ANGÅENDE FÖRBÄTTRAD SJUKVÅRD INOMRIKETS ÖDEMARKSOMRÅDEN (Statens offentliga utredningar 1921:6)

BETÄNKANDE

ANGÅENDE FÖRBÄTTRAD SJUKVÅRD INOM
RIKETS ÖDEMARKSOMRÅDEN

AVGIVET I MARS 1921

AV KUNGL. MEDICINALSTYRELSENS OCH SVENSKA
RÖDA KORSETS SAMARBETSKOMMITTÉ

STOCKHOLM 1921
SVENSKA TRYCKERIAKTIEBOLAGET

INNEHÅLLSFÖRTECKNING:

Skrivelse till Kungl. Medicinalstyrelsen.

I. INLEDNING. Sid.

A. Fastställande av begreppet ödemarksområde . , . .... 1

B. Kortfattad karaktäristik av sjukvårdsförhållandena inom rikets öde marksområden.

...................3

II. FÖRSLAG JÄMTE MOTIV.

A. Allmänna synpunkter..................

B. Sjukvårdsanstalter...................

1. Sjukstugor och sjukhärbärgen...........

2. Tuberkulosanstalter...............

3. Epidemisjukhus . .............

C. Personalen......................

1. Läkare....................

2. Sjuksköterskor.................

3. Barnmorskor..................

4. Samariter................ . .

D. Sjukvårdsmateriel och läkemedel..............

E. Sjuktransportväsendet inom ödemarksområdena........

F. Svenska Röda Korsets utfästelser.............

G. Administrationen av anstalter och personalbefattningar.....

III. SAMMANFATTANDE HEMSTÄLLAN . . .

6
6

20
23
23
25
25
28
36

BILAGOR.

Bil. I. Kommitténs skrivelse till Kungl. Medicinalstyrelsen av den 23 november 1920.
Bil. II. Sammanfattning av ingångna svar å mera betydelsefulla frågecirkulär.

Bil. III. Särskilt yttrande av lierr Gangren.

Bil. A

Bil. B—E

Bil. F
Bil. G

Översiktskarta över nuvarande och föreslagen sjukvårdsorganisation
inom Sveriges ödemarksområden.

Tabellariska översikter över nuvarande och av kommittén föreslagen
organisation av sjukvårdsväsendet inom rikets ödemarksområden.

Typritningar å sjukstugor och sjukhärbärge jämte kostnadsförslag.

Av kommittén angivna preliminära riktlinjer för sjuktransportväsendets
organisation inom hela riket.

KUNGL. MEDICINALSTYRELSENS OCH
SVENSKA RÖDA KORSETS SAMARBETSKOMM1TTÉ
MED UTREDNING OCH FÖRSLAG
TILL FÖRBÄTTRAD SJUKVÅRD
INOM RIKETS ÖDEMARKSOMRÅDEN.

Till

KUNGL. medicinalstyrelsen:

Åberopande vår skrivelse av den 23. november 1920 (Bil. I) få vi härmed
äran avgiva i skrivelsen omförmält »Betänkande angående förbättrad sjukvård inom
rikets ödemarksområden».

Vid ärendets behandling har arbetats efter följande allmänna plan:

Kommittén har haft ett flertal plenarsammanträden, förberedda dels genom
ett särskilt arbetsutskotts utlåtanden, dels genom av sekreteraren företagna utredningar
in. in.

Kommitté och arbetsutskott hava bedrivit arbetet under kontakt med lokala
myndigheter, vilka på cirkulärskrivelser och förfrågningar beredvilligt avgivit sina
ofta synnerligen vägledande utlåtanden. Sammanfattning av ingångna svar å mera
betydelsefulla cirkulärskrivelser återfinnas i Bil. II.

Kommittén får äran hemställa, det Kungl. Medicinalstyrelsen med anledning
av vad den gjorda utredningen frambringat måtte med ett eventuellt överlämnande
av kommitténs betänkande i underdånighet hos Kungl. Maj:t anhålla, att slutlig
framställning må göras hos innevarande års riksdag, att på i betänkandet angivna
grunder bevilja de belopp till provisoriska åtgärder till sjukvårdens förbättrande i
ödemarksbygderna, som redan finnas upptagna i statsverkspropositionen.

Därjämte vågar kommittén uttala den förhoppningen, att dess betänkande må
befinnas vara av beskaffenhet att kunna läggas till grund för en Kungl. proposition
till 1922 års riksdag, angående ett slutgiltigt ordnande av sjukvården i ödemarksbygderna
med undantag dock för läkarbils- och motorbåtsfrågorna, vilkas definitiva
lösning kommittén ansett böra få vila i avvaktan på kommitténs slutliga förslag till
sjuktransportväsendets ordnande i hela riket. Detta förslag hoppas kommittén kunna
avlämna i slutet av innevarande år.

Slutligen får kommittén anmäla, att Statsrådet och Chefen för Kungl. Handelsdepartementet,
Landshövdingen in. in. Malm, i och med sin utnämning till-statsråd
utgått ur kommittén för den tid hans statsrådsuppdrag kommer att fortgå.
Stockholm den 1. februari 1921.

CARL.

F. BLOCK. ALBERT CARLGREN. HARALD FORSSMAN.

SIGURD MELIN. E. STJERNSTEDT.

j VIKTOR SALMÉN.

BETÄNKANDE

ANGÅENDE FÖRBÄTTRAD SJUKVÅRD INOM RIKETS

ÖDEMARKSOMRÅDEN.

I. INLEDNING.

Den fråga, som här föreligger till utredning, torde först och främst påkalla

dels ett klargörande principiellt uttalande om vilka trakter, som böra anses såsom
ödemarksomraden, och

dels eu kortfattad skildring av förhållandena i ödebygderna, särskilt övre Norrland,
i vad de utvisa befolkningens behov av förbättrade sjukvårdsanordningar.

A. Fastställande av begreppet ödemarksområde.

Begreppet obygd eller ödemark är självfallet eu icke fullt adekvat benämning
på från kulturcentra isolerade orter, varest människor slagit sig ned såsom bofasta
och hrutit mark. Men även trakter, där allt fler nybyggen uppstått och så småningom
hela hvar framvuxit i förut obebott land, kunna likvisst länge och i mansåldrar
vara att räkna till ödemarker. Ensligheten och isoleringen kunna ofta nog för befolkningen
i dylika från kulturcentra avlägsna bygder vara lika stora och obrutna
som för den i fjällen kringströvande lappen. Detta gäller såväl tillvaron i allmänhet
som icke minst beträffande de allmänrättsliga och sociala förmåner, vilka med
det kulturella framåtskridandet successivt kommit att tillgodoföras svenska medborgare
såsom i lag föreskrivna eller i övrigt självfallna rättigheter, exempelvis rätten att
vid sjukdomsfall erhålla vård med bistånd av det allmänna. I överensstämmelse härmed
kunna tydligen hela socknar, ja, stora landområden, vara att hänföra till ödebygd.
Av landskapen är sålunda så gott som hela Lappland att räkna såsom ödebygd.

Rätt många faktorer äro att taga i betraktande, när det gäller att objektivt fastställa
eu orts karaktär av ödebygd. Sålunda: folktätheten, avstånden icke allenast
mellan byarna inbördes utan även till närmaste kulturcentrum, samfärdsmedlen, den
allmänna ekonomiska och kulturella ståndpunkten i orten samt dess individuella förhållanden
i övrigt.

Vårt långsträckta land med dess vitt skiftande klimat-, levnads- och befolkningsförhållanden
tillåter emellertid icke ett schematiskt angivande av de omständigheter,
som konstituera begreppet ödebygd. Såsom följd härav torde det icke heller

kunna ges en definition, vilken mekaniskt kan tillämpas, när det gäller att i olika
landsdelar fastställa vad som bör kännetecknas såsom ödebygd. Tydligt är även, att
vissa trakter böra i ett avseende karaktäriseras såsom ödebygd, men i ett annat
avseende icke.

När det nu uteslutande gäller att ange, vilka trakter i vårt land böra i sjukvårdshänseende
anses utgöra obygd eller ödemark, har man uppenbarligen att taga
i betraktande just de förhållanden, som i denna trakt avsevärt försvåra eller t. o. in.
omöjliggöra för befolkningen att erhålla den omvårdnad vid sjukdomsfall, som eljest
allmänt finnes tillgänglig för svenska medborgare. Svårigheterna kunna naturligtvis
framträda på olika sätt. Avståndet till närmaste läkare kan vara långt eller,
när det är kortare, saknas ej sällan vägförbindelse, vilket försvårar såväl läkarens
tillkallande som den sjukes fraktande till honom. Är det fråga om att forsla den
sjuke till närmaste lasarett eller annan sjukvårdsanstalt, växa svårigheterna än mera,
ja, de äro tör närvarande på sina ställen oövervinnerliga. Ofta saknas också sjuksköterska
i trakten, vartör någon sakkunnig sjukvård icke heller kan anordnas i
hemmen, och även i de fall, då det i och för sig icke är omöjligt erhålla sjukvård i
ett hem, kan likvisst på grund av de långa avstånden anskaffandet av sådan vara förbundet
med så oskäliga kostnader för en fattig befolkning, att också denna omständighet
bör tagas i betraktande vid bedömandet om en ort i sjukvårdshänseende
bör anses såsom ödebygd.

Alla dessa olika förhållanden har kommittén tagit hänsyn till, när kommittén
med den noggrannhet, som till buds stående material och ärendets brådskande natur
tillåtit, sökt å bifogade karta (Bil. A) utmärka gränserna för de landområden, vilka
kommittén för sin del funnit böra i sjukvårdshänseende hänföras till ödebygderna

Jämförande sammanställning av sjukvårdsväsendets (allmän sjukvård)

sidan riket i sin helhet och Jönköpings län samt å andra sidan Norr -

(Där ej särskilt finnes anmärkt,

	Omfattning	Folk- mängd	Yt-	Legitimerade läkare
Område	(socken eller mot-svarande)	innehåll □-km.	An-	1 läkare per antal
		tal	in- vånare	□-km.
Hela riket		5 847 037	448 278	*) 1 648	3 547	272
Jönköpings län Norrbottens och f		225 549	11 522	■) 44	5126	262
Västerbottens län)		359 718	164 455	■) 58	6 202	2 835
Arjeplogs prov.-l.-distr.	Arjeplog	3 225	14 665	!) 1	3 225	14 665
Jokkmokks „	Jokkmokk	7317	19 474	1	7317	19 474
Öfver Kalix „	Öfver Kalix	8614	4 467	1	8614	4 467

'') 1 jan. 1918. *) Vakant.

och böra göras till föremål för extraordinära åtgärder för sjukvårdens befrämjande.
Av huvudsakligen administrativa skäl har kommittén sökt att vid ödemarksgränsens
bestämmande följa provinsialläkardistriktsgränserna. Såsom ödemarksgränsen sålunda
uppdraga, inrymmer den i stort sett den övre finnbygden, så gott som hela Lappland,
de västligaste delarna av Jämtlands samt de nordligaste delarna av Kopparbergs och
Värmlands län. Vid den avgränsning av ödebygder, som sålunda skett, fäster kommittén
emellertid på förhand en bestämd reservation med hänsyn till de brister, som måste vara
förbundna med en dylik på särskild detaljutredning icke grundad gränsbestämning. Därjämte
hava, för att undvika gränsernas allt för stora splittring, å ena sidan några orter,
vilka strängt taget icke böra anses såsom ödebygd, medtagits inom gränsen för sådana,
och, å den andra, orter, som kanske rätteligen bort betecknas såsom ödebygder,
angivits såsom icke tillhörande dessa. Mindre obygder, som på ej allt för stort
avstånd och på alla håll omgivas av kulturtrakter, hava icke heller upptagits såsom
ödemark. Rätt många dylika ”ödebygdsöar” skulle eljest ha kunnat utmärkas å
kartan.

B. Kortfattad karaktäristik av sjukvårdsförhållandena inom rikets öde marksområden.

Den stora huvudparten av rikets ödemarker tillhör givetvis Norrland, enkannerligen
övre Norrland och närmare bestämt lappmarken och finnbygden.

Rörande de anordningar för sjukvård, som redan finnas för befolkningen i
dessa ödemarker tillgängliga, hänvisas till de tabellariska översikterna (Bil. B—E).
Redan en första granskning av dessa anordningar, ställda vid sidan av de statistiska
uppgifterna rörande kommunernas befolkningsnumerär, areal och ekonomiska för -

tillgodoseende med sjukvårdspersonal och anstalter m. m. inom å ena
bottens jämte Västerbottens län och vissa typiska ödemarksområden.
datera sig siffrorna till 1 jan. 1920). _

Av kommun och lands-ting anställda sjuk-sköterskor	Av kommun anställda barnmorskor	Vårdplatser å lasarett och sjukstugor	Apotek och medika-mentsförråd
An-	1 sjuksköterska per antal	An-	1 barnmorska per antal	An-	1 vårdplats per antal	An-	1 apotek eller medikaments-förråd per antal
tal	in- vånare	„-km.	tal	in- vånare	□-km.	tal	in- vånare	□-km.	tal	in- vånare	C-km.
'') 753	7765	595	‘) 2 271	2 574	197	‘J13797	424	32	•) 389	15 031	1 152
*) 22	10 252	524	‘) 86	2 622	134	'') 359	628	32	'') 13	17 349	886
’) 51	7 053	3 224	'') 187	1 923	879	'') 743	484	221	■) 29	12 404	5 670
				Avstånd från prov.-läk.-sta-tion till närmaste lasarett \| sjukstuga Km. antal (ungef.)	Avstånd från prov.-läk.-sta-tion till närmaste apotek eller medikamentsförråd Km. antal (ungef.)
‘) 1	3 225	14 665	4	806	3 666	160	70		70
'') 2	3 658	9 737	5	1 463	3 895	120	Sjukstuga finnes på platsen	Apotek finnes på platsen
'') 2	4 307	2 233	5	1 723	893	68	130

hållanden, visar, att ödemarkerna i allmänhet äro i hög grad vanlottade med avseende
på sjukvård.

Men än skarpare framstår detta vid jämförelse med genomsnittliga sjukvårdsförhållanden
inom riket i övrigt (se tabellen å föregående sidor).

Disproportionen mellan ställningen härutinnan inom riket i dess helhet och ställningen
i ödebygderna hänför sig givetvis till den omständigheten, att behovet av
sjukvårdsanordningar växer i proportion till bebyggelsens förtunning, enär för motvägande
av det förstorade avståndet mellan boplatserna en decentralisation och ökning
i antalet av dessa anordningar blir erforderlig. Innan eu sådan decentralisation kan
i behövlig utsträckning komma till stånd, äro vidsträckta områden alt anse såsom
praktiskt sett blottade på sjukvård. Missförhållandet framstår såsom desto mera beklämmande,
när de anordningar, vilka likvisst redan kommit till stånd i form av inrättade
läkar-, sjuksköterske- och harnmorsketjänster in. m., i verkligheten endast
återfinnas i statistiken, i det att f. n. många sådana tjänster, ibland för långa
tider, måste lämnas obesatta i brist på sökande.

Hiirtill kommer, att de möjligheter till erhållande av sjukvård, som nu erbjuda
sig, icke vederbörligen utnyttjas av befolkningen, vilket åter heror dels på de stora
kostnaderna härför, och dels på den nedärvda bristande vanan vid att anlita läkare
och annan sakkunnig hjälp, som kan erhållas.

ödebygdsmänniskorna fasthålla förklarligt nog med den segaste konservatism
vid genom generationer nedärvda föreställningar och levnadsvanor. Vid sjukdomsfall
är man van att lita till naturens egen läkande förmåga, understödd av gamla
huskurer, som flitigt anlitas och ofta förenas med vidskepliga bruk. Om icke huskurerna
hjälpa, så är del bara att vänta döden, menar man. Om läkare verkligen
tillkallas, sker detta ofta för sent för att han skall kunna uträtta något.

Bristen på kunskap i även den mest elementära sjukvård är, såsom man gott förslår,
allmän. Likaså är insikten om fara för smitta och huru smitta skall förebyggas
minimal. Kosten i hemmet är också i regeln synnerligen olämplig för en sjuk, och några
begrepp om dietens betydelse för tillfrisknandet äger man icke. Ett snyggt och isolerat
sjukläger saknar man förmåga alt anordna, eller kommer man sig icke för därmed.
Lika litet inser man nödvändigheten av att vädra sjukrummet och att lämna
den sjuke i tystnad och ro. De hygieniska förhållandena te sig i ödebygdshemmen
regelmässigt otillfredsställande och stegras mångenstädes till ett sanitärt nödtillstånd,
som vid mera allmän sjuklighet kan taga rent av upprörande former.

Kommittén har icke trott sig behöva ingå på en närmare utveckling av detta
ämne. Behovet av åtgärder för ödemarkernas bispringande med anstalter för en mera
människovärdig behandling av de sjuka och för hindrande av sjukdomarnas spridning
får nämligen anses vara till fullo ådagalagd genom ovan åberopade statistiska uppgifter
och framstår även inför det allmänna medvetandet såsom ostridigt.

Kommittén övergår fördenskull till eu mera detaljerad undersökning för utrönande
av, vilka åtgärder böra träffas för sjukvårdens förbättrande i rikets ödemarksområden,
och vilken omfattning de böra erhålla.

II. FÖRSLAG JÄMTE MOTIV.

A. Allmänna synpunkter.

En förbättrad sjukvård i landets ödemarksområden kan med hänsyn till de
långa avstånden, det begränsade vägsystemet och det hårda klimatet enligt komitténs
åsikt svårligen vinnas på annan väg än genom en viss decentralisation av sjukhusvården,
gående hand i hand med en för allmänheten underlältad tillgång på lämpliga
transportmedel, läkemedel, läkar-, sjuksköterske- och barnmorskevård, varjämte
distriktens relativa fattigdom kräver speciella åtgärder i form av tillhandahållande
åt de sjuke av vissa klädespersedlar och sängmateriel m. m. — I jämförelse med
övriga delar av landet erfordras härvid för dessa områden ett i förhållande till folkmängden
större antal om än till omfattningen mindre sjukvårdsanstalter och apoteksinrättningar
(läkemedelsförråd) liksom även större antal läkar- och sjukvårdspersonal.

Kommitténs förslag till sjukvårdens organisation finnes sammanfört i närslutna
tabellariska översikter (Bil. B—E). Som i desamma även finnes infört dels en del
statistiskt materiel, dels den nuvarande organisationen och dessutom de åtgärder för
sjukvårdens förbättrande, i vad de röra ödemarksområdena, som av vederbörande
lokala myndigheter redan beslutats, har kommittén ansett sig kunna avsevärt inskränka
omfattningen av sitt betänkande.

Emellertid önskar kommittén redan nu betona, alt den ortliga placeringen av
vissa sjukvårdsanstalter (sjukhärbärgen), viss personal (samariter) och vissa sjuktransportmedel
(bårmateriel), som kommittén i sitt förslag angiver, ingalunda må
anses landande. Lokala förhållanden, om vilka kommittén ej kunnat äga ingående
kännedom, kunna mycket väl tänkas betinga vissa ändringar härutinnan. Kommitténs
förslag innebär också intet som helst hinder för dylika lokala omregleringar.

Som redan ovan (sid. 3) framhållits, har man vid ödemarksgränsens dragande
ej kunnat undgå, att vissa områden, som strängt taget bort falla inom gränsen, i
stället kommit att ligga utanför ödemarksrayongen. Kommittén har med tanke härpå
funnit lämpligt förorda, att för dylika områden med ödemarkskaraktär möjlighet bör
förefinnas att i viss mån komma i åtnjutande av statens understöd för sin sjukvårdsorganisation.
Med anledning härav föreslår kommittén, att ett förslagsanslag å kronor
10,000 måtte under vart och ett av åren 1923—1925 ställas till Kungl. Maj:ts förfogande,
varur medel uppå vederbörande länsstyrelses framställning må kunna ställas
till vederbörlig länsstyrelses (kommuns) disposition att användas för enahanda eller
vissa av de ändamål, som kommittén föreslagit beträffande ödemarksområdena.

Kommittén har i detta sammanhang velat uttala, att vid förslagets uppgörande
de kroniskt sjuka helt lämnats utan avseende, då kommittén äger kännedom om,
att frågan om dessas bispringande redan är föremål för Kungl. Maj:ts omsorg.

B. Sjukvårdsanstalter.

1. Sjukstugor oeli sjukhärbärgen.

Den med hänsyn till ödemarksområdena nödvändiga decentralisationen av
sjukvårdsanordningarna måste ske på ett sådant sätt, att därigenom dels den i ödebygden
stationerade sjukvårdspersonalen åtminstone nödtorftigt utrustas med de betingelser
för de sjukas vårdande, som eljest eu sjukvårdsinrättning erbjuder och
utan vilka även den bästa sakkunskap står nära nog hjälplös, och dels ödebygdernas
sjuka erhålla någon möjlighet att, utan allt för stor tidsutdräkt eller risk,
kunna transporteras till en efter förhållandena lämpad anstalt för vård av sjuka.

I förstnämnda hänseende ansluter sig kommittén i störa drag till ett av delegerade
för Norrbottens läns landstings sjukvårdsnämnder under år 1920 utarbetat
förslag till ordnande i huvudsak av sjukvårdsväsendet i berörda län, sådant det föreligger
i det s, k. Norrboltens-förslaget. * l detta förslag, som i princip redan vunnit.
godkännande av vederbörande landsting, hava delegerade påyrkat anordnandet
i alla mera avlägsna provinsialläkaredistrikt av en distriktssjukstuga, i regel inrymmande
12 vårdplatser för allmän sjukvård samt lika många för luberkulosvård
jämte en mindre operationsavdelning. — Likaledes vill kommittén åberopa ett av
Norrbottens läns läkarförening till 1916 års provinsialläkardistriktskommitté avgivet
uttalande, däri föreningen med synnerlig styrka framhåller, att, för så vitt de mera
avlägsna Norrlandsdistrikten skola kunna förses med läkare samt de många och
långa vakanserna i läkartjänsterna därstädes fyllas, måste som ett oeftergivligt villkor
uppställas, att vederbörande läkare å sin stationsort får eu sjukvårdsanstalt,
som ger honom praktisk möjlighet all med någon framgång utöva sitt kall. Därförutan,
förmenar föreningen, kommer ödebygdstjänstgöringen att för läkaren alltjämt
framstå såsom till stor del resullatlös och såsom förhindrande den personliga
utveckling i läkarkonsten, som för varje ambitiös läkare måste vara angelägen.

Så framt nu detta omdöme gäller de från större sjukvårdsinrättningar mera
avlägsna läkardistrikten i allmänhet, måste det i än högre grad äga sin tillämpning
på de verkliga ödemarksdistrikten, där ofta varje möjlighet för läkaren att remittera
en sjuk till dylik inrättning måste synas utesluten.

Att ur synpunkten av ödemarksbefolkningens egna behov anordnandet av
smärre, lokala sjukvårdsanstalter måste befinnas oundgängligt ligger i öppen dag
och tarvar säkerligen icke någon närmare utläggning.

På grund av nu och även i »Inledningen» anförda förhållanden synes det
kommittén lämpligt, att distriktssjukstugor anläggas inom rikets ödemarksområden i
huvudsaklig överensstämmelse med ovannämnda delegerades förslag.

* Detta förslag, vars fullständiga titel är "Förslag till enhetligt ordnande av sjukvården i Norrbottens
län" finnes i begränsat antal exemplar att tillgå hos Kungl. Medicinalstyrelsen.

Förhållandena påkalla emellertid, att decentralisationen drives än längre. —
Även i mera avlägsen ödebygd stationerad distriktssköterska bör nämligen äga möjlighet
att upplåta lämpligt sjukrum för sina patienter. Till viss grad betingas behovet
härav av enahanda skäl, som förestava anläggandet av sjukstugor å ödebvgdsläkarnas
tjänstgöringsorter. De i »Inledningen» skildrade genomsnittliga förhållandena
i ödebygderna visa, att i dylika trakter arbetande sköterskor ofta måste
sta blottade på nödiga yttre förutsättningar att för de sjuka i deras hem träffa sådana
anstalter, att tillfrisknandet underlättas eller möjliggöres.

Möjlighet för sjuksköterska i avlägsen ödebygd att i närheten av sin bostad
bereda sjukrum för patienter, boende å längre eller kortare avstånd därifrån, kräves
därjämte för besparing av sköterskans tid. Patienterna bo vanligen inom ett område
med 5 mils radie eller mer, och de ofta väglösa färderna mellan dem komma att
taga i anspråk den ojämförligt större delen av sköterskans arbetsvecka. Om hon
däremot får sammanföra de transportabla »fallen» i ett sjukrum intill sin egen bostad,
får hon icke blott tillfälle att ägna dem en mera rationell observation och
skötsel utan även bättre tid att vårda sig om de sjuka, som icke kunna föras till
sjukrummet.

Ytterligare kan i dylika sjukvårdsanstalter i miniatyr — här benämnda sjukhärbärgen
— anordnas ett isoleringsrum för misstänkta epidemiska sjukdomsfall.
Sin icke minsta betydelse få dessa sjukrum såsom upptagningsanstalter för svårare
sjuka, vilka skola vid första lägliga tillfälle forslas vidare till lasarett eller annan
sjukvårdsinrättning.

I den man telefonförbindelse med distriktsläkaren står eller kan komma att
stå till förfogande, får sköterskan tillfälle att, när helst behov därtill föreligger, avgiva
rapporter till samt inhämta råd av denne, och läkaren åter möjlighet att från
sitt arbetsrum med ledning av pålitliga uppgifter ge sina föreskrifter angående de
sjuka samt följa sköterskans verksamhet.

I överensstämmelse med vad ovan framhållits, föreslår alltså kommittén anläggandet
av dels distriktssjukstugor (med eller utan tuberkulosavdelning), förlagda
till läkarstationer, som ej hava lasarett i sin närhet, och försedda med etter anstaltens
storlek avpassad operationsulrustning, dels sjukhärbärgen å platser, där
ödebvgdens distriktssköterskor (eventuellt dispensärsköterskor) hava sin boningsplats.
För att motverka att sköterskan fastlåses vid sjukhärbärget och av omtanken
om där intagna patienter försummar sin ambulatoriska verksamhet och sjukvården i
hemmen, bör ett sköterskebiträde eller en i sjukvård nöjaktigt utbildad, på platsen
boende »samarit» (se härom närmare under »Personalen») finnas att tillgå för att i
distriktssköterskans frånvaro kunna se till härbärgets sjuka.

Distriktssjukstugornas ändamål bör enligt ovanstående i stort sett sammanfalla
med våra mindre lasaretts, om än med avsevärt reducerade anspråk på operationsmöjligheter
och allmän behandling, lokaler, utrustning m. in. Ändamålet med sjukhärbärgena
är däremot, såsom av det föregående torde framgå, icke att bereda den
sjuke genomförd läkarvård utan huvudsakligen att tjänstgöra såsom upptagningsplats
för sjuka, där dessa kunna av sjukvårdskunnig personal erhålla en mera tillfällig
vård, då det egna hemmet ^ erbjuder för dåliga anordningar eller innan de
sjuka, om så erfordras, forslas vidare till närmaste egentliga sjukvårdsanstalt.

Med avseende på storleken av sjukstugor har kommittén stannat vid elt beslut,
som i någon mån avviker från Norrbottensförslaget, vilket avser ett antal vårdplatser
å sjukstugorna av i regel 24, därav 12 för tuberkulosvård; beträffande tvenne sjukstugor
föreslås dock endast i allt 8 vårdplatser.

Kommittén kan visserligen icke helt jäva behovet av ovannämnda antal vårdplatser
vid Norrbottenssjukslugorna. Men med hänsyn till de ekonomiska konsekvenser,
som eu tillämpning av de i detta förslag följda principer på rikets ödemarksområden
i övrigt skulle medföra, bar kommittén funnit, alt distriktssjukstugor
med ett antal vårdplatser i proportion till Norrbottensförslaget, skulle åstadkomma
så stora totalkostnader, alt kommittén tvekat att i sitt förslag hemställa om
beredande av så stort statsanslag, som för ändamålet skulle krävas. Enligt kommitténs
mening är det för övrigt på grund av säregna befolkningsförhållanden m. m. i praktiken
omöjligt att på förhand förutse verklit/a behovet av vårdplatser. Kommittén har
för den skull ansett sig nödsakad att företaga någon reduktion i delta hänseende,
dock icke i större utsträckning, än att organisationen i varje fall enligt kommitténs
mening kan komma att nöjaktigt fylla sin uppgift.

Kommittén föreslår sålunda en begränsning (åtminstone tills vidare) av vårdplatsernas
antal till 10 för sjukstugor utan och 16 för sjukstugor med tuberkulosavdelning.
Sjukhärbärgena hava beräknats för 4 vårdplatser, vilket antal enligt kommitténs
mening synes motsvara ändamålet, då hänsyn samtidigt även tages till nödvändigheten
att begränsa kostnaden. Emellertid har dock kommittén — och detta
bör ej förbises särskilt av dem, som anse vårdplatsernas antal för ringa — i sitt förslag
till typ för sjukstugor inrymt möjlighet till vårdplatsernas utökning, i den mån sådan
kan befinnas erforderlig. Så exempelvis torde åtminstone i sjukstuga utan tuberkulosavdelning
vårdplatsernas antal med lätthet kunna utökas med icke mindre än 6 vårdplatser
genom alt blott en del av det outnyttjade utrymmet å vinden i viss mån
apteras till sjukrum, och vad sjukstuga med tuberkulosavdelning beträffar, är en
utvidgning av denna ävenledes möjlig.

Någon svårighet att öka vårdplatsernas antal å sjukstugor synes sålunda ej
föreligga, men de eventuella kostnader, som härav hetingas, böra enligt kommitténs
mening ej påvila staten utan bliva det landstings (kommuns) ensak, som fattar
beslut om platsökningen och är beredd alt taga de ekonomiska konsekvenserna
därav beträffande driftkostnaderna; tack vare typritningen påverkas däremot byggnadskostnaderna
endast obetydligt av ett dylikt beslut.

Av kostnadsskäl böra också enligt kommitténs mening sjukvårdsanstalterna
ifråga uppföras av enklast möjliga typ, dock utan inskränkning av ändamålsenligheten.
I enlighet härmed har kommittén med benäget biträde av Sveriges Allmänna
Landtbrukssällskaps Fastighetsbvrå låtit uppgöra typritningar till såväl sjukstuga
som sjukhärbärge. Dessa ritningar jämte beskrivning och kostnadsförslag återfinnas
i Bil. F. Enligt förslaget hava byggnadskostnaderna för sjukstuga utan och med
tuberknlosavdelning kunnat begränsas till resp. 78,000 och 96,000 kronor, under det
att samma kostnad för sjukhärbäge stannar vid i medeltal 16,200 kronor.

Ovan angivna typritningar hava emellertid i huvudsak tillkommit för att tjäna
till ledning för kommitténs beräkning av och förslag till fastställande av statsanslaget.
Kommittén förutsätter alltså ingalunda att, dessa ritningar vid tillämpningen skola
slaviskt följas. Lokala förhållanden in. in. kunna vara sådana, att ändringar och
modifikationer kunna befinnas ändamålsenliga. Härav möjligen föranledda högre kostnader
kunna emellertid enligt kommitténs mening ej berättiga till förhöjt statsanslag.

Med avseende på förslaget till nyuppfört sjukhärbärge är att märka, alt detsamma
inrymmer bostad för sjuksköterska. Kommittén hyser nämligen den uppfattningen,
att bostadsfrågan för sjuksköterskan sålunda finner sin lösning på det
mest ändamålsenliga sätt. Det synes nämligen kommittén oeftergivligt, att sjuksköterskan
i dessa ödebygder beredes en bostad, som i största möjliga grad kompenserar
de bättre förhållanden, under vilka hennes kamrater i andra delar av landet
otvivelaktigt arbeta. Kommittén har sålunda av denna anledning velat förorda
en anordning enligt ovan. Därjämte torde genom en sådan anordning vinnas en
bättre och omsorgsfullare tillsyn av de å sjukhärbärget intagna sjuka, då sjuksköterskan
sålunda kommer att få sin bostad under samma tak som hennes patienter.

Emellertid ställer sig kommittén ingalunda avvisande mot möjligheten, att sjukhärbärge
inrymmes i förhyrd lokal eller anordnas genom eu enkel utökning av
redan befintlig byggnad. Tvärtom torde det, framför allt ur kostnadssynpunkt, vara
önskvärt, att dylika möjligheter utnyttjas så långt sig göra låter, dock under förutsättning,
att de hygieniska kraven och sjuksköterskans berättigade anspråk på
bekvämlighet och lämplig bostad ej eftersättas. Enligt inhämtade uppgifter torde
det årliga hyresbeloppet pr ruin (kök) kunna beräknas till i medeltal 200 kronor,
vadan hyreskostnaden för sjukhärbärge om 3 rum och kök (däri mottagningsrum
för sjuksköterskan inberäknat) skulle uppgå till 800 kronor.

Angående anstalternas fördelning på de olika länen är följande att märka

Norrbottens län. Inom ödemarksområdets provinsialläkardistrikt finnas f. n.
följande sjukvårdsanstalter för allmän sjukvård:

sjukstuga i Arvidsjaur ............................................................ 9 vårdplatser

» i Jokkmokk ............................................................ 20 »

Härtill kommer lasarettet i Gellivare ................................. 70 »

samt för Jokkmokks distrikt Statens Järnvägars sjukstuga i Porjus 8 »

Summa: 107 vårdplatser

Norrbottens läns landsting har på grundval av det ovannämda Norrbottensförslag
redan träffat avgörande angående en avsevärd utvidgning av sjukvårdsväsendet
i samband med dess enhetliga ordnande inom länet. Härigenom ställes i utsikt ett
40-tal vårdplatser vid garnisonssjukhuset i Boden, varjämte den principen fastslagits,
att “sjukstuga skall anläggas å alla de orter, där provinsialläkare är stationerad, så
framt ej närheten av länslasarett gör detta onödigt". Samtidigt hava även bland
andra sjukstugorna i Arvidsjaur och Jokkmokk utdömts och beslut fattats om deras
ersättande med nya. I enlighet härmed skulle nya sjukstugor uppföras i: Arjeplog
och Vittangi (vardera om 8 vårdplatser) samt i Arvidsjaur, Jokkmokk, Pajala, Överkalix
och Övertorneå (vardera om 12 vårdplatser.)

Dessutom har landstinget antagit ett erbjudande genom Svenska Röda Korset
om uppförandet medels härför skänkta medel av “sjukstationer", närmast motsvarande
kommitténs sjuk härbärgen, i Karesuando och Muonionalusta med 6 vårdplatser
i vardera, varjämte, i avvaktan på att ny sjukstuga uppföres, i det föreslagna
nyinrättade provinsialläkardistriktet i Tärendö, en sjukstation om 6 vårdplatser
även därstädes anlägges.

Kommittén har, enligt vad redan i det föregående anförts, i huvudsak anslutit
sig till landstingets beslut, men av skäl, som redan angivits, funnit sig föranlåten att
inskränka vårdplatsernas antal pr nybliven sjukstuga till 10, varjämte kommittén
anser, alt de nuvarande sjukstugorna i Arvidsjaur och Jokkmokk kunna tillsvidare
nödtorftigt fylla sin uppgift och att statsanslag för dess ombyggnad av statsfinansiella
skäl väl knappast synes böra nu ifrågakomma.

Redan beslutade “sjukstationer" i Karesuando (6 platser) och Muonionalusta
(6 platser) överensstämmer med kommitténs ovan uttalade princip om decentralisation,
men har kommittén ansett sig böra driva decentralisationen än längre och förordar
sålunda sjukstationer eller, med kommitténs benämning, sjukhärbärgen, å ej mindre
än 13 olika platser inom länet (Tärendö inbegripet.)

Enligt kommiténs förslag skulle alltså de tillgängliga vårdplatserna inom Norrbottens
läns ödemarksområdens provinsialläkardistrikt komma att ställa sig sålunda:

Arjeplogs distrikt
Arvidsjaurs »
Gellivare »
Jokkmokks »
Pajala »

Vittangi »
överkalix »
Övertorneå »

sjuk- sjukhär- antal
stuga bärge vårdplatser

1 1 14

1 2 17

2 8

1 2 28

1 4 28

1 1 16

1 1 14

1 — 10

Summa 7

135

Härtill kommer lasarettet i Gellivare ..................................................... 70

samt för Jokkmokks distrikt Statens Järnvägars sjukstuga i Porjus ......... 8

Summa: 213

Vårdplatsernas antal blir härigenom fördubblat, varjämte decentralisationsprincipen
kan sägas bliva väl tillgodosedd.

Västerbottens län. Inom ödemarksområdets provinsialläkardistrikt finnas f. n.
följande sjukvårdsanstalter för allmän sjukvård:

sjukstuga i Stensele ............................................................... 8 vårdplatser

» i Sorsele.................................................................. 16 »

» i Lycksele............................................................... 12_»_

Summa 36 vårdplatser

Dessutom finnes i Vilhelmina kyrkby en av Statens Järnvägar anordnad sjukstuga,
uppförd i anledning av i orten pågående banbyggnad; Efter byggnadsarbetets
avslutande kommer enligt uppgift emellertid denna enbart för järnvägsarbetarna
avsedda och tillfälligt uppförda sjukstuga att flyttas.

För kommittén framstår anläggandet av ett centralt lasarett i södra Lappland
såsom ofrånkomligt, för att sjukvårdsförhållandena därstädes skola kunna på ett någorlunda
tillfredsställande sätt ordnas. Ett dylikt lasarett skulle komma att betjäna
ett område av över 350 kv.-mil med inemot 37,000 invånare, vilka nu icke ha att
tillgå lasarettsvård på närmare håll än i Umeå eller Östersund. Liksom norra
Lappland nu i Gellivare äger en central, fullt tidsenlig sjukvårdsinrättning, bör
landskapets södra hälft med det snaraste förses med en motsvarande förmån.

Inseende detta har även Västerbottens läns landsting beslutat att inom länets
lappmarker uppföra ett lasarett. Landstinget är emellertid osedvanligt betungat avväxande
utgifter för sitt sjukvårdsväsende — särskilt för ordnandet av distriktsvården
och epidemivården — varför det anses skäligen ovisst, om och när beslutet
om förläggandet av berörda lasarett kan komma att förverkligas.

För kommittén framstår behovet av detta lasarett så trängande, att kommittén
vill giva uttryck för den meningen, att, om och i den mån landstinget kan uppvisa
sig icke själft förmå att bestrida anläggningskostnaderna, staten av hänsyn till ödebygdsbefolkningens
berättigade intressen härutinnan icke bör undandraga sin verksamma
hjälp till planens realiserande.

1 sina här nedan gjorda beräkningar av behovet av vårdplatser för de sydligare
lappmarkssocknarna har kommittén alltså utgått från den förutsättningen, att
ett lasarett med det snaraste kommer att uppföras å central ort inom meromnämnda
lappmarksområde.

I enlighet med principen om varje provinsialläkarstations förseende med sjukstuga
föreslår kommittén, att sjukstugor uppföras i: Dorotea, Vilhelmina, Tärna och
Malå (vardera om 10 vårdplatser).

Sjukhärbergenas antal föreslås till 7.

Enligt kommitténs förslag skulle alltså de tillgängliga vårdplatserna inom Västerbottens
läns ödemarksområdens provinsialläkardistrikt komma att ställa sig sålunda:

		Sjuk-	Sjuk här-	Antal
		stuga.	bärge.	vårdplatser.
Dorotea distrikt ......................	................................... 1	—	10
Vilhelmina	)) ......................	................................... 1	2	18
Stensele	)) ......................	................................... 1	2	16
Tärna	)) .......................	................................... 1	—	10
Sorsele	)) ......................	................................... 1	2	24
Malå	)> ......................	................................... 1	—	10
Lycksele.	)) ......................	................................... 1	1	16
		Summa 7	7	*) 104

Vårdplatsernas antal blir härigenom i det närmaste tredubblat.

Jämtlands län. Inom ödemarksområdets provinsialläkardistrikt finnas f. n.
följande sjukvårdsanstaller för allmän sjukvård:

sjukstuga i Gäddede.................................................................

» i Hede .....................................................................

» i Sveg .....................................................................

Summa

16 vårdplatser
10 »

15 »

41 vårdplatser

EU nytt lasarett är visserligen beslutat att uppföras i Sveg, men ovisst är, när
detta kan komma till stånd.

I enlighet med principen om varje provinsialläkarstations förseende med sjukstuga
föreslår kommittén, att sjukstugor uppföras å nedanstående platser: Föllinge,
Mörsil, Månsåsen, Åsarne (vardera om It) vårdplatser), har härvid hänsyn tagits till
den föreslagna nya indelningen i provinsialläkardistrikt.

Sjukhärbärgenas antal föreslås till 8.

Enligt kommitténs förslag skulle alltså de tillgängliga vårdplatserna inom Jämtlands
läns ödemarksområdens provinsialläkaredistrikt komma att ställa sig sålunda:

Gäddede distrikt
Föllinge »

Mörsils »

Månsåsens » *)

Sjuk-	Sjukhär-	Antal
stuga.	bärge.	vårdplatser.
............. 1	—	16
.............. 1	1	14
.............. 1	2	18
.............. 1	—	10
Transport 4	3	58

*) Se noten å sidan 10.

Asarnes distrikt
Mede »

Svegs »

Transport 4

............... 1

Summa 7

3 58

1 14

2 18

2_23

8 113

Vårdplatsernas antal blir härigenom i det närmaste tredubblat.

Kopparbergs län. Inom ödemarksemrådet finnes sjukstuga i Särna om 15 vårdplatser,
den enda provinsialläkai station inom länet, som äger ödebyggd inom sitt
distrikt.

Kommittén förestår ett sjukhärbärge i Idre om 4 vårdplatser, med vilket antal
sålunda vårdplatserna skulle utökas.

Värmlands län. Inom ödemarksområdets provinsialläkardistrikt finnas f. n.
följande sjukvårdsanstalter för allmän sjukvård:

sjukstuga i Dalby..................................................................... 14 vårdplatser

» i Torsby ................................................... 18_»_

Summa 32 vårdplatser

Länets landsting har emellertid beslutat uppförandet av en ny sjukstuga i Dalby
om 24 vårdplatser samt uppförandet i sjukstugans ställe av ett lasarett i Torsby om
60 vårdplatser.

Kommittén föreslår ett sjukhärbärge:

i Bograngen............................................................... om 4 vårdplatser och ett

i Vitsand................................................... .............. om 4 »

Med tiden skulle alltså ödemarksområdets provinsialläkardistrikt komma att
förfoga över 02 vårdplatser.

2. Tuberkulosanstalter.

Såsom redan ovan framhållits hava vissa ödemarksområden att uppvisa en ovanligt
hög procent av lungtuberkulospatienter. Från flera håll framhålles också, hurusom
framför allt tuberkulosvården bör tillgodoses, då det gäller att förbättra sjukvården
inom ödemarksområdena. De lokala myndigheterna hava också, så långt sig göra
låtit, ägnat sin uppmärksamhet däråt och, i den mån det varit möjligt, sökt bereda
nöjaktig hjälp. Statsmakterna hava även lämnat tuberkulosvården sitt starka stöd
och vår livskraftiga »Nationalförening mot tuberkulos» har erhållit i uppdrag att
framlägga ytterligare riktlinjer och förslag till förbättringar. Det synes kommittén
lämpligt att avvakta detta Nationalföreningens förslag. Kommittén har dock med
hänsyn till tuberkulosens härjningar i Norrland redan nu velat uttala sin principiella
anslutning till det av 1920 års landsting i Norrbotten fattade beslutet att vid

vissa distriktssjukstugor inrätta eu särskild tuberkulosavdelning (se ovan). Dessa
tuberkulosavdelningar avse att dels vara upptagningsanstalter för dem, som vänta
på inträde å sanatorium, dels för vård av kroniska fall, särskilt sådana, som ej utan
fara för smittans spridande kunna vårdas i hemmen.

Kommittén föreslår sålunda tuberkulosavdelningar om 6 vårdplatser dels vid
en del av de föreslagna distriktssjukstugorna, dels vid en del redan befintliga sådana.
Förslaget omfattar uppsättandet av följande tuberkulosavdelningar: vid de nya
sjukstugorna i Pajala, Överkalix, Dorotea, Tärna, Föllinge samt vid de nu befintliga
sjukstugorna i Hede och Sårna.

En sammanställning av antalet sjukvårdsinrättningar och antalet vårdplatser för
allmän sjukvård och för tuberkulosvård, som enligt kommitténs förslag skulle ny tillkomma,
giver nedanstående resultat:

sjukstugor

ut. tub. avd. m. tub. avd.

Norrbottens län
Västerbottens
Jämtlands
Kopparbergs
Värmlands

l1)

-2)

Summa

Därav under 1921-

Norrboltens län .........

Västerbottens » .........

Jämtlands » .........

Kopparbergs » .........

Värmlands » .........

-1922 (provisoriskt anordnade):

sjukhär-	vårdplatser
bärgen.	allm.	tub.
	sjukv.	vård.
13* 3)	106	12
7	68	12
8	72	12
1	4	6
2	8	—
31	258	42
93)	40
6	24
3	12
1	4
1	4
203)	84

Summa

Kostnader. Anläggningskostnaderna för samtliga ovanstående sjukvårdsanstalter
har av kommittén beräknats sålunda:

Sjukstugor.

Byggnadskostnad.............................................

Sängutredning m. m........................................

Köks- o. rumsutredning .................................

Operalionsutrustning .......................................

Likbod jämte tvättinrättning m. m. i särskilt uthus

utan tuberk.-avd.

78,000: —
5,000: —
6,000: —
8,000: —
9,500: —

Summa kronor

Tuberkulosavdelning anordnas dessutom vid sjukstugan

106,500

Hede.

Sårna.

med tuberk.-avd.

96,000: —
8,000: —
8,000: —
8,000: —
9,500: —

129,500

3) Därav de omförmälda sjukstationerna om 6 vårdplatser vardera i Muonionalusta och Karesuando.

De totala anläggningskostnaderna uppgå sålunda till:

för 8 st. sjukstugor utan tuberkulosavdelning ................................. 852,000: —

» 5 » » med » 647,500: —

vartill kommer tuberkulosavdelningarna vid Hede och Sårna sjukstugor
........................................................... 46,000:

Summa kronor 1,545,500: —

Sjukhärbärgen (nyuppförda)

Byggnadskostnad ........................................................................... 16,200: —

Sängutredning m. m. för patienter ................................................... 800: —

Köks- o. rumsutredning (inklusive sjuksköterskebostad) ..................... 17,00: —

Summa kronor 18,700: —

Att märka är emellertid, att enligt till kommittén ingångna yttranden sannolikt
omkring Va av samtliga sjukhärbärgen torde kunna inrymmas inom förhyrda
lokaler. Härtill kommer, att särskilda anläggningskostnader ej här behöva beräknas
för sjukstationerna vid Muonionalusta och Karesuando.1) Kommittén bar därför ansett
sig kunna räkna med endast 20 st. sjukhärbärgen att nyuppföras.

De totala anläggningskostnaderna för dessa 20 st. sjukhärbärgen uppgå sålunda
till .............................................................................. kronor 374,000: —

Driftkostnaderna pr år för samtliga sjukvårdsanstalter inom rikets ödemarksområden
har av kommittén beräknats sålunda:

Sjukstugor. utan tuberk.-avd. med tuberk.-avd.

Medelkostnad pr år och sängplats ä 1,300: —

kronor utgör för It) vårdplatser .................. 13,000: —

Utgör för 16 vårdplatser ................................. 20,800:

Vid beräknandet av de totala årliga driftkostnaderna har det synts kommittén
rimligt, att härvid medtagas icke blott föreslagna nyuppförda sjukstugor (tuberkulosavdelningar),
utan även redan befintliga sådana inom rikets ödemarksområden. Sålunda
böra medräknas sjukstugorna i Arvidsjaur (9 vårdplatser), Jokkmokk (20
vårdplatser), Stensele (S vårdplatser), Sorsele (16 vårdplatser), Lycksele (12 vårdplatser),
Gäddede (16 vårdplatser), Hede (10 vårdplatser), Sveg (15 vårdplatser),
Sårna (15 vårdplatser), Dalby (efter ombyggnad 24 vårdplatser).2) Med de till nyuppförande
föreslagna 8 st. sjukstugorna utan och 5 sjukstugorna med tuberkulosavdelning
jämte tuberkulosavdelningarna vid Hede och Särna sjukstugor skulle alltså
vårdplatsernas antal uppgå till:

vid sjukstugor utan tuberkulosavdelning ................................................... 200

vid sjukstugor med tuberkulosavdelning ................................................... fl7

Summa 317

betingande en total årlig driftkostnad av .......................................... 412,100:

>) I samband härmed må anföras, att Svenska Röda Korset ställt ett belopp av c:a 15,0C0:— kronor
till Västerbottens läns förfogande bland annat till förmån för sjukhärbärget i Dikanäs (jmfr. sid. 34).

Torsby sjukstuga utgår, då den torde slopas i samband med lasarettets tillkomst (jmfr. sid. 13).

Sjukhärbärgen.

Medelkostnad pr år och sängplats å 1,300:— utgör för 4 vårdplatser... 5,200: —

Vid beräknandet av de totala ärliga driftkostnaderna för samtliga 31 st. sjukhärbärgen
tillkomma emellertid 4 vårdplatser vid sjukstationerna i Muonionalusta
och Karesuando, varjämte i driftkostnaderna bör inräknas årshyra för 9 st. sjukhärbärgen
å 800:— kronor.

Vårdplatsernas antal skulle alltså uppgå till 128, medförande en total årlig

driftkostnad av .............................................................................................. 166,400: —

varjämte sammanlagda årliga hyresbeloppet uppgår till ........................... 7,200: —

vadan sålunda den totala årliga driftkostnaden slutar på en summa av... 173,600: —

Vad angår fördelning av erforderliga anslag till anläggnings- och driftkostnader
har kommittén i huvudsak tillämpat de principer, som följts i Kungl. kungörelserna
den 27 juni 1914 angående statsbidrag lör uppförande eller inrättande av tuberkulossjukvårdsanstalter
in. in. samt den 28 juni 1918 angående statsbidrag till driftkostnaderna
vid tuberkulossjukvårdsanstalter och föreslår alltså

vad anläggningskostnaderna för sjukstugorna beträffar,
att staten bekostar:

halva byggnadskostnaden, sedan landstingets bidrag (16,000:—, se nedan)

fråndragits .................................................................... 31,000: —

operationsutrustning ........................................................................ 8,000: —

halva kostnaden för tuberkulosavdelning ..................................................... 11,500: —

att landstinget bekostar:

viss del av byggnadskostnaden ........................................................................ 16,000: —

halva kostnaden för tvättinrättning och för likbod....................................... 4,750: —

halva kostnaden för tuberkulosavdelning ..................................................... 11,500: —

att kommunen bekostar återstoden ........................................................ 46,750: —

vad anläggningskostnaderna för sjukhärbärgen beträffar,

att staten bekostar halva byggnadskostnaden .............................................. 8,100: —

att landstinget bekostar köks- och rumsutredning........................................ 1,700: —

att Svenska Röda Korset bekostar (enligt eget åtagande) sängutredning in. in. 800: —

att kommunen bekostar halva byggnadskostnaden......................................... 8,100 —

vad driftkostnaderna för sjukstugor beträffar,

att staten bidrager med 1:50 kronor pr underhållsdag

utgörande för sjukstuga utan tuberkulosavdelning ............................. 5,475: —

» » » med » 8,760: —

vilket anslag är beräknat efter och utgår till högst resp. 10 och 16 vårdplatser,
att landstinget bidrager med 1: 50 kronor pr underhållsdag

utgörande för nyuppförd sjukstuga utan tuberkulosavdelning .................. 5,475: —

» » » » med » ................ 8,760: —

att övriga kostnader läckas genom legosängsavgift och av kommun,

uppgående till för nyuppförd sjukstuga utan tuberkulosavdelning ............ 2,050: —

» » » » » med » ............ 3,280: —

vad driftkostnaderna för sjukhärbärgen beträffar
att där förhyrning av lokal förekommer, staten bidrager med 50 % av

hyresbeloppet ............................................................................................ 400: —

att i övrigt driftkostnaderna fördelas på landsting, kommun och patient enligt samma
grunder, som för lasarettsvården i allmänhet äro gällande.

för

Organisationen skulle alltså komma att kräva av statsmedel:

engångskostnad

anläggning av 8 st. sjukstugor utan tuberkulosavdelning..................... 312,000: —

» » 5 » » med » 252,500: —

» » 2 » tuberkulosavdelningar....................................... 23,000: —

» » 20 » sjukhärbärgen ............................... 162,000: —

, , , , Summa kronor 749,500

artig kostnad

drift av 8 st. nyuppförda sjukstugor utan tuberkulosavdelning ......... 43,800

» »10 » befintliga sjukstugor utan tub.-avd.(tillsammans97 vårdpl.) 53,107

» » 5 » nyuppförda sjukstugor med tuberkulosavdelning ......... 43,800

» » 2 » nyuppförda tuberkulosavdelningar.................................... 6,570

% av hyreskostnaden för 9 st. sjukhärbärgen...................................... 3,600

Summa kronor 150,877

Jämlikt kommitténs skrivelse till Kungl. Medicinalstyrelsen av den 23 november
1920 har — för att åstadkomma en skyndsam hjälp för de mest efterblivna trakterna
— föreslagits, att åt de under åren 1921—1922 upprättade sjukhärbärgena
ges endast en provisorisk karaktär, varvid räknas på, att vederbörande kommun
kostnadsfritt såvitt möjligt upplåter härför erforderlig lokal och att statsmedel härtill
anlitas endast såsom en sista utväg, och har kommittén för möjliggörande
av dylika provisoriska anordningar föreslagit, att av statsmedel utgå

å tilläggsstat för år 1921 ......... 2,500: —

å extra stat för år 1922 ......... 5,000: —

Då emellertid kommittén hyser den uppfattningen, att här föreslagen organisation
snarast måtte erhålla en permanent karaktär, föreslås:

att engångskostnaderna kronor 749,500: — måtte fördelas på åren 1923—1925,
varvid på året 1923 bör komma en jämförelsevis stor anpart, exempelvis 349,500: —
och resten lika fördelas på åren 1924—1925

att hyresbidraget för sjukhärbärgena, kronor 3,600: —, må utgå redan från och
med år 1923.

Statsbidrag till återstående årliga kostnader utgå, i den mån anstalterna godkänts
och trätt i verksamhet.

I enlighet med ovanstående får kommittén hemställa om beredande av följande
anslag att, enligt bestämmelser, som må av Kungl. Maj:t fastställas, användas
såsom bidrag till uppförande (förhyrning) av sjukvårdsanstalter inom rikets öde

marksområden:

å tilläggsstat för år 1921 (skriv. 23. 11. 20.)......... 2,500: —

» extra stat » » 1922 ( » 23. 11. 20.)......... 5,000: —

» » » » » 1923 353,100: —

» » » » » 1921 203,600: —

» » » » » 1925 203,600: —

Summa kronor 767,800

För statsbidrags beviljande bör givetvis uppställas vissa allmänna villkor, avseende
att betrygga ett ändamålsenligt byggnadsarbete in. m. och en rättvis fördelning
av statsanslagen, och lärer det kunna förutsättas, att K. Medicinalstyrelsen får i
uppdrag att härom avgiva närmare bestämmelser. Kommittén förutsätter sålunda,
att rätt att pröva och fastställa ritning till sjukstuga och sjukhärbärge och bestämma
läge för densamma förbehålles Kungl. Maj:t, ävensom att ansökan om statsbidrag
skall åtföljas av uppgifter rörande kommunens ekonomiska ställning och allmänna
förhållanden. Kommittén vill nämligen framhålla, hurusom de av statsmedel utgående
50 % höra betraktas endast såsom ett medelvärde. Vissa landsting och
kommuner hava en långt svagare ekonomisk ställning än övriga, vartill kommer, att
transportsvårigheterna och därav betingade högre priser å material m. in. ställa
sig avsevärt olika de olika landsdelarna emellan. Vid anslagets fördelande bör
givetvis hänsyn tagas till dylika omständigheter.

Vid valet av ordningsföljden för de permanenta sjukvårdsanstalternas uppförande
synas sjukhärbärgena böra skjutas i förgrunden och sjukstugorna komma till uppförande
i följande ordning: Pajala, Arjeplog, Tärna, Vittangi, Malå, Över Kalix, Vil helmina,

Föllinge, Månsåsen, Åsarne, Över Torneå, Dorotea, Mörsil.

,‘l. Epidemisjukhus.

Då statsmakterna redan genom epidemilagen av den 19 juni 1919 lämnat föreskrifter
för epidemivårdens ordnande inom riket i sin helhet, har kommittén ej funnit
skäl att framlägga något specialförslag för ödemarksområdena, utan inskränker sig
kommittén till att uttala önskvärdheten av, att de lokala myndigheterna skyndsamt
och kraftigt gripa sig an med lagens genomförande och därvid i första hand ägna
uppmärksamheten åt ödemarksbefolkningens stora behov av bistånd vid epidemifara.
Som emellertid epidemilagen ej tar hänsyn till alla slag av epidemiska sjukdomar (influensa
in. fl.), synes det kommittén synnerligen önskvärt, att en reservorganisation
(omfattande såväl personal som materiel) finnes att vid liknande epidemier omedelbart
kunna träda i verksamhet, och torde Svenska Röda Korset sitta inne med de
bästa betingelser för att vid liknande tillfällen kunna provisoriskt ingripa. Genom att
sålunda befästa och utveckla det nyligen åvägabragta samarbetet mellan de civila me -

dicinska myndigheterna och Svenska Röda Korset, speciellt för att möta epidemifara,
lärer ett särskilt statsingripande för här nämnt ändamål knappast för dessa trakter
vara erfoderligt. (Se vidare under "Svenska Röda Korsets utfästelser” sid. 34).

C. Personalen.

1. Läkare.

Frågan om rikets indelning i provinsialläkardistrikt är, såsom känt, föremål
för utredning av 1916 års Provinsialläkardistriktskommitté. Av denna kommittés
i princip redan färdiga förslag har samarbetskommittén varit i tillfälle att taga del,
i vad förslaget avser de delar av landet, som i nu förevarande betänkande ansetts
böra kännetecknas såsom ödemarksområden.

Utöver de förändringar med avseende å antalet och arten av läkartjänster i
berörda områden, som i ovannämnda förslag påyrkats, har samarbetskommittén för
sin del icke några särskilda önskemål att härutinnan framföra.

Samarbetskommittén finner sig allenast böra meddela, att Norrbottensförslaget
uttalat sig för inrättande, när så lämpligen ske kan, av en provinsialläkartjänst
i Tärendö med Tärendö, Korpilombolo och Junosuando socknar såsom distrikt,
vilket förslag emellertid icke upptagits av provinsialläkardistriktskommittén.

Ytterligare må erinras om, att enligt förslag av sist omförmälda kommitté redan
anställts en ambulerande läkare för landets nordligaste socknar, vilka nästan hell
hänförts till ödebygderna.

Enligt inhämtade upplysningar har denne läkares verksamhet visat sig vara
till stort gagn och högt skattats av den finsktalande befolkningen i dessa avlägsna
orter med deras exceptionellt långa avstånd mellan boplatserna och bristande kommunikationer.

Såsom den ambulerande läkarens tjänstgöring nu är ordnad, lämnar han även
i de små byarna läkarvård genom mottagningar och besök i hemmen samt meddelar
råd och upplysningar rörande sjukdomarna och deras skötsel och i allmän
hygien. Därjämte utforskas metodiskt förekomsten av tuberkulos, varom föres noggranna
anteckningar. På detta sätt når läkaren sjuklingar, vilka eljest i många fall
aldrig komma under eu läkares ögon. Därjämte — och detta synes kommittén
böra ur det allmännas synpunkt anses särskilt betydelsefullt — beredes möjlighet
att utforska hittills okända tuberkuloshärdar i de undangömda bygderna.

Stärka skäl föreligga sålunda att låta anordningen med ambulerande läkare
fortfara.

Inom samarbetskommittén har även dryftats frågan om anställande av ytterligare
en eller flera ambulerande läkare inom andra särskilt glesbebyggda delar av
ödemarksområdena. Det har därvid invänts, dels att tillräcklig erfarenhet ännu
icke kunnat härtill vinnas av den nuvarande ambulerande läkarens verksamhet,
dels att det torde möta mycket stora svårigheter att finna för tjänsten lämpliga

aspiranter och dels att sjukvårdsförhållandena i dessa områden i varje fall komme
att bliva väsentligt förbättrade, sedan, såsom man hade anledning alt hoppas, de
många vakanta läkartjänsterna bleve besatta och därjämte sjuktransportväsendet
förbättrats. På dessa skäl har kommittén avstått från att göra något uttalande i
ämnet, dock att kommittén velat uttala såsom ett önskemål, att frågan må lämnas
öppen för alt eventuellt, när tid blir, vinna en lösning.

Vad som emellertid i detta sammanhang synes kommittén vara av allra största
betydelse är, att vakanserna inom provinsialläkarkåren snarast fyllas och att tjänsterna
sedermera hållas besatta. Varje organisationsplan, hur ändamålsenlig den än
kan befinnas vara, blir faktiskt resultatlös, om tjänstebefattningarna ej kunna rekryteras.
Omöjligheten av att vinna någon effektivt förbättrad sjukvård inom ödemarksområdena
så länge, såsom fallet f. n. är, av 21 provinsial- och extra provinsialläkarbefattningar
inom nämnda områden icke mindre än 10 st. äro vakania, och
i stället uppehållas av om förhållandena oerfarna, unga läkare, torde utan vidare
vara uppenbar. Kommittén vill därför på det allra livligaste förorda sådana åtgärder,
som kunna råda bot mot dessa bedrövliga förhållanden, och vill såsom ett
medel till bristens avhjälpande''betona nödvändigheten av, att läkare måtte av vederbörande
landsting tillerkännas särskilt arvode i egenskap av sjukstugeläkare enligt
här föreslagen organisation, samt att kommunikationsmöjligheterna i sådan grad
utökas, att läkaren lätt och på kortast möjliga tid må komma i kontakt med eller besöka
olika delar av sitt ofta synnerligen stora tjänstgöringsområde, och får kommittén,
vad sistnämnda ärende beträffar, hänvisa till kapitlet om sjuktransportväsendet (se
sidan 25).

Då emellertid 1916 års Provinsialläkardistriktskommitté av Kungl. Maj:t erhållit
i uppdrag att skyndsamt avgiva förslag i ärendet, har kommittén velat inskränka
sig till ovan angivna uttalande.

De stora distrikten med deras för en stor del av befolkningen synnerligen betydande,
ja, för många oöverkomliga avstånden till vederbörande provinsialläkarstation
har givit upphov till anordnandet av regelbundet återkommande läkarmottagningar å
vissa platser, som ligga avlägset från läkarstationen. Med anledning av en av riksdagen
utfärdad skrivelse har Kungl. Maj:t anbefallt utredning om en utökning av denna organisation
och hos regeringen föreligger f. n. betänkande och förslag i detta ärende.
Kommittén har härav tagit del och finner sig böra på det livligaste tillstyrka bifall
till de avgivna förslagen att snarast möjligt vinna tillämpning inom ödemarksområdena.

2. Sjuksköterskor.

Genom Kungl. kungörelsen av den 30 april 1920 angående statsbidrag till avlöning
åt distriktssköterskor har en fast grund blivit lagd till distriktsvårdens ordnande. Denna
form av sjukvård synes kommittén framför allt vara i alldeles särskild grad lämpad
för ödemarksområdena och har kommittén därför också — med tillämpning av decentralisationsprincipen
— i sitt förslag sökt utnyttja densamma i största möjliga ut -

sträckning, i det att kommittén ansett sig höra gå ut ifrån ett jämförelsevis stort behov
av ödemarkssköterskor, som dock böra tillerkännas vissa särskilda förmåner. Kommittén
föreslår sålunda anställandet inom rikets ödemarksområden av följande antal
distriktssköterskor med ap kommittén föreslagna sjukhärbärgen (se sid. 14):

Tillkomma under Tillkomma
provisorietiden. senare.

I Norrbottens län ...................................................... 9 4

» Västerbottens » ...................................................... 6 1

» Jämtlands » ...................................................... 4) 3 2) 5

» Kopparbergs » ...................................................... 8) 1 —

» Värmlands » .......................................................1__1_

Summa 4) 20 5) 11

Dessutom föreslår kommittén anställandet av följande antal distriktssköterskor
utan sjukhärbärgen:

I Norrbottens län ........................................................................... 11

» Västerbottens » 2

» Kopparbergs » ........................................................................... 1

» Värmlands » 1

Härtill komma i Jämtlands län redan befintliga ................................. 6) 6_

Summa 21

Det torde vara uppenbart, att stora svårigheter komma att uppstå för att få
det stora behovet av distriktssköterskor fyllt inom rimlig tid, och särskilt torde
rekryteringen för ödemarksområdena komma att vålla bekymmer. Men just för dessa
områden är skyndsamhet av nöden, och för dessa områden framför allt gäller det, att
rekryteringen i kvalitativt avseende blir förstklassig samt slutligen att kontinuiteten i
största möjliga grad säkerställes. Det torde därvid ej vara tillrådligt att i alltför hög
grad förlita sig på en sjuksköterskas sinne för sitt uppoffrande kärleksverk; det måste
bär såsom beträffande andra krävande poster, vilka skola fyllas under synnerligen
svåra förhållanden, finnas medel, som skänka mesta möjliga trygghet och trevnad
för befattningsinnehavaren. Det kräves med andra ord, att de ekonomiska villkoren
bliva på ett fullt tillfredsställande sätt tillgodosedda och att sköterskans bostadsfråga
blir ändamålsenligt löst. Det bar därför framträtt för kommittén såsom oeftergivligt
att påyrka, att statsbidraget för sjuksköterska i ödemarksområde ökas till minst
1,000: — kr. genom ett ortstillägg å 500: — kr. samt att det måtte tillses, att skö '')

Befintlig distriktssköterska i Funäsdalen ansluter till dåvarande sjukhärbärge.

’) Dufed och Berg ,

3) , dispensärsköterska i Idre » » » „

4) Enl. not *) och 3/ nytillsättas således endast 18.

5) , , ”''t , , »9.

6) Jfr not *) och *).

terskan måtte erhålla till sitt förfogande ett större eller två mindre rum (möblerade)
jämte kök med inventarier.

I detta sammanhang vill kommittén — under hänvisning till sitt förslag om anordnandet
av sjukhärbärgen och deras tillsyn — framhålla önskvärdheten av, att
Kungl. Maj:t i så måtto modifierar § 3 i Kungl. kungörelsen av den 30 april 1920,
att en sådan dispens beträffande distriktssköterskas skyldighet att icke låta
binda sig vid anstaltsvård måtte medgivas, som tillåter henne att åtminstone omhänderhava
tillsynen om de sjuke å av kommittén föreslagna sjukhärbärgen.

Sedan 1919 äro i våra östra gränstrakter anställda ett 10-tal sjuksköterskor
helt avlönade av staten. Å följande platser inom ödemarksområdena äro sådana
sköterskor f. n. stationerade: Karesuando, Muonionalusta, Pajala, Tärendö, Korpilombolo.
De hava till uppgift att dels biträda vid vård och isolering av farsotsjuka
samt verkställa desinfektioner, dels ock, där så lämpligen kan ske, biträda i vanlig
sjukvård. Denna anordning är dock endast av provisorisk natur, och, sedan fast
anställda distriktssköterskor antagits på här nämnda platser, torde de nuvarande
s. k. gränssköterskebefattningarna kunna indragas.

Kostnader. Ifråga om ”Kostnadsstat för distriktsvården” samt angående »Sjuksköterskeutbildningen”
synas de principer, som finnas anförda i Norrbottenförslaget
vara väl värda att beaktas även av övriga län med ödemarksområden.

Kommittén har med godtagande av dessa principer i sin kostnadskalkyl inskränkt
sig till att beräkna endast anparten av statsmedel.

Jämlikt kommitténs skrivelse till Kungl. Medicinalstyrelsen av den 23 november
1920 har föreslagits, att av statsmedel utgå:

å tilläggstat för år 1921 ....................................................................... 45,000: —

» extra stat » » 1922 ....................................................................... 85,000: —

för anställande av högst 20 st. tillfälliga sjuksköterskor, varvid beräknats att — Klätt
åstadkomma en skyndsam hjälp åt de mest efterblivna trakterna — staten skulle
åtaga sig samtliga kostnader för den provisoriska organisationen ifråga. Kommittén
har ingen anledning att frångå detta sitt förslag. — Då emellertid organisationen
fr. o. in. år 1923 bör erhålla en mer permanent karaktär och sålunda lämpligen
inrangeras i den genom Kungl. kungörelsen av den 30 april 1920 föreskrivna distriktsvården,
synes det kommittén rimligt, att sjuksköterskefrågan från angivna tid
ordnas enligt nyssnämnda Kungl. kungörelse, men att, i enlighet med vad ovan framhållits,
statsanslaget bör ökas med tillkomsten av ett ortstillägg å 500 kr. för samtliga
distriktssköterskor inom rikets ödemarksområden.

I enlighet med ovanstående får kommittén hemställa om beredande av följande
anslag att, enligt bestämmelser, som må av Kungl. Maj:t fastställas, användas för
distriktsköterskornas inom rikets ödemarksområden avlöning m. m.

å tilläggstat för år 1921 ........................................................................ 45,000: —

» extra stat » » 1922 ........................................................................ 85,000: —

förslagsanslag fr. o. m. 1923 för 55 st. distriktsköterskor i form av

ortstillägg å 500: — ............................................................................... 27,500: —

I samband härmed vill kommittén även framhålla nödvändigheten av, att vad
ödemarksområdena beträffar, sådan dispens från bestämmelsen i § 1 av nyssnämnda
Kungl. kungörelse medgives, att statsbidrag till distriktsvården måtte utgå även, där
distriktsvården ej hunnit ordnas på sätt i nämnda § angives.

I nära samband med distriktsvården står dispensårvården. Kommittén har under
sitt utredningsarbete bibragts den bestämda uppfattningen, att en sammanslagning
av distriktsvården och dispensårvården åtminstone inom rikets ödemarksomraden
vore att föredraga, att sålunda dessa vårdformer lämpligen borde anförtros en
och samma sköterska med relativt mindre distrikt. Det kan nämligen förutses, att
eljest slitningar bliva oundvikliga mellan skilda representanter för för de båda vårdformerna
till men för sjukvårdsorganisationen i sin helhet. Emellertid vill kommittén
härutinnan ej framkomma med någon bestämd hemställan, men vill dock hava uttryckligen
betonat, att därest en sammanslagning kommer till stånd, sådana åtgärder
vidtagas, alt anslagen till dispensårvården oavkortade må komma distriktsvården
till del.

3. Barnmorskor.

Som barnmorskevården så sent som år 1920 blivit tidsenligt organiserad har
kommittén ej funnit anledning påyrka någon ändring härutinnan.

Kommittén har endast så tillvida velat inrangera barnmorskorna inom ödemarksorganisationen,
att kommittén velat underställa vederbörandes prövning lämpligheten
att lata vissa av dessa erhålla utbildning till samariter (se nedan) för att,
där så kan prövas erforderligt, låta de sålunda utbildade vid sidan av sin ordinarie
befattning vid behov kunna tjänstgöra som samariter. Kommittén har emellertid härvid
ingalunda förbisett, att risk till smittas överförande till barnsängskvinnor kan genom
dylik anordning förefinnas, men har kommittén dock funnit skäl framhålla
denna rekryteringskälla såsom tänkbar i exceptionella fall. Av de ingångna yttrandena
i ärendet framgår också, att vissa lokala myndigheter ej hyst betänkligheter mot en
dylik anordning, ja, på ett par häll har organisationen redan tillämpats och av kommittén
i sitt förslag godtagits.

4. Samariter.

Dels för att inom ödemarksområdenas mera avlägsna byar och bygder, vilka
blott sällan kunna nås av distriktssköterskans omsorger, ändock bereda de sjuka tillfälle
till kvinnlig omvårdnad, intilldess skolad sjuksköterska hinner ingripa, dels ock
såsom biträde vid tillsynen av sjukhärbärgenas sjuka, särskilt i distriktssköterskans
frånvaro, och i övrigt för att på annat sätt biträda sjuksköterskan i hemmen, vill kommittén
föreslå anställande vid vissa platser inom ödemarkerna av samariter med en
etter ändamålet avpassad kortare utbildning i enklare sjukvård.

Åtgärder i denna riktning hava av Svenska Röda Korset redan vidtagits inom
dess Norrbottensdistrikt, i det att ett visst antal samariter på föreningens bekostnad
under år 1919 utbildats vid lasarettet i Gellivare.

Enligt kommitténs uppfattning är detta uppslag förtjänt av att fullföljas samt
med understöd av statsmedel i ovan angivet syfte tillämpas inom landets samtliga
ödemarksområden. Utom allt tvivel bör en så beskaffad hjälpverksamhet bland ödemarksbefolkningens
sjuka, utövad av bygdens egna döttrar under uppsikt av tjanstesköterskorna
och till deras biträde bliva till ovärderlig nytta. För att säkerställa rekryteringen
torde det emellertid bliva nödvändigt, att den ersättning, som i form av
utbildningsbidrag och årsarvode tillerkännes samariter, blir tillräcklig för att, tillika
med viljan att hjälpa, någorlunda fylla behovet. Statens bidrag i form av ett förslagsanslag
torde därför icke kunna sättas lägre än som motsvarar ett årsarvode av minst
300:_ kr. pr godkänd samarit. Med åtnjutande av detta årsarvode skulle samari ten

stå till förfogande enligt ovansagda; någon patientavgift skulle ej få förekomma. Omkostnaderna
för utbildningen, beräknade till 350: — kr., samt för viss utrustning 100.
kr., har Svenska Röda Korset åtagit sig (se vidare under »Svenska Röda Korsets utfästelser»,
sid. 31).

Vid organisationen fästes emellertid den uttryckliga reservationen, att samarit
ej utan eget medgivande må påkallas för tjänstgöring utanför egen boningsort.

Samariternas antal enligt ovanstående skulle komma att utgöra.

Vid sjukhär- fristående,
bärge.

I Norrbottens län ............................................. ^ ^

» Västerbottens » ^ ^

x 3

» Jämtlands » ............................................................

10 2

» Kopparbergs » ^ ''

» Värmlands » Z--—-

Summa 31 37

Av ovanstående 37 fristående samariter tillkomma under provisorietiden 1921 —
1922 i Norrbottens län 7, i Västerbottens län 5 och i Jämtlands län 3.

Kostnader. Kommittén vidhåller sin uppfattning om behovet av 15 st. samariter
redan under provisorietiden 1921—1922 i enlighet med vad som härom framhållits
i kommitténs skrivelse till Kungl. Medicinalstyrelsen av den 23 november 1920
och hemställer sålunda om beredande av följande anslag att, enligt bestämmelser,
som må av Kungl. Maj:t fastställas, användas såsom årsarvode å 300 kr. åt samariter

å tilläggsstat för år 1921 ......... 2,250: —

» extra stat » » 1922 ......... 4,500: —

förslagsanslag fr. o. m. 1923 .........

för 68 samariter ........................ 20,400:

1) Häri ingår den i Idre (Kopparbergs län) ss. samarit tjänstgörande barnmorskan.

2) Häri ingår barnmorskan i Hölje (Värmlands län.)

D. Sjukvårdsmateriel och läkemedel.

Det lider intet tvivel att lättare tillgång till läkemedel inom ödemarksområdena
måste betraktas som ett mycket viktigt led i de åtgärder, som böra vidtagas till förbättrande
av sjukvårdsförhållandena i dessa bygder. Detta framhäves också med skärpa
av många bland de myndigheter och läkare, som besvarat kommitténs utsända
trägor. Kommittén vill också principiellt uttala sig för den anordningen, att cipoteksinruttning,
eller undantagsvis läkemedels förråd, bör finnas vid varje provinsialoch
extra provinsialläkarstation samt att varje distriktssköterska och samarit (dock ej
vid sjukhärbärge) förses med lämpligt förråd av läkemedel, varjämte i övrigt samaritlåda
tilldelas
som eventuellt möjligen erhåller utbildning genom Svenska Röda Korset. Dä emellertid
en utredning i ärendet från det allmännas sida redan pågår, har kommittén
velat inskränka sig till ovanstående uttalande under förhoppning, att delta måtte beaktas,
och vill kommittén särskilt betona nödvändigheten av, att frågan mätte för
ödemarksområdena snarast finna en ändamålsenlig lösning.

E. Sjuktransportväsendet inom ödemarksområdena.

Ett förslag till sjukvårdens förbättrande inom rikets ödemarksområden innefattar
naturligen även förslag till sjuklransporlväsendets ordnande inom desamma. Då
emellertid kommittén fått sig såsom särskilt uppdrag ålagt alt företaga utredning och
avgiva förslag till sjuktransportväsendets ordnande för hela riket och då denna utredning
endast föreligger i ett förberedande stadium i form av vissa riktlinjer för
sjuktransportväsendets ordnande, har kommittén nödgats inskränka sig till alt här avgiva
ett approximativt förslag till dessa riktlinjers (Bil. G) tillämpning med avseende å
ödemarksområdena i huvudsaklig avsikt alt därpå kunna grunda en kostnadsberäkning.

Den nuvarande tillgången på sjuktransportmateriel inom rikets ödemarksområden
är så gott som ingen. Genom Svenska Röda Korsets medverkan har visserligen eu
större ambulansbil stationerats i Pajala, och några få enkelbårar utlånats, men denna
anordning är endast av tillfällig art och kan dessutom endast tillgodose behovet inom
eu ytterligt begränsad rayon av rikets vidsträckta ödemarksområden.

Kommittén håller dessutom före, att lösningen av sjuktransportfrågan för rikets
ödemarksområden framför allt och i första hand vilar på möjligheten av alt i ödemarkerna
kunna utplacera ett stort antal transportmedel av jämförelsevis billigt och
enkelt slag, avpassat efter arten av förbindelselederna.

Då vägförbindelserna äro jämförelsevis fåtaliga och i regeln av mindre god
beskaffenhet, blir ambulansbilen knappast en ändamålsenlig typ för ödemarksområdena.
Kommittén har också uteslutit detta transportmedel i detta sitt förslag.

Däremot vill kommittén föreslå, att den i ovan åberopade bilaga uttalade principen
om lä karl) ils, apterad för sjuktransport, stationerande vid tjänsteläkarstationerna
t. v. i så måtto må vinna sin tillämpning inom ödemarksområdena oberoende

‘26

av övriga delar av riket, att för vart och ett av åren 1923—1925 ett förslagsanslag
å 35,000: — kronor ställes till Kungl. Maj:ts förfogande för att, på sätt Kungl.
Maj:t finner lämpligt, och i den utsträckning anslaget räcker, utnyttjas såsom ett
bidrag till tjänsteläkare eller, om detta visar sig vara fördelaktigare till kommun
av 2,000—3,500 kr. för år räknat »till drift och underhåll av läkarbil
mot förpliktelser för vederbörande att under minst 2 år hålla dylik och utnyttja
densamma enligt av Kungl. Medicinalstyrelsen utfärdade närmare bestämmelser.»
Kommittén vill med andra ord förorda, att provisorietiden i detta fall förlänges
och att det i årets statsverksproposition på kommitténs förslag upptagna anslaget
å 35,000: — kronor till läkarbiler för 1922 i överensstämmelse härmed måtte
beviljas för ytterligare 3 år. Det synes nämligen kommittén vara synnerligen önskvärt,
att sättet för läkarbilfrågans lösning icke föregripes, innan kommitténs förebådade
förslag till sjuktransportväsendets ordnande för riket i sin helhet föreligger
färdigt. För att göra tjänsteläkare (kommun) benägna att med bidrag av ovannämnda
anslag anskaffa och underhålla tjänstebil, har det emellertid befunnits
nödvändigt att låta provisorietiden i denna punkt omfatta ytterligare 3 år.
— Av den utredning i ärendet, som kommittén lyckats åvägabringa, framgår, att
högst 23 av ödemarksläkarne skulle kunna hava fördel av läkarbil. Då det emellertid
är att antaga, att av dessa högst ett 10-tal torde vara villiga att på ovan angivna
villkor hålla tjänstebil, torde anslaget kunna begränsas till ovanstående belopp.

Men även de jämförelsvis lätta läkarbilarna hava sin verksamhetskrets
begränsad. Deras användning vilar nämligen i första hand på tillgången å goda
vägar och på graden av deras framkomlighet. I detta avseende torde, trots vägnätets
jämförelsevis ringa utveckling och sämre beskaffenhet samt de långa vintrarna, utsikt
dock finnas, att bilarna komma att kunna tillfyllest utnyttjas för att försvara sin
plats, men verkningskretsen finner därjämte sin begränsning i kravet, att läkaren ej
må alltför långt avlägsna sig från sin tjänstgöringsstation. De mera avlägsna och
för biltrafik ej uppnåeliga orterna bliva alltså undandragna den direkta nyttan av
läkarbilen. Det har därför framstått för kommittén såsom ett önskemål att i största
möjliga grad komplettera dessa bilar med transportmedel av annan art. Norrlandslänen
hava i synnerhet i sina älvar och långsträckta sjöar förbindelseleder, som på ett
lyckligt sätt fullständiga bristen på vägförbindelser. Det har sålunda ansetts lämpligt
att söka utnyttja dessa möjligheter i avsikt att såmedels möjliggöra en utvidgning av
läkarbilens verkningskrets. Sålunda föreslås, att sådana anordningar vidtagas, att
redan befintliga eller nytillkomna sjötrafikmedel måtte lämpligen kunna utnyttjas i
sjuktransportväsendets tjänst.

I synnerhet torde motorbåtar vara ett synnerligen lämpligt sjuktransportmedel.

Av skäl som ovan anförts rörande läkarbilar, bör beträffande bidrag till anskaffning
av motorbåtar för sjuktransport t. v. endast provisoriska åtgärder träffas. I
tillämpliga delar gäller härvid, vad ovan nämnts angående anslag till läkarbilars anskaffning
och drift.

Då åtminstone till eu början allenast fyra sjösystem befunnits i oundgängligt
behov av motorbåtar för sjuktransport, nämligen ett i Norrbotten med lämplig stationsort
för motorbåt i Arjeplog samt tre i Västerbotten med lämpliga stationsorter för
motorbåt i Vilhelmina, Stensele och Sorsele, torde statsanslaget pr år kunna begränsas
till 3000: — kr. att, med hänsyn till, att förut icke ifrågasatts något anslag härtill, utgå
under vart och ett av åren 1922—1925. Dessa 4 motorbåtar komma vid eu dylik
placering att kunna helt ansluta till för biltrafik öppna vägar, och med sitt verkningsområde
förlagt till betydande sjösystem'' kunna de sålunda tänkas komma att i avsevärd
mån utöka läkarbilens användbarhet.

På ovanstående sätt har kommittén tänkt sig ordnandet av, om man så må
uttrycka sig, fjärrtrafiken inom ödemarksområdena. För den lokala trafiken åter,
utvidgad till att omfatta även sådan trafik, som erfordras för att förflytta sjuka till
plats, där läkarbil (körfordon) eller motorbåt kan möta, krävas transportmedel av
än enklare art. Sålunda föreslår kommittén varje sjukhärbärges förseende med s. k.
hjulbår, varjämte en dylik även tilldelas läkarstationen i Tärna och Gäddede samt
att varje fristående sjuksköterska och samarit tilldelas en enkel bår. (Se härom närmare
under »Svenska Röda Korsets utfästelser»).

Kommittén inser till fullo, att behovet med ovanstående långt ifrån är tillgodosett.
De motordrivna fordonen och de öppna vattenfarledernas utnyttjande
inskränkas i högsta grad genom de i regel långa och snörika vintrarna inom ödemarksområdena.
Dessa trafikmedel måste då liksom under nuvarande förhållanden
ersättas med hästfordon (släddon). Önskvärt vore givetvis, om eu lämplig enhetstyp
för dylika fordon, avpassad även för sjuktransport, kunde utkonstrueras för att med
tiden bliva tillgänglig i dessa bygder, och Svenska Röda Korset har även upptagit
detta ärende på sitt program, men i avvaktan på resultatet har man naturligen ingen
annan utväg än att lita sig till i orten befintliga slädfordon.

I enlighet med kommitténs skrivelse till Kungl. Medicinalstyrelsen av den 23
nov. 1920 håller kommittén före, alt elt extra statsanslag å kr. 15,000:—må utgå för
år 1921 att ställas till Kungl. Medicinalstyrelsens förfogande för anskaffning, drift
och underhåll av högst 3 st. motorcyklar med sidvagn, apterad för sjuktransport.
Motorcyklarna avses att komma till användning för att utröna befintliga modellers
lämplighet för en mera lokaliserad sjuktransport inom vissa härför lämpade ödemarksområden
eller inom andra delar av riket. Motorcyklarna, som förbli statens
egendom, avses att överlämnas till vissa kommuner eller kommundelar, som förklara
sig villiga att mot det att staten med ovannämnda anslag bestrider samtliga
s. k. fasta kostnader (chaufför, reparationer) utnyttja desamma på sätt Kungl. Medicinalstyrelsen
äger att bestämma.

Fn sammanfattning av ovanstående resulterar i följande förslag å sjuktransportmedel
att anskaffas för rikets ödemarksområdens provinsialläkardistrikt (motorcyklar
ej medräknade).

Läkarbil Hjul- Enkla Motor med

bår.1) bår. bårar. båtar.

i Norrbottens län .............................. 8 13 26 1

» Västerbottens » 6 8 17 3

» Jämtlands » 6 9 9

» Kopparbergs » 1 1 8

» Värmlands » ...............................2_2_3_

Summa 23 33 58 4

Kostnader. Kommittén får i enlighet med ovanstående hemställa om beredande
av följande anslag att enligt bestämmelser, som må av Kungl. Maj:t fastställas, användas
såsom bidrag till anskaffning, drift och underhåll av läkarbilar, motorbåtar

och motorcyklar, nämligen:	för läkarbilar	för motorbåtar	för motorcyklar
å tilläggstat för år 1921 ................... » extra stat » » 1922 ...................	. 15,000: — . 35,000: —	3,000: —	15,000: —
såsom förslagsanslag för år 1923 ....... » » » » 1924 .......	. 35,000: — . 35,000: —	3,000: — 3,000: —
» » » » 1925 .......	.. 35,000: —	3,000: —
Summa Kr.	155,000: -	12,000: —	15,000: —

Hjulbårar och enkla bårar tillhandahållas enligt eget åtagande av Svenska
Röda Xorset. (Se härom närmare under Svenska Röda Korsets utfästelser).

Slutligen har kommittén i detta samband velat framhålla, att för vinnande axen
ordnad sjuktransport inom dessa bygder det framför allt är av största betydelse,
att vågarnes antal ökas och deras underhåll förbättras, alt snöplogningen blir
mera effektiv samt att telefonlinjerna ävenledes ökas med hänsyn till telefonernas betydelse
för rekvisitioner av sjuktransportmedel och sambandet med tjänsteläkare,
sjuksköterskor, barnmorskor och sjukhärbärgen.

F. Svenska Röda Korsets utfästelser.

bland kommitténs förslag till åtgärder för avhjälpande av vissa sanitära missförhållanden
i ödebygderna äro enligt dess mening flere av den art, att de synnerligen
väl ägna sig alt helt eller delvis genomföras genom Svenska Röda Korsets ingripande,
och framlägges här resultatet av de förhandlingar, som i sådant syfte
genom Ordförandens förmedling ägt rum med Svenska Röda Korsets Överstyrelse.

) Siffran anger tilltänkta antalet efter provisorietid.

29''

Redan innan kommittén erhållit sitt uppdrag, hade Svenska Röda Korset å
programmet för sin inhemska sociala verksamhet i själva verket upptagit flera av
de åtgärder, som nu återfinnas i kommitténs förslag, och även berett sig att i möjlig
utsträckning genomföra dem. Det är uppenbart, att detta förhållande väsentligen
ökat utsikterna för föreningen att kunna effektivt stödja staten vid genomförandet
av de sjukvårdsrefomer, som äro föremål för kommitténs utredning. I mer än ett
fall har sålunda Svenska Röda Korset endast att därvid fullfölja sitt eget program
under behörig anpassning till de föreslagna statsåtgärderna, och denna överensstämmelse
är särskilt lycklig, därför att Svenska Röda Korset på så sätt fortfarande
kan tillgodogöra sig sina stora materielresurser, på vilka dess eget program till sjukvårdsbristernas
avhjälpande i första rummet vilar.

De kontanta medel, över vilka Svenska Röda Korset förfogar för en nationell
fredsverksamhet, äro nämligen jämförelsevis blygsamma, medan dess krigsförråd äro
mycket betydande och torde tarva omsättning. I den mån föreningen kommer att
avveckla sin omfattande internationella verksamhet till förmån för de nödlidande
krigsländerna, och den svenska allmänhetens offervillighet kan på nytt inriktas på
att stödja Svenska Röda Korsets nationella arbeten, finnes dock berättigad anledning
hoppas, det Svenska Röda Korset skall bliva i stånd att både mera verksamt och
varaktigt understödja den statliga sjukvården.

Beträffande åtgärder, som äro beroende av kontanta tillgångar, har Svenska
Röda Korset fördenskull funnit sig nödgat alt tillsvidare begränsa sina positiva utfästelser
till de närmaste två åren, vilkas möjligheter redan nu kunna överblickas.
Men i princip förbinder sig föreningen att även efter de två åren fullfölja också
dessa utfästelser och att även eventuellt utvidga desamma efter måttet av sina krafter
och i överensstämmelse med de avtal, som senare kunna varda träffade.

Svenska Röda Korsets av kommittén tilltänkta och av dess överstyrelse i allt
väsentligt godkända åtagande vid genomförandet av kommitténs förslag till förbättrandet
av sjukvården inom ödemarksområdena omfatta, under förutsättning dock, att
statsmakterna i huvudsak besluta i överensstämmelse med vad kommittén hemställt,
följande åtgärder:

1) Sjukhärbärgenas utrustning,

2) ödemarkssamariternas anskaffning, utbildning och förseende med viss utrustning,

3) utlämning av sjukvårdsmateriel till distriktssköterskornas, samariternas och
barnmorskornas disposition i sjukas hem,

4) utprövande och utplacering inom ödemarkerna av viss sjuktransportmateriel
samt

5) inrättande vid epidemier av provisoriska epidemisjukstugor och vidtagande
även av andra, redan förberedda personella och materiella anstalter till farsoters
bekämpande och befolkningens bistånd.

1) Upprättandet av sjukhärbärgen, en av Svenska Röda Korsets gamla programpunkter,
bör otvivelaktigt betraktas såsom ett synnerligen viktigt led i den
decentralisering av sjukvården, som på grund av förhållandena inom ödemarkerna
där är nödvändig och av kommittén förordats. Svenska Röda Korset har icke vågat
åtaga sig tillhandahålla alla för sjukhärbärget erforderliga inventarier, men är berett
att genom lån svara för de viktigaste, nämligen: sång med enkla sängkläder, två pal
lakan och lika många örngott, två skjortor, en varm tröja, två handdukar samt sjukvårdslåda,
möjligen även vissa sjukvårdutensilier.* Ifrågavarande materiel förblir
Svenska Röda Korsets egendom och tillvaratages och vårdas av vederbörande distiiktssköterska.
Materielen tages antingen från distriktsstyrelsen underställda krigsförråd
— i detta fall med återlämningsskyldighet i krigstid — eller ställes till förfogande
genom vederbörande distrikts- eller kretsstyrelse eller på annat sätt. Distriktsstyrelsen
äger bestämma, huru förkomna och förbrukade (förslitna) persedlar skola ersättas.
Då det här gäller i regeln fattiga kommuner, kommer detta i allmänhet att ske på
Röda Korsdistriktets bekostnad, eventuellt med överstyrelsens medverkan.

Enär kommitténs förslag upptager icke mindre än 31 sjukhärbärgen med i
medeltal 4 sängplatser, och varje sängutredning med ombyten, handdukar och sjukkläder
kan uppskattas till ett värde av i runt tal 200:— kr., så äger i själva verket
Svenska Röda Korsets ifrågavarande erbjudande ett kontant värde av c:a 24,800: —
kronor, ett belopp, som förutom persedlarnas årliga underhållskostnader sålunda
besparas det allmänna — i detta fall väl vederbörande landsting eller
kommun.

Huruvida även fullständig sängutredning för till sjukhärbärget ansluten distriktssköterska
må anses ingå i erbjudandet, hemställer kommittén måtte förbli en öppen
fråga, intill dess distriktssköterskornas bostadsfråga hinner bli avgjord.

Enär den ovan erbjudna Röda Kors-materielen nog till största delen måste
hämtas från krigsförråden och i så fall måste vid krigsutbrott dit återlämnas, avser
Röda Korsets Överstyrelse att småningom söka ersätta sådana persedlar med andra,

vilka stå helt utanför krigsberedskapen.

2) Även beträffande de för ödemarksområdena avsedda, särskilt utbildade
samariterna äger Svenska Röda Korset någon erfarenhet. 1 anledning av behovet
av en komplettering av den fåtaliga sjukvårdpersonalen inom våra nordligaste trakter
anslog nämligen Överstyrelsen för ungefär 1 år sedan medel till en 4 veckors utbildningskurs
vid Gellivare lasarett för samariter med i stort sett samma uppgift,
som kommittén tilltänkt desamma.

Erfarenheten från detta försök har givit vid handen, att en kurslängd av en
dast 1 månad måste betraktas som ett minimum och att elevurvalet måste ske med stor
omsorg och om möjligt omfatta allenast sådana kvinnor, såsom lärarinnor, tjänste *

Kommittén inser väl, att denna sängutredning är knapp och bör så småningom kompletteras, men
Svenska Röda Korset vågar f. n. icke sträcka sig längre.

manna- och hemmansägaredöttrar, vilka äga god mottaglighet för undervisningen
och förutsättning i övrigt för samaritkallet.

För att göra det möjligt särskilt för folkskollärarinnorna att anmäla sig som
elever, har Överstyrelsen för avsikt att om möjligt förlägga utbildningen till sommarmånaderna,
och har Svenska Röda Korset tillsvidare åtagit sig att under provisorieåren
1921—1922 söka utbilda 15 st. samariter. Men såsom ovan blivit framhållet,
hyser Överstyrelsen förhoppning om att därefter kunna fullfölja sitt åtagande
och svara för rekryteringen och utbildningen även av återstående, enligt kommitténs
förslag, till ett 50-tal uppgående samariter. Då utbildningkostnaderna, inklusive
resor till och från utbildningsorten, beräknats till c:a 350:— kr. pr elev, innebär
Svenska Röda Korsets utfästelse, när hela behovet en gång blivit fyllt, en utgift å
c:a 24,000:— kronor, vartill bör läggas ett mindre årsanslag för fyllande av avgången
bland samariterna.

Om av statsmedel eller andra allmänna medel komma att stå till förfogande
för utbetalande av årsarvodena, enligt kommitténs förslag å 300: kr., för exempelvis
15—20 st. nya samariter om året, skall det åtgå ungefär 3 till 4 år, innan det av kommittén
beräknade behovet vore fyllt, och kommer Svenska Röda Korset i så fall att
under sagda tid få vidkännas en utgift av c:a 5,000: — kr. om året, varefter emellertid
dess bidrag kommer att nedgå till ett par tusen kronor, motsvarande kostnaderna
för fyllande av uppstående vakanser.

Härtill bör emellertid läggas det utrustningsbidrag å 100:— kr. pr utbildad
samarit, som även ingår i Svenska Röda Korsets åtagande — i allt c:a 7,000: — kr.

Utbildningen har man tänkt sig tills vidare förlagd till lasarettet i Gellivare för
Norrbottens läns och Östersunds lasarett för Jämtlands och Västerbottens läns elever.
Huru utbildningen lämpligen må ordnas beträffande de få återstående samariterna i
de två återstående länen, är ännu en öppen fråga. Kursen bör fördelas mellan ett
relativt fåtal teoretiska övningstimmar och praktisk tillämpning samt strängt begränsas
till de kunskaper och färdigheter, som behövas för biträdande sjukvård i
sjukas hem.

3) Kommittén har ansett sig böra förorda Röda Korsets utlåning av viss sjukvårdsmateriel
till distriktssköterskor, samariter och barnmorskor för att sätta dessa
i stånd att i de i allmänhet synnerligen illa försedda och ohygieniska hemmen i
ödebygderna för de sjuka förbättra sjuklägret och i övrigt lindra deras
lidanden.

Svenska Röda Korset har förklarat sig berett att efterkomma denna önskan
och till förmån för befolkningen i dessa trakter väsentligen utvidga sin utlåningsverksamhet,
där denna otvivelaktigt är av behovet påkallad.

Denna utlåning, dock gällande endast för fredstid, har man tänkt sig skulle tills
vidare omfatta 4 »uppsättningar» till distriktssköterska samt 2 till barnmorska och
sådan samarit, vilken verkar självständigt och icke äger med distriktssköterska ge -

mensam boningsplats. Varje uppsättning kommer förslagsvis att bestå av: madrassoch
kuddvar, två par lakan och två par örngott, tvänne filtar eller ett täcke, två
stycken handdukar, lika många skjortor och en varm tröja, med ett beräknat totalvärde
av 200 kronor.

För mottagna belåningsartiklar svara distriktssköterskan, samariten och barnmorskan,
var och en i sin stad, och skall noggrann journal av dem föras över utlåningen,
som endast får förekomma till sådana hem, där vederbörande långivare
själv för tillfället utövar sjukvård. Så snart detta förhållande upphör, återtagas de
utlånade persedlarna, men kan lånerätten undantagsvis och särskilt beträffande
barnmorskevården därutöver utsträckas högst 14 dagar.

Styrelsen för vederbörande Röda Kors-distrikt må äga att med biträde av
kretsstyrelserna och i tillämpliga delar i överensstämmelse med under 1) här ovan
angivna bestämmelser närmare ordna, dels frågan angående, varifrån utlåningspersedlarna
skola tagas och, därest detta sker från krigsförråden, huru de i så fall
fortast må kunna ersättas från kretsarnes förråd, dels ock på vad sätt frågan om
ersättning av förbrukade, förkomna och förslitna persedlar samt tvätten lämpligen
bör lösas. Sannolikt blir det nödvändigt härvidlag tillgripa kommunalmyndigheternas
bistånd, i den mån vederbörande kretsstyrelse icke genom anlitande av enskild
offervillighet inom kommunen kan fylla behovet, Distriktsstyrelsen bör tillerkännas
rätt att genom närmaste kretsstyrelse eller särskilt ombud taga del av journalen och
besiktiga de utlånade persedlarnes beskaffenhet.

Överstyrelsen har förklarat sig beredd att, i den mån dess tillgångar medgiva,
uppå ansökan bevilja medel i första rummet till inköp av tillverkningsmaterialier
för kretsstyrelserna, men principiellt bör det förbli distriktets sak alt svara för denna
gren av Svenska Röda Korsets utlovade medverkan till ödemarksbefolkningens
fromma.

Då kommitténs förslag för ödemarksbygderna i allt upptager 55 distriktssköterskor
och 37 samariter1) utanför sjukhärbärgen samt motsvarande antal barnmorskor är
96 st.2), så uppgår antalet sängutredningar in. fl. därtill hörande persedlar till 486 med
ett sammanlagt'' värde av icke mindre än nära 100,000:—kr. Hela denna dyrbara
mängd utlåningsmateriel kan dock — även om vederbörande distrikts krigsförråd
härför tages i anspråk intill av överstyrelsen nu medgivna 25 % — icke omedelbart
stå till disposition, åtminstone icke i Norrbottensdistrikten. * Men i betraktande
av alt samtliga distriktssköterske- och samaritbefattningar först efter fyra år kunna
tänkas vara tillsatta, så torde Svenska Röda Korset kunna beräknas hålla jämna
steg med behovet. Och alt föreningen därmed kommer att göra en god gärning och
i sjukvårdshänseende fylla en kännbar brist i ödebygdsbefolkningens i regeln fattiga
hem, därom är kommittén övertygad.

1) Däri inberäknat barnmorskan i Hölje.

2) Barnmorskan i Idre och Hölje frånräknade.
*) Se noten å sida 33.

4) Enligt kommitténs förslag är totalbehovet inom ödemarksbygderna av bdrmateriel
följande: 33 st. hjulbårar samt 58 enkelbårar; de hopfällbara bårar, som
höra tillsammans med läkarbilen upptagas icke här, enär dessa bilar under alla förhållanden
komma att ligga utanför Svenska Röda Korsets åtaganden, och detsamma
gäller även motorcykel med sidvagn för liggande sjuk.

Av denna bårmateriel, som delvis konstruerats inom Svenska Röda Korset, torde
hjulbåren samt enkelbåren kunna sägas vara tillräckligt prövade för att man utan risk
kan vedervåga en anskaffning i större skala. Detta kan däremot icke sägas vara fallet
med klövjebåren och knappast heller med enkelbåren med endast ett underställt hjul,
avsedd för gångstigstransport, en avart av den vanliga tvåhjuliga båren, men alla de
försök, som i dessa avseenden ännu erfordras, är Svenska Röda Korset villigt att utföra
och bekosta. Genom Svenska Röda Korsets försorg är även en, som det synes,
praktisk och stark sidvagn för sjuktransport medels motorcykel med stadig gång
slutkonstruerad, och ställes densamma av överstyrelsen till förfogande vid de föreslagna
motorcykelförsöken med statsmedel sommaren och vintern 1921—1922.

Enligt approximativa beräkningar ställa sig kostnaderna för den viktigare bårmaterielen
på följande sätt:

33 bjulbårar ä c:a 600:—- kronor ............................................ kr. 19,800: —

58 enkelbårar » » 250:— » ............................................. » 14,500: —

Summa kr. » 34,300

Av denna bårmateriel är Svenska Röda Korset i stånd att genom lån från sina
förråd fylla hela behovet av enkelbårar och är berett att anskaffa och med egna
medel bekosta även samtliga 33 hjulbårar. Dessa bestå av ett underrede å tvenne
hjul, å vilken enkelbåren lägges. — I vad mån vissa enkelbårar komma att förses
med ett stödhjul i avsikt att å härför framkomlig gångstig lätta bärarnas arbete, är
en fråga som Svenska Röda Korset förbehåller sig att framdeles få avgöra.

Denna bårmateriel, som dock beräknas vara i sin helhet levererad först om * 42

* Lule ådi strikt ds behov och tillgång å låneutredningar.

Behov:

24 distriktssköterskor X 4 = 96 låneutredningar

15 samariter.......... X 2 = 30 »

42 barnmorskor ...... X 2 = 84 >

Summa 210 låneutredningar.

Därtill kommer 52 förut omnämnda utredningar för distriktets 13 härbärgen.

Summa 262 låneutredningar.

Tillgången för att täcka detta behov av låneutredningar, om härför tagas i anspråk intill 25 % av
Röda Korsets krigssjukhus’ förråd, utgör 156 låneutredningar med flera ingående persedlar. Sjukhustågens
och sjuktågens samt hjälpstationernas och landsstormssjukstugornas materiel får principiellt icke röras,
och någon konvalescentvården tillhörig materiel finnes knappast inom ifrågavarande län.

4 å 5 år, är avsedd att förbliva Svenska Röda korsets egendom samt redovisas (jämte
dess årliga användning) av den distriktssköterska (vid sjukhärbärge) eller den utbildade
samarit, som mottagit båren. Vid krigstillfälle förutsättes dispositionsrätten
över ifrågavarande bårmateriel skola återgå till Svenska Röda Korset och avses
materielen ingå i landstormens sjukvård. Distriktsstyrelsen må efter samråd med
vederbörande tjänsteläkare även överlämna vården och utnyttjandet av båren åt eventuellt
på platsen befintlig kretsstyrelse av Svenska Rödå Korset. Underhållet av utlånad
bårmateriel ingår dock icke i Svenska Röda Korsets åtagande. Enär Svenska Röda
Korset icke äger någon utsikt att inom ödemarksbygderna kunna rekrytera några
frivilliga sjukvårdstrupper, ser sig Röda Korset ej i stånd att bidraga till lösandet
av sjukbärarfrågan, men enligt kommitténs mening torde denna fråga kunna för varje
särskilt fall lösas genom den sjukes anhöriga under medverkan av distriktssköterskan
(samariten).

Att Svenska Röda korset med 16,000: — kr. redan bidragit till anskaffning av
tvenne sjuktransportbilar, en för Norrbotten och en för Värmland, av vilka den
förra redan är i bruk, torde för fullständighetens skull här böra tillfogas. Avenså
torde böra anmärkas, att ett belopp av cirka 15,000 kronor ställts till Västerbottens
läns förfogande bland annat till förmån för ett sjukhärbärge, som tänkts förlagt
till Dikanäs.

5) I överrensstämmelse med vad redan framhållits har kommitén tänkt sig,
att Svenska Röda Korsets medverkan vid bekämpande av epidemier och deras följder,
speciellt bland ödemarksbefolkningen, borde i första hand gälla sådana epidemiska
sjukdomar, vilka icke äro upptagna i epidemilagen av den 9. Juni 1919, såsom
t. ex. influensa, samt närmast bestå i ett provisoriskt ingripande enligt det
preliminära förslag till samverkan härutinnan mellan den civila statliga sjukvården
och Svenska Röda Korset, som f. n. är vilande i avvaktan på samarbetskommitténs
utlåtande.

Kommittén håller emellertid före, att Svenska Röda Korsets för epidemier
förberedda åtgärder i vissa fall kunna och böra utnyttjas även vid farsoter, vilka
finnas i epidemilagen upptagna.

Det torde för den skull vara lämpligt att här i korthet angiva, huru man tänkt
sig denna samverkan vid epidemier, och vad man därvid kan förvänta av Svenska
Röda Korset.

Först och främst är Svenska Röda Korset berett att med återstående säng- och
annan sjukhusutredning från länets krigssjukhus, i allt intill högst 50 % av förrådet,
upprätta provisoriska epidemisjukstugor eller utöka redan befintliga å de platser,
som förste provinsialläkaren finner lämpliga, under förutsättning, att lokal anskaffas
av vederbörande myndighet och att samtliga kostnader, inklusive för förkomna och
förstörda persedlar, betalas genom allmänna medel. Hyresersättning begäres icke,
ej heller någon slitningsersättning för vid återlämnandet ännu fältdugliga persedlar.

Vidare är Svenska Röda Korsets Överstyrelse villig att med desinfektions -

(avlusnings-) materiel och personal utrusta en flyttbar epidemiambulans, därest löner
och övriga driftkostnader gäldas av allmänna medel. Men huruvida denna vid en

viss epidemi just kommer ödemarksbefolkningen till godo, är givetvis beroende på

behovet därav i övriga delar av landet.

Vidare står så stor del av Svenska Röda Korsets sjuksköterskekår (inklusive
dess reservsköterskor), som för sådant ändamål kan lösgöras, på gällande villkor
till förfogande, dels och i första hand för att fylla behovet av sjukvårdspersonal vid
Röda Korsets nyss omnämnda provisoriska sjukstugor, dels för privatvård. Hur
många Röda Korssköterskor (reservsköterskor), som härvid komma på ödemarksområdena,
bestämmes å ena sidan av den allmänna fördelningsplanen för disponibla
sjuksköterskor, som föreslagits skola upprättas, å den andra av det lokala behovet
för tillfället.

Slutligen vill Svenska Röda Korset göra sitt bästa för att söka anskaffa »hem vårdarinnor»,

avsedda att taga hand om genom farsoter hjälplösa familjers hem

och barn.

Någon ytterligare särskild utlåning vid epidemier inom ödemarksområdena av
materiel från sina förråd torde Svenska Röda Korset däremot knappast kunna ställa
i utsikt, och sedan sjuktransportfrågan blivit någorlunda ordnad och sjukvården,
såsom av kommittén föreslagits, blivit decentraliserad, torde några särskilda anordningar
i den vägen ej heller vara erforderliga.

I avsikt att garantera en både förberedande och verkställande samverkan mellan
den statliga sjukvården och Svenska Röda Korset, speciellt vid epidemier, är förste
provinsialläkaren numera stadgeenlig ledamot av distriktsstyrelsen i alla länen, och i
en särskild sektion inom styrelsen förberedas och handläggas alla dylika ärenden.

Sammanfattning av Svenska Röda Korsets ekonomiska utfästelser för

åren 1921—1925.

31 st. sjukhärbergens, u 4 sängplatser, utrustning med säng- och vissa beklädnadspersedlar
samt sjukvårdslåda:

Härav värdet av län (säng- och vissa beklädnadspersedlar)
ä 200: kr. pr sängplats......... Kr. 24,800: —

samt för 31 sjukvårdslådor å 100:— kronor...... » 3,100: —

det senare beloppet motsvarande en ärlig utgift

under 5-årsperioden av i medeltal .................. Kr. 620: —

68 Häda Kors-samariter:

a) utbildningsbidrag å 350: — kronor.................. » 23,800: —

motsvarande en årlig utgift under 5-årsperioden

av i medeltal ..................................................... » 4,760: —

Transport

5,380:— » 51,700: —

Transport Kr.

b) anslag för fyllande av avgång beräknad till

i medeltal 5 pr år ä kr. 350: — kronor .........

motsvarande en ärlig utgift under 5-årsperioden
av i medeltal ..................................................... »

c) utrustningsbidrag å 100: — kronor .................

motsvarande eu ärlig utgift under 5-årsperioden

av i medeltal ..................................................... »

Värdet au säng- och tussa beklädnadspersedlar, avsedda
att utlånas:

4 omgångar till 55 distriktssköterskor ä 200: — kr.

2 » » 37 Röda Kors-samariter och 96

barnmorskor å 200: — kronor..........................

Bårmateriel:

Värdet av 58 enkla bårar avsedda att utlånas, å

c:a 250: — kronor................................................

33 st. hjulbårar å c:a 600:— kronor..................

det senare beloppet motsvarande en årlig utgift

under 5-årsperioden av i medeltal .................. »

Summa Kr.

5,380:— Kr. 51,700: —

» 8,750: —

1,750: —

» 6,800: —

1,360: —

» 44,000: —

» 53,200: —

» 14,500: —

» 19,800: —

3,960: —_

12,450:— Kr. 198,750: —

Att märka är emellertid att i dessa 198,750: — ingår värdet av den enligt 1),
3) och 4) ovan till utlåning avsedda materielen kronor 136,500:—. Fråndrages detta,
erhålles den kontanta utfästelsen att uppgå till kronor 62,250: — motsvarande en ärlig
utgift under 5-årsperioden av i medeltal kronor 12,450: —.

I samband härmed må erinras om, att Svenska Röda Korsets Överstyrelse,
under förutsättning av riksdagens bifall till gjord framställning, av ovanstående utgifter
redan godtagit följande för provisorietiden 1921—1922:

utbildningsbidrag åt 15 Röda Kors-samariter .......................... Kr. 5,250: —

utrustningsbidrag » » )> » » 1,500: —

anskaffningskostnad för bårar ...................................................... » 5,000: —

Summa Kr. 11,750: —

Härtill kommer ett anslag på 17,000:— kronor för särskilt ändamål under provisorietiden,
vilket dock icke är avsett att därefter fullföljas.

G. Administrationen av anstalter och personalbefattningar.

(Vad beträffar transportmedlen — se under “Svenska Röda Korsets utfästelser“ och Bil. G).

Det synes kommittén vara självfallet, att förvaltningen av de nya anstalter liksom
även ledningen av den nya personal, kommittén föreslagit, bör ordnas i så nära

överensstämmelse med de grundsatser och föreskrifter, som f. n. gälla för samma
eller liknande institutioner och befattningar inom den offentliga sjukvården i vårt land.

Sålunda höra ödemarksområdenas sjukstugor förvaltas och ledas på samma
sätt som rikets övriga sjukstugor, och därest på grund av de säregna förhållanden,
som äro rådande inom våra ödebygder, en avvikelse från gällande praxis måste ske,
så torde det åligga Kungl. Medicinalstyrelsen att efter samråd med länsstyrelsen vidtaga
de åtgärder eller göra de framställningar, som i så avseende synas påkallade.

Beträffande sjukhärbärgena och deras administrering är det däremot vanskligare
att finna en ledning i bestående förhållanden, enär de beteckna en nyhet inom
den offentliga sjukvården. Att överlåta förvaltningen av dessa små isolerade härbärgen,
omgivna av eu ödebygds primitiva förhållanden, åt en platsdirektion lärer
varken vara nödvändigt eller på grund av saknaden av kompetenta direktionsmedlemmar
ens möjligt att genomföra. Kommittén vill i dess ställe förorda, att ledningen
av sjukhärbärge anförtros åt den länets sjuksköterskestyrelse, under vilken
distriktsvården enligt § 3 av Kungl. Kungörelsen av 30. april 1920 lyder, varigenom
härbärget och distriktssköterskan, som ju har uppsikten över härbärget och
där intagna sjuka, komma under samma styrelse. Och på samma sätt som nyss
nämnda förordning bestämmer, att distriktssköterskan står under provinsial- eller
extra provinsialläkarens “förmanskap", så bör det givetvis även tillkomma sagda
tjänsteläkare att utöva överinseendet över härbärget och dess skötsel. I de fall, där
det visar sig möta svårigheter för ovan nämnda styrelse att utöva den omedelbara
ekonomiska skötseln av sjukhärbärget, varmed sköterskan synes i minsta möjliga
mån höra betungas, vill kommittén förorda, att en platsombudsman utses att i samråd
med sköterskan fylla denna uppgift. — Styrelsens uppgift, likasom även distriktssköterskans
och platsombudsmannens inbördes ställning, befogenhet och åligganden
böra genom vederbörligen fastställda instruktioner närmare regleras.

Vidkommande avgifterna för i härbärge intagna sjuka torde denna fråga i
tillämpliga delar ordnas i överensstämmelse med vad som härvidlag gäller eller kommer
att bli gällande för sjukstugorna i ödemarksområdena.

Kommittén har med avseende på sjukhärbärgenas administration inskränkt sig
till ovan gjorda uttalanden och förslag, överlämnande åt de lokala myndigheterna att
vid behov utfylla desamma på sätt som i varje särskilt fall kan befinnas erforderligt.

Vidkommande slutligen samariterna, så synes det kommittén riktigast, att denna
personal, som anskaffas, utbildas och utrustas av Svenska Röda Korset, också bör
betraktas såsom tillhörande Svenska Röda Korset, ställd till den allmänna sjukvårdens
förfogande, mot det att staten svarar för årsarvodet å 300:— kronor. I fråga om sin
tjänstutövning böra dock ödemarkssamariterna i likhet med distriktssköterskorna
stå under vederbörande provinsial- eller extra provinsialläkares myndighet samt arbeta
under distriktssköterskans ledning. Även för Svenska Röda Korsets samariter
bör eu instruktion utarbetas, beträffande vilken det är av särskild betydelse, att densamma
tillfyllest framhåller, att samariten med hänsyn till hennes mycket blygsamma

arvode och i regeln även bundenhet vid annan sysselsättning icke kan förpliktas till
strängare tjänstgöring än som därmed och utan hennes överansträngande kan vara
förenligt. Anmärkningar, som möjligen kunna förekomma mot Röda Korsets samariter,
böra framföras till resp. distriktsstyrelse, vilken äger att tillvarataga deras intressen
och även må anses ha rätt att låta inspektera deras verksamhet.

Det torde för fullständighetens skull böra här tilläggas och på nytt betonas, att
Svenska Röda Korsets betydande utlåning av materiel hör berättiga dess olika organ
eller dessas ombud att granska utlåningsjournalerna och besiktiga materielen samt
göra de framställningar till vederbörande, som därav kunna föranledas. Angående
nämnda materiels förvaltning och behandling i övrigt tillåter sig kommitterade hänvisa
till, vad härom anföres under “Svenska Röda Korsets utfästelser".

III. SAMMANFATTANDE HEMSTÄLLAN.

Under åberopande av vad förut anförts hemställer kommittén alltså, att Kungl.
Medicinalstyrelsen måtte föreslå Kungl. Maj:t att till riksdagen göra framställning
om beviljande av följande anslag.

1. Bidrag till uppförande av sjukstugor och sjukhärbärgen (s. 17)

ett reservationsanslag å.................................................... kr. 749,500: —

att utgå med 349,500:— kr. år 1923 samt 200,000-'' —
kr. vartdera av åren 1924 och 1925.

2. Bidrag till förhyrande av sjukhärbärgen (s. 17)

förslagsanslag, högst,

å tilläggsstat för år 1921 ..................................................... kr. 2,500: —

å extra stat » » 1922 .................................................... » 5,000: —

årlig stat fr. o. in. 1923...................................................... » 3,600: -

3. Bidrag till driftkostnader för sjukstugor (s. 17)

årligt förslagsanslag fr. o. m. år 1923.

Då samtliga föreslagna sjukstugor kommit i verksam- 147,277: 50

het, beräknas det erforderliga anslagsbeloppet till............ kr.

4. Avlöning dt tillfälliga sjuksköterskor (s. 22)

förslagsanslag, högst,

å tilläggsstat för år 1921 ................................................... kr. 45,000: —

å extra stat » » 1922 » 85,000: —

5. Ortstillägg till distriktssköterskor (s. 22 o. 23)

årligt förslagsanslag, högst, fr. o. m. år 1923.................. kr. 27,500: —

6. Arvoden åt samariter (s. 24)
förslagsanslag, högst,

å tilläggsstat för år 1921 .................................................. kr. 2,250: —

å extra stat » » 1922 » 4,500: —

årligen å extra stat fr. o. in. år 1923 .............................. » 20,400: —

7. Bidrag till anskaffning, drift och underhåll av läkarbilar (s. 28)

förslagsanslag, högst,

å tilläggsstat för år 1921 ................................................... kr. 15,000: —

årligen å extra stat 1922—1925 ...................................... » 35,000: —

8. Bidrag till anskaffning, drift och underhåll av motorbåtar (s. 28)

årligt förslagsanslag, högst, årligen å extra stat 1922—1925 kr. 3,000: —

9. Bidrag till anskaffning, drift och underhåll av motorcyklar (s. 28)

ett förslagsanslag, högst, å tilläggsstat för år 1921 ..... kr. 15,000: —

10. För sjukvård å vissa orter, utanför egentliga ödemarksomrädena
(s. 5)

ett årligt förslagsanslag 1923—1925 ................................. kr. 10,000: —

Därjämte hemställer kommittén, att Kungl. Medicinalstyrelsen måtte hos Kungl.
Maj:t göra framställning om ändrade bestämmelser för åtnjutande av statsbidrag till
avlöning åt distriktssköterskor, i vad angår sådana sköterskor, som äro anställda inom
ödemarksområdena (s. 22 och 23).

Slutligen hemställer kommittén, att Kungl. Medicinalstyrelsen måtte beakta,
vad kommittén anfört i fråga om statsbidrag till ett ödemarkslasarett i Västerbottens
län (s. 11).

Bil. 1. 1

KUNQL. MEDICINALSTYRELSENS OCH
SVENSKA RÖDA KORSETS SAMARBETSKOMMITTÉ
ANGÅENDE VISSA PROVISORISKA
ÅTGÄRDER BETRÄFFANDE SJUKVÅRDEN
INOM RIKETS ÖDEMARKSOMRÅDEN
M. M.

TILL

KUNGL. MEDICINALSTYRELSEN.

Kungl. Medicinalstyrelsens och Svenska Röda Korsets Samarbetskommitté, som
erhållit uppdrag att åvägabringa skyndsam utredning och häröver avgiva förslag

dels angående åtgärder för beredande av nödig sjukvård åt befolkningen inom
rikets ödemarksområden,

dels angående sjuktransportväsendets organisation å landsbygden,
får härmed äran anmäla:

att kommittén visserligen i likhet med Kungl. Maj:t ansett här ifrågavarande
ärenden vara av sådan natur, som kräva skyndsam lösning, men
att kommittén likväl ej funnit det möjligt, att få arbetet i hela dess omfattning
slutförd tidigare, än att en härpå grundad proposition möjliggöres
till 1922 års riksdag,

att kommittén emellertid funnit skäl i att — i avvaktan på en permanent organisation
enligt statsmakternas eventuellt blivande beslut — förorda
vissa provisoriska åtgärder för tidsperioden 1921—1922 avseende på
sätt i närslutna V. P. M. närmare angives,

dels och förnämligast att avhjälpa de svåraste bristerna beträffande
sjukvården inom rikets ödemarksområden samt
dels att möjliggöra försöks anställande med viss sjuktransportmateriel,

att kommittén avsett att forcera utredningen angående sjuktransportväsendets
ordnande inom ödemarksområdena så, att förslag jämte vederbörande
länsstyrelsers och förste provinsialläkares yttranden härutinnan
hör kunna avgivas under senare hälften av januari månad 1921,
medan frågan om sjuktransportväsendets organisation inom riket i
sin helhet först senare upptages till slutgiltigt avgörande, dock med
tanke på, att förslag i detta ärende må kunna föreligga i god tid
före uppgörandet av statsverkspropositionen till 1922 års riksdag.
Med ett provisorium enligt ovan vinnes,

dels att anstånd med större utgifter för ändamålen ifråga erhålles samt
dels att distriktsvården enligt Kungl. kungörelsen den 30. april 1920 kan hinna
ordnas i den omfattning, att övergången till de av kommittén föreslagna permanenta
åtgärderna må kunna smidigare förmedlas.

Bil. I: 2

Visserligen har kommittén beaktat de åtgärder, som av statsmakterna redan
träffats, för att i viss mån tillgodose sjukvårdsbehovet inom rikets ödemarksområden
genom att bland annat ställa medel till förfogande för underlättande av vakansernas
inom provinsialläkarkåren fyllande och för anställande av ambulerande läkare
inom övre Norrland samt extra sjuksköterskor inom östra gränsområdet, men
har kommittén det oaktat funnit skäl i att, på sätt ovan framhållits, söka åvägabringa
skyndsam ytterligare hjälp åt befolkningen i ödemarksområdena.

Kommittén, som tänkt sig, att på dess V. P. M. må kunna grundas ett nådigt
beslut angående upptagande i statsverkspropositionen för nästkommande år av i
nämnda V. P. M. upptagna anslag, får härmed med stöd av vad ovan framhållits,
äran hemställa, att Kungl. Medicinalstyrelsen ville hos vederbörande departementschef
göra en framställning i detta syfte. Den speciella nådiga propositionen angående
provisorieanslagens utnyttjande och närmare motivering, som torde behöva till
riksdagen avgivas, har kommittén tänkt sig kunna grundas antingen på dess bebådade
betänkande eller på ett av kommittén särskilt utarbetat utlåtande i ärendet.

Stockholm den 23. november 1920.

CARL.

F. BLOCK. A. CARLGREN. H. FORSSMAN.

S. MELIN. E. STJERNSTEDT.

j V. SALMÉN.

V. P. M.

A. Sjukvårdspersonal m. m.

1. Å tilläggsstat för år 1921 äskas .............................. kr. 45.000: —

och å extra stat för år 1922 .................................... „ 85.000: —

för anställning av högst 20 tillfälliga sjuksköterskor inom vissa ödemarksområden, i
mån sådana kunna anskaffas och med den placering, som Kungl. Medicinalstyrelsen
äger bestämma. — Av dessa sjuksköterskor beräknas 9 få sin verksamhet förlagd inom
Norrbottens, 6 inom Västerbottens, 3 inom Jämtlands samt 1 inom vardera Kopparbergs
och Värmlands län.

Ur ovanstående anslag bestridas dels sjuksköterskornas kontanta avlöning, beräknad
till 4,000: — kr. pr år och sköterska, dels ock resekostnaderna för sköterskorna
till och från tjänstgöringsorten. — (Reglemente för dessa sköterskor torde bliva
erforderligt att upprätta, som bland annat även ordnar frågan om sköterskornas
tjänsteresor). Angående sköterskornas förseende med viss vinterutrustning (päls och
skidor) genom Svenska Röda Korset, se under C

Bil. I: 3

2. Å tilliiggsstat för år 1921 äskas .............................. kr. 2.500:

och ä extra stat för år 1922 .................................... „ 5.000:

Kommittén har nämligen tänkt sig, att i samband med sjuksköterskas inom
ödemarksområdena bostad skall anordnas ett enkelt sjukhärbärge med 2 till 6 vårdplatser.
Under två-årsperioden böra dessa härbärgen erhålla en provisorisk karaktär.
Lokal bör upplåtas av vederbörande kommun eller by, och utrustningen av härbärget
lär kunna ombesörjas av'' Svenska Röda Korset. I nödfall bör emellertid möjlighet
finnas att av statsmedel erhålla hyresbidrag till sjukhärbärge av ifrågavarande art,
och bör för dylikt ändamål ställas till förfogande ovan angivna anslag.

3. Å tilläggsstat för ar 1921 äskas .............................. kr. 2,250:

och å extra stat för år 1922 .................................... (> 4.500:

För att komplettera det jämförelsevis ringa antalet av ovannämnda tillfälliga
sjuksköterskor med annan arbetskraft förordar nämligen kommittén anställandet av
kvinnliga utbildade samariter med uppgift att under sjuksköterskans uppsikt inom den
ort, där hon är bosatt, kostnadsfritt ”se till” sådana sjuka, vilka icke kunna hastigt
nog nås av sjuksköterskans omsorger eller denna anförtror åt hennes tillfälliga tillsyn.
Härför äskas ovanstående anslag alt av Kungl. Medicinalstyrelsen utnyttjas såsom
årsarvode om 300: — kronor åt högst 15 st. dylika samariter. Angående samariternas
utbildning se under C.

4. Landstingen böra förutsättas hava ordnat distriktssjukvården enligt Kungl.
kungörelsen av den 30. april 1920 så tidigt, att de permanenta åtgärderna härutinnan
ma kunna direkt avlösa ovan nämnda provisoriska anordningar. Kommittén vill emellertid
redan nu meddela, att densamma fattat preliminärt beslut, att det av staten
beviljade anslaget av 500: — kr. pr distriktssköterska måtte ökas med minst samma
belopp att i form av ortstillägg utgå till distriktssköterska inom rikets ödemarksområden.

II. Sjuktransportväsendet.

1. Ä tilläggsstat för år 1921 äskas .............................. kr. 15.000: —

och å extra stat för år 1922 .................................... ;; 35.000:_

Kungl. Medicinalstyrelsen skulle härigenom erhålla möjlighet att erbjuda tjänsteläkare
ett bidrag av exempelvis 2.000:--3.000: — kronor för år räknat till drift

och underhåll av läkarbil mot förpliktelse att under tninst 2 år hålla dylik och utnyttja
densamma enligt av Kungl. Medicinalstyrelsen utfärdade närmare bestämmelser.

2 Å tilläggsstat för är 1921 äskas . ............................. kr. 15,000:_

att ställas till Kungl. Medicinalstyrelsens förfogande för anskaffning, drift och underhall
av högst 3 st. motorcyklar med sidvagn, apterad för sjuktransport. Motorcyklarne
avses att komma till användning för att utröna befintliga modellers lämplighet
för en mera lokaliserad sjuktransport inom vissa härför lämpade ödemarksområden
eller inom andra delar av riket. Motorcyklarna, som förbli statens egendom, avses
att överlämnas till vissa kommuner eller kommundelar, som förklara sig villiga att

Bil. I: 4

mot det att staten med ovannämnda anslag bestrider samtliga s. k. fasta kostnader
(chaufför, reparationer) ( utnyttja desamma, pa sätt Kungl. Medicinalstyrelsen närmare
äger att bestämma.

C. Svenska Röda Korsets åtaganden.

Kommittén anser sig till sist böra meddela, att Svenska Röda Korsets överstyrelse
under förutsättning av att statsmakterna gå med pa ovan nämnda provisorium
och anvisa härför nödiga medel, förklarat sig villig att enligt nedanstående bidraga
till en snabb och lycklig lösning av härmed sammanhängande frågor:

a) Svenska Röda Korset erbjuder sig ått för ev. upprättande av sjukhärbärgen
provisoriskt förse desamma med erforderlig sängutredning, sjukbeklädnad m. in. samt
med sjukvårdslåda (väska).

b) Svenska Röda Korset ställer till envar av ovan nämnda tillfälliga sjuksköterskors
disposition dels livpäls och skidor till läns för eget bruk å 100: — kr. 2.000: —
dels intill 5 st. sängutredningar jämte tillsvarande mängd sjukbeklädnader in. in.
samt sjukvårdslåda (väska),

c) Svenska Röda Korset bestrider anskaffnings- och konstruktionskostnaderna

för en lämplig läkarbil, apterad för sjuktransport ................ kr. 15.000: —

samt anslår dessutom .......................................... » 5.000:

för anskaffning av ett 20-tal av Svenska Röda Korsets olika av kommittén såsom
försöksmateriel godkända hjulbårar (slädbårar) alt under olika årstider närmare prövas
enligt Kungl. Medicinalstyrelsens i samråd med överstyrelsen utfärdade bestämmelser.

d) överstyrelsen åtager sig, att i den mån lämpliga elever kunna anskaffas och

utbildningsmöjlighet dem beredas, ordna och bekosta utbildningen av intill 15 st. utbildade
samariter ä 350: — .................................... kr. 5,250: —

samt att förse dem med viss sjukvårdsutredning intill ett värde av kr.

100: — för vardera ............................................ .. 1.500: —

Sammanställning av kostnader.

A. Statsanslag.

1. Å tilläggsstat för år 1921:

för tillfälliga sjuksköterskor (löneförmåner)....................................	Kr.	45,000	—
))	sjukhärbärgen (hyresbidrag) ...................................................	»	2,500	—
))	utbildade samariter (årsarvoden) ........................................	»	2,250	—
))	läkarbilar (årsbidrag) ..............................................................	»	15,000	—
))	motorcyklar, apterade för sjuktransport (anskaffning in. in.)	»	15,000	—
	Summa	Kr.	79,750	—

Bil. I: 5

Å extra stat för år 1922:

för tillfälliga sjuksköterskor (löneförmåner).....................		Kr.	85,000	—
))	sjukhärbärgen (hyresbidrag) ...................		))	5,000	—
))	utbildade samariter (årsarvoden)................................		)>	4,500	—
))	läkarbilar (årsbidrag).................................................		))	35,000	—
		Summa	Kr.	129,500	—
	B. Svenska Röda Korsets bidrag.
För	tillfälliga sjuksköterskor (vinterutrustning) ............		Kr.	2,000	—
))	1 st. läkarbil		))	15,000	—
))	20 » hjulbårar (slädbårar) .......................................		))	5,000	—
))	utbildning av 15 samariter å 350: — kr. ................		))	5,250	—
»	sjukvårdsutrustning åt 15 samariter ä 100:— kr.		))	1,500	—
))	sängutredning, sjukbeklädnad m. m.........................		))	8,000	—
		Summa	Kr.	30,750:	—

Bil. II: 1

Sammandrag av inkomna svar å samarbetskommitténs cirkulärskrivelse till samtliga
länsstyrelser och 1. provinsialläkare inom Norrbottens, Västerbottens, Västernorrlands,
Jämtlands, Gävleborgs, Kopparbergs och Värmlands län samt av organisationen
berörda provinsial- och extra provinsialläkare inom nämnda län ang. av kommittén
utarbetade riktlinjer för sjukvårdens ordnande inom rikets ödemarksomrdden.

De av samarbetskommittén angivna riktlinjerna gillas så gott som undantagslöst.
Dock anföres särskilt från Västerbotten och Jämtland betänkligheter med avseende
pa kostnadsfrågan och vad Värmlands län angår framhåller förste provinsialläkaren
som sin åsikt, att de åtgärder, som därstädes redan träffats eller som redan äro planerade,
komma att fullt tillgodose behovet, åtminstone tills vidare. Av kostnadshänsyn
finner sig även länsstyrelsen i samma län böra biträda denna mening. Dock
synes provinsialläkaren i Häljebol (Värmland) hysa en häremot lämligen avvikande
mening, i det han framhåller bl. a., hurusom behovet av en sjukstuga inom
distriktet är ”uppenbart trängande”, och anser över huvud taget, att distriktet i
sjukvårdshänseende är ”mycket vanlottat”. Med gillande av samarbetskommitténs
riktlinjer anse emellertid även vederbörande inom Gävleborgs län några mera
betydelsefulla åtgärder inom länet knappast erforderliga. Länsstyrelsen i Jämtlands
län formulerar sina anspråk sålunda: ”Förbättringar i sjukvården i ifråga varande

bygder hänga i främsta rummet på att tillgång fås på läkarkrafter, därnäst
på ett ordnat sjuksköterskeväsen och tillgodoseende av tuberkulossjukvården,
främst genom dispensärverksamhetens ordnande”. Förste provinsialläkaren i samma
län framhåller såsom förnämsta krav, att epidemisjukvården i främsta hand organiseras.
Läkarvakansernas fyllande framhålles även av förste provinsialläkaren i Västerbottens
län såsom det mest trängande (av 21 platser stå f. n. 10 vakanta). Förste
provinsialläkaren i Västernorrlands län framlägger ett förslag till fyllande av behovet
av sjukvårdspersonal sålunda: ”i allvarligt övervägande bör tagas, huruvida icke män
eller kvinnor med viss praktisk utbildning i sjukdomars igenkännande och behandling
kunna såsom mera kvalificerade sjukskötare resp. sjuksköterskor stationeras å
landsbygden att i män av förmåga tillhandagå allmänheten”, men till undvikande av
missförstånd preciserar han ytterligare sitt förslag sålunda, att ”personalen bör utgöras
av sjuksköterskor, event. sjukskötare, grundligt och allsidigt utbildade samt i övrigt
med förutsättningar för att dels i någon mån självständigt kunna utöva sjukvård
dels utgöra en förbindelselänk milan å ena sidan den hjälpbehövande allmänheten
och å den andra sidan läkare och sjukvårdsanstalter”. Provinsialläkaren i Mörsil
synes stå ensam om sitt förslag att låta organisationsarbetet vila i avvaktan på den allmänna
sjukförsäkringens genomförande. I Norrbottens län har 1920 års landsting redan
beslutat eu lösning av sjukvårdsproblemet i hela dess vidd för länet i fråga i hu -

Bil. II: 2

vudsak i enlighet med ”Förslag till enhetligt ordnande av sjukvårdsväsendet i Norrbottens
län”, framlagt vid 1920 ars landsting. Förslaget, som i stort synes följa kommitténs
riktlinjer, har tillställts kommittén.

Periodiskt återkommande läkarmottagningar synas hava tillvunnit sig sådant förtroende,
att deras bibehållande och ytterligare utveckling livligt förordas, däremot synes
systemet med ambulerande läkare ej omfattas med vidare sympati. Endast i undantagsfall
— vid epidemier — förordas vid behov eu förstärkning av befintliga läkarekrafter
med ambulerande läkare. 1 samband härmed må framhållas provinsialläkarens
i Öjebyn (Norrbotten) förslag om ambulerande barnmorskor. Detta förslag tillvinner
sig dock knappast förste provinsialläkarens i länet gillande.

Så gott som undantagslöst framhålles nödvändigheten av eu utökning av antalet
distriktssjukstugor, sjukstationer och distriktssjuksköterskor i enlighet med kommitténs
förslag. Provinsialläkaren i Hofverberg (Jämtland) framhåller emellertid, att sjukstugorna
ej höra förses med alltför omfattande och dyrbar kirurgisk utredning, alldenstund
”provinsialläkaren ej har tillfälle att förskaffa sig någon större rutin inom
den kirurgiska specialbranschen”.

Förslaget om förhöjda avlöningsförmåner för distriktssjuksköterskorna biträdes i
stort sett. huvudsakligen med rekryteringssvårigheterna som motiv. (I Jämtland lära
dock inga dylika svårigheter förefinnas).

På tal om distriktssjukvårdens organiserande framhåller provinsialläkaren i
Öjebyn (Norrbotten) kravet på, att dispensärvården åtminstone å landsbygden måtte
uppgå uti den allmänna sjukvården, att sålunda distriktssjuksköterskorna skola
handhava även dispensärverksamheten. Endast härigenom anses eljest oundvikliga
slitningar kunna bortelimineras och de kommunala sjuksköterskorna erhålla full och
ändamålsenlig verksamhet. Detta förslag biträdes av förste provinsialläkaren i samma
län.

Allmänt synes önskemålet vara, att inga andra än fullt kompetenta sjuksköterskor
(i tillräckligt antal) komma till användning inom sjukvården. I avvaktan på
härför erforderliga utbildningsmöjligheter föreslås dock anställandet tills vidare av
kvinnliga samariter, som utöva sin verksamhet i gott samarbete med sjuksköterskorna
(provinsialläkaren i Öjebyn). Provinsialläkaren i Sorsele anser sig emellertid under
ingå förhållanden böra förorda kvinnliga samariter utan kräver i stället ”väl avlönade
fullgoda krafter”, och provinsialläkaren i Hofverberg (Jämtland) instämmer häri
till fullo, i det han fränheder sig ”kvasiutbildade samariter”, åtminstone ej avlönade
dylika. — Manliga sjukskötare synes man ej alls vilja veta av. Enligt provinsialläkaren
i Hofverberg skulle vi eljest snart bli överhopade med ”kvacksalvare”.

I allmänhet synes man förorda ett apotek eller medicinalförråd å varje tjänsteläkarstation,
men dessutom påyrkas så gott som undantagslöst, att distriktsköterskorna
böra vara försedda med och kunna tillhandahålla vissa medicinalier och
sjukvårdsmateriel i övrigt. Provinsialläkaren i öjebyn föreslår sockenapotek.

Flertalet yttranden synes gå i den riktningen, att Svenska Röda Korset i huvudsak
hör fylla sin uppgift inom sjukvårdsorganisationen för ödebygderna genom

Bil. II: 3

att med sina organ och hjälpmedel i reserv stå till förfogande för inträffande epidemier.
Det ges då tillfälle för Svenska Röda Korset att på ett verksamt sätt ingripa genom
att tillhandahålla sjukvårdspersonal (sjuksköterskor, samariter o. d.), anordna och utrusta
upptagningsstationer eller sjukhärbärgen, tillhandahålla sängutredningar, kläder
och sjukvårdsmateriel av allehanda slag etc. Men även eljest synes Svenska Röda
Korset hava ett rikt fält för sin verksamhet inom ödebygderna genom att lämna tillfällig
hjälp åt nödställda sjuka, anskaffa hjälp i nödställda hem etc.

Allmän synes uppfattningen vara, att staten bör i första hand och i övervägande
grad lämna bidrag till kostnaderna för sjukvårdens ordnande. Ett större antal yttranden
gå ut på, att staten ensam bör ikläda sig alla kostnader; andra åter anse, att
även landsting och i andra fall även kommuner höra lämna bidrag. — I frågan yttrar
sig förste provinsialläkaren i överkalix sålunda. ”Distriktssjukstugor bekostas av
stat och kommun; sköterskorna avlönas av staten; kostnaden för sjukhärbärgen och
samariter gäldas av Svenska Röda Korset jämte kommunen (någon del)”.

Sammandrag av inkomna yttranden å samarbetskommitténs cirkulärskrivelse till
förste provinsialläkarne i Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands, Kopparbergs och Värmlands
län angående förslag till sjukvårdens ordnande inom resp. läns ödemarksområden
under provisorietiden 1921—1922.

I stort sett synes kommitténs förslag hava vunnit förste provinsialläkarnesgillande.
De ändringar, som föreslås, hänföra sig i huvudsak till den ortliga placeringen av
vissa sjukvårdsanstalter (sjukhärbärgen), personal (samariter) och transportmedel.

Understödd av resp. provinsialläkare och kommunala myndigheter framhåller
emellertid förste provinsialläkaren i Västerbottens län, hurusom ödemarksgrånsen inom
länet dragits alltför snävt, att sålunda hela Lycksele distrikt samt framför allt Fredrika
socken av Åsele distrikt bort indragas inom gränsen, att sålunda åtminstone Fredrika
socken bort tilldelas ett sjukhärbärge, då kommunen fritt upplåter redan befintlig
lämplig lokal.

I fråga om sjukstugetyp lämnar förste provinsialläkaren i Västerbottens län en del anvisningar
och framhåller han, hurusom vid uppförandet hänsyn bör tagas till en i
framtiden ev. erforderlig utbyggning.

Såväl från Västerbottens som i synnerhet från Jämtlands län framhålles önskvärdheten
av, att tuberkulosvärden ägnas den största omsorg. Sålunda föreslår förste provinsialläkaren
i Västerbottens län tuberkulosavdelningars inrättande vid de föreslagna
sjukstugorna i Dorotea, Tärna och Malå och förste provinsialläkaren i Jämtlands län
förordar uppförandet av tuberkulossjukstuga åtminstone inom Härjedalsdistrikten.

Bil. II; 4

Samaritorganisationen synes förste provinsialläkaren i Västerbottens län vara en
billig och praktisk form av sjukbjälp och höra därför samariter i största möjliga antal
utbildas och såsom sådana anställas. Förste provinsialläkaren i Jämtlands län hyser
dock stora betänkligheter med avseende på utbildningstiden, som synes honom vara
alltför kort.

Behovet av transportmedel, framför allt bårar, framhålles så gott som undantagslöst
såsom synnerligen stort.

Förslaget att mot årsbidrag hålla egen läkarbil synes, av yttrandena att döma,
ej hava vunnit någon synnerlig anslutning. Invändningarna grunda sig dels därpå,
att läkartjänsterna mångenslädes äro vakanta, att läkarne av ekonomiska skäl äro förhindrade
att inlåta sig på bilanskaffning, och att chaufförfrågan framför allt är svår att
lösa. — Endast inom Västerbottens län synes möjlighet förefinnas att placera ett par
bilar. Sålunda förklarar sig provinsialläkaren i Vilhelmina ev. villig att mot statsbidrag
anskaffa läkarbil, varjämte Malå kommun ev. förbinder sig att på ovanstående
villkor ställa bil till provinsialläkarens förfogande.

Motorbåtar anses såsom synnerligen lämpliga sjuktransportmedel att komplettera
läkarbilen.

Bil. 111: 1

Särskilt yttrande av herr Carlgren.

1. Vidkommande distriktssjukstugorna.

Den i betänkandet omförmälda Norrbottenskommittén, i vars arbeten undertecknad
haft tillfälle att deltaga, fäller i sitt förslag följande omdömen om de nuvarande
sjukstugorna i Arvidsjaur och Jokkmokk:

»Sjukstugan i Arvidsjaur: Sjukstugan är anordnad i särskild byggnad men

alltför primitiv och otillräcklig. Ny sjukstuga erfordras.»

»Sjukstugan i Jokkmokk: Sjukstugan är av enklaste typ och ursprungligen

uppförd som sjukbarack. Den är synnerligen opraktiskt tillvaratagen i avseende
på utrymmet och måste, när järnvägen framdrages till Jokkmokk, varvid denna
kommer i omedelbar närhet av sjukstugan, evakueras och ersättas med ny.»

Ehuru sålunda dessa två sjukstugor blivit av med de lokala förhållandena
särskilt förtrogna personer utdömda, har samarbetskommittén ansett dem böra tillsvidare
bibehållas och i översstämmelse härmed icke föreslagit beviljande av statsbidrag
till nybyggnader. Icke heller till dessa sjukstugors försättande i bättre skick
har samarbetskommittén ifrågasatt, att statsbidrag nu bör ifrågakomma.

Förevarande två sjukstugor hava på sin tid tillkommit genom särskilt stora
uppoffringar av vederbörande kommuner, vilka i tid insett den välsignelse för befolkningen,
som förefintligheten av en sjukvårdsanstalt innebär, särskilt i ödebygderna.

Andra lappmarkskommuner, vilka icke visat motsvarande förutseende och
offervillighet, synas nu komma att genom statens bistånd förses med vida mera
tidsenliga sjukvårdsanstalter än de härovan särskilt nämnda.

Så framt emellertid Arvidsjaur och Jokkmokk icke erhålla liknande bistånd
till förbättring eller ombyggnad av sina sjukstugor, kommer tydligen detta att verka
såsom en direkt bestraffning av vad som eljest måste anses berömvärt: att i tid och
efter förmåga söka hjälpa till själv.

På grund härav har jag ansett och inom kommittén hävdat, att åt Arvidsjaurs
och Jokkmokks kommuner bör för förbättring av sjukstugorna därstädes beredas
statsbidrag av enahanda storlek som enligt samarbetskommitténs förslag ifrågasatts
skola utgå för nyuppförande av distriktssjukstuga; och tillåter jag mig nu härom
framställa ett bestämt yrkande.

2. Beträffaande provinsiallåkartjänsterna.

.Norrbottenskommittén har uttalat sig för inrättande när så ske kan av en
läkartjänst i Tärendö.

Bil. III: 2

Helst den s. k. provinsialläkarkommittén icke härutinnan framställt något
yrkande, har samarbetskommittén icke funnit sig böra göra något uttalande i denna
fråga.

En provinsialläkare, stationerad i Tärendö kyrkoby, med Tärendö, Korpilombolo
och Junosuando socknar såsom verksamhetsområde, skulle emellertid få alt
sörja för läkarvården bland en befolkning av över 5,000 människor, spridda på det
stora området av i runt tal 45 kvadratmil.

Särskilt med hänsyn tagen därtill, att provinsialläkarkommittén föreslagit
extra provinsialläkartjänstens i Edefors distrikt förvandling till ordinarie tjänst, framstår
kommitténs uraktlåtenhet att söka tillgodose Tärendö med läkare såsom skäligen
svårförklarlig. Edefors inrymmer nämligen inom nära 17 kvadratmil en befolkningsgrupp
av endast 2,500 invånare och äger i stort sett avsevärt bättre kommunikationsmöjligheter
än de tre ovanberörda finnbygdssocknarna.

Om det emot förläggandet av en läkarstation i Tärendö invändes, att läkaren
i Pajala därigenom icke skulle erhålla tillräckligt stort distrikt, må erinras, att Pajala
distrikt efter frånräknande av Tärendö och Junosuando likväl inrymmer «6
kvadratmil med en befolkningsnumerär av över 4,000. Man jämföre härmed Edeforsdistriktet! Under

åberopande av vad sålunda blivit anfört dristar jag för min del hemställa,
att frågan om inrättandet av en provinsialläkartjänst i Tärendö med Tärendö,
Junosuando och Korpilombolo socknar såsom distrikt må snarast möjligt tagas
under omprövning.

Luleå den 22 februari 1921.

Albert Carlgren.

Bil A

Karesuando

Abisko

lec/ré Soppero

Jukkasjärvi

Lannavaara

Muon/onalusta\ f

Pajtasjaur

Lsinio

Ox*

+®-0

\ / Junosuant

/ Vitträsk i

■($■${□•• /

mti.ZnK

''ärendö

<äijtvara

Dokkas

O X. '' (tillatl \

Jarrho!s\

Kvlkkjokk

O ^

Porlus

T järn otes

©OO

korplltm

Polio

• S/rfSjVeM/

fattat-jara (J) 0~0 fs

Härrop

Svansten

Landsort S f

\p* yi \

VitHaskatan \

’uoksengi

tkmokk

)MurJet

ledas

Vuollérim

Mi. Bergnäs

Ox/

Jäckv/k

Bredträsk ÖUJfalhctBtfnrihr

Löfnäs

I Kaivulfylä \
i Hietaniemi s‘

Pouttare/

Aspnäs

Kobdates /

öv. Qautsträsk

®o-o

V Brännberg
<\ O X

t A PA RÅN Dt

Kraddsete

Klippan \

O* V

Moskussetet

Håll näs V

ax \

Bergnäsudden y
S. Bergnäs I

,®oÖl

’ärna V

'' Fjell bonäs

Frä^envik

Gardvlk / \

QX/ \

Gammefståd. o

LiJLEA

K/l

Lauker / \

Arvid:

försele

Rönnbäck
. O X

• Nx storber9^

!*We*areV <3rundtrksk\

, Sllmnås

"QOp

Q argnäs l‘

3)oo

V Öv Lomfors.

‘k Glommerträsk*

N© oo/\

Degerfars

Bitti Isfjäll

O x

Långträ:

•oxy

örnnäs

fl oo

Hunden

X KUmpen

\ö*

Stalon

Bäckstrand

''eden

Saxnäs

Tresuad

Rusele

Pouträsk/

/Jormlien

f Ox

•s Strömnäs

Burträsk

Järvsjön
Latikberg......

O X

Jormvattnet

Vin!iden

‘sgkansho/m

Lycksei

Sjougdnäs

Jp3s=x

Vägsele

Ormsjö

Hotagen

Bjurholm

laxsjö /

UMEA

Kålås Kap.

©oo

\ Skärvingen

''Holm sund

Rönnbfors

Hörnefors

ItOrdmalincj

Tingerisen

lammerdal

Kaxås fk''

X Tulierasen /

Hjerpen,

tnders -

3300

Milland

ÖRNSKÖLDSVIK

i Öv. Hakei

Vallbo Kap.

ÖSTERSUND

Stugun

linda sen

''agunda

Hofverberg ( X

HÄRNÖSAND

runäsda/eh

T än näs

%mdalen\

SUNDSVALL

0-0 i!

/ Storas tern

f OM C

sa *

S^eg ;

* FlickéfSacken

LinhårrdBi

LJUSDAL

Gärd alen

*\ y

Bollnäs

ilvda/en

Urna

Rättvik

Svärdsjö

Leksand

GÄVLE

FAMN

i OX

Borlän.

Oomnarfvet

Långshyttan

— “hvitsand

v rN+

■ngärde

nedergöra

Torsby

Ludvika

Avesta

icdjbbacken

Grängesberg

■ ■

Översiktskarta

över

NARVIKi

nuvarande och föreslagen sjukvårdsorganisation
inom Sveriges
ödemarksområden.

(Tillhör samarbetskommitténs betänkande år 1921.)

Skala 1:1,500,000

10 20 30 40 50

Jern

skeiTefteå

3 urea

Lövånger

Nys ät ra

Robertsfors

Vindel/!

Svenska Röda Rörsets Distrikts- och
Rretsstyrelser ingående uti rikets
ödemarksområde.

Norrbottens län
Distriktsstyrelse :
Luleå

Kretsstyrelser:

Arjeplog

Arvidsjaur

Gellivare

Jokkmokk

Karesuando

Kiruna

Korpilombo/o
Långträsk
Murjek
Pajala
Tärendö
Våtängi
Över Kalix
Över Torneå

Västerbottens län
Distriktsstyrelse:
Umeå

Kretsstyrelser:

Dorotea

Vilhelmina

Jämtlands län
Distriktsstyrelse:
Östersund
Kretsstyrelser:
Berg
Morsk
5 ve g

Kopparbergs län
Distriktsstyrelse :
Falun

Värmlands län

Distriktsstyrelse:

Kar/stad
Kretstyrelser:
Bålby
Torsby

HUDIKSVALL

SÖDERHAMN

Beteckningar:

Svart anger nuvarande organisation; grönt nyorganisation, dock att med
rött äro betecknade Svenska Röda Korsets alla samariter, hjulbårar och enkla
bårar; ödemarksområde är gulbelagt.

Lasarett.

Sjukstuga med isoleringsrum.

„ „ „ och tuberkulosavdelning

ffl. Tuberkulosanstalt.

jif Epidemisjukstuga.

(J) Sjukhärbärge
n Apoteksinrättning.

+ Distriktssköterska utan sjukhärbärge.

^ Dispensärsköterska.

£ Barnmorska.

O Samarit
0-0 Läkarbil med bår.

rm—. Motorbåt.

OO Hjulbår

X Enkel bär.

Ortnamn wmmm sålunda understruket anger boningsort för prov/nsial- (extra
provinsial-) läkare.

Gräns för provinsial- (extra provinsial-) läkardistrikt.

------Sockengräns.

+ _ + _+ Länsgräns.

> Större Landsväg.

- Mindre d:o och andra tärbara vägar.

■ Gångväg och Båtled.
i Järnväg

Föreslagen Järnväg.

STOCKHOLM, ANTOULjUkUÖrslIT.A-tST

Bil. B

En del statistiska uppgifter jämte översikt över nuvarande och av fyommitterade föreslagen organisation av sjufyvårdsväsendet inom Norrbottens läns ödemarl^sområden.

ÖDEMARKSOM RADEN

KOMMUNENS

Provinsialläkar distrikt -

Kommune

O O

5? »

o &»= ; EJ

(0 3 _

O CTQ q

Q. 3

?sO

■-1 3
■a 3

§ s!

— O w
<2. pt

tc»

Allmänna

vägar

— 3
Q.

PT sr

3 <
r sos

—ro

3 n>
3 <

• sa:
ro

SJUKVARDSANSTALTER

APOTEKSINRÄTTNINOAR

LÄKAR- OCH SJUKVÅRDSPERSONAL

Sjukstugor för allmän sjukvård

Föreslås

cd;

med

Befintliga | isoleringsrum 10) -

tuberkulos- ^ g
avdelning ! p

") ; q

■O

3 -•

Sjuk-

sköterskor

Dispensär-

sköterskor

Epidemi-

sjukhus

Befintliga

Sjukhär-bärgen med
isolerings
rum

Apotek

Befintliga

Medika-

mentsförråd

Befintliga

isial o. extra pr

iialläkarbefattnin

Befintliga

Avlönade av k

munen

Befintliga

Avlönade av la

ting och komr

Befintliga

OTQ 5

i * ?

3 a

3 </>

Distriktssköterskor

Vid sjukhärbärge

Föreslås

27)

Utan sjukhärbärge

Föreslås

28)

Av kommunen
anställda
Barnmorskor
Befintliga

Röda-kors-samariter

Vid Utan

sjukhärbärge sjukhärbärge
Föreslås ! Föreslås

SJUKTRANSPORTMEDEL FÖRESLÅS

Läkarbil med
bår

1 per varje
provitisial- o.
extra provinsialläkarstation -

Hjulbårar
1 per

sjukhärbärge

Enkla bårar
1 per varje distriktssköterska

och samarit
utan

sjukhärbärge

Motorbåtar

Arjeplog

Arvidsjaur

Gellivare

Jokkmokk

Paj ala

Arjeplog

3225, 14665

Arvidsjaur

"037 6071

53475

66432

8.so''

8.oo

198

135

Gellivare

13709: 16943! 7605831 8.60 205!

Jokkmokk med 7317 19474! 711596 13.70

Kvikkjokk

227

Pajala	3307;	2099	; 38730	15.891	1
Muonionalusta	773	1374	7 182
Junosuando	l) 1134	1260	2469	24.S2 j
Tärendö	i) 1687	1708	6272	23.70 1	5) 125
jukkasjärvi med				\|
Vittangi	2) 6418,	14137	589246	8.75! -	162
Karesuando	1186	6532	608	7.30 1	41

Vittangi

Över Kalix(del)IKorpilombol° i3)2218 1536; 2074 20-54''

V Över Kalix (del 6396 29311 97483; 17.50:

142

Arjeplog 1

S. Bergsnäs

Arjeplog

Arvidsjaur 1

is) 1

S Bergnäs

Arvidsjaur 1

Glommerträsk 1
Moskusselet 1

is) 1

23) 1

i3)Gellivare
n) Malmberget
1

Gellivare

1 20) 2

1 Arjeplog
Bergnäsudden
Aspnäs
Löfnäs

1 S. Bergnäs
1

1 N. Bergnäs 1
Jäckvik 1

Glommerträsk

Moskusselet

24) 2 Gellivare

Arvidsjaur 1 Arvidsjaur

Glommerträsk

Moskusselet

Lauker

Storberg

Grundträsk

1 Glommerträsk
1 Moskusselet
1
1
1

1 Brännberg 1

Skröfven

Nattavaara

Jokkmokk 1

Pajala

l4)Jokkmokkl ;Kobdales 1 Jokkmokk 1

Tjåmotes

Skröfven

Nattavaara

21) 3

29) Gellivare 1 Gellivare 2

Malmberget 1 Malmberget 2

Niitivaara 1

1 Hakkas 1 Skröfven

Ullati 1

1 Nattavaara 1 Nattavaara

Vitträsk 1

Jokkmokk 1 Kobdales

Tjåmotes

Vittangi 1

14) Kiruna

Jarrhois 1

Muouionalusta 1

Junosttando 1

Tärendö 1

Karesuando 1

Pajala

Över Kalix 1

Korpilombolo 1

ÖverTorneå(del)jÖverTorneå(del); 4098; 1742 70384 15.26'' j 6) 189

ÖverTorneå

22)

22) 1

1 Jokkmokk
Porjus

Murjek

1 Jokkmokk
Pouttare
1 Porjus
Tjåmotes
I Vuollerim

* Vuodas
Dokkas
EPajtasjaur

Kobdales

Pajala

Jarrhois 1

Muonionalusta 1

Junosuando 1

Tärendö 1

30)Pajala

1 Tjåmotes
1

Kvikkjokk 1
1 Harrok 1

1 Pajala
Muonionalusta
Junosuando
Tärendö

1 Jarrhois
1 Muonionalusta
1Junosuando
1 Tärendö

Vittangi

Karesuando

Över Kalix

ÖverTorneål

25) 1 Över Kalix 1

is)

ÖverTorneå

3i)Vittangi ljVittangi 1

Kiruna 2 Kiruna Z\

lj Karesuando 1 Karesuando

Abisko 1

Nedre Soppero 1

1 Areavaara 1
1

Jukkasjärvi 1

Lainio 1
Lannavaara 1

Riksgränsen

Korpilombolo 1 32)

Korpilombolo 1 Korpilombolo
Öv. Landsjärv 1
Bredträsk 1

Bränna 1

Mjölaskatan

Ö.Landsjärvl

33)

Öv. Torneå

Svansten

Kaivukylä

Pello

Arjeplog 1

S. Bergnäs

Arjeplog 1 Arjeplog

N. Bergnäs 1

Jäckvik

Arvidsjaur 1

Glommerträsk

Moskusselet

Gellivare 1

Skröfven

Nattavaara

okkmokk 1 Kobdales

Tjåmotes

1 Jokkmokk
Kvikkjokk
Porjus

Harrok

Murjek

Pajala

Vittangi

Öv. Kalix 1 Korpilombolo 1

Öv. Torneå

Arvidsjaur 1

Brännberg 1

Gellivare 1

Malmberget 1

Vuodas 1

Dokkas 1

Pajtasjaur 1

1 Jarrhois 1 Pajala 1

Muonionalusta 1

Junosuando 1 Areavaara 1

Tärendö 1

Jukkasjärvi 1

1 Vittangi 1

Kiruna 2

Karesuando 1 Lainio 1

Lannavaara 1

Riksgränsen 1

Öv. Landsjärv 11

Pello

Summa

4) j) i! 8) ! 9) 2

2 12) j 15) 4| 16)

13 17) 5

1 j 19) 8

5 i 26)

13!

15! i

26!

1) Enligt Norrsbottensförslaget skola Junosuando och Tärendö jämte

Korpilombolo bilda ett nytt provinsialläkardistrikt — Tärendö provinsialläkardistrikt.

2) Enligt Norrbottensförslaget skall den västra av de vid den föreslagna

delningen av Jukkasjärvi socken uppkommande kommunerna tillsammans
med Kiruna m:e bilda det nya — Kiruna provinsialläkardistrikt 3)

Jfr not 1.

4) För hela länet 736 km.

5) Tärendö med Korpilombolo tillsammans 125 km.

6) För hela Över-Torneå—Hietaniemi väghållningsdistrikt.

7) För hela länet 2284 km.

s) 1 st. i Luleå......... 75 vårdpl.\ Avsedda för hela länet, omfattande 180342-

1 » » Gellivare ... 70 » /invånare fördelade på en areal av 105520

1 » » Piteå ......... 60 , Mö km. Enl. 1920 års landstings beslut stäl 1

» » Haparanda ...29 » kies möjligen i utsikt ytterligare 40 vård Summa

234 » / platser vid Garnisonssjukhuset i Boden.

vårdpl-.

Sjukstugan i Arvidsjaur 9
» Jokkmokk 20

Dessutom inom länet:
Sjukstugan i Kiruna .. 24

> Nederkalix 18

» Porjus ... 8

Sjukhemmet iöjebyn ... 40

Summa 119

(tillhörbolag I
( » staten)''

Enl. 1920 års landsting böra
sjukstugor finnas å alla de orter
där provinsialläkare äro stationerade,
så framt ej närheten
av ett läns lasarett gör detta
onödigt. Dessutom utdömer
landstinget nuvarande sjukstugor
i Arvidsjaur, Jokkmokk,
Nederkalix såsom varande av
alltför primitiv art.

Utom nu befintliga användbara sjukstugor (Kiruna, Porjus) böra enl.
landstinget dylika anläggas på följande plafser:

; Provinsialläkardistrikt	Folkmängd	Antal vårdplatser j
Efter nuvarande Efter föreslagen distriktsindeln. \|ny distriktsindel.	För allmän sjukvård	i För tuberkulos- j vård
Arjeplog	3 200	3 200	8	8
Arvidsjaur	7 000	7 000	12	12
Jokkmokk	7 300	7 300	12	12
Kiruna*	7 400	8 700	12	12
Pajala	6 900	4 100	12	12
Råneå	8 700	8 700	12	12
Vittangi	7 600	6 300	8	8 i
Öfver Kalix	8 500	6 300	12	12
Öfver Torneå	6 500	6 500	12	—

10)

12)

Antal vårdplatser

10.

Inom länet finnes 3 tuberkulosanstalter nämligen:

Norrbottens läns tuberkulossjukhus i Sandträsk... 80 vårdpl.
• » tuberkulossjukvårdsanstalt •Hälsan»
i Anfnäs .................... 18

Kaptensgårdens sanatorium tillhör Lotis.-Kir. A.-B. 25

Summa 123

Jämför i
övrigt
not 9.

13) Tillhöra Gellivare s:n.

14)	Tillhör respektiv »
15)	1 Gellivare ..		22 vårdpl.
	1 Malmberget		18	9
	1 Jokkmokk ..		6	»
	1 Kiruna .....		30	>
	Dessutom inom länet:
	Sjukstugan i	Luleå stad	24	»
	> j	Piteå.........	11	t
	t j	Haparanda.	12	>
	» i	Gammelstad	18	»	Tillhör Neder Luleå s:n.
	» i	Öjebyn......	18	»	Gemensam för flera socknar.
	» i	Porjus.....	10
	» i	Boden ......	16		Tillhör Över Luleå s:n.
		Summa	185

Enligt 1920 års landsting utdömas samtliga länets epidemisjukstugor med
undantag av dem i Luleå, Gellivare, Kiruna och Haparanda såsom varande
av allt för primitiv art.

Landstingets plan för epidemivårdens organisation omfattar i stort:

A Centrala epidemisjukhus i

B. Epidemisjukstugor i epidemidistrikt

Eu slör del av Vittangi läkardistrikts befolkning bör vårdas här.

Luleå .........	60 vårdpl.
Piteå .........	54	>
Boden .........	80	»
Gellivare......	50	»
Arjeplog......	11	>
Arvidsjaur ...	16	»
Haparanda...	29	)
Jokkmokk ...	11	9
Kalix .........	29	>
Kiruna.........	29	»
Pajala .........	11	>
Råneå ........	11	>
Vittangi ......	11
Över Kalix ...	16	»
Över Torneå	16	* S:a

16)

17)

IS)

19)

20)

21)

22)

23)

24)

25)

26)
27)

28)

29)

C. Isoleringsrum för 4 patienter i	Tärendö epidemidistrikt	30)
	Muonionalusta » Junosuando »
	Karesuando » Korpilombolo » » 20	31)
	Summa 454	32)
Landstinget har beslutat uppförandet	av sjukstationer i Karesuando
och Muonionalusta med 6 vårdplatser i varje, varjämte i avvak-	33)
tan på att ny sjukstuga uppföres	vid det föreslagna nyinrättade

i Gellivare,

prov.-läk.-distr. i Tärendö en sjukstation om 6 vårdplatser även därslädes
anlägges.

Dessutom inom länet apotek i Luleå, Piteå, Haparanda, Boden, Kalix,
Råneå, Älfsbyn, Kiruna, Malmberget.

Summa inom länet: apotek ........................... 14

medikamentsförråd ......... 1

Vakant.

Dessutom civila läkarbefattningar inom området:

1 lasarettsläkare)

1 järnvägsläkare)

1 e. provinsialläkare )

2 järnvägsläkare j '' Kiruna,

1 e. provinsialläkare )

1 järnvägsläkare j 1 Malmberget''

Vid Gellivare kommunalhem.

1 ä sjukstugan i Jokkmokk.

2 å epidemisjukstugan i Jokkmokk.

Vid epidemisjukstugan i Kiruna.

Vid Arvidsjaurs sjukstuga.

Vid Gellivare epidemisjukstuga.

1 Över Kalix kyrkby.

Dessutom 1 dispensär i Kiruna.

Avsedd dels för sjukvård i hemmen inom det område som bestämmes
av vederbörande läkare och kommunal myndighet, dels vid sjukhärbärget.

Avsedd för sjukvård i hemmen inom det område, som bestämmes av
vederbörande läkare och kommunal myndighet.

Enligt 1920 års landstings beslut skola distriktssköterskor inom Gellivare
distrikt placeras sålunda:

2 i Gellivare,

1 i Nattavaara,

1 i Skröfven,

1 i Dokkas.

Enligt 1920 års landstings beslut skola distriktssköterskor inom Pajala
distrikt placeras sålunda: 1 i vardera Pajala, Tärendö, Junosuando,
Muonionalusta.

Enligt 1920 års landstings beslut skola distriktssköterskor inom Vittangi
och Kiruna distrikt placeras sålunda:

1 i Vittangi, 1 i Karesuando, 3 i Kiruna.

Enligt 1920 års landstings beslut skola distriktssköterskor inom Över
Kalix distrikt placeras sålunda:

1 i Svartbyn, 1 i Heden, 1 i Korpilombolo.

Enligt 1920 års landstings beslut skola distriktssköterskor inom Över
Torneå distrikt placeras sålunda: 1 i Hietaniemi, 1 i Juoksengi.

Anm.l. Under provisorietiden 1921 —1922 nytillkomna sjukvårdsanstalter och
personal äro angivna genom namnens understrykning i resp. kolumner.
Anm. 2. »Nuvarande organisation» daterar sig till statistiska uppgifter och
årsredogörelser in. in. tillgängliga på hösten 1920.

Aum. 3. Stavningen av ortnamn hänför sig till Söderbergs »Reskarta över
norra Sverige».

Bil. C.

En del statistiska uppgifter jämte översikt över nuvarande och av fyommitterade föreslagen organisation av sjufyvårdsväsendet inom Västerbottens läns ödemarfysområden.

ÖDEMARKSOMRÅDEN

KOMMUNENS

SJUKVÅRDSANSTALTER

APOTEKSINRÄTTNINGAR

LÄKAR- OCH SJUKVÅRDSPERSONAL

SJUKTRANSPORTMEDEL FÖRESLÅS

Provinsialläkar-

distrikt

Kommuner

Folkmängd

7t 1920

Areal □ km.

Skulder år 1917

Kronor

Kommunalskatt 1920

Kr. pr 100 Kr. in-

komst

Allmänna

vägar

Lasarett befintliga

Sjukstugor för allmän sjukvård

Tuberkulosanstalter

befintliga

Epidemi-

sjukhus

Befintliga

Sjuk här-bärgen med
isolerings-rum

Föreslås

Apotek

Befintliga

Medika-

mentsförräd

Befintliga

Provinsial- o extra provin-

sialläkarebefattningar

Befintliga

Sjuk-

sköterskor

Dispensär-

sköterskor

Distriktssköterskor

Av kommunen
anställda
Barnmorskor
Befintliga

Röda-kors-samariter

Läkarbil med

Enkla bårar

1 per varje di-striktssköterska
och samarit
utan

sjukhärbärge

Motorbåtar i

Landsvägar

i km.

Bygdevägar

i km.

Befintliga

För

med

isolerings-

rum

eslås

med isole-ringsrum och
tuberkulos-avdelning

Avlönade av kom-

munen

Befintliga

Avlönade av lands-

ting och kommun
Befintliga

Befintliga

Vid sjuk-härbärge
Föreslås

16)

Utan sjuk-härbärge
Föreslås
17)

Vid

sjukhärbärge

Föreslås

Utan

sjukhärbärge

Föreslås

bår

1 per varje
provinsial- o.
extra provin-sialläkar-station

Hjulbårar

1 per

sjukhärbärge

Dorotea

4619

3051

25903

9.50

Dorotea 1

n) i

13) 1

RisbäcksKapl

Dorotea 1

Ormsjö 1

Risbäcks Kap 1

Svanabyn 1

Dorotea 1

Svanabyn 1

Risbäcks Kap. 1

Vilhelmina

9199

8751

26076

13.00

Vilhelmina 1

Dikanäs 1

Saxnäs 1

Vilhelmina 1

.o i

14) 1

Dikanäs 1

Saxnäs 1

Vilhelmina 1

Järvsjön 1

Skansholm 1

Tresund 1

Strömnäs 1

Dikanäs 1

Lövberg 1

Dikanäs 1

Saxnäs 1

Kittilsfjäll 1
Latikberg 1
Klimpen 1
Bäckstrand 1
Stalon 1

Marsliden 1

Vilhelmina 1

Dikanäs 1

Saxnäs 1

Kittilsfjäll 1

Latikberg 1

Klimpen 1

Bäckstrand 1

Stalon 1

Marsliden 1

Vilhelmina 1

Stensele

4412

4455

52682

7.oo

—

Stensele 1

Pauträsk 1

Umnäs 1

Pauträsk 1

Umnäs 1

Stensele 1

Pauträsk 1

Umnäs 1

Pauträsk 1

Umnäs 1

Gunnarn 1

Stensele 1

Pauträsk 1

Umnäs 1

Gunnarn 1

Stensele 1

Tärna

1664

3846

6000

9.67

—

Tärna 1

U) 1

Tärna 1

Fräkenvik 1

Gardvik 1

Rönnbäck 1
Klippan 1

Tärna 1

Gardvik 1

Rönnbäck 1

Klippan 1

Sorsele

4102

7835

34435

8.05

—

Sorsele 1

Öv. Gautsträsk 1

11) 1

Öv.Gautsträsk 1

Kraddsele 1

Sorsele 1

Gargnäs 1

Öv.Gautsträsk 1
Gargnäs 1

Öv.Lomfors 1
Fjellbonäs 1

Sorsele 1

Öv.Gautsträsk 1
Gargnäs 1

Öv Lomfors 1
Fjellbonäs 1
Hällnäs 1

Sorsele 1

G argnäs 1

Gargnäs 1

Hällnäs 1

Malå

3272

1729

3755

8.oo

i) 202

1) 4

Malå 1

11) 1

Malå 1

Malåträsk 1

Kuorbevare 1

Långträsk 1

Malå 1

Långträsk 1

Lycksele (del)

8708

5398

14543

5.40

347

Lycksele 1

Björksele 1

Lycksele 1

Björksele 1

Lycksele 2

Björksele 1

Rusele 1

Vinliden 1

Ny by 1

Rusksele 1

Vägsele 1

Björksele 1

Lycksele 1

Björksele 1

Summa

5) 3

2 2 s)

9) 1 7 10) 2

12) 7

15)

7| 2

15 6

1) Gemensamt för Mala och Norsjö tingslag.

2) För hela länet 1880 km.

3) » » » 1107 km.

4) 1 st. i Umeå ...... 212 vårdpl.) Avsedda för hela länet, omfattande 179 376

1 » > Skellefteå... 110 » /invånare, fördelade på en areal av

Summa 322 » J 58 935 □ km.

1 » nytt lasarett beslutat, platsen ej bestämd, sannolikt Stensele.

5) Sjukstugan i Stensele ... 8 vårdplatser

T>	Sorsele ......	16	»
	Lycksele	12
Dessutom	inom länet:
Sjukstuga i	Burträsk ...	10	»
» i	Byske ......	8	»
» i	Nordmaling	20	t
* i	Norsjö ......	10	»
» i	Robertsfors.	18	»
» i	Vindeln ...	13	»
» i	Åsele.........	16	»
	Summa	131

Dessutom 1 tillfällig sjukstuga i Vilhelmina, äges av statens järnvägar
och avsedd uteslutande för järnvägens personal.

1 st. sjukstuga är under byggnad i Bjurholni.

6) Antal vårdplatser 10.

7) » » 16.

8) Inom länet finnes: tuberkulosavdelning vid Umeå lasarett ... 50 vårdpl.

Skellefteå > 53 »

vartill kommer Bureå tuberkulossjukstuga........................ 11 »

Summa 114

1919 års landsting beslutat uppföra ett centralsanatorium för tuberkulossjuka
i Degerfors socken (Nya Hedlunda).

9) Epidemisjukstugan i Vilhelmina 12 vårdpl.

Dessutom inom länet:

Sjukstuga i Umeå (stadens)...... 20 »

» i Skellefteå (stadens) 10 »

» i Byske .................. 8 *

» i Hörnefors ............ 6 »

» i Nordmaling ......... 7 »

» i Åsele .................. 11 »

Summa 74

Dessutom finnes isoleringslokaler i Holmsund.

Burträsk och
Bureå socknar.

io) Dessutom inom länet i: Umeå.

Nysätra.

Skellefteå.

Norsjö.

Degerfors.

Asele.

Nordmaling.

Burträsk.

Byske.

Jörn.

Bjurholni.

Lövånger.

Robertsfors.

n) Vakant.

12) Dessutom civila läkarbefattningar inom området:

1 järnvägsläkare i Vilhelmina.

1 » i Stensele.

13) Vid

14) Vid

15) Inom länet finnas f. n. 7 dispensärer.

16) Avsedda dels för sjukvård inom hemmen inom det område, som be stämmes

av vederbörande läkare och kommunal myndighet, dels vid
sjukhärbärge.

17) Avsedda för sjukvård inom hemmen inom det område, som bestämmes

av vederbörande läkare och kommunal myndighet.

Anm. 1. Under provisorietiden 1921—1922 nytillkomna sjukvårdsanstalter och
personal äro angivna genom namnens understrykning i resp kolumner.
Anm. 2. »Nuvarande organisation» daterar sig till statistiska uppgifter och
årsredogörelser m. m. tillgängliga på hösten 1920.

Anm. 3. Stavningen av ortnamn hänför sig till Söderbergs »Reskarta över
norra Sverige».

Bil. D

En del statistiska uppgifter jämte översikt över nuvarande och av l^ommitterade föreslagen organisation av sjutal)årdsväsendet inom Jämtlands läns ödemarfysområden.

ÖDEMARKSOMRÅDEN

KOMMUNENS

SJUKVÅRDSANSTALTER ; apoteksinrättningar

LÄKAR- OCH SJUKVÅRDSPERSONAL

SJUKTRANSPORTMEDEL FÖRESLÅS

! Provinsialläkar-distrikt

Kom muner

Folkmängd

Vi 1920

Areal i □ km.

Skulder år 1917

Kronor

Kommunalskatt 1920

Kr. pr 100 Kr. in-

komst

Allmänna

vägar

Lasarett Befintliga

Sjukstugor för allmän sjukvård

Tuberkulosanstalter

Befintliga

Epidemi-

sjukhus

Befintliga

Sjuk här-bärgen med
isolerings-rum

Föreslås

Apotek

Befintliga

Medika-

mentsförräd

Befintliga

Provinsial o. extra provins-

sialläkarbefattningar

Befintiiga

Sjuk-

sköterskor

Dispensär-

sköterskor

Distriktssköterskor

Av kommunen
anställda
Barnmorskor
Befintliga

Röda-kors-samariter

Läkarbil med
bår

1 per varje
provinsial- 0.
extra provin-sialläkar-station

Hjulbårar

1 per

sjukhärbärge

Enkla bårar

1 per varje di-striktssköterska
och samarit

utan

sjukhärbärge

Motorbåtar

Landsvägar

i km.

Bygdvägar

i km.

Befintliga

Föreslås

Avlönade av kom-

munen

Befintliga

Avlönade av lands-

ting

Befintliga

Vid sjuk-härbärge
Föreslås

21)

Utan sjuk-härbärge
Föreslås

vid

sjukhärbärge

Föreslås

utan

sjukhärbärge

Föreslås

med

isolerings-

rum

med isole-ringsrum och
tuberkulos-avdelning

Gäddede

Frostviken

2649

4214

29706

7.40

Gäddede 1

i3)Gäddede 1

16) 1

18) 1

Sjougdnäs 1
Gäddede 1

Jormvattnet 1

J ormlien 1

Gäddede 1

Jormlien 1

Föllinge

Laxsjö

Hotagen

2368

1179

1085

962

573

1923

24197

11472

32090

10.50

7.73

8.55

Föllinge 1

Hotagen 1

i3)Föllinge 1

16) 1

Föllinge 1

Hotagen 1

Föllinge 1

Skärvängen 1

Laxsjö 1

Hotagen 1

23) Föllinge 1

Hotagen 1

Föllinge 1

Offerdal

4252

2122

7.60

Kaxås 1

Tångeråsen 1

Rönnöfors 1

Kaxås 1

Mörsil (del)

Kall (del)

Åre (del)
Undersåker(del)
1) Hallen (del)

1730

2705

3039

1337

2656

2121

2240

961

19843

8152

47660

20021

6.00

6.60

6.50

9.oo

9.60

7.20

Mörsil 1

9) Månsåsen 1

Undersåker 1

Kålås Kap. 1
Dufed 1

Mörsil 1

Tulleråsen 1

Dufed 1

Hjerpen 1

Öv. Hallen 1

Kålås Kap. 1

Tulleråsen 1

Kall 1

Dufed 1

Hålland 1

Hallen 1

Mörsil 1

Kålås Kap. 1
Dufed 1

VallboKap. 1

Mörsil 1

24) Månsåsen 1

Kålåx Kap. 1
Dufed 1

Rönnöfors 1

Tulleråsen 1

Hjerpen 1

Öv. Hallen 1

Vallbo Kap. 1

Oviken 1

Hofverberg (del)

Oviken (del)
Berg (del)

—

2325

3451

818
2) 1197

56570

58600

9) Åsarne 1

Berg 1

12) Berg 1

Hofverberg 1

Oviken 1

Berg 1

Oviken 1

Berg 1

24) Åsarne 1

Berg 1

Hede

Storsjö

1719

603

1815

1752

19884

11431

9.04

14.oo

Hede 1

Storsjö 1

Hede 1

18) 1

Storsjö 1

Hede 1

Storsjö 1

Hede 1

Storsjö 1

Vemdalen (del)
Tännäs

1249

1857

1128

2295

1181

2453

6309

15409

41261

41117

20.57

12.43

Funäsdalen 1

Sveg 1

18) 1

Sveg 1

Funäsdalen 1

Vemdalen 1

Tännäs 1

Funäsdalen 1

Sveg (del)

Linsell

Lillhärrdal

1170

1668

11.71

4.80

Sveg 1

Linsell 1

Lillhärrdal 1

Linsell 1

Lillhärrdal 1

Linsell 1

Lillhärrdal 1

Linsell 1

Lillhärrdal 1

Sveg 1

Linsell 1

Lillhärrdal 1

Summa j

1 3) 4) 5)

6) 3 3| 1

10)

11) 1

14) 4

15) 2] 17) 6

19)

19) 3

20) 2

22) 9|22) 5

3 6

9 9

Enligt 1916 års Provinsialläkarkommitté skall bland annat Hofverbergs
distrikt upplösas samt två nya distrikt bildas, nämligen Åsarne och
Månsåsen. I det förra skall bland andra ingå Bergs kommun, och i
det senare Hallen och Oviken kommuner.

Åsarne inberäknat.

För hela länet 905 km.

För hela länet 1,477 »

Ett i Östersund — 185 vårdplatser, avsett för hela länet, omfattande

131,985 invånare, fördelade på en areal av 51,556 □ km. Enligt 1919
års landstings beslut skall emellertid ett nytt lasarett tillkomma i Sveg.
Sjukstugan i Qäddede 16 vårdpl.

» Hede ... 10 » Föreslås med tuberkulosavdelning.

» Sveg ... 15 » Dessutom inom länet:

Sjukstuga i Ström... 15 »

Summa 56 »

Med tillkomsten av det nya lasarettet i Sveg, torde sjukstugan därstädes,
komma att indragas.

7) Antal vårdplatser 10

s) » » 16

9) 1 mån som ny distriktsindelning trätt i verkställighet. — Jämför not 1.

10) Inom länet finnes följande tuberkulosanstalter:

Solliden (Östersund) — 40 vårdplatser — (under landstinget),

Mörsils sanatorium och fjällpensionat (privata anstalter).

Länets dispensärstyrelse föreslår uppförandet av ett tuberkulossjukhus
om 125 vårdplatser. I avvaktan härpå föreslår kommittén sjukstugan
i Föllinge med tuberkulosavdelning, varjämte Hede nuvarande sjukstuga
föreslås lämpligen böra utvidgas med tuberkulosavdelning.

11) Inom länet finnas dessutom följande epidemivårdanstalter:

Epidemisjukhus i Östersunds stad 24 vårdplatser
Epidemisjukstuga i Refsund ...... 24 »

12) Flyttas till Asarne i o. m. ny distriktsindelning. — jämför not 1.

13) Tillfälligtvis nedlagt.

14) Inom länet finnes dessutom apotek i Östersunds stad (2 st.), Ragunda,

Stugun, Hammerdal, Bräcke.

15) Inom länet finnes dessutom medikamentsförråd i Rätan.

16) Vakant.

17 Dessutom civila läkarbefattningar inom området.

2 järnvägsläkare i Mörsils provinsialläkardistrikt.

18) Vid respektive provinsialläkardistrikts sjukstugor.

19) Se i övrigt under rubrik Distriktssköterskor:

20) Dispensärstyrelsen föreslår en utökning till 1 per provinsialläkardistrikt.

21) Avsedd dels för sjukvård i hemman inom det område som bestämmes

av vederbörande läkare och kommunal myndighet, dels vid sjukhärbärget.

22) Befintliga distriktssköterskor i Dufed, Berg och Funäsdalen ansluta till

där föreslagna sjukhärbärgen.

23) Därest provinslalläkarbefattningen kan tillsättas

24) Avsedda för de båda nyorganiserade distrikten Månsåsen och Åsarne.

Anm. 1. Under provisorietiden 1921—1922 nytillkomna sjukvårdsanstalter
och personal äro angivna genom namnens understrykning i respektive
kolumner.

Anm. 2. »Nuvarande organisation» daterar sig till statistiska uppgifter och
årsredogörelser m. m. tillgängliga på hösten 1920.

Anm. 3. Stavningen av ortnamn hänför sig till Söderbergs »Reskarta över
norra Sverige».

Bil. E.

En del statistiska uppgifter jämte översikt över nuvarande och av fyommitterade föreslagen organisation av sjutspårdsväsendet inom Kopparbergs läns ödemarfysområden.

ÖDEMARKSOMRÅDEN

KOMMUNENS

SJUKVÅRDSANSTALTER

APOTEKSINRÄTTNINOAR

LÄKAR- OCH SJUKVÅRDSPERSONAL

SJUKTRANSPORTMEDEL FÖRESLÅS

Provinsialläkar-

distrikt

Kommuner

Folkmängd

''/, 1920

Areal i Lj km.

Skulder år 1917

Kronor

Kommunalskatt 1920

Kr. pr 100 Kr. in-

komst

Allmänna

vägar

Lasarett Befintliga

Sjukstugor för allmän sjukvård

Tuberkulosanstalter

Befintliga

Epidemi-

sjukhus

Befintliga

Sjukhär-bärgen med
isolerings-rum

Föreslås

Apotek

befintliga

Medika-

mentsförråd

Befintliga

Provinsial o. extra provins-

sialläkarbefattningar

Befintliga

Sjuk-

sköterskor

Dispensär-

sköterskor

Distriktssköterskor

Av kommunen
anställda
Barnmorskor
Befintliga

Röda-kors-samariter

Läkarbil med
bår

1 per varje
provinsial- o.
extra provin-sialläkar-station

Hjulbärar

1 per sjuk-härbärge

Enkla bårar

1 per varje di-striktssköterska
och samarit

utan

sjukhärbärge

Land vägar

i km.

Bygdsvägar

i km.

Befintliga

Föreslås

Avlönade av kom-

munen

Befintliga

Avlönade av lands-

ting och kommun
Befintliga

Befintliga

vid sjuk-härbärge
Föreslås

utan sjuk-härbärge
Föreslås

10)

vid

sjukhärberge

Föreslås

utan

sjukhärbärge

Föreslås

med

isolerings-

rum

med isole-ringsrum och
tuberkulos-avdelning

Sårna

Idre

Sårna

1191

1746

2253

2244

78438

120252

4.60

4 60

1 118

Sårna 1

5) Idre 1

3) 1

Idre 1

Flicker-bäcken 1

Idre 1

Sårna 1

Storsätern 1

Gördalen 1

Sårna 1

Idre i

Flickerbäcken 1
Storsätern 1

Gördalen 1

Summa

I 1

2) 1

1 3) 4)

l! 6)

7) 1

l| 1

ii)

2 1

1 st. i Falun.......	177 vårdpl.			2) Sjukstugan	i	Sårna.........	15 vårdplatser Föreslås med tub. avd. Des-	3)	Inom länet finnas 6 st. tuberkulosanstalter med tillsammans 400 vårdplat-
Mora ...........	SO	1 Avsedda för hela länet	omfattande				sutom inom länet:		ser. Sjukstugan i Sårna bör lämpligen utvidgas med tuberkulosavdelning.
Smedjebacken .	28 »	251055 invånare fördelade i	på en are-	Sjukstuga	i	Lima .........	6 vårdplatser	4)	Inom länet finnas 11 st. epidemisjukhus med tillsammans 201 vårdplatser.
Summa	285 »	] al av 30015 □ km.		»	>	By ............	8	5)	Förestås av på platsen	boende dispensärsköterska med därvarande till
				>	»	Domnarvet .	20		samarit utbildad barnmorska såsom biträde.
				»	»	Grangärde...	14 »	9)	Inom länet finnes apotek	i: Falun, Malung
					»	Grängesberg	15 »			Leksand, Nås
					n	Hedemora...	14			Mora, Orsa
					>	Leksand......	12			Hedemora, Rättvik
				)	)	Ludvika......	16			Avesta, Älfdalen
					X	Långshyttan	9			Långshyttan, Borlänge
				>	»	Malung ......	8			Säter, Ludvika
				1	»	Nås............	12			Smedjebacken, Grängesberg.
				»		Svärdsjö......	9	7)	Inom länet finnes medikamentsförråd i:
				»	»	Älvdalen ...	20			Svärdsjö
						Summa	178			Grangärde

By.

8) Vid sjukstugan i Sårna.

9) Avsedd dels för sjukvård i hemmen inom det område som bestämmes

av vederbörande läkare och kommunal myndighet, dels vid sjukhärbärge.

10) Avsedd för sjukvård i hemmen inom det område som bestämmes av

vederbörande läkare och kommunal myndighet.

■>) Jämför not 5.

Anm. 1. Under provisorietiden 1921 —1922 nytillkomna sjukvårdsanstalter och
personal äro angivna genom namnens understrykning i resp. kolumner.
Anm 2. »Nuvarande organisation» daterar sig till statistiska uppgifter och
årsredogörelser in. m tillgängliga på hösten 1920.

Anm. 3. Stavningen av ortnamn hänför sig till Söderbergs »Reskarta över
norra Sverige.»

En del statistiska uppgifter jämte översikt över nuvarande och av fyommitterade föreslagen organisation av sju\vårdsväsendet inom Värmlands läns ödemar\sområden.

ÖDEMARKSOMRÅDEN

KOMMUNENS

SJUK VÅRDSAN

S T

A L T E R

APOTEKSINRÄTTNINOAR

LÄKA

R- OCH SJUKVÅ

RDSPERSONAL

SJUKTRANSPORTMEDEL FÖRESLÅS

Cf)

Allmänna

C, o

- 3 vagar

Öl

Sjukstugor för allmän sjukvård

Sjukhär-bärgen med
isolerings-rum

Föreslås

(/> O
P <

Sjuk-

sköterskor

Dispensär-

sköterskor

Distriktssköterskor

Röda-kors-samariter

Läkarbil med

Enkla bårar

Provinsialläkar-

n! 3

_ -* s r—

—CTQ

CL
X* O

3 2:

-t

-1

<T>

Föreslås

er -L

Epidemi-

sjukhus

Befintliga

Medika-

mentsförråd

Befintliga

p: CO

Ä>

Av kommunen

bår

Hjulbårar

1 per

sjukhärbärge

1 per varje di-

Kommuner

distrikt

— 3

i8g:

°crq

□

-t i

0—5 £2

3 O £L —. 3
— O ^ Q-

SFS =2:

* _J CTQ

3 S! ^

3_*

Befintliga

med

isolerings-

rum

med isole-ringsrum och
tuberkulos-avdelning

—♦i 3

5* o

ee in
-• p

CTQ 3
ös in

-i

Apotek

Befintliga

2. "re
3 pa X

3 3
P 3 p

5''tj
0° 2
p o

5’

O*:

C0 3

3.3 g.

a* ^

2. 3

3 n p»
(X 3 <

P X-

K Öl
ro o g
rang.

mg <

" I 3
3 S-

Befintliga

Vid sjuk-härbärge
Föreslås

Utan sjuk-härbärge
Föreslås

anställda

Barnmorskor

Befintliga

vid

sjukhärbärge

Föreslås

utan

sjukhärbärge

Föreslås

1 per varje
provinsial- o.
extra provin-sialläkar-station

striktssköterska
och samarit
utan

sjukhärbärge

N. Finnskoga

1629

683

72140

7.oo

Hölje 1

Hölje 2

S. Finnskoga

1768

633

53763

5.76

Bograngen 1

Bograneren 1

Bograngen 1

Flatåsen 1

Långaf 1

Bograngen 1

Flatäsen 1

Långaf Nyskoga

559

179

16311

3.25!

Långaf 1

Asped 1

|Dalby (del)

3682

805

22357

7.00

Dalby 1

Norra Ny

2950

724

46217

4.07

Torsby (del) Hvitsand

2002

216

47917

6 oo''

Hvitsand 1

Torsby 1

Hvitsand 1

Torsby 1

Hvitsand 1

Summa

2) 1

5) 1

6) 4

9) 4

101 1

1 st. i Karlstad ......250	vårdplatser] Avsedda	för hela länet omfattande	3)	Inom länet finnes:
1 » » Filipstad...... 66	» 265641	invånare fördelade på en		Värmlands läns tuberkulossjukh	us i	110 vårdplatser
Summa 316	T>	areal av	19324 □ km.		Tuberkulosavdelning å Klareberg » Karlstad	21
Sjukstugan i Dalby ))	14 vårdplatser				Summa	131	>
Dessutom inom länet:				4)	Inom länet finnes:
Sjukstuga i Arvika......	18				Epidemisjukhus i Karlstad... .	. 63 vårdplatser
> » Kristinehamn 28	T>			« » Kristinehamn	18
» > Silbodal ...	... 16	>			» » Filipstad ....	. 4
» » Sunne ......	.. 20	»			» » Arvika ........	. 12
» » Säffle ......	.. 14	»			» » Säffle.........	. 24 i
» > Torsby......	.. 18	>			Epidemisjukstuga iTorsby	10
» > Uddeholm	... 20	»			Summa	121

Sjukavd. å Klareberg i Karlstad 51 »

Summa 199 »

*) Nytt lasarett om vardera 60 vårdpl. under uppförande i Torsby och Årjäng samt ett
i Arvika om 68 vårdpl.

**) Sjukstugan slopas och ny uppföres om 24 vårdpl.; beräknas kunna tagas i anspråk
år 1922.

5) Dessutom i länet apotek 13 st.

(därav 1 i Torsby)
och medikamentsförråd 2 st.

6) Stationsort

7) Avsedd dels för sjukvård i hemmen inom det område som bestämmes av

vederbörande läkare och kommunal myndighet, dels vid sjukhärbärge.

8) Den därstädes nu placerade, till samarit utbildade, barnmorskan, därest

så kan befinnas ändamålsenligt.

9) Barnmorskan i Hölje tjänstgör tillika såsom samarit.

10) Jämför not 9.

Anm. 1. Under provisorietiden 1921—1922 nytillkomna sjukvårdsanstalter och
personal äro angivna genom namnens understrykning i resp. kolumn.
Anm. 2. »Nuvarande organisation» daterar sig till statistiska uppgifter och
årsredogörelser m. m. tillgängliga på hösten 1920.

Anm. 3. Stavningen av ortsnamn hänför sig till Söderbergs »Reskasta över
norra Sverige.»

3il.Pl

RITNING -T-iii, ■ RÖKSTUGA
för ■ NORRLAND •

MED - TUBERKtJiC3/AVDELNiN&-

46* é

Ii II

ii n !!

IWBIBM

fisa

“ii ''II'':

!8.yO

ÅKARE

OPERATIONSRUM -

A1CJ K

A1UK -

JAL

APOTEK/

rÖRRÅD

TVATTRUM. M.M

DAGRUM

ronitÅJrÖKPÅpjyapi v°lcrin4/-

KArr

ROM

sZkV.

ROM

TOAL.

OCH

CfcM>RO

/KOTlR/KA

KOK

^KArr

PLAN - AV - £>OTTENVAN.

*r JO METER.

ro RRAD/RUM

A]UK VAL -

-S]CJK -

RrjrRVUTRyMME

LIGGHALL

DA Q RUM -

PA G R U M

RAPP

RUM

s/CRV

RUM H BITRÄDE.

TOAL

KOKERSKA

VKOTER/KA

-PLAN,- AV • VAN. 1 • TR.

3V ALLM. LANTBRCJK53ÄLL3KAP
■ Byu6NAD5ByRÅN •

• LN. GRAMÉN
ARKITEKT -

Anton Ljunglöfs Litogr. Anst.

£11.5 £

RITNING- • Git • J^CIK/TQGA •
röR- NORRLAND

UTAN •TmSCRKCJJ-O/AYDELNINQ

, •AGS1''''''

WV1 r. V»

1 . **

. V''V-,

- "V

ifeöW

LÄKARE

OPERATIO NITRUM -

^/JCJK -

JAL

APOTEK

FÖRRÅD

TVÄTT RUM. M- M

IDAG RCJM

□

l/OLE RINGARUM -

TOKKAMfORRAt

KArr FfUM -

DERV

RUM

TO AL

l/KOTER/KA

BAD RO

■■>''■ ■''

_/KAr r

''./IKTION • A —

FLAN • AV • BOTTIN VAN

3V AL LM* LANTBRUKSSÄLLSKAP
ByGGNAwey/AN

L.N. GRAMIN
ARKITEKT

□

DM. IO

pt_

i u~tt~b

wmiimro

VIND

rER/ONA LIRUM

• Kl. Jr. KV RUM

TÄMJS

rUUONAL
RUM

EOK/TUGA

VINP

VIND

B ''B 8 BB

PLAN - AV • VI NDVVAN

PLAN- AV- KALLARIN

Anton Ljunglöfs Litogr. Anst.

•RITNING • Tjur ■JiCJKJtCJGA ■
••för.- NORRLAND •

■ UTAN - TUBCKKCJLQ/AVDELNiN^-

LEKTION ■ A

♦ ROTTRCJKTIR -

•FÖRRÅD-Il Lfl
• PANNSÖM

JTRYK- OCH
• MAN£ELRUM

FÖRRÅD -

FLAN - AV • KAL LA Rf! N -

OM. 10

• RITNING- • Till, • UTHOJ" •

• Tiii ■ J‘]UKHÄR.BÄR&E-för- NOKRLAKf)•

DM IO

TA/ AD

FLAN -

I C»

•-/JEKTION- A-s -

•SVALLM. IANTRRUK33AIL3KAF
ByCCNADiByRÅH
•I.N.GKAMCN•
ARKITEKT -

Anton Ljunglöfs Litogr. Anst.

Bil.F4

•RITNING • rit -yjaKHÄRBÄRGE:
• för - NORRLAND •

lUäO/J

I**

»M!™!

Öl

PUTRIKT./-

»/KÖTCR/KA -

ro R -

•KVUT -

•PLAN AV BOTTEN VA M.

til

KT/rRVRUM

• PLAN-AV-VIND/VAN.

LEKTION - A~£>

VEDKÄLLARE -

•PLAN AV- KÄLLAREN

OM. IO O

10 M£TER

•JJV.ALLM. LANTBRCKSSAiLSKAP
•BV^GNADBByRÅN •

• l.ngkamén ''ARKITEKT -

Anton Ljunglöfs Litogr. Anst.

1L1S

RITNING • till • GTHOJ ■
till-/jUK/TCJSA- röR.- NORRLAND

&A\ Afl

r \

IWUtUMl

::r.W3

TA/AD •

TvÅTT/rCJfAN/ £OlV-|

TKA-r

-777^0i

•PLAN -

•yrKTlON • A - b -

DM. IO

10 METER.

•RITNING- • TILL • UTHUS•
TiLL * jjaK/rafiA • för- norrland*

30 ro»;

VEDBOD

BlAnor

AUM

iTÖK.- jj DE/iHrrnj/TOLA
jM TiOftauM

PLAN

AKTION A~E>

JViALIM LANTBRfJKJJÄLLOKAP

■Oy56NAD3BWAN''
L.N. (»RAMEN■ARKITEKT -

10 METER.

Anton Ljunglöfs Lltog- Anat

Bil. G: 3

Driftkostnader.

Staten lämnar i bidrag ett visst fixt belopp, svarande ungefär mot de s. k.
fasta kostnaderna. De patienter, som ha råd, betala efter en ungefär med gästgivartaxa
jämnslälld taxa. Övriga driftkostnader betalas av landstinget. I fasta
driftkostnaderna skall inräknas viss ersättning till förnyelsefond, vilken avsättning
tillmätes så stor, att den svarar mot automobilens anskaffningskostnad efter skälig
lisvlängd. Denna avsättning anses behållen av staten och avdragen, när det kontanta
bidraget till driften utbetalas. Efter den tid, som svarar mot den antagna
livslängden, skulle distriktet vara berättigat till statsanslag för ny bil. Om den ej
erfordras, skulle statsanslag för distriktets driftkostnader ökas med avsättningsbeloppet,
till dess ny bil erfordras. I fall däremot ny bil kräves tidigare än efter
den beräknade livslängden, skulle statsanslaget komma alt minskas lör den nya
bilen. Detta tämligen krångliga förfarande, som egentligen skulle ha till syfte
att ute i bygderna inprägla ansvaret för bilernas ordentliga skötsel, skulle möjligen
också kunna utbytas mot sakkunnig inspektion av det i det följande omnämnda
hjälporganet till Kungl. Medicinalstyrelsen.

Garagets underhåll bekostas av den eller de sjukvårdsanstalter, av vilka bilen
disponeras.

Organisation.

Statens prövning sker genom Medicinalstyrelsen, som möjligen bör erhålla
något hjälporgan.

I länen böra landstingens förvaltningsutskott, eller där sådana finnas, sjukvårdsnämnder
samt under dem lasaretts- och distriktsstugestgrelser bilda de lokala
organen.

Läkarbilar.

Anskaffning.

Läkarbilarna anskaffas helt och hållet geuom staten och tillhandahållas de
läkare, som enligt Kungl. Medicinalstyrelsens prövning bava sådana och som bo
inom distrikt, där landstingsmyndigheterna iklätt sig här nedan angivna förpliktelser
i fråga om driftskostnadernas täckande.

Garage anskaffas av distriktet.

Driftkostnaderna.

Staten betalar visst fixt årligt belopp, svarande mot 50—80 % av de fasta
årskostnaderna. Landstinget betalar återstoden av de fasta kostnaderna. Vid beräkning
av dessa räknas endast med halv chaufförslön, då i regel läkarens chaufför
ej torde vara fullt sysselsatt. Om läkare kör själv, tjänar han sålunda in denna
halva lön. Gör han det ej, har han i regel så stor praktik, att han har god råd att

Bil. G: 2

Inom sådana län (provinsialläkardistrikt), där i vinter- och vårtider motordrivna
fordon icke alls eller endast i mycket begränsat omfång kunna finna användning,
måste hästfordon (slädar) användas för sjuktransport. För att om möjligt
underlätta även denna vintertransport av sjuka böra försök göras att härför aptera
de s. k. risslorna eller eventuellt även andra inom ifrågavarande distrikt oftare förekommande
slädar. Konstruerande av specialslädar för sjuktransport bör av kommittén
förordas och denna angelägenhet anförtros åt Svenska Röda Korset. Konstruktionen
hör vara sådan, att slädfordonen på samma gång även kunna bli omtyckta
för vanlig persontrafik, så att deras spridning på denna väg kan förutses.

Kommitén bör i sitt betänkande även framhålla den stora vikten av, att sjuktransporten
ä järnväg samt ä ångbåtar i inner- och kusttrafik blir på ett ändamålsenligt
och för den sjuke betryggande sätt ordnad. A järnväg dels genom en förbättrad
sjukvagn, dels och framför allt genom rätt och möjlighet för sjuk i liggande
ställning att i särskild avdelning medfölja varje tåg i persontrafik. Av särskild vikt
är, att dylik anordning kommer till stånd för transport av smittosamt sjuka. —
Ångfartyg av viss dräktighet i reguljär trafik skall vara utrustat med tillräckligt antal
lämpliga sjukbårar och vara så anordnat, att håren med den sjuke må kunna
införas och placeras i täckt rum.

Slutligen bör kommitén i sitt betänkande med skärpa framhålla, att för vinnande
av eu ordnad sjuktransport på landsbygden är del av största betydelse, att
vägarnas antal ökas och deras underhåll förbättras, all snöplogningen blir effektiv
samt att telefonlinjerna ävenledes ökas med hänsyn till telefonens betydelse för rekvisition
av sjuktransportmedel och sambandet med tjänsteläkarna. — På samma
sätt framhålles av kommitén, hurusom bristen d läkare och särskillt vakanserna inom
provinsialläkarkåren indirekt även inverkar menligt vid ordnandet av sjuktransportväsendet,
i del att avstånden sålunda mellan läkarne komma att utökas.

Länsstgrelsens i Norrbottens län förslag till biianskaffningens organisation samt

kostnadernas fördelning.

Ambulansbilar.

Anskaffning: Staten lämnar ett visst anslag per bil, svarande mot 50 %, i
tyngre belastade landsdelar mot 55 % »v kostnaden för de bilar, som av Kungl.
Medicinalstyrelsen prövas nödiga.

Landstinget lämnar resterande belopp för hilen.

Garage bekostas av samma myndighet eller myndigheter, som bekostat den
sjukvårdsanstalt, vid vilken ambulansbilen stationeras, således i regel landsting och
kommun. Möjligen bör lämnas något statsbidrag.

Tillhör Bilaga F.

KOSTNADSBERÄKNING

till sjukstugor och sjukhärbergen för Norrland.

Sjukstuga med tuberkulosavdelning.

Enligt specificerad kostnadsberäkning går denna
till.................................................................. Kr. 80,000: —

Detta pris är ett medelpris beräknat efter för de
nordliga delarna av landet nu gällande priserna å
landsbygden. Dock äro ju byggnadspriserna i Norrland
mycket fluktuerande ty transportförhållandena
kunna i vissa fall bli synnerligen kostbara. Dessutom
kan man tänka sig att för byggnader av det
slag, som de föreslagna sjukstugorna, en del yrkesmän
måste tagas från städerna.

Med hänsyn till detta torde det kanske vara
säkrast att öka byggnadssumman med 20 % och
skulle detta utgöra för sjukstuga med tuberkulosavdelning
.............................................................................. Kr.

Detta utgör omkring 50: — kr. pr kbm. av
byggnadens volym.

Enligt denna beräkningsgrund skulle Norrlandsförslaget,
vars byggnadsvolym är 2,890 kbm.

(50: — kr. per kbm.) belöpa sig till en kostnad av..................... Kr.

Sjukstuga utan tuberkulosavdelning.

Enligt specificerad kostnadsberäkning ............ Kr. 65,000: —

Med 20 % förhöjning blir kostnaden ....................................... Kr.

Detta utgör en kostnad av 5,200: — kr. per sjukplats.
Här är även 4 st. reservplatser å vindsvåningen
medräknade. Denna byggnadskostnad ställer
sig avsevärt högre per sjukplats än då tuberkulosavdelning
även finnes, men är detta dels beroende
på att det är ett envåningshus, dels att läkarrum,
köksavdelning, källare etc. äro lika stora som till
det högre antalet platser.

96,000: —

144,500: —

78,000: —

Sjukhärbärge.

Enligt specificerad kostnadsberäkning utan

vindsinredning................................................... Kr. 13,500: —

Med 20 % förhöjning blir kostnaden ....................................... Kr.

Per sjukplats utgör detta kr. 4,050: —.
Stockholm den 24 februari 1921.

16,200:

SV. ALLM. LANTBRUKSSÄLLSKAP
BYGGNADSBYRÅN.

L. B. Gr amen.

Tillhör bil. F.

P. M.

Angående sjukstugor och sjukhärbergen för Norrland.

Sjukstuga med tuberkulosavdelning.

Byggnaden är tänkt uppföras i två fulla våningar samt förläggas så att sjuksalarna
komma mot söder.

Byggnadens stomme är tänkt utföras av 3” å 4" plank eventuellt timmer. Efter
erforderlig diktning anbringas utvändigt först ett lag impregnerad papp och härpå
panel av l'' bräder. Invändigt anbringas tvänne lag paneler med pappmellanlägg och
så att tvenne luftskikt uppstå. Genom denna anordning erhålles en synnerligen god
isolering mot temperaturväxlingar, vilket ju också är behövligt i Norrlands kalla
klimat.

Innerväggarna utföras av plank med 1* panel på ömse sidor.

Bjälklagen inlägges av trä och förses med trossbotten, underpanel etc. BjälkIhget
över källaren förses med dubbla underpaneler med mellanliggande luftskikt.
Den undre panelen röras och kalkputsas.

Golven inlägges av l1/2" plank och härå linoleummatta.

Alla väggar och tak samt alla snickeriarbeten oljemålas. Utvändigt målas
byggnaden med rödfärg.

Taket är beräknat täckas med tegel på undertak av asfaltpapp och bräder.

Grunden är tänkt utföras av sprängd eller kilad gråsten. Invändigt får källaremurarna
isoleras mot kylan med en extra vägg. Denna kan utföras av tegel på
kant e. dyl. med mellanliggande luftskikt. Källarens innerväggar kunna utföras av
gråsten eventuellt tegel e. dyl. där sådant kan anskaffas till moderat pris.

Bottenvåningen.

Denna innehåller tvenne sjuksalar för allmän sjukvård med 5 platser i vardera
och äro salarna förlagda intill varandra, mottagningsrum för läkare samt där bredvid
operationsrum. Detta senare är förlagt i byggnadens ena hörn för att komma
så avskilt som niöjligt från sjuksalarna, för att icke här liggande patienter skola
störas vid pågående operationer. Även är det fördelaktigt att i detta rum få ljus
från två sidor. Intill operationsrummet är förlagt ett litet tvättrum eller laboratorium
och härtill ett isoleringsrum med särskild ingång utifrån. Denna anordning är särskilt
utförd med hänsyn till eventuellt smittosamma sjukdomar e. dyl. Från detta
rum leder jämväl dörr in till dagrummet för underlättande av vården. Denna dörr
måste ju dock vid särskilda tillfällen igenlåsas.

Dessutom förekommer kök förlagt mot norr. Detta har särskild ingång utifrån
samt är försett med skafferi m. m. Intill köket ligger serveringsrummet, vilket
är försett med genomgående mathiss samt i ena hörnet en trumma för nedkastande
av smutskläder.

Huvudentrén är förlagd till mitten av byggnaden och finnes här först ett vindfång
eller förstuga från vilken man kommer in till dagrummet genom att passera
kapprummet. Från vindfånget leder även en dörr in till serveringsrummet samt en
ned till källaren. Från kapprummet leder trappa upp till övre våningen. Intill
trappan kommer badrum med tvättställ, W. C. och rum för slask. Härintill sköterskerum
med garderober.

Korridoren är tänkt tjäna som dagrum för patienter och vid fönstret erhålles
en lugn sittplats. Bredvid läkarens mottagningsrum finnes ett mindre rum för
apoteksförråd samt dessutom intill dagrummet trenne mindre förrådsrum.

Våningen t trappa.

Denna är i huvudsak avsedd för tuberkulosavdelning och för detta ändamål
finnes en större sal om fem platser samt en mindre sal om två platser. Dessutom
finnes en reservsal om fem platser. Skulle flera platser behövas kan det intill
sjuksalarna liggande förrådsrummet med fördel apleras till sjukrum och kan här
inrymmas en eventuellt två platser. Förrådsrummet kan i så fall förläggas till
vinden. Likaledes skulle denna våning kunna rymma 13 å 14 platser. En öppen
ligghall är förlagd å ena gaveln. Denna hall rymmer icke samtidigt det angivna
större antalet patienter men kan med fördel en extra ligghall anordnas å tomten
intill byggnaden, som de mindre svårt sjuka kunna använda. Bredvid ligghallen
finnes rum för kokerska samt rum för biträde. Vidare serveringsrum med mathiss,
trappa som jämväl leder upp till vinden, W. C., badrum med tvättställ och rum för
slask samt sköterskerum. Korridoren är här, liksom i bottenvåningen, avsedd för
dagrum. Dessutom finnes 6 st. mindre garderober och förrådsrum.

Vinden.

A varje gavel kan anordnas ett större eller mindre rum för personal e. dyl. och
den övriga vinden som vindskontor och förrådskamrar.

Källaren.

Denna sträcker sig under hela byggnaden och innehåller hushållskällare, rotfruktskällare,
tvättstuga, stryk- och mangelrum samt vedkällare in. in.

Uppvärmning av byggnaden.

Denna är tänkt ske medelst lokala eldstäder, kakelugnar, kaminer o. dyl.
Uppvärmning av isoleringsrummet på nedre botten sker från köket med s. k. sparnisch.

Centraluppvärmning är ju i vanliga fall att föredraga för byggnader av detta slag
och kan ju sådan tänkas även i detta fall, då byggnaden uppföres i mera bebyggda
trakter med någorlunda tillfredsställande kommunikationer. Förlägges byggnaden
däremot i obygden är värmeledning riskabel att utföra, ty om densamma t. ex. skulle

råka ur funktion skulle det kunna dröja flera dagar innan felet kunde avhjälpas. I
källaren är reserverat ett rum för event. värmeledning.

Sjukstuga utan tuberkulosavdelning.

Byggnaden är tänkt uppföras i en våning med delvis inredd vind. Bottenvåningen
och källare i likhet med föregående förslag.

Å vinden äro vid ena gaveln tvenne rum inredda för personal. Vid motsatta
gaveln kan en större reservsjuksal inredas.

Material och utföringssätt för byggnaden blir i likhet med föregående.

Sjukhärbärgen.

Dessa äro tänkta att uppföras i en våning med eventuellt inredd vind.

Bottenvåningen.

Här finnes tvenne sjukrum med två platser i vardera. Det ena av dessa, som
har särskild ingång från vindfånget kan användas som isoleringsrum. Vid andra
sidan förstugan finnes kök med skafferi etc. samt rum för distriktssköterska. Vid
sidan av vindfånget finnes klosett med ingång från förstugan. Från denna leder
såväl trappa ned till källaren som upp till vinden.

Vinden.

Här finnes vid varje gavel ett reservrum, som kan användas som sjukrum,
rum för personal etc.

Källaren.

Dylik är anbragt under hela huset och innehåller hushållskällare, tvättstuga
och vedkällare.

Beträffande material och utförande är detta i tillämpliga delar tänkt lika med
de båda föregående förslagen.

Uthus till sjukstugor.

Detta innehåller tvättstuga, vilken bortfaller om dylik inredes i källaren under
sjukstugan, desinfektionsrum, större vedbod för reservförråd, tre st. avträden, rum
för sopor samt likbod.

Från den bredvid tvättstugan liggande förstugan leder trappa upp till vinden.

Material och utförande.

Tvättstuga och desinfektionsrum måste utföras med vinterbonade väggar och
cementgolv. Den övriga delen av byggnaden är tänkt utföras av stolpverk med en
enkel panel.

Vedbod för sjukhärbårge.

Denna är endast avsedd för vedupplag och utföres av stolpverk med enkel
panel.

Stockholm den 24 februari 1921.

Sv. ALLM. LANTBRUKSSÄLLSKAP
BYGGNADSBYRÅN.

L. B. Gramén.

Bil. G: 1

Av kommittén angivna preliminära riktlinjer för sjuktransportväsendets
organisation inom hela riket.

Ambulansbilar uppställas vid alla större och centralt belägna lasarett (epidemi
sjukhus), i vissa fall även vid sjukstugor eller annan plats.

Läkarbilar med plats för en liggande sjuk och med hopfällbar (hopskjutbar)''
sjukbår anskaffas för alla provinsial- och extra provinsialläkare med undantag för
dem, vilkas behov därav vederbörande myndighet anser nöjaktigt kunna fyllas genom
ortens trafikbilar eller där distriktets vägförhållanden i allt för hög grad inskränker
bilens användbarhet. Läkarbilens användning även för sjuksköterskors och barnmorskors
tjänsteresor göres helt och hållet beroende av läkarens bestämmande och
är för honom intet åliggande.

Ambulans- och läkarbilarnas anskaffnings- och driftkostnader samt organisation
ordnas i huvudsaklig överenstäinmelse med länsstyrelsens i Norrbottens
förslag, (som här närslutes). Förslaget »egen läkarbil» mot ett amorteringslån
etc. eller årligt anslag upptages alternativt, och även andra med av Kungl. Medicinalstyrelsen
godkända av lokala förhållanden motiverade avvikelser må tillåtas.

I den mån behovet därav gör sig kännbart, förutsätter kommittén en utveckling
av sjuktransportväsendet genom en fortgående ökning av antalet ambulans- och
läkarbilar.

Motorcyklar med sidvagn för sjuktransport förordas av kommittén allenast såsom
en reserv vid större sjuklighet samt inom vissa industri- och gruvsamhällen, där å
ena sidan avstånd och transportbehov icke med nödvändighet erfordra bil, men å
andra sidan enbart bårar icke äro tillfyllest, I vissa fall kunna motorcyklar vara
till gagn vid läkares, sjuksköterskors och barnmorskors tjänsteresor. Dessutom bör
motorcykel d medar förordas, därest instundande vinters prov giva gott resultat.

Inom vissa vattenfarleder (sjösystem) i Norrlandslänen, vissa skärgårdsområden
in. in. och andra därmed jämförliga trakter säkerställes sjuktransporten genom tillgång
på för sjuktransport lämpliga motordrivna båtar. Behovet fastställes av Kungl.
Medicinalstyrelsen på förslag av vederbörande lokala myndigheter, och organisation
och ekonomi ordnas alltefter lokala förhållanden och med ledning av den lösning,
som kommittén förordat beträffande läkarbilarna.

Sjukbårar av den modell, som i varje fall och på varje ort må anses lämplig
— hjulbår (slädbår), cykelställ med bår, klövjebår (för fjällen) in. m. — böra finnas
vid sjukstugor, sjukhärbärgen, samaritstationer samt å alla de orter (smärre städer,
järnvägsstationer, municipalsamhällen och byar etc.), som ej äga tillgång till motordrivna
sjuktransportmedel eller detta oaktat känna behov därav. Vederbörande
länsstyrelse tillerkännes befogenhet att bestämma behovet i sistnämnda fall och att
ålägga vederbörande lokala organisationer att anskaffa, tillhandahålla och underhålla
desamma.

RÄTTELSER

till “BETÄNKANDE ANGÅENDE FÖRBÄTTRAD SJUKVÅRD
INOM RIKETS ÖDEM ARKSOMRÅDEN*‘ (Interpunktionsfel ej
medtagna).

Missivet är dagtecknat 1. februari, läs 1. mars.

Sid. 5, rad. 13. inskjutes efter “dessutom“: “i stort sett“.

..10, .. 1. står Norrbottensförslag, läs Norrbottensför slaget.

10, ,, 21. står dess, läs deras.

.. 10, sista rad. Till siffran 135 fogas en not av följande lydelse:

“Vid bestämmandet av vårdplatsernas antal
på de olika distrikten har distriktets avlägsna
läge spelat den avgörande rollen, folkmängdens
storlek har kommit först i andra hand11.
/

,, 11, rad, 13. nedifrån står förläggandet, läs uppförandet.

.. 12, ,, 10. ,, ,, har härvid, läs varvid.

,,23, ,, 1. Till siffran 55 fogas en not av följande lydelse:

“Siffran avrundad uppåt med hänsyn till
flerstädes ännu ej organiserad distrikts vård".

,,23, ,, 12. “för*1 framför “de“ utgår.

,, 28, noten står provisorietid, läs provisorietiden.

,, 34, avd. 5, råd 4 står 9, läs 19.

Bilaga I, sid. 1, rad 10 står slutförd, läs slutfört.

,, II, ,, 1, ,, 5 nedifrån står milan, läs mellan.

,, E. står Land vägar, läs Landsvägar.

E. står Bygdsvägar, läs Bygdevägar.

P. M. till bilaga F. sid. 1, rad 11 står inlägges, läs inläggas.

Bil. G: 4

hålla sig med särskild chaufför, även om han endast får halv ersättning. De rörliga
kostnaderna uttagas efter viss taxa av patienterna, eller vid tjänsteresor, av statsverket.

För nyanskaffning kan man tänka sig samma arrangement, som anförts beträffande
ambulansbilarna.

Garaget underhålles av distriktet.

Organisation.

Anskaffning av bilarna och uppgörelse med läkarna sker genom ett hjälporgan
till Kungl. Medicinalstyrelsen. Läkarna uppbära direkt statsbidrag genom Kungl. Medicinalstyrelsen
och landstingsbidrag från förvaltningsutskott eller sjukvårdsnämnd
samt ombesörja allt till bilarnas omvådnad och skötsel hörande arbete.

Fn viss svårighet uppstår vid platsombyten. Men torde saken då kunna ordnas
genom inspektion.

Provinsialläkare, som föredrager att ha egen bil, borde få räntefritt lån på 10,000
kronor mot vederhäftig borgen samt i övrigt driftkostnadsbidrag såsom om han hade
en statens läkarbil.

Vid eventuell avgång ur tjänsten har man tänkt sig, att bilen skulle överlämnas
till efterträdaren på platsen till ett pris, som av kompetent värderingsman bestämmes,
efter avdrag av hälften av det bidragsbelopp, som den förre innehavaren åtnjutit
och med rätt för den nya innehavaren att erhålla ännu återstående bidrag. Därest
denne skulle befinnas ovillig att på erbjudna villkor övertaga tjänstebilen eller Kungl.
Medicinalstyrelsen anser, att den bör uppställas inom annat provinsialläkardistrikt,
sökes uppgörelse med annan därtill villig tjänsteläkare.

Vid förflgttning till annat distrikt äger tjänsteläkaren, som innehar statsbidraget
ifråga, givetvis rätt att medtaga tjänstebilen.

Beträffande övriga särskilda sjuktransportmedel borde motsvarande arrangement
kunna träffas.