnorna en veckoinkomst af öfver 18 kr., och af
de sistnämnda uppnådde 74''0 proc. af männen och 29‘8 proc. af kvinnorna
denna inkomst. Till de i detta afseende mera förmånligt ställda
yrkesspecialiteterna hörde slutligen cigarrcigarrettmakare, bland hvilka
dessutom det undantagsförhållandet rådde, att de kvinnliga arbetarna
nådde en högre inkomst än de manliga. Detta var äfven fallet bland
vickelmakare, men inom båda dessa specialiteter var de manliga arbetarnas
antal mycket litet eller resp. endast 8 och 3. De lägst aflönade
manliga arbetarne voro vickelmakare och lärlingar, af hvilka ingen nådde
eu inkomst af öfver 12 kr. Bland kvinnorna synas lärlingar och »öfriga
arbetare» hafva haft de minsta inkomsterna.
Till fullständigande af de i tab. 28 å sid. 182 meddelade uppgifterna
å cigarrfabriksarbetarnas veckoinkomst, bär äfven uträknats
medelinkomsten per vecka inom olika yrkesspecialiteter, och ställer sig
denna som följer:
184
FABRIKSINDUSTRIEN.
| Män | Kvinnor |
| kr. | kr. |
Förman .............................. | ........ 31-61 | 21-67 |
Cigarrmakare ..................... | ........ 18-3 6 | 14-43 |
Cigarrcigarrettmakare............. | ........ 13-3 9 | 17-37 |
Vickelmakare ................... |
| 10-30 |
Lärlingar ............................ |
| 7-98 |
Sorterare ........................... | ......... 22-n | 15-6 6 |
Klistrare ........................... | 10-oo | 10-87 |
Lådstiftare ........................... | ........ 12-38 | 9-2 4 |
Beredningsarbelare ................ | ...... 8''69 | 7-92 |
Ofriga arbetare .................. | ........ 11-92 | 8''6 2 |
Eu undersökning rörande arbetarnas årsinkomst måste, såsom redan
förut framhållits, inskränkas till de fast anställda arbetarna d. v. s. sådana,
som varit anställda hela året hos samma arbetsgifvare. I tab.
29 hafva sammanförts uppgifter i absoluta och relativa tal rörande årsinkomsten
för dessa arbetare, fördelade på yrkesspecialitet, hvarvid som
fasta arbetare räknats alla, som uppgifvits hafva varit i arbetet hos
samma arbetsgifvare minst 48 veckor under årets lopp. En arbetare,
som under året flyttat öfver från en cigarrfabrik till en annan bär således
icke kunnat komma med bland de »fasta» arbetarna, äfven om
sammanlagda antalet arbetsveckor för honom uppgått till minst 48. De
i denna tabell meddelade procentsiffrorna öfverensstämma i stort sedt
ganska nära med motsvarande tal i tab. 28 angående veckoinkomsten
för samtliga arbetare. Äfven rörande årsinkomsten framträdde tydligt
männens större arbetsförtjänst. Af dem hade endast 16 eller 9-l proc. en
årsinkomst icke öfverstigande 500 kr., under det att af kvinnorna icke
mindre än 187 eller 23''7 proc. fingo nöja sig med denna inkomst. Sämst
ställda voro 4 manliga och 20 kvinnliga arbetare, hvilkas årsinkomst
uppgick till högst 300 kr., men i fråga om dessa lägsta inkomsttagare
torde likväl böra anmärkas, att de antingen voro lärlingar eller ock för
dem antalet arbetsveckor sannolikt blifvit för högt uppgifvet, hvarför
de knappast torde kunna anses såsom fasta arbetare. Inom de högre
inkomstklasserna voro männen högst betydligt talrikare än kvinnorna.
Af de förra förtjänade icke mindre än 46''y proc. eller närmare hälften
af hela antalet öfver 1,000 kr. per år, men af kvinnorna uppnådde endast
8''8 proc. en lika hög inkomst, och inom den högsta i tabellen upptagna
inkomstklassen voro motsvarande procentsiffror resp. 28‘0 och 1’3 proc.
Jämföras olika yrkesspecialiteter med hvarandra, framträda äfven
'') Antalet endast 3.
ARBETSPERSONALEN. CIGARRFABRIKER.
185
Tab. 29. Årsinkomst för 964 fasta eigarrfabriksarbetare.
Yrkesspecialitet. | 500 kr. och | 500—800 kr. | 800—1,000 kr. | 1,000—1,200 kr. | Öfver 1,200 | |||||
antal | 7» | antal | 7» | antal | 7» | antal | °/o | antal | 7» | |
Manliga arbetare. |
|
|
|
| 1 | 14-3 |
|
| . | '' 85-7 |
Cigarrmakare................ | i | 0-8 | 27 | 22-o | 33 | 28-o | 22 | 18-s | ce | 29-7 |
Cigarrcigarreltmakare ..... | — | — | — | — | — |
| — | — | - |
|
Vickelmakare ................ | i | lOO-o | — | — | — | — | — | — | _ |
|
Lärlingar....................... | 4 | 66-7 | 2 | 33-3 | — | — | _ | — | — | — |
Sorterare ....................... | — | — | 1 | 7*2 | 5 | 35* 7 | 3 | 21-4 | 5 | 35-7 |
Packare ...................... | — | — | — | — | — | — | — | — | _ | _ |
Klistrare ...................... | — | — | — | — | — | — | — | — | _ | — |
Lådstiftare .................. | 3 | 75''0 | _ | — | — | — | — | — | 1 | 25-o |
Beredningsarbelare ......... | 2 | 28-o | 3 | 42-8 | — | — | o | 28''6 | - | — |
Öfriga arbetare .......... | 5 | 27-8 | 2 | Ilo . | 3 | 10*7 | 6 | 33 3 | 2 | ll-i |
Summa | 16 | 9-i | 35 | 20-u | 42 | 24-o | 33 | 18-9 | 49 | 28o |
Kvinnliga arbetare. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Förmän ..................... | — | — | — | — | 1 | 25*o | 2 | 50-o | 1 | 25’o |
Cigarrmakare .............. | 24 | 8-8 | 138 | 50-4 | 82 | 29-a | 25 | 9-1 | 5 | 1-8 |
Cigarrcigarrettmakare ..... | 11 | 7*g | 82 | 57*o | 34 | 23-8 | 16 | Ilo | i | 0-7 |
Vickelmakare ................ | 16 | 55" * | 13 | 44-8 | — | — | — | — | — | — |
Lärlingar...................... | 27 | 69-2 | 12 | 30-8 | — | — | — | — | — | — |
Sorterare ...................... | 3 | 3-7 | 24 | .30-0 | 40 | 50-o | 11 | 13-8 | 2 | 2-3 |
Packare ...................... | — | — | 1 | 100-o | — | — | — | — | - | - |
Klistrare ....................... | 18 | 28- a | 26 | 41-3 | 13 | 20-c | 5 | 7*9 | i | 1-6 |
Lådstiftare .................... | 3 | 30-o | 7 | 70-o | — | — |
| — | _ | - ! |
Beredningsnrbetare ........ | 83 | 58-o | 57 | 39*9 | 3 | 2-1 | — | — | — | — ; |
Öfriga arbetare ............. | 2 | 100-o | — | - | — | — | — | — | — | | |
Summa | 187 | 23-7 | 360 | 45s | 173 | 21-9 | 69 | 7-6 | 10 | 1''3 |
här förmännen såsom de bäst aflönade. Blaud de manliga arbetarna
inom denna grupp uppgick årsinkomsterna för 1 till mellan 800—1,000
kr., under det att de öfriga 6 förtjänade mera än 1,200 kr., och bland
dem 4 öfver 1,400 kr. De kvinnliga arbetarna inom samma specialitet
både äfven alla öfver 800 kr. i årsinkomst. Närmast förmännen kommo
bland de manliga arbetarna cigarrmakare och sorterare med resp. 48-3 och
57*1 proc. inom de två högsta löneklasserna, och bland de kvinnliga
24
186
FABRIKSINDUSTRIEN.
arbetarna cigarrmakare, cigarrcigarrettmåkare och sorterare, af hvilka resp.
10''9, 11*8 och 16*3 proc. hade en årsinkomst som öfversteg 1,000 kr.
De specialiteter, som enligt tab. 29 framstått såsom de bäst aflönade,
voro således fullkomligt desamma som de, hvilka enligt tab. 28 innehade
denna ställning. Lägst aflönade voro bland såväl män som kvinnor
vickelmakare och lärlingar, inom hvilka yrkesspecialiteter ingen arbetare
uppnådde en inkomst som öfversteg 800 kr. om året. Bland kvinnorna
intogo äfven packare, lådstiftare och »öfriga arbetare» samma ställning.
b. Ciqarrettfabriker,
Såsom i det föregående framhållits, sönderföllo de af utredningen berörda
cigarrettfabrikerna i två till sin organisation och verksamhet väsentligt
olika kategorier, de 3 stora specialfabrikerna och 4 i jämförelse med
de förra mycket små fabriker. Då äfven arbetspersonalens sammansättning
och ekonomiska ställning torde vara ganska olika inom dessa två
grupper, har det redan af detta skäl icke ansetts lämpligt att bearbeta
deras arbetsstatistiska material gemensamt. Härtill kommer, att de uppgifter
i detta afseende, som kunnat erhållas från de 4 små fabrikerna,
varit mycket ofullständiga, hvarför någon ingående statistisk bearbetning
af dem icke varit möjlig. Sammanlagda antalet vid nyssnämnda 4 fabriker
anställda arbetare utgjorde 38, däraf 4 af mankön och 34 af kvinnkön.
Tab. 30. Cigarrettfabriksarbetarnas fördelning efter kön, ålder och civilstånd.
Ålders- | Manliga arbetare | Kvinnliga arbetare | Hela antalet | Summa. | |||||
grupper. | ogifta. | gifta. | änkl. | ogifta. | gifta. | änkor. | män. | kvinnor. | |
13-18 år | i | _ | _ | 37 | _ | _ | 1 | 37 | 38 |
18-21 „ | 12 |
| — | 141 | 2 | — | 12 | 143 | 155 |
21-25 „ | 6 | 1 | — | 151 | 19 | — | 7 | 170 | 177 |
25-30 „ | 2 | 4 | — | 88 | 17 | 2 | 6 | 107 | 113 |
30—40 „ | 1 | 7 | — | 49 | 11 | 7 | 8 | 67 | 75 |
40-50 | — | 2 | __ | 7 | 4 | 2 | 2 | 13 | 15 |
50—60 | — | 2 | — | — | 1 | i | 2 | 2 | 4 |
60- „ | - | 2 | - | — | — | — | 2 | — | 2 |
Summa | 22 | 18 |
| 473 | 54 | 12 | 40 | 539 | 579 |
Okänd ålder och civilstånd ..... |
|
|
| 2 | 56 | 58 | |||
|
|
|
|
|
|
| 42 | 595 | 637 |
ARBETSPERSONALEN. CIGARRETTFABRIKER
187
Vid de 3 stora cigarrettfabrikerna, till livilka således undersökningen
i detta afseende begränsats, utgjorde arbetarantalet år 1908
sammanlagdt 637, däraf för hvarje fabrik resp. 115, 220 och 302. I
detta afseende voro de således betydligt öfverlägsna cigarrfabrikerna,
af livilka endast vid en arbetarnas antal något öfversteg 200.
Rörande cigarrettarbetarnes fördelning efter kön, ålder och civilstånd
meddelas uppgifter i tab. 30. Af dessa framgår, att endast 42
arbetare eller 6''6 proc. af hela arbetspersonalen voro af mankön och
595 eller 93''4 proc. af kvinnkön. Denna kvinuornas stora öfvertalighet
framträder starkast i åldern intill 40 år. Inom de högre åldersgrupperna
växer männens relativa antal alltmera, och af de 6 arbetare, som uppnått
50-års åldern voro 4 af mankön och endast 2 af kvinnkön.
I nedanstående tablå hafva uppgifter sammanförts rörande fördelningen
mellan könen inom olika jcrkesspecialiteter.
* Cigarr ettfabriksarhctarnas fördelning efter yrkesspccialitet.
| Män | Kvinnor | Summa | ||
| antal | 7» | antal | Vo | antal |
Förman ............................ | .............. — | — | 3 | lOO-o | 3 |
TobaksskRrare .................... | .............. 5 | 18-5 | 22 | 81-5 | 27 |
Cigarrettarbetare för hand..... | .............. — | — | 367 | lOO-o | 367 |
Maskinskötare .................... | ............. 7 | 25’o | 21 | 7ö‘o | 28 |
Maskinskötares medhjälpare.. | ............ 1 | 12-5 | 7 | 87*5 | 8 |
Packerskor......................... | .............. — | — | 55 | 100-o | 55 |
Klistrare............................. | ............. — | — | 29 | lOO-o | 29 |
Kartongarbetare ................. | 2 | 3-6 | 54 | 96-4 | 56 |
Beredningsarbetare .............. | ............. 2 | 5*7 | 33 | 94'' s | 35 |
Öfriga arbetare.................... | ............. 25 | 86-2 | 4 | 13-8 | 29 |
| Summa 42 | 6- 6 | 595 | 93 i | 637 |
Den enda grupp, inom hvilken de manliga arbetarna voro öfverlägsna
till antalet, var »öfriga arbetare», där de utgjorde ända till 86-2
proc. al samtliga. Bland de egentliga yrkesarbetarna åter voro kvinnorna
inom alla specialiteter i stor majoritet. Jämförelsevis mest talrika
voro männen bland maskinskötarna, af livilka 25''0 proc. voro manliga
arbetare, under det att förmän, cigarrettarbetare, packerskor och
klistrare samtliga voro kvinnor. Frånräknadt »öfriga arbetare» funnos
bland de egentliga yrkesarbetarna tillsammans 17 män och 591 kvinnor,
utgörande resp. 2’8 och 97''2 proc. af hela antalet vid cigarrettfabrikationen
direkt sysselsatta arbetare.
188
FABRIKSINDUSTRIEN.
Rörande arbetarnas fördelning efter ålder hänvisas till tab. 30.
Minderåriga (under 18 år) voro 1 manlig och 37 kvinnliga arbetare,
men af dessa var likväl ingen yngre än 13 år. Öfver 50 år voro endast
4 män och 2 kvinnor, och de två äldsta arbetarna, båda snickare, hade
icke uppnått högre ålder än 62 år. Öfver hufvud taget synas cigarrettfabriksarbetarna
i ännu högre grad än cigarrfabriksarbetarna vara koncentrerade
inom åldern 18—30 år, hvilken bland de förstnämnda omfattade
icke mindre än 445 personer, utgörande 76’9 proc. af alla cigarrettfabriksarbetare,
livilkas ålder varit känd. Den åldersgrupp, som hade
att uppvisa det högsta medeltalet för hvarje årsklass, var åldern 18—21
år, inom hvilken på hvar och en af de tre årsklasserna i genomsnitt
kommo 52 arbetare.
Uppgifter rörande cigarrettfabriksarbetarnas fördelning efter civilstånd
(se tab. 30) hafva erhållits för 579 arbetare. Af de manliga voro
22 (55''0 proc.) ogifta och 18 (45-o proc.) gifta, och af de kvinnliga
arbetarna voro 473 (87''8 proc.) ogifta, 54 (10''0 proc.) gifta och 1£ (2’2
proc.) änkor eller frånskilda. Beträffande äktenskapsfrekvensen inom
olika åldersklasser voro bland männen i åldern intill 25 år alla med ett
enda undantag, ogifta, under det att i åldern öfver 30 år samtliga, likaledes
med ett enda undantag, voro gifta. Bland de kvinnliga arbetarna
i åldern fr. o. m. 18 år var civilståndsfördelningen inom olika åldersklasser
följande:
18-21 21-25 25-30 30-40 40—50 50-60
år år år år år år
7° 7» 7» 7# 7o 7»
Ogifta...... 98-c 88-8 82-2 73-1 53-8 —
Gifta ...... 1-4 11-2 15-9 16-4 30-8 50 o
Änkor...... — — 1-9 10-5 15''4 50o
Mellan dessa procentsiffror och motsvarande relativa tal för de
kvinnliga cigarrfabriksarbetarna (se sid. 179) var den mest betydande
skiljaktigheten, att antalet gifta kvinnor i åldern 18—50 år var väsentligt
mindre bland cigarrettfabriksarbeterskorna. Bland arbetarna inom båda
fabrikationsgrenarna aftog antalet ogifta med växande ålder, ehuru dock
denna minskning var mindre skarpt markerad bland cigarrettfabriksarbeterskorna
åtminstone före uppnådda 40 år.
Cigarrettfabriksarbetarnas
anställningstid
inom
tobaksindustrien
m. m.
Med afseende på den tidslängd, under hvilken cigarrettfabriksarbetarna
varit anställda inom tobaksindustrien, meddelas i följande öfversikt en
sammanställning af de uppgifter, som i detta afseende kunnat erhållas.
ARBETSPERSONALEN. CIGARRETTFABRIKER.
189
Anställningstid inom tobaksindustrien för cigarrettfabriksarbetare.
Män
|
|
| antal | % |
Mindre | än 1 | 1 år...... | ....... 9 | 21-4 |
1- | - 5 | tf ...... | ...... 29 | 69m |
5- | -10 | ...... | ...... 1 | 2m |
10- | -20 | *» ...... | ...... 3 | 7m |
20- | -30 | »» ...... | ...... — | — |
Summa 42 100o
Kvinnor | Summa antal °;0 | ||
217 | 38-2 | 226 | 37 0 |
285 | 50-2 | 314 | 51s |
24 | 4*2 | 25 | 41 |
35 | 6-2 | 38 | 6''s |
7 | 1*2 | 7 | 1''2 |
568 | 100-o | 610 | 100 0 |
Det är påfallande, huru kort anställningstiden inom tobaksindustrien
varit för det öfvervägande flertalet af cigarrettfabriksarbetarna.
Sålunda hade af alla i ofvanstående tablå upptagna arbetare endast 4
män och 66 kvinnor (resp. 9''5 och 11t> proc.) att uppvisa en anställningstid
af 5 år och däröfver och icke för någon arbetare uppgick den
till öfver 30 år. Detta förhållande förklaras emellertid däraf, att cigarrettfabrikationen
såsom sjelfständig industri i Sverige är af mycket sent
datum. De tre stora cigarrettfabriker, hvilkas arbetare här äro upptagna,
grundlädes, som tidigare anförts, så sent som åren 1903 och 1904. Men
äfven bortsedt från nu påpekade förhållande, synes yrkesomsättningen
bland cigarrettfabriksarbetarne hafva, varit ovanligt stark. Icke mindre
än 2V4 proc. af männen och 38''2 proc. af kvinnorna hade arbetat
mindre än 1 år inom denna industri, under det att för cigarr fabri ksarbetarna
motsvarande siffror voro resp. 8''0 och 5-o proc.
Detta stora antal under aret nyanställda arbetare torde äfven vara
en bidragande orsak till att antalet arbetare, som under året 1908 varit
i arbete endast en mindre del af året, såsom af nästföljande tablå framgår,
varit jämförelsevis stort, åtmistone bland kvinnorna.
Antal arbetsveckor under år 1908 för cigarr ett fabriksarbetare.
Män Kvinnor Summa
antal °/o antal °/o antal °/0
1 — 12 veckor............ 4 9''5 87 14-c 91 14 3
12—24 .............. 2 4''8 65 10''9 67 10 b
24-36 „ 2 4-8 48 8n 50 7s
36-48 „ 4 9-5 122 20m 126 läs
48-52 „ 30_ 71-4 273 45-9 303 47e
Summa 42 100''o 595 100''o 637 100’o
190
FABRIKSINDUSTRIEN.
Tab. 31. Veckoinkomst för 637 cigarrettfabriksarbetare.
Yrkesspecialitet. | 6 kr. och | 6-12 kr. | 12-18 kr. | 18—24 kr. | Öfver 24 kr. | |||||
antal | 7» | antal | 7° | antal | 7° '' | antal | 7» | antal | 7» | |
Manliga arbetare. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Förmän........................... |
|
|
|
|
|
|
|
|
| . |
Tobaksskärare................. | — | — | — | — | 2 | 40-o | 2 | 40-o | i | 20''0 |
Cigarrettarbetare för band |
|
|
|
|
|
| - |
|
|
|
Maskinskötare.................. | — | — | — | — | — | — | 4 | 57*1 | 3 | 42-9 |
Maskinskötares medhjälpare | — | — | — | — | — | — | 1 | tOO-o | — | — |
Packare........................... | — | - | — | — | — | — | — | — | — | — |
Klistrare ........................ |
|
|
| — |
|
|
|
|
|
|
Kartongarbetare ............... | — | — | — | . — | 2 | 100-o | — | — | — | — |
Beredningsarbetare............ | — | — | — |
| i | 50''o | — | _ | 1 | 50''o |
Öfriga arbetare ............... | — | — | 4 | 16-o | 6 | 24-o | 12 | 48-o | 3 | 12 o |
Summa | — | — | 4 | 9 r> | 11 | 26:- | 19 | 45s | 8 | 19, |
Kvinnliga arbetare. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Förmän........................... | — | — | — | — | — | — | 3 | 100-0 |
| — |
Tobaksskärare.................. | — | — | 7 | 31-8 | 13 | 59-1 | 2 | 9''1 | — | — |
Cigarrettarbetare för hand | 57 | 15-5 | 147 | 40-1 | 124 | 33-8 | 36 | 9-8 | 3 | 0''8 |
Maskinskötare.................. | i | 4-8 | 10 | 47''c | 10 | 47''c | — | — |
| — |
Maskinskötares medhjälpare | t | 14-3 | 5 | 71-4 | 1 | 14-3 | — | — | — | — |
Packerskor ..................... | i | 1-8 | 4 | 7*3 | 26 | 47-3 | 24 | 43-0 | — | — |
Klistrerskor ..................... | i | 3 5 | 14 | 48-3 | 7 | 24-1 | 7 | 24-1 | — | — |
Kartongarbetare ............... | — | — | 21 | 38-9 | 28 | 51-8 | 5 | 9-3 | — | — |
Beredningsarbetare............ | 2 | H-l | 12 | 36''4 | 15 | 45''4 | 3 | 9''1 | 1 | 3-o |
Öfriga arbetare ............... | 2 | 50-o | 1 | 25-o | 1 | 25''o | — | — | — | — |
Summa | 65 | 109 | 221 | 37-i | 225 | 37-» | 80 | 13 s | 4 | 0-7 |
ARBETSPERSONALEN. CIGARRETTFABRIKER.
191
9" 5 proc. af männen och 14" 6 proc. af kvinnorna hade således under
år 1908 arbetat vid samma fabrik högst 12 veckor. Antalet fasta årsarbetare,
d. v. s. sådana som varit i arbete under året längre tid än 48
veckor var likyäl bland männen icke mindre än 71’4 proc. af alla manliga
arbetare, (antagligen grofarbetare och andra yrkesarbetare) men bland
kvinnorna utgjorde detta antal endast 273 eller 45*9 proc. af samtliga.
Cigarrettfabriksarbetarnas fördelning efter yrkesspecialitet framgår
af tablån å sid. 187. Antalet förmän (oafsedt verkmästare) utgjorde
endast 3, hvadan på hvarje förman kommo i medeltal 211 arbetare,
under det att samma relation bland cigarrfabriksarbetarna var 1:137.
De flesta arbetarna tillhörde cigarrettarbetarnas yrkeskategori, hvars
numerär uppgick till 367 eller 57''6 proc. af samtliga. De två näst
största grupperna voro kartongarbetare med 56 och packerskor med 55
arbetare, och den minsta gruppen, maskinskötares medhjälpare, omfattade
endast 8 arbetare. Den utom de egentliga cigarrettfabriksarbetarna
stående gruppen »öfriga arbetare» utgjorde 29.
På samma sätt som för cigarrfabriksarbetarna har till belysande af
cigarrettfabriksarbetarnas ekonomiska ställning på grundval af uppgifterna
å inkomsten under året och antalet arbetsveckor beräknats veckoinkomsten
för cigarrettfabriksarbetarna, fördelade på olika yrkesspecialiteter (tab. 31).
En jämförelse mellan inkomstens storlek för de båda könen låter
sig knappast genomföras på grund af de manliga arbetarnas ringa antal,
men tabellens siffror synas likväl peka i den riktningen, att de manliga
arbetarna i regel nådde högre inkomst än de kvinnliga. För mera än
%0 af de förra öfversteg veckoinkomsten 12 kr., men af de senare hade
endast obetydligt mera än hälften eu lika stor inkomst. Af männen förtjänade
19-1 proc. öfver 24 kr. i veckan, och af dessa nådde halfva
antalet en inkomst på öfver 28 kr. Af cigarrettfabriksarbeterskorna
hade 74-9 proc. en veckoinkomst af 6—18 kr., hvarvid ungefärligen
hälften tillhörde inkomstklassen 6—12 och hälften klassen 12—18 kr.,
65 kvinnliga arbetare eller något öfver Vio af alla nådde icke upp till
6 kr., och för 6 öfversteg inkomsten icke 4 kr. i veckan. Till deu
högsta inkomstgruppen, öfver 24 kr. hörde endast 4 kvinnor eller icke
fullt 1 proc.
Cigarrettfabriksarbetarnas aflöning synes mycket nära öfverensstämma
med aflöningen för cigarrfabriksarbetarna, såsom framgår af
följande jämförelse mellan de båda slagen af arbetares relativa fördelning
på olika inkomstgrupper, hvarvid likväl endast de kvinnliga arbetarna
med tagits.
Cigarrettfabriks•
arbetarnas
avlöningsförhållanden.
192
FABRIKSINDUSTRIEN.
Kvinnliga
Veckoinkomst. 6 kr. ock därunder .............. 6—12 kr............................. | cigarr fabriksarbetare 7» ...... 6-c ......... 41-7 | cigarrettfabriksarbetare 7° 10''9 •37i |
12—18 ................................ | .......... 38-3 | 37-8 |
18—24 .................................. | .......... 12-3 | 13-6 |
öfver 24 kr.............................. | ......... l-i | 0-7 |
Den största olikheten förefanns inom den lägsta inkomstgruppen,
till hvilken hörde endast 6’6 proc. af de kvinnliga cigarrfabriksarbetarna,
under det att för cigarrettfabriksarbetarna motsvarande procenttal var
10''9. Att häraf draga den slutsatsen, att arbetarna vid cigarrettfabrikerna
skulle vara i någon mån sämre aflönade, torde likväl vara
förhastadt, ty inom följande inkomstgrupp, 6—12 kr., voro cigarrfabriksarbetarna
något talrikare, så att sammanlagda antalet arbetare med
intill 12 kr. i veckoinkomst var i det närmaste lika stort, eller 48''3
proc. för cigarr- och 48’o proc. för cigarrettfabriksarbetarna.
Inom olika yrkesspecialiteter synas bland de fåtaliga manliga
cigarrettfabriksarbetarna maskinskötare hafva haft den högsta veckoinkomsten.
Af de 7 arbetare, som tillhörde denna specialitet, förtjänade
alla öfver 18 kr. och 3 öfver 24 kr. i veckan.
Bland kvinnorna voro äfven här förmännen högst aflönade. Af dem
nådde visserligen ingen till den högsta inkomstklassen, men för samtliga
uppgick inkomsten till 18—24 kr. En inkomst på öfver 24 kr. hade endast
3 cigarrettarbetare och 1 beredningsarbetare, under det att i den lägsta
inkomstgruppen, 6 kr. och därunder, alla yrkesspecialiteter med undantag
af förmän, tobaksskärare och kartongarbetare voro företrädda, ehuru med
växlande antal. Af »öfriga arbetare» tillhörde sålunda 50-o proc. denna
grupp, och af cigarrettarbetare och maskinskötares medhjälpare resp.
15‘5 och 14''3 proc., under det att för öfriga specialiteter motsvarande
procenttal voro betydligt lägre.
Bäst framträder de olika yrkesspecialiteternas inbördes ordning i
fråga om lönernas storlek i följande öfversikt af den beräknade medelinkomsten
per vecka.
| Män | Kvinnor |
| kr. | kr. |
Förmän .................................. | — | 22-8 0 |
Tobaksskärare ........................ | ..... 20-oo | — |
Cigarrettarbetare för band.......... | — | 11*5 3 |
ARBETSPERSONALEN. CIGARRETTFABRIKER.
193
Maskinskötare .....................
Maskinskötares medhjälpare.....
Packerskor.............................
Klistrerskor ..........................
Kartongarbetare ....................
Beredningsarbetare .................
Öfriga arbetare.......................
Män
kr.
22’70
18-9 0
Kvinnor
kr.
12- 33
8-21
14-S 9
13- 54
13-19
13-81
10-07
15-50
21-87
19-30
I fråga om de i tablån upptagna manliga arbetarna bör hågkommas, att
deras antal endast var ringa. För de kvinnliga förmännen uppgick medelinkomsten
per vecka till 22-80 kr. eller något högre än för de vid cigarrfabrikerna
anställda, där den utgjorde 21-6 7 kr. Emellan förmännen och alla
öfriga arbetare rådde i detta afseende ganska stor olikhet, medan åter dessa
sistnämnda voro ganska likställda. Inom den yrkesspecialitet, som kom
närmast förmännen, nådde sålunda medelinkomsten ett belopp af 14-89
kr., men sedan hade de flesta en inkomst, som endast obetydligt understeg
denna. Afsevärdt lägre aflönade voro endast »öfriga arbetare» och
maskinskötares medhjälpare, inom hvilka yrkesgrupper inkomsten uppgick
till endast resp. 10-07 och 8''2i kr. I allmänhet torde medhjälparna
åt maskinskötare hafva varit minderåriga och synas därför närmast
kunna jämnställas med lärlingarna inom cigarrfabrikationen, för hvilka
medelinkomsten per vecka också var ungefär densamma eller 7*9 8 kr.
En bild af den faktiska årsinkomsten för cigarrettfabriksarbetarna
har gifvits i tab. 32, där en öfversikt af de fast anställda arbetarnas
fördelning på några större inkomstgrupper meddelats.
För de manliga arbetarna gäller här i ännu högre grad än ifråga
om veckoinkomsten, att på grund af deras ringa antal fördelningen
mellan de olika inkomstgrupperna kan hafva påverkats af tillfälliga
personliga omständigheter, fl Bortsedt från »öfriga arbetare», hvilkas årsinkomst
i medeltal synes hafva varit något lägre, hade emellertid ingen
af de vid den egentliga cigarrettfabrikationen sysselsatta manliga arbetarna
en inkomst, som understeg 800 kr.
Af de kvinnliga arbetarna åter förtjänade endast 30''7 proc. öfver
800 kr., och endast 2 kvinnor, båda cigarrettarbeterskor för hand, nådde
upp till den högsta inkomstgruppen. Å andra sidan uppgick årsinkomsten
för 42 kvinnliga arbetare (15-3 proc.) till högst 500 kr.
Den lägsta iakttagna årsinkomsten ATar den för en maskinskötares kvinnfl
Jfr sid. 184.
25
194
FABRIKSINDUSTRIEN,
Taft. 32. Årsinkomst för 303 fasta eigarrettfabriksarbetare.
Yrkesspecialitet. | 500 kr. och ] | 500—800 j ..... | 800—1,000 kr. | 1,000-1,200 kr. | Öfver 1,200 | |||||
antal | 7» | antal | o/o | antal | 7° | antal | 7» | antal | 7» | |
Manliga arbetare. |
|
|
|
|
|
|
|
| 1 |
|
Förmän........................... | — | — | — | — | — | — | — | — |
| — |
Tobaksskärare.................. | — | — | — | — | 1 | 25''o | 2 | 50-o | 1 | 25*o |
Cigarrettarbetare för hand | — | - | _ | — | — | — | — | — |
| — |
Maskinskötare ................. | — | — | — | — | 2 | 40-o | 2 | 40'' o | 1 | 20-o |
Maskinskötares medhjälpare | — | — | — | — | t | 100-o | — | — | — | — |
Packare........................... |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Klistrare ........................ | — | — | — | — | — | — | — | — | — | — |
Kartongarbetare ............... | — | — |
|
|
|
|
|
|
|
|
Beredningsarbetare ........... | — | — | — | — |
| — | i | lOOo | — | — |
Ofriga arbetare ............... | 1 | 5-5 | 3 | 16-7 | 7 | 38-9 | 4 | 22-2 | 3 | 16-7 |
Summa | 1 | 35 | 3 | 10-3 | u | 37-9 | 9 | 31o | 5 | 173 |
Kvinnliga arbetare. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Förmän ...................... | — | — | — | — | — | — | 3 | 100-0 | — | — |
iTobaksskärare.................. | 2 | 13-3 | 9 | 60-o | 3 | 20-o | 1 | H*7 | — | — |
Cigarrettarbetare för hand | 28 | 20-9 | 79 | 59-o | 18 | 13-4 | 7 | 5-2 | 2 | 1-5 |
| Maskinskötare.................. | 2 | 12-5 | 12 | 75*o | 2 | 12-5 | — | — | — | — |
Maskinskötaresmedlvjälpare | 4 | 66-7 | 2 | 33-3 | — | — | — | — | — | — |
Packerskor ..................... | — | — | 5 | 17*2 | 21 | 72*5 | 3 | 10-3 | — |
|
Klistrare ........................ | 2 | 10m | 9 | 45-o | 8 | 40-o | 1 | 5*o | — | — |
Kartongarbetare............... | 1 | 3''2 | 25 | 80-7 | 4 | 12-9 | 1 | 3*2 | — | — |
Beredningsarbetare............ | 2 | 11-8 | 5 | 29m | 10 | 58-8 | — | - | | — | — |
j Ofriga arbetare ............ | t | 33''3 | 2 | 06-7 | — | — | — | 1 — | | — | — |
Summa | 42 | 153 | | 148 | 54-o | 66 | 24-1 | 16 | 5 9 | 2 | 0 7 |
liga medhjälpare uppgifna, hvilken för en arbetstid på 52 veckor utgjorde
endast 231 kr. Hennes ålder uppgick dock till endast 16 år. Äfven
för en annan kvinnlig arbetare uppgick lönen icke fullt till 300 kr.^ för
52 veckors arbete. För mer än hälften, eller närmare bestämdt 54''0
proc., uppgick årsinkomsten till mellan 500 och 800 kr. samt för 1U
till 800—1,000 kr.
ARBETSPERSONALEN. SNUSFABRIKER.
195
De tre kvinnliga förmännen förtjänade alla öfver 1,000 kr., men
för ingen af dem öfversteg likväl inkomsten 1,200 kr. De arbetare
inom öfriga specialiteter, som kunde uppvisa en inkomst på öfver 1,000
ki., voio endast ett ringa fatal, och bland maskinskötare och deras medhjälpare,
beredningsarbetare samt »öfriga arbetare» hade ingen en så
stol inkomst. Den specialitet, där arbetarna voro lägst aflönade, var
maskinskötares medhjälpare, bvilka alla hade under 800 kr. och %
t. o. m. under 500 kr. I det närmaste lika ställda voro äfven »öfriga
arbetare», af hvilka icke heller någon förtjänade öfver 800 kr.
c. Snusfabriker.
Hela antalet af utredningen berörda snusfabriker utgjorde 17 och
antalet vid dem anställda arbetare 261. I sistnämnda antal har emellertid
då äfven inräknats 64 arbetare (af hvilka 27 män och 37 kvinnor),
som vant sysselsatta vid den tillverkning af andra tobaksfabrikat, som
några hithörande fabriker drefvo vid sidan af snusfabrikationen. I den
följande bearbetningen hafva likväl dessa uteslutits, och utgjorde således
antalet vid den åt utredningen berörda snustillverkningen sysselsatta
arbetare 197, hvilkas fördelning på de olika fabrikerna var följande:
vid 6 fabriker utgjorde antalet arbetare 1—5
ii ^ „ „ „ „ 6—10
ii ^ „ ,, ,, „ 11—20
ii ^ ii n ii 71 64.
Arbetareantalet vid de flesta snusfabriker var sålunda afsevärdt
lågt, och endast en fabrik med 64 arbetare skiljde sig i detta afseende
från de öfriga.
Rörande snusfabuksarbetarnas fördelning efter kön framgår af
tab. 33, att 189 arbetare (95''9 proc.) voro af mankön och endast 8
(4-1 proc.) af kvinnkön. Anmärkningsvärdt är kvinnornas ringa antal
bland snusfabriksarbetarna, under det att de bland cigarrfabriksarbetarna
utgjorde 70-8 proc. och bland cigarrettfabriksarbetarna ända till 93-4
proc. af hela arbetareantalet.
Äfven aldei sföt delningen bland snusfabriksarbetarna har att uppvisa
åtskilliga egendomligheter. De yngre och medelålders arbetarna voro
jämförelsevis fåtaliga, medan däremot de högre åldersklasserna voro
ovanligt talrikt företrädda. Af de 192 arbetare, för hvilka uppgifter
Snusfabriksarbetarnas
fördelning
efter kön,
ålder och
civilstånd.
196
FABRIKSINDUSTRIEN.
Snusfabriksarbetcirna8
anställningstid
inom tobaks•
industrien.
om ålder föreligga, voro sålunda endast 50 eller 26 proc. i åldern under
30 år, under det att 50-års åldern hade öfverskridits af icke mindre än
67 arbetare. Det högsta medeltalet för en enda årsklass var inom
åldersgruppen 50—60 år, där antalet arbetare utgjorde 42 eller i genomsnitt
för ^hvarje årsklass något öfver 4. Den högsta åldern hade nåtts
af en 79-årig förman, men förutom honom funnos ytterligare fyra 70-åringar. Denna ovanligt höga genomsnittliga ålder var likväl endast
karaktäristisk för de manliga arbetarna. Af de 8 kvinnliga hade däremot
ingen hunnit öfver 40 år, och de flesta voro endast 18—21 år.
I fråga om snusfabriksarbetarnas fördelning efter civilstånd saknas
i detta liksom tyvärr i flera öfriga afseenden uppgifter för icke mindre
än 64 manliga arbetare. Af de öfriga 120 voro 31 (25-8 proc.) ogifta,
81 (67-5 proc.) gifta, och 8 (6-7 proc.) änklingar eller frånskilda, alltså
ett anmärkningsvärdt högt antal gifta. Af de kvinnliga arbetarna voro
7 ogifta och 1 änka.
Taft. 33. Snusfabriksarbetarnas fördelning efter kön, ålder och civilstånd.
Åldersgrupper. | Manliga arbetare | Kvinnliga arbetare | Hela | antalet | Summa. | |||||
ogifta. | gifta. | änkl. | okändt civil- stånd. | ogifta. | gifta. | änkor. | män. | kvin- nor. | ||
13—18 dr ............... 18—21 „ ............... 21-25 „ ............... 25-30 „ ............... 30—40 „ ............... 40-50 „ ............... 50-60 „ ............... 60- „ .............. | 8 5 4 3 5 4 1 1 | 1 4 17 18 27 14 | 3 5 | 7 11 17 13 5 | 5 1 1 | - | 1 | 8 5 12 18 39 35 42 25 | 5 1 1 1 | 8 10 13 19 40 35 42 25 |
Summa | 31 | 81 | 8 | 64 | 1 '' 7 | — | 1 | 184 | 8 | 192 |
|
|
|
|
|
|
| 5 | — | 5 | |
|
|
|
|
|
|
|
| 189 | 8 | 197 |
Uppgifter å snusfabriksarbetarnas anställningstid inom tobaksindustrien
hafva erhållits i fråga om 133 arbetare, och hafva dessa uppgifter
sammanförts i tablån å nästföljande sida. Af tablån synes framgå, att
ARBETSPERSONALEN. SNUSFABRIKER.
197
yrkesomsättningen bland arbetarna varit ganska ringa och den genomsnittliga
anställningstiden anmärkningsvärdt hög. Endast 9-8 proc. af
de i tabellen upptagna hade varit anställda mindre än ett år, men i det
närmaste halfva antalet i öfver 10 år. Den högsta anställningstiden
eller 54 år nådde en 77-årig arbetare.
Anställningstid inom tobaksindustrien för snusfabriksarbetare.
Män Kvinnor Summa
antal °/o antal °/o antal °/0
Mindre fin 1 ur............ 13 10*4 — — 13 g-8
1—5 ur.................. 29 23*2 8 100-o 37 27-g
5—10 „.................. 17 13-6 — — 17 12-S
10-20 „................. 19 15-2 — - 19 14s
20-30 „................. 21 16-8 — - 21 läs
30—40 „.................. 21 16-8 — — 21 läs
40 år och däröfver ... 5 4-0 — — 5 3-7
Summa 125 100''o S 100;, 133 100,1
Det torde emellertid böra påpekas, att de 64 arbetare, rörande
hvilka uppgifter i detta afseende saknas, samtliga varit anställda vid
en af våra äldsta snusfabriker med mycket konstant arbetarestam, hvarför
det med säkerhet kan antagas, att den genomsnittliga anställningstiden
blifvit afsevärdt högre, om dessa kunnat medräknas i ofvanstående
tablå. De höga siffrorna stämma för öfrigt väl öfverens med
den förut anmärkta höga åldern för dessa arbetare, och de synas hafva
sin hufvudsakliga förklaringsgrund däri, att snusfabrikationen är en gammal
industri med endast obetydlig omsättning inom arbetarstammen.
Med ofvan påpekade förhållande sammanhänger äfven, att genomsnittliga
antalet arbetsveckor per år för snusfabriksarbetarna varit synnerligen
stort.
Antal arbetsveckor under år 1908 för snusfabriksarbetare.
Män Kvinnor Summa
antal °/o antal °/o antal °/o
1 — 12 veckor .............. 2 l-i — — 2 l''i
12-24 „ 7 3" — — 7 3e
24—36 „ 2 1l — — 2 li
36—48 „ 5 2-7 — — 5 2 a
48—52 „ ............... 170 91-4 8 lOO-o 173 91y
Summa ISO 100''o 8 100''o 194 100 g
198
FABRIKSINDUSTRIEN.
Snus fabriksarbetarnai
aflöningsförhållandcn,
Såsom äf föiGStBiGnclG "täh)lct IickIg itigi^ än /io af alla
snusfabriksarbetare under året varit i arbetet öfver 48 veckor, eller
praktiskt taget hela året. Till jämförelse må erinras, att bland de af
utredningen berörda cigarr- och cigarrettfabriksärbetare icke fullt hälften
kom upp till nämnda antal arbetsveckor hos samma arbetsgivare.
I fråga om snusfabriksarbetarnas fördelning efter yrlcesspecialitet
må nedanstående siffror tjäna till upplysning:
| Män. | Kvinnor. | Summa. |
Förman.................. | u | — | 14 |
Mjölnare .............. | 10 | — | 10 |
Snusarbetare ......... | 118 | — | 118 |
Packare.................. | 14 | 2 | in |
Öfriga arbetare ...... | 38 | 6 | 39 |
Summa | 189 | 8 | 197 |
Beträffande denna fördelning är dock att märka, att gränserna
mellan de olika specialiteterna icke äro skarpt mai-kerade, hvarför också
i uppgifterna från åtskilliga fabriker samtliga arbetare, som varit sysselsatta
med den egentliga snusfabrikationen, upptagits under specialiteten
»snusarbetare». Antalet förmän var 14, eller i medeltal 1 förman på
endast 13 arbetare, under det att förhållandet mellan antalet förmän
och andra arbetare vid cigarrfabrikerna i medeltal var 1:137 och vid
cigarrettfabrikerna 1:211. Förklaringen till förmännens stora antal vid
snusfabrikerna torde ligga i det förut påpekade förhållandet, att de
flesta fabriker af detta slag sysselsatte endast ett mycket ringa antal
arbetare hvardera, hvarjämte förtjänar påpekas, att vid cigarrfabrikerna
andra förmän än verkmästare i regel ej torde förekomma.
Snusfabriksarbetarnas veckoinkomst har kunnat beräknas för 194
arbetare, och meddelas i tab. 34 å nästa sida på grundval häraf en
öfversikt af dessa arbetares fördelning på några större inkomstgrupper.
Af de i denna tabell meddelade siffrorna framgår tydligt, att eu
del snusfabriksarbetare voro väsentligt högre aflönade än de i det föregående
behandlade tobaksarbetarna. Ingen snusfabriksarbetare förtjänade
mindre än 6 kr. i veckan. Af de fåtaliga kvinnliga arbetarna, af hvilka
två voro packare och de andra »öfriga arbetare», uppnådde visserligen
ingen eu veckinkomst på öfver 18 kr., men de manliga arbetarna voro
genomgående relativt högt aflönade. För i det närmaste hälften (47-9
proc.) öfversteg veckoinkomsten 24 kr., och för 22 arbetare uppgick
ARBETSPERSONALEN. SNUSFABRIKER.
199
den till icke mindre än 32 kr. och däröfver. Till jämförelse härmed
-kan nämnas, att af manliga cigarrfabriksarbetare hade endast 17''2 proc.
och af cigarrettfabriksarbetare 19‘1 proc. en veckoinkomst på mera än
24 kr. Af de olika yrkesspecialiteterna bland snusfabriksarbetarna synas
packarna jämte »öfriga arbetare» hafva varit lägst aflönade.
Taft. 34 Veckoinkomst för 194 snusfabriksarbetare.
Yrkesspecialitet. | 6 — 12 kr. | 12—18 kr. | 18-24 kr. | 24-30 kr. | Öfver | 30 kr. | ||||
antal | 7» | | antal | °/o | 1 antal | 7° | antal | 7» | antal | 0/° | |
Manliga arbetare. |
|
|
|
| 4 | 28-s | 3 | 21-4 | 7 | 50-o |
Mjölnare ........................ | — | — | — | — | 5 | 50-o | 5 | 50-o | — | — |
Snusarbetare .................. | 1 | 0-9 | 30 | 26-1 | 28 | 24-3 | 30 | 26-i | 26 | 22-6 |
Packare ..................... . | 6 | 42-9 | 1 | 7-1 | 4 | 28-6 | 2 | 14-3 | 1 | 7*1 |
Öfriga arbetare .............. | 5 | 15-2 | 8 | 24-2 | 5 | 15*2 | 13 | 39-4 | 2 | 6*o |
Summa | 12 | 6''i | 39 | 21-o | 46 | 24-7 | 53 | 28-s | 36 | 19-4 I |
Kvinnliga arbetare | 5 | 62s | 3 | 37s | — | — |
| — | — | — |
Den beräknade medelinkomsten pr vecka uppgick för de olika
}U’kesspecialiteterna till följande belopp:
Män Kvinnor
kr. kr.
Förmän .......................... 28-3 4 —
Mjölnare ........................ 23''2l —
Snusarbetare .................. 24-2 5 —
Packare ........................ 15-8 4 12-3 0
Öfriga arbetare ............... 22-90 10-3 8
Till belysande af snusfabriksarbetarnas faktiska årsinkomst meddelas
i tab. 35 å nästa sida uppgifter på årsinkomsten för alla arbetare
med minst 48 veckors arbetstid under året.
Beträffande arbetarnas fördelning på olika inkomstklasser, sådan
den framgår af nämnda tabell, torde främst förtjäna påpekas det stora
antalet arbetare inom den högsta gruppen med en inkomst på öfver
200
FABRIKSINDUSTRIEN.
1,400 kr. Inkomster å minst 1,800 kr. voro ganska talrika, i det att
icke mindre än 16 arbetare nådde en inkomst å detta belopp eller därutöfver.
Tab. 35. Årsinkomst för 178 fasta snusfabriksarbetare.
Yrkesspecialitet. | 800 kr. och | | 800-1,000 kr. | 1,000-1,200 kr. | 1,200—1,400 kr. | Öfver 1,400 | ||||
antal | 7° | antal | °/o | antal | °/o | antal | 7» | antal | 7» | |
Manliga arbetare. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Förmän ....................... | — | — | 3 23-1 | 4 | 30-8 | — | — | 6 | 40-1 |
|
|
| 1 IPl | 4 | 44*5 | 3 | 33*3 | 1 | IPl |
Snusarbetare ... .............. | 10 | 14-3 | 24 '' 21-4 | 17 | 15’2 | 22 | 19-6 | 33 | 29-5 |
Packare ........................ | — | — | 3 42-8 | 2 | 28-6 | — | — | 2 | 28-6 |
Ofriga arbetare ... ...... | 6 | 20-7 | 5 17-2 | 7 | 24-2 | 5 | 17-2 | 6 | 20-7 |
Summa | 22 | 129 | 36 21-3 | 34 | 20;, | 30 | 17-7 | 48 | 28 ■> |
Kvinnliga arbetare | 8 | 100-n | - 1 — |
|
|
| — |
| - |
Den högsta inkomsten nåddes af en förman, som under året förtjänat
2,572 kr., och bland de egentliga snusarbetarna var den högsta
årsinkomsten 2,432 kr. Af alla manliga arbetare hade 45’9 proc. öfver
1,200 kr. i årsinkomst, under det att motsvarande proportion för cigarrfabriksarbetarna
var 28''o proc. och för cigarrettfabriksarbetarna endast
17‘3 proc. Trots det ovanligt höga antalet större inkomsttagare, voro
emellertid arbetarna jämförelsevis talrika äfven inom den lägsta inkomstgruppen.
12‘9 proc. af snusfabriksarbetarna hade sålunda en inkomst
icke öfverstigande 800 kr. Denna stora olikformighet torde sannolikt
bero å ena sidan på det vid några af de större fabrikerna ännu förhärskande
patriarkaliska systemet och de i samband därmed stående
jämförelsevis höga lönerna för äldre arbetare, och å andra sidan därpå,
att åtskilliga af de mindre fabrikerna befinna sig på gränsen till hemindustrien
med dess efter en lägre måttstock aflönade arbetskrafter.
Då de arbetares förhållanden, hvilka öfverskridit 50-årsgränsen,
på grund af deras relativa talrikhet, äro ägnade att tilldraga sig särskild
uppmärksamhet, hafva i omstående tablå meddelats mera specificerade
uppgifter rörande årsinkomsten för snusfabriksarbetare öfver
50 år.
ARBETSPERSONALEN. BLANDADE FABRIKER.
201
Årsinkomst för 65 fasta snusfabriksarbetare öfver 50 år.
Årsinkomst | 50— 55 | 55-60 | 60—65 | Öfver 65 | Summa |
kr. | år. | år. | år. | år. |
|
600—700...... | — | — | i | — | 1 |
700—800...... | i | t | 2 | 2 | 6 |
800-900...... | -- | — | 2 | — | 2 |
900—1,000 ... | 2 | i | i | i > | 5 |
1,000—1,100 ... | — | 2 | i | — | 3 |
1,100—1,200 ... | 2 | 5 | 2 | 3 | 12 |
1,200-1,300 ... | 6 | — | — | 1 | 7 |
1,300—1,400 ... | 5 | 2 | 2 | 1 | 10 |
1,400—1,500 ... | 3 | 2 | i | — | 6 |
öfver 1,500...... | 7 | 3 | 3 | — | 13 |
Summa | 26 | 16 | 15 | 8 | 65 |
d. Blandade fabriker.
Från de i det föregående behandlade fabrikerna, hvilka hufvudsakligen
ägnat sig åt en enda fabrikationsgren inom tobaksindustrien, bär
det äfven vid den arbetsstatistiska undersökningen ansetts lämpligt afskilja
fabrikerna med blandad tillverkning, till hvilken grupp, enligt hvad
tidigare meddelats, äfven förts två fabriker med så godt som uteslutande
tillverkning af tuggtobak. Antalet till denna grupp räknade, af utredningen
berörda fabriker uppgick till 17, och de vid dem sysselsatta
arbetarna till 2,366. *) De blandade fabrikerna voro emellertid af mycket
växlande storlek, och det torde äfven kunna antagas, att arbetarestammens
sammansättning och ekonomiska förhållanden vid dem ingalunda
varit likformiga, men en ännu längre gående uppdelning af fabrikerna
har likväl icke befunnits lämplig. Det stora afståndet mellan stora och
små fabriker framgår med all tydlighet af följande tablå, i hvilken meddelas
en sammanställning af antalet fabriker och arbetare, grupperade
efter arbetareantalets storlek vid de olika arbetsställena:
3) Jfr till denna siffra, hvad som sagts å sid. 175.
26
202
FABRIKSINDUSTRIEN.
|
|
| Fabriker | Arbetare | ||
|
|
| antal | 7° | antal | 7» |
Fabriker med | 1—10 | arbetare .......... | 1 | 5-8 | 4 | o-i |
V >> | 10—25 |
| 2 | 11-8 | 31 | l-s |
J» >} | 25-50 |
| 2 | 11-8 | 82 | 3''5 |
| 50—75 |
| 8 | 17-0 | 248 | 10-3 |
ff ff | 75 — 100 |
| 2 | 11-8 | 159 | 6-7 |
>> >> | 100-200 |
| 5 | 29 -i | 704 | 29-8 |
5» Jf | mer un 200 |
| 2 | Ils | 1,138 | 48-1 |
|
| Summa | 17 | 100;, | 2,366 | 100;, |
Af en jämförelse mellan förestående tablå och motsvarande för
cigarrfabrikerna (sid. 176) framgår, att de blandade fabrikerna i
genomsnitt sysselsatte ett betydligt större antal arbetare. Fabriker med
högst 25 arbetare funnos 3, och de vid dem anställda arbetare utgjorde
35, hvilket motsvarade endast 1''4 proc. af ifrågavarande fabrikers hela
arbetspersonal. De medelstora fabrikerna med 25—100 arbetare utgjorde
7 och deras sammanlagda arbetareantal 489 (20''7 proc.). De störa
fabrikernas antal uppgick till 7, hvilka tillsammans sysselsatte 1,842
arbetare eller icke mindre än 77-9 proc. af hela antalet. Högst i fråga
om arbetareantal nådde en fabrik (rikets största) med 803 arbetare. De
små och medelstora företagen voro sålunda icke så få, men deras arbetspersonal
utgjorde endast en obetydlig del af hela arbetsstyrkan. En
oundviklig följd häraf måste därför blifva, att förhållandena vid de stora
fabrikerna kommit att trycka sin prägel på de rörande de blandade
fabrikernas arbetare meddelade siffrorna.
Arbetarnas fördelning på olika fabrikationsgrenar var följande: I
Cigarrlillverkning ........... |
| Antal 1,412 | 7» 64-8 |
Cigarrettillverkning ........ |
| 71 | 3*3 |
Röktobakstillverkning .... |
| 80 | 3-9 |
Tuggtobakstillverkning . . |
| 434 | 19-9 |
Snustillverkning ............. |
| 176 | 8-1 |
| Summa | 2,179 | 100;, |
I förestående tablå ingår emellertid icke arbetspersonalen vid två
fabriker, Indika om sina arbetare lämnat mycket ofullständiga uppgifter.
Fabrikationen vid dessa två fabriker omfattade hufvudsakligen röktobak,
tuggtobak och snus, hvarför siffrorna för ifrågavarande grenar af tillverkningen
blifvit något för låga. Af de öfriga fabrikerna drefvo 10
ARBETSPERSONALEN. BLANDADE FABRIKER.
203
cigarrtillverkning, och de vid denna tillverkning sysselsatta arbetarna
uppgingo till 1,412 eller 64''8 proc. af här ifrågavarande arbetare.
Beträffande fördelningen efter kön bland arbetarna vid de blandade
fabrikerna framgår af tablån här nedan, att 880 eller 37 • 2 proc. voro
af mankön och 1,486 eller 62''8 proc. af kvinnkön. Denna fördelning
ställer sig emellertid väsentligt olika inom olika yrkesgrenar, såsom
följande siffror utvisa: | Män | Kvinnor | ||
| antal | °0 | antal | % |
Cigarrtillverkning ............. | ............... 407 | 28-8 | 1,005 | 71-2 |
Cigarrettillverkning ............ | ............. 4 | 5*6 | 67 | 94-4 |
Röktobakstillverkning ...... | .............. 48 | 55''8 | 38 | 44-2 |
Tuggtobakstillverkning......... | .............. 203 | 46-8 | 231 | 53-2 |
Snustillverkning .................. | 122 | 69-3 | 54 | 30-7 |
Ej uppgifven sysselsättning... | .............. 96 | 51-3 | 91 | 48-7 |
| Summa 880 | 37''s | 1,486 | 62-s |
Taft. 36. Arbetarnas vid blandade fabriker fördelning efter kön, ålder och civilstånd.
Åldersgrupper. | Manliga arbetare | Kvinnliga arbetare | Hela antalet | Summa. | |||||||
ogifta. | gifta. | än kl. | okändt civil- stånd. | ogifta. | gifta. | änkor. | okändt civil- stånd. | män. | kvin- nor. | ||
12 år | 4 | — | — | — | 8 | — | — | — | 4 | 8 | 12 |
13—18 „ | 115 | — | — | — | 253 | — | — | 1 | 115 | 254 | 369 |
18-21 „ | 22 | i | — | — | 146 | 8 | — | 2 | 23 | 156 | 179 |
21-25 „ | 38 | 7 | — | — | 129 | 34 | i | i | 45 | 165 | 210 |
25—30 „ | 32 | 27 | i | — | 97 | 39 | i | — | 60 | 137 | 197 |
30—40 „ | 18 | 74 | 5 | — | 71 | 64 | 9 | — | 97 | 144 | 241 |
40—50 „ | 10 | 58 | 3 | 2 | 52 | 37 | 23 | — | 73 | 112 | 185 |
50-60 „ | 8 | 69 | 7 | 1 | 37 | 30 | 23 | i | 85 | 91 | 176 |
60— | 5 | 30 | 9 | — | 34 | 2 | 21 | — | 44 | 57 | 101 |
| 252 | 266 | 25 | 3 | 827 | 214 | 78 | 5 | 546 | 1,124 | 1.670 |
Okänd ålder | 114 | 31 | 3 | — | 153 | 33 | 3 | — | 148 | 189 | 337 |
Summa | 366 | 297 | 28 | 3 | 980 | 247 | 81 | 5 | 694 | 1,313 | 2.007 |
Okänd ålder och civilstånd........ |
|
|
|
|
| 186 | 173 | 359 | |||
|
|
|
|
|
|
|
|
| 880 | 1,486 | 2.366 |
Arbetar€8 i
blandade
fabriker fördelning
efter
kön, ålder och
civilstånd.
204
FABRIKSINDUSTRIEN.
Af de meddelade tyvärr mycket ofullständiga uppgifterna å ifrågavarande
arbetares fördelning efter ålder framgår, att af 546 manliga
och 1,124 kvinnliga arbetare bland de förra 119 och bland de senare
262 uppgifvits vara under 18 år, hvilket måste anses vara ett mycket
stort antal minderåriga i förhållande till hela antalet arbetare med
känd ålder. I öfrigt synas arbetarna hafva fördelats någorlunda jämnt
mellan alla åldersklasser inom gränserna 18 och 60 år.
Af manliga arbetare (öfver 18 år) med uppgifvet civilstånd voro
ungefär halfva antalet (51''9 proc.) gifta, under det att de gifta kvinnorna
utgjorde 23''6 proc. af alla vuxna kvinnor. Dessa siffror öfverensstämma
för öfrigt med motsvarande procenttal för arbetarna vid cigarrfabrikerna
(jfr sid. 178 i det föregående).
Bland männen var, såvidt materialet gifver tillfälle konstatera, äktenskapsfrekvensen
störst i åldrarna 40—50 och 50—60 år, inom hvilka
resp 81''7 och 82-2 proc. af de manliga arbetarna voro gifta, och bland
kvinnorna var antalet gifta störst inom åldersgruppen 30—40 år, där
deras antal utgjorde 44• 4 proc.
Arbetares
i blandade
fabriker
anställnin g stid
inom tobaksindustrien
m. m.
Uppgifter å den tid arbetarna vid de blandade fabrikerna varit
anställda inom tobaksindustrien hafva erhållits endast för 439 manliga
och 966 kvinnliga | arbetare. | antal | Män % | Kvinnor | Summa | ||
Mindre Un 1 år ... |
| 48 | 10-9 | 88 | 9-1 | 136 | 9-7 |
1-5 „ .... |
| 69 | 15*7 | 302 | 31-2 | 371 | 26-4 |
5-10 „ .... |
| 31 | 7*1 | 157 | 16-3 | 188 | 134 |
10-20 „ .... |
| 104 | 23-7 | 228 | 23o | 332 | 23 e |
20-30 „ .... |
| 74 | 169 | 101 | 10-5 | 175 | 12b |
30-40 „ .... |
| 66 | 15-o | 55 | 5-7 | 121 | 8-e |
40 och diiröfver .... |
| 47 | 10-7 | 35 | 3*6 | 82 | Ö’8 |
| Summa | 439 | 100 o | 966 | 100o | 1,405 | 100 o |
Af dessa hade 136 börjat sitt arbete inom sagda industri under
loppet af år 1908 och sålunda haft en anställningstid af mindre än 1 år.
I öfrigt var anställningstidens längd mycket växlande. Icke mindre än
82 arbetare (5’8 proc.) hade arbetat inom denna industri 40 år och däröfver.
Relativt talrikast voro arbetarna inom grupperna 1—5 och
10—20 år. Bland dem, som börjat sitt arbete under det senaste året,
voro de manliga arbetarna något talrikare, men bortsedt från dessa
synas i allmänhet männen hafva haft att uppvisa en något längre an
-
ARBETSPERSONALEN. BLANDADE FABRIKER.
205
ställningstid än kvinnorna, ett förhållande, som påvisades äfven för
arbetarna vid de rena cigarrfabrikerna.
Beträffande det antal veckor, som hvarje arbetare under året arbetat
vid samma fabrik, meddelas i nedanstående tablå de uppgifter, som i
detta afseende erhållits för 2,161 arbetare.
Antal arbetsveckor under år 1908 för arbetare vid blandade fabriker.
Män Kvinnor Summa
antal °/o antal °/o antal °/o
1—12 veckor .................. 153 19-3 241 17’ä 394 18?
12-24 „ 125 15-8 124 9-o 249 Ils
24-36 „ 51 6-5 112 8''l 163 7s
36-48 „ 90 11-4 225 16 4 315 14s
48-52 „ 371 47-Q 669 49-o 1.040 48-s
Summa 790 100 a 1,371 100 a 2.161 100-a
Af tablåns siffror framgår, att icke fullt hälften (48‘2 proc.) arbetat
öfver 48 veckor under året och alltså kunde betraktas såsom fasta årsarbetare.
Vid meddelande af förenämnda siffror rörande arbetarnas förhållanden
vid de blandade fabrikerna har någon uppdelning af arbetarna
efter olika fabrikationsgrenar i allmänhet ansetts vara mindre af behofvet
påkallad. Vid behandlingen af deras ekonomiska förhållanden torde det
däremot vara nödvändigt ätt särskilja olika yrkesgrupper från hvarandra.
En öfversikt öfver arbetarnas veckoinkomst, omfattande 2,081
arbetare, lämnas i tab. 37 med angifvande af deras fördelning på några
större inkomstgrupper.
Af alla arbetare tillsammantagna hade 16-7 proc. af de manliga
och 1’ 7 proc. af de kvinnliga en veckoinkomst af öfver 24 kr. Äfven
inom gruppen 18—24 kr. voro männen betydligt talrikare än kvinnorna,
i det att dit räknades af de förra 30’l proc. och af de senare endast 6-9
proc. Medan sålunda icke långt ifrån hälften af alla manliga arbetare
förtjänade öfver 18 kr. i veckan, nådde icke ens Vio af de kvinnliga
arbetarna eu motsvarande inkomst. Af de senare hade åter närmare
hälften en veckoinkomst af 6—12 och något mer än 1/i 12—18 kr.
Inom den lägsta inkomstgruppen slutligen voro de båda könen ungefär
lika talrikt företrädda.
Inom de olika yrkesgrupperna öfverensstämde inkomstfördelningen
för cigarr arbetarna mycket nära med den för alla i detta sammanhang
Arbetares
i blandade
fabriker
aflöningsförhållanden.
206
FABRIKSINDUSTRIEN.
Tab. 37. Veckoinkomst för 2,08 i arbetare vid blandade fabriker.
Yrkesgrupp. | ti kr. och | 6—12 kr. | 12-18 kr. | 18—24 kr. | | Öfver 24 kr. | |||||
antal | % | antal | % | i antal | °/o | antal | 7° | antal | , °/o | |
Manliga arbetare. |
|
|
|
| i |
|
|
|
|
|
J Cigarrarbetare.................. | 32 | 8-i | 55 | 14-7 | 107 | 28-5 | 118 | 31-5 | 63 | 16-8 |
Cigarrettarbetare ... ........ | — | — | — | — | 1 | 25-o | — | _ | 3 | 75-o |
[ Röktobaksarbetare............ | 1 | 2-1 | 14 | 29-1 | 12 | 25 o | 15 | 31-3 | 6 | 12-5 |
Tuggtobaksarbetare ......... | 49 | 26-3 | 39 | 21-o | 22 | 11-8 | 46 | 24-8 | 30 | 16-i |
Snusarbetare .................. | 19 | 15*7 | 19 | 15-7 | 20 | 16-5 | 42 | 34-7 | 21 | 17-4 |
Summa | 101 | 13 H | 127 | 17-s | 162 | 22] | 221 | 30i | 123 | 16''7 |
Kvinnliga arbetare. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
I Cigarrarbetare.................. | 124 | 12-7 | 435 | 44-4 | 313 | 32-o | 89 | 9i | 18 | 1*8 |
Cigarrettarbetare ............ | It | 16''4 | 35 | 52-2 | 16 | 23-9 | 1 | lä | 4 | ’6-0 |
Röktobaksarbetare............ | 2 | 6-3 | 23 | 7T9 | 7 | 21-8 | — | — | — | _ |
Tuggtobaksarbetare ......... | 59 | 27-2 | 127 | 58-s | 28 | 12-9 | 3 | 1-4 | — | — |
Snusarbetare .................. | 24 | 4fi-2 | 23 | 44-2 | 5 | 9-« | — | — | — | — |
Summa | 220 | 1&3 | 643 | 47-y | 369 | 27-4 | 93 | 6‘9 | 22 | 1-7 |
berörda arbetare angifna och likaledes i hufvudsak med arbetarnas vid
cigarrfabrikerna. Det torde likväl böra påpekas, att de kvinnliga
arbetarna synas hafva varit något högre aflönade vid sistnämnda
fabriker. Äfven bland cigarrettarbetarna var veckoinkomsten i allmänhet
lägre bland de kvinnliga arbetarna vid de blandade fabrikerna än vid
de tre stora i det föregående behandlade specialfabrikerna. Till de två
lägsta inkomstgrupperna hörde af de förra 68-6 proc., men af de senare
endast 48• o proc.
Bland de manliga arbetarna vid fabrikerna med blandad tillverkning
voro, oafsedt de fåtaliga cigarrettarbetarna, snusarbetarna de ekonomiskt
bäst ställda. De kvinnliga snusarbetarna voro genomgående lågt aflönade,
och hade i detta afseende en sämre ställning än arbetarna inom någon
annan yrkesgrupp. Endast 9-6 proc. hade en veckoinkomst öfverstigande
12 kr., och för i det närmaste halfva antalet (46"2 proc.), uppgick den
till högst 6 kr. Förklaringen till denna låga inkomst för de kvinnliga
snusarbetarna torde till en del vara att söka däri, att flertalet af dem
arbetade som packare och de återstående tillhörde gruppen »öfriga
ARBETSPERSONALEN. BLANDADE FABRIKER.
207
Taft. 38. Veckoinkomst för 483 rök- och tuggtobak sarbetare (tillhöra de
blandade fabrikernas arbetare).
Yrkesspecialitet. | 6 kr. och | B - 12 kr. | 12-18 kr. | 18-24 kr. | Öfver | 24 kr. | ||||
antal | > | antal | 7° | antal | 7» | antal | 7» | antal | 7» | |
Röktobaksarbetare: |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Manliga. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
; Förmän....................... | — | — | — | _ | 1 | 20-o | 2 | 40-o | 2 | 40-o |
I Tobaksblandare............... | — | — | — | — | 1 | 100-o | — | — | — | — |
Tobaksskärare ............... | — | — | 1 | 6-c | 3 | 20-o | 7 | 46-7 | 4 | 26-7 |
Kardusslagare.................. | — | — | 2 | 25*o | 4 | 50*0 | 2 | 25''o | — | — |
Beredningsarbetare ......... | _ | — | i | Itp 7 | 2 | 33-3 | 3 | 50’ o | — | — |
Ofriga arbetare ............... | i | 7*7 | 10 | 76''0 | i | 7*7 | 1 | 7''7 | — | — |
Summa | i |
| 14 | 291 | 12 | 25-o | 15 | 31-3 | 6 | 126 |
Kvinnliga. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
j Tobaksskärare ............. | — | — | 1 | 100-o | — | — | — | — | — | — |
j Kardusslagare.................. | i | 10-o | 9 | 90-o | — | — | — | — | — | — |
‘ Beredningsarbetare ......... | i | 11-f | ti | 66-7 | 2 | 22-2 | — | — | — | — |
; Ofriga arbetare ............. | — | — | 7 | 58-a | 5 | 41-7 | — | — | — | — |
Summa | 2 | 6‘3 | 23 | 71-3 | 7 | 21-8 | — | — | — | — |
Tuggtöbaksarbetare: Manliga. | '' |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Förmän........................... | — | — | — | — | — | — | 2 | 25''o | 6 | 75‘0 |
Spinnare och rullare ........ | — | — | 14 | 26-4 | 4 | 7*6 | 17 | 32-o | 18 | 34-o |
i Pressare ....................... | 3 | 7*o | 8 | 18-c | 12 | 27-u | | 17 | 39-5 | 3 | 7-o |
Uppläggare ..................... | 30 | 75-o | It) | 25*o | — | — | — | — 1 | — | — |
| Beredningsarbetare ......... | 9 | 39-2 | 3 | 13-o | 4 | 17-4 | 7 | 30-4 | — | — |
Ofriga arbetare ............ | 7 | 36''8 | | 4 | 21-1 | 2 | 10-5 : | 3 | 15-8 | 3 | 15*8 |
Summa | 49 | 26-3 | 39 | 21-o | 22 | 11-8 | 46 | 24-s | 30 | 161 |
Kvinnliga. |
|
|
|
| '' |
|
|
|
|
|
) Spinnare och rullare ........ | — | — | 3 | 21-s | 10 | 71-4 | | 1 | 7*1 1 |
| _ |
Uppläggare ..................... | 46 | 62-2 | | 23 | 31-i | 5 | 6-7 | — | — | — | — |
Beredningsarbetare ......... | it | 9-6 | | 91 | 79''l | ii | 9*6 | O | 1-7 | — | — |
Ofriga arbetare ... ......... | 2 | 14-3 1 | 10 | 71-4 | 2 | 14-3 1 | — | - | — | — |
Summa | 59 | 27-a | | 127 | 58-5 | | 28 | 12-9 1 | 3 | l-4 ! | — | — |
208
FABRIKSINDUSTRIEN.
Tab. 39. Årsinkomst för 342 fasta rök- oeh tuggtobaksarbetare (tillhöra de
blandade fabrikernas arbetare).
Yrkesspecialitet. | 500 kr. och | 500—800 kr. | 800—1,000 kr. | ! 1,000—1,200 | Öfver 1,200 | |||||
antal | % | j antal | °l« | antal | 7» | antal | 7» | antal | 7» | |
Eöktobaksarbetare: |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Manliga. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Förman.......................... | — | — | — | — | 2 | 66 7 | — | — | i | 33-3 |
Tobaksblandare.............. | — | — | — | — | — | — | i | 50-o | i | 50-o |
Tobaksskärare ............... | 3 | 20''o | 2 | 13-3 | 3 | 20''0 | 3 | 20’o | 4 | 26-7 |
Kardusslagare.................. | 2 | 28*6 | 2 | 28-6 | 2 | 28-6 | 1 | 14-2 | — | — |
Beredningsarbetare ......... | — | — | — | — | 1 | 33-3 | 1 | 33-4 | 1 | 33-3 |
Öfriga arbetare .............. | 2 | 66-7 | — | — | — | — | 1 | 33-3 | — | — |
Summa Kvinnliga. | 7 | 21-3 | 4 | 12-1 | 8 | 24s | 7 | 21-3 | 7 | 21-3 |
Tobaksskärare ............... | 1 | 100-o | j - | — | — | — | — | — | — | — |
Kardusslagare.................. | 4 | 80-o | 1 | 20-o | — | — | — | — | — | — |
Beredningsarbetare ......... | 2 | 50-o | 1 | 25-o | 1 | 25-0 | — | — | — | — |
Öfriga arbetare ............... | 2 | 25o | 3 | 37-6 | 3 | 37-5 | — | — | — | — |
Summa | 9 | 50-o | 5 | 27s | 4 | 22-3 | — | — | — | — |
Tuggtobaksarbetare: Manliga. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Förman .......................... | — | — | — | — | i | 14-3 | 2 | 28-6 | 4 | 57 T |
Spinnare och rullare........ | 13 | 24s | 7 | 13-2 | 4 | 7*6 | 14 | 26-4 | 15 | 28-3 |
Pressare ...................... | 5 | 16-1 | 9 | 29-1 | 12 | 38-7 | 5 | 16 i | — | — |
Uppläggare ..................... | 20 | 100- o | — |
| — | — | — | — | — | — |
Beredningsarbetare ......... | 12 | 50-o | 3 | 12-5 | 4 | 16-7 | 5 | 20-8 | — | — |
Öfriga arbetare ............. | 7 | 50‘0 | — | — | 4 | 28-6 | 1 | 7*1 | 2 | 14-3 |
Summa | 57 | 38-.1 | 19 | 12s | 25 | 16S i | 27 | 18i | 21 | 14-o |
Kvinnliga. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Spinnare och rullare......... | 3 | 21-4 | 11 | 78''G | — | — | — | — | — | — |
Uppläggare ................... | 23 | 76-7 | 7 | 23-3 |
| — | — | — | — | — |
Beredningsarbetare ........ | 73 | 83-9 | 14 | 16-1 |
| — | — | — | — | — |
Öfriga arbetare ............... | 9 | 81-8 | 2 | 18-2 | — | — | — | — | — | — |
Summa | 108 j | 76 i | | 34 | 23-g | | — | — | — | — | — | — |
ARBETSPERSONALEN. BLANDADE FABRIKER.
209
arbetare», och dessa två yrkesspecialiteter voro de inom snusfabrikationen
lägst aflönade.
För arbetarna vid rök- och tuggtobakstillverkningen hafva i tab.
38 meddelats mera specificerade uppgifter å veckoinkomst med fördelning
af arbetarna efter yrkesspecialitet. För röktobaksarbetarna var inkomstfördelningen
bland alla manliga tillsammantagna i det närmaste densamma
som för cigarrarbetarna. Inom olika yrkesspecialiteter svnas
förutom förmännen tobaksskärarna hafva nått den högsta inkomsten.
Lägst stodo »öfriga arbetare», af hvilka endast 15’4 proc. hade öfver
12 kr., och därnäst kardusslagare. Genomgående lägre inkomst hade de
kvinnliga arbetarna inom röktobakstillverkningen. Det stora flertalet eller
78’2 proc. af dem förtjänade icke öfver 12 kr. i veckan och ingen
öfver 18 kr. De olika yrkesspecialiteterna synas hafva varit ganska
jämställda, möjligen med någon öfvervikt för »öfriga arbetare».
Bland de manliga tuggtobaksarbetarna var inkomsten mycket ojämnt
fördelad. Mer än en fjärdedel tillhörde den lägsta inkomstgruppen,
men samtidigt förtjänade 40’9 proc. öfver 18 kr. i veckan. Äfven inom
en och samma yrkesspecialitet var inkomstfördelningen ojämn.
Undantag härifrån bildade likväl å ena sidan förmännen, hvilka alla
nådde öfver 18 kr., och å andra sidan uppläggare med en veckoinkomst,
som i intet fall öfversteg 12 kr. De kvinnliga tuggtobaksarbetarna
voro i likhet med de kvinnliga arbetarna vid röktobaks- och snustillverkningen
i regel lågt aflönade. Bäst ställda vore de inom specialiteten
spinnare och rullare.
Till fullständigande af framställningen af rök- och tuggtobaksarbetarnas
ekonomiska ställning meddelas i tab. 39 en öfversikt öfver
342 bland samma arbetares årsinkomst. Här framträder kanske ännu
tydligare de kvinnliga arbetarnas ofördelaktigare ställning, och därjämte
äfven den redan förut påpekade jämnare inkomstfördelningen bland
kvinnorna än bland männen såväl inom yrkesgrupperna i sin helhet
som inom de särskilda specialiteterna.
Slutligen meddelas i tab. 40 uppgifter å årsinkomstens storlek för
1,413 arbetare, tillhörande de blandade fabrikernas olika yrkesgrupper.
Af alla manliga arbetare hade nära eu tredjedel (30’3 proc.) eu årsinkomst
på högst 500 kr., under det att de öfriga voro tämligen jämnt
fördelade på de fyra högre inkomstklasserna. Af kvinnorna tillhörde
ännu flera eller 44■ 4 proc. den lägsta inkomstklassen, och 8Do proc.
hade en årsinkomst, som icke öfversteg 800 kr.
Vid jämförelse mellan veckoinkomsten för cigarrarbetarna vid de
blandade fabrikerna och vid specialfabrikerna för cigarrtillverkning fram
27
-
210
FABRIKSINDUSTRIEN.
Tab. 40. Årsinkomst för 1,413 fasta arbetare vid blandade fabriker.
Yrkesgrupp. | 500 kr. och | 500-800 kr. | 800-1,000 kr. | 1,000-1,200 kr. | Öfver 1,200 | |||||
antal | °/o | antal | 7» | antal | 7» | antal | 7» | antal | 7» | |
Manliga arbetare. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Cigarr arbetare.................. | 76 | 33-o | 48 | 20-9 | 45 | 19-6 | 36 | 15*7 | 25 | 10-8 |
Cigarrettarbetare ............ | - | - | 1 | 33-3 |
| - | - | — | 2 | 66-7 |
Röktobaksarbetare............ | 7 | 21-2 | 4 | . 12m | 8 | 24-3 | 7 | 21-2 | 7 | 21-2 |
Tuggtobaksarbetare ......... | 57 | 38-3 | 19 | 12-8 | 25 | 16''8 | 27 | 18m | 21 | 14-o |
Snusarbetare ................. | 8 | 10-8 | 11 | 14-9 | 19 | 25-7 | 24 | 32-4 | 12 | 16-2 |
Summa | 148 | 30-3 | 83 | 17o | 97 | 19 8 | 94 | 19 2 | 67 | 13-7 |
Kvinnliga arbetare. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Cigarrarbetare.................. | 269 | 37-o | 290 | 39-8 | 112 | 15*4 | 44 | 0*o | 13 | 1-8 |
] Cigarrettarbetare ............ | 14 | 87-5 | 2 | 12-5 | - | - | — | — | — | — |
Röktobaksarbetare............ | 9 | 50 o | 5 | 27-8 | 4 | 22-2 | - | - | - | - |
Tuggtobaksarbetare ......... | 108 | 76-1 | 34 | 23-9 | - | - | - | - | — | — |
Snusarbetare .................. | 11 | 55''o | 7 | 35*o | 2 | ]0-o | — | — | - | — |
Summa | 411 | 44-4 | 338 | 36 e | 118 | 12-x | 44 | 4''s | 13 | 1''4 |
hölls, att arbetarna vid de blandade fabrikerna syntes vara något lägre
aflönade, hvilket äfven bestyrkes af uppgifterna rörande årsinkomsten.
Icke mindre än 33''0 proc. af de manliga och 37''0 proc. af de kvinnliga
arbetarna vid sistnämnda fabriker kommo under 500-kronors-strecket,
men vid cigarrfabrikerna voro motsvarande siffror resp. 9-l och 23''7 proc.
Anmärkningsvärdt låg årsinkomst hade äfven de kvinnliga cigarrettoch
snusarbetarna, af hvilka resp. 87''5 och 55''0 proc. tillhörde den
lägsta inkomstklassen.
e. Samtliga af utredningen berörda 83 fabriker.
Sammanlagda antalet af i det föregående omhandlade arbetare
vid de af utredningen berörda tobaksfabrikerna uppgick till 5,494, hvarvid
likväl den reservation torde uppmärksammas, som rörande denna
siffra anförts å sid. 175.
Dessa arbetares fördelning med afseende på kön samt mellan de
olika fabriksklasserna framgår af omstående tablå.
ARBETSPERSONALEN. SAMTLIGA FABRIKER.
211
Arbetareantal vid af utredningen berörda 83 fabriker.
| Antal |
| Antal arbetare |
| |
| fabriker | män | kvinnor | tillsammans | per fabrik |
Cigarrfabriker ............... | 42 | H3H | 1,553 | 2,192 | 52 |
Cigarrettfabriker, stora ... | 3 | 42 | 595 | 637 | 212 |
, små...... | 4 | 4 | 34 | 38 | 10 |
Snusfabriker .................. | 17 | 213 | 45 | 261 | 15 |
Blandade fabriker............ | 17 | 880 | 1,483 | 2,366 | 139 |
Tillsammans | 83 | 1,778 | 3,716 | 5,494 | 66 |
Af de genom utredningen berörda arbetarna voro således 1,778
eller omkr. 7S män och 3,716 eller 2/s kvinnor. Starkast voro kvinnorna
företrädda inom cigarrettfabrikerna, där på 100 män kommo 1,417
kvinnor (de stora cigarrettfabrikerna), medan männens antal var jämförelsevis
störst inom snusfabrikerna, där af arbetarestammen på 100
män kommo endast 21 kvinnor. På 100 män inom cigarrfabrikerna
kommo 245 och inom de blandade fabrikerna 169 kvinnor. Det relativt
största arbetareantalet per fabrik förekom inom de stora cigarrettfabrikerna,
det minsta inom de små cigarrettfabrikerna samt snusfabrikerna. Dessa
sistnämndas arbetarstyrka per fabrik uppgick till endast Vu af de stora
cigarrettfabrikernas, medan hvarje företag bland cigarrfabrikerna nådde
1U och inom de blandade fabrikerna % af de stora cigarrettfabrikernas
genomsnittliga arbetarantal.
Hvad arbetarnas åldersfördelning beträffar, så har denna ej kunnat
fastslås för mer än 4,132 arbetare eller 75''2 proc. af hela den af utredningen
berörda arbetarstyrkan. Åldersfördelningen bland dessa arbetare
framgår emellertid af omstående tab. 41.
Af de berörda arbetarna voro sålunda 594 eller 14’4 proc. minderåriga,
men bland dessa funnos endast 14 tolfåringar.
Hur arbetarna fördelade sig mellan olika fabrikationsgrenar framgår
af följande siffror.
Arbetareantal inom olika fabrikationsgr | enär (inom 83 | fabriker) |
| Antal. | 7« |
Cigarrtillverkning ........................................ | ............. 3,332 | 66*1 |
Cigarrettillverkning ..................................... | ............. 743 | 13-6 |
Röktobakstillverkning.................................. | ............ 83 | 1-6 |
Tuggtobakstillverkning ............................... | ............ 470 | 8*5 |
Snustillverkning ........................................ | ............. 373 | 3-8 |
Ej uppgifven yrkesgren ............................... | ............. 187 | 3-4 |
| Summa 5.494 | lOÖo |
212
FABRIKSINDUSTRIEN.
Cigarrtillverkningen tog sålunda i anspråk icke mindre än 3,632 J)
eller i det närmaste V* af alla tobaksarbetare. Därnäst i ordningen kom
cigarrettillverkningen med 746 arbetare (13’6 proc.) och därefter tuggtobaks-
och snustillverkningen, sysselsättande resp. 470 och 373 arbetare.
Den i fråga om arbetareantalet minst betydande yrkesgrenen var röktobakstillverkningen,
inom hvilken arbetade endast 86 personer eller
1''6 proc. af samtliga arbetare. Antalet arbetare sysselsatta vid fabrikationen
af rök- och tuggtobak samt snus torde likväl i verkligheten vara
något större, enär de 187 arbetare, rörande hvilka uppgifter i detta
afseende ej erhållits, varit anställda vid fabriker, som hufvudsakligen
förfärdigade nu nämnda slag af tobaksvaror.
Tab. 41. Arbetarnas vid de af utredningen berörda 83 fabrikernas fördelning
efter kön, ålder och civilstånd.
Åldersgrupper. | Manliga arbetare | Kvinnliga | arbetare | Hela antalet | Summa. | ||||||
ogifta. | gifta. | ftnkl. | okändt civil- stånd. | ogifta. | gifta. | änkor. | okändt civil- stånd. | män. | kvin- nor. | ||
12 år | 4 | — | — | — | 10 | — | — | __ | 4 | 10 | 14 |
13-18 „ | 178 | — | — | — | 401 | — | — | 1 | 178 | 402 | 580 |
18-21 „ | 60 | 1 | — | — | 435 | 17 | — | 3 | 61 | 455 | 516 |
21-25 „ | 81 | 14 | — | 7 | 439 | 79 | i | 1 | 102 | 520 | 622 |
25- 30 „ | 87 | 73 | 6 | 15 | 297 | 123 | 9 | 2 | 181 | 431 | 612 |
30 -40 „ | 53 | 145 | 6 | 19 | 246 | 174 | 36 | 2 | 223 | 458 | 681 |
40—50 „ | 21 | 121 | 6 | 15 | 138 | in | 59 | 2 | 163 | 310 | 473 |
50—60 „ | 24 | 153 | 21 | 15 | 79 | 77 | 59 | 3 | 213 | 218 | 431 |
60- „ | 10 | 63 | 25 | 6 | 51 | ii | 37 | — ^ | 104 | 99 | 203 |
| 518 | 570 | 64 | 77 | 2,096 | 592 | 201 | 14 | 1,229 | 2,903 | 4,132 |
Okänd ålder | 114 | 31 | 3 | — | 153 | 33 | 3 | — | 148 | 189 | 337 |
Summa | 632 | 601 | 67 | 77 | 2249 | 625 | 204 | 14 | 1,37 7 | 3,092 | 4.469 |
Okänd ålder och civilstånd......... |
|
|
|
|
| 401 | 624 | 1,025 | |||
|
|
|
|
|
|
|
|
| 1.778 | 3,716 | 5,494 1 |
1 * Siffran sannolikt något för hög med hänsyn till dessa arbelares större rörlighet och
däraf följande dubbelräkning, såsom i det föregående anmärkts.
ARBETSPERSONALEN. SAMTLIGA FABRIKER.
213
För att erhålla en öfverskådligare bild af tobaksarbetarnas aflöningsförhållanden
meddelas i tab. 42 och 43 en sammanfattning af de föregående
kapitlens uppgifter å veckoinkomst och årsinkomst. Någon
mera ingående diskussion af de båda tabellernas uppgifter torde icke
här vara påfordrad, då detta endast vore att upprepa, hvad som redan
förut påpekats såväl i fråga om inkomstfördelningen inom hvarje särskild
yrkesgren som inom de olika grenarna i jämförelse med hvarandra.
Däremot torde det vara af intresse att anställa en kort jämförelse
med motsvarande förhållanden, sådana de gestaltade sig enligt
den statistiska undersökning, som inom Kommerskollegium år 1897 företogs
rörande arbetspersonalen inom tobaksindustrien. *)
Tab. 42. Veckoinkomst för 4,959 tobaksarbetare.
Yrkesgrupp. | 6 kr. och | 6—12 kr. | 12—18 kr. | 18—24 kr. | Öfver | 24 kr. | ||||
antal | 7° | antal | 7 • | antal | 7 o | antal | 7» | antal | 7» | |
Manliga arbetare. |
|
|
|
|
| ! |
|
|
|
|
Cigarrarbetare ............... | 73 | 7*4 | 144 | 14-ti | 309 | 31-8 | 293 | 29*7 | 168 | 17-0 |
Cigarrettarbetare ............ | — | — | 4 | 8-; | 12 | 26-1 | 19 | 41-3 | 11 | 23-9 |
Röktobaksarbetare ....... | 1 | 2-1 | 14 | 29-i! | 12 | 25''oj | 15 | 31-3 | 6 | 12-5 |
Tuggtobaksarbetare ......... | 49 | 26’3 | 39 | 21''Oi | 22 | 11-8 | 46 | 24-8 | 30 | 16*1 |
Snusarbetare .................. | 19 | 6*2 | 31 | 10-1 | 59 | 19-*| | 88 | 28-7 | no | 3o-8! |
Summa | 142 | 9 o | 232 | 147 | 414 | 26-■s | 461 | 29.1 | 325 | 207 |
Kvinnliga arbetare. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Cigarrarbetare ............... | 219 | 9-1 | 1,034 | 42-8 | 862 | 35-7 | 266 | ll-o | 33 | i-4 |
Cigarrettarbetare ............ | 76 | 11-5 | 256 | 38-; | 241 | 36-4 | 81 | 12-2 | 8 | 1*21 |
Röktobaksarbetare ......... | 2 | 6-3 | 23 | 71-9 | 7 | 21-8 | — | — | — |
|
Tuggtobaksarbetare ......... | 59 | 27-2 | 127 | 58*5 | 28 | 12-9 | 3 | 1-4 | — |
|
Snusarbetare ................. | 24 | 40-o | 28 | 46-7 | 8 | 1.3-3] | — | — | — | — 1 |
Summa | 380 | 1T2 | 1,468 | 43''4 | 1,146 | Ä?» | 350 | 10-2 | 41 | xJ |
Hvad då först veckoinkomsten beträffar, så visar en dylik jämförelse
följande siffror.
’) Se Arbetsstatistik II, kap. 9, om »Arbetarnas löneförhållanden m. m.» sidd. 106—131.
Det förtjänar dock anmärkas, att denna undersökning hvilade på ett i här berörda hänseende vida
fullständigare och tillförlitligare material än det här föreliggande.
214
FABRIKSINDUSTRIEN.
Jämförelse mellan tobaksarbetarnas veckoinkomst åren 1897 och 1908.
År 1897 År 1908
män kvinnor män kvinnor
°/o "/o °,o »/» -
6 kr. och därunder .................. 11*S 24l 9-0 11-2
(i—12 kr.................................. 20-: 50-9 14-7 43 m
12—18 » ................................. 42-:. 2.T:> 26m 33-9
öfver 18 kr............................... 24m 1m 50 o 11m
Af ofvanstående siffror framgår, att tobaksarbetarnas veckoinkomst
under tiden mellan de båda undersökningarna stegrats ganska betydligt.
Också inföll ju de organiserade tobaksarbetarnes lönerörelse under denna
tid och föranledde upprättandet af ett kollektivaftal (riksaftal) mellan
arbetsgifvarnes och arbetarnes organisationer den 30 no v. 1904 (jfr sid.
224). Bland de manliga arbetarna hade mellan åren 1897 och 1908 det
Tdb. 43. Årsinkomst för 2,858 fasta tobaksarbetare.
Yrkesgrupp. | 500 kr. och | 500-800 kr. | 800—1,000 kr. | 1,000—1,200 kr. | Öfver 1,200 | |||||
antal | > | antal | 7» | antal | 7» | antal | 7o | antal | 7o | |
Manliga arbetare. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Cigarrarbetare ............... | 92 | 22''7 | 83 | 20M | 87 | 21-5 | 69 | 17-o | 74 | 18-3 |
Cigarrettarbetare ............ | 1 | 3-1 | 4 | 12''5 | 11 | 34 m | 9 | 28-1 | 7 | 21''9 |
Röktobaksarbetare ......... | 7 | 21''2 | 4 | 12-1 | 8 | 24-3 | 7 | 21-2 | 7 | 21-2 |
Tuggtobaksarbetare ....... | 57 | 38-3 | 19 | 12''8 | 25 | 16-8 | 27 | 18-1 | 21 | 140 |
Snusarbetare......... | 8 | 3m | 33 | 1.3-5 | 55 | 22m | 58 | 23''8 | 90 | 36-9 |
Summa | 165 | 19i | 143 | 16-6 | 186 | 21a | 170 | 197 | 199 | 23 o |
Kvinnliga arbetare. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Cigarrarbetare ............... | 456 | 30-1 | 650 | 42-8 | 285 | 18-8 | 103 | 6-8 | 23 | 1-5 |
Cigarrettarbetare ............ | 56 | 19''3 | 150 | 51*7 | 66 | 22*8 | !« | 5*6 | 2 | 0-7 |
Röktobaksarbetare ......... | 9 | 50-o | 5 | 27-8 | 4 | 22*2 | — | — | — | — |
Tuggtobaksarbetare ........ | 108 | 76m | 34 | 23-9 | — | — | — | — | — | — |
Snusarbetare .................. | 11 | 39m | 15 | 53*6 | 2 | 7-1 |
| — | — | — |
Summa | 640 | 32i | 854 | 42s | 357 | 17-9 | 119 | 6» | 25 | la |
ARBETSPERSONALEN. SAMTLIGA FABRIKER.
215
relativa antalet med en inkomst af intill 12 kr. visserligen sjunkit endast
till 23''7 proc. från 32''5 proc., men däremot hade antalet manliga arbetare
med mer än 18 kr. i veckoinkomst fördubblats. Äfven bland de
kvinnliga arbetarna kan iakttagas en betydlig nedgång i antalet särskilt
inom den lägsta inkomstgruppen och motsvarande förhöjning
inom de högre klasserna. Under det att år 1897 endast 25''0 proc. af
de kvinnliga arbetarna förtjänade mera än 12 kr. i veckan, var detta
år 1908 fallet med 45-4 proc. eller nära hälften af hela det antal, för
hvilket uppgifter föreligga.
Utsträckes jämförelsen i fråga om veckoinkomsten till de särskida
yrkesgrenarna, visar det sig, att denna förhöjning kommit arbetarna
inom tobaksindustriens alla grenar till godo. Så t. ex. hade inom
•cigarrtillverkningen år 1897 af de manliga arbetarna 74''9 proc. och åt
de kvinnliga 29-9 proc. öfver 12 kr. i veckoinkomst, under det att motsvarande
procenttal år 1908 hade gått upp till resp. 78-o och 48-i.
Jämförelse mellan de fasta tobalcsarbetarnas årsinkomst 1897 och 1908.
År 1897 År 1908
män kvinnor män kvinnor
800 kr. och därunder................ 521» 93‘0 85''7 74’»
800—1,200 kr............................. 40 <; 6-9 41» 23 9
öfver 1,200 kr......................... 7’1 Ö l 23 o 1-2
Af siffrorna i förestående tablå framgår, att äfven i fråga om
årsinkomsten de mindre inkomsttagarnas antal under den undersökta
perioden gått tillbaka. Den motsvarande ökningen kom bland de manliga
arbetarna hufvudsakligen på den högsta inkomstgruppen (öfver
1,200 kr.), men bland de kvinnliga arbetarna på gruppen 800—1,200
kr. eller sålunda på de medelstora inkomsterna.
De från arbetsgifvarna rörande arbetspersonalen inhämtade uppgifterna
innehålla såsom redan förut nämnts, ur deras aflöningsböcker
hämtade meddelanden angående den till arbetarna under år 1908 utbetalade
arbetslönen (incl. extra förmåner). En sammanställning af från
samtliga af utredningen berörda 83 fabriker i sådant afseende redovisade
totalbelopp meddelas i omstående tablå. Där har samtidigt för hvarje
fabriksgrupp meddelats uppgifter å det antal arbetsveckor, under Indika
arbetarna varit sysselsatta under år 1908. För de små cigarrettfabrikerna,
för hvilka hithörande uppgifter saknats, hafva siffrorna approximativt
beräknats.
216
FABRIKSINDUSTRIEN.
Arbetslöner (incl. extra förmåner) och arbetsveckor under år 1908
inom samtliga af utredningen berörda 83 fabriker.
Cigarrfabriker .................. | Arbetslöner kr. 1.202,50a* 1) | Antal arbetsveckor. 84,368 ’) | Medelarbetslön 14*25 |
Cigarrettfabriker, stora ...... | .''142,< 145 | 23,265 | 14-7 0 |
, smu ..... | 13,647 | 930 | 1407 |
Snusfabriker..................... | 256,784 | 11,350 | 22-6 2 |
Blandade fabriker ........... | 1,250,034 | 91,758 | 13-0 2 |
Summa | 3.065.0131) | 211.671 '') | 14-48 |
Hela det belopp, som under år 1908 utgick i arbetslöner till
arbetarne inom af utredningen berörda 83 fabriker, utgjorde således
3,065,013 kr., och den sammanlagda arbetstiden 211,671 veckor.
De utan jämförelse högst aflönade arbetarna voro således de vid
snusfabrikerna anställda, hvilkas veckoförtjänst i medeltal uppgick till
icke mindre än 22‘6 2 kr., under det att medelinkomsten per vecka för
arbetarna vid de öfriga fabrikerna växlade mellan 13-6 2 och 14-7 0 kr.
Denna snusarbetarnas fördelaktiga ekonomiska ställning har redan
förut framhållits vid behandlingen af arbetarnas vecko- och årsinkomst.
Därvid gjordes likväl den iakttagelsen, att de kvinnliga snusarbetarna
voro fullt lika lågt aflönade som öfriga kvinnliga arbetare, men då
deras antal var mycket litet, har detta icke märkbart kunnat inverka
på medeltalet för samtliga snusarbetare.
För ett år med 50 arbetsveckor utgjorde enligt förestående beräkningar
årsinkomsten per arbetare i medeltal vid cigarrfabrikerna 713 kr.,
vid cigarrettfabrikerna 735 kr., vid snusfabrikerna 1,131, vid de blandade
fabrikerna 681 kr. och för alla slag af arbetare 724 kr.2)
*) Från dessa belopp äro i motsvarande uppgifter för cigarrfabrikerna och samtliga fabriker
i kapitlet angående fabriksindustriens ekonomiska förhållanden borträknade den summa af 71,449
kr., som utgjorde arbetslönerna och det antal af 5,500 arbetsveckor som beräknats för arbetarna
bos firmorna A.-B Sydsvenska cigarrfabriken samt Lampe & C:o.
-) För Tyskland angifvas hos Julius Lissner, Die dentsche Tabaksteuerfrage, Leipzig 1907,
s. 293, följande genomsnittslöner för år 1905:
för försäkringspliktiga årsarbetare, sysselsatta med tillverkning af cigarrer Mk 535 = Kr. 482
„ „ „ „ „ „ „ cigarretter „ 693 = „ 624
„ „ „ „ » » rök- och tugg
tobak
samt snus „ 661 = „ 595
„ samtliga försäkringspliktiga årsarbetare ............................................... „ 555 = 500
Vid en jämförelse af dessa siffror med de ofvan anförda svenska förtjänar dock uppmärksammas,
dels att ett arbetsår med 50 arbetsveckor icke är regel, dels ock att de svenska tobaksarbetarna
hufvudsakligen äro sysselsatta i de tre största städerna, medan de tyska fabrikerna i
stor utsträckning öro förlagda till landsbygden och de mindre städerna.
217
8. Organisationsväsende och kollektivaftal inom tobaksindustrien.'')
a. Arbetarnes organisationsväsende.
De första sammanslutningarna i form af fackföreningar bland
arbetarne inom tobaksindustrien skedde redan under 1880-talet. 1884
bildades sålunda fackföreningar inom yrket i Stockholm och Malmö,
och vid 1880-talets slut hade exemplet följts i ytterligare 12 städer,
nämligen Göteborg, Sundsvall, Örebro, Norrköping, Linköping, Vadstena,
Karlshamn, Karlskrona, Hälsingborg, Landskrona, Ystad och Gäfle.
På våren 1889 sammankommo representanter från tobaksarbetarnes
fackföreningar i Stockholm, Göteborg, Malmö och Sundsvall för att öfverlägga
rörande åtgärders vidtagande för åvägabringande af ett närmare
samarbete mellan de olika fackföreningarna inom yrket. Vid mötet
tillsattes en kommitté med uppdrag att utarbeta förslag till stadgar för
ett fackförbund inom tobaksindustrien i Sverige.
I ingressen till det af denna kommitté utarbetade stadgeförslaget
framhölls såsom organisationens ändamål att utan särskild öfverstyrelse
utgöra ett af samtliga föreningar inom Sverige bildadt skandinaviskt
tobaksarbetarförbund med större obligatorisk skyldighet än dittills för
hvarje särskild förening till ömsesidigt bistånd vid förefallande behof.
Förbundet skulle särskild! verka för förbättrande af alla tobaksindustriarbetares
ställning i både andligt och materiellt afseende. Vidare framhölls
i stadgeförslaget såsom förbundets uppgift att söka få införd en
minimilön för såväl kvinnliga som manliga arbetare inom tobaksindustrien,
där detta läte sig göra, och att i öfrigt »efter tidsförhållandena» sträfva
efter att få lönen så hög som möjligt. An vidare skulle förbundet
verka för införande af tio timmars maximalarbetsdag, för att söka förmå
arbetsgifvarne att hänvända sig till förbundet vid behof af arbetskraft,
för hemarbetets afskaffande, för understödjande i män af förhållandena
af arbetslösa medlemmar af förbundet samt utbetalande af reshjälp, för
samlande af statistiska uppgifter angående löne- och arbetsförhållandena,
för upprättande vid möjligen uppkommande tvister mellan arbetare och
arbetsgivare af skiljedomstol samt för erhållande af sunda arbetslokaler. *)
*) Framställningen af organisationsväsendet inom tobaksindustrien grundar sig förnämligast
på resp. organisationers stadgar, revisionsberättelser och öfriga tryckalster, äfvensom på kongressprotokoll
m. m., samt på af resp. organisationers ledare benäget meddelade upplysningar.
Skatt din aviska,
tobaksarbetarförbundet.
28
218
FABRIKSINDUSTRIEN.
Som det planerade förbundets namn redan angaf, skulle det afse
att blifva en gemensam organisation för de tre nordiska rikenas tobaksarbetare.
Vid den under hösten 1890 i Stockholm hållna kongressen,
där beslut om förbundets bildande fattades, voro emellertid representanter
från Danmark och Norge hindrade att närvara, hvadan sålunda flertalet
af kongressens beslut kommo att gälla förhållandena endast i Sverige.
Hvad sammanslutningen mellan de skandinaviska ländernas tobaksarbetarföreningar
beträffar, så uttalade sig kongressen för önskvärdheten häraf
och angaf såsom föremål för samarbetet ordnandet af förhållandet rörande
gemensamt medlemsskap, arbetsinställelser och reshjälp. I öfrigt beslöts
rörande förbundets organisation, att en centralkassa skulle inrättas, till
hvilken förbundets medlemmar genom förbundsafdelningarna skulle insända
en kontingent, fastställd till 20 öre i veckan för manliga och kvinnliga
cigarrarbetare, cigarrsorterare och tobaksspinnare, samt 10 öre för öfriga
tobaksarbetare med undantag af stripare, Indika icke skulle erlägga mer
än 5 öre i veckan. Af kontingenten skulle af en hvar förbundsafdelning
till centralkassan redovisas 75 proc. vid hvarje månads slut. Frågan om
förbundets ledning afgjordes i anslutning till stadgeförslagets uttalande,
i det att man ansåg, att förbundets angelägenheter kunde skötas på ett
fullt tillfredsställande sätt utan särskild öfverstyrelse, då förbundsafdelningarna
hittills i det stora hela utvecklat sig i rätt riktning. Däremot
beslöt kongressen att välja eu gemensam förtroendeman för samtliga
förbundsafdelningar, hvilken skulle representera afdelningarna vid kritiska
tillfällen, samla statistiska uppgifter samt föra den gemensamma korrespondensen.
Vidare uttalade kongressen som sin uppfattning, att förbundsafdelningarna
i politiskt afseende borde ansluta sig till det socialdemokratiska
partiet.
Utom organisatoriska frågor behandlades å kongressen äfven åtskilliga
särskilda ärenden af intresse för yrket. Sålunda antogos resolutioner
rörande införande af viss minimilön för cigarrarbetare, beräknad efter
cigarrens bruttopris och med särskild hänsyn till cigarrens form, rörande
åtgärder för barnarbetets afskaffande samt cigarrfabrikationens motarbetande
på landsbygden, om sanitära åtgärders vidtagande, lärlingars
likställande med utlärda arbetare beträffande betalningsvillkoren och
arbetsgifvarens skyldighet att vid lärlingars tillsättande gifva dem tillfälle
att fullt utbilda sig i yrket in. in. Den sistnämnda resolutionen skulle
tillställas samtliga cigarrfabrikanter. Slutligen antogs kommitterades förslag
till stadgar med eu del ändringar samt med tillägg af en instruktion
för förtroendemannen äfvensom af bestämmelser om kontingentens storlek
och centralkassans förvaltning.
ORGANISATIONSVÄSENDE M. M.
219
Tvänne år efter den kongress, då Skandinaviska tobaksarbetarförbundet
bildats, kallade krafvet på administrativa reformer jämte en
del andra frågor af aktuellt intresse ombud från förbundets afdelningar
åter tillsammans, denna gång till en kongress i Göteborg. Äfven denna
sammankomst blef enbart nationell, enär åvägabringandet af ett samarbete
med Norge och Danmark fortfarande stod som en ouppfylld önskan och
förbundets namn sålunda tillsvidare icke motsvarade omfattningen af
dess verksamhetsområde. Frågan om förbundets administration blef ett
af mötets viktigaste förhandlingsärenden. Fn lång debatt utspann sig
härom, hvarunder påpekades det oegentliga i att lägga så godt som hela
den ledande makten i förtroendemannens hand, och föreslogs inrättandet
af en hufvudstyrelse med uppdrag att leda förbundets gemensamma
angelägenheter, hvilken styrelse skulle vara gemensamt ansvarig inför förbundet.
Dock framhölls nödvändigheten af förtroendemannainstitutionens
bibehållande, enär denna vore af stor betydelse för förbundet med hänsyn
till den agitatoriska verksamheten, men vore det nödvändigt, att förtroendemannen
gjordes oberoende af arbetsgifvaren och att han sålunda
erhölle en tillräckligt stor lön af förbundet. Kongressen beslöt också att
inrätta en hufvudstyrelse, sammansatt af 6 personer, bland hvilka en
skulle vara förbundets förtroendeman, samt att dennes lön skulle höjas
från 300 till 800 kronor per år. Därjämte beslöts, att centralkassan skulle
upphöra med sin verksamhet, och öfverlämnades åt förbundsafdelningarna
själfva att förvalta sina medel.
Detta sistnämnda beslut uppbäfdes emellertid vid nästa kongress
år 1894, hvarvid en centralkassa ånyo upprättades. Samtidigt beslöts,
att förtroendemannen liksom hufvudstyrelsen skulle väljas för eu tid af
5 år; ° dessutom höjdes den förstnämndes lön till 1,000 kronor per år.
År 1899 afhöll förbundet sin fjärde kongress, hvilken blef märklig
särskildt i två hänseenden. Sålunda närvoro därvid för första gången
representanter för Norges och Danmarks tobaksarbetarorganisationer, och
grunden lades till ett verkligt samarbete mellan de skandinaviska ländernas
tobaks arbetare. Vidare beslöts förbundets anslutning till den internationella
tobaksarbetarorganisationen, i sammanhang hvarmed förbundets namn
ändrades till Internationella tobaksarbetareförbundet i Sverige, ett namn,
hvarunder det allt sedan dess varit verksamt i vårt land.
Internationella tobaksarbetareförbundet i Sverige trädde sålunda
som sådant i verksamhet år 1899 med 12 afdelningar och 1,457 medlemmar,
hvilka emellertid under årets lopp ökades till 14 afdelningar
med 1,6G6 medlemmar. Nio år senare eller den 31 december 1908
räknade förbundet 24 afdelningar med sammanlagdt 2,603 medlemmar,
Internationella
tobaksarbetarförbundet.
220
FABRIKSINDUSTRIEN.
däraf 770 män och 1,833 kvinnor. Medlemsantalets fördelning efter
kön på resp. afdelningar framgår af efterföljande öfversikt:
Afdelningar. |
| Antal medlemmar. | Afdelningar. |
| Antal medlemmar. | ||
| Män. | Kvinnor. | Tillsammans. |
| Män. | Kvinnor. | Tillsammans. |
Stockholm ...... | 196 | 934 | jjso | Hudiksvall ...... | 9 | 14 | 23 |
Göteborg......... | 86 | 162 | 248 | Härnösand ...... | 10 | 62 | 72 |
Malmö............ | 123 | 259 | 382 | Västerås ......... | 5 | 4 | 9 |
Norrköping ...... | 29 | 76 | m | Karlskrona ...... | 17 | 43 | 60 |
Hälsingborg ... | 55 | 39 | 94 | Uppsala ......... | 10 | 9 | 19 |
Häfte............... | 7 | 56 | 63 | Karlshamn ...... | 8 | 5 | 13 |
Lund ............ | 36 | 21 | 57 | Bäckaskog ...... | 21 | 6 | 27 |
Ystad ............ | 54 | 15 | 89 | Rinkaby ......... | 9 | 14 | 23 |
Landskrona...... | t» | 40 | 49 | Billeberga ...... | 13 | 10 | 23 |
Ängelholm ...... | 10 | 8 | 18 | Charlottenberg... | 32 | 30 | 62 |
Vadstena......... | 11 | 10 | 21 | Ahus ............ | — | 16 | 16 |
Karlstad ......... | 9 | — | 9 | Strömsnäs bruk | 11 | — | 11 |
|
|
|
| Summa | 770 | 1,833 | 2,603 P |
Af samtliga förbundsmedlemmar utgjorde sålunda kvinnorna omkr.
70 proc. Antalet af utredningen berörda tobaksarbetare år 1908 uppgick
till 5,494, hvaraf 1,778 män och 3,716 kvinnor. Internationella tobaksarbetareförbundet
omfattade sålunda sistnämnda år omkr. 43 proc. af
rikets manliga tobaksarbetare och omkr. 50 proc. af yrkets kvinnliga
utöfvare 2).
Alla inom tobaksindustrien sysselsatta arbetare äga rätt till inträde
i förbundet. Någon särskild åldersgräns finnes icke bestämd. Medlemsafgiften
utgår med 30 öre i veckan för »helt medlemsskap» och för
»hälft medlemsskap» med 15 öre. Medlemmar med helt medlemsskap
äro manliga och kvinnliga cigarr- och cigarrcigarrettarbetare, cigarrsorterare
och tobaksspinnare. Snus- och cigarrettarbetare äfvensom
lärlingar och öfriga specialarbetare inom industrien välja däremot själfva
hvilket slag af medlemsskap, de vilja tillhöra. Inträdesafgiften utgör
50 öre för »hel» och 25 öre för »half» medlem. Y7id sjukdom, militärtjänst
och arbetslöshet befrias medlem efter anmälan hos förbundsstyrelsens
ordförande från kontingentens erläggande. Dock gifver icke
arbetslöshet för tre dagar och därunder rättighet till denna förmån.
P Medlemsantalet omfattar äfven arbetare under 18 ur, men utgjorde dessa endast ett fåtal.
P Dessa relationssitfror äro antagligen för låga, enär, såsom å sid. 175 anförts, det af
utredningen angifna arbetarantalet torde vara för högt.
ORGANISATIONSVÄSENDE M. M.
221
Uteslutning ur förbundet kan ske, om medlem bryter mot förbundets
stadgar eller uppsåtligen företager sig något, som skadar dess verksamhet.
Förbundsafdelning, som gör sig skyldig till dylikt brott, drabbas
af samma straff. Mot sådana medlemmar, som på ett eller annat sätt
uppträda »förrädiskt» mot sina yrkeskamrater, är det afdelningarna hvar
för sig ålagdt att vidtaga nödiga åtgärder.
Förbundets högsta myndighet är kongressen, hvartill hvarje afdelning
har rättighet att välja ombud i viss proportion till medlemsantalet.
Ombuden skola äga lika rösträtt. Tiden för kongressens hållande bestämmes
af förbundsstyrelsen. Denna styrelse, som skall omhänderhafva
förbundets angelägenheter, består af 5 medlemmar, hvilka inom sig välja
kassör, som ansvarar för förbundets medel, samt öfriga funktionärer.
Styrelsen har sitt säte i Stockholm och väljes för 5 år genom allmän
omröstning i förbundets afdelningar. Styrelsemedlemmarne åtnjuta endast
ett mindre arfvode och arbeta således fortfarande kvar i sitt yrke.
Vid förbundsstyrelsens sida står en förtroendeman, hvilken väljes af ombuden
vid kongressen. Förtroendemannen är helt aflönad och får ej
sysselsätta sig med annat än som rör hans tjänst hos förbundet. Detta
medför, att å ena sidan ledningen af förbundets angelägenheter får till
sitt förfogande den administrativa skicklighet, som endast kan erhållas
genom anställandet af en för ändamålet särskilt afsedd person, och att
den å andra sidan ej förlorar kontakt med förbundets öfriga medlemmar,
då förbundsstyrelsens ledamöter fortfarande arbeta i yrket. Beträffande
styrelsens makt och myndighet är särskildt att framhålla dess rätt att
bestämma om eller afsluta strejk; denna rättighet medgifves dock
styrelsen först, sedan den inhämtat fullständig förklaring öfver motivet
till konflikten eller rörande dess förlopp. Innan förbundsstyrelsen proklamerar
strejk, skall denna vara godkänd af 4/s af arbetarne vid den
fabrik, där konflikten utbrutit, och dessutom skall styrelsen noggrant
hafva gjort sig underrättad om de medlingsåtgärder, som vidtagits af
arbetarne, vederbörande afdelningsstyrelse eller den för ändamålet tillsatta
kommitté. I örtroendemannen deltager visserligen i ledningen af pågående
strejk, men hans makt härutinnan är begränsad af lokalstyrelsen
och tillsatta kommitterade. Därjämte är han skyldig att minst en gång
hvarje vecka till förbundsstyrelsen afgifva fullständig rapport öfver
konfhktläget. Förtroendemannen skall i öfrigt på ett värdigt sätt föra
förbundets^ talan, ombesörja all korrespondens samt redigera förbundets
tidning, »lobaksarbetaren», som utkommer sedan 1899, en gång hvarje
kvartal. Förtroendemannen får icke rösta i någon förbundsangelägenhet,
utan blott lämna upplysningar.
222
FABRIKSINDUSTRIEN.
Tobaksarbetareförbundets ekonomi är baserad på en förbundskassa, ur
hvilken utgå förbundets alla administrativa omkostnader, afdelningarnas utlägg
för arbetslöshetsunderstöd och utbetald reshjälp. Innan understöd för
arbetslöshet utbetalas, skall vederbörande afdelningsstyrelse först undersöka
orsaken därtill. Medlem, som utan eget förvållande blifvit afskedad
och som erlagt 52 veckokontingenter, erhåller i sex på hvarandra följande
veckor understöd: helt betalande medlem T2 0 kr. och hälft betalande
60 öre per dag; efter tre års medlemsskap resp. 1’5o kr. och 75
öre samt efter fem års medlemsskap resp. 2 och 1 kr. Reshjälp utbetalas
af hvarje förbundsafdelning med 35 öre per nymil, räknadt per
järnväg; dock får reshjälpen ej öfverstiga 15 kr. per år för helt och
7-50 kr. för hälft betalande medlem.
Förbundskassans tillgångar utgjorde den 31 december 1908 34,578’90
kr. I arbetslöshetsunderstöd hade under nämnda år utbetalats 4,903’7 0
och i reshjälp 2,995’3 5 kr.
Som nämndt, framhölls redan på kongressen 1890, att förbundsafdelningarna
i politiskt afseende borde ansluta sig till det socialdemokratiska
partiet. Detta uttalande har burit frukt genom ökad anslutning
af afdelningarna till resp. arbetarkommuner. År 1908 voro af samtliga
24 förbundsafdelningar 16 anslutna till vederbörande kommuner. Förbundet
tillhör sedan år 1899 Landsorganisationen.
Vid kongressen år 1902 afgafs förslag om upprättandet af en särskild
arbetslöshetsfond samt gemensam sjukkassa inom förbundet, och
år 1906 föreslogs upprättandet af en reservfond. Dessa förslag hafva
ännu icke ledt till något resultat i annan form, än att en sjukkassa bildats.
Denna, hvars namn är Internationella tobaksarbetareförbundets i
Sverige sjuk- och begrafningskassa, började år 1903 sin verksamhet och
inregistrerades i Stockholm år 1905. Mot en årsafgift. af 13 kr. i första
och 7-80 kr. i andra klassen lämnar den i sjukhjälp resp. 1’50 och Doo
kr. per dag. Dess medlemsantal utgjorde vid 1908 års slut 300 personer,
hvaraf 149 män och 151 kvinnor, och uppgingo dess behållna tillgångar
vid samma tidpunkt till 1,973’2 6 kr.
b. Arbetsgifvarnes organisationsväsende.
Bland den svenska tobaksindustriens arbetsgivare finnas tvänno
organisationer af sins emellan väsentligen olikartad karaktär. De båda
sammanslutningarnas namn är Svenska cigarrfabrikantföreningen samt
Svenska tobaksfabrikantföreningen.
ORGANISATIONSVÄSENDE M. M. 223
Svenska cigarr fabrikant föreningen bildades år 1896. Föreningen,
hvilken sedan år 1907 utgör ett till Svenska arbetsgivareföreningen
hörande yrkesförbund, har enligt sina stadgar till ändamål att tillvarataga
medlemmarnes gemensamma intressen i frågor rörande förhållandet mellan
arbetsgifvare och arbetare. Sedan arbetsgifvare blifvit antagen till
medlem i föreningen, skall han dels aflämna till Svenska arbetsgivareföreningen
ställd garantiförbindelse å det enligt nämnda förenings stadgar
bestämda ansvarighetsbeloppet, dels ock skriftligen förbinda sig att
efterlefva såväl Cigarrfabrikantföreningens som Svenska arbetsgivareföreningens
stadgar. Föreningens medlemmar tillförsäkra hvarandra
ömsesidigt, i öfverensstämmelse med stadgarnas föreskrifter, upprätthållandet
af arbetsgifvarens rätt att leda och fördela arbetet, att fritt antaga
och afskeda arbetare samt att använda arbetare, oafsedt om dessa äro
organiserade eller ej, äfvensom beredande af skydd mot Övergrepp från
arbetarne eller deras organisationer. Föreningens angelägenheter handel
af v as af en styrelse, bestående af 5 personer jämte lika antal suppleanter,
Indika väljas för kalenderår på allmänt möte. Årsafgiften för medlem
utgår med 50 öre för hvarje å hans fabrik vid senaste mantalsskrifning
anställd cigarr- eller vickelmakare. Vidare skall hvarje medlem till föreningens
styrelse inbetala de afgifter, som han enligt Svenska arbetsgivareföreningens
stadgar skall erlägga till sistnämnda förening. Underlåter
föreningsledamot att ställa sig till efterrättelse af styrelsen eller
föreningen å allmänt möte stadgeenligt fattade beslut, ålägges han att
till föreningskassan omedelbart inbetala ett belopp af 3,000 kr. Angående
användningen af sådana till föreningen hemfallna viten beslutes
vid allmän sammankomst.
Svenska cigarrfabrikantföreningen omfattade vid 1908 års slut 26
arbetsställen med en tillverkningssumma af 7’2 miljoner kr.
Af helt annan natur är den sammanslutning af arbetsgifvare inom
tobaksindustrien, som bildades år 1900 under namn af Svenska tobaksfabrikantföreningen.
Medan Cigarrfabrikantföreningen närmast åsyftar att
vara en kamporganisation såsom motvikt till arbetarnes fackförbund, är
Tobaksfabrikantföreningen en sammanslutning för främjande närmast af
eu gemensam prispolitik. Den förra föreningen omfattar, såsom äfven
namnet angifver, uteslutande cigarrfabriker eller fabriker med cigarrtillverkning
såsom hufvudsaklig produktionsgren, under det att den senare
föreningens medlemmar till stor del utgöras af snusfabriker.
Då nämligen konkurrensen särskildt ifråga om försäljningen af
snus hotade att allt för mycket sänka försäljningsprisen för vissa slag
bland dessa varor, framställdes under år 1900 ett förslag angående
'' o o
Svenska
cigarrfabrikant«
föreningen.
Svenska
tobaksfabrikantföreningen.
224
FABRIKSINDUSTRIEN.
öfverenskommelse om vissa miniminettopris vid försäljning af olika snusfabrikat.
Det sålunda framlagda förslaget godkändes af ett 20-tal
fabrikanter, hvilka sommaren 1900 tillsammans bildade Svenska tobaksfabrikantföreningen.
Föreningens ändamål bestämdes enligt stadgarna
skola vara att åstadkomma en sammanslutning mellan tobaksfabrikanter
i riket för behandling af tobaksindustrien rörande ekonomiska frågor,
att söka genom öfverenskommelse mellan föreningens medlemmar åstadkomma
enighet i prisnoteringar och försäljningsvillkor samt att bidraga
till upprätthållandet af mellan föreningsmedlemmarne sålunda träffade
överenskommelser. Föreningen skall därjämte, där så ske kan och omständigheterna
sådant påfordra, befrämja medlemmarnes intressen i förhållandet
mellan arbetsgivare och arbetstagare, befrämja den svenska
tobaksindustrien på lagstiftningens område samt i öfrigt med sammanslutningens
makt befordra ledamöternas bästa.
Den första gemensamma öfverenskommelsen angående prisnoteringar
gällande snus samt rök- och tuggtobak, lyckades föreningen afsluta
först under år 1907. Föreningen omfattade vid 1908 års slut 18 fabriker
med ett tillverkningsvärde af omkr. 7''7 miljoner kr.
c. Kollektiv aftal.
Inom cigarrindustrien hade arbets- och löneförhållandena enhetligt
reglerats för hela landet genom ett år 1896 efter den störa arbetskonflikter!
2) afslutadt aftal mellan Svenska cigarrfabrikantföreningen och
Skandinaviska tobaksarbetareförbundet, hvartill kom en år 1902 mellan
samma arbetsgifvareförening samt Internationella tobaksarbetareförbundet
i Sverige träffad öfverenskommelse om upprättandet af skiljenämnder
för biläggande af tvister mellan arbetsgivare och arbetare. Dessa båda
överenskommelser underkastades år 1904 en genomgående omarbetning.
Resultatet blef 1904 års riksaftal, hvilket skulle gälla till den 1
januari 1909 (förhandlingsordningen till den 1 januari 1910). 1 december
1908 blef aftalet prolongeradt till den 1 januari 1913 (förhandlings
-
r) I denna summa ingår äfven värdet å cigarr- och cigarrettfabrikationen.
-) Angående denna, se den utförliga redogörelsen i Arbetsstatistik II, sidd. 139 144. Med
undantag af nämnda strid hafva inga arbetskonflikter af någon betydelse förekommit inom tobak sindustrien.
Under den af utredningen berörda tiden (1903 — 08) utmärkte sig endast en lockout vid
en cigarrfabrik i Skåne för en mindre vanlig varaktighet — den påbörjades nämligen i oktober 1905
och afslutades icke förr än efter 285 dagar eller i juli 1906. Af lockouten berördes 45 arbetare,
hvilket är det högsta antalet af någon konflikt under åren 1903—08 omfattade arbetare.
ORGANISATIONSVÄSENDE M. M.
225
ordningen till 1 januari 1914), hvarvid endast få förändringar vidtogos,
flertalet stående i samband med Cigarrfabrikantföreningens i december
1907 skedda inträde i Svenska arbetsgivareföreningen. r)
Riksaftalet inom tobaksindustrien består af två skilda afdelningar,
af hvilka den förra utgör en öfverenskommelse angående bestämda
former för behandling af arbetstvister, den senare ett aftal om
arbets- och löneförhållanden.
På grund af den förra afdelningens eller den s. k. förhandlingsordningens
bestämmelser äro upprättade permanenta förlikningsnämnder,
nämligen de tre lokala sektionsnämnderna i Malmö, Göteborg och Stockholm
såsom första instans och den s. k. stora nämnden såsom sista
instans. Sektionsnämnd består af 5 ledamöter, af hvilka hvardera
organisationssektionen utser två och dessa fyra en femte ledamot. Den
stora nämnden består af 7 ledamöter, utsedda tre af hvardera organisationen
och den sjunde af de sex sålunda valda. Ernås ej enighet vid
valet af ordförande i resp. nämnder, utses denne af statens förlikningsman
i lista distriktet. Suppleanter för medlemmarne utses till lika antal
som dessa. Vissa här nedan angifna särskilda befogenheter äro tillagda
den förstärkta stora nämnden, hvilken består af störa nämndens såväl
ordinarie medlemmar som suppleanter.
Grundtanken i förhandlingsordningen är underhandling mellan båda
parterna på likställighetens grundval och med öfverflyttande i vissa fall
af den enskildes bestämmanderätt öfver arbetsaftalet på vederbörande
organisation. I fråga om rätten att påbörja arbetsinställelse tillerkännes
denna i sista hand organisationerna å ömse sidor. Rättstvister hänskjutas
dock på endera partens yrkande till skiljedom. Därest uppkommen
tvist mellan arbetsgifvare och arbetare icke inom 14 dagar
bragts till lösning, kan ärendet fullföljas inför sektionsnämnden, som
skyndsamt sammanträder och söker att åstadkomma förlikning. Sektionsnämnden
har härvidlag blott en medlande ställning, och afgörandet är
på detta stadium af förhandlingarna ännu förlagdt till de tvistande
parterna. Om icke inom viss kortare tid — 8 dagar — sektionsnämndens
medling ledt till resultat och ärendet fullföljes inför den stora
nämnden, öfverlämnas frågans handläggning och afgörande till sistnämnda
representation. Inom viss föreskrifven tid skall nu stora
'') Så infördes i aftalet bestämmelser om, att aftalsbrott icke skulle anses äga rum genom
deltagande i af vederbörande hufvudorganisation besluten strejk eller lockout, som icke åsyftar
ändring i eller tillägg till aftalet (s. k. sympatilockout och sympatistrejk). På grund af denna
klausul kunde aftalet icke betraktas som rubbadt genom cigarrfabriksarbetarnes deltagande i storstrejken.
1904 års riksaftal finnes altryckt i Arbetsstatistik V, 2, sidd. 111 —120.
29
22G
FABRIKSINDUSTRIEN.
nämnden sammanträda och söka träffa förlikning. Misslyckas förhandlingarna
äfven på detta stadium, inträder för rättstvister — frågor
gällande tolkning af träffadt aftal, öfverenskommelse, förlikning eller
meddelad skiljedom — skiljedom på endera partens yrkande. Hvardera
organisationen väljer tvänne skiljemän, hvilka utse femte man såsom
ordförande med utslagsröst. Enas icke skiljemännen vid val af ordförande,
utses han af statens förlikningsman i lista distriktet.
Hvad beträffar andra tvister än rättstvister, kunna dessa föranleda
arbetsinställelse. Beslut därom får icke fattas senare än 6 veckor efter
ärendets slutbehandling, och beslutet får icke verkställas tidigare än 4
dagar och senare än 14 dagar efter dess delgifvande åt motparten.
Ärende, som slutbehandlats enligt förestående regler, får icke upptagas
till förnyad behandling förrän efter 6 månader. I sistnämnda afseende
äger dock ett betydelsefullt undantag rum. Den förstärkta stora nämnden
äger att när som hälst uttala sig äfven i andra frågor än rättstvister
och jämväl föreslå, att tvisten hänskjutes till skiljenämnd, så
sammansatt som förut angifvits, eller återgår till förnyad behandling
enligt ofvanstående regler. Den förstärkta stora nämndens funktion är
härvid endast att vid en hotande eller utbruten konflikt vädja till de
tvistande parterna samt att framlägga sin på sakkunskap grundade
mening. Sedan arbetsinställelse inträdt, ikläder sig denna nämnd en
permanent funktion, i det att densamma då skall sammanträda en gång
i månaden eller oftare på kallelse af ordföranden för att öfverlägga om
de åtgärder, som kunna synas lämpliga för konfliktens biläggande.
Dessutom har den förstärkta stora nämnden till uppgift att verkställa
utredning af hvarje fråga, som vid meningsskiljaktighet mellan organisationerna
hänskjutas till nämnden. För tvist, som innebär principfråga
eller är gemensam för ai’betare vid ett flertal fabriker, kan förhandlingsproceduren
förkortas, i det att organisationerna redan från början
öfvertaga ärendets handläggning. På yrkande af endera organisationen
skall nämligen dylik tvist omedelbart upptagas till behandling i den
stora nämnden.
Förhandlingsordningen inom tobaksindustrien äger giltighet till den
1 januari PJ14 eller ett år längre än löneaftalet inom samma näringsgren.
Man har därmed afsett att möjliggöra underhandlingar om nytt
löneaftal inom ordnade och på förhand bestämda former. Den fredliga
uppgörelsen vid förnyandet af riksaftalet 1008 torde till stor del vara
att tillskrifva denna anordning. Äfven i öfrigt har förhandlingsordningen
fungerat tillfredsställande, och något störande afbrott i arbetet
ORGANISATIONSVÄSENDE M. M.
227
genom konflikt har icke (utom storstrejken) förekommit inom riksaftalets
giltighetsområde.
Beträffande den andra hufvudgruppen af bestämmelser genom riksaftalet
eller dem, som gälla arbets- och löneförhållanden, må följande anmärkas.
Några bestämmelser om arbetstidens längd och fördelning förekomma
icke, utan lämnas härigenom dessa förhållanden öppna för reglering
vid hvarje enskildt arbetsställe. Frånvaron af arbetstidsbestämmelser
torde förklaras däraf, att arbetsförhållandena inom cigarrindustrien i
vissa fall knappt kunna betraktas som ordnade i öfverensstämmelse med
hvad som eljes inom fabriksindustrien plägar vara regel. Vid flertalet
fabriker torde åtminstone vid tiden för aftalets träffande ackordsarbetarne
haft mer eller mindre obegränsad frihet att komma och gå efter behag,
blott arbetskvantiteten ej sjönk för långt under normalmåttet. Yrkets
personal arbetade då som nu till större delen på ackord. Mot tidlön
kunna enligt aftalet blott utföras beredningsarbete — tobakens sortering,
fuktning och strypning — framställning af vickel med maskin, klistring
och skiftning af cigarrlådor samt de färdiga cigarrernas sortering. Veckolönerna
för de tre förstnämnda arbetena, hvilka i regel utföras af kvinnor,
ej sällan under 18 år, begynna med 5 å 7\5 0 kr. och höjas efter
något halfår till 9 kr. Cigarrsor tenn gen betalas med en minimilön af
15 kr. i veckan, och får aflöningen i intet fall understiga arbetarens
genomsnittliga veckoförtjänst vid ackordsarbete. Sistnämnda bestämmelse
om ackordslönens läggande till grund för timlönen visar, att den
förra löneformen här är regel, den senare undantag, och aftalet innehåller
också en utförlig styckprislista för sortering, liksom sådana jämväl
linnas för beredningsarbete, maskinvickelsarbete och klistring. Hufvuddelen
af aftalets talrika och utförliga ackordsbestämmelser afser dock
själfva cigarrmakeriet, som uteslutande betalas per styck med olika
grundpris för cigarrcigarretter, formcigarrer, handpresscigarrer och handcigarrer
i olika prislägen. På ackord aflönas t. o. in. lärlingar, sedan
de fått någon vana i arbetet, i det deras aflöning utgår efter lägre
styckprislistor än de utlärda arbetarnes.
»1 sammanhang med detta aftals afsilande)), heter det i riksaftalets
§ (it), »uttala båda organisationerna såsom ett önskemål, att landtarbetet
icke skall uppmuntras samt att medlemmar af Svenska cigarrfabrikantföreningen
icke må köpa cigarrer, som tillverkas mot billigare arbetslöner
än de i aftalet bestämda minimilöner, äfvensom att arbetare, tillhörande
Tobaksarbetareförbundet, icke må utföra arbete mot billigare
arbetslöner». De landsbygdens cigarrarbetare, som här afses, beröras
af 11 bland de 12 aftal, som utom riksaftalet insamlats från den svenska
228
FABRIKSINDUSTRIEN.
cigarrindustriens arbetsställen. De insamlade aftalen från denna landsbygdsindustri
beröra cirka 150 arbetare, af hvilka en del äro anställda
vid anläggningar, sysselsättande ända till 30 arbetare. Till dessas arbetsgivare
öfversände Tobaksarbetareförbundet år 1906 ett aftalsförslag,
som, oafsedt en del uteslutningar samt ändringar i ackordsprisen, öfverensstämde
med 1904 års riksaftal. Fabrikanterna betingade sig vissa
nedsättningar i de föreslagna ackordssatserna, men antogo i öfrigt i
regel aftalsförslaget, hvarigenom riksaftalets allmänna bestämmelser —
men blott delvis dess lönesatser — kommit att gälla jämväl för denna
del af industrien.
De 13 aftal, som reglera arbets- och löneförhållandena inom cigarrindustrien,
beröra omkr. 3,400 arbetare, under det att de 8 aftal, som
insamlats från annan tobaksindustri blott beröra ungefär 350 arbetare.
Å arbetsplatser af den senare arten sysselsättas manliga arbetare i
större utsträckning än å arbetsplatser af förra slaget, där kvinnor äro
öfvervägande. Detta sammanhänger med, att å de arbetsställen inom
»annan» tobaksindustri, hvarifrån aftal inkommit, mest förekomma tyngre
arbeten, såsom tillverkning af snus samt tuggtobak, men däremot blott
i ringa utsträckning öfrig tobaksfabrikation. Aftalen al denna grupp
innehålla oftast bestämmelser om arbetstid, ehuru ej så tydliga och fullständiga,
att i hvarje fall dess längd per dag och vecka kan algöras.
Ackordsarbete förekommer här mindre än inom cigarrindustrien och,
hvad tidlön beträffar, är veckolönen vanligast. '')
'') Jfr till kup. om »Kolleklivaflal» Arbetsstatistik V, 3, sidil. 45-49.
229
B. Handtverket och hemindustrien.
1. Allmän karakteristik.
Den svenska tobaksindustrien rymmer ifråga om driftens omfattning
och organisation alla former, från storindustrien ned till hemarbetet.
I det föregående har den del af produktionen behandlats, hvilken torde
böra betecknas såsom fabriksindustri. Därvid har emellertid icke kunnat
undvikas, att ''åtskilliga företag kommit att hänföras till denna
grupp, hvilka närmat sig den handtverksmessigt drifna produktionens
ståndpunkt så nära, att tvifvel kunnat uppstå, huruvida de bort räknas
såsom industriella eller såsom handtverksföretag. Som bekant äro ju
gränserna mellan dessa båda begrepp skäligen sväfvande såväl i den
allmänna föreställningen som i hithörande författningar. Den synpunkt,
som tidigare varit afgörande vid fastställande af skillnaden mellan fabrik
och handtverk, torde väl hufvudsakligen hafva varit den utsträckning, hvari
maskinella hjälpmedel inom vederbörande företag kommit till användning.
Tack vare det tilltagande bruket af maskiner inom handtverket och särskildt
den allt lättare möjliggjorda tillgången till elektrisk drifkraft torde
emellertid mekanisk drift numera förekomma i ej obetydlig utsträckning
äfven inom jämförelsevis oansenliga handtverksföretag. Yrkesinspektörerna
enades genom beslut den 3 december 1902 om vissa normerande
bestämmelser för fastställande af här berörda skillnad, men denna öfverenskommelse
äger icke bindande kraft. I sitt den 9 december 1909
afgifna betänkande har den s. k. yrkesfarekommittén, hvilken haft
Kungl. Maj:ts särskilda uppdrag att behandla bl. a. denna fråga, såsom
fabriksmässig drift i nära öfverensstämmelse med nyssnämnda beslut
betecknat industriell verksamhet, bedrifven i den omfattning, »att därstädes
i regel användas minst tio arbetare eller drifkraft om minst fem
effektiva hästkrafter eller ock minst fem arbetare jämte drifkraft om
minst tre effektiva hästkrafter.»1)
Falriksindustri,
handtverk och
hemindustri.
) Se a. st.: »Förslag till lag om arbetarskydd», § 2 (sid. 1, motivering ss. 65 ff.).
230
IIANDT VERKET OCH HEMINDUSTRIEN.
I förevarande redogörelse har det icke varit möjligt att följa en
distinktion af denna art, enär därigenom allt för stor rubbning skulle
hafva skett i den hittills följda fördelningen mellan fabriks- och
handtverksmässig drift af till tobaksindustrien hörande företag. Då det,
emellertid varit nödigt att fastslå någon gräns, ehuru en dylik gifvetvis
alltid måste blifva mer eller mindre godtycklig, har denna ansetts
böra hänföra sig såväl till arbetarantalet som tillverkningsvärdets storlek,
hvilka omständigheter tillsammans inom ifrågavarande produktionsgren
bättre än den mekaniska drifkraftens effektivitet torde angifva
graden af företagets betydenhet. Likväl måste vid ett dylikt användande
af dessa siffror i möjligaste mån undvikas att låta deras tillfälliga höjd
under ett år blifva afgörande, hvadan icke tillverkningen eller arbetarantalet
för endast ett visst år, utan deras genomsnittsvärde för en följd
åt år tagits i betraktande. Sålunda hafva i föreliggande framställning
till fabriksindustrien förts de företag, hvilkas produktionsvärde i genomsnitt
för åren 1903—OS uppgått till minst 10,000 kr., eller arbetarantal
till öfver 5, under det att öfriga företag räknats till den handtverksnnissigt
bedrifna delen af industrien.
Liksom handtverket såsom driftsform uppåt öfvergår i fabriksindustrien,
så öfvergår det nedåt i hemindustrien. Gränsen mellan
denna och handtverket torde det däremot vara hvarken möjligt eller
ens nödigt att skarpt uppdraga. De flesta till handtverket hörande
företagen inom tobaksindustrien bedrifvas inom lokaler, hvilka samtidigt
äro innehafvarnes bostäder. Om således såsom hemindustrielit
betecknas det arbete af hithörande slag, som bedrifves i utöfvarens
egen bostad, så är, såsom här nedan skall visas, den öfvervägande
delen af tobakshandtverket hemindustri. Men äfven denna form af
ekonomisk organisation uppvisar olika variationer, hvilka också äro
företrädda inom tobaksindustrien. Således bedrifves en del af det
hemindustriella arbetet inom denna produktionsgren såsom sjelfständig
drift, d. v. s. yrkesutöfvaren handhafver icke blott fabrikationen, utan
äfven råvarans anskaffande och det färdiga fabrikatets försäljning,
under det att en annan del upptages af det egentliga hemarbetet,
d. v. s. utgöres af de hemarbetare, som endast förfärdiga varan, men
ej bära omsorgen om dess försäljning, understundom ej heller om råvarans
anskaffande.
I den följande framställningen skall, såvidt möjligt, hänsyn tagas
särskildt till hvar och eu af dessa olika förmer, hvarunder den liandtverks-
eller hemindustrielit bedrifna tobaksindustrien uppträde!’.
ALLMÄN KARAKTERISTIK.
231
Såsom tidigare anförts, liar den hufvudsakliga källan för införskaffande
af upplysningar angående förekomsten åt sådana företag,
hvilka bedrifva tillverkning af tobaksvaror, men af den officiella tabriksstatistiken
icke hänföras till fabriksindustrien, varit de af vissa råtobakshandlande
till utredningens förfogande ställda förteckningar öfver personer
eller firmor, hvilka inköpt råvara i mindre poster eller af nämnda
handlande varit kända såsom hemindustriidkare. Dessutom hafva, såsom
äfven i det föregående blifvit omnämndt, vissa af de i fabriksstatistiken
till fabriksindustrien förda företag, hvilkas till utredningen insända
uppgifter tydligt gifvit vid handen deras handtverks- eller hemindustriella
karaktär, förts öfver till denna grupp af industrien, hvarjämte
rörande de hemarbetande cigarrmakarne i Villands härad uppgifter insamlats
genom särskildt ombud.
Inalles bär den sålunda af utredningen uppgjorda förteckningen
öfver till handtverket eller hemindustrien hörande yrkesutöfvare inom
tobaksindustrien kommit att upptaga 132 namn. Till samtliga dessa
hafva antingen frågeformulär (endera af form. litt. E 1 eller E 2) utsändts
eller ock hafva vederbörande personligen uppsökts af, för i Stockholm
bosatta personers vidkommande, utredningens ledare samt, hvad beträffar
cigarrmakarne i Villands härad, af ofvanberörda ombud. Pa
sådant sätt hafva 106 uppgifter erhållits från till denna grupp hörande
personel’ eller firmor. De öfriga hafva antingen ej kunnat med posten
eller vid personliga besök anträffas eller ock hafva de utan angifven
orsak underlåtit att besvara till dem ställda förfrågningar. Af de ifyllda
formulären hafva 16 måst lämnas utan afseende, enär de antingen varit
alltför ofullständigt besvarade eller ock gällt företag, hvilka icke begynt
sin verksamhet förr än under år 1909.
Hvad det sålunda tillgängliga materialets fullständighet beträffar,
så vill det synas, som skulle de insända uppgifterna täcka en hufvudsaklig
del af den här åsyftade grenen af tobaksindustrien. Visserligen
torde materialet i detta" hänseende förete vissa luckor, men sannolikt
torde dessa vara utan afgörande betydelse, och helt visst böra de förefintliga
uppgifterna vara fullt tillräckliga för att gifva en i allt väsentligt
fullständig bild af den handtverksmässigt eller hemindustriellt bedrifna
delen af industrien.
Ifrågavarande del af redogörelsen berör således 90 yrkesutöfvare,
och lämnar tab. II (sidd. 376—79) en sammanfattande öfversikt öfver
samtliga hithörande företagare samt från dem inkomna uppgifter, afseende
förhållandena under år 1908.
Under söknings materialet -
232
IIANDTVERKET OCH HEMINDUSTRIEN.
Olika
driftsformer.
Såsom af tabellen framgår, förekom den bär afsedda liandteringen
hufvudsakligen endast i Stockholm samt å skilda ställen i Skåne. De
yrkesutöfvare al hithörande art, Indika voro bosatta å andra orter,
oftast i Småland och Blekinge, uppgingo tillsammans blott till 13.
Mellan det i Skåne, hufvudsakligen dess nordöstra del, och det å
andra orter bedrifna handtverket kunna urskiljas åtskilliga väsentliga
olikheter. Det förra är hufvudsakligen organiseradt såsom egentligt
hemarbete. Hithörande yrkesutöfvare äro ofta samtidigt tobaksodlare,
liksom hela den i denna trakt af landet lifligt bedrifna tobakstillverkningen
är att återföra till den omständigheten, att trakten ifråga sedan
gammalt är ett af rikets förnämsta tobaksodlande distrikt. Emellertid
räcker den af hemarbetarne själfva skördade tobaken oftast ej till för
deras årliga produktion, hvadan återstoden, äfvensom den utländska
tobaken, i regel inköpes från någon af de skånska eller blekingska fabrikanterna,
livilka därjämte förse öfriga hemarbetare, som ej själfva äro
tobaksodlare, med deras väsentliga behof af råvara. Fabrikaten, cigarrer
och cigarrcigarretter af billigaste kvalitet, försäljas efter på förhand
öfverenskommet pris till förenämnda tobaksfabrikanter, i förekommande
fall till samma företag, som levererat råvaran.
Liksom så många andra grenar af hemarbetet är äfven detta delvis
säsongyrke, i det att dess utöfvande hufvudsakligen förlägges till månaderna
före jul och till vintertiden. För denna fabrikation med dess
ingalunda obetydliga hygieniska faror är denna omständighet att betrakta
såsom i viss män gynnsam, ty den möjliggör arbetarnes deltagande i
utesysslor under de härför lämpligaste delarne af året. Medan den
öfvervägande delen af till hemarbetarnes klass hörande personer eljes
plägar utgöras af kvinnor, så utmärkes detta yrke däraf, att däri deltaga
äfven män i betydande antal. Till dessa senare hör den egendomliga
kategori tobaksarbetare, livilka representeras af de ambulerande
cigarrmakarne. Dessa, livilka tillförene i regel varit ordinarie arbetare
vid någon cigarrfabrik, finna nu sitt uppehälle genom att under vissa
tider af året konditionera hos en tobaksodlare, och därunder med eller
utan dennes biträde eller tillsyn upparbeta det förefintliga råvaruförrådet
mot ersättning in natura samt lön och, sedan arbetet är fullgjordt,
söka ny liknande anställning hos någon annan odlare på den
skånska landsbygden.
Äfven för denna gren af hemarbetet är det karakteristiskt, att en
stor del däraf endast utöfvas för att bereda familjen en biinkomst.
Många af de kvinnor, som tillhöra denna yrkesgren såsom hemarbeterskor,
äro jordbrukarhustrur, som tidigare varit cigarrfabriksarbeterskor, och
som efter giftermålet »taga arbete med sig hem» för att i hemmet
ALLMÄN KARAKTERISTIK.
233
icke blott fylla sina plikter såsom mor och hustru, men samtidigt genom
sitt bibehållna yrkesarbete kunna lägga ett måhända ringa, men ofta
välbehöfligt plus till familjens årsintäkt.
En annan kategori hemarbetare, som äfven återfinnes inom denna
näringsgren, äro de sjukliga eller ålderstigna individer, hvilka icke kunna
utföra regelbundet arbete i fabrik eller utomhus, men för hvilka ett
kroppsligen föga ansträngande arbete sådant som cigarrtillverkning ter
sig som en synnerligen lämplig syssla.
Äfven bland dessa skånska hemarbetare förekomma emellertid,
såsom antydts, åtskilliga, hvilka intaga en något själfständigare ställning.
Flertalet utgöras visserligen af de direkt för någon fabrik arbetande
s. k. husmännen, hvilka i själfva verket i många hänseenden, där förbindelsen
med en viss fabrikant antagit en mera regelbunden karaktär,
äro mer eller mindre att betrakta såsom tillhörande vederbörande fabriks
arbetsstyrka. Därpå tyder bl. a. den omständigheten, att dessa hemarbetare
understundom förlorat arbetstillfällen på grund af hos fabriksidkaren
utbruten strejk, samt att åtskilliga af dem tillhöra tobaksarbetarnes
fackorganisation. Men det gifves bland utöfvarna af hemindustrien i
denna trakt också åtskilliga, hvilka visserligen i regel försälja sin tillverkning
till viss fabrikant, men som för arbetets utförande använda
främmande hjälpkrafter. Dylika hemindustriidkare blifva således i sin
tur arbetsgivare för de af dem anställda hemarbetarne, hvilkas antal
varierar mellan 1 och 4, och hvilkas anställningstid ej sällan synes vara
hela året. Det är här sålunda frågan om det slag af hemarbetare, som
man med den i förevarande ämne brukliga terminologien plägar beteckna
såsom mellanmän.
Hvad den öfriga delen af här behandlade gren af tobaksindustrien
beträffar, så karaktäriseras denna ingalunda af samma jämförelsevis stora
likformighet som det skånska hemarbetet. Där förekomma i stället alla
olika slag af organisationsformer, från den på fabriksindustriens gräns
stående småindustriella driften till det rena hemarbetet utan främmande
hjälpkrafter. Det finnes emellertid ett sammanhållande särmärke, som
kan anses skilja alla hithörande företag från de förenämnda skånska.
Detta torde böra sökas i den omständigheten, att det i fråga om de
icke skånska företagen i så måtto gäller själfständig drift, som icke
endast tillverkningen, utan äfven åtminstone större delen af försäljningen
handhafves af vederbörande yrkesutöfvare själfva. 1 detta
hänseende märkes särskilt att, medan ett visst antal hithörande tillverkare
försälja större delen af sina alster till återförsäljare, så bedrifva
de öfriga den hufvudsaldiga afsättningen direkt till den konsumerande
30
234
HANDTVERKET OCH HEMINDUSTRIEN.
Handtverket.
allmänheten, vare sig detta sker efter förutgången beställning, genom
ambulerande handel eller genom försäljning i eu af tillverkaren innehafd
öppen bod.
Det skånska hemarbetet synes vara den del af ifrågavarande
handtering, som äger den mest stadigvarande karaktären, i det att den
form, hvarunder det bedrifves, torde svara mot ett förefintligt behof
och mot en af historiska och naturliga orsaker framkallad tradition.
Likväl förspörjes från dess nuvarande utöfvare i ej ringa utsträckning
klagomål öfver denna yrkesgrens betryckta läge, närmast föranledt
af oförändrade och låga pris på den färdiga varan, medan råvarukostnaden
under de senare åren befunnit sig i ständigt stigande. Det gäller
emellertid bär ett arbete, hvars utöfvande bereder ekonomisk bärgning
eller förbättring i ekonomiska villkor för eu befolkning, som under
generationer lifnärt sig däraf och som väl därvid utbildat en ej ringa
yrkesskicklighet.
Hvad åter den öfriga delen af den handtverksmässiga tobaksindustrien
beträffar, så synes denna till en viss grad hvila på mer tillfälliga
förutsättningar. Detta gäller måhända minst de företag, hvilkas
tillverkning utgör ett hufvudsakligt underlag för en i egen butik bedrifven
försäljning. De ambulerande cigarrhandlare, hvilka själfva tillverka
sina varor, torde i de stora städerna förut hafva varit ganska
talrika. Men då deras hufvudsakliga försäljning bedrefs å gator och
öppna platser under sön- och helgdagar, hvilken handel numera genom
lagen den 14 maj 1909 om förbud mot viss försäljning af tobak är
förbjuden, har förutsättningen för denna tillverkning bortfallit och dess
omfattning därmed väsentligt minskats.
Efter denna i korthet framställda allmänna karaktäristik af ifrågavarande
del af tobaksindustrien skola här nedan med ledning af de
insända uppgifterna några närmare siffror meddelas till belysande af
den handtverksmässiga driftens omfattning och betydelse.
2. Olika driftsformer och deras tillverkning.
Den del af handtverket, som står industrien närmast, torde vara
de bland hithörande företag, som bedrifva sin rörelse i för driften särskilt
förhyrda lokaler och med minst 1 arbetare. Dylika företag uppgänga
enligt utredningen tillhandakomna uppgifter till ett antal af 11,
och förekommo i Stockholm, Göteborg, Malmö samt å några mindre
orter i Småland och Skåne. Bland dessa hafva dock medräknats jämväl
OLIKA DRIFTSFORMER OCH DERAS TILLVERKNING.
235
några företag livilka till synes bort föras till fabriksindustrien, såväl på
grund af sitt höga tillverkningsvärde som arbetarantal, men som tillräknats
liandtverket, enär liufvudparten af arbetet torde hafva skett i
arbetarnas egna bostäder.
En andra grupp af denna handtverksdrift utgöres af de tobakshandlande,
som bedrifva tillverkning af tobaksvaror utom hemmet med
minst 1 arbetare, men där minst hälften af denna tillverkning försaljes i
den egna butiken, dit äfven hela driften eller en del däraf är förlagd.
Af utredningen berördes 7 dylika småfabrikanter, bosatta å olika orter.
Största antalet af utredningen i detta afseende tillhandakomua
uppgifter härflöto emellertid från de i den egna bostaden arbetande
Tab 44. Handtverk och hemindustri år 1908, som berörts af utredningen
(absoluta tal).
|
| Antal i | Antal | > p % E |
| Tillverkning och försäljning. |
| ||||||
| 0 |
|
|
|
|
| ci5 %. |
|
| Cigarrcigarretter |
|
|
|
| ft- P |
|
|
|
|
|
|
| cigarretter | Summa | |||
| ägare. | miljemed- eminar. | S tf: 0 | kvinnor. | la antalet irbetare. | med för-butik. | tillverk- ning antal. | försälj- nings- värde kr. | tillverk- f0rsälk ö i varde antal. kr. | tillverk- ning antal. | försälj- nings- värde kr. | försälj-nings- i kr. | |
I. Handt-verk ...... | 18 | 18 | 4 | 34 | 37 | 71 | 8 | 2,098,670 | 95,189 | 2,460,340 62,615 | 600,000 | 6,000 | 163,604 |
11. Hem-industri a) med hjälp-kraft ...... | 8 | 5 | 5 | 19 | 9 | 28 |
| 1,730,900 | 56,993 | 343,200 5,976 | 312.000 | 3,332 | 70,051'') |
b) utan hjälp-kraft ...... | 23 | 22 | 17 |
|
|
| 8 | 532,375 | 33,507 | 488,850 17,344 | 120,000 | 1,080 | 51931 |
e) skånsk, | 9 | 9 | 9 | 12 | 10 | 22 | _ | 918,500 | 15,542 | 1,403,000 16,390 |
|
| 31,932 |
d) skånsk, |
| 35 | 28 |
|
|
|
| 911,000 | 13,864 | 1,411,000 14,565 |
|
| 26,429 |
Summa Ut) | Sb | 63 | 65 56 | 121 | 16 | 6,191,445 | 215,095 6,106,390 116,690 1,032,000 | 10.412346.147'') |
J) Häri inberäkna^ 3,750 kr. för 2,500 kg. snus.
Hem
industrien.
236
HANDTVERKET OCH HEMINDUSTRIEN.
hemindustriidkarne, hvilkas drift i det följande skall betecknas med
hemindustri, under det att de öfriga skola hänföras till liandtverket.
Dessa hemarbetare voro tillsammans 72, af livilka 17 arbetade med och
55 utan främmande hjälpkrafter och af hvilka 44 till hufvudsaklig del
försålde sin vara till tobaksfabrikanter, eller rättare arbetade på dennes
beställning (den skånska hemindustrien), men de öfriga 28 bedrefvo sin
försäljning själfständigt till engros- eller minuthandlande, kaféidkare
o. d. samt 8 i egen butik.
Tab. 44 lämnar en sammanställning af vissa till ofvannämnda
grupper hänförliga totalsiffror. Den visar då först, att af hela den
här berörda driften framställdes varor till ett sammanlagdt tillverkningsvärde
af 346,147 kr., fördeladt på
6,191,445 st. cigarrer.................................... 215,095 kr.
6,106,390 „ cigarrcigarretter .................. 116,890 ,,
1,032,000 „ cigarretter ........................ 10,412 ,,
2,500 kg. snus ........................................ 3,750 ,,
Den hufvudsakligaste tillverkningen utgjordes sålunda af cigarrer
och cigarrcigarretter.
Af samtliga företag voro endast 2 anlagda enbart för cigarrettoch
1 för snustillverkning, medan de öfriga 87 samtliga tillverkade
cigarrer och cigarrcigarretter eller endera af dessa fabrikat. 1 företag
producerade utom cigarrer och cigarrcigarretter äfven cigarretter.
Huru hela tillverkningen kvantitativt fördelade sig på de olika
driftsformerna framgår af följande tablå:
De olika driftsformernas tillverkning.
| Företag | Cigarrer | Cigarrcigarretter | Cigarretter | Snus | |||
| antal °/o | st. | 7» | st. | 7» | st. | 7» | kg. °/o |
Handtverk | 18 20-o | 2,098,670 | 33''» | 2,460,340 | 40-a | 600,000 | 58-2 | — — |
Hemindustri |
|
|
|
|
|
|
|
|
a) med hjälpkraft.. | . 8 8-0 | 1,730,900 | 28-o | 343,200 | 5*6 | 312,000 | 30-2 | 2,500 100-o |
b) utan „ | . 23 25-6 | 532,375 | 8*6 | 488,850 | 8-o | 120,000 | ll-o | - — |
c) skånsk, m. hjälpki | :. 9 10-0 | 918,500 | 14-8 | 1,403,000 | 23-0 | — | — | — — |
d) „ , utan „ | 32 35-ä | 911,000 | 14-7 | 1,411,000 | 23-1 | — | — | — — |
Summa 90 100''u | 6,191,445 | 100''u | 6,106,390 | 100-u | 1,032,000 | 100-0 | 2,500 lOOo |
De till liandtverket hänförda företagarna, hvilka utgjorde 7b af de
af utredningen berörda, tillverkade sålunda den proportionsvis största
delen af produktionen, nämligen Va af alla cigarrer, Vio af cigarrcigarretterna
samt 6/io af cigarretterna. Närmast handtverkarna kommo
OLIKA DRIFTSFORMER OCH DERAS TILLVERKNING.
237
ifråga om cigarrerna de icke skånska, med hjälpkraft arbetande hemindustriidkarne,
livilkas cigarrfabrikation kvantitativt omslöt 28''0 proc.
af hela den här berörda produktionen af detta slag. Ifråga om tillverkningen
af cigarrcigarretter intogo däremot de skånska hemarbetarne
ett jämförelsevis framskjutet rum, i det att deras dithörande tillverkning
omfattade 46‘i proc., således närmare hälften af den bär omhandlade
tillverkningen. De skånska hemarbetarna med och utan främmande
hjälpkraft deltogo med sinsemellan ungefärligen samma andel i denna
produktion.
Den omständigheten, att ett så olika antal yrkesidkare tillhörde
hvarje grupp, har emellertid föranledt, att medel till verkningssiffrorna
per företag utvisat en annan ordningsföljd. Som siffrorna i tab. 45 kär
nedan gifva vid handen, så voro handtverkarna visserligen äfven genomsnittligt
de största producenterna, om hänsyn tages till det totala försäljningsvärdet.
Men ifråga om cigarrtillverkningen, så fabricerades inom
handtverksdriften i medeltal per företag endast 116,592 st. cigarrer, under
Tab. 45. Handtverk och hemindustri år 1908, som berörts af utredningen
(medeltal per företag).
|
| Tillverkning och försäljning. |
| ||||
| Cigarrer | Cig.-cigarretter | Cigarretter |
| |||
| till- | försälj- | till. | försälj- | till- | försälj- | 2 SK P B |
| verk- | nings- | verk- | nings- | verk- | nings- | ! _ 5.3 |
| ning | värde | ning | värde | ning | värde | ^ C jo |
| antal. | kr. | antal. | kr. | antal. | kr | (fl |
I. Handtverk............ | 116,592 | 5,288 | 136,686 | 3,479 | 33,333 | 333 | 9,100 |
11. Hemindustri |
|
|
|
|
|
|
|
a) med hjälpkraft | 216,363 | 7,124 | 42,900 | 747 | 39,000 | 417 | 8,756'') |
b) utan hjälpkraft...... | 23,147 | 1,457 | 21,254 | 754 | 5,217 | 47 | 2,258 |
c) skånsk, med hjälp- |
|
|
|
|
|
|
|
kraft .................... | 102,056 | 1,727 | 155,889 | 1,821 | — | — | 3,548 |
d) skånsk, utan hjälp-kraft ..................... | 28,469 | 433 | 44,094 | 455 |
|
| 888 |
För samtliga | 68,794 | 2,390 | 67,849 | 1,299 | 11.467 | 116 | | 3,846'') |
'') Se noten å sid. 235.
238
HANDTVERKET OCH HEMINDUSTRIEN.
det att för de med hjälpkraft arbetande hemarbetarne motsvarande tal för
de icke skånska var 216,363 och för de skånska 102,056 st., hvadan dessa
trenne gruppers tillverkning af cigarrer per yrkesidkare proportionsvis förhöll
sig som talen 100, 186 och 88. Ifråga om fabrikationen af cigarrcigarretter
häfdade den sistnämnda gruppen första rummet med 155,889 st.
per företag, medan på handtverkarne kom genomsnittligt 136,686 st.
I medeltal för hela den här behandlade driftsformen kom en tillverkning
per yrkesidkare af 68,794 st. cigarrer, 67,849 st. cigarrcigarretter
— således ungefärligen samma kvantiteter af dessa båda fabrikat —
och 11,467 st. cigarretter.
3. Försäljning.
Hvad de angifna försäljningsvärdena beträffar, så hafva dessa i
de fall, där tillverknings- och försäljningskvantitet i formulären ej uttryckligen
åtskiljts, ställts i förhållande till den tillverkade kvantiteten.
Härvid har således utgåtts från den förutsättningen, att den under ett år
tillverkade mängden tobaksvaror äfven under samma tidrymd bragts
till afsalu, ett antagande, hvilket torde innebära stor sannolikhet. Till
alla i det följande anförda försäljningsvärden, särskild! dem som gälla
hemindustrien, torde emellertid böra anföras, att de grunda sig på uppgifter,
Indika i flere afseenden knappast varit fullt tillförlitliga, enär
nödig bokföring hos ett stort antal hithörande yrkesidkare alldeles saknats.
Ifråga om flertalet af de skånska hemarbetarne hafva de i tablån anförda
siffrorna vid bearbetningen uträknats med tillhjälp af genom nppgiftslämnarne
meddelade genomsnittssiffror vid försäljning per 1,000 st.
En blick på tab. 44 visar följande totalsiffror:
De olika driftsformernas försäljning.
| Företag Cigarrer | Cigarrcigarretter | Cigarretter | Hela tillverkningen | |||
antal | °/o kr. | 0/ lo | kr. % | kr. »/„ | kr. | o lo | |
Handtverk | 18 | 20’0 95,189 | 44-3 | 62,615 53-6 | 6,000 57-e | 162,804 | 47;, |
Hemindustri |
|
|
|
|
|
|
|
a) med hjälpkraft | 8 | 89 56,993 | 26-5 | ,5,976 5''1 | 3,332 32-0 | 70,051'') | 20;, |
b) utan „ | 23 | 25-6 33,507 | 15-o | 17,344 14-8 | 1,080 10-4 | 51,921 | 15;, |
c) skånsk, med „ | 9 | 10-o 15,542 | 7-2 | 16,390 14-o | — | 21,922 | 9-2 |
d) „ , utan „ | 32 | 35-5 13,864 | 6-4 | 14,565 12-5 | — | 28,429 | 8 2 |
Summa 90 | 100;, 215,095 | 100-o | 116,890 100;, | 10,412 100;, | 246,147'') 100;, |
’) Se noten å sid. 235.
FÖRSÄLJNING.
239
Af denna tablå framgår sålunda, att handtverket ekonomiskt betydde
mest inom denna driftform, i det att dithörande företag tillsammans
omslöto 47''3 proc. af hela försäljningssumman, medan af hemindustrien
den skånska delen nådde de lägsta siffrorna. En blick på
tab. 45, där medelsiffrorna äfven å försäljningsvärdet per företag meddelas,
förändrar i någon mån detta intryck. Visserligen intogs äfven
bär första rummet af handtverkarna med en omsättningssumma af 9,100
kr. per företag och den andra platsen af det icke skånska med hjälpkraft
bedrifna hemarbetet med 8,756 kr. i årligt försäljningsvärde
per yrkesidkare, men rummet närmast efter fylldes af motsvarande
kategori inom det skånska hemarbetet med en siffra af 3,548 kr. per
företag.. Lägst ifråga om såväl de absoluta som de relativa talen komino
emellertid de skånska hemarbetarne, som bedrefvo sitt arbete utan främmande
hjälpkraft.
Af den uppnådda försäljningssumman kom för samtliga fabrikat
absolut taget det högsta talet på handtverket. Vid ett närmare skärskådande
af tablåernas siffror visar sig emellertid, att de genomsnittsiffror,
som nåddes vid försäljning per 1,000 sf. af vissa fabrikat, förete åtskilliga
anmärkningsvärda drag. Af den här nedan anförda tablån framgår, att
det högsta medelpriset vid försäljning nåddes ej af handtverkarne, utan
af den grupp bland de icke skånska hemindustriidkarne, som arbetade
utan hjälpkraft. Förklaringen härtill är sannolikt att söka i den omständigheten,
att af de 23 till denna grupp hörande yrkesidkarne 16 uppgifvit
sig försälja större delen af sin försäljning direkt till den konsumerande
Försäljningspris per 1,000 st. af
| Cigarrer | cigarretter Cigarretter | |
| kr. | kr. | kr. |
Handtverk .......................... | ..................... 46*s« | 25-4 5 | 10-oo |
Hemindustri a) med lijitljikraft ................... | .................... 32-93 | 17-41 | 10-68 |
b) utan ,, .......... | ...................... 62-94 | 35-4 8 | 9-oo |
c) skånsk, med „ ........ | ...................... 16-92 | 11-68 | _ |
d) „ , utan „ ............. | ...................... 15-2 2 | 10-3 2 | — |
| Samtliga 34-74 | 19-u | läng |
allmänheten, vare sig i egen | butik — 8 hemarbetare — | eller annor- |
ledes. Det andra rummet ifraga om de försålda varornas prishöjd intogs
af handtverkarne, hvilka likväl med 45''36 kr. per 1,000 cigarrer och
240
HANDTVERKET OCH HEMINDUSTRIEN.
25-4 5 kr. per 1,000 cigarrcigarretter kommo ej så oväsentligt under
nyssnämnda grupp, för hvilken motsvarande siffror voro resp. 62''9 4 och
35-4 8 kr. Jämföras nämnda tal med de tidigare för fabriksindustrien
anförda (jfr sid. 86), så framgår, att handtverkets medelpris å cigarrer
låg något högre än industriens netto försäljningsvärde å de billigaste
priskurantcigarrerna, d. v. s. cigarrer i ett bruttoprisläge af 60 kr. per
1,000 st., medan det af handtverkarne anförda priset å cigarrcigarretter
befann sig ungefär midt emellan fabrikernas nettopris å cigarrcigarretter,
tillhörande de båda lägsta bruttoprislägena. Sannolikt har på
handtverkets genomsnittsprisläge i någon mån höjande inverkat priset
å den likväl jämförelsevis obetydliga del af tillverkningen, som omedelbart
försåldes till konsumenten — vanligen i egen butik. Men eljest
gifva de anförda siffrorna stöd för det antagandet, att de af handtverksdriften
tillverkade och i största utsträckning till grossister eller minutörer
af en eller annan art försålda varorna i regel tillhörde de billigaste
sorterna. Helt visst har förhållandet varit enahanda äfven med den
ofvan antydda grupp af tillverkare, som redovisat ett jämförelsevis högt
försäljningspris, omkr. 40 proc. större än handtverkarnes, en proportion,
som, efter hvad nedan skall visas, betecknar den i vissa fall sedvanliga
detaljhandlarvinsten å tobaksvaror.
De skånska hemarbetarne synas däremot ha nått en betydligt
sämre betalning för sina varor än öfriga här berörda grupper. Sålunda
erhöllo de med hjälpkrafter arbetande skånska hemarbetarne för 1,000
st. cigarrer eller cigarrcigarretter af sina afnämare endast resp. 16"9 2
och 11-68 kr., under det att de ensamma hemarbetarne fingo resp. 15-22
och 10-3 2. Det förtjänar till dessa siffror anmärkas, att de visa en
mindre skillnad mellan priset för cigarrer och för cigarrcigarretter, än
hvad som varit fallet såväl inom fabriksindustrien som inom öfriga delar
af handtverk och hemindustri. Skillnaden mellan dessa båda fabrikat
ifråga om framställningskostnad och tekniska kraf måtte således i detta
fall vara mindre framträdande än eljes synts vara fallet. Den hufvudsakliga
orsaken till, att den skånska hem arbetaren nådde ett så lågt
pris för sin vara, torde emellertid vara, dels att fabrikatet var af enklaste
slag samt dels ock att hans afnämare icke var någon handlande eller
direkt konsument, utan en fabrikant, som önskade pressa ned denna
del af produktionspriset, d. v. s. den till hemarbetaren för varan betalta
summan, under nettoförsäljningspriset för de öfriga i fabrikationen med
minsta kostnad tillverkade varorna.
HANDTVERKET OCH HEMINDUSTRIEN. EKONOMISKA FÖRHÅLLANDEN.
241
4. Handtverkets och hemindustriens ekonomiska förhållanden.
Rörande här behandlade företags ekonomi har det eljest varit
synnerligen vanskligt att inhämta närmare upplysningar, enär dels
frågeformulären i detta afseende varit mer knapphändigt affattade och
det öfverhufvudtaget knappast annat än i enstaka fall kunnat förutsättas,
att bokföringen varit så anordnad, att några exakta uppgifter
stått att vinna. De uppgifter, som meddelats hafva emellertid sammanställts
i nedanstående tab. 46 och skola härtill endast några korta anmärkningar
meddelas i den mån uppgifterna gjort det möjligt.
Tab. 46. Arbetslöner, nettovinst m. m. inom af utredningen berörda del af
handtverk och hemindustri.
|
| Absolut | i tal. |
|
| Med | e 1 t a | 1. | |||
Arbetslöner. | Nettovinst. | Värde af red-skap och in-ventarier. | 1 Arbetslöner | Netto- vinst kr. | Värde af kr. | ||||||
Äntå'' upp- gifter | Antal | Löne- belopp kr. | Äntå 1 upp-gifter | Kr. | Antal upp- gifter | Kr. | per företag kr. | per ar-i betare | |||
Handtverk ... | 17 | 68 | 35,323 | 16 | 34,117 | 18 | 15,574 | : 2,078 | 519 | 2,132 | 865 |
Hemindustri |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
a) med hjälp- |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
kraft ......... | 7 | 26 | 15,952 | 7 | 13,262 | 6 | 5,670 | 2,279 | 614 | 1,895 | 945 |
b) utan hjälp- |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
kraft ......... | — | — | — | 17 | 13,568 | 22 | 7,606 | — | — | 798 | 346 |
■c) skånsk, med |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
hjälpkraft ...1 | 9 | 22 | 11,000 | 7 | 5,209 | 9 | 2,410 | 1 222 | 500 | 744 | 268 |
d) skånsk, utan |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
hjälpkraft ... 1 | — | — | — | 12 | 7,543 | 16 | 1,652 | | — | — | 629 | 103 |
SummaJ | 33 | 116 | | 62.276 | 59 | 73,699 | 71 | 32,912 | 1,887 | 537 | | 1,249 | 464 |
Hvad först nettovinsten beträffar, så gifver en närmare granskning
af materialet vid handen, att det härå anförda beloppet sällan öfverensstämmer
med den summa, som enligt uppgifterna skulle hafva kvarstått
åt försäljningssumman, sedan alla omkostnader täckts. Dels torde detta
bero därpå, att räntor å i företagen placeradt kapital i allmänhet icke
31
242
HANDTVERKET OCH HEMINDUSTRIEN.
uppgifvits i formulären, dels ock därpå, att i alla de företag, där en
ofta hufvudsaklig del af arbetet utförts af ägaren eller hans familjemedlemmar
själfva, dessa icke tillgodoräknat sig någon arbetslön.
Den enda grupp inom hithörande del af industrien, hvars uppgifter
i detta hänseende visat någon tillförlitlighet, torde varit handtverket.
Enligt hvad med ledning af flertalet handtverkares uppgifter
verkställda beräkningar gifvit vid handen, skulle handtverkets nettoafkastning,
d. v. s. bruttointäkten minus alla omkostnader i proc. af försäljningsvärdet
hafva uppgått till 5-o proc. eller i medeltal per handtverkare
till omkr. 2,132 kr.
För öfriga kategorier synes, som nyss nämnts, det under rubriken
nettovinst upptagna beloppet i själfva verket hafva varit affärens bruttovinst,
minskad endast med kontant utbetalta omkostnader och sålunda
utgjort den summa yrkesutöfvaren eller familjen »förtjänat» på drifvande
af hemindustri. För vissa delar af dessa grupper var denna förtjänst
sannolikt liktydig med ägarens eller familjens hufvudsakliga eller enda
inkomst. Beloppen å denna årliga inkomst utgjorde i genomsnitt för
hvarje icke skånsk hemindustriidkare, arbetande med främmande hjälpkraft
1,81)5 kr. För de yrkesidkare åter, som arbetade utan hjälpkraft,
uppgick den genomsnittliga nettoafkastningen till 798 kr., under det att
de skånska hemarbetarne med hjälpkraft redovisade 744 och utan hjälpkraft
629 kr. om året. Det vill synas som vore en inkomst sådan som
de tre sista gruppernas knappast tillfredsställande för uppnående af en
själfförsörjning ens på landet. Men ett afsevärdt antal skånska hemarbetare
voro ju dessutom landtbrukare eller tobaksodlare eller bådadera
och utförde själfva knappast någon del af själfva cigarrtillverkningen.
Inkomsten å denna handtering får därigenom för dessa — och detta
gäller icke endast det skånska hemarbetet — karaktär af biinkomst och
dess belopp förlorar därigenom i betydelse såsom afgörande för hela
hushållets eller för industriens ekonomi.
Fn ledning vid bedömandet af storleken å det i nu behandlade del
af industrien nedlagda kapitalet gifves af de i tab. 46 anförda beloppen a
värdet af innehafda redskap och inventarier för tobakstillverkningen.
Dessa uppnådde för de i tablån berörda företagen ett totalvärde af 32,912
kr., hvaraf omkr. hälften eller 15,574 kr. kom på handtverket. I genomsnitt
på hvarje handtverkare utgjorde beloppet 865 kr. samt för de icke
skånska hemindustriidkarne med främmande hjälpkraft 945 kr. För
öfriga hemarbetare stego beloppen till mindre betydande summor och
utgjorde lägst — för de skånska, ensamma hemarbetarne — endast 103
kr. per företag.
HANDTVERKET OCH HEMINDUSTRIEN. EKONOMISKA FÖRHÅLLANDEN.
24-i
En annan ledning för bedömande af en industris kapitalbehof
gifves af den förbrukade råvarans kvantitet och pris. I detta afseende
hafva uppgifterna endast kunnat gifva någon anvisning för bedömande
af sistanförda omständighet. Sålunda visade det sig, att handtverkarne
och de icke skånska hemarbetarne fingo betala i genomsnitt 1 kr. per
kg. för den svenska varan, ehuru den understundom stod dem i ett
pris, uppgående till omkr. 1-3o kr. Den utländska tobaken betalades
dyrast af do skånska hemarbetarne, som för denna ofta af arbetsgifvarenfabrikanten
lämnade vara måste betala i genomsnitt omkr. 3‘80 kr.
per kg. utom tull. Handtverkarne fingo sin vara i genomsnitt 1 kr.
billigare. Också använde dessa sistnämnda i sin fabrikation mot 100
kg. svensk råtobak 126 kg. utländsk vara, medan de skånska hemarbetarne
i medeltal använde endast 40 kg. utländsk tobak mot 100 kg.
svensk. l) Af dessa sistnämnda 41 hemarbetare voro 15 samtidigt tobaksodlare,
och bedrefs odlingen i 8 fall å arrendejord samt i 2 i hälftenbruk.
Dessutom bör om dessa hemarbetare tilläggas, att 23 bodde i egen
stuga, taxerad till värden mellan 600 och 5,500 kr. men i medeltal''till
omkr. 1,800 kr.
Af alla 1 ill denna driftsform hörande yrkesutöfvare disponerade,
såsom af tidigare lämnade uppgifter framgår, 35 främmande hjälpkraft,
medan de öfriga i regel voro hänvisade till sitt eget eller sina familjemedlemmars
arbete samt endast tillfälligtvis under säsongen begagnade
någon extra arbetare.
Med endast ett undantag deltogo ägarne af handteringen själfva i
arbetet, men dessutom voro 63 familjemedlemmar — make, barn (i regel
ej minderåriga), åldriga föräldrar o. s. v. — upptagna såsom medarbetare.
Af de främmande arbetarne, hvilkas sammanlagda antal uppgick till 121,
torde de inom det skånska hemarbetet sysselsatta icke haft anställning
året rundt, ehuru åtskilliga af dithörande företag voro delvis hänvisade
till de främmande arbetarnes hjälp.
Det största antalet arbetare per företag både handtverket, därnäst
den icke skånska och sist den skånska hemindustrien, med i genom---------’
»
0 Med ledning häraf samt eljes i utredningen rörande fabriksindustrien meddelade uppgifter
angående vid cigarrtillverkning förbrukad råtobak, har beräknats, att vid den här berörda
produktionen af cigarrer och cigarrcigarretter förbrukats omkr. 50,000 kg. råtobak, hvaraf 23,200
kg. utländsk och 26,800 kg. svensk vara. På samma sätt har beräknats, att vid tillverkningen åt
cigarretter förbrukades af de i detta sammanhang berörda företagen 1,000 kg. råtobak (endast
utländsk vara) samt vid tillverkningen af snus 1,300 kg. råtobak, hvaraf 1,100 kg. utländsk och
200 kg. svensk tobak. Inom hela den del af handtverket och hemindustrien, som af utredningen
berörts, förbrukades således 52,300 kg. råtobak, hvaraf 25300 kg. utländsk och 27,000
kg. svensk vara.
244
HANDTVERKET OCH HEMINDUSTRIEN.
snitt resp. 4, 3''7 och 2-4 arbetare per affär. Af samtliga arbetare voro
65 män och 56 kvinnor samt däraf 4 minderåriga. Visserligen hafva
äfven ytterligare några andra företag, som nämnts, upptagit främmande
arbetare i sina uppgifter, men hafva dessa, som endast arbetat helt
sporadiskt och endast en kort tid af året, från här meddelade siffror
uteslutits. Deras sammanlagda antal var 11.
Hvad arbetslönen beträffar, så hafva de i detta afseende för det
skånska hemarbetets vidkommande meddelade uppgifterna beräknats på
grundval af den för hvarje individ genomsnittligt angifna summan.
Det förtjänar dock anmärkas, att större delen af i den skånska industrien
sysselsatt folk, ägare såväl som arbetare, ofta större delen af sitt lif
arbetat inom tobaksindustrien och således var särskildt yrkesskickligt.
Ofvan anförda siffror rörande arbetslöner visa i detta hänseende en
jämförelsevis stor inbördes öfverensstämmelse, i det att handtverkets
arbetare nådde en medelårsinkomst af 519, den skånska hemindustriens
af 500 och den icke skånska af 614 kr. Inom denna gren af industrien
förekommande arbete betaltes så godt som undantagslöst efter ackord.
C. Tobaksproduktionens hjälpindnstrier.
1. För fabrikation, förpackning, o. d. nödiga artiklar.
Tobaksvarorna äro ju för sin försäljning till konsumenten i viss
grad hänvisade till tvånget att presenteras i ett för den köpande allmänheten
tilltalande skick. En tobaksfabrikant ser sig således nödsakad
att belasta sitt omkostnadskonto ej blott med för framställande och försäljning
nödiga utgifter utan ock med kostnader för emballage, af
olika slag för hvarje fabrikat, för etiketter och andra pappersvaror,
packlådor o. s. v. Dessutom har han för varans framställning utgifter
bl. a. för maskiner, ehuru visserligen största delen af tobaksfabrikationen
ännu är handarbete och egentligen endast cigarrettindustrien i betydande
utsträckning begagnar sig af maskinkraft.
Således vore det ju ingalunda otänkbart, att inom landet hade utbildat
sig en hel rad hjälpindnstrier grundade på dessa en stor näringsgrens
behof af tekniska hjälpmedel. Så är emellertid ej fallet. De
visserligen tekniskt sedt synnerligen högt stående maskiner^ som tarfvas
för en modern cigarrettindustri, kräfvas ännu i allt för ringa omfattning
för att kunna lägga grunden till någon inhemsk maskinindustri af denna
art, och den höga fulländning framställningskonsten af dessa maskiner
natt, särskilt i Förenta staterna, skulle sannolikt göra det mödosamt
lör en svensk maskinfabrik att upptaga en konkurrens på detta område.
Men älven en stor del af det öfriga material och de varor som utgöra
tobaksindustriens s. k. utensilier, inköpas sannolikt från utlandet, som
måhända .kan erbjuda ett lägre pris och större leveranskraft. Inköpen
ske i detta afseende antingen genom här i riket bosatta handlande och
agenter eller genom resande för utländska hus. De inhemska aftarsmännen
omsatte under år 1908 varor af här omhandlade art till ett
sammanlagdt fakturavärde af icke mindre än 355,825 kr. (enligt särskildt
inhämtade uppgifter, jfr. sid. 273). Hufvudparten af denna summa torde
hafva åtgått till inköp af cigarrformar samt utstyrselvaror af olika slag.
246
TOBAKSPRODUKTIONENS HJÄLPINDUSTRIER.
Det torde under sådana omständigheter vara själffallet, att de näringsgrenar
i riket, som inom sitt verksamhetsområde upptagit sådan
rörelse, hvilken kunnat betraktas såsom fallande inom ramen för tobaksproduktionens
hjälpindustrier, icke blifvit många. I själfva verket är
det också endast några enstaka fabriker, hvilkas tillverkning i detta
afseende blifvit af verklig betydelse för vår tobaksindustri.
Utredningen har sökt genom särskildt utsända formulär samla
något material i sistnämnda fråga och det är det hufvudsakliga resultatet
af denna undersökning, hvilken här nedan i korthet meddelas.
I tab. 47 hafva sammanförts de svar på utredningens frågeformulär,
hvilka gifvit vid handen, att företagets omsättning af tobaksutensilier
utgjort minst 8 proc. i genomsnitt af hela omsättningen
för perioden i906—08 eller under år 1908. En blick på tabellen visar,
att vi år 1908 ägde tvänne firmor i riket, hvilkas hufvudsakliga verksamhet
bestod i fabrikation af cigarrlådor. För den ena fabriken, belägen
i Stockholm, betydde försäljningsvärdet å detta fabrikat 86—87
proc. af hela omsättningsvärdet, medan motsvarande tal för den andra
fabriken, belägen i Malmö, uppgick till 98—99 proc. De båda fabrikernas
produktion} hvilken år 1908 omslöt eu totalsumma af 259,475
kr., torde hafva tillfredsställt det årets hufvudsakliga inhemska behof af
cigarrlådor.1)
Af de öfriga företagen tillvinna sig egentligen tillverkarne af
packkärl för snus och annan tobak den största uppmärksamheten. Dessa
hafva i tabellen upptagits till ett antal af 12, och för 7 af dessa utgjorde
den angifna produktionen, vanligen förfärdigandet af snuskärl, den hufvudsakliga
delen af vederbörandes industriella tillverkning. Med få undantag
voro dessa småproducenter bönder, för hvilka tillverkningen af snuskärl
tvdligen var en bisyssla och förtjänsten därpå en biinkomst. Den senare
utgjorde brutto ett genomsnittligt belopp af 1,100—1,200 kr. Det är
tydligt, att här trädt oss till mötes en typisk hemindustri — koncentrerad
vid Landvetter-Mölnlycke, i sydöstra Småland, Blekinge samt
Kalmar län — hvars förhållanden det kunnat vara af intresse att närmare
utforska, särskildt som de i verkligheten inom denna verksamhetsgren
förefintliga hemarbetarne troligen varit betydligt flere än de som
till utredningen insändt uppgifter. Tiden bär dock tyvärr ej tillåtit ett
närmare ingående på dessa småfabrikanters förhållanden, men sannolikt
torde deras ekonomi hafva uppvisat åtskilliga gemensamma drag med
deras gelikars inom andra industriers.2)
*) En stockliolmsfabrikant förfärdigar själf sitt behof af cigarrlådor.
2) Om hemarbetet inom tobaksindustrien, so ofvan sid. 229—244. tf
FÖR FABRIKATION, FÖRPACKNING, O. D. NÖDIGA ARTIKLAR.
247
Tab. 47. Tillverkning af utensilier för tobaksindustrien 1906—1908.
|
| Antal | Brutto- | Försäljningsvärde å företagets tillverkning af |
| ||||
a ji | Försålda varuslag. | kun. der. | omsätt- ningen | 1906 | 1907 | 1908 | I °/° af brutto-omsättningen | ||
|
|
|
| kr. | kr. | kr. | 1906 | 1907 | 1908 |
1 | Cigarrlådor, papper, Cigarr- och packlådor ......... | 59 | 134,014 | 88,325 | 110,105 | 116,592 | 86 | 86 | 87 |
2 | Cigarrlådor ...................... | no | 145,809 | 154,334 | 169,395 | 142,883 | 98 | 99 | 98 |
3 | Pappaskar (till emballage) ... | 17 | 40,342 | — | 6,928 | 30,257 | — | 15 | 75 |
4 | Papper............................. | i | 6,740 | 583 | 9 | 809 | 7 | 0-1 | 12 |
5 | Etiketter, omslagspapper, | 3 | 60,000 | 5,000 | 5,300 | 6,000 | 13 | 10 | 10 |
6 | Cigarrettaskar och etiketter | JO | 30,178 | 16,148 | 16,465 | 12.071 | 60 | 60 | 40 |
7 | Etiketter och reklamskyltar... | 11 | 45,226 | 16,450 | 20,481 | 16,281 | 37 | 40 | 36 |
8 | Etiketter ........................... | 2 | 2,036 | 574 | 2,171 | 407 | 20 | 20 | 20 |
9 | Bottnar och lock af plåt till | 1 | 1,650 | 825 | 825 | 825 | 50 | 50 | 50 |
| Summa | - | 465,995 | 282,239 | 331.679 | 326,125 | — | — | 70 |
L | Snuskaggar och trälådor. Snusåttingar .................... | 2 | 1,050 | 1,167 | 1,275 | 1,050 | 100 | loo | 100 |
ii | Spånkärl för röktobak ....... | 19 | 12,320 | 5,265 | 5,116 | 4,682 | 46 | 44 | 38 |
12 | Snuskarl .......... .............. | 1 | 1 ,665 | 2,005 | 2,137 | 1,665 | 100 | 100 | 100 |
13 | Snusfjärdingar .................. | 2 | 7,000 | 2,000 | 2,200 | 7,000 | 100 | 100 | 100 |
! 14 | Snuskaggar ....................... | 2 | 1,960 | — | - | 1,960 | — | — | 100 |
15 | Tomfjärdingar .................. | i | 18,750 | — | — | 3,000 | — | — | 16 |
ilö | Tomkärl ........................... | t | 500 | ■ 500 | 500 | 500 | 100 | 100 | 100 |
n | d:o ........................... | i | 700 | 700 | . 700 | 700 | 100 | 100 | 100 |
18 | d:o .......................... | i | 1,000 | 1,000 | 1,000 | 1,000 | 100 | 100 | 100 |
19 | Staf till snusfjärdingar ...... | i | 6,876 | 1,549 | 1,803 | 894 | 4 | 35 | 13 |
1 20 | Snusfjärdingar ................. | 2 | 58.011 | 2,044 | 2,527 | 5,801 | 11 | 11 | 10 |
21 | Packkärl och lådor ............ | 2 | 18,100 | 2,017 | 1,054 | 1,448 | 15 | 7 | 8 |
1 | Summa | — | 127932 | 18,247 | 18.312 | 29,700 | — | — | 23 |
248
TOBAKSPRODUKTIONENS HJÄLPINDUSTRIER.
Åtskilliga hithörande producenter af betydenhet synas eljes hafva
förekommit. Sålunda fabricerade en fabrikant af cigarrettpappaskar denna
vara till ett värde af kr. 30,257 eller 75 proc. af hans omsättning, 5
andra firmor å olika orter etiketter och embatlagepapper till ett sammanlagdt
värde af kr. 35,568, hvilken tillverkning för två af dessa affärsföretag
(omkr. 14,000 kr. på hvardera) utgjorde närmare 4/io af deras
resp. omsättning. Bland tillverkare af snuskaggar förtjäna ytterligare
nämnas två tunnbindare (sannolikt), hvilka fabricerade dylikt gods till
ett värde af 13,000 kr.
Utom från dessa företag — tillsammans 21 — för hvilka deras
här omnämnda produktion ägde en viss, ehuru växlande betydelse för
ekonomien, har utredningen jämväl inhämtat upplysningar rörande tillverkningen
af dylika varor från företag, (grupp II) där denna fabrikation
bedrefs såsom en oftast endast obetydlig bisak. Dessa uppgifter, hvilka
influtit från 20 fabrikanter, omsluta de mest olikartade tillverkningar,
såsom omslagspapper, etiketter, reklamskyltar, påsar, emballage, litografiskt
tryck- och bindningsarbete, munstyckspapper, snusfjärdingar,
packlådor o. s. v. Försäljningsvärdet af papper svar or o. d. uppgick för
16 fabrikanter under år 1908 till 144,242 kr. och af packkärl för 4
producenter till kr. 82,264, således i medeltal till de i och för sig ingalunda
obetydliga beloppen af resp. 9,015 och 20,566 kr.
Sammanlagda värdesumman för hela den här ofvan berörda tillverkningen
skulle sålunda under år 1908 hafva utgjort följande.
Hjälpindustriernas försäljningsvärden år 1908.
| Cigarrlådor | Etiketter, pappers- emballage | PacklAdor, snuskaggar |
| kr. | o. d. kr. | kr. |
Fabrikanter af grupp I'') ... | ...... 259,475 | 66,650 | 29,700 |
„ • 11 | — | 144,242 | 82,264 |
Summa 259,475 | 210,892 | 111,964 |
Således representerade de af utredningen berörda hjälpindustriernas
varuförsäljningsvärden år 1908 det ingalunda obetydliga beloppet af
582,331 kr., en summa som kom de inhemska näringarna direkt tillgodo
genom förekomsten af en betydande industri, som behöfde deras
varor. Af dessa tillverkningar torde den af cigarrlådor och snuskaggar,
äfvensom möjligen af cigarettaskar och munstyckspapper hafva täckt
eu afsevärd del af det inhemska behofvet.
1) De i tab. 47 upptagna.
VID KONSUMTIONEN ANVÄNDA ARTIKLAR.
249
2. Vid konsumtionen använda artiklar.
Under det att de industrier, hvilka till tobaksfabrikerna leverera
olika slag af varor, behöfliga för tobaksfabrikatens framställning eller
bringande i försäljningsdugligt skick, visat sig äga en viss betydelse för
landets inhemska produktion, så torde detta knappast vara fallet med
framställningen af de artiklar, hvilka af allmänheten användas i sammanhang
med tobaksvarornas konsumtion, således i främsta rummet pipor,
munstycken och snusdosor.
Under 1700-talet, då en väsentlig del af all tobak torde hafva konsumerats
genom rökning i pipa, importerades tobakspipor i regel från England (Hull) och
Holland (Gouda), där tillverkningen af lerpipor var föremål för en betydande industri.
Sedan 1667 hade denna import varit belagd med tull. Det vill emellertid af några
anteckningar af Alströmer synas, som om åtminstone de engelska fabrikanterna i
stor utsträckning skickade endast sina sämsta pipor, »de grofwe och illa giorde»
till Sverige och Norge. ’) Också blef en af Alströmers första åtgöranden att uppmuntra
till en inhemsk tillverkning af tobakspipor, hvari han själf föregick med
godt föredöme genom att anlägga ett pipbruk vid Nolhaga (Alingsåstrakten), hvars
tillverkning synes hafva varit mycket betydande, liedan tidigare torde emellertid
fabrikation af lerpipor hafva förekommit i Stockholm. Regeringen gaf äfven sitt
under stödgenom utfärdande oaf importförbud mot utländska tobakspipor (förordningar
af år 1741 och 1747). År 177X3 funnös i riket 13 pipbruk, hvaraf 7 belägna i
Stockholm och 1 i hvardera af städerna Falun, Arboga, Norrköping, Alingsås och
Varberg samt det tidigare omnämnda i Nolhaga. Varbergsbruket, som förfärdigade
sina pipor med användande af torf, exporterade till Danmark. Sammanlagda årstillverkningsvärdet
för dessa fabriker uppgifves hafva uppgått till 12,720 d. smt.2)
I trots af att importförbudet sedermera upphäfdes, fortlefde denna industri
likväl långt in på 1800-talet, ehuru såväl fabrikernas antal som tillverkningsvärden
småningom sjönko. Det sista året, för hvilket någon fabrik af detta slag redovisat
sin tillverkning af lerpipor till den officiella fabriksstatistiken, var år 1872, då vid
en i Älfsborgs län (Nolhaga?) befintlig fabrik, hvilken sysselsatte 11 arbetare, tillverkningen
uppskattades till 4,500 kr.
De numera oftast använda piporna — af trä, sjöskum o. s. v. —
torde i allmänhet importeras och den inhemska tillverkningen åtminstone
ej bedrifvas fabriksmässigt.
’) Alströmers anteckningar från sin första resa (1719). Cil. efter Swederus, a. st. 138.
■) Dessa uppgifter hämtade ur S. Hermelin, a. sb ss. 33 ff.
Pipor.
32
250
TOBAKSPRODUKTIONENS HJÄLPINDUSTRIER.
Munstycken.
Snusdosor.
Samma omdöme gäller sannolikt tillverkningen af munstycken,
hvaraf behofvet i vårt land knappast uppstått tidigare än på 1850—60-talet, då konsumtionen af cigarrer började blifva af större betydelse.
Enklare trämunstycken torde dock tillverkas äfven inom riket.
Hvad slutligen snusdosor beträffar, hvilkas användande ju sammanhänger
med snuskonsumtionens uppkomst och utbredning, så omnämnas
de redan i en tulltaxa af 1666. Emellertid torde snuset icke förr än
under 1700-talet hafva kommit till allmännare användning, men torde
antingen hafva bevarats i dosor af mycket primitiv beskaffenhet eller
ock — mot slutet af århundradet — särskilda inom de högre kretsarna
i dosor af ofta dyrbart material. Dessa senare synas länge hafva importerats,
men på 1860- och 70-talen förekom i Oscarshamn en fabrik
för tillverkning af snusdosor, hvars tillverkning för sista redovisningsåret
(1874) uppgick till 17,750 kr. För närvarande synes tillverkningen
af snusdosor af messing och nysilfver förnämligast förekomma i Västerås,
där några metallfabriker bland annan tillverkning äfven bedrifva denna
fabrikation. Endast för 1 fabrik torde emellertid tillverkning af snusdosor
vara uteslutande och för en annan hufvudsaklig förvärfsgren. Den
förras tillverkningsvärde uppgick år 1908 till 16,300, den senares samma
år till 10,500 kr.
Tillverkningen af snusdosor af näfver och trä är sannolikt föremål
för inhemsk hemindustri. Det uppgifves åtminstone från sakkunnigt
håll, att sådan tillverkning skulle förekomma bl. a. i Södertäljetrakten.
II.
ODLINGEN.
253
Tobaksodlingen.
1. Utredningen för år 1902.
I sitt betänkande den 26 januari 1904 lämnade tobaksskattekommittén
en redogörelse bland annat äfven för den svenska tobaksodlingens
dåvarande omfattning samt andra därmed sammanhängande frågor.
Materialet för denna framställning utgjordes dels af genom Kungl. Maj:ts
befallningshafvande i länen enligt särskilda formulär införskaffade uppgifter,
dels ock af den på grundval af hushållningssällskapens årsberättelser
utarbetade officiella jordbruksstatistiken, hvarjämte kommitterade till
komplettering af och kontroll å det sålunda samlade materialet från
rikets samtliga tobaksfabrikanter samt ett stort antal hemindustriidkare
inhämtat meddelanden angående deras inköp af svensk tobak under åren
1898—1902.
Af den sålunda åstadkomna utredningen framgick, att tobaksodling
förekom i afsevärd omfattning endast i Stockholm samt inom Stockholms,
Kristianstads och Malmöhus län, i mindre skala dessutom i Blekinge
län. I Södermanlands, Östergötlands, Gottlands, Skaraborgs, Västmanlands
och Gäfleborgs län hade äfven under de af undersökningen berörda
åren förekommit tobaksodling, hvilken dock till följd af dess ringa omfattning
och sporadiska förekomst angafs endast kunna betraktas som
försöksodling.
Af betänkandet bilagda kartor öfver tobaksodlingen år 1902 framgick,
att denna under nämnda år i stort sedt koncentrerades å tre hufvudorter,
Stockholmstrakten, Åhustrakten och Landskronatrakten, hvardera
bildande ett sammanhängande distrikt af ganska måttlig utsträckning.
Sålunda lågo de i Stockholm och Stockholms län förekommande tobaksodlande
socknarna så när som på Ostuna inom en yta af omkring 1 1 ä
kvmil, samtliga tobaksproduceraude socknar i Kristianstads län inom
ett distrikt af omkring 4 kvmils^ omfattning och med sträckning hufvudsakligen
norr och nordväst om Alius. Af de 22 socknar i Malmöhus
län, där tobaksodling förekom, lågo 17 inom ett sammanhängande distrikt
af omkring 2 kvmils omfång, öster och söder om Landskrona, och af
de öfriga Allerum norr om Hälsingborg, Östra Vemmenhög vid Skånes
södra kust, Vanstad vid gränsen till Kristianstads län samt Nevitshögs
och Hyby socknar inom ett sammanhängande distrikt 1 mil öster om
Malmö. I Blekinge förekom tobaksodling endast i Vsane och BräkneHoby
socknar, båda i landskapets västra del, men skilda från hvarandra.
254
DEN INHEMSKA TOBAKSODLINGEN.
Angående storleken af den jordareal, som under hvart och ett af
åren 1897 —1902 användts till tobaksodling hade kommitterade med
ledning dels af den officiella statistiken, dels af under år 1902 föranstaltade
lokala undersökningar, sammanställt följande siffror:
ar
1897
1898
1899
1900
1901
1902
användes till
tobaksodling.
ar
areal
Ai om -
........ 45,100
........ 45,000 „
........ 45,700 ,,
........ 47,200 „
....... 48,200 „
....... 36,518 „
1902 bedrefs tobaksodlingen som hufvudnäring endast å en
tillsammans 2,037 ar, under det att den eljest utgjorde binäring
hufvudsakligen till jordbruk och trädgårdsskötsel.
Af kommitterades undersökningar berördes 943 odlingsställen, däraf
inom Stockholm 36, i Stockholms län 48, i Blekinge län 5, i Kristianstads
län 709, i Malmöhus län 141 samt 1 i hvart och ett af Södermanlands,
Gottlands, Skaraborgs och Västmanlands län. Trots materialets
bristfällighet ville kommitterade likväl konstatera, att undersökningarna
bekräftat, hvad jämväl förut antagits vara förhållandet, nämligen att
tobaksodlingen i riket mest bedrefves af småbrukare.
Den skördade tobakens vikt utgjorde enligt 1897—1901 års officiella
statistik och för år 1902 af kommitterade infordrade uppgifter:
år 1897 .......................................................... 854,700 kg.
„ 1898 .......................................................... 692,300 „
„ 1899 ........................................................ 691,100 „
„ 1900 ......................................................... 792,900 „
„ 1901 ...................................................... 762,200 „
„ 1902 .......................................................... 590,377 „
Jämväl med ledning af från fabrikanter inhämtade uppgifter hade
kommitterade beräknat vikten i osvettadt takmoget tillstånd af den
kvantitet svensk råtobak som inköpts af fabrikanterna och hade därvid
ernått följande resultat:
år 1898 ....................................................... 877,900 kg.
„ 1899 ........................................................ 946,140 „
„ 1900 .................•...................................... 1,057,349 „
„ 1901 ....................................................... 835,621 „
„ 1902 ...................................................... 829,666 „
De officiella nyssanförda skördeuppgifterna gåfvo som medeltal
för åren 1898—1902 ett skördebelopp af 705,775 kg. mot 909,335 kg.
TOBAKSODLINGEN ÅR 1 9 0 8.
255
enligt tobaksfabrikanternas uppgifter. Kommitterade framhöllo med anledning
häraf, att fabrikanternas uppgifter, som grundade sig på dessas
affärsböcker, borde förtjäna vitsord framför andra siffror, och antogo
därför att 900,000 kg. borde vara en icke för hög medeltalssiffra för
den årliga tobaksskörden i riket.
Angående medelafkastningens storlek hade kommitterade från skilda
odlingscentra införskaffat uppgifter, af Indika framgick, att skörderesultatet
å de särskilda orterna ställde sig väsentligt olika. Så meddelades från
odlare i Ahustrakten, att skörden, inberäknadt sandgods, under medelgoda
år uppginge till 2,000 å 2,500 kg. per hektar, samt att på sagda
areal i regel utsattes 75,000 stycken plantor. I Malmöhus län åter uppgafs
skörden uppgå till omkr. 1,300 kg. *), men i Stockholmstrakten
under bästa år till omkr. 2,500 J) kg. per har.
Enligt uppgifterna för år 1902 skulle emellertid medelafkastningen
per hektar hafva utgjort
i Stockholm......................................................... 1,655 kg.
„ Stockholms län........................................ 1,069 ,,
„ Malmöhus „ 1,655 „
„ Kristianstads „ .................................. 1,709 ,,
„ Blekinge ,, 1,381 „
,, Södermanlands ,, .......................................... 3,980 ,,
hvilket för Stockholm och de 5 viktigaste tobaksproducerande länen utgör
en medelafkastning per hektar af 1,618 kg. eller i rundt tal 1,600 kg.
2. Tobaksodlingen år 1908.
Ehuru en undersökning af den svenska tobaksodlingens nuvarande
omfattning och öfriga därmed sammanhängande förhållanden, såsom tidigare
anförts, ursprungligen icke ingått i planen för föreliggande utredning,
har det likväl under arbetets gång visat sig önskvärdt att i dessa hänseenden
komplettera den för år 1902 verkställda, här ofvan refererade utredningen.
Liksom för denna har material införskaffats genom Konungens
befallningshafvande i länen samt öfverstäthållareämbetet i Stockholm
enligt särskildt uppgjordt formulär (se form. Kitt. G.), afsedt att ifyllas
af vederbörande kronolänsmän samt för Stockholms vidkommande af
poliskommissarierna i de olika distrikten. Af de sålunda från samtliga
myndigheter inkomna uppgifterna meddelas ett sammandrag i tab. III
(sidd. 380—85).
’) Juni för härmed siffrorna å sid. 260.
256
DEN INHEMSKA TOBAKSODLINGEN.
Dessutom hafva från tobaksfabrikanterna inkomna uppgifter rörande
under år 1908 vid fabrikationen förbrukad råtobak tjänat till kontroll vid
bearbetningen *).
*) Den officiella jordbruksstatistikens siffror hafva vid förevarande utredning icke kommit
till användning, då de knappast synas vara exakta. En jämförelse mellan för Kristianstads län
för år 1902 af förenämnda kommitterade meddelade uppgifter samt motsvarande siffror i den
officiella statistiken ter sig på sött nedanstående tablå utvisar.
Jämförande öfver sikt af 1904 års tobaksskattekommittébetänkandes och den officiella
statistikens uppgifter angående tobaksodlingen i Kristianstads län under år 1902.
|
| Enligt kommittébetän-kandets uppgifter. | Enligt den officiella | ||
Odlad areal ar. | Skörd kg. | Odlad areal ar. | Skörd kg. | ||
Åhus | socken ...... | 5,558 | 102,500 | 1,7(40 | 150,000 |
Ririkaby |
| 2,800 | 44,800 | 1,000 | 20,000 |
Gustaf Adolf |
| 1,100 | 17,600 | 500 | 10,000 |
Fjälkinge | »» ...... | 3,050 | 48,800 | -*) | 30,000 |
Nymö |
| 1,620 | 25,850 | -*) | 15,000 |
Nosaby | yy ...... | 1,700 | 27,275 | 3,800 | 46,000 |
Oppmanna |
| 182 | 2,169 | — | — |
Österslöf |
| 369 | 4,815 | — | — |
Fjälkestad |
| 495 | 5,931 | 300 | 6,500 |
Trolle-Liungby |
| 525 | 4,000 | -*) | 3,500 |
Kiaby |
| 645 | 16,125 | 500 | 15,000 |
Ifvetofta |
| 18 | 2,700 | -*) | 6,000 |
Ifö |
| 25 | 3,750 | 200 | 2,500 |
Näsum |
| 2 | 300 | 400 | 1,000 |
Gualöf |
| 4 | 600 | 400 | 6,000 |
Vä |
| 13 | 140 | — | — |
Norra Äsum | v ...... | 75 | 3,000 | — | — |
Skepparslöf | .. ...... | 8 | 80 | — | — |
Köpinge | yy ...... | 20 | 550 | — | — |
Lyngsjö | tf ...... | — | — | 100 | 3,500 |
Vidtsköfle |
| 100 | 2,600 | — | — |
Maglehem |
| 96 | 930 | 100 | 200 |
'' Summa för samtliga orter | 18.405 | 314,515 | -*) | 315,200 | |
13192 | 233,165 | 9,000 | 260,700 |
För de socknar där uppgifter om såväl areal som skörd meddelats, blir resultatet enligt
kommittébetänkandet 13,192 ar och 233,165 kg. eller omkr. 18 kg. per ar, enligt den officiella
statistiken 9,000 ar och 260,700 kg. eller omkr. 29 kg. per ar. Felkällan synes vara förnämligast
Ahus socken, där skörden enligt den officiella statistiken skulle hafva utgjort 88 kg. per ar, men
enligt kommitterades uppgifter endast 18. Äfven öfriga uppgifter differera betydligt, såsom af
tabellen framgår. I en del enstaka fall synas äfven de af kommitterade angifna siffrorna vara
oriktiga, såsom i Kristianstads län för Ifvetofta, Ifö, Näsum och Gualöf, där arealen, att döma af
den höga skördesiffran, torde vara för lågt angifven, — år 1908 har betydligt större areal redovisats
för dessa socknar.
*) Den för tobaksodling använda arealen ej särskildt specificerad.
TOBAKSODLINGEN ÅR 19 0 8.
257
Af uppgifterna, Indika influtit från samtliga tillfrågade myndigheter
och som i allmänhet synts vara jämförelsevis fullständiga och tillförlitliga,
framgår, att tobaksodling under år 1908 ägt råni i Stockholms stad samt
inom Stockholms län, Uppsala län, Södermanlands län, Östergötlands län,
Blekinge län, Kristianstads län och Malmöhus län, hvaraf dock odlingarna
inom Uppsala, Södermanlands, Östergötlands och Blekinge län voro åt
ringa omfattning och betydelse. Dessutom uppgifves tobaksodling hafva
ägt rum i Ålfsborgs län under åren 1905—06 samt i Västmanlands län
under åren 1904—06, Indika odlingar dock voro af ytterst ringa betydelse
och numera äro nedlagda.
Af tab. III framgår, att tobak under år 1908 odlats i 2 städer
(Stockholm och Landskrona), 1 köping (Ahus) och 44 socknar. Beträffande
de under år 1908 tobaksodlande socknarnas inbördes läge är
att anteckna, att de båda tobaksodlande socknarna i Stockholms län med
Stockholm bildade ett sammanhängande distrikt af ringa omfattning, att
samtliga tobaksodlande socknar inom Kristianstads län, med undantag
af Hästveda socken (omfattande endast 1 odling om 12 ar) gränsade
omedelbart intill hvarandra, och att äfvenledes i Malmöhus län samtliga
tobaksodlande socknar, med undantag af Gustafs socken i Vemmenhögs
härad, bildade ett sammanhängande område. Öfriga odlingar voro belägna
inom Ysane socken i Blekinge län, ej långt från odlingsområdet i
Kristianstads län, inom Västlands socken i Uppsala län, S:t Johannis
socken i Östergötlands län och Julita socken i Södermanlands län.
Af den med tobak odlade arealen kom ej mindre än 66 proc.
eller % på Kristianstads län, hvarefter följde Stockholms län och Malmöhus
län samt Stockholms stad med resp. 12, 9 och 8 proc. Alla öfriga
tobaksodlande trakter innehöllo således tillsammans ej mer än 5 proc.
af rikets med tobak odlade jord.
Som af tab. III närmare framgår, hafva för år 1908 redovisats
1,362 odlingsställen med en odlad areal af 28,978 ar. Odlingarnas
genomsnittliga storlek utgjorde således 21 ar, men utvisade stora skiljaktigheter
å olika orter, såsom nedanstående siffror gifva vid handen.
Odlingarnas genomsnittliga storlek i de viktigaste tobaksdistrikten.
|
|
| Grenom- |
| Antal | Odlad areal | snitts areal |
| odlingar. |
| per odling |
|
| ar. | ar. |
Stockholms stad............... | ........................ 12 | 2,435 | 203 |
Stockholms län............... | ......................... 13 | 3,597 | 277 |
Malmöhus » ............... | ....................... 1.74- | 2,702 | 16 |
Kristianstads > .............. | ........................ 1,147 | 19,207 | 17 |
| Summa 1,346 | 27,941 | 21 |
53
258
DEN INHEMSKA TOBAKSODLINGEN.
Tub. 48. Odlingarnas fördelning å vissa storleksgrupper under år 1908.
| Högst 20 ar. | 20—50 ar. | 50 | —100 ar. | r o o | ar. | Öfver 500 | ar. | Summa. | ||||||
Antal I odlare. | | Odlad | Antal odlare. | Odlad areal ar. | °l° | Antal odlare. | Odlad areal ar. | 7» | Antal odlare. | Odlad areal ar. | 7» | Antal odlare. | Odlad areal ar. | 7» | >• Odlad | |
Stockholms stad |
|
|
|
|
| i | 60 | 2-5 | 10 | 1,775 | 72-n | 1 | 600 | 24-6 | 12 2,435 IDO G |
Stockholms | län — | — | 2 | 84 | 2*3 | 3 | 290 | 8-1 | 8 | 3,223 | 89-u | — | — | — | 13\ 3,597 |
Uppsala | » j - |
|
|
|
|
|
|
| 1 | 130 | 100-0 | — | — | — | 1 130 1000 |
Södermanlands | » - | — — |
|
|
|
|
|
| 1 | 125 | lOO-o | — | — | — | 1 125 IOOo |
Östergötlands | » - | — — |
| — | — | — | — | - | — | — | — | 1 | 552 | 100o | 1 552 100 o |
Blekinge | » 12 | 106 46 i | — | — | — | — | — . | — | 1 | 124 | 53-a | — | — | — | 13 230 100 o | |
Kristianstads | » 898 | 10,243 53-a | 234 | 7,451 | 38‘.s | 7 | 461 | 2-r | 8 | 1,052 | 5*5 |
| _ | — | 1,147,19,207 1000 |
Malmöhus | » | 156 | 1.691 62-6 | 15 | 423 | 15’ 6 | — | — |
| 3 | 588 | 21-8 | _ |
| — | 174\ 2.702 100o |
Hela riket | urna | 12,040\ 4Ts | 251 | 7,958 | 27\-, | u | 811 | 2-e | 32 | 7,017 | 24° | 2 | 1,152 | 4-o | 1,36228,978 IOOo |
Af öfversikten framgår tydligt, att medan odlingen i Stockholmstrakten
fördelade sig på ett fåtal större odlingar, den i Skåne bedrefs
på små arealer, men af ett stort antal odlare. Detta förhållande belyses
närmare af tab. 48.
Siffrorna i denna tabell hafva i ett fåtal fall, då för en hel
socken eller vissa dess delar endast antalet odlare och hela den odlade
arealen angifvits, måst approximeras. Den torde dock gifva en
jämförelsevis exakt bild af odlingarnas storleksförhållanden. Siffrorna
visa, att tobaksodlingar med en areal öfverstigande 100 ar täckte
97‘5 proc. af inom Stockholms stad och 89-6 af i Stockholms län förekommande
odlingars areal. Inom Kristianstads län utgjordes däremot
endast 1,052 ar eller ö-5 proc. af den tobaksodlade arealen af odlingar
öfver 100 ar, inom Malmöhus lön 588 ar eller 21’8 proc., under det att
odlingar om 20—50 ar där utgjorde resp. 38''8 och 15‘6 samt om
högst 20 ar resp. 53''3 och 62''6 proc. af all med tobak odlad jord.
För hela riket var fördelningen följande:
Odlingens storlek | Antal odlare. | Summa | Odlad areal 7° |
ar. | |||
20 och därunder................ |
| 12,040 | 41-5 |
20—50 ............................ | ....................... 251 | 7,958 | 27''5 |
50-100........................... | ...................... 11 | 811 | 2-8 |
100 - 500........................... | ....................... 32 | 7,017 1,152 | 24*2 |
öfver 500 ......................... | o | 4-0 | |
| Summa 1,362 | 28,978 | 100-o |
TOBAKSODLINGEN ÅR 190 8.
259
78''3 proc. af rikets tobaksodlare torde sålunda i regel för sin
odling hafva disponerat en areal uppgående till högst 20 och 18''4 proc.
en areal om högst 50 ar. Dessa odlare brukade sammanlagdt 69-o proc.
af rikets med tobak odlade jord. Den svenska tobaksodlingen synes
således i afsevärd omfattning bedrifvas under småbrukets form.
Af de uppgifter som meddelats rörande tobaksodlarnes lefnadsställning
framgår, att 658, således 48''3 proc. eller nära hälften af samtliga,
voro trädgårdsmästare, hemmansägare o. d., 600 eller 44*1''proc. torpare
o. d., under det att de öfriga 104 ej tillhörde någondera af dessa kategorier
och således ej heller den jordbruksidkande klassen i egentlig
mening. Med undantag af eu tobaksfabrik, som i Östergötlands län
odlade tobak å 552 ar, kommo i allmänhet endast innehafvare af smärre
odlingar på den sistnämnda gruppen. På de båda öfriga grupperna
synas odlingarna ifråga om storleksklasser hafva fördelat sig relativt
jämnt.
Den för odlingen använda arbetskraften har, såsom af tab. III framgår,
redovisats af flertalet odlare. Med ledning af dessa uppgifter, har
den beräknats för hela riket utgöra i_ genomsnitt 4-o dagsverken
per ar. De skiljaktigheter, som uppgifterna för de olika länen i detta
afseende företett, framgår af följande sammanställning.
För odlingen använd arbetskraft.
Stockholms stad
Stockholms län
Kristianstads »
Malmöhus »
Hela riket........
I medeltal per ar
dags\
... 1
... 1
... 0
... 0
... 0
erken.
| Summa. |
0-7 | 4o |
j | 37 |
3-7 | 44 |
1-2 | lo |
32 | 4‘o |
Siffrorna visa, att kvinnlig arbetskraft genomgående har användts
mer än manlig, i det att för hela riket på 1 mans- kommo i genomsnitt
4 kvinnsdagsverken. Likväl användes i Stockholmstrakten relativt
vida mindre kvinnor än i Skåne.
Den under år 1908 skördade tobakens vikt uppgick till 588,866 kg.
Sammanställas uppgifterna rörande odlad areal och å denna skördad
tobak, erhållas följande siffror, utvisande medelafkastning en per ar under
år 1908.
260
DEN INHEMSKA TOBAKSODLINGEN.
Medelafkastning per av.
| kg- |
|
|
Stockholms län........................ | .................... 16m 3 |
| ........................ 20*8 7 |
| ....................... 21*90 |
Hela riket .............................. | ........................ 20*32 |
Tab. 49 redogör närmare för det med ledning af inkomna uppgifter
beräknade försäljningspriset å 1908 års tobaksskörd. I regel hafva
från odlarne endast inkommit uppgifter rörande genomsnittligt pris per
kilogram för storgods och sandgods hvar för sig, jämte uppgift om
hela skördens storlek. Vid uppgörande af tabellen har förutsatts, att
sandgods skulle utgöra 5 proc. af skördens kvantitet. Försäljningsvärdet af
1908 års skörd skulle sålunda hafva utgjort 401,21.4 kr., hvaraf
kommo på odlingarne inom Stockholms stad 39,980 kr., inom Stockholms
län 53,398 kr., Kristianstads län 256,233 kr. och Malmöhus län 32,229
kr.x) Det genomsnittliga försäljningspriset för Stockholm och de tre
viktigare tobaksodlande läneij, äfvensom för hela riket framgår af följande
sammanställning.
Försäljningspris per kg.
| Storgods | Sandgods | Hela skörden |
| öre. | öre. | öre. |
Stockholms stad ..................... | .................. 90*89 | 44*42 | 88* 5 6 |
Stockholms län..................... | .................. 91*28 | 51*32 | 89*2 9 |
Kristianstads » ..................... | ................... 64*7 9 | 47*09 | 63*91 |
Malmöhus » ..................... | .................. 55-62 | 34*31 | 54*46 |
Hela riket ........................... | :.................. 60*39 | 45 « | 68u |
Den stora skillnaden i skördens pris mellan Stockholmstrakten och
Skåne utjämnas dock till en viss grad af den större afkastningen inom
sistnämnda landskap. Om nämligen siffrorna för priset sammanställas med
ofvan angifna siffror för medelafkastning per ar, visar det sig, att medelförsäljningspriset
å den skördade tobaken per ar under år 1908 utgjorde:
| Skördens |
Stockholms stad ................... | ......................... 16*42 |
Stockholms län .................... | ......................... 14*86 |
Kristianstads » .................... | ......................... 13*3 4 |
Malmöhus » .................... | ......................... 11*93 |
Hela riket............................. | ........................ 13-m |
*) Närmare uppgifter angående priset å skånsk tobak för åren 1897—1905 lämnas i tab.
IV å sidd. 386—87.
TOBAKSODLINGEN ÅR 19 0 8.
261
Tab. 49. Försäljningspris å 1908 ärs skörd.
Storgods. | Sand | gods. | Hela skörden. | |||
Öre per | Vikt | Försäljnings- | Vikt | Försäljnings- | Vikt | Försäljnings-1 |
pris | pris |
| pris | |||
kg- | kg- | kr. | kg- | kr. | kg- | kr. |
|
|
| Stockholms stud. |
|
| |
95 | 3,800 | 3,610 | - | - | 3,800 | 3,610 |
92 | 9,500 | 8,740 | - | — | 9,500 | 8.740 |
90 | 29,586 | 26,627 | - | - | 29,586 | 26,627 |
50 | - | - | 535 | 267 | 535 | 267 |
45 | - | - | 1.150 | 517 | 1.150 | 517 |
40 | - | - | 470 | 188 | 470 | 188 |
30 | - |
| 103 | 31 | 103 | 31 |
Summa | 42,886 | 38,977 | 2,258 | 1,003 | 45,144 | 1 39,980 |
|
|
| Stockholms län. |
|
| |
90 | 13,773 | 13,222 | - | - | 13,773 | 13,222 |
90 | 42,075 | 37,867 | - | - | 42,075 | 37,867 |
80 | 967 | 774 | — | — | 967 | 774 |
71 |
| - | 725 | 515 | 725 | 515 |
45 | - | - | 2,266 | 1,020 | 2266 | 1,020 1 |
Summa | 56,815 | 51863 | 2,991 | 1.535 | 59,806 | 53,398 |
|
|
| Uppsala län. |
|
| |
75 | 1,208 | 906 | - | - | 1,208 | 906 |
32 | - | - | 64 | 20 | 64 | 20 |
Summa | 1,208 | 906 | 64 | 20 | 1,272 | ! 926 |
|
|
| Södermanlands län. |
|
| |
75 | 1,045 | 784 | - | - | 1,045 | 784 |
40 | — | — | 55 | 22 | 55 | 22 |
Summa | 1,045 | 784 | 55 | 22 | 1,100 | 806 |
|
|
| Östergötlands län. |
|
| |
93 | 16,062 | 14,938 | — |
| 16.062 | 14,938 |
40 | — | — | 2,254 | 902 | 2,254 | 902 |
Summa | 16,062 | 14,938 | 2,254 | 902 | 18,316 | 15,840 |
|
|
| Blekinge län. |
|
| |
00 | 2,926 | 1,756 | - | - | 2,926 | 1,756 |
30 | — | — | 154 | 46 | 154 | 46 |
Summa | 2,926 | 1,756 | 154 | 46 | 3,080 | 1,802 |
|
|
| Kristianstads län. |
|
| |
09 | 64,003 | 44,162 | - | '' . | 64,003 | 44,162 |
65 | 226,750 | 147,387 | 31 | 20 | 226,781 | 147.407 |
63 | 32,680 | 20,588 | - | - | 32,680 | 20,588 |
02 | 40,479 | 25,097 | - | - | 40,479 | 25,097 |
Transport | 363,912 | 237,234 | 1 31 | 20 | 363,943 | 237.254 |
262
DEK INHEMSKA TOBAKSODLINGEN.
1 Storgods. | Sand | gods. | Hela skörden. | |||
Öre per | Vikt kg. | Försäljnings- pris kr. | Vikt kg- | Försäljnings- pris kr. | Vikt kg- | Försäljnings- pris kr. |
Transport | 363,912 | 237,234 | 31 | 20 | 363,943 | 237,254 |
60 | 11,941 | 7,165 | 90 | 54 | 12.031 | 7,219 |
59 | 161 | 95 | — | — | 161 | 95 |
58 | 145 | 84 | — | — | 145 | 84 |
55 | 1,377 | 757 | 3,695 | 2,032 | 5.072 | 2 789 |
54 | - | - | 8 | 4 | 8 | 4 |
50 | 1,483 | 741 | 11,780 | 5,890 | 13.263 | 6,631 |
45 | 238 | 107 | 266 | 120 | 504 | 227 |
42 | 87 | 37 | — | — | 87 | 37 |
40 | 134 | 54 | 31 | 12 | 165 | 66 |
38 | 834 | 317 | 36 | 14 | 870 | 331 |
35 | 578 | 202 | 1,746 | 611 | 2,324 | 813 |
30 | - | - | 1,953 | 586 | 1.953 | 586 |
25 | ■ - | - | 335 | 84 | 333 | 84 |
20 | - | - | 33 | 7 | 33 | 7 |
15 | - | - | 43 | 6 | 43 | 6 |
Summa | 380,800 | 246,793 | 20,047 | 9,440 | 400,937 | 256233 |
|
|
| Malmöhus län. |
|
| |
65 | 123 | 80 | — | - | 123 | 80 |
63 | 4,275 | 2,693 | 225 | 142 | 4,500 | 2,835 |
60 | 12,663 | 7,598 | 198 | 119 | 12,861 | 7.717 |
59 | 826 | 487 | - | — | 826 | 487 |
57 | 9,832 | 5,604 | - | — | 9,832 | 5,604 |
55 | 9,829 | 5,406 | 64 | 35 | 9,893 | 5,441 |
53 | 323 | 171 | — | — | 323 | 171 |
52 | 202 | 105 | - | — | 202 | 105 |
i 50 | 18,002 | 9,001 | 14 | 7 | 18.016 | 9,008 |
48 | 105 | 50 | _ | — | 105 | 50 |
45 | 43 | 19 | - | — | 43 | 19 |
40 | - | - | 185 | 74 | 185 | 74 |
35 | “ | - | 179 | 63 | 179 | 63 |
30 | - | - | 1,040 | 312 | 1,040 | 312 |
25 | - | - | 1,050 | 262 | 1,050 | 262 |
20 | - | - | 3 | 1 | 3 | 1 |
Summa | 56,223 | 31,214 | 2,958 | 1.015 | 59.181 | 32,229 |
|
|
| Summa för | hela riket. |
|
|
| 558,055 | 387231 | | 30,781 | 13.983 | 588.836 | 401,214 |
JÄMFÖRELSE MELLAN TOBAKSODLINGEN UNDER ÅREN 1902 OCH 19 08.
263
Det högre priset å skörden i Stockholms stad och län torde jämväl
till en del finna sin förklaring däri, att 1908 års skörd, på 700 kg. när,
försålts direkt till tobaksfabriker, under det att i Kristianstads och Malmöhus
län endast resp. 16‘l proc. och 25''8 proc. på detta sätt disponerats.
Återstoden har i de båda sistnämnda länen i regel försålts antingen till
odlareföreningar eller råtobakshandlare eller ock disponerats för egen
tillverkning.
3. Jämförelse mellan tobaksodlingen åren 1902 och 1908.
Vid en jämförelse mellan här ofvan meddelade uppgifter rörande
tobaksodlingen under hvart och ett af åren 1902 och 1908 torde följande
omständigheter förtjäna särskilt påpekande.
Tub. bo. Jämförande öfversikt af tobaksodlingen under åren 1902 och 1908
|
|
|
| 1 9 | 0 2. |
|
|
| 1 9 O H. |
| |
Antal orter i hvilka odling af tobak förekommit. | Antal odlings-ställen. | Odlad areal ar. | Skörde- belopp ’ kg- | Skörde-belopp | Antal orter i | Antal odlings-ställen. | Odlad areal ar. | Skörde- belopp kg- | Skörde-belopp | ||
Stockholms stad |
| 1 | 36 | 5,108 | 84,553 | 16*55 | 1 | 12 | 2,435 | 45,144 | 18-54 | |
Stockholms | län | 4 | 48 | 4,179 | 44,894 | 10 u» | 2 | 13 | 3,597 | 59,806 | 16*03 |
Uppsala | » | — | - | — | — | — | i | 1 | 130 | 1,272 | 9*78 |
Södermanlands |
| 1 | 1 | 75 | 2,985 | 39-so | t | 1 | 125 | 1,100 | 8*80 |
Östergötlands | » | — | — | — | — | — | t | 1 | 552 | 18,316 | 33-18 |
Gottlands | » | 1 | 1 | 125 | 1,106 | 8*85 | — | — | — | — | — |
Blekinge | » | O | 5 | 177 | 2,445 | 13-sl | t | 13 | 230 | 3,080 | 13-39 |
Kristianstads | » | 21 | 709 | 18,405 | 314,515 | 17‘0» | 24 | 1,147 | 19.207 | 400,937 | 20-37 |
Malmöhus |
| 28 | 141 | 8,437 | 139,605 | 16*5 5 | 16 | 174 | 2.702 | 59,181 | 21-90 |
Skaraborgs | » | 1 | 1 | 12 | 474 | 39-50 | ! — | — | — | — | — |
Summa | '') 54 | 942 | 36.518'' 590,377 | 16-17 | V 47 | 1,362 29.978 | 588.836 | 20-713 |
'') Däraf 2 städer och 52 socknar.
, 1 köping och 44 socknar.
r)
2
264
DEN INHEMSKA TOBAKSODLINGEN.
Hvad tobaksodlingens omfattning beträffar, så bedrefs dylik odlinginom
Stockholms län år 1908 endast inom Brännkyrka och Solna socknar,
under det att den under år 1902 jämväl förekom i Nacka och Östuna
socknar. Odlingen i Kristianstads län omfattade år 1908 med undantag
af Va socken alla socknar, i hvilka tobak odlades under år 1902 och
därutöfver Önnestads, Vinslöfs och Hästveda socknar. Hvad vidare
Malmöhus län beträffar, så hade år 1908 tobaksodlingar tillkommit i Västra
Sallerups och Gustafs socknar, under det att vid utredningen för år 1902
redovisade odlingsställen inom Flädie, Stäfvie, Hyby, Nefvishög, Kjälls
Nöbbelöf, Käflinge, Allerum, Vanstads och Ostra Vemmenhögs socknar
år 1908 uppgifvits såsom nedlagda. Tobaksodlingen hade sålunda nedlagts
inom de o socknar, som under år 1902 lågo afskeda från öfriga
tobaksodlande socknar inom länet. Såsom ofvan anmärkts, var Gustafs
socken under år 1908 den enda, som ej låg inom det tobaksodlande
distriktet. I Södermanlands län förekom år 1908 liksom år 1902 endast
en tobaksodlande socken (Julita). 1902 års undersökning redovisade,
såsom tidigare nämnts, dessutom odlingar inom Gottlands och Skaraborgs
län med sammanlagdt 137 ar odlad areal. Enligt uppgifterna
för år 1908 synes emellertid tobaksodling inom dessa båda län icke
då hafva förekommit. Däremot redovisades för sistnämnda år i
motsats till år 1902 odlingar inom Uppsala och Östergötlands län, omfattande
sammanlagdt 682 ar odlad jord.
I förestående tab. 50 meddelas • en öfversikt af vissa uppgifter
rörande tobaksodlingen i Sverige under hvart och ett af åren 1902
och 1908.
Af tabellens siffror framgår, att tobak under år 1908 odlats i 44
socknar, betecknande en tillbakagång mot år 1902 med 8 socknar. Däremot
skulle antalet odlingställen hafva vuxit från 942 år 1902 till 1,362 år
1908, hvilket betyder en ökning af 44-6 proc. 1902 års siffror torde dock
i detta hänseende icke fullt kunna jämföras med de för år 1908 meddelade.
De förra offentliggjordes också i kommittébetänkandet under
reservation för deras riktighet. Af förenämnda tablå framgår vidare,
att med tobak odlad areal minskats från 36,518 ar år 1902 till 28,978
ar år 1908, hvilket betyder en nedåtgång af 7,540 ar eller 20''7 proc.
Minskningen torde t. o. m. vara något större, enär arealen i några
socknar förefaller hafva blifvit för lågt angifven i redogörelsen för
år 1902.
Till belysande af odlingens till- resp. aftagande inom olika delar
af landet har upprättats omstående tab. 51.
JÄMFÖRELSE MELLAN TOBAKSODLINGEN UNDER ÅREN 190 2 OCH 190 8. 265
Tab. öl. Jämförande öfversikt af den tobaksodlade arealens och skördebeloppets
storlek åren 1902 och 1908.
|
| Odlad areal | Skördebelopp | |||||||
1902 ar. |
| 1 9 | 0 8. |
| 1902 kg. | 1 9 0 8. | ||||
Ökning | Minskning | Ökning j Minskning | ||||||||
ar. | 7» | ar. | 7» | kg- ! | 7» | kg. | 7» | ||||
Stockholms sta»! |
| 5,108 |
|
| 2,673 | 52 | 84 553 |
| — 39,409 | 47 |
Stockholms | län... | 4,179 | — | — | 528 | 13 | 44,694 | 15,112 | 34 — | _ |
Uppsala | » ... | — | 130 | — | — | — | — | 1,272 | - 1 - | — |
Södermanlands | » ... | 75 | 50 | 07 | — | — | 2,985 | — | — 1,885 | 03 |
Östergötlands | » ... | — | 552 | — | — | — | — | 18,316 | - - | — |
Gottlands | » ... | 125 | — | — | 125 | — | 1,106 | — | -- 1,106 | — |
Blekinge | » ... | 177 | 53 | 30 | — | — | 2,445 | 635 | 26 — | — |
Kristianstads | » ... | 18,405 | 802 | 4 | — | — | 314,515 | 86,422 | 28 — | — |
Malmöhus | » ... | 8,437 | — | — | 5,735 | 68 | 139,605 | — | — 80,424 | 58 |
Skaraborgs | » ... | 12 | — | — | 12 | — | 474 | — | — 474 | — |
Denna angifver den odlade arealens äfvensom skördebeloppets
storlek inom Stockholm och länen under år 1902 samt den af 1908 års
siffror framgående ökningen resp. minskningen såväl i absoluta som
relativa tal. Af öfversikten framgår, att ökning i arealen ägt rum inom
Södermanlands, Blekinge och Kristianstads län med resp. 50, 53 och 802
ar, hvilket motsvarar en ökning från år 1902 af resp. 67, 30 och 4 proc.
Dessutom hafva tillkommit odlingar om 130 och 552 ar i Uppsala och
Östergötlands län, inom hvilka båda län någon odling under år 1902 ej
förekommit. Minskningen har emellertid varit vida mer betydande.
Särskildt stor har den varit i Malmöhus län och Stockholms stad med
resp. 5,735 ar eller 68 proc. och 2,673 ar eller 52 proc. Nedåtgång förekom
äfvenledes inom Stockholms län med 528 ar eller 13 proc. Dessutom
hade såsom tidigare anförts, odlingen inom Gottlands och Skaraborgs
län omfattande resp. 125 och 12 ar nedlagts.
Kvantiteten al under år 1908 skördad tobak understeg, såsom af
tab. 51 framgår, vikten å 1902 års skörd med 1,541 kg. Minskningen
utgjorde sålunda 0-3 proc.. Sammanställes denna ringa skördeminskning
med det förhållande, att odlingen ägde rum å en med 20-7 proc. minskad
areal, så framgår tydligt, att 1908 års skörd var mera gifvande. Som
emellertid af tab. III framgår, hade för 8,079 ar eller 27-9 proc. af den
34
266
DEN INHEMSKA TOBAKSODLINGEN.
odlade arealen uppgifvits, att skörden år 1908 var öfver medelgod, för
16,483 ar eller 56*9 proc. att den var medelgod och för 4,416 ar eller
15*2 proc. att den var under medelgod. Dessa siffror tyda sålunda
knappast häri på, att skörden under år 1908 varit i och för sig osedvanligt
hög. Den stora skillnaden i skörderesultatet för åren 1902 och
1908 torde därför snarare finna sin förklaring däri, att 1902 års skörd,
som på flera ställen genom ogynnsam väderlek blifvit betydligt skadad,
varit jämförelsevis dålig.
Huru medelafkastningen per ar fördelade sig på olika trakter under
hvart och ett af bär berörda år framgår af nedanstående siffror.
Medelafkastningen per ar
| 1902 | 1908 |
| kg. | kg. |
Stockholms stad .................. |
| 18-54 |
Stockholms län................... | ................. 10-6!) | 10-6 3 |
Kristianstads » ................. | ................. 17-09 | 208 7 |
Malmöhus » .................. |
| 21-90 |
Riket .................................. | ................. lön | 20:is |
Slutligen bör det tilläggas, hurusom den allmänna uppfattningen
inom de tobaksodlande distrikten synes vara den, att tobaksodlingen
är en i nedåtgång stadd näring, något som ju äfven bekräftas vid eu
jämförelse af här ofvan meddelade arealsiffror för 1902 och 1908.
III.
HANDELN.
269
Tobakshandel» år 1908.
A. Handeln med råtobak och fabrikationsntensilier.
1. Råtobakshandelns organisation.
Den utländska råtobak, som af de svenska fabrikanterna förbrukas,
torde till betydande del upphandlas genom anlitande af i riket bosatta
agenter eller handlande — i hufvudsak dock agenter — med denna
handelsverksamhet såsom uteslutande eller hufvudsaklig inkomstkälla
eller väl ock understundom såsom binäring till annan affärsrörelse.
Hufvudparten af den inom riket förbrukade cigarrettobaken uppköptes
likväl utan anlitande af svenska agenter. Vidare torde en icke
ringa del af den till Sverige införda råvaran hafva anskaffats genom
utländska, ofta tyska handelshus, hvilka utsändt sina resande till Sverige,
eller genom fabrikantens direkta order från Sverige till utländska tobakshus
eller tobaksuppköpare, eller ock slutligen genom af fabrikens chef
•eller annat ombud företagna direkta uppköp i utlandet.
Huru stor del af den utländska råvaran, som sålunda inköpts och försålts
genom förmedling af svenska agenter, genom andra eller direkt utan
mellanhänder, torde vara vanskligt att afgöra. Emellertid disponerade,
såvidt uppgifter härom kunnat inhämtas, de fabriker, hvilkas tobakstillförsel
synes hafva varit mer eller mindre direkt, omkr. 300,000 kg.
och de svenska agenterna eller handlandena omkr. 2,000,000 kg.
Då under år 1908, såsom af tidigare anförda siffror framgår, importerats
omkr. 4,150,000 kg. råtobak, synes sålunda den af den inhemska råtobakshandeln
förmedlade importen hafva uppgått till omkr. 50 proc.
däraf.
De i Sverige bosatta råtobakshandlandena voro agenter åt en eller
vanligen flere utländska tobaksfirmor. De utländska firmorna upphandlade
sitt behof af s. k. cigarrtobak (amerikansk, västindisk) vanligen i
öppna marknaden i Bremen eller Hamburg, samt af cigarrettobak (turkisk)
i Dresden, å hvilka platser de ock själfva hade sina kontor och neder
-
270
HANDELN MED RÅTOBAK OCH FABRIKATIONSUTENSIL1ER.
lag. Inköpen af ostindisk tobak voro däremot centraliserade i Holland
(Amsterdam och Rotterdam) och skedde vanligen på auktion.
Såvidt för utredningen blifvit kändt, bedref endast en af de i det
följande närmare omnämnda råtobakshandlandena, förutom handel i ofvan
angifva ordning, äfven handel direkt från produktionsorten utan anlitande
af mellanhänder. Detta gällde amerikansk tobak, där en »packare» för
den svenska handlandens räkning uppköpte varan direkt från farmaren
eller plantageägaren.
Den utländska råvaran utbjudes sålunda i regel direkt i form af
profver genom handlanden-agenten eller resanden till fabrikanten. Understundom
torde det väl äfven förekomma, att den senare ger sina order
endast med hänvisning till tidigare från visst håll inköpt vara till visst
pris och viss kvantitet. 1 regel försäljes själfva profvaran af agenten
till mindre afnämare, och är det sannolikt på detta sätt, som ett stöld
antal af de ofvan såsom handtverkare och hemindustriidkare angifna
cigarrfabrikanterna upphandla sitt behof af utländsk råtobak.
Betalningsvillkoren äro, beträffande den amerikanska tobaken, särskilt
den för snusfabrikationen använda, mycket stränga. Agenten
mottager ordern ibland ett helt, men i regel omkr. SU års tid före
leveranstidens slut. Vid uppvisandet af konossement erlägges af fabrikanten
75 å 85 proc. af fakturavärdet och återstoden vid varans ihänderfående.
Ifråga om den från europeiska handelshus för cigarrfabrikationen
inköpta tobaken äro betalningsvillkoren däremot af helt annan art,
i det att i detta fall i regel nio månaders öppen kredit lämnas köparen.
Under det att sålunda sannolikt större delen af all den vid Sveriges
tobaksproduktion förbrukade råvaran af utländskt ursprung försåldes i
kommission, så var förhållandet motsatt ifråga om den svenska råvaran.
Enligt häröfver särskildt — vid sidan af hufvudformulären — inhämtade
uppgifter skulle omkr. 300,000 kg. af den under år 1908
använda svenska tobaken hafva försålts af handlande, hvilka uppköpt
sin vara i fäst räkning från producenten. Inom hela fabriksindustrien
torde nämnda år hafva förbrukats omkr. 600,000 kg. svensk råvara. 0
Således behärskade råtobakshandeln omkr. 50 proc. af denna konsumtion.
Återstoden torde fabrikanterna antingen hafva inköpt från odlarne
direkt eller från af dessa odlare bildade sammanslutningar, af hvilka
den mest betydande var Centralföreningen för Kristianstads läns tobaksodlareföreningar.
Äfven tobaksodlarne i Stockholmstrakten voro samman
'')
Jfr. ofvan tub. 10, sid. 93. och tab. 13, sid. 104 äfvensom hvad som å sid. 91 angående
den uppgifva totalkvantiteten svensk tobak anförts.
DEN INHEMSKA RÅTOBAKSHANDELN.
271
slutna i en förening, men synes denna snarare hafva afsett gemensamt
uppträdande i och för gynnsam prisbildning än en kooperativ handelsförening
som den skånska. Denna sistnämnda disponerade år 1908 en
skörd af 200,000 kg.
2. Råtobaksliandlarnes ekonomiska förhållanden.
Förteckning å rikets handlande med råtobak och utensilier för
tobaks fabrikationen har af utredningen uppgjorts med ledning af de
uppgifter, som af fabrikanterna enl. form. A 7) lämnats rörande deras
svenska leverantörer af dithörande varor. Den sålunda uppgjorda listan
upptog 57 namn å firmor eller enskilda personer. Till samtliga dessa
utsändes med begäran om ifyllande form. litt, B (se sid. 359). Det
visade sig emellertid härvid, att endast omkring hälften af det nämnda
antalet voro verkliga handlande eller agenter inom den afsedda affärsverksamheten,
under det att återstoden i regel utgjordes af tobaksodlare
ellei af smärre fabrikanter (skanska), hvilka bedreifvo handel med tobak
såsom binäring. Af veterligen såsom med råtobak i hufvudsak handlande
firmor har endast en i Stockholm bosatt person vägrat insända uppgift,
hvarjemte några uppgifter från småhandlare på grund af uppgifternas
ofullständighet måst lämnas utan afseende. Till grund för i det följande
meddelade siffror ligga sålunda uppgifter från 24 firmor.
Af dessa firmor, rörande hvilkas ekonomiska förhållanden omstående
tab. 52 lämnar uppgift, voro 13 handlande, d. v. s. uppköpte
hufvuddelen af den af dem försålda varan i fast räkning, medan de
återstående 11 voro agenter. Bland de förra voro 9 bosatta på olika
stallen i Skåne, 1 i Stockholm och 3 på andra orter i riket. Af agenterna
återfunnos 4 i Stockholm, 4 i Malmö, 2 i Göteborg och 1 i Skåne
(landsbygden). De fyra i Stockholm bosatta agenterna voro alla bland
de främste inom sin gren och hade ju äfven i Stockholm, där närmare
hälften af industriens tillverkningsvärde uppnåddes, ett rikt verksamhetsfält.
Af affärsinnehafvarne hafva 21 uppgifvit sitt födelseår — en firma
arbetade under form af aktiebolag. Af nämnda meddelanden framgår,
att 1 firmas innehafvare var född redan 1837, 2 mellan 1840_50 9
mellan 1850—60, 5 mellan 1860—70 samt 3 mellan 1870—80. Medelåldern
var 55—60 år. Hvad åter det antal år beträffar, hvarunder
vederbörande varit etablerad i branschen, så framgår af 23 meddelade
uppgifter, att endast 1 varit etablerad sedan årtiondet 1860—70 (närmare
bestämdt år 1865), 5 sedan 1871—80, 4 sedan 1881—90, 6 sedan
1900 och 7 sedan 1901—05. Inom denna näringsgren hafva
272
HANDELS MED RATOBAK OCH FABRIKATIONSUTENSILIER.
Tab. 62. Handeln med råtobak och utensilier år 1908.
|
| p" |
| Bevil | ning | staxerad | irs inkomst af | arbete och ro | relse | (k r.) |
|
| ||||||
| hrj | | CD % 8 |
|
| af handels- e | .ler agentverksamliet |
|
| af annan verk. | Cfi | ||||||||
N:r. | CD [ CO o P° | P P g* £ | med svensk råtobak | med utländsk | med utensilier | med | andra varor | samhet eller | o? 3 1-1 3 p° QJo Fl ce | |||||||||
|
| to CD | för | i medeltal | för | i medeltal | för | i medeltal | för | i medeltal | för | | i medeltal | o p | |||||
|
| P* O | år 1908 | för åren | kr. | år 1908 | för j | kr. | år 1908 | föi- åren | kr. | år 1908 | för åren | kr. | år 1908 | för åren | | kr. | '' s ce |
Hanål, fast räkn. A |
| 1879 | 8,459 | 03—08 | 10,181 | 1,352 | 03—08 | 1,600 |
|
|
| 1,351 | 03—08 | 999 |
|
|
| 11,162 |
B | 1850 | 1874 | 6,450 | 03-08 | 5,439 | — | — | — | — | — | — | — | — | — | '') 5,400 | (3—08 | 5,127 | 11,850 |
C | 1872 | 1901 | 4,742 | 03-08 | 4,232 | — | — | — | — | — | — |
| — | — | — | — | — | 4,742 |
D | 1865 | 1891 | 3,000 | 03—08 | 4,087 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| 3,000 |
E | 1851 | 1885 | 543 | 03—08 | 723 | 1,899 | 03—08 | 2,642 | 136 | 03—08 | 216 | 136 | 03—08 | 741 | — | — | — | 2,714 |
F | 1857 | 1891 | — | — | — | — | 03—07 | 287 | 1,965 | 03—08 | 3,612 | 65 | 03—08 | 59 | — | — | — | 2,030 |
G | 1845 | 1875 | 1,902 | 03-08 | 1,000 | — | — | — | — | — | — | — | — | — | 1,500 | 03—08 | 1,000 | 3,402 |
H | 1854 | 1904 | 1,200 | 04-08 | 1,120 | — | — | — | — | — | — | — | — | — | — | - | — | 1,200 |
i | 1881 | 1901 | — | — | — | — | — | — | 900 | 03—08 | 833 | — | — | — | '')950 | — | — | 1,850 |
j -T | — | — | 202 | 03—08 | 710 | — | — | — | 559 | 03—08 | 934 | 14,655 | 03—08 | 13,052 | — | — | — | 15,416 |
K | 1866 | 1903 | — | — | — | 24 03—08 | 157 | 650 03—08 | 463 | — | — | — | — | — | _ | 674 | ||
L | 1844 | 1898 | 570 | 03-08 | 603 | - | — | — |
| — | — | '') 1,220 | — | — | 1,100 03—081,100 | 2t | ||
M | 1853 | 1902 | 500 | 03-08 | 849 | — | — | — . |
| — | — | — | — | — | — | — | — | 500 |
S:a |
|
| 27,568 | — | — | 3,275 | — |
| 4,210 | — | — | 17,427 | — | - | 8,950 | — | — | 61,430 |
1 Agent. a | 1851 | 1 |
|
| _ | 12,000 | 03-08 | 12,760 | _ | _ | _ | — | — | — | — | — |
| 12, |
b | 1857 | 1888 | — | — | — | 8,442 | 03-08 | 10,349 | 1,280 | 03—08 | 1,082 | — | — | — | — | - |
| 9,7 |
c | 1855 | 1 | — | — | — | 7,311 | 03—08 | 7,784 | 1,613 | 03—08 | 1,502 | — | — | — | — | — | — | 8,924 |
d | 1863 | 1 | — | — | — | 7,251 | 03—08 | 4,814 | 562 | 03—08 | 647 | 4,103 | 03-08 | 4,738 | 9,533 | 03—08 | 9,434 | 21,449 |
e | 1857 | 1894 | — | — | — | 3,538 | 03—08 | 4,973 | 2,976 | 03—08 | 3,288 | 5,405 | 03—08 | 8,806 |
| — | — | 11,919 |
f | — | 187 | — | — | — | 1,810 | 03—08 | 1,849 | 680 | 03—08 | 424 | 3,790 | 03-08 | 4,468 | 10,180 | 03-08 | 8,900 | 16, |
8 | 1869 | 1895 | — | — | — | 1,600 | 03—08 | '' 1,516 | 400 | 03—08 | 317 | — | — | — | — | - | — | 2, |
b | 1864 | 1 | 1,920 | 03—08 | 2,837 | — |
| — | — | — | — | — | — | — | — | — | — | 1,9 |
i | 1876 | 1 | — | — | — | 991 | 05—08 | 672 | 702 | 05-08 | 448 | 1,369 | 05—08 | 650 | — | — | - | 3,06 |
j | 1875 | 1 |
| — | — | 1,206 | 05—08 | 1,277 | — | — | — | — | — | — | — | — | — | 1. |
k | 1837 | 1 | — | — | — | 104 | 03-08 | 852 |
| - | — | 2) 172 | 03—08 s)328 |
| — | — | 27 | |
S:a |
|
| 1,920 | | _ | — | 44 253 |
| — | 8,213 |
| — | 14,839 | '' - | — | 19,713\ — | — | 88, |
*) Cigarrtillverkning. s) Affären afvecklad 1909. s) Handel med utländska cigarrer.
DEN INHEMSKA RÅTOBAKSHANDELN.
273
sålunda 1/i af de här berörda affärerna varit i verksamhet längre än
30, och närmare hälften omkr. 20 år, hvarjemte ingen nybildats efter
år 1905.
Samtliga här behandlade affärers inkomst af handeln med svensk
råtobak uppgick under år 1908 sammanlagdt till 29,488 kr. eller till
2,681 kr. per affär, hvaraf 10 kommo på handlande och 1 på agentverksamhet.
Nämnda belopp torde hafva utgjort en mindre summa än
den genomsnittliga inkomsten under hela perioden 1903—08, hvilken,
enligt hvad en beräkning med ledning af tablåns siffror gifver vid
handen, uppgick till 3,066 kr. per affär.
Hvad handeln med utländsk råtobak beträffar, så bedrefs den i
hufvudsak af agenterna — alla utom en af dessa deltogo däri — men
dessutom hafva 3 handlande, dock i mindre omfång, redovisat inkomst
af rörelse af denna art. Totalinkomsten af denna affärsverksamhet uppgick
till 47,528 kr. eller 3,656 kr. per affär, därafför agenterna 4,425 kr.
och för handlandena endast 1,092 kr. (fast räkning!). Beräknas med
ledning af i detta hänseende jämförliga tal medelinkomsten för denna
handel under årsperioden 1903—08, finner man för hvarje kategori
högre siffror. Sålunda var medelinkomsten under nämnda år af handeln
med utländsk råtobak för agenterna 5,612, för handlandena 1,466 samt
för samtliga hithörande firmor 4,481 kr.
Handeln med utensilier för t obaks fabrikationen bedrefs af 5 handlande
och 7 agenter, men af alla sannolikt till största delen såsom
kommissionshandel. Denna rörelse inbragte sammanlagt 12,423 kr.,
däraf till handlandena och agenterna resp. 4,210 och 8,213 kr. eller
i medeltal per affär resp. 842 och 1,173 kr. Äfven denna del af
affärernas inkomst synes hafva varit stadd i sjunkande, i det genomsnittssiffrorna
för perioden 1903—08 för samtliga firmor var 1,147 samt
för handlandena 1,212 kr.
Af här omhandlade firmor både åtskilliga utom de i det föregående
omnämnda inkomstbelopp — hvilka alla utgjorde den af vederbörande
för bevillning uppgifna inkomsten — äfven upptagit dylik inkomst af
annan rörelse än den med råtobak och tobaksutensilier. Sålunda hade
5 handlande och 5 agenter uppgifvit inkomster å resp. 17,427 och
14,839 kr. af »handels- och agentverksamhet med andra varor» och
4 handlande samt 2 agenter resp. 8,950 och 19,713 kr. af »annan
verksamhet eller rörelse». Det har icke varit möjligt att här närmare
angifva, af hvilken art denna verksamhet eller rörelse varit, men sannolikt
har den för flere firmor bestått i handel med eller fabrikation af
cigarrer, af assuransverksamhet af olika slag eller af import och för
35
-
274
HANDELN MED RÅTOBAK OCH FABRIKATIONSUTENSILIER.
säljning af andra till njutningsmedlens klass hörande varor. Sammanlagdt
uppgingo dessa öfriga inkomster emellertid till det ej obetj^dliga beloppet
af 60,929 kr., hvaraf på handlandena kom 26,377 och på agenterna
34,552 eller resp. 2,931 och 6,892 kr. per firma.
Samtliga i denna framställning berörda firmor hade en bevillningstaxerad
totalinkomst af rörelse år 1908, uppgående till 150,368 kr.
Häraf kommo, såsom ofvan nämnts, 58''6 proc. på handeln med tobaksvaror
och utensilier samt återstoden på annan rörelse. Huru olika
dessa inkomster voro fördelade mellan de olika firmorna, framgår af
följande tablå, som grupperar handlande och agenter efter storleken af
deras sammanlagda årsinkomst år 1908 samt angifver, huru stor del af
deras inkomst, som härflöt af handel med tobak, af utensilier samt af
annan verksamhet.
Råtobakskandlandenas årsinkomst år 1908, fördelad på olika inkomstkällor.
Handlande | Svensk och | 7 o | Utensilier | 7» | Öfrig inkomst kr. | 7» | Summa årsinkomst kr. |
J | 202 | 1*3 | 559 | 3-c | 14,655 | 95-1 | 15,416 |
B | 6,450 | 54-4 | — | — | 5,400 | 45-r, | 11,850 |
A | 9,811 | 87''S | — | — | 1,351 | 12-1 | 11,162 |
C | 4,742 | 100-o | — | — | — | — | 4,742 |
G | 1,902 | 55-9 | — | — | 1,500 | 44''i | 3,402 |
D | 3,000 | lOO-o | — | — | — | — | 3,000 |
L | 570 | 19-7 | — | — | 2,320 | 80-3 | 2,890 |
E | 2,442 | 90- o | 136 | 5-o | 136 | 5-o | 2,714 |
F | — | — | 1,965 | 96‘8 | 65 | 3''2 | 2,030 |
I | — | — | 900 | 48-c | 950 | 51''4 | 1,850 |
H | 1,200 | lOO-o | — | — | — | — | 1,200 |
K | 24 | 3*6 | 650 | 96-4 | — | — | 674 |
M | 500 | 100-o | — | —■ | — | — | 500 |
Summa 30,843 | öOs | 4.210 | 6-9 | 26,377 | 42 a | 61,430 | |
Agenter <1 | 7,251 | 33-8 | 562 | 2-c | 13,636 | 63-e | 21,449 |
f | 1,810 | Ilo | 680 | 4*1 | 13,970 | 84-9 | 16,460 |
a | 12,000 | lOO-o | — | — | — | — | 12,000 |
e | 3,538 | 29-7 | 2,976 | 25-o | 5,405 | 45-3 | 11,919 |
b | 8,442 | 86-8 | 1,280 | 13-2 | — | — | 9,722 |
c | 7,311 | 81-9 | 1,613 | 18-1 | — | — | 8,924 |
DEN INHEMSKA RÅTOBAKSHANDELN.
275
Agenter | Svensk och | °/o | Utensilier | 7» | Öfrig inkomst kr. | 7» | Summa årsinkomst kr. |
i | 091 | 32-4 | 702 | 22-9 | 1,369 | 44-7 | 3.062 |
g | 1,600 | 80-o | 400 | 20''o | — | — | 2.000 |
h | 1,920 | lOO-o | — | — | — | — | 1.920 |
j | 1,206 | lOO-o | — | — | — | — | 1.206 |
k | 104 | 37*7 | — | — | 172 | 32*3 | 276 |
Summa 46,173 | Öl''!) | 3,213 | 9-2 | 34,552 | 38-9 | 88,938 |
Af tablån framgår, att de 13 handlandena nådde en totalinkomst
af 61,430 kr. eller 4,725 kr. per affär samt att af denna inkomst (j7''i
proc. härflöt åt handel med tobaksvaror (samt utensilier). Borttagas
från handlandena vid denna beräkning de båda firmor, för Indika
handeln med tobaksvaror inbragte endast högst 2/io af inkomsten, återstod
en totalinkomst af 43,124 eller 3,920 kr. per affär, af hvilken intäkt
ej mindre än 78-2 proc. eller i medeltal 3,066 kr. kom på tobaksliandelns
konto. Öfver denna medeltalssiffra höjde sig likväl trenne firmor icke
så litet, i det att deras inkomst af tobakshandeln uppgick till resp.
9,811, 6,450 och 4,742 kr., medan åter 6 firmor icke nådde upp till
2,000 kr. i inkomst af denna handtering.
Hvad agenterna beträffar, hvilka ju som nämnts i hufvudsak hade
den utländska tobakshandeln i sina händer, så visar tablån, att dessa
nådde en totalinkomst af 88,938 kr. eller 8,085 kr. per affär, och kommo
af denna inkomst 61’2 proc. eller 4,944 kr. per firma på tobakshandeln
(tobak och utensilier). Borttages emellertid äfven här den affär,
för hvilken inkomsten å tobakshandeln utgjorde högst Vid af firmans
hela inkomst, förändras proportionen så tillvida, alt för de återstående
10 agenterna, hvilkas totalinkomst var 72,478 kr., inkomsten af tobakshandeln
utgjorde 51,896 kr.,, således 71*6 proc. däraf eller i medeltal
per affär 5,190 kr. Fem firmor förtjänade emellertid betydligt mer
än detta belopp, i det de redovisat inkomst å denna post af resp. 12,000,
8,924, 8,442, 7,813 och 6,514 kr., medan 4 firmor icke nådde upp till
2,000 kr. ^
Agenterna förtjänade således å sin provisionsaffär med i hufvudsak
utländsk råvara samt utensilier i genomsnitt mer än dubbelt så mycket
som handlandena å sin affär i fast räkning med till största delen svensk
tobak samt i provision med utensilier. Mot 100 kr. i inkomst af denna
art för de förstnämnda svarade 209 kr. för de senare.
276
HANDELN MED RÅTOBAK OCH BRIKATIONSUTENS1LIER.
Likväl uppgick provisionen vid förmedling af den utländska varans
försäljning ej till synnerligt höga procentsatser. Sålunda har den vid
inköp i Hamburg af ostindisk tobak uppgifvits till 3 proc., för »cigarrtobak»
till 2-5 och för amerikansk tobak blott till 2’5—3-5 proc. af
fakturavärdet. Cigarrettobaken gaf vid köp i Dresden en provision af
3—5 proc., men den amerikanska tobaken, köpt som »fattobak» i Bremen,
ej mer än 1 proc.
277
B. Handeln med färdiga tobaksvaror år H)08.
1. Antalet handlande och uppgifter.
Vid uppgörande af plan för föreliggande utrednings verkställande
både redan från början klargjorts, att den undersökning rörande handeln
med färdiga tobaksfabrikat i riket, hvilken borde utgöra en del
af utredningen, måste inskränkas till att omfatta endast dem bland
denna näringsgrens utöfvare, för hvilka försäljningen af tobaksvaror
vore uteslutande eller hufvudsaklig förvärfskälla. A isserligen hade det
varit önskvärdt att äga jämväl någon kännedom om den utsträckning,
i hvilken denna handel bedrefves såsom binäring i förening med annan
rörelse eller handel. Då det emellertid torde kunna antagas, att det
öfvervägande flertalet af de handlande, hvilka äro bosatta å landsbygden,
äfvensom ett ingalunda obetydligt antal af städernas s. k. diversehandlare
jämte öfriga varor äfven försälja tobaksvaror i större eller
mindre kvantiteter, men af handelsstatistikens siffror framgår, att antalet
handelsidkande endast på landsbygden år 1908 uppgick till 15,238, så
har utredningen, redan af hänsyn till det härmed förenade helt visst
synnerligen omfattande och tidskräfvande arbetet, måst afstå från att i
undersökningen inbegripa andra tobaksaffärer än de ofvan nämnda,
d. v. s. tobakshandlande i egentlig bemärkelse.
De källor, som aulitats för erhållande af en möjligast tillförlitlig
kännedom om landets tobakshandlande af här antydda slag, hafva främst
utgjorts af de af ortsmyndigheterna enligt tidigare omnämnda formulär
(form. litt. D) meddelade uppgifter. Till komplettering häraf hafva
särskildt för de större städernas vidkommande användts alla tillgängliga
uppslagsböcker, såsom handels- och adresskalendrar, och, särskildt för
Stockholm, dessutom telefonkataloger.
Det förtjänar emellertid anmärkas, att någon fullständig visshet
gifvetvis icke kunnat nås, huruvida den af utredningen sålunda upp
-
Antalet
handlande.
278 HANDELN MED FÄRDIGA TOBAKSVAROR ÅR 19 08.
gjorda förteckningen öfver rikets tobakshandlande varit helt uttömmande.
Emellertid hafva under arbetets gång, särskildt i medelstora och mindre
städer, ett antal handlande, som tilläfventyrs icke erhållit formulär sig
tillsända, hos utredningen anhållit om öfverlämnande däraf, hvarigenom
utredningens förteckning kunnat kompletteras.
Förteckningen öfver rikets tobakshandlande i här anförda bemärkelse
omfattar 1,815 firmor. Till samtliga dessa utsändes de för dem afsedda
frågeformulären (form. litt. C 1—3.) Af dessa försändelser synas emellertid
endast 1,690 hafva kommit vederbörande adressater tillhanda, enär återstoden
eller 125 till utredningen återsändts såsom obeställbara. Af förenämnda
1,690 handlande hafva 1,028 insändt de erhållna formulären mer
eller mindre fullständigt ifyllda, 276 hafva i bref meddelat, att de icke sett
sig i stånd lämna de begärda upplysningarna, oftast af den anledning,
att de drifvit rörelsen endast under en vanligen kortare del af år 1908,
20 hafva uppgifvit, att de före 1908 års utgång upphört med sin åsyftade
affärsverksamhet, och från 366 hafva slutligen inga som hälst meddelanden
inkommit, trots upprepade hänvändelser från utredningen.
Att under sådana omständigheter fastställa antalet tobakshandlande
i riket vid 1908 års slut måste gifvetvis blifva en vansklig uppgift.
Emellertid torde kunna antagas, att det öfvervägande flertalet af de
handlande, hvilka med posten anträffats, verkligen bedrefvo sin rörelse
vid den tid, då de mottogo försändelserna ifråga. Endast ett fåtal bland
de anträffade hafva uppgifvit, att de upphört med sin rörelse före ut
fången
af år 1908, utan att öfverlämna den till annan innehafvare.
terstoden, äfven de som icke låtit sig afhöra, torde sannolikt hafva
innehaft sin affär vid slutet af år 1908 eller ock senare öfvertag^ eu
då förefintlig rörelse. Med stöd häraf torde antalet tobaksaffärer i riket
af här åsyftad art vid nämnda tidpunkt kunna uppskattas till 1,670.
Någon fullt exakt siffra har denna summa tydligen inga anspråk att
gifva. Den torde emellertid beteckna det tal, som närmast ansluter sig
till de meddelade uppgifterna, och lärer väl sannolikt komma den verkliga
siffran jämförelsevis nära.
Af nämnda 1,670 tobakshandlande bedrefvo 1,579 sin rörelse i städerna,
medan de öfriga 91 med några få undantag voro bosatta i
köpingar, municipalsamhällen eller andra stadsliknande samhällen. Den
å landsbygden boende befolkningen synes sålunda för tillgodoseende af
sitt behof af tobaksvaror vara hänvisad antingen till inköp i närmast
liggande stad eller ock till de varor af detta slag, som landthandlaren
tillhandahåller. Stadsbefolkningens kraf i här förevarande afseende
synas däremot vara i regel synnerligen väl tillgodosedda. En blick på
ANTALET HANDLANDE OCH UPPGIFTER.
279
nedanstående tablå, som angifver antalet tobakshandlande på hvarje
10,000-tal af befolkningen inom alla svenska städer med mer än 10,000
invånare, visar att i genomsnitt för dessa samhällen kommo vid 1908
års sint 12 tobaksfirmor på 10,000, d. v. s. 1 tobakshandlande på 833
invånare. Af detta invånareantal torde 272 personer hafva kommit
på den manliga befolkningen om 15 år och därutöfver, således på den
del, som uppbär större delen af tobakskonsumtionen.
Tobakshandlande i städer med öfver 10,000 invånare.
Stad. | Antal to-baksland* | Folkmängd | Antal to-baksliand-lande på | Stad. | Antal to-bakshand-lande. | Folkmängd | Antal to-bakshand-lande på |
|
|
|
| Transport 1,179 | 865,947 |
| |
Stockholm'') | 697 | 339,582 | 21 | Halmstad | 13 | 18,009 | 7 |
Göteborg | 148 | 162,480 | 9 | Linköping | 10 | 17,623 | 6 |
Malmö | 134 | 81,120 | 17 | Västerås | 11 | 17,004 | 6 |
Norrköping | 44 | 45,416 | 10 | Karlstad | 13 | 16,399 | 8 |
Hälsingborg | 38 | 32,432 | 12 | Sundsvall | 6 | 16,278 | 4 |
Galle | 32 | 31,595 | 10 | Landskrona | 11 | 16,083 | 7 |
Örebro | 7 | 28,583 | 2 | Kalmar | 8 | 14,835 | 5 |
Eskilstuna | 15 | 27,720 | 5 | Uddevalla | 1 | 12,059 | 1 |
Karlskrona | 5 | 26,917 | o | Kristianstad | 4 | 11,388 | 4 |
Uppsala | 19 | 25,311 | 8 | Söderhamn | 2 | 11,306 | 2 |
Jönköping | 17 | 24,531 | 7 | Falun | ii | 11,080 | 10 |
Borås | 6 | 20,585 | 3 | Ystad | 6 | 10,860 | 6 |
Lund | 17 | 19,675 | 9 | Södertälje | 9 | 10,307 | 9 |
Transport 1,179 | 865,947 |
| Summa 1,284 | 1,049,178 | 12 |
Egendomligt nog visar den ofvan anförda proportionen i viss mån
en nära öfverensstämmelse med motsvarande tal för Frankrike. Dess
monopolförvaltning begagnade sig nämligen under år 1907 af 1 minutförsäljningsställe
på 828 invånare, hvarvid riket emellertid tagits såsom
helhet och siffran sålunda icke är fullt jämförbar med den ofvan anförda
svenska. Det italienska monopolet hade 1 detalj försäljningsställe på
1,174, det österrikiska redan på 392 invånare, hvadan det tydligen här
är fråga om en proportion, som är starkt växlande efter de vanor
och behof, som känneteckna olika länders publik.
’) Incl. filialer blir antalet försäljningsställen 730. Detta inverkar dock ej på proportionssiffran.
280
HANDELN MED FÄRDIGA TOBAKSVAROR ÅR 1908.
Ett närmare skärskådande af förenämnda tablå visar emellertid,
att äfven inom vårt land stora skiljaktigheter i detta afseende förekommo
mellan olika städer. Sålunda utöfvade ensamt inom Stockholm
697 eller 41-7 proc. af rikets alla här berörda tobakshandlande sin näring,
hvilket betyder 21 handlande på 10,000 eller 1 handlande på 476 invånare.
Fördelad endast på den manliga befolkningen å 15 år eller därutöfver,
blef siffran 1 handlande på 161 konsumenter. Att denna proportion
tyder hän på ett bestämdt missförhållande mellan antalet tobaksaffärer
och antalet konsumenter torde utan vidare vara klart och
synes äfven vara ett allmänt erkändt faktum. Såsom också den senare
framställningen skall vara ägnad att närmare belysa, ligger i detta
öfverflöd af tobakshandlande en väsentlig orsak till den ringa ekonomiska
bärkraften hos ett stort antal af denna näringsgrens utöfvare.
De omständigheter, som framkallat ett dylikt sakernas tillstånd, torde
förnämligast vara att söka i den jämförelsevis ringa utbildning och sakkunskap,
som skötandet af en tobaksbutik i regel anses kräfva, samt
vidare däri, att till igångsättande och drifvande af en affär af denna art,
tack vare ett vidt utbredt kreditsystem, tarfvas endast ett obetydligt
kapital. Till denna näringsgren dragas sålunda i en ingalunda obetydligomfattning
sådana personer, hvilka sakna nödig kompetens för en affärs
rationella skötsel och som icke äga någon egentlig ekonomisk bärkraft.
Ett stort antal ensamstående kvinnor, hustrur till kroppsarbetare och
andra affärstekniskt och ekonomiskt sedt svaga personer förekomma
bland innehafvarne till hithörande affärer. Följden af dessa omständigheter
blir också därför bl. a. — utom yrkets i det stora hela socialt låga
nivå — att en betydande grupp af dessa firmor byta innehafvare år efter
år, understundom flere gånger under samma år, något som gifvetvis
icke kan bidraga till höjandet af yrkets standard.
Det skall likväl icke lämnas oanmärkt, att såväl i Stockholm
som i öfriga större städer — där ofvan anförda missförhållanden för
öfrigt icke torde framträdt lika starkt som i hufvudstaden — åtskilliga
bland tobaksfirmorna höjt sig till såväl teknisk som ekonomisk
betydenhet och sannolikt ifråga om kommersiell kompetens och soliditet
kunna fullt mäta sig med de bästa affärsföretag inom öfriga delar af
engros- eller detaljhandeln.
Närmast Stockholm ifråga om antalet tobaksaffärer kom Malmö
med 17 affärer på 10,000 eller 1 affär på 588 invånare. Hälsingborg
nådde tredje platsen eller 1 affär på 833 invånare, medan alla öfriga
städer, i vissa fall sannolikt beroende på till utredningen ingångna,
ofullständiga uppgifter, hade ett relativt mindre antal tobakshandlande.
DEN ÅR 19 08 INOM SVERIGE FÖRSÅLDA KVANTITETEN TOBAKSVAROR. 281
Enligt hvad af ofvannämnda siffror angående antalet utredningen
från tobakshandlande tillhandakomna formulär framgår, så hafva dessvärre
långt ifrån alla förefintliga affärer af denna art insändt infordrade
uppgifter. Som nämndt hafva endast 1,028 hithörande företag återställt
de erhållna frågeformulären behörigen ifyllda. Af dessa formulär
har dock ett så stort antal som 298 måst lämnas utan afseende vid
bearbetningen. Orsaken härtill har varit, dels de å formulären meddelade
sifferuppgifternas stora ofullständighet och bristfällighet, hvilken
trots muntliga och skriftliga förfrågningar hos vederbörande icke kunnat
i tillräcklig mån kompletteras eller afhjälpas, samt dels ock den omständigheten,
att åtskilliga af uppgifterna afsett en rörelse, hvilken
endast bedrifvits under någon viss kortare del af året och därigenom i
viktiga punkter icke blifvit jämförliga med öfriga, hela året omfattande
uppgifter.
Det till bearbetning dugliga materialet tiar således utgjorts af uppgifter
från 730 eller 44 proc. af rikets här berörda handlande med
färdiga t obaks fabrikat. Likväl bär detta material endast kunnat tjäna
undersökningen af tobakshandlarnes ekonomiska ställning. Vid bearbetningen
af uppgifterna angående kvantitet och värde å af affärerna inköpta
tobaksfabrikat hafva nämligen 54 och vid behandlingen af motsvarande
uppgifter angående försäljningen 161 bland de eljes användbara
formulären befunnits i dessa afseenden så bristfälliga, att de icke kunnat
brukas till underlag för sammanställningar eller beräkningar af denna art.
2. Den år 1908 inom Sverige försålda kvantiteten färdiga tobaksvaror.
a. Rikets hela tobakshandel.
För vinnande af en någorlunda öfversiktlig bild af de rörande handeln
i det följande meddelade uppgifterna torde det vara lämpligt att främst
söka utreda, huru stor den kvantitet färdiga tobaksvaror varit, som
under år 1908 genom handelns förmedling bragts ut i konsumtionen.
De enda källor för beräknande af denna kvantitet, som torde kunna
tillmätas någon grad af exakthet, synas böra sökas dels i de uti det
föregående meddelade uppgifterna angående de af industrien under år
1908 försålda tobaksfabrikaten, dels ock i handelsstatistikens siffror angående
under år 1908 importerad och exporterad arbetad tobak. Visserligen
bragtes äfven de vid 1908 års början hos fabrikanter och
handlande inneliggande lagren med största sannolikhet till försäljning
under året och ökade således den för hela året disponibla varukvanti
36
-
Antalet
bearbetade
uppgifter.
282
HANDELN MED FÄRDIGA TOBAKSVAROR ÅR 10 0 8.
teten, men det kan med fog antagas, att detta tillskott uppvägts af den
varumängd, som vid 1908 års slut förblifvit kvarliggande såsom till år
1909 balanseradt lager.
Den kvantitet tobaksvaror, som enligt förenämnda källor under år
1908 sannolikt bragts till försäljning till den konsumerande allmänheten,
kan sålunda beräknas ur nedanstående tab. 53 och 54.
Taft. 53. Af den svenska tobaksindustrien år 1908 försålda fabrikat.
Af utredningen berörda | Af utredningen ej be-rörda fabriker. | Handtverk och | hem- | Hela industrins försäljning. | |||||||
Tobaks- | | Vikt kg- | Försälj- nings- värde kr. | Antal '') | Vikt'') | För- sälj- nings- värde kr. | Antal stycken. | Vikt kg- | För- sälj- nings- värde kr. | Antal stycken. | Vikt kg. | Försälj. nings- värde kr. |
Cigarrer o. ci- 149,624,338 | 588,023 | 6,869,235 | 17,262,000 | 67,870 | 792,447 | 12,297,835 | 48,330 | 331,985 | 179,184,173 | 704 223 | 7,993,667 |
garreigarretter |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Cigarretter 1186,355,501 | 218,036 | 2,578,162 | 2,267,000 | 2,652 | 31,353 | 1,032,000 | 1,218 | 10,412 | 189,654,501 | 221,906 | 2,619,927 |
Röktobak i — | 307,940 | 785,860 | — | — | — | — | — | — | — | 307,940 | 785,860 |
Tuggtobak | — | 604,002 | 2,084,875 | — | - | — | — | — | — | — | 604,002 | 2,084,875 |
Snus | 5,608,975 | 7,771,777 | — | 83,600 | 116,200 | — | 2,500 | 3,750 | — | 5,695,075 | 7,891,727 |
Summa — | 7,32(1.976 20.08!),909 | — | 154,12^940,000\ | — | 52,048346,147] — | 7,533,14621,376,056 |
Tab. 54. Sveriges export och import af tobaksfabrikat år 1908
(handelsstatistikens uppgifter).
| 1 | x p o r | t '' | I | m p o r t |
|
| st.2) | kg- | kr. | I st-3) | kg. | kr. 4) |
Cigarrer och cigarrcigarretter | 210,178 | 826 | * 9,912 | 31,375,0C0 | 144,325 | 1,731,900 |
Cigarretter ........................... | 315,384 | 369 | 3,690 | 166,270,000 | 154,631 | 1,546,310 |
Röktobak ........................... | — | 692 | 2,422 | — | 29,260°) | 100,271 °) |
Tuggtobak ........................... | — | 4,197 | 13,640 | — | 9,631 | 31,301 |
Snus.................................... | — | 35,162s) | 52,8776) | — | 1,893°) | 3,786°) |
Summa | — | 41,246 | 82,541 |
| 339,740 | 3,413,568 |
'') De i tab. 6 anförda större kvantiteterna hafva här afrundats.
2) Stycketalet beräknadt med ledning af å sidd. 77 och 80 anförda siffror.
s) ,, ,» i) )» n >i »> »» ” ’’
4) Excl. tull.
6) I handelsstatistiken under »arbetad tobak, andra slag, annan» uppförd vara har förts till snus.
61 .. ,> >, .. mc<l V» förts
till röktobak och med */'' till snus.
DEN ÅR 1008 INOM SVERIGE FÖRSÅLDA KVANTITETEN TOBAKSVAROR
283
För den af utredningen berörda delen af handtverket och hemindustrien
äfvensom för de af utredningen icke berörda fabrikerna har
rörande de i tab. 53 meddelade siffrorna antagits, att hela den under året
tillverkade kvantiteten under samma tidrymd bragts till försäljning. Då
emellertid af de till hemindustrien hörande företagen omkr. 4,000,000
st. cigarrer och cigarrcigarretter, motsvarande en vikt af 15,700 kg.
och ett värde af 91,000 kr., försålts direkt till tobaksfabrikör, hvilka
sedermera redovisat nämnda kvantitet bland af dem försålda varor, torde
motsvarande mängd af dessa fabrikat böra frånräknas den i tab. 53
angifna totalsumman för att undvika dubbelräkning. Nedanstående tabell,
där en dylik korrektion skett, sammanställer totalsiffrorna rörande stvcketal
och vikt ur tab. 53 och 54 och angifver sålunda den kvantitet
tobaksvaror, som enligt bär angifna grunder beräknats hafva utgjort
föremål för rikets tobakshandel (och tobakskonsumtion) under år 1908.
Tab. 55. Åt rikets tobakshandel år 1908 försålda tobaksfabrikat.
|
| Af tobaksindustrien | Export (afgår) | Import (tillkommer) | Summa | ||||
. |
| st. | kg. I | st. | kg. | st. | kg- | st. | kg- |
Cigarrer och | cigarr- .............. ......... | 175,196,690 189,654,501 | '' 688,523 210,178 604,002 — 5,695,075 — | 826 31,375,000 692 — 4,197 35,162 — | 144,325 154,631 29,260 9,631 1-893 | 206,361,512 355,609,117 | 832,022 376,168 336,508 609,436 5.661.806 | ||
Summa | — | 7,517,446 | — | 41,246 | — | 339,740 | — | 7,815,940 |
b. Deri af utredningen berörda handeln.
De 676 tobakshandlande, hvilka, enligt hvad tidigare anförts, till
utredningen insändt fullständiga uppgifter angående sina inköp af
tobaksfabrikat under år 1908, hafva rörande omfattningen af dessa
inköp lämnat de meddelanden, som sammanställts i omstående tablå.
284
HANDELN MED FÄRDIGA TOBAKSVAROR ÅR 1908.
De af utredningen berörda tobakshandlandenas direkta inköp
af tobaks fabrikat.
| Direkt importerad | Från svensk fabrikant | Summa. |
Cigarrer och cigarrcigarretter .. | ... st. 21,817,265 | 50,802,743 | 72,620,008 |
Cigarretter ........................... | ... „ 152,828,535 | 93,552,788 | 246,381,323 |
Röktobak .............................. | ... kg. 16,453 | 67,585 | 84,038 |
Tuggtobak ............................ | ____ ,, 6,153 | 61,168 | 67,321 |
Snus .................................. | ...... 1,217 | 826,655 | 827,872 |
Huru stor del denna varumängd utgjorde i förhållande till hela
den år 1908 inom riket försålda kvantiteten tobaksvaror framgår af
följande jämförande öfversikt.
Den af utredningen berörda handelns omfattning i förhållande
till rikets hela tobakshandel år 1908.
(a) (’>)
De af utredningen berörda Totalmängd inom (a) i proc.
|
| tobakshandlandenas | riket försålda | af (b). |
|
| direkta inköp. | tobaksvaror. |
|
Cigarrer och cigarrcigarretter .... | . st. | 72,620,008 | 206,361,512 | 35-a |
Cigarretter ............................. | • J» | 246,381,323 | 355,609,117 | 69-3 |
Röktobak ............................. | ■ kg. | 84,038 | 336,508 | 25- o |
Tuggtobak.............................. | • »» | 67,321 | 609,436 | ll-l |
Snus .................................... | • J» | 827,872 | 5,661,806 | 14-6 |
Om man sålunda utgår från det i hela denna del af framställningen
gjorda antagandet, att den af handlandena under år 1908 inköpta kvantiteten
motsvarar den kvantitet, som under samma år bragts till försäljning,
så visar ofvanstående tablå, att de af utredningen i detta sammanhang
berörda tobakshandlandena försålde något mer än V3 af alla de i
landet under ar 1908 föisalda cigarrerna och cigairciganettema, /io af
cigarretterna, 1h af röktobaken, V» af tuggtobaken samt V7 af snuset.
DEN ÅR 1 9 0 8 INOM SVERIGE FÖRSÅLDA KVANTITETEN TOBAKSVAROR. 285
I trots af att utredningens material i detta afseende endast omfattar
40-5 proc. af det antal handlande, som tidigare beräknats utgöra
totalsiffran å rikets samtliga handlande, hvilka bedrefvo affärer med
tobaksvaror såsom uteslutande eller hufvudsaklig rörelse, så visa förestående
siffror, att nämnda material likväl torde omsluta en väsentlig
del af de varukvantiteter, som af sistberörda handlande utförts i
marknaden. Visserligen innefattar materialet ifråga endast mindre delar
af hela den under året försålda kvantiteten tuggtobak och snus, men
förklaringen härtill torde närmast vara att söka i den omständigheten,
att dessa fabrikat hafva sin största publik på landsbygden, hvars innebyggare
inköpa dem från landthandlare eller från närmaste landsortsstads
diversehandlare, hvilka båda kategorier affärer icke berörts af
förevarande utredning. I viss mån torde samma förhållande äfven gälla
röktobaken, hvaraf de af utredningen berörda handlandena endast omfattat
iu af hela den under året i riket försålda kvantiteten. Ofvannämnda
landt- och diversehandlande inköpa i stor utsträckning sitt
behof af inhemska tobaksvaror direkt från fabrikanten.
3. Engroshandeln.
Vid en uppdelning af den utaf utredningen berörda tobakshandeln
på olika kategorier har det i detta sammanhang ansetts lämpligt att särskilja
engroshandeln från detaljhandeln på sådant sätt, att först särskildt
redogöres för uppgifter meddelade af de handlande, hvilka försälja en
väsentlig del — gränsen fixerad till 75 proc. — af sina varor en gros.
Till denna grupp handlande hafva emellertid äfven hänförts några firmor,
hvilka visserligen på grund af en starkt utvecklad minuthandelsrörelse
icke nådde den fastslagna omfattningen för sin engrosliandel, men som
likväl ifråga om organisationen af och villkoren för sina inköp voro att
närmast jämställa med engrossisterna.
Antalet af utredningen berörda grossister i denna mening är 96,
hvarmed sannolikt omfattats större delen af i riket förekommande, mera
betydande handel af detta slag. Omfattningen af dessa handlandes rörelse
framgår af följande sifiror.
28G
HANDELN MED FÄRDIGA TOBAKSVAROR ÅR 1908.
Af grossister (de af utredningen berörda) direkt inköpta
| t obaks fabrik åt. *) |
|
| |
| Direkt importerad vara. | Frän svensk | Summa. | I proc. af alla |
Cigarrer............... | ... st. 15,106,871 | 11,350,380 | 26,457,251 | 67*6 |
Cigarrcigarretter ... | ... „ 4,273,580 | 17,686,717 | 21,960,297 | 65-5 |
Cigarretter ........... | ... ,, 151,796,335 | 73,432,475 | 225,228,610 | 91-4 |
Röktobak ............ | .. kg. 16,290 | 46,112 | 62,402 | 74*3 |
Tuggtobak ......... | ... „ 5,974 | 43,716 | 49,690 | 73-8 |
Snus .................. | ... „ 1,217 | 548,397 | 549,614 | 66*4 |
Af alla de varor, som af de | i denna utredning | berörda handlande |
importerats, disponerade således grossörerna den ojämförligt största delen.
Det var egentligen endast ifråga om cigarrer, som detaljisterna synas
hafva bedrifvit någon själfständig import, i det att något mer än. 2 milj.
af de här berörda importcigarrerna kommo direkt på minuthandelns
konto. Men äfven ifråga om inhemsk vara behärskade grossisterna den
större delen. Minst var i detta fall skillnaden ifråga om cigarrer, störst för
cigarretter, där grossisterna disponerade närmare 8A0 af hela den kvantitet,
som af fabrikanterna försåldes till af utredningen berörda handlande.
’) Till jämförelse meddelas motsvarande tal rörande detaljisterna.
Af detaljister (de af utredningen berörda) direkt inköpta tobaks fabrikat.
|
| Direkt importerad vara. | Frän svensk | Summa. | I proc. af alla |
Cigarrer ................. ........ | ................ st. | 2,053,214 | 10,598,757 | 12,651,971 | 32-4 |
Cigarrcigarretter................. | ................ „ | 383,600 | 11,166,889 | 11,550,489 | 34-6 |
Cigarretter ..................... | ................ J» | 1,032,200 | 20,120,313 | 21,152,513 | 8-6 |
Röktobak ......................... | .............. kg- | 163 | 21,473 | 21,636 | 25-7 |
Tuggtobak ....................... | ............... »> | 179 | 17,452 | 17,631 | 26''2 |
Snus ... ............................ | ............... V | — | 278,258 | 278,258 | 33-6 |
ENGROSHANDELN. IMPORTERADE TOBAKSVAROR.
287
a- Importerade tobaksvaror.
Vid en närmare behandling af de importerade tobaksvarorna bär
det synts lämpligt att hänföra utredningens hela material i detta hänseende
till kapitlet om engroshandeln, enär såsom nyss sagts, denna
del af handeln behärskade den vida öfvervägande delen af importen.
Nedanstående tablå lämnar således en öfversikt af utredningens
hela material rörande rikets import af arbetad tobak, i den mån denna
varit föremål för de af utredningen berörda handlandenas rörelse.
De af utredningen berörda handlandenas direkta import af
| tobaltsfabrikat. |
|
|
| |
|
| « Kvantitet. | Inköpspris | Pris per | Kvantitet i |
Cigarrer ............................ | ................... st. | 17,160,085 | 1,448,304 | 84‘4o | | 69-5 |
Cigarrcigarretterna ............. | .................... it | 4,657,180 | 133,100 | 28‘6 0 | |
Cigarretter ......................... | .................... a | 152,828,535 | 2,257,137 | 14-so | 91-9 |
|
|
|
| Pris per kg. |
|
Röktobak ........................ | ....................ks- | 16,453 | 87,424 | 5*31 | 56*2 |
Tuggtobak ......................... | ................. | 6,153 | 22,380 | 3-64 | 63-9 |
Snus.................................. | .................... it | 1,217 | 4,990 | 4*io | 64*3 |
Kr. 3,963,335
Siffrorna gifva vid handen, att af rikets hela import af färdiga
tobaksvaror en betydande del kom på här berörda handlande.
De af dem införda cigarrerna och cigarrcigarretterna omslöto Vio,
cigarretterna drygt D/io, röktobaken nära, tuggtobaken och snuset drygt
6/io af hela importen. Då här föreliggande material emellertid, såsom
tidigare nämnts, torde innefatta flertalet åt de större tobakshandlandena,
synas de angifna proportionerna mellan här berörda tobaksfirmors och
hela rikets import af färdiga tobaksvaror gifva vid handen, att ej obetydliga
absoluta kvantiteter af säi''skildt de till riket införda cigarrerna
*) Jfr. siffrorna i tab. 54 å sid. 282.
288
HANDELN MED FÄRDIGA TOBAKSVAROR ÅR 1 9 08.
Cigarrer.
sökt sig andra vägar till den konsumerande allmänheten än den som ledt
genom handlandena. Till förklaring häraf torde böra påpekas, att de
större restanranterna sannolikt i vissa fall tillgodosett sitt behof af
cigarrer genom direkt import, hvarjämte äfven åtskilliga af de större
utländska cigarrfabrikanterna torde hafva särskilda s. k. nederlag, d. v. s.
försäljningsbutiker, i storstäderna, hvilka affärer, ehuru troligen försäljande
betydande kvantiteter, emellertid ej gjorts till föremål förundersökning
från utredningens sida. Dessutom torde det ej sällan förekomma,
att privatpersoner anskaffat cigarrer genom direkt import, därvid
tillgodoseende såväl sin egen konsumtion som den hos en mer eller
mindre talrik bekantskapskrets förefintliga.
Att liknande omständigheter icke karakterisera cigarrettimporten
torde hafva sin främsta orsak däri, att de viktigaste af de utländska
cigarrett »märken», hvilka konsumeras i Sverige, säljas med ensamrätt
för vissa firmor, som sålunda hafva ett slags monopol å denna import,
uteslutande möjligheten för hvarje enskild att kunna tillhandla sig varan
direkt från den utländske producenten.
De uppgifter rörande importen, hvilka varit användbara för en
mer ingående bearbetning, hafva sammanställts i tab. 56 å nästa sida.
Som synes omfattar denna större delen af det för utredningen föreliggande
materialet — endast med afseende på tuggtobaken hafva de
detaljerade uppgifterna varit synnerligen sparsamma, hvarjämte upplysningarne
rörande snuset varit helt oanvändbara.
Till jämförelse med denna tabell hafva i tab. 57 sammanställts de
kvantitetsuppgifter, som rörande importen af arbetad tobak meddelats i
den officiella handelsstatistiken för år 1908, hvarvid följts samma fördelning
på länder som i tab. 56. Därvid bör likväl ihågkommas, att
tab. 56 angifver produktionsland, medan tab. 57 endast kunnat meddela
namnet på det land, hvarifrån den direkta importen till den svenske
afnämaren företagits. Ej heller hafva i sistnämnda tabell cigarrer och
cigarrcigarretter kunnat specificeras hvar för sig, enär handelsstatistiken
icke skiljer dessa båda fabrikat åt.
Tab. 56 visar, att af cigarrerna det största antalet, eller 60''6 proc.
af samtliga, voro tillverkade i Tyskland, medan 18''5 proc. hade producerats
i Nederländerna och 14-2 proc. i Danmark. Åt den öfriga, oväsentliga
importen kom 3‘l proc. på havanna- samt 2-7 proc. på belgiska
cigarrer. Enligt den officiella importstatistiken för samma år skulle från
Tyskland hafva införts 56''7, från Nederländerna 18''9 och från Danmark
21-2 proc. af hela importen af cigarrer och cigarrcigarretter, siffror,
ENGROSHANDELN. IMPORTERADE TOBAKSVAROR.
289
Tab. 56. Viss del af 1908 års import af färdiga tobaksfabrikat
(utredningens siffror). r)
|
|
| jPris (enl. faktura m | Pris pr | |
• |
|
| tillägg af tull o. fr.) | 1,000 st. | |
| 1 Stycken. | 1 %> | Kr. | 1 »/» | kr.5) |
Cigarrer |
|
|
|
|
|
] tillverkade i Tyskland............... | 9,836,329 | 60-o | 776,368 | 1 (56-7 | 79-00 |
„ „ Danmark............... | 2,310,491 | 14-2 | 227,176 | 16-6 | 98-30 |
„ „ Nederländerna ...... | 2,995,550 | 18-5 | 184,527 | 13-5 | 61-60 |
,, Havanna.............. | 496,855 | 3-1 | 143,033 | 10-4 | 287-90 |
„ „ Belgien ............... | 445,500 | 2-7 | 28,090 | 2-1 | 63-oo |
» „ andra uti. stater ... | 140,700 | 0-9 | 9,831 | 0-7 | 69-90 |
Summa | 16,225,425 | 100-o | 1,369,025 | 1 700-o | 84’éo |
Cigarrcigarretter |
|
|
|
|
|
tillverkade i Havanna.............. | 13,000 | 0*3 | 1,165 | 0-8 | 89-60 |
» „ andra uti. stater ... | 4,917,680 | 99-7 | 139,662 | 99-2 | 28-4 0 |
Summa | 4,930,680 | 100-o | 140,827 | 700-0 | 2S" so |
Cigarretter |
|
|
|
|
|
tillverkade i Ryssland............. | 61,979,500 | 40-9 | 783,826 | 35-1 | 12-60 j |
„ „ Egypten o. Turkiet | 43,454,650 | 28-7 | 709,179 | 31-8 | 16-30 |
„ „ Finland ............... | 38,482,185 | 25-4 | 561,274 | 25-1 | 14-60 |
,, England............... | 4,891,800 | 3*2 | 137,853 | H*2 | 28-20 | |
„ ,. Amerika............... | 213,100 | 0-1 | 2,988 | 0-1 | 14-oo |
„ „ andra uti. stater ... | 2,587,250 | 1-7 | 37,296 | 1-7 | 14-4 0 1 |
Summa | 151,608,485 | 100-O | 2,232,416 | 700-o | 1470 |
| Vikt kg. |
|
|
| Pris prkg.l |
Röktobak |
|
|
|
|
|
tillverkad i England............... | 5,214 | 40-5 | 43,986 | 55*2 | kr. -) |
,, ,, Holland................. | 2,052 | 15-9 | 8,181 | 10-3 | 4-oo | |
,, ,. Amerika ............... | 853 | 6’0 1 | 2,638 | 3-3 1 | 3’io 1 |
,, ,. andra uti. stater...... | 4,770 - | 37-o | | 24,915 | 31-2 1 | 5''20 1 |
Summa | 12,889 | 100-o | 79,720 | 700 0 | 6''so j |
Tuggtobak |
|
|
|
|
|
tillverkad i Danmark ............. | 660 | 77*9 | 3,058 | 78-9 | 4-oo |
„ „ Norge.....................| | 130 | 15*4 | 533 | 13-7 | 4*io |
» „ andra uti. stater...... j | 57 '' | 6*7 | | 287 | | 7-4 | 5*oo |
Summa | 847 | | 700-n | | 3,878 | | 700-o ! | 4''so 1 |
) Materialet till denna tabell omsluter 67*4 proc. af alla till riket under året importerade
cigarrei- och cigarrcigarretter, 91-2 proc. af cigarretterna, 44 o proc. af röktobaken och 8-s proc. af
tuggtobaken. Rörande snuset hafva inga användbara uppgifter förelegat.
5) Oressiffrorna äro afrundade till tiotal.
37
290
HANDELN MED FÄRDIGA TOBAKSVAROR ÅR 19 08.
Taft. 57. Sveriges import af färdiga tobaksfabrikat år 1908
(handelsstatistikens siffror).
| Stycken. | % |
| Kg. | % |
Cigarrer |
|
| Röktobak |
|
|
importerade från |
|
| importerad från |
|
|
Tyskland .................. | 17,785,000 | 56-7 | England..................... | 13,776 | 47-1 |
Danmark .................. | 6,652,391 | 21-2 | Holland ..................... | 2,167 | 7-4 |
Nederländerna ............ | 5,938,695 | 18-9 | Amerika.................... | 5,579 | 19-i |
Havanna .................. | 158,913 | 0*5 | andra utländska stater. | 7,738 | 26-4 |
Belgien ..................... | 623,913 | 2*o | Summa | 29,260 | 100o |
andra utländska stater. | 216,088 | 0''7 |
|
|
|
Summa | 31.375,000 | 100''o |
|
|
|
Cigarretter |
|
| Tuggtobak |
|
|
importerade från |
|
| importerad från |
|
|
Ryssland .................. | 64,495,807 | 38-s | Danmark ................. | 3,466 | 36-o , |
Egypten och Turkiet ... | 36,016,129 | 21-7 | Norge........................ | 5,569 | 57’8 ; |
Finland ..................... | 47,569,893 | 28-6 | andra utländska stater. | 596 | 6*2 ! |
England..................... | 6,989,355 | 4*2 | Stimma | 9,631 | 100 0 |
Amerika.................... | 1,222,581 | 0*7 |
|
|
|
andra utländska stater. | 9,976,235 | 6o |
|
|
|
Summa | 160,270,000 | 100 o | Snus .............................. | 1,893 | — |
hvilka sålunda föga afsevärdt skilja sig från de ofvan anförda, hvadan
torde kunna antagas, att denna införsel i stort sedt skett direkt från
resp. produktionsländer. Däremot upptog handelsstatistiken endast en
högst obetydlig direkt import från Havanna, hvadan den hufvudsakliga
införseln till vårt land af detta fabrikat torde hafva skett med anlitande
af utländska mellanhänder.
Hvad de utländska cigarrernas inköpspris beträffar, så synes det
hafva utgjort i genomsnitt 84-4o'' kr. per 1,000 st. Frånräknas emeller
-
ENGROSHANDELN. IMPORTERADE TOBAKSVAROR. 291
tid havannacigarrerna med sitt jämförelsevis höga pris, blir medelpriset
78 kr. pr mille, således 15-60 kr. mer än de svenska fabrikanternas
genomsnittliga försäljningspris å svenska cigarrer, hvilket angifvits
utgöra 62-4 0 kr. per 1,000 st,1) Om tullen — beräknad till 21-60 kr. per
1,000 cigarrer — fråndrages från den utländska varans pris, skulle
denna således betinga ungefärligen samma inköpskostnad som den svenska.
Härvid bör emellertid ihågkommas, att i det beräknade priset för
den importerade varan ett visst mindre belopp torde komma på fraktkostnader,
hvilket bortfaller vid kalkylen af de svenska cigarrernas pris.
Dyrast bland de utländska cigarrerna voro gifvetvis havannacigarrerna,
hvilka synas hafva betingat en kostnad af 287’9 0 kr. per
1,000 st. Af öfriga cigarrer nådde de danska det högsta priset eller
98"3 0 kr., därnäst de tyska med 79 kr., hvaremot de belgiska och
holländska synas hafva varit jämförelsevis billiga och ej hafva betingat
mer än resp. 63 och 61''6 0 kr.•
Cigarr cigarr etter na, af hvilka endast ett fåtal synas hafva tillverkats
i Havanna, betingade — med bortseende från dessa — en medelkostnad
af 28-4 0 kr., således trots tulltillägget ett lägre pris än den svenska varan.
Af de utländska cigarretterna hade 40''9 proc. tillverkats i Ryssland,
28-? proc. i Egypten och Turkiet samt 25-4 proc. i Finland. Tillsammans
behärskade således importen från dessa tillverkningsländer
jämt 19/20 af hela cigarrettinförseln. Den var ock i hög grad både standardiserad
och monopoliserad, i det att de införda varutyperna voro
ytterligt få — i hufvudsak endast ett eller två »märken» från hvarje
land 8) — samt importen af hvarje märke med ensamrätt koncentrerad
på en eller några få händer.
Jämföras dessa importsiffror med den officiella handelsstatistikens
motsvarande tal, framgår tydligt, att införseln af cigarretter i stor utsträckning
skett direkt till de svenska handlandena, i det att importstatistiken
lör år 1908, som redovisade en cigarrettimport af omkr.
166 milj. cigarretter, upptog 38’8 proc. af dessa såsom härflytande från
Ryssland, 28''6 proc. från Finland och 21-7 från Egypten och Turkiet.
Den enda cigarrettimport från annat håll, hvilken var af någon
betydelse, nämligen den engelska, synes hafva omfattat den dyraste
varan, uppgifven till ett pris af 28''2 0 per 1,000 st. Eljes voro de
Cigarr
cigarretter.
Cigarretter.
‘) Jfr. sid. 84.
!) »Bostanjoglo» från Ryssland, »Commerce» från Finland och »Le Khédive» från Egypten.
Röktobak.
Tuggtobak.
Snus.
292 HANDELN MED FÄRDIGA TOBAKSVAROR ÅR 19 08.
egyptiska cigarretterna dyrast, betingande en kostnad åt 16‘30, hvaremot
de finska kostade endast 14-60 och de ryska 12''60 kr., allt per
1,000 st. Medelpriset för samtliga importerade cigarretter uppgick till
14-70 kr. per 1,000 st, eller endast 0’87 kr. per mille mer än för
svenska cigarretter. Fråndrages tullen — beräknad till 3-7 2 kr. per
1?000 st. — från de utländska cigarretternas inköpspris, skulle således
detta blifva blott 10-9 8 kr. mot 13-8 3 kr.1) för de svenska, således en
genomsnittlig differens af 2''8 5 kr.
Böktobaken synes till större delen hafva varit tillverkad i England,
men äfven holländsk, amerikansk och dansk tobak torde hafva förbrukats
i jämförelsevis stora kvantiteter. Någon större betydelse ägde
denna import i sin helhet emellertid ej för landets konsumtion af röktobak.
Den engelska varan var dyrast. Den nådde ett pris af 8''4o kr.
per kg., medan priset eljes varierade mellan 5''2 0 och 3-i0 kr. och i
medeltal utgjorde 6‘2 0 kr., således äfven frånsedt tulltillägget, l-2 0 kr.
per kg., afsevärdt högre än den svenska röktobakens genomsnittspris,
hvilken af fabrikanterna angifvits till 2’5 5 kr. per kg.2) Om hänsyn
likväl tages till hela den af utredningen berörda kvantiteten (jfr. tablån
å sid. 287), erhålles ett lägre genomsnittspris för den importerade röktobaken,
nämligen 5-31 kr. per kg., hvilket möjligen torde vara exaktare.
Uppgifterna angående tuggtobak beröra visserligen ett föga omfattande
material, men häraf framgår den äfven af importstatistiken bekräftade
omständigheten, att den hufvudsakliga delen af den utländska
tuggtobaken infördes från Danmark och Norge. Dess medelpris utgjorde
4-60 kr. per kg., således efter afdrag af tullumgälder, 1''20 kr. per kg.,
ungefärligen samma pris som den svenska tuggtobakens, hvilket i genomsnitt
uppgick till 3‘4 5 kr. per kg.2) Äfven här bör emellertid observeras,
att det riktigare medelpriset troligen är lägre eller 3’64 per kg., enligt
tablån å sid. 287, som hänför sig till ett vida större material.
Rörande importeradt snus hafva så godt som ingå uppgifter förelegat,
hvadan hithörande siffror alldeles uteslutits. År 1908 utgjorde
hela 7 importen af denna vara emellertid endast 1,893 kg., till ett af
handelsstatistiken uppgifvet genomsnittligt värde af 2 kr. per kg. förutom
tull (1"20 kr. per kg.).
’) Jfr. sid. 84.
2) Jfr. sid. 84.
ENGROSHANDELN. IMPORTERADE TOBAKSVAROR.
293
Rörande de importerade cigarrvarorna och cigarretterna har det
slutligen äfven varit möjligt att beräkna deras genomsnittliga rikt. De
uppgifter, som kunnat användas för sådant ändamål, hafva sammanförts
i nedanstående tablå.
Importerade cigarrvarors och cigarretters rikt. b
|
| Vikt | Vikt per |
Cigarrer | Stycken. | kg. | 1,000 st. |
tillverkade i Tyskland .................. | 8,713,495 | 47,414 | 5’4 |
„ „ Danmark .................. | 1,817,950 | 10,410 | 5*7 |
„ „ Nederländerna............ | 2,094,525 | 10,597 | 5*1 |
„ „ Havanna .................. | 407,655 | 2,248 | 5*5 |
„ „ Belgien.................... | 352,000 | 1,573 | 4*5 |
„ „ andra utländska stater | 70,500 | 338 | 4*8 |
Summa | 13,456,125 | 72,580 | 0‘4 |
Cigarrcigarretter |
|
|
|
tillverkade i Havanna ................. | 13,000 | 40 | 3-1 |
„ „ andra utländska stater | 3,952,720 | 7,181 | 1-8 |
Summa | 3,965,720 | 7,221 | ls |
Cigarretter |
|
|
|
tillverkade i Ryssland ................. | 33,586,000 | 30,591 | 0-91 |
,, „ Egypten och Turkiet .. | 40,531,800 | 34,895 | 0-S6 |
„ „ Finland..................... | 22,112,735 | 23,160 | 1-05 |
„ „ England .................. | 4,933,350 | 5,117 | 1-04 |
„ „ Amerika .................. | 22,000 '' | 29 | 1-32 |
„ „ andra utländska stater | 1,964,300 | 1,769 | 0*90 |
Summa 103,150,185 | 95,561 | 0''9S |
Af cigarrerna, synas sålunda de danska hafva varit tyngst, därnäst
havanna- och de tyska cigarrerna, hvilka samtliga med sin vikt per
1,000 st. al resp. ö*7, o-5 och 5''4 kg. voro tyngre än de svenska
cigarrerna, som enligt hvad siffrorna å sid. 77 gifva vid handen, i genomsnitt
vägde 5-17 kg. per 1,000 st. Medelvikten för alla utländska cigarrer
blef således äfven högre än detta sistnämnda tal och nådde 5''4 kg.
De importerade cigarrcigarretternas vikt synes i stället hafva varit
anmärkningsvärdt låg, i det att den genomsnittligt endast uppgick till
1''8 kg. mot den svenska motsvarande varans medelvikt af 2''7 8 kg.
per 1,000 st.
Importerade
cigarrers och
cigarretters
vikt.
*) Tablån berör endast en viss del af utredningens hithörande material.
294
HANDELN MED FÄRDIGA TOBAKSVAROR ÅR 190 8.
Af de utländska cigarretterna voro de amerikanska tyngst, i det
att de vägde T 3 2 kg. per 1,000 st. Eljes nådde endast de linska cigarretterna
en vikt, något öfverskjutande 1 kg., nämligen ro5 kg. per
mille, medan alla de öfriga stannade under denna viktsiffra och de
egyptiska, med en vikt af 0-8G kg. per 1,000 st., synas hafva varit lättast.
Genomsnittsvikten för alla importerade cigarretter uppgick till 0‘9 3 mot
1*17 kg. per 1,000 st. för den svenska varan (jfr. sid. 80).
b. Inköp af svenska tobaksvanor, m. m.
Af nedanstående tablå framgår, huru stor kvantitet svenska varor,
som af de berörda grossisterna inköpts direkt från fabrikanterna, äfvensom
dessa varors inköpspris.
Af grossister (de af utredningen berörda) från svensk fabrikant
direkt inköpta tobaks fabrikat.
Kvantitet i proc.
| Kvantitet. | Inköpspris kr. | Pris pr 1,000 st. | af industriens årS'' |
Cigarrer ......... | st. 11,350,380 | 677,618 | 59-7 0 | jl6-2 |
Cigarrcigarretter | „ 17,686,717 | 488,154 | 27-60 | |
Cigarretter ...... | „ 73,432,475 | 998,682 | 13-6 0 Pris pr kg. kr. | 38-7 |
Röktobak......... | kg. 46,112 | 142,486 | 3-09 | 15-o |
Tuggtobak ...... | ,. 43,716 | 149,509 | 3-42 | 7*2 |
Snus .............. | „ 548,397 | 740,336 | 1-35 | 9-6 |
Kr. 3.196,785
Den af utredningen berörda engroshandeln disponerade således
genom direkt inköp relativt vida mindre kvantiteter af den inhemska
än af den importerade varan. Endast ifråga om cigarretter var
grossisternas anpart i detta fall jämförelsevis betydande, i det att deras
inköji af denna vara omslöt nära Vio af industriens hela produktion.
För cigarrer och cigarrcigaretter tillsammans var motsvarande siffra
x) Öresiffrorna afrundade till tiotal.
■) Jfr. siffrorna i tab. 53 å sid. 282. Hänsyn har likväl ej tagits till exporten, hvilken ju
emellertid är synnerligen obetydlig.
ENGROSHANDELN. INKÖP AP SVENSKA TOBAKSVAROR M. M.
295
närmare Ve, för röktobak något lägre, för snus nära Vio samt för tuggtobak
endast Vi4.
Hvad medelinköpsprisen beträffar, så visar nedanstående tablå,
att dessa i regel lågo något under de siffror, som i föreliggande
redogörelse tidigare beräknats utgöra de af utredningen berörda tobaksfabrikanternas
genomsnittliga nettoförsäljningspris.
Grossisternas (de af utredningen berörda) direkta inköp af svenska varor.
|
| Grossisternas in-köpspris kr. | F abrikanternas |
Cigarrer ......... | 1,000 st. | 59-7 0 | 62''4 0 |
Cigarrcigarretter | »* | 27-6 0 | 30-20 |
Cigarretter ...... | »* | 13 60 | 13-83 |
Röktobak ...... | kS- | 3-09 | 2*55 |
Tuggtobak ..... | V | 3-4 2 | 345 |
Snus ............ |
| 1-35 | 1-39 |
I regel voro således, som nämnts, grossisternas inköpspris för
svenska varor förmånligare än medelvärdet å fabrikanternas nettoförsäljningspris,
ehuru differenserna icke voro synnerligen betydande. Endast
ifråga om röktobak har utredningens material i detta fall — sannolikt
på grund af dess ringa omfattning'' — gifvit en från nettoförsäljningsvärdet
väsentligt afvikande siffra, högre än detta.
Enligt i det föregående meddelade siffror uppgick den af här
berörda engrossister för direkta inköp utgifna summan:
för importerad vara till kr. 3,953,335
„ svensk „ „ „ 3,196,785
för all direkt inköpt vara till kr. 7,150.120
Emellertid omfattade de hår berörda grossisternas sammanlagda
utgifter för af dem inköpta varor enligt deras egna uppgifter ett högre
belopp än det sist anförda, nämligen 9,099,702 kr. Denna skillnad
förklaras däraf, att åtskilliga bland dessa handlande från sina kolleger
inköpte ofta betydande kvantiteter tobäksvaror af olika slag, dock till
största delen cigarretter af utländsk fabrikation. Säkerligen sammanhänger
detta med den ofvan påpekade omständigheten, att handeln med
flere bland de mest gängse cigarrettsorterna utgör ett monopol för ett
fåtal firmor, dit sålunda alla de handlande måste vända sig, hvilka
önska föra nämnda vara. Icke mindre än 97,127,790 st. importcigar
-
296
HANDELN MED FÄRDIGA TOBAKSVAROR ÅR 19 08.
retter, d. v. s. 63''6 proc. af alla de utaf här berörda handlande införda
cigarretterna, inköptes på detta sätt af flertalet grossister i andra hand
från den direkte importören och betingade ett inköpspris af 1,654,224
kr. eller 17 kr. per 1,000 st.
Af öfriga tobaksvaror var det endast relativt obetydliga kvantiteter,
som på detta sätt bytte ägare inom grossisternas egna led.
Ett undantag gjorde likväl den importerade röktobaken, hvaraf
grossisterna från de direkta importörerna inköpte 10,353 kg., således
62‘9 proc. af hela den kvantitet de här berörda handlandena importerat.
c. Försäljning och brutto för tjänst.
De uppgifter, som af grossisterna meddelats rörande försäljningen,
hafva tyvärr i flere afseenden varit bristfälliga. Framför allt
har materialet i detta hänseende icke kunnat lämna exakta upplysningar
till bedömande af, i hvilken utsträckning den af grossisterna
inköpta varukvantiteten försålts till återförsäljare eller direkt till konsumenter.
Åtskilliga af de här berörda handlandena, däribland den,
som haft den största omsättningssumman af alla, hafva nämligen
endast meddelat ett totalbelopp för årets hela försäljning utan angifvande
af hur detta fördelat sig på försäljning till återförsäljare och
till direkta konsumenter eller på olika varuslag. Andra hafva visserligen
meddelat en totalsumma för hela åter- och för hela detaljförsäljningen,
men icke fördelat denna på olika fabrikat, medan åter
andra företagit en dylik uppdelning på varuslag utan samtidigt angifvande
af, huru stora kvantiteter eller belopp, som kommit på försäljningen
i parti och i minut. Vid de framställningar, som med anledning
häraf genom utredningen gjorts till vederbörande uppgiftslämnare
med begäran om uppgifternas fullständigande i anförda stycken, har
så godt som undantagslöst svarats, att meddelande af ytterligare upplysningar
antingen på grund af bokföringens anordning icke kunnat
lämnas eller ock skolat kräfva ett arbete af så omfattande art, att
vederbörande ej velat underkasta sig det.
Under sådana omständigheter kunna rörande dessa förhållanden
endast meddelas siffror, hvilka icke böra tillmätas annat än en relativ
giltighet, och skall af sådan anledning denna del af ämnet endast i
korthet beröras.
Af de 96 grossister, som i denna redogörelse berörts, voro 34
rena engroshandlande, d. v. s. bedrefvo uteslutande partihandel, medan
ENGROSHANDELN. FÖRSÄLJNING OCH BRUTTOFÖRTJÄNST. 297
de öfriga 62 försålde sina varor dels en gros, dels i minut (= blandade
handlande). Dessa sistnämnda handlande bedrefvo sin detaljhandel i
regel i butiker, och tillhörde de största af utredningen berörda detalj -försäljarna denna grupp. Några af de blandade handlandena idkade
emellertid sin minuthandel på sådant sätt, att genom resande eller
platsagenter till privatpersoner, särskildt inom de medelstora och smärre
städerna, försåldes smärre poster af firmans varor, vanligen cigarrer
eller cigarrcigarretter i partier om minst 100 st. per order.
Hela den försäljningssumma, som af de 96 grossisterna nåddes,
uppgick till 11,067,962 kr., hvaraf 5,373,562 kr. på de rena och
5,694,400 kr. på de blandade affärerna. Häraf framgår således att till
de 486 proc. af alla dessa firmors försäljning, som kom på de rena
grossisterna, bör läggas den del af de blandade handlandenas försäljning,
som kom på partihandeln, för att kännedom skall vinnas om,
huru stor del af alla de här berörda handlandenas försäljning, som
skedde en gros. Det är emellertid vid fastställande af denna sistnämnda
procentsiffra, som de af materialets bristfällighet framkallade
svårigheterna gjort sig gällande. Med ledning af de uppgifter, som i
detta afseende varit fullständiga — de utgöra tillsammans endast ett
40-tal — har likväl beräknats, att omkring hälften af försäljningssumman
för dessa blanda,de handlande kommit på hvardera partioch
detaljhandeln, hvaremot fördelningen på de olika fabrikaten tett
sig så, att af cigarretterna nära 9/io, men af cigarrer och cigarrcigarretter
endast knappast 4/i0 försålts en gros.
Om svårigheter af så betydande art mött redan vid fastställande
af de mer omfattande siffror, som nu berörts, så framgår utan vidare,
att dessa än ytterligare ökats vid försöken att beräkna de belopp, som
skolat angifva de genomsnittliga specialsummorna för det vid försäljning
af de olika fabrikaten ernådda priset. I sjkifva verket har vid
bearbetande af materialet i detta afseende icke kunnat på annat sätt
förfaras än att de jämförelsevis få uppgifter sammanställts, hvilkas
siffror i detta afseende varit icke blott fullständiga, utan hvilka äfven
tydt på, att de af vederbörande uppgjorts med omsorg. Med ledning
af dessa uppgifter samt för detaljprisen af de äfven jämförelsevis få
uppgifter, hvilka af rena detaljister afgifvits och befunnits för sådant
ändamål helt eller delvis användbara, hafva de här nedan meddelade
genomsnittliga försäljningsprisen beräknats.
För detaljprisens vidkommande bör emellertid här liksom för hela
den följande framställningen uppmärksammas, att dessa troligen oftast
afse priset vid försäljning per styck samt i mindre viktmängder, hvar
38
-
298
HANDELN MED FÄRDIGA TOBAKSVAROR ÅR 19 08.
vid hänsyn sannolikt icke tagits till den prisminskning, som framkallats
af vid köp af större stycke- eller viktmängder medgifna rabatter (se
sid. 314). Detaljprisen äro af sådan anledning att i viss utsträckning
betrakta såsom maximiförsäljningspris och de på grundval däraf beräknade
bruttoförtjänsterna såsom maximiför tjänster.
Parti- och detalj försäljningspris å utländska och svenska tobaksfabrik åt.
Partipris. Detaljpris.
|
| Utländsk | Svensk | Utländsk | Svensk |
|
| vara | vara |
| |
|
|
| kr. | kr. |
|
Cigarrer............ | 1,000 st. | 92-30 | 05-10 | 135-7 0 | 98-6 0 |
Cigarrcigarretter | >> | • 33-20 | 30-20 | 48-3 0 | 46-oo |
Cigarretter........ | »> | 17-oo | 14-3 0 | 25-20 | 24-0 5 |
Röktobak ........ | ..... kg. | 6-ai | 3-34 | 8-95 | 3-8 5 |
Tuggtobak ........ | ....... J> | 4-44 | 3-62 | 5-oc | 4-4 6 |
Snus................. | ....... „ | — | 1-47 | — | 1-81 |
Sammanställas dessa tal med tidigare meddelade siffror angående
grossisternas inköpspris, erhålles en ledning för bedömande af dessa
handlandes bruttoförtjänst å de olika varuslagen. I nedanstående tablå
har en dylik beräkning gjorts rörande partihandeln.
Grossisters inköps- samt par ti försäljningspris å utländska och svenska
tobaks fabrikat.
Inköpspris.
. Bruttoförtjänst i °/o af
Partiförsäljnings- J tiförsäljni
pris. inköpspriset. * priset.
Utländsk Svensk Utländsk Svensk Utländsk Svensk Utländsk Svensk
vara vara vara vara
kr. kr.
Cigarrer.......... | ..1,000 st. 78-00 l) | 59-7 0 | 92-30 | 65"io | 18-3 | 9-1 | 15-5 | 8-3 |
Cigarrcigarretter „ 28- c o | 27-eo | 33-2 0 | 30-20 | 16-1 | 9-4 | 13-9 | 8*6 | |
Cigarretter....... | ,, 14-so | 13-6 0 | 17-oo | 14-so | 14-9 | 5-2 | 12 9 | 4*9 |
Röktobak ...... | ......... kg. 5-31 | 3-09 | 6''31 | 3-34 | 18-8 | 8-1 | 15-9 | 7*5 |
Tuggtobak ..... | .......... „ | 3-42 | 4-44 | 3-6 2 | 22-o | 5-9 | 18-0 | 5*5 |
Snus.............. | .......... » | 1-35 | — | 1-47 | — | 8-9 | — | 8*2 |
Som | siffrorna visa, | synes | bruttoförtjänsten | å utländska | fabrikat | |||
vara väsen | iligt högre än | å inhemska. | De | båda | talserierna öfverens- |
'') Excl. Havannacigarrer.
ENGROSHANDELN. FÖRSÄLJNING OCH BRUTTOFÖRTJÄNST.
299
stämma emellertid i så måtto, att förtjänsten å cigarretter synes vara
mindre än för något annat fabrikat ifråga om såväl importerad som
svensk vara. Förtjänstsiffrorna för den svenska varan stå i jämförelsevis
nära öfverensstämmelse med den rabatt å prisknrantpriset, som alla af
fabrikantföreningen såsom grossister erkända handlande åtnjuta å vissa
varor till skillnad från minuthandlandena, nvilka denna rabatt icke
kommer tillgodo. Sålunda utgå enligt de uppgifter, som härom inhämtats,
föreningens rabatter till 15 proc. af priskurantpriset å cigarretter,
8 proc. för röktobak och snus samt 5 proc. för tuggtobak.
Endast ifråga om cigarretterna öfverensstämmer nämnda rabattsiffra
icke med den i tablån angifna förtjänsten, hvilken där beräknats utgöra
endast 5-2 proc. å inköpspriset. Orsaken härtill torde ligga i flere
omständigheter. Dels köpas de i handeln mest begärliga cigarretterna
ofta af detaljisterna i så stora poster, att extra rabatter i regel beviljas.
Dels förekommer ifråga om särskildt den norrländska handeln ett försälj
ningssystem, där grossisternas förtjänst ofta lär nedpressas till några
få proc. af inköpspriset.
Den förtjänst, som kunnat beräknas för de blandade handlandena
å den del af deras rörelse, hvilken utgöres af detaljhandel, torde framgå
af nedanstående siffror.
Grossisters inköps- samt detalj försäljningspris å utländska och svenska
tohaksfabrikat.
Inköpspris.
Utländsk Svensk
vara
kr.
Detaljförsäljning
pris.
inköpspriset.
Bruttoförtjänst i °/o af
detaljförsäljningspriset.
Utländsk Svensk Utländsk Svensk Utländsk Svensk
vara vara vara
kr.
Cigarrer............ 1,000 st. | 78-001) | 59-7 0 | 135-7 0 | 98-60 | 74-o | 65*2 | 42-5 | 39-5 |
Cigarrcigarretter „ | 28-no | 27-60 | 48-3 0 | 46-oo | 68"9 | 66*7 | 40-s | 40-o |
Cigarretter......... „ | 14-8 0 | 13-60 | 25-2 0 | 24-05 | 70-3 | 7H‘8 | 41-3 | 43-5 |
Röktobak ............... kg. | 5-31 | 3-09 | 8-95 | 3-85 | 68-6 | 24*6 | 40-7 | 19-7 |
Tuggtobak ............... „ | 3-or | 3-42 | 5-0 c | 4-46 | 39-0 | 30*4 | 28-i | 23-3 |
Snus........................ „ | — | 1*3 5 | — | 1-81 | — | 34*1 | — | 25-4 |
Vinsten äfven å detaljförsäljningen af utländska fabrikat synes
sålunda i regel vara större än å svenska varor, ehuru differenserna i
detta fäll, med undantag för rök- och tuggtobak, icke voro särskildt
P Excl. Havannacigarrer.
300
HANDELN MED FÄRDIGA TOBAKSVAROR ÅR 1908.
Rena engros
handlandes
bruttovinst.
betydande. För cigarretternas vidkommande gifva tablåns siffror emellertid
vid handen, att förtjänsten å utländskt fabrikat synes vara något
lägre än å svenskt.
d. Grossisternas ekonomiska förhållanden.
Vid behandlingen af uppgifterna rörande grossisternas ekonomiska
förhållanden har det visat sig lämpligt att uppdela handlandena på
tvänne grupper, hvilka ifråga om affärsverksamhetens ekonomiska organisation
företett afsevärda skiljaktigheter. Dessa båda grupper hafva
redan i det föregående berörts och äro: 1) rena engroshandlande; samt
2) handlande med både engros- och detaljhandel (= blandade handlande).
ct. Rena engroshandlande.
Uppgifterna från de firmor, som bedrefvo endast engroshandel,
uppgingo till sammanlagdt 34. Sannolikt hade flertalet af i landet förekommande
affärer af detta slag till utredningen insändt användbara uppgifter,
hvadan kan antagas att deras antal i förhållande till rikets alla
enligt det föregående angifna handlande med färdiga tobaksfabrikat uppgick
till mellan 2 och 3 proc.
Af de 34 grossisterna hade 22 varit verksamma inom branschen
under 10 år eller därutöfver, och kommo 17 på Stockholm, 3 på Göteborg,
5 på Malmö samt på den öfriga landsorten således 9. Som af tab.
58 å nästa sida framgår, utgjorde deras sammanlagda omsättningssumma
5,373,562 kr. eller 158,046 kr. per affär. Då motsvarande siffror för
inköpssumman voro 4,592,694 och 135,079 kr., framgår således, att bruttovinstens
totalsumma var 780,868 kr. och i medeltal per firma 22,967
kr., eller 14‘5 proc. å försäljningsbeloppet. Härvid bör uppmärksammas,
att de försäljningssummor, som här och i det följande i motsvarande
tabeller för blandade handlande och detaljister meddelas, torde vara de
summor, som ingått efter afdrag af rabatter o. d., och bör således den
på grundvalen af dem beräknade bruttovinsten i allmänhet gifva ett
något lägre belopp än de siffror, som beräknats med ledning af de å
sid. 298—299 angifna uppgifter.
Gifvetvis förekommo bland dessa firmor handlande med sinsemellan
väsentligt olika affärsomfång, i det att omsättningssummans medeltal för
Stoekholmsgrossörerna exempelvis var 168,126, men för Göteborgshand
-
ENGROSHANDELN. EKONOMISKA FÖRHÅLLANDEN.
301
landena endast 94,660 kr. Det jämförelsevis ringa antalet å samtliga
affärer har likväl varit orsak till att en uppdelning af dem på olika
storleksklasser ansetts olämplig och för . utredningens syfte delvis obehöflig.
Bland engroshandlandenas omkostnader för affärens drifvande
torde de mera betydande regelbundna posterna betecknas af hyror för
affärslokalen samt löner åt biträden. Hyrorna uppgingo, såsom tab. 58
visar, till en jämförelsevis obetydlig summa eller till endast 944 kr. per
affär, hvarvid likväl Stockholmsfirmorna betungades mer än de öfriga, i
det att deras hyresutgifter uppgingo till 1,179, medan Göteborgshandlandena
knappast behöfde betala halfva den nämnda summan. Emellertid
voro ju, som sagdt, i stort sedt dessa utgifter relativt obetydliga, något
som väl torde sammanhänga med, att dessa affärers lokaler i regel kunde
inskränkas till att omfatta endast ett eller ett par kontors- och lagerrum.
Tab. 58. De af utredningen berörda 34 rena grossisternas ekonomiska
förhållanden år 1908.
| Stock- holm. | Göteborg. | Malmö. | Eiket | Till. sammans. |
Antal handlande .............................. | 17 | 3 | 5 | 9 | 34 |
„ biträden ................................. | 40 | 6 | 7 | 11 | 64 |
Inköpsvärde ................................... | 2,360,618 | 217,699 | 635,130 | 1,379,247 | 4,592,694 |
d:o i medeltal för hvarje handlande | 138,860 | 72,566 | 127,026 | 153,250 | 135.079 |
Försäljningsvärde ........................... | 2,858,139 | 283,980 | 680,402 | 1,551,041 | 5,373.562 |
d:o i medeltal för hvarje handlande | 168,126 | 94,660 | 136,080 | 172,338 | 158,046 |
Hyror ............................................ | 20,035 | 1,800 | 3,200 | 7,050 | 32,085 |
d:o i medeltal för hvarje handlande | 1,179 | 600 | 640 | 783 | 944 |
Löner till biträden ........................ | 62,524 | 8,797 | 17,854 | 23,427 | 112,602 |
d:o i medeltal för hvarje handlande | 3,678 | 2,932 | 3,571 | 2,603 | 3.312 |
d:o i medeltal för hvarje biträde ... | 1,563 | 1,466 | 2,551 | 2.130 | 1,759 |
Förluster på varufordringar ............ | 40,386 | 9,284 | 11,978 | 17,160 | 78.808 |
d:o i medeltal för hvarje handlande | 2,376 | 3,095 | 2,395 | 1,907 | 2,318 |
d:o i % af försäljningsvärdet........ | In | 3-3 | 1*8 | In ! | Tö |
Nettovinst ..................................... | 130,603 | 23,625 | 28,570 | 85,959 | 268,757 |
d:o i medeltal för hvarje handlande | 7,683 | 7,875 | 5,714 | 9,551 | 7.905 |
d:o i % af försäljningsvärdet ........ | 4-j | 8-3 | 4*2 | 5*5 | ■ O''0 | |
Rena engroshandlandes
hyror.
302
HANDELN MED FÄRDIGA TOBAKSVAROR ÅR 1 9 08.
Rena engroshandlandcs
biträdeslöner.
Rena engroshandlandes
förluster.
Rena engroshandlandes
nettovinst.
Hvad lönerna till biträdena beträffar, så förtjänar först att nämnas,
att de 34 affärerna förfogade öfver tillsammans 04 biträden, således
omkr. 2 biträden per handlande. De löner, som till dem utbetalades,
uppgingo till i genomsnitt 3,312 kr. per affär eller 1,759 kr. per biträde,
hvarvid likväl, anmärkningsvärd! nog, men sannolikt beroende på mer
tillfälliga, personliga förhållanden, genomsnittslönen i Malmö och äfven
den öfriga landsorten var ej obetydligt högre än i Göteborg och Stockholm
(se närmare tab. 58).
En post å vinst- och förlustkontot, som för dessa handlande synts
spela en i viss mån mindre betydande roll, var förluster å varudebitorer.
De uppgingo visserligen till ej mindre än 2,318 kr. i medeltal per affär
eller till lOi proc. å den genomsnittliga bruttovinsten, men till endast
1*5 proc. af försäljningssumman.
Den nettovinst, som grossisterna uppgifva, afl deras affärsrörelse
skulle lämna, uppgick till i medeltal 7,905 kr. eller till 5''0 proc. af
omsättningssumman. I förhållande till bruttovinsten och de uppgifna
beloppen å vinst- och förlustkontots förnämsta debetposter synes denna
nettovinst onekligen låg. Marginalen mellan bruttovinst och angifna
omkostnader var nämligen 16,393 kr. och däraf skulle enligt ofvanstående
siffror nettovinsten utgöra endast omkr. hälften. Då uppgifterna i detta
afseende äro jämförelsevis samstämmiga — endast de få Malmöaffärerna
med deras låga bruttovinstsiffra utgöra ett undantag — torde de böra
tillerkännas en viss allmängiltighet i här föreliggande fall. Förklaringen
synes vara att söka i den omständigheten, att flertalet hithörande affärer
hade andra omkostnader än de ofvan angifna: under rubriken »öfrig a
omkostnader)'') har af dem också uppförts ett belopp af i genomsnitt ej
mindre än 7,692 kr. per handlande. Häri har sannolikt utom kontorskostnader
inbegripits sådana poster som arfvoden och provisioner åt
resande, *) frakter o. d. Likväl är äfven med denna summa den ofvan
antydda marginalen ej helt täckt, hvadan till förklaring torde böra hänvisas
ytterligare till det förhållandet, att många af engrossisterna måste
arbeta med ett jämförelsevis stort kapital, sannolikt till afsevärd del
beroende på kreditsystemets vidsträckta tillämpning inom denna affärsgren.
Räntorna å detta kapital, om hvars storlek de insända uppgifterna
J) Särskilda resande hafva redovisats af 8 firmor. De till dessa resande utbetalta beloppen
uppgingo till sammanlagdt 25,575 kr. eller i rundt tal till 3,200 kr. per person. Resandenas medelålder
var 39 år och deras anställningstid inom sin bransch i genomsnitt ^ år.
ENGROSHANDELN. EKONOMISKA FÖRHÅLLANDEN.
303
icke gifva någon upplysning, men hvilket torde kunna beräknas uppgå
till omkr. 80- å 100,000 kr. per affär, hafva, efter allt att döma fråndraga
bruttovinsten, innan nettoafkastningen beräknats.
Till de rena grossisterna torde ur viss synpunkt äfven böra räknas
ett fåtal handlande, hvilka förekommo hufvudsakligen inom cigarrettbranschen
och uteslutande såsom förmedlare af utländsk varas försäljning
på den svenska marknaden. De synas hafva innehaft ställning närmast såsom
agenter, i det att de icke togo annan befattning med den försålda
varan än förmedling af order därå till sin utländske hufvudman, hvilken
därefter expedierade fabrikatet direkt till beställaren och äfven inkasserade
betalningen direkt hos denne. Agentens förtjänst bestod endast i en
viss provision å den försålda kvantitetens fakturapris, beräknad efter eu
på förhand uppgjord procentsats. Då antalet dylika agenter, som nämnts,
torde vara synnerligen ringa och uppgifter till utredningen i detta hänseende
endast influtit från 2 af de sålunda berörda, har hänsynen till
uppgifternas konfidentiella natur omöjliggjort andra meddelanden i ämnet
än de här ofvan antydda.
/?. Handlande med läde engros- och detaljhandel.
Af de tobaksliandlande, som samtidigt bedrefvo engros- och detaljhandel,
hafva 62 till utredningen insändt begärda uppgifter. Om detta
antal torde gälla detsamma, som rörande engrossisterna anförts, eller
att det synes hafva omfattat flertalet af hithörande handlande i riket.
Det omslöt 9 proc. af samtliga för nu ifrågavarande bearbetning användbara
uppgifter samt 4 proc. af det beräknade antalet å samtliga
tobaksliandlande i riket, hvilken sistnämnda proportion torde vara
endast obetydligt för låg.
Den största delen af till denna grupp hörande handlande utgjordes
al de större detaljisterna, hvilka i regel funnit förmånligt att samtidigt
med minuthandeln bedrifva åt erförsäljning af tobaks varor. Med afseende
å den grad, i hvilken dessa handlandes försäljning fördelades
på engros- och minuthandel, må anföras, att för 29 firmor, omslutande
62 proc. af samtliga hithörande affärers omsättningssumma, kom minst
50 proc. åt försäljningen på partihandeln. Att emellertid samtliga
blandade handlandes minuthandel ägde en betydande omfattning, framgår
redan af det förhållandet, att de 62 handlandena förfogade öfver samman
-
Agenter.
304
HANDELN MED FÄRDIGA TOBAKSVAROR ÅR 19 0 8.
Tab. 59. De af utredningen berörda 62 blandade handlandenas ekonomiska
förhållanden år 1908.
| Stock- holm. | Göte- borg. | Malmö. | Riket | Till- sammans. |
Antal handlande .......................................... | 21 | 3 | 7 | 31 | 62 |
„ försäljningsställen................................. | 45 | 7 | 9 | 43: | 104 |
„ biträden ............................................. | 97 | 29 | 13 | 70 | 209 |
Inköpsvärde................................................... | 2,436,265 | 505,970 | 274,806 | 1,289,967 | 4,507,008 |
d:o i medeltal för hvarje handlande | 116,013 | 168,657 | 39,258 | 41,612 | 72,694 |
Försäljningsvärde.......................................... | 3,110,509 | 669,536 | 316,720 | 1,597,635 | 5,694,400 |
d:o i medeltal för hvarje handlande | 148,119 | 223,179 | 45,246 | 51,537 | 91,845 |
Hyror för butiker.......................................... | 87,417 | 14,400 | 8,900 | 31,359 | 142,076 \ |
d:o i medeltal för hvarje butik ... | 1,943 | 2,057 | 989 | 729 | 1,366 | |
Summa hyror................................................ | 94,792 | 16,700 | 11,225 | 35,759 | 158,476 |
d:o i medeltal för hvarje handlande... | 4,514 | 5,567 | 1,604 | 1,154 | 2,556 |
Löner till biträden ....................................... | 135,381 | 28,871 | 7,375 | 50,389 | 222,016 |
d:o i medeltal för hvarje handlande | 6,447 | 9,624 | 1,054 | 1,625 | 3,581 |
d:o i medeltal för hvarje biträde... | 1,396 | 996 | 567 | 720 | 1,062 |
Förluster pa varufordringar ........................ | 22,478 | 8,710 | 1,183 | 14,561 | 46,932 |
d:o i medeltal för hvarje handlande | 1,070 | 2,903 | 169 | 470 | 757 |
d:o i »/o af försäljningsvärdet......... | 0-7 | 1*3 | 0-4 | O19 | Os |
Xettovinst...................................................... | 215,850 | 30,862 | 24,147 | 126,091 | 396,950 |
d:o i medeltal för hvarje handlande ...... | 10,279 | 10,287 | 3,450 | 4,067 | 6,402 |
d:o i °/o af försäljningsvärdet ............... | 6*9 | 4*6 | 7*6 | 7-9 | 7-o |
lagdt 104 butiker, således i medeltal 17 försäljningsställen på 10 tirmor.
Såsom en blick på tab. 59 visar, kommo af hithörande handlande 21
på Stockholm, 3 på Göteborg, 7 på Malmö samt 31 på den öfriga
landsorten, och af dessa synas Stockholms- och Göteborgshandlandena
hafva bedrifvit sin rörelse i den största omfattning, i det de förfogade
öfver i medeltal resp. 2’l och 2-3 butiker, således i båda städerna drygt
två försäljningsställen på hvarje firma.
Äfven bland dessa handlande förefunnos gifvetvis betydliga skiljaktigheter
ifråga om affärsverksamhetens omfång. Några firmor bedrefvo
sålunda sin rörelse med filialer i flere städer, andra hade i samma stad
ett betydande antal butiker, i ett fall (Stockholm) uppgående ända till
8. Äfven var den proportion, i hvilken engroshandeln ingick såsom
ENGROSHANDELN. EKONOMISKA FÖRHÅLLANDEN.
305
del i hela rörelsen, Ansenligt olika inom skilda affärer. På grund af
det likväl jämförelsevis ringa totalantalet hithörande affärer har framställningen
måst afstå från en närmare uppdelning i storleksklasser.
Samtliga här berörda handlande, tillhörande denna grupp, redovisade
ett inköpsvärde af 4,507,008 och ett försäljningsvärde af 5,694,400 kr.,
således en bruttovinst af 1,187,392 kr. eller 20''9 proc. af försäljningssumman.
I medeltal för hvarje handlande var inköpssumman 72,694 och försäljningssumman
91,845 samt bruttovinsten 19,151 kr. Omsättningssumman
var likväl väsentligt större i genomsnitt för Göteborgs- och Stockholmshandlande,
uppgående till resp. 223,179 samt 148,119 kr., än för
•öfriga affärer, där motsvarande siffra nådde upp till omkr. 50,000 kr.
För här berörda handlande måste i många fall ifråga om utgifter
för hyror en dubbel kostnad af detta slag uppstå, i det att affären
nödgades disponera icke blott försäljnings- utan äfven kontors- och
lagerlokaler. För de senare synes hafva i medeltal utbetalts ett belopp
per år af .1,190 kr., för butiker åter 1,366 kr., således tillsammans
2,556 kr. i årliga hyror. Ifråga om denna utgiftspost intogo emellertid
Göteborgs- och Stockholmshandlandena en vida ogynnsammare ställning
än deras kolleger å andra orter. Medan Göteborgsaffärerna nämligen
i genomsnitt per affär gåfvo ut 5,567 och Stockholmsfirmorna 4,514 kr.
för hyror, uppgingo motsvarande omkostnader för öfriga handlande till
ej mer än 1,604 kr. i Malmö och blott 1,154 kr. i andra städer. Denna
skillnad torde dock ej böra allenast hänföras till de olika hyresprisen
å berörda orter, utan ock till den tidigare påpekade omständigheten,
att handlandena i de båda största städerna hade det relativt högsta
antalet försäljningsställen.
lill detta sistnämnda förhållande torde äfven hänsvn böra tagas
vid ett närmare skärskådande af till biträden hos här ifrågavarande
handlande utbetalta löner. Hela antalet biträden utgjorde 209 eller i
genomsnitt nästan jämnt 2 per butik. I lider det att medelsiffran för
af hvarje handlande utbetalta löner uppgick till 3,581 kr. per år, så
steg denna siffra för Göteborgstirmorna till 9,624. för Stockholmsaffärerna
till 6,447, men stannade för öfriga handlande mellan 1,054
och 1,625 kr. Den höga summan för Göteborgsaffärernas vidkommande
synes närmast vara att tillskrifva dessas jämförelsevis stora antal biträden,
i det att där hvarje handlande förfogade öfver närmare 10 och
hvar och en af deras butiker öfver 4 biträden, medan motsvarande tal
för samtliga utgjorde resp. 3 å 4 och 2 samt för Stoekholmsaffärernas
39
Blandade
handlande*
bmttovinst.
Blandade
handlandes
hyror.
Blandade
handlandes
biträdeslöner.
306
HANDELN MED FÄRDIGA TOBAKS VAROR ÅR 190 8.
Blandade
handlandes
JÖrlustcr.
Blandade
handlandes
nettovinst.
vidkommande resp. närmare 5 och 2. Att äfven inom dessa sistnämnda
firmor beloppet af på hvarje handlande kommande biträdesomkostnader
sprungit upp till ett jämförelsevis så högt belopp, torde närmast söka
sin förklaring i den omständigheten, att dess biträden betalats bättre än
å andra orter. Lönen i medeltal för hvarje biträde utgjorde nämligen
hos Stockholmsaffärerna 1,396, i Göteborg 996, i Malmö endast 567, i
öfriga städer 720 samt i hela riket 1,062 kr. Orsaken till den jämförelsevis
höga aflöningen i Stockholm och väl delvis äfven i Göteborg
torde ligga däri, att för åtskilliga af hithörande firmor i nämnda städer
tärfvats mer kvalificerade arbetskrafter än eljes ansetts nödigt.
Förluster på grund af varudebitorers insolvens synes för handlandena
af denna grupp hafva förekommit i jämförelsevis mindre betydande
utsträckning. Denna post uppgick för samtliga handlande till 46,932
kr. eller till 4-0 proc. af bruttovinsten och 0''8 proc. af omsättningssumman.
1 medeltal uppgick den till 757 kr. per affär, hvarvid likväl
siffran för Göteborgsaff arerna var jämförelsevis hög och för Malmöfirmorna
mycket låg, uppgående till resp. 2,903 och 169 kr. eller resp. 1''3 och
0''4 proc. af omsättniugssumman.
Den nettovinst, som af handlandena med både engros- och detaljhandel
redovisats, nådde ett belopp af 396,950 kr. eller 33‘4 proc. af
bruttovinsten och 7''0 proc. af omsättningssumman. Den största vinsten
af sin rörelse hade Stockholms- och Göteborgsaffärerna med närmare
10,300 kr. per affär, medan öfriga firmor stannade vid betydligt lägre
siffror och medeltalet för hela riket icke uppgick till mer än 6,402 kr.
I dessa differenser betonas ytterligare den olikhet, som uppkom däraf,
att de största affärerna hade sin hemvist i de båda nämnda städerna.
Ifråga om nettovinstens förhållande till omsättningssumman förelåg
emellertid icke någon dylik betydande skillnad mellan de olika orterna,
hvilkas siffror i detta fall — med undantag af det lägre talet för Malmö
— samtliga närmade sig medeltalet för alla berörda blandade handlande.
Liksom för de rena engroshandlandena torde emellertid äfven
rörande nu berörda affärers afkastning den anmärkningen böra göras, att
en väsentlig del af bruttovinsten utgått till täckande af g. k. öfriga omkostnader,
å hvilket konto redovisats 6,068 kr. per affär. Huruvida i
denna siffra endast inräknats kontorskostnader och. med rörelsen eljes
förenade utgifter eller däri äfven inbegripits räntor å i driften engageradt
kapital kan med ledning af det tillgängliga materialet ej bestämdt
afgöras. Sannolikt omfattade emellertid nämnda konto, ehuru i olika
utsträckning, båda de ifrågavarande utgiftsposterna.
ENGROSHANDELN. EKONOMISKA FÖRHÅLLANDEN.
307
y. Alla af utredningen berörda grossister.
Sammanställas siffrorna i tab. 58 och 59 här ofvan, såsom skett
i nedanstående tab. 60, erhålles en totalbild rörande alla af utredningen
berörda grossisters ekonomiska förhållanden. En närmare analys af
denna tabells siffror, hvilka gifvetvis intaga en mellanställning mellan
resp. i tab. 58 och 59 meddelade, torde emellertid icke vara af behofvet
påkallad.
Tab. 60. De af utredningen berörda 96 grossisternas ekonomiska förhållanden.
| Stoek-1 holm. | Göte- ! borg. | i Malmö. | 1 Riket | 1 Till- i 1 sammans. ! |
Antal handlande............................................. | 38 | b | 12 | 40 | 96 |
„ försäljningsställen ................................. | 45 | 7 | 9 | 43 | 104 |
„ biträden................................................ | 137 | So | 20 | 81 | 273 |
Inköpsvärde ........................ | 4,796,883 | 723,669 | 909,936 | 2,669,214 | 9 099,702 |
d:o i medeltal för hvarje handlande...... | 126,234 | 120,611 | 75,828 | 06,730 | 94,789 |
Försäljningsvärde .......................................... | 5,968,648 | 953,516 | 997,122 | 3,148,676 | 11,067,962 |
d:o i medeltal för hvarje handlande | 157,070 | 158,919 | 83,094 | 78,717 | 116,291 |
Hyror för butik ................... | 87,417 | 14,400 | 8,900 | 31,359 | 142.076 |
1 d:o i medeltal för hvarje butik .................. | 1,943 | 2,057 | 989 | 729 | 1,366 |
Hyror för kontor o. lagerrum........................... | 114,827 | 18,500 | 14,425 | 42,809 | 190,561 |
d:o i medeltal för hvarje handlande ............ | 3,022 | 3,083 | 1,202 | 1,070 | 1,985 |
Löner till biträden .............................. | 197,905 | 37,668 | 25,229 | 73,816 | 334.618 |
d:o i medeltal för hvarje handlande............... | 5,208 | 6,278 | 2,102 | 1,845 | 3.486 |
d:o i medeltal för hvarje biträde .................. | 1,445 | 1,076 | 1,261 | 911 | 1,226 |
Förluster på varufordringar.............................. | 62,864 | 17,994 | 13,161 | 31,721 | 125,740 |
d:o i medeltal för hvarje handlande ......... | 1,654 | 2,999 | 1,097 | 793 | 1.3101 |
d:o i °/o af försäljningsvärdet .................. | l-l | 1-9 | 1-3 | l-o | i-i |
Nettovinst..................................................... | 346,4531 | 54,4871 | 52,717 | 212,050 | 665,7071 |
d:o i medeltal för hvarje handlande.........j | 9,117; | 9,081 | 4,393'' | 5,301 | 6,934 |
d:o i °/° af försäljningsvärdet ..................[ | 5*8; | 5*7 | | 5*31 | 6-7 | 6<> | |
308
HANDELN MED FÄRDIGA TOBAKSVAROR ÅR 190 8.
4. Detalj handeln.
a. Inköp.
Det antal rena detaljhandlande, som ifråga om inköpen af utredningen
berörts, utgjorde ''580. Kvantiteten af de genom dessa under
år 1908 direkt inköpta tobaksfabrikat bar i en tidigare a sid. 28(> anföra
tablå belysts. Det har därvid äfven anmärkts, att den jämförelsevis
rino^a mängden af de utaf dessa handlande direkt importerade varorna
tillagts grossisternas import, för att vid utredningen om inköpsprisen
erhålla eu mer öfverskådlig bild af hela den af utredningen berörda
införseln af arbetad tobak. ... .. j i
Af nedanstående tablå inhämtas närmare detaljer rörande kvantitet
och pris å de af detaljhandlandena från svensk fabrikant inköpta varorna.
Af detaljister (de af utredningen berörda) från svensk fabrikant direkt
inköpta tobaksfabrikat.
Cigarrer............ st.
Cigarrcigarretter. „
Cigarretter ,,
Röktobak......... kg.
Tuggtobak........
Snus............... »
Kvantitet. | Inköpspris kr. | Pris per | Kvantitet i proc. af |
10,598,757 | 671,901 | 63" to | 12-2 |
11,160,889 | 313,790 | 28-io | 1 |
20,120,313 | 294,763 | 14-0 5 | 10-6 |
|
| Pris per kg. |
|
21,473 | 70.860 | 3-3 0 | 7-o |
17,452 | 63,351 | 3-os | 2-9 |
278,258 | 406,257 | 1-46 | 4-9 |
| Kr. 1,820,982 |
|
|
Till fullständigande af de uppgifter denna tablå meddelar rörande
detaljisternas inköp anföras å nästa sida de siffror, som af de har berörda
handlandena angifvits beträffande deras inköp från svenska engroshandlande.
Tyvärr lida de absoluta talen i detta hänseende af betydande
ofullständigheter, men torde det per 1,000 st. och kg. anförda priset
däremot någorlunda motsvara de verkliga förhållandena.
*) Öresiffrorna afrnndade till tiotal.
2) Se not 2) å sid. 294.
DETALJHANDELN. INKÖP.
309
Af detaljister (vissa bland de af utredningen berörda) från svensk
engroshandlande inköpta svenska tobaksfabrikat.
|
| Kvantitet. | Inköpspris kr. | Pris per 1,000 st. |
Cigarrer .................... | .......... st. | 1,911,670 | 124,450 | 65-1 o |
Cigarrcigarretter ........ | .......... »» | 3,771,634 | 113,903 | 30-2 0 |
Cigarretter ................. | .......... .. | 28,502,088 | 407,580 | 14-30 |
|
|
|
| Pris per kg. |
Röktobak ................. | ......... kg- | 8,230 | 27,488 | 3-34 |
Tuggtobak.................. | ......... it | 6,330 | 22,915 | 3-0 2 |
Snus ........................ | ......... ,, | 149,630 | 219,956 | 1-47 |
Som nämnts omsluta dessa summor endast en sannolikt mindre
del af de inköp af svenska varor, som af bär berörda detaljister gjorts
bos engroshandlande. Ett stort antal af primäruppgifterna hafva nämligen
upptagit inköpskvantiteten å hvarje fabrikat utan angifvande af
huru stor del däraf, som kommit på svensk och på utländsk vara, hvadan
dylika uppgifter varit oanvändbara för förestående beräkning.
Emellertid är det af intresse att jämföra tablåns prissitfror med i
det föregående anförda rörande detaljisternas och grossisternas inköp
från svensk fabrikant. En dylik jämförelse lämnas här nedan.
Grossisters och detaljisters inköpspris å svenska tobaksfabrikat.
|
| Grossisters inköpspris | Detaljisters inköpspris kr. kr. | |
Cigarrer................. | . .. 1,000 st. | 59- 7 o | 63-4 0 | 65-10 |
Cigarrcigarretter..... | .. . . ,, | 27-co | 28-10 | 30-2 0 |
Cigarretter, .......... | . .. . ,, | 13-0 0 | 14-0 5 | 14-30 |
Röktobak .............. | .... kg. | 3-0» | 3-3 0 | 3-3 4 |
Tuggtobak............. | ..... it | 3-42 | 3*0 3 | 3-0 2 |
Snus .................... | ... . „ | 1-35 | 1*40 | 1-47 |
Tablåns siffror synas gifva vid handen, att grossisterna i regel
skulle vara gynnsammare ställda ifråga om sina inköp än de rena
detaljisterna. Hvad inköpen af cigarretter, rök- och tuggtobak samt
snus beträffar, torde orsaken i detaljisternas högre pris böra sökas i
den tidigare (sid. 299) påpekade omständigheten, att grossisterna å dessa
310
HANDELN MED FÄRDIGA TOBAKSVAROR ÅR 1908.
varor åtnjuta en viss rabatt, hvilken ej kommer minuthandlandena tillgodo.
De små ojämnheterna i tablån kunna bero på i olika grad beviljade
kassarabatter (å omkr. 2 proc.).
Ifråga om cigarrer och cigarrcigarretter lära däremot såväl grossister
som detaljister åtnjuta samma rabatt eller 40 proc. å konsumentpriset,
d. v. s. den s. k. bruttoförsäljningssumman. Likväl beviljas i regel
icke så hög rabatt åt de mindre handlandena, utan få dessa nöja
sig med 35 proc., hvarjämte de i allmänhet icke få köpa på andra
villkor än kontant. Således borde de varor, hvilka af grossisterna salubjudas
öfriga handlande främst inskränka sig till _ cigarretter, snus samt
rök- och tuggtobak, enär för cigarrvaror inköps villkoren ju synas vara
desamma för såväl parti- som
de mindre bland sistnämnda grupp, hvilka också i allmänhet torde inköpa
sitt behof af cigarrer hos engrossisten.
Men äfven utom dessa linnes det många stora eller medelstora
minutörer, hvilka för sitt behof af cigarrer och cigarrcigarretter oftare
vända sig till grossören än till fabrikanten. Denna omständighet samt
de nyss anförda tablåerna, som visa en större skiljaktighet mellan prisen
för bär berörda varor, än hvad som kan förklaras med hänvisning till
redan berörda förhållanden, torde emellertid tarfva en ytterligare förklaring.
Konkurrensen har på detta område framskapat förhållanden af en
egenartad karaktär. I stället för att saluhålla en viss fabrikants i
marknaden till bestämdt pris och med särskildt namn inarbetade cigarr,
beställa nämligen grossister i vissa fall hos fabrikanten ett stort parti
af någon hans priskurantcigarr, men begära för denna s. k. extra förpackning,
hvarvid såväl fabrikantens som cigarrens namn försvinna från
lådan och antingen ersättas genom någon anonym eller ock en af grossisten
särskildt angifven utstyrsel. Denna vara försäljes sedan af grossören
till detaljisten vanligen under uppgift, att den vore importerad
och i detalj försälj ning borde betinga ett styckepris högre än det som
motsvarar cigarrernas inköpspris och således äfven högre än det, till
hvilket samma vara i sin ursprungliga fabrikantförpackning och med
sitt ursprungliga namn fortfarande samtidigt saluhålles af måhända
samme detaljist. På liknande sätt förfares gifvetvis med dylika cigarrer
i grossörens egna detalj affärer, där sådana förekomma. Till illustration
af dessa förhållanden må följande exempel anföras.*)
p De till grund för de anförda exemplen utförda undersökningarna hafva på särskild begäran
verkställts af sakkunnig, fullt trovärdig person.
DETALJHANDELN. INKÖP.
311
Nr 1. Priskurantcigarr (svensk) till ett inköpspris af 48—52 kr. per bunt om 1,000 st.
tiar ett ordinarie detaljpris af 8 öre. På särskild beställning förpackas den osorterad i lådor om
200 st., inköpes för 46 kr. per 1,000, men betingar nu under utländskt namn ett detaljpris af 10 öre.
N:r 2. Priskurantcigarr (svensk) till ett inköpspris af 52 kr. per 1,000 st. har ett ordinarie
detaljpris af 8 öre, men säljes med annan etikett till 55 kr. per 1,000 st. och ett detaljpris af 10
å 12, å restauran ter 15 öre.
N:r 3. Priskurantcigarr (svensk) till ett inköpspris af 60—65 kr. per 1,000 st. har ett
ordinarie detaljpris af 10 öre, men säljes med annan etikett (olika slag) och annat namn till 12
öre per st.
N:r 4. Priskurantcigarr (svensk) till ett inköpspris af 72 å 78 kr. per 1,000 st. har ett
ordinarie detaljpris af 12 öre, men säljes med extra etikett samt under beteckningen »importerad»
till 15 öre per st.
N:r 5. Particigarr (svensk) inköpes af grossist till ett pris af 46 kr. per 1,000 st., och
motsvarar priset således närmast inköpssumman för en 8 öres-cigarr. Grossören säljer emellertid
denna vara under växlande namn för 60—65 kr. — således till det för en 10 öres-cigarr vanliga
inköpspriset — till detaljister, hvilka saluhålla cigarren till ett detaljpris af 10—12 öre eller till
reslauratörer, som utförsälja den såsom 15-öres cigarr.
N:r 6. Importerad cigarr inköpes incl. tull och frakt till 115 kr. per 1,000 st. och utförsäljes
i detalj till 17 öre. Samma cigarr saluhålles af restauratörer i Stockholm med annan etikett
(såsom »god cigarr») till 25 öre per st.
N:r 7. Priskurantcigarrcigarrett (svensk) till ett inköpspris af 26 lo—28''60 kr. per 1,000
st. betingar ett ordinarie utförsäljningspris af 5 öre. Samma cigarrcigarrett köpes med extra förpackning
och »maggördel» af grossisterna till 30 kr. per 1,000 st., försäljes till detaljisterna för
36—39 kr, samt går sedan i handeln som 6-öres cigarrcigarrett.
N:r 8. Priskurantcigarrcigarrett (svensk) till ett inköpspris af 25 kr. per 1,000 st. bör
betinga ett detaljpris af högst 5 öre, men, på beställning af partihandlande, förpackas denna vara
i buntar om 10 st., betingar ett pris af 30 kr. per 1,000 st. och säljes sedan till detaljisterna såsom
importerad vara för omkr. 36 kr. per 1,000. st., hvarefter varan saluhålles till 6 öre i detaljhandeln.
N.r 9. Priskurantcigarrcigarrett (svensk) med ett inköpspris af 27—28-i''.o kr. per 1,000
st. betingar ett detaljpris af 5 öre per st. I extra förpackning försäljes samma cigarrcigarrett till
partihandlandena för 27 kr. per 10,000 st. och salubjudes detaljisterna därpå till 35 å 36 kr. per
1,000 st. samt får sitt pris i handeln höjdt till 6 öre.
Förhållanden af denna art synas vara ägnade att bl. a. bibringa
allmänheten en oriktig föreställning rörande härkomst och kvalitet å en
vara, som utgör föremål för en betydande konsumtion. Äfven stödjer
det här antydda tillvägagångssättet i ej ringa mån indirekt den utländska
konkurrensen, i det att de kunder, som af handlandena ofta köpa en
med förkärlek utbjuden vara, oriktigt betecknad som importerad, bibehållas
och stärkas i den öfvertygelsen, att den svenska varan i allmänhet
måste betraktas såsom varande af underhaltig beskaffenhet i jämförelse
med den utländska.
312
HANDELN MED FÄRDIGA TOBAKSVAROR ÅR 190 8.
b. Försäljning och bruttoförtjänst.
Hvad som anförts ifråga om uppgifterna rörande grossisternas
försäljning gäller i än högre grad beträffande minuthandlandena. För
dessa har det väl varit möjligt att med god vilja, ehuru ej utan möda
samla alla fakturor eller räkningar (där de varit i behåll!) för under år
1908 inköpta varor och på sådant sätt åvägabringa uppgifter rörande
affärens inköp under nämnda år. Men på grund af dessa firmors enklast
möjliga bokföring har för dem ett material åt lika uttömmande och tillförlitlig
beskaffenhet ej stått till buds för utfyllande af formulärens
kolumner angående försäljningen, hvadan de där förekommande siffrorna
synnerligen ofta inskränkt sig till att omfatta allenast arets hela försäljningssumma.
Emellertid halva vissa af här berörda handlandes uppgifter
antingen helt och hållet eller ock i vissa delar kunnat lämna
material för beräknande af detaljförsäljningsprisen, sådana de redan i
det föregående för grossisterna meddelats och sådana de här nedan,,
med samma reservation som då, skola upprepas till belysande af frågan
om detaljhandelns bruttoförtjänst.
För de detaljister, Indika fyllde hela eller delar af sitt lager med
direkt från svensk fabrikant inköpta varor gestaltade sig bruttovinsten
vid deras försäljning så som följande sitiror angifva.
Detaljisters inköps- och detalj försäljning spris vid inköp direkt från
svensk fabrikant.
Cigarrer ..........
Cigarrcigarretter
Cigarretter......
Röktobak .......
Tuggtobak.......
Snus................
| Inköpspris kr. | Detaljför- säljningspris kr. | Bruttoförtjänst i proc.: . , detaljför- pris^t'' ^nings- priset. priset. | |
1,000 st. | 63*4 o | 98-6 0 | 55*5 | 35-7 |
1» »> | 28-10 | 4tj-oo | 63-7 | 38-9 |
tf »» | 14-65 | 24-0 5 | 84-2 | 39-1 |
kg- | 3-30 | 3-8 5 | 18-7 | 14-3 |
*» | 3-6 3 | 4-4 6 | 22-9 | 18-6 |
| 1-46 | 1-81 | 24-o | 19-3 |
Äfven för detaljisterna synes sålunda vinsten å cigarretter hafva
varit störst samt därnäst förtjänsten å cigarrcigarretterna och cigarrerna.
DETALJHANDELN. FÖRSÄLJNING OCH BRUTTOFCRTJÄNST.
313
Hvad den del af detaljhandeln åter beträffar, hvilken i sina inköp
var hänvisad till grossister, så fingo hithörande siffror den gestaltning,
som följande tablå utvisar, hvarvid förtjänar anmärkas, att dess inköpspris
för den utländska varan hämtats från grossisternas uppgifter angående
deras partiförsäljningspris.
Detaljisters inköps- och detaljförsäljningspris vid inköp från
svensk grossist.
Inköpspris.''
Detaljförsäljnings''
pris.
Utländsk Svensk Utländsk Svensk
vara vara
kr. kr.
Bruttoförtjänst i proc, af
inköpspriset. försäljningspriset.
Utländsk Svensk Utländsk Svensk
vara. vara.
Cigarrer..................... 1.000 st. 92*30 65*io 135*70 98 oo 47*o 51*5 32*o 34*o
Cigarrcigarretter ......... „ „ 33*2 0 30*2 0 48*?o 46oo 45*5 52*3 31*3 34*4
Cigarretter................. „ „ 17*00 14*30 25*20 24*05 48*2 08*2 32*5 40*5
Röktobak .................. kg. 6*31 3*34 8*95 3*85 41*8 15*3 29*5 13*3
Tuggtobak.................. ,, 4*44 3*02 5*00 4*40 14*o 23*2 123 18*8
Snus ........................ „ — 1*47 — 1*81 — 23*1 — 18*s
Dessa siffror, som i viss mån kunna sägas angifva den genomsnittliga
bruttoförtjänsten för hela den af utredningen berörda detaljhandeln,
bekräftar hvad. som af tidigare tablåer framgått eller att för
detaljhandeln den största förtjänsten inbragtes af cigarrettförsäljningen,
de därnäst största af cigarr- och cigarrcigarrettförsäljningen, medan
vinsten på handeln med öfriga tobaksvaror var jämförelsevis mindre.
Det skall emellertid rörande alla dessa siffror ånyo betonas, att
de endast kunnat beröra en begränsad del af specialhandeln med tobaksvaror,
medan hela den betydande delen af tobakshandeln i riket, som
omslöts af landt- och diversehandel, af förevarande undersökning måst
lämnas alldeles obeaktad. Sannolikt gestaltade sig förtjänstsiffrorna inom
stora grupper af denna handel på ett annat sätt än för specialhandeln,
och det är särskildt att antaga, att de för denna sistnämnda anförda
talen voro högre än genomsnittssiffror af motsvarande art för landtoch
diversehandeln skulle hafva utvisat.
40
314
HANDELN MED FÄRDIGA TOBAKSVAROR ÅR 1908.
c. Rabattsystem.
Af de i det föregående rörande bruttovinsten meddelade siffrorna
torde nogsamt framgå, att det här gäller tal af synnerligen skiftande
natur, i det att olika delar af denna näringsgren arbeta med sins
emellan ofta betydligt skilda marginaler mellan inköps- och försäljningspris.
Orsaken härtill torde vara att tillskrifva lika mycket den olika
graden af ekonomisk och affärsteknisk fulländning, som kännetecknar
de affärer, hvilka här måst sammanföras inom en enda ram, som ock
vissa af en stark konkurrens framkallade missförhållanden ifråga om
prisens fastställande inom denna näringsgren. En antydan om vissa på
detalj prisbildningen sålunda inverkande omständigheter har redan i det
föregående gifvits (jfr. sidd. 310—11), och några ytterligare drag skola
i detta sammanhang här nedan meddelas.
Alla de försäljningspris, som i det föregående anförts, äro gifvetvis
medelpris och angifva sålunda endast det genomsnittliga prisläget
på resp. fabrikat. Emellertid torde de af konsumenten faktiskt betalta
prisen variera åtskilligt mellan olika orter samt å hvarje ort allt efter
som större eller mindre kvantiteter af varan samtidigt inköpas. Ofta
synes förhållandet i detta hänseende hafva varit sådant, att några enhetliga
normer vid beräkning af en varas utförsäljningspris ingalunda
följts, utan att i olika affärer inom samma stad eller samma kvarter
varor af samma kvalitet och inköpspris utminuterats till jämförelsevis
betydligt olika priser. Då gifvetvis stora olägenheter måst uppstå på
grund af en dylik konkurrens, har det varit ett af de förnämsta syftemålen
för de föreningar, hvilka i ett flertal • städer sökt sammansluta
ortens tobakshandlande till gemensamt uppträdande, att åvägabringa enhetliga
försäljningsprinciper. Som de af dessa föreningar fastställda
grundsatser torde hafva ländt till viss efterföljd i åtminstone de större
städerna, skola de af Stockholms cigarr- och tobakshandlareförening
den 1 okt. 1907, Göteborgs cigarrhandlareförening år 1902 och den
1 mars 1908 samt Malmö cigarrhandlareförening den 1 april 1909 utfärdade
föreskrifter i ämnet här i korthet beröras.
Vid köp af »hel låda», d. v. s. af 100 cif/arrer skulle, enligt
vederbörande föreningars bestämmelser, i Göteborg lämnas högst 20 och
i Malmö högst 25 proc. rabatt, vid köp af 50 cigarrer i Göteborg
och Malmö samma, men i Stockholm endast högst 15 proc. (se dock
omstående siffror) rabatt. För 25 cigarrer lämnades en rabatt af i
DETALJHANDELN. RABATTSYSTEM.
315
Stockholm och Göteborg högst 10, men i Malmö högst 20 proc. Stockholmsföreningen
medgaf 10 proc. rabatt å priset för »afstånd låda»,
d. v. s. då eu viss kvantitet cigarrer för kundens räkning kvarstår
i butiken, hvaremot Malmöföreningen icke i sådant fall lät någon
rabatt utgå.
För halflåda, d. v. s. 50 st. cigarrer, funnos följande hxa pris
angifna: 0
15-öres 12-öres 10-öres 8-öres 6-öres
i Stockholm............ kr. 6’4o 5to 4''25 3''io 2-öo
motsvarande en rabatt af 14 '' % 15-o °/0 15‘0 °,0 15-o °/0 16-i %
i Göteborg ............ „ 6''00 4''SO 4-oo 3-20 2-io
motsvarande en rabatt af 20-o % 20‘o % 20-o % 20‘0 % 20‘o %
Fn allmänt gängse vana syntes vara att vid inköp af cigarrer för
1 kr. lämna någon rabatt. De tre föreningarnas i detta afseende sinsemellan
så godt som fullständigt öfverensstämmande prislistor framgå af
nedanstående sammanställning.
För 1 åt. Jämnas följande antal cigarrer:
15-öres
Stockholm ............. 7
Göteborg....................................... 7
Malmö ........................................ 7
Stockholmspriset motsvarar en rabatt 4‘S °/0
12-öres | 10-öres | 8 öres | 6-öres | 5-öres |
9 | It | 13 | 18 | 22 |
9 | It | 13 | 18 | 22 |
9 | It | 14 | 18 | 22 |
7-4 % | 0-1 % | 3") °l | 7-4% | 9-1 •/, |
Vid inköp för mindre belopp än 1 kr. lämnades i Stockholm och
Göteborg ingen rabatt. Motsvarande minimisumma i Malmö var 50 öre.
Ifråga om cigarrcigarretter gällde i regel samma grundsatser som
ifråga om cigarrer. Således skulle de båda oftast förekommande sorterna
af detta fabrikat, 6-öres och 5-öres, säljas, de förra i Stockholm i poster
om 100 st. till 5 kr. och i poster om 50 st. i Stockholm till 2,5 0 och
i Göteborg till 2-4 0 kr., de senare per låda om 100 st. i Stockholm till
4 kr. och per halflåda i Stockholm till 2 och i Göteborg till 1*7 5 kr.
*) Här förtjänar beaktas, livad som å sid. 333 meddelas angående huru stora kvantiteter
af cigarrvarorna som antagas komma till försäljning styckevis och lådvis.
316
HANDELN MED FÄRDIGA TOBAKSVAROR ÅR 19 08.
Vid köp för 1 kr. lämnades enligt Stockholmsbestämmelserna, 13 st.
8-öres, 15 st. 7-öres, 18 st. 6-öres och 22 st. 5-öres cigarrcigarretter.
I de fall, där denna vara tillliandahålles i paket om 10 st, vanligen
innehållande 3-öres cigarrcigarretter, syntes ingen rabatt böra ifrågasättas.
Cigarretternas pris hänförde sig i prislistorna i regel endast till
3- å 5-öres cigarretter, och voro af Göteborgs- och Malmöföreningarna
de allmännast förekommande utländska märkena särskilt specificerade.
De i den vida öfvervägande utsträckningen försålda cigarretterna, tillhörande
styckeprisläget 3 öre, betingade nedanstående pris.
3-öres cigarretternas pris vid försäljning i nedanstående antal,
| 100 st. | 50 st. | 25 st. | 20 st. | 10 st. |
| kr. | kr. | kr. | kr. | kr. |
Stockholm ...................................... | 2-25 | 1*15 | 0''co | 0*50 | 0*25 |
Göteborg ...................................... | — | 1*35 | 0*co | — | 0*25 |
Malmö .......................................... | 2*so | 1*15 | 0*60 | — | 0*25 |
Stockholmspriset motsvarar en rabatt af | 25-o •/, | 23*3 % | 20*o % | 16*7 % | 16*7 °/( |
Således härskade i detta afseende en nära öfverensstämmelse
mellan de tre föreningarnas prislistor.
Hvad nu detta rabattsystem för cigarrvaror och cigarretter i dess
helhet beträffar, sådant det här kunnat fastställas, så torde det tämligen
klart belysa en sida af förutsättningarna för uppkomsten af de synnerligen
skiftande faktiska detalj försäljningsprisen inom tobakshandeln.
Styckepriset synes ju, såsom af förestående tablåer framgår, vara så föga
konstant, att inköp redan af 7 stycken af en viss vara reducerade
nämnda pris med 4’8 proc., inköp af 10 st. med i ett fall (cigarrer) 9-ir
men i ett annat (cigarretter) 16’7 proc., inköp af 50 st. med i förra fallet
20‘0 i det senare 23-3 proc. o. s. v. Dessutom förekom vid beräkning af
dessa rabattsatser icke heller alltid någon konsekvens så tillvida, att ett
högre styckepris berättigade till en proportionsvis högre rabatt eller
tvärtom, utan äfven i detta afseende blefvo siffrorna synnerligen växlande.
Sålunda medgafs vid köp af t. ex. 50 st. cigarrer i Stockholm
den högsta rabatten för 6-öres och den lägsta för 15-öres; vid köp för
1 kr. af cigarrer det lägsta afdraget för 8-öres, det högsta för 5- och
DETALJHANDELN. RABATTSYSTEM.
317
10-öres, under det att en viss mellanställning, med sins emellan samma
förmåner, intogos af 6- och 12-öres cigarrerna. Slutligen gällde för
•cigarretthandeln den regeln, att dess rabatter voro afsevärdt högre än
cigarr handelns, ehuru den förra afsåg den billigare varan.
Priserna för röktobak och tuggtobak voro i bestämmelserna anförda
efter olika fabrikanters produkter och dessutom tämligen vidlyftigt specificerade,
hvadan de knappast torde böra i detta sammanhang meddelas.
Däremot förekommo i Stockholmsföreningens prislista för snus
följande noteringar, hvilka förtjäna ett visst intresse.
Detalj försäljningspris å snus i Stockholm.
| >/2 kg- | 7‘ kg. | 100 gr. | 25 gr. | 20 gr. |
| kr. | kr. | kr. | kr. | kr. |
Ljunglöfs n:o 1 | — | ()''50 | 0''21 | Oon | — |
d:o n:o 2 | — | 0-4S | 0-20 | 0-05 | — |
Norrköpings | 2''00 | — | O-40 | — | 0''08 |
Rapé ............ | — | — | 0-25 | — | 0" o ti |
Dessa uppgifter, hvilka i regel motsvarades af i öfriga prislistor
förekommande siffror, visade sålunda, hvad äfven den tidigare utredningen
gifvit vid handen, att lokalsnussorterna, i tablån representerade
af »Norrköpings» och »Rapé», betingade högre pris än det ljusa snuset,
hvars typ angafs af beteckningen »Ljunglöfs», utan att nödvändigtvis
behöfva härröra från denne fabrikant, hvilkens vara utgjort föremål för
efterbildning hos en stor del af landets snusfabrikanter. Jämfördtmed
det här ofvan angifna genomsnittspriset å försåldt snus, eller 1''81 kr.
per kg., tedde sig nyssanförda siffror något höga, enär de för det ljusa
snusets vidkommande tydde på ett medelpris af omkr. 2 kr. per kg.
Denna olikhet torde emellertid delvis förklaras därigenom att snuset
mest försäljes i dosor, men att dessa dosor, hvilka i allmänhet antagas
rymma 25 gr. och till hvilkas fyllande sålunda åtgår snus för 5 å
6 öre, i själfva verket oftare, enligt en i Stockholm verkställd undersökning,
visat sig rymma 30 å 35 gr., utan att kostnaden för motsvarande
snuskvantitet lämpligen kunnat höjas. Dessutom torde om
hela snusförsäljningen kunna sägas, att handlandena därå knappast
beräknat någon större absolut förtjänst, utan hållit och försålt varan
318
HANDELN MED FÄRDIGA TOBAKSVAROR ÅR 1 9 0 8.
Detalj
handlandenas
bruttovinst.
mer af hänsyn till behofvet af tillmötesgående mot kundkretsen än till
den därmed förenade, jämförelsevis ringa och svårberäkneliga vinsten.
A landsbygden lär förhållandet i detta afseende t. o. m. hafva varit
sådant, att stora kvantiteter af det genom landthandlandena uppköpta
snuset bortskänkes till kunderna för att på sådant sätt upprätthålla och
stärka ett godt förhållande mellan handlandena och deras publik.
d. Detaljisternas ekonomiska förhållanden.
Af samtliga ifråga om de ekonomiska förhållandena berörda 634
detaljister kommo 284 på Stockholm, 58 på Göteborg, 47 på Malmö
och de återstående 245, eller 38‘6 proc. af alla, på den öfriga landsorten.
De här behandlade minutörerna nådde en inköpssumma af
4,285,241 och ett försäljningsbelopp af 6,018,753, således en bruttoförtjänst
af 1,733,512. I medeltal för hvarje handlande utgjorde motsvarande
tal resp. 6,759, 9,493 och 2,734 kr. Hur dessa tal tedde sig
inom de olika orterna framgår af nedanstående tablå.
Genomsnittliga siffror för detaljisterna å
| Inköpsvärde kr. | Försäljningsvärde *) | Bruttoförtjänst J> |
Handlande i Stockholm | 5,821 | 8,109 | 2,348 |
„ „ Göteborg........ | ...... 5,081 | 6,946 | 1,865 |
„ „ Malmö............ | ...... 4,141 | 5,494 | 1,353 |
Öfriga landsorten ............... | ...... 8,746 | 12,399 | 3,653 |
Tillsammans..................... | ...... 6,759 | 9,493 | 2,734 |
Stockholmshandlandenas affärer synas sålunda hafva varit i genomsnitt
något större än detaljisternas i Göteborg och Malmö. Hvad bruttovinstens
höjd beträffar, så synes denna hafva sjunkit konstant med försäljningssumman,
såsom tab. 61 gifver vid handen.
J) Jfr det å sid. 300 anförda.
DETALJHANDELN. EKONOMISKA FÖRHÅLLANDEN.
319
Tab. 61. Detaljisternas ekonomiska förhållanden år 1908.
Q 3 ♦tf V | Försäljnings-värde kr. | Antal firmor. | Antal biträden. | Summa inom hvarje | grupp | af | 1» o s s 1 O 2. 3 CIO ^ p: o Zu ° i-t- | Förlust pä varufordringar | Medeltal inom hvarje | grupp | af | |||||
inköps- värde kr. | försälj-nings-värde kr. | netto- vinst kr. | hyror kr. | förluster på varu- fordringar kr. | inköpsvärde. | försäljnings- värde. | nettovinst. | O | “*» tL i O 02 r+- ~ <4 T5 p. < 5 | c*- 37 c*- | ||||||
I. | 50,000-100,000 | 10 | 41 | 415,876 | 681,137 | 51,213 | 31,037 | 5,011 | 7*5 | 0-8 | 41,588 | 68,114 | 5,121 | 3,104 | 561 | 20,520 |
11. | 25,000 - 50,000 | 20 | 51 | 028,122 | 892,967 | 88,879 | 40,419 | 5,057 | 10-o | 0''6 | 24,159 | 34,345 | 3,418 | 1,555 | 195 | 10,180 |
in. | 15,000 — 25,000 | 58 | 80 | 817,901 | 1,136,904 | 125,870 | 04,501 | 3,712 | ll-i | 0’3 | 14,102 | 19,602 | 2,170 | 1,112 | 64 | 5,500 |
IV. | 10,000—15,000 | 82 | 83 | 749,683 | 1,006,218 | 112,680 | 06,341 | 0,3151 | 11-2 | 0-6 | 9,142 | 12,271 | 1,374 | 809 | 77 | 3.128 |
v. | 7,500—10,000 | 83 | 61i | 524,132 | 720,056 | 90,514 | 61,443 | 1,304 | 12-6 | 0*2 | 6,315 | 8,675 | 1,091 | 740 | 10 | 2.301 |
VI. | 5,000—7,500 | 120 | 91 | 593,318 | 811,289 | 92,521 | 78,487 | 4,027i | 11-4 | 0-5 | 4,599 | 6,289 | 717 | 008 | 31 | 1,090 |
VII. | 3,000—5,000 | 133 | 56 | 392,497 | 542,348 | 05,592 | 61,618 | 2,643 | 12-1 | o-s | 2,951 | 4,078 | 493 | 463 | 20 | 1.127 |
Vill. | 1,500-3,000 | 83 | 17 | 137,271 | 195,867 | 21,340 | 31,819 | 340 | 10-9 | 0-2 | 1,654 | 2,360 | 257 | 383 | 4 | 700 |
IX. | Mindre iin 1,500 | 30 | 2 | 20,441 | 31,967 | 3,617 | 0,952 | 290; | 11-3 | 0-9 | 881 | 1,066 | 121 | 232 | 10 | 184 |
| Summa | 634 488 | 4,285,24l\6,018,753 | 652,226 | 442,617 | 29,299 | 10s | Om | 6,759 | 9,493 | 1,029 | 698 | 46 | 2.734 | ||
| S:a för |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| Stockholm | 284 | 173 | 1,053,173 2,319,885 | 251,775 | 233,153 | 7,520 | 10-9 | 0-3 | 5,821 | 8,169 | 887 | 821 | 20 | 2.348 | |
| S:a för Göteborg | 58 | 53 | 294,717 | 402,875 | 53,154 | 37,750 | 2,175 | 13-2 | 0''5 | 5,081 | 6,946 | 916 | 651 | 38 | 1.805 |
| S:a för Malmö | 47 | 19 | 194,030 | 258,235 | 24,178 | 24,393 | 140 | 9-4 | 0-1 | 4,141 | 5,494 | 514 | 519 | 3 | 1,353 |
| S:a för öfriga |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| riket | 245 | 243 | 2,142,721;3,037,758 | 323,119 | 147,321 | 19,458 | 10-C | 0-c | 8,746 | 12,399 | 1,319 | 001 | 79 | 3,653 |
Bland omkostnaderna utgjordes den största posten af hyror, tipp- Detaijnående
ett medeltal för samtliga berörda detaljister af 698 kr. I detta han^!''Jenat
hänseende synas Stockholmsminutörerna, såsom äfven när det gällt andra
kategorier af tobaksaffärer, hafva varit de mest betungade, i det att deras
genomsnittliga butikshyror uppgingo till 821 kr., medan firmorna i
Göteborg betalade 651, i Malmö 519 och i öfriga städer 601 kr. En
närmare specifikation af dessa siffror lämnas å nästa sida.
Detalj
handlandenas
biträdeslöner.
320
HANDELN MED FÄRDIGA TOBAKSVAROR ÅR 1 908.
Detaljisternas butikshyror.
Grupp. | Firmornas försälj-ningsvärde kr. | Stockholm. Antal Medel-firmor. hyra | Göteborg. Antal Medel-firmor. hyra | Malmö. Antal Medel-firmor. hyra | Öfriga land.-;, Antal Medel-firmor. hyra | Tillsammans Antal Medel-firmor. hyra | |||||
I. | 50,000—100,000 | 3 | 4,062 | 1 | 1,800 | — | — | 6 | 2,842 | 10 | 3,104 |
II. | 25,000 - 50,000 | 8 | 2,204 | — | — | 2 | 1,400 | 16 | 1,249 | 26 | 1,555 |
in. | 15,000- 25,000 | 14 | 1,704 | 3 | 953 | 2 | 1,350 | 39 | 885 | 58 | 1,112 |
IV. | 10,000— 15,000 | 32 | 1,052 | 5 | 1,248 | i | 1,200 | 44 | 574- | 82 | 809 |
v. | 7,500— 10,000 | 43 | 880 | 8 | 856 | 2 | 225 | 30 | 543 | 83 | 740 |
VI. | 5,000— 7,500 | BO | 695 | 12 | 697 | ii | 505 | 40 | 467 | 129 | 608 |
VII. | 3,000— 5,000 | 72 | 552 | 13 | 495 | n | 538 | 37 | 257 | 133 | 463 |
vin. | 1,500— 3,000 | 39 | 503 | 11 | 342 | 14 | 340 | 19 | 193 | 83 | 383 |
IX. | Mindre än 1,500 | 7 | 381 | 5 | 288 | 4 | 251 | 14 | 131 | 30 | 232 |
| Summa | 284 | 821 | 58 | 651 | 47 | 519 | 245 | 601 | 634 | 698 |
Trots åtskilliga mindre betydande ojämnheter visar denna tablå,
dels att hyrespriserna för samtliga grupper voro högst i Stockholm,
dels ock att ju lägre firmans omsättningssumma var, desto mindre hyra
betalades äfven af affärsinnehafvaren.
Ifråga om den näst hyrorna förnämsta utgiftsposten, nämligen
lönerna, så utgjorde dessa enligt detaljisternas uppgifter tillsammans
343,810 kr. De 634 affärerna förfogade öfver sammanlagdt endast 488
biträden, fördelade på sätt nedanstående siffror utvisa.
Antal biträden inom detaljaffärerna.
| Grupp I. | ii. | III. | IV. | v. | VI. | VII. | VIII. | IX. | Till- sammans. |
Antal affärer ................ | 10 | 26 | 58 | 82 | 83 | 129 | 133 | 83 | 30 | 634 |
,, biträden................ | 41 | 51 | 86 | 83 | 61 | 91 | 56 | 17 | 2 | 488 |
„ biträden per affär .. | 4i | 2-o | 1*5 | 1*0 | 0''7 | 0''7 | 04 | 0-2 | O-i | Os |
Ju större affärerna voro, desto flere biträden voro sålunda hos dem anställda.
Under det att den grupp handlande, hvilkas omsättningssumma
uppgick till 50,000—100,000 kr., förfogade öfver 4 biträden per affär,
sjönk denna siffra sedan oafbrutet och nådde 1 biträde per affär för den
grupp, hvars försäljningsbelopp uppgick till 10,000—15,000 kr., samt 1
DETALJHANDELN. EKONOMISKA FÖRHÅLLANDEN.
321
biträde för endast resp. 2 å 3, 5 och 15 affärer inom dem som tillhörde de
sista grupperna. Medeltalssiffran för alla berörda affärer utgjorde omkr.
7 biträden på 10 affärer. Inom de mindre affärerna förekom således
i stor utsträckning eu sådan anordning, där äfven expeditionen handhades
af innehafvaren ensam, utan främmande hjälpkraft.
De löner, som utbetalades, uppgingo till det genomsnittliga beloppet
af 705 kr. per biträde och 542 kr. per handlande, b
Hvad förluster å varufordringar beträffar, så synas dessa för detaljisterna
ägt mindre aktualitet. Såsom tab. 61 utvisar, var det egentligen
endast inom den högsta gruppen, som i detta hänseende några mer afsevärda
belopp förekommo, medan för alla öfriga handlande nämnda förlustsiffra
icke synes hafva varit af nämnvärd betydelse för deras ekonomi.
I genomsnitt uppgick dess belopp till 46 kr. per handlande, motsvarande
0‘5 proc. å omsättningssumman. Orsaken till denna posts ringa
betydelse torde förnämligast vara att söka däri, att flertalet detaljister
sälja endast mot kontant likvid och blott i undantagsfall lämna ut sin
vara på kredit.
Däremot uppgingo affärernas under öfriga omkostnader angifna
utgifter till sammanlagdt 294,967 kr. eller till 465 kr. i medeltal på
hvarje handlande. Denna siffra, i hvilken inberäknats utgifter för telefonabonnement,
för värme, lyse och städning, kan måhända likväl förefalla
något hög. Det är därför ej alldeles osannolikt, att i vissa under denna
rubrik meddelade siffror i någon mindre del medräknats dels räntor å
upplånadt kapital — i den mån sådant förekommit — samt dels äfven
utgifter för inköp af vissa utom tobaksfabrikat i affärerna tillhandahållna
varor, särskilt tryckalster af olika slag.
Rörande de för nettovinsten angifna siffrorna gifver omstående
tablå en öfversikt.
Siffrorna utvisa ett medeltal per handlande af 1,029 kr. Bruttovinsten
har tidigare angifvits till en genomsnittssiffra per affär af 2,734
kr. Minskas detta tal med äfvenledes förut anförda siffror å hyror,
löner, öfriga omkostnader och förluster, uppkommer ett belopp af
983 kr., utvisande nettointäkten, hvilket belopp ju nära öfverensstämmer
med ofvan anförda nettovinstsiffra.
J) Då materialet ifråga om biträdenas löneförhållanden, ålder in. in. varit synnerligen bristfälligt,
har en mer ingående behandling däraf än den, som i texten gifvits, icke kunnat utföras.
41
Detalj
handlandenas
förluster.
Detalj
handlandenas
öfriga
omkostnader.
Detalj•
handlandenas
nettovinst.
322
HANDELN MED FÄRDIGA TOBAKSVAROR ÅR 1908.
Detaljisternas nettovinst.
Firmornas
Grupp, försäljningsvärde
kr.
Stockholm. Göteborg. Malmö. Öfriga landsorten. Tillsammans.
Medel- Medel- Medel- Medel- Medel
Antal
nettovinst Antal nettovinst Antal nettovinst Antal nettovinst Antal nettovinst
firmor. kr. o/0 firmor. kr <y0 firmor. kr o/„ firmor. kr cy0firmor. kr. o/0
af för- | af för- | af för- | af för- | af för- |
sälj- | sälj- | sälj- | sälj- | sälj- |
nings- | nings - | nings- | nings- | nings - |
värdet. | värdet. | värdet. | värdet. | värdet. |
i. | 50,000—100,000 | 3 | 5,033 | 7-0 | 1 | 10,246 | 17-o | — | — | — | 6 | 4,311 | 6*2 | 10 | 5,121 | 7.4 |
ii. | 25,000— 50,000 | 8 | 2,711 | 8-c | — | — | — | 2 | 2,425 | 8-1 | 16 | 3,896 | 10-7 | 26 | 3,418 | 10o |
in. | 15,000— 25,000 | 14 | 2,041 | 10-4 | 3 | 2,276 | 13-8 | 2 | 3,433 | 20-:) | 39 | 2,144 | 10-7 | 58 | 2,170 | lli |
IV. | 10,000— 15,000 | 32 | 1,300 | 10-7 | 5 | 1,840 | 15* i | 1 | 383 | 4-3 | 44 | 1,397 | 11-2 | 82 | 1,374 | 11-3 |
v. | 7,500- 10,000 | 43 | 1,115 | 13-1 | '' 8 | 1,076 | 12-4 | 2 | 622 | 8-7 | 30 | 1,091 | 12 g | 83 | 1,091 | 12-6 |
VI. | 5,000— 7,500 | 66 | 638 | 10-1 | 12 | 736 | Ilo | 11 | 649 | 10-2 | 40 | 860 | 13-9 | 129 | 717 | lli |
VII. | 3,000— 5,000 | 72 | 544 | 13-o | 13 | 468 | 11-0 | 11 | 212 | 5*9 | 37 | 487 | 12-3 | 133 | 493 | 12i |
Vill. | 1,500— 3,000 | 39 | 384 | 15-? | 11 | 256 | 10-8 | 14 | 77 | 3-8 | 19 | 129 | 5*4 | 83 | 257 | 10-9 |
IX. | Mindre än 1,500 | 7 | 86 | 7*1 | 5 | 108 | 10-1) | 4 | 71 | 7’y | 14 | 157 | 14-8 | 30 | 121 | lli |
| Summa | 284 | 887 | 10-9 | 58 | 916 | 13-2 | 47 | 514 | 9-4 | 245 | 1,319 | 10 a | 634 | 1,029 | 10-9 |
Ett närmare skärskådande af förestående tablå visar — utom ifråga
om vissa af Malmöfirmorna, från hvilka i detta fall bortses J) — en jämförelsevis
stor grad af jämnhet och öfverensstämmelse. Den medelvinst,
som noterats för alla berörda affärer, nämligen 108 proc. å försäljningssumman,
visar sig vara en siffra, kring hvilken motsvarande tal för de
flesta grupper med ej allt för stora afvikelser svängde. Medelsiffran för
alla Göteborgsaffärer var visserligen något högre eller 13''2 proc., men
utgjorde för Stockholmsfirmorna 10''9 och för handlandena i den öfriga
landsorten 106 proc. Hvad de absoluta talen för nettovinsten beträffar,
så visade dessa en för samtliga och äfven för hvarje ortsgrupp jämnt
fallande skala. Likväl är det anmärkningsvärdt, att nettovinstens absoluta
siffra var mindre för Stockholm — den utgjorde där 887 kr. —
än för Göteborg och öfriga städer med resp. 916 och 1,319 kr. samt
äfven mindre än medeltalet för alla berörda firmor, hvilket uppgick till
1,029 kr. Häri torde kunna spåras inflytandet af den tidigare påpekade
hårda konkurrens, som särskildt i Stockholm uppstått på grund af
öfverflödet af detaljister inom tobakshandeln.
*) Uppgifterna från dessa firmor hafva i detta afseende uppvisat siffror, hvilka icke alltid förefallit
sannolika och hvilka ju, såsom tablån utvisar, i de flesta afseenden skilja sig från samtliga
de öfriga, af hvilka deras antal likväl utgör endast 7’4 proc.
DETALJHANDELN. EKONOMISKA FÖRHÅLLANDEN.
323
En blick på tablån visar vidare, att, såvidt förevarande utredning Detalj.
kunnat visa, en tobakshandel måste på sin rörelse med tobaksvaror nå ’Tdla,nJen.''
en årlig omsattnmgssumma åt mellan 7,500 och 10,000 (enligt tab. 61
i medeltal 8,675 kr.), för att å denna verksamhet skall uppstå en nettovinst
af något öfver 1,000 kr. Alla affärer med mindre dagkassa än 25—
30 kr. måste således åtnöjas med en mindre nettointäkt af tobakshandeln,
uppgående i genomsnitt för alla af utredningen berörda affärer till högst
717 och minst 121 kr. samt för Stockholm till resp. 638 och 86 kr.
Gifvetvis funnos också en stor del småaffärer, som icke gåfvo någon
nettoal kastning alls. *) Likväl omfattade de nämnda grupperna af affärer
med högst 7,500 kr. i omsättningssumma 6/10 af samtliga i utredningens
siffror berörda detaljister, en proportion, som sannolikt blifvit afsevärdt
större, om materialet omfattat samtliga minuthandlande i riket.
Tab. 62. Tobakshandlandes i Stockholm förtjänst af annan handel
(tidningar, papper o. d.).
|
|
| Summa inom hvarje | grupp af | Medeltal per företag af | |||
Grupp. | Försäljnings- värde | antal firmor. | försälj-nings-belopp | afkastning | netto-vinst | försälj-1 nings-| belopp | afkastning | netto-vinst af 1 |
| kr. |
| kr. | kr. | kr. | kr. | kr. | kr. |
II. | 25,000-50,000 | 10 | 315,845 | 5,710 | 28,769 | 31,585 | 571 | 2,877 |
III. | 15,000—25,000 | 12 ‘ | 235,173 | 4,862 | 23,635 | 19,598 | 405 | 1.970 |
IV. | 10,000-15,000 | 21 | 254,343 | 10,385 | 27,177 | 12,112 | 495 | 1,294 |
V. | 7,500-10,000 | 26 | 218,557 | 10,898 | 31,660 | 8,406 | 419 | 1,218 |
VI. | 5,000— 7,500 | 47 | 295,313 | 18,240 | 30,764 | 6,283 | 388 | 655 |
VII. | 3,000- 5,000 | 49 | 197,766 | 21,235 | 28,729 | 4,036 | 433 | 586 |
VIII. | 1,500— 3,000 | 34 | 72,531 | 12,937 | 13,662 | 2,133 | 381 | 402 |
IX. | Mindre än 1,500 | 6 | 7,422 | 1,876 | 528 | 1,237 | 313 | 88 |
1 | Summa | 205 | 1,596,950 | 86,143 | 184,924 | 7,790 | 420 | 902 |
Det framgår utan vidare, att — såvida det förutsättes, att inkomsten
af handel med färdiga tobaksvaror skall bereda här berörda
handlande deras ekonomiska existens — en dylik utkomst i regel icke
kan anses utgöra en tillfredsställande bärgning för en äfven i blygsamma
villkor lefvande person. Då likväl sannolikt icke en så stor del af landets
'') förlust redovisats, har hänsyn därtill tagits vid beräkning af nettoafkastningen för
samtliga affärer.
324
HANDELN MED FÄRDIGA TOBAKSVAROR ÅR 1 9 0 8.
Inkomst af
annat än
tobaksför säljning.
tobaksdetaljister, som ofvan antydts, i verkligheten icke haft större
inkomst af sin tobakshandel, måste detta förklaras med hänvisning till,
att de allra flesta af dem utom tobaksvaror, som bekant, äfven tillhandahålla
publiken tidningar, tidskrifter, böcker, pappersvaror, vykort, pipor
o. s. v., i vissa fall äfven i mindre utsträckning korta varor. Sannolikt
är det förtjänsten å försäljningen af dessa artiklar, som ökat den
af tobakshandeln härflytande inkomsten så mycket, att en någorlunda
anständig bärgning af affärsinnehafvaren kan nås.
Uppgifterna rörande den inkomst, som kommit på den i sammanhang
med tobakshandeln bedrifna försäljningen af vissa andra varor,
hafva i allmänhet varit synnerligen bristfälliga, i det att klarhet icke
kunnat nås, huruvida den under sådan rubrik anförda summan varit
att betrakta såsom brutto- eller nettoförtjänst. För att emellertid göra
en ungefärlig uppskattning af hithörande förhållanden möjlig, så hafva
205 uppgifter från Stockholmshandlande, tillhörande grupperna II—IX,
således med en omsättningssumma å högst 50,000 kr. per år, hvilka
uppgifter i nämnda hänseende synts vara tillförlitliga, gjorts till föremål
för särskild bearbetning.
Af denna bearbetning, hvars resultat sammanförts i tab. 62
och hvilken med få undantag torde omfatta endast detaljister, framgår,
att den medelförtjänst, som hithörande aftärer hade å med deras
öfriga verksamhet enligt sedvana sammanhängande rörelse, uppgick
till 420 kr. Tabellen visar äfven att, medan nettovinstens absoluta
siffror, som tidigare påpekats, sjönk med omsättningssumman å tobaksvarorna,
så kunde någon dylik tendens för afkastningen å den öfriga
försäljningen knappast alls iakttagas, om ej möjligen för de lägsta
klassernas vidkommande. Denna sistnämnda rörelse synes således ilråga
om sitt omfång hafva varit jämförelsevis oberoende af affärsomsättningens
storlek i öfrigt, utan torde hafva uppgått till eu viss, för de flesta
här berörda affärer konstant summa, å hvilken bruttovinsten angifves
genom ofvan anförda belopp af 420 kr. per affär.
Denna omständighet synes kunna förklara, att en jämförelsevis så
stor del af dessa detaljister likväl kunnat hålla sin drift löpande, i det
att genom ett tillskott af denna storlek och art till nettointäkten å
tobakshandeln omkostnadskontot knappast vidare belastas, utan affärens
totala nettoafkastning ökas i motsvarande grad. Nyssanförda tabells
siffror visa, att under denna förutsättning äfven alla affärer med en totalomsättningssumma,
liggande mellan 3,000 och 7,500 kr., skulle nått upp
till omkr. 1,000 kr. i nettovinst till innehafvarens förfogande. Emellertid
kvarstå ännu ett sannolikt stort antal aftärer med lägre afkastning
DETALJHANDELN. EKONOMISKA FÖRHÅLLANDEN. 325
än denna, hvilken väl i och för sig dessutom är att betrakta såsom ett
lågt minimum. Intrycket af att en stor del af denna handel framlefver
sitt lif under i ekonomiskt hänseende ogynnsamma förhållanden mildras
sålunda endast delvis af sist anförda omständigheter. Den fria konkurrensen,
med dess framskapande af ett obegränsadt antal handlande,
har på detta område knappast lyckats att gifva den kommersiella verksamheten
en sund och tillfredsställande gestaltning.
IV.
KONSUMTIONEK.
329
1. Den svenska tobakskonsumtionens allmänna drag.
Då det synts vara af intresse för utredningens syften att äga en
något närmare kännedom om vissa med konsumtionen af tobaksvaror i
landet sammanhängande omständigheter förutom de upplysningar, som
kunnat vinnas genom de i det föregående meddelade uppgifter, hafva
genom särskild hänvändelse till vissa härför kvalificerade personer uppgifter
inhämtats rörande åtskilliga hithörande förhållanden. Det enligt
ett gemensamt formulär från 46 personer — af hvilka 37 tobaksfabrikanter
eller hos. tobaksfabrikör anställda resande1) samt 9 tobakshandlande —
sålunda insamlade materialet har inom utredningen gjorts till föremål
för en bearbetning, hvars hufvudsakliga resultat i det följande i korthet
skola meddelas.
Då de frågor, hvilkas besvarande det i här föreliggande fall gällt,
i många afseenden varit af den art, att några exakta hållpunkter för
deras bedömande icke förelegat, har det influtna materialet också företett
betydande ojämnheter. Delvis förklaras dessa emellertid med hänvisning
till den förut påpekade omständigheten, att väsentliga skiljaktigheter
rörande vissa med tobaksförbrukningen sammanhängande förhållanden
torde förefinnas mellan olika delar af landet och att flertalet uppgifter
icke afsett riket i dess helhet utan viss angifven del däraf. I de öfriga
fall, då däremot rent motsägande uppgifter erhållits, hafva dessa ur den
följande framställningen uteslutits.
«
a. Konsumtionens utbredning.2)
Rörande den nuvarande konsumtionen af cigarrer synes den omständigheten
främst hafva påkallat uppmärksamheten, att medan förr en * •)
9 Bland de af denna kategori meddelade uppgifterna förtjänar den af hr Otto Dahl,
Stockholm, insända särskilt omnämnande på grund af sin utförlighet och fullständighet.
•) De i detta kapitel meddelade uppgifterna angående i hvilken utsträckning konsumtionen
af ett eller annat fabrikat vore stadd i upp- eller nedåtgång böra gifvetvis tillmätas
mindre värde än de exakta uppgifter rörande dessa omständigheter, som de å std. 54 angifva
tablåer meddela, hvilka sistnämnda stödja sig på den officiella statsitikens i dessa
afseenden mycket tillförlitliga siffror. I allmänhet öfverensstämma emellertid här nedan återgifna
upplysningar med den bild af konsumtionens utveckling, som dessa siffror gifva.
42
330
DEN SVENSKA TOBAKSKONSUMTIONEN.
väsentlig del af förbrukningen varit byggd på cigarrer i prislägen under
10 öre, numera inom de större städerna och särskildt Stockholm konsumtionen
hufvudsakligen omfattade cigarrer till ett styckepris af 10, 12
och 15 öre. 1 stället för de billigare cigarrerna röktes numera såväl i
Stockholm som landsorten cigarr cigarr etter i prislägen 5 och 6 öre. Så
stor hade konsumtionen af denna sistnämnda vara blifvit, att uppgifterna
i allmänhet lämnat stöd för den uppfattningen, att cigarrer och cigarrcigarretter
numera röktes till ungefär lika antal, hvarvid åtskilliga meddelanden
syntes tyda hän på, att cigarrcigarretter säljas t. o. m. i större
mängd än cigarrer. Sistnämnda antagande vinner för öfrigt stöd i de
tidigare anförda produktionssiffrorna (jfr. sid. 77), som visa, att under
år 1908 tillverkades i den af utredningen berörda delen af fabriksindustrien
mot 100 cigarrer 108 cigarrcigarretter. Denna starka konsumtion af
cigarrcigarretter, hvilken syntes hafva vunnit insteg i alla samhällsklasser,
är sannolikt att betrakta såsom jämförelsevis karakteristisk särskildt
för Sveriges tobaksförbrukning och torde enligt samstämmiga omdömen
från alla här berörda uppgiftslämnare vara stadd i afgjordt tilltagande.
Det vill däremot synas som skulle åsikterna om cigarrkonsumtionens
tendenser till ökning eller minskning hafva varit något delade.
Enighet syntes råda rörande det förhållandet, att förbrukningen af cigarrcigarretter
hittills varit af stöine betjMelse i de större städerna och
industriorterna än å landsbygden, samt att konsumtionen af såväl cigarrer
som cigarrcigarretter vore större i rikets södra och mellersta delar
än dess nordliga. Medan däremot åtskilliga uppgiftslämnare liöllo före,
att cigarrkonsumtionen vore stadd i stillastående eller tillbakagång,
ansågo sig andra kunna spåra en ökning äfven i denna gren åt förbrukningen.
*) Ett närmare skärskådande åt hithörande uppgifter synes
emellertid gifva fog för antagandet att, om riket betraktas som helhet,
cigarrkonsumtionen under de senaste åren torde hafva varit jämförelsevis
konstant, men ojämnt fördelad mellan rikets olika delar. Jämförelsevis
obetydlig torde förbrukningen af detta tobaksfabrikat vara bland Norrlands
skogsarbetande och jordbruksidkande befolkning, bland fiskarebefolkningen
(Bolmslän, Halland) samt i allmänhet bland de fattigare jordbrukarne i
alla andra landskap än Skåne (särskildt Ålfsborgs län, Småland). Såsom
tidigare anförts, hade rökandet af billigare cigarrer upphört eller afsevärdt
minskats, men däremot konsumtionen af dyrare, särskildt utländska
cigarrer i de större städerna samt i allmänhet i södra Sverige och hos
'') Se sid. 329, not ’)•
KONSUMTIONENS UTBREDNING.
331
den s. k. bättre publiken tilltagit år från ar och vore enligt samstämmiga
. ^ bruten ste^rin^. I sammanhang med de billigare
cigarrsorternas utträngande torde hafva gått en minskning i konsumtionen
af cigarrer, innehållande svensk råtobak, ehuru dessa cigarrer
fortfarande syntes äga en icke obet^ydlig spridning särskildt å tandsbygden.
Äfven för cigarrcigarrettproduktionen hade den svenska råvaran
tidigare spelat en mera betydande roll än nu — den allmänna
åsikten syntes vara, att förbrukningen af inhemsk tobak till alla slags
cigarrfabrik åt vore stadd i aftagande.
Medan åsikterna rörande cigarrkonsumtionens upp- eller nedgående
tendens voro delade, så härskade rörande motsvarande förhållande för
cigarr ettförbrukning ens vidkommande fullständig enighet. Alla uppgiftslämnare
hafva i detta afseende betonat cigerrettkonsumtionens alltjämt
fortgående stegring 0 och hafva ansett, att denna omfattar såväl städer
som landsbygd. Störst syntes konsumtionen emellertid vara i städerna
och industrisamhällena samt af rikets olika delar starkast framträdande
i Norrland och södra Sverige, men minst å mellersta Sveriges lands^y&d
samt i vissa delar af Värmland och Bohuslän. Halfva förbrukningen
eller än mer ansags baserad pa utländsk vara och vore importen
af cigairetter stadd i tilltagande.*) Sannolikt skulle, enligt åtskilliga
uPPé?''^slämnares asikt, denna import under de senare åren hafva varit
än större, därest icke »utländska fabriker i Sverige anlagt filialfabriker».
Ha man sålunda här star inför en otvetydig ökning af eu viss del
af tobakskonsumtionen, uppstår osökt den frågan, om icke denna uppåtgång
i förbrukningen skett på andra tobaksfabrikats> bekostnad och i
så fall på hvilkas. Svaren på den frågan hafva emellertid blifvit något
sväfvande. A ena sidan har uttalats den uppfattningen, att den stigande
cigarrettkonsumtionen icke motsvarats af någon motsvarande minskning
i den öfriga tobaksförbrukningen, å andra sidan och allmännare har åter
gdvits uttryck för åsikten, att konsumtionen af andra tobaksfäbrikat
minskats under trycket af det ökade cigarrettrökandet. Det härskade
emellertid icke någon full enighet rörande hvilka tobaksfabrikat som
förnämligast drabbats af denna konkurrens. I allmänhet angåfvos de
billigare cigarrerna hafva lidit mest, men äfven alla andra tobaksfabrikat
uppgåfvos i något fall hafva sett sin plats utrymd åt cigarretterna. Så
beträffande cigarrcigarretter, rök- och tuggtobak samt snus.
Röktobaken synes hafva sin största afsättning på landsbygden,
men torde konsumtionen af denna vara där liksom äfven i städerna
varit stadd i stillastående eller tillbakagång, b Likväl torde piprökningen
’) Se sid. 329, not 2).
332
DEN SVENSKA TOBAKSKONSUMTIONEN.
i vissa trakter fortfarande vara af betydelse och förete tendenser
till uppåtgång. Såsom dylika delar af landet betecknades Norr- och
Västerbottens fjälltrakter, Jämtland, Härjedalen, Roslagen, kusttrakterna
inom Kalmar län, Halland och Bohuslän, äfvensom de norra delarna af
Dalsland, Värmland och Dalarna. Dessutom hade rökandet af vissa
tobakssorter af engelsk typ (oftast import) och i högre prislägen under
de senare åren tilltagit bland stadsbefolkningens högre lager. Af de
olika inhemska röktobakssorterna syntes shag och mossros vinna den
största afsättningen, under det att öfriga slag förlorat terräng åt nyssnämnda
importerade varor, livilkas förbrukning vore i tilltagande.
Den allmänna åsikten angående tuggtobakskonsumtionen syntes vara,
att denna vore stadd i nedåtgång, b äfvensom att den vore större å landsbygden
än i städerna. Förbrukningen af finspunnen, till tuggning afsedd
tobak torde vara relativt jämnt fördelad öfver hela landet, med undantag
af några landskap i mellersta och södra Sverige, framför allt Västergötland,
Småland och Blekinge, där all spinntobaksförbrukning kunde
anses praktiskt utan betydelse. Grofspunnen tobak åter, hvilken hufvudsakligen
användes karfvåd till piprökning, konsumerades företrädesvis i
Bohuslän, Dalsland, Värmland, Dalarne och västra Norrland.
Af inhemska spinntobakssorter syntes Negrohead äga största betydelsen
för konsumtionen, men äfven Sweatsent och Naturelle ägde
god afsättning. Importen af spinntobak vore icke af stor omfattning
och afsåge hufvudsakligen dansk vara, s. k. skrän, hvilken afsattes förnämligast
i Skåne. Denna införsel syntes emellertid vara snarare i alän
tilltagande.
Rörande konsumtionen af snus förefaller den allmänna åsikten vara,
att denna sakta men säkert ökas år för år. b Förbrukningen torde vara
ganska jämnt fördelad öfver hela landet, ehuru den vore större å landsbygden
än i städerna samt starkast i mellersta Sverige och svagast i
Norrlands fjälltrakter, i vissa delar af Dalarne, i Värinland samt i allmänhet
bland kustbefolkningen (Bohuslän, Halland). Äfven bland denna
sistnämnda folkklass syntes snuset emellertid på sistone gått fram till
ökad användning. Det vanligaste sättet för snusets konsumtion vore
som bekant i Sverige tuggningen. Sannolikt vore denna sedvänja i aftagande
endast inom vissa grupper af arbetarbefolkningen, där snuset
ersatts af andra tobaksfabrikat, medan tuggningen inom andra delar af
arbetarvärlden snarare vore i till- än aftagande. Den yngre generationen
inom landt- och arbetarbefolkningen torde numera i allmänhet
’) Se sid. 329, not *).
KONSUMTIONEN. DETALJPRIS M. M
333
under uppväxtåren konsumera mindre snus än förr och i stället använda
cigarretter. Men hunna till mogen ålder, öfverginge de ännu i stor utsträckning
till snustuggning — åtminstone gällde detta de på landet
kvarboende.
Det snus som användes vore i allmänhet ljust-, linmalet och af
den typ, som i handeln går under benämningen lian. Enligt eu jämförelsevis
samstämmig uppskattning syntes det ljusa snuset utgöra minst
75 proc. af det förbrukade, i det att det mörka äfvensom det grofmalna
egentligen endast hade sin marknad på Norrland.
b. Detaljpris m. ?n.
De minutprislägen till hvilka cigarrer numera i regel försåldes
syntes vara: i städerna 10, 12 och 15 öre, å landsbygden 6, 8 och 10
öre. För cigarrcigarretterna uppgåfvos motsvarande siffror till 5 och 6
öre för såväl städer som landsbygd. Härvid vore likväl att märka, att
enligt en uppskattning, hvilken i allmänhet ansetts vara någorlunda
riktig, 75 proc. al alla cigarrer och cigarrcigarretter skulle försäljas
styckevis, återstoden lådvis. Denna proportion torde emellertid vara
riktig endast för så vidt landets konsumtion betraktades som helhet, tv
toges städer och landsbygd hvar för sig, torde anförda siffra för städernas
vidkommande vara för låg, men för landsbygdens för hög, i det att i
städerna styckeförsäljningen vore vida öfvervägande, men å landsbygden
knappast större än lådförsäljningen. Af handlandena lämnades vid lådförsäljning
till privatkunder eu viss rabatt å det ofvan angifna styckepriset.
Denna rabatt torde i de största städerna i allmänhet ej uppgått
till mer än 15 å 20 proc., men beräknades eljes oftast till 25 proc. och
å . landsbygden ej sällan till 30 å 35 proc.'' Äfven vid försäljning i
mindre kvantiteter än lådvis lämnades i allmänhet en viss rabatt, oftast
10 proc. vid inköp för 1 kr. *)
Hvad motsvarande förhållande för cigarrettförsäljningen beträffar,
så syntes där samma skillnad förekomma mellan handeln i städerna och
å landsbygden, i det att landtbefolkningen hellre köpte sina cigarretter
askvis än per styck, medan de större städernas cigarrettrökare synas
föredraga styckeinköp. Genomsnittssiffran för hela riket torde emellertid
'') Jfr- de utförliga uppgifterna i detta afseende å sid. 315.
334
DEN SVENSKA TOBAKSKONSUMTIONEN.
hafva stannat vid 50 proc. för hvardera försälj ningssättet. Det vida
öfvervägande styckepriset å cigarretten vore 3 öre eller vid försäljning
af 10 stycken 25 öre.
Att angifva något tillförlitligt medelpris å i handeln förekommande
röktobak af olika slag syntes icke vara möjligt. Dels vore de olika
typerna synnerligen varierande, dels förekomma ock inom hvarje typ
olika kvalitéer till skilda pris. Därtill komme äfven att prisen beräknades
olika efter den försålda kvantitetens storlek. De oftast förekommande
prisen läge emellertid mellan 2''5 o och 5 kr. per kg. för inhemsk
vara samt 8 och 16 kr. för utländsk (engelsk).
Beträffande tuggtobaken syntes något fixare uppgifter i detta
afseende kunna af uppgifterna inhämtas. Sålunda angafs priset för
Negrohead, den viktigaste typen, till 6, 8 och 10 öre per fläta, 35 å
45 öre per hg. och oftast 4 kr. per kg. Öfriga sorter (Sweatsent,
Naturelle o. s. v.) syntes betinga omkr. 30 öre per rulle om 40 gr. samt
6 å 8 kr. per kg.
Ån mer samstämmiga voro uppgifterna angående snusets minutförsäljningspris,
hvilket i regel angafs vara för lian: 21 öre per hg. och
6 öre per dosa (omkr. 25 gr.), samt för 2:an: 20 öre per hg. och 5 öre
per dosa. Emellertid syntes det lägre priset i stor utsträckning varit
det verkliga genomsnittspriset.
Slutligen hafva af här berörda uppgiftslämnare äfven infordrats
upplysningar rörande den kvantitet af hvarje särskilt tobaksfabrikat,
som en medelstark konsument däraf kunde anses förbruka per dag eller
år. Svaren å dessa frågor hafva gifvetvis växlat åtskilligt, men flertalet
företer likväl en viss hufvudsaklig samstämmighet. Nedanstående uppgifter
kunna af dessa svar inhämtas.
Cigarrer ..
Cigarretter
Röktobak
Tuggtobak
Snus ......
5 styrken per dag.
KONSUMTIONENS PENNINGVÄRDE ÅR 19 08.
335
2. Konsumtionens penningvärde år 1908.
För ett fullständigande af bilden af handelns inverkan på tobaksvarornas
prisbildning borde slutligen ett försök göras att beräkna den
penningsumma, som af den svenska allmänheten under år 1908 utbetalats
för dess tobakskonsumtion. Emellertid erbjuder en dylik beräkning
stodd på åt utredningen meddelade siffror, vissa betydande svårigheter
basom flerstädes påpekats, berör utredningen angående handeln visserligen
sannolikt större delen af engroshandeln, men af detaljhandeln
endast ett mindre område. Framför allt saknas bland utredningens
material i detta sistnämnda hänseende de flesta uppgifter till bedömande
af gestaltningen af här berörda varors prisbildning å landsbvo-den eller
öfver hufvud taget i andra fall än då försäljningen till allmänheten
sker genom städernas detaljister. Det är emellertid sannolikt och af
verkställd undersökning i vissa fall bekräftadt, att dessa sistnämnda
handlande, hvilka särskilt i storstäderna hafva ingått frivilliga överenskommelser
angående detaljprisens höjd, äro i tillfälle att tillgodogöra sigett
relativt högre detaljpris för sina tobaksvaror än hvad fallet är med
de landt- och diversehandlare, hvilka bland mängden af öfriga artiklar
äfven fora tobaksvaror och hvilka äro de, som förse så godt som hela
landsbygden och de flesta mindre samhällen med deras behof af tobak
Vill man sålunda med stöd af de i sådant hänseende af utredningen
har ofvan, anförda siffror rörande handlandenas genomsnittliga
bruttofortjanster vid försäljning af olika slag af tobaksvaror nå till tal
hvifka skola tillerkännas giltighet för rikets tobakshandel i dess helhet’
sa maste framför allt uppmärksammas, att åberopade siffror stödja sm
pa ett material, som icke omfattar rikets hela tobakshandel och hvars
pundtal i åtskilliga hänseenden torde vara maximisiffror, hvilka icke
helt uppnås inom andra än vissa delar af här berörda handel. Till stöd
för denna uppfattning talar också den äfvenledes tidigare påpekade omständigheten,
att de uppgifter angående detaljförsäljningspris, som Wat
till grund för namnda förtjänstsiffrors beräkning, böra antagas vara i ej
ringa utsträckning angifna till belopp, vid hvilkas fastställande styckeprisnotermgen
användts såsom utgångspunkt och hänsyn icke tagits till
den prisreduktion, som är allmänt gängse vid köp af äfven jämförelsevis
små poster af samma vara.
Då det emellertid likvisst måste anses vara af väsentligt intresse
336
DEN SVENSKA TOBAKSKONSUMTIONEN.
att söka gifva en föreställning om den under år 1908 af tobakskonsumenter
utgifna summan, har en dylik beräkning likväl med stöd af
utredningens siffror verkställts. Till grund för dessa kalkyler har rörande
de svenska varorna, med nedan nämnda undantag, lagts de i tablån å
sid. 312 meddelade siffror rörande bruttoförtjänsten för den detaljhandel,
som inköpt sina varor direkt från fabrikanter. Såsom utredningen
nämligen visat, förmedlades försäljningen af de svenska tobaksfabrikaten
endast till en mindre betydande del af engroshandeln, hvadan det sålunda
bör antagas, att större delen af de tobaksvaror, som tillverkas af svenska
fabrikanter, bringas ut i konsumtionen genom direkt inköp hos fabrikanten
från de affärsinnehafvares sida, hvilka i sina butiker försälja tobaksfabrikat
vare sig försäljningen häraf utgör eu hufvudsaklig eller endast
en obetydlig del af affärens omsättning. Den brutto förtjänst, som enligt
åberopade tablå noterades af detaljhandeln, uppgick till följande belopp:
| Bruttoförtjänst i proc. af | |
| inköps- | detalj försäljnings- |
| priset. | priset. |
Cigarrer.......................... |
| 35*7 |
Cigarrcigarretter .............. | ................ 63''7 | 38-9 |
Cigarretter....................... | ................ 64-2 | 39''1 |
Röktobak ....................... | ............... 16’ 7 | 14-8 |
Tuggtobak ....................... | 22*9 | 18-6 |
Snus ............................. | ......... 24-o | 19-8 |
Vid tillämpningen af dessa siffror lör här berörda syfte toide
emellertid de, som gälla röktobak, tuggtobak och snus på grund åt
tidigare anförda skäl böra underkastas en viss modifikation. Såsom
flerstädes påpekats, är utredningens material beträffande handeln med
dessa fabrikat så tillvida bristfälligare än det material, som gäller öfnga
varor, att de af utredningen angående handeln berörda kvantiteterna
röktobak, tuggtobak och snus omfatta en jämförelsevis mycket mindre
del af de inom hela riket till försäljning bragta mängderna af dessa
varor än hvad fallet varit med cigarrer, cigarrcigarretter och cigarretter.
Då nu emellertid särskildt snuset är en af de viktigaste artiklarna för
den svenska tobakskonsnmtionen och denna vara förbrukas i större
mängder å landsbygden än i städerna, måste för snusets prisbildning
dess försåt jningsför hållanden å landsbygden och i småsamhällena blifva
af större betydelse än städernas handel med denna vara. Det förtjänar
då i sådant hänseende uppmärksammas hvad som tidigare sagts angående
försäljningen af snus särskildt å landsbygden, att nämligen förtjänsten
KONSUMTIONENS PENNINGVÄRDE ÅR 190 8.
337
därå synes i stor utsträckning vara mycket ringa och att icke obetydliga
kvantiteter af varan sannolikt ofta af handlandena t. o. in. bortgifvas
utan kontant vederlag. Under sådana omständigheter torde det vara
befogadt att vid här ifrågavarande kalkylers utförande sänka de siffror,
som i förestående tablå angifva bruttoförtjänsten vid försäljning af
snus, sitfror, hvilka stödts på uppgifter, härrörande från stadshandeln.
Den sänkning, som i detta fall ansetts vara af förhållandena påkallad,
har efter särskilda upplysningars inhämtande ansetts böra stanna vid
205 proc. af inköpspriset och 17-o proc. af försäljningspriset.
Då förtjänsten vid försäljning af rök- och tuggtobak i allmänhet
lär anses i genomsnitt sammanfalla med den vid snushandeln uppnådda
vinsten, hafva motsvarande siffror för dessa båda fabrikat för här ifrågavarande
beräkning äfven fastställts till resp. 205 och 17‘0 proc. Rörande
öfriga i förestående tablå anförda siffror hafva inga förändringar vidtagits,
hvadan de tal, som af utredningen lagts till grund för beräkningen
angående penningvärdet af 1908 års konsumtion af svenska tobaksvaror,
får följande utseende:
Bruttoförtjänst i proc. af
| inköps- | detaljförsäljnings- |
| priset. | priset. |
Cigarrer .......................... | ................ 55*5 | 35-7 |
Cigarrcigarretter .............. | ................ 63-7 | 38-9 |
Cigarretter....................... | ............... 64-2 | 39-t |
Röktobak ....................... | ................ 20- 5 | 17*0 |
Tuggtobak........................ | ................ 20-ö | 17o |
Snus .............................. | ................ 20-3 | 17*0 |
Vid anförande af dessa siffror hänvisas emellertid ånyo till hvad
som i hela detta sammanhang nämnts angående den reservation, med
hvilken alla här gjorda kalkyler af detta slag måst upptagas. Med
utgångspunkt från de sist anförda talen samt från de i tab. 53 och
54 meddelade siffror rörande af den svenska tobaksindustrien under år
1908 försålda tobaksvaror (minus exporten) skulle följande summor
framgå såsom resultat af beräkningen rörande det belopp, som af den
svenska allmänheten under år 1908 utbetalats för svenska tobaksvaror.
Hänsyn har ifråga om varukvantiteten tagits till den tidigare påpekade,
mindre dubbelräkningen ifråga om handtverkets och hemindustriens
produktion, och har den af sådan anledning nödiga korrektionen ansetts
höra drabba cigarrernas och cigarrcigarretternas värde i samma utsträckning,
d. v. s. båda dessa fabrikats försäljningsvärde hafva minskats
med hvardera 45,500 kr. (jfr sid. 283).
43
338
DEN .SVENSKA TOBAKSKONSUMTIONKN.
Detalj försäljning svärde å under år 1908 försålda svenska tobaks fabrikat.
Fabrikantens Detaljistens Brutto
Fabrikat.
Vikt försäljnings- försäljnings- öfverskott
kg. värde pris i proe. af
kr. kr. fabrikspriset.
Cigarrer ............. 434,883 5,199,827 8,085,731 55-5
Cigarrcigarretter...... 252,814 2,692,928 4,408,323 63-7
Cigarretter ............ 221,537 2,616,237 4,295,861 64-2
Röktobak............... 307,248 783,438 944,043 20-ä
Tuggtobak ............ 599,805 2,071,235 2,495,838 20-ö
Snus ......... 5,659.913 7,838,850 9,445,814 20-5
Summa 7,476,200 21,202,515 29,675,610 40o
Hvad handeln med importerade varor beträffar, så omfattar utredningens
material, såsom påvisats, en betjMande del af rikets hela införsel
af tobaksvaror under år 1908. De förhållanden, som gälla rörande
prisbildningen för handeln med inhemska fabrikat, torde äfven eljes för
denna gren af tobakshandeln icke äga samma betydelse, hvadan de af
utredningen i sådant sammanhang anförda siffror utan större fara för
bristande exakthet torde kunna generaliseras att gälla rikets hela handel
af detta slag. Bruttoförtjänsten för handeln med importerade varor uppgick,
såsom tidigare nämnts (se tablån å sid. 299), till nedanstående siffror.
Engroshandelns bruttoförtjänst i proc. af
| inköps- | detalj försäljnings'' |
| priset. | priset. |
Cigarrer ........................... |
| 42-5 |
Cigarrcigarretter ............... |
| 40-s |
Cigarretter........................ |
| 41''8 |
Röktobak ........................ |
| 40-7 |
Tuggtobak........................ | ............... 39''0 | 28-1 |
Med utgångspunkt från dessa siffror samt handelsstatistikens kvantitetsuppgifter
och utredningens medelvärdesiffror har konsumentpriset
för inom landet år 1908 förbrukade importerade tobaksvaror beräknats
uppgå till i omstående tablå angifna summor. Förtjänsten å utländskt
snus, för hvars beräkning utredningen icke erhållit några användbara
siffror, har antagits vara densamma som vid försäljning af tuggtobak.
KONSUMTIONENS PENNINGVÄRDE ÅR 1908.
339
I) etaljför sälj ning svår de å under år 1908 försålda utländska tobaksfabrikat.
Fabrikat. | Vikt kg- | Inköpspris kr. | Detalj- försäljnings- pris kr. | Brutto-öfverskott |
Cigarrer ...... | ............ 131,775 | 2,059,594 | 3,583,694 | 74-0 |
Cigarrcigarretter ...... 12,550 | 199,406 | 336,797 | 68''9 | |
Cigarretter... | ............ 154,631 | 2,460,796 | 4,190,736 | 70-3 |
Röktobak ... | ........... 29,260 | 155,371 | 261,955 | 68*6 |
Tuggtobak ... | ............ 9,631 | 35,057 | 48,729 | 39-o |
Snus ......... | ............ 1,893 | 7,761 | 10,788 | 39-o |
| Summa 339,740 | 4,917,985 | 8,432,699 | Ilo |
Sålunda skulle, med ofvan anförda reservationer det totala inköpsvärdet
för handlandena å i riket fabricerade samt dit införda varor år
1908 hafva utgjort 26,120,500 kr., medan detaljpriset uppgått till
38,108,309 kr.
Fördelad på medelantalet invånare i Sverige år 1908 0, kom af
nämnda konsumtionssiffra 7’0 2 kr. per individ, men fördelad på endast
den manliga befolkningen öfver 15 år2), steg summan till 21''48 kr. per år.
J) 5,429,600.
-) 1,773,944.
.
BILAGOR.
FRÅGEFORMULÄR.
343
A. Frågeformulär.
KUNGL. MAJITS OCH RIKETS
KOMMERSKOLLEGIUM.
(Form. A. 1)
Konfidentiellt
enl. Tryckfrihetsförordningen § 2, mom. 4, punkt 11
Se i öfrigt cirkulärskrifvelsen.
Uppgifter från .......................................................................
(fabriksfirmans namn)
belägen i...................................................................
(stad eller socken samt län).
I. Allmänna uppgifter.
Fabrikens grundläggningsår?
Agarens (firmans) namn?
Huru länge har fabriken varit i samma familjs eller släkts ägo?
Däraf i nuvarande innehafvares?
Om firman är aktiebolag, när bildades bolaget?
» » » » , huru stort var vid 1908 års slut:
aktiekapitalet? kr.
reservfonden? kr.
öfriga fonder? kr.
huru många voro aktieägarne vid 1908 års slut enligt registerboken?
344
BILAGOR.
II. Lokaler och fastigheter.
Bedrifves fabrikationen i egna eller förhyrda lokaler?
1 senare fallet, af hvem förhyras lokalerna?
När utlöper hyrestiden?
Bedrifves fabrikationen i för ändamålet särskild! uppförd fabrik?
A. Af fabriken disponerade lokaler (egna eller förhyrda, i särskild fabrik eller icke:)
a) fabrikslokaler: golfyta? kvm.
Af golfytan komma på: 1) cigarr- och cigarrcigarrett-tillverkningen ? kvm.
2) cigarett-tillverkningen? *
3) kardus- och röktobakstillverkningen? »
4) press- och rulltobakstillverkningen? »
5) snustillverkningen? »
6) annan tillverknings- eller reparationsverkstad? »
b) magasins- och lagerlokaler: golfyta? kvm.
c) kontorslokaler: » »
d) boningsrum (incl. kök): antal?
Hvilket system användes i fabrikslokalerna för:
a) uppvärmning?
b) ventilation?
c) belysning?
d) drifkraft?
B. Fabrikens fastigheter (egna eller förhyrda, men helt af firman disponerade):
Hur stor är fabrikstomtens areal? kvm.
A tomten uppförda: a) fabriksbyggnader: antal grundareal? kvm.
b) magasins- o. lagerbyggnader: » » »
c) kontors- och boningshus: » » *
Om viss del af den af firman ägda eller förhyrda fastigheten disponeras för annat ändamål
än tobaksfabrikation:
huru stor del af tomten är annorlunda disponerad eller uthyrd? kvm.
» » » » byggnaderna » » » : antal rum?
sammanlagd golfyta? kvm.
för hvilket annat ändamål disponeras eller uthyras tomten eller byggnaderna?
Hvilket pris torde fabrikens fastigheter för närvarande kunna antagas betinga, om hänsyn ej tages
till deras nuvarande användning ? kr.
Med huru stor procent skulle tillverkningen kunna ökas utan någon utvidgning eller förändring
af de till fabrikationen för närvarande använda lokalerna?
Därest en utvidgning eller förändring af fabrikslokalerna inom fabrikens nuvarande område
lämpligen kan ske, hvilken kostnad skulle den ändamålsenligaste utvidgningen eller förändringen
föranleda?
Med huru stor procent skulle tillverkningen sedan kunna ökas?
Kan utan olägenhet för upprätthållande af driften i dess nuvarande omfattning någon del af
fabrikstomten bortsäljas? I så fall huru stort område?
Huru stort är dess försäljningsvärde? kr.
Skulle fastigheten förlora i värde, därest den ej vidare användes för tobaksfabrikationen, och
i så fall huru många procent af taxeringsvärdet?
III. Tillverkningen: specificeras å särskilda bilagor (se form. A 2) och A 3;).
FRÅGEFORMULÄR.
345
IV. Ekonomien: specifikationen för åren 1903— 08 å särskild bilaga (se form. A 4).
Till hvilka belopp uppgingo under år 1908 nedanstående poster?
a) Arfvoden åt styrelse och revisorer? kr.
b) Hyror af fabriks-, kontors-, lager-, försäljnings-, magasins- och nederlagslokaler, hvilka
ej ägas af firman? kr.
c) Resekostnader (incl. resandes provisioner och fasta löner)? kr.
d) Försäljningsagenters och kommissionärers provisioner? kr.
e) Kontorskostnader utom lönor (t. ex. böcker, skrifmaterial, porto etc.)? kr.
f) Reklam och annonser? kr.
g) Räntor på upplånadt kapital, utom diskontoräntor? kr.
h) Diskontoräntor? kr.
i) Frakter för förädlad vara? kr.
V. Förvaltningspersonal.
Huru många.personer användes vid fabrikens förvaltning 31/i-.> 1908?
Däraf a> Ägare, disponent eller verkställande direktör?
b) Fabrikationsledare och verkmästare?
c) Kontors- och annan förvaltningspersonal?
d) Resande och platsförsäljare?
Reloppet af under år 1908 till förvaltningspersonalen utbetalade aflöningar?
Närmare specifikation af kap. V å särskild bilaga (se form A 5) och A a)]
kr.
VI. Arbetspersonal.
Huru många arbetare voro vid fabriken anställda r"/r> 1908:
a) För cigarr- och cigarrcigarrett-tillverkningen?
b) » cigarett-tillverkningen?
c) » kardus- och röktobakstillverkningen?
d) » press- och rulltobaks » ?
e) » snustillverkningen?
fj > annan sysselsättning?
Antal årsarbetare under 1908?
Reloppet af under år 1908 till arbetarne utbetalade löner?
Närmare specifikation af kap. VI å särskild bilaga (se form. A 6) och A b)).
VII. Förteckning öfver de personer eller firmor inom landet, från hvilka råtobak
eller andra utensilier inköpts: specificeras å särskild bilaga (se form. A 7)).
Vill. Tjänstemäns och arbetares särskilda förmåner.
Lämnar firman bidrag och i så fall med hvilket belopp till arbetarnes sjukkassa (hvilken)?
Lämnar firman sina tjänstemän eller arbetare:
a) fri läkarvård? I så fall med hvilket belopp under 1908.
b) » medicin? »»» » » » » * „ .
Finnas några fonder särskildt för tjänstemännens eller arbetarnes bästa och i så tall tor
hvilka ändamål och till hvilka belopp?
den
1909.
(underskrift.)
44
kungl. maj.ts och rikets (Form. A. 2)
KOMMERSKOLLEGIUM. K 011 It ll C11 tf C Ut
enl. Tryckfrihetsförordningen § 2, mom. 4, punkt 11.
Se i öfrigt cirkulärskrifvelsen.
Uppgifter angående verksamheten under 1908 vid ........................................................................
. . (fabriksfirmans namn)
belägen i........................................................................
L Cigarrer och cigarrcigarretter.
| Tillverkningen under 1908. | Försäljningen under 1908. | |||||||
1- Cigarrer.2) a) Priskuranteigarrer i följande prislägen: Bruttopris pr 1,000 st.: 40 kr. och därunder........................... 50 . ....................................... 60 » ............................................. 80 » ................................... 100 » ............................................. 120 » .......................................... 150 » .............................. 180 » ........................................ 200 » ...................................... 250 » ............................................. 300 » och däröfver........................... | Vikt kg- | Antal under året tillverkade stycken | Förbrukad råtobak, med afdrag Utländsk | „ 1 (fullt svettad) vikt'') 1 värde •) vikt i) 1 värde *j | Antal under året | rikt kg. | Fabrikatets nettoför- säljning svär de (så-ledes med afdrag af rabatt) kr. | |||
|
|
|
|
|
|
|
|
| |
Summa b) Partieigarrer i följande prislägen: Nettopris per 1,000 st.: Kr. 32.5 0 och därunder........................ > 32.50-42 ................................. » 42 - 56.................................. » 56-70.......................................... » 70 — 85......................................... > 85-105 .................................. » 105-125....................................... » 125-150....................................... » 150 och däröfver........................... |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Summa 2. Cigarrcigarretter2) i följande prislägen: Bruttopris per 1,000 st. 30 kr. och därunder........................... 50 » ......................... 60 » .................................... 80 » och däröfver ........................... |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Summa 3. Af den under 1. och 2. här ofvan upp-tagna tillverkningen har försålts till Bruttoprislägen per 1,000 st.: a) sorterade och packade ..................... b) osorterade och opackade .................. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Summa 4. Cigarrer och cigarrcigarretter, som a) sorterade och packade .................... b) osorterade och opackade .................. |
|
|
|
| = |
|
|
|
|
Summa1 — | — j — .... |
| i i i |
ii '') D»r vitten eller värdet icke kan angifvas särskilt för hvarje prisgrupp, införes å summaraden endast totalvikten
eller totalvärdet a alla cigarrer, etc.
2) Här upptagas ej sadana fabrikat, som endast packats och sorterats vid fabriken. Jfr 4 b).
............. den ..........
(underskrift.)
1909.
Form. A. 2)
KUNG!.. MAj:TS OCH RIKETS
kommerskollegium Konfidentiellt
enl. Tryckfrihetsförordningen § 2, mom. 4, punkt 11.
Se i öfrigt cirkulärskrifvelsen.
Uppgifter angående verksamheten under 1908 vid.......................
belägen i...........................................................................
II. Cigarretter.
(fabriksfirmans namn.)
Cigarretter i följande Meifoprislägen per 1,000 st.:
Vikt
feg.
| Detaljförsäljningspris, om | |||
| öre per | öre per | öre per | öre per |
a) med munstycke: 7 kr. och därunder 12 » -14 14 » -18 18 » -20 20 * -25 25 » — 30 30 » och däröfver |
|
|
|
|
b) utan munstycke: 7 kr. och därunder 12 » -14 14 » -18 18 » -20 20 » -25 25 » —30 30 » och däröfver |
|
|
|
|
i
Summa 1
Summa
Tillverkningen under 1908
o 5
A ö
« p.
“o
(T> ve
P
Förbrukad råtobak, med afdrag
af stjälk och annat affall,
som kunnat tillgodogöras
inom annan tillverkning
| Inhemsk | ||
|
| (fullt svettad) | |
vikt i) | värde J) | vikt i) | värde 1 |
kg. | kr. | kg- | kr. |
Försäljningen under 1908
-SE
er CC .
O.S 5
O C; O
a. p.
Vikt
kg
Fabrikatets
nettoförsäljningsvärde,
(således
med afdrag af
rabatt, dock ej
af diskonto
eller kassarabatt)
kr.
Förbrukad pappersmängd för årstillverkningen: .... „
a) cigarrettpapper: vikt kg.; inköpsvärde jämte tull,
b) munstyckspapper: » » ; » » »
frakt och
» »
andra omkostnader:
> »
i) Där vikten eller värdet icke kan angifvas särskild!
för hvarje prisgrupp, införes endast totalvikten eller totalvärdet ....................................den
ä alla cigarretter å summaraden.
kr.
1909
(underskrift.)
FRÅGEFORMULÄR. 347
BILAGOR
Form A. 2)
KUNGL. MALIS OCH RIKETS
kommerskollegium Konlldentiellt
enl. Tryckfrihetsförordningen § 2, mom. 4, punkt 11.
Se i öfrigt cirkuliirskrifvelsen.
Uppgifter angående verksamheten under 1908 vid....................................................................................................
(fabriksfirmans namn)
belägen i................................................................................
III. Kardus- och röktobak.
Kardus- och röktobak. Typen Ärligt och godt ... | extra » Chandelonpe; N o 2 l » 1 » Svarta Ankaret...... » Hoppet ............... » Finskuren norsk rall » Gäfle vapen ........ » Birdseye............... » Shag .................. » Virginia, skuren ... » Mossros ............... Andra slag..................... Cigarraffall ..................... Cigarrett-tobak ............... | Tillverkningen under 1908. | Försäljningen under 1908. | ||||||||||
Under året till- verkat kg. | Förbrukad råtobak, med tillägg | 1 Af tillverkningen förpackades i | Under året fak- tiskt för- såldt kg- | Fabrikatets | ||||||||
Utländsk | Inhemsk | karduser | bleckkärl | träkärl | ||||||||
vikt») | värde *) | vikt >) | värde *) | vikt j värde | vikt | värde | vikt | värde | ||||
| kr. | kK- | kr. | kg. | kr | k K. | kr. | kg. | kr. | ||||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Summa |
|
|
|
|
|
|
| 1 1 |
| ’) |
'') Där vikten eller värdet icke kan angifvas särskilt för hvarje slag, införes endast totalvikten eller totalvärdet å all
tobak å summaraden.
2) Där så kan ske, torde benäget här uppgifvas: af totala försäljningssumman utgick kr. såsom rabatt till återförsäljare.
....................................................... den ...................................... 1909.
(underskrift)
FRÅGEFORMULÄR.
349
KUNGL. MAJITS OCH RIKETS
KOMMERSKOLLEGIUM.
Form A. 2)
Konfidentiellt
enl. Tryckfrihetsförordningen § 2. mom. 4, punkt 11.
Se i öfrigt cirkulärskrifvelsen.
Uppgifter angående verksamheten under 1908 vid.......................................
* ,.. . (fabriksfirmans namn.)
belägen i............................................................................
IV. Press-, null- och spinntobak.
Tillverkning under 1908. | |
Under året tillverkat | Förbrukad råtobalc, med afdrag |
Utländsk | Inhemsk |
vikt ’) värde ’) | vikt ’) värde'') |
kg. | kr. | kg. kr. |
Press-,rull-och spinntobak.
Svensk Tull
a) finspunnen .....................
b) grofspunnen.....................
Norsk rull
a) lana ..............................
b) 2:da ..............................
Gottlands rall
a) linrull ...........................
b) liockrull ........................
Negrohead
a) l:ma ..............................
b) 2:da ..............................
Bladtobak
a) ljus.................................
b) mörk..............................
Rökstång ..............................
Sweatsent ...
Twist .........
Piccanell ...
Naturelle ...
Andra slag:
Försäljning under 1908.
Under
året
faktiskt
försålt
kg.
Fabrikatets nettoförsäljningsrärde,
(således med
afdrag af rabatt,
dock ej af rabatt
till återförsäljare,
af diskonto
eller kassarabatt)
kr.
Summa
I
i
radon ellef1 T*fdet1 icke kan “gifvas särskild! för hvarje slag, införes å summa
raden
endast totalvikten eller totalvärdet.
) Där så kan ske torde benäget här uppgifvas: af totala försäljningssumman utgick
........................... kr. såsom rabatt till återförsäljare.
den ..
1909.
(underskrift.)
350
BILAGOR.
KUNGL. MAJITS OCH RIKETS
KOMMERSKOLLEGIUM.
Form. A. 2)
Konfidentiellt
enl. Tryckfrihetsförordningen § 2, mom. 4, punkt 11.
Se i (ifrigt cirkulärakrifvelsen.
Uppgifter angående verksamheten under 1908 vid
belägen i.................................................
(fabriksfirmans namn.)
V. Snus.
j Under
året
tillverkat
kg -
Tillverkning under 1908.
Förbrukad råtobak, med tillägg
af stjälk och annat affall,
som tillgodogjorts från
annan tillverkning.
Snus.
| Ljust finmalet N:o 1.....................
:t »* »> 2......................
!> It II 3......................
i „ grofmalet N:o 1......................
„ „ .. 2......................
MöVkt n’’o i ...”.....!!”!"!!!!!!!!!"....
„ 2 ..............................
.t » 3 .............................
Göteborgs finmalet l:a sort............
o 2:a „ ............
grofmalet utan lukt .....
mörkt med lukt l:a sort
n 2:a „
Utländsk
vikt *) |värde'')
kg. | kr.
ljust
l:a
2:a
Jönköpings ........
Karlshamns ........
Kalmar rapé —
Norrköpings rapé
Andra slag (hvarvid angifves om med eller
utan lukt, om fin- eller grofmalet):
Inhemsk
(fullt svettad)
vikt'') värde'')
Försäljning under 1908.
Under
året
faktiskt
försålt
kg -
kg. | kr.
Fabrikatets nettoförsäljningsvä
rde,
(således med
afdrag af rabatt,
dock ej af rabatt
till återförsäljare,
af diskonto
eller kassarabatt)
kr.
Summa
'') Där vikten eller värdet icke kan angifvas särskildt för hvarje slag, införes å summaraden endast
totalvikten eller totalvärdet. .....
!) Där så kan ske, torde benäget här uppgifvas: af totala försäljningssumman utgick...........................
kr. såsom rabatt till återförsäljare.
.................................. den ................................. 1909.
(underskrift.)
FRÅGEFORMULÄR. 351
KUNGL. MAJ:TS OCH RIKETS JP A
KOMMERSKOLLEGIUM form. A. 3)
Konfidentiellt
enl. Tryckfrihetsförordningen § 2, mom. 4. punkt II.
Se i öfrigt cirkulärskrifvelsen.
Uppgifter angående förbrukad råtobak vid ................................................
(fabriksfirmans namn och adress.)
_A- Specifikation af under 1908 vid tillverkningen använd råtobak.
Till följande fabrikat.
Vikt
kg.
Inköpspris
jämte tull,
frakt och
andra omkostnader
kr.
Till följande fabrikat.
I. Cigarrer och cigarrcigarretter.
1. Täckblad.
Havanna ................
S:t Felix Brasil ........
Sumatra....................
Java .......................
Borneo ....................
Seedleaf....................
Utländsk, andra slag:
Svensk ....................
2. Omblad.
Havanna
Cuba ..............
S:t Felix Brasil
Sumatra...........
Java ..............
Borneo ............
Mexico ............
Seedleaf............
Domingo .........
Carmen ............
Holländsk .........
Ungersk .
Utländsk, andra slag:
Svensk ...................
3. Inlaga.
Havanna ................
Cuba ......................
Yara ......................
S:t Felix Brasil .......
Afskär (äfven Cuttings)
Java ......................
Mexico ...................
Porto-Rico................
Maturin ...................
Utländsk, andra slag:
Svensk ...................
Summa
''Afg år afskär ...............
» stjälk o. för annan
\ tillverkning nyttigt affall
Vikt
kg.
Cigarretter.
Rysk .....................
Turkisk (grekisk etc.)
Virginia...................
Utländsk, andra slag:
Summa
Afgå}'' stjälk o. för annan
tillverkning nyttigt affall
III. Kardus- och röktobak.
Ohio ........................
Bay.......
Maryland
Virginia .
Kentucky
Java .....
Kina .......................
Grekisk (Missoulongi.).
Porto-Rico.................
Utländsk, andra slag:
Svensk ................ ...
Summa
Tillkommer stjälk o. affall
IV. Press-, rall- och
spinntobak.
Kentucky .................|
Virginia.....................
Svensk .....................I
Summa
Afgår stjälk o. för annan
tillverkning nyttigt affall
V. Snus.
Kentucky: blad .........
» : stjulk.........
Virginia: blad ............
» : stjälk .........
Svensk: blad ............
» : stjälk............
Utländsk, andra slag: |
Summa”
Tillkommer stjälk o. affall
Inköpspris
jämte tull,
frakt och
andra omkostnader
kr.
Vänd!
352 BILAGOR
B. Summariska uppgifter angående vid tillverkningen förbrukad råtobak under åren 1903-08.
Till följande fabrikat. | År 1903. | År 1904. | År 1905. | År 1906. | År 1907. | År 1908. | ||||||
Vikt kg. | Inköps-pris ‘) | Vikt kg. | Inköps-pris *) | Vikt kg. | Inköps-pris *) | Vikt kg- | Inköps-pris '') | Vikt kg. | Inköps-pris *) | Vikt kg- | Inköps-pris 1) | |
(Cigarrer och cigarrcigarretter ! (Med afdrag af stjälk och Cigarretter ....................... (Med afdrag af stjälk och Kardus- och röktobak ......... (Incl. stjälk och affall.) Press- rall- och spinntobak... (Med afdrag af stjälk och Snus................................ | I l |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
(Incl. stjälk och affall.) Summa |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
!) Angifves incl. tull, frakt och andra omkostnader.
den
1909.
(underskrift.)
FRÅGEFORMULÄR.
353
KUNGL. MAJ:TS OCH RIKETS
KOMMERSKOLLEGIUM.
Form. A. 4)
Konfidentiellt
enl. Tryckfrihetsförordningen § 2, mom. 4, punkt 11
Se i öfrigt cirkulärskrifvelsen.
Uppgifter från......................................................................................................................
. (fabriksfirmans namn och adress.)
angående fabrikens ekonomi.
A. Specifikation af fabrikens tillgångar och skulder vid slutet af hvart och
ett af åren 1903—1908 enligt i boksluten förekommande värden,
sammanförda i nedan anförda poster.
1903 | 1904 | 1905 | 1906 | 1907 | 1908 |
kr. | kr. | kr. | kr. | kr. | kr. |
Tillgångar:
Fastigheter ..........................................................
Inventarier .......................................... ...............
Lager: a) färdiga tobaksvaror ..............................
b) balffabrikat ...........................................
c) råtobak, oförtullad....................................
d) » förtullad ....................................
e) utensilier och ingredienser för fabrikationen
Utestående varufordringar .......................................
Fordringar, andra slag.................................. ........
Ofriga tillgångar (specificeras):.................................
Förlust, om sådan uppkommit .................................
S:a Kr.
I
Skulder:
Eget kapital ........................................................[
Upplånadt kapital...................................................1
Ofriga skulder (specificeras): ....................................
Nettovinst, om sådan uppkommit .............................
Säl Kr.
Vänd!
45
BILAGOR.
354
B. För vinnande af likformighet vid de olika uppgifternas bearbetning torde här
nedan benäget meddelas en specifikation af fabrikens tillgångar och
skulder vid slutet af hvart och ett af aren 1903 1908 enligt
nedanstående särskilda beräkningsgrunder.
S1/l2 | 81/l2 S''/l2 | 3,/l2 | •v» | 81/|2 |
1903 | 1904 1905 | 1900 | 1907 | 1908 |
kr. | kr. | kr. | kr. | kr. | kr. |
Fastigheter (incl. fasta inventarier1):
a) Taxeringsvärde .................................
b) Brandförsäkringsvärde........................
j Lösa inventarier8), af alla slag.................................
| Lager: a) Färdiga tobaks varor8) .............................
b) Hal (fabrikat4)........................................
e) Råtobak, för hvilken tull erlagts 8) ............
d) » » » » ännu ej erlagts i>
e) Utensilier och ingredienser för fabrikationen6),
af alla slag ..........................................
Utestående fordringar för försålda varor8) ...............
Afskrifningar under året å varufordringar..................
j Under året tillkomna: a) (fastigheter incl. fasta inventarier
l)..............................
b) lösa inventarier..................
» » verkställda afskrifningar å: a) fastigheter
incl. fasta inventarier4) ......
b) lösa inventarier.................
Aktiekapital .....................■••••.............._.................
Enskild fabrikants i hans affär insatt kapital............
Reservfond och andra fonder, som användas i rörelsen
Annat i rörelsen användt eget kapital, hvarå ränta ej
debiteras .........................................................
Upplånadt kapital ’)................................................I
>) Härmed förstås sådana inventarier, hvilka enligt lagen om fast egendom den 24 maj 1895,
8 3, äro att räkna till fast egendom. ... , . , .
5) Dessa angifvas till det pris fabriken anser dem vid slutet af hvarje år kunnat inbringa
vid försäljning till fortsatt användning inom tobaksfabrikationen.
3) Angifvas till själfkostnadspris, d. v. s. till den summa de kostat fabriken, men ej till
hvad denna väntar att erhålla vid försäljning.
4\ A ngifvas till den summa de kostat fabriken i föreliggande skick.
;,) Angifves till inköpspris med tillägg af frakt och andra med anskaffningen förbundna utgifter,
äfvensom beträffande c) och e) af erlagd tull.
’ «) Häri ingår äfven hvad som anses kunna inflyta af osäkra fordringar.
7) Härmed förstås allt för fabriksverksamheten anskaffadt kapital, hvarå, oberoende af affärens
vinst, ränta utbetalas, samt därjämte äfven varuskulder.
................................... den ................................. 1909.
(underskrift.)
KUNGL. MAJ.TS OCH RIKETS
KOMMERSKOLLEGIUM.
Form. A. 5)
Konildeiiticin
enl. Tryckfrihetsförordningen § 2, mom. 4, punkt 11.
Se i öfrigt cirkulärskrifvelsen.
Uppgifter angående löne- och arbetsförhållanden under år 1908 för nedanstående
förvaltnings- och kontorspersonal vid ................................................................
belägen i.................................................................... (f.briksfirmans namn.)
Till Kung). Koinmerskollegiuni insända den.......................................... af
3. |
Den anställdes
Namn
(fullständigt föroch
tillnamn).
Ålder!
Civil
stånd
(gift,
ogift,
änka,
änk
lin
g,
från
skild).
Innehar i
. affären
anställning
såsom
(ifylles i
! enlighet
med bifogade
förteckning,
se
bil. Aa.)
Varit anställd -
inom
tobaks -industrien
-
uti den
i kol. 4
anförda
befattningen
-
antal år.
Varit
anställd
bos
arbets
gifvaren
sedan
nedanstående
dag och
I 7. |
Daglig
arbets
tid
(med
afdrag
för
raster)
tim.
10.
11.
12. |
Kontant inkomst af arbete i I
firmans tjänst under 1908
(utom naturaförmåner).
13.
Kon
tant
årslön
kr.
Tan
tiéme
kr.
Provi -
kr.
Gratifikationer,
hyresersätt-1
ning
o. 8. \
kr.
Summa
kon
tant inkomst
kr.
Förmåner
utöfver
kontanta
lönen (fri
bostad,
fri vedbrand
o. s. v.)
Värde i
kr.
14.
Årlig
se
mester:
veckor.
Anmärk
ningar.
FRÅGEFORMULÄR.
356
BILAGOR.
KUNGI.. maj ri s och rikets
KOMMERSKOLI.EGIUM.
Specifikation
af förvaltnings- och kontorspersonal.
(att användas vid ifyllande af form. A 5), kolumn 4.)
Form. A a)
a. Disponent eller verkställande direktör
b. Fabrikationsledare eller verkmästare (med uppgift om hufvudsaklig fabrikationsgren)
c. Kontorschef (eller kamrer)
Kassör
Kontorsbokhållare
Lagerbokhållare
Annan förvaltnings- och kontorspersonal (specificeras)
d. Resande och platsförsäljare med fast lön eller garanterad minimiinkomst af provision
(— resande eller platsförsäljare A)
Resande och platsförsäljare med uteslutande provision utan garanterad minimiinkomst
(= resande eller platsförsäljare B)
Obs! Dessa sistnämnda personers inkomst angifves i uppgiften icke för den del
däraf, som härflyter ur försäljning af varor, köpta i fast räkning.
Personal i fabriksbod
KUNGL. MAJTIS OCH RIKETS
KOMMERSKOLLEGIUM.
Förteckning
öfver yrkesspecialiteter för arbetare inom tobaksindustrien.
(Att användas vid ifyllande af form. A 6), kolumn 5.)
Form. A. b)
1. Cigarrtillverkning.
Förmän
Cigarrmakare
a) handarb.
b) formarb.
Cigarrcigarrettmakare
al handarb.
b) formarb.
Vickelmakare
a) handarb.
b) maskinarb.
ÖfveiTullare
a) handarb
b) maskinarb.
Lärlingar
Sorterare
Packare
Klistrare
Lådstiftare
Beredningsarb.
Öfriga arb.
2. Cigarrettillverkning.
Förman
Tobaksblandare
Tobaksskärare
Cigarrettarbeterskor för hand
Maskinskötare
Medhjälpare åt maskinskötare
Packerskor
Klistrare
Kartongarb.
Beredningsarb.
Öfriga arb.
3. Kardustobakstillverkning.
Förman
Tobaksblandare
Tobaksskärare
Kardusslagare
Beredningsarb.
Ofriga arb.
4. Bult- och presstobakstill
verkning.
Förmän
Spinnare och rullare
Pressare
Uppläggare
Beredningsarb.
Öfriga arb.
5. Snustillverkning.
Förmän
Mjölnare
Snusarb.
Packare
Öfriga arb.
6. Till särskild yrkesspeciali
tet
ej hänförlig tillverkning
eller sysselsättning.
Snickare
Tunnbindare
Maskinister
Eldare
Smeder
Lagerarb.
Kuskar och utkörare
Nattvakter
Diverse
Form. A. 6)
KUNGL. MAJITS OCH RIKETS
KOMMERSKOLLEGIUM. KOllfidCIltiellt
enl. Tryckfrihetsförordningen § 2, mom. 4 punkt 11.
Se i öfrigt cirkulärskrifvelsen.
Uppgifter
angående löne- och arbetsförhållanden under år 1908
vid................................................, belägen i ........................................
(fabriksfirmans namn)
Den 31/lä 1908 var hela arbetareantalet ........................ Till Kungl. Kommerskollegium
insända den ........................................ 19 ........ af ................................................................
Antal årsarbetare under 1908? ........................
Obs! För att uppgifterna
skola kunna på ett tillfredsställande
sätt statistiskt
behandlas, böra
de, så vidt möjligt, afse
samtliga arbetsförmän
och arbetare som under
året (äfven kortare del
där af) varit anställda.
Aflöningen för året bör
ej approximativt beräknas,
utan enligt aflöningsböckerna
nedsummeras
för samtliga
aflöningsveckor.
1.1 2. 3.1 4. | 5. | 6. I 7. | 8. | 9. '' | 10. | 11. | 12. | 13. | 14. | 15. | 16. | ||||||||
Arbetarens | Arbetat inom | Vant an- ställd hos nuva- rande arbets- givare | I ar-bete | Nyan- ställd under 1908 | An- ställ- ningen upp- hört under 1908 | Arbetslön under året (extra för-måner ej | Extra för-måner utöfver | Anmärkningar. Specifikation | |||||||
o:N | namn (fullständigt för-och tillnamn.) | ålder (år). | civilstånd (gift, ogift, änka, änkling, frånskild). | yrkesspecialitet (ifylles i enlighet med bifogade för- teckning : se bil. A b) | Ii kol. 5 indu- | yrkes - strien. 1 8Pec*" | Fri bostad eller hyres- bidrag. | Andra för- måner. | ||||||||
Antal år. | Antal år. | Antal veckor. | nedanstående dag | Summa kronor | Däraf ackords- lön kronor | Värde i kronor | |||||||||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
OBS! Kol. 0 afser det antal arbetsveckor, arbetaren verkligen arbetat under året, med afdrag sålunda för den tid,
lian på grund af sjukdom eller annan anledning varit frånvarande.
CO
FRÅGEFORMULÄR
358
BILAGOR.
KUiVGL. maj:ts och rikets
KOMMERSKOLLEGIUM.
Form. A. 7)
Koiili (lent iell t
enl. Tryckfrihetsförordningen § 2. mom. 4, punkt 11.
Se i öfrigt cirkulärskrifvelsen.
Förteckning å de personer eller firmor inom landet
från hvilka
(fabriksfirmans namn och adress)
under år 1908 inköpt sitt behof af råtobak eller andra utensilier
för tobaksfabrikationen.
Insänd till Kungl. Kommerskollegium den .................................................... 1909.
Fullständigt namn eller firma. | Adress. | Uppgif om | Varuslag eller utensilier (Specificeras sålunda: |
|
|
| • 1 |
%
KUNGL. MAJITS OCH RIKETS
KOMMERSKOLLEGIUM
FRÅGEFORMULÄR.
359
Form. B.
Konfidentiellt
enl. Tryckfrihetsförordningen § 2, mom. 4, punkt 11.
Se i öfrigt cirkulärskrifvelsen.
Uppgifter
af handlande och agenter i råtobak eller andra utensilier för tobaksfabrikationen.
Handlande eller agent? .....................................................................................................
Fullständigt namn (firma! och adress?...................................................................................
Födelseår?........................
När började Ni såsom själfständig handlande eller agent i branschen (råtobak eller utensilier)?............
Specificera benäget här nedan Eder för hvart och ett af åren 1903 — 1903 bevillningstaxerade årsinkomst
af arbete och rörelse:
Årsinkomst*) | År 1903 kr. | År 1904 kr. | År 1905 kr. | År 1906 kr. | År 1907 kr. | År 1908 kr. |
af handels- eller agentverksamhet: a) med råtobak, svensk .................. b) „ „ , utländsk.................. c) „ utensilier för tobaksfabrika- tionen ................................. d) „ andra varor ........................ af annan verksamhet eller rörelse: (angif Summa bevillningstaxerad årsinkomst af |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
den .
1909.
(underskrift.)
*) För handels- eller agentrörelse af ofvanstående slag, där den drifves jämte annan affärsverksamhet,
skall, vid beräknandet af den särskilda inkomsten af handeln med råtobak och utensilier,
omkostnadskontot för hela rörelsen anses belasta tobakshandeln i proportion till dennas
andel i affärens totalomsättning, därest ej dessa särskilda omkostnader kunna enligt räkenskaperna
exakt angifvas till verkligt belopp.
360
BILAGOR.
kungl. maj:ts ocii eikets Form. G. 1>
KOMMERSKOLLEGIUM. Konfidentiellt
enl. Tryckfrihetsförordningen § 2, mom. 4, punkt 11.
Se i öfrigt cirkulärskrifvelsen.
Uppgift från försäljare af färdiga tobaksfabrikat.
Fullständigt namn (firma) och adress? ..............................................................................................
Födelseår? ......... Hur länge har Ni varit etablerad i branschen? ....................................................
Uppgif om Eder handel bedrifves en gros, i minut eller såväl en gros som i minut...................................
Uppgif i sistnämnda fall den ungefärliga fördelningen af Eder omsättning på engrosförsllljningen och minuthandeln:
Engrosförsäliningen utgör ............. % och minuthandeln ............ % af hela omsättningen.
Därest handeln helt eller delvis bedrifves i öppen bod, uppgif huru många bodar.....................................
Har Ni några biträden i och för tobakshandeln, och i så fall, huru många?...... (Specifikation å särskild bilaga, o 2)
Specificera benäget här nedan i för Eder tillämpliga delar Edra inköp och Eder försäljning af tobaksfabrikat
under år 1908.
Tobaksfabrikat | Inköp. | Försäljning. | ||||||||
Importerat | Inköpt direkt | Inköpt af | Försåldt till | Försålt i öppen! | ||||||
Stycken | Värde (exil. fak-tura med | Stycken | Värde (enl. fak-tura | Stycken | Värde | Stycken | Försälj- nings- värde kr. | Stycken | Försälj- £ - 1 | |
I. Cigarrer. a) Af utländsk tillverkning*) b) » svensk » |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Summa 11. Cigarreigarretter. a) Af utländsk tillverkning *) b) » svensk » |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Summa 111. Cigarretter. a) Af utländsk tillverkning *) b) » svensk » |
|
|
|
|
|
|
|
|
| 1 |
Summa IV. Kardus- och röktobak, | Vikt kg. |
| Vikt kg. |
| Vikt kg. |
| Vikt kg. |
| Vikt kg. |
|
Summa V. Press-, rull- och spinn-tobak. a) Af utländsk tillverkning *) |
|
|
|
|
|
|
|
|
| : : ! |
Summa VI. Snus. a) Af utländsk tillverkning |
|
|
|
|
|
|
|
|
| | |
Summa |
|
|
|
|
|
|
| 1 | 1 |
*) Specifikation för importen å särskild bilaga. (C 3.) . ..
'') Härmed afses hvad som vid import direkt förtullats samt förtullningar från nederlag, men ej uppläggningar
på^nedeHajp^.^ af fdr8ä|jningen särskildt till återförsäljare och i öppen bod icke låter sig gorå, torde
totalsiffrorna för hela försäljningen införas i den sista kolumnen, under särskildt angifvande af att en sådan
sammanslagning skett, hvilket anmärkes genom utsättande af + framför summan. Vänd!
FRÅGEFORMULÄR.
361
Specificera benäget här nedan Eder faktiska årsinkomst (förlust) af arbete och rörelse
under hvart och ett af åren 1903 — 08:
Årsinkomst (eller förlust; den senare betecknas | År 1903 | År 1904 | År 1905 | År 1906 | År 1907 | År 1908 |
af handeln med tobaksvaror....................... » annan i samband därmed stående handel (t. ex. tidningar, vykort, papper, korta varor o. s. v.) |
|
|
|
|
|
|
Summa kronor;
Angif benäget beloppen å här nedan anförda poster rörande Eder tobakshandel
för hvart och ett af åren 1903—1908. *)
■ Försålda tobaksvaror, försäljningsvärdet ......... Hyra för: a) kontor och lagerrum ................ | År 1903 | År 1904 | År 1905 | År 1906 | År 1907 | År 1908 |
|
|
|
|
| 1 | |
Löner (incl. naturaförmåner) till biträden......... Ofriga omkostnader...................................... Utestående fordringar vid årets slut ............... | ||||||
Nettovinst eller förlust (den sistnämnda beteck-nas med —j—) utan afdrag af egna lefnads-kostnader ......................................... | ||||||
Summa kronor |
|
| 1 |
Inventarier 3l]ii 08
Varuskulder » »
................................................ den ................................. 1909.
(underskrift.)
*) Där tobakshandeln drifves jämte annan affärsverksamhet, skall, vid beräknande af de särskilda omkostnaderna
för tobakshandeln, omkostnadskontot för hela rörelsen anses belasta tobakshandeln i proportion
till dennas andel i affärens totalomsättning, därest ej dessa särskilda omkostnader kunna enligt räkenskaperna
exakt angifvas till verkligt belopp.
46
362 BILAGOR
Form. C. 2)
KUNGL. MAJITS OCH RIKETS
KOMMERSKOLLEGIUM K OM JldeMlticl It
enl. Tryckfrihetsförordningen § 2, mom. 4, punkt 11.
Se i öfrigt cirkulärskrifvelsen.
Uppgifter angående löne- och arbetsförhållanden under år 1908 för
nedanstående biträde(n) hos ............................................................, i
adress ............................................................
Till Kungl. Koinmerskollegiuni insända den .......................................... 1909 af ...
Till Kungl. Koinmerskollegiuni insända den .......................................... 1909 af
Den an | ställdes |
| Vant anställd inom bran- schen antal år. | Yarit anställd hos nu-varande arbets- givare sedan nedan- stående dag. | Daglig arbets- tid (med afdrag af raster) tim. | Kontant inkomst af arbete i | För- måner utöfver kontanta lönen | Årlig se- mester dagar. | Anmärk- ning. | ||||
Namn. | Ålder. | Civil- stånd (gift. ogift, änka, änkling, från- skild). | Innehar i affären anställ- ning såsom | Kon- tant årslön kr. | Provi- sion kr. | Grati- fika- tioner kr. | S;ma kr. | ||||||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
FRÅGEFORMULÄR.
363
KUNGL. MAJITS OCH RIKETS
KOMMERSKOLLEGIUM.
Form. C. 3
Konfidentiellt
enl. Tryckfrihetsförordningen § 2, mom. 4, punkt 11.
Se i öfrigt cirkulärskrifvelsen.
Särskild uppgift från importörer af färdiga tobaksfabrikat.
Specificera benäget här nedan Eder import af tobaksfabrikat under år 190S.
|
| Vid import direkt förtullade samt från nederlag | |
|
| Vikt kg- | Värde (enl. faktura med |
I. | Cigarrer. Tillverkade i Havanna........................ » » Tyskland...................... » » Danmark........................ » » Nederländerna ............... » » Belgien ....................... » » andra utländska stater ... |
| . |
II. | Cigarrcigarretter. Tillverkade i Havanna........................ » » andra utländska stater ... |
|
|
III. | Cigarretter. Tillverkade i Ryssland........................ » » Finland ....................... » » Egypten och Turkiet ...... » » England ........................ » » Amerika ....................... » » andra utländska stater ... |
|
|
1> HH | Kardus- och röktobak. |
|
|
|
|
|
|
| » » Holland ....................... » » andra utländska stater...... |
| — |
y. | Press-, Tull- och spinntobak. Tillverkad i Danmark ........................ » » Norge.............................. » » andra utländska stater...... |
|
|
|
|
|
|
den ........................... 1909.
(underskrift.)
364
BILAGOR.
KUNGL. MAJ:TS OCH RIKETS
KOMMERSKOLLEGIUM.
Form. D.
Uppgift rörande försäljare af färdiga tobaksfabrikat i ....................
stad, köping, municipalsamhälle, fögderi.
Insänd till Kung!. Kommerskollegium den ............................ 1909
af ....................................................................
I. Meddela benäget här nedan en förteckning å de handlande, som uteslutande eller liufvudsakligen
drifva försäljning med tobaksvaror.
Fullständigt namn eller firma. '' | Adress. | Försäljning a) engros = åter-försäljning till minut-handlare eller andra; b) i minut; c) såväl engros |
|
| 1 I |
II. Om handeln med tobak bedrifves såsom binäring i förening med annan rörelse eller
handel, uppgif i så fall med hvilken:
a) diversehandel: huru många försäljningsställen? ..................
b) restaurationsrörelse: » » '' » ..................
c) annan rörelse: » » » .................
angif hvilken: ..............................
(t. ex. rakstugor, officersmesser, bokhandel
o. s. v.)
................................................... » » » ..................
................................................... » » » .................
III. Meddela benäget här nedan en förteckning å de under II uppförda affärer, för hvilken
tobakshandeln nått en mera betydande omfattning.
Fullständigt namn eller firma. | Adress. | Försäljning: a) engros; b) i minut; c) såväl engros | Uppgif om möj-ligt huru stor del] |
|
|
|
|
FRÅGEFORMULÄR.
365
KUNG!.. KOMMERSKOLLEGIUM
TOBAKSUTREDNINGEN
Form. E. 1)
Uppgift af tobaksfabrikanter, livilkas tillverkning är af
mindre omfattning.
Namn och adress?
Födelseår? Huru många år har Ni bedrifvit tillverkning af tobaksvaror?
Bedrifves tillverkningen: a) i särskildt för ändamålet förhyrd lokal?
b) i Eder bostad?
c) i arbetarnes bostäder?
Deltager Ni själf i fabrikationen?
Deltaga några af Edra familjemedlemmar däri?
I så fall hvilka?
Hur många arbetare sysselsatte Ni under år 1908 (utom familjemedlemmar;?
Hur många af dessa voro män? kvinnor? öfver 16 år? under 16 år?
Bedrefs tillverkningen med samma antal arbetskrafter under hela år 1908?
Om icke, huru många arbetare deltogo högst däri?
Och under bur lång tid af året?
Hade arbetarne tim- eller ackordslön?
Hvad var deras genomsnittliga arbetsförtjänst per vecka?
Hur lång var deras genomsnittliga arbetstid per dag?
Hur stor del af Eder tillverkning (i procent) försäljer Ni a) till engroshandlande?
b) till minuthandlande? c) till kaféidkare? d) till tobaksfabrikör?
Hur stor del afsätter Ni direkt till allmänheten?
Bedrifver Ni denna sistnämnda försäljning i butik?
Meddela benäget upplysningar rörande följande förhållanden för år 1908:
Tillverkade cigarrer: antal? Nettoförsäljningsvärde?
» cigarrcigarretter: » »
» cigarretter? » »
Vikt kg. Värde kr.
Förbrukad råtobak: svensk
utländsk
Hyror för lokal (om särskild lokal anskaffats)?
Arbetslöner? Öfriga tillverkningskostnader?
Nettovinst (förlust, betecknad med —r- ) af tillverkningen?
Värdet af vid årets slut innehafda redskap och inventarier för tillverkningen?
.... den
1909.
(underskrift.)
366
BILAGOR.
KUNG!,. KOMMERSKOLLEGIOM. Form. E. 2>
TOBAKSUTREDNINGEN.
Uppgift af kemarbetande eigarrmakare.
Namn och adress?
Hur gammal är Ni? År Ni gift, ogift änkling, frånskild? Huru många
år har ni bedrifvit tillverkning af cigarrer och cigarretter?
Äger Ni själf Eder bostad eller är den förhyrd?
Hvad är i förra fallet husets taxeringsvärde? brandförsäkrings värde?
Odlar Ni tobak? 1 så fall, drifves odlingen på egen jord, på arrendejord eller i hälftenbruk?
Deltaga några af Edra familjemedlemmar i fabrikationen? I så full hvilku? (Angif kön
och ålder)
Hvilken del af arbetet utföra de?
Använder Ni ytterligare annan arbetskraft?
I så fall, huru många af dessa arbetare äro män? kvinnor? öfver
16 år? under 16 år?
Hvilken del af arbetet utföra dessa arbetskrafter?
Hvad är deras genomsnittliga arbetsförtjänst per vecka? . Hur lång är deras
genomsnittliga arbetstid per dag? .
Huru många månader af året är Ni i regel själf sysselsatt med cigarrtillverkning? . Huru
många månader har Ni hjälp af familjemedlemmar? , af andra arbetskrafter?
För huru stort belopp försålde Ni år 1908? a) till engroshandlande? , b) till minuthandlande?
, c) till tobaksfabriker ? Huru stor del af Eder till
verkning
försäljer Ni själf? . Och huru mycket använder Ni till eget bruk?
Till hvilket värde uppskattar Ni f. n. Edra fabrikationsinventarier (formar, pressar o. s. v.)?
Meddela om möjligt åtminstone ungefärliga siffror för ifyllande af nedanstående tabell.
År | År |
|
| År | 0 |
År | År | År | |||
1903 | 1904 | 1905 | 1906 | 1907 | 1908 |
Tillverkade cigarrer: antal .......................................
j> » försäljningspris per 1,000 st... kr.
» cigarrcigarretter: antal ...........................
» » försäljningspris per 1,000 st. kr.
Använd råtobak: af egen skörd........................... kg.
> » svensk, inköpt .............................
» » » » inköpspris per kg. öre
» » utländsk ................................. kg.
» » » inköpspris per kg....... öre
Inkomsttaxering kr.................................................
den ............................................ 1909.
(underskrift.)
FRÅGEFORMULÄR
367
KUNGL. KOMMERSKOLLEGIUM.
TOBAKSU 1’REDNINGEN.
Form. F.
Uppgifter angående tobaksodlingen år 1908 i ............................ församling, socken.
Tobaks- odlingarnas belägenhet (tomtens, gårdens, | > | Af odlarne | O P- 5* | För odlingen an- | GG pr C« n p- CD B | B p ^ CD SL Cfc o | Har skörden | Försälj-ningspris |
| ||
0 ct- P^ | »tf ST sill <D g ®CP | r+ O t-i *T3 | p 3 | vänd arbetskraft | s storlek å: kg- | Anmärk- | |||||
O | P ►i CD O | ce |
|
| et- ^ p„ Cfc 2 S af.fr |
| ning. | ||||
hemmans- lottens | P H CD | O P g 5 QjOD OD | P hl © p | Mans- Kvinns- |
| H M . B M Pa ST 800 P — CD *—* ?t < O ^ et- | gods gods | ||||
namn.) |
|
|
|
| • | S;a. |
| fl p- |
|
|
|
| Antal. | § | dagsverken. | CD O 00 | Pj H P° Hl sr? '' - | öre. |
| ||||
|
|
| | |
|
|
|
|
368
B. Ta
Tab.
I. Tobak»-
1. J | 2. | 3. | 4. | 5. | 6. | ||||||
p er ■ K CD P ce | Cigarrer och. cigarr-cigarretter. | Cigarretter. | Röktobak. | Tuggtobak. | Snus. | ||||||
p |
|
| Värde |
| Värde |
| Värde |
| Värde |
| Värde |
s CD H | Stycken. | Kg. | kr. | Kg. | kr. | Kg. | kr. | Kg. | kr. | Kg. | kr. |
1 |
|
|
|
|
|
|
| _ | _ | 35,360 | 42,388 |
2 | — | — | — | 95,000 | 1,313,136 | — | — | — | — | — | — |
3 | 4,500,000 | 22,000 | 175,000 | — | — | — | — | — | — | — | — |
4 | 3,218,499 | 12,874 | 198,090 | — | — | — | — | — | — | — | — |
5 | — | — | — | 30,000 | 195,000 | — | — | — | — | — | — |
6 | 4,000,000 | 20,000 | 200,000 | 6,000 | 60,000 | 11,000 | 27,500 | — | — | 150,000 | 165,000 |
a | 250,000 | 1,000 | 10,000 | — | — | — | — | — | — | — | — |
7 | 2,778,000 | 11,112 | 138,900 | — | — | — | — | — | — | — | — |
8 | 11,380,025 | 45,420 | 512,000 | — | — | — | — | — | — | — | — |
9 | 1,700,000 | 6,800 | 62,000 |
| — | — | — | — | — | — | — |
b | 3,038,000 | 12,152 | 180,000 |
| — | — | — | — | — |
| — |
10 | — |
| — | — | — | — | — | — | — | 70,000 | 80,000 |
11 | 2,531,150 | 10,125 | 140,615 | — | — | — | — | — | — | — | — |
12 | 25,025,000 | 100,000 | 1,281,375 | 3,320 | 31,922 | 99,234 | 244,677 | 45,380 | 155,396 | 607,981 | 753,358 |
C | 900,000 | 4>5°o | 27,000 | — | — | 1.500 | 1.35° | — | — | 40,000 | 32,000 |
13 | — | — | — | — | — | — | — | 12,000 | 22,400 | 1,660,226 | 2,241,305 |
14 | 466,000 | 1,864 | 16,500 | — | — | — | — | — |
| — | — |
15 | 5,000,000 | 20,000 | 350,000 | 7,000 | 40,000 |
| — | — | — | — | — |
16 | 410,000 | 1,640 | 15,120 | — | — | — | — | — | — | — | — |
17 | 5,847,000 | 23,388 | 315,410 | — | — | — | — | — | — | — | — |
d | 445,000 | 1,780 | 20,000 | — | — | — | — | — | — | — | — |
18 | 1,700,000 | 6,800 | 68,718 | — | — | — | — | — | — | — | — |
19 | 1,642,045 | 6,568 | 82,207 | — | — | — | — | — | — | — | — |
20 | 1,948,760 | 7,795 | 104,318 | — | — | — | — | — | — | — | — |
21 | — | — | — | — | — | — | — | — | — | 230,267 | 366,915 |
e | 387.075 | 1.548 | 16,442 | — | — | — | — | — | — | — | — |
369
heller.
industrien år 1908.
7. |
| 8. |
| 9. | 10. | 11. | ||
Summa. |
| Arbe | t a r e |
| Summa arbetare. | För bevill-ning upp-skattad inkomst af fabriks- rörelsen. | Fabrikens nummer | |
öfver | 18 år | under | 18 år | |||||
Kg. | Värde kr. | Män. | Kvinnor. | Män. | Kvinnor. | |||
35,360 | 42,388 | 3 | _ | _ | _ | 3 | _ | 1 |
95,000 | 1,313,136 | 9. | 164 | 5 | 36 | 214 | 289,478 | 2 |
22,000 | 175,000 | 10 | 60 | — | 6 | 76 | 11,500 | 3 |
12,874 | 198,090 | 9 | 53 | — | 6 | 68 | 10,750 | 4 |
30,000 | 195,000 | 3 | 64 | — | 5 | 72 | — | 5 |
187,000 | 452,500 | 21 | 54 | 2 | 11 | 88 | 511 | 6 |
1,000 | 10,000 | — | 2 | — | — | 2 | i,5°° | a |
11,112 | 138,900 | 1 | 53 | — | 13 | 67 | 15,860 | 7 |
45,420 | 512,000 | 13 | 127 | 5 | 23 | 168 | 29,605 | 8 |
6,800 | 62,000 | 2 | 20 | — ^ | — | 22 | 172 | 9 |
13,152 | 180,000 | 28 | 52 | — | — | so | 17,940 | b |
70,000 | 80,000 | 4 | — | — | 2 | 6 | — | 10 |
10,125 | 140,615 | 12 | 40 | — | — | 52 | 15,000 | 11 |
855,915 | 2,466,728 | 135 | 426 | 31 | 71 | 663 | 59,795 | 12 |
46,000 | 60,350 | 7 | 12 | — | — | 19 | — | C |
1,672,226 | 2,263,705 | 64 | — | 17 | — | 81 | 455,534 | 13 |
1,864 | 16,500 | 1 | 6 | — | — | 7 | 3,470 | 14 |
27,000 | 390,000 | 28 | 103 | 2 | 5 | 138 | 20,000 | 15 |
1,640 | 15,120 | — | 5 | 1 | 2 | 8 | 1,700 | 16 |
23,388 | 315,410 | 10 | 84 | — | 7 | 101 | 9,858 | 17 |
1,780 | 20,000 | 2 | 3 | — | 3 | 8 | 3,5°° | d |
6,800 | 68,718 | 12 | 11 | 2 | 3 | 28 | — | 18 |
6,568 | 82,207 | 8 | 22 | 1 | 4 | 35 | 5,600 | 19 |
7,795 | 104,318 | 10 | 12 | 4 | 2 | 28 | 6,506 | 20 |
230,267 | 366,915 | 17 | — | 2 | — | 19 | 29,530 | 21 |
1,548 | 16,443 | 3 | 3 | I | 1 | 8 | 1,740 | e |
47
370
Tab. I (forts.). Tobaks''
1. JO er K ct> P (0 P P s g <t> |
| 2. |
| 3. | 4. | 5. | 6. | ||||
Cigarrer och cigarr-cigarretter. | Cigarretter. | Röktobak. | Tuggtobak. | S n u s. | |||||||
Stycken. | Kg. | Värde kr. | Kg. | Värde kr. | Kg. | Värde kr. | Kg. | Värde kr. | Kg. | Värde kr. | |
22 | 2,565,550 | 10,262 | 100,152 |
|
|
|
|
|
| 83,214 | 95,980 |
23 | 1,350,700 | 5,403 | 61,160 | — | — | — | — | — | — | - | — |
24 | — | — | — | — | — | — | — | — | — | 142,000 | 152,000 |
f | — | — | — | 1,000 | 13,500 | — | — | — | — | — | — |
g | 125,000 | 5°° | 4,700 | — | — | — | — | — | — | — | — |
25 | — | — | — | — | — | — | — | — | — | 77,684 | 156,905 |
26 | — | — | — | — | — | — | — | — | — | 154,868 | 229,000 |
27 | — | — | — | 1,049 | 10,428 | — | — | — | — | — | — |
28 | 3,919,000 | 19,434 | 144,000 | — | — | 28,100 | 60,000 | 15,200 | 51,700 | 181,200 | 254,900 |
29 | — | — | — |
|
| — | — | — | — | 167,048 | 287,853 |
30 | 350,000 | 1,400 | 8,200 | — | — | — | — |
| — | — | — |
31 | '' — | — | — | — | — | — | — |
| — | 30,022 | 44,683 |
32 | 146,700 | 587 | 4,261 | — | — | — | — | — | — | 18,912 | 26,476 |
h | 160,000 | 64O | 8,000 | — | — | — | — | — | — | — | — |
33 | 240,000 | 1,200 | 63,000 | — | — | — | — | — | — | — | — |
34 | 689,600 | 2,758 | 20,688 | — | — | — | — | — | — | — | — |
35 | 864,000 | 3,456 | 26,000 | — | — | — | — | — | — | — | — |
i | 250,000 | 1,000 | 4,000 | — | — | — | — | — | — | — | — |
50a | 1,497,000 | 5,988 | 30,000 | — | — | — | — | — | — | — | — |
36 | 1,463,800 | 5,855 | 31,540 | — | — | — | — | — | — | — | — |
37 | 371,100 | 1,484 | 6,308 | — | — | — | — | — | — | — | — |
38 | 2,000,000 | 8,000 | 75,000 | — | — | — | — | — | — | — | — |
j | 800,000 | 4,000 | 12,800 | — | — | — | — | — | — | — | — |
k | 2 71,000 | 1,084 | 3,600 | — | — | — | — | — | — | — | — |
1 | a, 124,95° | 8,500 | 113,419 | — | — | 2,921 | 6,548 | — | — | — | — |
39 | 2,507,850 | 10,031 | 112,853 | — | — | — | — | — | — | — | — |
m | 3,000,000 | 12,000 | 180,000 | — | — | — | — | — | — | — | — |
n | 5T.35° | 205 | 2,300 | — | — | — | — | — | — | — | — |
40 | 2,400,000 | 9,600 | 120,000 | — | — | — | — | — | — | — | — |
O | 139,400 | 558 | 5,576 | — | — | — | — | — | . — | — | — |
industrien år 1908. 371
7. |
| t | 1. |
| 9. | 10. | 11. | |
Summa. | Arbetare | Summa arbetare. | För bevill-ning upp-skattad inkomst af fabriks- rörelsen. | Fabrikens nummer | ||||
öfver | 18 år | under | 18 år | |||||
Kg. | Värde kr. | Män. | Kvinnor. | Män. | Kvinnor. | |||
93,476 | 196,132 | 15 | 19 | 2 | 6 | 42 | 11,022 | 22 |
5,403 | 61,160 | 13 | 8 | 4 | 6 | 31 | 2.680 | 23 |
142,000 | 152,000 | 6 | — | — | — | 6 | 23,044 | 24 |
j,ooo | I3»5°° | I | 4 | — | — | 5 | 4,853 | f |
5°° | 4,700 | 3 | — | — | — | 3 | 800 | g |
77,684 | 156,905 | 11 | - | — | — | 11 | 29,482 | 25 |
154,868 | 229,000 | 8 | — | — | — | 8 | 22,392 | 26 |
1,049 | 10,428 | 1 | 6 | — | 2 | 9 | — | 27 |
243,934 | 510,600 | 30 | 57 | 10 | 23 | 120 | 22,678 | 28 |
167,048 | 287,853 | 11 | 3 | 3 | 2 | 19 | 33,005 | 29 |
1,400 | 8,200 | 4 | 1 | 1 | _ | 6 | 1,500 | 30 ! |
30,022 | 44,683 | 2 | — | — | — | 2 | 6,600 | 31 |
19,499 | 30,737 | 5 | 2 | — | — | 7 | 4,597 | 32 |
64O | 8 000 | 2 | 10 | — | — | 12 | — | h |
1,200 | 63,000 | 1 | 7 | — | — | 8 | 4,600 | 33 |
2,758 | 20,688 | 6 | 5 | 1 | — | 12 | 5,517 | 34 |
3,456 | 26,000 | 6 | 7 | — | 1 | 14 | — | 35 |
1,000 | 4,000 | — | 8 | — | I | 9 | 800 | i |
5,988 | 30,000 | 3 | 23 | 1 | 3 | 30 | 2,890 | 50 a |
5,855 | 31,540 | 2 | 13 | — | 8 | 23 | 3.445 | 36 |
1,484 | 6,308 | 6 | — | — | — | b | 600 | 37 |
8,000 | 75,000 | 10 | 16 | 3 | 8 | 37 | — | 38 |
4,000 | 12,800 | 15 | — | — | — | 15 | 3,200 | j |
1,084 | 3,600 | 3 | — | — | — | 3 | 1,200 | k |
11,421 | 119,967 | 60 | 40 | 6 | 12 | n8 | — | 1 |
10,031 | 112,853 | 8 | 35 | — | 5 | 48 | 4,495 | 39 |
12,000 | I 80,000 | 12 | 47 | 2 | 3 | 64 | 3>3°3 | m |
205 | 2,300 | I | I | — | — | 2 | 1,300 | n |
9,600 | 120,000 | 11 | 33 | — | — | 44 | 10,142 | 40 |
558 | 5,576 | I | — | I | — | 2 | 2,000 | O |
372
Tab. I (forts.). Tobaks -
1. | 2. | 3. | 4 |
| 5. | 6. | |||||
Fabrikens nummer | Cigarrer och cigarr-cigarretter. | Cigarretter. | Röktobak. | Tuggtobak. | Snus. | ||||||
Stycken. | Kg. | Värde kr. | Kg. | Värde kr. | Kg. | Värde kr. | Kg- | Värde kr. | Kg. | Värde kr. | |
41 | 2,452,005 | 9,808 | 119,854 |
|
| 18,790 | 37,490 | 65,135 | 294,223 | 30,624 | 39,531 |
42 | 4,626,892 | 18,508 | 202,287 | — | — | 1,646 | 3,498 | — | — | — | — |
43 | 554,000 | 2,216 | 21,030 | — | —■ |
| — | — | — | — | — |
44 | 750,000 | 3,000 | 36,000 | — | — | — | -. | — | — | — | — |
45 | . 201,000 | 804 | 8,040 | — | — | — | — | — | r— | -. | — |
46 | 69,516 | 278 | 3,475 | — | — | — |
| — | — | — | — |
47 | — | — | — | 2,349 | 29,793 | 309 | 1,236 | — | — | — | — |
48 | 2,826,000 | 11,304 | 141,500 | 868 | 7,200 | 1,400 | 3,425 | — | T— | — | — |
49 | 468,750 | 1,875 | 40,400 | — | — |
| — | — | — | — | — |
P | 3,200,300 | 12,801 | 132,000 | — | — | 603 | 1.275 | — | — | — | — |
50 | 4,222,000 | 16,888 | 275,000 | — | — | _ | — | — | — | — | — |
q | 460,000 | 1,840 | 18,400 | — | — | — | — | — | — | — | — |
51 | 8,140,630 | 12,563 | 149,637 | 2,712 | 16,123 | 25,020 | 49,186 | 2,002 | 5,022 | 201 | 430 |
r | 700,000 | 2,800 | 20,000 | — | — | — | — | — | — | — | — |
52 | 950,000 | 3,800 | 28,500 | — | — | — | — | — | — | — | _ |
s | 100,000 | 800 | 3,000 | — | — | — | — | — |
| — | — |
53 | — | — | — | 1,802 | 18,015 | — | — | — | — | — | — |
54 | — | — | — | 1,039 | 5,620 | — | — | -C | — | — | — |
55 | 1,467,730 | 5,871 | 53,245 | — | — | 1,898 | 5,133 | 21,783 | 79,534 | 266,545 | 413,145 |
56 | 3,000,000 | 12,000 | 130,000 | — | — | 2,500 | 3,500 | — | — | 59,000 | 67,800 |
57 | — | — | — | — | — | — | — | — | — | 184,000 | 255,000 |
t | — | - | — | 1,900 | 17.258 | 200 | 600 | — | — | — | — |
58 | 7,000,000 | 28,000 | 235,000 | 3,500 | 29,000 | 2,000 | 4,000 | — |
| --■ | — |
59 | 5,481,497 | 21,926 | 170,110 | - | — | — | — | — | — | — | — • |
60 | — | - | - | - | - | — | — | 15,300 | 39,750 | 275,000 | 385,000 |
61 | 2,200,000 | 11,200 | 80,000 | — | — | — | — | — | — | — | — |
62 | 3,165,000 | 12,660 | 142,425 | — | — | — | —: | — |
| — | — |
63 | 3,800,000 | 15,200 | 189,000 | — | - | — | — | — | — | 5,750 | 7,690 |
64 | - | - | - | - | - | - | - | 23,025 | 62,168 | 270,268 | 367,565 |
65 | - | -■ | - | - | - | 7,376 | 18,442 | 63,291 | 192,358 | 233,400 | 291,750 |
industrien år 1908
373
7. |
| 8. |
| 9. | 10. | 11. 1 | ||
Summa. |
| • Arbe | t a r e |
| Summa arbetare. | För bevill-ning upp-skattad inkomst af fabriks- rörelsen. | Fabrikens nummer | |
öfver | 18 år | under | 18 år | |||||
Kg. | Värde kr. | Män. | Kvin- nor. | Män. | Kvin. nor. . | |||
] 24,357 | 491,098 | 30 | 99 | 18 | 43 | 190 | 47,621 | 41 |
20,154 | 205,785 | 36 | 39 | 3 | — | 78 ■ | 3,890 | 42 |
2,216 | 21,030 | 1 | 9 | —- | — | 10 | 4,000 | 43 |
3,000 | 36,000 | 2 | 11 | 1 | 1 | 15 | 3,968 | 44 |
804 | 8,040 | 3 | — | — | — | 3 | 1,582 | 45 |
278 | 3,475 | 4 | 2 | — | — | 6 |
| 46 |
2,658 | 31,029 | 1 | 7 | — | 8 | 16 | 7,666 | 47 |
13,572 | 152,125 | 36 | 19 | 2 | 3 | 60 | 22,000 | 48 |
1,875 | 40,400 | 3 | 3 | 1 | 3 | 10 | 1,650 | 49 |
i3j4°4 | 133.275 | 13 | 28 | 2 | 17 | 60 | i,54i | P |
16,888 | 275,000 | 48 | 31 | 1 | 5 | 85 | 16,189 | 50 |
1,840 | 18,400 | 20 | IO | 4 | 4 | 38 |
| q |
42,498 | 220,398 | 52 | 22 | 11 | 7 | 92 | 2,370 | 51 |
2,800 | 20,000 | 2 | 4 | 2 | 2 | IO | 1,800 | r |
3,800 | 28,500 | 8 | 8 | — | l | 17 | 2,450 | 52 |
800 | 3,000 | I | - | - | — | I | 400 | s |
1,802 | 18,015 | 1 | 4 | — | 3 | 8 | 3,829 | 53 |
1,039 | 5,620 | 2 | 2 | — | — | 4 | 843 | 54 |
296,097 | 551,057 | 15 | 39 | 8 | 12 | 74 | 27,006 | 55 |
73,500 | 201,300 | 22 | 35 | 1 | 4 | 62 | 4,090 | 56 |
184,000 | 255,000 | 7 | — | — | — | 7 | 48,231 | 57 |
2,100 | 17.858 | 3 | 10 | — | 3 | 16 | - | t |
33,500 | 268,000 | 22 | 50 | 5 | 10 | 87 | 8,300 | 58 |
21,926 | 170,110 | 13 | 63 | 6 | 8 | 90 |
| 59 |
290,300 | 424,750 | 24 | 3 | — | 1 | 28 | 91,381 | 60 |
11,200 | 80,000 | 6 | 25 | 1 | 1 | 33 | _ | 61 |
12,660 | 142,425 | 11 | 33 |
| 4 | 48 | 13,188 | 62 |
20,950 | 196,690 | 17 | 71 | — '' | 9 | 97 | 6,759 | 63 |
293,293 | 429,733 | 11 | 10 | 4 | 6 | 31 | 93,000 | 64 |
304,067 | 502,550 | 33 | 12 | 43 | 2 | 90 | 49,300 | 65 |
374 Tab. I (forts.). Tobak»-
1. | 2. | 3. | 4 | L | 5. | 6. | |||||
Fabrikens nummer | Cigarrer och cigarr, | Cigarretter. | Röktobak. | Tuggtobak. | Snus. | ||||||
Stycken. | Kg. | Värde kr. | Kg. | Värde kr. | Kg. | Värde kr. | Kg. | Värde kr. | Kg. | Värde kr. | |
59a | 1,315,082 | 5,260 | 35,567 |
|
|
|
|
|
|
|
|
u | 575»°°° | 2,675 | 19,125 | - | — | 200 | 500 |
| - | — | - |
V | — | — | - | — | — | — | - | - | - | 2,500 | 3.750 |
66 | - | - | — | — | - | 500 | 1,5(K) | 500 | 1,000 | 5,000 | 7,500 |
X | 55>00° | 320 | 4,000 | — | - | — | - | — | — | — | — |
67 | - | - | — | — | — | 15,725 | 46,245 | 43,390 | 130,550 | 56,530 | 67,430 |
68 | - | — | - | - | - | - | - | 2,600 | 7,800 | - | — |
69 | - | - | — | — | — | - | — | 21,235 | 62,078 | 1,437 | 1,659 |
70 | - | — | - | - | - | 24,245 | 75,635 | 73,943 | 246,220 | 33,628 | 51,902 |
71 | — | - | — | - | — | 32,750 | 114,850 | 147,110 | 486,400 | 271,000 | 360,895 |
72 | 446,500 | 1,826 | 31,260 | - | — | — | — | — | — | — | — |
73 | — | — | — | — | — | 382 | 1,018 | 4,058 | 12,874 | 61,972 | 57,622 |
t 74 | 2,005,525 | 8,021 | 80,221 | — | — | 500 | 2,000 | 36,482 | 124,038 | 20,502 | 22,500 |
74a | — | — | — | — | — | 1,831 | 1,771 | 10,112 | 33,668 | — | — |
/o | 1,756,900 | 7,028 | 90,000 | — | — | — | — | — | . - | — | — |
76 | 1,499,000 | 5,996 | 52,500 | — | — | — | — | — | — | — | — |
77 | 12,132,000 | 48,528 | 505,000 | 4,500 | 40,200 | 25,495 | 58,200 | — | — | 115,319 | 129,100 |
78 | — | — | — | — | — | — | — | — | — | 68,000 | 86,000 |
79 | 710,825 | 2,843 | 38,303 | — | — | — | — | — | - | 207,662 | 265,431 |
y | — | — | — | — | — | — | — | — | — | 101,300 | 116,200 |
80 | — | — | — | 71,034 | 920,500 | — | — | — |
| — | — |
81 | — | — | — | — | — | 13,000 | 39,000 | 7,400 | 25,900 | 9,000 | 11,250 |
82 | 147,925 | 926 | 6.464 | — | — | — | — | — | - - | — | — |
83 | 602,000 | 2,365 | 36,910 | — | — | — | — | — | — | — | - |
industrien år 1908
375
7. | 8. | 9. | 10. | 11. | ||||
Summa. | öfver | Arbe 18 år | t a r e under | 18 år | Summa arbetare. | För bevill-ning upp-skattad inkomst af fabriks- rörelsen. | Fabrikens nummer | |
Kg. | Värde kr. | Män. | Kvinnor. | Män. | Kvinnor. | |||
5,260 | 35,567 |
| 12 |
| 2 | 14 |
| 59a |
2,875 | 19,625 | 2 | I | 5 | I | 9 | — | u |
2,500 | 3,75o | I | — | - | . - | I | 2,066 | V |
6,(XM) | 10,000 | 1 | - | — | - | 1 | 1,000 | 66 j |
220 | 4,000 | 2 | — | — | - | 2 | 838 | X |
115,645 | 244,225 | 13 | 14 | 5 | 8 | 40 | 13,300 | 67 |
2,600 | 7,800 | 2 | 1 | 1 | — | 4 | 1,770 | 68 |
22,672 | 63,737 | 6 | 2 | 1 | 7 | 16 | 1,849 | 69 |
131,816 | 373,757 | 20 | 27 | 9 | 6 | 62 | 19,126 | 70 |
450,860 | 962,145 | 65 | 59 | 29 | 26 | 179 | 42,326 | 71 |
1,826 | 31,260 | 8 | 7 | 1 | - | 16 | 757 | 72 |
66,412 | 71,514 | 5 | 2 | 3 | — | 10 |
| 73 | |
65,505 | 228,759 | 19 | 17 | 15 | 13 | 64 | 14,805 | 74 |
11,943 | 35,439 | 3 | 2 | 3 | 1 | 9 | 3,700 | I 74a |
7,028 | 90,000 | 7 | 34 | - | 2 | 43 | 3,090 | <0 |
5,996 | 52,500 | 1 | 18 | - | 3 | 22 | 6,000 | 76 |
193,842 | 732,500 | 32 | 100 | 15 | 90 | 237 | 75,630 | 77 |
68,000 | 86,000 | 3 | — | — | - | 3 | 4,245 | 78 |
210,505 | 303,734 | 17 | 10 | 4 | 6 | 37 |
| 79 |
101,300 | I 16,200 | 9 | — | I | — | IO | 8,500 | 1 y |
71,034 | 920,500 | 24 | 225 | — | 43 | 292 | 138,385 | 80 |
29,400 | 76,150 | 7 | 2 | 2 | 2 | 13 | 7,198 | 81 |
926 | 6,464 | 2 | 1 | — | — | 3 | — | 82 |
2,365 | 36,910 | 13 | 8 | 2 | — | 23 | — | 1 83 |
376
Tab. II. Handtverk ocli hemindustri inom tobaksindnstrien år 1908.
I. Icke skånska företag.
3 4 | Ortnamn. | Agaren deltager själ! i arbetet. | Antal familjemedlemmar som deltaga i arbetet. | Ii ^ ^ g | män. | | .ntal arbe-are utom | Försäljning | i % | till | För- säljning bedrif- ves i butik. | Cigarrer | Cigarr- cigarretter | Cigarretter | ||||||
kvinnor. | hela antalet. | engros- liandlande. | minut- handlande. | kaféidkare. | tobaks- fabriker. | försäljning direkt till allmänheten. | till- verk- ning antal. | försälj nings- värde kr. | till- verk- ning antal. | försälj- nings- värde kr. | till- verk- ning antal. | försälj- nings- värde kr. | ||||||
[ j 1 Stockholm ...... | i | i | i | 12 | 13 | 80 |
| 20 |
| _ |
| 100,000 4,500 | 500,000 | 10,500 | 600,000 | 6,000 | ||
| „ | i | - | - | 3 | 3 | - | 50 | 5C | - | - | — | 30,000 1,500 | 200,000 | 4,800 | _ | _ | |
3 Östergötl. ]. lbg. | i | - | - | 2 | 2 | - | 100 |
| — | — | — | 63,150 2,866 | 77,440 | 2,593 | _ | _ | ||
! 4 Kronob. 1. lbg. | i | i | 8 |
| 8 | 90 | It | — | — | - | — | 300,000 10,000 | 175,000 | 5,800 | _ |
| ||
! 0 | Malmöhus 1. lbg. | i | - | 1 | 4 | 5 | 50 | 10 | - | 40 |
| — | 250,000 6,250 | 150,000 | 2,700 | — | _ | |
6 | 11 11 11 | i | i | 6 | 2 | 8 | 25 | 50 | - | - | 25 | — | 550,000 30,000 | 200,000 | 6,000 | — | _ | |
7Ystad ............ | i | - | 2 | 1 | 3 | - | 70 | 20 | — | 10 | — | 50,000 2,800 | 30,000 | 1,200 | _ |
| ||
8 Kristianstad ... | i | - | - | 2—3 | 2-3 | 50 | — | - | 40 | 10 | nej | 64,640 2,098 | 122,900 | 2,253 | _ |
| ||
I 9 Kronob. 1. lbg. | i | - | 3 | 2 | 0 | - | 60 | 20 | — | 20 | ja | 50,000 | 3,000 | 150,000 5,200 | _ | _ | ||
!<• Malmö............ | 2 | - | 2 | 3 | 5 | - | 16-7 | 16-7 | 66-e | — | — | 75,800 | 3,300 | 179,000 | 4,386 | __ | _ | |
11 | Göteborg ....... | 1 | - | 1 | 3 | 4 | 50 | 25 | 25 | — | - | — | 25,000 | 1,500 | 300,000 | 7,500 | __ |
|
12lStockholm ...... | 1 | - | - | 1 | 1 | - | - | - | - | 100 | ja | _ | — | 18,000 | 760 | _ | - | |
13Jönköping ..... | 1 | - | 1 | -- | 1 | - | 25 | _ | — | 75 | ja | 70,000 | 3,766 | 30,000 | 900 | _ | _ | |
14 Malmö............ | 1 | - | 2 | - | 2 | - | - | - | - | 100 | ja | 100,000 | 5,000 | 100,000 | 2,500 | _ | _ | |
151 | 11 ............ | 1 | - | 1 | 1 | 2 | 25 | - | 25 | - | 50 | ja | 80,000 | 4,000 | 50,000 | 1,500 | _ | _ |
16 Malmöhus 1. lbg. | 1 | - | 2 | - | 2 | 25 | 15 | 10 | — | 50 | ja | 100,000 | 5,000 | _ | _ | _ | _ | |
17 Stockholm ...... | - | i | 2 | - | 2 | - | 30 | 20 | - | 50 | ja | 40,080 | 2,004 | 118,000 | 2,478 | _ | _ | |
18 | V stad ............ | 1 | - | 2 | - | 2 | 45 | 40 | 15 | — | — | ja | 150,000 | 7,605 | 60,000 | 1,545 | _ | _ |
|19| | Stockholm ...... | 1 | i | 1 | 1 | 2 | - | 50 | 50 | - | — | — j | 74,500 | 4,(XX) | 115,100 | 3,000 | _ | _ |
r° | 11 ...... | t | i | - | 2 | 2 | - | 50 | 50 | - | - | - | - | - | — | — | 312,000 | 3,332 |
21 | ...... | — | - | - | 2 | 2 | - | - | — | - | — | — | 250,000 | 10,000 | — | _ | _ | _ |
22 | Malmö............ | 1 | i | 2 | - | 2 | - | 65 | 35 | — | — | _ | 122,400 | 6,120 | 17,000 | 476 | _ ! |
|
23 | vristianst. 1. lbg. | - | - | 4 | - | 4 | - | - | - | 100 | — | — | 171,000 | 3,000 | 100,000 | 1,200 | _ | _ |
24 | 11 11 11 | 1 | - | 8 | 4 | 12 | - | - | - | 100 | - | — | 800,OCX) | 14,300 | _ | _ | _ | _ |
25 | 11 11 It | 1 | 2 | 3 | - | 3 | - | 71 | - | 16 | 13 | nej | 313,000 | 19,573 | 111,100 | 1,300 | Snus kg/ | _ |
2b | Jdköping ...... | — | — | 1 | - | 1 | - | -I | - |
| - | - | | - | - |
|
| 2,500I | 3,750 |
377
Tab. II (forts.). Handtverk och hemindustri inom tobaksindustrien ar 1908.
I. Icke skånska företag (forts.).
i ** | Ortnamn. | Ägaren deltager själf i arbetet. | Antal familji som deltag | Antal arbe-tare utom | Försäljning | i % | till | För- säljning bedrif- ves i butik. | Cigarrer | Cigarr- cigarretter | Cigarretter I | |||||||
emedlemmar a i arbetet. | män. | kvinnor. | hela antalet. | engros- handlande. | minut- handlande. | kaféidkare. | tobaks- fabrikör. | försäljning direkt till allmänheten. | till-verk-ning : i | försälj- nings- värde kr. | till- verk- ning antal. | försälj- nings- värde kr. | till- verk- ning antal. | försälj- nings- värde kr. | ||||
27 | Stockholm ...... | 1 | i |
|
| '' | — | — | 25 |
| 75 | nej | __ | _ | ! 10,900 | 360 |
|
|
28 | J» ...... | 1 | — |
|
| — | - | — | — | — | 100 | — | 1,500 | 150 | 200 | 8 | — | _ |
29 | Stlims 1. lbg. ... | 1 |
|
|
|
|
|
|
|
| 100 |
| j 18,000 | 1,800 | 22,500 | 1,125 | _ | _ |
30 | Växiö ............ | 1 | - | — | — | — | 50 | 25 | 15 | — | 10 | nej | — | — | — | — | 120,000 | 1,080 |
3i | Karlskrona ...... | 1 | 2 |
|
|
|
|
|
| — | 100 | delvis | 48,000 | 3,000 | — | — | _ | _ |
32 | Karlshamn ...... | 1 | — | — | _ | — | — | 60 | — | — | 40 | nej | 8,000 | 400 | 40,000 | 1,200 | — | — |
33 | Västerås ........ | 1 | - | — | — | — | — | 37 | — | — | 63 | bostaden | 35,000 | 2,000 | 25,000 | 1,000 | _ | _ 1 |
34 | | Malmö............ | 1 | 2 | — | — | — | — | 6 | 60 | — | 34 | nej | 9,275 | 519 | 4,050 | 122 | — | — |
35 | tt | 1 | — | — | — | — | — | 40 | 60 | — | — | — | 20,(XX) | 1,200 | 20,000 | 640 | — | - | |
36 | tt | — | i | - | — | — | 75 | — | — | — | 25 | ölhall | 15,000 | 675 | 400 | io’ | — | — } |
37 | It | 1 |
|
|
|
|
|
| — | — | 100 | nej | 40,000 | 952 | — | — i | — | — |
38 | it | 1 | — | — | — | — | — | — | — | — | 100 | nej | 8,000 | 480 | 4,000 | 120 | — | - J |
39 | Malmöhus 1. lbg. | 1 | — | — | — | — | — | 17 | 17 | — | 66 | nej | 25,000! | 1,250 | 50,000 | 1,100 | — | — |
40j | Eslöf............... | 1 | i | — | — | — | — | — | — | — | 100 | nej | 20,000 | 600 | 10,000 | 200 | _ | — |
141 | Värmlands 1 lbg. | 1 |
|
|
|
|
|
|
|
| 100 | nej | 600 | 36 | 400 | 12 | _ | — |
42 | Malmöhus 1. lbg. | 1 | 4 | — | — | — | — | — | — | — | 100 | — | 54,000 | 1,620 | 73,000 | 1,460 | — | — |
43 | Göteborg......... | 1 | 1 | — | — | — | — | 70 | 20 | — | 10 | — | 10,000 | 650 | 70,000 | 1,950 | — | — |
44| | Landskrona...... | 1 | 3 | — | — | — | — | — | 21 | — | 79 | ja | 60,000 | 6,000 | 20,000 | 1,600 | — | - j |
45 | Malmö........... | 1 | — | - |
| — | — | — | — | — | 100 | ja | 15,000 | 950 | 35.000 | 1,575 | — | — |
46 | tf ............ | 1 | 1 | — | — | — |
| 601 | 20 | — | 20 | ja | 80,000 | 5,600 | 35,000 | 2,100 | — | — |
47 Sölvesborg ...... | 1 | — | — | — | — | — | — | — | — | 100 | ja | 15,000 | 1,000 | 10,000 | 250 | — | _ | |
48iStockholm ...... | 1 | 1 | - |
|
|
|
|
|
| 100 | ja | 15,000 | 1,125 | 10,400 | 312 | — | — | |
49 | •> | 1 |
|
|
|
|
|
|
|
|
| ja | 35,0001 | 3,500 | 48,000 | 2,200 | — | — | |
48
378
Tab. II (forts.). Handtverk och hemindustri inom tobaksindustrien år 1908.
II. Skånska företag.
% j-i | Ortnam n. | Ägaren deltager själf i arbetet. | Antal familjemedlemmar som deltaga i arbetet. | Antal arbetare | Försäljning till | Cigarrer | Cigarr- cigarretter | |||||||||
3 m B | < 5'' B O | tr CD P^ P B ct- £- CD CH | en-gros-hand-lande kr. | minut- hand- lande kr. | to- baks- fabri- ker kr. | direkt kr. | 1 tillverk- ning antal. | ?örsälj-nings-:>ris pr kr. | tillverk- ning antal. | ''örsälj-nings-)ris pr kr. | ||||||
i | Kristianstads läns lbg. .. | 1 |
| l |
| 1 |
|
|
| 500 | _ | _ | _ | _ | ||
2 | ff | n | „ ... | 1 | 2 | — | 3 | 3 | — | — | 1,500 | — | — | — | 140,000 | 12 |
3 | „ | ,, | „ | 1 | 4 | — | 3 | 3 |
| — | 7,488 | — | — | — | 600,000 | 12 |
4 |
| „ | „ ... | 1 | 1 | — | 2 | 2 | — |
| 4,407 | — | 46,100 | 14 | 373,000 | 10-2 5 |
5 | w |
| v • • • | 1 | — | l | — | 1 | — | 200 | 1,300 | — | 67,400 | 14 | — | — |
6 |
| „ | » ... | 1 | — | 3 | — | 3 | — | 200 | 10,000 | 100 | 180,000 | 17-25 | 90,000 | 12 |
7 | r> | w | »i ... | 1 | 1 | 2-3 | — | 2-3 | — | — | 4,500 | — | 150,000 | 20 | 150.000 | 14 |
8 | n | f) | „ ... | 1 | 1 | — | 2 | 2 | — | — | 3,230 | 170 | 175,000 | 16 | 50,000 | 12 |
9 | „ | » | „ ... | 1 | — | 4 | — | 4 | — | — | 4,590 | 510 | 300,000 | 17 | — | — |
10 | v | n | » •«• | 1 | 1 | — | — | — | — | — | 1,050 | — | 70,000 | 15 | — | — |
It |
| „ | „ ... | 1 | 4 | — | — | — | — | — | — | — | 1,000 | 19 | — | — |
12 |
| v |
| 1 | 2 | _ | — | — | — | — | 1.500 | — | 1 100,000 | 15 | — | — |
13 | „ | „ | n ... | 1 | — | — | — | — | — | — | 1,125 | — | 75,000 | 15 | — | — |
14 |
|
| „ ... | 1 | 4 | — | — | — | — | — | 2,080 | — | 130,000 | 16 | — | — |
15 | „ | „ | n ■ • ■ | 1 | 3 | — | — | — | — | — | — | — | 130,000 | 16 | 130,000 | 11 |
1(1 |
|
|
| 1 | 1 | — | — | — | — | — | 1,100 | — | 75,000 | 15 | — | — |
17 |
|
|
| 2 | — | — | — | — | — | — | 1,250 | — | 25,000 | 12 | 85,000 | 11 |
! 18 |
| „ | . . . | i | 2 | — | — | — | — | — | 600 | — | — | — | 60,000 | 10 |
19 |
| „ | M ... | i | — | — | — | — | — | — | 600 | — |
| — | 60,000 | 10 |
20 |
| V | n | i | 1 | — | — | — | — | — | 425 — | 12,500 | 15 | 25,000 | 10 | |
21 |
| •* | v ■ • • | i | — | — | — | — | — | — | 425 | — | 12,500 | 15 | 25,000 | 10 |
22 |
| „ | n • • • | i | — | — | — | — | — | — | 400 | — | — | — | 40,000 | 10 |
23 |
| » | *» ■ • • | i | 1 - | — | — | — | — | — | 125 |
| — | — | 12,500 | 10 |
24 |
|
| „ .. . | i | — | _ | — | — | — | — | 125 |
| — | — | 12,500 | 10 |
25 |
|
|
| 2 | 2 | _ | — | — | — | — | 325 |
| 25,000 | 13 | 10,000 | 10 |
26 |
|
| V ■ • • | 1 | — | — | — | — | — | — | 1,000 | — | — | — | 100,000 | 9-75 |
27 |
|
| „ ... | 1 |
| — | — | — | — | — | 750 | — | 50,000 | 15 | — | — |
28 | „ |
| „ ... | 1 | i | — | — | — | — | — | 1,350 | — | 50,000 | 17 | 50,000 | 10 |
379
Tab. II (forts.). Handtverk och hemindustri inom tohaksindustrien år 1908.
II. Skånska företag (forts.).
! | C) rtna | m n. | Agaren deltager själf i arbetet. | ''Antal familjemedlemmar 1 som deltaga i arbetet. | Antal arbetare | Försäljning till | Cigarrer | Cigarr- cigarretter | |||||||
män. | kvinnor. | hela antalet. | en-gr os-hand-lande kr. | minut- hand- lande kr. | to- baks- fabri- ker kr. | direkt kr. | tillverk- ning antal | försälj-nings-pris pr kr. | tillverk- ning antal. | försälj-nings-pris pr kr. | |||||
1 29 Kristianstads lans lbg____ | 1 |
|
|
|
|
|
| 440 |
|
|
| 40,000 | ii | ||
30 | V | » »... | 1 | 3 | — | — | — | — | — | 2,310 | — | — | — | 220,000 | 10-50 |
31 | 11 | » n • • • | 1 | 1 | — | — | — | — | — | 2,000 | — | — | — | 200,000 | 10 |
32 | - | n » ••• | 1 | — | — | — | - | — | — | 100 | — | — | — | 10,000 | 10 |
83 | n | „ « • • • | 1 | 2 | — | — | — | - | — | 1,300 | — | — | — | 136,000 | 10 |
34 | It | t. „ • • • | 1 | — | — | — | — | — | — | — | — | 80,000 | 13-50 | — | — |
35 |
| » „ ... | 1 | — | — | — | — | — | — | — | — | —- | — | 20,000 | 10 |
36 | . | it ii • • • | 1 | — | — | - | — | — | — | — | — | — | — | 45,000 | 10 |
37 | tt | tt It --- | 1 | 1 | - | — | — | — | — | — | — | 43,000 | 17 |
| — |
38 | '' » | » » • | 1 |
|
|
|
|
|
|
|
| 12,000 | 16-50 | — | — |
39 |
| tf n • • • | 1 | — | — |
| — | — | — | — | — | 20,000 | 13-50 | — | — |
40 | .. | It It---- | 1 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| 30,0<)0 | 10 |
41 | V | tf it | 2 | — | — | — | — |
| - — | 1,300 | — | — | — | 100,000 | 13 ! |
380
Tab. III. Tobaksodlingen
Odlingens belägenhet. | Antal odlare. | trädg.-mästare, hemmansägare o. d. | a £ torpare o. d. O | j öfriga odlare. . 1 | ! Odlad areal ar. | | För odlingen använd | Skörde- belopp kg. . | ||
mans | kvinns | ! summa | |||||||
dagsverken. | |||||||||
Stockholms stad. |
|
|
|
| • |
|
|
|
|
Katarina församling ........................... | 1 | i | — | — | 60 | 20 | 60 | 80 | 700 |
Kungsholms församling....................... | 1 | — | 1 | — | 500 | 1,500 | 970 | 2,470 | 10,000 |
Maria församling ................................ | 5 | 5 | — | — | 625 | 480 | 1,450 | 1,930 | 9,400 |
Oscars och Engelbrekts församling......... | 4 | 4 | — | — | 1,050 | 2,160 | 3,455 | 5,615 | 20,044 |
S:t Matteus församling ........... ............ | 1 | 1 | — | — | 200 | 300 | 750 | 1,050 | 5,000 |
Summa | 12 | 11 |
| — | 2,435 | 4,460 | 6,685 | 11,145 | 45,144 |
Stockholms län. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Brännkyrka socken ............................ | 3 | 1 | 2 | — | 998 | 208 | 905 | 1,113 | 20,616 |
Solna socken .................................... | 10 | 10 | — | — | 2,599 | 4,245 | 7,950 | 12,195 | 39,190 |
Summa | 13 | 11 | 2 | - | 3,597 | 4,453 | 8,855 | 13,308 | 59,806 |
Uppsala lån. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Västlands socken............................... | 1 | 1 | — | — | 130 | — | 400 | 400 | 1,272 |
Summa | 1 | 1 | — | - | 130 | — | 400 | 400 | 1,272 |
Södermanlands län. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Julita socken .................................... | 1 | — | — | 1 | 125 | 165 | 320 | 485 | 1,100 |
Summa | 1 | — | - | 1 | 125 | 165 | 320 | 485 | 1,100 |
Östergötlands län. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
S:t Johannis socken .......................... | 1 |
| — | 1 | 552 | 80 | 1,500 | 1,580 | 18,316 |
Summa | 1 | — | — | 1 | 552 | 80 | 1,500 | 1,580 | 18,316 |
Blekinge län. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Ysane socken ............................... | 13 | 1 | 12 | — | 230 | - | 560 | 560 | 3,080 |
Summa | 13 | 1 | 12 | - | 230 | — | 560 | 560 | 3,080 |
J) Uppgift saknas å sandgodsets pris å 925 ar i Stockholms stad, 277 ar i Stockholms län, 108 ar i
381
år 1908.
Åt skörden | Skördens kvalitet '' 1 | Försäljningspris å skörden (öre pr kg.) å nedanstående areal | |||||||||||
försåldes till. | an vän- j kg- |
| storgods |
|
| sandgods *) |
| ||||||
tobaks- handl. eller odlare- förening kg. | tobaks- fabrik kg- | god ar. | medel- god ar. | mindre god a, | 40 och | 40—55 ar. | 55—70 ar. | öfver 70 ar. | 30 och | 30-45 ar. | 45—60 ar. | öfver 60 ar. | |
700 |
|
|
| 60 |
|
|
|
| 60 |
|
| 60 |
|
— | 10,000 | — | 500 | — | — | — | — | — | 500 | — | 500 | _ | _ |
— | 9,400 | — | — | 625 | — | — | — | — | 625 | — | 625 | _ | _ |
— | 20,044 | — | 850 | 200 | — | —■ | — | — | 1,050 | 125 | — | — | _ |
— | 5,000 | — | 200 | — | — | — | — | — | 200 | — | 200 | — | _ |
700 | 44,444 | — | 1,550 | 885 | — | — | — | — | 2,435 | 125 | 1,325 | 60 | — |
— | 20,616 | _ | 950 | _ | 48 | _ |
|
| 998 |
| 225 |
| 725 |
— | 39,190 | — | — | 2,599 | — | — | — | — | 2,599 | — | 2,370 | _ | _ |
| 59,806 |
| 950 | 2,599 | 48 | — | - | — | 3,597 |
| 2,595 | — | 725 |
— | 1,272 | — | 130 | _ | _ |
|
|
| 130 |
| 130 |
|
|
| 1,272 | — | 130 | — | — | — | — | — | 130 | — | 130 |
| — |
— | 1,100 | _ | __ | 125 |
|
|
|
| 125 |
| 125 |
|
|
| 1,100 | “ | — | 125 |
| — |
| - | 125 |
| 125 | — |
|
— | — | 18,316 | 552 | _ |
|
|
|
| 552 |
| 552 |
|
|
| — | 18,316 | 552 | _ | — | — | — | - | 552 | — | 552 | — | — |
3,080 | — | _ | _ | _ | 230 |
|
| 230 | 1 | 230 |
|
|
|
3,080 | — | _ ~ | '' — | — | 230 j | -1 | — | 230 | —! | 230 | — | - | — |
MalmOhus län. För hela riket saknas sålunda uppgift i detta hänseende för 1,370 ar.
382
Tab. III (forts.). .Tobaks.
|
|
| Däraf |
|
| För odlingen använd | 1 | ||
| Antal odlare. |
| c+ | Ce >-*» | Odlad | arbetskraft |
| ||
Odlingens belägenhet. | 5 o-o B? p-S 1 ca ce 2 g | •3 p CD O | o5‘ p o & | areal ar. | mans | tvinna | summa '' | belopp kg- | |
|
| P- | CD |
| dagsverken. |
| |||
Kristianstads lån. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Onnestad socken........................... | 2 | 2 | — | — | 16 | 6 | 60 | 66 | 500 |
Vinslöf » .......................... | 2 | 2 | — | — | 16 | 11 | 52 | 63 | 575 |
Näsum > ......................... | 17 | 5 | 12 | — | 57 | 10 | 314 | 324 | 1,219 |
Ifvetofta » ......................... | 39 | 10 | 29 | — | 395 | 69 | 1,059 | 1,128 | 9,012 |
Ilo » .......................... | 20 | 9 | 8 | 3 | 262 | 2)~ | 2)- | 2)- | 5,499 |
Kiaby » ........................... | 33 | 14 | 13 | 6 | 519 | 125 | 460 | 585 | 7,090 |
Trolle Ljungby » ........................... | 28 | — | 28 | — | 520 | 324 | 1,807 | 2,131 | 8,105 |
Gualöf » .......................... | 7 | — | 1 | 6 | 197 | 3 | 180 | 183 | 1,425 |
Oppmanna » ........................... | 8 | 2 | 6 | — | no | — | 570 | 570 | 1,466 |
Österslöfs » ........................ | 33 | 10 | 23 | — | 270 | — | 540 | 540 | 3,815 |
Fjiilkinge » .......................... | 187 | 41 | 146 | — | 2,674 | — | 8,022 | 8,022 | 68,400 |
Nymö » ........................ | 44 | 32 | 12 |
| 1,683 | 878 | 5,281 | 6,159 | 31,969 |
Fjälkestad » ........................... | 30 | — | 29 | 1 | 223 | — | 267 | 267 | 3,142 |
Gustaf Adolfs » ...... .................... | 133 | 85 | — | 48 | 1,995 | 1,000 | 8,975 | 9,975 | 49,875 |
Rinkaby » .......................... | in | 46 | 46 | 19 | 3,630 | 3,000 | 11,176 | 14,176 | 69,955 |
Åhus » ........................ | 213 | 84 | 129 | — | 3,450 | 3,591 | 13,930 | 17,521 | 56,373 |
Åhus köping ..................................... | 137 | 137 | — | — | 1,856 | 1,885 | 10,689 | 12,574 | 49,198 |
Nosaby socken .............................. | 72 | 57 | 15 | — | 1,095 | 1,303 | 6,300 | 7,603 | 27,741 |
Hästveda » .............................. | 1 | 1 | — | — | 12 | 2 | 89 | 91 | 298 |
Norra Åsums » ............................ | 2 | 2 | — | — | 125 | s)- | 2)- | ’)- | 2,000 |
Skepparslöf » ........................... | 1 | — | 1 | — | 8 | 2)~ | 2)~ | 2)~ | 100 |
Köpinge » ............................ | 2 | — | 2 | — | 6 | — | 20 | 20 | 100 |
1 Vidtsköfle » ............................ | It | 5 | 6 | — | 30 | 35 | 128 | 163 | 1,133 |
Maglehem » ............................. | 141| 7 | 7 | — | 58 | 306 | 574 | 880 | 1,947 | |
Summa | 1,147 | 551 | 513 | 83 | 19,207 | 12,548 | 70,493 | 83,041 | 400,937 |
Malmöhus lån. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
AnneJöfs socken ........................... | 23 | 3 | 20 | — | 453 | 240 | 602 | 842 | 7,309 |
i Norrhviddinge » ........................... | 13 | 8 |
| 5 | 112 | 29 | 171 | 200 | 1,139 |
Reslöfs » .......................... | 1 | — | — | 1 | 5 | 2) - | 2)- | 2)~ | 85 |
Västra Sallerups » ....... ................. | 4 | -r- | — | 4 |
| 28 | — | 28 | 528 |
'') Jfr. noten å sid. 380.
8) Uppgifter saknas.
odlingen år 1908
383
Af skörden
försåldes till
Skördens kvalitet
J Försäljningspris å skörden (öre pr kg.) å nedanstående areal,
_
storgods
sandgods ’)
tobaks. handl. eller odlare- förening kg. | tobaks- fabrik kg. | använ-des i kg- | god ar. | 1 medel- god j ar. | mindre god 1 ar. | 40 och | 40—55 ar. | 55—70 ar. | i ! öfver ar. | 30 och | 30—45 ar. | 45—60 ar. | öfver 60 ar. |
500 |
|
|
|
| 16 |
|
| 16 |
| 16 |
|
|
|
575 | — | — | — | 16 | — | — | — | 16 | — | — | 16 | _ | _ |
1,219 | — | — | — | 57 | — | — | 3 | 54 | — | 57 | _ | _ | _ |
— | 9,012 |
| 228 | 167 | — | — | — | 395 | _ | 395 | _ | _ | _ |
2,482 | 2,741 | 276 | 189 | 35 | 38 | — | 61 | 201 | — | — | 35 | 206 | 21 |
7,090 | — | — | 172 | 294 | 53 | — | — | 519 | — | _ | _ | 519 | _ |
8,105 | — | — | — | 520 | — | — | — | 520 | — | _ | _ | 520 | _ |
— | 1,425 | — | 197 | — | — | — | — | 197 | — | — | — | 197 | _ |
1,466 | — | — | — | no | — | — | 40 | 70 | — | — | 65 | 45 | — |
3,815 | - | — | — | 270 | - | — | — | 270 | — | — | 270 | _ | _ |
68,400 | — | — | — | 2,674 | — | — | — | 2,674 | — | _ | 2,674 | _ | _ |
31,969 | — | — | ■ — | 1,683 | — | — | — | 1,683 | — | _ | _ | 1,683 | _ |
3,142 | — | — | — | 223 | — | — | — | 223 | — | — | _ | 223 | _ |
49,875 | — | — | — | 1,995 | — | — | — | 1,995 | — | — | _ | 1,995 | _ |
69,955 | — | — | — | - | 3,630 | — | — | 3,630 | — | — | _ | 3,630 | _ |
55,312 | — | 1,061 | 3,291 | 117 | 42 | — | 71 | 3,379 | — | 6 | 65 | 3,379 | _ |
— | 49,198 | — | — | 1,856 | - | — | — | 1,856 | — | — | _ | 1,856 | _ |
27,741 | — | — | — | 1,095 | - | — | — | 1,095 | — | _ | _ | 1,095 | _ |
298 | — | - | 12 | — | — | — | — | 12 | — | 12 | _ | _ | _ |
— | 2,000 | — | — | 63 | 62 | 62 | — | 63 | — | _ | 62 | 63 | _ |
100 | — | — | — | 8 | — | — | — | 8 | — | 8 | _ | _ |
|
100 | — | — | - | 6 | — | — | — | 6 | — | — | _ | 6 | _ |
1,133 | — | — | — | 30 | — | — | — | 30 | — | — | _ | 30 | _ |
1,947 | — |
| 6 | 25 | 27! | 14 | 26 | 18 | — | 40 | 18 | _ j | _ |
335,224 | 64,376 | 1,337 | 4,095 | 11,244 | 3,868 | 76 | 201 | 18,930 | - | 534 | 3,205 | 15,447 | 21 |
1,454 | 5,855 | _ | 453 | _ |
|
| 225 | 228 |
| 453 1 |
|
|
|
522 | 617 | — | 21 | 17 | 74 | — | no | 2 | _ | | 112 | _ i | _ | _ |
— | 85 | — | — | 5 | — | - | — | 5 | _ | 5 | _ | _ '' | _ |
— | 528 | - | — | 17 | | — | -1 | 15 1 | 2 | - [ | 13 j | *\ | — | — |
384
Tab. III (forts.). Tobaks
Odlingens belägenhet. | Antal odlare. | trädg.-mästare, hemmansägare o. d. | i ^ eö . | g torpare o. d. O | öfriga odlare. | Odlad areal ar. I | i För odlingen använd 1 | Skörde- belopp kg. | ||
mans ti | kvinnsl summa | agsverken. | ||||||||
Högs socken ........................... | 3 |
|
| 3 | 6 | 5 | 60 | 65 | 300 |
Västra Karleby » ........................... | 26 | 16 | 10 | — | 275 | 100 | 320 | 420 | 3,600 |
i Saxtorps » .......................... | 2 | 2 | — | — | 444 | 90 | 90 | 180 | 17,280 |
Söderhviddinge » .......................... | 7 | 7 | — | — | 45 | 22 | 116 | 138 | 600 |
I Dagstorps » .......................... | 9 | 7 | 2 | — | 148 | 22 | 315 | 337 | 1,932 |
Barsebäck » ........................... | 13 | 1 | 12 | — | 280 | *>- | ’)- |
| 8,470 |
Hofterups » | 42 | 16 | 26 | — | 495 | 350 | 828 | 1,178 | 9,900 |
Löddeköpinge » ........................... | 11 | 7 | — | 4 | 158 | 103 | 409 | 512 | 3,587 |
! Tofta » ........................... | 2 | — | 2 | — | 30 | 50 | 60 | no | 380 |
Borgeby » ........................... | 16 | 16 | — | — | 168 | s)- | 21- | -8) | 2,926 |
Gustafs » —...................... | 1 | — | — | 1 | 25 | 80 | — | 80 | 275 |
Landskrona stad ............................... | 1 | — | — | 1 | 41 | | 20 | 130 | 150 | 870 |
Summa | 174 | 83 | 72 | 19 | 2,70É. 1,139 i | 3,101 | 4,240 | 59,181 | |
Summa för hela riket | | 1,36*2 | 658 | 600 | 104 | •28,978 *22,840 91,914 114,759 | 588,836 |
*) Jfr. noten å sid. 380.
!) Uppgifter saknas.
odlingen år 1908
385
Af skörden | Skördens kvalitet | Försäljningspris å skörden (öre pr kg.) å nedanstående areal | ||||||||||
försåldes till | använ-des i kg- | storgods | sandgods1) | |||||||||
tobaks- handl. eller odlare- förening kg. | tobaks- fabrik kg- | god ar. | medel- god ar. | mindre god ar. | 40 och | 40—55 ar. | 55-70 ar. | öfver 70 ar. | 30 och | 1 30—45,45-60 ar. ar. | öfver 60 ar. | |
300 | _ |
|
| 6 |
| _ | _ | 6 |
| 6 | _ |
|
3,600 | — | — | — | 275 | — | — |
| 275 | — | — | 275 — | — |
17,280 | - | — | — | 444 | — | — | 444 | — | — | 444 | - '' - i | — |
455 | 145 | — | 22 | — | 23 | — | 45 | — | — | 45 | - i — | — |
1,932 | — | — | 120 | 28 | — | — | 148 | — | — | 43 | — i 105 | — |
8,470 | — | — | 136 | 144 | — | — | — | 280 | — | — | — 144 | 136 |
9,900 | — | — | — | 495 | — | — | — | 495 | — | 495 | — — | — |
— | 3,587 | — | — | 158 | — | — | 108 | 50 | — | — | 158 — | — |
— | 380 | — | - | — | 30 | — | 15 | 15 | _ | 30 | - I - | — |
— | 2,926 | — | 25 | — | 143 | — | 143 | 25 | — | l)- | 1)- ‘)- | *)- |
— | 275 | — | 25 | — | — |
| 25 | — | — | - | — 25 | — I |
— | 870 | - |
| 41 | — |
| — | 41 | - | 41 | — — | — |
43,913 | 15,268 | _ | 802 | 1,630 | 270 | — | 1,278 | 1,424 |
| 1,687 | 437 274 | 136 |
382,917 | 186,266 | 19,653 | 8,079 | 16,483 | 4,416 | 76 | 1,479 | 20,584 | 6,839 | 2,576 | 8,369 15,781 | 882 |
49
386
Tab. IV. Pris för skånsk tobak vid uppköp af svensk råtobakshandlare
åren 1897—1905.
Meddelade af I. H. Breskys aktiebolag, Landskrona.
Tobaksslag. | 40 öre | 41-45 öre. | 46-50 öre. | 51 — 55 | 56 — 60,61 — 65 1 | 66-70 öre. | 71-75 öre. | 76-80 öre. | 81-85 öre. | 86-90 öre. | 91 öre | |
Samtagen kg. | _ |
|
|
| 13,845 | 13,271 | 9,455 | _ | 1,205 | -. | — | 1,718 |
N:o t » | — | - |
| — | 1,698 | 6,650 | 8,941 | 165 |
|
| _ | — |
N:o 2 » | 105 | 468 | 275 | 695 | 3,729 | 3,731 | 516 | — | — | — |
| — |
Sandgods » | 783 | 3,379 | 432 | 863 | 2,628 | 2,361 | 263 | 55 | — | — | 311 | — |
S:a år 1897 | 888 | 3,847 | 707 | 1,558 | 21,.900 26,013 | 19,175 | 220 | 1,205 | — | 311 | 1,718 | |
Samtagen kg. |
|
|
| 16 |
| 55 | 427 | 9,518 | 27,295 | 3,616 | 2,811 |
|
N:o 1 » | — | — |
|
| — | — | — | 1,824 | 22,518 | 2,937 | — | — |
N:o 2 » | 796 | 3 | 165 | 460 | 91 | 336 | 125 | 2,922 | 13,556 | 675 | — | — |
Sandgods » | 1,553 | 672 | 604 | 98 | — | 42 | 17 | 2,169 | 2,446 | 810 | - | - |
S.a är 1898 | 2,349 | 675 | 769 | 574 | 91 | 433 | 569 | 16,433 | 65,815 | 8,038 | 2,811 | — |
Samtagen kg. | 4,541 | 1,482 | 1,069 | 2,147 | 6,474 | 58,620 | 8,990 |
|
|
| 2,691 |
|
N:o 1 » | 69 | 114 | 41 | 95 | — | 12,935 | 1,092 | — | — | — | — | — |
N:o 2 » | 425 | 58 | — | 2,362 | 498 | 2,989 | 33 | — | — | — | — | — |
Sandgods » | 1,586 | 1,861 | 2,338 | 4,021 | 515 | 1,703 | 35 | — | — | — | — | — |
S.a ar 1899 | 6,621 | 3,615 | 3,448 | 8,625 | 7,487 76,247 10,150 |
| — | _ | 2,691 | — | ||
Samtagen kg. | 2,895 | 4,057 | 3,637 | 11,347 | 57,588 | 6,932 |
|
|
|
|
|
|
N:o 1 » | 90 | 2,000 | — | 1,102 | 14,126 | 5,750 | — | — | _ | — | — | — |
N:o 2 » | 1,055 | 5,383 | 762 | 488 | — | 1,000 | — | — | — | — | — | — |
Sandgods » | 8,439 | 177 | 2,145 | 381 | 41 | 226 | — | — | — | — | -■ | — |
S:a år 1900 | 12,479 | 11,617 | 6,644 | 13,318 | 71,7.55 13,908 — | — |
| - | — |
|
387
Tab. IV (forts.). Pris för skånsk tobak vid uppköp af svensk
råtobakshandlare åren 1897—1905.
Tobaksslag. | 40 öre | 41-45 öre. | 40-50 öre. | 51-55 öre. | 56-60 öre. | 61-65 öre. | 66-70 öre. | 71-75 öre. | 76-80 öre. | 81-85 öre. | 86-90 öre. | 91 öre |
Samtagen kg. | 139 | 1,039 | 155 | 17,413 | 5,003 | 1,059 |
|
|
| 4,013 |
|
|
N:o 1 » | — | — | - | — | — | 72 | — | — | — | _ | _ |
|
N:o 2 » | 349 | 07 | 298 | 20 | 31 | _ | — | — | _ | _ | _ | _ |
Sandgods » | 2,595 | 100 | — | 989 | 0 | 150 | — | — | — | — | _ | — |
S:a ar 1901 | 3,083 | t,212 433 | 18,422 | 5,040 | 1,881 | — | - | — | 4,013 | _ | _ | |
Samtagen kg. | 65 | 373 | 34 | 440 | 927 | 3,815 | 11,276 |
|
|
|
| 7,132 |
N:o 1 » | 125 | — | 120 | 272 | 593 | 11,477 | 13,016 | 313 | — | — | — | 2,180 |
N:o 2 » | 277 | 173 | 321 | 1,097 | 2,038 | 4,604 | 3,069 | 26 | 78 | — | 1,921 | — |
Sandgods » | 3,725 | 282 | 882 | 65 | 3 | 850 | 201 | — | — | — | — | — |
S:a ar 1902 | 4,192 | 828 | 1,357 | 1,874 | 3,561 | 20,746 | 27,562 | 339 | 78 | _ | 1,921 | 9,312 |
Samtagen kg. | 25 | 582 | 13 | 384 | '' 85 | 3,187 | 2,499 | 32,239 | 652 | 3,621 |
| _ ! |
No 1 » | — | — | — | — | 105 | 5,214 | 2,828 | 18,941 | 4,394 | — | — | — ! |
N:o 2 » | 115 | 109 | 100 | 370 | 332 | 3,724 | 2,129 | 6,972 | 280 | — | — | — . |
Sandgods » | 1,914 | 2,125 | 2,910 | 1,202 | 218 | 480 | 495 | 715 | 22 | 431 j — | — | |
S a år 1903 | 2,054 | 2,876 | 3,083 | 1,962 | 740 | 12,605 | 7,951 58,867 | 5,348 | 4,052 |
| — i | |
Samtagen kg. | 175 | 190 | 150 | 805 | 2,183 | 27,583 | 11,444 | 4,026 | 15,903 |
| 5,900 | - |
N:o 1 » | — | — | — | — | — | 357 | 1,323 | 319 | 12,360 | — | 12,092 | — |
N:o 2 » | 13 | — | 41 | 39 | 0 | — | 295 | 842 | 6,058 | — | 2,975 | — |
Sandgods » | 843 | 2,809 | 183 | 058 | 1,409 | 922 | 365 | 8 | 29 | — | — | — |
S:a år 1904 | 1,031 | 2,999 | 374 | 1,502 | 3,598 | 28,862 | 13,427 | 5,195 | 34,350 | — | 20,967 | — |
Samtagen kg. | _ | 19 |
| 353 | 4,146 | 34,687 | 53,976 |
|
|
|
|
|
N:o 1 » | — | — | — | — | — | — | — | — | — |
| — | — |
N:o 2 > | — | 40 | — | 84 | 258 | — | — | — | — | — | — | — |
Sandgods » | 370 | 3,005 | 338 | 421 | 91 | 1,064 | 2 | - | — | - | — | — j |
S:a år 1905 | 370 | 3,124 | 338 | 858 | 4,4951 35,751, 53,978 | - | - | - | | — 1 | — j |
388 Tab. V. Tilly, af tobaksfåbr. i Sverige åren 1850—1908.
År. | Antal fabri- ker. | Antal arbe- tare. | Cigarrer och kg. | Röktobak kg. | Tuggtobak kg- | Snus kg. | Summa tillverkning kg. | Värde å kr. |
1850 | 86 | 1,215 | '') 68,626 | 318,080 | 354,711 | 1,091,808 | 1,833,825 | 1,420,320 |
1851 | 79 | 1,277 | 81,985 | 346,460 | 351,440 | 1,170,520 | 1,950,405 | 1,617,798 |
1852 | 82 | 1,338 | 128,811 | 347,383 | 322,407 | 1,254,968 | 2,053,5H9 | 1,723,686 |
1853 | 82 | 1,409 | 121,274 | 345,643 | 340,269 | 1,350,914 | 2,158,100 | 1,869,278 |
1854 | 87 | 1,629 | 167,335 | 353,339 | 321,466 | 1,417,092 | 2,259,232 | 2,194,999 |
1855 | 90 | 1,839 | 201,633 | 369,334 | 367,471 | 1,512,860 | 2,451,298 | 2,484,291 |
1850 | 110 | 2,063 | 228,949 | 391,291 | 433,564 | 1,644,376 | 2,698,180 | 2,785,731 |
1857 | 95 | 1,952 | 299,027 | 369,429 | 452,386 | 1,642,268 | 2,763,110 | 3,140,718 |
1858 | ioo | 1,631 | 178,654 | 275,261 | 357,731 | 1,548,678 | 2,360,324 | 3,841,649 |
1859 | 103 | 1,884 | 200,659 | 379,309 | 405,036 | 1,749,855 | 2,734,859 | 4,314,381 |
1860 | 103 | 1,883 | 207,646 | 486,714 | 419,298 | 1,705,666 | 2,819,324 | 4,570,143 |
1861 | 101 | 2,059 | 244,409 | 492,544 | 472,529 | 1,822,832 | 3,032,314 | 5,023,855 |
1862 | 93 | 2,102 | 260,832 | 242,000 | 651,555 | 1,874,675 | 3,029,062 | 5,229,763 |
1863 | 93 | 2,193 | 242,626 | 337,305 | 619,631 | 2,026,950 | 3,226,512 | 6,456,728 |
1864 | 90 | 2,282 | 242,577 | 329,604 | 668,142 | 2,144,087 | 3,384,410 | 6,369,839 |
1865 | 95 | 05 ce of | 257,367 | 325,827 | 631,354 | 2,170,728 | 3,385,276 | 6,380,115 |
1866 | 105 | 2,481 | 291,677 | 366,651 | 725,871 | 2,110,638 | 3,494,837 | 6,329,216 |
1867 | 98 | 2,201 | 225,302 | 332,240 | 636,344 | 2,086,718 | 3,280,604 | 5,933,715 |
1868 | 96 | 2,414 | 206,914 | 419,890 | 597,869 | 2,294,017 | 3,518,690 | 6,129,758 |
1869 | 102 | 2,396 | 210,776 | 452,890 | 572,808 | 2,413,172 | 3,649,646 | 6,220,570 |
1870 | 97 | 2,590 | 224,826 | 359,288 | 694,563 | 2,434,836 | 3,713,513 | 6,462,307 |
1871 | 99 | 2,917 | 272,134 | 412,824 | 712,646 | 2,629,328 | 4,026,932 | 7,056,476 |
1872 | 98 | 3,085 | 309,130 | 448,474 | 705,303 | 2,664,074 | 4,187,041 | 7,668,211 |
1873 | 102 | 3,575 | 532,035 | 540,097 | 871,993 | 2,823,352 | 4,767,477 | 8,902,134 |
1874 | 105 | 4,007 | 645,737 | 332,575 | 1,149,515 | 3,055,266 | 5,183,093 | 10,374,515 |
1875 | no | 3,637 | 592,420 | 347,675 | 873,535 | 3,054,702 | 4,868,332 | 10,354,309 |
1876 | 109 | 3,626 | 586,319 | 453,217 | 861,007 | 3,217,937 | 5,118,480 | 10,873,010 |
1877 | 108 | 3,587 | 594,049 | 498,049 | 1,020,380 | 3,291,670 | 5,404,148 | 11,378,626 |
1878 | no | 3,418 | 542,795 | 440,764 | 953,782 | 3,317,660 | 5,254,991 | 10,793,859 |
1879 | 106 | 3,220 | 521,798 | 497,363 | 912,703 | 3,064,454 | 4,996,318 | 10,344,741 |
1880 | 104 | 3,217 | 513,916 | 525,584 | 920,506 | 3,221,192 | 5,181,198 | 10,499,689 |
1881 | 105 | 3,474 | 538,142 | 484,172 | 1,063,557 | 3,142,025 | 5,227,896 | 10,948,362 |
'') Däraf 66,133 kg. cigarrer,
abri
ker.
in
112
104
91
95
96
95
88
85
94
89
93
89
88
94
93
97
97
101
105
115
103
102
98
94
91
108
rf».). Tilly, af to bil k stab r. i Sverige åren 1850—1908. 389
Antal arbe- tare. | Cigarrer och kg. | Röktobak kg- | Tuggtobak kg- | Snus i kg'' | Summa tillverkning kg. | Värde å kr. |
3,447 | 572,699 | 457,206 | 891,110 | 3,239,775 | 5,160,790 | 11,024,911 |
3,407 | 424,806 | 501,043 | 893,982 | 3,307,103 | 5,126,934 | 10,995,240 |
3,208 | 318,051 | 475,720 | 1,079,102 | 3,337,840 | 5,210,713 | 10,904,296 |
2,963 | 262,668 | 219,072 | 1,080,106 | 3,393,328 | 4,955,174 | 10,282,249 |
2,776 | 228,339 | 296,558 | 1,037,874 | 3,464,067 | 5,026,838 | 9,662,465 |
2,935 | 242,602 | 325,821 | 1,244,057 | 3,503,260 | 5,315,740 | 10,296,467 |
3,285 | 248,663 | 269,735 | 1,389,564 | 3,624,212 | 5,532,174 | 10,687,065 |
2,969 | 352,117 | 280,122 | 1,108,365 | 3,496,174 | 5,236,778 | 10,239,660 |
3,147 | 386,384 | 217,728 | 1,154,294 | 3,454,073 | 5,212,479 | 10,694,609 |
3,575 | 450,596 | 372,894 | 1,062,650 | 3,784,500 | 5,670,640 | 11,875,122 |
3,268 | 478,970 | 342,180 | 1,182,935 | 3,834,211 | 5,838,296 | 11,670,657 |
3,599 | 518,808 | 316,577 | 1,133,108 | 3,800,371 | 5,768,864 | 11,874,109 |
3,600 | 498,979 | 436,461 | 1,112,365 | 4,101,203 | 6,149,008 | 11,955,228 |
3,742 | 558,269 | 430,323 | 904,502 | 4,145,393 | 6,038,487 | 12,593,988 |
4,077 | 560,681 | 396,124 | 895,876 | 4,349,031 | 6,201,712 | 13,435,595 |
4,380 | 678,284 | 419,121 | 894,579 | 4,423,650 | 6,415,634 | 14,820,138 |
4,543 | 731,933 | 420,462 | 901,843 | 4,549,470 | 6,603,708 | 15,471,099 |
4,540 | 754,650 | 408,849 | 867,936 | 4,714,419 | 6,745,854 | 15,785,194 |
4,499 | 746,271 | 384,635 | 850,243 | 4,886,894 | 6,868,043 | 15,714,358 |
4,594 | 814,350 | 372,296 | 795,514 | 4,938,779 | 6,920,939 | 16,223,556 |
4,453 | 824,564 | 389,612 | 791,340 | 5,111,670 | 7,117,186 | 16,534,010 |
4,084 | 862,143 | 414,125 | 771,010 | 5,261,302 | 7,308,580 | 17,235,306 |
4,175 | 925,525 | 419,274 | 754,348 | 5,416,235 | 7,515,382 | 18,004,760 |
4,040 | 922,809 | 367,025 | 939,935 | 5,493,437 | 7,723,206 | 18,014,450 |
4,330 | 1,018,223 | 372,504 | 690,639 | 5,778,087 | 7,859,453 | 19,530,834 |
4,622 | 1,064,921 | 347,012 | 661,893 | 5,913,864 | 7,987,690 | 20,731,107 |
5,227 | 952,923 | 319,125 | 609,946 | 5,927,420 | 7,809,414 | 21,633,397 |
390
Tab. VI. Införseln till Sverige af oarbetad och arbetad tobak
åren 1850—1908.
År. | Oarbetad tobak, | A r b e t a c Cigarrer och | t o b a k. Andra slag. | Summa | nf örsel. | |||
Vikt kg. | Värde kr. | Vikt kg- | Värde kr. | Vikt kg. | Värde kr. | Vikt kg. | Värde kr. | |
1850 | 1,406,509 | 512,070 | 8,548 | 60,262 | 9,991 | 9,358 | 1,425,048 | 581,690 |
1851 | 1,740,419 | 625,176 | 8,977 | 63,283 | 9,976 | 11,950 | 1,759,372 | 700,409 |
1852 | 1,879,964 | 670,246 | 12,199 | 86,002 | 8,411 | 10,997 | 1,900,574 | 767,245 |
1853 | 2,056,016 | 739,751 | 18,343 | 129,315 | 9,991 | 13,087 | 2,084,350 | 882,153 |
1854 | 1,684,677 | 602,804 | 16,283 | 114,792 | 8,964 | 11,422 | 1,709,924 | 729,018 |
1855 | 1,928,773 | 912,719 | 14,263 | 100,555 | 9,229 | 11,922 | 1,952,265 | 1,025,196 |
1856 | 2,528,204 | 1,265,670 | 16,946 | 119,470 | 11,139 | 13,637 | 2,556,289 | 1,398,777 |
1857 | 1,888,689 | 915,573 | 12,886 | 90,841 | 8,892 | 11,387 | 1,910,467 | 1,017,801 |
1858 | 1,959,000 | 1,349,722 | 11,949 | 126,355 | 7,503 | 15,116 | 1,978,452 | 1,491,193 |
1859 | 1,872,342 | 1,500,385 | 15,032 | 158,963 | 10,719 | 21,581 | 1,898,093 | 1,680,929 |
1860 | 2,413,177 | 1,852,303 | 17,890 | 189,185 | 9,374 | 18,596 | 2,440,441 | 2,060,084 |
1861 | 3,413,141 | 2,346,735 | 18,860 | 199,445 | 10,220 | 21,236 | 3,442,221 | 2,567,416 |
1862 | 1,548,456 | 1,317,839 | 14,222 | 150,395 | 8,932 | 18,100 | 1,571,610 | 1,486,334 |
1863 | 1,806,360 | 1,538,670 | 17,140 | 181,251 | 9,531 | 21,184 | 1,833,031 | 1,741,105 |
1864 | 2,276,953 | 1,931,176 | 15,693 | 258,153 | 12,804 | 36,652 | 2,305,450 | 2,225,981 |
1865 | 2,414,038 | 2,079,822 | 17,138 | 281,918 | 17,407 | 49,761 | 2,448,583 | 2,411,501 |
1866 | 2,372,532 | 2,061,305 | 13,489 | 221,893 | 18,505 | 52,778 | 2,404,526 | 2,335,976 |
1867 | 2,340,103 | 2,012,037 | 13,837 | 227,626 | 17,776 | 51,137 | 2,371,716 | 2,290,800 |
1868 | 2,521,450 | 2,127,507 | 15,328 | 252,147 | 19,730 | 56,275 | 2,556,508 | 2,435,929 |
1869 | 2,484,458 | 2,127,292 | 15,898 | 261,520 | 20,275 | 57,682 | 2,520,631 | 2,446,494 |
1870 | 2,592,677 | 2,226,129 | 18,565 | 305,396 | 16,836 | 47,870 | 2,628,078 | 2,579,395 |
1871 | 3,184,521 | 2,863,532 | 19,673 | 323,974 | 21,082 | 60,072 | 3,225,276 | 3,247,578 |
1872 | 2,622,262 | 2,472,864 | 23,511 | 386,764 | 21,067 | 59,720 | 2,666,840 | 2,919,348 |
1873 | 3,401,732 | 3,344,472 | 28,163 | 463,274 | 18,931 | 53,708 | 3,448,826 | 3,861,454 |
1874 | 3,652,515 | 3,553,799 | 44,077 | 725,060 | 21,111 | 59,484 | 3,717,703 | 4,338,343 |
Anm. De kursiverade årtalen utmärka, att förhöjning af tullen å oarbetad tobak ifrågavarande
år trädt i kraft.
Tab. VI (forts.). Införseln till Sverige af oarbetad 391
och arbetad tobak åren 1850 -1908.
År. | Oarbetad tobak, | Arbetad tobak. | 1 Summa | införsel. | ||||
Cigarrer och | Andra slag. | |||||||
Vikt kg. | Värde kr. | Vikt kg- | Värde kr. | Vikt k''g- | Värde | Vikt kg. | Värde | |
1875 | 3,106,620 | 3,786,853 | 48,518 | 765,961 | 37,226 | 107,202 | 3,190,359 | 4,660,016 |
1876 | 3,305,417 | 4,430,911 | 46,688 | 767,662 | 55,408 | 159,752 | 3,407,491 | 5,358,325 |
1877 | 3,407,544 | 4,541,247 | 52,711 | 867,097 | 72,972 | 205,938 | 3,533,227 | 5,614,282 |
1878 | 3,331,603 | 4,423,900 | 45,478 | 748,118 | 72,700 | 237,416 | 3,449,781 | 5,409,434 |
1879 | 5,545,395 | 7,468,491 | 44,766 | 736,393 | 74,875 | 246,048 | 5,665,036 | 8,450,932 |
1880 | 1,989,252 | 2,287,091 | 59,684 | 982,835 | 96,406 | 272,158 | 2,145,342 | 3,542,084 |
1881 | 2,674,169 | 3,663,612 | 63,094 | 946,410 | 34,851 | 104,553 | 2,772,114 | 4,714,575 |
1882 | 3,266,830 | 4,965,582 | 60,531 | 907,965 | 37,978 | 113,934 | 3,365,339 | 5,987,481 |
1883 | 3,525,178 | 5,358,271 | 60,259 | 903,885 | 41,541 | 124,623 | 3,626,978 | 6,386,779 |
1884 | 3,480,642 | 8,701,605 | 63,918 | 191,754 | 38,677 | 116,031 | 3,583,237 | 9,009,390 |
1885 | 3,445,253 | 8,613,133 | 78,488 | 235,464 | 31,694 | 95,082 | 3,555,435 | 8,943,679 |
1886 | 3,358,489 | 8,396,223 | 74,147 | 222,441 | 36,502 | 109,506 | 3,469,138 | 8,728,170 |
1887 | 3,361,080 | 8,402,700 | 79,892 | 559,244 | 35,812 | 107,436 | 3,476,784 | 9,069,380 |
1888 | 3,497,356 | 8,743,390 | 77,892 | 467,352 | 27,517 | 82,551 | 3,602,765 | 9,293,293 |
1889 | 3,441,581 | 8,603,953 | 72,097 | 432,582 | 26,646 | 79,938 | 3,540,324 | 9,116,473 |
1890 | 3,444,641 | 8,611,603 | 75,186 | 451,116 | 22,658 | 67,974 | 3,542,485 | 9,130,693 |
1891 | 3,415,965 | 7,173,527 | 82,516 | 825,160 | 21,558 | 64,674 | 3,520,039 | 8,063,361 |
1892 | 3,339,709 | 7,013,389 | 77,064 | 770,640 | 22,091 | 66,273 | 3,438,864 | 7,850,302 |
1893 | 3,369,046 | 7,074,997 | 77,481 | 774,810 | 21,546 | 64,638 | 3,468,073 | 7,914,445 |
1894 | 3,450,630 | 7,246,323 | 88,344 | 883,440 | 24,067 | 72,201 | 3,563,041 | 8,201,964 |
; 1895 | 3,438,912 | 7,221,715 | 92,126 | 921,260 | 25,365 | 76,095 | 3,556,403 | 8,219,070 |
1896 | 3,441,388 | 7,226,915 | 116,309 | 1,163,090 | 25,458 | 76,374 | 3,583,155 | 8,466,379 |
1897 | 3,717,447 | 6,691,405 | 130,060 | 1,300,600 | 26,309 | 78,927 | 3,873,816 | 8,070,932 |
1898 | 3,687,878 | 5,900,605 | 145,253 | 1,452,530 | 27,461 | 82,383 | 3,860,592 | 7,435,518 |
1899 | 3,736,272 | 5,978,035 | 166,865 | 1,668,650 | 26,739 | 80,217 | 3,929,876 | 7,726,902 |
1900 | 3,719,016 | 5,950,426 | 176,010 | 1,760,100 | 28,144 | 84,432 | 3,923,170 | 7,794,958 |
1901 | 3,805,830 | 6,089,328 | 173,199 | 1,731,990 | 32,392 | 97,176 | 4,011,421 | 7,918,494 |
1902 | 3,891,449 | 6,226,318 | 188,351 | 1,883,510 | 36,144 | 108,432 | 4,115,944 | 8,218,260 |
1903 | 3,894,298 | 6,230,877 | 211,536 | 2,115,360 | 33,783 | 101,349 | 4,139,617 | 8,447,586 |
1904 | 5,313,389 | 5,844,728 | 217,238 | 2,172,380 | 36,302 | 108,906 | 5,566,929 | 8.126,014 |
1905 | 3,275,778 | 3,603,356 | 226,294 | 2,262,940 | 35,539 | 106,617 | 3,537,611 | 5,972,913 |
1906 | 3,792,871 | 4,172,158 | 305,038 | 3,050,380 | 35,482 | 106,446 | 4,133,391 | 7,328,984 |
1907 | 4,178,554 | 4,834,887 | 281,270 | 3,099,830 | 44,945 | 147,621 | 4,504,769 | 8,082,338 |
1908 | 4,157,622 | 4,806,914 | 298,956 | 3,278,210 | 40,784 | 135,358 | 4,497,362 | 8,220,482 1 |
Anm. De kursiverade årtalen utmärka, att förhöjning af tullen å oarbetad tobak ifrågavarande
år trädt i kraft.
392
Tab. VII. Utförseln från Sverige af oarbetad och arbetad tobak
åren 1850—1908.
År. . | Oarbetad tobak, | Arbetad tobak. | Summa utförsel. | |||||
Cigarrer och | Andra slag. | |||||||
Vikt kg. | Värde kr. | Vikt kg. | Värde kr. | Vikt kg. | Värde kr. | Vikt kg. | Värde kr. | |
1850 ............ | 957 | 375 | 665 | 4,686 ; | 3,615 | 6,353 | 5,237 | 11,414 |
1851 ............ | 696 | 272 | 457 | 3,222 | 3,679 | 6,483 | 4,832 | 9,977 |
i 1852 ............ | 197 | 77 | 360 | 2,538 | 5,665 | 9,979 | 6,222 | 12,594 |
1853 ............ | 95 | 37 |
| — | 5,900 | 10,398 | 5,995 | 10,435 |
1854 ............ | 439 | 171 | 299 | 2,107 | 2,435 | 3,481 | 3,173 | 5,759 |
1855 ............ | 2,128 | 1,354 | 25 | 174 | 1,908 | 3,165 | 4,061 | 4,693 |
! 1856 ............ | 20,247 | 12,818 | 14 | 99 | 1,930 | 3,373 | 22,191 | 16,290 |
1857 ............ | 66,157 | 41,805 | 291 | 2,055 | 1,314 | 2,289 | 67,762 | 46,149 |
1858 ......... | 25,800 | 24,858 | 74 | 783 | 1,863 | 4,882 | 27,737 | 30,523 |
1859 ............ | 2,629 | 2,533 | — | — | 1,753 | 4,538 | 4,382 | 7,071 |
1860 ............ | 6,691 | 6,447 | — | — | 2,039 | 4,735 | 8,730 | 11,182 |
1861 ............ | 6,163 | 5,793 | — | — | 1,862 | 4,337 | 8,025 | 10,130 |
1862 ............ | 27,631 | •25,974 | — | — | 800 | 2,104 | 28,431 | 28,078 |
1863 ............ | 34,857 | 25,478 | 21 | 225 | 1,550 | 4,017 | 36,428 | 29,720 |
1864 ............ | 1,344 | 1,390 | 16 | 266 | 131 | 387 | 1,491 | 2,043 |
1865 ............ | 468 | 484 | 26 | 420 | 211 | 621 | 705 | 1,525 |
1866 ............ | — | — | 11 | 189 | 202 | 612 | 213 | 801 |
1867 ............ | — | — | 46 | 749 | 526 | 1,606 | 572 | 2,355 |
1868 ............ | — | — | 62 | 1,015 | 566 | 1,725 | 628 | 2,740 |
1869 ........... |
| — | 290 | 4,767 | 886 | 2,593 | 1,176 | 7,360 |
1870 ............ | — | — | 984 | 16,184 | 1,355 | 3,838 | 2,339 | 20,022 |
1871 ........... | 238 | 246 | 1,743 | 28,707 | 1,241 | 3,756 | 3,222 | 32,701» |
1872 ............ | 1,165 | 1,204 | 2,976 | 48,958 | 1,783 | 5,342 | 5,924 | 55,504 |
1873 ............ | 1,362 | 1,452 | 6,030 | 99,197 | 1,440 | 4,239 | 8,832 | 104,888 ■ |
1874 ............ | 845 | 874 | 1,924 | 31,724 | 1,376 | 4,188 | 4,145 | 36,786 |
Tal». VII (forts.). Utförseln från Sverige af oarbetad 393
och arbetad tobak åren 1850-1908.
År. | Oarbetad tobak, | Arbetad tobak. |
| utförsel. | ||||
Cigarrer och | Andra slag. | S u in m a | ||||||
Vikt kg. | Värde kr. | Vikt kg. | Värde kr. | Vikt kg. | Värde kr. | Vikt kg. | Värde kr. | |
1875 ............ | 1,245 | 1,289 | 949 | 15,624 | 1,845 |
| 4,039 | *22,546 |
1876 .......... | 1,221 | 1,262 | 509 | 8,379 | 2,190 | ,528 | 3,920 | 16,169 |
1877 ............ | 1,298 | 1,342 | 719 | 11,823 | 18,940 | 47,161 | 20,957 | 60,326 |
1878 ............ | 2,860 | 2,957 | 662 | 10,892 | 12,588 | 30,735 | 16,110 | 44,584 |
1879 ............ | 377 | 620 | 474 | 7,805 | 1,874 | 5,582 | 2,725 | 14,007 |
1880 ............ | — | — | 489 | 8,057 | 2,432 | 6,866 | 2,921 | 14,923 |
1881 .......... | 168 | 336 | 277 | 4,155 | 1,598 | 2,797 | 2,043 | 7,288 |
1882 ............ | 28 | 456 | 1,961 | 29,415 | 8,439 | 14,768 | 10,628 | 44,639 |
1888 ........... | 128 | 256 | 738 | 11,070 | 1,882 | 3,293 | 2,748 | 14,619 |
1884 ............ | 122 | 244 | 725 | 10,875 | 2,194 | 6,582 | 3,041 | 17,701 |
1885 ......... | 03 | 406 | 899 | 13,485 | 6,079 | 18,237 | 7.181 | 32,128 |
1886 ............ | — | — | 862 | 12,930 | 3,791 | 11,373 | 4,653 j | 24,303 |
1887 ............ | — | — | 234 | 3,510 | 1,890 | 5,670 | 2,124 | 9,180 |
1888 ............ | — | — | 292 | 4,380 | 3,031 | 9,093 | 3,323 1 | 13,473 |
1889 ............ | 1,689 | 3,378 | 371 | 5,565 | 2,886 | 8,658 | 4.946 | | 17,601 |
1890 ............ | — | — | 613 | 9,195 | 3,401 | 10,203 | 4,014 ! | 19,398 |
1891 ............ | — | — | 477 | 7,155 | 4,426 | 13,278 | 4,903 | 20,433 |
1892 ............ | — | — | 653 | 6,530 | 4,402 | 13,206 | 5,055 | | 19,736 |
1893 ............ | 35 | 74 | 567 | 5,670 | 4,621 | 13,863 | 5,223 i | 19,607 |
1894 ............ | 34 | 71 | 621 | 6,210 | 5,096 | 15,288 | 5,751 | 21,569 |
1895 ............ | 90 | 189 | 994 | 9,940 | 7,174 | 21,522 | 8.258 | 31,651 |
! 1896 ............ | 47 | 99 | 437 | 4,370 | 8,520 | 25,560 | 9,004 | 30.029 |
1897 ............ | 29 | 52 | 755 | 7,550 | 11,307 | 33,921 | 12,091 | 41,523 |
1898 .......... | — | — | 392 | 3,920 | 14,056 | 42,168 | 14,448 | 46,088 |
1899 ............ | 25 | 40 | 585 | 5,850 | 17,035 | 51,105 | 17.645 | 56,995 |
1900 ............ |
| — | 1,088 | 10,880 | 21,214 | 63,642 | 22,302 | 74,522 '' |
1901 ........... | 260 | 416 | 318 | 3,480 | 22 898 | 68,694 | 23,506 | 72,590 ; |
1 1902 ........... | 58 | 93 | 379 | 3,790 | 31,799 | 95,397 | 32,236 | 99,280 |
1903 ............ | 133 | 213 | 642 | 6,420 | 37,398 | 112,194 | 38,173 | 118,827 1 |
1904 ............ | H3 | 69 | 376 | 3,760 | 40,639 | 121,917 | 41,078 | 125,746 |
1 1905 ............ |
| — | 276 | 2,760 | 34,918 | 104,754 | 35,194 | 107,514 |
1906 ............ | — | — | 506 | 5,060 | 37.680 | 113,040 | 38,186 | 118,100 j |
1907 ............ | 400 | 580 | 1,040 | 11,058 | 44,583 | 80 526 | 46,023 | 92’164 |
1908 ........... | 246 | 364 | 1,195 | 13,602 [ | 40,051 | 68,939 | 41,492 | 82,905 |
50
BETÄNKANDE
OCH
FÖRSLAG
ANGÅENDE REGLERING AF TÖ B A K SBE S K AI IN INGEN
AFGIFNA
1)m 2 SEPTEMBER 1911
AF SÄRSKILD! UTSEDDA KOMMITTERADE
DEL in
TOBAKSBESKATTNING I UTLANDET
REDOGÖRELSE UTARBETAD AF
F. LAMBBRT-MEULLEE
JURLS KANDIDAT, LEDAMOT I KUNGL. BANKINSPEKTIONEN
STOCKHOLM 1911
ISAAC MARCUS'' BOKTR.-AKTIEBOLAG
FÖRORD.
Enligt uppdrag af tobaksskattekonunitterade har jag utarbetat
efterföljande redogörelse angående tobaksbeskattning i utlandet, hvilken
redogörelse hufvudsakligen afser att utgöra ett komplement till den
af 1904 års tobaksskattekommitté meddelade utredning i ämnet.
Med hänsyn därtill att kommittéuppdraget nu omfattat jämväl
undersökning af frågan om statsmonopol å tobak, har jag utförligt
behandlat monopollagstiftningen i vissa länder, livilkas monopolsystem
kunna betraktas såsom typiska. Jag har äfven ansett det vara af
intresse att utförligt redogöra för de monopolförslag, som framlagts i
Tyskland och Schweiz, bland annat af den anledning att i nämnda
länder de med frågan om införande af statsmonopol sammanhängande
rättssynpunkter varit föremål för öfvervägande.
F. Lambert-Meuller.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING.
SID.
Danmark ........................................................................................................................ 1
Frankrike ........................................................................................................................ 3
Norge........................................... 14
Portugal......................................................................................................................... 16
Rumänien ....................................................................................................................... 24
Ryssland ........................................................................................................................ 36
Schweiz ......................................................................................................................... 50
Tyskland ........................................................................................................................ 79
Bilaga: 1908 års förslag till stämpelskattelag ................................................ 115
Österrike............................................................................................. 134
Nord-Amerikas förenta stater .................................................................................... 147
Japan ............................ 154
1
Danmark.
I Danmark beskattas tobaken dels medelst införseltullar dels ock
genom accis å inom landet odlad tobak.
Genom tullagen den 5 maj 1908 hafva tullsatserna blifvit afsevärdt
höjda. Därförut gällande tullsatser voro de genom tullagen den
4 juli 1863 fastställda. Följande tabell utvisar dels tullsatserna enligt
nämnda båda tullagar dels ock de skilda förslag, som under frågans
behandling vid 1906—07 års riksdagssession förelågo.
Blad eller stjälk Cigarrer.......... Cigarretter ...... | Tullagen åt | 1906—07 Ars riksdagssession. | Tullagen af | ||||||
Rege- ringens förslag. | Folketingets beslut. | Lands-tingets be-slut. | |||||||
Vikt kg- | Tull kr. | Vikt kg- | Tull kr. | Vikt kg. | Tull kr. | Vikt kg- | Tull kr. | Vikt kg- | Tull kr. |
1 | 0.2 8 | ■ 1 | 0.60 | i | 0.3 o +30 °/o af värdet | 1 | 0.6 0 | 1 | 1 0.64 |
1 | 1.60 | j. | 2.20 | i | l.lo + 30 °/o af värdet | 1 | 2.20 | 1 | 2.20 |
|
| 1 | ( 0.6 4 1 + 30 »/o af 1 värdet | ||||||
1 1 |
| 0.40 + 30 % af värdet | 1 | O.so | |||||
Annan tobak ... | 1 | 0.40 | 0.80 | i | 1 |
Såsom af tabellen synes antog folketinget för sin del en kombination
af vikt- och värdetullar för samtliga tobaksvaruslag. Enligt en
dansk författare i ämnet fattades beslutet »som en gärd åt folketingets
nedärfda principer och antagligen helt lugnt, emedan man visste att det
aldrig skulle blifva lag». Riksdagsbeslutet blef också en sammanjämkning,
i det att kombinerad vikt- och värdetull infördes endast i fråga
om cigarretter.
1
2
Genom eu under år 1911 antagen lag har införts en afgift till
staten för odling af tobak i Danmark. Denna afgift, som utgår med 1
krona om året per 40 kvadratmeter med tobak odlad areal, synes vara
af mera provisorisk natur, enär riksdagen vid lagens antagande uppställt
det villkor, att lagen skall före den 1 januari 1913 åter framläggas
till revision, därvid arealbeskattningen skall utbytas mot skatt å
den skördade tobaken.
Helt nyligen har danska regeringen för riksdagen framlagt ett
förslag angående stämpelafgift å cigarretter. De billigaste cigarretterna
skulle beläggas med stämpel till belopp af 10 öre per 100 stycken, hvarefter
afgiften stiger i förhållande till priset upp till högst 1 krona per
100 stycken. Stämpelafgiften beräknas inbringa omkring 700,000 kronor.
3
Frankrike.
Statsmonopol å tillverkningen och försäljningen af tobak i Frankrike
infördes år 1674. År 1791 upphäfde nationalförsamlingen monopolet
emot sina mest betydande tinansiella förmågors råd, hvarefter
började en tjugoårig period af fåfänga försök att genom andra beskattningssystem
tillföra statskassan tillnärmelsevis samma inkomster, som
monopolet lämnat.
Efter en noggrann undersökning återinfördes emellertid monopolet
genom ett kejserligt dekret af den 29 december 1810. Senast år 1892
bär beslut fattats om monopolets bibehållande för obestämd tid framåt.
Vid monopolets återinförande 1810 öfvertogs all hos odlare, handlande
och fabrikanter befintlig råtobak af staten till pris som bestämdes
efter värdering af varan genom kommissioner, bestående af departementsprefekten,
3 af denne utsedde experter samt monopoldirektören.
Till grund för värderingen skulle läggas medelpriset för de tre sistförflutna
åren. Redskap och fabriksfastigheter förvärfvades af staten, såvidt
det befanns ändamålsenligt och möjligt genom fri öfverenskommelse
med ägaren. Därest öfverenskommelse icke kom till stånd inträdde
expropriationsförfarande. Handelsdugliga tobaksfabrikat, som efter viss
öfvergångstid funnos kvar osålda i fabrikerna, inköptes kontant, efter
värdering under hand genom öfverenskommelse mellan fabrikanten och
monopolförvaltningen eller, i händelse af meningsskiljaktighet, efter värdering
af experter, hvilka vid prisets bestämmande skulle taga hänsyn
till de i fabrikaten ingående olika tobakssorternas värde enligt ortens kurs.
Såsom ersättning för arbetskostnad och vinst lades till det sålunda uppskattade
värdet en godtgörelse af 15 %, därest utländsk råtobak ingick
i fabrikatet, och af 20 %, om varan var tillverkad uteslutande af inhemsk
råtobak. Fabrikanter och hos dem anställda personer bereddes i största
möjliga utsträckning sysselsättning hos monopolet.
Härnedan meddelas hufvuddragen af det franska monopolsystemet,
sådant det för närvarande gestaltar sig.
Under finansministerns öfverinseende handhafves förvaltningen af
tobaks- och tändsticksmonopolen af en särskild styrelse, »la direction
généralo des manufactures de 1’Etat». Under den höra 1) inköp af alla
Ersättningsgrunder
vid
monopolets
införande.
Monopolstyrelsens
organisation_
4
för monopolets verksamhet nödiga råämnen och förbrukningsartiklar samt
af utländska tobaksvaror, 2) den inhemska tobaksodlingen och 3) tillverkningen
af tobak och tändstickor. Försälj ningen af monopolets varor
lyder däremot under »1’administration des contributions indirectes», hvilken
äfven handhar kontrollen öfver försäljningen.
I spetsen för monopolstyrelsen står en generaldirektör. I alla
viktiga frågor beslutar ett »conseil» med generaldirektören såsom ordförande
samt monopolets 2 »administratörer» såsom beslutför och dess
2 chefingenjörer såsom konsultativa medlemmar.
Monopolstyrelsens organisation är i öfrigt följande:
A) Bureau central et du personnel (1 chef de bureau, 1 souschef
de bureau, 2 rédacteurs).
Till denna bvrås göromål höra: diarieföring och expedition af
skrifvelse!’, åtgärder för återbesättande af lediga tjänster och för afsked,
förande af register öfver tjänstemän och öfrig personal, handläggning åt
disciplinära ärenden och ärenden rörande Ecole d’application m. in.
B) Service de V inspection (2 ingénieurs en chef samt inspektörer).
Denna afdelning handhar inspektionen öfver tobaksodlingen, magasinen
och fabrikerna äfvensom inspektionen öfver depåer och försäljningsbutikerna
med hänsyn till varornas kvalitet och förvaring, uppgör
reglementen och instruktioner för personalen vid fabrikerna och magasinen
samt behandlar i öfrigt fackfrågor berörande monopolets verksamhet.
C) Första divisionen, med 1 »administrateur» som chef och med
2 underlydande byråer.
a) Första byrån (1 chef de bureau, 1 souschef de bureau, 3 rédacteurs)
handlägger alla frågor, som angå inköp af utländsk råvara,
»magasins de transito) och transport.
b) Andra byrån (1 chef de bureau, 1 souschef de bureau, 3 rédacteurs)
handlägger ärenden rörande tobaksodlingen och magasinen för
inhemsk råtobak.
D) Andra divisionen med 1 »administrateur» som chef och med 3
underlydande byråer.
a) Första byrån (1 chef de bureau, 1 ingenjör, 1 souschef de
bureau, 5 rédacteurs), under hvilken byrå höra tobaksfabrikerna.
b) Andra byrån (1 chef de bureau, 4 rédacteurs) utgör räkenskapsafdelningen.
Har bland annat att uppgöra monopolets budget
och att afgifva årsberättelse öfver förvaltningen af tobaks- och tändsticksmonopolen.
c) Tredje byrån (1 chef de bureau, 1 souschef de bureau, 4 rédacteurs)
handlägger alla ärenden rörande tändsticksfabrikerna.
5
Aflöningarn a utgöra:
för generaldirektören.................................................. 25,000 francs.
,, de båda administratörerna, resp. 12,000 och 15,000 ,,
„ ,, ,, chefingenjörerna, ,, 10,000 ,, 12,000 „
,, byråcheferna ..................................... 7,000—10,000 „
Odling af tobak är tillåten endast i 27 departement. I november
hvarje år bestämmer finansministern hur stor kvantitet råtobak, som
behöfs från hvarje af dessa departement, hur stor areal, som får användas
till tobaksodling, antalet tobaksplantor per hektar in. m. Före samma
månads utgång skola de, som följande året vilja odla tobak, hafva
anmält sig hos »le service de culture». Sedan samtliga anmälningar
inlämnats och granskats af monopolets tjänstemän äfvensom, om så
erfordras, de till odling anmälda arealerna reducerats, verkställes den
slutliga fördelningen af odlingsarealerna af särskilda kommissioner.
Minsta areal, hvarå odlingstillstånd beviljas, är 10 ar. Odlarna äro
skyldiga att afleverera hela tobaksskörden. Monopolet är å sin sida
skyldig att köpa hela skörden med undantag af sådan tobak, som är
helt och hållet oduglig för tillverkning. Skörden af tobaken verkställes
allteftersom bladen mogna och är vanligen afslutad inom september
månad. Den skördade tobaken behandlas af odlarna ända till början af
januari, då den levereras till monopolets magasin på bestämda dagar.
Tobaken levereras i balar, hvar och en innehållande samma kvalitet och
bestående af 100 buntar (manoques). Hvarje bunt skall innehålla visst
antal blad, 25 å 50, enligt hvad för vederbörande departement är bestämdt.
Antalet buntar i hvarje bal och antalet blad i hvarje bunt
kontrolleras vid varans mottagande i magasinen. Samtidigt med fastställandet
af de för monopolet erforderliga kvantiteter inhemsk tobak
kungöres af finansministern det pris, som betalas för de olika tobakskvaliteterna
i olika departement. I allmänhet varierar icke detta pris
från det eu a året t ill det andra.
Den till magasinen levererade tobaken klassificeras af en »commission
d’expertise» på grund af jämförelse med fastställda typer. Denna
kommission består i de 15 departement, där odlingen är definitivt
tillåten, af fem medlemmar, af hvilka två tillhöra administrationen och
tre utnämnas af prefekten. Dessa senare få icke tagas bland odlare
inom samma odlingsdistrikt. Af sistnämnda tre medlemmar öfvervakar
en vägningen. Ofriga kommissionsmedlemmar verkställa klassificeringen
hvarvid i händelse af lika röstetal den femte medlemmen äger utslagsröst.
I de departement, där odling är tillåten endast på försök, består
iuköpskommissionen aftvå medlemmar, båda tillhörande administrationen.
Tobaksodlingen
och
inköp af inhemsk
råtobak.
6
Inköp of utländsk
råvara.
När en odlare fått sin skörd klassificerad, utfärdas för honom en
afräkning, mot livilkens afkunnande betalning erhålles å vederbörande
ränteri. Därvid innehålles 1 centime för hvarje kilogram levererad
tobak, hvilket afdrag går till en fond, kallad »du centime», hvarur
betalas tryckningskostnader för reglementen in. m., premier till förbättrande
af torkanordningarna hos odlarna, godtgörelse för hagelskada
å skörden m. in.
Äfven i Algier odlas tobak, men som tobaksodlingen där är en
fri näring, föreligger ej skyldighet för monopolet att köpa eller för
odlaren att sälja till monopolet.
I de departement, där någon monopolets tobaksfabrik är belägen,
utöfvas öfverinseendet öfver tobaksodlingen af fabrikens direktör, som
då bär titel »directeur des tabacs». I andra departement utöfvas motsvarande
funktion af en »directeur de la culture et des magasins de tabac».
1 spetsen för hvarje magasin för inhemsk tobak står en inspecteurentreposeur,
hvilken häri eu tvåfaldig uppgift, nämligen dels att vara
inspektör öfver »le service de culture» inom vederbörande odlingsdistrikt,
dels ock att handha förvaltningen af magasinet. Under honom
finnas tjänstemän af olika grader, såsom controleur principal, vérificateur
adjoint samt särskilda’ vérificateurs och commis de culture. De
sistnämnda åligger att genom dagliga resor inom distriktet följa med
odlingen och öfvervaka föreskrifternas efterlefnad.
Enligt dekret den 25 januari 1883 är det regelmässiga förfarandet
vid anskaffande af utländsk råtobak infordrande af leveransanbud (skriftligt
auktionsförfarande), därvid i tidningarna kungöres tiden för anbuds
ingifvande, leveranskvantitet in. m. I öfrigt gälla härvid bestämmelserna
dels i cahier des charges générales af den IG december 1884 innefattande
regler angående klassificering och mottagande af utbjuden vara, sättet
för afgörande af uppkomna tvister m. in., dels ock i cahiers des charges
particuliéres, hvilka utfärdas för hvarje särskilt leveranstillfälle och
innehålla detaljbestämmelser såsom angående tiden och stället för leveransen,
de slag och kvantiteter af råvara, som skola inköpas, beloppet
af den garanti, som skall ställas etc. Sedan föreskrifven garanti blifvit
ställd, äga spekulanter att till auktionsdagen ingifva förseglade anbud.
För hvarje leveranstillfälle har finansministern fastställt maximipris,
som icke få vid inköp öfverskridas och som äro kända endast af medlemmarna
i den nämnd, som bedömer anbuden. Ordförande inom denna
nämnd är generaldirektören i direction générale des manufactures de
1''Etat.
Den tobak, tom sålunda inköpts medelst auktion, afleverera^ af säljaren
7
vid det eller de »magasins transits», som fatt order att mottaga den.
Fem sådana magasin finnas, nämligen i Dunquerque, Le Havre, Dieppe,
Bordeaux och Marseille. Vid ankomsten väges hvarje kolli, hvarjämte
prof tagas och sändas till »service de l’expertise». Säljaren eller ombud
för honom äger närvara vid klassificeringen, men intervention af
främmande expert tillätes ej. All utländsk tobak indelas i 3 klasser,
A, B och C. Anser säljaren sig hafva blifvit orätt behandlad vid klassificeringen,
kan han begära ny sådan, i hvilken deltaga en af de förra
experterna samt två andra medlemmar af service de 1’expertise.
Oberoende af de köp, som afslutas genom auktion, kan monopolstyrelsen,
jämlikt art. 6 i dekretet den 25 januari 1883, besluta om
inköp under hand i vissa särskildt angifna fall. Vidare göras direkta
inköp af utländsk råvara genom monopoltjänstemän, hvilka utsändas
vare sig till produktionsorter eller till centralplatser för tobaksmarknaden.
Det förekommer ock att sådan vara inköpes genom Frankrikes konsuler
under medverkan af varumäklare. För tillämpning af sistnämnda tre
inköpsmetoder erfordras finansministerns tillstånd.
I vissa fall äger monopolstyrelsen att utan tillstånd af finansministern
inköpa tobak, dock icke till högre belopp än 20,000 francs
för hvarje gång.
Vid monopolets inrättande bestämdes, att högst Vin af den vid
monopolets tillverkning använda tobaken finge vara utländsk. Denna
kvotdel höjdes år 1816 till Ve- Sedan 1835 finnes i detta hänseende
ingen begränsning, utan i stället den bestämmelse, att maximum i afseende
å inköp af inhemsk råvara skall vara 4/r. af hela råtobaksbehofvet.
Under år 1909 inköptes
24.351.000 kg inhemsk råvara (1908 års skörd)
3,645,000 ,, råvara från Algier
21.429.000 ,, utländsk råvara.
Af den utländska råvaran inköptes 6,427,000 kg direkt genom
förmedling af franska konsuler i utlandet.
Franska monopolet har 20 tobaksfabrikör och eu fabrik (Limoges)
för tillverkning af maskiner in. m. för tobaks- och tändsticksfabrikerna.
En af tobaksfabrikerna (Paris-Reuilly) tillverkar endast cigarrer,
och endast denna fabrik tillverkar cigarrer till detaljpris öfverstigande
20 centimes.
Af administrationen fastställes under november månad hvilka
tobakssorter skola följande år användas för hvarje särskildt fabrikat.
Därmed afses att hvarje fabrikat skall hafva fullkomligt lika sammansättning:
oberoende af i hvilken fabrik den tillverkats.
O
Fabrikationen.
8
Högsta ledningen vid hvarje tobaksfabrik utöfvas af en direktör,
åt hvilken den närmaste förvaltningen är anförtrodd. Han äger utanordna
medel till täckande af fabrikens utgifter, utöfvar chefskap för
personalen m. m. Direktören jämte de båda honom närmast ställda
tjänstemännen, eu ingenjör och eu kontrollör, utgöra tillsammans »le
conseil» för etablissementet. Ingenjören har det omedelbara chefskapet
öfver alla arbeten, som angå fabrikationen, byggnaderna och maskinerna
m. in. Kontrollören utöfvar kontroll öfver alla slags varor som gå in
eller ut i fabriken, vakar öfver att utgifterna hållas inom anslagen i
fabrikens budget, kontrollerar arbetarnas arbetstid och utbetalningen af
löner, granskar bokföringen samt affattar berättelse angående förvaltningen.
Kontorsgöromålen skötas af en »premier commis» med biträden.
»Le conseil» har att uppgöra förslag till budget för fabriken för
följande år äfvensom förslag till nybyggnader och större reparationer
m. m. Dessutom sammanträder »le conseil» dagligen för diskuterande
af frågor rörande förvaltningen, för att taga del af korrespondensen
m. m.
Arbetet inom fabrikerna är uppdeladt på skilda sektioner, hvilket
vid en fullständig fabrik gestaltar sig sålunda. Inom den första sektionen
utföras alla förberedelsearbeten, såsom fuktning, karfning m. m.; den
andra sektionen omfattar tillverkningen af snus; den tredje tillverkningen
af rall- och tuggtobak; den fjärde tillverkningen af röktobak (scaferlatis)
och cigarretter; den femte tillverkningen af cigarrer. Härförutom finnes
eu sjätte »section. générale», som har till uppgift att mottaga råvarorna
och tillhandahålla dem åt de olika verkstäderna (ateliers), samt att till
entrepöts leverera de färdiga fabrikaten. Fabrikerna innehafva icke
någon kassa och uppbära ej heller några medel för levererade varor.
»Le receveur principal des contributions indirectes» verkställer utbetalningarna
för fabriken enligt anordning af dess direktör.
Personalen vid fabrikerna består af préposés (förmän) och arbetare.
Af préposés finnas olika klasser såsom: chefs de section, contremaitres
mécaniciens, surveillants, concierges m. fl. De manliga préposés rekryteras
bland underofficerare, som varit 10 år i militärtjänst, däraf minst
4 år såsom underofficerare. Jämväl civila antagas till préposés efter
ansökning. Kvinnliga préposés utses bland arbeterskorna.
Manliga arbetare rekiyteras företrädesvis bland soldater, som tjänat
minst 4 år.
Arbetsdagens längd är 9 timmar. Arbetarbostäder har staten icke
byggt. Däremot äro vid fabrikerna inrättade barnkrubbor, där mödrar
9
kunna få afkunna barnen för arbetstiden mot eu afgift af 10 centimes
per dag för vård och kost.
Tillgången och priset på arbetskraft samt kommunikationerna ha
varit de förnämsta faktorerna vid valet af ort för fabrikernas placering,
hvarvid dock särskilda kommuners erbjudande af fri byggnadstomt äfvensom
af bidrag till byggnadskostnad i sin mån inverkat.
Aflöningarna för funktionärer och personal vid fabrikerna utgå
enligt följande grunder. Fabriksdirektörerna äro fördelade i 3 klasser
med lön resp. 12,000, 10,000 och 8,000 francs, ingenjörerna i 5 klasser
med lön 7,000—3,000 fr., kontrollörerna i 4 klasser med lön 8,000—5,000
fr., premiers commis i 3 klasser med lön 5,000—3,500 fr., eommis i 5
klasser med lön 3,500—1,800 fr.
Med hänsyn till personalens löner äro tobaksfabrikerna indelade i
4 grupper (hors classe samt 1, 2 och 3 klass) i förhållande till priset
å lifsförnödenheter i de olika orterna. »Hors classe» räknas de 3 fabrikerna
i Paris, till första klassen höra 7 fabriker (Bordeaux m. fl.), till
andra klassen höra likaledes 7 fabriker (Dijon m. fl.) och till tredje
klassen höra 4 fabriker.
Aflöningarna för préposés variera exempelvis sålunda:
chefs de section 4,200—2,600 fr.
surveillants 2,200—1,500 fr. o. s. v.
Arbetarna hafva i regel betingsarbete.
Rätt till sjuk- och olycksfallsersättning samt till pension finnes
bestämd.
Oberoende af fabrikerna finnas följande tre afdelningar inom
monopolet, nämligen:
1) »le service de 1’expertise», bestående af eu direktör samt ingenjörer,
préposés och arbetare, har hufvudsakligen till uppgift att uppgöra
typer för tobak, hvilka skola användas vid inköp och klassificering
af såväl utländsk som inhemsk råvara, att verkställa nämnda klassificering,
att undersöka och klassificera prof af monopolfabrikernas tillverkningar,
att mottaga och magasinera af monopolet inköpta, utländska
tobaksfabrikat samt vid rekvisition tillhandahålla dessa till försäljning,
att tillverka vissa lyxprodukter, som fordra särskild omsorg och speciella
kunskaper;
2) »le service central des constructions», som består af en chefingenjör
samt ingenjörer, ritare m. fl. och har till uppgift att granska
och utföra de förslag, fabrikerna uppgjort till ändringar, större reparationer
och nybyggnader m. m.
3) »le service du laboratoire du chimie et de 1’école d''application»,
10
Försäljningen.
utgörande anstalter, där monopolets ingenjörer erhålla sin slutliga fackutbildning.
Samtliga af monopolet saluhållna tobaksfabrikat äro indelade i 3
grupper:
1) »tabacs de luxe», till Indika böra importerade bavanna-, mexikooch
manillacigarrer, vissa dyrare, af monopolet tillverkade cigarrer, alla
importerade cigarretter samt vissa sorter cigarretter och röktobak åt
monopolets tillverkning;
2) »tabacs de vente courante», som innefattar största delen af de
inom landet tillverkade fabrikaten; samt
3) »tabacs de vente restreinte», till Indika höra:
a) »tabacs de zone», rök- och tuggtobak, som till förekommande
af smuggling säljes till lägre pris i vissa gränstrakter än i öfriga landet.
Gränstrakterna äro uppdelade i 3 zoner, af hvilka den närmast gränsen
liggande är delad i 2 afdelningar. Priset stiger med zonens afstånd
från gränsen;
b) »tabacs de troupe», rök- och tuggtobak, som säljes till arméns
och flottans manskap för lågt pris, dock icke till större mängd än 10
gram pr dag för hvarje soldat, som konsumerar tobak;
c) »tabacs d’hospice», rök- och tuggtobak samt snus, hvilka äfven
till lägre pris tillhandahållas åt patienter å sjukhusen med enahanda
begränsning beträffande kvantiteten.
Försäljningen sker genom bureaux de vente directe, entrepöts och
débits.
Bureaux de vente directe (bureaux spéciaux) äro 7, däraf 4 i Paris
samt en i hvardera af städerna Bordeaux, Marseille och Lyon. b öreståndarna
för dessa försäljningsställen aflönas medelst provision af 1 %
å en årlig omsättningssumma af intill 1 miljon francs och ’/4 °/0 å Överskjutande
belopp. Viss minimilön är dem garanterad. De äro berättigade
att till allmänheten sälja alla slag af tabacs de luxe i lådor, askar, paket
o. s. v. äfvensom tabacs de vente courante i kvantitet ej understigande
100 gram för cigarrer och cigarretter samt 500 gram för andra tobaksfabrikat.
»Les entrepöts» mottaga tobaksfabrikaten från fabrikerna och
leverera dem på rekvisition till minutförsäljarna (débits). År 1909 var
antalet entrepöts 367, däraf 5 på Korsika och 5 i Algier. Föreståndarna,
entreposeurs, åtnjuta fäst aflöning, varierande mellan 9,000 och 600 francs.
De äro skyldiga att ställa borgen och äro vanligtvis äfven uppbördsman
för andra indirekta skatter. Endast 25 af dem voro anställda uteslutande
såsom föreståndare för monopolets entrepöts. Till allmänheten får från
11
entrepöts försäljas (dock icke å orter där bureau de vente directe finnes)
cigares de luxe, livilka icke få säljas i de vanliga débits, äfvensom
undantagsvis andra slags fabrikat, hvarmed debitanterna å orten icke
äro försedda. På försäljningen direkt till konsumenter åtnjuta les entreposeurs
provision af 1 % å försäljningssumman.
»Les débits», detalj försäljningsställena, äro af två slag, »recettes
débits» d. v. s. försäljningsställen, som äro förenade med andra tjänstemannauppdrag
(receveurs-buralistes), samt »dcbits ordinaires». De förra
besättas af finansministern, om invånarantalet i orten öfverstiger 1,500
personer eller om försäljningsställets årliga afkastning öfverskrider 800
francs. I annat fall tillsättas de af generaldirektören för les contributions
indirectes.
Innehafvare af débits ordinaires (débitants) antagas af finansministern,
om inkomsten från försäljningsstället öfverstiger 1,000 francs
om året. Förslag till platsens besättande uppgöras af en commission
spéciale, bestående af 10 personer, hvaribland 2 senatorer och 2 deputerade.
Understiger årliga afkastningen 1,000 francs, tillsättas debitantplatserna
af prefekten i vederbörande departement efter förslag af en
commission departemental.
I regel utses till debitanter f. d. officerare och tjänstemän äfvensom
dylika statstjänstemäns änkor, som icke åtnjuta pension. En debitant
är att likställa med en tjänsteman; han mottager ett förordnande, hvilket
återgår till staten, sedan han upphört att handhafva det. Handel med
debitantplatser är icke tillåten, och en debitant kan icke afgå till förmån
för annan, af honom utsedd person. Debitant är i allmänhet
skyldig att själf handha skötseln af affären ehuru med rätt att anställa
biträde. Vid tillstyrkande af utnämningskommissionerna har regeringen
dock medgifvit debitanter att utarrendera sin affär.
Debitanterna förse sig med varor från den entrepöt, inom hvars
distrikt débiten är belägen. Minsta leverans är 10 kg. men kan nedsättas
till 3 kg. Varorna betalas kontant. All öfverföring af varor från
en debit till annan är förbjuden. Försäljarnas vinst utgöres af den
rabatt, som de vid inköp erhålla å det å fabrikaten utsatta detaljförsäljningspriset,
hvilket icke får af debitanten höjas eller sänkas.
Summa försäljningsvinst för samtliga debitanter (47,609 stycken) uppgick
år 1909 till 41,244,000 francs, motsvarande i medeltal 8''6 5 % å deras
ömsättningssumma och 865 francs i medelförtjänst per debitant.
Vissa slag af tabacs de luxe, såsom importerade havanna- och
manillacigarrer, få icke saluhållas af debitanterna, enär dels efterfrågan
därå är ringa och dels dessa varor fordra bättre förvaringsrum än i
12
regel stål- till bnds lios debitanterna. Vissa fabrikatsorter få säljas
styckvis eller efter vikt i mindre kvantitet än hel originalförpackning.
Genom ett reglemente af den 15 april 1908 hafva utländska
fabrikanter erhållit lätt att på vissa villkor sälja cigarretter i Frankrike
genom monopolet. Ansökan härom ingifves till generaldirektören för
les manufactures de l’Etat och skall vara åtföljd af:
1) officiellt intyg att sökanden är tillverkare af den vara, för
hvilken försäljningstillstånd sökes, samt ägare till den fabrik, där tillverkningen
äger rum, äfvensom att han är i stånd att förse monopolet
med tillräcklig kvantitet af varan;
2) uppgift angående cigarrettens benämning, dimension, utseende,
vikten af 1,000 lösa cigarretter, priset per 1,000 stycken för leverans
till monopolet fraktfritt i Paris samt beskrifning å förpackningssättet
(askars storlek o. s. v.);
3) prof å cigarretten och å det emballage, hvari den är afsedd
att saluhållas.
Åt hvarje fabrikant beviljas tillstånd endast för två cigarrettsorter,
hvilka hvardera kunna få förpackas på två olika sätt. Efter erhållet
tillstånd skall till »Caisse des dépöts» inbetalas en garantisumma af
20,000 francs, innan han äger att få varan såld i Frankrike. Garantisumman
tillfaller staten, om försäljningen af den cigarrettsort, för
hvilken beloppet deponerats, före utgången af tredje året inhiberas antingen
på grund af åtgärd från fabrikantens sida eller därför att monopolets
bruttovinst å försäljningen af cigarretten icke uppgått till i medel--tal minst 40,000 francs under hvart och ett af de tre första åren. I
motsatt fall återbetalas garantisumman vid tredje årets slut till fabrikanten.
Uppgår omsättningen af en cigarrettsort under en treårsperiod^till
minst tre gånger nämnda minimibelopp, kan fabrikanten erhålla rätt att
i monopolets rörelse införa en ny cigarrettsort i två olika emballage.
Fabrikanten skall på ■ egen risk hålla lager hos »le service de
1’expertise» vid fabriken i Paris-Reuilly. Från detta lager köper monopolet
i mån af efterfrågan.
Konsumentpriset å dylika cigarretter bestämmes enligt formeln:
50V/LhP, där P betyder vikten af 1,000 lösa cigarretter och jo fabrikantens
pris per 1,000 cigarretter vid försäljning till monopolet. Monopolet erlägger
icke tull för tobaksfabrikat, som för dess räkning importeras.
Tullen per kg. cigarretter är enligt lag af den 31 mars 1902 50 francs,
hvilken tullsats genom talet 50 i formeln ingår i prissättningen. Ändras
tullsatsen har monopolet rättighet att ändra formeln.
13
Kontrollen öfver all försäljning af tobaksfabrikat utöfvas af inspektörer
under öfverinseende af direktörerna för les contributions indirectes
inom hvarje departement. Föreståndare för entrepöts och
bureaux de vente directe skola föra. bok öfver alla varor de erhålla
från fabrikerna, och öfver hvad de sälja. Inventering företages af inspektörerna
å i förväg icke bestämda tider. För brist i lagret är föreståndaren
ersätta ingssky Idig.
Debitanterna skola, på grund af de fakturor som entrepöt-föreståndaren
medsänder vid leverans af varor, uppgöra förteckning öfver
alla mottagna varor. Genom granskning af denna förteckning och
genom inventering af lagret fastställer inspektören försäljningens omfattning.
Monopolets hela omsättning år 1909 uppgick till 486,871,000 francs
(477,737,000 franc3 år 1908), hvarå uppstod en vinst af 397,807,000
francs (389,735,000 francs år 1908). Pr individ af befolkningen motsvarade
detta en medelkonsumtion till värde af 13‘4 4 francs (i kvantitet
1,038 gr.), däraf 12‘3a francs utgjorde skattebidrag till statskassan.
14
Norge.
Tobaksbeskattningen i Norge består dels af införseltullar dels ock
af särskild skatt för inom landet odlad tobak.
De sedan den 1 april 1902 gällande tullsatserna äro enligt tull -
taxans minimal- och maximaltariff:
Kr. pr kg.
Högst.
Kr. pr kg.
för | tobaksstjälk .......................................... | 2: 2 5 |
| tobaksblad, osåsade och i karotter | 2: 2 5 |
| ,, såsade........................... | 2: 25 |
| tobakssås............................................. | 0: 5 5 |
| snus........................................................ | 3: so |
| cigarrer och cigarretter ................. | G: — |
•n | rök- och tuggtobak samt all annan |
|
| arbetad tobak.................................. | 2: 70 |
3: —
3: —
3: —
0: 7 5
5: —
8: —
4: —
Från den 25 augusti 1905 gäller den ändrade bestämmelse rörande
tullen å tobaksblad och karotter, att tullen utgår med 10 °/o förhöjning,
om stjälken är borttagen (stripad tobak).
Vid import af tobaksstjälk, tobaksblad utan sås och i karotter samt
tobaksblad i sås beräknas tara enligt följande grunder:
för hudar .....................................................................................
„ säfbalar upp till 150 kg., med eller utan packlärft...
» korgar _................................................................................
„ packlärft .................................................................................
„ fat: när varan införes från ort i Europa....................
„ „ „ „ n » » "tom Eur°Pa ..........
8 %
4%
3 7»
2%
8%
12 %.
I fråga om tobakssås och snus beräknas tara:
om importen sker i flaskor eller krukor ............................ 50 %
v „ ,, annat emballage................................ 15 °/o.
Vid förtullning af cigarretter inbegripes papper, askar, dosor och
dylikt i varans vikt. För trälådor, hvari cigarrer äro packade, erlägges
tull som för cigarrlådor och cigarrlådsträ, och för annat emballage er
-
15
tull enligt den tullsats, som gäller för det material, hvaraf emballaget
är gjordt.
Beträffande rök- och tuggtobak samt annan arbetad tobak beräknas
taran för lådor och fat till 20 %• För papper, askar, dosor och dylikt, hvari
rök- och tuggtobak är packad, medgifves däremot icke något taraafdrag.
Den särskilda skatten för odling af tobak inom landet har varit
pålagd sedan den 1 april 1903. Afgiften uppgick från början till 7.5
öre per kvadratmeter mark, som användes till tobaksodling,'' dock med
en minimiafgift af 20 kronor för hvarje odlare. Afgiften höjdes från
den 1 april 1904 till 10 öre per kvadratmeter och utgör för närvarande,
sedan den 1 april 1908, 12 öre per kvadratmeter och budgettermin med
minimibelopp af 20 kronor.
Bestämmelser angående kontroll in. m. innehållas i en lag af den
30 mars 1903. Den, som vill odla tobak, skall före juni månads utgånggöra
skriftlig anmälan med uppgift å odlingsplatsen och odlingens areal
Under loppet af juli uppmätas odlingsarealerna genom polismyndighetens
försorg eller af särskilda kontrolltjänstemän. Afgiften förfaller
till betalning vid oktober månads utgång. Mot ställande af säkerhet
kan ett års anstånd med afgiftens erläggande beviljas. För uraktlåten
anmälan m. in. ådömas böter.
Tobaksodlingen i Norge är dock relativt obetydlig. Enligt officiell
uppgift utgjorde år 1907 den odlade arealen 265,464 kvadratmeter och
statens nettoinkomst af odlingsafgiften uppgick för budgetåret 1907_08
till 23,266 kronor.
Statens inkomst af tobak stullen har under kalenderåren 1903
—07 varit:
1903 ........................................................ 4,629,275 kronor
1904 ........................................................ 3,637,430 „
1905 ................................................ 3,794,076 „
1906 ........................................................ 4,421,923 „
1907 ....................................................... 4,881,745 „
Man synes äfven i Norge vara betänkt på att gå till någon förändring
af tobaksbeskattningen. Enligt från vederbörande beskickningerhållen
underrättelse pågår nämligen inom norska finans- och tolcU
departementet utredning af fragan om införande af tobaksmonopol i
Norge. Vid tiden för senaste förfrågan upplystes, att frågan befann
sig på ett förberedande stadium, hvarför något af intresse då ännu icke
fanns att meddela.
16
Portugal.
I Portugal infördes tobaksmonopolet år 1G64. Det. omfattade både
fabrikation och försäljning samt var utarrenderadt åt ett bolag, hvilket
år 1862 i arrendeafgift till staten erlade 1,498,000 milreis (6 miljoner
kronor). År 1864 afskaffades monopolet och tobaksnäringen förklarades
fri, med undantag af tobaksodlingen, som förbjöds å fastlandet. Beskattningssystemet
blef införseltullar.
Genom en af »cortes» den 22 maj 1888 antagen lag återinfördes
emellertid statsmonopolet och är alltsedan dess gällande. Det omfattar
dock endast rätten till fabrikation af tobak.
Enligt nämnda lag skulle alla å rikets fastland befintliga tobaksfabrikör
öfvertagas för statens räkning. Till gäldande af härmed förenade
kostnader anslogs en summa af högst 7,200,000 milreis (28,800,000
kronor), hvilket belopp skulle anskaffas genom upptagande af ett obligationslån,
att amorteras inom 50 år med en årlig kostnad för ränta
och amortering af högst 432,000 milreis (1,728,000 kronor).
För monopolets införande föreskrefs följande tillvägagångssätt.
Omedelbart efter lagens offentliggörande skulle regeringen besluta
tobaksfabrikernas expropriering, hvarefter dessas egendom genast skulle
öfvergå till staten. Såsom garanti för expropriationsbeloppet skulle regeringen
därvid i »la caisse générale des dépöts» deponera statsobligationer,
hvilkas värde i den allmänna rörelsen svarade mot värdet
af samtliga företagens ograverade tillgångar, sådant detsamma framginge
af affärsböckerna, ökadt med en tredjedel af samma värde.
Ersättningsbeloppet för den fabrik eller de fabriker, som tillhörde
hvarje bolag eller firma, skulle bestämmas af skiljemän, som till
lika antal utsåges af regeringen och bolaget eller firman. Om parterna
icke kunde enas vid val af skiljeman med utslagsröst, skulle sådan utses
af högsta domstolen. Skiljemännens utslag kunde icke öfverklagas.
Ersättningsbeloppet skulle motsvara effektiva värdet af till staten
öfverlåtna egendom och rättigheter samt af upphörande vinst å rörelsen.
i) Efterföljande redogörelse rörande tobaksbeskattningen i Portugal ar utarbetad
hufvudsakligen med ledning af utaf aktuarien, fil. dr. G. Björkman verkställda öfversättningar
från officiellt portugisiskt tryck.
17
Denna vinst skulle bestämmas i förhållande till värdet å de ograverade
tillgångar, som motsvarade livad som beliöfdes för tillverkningens bedrifvande
vid hvarje särskild fabrik under vanliga förhållanden. Om
företaget tillhörde ett aktiebolag, kunde detta i stället påyrka, att dess
aktier inköptes af staten efter sista kursen vid öfverlåtelser, som ä<n
rum före den 31 december 1886, med skyldighet för bolaget, dels
att gent emot staten svara för effektiviteten af och det oförändrade
värdet å dess inventarier och saldo nämnda dag dels ock att å staten
öfverlåta resultatet af senare affärstransaktioner.
Förvaltningen af tobaksfabrikationen för statens räkning skulle
anförtros åt en förvaltningsnämnd, bestående af fem medlemmar, under
öfverinseende af en kontrollnämnd af likaledes fem medlemmar, utsedda
för en tid af tre år. En medlem af förvaltningsnämnden skulle utses
af pärskammare!! och eu af deputeradekammaren. De tre återstående,
af hvilka en skulle vara ordförande, utnämndes af regeringen. I kontrollnämnden
skulle ordföranden utses af pärskammaren samt vice ordföranden
af deputeradekammaren. De tre återstående utnämndes af
regeringen. Ledamöternas i de två nämnderna rättigheter och skyldiglieter
skulle fastställas genom bestämmelser i deras fullmakt, hvilken
vid periodens slut kunde förnyas, likasom den när som helst kunde
återkallas. Förvaltningsnämndens räkenskaper skulle granskas af räkenskapsdomstolen.
Tobakstillverkningen skulle bedrifvas i 4 fabriker. Detta antal
finge reduceras endast på villkor, att en sådan minskning icke menligt
inverkade på krafvet å arbetarnas tillgodoseende med goda hvgieniska
förhållanden.
Staten skulle gifva förvaltnings- och kontrollnämnderna samt
personalen, arbetare såväl som icke-arbetare, andel i vinsten af tobaksfabrikationen
med 5, i °/0 af det belopp, hvarmed årsvinsten öfverstege
3,500,000 milreis (14,000,000 kronor), på så sätt, att V5 tillfölle förvaltningsnämnden,
3 bo kontrollnämnden, Vio personalen af icke-arbetare och
37bo arbetarne, och skulle vinstandelen fördelas i proportion till hvars
och ens arfvode eller aflöning; dock kunde en del af det arbetarna
tillkommande beloppet afsättas såsom bidrag till en understödskassa.
Monopolförvaltningen skulle vara skyldig att i tillverkningen använda
vissa kvantiteter inhemsk råtobak, nämligen af all tobak, som
förbrukades, 10 % å fastlandet odlad tobak, 5 °/o tobak från Azoriska
öarna och 5 % tobak från de ultramarina provinserna, såvidt anbud
från dem inkomme. Inköp af utländsk tobak och annat råmaterial
till värde af mer än 10,000 milreis (40,000 kronor) för år skulle ske
efter infordrande af anbud inom riket och på de förnämsta handels
3
-
18
och produktionscentra i utlandet. Dock kunde monopolförvaltningen
företaga inköp under hand, där sådant kunde ske till lägre pris än
vid sista offentliga auktionsinköp, som gjorts af monopolförvaltning i
någon annan stat''.
Tobaksfabrikationen hade sålunda öfvergått till statsmonopol.
Handeln med tobaksfabrikat förblef däremot fortfarande fri. Äfven import
af tobaksfabrikat var tillåten för enskilda, endast med vissa inskränkande
bestämmelser i afseende å minimikvantitet (40 kg.) in. in.
Import af oarbetad tobak fick ske endast för monopolets räkning.
Tobakshandeln, ehuru fri, kunde dock af den af staten tillsatta
förvaltningen regleras i syfte att förenkla försäljningen äfvensom uppbörden
af tobaksmedlen.
I öfvergångsbestämmelserna stadgades, att regeringen skulle bibehålla
i statens fabriker de arbetare, som vid monopolets införande voro
anställda i de enskilda fabrikerna äfvensom all annan vid samma företag
den 31 december 1887 anställd personal. Den personal af ickearbetare,
som i enlighet härmed blef öfverförd på monopolets stat, skulle
vara skyldig att tjänstgöra vid fabrikerna, tullkamrar eller andra offentliga
verk, där regeringen funne för godt att anställa dem.
Efter att definitivt hafva öfvertagit tobaksmonopolet, etablerade
regeringen, för att underlätta försäljningen, inom alla landets distrikt
större lager af tobaksfabrikat, afsedda att förse detaljhandeln.
Detaljhandlarnes vinst bestod af den provision, monopolet ägde
medgifva, nämligen högst 10 % rabatt och dessutom tilläggsrabatter af
2 % vid kontant betalning och 1 Va % vid 30 dagars termin samt
ytterligare åt dem, hvilkas inköp under ett kvartal belöpte sig till
150 —1,000 milreis 3 %, 1,000—3,000 milreis 3Va °/o, 3,000—45,000
milreis 4 °/o och mera än 45,000 milreis 5 bo.
Indrifning af monopolförvaltningens fordringar för tobaksförsäljning
skulle ske på samma sätt, som indrifning af de direkta skatterna.
Tobaksmono- Från den 1 juni 1888 till den 31 maj 1891 handhade staten själ!
P°eniiJtnTgäi- förvaltningen af monopolet. Finansiella svårigheter för staten föranumde
bestäm■ emellertid, att regeringen från sistnämnda tidpunkt utarrenderade
mciscr. tobaksmonopolet till ett portugisiskt-franskt aktiebolag, det sedermera
s. k. portugisiska tobakskompaniet. Den årliga arrendeafgiften fastställdes
till 4,200,000 milreis (16,800,000 kronor) och bland arrendevillkoren
förekom bestämmelsen, att bolaget skulle bibehålla de af regeringen redan
etablerade tobaksdepåer samt ej företaga några inskränkningar i de rättigheter,
som tillkommit dessas innehafvare. Monopolet skulle sålunda
fortfarande omfatta endast fabrikationen, under det försäljningen förblef fri.
19
Detta kontrakt förnyades år 1906 på 19 år, räknadt från den 1
maj 1907.
Ur det gällande arrendekontraktet är följande att anteckna.
Kompaniets ledning och förvaltning skola alltid omliänderhafvas
åt portugisiska medborgare, dock att minoriteten i kompaniets förvaltande
och kontrollerande nämnder kan bestå af utländska medborgare,
bosatta i eller utom landet. Dessa äga rätt till särskilda öfverläggningar,
men de beslut, som därvid fattas, äro lör sin giltighet beroende
af den portugisiska majoritetens godkännande och bekräftelse. Hvarje
ändring i kompaniets statuter skall dessutom stadfästas af regeringen.
Det arrendebelopp, som kompaniet är pliktigt att årligen erlägga
till statskassan, utgör 6,520,000 milreis (26,080,000 kronor) och inbetalas
månadsvis.
Dessutom har kompaniet att till staten betala för sålda eller importerade
tobaks fabrikat, utöfver 2,461,526 kilogram lörsålda å rikets
fastland, 293,518 kilogram försålda utom rikets fastland och 51,829
kilogram importerade, tilläggsafgifter enligt följande taxa:
för hvarje kilogram inhemsk tobaksvara, såld å rikets fastland,
1 milreis 800 reis (7 kronor 20 öre),
för hvarje kilogram inhemsk tobaksvara, såld utom rikets fastland,
180 reis (72 öre),
för hvarje kilogram importerad tullpliktig tobaksvara 3 milreis
200 reis (12 kronor 80 öre).
De tilläggsafgifter, som sålunda för hvarje räkenskapsår tillkomma
staten, skola betalas inom högst 6 månader från sista dagen i hvarje
räkenskapsår.
Kompaniet garanterar, att ifrågavarande staten tillkommande andelar
i vinsten skola uppgå till:
lör hvart och ett af de 3 räkenskapsåren 1907—1910 50,000 milreis
» » » » » » 4 » 1910—1914...... 150,000 »
» » » » » » 3 » 1914—1917...... 300,000 b
» » » » » » 3 » 1917—1920...... 400,000 »
» » » » » » 6 » 1920—1926...... 450,000 »
Kompaniet är skyldigt att till sin personal utbetala en till 73,151,142
reis (omkring 293,000 kronor) garanterad årlig andel af vinsten.
Kompaniet förpliktades genom 1906 års kontrakt att upprätthålla
de tva fabriker, den ena i Lissabon och den andra i Oporto, hvilka
staten därförut ägde, samt att bibehålla alla arbetare och tjänstemän,
som den 15 maj 1890 voro i tjänst hos statens monopolförvaltning.
20
Kompaniet liar emellertid rätt att, för att möta konsumtionens kraf,
efter tillstånd af regeringen upprätta nya fabriker.
Kompaniet är enligt kontraktet förpliktadt att åt de gamla depainnehafvarna,
engrosförsäljarna, minuthandlarna och återförsäljarna, som
åsyftas i lagen af den 22 maj 1888, garantera regelbundna leveranser
och försälj ni ngsrabatter, icke understigande 10 %, så länge de vederbörligen
redovisa. Utöfver de 10 procenten skulle dem dessutom garanteras
stigande rabatter i man af beloppet af de under hvarje kvartal
hos kompaniet gjorda inköp, nämligen för inköp för belopp, af 3,000
till 45,000 milreis 4 % och för belopp öfver 45,000 milreis 5,5 %.
Dessa rabatter skulle utgå oberoende af kassarabatt vid kontant betalning.
Kompaniet är skyldigt att hvarje ar vid fabrikationen använda
inhemsk råtobak, dock ej mer än 20 % i vikt af hela ratobaksåtgången
å rikets fastland, sådan den var under det nästföregående året. Utöfver
det stipulerade salupriset är kompaniet skyldigt att för hvarje kilogram
fullgod inhemsk råtobak betala en premie å 100 reis (40 öre).
Kompaniet äger att tullfritt införa tobaksstjälk, äfvensom föi
tobaksfabrikationen erforderliga maskiner och maskindelar samt råmaterial,
med undantag af papper.
Kompaniet äger att i sitt årsarrende inräkna vid tullkamrarna a
rikets fastland influtna tullafgifter för import af tobaksfabrikat. Härifrån
undantages dock, bland annat, tullafgift för tobaksfabrikat, som
utan regeringens bemyndigande importeras för kompaniets räkning.
För alla inom riket sålda eller till riket importerade tobaksvaroi
skall, äfven af tobakskompaniet, till staten erläggas en licensafgift af
40 reis för kilogram, hvilken afgift köparna hafva att vidkännas.
Kompaniet åligger att efter samråd med regeringen vidtaga särskilda
anstalter för hämmande af smuggling af tobak.
Prissättningen å tobaksfabrikat har kompaniet ensamt om hand.
Det äger att fastställa de pris, som det anser mest ägnade att befrämja
tobakshandeln. Dock har det ej rättighet att under de 19 koncessionsåren
höja försäljningspriset med mer än 10 °/0 i genomsnitt af det pris,
som vid tiden för kontraktets upprättande gällde för tobak af motsvarande
kvalitet. _
Tobakshandlandena äro förpliktade att sälja fabrikaten till det-åt
monopolet fastställda detalj försäljningspriset, hvilket jämte uppgift om
varans vikt skall finnas åsatt hvarje förpackning. Konsumenterna äro
därigenom skvddade mot att få betala öfverpris. Däremot kunna konsumenterna
ej köpa direkt från monopolet. Därest priset a tobaksfabiikat
ändras, skall kompaniet kungöra detta och utfärda nya prislistor.
21
För att befrämja ökad konsumtion och försäljning af de fabrikat,
som kompaniet tillverkar, äger kompaniet idka försäljning genom egna,
fasta eller kringresande, agenter. Äfven uppbördspersonalen å landet jämte
dess ombud kunna mot provision af kompaniet anställas såsom liederlagsinnehafvare.
Dessutom kan kompaniet öppna försäljningsmagasin,
särskildt i gränsdistrikten, och i öfrigt i samråd med regeringen vidtaga
de mått och steg, som anses erforderliga till förminskande af
underslef och för gynnande af försäljningen af de af monopolet tillverkade
tobaksfabrikat.
Tulltaxan upptager endast två rubriker för tobak, nämligen cigarrer
samt på annat sätt bearbetad tobak och skuren stjälk, och tullsatsen är
lika för båda rubrikerna, nämligen 4,500 reis (18 kr. 14 öre) per kilogram.
Dessa tullsatser kunna under koncessionstiden ändras, endast i fall kompaniet
påyrkar det till skydd för den inhemska tillverkningen.
Importerade tobakslabrikat få icke utlämnas från vederbörande
tullkammare, utan att hvarje förpackning, sådan den utföres i minuthandeln,
har påklistrats ett särskildt skattemärke.
å id tullbehandling af tobaksfabrikat väges pappersförpackning
såsom tobak, och erlägges för sådan förpackning samma tullsats som
lör tobak. Samma är förhållandet med pappförpackning. Träförpackning
och bleckförpackning tullbehandlas som respektive trä och bleck.
Som monopolet endast tillverkar billiga cigarrer och cigarretter,
är det hufvudsakligen bättre sorter, som blifva föremål för import.
Kompaniet har äfven rätt att exportera tobaksfabrikat men är
härutinnan bundet af föreskrifter, som regeringen uppställt.
Böter från 2,000 till 9,000 milreis ådömas:
a) därest kompaniet skulle vägra att förevisa sin kommersiella bokföring
för generaldirektören lör »la comptabilité publique», när regeringen
åt honom uppdrager att företaga granskning däraf, eller sin fabriksbokföring
eller någon del af sina fabriksbyggnader för regeringens kontrolltjänstemän;
b)
därest det skulle försumma månadsinbetalningen af det bestämda
arrendet eller betalningen af staten, arbetarna och tjänstemännen tillkommande,
i det föregående omnämnda vinstandelar inom sex månader
efter utgången af det år, vinsten afser.
I andra fall af försummad uppfyllelse från kompaniets sida af
stadgade förpliktelser tillämpas en böteslatitud från 500 till 2,000 milreis.
Böterna befria ej kompaniet från erläggande af G % straffränta
å staten tillkommande, till betalning förfallna belopp.
22
Meningsskiljaktigheter, som uppstå mellan kompaniet och regeringen,
lösas af en skiljedomstol, bestående af fem ledamöter. Två åt
dessa skiljemän utses af kompaniet, två af regeringen och den femte af
högsta domstolen.
Meningsskiljaktigheter mellan kompaniet, å ena sidan, och depåinnehafvare
eller tobaksförsäljare, å andra sidan, slitas af skiljemän,
af hvilka eu utses af klaganden och en af kompaniet, under det att
vederbörande kungl. kommissarie å regeringens vägnar tjänstgör såsom
skiljeman med utslagsröst. Från skiljemännens beslut kan vädjas till
domstol.
Staten äger kontrollrätt öfver såväl kvantitet som kvalitet af den
kompaniet tillhörande tobak äfvensom öfver densammas omsättning i
landet.
Vid koncessionstidens slut skall kompaniet till regeringen öfverlämna
en kvantitet arbetad tobak, i vikt uppgående till 800,000 kilogram
af de märken, som regeringen två år i förväg anvisat bland dem,
som vanligen tillverkas. Vid öfverlämnandet skall regeringen betala
dessa tobaksfabrikat efter gängse bruttopris med 68 % afdrag.
I fall af krig, allmän epidemi å rikets fastland eller liknande allmän
olycka, som i betydlig grad minskar konsumtionen, har kompaniet
rätt till ett mot minskningen i konsumtionen proportionellt afdrag i det
bestämda årsarrendet. Denna reduktion till kompaniets förmån skall
bestämmas genom aftal med regeringen eller, om sådant aftal ej kommer
till stånd, genom skiljemän. Kompaniet har dessutom rätt till ersättning,
svarande mot den efter medeltalet för föregående året under normala
förhållandeu beräknade vinsten, eller ock till koncessionens förlängning
under en lika lång tidrymd, som trångmålet varat.
Då staten öfverlät tobaksmonopolet till kompaniet, garanterades,
såsom ofvan nämnts, de gamla depåinneliafvarna, engrosförsäljarna, minuthandlarna
och återförsäljarna regelbundna leveranser äfvensom försäljningsrabatt,
icke understigande 10 procent, samt stigande rabatt i
mån af större inköp enligt ofvan angifna grunder.
Emellertid vill det synas, som om det portugisiska tobakskompaniet
icke respekterat de rättigheter, som sålunda tillförsäkrats depåinnehafvare
och försäljare. Vid två tillfällen, år 1896 och år 1908,
hafva nämligen tobakshandlare vädjat till parlamentet för att få skydd
för sina rättigheter. Ur den skrifvelse, som i sådant syfte ställdes till
parlamentet år 1908, må följande anföras.
Petitionärerna erinrade först om de bestämmelser i 1891 och 1906
23
ars kontrakt, genom Indika ofvan angifna rättigheter garanterats dem.
Vidare framhöllo de, att tobakskompaniet, som ju hade monopol på
tillverkning af tobak, jämväl ägde befogenhet att .drifva handel med
tobak dels genom fasta eller ambulerande agenter, dels ock genom att, särskildt
i gränsområdena, upprätta butiker. I fråga om handeln med
tobak gällde dock, anfördes vidare, att kompaniet genom densamma
icke finge kränka de garantier, som tillerkänts de gamla depåinnehafvarna
och försäljarna. Emellertid hade det portugisiska tobakskompaniet
beslutit att blifva faktisk innehafvare äfven af försäljningsmonopolet. Då
det icke kunde uppträda på egen hand, hade det föranstaltat, att för olika
distrikt syndikat bildades, med hvilka kompaniet ingått överenskommelser
i syfte att göra kontraktets ifrågavarande bestämmelser illusoriska.
I dessa överenskommelser hade för syndikaten fastställts rabatter, understigande
dem, som kompaniet förpliktats att tillämpa gent emot de gamla
depåinnehafvarna och försäljarna. Syndikaten å sin sida hade trädt i
förbindelse med de gamla försäljarna, påtvingande dem rabatter, som
passade syndikaten. Därest vederbörande nu icke underkastade sig de
af kompaniet föreskrifna villkor, vägrade kompaniet att till dem leverera
så stora kvantiteter tobaksfabrikat, som de för sin omsättning behöfde.
Därigenom hade kompaniet faktiskt för dem afklippt möjligheten
till rörelsens fortsättande.
Det vore, fortsatte petitionärerna, såväl af kontraktets bestämmelser
som med hänsyn till kommersiell praxis, tydligt, att depåinnehafvarna
och försäljarna, som ju hade tillförsäkrats regelbundna leveranser,
skulle själ Va äga rätt att afgöra leveransernas storlek. Genom ett
domstolsutslag hade riktigheten af denna uppfattning också blifvit
fastställd.
Emellertid hade kompaniet, anfördes slutligen, genom materiella
och moraliska påtryckningar bragt hundratals gamla depåinnehafvare
och försäljare att kapitulera, så att de med kompaniet afslutat kontrakt,
genom hvilka den garanterade rättigheten kränkts. De depåhandlare,
som ej velat foga sig efter kompaniets villkor, hade inom kort nödgats
nedlägga sin rörelse.
Petitionärernas framställning utmynnade i, att åtgärd måtte vidtagas,
så att de åter komme i åtnjutande af dem enligt statens kontrakt
med kompaniet tillförsäkrade rättigheter.
24
Rumänien.
Ända sedan slutet åt'' 1600-talet var tobaksodlingen i Rumänien
föremål för en arealskatt. År 1831 infördes i dess ställe eu tobaksaccis, hvarjämte
år 1863 tobakshandlarna pålades en försäljningsskatt. Genom
lag den 5 december 1864 infördes tobaksmonopol, hvarigenom staten
förbehöll sig rätten till såväl odlingen och tillverkningen af tobak som
ock försäljningen af tobaksfabrikat. Detta monopol trädde dock aldrig
i kraft utan lagen blef upphäfd. Genom beslut af den 3 juli 1865 infördes
emellertid tobaksmonopolet ånyo, nu i form af ett handelsmonopol.
Staten förbehöll sig uteslutande rätt att sälja tobak. Råtobaken såldes
genom statens specialagenter och tobaksfabrikaten genom debitanter, hvarvid
staten inköpte fabrikat såväl af de inhemska fabrikanterna som från
utlandet. Till följd af missförhållanden såväl i monopolets konstruktion
som i dess tillämpning lämnade detsamma ett mycket dåligt statstinansiellt
resultat, hvarjämte de högt uppdrifna försäljningsprisen framkallade
förbittring hos allmänheten. Redan genom lag den 27 januari 1867
upphnfdes detta monopol, tobaksliandeln frigafs och ett system åt enbart
införseltullar trädde i stället, i förening med viss tillståndsafgift
till staten för minuthandlarna. Systemet gaf staten endast obetydlig
inkomst, och den 31 maj 1868 trädde en ny beskattningsform i kraft,
nämligen viktskatt å den inom landet odlade tobaken jämte höjda införseltullar.
Ej heller detta system tillfredsställde emellertid statskassans
eller andra anspråk.
Genom lag den o februari 1872 återinfördes monopolet, liksom år
1864 i form af fullständigt monopol, men med den skillnad att det nu
utarrenderades till ett enskildt bolag, »Franko-Ungarian Rank». Arrendetiden
var 15 år, uppdelad i tre 5-årsperioder med 20 procent förhöjning
af arrendesumman för hvardera af de båda senare perioderna. För de
första 5 åren var årliga arrendesumman 8,010,000 lei (= francs) om
året. Den 29 mars 1879 frånträdde bolaget efter åtskilliga meningsskiljaktigheter
förvaltningen af monopolet, hvilket öfver togs för statens
egen räkning af ett förvaltande råd af 8 medlemmar. Detta skulle vara
eu endast provisorisk anordning, men monopolet kom nu att förvaltas
så, att man alldeles afstod från att ånyo arrendera ut det. Genom lag
den 7 april 1881 uppliäfdes arrendemonopolet och i dess ställe infördes
statens egen monopoldrift, hvilken alltsedan dess fortsatt. Xn gällande
lag angående tobaksmonopolet är af den 28 februari 1887.
Under finansministeriet förvaltas tobaksmonopolet af en generaldirektion,
hvilken tillika handhar förvaltningen af de öfriga statsmonopolen
i Rumänien, nämligen saltmonopolet (från 1881), tändsticks- och spelkortsmonopolen
(från 1887), krut- och sprängämnesmonopolet (från 1898)
samt cigarrettpappersmonopolet (från 1900). Sedan 1901 omhänderhar
monopoldirektionen dessutom tryckningen af statens frimärken och stämplar.
Generaldirektionen har i sin hand hela förvaltningen af monopolet,
d. v. s. icke blott hvad som rör tobaksodlingen och tillverkningen (såsom
monopolstyrelserna i Frankrike, Österrike och Ungern) utan jämväl
försäljningen af tobaksfabrikaten (i likhet med monopolstyrelsen i Italien).
Den består af 1 generaldirektör och 9 medlemmar, Indika sistnämnda
utnämnas af konungen för 3 år. Dem åligger det allmänna öfvervakandet
och kontrollen öfver monopolets förvaltning, de besluta på förslag af
generaldirektören angående alla utgifter öfverstigande 3,000 lei och angående
utnämningar af vissa tjänstemän och dessas löner. Dii-ektionen
skall sammanträda minst 2 gånger i månaden. Finansministern har rätt
att upphäfva hvarje direktionens beslut, som han finner stridande mot
lag eller skadligt för staten. Generaldirektören utnämnes likaledes af
konungen för en tid af 5 år.
Centralförvaltningen omfattar eu afdelning för personalen och för
utbetalningar, en afdelning för tobaksodlingen, en afdelning för tobakstillverkningen,
en teknisk afdelning, en afdelning för försäljningen, en
afdelning för tvistemål och en räkenskapsafdelning.
Den yttre förvaltningen omfattar följande afdelningar:
1) för odlingen och svettningsdepåerna. Denna afdelning står
under ledning af 2 inspektörer och 2 underinspektörer. Landet är indeladt
i 12 odlingsdistrikt, och 10 svettningsanstalter finnas. För hvarje odlingsdistrikt,
hvilket består af flera kommuner, finnes en distriktschef,
under hvilken den omedelbara kontrollen utöfvas af tillsyningsmän, hvilkas
antal uppgifves vara omkring 180. Svettningsdepåerna förestås af eu
depåkontrollör och under honom af en föreståndare vid hvarje depå.
2) för fabrikerna och salinerna, hvilken afdelning omfattar tobaksfabriken
i Bukarest, där äfven cigarrettpappertillverkningen sker, tobaksfabriken
i Jassy, stämpelmärkesfabriken, tändsticksfabriken, krutfabriken
och de 3 salinerna. I spetsen för hvarje fabrik och salm står eu direktör.
3) för försäljningsdepåerna, livilka äro 44 till antalet och stå under
ledning af depåföreståndare.
4
26
Anskaffning
of råvara.
Odling af
tobak.
Tillverk
ningen.
4) för kontroll öfver minutförsäljarna och för motarbetande af
smuggling. Till denna afdelning hörande funktioner utöfvas af 6
revisorer, 20 .underrevisorer och 12 biträdande lägre tjänstemän, under
öfverinseende af 1 inspektör och 4 underinspektörer.
Monopolet använder till största delen inhemsk x-åvara. Tobaksodlingen
i Rumänien är nämligen af betydlig omfattning och gifver eu
god tobak. Endast för vissa tobaksfabrikat användes utländsk råvara.
Årligen förarbetas omkring 4 miljoner kg. råtobak till ett värde af
5.600.000 francs. Häraf inköpas omkring 500,000 kg. från utlandet,
representerande ett värde af cirka 2,5 å 3 miljoner francs.
Största delen af den utländska tobaken (omkr. 80 procent) kommer
från Macedonien, i andra rummet kommer tobak från Mindre Asien
(Smvrna). Särskildt för cigarrtillverkningen köpas årligen omkring
100.000 kg. från Amerika (Förenta staterna, Cuba, Brasilien), från Asien
(Sumatra, Java), samt från Japan, Ungern och Holland. Inköpet af utländsk
tobak äger rum med ledning af insända prof från konkurrerande
leverantörer. Undantag härifrån göres dock i fråga om turkisk tobak,
för hvars inköpande en särskild kommission besöker odlarna på platsen
och verkställer uppköpen direkt hos dem.
Odling af tobak får inom landet företagas endast i vissa distrikt
och endast för monopolets räkning eller för export. Bestämmelserna
angående odlingen äro likartade med dem som i allmänhet gälla i monopolländerna.
Endast 3 af monopolet bestämda tobakssorter få odlas
(Jaka, Samsun och Persicean). Dessa äro af turkisk typ och hafva utvalts
för att få lämplig råvara för tillverkningen af skuren tobak —
hufvudsakligen cigarrettobak — som utgör den vida öfvervägande konsumtionsartikeln
(öfver 90 procent af hela konsumtionen). Odlingstillstånd
gifves ej för mindre område än 1 har, och odling för monopolets
räkning eller för export hålles skild. Exportvara förseglas af myndigheterna
och skall vara åtföljd af förpassning.
Monopolet har endast 2 fabriker, Bukarest och Jassy. Dessa
voro anlagda redan af det förutvarande arrendebolaget, men hafva
sedermera betydligt utvidgats. Båda fabrikerna ligga i utkanten af
städerna i närheten af godsbangård, med hvilken de stå i spårförbindelse.
Fabriken i Bukarest är större, upptager 75,000 kvm. tomt och
har 14,700 kvm. lokalyta. Byggnader med alla installationer uppskattas
till nära 4 miljoner francs. Enligt tillgängliga uppgifter skall den vara
modernt inredd med elektriskt ljus, d:o drifkraft (150 hästkrafters
motor) och fulländade maskiner, särskildt för röktobaks- och cigarrett
-
27
tillverkningen. Vid denna fabrik sysselsättas 1,600 arbetare och arbeterskor.
Tillverkningsåret 1905—06 framställdes där:
2,633,006 kg. röktobak
188 miljoner cigarretter
10.925.000 cigarrer
9,900 kg. sims samt
38,634 kg. tobaksextrakt (bl. a. preparat mot ohyra å djur och
växter m. m.)
Tobaksfabriken i Jassy upptager en 31,000 kvm. stor tomt, bär
2,500 kvm. lokalyta och 50 hästars motor. Den sysselsätter 600 arbetare
och tillverkningen uppgick nyssnämnda år till:
1,329,279 kg. röktobak
76,000,000 cigarretter
700.000 cigarrer
6.000 kg. snus samt
4.000 kg. tobaksextrakt.
Tillverkningsvärdet utgjorde för fabrikerna resp. 29 miljoner och
12 miljoner francs.
De båda fabrikerna äro, under generaldirektionens öfverledning,
själfständiga från hvarandra. För deras organisation har det franska
monopolets fabriksorganisation tjänat såsom mönster. Sålunda står i
spetsen för hvarje fabrik en direktör, hvilken jämte depåföreståndaren
och kontrollören vid fabriken bilda en styrelse, som svarar för fabrikens
affärsmässiga skötsel i det hela. Depåföreståndaren handhar skötseln af
allt råmaterial och all redskap vid fabriken. Råmaterial får af honom
utlämnas till bearbetning endast mot ett af kontrollören kontrasigneradt
styrelsebeslut. Kontrollören öfvervakar råmaterialets användning och
de färdiga produkterna. 1 öfrigt är direktören ensam chef, hvilken leder
fabrikationen, afgifver rapport till generaldirektionen angående lagerbestånd,
inlevererad råvara och tillverkade fabrikat samt är ansvarig
för fullgörandet af generaldirektionens föreskrifter. lian är tillika chef
för fabrikens hela personal. Vid båda fabrikerna uppgick tjänstemannapersonalen
enligt 1909—10 års budget till sammanlagdt 52 personer.
Beträffande tillverkningens omfattning hafva fabriksdirektörerna
ingen bestämmanderätt, utan generaldirektionen föreskrifver hur mveket
skall tillverkas af olika fabrikat alltefter hvad konsumtionen kräfver.
I Rumänien rökas mest cigarretter, såväl i färdigt tillstånd inköpta som
af konsumenter förfärdigade. Smakriktningen uppgifves mer och mer
öfvergå till konsumtion af färdigköpta cigarretter med munstycke.
Cigarrer rökas hufvudsakligen af utlänningar. Pipa rökes endas obetydligt
och snus förbrukas likaledes endast i ringa kvantitet. Tuggtobak
28
För
säljningcn.
förekommer icke i Rumänien. I enlighet med denna smakriktning ntgjorde
monopolets tillverkning exempelvis år 1902:
skuren tobak ..... | .... 3,089,478 | kg. eller | 93.5 8 | procent | |
cigarretter ........... | .... 202,428 | 11 | 11 | 5.14 | 11 |
cigarrer................. | 30,726 | 11 | 11 | 0.9 3 | 11 |
snus....................... | 13,955 | 11 | 11 | 0.3 5 | 11 |
Från fabrikerna levereras de färdigförpackade fabrikaten till monopolets
försäljningsdepåer, 38 till antalet. Hvarje depå har en föreståndare,
hvilken åligger att sälja fabrikaten endast till debitanter och
endast mot kontant betalning, äfvensom att öfvervaka att fabrikaten
behandlas på lämpligt sätt hos debitanterna. Debitanter finnas af två
slag, engros- och detalj-. De förra erhålla varorna från depåerna och
förse detaljdebitanterna. Debitantsystemet är i fiffigt ordnadt på ungefär
samma sätt som i Frankrike in. fl. monopolländer. Engrosdebitanterna
erhålla godtgörelse genom rabatt å varorna till belopp motsvarande 7.7 5
å 11.20 procent. De omhänderhafva äfven försäljningen af spelkort,
stämpelmärken och stämpelpapper m. m., hvarå de erhålla 10 procents
provision. Af engrosdebitanternas nämnda ersättningar erhålla detaljdebitanterna
vid sina inköp rabatt motsvarande 5 procent å tobaksfabrikatens
konsumentpris och ö procent å öfriga berörda varor. Debitanterna
äro skyldiga att efter föreskrift af finansministeriet sälja frioch
stämpelmärken, stämpelpapper, växelblanketter in. m. äfvensom
lottsedlar mot bestämd provision. De betraktas nämligen såsom statstjänare
och erlägga icke någon näringsskatt. Hos vederbörande försäljningsdepå
rekvirera trafikanterna varorna, men dessa levereras från
vederbörande engrosdebitant. Afvikelse från de i försäljningstariflen
fastställda konsumentprisen får icke äga rum.
Monopolets inkomster voro för finansåret 1907 —1908 följande:
Försålda tobaksfabrikat (inklusive export): francs,
skuren tobak (äfvenså tobaksextrakt
o. dyl.) .......................... | .................... 33,362,745: — |
|
snus....................................... | .................... 131,291: — |
|
cigarrer................................. | .................... 1,033,923: — |
|
cigarretter.......................... | ................... 12,179,214: — | 46,707,173: - |
Diverse inkomster..................... |
| 118,394:- |
| Summa | 46,825,567: — |
29
Bland utgifterna för samma år märkas: Francs.
''Oentralförvaltningen: aflöningar inberäknad t till generaldirektionen,
materiel, värme, skrifmaterialier in. m. ... 194,290: —
Yttre förvaltningen:
för tobaksodlingen och svettningsdepån........................... 344,380: 0 5
,, fabrikationen: administrativa personalens
löner ............ 111,458: 95
arbetarnas löner ......... 953,327: 7 0
inköp af tobak, inhemsk
och utländsk........... 4,500,000: —
materielen ................... 290,000: —
underhåll................ 291,210: 3 3 6,140,002: 9 8
,, försäljningen: depåpersonal ............ 171,480: 8 9
materiel in. m............. 170,506: 4 c,
försälj ningspro vision er
m- m........................ 2,135,900: 15 2,483,887: 50
„ kontroll öfver debitanterna............................................. 44,020: 4 5
Diverse utgifter .......................................................................... 32,912:71.
Utgifternas totala belopp var för finansåret 1907—08 enligt statistiken
10,473,528.2 9 francs och den till statskassan inlevererade vinsten
af tobaksmonopolet belöpte sig till 30,352,038.9 4 francs eller 77.63
procent af inkomsterna.
De 10 sista finansåren, beträffande Indika statistik varit mig tillgänglig,
visa följande resultat.
| Försålda tobaksvar or |
| Monopo-lets totala | Utgifter Lei = | Vinst för | |||
Finansår. | Skuren tobak kg. | Snus kg'' | Cigarrer stycken. | Cigarretter stycken. | Summa kg- | |||
1898—1899 | 3,778,389 | 22,351 | 13,421,129 | 197,685,407 | 4,052,110 | 39,913,986 | 10,521,783 | 29,392,202 |
1899-1900 | 3,484,019 | 21,685 | 12,100,244 | 192,106,352 | 3,746,211 | 37,104,553 | 10,449,793 | 26,654,760 |
1900—1901 | .2,940,985 | 15,731 | 14,041,655 | 265,877,651 | 3,278,761 | 37,415,315 | 9,421,561 | 27,993,754 |
1901 — 1902 | 3,619,844 | 15,947 | 10,895,369 | 192,033,847 | 3,871,406 | 35,424,143 | 8,426,399 | 26,997,743 |
1902—1903 | 3,779,424 | 14,269 | 10,358,046 | 201,348,751 | 4,036,474 | 36,546,759 | 8,777,216 | 27,769,542 |
1903—1904 | 3,877,786 | 15,335 | 10,360,306 | 204,392,519 | 4,138,955 | 37,967,571 | 9,147,711 | 28,819,859 |
1904-1905 | 3,802,690 | 14,820 | 10,653,723 | 211,297,432 | 4,071,423 | 37,612,507 | 9,205,953 | 28,406,553 |
1905—1906 | 3,986,023 | 15,847 | 11,419,161 | 250,682,079 | 4,298,230 | 40,491,893 | 9,995,300 | 30,496,592 |
1906—1907 | 4,056,952 | 15,237 | 10,980,164 | 276,941,998 | 4,393,051 | 43,433,979 | 9,462,770 | 33,971,209 |
11907—1908 | 4,223,043 | 16,692 | 11,195,824 | 317,486,777 | 4,602,006 | 46,825,567 | 10,473,528 | 36,352,038 |
30
Cigarrett
pappers
monopolet.
l)et förut omnämnda statsmonopolet å cigarrettpapper infördes
genom eu lag af den 19 mars 1900. Enligt denna äger staten uteslutande
rätt att tillverka och sälja cigarrettpapper äfvensom hvarje annat material,
som är afsedt för cigarrettillverkning. Alla debitanter äro skyldiga att
sälja cigarrettpapper, hvarjämte äfven andra handlande kunna erhålla
tillstånd att sälja sådant papper. Försäljningsprovisionen fastställes af
monopolstyrelsen och får ej öfverstiga 15 procent.
Det cigarrettpapper, som vid monopolets införande fanns i allmänna
marknaden, fick fritt säljas till den 1 september 1900, hvarefter (eller
äfven därförut) staten inlöste återstående lager. Maskiner, verktyg och
material för tillverkning af cigarrettpapper och cigarretthylsor inlöstes
äfven af staten. Värderingen vid inlösningen verkställdes af en särskild
kommission bestående af 3 medlemmar, nämligen 2, som utsågos af
finansministern (en högre finanstjänsteman och en lägre monopoltjänsteman),
samt en af handelskammaren i Bukarest utsedd delegerad. Inlösningspriset
skulle motsvara inköps- eller tillverkningspriset jämte
fraktkostnad, erlagda tullafgifter samt 5 procents vinst.
Import af papper och annat material, afsedt för tillverkning af
cigarrettpapper, får ske endast för statens räkning. Silkespapper afsedt
för annat ändamål men liknande cigarrettpapper och användbart såsom
sådant får införas i landet endast om det är färgadt. Likaså är införsel
af maskiner, verktyg eller utensilier för tillverkning af cigarrettpapper
förbjuden. Dessa förbud liksom förbudet mot tillverkning trädde i kraft
från och med den dag då lagförslaget framlades i deputeradekammaren.
Cigarrettpapperet importeras dels färdigskuret och häftadt, hufvudsakligen
från Frankrike, dels i ark, som skäras och stämplas vid tobaksfabriken
i Bukarest.
För monopolets införande erforderliga medel anskaffades genom
ett särskildt statslån.
Det finansiella resultatet af cigarrettpappersmonopolet framgår af
följande tablå:
31
Finansår. | Inkomster. | Utgifter inkl. för | Nettovinst. |
Francs. | åmun teter | Francs. | |
1900—’»/, 1901 | 1,728,823 | 2,870,916 | -1) |
1901—02 | 3,769,420 | 3,485,808 | 283,612 447,683 596,303 601,290 |
1902—03 | 3,987,530 | 3,539,847 | |
1903—04 | 4,171,894 | 3,575,591 | |
1904—05 | 4,160,191 | 3,558,901 | |
1905—06 | 4,486,855 | 3,778,391 | 708,463 |
1906—07 | 4,702,777 | 3,511,865 | 1,190,912 1,392,071. |
1907—08 | 5,196,804 | 3,804,733 |
För finan såret 1906—07 föreligga närmare upplysningar, utvisande
att inköps- och tillverkningskostnaderna uppgått till 615,025 francs samt
försäljningskostnaderna till 436,627 francs. Annuiteten å statslånet utgjorde
för nämnda år omkring 2,400,000 francs, hvadan den faktiska
nettovinsten var omkring 3,600,000 francs.
Härefter meddelas såsom bilaga ett från svenske generalkonsuln i
Bukarest i fransk öfversättning erhållet utdrag ur rumäniska tobaksmonopolets
budget för finansåret 1909—1910, innehållande närmare uppgifter
angående befattningshafvarna inom monopolets olika afdelningar
samt för dem gällande aflöningar.
) Brist, 1,142,093 francs.
32
Bilaga.
Utdrag ur rumäniska tobaksmonopolets budget för finansåret
1909—1910.
De skilda förvaltningsafdelning ärna, antalet befattningshafvare och
dessas aflöning.
Francs
per månad.
I.) L’Administration central.
1 Directeur general .......................................................... 1,500: —
1 Sous-directeur général...................................................... 900: —
a) Service de l’administration.
1 Chef de bureau, de premiere classe ........................ 650: —
2 id. „ deuxieme ,, 400: —
b) Service de la culture.
1 Inspecteur chef du service ............................................. 650: —
1 Chef de bureau, de deuxiemq classe........................... 350: —
c) Service de 1’exploitation.
1 Inspecteur de premiere classe, ingenieur chef du
service................................................................................... 900: —
1 Chef de bureau, ingenieur ............................................ 375: —
1 id. de deuxieme classe .......................... 350: —
d) Service technique.
1 Inspecteur de premiere classe, ingenieur chef du
service................................................................................ 675: —
1 Chef de bureau, ingenieur ............................................ 465: —
e) Service de la vente.
1 Chef de service, de deuxieme classe........................... 600: —
1 Chef de bureau de I. classe ........................................ 400: —
f) Service du eontentieux.
1 Avocat de I. classe........................................................ 500: —
33
|
|
| Francs |
|
|
| per månad. |
9) | Service de la comptabilité. |
|
|
| 1 Chef de service de I. classe ................... |
| 650: — |
| 1 Chef de bureau de I. classe ................... |
| 400: — |
| 1 Caissier, de I. classe................................ |
| . 500: — |
| 1 id. de II. classe ............................... |
| 350: — |
| 1 Sous-caissier ................................................. |
| 300: — |
h) | Service des inspections. |
|
|
| 1 Inspecteur financier..................................... |
| 850: — |
| 1 id........................................................ |
| 650: — |
i) | Le personnel inférieur. |
|
|
| 16 Chefs de bureaux, dont 4.................... | .................. å | 300: — |
| 12 Employés.................................................... | ................... | 200: — |
| 14 id......................................................... | ................... yi | 150: — |
| 12 id............................................................ | ................... ?? | 120: — |
| 12 id.......................................................... | .................. V | 100: — |
J) | Le personnel de service. |
|
|
| 1 Intendant ...................................................... |
| 150: — |
| 1 Portier............................................................. |
| 120: — |
| 2 Huissiers...................................................... | \ ................... a | 120: — |
| 9 id. ....................................................... | ................... | 100: — |
| 6 Serviteurs ...................................................... | ................... v | 80: — |
II. Les services extérieurs.
1. Services de la culture du tabac et des dépöts de
fermentation.
1 Inspecteur de I. classe...............................................
1 Sous-inspecteur .............................................................
1 id. ...........................................................
1 Chef de circonscription ..............................................
2 id. ............................................
3 id. ............................................
4 Sous-chefs de circonscription....................................
6 id. ...............................................................
60 Agents...........................................................................
100 id. ''.............................................................................
55 id..............................................................................
V
V)
V)
V
V
700: —
450: —
400: —
350: —
300: —
250: —
200: —
150: —
120: —
100: —
90: —
Francs
per månad.
1 Controleur des dépöts ...................................
2 Chefs de dépöts ............................................
2 id. ...........................................
2 id. ............................................
3 id. .............................................
3 id. ......................................:......
2. Services des fabriques.
a) Dépöt central des tabacs bruts.
1 Chef du dépöt central ..................................
1 Comptable chef ..............................................
1 ...............................................
2 Employés .......................................................
b) Les manufactures de Bucarest et de Jassi.
2 Directeurs .......................................................
1 Sous-directeur ................................................
1 Chimiste å Bucarest .....................................
1
2
1
1
3
Comptable-chef ..
id. adjoints
Chef de dépöt......
id.
id.......
it
tt
it
11
1 Caissier ............................................................................
2 id...............................................................................
4 Comptables ....................................................................
1 Administratör du magasin de la consommation
5 Employés........................................................................
5 id..........................................................................
2 Chefs de la fabrication...............................................
2 Mécaniciens en chef....................................................
1 id. .....................................................
1 id. ...................................................
8 Chefs d’ateliers............................................................
5 id. .............................................................
3 id. .............................................................
300: —
250: —
200: —
150: —
120: —
100: —
500: —
400: —
250: —
120: —
900: —
500: —
450: —
400: —
300: —
400: —
350: —
300: —
350: —
300: —
250: —
250: —
200: —
150: —
350: —
350: —
300: —
200: —
250: —
200: —
150: —
35
3. Le service des dépöts poui'' la vente des produits
du monopole.
9 Chefs de dépöt...........................................................
13 id. ..............................................
12 id. ......................................
11 id. ...............................................
9 id. ............................................................
14 Employés ....................................................................
9 id. ....................................................................
G id. .......................................
10 id..................................................................
6 Serviteurs ......................................................................
9 id. ...........................................
28 id.....................................................
4. Le service de la poursuite de la contrebande et
du controle des débits.
2 Controleurs .................................................................
2 Reviseurs..........................................................
2 id.................................................
28 id.......................................................
Francs
per månad.
\ it | 400 |
| 350 |
11 | 300 |
ii | 250 |
n | 200 |
11 | 200 |
n | 150 |
ii | 120 |
ii | 100 |
ii | 80 |
ii | 70 |
ii | 60 |
'' M | 400: |
11 | 300: |
11 | 200: |
11 | 150: |
36
Bestämmelser
angående
tobakstillverkningen.
Ryssland.
I 1904 års kommittébetänkande finnes införd en redogörelse angående
tobaksbeskattningen i Ryssland, hvilken redogörelse synes vara
i det hela tillräckligt utförlig för att gifva en uppfattning om det ryska
beskattningssvstemet. Någon ny fullständig framställning härom har
jag därför ansett icke behöfva här inflyta. Vissa viktigare delar af
nämnda beskattningssystena synas dock lämpligen böra göras till föremål
för eu något mera ingående belysning. I sådant hänseende beröras
i det följande bestämmelserna rörande fabrikationen, banderolleringen,
minuthandeln och kontrollen. J)
Tobaksfabrik må inrättas i rikets båda hufvudstäder, hamn-,
guvernements- och krets- (härads) städer samt med särskildt tillstånd
af finansministern äfven på andra orter.
Fabrikerna indelas i:
1) allmänna, för tillverkning af röktobak, snus, cigarrer, papyrosser,
cigarretter m. in. af utländsk och inhemsk bladtobak;
2) mahorkafabriker, för tillverkning af röktobak och snus af mahorkabladtobak;
samt
3) fabriker för tillverkning endast af snus af högre sort.
Vid allmän fabrik må inrättas särskilda afdelningar:
1) för bearbetning af mahorka, och
2) för tillverkning af snus af högre sort enbart af tobaksblad
och stjälk.
Berättigad att inrätta och drifva tobaksfabrik är endast innehafvare
af lagstadgadt bevis angående rättighet att drifva fabriksrörelse.
Tobaksfabrik må inrymmas i en eller flera inom samma gård belägna
byggnader med endast en direkt utgång åt gata; chefen för
guvernementsaccisförvaltningen är likväl berättigad att vid behof tillåta
afvikelse från denna regel. De åt gata belägna fönstren i källar
-
J) Härvid har i allt väsentligt följts en i ett finskt arbete förekommande uppsats
af f. generaltulldirektören, statsrådet B. Winter.
37
och nedre våningen och, i händelse accisinspektion sådant påyrkar,
äfven i öfriga våningar höra vara försedda med ståltrådsnät. Inom
fabriksområdet får annan anstalt icke inrymmas, och endast fabriksinnehafvaren
och hans familj jämte vid fabriken anställda arbetsledare,
betjäning och arbetare äro berättigade att därstädes hafva sina
bostäder, livilka likväl icke få stå i någon inre förbindelse med
fabrikslokalen. Till sådana anstalter, som icke få inrymmas inom
fabriksområdet, hänföras icke verkstäder, tryckeri, litografi m. m. för
tillverkning af förnödenheter uteslutande för fabrikens behof. Till alla
inom fabriksområdet belägna lokaler och bostäder äger accisinspektionen
tillträde.
Hvarje fabrik bör vara försedd med särskilda magasin för förvaring
af:
1) inhemsk och utländsk bladtobak;
2) mahorka-bladtobak, i händelse sådan förarbetas i fabriken.
Sådant -magasin bör inrymmas inom fabriksbyggnaden eller fabriks
gården,
men icke utom fabriksområdet och får ej hafva någon inre
förbindelse med fabrikslokalen. Fabrikant är berättigad att utom fabriksområdet
inrätta nederlag för uppläggning af bladtobak uteslutande för
fabrikens behof, utan att behöfva lösa patent för detsamma.
Fabrik, i hvilken banderollerna icke påsättas omedelbart efter
verkställd förpackning af de färdiga tillverkningarna, bör vara försedd
med ett särskildt förvaringsrum för obanderollerade tillverkningar, och
bör detta rum befinna sig inom förpackningsafdelningen samt till storleken,
som bestämmes af accisinspektionen i samråd med fabriksinnehafvaren,
motsvara tillverkningens omfång. Fabrikant är berättigad
att för förvaring af förråd af karfvad och malen tobak, stjälk samt affall
af fabrikationen inrätta särskilda förvaringsrum inom fabriksområdet,
dock icke i samband med magasin för uppläggning af bladtobaken.
För uppläggning af och partihandel med fabrikens tillverkningar
må fabrikant utan att tillösa sig särskildt patent inrätta ett magasin
utom fabriksområdet, så ock med tillstånd af accisförvaltningen, äfven
inom fabriksbyggnaden, men i det senare fallet får sådant magasin
icke hafva direkt förbindelse vare sig med fabrikslokalen eller gårdsplanen.
Det åligger fabrikant att till accisförvaltningen inlämna uppgift
angående alla för tillverkningen erforderliga apparater och redskap,
hvilka innan de komma till användning skola förses med accisinspektionens
stämpel eller sigill.
38
Tillträde till fabriksområde är för utomstående personer tillåtet
endast med medgifvande af accisinspektionen.
Då arbete i fabriken icke pågår, skola alla rum, där bladtobak
eller obanderollerade tillverkningar förvaras, hållas tillåsta och förseglade
med accisinspektionens och fabrikantens sigill.
Fabrikant åligger att vaka däröfver, att bladtobak eller däraf
tillverkadt fabrikat icke må utföras från fabriken utan banderoller. I
händelse misstänkas kan att sådant sker, är accisinspektionen berättigad
att låta arbetarna undergå visitation. För kontrollör och accistjänstemäu
skall arbetsrum upplåtas.
Vid emottagning af bladtobak till fabriksmagasinet skall tobaken
med ledning af uppgifterna i förpassningen undersökas af accistjänsteman,
biträdd af en kontrollör, i närvaro af fabriksinnehafvaren eller
dennes ombud, hvarvid tobaken uppväges. Ofverföringen af bladtobak
från magasinet till fabriken får ske endast i närvaro af kontrollören.
Såväl utländsk som inhemsk bladtobak får från en fabrik försäljas
till en annan, men endast i hela kolli, och bör varan då åtföljas
af förpassning, utfärdad af accistjänsteman. Äfven affall vid tillverkningen
och stjälk få på samma sätt försäljas eller utföras till utrikes
ort eller till Finland, hvarvid besiktningsinstrument bör upprättas och
förpassning af accistjänsteman utfärdas.
Från mahorkafabrik får till annan sådan öfverlämnas stjälk, som
härrör från tillverkningen.
Oanvändbar bladtobak äfvensom stjälk och affall må förstöras och
ur räkenskaperna afföras. Detta bör likväl ske i närvaro af accistjänsteman,
fabrikskontrollör och fabriksinnehafvaren eller hans ombud
äfvensom polisfunktionär, och bör öfver förrättningen protokoll uppsättas.
Vid öfverföring af bladtobak från magasin till fabrikslokal bör
beaktas, att den under förarbetning befintliga bladtobaken icke får
öfverstiga för 20 dagar erforderlig kvantitet, beräknadt efter medeltillverkningen
för föregående år. I nyinrättad fabrik utlämnas bladtobaken
under den första månaden enligt fabrikantens rekvisition, men
därefter enligt beräkning, grundad på den verkliga tillverkningens
omfång.
Magasinet för förvaring af bladtobaken bör alltid stå under kontrollörens
och fabriksinnehafvarens lås och försegling.
Tillverkning af mahorkatobak mot nedsatt accisafgift är tillåten
endast i särskild för sådant ändamål afsedd fabrik eller uti särskild afdelning
af allmän fabrik, som icke får hafva någon inre förbindelse
med den allmänna afdelningen. I mahorkafabrik eller mahorkaafdelning
39
vid allmän fabrik är tillverkning af snus jämsides med röktobak tillåten
blott i händelse för tillverkningen af snuset användes endast affall efter
röktobaken, hvaremot tillverkning af dylikt snus direkt af tobaksblad
är tillåten endast i särskild afdelning med själfständig bokföring.
Vid förarbetningen af tobak i allmän afdelning får stjälkaffall, som
uppstår vid tillverkning af cigarrer, icke öfverstiga 20 proc., af karfvad
tobak 10 proc. af den till förarbetning utlämnade råtobaken. Viktsförlusten
därvid får ej anslås till mera än 5 proc., och viktöfverskott
får ej förekomma. Viktsförlusten vid förarbetningen af mahorka tillsamman
med viktsförlusten vid förvaringen i fabriksmagasin får icke
öfverstiga 15 proc. af den däri införda tobaken. Tillverkas å fabrik
enbart röktobak af mahorka, får viktsförlusten uppgå ända till 20 proc.
För stjälk medgifves icke någon viktsförlust.
Vid tillverkning af snus af högre sort bör vikten af det färdiga
snuset, däri inberäknad vikten af vatten och öfriga tillsatser, uppgå
till minst samma belopp som vikten af den därtill använda tobaken.
Tillverkas enbart mahorkaröktobak, får den färdiga tobakens vikt
ej öfverstiga vikten af den därtill använda bladtobaken och stjälken.
För hvarje viktöfverskott uppbäres accis till samma belojap, som för
röktobak af 2:dra sort. Däremot äger någon begränsning af viktsförhållandet
mellan det färdiga fabrikatet och den därtill använda råtobaken
icke rum, då på samma gång tillverkas såväl röktobak som snus. Vid
tillverkning enbart af snus af mahorka bör vikten af det färdiga snuset
med minst 40 proc. öfverstiga vikten af den därtill använda råtobaken.
För fastställande af tobaksåtgången vid tillverkning af cigarrer,
papyrosser, cigarretter in. in. dylikt, åligger det fabrikant att till accisinspektionen
inlämna prof af hvarje sort, som är afsedd att tillverkas.
Vikten af den för tillverkning af 1,000 st. af hvarje prof erforderliga
tobaken fastställes af accistjänstemannen i närvaro af fabrikanten, hvarefter
10 st. af hvarje prof förseglas af tjänstemannen för att under
särskildt nummer förvaras såsom modell vid tillverkningen i fabriken.
Vid tillverkningen får profvets vikt icke öfverskridas, men däremot är
en undervikt af ända till 12 proc. tillåten. Hvarje papyross skall vara
försedd med fabrikens firma samt uppgift på fabriksorten. Papyrosshylsor
tillverkade på beställning af privatpersoner få icke förses med tillverkarens
firmastämpel, men väl omslagen. Papyrosshylsor och papper
försedda med stämplar eller andra afbildningar få tillverkas endast af
tobaksfabrikanter eller på deras beställning. Papyrosser må tillverkas
med eller utan munstycken men icke med munstycken i hvardera ändan.
40
I afseende å förpackningen af tobakstillverkningarna gäller följande:
Tillverkningar af l:a sort få inneslutas i såväl hårda som mjuka omslag
(karduser, . lådor, askar m. in.); öfriga sorter däremot endast i mjuka
pappersomslag. Röktobak af l:a sort får inläggas i paket å 1, Va, V4
och Va funt (1 funt = 410 gr.); 2:dra sort i paket å V*, V4 och Va
funt och 3:dje sort i paket å V4 och V8 funt; cigarrer af l:a sort i
paket å 100, 50, 25, 10 och 2 stycken; af 2:dra och 3:dje sort i paket
å 25, 10, 5 och 2 st.; papyrosser l:a sort och pachitoscher i paket
å 250, 100, 25, 20, 10 och 5 st., samt snus af högre sort i paket
å 1, Va, V4 och Va funt. Tillverkningar af mahorka få packas i paket
å 1/4, Va och Via funt. Dessutom får mahorkabladtobak förpackas i
buntar å 1 och Va funt äfvensom pressad i kuber eller regelbundna
plattor å 2, 5 och 10 funt. Till omslag för cigarrer af 2:dra sort får
användas endast rödt papper, för cigarrer och röktobak af 3:dje sort
samt papyrosser af 2:dra sort brunt papper samt för mahorkatillverkningar
endast omslagspapper af grå eller gråaktig färg; sistnämnda
färger och den bruna färgen i öfverensstämmelse med af finansministern
fastställda prof. För öfriga tillverkningar få användas papper i alla
färger utom brunt.
Tobakstillverkningar afsedda för export äro med afseende å förpackningen
icke underkastade några inskränkningar.
Å hvarje omslag skall finnas uppgift om fabrikantens namn eller
fabriksfirma, orten där fabriken är belägen, tobakens benämning och
beteckning af den sort, under hvilken den rubriceras och tarifferas,
äfvensom för röktobak och snus uppgift på nettovikten samt för cigarrer,
papyrosser m. m. uppgift å antalet stycken. För tobak och cigarrer,
tillverkade af utländsk bladtobak, får äfven angifvas ursprungsorten.
På omslag för röktobak och cigarrer af 2:dra och 3:dje sort, papyrosser
af 2:dra sort samt röktobak och snus, tillverkade af mahorka, bör dessutom
angifvas försäljningspriset, som ej får öfverstiga det högsta tillåtna,
äfvensom tillkännagifvande därom, att köpare icke får förvägras att mot
erläggande af det å omslaget angifna försäljningspriset i öppen försäljningslokal
efter eget val erhålla paket, innehållande ifrågavarande
tobakssorter. Vidare bör på .omslag för mahorkatobak i groft svart
tryck angifvas »röktobak resp. snus af mahorka» samt i rödt tryck »ren
mahorkatobak» eller »mahorka med tillsats af stjälk».
41
De färdiga tillverkningarna beläggas med stämpelmärken (banderoller)
i förhållande till försäljningspriset, vikten eller stycketalet enligt följande
tariff.
Tillverkningens sort
och benämning
Röktobak.
Banderollens
pris
Högsta tillåtna
försäljningspris
I | sort: | 1 | funt | 90 | köp. |
|
|
| V, xu | ii u | 45 22 7. | „ | > obegränsadt. |
|
| Va | • | 117* | „ |
|
11 | sort: | v2 | funt | 24 köp. | 80 köp. | |
|
| 7* | u | 12 | 11 | 40 „ |
|
| Va | u | G | 11 | 20 „ |
in | sort: | 7* | funt | 4 7. | köp. | 14 köp. |
|
| V8 | ii | 2 7 * | ii | 7 „ |
Snus. |
|
|
|
|
|
|
|
| 1 | funt | 48 köp. |
| |
|
| V, 1/ / 4 | u n | 24 12 | „ ii | obegränsadt. |
|
| Va | u | 6 | ii |
|
Cigarrer. |
|
|
|
|
|
|
I | sort: | 100 | st. | 100 k | op. |
|
|
| 50 | u | 50 | ii |
|
|
| 25 10 | u | 25 10 | ii v | obegränsadt. |
|
| 5 | u | 5 | ii |
|
|
| 2 | u | •) | ii |
|
II | sort: | 25 | st. | 15 köp. | 54 köp. | |
|
| 10 | 11 | 6 | ii | 22 „ |
|
| 5 | 11 | 3 | ii | 11 „ |
|
| 2 | 11 | 17. | ii | 5 n |
III | sort: | 25 | st. | 7 7. | köp. | 32 köp. |
|
| 10 | 11 | 3 | ii | 13 „ |
|
| 5 | 11 | 17. | ii | 7 „ |
|
| 2 | 11 | 7., | ii | 4 „ |
Banderoll tariffen -
6
42
Tilläggsaccis.
Tillverkningens sort Banderollens
och benämning pris
Papyrosser (cigaretter och pachitoscher).
I sort: 100 st. 20 köp.
25 „ 5 „
10 „ 2 „
5 ii 1 ii
Högsta tillåtna
försäljningspris
obegräusadt.
II sort:
20 st.
10
5
3
11
11
11
1 Va köp.
9/fo „
6 köp.
Mahorka-röktobak och snus
1U funt
1/
/8 77
1;
/16 11
(banderoll till nedsatt pris).
2 V4 köp. 8 köp.
17. it ^ v
9/16 77 2 „
För alla från fabrik utgående tillverkningar med undantag endast
af dem med banderoll till nedsatt pris (mahorka), uppbäres en tilläggsaccisafgift
af 4 rubel för 1 pud eller 10 kopek för 1 funt, motsvarande
47 öre för hvarje kg. tobak, som ingår i nämnda tillverkningar. Denna
tilläggsaccis beräknas särskildt för hvarje månad för all under månaden
banderollerad tobak, äfven för sådan, som äpnu icke utlevererats från
fabriken. Tilläggsaccisen erlägges inom de första fjorton dagarna af
följande månad, men kan äfven krediteras mot säkerhet till fulla beloppet
i pantförskrifningsbevis, som böra inlösas inom 3 månader. Inbetalas
det utestående beloppet icke inom föreskrifven tid, utsökes det,
hvarförutom under 2 månader och i hvarje händelse så länge det
oguldna beloppet utestår, tillverkningar från fabriken få utlämnas endast
mot förskottsinbetalning af tilläggsaccisen.
Hvarje banderoll bör, då den emottages af fabriken, omedelbart
förses med stämpel, upptagande fabriksfirman och fabriksorten. Banderollerna
skola påsättas så, att förpackningen icke kan öppnas, utan att
banderollen därvid sönderrifves. Det är förbjudet att klistra banderollen
på glaceradt eller atlaspapper. Den ända af banderollen, där dess pris
är angifvet, får ej öfvertäckas. Från den andra må efter behof en del
afskäras, dock icke mera än att vid påsättningen den ena ändan täcker
den andra. Alla hårda äfvensom en del mjuka omslag böra stämplas
med en särskild oval fabriksstämpel så, att ena hälften af stämpeln be
-
43
finner sig på omslaget och den andra på banderollen. Dessutom innehåller
instruktionen särskilda detaljbestämmelser angående banderollernas
påsättning.
1 förhållande till vikten beläggas papyrosser vägande intill 2,5
funt (1,0 2 4 kg.) per 1,000 stycken med 1 banderoll, papyrosser vägande
från 2,5 till 5 funt med 2, från 5 till 7,5 funt med 3, från 7,5 till 10
funt, hvilken är den högsta tillåtna vikt för papyrosspaket, med 4
banderoller. Cigarretter och pachitoscher likställas med papyrosser af
första sort.
Cigarrer vägande intill IG funt (6,552 kg.) per 1,000 stycken beläggas
med 1 banderoll, från 16 till 32 funt, som är den högsta tillåtna
vikt för cigarrer, med 2 banderoller.
I allmän fabrik får tobak förarbetas till karfvad och malen, äfvensom
i form af cigarrer, papyrosser, cigarretter och pachitoscher. För
tillverkning af röktobak och snus af mahorka med accis till nedsatt
belopp får användas mahorkablad äfvensom från alla mjuka bladdelar
befriad stjälk, som affaller vid tillverkning i allmän fabrik. Finansministern
är likväl berättigad tillåta att därtill användas äfven andra
lägre tobakssorter af inhemskt ursprung, och på grund af sådant tillstånd
äro alltsedan 1883 i särskilda delar af Ryssland vissa inhemska
tobakssorter likställda med mahorka.
Ursprungligen fick röktobak af mahorka tillverkas endast i form
af söndersmulade bladdelar till skillnad från röktobak af högre sorter,
hvilken skäres i form af smala remsor; men mimera få äfven mahorkabladen
skäras på sådant sätt, hvilket däremot icke är tillåtet med öfriga
lägre, med mahorkabladtobak likställda sorter, då de beläggas med
mahorkabanderoll.
Snus af mahorka bör vara till färgen grönaktigt.
Den verkliga vikten för röktobak och snus får ej utgöra mer än
5 proc. öfver eller under den på omslaget angifna, så länge tobaken
befinner sig i fabriken eller i dess magasin för partiförsäljning, men
därefter medgifves endast en öfvervikt af högst 5 proc. För tobak i
buntar medgifves äfven en viktsskillnad ända till 5 proc. öfver eller
under, så länge den befinner sig å tillverkningsstället, men därefter
endast en öfvervikt af högst 10 proc.
Inom fabrik äfvensom i magasin för försäljning af fabrikstillverkningar
få icke förvaras några tomma tobaksomhöljen eller sådana fyllda
med tobak, utan att de äro försedda med fabrikens firma eller stämpel,
ej heller få begagnade banderoller bevaras.
44
Bestämmelser
angående
banderolleringen.
Personer tillhörande accisinspektionen äro berättigade att å fabrik
inköpa tillverkningar af 2:dra och 3:dje sort samt mahorka, äfven
obanderollerade, till det å omslaget angifna försäljningspriset med 15
proc. rabatt, hvarvid tillverkningen förses med banderoll på fabrikantens
bekostnad.
Från fabrik må icke ntföras obanderollerade tobakstillverlmingar;
banderollerad tobak får ntföras i partier af minst 20 funt inpackade i
lådor, enhvar försedd med en af kontrollören utfärdad etikett. Förvaring
och försäljning af banderollerad tobak får äga rum endast i för
sådant ändamål vid fabriken befintligt magasin, dit obanderollerad tobak
icke får öfverföras. Minsta kvantum, som därifrån får säljas utan särskildt
patent, är 20 funt röktobak och snus, 8,000 st. papyrosser eller
1,000 st. cigarrer.
Banderollerna tillverkas i expeditionen för tillverkning af statspapper
och tillhandahållas fabrikanterna af ränterierna eller, där ränteri
icke tinnes, af stadsförvaltningen. Banderoller utlämnas endast åt innehafvare
af patent för bedrifvande af tobaksfabrik.
Innehafvare af tobaksfabrik är skyldig att för hvarje fabrik årligen
inköpa banderoller:
1) för allmän fabrik i S:t Petersburg, Moskva, Riga, Odessa samt
i alla städer i konungariket Polen för minst 10,000 rubel och i öfriga
städer för minst 4,000 rubel.
2) för mahorkafabrik i S:t Petersburg, Moskva, Riga, Odessa och
Warschau för minst 10,000 rubel och i öfriga städer för minst 3,000
rubel.
Å fabrik, som är afsedd för tillverkning af tobak uteslutande för
utförsel till ort utom landet, äger bestämmelsen rörande det obligatoriska
anskaffandet af banderoller icke tillämpning, men sådan fabrik erlägger
för underhåll af accisinspektionen en årlig afgift af 1,000 rubel för
de första 5,000 pud (81,903 kg.) bladtobak, som från fabriksmagasinet
blifvit uttagna till förarbetning i fabriken, samt 750 rubel för hvarje
därpå följande 15,000 pud (245,708 kg.).
Inlösen af det stadgade beloppet banderoller kan fördelas på hvardera
halfåret. Fabrik, som under första halfåret icke tillöst sig det
fastställda beloppet, stänges omedelbart. Har det för andra halfåret
obligatoriska beloppet icke blifvit inlöst innan årets utgång, utgifves
patent för följande år endast på villkor att det felande beloppet inlöses
under årets 3 första månader samt därutöfver det för dessa månader
beräknade beloppet, vid äfventyr att fabriken eljes stänges och den för
patentet erlagda afgiften förverkas.
Banderoller för bladtobak af lista och 2:dra sort, snus, cigarrer
och papyrosser af lista sort äfvensom för maliorka utlämnas mot säkerhet
till fulla beloppet i pantförskrifningsbevis, hvilka kunna omfatta förskrifning
å värdepapper eller fastighet, och utfärdas enligt därför gällande
särskilda bestämmelser. Kreditens belopp får ej öfverstiga värdet
af de under föregående år uttagna banderollerna, och bör det krediterade
beloppet inbetalas innan utgången af hvarje år. Pantförskrifningsbevisen
återlämnas åt fabrikanten i den mån det krediterade beloppet inflyter.
Fabrik, som af här berörd orsak stängts, får åter igångsättas
endast om det från årets början till dagen för fabrikens återigångsättande
beräknade beloppet banderoller uttagits. Efter förloppet af ett år får
sådan fabrik åter öppnas endast i händelse det för ett hälft år fastställda
beloppet förskottsvis uttagits utöfver det för helt år beräknade
beloppet, som oberoende däraf bör uttagas i den ordning ofvan angifvits.
Fabrik, som blifvit stängd därför att föreskrifvet belopp banderoller
icke uttagits, får icke heller af annan person igångsättas under
loppet af ett år, räknadt från tiden då den blifvit stängd, så framt icke
de för återigångsättande föreskrifna villkoren blifvit uppfyllda.
Stänges fabrik af en eller annan orsak, böra däri befintliga förråd
af blad-, rök-, malen och karfvad tobak äfvensom färdiga tillverkningar
inom 3 månader försäljas till person, som är berättigad att innehafva
sådana varor. Likaså skola alla i fabriken befintliga maskiner för
skärning, stampning och söndermalning af tobak inom ett år efter
fabrikens stängning försäljas. Fabrikant är likväl berättigad, att inom
nämnda terminer förstöra tobaksförrådet äfvensom att låta förvandla
maskinerna till skrot. Sker icke detta inom här sagd tid, försäljas
tobaksförrådet och apparaterna för ägarens räkning genom accisinspektionens
försorg på offentlig auktion. Har försäljning icke kommit till
stånd vid 3 särskilda auktionstillfällen, förstöres tobaksförrådet och förvandlas
maskinerna till skrot, hvilket verkställes i närvaro af accistjänsteman,
fabrikskontrollören och fabriksinnehafvaren eller hans ombud
samt polistjänstemän, och skall öfver förrättningen protokoll uppsättas.
Tillverkning af och handel med tobak är tillåten endast på grund
af särskildt tillståndsbevis (patent), som skall uttagas för helt år under
föregående november eller december månad. För patent, som uttages
under årets lopp, erlägges afgift för helt år, om patentet uttages före
den 1 juli, men därefter för hälft år.
Mot den i tariffen fastställda grundafgiften för helt år få ur
fabrikens bladtobaksförråd utlämnas till förarbetning 1,000 pud (16,380
kg.) och mot halfva afgiften 500 pud (8,190 kg.). För rättighet att
Patcntafgift
för fabrik.
46
Bestämmelser
angående
minuthandeln.
under året förarbeta bladtobak utöfver nämnda belopp erlägges en tillläggsafgift.
Alla dessa patentafgifter utgå efter följande tariff, gällande
i silfverrubel.
I. Grundafgift för tobaksfabrik per år:
1) Allmän fabrik ....................................... Rbl. 150: —.
2) Mahorkafabrik äfvensom mahorka
afdelning
vid allmän fabrik............... „ 100: —.
II. Tilläggsafgift per år:
1) allmän fabrik för rättigheten att förarbeta:
från
i>
11
11
ii
31
11
11
11
11
2 )
från
n
ii
a
ii
ii
ii
ii
ii
1,001— | - 10,000 | pud | 20 | rbl. |
10,001- | - 20,000 | 11 | 30 | 11 |
20,001- | - 30,000 | 11 | 40 | 11 |
30,001- | - 40,000 | 11 | 50 | 11 |
40,001- | - 50,000 | 11 | 60 | 11 |
50,001- | - 60,000 | 11 | 70 | .11 |
60,001- | - 70,000 | 11 | 80 | 11 |
70,001— | - 80,000 | 11 | 90 | rbl. |
80,001- | - 90,000 | 11 | 100 | 11 |
90,001- | -100,000 | 11 | no | 11 |
öfver | 100,000 | ~11 | 120 | 11 |
för hvarje 1,000
pud eller del
däraf.
/ it iii-.
mahorkafabrik eller mahorkaafdelning vid allmän fabrik
för rättigheten att förarbeta:
1,001— 10,000 pud 10 rbl.
10.001— 20,000 ,, 15 „
20.001— 30,000 „ 20 „
30.001— 40,000 „ 25 „
40.001— 50,000 „ 30 „
50.001— 100,000 „ 40 „
100.001— 200,000 „ 50 „
200.001— 300,000 „ 60 „
300.001— 400,000 „ 70 „
öfver 400,000 „ 80 ,,
för hvarje 1,000
pud eller del
däraf.
Alla i handeln förekommande tobakstillverkningar skola vara försedda
med banderoller. Tobaksvaror af utländskt ursprung äfvensom
från Finland införda beläggas af tullkammaren med särskilda för utländska
tobakstillverkningar afsedda banderoller.
Persisk tobak, som införes till Transkaukasien eller angränsande
delar af Europeiska Ryssland, belägges, oberoende af tullafgiften, med
de för inhemsk tobak afsedda banderollerna, hvarvid dessas pris beräknas
47
på grund af det å omslaget angifna försäljningspriset. Tobak för
vattenpipa till ett försäljningspris motsvarande priset för maliorka, belägges
med banderoll till nedsatt pris.
Försäljning af tobakstillverkningar är tillåten mot viss patentafgift
i försäljningslokaler samt medels kringbäring på gator och torg. Tobak
af inhemsk tillverkning får i landsorten försäljas äfven från foror.
Försäljningsställen äro af 2 kategorier, nämligen: sådana med
rättighet att försälja såväl utländsk som inhemsk tobak och sådana,
där endast försäljning af inhemsk tobak är tillåten. Vid kringbäring
får endast inhemsk tobak försäljas. Försäljning af tobak är tillåten
äfven i anstalter afsedda för försäljning af andra varor.
Uti lokal, där utskänkning eller utminutering af rusdrycker äger
ruin, ersättes patentet för försäljning af tobak med ett märke, som
fästes på patentet för försäljning af rusdrycker.
För hvarje anstalt, där försäljning af tobak bedrifves på grund af
patent eller därmed likartadt tillståndsbevis, erlägges en tillä ggsafgift,
motsvarande 50 proc. af patentafgiften.
Försäljningen af tobak på marknader får ske afgiftsfritt utom
å vissa större, där patentafgift erlägges enligt den allmänna tariffen.
Hvarje anstalt för utminutering eller utskänkning af rusdrycker
bör vara försedd med patent för försäljning af tobak, och får rökning
därstädes äfven äga rum. I restaurationer och på matställen utan försäljning
af rusdrycker är tobaksrökning tillåten hvarken för innehafvaren
eller kunderna, om anstalten icke är försedd med patent. För
efterlefnaden af sådant förbud ansvarar innehafvaren af anstalten.
Försäljning af tobakstillverkningar utan patent är tillåten: 1) i
magasin och verkstäder, tillhörande officersekonomiska sällskap, som
hafva ringa omsättning, 2) vid buffet, som särskilt inrättas för försäljning
af rusdrycker vid tillställningar för välgörande eller andra allmännyttiga
ändamål, samt 3) i tehus och matsalar för folket, som kuratorierna
för nykterhetens befrämjande själfva underhålla bland folket.
Försäljningen af tobaksvaror får ske endast i slutna och med
oskadade banderoller försedda omslag. Från magasin, bodar och butiker
äfvensom vid kringbärning få tobaksvaror försäljas endast till afhämtning.
Försäljning af tobaksvaror ur öppnade, med banderoller försedda
omslag är tillåten endast i klubbar, som äro berättigade att utskänka
rusdrycker.
För rättigheten att idka tobakshandel af något af förenämnda slag
erlägges motsvarande patentafgift.
48
Bestämmelser
angående
kontrollen.
Uppsikten öfver tobaksindustrin i Ryssland handhafves af den
under finansministeriet lydande accisförvaltningen, hvilken tillika utöfvar
kontroll öfver samtliga andra industrier, som äro underkastade accisbeskattning.
Så länge tobaken befinner sig i odlares ägo å plantage eller därvid
beläget förvaringsrum, är den icke underkastad någon kontroll, utom
i konungariket Polen, där vissa inskränkningar med afseende å odlingen
äro gällande. Från och med det tobaken öfvergår i tobakshandlares
eller fabrikants hand vidtager däremot kontrollen. Vid transport till
upplag, nederlag eller fabrik sker kontrollen med ledning af åtföljande
forsedel eller förpassning. Vid ankomsten till nederlag eller fabrik få
kolli, innehållande bladtobak, icke öppnas utan att accistjänsteman är
närvarande, och åligger det denne att, efter jämförelse af kolli-antalet
och märken samt tobakens beskaffenhet med uppgifterna i förpassningen,
öfvervaka vägningen och i anstaltens böcker bestyrka anteckningen
angående vikten. Vid sådan förrättning i fabrik biträdes tjänstemannen
af den särskilda kontrollör, som förordnats för fabriken.
Från nederlag, där bladtobak får banderolleras, pressad eller
buntad, är det icke tillåtet att utlämna sådan tobak, innan densamma
af accistjänsteman befunnits med afseende å förpackningen motsvara
därför gällande bestämmelser.
I fabrik får öfverföring af bladtobak från fabriksmagasin till
fabrikslokal ske endast i närvaro af fabrikskontrollören, hvilken äfven
skall innehafva en nyckel till nämnda magasin, medan en andra nyckel
omhänderhafves af fabrikanten. När magasinet stänges, bör det äfven
förseglas med såväl kontrollörens som fabrikantens sigill.
Medan arbetet i fabriken pågår, bör kontrollören öfvervaka alt
gällande bestämmelser med afseende å tillverkningen noga iakttagas.
Vid utförsel af banderollerade tobakstillverkningar till försälj ningsmagasinet,
hvilken får ske endast i slutna lådor hvar och en innehållande
minst 20 funt tobak, bör kontrollören påfästa hvarje låda särskild med •
hans underskrift eller stämpel försedd etikett. Sådan utförsel får ske
endast mellan kl. 7 f. m. och 9 e. m.
Nederlag och fabrik bör af accistjänsteman minst en gång i månaden
underkastas revision, om möjligt oftare, samt efter utgången af
redovisningsåret fullständigt inventeras. Vid revision jämföres tobaksbeståndet
efter en ungefärlig uppskattning med böckerna, men i händelse
därvid märkas några oregelbundenheter, som kunna gifva anledning
till misstankar, verkställes fullständig inventering. Resultatet af revisio
-
49
nen antecknas i fabrikens böcker. Vid inventering fastställes tobaksbeståndet
genom vågning och med ledning däraf viktsförlusten resp.
viktöfverskottet, hvaröfver inventeringsinstrument upprättas.
Äfven lokaler för försäljning af tobakstillverkningar stå under
tillsyn af accisinspektionen, som har att vaka öfver, att sådana lokaler
äro försedda med behörigt patent äfvensom att de för förvaring och
försäljning af tobak gällande bestämmelser behörigen iakttagas.
Slutligen bör meddelas, att införseltullarna numera blifvit höjda.
De utgöra för närvarande:
| Rubel | Kronor |
|
| per kg |
för oarbetad tobak ............................................... | 34: 6 5 per pud | 4: 0 9 |
» cigarrer och cigarretter ............................... | 7: 2 0 » funt | 13: 78 |
» arbetad tobak, andra slag ,........................ | 2: 92V2 » » | 33: 9 1 |
Till följd af fabriksdriftens koncentration genom införande af
maskinarbete i vidsträckt omfattning har antalet tobaksfabrikör i Rvssland
successivt nedgått, från 461 år 1883 till 280 år 1906.
TuIIsatscr.
7
50
Anskaffning
of inhemsk
och utländsk
råtobak.
Schweiz.
Gällande system för tobaksbeskattningen i Schweiz är införseltullar,
hvarjämte i några kantoner — Valid, Tessin, Wallis och Fribourg
— är införd en mindre skatt på försäljning af tobak (Tabakverlcaufsteuer).
Af större intresse är emellertid att taga del af de förslag till statsmonopol
å tobak, Indika framlagts i Schweiz. •
Genom folkomröstning den 26 oktober 1890 intogs i förbundsförfattningen
en ny artikel af innehåll, att edsförbundet skulle i lagstiftningsväg
anordna sjuk- och olycksfallsförsäkring, därvid allmän
anslutning eller anslutning af vissa klasser af befolkningen skulle kunna
göras obligatorisk. Införandet af dessa försäkringsformer skulle gifvetvis
komma att kräfva betydande statsbidrag — i utarbetadt lagförslag beräknadt
till omkring 8 miljoner francs om året — och under öfvervägandet
hvarifrån medel skulle kunna erhållas till försäkringslagens
genomförande, väcktes inom förbundsrådet fråga om upprättande af
tobaksmonopol.
I november 1893 beslöt förbundsrådet att utredning skulle verkställas
a) angående hur stor afkastning ett tobaksmonopol kunde antagas
gifva, samt
b) angående sättet hur ett sådant lämpligen borde införas under
största möjliga hänsyntagande till den inhemska tobaksindustrien.
Utredningens verkställande uppdrogs åt E. W. Milliet°) och A. Frey
såsom kommitterade, därvid deras uppdrag begränsades till att afse endast
det under a) angifna spörsmålet. I mars 1895 afgåfvo dessa kommitterade
betänkande, innefattande förslag till ett fabrikationsmonopol.
Förslaget var i hufvuddrag af följande innehåll.
Den inhemska råtobaksproduktionen borde ställas i bestämdt förhållande
till monopolets hela behof af råtobak, så att, i nära öfverensstämmelse
med tobaksodlingens dåvarande omfattning, monopolet borde
åläggas att hos de inhemska odlarna förse sig med i medeltal en femtedel
af hela råtobaksbehofvet. *)
*) Numera chef för det schweiziska spritmonopolet.
51
Tobaksodlingen skulle icke inskränkas till vissa distrikt, men ingen
borde tå odla utan förut meddeladt tillstånd af monopolförvaltningen.
Denna skulle med angifvande af kvalitet och pris offentligt infordra
anbud å leverans af erforderlig inhemsk tobak för 3 år i taget. Infordrandet
åt anbud skulle äga rum i januari månad det år, leveranskontrakten
skidle afslutas. A id pröfning af anbud skulle hänsyn tagas
endast till sådana, som afgifvits af odlare från kommun, där minst 3
hektar anmälts till odling. Denna inskränkning skulle likväl icke utgöra
hinder tör monopolförvaltningen att tillåta försöksodlingar i mindre skala.
A id fördelandet af leveranserna skulle företräde gifvas åt anbud från
kommuner belägna inom kantoner, där tobaksodlingen var af nämnvärd
betydenhet före monopolets inrättande. Leveranskontrakten skulle senast
i midten af mars vara afslutade. I november året därförut skulle kungörelse
utfärdas angående det pris, monopolet komme att betala för
olika sorter och kvaliteter af tobaken. Detta pris borde afse takmogen,
efter bladstorlek och kvalitet buntad vara, fritt levererad vid närmaste
järnvägsstation från odlarens torkplats räknadt. Fraktkostnad från denna
till den inlösningsplats, där monopolet öfvertog varan, borde eäldas af
monopolet.
Hela skörden skulle levereras till monopolet, och hvarje odlare
skulle vara skyldig att prestera den minimikvantitet (i bladantal eller i
vikt), som kontrolltjänstemännen beräknat å den växande tobaken.
Bristande kvantitet skulle odlaren få betala efter priset å sämsta röktobakssort,
därest icke giltig förklaring kunde lämnas.
Bedömandet åt tobaken vid leveransen skulle verkställas af monopolets
inlösningstjänstemän under medverkan af kommunala uppskattningsmän.
A id skiljaktiga meningar dem emellan skulle monopolstyrelsen
afgöra, och gentemot dess beslut både odlaren rätt att vädja till
eu särskild tobakskommission, som borde bestå af 3 medlemmar, utsedda
en af förbundsrådet, en af förbundsdomstolen och den tredje af regeringen
i vederbörande kanton.
Tobaken skulle betalas kontant, hvarefter den omhändertogs af
monopolet för svettning och vidare bearbetning.
Inköpen af utländsk råtobak förutsattes skola göras af det statsdepartement,
under hvithet monopolet komme att lyda. Inköpen kunde
detta verkställa antingen i produktionsorterna eller å börsplatserna, med
eller utan biträde åt agenter eller mellanhänder, eller ock genom att
sätta sig i förbindelse med andra staters monopolförvaltningar. Den
från utlandet inköpta råvaran skulle uppläggas å lager, belägna i centrum
af det inhemska fabrikationsdistriktet, och därifrån distribueras till
Utländsk
rafobnk.
52
Tillverkningen.
fabrikerna. Där ocllingsdistrikten inom landet sammanföllo med fabrikationsdistrikten,
borde lagren för utländsk råvara kunna inrättas i samband
med magasinen för svettning af den inhemska råvaran. Med hänsyn
härtill beräknade kommitterade, att i det hela 4 magasin för råtobak
skulle behöfva inrättas med följande lagringskvantitet per år vid
de olika magasinen:
| inhemsk råtobak | utländsk råtobak | summa |
| kg. | kg. | kg- |
Nr 1. | 210,000 | 690,000 | 900,000 |
„ 2. | 1,360,000 | 1,140,000 | 2,500,000 |
„ 3. | — | 1,025,000 | 1,025,000 |
„ 4. | — | 2,500,000 | 2,500,000 |
| 1,570,000 | 5,355,000 | 6,925,000 |
I öfverensstämmelse med allmänt gällande tekniska principer förutsatte
kommitterade en koncentrering af tobakstillverkningen, så att tillverkningen
af cigarretter, röktobak och snus skulle äga rum i 7 etablissement,
däraf 2 afsedda för cigarretter, 3 för röktobak (inkl. rulltobak)
och 2 för snus. Egentlig tuggtobak skulle enligt förslaget anskaffas
genom import, dock gifvetvis utan hinder för monopolet att själf tillverka
sådan, om det befunnes lämpligt.
För cigarrtillverkningen beräknades 33 fabriker, belägna i lika
många kommuner. Sju af dessa fabriker skulle förenas i gemensamt
byggnadskomplex med enhvar af förstnämnda fabriker för cigarretter,
röktobak och snus. I det hela skulle det alltså bli 33 särskilda fabriksanläggningar
förlagda i 33 olika kommuner. Denna fördelning hvilade
på den förutsättning, att en mera betydande fabriksdrift borde förläggas
inom hvarje kommun, där minst 50 fabrikslagstiftningen underställda
arbetare då voro sysselsatta, äfvensom inom hvarje kanton, där genom
tillämpning af denna princip nu befintliga fabriker skulle indragas, på
grund af att de icke hade nyssnämnda antal arbetare. Den framtida
förläggningen af monopolets fabriker afsågo kommitterade dock icke
att i förväg binda genom detta förslag, lika litet som detsamma borde
utgöra något hinder för upprättandet af filialanläggningar, stående under
ledning af de 33 hufvudfabrikerna.
För kostnadsberäkningarna utgingo kommitterade från, att de 33
fabrikerna skulle nyinrättas på ett den moderna teknikens fordringar
motsvarande sätt, något som likväl icke uteslöt, att monopolet borde
kunna förvärfva redan befintliga etablissement med goda installationer
och helt eller delvis utnyttja dem för sitt ändamål.
53
De färdiga fabrikaten skulle sorteras i fabrikerna och lagras i 10
särskilda, i konsnmtionscentra belägna- försäljningsmagasin. Tobaksfabrikatens
förpackning borde göras så enkel som möjligt och företrädesvis
af papper. Vid utlämnandet från försäljningsdepå skulle hvarje
förpackning förses med depåns stämpelmärke (datumstämpel).
Kommitterade beräknade att omkring 40 normalsorter fabrikat
skulle framställas, nämligen:
(Kopfcigarren) cigarrer.................................................. 8
(Bouts ) ,, 5
(Brissagos ) „ 2
cigarretter.............................................. 7
röktobak................................................ 10
snus.......................................................... 8
skuret affall..................■....................... 2
Summa 42 sorter.
Inom hvarje hufvudsort skulle emellertid finnas olika storlekar,
starkhetsgrader, fasoner o. s. v. enligt rådande smak och i olika prislägen.
Monopolet skulle äga rätt att, allteftersom det kunde befinnas
möjligt och fördelaktigt, själf tillverka eller importera tobaksfabrikat,
äfvensom att tillåta enskilda att för eget bruk eller innehafvare af specialitetslager
att för återförsäljning importera särskilda utländska kvaliteter
mot erläggande af tillräckligt hög afgift till monopolet. Dylikt
importtillstånd borde kunna meddelas en gång för alla och generellt
med afseende å mindre kvantiteter, t. ex. för import af 5 kg. och därunder,
men med afseende å större kvantiteter endast efter ansökning i
hvarje särskildt fall. Naturligen borde resande äga medföra viss kvantitet
afgiftsfritt.
Beträffande exporten ifrågasattes, jämte export af monopolet själft,
att enskilda fabrikanter skulle kunna få under kontroll tillverka exportvara
och för sådant ändamål antingen utbekomma råvara från monopolet
till dess själfkostnadspris (med ett tillägg för kontrollkostnaden) eller
ock berättigas till tullfri råtobaksimport likaledes under kontroll och
mot erläggande af en kontrollafgift. Dylik fabrikant borde t. o. in.
kunna vid egen starkt reducerad export undantagsvis och tillfälligt erhålla
i uppdrag att tillverka för monopolets räkning.
I och för monopolberäkningarna utgingo kommitterade emellertid
från att in- och utförsel af tobaksfabrikat skulle äga rum i samma
omfattning som förut och uteslutande gå genom monopolet.
Import, export
och transitotrafik
af
tobaksfabrikat.
54
För säljning cti.
Förvaltningen.
Transitohandel borde kunna medgifvas enskilde öfver bestämda
in- och ul försel ort er under kontroll och mot deposition af viss afgift
till monopolet.
Försäljningen af monopolets varor tänktes skola ske på det sätt,
att enhvar skulle få vid monopolets försäljningsdepåer mot kontant
betalning inköpa varor till belopp af minst 125 francs. Hvar och en,
som under kalenderåret inköpte varor för öfver 1,500 francs i värde,
skulle bli berättigad till rabatt. Denna borde uppgå till 20 % af hela
årsinköpet och utbetalas i den mån de till kunden utställda fakturornas
belopp öfversteg 1,500 francs. Beställda varor skulle senast inom eu
vecka levereras franko vid af köparen angifven järnvägs- eller ångbåtsstation
eller, om monopolet funne det fördelaktigare, i köparens bostad.
Afnämare i orter, som läge afsides från kommunikationer, borde i eu
eller annan form kunna erhålla godtgörelse för däraf föranledd ökad
transportkostnad. Äfvenså borde för distrikt med ringa omsättning den
berörda rabattgränsen af 1,500 francs kunna sänkas alltefter förhållandena
och vunnen erfarenhet.
Betalningen till försäljningsdepåerna boi''de ske antingen genom
förutbetalning af approximativa fakturavärdet medelst anvisning eller
ock genom efterkraf.
Försäljarna skulle vara skyldiga att tillhandahålla konsumenterna
tobaksfabrikaten till det af monopolet fastställda, på förpackningarna
utsatta priset.
Kommitterade uttalade såsom sin åsikt, att ifrågavarande organisation
af försäljningen icke skulle vålla någon olägenhet för andra än
tillfälliga försäljare.
1 fråga om monopolets förvaltning hade kommitterade uppgjort
följande förslag.
Centralfornaltningen:
1 direktör
1 subdirektör (för försäljningen), tillika direktörens ställföreträdare
1
teknisk subdirektör
2 inspektörer
1 hufvudkassör
1 hufvudbokförare
1 revisor
1 registrator
1 kansliföreståndare (tillika ombudsman)
1 kemist
3 sekreterare (tillika öfversättare)
2 kassatjänstemän
4 bokföringstjänstemän
4 revisions- eko
4 registratur- eko
4 kanslister''
1 biträde åt kemisten
1 vaktmästare
5 biträden för handtlangning m. in. (springpojkar)
Summa 40 befattningshafvare.
Direktören (eller vid förfall för honom den tekniske subdirektören)
skulle ex officio vara den ledamot i tobakskommissionen, hvilken utsågs
af förbundsrådet.
Magasinsförvaltningen (råtobakslagren).
4 förvaltare
4 assistenter (tillika kontrollörer och ställföreträdare för
förvaltarna)
10 skrifvare
4 biträden (springpojkar)
Summa 22 befattningshafvare.
Förvaltarna skulle ex officio vara inlösningskommissarier, med
rätt för monopolet att, om deras tid icke räckte till för denna funktion,
förordna andra lämpliga monopoltjänstemän.
Fabriksförvaltningen.
33 fabriksledare
40 verkmästare
40 kontrollörer
67 skrifvare och andra biträden (Aushiilfsangestellte)
Summa 180 befattningshafvare.
56
Öfver gångsbestämmelser.
Ersättning.
Försäljningsdepåer.
10 förvaltare
10 ställföreträdare för dessa (tillika kassörer och bokhållare)
40 skrifvare och andra biträden
Summa 60 befattningshafvare.
I ofvan angifna personal voro icke inräknade arbetare vid magasinsoch
fabriksförvaltningen samt vid försäljningsdepåerna.
Vid monopolets ikraftträdande skulle gräQserna stängas för privatimport
af råtobak, och import af tobaksfabrikat skulle vara tillåten
endast mot erläggande af monopolafgift (beräknad till i medeltal 425
francs per 100 kg. bruttovikt). Monopolet borde berättigas att öfvertaga
löpande, bona fide afslutade kontrakt om leverans af utländsk råtobak,
därvid ett skäligt tillägg borde såsom vinst tillkomma den private
köparen. Förbundsförsamlingen borde redan före monopolförslagets framläggande
påbjuda dylik monopolafgift, under skyldighet för staten att
återbetala erlagda afgifter därest monopolförslaget skulle förkastas vid
folkomröstningen (referendum).
Öfver de inom landet befintliga lager af råtobak sknlle ägarna
hafva fri förfoganderätt äfven efter det monopolet trädt i kraft. Såvida
icke frivillig försäljning till monopolet ägde rum, skulle dessa lager få
förarbetas, tilldess förhållandet mellan monopolet och fabrikanterna ordnats
genom förvärf af fabrikerna eller genom ersättning. De tobaksfabrikat,
som tillverkats under tiden före monopolet eller på nyss angifvet
sätt efter monopolets ikraftträdande, skulle likaledes få fritt försäljas,
monopolet gifvetvis obetaget att inköpa dessa fabrikat.
Monopolets fabriker och depåer skulle successivt träda i verksamhet
och sålunda arbeta i konkurrens med de privata fabrikanterna
och handlandena, ända till dessas lager voro slut. Det nu relaterade
systemet ansågo kommitterade utan svårighet och olägenhet genomförbart,
under förutsättning att rådande detaljpris å de tobaksfabrikat,
som voro föremål för masskonsumtionen, bibehölles under monopolet.
Skulle däremot de rådande prisen allmänt höjas, kunde enligt kommitterades
åsikt dylik prisförhöjning företagas först efter det att de i
privat ägo befintliga lagren blifvit slutsålda.
Såvida staten ämnade genom verklig expropriation förvärfva
fabriksfastigheter, lager, hus o. s. v. borde detta enligt kommitterades
åsikt ske under tillämpning af de allmänna förvärfslagarna (Enteignungs
-
57
gesetze). I sina beräkningar togo kommitterade dock ingen hänsyn
härtill, enär dessa hvilade på den förutsättning att alla fabriks- och
lagerinrättningar anskaffades genom nybyggnad.
Skadegodtgörelse behöfde strängt rättsligt icke utgifvas, men
sådan godtgörelso kunde ur billighetssynpunkt icke undgås och icke
heller försök i sådan riktning göras. (»Schadensvergiitungen sind streng
rechtlich wohl nicht zu leisten, werden aber aus Billigkeitsriicksichten
nicht zu umgehen sein und auch nicht zu umgehen versucht werden».)
Angående godtgörelsens omfattning kunde man naturligen närmare
uttala sig, först sedan ett bestämdt monopolsystem blifvit fastställdt
samt med kännedom om därvid bestämda ersättningsgrunder. Hur än
de sistnämnda komrne att gestalta sig, komma otvifvelaktigt det till
täckande af ersättningsbeloppen nödiga kapitalet att anskaffas genom
lån, hvars förräntande och amortering komme att bestridas från monopolets
öfverskott. Därigenom blefve ock godtgörelsen till de privata
intressenterna mera en tids- än en penningfråga. En beräknad annuitet
af 1,500,000 francs ansågo kommitterade vara tillräckligt högt tilltagen
och anmärka, att med denna annuitet och vid 3 Va proc. räntefot kunde
amorteras
på 10 år ett kapital af 12,471,955 francs
„ 15 „ „ „ „ 17,276,160 „
„ 20 „ „ ., „ 21,318,665 „
„ 25 „ „ „ „ 24,722,335 „
Vid sina beräkningar angående monopolets budget gingo kommitterade
ut ifrån, att konsumentpriset å importerade fabrikat komme
att vid monopolets införande höjas med i genomsnitt 20 proc., men att
priset å inom landet tillverkade fabrikat skulle bibehållas oförändradt.
iled hänsyn härtill ansågs någon minskning i konsumtionen ej vara att
befara. Monopolets bruttoinkomst beräknades i enlighet härmed till
32,500,000 francs, på följande sätt fördelad:
Monopolets fabrikat........................... 28,954,120 fr.
Importerade d:o 2,946,900 fr.
20 proc. förhöjning 589,380 „ 3,536,280 „
Summa 32,490,400 fr.
Af denna omsättning beräknades 30 miljoner francs komma att gå
genom rabattberättigade privata försäljare samt 2,5 miljoner francs direkt
till konsumenter eller andra icke rabattberättigade. Med tillämpning af
förut angifna regler för erhållande af rabatt skulle i rundt tal 6 miljoner
8
Monopolets
budget.
58
francs bortgå i rabatter, hvilket gör en behållen bruttoinkomst af förbrukningen
inom landet af 26,5 miljoner francs. Därtill beräknades komma
inkomst genom export och genom försäljning af andra artiklar än tobaksfabrik
Utgifterna
beräknades sålunda. Inköp af inhemsk råtobak till
kvantitet motsvarande Vs af hela råtobaksåtgången och efter ett beräknadt
medelpris (i fabriken) af 66,5 0 francs per 100 kg. beräknades uppgå
till 1,045,000 francs per år.
Den utländska tobaken antogs monopolet kunna köpa till i genomsnitt
minst 5 proc. lägre pris än privatindustrien. Med ett i enlighet
härmed antaget medelpris af 122 francs per 100 kg. fabrikationsfärdig
råvara och en åtgång af 5,355,000 kg. per år upptogs inköpssumman för
utländsk råtobak till 6,535,000 francs. Monopolets utgift för utländska
tobaksfabrikat beräknades, införseltullen oberäknad (238,875 francs), till
i rundt tal 1,725,000 francs. Härvid hade icke tagits med i beräkning,
att monopolet sannolikt äfven vid inköp af tobaksfabrikat kunde erhålla
bättre villkor än privatimportörer.
Ehuru åtskilligt ansågs kunna vinnas genom koncentration af
monopolets fabriksdrift, upptogs i budgeten samma antal arbetsdagar,
som åtgått inom den dåvarande industrien, eller 2 miljoner arbetsdagar.
Med en från 2.1 francs till 2.5 francs förhöjd genomsnittlig dagaflöning
för arbetarna skulle monopolets lönekonto per år belöpa sig till 5 miljoner
francs. Kostnaden för utensilier vid fabrikationen beräknades till
a/3 af den privata industriens motsvarande utgiftspost, eller till 1 miljon
francs.
Frakt för transport af fabrikaten till depåerna och till kunder
upptogs till 220,000 francs och utgifter för underhåll af byggnader
in. m. till 250,000 francs.
Förvaltningen beräknades draga följande kostnad:
| Personal | Materialier | Summa |
| francs | francs | |
Centralförvaltningen ...... | .. 175,000 | 50,000 | 225,000 |
Magasinsförvaltningen ... | ... 90,000 | 10,000 | 100,000 |
Fabriksförvaltningen ... .. | ... 775,000 | 100,000 | 875,000 |
Försälj ningsdepåer ......... | ... 210,000 | 30,000 | 240,000 |
Diverse .............................. | — | — | 60,000 |
Summa 1,500,000 francs.
Utgiften för förräntning och amortering (å tillhopa 7 Va proc.)
59
af kostnaden för anläggning af fabriker, svettningsanstalter, nederlagsbyggnader
m. m., 6,500,000 francs, beräknades till 487,500 francs.
Monopolets rörelsekapital ansågs behöfva blifva högre än motsvarande
af den privata industrien disponerade kapital. De mest vidtgående
anspråk borde dock vara tillfredsställda med ett för ändamålet
afsedt kapital af 27 miljoner francs. Ränta därå å 3 V» proc. utgjorde
945.000 per år. Utgående från antagandet att monopolet skulle få fritt
disponera öfver sina inkomster till hvarje års slut, afräknades från
nämnda räntesumma ingående räntor till belopp af 215,250 francs och
inräknades bland monopolets utgifter ett nettobelopp af i rundt tal
730.000 francs till förräntning af rörelsekapitalet.
För den till edsförbundet ingående tullen beräknades en årlig utgift
af 1,612,000 francs, däraf 1,373,125 francs råtobakstull och 238,875
francs tull å tobaksfabrikat.
För diverse och för afrundande af beloppen beräknades 95,500
francs och för oförutsedda, felräkning in. in. en promemoria-utgift af
500.000 francs.
En sammanställning af de beräknade inkomsterna och utgifterna
ställde sig sålunda:
Inkomster. *)
Försålda tobaksfabrikat:
för inhemsk förbrukning
„ export ..........................
Francs:
26,500,000
2,168,000
Diverse
.............. 32,000
Summa 28,700,000
Utgifter.
Inköp af råtobak:
inhemsk..............
utländsk..............
Francs:
Löner åt arbetarpersonalen ......
Utensilier .......................................
Frakter ........................................
Underhåll af byggnader m. m.
Inköp af utländska tobaksfabrikat
1.045.000
6.535.000
1.725.000
5.000. 000
1.000. 000
220,000
250,000
Transport 15,775,000
1) Netto, enär försäljningsprovisionerna äro här frånräknade.
60
Transport 15,775,000
Förvaltning ..................................................................... 1,500,000
Förräntning och amortering af anläggningskapitalet 487,500
af rörelsekapitalet.................................... 730,000
Tullafgiftcr ...................................................................... 1,612,000
Diverse och afrundning .............................................. 95,500
Oförutsedda........................................................................ 500,000_
Summa 20,700,000
Ofverskottet af monopolets rörelse — oheräknadt de till staten
erlagda införseltullarna — beräknades sålunda till 8 miljoner francs.
Med afdrag af den förutnämnda årsutgiften å 1,500,000 francs
till förräntning och amortering af ersättningsbeloppen skulle det disponibla
ofverskottet under ett antal år blifva endast 6,500,000 francs.
Äfven sistnämnda belopp vore icke att påräkna så länge enskilda
förråd ännu funnes i landet. Olägenheten af att under denna tid monopolets
vinst icke blefve så hög som beräknats, motvägdes likväl delvis
af den omständigheten, att amorteringen af ersättningssummorna antagligen
icke komme att börja redan under denna öfvergångstid.
Beträffande monopolets afkastning under förutsättning af mera
betydande förhöjning af alla dåvarande konsumentpris, inskränkte
kommitterade sig till följande uttalande. Enligt erfarenheten kunde
tobaksförbrukningen tåla relativt höga skattesatser och äfven vid betydande
prisstegringar inträdde i regel endast en öfvergåeiide konsumtionsminskning.
I detta hänseende hade exempelvis tyska riksregeringen uttalat
i motiverna till dess i november 1893 framlagda tobaksskatteförslag:
»1879 års reform medförde en ökning i tobakens belastning af omkring
10 gånger i råtobaksskatt och mer än 3 Vä gånger i tull samt träffade,
till följd af principen om viktbeskattning, särskild t kännbart de mindre
värda fabrikat, som utgjorde de breda lagrens konsumtionsartiklar.
Likväl hade den förutsagda betydande konsumtionsminskningen icke
inträdt.»
Den fortsatta behandlingen af frågan angående allmän sjuk-, olycksfalls-
och militärförsäkring baserades, hvad angick anskaffandet af
medel för frågans genomförande, på det nu relaterade monopolförslaget.
Statsbudgeten för år 1896 hade emellertid gifvit ett betydligt öfverskott
61
och. under intryck häraf samt jämväl med hänsyn därtill att inom eu
af nationalrådet tillsatt kommission stämningen visade sig’ vara emot
tobaksmonopol, lät förbundsrådet i april 1897 frågan om medlens anskaffande
genom monopol falla. Man trodde sig kunna få det i beräkningarna
till omkring 5 miljoner francs reducerade årliga statsbidraget
genom blifvande öfverskott å budgeten. Det visade sig emellertid
omöjligt att på detta sätt erhålla de nödiga medlen, hvilket förbundsrådet
fastslog i ett till förbundsförsamlingen den 26 maj 1899 afgifvet
budskap angående edsförbundets finansiella ställning.
I detta budskap erinrades att förbundsrådet redan i sitt budskap
den 21 januari 1896 angående finansieringen af sjuk-och olycksfallsförsäkringen
uttalat, att, då det var fråga om eu så stor ökad årsutgift
som 8 miljoner francs, särskilda medel till täckande af denna merutgift
måste anvisas för att icke jämvikten i statsfinanserna skulle rubbas.
Förbundsrådet fastslog nu ytterligare, att en ny själfständig statsinkomst
måste uppletas, så beskaffad att sjuk- och olycksfallsförsäkringen blefve
för hvarje fall genom densamma säkerställd.
1899 års budskap utmynnade i följande förslag:
T. Behandlingen af det förbundsförsamlingen förelagda lagförslaget
angående sjuk- och olycksfallsförsäkring, militärförsäkring inbegripen,
bor med all skyndsamhet slutföras och i lagens öfvergångsbestämmelser
införas stadgande, att ifrågavarande lag ej skulle träda i kraft förrän
de för statsbidraget erforderliga medlen voro säkerställda.
II. För finansiering af försäkringsförslagen förutsättes en särskild,
från den öfriga statshushållningen fristående, ny inkomstkälla.
III. För detta ändamål föreslås införande af tobaksmonopol baseradt
på följande hufvudgrunder:
1) Införandet af tobaksmonopol får icke försämra kvaliteten af
de för befolkningens flertal afsedda slagen af tobak och cigarrer ej
heller fördyra priset å desamma.
2) Genom fortsatt drift af de befintliga fabrikerna bör tagas största
möjliga hänsyn till de i tobaksindustrien sysselsatta arbetarnas förhållanden.
3) Fortbeståndet af befintlig tobaksodling får icke genom monopolets
införande äfventyras.
4) Af tobaksmonopolets nettovinst skola 25 procent tillfalla kantonerna
i förhållande till hvars och ens folkmängd med skyldighet för
dem att använda dessa andelar till folkskoleväsendets höjande.
Ur förbundsrådets, förslaget åtföljande motivering och beräkningar
är följande att anföra:
62
Förbundsrådet ansåg fortfarande tobaksmonopolet vara det lämpligaste
och mest rationella medlet för täckande af statens utgift tör
försäkringen och upptog förslaget ånyo desto hellre som en förnyad
granskning af det tidigare afgifna betänkandet (1895 års) gifvit till
resultat, att monopolets nettovinst kunde uppskattas 1 Va miljon francs
högre än de båda kommitterade hade beräknat. Detta berodde först
och främst därpå att under femårsperioden 1894—98 genom såväl absolut
som relativt ökad användning af utländsk råtobak den inhemska tobakstillverkningen
representerade ett högre värde. Vidare hade importen al
utländska tobaksfabrikat väsentligt ökats. Man kunde därför uppskatta
den inhemska konsumtionens dåvarande värde till 35,36-1,400 francs (i
stället för kommitterades 31,901,020 francs), d. v. s. 10,8 5 proc. högre.
Under förutsättning att de inom landet tillverkade varornas pris
icke höjdes och att priset å de importerade fabrikaten höjdes med 20 proc.,
beräknades monopolets bruttoinkomst å försäljningen inom landet komma
att efter öfvergångstidens slut uppgå till i rundt tal 36,000,000 francs.
Efter afdrag af rabatter till försäljarna i enlighet med kommitterades
förslag återstod såsom inkomst af denna försäljning 29,350,000 francs.
Härtill kom beräknad inkomst af försäljning för export 2,275,000 francs
samt diverse inkomst 25,000 francs, eller i det hela 31,650,000 francs
(mot kommitterades 28,700,000 francs).
Jämväl i fråga om monopolets utgifter gjordes i det ifrågavarande
regeringsförslaget vissa ändringar, så att den beräknade utgiftsstaten
visade följande utseende:
Inköp af råtobak: Francs
inhemsk........................................................................... 1.115,000
utländsk ........................................................................ 6,700,000
l):o af utländska tobaksfabrikat................................... 2,025,000
Löner .................................................................................... 5,550,000
Utensilier.............................................................................. 1,110,000
Frakter ................................................................................. 245,000
Underhåll af byggnader in. in..................................... 275,000
Förvaltning ........................................................................ 1,500,000
Förräntning och amortering af anläggningskapitalet 487,500
» af rörelsekapitalet ................................... 730,000
Införseltullar...................................................................... 1,7 55,000
Diverse och afrundning.............................................. 157,500
Oförutsedda ...................................................................... 500,000
Summa 22,150,000.
63
Monopolvinsten kunde alltså enligt förbundsrådets beräkning anslås
till 9,500,000 francs (mot af kommitterade beräknade 8 miljoner).
Förbundsrådet både icke vidare utfört monopolförslaget, enär det
ansåg därmed kunna anstå tilldess förbundsförsamlingen, efter studium
af frågans finansiella sida, tagit ställning i princip.
Den 5 oktober 1899 antog förbundsförsamlingen en lag angående sjukoch
olycksfallsförsäkringen, hvilken lag emellertid blef förkastad genom
folkomröstning den 20 maj 1900. Därmed förföll äfven frågan om
tobaksmonopol, hvilkets inrättande ju skulle haft till ändamål allenast
att skapa medel till försäkringens genomförande. Herr E. \Y. Milliet
har härom i bref uttalat: »Apres le rejet de 1’assurance par le peuple
la proposition du Conseil fédéral n’avait plus de raison d''ctre». Han
liar vidare meddelat, att förkastandet af försäkringsförslaget berodde
hufvudsakligen på motstånd från bönderna, hvilka ansågo, bland annat,
att de premier, som de enligt lagförslaget skulle betala, voro alltför
betungande.
Monopolfrågan är dock icke för alltid skjuten åt sidan utan tyckes
ånyo vara på dagordningen. Herr Milliet har nämligen härom meddelat,
att man (i november 1909) befann sig i nästan samma situation som år
1899. Behandlingen af de nya försäkringstagarna närmade sig sitt slut,
och förbundsrådet förklarar i sitt budskap angående budgeten för år
1910 (slutande på en brist af 5 miljoner francs) det vara oundvikligt
att uppsöka nya statsinkomster, om man ville tänka på täckandet af
framtida utgifter, isynnerhet dem som socialförsäkringen kräfde. Förbundsrådet
var därför betänkt på antingen införandet af en hög skatt på tobak
eller ock upprättandet af tobaksmonopol. Enligt all sannolikhet vore
förbundsrådet nödsakadt att återkomma till sin gamla tanke från 1899
äfven af en annan anledning, nämligen den att ett antal kantoner förklarat
sig ämna begära revision af förbundsförfattningen i syfte att få
tobaksmonopolet infördt.
I fråga om de synpunkter, som i Schweiz gjorts gällande beträffande
ersättning åt fabrikanter m. fl. i händelse af monopols införande,
anförde herr Milliet, att vid monopoliserandet för statens räkning af
absinttillverkningen den ersättning, som kunde komma att tillerkännas
fabrikanterna, hos dem anställd personal och andra i näringen intresserade,
utginge endast enligt billighetsskäl och icke såsom en skyldighet ipso
jure (11 nrest pennis toutefois de vous dire que les indemnités qu’on
servira éventuellement äux fabricants, å leur personnel et d’autres intéressés
seront accordées par motif cVéquité seulement et non dues ipso
jure.) Han förklarade detta med andra ord innebära, att man kommo
64
liättssynpunkter
tillämpade i
fråga om alkoholmonopolet.
att tillämpa den princip som tillämpades redan vid införandet i Schweiz
af alkoholmonopolet. För upplysning i sistnämnda hänseende hänvisade
herr Milliet till eu utförlig redogörelse, som är införd i förbundsrådets
officiella berättelse angående alkoliolmonopolets förvaltning under år 1892.
Berörda redogörelse är ur flera synpunkter af stort intresse, hvarför
jag här meddelar dess väsentliga innehåll.
De lagstiftandes rätt att ändra befintliga lagar är obestridd. Däremot
är det omtvistadt huruvida en medborgare eller en grupp af medborgare
är tvungen att utan vidare själf bära de förluster, som uppstå
för honom ensam genom en förändring i lagstiftningen och som icke
drabba alla medborgare lika.
Eu åsikt besvarar frågan negativt. Enligt denna åsikt kan man
icke fordra af den af lagstiftningen träffade medborgaren, att lian, förutom
sin del af de allmänna skatterna, lika fördelade på alla, skall till
förmån för medborgarna i allmänhet, hvilka draga nytta af den nya
rättsordningen, uthärda en ytterligare pålaga i form af den skada han
lider. Enligt denna åsikt är härvid icke fråga om att undersöka huruvida
en förvärfvad rätt blifvit inkräktad. Det är tillräckligt att konstatera
faktum, att en ekonomisk skada föreligger.
En annan åsikt företräder den motsatta ståndpunkten, enligt hvilken
rätten till skadeersättning aldrig själfskrifvet härflyter af den lag, som
förorsakat skadan, utan först genom eu särskild lagbestämmelse, som
uttryckligen fastslår den. I fall sådana som de här ifrågavarande skulle
en person icke kunna komma med något ersättningsanspråk eo ipso på
grund af allmänna rättsprinciper; det allmännas skyldighet att bereda
dylik skadeersättning existerar endast om den är uttryckligen förutsedd
i lagen och endast inom de af lagen uppdragna gränserna.
Slutligen vill en tredje mening endast skydda »les droits acquis»
(förvärfvade rättigheter), det vill säga sådana som äro baserade på eu
konkret, privaträttslig rättsgrund och utgöra ett verkligt förmögenhetsobjekt,
men utan att garantera dessa rättigheter annan utsträckning och
innebörd än lagen tilläde dem vid tidpunkten för deras konstituerande.
Till denna tredje åsikt bär förbundsdomstolen x) anslutit sig, uppenbarligen
icke utan hänsyn till det förhållandet att flertalet kantoners
författningar uttryckligen garantera de förvärfvade rättigheterna.
För att kunna bedöma denna "> ■ > u l s domstolens ståndpunkt måste
man göra klart för sig huru domstolen fattar begreppet »förvärfvade
rättigheter)). Äganderätten i subjektiv mening, rätten till en sak, säger
J) Förbundsdomstolen iir Schweiz’ högsta domstol.
65
domstolen, är en förvärfvad rätt. Däremot äro de befogenheter (funktionsrättigheter),
som utgöra äganderättens innehåll i objektiv mening, endast
genom lag uppkomna rättigheter. Ägandet af en fastighet medgifver
icke rättighet att disponera däröfver helt och hållet eller på ett oinskränkt
sätt; den lagstiftande makten äger alltid rätt att härvid bestämma den
privata rättens utsträckning och innehåll d. v. s. att genom särskild lagstiftning
fastställa de oeftergifliga gränserna för det allmännas intressen
i positiv eller negativ riktning. (Förbundsdomstolens utslag den 14
jan. 1876 i fallet Huber.)
Den gamla förbundsdomstolen företrädde en annan åsikt. Den uppställde
vid pröfvandet af ansökningarna om skadestånd åt enskilda vid
införandet af krutmonopolet följande allmänna grundsatser. »Om en
medborgares egendom blir utsatt för en nedsättning i värde, därigenom
att staten för statskassans räkning begränsar honom i utnyttjandet af
egendomen, har denne medborgare rätt att fordra ersättning för värdeminskningen
och staten på sin sida har plikt att i dylikt fall se till,
att icke en del af dess undersåtar finna sig, genom konstitutionen eller
genom lag, försatta i en sämre ställning. (Förbundsdomstolens dom
den 29 juni 1850 i fallet Marin emot Förbundsrådet och Straub emot
Förbundsrådet.)
Inrättandet af monopolet på fabrikationen och importen af vissa
destillerade spritdrycker har mer eller mindre djupt ingripit i skilda
medborgareklassers intressesfär. Frågan om skadeersättning till sålunda
berörda personer var därför under diskussion vid tiden för utarbetandet
af den nya lagstiftningen. Såsom var att vänta, gjordes vid detta tillfälle
olika uppfattningar gällande. Det framgår emellertid, att man
redan från första början allmänt var öfverens i eu punkt nämligen, att
ersättning borde gifvas — på rättsgrunder, på billighetsgrunder eller af
politiska skäl — och att icke tillerkänna ersättning åt andra än ägare
eller innehafvare af brännerier.
Redan vid upprättandet af krutmonopolet har förbundsdomstolen
genom de ofvannämnda domsluten befriat staten från skyldighet att
ersätta de personer, som förut sysselsatte sig med försäljning af krut,
då detta var en fri näring, för förlusten af de inkomster, som monopolet
medförde för dem. Vid spritmonopolets införande var man redan
från början enig om den principen att icke medgifva andra intresserade
än bränneriägarne rätt att fordra ersättning, vare sig för de
inkomster de förlorade eller för den värdeminskning, som drabbade
deras egendom.
9
66
Nationalrådets x) kommitté, som föreslog spritmonopolet år 1886,
ansåg såsom en af billighet dikterad plikt att godtgöra de brännerier,
hvilkas vidare drift inskränktes eller måste upphöra. Utgående från
denna åsikt beslöt den att bevilja bränneriägarne ersättning i enlighet
med följande förslag.
»Ägare af brännerier, lydande under den federala lagstiftningen,
som vore anlagda före den 25 oktober 1885 och i verksamhet vid
nämnda tidpunkt, böra erhålla godtgörelse för upphörandet af deras
industri. Ersättningen skall vara fixerad i öfverensstämmelse med det
rätts- och sakläge, som, beträffande ifrågavarande företag framgår af
sista stycket af art. 32 i förbundsförfattningen.»
Förbundsrådet godkände icke denna lösning af frågan. Ehuru
icke oberördt af nämnda uppfattning angående hvad som kunde vara
rätt och billigt, kunde rådet erkänna ersättningsanspråk endast beträffande
byggnaders och inventariers värdeminskning, d. v. s. beträffande föremål,
hvilkas användande i enlighet med deras dittillsvarande ändamål
för framtiden omöjliggjordes genom monopolets inrättande. Förbundsrådet
grundade denna sin åsikt hufvudsakligen på innehållet i förbundsdomstolens
ofvannämnda utslag år 1850, hvarigenom staten förklarats
skyldig att ersätta värdeminskningen af de privata krutfabrikernas
fastigheter, antingen genom att förvärfva sagda fastigheter till ett pris
motsvarande deras ursprungliga ändamål, såsom egendom i och för sig,
eller genom'' att ersätta ägarne den minskning i värde, som uppstod
för dem därigenom att de för framtiden blefvo tvungna att använda
fabrikerna till annat ändamål. Med andra ord förbundsrådet ville genom
lagbestämmelser af positiv-rättslig natur medgifva bränneriägarna samma
fördelar, som den gamla förbundsdomstolen på grund af allmänna rättsprinciper
hade beviljat krutfabrikanterna.
Nationalrådets kommitté förenade sig med förbundsrådet om detta
förbundsrådets förslag, som äfven i hufvudsak upphöjdes till lag och
infördes såsom art. 18 i spritlagen:
»Art. 18. Ägare af existerande brännerier skola godtgöras af staten
för den värdeminskning, deras till fabrikation af destillerade spritdrycker
använda byggnader och apparater lider genom tillämpning af art. 1 i
denna lag.
Vid bestämmandet af denna godtgörelse tages icke hänsyn till
hittills erhållen vinst af rörelsen. *)
*) NationaMdet. är den folkvalda delen af förbunds församlingen.
67
Under alla omständigheter medgifves ersättning endast åt sådana
bränneriägare, hvilkas brännerier grundats före den 25 oktober 1885
och fortfarande voro i verksamhet vid nämnda tidpunkt, och Indika
dessutom afstå från den enligt art. 32 bis. i förbundsförfattningen tillåtna
fabrikationen.
Om man icke kommer till en godvillig öfverenskommelse angående
ersättningsbeloppet, skall detta bestämmas af en uppskattningskommission.
Hvarje uppskattningskommission skall bestå af tre medlemmar,
af livilka en tillsättes af förbundsdomstolen, eu af förbundsrådet och den
tredje af regeringen i den kanton, där bränneriet i fråga är beläget.
Hvarje sakägare har rättighet att inom trettio dagar efter erhållen del
af kommissionens utslag öfverklaga detsamma hos förbundsdomstolen.»
Man kan möjligen fråga — fortsätter förbundsrådet uti ifrågavarande
berättelse — hvarför, trots de anförda tydliga lagbestämmelserna,
vi ansett oss böra i början af detta kapitel diskutera frågan,
huruvida det allmännas skyldighet att hålla undersåtar skadeslösa, härrör
direkt ur allmänna rättsprinciper eller om den uppkommer allenast
genom en lag, som uttryckligen fastställer denna skyldighet. Vi besvara
denna fråga därmed, att det uppstått fall där tillämpligheten af förenämnda
art. 18 i lagen varit omtvistad, fall, då man följaktligen, i saknad
af positiva bestämmelser i lagen, borde hafva i händelse af process
kunnat besluta i enlighet med de allmänna rättssynpunkter, som här
ofvan framställts. Vi återkomma senare till dylika fall. A i behandla
närmast hvad som angår tillämpningen af själfva art. 18.
Denna tillämpning erbjöd åtskilliga juridiska och administrativa
svårigheter, hvilka i förening med vår önskan att söka påskynda sakens
ordnande hafva förmått oss att undvika den juridiska vägen i alla fall, där
det lät sig göras, och om möjligt få till stånd godvillig öfverenskommelse,
äfven om dylik öfverenskommelse icke fullt stämde med lagens ordalydelse.
Ordnandet af skadeersättningen medelst öfverenskommelse mellan
parterna yppade icke endast möjlighet till ett bättre tillvaratagande af
monopolets allmänna intressen, utan det möjliggjorde äfven undvikande
af den stränghet, som skulle kommit att vidlåda en formellt noggrann
tillämpning af lagen. Vi hafva så mycket mer trott oss böra gå till
väga med moderation gentemot de bränneriägare, som varit sinnade för
en uppgörelse i godo, emedan hela ersättningsfrågan från början fastställts
som en fråga, grundad på billighet.
Lagen begränsar rätten till ersättning till ägare af existerande
brännerier. Arrendatorer af brännerier kunde alltså icke göra anspråk
68
på godtgörelse af staten. De hade endast att använda sig af den regressrätt
gent emot ärrendegifvaren, som är dem tillförsäkrad genom allmänna
lagstiftningen om aftal (coda des obligations) i händelse af eventuella
rubbningar i arrendeförhållandet.
Vidare är staten icke skyldig godtgörelse, därför att en bränneriägare,
tillföljd af monopollagen, finner sig begränsad i ntöfningen af
sin äganderätt. Statens ersättningsplikt uppkommer endast till följd af
förbudet . att hädanefter för sitt ändamål bruka anläggningar, konstruerade
för och hittills använda för brännvinsfabrikation. Också hafva vi
t. ex. afslagit de ansökningar om godtgörelse, som gjorts af bryggare,
livilka genom den nya lagen blifvit hindrade att till bränneriägarna,
såsom råämne för sprittillverkning, sälja odugligt Öl och bryggeriaffall,
d. v. s. råämnen, som genom lagstiftningen förklarats vara underlagda
monopolet.
Lagen har icke stadgat någon inskränkning beträffande arten af
brännerier. Det fanns därför icke enligt lag någon skillnad att göra
mellan byggnader och inredningar, som användts för tillverkning af
numera monopoliserade varor, och de, som hade tjänat till tillverkning
af fortfarande monopolfria varor. Principfrågan, som borde afgöras,
var endast att utröna, om bränuerianläggningarna hade åsamkats någon
värdeminskning eller icke genom monopolets införande. Klassificering
af företagen efter arten af de råämnen, som användes, skulle för öfrigt
ha varit synnerligen svår, ty det är tekniskt möjligt, och sådant fall
har äfven förekommit, att vid begagnande af en och samma installering
monopolfria och monopolpliktiga råämnen, samtidigt eller successivt
användts vid sprittillverkningen (t. ex. inhemskt vin och Öl, inhemsk
frukt och öljäst, mäsk af inhemska och utländska drufvor etc.). I verkligheten
har det inkommit få ersättningsanspråk från brännerier, som
vid sin tillverkning uteslutande eller öfvervägande användt icke monopoliserade
råvaror, emedan den obetydliga värdeminskning, som sådana
företag kunna ha åsamkats genom monopolets införande, mer än kompenserades
genom den inträdande prisförhöjningen på produkterna från
dessa anläggningar, eu prisförhöjning, som hade sin orsak just i inordnandet
under monopolet af öfriga destillerade produkter.
Enligt lagen borde bränneriägarna få ersättning endast därest
deras gjorda utgifter för anläggande eller förvärfvande af byggnader
och installationer för brännvinsfabrikation blefvo till ingen nytta omedelbart
genom monopoliseringen af en del af denna fabrikation, d. v. s.
endast för så mycket som dessa redan existerande industriella anläggningar
hade sjunkit i värde. Genom denna begränsning af rätten till
69
skadestånd voro ifrån början alla anspråk uteslutna, som både sitt ursprung
i aftal af privat- eller allmänrättslig natur (såsom t. ex. kontraktsmässiga
viten, patenter etc.), äfvensom alla anspråk, som icke
verkligen hänförde sig till de egentliga fabriksbyggnaderna eller anläggningarna.
Det är i synnerhet på denna punkt, som vi hafva trott oss böra
vid våra överenskommelser i stor utsträckning göra jämkning i lagens
stränghet.
Sålunda hafva vi icke tvekat att under ersättningsbestämmelserna
inrymma alla byggnader och inventarier, som varit afsedda att användas
i den egentliga fabrikationen i detta ords vidaste bemärkelse, d. v. s.
räknadt ända från magasinerandet och beredningen af råämneDa till
och med destilleringen af dessa och bortförandet af affallsprodukter.
Långt ifrån att inskränka ersättningen till godtgörande af värdeminskning
på enbart destilleringslokalerna och bränneriapparaterna, så som
lagens text skulle hafva kunnat föranleda i synnerhet enligt den franska
versionen, som talar om »båtiments et appareils servant å la distillation»,
hafva vi alltså betraktat ersättning berättigad i fråga om alla installationer
afsedda för magasinering af råämnena, för eldstäder och drifkraft,
för beredning af malt och jäst, för mäskning, för afkylning af
mäsken, för jäsning, för destination, för uppmätning och magasinering
af spriten, för vattenledningar, för aflägsnande af drank och destillationsvatten
o. s. v. Ett annat tillvägagångssätt skulle redan från början
gjort hvarje öfverenskommelse med bränneriägarna omöjlig och därmed
beröfvat oss alla de fördelar, som uppgörelser i godo erbjödo.
I vissa särskilda fall och i ändamål att möjliggöra en vänlig
öfverenskommelse hafva vi gått ännu längre, i det vi utsträckt ersättningarna
till sådana installationer, som t. ex. ladugårdar in. fl. anordningar
för tillgodogörande af drank eller t. o. in. då särskilt talande
billighetshänsyn fordrade det, genom att godkänna på förbindelser (aftal)
af privat- eller allmänrättslig karaktär grundade anspråk. Däremot
hafva vi konsekvent afslagit alla ersättningsanspråk härledande sig från
värdeminskning af såsom jordbruk använda fastigheter, af åkerbruksredskap
o. s. v.
Beviljandet af ersättning för ladugårdar, speciellt uppförda med
stora omkostnader för tillvaratagandet af affallen, har flera gånger varit
föremål för en liflig kritik. En sådan skadeersättning har beviljats af oss
i ett af de mest betydande expropriationsfallen, tvärt emot den af förbundsdomstolen
utsedde instruktionsdomarens förslag till beslut. Till
rättfärdigande af vårt beslut kunna vi åberopa icke endast att vi er
-
70
nådde andra fördelar af detta medgifvande, utan äfven att edsförbundets
uppskattningskommissioner utan tvekan godkänt t. o. m. fordringar på
grund af värdeminskning af jordbruksfastigheter. Vi kunna äfven erinra
om, att i andra viktiga fall förbundsdomstolen i plenum icke endast
godkänt vår liberala tolkning af lagen beträffande de föremål, som kunde
inrymmas till ersättning, utan delvis gått utöfver denna tolkning, genom
att bevilja, emot vårt förslag, skadeersättning för i särskilda byggnader
inrymda kontorslokaler.
I motiveringen till sitt utslag säger domstolen: »Man måste i
princip utgå- därifrån att spritlagens art. 18 icke erkänner ersättningsanspråk
från bränneriägarna för upphörandet af rättigheten att drifva
näringen, utan endast för sådan värdeminskning å befintliga anläggningar,
som uppkommit genom förbudet mot fabrikationen; man måste
dock medgifva, att ersättningsanspråket icke bör begränsas till byggnader
och anordningar speciellt afsedda för brännvinsbränningen, utan att
det omfattar hela den industriella anläggningen för bränneriets drift.
Hvarken lagens text eller någon annan bestämmelse gifva stöd åt en
restriktiv tolkning i sistnämnda hänseende. Icke endast de för destilleringen
afsedda lokalerna, utan äfven de, som tjänat till förvaring af
råvaror och färdiga produkter, till företagets administration, för arbetarnas
vistelse under fabrikationen etc., drabbas till följd af brännvinsmonopolet
af en inskränkning i afseende å utöfningen af äganderätten,
genom förbudet att hädanefter nyttja dem till sitt ursprungliga ändamål.»
Hvad beträffar uppskattningen af den ersättning för värdeminskning,
som skall beviljas de ersättningsberättigade bränneriägarna, uppställer
lagen den princip, att den vinst, som uppstått å verksamheten,
icke skall tagas med i beräkningen.
De lagstiftande myndigheterna ville tydligen genom denna bestämmelse
inskränka ersättningarnas storlek; de ville icke att, vid bestämmandet
af ersättningsbeloppen, hänsyn skulle tagas till de ofta enorma
vinster, som särskilt ägarna af de inom »Ohmgeld»-kantonerna belägna
stora företagen (viss skatt per ohm, gammalt vinmått) hade erhållit
under det kraftiga skyddet af de kantonala införseltullarna. De sökte
sålunda, på ett annat sätt och under annan form, förverkligandet af
den tanke, som nationalrådets kommitté hade uttalat i detta afseende
genom sitt redan citerade förslag af 1886: »i öfverensstämmelse med
det rätts- och sakläge som beträffande företagen i fråga framgår af sista
stycket af art. 32 i förbund sförfattningen» (upphäfvandet af »Ohmgeld»
i slutet af år 1890).
Men äfven om lagstiftarens mening var tydlig, så var dock icke
71
lika klart det sätt, hvarpå de uttryckt denna afsikt i ofvan anförda
lagbestämmelse.
Enligt denna bestämmelse representerade tydligen den värdeminskning,
som borde ersättas, skillnaden mellan det värde, som de ersättningsberättigade
föremålen hade i och för bränningsändamål omedelbart
före spritmonopoliseringen, och det värde, dessa föremål komme att äga,
alltefter deras användbarhet till andra ändamål, efter upphörandet af
bränneriernas frihet genom monopolet.
Det är nu utan vidare klart — och själfva lagtextens ordalydelse
motsäger det icke — att det senare af dessa värden kunde exakt bestämmas
endast genom att beräkna de fördelar d. v. s. den inkomst,
som de ifrågavarande föremålen skulle kunna inbringa vid annan användning
än till brännvinsbränning. Det kunde, med ett ord, endast
bli fråga om bestämmandet af det framtida brukningsvärdet åt de af
bränneriförbudet träffade föremålen.
Men efter hvilken grand skulle man bestämma det törsta af dessa
värden, då lagstiftaren genom att utesluta vinstmomentet uttryckligen
förbjudit att därvid lägga brukningsvärdet till grund?
Vi beslöto oss för att, i brist på bättre lösning af frågan, i allmänhet
lägga nuvarande brukningsvärdet till grund, det vill säga anskaffningskostnaderna
minskade med värdeminskning, förorsakad genom
begagnandet. Vi säga i allmänhet, ty tillämpning af detta beräkningssätt
i alla fall, skulle, där inköpspriset var tillfölje illa uppgjorda planer
betydligt högre än saluvärdet, ledt till uppenbara orättvisor. Det vore
icke rätt att vid skadeersättningarna vara hårdare mot ägare åt ett väl
anlagdt bränneri än mot ägare af en dåligt ordnad anläggning.
På grand af svårigheten att exakt realisera de lagstiftandes mening
rörande fastställandet af värdeminskningen, hafva vi från början
föredragit eu vänlig uppgörelse framför processer. \ id underhandlingar
i godo utfyllde parternas urskiljning lagens brister.
Art. 18 af lagen inskränker rätten att få ersättning till de bränneriägare,
hvilkas brännerier voro etablerade före den 25 oktober 1885
(datum för godkännande genom folkomröstning af den artikel i förbundsförfattningen,
hvarigenom åt edsförbundet uppdrogs rätten att lagstifta
angående alkohol) och varit i gång intill denna tidpunkt, och hvilka
dessutom afstodo från den i art. 32 bis. af förbund sförfattningen medgifna
tillverkningen ]).
Äfven dessa båda inskränkningar af rätten till skadestånd medförde
åtskilliga svårigheter i praktiken, svårigheter, hvilka med hänsyn
x) Tillverkning af vissa icke monopoliserade, sprithaltiga drycker.
72
Rättssynpunkter
i
fråga om
absintmonopolet.
till den bristande precisionen i lagens uttryck näppeligen lämpade sigför
rent juridisk behandling och för hvilkas lösning därför: en vänliguppgörelse
syntes i alla afseenden vara att föredraga framför ett rättsligt
afgörande. Endast genom uppgörelse medelst öfverenskommelse
mellan parterna, hvilken möjliggjorde ett mera allsidigt hänsyntagande
till de verkligen olika villkoren, kunde man undvika den stränghet, den
osäkerhet och den brist på följdriktighet, Indika skulle medföljt en
strikt tillämpning af lagens ordalag.
Den första af dessa båda inskränkningar afsåg att utesluta från
ersättning de bränneriägare, hvilka, sedan rätten att lagstifta angående
alkoholfrågor öfvergått till edsförbundet, hade spekulerat på ersättning,
vare sig genom att upprätta nya brännerier eller genom att återupptaga
verksamheten vid redan nedlagda sådana.
Jag har ansett det vara af intresse att i detta sammanhang ytterligare
meddela de rättssynpunkter, som gjorts gällande i afseende å
beviljande af ersättning vid det förut omförmälda monopoliserandet för
schweiziska statens räkning af absinttillverkningen. Det följande utgör
öfversättning af dithörande delar i en till schweiziska finansdepartementet
den 18 mars 1910 afgifven rapport i ämnet.
»a) Ersättningsskyldighet.
Förbundsrådet har uttalat sig om ersättningsskyldigheten redan i
sitt budskap angående det genom folkomröstning framställda krafvet
på absintförbud af den 9 december 1907, nämligen i den riktningen
att anspråken på ersättning åt de absintfabrikanter, som genom absintförbudet
gått miste om sin näringsgren, icke ansågos berättigade.
Från nutida rättsvetenskaplig synpunkt sedt liksom ock enligt
schweiziska förbundsdomstolens praxis måste man nekande besvara den
frågan, huruvida de personer, som lida förlust genom absintförbudet, (alltså
icke blott absintfabrikanterna), äga några rättsliga anspråk på ersättning.
Rätt är blott det, som lagen förklarar vara rätt; rätt är lagens vilja.
Ett rättsanspråk kan alltså finnas endast iinder den förutsättning att det
finnes stöd för detsamma i gällande lag. Då det nu är obestridligt,
att edsförbundets lagar (förbundsförfattning, förbundslagar och förbundsbeslut)
icke känna till några ersättningsanspråk för de personer, som
genom absintförbudet lida förlust, så existerar ur rättssynpunkt ingen
ersättningsplikt.
73
Förbundsdomstolen, hvars praxis kan gälla som förebild för »sann
lära och tradition», har redan i ett utslag af den 9 maj 1884 i målet
mellan Bossard och Zug (förbundsdomstolsutslag X, 285 ff) afvisat
anspråk på , skadeersättning i följd af häktning af oskyldig person,
emedan ingen lagbestämmelse ålägger staten ersättningsskyldighet. Rätten
motiverade domen sålunda: Finns det icke i lagen en tydligt uttryckt
bestämmelse om ansvarighet för staten, så kan man öfver
hufvud icke medgifva, att någon dylik ansvarighet existerar. Ty denna
följer på intet sätt utan vidare af allmänna rättsprinciper. Det rör
sig härvid icke om ansvar till följd af skada genom vistelsen i rannsakningshäktet
(ansvar enligt lag) utan det gäller ansvaret för en skada,
som drabbat en enskild person genom ett lagenligt och nödvändigt utöfvande
af statlig befogenhet. Äfven om man rent objektivt sedt må
anse att den häktade lidit skada och äfven om man må finna det absolut
rätt och billigt att denne härför af staten bör erhålla skadeersättning,
så finnes det dock icke någon på allmänna grundsatser hyllande förpliktelse
för staten till ersättning.
Efter att upprepade gånger hafva tillämpat denna uppfattning,
har förbundsdomstolen sedermera helt allmänt formulerat principen om
statens ersättningsskyldighet i ett utslag af den 27/28 juni 1900 i målet
mellan Betschard und Genossen och Nidwalden (förbundsdomstolsutslag
XXVI, 2, 491 ff.). Domstolen har här afvisat klagandenas anspråk på
ersättning för förlust af grundränta till följd af bestämmelserna i den
reviderade Nidwaldnerförfattningen. Domstolens motiv voro följande:
Anspråket kan icke godkännas, emedan det icke finns någon lagbestämmelse,
enligt hvilken den åtalade kantonen kan anses förpliktad att ersätta
förlusten. Ej heller finns någon allmän rättssats, som ålägger staten dylik
skyldighet på grund af förlust för enskilda personer, där sådan förlust
uppstår genom någon från behörigt håll påbjuden ändring af den privata
rättsordningen. Statens öfverhöghet kan icke göra halt inför privaträttigheter,
som ju just från denna få sin sanktion och sitt skydd, och
det är en lagstiftningspolitisk fråga, om vid inskränkning af dylik rätt
genom lagstiftning någon slags utjämning bör äga rum och i så tall
huru den bör ske, eller om vederbörande utan vidare har att finna sig
i det nya rättsläget. Om lagen ingenting stipulerar, så må det senare
förhållandet i regel anses vara det rätta, och ersättningsplikt inträder
för staten blott där sådan är uttryckligen erkänd.
Slutligen må äfven hänvisas till förbundsdomstolens senast offentliggjorda
utslag af den 11 mars 1909 i målet mellan å ena sidan kommunalförsamlingen
och invånarna i Autavaux och Forel, samt å andra
10
74
sidan Fribourg. (Förbundsdomstolsutslag XXXV, I, 559 ff., särskild t
571 och 572.)
Att de, som lida skada genom förbudet, icke äga något ersättningsanspråk
mot edsförbundet på grund af rättsföreskrifter hos kantonerna,
ligger i öppen dag. Men det må uttryckligen fastslås, att äfven
om bestämmelser enligt allmän schweizisk rätt, såsom exempelvis bestämmelsen
angående skydd för förvärfvade rättigheter, — hvilken nästan
alla kantonsförfattniugar i en eller annan form äga och på grund af hvilka
förbundsdomstolen redan flera gånger beviljat skadeersättning åt enskilda
personer i följd af genom lagstiftningen lidna förluster — ägde giltighet
inom förbundsrättens gebiet, vore förbundet det oaktadt i föreliggande
fall icke ersättningspliktigt. Ty enligt förbundsdomstolens tolkning af
skyddet för förvärfvade rättigheter utesluter icke detta skydd inskränkningar
i enskilda rättigheter genom polisförbud, till hvilka absintförbudet
på grund af sin rättsliga natur otvifvelaktigt hör. Genom dylika inskränkningar
uppstår icke någon ersättningsskyldighet för staten.
Enligt utslag af den 31 aug. 1878 (förbundsdomstolsutslag IV,
464 tf.) godkände sålunda icke förbundsdomstolen änkan Scliaffners
klagan mot staden Basel, utan förklarade: Icke hvarje statens ingrepp i
privata rättigheter gifver innehafvaren af desamma anspråk på ersättning,
utan det åligger den enskilde att själf bära vissa förluster, som
statsmakten tillfogar honom i det allmännas intresse. Detta inträffar
t. ex. om, på grund af lag, till afvärjande af större faror som hota,
ingrepp göras eller tillåtas i förvärfvade enskilda rättigheter, äfven om
dylikt ingrepp förorsakar förlust af ekonomiska ägodelar. I sådana fall
måste förlusterna bäras af de personer, som däraf drabbas, och synes
ett privaträttsligt ersättningsanspråk vara befogadt blott i den mån lagen,
hvilken föreskrifver eller tillåter dylika ingrepp, uttryckligen medgifver
ett sådant anspråk (s. 471). Med afseende på den lag enligt hvilken
klagandens hästar hade blifvit henne fråntagna på grund af att de ledo
af rots, anföres följande i domstolsutslaget. Edsförbundets lag angående
boskapssjuka tillerkänner icke något sådant privaträttsligt ersättningsanspråk;
ty där lagen verkligen förordnar om utbetalning af summor
till privata personer, så har den icke velat bestämma något annat än
en premie för lagbestämmelsens stränga genomförande.
Vidare afvisade förbundsdomstolen genom dom af den 6 sept. 1879
i målet mellan Imhof och staden Basel (förbundsdomstolsutslag V, 388 tf.)
ersättningsanspråk som gjordes med anledning af ett på grund af staden
Basels sanitetslag utfärdadt förbud mot utvidgning af ett garfveri.
Äfven här hade klagandena stödt sina rättsanspråk på den egendoms
-
75
garanti, som finnes intagen i staden Basels kantonsförfattning, och
fordrade expropriationsersättning. Domstolen fastslog däremot, att ingen
stat erkänner en egendomsrätt, enligt hvilken ägaren af en sak vore befogad
att nyttja densamma oinskränkt efter sitt godtfinnande. I alla
tider och i alla stater har tvärtom egendomsrätten varit underkastad
genom positiv rättsordning fastställda inskränkningar, Indika dels grunda
sig på offentliga ordningshänsyn dels tillhöra grannrätten (Nachbarrechte)
och hvarigenom egendomsrättens innehåll modifieras (s. 396). Domstolen
tillfogade därjämte, att det icke ens då funnes någon ersättningsfordran,
när såsom i föreliggande fall skadan drabbar blott några
få enskilda och egendomen under sådana omständigheter betydligt förlorar
i värde (s. 397).
Slutligen säger förbundsdomstolen i den redan omnämnda domen
öfver grundräntestriden i Nidwalden med hänsyn till Nidwald ner för fattningens
egendomsskydd. Såsom förbundsdomstolen redan flera gånger,
speciellt äfven med hänvisning till Nidwaldnerförfattningen, uttalat (se
förbundsdomstolens utslagssamlingar B III, s. 686 ff., vidare bl. a.
B VI s. 597, Erw. 4; B XVI, s. 705, Erw. 3) hindrar icke den författningsenliga
egendomsgarantien lagstiftaren att bestämma egendomens
och privaträttigheternas innehåll och att i det allmännas intresse underkasta
dem vissa inskränkningar. Denna rätt kan dock naturligtvis icke göras
illusorisk därigenom, att staten vid densammas utöfvande skulle vara
förpliktad att ansvara för den genom ändringen uppkomna skadan.
Det må äfven erinras om att på sin tid äfven kantonen Waadt i
lagen af den 15 maj 1906 beträffande förbud mot detalj försälj ning af
absintlikör ställt sig på denna ståndpunkt. Den waadtländska regeringens
representant anförde följande vid behandlingen af lagen i stora rådet
i kantonen Waadt:
Återstår slutligen ersättningsfrågan. Vi utgå från den synpunkten
att såväl fabrikanterna, för så vidt sådana finnas i kantonen Waadt,
som detaljförsäljare sedan tillräckligt lång tid känna till, att stora rådet
håller på att utreda absintfrågan, för att de skola hafva kunnat vidtaga
sina mått och steg för att undgå att förbudet förorsakar dem förlust,
i synnerhet om man beviljar dem eu så lång frist, som föreslagits al
kommissionen, med hvilken jag instämmer, d. v. s. till den 1 januari
1907. Jag skyndar mig att tillfoga, att enligt min mening behöfver
icke stora rådet, när det vidtager eu åtgärd af föreliggande slag, lämna
fabrikanter eller kaféinnehafvare någon som helst skadeersättning, då den
önskade tiden beviljats dem för att hinna afsätta sina produkter. Den
åtgärd vi vidtaga berör den allmänna hygienen och det allmännas intressen
(sid. 69 stora rådets meddelanden, ordinarie vårsammanträdet 1909).
76
*
b) Ersättning af billighetshänsyn.
I och med fastställandet af att det i ett bestämdt fall såsom dét
ifrågavarande icke föreligger någon rättslig skadeersättningsskyldighet,
så är därmed likväl icke afgjordt, bur lagstiftaren bör lösa ersättningsfrågan.
För lagstiftaren äro lagens rättsbestämmelser blott ett medel i
samlefnadens tjänst. Pröfningen af den bestående rätten är för honom
blott så tillvida af värde, som denna pröfning ger honom svar på frågan
om lagen på ett riktigt sätt reglerar det lefnadsförhållande, som den
afser att reglera, och om den är det rätta medlet för att nå det rätta
målet. Om lagen icke uppfyller denna fordran så uppfyller den ej
heller billighetens och rättvisans fordringar; ty icke allt som framställes
rätt, är rätt och billigt. Billigheten är alltså det kännetecken, enligt
hvilket lagstiftaren skall afgöra frågan om ersättningsplikt.
Men enligt billighetens grunder kan det endast blifva tal om beviljande
af delvis utgående skadeersättning åt dem, som genom absintförbudet
lidit skada.
Först och främst må erinras därom att staten numera förbjuder
såsom allmänfarlig en näringsgren, hvars fria utöfvande den i 10-tal af
år skyddat och befordrat. Staten har medverkat till att denna näringsgren
har kunnat frodas och utvecklas; äfven statskassan har på många
sätt dragit nytta af densamma. Genom förbudet har staten fyllt endast
hälften af sin omvårdnadsplikt. Den andra och icke mindre viktiga
delen af denna plikt ligger däri att staten åtager sig en del af ansvaret
i de förluster, som kunna drabba genom förbudet. Den öfriga delen
af ansvaret måste de som lida förlust vara på det klara med att själfva
påtaga sig såsom en vanlig affärs- och arbetsrisk, hvilken hvem som
helst löper.
Eftersom förbudet träder i kraft först 2 år efter dess utfärdande,
får man icke göra den invändningen, att de som drabbas af förlust
erbjudits tillräckligt tillfälle att vidtaga lämpliga mått och steg i anledning
af det förändrade läge, hvari de komma genom förbudet. När på
sin tid i kantonen Waadt en betydligt kortare frist hade fastställts för
detaljhandelsförbudets ikraftträdande och det oaktadt intet skadestånd
gafs, så må man besinna att det där gällde endast förbud mot handeln
77
hvilken enligt sin natur har lättare att anpassa sig efter nya förhållanden
och gör detta så mycket fortare, ju mindre omsättningaffären
har. Förbundsförfattningen däremot förbjuder icke blott handeln,
och denna i alla dess former, utan äfven produktionen liksom öfver
hufvud taget hvarje slag af framställande af absint. Men en respittid
af 2 år är uppenbarligen alldeles otillräcklig för att kunna på ett annat
blott något så när lika inbringande sätt utnyttja alla i en viss industri
och dess hjälpindustrier eller -yrken under loppet af årtionden gjorda
anordningar och erfarenheter samt nedlagda kapital. Äfven är denna
tid för knappt tilltagen för att industriens alla arbetskrafter, företagare
och arbetare, skola kunna hinna skaffa sig nya arbetsfält.
Ville staten det oaktadt befria sig från förbudets hela börda så
kunde den råka i den sitxnitionen att med det, som för den ene är ett
läkemedel, tillfoga den andre lika stora om icke större sår än dem, som
förbudet afsett att hela. Skulle staten icke läka dessa sår, så kunde
man säga detsamma om den som om det gamla Rom: Hvarken våra
sjukdomar eller läkemedel kunna vi fördraga. Den arbetslöse och den
fattige skall då falla staten till last. Arbetsglädjen, som är källan till
all arbetskraft, fördystras, om lagstiftningen icke tar någon hänsyn till
arbetarens genom arbete betryggade inkomst. Ja, i framtiden skola
alla, hvilkas intressen hotas genom nya förordningar, motarbeta dessa
och därmed hämma äfven statslifvets utveckling.
Åtgärder, som på ett hänsynslöst sätt skada mångas intressen,
skada äfven indirekt, ty de medföra, såsom i föreliggande fall, nödvändigtvis
ett stillastående om icke en tillbakagång för vida flera än dem,
som direkt drabbas af sådana åtgärder. När, såsom här, en hel landsända,
om ock en liten sådan, nästan uteslutande lefver af en viss industri
så böra de, som tro det vara nödvändigt för det allmänna bästa att
undertrycka denna industri, också hjälpa till med att skaffa denna landsända
något nytt i det förstördas ställe. Här om någonstädes är följande
yttrande af förbundsrådet på sin plats: Man är skyldig hvarandra ömsesidig
skonsamhet och aktning i striden mellan intressena. Tv där hela
landsdelar af en stat stå emot hvarandra, skulle det betyda en svaghet
hos den, som hänsynslöst tillintetgjorde den underlägsnare parten. Skall
det hela vinna i styrka, så må striden gå ut på att utjämna de olika
intressena.
Hr billighetssynpunkt har för öfrigt edsförbundet vid olika tillfällen
genom sina lagstiftande myndigheter liksom äfven, inom deras
mera begränsade kompetensområde, genom sina administrativa myndigheter
och domstolarna beviljat ersättningar, såsom t. ex. vid införande
78
af alkoholmonopolet (4,121,193 francs). Monopolet afsåg ingalunda att
vara ett finansmonopol, utan att inskränka alkoholbruket. Konsumtionen
har också sjunkit med 40 proc. Men potatis- och spannmålsbrännerierna
befunno sig icke på minsta sätt i samma läge, som de, hvilka
skola drabbas af absintförbudet. Mer än 99 procent bedrefvo brännerierna
som binäring till sitt landtbruk, under det att hälften af de industriidkare,
som drabbas af absintförbudet, bedrifva absintfabrikationen som
hufvudnäring.
Enligt bestämmelserna i det uppgjorda förslaget till förbundsbeslut
uppskattades de ersättningar, som skulle tillfalla absintörtens odlare,
fabrikanterna samt arbetare och andra tjänsteinnehafvare, till i rundt
tal 3,000,000 frs.
Med denna summa skulle visserligen endast en mindre del af de
uppstående skadorna täckas.»
79
Tyskland.
I det af 1904 års svenska tobaksskattekommitté utarbetade betänkandet
finnes en utförlig redogörelse angående det genom lagen den
16 juli 1879 införda, ännu bestående systemet af viktskatt å den inhemska
råtobaken i Tyskland. I betänkandet finnes vidare en, ehuru
mera kortfattad, redogörelse för den tyska tobaksskattefrågan till år 1895.
Nämnda skattefrågas historia är synnerligen belysande och instruktiv,
enär för frågans lösning försök blifvit gjorda i nästan alla tänkbara
riktningar. För tiden efter 1879 torde därför böra lämnas en något
utförligare redogörelse än den af 1904 års kommitté meddelade.
Redan kort tid efter det 1879 års viktskattelag trädt i kraft hade
officiösa tyska tidningar tagit till orda för införande af statsmonopol å
tobak såsom lämpligaste medlet för statsinkomsternas ökande. Frågan
stod redan då på dagordningen, och det var kändt, att tobaksmonopolets
införande var en af furst Bismareks älsklingsplaner.
Den 27 april 1882 föreläde rikskanslern riksdagen till antagande
ett förslag till lag angående införande af statsmonopol å tobak.
De olika tyska staternas representanter inom förbundsrådet hade
icke varit eniga i frågan, i det att en stark minoritet där röstat mot
förslagets framläggande för riksdagen (36 röster mot 22).
I allt väsentligt öfverensstämde detta regeringens förslag med de
grunder, om Indika man inom 1878—79 års enquetekommission enats
beträffande ett eventuellt statsmonopol å tobak. Några punkter af en viss
betydelse voro dock nya. Så bestämmelsen att monopolet skulle använda
inhemsk tobak motsvarande minst två femtedelar af hela årsbehofvet
af råtobak. Vidare att hemindustrien icke skulle helt och hållet förbjudas
utan kunna i begränsadt omfång äga rum för monopolets räkning.
Man ansåg nämligen, att i närheten af monopolfabriker pålitliga personer
skulle kunna utan risk anförtros tobak till förarbetning i hemmet, oaktadt
svårigheten att bestämma den affallsprocent, som skulle medgifvas. Den
mest afsevärda skiljaktigheten från enquéte-förslaget utgjorde emellertid
grunderna för beräknandet af ersättning till fabrikanterna och öfriga
ersättningsberättigade. Hela ifrågavarande kostnad vid monopolets införande
beräknades i regeringens förslag till 257 miljoner mark, medan
1882 års
monopolförslag.
80
enq ué t e k c > in missionens motsvarande slutsiffra var 687 miljoner mark.
Orsaken till denna stora skillnad låg däri, att kommissionen beräknat,
att t. ex. fabrikant skulle i skadestånd kunna erhålla 8 å 12 Vä gånger sin
årliga nettovinst, medan enligt regeringsförslaget han skulle erhålla
endast 2 å 5 gånger nämnda vinst, att regeringsförslaget principiellt
uteslöt från rätt till ersättning alla företag, som varit i gång kortare
tid än 4 år o. s. v.
Lagförslaget afsåg ett statsmonopol, omfattande samtliga grenar
af tobakshandteringen, såväl odling som fabrikation och försäljning.
Dess bestämmelser voro i hufvudsak följande:
1) Inköp af oarbetad tobak, tillverkning af tobaksfabrikat och försäljningen
af dessa tillkomme uteslutande det tyska riket och skulle för
tyska rikets räkning handhafvas.
Koncessionerade råtobakshandlare skulle vara berättigade att i
öfverensstämmelse med af förbundsrådet utfärdade kontrollföreskrifter i
och för vidare export införa utländsk råvara i monopolgebitet samt
att likaså af inländska odlare uppköpa inhemsk råtobak för export.
2) Rätt till tobaksodling förutsatte af myndighet utfärdadt tillstånd.
Odling fick bedrifvas endast för monopolets räkning eller för export.
Årligen skulle rikskanslern bestämma storleken af den odlingsareal,
som för monopolets räkning skulle under följande året tagas i anspråk,
samt fördelningen af det beräknade antalet hektar emellan respektive
förbundsstater. Likaledes skulle rikskanslern bestämma de inlösningspris,
som följande år af monopolförvaltningen komme att betalas allt
efter råvarans kvalitet.
Odling för export vore tillåten i de kommuner, där tobaksodlingför
monopolets räkning bedrefves. I hvilka kommuner denna odling
finge försiggå, bestämdes af respektive staters regeringar. Monopolets
behof af råvara borde, såsom nämndt, till minst 2/s tillgodoses från
de inhemska odlingarna.
3) Import af tobaksfabrikat vore, utom i vissa i lagen angifna
undantagsfall, förbehållen monopolförvaltningen. Dessa undantagsfall
afsågo resande, hvilka skulle vara berättigade att för eget behof från
utlandet medföra högst 50 gram tobaksfabrikat tullfritt samt därutöfver
intill 1 kilogram mot erläggande i tull:
för cigarrer och cigarretter ..................... 15 mark per kilogram
för röktobak, tuggtobak och snus......... 10 „ „ ,,
Äfven kunde monopolförvaltning*en tillåta enskilda konsumenter,
dock icke tobaksförsäljare, att för eget behof importera tobaksfabrikat
81
upp till högst 20 kilogram om året emot erläggande af dubbelt högre
tullsatser äu de nyss angifna.
Omedelbar transitbefordran af tobak och tobaksfabrikat genom
Tyskland kunde , ske endast öfver härför särskildt bestämda tullstationer
och under ämbetskontroll.
4) Bearbetningen af råtobak och framställningen af tobaksfabrikat
skulle, om man frånsåg erforderlig behandling af råtobaken hos odlare
och koncessionerade råtobakshandlare, vara tillåten endast i statens
fabriker samt därjämte under kontroll hos enskilda personer, åt hvilka
monopolförvaltningen gifvit i uppdrag att tillverka tobaksfabrikat (hemindustri).
Absolut förbjudet vore att yrkesmässigt vidare bearbeta af monopolförvaltningen
levererade tillverkningar, äfvensom att med tillsatser
uppblanda desamma. Monopolförvaltningen skulle vara förpliktad att låta
fabricera vissa i lag angifna fabrikat samt att till i lag fastställda pris
låta försälja desamma. Monopolförvaltningen skulle emellertid äfven vara
berättigad att tillverka andra tobakssorter, å hvilka prisen bestämdes af
rikskanslern. Denne bestämde äfven försäljningsprisen å af monopolförvaltningen
från utlandet införda fabrikat samt exportprisen å monopolets
egna tillverkningar. Utom monopolförvaltningen och af denna
befullmäktigade personer vore ingen berättigad att innehafva maskiner
eller verktyg afsedda till framställning af tobaksfabrikat.
5) Tobaksfabrikat finge inom monopolgebitet tillhandahållas endast
af privilegierade försäljare och af allmänheten endast hos dessa inköpas.
Undantagsvis kunde i enlighet med af förbundsrådet utfärdade föreskrifter
försäljningsrätt medgifvas äfven åt andra personer. Försäljarna åtnjöte
eu provision af 10 % å de tariffmässiga försäljningsprisen samt erhölle
sitt lager af monopolfabrikat genom förmedling af tjänstemän eller
agenter, hvilka tillsattes af monopolförvaltningen. Försäljningslokaler
och lagerrum skulle vara underkastade kontroll och inventering såväl
genom monopolets som genom tull- och beskattningsmyndigheternas organ.
6) Förvaltningen af rikstobaksmonopolet tillkomme det tyska riket.
Den högsta ledningen af monopolet skulle handhafvas af en under
rikskanslern lydande styrelse (Reichstabakamt). De koncessionerade försäljarna
anställdes af de skilda förbundsstaternas regeringar. Odlingskontrollen,
tillåtelse och kontroll beträffande handeln med råvara, kontroll
öfver införsel och utförsel af råtobak och fabrikat samt nödig gränsbevakning
till förhindrande af oloflig import skulle åligga de med rikets
tullar och konsumtionsskatter i de särskilda staterna ombetrodda myndigheterna,
hvilka det äfven eljest ålåge att medverka vid företagandet
11
82
af alla till rikstobaksmonopolets skyddande behöfliga åtgärder. Den
sålunda vederbörande tull- och beskattningsmyndigheter anvisade ämbetsverksamheten
sorterade under den för tullar och konsumtionsskatter
anordnade allmänna rikskontrollen. För de kostnader, som härigenom
tillskyndades de särskilda förbundsstaterna, skulle dessa erhålla godtgörelse
ur rikskassan. Tjänstemännen vid monopolförvaltningen voro
berättigade att öfvervaka de vid kontrollen af tobaksodlingen försiggående
ämbetsforrättningarna samt att taga närmare kännedom om
odlingen.
Lagförslaget innehöll vidare särskilda bestämmelser angående tidpunkten
för lagens trädande i kraft och rörande statens öfvertagande
af den privata tobaksindustrin. Vidkommande tobaksodlingen skulle
lagen blifva gällande från den 1 januari 1883, vidkommande tobaksfabrikationen
och råtobakshandeln från den 1 juli 1883 och vidkommande
handeln med tobaksfabrikat från den 1 januari 1884. Öfvergångsbestämmelserna
afsågo såväl inlösen för monopolets räkning af i
riket förefintlig råvara, maskiner, verktyg etc. som äfven fastställandet
af de grunder, enligt hvilka ersättning skulle utgå åt de personer, som
genom monopolets införande blefve i ekonomiskt afseende lidande.
I händelse icke inom en af beskattningsmyndigheterna bestämd
termin export till utlandet under ämbetskontroll försiggått, vore resp.
innehafvare skyldiga att öfverlämna åt monopolförvaltningen till inlösen:
l:o) all den 1 juli 1883 inom monopolgebitet i privatbesittning
hos odlare, fabrikanter, handlare in. fl. befintlig råtobak, som icke
upptagits i koncessionerade råtobakshandlares lager;
2:o) alla nämnda dag inom monopolgebitet i privatbesittning
varande maskiner, verktyg och redskap för tobaksfabrikation, utom i
de särskilda fall då deras innehafvande fortfarande vore tillåtet;
3:o) den 1 januari 1884 i privatbesittning befintliga tobaksfabrikat
med undantag af till innehafvarens egen förbrukning afsedda mängder,
såvida de icke öfverstego 5 kg. eller i sådant fall för dem erlades en
afgift till belopp motsvarande hälften af de i monopollagen för resande
bestämda tullsatserna å tobak.
För öfvertagande af råvara, maskiner, verktyg, redskap samt
tobaksfabrikat för monopolets räkning skulle förbundsstaternas regeringar
i enlighet med af förbundsrådet gifna, närmare föreskrifter tillsätta
distriktskommissioner, hvilka det ålåge att till art och mängd
värdera de till inlösning ifrågasatta föremålen samt att bestämma de
pris, som monopolförvaltningen skulle betala.
Till grund för värdesättningen af tobaksfabrikat skulle läggas vid
83
inlösen från fabrikanter tillverkningskostnaden och vid inlösen från
andra personer inköpskostnaden. Till dessa kostnader beviljades åt
fabrikanter och handlare ett tillskott af 5 °/0.
öfver distriktskommissions prissättning kunde inom i lag stadgad
tid besvär anföras. Med uteslutande af andra rättsmedel afgjordes dessa
besvär med slutlig giltighet af en centralkommission, hvars medlemmar
utsågos af rikskanslern. Ända till dess centralkommissionen afkunnat
sitt utslag och ytterligare inom en tidrymd af 10 dagar därefter skulle
innehafvaren af de värderade föremålen vara berättigad att under offentlig
kontroll exportera desamma.
Lagförslaget uppställde den generella regeln, att de personer, som
till följd af förbudet mot tobaksfabrikation och handel med tobaksfabrikat
eller på grund af stadgade inskränkningar i handeln med
råtobak lede minskning i sina förmögenhetsförhållanden eller intrång
i sitt förvärf, skulle vara berättigade alt erhålla ersättning i enlighet
med i lagen angifna närmare bestämmelser. Lagförslaget skilde i detta
afseende mellan realskadestånd, personellt skadestånd, personell godtgörelse
och understöd.
Lagförslaget innehöll slutligen den bestämmelse, att nettovinsten
från tobaksmonopolet skulle fördelas mellan de särskilda förbundsstaterna
i förhållande till den folkmängd, hvarmed de tillhörde monopolgebitet.
Ur motiveringen till förslaget är följande att anföra.
Monopolet hade icke tänkts såsom en kopia af det franska eller
det österrikiska monopolet, utan det skulle taga full hänsyn till Tvsklands
speciella ekonomiska och politiska förhållanden.
Tobaksodlingen skulle hållas vid makt och dess vidare utveckling
möjliggöras, enär fabrikaten skulle lämnas konsumenterna till samma
pris som förut, så att konsumtionen ej ens öfvergående skulle minskas.
Med folkmängdens tillväxt skulle äfven tobaksodlingen ökas. Härför
hade skapats en särskild garanti därigenom, att det i lagen var fastslaget,
huru stor minimikvantitet inhemsk tobak, monopolförvaltningen
skulle använda. Systemet för tobakens klassificering innebar samtidigt en
premie för omsorgsfull kultur, hvarigenom skörden skulle vinna i kvalitet.
Odlarna skulle vara befriade från privatspekulationens olägenheter och
i ihonopolförvaltningen hafva en ordentlig och säker köpare. Det
vore icke afsikten att utesluta vissa landsdelar från rätten att odla tobak;
öfverallt där tobaken dittills hade utgjort en förvärfskälla för landtbrukaren,
kunde den fortfarande få odlas men blott för monopolets
räkning eller för export. Kontrollen öfver odlingen skulle icke skärpas,
i vissa hänseenden t. o. m. mildras (t. ex. i fråga om förstörandet af
84
stjälkarna ute på fältet, något som, så länge en privatindustri och höga
viktskattesatser existerade, måste behandlas mycket strängare än vid ett
monopol).
Hvad beträffar tobaksliandteringen och industrien, så skulle den
existerande privatfabrikationen i geografiskt, kvantitativt och kvalitativt
hänseende fullständigt ledas öfver i monopoldriften. Industridistrikten
skulle bibehållas och fabrikationsorterna skulle förändras endast i''den
mån monopolets införande gjorde det nödvändigt. 1 betraktande af
den stora utsträckning cigarrfabrikationen hade i Tyskland, vore det
framtida beståndet af talrika fabriksfilialer jämte hufvudfabrikerna nödvändigt.
Dessutom skulle, så vidt sig göra lät, de stora fabrikerna
bibehållas.
Då det tyska monopolet enligt de tillämnade prisen principiellt
icke ville beskatta den stora massans förbrukningsartiklar, kunde man
icke beräkna så hög afkastning, som det franska monopolet lämnade.
Monopolets årliga bruttoförsäljningssumma beräknades till 388,570,000
mark, omkostnaderna voro upptagna till i rundt tal sammanlagdt 214
miljoner mark, däri inberäknadt nära 41 miljoner i försäljningsprovisioner
och öfver 9 miljoner till ränta och amortering efter 4 V* proc. af
anläggnings- och driftkapitalet, lifter ytterligare afdrag af i det närmaste
11 miljoner mark för ränta och amortering å de utbetalda skadeersättningsbeioppen,
beräknades nettovinsten af monopolet till 163,673,000
mark.
Antalet af monopolet särskilt anstalta detalj försälj are beräknades
blifva omkring 60,000, hvilka skulle erhålla en försäljningsprovision af i
genomsnitt 10 proc. I betraktande af detta stora antal detaljförsäljare
och det relativt ringa antalet fabriker ansåg man ett mellanled af minst
250 distributörer behöfligt. Dessa skulle anställas såsom tjänstemän
eller agenter och erhålla Va proc. af detalj försäljningspriset i provision.
Monopolets försäljningskostnader skulle sålunda uppgå till inalles 10 Va
proc. af bruttoförsäljningssumman.
Bland öfriga utgifter märktes 385,000 mark till generaldirektionen
och därunder närmast lydande generalinspektörer.
Med afseende å inköpen af utländsk råtobak beräknades, att monopolet
skulle genom direkta inköp utan anlitande af mellanhänder kunna
få tobaken minst 10 proc. billigare än det genom undersökningar utrönta
dåvarande genomsnittspris, som fabrikanterna betalade.
Angående inrättandet af fabriker och magasin anfördes^ att det
vore tekniskt och finansiellt nödvändigt att stöda sig på den redan existerande
industrien och att inköpa ett tillräckligt antal af befintliga fabriker.
85
Fabrikationen af rök- och tuggtobak samt snus kunde koncentreras i
färre och större fabriker; svårare vore förhållandena inom den betydande
och mycket splittrade cigarrfabrikationen. I Tyskland funnes blott få
stora cigarrfabriker och äfven om på kort tid sådana skulle inrättas,
blefve det svårt att förflytta vana arbetare i tillräckligt antal och att
samla dem i vissa centra. På senare tid hade cigarrfabrikerna flyttat
från större städer och rikare trakter till fattigare sådana för att draga
fördel af dessa senares lägre arbetslöner. Hvarför skulle icke monopolförvaltningen,
ehuru ett statsetablissement, kunna taga hänsyn härtill
och kunna arbeta med 10 å 20 fabriksfilialer, likaväl som detta vore
möjligt för många privatföretag? Billig arbetskraft för monopolets omfattande
cigarrfabrikation funnes i större mängd än man i allmänhet
antog. Under privatindustriens konkurrensstrider hade alltjämt nya affärer
upprättats på de ställen, där fabrikanterna till följd af låga arbetslöner
utbildat en arbetarestam. Hvarje nytt företag hade tendens att draga
till sig en del af dessa utbildade arbetare, hvaraf följde att de gamla
företagen måste upplära nya krafter, och på så vis hade år efter år
färdigheten i cigarrfabrikation blifvit spridd i dessa trakter.
Monopolet behöfde minst 28 stora fabriker och 130 filialer, vidare
omkring 32 magasin med tillhörande förvaltningar. Till hvarje centralfabrik
skulle höra flera filialer på andra orter, hvilka skulle ledas från
centralfabriken. Hvarje filial borde kunna skötas af en disponent.
Vidare behöfdes till det omedelbara öfvervakandet af arbetarna, fördelandet
af tobaken, emottagandet af cigarrerna, förandet af aflöningslistor
etc. för hvarje filial minst 4 förmän.
Cigarrettfabrikationen kunde inskränkas till några få fabriker,
tillverkningen af snus och tuggtobak till cirka 12 fabriker. Hvad antalet
magasin beträffar, måste af den inhemska skörden årligen cirka
780,000 centner takmogen tobak = 624,060 centner svettad tobak magasineras
och dessutom 8 månaders behof af utländsk tobak. Den inhemska
tobaken kunde förvaras i 28—29 magasin, af hvilka en del borde
rymma 40,000 centner och de öfriga 20,000; den utländska varan skulle
inrymmas i 3—4 magasin om 150,000—180,000 centner hvardera.
Magasinstjänsten skulle så förenas med fabrikationstjänsten, att antingen
samtliga magasinsförvaltningar för den inhemska tobaken eller åtminstone
de minsta skulle ställas under fabriksförvaltningarna. Den förberedande
uppskattningen upptog omkostnaderna för fabriks- och magasinstjänsten
till 2,314,200 mark per år.
Anläggnings- och rörelsekapitalet beräknades i enlighet med ofvanstående
sålunda:
86
Industriens
rättsställning
m. m.
a) Utgifter för inrättande af
6 fabriker å 2,000,000
6 „ „ 1,500,000
16 „ „ 1,000,000
130 filialer „ 100,000
2 magasin „ 2,000,000
10 „ „ 600,000
20 „ „ 300,000
fabriker och magasin:
mark = 12,000,000 mark
„ = 9,000,000 „
„ = 16,000,000 „
„ = 13,000,000 „
„ = 4,000,000 „
„ = 6,000,000 „
„ = 6,000,000 „
Summa 66,000,000 mark.
b) Inventarievärdet af monopolets maskiner, redskap och förbrukningsartiklar
antogs till 12,000,000 mark.
c) Tobaksförråd.
Det ordinarie tobakslagret borde bestå af 1 V2 årsbehof af inhemsk
och 8 månaders behof af utländsk råtobak. Därtill komme lagret af
färdiga fabrikat och den i fabrikation befintliga tobakskvantiteten, tillsammans
minst Vs af hela det årliga tobaksbehofvet (af rök- och tuggtobak
något mindre, af snustobak däremot betydligt mer).
Värdet
11
11
11
11
af 1 V2 årsbehof inhemsk tobak.........
,, 8 månaders behof utländsk tobak
„ genomsnittslager af fabrikat inkl.
den i fabrikation befintliga tobaks
mängden
(Vs af årsbehofvet)......
„ genomsnittslagret af importcigarrer
„ diverse...............................................
33.000. 000 mark
40.000. 000 „
55,000,000
2.500.000
1.500.000
Summa 132,000,000 mark.
De under a., b. och c. upptagna tre posterna utgöra tillsammans
210 miljoner mark såsom anläggnings- och driftkapital, hvartill som
reserv ytterligare beräknades 10,000,000 mark.
I fråga om statens ställning till inlösnings- och ersättningsanspråk
vid införande af statsmonopol å tobak hade inom den tyska tobaksenquetekommissionen
af år 1878 följande allmänna synpunkter lagts till
grund.
Staten hade först och främst att inlösa i producenters, handlandes
och fabrikanters ägo befintliga, för tillverkning af tobaksvaror tjänande
maskiner, utensilier och verktyg äfvensom förråd af tobak och tobaksfabrikat,
försåvidt icke ägarna föredrogo att exportera ifrågavarande
föremål. Beträffande inlösningsbeloppen utgick man därifrån, att mono
-
87
polförvaltningen skulle betala varornas gängse marknadspris enligt
närmare specificerade grunder, som ansågos motsvara dylikt pris.
Var det sålunda ställdt utom tvifvel att staten vid förvärfvet af
nämnda privategendom vore skyldig att fullt ersätta dennas värde, kunde
däremot någon rättslig förpliktelse för staten icke erkännas uppkomma
att ersätta det upphörande af affärsvinst, som inträffade för dittillsvarande
utöfvare af tobakshandteringen till följd af förbudet mot fortsatt
utöfning af deras yrke. Denna upphörande vinst toge sig uttryck dels
såsom värdeminskning af de byggnader, som icke inköptes af monopolet,
dels ock såsom inskränkning i, resp. upphörande af deras yrkesinkomst.
Härvidlag vore det alltså icke redan existerande värden, som undandrogos
från privatdriften, utan endast möjligheten att genom näringsverksamhet
skapa dylika värden. Genom den bestående offentligrättsliga
ordningen för utöfvande af näring i enlighet med principen
om näringsfrihet vore det visserligen ställdt i hvarje särskild företagares
skön att ägna sig åt hvilket yrke han ville, men också just till följd
häraf hade staten hvarken tillförsäkrat eller ställt i utsikt någon som
helst rätt till utöfningen af det fritt valda yrket, hvilken rätt skulle
kunna af yrkesutöfvarna åberopas exempelvis vid konjunkturförändringar
eller mot omstörtande uppfinningar eller upptäckter, eller öfverhufvud
i kampen mot konkurrens. För öfrigt ansåg kommissionen sig desto
mindre behöfva ingå i en principiell diskussion af rättsfrågan beträffande
godtgörelse åt tobakshandteringen, som i allmänna uppfattningen enighet
rådde därom, att billighetsskäl talade för beviljande af en med hänsyn
till hvarje sakägares individuella förhållanden uppskattad skälig godtgörelse.
På nu angifna grunder fann kommissionen att vid införande af
tobaksmonopol borde utgå dels ett realskadestånd för af förbudet mot
näringens utöfvande föranledd värdeminskning å näringsidkarens egna,
i rörelsen använda fastigheter och byggnader, dels ock personligt skadestånd
för det af monopolet föranledda upphörandet af affärsvinst.
Det vore själfklart, att statens uppgift icke kunde vara att för
all framtid taga på sig den förlust, som genom upphörandet af eller
inskränkningen i näringsinkomsten sträckte sig utöfver den tid, som
kunde vara erforderlig för öfvergång till annat yrke. Storleken af dylik
förlust berodde också i de flesta fall på vederbörandes egen driftighet
och duglighet. Med hänsyn till nämnda förhållanden ansåg kommissionen
ett belopp af 8 å I2V2 gånger årliga medelnettovinsten under
de sista 10 åren utgöra skälig ersättning. Cigarrfabrikanter med mindre
än 6 arbetare borde ersättas enligt särskilda grunder med fasta, i för
-
88
hållande till arbetarantalet bestämda belopp. Detta motiverades med
att sådana fabrikanter, bvilka öfvervägande tillhörde handtverket eller
hemindustrien, i regel icke föra några handelsböcker och därför icke
kunna uppvisa sin affärsvinst, hvarjämte ett dylikt anordnande af deras
ersättning skulle medföra en med hänsyn till dessa småfabrikanters stora
antal nödig förenkling af hela ersättningsproceduren. De ifrågasatta
ersättningsbeloppen utgjorde för dylik fabrikant
utan medhjälpare *3,000 å 6,000 mark
med
4,000
8,000
5.000 å 10,000
6.000 å 12,000
7.000 å 14,000
8.000 å 16,000
Från skadeersättning skulle i öfrigt de handlande med råtobak
och tobaksfabrikat vara uteslutna, hvilka icke utöfvade dylik handel
såsom uteslutande näringsfång eller åtminstone i viss minimiomfattning,
nämligen för handlande med råtobak en årlig omsättning af minst
50,000 mark och för handlande med tobaksfabrikat en årlig omsättning
af minst 5,000 mark. Agenter, mäklare och resande skulle erhålla
ersättning endast såvida deras utkomst till minst hälften härflöt af
verksamhet inom tobaksbranschen. Man förutsatte dock, att sådana
icke skadeståndsberättigade handlande skulle vid tillsättandet af detaljförsäljarplatser
i möjligaste mån tillgodoses.
Beträffande spörsmålet huruvida och i hvad mån ersättning borde
ifrågakomma för de inom tobaksfabrikationen dittills sysselsatta tekniska
biträdena och arbetarna, intog kommissionen följande ståndpunkt. Till
största delen skulle nog nämnda personer kunna sysselsättas äfven af
monopolförvaltningen och för dessa bortföll ersättningsfrågan utan vidare.
När så icke blef fallet, måste man emellertid iakttaga den skillnad som
förefanns mellan å ena sidan blotta biträden och handtlangare och å
andra sidan de egentliga, för tobaksfabrikationen särskildt tekniskt utbildade
biträdena samt skolade och inöfvade arbetare. Medan de förstnämnda
personerna, som kunde i hvilket som helst annat yrke finna
enahanda användning, icke kunde tillerkännas någon ersättning, kunde
däremot de tekniskt utbildade befattningsliafvarna och arbetarna icke
uteslutas från ersättning, enär det måste medges, att deras speciella,
med offer af möda och tid förvärfvade färdighet blefve värdelös, samt
att det i hvarje fall skulle kräfvas någon för vederbörande förlorad tid,
innan de kunde finna motsvarande anställning inom andra förvärfsgrenar.
89
Dessa borde erhålla ett ersättningsbelopp motsvarande 1—5 gånger
årslönen.
I det år 1882 framlagda monopolförslaget gjordes i hufvndsak
samma synpunkter gällande i den förevarande frågan. Man betonade
sålunda statens skyldighet att inlösa lager af råtobak och tobaksfabrik åt
samt maskiner, verktyg och utensilier. Tillika häfdades emellertid att
hvarken af förbudet mot enskildes utöfvande af tobakstillverkning och
handel med tobaksvanor eller af de i monopolförslaget ingående inskränkande
bestämmelserna rörande handel med råtobak kunde härledas
något rättsligt anspråk mot staten på ersättning för den genom förbudet
uppkomna skadan, detta på den grund att rådande näringsfrihet icke i
sig innebure garanti från statens sida till någon rätt för en yrkesutöfvare
till utöfning af yrket. Af billighetsskäl gifves dock dylik ersättning.
Dessa billighetsskäl gälla likväl endast beträffande sådana personer,
som förbudet träffar, men däremot icke sådana, som blott medelbart
beröras i sin yrkesutöfning af de faktiska följderna utaf det andra
personer vidkommande förbudet. Beviljande af ersättning åt dessa,
endast i andra hand af förbudet träffade personer skulle icke blott innebära
en principiellt otillåtlig liberalitet på bekostnad af öfriga skattdragande
utan äfven föra till högst betänkliga praktiska konsekvenser
af oöfverskådlig räckvidd. På tull- och skattelagstiftningens område
kan nämligen, alldeles oafsedt monopolet såsom skatteform, näppeligen
någon viktigare åtgärd vidtagas, utan att medföra rubbningar i de af
åtgärden berördes förvärfsförhållanden och pekuniära förluster för dem.
Anspråk på ersättning af statsmedel för alla sådana förluster skulle
vinna stöd, därest sådan ersättning medgåfves i det föreliggande fallet.
Men därmed vore också tull- och skattelagstiftningen dömd till stillastående
eller ock blefve statskassan prisgifven åt obegränsade ersättningsanspråk.
Det vore dessutom fullkomligt outförbar! att i det föreliggande
fallet hålla skadeslösa alla de personer, för hvilka monopolet medelbart
verkade till intrång. Detta framgick utan vidare af den omständigheten,
att till dylika personer hörde först och främst sådana yrkesidkare,
som dittills genom sin verksamhet, hvilken som helst, haft
förtjänst af tobaksfabrikanter och tobakshandlande eller af hos dylika
anställda biträden och arbetare samt till följd af monopolets införande
förlorade denna förtjänst. Det saknades hvarje grund för beräknande
af ersättning åt sådana personer.
Med nu angifven utgångspunkt var ersättningsprincipen, i hvad
den afsåg personlig ersättning, i förslaget närmare utförd sålunda, att
12
90
dylik ersättning förklarades endast afse att för ifrågavarande personer
underlätta öfvergången till annan förvärfsverksamhet, hvaremot det förklarades
vara orättvist att tillerkänna högre belopp än sådana, förmedelst
hvilka vederbörande skulle sättas i tillfälle att verkställa dylik
öfvergång utan att därför behöfva använda egna tillgångar.
Enligt förslaget ställdes i utsikt dels ett real- och dels ett personellt
skadestånd. Det förra skulle tillkomma de tobaksfabrikanter och råtobakshandlare,
hvilkas fabriks- och magasinsbyggnader minskades i värde
genom monopolets införande. Denna ersättning bortfölle vid frivillig
försäljning af byggnaden till monopolförvaltningen. Ersättningen utginge
i form af ett kapitalbelopp allenast motsvarande värdeminskningen,
eftersom ju byggnaden förblef den enskildes egendom och kunde användas
till andra ändamål.
Den personliga ersättningen afsåg att godtgöra fabrikanter, råtobakshandlare,
tobakshandlare, teknisk personal och arbetare för förlusten
resp. inskränkandet af förvärfsverksamheten. I fråga om fabrikanter
och handlande, såsom varande själfständiga näringsidkare, benämndes
den personliga ersättningen personellt skadestånd, vidkommande
de öfriga personell godtgörelse. Skillnaden bestod däri, att anspråket
på personell godtgörelse ginge förloradt genom mottagande eller omotiveradt
afböjande af en anställning i monopolförvaltningens tjänst
eller såsom tobaksförsäljare, d. v. s. för dessa personer skulle det föreligga
ett medelbart tvång att antaga sådana platser. Detta läge i
monopolförvaltningens intresse, men också i vederbörandes eget, enär de
genom bibehållande af sin hittillsvarande sysselsättning hade sin säkraste
bärgning. Skadestånd och godtgörelse skulle endast tillkomma innehafvare
af sådana fabriker och handelsföretag, som under längre tid
visat sig vara lifskraftiga affärer och ej bedrifvits endast såsom biaffärer,
resp. sådana tekniska biträden och arbetare, hvilkas anställning inom
tobakshandteringen vore att anse såsom varaktigt och hufvudsakligt
yrke. I fråga om arbetare och annan personal inskränkte man sig till de
för denna fabrikation och handel särskild! utbildade personerna, emedan
endast dessa innehade en med uppoffrande af arbete och tid ernådd
yrkesskicklighet, hvilken hädanefter skulle blifva värdelös, då däremot
de, som voro sysselsatta inom tobaksbranschen med bokföring, vanligt
dagsverke och dylikt, i framtiden lika väl kunde finna sin verksamhet
på annat område. För äldre affärer var skadeståndet och godtgörelsen
satt högre, emedan soliditeten i regeln tilltog med affärens ålder. Enahanda
princip gällde beträffande personal och arbetare, jämväl af det skäl att
dessa vid mera framskriden ålder hade svårt att finna andra platser.
91
Skadeståndet eller godtgörelsen skulle tillmätas blott så högt, att det underlättade
vederbörandes öfvergång till annan förvärfsverksamhet. Högre
belopp än som voro nödvändiga, för att öfvergången kunde ske utan
uppoffring af egen förmögenhet, skulle undvikas. Därför borde också
ersättningen lämnas i form af kapital och ej i räntor. Med tillämpning
af ofvanstående borde det vara uteslutet, att de intresserade skulle
lida skada, i all synnerhet som fabrikanter och råtobakshandlare också
skulle erhålla realskadestånd, och deras to bakslager, maskiner och
redskap skulle kunna till skäliga priser öfverlåtas till monopolförvaltningen.
Fabrikanter, som frivilligt sålde sina fabriker till monopolförvaltningen,
erhöllo icke något personellt skadestånd, emedan jämväl
ersättning för förlusten af framtida vinstmöjligheter vore inräknad i den
frivilligt öfverenskomna köpesumman. Af särskilda billighetsskäl skulle
understöd kunna gifvas åt sådana, hvilkas förvärfskälla minskades eller
borttoges genom monopolet, oaktadt de icke fyllde förutsättningarna för
erhållande af skadestånd eller godtgörelse enligt ofvan angifna grunder.
Det personella skadeståndet till tobaksfabrikanter och råtobakshandlare
skulle utgå under förutsättning, att verksamheten utöfvats oafbrutet
under minst 4 år före monopollageus offentliggörande och haft
betydelse af själfständig förvärfskälla. Till grund för beräknandet af
detta skadestånd skulle läggas affärens genomsnittliga handelsvinst för
de mellan den 1 januari 1876 och den 31 december 1882 fallande
verksamhetsåren, dock med frånräknande af det bästa och det sämsta
årsresultatet. Skadeståndet skulle utgå med följande antal gånger
nämnda genomsnittliga handelsvinst, nämligen:
om affären idkats för fabrikant: för råtobakshandlare:
4 intill | 5 år | 2 | gånger | i |
| gång |
5 n | 6 „ | 2V2 | 11 | i | V6 | 11 |
6 „ | 7 „ | 3 | ii | i | 2/ / 6 | 11 |
7 „ | 8 „ | 3 Vo | ii | i | 3/ / 6 | 11 |
8 „ | 9 „ | 4 | ii | i | 4/ / 6 | 11 |
9 „ | 10 „ | 4 7, | ii | i | 5/ / 6 | 11 |
10 år eller längre tid | 5 | ii | 2 |
| gånger |
Såsom handelsvinst skulle upptagas affärens bruttoinkomst efter
afdrag af affärsomkostnader och 5 proc. ränta å anläggnings- och driftkapital.
Såvida utredning angående handelsvinsten icke kunde erhållas
ur affärens böcker, inträdde i stället uppskattning genom sakkunniga.
För råtobakshandlare, som sålt råtobak till utlandet, medräknades icke
däraf uppkommen del af handelsvinsten. Flera affärsinnehafvare skulle
92
anses såsom en innehafvare och flera fabriks- eller handelsföretag i
samma innehafvares hand såsom en affär.
Personell godtgörelse erhålla:
1) för tobaksfabrikationen tekniskt utbildad förvaltningspersonal
(fabriksdirektörer, inspektörer, uppsyningsman o. s. v.);
2) tekniskt bildade tobaksarbetare, hvilka vid lagens utfärdande
öfverskridit 20 års ålder;
3) för råtobakshandel eller för handel med tobaks fabrikat tekniskt
utbildad personal (tobaksagenter, tobaksmäklare, resande o. s. v.);
4) handlande med tobaksfabrikat.
Förutsättning skulle dock beträffande samtliga dessa kategorier
vara, att den ifrågavarande för värfs verksam heten utöfvats oafbrutet
under minst de 4 år, som förflutit närmast före lagens utfärdande, samt
att verksamheten utgjort den ersättningsberättigades uteslutande eller
hufvudsakliga förvärfskälla. Från den personella godtgörelsen skulle
dock alla vara uteslutna, hvilka erhölle anställning i monopolets tjänst
eller såsom tobaksförsäljare eller utan giltig anledning afböjde att mottaga
en efter deras förutvarande lefnadsställning afpassad dylik anställning.
Ej heller kunde person, hörande till de nämnda kategorierna
1—3, ifrågakomma till personell godtgörelse, med mindre han allt sedan
den 1 januari 1882 varit undersåte i en tysk förbundsstat. Erfordrades
för mottagande af anställning hos monopolet ombyte af boningsort,
skulle flyttningskostnaden ersättas.
Till grund för beräknandet af personell godtgörelse skulle läggas
i fråga om personer af kategorierna 1—3 aflöningen eller arbetsförtjänsten
och i fråga om personer af kategorien 4 handelsvinsten, allt i
genomsnitt för de mellan den 1 januari 1876 och den 31 december
1881 fallande verksamhetsåren, med frånräkuande af det bästa och det
sämsta året.
Godtgörelse skulle utgå med följande antal gånger nämnda genomsnittliga
aflöning eller arbetsförtjänst eller handelsvinst, nämligen:
om verksamheten för kategorierna för kategorierna
ntöfvats 1 och 2 : 3 och 4:
4 | intill | 5 år | 2 gånger | 1 |
| gång |
5 | n | 6 „ | 2 % „ | 1 | Ve | 11 |
6 | ii | 7 „ | 3 | 1 | 2 / / 6 | 11 |
7 | ii | 8 „ | 3 V, „ | 1 | 3/ / 6 | 11 |
8 | ii | 9 „ | 4 | 1 | 4/ /6 | 11 |
9 | ii | 10 „ | 4 7* „ | 1 | 5/ / 6 | 11 |
10 | år eller längre tid | 5 „ | 9 tJ |
| gånger. |
93
Om person, enligt ofvanstående berättigad till personell godtgörelse,
erhållit anställning hos monopolet eller såsom tobaksförsäljare
men utan eget förvållande inom 5 år därefter blifvit afskedad, skulle
han bekomma två tredjedelar af den godtgörelse, som lian skulle erhållit,
därest han icke fått dylik anställning.
Personer, hvilka icke kunde inräknas under ofvan angifna, till
skadestånd eller godtgörelse berättigade kategorier eller hvilka, ehuru
tillhörande dessa kategorier, saknade någon för skadestånds eller godtgörelses
erhållande stadgad förutsättning, skulle af särskilda billighetsskäl
kunna tillerkännas understöd för det upphörande af eller den
minskning i förvärfsmöjlighet, som monopolets införande tillskyndat dem.
Beräkningen af de belopp, hvartill ersättningarna antoges komma
att uppgå, kunde gifvetvis endast blifva approximativ.
Slutsiffrorna ställde sig sålunda:
Realskadestånd: .......................................... | 40,000,000 | mark. |
Personellt skadestånd: | ||
a) Tobaksfabrikanter ........................ | 79,338,204 |
|
b) Råtobakshandlande .................... | 6,320,000 | 11 |
Personell godtgörelse: | ||
a) personal i tobaksfabrikationen..... | 19,768,500 | v» |
b) tobaksarbetare ................................. | 22,200,000 | v |
cj personal i handeln med råtobak | ||
och färdig vara ........................... | 4,735,500 | ii |
d) handlande med tobaksfabrikat..... | 36,160,000 | i* |
Understöd: .................................................. | 25,000,000 | ii |
Summa | 233,522,204 | mark |
För att ej lämna några förhållanden obeaktade, såsom t. ex. för
att äfven kunna godtgöra de personer, som inom de första 5 åren åter
utträdde ur monopolförvaltningens tjänst, beräknades ett tillägg af 10
procent eller 23,352,220 mark. Slutsumman uppgick alltså till 256,874,424
mark.
I slutet af motiveringen gjordes ytterligare en jämförelse mellan
monopolförvaltningens tillverkningskostnader och den dåvarande privatindustriens;
monopolförvaltningen hade att i tillverkningskostnad för
1,505,720 centner fabrikat utgifva 164,524,770 mark, men privatfabrikationen
hade högre utgifter genom större omkostnader för råtobak och
förbrukningsartiklar, genom större anläggnings- och driftkapital samt
genom tullar och skatter. I priset för den inhemska råtobaken hade
94
privatindiistrien att betala råtobaksliandlarens affärsvinst med cirka 10
procent. Vidare hade privatindustrien att betala för den utländska råtobaken
i genomsnitt 160 och 62 mark per centner, då däremot monopolförvaltningen
genom inköp i stor skala medelst kommissionärer eller
leveransanbud kunde beräkna erhålla samma tobak för resp. 144 och
55,80 mark, hvilket för 1,505,210 centner råtobak utgjorde en besparing
af 8,934,212 mark. Tullar och skatter för dessa kvantiteter uppgingo
till 49,304,115 mark. Till följd af privatindustrins stora söndersplittring
kunde man skatta det privata anläggnings- och driftkapitalet till minst
25 procent högre än det för monopolet erforderliga, hvarjämte en högre
räntefot måste beräknas (i medeltal 5 procent), hvilka båda poster förorsakade
en merutgift af 4,000,000 mark. Äfven förbrukningsartiklarna
stodo privatindustrin cirka 3,000,000 mark dyrare än för monopolförvaltningen.
Endast i fråga om den ledande personalen och transportkostnader
kunde privatindustrin räkna med billigare omkostnader än
monopolet. Under sistnämda post hade för monopolet kostnader för
transport af fabrikatet till försäljarna upptagits, hvilken kostnad privatfabrikationen
ej behöfde medräkna. Räknade man, för att vara säker,
båda dessa privatfabrikationens besparingar till 4,000,000 mark, så
återstode dock merutgifter för densamma af cirka 61,238,327 mark.
Privatfabrikationen måste alltså för framställandet af 1,505,720 centner
fabrikat ha att betala cirka 226,000,000 mark. Härtill komme vidare
fabrikanternas och handlandenas (både engrossisternas och detaljisternas)
pålägg. Säkert statistiskt material häröfver funnes ej, i det att de mest
motsägande uppgifter därom förelågo. Af motståndare till monopolet
hade medgifvdts, att fabrikanterna och handlandena tillsammans kalkulerade
med en vinst af 60 till 75 procent, något som icke skulle vara för högt,
om man tog alla utgifter i betraktande, såsom förluster, hyror, skatter,
agenter, mäklare, löner, öfriga omkostnader o. d. Dessa otvifvelaktigt
på sakkännedom grundade uppgifter kunde utan betänklighet antagas
såsom riktiga, och på grund däraf lämpligen såsom beräkningsgrund en
vinst af 65 procent fastslås. Tillverkningskostnaderna, förut beräknade
till 226,000,000 mark, gåfvo med ett pålägg af 65 procent ett utlägg
för konsumenterna af 373,000,000 mark. Kalkulerade man vidare utlägget
för importcigarrerna sålunda, att till monopolförvaltningens inköpspris
lades 25 procents vinst för importörer och handlande, innan
tullen betalats, vidare tullen med 627,750 mark och slutligen inom tullområdet
betintliga handlandes och försäljares vinst till 33 V3 procent, och
räknade man den sålunda uppkomna summan (6,510,000 mark + 25
procent = 1,627,500 mark, summa 8,137,500 + tull 627,750 mark, summa
95
8,765,250 mark + 3373 procent = 2,921,750 mark, summa 11,687,000
mark) äfvensom ungefär 1,000,000 mark för cigarretter, till ofvanstående
utlägg, så kunde befolkningens hela utlägg för tobaksförbrukning under
den fria konkurrensen beräknas till cirka 385,600,000 mark, alltså
blott cirka 3,000,000 mark lägre än monopolets bruttoförsäljningssumma
för samma fabrikat.
Ett belopp motsvarande de privatindustrin påhvilande skatterna
samt tullen på råtobak och importcigarrer eller cirka 49,900,000 mark
skulle tillsammans med sistnämnda 3,000,000 mark utgöra i ordets
egentliga bemärkelse hela den skattebelastning, som monopolets införande
medförde. Vid dåtida befolkning af cirka 44,500,000 personer
inom tullområdet skulle per individ beskattningen uppgå till cirka 1,2 o
mark vid en årsutgift i genomsnitt af 8,7 3 mai-k för tobaksförbrukningen.
Med det nu anförda är det omfattande lagförslaget jämte motiv
till sina väsentliga delar återgifvet.
Såsom knappast förut något skatteförslag upptände monopolförslaget
stridigheter i den offentliga meningen i hela Tyskland. Riksregeringens
afsikt att införa monopolet hade naturligtvis ej förut förblifvit obemärkt,
och hela den stora kretsen af tobaksintressera de, från fabrikanter och grosshandlare
till detaljister och arbetare, hade satt i gång en kraftig agitation
mot monopolet och använd t tiden till att förbereda en mängd petitioner
mot detsamma. Furst Bismarcks och riksregeringens uttalade
grundtanke och mål, att göra monopolet till en de fattiges arfslott
(»Patrimonium der Enterbten»), därigenom att den rika inkomsten af
detsamma hufvudsakligen skulle användas till förbättrande af de lägre
folkklassernas villkor, ställdes därvid ofta, med afsikt eller ej, i bakgrunden,
förtegs helt och hållet eller misstänkliggjordes och vanställdes.
Å andra sidan voro icke heller monopolvännerna, bland dem en stor
mängd tobaksodlare och personer, som hoppades vinna anställning i
monopolförvaltningen, overksamma utan svarade med eu tämligen häftig
polemik. Det tyska folket blef lifligt berördt, såsom var att vänta af ett
förslag till så djupt ingripande ändring i det nationalekonomiska och
skattepolitiska lifvet, och detta förhållande afspeglade sig tydligt i den
tyska riksdagens förhandlingar om monopolförslaget. Dessa förhandlingar
togo 7 dagar — 3 före förslagets remitterande till utskott och 4 efter
aflämnandet af utskottets betänkande — och omfatta omkring 240 sidor
i de stenografiska riksdagsprotokollen. Monopolförslaget afslogs i utskottet
med 21 röster mot 3. Riksdagsdebatterna i frågan voro mycket skarpa
och upprörda. Några nya synpunkter utöfver de vanliga för och mot
96
1S93 års
fabriks skatt eförslag.
monopol anförda skälen förebragtes därvid icke. Debatternas hnfvudsakliga
tyngdpunkt låg snarare på det politiska området, där en mycket
skarp opposition framträdde mot rikskanslern furst Bismarcks statsekonomiska
system. Ehuru han gick till strid för förslaget med hela kraften
af sin auktoritet — därvid, bland annat, meddelande att han ända sedan
1867 sysselsatt sig med tobaksmonopolfrågan — blef detsamma af riksdagen
förkastadt med 277 röster mot 43.
Utom behofvet af större statsinkomster bidrogo äfven i sin mån
klagomål öfver det bestående viktskattesystemet att äfven efter monopolfrågans
fall 1882 hålla frågan om tobaksskattens reformerande på
dagordningen. Emot 1879 års lag anfördes hufvudsakligen, att den
otillbörligt tyngde tobaksodlarna samt att det däri stadgade förhållandet
mellan tull och skatt icke beredde tillräckligt skydd för den inhemska
tobaksodlingen. Upprepade gånger väcktes inom tyska riksdagen förslag
om ändring i nämnda förhållande till förmån för den inhemska tobaksodlingen,
hvilka förslag dock icke ledde till annat resultat, än att
riksdagen år 1891 hos de förbundna regeringarna begärde framläggande
af ett lagförslag, enligt hvilket skatten skulle nedsättas från 45 mark
till 24 mark (40,05 till 21,36 kronor) för 100 kilogram.
I sammanhang med en ifrågasatt vidtomfattande reform af rikets
finanser framlades vid 1893—1894 års riksdagssession ett regeringsförslag
till ny tobaksskattelag, hvilket utgjorde ett försök att ersätta
viktskatten med ett slags fabrikatskatt på in- och utländska tobaksvaror,
som voro afsedda till förbrukning inom tyska tullområdet. Den
föreslagna skatteformen kan i korthet betecknas såsom en fakturavärdeskatt.
Skatten skulle utgå med vissa procent af den skattepliktiga
varans fakturavärde d. v. s. det pris, oberäknadt skatten, till hvilket
fabrikatet af tillverkaren försåldes. Å utländska fabrikat skulle skatten
utgå efter den importerade varans fakturavärde med tillägg af tull
och de kostnader, som varan dragit intill införseln. Skatteplikten skulle
inträda för inom landet tillverkade fabrikat, da de i färdigt skick utfördes
från fabrikslokalerna, samt för importerade fabrikat samtidigt med
skyldigheten att erlägga tull.
Den enligt 1879 års lag utgående viktskatten å den inom landet
odlade tobaken skulle däremot bortfalla.
Ej mindre tobaksfabrikanter än äfven tobaksodlare, råtobakshandlare
och försäljare af färdiga tobaksfabrikat skulle vara underkastade
statens kontroll. Denna gick ut på att göra det möjligt att följa tobaken
från produktionsorten eller införseln, till dess den ingick i fabrikslagret
97
samt vidare i dess bearbetning och vid dess utlämnande till konsumtion.
För detta ändamål ålåg det först och främst odlarna att iakttaga vissa
föreskrifter, såsom att göra officiell anmälan, innan odling af tobak fick
företagas, att låta officiellt uppväga skörden, att inom föreskrifven tid
utrymma sitt tobakslager, att sälja endast till inregistrerad råtobakshandlare
eller fabrikant eller i annat fall inlägga tobaken på ett under
offentlig kontroll stående lager samt att vid afsättning inom landet af
tobaken förskaffa sig ett af offentlig myndighet bestyrkt intyg angående
den försålda tobakskvantiteten m. m., hvilket intyg sedermera skulle
inför skattemyndigheten inom viss tid företes.
Såväl råtobakshandlare som tillverkare och försäljare af tobaksfabrikat
måste skaffa sig tillståndsbevis, innan verksamheten fick påbörjas.
Råtobakshandlare finge hafva lager endast i offentliga eller under
offentlig kontroll stående enskilda nederlag samt ägde att drifva affärer
i tobak endast med vissa af lagen uppräknade kategorier af personer,
(tobaksodlare, andra råtobakshandlare och fabrikanter). Försändning af
tobak fick ske allenast under offentlig kontroll.
Fabrikanterna skulle bland annat hafva att fullgöra en vidlyftig
bokföring öfver sina inköp af råmaterial, öfver mängden af framställda
fabrikat och vid tillverkningen uppkommet affall samt öfver sin försäljning.
Det hufvudsakliga kontrollmedlet bestod däri, att vid hvarje försäljning
af fabrikat till köpare inom landet skulle fabrikanten utfärda
faktura, hvars innehåll före varans afsändande skulle antecknas i eu
särskilt föreskrifven fakturabok. Utdrag ur fakturaboken skulle periodiskt
tillställas uppbördsmyndigheten i och för debitering och uppbörd af
belöpande skatt. Fabrikerna skulle icke vara underkastade ständigkontroll,
men minst en gång om året skulle af kontrolltjänstemän företagas
inventering af lager och granskning af bokföringen, hvarförutom
granskning af böckerna med eller utan extra inventering af lagren dessemellan
skulle af kontrolltjänstemän företagas.
För den mindre industrien skulle förbundsrådet äga att medgifva
vissa lättnader i afseende å bokföringen och kontrollen.
Jämväl försäljare af tobaksfabrikat skulle det, utom iakttagande
af åtskilliga andra kontrollföreskrifter, åligga att föra bok öfver sin
omsättning, hvilken bok jämte de af försäljaren vid hans inköp erhållna
fakturor skulle i och för motkontroll å fabrikanternas bokföring vara
tillgänglig för skattetjänstemännen, som därjämte skulle äga att när
som helst inventera inneliggande lager.
Enhvar, som från en fabrikant köpte tobaksfabrikat, skulle vara
skyldig att i minst 3 år förvara den utfärdade fakturan och vid anfordran
förete den för kontrolltjänsteman.
13
98
Det var vid straff förbjudet för andra än vederbörligen registrerade
tobaksodlare, råtobakshandlare och fabrikanter att innehafva råtobak och
annan tobak, som icke var färdigarbetadt fabrikat.
Skattesatserna skulle utgöra:
för cigarrer och cigarretter...................................... 33 V3 procent,
,, tuggtobak och snus............................................... 50 „
och „ röktobak..................................................................... 66 */» „
af fakturavärdet, beräknadt på sätt ofvan är nämndt.
Vid bestämmandet af dessa procentsatser hade den grundtanken
varit ledande, att värdet af den vara, som man ville beskatta, blott till
en viss del låg i den förarbetade tobaken men i öfrigt i tillverkningskostnaden,
hvars storlek, särskilt i den mån den utgjordes af arbetslön,
vid de särskilda slagen af fabrikat vore i hög grad olika. En
enhetlig procentsats för de olika slagen af fabrikat skulle förty .oproportionerligt
drabba konsumtionen af de slag, hvilkas värde påverkades af
den högre arbetslönen. Till förhindrande häraf lät man sig angeläget
vara att söka utröna, med hvilken procent af varuvärdet den gällande
råtobaksskatten drabbade de olika slagen af fabrikat, och i enlighet
med det därvid funna inbördes skattebelastningsförhållandet — hvilket
dock ansågs böra undergå ej oväsentliga jämkningar, så att den
relativa belastningen å rök- och tuggtobak samt isynnerhet snus betydligt
minskades, under det att belastningen å cigarretter jämväl relativt ökades
— blef förestående tariff uppställd.
Tullsatserna voro föreslagna att utgöra:
för | råtobak........... | ............ 40 | mark | ( 35,go | kronor) | för | 100 |
11 | cigarrer............ | ............ 400 | 11 | » ) | 11 | 11 | |
11 | cigarretter ...... | ............ 500 | 11 | (445 | » ) | 11 | 11 |
| arbetad tobak, | andra |
|
| |||
| slag............. | ........... 250 | 11 | (222,50 | » ) | 11 | 11 |
Det sålunda föreslagna nya skattesystemet beräknades komma
att gifva en årlig nettoinkomst — efter afdrag af förvaltningskostnader,
upptagna till 5 miljoner mark — af 99 miljoner mark, hvilket innebalen
ökning af 45 miljoner mark utöfver den dåvarande tobaksskatten.
Den nya skatteformen beräknades komma att endast i ringa grad
verka till fördyrande af de billigare tobaksfabrikaten men däremot
ganska afsevärdt höja priset på de dyrare. En 5-pfennigcigarr antogs
komma att stiga till omkring 6 pfennig, en 10-pfennigcigarr till omkring
13 pfennig och en 15-pfennigcigarr till närmare 20 pfennig. Olika
sorters röktobak beräknades komma att fördyras sålunda:
99
Förutvarande pris | Pris efter skatte- |
per U | ökningen |
55 pfennig | 56 pfennig |
70 „ | 78 „ |
1 mark 20 ,, | 1 mark 51 ,, |
9 90 " it i) | 3 ,, 14 „ o. s. v. |
Man förutsåg, att en viss återverkan på konsumtionen icke komme
att uteblifva, men då de stora förbrukningsartiklarna icke genom förslaget
belastades väsentligt mera än förut, antog man, att minskningen
i konsumtionen icke skulle bli alltför afsevärd eller långvarig.
Från regeringshåll ansåg man sig kunna räkna på, att detta förslag
skulle vinna alla sakförståndigas bifall på grund af dess genomgående
princip att åstadkomma en rättvis fördelning af skattebördan genom att
befria de ekonomiskt svagare odlarna från utgörandet af skatt och öfverflytta
skattebetalningen på de i regel mera bärkraftiga fabrikanterna
under samtidig omsorg att icke dessas existensvillkor försämrades.
Denna förhoppning om ett gynnsamt mottagande af förslaget blef
emellertid ingalunda uppfylld. Först och främst börjades mot detsamma
eu ytterst häftig agitation från tobaksfabrikanternas, handlandenas och
tobaksarbetarnas sida, hvilka samtliga från föregående tillfällen hade
stor öfning häri. Därigenom påverkades den allmänna meningen redan
från början på ett för förslaget ofördelaktigt sätt.
Från andra håll framfördes mot förslaget ytterligare skäl af mera
allmän natur, i det man exempelvis bestred nödvändigheten af både
hela riksfinansreformen och ökning af rikets inkomster samt anvisade i
stället dels större sparsamhet i statsutgifterna, dels påräknelig stegring
af redan förhandenvarande statsinkomster, dels ock andra nya skatter
såsom lyxskatter, riksinkomstskatt, riksarfsskatt o. s. v.
Inom tyska riksdagen fördes en 4 dagar lång debatt, innan förslaget
blef remitteradt till utskottsbehandling. De skäl, som hufvudsakligen
anfördes i riksdagen mot förslaget, voro följande:
Tullsatsen 40 mark för 100 kilogram utländsk råtobak vore för
liten, för att kunna skydda den inhemska odlingen mot utländsk konkurrens.
Med införandet af fabrikatskatten skulle följa en stark höjning
af prisen på de olika fabrikaten och isynnerhet på de af de fattigare
klasserna använda billigaste piptobaks- och cigarrsorterna. Denna fördyring
vore ett förtryck mot den fattige mannen och skulle medföra
100
1895 års
fabrikatskattcforslag.
ett stai''kt aftagande i konsumtionen, och såsom följd af detta senare
komme afskedande i stor skala af arbetare att äga rum. Dessutom
klandrades fabrikatskatten, emedan den undertryckte de talrika mindre
företagen inom cigarrindustrien, hvilka under det dåvarande systemet
på ett synnerligen fördelaktigt sätt ökats och utvecklats. Alltså trefaldig
orättvisa mot de lägre folkklasserna: böjande af prisen på de af
de fattige använda tobaksvarorna, omintetgörande af talrika arbetsexistenser,
förstörande af småindustrien.
Slutligen betecknades den föreslagna kontrollen vara å ena sidan
för sträng och besvärlig och å den andra otillräcklig.
Förslaget blef icke slutbehandladt under 1893—94årsriksdagssession.
Redan den 26 januari 1895 framlade i stället regeringen för riksdagen
ett nytt förslag angående beskattning af tobaksfabrikat, hvilket
var i hufvudsak öfverensstämmande med 1893 års förslag. I det nya
förslaget voro emellertid dels kontrollbestämmelserna i åtskilliga afseenden
förenklade dels ock skattesatserna lägre.
De föreslagna skattesatserna uppgingo för cigarrer och cigarretter
till 25 procent samt för rök- och tuggtobak och snus till 40 procent
af fakturapriset. Att skattesatserna blifvit nedsatta berodde därpå, att
man med det nya förslaget afsåg en inkomstökning af endast 32 miljoner
mark (emot 45 miljoner mark enligt 1893 års förslag).
En afsevärd förändring var vidare, att enligt förslaget fakturaskatt
skulle utgå endast för inom landet framställda fabrikat, hvaremot
de utländska fabrikaten skulle drabbas af en, för cigarrer och cigarretter
till 900 mark (801 kronor) samt för andra tobaksfabrikat till 450 mark
(400,5 0 kronor), allt för 100 kilogram, förhöjd tull. Man hade nu, med
hänsyn till svårigheten att kontrollera de utländska fakturornas riktighet,
afstått från tanken på att låta belastningen å den utländska varan taga
formen af skatt vid sidan af tullen.
Hvad kontrollens förenkling angår bör särskildt nämnas, att de
beträffande försäljare af tobaksfabrikat förut i kontrollafseende ifrågasatta
föreskrifter inskränkts till skyldighet att med ledning af fakturorna
föra särskild bok öfver inköpen från fabrikanter samt förete dénna
bok för kontrolltjänstemännen. Däremot föreslogs nu ett nytt kontrollmedel,
i det att enhvar, som af fabrikant köpte tobaksfabrikat, skulle
å den erhållna fakturan attestera dess riktighet samt inom viss kort tid
återställa densamma till fabrikanten ‘för att såsom verifikation biläggas
dennes fakturabok. På dylikt sätt skulle en oärlig fabrikant förhindras
att, utan medverkan af varuemottagaren, undandraga sig skatt genom
att i fakturaboken införa lägre försäljningsbelopp än det verkliga.
101
Med hänsyn till de väsentligt nedsatta skattesatserna utgick man
i regeringsförslaget från, att någon nedgång i konsumtionen nu icke
skulle inträda.
Vid förhandlingarna inom riksdagen vunno de ändringar och förbättringar,
det nya förslaget innehöll, endast i ganska ringa mån erkännande.
Förslagets grundprinciper bekämpades fortfarande häftigt från
flertalet håll, hvarvid dock några nya skäl knappast förebragtes.
Förslaget blef föremål för en ingående utskottsbehandling. Då
det under denna visade sig, att förslaget icke hade några utsikter att
gå igenom, framlade regeringen den 1 maj 1895 ännu ett, ytterligare
madifieradt förslag till fakturabeskattning. 1 detta voro skattesatserna
afsevärdt sänkta och utgjorde för
cigarrer till fakturapris af högst 36 mark per 1,000
(5 pfennigcigarrer)......................................................... 15 procent
cigarrer till högre pris och alla cigarretter ............ 18 ,,
rök- och tuggtobak samt snus .................................. 30 „
Detta förslag afsåg en ökad statsinkomst af endast 10 Va miljoner
mark. Beträffande detta förslag uttalade man emellertid inom utskottet,
att detsamma icke kunde uppfattas såsom en definitiv reglering af tobaksskattefrågan.
Det kunde nämligen icke gärna vara regeringens afsikt att
för en så ringa ökad skatteinkomst vilja införa en alldeles ny skatteprincip.
Godkändes detta förslag, hade man med säkerhet att inom
kort från regeringen vänta förslag om skattesatsernas ökning. Man
betraktade alltså förslaget allenast såsom en sista ansträngning från
regeringens sida att få fabrikatskatteprincipen godtagen.
Inom utskottet framfördes från enskildt håll flera uppslag till
frågans lösning på annan väg, såsom genom värdefull in. fl., men riksdagen
afslog såväl regeringsförslagen som hvarje annan ifrågasatt förändring
af tobaksbeskattningen.
Härefter hvilade den tyska tobaksskattefrågan åter i 10 år.
I november 1905 framlade emellertid tyska regeringen ånyo ett
förslag till riksfinansreform. Bland de nya pålagor, som däri ifrågasattes
till ökande af tyska rikets inkomster, var dels ett förslag angående
höjande af tobaksbeskattningen i dess dittillsvarande form dels
ock ett förslag till särskild beskattning af cigarrettförbrukningen.
Dessa båda förslag åsyftade icke att ändra själfva systemet för
tobakens beskattning. Tankegången i regeringens motivering var tvärtom
i korthet följande. Tidpunkten för genomförande af ett monopol
syntes vara försuten och man ansåg det icke möjligt att bryta motståndet
mot fabrikatskatten. Värdefull å råtobak, på sätt föreslogs inom 1895
1905 års
skatte förslå g.
102
års riksdagskommission, vore skattetekniskt ogenomförbar. Alltså återstode
intet annat sätt för ernående af högre skatteinkomst än att enligt så
rättvisa grunder som möjligt öka de redan existerande skatterna, vikttullarna
å råtobak och tobaksfabrikat samt viktskatten å den inhemska
råtobaken. Cigarrettförbrukningen ansågs därutöfver kunna tåla en tillläggsbeskattning.
Hvad först angår tull- och skatteförslaget, så afsåg det ökning
af tullen å
per
råtobak: blad, såvida den bevisligen
■ användes till tillverkning af rök
och
tuggtobak samt snus1) .........från 85 till 110 mark per 100 kg
råtobak:
blad, i öfrigt .................. „ 85 „ 125 „ „ „
,, stjälk .................. 85 110
rok- och tuggtobak samt snus ...... „ 180 „ 300 „ „ „ „
cigarrer ................................................ „ 270 „ 600 „ „ „ „
Skatten å den inhemska tobaken skulle ökas från 45 till 62 mark
100 kg. takmogen tobak.
Jämväl detta förslag, hvilket beräknades komma att ge en ökad
skatteinkomst af 23.5 miljoner mark genom de höjda tullarna och 4.7 miljoner
genom den höjda råtobaksskatten, mötte starkt motstånd från tobaksindustriens
målsmän. Samma skäl mot ökad beskattning, hvilka anförts
vid 1879 års tobaksskattereform och 1893—95, åberopades äfven nu:
nedgång, i konsumtionen, fabrikationens förflyttning till Sydtyskland med
dess billigare arbetsrätt, massafskedanden af arbetare o. s. v.
Sedan förslaget afstyrkts af ett af riksdagen för behandling af
tobaksskattefrågan tillsatt utskott, afslogs detsamma utan debatt af
riksdagen den 1 maj 1906.
Regeringens förslag angående särskild beskattning af cigarrettförbrukningen
innefattade — jämte ökning af införseltullen å cigarretter
från 270 till 1,200 mark per 100 kg. — skatt å allt cigarrettpapper,
som förbrukades inom riket.
Mönstret till denna beskattningsform hade erhållits från Grekland,
Bulgarien och Montenegro, där den existerar i form af ett statens försäljningsmonopol
å cigarrettpapper. Regeringen hade valt denna form,
enär den ansåg densamma erbjuda enda möjligheten att med skatten
9 t lagförslaget finnes icke någon föreskrift, huru det skulle bevisas, att råtobak vore afsedd
till rök- eller tuggtobak eller snus. Motiven innehålla endast, att förbundsrådet skulle utfärda
bestämmelser i ämnet, att betungande kontroll skulle i möjligaste mån undvikas samt att i fall, där
användningssättet först efteråt kunde bevisas, restitution skulle erhållas å skillnaden mellan den
allmänna tullsatsen och den ifrågavarande lägre.
103
träffa alla cigarretter, äfven dem som rökare själfva förfärdigade, och
att på dylikt sätt lättast vanns en lösning af den svåra frågan hur
cigarrettobaken skall behandlas inom ramen af en cigarrettskatt. Ytterligare
skäl voro, att ifrågavarande skatteform medgaf en lättare och
mindre besvärlig kontroll, att den lämnade industrien mera fria händer
i afseende å såväl förpackning och utstyrsel som afsättningen af varorna
samt i synnerhet att den lämnade den vidtutgrenade handeln med
cigarretter och cigarrettobak alldeles oberörd. För allt inhemskt eller
utländskt cigarrettpapper, såväl det, som användes i fabrikationen, som
det, hvilket såldes till enskilda konsumenter, skulle erläggas eu skatt
af 3 mark för hvarje till 1,000 cigarretter i genomsnitt erforderlig
kvantitet cigarrettpapper. Till bevis att behörig skatt blifvit erlagd
skulle papperet vid en särskild statens stämpelanstalt förses med färglösa
vattenstämplar, på enahanda sätt som tillämpas af åtskilliga
monopolförvaltningar och enskilda firmor.
Förhöjningen af cigarrettullen beräknades gifva en ökad inkomst
af 4 miljoner mark, och bruttoinkomsten af cigarrettpapperstämpeln upptogs
till 12 miljoner mark. Förvaltningskostnaderna ansåg man icke böra
öfverstiga 6 å 7 procent. I det hela skulle alltså den särskilda beskattningen
af cigarrettförbrukningen gifva 15 miljoner mark netto till statskassan.
Emot detta system gjordes från industriens sida gällande allvarliga
betänkligheter. Först och främst anmärktes, att därigenom skulle
cigarrettpapperet, som hittills i fabrikationen betraktats såsom en nästan
värdelös artikel, blifva ett värdeföremål, något som skulle föranleda en
fullständig omhvälfning i fabrikationen och svårigheter med arbetarna.
Vidare anfördes tvifvelsmål beträffande möjligheten att på ett tillfredsställande
sätt lösa frågan om skatterestitution för det betydliga pappersaffall,
som uppstår vid tillverkningen. Ytterligare befarade man, att
svårigheter skulle uppstå med utländska leverantörer i sådana fall, då
af staten redan afstämpladt papper vid mottagandet å fabriken befunnes
vara obrukbart eller icke i enlighet med rekvisition.
Ehuru under förslagets behandling inom riksdagens förenämnda
utskott de nyss anförda svårigheterna icke ansågos omöjliga att öfvervinna,
fann utskottet sig böra söka en annan form för cigarrettbeskattningen.
Afgörande för flertalet torde härvid hafva varit särskildt den
omständigheten, att regeringsförslaget icke innebar någon gradering åt
skatten i förhållande till varans värde.
Innan regeringsförslaget förkastades, hade man haft på tal införande
af ett riksmonopol för tillverkning och försäljning af cigarrettpapper,
men, då ett dylikt monopolsystem i likhet med regeringens förslag icke
104
medgaf användandet af olika skattesatser efter cigarretternas värde, afstod
man i utskottet från vidare försök att använda cigarrettpapperet
såsom skatteobjekt.
För den särskilda beskattningens genomförande på annat sätt framställdes
hufvudsakligen två möjligheter, nämligen antingen en tilläggstid!
å råtobak, afsedd till cigarrettillverkning, eller ock en med förpackningstvång
förenad fabrikatvärdeskatt medelst stämpelmärken (banderoller),
som skulle åsättas varorna.
Ett helt nytt lagförslag angående fabrikatvärdeskatt utarbetades
inom utskottet och vann majoritet inom detsamma och äfven inom
riksdagen. Den särskilda cigarrettbeskattningen erhöll sålunda slutligen
formen af en fabrikatvärdeskatt enligt banderollsystem med skattesatser
ställda i förhållande till och graderade efter varans detalj försäljningspris.
1906 års
cigarrettskattelag.
De hufvudsakliga bestämmelserna i den på grund af detta riksdagens
beslut utfärdade cigarrettskattelagen af den 3 juni 1906 jämte
därtill hörande öfriga föreskrifter äro följande.
Till cigarrettillverkning använd råtobak är liksom förut underkastad
tobaksskattelagen af den 16 juli 1879. Banderollskatten är sålunda,
såsom förut nämnts, en tilläggsskatt. Dess upptagande sker på
det sätt, att fabrikanten eller importören har att åsätta hvarje förpackning
cigarretter eller cigarretto bak mot varans detalj försäljningspris
svarande stämpel, innan fabrikatet bortföres från tillverkningsstället resp.
vid förtullningen. Tillverkningsställe tolkas ganska vidsträckt och kan
omfatta både hemarbetares lokaler och hlialer, om dessa äro anmälda
såsom tillverkningsställe. Det är sålunda först då fabrikatet verkligen
öfvergår från fabrikanten till en återförsäljare eller konsument, som
stämpelskyldigheten inträder.
Tullsatsen för importerade cigarretter höjdes från 270 till 700
mark per 100 kg., och de äro dessutom underkastade lika hög banderollskatt
som de inom landet tillverkade cigarretterna.
Banderollskatten utgjorde enligt 1906 års riksdags beslut (numera
ändradt):
1. för cigarretter:
Detaljförsäljningspris per 1,000 stycken.
a) t. o. in. 15 mark
b). | öfver | 15 | t. o. m. | 25 | mark |
c) | ii | 25 | ii | 35 | ii |
d) | ii | 35 | ii | 50 | ii |
e) | ii | 50 | ii | 70 | ii |
f) | ii | 70 | mark |
|
|
Stämpelskatt per 1,000 stycken.
1''5 0 mark
so
50
2
3
5
7
10*—
ii
ii
ii
ii
ii
105
2. för eigarrettobak:
Detaljförsäljningspris per kg. Stämpelskatt per kg.
öfver | 3 | t. o. ro. | 5 | mark | 0''80 | mark |
n | 5 | ii | 10 | ii | 1''60 | ii |
ii | 10 |
| 20 | ii | 3-— | ii |
ii | 20 | ii | 30 | ii | 4-80 | ii |
ii | 30 | mark |
|
| 7-— | ii |
3. för cigarretthylsor och skuret cigarrettpapper: 2 mark per
1,000 stycken.
Till eigarrettobak räknas all finskuren tobak (2 millimeter och
därunder), som i detaljhandel kostar mer än 3 mark per kg. Såsom
detalj försäljningspris gäller varans pris inberäknadt skatten.
Fabrikanten, som får sälja fabrikatet endast i sluten förpackning,
skall makulera stämpeln medelst åsättande af sitt eller handlandens
firmanamn eller af ett utaf skattemyndigheten godkändt lagligen registrerad!
varumärke. Tillika skall å förpackningen alltid finnas angifvet
varans art, kvantitet och detalj försäljningspris eller prisgränserna för
den skatteklass, enligt hvilken varan beskattas.
Förpackningst vång är fullständigt genomfördt., så att hvarken cigarretter,
eigarrettobak eller cigarrettpapper få i handeln förekomma i andra
förpackningar än sådana, hvilkas storlek och beskaffenhet blifvit bestämda
af förbundsrådet. De tillåtna förpackningarna för cigarretter äro olika
till antal och storlek inom de skilda skatteklasserna. Inom skatteklassen
1 a) äro sålunda 10 förpackningsstorlekar medgifna med från 5 t. o. in.
1.000 stycken cigarretter i hvarje, inom skatteklassen 1 b) 8 förpackningsstorlekar
med 4 t. o. m. 500 cigarretter, inom klassen 1 c) likaledes
8 förpackningsstorlekar med 3 t. o. in. 500 cigarretter, inom klassen
1 d) 7 förpackningsstorlekar med 5 t. o. in. 500 cigarretter och inom
klasserna 1 e) och 1 f) 6 förpackningsstorlekar med 5 t. o. in. 100
cigarretter.
Detaljhandlare får sälja cigarretter styckvis ur originalförpackningen,
men tömda förpackningar få icke ånyo påfyllas utan skola
omedelbart förstöras. Vid öfverträdelse häraf kunna böter af 50 till
100.000 mark ådömas, hvarjämte vederbörande handlande kan fråntagas
rätten att sälja ur öppnad förpackning. Detaljpriset får icke höjas öfver
skatteklassens maximipris med mindre däremot svarande tilläggsstämpel
åsättes.
14
106
1908—09 års
regeringsförslag.
Alla cigarrettillverkare, äfven hemarbetare, stå under skattemyndigheternas
kontroll och hafva att göra anmälan om sina företag med
beskrifning öfver därvid använda lokaler m. m. Endast sålunda anmälda
lokaler få användas för tillverkning, lagring och förpackning af
fabrikaten, öfver omsättningen skall föras särskild bok, som skall hållas
tillgänglig för kontrolltjänstemännen. Skattemyndigheten kan dessutom
ålägga tillverkare att föra bok öfver råtobak och cigarrettpapper, som
han använder. Tid efter annan skall för kontroll å bokföringen inventering
verkställas af kontrolltjänstemännen.
Handlande, men däremot ej enskild konsument, åligger att göra
anmälan, om han upptäcker, att fabrikat icke är på föreskrifvet sätt
förpackadt eller behörigen stämpelbelagdt.
Hvar och en, som vill idka handel med cigarretter, cigarrettobak
eller cigarrettpapper skall därom i förväg göra anmälan hos vederbörande
skattemyndighet. Kontrolltjänsteman äger att å vanlig affärstid
undersöka handlandes lager för utrönande, huruvida det är behörigen
stämpelbelagdt.
Fabrikanter och handlande hade att göra anmälan om de lager,
de innehade den 1 juli 1906. Dessa iingo utförsäljas, utan erläggande
af skatt, af fabrikanter under en månad och af handlande under två
månader efter nämnda da®''.
Ö
Cigarrettskatten beräknades komma att inbringa 14 miljoner mark.
Då det årligen förbrukas i Tyskland minst 5 miljarder cigarretter, skulle
hvarje cigarrett alltså genom skatten fördyrats med i genomsnitt V3
pfennig.
Den år 1906 genomförda riksfinansreformen visade sig snart ekonomiskt
otillfredsställande. De nya skatternas afkastning var för högt
beräknad, hvadan betydande brist i tyska rikets budget uppstod. Regeringen
blef därför nödgad att hösten 1908 äska en betydande ökning
af de till riket ingående skatterna. Denna riksfinansreform omfattade
skatteförhöjningar och nya skatter till ett sammanlagdt belopp af 500
miljoner mark. Okad beskattning af tobaken ingick äfven i detta reformförslag.
Tobaksbeskattningen hade år 1907 inbringat rikskassan omkr.
100 miljoner mark. Detta belopp önskade regeringen nu få ökadt med
i rundt tal 77 miljoner mark, hvilket enligt förslaget skulle åstadkommas
genom dels höjning af införseltullarna (med undantag af råtobakstullen)
dels ökning af cigarrettstämpelafgiften dels ock införande af
motsvarande stämpelafgift för öfriga tobaksfabrik åt, inom riket tillverkade
eller importerade. Med afseende å tullarna ifrågasattes icke någon plån
-
107
cipiell förändring, i det tullen liksom dittills skulle utgå efter vikt.
Viktskatten på inom landet odlad tobak skulle med oförändrad skattesats
fortfarande utgå jämte banderollskatten på tobaksfabrikat.
Det nya förslaget var sammanfördt i en »Tabakverbrauchsteuergesetz».
De föreslagna tullsatserna utgjorde per 100 kg. för:
Förutvarande tull
tobaksblad, bearbetade (stripade, såsade o. s. v.)
samt affall af sådana blad, med und. af
stjälk ................................................................. 250
rök- och tuggtobak samt snus; tobaksmjöl,
karotter m. m........................................... 300
cigarrer................................................................... 700
finskuren tobak (cigarrettobak) ’......................700
cigarretter .............................................................. 1,000
mark | 85 mark |
n | iso „ |
ii | 270 „ |
a | 700 „ |
ii | 700 „ |
Stämpelskatten skulle erläggas för alla till förbrukning inom riket
afsedda tobaksfabrikat äfvensom för allt till omedelbar förbrukning af
rökare afsedt cigarrettpapper. Skatten beräknades å detaljförsäljningspriset,
och såsom sådant skulle tagas det pris, — inberäknadt äfven tull
och skatt jämte viss förpackningskostnad — till hvilket varan af detaljhandlande
försåldes till konsument styckvis eller i ringa kvantitet. Vid
beskattningen fick afdrag icke göras för vid försäljning beviljad rabatt,
prisnedsättning eller dylikt, ej heller fick vid försäljning engros detta
pris läggas till grund för stämpelberäkningen.
Skattesatserna utgjorde, allt räknadt å detaljpriset:
A. för cigarrer:
Skatt per
1,000 stycken
mark
1) t. o. m. 4 pfennige stycket ..................... 4'' —
2) öfver 4 t. o. m. 7 pfennige stycket.. 8''—
3) ,, 7 ,, 13 ,, ,, 16-
4) ,, 13 ,, 25 ,, „ 32''
5) „ 25 „ 50 „ „ 64--
6) „ 50 pfennige stycket ........................ 96-—
108
B. för cigarretter:
1) t. o. m. 1 pfennige stycket .................... l-5 0
2) öfver 1 t. o. m. 2 pfennige stycket 3''—
3) „ 2 „ 3-5 „ „ 6-
4) „ 315 t. o. m. 5 pfennige stycket 9.—
5) „ 5 6.5 „ „ 12--
6) „ 6-5 _ 9 „ „ 18-—
7) ,, 9 pfennige stycket....................... 24-—
Skatt per kg.
mark
C. för finskuren tobak, med lind. af finskuren
tuggtobak:
1) öfver 3 t. o. in. 5 mark per kg....... 0''8 o
2) 11 & ii 10 . ,, ,, 1.60
3) n 10 ii 20 „ „ ,, ...... 3-20
4) n 20 „ 30 „ „ „ ...... 6-40
5) „ 30 mark per kg............................ 12-80
D. för snus och tuggtobak samt piptobak, med
lind. af till C. hänförlig finskuren:
1) t. o. m. 2 mark per kg...................... skattefri
2) öfver 2 t. o. m. 5 mark per kg....... 0‘5 0
3) 11 h ,, 10 ,, ,, ,, ...... 1.-
4) ,, 10 mark per kg............................... 2.—
E. för cigarrettpapper, med lind. af sådant som
var afsedt för yrkesmässig tillverkning, utgjorde
skattesatsen 1 mark per 1,000
cigarretthylsor.
Stämpelskatten skulle erläggas, innan varorna öfvergingo i den
inhemska fria marknaden antingen från tillverkningsstället eller från
särskildt skattenederlag eller vid direkt import eller från tullnederlag.
Fabrikanten, importören eller nederlagsinnehafvaren var ansvarig
för stämpelskyldighetens fullgörande.
Fabrikaten fingo utlämnas för försäljning endast i fullständigt
slutna förpackningar, hvilkas beskaffenhet och storlek förbundsrådet
skulle äga bestämma. Styckförsäljning fick ske hos detaljhandlande,
109
men varan skulle därvid tagas direkt ur dess ursprungliga förpackning.
Beträffande skyldigheten att förse förpackningarna med firmanamn m. m.
gällde liknande föreskrifter, som de i 1906 års cigarrettstämpellag förekommande.
För vissa mindre cigarrtillverkare kunde en enklare skatteform
medgifvas med skattens erläggande i visst förhållande till den använda
råtobaken.
Hvar och en, som tillverkade tobaks varor, förarbetade tobak, sålde
tobak eller tobaksvaror eller tobakssurrogat, tillverkade eller sålde cigarrettpapper,
med ett ord hela tobakshandteringen skulle stå under kontroll,
och ingen skulle utan föregående anmälan och erhållet tillstånd äga att
utöfva någon som helst hithörande rörelse. De för rörelsens utöfvande
använda lokalerna skulle därvid äfven anmälas och fingo sedermera
icke utan ny anmälan ombytas eller förändras. Kontrolltjänstemän
skulle öfva uppsikt öfver tobakshandteringen i hela dess omfattning
och därvid äga tillträde till alla lokaler, som användes.
Utom nu i korthet antydda bestämmelser innehöll lagförslaget i
4 olika kapitel särskilda föreskrifter för handeln med råtobak, halffabrikat
och tobakssurrogat (Tabakersatzstoffen), för tobaksfabrikanter,
för handeln med tobaksfabrikat och för affärer, som tillverkade cigarrettpapper
eller cigarretthylsor eller idkade handel med sådana varor. Det
hela erbjuder bilden af ett ganska inveckladt förfarande och i många
hänseenden inskränkande bestämmelser, hvilka dock angåfvos vara nödvändiga,
enär ifrågavarande beskattningsform medförde behofvet af en
mängd detaljerade föreskrifter, i mer eller mindre direkt syfte att förebygga
skatteöfverträdelser. Lagförslaget är i öfversättning intaget i
härvid fogad bilaga (sid. 115).
Regeringens förslag att ordna tobaksbeskattningen i form af banderollskatt
stötte på lifligt motstånd i riksdagen. Såsom skäl mot hvarje
förhöjning af tobaksbeskattningen anfördes de gamla argumenten: nedgång
i konsumtionen och produktionen samt massafskedande af arbetare.
Såsom speciella skäl mot en banderollskatt ställdes i utsikt särskilt
skadliga följder för industrien, såsom dödande af de små företagen in. in.
I sådant hänseende anfördes bland annat vidare, att fabrikanterna,
för att minska prisstegringen på fabrikaten, skulle söka trycka ned
lönerna och öfvergå till enklare fabrikat, hvilkas framställande kräfde
mindre arbetskostnad, samt att banderollskatten verkade såsom en direkt
premie för låga löner, emedan den beskattade icke blott materialet utan
också arbetet, således äfven arbetslönen. Häremot uttalades att dessa
argument icke gällde speciellt banderollskatten; de båda första gällde
no
hvarje skattehöjning och det sistnämnda träffade hvarje fabrikatvärdeskatt.
Hvad särskild! tobaksfabrikat beträffar, måste beaktas, att
dessas värde i första rummet och öfvervägande vore beroende af den
använda råtobakens beskaffenhet, på hvilken alltså skatten hufvudsakligen
hvilade.
Regeringsförslaget öfverlämnades af riksdagen åt en subkommission
till granskning och för eventuellt utarbetande af nytt förslag. Denna
kommission föreslog en värdetilläggstull å utländsk tobak och en förhöjning
af skatten å inhemsk tobak. Hufvudkommissionen ställde sig
i princip på samma ståndpunkt men höjde de ifrågasatta tull- och
skattesatserna. Slutbehandlingen i riksdagen förde också i hufvudsak
till antagande af kommissionens förslag.
1909 års
tobaksskatfercform.
Den sålunda beslutade, nu gällande lagstiftningen i ämnet föreligger
i en lag af den 15 juli 1909 jämte ett flertal kompletterande författningar.
Lagen af den 15 juli 1909 bringar i sin första artikel en följd
af viktiga ändringar i lagen af den 16 juli 1879, men låter denna
dock i princip bestå. Till en början fastställer den ånyo tullsatserna,
inför därpå en tilläggstull efter värdet på tobaksblad och cigarrer jämte
flera däraf betingade nya bestämmelser och höjer vidare satserna för
vikt- och arealskatterna å den inhemska råtobaken. Artikel II a) innehåller
bestämmelser angående understöd åt skadelidande arbetare, och
artikel III a) ändringar i cigarrettstämpellagen, hvilka dock endast afse
skattesatsernas storlek.
Tullen uppgår liksom förut till 85 mark för 100 kg. obearbetade
eller svettade eller torkade tobaksblad, äfven i knippen, buntar eller dockor.
Tullen å arbetad tobak utgör, allt per 100 kg.:
för bladnerver och stjälk................................................................
„ tobakssås ....................................................................................
„ bearbetade blad, (helt eller delvis stripade, o. s. v.),
affall af sådana och af andra tobaksfabrikat, äfven
blandadt med affall af råtobak (scraps) ........................
„ karotter, stänger och rullar till framställning af snus ...
„ snus-, tugg- och piptobak i rullar eller kakor; tobaksmjöl
och tobaksstoft, papper tillverkadt af tobaksbladens
stjälk eller nerver ................................................
„ skuren röktobak ........................................................................
,, cigarrer.........................................................................................
„ cigarretter .................................................................................
85 mark,
100
ii
180
210
:)i
11
300
700
270
1000
11
11
11
11
in
För cigarrettpapper af stänglar eller nerver af tobaksblad, med
undantag af sådant, som är afsedt för förbrukning inom industrien,
vidare för finskuren tobak och för cigarretter skall, förutom införseltullen,
stadgad cigarrettstämpel betalas.
För oarbetade och bearbetade tobaksblad skall utom ofvan
angifna tull erläggas en tilläggstull af 40 proc. af värdet. Såsom värde
gäller tobakens pris vid dess öfvergång från säljaren till fabrikanten,
hvarvid icke tages hänsyn till rabatt, räntegodtgörelse, afdrag å betalningen
och dylikt. Fastställandet af tilläggstullen äger rum vid tobakens
öfvergång i fabrikantens händer. Från denna tilläggstull äro de tobaksblad
befriade, som äro afsedda att användas till sådana tobaksfabrikat,
på hvilka cigarrettskattelagen äger tillämpning.
Enhvar tillverkare, som köper tilläggstullpliktig tobak, måste deklarera
värdet hos vederbörande tullmyndighet, innan varan får öfverföras
till fabriken. För vissa fall kan det tillåtas, att fabrikantens deklarationsskyldighet
öfvertages af säljaren. Vid deklarationen skall fogas säljarens
faktura till fabrikanten. Denna faktura utgör grundvalen för den
officiella värdeberäkningen. Vid köp från utlandet skall fabrikanten i
värdet medräkna omkostnaderna ända till införseln. För särskilda fall
äro en rad ingående bestämmelser träffade. Bifogas icke faktura vid
värdedeklarationen, beräknas det för tilläggstullen bestämmande priset
genom en förhöjning af det anmälda värdet med 50 proc. År tobaken
köpt från säljare i utlandet, skall den värdedeklarationen bifogade
fakturan vara försedd med attest af vederbörande konsul, att priset är
riktigt. Saknas dylik attest, anses räkningen såsom icke bilagd. Hyser
tullmyndighet tvifvel angående värdedeklarations riktighet, skall frågan
härom afgöras af en särskild pröfningsmyndighet, som till minst två
tredjedelar består af experter i tobakshandtering. Rikskansleren bestämmer
antalet pröfningsmyndigheter, deras säte, behörighet, sammansättning
och arbetsordning. Experterna, af hvilka så vidt möjligt två
tredjedelar skola utöfva sitt uppdrag såsom eu hederssyssla, tillsättas af
rikskansleren efter hörande af tobakshandelns och tobaksindustriens
representationer. Pröfningsmyndigheten är berättigad göra undersökningar
af alla slag och att för sin upplysning använda sig af handelskamrarna
eller särskilda sakkunniga. Myndighetens beslut skall blott
utmynna i, huruvida värdedeklarationen är riktig eller icke. Förklaras
den oriktig, har riksfinansförvaltningen rätt att inköpa varan till det
deklarerade värdet med ett tillägg af 5 proc. Utöfvas icke denna rätt,
gäller för tilläggstullen det deklarerade värdet eventuellt under tilllämpande
af ofvan omförmälda prisförhöjning.
112
För drifvandet af tobakshandel och tobakstillverkning äro ingående
bestämmelser gifna rörande anmälning, bokföring och skattekontroll.
Äfven cigarrerna äro underkastade, utom den ofvan angifna tullen
af 270 mark, en tillägg siull af 40 proc. af värdet, hvilken skall betalas
samtidigt med tullen. Såsom värde gäller det af importören betalade
priset. Importören skall vid tullbehandlingen deklarera värdet i enlighet
med närmare bestämmelser af skattemyndigheterna och, såvida icke förvärfvet
gjorts gratis, bifoga leverantörens räkning. Tvifvel angående
deklarationens riktighet afgöras af pröfningsmyndigheten; äfven härvidlag
är inköpsrätt för staten stadgad. För af resande införda cigarrer
uppgår tilläggstullen till 1,000 mark pr 100 kg.
Utställandet af oriktiga räkningar eller värdedeklarationer och
användandet af falska handlingar i ändamål att undandraga sig tull bestraffas
med fängelse intill två år eller intill 100,000 mark böter, för
så vidt icke andra lagar stadga högre straff. Dessutom kan utöfning
af yrket förbjudas under högst fem år.
Förutom denna högre belastning af den utländska tobaken inträdde
äfven förhöjning af skatten på den inhemska tobaksodlingen. Såsom
hittills utgår denna efter tobakens vikt i jäst eller torkadt, för tillverkning
färdigt tillstånd och uppgår nu till 57 mark för 100 kg. Tobak
afsedd till framställning af sådana tobaksfabrikat, som falla under cigarrettskattelagen,
beskattas med 45 mark per 100 kg. I stället för denna
viktskatt inträda för tobaksplanteringar af mindre omfång än 4 ar fortfarande
arealskatt. Denna är höjd till 5-7 pfennig för hvarje kvm.
med tobak planterad mark.
Hemindustriidkare och arbetare, som varit sysselsatta inom tobaksindustrien
mer än ett år och livilka bevisligen till följd af den nya
lagen inom första året efter dess ikraftträdande öfvergående eller för
längre tid varit arbetslösa utan att finna motsvarande sysselsättning på
annat håll, eller hvilka genom nödtvunget ombyte af yrke eller genom
inskränkning af arbetet lidit skada, skola erhålla understöd under en
tidrymd af högst två år. För detta ändamål anslogs till disposition
af de enskilda staterna en summa af samman!agdt 4 miljoner mark,
motsvarande det beräknade behofvet. Meddelandet af närmare föreskrifter
öfverlämnas åt förbundsrådet. Det understöd, som lämnas i
fall af inträffad arbetslöshet, må icke understiga % af den förlorade
arbetsförtjänsten.
I cigarrettskattelagen äro skattesatserna för cigarretter progressivt
113
höjda. För cigarretter med nedanstående detaljförsäljningspris uppgår
skatten till:
detaljpris intill | 17. | pfennig per styck | 2-oo | mark per | 1,000 | stycken | |
„ 1-5— | -2-5 | 77 V V | 3-oo | V | 77 | V | „ |
„ 2-5- | -3-5 | V VI V) | 4'' 5 0 | V VI | 71 | 7’ | |
„ 3-5- | -5 | V V V | (>■50 | V V | 77 | 71 | |
„ 5- | -7 | V V V | 9.5 0 | V | 77 | 77 | 77 |
„ öfver 7 |
| V V V | 15''00 | VI | V | 77 | 77 |
För cigarrettpapper, med undantag af sådant, som är afsedt till yrkesmässig
tillverkning, utgör skatten 1 mark för hvarje 1,OOO-tal hylsor.
Skattesatserna för cigarrettobak ha förblifvit oförändrade, äfven bibehöllos
skatteklasserna oförändrade så när som på en ändring i den
första — i stället för: öfver 3 t. o. m. 5 mark, infördes i skatteskalan:
öfver 3‘5 0 t. o. in. 5 mark (se sid. 105).
Den sålunda genomförda tobaksskattereformen beräknades gifva
en ökad statsinkomst af omkring 45 miljoner mark om året.
Redan regeringsförslagets motiv innehöllo liera viktiga invändningar
emot det af riksdagen sedermera valda beskattningssystemet, värdetullen.
Säljarens faktura vore ingen obetingadt säker grundval, och skatten
kunde lätt kringgås genom fingerade räkningar, överenskommelser
med köparen o. s. v. Denna nackdel ökades därigenom, att skattekontrollen
icke kunde sträcka sig till fabrikanterna. I den mån fakturan
icke räckte till för skatteberäkningen, inträdde värdeuppskattning
med dess svårigheter, som ökades genom prisförändringarna å tobak.
Till följd af dessa konjunkturförändringar torde denna skatteform
komma att verka ofördelaktigt på de små och medelstora företagen.
Under det att en kapitalstark fabrikant kunde inköpa större förråd
vid gynnsamma konjunkturer och därvid också finge dessa förråd lägre
beskattade i förhållande till det lägre priset, så voro de små och
medelstora företagen icke i stånd härtill, de voro i högre grad beroende
af konjunkturerna, och genom skatten blef skillnaden mellan det
af dem betalade priset och storföretagets inköpspris ännu större. Vidare
erinrades, att dessa prisförändringar och de med dem följande förskjutningarna
i införselkvantiteterna spelade in såsom osäkra moment på
skatteafkastningen. Storindustrien var vidare gynnsamt ställd i det
afseendet, att den köpte i första hand, medan de små företagen voro
beroende af mellanhänderna, hvilkas vinst ökade priset. Äfven denna
skillnad ökades genom värdetilläggstullen, så att storindustriens ekono
-
114
miska öfverlägsenhet utjämnades ingalunda utan stegrades ytterligare
genom denna skatteform.
Bestämmelsen om understöd i händelse af arbetslöshet hade icke
föreslagits af kommissionen utan beslöts direkt i riksdagen. Härom
anfördes, bland annat, att man visserligen icke ville underkänna det
berättigade i åtgärden, men å andra sidan vore dock att befara, att
man komme att begagna tillfället att afskeda uttjänta arbetare. Men
äfven oafsedt detta, komme den väntade skatteförhöjningen att framkalla
en betydande öfverproduktion vid tiden för lagens trädande i kraft.
Lagens oundvikliga verkan blefve därför en betydande nedgång i produktionen,
något som gifvetvis måste afsevärdt beröra äfven arbetarförhållandena.
Enligt hvad numera inhämtats har utbetalandet af ifrågavarande
understöd åt arbetare vållat stora svårigheter, hvarförutom lagbestämmelsens
finansiella räckvidd visat sig vara större än från början förutsattes.
Det ursprungligen anslagna maximibeloppet, 4 miljoner mark,
har nämligen måst upprepade gånger höjas, senast till 6 3U miljoner
mark, och icke ens detta belopp anses komma att blifva tillräckligt.
115
Bilaga.
Förslag
till
Lag angående beskattning af tobaksförbrukningen.
(Framlåga för tyska riksdagen den 3 november 1908, se sid. 107.)
Införselafgi f t.
§.!•
Införseltullen utgör per dubbelcentner (100 kg.):
a) Tobaksblad, bearbetade (helt eller delvis stripade, äfvensom med
tobakssås behandlade (betade) o. s. v.); affall från bearbetade tobaksblad
(med undantag af tobaksstjälk och affall vid stripning) 250 mark.
b) Tuggtobak och snus, karotter, stänger och rullar
till snus; piptobak i rullar, skuren o. s. v., med undantag
af finskuren tobak; tobaksmjöl, tobaksdam och affall från
tobaksfabrikat, äfven blandadt med affall från råtobak (scraps);
papper af tobaksstjälk eller af stripningsaffall........................ 300 ,,
c) Cigarrer och finskuren tobak ....................................... 700
d) Cigarretter.......................................................................... 1,000 ”
förbundsrådet äger tillåta införsel af brasilkarotter för framställning
af snus till en tullsats af 180 mark för dubbelcentner.
De i §§ 5 och 6, n:o 7 i tulltarifflagen af den 25 december 1902
upptagna tullbefrielser kunna för de i stycket 1 under c och d nämnda
varorna inskränkas af förbundsrådet.
Varuägares skyldigheter enligt tullagstiftningen i afseende å tullpliktiga
sändningar utsträckas till de enligt denna lag skattpliktiga utländska
varor.
116
F ö r b r u k n i n g s s k a 11.
Kap. 1.
Allmänna föreskrifter.
För till inrikes förbrukning afsedda tobaksfabrikat erlägges, förutom
afgifter, som uppbäras på grund af tobaksskattelagen åt den 16
juli 1879, eu särskild, till rikskassan ingående skatt (tobakskonsumtionsskatt)
enligt bestämmelserna i denna lag.
Skatten uppbäres utan hänsyn till, om och i hvilket omfång tobakssurrogat
och hjälpämnen användts för framställningen af fabrikaten.
Äfven cigarrettpapper, afsedt för omedelbart bruk af rökare inom
landet, är underkasta^ denna skatt.
§ 3.
Tobakskonsumtionsskatten beräknas för tobaksfabrikat (§ 2 st. 1)
efter minutförsäljningspriset, d. v. s. efter det pris, däri inräknadt de
enligt §§ 1 och 2 på dem hyllande afgifter äfvensom förpackningsivostnaderna
(§ 9), till hvilket de konsumtionsskattepliktiga tobaks
fabrikaten,
af detaljhandlandena säljas till konsumenterna styckvis (§ 5
A, B) eller i små kvantiteter (§ 5 D). För viktkvantitet är dess
nettovikt bestämmande.
Försäljas cigarrer eller cigarretter med olika styckepris i gemensam
förpackning (sortimentsförpackuing) sker beskattning enligt det i förhållande
till hela förpackningens pris beräknade genomsnitts-styckepriset.
Ingen hänsyn tages till vid försäljning möjligen beviljade förmåner,
såsom rabatt, undantagspris, anstånd med likvid och dylikt. I
öfverensstämmelse härmed skall beträffande tobaksfabrikat, som fabrikant
eller grossist i större mängder till partihandelspris direkt afyttrar till
konsumenter och för hvilka minutpris icke utsatts, till grund för skatten
beräknas ett minutpris, på basis af partihandelspriset med tillägg af ett
af skattemyndigheterna fastställdt belopp. Likvid, som består af annat
än reda penningar, är att anse såsom delar af priset.
117
För cigarrettpapper (§ 2 st. 3) beräknas skatten efter antalet af för
framställning af en cigarrett erforderliga eller ägnade hylsor och pappersytor
(Zigarettenhullen.)
§ 4.
För fabrikat, som fabrikant eller grossist använder för eget bebo!
eller gratis lämnar (åt tjänstemän eller arbetare, såsom prof o. s. v.),
beräknas skatten efter detaljpriset för likartade fabrikat. För åt arbetare,
utöfver lönen, gratis gifna cigarrer och cigarretter kan förbundsrådet
tillåta beskattning efter lägsta skattesats.
Sker införsel af konsumtionsskattepliktiga tobaksfabrikat icke för
återförsäljning inom landet i förvärfssyfte, skall beskattningen äga rum
efter fabrikatens inköpspris med tillägg af tull- och skattebelopp, eller,
om inköpspriset icke kan tillförlitligt styrkas eller af expeditionstjänstemännen
på annat sätt fastställas, till högsta skattesatser.
§ 5.
Tobakskonsumtionsskatten utgör
A. för cigarrer till minutpris af:
1) högst 4 pfennig stycket.................. 4 mark för 1,000 st.
2) | öfver | 4 | pf. | t. 0. | m. | 7 | pf. i | stycket | 8 | 11 | 11 | 11 | 11 |
3) | 11 | 7 | 11 | ii n | 11 | 13 | 11 | 11 | 16 | 11 | 11 | 11 | 11 |
4) | 11 | 13 | 11 | ii ii | 11 | 25 | 11 | 11 | 32 | 11 | 11 | 11 | 11 |
5) | 11 | 25 | 11 | ii ii | 11 | 50 | 11 | 11 | 64 | 11 | 11 | 11 | 11 |
6) | 11 | 50 | pf. | stycket.... |
|
| 96 | 11 | 11 | 11 | 11 |
B. för cigarretter till minutpris af:
1) | högst | 1 pf. | stycket |
|
| 1,50 | mark | för | 1,000 | st. | |
2) | öfver | 1 „ | t. 0. | in. 2 | pf. stycket | 3 | 11 | 11 | 11 | 11 | |
3) | 11 | 2 „ | 11 11 | O ii °i | 5 ii | 11 | 6 | 11 | 11 | 11 | 11 |
4) | 11 | 3,5 „ | 11 11 | ii 5 | 11 | 11 | 9 | 11 | 11 | 11 | 11 |
5) | 11 | 3 ii | 11 11 | ii 6, | 5 7, | 11 | 12 | 11 | 11 | 11 | 11 |
3) | 11 | 6,5 ,, | 11 11 | „ o | 11 | 11 | 18 | 11 | 11 | 11 | 11 |
7) | 11 | 9 pf. | stycket . |
|
| 24 | 11 | 11 | 11 | 11 |
118
C. för finskuren tobak, med undantag af finskuren tuggtobak, till
minutpris af:
1) | öfver 3 | t. o. | m. 5 mark | per | kg. ... | 0,8 0 | mark | för | kg | |
2) | „ 5 | 11 11 | „ 10 | 11 | 11 | 11 | 1,60 | 11 | 11 | 11 |
3) | „ 10 | ii ii | „ 20 | 11 | 11 | 11 | 3,20 | 11 | V | V |
4) | „ 20 | ii ii | „ 30 | 11 | 11 | 11 | 6,4 0 | 11 | 11 | 11 |
5) | ,. 30 | mark | per kg. |
|
|
| 12,80 | 11 | 11 | 11 |
I). för piptobak, däri inbegripet under C ej fallande finskuren
tobak, tuggtobak och snus till minutpris af:
1) öfver 2 t. o. in. 5 mark per kg. ... 0,5 o mark för kg.
2) n ^ ii ii ii >i n n ■■ 1 ii ii ii
3) „ 10 mark per kg............................ 2 „ „ „
E. för cigarrettpapper, med undantag af för industriändamål afsedt:
1 mark för 1,000 cigarretthylsor (§ 3 st. 4).
Beträffande tobaksfabrikat, hvilkas hänförande till någon af afdelningarna
A eller B är tvifvel underkastadt (cigarillos med finskuren
tobak o. s. v.), fastställer förbundsrådet efter hörande af sakkunnige
grunder för deras beskattande.
Skärbredden å finskuren tobak, som skall få räknas till afdelning
C\ bestämmes af förbundsrådet.
Tobaksfabrikat af de under I) angifna slagen till minutpris af
högst 2 mark per kilogram äro fria från tobakskonsumtionsskatten.
Råtobak, som oarbetad lämnas åt minuthandlande för vidare försäljning,
är underkastad enahanda beskattning som piptobak (B st. 1).
Samma föreskrift gäller karotter, hvilka lämnas åt minuthandlande.
För de under A, B och E uppräknade fabrikaten erlägges för
kvantitet under 1,000 st. däremot svarande partiellt skattebelopp, likaså
för kvantiteter mindre än ett kilogram af de under C och D upptagna
fabrikat.
§ 6.
Tobakskonsumtionsskatten skall erläggas innan varan från fabriksrummen,
från tobakskonsumtionsskattelager (§ 41), från utlandet eller
från tullförvar öfvergå!’ i fritt varuutbyte inom landet.
119
§ 7-
Tobakskonsumtionsskatten skall för inom landet framställda fabrikat
af de i § 5 nämnda slagen erläggas af fabrikanten och för det fall,
som behandlas i § 44 st. 2, af handlanden; för utrikesifrån införda
fabrikat erlägges skatten af importören.
Skyldigheten för den inhemska fabrikanten att fullgöra beskattning
af sina fabrikat begynner i och med deras förfärdigande. Hafva
skilda fabriksföretag efter hvarandra deltagit i varans framställning, går
denna skyldighet öfver på hvarje följande i framställningen deltagande
fabriksinnehafvare. Den föregående blir befriad från skyldigheten, så
snart han uppfyllt de för säkerställande af skattebetalningen utfärdade
föreskrifter.
Öfverföras fabrikaten till ett tobakskonsumtionsskattelager (§ 41),
öfvergår skatteplikten på lagrets innehafvare, eller, såvida lagret är
allmänt, på deponenten.
§ 8.
Tobakskonsumtionsskatten erlägges medels användning af skaf temärken.
De närmare bestämmelserna angående skattemärkenas valör, form,
förfärdigande, saluhållande och sättet för deras användning utfärdas af
förbundsrådet. Detta fastställer äfven de förutsättningar, under Indika
ersättning kan beviljas för använda eller obrukbara blifna skattemärken.
Skattemärken, livilka icke blifvit använda på föreskrifvet sätt,
anses såsom icke använda.
Skattemärkena skola i minuthandelsställena bibehållas igenkännbara
till alla väsentliga delar, ända till dess försäljning af varan ägt rum.
Sker försäljning ur förpackningarna (§ 43), skola skattemärkena, omedelbart
efter det förpackningen tömts, göras oanvändbara af försäljaren
enligt härom utfärdade särskilda föreskrifter.
§ 9.
Tobakskonsumtionsskatt underkastade fabrikat af hvarje slag få från
tillverkningsstället, från tobakskonsumtionsskattelager och från utlandet
utlämnas i fritt varuutbyte inom landet endast i fullständigt slutna förpackningar.
Den författningsenliga förpackningen skall verkställas innan
skatteplikten inträdt (§ 6) och anses som eu del af framställningen.
120
§ 10.
Art och storlek af de förpackningar, som tillåtas, fastställas af
förbundsrådet.
På hvarje förpackning skall innehållet vara angifvet till art och
skattepliktig kvantitet, äfvenså skall en beteckning finnas, med ledning
af hvilken den i hvarje fall skattepliktige (§ 7) kan med säkerhet fastställas
af skattemyndigheterna; för tobaksfabrikat skola dessutom angifvas
minut- (stycke- o. s. v.) priset eller skatteklassens prisgränser (§ 5).
För förpackningar, hvilka innehålla cigarrer och cigarretter med olika
styckepris (§ 3, st. 2), skall priset för hela förpackningen, och i det
fall, som i § 3 st. 3, sats 2 afses, det beräknade minutpriset angifvas.
A tobaksfabrikat, som beskattas efter de högsta satserna, behöfver
prisuppgift icke utsättas å förpackningen.
Förbundsrådet bestämmer inom hvilka gränser fabrikats verkliga
nettovikt må afvika från kvantitetsuppgifterna enligt st. 2.
Skyldighet att angifva minutpriset eller prisgränserna gäller äfven
för sådana förpackningar, som innehålla enligt § 5 st. 4 från tobakskonsumtionsskatt
befriad tobak. Säljes sådan tobak förpackad, skall
mmutpriset angifvas på ett i ögonen fallande ställe å den behållare,
ur hvilken minutförsäljningen äger rum.
§ Il
Förpackningarna
skola bibehållas oskadade å försäljningsställena,
intill dess de för stycke- eller minutförsäljning måste öppnas eller öfverlämnas
åt köparen (§§ 43, 51). Öppnandet af förpackningen bör, jämte
det föreskriften § 8 st. 4 beaktas, ske på sådant sätt,, att skattemärket
därvid sönderrifves.
För granskning af innehållet från handlandes eller köpares sida
(profning åt varan, skyltning o. s. v.) må förpackningar öppnas i enlighet
med af förbundsrådet meddelade närmare bestämmelser.
Tömda cigarrförpackningar (lådor o. s. v.) få icke, utan föregående
borttagande af skattemärket, återlämnas vare sig åt fabrikant eller
handlande, ej heller af dessa mottagas eller vidare användas. Förnyad
användning af förpackningar för andra tobaksfabrikat eller af cigarrettpapper
till förpackning af dylika varor är förbjuden.
121
§ 12.
I fall af visadt behof kan förbundsrådet medgifva, att för tobaksfabrikat,
som ej kan förpackas, må, under befrielse från förpackningstvång
och från användning af skattemärken, af producenten skatten
annorledes utgöras enligt de i § 5 angifna satserna. Dock erfordras
härför en särskild bokföring och andra kontrollåtgärder.
Äfvenså kan vid import af tobakskonsumtionsskatt underkastade
fabrikat, livilka ej äro afsedda för handel (resandes import o. s. v.),
befrielse från användning af skattemärken och från förpackningstvånget
samt beskattning i annan form tillåtas.
§ 13.
Cigarrtillverkare i liten skala, Indika uteslutande arbeta för sin
egen minuthandel och framställa cigarrer hörande till en enda skatteklass,
kunna befrias från föreskrifterna i §§ 8—11, om de förbinda sig
att icke lämna några cigarrer till återförsäljare utan skattemyndigheternas
särskilda tillåtelse, och att för hvarje kvantitet om 8 kilogram af den
af dem förarbetade tobaken erlägga det enligt § 5 för 1,000 cigarrer af
ifrågavarande slag belöpande skattebelopp. Vid fastställandet af den
förarbetade tobakens kvantitet får det vid bearbetningen uppkomna alfabet
icke afdragas. Möjligen använda tobaks-surrogat räknas såsom tobak.
Vid användning af en afsevärdt mindre kvantitet tobak kan den
i st. 1 angifna vikten blifva nedsatt i öfverensstämmelse med det faktiska
förarbetningsförhållandet.
Skatten för under eu månad använd tobak förfaller till betalning
sista dagen i samma månad och skall, försåvidt anstånd ej är beviljadt,
senast den 15 i följande månad betalas på uppbördsstället. Försummas
betalningsterminen eller föreligga andra grunder, livilka synas göra inbetalningen
af skatten osäker, kunna skattemyndigheterna fordra säkerhet
för densamma. Senast den 5 i hvarje månad skall ett utdrag ur
labriksjournalen öfver den under föregående månad använda tobakskvantiteten
aflämnas å skatteuppbördsstället.
Ofverlämnande af cigarrer åt återförsäljare kan tillåtas endast på
det villkor, att dessa cigarrer äro på föreskrifvet sätt förpackade och
lörsedda med skattemärke. Beloppet af de skattemärken, som för sådant
ändamål bevisligen användts, afdrages från den för den använda råtobaken
beräknade skatteskulden.
16
122
§ 14-
Skattepliktiga fabrikat svara, utan afseende å tredje persons rätt,
för beloppet af på dem belöpande skatt och kunna, intill dess skatten
blifvit erlagd, af skattemyndigheterna beläggas med kvarstad och innehållas.
I det fall, som i § 13 afses, svara cigarrerna för den skatt, som
skall erläggas för den använda tobaken.
§ i5.
Anstånd med erläggande af tobakskonsumtionsskatten kan beviljas
utan ställande af säkerhet på 3 månader, mot säkerhet på (i månader.
§ 10.
Anspråk på betalning eller erläggande af skatten preskriberas efter
ett år från den dag, skattskyldigheten inträdt. Anspråk på efterbetalning
af undandraget skattebelopp preskriberas efter 3 år.
Preskriptionen upphäfves genom hvarje åtgärd, som af vederbörande
myndighet vidtages i och för anspråkets upprätthållande mot
den betalningsskyldige.
§ 17.
Tobakskonsumtionsskatt underkastade fabrikat, som i fabrikslokalerna,
i konsumtionsskattelager eller i tullförvar (§ 6) användas för undersökningar,
eller, som under vederbörlig kontroll utföras, göras onjutbara
eller förstöras, äro skattefria, och föreskrifterna i §§ 9, 10 och 11 äga
icke tillämpning på dylika fabrikat.
I det fall § 13 afser, afdrages för hvarje 1,000-tal utförda, onjutbara
gjorda eller förstörda cigarrer skatten för 8 kilogram eller för den
enligt § 13 st. 2, fastställda mindre kvantiteten använd tobak; i det fall,
som § 12 st. 1 afser, afdragas de utförda, onjutbara gjorda eller förstörda
kvantiteterna tobaksfabrikat från de enligt bokföringen framställda
kvantiteterna af samma slag.
Råtobak och tobakshalffabrikat äfvensom tobaksaffall af hvarje
slag skola frånräknas under skatteuppsikt stående lager, om de under
vederbörlig kontroll utföras, göras onjutbara eller levereras till registrerad
råtobakshandlande eller tobaksfabrikant (§§ 27 och 35).
123
§ 18.
Under skatteuppsikt stå: företag, som i någon som helst form
drifva engros- eller detaljhandel med oarbetade eller bearbetade tobaksblad,
stripningsaffall, stjälk och affall från tobak, för tobakstillverkning
afsedda surrogat, tobaks- hel- eller halffabrikat af hvarje slag eller
cigarrettpapper,
företag af hvarje slag, livilka förarbeta tobak, äfvensom
företag, hvilka tillverka cigarrettpapper eller -hylsor eller sysselsätta
sig med beredning af tobakskonsumtionsskatt underkastade varor
till försäljning (förpackning o. s. v.).
Med minuthandel förstås hvarje yrkesmässig försäljning till andra
personer än återförsäljare.
Under tobakens lagring verkställd behandling, såsom torkning,
svettning, sortering, stupning, urlakning m. m., anses icke såsom tobakstillverkning.
§ 19.
Den, som vill drifva någon i § 18 st. 1 nämnd verksamhet, skall
senast en vecka före rörelsens öppnande göra skriftlig anmälan till
skattemyndigheten i distriktet. Från denna erhåller han ett intyg öfver
den gjorda anmälningen, före hvilkets utfärdande rörelsen icke får börjas.
Finnas lokaler för samma affär på skilda orter, skall för hvarje
ort ingifvas särskild anmälan.
Om innehafvare af affärer af angifna slag icke själfva leda driften,
skola de för skattemyndigheterna uppgifva de personer, som ärö berättigade
att såsom affärsledare handla i deras namn.
Producenter af tobakskonsumtionsskattepliktiga varor, hvilka önska
drifva minuthandel med sådana varor, skola i anmälan angifva försäljningsställena
och, i fall dessa drifvas oberoende af fabrikationsrörelsen,
för hvarje sådant ställe jämväl den person, som leder dettas affärer. Som
affärsledare får endast en å samma ort som försäljningsstället bosatt
person anställas.
1 det följande beträffande fabriksinnehafvare gifna föreskrifter gälla
äfven för fabriks- och affärsledare, med undantag af föreskriften i § 73, st. 2.
§ 20.
Hvarje ändring af anmälda förhållanden (§ 19) skall inom eu vecka
af den nya innehafvaren anmälas för skattemyndigheten.
124
Inställes en anmäld rörelse, skall senaste innehafvaren sist inom
3 dagar efter upphörandet med rörelsen göra anmälan därom till skattemyndigheten.
§ 21-
Skattenppsikt äro vidare underkastade:
odlares, råtobakshandlandes och tobaksfabrikanters förråd af tobak
af hvarje slag,
halffabrikat och surrogat, som äro afsedda för framställning af
konsumtionsskatteplikliga varor, äfvensom
försändning af dessa varor.
Samma föreskrift gäller för tillverkare af cigarrettpapper och -hylsor
i afseende å deras förråd af sådana varor.
Skattemyndigheternas tillsyn äro äfven handlandenas förråd af
skattepliktiga varor underkastade i syfte att konstatera huruvida de äro
förpackade på föreskrifvet sätt och försedda med skatte märken, eller
huruvida de förutsättningar förefinnas, under hvilka befrielse från förpackningsskyldigheten
kan beviljas (§§ 12, 13 och 41).
Skattetjänstemännen äro berättigade att besöka lokaler, i hvilka
tobak, tobaksfabrikat, tobaks-halffabrikat, -surrogat eller cigarrettpapper
förvaras eller bearbetas på hvarje tid då lokalerna äro öppna eller i
dem arbetas, i annat fall från 6 f. in. till 9 e. in., minuthandlandes
försäljnings- och lagerlokaler dock endast på vanlig affärstid. Aro
lokalerna stängda, äga tjänstemännen fordra omedelbart tillträde.
Denna rätt sträcker sig äfven till samtliga rum i sådana särskilda
anläggningar, som höra till tobaksbearbetning, äfvensom till med dessa
i förbindelse stående eller omedelbart angränsande rum.
Tidsbegränsningen bortfaller, om fara kan uppstå genom dröjsmål.
§ 23.
Inom de skatteuppsikt underkastade rummen få inga åtgärder vidtagas,
som hindra eller försvåra utöfvandet af den lagstadgade kontrollen.
§ 24.
Vid officiell undersökning eller inventering af tobakslager eller
lager af tobakskonsumtionsskattepliktiga fabrikat åligger rörelsens inne
-
häfvare att förevisa skattetjänstemännen samtliga i deras ägo befintliga
förråd af dessa varor; vidare skola de lämna alla för skatteuppsikten
eller statistiska ändamål erforderliga uppgifter och, försåvidt särskilda
undantag icke äro medgifna, tillhandahålla hjälpmedel (vågar, vikter,
betsning o. s. v.) äfvensom nödigt arbetsbiträde vid de i och för skatteuppsikt
eller fullgörandet af annat tjänsteåliggande påkallade förrättningar.
Producenter af tobakskonsumtionsskatt underkastade fabrikat äro
skyldiga att på anfordran förelägga skatteförvaltningens högre tjänstemän
(Oberbeamte) de affärsböcker och handlingar, som röra inköp af
råtobak, tobakshalffabrikat, surrogat och cigarrettpapper äfvensom tillverkningen
och försäljningen af skattepliktiga fabrikat.
Kap. IT.
Särskilda föreskrifter för liandelii med råtobak, tobakshalffabrikat
och tobakssurrogat.
§ 25.
Råtobakshandlande är enligt denna lag hvar och en, som idkar
handel med oarbetade eller bearbetade tobaksblad, stripniugsaffall, tobaksstjälk,
tobaksaffall och för framställning af cigarrer och andra tobaksfabrikat
afsedda halftabrikat eller surrogat.
§ 26.
Råtobakshandlandena få lagra och behandla de i § 25 nämnda
varor endast i särskilda rum, hvilka skola anmälas för skattemyndigheterna.
Det kan dock tillåtas dem att på kortare tid uttaga tobak
från dessa rum i och för sortering, strykning, urlakning och slipning.
För anmälda råtobakshandlande och tobaksfabrikanter är det utan
vidare tillåtet att införskrifva i § 25 nämnda varor från utlandet; förandra
personer fordras särskild!, tillstånd af skattemyndigheterna. Tullmyndigheterna
äro berättigade att af importörerna fordra intyg öfver
enligt § 10 verkställd anmälan.
126
Odlare och råtobakshandlare få inom landet endast åt odlare, anmälda
råtobakshandlare eller tobaksfabrikanter afsätta de i § 25 nämnda
varorna; dessutom är afsättning tillåten till utlandet och, vid behof,
under iakttagande af kontrollåtgärder, som skattemyndigheterna äga
bestämma, till vetenskapliga anstalter eller för jordbruksändamål.
Samma inskränkningar gälla för afyttring af dessa varor äfven i
sådant fall, att den sker på exekutiv väg, genom konkursförvaltning, i
utöfning af å dem hvilande panträtt eller från stärbhus.
Utlämnande af råtobak o. s. v. som prof åt agenter, kommissionärer
och dylika personer är tillåten; lämna dessa personer för egen
räkning tobaken vidare, betraktas de som handlande. Afyttring af
råtobak och karotter till minuthandlande kan tillåtas under villkor, att
dessa varor behandlas såsom piptobak och, försåvidt deras minutpris
öfverstiger 2 mark för kilogram, beskattas enligt satserna i § .5 1);
äfvensom att handlanden i afseende å afyttringen underkastar sig
föreskrifterna i 111 kapitlet (§ 5, st. 5).
§ 28.
Öfver tillförsel och afsättning af varor af de i § 25 nämnda slagen
skola råtobakshandlandena föra böcker efter närmare föreskrift af skattemyndigheten.
Utdrag ur dessa böcker angående afsättningen af råtobak
o. s. v. och dennas emottagare skola på anfordran meddelas myndigheterna.
§ 29.
Råtobakshandlande, som upprepade gånger blifvit straffad för grof
öfverträdelse af denna lag, kan åläggas att lagra sina tobaksförråd endast
i offentligt nederlag eller att på egen bekostnad ställa dem under
ständig skatteuppsikt.
Föreskriften i § 26, sats 2 finner äfven i detta fall tillämpning.
§ 30.
Tobaksodlare, som själfva skatta för af dem skördad tobak eller
anmäla sådan till ett nederlag eller tillköpa främmande tobak, behandlas
som råtobakshnndlande.
För tobaksodlare, h vilka erlägga tobaksskatt i form af arealskatt
(§§ 23—26 i tobaksskattelagen af 16 juli 1879), kan den i § 28 omnämnda
bokföringen ersättas af en skriftlig eller muntlig anmälan hos
skattemyndigheten om försäljning af den skördade tobaken, hvarvid
kvantiteten och köparen skola angifvas.
127
Kap. III.
Särskilda föreskrifter för tobaksfabrikanter.
§ 31.
Såsom tobaks fabrikan t (tillverkare) i lagens mening gäller enhvar,
som framställer eller låter andra för sin räkning framställa fabrikat af
de i § 5, st. 1 under A, J5, C och D betecknade slagen eller som förfärdigar
för tillverkning af sådana fabrikat afsedda och ägnade lialffabrikat,
eller som företager eller låter företaga vidare bearbetning
eller behandling af ännu obeskattade fabrikat.
Tobaksfabrikat, som äro afsedda för och ägnade till att såväl rökas
i pipa som tuggas, skola behandlas enligt lagens mening såsom piptobak
(§ 5, B).
§ 32,
Hvarje tobaksfabrikant skall, förutom den i § 19 föreskrifna anmälan,
äfven förelägga skattemyndigheten en förteckning öfver de
fabrikat, hvilka han ämnar förfärdiga, äfvensom uppgift angående fabriksoeh
lager-rummen och med dem i förbindelse stående eller till dem
omedelbart angränsande rum. Hvarje ändring i anmälda förhållanden
skall i förväg delgifvas myndigheterna.
I andra än de anmälda rummen få, frånsedt fallen i §§ 33 och 41,
råtobak, surrogat och tobaksfabrikat af hvad slag det vara må, icke
förvaras, ej heller tobaksbearbetning idkas.
§ 33.
Under iakttagande af de kontrollåtgärder, som särskilt föreskrifvas
af skattemyndigheten, får tillverkning äfven ske utom de anmälda
fabriksrummen (i hemarbetares bosläder, i statens straffanstalter o. s. v.).
I sådant fall skall för skattemyndigheten anmälas, af hvilket slag
det utom fabriksrummen försiggående arbetet är, äfvensom de personer
eller anstalter, åt hvilka det är anförtrodt, samt personernas bostad.
Arbetsplatser, i hvilka dylikt arbete utföres, likställas med fabrikslokaler
i den mening § 6 afser.
128
§ 34.
Lagring- af till förarbetning afsedd tobak (inklusive stjälk o. s. v.),
af tobakshalffabrikat äfvensom af tobakssurrogat bör på fastställdt sätt
ske sålunda, att uppsyningsmännen alltid äro i tillfälle att fastställa
lagrets storlek. I fall af behof kunna härför särskilda bestämmelser
utfärdas af skattemyndigheten.
Lagring af färdiga tobaksfabrikat bör ske i särskilda, uteslutande
därför afsedda rum, till hvilka de skola omedelbart öfverföras efter det
de äro i försäljnings färdigt skick (§ 9).
Lagerlokalerna skola vara skyddade så att hemlig bortföring af
lagrade varor icke kan äga rum.
§ 35.
I afseende å afyttring af råtobak, stripningsaflfall, stjälk, stripade
blad, tobakssurrogat och affall är tobaksfabrikant underkastad föreskrifterna
i §§ 27 och 28. Vidare får fabrikanten förskaffa sig nämnda
varor endast genom direkt import eller från inhemska odlare, råtobakshandlande
eller tobaksfabrikanter. (§27 st. 1, 2); halffabrikat och ännu
ej till försäljning färdiga tobaksfabrikat får han inom landet afyttra
ondast åt anmälda fabrikanter eller låta öfverföra till ett tobakskonsumtionsskattelager
(§ 41).
§ 30.
Tobaksfabrikant skall öfver sin rörelse föra böcker (fabriksjournal)
och skattelängd enligt skattemyndighetens anordning, ur hvilka böra
framgå:
1) tillförseln af råtobak, stripningsaffall, stjälk, stripade blad, affall,
surrogat och halffabrikat;
2) afsättning af råtobak, stripningsaffall, stjälk, stripade blad, tobakshalf-
och hel-fabrikat, affall och surrogat;
3) kvantiteten framställda hel- och half-fabrikat med beteckning af
sort eller märke och medelvikt, äfvensom uppkommet affall och
dettas användning;
4) kvantitet och slag af eventuellt vid fabriken återtagna fabrikat;
5) de utlämnade tobaksfabrikatens skatteklasser i enlighet med
prisen (§ 10, st. 2);
G) antal och värde af inköpta och använda skattemärken.
129
Om officiella intyg (tullkvittenser o. s. v.) förefinnas för enskilda
poster i bokföringen, böra dessa bifogas böckerna. För icke verificerade
poster kan verifikation fordras vid inventering.
Från särskild bokföring enligt bestämmelserna i st. 1 kan befrielse
erhållas, om fabrikantens affärsböcker redan innehålla uppgifterna under
1)—6) och ständigt stå till kontrolltjänstemännens förfogande.
Möjligen utfärdade prislistor öfver tobaksfabrikat måste biläggas
bokföringen under n:o 5). Hvarje ändring i dessa prislistor måste omedelbart
införas med angifvande af dagen, då den träder i kraft.
§ 37.
På anhållan kan tobaksfabrikant tillåtas att låta en till hans förfogande
ställd skatteuppsyningsman utföra de honom åliggande anteckningarna,
- hvarvid dock fabrikanten förblir ansvarig. 1 detta fall kan
högsta vederbörande myndighet medgifva lättnader i uppsikten öfver
rörelsen.
I fall af upprepad bestraffning för begången försnillning af skatt
medels oriktig bokföring, kan fabrikanten åläggas att öfverlämna bokföringen
åt en skatte tjänsteman.
1 båda fallen har fabrikanten att erlägga kostnaderna för denna
tjänsteman enligt de grunder, som gälla för användande af tulltjänsteman
vid afgiftspliktiga förrättningar.
§ 38.
Tobaksfabrikants lager af råämnen samt half- och helfabrikat skall
en gång om året, samt dessutom i händelse af rörelsens upphörande,
inventeras och jämföras med bokföringen.
Tidpunkten för denna inventering bestämmes i samråd med
fabrikanten.
Om oegentligheter misstänkas, är skattemyndigheten berättigad
att utom den ordinarie inventeringen äfven företaga oförberedda inventeringar.
Beskattning af felkvantiteter (Fehlmengen) äger icke rum, om tillfylles
ådagalägges, att felkvantiteterna äro att hänföra till omständigheter,
hvilka icke skapa en skatteskuld.
Beskattning af felkvantitet sker, om den exakta skattesatsen för
de förfärdigade fabrikaten icke kan utrönas, efter den högsta skattesats,
som öfverhufvudtaget användts för fabrikens tillverkningar, såvida icke
omständigheterna synas göra tillämpning af en lägre skattesats berättigad.
17
130
§ 39.
I det fall § 13 afser kan enklare bokföring tillåtas.
Vidare kan förenklad skatteerläggning med befrielse från förpackningstvång
och från användning af skattemärken tillåtas för tobaksfabrikat,
Indika af fabrikanten tagas från hans rörelse för eget bruk,
eller som utom lönen gratis lämnas åt anställda och arbetare, eller som
användas såsom prof o. s. v. (§ 4 st. 1).
Kap. IV.
Särskilda föreskrifter för handeln med tobaksfabrikat.
§ 40.
För de partihandlandes rörelse, livilka importera tobaksfabrikat från
utlandet, gälla i tillämpliga delar föreskrifterna i §§ 32, 34 och 36—38.
Under iakttagande af särskilda säkerhetsåtgärder kan det tillåtas, att
åsättandet af skattemärkena redan sker i den utländska fabriken.
§ 41.
Tillverkare af tobaksfabrikat och sådana personer, som därmed
drifva partihandel, få för de af dem förfärdigade, från inhemska fabriker
inköpta eller utrikesifrån importerade, förtullade fabrikat inneha privatlager
under officiell kontroll (tobakskonsumtionsskattelager), i hvilka
dessa fabrikat få inläggas obeskattade och utan föreskrifven förpackning.
I afseende å beviljande af rätt till sådana lager, deras anordning,
expedierande af fabrikat till och från lagret, sättet för lagringen, för
den under lagringen tillåtna ompackning och behandling äfvensom för
nederlagsinnehafvarens ansvar, tillämpas de för lagring af utländska,
oförtullade varor gällande föreskrifter, försåvidt förbundsrådet icke annorlunda
föreskrifver.
För nämnda personer kan äfven skattefri lagring af sagda varor
i offentliga tullnederlag tillåtas under iakttagande af inhemsk varas
inlandskåraktär.
Partihandlande, åt hvilka tillstånd till konsumtionsskattelager beviljats,
äro underkastade föreskrifterna i §§ 36—38.
131
§ 42.
Frånsedt fallen i §§ 12 och 13, få endast på föreskrifvet sätt förpackade
(§ 9) och med behörigt skattemärke försedda tobåksfabrikat
öfverföras till försäljningslokalerna och där förvaras.
§ 43.
Styckeförsäljning- af cigarrer och cigarretter samt försäljning af
tuggtobak och snus i lös vikt är utan vidare tillåten för minuthandlande,
om de icke samtidigt äro fabrikanter; för partihandlande under samma
förutsättning dock endast i särskilda försäljningsrum. Tobaksfabrikanter,
hvilka samtidigt drifva minutförsäljning, kunna tillåtas att försälja
cigarrer styckevis, om icke fallet i § 13 i öreligger; äfvenså kan stvckevis
försäljning af cigarretter och försäljning af tuggtobak och snus i
lös vikt tillåtas i deras minutförsäljningsrum, ifall de underkasta sig de
åtgärder, som skattemyndigheten anser nödiga i och för säkerställande
af skatten.
\ id styckevis eller lös försäljning af nämnda tobakssorter skall
varan omedelbart tagas ur tillhörande, med skattemärken försedda omslag.
Helt eller delvis tömda förpackningar få icke påfyllas med tobaksfabrikat;
äfvenså få omslag från förpackningar hörande till olika
beskattade fabrikat icke mot hvarandra utbytas.
I fall tobakskonsumtionsskatten kringgås vid minutförsäljning af
tobaksfabrikat utan omslag, är förbundsrådet berättigad! att beträffande
detta slag af minuthandel vare sig för alla i st. 1 nämnda fabrikat eller
för vissa af dem föreskrifva särskilda villkor eller påbjuda minuthandel
endast i slutna förpackningar (§ 9).
finskuren tobak och piptobak (§ 5 C och D) får af minuthandlande
utlämnas endast i slutna förpackningar, såvida undantag icke blifvit
tillåtna.
§ 44.
Minuthandlande får utan erläggande af högre skatt höja det minuthandelspris
(§ 10 st. 2), som lagts till grund för beskattningen af
fabrikatet och som angifvits å förpackningarna, endast såvida det höjda
priset förblir inom den skatteldass, enligt hvilken den ursprungliga
beskattningen ägt rum.
132
Vill minuthandlanden företaga en därutöfver gående prishöjning,
har lian att utgöra skillnaden mellan det erlagda skattebeloppet och det
skattebelopp, som motsvarar det högre priset, genom åsättande af tillläggsskattemärken.
Förbundsrådet utfärdar närmare bettämmelser härom.
De fabrikat, som enligt § 5 st. 4 äro fria från tobakskonsumtionsskatten,
få af minuthandlandena försäljas till högre pris än 2 mark för
kilogram endast i fall det höjda priset motsvarande skatt erlägges.
Motvärden, som öfverstiga skatteklassens maximalpris, få i ingen
form fordras eller mottagas.
§ 45.
Skattemyndigheten kan fordra att afskrift af särskilda delar af
denna lag och af bestämmelserna angående dess verkställighet uppsättas
i försäljningslokaler å i ögonen fallande ställe.
§ 46.
Gårdfarihandlande, värdshusvärdar och andra personer, hvilka som
binäring försälja tobaksfabrikat, äro underkastade samma föreskrifter
som tobakshandlande.
§ 47.
Handlande, som i fria marknaden inom landet emottaga tobaksfabrikat,
hvilka icke äro på föreskrifvet sätt förpackade, med vederbörliga
beteckningar och skattemärken försedda, skola, såvida icke fallet i
§ 12 föreligger eller bristen genom öfverenskommelse med den skattskyldige
(§ 7) omedelbart afhjälpes, inom en tid af 5 dagar göra anmälan
härom hos skattemyndigheten.
Kap. V.
Särskilda föreskrifter för företag, som tillverka cigarrettpapper eller
cigarretthylsor eller drifva handel med dessa varor.
§ 48.
Cigarrettpapper får i sådana former (ark, bobiner o. s. v.), som
icke omedelbart kunna hänföras till de i § 3, st. 4 nämnda enheterna,
133
från utlandet importeras endast af anmälda fabrikanter af cigarrettpapper,
cigarrettfabrikanter och handlande, livilka idka partihandel med cigarrettpapper;
samma föreskrift gäller afyttring inom landet.
§ 49.
§§ 32, 33 och 34 gälla i tillämpliga delar äfven fabrikanter af
cigarrettpapper (hylsor, blad o. s. v.) och partihandlande med dessa
varor. Efter närmare anordning af skattemyndigheten skola de föra
böcker öfver rekvirering och tillverkning äfvensom afyttring af nämnda
fabrikat; böckerna kunna underkastas granskning och kontrolleras medelst
officiella inventeringar.
I afseende å bokföring och inventeringar gälla i tillämpliga delar
föreskrifterna i §§ 36, st. 2 och 3, 37 och 38.
§ 50.
Partihandlande och fabrikanter kunna tillåtas inneha tobakskonsumtionsskattelager
enligt föreskrifterna i § 41 st. 1 och 2.
§ 61.
För minuthandeln med cigarrettpapper gälla §§ 42, 45, 46 och 47
i tillämpliga delar.
Minutförsäljning får endast ske i slutna förpackningar.
Lagförslaget innehöll ytterligare två kapitel, af hvilka det ena,
omfattande §§ 52—76, utgjordes af ansvarsbestämmelser, och det andra,
§§ 77—82, af öfvergångsbestämmelser m. in.
134
Österrike.
Det österrikiska tobaksmonopolet leder sitt ursprung ända från
år 1670. Man kan i dess historia urskilja två perioder. Under den
förra, som omfattade tiden 1670—1784, var monopolet än utarrenderadt
till enskilda, än stod det under statens egen förvaltning. Med år
1784, då staten definitivt öfvertog förvaltningen af monopolet, inleddes
den andra perioden, som sträcker sig till våra dagar.
Vid den uppgörelse (Ausgleich), som år 1 867 ägde ruin mellan Österrike
och Ungern, skildes från och med år 1868 det österrikiska tobaksmonopolet
från det ungerska, hvilket senare då ställdes omedelbart under
det ungerska finansministeriet. År 1882 inrättades emellertid i Ungern
en särskild centralmyndighet för monopolets förvaltning. Om än de
österrikiska och ungerska förvaltningarna af monopolen numera sålunda
äro fullt själfständiga i förhållande till hvarandra, ledas de dock enligt
öfverenskomna likartade grundsatser, hvarför här endast det österrikiska
monopolet göres till föremål för en närmare redogörelse.
Det österrikiska tobaksmonopolet, som är regleradt genom tull- och
statsmonopolförordningen af den 11 juli 1835 jämte ett flertal andra
författningar, omfattar såväl odling och bearbetning af tobak som handel
därmed. Staten förfogar med uteslutanderätt öfver icke blott råtobak
och tobaksfabrikat utan äfven tobaksaffall och sådana växtämnen, hvilka
genom särskilda kungörelser betecknats såsom surrogat för tobak.
Förvaltningen af tobaksmonopolet är delad mellan ett särskilt ämbetsverk,
»die kaiserlich-königliche General-Direktion der Tabakregie» i Wien,
och de administrativa finansmyndigheterna. Den förra utgör den centrala
myndigheten för alla tekniska angelägenheter rörande tobaksodlingen och
tobakstillverkningen, hvarjämte sedan år 1896 nederlagsmagasinen för
tobaksfabrikat lyda under direktionen. Finansmyndigheterna åligger
däremot förvaltningen af försäljningen, med undantag af nederlagsmagasinen,
hvarjämte dessa myndigheter hafva att utöfva den officiella
kontrollen samt en därmed sammanhängande dömande verksamhet, i
det att äfven regie-strafflo gen handhafves af dem. Den högsta ledningen
utöfvas af finansministeriet i Wien.
135
Generaldirektionen skall svara för fyllandet af behofvet af alla
de i försäljningstariffen upptagna tobaksfabrikaten. Dess uppgift omfattar
således såväl anskaffandet af det erforderliga råmaterialet som
förfärdigandet af nödiga tobaksfabrikat. Med afseende å det senare åligger
det generaldirektionen att handhafva ledningen af statens samtliga tobaksfabrikör,
tobaksinlösningsbyråer och nederlagsmagasin i allt hvad som
rör administrativa och tekniska angelägenheter. Den skall äfven ombesörja
inköp af de för monopolförsäljning bestämda utländska tobaksfabrikaten.
Under generaldirektionen lyda 30 tobaksfabrikör, 7 själfständiga
tobaksinlösningsbyråer och 17 nederlagsmagasin för tobaksfabrikat. I
spetsen för hvarje af nämnda anstalter stå tvenne föreståndare, Indika
båda äro medansvariga för rörelsens bedrifvande och af Indika den ene
utöfvar chefskap. Fabrikerna äro allt efter sin storlek delade i flera
eller färre afdelningar, som ledas af tjänstemän, under hvilka stå verkmästare,
uppsyningsman o. s. v.
Såsom nämndt handhafves förvaltningen af försäljningen icke af
monopoldirektionen utan af den allmänna statliga finansförvaltningens
organ. Berörda förvaltning är delad mellan sju »Finanzlandesdirektionen»
och sju »Finanzdirektionen»; under de förstnämnda sortera »Finanzbezirksdirektionen»,
inalles 47, och under »Finanzdirektionen» lyda närmast
»Finanzinspektorate». Under dessa finnas ytterligare lägre organ, af
hvilka de lägsta åligger det omedelbara öfvervakandet af minuthandelsställena,
»trafikerna», och af tobaksodlingarna.
Tobaksodling idkas icke af monopolet själf, utan rätt därtill upplåtes
åt enskilda personer. Tobaksodling må förekomma endast inom vissa
distrikt, och tillstånd därtill meddelas antingen med afseende å ett bestämdt
jordområde eller för visst antal plantor samt under villkor, att
hela tobaksskörden aflämnas till monopolet. Tobaksodling för export är
icke tillåten.
Tillstånd gäller endast för den odlare, för hvilken det är utfärdadt.
Giltighetstiden är ett år. För tobaksodlarna gälla särskilda odlings-,
kontroll- och inlösningsinstruktioner, hvilkas föreskrifter äro afpassade
efter de olika förhållandena i de tobaksodlande provinserna. Uppgift
om de kvantiteter tobak, som komma att inlösas, samt bestämmelser
angående klassificering af tobaksbladen äfvensom de pris, till hvilka
tobaken inlöses af monopolförvaltningen, offentliggöras inom odlingsdistrikten
före hvarje odlingsperiods början. Tobaken öfvertages af
monopolförvaltningen genom särskilda inlösningskommissioner, i härför
upprättade tobaksinlösningsmagasin — för närvarande finnas 11 sådana,
136
af hvilka 4 äro förenade med tobaksfabrikör. Hvarje inlösningskommission
består af tekniska tjänstemän från monopolet, finanstjänstemän
samt ledamöter, som företräda tobaksodlarnas intressen. Kommissionen
inordnar den till leverering framförda tobaken efter dess beskaffenhet
i de olika prisklasserna och låter väga de olika posterna, hvarefter
odlarna utfå dem tillkommande inlösningsbelopp jämte fraktbidrag, där
sådant ifrågakomma-.
Till monopolets fabrikat användes förutom den inhemska tobaken
jämväl utländsk. Den utländska tobaken — hufvudsakligen amerikansk,
turkisk och asiatisk — anskaffades till en början medelst leveranshandel
efter ingifna anbud. Efter mångårig erfarenhet fann man det dock ändamålsenligare
att icke uteslutande anlita detta sätt för anskaffande af den
utländska råvaran, utan man sökte så vidt möjligt göra direkta uppköp
å de olika tobaksorlernas stapelplatser. På så sätt utbildades ett omfattande
system för inköp; och inköpes för närvarande det utländska råmaterialet
delvis direkt vare sig utan eller efter infordrande af anbud, men delvis
ock på kommissionsväg. Dessa sistnämnda inköp ske genom förmedling
af något handelshus, »kommissionshus», såväl på europeiska
som på nordamerikanska marknader.
Tillverkningen eif t obaks fabrik åt äger uteslutande rum i statens härför
inrättade fabrikei-. Det är förbjudet för enskilda icke blott att bearbeta
råtobak utan äfven att'' omarbeta tobaksfabrikat, äfven om de
inköpts från statens förråd.
Statens tobaksfabrikör innehålla, allt efter omfattningen af deras
tillverkning, ett större eller mindre antal afdelniugar, hvar och en med
sin särskilda tillverkningsgren. De stora fabrikerna hafva sålunda särskilda
afdelningar för förarbetet vid cigarrtillverkning, själfva cigarrtillverkningen
och förpackning af cigarrer, vidare för cigarrettillverkning
och packning af cigarretter, för tillverkning af finare och sämre röktobak
och för inpackning däraf likasom för snustillverkningen. Arbetsfördelning
är strängt genomförd, så att hvarje arbetare endast har att
utföra ett och samma arbete, så att han efter en jämförelsevis kort tid
når stor skicklighet däri. Till följd af denna uppdelning får hvarje
fabrikat passera flera afdelningar och händer, innan det lämnar fabriken
färdigt till försäljning.
Antalet i Österrike befintliga tobaksfabriker uppgår för närvarande
till 30, hvilka alla bedrifva tillverkning af cigarrer. I 21 af
fabrikerna tillverkas äfven cigarretter, i 17 dessutom skuren piptobak.
7 tobaksfabriker och 2 själfständiga tobaksinlösningsmagasin förfärdiga
tuggtobak. I 4 fabriker tillverkas äfven snus.
137
Monopolets tillverkning omfattar dels för den allmänna minutförsälj
ningsrörelsen afsedda tobakssorter dels ock vissa tobaksvaror
af finare kvalitet, hvilka försäljas till betydligt högre priser och äro
upptagna i en särskild s. k. specialitetstariff.
Försäljningspriset å monopolets varor fastställes på administrativ
väg af monopolförvaltningen, hvars öfverledning såsom nämndt utgöres
af finansministeriet. Förvaltningen är häri fullkomligt oberoende af
parlamentet och äger jämväl befogenhet att höja försäljningsprisen
efter eget godtfinnande.
Bestämda grunder för åsättande af pris å tobaksfabrikaten finnas
ej, utan därvid följas endast affärsmässiga synpunkter. De för närvarande
gällande försäljningsprisen uppgifvas hafva mer eller mindre
historiskt utvecklat sig ur de före införandet af tobaksmonopol i privathandeln
gällande priserna.
Vid fastställandet af försäljningspris för nvinförda tobaksfabrikat
tages i första rummet hänsyn till uppnåendet af högsta möjliga monopolinkomst.
Denna tendens har emellertid sin naturliga gräns däri, att det
nya fabrikatet måste vid sidan af de redan bestående äldre vara säljbart,
hvilket har till följd, att detsamma till pris och kvalitet alltid måste
bringas till öfverensstämmelse med redan förefintliga liknande fabrikat.
Förändringar i försäljningstariffen sträcka sina verkningar äfven
till de hos engrosförsäljare (depåinnehafvare) och trafikanter befintliga
tobaksfabrikaten. Det är därför nödvändigt att härvidlag få en utjämning
af priserna till stånd. Detta tillgår sålunda att vid sänkning af
tariffen engrosför sälj ärna ersättas det belopp, som de på grund af prisnedsättningen
skulle förlora, länder det att däremot vid höjande af tariffen
motsvarande belopp ålägges dem till återbetalning.
Vid allmänna prisregleringar — hvilka hittills nästan uteslutande
bestått i prisförhöjningar — har visserligen eftersträfvats att få en utjämning
eller nivelering till stånd af den procentuella vinsten, åtminstone
inom hvarje särskild fabrikatgrupp. Därvid har dock alltid hänsyn måst
tagas till det redan en gång inträdda förhållandet mellan priserna inom
de olika grupperna och sorterna, samtidigt med att en i det stora hela
såvidt möjligt likartad förhöjning af prisen på alla tobaksfabrikat måste
genomföras för att förhindra en plötslig omstörtning af samtliga förhållanden
rörande försäljningsprisen och en i sammanhang därmed blott
genom stora penningeuppoffringar genomförbar omgestaltning af hela
fabrikationen. I själfva verket gifva emellertid de olika fabrikaten såväl
absolut som procentuellt synnerligen olika monopolvinst.
Rörande bestämmandet af priset på importerade utländska tobaks 18 -
138
fabrikat bär det lyckats kommitterade att genom vederbörande beskickning
erhålla följande upplysningar. Konsumentpriset å sådana fabrikat
består af följande »element»:
a) självkostnadspriset,
b) skattepålägget (i det erhållna meddelandet benämnd »Yerbrauchssteuer»),
c) försäljningsprovisionen,
d) ett fixt tillägg till skydd mot värdeförlust och stegrade inköpspris.
Skattepålägget (»Verbrauchssteuer») uppgår till samma belopp som
gällande införseltull (125 österr. kronor pr 100 kg) samt den för vederbörande
vara vid import af enskild person utgående, i det följande
närmare omnämnda licensafgiften.
Försäljningsprovisionen inräknas i priset med omkr. 5 procent och
det fixa tillägget med omkr. 10 procent, allt å sammanlagda beloppet
af själf kostnadspriset och skattepålägget.
Olika priskurant^* upptagande skilda slag af tobaksfabrikat äro
utfärdade af monopoldirektionen. Tarifferna äro:
a) den allmänna försäljningstariffen, hvilken ''omfattar de tobaksqvarn’,
som säljas i de vanliga minutförsäljningsställena (allgemeiner
Verschleiss). Dessa varor äro alla af monopolets egen tillverkning.
Tariffen innehåller två prissatser, engros- och detaljpris. Det förra utgör
det pris, till hvilket minutförsäljaren äger erhålla varorna och det
senare utgör konsumentpriset. I skillnaden mellan prisen ligger minutförsäljarens
vinst.
b) limitotariffen, hvilken omfattar tobaksvaror, som till speciellt
lågt pris tillhandahållas i gränsdistrikten till motarbetande af''smuggling.
Särskildt för de i gränsdistrikten placerade trupperna och för flottan
gäller denna tariff, hvars varor också gå i »allgemeiner Verschleiss».
c) specialitetstariffen, som innehåller varor af finare kvalitet af
monopolets tillverkning. Dessa varor säljas tillika med importerade
tobaksfabrikat i särskilda specialitetsbodar, hvilka förses direkt från
särskildt specialitetsnederlag. Ifrågavarande tariff liksom äfven priskuranten
för importerade fabrikat innehåller icke olika engros- och
detaljpris utan endast en prissats, hvarå specialitetstrafikanterna erhålla
viss provision, olika för olika fall.
d) priskuranten för importerade tobaksfabrikat, hvilken omfattar
ett rikt urval af havannacigarrer (öfver 125 olika sorter), mauila- och
mexikanska cigarrer, turkiska och egyptiska cigarretter af en mängd
kända märken samt engelsk röktobak.
139
e) priskurant för export, hvilken endast omfattar monopolets egna
tillverkningar till lägre pris än hvad som gäller i Österrike.
Såsom redan förut nämnts handhafves icke förvaltningen af tobaks- Försälj.
försäljningen af monopoldirektionen utan af de administrativa linans- mngcns
myndigheterna. Någon själfständig central myndighet för tobaksförsälj- °’9an,sa
ning sväsendet för hela monopolområdet finnes ep De funktioner, som
skulle tillkomma en sådan, utöfvas direkt af finansministeriet.
Tobak får icke försäljas af någon, som icke därtill uttryckligen
erhållit rätt af vederbörande myndighet. Icke heller äger man tillhandla
sig tobak af någon, som ej är försedd med vederbörligt tillstånd att
försälja sådan.
Den väg, som de i monopolets allmänna försäljningstaritf upptagna
tobaksfabrikaten (hufvudsakligen utgörande inom landet tillverkade)
hafva att tillryggalägga, innan de komma till konsumenten, är:
från fabriken till nederlagsmagasin (Verschleissmagazin), vidare till
engrosförsäljare eller s. k. depåer (Verlag) och slutligen till minutförsäljarna
(Trafikanten).
År 1907 funnos 18 själfständiga nederlagsmagasin, hvarförutom
31 tobaksfabrikör och råtobaksinlösningsbyråer utöfvade samma funktion
som nederlagsmagasin, nämligen att förse försälj ning sorganen med
tobaksfabrik. Från de nu nämnda magasinen m. in. utlämnas tobaksfabrikaten
mot kontant betalning, under vissa villkor på kredit mot
ställd säkerhet, i större poster till liufvuddepåerna (med eller utan underdepåer),
och depåerna förse i detalj minutförsäljarna (trafikanterna),
hvilka i sin tur besörja försäljningen till allmänheten.
De depåer, som erhålla sina varor direkt från ett nederlagsmagasin, Engrosförsäijkallas
liufvuddepåer (Hauptverlag), och de, som förses från hufvud- ^ngcn.
depåer, benämnas underdepåer (Unterverlag). Med många depåer är
förenad rätt till minutförsäljniog åt allmänheten, hvarvid dock engrosliandeln
alltid skall föras skild från minuthandeln.
Tobaksvarorna och därtill hörande emballage öfvergå vid inköpet
från monopolet i depåinnehafvarens ägo. Denna äganderätt är likväl
så tillvida inskränkt, att varorna icke utan skattemyndigheternas tillstånd
kunna vare sig användas såsom pant eller utlämnas i handeln.
Depåinnehafvarna svara själfva för alla med depårörelsen förenade fraktoch
andra driftkostnader. Ersättning till depåinnehafvare utgår i regel
i form af provision d. v. s. vissa procents rabatt på priskurantens engrospris
för de varor, han rekvirerat, hvartill kommer, i de fall då han
140
tillika har rätt till minutförsäljning- (Verlagstrafik), vinsten å denna försäljning-
samt, då dep&innehafvaren är berättigad till försäljning af stämpelmärken,
provision därå, hvilken provision dock ej får öfverstiga 1,5
procent.
Enligt de af monopoldirektionen utgifna statistiska meddelanden
för år 1907 utgjorde hela antalet depåer 973, däraf 725 hufvuddepåer
och 248 underdepåer. Af hufvuddepåerna åtnjöto 634 provision i förhållande
till omsättningen. Provisionen var växlande, så att 91 erhöllo
högst 0,5 procent i provision, 208 mer än 0,5 högst 1 procent, 236
mer än 1 högst 2 procent, 61 mer än 2 högst 3 procent, 23 mer än
3 högst 4 procent, 10 mer än 4 högst 5 procent och 5 mer än 5 procent.
25 hufvuddepåinnehafvare erhöllo ett fixt provisionsbelopp per år, nämligen
1 högst 5,000 österr. kronor, 13 mer än 5,000 högst 10,000
kronor och 11 öfver 10,000 kronor. Den af monopolet utbetalade
provisionssumman uppgick i genomsnitt för samtliga till 0,8 8 procent
af hufvuddepåernas hela omsättning. Återstående 66 hufvuddepåinnehafvare
erhöllo ingen ersättning-; 29 af dessa återbetalade tvärtom en
del af sin försäljningsvinst.
Underdepåernas antal utgjorde 198, af hvilka 50 icke erhöllo
någon provision. Samtliga de öfriga åtnjöto fixt provisionsbelopp, nämligen
86 högst 500 kronor, 69 mer än 500 högst 1,000 kronor och 43
öfver 1,000 kronor. Hela ersättningen till underdepåerna uppgick till
0,9 5 procent af deras årsomsättningssumma.
Monopolets hela kostnad för samtliga hufvud- och underdepåer belöpte
sig till ett belopp motsvarande 0,9 4 procent af deras årsomsättning.
Tillsättandet af depåinnehafvare sker genom offentlig konkurrens
medelst skriftligt auktionsförfarande.
Kungörelse om anbudsingifvande sker genom finansministeriets
försorg inom en månad efter det en depå blifvit ledigförklarad. 1
kungörelsen fastställes tiden, 3 å 4 veckor, inom hvilken skriftliga förseglade
anbud skola vara inlämnade.
1 de af anbudsgifvaren angifna anspråken skall, bland annat, förekomma,
då provision fordras samt vid sökande till en hufvuddepå i stad
med flera depåer eller till en underdepå, det önskade årliga provisionsbeloppet.
Vid sökande till annan hufvuddepå skall däremot bestämdt
angifvas den procent af omsättningen, som begäres i provision. Då
inga anspråk om provision framställas, skall en förbindelse angående
afståendet däraf inlämnas, hvarjämte äfven årsbeloppet af den erbjudna
återbetalningen af vinst på den med depån förenade minuthandeln skall
uppgifvas. Samtidigt som anbudet afgifves, skall ett »Vadium» erläggas,
141
hvars storlek är bestämd till cirka Va procent af årsomsättningen eller
10 procent i rundt tal af bruttoinkomsten på årsomsättningen vid den
ifrågavarande depån. Säkerheten kan erläggas kontant eller deponeras i
godkända värdepapper. Med hvarje anbud skall vidare följa intyg om
uppnådd myndighetsålder samt bevis om österrikiskt medborgarskap in. in.
Till pröfning upptagas icke anbud, afgifna af personer, som blifvit dömda
på grund af smuggleri eller gröfre öfverträdelse af vissa handelsstadgar
eller de till skydd för tobaksmonopolet stadgade föreskrifter, såvida ej
tre år förflutit, sedan straffet aftjänades. Dessutom komma ej under
pröfning anbud af sådana personer, som på grund af slarf och försumlighet
fråntagits depå eller tobakstrafik. Anbud af personer, af
hvilka man ej kan vänta en tillfredsställande skötsel eller som ej förfoga
öfver en för rationell lagring och förvaring af tobaksfabrik fullt
tillfredsställande lokal, blifva ej heller föremål för pröfning. Såsom ej
antagbara anses dessutom, bland andra, de anbud, som, med afseende å
den önskade provisionen eller erbjudna vinståterbetalningen, icke angifva
bestämda belopp, utan endast hänföra sig till andra anbud.
Efter verkställd pröfning af de ingifna anbuden tilldelas därefter
depårätten den anbudsgifvare, som jämte uppfyllande af ofvan angifna
fordringar uppställt de minsta anspråken för drifvandet af depårörelsen.
Depåinnehafvarne äro genom kontrakt bundna i förhållande till
monopolförvaltningen, men hafva såväl denna som depåinnehafvarna rätt
till uppsägning utan att därtill behöfva angifva skäl; och upphör kontraktsförhållandet
tre månader efter sålunda skedd uppsägning.
Depåinnehafvare är förpliktad att på egen kostnad och risk från
nederlagen rekvirera de i och för försäljningen inom depåområdet
erforderliga tobaksfabrikaten enligt den allmänna försäljningstariften.
Det åligger honom vidare att alltid hafva ett tillräckligt lager för trafikanternas
behöriga tillgodoseende med tobaksfabrikat, att under hela den
tid, kontraktet varar, vara bosatt på depåorten samt att personligen
handhafva rörelsen i synnerhet hvad beträffar fyllandet af förråden.
Hvarje slag af öfverlåtelse eller uthyrning af depårörelsen är strängeligen
förbjudet.
Hufvuddepåinnehafvare på samma ort som nederlagsmagasinet är
skyldig att ständigt hålla ett minimilager, motsvarande en sextionde! af
årsomsättningen, d. v. s. behofvet för G dagar. Minimilagret hos öfriga
depåinnehafvare skall motsvara en fyrtiondel af årsomsättningen,
d. v. s. behofvet för 9 dagar.
Hufvuddepå å annan ort än där nederlagsmagasin finnes skall
hvarje vecka verkställa regelbundna beställningar på den dag, som
142
Detalj försäljning
en.
vederböraude myndighet härför bestämt. Ofriga depåer skola regelbundet
två gånger i veckan göra sina rekvisitioner.
Depåinnehafvarna skola såsom förut nämnts kontant betala af
dem rekvirerade varor före mottagandet. Innehafvare af hufvuddepå
kan dock mot godkänd säkerhet erhålla kredit intill belopp motsvarande
värdet af det minimilager, han är skyldig att hålla, d. v. s. 6 resp. 9
dagars kredit.
Yttre emballage (lådor, säckar, rep, krukor o. d.), hvilket depåinnehafvaren
äfven skall betala, kan under vissa villkor återlösas af försälj
ningsmyn digheterna.
Tobaks fabrikat, som af någon orsak ej äro säljbara, skall depåinnehafvaro
genast afskilja från de öfriga samt anmäla förhållandet hos
vederbörande kontrollerande myndighet. Sedan detta har skett, skola
de obrukbara fabrikaten inpackas och sändas tillbaka till den af försäljningsmyndigheten
anvisade fabriken.
Hvarje depåinnehafvare är skyldig att föra särskilda räkenskaper
öfver sin rörelse. Sålunda skall under offentlig kontroll föras en s. k.
»Verlägsbuch» öfver omsättningen af tobaksfabrikat i allmänhet.
Alla konti skola slutföras hvarje månad. Vid slutet af ett
halfår lägges sista månadssumman till de fem öfriga och erhålles sålunda
halfårssumman (»Semestersumme»).
Senast inom 10 dagar efter slutet af hvarje halfår skall depåinnehafvaren
till vederbörande kontrollerande myndighet inkomma med dels
en redogörelse öfver omsättningen af tobaksförsäljningen enligt allmänna
försäljningstariffen så ock af limitotobaksförsäljning, dels ock en
»Trafikantenausweis», med uppgift å såväl de i depåinnehafvarens egen
»Verlagstrafik» som de till underlydande trafikanter försålda varorna.
»Trafikerna» kunna indelas i trenne olika grupper: större minutförsälj
ningsaffärer, mindre sådana samt de s. k. »Haustrafiken».
A id de större trafikerna måste innehafvarna, när deras vinst af
tobaksförsäljningen öfverstigit en viss gräns, afstå en del däraf till
monopolförvaltningen (»Gewinnruckzahlung»).
De mindre däremot äro sådana, hvilkas vinst ej öfverstiger visst
belopp, olika för olika orter. Af dessa trafiker fordras ej någon återbetalning
af vinst.
Den tredje gruppen eller »Haustrafiken» äro innehafvare af hotell
eller värdshus med rättighet att till de hos dem för tillfället vistande
gäster sälja tobaks varor.
Trafikanterna tillsättas antingen — liksom engrosförsäljarna —
143
medelst offentligt auktions förfarande eller också medelst koncession och
benämnas efier tillsättningssättet auklionstrafikanter eller koncessions1
råd kanter.
Såsom auktionstrafikanter tillsättas de trafiker, vid hvilka bruttoinkomsten
al tobaksförsäljningen under de sista 12 månaderna öfverstigit
följande belopp:
a) inom hufvud- och residensstaden Wiens stadsområde 2,400 österrikiska
kronor,
b) inom städer med mer än 50,000 invånare 1,800 österrikiska kronor,
c) på orter med 10,000 till 50,000 invånare 1,200 österrikiska kronor,
d) på orter med 2,000 till 10,000 invånare 1,000 österrikiska
kronor, samt
e) på alla öfluga platser 800 österrikiska kronor.
Alla trafiker, hvilkas bruttoinkomst icke öfverstigit sistnämnda
belopp, tillsättas genom koncession och tilldelas vanligen särskilda s. k.
anspråksberättigade personer, företrädesvis uttjänade behöfvande hofoch
statstjänare samt dessas änkor och barn.
Beträffande ansökningaimas innehåll, de handlingar, som skola medfölja
dessa, samt antagbarheten af anbuden gälla för trafikanterna liknande
föreskrifter som för engrosförsäljarna. Det »Vadium», som skall
erläggas vid anbuds ingifvande, uppgår till ungefär 10 procent af den
årliga bruttoförtjänsten. I anbuden skall ock angifvas den årliga vinståterbetalning,
som anbudsgifvaren vill förbinda sig till. Minutförsäljningsrörelsen
tilldelas den anbudsgifvare, som, förutom uppfyllandet af
i öfrigt gällande bestämmelser, erbjuder den största vinståterbetalningen.
I likhet med depåinnehafvarna stå trafikanterna i kontraktsförhållande
till monopolförvaltningen, och har såväl trafikant som vederbörande
myndighet rättighet att, utan angifvande af grunden därför,
uppsäga försäljningsrättigheten till upphörande. Förutom vid anhållan
om entledigande kan det mellan monopolförvaltningen och trafikanten
bestående kontraktets bestämmelser äfven upphöra att gälla på grund
af trafikantens dödsfall, genom hans försättande i konkurs eller under
förmynderskap samt på grund af den vederbörande försäljningsmyndighet
i vissa fall tillkommande rätten att ögonblickligen afsätta trafikanten.
I öfrigt gälla rörande äganderätten till tobaksfabrikaten, den personliga
skyldigheten att sköta rörelsen, förbud mot uthyrning eller
pantsättning, tobakens förvarande på lämpligt vis samt återsändandet
af obrukbara fabrikat samma föreskrifter som för engrosförsäljarne.
Sedan trafikanten erhållit rättighet till försäljning af tobak (»Yerschleisslicenz»),
skall han inom viss tid hafva iordningställt och inrättat
144
i ett af vederbörande myndigdiet anvisadt hus en från gatan lätt tillgänglig
försäljningslokal samt utanför densamma hafva anbringat en
skylt, hvarpå med tydliga bökstäfver skall stå »K. K. Tabaktrafik».
Försäljningslokalen skall vara så inrättad och så beskaffad, att den
lämpar sig till försäljningsrörelse samt för uppläggande af mindre lager
af tobak däld.
Trafikant är skyldig att köpa tobaksvarorna på egen kostnad och
risk i den depå, till hvilken han är hänvisad. Trafikanterna hafva rättighet
att försälja alla de i monopolets allmänna tariff förekommande
tobaksfabrikat, som äro bestämda för det ifrågavarande distriktet.
Hvarje trafikant är dessutom berättigad att, efter särskild anhållan
och emot erhållande af viss provision, försälja stämpelmärken, fraktsedlar
och växelblanketter äfvensom lottsedlar till statens välgörenhetslotterier.
På begäran från poststyrelsen är trafikant vidare skyldig att
försälja frimärken, brefkort o. d. enligt därom gällande bestämmelser.
Hvarje afvikelse från de i tariffen angifna priserna, vare sig denna
består i försäljning till högre eller lägre pris, är trafikanterna strängeligen
förbjuden. De skola alltid använda riktigt justerade vågar och
vikter. Uppvägningen af tobak får endast ske i köparens närvaro och
blott till sådana kvantiteter, att det enligt tariffen bestämda priset därför
kan erläggas i de gångbara myntsorterna, utan att någon afrundning
af priset blir nödvändig.
Trafikantens förtjänst af rörelsen, består dels af den vinst, som
uppstår på grund af skillnaden mellan det för tobaksfabrikaten erlagda
engrospriset och det erhållna konsumentpriset (cirka 9 proc.), dels ock,
såvida minutförsäljningen är förenad med lottsedelförsäljning, viss provision
af de mottagna spelinsatserna.
Den ofvan nämnda återbetalningen (Gewinnriickzahlung) skall, då
dess årsbelopp ej uppgår till mer än 10 österrikiska kronor, äga rum
halfårsvis, då årsbeloppet utgöres af mer än 10 men ej öfverstiger 120
österrikiska kronor, kvartalsvis samt vid högre belopp än 120 österrikiska
kronor, hvarje månad.
De s. k. »Haustrafikanten» hafva att följa ungefär samma bestämmelser,
som gälla för öfriga trafikanter, och äga icke taga högre pris
f ör tobaksvarorna än de i tariffen fastställda. Från denna bestämmelse
gör mottagandet af drickspengar, hvilka skänkas tjänstepersonalen vid
servering af tobaksfabrikat, ej undantag.
Från det allmänna försäljningssättet utgör försäljningen af de i
den s. k. specialitetstariffen upptagna tobaksvarorna ett undantag. Dessa
tobaksfabrikat, hvilka såsom nämndt, utgöras af tobaksvaror af högre
<£t i
145
kvalitet, erhållas från särskilda »specialitetsnederlag», som äro inrättade
såväl i Wien och provinshufvudstäderna samt en del kurorter och
centrala platser för turisttrafiken som i öfrigt på de flesta större platser
i landet. Specialitetstrafikerna, hvilka äfven försälja importerade fabrikat,
rekvirera sina varor från vederbörande specialitetsnederlag och försälja
sedan fabrikaten direkt till konsumenterna. Ifrågavarande försäljares
vinst af rörelsen består, liksom depåinnehafvarnas, af viss provision å
de afyttrade varorna.
Trafikanternas försäljningsvinst är, såsom af det förestående framgår,
icke för alla lika. Den är icke heller lika stor å alla fabrikat och
inom alla landsdelar. I genomsnitt ställde sig trafikanternas bruttovinst
å försäljningen år 1907 i procent af konsumentpriset sålunda:
å cigarrer af monopolets tillverkning ......... 9,0 3 procent.
„ havannacigarrer ........................................ 10, o o „
„ cigarretter...................................................... 10,o 9 „
„ röktobak........................................................... 8,60 „
„ tuggtobak......................................................... 12,2 7 „
„ snus ...................................................... 12,01 „
I genomsnitt för samtliga fabrikat.............. 9,3 4 procent.
Vinståterbetalningarna belöpte sig i genomsnitt för hela riket till
13,5 8 procent af trafikanternas bruttovinst. Nettovinsten för trafikanterna
utan afdrag för deras försäljningsomkostnader — kom härigenom
att utgöra i genomsnitt 8,9 0 procent af omsättningssumman.
Inberäknadt provisioner till depåinnehafvarna uppgick monopolets
kostnader för försäljningen i »allgemeiner Verschleiss» till 9,8 3 procent
af omsättningssumman. Provisionerna till specialitetsförsäljarna utgjorde
i genomsnitt 4,0 9 procent. Och monopolets kostnad för försäljningen
i dess helhet uppgick till 9,4 6 procent.
De af tobaksmonopolet tillverkade varorna exporteras äfven till
utlandet. Detta sker uteslutande genom särskildt koncessionerade firmor.
De länder, till hvilka fabrikat för närvarande exporteras, äro Tyskland,
Ryssland, England, Sverige, Norge, Danmark, Belgien, Holland och
Schweiz samt dessutom till en del amerikanska och afrikanska platser.
Den, som vill importera tobaksfabrikat från utlandet, måste först Enskildes
af. vederbörande finansmyndighet förskaffa sig skriftligt tillståndsbevis imporL
(Lizenz) härtill. Dylikt tillstånd meddelas endast under förutsättning, att
de importerade tobaksfabrikaten äro afsedda för importörens personliga
19
146
bruk och att föreskrifna tillstånds- och tullafgifter erläggas. Tillståndsbevis
gäller blott för ett år.
Resande äger att från utlandet tullfritt medföra 35 gram röktobak
eller 10 cigarrer eller 14 cigarretter. Utan särskild licens men mot erläggande
af tull äger resande att för eget bruk medföra högst 3 kg.
utländska tobaksvaror.
Monopolet erlägger icke någon tull.
Licensafgiften är beräknad så, att staten genom densamma skall
erhålla lika stor vinst som på de tobaksfabrikat, hvilka försäljas af
monopolet, och utgör sedan år 1906 per kilogram
cigarrer................................................. 26 österrikiska kronor
cigarretter .......................................... 30 „ „
andra tobaksfabrikat och råtobak... 20 ,, ,,
Tullafgiften uppgår till 125 österrikiska kronor per 100 kg. tobaksfabrikat
af alla slag och råtobak.
Enligt från svenska beskickningen i W ien i augusti 1911 ingånget
meddelande har österrikiska regeringen framlagt ett lagförslag rörande
förhöjning af licensafgiften till följande belopp per kilogram:
för cigarrer................................................ 35 österrikiska kronor
,, cigarretter........................................ 60 ,, „
„ andra tobaksfabrikat och råtobak 30 ,, ,,
I den lagförslaget åtföljande motiveringen angifves ändamålet med
licensafgiften vara att utfå lika stor skatteafgift af de utaf enskilde
importerade tobaksfabrikaten som af dem, hvilka monopolet försålde,
men tillika att bereda sistnämnda fabrikat tillräckligt skydd mot konkurrens.
Enär monopolets försäljningspris å såväl inhemska som importerade
fabrikat blifvit i administrativ väg höjda under juli månad
1911, var den föreslagna förhöjningen af licensafgiften nödvändig för
återställande af jämvikten mellan belastningen å de af monopolet försålda
tobaksvarorna och beskattningen å de på grund af licens importerade.
I licensafgifter hade under år 1910 erlagts 531,000 österrikiska
kronor, och afgiftens förhöjning beräknades komma att gifva en ökad
inkomst af omkring 130,000 kronor per år.
147
Nordamerikas förenta stater.
I 1904 års kommittébetänkande linnes en öfversiktlig framställning
af det nordamerikanska tobaksbeskattningssj^stemet, hvilken i sina hufvuddrag
fortfarande äger giltighet. Sedan nämnda framställning skrefs,
hafva emellertid i skattebestämmelserna vissa ändringar blifvit vidtagna,
hvithet föranleder till att här, med ledning af senast (den 1 juli 1910^
utfärdade officiella sammanställning i ämnet, meddela en resumé af
gällande viktigare bestämmelser.
Stämpelskatten å tobaksfabrikaten är höjd genom en kongressakt
af den 5 augusti 1909, hvilken trädde i kraft den 1 juli 1910, och
utgöra skattesatserna enligt denna:
Skattesats.
‘)
Kvantitet
för skatteberäkningen.
för | cigarrer, som | våga | mer än | 3 skålp. | Pr | 1,000 | st. | 3 dollars | 1,000 st | ||
11 | n ii | ii | högst | 3 | 11 | 11 | 11 | a | (kr. 11: 25) | J1 | 11 |
n | cigarrett., „ | ii | mer än 3 | 11 | 11 | 11 | a | (kr. 2: 8l) | 11 | 11 | |
11 | ii ii | ii | högst | 3 | 11 | 11 | 11 | a | (kr. 13: 5o) | 11 | 11 |
11 | alla öfriga tobaks fabri kat |
|
|
|
|
| (kr. 4: 6 9) 8 cents | 1 skålp. |
De nu gällande tullsatserna, hvilka icke undergått någon förändring
genom den nya tulltaxan af den 5 augusti 1909, äro följande:
Oarbetad tobak:
täckbladstobak, äfvensom inläggstobak
blandad eller förpackad
med mer än 15 % täckbladstobak.
........................................... 1,85 dollars (6,90 kronor) per skålp.
d:o d:o, stripad ............... 2,50 „ (9,33 „ ) „ „
‘) 1 dollar ä 100 cents har beräknats utgöra 3,7 5 kronor. 1 engelskt (amerikanskt)
skålpund motsvarar 454 gram.
148
Tobaksfabr
ikants
driftsanmälan.
0,3 5 dollars (1,31 kronor) per skålp
11
11
(1,87
(2,05
(16,79
(2,05
)
11
11
inläggstobak.............................
d:o , stripad.................... 0,5 0
Arbetad tobak:
snus alla slag ................................ 0,5 5
cigarrer och cigarretter............... 4,5 0
Tobak, arbetad eller oarbetad,
andra slag ...................................... 0,5 5
För cigarrer och cigarretter utgår därjämte en värdetull till belopp
motsvarande 25 procent af varans värde.
Tobaksstjälk är tullfri.
Med täckbladstobak förstås enligt den nordamerikanska tulltaxan
sådana tobaksblad, som duga till täckblad om cigarrer, under det att
benämningen inläggstobak afser all annan bladtobak. I örtullning åt
bladtobak medgifves icke, såvida icke i införselfakturan finnes noggrann
uppgift om tobakens produktionsort och kvalitet samt huruvida den
utgöres af täckblad eller inläggstobak.
Beträffande införsel från Filipinska öarna gälla vissa undantagsbestämmelser,
som bereda tullfri införsel för betydande, i tulltaxan
fixerade kvantiteter därifrån kommande tobak och cigarrer.
Bestämmelser angående tillverkning af rök- och tuggtobak samt snus.
Hvar och en, som yrkesmässigt tillverkar tobak eller snus eller
sysselsätter andra personer med tillverkning af dylika varor, är att
betrakta såsom tobaksfabrikant, oafsedt hvilka delar af tobakens bearbetning
(skärning, pressning o. s. v.) eller hvilka slag af tobak (blad,
stjälk, affall o. s. v.) tillverkningen omfattar.
Vidare är hvar och en att betrakta såsom tobaksfabrikant, hvilken
yrkesmässigt säljer bladtobak i mindre kvantitet än fat, kista eller bal,
eller direkt till konsument eller till andra personer än behörigen inregistrerade
råtobakshandlande, tobaks-, snus- eller cigarrfabrikanter eller
till personer, som uteslutande köpa för export.
Tobaksodlare, som sälja af dem själfva odlad tobak, anses icke
såsom tobaksfabrikanter.
Innan verksamheten börjas har tobaksfabrikant att i 2 exemplar
till collectorn i skattedistriktet ingifva anmälan under edlig förpliktelse,
hvilken skall innehålla uppgift å den ort, där verksamheten är afsedd
att drifvas, antalet och beskaffenheten af de maskiner, som användas,
arten och beskaffenheten af de tillverkade varorna m. m. Fabrikant
149
har vidare att anmäla hvarje nyanskaffning af skärmaskiner, pressar,
snuskvarnar, handkvarnar och andra maskiner.
Fabrikant har tillika att aflämna en af distriktscollectorn godkänd
borgensförbindelse å lägst 2,000 och högst 20,000 dollars, som af collectorn
bestämmes allt efter storleken och omfånget af den rörelse, tillverkaren
ämnar idka, innefattande förbindelsen därjämte utfästelse, att han
icke skall göra något försök att bedraga skatteförvaltningen, att han
skall samvetsgrant afgifva föreskrifna anmälningar, öfversikter och inventarieuppgifter,
att han skall stämpelbelägga alla af honom tillverkade
tobaksfabrikat samt i öfrigt följa lagens alla föreskrifter. Tid efter
annan kan collectorn infordra ytterligare säkerhet. I händelse af missnöje
äger fabrikanten rätt att påkalla generalskattedirektörens afgörande
i fråga om borgenssummans storlek.
Collectorn har att därefter åt fabrikanten utfärda ett certifikat
angående beskaffenheten och antalet af maskiner, pressar o. s. v. Detta
certifikat skall uppsättas på en lätt synlig plats inom fabriken.
Hvar och en som börjar verksamhet såsom tobaksfabrikant, har
att därvid och sedermera den 1 juli hvarje år enligt fastställdt formulär
för registrering anmäla affärens namn eller firma, verksamhetsorten o. s. v.
hos distriktscollectorn.
Fabrikant är skyldig att på den byggnad, där han drifver sin
rörelse, anbringa en oljemålad eller förgylld .firmaskylt, i minst 3 tum
höga bokstäfver angifvande hans fullständiga namn och yrke.
Fabrikerna inom hvarje distrikt skola erhålla nummer i fortlöpande
följd. Numret hänför sig till affären eller fabriksbyggnaden och icke
till affärsinnnehafvarens person. Sedan en fabrik erhållit ett nummer,
får det icke ändras.
Fabrikant skall årligen den 1 januari verkställa inventering, h varjämte
inventering skall verkställas af den som börjar rörelse och af
den som före eller efter den 1 januari upphör med sin affärsverksamhet.
Med ed styrkt afskrift af inventariet skall öfverlämnas till collectorn.
Hvarje tobaks- eller snusfabrikant är skyldig att enligt af generalskattedirektören
fastställdt formulär föra en journal, i hvilken för hvarje
dag skall införas: noggrann förteckning på alla inköpta varor äfvensom
uppgift å tobak af olika slag, stanniol, lakrits, socker, gummi och öfriga
förbrukningsartiklar af hvad slag de vara må, Indika tillverkats, sålts,
förbrukats eller utlämnats till förbrukning eller försäljning eller bortförts
från tillverkningsstället för uppläggande på ett skattenederlag.
Senast den 10 i hvarje månad har fabrikant att till collectorn aflämna
en uppgift på alla under närmast föregående månad verkställda
Säkerhet.
Bokföring.
150
Förpackn
ingatvång.
Påsättande
och
inakulering
af stämpelmärkena.
köp, försäljning- och utlämnande af tobak m. m. Uppgiften skall bestå
af utdrag ur förenämnda journal och dess riktighet måste styrkas genom
ed eller edlig försäkran.
Rök- och tuggtobak samt snus må af fabrikant utsläppas endast
i förpackningar om Vs, */*, 1, 1V4, 17., 174, 2, 274, 27„ 23/4, 3, 3V4, 3Vs,
38/4, 4, 6, 7, 8, 10, 12, 14 och 16 ounces. Snus må äfven förpackas i
blåsor och krus innehållande högst 20 skålpund, och cavendish samt
stång- och rulltobak i träförpackningar om högst 200 skålpunds nettovikt.
(Dessa förpackningsbestämmelser trädde i kraft den 1 juli 1910.)
I fråga om förpackning af tobaksvaror, som exporteras, gälla icke
nyssnämnda bestämmelser.
Trä, metall, papper och annat material får, hvar för sig eller i
sammansättning, användas till förpackning af tobak, snus och cigarrer
i enlighet med af generalskattedirektören utfärdade föreskrifter.
Förpackningar af trä eller annat tillåtet material, hvilka användas
till cavendish, stång- och rulltobak skola vara försedda med fabrikantens
namn, tillverkningsorten, fabrikens inregistrerade nummer, bruttovikten,
taran och tobakens nettovikt. Hvarje tobaksförpackning måste åsättas
en etikett, på hvilken linnes tryckt fabrikens nummer samt det distrikt
och den stad, i hvilken fabriken ligger, äfvensom följande förklaring:
»Varning. Tillverkaren af denna tobak har uppfyllt alla lagens föreskrifter.
Hvar och en varnas vid laga straffpåföljd att ånyo använda
denna förpackning till tobak.»
Stämpelmärkena skola anbringas och makuleras på sätt generalskattedirektören
föreskrifver. Stämpelmärken, som åsättas träförpackningar,
skola makuleras medelst en stålstämpel, som intrycker stämpelmärket
i träet minst V8 tum.
Skyldigheten att åsätta och makulera stämpelmärken åligger fabrikanten
i fråga om af honom tillverkade tobaksvaror afsedda till förbrukning
inom landet samt ägaren, speditören eller importören i fråga
om importerade varor, hvilka utlämnas från tullmyndigheternas vård
först efter skattens erläggande.
Bestämmelser angående tillverkning af cigarrer och cigarretter.
Hvar och en som yrkesmässigt tillverkar cigarrer eller cigarretter
eller sysselsätter andra personer till dylik tillverkning är att betrakta
såsom cigarrfabrikant.
Tillverkning af cigarretter anses enligt lag lika med cigarrtillverkning.
151
Sådan fabrikant bar att göra motsvarande anmälningar, samt
ställa säkerhet på enahanda sätt som tobaksfabrikant.
Beloppet af den säkerhet, som skall ställas, bestämmes af collectorn.
Borgenssumman skall uppgå till minst 100 dollars och brukar stiga till
5,000 dollars, dock först vid fabriker, där mer än 50 cigarrarbetare
sysselsättas.
Collectorn bar att för cigarr- eller cigarrettfabrikant utfärda ett
liknande certifikat som för tobaksfabrikant.
Hvarje collector åligger att föra en förteckning öfver alla dem,
som i hans distrikt tillverka cigarrer eller cigarretter, med uppgift
tillika å den ort, där fabriken är belägen, samt fabrikens ordningsnummer.
Tillgång till förteckningen må endast lämnas åt vederbörande
skaf tetjänstemän.
I fråga om anbringande af firmaskylt på fabriksbyggnad, afdömande
af inventarieuppgifter vid årsskiftet, förandet af särskild
journal, afgifvande! af månadsrapport under edlig förpliktelse in. in.
gälla beträffande cigarr- och cigarrettfabrikant motsvarande bestämmelser
som i fråga om tobaksfabrikanter.
Cigarrer och cigarretter af vare sig inhemsk eller utländsk tillverkning
få packas endast i förut icke använda förpackningar af följande
storlekar:
cigarrer, som väga mer än 3 skålpund per 1,000: i lådor om 5, 10,
12, 13, 25, 50, 100, 200, 250 eller 500 cigarrer;
cigarrer, som icke väga mer än 3 skålpund per 1,000, äfvensom
alla cigarretter: i förpackningar om 5, 8, 10, 15, 20, 50 eller 100
stycken.
På hvarje låda, som innehåller cigarrer, skall i läslig och hållbar
skrift inbrännas, stämplas eller inpressas fabrikens ordningsnummer,
antalet cigarrer i lådan, äfvensom distriktets nummer och statens namn.
Hvarje cigarrlåda skall likaledes förses med en etikett innehållande,
utom fabrikens ordningsnummer m. m., den förut omförmälda varningen
mot förnyadt användande af lådan.
Å hvarje låda eller annan förpackning innehållande cigarrer eller
cigarretter skall behörigt stämpelmärke så anbringas, att förpackningen
icke kan öppnas, utan att stämpelmärket sönderrifves.
Stämpelmärkena skola på föreskrifvet sätt, med angifvande bland
annat af månad och år, makuleras medelst påskrift eller stämpling.
Importerade cigarrer och cigarretter skola förpackas och stämpelbeläggas
på enahanda sätt som är föreskrifvet beträffande cigarrer och
cigarretter tillverkade inom landet.
Importerade
cigarrer och
cigarretter.
152
Allmänna bestämmelser.
Hvarje collector handhar försäljningen af stämpelmärken inom sitt
distrikt.
Endast följande personer äga köpa stämpelmärken:
l:o) fabrikanter, som ställt erforderlig säkerhet;
2:o) ägare eller importörer (kommissionärer) af utländska tobaksvanor,
dock blott efter anmälan af vederbörande tullmyndighet;
3:o) personer, som hafva att å tjänstens vägnar stämpelbelägga
ostämplade tobaksvanor (vid exekutiv försäljning o. s. v.).
Under iakttagande af särskilda kontrollföreskrifter må tobaksvaror,
afsedda för export till utlandet, kunna tillverkas utan erläggande af
skatt. Hvarje till export afsedd sådan förpackning skall förses med en
särskild exportstämpel, innan varan bortföres från fabriken.
Har skatt blifvit erlagd för tobaksvara, som exporterats, åtnjutes
skatterestitution till belopp motsvarande åsätta stämpelmärken.
Enhvar är skyldig att, sedan en tobaksförpackning blifvit tömd,
förstöra därå anbragta stämpelmärken. Kontrolltjänstemännen skola
förstöra hvarje tömd tobaksförpackning, som anträffas med åsittande
stämpelmärke.
Fabrikant må försälja tobaksvaror endast i förpackningar, hvilka
noga motsvara lagens föreskrifter och hvarå stämpelmärke, till föreskrifvet
belopp och behörigen makuleradt, finnes anbragt.
Handel med råtobak.
Handlande med råtobak skola inregistrera sig hos collectorn och
erhålla dennes certifikat. De få icke sälja till andra än inregistrerade
råtobakshandlande, tobaks-, snus- eller cigarrfabrikanter samt personer,
som drifva handel med råtobak för export.
Säljer råtobakshandlande till andra personer, betraktas han såsom
tobaksfabrikant och är underkastad alla för dylik fabrikant stadgade
bestämmelser.
Råtobakshandlare är skyldig att gorå daglig anteckning i 2 handelsböcker
angående hvarje inköp och försäljning eller annan affär i tobak,
som af honom afslutats eller förmedlats, med uppgift å köparens och
säljarens namn, leveransorten m. m. Den ena boken skall finnas i
153
handlandens affärslokal och alltid vara tillgänglig för skattetjänstemännen.
Den andra boken skall vid hvarje års slut, äfvensom vid affärsföretagets
upphörande, öfverlämnas till collectorn i skattedistriktet. Straffpåföljden
för underlåtenhet härutinnan är böter från 100 till 5,000 dollars och
fängelse i högst 1 år.
Råtobakshandlande är vidare skyldig att på anmaning af skattetjänsteman
under edsförpliktelse meddela noggrann och fullständig uppgift
angående myckenheten af och priset å tobak, som han sålt eller
levererat till viss, af skattemyndigheten namngifven person.
Handel med tobaksfabrikat.
Handlande med tobaksfabrikat äro numera icke underkastade någon
anmälningsskyldighet. De äro ansvariga för att de varor, de innehafva
och försälja, äro vederbörligen stämplade och stämpelbelagda.
Detaljhandlare få sälja äfven i mindre kvantitet än hel förpackning
men endast ur den originalförpackning, i hvilken varan levererats.
Anträffas tobaksvara annorledes än i originalförpackningen, konfiskeras
den, och handlanden ådömes straff.
Cigarrer vägande mer än 3 skålpund per 1,000 stycken få ur
originalförpackning säljas medelst automater, hvilka dock först måste
ha blifvit godkända af skattemyndigheten. Mindre cigarrer samt cigarretter
få säljas medelst automater endast i hela förpackningar.
Särskilda bestämmelser finnas angående handel med tobaksvaror
å tåg och ångbåtar.
Beträffande kringvandrande tobaksförsäljare gäller, att de skola
anmäla sig hos collectorn, ställa borgen, förskaffa sig certifikat och föra
skylt med uppgift å namn, skattedistrikt in. m. Certitikatet skall alltid
medföras och på anmaning företes för skattetjänstemännen. Dylik försäljare
får afyttra tobaksvaror endast i hela originalförpackningar.
20
154
Japan.'')
Gällande lag om tobaksmonopolet kungjordes den 1 april 1904
och trädde i kraft den 1 juli samma år.
Beskattning af tobak infördes i Japan första gången i januari
1876. Genom de då ikraftträdande tobaksskatteförordningarna, hvilka
sedan ändrades två gånger, pålades två olika skatter, nämligen näringsskott
och stämpelafgift. Den förra utgick med ett belopp af 15 yen2)
för tillverkning och engroshandel (commission agency) samt 5 yen för
minuthandel. Den senare afgiften uttogs medelst stämpelmärken på de
färdiga tobaksvarorna, uppgående till 20 procent af deras försäljningspris.
Var proceduren att uppbära dessa pålagor mycket enkel, så voro också
utvägarna att undgå dem lika lätta. Erläggandet af tillbörligt stämpelbelopp
undveks genom att uppgifva för lågt försäljningspris, ostämplade
varor såldes i hemlighet och man begagnade sig af frånvaron af hvarje
inskränkning med afseende å förvärf af råtobak för tillverkning af
färdiga varor, utom alla andra tilltag, alltför många för att uppräknas.
Det var därför nödvändigt att helt och hållet reformera systemet; och
som en ny inkomstkälla måste vid den tiden sökas för att täcka de
trängande finansiella behof, som härledde sig från kriget med Kina
1894—95, ändrades systemet för tobaks beskattningen och statsmonopol
å råtobak infördes i januari 1898.
Lagen om råtobaksmonopolet blef, sedan den trädt i kraft, utvecklad
år från år, och monopolvinsten steg årligen, så att den under finansåret
1903—04 uppgick till 14,900,000 yen eller omkring fem gånger inkomsten
af den förutvarande stämpelafgiften, hvilken uppgick endast
till 3,000,000 yen.
Ett sådant resultat kunde nästan sägas ha bevisat råtobaksmonopolsystemets
fullständiga framgång; men statsinkomsten under detta
system var beroende på försäljningen af råtobak, och som denna städse
var mycket ojämn, emedan råtobaksmarknadens läge hade ett direkt
inflytande på statens omsättningssumma, voro också statsinkomsterna
!) Denna redogörelse utgör öfversättning af en år 1906 utgifven, officiell japansk
berättelse med titel “A short account of the present condition of the tobacco monopoly".
2) 1 yen = 100 sen = 1 krona 86 öre.
155
mycket växlande. Äfven den till odling koncessionerade arealen växlade
ideligen och förändringar ägde hvarje år rum i de tobaksodlande distrikten.
Odlarna, hvilka genom dessa omständigheter försattes i ett osäkerhetstillstånd,
uraktlåta till slut att göra erforderliga anordningar för odlingen
eller att göra några förbättringar därvid, hvilket mycket hämmade utvecklingen
af landets jordbruksekonomi. För att kunna öka statsinkomsterna
under detta system skulle det varit nödvändigt att höja skattebelastningen,
eller med andra ord skillnaden mellan monopolets inlösningspris
och försäljningspris skulle ökats, med det resultat att otillåten försäljning
af råtobak hade blifvit vanlig bland folket; och det hela skulle hafva
blifvit mycket svårt att bringa under kontroll. Emellertid kräfde det
nationella framåtskridandet en förhöjning i statsinkomsterna, och gjorde
det nödvändigt att söka utvägar härför. Efter en omsorgsfull undersökning
af redan tillämpade tobaksmonopolsystem beslöt man sig för införande
af tobakstillverkningsmonopol i ändamål att å ena sidan råda
bot för råtobaksmonopolets bristfälligheter och å andra sidan höja statsinkomsterna.
I enlighet härmed framlade regeringen i mars 1904 för riksdagen
en lag angående tobakstillverkningsmonopol, hvilken blef af riksdagen
godkänd.
Lagen antogs nästan i sin ursprungliga form. I fråga om ersättningarna
till tobaksfabrikanterna gjordes likväl ändring i regeringens
lagförslag hvilket härom innehöll att
»ersättning skulle beviljas till belopp motsvarande tre års nettoinkomst
af tobaksfabrikationen, och hälften af ett års inkomst
skulle dessutom utgå till ägare af sådana tobaksfabrikör med tillhörande
tomter, hvilka icke hade fått sina byggnader och tomter
fullständigt exproprierade (pertpis) eller inköpta. Den ofvan nämnda
nettoinkomstsumman skall beräknas efter medelinkomsten för de 3
åren 1901—1903, dock skulle den i de fall, där affären icke börjats
före februari 1901, beräknas efter medelinkomsten för de två åren
1902 och 1903, och i händelse af affärens påbörjande först 1902
skulle den beräknas efter 1903 års inkomst.»
Riksdagen gaf denna bestämmelse i dess slutliga skick följande
ändrade lydelse:
»Ersättning utgår till belopp lika med 20 °/0 af bruttoinkomsten på
tobaksförsäljningen, och 500 yen skall beviljas i de fall, där nämnda
ersättning ej uppgår till minst detta belopp; och åt ägare af
tobaksfabrikör och tomter, på hvilka dessa äro belägna, skola, om
icke byggnaderna och tomterna i sin helhet hafva inköpts eller
156
Sättet för
monopolets
införande.
exproprierats, beviljas en påökning med en sjättedel af det enligt
nyssnämnda grunder utgående ersättningsbeloppet. Hela anslagssumman
för ändamålet'' får icke öfverstiga 9,100,000 yen, och om
denna gräns öfverskrides skall den Överskjutande summan proportionsvis
afdragas från hvarje ersättningsbelopp.
Bruttoinkomsten af försäljning skall beräknas efter medelinkomsten
för de två åren 1902—1903, och för dem, som icke
börjat sin affär före februari 1902, efter inkomsten för 1903.»
Bestämmelsen i den ursprungliga billen att inkomstsumman skall
beräknas efter den i öfverensstämmelse med inkomstskatteförordningen
fastställda inkomsten ändrades till:
»Bruttoinkomsterna af försäljning skall bestämmas af regeringen
med ledning af sådana böcker och handlingar som pröfvades
tillförlitliga.»
I den ursprungliga billen, hvilken lade nettoinkomsten till grund
för skadestånd var sålunda själfva sättet för beräkning af nettoinkomsten
bestämdt; men som i den förändrade lagen bruttoinkomsten af försäljningen
lades till grund för ersättningen, blef följaktligen det angifna
sättet för beräkning onödigt och ströks därför.
Nettoinkomsten var lagd till grund i regeringens lagförslag, emedan
hvad tobaksfabrikanterna förtjänade på sin affär var liktydigt med denna
inkomst, och det var rätt och tillbörligt att ersättningen skulle grundas
därpå och stå i proportion till det i enlighet med inkomstskattelagen
bestämda och offentligt styrkta beloppet; detta förslag blef likväl
ändradt af riksdagen af den orsak, att de japanska tobaksfabrikanternas
ställning var sådan, att man skulle komma sanningen närmare genom
att välja bruttoinkomsten af försäljningen hellre än nettovinsten.
Hela anslaget af 9,100,000 yen var beräknadt sålunda, att till
den inkomst, som deklarerats af tobaksfabrikör^, lades den uppskattade
inkomsten för de tobaksfabrikör, på hvilka inkomstskatteförordningen
ej var tillämplig.
I syfte att icke lämna något ogjordt för att tillförsäkra monopollagen
effektivitet, upprättade staten en särskild, provisorisk byrå, hvilken
skulle taga hand om alla tillfälliga ärenden, som uppkommo genom
den nya monopollagen, och vidtaga alla förberedande åtgärder i
sammanhang med startandet af fabrikationen för statens räkning. De
förberedande åtgärderna framskredo i enlighet med beräkningarna
och tobaksmonopolet trädde i verksamhet på den förut bestämda tidpunkten.
157
Det första skedet i företaget var öfvertagandet af cigarrettillverkningen.
I detta syfte exproprierades eller inköptes de byggnader
och maskiner, som tillhörde fabriksidkare såsom Murai Bros., Matsubei
Cliiba och Matsubei Iwaya, hvilkas fabriker voro ganska fullständiga,
och arbetet vid dessa börjades genast efter att endast sådana ändringar
företagits, som voro absolut af nöden.
Fabriker för skuren tobak arbetade alla i mindre skala och äfven
om de blefve af staten inköpta, skulle de varit olämpliga såsom statsfaktorier.
De blefvo följaktligen lämnade till behandling i andra skedet,
hvilket skulle börja i april 1905. Under tiden beslöt man sig för att
börja de nödvändigaste förarbetena och att anskaffa de behöHiga maskinerna
och verktygen; och upprättandet af provisoriska fabriker och
faktorier påbörjades genast.
När alla föreslagna fabriker äro färdiga, skall det finnas fem
fabriker för cigarretter och trettiotvå för skuren tobak, förutom flere
fabriksfilialer.
Som efterfrågan är mycket stor i hela landet, är de nuvarande
fabrikernas tillverkning alltför begränsad för att kunna tillfredsställa
denna efterfrågan; och i afvaktan på afslutningen af förberedelserna
härför, äger tillverkning rum utom fabrikerna för att komplettera den
reguliära tillverkningen i fabrikerna.
För tillverkningen utom fabrikerna utvaldes bland de forna fabrikanterna
sådana som uppfyllde vissa fastställda villkor och som ansågos
lämpliga för ändamålet; monopolförvaltningen lånar dem de olika maskiner
och verktyg, som erfordras för tillverkningen, förser dem med
råmateriel och låter dem under kontroll utföra en del af tillverkningsproceduren
i enlighet med gifna föreskrifter. De återlämna materialet
och erhålla viss ersättning. Råmaterialet utlämnas i uppmätta mängder
och den bearbetade varan återtages efter afdrag af bestämd affallsprocent.
Inspektörer skola också skickas till dessa verkstäder för att
öfvervaka tillverkningsmetoden och ordningsföreskrifternas tillämpning.
Som utväljande af och uppsättning af verktyg och maskiner samt
förbättringar af ritningar och planer måste hålla jämna steg med tobakstillverkningen
upprättades en fabriksfilial i Fushimi i september 1904,
hufvudsakligast för att ombesörja följande ärenden:
1. allt som afser ritningar, trycksaker, arbetsmetoder, lådtillverkning
och papperstillskärning;
2. sådant som afser installation, förvaring och reparation af olika
maskiner, ångpannor, ångmaskiner och elektriska belysningsanordningar;
158
Cigarrett illverkningen.
3. sådant som afser järnbearbetning, träbearbetning och dylikt;
4. allt som afser undersökning af de tillverkade varorna.
Som de färdiga varornas kvalitet beror på råmaterielets lämplighet,
är detta d. v. s. råtobaken den viktigaste faktorn; därför infördes
ett system med försöksodlingar i mars 1903. I december 1904, öppnades
Hatano tobaksförsöksstation i staden Hatano i ändamål att studera olika
förhållanden rörande råmaterialet.
Det första steget vid monopollagens tillämpning var, såsom nämnts,
tillverkningen af cigarretter. Den igångsattes, efter förut träffade anordningar,
samma dag som monopollagen trädde i kraft; detta möjliggjordes
därigenom att det fanns fabriker med redskap och maskiner, tillhörande
enskilda fabrikanter, hvilka voro tämligen fullständigt utrustade,
och som kunde, sedan de blifvit inköpta eller exproprierade, omedelbart
tagas i bruk, efter vidtagande af endast de allra nödvändigaste ändringar.
De fabriker som upprättats äro fem till antalet, nämligen:
Tokios första tobaksfabrik;
d:o andra ,, ;
Kiotos tobaksfabrik;
Osakas första tobaksfabrik;
Kagoshimas tobaksfabrik.
Af dessa fabricera Tokios andra och Kiotos fabriker cigarretter
med och utan munstycken, under det att de öfriga fabrikerna endast
göra cigarretter med munstycken.
De tillverkade varorna började säljas från juli 1904; deras märken
och pris äro följande:
Märke Pris
Shikishima | med | munstycke, | per | ask | om | 20 st., | Sen | 8 |
Yamato | 11 | ii | ii | ii | ii | ii i | ii | 7 |
Asahi | 11 | ii | ii | ii | ii | ii i | ii | 6 |
Yamazakura | 11 | 11 | v | ii | ii | ii i | ii | 5 |
Star | utan | ii | ii | ii | ii | 10 st., | ii | 7 |
Oherry | ii | ii | ii | ii | ii | ii i | ii | 6 |
Lily | ii | ii | V | ii | ii | ii i | ii | 5 |
Camelia | med | ii | 11 | ii | ii | 20 st., | ii | 6. |
Dessa priser äro baserade på de vid sistnämnda tidpunkt gällande
marknadspris, hvartill lagts omkring 20 procent för att möta nödvändigheten
af ökade inkomster under krigstiderna. De af staten tillverkade
varorna äro af garanterad beskaffenhet och säljas till bestämda priser;
och den allmänna efterfrågan på dem är så stor, att tillräcklig mängd
ännu icke kan tillverkas för att tillfredsställa densamma.
159
Under det dessa cigarretter sålunda åtnjuta en liflig åtgång i Japan,
hafva de därjämte fått marknad utom landet, hvilken redan omfattar
från Korea och Manchuriet till Straits Settlements. Försäljningen däraf
tilltar med hvarje månad. Staten ägnar outtröttlig uppmärksamhet åt
förändringarna i smaken såväl inom som utom landet och har nyligen
utsläppt i rörelsen två märken, Dragon och Phoenix, för att möta efterfrågan
i Kina; den började äfven försäljning af Orient (20 Sen för ask
om 10 st.) i april 1905 och i följande månad Homare (5 Sen för ask
om 20 st.) och Umegaka (35 Sen för ask om 100 st.). Två eller tre
andra märken äro under försökstillverkning.
Den 1 april 1905 startades tillverkningen af skuren tobak, det
andra skedet i enlighet med planen för monopolets igångsättande.
För tillverkning af skuren tobak finnas Tokios tredje tobaksfabrik
och 31 andra fabriker förutom fabriksfilialer, som höra under dem.
Följande sex märken skuren tobak tillverkas:
Märken pr;s
per 100 momme '')
Fukujuso ............................................................ Yen 2: —
Hakufai ............................................................... „ 1: 50
Satsuki ........................................................... n I:_
Ayame ................................................................ ” 0: 80
Magi ................................................................. ,, 0: 60
Momiji............................................................... „ 0: 40
Tobaken säljes i paket om 5, 10, 20 och 40 momme, i enlighet
med rådande praxis under det gamla systemet.
Tillsvidare från maj 1905 hafva fem slags cigarrer tillverkats af
Manilatobak och förts i marknaden. Deras märken och priser äro:
Märke
Perfectos
Regalia
Orientales
Londres ...
Senoritas
Pris för 100 st.
Yen 12: —
10: —
8: —
»
11
11
11
50
'' Tillverkningen har gifvit göda resultat; och det har varit möjligt
att tillverka dessa cigarrer för mindre kostnad än de importerade varorna.
Det är troligt att tillverkningen och försäljningen däraf skall i framtiden
uppvisa en stor stegring.
Tillverkning
af skuren tobak *
och cigarrer.
fl 1 momme = 3.7 5 gram.
160
Försäljnings•
organ.
Resultatet af
monopollagens
verksamhet.
Det måste medgifvas, att fabrikerna för närvarande äro, i betraktande
af kejsardömets utsträckning, ojämnt fördelade, och afstånden emellan
försäljnings- och produktionsorterna förorsakar betydande olägenhet.
Därför måste, när monopolet först trädde i verksamhet, förrådsmagasin
uppföras vid Sendai och tio andra platser. De tilldelades bestämda
försäljningsdistrikt och hvarje engroshandlare inordnades under ett visst
distrikts förrådsmagasin, från hvilket han skall göra sina uppköp. När
efter fullbordandet af förberedelserna till det andra skedet röktobak
började säljas den 1 april 1905, befanns det att de dittills varande
förrådsmagasinen fortfarande voro oförmögna att utan svårighet möta
den allmänna efterfrågan. De blefvo därför tillökade med fjorton och
deras namn förändrades samtidigt till tobaksförsäljningsdepå.
Staten bestämde sig för ett system af engrosförsäljare och minuthandlare
såsom försälj ningsorgan äfvensom att hålla bestämda priser. I
enlighet härmed säljer fabriken eller försäljningsdepåen först varan med
en bestämd rabatt till engroshandlaren och denne säljer varan i sin tur
med rabatt, mindre än engrosrabatten, till minuthandlaren, hvilken säljer
den till allmänheten till det fastställda priset. Sålunda utgöres minuthandlarens
vinst af skillnaden mellan det fastställda detalj försäljningspriset
och det pris han betalät engrosförsäljaren. Engroshandlaren
erhåller, då han gör sitt inköp från staten, transportkostnaden enligt
bestämd taxa beroende på afståndet från depån till hans affär, så att
hans inköpspris icke på något vis är påverkadt af afståndet däremellan.
Anställning som engros- eller minuthandlare erhålles genom utnämning
af regeringen.
Tobakshandlarnas antal var den 1 juni 1905:
engrosförsäljare ..................................................... 1,786
minut ,, ...................................................... 235,414.
Statens nettovinst af tobaksmonopolet väntas ständigt stiga, i mån
som monopolet kommer i fullständigt ordnad verksamhet. Under antagande
att det pris på tobaksfabrikaten, hvilket blef bestämdt första
året monopolet var i verksamhet, håller sig oförändradt de följande tio
åren, har den årliga vinsten beräknats blifva ungefär följande:
37:de finansåret, 1904—05........................ Yen 26,000,000
38 „ | 11 | 1905—06.............. | .......... 11 | 32,500,000 |
39 „ | 11 | 1906—07 .............. | .......... 11 | 33,200,000 |
40 „ | 11 | 1907—08.............. | .......... 11 | 33,800,000 |
41 „ | 11 | 1908—09............... |
| 35,100,000 |
161
42:a | finansåret, | 1909—10............ | .......... Yen | 35,700,000 |
43 „ |
| 1910—11............ | ........... 11 | 38,000,000 |
44 „ | 11 | 1911—12............ | .......... 11 | 38,600,000 |
45 „ | 11 | 1912—13............ | ........... 11 | 42,300,000 |
46 „ | 11 | 1913—14............ | ............ | 42,950,000 |
47 „ | 11 | 1914—15............ | ............ 11 | 46,000,000 |
Den verkliga nettoinkomsten för det 37:de finansåret var 27,510,927
yen, hvilket sålunda gaf ett öfverskott af 1,474,357 yen å den beräknade
inkomsten 26,036,570 yen.
Den här öfversätta officiella redogörelsen slutar med följande uttalanden.
Tobaksmonopolets verksamhet har ytterligare gifvit till resultat:
1. Likformighet i de tillverkade varorna.
Under det att fordom varorna voro så många och af så skiftande
beskaffenhet att köparen ofta var villrådig i sitt val, har statsmonopolet
nu gjort dem likformiga, med ett begränsadt antal märken och af en
bestämd kvalitet.
2. Bestämdhet i priser.
Till följd af den förut härskande bristen på ordning och likformighet
voro priserna växlande och ofta otillbörligt höga. Statsmonopolet har
genom att öfverallt sälja till bestämda priser och med en bestämd
rabattsats gjort det möjligt för en hvar att göra sina inköp med fullt
förtroende.
3. Enkelhet i kontrollen.
Som det icke finnes några tobaksfabrikanter eller handlande utom
staten, och ej heller några andra personer kunna antagas vara i besittning
af maskiner, verktyg, cigarettpapper eller råmaterial för tobak stillverkning,
arbetar tobaksmonopolet mycket enkelt och möjliggör eu
genomgående kontroll.
4. Förbättringar, i tillverkningen.
Under det att de som hitintills varit sysselsatta med yrket endast
kunde tillverka i liten skala och vinsten därigenom bl ef lika liten, så
att de ej kunde väntas gorå några förbättringar i tillverkningen, är
däremot staten i stånd att drifva detta statsföretag i stor skala, använda
maskiner och verktyg af bästa slag och därigenom i högsta grad förbättra
tillverkningen och nedsätta tillverkningskostnaderna.
5. Okad export.
Som en följd af förbättring i kvaliteten och nedsättningen i tillverkningskostnaderna
har utförseln till främmande länder dagligen till
21
-
162
tagit. Från Kina, Korea och Sibiriens sjöprovinser till Straits Settlements,
Siarn och Australien, alla äro de mycket lofvande marknader
för vår tobak. Som efterfrågan för närvarande är störst i Manchuriet
öppnades i Tairen (förut Dalny) i april 1905 en försäljningsfilial.