ANGÅENDE ÄNDAMÅLSENLIGT ORDNANDE AFSKOGSUNDERVISNINGEN (Statens offentliga utredningar 1912:9)

BETÄNKANDE

ANGÅENDE ÄNDAMÅLSENLIGT ORDNANDE AF
SKOGSUNDERVISNINGEN

AFGTFYET

AF DE DEN 7 APRIL 1906 INOM KUNGL. JORDBRUKSDEPARTEMENTET
TILLKALLADE SAKKUNNIGE

STOCKHOLM 1908

ISA A C. MARCUs’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG

... - ;• . • * J ■ ‘

Iii nehåll.

Sid.

Skrifvelse till herr Statsrådet och chefen för kung! jordbruksdepartementet ix

1. Skogens och skogshushållningens betydelse för Sverige ........................ 1

2. Historik öfver skogsundervisningens utveckling ....................................... 10

A) Skogsinstitutet. — Tillkomst och första organisation. — Aren 1828-1859. — Åren 1860-1870. — Åren 1871-1885. - Åren 1886-1907. 10

B) Skog sskolorna ........................................................................................ 32

a) Skogsskolor afsedda för utbildande af bevakare ........................ 32

b) Skogsskolor afsedda att förbereda lärjungar till inträde vid

skogsinstitutet................................................................................... 38

3. Skogsundervisningens mål och grunderna för dess anordnande ............ 42

Förutsättningar. — Olika uppgifter för skogsmannautbildning

A) Specialutbildning i praktisk-skogsvetenskaplig riktning ................. 47

B) Den förvaltande personalens utbildning. — Förbildning. — Den

teoretiska och praktiska undervisningens inbördes förhållande. —
Skogshögskolans förläggning. — Skogshögskolan och statens skogsförsöksanstalt
........................................................................................ 49

C) Villkor för anställning såsom extra jägmästare i statens tjänst .... 59

D) Den biträdande personalens utbildning. — Denna personals uppgift

och ställning. — Undervisningens planläggning. — Läroverkets
förläggning............................................................................................ 64

E) Skog sförmännens utbildning. — Föreslagna förändringar. — Möjlighet
af särskild utbildning för f. d. underbefäl

Sid.

4. Skogshögskolan och dess organisation......................................................... 73

A) Brister i hittillsvarande undervisning och dessas orsaker. — Läro böcker

och undervisningsmateriel!. — Skogsinstitutets lokaler. —
Lärarnas ställning och aflöning. — Rektorat. — Styrelse. — Undervisningsanstalternas
förhållande till domänstyrelsen........................ 73

B) Hufmdgrunder för undervisningen vid högskolan. — Undervisnings ämnen.

— Lärarnas antal och ställning. — Tillförordnade lärare. —
Professorer och e. o. professorer. — Den elementära fackundervisningen.
— Förberedande kurs. — Värnplikten. — De egentliga
högskolkurserna. — Sjelfständigt studier vid högskolan................ 86

G) Sättet för elevers antagande och deras förbildning före de egentliga
högskolstudiernas början. — Antalet inträdessökande vid skogsinstitutet.
— Utsända frågor angående behofvet af skogstjänstemän.
— Domänstyrelscns yttrande angående behofvet af personer
med högre skoglig bildning. — Beräkning af skogshögskolans elevantal
— Synpunkter vid och sättet för antagandet af elever. —

De sakkunniges förslag. — Den förberedande kursens organisation.

— Intagande vid högskolan ................................................................ 102

D) De nuvarande förberedande skog sskolorna. — Dessa skolors betydelse.
— Förslag om deras indragande ........................................ 114

5. Skogsläroverket och dess organisation........................................................... 116

A) Undervisningen vid nuvarande lägre kursen. — Läroböcker och

undervisningsmateriel!. —Praktiska öfningar.................................... 116

B) Hufmdgrunder na för undervisningen vid skogsläroverket. — Läro ämnen.

— Lärare. — Rektorat. — Lärokursens längd. — Undervisningens
anordning ............................................................................ 117

C) Antalet lärjungar och sättet för deras antagande. — Antalet in trädessökande

vid lägre kursen. — Sättet för lärjungarnas antagande.
— Studenters rätt till inträde................................................ 125

6. Skogsskolorna och deras organisation............................................................

Skogsskolornas antal, förläggning och lärjungantah — Undervisningens
uppgifter. — Öfvergång till skogsläroverket. — Lärarpersonal. —
Inspektion................................. 131

Sid.

7. Förslag till stadgar och imdervisningsplaiier för statens skogsund er -

visningsanstalter jämte specialmotiy till desamma ........................ 136

A) Förslag till stadgar för statens undervisningsanstalter .................... 136

Skogshögskolan. — Skogshögskolans ändamål och ledning. —

Lärokurser ........................................................................................ 136

Förberedande kurs. (Undervisning. — Pröfningar och betyg. — Elever) 137

Högskolan (Undervisning. — Pröfningar och betyg. — Elever. —
Lärare. — Kamrerare, bibliotekarie och öfrig personal. — Sektor.

— Lärarråd) .................................................................................... 140

Skogs läroverket. — Skogsläroverkets mål och ledning. — Undervisning.
— Pröfningar och betyg. — Lärjungar. — Lärare och

öfrig personal. — Rektor. — Lärarråd .................................... 155

Skogsskolorna. — Skogsskolornas ändamål och ledning. — Undervisning.
— Afgångsförhör och betyg. — Lärjungar. — Lärare 166

Styrelse och inspektion ................................................................ 173

Stipendier och studieunderstöd................................................ 176

B) Förslag till undervisningsplaner för statens skog sundervisningsanstalter
................................................................................................ 177

1. Undervisningsplan vid statens skogshögskola ........................... 177

2. Undervisningsplan vid statens skogsläroverk ............................ 187

3. Undervisningsplan vid statens skogsskolor ................................ 193

C) Specialmotiv till stadgar och undervisningsplaner ............................ 198

Skogshögskolan. — Skogsläroverket. — Skogsskolorna. — Under visningsplanerna.

............................................................................... 198

8. Skogshögskolans och skogsläroverkets byggnader, materiell in. in. samt

kostnaderna därför.................................................................................... 230

A) Tomt. byggnader, materiell och öfningsparker för skogshögskolan .... 230

a) Tomt, byggnader och materiell i Stockholm. — Tomtplats för
högskolan och försöksanstalten. — Riksmarskalksämbetets yttrande
angående upplåtelse. — Områdets beskaffenhet och begränsning.
— Områdets fördelning mellan högskolan och försöksanstalten.
— Försöksanstaltens försöksfält. — Högskolans undervisningspark.
— Kostnaden för tomtens ordnande. — Skälen

Sid.

mot större inskränkning af det föreslagna området. — Byggnadernas
placering å tomten. — Högskolbyggnaden. — Rektorsbostad.
— Trädgårdsmästar- och assistentbostad. — Portvaktsstuga
m. m.............................................................. 280

b) Logements- och andra byggnader vid Malingsbo. — Byggnader.

— Vattenledning. — Elektrisk belysning. — Afloppsledning. 251

c) Logements- och andra byggnader vid B järf or s ............................ 255

cl) Tältutrustning för den förberedande kursen. — Tält och sof säckar.

— Öfriga utrustningsartiklar............................................ 255

B) Byggnader, materiell m. m. för skog släroverket å Kloten................ 256

Skogsläroverkets behof af lokaler. — Jägmästarbostad vid Nyfors.

Lokaler för läroverket. Lärarbostäder. — Vattenledning m. m.

C) Kostnadsförslag för byggnader m. m. för skog shög skolan och skogs läroverket

....................................................................... 260

9. Förslag till utgiftsstat för statens skogsundervisningsanstalter 267

A) Skogshögskolan. — Historik. — Löneregleringskommitténs hemställan.
— De sakkunniges förslag. — Professorerna. — E. o. professorerna.
— Tillförordnade lärare. — Resstipendier åt lärarne. —
Rektor. — Öfverassistenten. — Extra lärare. — Anslag till praktiska
öfningar. — Docenter och amanuenser. — Stipendier och studieunderstöd.
— Högskolans öfriga tjänstemän. — Expenser. — Öfversikt 267

B) Skogsläroverket. — Nuvarande lägre kursen. — Rektor och lektorer.

— Extra lärare, assistent och vaktmästare. — Expenser. — Stipendier 299

C) Skogsskolorna. — Skogsskola på Omberg. — Föreståndaren. —

Skogsrättaren. — Expenser och stipendier........................................ 306

D) Styrelsen ................................................................................................ 310

E) Aflöning svillkor....................................................................................... 311

F) Pension ................................................................................................... 316

10. Förläggning och byggnader för statens skogsförsöksanstalt................... 319

Nybyggnad. — Inventarier. — Instrument. — Kostnadsberäkning .... 319

11. Bilagor .................................................................................................................. 323

A) Stadgar för de allmänna skogsläroverken i riket. — Skogsinstitutet.

— Skogsskolorna. — Gemensamma stadganden................................ 323

VII

Sid.

B) Studieplan vid Kungl. Skogsinstitutet.................................................... 335

G) Undervisning spion för statens skogssleolor ....................................... 347

D) Jimnesprogram och arbetsordning för Ombergs och Klotens skogs skolor.

...................................................................................................... 352

E) Kort redogörelse för några utländska skogsundervisningsanstalter ... 355

Särskildt yttrande af öfverjägmästaren Uno Wallmo ............................................ 374

» » t. f. direktören A. Wahlgren................................................ 410

Sammanfattning af de i förestående särskilda yttranden gjorda hemställanden 423

A) af Wallmo och Wahlgren instämmande med hvarandra................ 423

B) af Wallmo ensam ................................................................................ 429

Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Jordbruksdepartementet.

I enlighet med Kungl. Maj:ts bemyndigande den 7 april 1906, att
tillkalla högst fem sakkunniga personer att inom kungl. jordbruksdepartementet
biträda vid behandling af fråga om ändamålsenligt ordnande af
skogsundervisningen inom landet, äfvensom rörande nya byggnader för
kungl. skogsinstitutet och lokal för statens skogsförsöksanstalt, har chefen
för nämnda departement uti skrifvelse den 12 april 1906 anmodat undertecknad
Wallrno, i egenskap af ordförande, att jämte undertecknade
Andersson, Ringstrand, Starbäck och Wahlgren biträda inom departementet
vid behandling af nämnda frågor.

Omfattningen af det åt de sakkunnige sålunda gifna uppdraget
angifves uti en till de sakkunnige af departementschefen öfverlämnad
promemoria, så lydande:

»Uppdraget omfattar:

1) utredning rörande de förändringar i skogsundervisningen, som
för dess ändamålsenliga ordnande må anses af behofvet påkallade, samt
förslag till häraf föranledda ändringar i stadgarna för de allmänna skogsläroverken; härvid

bör särskildt komma under ompröfning:

a) huruvida förändring i sättet för antagande af elever vid skogsinstitutet
bör äga rum i ändamål att bereda större trygghet för erhållande
af för kallet lämpliga personer samt huru stort antal elever,
som årligen bör vid institutet antagas;

b) huruvida den nu vid skogsinstitutet anordnade lägre kursen framgent
bör bibehållas vid institutet eller förflyttas till en eller flera skogsskolor;

c) huruvida för inträde vid skogsinstitutets högre kurs fortfarande
bör erfordras afgångsexamen från förberedande skogsskola eller om i stället
en utvidgning af nämnda kurs bör äga rum; och

d) på hvad sätt den praktiska verksamhet i skogsyrket, som fordras
af den, hvilken efter vid skogsinstitutet aflagd fullständig afgångsexamen
vill vinna anställning såsom extra jägmästare, lämpligast bör ordnas, och
huruvida särskild examen bör äga rum, innan sådan anställning sker;

2) förslag till de ändringar i öfrigt i stadgarna för de allmänna
skogsläroverken, som vid verkställd granskning af stadgarna må finnas
erforderliga (jfr stadgarna för tekniska högskolan, veterinärinstitutet,
landtbruksläroverken m. fl.);

3) förslag till ny plats för skogsinstitutet samt utstakning och
kartläggning af det för institutet behöfliga området;

4) ritnings- och kostnadsförslag till för skogsinstitutet erforderliga
nya byggnader; samt

5) fråga om beredande af lokal för statens skogsförsöksanstalt i
samband med uppförande af nya byggnader för skogsinstitutet.»

För fullgörande af sitt uppdrag sammanträdde de sakkunnige den
19 april 1906, och har sedermera åt arbetet ägnats all den tid, som de
sakkunnige kunnat vid sidan af uppehållandet af sina ordinarie tjänster
därför disponera. Under större delen af somrarna 1906 och 1907 ha
dock de sakkunnige måst ajournera sina sammanträden.

Under arbetenas gång funno de sakkunnige med hänsyn till de
vidtgående förändringar i skogsundervisningsanstalternas organisation,
som deras förslag komme att innebära, önskvärdt, att deras uppdrag
måtte utsträckas att omfatta jämväl afgifvande af förslag till reglering
af löneförhållandena vid nämnda anstalter. För den skull anhöllo de
i en till departementschefen ställd skrifvelse om bemyndigande i sådant
hänseende, och fann Kungl. Maj:t den 16 november 1906 godt bemyndiga
de sakkunnige att afgifva yttrande jämväl i afseende å reglering
af löneförhållandena vid de allmänna skogsläroverken.

Under 1906 och 1907 års somrar hafva de sakkunnige företagit
resor till de platser, å Indika enligt här framlagda förslag läroanstalter
för skogsundervisningen äro afsedda att förläggas, nämligen till Kloten,
Malingsbo och Omberg och därjämte besökt Uppsala och Karlsby.

Såsom sekreterare hos de sakkunnige hafva tjänstgjort, från början
af de sakkunniges sammanträden till den 1 maj 1907 e. o. hofrättsnotarien,
jur. kand. Lennart K:son Killander samt därefter undertecknad
Ekströmer.

De sakkunniges arbete har i hög grad ökats därigenom, att på
grund af ändrade dispositioner med bangården vid Albano de ganska

långt fortskridna arbetena med ritningar och planer till skogshögskolbyggnader
å lägenheten Kräftriket måste uppgifvas och nya sådana
för den nu föreslagna lägenheten Frescati utarbetas. Arkitekten
C. Westman har efter de sakkunniges uppdrag utarbetat ritningar och
kostnadsförslag m. m. till samtliga föreslagna byggnader.

De sakkunnige få härmed öfverlämna sitt betänkande, som omfattar:

l:o) förslag till omorganisation af landets skogsundervisningsväsen
med förslag till stadgar;

2:o) yttrande, huruvida praktisk erfarenhet i skogsyrket kan anses
erforderlig utöfver afgångsexamen från skogshögskolan för anställning
såsom extra jägmästare i statens tjänst;

3:o) förslag och ritningar till byggnader m. m. för skogshögskolan
och skogsläroverket;

4: o) förslag till utgiltsstat för skogshögskolan, skogsläroverket
och skogsskolorna;

5:o) förslag och ritningar till byggnader in. m. för statens skogsförsöksanstalt.

Vid det nu afgifna betänkandet finnas fogade särskilda yttranden
af undertecknade Wallmo och Wahlgren, äfvensom sammanfattning af
dessas hemställanden.

Stockholm i mars 1908.

UNO WALLMO.

GUNNAR ANDERSSON.
KARL STARBÄCK.

NILS G. RINGSTRAND.
ANDERS WAHLGREN.

Ivar Ekströmer.

1. Skogens ock skogshushållningens betydelse för

Sverige.

»Man kan utan tvekan förklara, att Sveriges tillvaro såsom en
själfständig stat, såsom ett civiliseradt land beror däraf, om det har
skogar eller icke.» Med dessa ord inleder C. A. Agardh företalet till
sitt år 1857 utgifna arbete »Om Sveriges skogsväsen». Den giltighet,
som dessa den för svensk odling varmt nitälskande mannens ord då
ägde, har ej förringats under de gångna femtio åren. Utvecklingen
visar tvärtom, att Sveriges ställning i det mellanfolkliga ekonomiska
lifvet är till hufvudsaklig del beroende af dess skogar. Vårt lands
natur har ock hänvisat oss till skogsproduktion såsom eu för oss naturlig
näringsgren. De klimatologiska och geologiska förhållandena i större
delen af Sverige utgöra ett bestämdt hinder för oss att i ett förhållande,
som står i proportion till vårt lands ytvidd, uppträda konkurrerande
med de länder, som förse världsmarknaden med dess behof af
åkerbrukets produkter. I ersättning härför lämnar oss den svenska
jorden uti skogsprodukterna andra alster ur växtvärlden, Indika i det
stor a. varuutbytet folken emellan röna en liflig och stegrad efterfrågan.
Det måste då för oss blifva till en bjudande plikt att i så stor myckenhet
som möjligt söka afvinna denna vår svenska jord de alster, som
naturen själf hänvisar oss att producera, och, i den män människan
genom sina åtgöranden kan ingripa reglerande i naturens hushållning,
göra denna massproduktion ej blott i kvantitativt utan äfven i kvalitativt
afseende mäktig af en täflan med konkurrerande länders varor af
samma slag.

Om än allmänna uttalanden, lika de förestående, i mångens medvetande
erhållit en sådan giltighet, att de förefalla själfklara, så är det
dock ett af erfarenheten bestyrkt faktum, att kunskapen om storleken
af våra skogstillgångar och möjligheterna för deras utnyttjande på det
för vår nationalhushållning bästa sättet är synnerligen bristfällig. De
utredningar af hithörande frågor, som tid efter annan skett, vittna här 1 -

om, och de påtagliga svagheterna i dessa hafva alstrat föreställningar,
som ledt till underskattande af skogshushållningens betydelse för landet.

De sakkunnige vilja nu med statistiska siffror söka belysa skogens
och skogshushållningens betydelse för Sverige för att såmedels styrka sina
förslag om beliofvet och nödvändigheten af en reformerad skog sundervisning.
Det är visserligen sant, att dessa sifferuppgifter blifva ofullständiga på
grund af det till grund för en dylik utredning förefintliga materialets
brister, men att skogarna och skogshushållningen äro för Sverige af
stor, ja, vital betydelse torde dock af nedanstående framgå.

Af Sveriges hela fastmarksareal, som uppskattas till 41,119,000
hektar, utgöras 3,604,000 hektar, eller 8,8 procent, af odlad jord, 1,426,000
hektar, eller 3,5 procent, af naturlig äng, 20,984,000 hektar, eller 51
procent, af skogsmark och 15,105,000 hektar, eller 36,7 procent, af
annan mark, berg, fjäll och dylikt.x) Af denna senare areal torde emellertid
en ej obetydlig del såsom liggande nedanför fjällgränsen vara till skogsbruk
tjänlig. Men äfven om man bortser härifrån, kvarstår dock som
ett faktum, att öfver hälften af Sveriges fastmarksareal upptages af skogsmark.
Uti intet annat land i Europa med undantag af Finland utgör
skogsmarkens areal så stor del af hela landet.

Öfver det värde, som dessa stora skogsvidder representera, finnas
ej några tillfredsställande utredningar. De af beskattningsmyndigheterna
angifna taxeringsvärdena gifva ej tillförlitlig ledning för bedömande
af denna fråga. Dels hänföra sig de jordbruksfastighet påförda värdena
till såväl skog som odlad mark, dels är det ett kändt förhållande, att
taxeringsvärdena å egendomar — särskilt statens — i våra skogrikaste
landsändar äro alltför låga. Söker man värdet af Sveriges skogar, är
det ej heller tillfyllest att endast göra en beräkning af den årliga afkomsten
och därefter kapitalisera denna afkastning efter någon räntefot,
angående hvars storlek åsikterna för öfrigt divergera högst väsentligt
alltefter vederbörandes olika uppfattning och fordringar. Skogarna i
stora delar af Sverige hafva nämligen ett värde, som ej låter mäta sig
genom några som helst ränteberäkningar. Utan skog vore stora delar
af vårt land obeboeliga; skogen utgör i dessa trakter grundvalen för all
annan kultur.

Om sålunda en undersökning af den roll, som skogarna spela i
vårt ekonomiska lif, ej kan gifva ett exakt uttryck för deras allmänna
betydelse för landet, så erbjuder dock en sådan undersökning mycket

1) Gustav Sundbärg, Apeiyus statistiques internationaux. Dixieme Année, Stockholm
1906, sid. 140.

af intresse och ådagalägger, att våra skogar, betraktade enbart som
värdeföremål, hafva berättigade kraf på omvårdnad af ett folk, som är
medvetet om, hvad dess egen fördel kräfver, och har känsla af ansvar
för sitt lands framtid.

Äfven för en undersökning om skogens rent ekonomiska betydelse
för landet saknas ett tillförlitligt och fullt uttömmande material. Då de
sakkunnige det oaktadt som motiv för sina förslag ansett sig böra söka
lämna en redogörelse för de största hufvudposterna i den svenska virkesförbrukningen,
äro de fullt medvetna om, att vissa af de efterföljande
siffrorna kunna underkastas diskussion. Särskild! gäller detta det s. k.
husbehofsvirket eller landets egen förbrukning af trävaror, hvilken af lätt
insedda skäl är synnerligen svår att exakt bestämma. Men då denna
förbrukning efter allt att döma absorberar den största delen af de svenska
skogarnas afkastning, och då den utgör eu i befolkningens lefnadsbehof
oundgängligen ingående faktor, kan den vid en undersökning angående
skogens ekonomiska betydelse för landet ej skjutas åt sidan.

Då storleken af ett lands egen virkesförbrukning i högre grad än
af slutsumman för antalet innevånare är beroende af, huru detta innevånarantal
fördelar sig på hushåll, så hade en undersökning angående
virkesförbrukningen bort föregås af en utredning om antalet hushåll
i rikets olika delar. Det har emellertid varit omöjligt att med ledning
af de uppgifter, som stått de sakkunnige till förfogande, verkställa en
dylik utredning. I efterföljande beräkning har därför summan innevånare
nödtvunget ingått som direkt faktor.

Den af Kungl. Maj: t år 1896 tillsatta skogskommittén har i sitt
den 9 september 1899 afgifna betänkande lämnat en redogörelse för
landets egen förbrukning af virke (del II tabell S) och kommer därvid
till det resultat, att medelförbrukning för år och individ skulle utgöra
3,16 kbm. Kommittén framhåller emellertid själf (del 1 sid. 75), att
förbrukningen angifvits i minimisiffror. Enligt för de sakkunnige tillgängliga
uppgifter synes detta äfven vara fallet. Den årliga virkesförbrukningen
per individ i Stockholms stad, som satts till 1,5 kbm,
synes t. ex. att döma af uppgifter i den af Stockholms Köpmannaförenings
Handelskammare utgifna »Statistisk öfversikt af Stockholms
handel och sjöfart år 1904» böra uppskattas till minst 2 kbm. För
Östergötlands län anslår kommittén årsförbrukningen pr individ till 3
kbm. Vid Finspongs bruk, där virkesåtgången noggrann! bokförts,
visar den sig vara dubbelt så stor eller 6 kbm. pr individ. ‘) Jäm 1)

Wilh. Ekman, Redogörelse för skogsskötseln å aktiebolaget Einspongs styckebruks
skogar. Skogsvårdsföreningens Tidskrift 1906, sid. 304.

förda med denna siffra, som måste tillmätas betydelse, då den är resultatet
af eu noggrann bokföring och med skäl torde få anses basera sig
på ett visserligen väl tillgodosedt, men omsorgsfullt pröfvadt, verkligt
behof, synas såväl de af kommittén som af andra angifna förbrukningstalen
alltför låga.J)

Uti våra grannländer Finland och Norge hafva direkta undersökningar
angående den inhemska virkesförbrukningen utförts. De finska
undersökningarna hafva gifvit till resultat en förbrukning i landskommunerna
af 5,3 7 kbm. pr individ; för städerna anslås den till 4 kbm.2)
I Norge beräknas konsumtionen till 6 kbm. pr individ; den anses i
Nordland och Finnmarken utgöra 7,1 kbm. och i södra Norge 5,9 kbm.3)

Med stöd af nu angifna siffror, och om hänsyn tages dels därtill,
att förbrukningen i södra Sverige nedbringas därigenom, att veden som
bränsle i stor omfattning ersättes med torf, och att virke som byggnadsmaterial
får vika för tegel och järn, dels ock därtill, att af befolkningen
i Sverige eu, absolut sedt, större numerär än i våra grannländer är
bosatt i städer, där virkesförbrukningen af flera orsaker är mindre än

J) Kommittén angifver t. ex. för Norrland och Dalarna följande förbrukningssiffror:

Norrbottens län ...................................		........ 6,o	kbm.
Västerbottens och Jämtlands län.......		........ 5,5	„
Västernorrlands och Kopparbergs län		........ 5,0	»)
Gäflebor.	rs län ...................................		........ 4,5
Uti “Utlåtande i den s. k. Norrlandsfrågan, afgifvet	till Sågverks- och Trävara-
exportföreningen af därtill utsedde kommitterade“	(sid. 39) upptagas däremot förbruknings-
siffrorna pr individ	till:
för Norrbottens	läns lappmark ......................	..... 1 kbm.	gagn virke,	10,o kbm. ved
	,. kustland ......................	..... 1 .,	8,5 „
,, Västerbottens	,, lapjÄnark ......................	..... 1 ..	,,	10,0 „
	kustland .......................	..... 1		7,5 ..
,, Jämtlands	län ......................................	..... 1 ..		7,5 ,,
,, Västernorrlands	. ......................................	..... 1 ,.	»»	7.0 „
,, Gäfleborgs	,, ......................................	..... 1 „•	,,	5,0 ,,
Kopparbergs	,, Älfdalen, Sårna, Lima	och
	Transtrand ..................	..... 1 „	9,	7,o
	,, öfriga socknar ..........	..... 1 ..	,,	6,0 ..

Förbrukningen är beräknad efter ett medeltal af (i individer pr hushåll.
Gagnvirket är angifvet i fast mått, veden i löst.

2) Betänkande af kommittén för undersökning af de privata skogarna i landet,
Helsingfors 1900, sid. 164.

s) Åmund Helland, Skogenes fördelning inden elvenes nedslagsdistrikter, utgörande
del II af: Haandbog i norsk flodningsveesen ved A. Borchgrevink, H. Nysom
og G. S se tron.

på landet, så vill det synas de sakkunnige, som om man, utan att göra
sig skyldig till öfverdrift, skulle kunna angifva den årliga virkesförbrukningen
pr individ i Sverige till i medeltal 4 kbm. — År 1904,
det sista för livilket uppgifter föreligga, utgjorde landets befolkning
enligt statistiska centralbyråns befolkningsstatistik 5,260,811 personer.
För att detta år fylla Sveriges eget behof af virke skulle sålunda hafva
erfordrats ej mindre än 21,043,244 kbm. Värdesatt efter de i domänstyrelsens
berättelse för samma år angifna priser i olika delar af landet
å vanligast förekommande skogseffekter torde denna kubikmässa kunna
anses hafva ett värde på rot af om kr. 50 miljoner kronor.

Om beräkningen af landets egen virkeskonsumtion år 1904 utföres
med samma förbrukningssiffra för individ, som förenämnda
kommitté användt för året 1895, så visar det sig, att konsumtionen
från sistnämnda år, då den sattes till 15,853,000 kbm., skulle hafva
vuxit till 16,720,000 kbm. eller med ej mindre än 867,000 kbm. och i
medeltal för år med 96,300 kbm. Denna siffra anse de sakkunnige
emellertid för låg såsom exponent för konsumtionens årliga tillväxt.
På ofvan anförda grunder hafva de sakkunnige ansett sig böra beräkna
den totala årsförbrukningen år 1904 till i rundt tal 21 miljoner kbm.
Vill man söka beräkna denna förbruknings antagliga tillväxt, torde man
på den böra tillämpa samma ökningsantal, med hvilket medelfolkmängden
under t. ex. de senaste tio åren tillvuxit. Då detta ökningstal är
7,3 6 pro mille, så skulle eu sådan beräkning gifva till resultat en absolut
ökning i virkeskonsumtionen för närmaste året af i rundt tal 155,000
kbm., motsvarande årsproduktionen från eu areal af något mer än 103,000
hektar produktiv skogsmark med en årlig tillväxt af 1,5 kbm. pr hektar.
Skulle denna siffra äfven kunna nedbringas, genom att med stigande
virkespris andra ämnen ersatte träet, eller därigenom att byggnader i
allmänhet utfördes omsorgsfullare och mera ändamålsenligt eller genom
större sparsamhet öfver hufvud, så blefve siffran ändock tillräckligt
stor för att mana till eftertanke, då det gäller hushållningen med och
vården af våra skogar.

I utjämnandet af landets handelsbalans deltaga de träförbrukande
industrierna med de största exportvärdena. År 1904, då Sveriges hela
export beräknades till ett värde af 414,724,410 kronor, utgjorde värdet
af exporterade trävaror, oarbetade och arbetade, 199,653,789 kronor
eller 48, i procent af utförselns totalvärde. Den virkesmassa, som afverkats
för att åstadkomma denna export, torde uppgå till inemot
11 miljoner kbm. Huru exportvärdet bör fördelas mellan skogarna,
amorteringar å industriella anläggningar och tillverkningskostnader i

öfrigt, är naturligen ytterst vanskligt att afgöra. Men för att visa den
stora betydelse skogarna äga såsom medel att lämna befolkningen tillfälle
till arbetsförtjänst må omnämnas, att träförbrukande industrier i
Norrland och Dalarna år 1901 utbetalade 65,324,400 kronor i arbetspenningar,
däri sålunda ej inräknade de belopp, som utbetalades till
befolkningen för af densamma till industrien försåld råvara.

Under en tid, då järnet fått en allt vidsträcktare användning på
områden, där fordom trä hufvudsakligen förbrukades, hafva helt naturligt
tvifvel uppstått, huruvida ej träet såsom handelsvara på världsmarknaden
spelat ut sin roll, hvarigenom vårt lands ekonomiska ställning
skulle blifva i hög grad försvagad.

Dessa farhågor torde emellertid vara ogrundade. Erfarenheten
har nämligen visat, att jämnsides med den ökade järnkonsumtionen
gått en stegrad virkeskonsumtion, som på grund af samfärdselns utveckling
t. o. in. söker dimensioner och kvalitéer af trävaror, som förr
ej funno afsättning. Vår sågverksindustri torde därför, om än under
de prisfluktuationer, som betingas af svängningarna i det allmänna
ekonomiska läget, kunna påräkna en ständig afsättning för sina varor.
Dess systerindustri, pappersmassfabrikationen, har äfven att glädja sig
åt en stegrad efterfrågan på sina alster, ett förhållande, som, med den
allt mångsidigare användning dess fabrikat vunnit, med säkerhet torde
kunna beräknas fortfara. Till dessa för de träproducerande länderna i
gemen gynnsamma utsikter på världsmarknaden kan särskild! för Sverige
läggas den omständigheten, att ingen af dess konkurrenter inom virkesproduktionen
utom möjligen Finland fått en af naturen mera gynnad
ställning i striden. Genom våra snörika vintrar, våra för flottning
lämpade vattendrag, våra långa kuster hafva vi erhållit sådana medel att
med framgång drifva just dessa industrier, som knappast något annat
land i världen har möjlighet att uppvisa. Om vi allt fortfarande skola
intaga den rangplats bland de träproducerande länderna, som vi nu
göra, och om de virkesförbrukande industrierna framgent skola vara i
stånd att lämna lika stora eller ökade tributer till vår export, beror sålunda
uteslutande af oss själfva; villkoret är blott, att vi vilja göra den
insats i penningar och arbete, som en producerande näring med nödvändighet
kräfver af sina utöfvare.

Den industri, som näst de träförädlande intager främsta rummet
bland vårt lands exportindustrier, nämligen järn- och maskinindustrien,
krafvel- för sin drift ej oväsentliga virkeskvantiteter. År 1904 förbrukade
järnverken 44,063,813 hl. träkol, värderade till 20,338,740
kronor. 1 denna summa, liksom i trävaruexportens slutsumma, ingår

värdet af nedlagda arbetskostnader med ett stort belopp. Tillverkningskostnaden
pr hl. träkol kan i rundt tal sättas till 20 öre och
sålunda för ofvanstående kvantitet till 8,8 miljoner kronor, ett belopp,
som alltså genom skogarna tillförts arbetarbefolkningen. För tillverkningen
af 1904 års träkolsproduktion beräknas hafva åtgått c:a 5,3
miljoner kbm. virke. Härförutom anses för landets järnproduktion detta
år hafva erfordrats virke till ett belopp af 0,4 miljoner kbm.

Med den nu lämnade redogörelsen för virkeskonsumtionen i och
för husbehof, trävaruexport och järnindustri hafva de tre hufvudposterna
i vår träförbrukning redovisats. Det framgår af denna redogörelse, att
till täckande af det årliga virkesbeliofvet under dessa tre hufvudtitlar
erfordras i det allra närmaste 38 miljoner kbm. virke, och af framställningen
i hvad den rör husbehofsförbrukningen synes, att konsumtionen
har tendens att stiga. Framhållits har äfven, att denna utverkning
tillför landet så betydande belopp i penningar, att de utgöra en
hufvudsaklig del af vår nationalinkomst. Den betydelse, som skogsbruket
har såsom inkomstkälla för vida lager af befolkningen, har äfven
vidrörts, och det bör här understrykas, att dess betydelse i detta afseende
gifvetvis kommer att växa i samma män, som en verkligt god
skötsel och vård kommer våra skogar till del.

Motsvarar nu de svenska skogarnas tillväxt förbrukningen, lämnar
denna tillväxt öfverskott utöfver konsumtionen, eller uppstår en årlig
brist, som fylles genom anlitande af kapitaltillgången? Denna fråga,
till synes af stor betydelse för landet, har ofta uppställts till besvarande,
och svaren höras enstämmigt gå i den riktningen, att en öfverafverkning
äger rum. 1896 års skogskommitté uppställde i sitt betänkande
en beräkning, som visserligen visade ett öfverskott af 558,000 kbm.,
men då grunden för beräkningen var, »att af ålder kala marker vore
skogbärande», och »att skoglösa eller dåligt beväxta marker vore försedda
med normalt virkesförråd», och dessa förutsättningar ej existera,
så betyder beräkningen i verkligheten, såsom kommittén äfven framhållit,
påvisandet af ett deficit. Att afverkningen i våra skogar för närvarande
öfverstiger tillväxten synes äfven påtagligt. Orsaken härtill är emellertid
ej blott, att en hänsynslös och oförnuftig utverkning mångenstädes
bedrifves, utan äfven den omständigheten, att tillväxten i stora delar
af landet på grund af såväl skogens öfverårighet som det alltför ringa
virkeskapitalet ej står i rimligt förhållande till den skogbevuxna arealen.
Med framhållande af detta senare faktum hafva de sakkunnige naturligtvis
i ingen mån velat förringa det för skogarna ödesdigra i den
flerstädes pågående planlösa afverkningen och förödande sköflingen.

Dessas verkningar skönjas alltför ofta, för att någon för våra skogars
väl intresserad medborgare skulle vilja underskatta deras betydelse
odb frågan är helt säkert för vår framtida skogspolitik af grundläggande
vikt; det är därför uppenbart, att detta förhållande mellan konsumtion
och produktion måtte snarast utredas. Men den fråga, som
i detta sammanhang krafvel- belysning och som äfven är af största vikt,
är denna: hafva vi i vår hand medel att möta en stigande inhemsk konsumtion
och på samma gång uppehålla vår ställning som trävaraexporterande
nation? Af svaret på denna fråga beror, som af föregående
framställning torde framgå, till stor del, huru svenska folkets ekonomiska
lif i framtiden skall gestalta sig. Och då ett folks kulturella lif på det
allra närmaste sammanhänger med de former, som dess ekonomiska lif
ikläder sig, kan man med instämmande i O. A. Agardlis härofvan
citerade uttalande utan öfverdrift påstå, att af svaret på frågan beror vår
ställning som civiliserad nation.

Den om vårt skogsväsende högt förtjänte, framlidne byråchefen
J. O. af Zellén har efter uppgifter från ett flertal skogsmän, hvilka i
skilda delar af landet utfört undersökningar angående tillväxten i rationellt
skötta bestånd, gjort en beräkning, hvars resultat synes de
sakkunnige värdt att här meddela. Enligt detsamma skulle Sveriges
skogar, rationellt skotta, kunna lämna en afkastning af 45,676,000 kbm..
hvilken afkastning genom ljushuggningar kunde ökas med 20 procent
och sålunda uppbringas till 54,811,000 kbm. Detta resultat synes sålunda
gifva vid handen, att vår ställning som virkesproducerande och virkesexporterande
nation ej skulle vara alltför vansklig. Detta beror dock
uteslutande af vår egen vilja, som är den allena bestämmande vid afgörande
af frågan: rationell skötsel eller ej åt Sveriges skogar. Vilja
vi ej, så hafva vi äfven förlorat rätten att skörda. Men den första
förutsättningen för att vi skola kunna ägna våra skogar en förnuftig
— d. v. s. med naturens lagar öfverensstämmande — skötsel och såmedels
skörda frukterna af våra skogsmarkers produktionskraft är, att
vi äga en tillräckligt stor, kunskapsrik skogsmannakår, som är fullt medveten
om sin stora uppgift och med lefvande intresse fullgör livad landet
af densamma har rätt att fordra.

De belopp, som skogsundervisningen hittills kostat statsverket,
äro i förhållande till de inkomster, som skogarna lämnat, jämförelsevis
ringa. Då anslaget till skogsundervisningens bedrifvande har till ändamål
att gagna ej endast statens skogsbruk, utan hela landets, sålunda
äfven det enskilda, är det visserligen oegentligt att sätta kostnaderna
för skogsundervisningen i relation till statens skogsinkomster, men då

eu sådan jämförelse ej saknar sitt intresse, vilja de sakkunnige påpeka,
att år 1907, då statsverkets skogsmedel uppgingo till 9,929,308 kronor
99 öre, kostnaderna för skogsundervisningen utgjorde 72,400 kronor
eller 0,7 procent af skogsmedlen. Därest det af de sakkunnige här
framlagda förslaget vinner beaktande, kommer visserligen den årliga
budgeten för skogsundervisningen att stiga till 193,970 kronor eller
1,9 procent af en till samma belopp som år 1907 antagen inkomst
af ensamt statens skogar,*) men äfven denna siffra bör ej verka alltför
afskräckande, då, såsom ofvan framhållits, undervisningens, ändamål är
att gagna hela landets skogsväsende, och detta, enligt hvad ofvan visats,
bland landets näringar intager en synnerligen viktig ställning. En förbättrad
skogsundervisning är ju äfven ett af de viktigaste medlen till
förbättrade skogsinkomster.

Tyvärr saknas mångenstädes i vårt land all insikt om beliofvet
af särskild utbildning för dem, som vårda skogen. Talande vittnesbörd
om denna bristande insikt hafva de sakkunnige erhållit, då de för att
utreda, hvilken omfattning den föreslagna skogshögskolan och skogsläroverket
borde erhålla, utsändt frågor angående antalet i enskild tjänst
för närvarande anställda eller där behöfliga skogstjänstemän. Dessa
frågor, för hvilka närmare redogöres å sid. 103, hafva några skogsägare
besvarat med ett enkelt, men därför ej mindre talande »nej», andra
förmäla sig öfverlåta skogarnas skötsel åt torpare och statare, en förklarar,
att »ifrågavarande föremål för mig ej komma i fråga», en annan
åter: »inte så länge jag är delägare i N.». En skogsägare »ser själf
efter sin skog» och »faller detta sig tämligen lätt, då största delen är
afverkad». — I dessa och dylika svar hafva de tillfrågade gifvit uttryck
för en så bristande förståelse af skogarnas betydelse för landet och det
ansvar, som genom besittning af skog hvilar på ägaren, att det måste
uppväcka bekymmer. Dylika själf bekännelser om okunnighet och bristande
ansvarskänsla vittna bättre än mången utredning, huru nödvändigt
det är, att skogsundervisningen främjas, så att kunskapen om skogens
rätta vård genom därtill väl skickade män må kunna spridas till allt
vidare lager af vårt folk, och skogarna verkligen komma i åtnjutande
af den vård, som landets väl kräfver.

i) Jämförd med den ofvannämnda siffran för trävaruexportens värde, livilket dock
endast utgör en del af landets inkomster af skogarna, blir den föreslagna utgiftsstaten
0,09 %.

Inledning.

2. Historik öfver skolundervisningens utveckling.

A. Skogsinstitutet.

Tillkomst och första organisation. Åren 1828—1859.

Så länge skogstillgången inom landet var så stor, att behofvet
af virke, vare sig till vedbrand och husbyggnader eller till industriella
anläggningar såsom järnverk, skeppsvarf m. in., lätt kunde fyllas äfven
inom de mest befolkade delarna af landet, ägde skogen relativt ringa
värde, och någon tanke på skogsvård fanns icke. Redan i midten af
1500-talet började emellertid inom vissa landsändar klagomål höjas öfver
misshushållning med skogen, framförallt ek- och bokskogen, som icke
allenast lämnade de värdefullaste virkessortimenten till kronans skeppsvarf
utan äfven med sina frukter gaf föda åt de allmänt hållna svinhjordarna,
och man sökte genom stränga lagbud hämma misshushållningen
med dessa skogar. 1 början riktade man sig företrädesvis mot
det allt mera öfveidiandtagande svedjebruket med däraf föranledda skogseldar,
men framdeles äfven mot öfverdrifvet utnyttjande af skogen vid
»sågeqvarnar, saltpetersiuderier och tjärugnar». Hela 1600-talets lagstiftning
företer en kedja af stränga förordningar mot sådan misshushållning
med skog. Först fram på 1700-talet ger sig tillkänna en
tendens att genom upplysning om skogens uppdragande och skötsel
söka råda bot mot det onda, och flera af våra i historien bemärkta män,
en Jonas Alströmer, eu Ulrik Rudenschöld, en Carl von Linné uppträdde
då i tal och skrift för eu bättre skogshushållning. Utan tvifvel påverkadt
af dessa framsynte mäns uttalanden utfärdade Kungl. Amiralitetet
den 15 mars 1749 en handledning vid »eke- och furuplanteskogars anläggande)),
hvilket synes vara det första officiella försök att utom den direkta
lagstiftningen verka för befrämjande af undervisning om skogsskötseln.

Under det trägna arbete till skogens''bevarande, som i slutet af
1700-talet bedrefs af riksdag och myndigheter äfvensom af särskilda
kommitterade, framhölls upprepade gånger såsom en af grundorsakerna
till allmänhetens ringa intresse för skogsvården okunnighet
om allt hvad till ordnad skogsskötsel hörde, en okunnighet, som rådde
icke allenast hos skogsägarna utan äfven hos själfva skogspersonalen.
I själfva verket bör man ej förvåna sig öfver sistnämnda, högst beklagliga
missförhållande. Skogs- och jägeristaten åligganden bestodo vid
denna tid hufvudsakligen i utödande af rofdjur, ledande af skallgångar,
uppsikt öfver jakt- och djurgårdar, beifrande af öfverträdelse!’ af jaktoch
skogsförfattningarna m. m., och själfva skogsvården ansågs såsom
eu bisak. Vid tillsättande af skogstjänstemannasysslorna togs ej heller
någon större hänsyn till kunskap i skogshushållning, men väl till inom
andra områden, särskild! jägarens eller krigarens, ådagalagda förtjänster
eller till goda förbindelser hos de maktägande. Något tillfälle till utbildning
för skogsmannayrket fanns ej heller inom landet.

För att finna råd till afkjäipande af dessa brister utsändes professor
F. W. Radloff på statens bekostnad år 1803 till Tyskland, där
skogsskötseln redan nått en hög utveckling, och i »Ekonomiska annaler»
för 1807 redogör han för sina iakttagelser under resan. Ungefär samtidigt
framkom dåvarande öfverjägmästaren Bunge med förslag till inrättande
af ett skogsläroverk, hvars genomgående skulle vara ett villkor
för kompetens till,-såsom det då hette, öfver]ägmästarbefattning. Dessa
mått och steg till det bättre blefvo emellertid utan påföljd. I stället
inträffade ett oväntadt omslag i de styrandes mening beträffande skogens
betydelse för det allmänna, I skrifvelse den 13 juni 1818 förklarade
rikets ständer, att kronans skogar och allmänningar, med undantag af de för
flottans eller andra kronans behof direkt erforderliga, skulle under slcattemannarätt
till den högst bjudande försäljas, och genom kungl. bref den
16 mars 1824 samt kammarkollegii cirkulär den 14 april samma år
förordnades, att så skulle ske. Kronan afhände sig sålunda omkring en
fjärdedel af sina skogar. Det förhastade i denna åtgärd synes emellertid
snart nog hafva insetts. Ett vittnesbörd härom torde bland annat
vara, att blott två år efter förenämnda radikala beslut vår första skogsundervisningsanstalt
kom till stånd.

Hofjägmästaren I. A. af Ström öppnade nämligen 1826 på egen
bekostnad eu privat undervisningsanstalt i skogsskötsel. Denna läroanstalts
gagnande verksamhet föranledde den kommitté, som under
öfverhofjägmästaren friherre J. W. Sprengtportens ordförandeskap tillsatts
för skogsväsendet^ reglering, att år 1828 till Kungl. Maj:t ingifva för -

Privat
läroanstalt.

Institutets

första

stadgar.

slag till inrättande af ett skogsinstitut på en mera utsträckt basis än
den förra att ställas under styrelse af en särskild chef utan arfvode
och att i öfrigt förestås af en direktör jämte en underlärare. Denna
framställning blef af Kungl. Magt bifallen den 15 oktober 1828, och
utfärdades samtidigt stadgar för det nya institutet, till hvars chef
utnämndes Sprengtporten, under det af Ström förordnades till direktör.

I dessa stadgar angifves skogsinstitutets ändamål vara att inom
riket utbreda en allmännare kännedom om skogshushållningen, meddela
nödig insikt i jaktväsendet samt bilda en skicklig och kunnig
jägeribetjaning. Institutet skulle stå under styrelse af en chef samt
förestås af en direktör, som till sitt biträde skulle hafva en underlärare.
Tillsvidare skulle sex elever på allmän bekostnad vid institutet
underhållas sålunda, att första året antogos tre, andra året äfvenledes
tre och sedermera, i mån af inträffade ledigheter inom detta antal, en
eller flera elever hvart år. Dessa elever skulle, jämte fri undervisning,
åtnjuta fria boningsrum och fri ved samt en hvar ett visst årligt
penninganslag till sitt hushåll. Så långt utrymme och tillfälle medgåfve,
skulle äfven andra personer kunna erhålla fri undervisningvid
institutet. Undervisningen borde omfatta, utom den egentliga skogshushållningen
och jaktkunskapen, skogsbotanik, aritmetik, matematik,
geometri, stereometri och zoologi, till så vidt dessa vetenskaper för
skogshushållningen och jaktväsendet erfordrades, samt läran om jordmånerna
äfvensom bokföring, skogs- och jaktförfattningar jämte kartritning.
I praktiskt hänseende skulle eleverna under den blidare årstiden
öfvas med skogssådd och trädplantering, insamling och förvaring af
skogsfru, skogsmätningar, taxeringar och skogshuggningsplaners uppgörande,
samt om vintern med skogshygge, trädkubering, jakter och
särskilda sätt till rofdjurs fångande eller fällande. Härförutom borde
eleverna, så vidt sig göra läte, jämväl begagna undervisningen vid
gymnastiska centralinstitutet samt öfvervara arbeten vid skeppsvarf och
andra anläggningar, där trävaror förarbetades och förädlades, för att
inhämta kännedom i skogsteteologi eller hvarje närings olika behof af
virke och dettas prisförhållanden. Lärotiden för hvarje elev fastställdes
till i allmänhet två år, men kunde efter omständigheterna förkortas eller
förlängas. För frieleverna Unge den dock ej öfverstiga två och ett
hälft år. Undervisningen fortgick under hela året med tre veckors
ledighet vid jul och åtta dagars ledighet vid midsommar. Vid slutet
af mars månad hvarje år skulle offentlig examen hållas med eleverna,
och fordrades för erhållande af afgångsbetyg att kunna nöjaktigt redogöra
för de stycken, hvaruti undervisning meddelats, att kunna uppmäta

och å karta affatta skogstrakter, uppgöra planer till deras indelning i
årshyggen samt förete sådana på egen hand under lärotiden verkställda
arbeten.

För att vinna inträde vid institutet såsom frielev fordrades: intrades att

vara minst 18, högst 25 år gammal, fordring™

att äga god och felfri kroppsbyggnad,

att kunna med ren och tydlig stil skrifva svenska språket,

att kunna räkna quatuor species och regula de tri i hela och
brutna tal samt

att känna grunderna för den praktiska geometrin efter någon
lättfattlig lärobok; och skulle sökanden kunde gorå hjälpligreda för sig
i dessa ämnen vid den examen, som i sådant afseende före antagandet
anställdes med honom af direktören.

Till frielever vid institutet skulle i första rummet, på Kungl. Maj:ts Frhiever.
befallningshafvandes gjorda anmälan, antagas de vid skogs- och jägeristaten
redan anställda tjänstemän, som ägde den förutsatta underbyggnaden,
och därnäst sådana ynglingar, som från skola, gymnasium eller
universitet medförde fördelaktigaste vitsord om kunskaper och vid anställd
examen befunnos skickligast bland de sökande.

Beträffande lärarnas åligganden föreskrefvo stadgarna bland annat, Lärare.
att direktören själf skulle hålla föreläsningar i skogshushållning och
jaktkonst samt förrätta inträdes- och afgångsexamina, hvarjämte han
borde på allt sätt befrämja kännedomen om eu förbättrad skogshushållning
och jaktvård i riket samt för sådant ändamål författa och
kringsprida tjänliga skrifter. Genom brefväxling med ut- och inländska
skogshushållare borde han äfven göra sig underrättad om skogshushållningens
framsteg och om de nya rön däri, som förtjänade att inom riket
beaktas. I öfrigt skulle han, i följd af Kungl. Maj:ts särskilda befallning,
på allmän bekostnad tid efter annan göra resor till de län, där
kronoparker samt läns- och häradsallmänningar funnos, för att tillse,
att den hushållning, som med dessa skogar blifvit anbefalld, befordrades
till noga verkställighet, i afseende hvarå lian ägde att hos vederbörande
Kungl. Maj:ts befallningshafvande anmäla de åtgärder, som
därför borde vidtagas.

Underläraren hade att enligt gifna föreskrifter och fastställd arbetsordning
undervisa eleverna och särskildt genom »utvandringar på fältet»
tillämpa och för eleverna förtydliga, hvad som inom institutet blifvit
teoretiskt afhandlaat.

Underläraren vore efter 5 års tjänst vid institutet kompetent till

Stat.

Institutets
första lokaler.

Förändringar
med afseende
å direktör
och lärare.

öfverjägmästar beställning, om lian för öfrigt ägde till sådan befattningnödiga
egenskaper.

Institutets stat, som äfvenledes fastställdes den 15 oktober 1828,
både följande utseende:

Direktörens arfvode................................................................. 800 rdr banco

Underlärarens arfvode, utom fria rum och ved vid

institutet...................................................................... 600 „ „

Vaktmästarens arfvode.......................................................... 150 ,, ,,

Underhåll för 6 frielever å 175 rdr för hvarje .......... 1,050 ,, ,,

Hyra för rum och den för institutet befintliga jord ... 400 ,, „

Årliga expenser ....................................................................... 500 ,, „

summa 3,500 rdr banco;

hvarjämte ett belopp af i ett för allt 1,500 rdr banco anvisades för
att därmed anskaffa möbler, böcker, instrument in. m.

Genom kungl. bref den 22 januari 1829 uppläts den åt förste
hofjägmästaren grefve Piper anslagna bostadslägenheten Stora blå porten
å Kungl. Djurgården jämte planteringsland mot ett arrende af 400 rdr
banco till lokal åt institutet, som allt fortfarande där är inrymdt. Som
emellertid denna lägenhet tarfvade åtskilliga reparationer och anordningar
för att kunna blifva för ändamålet användbar, medgafs, att, intill dess
de nya lokalerna blefve tillgängliga, föreläsningarna finge hållas i eu
sal, som direktören därtill i sin bostad upplät, under det att rum för
frieleverna finge lfyras å hofjägarbostället Tegeludden.

Då någon till underlärarbefattningen fullt kompetent person icke
ansågs kunna erhållas, förordnades tills vidare såsom sådan hofjägaren
A. H. Kasten mot åtnjutande af 300 rdr banco om året af det för
underläraren bestämda arfvode och med skyldighet att »till sin ordinarie
tjänstgörings bestridande eu annan tjänlig person anskaffa och själ f
aflöna».

Till den första årskursen vid institutet, som tog sin början den
1 april 1829, hade 15 sökande anmält sig, hvaraf 6 redan inom skogsöda
jägeristaten anställda personer.

Sedan Sprengtporten, som utnämnts till öfverståthållare, på begäran
entledigats från chefsbefattningen vid skogsinstitutet, utnämndes
genom kung!, bref den 25 maj 1838 direktören af Ström till chef för
institutet med bibehållande af direktörskapet och befriades från den
honom förut åliggande undervisningsskyldighet, hvilken öfverfiyttades
på underläraren, som därigenom fick en själfständigare befattning.
Samtidigt förordnades till dennes biträde en lärare i zoologi ocli
jakt emot åtnjutande af ett arfvode af 200 rdr banco att utgå

af besparingarna å institutets anslag. Enligt samma kungl. bref
skulle med chefsbefattningen vid skogsinstitutet förenas styrelsen öfver
ekplanteringarna i riket. Sedermera utsträcktes än ytterligare chefens
befattning med den allmänna skogsvården inom landet, i det att genom
kungl. bref den 17 mars 1841 nya föreskrifter lämnades honom att
verkställa inspektionsresor inom alla de län, där under allmän vård
och tillsyn ställda parker och allmänningar funnos. Åt institutet uppdrogs
äfven att verkställa revisioner och granskningar af kartor och
skogsindelningshandlingar rörande allmänna skogar, för hvilka arbeten
år 1843 anslogs en summa af 300 rdr banco att utdelas såsom gratifikationer
åt de lärare eller elever, som därmed sysselsattes. Skogsinstitutet
var således vid denna tid förutom undervisningsanstalt ett slags ämbetsverk
och benämndes äfven så i officiella skrivelser.

I sammanhang med en personalförändring vid lärarbefattningen i
zoologi och jakt bestämdes genom kungl. bref den 12 februari 1846,
att lönen för denna befattning tillsvidare skulle vara 400 rdr banco, och att
läraren i matematik och skogshushållning, som förut haft en lön af
600 rdr banco, skulle erhålla tillökning med 200 rdr banco om året.

De ämnen, i hvilka betyg vid denna tid utfärdades vid afgångsexamen
från institutet voro: aritmetik med logaritmers begagnande,
geometri och niellering, stereometri, skogsbotanik, skogshushållning,
mastologi och ornitologi, läran om de allmännaste skogsinsekterna, jakt,
skogs- och jaktförfattningar, bokföring och mineralogi. Såväl inträdessom
afgångsexamina voro åtminstone delvis skriftliga, att döma af den
mängd tentamensskrifter, som ännu förvaras i skogsinstitutets arkiv. De
enda läroböcker, som begagnades, voro af Ströms »Handbok för skogshushållare»
och S. Nilssons »Skandinaviens fauna». Undervisningen i
öfriga ämnen bedrefs med tillhjälp af kompendier och anteckningar.
Under lästenninerna voro de praktiska öfningarna inskränkta till
Kungl. Djurgårdens skogstrakter, men om somrarna verkställdes mätningar
och skogsindelningar å kronoparker, häradsallmänningar eller
privata skogar.

År 1856 beviljades ett anslag af 24,500 rdr banco för tillbyggnad
af de utaf institutet disponerade lägenheterna å Stora blå porten för att
dels bereda bostad åt chefen samt en lärare och vaktmästaren, dels anskaffa
tillräckligt utrymme åt institutets bibliotek och samlingar. I följd
af denna utvidgning ökades äfven institutets expensmedel år 1857 med
600 rdr banco årligen samt 1859 ytterligare med 600 rdr riksmynt,
utgörande det belopp, som förut utbetalats i hyra för institutets lokaler,

Betyg och
läroböcker.

Anslag.

Skogsstyrelsens
chefskap.

1860 års
stadgar.

Lärarpersonalen

och dess åligganden.

men livilket på grund af innehafvare^ af hofjägmästarbostället Blå
porten frånfälle ej längre behöfde härtill användas.

Sistnämnda år anvisades tillsvidare 2,500 rdr riksmynt till upprättande
af två nya lärarbefattningar vid institutet, den ena i skogsmätning,
skogs- och jaktteknik, jaktkunskap och författningskännedom,
den andra i de till naturalhistorien hörande ämnena, hvarjämte
beviljades ett anslag af 3,000 rdr riksmynt för bestridande af kostnaderna
för elevernas resor och praktiska öfningar.

Institutet hade samma år ställts under den nyinrättade skogsstyrelsens
chefskap, och direktören för skogsinstitutet erhöll uppdrag
att mot ett årligt arfvode af 900 rdr riksmynt vara skogsvetenskapligt biträde
åt nämnda styrelses chef, hvilket uppdrag dock upphörde redan år 1864
i och med inrättandet af en särskild sekreterarbefattning i skogsstyrelsen.

Åren 1860—1870.

De stegrade anspråken på skogselevernas såväl teoretiska som
praktiska utbildning gjorde det vid denna tid nödvändigt att höja inträdesfordringarna,
så att studietiden icke skulle behöfva upptagas af
undervisning i elementarämnen, och hade det äfven befunnits önskvärdt,
att eleverna före inträdet ägde någon praktisk kännedom om skogsskötseln
och de därvid allmännast förekommande göromålen.

Beliofvet af särskild utbildning för skogvaktare och plantörer hade
äfven gjort sig gällande. På grund häraf utfärdades den 25 maj 1860
nya stadgar för såväl skogsinstitutet som skogsskolorna, om hvilka
senares inrättande beslut kort förut blifvit fattadt.

Enligt dessa stadgar upplätos fortfarande erforderliga lokaler åt
institutet jämte bostad åt direktören, en lärare och en vaktmästare vid
Stora blå porten å Kungl. Djurgården, hvarjämte en liufvudstaden närliggande
skog skulle ställas under institutets regelbundna skötsel och förvaltning
för bibringande åt eleverna af praktisk kännedom i dessa delar.
Undervisningen vid institutet skulle bestridas af direktören jämte fyra
lärare, nämligen eu i skogshushållning, en i jakt- och författningskunskap,
en i naturhistoria och en i de matematiska kunskapsämnena.

Förutom undervisning i någon af skogshushållningens hufvudgrenar
omfattade direktörens åligganden icke allenast läroinrättningens förvaltning
jämte ansvaret för dess verksamhet och undervisningens fullständighet
utan äfven befrämjande af den forstliga vetenskapens utveckling
och utbredande inom landet, i livilket sistnämnda afseende han borde
söka göra sig underrättad om denna vetenskaps framsteg äfven i utlandet

samt därom affatta och kringsprida tjänliga skrifter, när sådant knnde
anses vara af omständigheterna påkalladt.

Läraren i skogshushållning, som borde med heder hafva genomgått
läroverket och därefter på eget ansvar utöfvat distrikt- eller revirförvaltning,
hade att undervisa, tentera och examinera i alla de delar af
skogshushållningen, som direktören ej själf öfvertagit, samt tillika praktiskt
öfva eleverna i mätning och uträkning af skogars areal och träds
kubikinnehåll, kartkonstruktion, värdering af jordmån, ståndskog och
virke, fröns insamling och förvarande, plantskolors anläggning och
skötsel, skogssådd och plantering, fröträdsställning, hjälpgallring, flygsands
dämpande, trakthyggesafverkning, virkes aptering, utsyning och
upprensning, äfvensom att under sommaren föra en afdelning elever
inom skogarna för skogs mätning, uppskattning och indelning "Vidare
skulle han handhafva förvaltningen af de till institutets skötsel upplåtna
skogar, vårda och redovisa för institutets arkiv, bibliotek och inventarier,
biträda direktören vid tillsynen af eleverna samt i direktörens frånvaro
utöfva närmaste befäl på stället.

Läraren i jakt- och för fattning skunska]}, som äfvenledes borde
hafva med hedrande vitsord genomgått institutets lärokurs och därefter
tjänstgjort vid rikets skogs- och jägeristat, ålåg att undervisa i liandge
värs-lära, skjutkonst, jaktens teori och teknik, skogs- och jaktförfattningar
samt expeditions- och bokföring, att biträda vid praktiska
öfningar i skogshushållning och under sommaren föra en afdelning af
eleverna inom skogarna för mätning, uppskattning och indelning samt
att med eleverna företaga skjutöfningar och öfva dem i rofdjurs jagande
och fångande, skogsbevaknings handhafvande äfvensom utförande af
tjänståtal.

Läraren i naturalhistoria borde hafva gjort sig känd för grundliga
kunskaper i denna lärogren, och tillkom det honom att undervisa
i de delar af fysik, kemi och mineralogi, som erfordrades för en försteg
klimat- och jordmånslära, i allmän och försteg botanik samt i zoologi,
såvidt denna vetenskap hade sammanhang med forstliga förhållanden, att
handleda eleverna uti herbariers inläggning samt stoppning och förvaring
af högre djur och insekter, att med eleverna företaga mineralogiska
och botaniska exkursioner och därunder verkställa jordmånsund ersökningar
samt examinera växter, att med eleverna besöka vetenskapsakademiens
museum samt att hafva vård om institutets naturaliesamlingar.

Läraren i matematik slutligen skulle undervisa i aritmetik, algebra,
planimetri, stereometri, trigonometri, koniska sektioner, geometrisk

Undervisningens
gång.

Inträdes fordringar.

Betyg sgrader.

konstruktionslära, beskrifvande geometri, allmän och forstlig byggnadslära,
elementerna af mekaniken och teorierna för matematiska instrumenters
konstruktion och begagnande, hvarjemte han hade att med
eleverna öfva kartritning, arealuträkning, terrängaffattuing, nivelering,
byggnads- och väganläggningar för forstliga ändamål med tillhörande
material- och arbetsberäkningar, massors uppmätning samt instrumenters
justering.

Lärokursen fortgick under två års tid, räknadt från juni månads
början hvarje år. Undervisningen bedrefs hela året, endast med tre
veckors uppehåll under jultiden och en veckas ledighet efter förrättad
årsexamen, samt anordnades sålunda, att eleverna från början af oktober
till slutet af maj fingo vid institutet inhämta teoretisk kunskap och
öfva den praktik, som lokala förhållanden därstädes medgåfvo, och
under sommarmånaderna under lärarnas ledning sysselsattes inom kronans
skogar med skogsmätning och uppskattning samt de vid kultur, vård
och afbalkning af skog vanligast förekommande förrättningar. Afgångsbetyg
meddelades åt hvarje elev, som vid offentlig examen efter förutgångna
tentamina ådagalagt nöjaktiga kunskaper och färdighet i de ämnen,
uti hvilka undervisning meddelats, utan afseende å den längre eller
kortare tid, han vid institutet tillbragt.

För att blifva antagen till elev vid institutet erfordrades, dels att
sökanden antingen aflagt examen med godkända betyg i matematik,
naturalhistoria och svensk språklära till inträde vid rikets universitet
eller också af vederbörande lärare vid något af rikets fullständiga elementarläroverk
blifvit i hvart och ett af dessa ämnen examinerad och därvid
befunnits äga för afgång från läroverket godkända insikter, dels ock
att han under minst ett års tid hos någon skogsförvaltare praktiserat
uti skogsmätning och skogsskötsel samt därunder förvärfvat färdighet
att föra egen mätt afla. Dessutom hade sökanden att vid institutet undergå
offentlig inträdesexamen, därvid han i direktörens närvaro af institutets
lärare förhördes i aritmetik och algebra, planimetri och stereometri,
allmän botanik och zoologi, livarjämte han skulle aflägga svenskt stilprof.

De betygsgrader, som användes, voro:

6—15 olika grader af hjälplig.

16—25	ii	11	11	försvarlig.
26—35	11	11	11	välförsvarlig.
36—45	11	11	11	godkänd.
46-	-55	11	11	11	icke utan beröm godkänd.
56-	-65	11	11	11	med beröm godkänd.
66-75	11	11	11	berömlig.

Lärarnas undervisningsskyldighet omfattade:
för direktören 6 timmar i veckan,

,, läraren i skogshushållning 8 timmar i veckan,

„ läraren i jakt m. m. 8 timmar i veckan,

,, läraren i naturalhistoria 4 timmar i veckan,

„ läraren i matematik 4 timmar i veckan.

Åt tentamina ägnades dessutom en betydande tid. Så t. ex. omnämnes
i en skrifvelse från direktören den 21 april 1860 till kungl.
skogsstyrelsen, att hvarje elev under lärokursen tenterade i 24 timmar
för läraren i de matematiska ämnena och i 21 timmar för läraren i de
naturvetenskapliga ämnena.

Tillströmningen af elever var vid denna tid ganska stor. Enligt
1860 års årsberättelse öfver institutets verksamhet voro de ordinarie
eleverna 20 stycken, hvarförutom föreläsningarna åhördes af 14 extra
elever och 11 finska skogsmän och studerande. De närmast följande
åren nedgick dock antalet rätt ansenligt.

För undervisningens bedrifvande anvisades vid denna tid genom
särskilda kungl. bref medel, hvaribland må framhållas: till praktiska
öfningar 3,000 rdr, till expenser 1,800 rdr, till stipendier åt elever
1,500 rdr., allt riksmynt, om året. Institutets hela stat uppgick då till
17,400 rdr riksmynt. För tryckning af vissa af institutets lärare utarbetade
lärokurser anvisades under år 1860 sammanlagdt 1,430 rdr riksmynt,
och 1861 beviljades två stipendier om tillsammans 1,250 rdr till
lärarna i jakt in. m. och i naturalhistoria för att i utlandet studera med
jakten och skogshushållningen sammanhängande förhållanden.

Till instruktionsskog för institutet både år 1858 utsetts Gripsholms
kungsladugård, mot hvars lämplighet dock åtskilliga anmärkningar tid
efter annan framkommo från lärarnas sida, och försök gjordes att erhålla
annat tjänligare skogsområde. Bland andra föreslogs Leckö kungsgård,
dock utan framgång. Sedan af Ström 1850 frånträdt intendentsbefattningen
för Kungl. Djurgården och 1854 chefskapet för skogsinstitutet,
kunde man ej med samma frihet som förut begagna Djurgårdens
skogstrakter såsom öfningsfält, utan öfverflyttades elevernas praktiska
öfningar i skogsarbeten hufvudsakligen till Stockholms läns allmänningar,
hvarjämte, såsom förut nämnts, uppmätning och skogsindelning med tillhörande
arbeten i stor utsträckning verkställdes i olika delar af landet
å såväl allmänna som enskilda skogar. För beredande af logis vid dessa
öfningar äfven i aflägsna, mera obebodda trakter anskaffades år 1867
åtta stycken skyddstält. Arbetstiden under ifrågavarande praktiska öf -

Lärarnas undervisningsskyldighet.

Elevantal.

Anslag.

Praktiska

öfningar.

Läroböcker.

ningar var, enligt en af direktören år 1865 utfärdad promemoria, från
kl. 7 f. m. till senast kl. 9 e. in. med sedvanliga måltidsraster. Sistnämnda
år förordnades två skogsmän att såsom lärare biträda vid öfningarna.
Under några år i slutet af 1850-talet och början af 1860-talet företogos instruktionsresor till vissa i skogligt hänseende lärorika
revir såsom Ombergs kronopark, Visingsö ekplanteringar, Mösseberg,
Svältorna in. fl. ställen, men dessa resor synas sedermera hafva upphört
till år 1870, då en dylik resa företogs till Böda kronopark på Öland.

För skjutöfningars bedrifvande anlades år 1860 å institutets område
eu skjutbana med paviljong. År 1866 utvidgades det under institutets
disposition varande området Stora blå porten n;ed den s. k. Laboratoriehagen,
innehållande en ytvidd af 28,7 5 kvadratref, och anvisades ett belopp
af 1,200 rdr »till anläggande därstädes af passande skogsbestånd för
att sedermera inom dessa kunna anställa successiva undersökningar
om skogs växtligheten». Planteringen af detta område, hvilken var
förknippad med åtskilliga svårigheter på grund af det ohägn, som
åstadkoms af beteskreatur, och okynniga människor, fortgick under åren
1867 — 69 och utfördes af institutets elever. Till följd af åtskilliga
omständigheter kom den ursprungliga tanken att där uppdraga skogsbestånd
för tillväxtundersökningar ej till planmässigt utförande, utan
fingo de gjorda planteringarna mera egenskap af ett arboretum.

Under den tidsperiod, som begränsas å ena sidan af 1860 års
stadgar och å andra sidan af de år 1871 utfärdade nya stadgarna,
visade undervisningen vid institutet ett påtagligt uppsving, särskildt i
teoretiskt hänseende, livilket till stor del hade sin grund i tillkomsten
af lämpliga läroböcker. Vid de matematiska studierna användes: i
aritmetik och algebra med logaritmer Zweigbergks och Björlings läroböcker,
i planimetri och stereometri Alreiks lärobok, i trigonometri
Wetterstedts lärobok; i »coniska sektioner» Jochnicks lärobok; i allmän
konstruktionslära och beskrifvande geometri Le Blancs och Armengauds
läroböcker. I naturkunnighet lästes: allmän botanik efter Arrhenius,
skogsbotanik efter flera in- och utländska författare, kemi, mineralogi
och geologi efter Erdmanns, Bergstrands och Igelströms läroböcker,
zoologi efter Nilssons och Sundevalls arbeten. I de egentliga fackämnena
hade äfven utgifvits eller voro under utarbetande såväl lärokurser
som större arbeten, och utöfvade institutets lärarpersonal en
ganska flitig författarverksamhet. Bland de under denna period af
lärarna utarbetade publikationer och lärokurser i skogshushållning med
dess biämnen må framhållas:

af G. Seg enl alil: »Anvisningar och formulär vid skogstjäns teförvaltningen,
jämte tabeller för virkeskobering, arealreduktion och tillväxtmasseberäkningar»,
hvilket arbete sedermera kompletterades med
»Erinringar uti skogsförvaltningskunskapen»; af samme författare utgafs
äfven »Erinringar uti skogstaxationsläran» (i två upplagor) och »Om
stock fångstskogars taxation»;

af V. Thelaus: »Om skogarne och skogsväsendet» samt »Om skogarnes
betydelse för klimatet och jordbruket»;

af G. A. T. Björkman: »Handbok i skogsskötsel»;

af Th. Hahr: »Handbok för jägare och jagtvänner», »Album för
jägare och jagtvänner», »Handledning vid tjänsteåtals utförande» och
»Om de tillförlitligaste medlen att utrota våra skadligare rofdjur och
roffoglar»;

af A. E. Holmgren: »Anvisning att igenkänna Sveriges viktigare
löfträd och löfbuskar under deras blad- och blomlösa tillstånd», »Ichneumonologia
suecica» (två delar), »De för träd och buskar nyttiga och
skadliga insekterna», »Duf- eller hönshöken med alla dess kännetecken»
och »Om småfoglarna, den nytta do göra och det skydd de behöfva.»

Därjämte utgaf Holmgren »1864 års jaktstadga med bihang, innehållande
förklaringar in. in.», och påbörjade, tillsamman med Hj. Videgren, ett
större arbete, benämndt »Handbok i zoologi», hvaraf delarna I och II,
omfattande Skandinaviens däggdjur och foglar, författades af Holmgren.

Aren 1871—1885.

Den 15 september 1871 utfärdades för de allmänna skogsläroverken 18^ års
förnyade stadgar. Enligt dessa uppläts fortfarande såsom förut lägen- saga''-heten Stora blå porten å Kungl. Djurgården åt institutet, hvars ändamål
angafs vara »att genom kostnadsfri undervisning .utbilda skickliga
skogsförvaltare». Institutet skulle stå under skogsstyrelsens öfveruppsikt
och förestås af en direktör, som tillika fungerade såsom förste lektor. Dessutom
handhades undervisningen af tre lektorer, nämligen en i de naturvetenskapliga
ämnena, en i de matematiska och en i författningskunskap.

Direktören borde äga insikter i alla de vid institutet förekom- Lårarpenomande
laroamnena och. fullkomlig saval teoretisk som praktisk hanne- åligganden.
dom om skogshushållningen. Till hans åligganden hörde, förutom handhafvande
af institutets ekonomi m. m., att med uppmärksamhet följa
gången af undervisningen och därvid tillse, att denna, utan åsidosättande
af teorien, erhölle en praktisk riktning, samt att biämnena ej utvecklade
sig på bekostnad af själfva skogshushållningsläran. I egenskap af

Inträdesfordringar.

förste lektor ålåg det honom att undervisa i skogsindelning, skogsskötsel
och skogsteknologi äfvensom i det hufvudsakliga af skogsstatistiken,
skogshistorien och den skogsvetenskapliga litteraturen, hvarjämte
han hade att leda de till hans läroämnen hörande praktiska
öfningar och intruktionsresor samt handhafva förvaltningen af de skogar,
som för elevernas undervisning af skogsstyrelsen ställdes under institutets
skötsel. Till biträde vid ledningen af dessa praktiska öfningar kunde
förordnas två repetitörer.

Lektorn i de matematiska ämnena hade att undervisa i matematik,
tillämpad på skogshushållningen, i bj^ggnadskonst med hänsyn till de
vid skogsteknologien förekommande väg-, vatten- och öfriga byggnader,
i grunderna för fältmätning, afvägning och kartritning, äfvensom att
ä fältet i närheten af institutet praktiskt öfva eleverna i nivelering.

Lektorn i de naturvetenskapliga ämnena skulle undervisa i klimatoch
jordmånslära, tillämpad på skogshushållningen, i skogsbotanik
med därtill hörande växtfysiologi och växtgeografi, i läran om de för
skogarna nyttiga och skadliga insekterna jämte utrotningssätten för de
senare, i läran om Skandinaviens däggdjur och fåglar med afseende å
skogsvård och jakt samt i jaktkunskap, hvarjämte det ålåg honom att
vid besök å vetenskapsakademiens museum och genom naturhistoriska
exkursioner med eleverna inom institutets område eller i grannskapet
af hufvudstaden praktiskt öfva dem i de naturalhistoriska ämnena samt
att å institutets skjutbana bibringa eleverna färdighet i skjutkonst.

Lektorn i författningskunskap hade att undervisa i gällande skogsocli
jaktförfattningar jämte sättet för rättegångars utförande samt skogstjänstförfattning
och bokföring.

Lektorerna borde, hvar och en i den kunskapsgren, som blefve
honom anförtrodd, äga grundliga och omfattande insikter.

Beträffande inträdesfordringarna för eleverna hade dessa skärpts
därhän, att sökande skulle hafva aflagt mogenhetsexamen och, därest han
erhållit afgångsbetyg från läroverket å klassiska linjen, kunna förete
särskildt af behörig person eller myndighet utfärdadt intyg, att han
i matematik, fysik och kemi ägde godkända insikter, motsvarande
fordringarna å reallinjen; hvarjämte han skulle hafva antingen genomgått
skogsskola eller under minst ett års tid hos någon af skogsstyrelsen
anvisad förvaltande tjänsteman vid skogsstaten erhållit praktisk
öfning i skogsskötsel och skogsmätning, börande intyg härom innehålla
uppgift på samtliga de skogsförrättningar, hvari sökanden deltagit, samt
vitsord, att han på egen hand kunde medelst landtmäteritafla affatta mark.

För att erhålla afgångsbetyg skulle elev hafva vid offentlig pröfning
ådagalagt godkänd kunskap och färdighet uti samtliga läroämnen och
därjämte hafva upprättat fullständig skogsindelningsplan såväl för trakthuggning
och blädning som för lågskogsskötsel.

Lärokursens längd och fördelning var densamma som förut, liksom
ock stipendier fortfarande skulle utdelas åt behöfvande elever. Dock
tillkom i sistnämnda hänseende en bestämmelse, att äfven åt utexaminerade
elever, som antogos till repetitörer, stipendier kunde utdelas.

Den i föregående stadga omnämnde vaktmästaren kallades nu
planteringsvaktare och skulle ställa sig till efterrättelse en för honom
af skogsstyrelsen på direktörens förslag utfärdad instruktion.

Direktören och planteringsvaktaren ägde förmånen af fri bostad å
institutet.

De väsentligaste förändringarna i de nya stadgarna i jämförelse Jämförelse

, , .2?. ö oi j J ° J med 1860 ån

med de närmast föregående voro således: stadgar.

att lärarbefattningen i skogshushållning indrogs och dess innehafvares
undervisningsskyldighet öfverflyttades på direktören, som desslikes
fick öfvertaga ledningen af de praktiska öfningarna i skogsskötsel,
skogsindelning och skogsteknologi, utom beträffande byggnadslära, som
det tillkom lektorn i matematik att öfvervaka;

att läroämnet jakt- och skjutkonst, som efter tillkomsten af 1864
års jaktstadga ansågs kunna betydligt inskränkas, öfverflyttades till
lektorn i de naturvetenskapliga ämnena; samt

att studentexamen fordrades för inträde vid institutet, och därmed
inträdesexamina afskaffades.

Den för institutet på grund af de nya stadgarna fastställda arbets- träning
ordningen föreskref, att undervisningen från början af oktober till maj
månads utgång, med undantag af tre veckors uppehåll vid jul, skulle
bedrifvas hvarje helgfri dag kl. 8—10 f. m. och kl. 11 f. m.—2 e. m. Af
veckans 30 lärotimmar anslogos 20 till de skogsvetenskapliga ämnena,

4 till de naturhistoriska samt jakt, 4 till de matematiska ämnena med
kartritning och nivelering samt 2 till undervisning i skogs- och jaktförfattningar
med tjänstexpedition.

De praktiska öfningarna bedrefvos på ungefär samma sätt som Praktiska
förut, d. v. s. genom mätning, taxering och skogsindelning å allmänna °1mnsmeller
enskilda skogar i olika delar af landet samt medelst diverse skogsarbetens
utförande dels å institutets område dels å Stockholms läns
ailmänningar. Arfvodet för därvid biträdande repetitör bestämdes till
300 rdr för hvarje sommar. De forstliga instruktionsresorna till olika
delar af landet upptogos äfven åter, i den mån medel funnos tillgängliga.

För öfning- i expeditionsgöromål medgafs, att de äldre
turvis ägde infinna sig i kungl. skogsstyrelsen för att
förekommande göromål.

deltaga i

eleverna
där

Stat.

3,000:

Skogsinstitutets stat upptog åren närmast efter de nu omförmälda
stadgarnas ikraftträdande följande poster:

Direktören ock förste lektorn, utom boställsvåning och ved, rdr
Två lektorer, i naturhistoria och matematik, arfvode å

1,000 rdr .......................................................................... ,,

Fn lektor i författningskunskap..........................................

Planteringsvaktaren, utom fri bostad och ved ................. „

Stipendier åt 4 elever, ett hvart å 250 rdr .................... „

Elevernas praktiska öfningar.................................................

Expenser och underhåll..........................................................

Arrenden för institutets lägenheter jämte Laboratoriehagen

2,000

600

500

1,000

3,000

1,800

1,200

således betydligt mindre än 10 år förut.

Summa rdr 13,100

Förändringar
stat och

Då det emellertid ganska snart visade sig, att den undervisnings

lärarpersonal, skyldighet, som i 1871 års stadgar pålagts direktören, blef för denne
alltför betungande, samt att äfven eu del öfriga förhållanden vid institutet
påkallade förändring till det bättre, gjordes redan 1874 i sammanhang
med väckt fråga om institutets förläggning till landsorten framställning

i berörda syften till Kungl. Maj:t, som till 1875 års riksdag afgaf
proposition i ärendet. I öfverensstämmelse med denna beviljade riks
dagen för år 1876 följande extra utgiftstat för institutet:

Eu direktör, förutom bostad och ved .........................

En lektor..............................................................................

En lektor.............................................................................

Extra lärare .......................................................................

Praktiska öfningar ..............................................................

Expenser in. in.....................................................................

Fyra stipendier åt elever, ett hvart å 250 kronor ...

A rrendeafgifter........................................................................

Eu planteringsvaktare och vaktmästare, förutom bostad
och ved .........................

kronor	4,500	—
77	3,500	—
77	2,500	—
77	1,900	—
77	3,000	—
77	2,500	—
77	1,000	—
77	900	—
77	600	—

Summa kronor 20,400:

Tillika utfärdades bland andra följande bestämmelser:
att den egentliga skogshushållningsläran, hvari undervisningen
dittills besörjts af institutets direktör ensam, skulle fördelas mellan två

lärare, hvaraf den ene, direktören, skulle undervisa i endera af ämnets
hufvuddelar, skogsskötsel eller skogsindelning jämte skogsteknologi,
skogsstatistik samt öfversikt af den skogsvetenskapliga litteraturen, och
den andre, en lektor med 3,500 kronors lön, skulle meddela undervisning
i den återstående hufvuddelen af skoghushållningsläran samt
i skogsmatematik, nivelering och kartritning;

att undervisningen i de naturhistoriska ämnena meteorologi, geologi,
botanik och zoologi samt jaktkunskap och skjutkonst skulle såsom förut
ombesörjas af en lektor, hvars aflöning bestämdes till 2,500 kronor;

att undervisningen i öfriga läroämnen, som dels redan odlades
vid institutet, dels borde där införas, nämligen författningskunskap,
tjänsthandlingars uppsättande, bokhålleri, nationalekonomi, kemi och
fysik, skulle'' bestridas af extra lärare med aflöning af det därtill anslagna
beloppet 1,900 kronor.

I anledning af dessa bestämmelser förordnades vid institutet för
år 1876 och tillsvidare dels eu lektor i skogshushållning och matematik
m. m., dels tre extra lärara, nämligen en i fysik och kemi med ett
årsarfvode af 800 kronor, en i författningskunskap med ett årsarfvode
af 750 kronor och en i nationalekonomi med ett årsarfvode af 350
kronor. I och för inköp af instrument och materialier m. in. för
den nya undervisningen i kemi anvisades samma år ett extra anslag
af 1,339 kronor.

Det stora antal elever, som under år 1876 begagnade undervisningen
vid institutet, nämligen 21 ordinarie och 11 extra, däraf 10 norrmän,
föranledde skogsstyrelsen att, efter därom af tillförordnade direktören
vid skogsinstitutet gjord anmälan, hos Kungl. Maj:t gorå framställning
om genomförande af eu sådan anordning med undervisningen vid institutet,
att denna meddelades samtidigt i två särskilda lärosalar för de
två kurser, den äldre och den yngre, hvaruti eleverna med hänsyn till
olika tid för inträde vid institutet voro fördelade, samt att anslaget till
årsarfvoden åt de extra lärarna, hvilkas arbete därigenom betydligt skulle
ökas, måtte höjas till 1,200 kronor för läraren i kemi, 1,000 kronor
för läraren i författningskunskap och 600 kronor för läraren i nationalekonomi;
och blef denna framställning af Kungl. Maj:t den 29 september
1876 bifallen. Institutets stat kom därigenom att uppgå till 21,300
kronor om året.

I sammanhang därmed skedde den förändring inom institutets
lokaler, att hela den undre våningen, som förut delvis upptagits af bostadsrum,
samt ett större rum i öfre våningen upplätos till lärosalar och

Skilda årskurser.

Läsordning.

Utgifna läroböcker.

förvaringsrum för samlingarna, hvar]ämte ett laboratorium med plats
för 12 laboranter inrättades.

Denna fördelning af undervisningen i två skilda årskurser var
otvifvelaktigt till största fördel, i det att de särskilda grupper, hvaruti
de större läroämnena voro fördelade, kunde förläggas i logisk ordningsföljd,
och en bättre öfverblick af hvarje ämne i dess helhet vinnas.

Efter den nya läsordningens införande användes enligt institutets
årsberättelser för åren 1877, 78 och 79 för de särskilda läroämnena i
medeltal följande antal timmar under hela kursen:

Skogsskötsel ....................................................................

Skogsteknologi..................................................................

Forstlig byggnadskonst..............................................

Skogstaxation ..............................................................

Geodesi ..........................................................................

Skogsmatematik...............................................................

Skogsbotanik...................................................................

Insekter.............................................................................

Högre djur.......................................................................

Jaktkunskap ...................................................................

Klimat- och jordmånslära..........................................

Kemi...................................................................................

Fysik................................................................................

Författningskunskap ....................................................

N ationalekonomi..............................................................

Skogsindelningsarbete ................................................

Kartritning....................................................................

Geometrisk konstruktions- och byggnadsritning...
Målskjutning..................................................................

97	timmar
85	n
16	11
37	11
24	11
80	11
120	11
83	11
80	11
28	V
33	11
88	11
44	11
no	11
44	11
298	11
88	n
20	ii
50	n

Till de praktiska öfningarna, som i öfrigt bedrefvos på enahanda
sätt som förut, tillkom kolning, som efter mätningarnas afslutande på
hösten öfvades företrädesvis vid järnkontorets ambulatoriska kolarskola.

Bland de af institutets lärarpersonal under perioden utgifna
läroböcker eller andra publikationer må anföras:

af V. M. Thelaus: »Skogsteknologi eller läran om skogsprodukternas
tillgodogörande»;

af C. G. Hohnerz: »Studier i skogstaxation»; »Handledning för
skogsskötsel i Norrland»; »Vägledning i skogshushållning»; »Om Norrbottens
skogar» (jämte V. T. Örtenblad i bill. till domänstyrelsens årsberättelse
för 1885);

af A. E. Holmgren : »Läran om jordmån ocli klimat med tillämpning
på skogshushållningen)); »Vägledning i naturalhistorien, närmast afsedd
för skogs- och landtbruksskölan samt för krono]ägare, skogvaktare m. fl.»;

af Th. Hahr: »Samling af gällande författningar rörande skogsväsendet))
;

af J. von Engeström: »Grunddragen af jordbrukets ekonomi».

Åren 1886—1907.

Under det att undervisningen vid själfva institutet genom fort- Förberedande
gående förändringar till det bättre nu hade nått en ståndpunkt, som i skri9sskolateoretiskt
hänseende kunde sägas motsvara tidens kraf, gjorde sig
bristen på praktisk förbildning hos de intagna eleverna mer och mer
gällande, i det att det i 1860 års stadgar föreskrifna »praktiska året»
mer och mer urartat till eu tom formalitet. Eu reform i detta afseende
genomfördes 1886, då, sedan nästföregående års riksdag beviljat härför
erforderliga medel, Ombergs skogsskola ombildades till en förberedande
skola i syfte att bibringa praktisk insikt och färdighet i skogshushållning
och jakt åt dem, som sökte inträde vid skogsinstitutet. Ett annat önskemål,
som länge gjort sig gällande, realiserades äfven samma år, i det att
Ramningshults kronopark i Uppsala län såsom demonstrationsskog
ställdes under institutets vård och förvaltning, hvarigenom eleverna
äfven under lärotiden vid institutet lämnades tillfälle att deltaga i rent
praktiska skogsarbeten och förvaltningsåtgärder.

För det sålunda utvidgade och omorganiserade institutet utfärdades
den 13 april 1886 förnyade stadgar, hvilka med vissa sedermera
fastställda förändringar och tillägg fortfarande äro gällande.

Dessa senare hafva hufvudsakligen tillkommit på grund af an- lägre kursen.
ordnande vid institutet af en s. k. lägre kurs.

I skrifvelse till K. Maj:t den 2 november 1891 framhöll domänstyrelsen
i sammanhang med framläggande af förslag till ny stat för
skogsinstitutet önskvärdheten af, att vid institutet anordnades en särskild
kurs för privata skogsförvaltare, hvilka för sin verksamhet i enskild
tjänst, enligt styrelsens mening, ej vore i behof af så omfattande förkunskaper
och mångsidig utbildning, som staten med rätta kräfde af
sina skogstjänstemän, hvarför deras elementarutbildning sålunda ej heller
behöfde motsvara fordringarna för inträde vid institutet. Men då dessa
specialelever lika väl som de ordinarie eleverna behöfde praktiska förkunskaper
för att hafva gagn af undervisningen vid institutet, borde
de, därest de ej kunde styrka sig äga sådan förkunskap, hafva, innan
de därstädes mottogos, genomgått den praktiska kursen vid Ombergs

Ökning a/
elevantalet.

skogsskola, hvarest därför, enligt domänstyrelsens förslag-, till elever
skulle antagas de mest passande, oafsedt om de sedermera ämnade
genomgå skogsinstitutets högre eller lägre kurs.

Uti skrifvelse den 19 maj 1892 uttalade riksdagen sin fulla anslutning
till det framkomna förslaget, och då sedermera, vid 1893 års riksdag,
framställning gjordes om ett extra anslag för år 1894 till bestridande
af kostnader för tillbyggnad af och anskaffande af inventarier
vid skogsinstitutet, biföll riksdagen berörda framställning med särskildt
framhållande af önskvärdheten, att de tillämnade kurserna för utbildande
af privata skogsförvaltare snarast möjligt toge sin början vid institutet.

I kungörelse den 30 december 1893 föreskref Kungl. Maj:t de
ändringar i gällande stadgar för de allmänna skogsläroverken, som
erfordrades för inrättande af den nya lägre kursen vid skogsinstitutet,
därvid bland annat bestämdes, att denna kurs skulle börja hvarje år
den 15 juli och fortgå under ett och ett fjärdedels år för att
efter fullbordade praktiska öfningar afslutas den 15 oktober påföljande
år.

För att vinna inträde i den lägre kursen fordrades, förutom god
frejd, frisk kropp och eu ålder af minst 18 högst 28 år, att hafva
erhållit flyttningsbetyg från minst femte klassen i allmänt läroverk med
godkända insikter i matematik och naturlära samt att därefter antingen
hafva genomgått Ombergs skogsskola eller hafva under minst två år
deltagit i de vid landtegendom, sågverks- eller bruksrörelse förekommande
skogsgöromålen och därvid jämväl förvärfvat färdighet i fält- och skogsuf
ättling.

Sedermera hafva genom kungl. bref den 22 maj 1903 och den
26 oktober 1906 ytterligare förändringar vidtagits i stadgarna, hvilkas
nuvarande lydelse framgår af bil. A (sid. 323).

Antalet elever vid institutets högre kurs bestämdes i 1886 års
stadgar till 10 i hvarje årskurs. Då emellertid behofvet af ett ökadt
antal extra skogstjänstemän alltmera framträdde, gjorde domänstyrelsen
i skrifvelse till Kungl. Magt den 25 oktober 1899 framställningom
dels ett provisoriskt anordnande af en förberedande praktisk kurs
vid Klotens kronopark för inträde vid skogsinstitutet, så att elevantalet
i sistnämnda läroanstalt kunde ökas till 20, dels en på grund af det
sålunda ökade elevantalet oundgänglig förhöjning’ i anslagen till expenser
och praktiska öfningar vid institutet med respektive 1,500 och 3,000
kronor. Genom kungl. bref den 15 december 1899 och riksdagens
skrifvelse den 9 maj 1900 bilollos dessa framställningar. Genom kungl.
bref den 17 maj 1907 medgafs, att antalet elever i den förberedande

kursen vid Klotens skogsskola finge ökas till 12, hvarigenom 22 elever
skulle kunna årligen vinna inträde vid skogsinstitutets högre kurs.

Det sålunda mer och mer ökade antalet elever vid institutet med- utvidgning a/
förde nödvändigheten af att äfven bereda erforderligt utrymme för
undervisningen. Genom den ofvan omnämnda tillbyggnaden år 1894
hade, förutom ett bättre tillvaratagande af utrymmet i öfrigt, vunnits
en större ritsal samt en sal för de naturhistoriska samlingarna. Sedan
lärokursen utsträckts till en femte termin, och sålunda tre afdelningar
af högre kursen samtidigt begagnade länder visningen, gjorde sig trafven
på vidgade lokaler än starkare gällande. Efter i vederbörlig ordning
gjord framställning beviljades äfven medel härtill, och år 1905 uppfördes
å institutets tomt för en kontrakterad kostnad af 9,725 kronor en särskild
byggnad, innehållande två större salar, till hvilkas möblering,
belysning m. m. år 1906 anvisades ett belopp af ytterligare 2,000 kronor.

En ökning i lärarkrafterna blef genom ökningen i elevantalet ökade Uraräfven
nödvändig, och skedde en sådan, då genom riksdagens skrifvelse krafterden
1 maj 1901 medel anslogos till två extra lärare, nämligen en i
skogsindelning med byggnadslära och en i zoologi med geologi (jfr
sid. 270).

Den teoretiska undervisningen vid skogsinstitutet ökades genom undervisning.

1886 års stadgar med ämnet agronomi. Det antal lärotimmar, som
under hela kursen användes för de särskilda läroämnena, var enligt

1887 års berättelse för institutets verksamhet följande:

Skogsskötsel .........................................	...................... 109	timmar
Skogsteknologi.....................................	....................... 65	11
Forstlig byggnadskonst ......................	...................... 26	11
Skogsindelning......................................	...................... 22	11
Geodesi....................................................	...................... 48	11
Skogsmatematik .................................	...................... 80	11
Skogsbotanik ..........................................	...................... 80	11
Allmän botanik.......................................	...................... 20	11
,, zoologi.......................................	...................... 29	11
Insekter ..................................................	...................... 70	11
Ryggradsdjur......................................	....................... 65	11
Jaktkunskap...........................................	....................... 24	11
Kemi .......................................................	....................... 65	11
Fysik ........................................................	....................... 43	11
Mineralogi och geologi.......................	..................... 21	11
Agronomi ............................................	...................... 42	11

Författningskunskap..........................

Nationalekonomi...............................

Kameral- och ekonomilagfarenliet

Skogsindelningsarbete ....................

Kartritning ........................................

Målskjutning ......................................

92	timmar
44	n
18	ii
320	a
88	ii
46	ii

Praktiska
Öfning ar.

Till jämförelse härmed meddelas i bil. B (sid. 345) den af domänstyrelsen
den 24 maj 1905 fastställda nu gällande läsordning vid institutet.
Den teoretiska undervisningen pågår för närvarande från den 15
oktober till den 20 december samt från den 1 februari till den 30
april. Tiden mellan den 10 januari och den 1 februari samt tiden närmast
efter den 1 maj och den 1 oktober är anslagen till tentamina. För de
afgående kurserna äro dock tentamina medgifna under hela höstterminen.
Sommarmånaderna 15 juni—31 augusti äfvensom en del af maj användas
till praktiska öfningar.

Beträffande den praktiska undervisningen föranledde ofvannämnda
ökning i elevantalet den förändringen, att de särskilda årskurserna måste
öfvas å skilda skogar. År 1896 uppläts kronoparken Bjurfors till
demonstrationsskog åt skogsinstitutet i stället för den förut därtill anvisade
Ramningshults kronopark, och från år 1902 har en del af sommaröfningarna
förlagts till Malingsbo å Klotens kronopark. De för norrländska
skogsförhållanden afpassade öfningar, som förut ägt rum å
skilda skogar i landets nordliga delar, hafva under senare år verkställts
å Hamra kronopark, hvarjemte särskilda instruktionsresor företagits dels
till mera nordliga skogstrakter för att studera timmerdrifning och flottning,
dels till södra delarna af landet för att studera skogskulturer och
ett intensivare skogsbruk.

De praktiska öfningarna äro numera anordnade på följande sätt:

I början af vårterminen företages med högre kursens äldre afdelning
samt lägre kursen en resa norrut under omkring 8 dagar för
studium af timmerdrifningar. I början af maj göres med högre kursens
äldre afdelning under omkring 12 dagar eu resa söderut för studium
af skogskulturer och beståndsvård m. m.

I senare hälften af maj öfvas högre kursens yngre afdelning och
lägre kursen under omkring 14 dagar i skogsodlingsarbeten å Bjurfors
kronopark.

Mellan den 15 juni och den 20 juli öfvas högre och lägre kursens
yngre afdelningar i skogsmätning och afvägning m. m. å Bjurfors kronopark,
under hvilken tid äfven botaniska och zoologiska exkursioner under

vederbörande lärares ledning företagas. Samtidigt verkställas med högre
och lägre kursens äldre afdelningar skogsindelningsarbeten och stämplingar
å Hamra kronopark, hvarjämte i sammanhang därmed under cirka
8 dagar flottning studeras.

Mellan den 21 juli och den 30 augusti sysselsättas högre och lägre
kursens yngre afdelningar med skogsuppskattning m. in. å Malingsbo,
under det att de äldre afdelningarna å Bjurfors kronopark undervisas i
dikes- och vägutstakningar, ^ägomätning, kolning, beståndsvårdsåtgärder,
ekonomiska besiktningar m. m.

Under de praktiska öfningarna upprättas af hvarje elev skogshushållningsplaner
jämte kartor för olika skogsbrukssätt, afdikningsplaner
med kartprofiler, stamanalyser och skogsuppskattningslängder,
hvarjämte uppläggas samlingar af skogsinsekter och växttyper. Tillfälle
till utöfning af jakt beredes äfven eleverna.

Vid sidan af den direkta undervisningen vid institutet hafva vissa
af lärarna varit sysselsatta med undersökningar af till skogshushållningen
hörande ämnen och däröfver offentliggjort åtskilliga uppsatser. Dessa
hafva varit intagna dels i bihang till domänstyrelsens årsberättelser,
dels i facktidskrifterna, af hvilka »Tidskrift för skogshushållning» under
åren 1895—1903 redigerades af institutets direktör C. Gr. Holmerz.

Sedan institutets stiftande hafva följande antal elever därifrån
utgått, nämligen:

från högre kursen åren 1828—1837 ....... 31

1838—1847 ......... 36

1848 — 1857 ......... 43

1858 — 1867 ......... 113

1868—1877 ........ 60 därjämte 5 extra elever x)

1878-1887 ......... 106 „ 18 „ „

1888 — 1897 ......... 79 ., 6 „ „

1898—1907 .. 150 '', 6_ „

Summa 618 „ 35 ,, ,,

från lägre kursen åren 1895—1907 ......... 105.

Litterär verksamhet.

Antal utgångna
elever.

0 Antalet extra elever före denna tid kan ej bestämdt nppgifvas.

B. Skogsskolorna.

a. Skogsskolor, afsedda för utbildande af bevakare.

Sedan en af Knngl. Maj:t den 20 juni 1855 förordnad kommitté
den 28 juni 1856 afgifvit »betänkande och förslag angående åtgärder
för en förbättrad skogshushållning» och däri bland annat hemställt, att
nödigt antal skogsskolor måtte inrättas för utbildande af kronojägare
och skogsbetjäning hos enskilda skogsägare, öfverlämnade Kungl. Maj:t
kommitténs förslag till riksdagens pröfning, och meddelade denna i
skrifvelse den 16 februari 1858, att för statsregleringsperioden 1858—
1860 ett årligt reservationsanslag ställts till Kungl. Maj:ts förfogande
att användas till erforderliga utgifter för bland annat lägre skogsskolor.
Detta reservationsanslag beviljades sedermera till och med 1867.

I Kungl. Maj:ts stadgar för skogsläroverken i riket den 25 maj
1860 inrymmas äfven stadgarna för de sålunda beslutade skogsskolorna.
Dessas uppgift angifves där vara »danande af skickliga skogvaktare
och plantörer», och skulle åt skogsskolorna upplåtas tjänliga lokaler
med det utrymme, att bostad där kunde beredas åt såväl lärare som
lärlingar. Skogsskola skulle, under uppsikt af närmaste jägeridistriktsförvaltare,
förestås af en utaf Kungl. Maj:t förordnad lärare, som till
sitt biträde hade eu af skogsstyrelsen tillförordnad skogsrättare.

Lärokursen, som skulle börja hvarje år den 1 oktober och fortsätta
till midten af juni månad, då offentlig examen i distriktsförvaltarens
närvaro borde förrättas, skulle omfatta: »räkning af quatuor
species och regula de fri i hela tal och decimaler; kännedom om skalor
för planritningar, såvidt som erfordras för att tillämpa kartor och
uttaga afstånd därå; kunskap om kvadratiska och kubiska måtten, med
praktisk tillämpning vid ytors och solida föremåls uppmätning till vidd
och rymd; kännedom om skogsträdens näringsorganer samt om deras
näringsämnen och naturliga villkoren för deras trefnad; kännedom om

svenska skogarnas farligaste insekter samt om sättet för dessas utrotande;
den rationella skogshushållningens hufvudgrundsatser samt kunskap
om gällande stadganden för skogsfred, bevakning, utsyning, virkesnt.
forsling, jakt, äfvensom om lagliga formen för tjänsteåtals utförande.»

I praktiskt hänseende skulle öfvas: »utstakning och uppmätning
af skogslinjer, hyggesplatser och såningsfält, uträkning af stammars och
virkesstaplars kubikinnehåll, fröträds ställning, handsådd och planteringar
jämte jordens beredning för skogsväxt, skogshöns insamlande och uthängning;
hjälpgallringar och upprensningar; skogshygge samt virkes
sortering och stapling; upprättande af hyggeslistor samt afleverering
och redovisning af upphugget virke; märkning af beteskreatur och
upprättande af beteslistor; patrulljournals uppställning och förande;
uppsättning af beslagsförteckningar, månadsrapporter och tjänsteredogörelser
samt rofdjursfångst och stora jakten.»

Lärare vid skogsskola borde för kompetens till denna befattning,
hvilken berättigade till tjänstårsberäkning inom skogs- och jägeristaten,
hafva med bevis om godkända kunskaper genomgått kursen vid skogsinstitutet
och därjämte utöfvat skogsförvaltning på eget ansvar.

Skogsråtta^ borde vara känd för stadga och ordentlighet, skrifkunnig
och väl bekant med skogsbrukets alla förrättningar. Han skulle
stå under lärarens direkta befäl, hade att vårda, med ansvar och redovisningsskyldighet
inför denna, skolans alla redskaps- och materialpersedlar,
utöfvade i lärarens frånvaro närmaste förmanskapet och
tillsynen öfver lärlingarna, skulle ansvara för de utsatta praktiska öfningarnas
och arbetenas noggranna fullgörande samt handhafva god
ordning bland lärlingarna.

Den, som ville vinna inträde såsom lärling vid skogsskola, borde
därom till föreståndaren ingifva egenhändigt skrifven ansökning, åtföljd
af vederbörligt prästbetyg, bevis öfver klanderfri vandel samt god och
felfri kroppsbeskaffenhet, äfvensom, i fall sökanden förut varit i årstjänst,
af behörig orlofssedel; och borde sökanden obehindradt läsa
innantill svensk och latinsk stil samt handskrift, skrifva läslig stil,
kunna de fyra räknesätten i hela tal samt vara mellan 20 och 30 år
gammal. Efter granskning af ingifna ansökningar och anställdt förhör
med de sökande ägde skolföreståndaren att utvälja de skickligaste och
mest välfrejdade till lärlingar.

För ett visst antal lärlingar, som saknade egna medel att underhålla
sig vid skolan, anvisades lämpligt understöd enligt särskilda
föreskrifter.

Stadgarna innehöllo äfven bestämmelser angående bidrag från
statsverkets sida åt sådana enskilda skogsskolor, som i vissa landsändar
genom kommunens försorg upprättades.

Vid fyra statens skogsskolor började undervisningen den 1 oktober
1860, nämligen vid Tierps i Uppsala län, Ombergs i Östergötlands län,
Böda på Öland och Hunnebergs i Ålfsborgs län. Följande året öppnades
Sillre skogsskola i Medelpad af Västernorrlands län, samt 1864 Danielslunds
i Kristianstads län.

Vid hvarje skola lämnades plats för 10 lärlingar, livilka hvar
och en såsom understöd vid kursens genomgående erhöllo 150 kronor.

Ofvan omförmälda statsbidrag beviljades åt några ungefär samtidigt
med statens skogsskolor upprättade enskilda sådana, nämligen åt Skogshålls
skogsskola i Södermanlands län, inrättad redan år 1856, åt
Bosjö i Värmlands län samt Strömbergs i Jönköpings län, den förra
inrättad år 1860, den senare år 1861.

Vid 1869 års riksdag (se skrifvelsen n:o 78) bestämdes staten för

statens 6 skogsskolor sålunda:

6 föreståndare och lärare å 1,000 ....................... kronor 6,000

6 skogsråtta^ å 800 ................................................. ,, 4,800 10,800

60 stipendier å 150 ................................................. ,, 9,000

Expenser och underhåll för 6 skogsskolor å 300 ,, 1,800 10,800

Summa rdr rmt 21,600.

Såsom föreståndare för statens skogsskolor förordnades vid tiden
för dessas anläggning jägmästaren i de revir, där skolorna voro belägna.

De ofvan (sid. 21) omförmälda stadgarna för de allmänna skogsläroverken
i riket af den 15 september 1871 medförde jämförelsevis
ringa förändringar med afseende å skogsskolorna. Dessas uppgift
skulle fortfarande vara att utbilda skickliga skogvaktare, och deras
administration förblef i hufvudsak densamma som förut, i det att de
skulle stå under skogsstyrelsens öfveruppsikt och under tillsyn af skogsinspektören
inom det tjänstgöringsdistrikt, där hvar och en af dem var
belägen. Undervisningens omfattning och planläggning blef emellertid
något förändrad, och skulle undervisning meddelas uti:

»Skrifkonst för vinnande af redig handstil; rättstafningslära,
tillämpad vid skrifning efter diktamen; räknekonst till och med enkel
regula de fri och decimalräkning jämte kännedom om svenska mynt-,
mål- och viktsystemen; linjestakning samt uppmätning, kartläggning
och uträkning af ägofigurer efter olika skalor, jämte beräkning af vid

skogshushållning förekommande solida figurers innehåll; kännedom om
de svenska skogsträden och deras fordringar med afseende å jordmån,
läge in. in.; kännedom om de allmännaste för skogen skadliga
och nyttiga djur, äfvensom om de med afseende å jakten viktigaste
djurslag; skogshushållningens allmänna grunder till den vidd, som
erfordrades för att uppfatta skogshushållningsplaner, verkställa de till
skogsskötsel hörande, skogsbetjänte åliggande arbeten och bedöma trädens
lämpligaste användande, hvithet allt hufvudsakligen genom praktiska
öfningar och arbeten borde inläras; aptering af virke, kolning samt
fjär- och pottaskebränning; skogs- och jaktförfattningar, såvida som
för bevakare^änstgöring erfordrades; upprättande af sådana rapporter,
dagsverkslistor in. m., som skogsbetjänt har att afgifva, samt kunskap
om rofdjursjakt jämte skjutkonst.))

Synnerlig vikt skulle af föreståndaren läggas uppå, att lärlingarna
praktiskt uppöfvades till duglighet och skicklighet såsom skogsbetjänte.

Med afseende å skogsrättarna tillkom en bestämmelse, att de
skulle hafva erhållit afgångsbetyg från skogsskola för att kunna erhålla
sådan befattning.

I öfrigt bibehöllos tämligen oförändrade förut gällande bestämmelser.

Vid 1874 års riksdag höjdes expensmedlen vid hvarje skogsskola
från 300 till 500 kronor, i följd hvaraf staten för de sex skogsskolorna
kom att sluta å 22,800 kronor (alltså 3,800 kronor för hvarje skola).
Vid samma riksdag beslutades äfven, att till inrättande af två nya skogsskolor
i de län, där sådan skola ej fanns, ett extra anslag af 7,600
kronor skulle ställas till Kung!. Maj:ts disposition för år 1875, att utgå
med 3,800 kronor för hvarje skola, under villkor att, hvad därutöfver
kunde fordras för en sådan skolas inrättande, bekostades af ett eller flera
landsting. Enahanda anslag beviljades äfven för år 1876. Vid sistnämnda
års riksdag beviljades ytterligare 3,800 kronor till ännu en ny skogsskola,
på samma villkor som förut. De skogsskolor, som kommo i åtnjutande
af dessa anslag, voro den förutvarande vid Skogshåll samt den
år 1876 öppnade skolan vid Presterad i Värmlands län. Då en tredje
skola icke kom till stånd, nedsattes de af riksdagen anslagna medlen
till enskilda skogsskolor åter till 7,600 kronor. Sedermera sammanslogs
härmed det anslag af 1,000 kronor, som utgått till undervisning
i skogshushållning vid Gottlands läns landtbruksskola, hvilket skedde
vid 1884 års riksdag. Detta anslag af sammanlagdt 8,600 kronor har
sedermera under gemensam titel »till enskilda skogsund ervisningen»

beviljats för hvart och ett af åren 1886—1896, hvarefter det nedsätta
till 4,800 kronor på grund däraf, att Presteruds skogsskola upphörde.

Såsom förut nämnts, voro de jägmästare, inom hvilkas revir en
statens skogsskola var belägen, förordnade att såsom lärare förestå denna
mot ett arfvode af 1,000 kronor för år. Sedan emellertid genom statens
förvärf af nya kronoparker och på grund af den utvidgade befattning
med skogen å statsverkets utarrenderade egendomar samt å civila och
ecklesiastika boställen, hvilken genom 1890 års lönreglering ålagts
revirförvaltarna, dessas tid tagits så starkt i anspråk, att störa svårigheter
måste möta för dem att med revirförvaltningen förena undervisningen
vid en skogsskola, begärde Ivungl. Maj:t vid 1894 års riksdag
medgifvande, att, där såsom föreståndare för statens skogsskola funnes
böra anställas annan person än jägmästaren i det revir, inom hvilket
skolan var belägen, Kungl. Maj:t måtte äga att till sådan skolföreståndare,
hvilken skulle vara pliktig att, där sådant åt honom af domänstyrelsen
uppdroges, under vederbörande revirförvaltares ledning öfvertaga
förvaltningen af skolan omgifvande eller angränsande kronopark,
anvisa, utöfver den för befattningen anslagna lön, ett fyllnadsarfvode
af 1,000 kronor för år rälcnadt, att utgå af reservationsanslaget till
kronoslcogarnas förvaltning och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet.

I skrifvelse den 9 maj 1894 meddelade riksdagen, att den visserligen
ansåge önskvärd!, att såsom hittills de ifrågavarande båda tjänsterna
kunde förenas, men dock med hänsyn till de särskilda förhållanden,
som åberopats i afseende å några särskild! anförda fall, icke ville motsätta
sig förslaget i hvad detsamma afsåge dessa1).

T anslutning till detta riksdagens beslut ha sedermera, utom beträffande
Hunnebergs samt Ombergs och Klotens skogsskolor, hvilka
två sistnämnda, såsom förut omnämnts, fått den särskilda uppgiften att
förbereda elever till inträde vid skogsinstitut, föreståndarbefattningarna
varit skilda från revirförvaltarbefattningarna inom respekt ve revir.
Dock hafva de skolföreståndare, som ej förestått revir, fått sig anförtrodd
förvaltningen af den kronopark, inom hvilkens område eller i
hvilkens närhet skolan varit belägen.

Grenom beslut vid 1885 års riksdag ombildades såsom ofvan anförts
Ombergs skogsskola att uteslutande förbereda lärjungar för inträde
vid skogsinstitutet. Delvis i anledning däraf utfärdade Kungl. Maj:t

b En detaljerad utredning angående dessa förhållanden återfinnes i 1902 års
löneregleringskommittés betänkande (del VI rörande skogsstaten och de allmänna skogsläroverken,
sid. 276 och följande).

den 13 april 1886 förnyade stadgar för de allmänna skogsläroverken.
Några större förändringar med afseende å öfriga skogsskolor medförde
ej heller dessa nya stadgar. Lärarnas och lärlingarnas åligganden blefvo
endast mera noggrant bestämda, än hvad i förut gällande stadgar varit
fallet, och inträdesfordringarna skärptes så tillvida, att sökande skulle
genom intyg från lärare vid folkskola eller folkhögskola styrka sig vara
kunnig äfven i de fyra räknesätten i bråk.

Mera beaktansvärda förändringar skedde genom kung!, kungörelsen
den 10 maj 1901, i det att lärokursen, som skulle taga sin början den
1 november, utsträcktes med 2 månader. Härigenom vanns ökad tid för
de praktiska arbetena i skogen, hvarjämte lärlingarna sattes i tillfälle
att vinna kännedom om de af dem under våren utförda skogsodlingarnas
utveckling.

I anledning af den sålunda ökade arbetstiden vid skolorna hade
domänstyrelsen hemställt, att det förut med 1,000 kronor utgående
tilläggsarfvodet till skogsskolföreståndare, hvilken ej tillika innehade
jägmästareänst, måtte höjas till 2,000 kronor, så att dessa skolföreståndare
komrne att åtnjuta 3,000 kronor, samt att skogsrättarnas aflöning
äfvenledes måtte höjas till 1,200 kronor om året, Indika förhöjningar
borde tillkomma äfven föreståndare och skogsrättare vid
Skogshålls skogsskola. Härigenom skulle således anslaget till samtliga
skogsskolorna i landet ökas med 1,400 kronor för en hvar af dem.

Dessa yrkanden blefvo emellertid af 1901 års riksdag (se skrifvelse
n:o 49) endast i så måtto bifallna, att skolföreståndarnas löner
bestämdes till 2,600 kronor jämte fri bostad och vedbrand samt skogsrättarnas
till 1,000 kronor likaledes med fri bostad och vedbrand, hvarförutom
reservationsanslaget till den enskilda skogsundervistungen höjdes
med 800 kronor.

Med afseende å de ursprungliga skogsskolornas förläggningsorter,
Stafva under tidens lopp åtskilliga förändringar ägt rum. Sålunda flyttades
Danielslunds skogsskola redan år 1883 till Ivolleberga i Kristianstads
län, och ar 1895 förlädes Döda skogsskola till Bjurfors kronopark i
närheten af Krylbo järnvägsstation på gränsen mellan Västmanland och
Dalarna. År 1.896 flyttades Sillre skogsskola till Bispgårdens kronopark
i Jämtlands län och år 1901 Manna skogsskola till Grönsinka
kronopark i Gästrikland. Dessa förflyttningar skedde dels i ändamål
att bereda rikare möjligheter för lärlingarna att, deltaga i mera
omväxlande skogsgöromål än dem, som å de förutvarande förläggningsorterna
stodo till buds, dels på grund af sträfvan efter att om möjligt
förlägga skogsskolorna till de trakter af landet, inom hvilka behofvet,

af skogsbevakare i allmän eller enskild tjänst gjort sig mest gällande.

Äfven en ny skogsskola bär upprättats. För att i sistnämnda
afseende tillgodose äfven öfre Norrland anvisades nämligen vid 1903 års
riksdag medel, högst 34,000 kronor, för anläggande af en ny skogsskola,
benämnd Hällnäs, å kronoparken Skatan i Degerfors socken af
Västerbottens län. Denna skola öppnades den 1 november 1905.

Statens skogsskolor för utbildande af bevakare äro således för
närvarande: Kolleberga, Iiunnebergs, Bjurfors, Grönsinka, Bispgårdens
och Hällnäs.

Af de enskilda skogsskolorna åtnjuter endast den vid Skogshåll,
afsedd för 10 lärlingar, fortfarande statsunderstöd. Därjämte bär dock
vid 1906 års riksdag beviljats ett årligt anslag af 1,000 kronor till en
kolarskola vid Hällnäs.

Vid en hvar af ofvannämnda skogsskolor äro anslagna 10 stipendier,
hvilkas belopp af 1905 års riksdag fastställts till 250 kronor för
hvart och ett, att utdelas till lärjungar, som äro i behöfvande omständigheter.
Vid samma riksdag höjdes anslaget till expenser och underhåll
vid Skogshåll till 600 kronor, vid Hunneberg till 750 kronor och
vid en hvar af de öfriga till 1,000 kronor.

Det antal lärlingar, som numera i vanliga fall kan mottagas vid
de särskilda skogsskolorna, är: vid hvardera af Hällnäs och Bispgården
16, vid Bjurfors 14, vid hvardera af Grönsinka och Kolleberga 12 samt
vid hvardera af Hunneberg och Skogshåll 10.

Nu gällande stadgar för skogsskolorna återfinnas i bil. A (sid. 329)
af detta betänkande. De närmare bestämmelser rörande undervisningen vid
dessa skolor, som enligt stadgarna tillkommer domänstyrelsen att fastställa,
hafva af styrelsen meddelats den 5 december 1903 och återfinnas i bil. C
(sid. 347).

b. Skogsskolor, afscdda att förbereda lärjungar till inträde
vid skogsinstitutet.

Såsom redan förut omnämnts (sid. 27 och 36) ombildades år 1885 Ombergs
skogsskola därhän, att densamma fick till uteslutande uppgift att
förbereda lärjungarna till inträde vid skogsinstitutet. I de nya stadgar
för de allmänna skogsläroverken, hvillca utfärdades den 13 april 1886,
kom Ombergs skogsskola således att intaga en särskild ställning. I stället
för den vid öfriga skogsskolor anställda skogsrättaren skulle där förordnas
eu underlärare med samma skyldigheter som skogsrättaren, men med
högre utbildning, i det att såsom kompetens för denna befattning fordrades
afgångsbetyg från skogsinstitutet. Lärokursen vid Ombergs skogs -

skola utsträcktes äfven, i det att densamma skulle taga sin början
redan den 1 juli och därefter — med högst 2 veckors uppehåll vid
jultiden — fortgå till den 15 juni nästpåföljande år. Undervisningen
skulle omfatta:

Fält- och skogsmätning med hvad mera, som kunde höra till
skogsindelning; skogsodling och skogsafverkning jämte öfriga till skogsskötseln
hänförliga arbeten; kolning; jakt- och skjutkonst; tjänstexpedition
och bokföring.

Närmare bestämmelser rörande undervisningen och dess anordning
skulle meddelas genom ämnesprogram och arbetsordning, som domänstyrelsen
ägde att fastställa på förslag af skolans föreståndare.

Eleverna, hvilkas antal ej finge öfverstiga 10, ägde åtnjuta fritt
husrum, äfvensom kosthåll emot afgift, som på föreståndarens förslag
bestämdes af domänstyrelsen och erlades med halfva beloppet vid inträdet
i skolan och med återstående hälften den 1 december. Erlagd afgift
återbetalades icke, äfven om elev lämnade skolan före lärokursens afslutning.

Den, som önskade vinna inträde vid Ombergs skogsskola, hade
att före den 15 juni till skolans föreståndare därom ingifva ansökan
och medelst behöriga intyg styrka: att hans ålder icke öfverstege 24
år; att han hade god frejd; att han ägde sådan kroppskonstitution samt
syn- och hörselförmåga, som enligt stadgarna erfordrades för inträde
vid skogsinstitutet; att han vid fullständigt läroverk aflagt godkänd
mogenhetsexamen och, i händelse afgångsbetyg erhållits från den klassiska
linien, sedermera vid dylikt läroverk eller inför skogsinstitutets
vederbörande lärare undergått kompletteringsexamen i matematik, fysik
och kemi samt därvid visat sig i dessa ämnen äga insikter, motsvarande
fordringarna för mogenhetsbetyg å den reala linien; hvarjämte sökanden
skulle ställa till vederhäftigheten styrkt borgen för gäldande af kostnaderna
för kosthållet under lärokursen.

Ansökningarna om inträde skulle pröfvas af skolans föreståndare.
Voro sökandena flera, än som kunde antagas, skulle de utväljas, som
hade de bästa vitsorden om kunskaper och i öfrigt befunrios lämpligast.

I och med inrättandet år 1893 af den lägre kursen vid skogsinstitutet
blefvo vissa förändringar nödvändiga i stadgarna för Ombergs
skogsskola, som då fick till uppgift att förbereda lärjungar äfven till
denna lägre kurs. Dessa förändringar fastställdes genom kungl. kungörelsen
den 30 december 1893. Lärokursens början framflyttades därvid
till den 15 juli. Förutom de 10 elever, som sedermera ärnade genomgå
institutets högre kurs, fingo vid skolan antagas elever äfven till lägre

kursen, dock endast till det antal utrymmet medgåfve. Sökandens ålder
iinge icke understiga 17 och icke öfverstiga 24 år. Den, som hade för
afsikt att framdeles genomgå institutets lägre kurs, skulle förutom intyg
om god frejd och om sådan kroppskonstitution m. m., som erfordrades
för högre kursen, äfven förete flyttningsbevis från minst femte klassen
af allmänt läroverk med godkända insikter i matematik och naturlära.
Eu viktig bestämmelse, som nu tillkom, var, att ansökningarna om inträde
vid Ombergs skogsskola skulle pröfvas af lärarkollegiet vid skogsinstitutet
i stället för såsom förut af skolans föreståndare.

Såsom förut (sid. 28) omtalats, bestämdes år 1899, att en förberedande
kurs, i likhet med den vid Ombergs skogsskola, skulle provisoriskt
anordnas å Klotens kronopark. Denna kurs äger fortfarande
bestånd, och gälla för densamma enahanda stadgar som för Ombergs
skogsskola.

Med skrifvelse den 11 april 1902 öfverlämnade direktören för
skogsinstitutet till domänstyrelsen ett af lärarkollegiet vid institutet
upprättadt förslag till nya stadgar för skogsinstitutet och de högre
skogsskolorna. Detta förslag innehöll bland annat, att, då flertalet
inträdessökande till skogsinstitutet befunne sig i värnpliktsåldern, studietiden
vid de förberedande skogsskolorna och skogsinstitutet borde ändras
så, att eleverna kunde vara i tillfälle att före sitt inträde vid skogsinstitutet
fullgöra sin värnplikt, att till följd däraf lärokursen vid
nämnda skogsskolor borde räcka från den 15 oktober till den 1 september
påföljande år, och att lärokursen vid institutet skulle taga sin början först
den 15 oktober i stället för den 15 juli, så att eleverna under hösten före
sitt inträde skulle hinna fullgöra dem åliggande repetitionsöfningar.
Med afseende å aspiranterna till lägre kursen, som förut för vinnande
af praktik fått genomgå de förberedande skogsskolorna, föreslogs, att
sådan rättighet ej vidare måtte medgifvas dem, emedan, därest förutvarande
bestämmelse härutinnan kvarstode, det på grund af lärokursens
framflyttning blefve nödvändigt att öka lägre kursens studietid vid
institutet till två år. Någon afsevärd olägenhet ansågs genom den
föreslagna förändringen ej uppstå för aspiranterna till lägre kursen,
emedan, enligt hvad erfarenheten visade, antalet af sökande till lägre
kursen, som förvärfvat god praktisk förbildning hos enskilda skogsägare,
varit större än det antal, som till nämnda kurs kunnat antagas. De
föreslagna förändringarna biföllos af Kungl. Maj:t och återfinnas i
kungl. kungörelsen den 22 maj 1903 angående ändrad lydelse af vissa
paragrafer i 1886 års stadgar för de allmänna skogsläroverken, sådana

dessa §§ lyda enligt kungörelserna den 30 december 1893 och den 10
maj 1901. (se bil. A sid. 329).

De närmare bestämmelser rörande undervisningen vid dessa skolor,
som det enligt stadgarna tillkommer domänstyrelsen att fastställa, hafva af
styrelsen meddelats den 15 december 1903 och återgifvas i bil. D (sid. 352).
Enligt den stat, som var gällande för Ombergs skola före dess ombildning
till en för skogsinstitutet förberedande skola, hade föreståndaren,
som tillika var jägmästare i Ombergs revir och ägde boställe i skolans
närhet, en lön af 1,000 kronor. Då emellertid efter skolans ändrade
uppgift lärokursen blef bestämd att fortgå tre månader längre än dittills,
samt föreståndarens arbete därför skulle afsevärdt ökas, ansågs hans
aflöning böra höjas till 1,500 kronor, däraf 500 kronor skulle betraktas
såsom tjänstgöringspenningar. Samtidigt utbyttes, såsom förut omnämnts,
den förutvarande skogsrättaren mot en underlärare, utexaminerad
från skogsinstitutet. För erhållande till denna befattning af en person
med praktisk duglighet och erfarenhet, förenad med undervisningsförmåga,
ansågs önskligt, att aflöningsförmånerna ej sattes allt för lågt,
och föreslogs sålunda, att lönen skulle bestämmas till 1,500 kronor, samt
att underläraren skulle medgifvas rätt att vid befordran till jägmästartjänst
få i fråga om ålderstillägg räkna sig till godo den tid, han tjänstgjort
såsom underlärare, hvarförutom honom borde beredas bostad vid
skolan. I anslutning härtill bestämdes af 1885 års riksdag (se skrifvelse
n:o 59) staten vid Ombergs skogsskola sålunda:

TjänstLön
göringspengar en

föreståndare ...................................................... 1,000 500

en underlärare jämte fri bostad ........................ 1,000 500

reskostnad för underlärare och elever, expenser
och underhåll................................................ ....

summa kronor 5,500:

hvarj ände ofvannämnda förslag till tjänstår sberäkning för underlärare
bifölls.

Efter anordnande af den förberedande skogsskolan vid Kloten
har samma årsanslag blifvit till denna fastställa som till Ombergs
skogsskola.

Summa

1,500

1.500

2.500

Förutsättningar.

3. Skolundervisningens mål och grunderna för dess

anordnande.

Senare delen af det nittonde århundradet har på alla arbetsområden
blifvit vittne till ett storartadt uppsving i tillgodogörandet af de
resurser naturen erbjuder. Det torde vara allmänt erkändt, att detta
uppsving står i allra närmaste samband med tillämpningen inom olika
arbetsområden af de målmedvetna, på experiment stödda arbetsmetoder,
som under nyare tider småningom af tänkare och naturforskare utbildats,
och Indika bruka betecknas såsom naturvetenskapliga. Allteftersom
dessa ha att behandla den döda eller den lefvande naturen,
blifva de i detaljerna i många afseenden olika. I ingenjörsvetenskapen
ha de i våra dagar nått en skärpa och målmedvetenhet
samt en däraf följande framgång, som visar, hvilken oerhörd betydelse
en skarp vetenskaplig metod äger för framgångsrik praktisk verksamhet.
På det biologiska området har man visserligen i denna riktning
ej nått så långt, men den himmelsvida skillnaden mellan förr och nu i
jordbrukets metoder, exempelvis i det rationella användandet af gödningsämnen,
grundadt på strängt vetenskapliga forskningar, i förädling af
kulturväxterna, samt den knappast anade ökning af jordbrukets utbyte
detta medfört, visa tillfullo, att de, som sträfvat efter väl genomtänkta
och kritiskt använda arbetsmetoder, just ägt den verkligt praktiska
blicken för möjligheten till ytterligare framsteg på de arbetsfält, där
människosläktet har att hämta grundlaget för sin tillvaro och utveckling.

Industriens och i viss mån åkerbrukets snabba utveckling i Sverige
har hittills icke följts i lika omfattning af en planmässig utveckling af
skogsbruket. I väsentlig grad har detta sin grund däri, att inom landet
förefunnits ett af naturen under mycket lång tid hopadt virkesförråd,
hvilket tillfredsställt behofvet, ända fram mot våra dagar, hvadan nödvändigheten
af en snabbare och målmedvetnare alstring af skogsprodukter,

än den, som sker af naturen utan människans hjälp, ej för befolkningen
framträda Likaledes ligger däri, att skogen utväxer först under en
tid, som motsvarar två till tre människogenerationer, en svårighet för
den enskilde, med skogens lif ej närmare förtrogne att inse möjligheten
att genom rationella metoder i högre grad påverka dennas
utveckling i för ägaren önskvärd riktning. Helt annorlunda ställer det
sig för t. ex. jordbrukaren, hvilken redan efter ett år ser det gynnsamma
resultatet af en riktigare gödningsmetod eller ett bättre utsäde.

I de antydda sakförhållandena torde ligga de väsentliga orsakerna
till, att de svenska skogshushållningsmetoderna med fog kunna betecknas
som i många afseenden efterblifna, om de jämföras med dem,
som utarbetats och tillämpas inom landets andra hufvudnäringar. Särskildt
när det gäller skogsskötseln och dennas allra fundamentalaste
förutsättningar, såsom kännedomen om landets virkesförrad, tillväxtens
storlek inom landets olika delar, sätten för afverkningen under vissa
gifna förutsättningar, markegenskapernas betydelse m. m., stå åsikterna
skarpt emot hvarandra, utan att några afgörande bevis för den enas
eller andras riktighet kunna förebringas. Detta för det praktiska skogsbruket
så ödesdigra förhållande står delvis i samband med den otillfredsställande
ståndpunkt, på hvilken den högre skogsundervisningen ända
fram till våra dagar stått och delvis alltjämt står. Hvilka orsakerna
än hafva varit, är det obestridligt, att vi fortfarande äro i saknad af
praktiskt väl genomtänkta och vetenskapligt oanfäktbara undersökningsmetoder
för att i tillräcklig utsträckning vinna svar på de frågor, som
äro af grundläggande betydelse för skogsskötseln. Först med grundläggandet
af statens skogsförsöksanstalt skapades en institution med
uppgift att omhändertaga och lösa frågor åt just ifrågavarande slag.
Af ej mindre vikt är det emellertid, att personer finnas, som hafva att
tillvarataga, hoparbeta och kritiskt behandla de iakttagelser och försök,
som här och hvar af dugande och klartänkta män göras, och hvilkas
försvinnande med dem är en verklig förlust för landet, ej minst med
hänsyn till den tid deras förnyande tager. Att i läroböcker och andra
sammanfattande arbeten samla vunnen erfarenhet är otvifvelaktigt en
af de viktigaste uppgifterna för de högre skogsundervisningsanstalternas
lärare. Att de ej förmått detta i önskvärd omfattning, beror till en del
af, att lärarna varit för få, haft för stora läroområden och alltför betungande
undervisning.

År det sålunda ett af de främsta villkoren för höjandet åt det
svenska skogsbruket, att genom den högre undervisningens reformerande
ett antal skogsmän utbildas, som genom väl planlagda, ingående samt

Olika uppgifter
för
skog vrnannantöildning.

på riktigt sätt utförda och bearbetade undersökningar förmå fastställa och
utveckla grunderna för rationell skogshushållning under våra naturliga
förutsättningar, så är det ej mindre viktigt, att för tillämpandet i stort
af de sålunda fastställda metoderna utväljas personer med praktisk
läggning och organisatorisk förmåga. Dessa senares uppgift blir sålunda
endast i ringare grad att pröfva metoderna. Lika litet som den enskilde
landtmannen kan skogsförvaltaren i regel ge sig in på en grundligare
pröfning af de arbetssätt, som den tillämpade vetenskapen anvisar
honom. Men båda böra, om de skola bli goda ledare, ha erhållit en
så god teoretisk underbyggnad, att de fullt kunna följa den tankegång,
som ligger till grund för deras arbetssätt. Förmå de ej det,
äga de nämligen icke förutsättning — och detta gäller i allra högsta
grad den, som har sig skogsvård anförtrodd — att inför de särskilda
fallen kunna företaga de modifikationer i arbetssättet, som måste ske
på grund af naturens ständigt växlande förhållanden. Uppgiften att
utbilda de män, som ha att lösa de ofvan angifna uppgifterna, torde
böra anförtros åt en verklig skog shög skola.

Skogsbruket fordrar emellertid en så betydande mängd mekaniskt
arbete, visserligen kräfvande omdöme och kunskaper, men knappast
mera ingående studier, att det svårligen kan vara med god hushållning
öfverensstämmande att låta detta utföras af personer, som fått en mera
genomförd specialutbildning i sitt yrke och som därför ha berättigade
fordringar på högre aflöning. I all synnerhet inom de delar af vårt
land, där klimatet i alla tider kommer att lägga stora hinder för en
i egentligaste mening intensiv skogshushållning, men där en noggrann
vård och tillsyn af skogen är om möjligt ännu viktigare än i gynnsammare
belägna trakter, om största möjliga behållning skall vinnas af
skogsbruket, torde det för såväl staten som den enskilde vara af största
betydelse att hafva tillgång till skogsmän, hvilka under tillsyn och ledning
af mera vidtseende och grundligare bildade ledare på ett i detaljerna
sjelfständigt sätt förmå handhafva skogsvården inom områden ej större,
än att det verkligen står i en persons förmåga att tillse och leda
beståndens utveckling och riktiga tillgodogörande.

Inom så godt som alla andra med skogshushållningen jämförliga
verksamhetsområden ha såväl det allmänna som de enskilda funnit fördelaktigt
att använda eu mellanklass af tjänstemän, hvilken har att
handhafva och utföra en väsentlig del af det så att säga mekaniska
intelligensarbetet. För utbildningen af denna mellanklass finnas äfven särskilda
läroanstalter. Sedan gammalt finnes inom militären en underofficersklass;
inom de tekniska yrkena användas öfverallt verkmästare,

utbildade i särskilda tekniska skolor; inom landtbruket finnas inspektörer
eller befallningsman, som under ägarens eller förvaltarens ledning hafva
sig ålagd tillsynen öfver arbetets detaljutförande; inom post, järnvägar
och telegrafverk utföres i våra dagar mycket af det arbete, som man
för något årtionde sedan föreställde sig med nödvändighet fordra grundligare
och dyrbarare allmän utbildning, med största framgång af en
speciellt härför utbildad mellanklass af tjänstemän. Knappast inom någon
af våra mera betydande näringar, utom inom statens skogshandtering,
saknas en sådan, till livilkens uppammande dock en fast grund af
statsmakten blifvit lagd genom inrättandet af den medborgerliga bildni
ngsskola, som fått namn realskolan.

Inom skogsbruket har för de större enskilda skogsägarna, Indika
sökt rationellt tillgodogöra sig sina skogars rikedomar, behofvet af en
dylik klass sedan länge framträdt. Så länge skogsarbetet inskränkte
sig till utverkning af befintligt virkesförråd, gick det ännu rätt väl att
låta mera begåfvade och energiska personer under praktisk verksamhet
tjäna sig upp till inspektörer, Indika under hufvudförvaltningens
ledning handhade härofvan åsyftade arbeten. Behofvet af säkrare och
större kunskaper hos dessa personer dref emellertid fram krafvet på
en särskild utbildningskurs för desamma. En dylik, 15 månader lång
kurs för »privata skogsförvaltare», den s. k. lägre kursen, inrättades
också vid skogsinstitutet år 1893.

Då förslag framställdes att inrätta denna kurs, framhölls, att »för
den privata skogsförvaltaren i allmänhet icke torde erfordras så omfattande
förkunskaper och mångsidig utbildning, som staten med rätta kräfver af
sina skogstjänstemän». Enligt de sakkunniges förmenande är emellertid
detta yttrande, om därmed afses den enskilda skogsförvaltningen i dess
helhet, ingalunda riktigt. Det torde nämligen förhålla sig så, att krafven
på själ/''ständiga skogsförvaltare i enskild tjänst och på statens revirförvaltare
böra ställas fullt ut lika högt, om ock de förra i allmänhet hafva vida
mindre områden sig anförtrodda än de senare. Beträffande enskilda skogsförvaltare
af nu angifvet slag kan det anförda yttrandet sålunda icke äga
någon giltighet. Däremot förekommer ofta inom den enskilda skogsförvaltningen,
särskildt inom större bolag, att de till skogsförvaltningen
hörande arbetena äro fördelade dels på eu centralförvaltning, där den
högre skogsmannabildningen är representerad, dels ock på en eller flera
lokalförvaltare, och klart är, att på dessa senare icke böra ställas de
fordringar, som staten kräfver af sina revir förvaltare. Det har ock
visat sig, att de från lägre kursen utgångna till större delen just
blifvit använda till nyss nämnda befattningar. De från lägre kursen

utgångna, i den privata skogshushållningen arbetande skogsmannen
utgöra sålunda i viss mån jämte de gamla endast i praktisk verksamhet
utbildade inspektörerna begynnelsen till det mellanstånd mellan å ena
sidan de en högre fackbildning ägande jägmästarna och å andra sidan
skogvaktarna, hvilket torde utgöra en nödvändig förutsättning för en
intensivare svensk skogshushållning, den må nu bedrifvas af staten
eller enskilda.

Mot ofvan framställda uppfattning af nuvarande lägre kursens
ställning skall helt säkert från ett och annat håll anmärkas, att i själfva
verket ett stort antal från densamma utgångna personer verkar som
hufvudledare och ingalunda som lokalförvaltare under en i skogligt
afseende kunnigare och mera erfaren centralledning. Detta torde
emellertid stå i samband med den hittillsvarande stora svårigheten att
vid det snabbt tilltagande intresset för skogsbruket under det senaste
tiotalet år erhålla fullt lämpliga personer med högre bildning, parad med
praktisk läggning. Att de enskilde dock ofta i första rummet sökt
erhålla sådana och endast i den mån detta ej låtit sig göra nöjt sig
med personer med en ofullständigare teoretisk utbildning, torde framgå
af de allt mera hörda klagomålen öfver, att så många dugande krafter
lämna statens tjänst. En annan sak, som naturligen alltid kommer att
inträffa, är, att mera begåfvade och dugande män, som endast varit i
tillfälle genomgå den lägre kursen, genom själfstudier och praktik
själfva tillägna sig kunskaper, jämförliga med dem, deras ekonomiskt
lyckligare lottade kamrater genom längre studietid förvärfvat, och
dymedelst blifva dem jämbördiga äfven i ledningen af de större uppgifter,
som möta inom skogshandteringen.

Har sålunda under alla förhållanden och under alla tider en
mellanklass inom den svenska skogsmannakåren sin stora uppgift att
fylla, så torde densamma särskildt under den nuvarande öfvergångstiden
mellan vanvård och vård af våra skogar vara af alldeles särskild vikt.
Insikten om den ekonomiska betydelsen af eu rationell skogsvård har
ännu knappast trängt synnerligen djupt bland de svenska skogsägarna.
Därtill kommer, att många, som besitta jämförelsevis mindre områden,
ej äro i tillfälle att offra de summor på skogsvården, som anställandet
af en skogsman med högsta möjliga utbildning klöfver, på samma gång
som de i många fall knappast känna sig tillfredsställda med att anlita
en sådan, som endast då och då gör ett kort besök och kanske ej är
i tillfälle att i detalj följa och leda skogens utveckling. I sådana fall
blifva skogsmän med mindre kompetens, men dock med en god skoglig
utbildning, hvilka i kritiska fall lätt torde kunna förvärfva hjälp och

råd af kunnigare och erfarnare kolleger, för landets skogsvård af den
största betydelse och komma helt säkert att i stor omfattning besätta
platser, som nu innehafvas af personer utan facklig utbildning.

Då sålunda enligt de sakkunniges mening den svenska skogsvården
skulle hafva stort gagn af en tjänstemannaklass, som, utbildad på den
bildningsgrund realskolan lämnar, kan öfvertaga en del af de arbeten,
som nu åligga de lokala förvaltarna, det må nu vara statens eller de
enskildas, har det synts de sakkunnige särdeles maktpåliggande att
finna en form för deras utbildning, som kan antagas blifva fullt tillfredsställande.
Liksom motsvarande funktionärer inom industrien och landtbo
ket böra otvifvelaktigt dessa skogsmän utbildas inom en särskild
läroanstalt, ett skog slär overit, ej vid en kurs, som utgör ett påhäng vid
en högre läroanstalt, hvars undervisning de endast delvis äga förutsättningar
att följa. De närmare grunderna för denna uppfattning skola
nedan utförligare utvecklas.

Redan på 1850-talet fann frågan om inrättande af skogs skolor,
afsedda för utbildning af förmän vid skogsarbeten och af bevakare i
skogen, sin lösning på ett, som det senare har visat sig, i allt väsentligt
lyckligt sätt. Behofvet af arbetskrafter af detta slag har under årens
lopp alltmer stegrats, och lärjungantalet har ökats, samtidigt med att
detaljförändringar vid utbildningen företagits. En sådan utbildning på
grundvalen af en ordinär folkskolbildnings kunskapsmått och efter en
under ett antal år i skogsarbeten förvärfvad färdighet torde alla vara
ense om vara för ändamålet lämplig. De sakkunnige hafva för sin del
endast att föreslå en del detaljförbättringar i denna utbildning, hvilka
i annat sammanhang närmare motiveras (jfr sid. 131 o. f.).

De ofvan utvecklade allmänna synpunkterna visa enligt de sakkunniges
mening önskvärdheten af, att skogsmannens utbildning kan
ske i fyra olika grader.

A. Specialutbildning i praktisk-skogsvetenskaplig riktning.

För personer, som visa särskild håg och fallenhet för mera ingårende
studier och undersökningar inom de till skogshushållningen hörande
ämnena, bör enligt de sakkunniges mening ovillkorligen möjlighet finnas
till en särskild, högre specialutbildning. Efter afsilande af de mera

elementära fackstudierna, omtalade härnedan under b), och längre eller
kortare praktisk verksamhet, bör den unge skogsmannen kunna få tillfälle
att under fria studier, motsvarande dem för akademisk grad vid
universiteten, ytterligare utbilda sig inom det område af skogshushållningen,
som synes honom särskild! tilltalande, bearbeta af honom gjorda
iakttagelser och därigenom vinna större kompetens och vidare vyer.
Landet skulle äfven på detta siitt erhålla en välbehöflig tillökning af
på vetenskaplig grund byggd facklitteratur, hvilken komme hela skogsmannakåren
till godo och påverkade dess arbeten. Genom anställande
af de dugligare af dessa studerande såsom docenter vid skogs])ögskolan
vunnes äfvenledes den fördelen, att den nu så ytterligt svåra rekryteringen
af lärarkrafter vid skogsundervisningsanstalterna kunde ske lättare,
och att själfva undervisningen komme att uppbäras af en tradition, grundad
på öfning i undervisning för de yngre.

Ej heller bör förbises det sporrande inflytande på högskolans
lärare, som dessa studerande torde komma att utöfva. De förra skulle
genom dem eggas att städse söka hålla sig i nivå med sin vetenskaps
utveckling, ej minst därför, att de ägde lärjungar, som kunde följa
mera speciella föreläsningar och arbeten.

De sakkunnige hafva i stadgeförslaget § 17 angifvit den allmänna
riktning, i hvilken de tänkt sig dessa själfständiga studier böra gå.
Undervisningen torde böra meddelas dels genom handledning vid arbetens
utförande, dels genom föreläsningar öfver fritt valda, skogshushållningen
berörande ämnen. Den förra erfordrar grundande af institutioner
för de hufvudämnen, i hvilka vid högskolan undervisning lämnas,
något som äfven är en oundgänglig nödvändighet, om högskolans
lärare skola blifva å högskolan arbetande fackmän och ej blott föreläsare,
som endast vid tiden för sina föreläsningar göra ett tillfälligt besök
därstädes.

Däremot hafva de sakkunnige icke ansett tiden vara inne att redan
nu söka gifva en fastare form åt denna den högsta skogsundervisningen
inom landet, utan torde denna så småningom böra fritt utveckla sig
med stöd af de erfarenheter, som göras. Dock har det ansetts, att ett
bedömande af utförda arbeten, då så påkallas, bör ske.

En nödvändig förutsättning för, att fortsättningsstudierna skola
taga fart, är emellertid, att af allmänna medel studieunderstöd anvisas,
hvilka kunna tilldelas dem bland våra skogsmän, som visa sig
hafva uppslag och undersökningar att fullfölja. Dessa understöd böra
tillmätas så stora, att vistelsen vid högskolan icke behöfver åsamka de
studerande några personliga utgifter. I och med det att den unge skogs -

mannen är utexaminerad från liögskolan, bör han nämligen anses hafva
slutat sin egentliga utbildning, och han gör otvifvelaktigt sitt land lika
stor eller större nytta genom grundläggande utredningar inom sitt
fackområde än genom praktisk verksamhet i skogen. Då den senare
numera ersättes så, att den ger sin utöfvare skäligt uppehälle, torde
sådant äfven under den tid, specialstudierna räcka, böra beredas dem,
som genom särskild begåfning och fallenhet äro ägnade att genom sina
undersökningar rikta skogsvetenskapen.

B. Den förvaltande personalens utbildning.

Skogshögskolans hufvuduppgift måste uppenbarligen blifva utdanandet
af lämpliga ledare af såväl statens som större enskilda skogs•
ägares skogshushållning. Vid bedömande af de fordringar, som härvid
böra ställas, torde hvar för sig böra afhandlas förbildning samt teoretisk
och praktisk fackbildning.

Det har ifrågasatts, huruvida verkligen mogenhetsexamen skulle Förbildning.
vara nödig som förbildning för den blifvande skogsmannen. Svaret
härpå utfaller väsentligen olika, om man utgår därifrån, att eu eller att
två kategorier skogstjänstemän skola blifva handhafvare af vår skogshushållning.
Om man, liksom de sakkunnige, af ofvan angifna skäl
utgår från önskvärdheten af två olika utbildningsgrader för de i
praktiken verksamma skogsmännen, torde knappast någon tvekan förefinnas,
att de skogsmän, som erhålla den högre utbildningsgraden, liksom
hittills böra äga samma allmänbildning, som fordras för högre
fackutbildning inom andra jämförliga arbetsområden. Det kan möjligen
invändas, att i ett kall, där praktisk verksamhet spelar en så stor roll
som inom skogsmannens, det knappast vore nödvändigt att fordra en
så vidsträckt allmänbildning, som den mogenhetsexamen gifver, åtminstone
icke kunskaper i alla i densamma ingående ämnen, utan att
man kunde låta sig nöja med mogenhetsexamensfordringarna i de för
specialutbildningen grundläggande ämnena matematik, fysik, kemi och
biologi.

De sakkunnige hafva ganska ingående sysselsatt sig med detta
spörsmål, särskilt af det skål, att det synts i hög grad önskvärdt,
att tillfälle kunde beredas ovanligt begåfvade och för praktisk skogsmannaverksamhet
ägnade män att förvärfva all den kompetens, som statens
undervisningsanstalter erbjuda, äfven om de ej i sin ungdom ägt
möjligheten att erhålla den önskvärda förbildningen. Den hos oss alltför
starkt framträdande tendensen att sätta examensmeriter framför på annat

Den teoretiska
och praktiska
undervisningens
inbördes
förhållande.

sätt styrkt särskild skicklighet och begåfning gör det än önskvärdare,
att studentexamen ej sättes som ett alldeles oeftergiflig! villkor för
studier vid skogshögskolan.

Då de sakkunnige icke desto mindre för närvarande ansett sig
icke böra föreslå undantag härvidlag i den riktning, att personer, som
med utmärkta vitsord genomgått skogsläroverket och äga viss tids
utmärkt väl vitsordad praktisk verksamhet som skogsmän, må kunna
vinna inträde vid högskolan, beror detta väsentligen därpå, att den nya
organisation, de sakkunnige tänkt sig för skogsundervisningen, i så
många afseenden kommer att medföra andra förhållanden än de nuvarande,
att någon erfarenhet synts böra vinnas, innan steget tages
fullt ut. Med de stigande kraf, som ställas på skogsmannen, är det äfvenledes
i hög grad önskvärdt, att denne äger så pass stora språkkunskaper, att han
kan tillgodogöra sig den utländska facklitteraturen och vid eventuella
resor i utlandet åtminstone i någon mån använda de stora kulturspråken.

De sakkunnige anse sålunda, att mogenhetsexamen hör bibehållas
som inträdesfordran vid skogshögskolan, ehuru framdeles bör tagas i öfvervägande.
, om ej rättighet bär kunna medgifvas äfven för lärjungar, hvilka
på ett synnerligen framstående sätt genomgått skogsläroverket, att vinna
inträde vid skogshögskolan. De allmänna grunderna för ett sådant medgifvande
borde i så fall blifva desamma, som af de sakkunnige nedan
angifvas för öfvergång från skogsskola till skogsläroverk.

Eu fundamental fråga vid anordnande afall undervisning, som syftar
till utdanande af personer för viss praktisk verksamhet, är det rätta
afvägande! af en genom föreläsningar och läroböcker bibringad teoretisk
undervisning och ett på öfningar och arbeten stödt förvärfvande af
praktisk färdighet i de i yrket förekommande göromålen.

I själfva verket är det emellertid ej två olika slag af undervisning,
det här är fråga om, utan tre.

Det första afser att genom beskrifning, med det talade eller tryckta
ordets hjälp, inlära de resultat, som vunnits genom föregångarnas arbeten
på området. Värdet af denna alltid oundgängliga undervisning beror ju
väsentligen på lärarens förmåga att hålla sig i nivå med utvecklingen
inom sitt kunskapsområde samt hans framställningskonst och hans omdöme
att utsöndra föråldrade och onödiga delar af ämnet. På denna del
af undervisningen har hittills hufvudvikten lagts vid den högre skogsundervisningen
hos oss.

Det andra slaget af undervisning är den, som förmedlas af ögat;
den benämnes vanligen åskådningsundervisning och har i modern peda -

gogik med hvarje år skaffat sig allt större plats. Dess väsentliga fördel
är, att kunskapen ej blir en torr, snart glömd minnesläxa, utan eu
genom åskådningen lefvandegjord egendom för eleven. De sakkunnige
anse, att åt denna del af undervisningen vid skogshögskolan knappast
kan lämnas för stort utrymme, och hafva därför vid uppgörande af förslag
till läroplaner sökt bereda nödig tid för densamma. Detta torde ock
kunna ske utan ökande af tiden för kurserna, om det hittills brukade
systemet med hela kunskapsförrådets magasinering i föreläsningsanteckningar,
hvilka den unge mannen sällan är mogen att på ett fullgodt
sätt utföra, utbytes mot föreläsningar, som ansluta sig till läroböcker,
och som, där så kan ske, till stor del upptagas af demonstrationer
af föremål, belysande den i ord gifna framställningen. Därigenom
uteslutes naturligen ej nödvändigheten för lärjungarna att föra anteckningar
till komplettering af läroboken. I många fall är det ju icke
möjligt att direkt förena undervisningen med demonstration, utan måste
den senare under lämplig årstid, dock så snart som möjligt, ske ute
i naturen. Mera tid och nödiga medel hafva därför de sakkunnige
i det framlagda förslaget beredt för exkursioner till landets olika delar.
Likaledes synes det oundgängligen nödvändigt att i väsentlig grad
öka de så godt som uteslutande på de allra sista åren hopbragta samlingarna
vid skogsinstitutet, så att hvarje detalj i undervisningen blir i
möjligaste mån med åskådningsmateriel belyst. Detta bör ske ej blott
vid föreläsningarna utan äfven vid de prakiiska öfningar som anordnas
för att lärjungarna själfva genom egen undersökning må blifva i tillfälle
att noggranut se och lära känna, hvad som skall blifva föremål för
deras lifsverksamhet.

Det tredje slaget af undervisning gäller förvärfvande af rent mekanisk
färdighet vid en del i skogshushållningen förekommande arbeten.
De sakkunnige hafva utgått ifrån, att två slag af dylika arbeten böra
ifrågakomma. Å ena sidan böra öfvas sådana, som exempelvis timmerfällning,
dikning, timmersåguing, där det icke gäller att bibringa den
unge mannen samma uppöfvade tekniska färdighet, som en skicklig
yrkesarbetare bör äga, utan där syftet blott är att öfva honom under
så lång tid, att han må lära känna det allvarliga kroppsarbetets tunga,
lära sig bedöma ocn uppskatta arbetsskickligheten samt blifva förtrogen
med de mest praktiska arbetsredskapen och arbetsmetoderna. I allmänhet
har därför för arbeten af detta slag anslagits jämförelsevis
kort tid, hvilken förlagts såvidt möjligt till en förberedande kurs.
A andra sidan ingå i skogsmanuens utbildning eu del arbeten, i hvilka
eleverna, såvidt möjligt redan då de lämua högskolan och börja sin

praktiska verksamhet, böra äga ej blott allmän kunskap utan äfven
i största möjliga omfattning uppöfvad färdighet. Härtill äro att räkna
i första rummet mätningsarbeten och stämpling. För dylika arbeten hafva
därför de sakkunnige i förslagen upptagit eu proportionsvis lång tid.

Förutsatt att den ofvan gifna utredningen af de tre olika hufvuddelar,
som böra ingå i den högre skogsundervisningen, är riktig, gäller
det närmast att afväga, huru stor plats hvar och en af dessa hufvuddelar
bör intaga vid undervisningen. Härmed är man inne på den omstridda
frågan, om hvad man brukat kalla teoriens och praktikens roll
inom skogshushållningen. För afgörandet af denna fråga är först och
främst att beakta, hvad teorien i själfva verket är. Teorien är mestadels
ingenting annat än summan af de praktiska erfarenheter, som gjorts
under gången tid. Åtskilliga af de rådande teoretiska åskådningarna
inom vår skogshushållning äro emellertid stödda på tillfällig erfarenhet,
vunnen efter understundom felaktig och ej sällan oriktigt generaliserad
metod. Hetta gör, att omsorgsfullare och riktigare vunnen erfarenhet
förändrar skogshushållningens teori. Med den dogmatiska läggning,
som alltid utmärker eu ovetenskaplig undervisning, ha skogsmännen af
den äldre skolan ej sällan fått i sig inpräntade såsom vetenskapligt
fastställda sanningar åsikter, livilka de sedermera under sin praktiska
verksamhet funnit vara oriktiga eller innehållande endast delar af sanningen.
Med den för människan säregna benägenheten att underskatta
kunskapsområden, som man ej själf behärskar, har därigenom hos mången
skogsman alstrats ett underskattande af teoretiska kunskaper, till men för
den svenska skogen. För den generation, som lefvat och verkat i urskogsafverkningens
period, har därjämte för det dagliga arbetet ganska litet
af hvad som på skogsinstitutet inlärts, ansetts erforderligt, ty för att
hugga befintlig skog har man, ehuru med orätt, förmenat, att skogshushållningens
teori vore tämligen öfverflödig.

Det må ej heller förbises, att omständigheterna gjorde den äldre
jägmästargenerationens verksamhet i väsentlig grad fiskalisk. Det gällde
att framförallt bevaka statens rätt. Med hvarje år kommer emellertid
revirförvaltningens verksamhet att blifva alltmera administrerande. Hufvuduppgiften
blir mer och mer inriktad på att snabbt öka värdet af
statens skogsegendom. En omläggning af utbildningen måste därför
ock framstå som en tvingande nödvändighet.

Det är sålunda ej underligt, att den unga generation, som nu står
inför den svenska skogshushållningens stora hufvuduppgift; att leda beståndsvården
så, att med bibehållande af markens produktionskraft största
möjliga ekonomiska utbyte vinnes, ofta klagar öfver otillräcklig teori,

d. v. s. för ringa säker och pålitlig erfarenhet om lagarna för trädens
och beståndens lif samt olika behandlingssätts inflytande härpå. Det
må nämligen ej förglömmas, att vi alla lefva och handla efter våra
teorier. Den praktiskt verksamma skogsmannen kan visserligen under
årens lopp göra en och annan egen iakttagelse, som kan föra till smärre
förbättringar vid hans lokala arbeten, men hela hans detaljarbete står
i det närmaste beroende af de teorier, han under sin utbildning fått sig
meddelade, samt till i hvad mån han tillägnat sig större eller trängre
synpunkter på dessa.

Det synes därför de sakkunnige vara af allra största betydelse, att
den teoretiska undervisningen — d. v. s. den genom föreläsningar, demonstrationer
å lärosalen och i skogen meddelade — blir verkligt grundlig
och omfattande, ty mången skogsman kommer under sin följande verksamhet
endast i ringare grad i tillfälle att ytterligare utvidga sitt grundläggande
vetande, utan får hela sitt lif vid sitt arbete stödja sig på,
hvad han i detta afseende vid högskolan förvärfvat. För att icke på
något sätt gifva anledning till missförstånd vilja de sakkunnige ytterligare
kraftigt betona, att det ingalunda är deras mening, att undervisningen
vid högskolan skall göras »teoretisk» i detta ords sämre bemärkelse.
I dess ställe innebär förslaget just borttagande från hög.
skolkursen af ämnen, hvilka de sakkunnige anse vara af mindre betydelse
för den vidare fackliga utbildningen. Däremot hålla de sakkunnige
före, att knappast för stora och grundliga kunskaper kunna meddelas
eleverna i växtfysiologi och växtekologi, i läran om beståndsvården
och dennas utveckling, i betingelserna för de virkeskonsumerande industrierna
och deras behof, m. fl. för virkesproduktionen grundläggande
kunskapsgrenar. Den s. k. praktiska erfarenheten, som den enskilda
individen under utöfvande af sitt yrke förvärfvar, kan härvid aldrig —
säga hvad man vill — ersätta den omsorgsfullt genomarbetade summan
af föregående generationers erfarenhet, endast i någon mån öka densamma.
Detta torde, såsom redan framhållits, närmast bero därpå, att
på grund af trädens långa lifslängd skogsskötaren själf endast endels
får se resultaten af sina åtgöranden.

Den egentliga yrkesskickligheten kan däremot under studieåren
aldrig förvärfvas, utan den innötes först så småningom under det
praktiska arbetet.

De sakkunnige anse på ofvan angifna allmänna grunder, att den
hittillsvarande utvecklingen af den högre skogsundervisningen i Sverige,
som gått ut på ett allt utsträcktare användande af vegetationsperioden och
vissa kortare perioder af det öfriga året till demonstrationer, studier och

Skogsliägsleolans
förläggning.

arbeten i skogarna samt den öfriga delen till teoretisk undervisning, varit
riktig och ytterligare bär fullföljas.

Däremot anse de sakkunnige, att en vida större intensitet i undervisningen
bör kunna vinnas, dels genom modernare undervisningsmetoder,
dels genom ett bättre tillgodogörande af tiden genom själfstudier än hittills
varit fallet, dels ock genom borttagande eller omläggande af en del af
hittillsvarande kurser.

Af allra största vikt är därjämte, att genom uppdelning af ämnena
på flera lärare och genom större kraf på dessas kunskaper och undervisningsskicklighet
en i bästa mening vetenskaplig prägel förlänas undervisningen.
Denna bör, pa det stadium lärjungarna stä, innehålla ett lmtiskthistoriskt
moment, så att de bibringas klarhet om de viktigare frågornas
djupare innebörd och livilka uppfattningar beträffande dessa, som stå
emot hvarandra, äfvensom skälen för och emot desamma.

Dessa önskemål torde stå att vinna, utan att tiden för elevernas
utbildning behof ver förlängas.

Under årens lopp ha vid diskussionen om en förbättrad högre
skogsundervisning framkommit flera olika förslag angående lämpligaste
platsen för en blifvande skogshögskola.

De yrkanden, som därvid gjorts, låta väsentligen gruppera skifring
tre förslag:

a) högskolans förläggning till lämplig plats i Stockholms omedelbara
närhet,

b) högskolans förflyttning helt eller delvis till Uppsala universitet

samt

c) högskolans förläggning till lämplig kronopark i landsorten.

Då nu snart nog afgörande beslut i frågan torde komma att fattas
af statsmakterna för mycket lång tid framåt, anse de sakkunnige sig
böra på ett öfversiktligt sätt framlägga de viktigaste af de skäl, som
framhållits eller kuuna framhållas för och emot dessa förslag.

De innebära egentligen blott två olika hufvudsynpunkter på frågan,
b vilka vanligen ställts mot hvarandra formulerade på följande sätt: Hvar
kan man vänta den bästa och för framtiden mest gifvande utbildningen
af de blifvande skogsmännen, i ett omväxlande skogsområde eller i ett
kulturcentrum?

Enligt de sakkunniges mening ligger dock frågan ej på detta sätt,
och det vore i hög grad olyckligt, om de båda förslagen alldeles skulle
utesluta hvarandra. Den utveckling, som den högre skogsundervisningeu
under de senaste årtiondena hos oss undergått, har mer eller mindre
medvetet siktat mot ett tillgodogörande af fördelarna i dem båda. De

allt bättre kommunikationerna hafva nämligen möjliggjort, att den högre
skog sundervisning en kunnat blifva i viss mån ambulerande, så att den del
af året, då skogen tillväxer och utvecklas, tillbringas i skogen, den åter,
då skogens egen verksamhet i allt väsentligt hvilar, tillbringas i vårt
största kulturcentrum under studier af hvad föregående generationer inhämtat
om skogens lif och utnyttjande. Att detta tillvägagångssätt är
det rätta, därom tvifla de sakkunnige icke, och därför hafva de än
ytterligare sökt genomföra denna grundidé. Enligt de föreslagna läroplanerna
skola (oberäknadt den förberedande kursen, 133 dagar) utaf en
fullständig lärokurs vid högskolan skola användas

för studier och öfningar å läroanstalten ........................... 295 arbetsdagar

för studier och arbeten i skogarna....................................... 225 .,

lör tentamina och direkta förberedelser därför .............. 46 ,,

Den öfriga tiden utgöres af sön- och helgdagar samt ferier.

Inför dessa siffror vill det synas, som om det viktigaste skäl bortlölle,
som anförts för förläggandet af skogshögskolan å lämplig kronopark,
nämligen att eleverna icke skulle få tillräcklig undervisning i
skogen och under sin utbildning ej i den omfattning som vederbör lära
känna denna. Man må äfven betänka, att vistelse i skogen i och för
sig icke gör någon till skogsman, ty i så fall skulle exempelvis en framstående
jägare eo ipso vara en framstående skogsman, något som erfarenheten
visat icke vara fallet. Demonstrationer och öfningar i skogen äro
helt säkert oundgängliga, men de förutsätta lika oundgängligen en annan
undervisning, genom föreläsningar, litteraturstudier samt studier af samlingar,
livilka mera öfversiktligt och samladt, än hvad fallet är med den
enstaka skogsparken, gifva den nödiga bakgrunden för studierna ute i
naturen. De sakkunnige tro därför, att den nedan angifna studiegången,
med omväxlande teoretiska studier vid en högskola i ett kulturcentrum
och praktisk tillämpning af desamma inom parker af olika kynne samt
under resor till landets olika delar, är den rätta vägen för en grundlig,
mångsidig utbildning, som ej hos de unga låter detaljkunskapen bortskymma
de ledande synpunkterna. Genom en dylik studieanordning
vinnes ock för såväl lärare som lärjungar den obestridliga fördelen af
en vistelse under vintrarna i ett större samhälle. Umgänge med personer
med likartad studieriktning, tillgång till större bibliotek m. in. möjliggöra
en intensivare forskning för de förra, Tillgången till förädlande och
omväxlande nöjen, umgänge inom en större krets af ungdom, än som
bjudes vid en läroanstalt på landsbygden, höja de senares allmänbildning
och omdömesförmåga. Alla svårigheter, som blefve förenade med anordnande
af ett någorlunda hemtrefligt internat långt borta på landet

med tidvis ända till 90 elever på eu gång samlade, undvikas; under den
långa vintern får hvar och en efter egen smak och lägenhet sörja för
sin bostad och sin förplägnad. Med ett ord, de väsentliga fördelarna
äro tillvaratagna, och svårare olägenheter undvikas genom att förlägga
själfva högskolan till en större stad och den praktiska undervisningen
till lämpliga kronoparker samt till studieresor. Ett Barnlif under den
vackra årstiden och under strängt utarbete låter lätt nog anordna sig
på ett tillfredsställande sätt.

Den mångåriga diskussionen om skogsinstitutets förläggning till
landet, särskildt under 1870- och 1880-talen, innebar i själfva verket en
diskussion om en högre skogsundervisnings vara eller icke vara i Sverige.
Ty äfven om de icke själfva tillfullo insågo det, arbetade ifrarna för
skogsinstitutets förläggning till någon större kronopark för uppfostrande
af skogsmän med stor mekanisk-teknisk färdighet i vissa för yrket, viktiga
arbeten, medan de icke i tillräcklig mån uppskattade betydelsen af
vidsträckta, grundliga teoretiska kunskaper och en på studier af skilda
naturförhållanden grundad vidare blick för de uppgifter, som möta vid
skogshushållningens ledning i landet.

De sakkunnige underskatta på intet sätt de förstnämnda synpunkterna,
men de förmena, att dessa icke äga sitt berättigande beträffande
den högsta skogliga utbildningen, utan böra göras gällande beträffande
den tjänstemannaklass, som bör skapas för hufvudsakligt handhafvande
just af en del visserligen maktpåliggande, men dock mera mekaniska
göromål.

Äfven om man är ense om fördelarna af, att skogshögskolan sålunda
förlägges till ett kulturcentrum, kan dock diskuteras, huruvida
den teoretiska undervisningen lämpligen bör förläggas till något af
landets redan befintliga universitet eller, som hittills, till en egen högskola
i Stockholm.

Under senare årtionden har såväl i Europa som Amerika en alldeles
bestämd tendens framträdt att förflytta de högre skogsundervisningsanstalterna
från landsorten de större städerna eller dit förlägga
dem i de fall, då de nygrundats; så har skett i Bayern1), i Amerikas
förenta stater m. fl. länder och torde inom den allra närmaste framtiden
komma att genomföras i Finland. Därvid har man antingen, och detta
företrädesvis i mindre länder med ett centraluniversitet i hufvud -

1) Eu del af skogsundervisningen i Bayern är visserligen ännu förlagd till
Aschaffenburg, men lär, enligt hvad de sakkunnige fått för sig uppgifvet, denna del
inom den närmaste framtiden komma att förläggas till Miinchen.

staden, sökt påbygga detta universitet med fakulteter i praktisk riktning,
såsom fallet är exempelvis i Helsingfors, Zfirich och Munchen, eller ock
har man, såsom i Österrike och Danmark upprättat särskilda högskolor,
afsedda att meddela högsta teoretiska utbildning åt jordbrukets och
skogshandteringens handhafvare. I ännu andra länder äro högskolorna
för de olika facken fullt skilda.

Vill man förlägga den högre skogsmannautbildningen till något
af de nuvarande statsrumversiteten, bör den otvifvelaktigt förläggas till
Uppsala, i det att skogsförhållandena i södra Skåne äro så olikartade
det öfriga landets, att Lund ej under några omständigheter bör ifrågakomma.
Men äfven mot Uppsala resa sig mycket stora betänkligheter. Visserligen
finnas omfattande skogskomplex ej alltför aflägsna från denna
stad, men någon tillräckligt stor och fullt lämplig tomt för högskolan
torde knappast invid själfva staden stå till förfogande. Af än större
betydelse är, att universitetens utveckling hos oss icke gått i den riktning,
som skulle göra dem lämpliga att omhändertaga utbildningen af
blifvande skogsmän. Detta inses redan däraf, att den sista uppgiften
i med denna likartad riktning, de haft sig ålagda, nämligen den högre
bergsundervisningen, för ett antal år sedan förlädes till tekniska högskolan.
Detta torde stå i nära samband med det ofantliga uppsving,
som den praktiskt-vetenskapliga riktningen inom näringarna tagit. Det
går i våra . dagar icke längre, exempelvis för en professor i botanik,
att på lediga stunder blifva en framstående skogsbotanist, för en
professor i geologi att bredvid öfriga arbeten noga sätta sig in i skogens
marklära eller för en professor ''i kemi att fördjupa sig i skogsteknisk
kemi. Dessa och alla öfriga grenar af vetenskapen, hvilka fått en praktisk
tillämpning, fordra helt och fullt sin man. Vill man förlägga den högre
skogsundervisningen till Uppsala universitet, måste följden blifva, antingen
att undervisningen blir otillfredsställande, i den händelse man vill
använda de redan befintliga lär ar krafter na, nödtorftigt kompletterade, eller
ock att man måste upprätta eu själfständig skogsvetenskaplig fakultet
därstädes. Den senare komme emellertid med sina professorer, institutioner
m. m. att draga mycket stora kostnader utan att medföra samma
fördelar som eu motsvarande i Stockholm. Valde man den förra utvägen,
blefve den lilla kåren af skogsstuderande otvifvelaktigt blott ett besvärligt
och föga omtyckt påhäng vid de arbeten och öfningar, som det
öfvervägande antalet studerande bedrefve. Äfven om man tar hänsyn
till de förändringar i studiesättet, som de senare åren medfört vid
våra universitet, kan det ej förnekas, att olikheten mellan det studiesätt,
som de sakkunnige anse vara det riktiga vid de blifvande skogs 8 -

Praktisk- vetenskaplig

högskola i
Stockholm.

männens utbildning under växlande teoretiska och praktiska kurser,
och det vid universiteten häfdvunna med fria studier är för stort, för
att båda lämpligen skulle kunna sammansmältas.

Vid öfvervägande af alla förebragta skäl hafva de sakkunnige kommit
till den bestämda slutsatsen, att det ur alla synpunkter är mest önskvärdt,
att den högre skog sundervisningen fortfarande har sitt säte i Stockholm
eller i dess omedelbara närhet.

Äfven om man är enig häruti, återstår dock ännu ett spörsmål
att besvara, hvilket visserligen icke direkt af chefen för jordbruksdepartementet
underställts de sakkunniges pröfning, men hvilket ej
helt torde kunna lämnas å sido vid den utredning, som åligger de
sakkunnige. Detta spörsmål är, huruvida den högre skogsundervisningen
liksom hittills skall hafva sitt säte vid en egen högskola eller,
såsom exempelvis vid Hochschule fur Bodenkultur i Wien och vid
Laudbohöjskolen i Köpenhamn, såsom en själfständig fakultet ingå i en
större högskola, där den högre vetenskapliga undervisningen är förenad
för landtbruk, skogshushållning, veterinär väsende, landtmäteri och möjligen
ännu flera fack.

Det är obestridligt, att vissa framför allt ekonomiska fördelar äro
förenade med en dylik på skilda fakulteter arbetande högskola i landets
hufvudstad; att olägenheter därvid förefinnas, torde vara ej mindre
påtagligt.

De sakkunniges organisationsförslag till skogshögskolan föregriper
på intet sätt en möjlig utveckling i ofvan antydd riktning, i det att
detsamma utan några grundväsentliga ändringar tillåter denna högskolas
inordnande såsom en fakultet i en dylik större högskola, om i en framtid
detta skulle anses förmånligt. På det bestämdaste vilja emellertid de
sakkunnige framhålla, att såväl lokaler som institutioner erfordras i föreslagen
omfattning för en nöjaktig och framgångsrik skogsunde r visning,
Dot blir en framtida utrednings sak att taga under öfvervägande, i
hvad mån de böra användas äfven för utbildning af studerande med
andra hufvudstudier än skogsmannens.

Utan att sålunda vilja göra något bestämdt uttalande, huruvida det
vore förmånligt, om skogshögskolan utgjorde en fakultet inom en högre
praktisk-vetenskaplig högskola i Stockholm, vilja de sakkunnige föreslå,
att den fortfarande må förblifva en själfständig undervisningsanstalt, så
mycket mera som den framlagda organisationsplanen icke lägger hinder i
vägen för framtida förändring i berörda hänseende. Särskildt vilja de
sakkunnige framhålla, att plats kan beredas skogshögskolan midt i den

samling af vetenskapliga institutioner med teoretisk ocli praktisk uppgift,
som håller på att växa upp kring Frescati å Djurgården.

Bland de frågor, som af chefen för jordbruksdepartementet öfverlämnades
till utredning genom de sakkunnige, var äfven »fråga om
beredande af lokal för statens skogsförsöksanstalt i samband med uppförande
af nya byggnader för skogsinstitutet». Detta uppdrag torde
äfven innebära nödvändigheten af eu utredning om, huruvida ett sammanförande
af de båda institutionerna i omedelbar förbindelse med hvarandra
är lämpligt och önskvärdt. De sakkunnige vilja som sin bestämda mening
framhålla, att af såväl ekonomiska som andra grunder detta är fallet och
bör kunna ske.

Skogsbögskolans och skogsförsöksanstaltens uppgifter äro visserligen
väsentligen olika. Den senare bar att upptaga och söka lösa en
landets skogshushållning särskildt viktiga frågor. Högskolan
åter bör utom själfva undervisningen hafva att sanda och bearbeta hela
skogshushållningens kunskapsmaterial. Densammas bärare bli därigenom
först i andra rummet i tillfälle att ägna sig åt sjelfständig praktisktvetenskaplig
forskning, hvilken är den uteslutande uppgiften för skogsförsöksanstaltens
tjänstemän. Men såväl arbetsmetoder som arbetsmedel
ligga dock hvarandra så nära, att ett vida lifligare samband än det, som
hittills rådt, är i hög grad önskvärdt. De sakkunnige hafva därför ock i
samråd med försöksanstaltens tjänstemän uppgjort förslag till byggnad för
anstalten å den föreslagna tomten vid Frescati. Ett sammanbyggande
af de båda institutionerna, hvilket möjligen kunnat vara ekonomiskt
fördelaktigt, tillåta icke de lokala förhållandena (jfr sid. 245). Däremot
möjliggöres enligt förslaget gemensamt bibliotek. Härjämte hafva de
sakkunnige tänkt sig, att två af högskolans professorer, i skogszoologi
m. in. och i marklära in. in., hvilkas undervisningsskyldighet enligt
den föreslagna läroplanen är afsevärdt mindre än öfriga ordinarie lärares,
böra hafva sig ålagdt att, i enlighet med de för försöksanstalten gällande
stadgar och bestämmelser, inom sina respektive ämnen företaga skogsvetenskapliga
undersökningar (jfr sid. 95). Därigenom kan behofvet
vid försöksanstalten af arbetskrafter inom de nämnda ämnena anses
fylldt, åtminstone för ganska lång tid framåt.

C. Yillkor för anställning- såsom extra jägmästare i statens tjänst.

Enligt den af chefen för jordbruksdepartementet till de sakkunnige
öfverlämnade promemorian skulle i de sakkunniges uppdrag jämväl ingå
utredning af frågan, »på hvad sätt den praktiska verksamhet i skogs -

SkogshÖgskolan
och
statens skogsförsöksanstalt.

Nuvarande

bestämmelser.

yrket, som fordras af den, hvilken efter vid skogsinstitutet aflagd fullständig
afgångsexamen, vill vinna anställning som extra jägmästare,
lämpligast bör ordnas, och huruvida särskild examen bör äga rum, innan
sådan anställning sker». De sakkunnige hafva tagit denna fråga i noggrannt
öfvervägande och få därutinnan anföra följande.

Enligt § 58 af Ivungl. Maj:ts förnyade instruktion för skogsstaten
den 29 oktober 1889 kan den, som vid skogsinstitutet aflagt
fullständig afgångsexamen, anställas såsom extra jägmästare inom visst
distrikt eller såsom assistent inom visst revir först efter att under minst
ett år efter afgångsexamen från skogsinstitutet hafva utöfvat praktisk
verksamhet i. skogsyrket samt därvid ådagalagt flit och skicklighet. Afsikten
med denna bestämmelse angifves i domänstyrelsens motiv till
nämnda paragraf vara att lämna den utexaminerade skogseleven tillfälle
att förvärfva någon erfarenhet, innan han träder i statens tjäna
krafven på ådagalagd »flit och skicklighet» synas antyda, attf man med
ifrågavarande bestämmelse äfven sökt åvägabringa en möjlighet att pröfva
den unge skogsadepfcens lämplighet för statstjänst. Utan tvifvel värden
tankegång, som lag till grund för- föreskriften i fråga, fullt riktig.
Undervisningen vid skogsinstitutet kunde icke i alla detaljer ledas så,
att den nyss utexaminerade eleven kände sig fullt hemmastadd med alla
de mångskiftande åligganden, som kimde komma att anförtros honom
vid deltagandet i förvaltningen af ett revir. Särskildt tillämpandet i
praktiken af en mängd författningar och lagbud, som ständigt återkomma
inom en större revirförvaltning, liksom också förandet af den
ganska invecklade expeditionen, fordrar en viss tid för att inläras, och
åtskilliga af de förrättningar, som ofta uppdragas åt en extra jägmästare,
äro af den natur, att de fordra ett godt omdöme och ej ringa erfarenhet.
Ett års praktisk handläggning af dylika göromål kunde således anses
väl behöflig för den från institutet utgångne eleven, innan det ålades
honom att på egen hand i statens tjänst fullgöra desamma.

Emellertid torde erfarenheten hafva visat, att man genom den
gifna bestämmelsen icke tillfullo vunnit, hvad man med densamma afsett.
Då det helt och hållet öfverlåtits åt eleven att själ!’ välja sättet för förvärfvande
af den fordrade praktiken och härvid anställning i enskild
tjänst gällt lika mycket som deltagande i göromål, hörande till statens
skogsförvaltning, hafva de utexaminerade eleverna i allt större utsträckning
valt anställning i enskild tjänst under »det praktiska året». Å
ena sidan har det nämligen varit svårt för dem att äfven med ekonomisk
uppoffring erhålla plats hos statens skogstjänstemän, å andra sidan
hafva, särskildt under de senare åren, möjligheterna att inom enskild

tjänst genast erhålla ett åtminstone nödtorftigt lefvebröd varit större
och denna därför mera lockande. Men göromålen inom den enskilda
skogs!örvaltningen skilja sig i många afseenden från dem, som mest
förekomma inom statens, flen unge man, som efter i enskild tjänst
förvärfvad praktik anställts såsom extra jägmästare, har därför ofta nog
vant lika främmande för många af de dagliga revirgöromålen, som den
nyss utexaminerade eleven. Den praktik, som kan förvärfvas i enskild
tjänst under eu god ledning bör visserligen ingalunda underskattas, då
den tvärtom kan vara af största värde för en allsidig skogsmannautbildning.
Men då ett års praktisk verksamhet i skogsyrket blifvit
satt såsom kompetensvillkor för anställning i statens tjänst, synes det
vara af största vikt, att praktikanten i första rummet tagel- befattning
med just sådana göromål, som komma att åligga honom såsom statens
skogs!]’änsteman. Då så ej skett, har ändamålet med den gifna bestämmelsen
blifvit till stor del förfeladt, allra helst som man saknat möjlighet
till eu effektiv kontroll öfver, huru det praktiska året äfven i andra
afseenden i verkligheten blifvit användt. De sakkunnige hålla således
före, att, om någon tids praktisk verksamhet i skogsyrket skall erfordras
före anställning såsom extra jägmästare i statens tjänst, så bör denna
verksamhet förläggas inom statens skogsförvaltning samt under vederbörlig
kontroll.

I en del andra länder är sådant föreskrifvet. I Preussen t. ex.
skall den unge skogsmannen efter fullbordade studier vid forstakademi
och universitet tillbringa en viss tid å ett statens revir och därunder i
egenskap af »forstkandidat» under jägmästarens ledning deltaga i alla
vid en revirförvaltning förekommande göromål. Det anses bär höra
till en revirförvaltares viktigaste uppgifter att omsorgsfullt handleda
den under hans uppsikt ställda forstkandidatens fackmässiga utbildning.
Efter väl vitsordad och på föreskrifvet sätt fullgjord tjänstgöring å
revir äger forstkandidaten aflägga »Staatsexamen». Denna omfattar,
förutom de rent skogliga ämnena, lagkunskap, gällande författningar
angående skogsförvaltning, skogspolitik, tjänstexpedition m. in., hvarjemte
examinanden skall förete en af honom under den praktiska tjänstgöringen
på föreskrifvet sätt förd, af vederbörande revirförvaltare attestera^
dagbok. Själfva examen sker dels å rummet, dels och hufvudsakligen
i skogen samt ledes af en af vederbörande departementschef
utsedd kommission.

Ehuru det ligger något mycket tilltalande i denna, så att säga
»skogliga mogenhetspröfning», torde man knappast kunna tänka på att
i vårt land tillämpa samma system i hela dess vidd. I de länder, där

I utlandet
gällande bestämmelser,

De sakkunniges
förslag.

detsamma funnit användning, äro revirens antal vida större än hos oss
och skogspersonalen på grund af den intensivare skogsskötsel jämförelsevis
vida talrikare än här. Därigenom blifva möjligheterna större
att placera forstkandidaterna på lämpliga revir, liksom också själfva
anordnandet af de med »statsexamen» förenade profven underlättas genom
göda kommunikationer och relativt små afstånd mellan de skilda reviren.
I vårt land skulle den ordinarie skogstjänstemannen på grund af rådande
bostadsförhållanden, skogarnas ofta spridda belägenhet, stora afstånd
m. m. i de flesta fall hafva svårt att till handledning mottaga en sådan
forstkandidat. Att tillförbinda honom detta såsom en tjänstplikt vore
att ålägga honom en mången gång alltför dryg börda. De skogstjänstemän
åter, som frivilligt förklarade sig benägna att åtaga sig
dylik förpliktelse, skulle med all sannolikhet blifva alltför få i jämförelse
med de årligen från skogsliögskolan utgående eleverna, och möjligheterna
för dessa senare att i och. lör sin praktiska utbildning finna
anställning å lämpliga revir skulle med all sannolikhet snart nog urarta
till ett uteslutande ekonomiskt spörsmål. Att på ett nöjaktigt sätt anordna
själfva examen torde äfven i betraktande af de hos oss stora afstånden
och växlande skogsförhållandena blifva ganska svårt. Det bör
ej heller förbises, att den egentliga orsaken, hvarför ifrågavarande
examen i vissa andra länder kommit till stånd, är att söka i det förhållandet,
att vid de utländska högre skogsundervisningsanstalterna
praktisk utbildning genom öfningar och arbeten i skogen ej äger rum
i en omfattning, som kan sägas motsvara förhållandena hos oss.

Under sådana omständigheter hafva de sakkunniga tagit under
öfvervägande, huruvida icke bestämmelsen om eu tids praktisk verksamhet
inom skogsyrket såsom kompetens lör anställning såsom enbart
extra jägmästare i statstjänst kunde alldeles bortfalla. Därest de sakkunniges
förslag om skogsinstitutets ombildning till en verklig högskola
vinner statsmakternas bifall, kommer undervisningen att i möjligaste
mån inriktas på ett noggrannt inlärande och praktiskt öfvande af de
för den blifvande skogsmannen viktigaste delarna af skogshushållningen.
Särskildt kommer öfning i skogsvård, stämpling, skogsuppskattning,
afdikning m. in. att drifvas vida grundligare, än som vid det nuvarande
institutet kunnat ske. Genom det stränga urvalet bland inträdessökandena
till högskolan såväl som genom de skärpta bestämmelserna
med afseende å fullgörande af de eleverna åliggande pröfningarna
komma med all sannolikhet icke andra elever att utexamineras än sådana,
som äro fullt kompetenta att älven på egen hand verkställa ofvannämnda
arbeten.

Det torde därför icke kunna anses vara förenadt med någon
större risk att genast efter afgångsexamen från skogsliögskolan förordna
den unga skogsadepten att såsom extra jägmästare biträda vid eller
själf verkställa sådana arbeten, i hvilkas utförande lian vid skogshögskolan
lått praktisk öfning, såsom t. ex. skogsråätning, skogsindelninooch
skogsuppskattning, stämpling, afdikning in. m.

Däremot hafva de sakkunnige kommit till den öfver tygel sen, att
lör biträde ° vid eller omhänderhafvande af själf ständig revir för v ältning
med dess mångahanda, i administrativt hänseende maktpåliggande göromål
höra fordras en större erfarenhet och en mera mognad omdömesförmåga,
än hvad den nyss utexaminerade skogseleven i allmänhet kan tänkas’
hafva till sitt förfogande. Minst ett års tjänstgöring vid öfverjägmästareller
revirexpedition torde vara för eleven erforderlig, för att han må hinna
i något så när tillfredsställande grad sätta sig in i den praktiska tillämpningen
af alla de lagar, författningar och särskilda föreskrifter, på
hvilka den administrativa delen af revirförvaltningen är grundad, och
om hvilka eleven vid skogsliögskolan endast kunnat få en hufvudsakligen
teoretisk kännedom. Såsom kompetensvillkor för erhållande af förordnande
såsom revirförvaltare eller aflönad assistent, med hvilkens åliggande
revirförvaltning är förenad, bör därför enligt de sakkunniges mening
sättas minst ett års föregående, väl vitsordad tjänstgöring vid öfverjägmästar-
eller jägmästarexpedition.

De sakkunnige få sålunda föreslå, att § 58 i Kung! Maj:ts förnyade
instruktion för skogsstaten den 29 november 1889 må erhålla
följande förändrade lydelse:

Den, som vid skogsliögskolan aflagt fullständig afgångsexamen,
måtjpå ansökning och efter vederbörande
öfver jägmästares hörande i mån af behof af domänstyrelsen
anställas såsom extra jägmästare inom visst
distrikt.

Extra jägmästare, som under minst ett år med
goda vitsord deltagit i de vid öfverjägmästar- eller jägmästarexpedition
förefallande göromål, må efter vederbörande
öfverjägmästares och jägmästares hörande vid
förefallande behof kunna förordnas att såsom assistent
i visst revir biträda vid förvaltningen eller själf handhafva
förvaltning af revir eller del af sådant.

Denna personals
uppgift
och ställning.

I). Den biträdande personalens utbildning.

I det föregående (sid. 46) hafva framhållits de hufvudskål, som
synas de sakkunnige tala för utbildande af en mellanklass af skogstjänstemän.
De stora skogsarealer, som staten äger i Dalarna, Norrland
och mellersta Sveriges skogsbygder, erfordra uppenbarligen betydligt
större arbetskraft än den nuvarande för utförande af de arbeten, som
en god skogsvård klöfver. Om man också ej torde undgå en klyfning
af vissa utaf de stora reviren i de nämnda landsdelarna, så bör dock
genom införande af eu mellanklass i administrationen en delning af
förvaltningsområdena kunna gifvas en mindre omfattning, än som eljest
blefve nödigt. 1 sig innebär detta helt säkert väsentliga besparingar i
förvaltningskostnaderna, då man ovillkorligen bör kunna förutsätta, att
revirförvaltarna i en snar framtid komma i åtnjutande af en skälig aflöning.
Af stor betydelse torde äfven vara, att reviren ej klyfvas i .så små
själfständiga enheter, att en rationell och enhetlig administration försvåras.
Den ifrågavarande mellanklassen af skogsmän har, såsom ofvan
är nämndt, redan visat sig vara behöflig vid förvaltningen af de stora
arealer, som många trävarubolag besitta. Några af de större bolagen
hafva nämligen, stödda på praktisk erfarenhet, börjat genomföra en
organisation, där skogsmän, som erhållit sin utbildning vid skogsinstitutets
lägre kurs, satts till vårdare öfver skogsområden af lämplig storlek
under en erfarnare och kunnigare centralförvaltares ledning.

Det är visserligen sant, att för närvarande endast hos enskilda,
men ej hos staten, platser finnas för tjänstemän af nu ifrågavarande
slag. Då det emellertid är uppenbart, att frågan om anställande af
en betydligt större, fackkunnig personal för vården af statens skogar ej
kan länge undanskjutas och väl kommer att snart nog upptagas af den
nyligen tillsatta kommittén för utredande af de åtgärder, som böra
vidtagas för att åstadkomma en rätt vård af kronans och de under
skogsstatens tillsyn ställda skogarna i Norrland och Dalarna, hafva. de
sakkunnige vid uppgörande af förslag till omorganisation af det skogliga
undervisningsväsendet icke ansett sig kunna bortse från ofvan angifna,
snart nog aktuella statsbehof.

Men äfven i samband med det allmännas allt kraftigare kontroll
af de enskildas skogshushållning gör sig behofvet gällande af nu
ifrågavarande mellanklass af tjänstemän. Detaljutförandet af en stor
del af de göromål, som äro förenade med skyddsskogar, boställsskogar

m. fl. allmänna skogar samt enskildas skogar i nordligaste Sverige, torde
svårligen med nödvändighet erfordra den utbildning, som skogshögskolan
afser att lämna, men bör å andra sidan knappast i den grad, som
omständigheterna ibland i praktiken föranlåta, öfverlämnas åt personer,
som endast genomgått skogsskolor. Talrika specialuppdrag, såsom uppgörande
af dikningsplaner, utförande af taxeringar m. m., äro äfvenledes
ofta att räkna till uppdrag, som med fördel skulle kunna utföras af
personer med nu ifrågavarande kompetens. Äfven skogsvårdsstyrelsernas
jägmästare torde snart nog i flertalet län behöfva biträden, som under
deras ledning utföra en väsentlig de! af arbetet.

För att fylla alla nu påpekade behof finnas för statens vidkommande
de obefordrade extra jägmästarna samt för de enskilda dessa och
de till ett tiotal årligen från skogsinstitutets lägre kurs utgångna
lärjungarna. Skola tillräckliga arbetskrafter för det erforderliga arbetets
utförande erhållas, så finnas enligt de sakkunniges mening två vägar att
välja. Den ena är en betydande ökning af lärjungantalet vid skogshögskolan.
Då får emellertid endast ett mindretal af dessa lärjungar utsikt
att inom rimlig tid vinna den befordran, en hvar af dem på grund af
sina mera omfattande studier har rätt att fordra, under det att flertalet
såsom extra eller allt för lågt aflönade ordinarie tjänstemän komma
att nedsjunka till ett skogstjänstemannaproletariat, missnöjdt med sin
ställning och på grund däraf mindre arbetsdugligt. Den andra vägen
är att låta utföra eu väsentlig del af ofvan antydda mera mekaniska
intelligensarbete, dels med tillhjälp af ofvan omnämnda yngre tjänstemän,
som genomgått skogshögskolan, men som efter ett antal år i
regeln kunna påräkna befordran till revirförvaltare eller andra därmed
jämnställda mera fordrande platser, dels, och hufvudsakligen, med tillhjälp
af de vid skogsläroverket utbildade skogsmännen, hvilka skulle komma
att definitivt besätta flertalet af de ofvan antydda mera underordnade
tjänsterna.

Det bar sagts, att i sistnämnda fall dessa på grund af sina mindre
fordringar på aflöning skulle äfven från de mera kräfvande enskilda befattningarna
uttränga de högre bildade och kunskapsrikare skogsmän, som
genomgått skogshögskolan, hvarigenom hela den svenska skogsskötsel
skulle komma att nedtryckas. Erkännas måste, att grund ej alldeles saknas
för en sådan farhåga, men de sakkunnige äro dock öfvertygade om, att
ju mera insikten om fördelarna af en god skogsvård sprider sig, dess
mera komma de större kunskapernas och de vidare vyernas män att
gorå sig gällande och blifva eftersökta till de mera kräfvande befattningar,
som nu understundom besättas af personer med lägre skoglig

Under visningens ''planläggning.

utbildning''. Att enstaka eminenta förmågor bland de från läroverket
utgångna komma att kämpa sig fram till ledarplatser torde väl äfven
framdeles kunna inträffa, men detta kan endast vara till nytta för det
allmänna.

Har sålunda vid uppgörande af den allmänna planen för statens
skogsläroverk afseende fästats vid, att äfven staten själf snart nog kan
komma att tillgodogöra sig de däri utbildades tjänst, så bär däremot vid
förslaget till läroverkets lärjungantal, bostadsbyggnadens storlek m. m.
hänsyn tagits blott till det behof, som för närvarande och under närmaste
år synes de sakkunnige vara att förvänta från de enskilda skogsägarnas
sida. En utvidgning af läroverket erfordrar dock jämförelsevis
ringa kostnader, i det att lärosal in. in. tilltagits synnerligen rymlig,
och endast eu tillbyggnad af lärjungarnas bostadsbyggnad torde behöfvas.

Undervisningens planläggning måste med de synpunkter på utbildningens
syfte, som ofvan gifvits, vid läroverket blifva af helt annan
natur än vid högskolan. Den bör i stort sedt förhålla sig som gymnasiets
till universitetets.

Den allmänbildning i de grundläggande ämnena, som realskolans
läroplan tillförsäkrar, och den minst 22 månaders praktiska sysselsättning
med skogsgöromål, som de sakkunnige ansett sig böra föreslå, bilda tillsammans
en så god förberedelse för den speciella utbildningen vid läroverket,
att undervisningstiden där synes kunna begränsas till ett år. Det
kan ju tyckas, som om denna vore för kort, jämförd med den lika långa, som
fordras vid skogsskolorna. Men härvid måste betänkas, att lärjungarna
vid läroverket under en afsevärdt längre skoltid förvärfvat nödiga
kunskaper i modersmålet och dess behandling, i matematik m. fl.
ämnen, medan vid skogsskolorna en afsevärd del af tiden måste användas
för upphjälpande af den alltjämt hos en stor del af allmogens
söner mycket bristfälliga folkskolbildningen. Äfvenledes fordras af skogsskolan
ett tidsödande innötande af en rent manuell arbetsskicklighet,
en utbildning som jägare och bevakare in. m., hvilken enligt de sakkunniges
mening helt eller till större delen kan åsidosättas vid läioverket.
Härigenom vinnes icke obetydlig tid för den rent skogliga
undervisningen. Utförligare är härom taladt å sid. 120.

Denna undervisnings hufvuduppgift bör vara att under bibringande
af nödiga teoretiska kunskaper meddela lärjungarna praktisk insikt och
färdighet i vissa viktiga och alltjämt återkommande arbeten inom skogshandteringen,
särskildt sådana, som beröra beståndsvården, ledande af
afverkningar, skogskultur, markberedning, dikning och taxering.

Under hänvisande till den utredning, som ofvan lämnats angående
den teoretiska och praktiska undervisningens inbördes förhållande vid
skogshögskolan, vilja de sakkunnige framhålla nödvändigheten af, att
äfven vid skog slär överhet den teoretiska undervisningen blir en på lämpliga
läroböcker byggd åskådningsundervisning. Däremot bör det historisktkritiska
momentet i hög grad begränsas och läraren nöja sig med att
framställa ^ det väsentligaste af det faktiskt säkra kunskapsmaterialet
samt de rådande arbetsmetoderna utan någon mera ingående motivering
för desamma. Endast för vissa bestämda ofvan exemplifierade skogshushållningsarbeten,
hvilka i det praktiska lifvet komma att bli lärjungarnas
väsentligaste sysselsättning, är en bredare framställning af
nöden, hvilken möjliggör eu intelligent anpassning af arbetena efter
olika yttre förhållanden.

Då utbildningen vid läroverket hufvudsakligen afser förvärfvande
af skicklighet i vissa bestämda arbeten, hvilka utföras på i stort sedt
likartadt vis inom det svenska barrskogsområdets olika delar, torde de
genom resor möjliggjorda studierna af olika skogstyper och deras olikartade
behandling endast vara af nöden i ringare omfattning, afseende
att exemplifiera de viktigare af dessa samt att hos lärjungarna höja
intresset för undervisningen.

^ Stor vikt bör däremot läggas-vid och mesta möjliga tid anslås
åt sådana arbeten i skogen, som komma att bli lärjungarnas hufvudsakliga
sysselsättning. Genom att läroverket förlägges till en kronopark
med omväxlande förhållanden kunna dels redan vid undervisningen
en mängd olika i praktiken förekommande fall af läraren demonstreras,
dels blir själfva arbetet mera omväxlande och väckande.

Som lärare vid läroverket böra anställas personer, som med utmärkta
vitsord genomgått skogshögskolan samt sedermera under ej
alltför kort tid sysslat med skogshandtering. Af stor vikt är, att de
särskilda viktigare ämnesgrupperna representeras af hvar sin lärare, samt
att dessa ej alltför starkt betungas med arbete, utan komma i tillfälle
att genom. själfstudier och undersökningar öka sina kunskaper och blifva
goda specialister en hvar inom sitt läroområde.

Så godt som alla de skäl, som vid den i det föregående berörda
diskussionen om skogsinstitutets förläggning till lämplig större kronopark
anfördes af detta förslags försvarare, hafva sin giltighet beträffande
skogsläroverket.

Det, gäller med hänsyn till detta att få mesta möjliga tid till
praktiskt utöfvande af arbeten i själfva skogen. För att kunna begagna
lämpligaste tillfället för dessas utförande är det af vikt, att läroanstalten

Läroverkets
förläggning.

ligger i en skogstrakt. En fördel är ock vid denna korta kurs, att
lärjungarna slippa att som nu upprepade gånger förflyttas, utan få under
ledning af därför speciellt utbildade lärare ostördt bedrifva sina studier.
Genom att lärarna äro flera och genom att en effektiv inspektion inrättas,
kan man ock hafva grundadt hopp, att den som bekant största olägenheten
af isoleradt liggande läroanstalter, nämligen slapphet och bristande
intensitet vid undervisningen, ej må göra sig gällande. För lärjungarna
ställer sig ock uppehållet i ett internat på landet billigare än i en stad,
och då kursen ej omfattar längre tid än ett år, upptaget af väl indeladt,
intensivt arbete, torde de olägenheter, som vanligen äro förbundna med
längre tids vistelse å internat, knappast här vara att frukta.

Oaktadt de viktiga grunder, som nu anförts för upprättandet af
ett eget, från skogshögskolan fullständigt skildt läroverk, beläget å
lämplig kronopark, torde möjligen en och annan, utgående från de nuvarande
förhållandena, vid en flyktig pröfning anse ett sådant mindre
nödigt, hvadan de skål, som föranledt de sakkunniges förslag, ytterligare
må något närmare utvecklas.

Som redan framhållits, har erfarenheten inom andra arbetsområden
visat, att det är nödvändigt skilja den högre undervisningen
från mellanstadiets, om ej bägge skola blifva lidande. Man utbildar ej
officerare och underofficerare, ej ingenjörer och verkmästare vid samma
läroanstalt. De af de sakkunnige, som å det nuvarande skogsinstitutet
hafva sig ålagdt att meddela den blandade undervisningen för högre
och lägre kurserna, kunna i allo vitsorda densammas olämplighet. Utan
att äga de nödiga förutsättningarna får den lägre kursen, om Barnundervisning
äger rum, följa en för densamma alldeles för omfattande
undervisning, under det att samtidigt dock en viss hänsyn måste tagas
till densamma; jämväl högre kursens undervisning blir lätt lidande.
Äfven då särskild undervisning lämnas, är det svårt att så fullständigt
omlägga undervisningen från den högre kursen, hvilkens utbildning får
betraktas som lärarens liufvuduppgift, att den i allo blir anpassad för den
nivå, på hvilken lärjungarna i den lägre kursen befinna sig. Vill man,
såsom de sakkunnige föreslå, lägga undervisningen vid högskolan på ett
högre plan än för närvarande och samtidigt öka undervisningens intensitet
och elevernas antal, finnes ingen möjlighet att genomföra detta med bibehållande
af lägre kursen förenad med högskolan, med mindre särskilda
underlärare anställas, hvilka öfvertaga den väsentliga delen åt lägre
kursens undervisning i hufvudämnena. Under sådana förhållanden synas
inga skäl föreligga att icke taga steget fullt ut och grunda ett läroverk,
där lärarna bli ensamt ansvariga, själfständiga undervisare, där

en egen tradition och egna mål för utbildningen småningom kunna
framväxa. En annan fördel, som därmed vinnes, är, att den ständiga
konfusion mellan de från skogsinstitutets högre och lägre kurs utgångna,
som nu sker till alla parters skada, för alltid undanröjes, i all synnerhet
om en klar och lätt skild titulatur kunde skapas för de olika grupperna
af skogsmän.

En viktig sak, om man önskar förlägga läroverket till någon större
statens skogspark, är, att lämplig sådan linnés. Som redan framhållits,
är det hufvudsakligen behofvet vid förvaltningen af de ofantliga skogsarealerna
i öfre Sverige, som skulle tillfredsställas genom skapandet af
den mellanklass af tjänstemän, som utginge från läroverket. Detta bör
därför hafva ett sådant läge, att lärjungarna under sin studietid ställas
ansikte mot ansikte med just de skogstyper och de skogsbirhållanden,
som de senare komma att möta. Men å andra sidan bör den park, där
läroverket förlägges, innehålla största möjliga antal af de skogstypsvarianter,
som öfre Sverige erbjuder; vidare bör den vara belägen så
sydligt, att ej vegetationsperioden, det vill i detta sammanhang säga
tiden för de egentliga skogsvårdsarbetena, blir för kort. Önskvärdt är ock,
att kommunikationerna äro lätta, samt att, om möjligt, byggnader redan
finnas, hvilka kunna för ändamålet användas, jämväl bör en ordnad
skogshushållning åtminstone någon tid hafva ägt rum, så att åskådningsmateriell
för olika skogsvårdsåtgärder finnes.

Ofvan angifna fordringar synas de sakkunnige icke fyllas af någon
af de större kronoparker, som kunna ifrågakomma norr om Dalälfven.
Bland dessa hafva de sakkunnige sökt förskaffa sig närmare upplysningar
om följande. Parkerna kring Hällnäs äga för enformiga skogsbestånd,
och ordnad skogshushållning har alltför kort tid där ägt rum.
Detsamma gäller de kring Bispgården belägna, hvilka därjämte ligga
väl aflägset från den för läroverket lämpligaste byggnadsplatsen. De
stora kronoparkerna ofvanför deri gamla bygden vid sjön Hafvern ligga
mycket aflägset från ordnade kommunikationer, hvadan stora svårigheter
uppstode för läroverket, om det förlädes dit. Lades det invid järnvägen
å kronoparken Gränningsvallen, måste rent af en ny kolonisation ske i
samband med dess anläggning, något som skulle ställa sig mycket dyrt.
Ungskogsbestånd saknas ock i nödig utsträckning å sistnämnda parker.

Ett område, som däremot synes tillfredsställa alla rimliga anspråk,
är Klotens kronopark i Västmanland och Dalarne. Vid besök där ha de
sakkunnige funnit denna vidsträckta skogsdomän i hög grad äga de
förutsättningar, som böra kräfvas af en skolpark, i det att tillfälle till
alla slags skogsarbeten under växlande förhållanden där gifves. De å

Föreslagna
/ Ö r ändring ar.

kronopark^! rådande markförhållandena kunna betraktas såsom typiska
för stora delar af landet. Inom området, hvars ytvidd i rundt tal uppgår
till 35,000 hektar, finnas representerade både sådana skogstyper,
som äro vanligen förekommande i de nordliga delarna af landet, och
sådana, som gifva mellersta Sveriges skogsområden deras prägel. Bestånd
af olika ålder och sammansättning, uppkomna såväl genom naturlig
föryngring som efter kultur, lämna tillfälle till demonstrerande af olika
gallrings- och afverkningsmetoder samt resultatet af olika föryngringsåtgärder.
För det afverkade virkets utforsling finnas transportmöjligheter
både genom flottning och med järnväg, hvadan lärjungarna sättas i
tillfälle att noggrannt studera och bedöma de kostnader, som äro förenade
med användande af det ena eller andra af dessa transportmedel. Kronoparkens
läge i Bergslagen och den omständigheten, att densamma genom
egen järnväg står i bekväm förbindelse med yttervärlden, bereda möjlighet
till billiga exkursioner till traktens industriella anläggningar och skogar,
å hvilka sedan gammalt eu ordnad skogshushållning bedrifvits. Med
anlitande af redan befintliga byggnader kunna utan alltför stora kostnader
för statsverket nödiga lokaler för det nya läroverket beredas. Såväl
pedagogiska som ekonomiska skäl föranleda därför de sakkunnige att som
plats för statens skogsläroverlt föreslå Klotens kronopark, af hvilken omkring
1,500 hektar torde böra ställas under läroverkets omedelbara vård och
förvaltning. Ett godkännande af detta förslag bör naturligen ej utesluta,
att demonstrationer för och arbeten af lärjungarna kunna efter aftal med
vederbörande ske äfven å kronoparkens öfriga delar och å den närbelägna
Grönbo kronopark.

E. Skogsformänneiis utbildning.

Det lider knappast något tvifvel, att af den nuvarande svenska
skogsundervisningens olika grader den, som afser utbildning af förmän —
kronojägare och skogvaktare — vid skogsarbetena, närmast motsvarar
sitt ändamål. Den anmärkning, som då och då, särskildt från lärjungarna,
göres mot en eller arman af statens skogsskolor om bristande fasthet
i läroplanens genomförande, har väl, då den understundom varit berättigad,
oftast sin grund i vederbörande lärares bristande pedagogiska utbildning
och begåfning för lärarkallet. Det synes ock de sakkunnige önskvärd!,
att vid tillsättande af föreståndarbefattningarna för skogsskolorna
större hänsyn kunde tagas just till lämplighet och skicklighet såsom
lärare och uppfostrare, mindre till tjänstetid i skogsstaten och till förordnanden,
som beröra arbeten, hvilka icke stå i afsevärdt sammanhang med

de skolföreståndaren speciellt åliggande uppdragen. De sakkunnige hafva
ock sökt gifva uttryck åt denna uppfattning vid formulerande af § 96 i
förslaget till stadgar.

I den allmänna läggning, som skogsskolornas undervisning för närvarande
äger, hafva de sakkunnige ej principiella ändringar att föreslå.
De olikheter, den nu föreslagna läroplanen innebär, jämförd med den
nuvarande, röra mestadels detaljer och afse, dels att söka åvägabringa
en likformigare undervisning, dels ock att jämnare afväga undervisningen
i de olika ämnena. Härom blir i det följande något utförligare
taladt.

Emellertid vilja de sakkunnige framhålla önskvärdheten af dels ett
bättre och fullständigare undervisningsmateriell vid skolorna, dels ock en
effektiv'' och ofta återkommande inspektion, hvilken noga öfvervakar, att
undervisningen bedrifves i öfverensstämmelse med den fastställda läroplanen.

För att möjliggöra en dylik inspektion hafva de sakkunniga föreslagit,
att uppsikten öfver hvarje skogsskola skall handhafvas af en
särskild inspektör, och sålunda frångått den gällande bestämmelsen, att
distriktets öfverjägmästare är därtill själfskrifven. Oafsedt att det någon
gång torde kunna inträffa, att de önskvärda egenskaperna hos en skicklig
öfverjägmästare och en nitisk och förstående inspektör ej fullt äro
förenade hos samma person, är dock det viktigaste skälet mot den
nuvarande anordningen, att öfver]ägmästaren understundom har sin
bostad så långt från skolan, att han, upptagen som hän är af tjänsteresor
och andra arbeten, alltför sällan kommer i tillfälle att besöka densamma
lör att verkligen kunna rätt utöfva sin funktion som inspektör. I sådana
fall torde någon annan, t. ex. eu framstående jägmästare eller skogsägare
vara lämpligare som inspektör. Sannolikt komma dock i öfvervägande
antalet fall öfverjägmästarna som hittills att tjänstgöra som inspektörer.

I sammanhang med frågan om skogsförmännens utbildning hafva de
sakkunnige velat beröra ett förhållande, som synes dem värdt beaktande.
Enligt det betänkande och förslag angående civilanställning för underbefäl
vid armén, flottan och kustartilleriet, som afgifvits den 8 mars
1906 af den därtill förordnade kommittén, har bl. a. hemställts, att innehafvare
af s. k. civilanställningsbetyg skulle äga att framför annan
antagas till bl. a. extra krono]ägare. De sakkunnige hafva sig äfven
bekant, att enskilda skogsförvaltningar i några fall och med god
framgång såsom skogsbevakare och faktorer anställt personer, som
genomgått arméns underbefälsskolor. Hela deras utbildning synes också
göra de f. d. krigsmännen väl ägnade till skoglig- tjänstgöring. Helt

Möjlighet för
särsldld utbildning
för
f. d. underbefäl.

säkert skulle också många af dem, vana som de under sin utbildning
blifvit vid ett friskt och rörligt lif, gärna öfvergå till en civil anställning,
som i detta afseende bjuder likartade förhållanden. Många skäl
synas också tala för nyttan af att genom särskilda förmåner underlätta
för dessa unga män öfvergången från den militära anställningen till ej
blott extra utan äfven ordinarie krono]ägarbefattning. Då till sistnämnda
slags tjänst numera nästan undantagslöst torde antagas endast den,
som genomgått skogsskola, synes det böra tagas under öfvervägande,
i hvad mån lättnad kan beredas innehafvare af civilanställningsbetyg
att erhålla den utbildning, som för anställning som ordinarie lcronojägare
bör fordras. I detta afseende vilja de sakkunnige framhålla, att
en förkortning af den för skogsskolorna föreskrifna utbildningskursen är
väl motiverad af det förhållandet, att undervisningen i militärskolorna
uti vissa ämnen, som äfven behandlas vid skogsskolorna, är mer omfattande
än vid dessa senare. Det synes vara ett otillbörligt ödslande
med tid att belasta lärjungar, som erhållit det kunskapsmått, hvilket
förutsättes för afgångsbetyg från skogsskola, med repetitionskurser, som
därtill blifva af mindre omfång, än de kurser, som de redan genomgått.
För att ej genom vissa lärlingars befrielse från en del af undervisningen
åstadkomma störande rubbningar i denna, borde de f. d. militärerna
utbildas vid en särskild skogsskola, där kursen kunde göras väsentligt
kortare än vid de andra. Den fråga, som de sakkunnige här tillåtit sig
vidröra, ligger emellertid delvis utom det uppdrag, som lämnats dem,
hvarför de ej ansett sig befogade till annat och mera än att fästa
uppmärksamheten Arid densamma och att som sin mening framhålla,
att dess realiserande torde innebära fördelar för statens såväl militära
som skogliga förvaltning.

4. Skogshögskolan och dess organisation.

Jfr stadgeförslag sid. 136 och unclervisningsplan sid. 177.

A. Brister i den hittillsvarande undervisningen och dessas orsaker.

Då det gäller vinnandet af de mål, som i det föregående uppställts
för den högre skogsuudervisningen, torde det vara nödvändigt
att vidtaga ganska djupgående förändringar i densamma. För att klarlägga,
hvilka dessa böra blifva, måste de sakkunnige i anslutning till
de antydningar, som i det föregående gjorts, något närmare ingå på
de brister, som för närvarande förefinnas.

I få ord uttryckt är den högre svenska skogsundervisningens
svaghet, att den aldrig blifvit en verklig hög skolundervisning, hvilken, samtidigt
som den meddelar lärjungarna grundläggande kunskaper, äfven
öfvar dem i själfständiga studier.

Hvarför den så ej kunnat blifva, torde med tillräcklig klarhet
framgå af hvad ofvan sagts om den historiska utvecklingen af den
svenska skogshushållningen: med den bristande insikten af denna närings
ofantliga betydelse för landet, som ända in i våra dagar rådt, har helt
naturligt följt ett bristande förstående af den praktiskt vetenskapliga
skogsundervisningens nödvändighet.

Den högre skogsundervisningen, sådan den för närvarande är
anordnad vid skogsinstitutet, lider sålunda af betänkliga brister, och
vid eu närmare undersökning af förhållandena hafva de sakkunnige
funnit de mest framträdande bland dessa vara: bristen på läroböcker
och undervisningsmateriell, otillräckligheten af institutets lokaler samt
lärarnas ekonomiskt och äfven i flera andra afseenden tillbakasätta
ställning.

För att klargöra den rådande bristen på läroböcker och undervisningsmateriell
torde det vara lämpligast att redogöra för, hvad som i
hvarje till lärokursen enligt undervisningsplanen hörande ämne i sådant
afseende finnes att tillgå.

Läroböcker
och undwvwning
snutt er i eli.

Skogs- och fältmätning. Lämplig lärobok saknas, hvarför vid
undervisningen följts de hektograferade manuskript, som af läraren
lämnats. Instrumentsamlingen är tämligen fullständig, men måste den
hvarje år kompletteras på grund af de uppfinningar, som städse göras,
och med hvilka undervisningen måste hållas i nivå.

Meteorologi. Här användes AV. Trabert: Meteorologi (1901) på
tyska språket, hvilken kan anses ungefär motsvara den kurs, som erfordras.
Nödtorftiga instrument finnas. Läraren har skaffat ett antal skioptikonbilder,
hvilka dock på grund af bristen på lämplig ljuskälla till skioptikonet
endast med svårighet kunna förevisas.

Fysik. I detta ämne finnes ingen lärobok, lämpad för den undervisning,
som meddelas. Läraren tillhandahåller dock i öfvertryck sina
föreläsningar. Någon undervisningsmateriell finnes icke. Särskildt att
beklaga är bristen på för praktiska ändamål lämpade profningsapparater
eller modeller af sådana.

Kemi. I vissa delar användes för den oorganiska kemien (Jleves
nu dock något föråldrade: Kemiens grunder (1899) samt för den
organiska Widmans: Lärobok i organisk kemi (1906). Ehuru ej fullt
lämpliga, kunna de med stöd af föreläsningarna brukas. I teknisk kemi,
som är af särskild vikt för skogsmannen, finnes ingen lärobok. Undervisningsmateriell,
ehuru ofullständig, har först på allra senaste tid
erhållits i de till tekniska samlingen anskaffade preparaten tran trämasseoch
kolningsindustrien. Dock saknas dessvärre modeller af ugnar m. m.,
använda i nämnda industrier.

Geologi. Någon lämplig lärobok finnes ej, utan hvilar undervisningen
på föreläsningar. Dock hänvisas lärjungarna lör tentamensläsningen
till vissa kapitel samt de geologiska kartorna i Törnebohms :
Sveriges geologi (1906). Undervisningsmateriellen utgöres af en ganska
god mineral- och bergartsamling. Fossilsamlingen är ofullständig, kartor
och väggplanscher m. m. saknas.

Jordmånslära. Någon för kursens omfattning lämplig lärobok
linnes icke, utan har undervisningen helt och hållet meddelats genom
föreläsningar. Inga samlingar af svenska skogsjordarter finnas, med
undantag för eu mindre, af brist på medel ännu ej monterad, som under
sista året dels hopbragts vid sommaröfningarna, dels erhållits som gåfva
från skogsförsöksanstalten.

Botanik. Läroböcker hafva användts först från höstterminen 1906.
Valda delar af Strassburgers in. 11.:s: Lehrbuch der Botanik (1906)
samt af Rostrups: Plantepatologie (1902) genomgås i den allmänna
botaniken och i växtpatologien. Dessa torde, kompletterade med an -

teckningar, motsvara rimliga kraf. I skogsbotanik finnes däremot icke någon
för svenska förhållanden afpassad lärobok; föreläsningarna tillhandahållas
under sista året i öfvertryck. Den undervisningsmateriell, som funnits,
har varit otillräcklig och till större delen oordnad. Under senare tid
har dock tillökning i antalet mikroskop skett, hvarjämte nya herbarier,
morfologiska samlingar m. in. anskaffats, men alltjämt äro samlingarna
högst ofullständiga och på intet sätt motsvarande behofven.

Zoologi. För undervisningen i skogsentomologi användes A. E.
Holmgrens arbete: De för träd och buskar nyttiga och skadliga insekterna,
utgifvet år 1807 och i många afseenden föråldradt; i ornitologi
Chr. Aurivillius: Svenska fåglarna (1894). Öfriga delar af kursen läsas
med stöd af föreläsningsanteckningar, utom jaktzoologien, där föreläsningarna
tillhandahållas i öfvertryck. Samlingarna äro mycket bristiälliga,
endast fågelsamlingen är tillfredsställande, kraniesamlingen hjälplig,
den systematiska insektsamlingen nödtorftig. Prof på insektskador,
biologiska och utvecklingshistoriska samlingar saknas nästan alldeles.
Öfverhufvud kan sägas, att un d er vi s n i n gs m åt eri e 11 eu är mycket otillfredsställande.

Nationalekonomi. Till grund för föreläsningarna ligger V. Millkvist:
Kompendium i nationalekonomi (1904). Något arbete, speciellt
behandlande skogens betydelse från nationalekonomisk synpunkt, finnes
icke att tillgå vid undervisningen.

Skogsskötsel. Undervisningen har under sista året bedrifvits medelst
föreläsningar, hvilka hektograferats af eleverna efter manuskriptet, som
för sådant ändamål utlånats. Tidsenlig lärobok finnes ej, men har för
själfstudier anvisats C. Gr. Holmerz: Vägledning i skogshushållning
(1894), hvilken läses redan vid de förberedande slcogsskoloima, J. O. af
Zellén: Lagstiftningen angående vård af enskilda skogar (1904), U.
^Vallmo: Rationell skogsafverkning (1897), F. A. Loven: I skogsfrågan
(1901), A. Barth: Skogbrugslaere (1905), L. A. Hauch och A. Oppermann:
Haandbog i Skovbrug (1898), K. Gayer: Der Waldbau (1898), jämte
ett antal afhandlingar. Samlingen af redskap för skogsbruket är
mycket bristfällig, och af andra samlingar, lämpade för belysning af
föreläsningarna, finnes så godt som intet.

Skogsteknologi. Lärobok saknas, men användas af läraren lämnade
öfvertryck af föreläsningsmanuskript. Samlingarna, som belysa detta
ämne, hafva hopbragts under de allra senaste åren och äro, ehuru mycken
omsorg nedlagts, ännu i sin linda, men kunna dock lämna ett godt underlag
för vidare utveckling. Dessa samlingar måste på grund af teknologiens
hastiga utveckling under senaste tiden betydligt utvidgas, om de skola

blifva af den betydelse för undervisningen, som de böra vara. Till undervisningen
har på lärarens bekostnad anskaffats cirka 200 skioptikonbilder,
hvilka dock på grund af olämplig ljuskälla vid skioptikonet ej
kunnat användas. T stället har läraren utgifvit en planschsamling, som
belyser olika grenar af skogsteknologien.

En lärobok i såväl byggnadslära som skogsteknologi är under
utgifning.

Skog sindelning. Lärobok saknas, och har undervisningen grundats
på föreläsningar, öfver hvilka lärjungarna gjort anteckningar. Till grund
för undervisningen vid föreläsningarna hafva legat J. E. Kinman: Skogsuppskattningslära
(1903) och J. O. af Zellén: Handbok för skogsägare
(1900), äfvensom åtskilliga domänstyrelsens cirkulär. Som undervisningsmateriell
finnes ett antal stamanalyser, planer och kartor. I öfrig!
saknas sådan alldeles.

Byggnadslära. Lämpliga läroböcker saknas, hvarför lärarens föreläsningar
hektograférats. Under de senaste åren har en samling åskådningsmateriell
hopbragts, hvilken dock ännu måste betecknas som synnerligen
bristfällig. Institutets samling af planscher och ritningar är likaledes
mindre tillfredsställande. Vid undervisningen hafva förr användts
några hundra skioptikonbilder, som af läraren bekostats, men detta för
undervisningen synnerligen lämpliga framställningssätt har af ofvan angifna
skäl ej kunnat numera användas.

Finans- och näringsrätt. Någon tryckt handledning finnes ej utgifven,
utan har läraren i sina föreläsningar meddelat nödiga kommentarier
till lagtexten.

Skogs- och jaktförfattningar. Lika med föregående ämne. Vederbörande
författningar och föreskrifter finnas emellertid sammanställda
i Th. Hahr: Samling af författningar rörande skogsväsendet (1906), som
vid undervisningen användts.

Lagkunskap. Om undervisningen i detta ämne gäller detsamma,
som för finans- och näringsrätten anförts.

Tjänstexpedition och bokföring. Äfven för denna undervisning har
muntlig undervisning, vid hvilken lärjungarna fått föra anteckningar,
varit uteslutande använd.

Jordbrukslära. Föreläsningar, delvis stödda på valda delar al
Landtbrukets bok, hafva utgjort grundlaget för undervisningen. Alldenstund
lärobok saknats, hafva lärjungarna varit helt hänvisade till anteckningar.
Undervisningsmateriell saknas fullständigt.

Söker man sammanfatta ofvanstående, finner man, att en synnerligen
beklaglig brist på läroböcker råder, särskilt med hänsyn till de

viktigaste ämnena. Äfven i de fall, då lärarna tillhandahålla öfvertryck
af föreläsningarna, sakna dessa figurer och grafiska framställningar och
kunna sålunda icke jämnställas med verkliga läroböcker. Då lärjungarna
uteslutande hafva att lita till skrifna anteckningar, torde dessa i de flesta
fall komma att innehålla fel och missförstånd, hvarjämte hufvudsaker
och bisaker knappast kunna i flertalet anteckningar blifva riktigt afvägda.
Det är naturligen både riktigt och för eleverna nyttigt, att de vänja
sig att till föreläsningarna föra anteckningar, men de torde svårligen
vara mogna att så snart efter sitt utträde ur skolan bygga de viktigaste
delarna af sin fackbildning väsentligen på föreläsningsanteckningar.

Nu påpekade brist på läroböcker kan naturligen ej med ett slag
afhjälpas, därtill fordras nämligen dels flerårigt intensivt arbete af skogsundervisningsanstalternas
lärarkår — ty inom denna måste naturligen
i de flesta fall läroboksförfattarna sökas, dels ock skapande af gynnsamma
yttre förhållanden för denna lärarkårs arbete. Saken är emellertid
af den stora, grundläggande vikt, att enligt de sakkunniges mening
ledningen af skogsund er visningen oaflåtligen bör hafva sin uppmärksamhet
riktad på densamma och på allt sätt understödja utgifvandet
af lämpliga läroböcker. De jämförelsevis små upplagor, i hvilka dessa
kunna utgifvas, göra dem icke till begärliga bokförläggarartiklar,
utan måste staten vara betänkt på att genom icke alltför små understöd
dels möjliggöra deras tryckning och rikliga och goda illustrering,
dels ock bereda författarna någon uppmuntran till fortsatt arbete genom
att anslå skäliga honorar för goda och omsorgsfullt utarbetade manuskript.
Vid det nuvarande skogsinstitutet hafva också redan i några fall
särskilda anslag beviljats för utgifvande af läroböcker. Särskilda honorar
utöfver lönen utgå äfven exempelvis till statsgeologerna för hvad de
författa.

Af den rådande bristen på läroböcker för den elementära undervisningen
har följt olägenheten, att i åtskilliga ämnen allt för stor del af
tiden åtgått för dikterande och skrifvande, medan föga tid blifvit öfrig
för demonstration af åskådningsmateriell samt för handledning i studiet
af litteraturen. Af läraren kontrollerade själfstudier hafva i alltför ringa
omfattning drifvits. Under terminerna hafva ej få bland eleverna endast
följt föreläsningarna; sedan har det gällt att vid tiden för tentamina i
all hast »slå i sig» det nödtorftigaste af anteckningarna. Man har visserligen
sökt genom repetitionsförhör motverka detta studiesätt, men bristen
på läroböcker har gjort, att det varit svårt att ställa fordringarna högt.
I motsats till hvad fallet är vid motsvarande högskolor i utlandet,
ha biblioteket och den löpande tidskriftslitteraturen af eleverna varit

Litteraturstudier.

föga eller intet använd. Men den ungdom, som icke gör bekantskap
med yrkeslitteraturen under sina studieår, förgäter lätt nog densamma
och därmed ock sitt yrkes utveckling äfven under kommande tider.

En orsak till, att biblioteket i så ringa omfattning användts, har
varit det begränsade utrymmet samt de alldeles otillräckliga medel, som
förefunnits för detsamma® vård och underhåll. Det är i närvarande stund
ofullständigt och gammalmodigt katalogiseradt, och i detsamma saknas
många för lärarnas egna studier i högsta grad nödvändiga arbeten.

Samlingar. _ Ofvan lämnade redogörelse för den åskådningsmateriell, som finnes,
visar, att äfven denna är synnerligen bristfällig. Knappast i något ämne
kan den sägas vara mera än nödtorftig, oaktadt under de allra senaste
åren mycket betydande förbättringar gjorts, särskildt med hänsyn till
den teknologiska och botaniska undervisningsmateriellen. 1 flertalet ämnen
är den alldeles otillräcklig. Det är uppenbart, att de ofullständiga och
på grund af det otillräckliga utrymmet ofta svåråtkomliga och illa åtgångna
samlingarna icke hafva kunnat intressera ungdomen eller i afsevärdare
grad tjäna som belysning till föreläsningarna. Äfvenledes har i betänklig
grad saknats planscher, skioptikonbilder, lämpligt skioptikon m. fl.
anordningar, genom Indika i våra dagar undervisningen öfverallt lefvandegöres,
där den rätt bedrifves.

En följd af ofvan påpekade brister har varit, att knappast något
större behof gjort sig gällande af särskilda institutioner, där lärare
och lärjungar kunnat lära närmare känna hvarandra under gemensamt
bedrifna verkliga arbeten, och där experiment belysande undervisningen
kunnat utföras m. m. Sådana institutioner äro emellertid en oundgänglig
nödvändighet, ty lärarna vid skogshögskolan måste åläggas och
känna som sin plikt att arbeta i sina läroämnen, ej blott att föreläsa
vissa timmar. Göra de ej det, så förlora de snart den rätta kontakten
såväl med ungdomen som med sin vetenskap.

STcogrinatitutets Eu af de viktigaste orsakerna till bristerna i undervisningen torde

lokala. vara (]c | ap0 omoderna och olämpliga lokaler, till hvilka skogsinstitutet
nu är förlagdt. Man bör erinra sig, att nuvarande lägenhet, som enligt
hvad förut anförts redan år 1829 upplåta till skogsinstitut, ursprungligen
varit en vanlig boställsvåning. Förändringar och utvidgningar hafva
visserligen sedermera vidtagits, men aldrig af den grundliga art, att
lokalerna blifvit verkligt tidsenliga ens för den tid, då förändringarna
gjordes. Det torde utan öfverdrift kunna sägas, att få undervisningsanstalter
i vårt land och säkert ingen högre sådan är så vanlottad med
hänsyn till lokaler som skogsinstitutet.

Detsamma omfattar tre föreläsningssalar och en ritsal, ett mindre

biblioteksrum, ett mindre laboratorierum, två museisalar och ett mindre
lärarrum samt förstugor, genomgångsrum och uthus.

Under höstterminen meddelas vid institutet jämnlöpande undervisning
för fyra kurser, hvadan utom de tre föreläsningssalarna äfven
ritsalen dagligen måste användas för föreläsningar, något som är i höggrad
hinderligt för de elever, som sysselsättas med utarbetande af de
till skogsindelningsarbetet hörande kartorna.

De två äldre föreläsningssalarna äro tämligen små, hafva vanliga
boningsrums höjd och äro mycket bristfälligt uppvärmda och ventilerade.
Särskild! då högre och lägre kurserna gemensamt undervisas, blifva de
öfverfyllda och osunda. Äfven den år 1900 nytillkomna föreläsningssalen,
som också användes för praktiska öfningar, är, ehuru vida bättre, mycket
svår att under vintern likformigt uppvärma. Anordningar för uppställning af
åskådningsmateriell m. m. saknas så godt som alldeles i föreläsningssalarna.

Samlingarna äro inrymda i två salar: den skogsteknologiska samlingen
i en sal i nya byggnaden och de naturhistoriska samlingarna i
en sal i den gamla. Båda lokalerna äro alldeles otillräckliga t. o. m. förde
allra blygsammaste behof. För preparations- och laboratorieändamål
finnes till de sistnämnda samlingarna endast eu mindre skrubb.

Under nu omtalade förhållanden _är det oundgängligen nödvändigt,
att nya lokaler beredas skogsinstitutet, så mycket mera, som Stockholms
utveckling torde nödvändiggöra en förflyttning af institutet från dess
nuvarande plats, och till de sakkunniges uppgift har äfven hört att
inkomma med förslag därutinnan, hvilket i kap. 8 af detta betänkande
detalj eradt framlägges.

En ytterligare orsak och ej den minst viktiga, till att den högre skogsundervisningen
hos oss ej vunnit önskvärd utveckling, har otvifvelaktigt
varit lärarnas vid skogsinstitutet tillbakasätta ställning, hvilken tydligast
tagit sig uttryck i deras ringa aflöning. Det är uppenbart, att verkligt
framstående och skickliga lärare med vetenskaplig läggning måste vara
jämförelsevis sällsynta, men å andra sidan göra de, om de komma på
sin rätta plats, ofantligt mycket större nytta än exempelvis som revirförvaltare,
liksom en undermålig person gör vida större skada för det
allmänna som ungdomens utdanare än som förvaltare af ett skogsområde.
kläde detta tillfullo insetts, borde det hafva ledt till, att lärarna
vid skogsinstitutet gifvits högre aflöning än de ordinarie revir förvaltar na.
Så har emellertid ej varit fallet, utan båda hafva af staten aflönats
ungefär lika, men revirförvaltaren har på grund af billigare lefnadsförhållanden
i landsorten äfvensom i en del fall på grund af mera tid för
extra uppdrag oftast haft en ekonomiskt gynnsammare ställning. Endast

Lärarnas
ställning och
aflöning.

om lärarna vid högskolan blifva väsentligen högre aflönade än revirförvaltarna,
kan man hoppas, att den proportionsvis lilla lärarkåren vid
högskolan må kunna på ett i alla hänseenden tillfredsställande sätt
rekryteras ur den större skogsmannakåren.

I nära samband med den dåliga aflöningen står äfven den bristande
pedagogiska utbildning, som ej sällan torde hafva förefunnits hos lärarna,
Själfva hafva de ofta, i all synnerhet lärarna i skogsämnena, i sin ungdom
icke blifvit i tillfälle att följa annan undervisning än institutets egen.
Sträng tjänstgöring och bristande tillgångar hafva hindrat dem att vid
andra lärosäten taga kännedom om själfva undervisningsmetodernas
framsteg, om samlingars- anordnande och användning in. in. Man må
ej förglömma, att pedagogiken i våra dagar är en vetenskap, som vunnit
störa resultat med hänsyn till möjligheten att framgångsrikt meddela
vetandet åt de nya generationer, som växa upp. Man kan vara en
framstående skogsman och äfven äga anlag för lärarbanan utan att
därför vara en framstående lärare, ty därtill erfordras numera äfven
studier angående själfva sättet för undervisningen.

Vid universitet och öfriga högskolor hafva genom amanuens- och
docentinstitutionerna för mera lofvande ungdomar gifvits möjlighet att
under direkt ledning af hufvudlärarna äfven mera speciellt tillgodogöra sig
dessas undervisningserfarenhet. Något motsvarande har aldrig funnits
vid skogsinstitutet, hvadan ingen tradition med hänsyn till undervisningen
har uppstått, ingen reserv af lärarkrafter bildats. Olägenheten häraf
har också visat sig i svårigheter vid besättande af uppkomna vakanser.

Det torde ock vara synnerligen svårt för domänstyrelsen, som
allmänhet vid tjänstbefattningars tillsättning har att taga hänsyn till
helt andra kvalifikationer till pedagogisk skicklighet, att så i detalj följa
de vid skogsundervisningsanstalterna arbetande yngre krafternas verksamhet,
att vid besättande af platserna inom de nämnda anstalterna de
pedagogiska meriterna helt komma till sin rätt gentemot de vid andra
arbeten förvärfvade.

Det torde ej heller kunna förnekas, att direktörsbefattningens
sammankoppling med ett visst ämne såsom nu med skogsskötsel och
direktörens dominerande ställning vid institutet kan verka förlamande på
åtminstone vissa lärares initiativ. De kunna lätt nog komma att betrakta
sig mera som föreläsare och tentatorer än som institutionsföreståndare
och med direktören likställda representanter för vissa viktiga delar af
skogshandteringen eller de ämnen, på hvilka denna har att bygga,

De båda sist berörda förhållandena äro äfven i andra afseenden åt
så stor betydelse för högskolan, att de torde erfordra närmare utredning.

Då clen offentliga skogsundervisningen i Sverige 1828 skapades
(jfr sid. 10), var vetandet angående skogshushållningen ej större, än att
det fullväl kunde meddelas af institutets direktör och eu underlärare.
Småningom inträdde emellertid nödvändigheten att lätta arbetsbördan för
hufvudläraren, men uppenbart är, att länge själfva centraluppgiften i
undervisningen skulle hvila på dennes skuldror. Med skogsvetenskapens
utveckling förstorades emellertid uppgiften alltmer och mer, och i våra
dagar äro denna vetenskap och dess hjälp vetenskaper så omfångsrika,
att det ligger utanför en enda mans förmåga att grundligt behärska
dem alla. Därmed torde ock själfva den innersta grunden för en genom
sin ämbetsställning öfver sina kolleger dominerande direktör här som
vid andra motsvarande läroanstalter hafva försvunnit.

Likaledes saknas fog för att binda direktörs- eller, som den bättre
bör benämnas, rektorsbefattningen vid ett visst ämne. Ser man på de
skyldigheter, som de sakkunnige ansett böra åligga rektor vid skogshögskolan,
finner man följande (jfr stadgeförslaget § 44). Han skall vara
ordförande i lärarrådet, föredragande i styrelsen, leda protokollens uppsättande,
handhafva högskolans expedition, ekonomi och därmed i samband
stående ting och se till, att platser vederbörligen ledig-förklaras. I ingen af
dessa uppgifter torde finnas något moment, som fordrar särskild skicklighet
i beståndsvård eller i skogshushållningens öfriga delar. Ej heller i
hans återstående uppgift, »att närmast under styrelsen vaka häröfver, att
undervisningen efter gällande stadgar och föreskrifter behörigen fortgår,
samt att högskolans lärare, tjänstemän och elever fullgöra sina skyldigheter».
Det har sagts, att just detta skulle innebära behofvet af, att
hufvudläraren i skogsskötsel vore högskolans chef och ledare, enär
det eljest lätt skulle kunna hända, att andra ämnen gjorde sig breda
på skogsskötselns bekostnad. Oafsedt att det med samma fog kan
sägas, att skogsskötseln, om den vore obligatoriskt förenad med
chefsposten, skulle kunna utvidgas på de andra ämnenas bekostnad till
förfång för en harmonisk utbildning, är naturligen verkliga sakförhållandet
det, att, om af högre myndigheter fastställda noggranna stadgar
och läroplaner komma att gälla, det är så godt som omöjligt för något
ämne att i nämnvärd grad inkräkta på de öfriga. Skulle sådana försök
göras, vore naturligen styrelsen rätt forum för deras beifrande efter
anmälan från den eller de lärare, som ansåge sina ämnen tillbakasätta.
Det bör väl ej heller finnas minsta tvifvel, att, hvem som än sitter som
rektor, lian, sin plikt likmätigt, kommer att fördra gällande föreskrifters
efterlefnad och, om så behöfves, genom styrelsen Adnna erforderlig
rättelse.

TfeJtiorat.

De sakkunnige hålla visserligen för sin del före, att skogsskötsel
hör vara det centrala och viktigaste ämnet vid högskolan, men de anse,
att detta bör markeras ej genom en yttre maktställning för dess representant,
utan genom dess ställning i läroplanen samt hufvudlärarens
personlighet och hans egenskaper som skogsman och lärare.

Under den nu rådande sammankopplingen af rektoratet med Imfvudlärarbefattningen
i skogshushållning har det, enligt hvad de sakkunnige
hafva sig bekant, varit förenadt med synnerligen stora svårigheter
att förmå lämplig person att åtaga sig just denna lärarbefattning.
Man kan vara särdeles lämplig och skicklig för denna utan att äga
nödiga förutsättningar för att vara en i allo tillfredsställande administratör
för en större läroanstalt, eu uppgift som ju som nämnts kräfver
helt andra kvalifikationer än uppdragande af vackra och värdefulla
skogsbestånd. Det kan t. o. in. anses olämpligt att belasta den person,
som har sig anförtrodd högskolans kanske mest maktpåliggande och
fordrande undervisning och hvilken bör hafva tid till omfattande egna
studier, med en massa för hans egentliga kall främmande administrativa
göromål, och enligt de sakkunniges mening bör detta ej ske, såvida han
icke äger särskild begåfning och fallenhet i denna riktning. Till högskolans
rektor bör sålunda kunna väljas den af de ordinarie lärarna, som kan anses
bäst kvalificerad för de rent administrativa göromålen, alldeles oberoende åt
hvithet ämne han vid högskolan representerar. Denna anordning har äfvenledes
småningom vunnit burskap ej blott vid de allmänna läroverken
och universiteten, utan äfven vid de svenska fackhögskolor, som nått
någon högre utveckling, exempelvis tekniska högskolan, veterinärinstitutet,
fria konsternas akademis läroverk m. fl. I utlandet är detsamma
fallet vid alla skogshögskolor, om hvilka de sakkunnige erhållit närmare
kännedom. Därstädes hafva emellertid två riktningar gjort sig gällande.
Antingen går rektoratet, såsom vid Hochscliule för Bodenkultur i Wien
i tur och ordning årligen till de ordinarie lärarna, eller ock utses för
längre eller kortare tid rektor antingen af lärarrådet eller af regeringen.
Den förra anordningen förutsätter en särskild, väl aflönad tjänsteman,
som handhar sekreterare och andra löpande göromål, och torde ej
lämpa sig för annat än mycket stora fackhögskolor, som den ofvan
nämnda, där rektoratgörömålen äro mycket omfattande och lättare
kunna draga sin innehafvare från hans egentliga lärarvensamhet. Ej
heller torde det vid skogshögskolan med dess jämförelsevis ringa antal
ordinarie lärare vara lämpligt att låta dem inom sig utse rektor, såsom
fallet är vid våra universitet, utan torde denne böra utses af Kungl.
Maj:t på styrelsens förslag.

Skogsinstitutets högsta ledning har hittills varit anförtrodd åt
dom förstyre Isen. en anordning, som, när den åvägabragtes, otvifvelaktigt
var både följdriktig och lämplig. Det kan emellertid knappast
lornekas, att med det stigande intresset i landet för skogsvården förhållandena
nu i derå afseende!! gestalta sig annorlunda än förr och
att erfarenheten _ bjuder att i detta afseende träffa anordningar,’ som
mera motsvara tidens kraf. Först och främst må erinras, att skomshögskoian
icke längre nu som vid tiden för dess första inrättande, är en
läroanstalt helt eller väsentligen afsedd för utbildande af statens sWstj
an ste man. Redan nu, ägnar sig ett mycket stort antal af dess alumner
4. enskild tjänst, och det torde vara att hoppas, att detta kommer att
ske i allt högre grad, ju mer den enskilda skogsvården i landet uppblomstrar.
Under sådana förhållanden är det uppenbarligen i öfverensstämmelse
med en sund utveckling, att äfven åt den enskilda skogsvårdens
representanter beredes möjlighet att vid planläggning och öfvervakande af
s korg sundgr v isning en gorå sina erfarenheter och önskemål gällande.

Ofvan bär framhållits, att den högre skogsundervisningens kanske
största svaghet har varit bristande pedagogisk planläggning och kontakt
med utvecklingen af grunderna för den högre naturvetenskapliga
undervisningens bedrifvande. En af orsakerna härtill torde vara att
söka hos den högsta ledningen. Domänstyrelsens ensamt beslutande
chef liksom ock dess föredragande byråchefer utses med helt andra
mai för ogemen an att vara lämpade som ledare af pedagogisk verksamhet,
och huru stort intresse de än må äga för skogsundervisningen
kunna de i regel ej antagas äga förutsättningar att på grund af egna
studier och erfarenheter leda utvecklingen af en högre undervisning
Enligt de sakkunniges uppfattning är det därför i hög grad önskvärd!
an gamte en allsidig skog smannaerfar enhet äfven mogen pedagogisk erfaUåntngm
^>e undervisning får plats vid sko g sund er visning sanstalternas

,Det h,ar. sa«ts> att 1111 berörda önskemål skulle kunna lämpligen
tillgodoses därigenom, att domänstyrelsen skulle äga att, då den så funne

fåL » VK| behandling åt frågor rörande skogsundervisningsanstalterna

r e^kal.da/kogsägare och pedagogiskt sakkunniga, hvilka, utan
rösträtt och daraf följande ansvar, skulle äga att yttra sin mening. Det
idel dock knappast något tvifvel, att verkligt framstående och dugande
man — och det ar just sådana, som böra ha högsta ledningen af skolundervisningen
— svårligen i längden skulle vara hugade att sitta
som rådande inför en ensamt beslutande generaldirektör, hvilken understundom
följde, understundom icke följde deras råd

Styrelse..

I stället torde samma väg höra väljas, som för öfriga statens
fackhögskolor, nämligen att en särskild, direkt under jordbr uksdepartemen tet
sorterande styrelse skapas. I denna bör domänstyrelsens chef såsom själfskrifvén
äga säte och stämma, så ock skogshögskolans rektor. Men
jämte dessa höra af Kungl. Maj:t i styrelsen insättas tre andra ledamöter,
valda bland framstående skogshushållare, idkare åt i samband
med skogsbruket stående näringar eller i öfrig! för skogshushållningen
nitälskande män, och bör någon bland dem äga erfarenhet. angående
undervisningsfrågor. På så sätt torde en allsidig representation vinnas
för de intressen, som med fog kunna fordra att hafva ett ord med i
laget vid ledningen af den svenska skogsundervisningen. En myndighet:
komme att skapas, som uteslutande hade sig anförtrodd vården åt
undervisningen, i stället för att som nu undervisningsfrågorna behandlas
som mer eller mindre obetydliga detaljer hos ett förvaltande ämbetsverk,
hvilket bär full sysselsättning med sin administrativa uppgift
och inom sitt egentliga verksamhetsområde alltmer öfverhopas med
arbete.

Antages nu framlagda förslag, skulle denna styrelse tillföras all
den sakkunskap, som chefen för domänstyrelsen kan äga, och en säker
och jämn kontakt åvägabringas mellan denna myndighet och skogsundervisningen.
En annan afsevärd fördel vore, att högskolans lararkår
genom rektor komme i eu lätt och naturlig förbindelse med dess
styrelse, hvarigenom vid ärendenas afgörande ej endast skrifvelse!'' utan
äfven muntliga upplysningar kunde inverka på besluten, då däremot
med den nuvarande ordningen skogsinstitutets lärare sakna lagstadgad
rätt att vara representerade vid de öfverläggningar, som i domänstyrelsen
föregå beslutens fattande.

Ville man söka reformera den nuvarande ordningen genom upprättande
af en särskild skogsundervisningsbyrå under egen byråchef
m. in. i domänstyrelsen, skulle administrationen ställa sig vida dyrbarare
än på ofvan föreslaget sätt, utan att de med eu egen styrelse
förenade fördelarna vunnes.

Skogs- Iiufvudskälet mot att ställa skogsundervisningsanstalterna under en

undervisnings- särskild styrelse har städse angifvits vara, att dessa i och för ordnandet
förhållande“till af den praktiska skogsundervisningen måste stå i ständig förbindelse
domän- med förvaltningen af statens domäner. De sakkunnige hafva vid pröfsty>elsen
njng af detaljerna härvid funnit, att det på intet sätt möter några
svårigheter att anordna detta samarbete, äfven om eu särskild styrelse
upprättas (jfr sid. 207). Utgångspunkterna äro, att alla skogstjänstemän,

under den tid de äro vid undervisningsanstalterna anställda, std uteslutande
under dessas styrelse men räkna tjänstår inom skogsstaten enligt af Kung}.
Maj:t utfärdade särskilda bestämmelser; att förvaltningen af de till undervisningsanstalterna
upplåtna kronoparkerna eller delar af sådana
uteslutande stå under högsta ledning af samma styrelse; samt att all
ekonomisk redovisning sker till denna enligt samma grunder och bestämmelser,
som gälla vid clen allmänna revirförvaltningen, hvarefter clessa redovisningar
af nämnda styrelse öfverlämnas till domänstyrelsen, som företager
granskning och, om anmärkning finnes, hänvänder sig till undervisningsanstalternas
styrelse, hvilken å sin sida äger att vidtaga nödiga
åtgärder mot vederbörande tjänsteman.

Genom anordningen, att undervisningsanstalternas tjänstemannakår
sålunda i viss mån utgör eu afdelning för sig inom skogsmannakåren,
vinnes den från undervisningens synpunkt mycket betydande fördelen,
att vid tillsättande af lärarbefattningar allsidig hänsyn kan tagas till
såväl skogsmannameriter som meriter som undervisare, och att därigenom
personer, hvilka önska ägna sig åt skogsundervisningens tjänst,
kunna med säkerhet påräkna att få en föregående framgångsrik pedagogisk
verksamhet vederbörligen uppskattad. Först därigenom blir det
möjligt att å ena sidan få in eu god tradition i undervisningen och å
andra sidan att vid vakanser kunna fylla dessa med väl kvalificerade
personer.

Det skulle mot nu föreslagna anordning möjligen kunna anmärkas,
att, då styrelsen ej, såsom domänstyrelsen under nu rådande förhållanden,
kan ålägga personer att åtaga sig förordnanden, svårigheter måhända
skulle yppas att erhålla assistenter och vikarier. Under förutsättning,
att domänstyrelsen, som ju minst af alla kan tänkas vilja
motarbeta skogsundervisningens jämna och obehindrade utveckling,
icke äger förhindra hugade sökande-att åtaga sig förordnanden — hvilka
alltid liksom vid läroverken höra ledigförklaras — och under antagande
vidare, att tjänstgöring vid undervisningsanstalterna till fullo och på
lämpligt sätt tillgodoräknas vid befordran inom skogsstaten, äfvensom
att tillräckliga arfvoden komma att utgå, torde emellertid antydda farhågor
visa sig grundlösa.

Det har anmärkts, att ofta hos byråcheferna i domänstyrelsen
eller andra dess tjänstemän de yppersta kvalifikationer kunna finnas
för deltagande i skogsundervisningens vård. Äfven de sakkunnige äro
därom lifligt öfvertygade, men de äro äfven fullt förvissade om, att
Kung]. Maj:t skall genom sådana personers insättande i undervisningsstyrelsen
i ännu högre grad, än om de blott vore rösträttslösa bisittare

Undervisning *-mnnen.

i domänstyrelsen, för landet tillgodogöra dessa deras kvalifikationer.
Likaså torde Kungl. Maj:t, då så befinnes lämpligt, förordna chefen för
nämnda styrelse till ordförande i skogsundervisningsanptalternas styrelse ;
däremot torde det ej vara nödigt eller lämpligt, att Kung]. Maj rf på
förhand i detta afseende bindes i sin handlingsfrihet.

B. HiifVudgrumter för undervisningen vid högskolan.

I det föregående hafva de sakkunnige hufvudsakligen framhållit
de brister, med hvilka den högre skogsundervisningen varit behäftad,
och endast här och hvar hafva antydningar gjorts om medlen för deras
afhjälpande. Det torde därför vara på sin plats att i ett sammanhang
framställa den nya organisation, som föreslås, och hvilken framgår af
stadgeförslaget (sid. 136 o. f.).

Deri första uppgift, som möter vid fastställande af hufvudgrunderna
för undervisningen, är att utreda omfattningen af det kunskapsförråd,
som man lämpligen bär bibringa den unge skogsmannen för att göra
honom ägnad att utföra den praktiska uppgift, som föreligger honom,
i lifvet.

Vid afgörande, i Indika läroämnen undervisning vid högskola»,
bör meddelas, bör man tillse, att såvidt möjligt mångläseri undvikes, på
samma gång som intet af det, som är oundgängligen nödvändigt för
en gedigen utbildning uteslutes. De sakkunnige vilja därför betona,
att skogsliögskolan icke kan offra någon nämnvärd tid på att meddela
sina alumner allmänbildning ej ens naturvetenskaplig, utan bör dess
uppgift strängt begränsas till meddelande af bästa möjliga fackutbildning.

Söker man med denna utgångspunkt utreda de enskilda ämnenas
ställning, torde man lämpligen först böra afhandla de grundläggande
ämnena och därefter fackämnena.

Åf de förra bör uppenbarligen botaniken fortfarande intaga den
centrala ställningen, men, som af läroplanen (sid. 177) synes, anse de
sakkunnige, att särsluld uppmärksamhet bör ägnas åt den skogsbotaniska
delen af fysiologien äfvensom åt växtekologi och trädsjukdomar; däremot
synes systematiken höra begränsas till det strängt nödvändiga.

Afsevärda förändringar hafva föreslagits med hänsyn till fysik
och kemi, i det att förstnämnda ämne helt uteslutits ur läroplanen
och undervisningen i kemi alldeles omlagts. Efter inhämtande af
detaljerade uppgifter om den omfattning och beskaffenhet, undervisningen
i kemi och fysik kommer att erhålla i det nya gymnasium, som nu är
under organisation, anse de sakkunnige, att genom stadgande af fordran

ÅZ

på betyget »med beröm godkänd» i mogenhetsexamen för inträde vid
skogshögskolan nödiga förkunskaper i ifrågavarande ämnen böra kunna
förutsättas. Erfarenheten har nämligen enligt de sakkunniges uppfattning
lärt, att eu generell undervisning i dessa ämnen visserligen kommer
att resultera i en kanske ökad allmänbildning, men ingalunda i den
specialiserade kunskap i just de delar af desamma, som äro önskvärda
förutsättningar för undervisningen i växtfysiologi, marklära och
delar af skogsteknologien.

De sakkunnige anse därför, att tid bör beredas under de nämnda
ämnena för respektive lärare att genomgå elementen på sådant sätt,
att riktig anslutning sker till deras egen fortsatta undervisning. Detta
förutsätter uppenbarligen hos eleverna goda elementära förkunskaper,
och sådana torde äfven förefinnas utom i den organiska kemien, särskridt
de delar af denna, som utgöra grundlaget för kännedomen om vid
torrdestillation af virke uppkommande produkter. Dessa delar böra därför
genomgås af en särskild fackman med ingenjörsutbildning, hvilken
äfven har att föreläsa öfver dessa produkter och deras tekniska användning,
äfvensom öfver de för skogsteknologien nödiga elementen af
fysikalisk kemi m. in. Det torde ju kunna anmärkas, att ifrågavarande
undervisning med hänsyn till ämnets omfattning och industriella vikt
blir ganska ytlig. Detta är otvifvelaktigt sant, men ihågkommas må,
att det berör ett af skogshushållningens rent periferiska områden, med
hvilket skogshushållarna i gemen icke komma att taga detaljbefattning''.
I allmänhet förutsätta specialarbeten på detta område ingenjörsutbildning,
och obestridligt är, att fleråriga däråt riktade studier erfordras,
om verkliga djupare kunskaper skola förvärfvas. De sakkunnige ha
ock tänkt sig, att sådana delvis skulle kunna vinnas vid högskolans för
fria studier afsedda fortsättningskurs just under ledning af läraren i
teknisk kemi, och nödigt utrymme är härför beräknadt i samband med
institutionen och laboratoriet för marklära.

Ett ämne, som enligt de sakkunniges uppfattning kommer att med
hvarje år få allt större och större betydelse för skogsmannens gärning,
är skogsmarkläran, den uppblomstrande vetenskapen om skogsmarkens
natur, egenskaper och omvandling. Det synes därför i högsta grad
önskvärd!, att undervisningen däri så organiseras, att densamma verkligen
hålles fullt i nivå med de snabba framsteg, ämnet själ! undergår.
Detta har föranledt de sakkunnige att föreslå en egen lärarplats i
detta ämne, i förening med geologi och klimatologi. Under sådana
förhållanden torde ingen kunna förutsättas meddela de nödiga elementen
i mineralkemi bättre än just läraren i marklära. Detsamma torde för den

växtfysiologien vidkommande delen af kemien vara fallet med läraren
i botanik. Under sådana förhållanden bortfaller behofvet af speciell
lärare i kemi och fysik.

Det har framhållits önskvärdheten af, att eleverna bereddes tillfälle
till öfning i jordanalys, på det att de sjkifva må kunna vid behof
företaga sådana. Förvärfvandet af nödiga kunskaper härför fordrar
emellertid en betydande tid; nödigt laboratorium och tid för utförande
af analyser torde i de allra flesta- fall saknas för den i praktiken verksamme
skogsmannen, hvilken mycket billigare och säkrare får dem
utförda å de kemiska stationerna och andra laboratorier. Hvad denna
bör ha lärt, är endast att verkligen kunna följa och förstå de mineralkemiska
och växtfysiologiska resonemang, som ligga till grund för
bedömandet af markens och dess lifs inflytande på trädens lif och
utveckling. Det fåtal skogsmän, som vilja ägna sig åt lösande af
vetenskapliga uppgifter, som möta på detta område, måste för förvärfvande
af nödiga kunskaper hänvisas till fortsatta studier vid högskolan
under lärarens i marklära särskilda ledning.

Alltifrån den tid, då villebrådet i skogen var hufvudföremålet för
jägmästarnas uppmärksamhet, har zoologien spelat en stor roll vid deras
utbildning. Den zoologiska undervisningen har emellertid och bör
alltjämt förskjutas från jaktdjurszoologi till skogsentomologi, och som
af stadgar (§ 35) och läroplan (sid. 179) framgå, ha de sakkunnige sökt
betona denna omläggning af undervisningen. Som nytt moment i densamma
ha de däremot ansett, att en kort framställning af sötvattenfiskarnas
kännetecken och lefnadsförhållanden bör ingå. Detta på den
grund, att revirförvaltarna alltmer tvingas att rikta sin uppmärksamhet
på vård och utveckling af fisket inom kronoparkernas talrika vattendrag.

Nationalekonomien i de delar, som på senare åren delvis innefattas
i hvad man i Tyskland benämner »Forstpolitik», anse de sakkunnige
vara af afsevärd vikt vid högskolan. Men denna undervisning bör
begränsas just till de delar, som beröra skogen och dess betydelse för
nationalhushållningen, samt meddela grunddragen för de större synpunkter,
som göra och gjort sig gällande vid lagstiftning, handelspolitik in. nr,
och ej utgöra ett litet kompendium af den allmänna nationalekonomien.
De sakkunnige anse därför, att man som lärare i ämnet bör söka förvärfva
en med nationalekonomien verkligen förtrogen vetenskapsman,
hvilken är i stånd att utarbeta just ofvan berörda del af ämnet, hvilken
i Sverige hittills knappast vunnit det beaktande den förtjänar, samt att
ämnet borde benämnas skogspolitik och skog sstatistik.

Den ofantliga vikt, det råtta handhafvande! af undervisningen i
de tre hufvudfackämnena skogsskötsel, skog suppskattning med skogsindelning
samt skogsteknologi äger, ha de sakkunnige framhållit såväl i det
föregående som genom förslagen till stadgar (§ 35) och läroplan (sid. 181 o. f.).

Angående öfriga fackämnen torde endast några förklarande anmärkningar
ytterligare vara af nöden. I jordbrukslära möter den riktiga
begränsningen af ämnet rätt stora vanskligheter. Så länge revirförvaltarna
äro de högsta tillsyningsmännen af det omfattande jordbruk, som å
inom kronoparkerna belägna inägor etc. bedrifves, erfordras uppenbarligen
vida större kunskaper än de vid skogshögskolan kunna och böra förvärfva
beträffande landtbrukets teori och praktik, om det allmännas intressen
verkligen skola blifva tillbörligen tillgodosedda. De sakkunnige äro af
den uppfattningen, att förvaltningen af statens jordbruksdomäner borde
ställas i ett annat förhållande än nu till skogsförvaltningen, men då de
ej äga befogenhet att därom framställa förslag, anse de sig böra föreslå
en sådan inriktning af undervisningen, att särskild vikt lägges vid inlärandet
af sådana saker, som komma till användning vid de syner och
det öfvervakande af arrendatorernas skyldigheter, som åligga skogstjänstemännen.
Däremot bör undervisningen icke syfta på att göra dem till
praktiska jordbrukare, ty med den tid, som vid högskolan kan för ämnet
anslås, leder eu sådan sträfvan endast till ett ytligt snuddande vid en
mängd spörsmål, som ändock måste bli eleverna skäligen främmande. De
sakkunnige vilja därför föreslå, att ämnet benämnes jordbruksekonomi för
att undervisningens syfte må betonas.

Ett fack, som ovillkorligen bör tillmätas större betydelse än hittills
vid undervisningen, är bokföring och öfning i upprättande af därmed
och med statens tjänstexpedition förenade handlingar samt tjänstskrifvelser.
Det har länge klagats öfver, att de utgående skogseleverna i vissa
hithörande frågor icke äga de elementäraste begrepp, och att det för en
och annan rent af varit ödesdigert, att han ej förmått att på ett klart
och öfversiktligt sätt utreda de penningtransaktioner, som ålegat honom.
Visserligen få dessa saker ju under den praktiska tjänstgöringen småningom
inläras, men det torde vara obestridligt, att hvad som genom
undervisning kan undangöras, bör vid högskolan vara undangjordt.

Sammanfattas ofvanstående, torde däraf framgå, att afsevärda förändringar
föreslås, och skulle enligt de sakkunniges förslag undervisningen
vid högskolan meddelas i följande ämnen (jfr stadgeförslaget
§ 12).

A. Grundläggande ämnen:

skogsbotanik jämte för denna nödig allmän botanik;

Puder visning
i matematik
och språk.

marklära jämte erforderliga kurser i geologi, och mineralkemi:
skof)szoologi, särskildt skogsentomologi, jämte läran om sötvattensfiskarna; kliniatologi,

eu mindre kurs;

teknisk och fysikalisk kemi, eu kortare öfversiktlig kurs;
skogs- och fältmätning;

lagkunskap, skogshandteringen berörande delar. »

B. Fackämnen:
skogsskötsel;

skog suppskattning och skogsindelning;

skog steknologi med byggnads- och afdikningslära;

skogspolitik och skog sstatistik ;

skogs- och jaktförfattningar;

bokföring och tjänstexpedition;

jordbruksekonomi;

jaktvård och jaktkunskap jämte fiskevård.

Flera af ofvanstående ämnen ha med hänsyn till tentaminas lämpliga
fördelning uppdelats i tvenne, ehuru naturligen undervisningen bär
sammanhållas som en helhet. Så bör ock den nödiga öfningen i ritning
ställas i samband med undervisningen i de ämnen, där färdighet häri
erfordras.

De sakkunnige hafva haft under öfvervägande, huruvida icke
undervisning borde beredas äfven i ett par ämnen utöfver de i förslag
till stadgar och läroplan upptagna, nämligen matematik och främmande■
språk.

Genom stadgandet, att för inträde vid högskolan erfordras »med
beröm godkänd» i matematik å reala linjen, har man velat erhålla
säkerhet för, att gymnasiets kurs är val inlärd. Men utöfver denna
fordras för den blifvande skogsmannen dels eu ej obetydlig öfning att
räkna fort och säkert, dels ock i vissa delar ökade kunskaper. Ett afhjälpande
af den nu ej sällan påpekade bristen af för svag matematisk
bildning hos skogsmännen hafva de sakkunnige tänkt sig böra ské
väsentligen genom anställande af i matematiskt afseende fullt kompetent
lärare i ämnet »skogsuppskattning och skogsindelning». Honom bör
åligga att vid undervisningen förvissa sig om, att eleverna nått tillräcklig
mognad och kunskap för sitt kommande arbete med afseende
på de rent matematiska förutsättningarna. Lägger man den matematiska
undervisningen i andra händer, inträffar det nämligen alltför lätt,
att eleverna visserligen få vidgad matematisk allmänbildning, men ej
de önskade kunskaperna i just de detaljer, som äro af vikt för deras
blifvande yrke.

9 i

Att språkkunskapen herde vara större än fallet är inom skogsmannakåren,
torde vara påtagligt. Då emellertid språkundervisningen i
gymnasiet torde komma att förbättras, samt tillfälle till god och billig
språkundervisning för intresserade förefinnes i Stockholm, hafva de
sakkunnige ansett, att högskolan åtminstone icke under närmast kommande
tid bör taga denna undervisning i sin egen hand, Det torde ej
heller vara otänkbart, att högskolans styrelse genom lämpliga aftal med
andra undervisningsanstalter, såsom t. ex. med den blifvande handelshögskolan,
skulle kunna bereda skogshögskolans elever lättad möjlighet
till språkundervisning. Äfvenledes torde det vara önskvärdt, att arbeten,
affattade på främmande språk, vid studierna användas i den omfattning,
som med undervisningens öfriga kraf är förenligt.

Ett ombildande af den högre skogsundervisningen efter de allmänna
grunder, som i det föregående af de sakkunnige föreslagits, erfordrar
med nödvändighet en förändring i lärarnas ställning och aflöningsförhållanden.
Om de senare blir på annat ställe taladt (sid. 273 o. f.j; bär
må blott framläggas de mera principiella skälen för förslaget.

De sakkunnige ha genom formulering af de i § 35 i stadgeförslaget
uppställda kompetensfordringarna velat ange, att högskolan, för
att fullgöra sin viktiga uppgift i den svenska skogshushållningen, måste
till lärare i de viktigare ämnena äga verkliga forskare med utpräglad
praktisk läggning, parad med god teoretisk begåfning, och hvilka under
en lång beredelsetid förvärfvat framstående skicklighet i sitt fack. Men
öfverallt i vårt land, där undervisningsanstalter ställa likartade fordringar
på lärarna, ha dessa ock ställts i den första graden bland den
lärda bildningens representanter, d. v. s. gjorts till professorer. Redan
lektorstiteln för lärarna vid det nuvarande institutet innebär, att själfva
undervisningen bör hållas på gymnasiets, ej på högskolans stadium.
Märkligt nog har denna för äldre tider fullt berättigade anordning bibehållits,
äfven sedan man höjt krafvet på lärjungarnas utbildning före
inträdet vid institutet till studentexamen. En själfklar konsekvens borde
ha varit, att samtidigt äfven fordran på lärarnas utbildning höjts. Detta
torde i motsvarande fall ha skett inom så godt som alla andra svenska
högre fackskolor. Sedan länge äro liufvudlärarna professorer vid tekniska
högskolan, vid veterinärinstitutet, vid fria konsternas akademis läroverk,
m. fl. Själfva idéen om en praktiskt vetenskaplig skogshögskola står
eller faller med frågan, huruvida de viktigaste lärarposterna göras till
professurer eller icke. öfverallt vid utlandets skogshögskolor äro hufvudlararna
professorer.

iJLrarmu

ställning.

lili/Örordnade

hfavtrc.

1 detta sammanhang torde äfven ytterligare böra betonas en
annan hos oss sällan klart insedd betydelse af skickliga och vakna lärare
med ansedd ställning vid högskolan. Deras uppgift är nämligen ej
blott att genom själfständiga mer eller mindre omfattande studier
göra undersökningar, ägnade att ändra eller säkerställa rådande uppfattningar
inom skogshushållningen, utan i än högre grad att vara
samlingspunkterna för all den erfarenhet, som inom landet på deras
respektive områden vinnes. Den i praktiken verksamma skogsmannen har
sällan tid att sammanfatta sina erfarenheter, på sin böjd att i en tidskriftsuppsats
omnämna dem. Af lärarna vid skogshögskolan kan man däremot
ha rätt att fordra, att de skola stå i nödig kontakt med landets intresserade
skogsmän, så att alla viktigare iakttagelser såvidt möjligt
tillgodogöras för undervisning och litteratur. Nu berörda sida af lärarnas
verksamhet bör, som redan påpekats, resultera i goda läroböcker.

Ett annat viktigt skäl att ställa höga fordringar på lärarna vid
högskolan är, att enligt de sakkunniges mening nödvändigt i landet
tillfälle måste finnas för därför lämpade skogsmän att ytterligare utveckla
sina kunskaper utöfver de i den elementära fackkursen erhållna.
Dessa friare studier, hvilkas betydelse redan förut (sid. 47) har framhållits,
måste lärarna på ett fullt tillfredsställande sätt kunna leda å
de institutioner, hvilkas föreståndare de enligt nu framlagda förslagskulle
blifva.

Det är uppenbart, att personer med nu angifna förutsättningar
i våra dagar, under den skarpa konkurrens om de dugande personligheterna,
som råder mellan den enskilda affärsverksamheten och staten,
icke stå att erhålla, med mindre än att de kunna erbjudas professurer och
med dessa förenade ekonomiska och sociala förmåner.

Af stor vikt har det emellertid synts de sakkunnige att, då behofvet
af verkligt dugande män i så hög grad förefinnes, tillse, att icke, på
grund af en tillfällig brist på fullt kvalificerad person vid inträffande
ledighet, en sådan med endast nödtorftig kompetens må kunna erhålla
den lediga platsen. Det i § 36 föreslagna tillvägagångssättet att för
en tid af högst tre år tillförordna en sökande eller annan lämplig person,
hvilken icke kan anses som fullt kompetent, under åtnjutande af full
lön torde i auss mån kunna betecknas som en nyhet i vårt land, men de
sakkunnige äro fullt öfvertygade, att det är en nyhet, som har framtiden
för sig. Ger man ej den tillförordnade tillräcklig aflöning, tvingas han
lätt till privata arbeten för sin utkomst och blir ej i tillfälle att fullt
visa, hvad han duger till. Har han däremot under ett treårigt förordnande
med rik möjlighet till arbete inom sitt läroområde ej visat sig

fullt skickad att bekläda eu ordinarie befattning-, kan man med fog
förutsätta, att styrelsen går i författning om platsens besättande med
annan person. Den principiella anmärkning, som kan göras mot att
gifva full aflöning åt icke fullt kompetent person, faller inför det skälet,
att staten för att få pröfva vederbörandes lämplighet, utan förbindelse
att behålla honom, måste gorå en viss uppoffring. Det arbete han utför
motsvarar ju äfven till största delen den ordinarie innehafvarens.

Finnes det sålunda, såsom ofvan anförts, enligt de sakkunniges
mening ej ringaste tvifvel om, att de viktigaste lärarbefattningarna måste
göras till professurer, är det i vissa fall svårare att afgöra, i hvilka ämnen
sadana böra upprättas. Den historiska utvecklingen af skogsinstitutet
med hänsyn till redan nu befintliga lärarplatser ger emellertid själffallet
en god fingervisning i detta afseende. Skogshushållningsundervisningen
uppdelades redan tidigt i två läroämnesgrupper, den egentliga
skogsskötseln med därtill hörande naturhistoriskt-biologiskt underlag
och den rationella afverkningen och uppskattningen af skogens produkter,
i väsentlig mån hyflande på matematisk bas. Snart nog gjorde
sig emellertid behofvet gällande att öfverlåta den grundläggande naturhistoriska
undervisningen till en särskild lärare, hvilken ägde djupare
kunskaper i de rent teoretiska naturvetenskaperna, än hos den praktiske
skogsmannen kunde förutsättas. Nu skisserade kraf hafva ledt till, att
det nuvarande institutet har tre ordinarie lärarplatser, med hufvuduppgift
att undervisa i skogsskötsel, i skogsbotanik och i skog sindelning.
Att dessa tre ämnen äfven i framtiden böra representeras af egna
lärare och att dessa böra vara ordinarie professorer, anse de sakkunnige
* oundgängligt.

I våra dagar har det emellertid på grund af forskningens fördjupande
blifvit nödvändigt att afskilja vissa delar af de tre gamla
hufvudundervisningsområdena och att uppdraga undervisningen i dessa
delar åt skilda lärare. Särskildt har den rent tekniskt-ingenjörsmässiga
delen af skogshushållningen blifvit en synnerligen viktig och fordrande
gren af detta ämne.

Redan år 1901 anslogos också medel till särskild lärare i skogi ig
byggnadslära in. in., och att denna plats ej gjorts till ordinarie, torde
väl bero mera på en önskan att i ett sammanhang företaga eu definitiv
omorganisation af skogsundervisningen än på bristande insikt om behofvet
af en ordinarie lärare i skog steknologi och skogsbyggnadslära.
De sakkunnige anse, att det vore i hög grad önskligt, om en ordinarie
professur i detta ämne kunde upprättas. Då de emellertid af ekonomiska

Professorer och
extra, ordhittig ?
;professorer,

hänsyn (jfr sid. 277) ansett sig böra föreslå upprättande äfven af
extra ordinarie professurer, hafva de inskränkt sig till att för ifrågavarande
ämne yrka på eu sådan, väsentligen på den grund, att ämnet
ännu icke är hos oss så upparbetadt, att det torde kunna med hänsyn
till fordringarna på vetenskaplig behandling fullt jämnställas med de tre
förut nämnda.

Af öfriga ämnen, i Indika undervisning bör vid högskolan meddelas,
är det särskilt två, Indika synas de sakkunnige vara af mycket
stor vikt såväl med hänsyn till själfva undervisningen, som ock med
hänsyn till nödvändigheten af, att ämnena såsom sådana vetenskapligt
upparbetas hos oss, där de hittills varit i hög grad förbisedda; dessa
ämnen äro skogens marklära med tillhörande delar af geologi och kemi
samt skogspolitiken med sitt underlag af nationalekonomi, statistik och
närliggande delar af den sociala vetenskapen.

Redan i det föregående (sid. 87 o. 88) hafva de sakkunnige angifvit
<rr under na för sin åsikt om de nämnda ämnenas stora vikt och betydelse.
Från denna synpunkt skulle de ock ansett sig höra föreslå ordinarie
professorsbefattningar i desamma. Emellertid torde i framväxande,
praktiskt viktiga läroområden sådana knappast böra upprättas, förrän
man kan påräkna, att bland forskarna på närliggande områden full insikt
om betydelsen af det nya facket arbetat sig fram, så att yngre
förmågor utbilda sig speciellt med hänsyn till detsamma och platserna
sålunda kunna besättas med verkliga fackmän. Enligt de sakkunniges
förmenande torde i närvarande stund betydelsen af skogens marklära
vara så insedd, att flera dugande forskare upptagit densamma till bearbetning
hos oss, och man torde utan tvifvel kunna påräkna specialister
som sökande till en plats i ämnet. De sakkunnige anse därför den
rätta tidpunkten vara inne att gifva detta för rationell skogshushållning
så utomordentligt viktiga ämne det stöd för fortsatt utveckling, som
ligger i upprättande af en extra ordinarie professur vid högskolan i
detsamma. Det torde möjligen kunna anmärkas, att staten bör vänta
härmed, till dess ämnet blir fullt genomarbetad!. Detta är emellertid
eu fullständigt felaktig ståndpunkt; staten som landets största skogsmarks
ägare bör gå i spetsen, när det är uppenbart, att stora och
ekonomiskt betydelsefulla resultat stå att vinna, och att dessa vinnas, ju
förr man med kraft och allvar tager i lag med arbetet.

Att, som nu är fallet vid skogsinstitutet, lägga en väsentlig del af
den förberedande undervisningen i marklära, nämligen den mineralogiska
och geologiska delen på zoologen, en annan del, nämligen den egentliga
markläran, på botanisten och en tredje del, nämligen den allmänna

kemiska undervisningen på kemisten, torde åt lätt insedda grunder
knappast kunna förväntas leda till något verkligt godt resultat, vare
s?g för undervisningen eller för skogsmarksforskningen. Ämnet blir
söndersplittrad! och respektive lärares förstudier gifva endast sällan
möjlighet till ett djupare inträngande i ämnet, något som lätt bör inses,
di man närmare tänker sig in i hufvud föremålen för deras studier. Af
alldeles särskild vikt är, att man ej kan vänta sig, att någon af dessa
lärare behärskar arbetsmetoder och den omfattande litteraturen i den
för hvarje år allt mer centrala delen af markläran, nämligen läran om
markens mikroorganismer, väsentligen stödd på bakteriologiens störa
framsteg under senare årtionden.

kn anmärkning, som kan göras, är, att denna e. o. professors
undervisningsskyIdoghet blir afsevärdt mindre än förut omnämnda professorers,
men denna anmärkning torde fullväl bemötas därmed, att
kraf veu på honom som forskare på grund af ämnets å ena sidan ringa
irpparbetning och a andra sidan hastiga utveckling äro mycket stora
äfven med hänsyn till den direkta tid, han för utarbetande af grundlaget
för sina föreläsningar behöfver. Då detta arbete delvis nära
sammanfaller med det, som bör åligga försöksanstalten, hafva de sakkunnige
(sid. 59 o. 278) föreslagit, att e. o. professorn i marklära, i den omfattning
hans lärarverksamhet vid högskolan det medgifver, äfven må
vara. underkastad de bestämmelser, som gälla för försöksanstalten, från
hvilken helt säkert, om ej någon befattning i ämnet vid högskolan upprättas,
mycket snart kraf på eu särskild tjänsteman för skogsmarksnudersökningar
torde framkomma.

Den nationalekonomiskt-sociologiska vetenskapen är hos oss mycket
ung, och de uppgifter, som möta det visserligen hastigt tilltagande antalet
män, som ägna sig åt hithörande forskningar, äro så många, att, såvidt
de sakkunnige hafva sig bekant, knappast någon haft anledning att
speciellt ägna sig åt de förut (sid. 88) berörda skogspolitiska och med
dem sammanhängande nationalekonomiska frågorna. Oaktadt de sakkunnige
till fullo uppskatta betydelsen af en ordinaiie lärarplats vid
högskolan i ifrågavarande ämnen, anse de emellertid icke tiden vara
? angel) för upprättande af en dylik, utan bör undervisningen tills vidare
anförtros åt eu nationalekonomiskt val skolad extra lärare. Lämplig
sådan torde säkerligen kunna uppletas inom den nya statsvetenskapliga
fakulteten vid Stockholms högskola,

Under det att nu behandlade ämnen representera fackområden af
stigande betydelse inom den moderna skogshushållningen, så har zoologten
i samband med jaktens aftagande vikt från nationalhushållningens

synpunkt kommit att spela en allt mindre roll i de för skogs mannautbildningen
grundläggande studierna. En del af densamma, nämligen
skogsentomologien, torde emellertid vara af den stora betydelse för
skogsskötsel^ att ensamt denna väl motiverar upprättande af en fäst
lärarplats i skogszoologi vid högskolan. De sakkunnige vilja erinra
därom, att i vårt land icke finnes någon officiell representant för
studiet af skogarnas djurvärld. Årligen såväl som periodvis återkommande
insekthärjningar visa dock till fullo önskvärdheten af, att
det finnes en person, som bär sig ålagd ingående biologiska studier
angående skogsinsekternas lif och de olika sätt, på livilka insektsskadorna
bäst kunna motverkas. Äfvenledes bör det åligga honom att följa den
vetenskapligt praktiska sidan af sötvattenfiske och jakt. De sakkunnige
anse sig på angifna grunder böra föreslå upprättandet af en e. o. professur
i skogszoologi och närliggande läroområden. Äfven för innehafvaren
af denna bör stadgas skyldighet att i den omfattning, som
hans lärarverksamhet vid högskolan det medgifver, vara underkastad
de bestämmelser, som gälla för skogsförsöksanstalten, hvarest, om nu
föreslagna lärarbefattning upprättas, icke någon särskild entomologisk
afdelning vare sig nu eller i framtiden torde vara af nöden.

Härmed äro angifna do fästa lärarbefattningar, som de sakkunnige
anse vara af behofvet påkallade vid skogsbögskolan.

Jämte dessa erfordras emellertid ännu eu lärare, på hvilken i flera utseenden
störa kraf måste ställas, nämligen ledaren af den förberedande
kursen eller öfverassistenten, för hvilken^ ställning och undervisningsuppgift,
nedan närmare redogöres. Det är uppenbart, att åt denne bör
beredas en fastare ställning än åt de extra lärarna, och hafva de sakkunnige
därför föreslagit, att han må anställas för en tid af tre år.

Beträffande de två i det föregående icke afhandlade extra lärarna
vilja de sakkunnige såsom sin åsikt framhålla, att ett sammanslående
af de båda befattningarna till en knappast bör ske, i det att läraren i
lagkunskap bör äga eu grundlig juridisk utbildning, medan hos läraren
i författningskunskap och tjänstexpedition med bokföring bör förutsättas
en ganska ingående praktisk erfarenhet såsom skogstjänsteman. Det
torde emellertid knappast möta svårighet att i Stockholm erhålla lämpliga
lärarkrafter inom dessa ämnen.

Sammanfattas ofvanstående, gå de sakkunniges förslag ut pa upprättande
vid högskolan af:

3 ordinarie professurer,

3 extra ordinarie professurer,

1 öfver assistentbefattning, hvarjemte
5 extra lärare höra förordnas.

Oaktadt de sakkunnige, såsom af ofvanstående torde framgå, anse,
att eleverna vid skogshögskolan böra bibringas högst afsevärdt mera
omfattande och mera lefvande kunskaper än vid skogsinstitutet för
närvarande är fallet, hafva de sakkunnige ansett sig t. o. m. kunna
något inskränka studietiden. Genom bättre undervisningsmetoder och en
skarpare inriktning på det för utbildningen väsentliga, kan nämligen
mycken tid inbesparas. De sakkunnige hafva ock den uppfattningen,
att de unga männen så snart som möjligt böra komma ut i det praktiska
lifvets och att utbildningen därför icke utan tvingande nödvändighet bär
utsträckas öfver de 3 år, som föreslagits. Under sådana förhållanden
skulle man kunna påräkna, att eleverna i allmänhet lämnade högskolan
vid 22 till 24 års ålder i stället för som nu vid i medeltal 25.

Den allmänna anordningen af studierna framgår af stadgeförslagets
§ 5.

Den förberedande kurs på omkring ett hälft år, med hvilken den
unge mannen börjar sina studier, afser att bibringa honom den skogsvana
och den vana vid kroppsarbete, som de sakkunnige anse vara den
främsta vinsten af vistelsen vid de nuvarande förberedande skogsskolorna.
Han erhåller vidare under kartläggningsarbeten inom norra
Sveriges kronoparker nödig grundläggande färdighet i skogs- och fältmätning
och får samtidigt göra bekantskap med skogar inom denna,
landsdel. Betydelsen af denna förberedande kurs för urvalet af dem,
som skola erhålla fortsatt utbildning vid skogshögskolan, kommer längre
fram att afhandlas.

Under hösten och förvintern, som tillbringas vid Malingsbo å
Klotens kronopark, sysselsättas eleverna med inägomätning, kolning,
dikning, hvggesröjning, vägbyggnad, huggnings- och drifningsarbeten
(jfr sid. 112). -

En mycket afsevärd svårighet, som mött vid anordnandet af studieplanen
vid sj kifva högskolan, har varit, att billighets- såväl som praktiska
hänsyn ovillkorligen synas fordra, att tid beredes eleverna att
under utbildningstiden vid högskolan fullgöra sin värnplikt. Efter inhämtande
under hand af nödiga upplysningar från landtförsvarsdepartementet
hafva de sakkunnige kommit till den uppfattningen, att den minsta
olägenheten för undervisningen vid högskolan förorsakas, om eleverna
under senvintern och våren efter sitt intagande vid högskolan fullgöra
första årets värnplikt samt under ferierna i september och oktober de
följande åren de föreskrifna repetitionsöfningarna. Hänsyn till att så
skulle kunna ske hafva varit ledande vid lästerminernas afgränsning.
Anmärkas bör, att, oaktadt det varit önskvärd!, att hänsyn till annan

Ben elementära
faekundwvisningen.

Förberedande

kursen.

Värnplikten.

I)e egentliga
högskolkurserna.

militärutbildning än den vid infanteriet kunnat tagas, detta likväl visat
sig omöjligt. De unge män, som önska fullgöra sin värnplikt vid
specialvapnen eller erhålla reservofficersutbildning, kunna först efter
fullgörande häraf vinna sin utbildning vid högskolan. Det skall helt
säkert äfven anmärkas, att en och annan af eleverna redan före sitt
inträde vid högskolan kan tänkas hafva fullgjort sin värnplikt och vid
nu föreslagen anordning sålunda finge gå sysslolös under en vårtermin.

I sådana fall torde det emellertid med visshet kunna förutsättas'', att
eleven skaffar sig tillfälle till tjänstgöring i skogen och på så sätt
nyttiggör tiden. Vid uppgörande af planer för lärokurs måste man
naturligen i främsta rummet ta hänsyn till det för flertalet fördel Ö

De mellankommande militäröfningarna medföra emellertid en afsevärd
olägenhet däri, att eleverna måste börja sina egentliga studier
vid högskolan med praktiska öfningar utan föregående teoretisk
förberedelse. De sakkunnige hafva tänkt sig, att denna olägenhet
delvis kunde liäfvas därigenom, att under första årets sommaitermin
hvarje morgon en föreläsning hölles, hvarigenom de praktiska arbetena,
som senare under dagen utfördes, i någon mån kunde förbeiedas. Vid
skogsinstitutet gjorda försök i denna riktning tala för, att en sådan
anordning kommer att lämna goda resultat.

De egentliga studierna vid högskolan begynna således med <
veckors sommaröfningar, förlagda å Bjurfors kronopark i V ästmanland.
Ungefär en tredjedel af denna tid är ägnad åt undervisning i grunderna
för beståndsuppskattningen, en tredjedel åt demonstration af olika bestånd
samt vissa grundläggande skogsvårdsåtgärder, och den sista tredjedelen
åt upprättande af dikningsförslag.

Lästerminerna vid högskolan börja enligt förslaget liksom för närvarande
den 15 oktober och 1 februari och fortgå till respektive den
20 december och 30 april. Studierna under första året hafva så planlagts,
att flertalet grundläggande ämnen fullständigt genomgås under
(höta och att eleverna vid detsammas slut böra hafva tenterat i sex
ämnen, nämligen i allmän botanik, i geologi och i klimatologi vid vårterminens
början, i marklära, i däggdjur och fåglar samt i lagkunskap vid
dess slut. Den, som icke senast vid början af andra årets hösttermin
fullgjort dessa tentamina, blir, om ej särskilda omständigheter annat
föranleda, skild från högskolan. Nu angifna anordningar afse att så
vidt möjligt systematisera studierna. Dessa blifva dock på intet sätt
forcerade, i det att eleverna icke hafva mera än fem timmars föreläsningar
och öfningar per dag och dessutom inga föreläsningar på lördagen.

De sakkunnige hafva tänkt sig-, att denna dag- skulle kunna användas
till arbeten å institutionerna, exkursioner, jakter m. m. i Stockholmstrakten,
äfvensom att föreläsningsserier och kurser, behandlande mera
speciella delar af skogsvetenskapen, således icke ingående i den
elementära undervisningen, då af lärarna skulle hållas.

Sommarterminen under andra året vid högskolan varar enligt förslaget
från den 10 maj till den 28 augusti, eller omkring 16 veckor.
Den är föreslagen att tillbringas å Bjur fors och närgränsande trakter
samt Hamra eller annan lämplig större kronopark. Arbetet börjar med
kulturer under ledning af professorn i skogsskötsel med biträde af öfverassistenten
(ornkr. 4 veckor), fortsätter med flottnings- och dikningsstudier
m. m. under professorn i skogsteknologi (4 veckor) samt naturhistoriska
exkursioner under lärarna i de särskilda naturhistoriska ämnena (ungefär
3 veckor). Skogsindelningsarbetet å Hamra sysselsätter eleverna i 5
veckor under ledning af professorn i ämnet, hvar jämte professorn i
skogsskötsel under sista delen af terminen med eleverna genomgår
de undersökta och uppmätta bestånden.

Det andra läsåret i Stockholm är enligt förslaget väsentligen ägnadt
åt mera ingående teoretiska studier af skogshandteringens hufvudämnen,
hvarjämte kurserna afslutas i samtliga de grundläggande ämnena. Med
vårterminen är undervisningen afslutad i ytterligare 7 ämnen; i 6 af
dessa bör tentamen hafva ägt rum. I skogsbotanik, skogsentomologi
och teknisk kemi tenteras vid vårterminens början; i jakt- och fiskevård,
skogspolitik och författningskunskap vid dess slut.

Den sista sommarterminen (15 maj—28 augusti) ägnas väsentligen
åt resor samt de arbeten, på hvilka den slutliga pröfningen af elevernas
kunskaper i skogshandteringens tre hufvudämnen, särskildt i skogsindelning,
skall grunda sig. Resorna utgöras af besök vid lämpliga flottleder
i senare delen af maj (2l/2 veckor) under professorn i skogsteknologi
samt en resa till typiska norrländska skogsområden i augusti (10 dagar)
och ett lika långt besök i sydsvenska skogar i början af oktober, båda
under ledning af professorn i skogsskötsel, samt, i den omfattning
sådant kan anses lämpligt, af lärare i de naturhistoriska ämnena. Sista
delen af terminen företagas (1 vecka) under ledning af läraren i jordbruksekonomi
öfningar i syner och värderingar.

Den öfriga tiden af sommaren ägnas åt skogsindelningsarbete
vid Malingsbo (5Va veckor). Liksom föregående sommartermin samarbeta
vid den i samband med dessa arbeten stående undervisningen hufvudlärarna
i skogsindelning och skogshushållning, hvarigenom eu allsidig

100

Själfständigu
studier vid
högskolan.

belysning af de bestånd, hvilka lärjungarna genom eget arbete noggrann!
lärt känna, vinnes.

Den sista terminen vid högskolan är väsentligen ägnad åt utarbetandet
af skogsindelningsplaner och studier för tentamina i de tre hufvudämnena
skogshushållning, skogsindelning och skogstelmologi. Under
denna termin hållas sålunda endast ett fåtal sammanfattande och repeterande
föreläsningar i skogshushållning och skogsindelning; vid terminens
slut tenteras i dessa ämnen och i skogsteknologi.

Därmed är den elementära fackundervisningen för den unge
skogsmannen afslutad, och afgångsbetyg från skogshögskolan utfärdas
för honom.

En öfversikt af undervisningens anordning och timmarnas fördelning
enligt förslaget vinnes af vidstående tabell. I denna, är för öfningsdagarna
i skogen räknadt med 10-timmars arbetsdag. Ämnena äro anordnade
i den följd studierna i desamma afslutas.

En enligt de sakkunniges mening nödvändig konsekvens af en
utbildning enligt nu förutsatta grunder är den redan omhandlade, att
möjlighet beredes för dem, som hafva håg och fallenhet att ytterligare
utveckla sina kunskaper, att, efter längre eller kortare tids praktiskt
arbete, under gynnsamma förhållanden kunna få återvända till högskolan.
I § 17 i stadgeförslaget är planen angifven för denna del af högskolans
verksamhet. Blir ej denna fria undervisningen verklighet, så kommer
den svenska skogsmannabildningen och därmed äfven den svenska skogshushållningen
icke att nå den utveckling, på hvilken alla intresserade
hoppas, och som för landet är af oöfverskådlig betydelse. De sakkunniges
uppfattning i denna fråga är redan ofvan utvecklad (sid. 42-—
44 samt 47—49).

101

Tabell öfver undervisningen vid skog skog skolan

!■ fl

i s

Ä in n e.		Förbered. kurs.	sommarterm.	lista årets	hösttermin.	lista årets	vårtermin.	2idra årets	sommarterm.	2idra årets	2idra årets hösttermin.	3:dje årets vårtermin.	sommarterm.	3:dje årets	3:dje årets I hösttermin. 1	Summa.
	F.	Ö.	A.	F.	1 \| A.	F.	\|ö.	F.	Ö.	F.	\| A.	F.	ö.	F.	ö.	F.	A.	! F.	Ö.	F.	ö.	A.
Skogs- och fältmätning	18	54	582																1 :	18		582
Allmän botanik.........	—	—	—	—	—	58 30	—	—	—	:		_	_	_	_	_			58	so
Geologi.....................	—	—	—	—	—	38														38! —
Klimatologi...............	—	—	—	—	—	20		—	_	_	_	_	_							20		__
Marklära..................	—	—	—	—	—	—	''	40	—	—	40	—	_	_	_	_	_			40		40
Zoologi (däggdjur och fåglar)...................						29		12			50									41		50
Lagkunskap ............	—	—	—	—		18	_	24	_	_	_	_	_	_		_				42
Skogsbotanik............	—	—	—	—	—	_		56	33	_	80	9								65	33	SO _J
Skogsentomologi ......	—	—	—	—	—	_	_	22	_	_	_	18	_	_						40
Teknisk kemi............	—	—	—	—	—	—	—	_	_	—	_	30	_	_		_				30		_J
Jakt- och fiskevård ...	—		10	—	—	—	20-	—	—	—	—		—	40						46	_	60
Skogspolitik och skogs-statistik ...............			_	_							_			34						34
Författningskunskap...	—		—	—	—	_	—	—	_	—	—	38	—	40		_		_	_	84	_	— l
Jordbrnksekonomi......	—	—	—	—	—	—	—	—		—		19	—	22	_	_	SO	_	_	41	_	so''
Skogsteknologi och byggnadslära.........i	_	_	ISO	13	143			23			230	47		40			130			129		943
Skogsindelning och ] skogsuppskattning...	_	_	70	11	99	18		35			270	10	27	21	241		270	1030	O CJ3_	81	709
Skogsskötsel ............j	—	—	240	11	149	—	—	34	—	—	250	24	_	35!	_:	_,	230	15:90"
Bokföring ...............	—	—	—	—	—	—	—		—	—	-i		40	_!	_\|	■J					40
Byggnadsritning ......	—:		—	_	—		18	_	—	—	—		—	—!	33	—	—	—	—	—	511	—i

f) I tabellen är F = föreläsningar, Ö = öfningar å lörorummet, A = praktiska arbeten och demonstrationer
i skogen (10 timmars arbetsdag).

2) Jakt två dagar.

3) Resa till södra Sverige.

Siffrorna angifva antalet timmar. Ämnena äro ordnade i den följd, i hvilken tentamina i desamma
»Iläggas. I bokföring tenteras ej. Vissa exkursioner och öfningar, för hvilka tid lämnats genom att under
lördagarne i allmänhet ej föreläsningar hållas, äro ej här upptagna.

102

Antalet inträdessökande

vid skogsinstitutet.

C. Sättet för elevers antagande och deras förbildning före de
egentliga liögskolstudiernas början.

I samband med skogsskötselns uppblomstring under det senaste
årtiondet har behofvet af skogstjänstemän, såsom förut omnämnts, tilltagit;
i den mån lokalerna i skogsinstitutet det tillåtit har därför
elevernas antal ökats. Samtidigt härmed har äfven tilloppet af unge
män, som sökt sig in på banan, i än högre grad vuxit. Den tid,
då alla sökande kunde antagas, är för länge sedan förbi. Antalet
sökande har under de senare åren varit i ständigt tilltagande, såsom
af nedanstående siffror synes.

År.	Sökande.	Intagna.	Proc. intagna af sökande.	År.	Sökande.	Intagna.	Proc. intagna af sökande.
1894	10	91	(90)	1901	47	20	42
1895	14	10	71	1902	51	20	39
1896	15	10	67	1903	57	20	35
1897	17	10	59	1904	63	20	32
1898	25	10	40	1905	76	20	25
1899	35	10	29	1906	77	20	25
1900	51	20	39	1907	80	522	27

Det är uppenbart, att det innebär en stor fördel för en kår, att
möjlighet linnes att till dess medlemmar utvälja de bästa bland många
sökande, något som under senaste årtiondet varit fallet vid skogsinstitutet.
Det må nu vara sant, att en och annan af de sökande misslyckats
på t. ex. den militära banan, att mången yngling dragés till jägmästarbanan
af den vackra uniformen eller af en ungdomligt idealiserad
föreställning om skogsmannens arbete såsom hufvudsakligen bestående
i glada jaktturer, och att sifferantalet är skenbart större än det
verkliga, i det att mången sökt flera år å rad. Men äfven om man
tager vederbörlig hänsyn till alla dessa förhållanden, står dock fast, att
under de senaste åren inträde vid institutet årligen sökts af långt flera
arbetsamma och begåfvade unge män, än som där kunnat antagas.
Samtidigt blifva klagomålen från såväl representanterna för statens som
för de enskildas skogshushållning allt högljuddare öfver svårigheten att
erhålla nödig sakkunnig arbetskraft.

’) Den tiondes ansökningshandlingar voro ofullständiga.

103

Under sådana förhållanden måste tagas i allvarligt öfvervägande
i första rummet, huruvida ej institutet bör utvidgas, och i så fall till
hvilken omfattning, samt i andra rummet, om ej steget bör tagas fullt
ut, och alla kompetenta sökande intagas. Bör detta senare ej ske, möter
frågan, hur urvalet bland de sökande bör göras, så att de för skogsmannabanan
lämpligaste må uttagas.

För fullgörande af det uppdrag, som lämnats de sakkunnige, har
det sålunda för dem varit af vikt att erhålla kännedom om landets sannolika
årliga behof af personal med sådan skoglig utbildning, som meddelas
vid skogshögskola och skogsläroverk. För ändamålet hafva de
sakkunnige hos statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet anhållit
om infordrande från domänstyrelsen af uppgift å det antal personer med
högre skoglig utbildning, som årligen kunde erfordras dels för förvaltningen
af och kontrollen å de allmänna skogarna, dels för verkställandet
af de åtgärder, som vore beroende af lagstiftningen rörande vården af
och hushållningen med enskildas skogar, dels ock, i den mån styrelsen
ansåge sig därom kunna afgifva yttrande, för tillgodoseende af enskilda
skogsägares behof. Förutom den utredning, som genom svar å dessa
frågor kunde erhållas, hafva de sakkunnige sökt förskaffa sådan äfven
genom att hos chefen för jordbruksdepartementet anhålla, att ägare af
mera betydande skogsområden måtte anmodas besvara en del frågor,
afsedda att lända till upplysning om antalet skogsförvaltare och med
dem likställda tjänstemän, som dels för närvarande hos dem vore anställda,
dels ock kunde antagas komma att inom den närmaste framtiden få
användning. De uppställda frågorna hade följande lydelse:

l:o. Huru många förvaltande skogstjänstemän (skogsförvaltare eller skogsinspektorer)
äro fast anställda i Eder tjänst?

Huru många af dem:

a) hafva genomgått skogsinstitutets högre kurs,

1*) t> >t ,, lägre ,,

c) „ endast praktiskt utbildning?

2:o. Konsulterar Ni för skötseln af Edra skogar skogligt utbildad person ? (Här
begärdes äfven uppgift å personens namn, för att vid sammanställning af svaren dubbelräkning
skulle undvikas.)

3:o. Huru många skogligt utbildade tjänstemän äro — förutom de i svaret på
frågan 1 angifna — anställda i Eder tjänst, och af dessa huru många hafva genomgått:

a) skogsinstitutets högre kurs,

b) „ lägre ,, ?

4:o. År det antagligt, att Ni inom den närmaste framtiden får användning för flera
skogligt utbildade personer eller, om någon dylik icke för närvarande är hos Eder anställd,
att sådan inom den närmaste framtiden kommer att anses behöflig:

Utsända frågor
angående behof
vet af skogstjänstemän.

104

Domänstyrelaena
yttrande
angående behofvet
af personer
med
högre skoglig
utbildning.

Enskilda skogsägares
svar.

A. fast anställda,

a) som genomgått skogsinstitutets högre kurs,

b) „ „ „ lägre „ ;

B. konsulterande,

a) som genomgått skogsinstitutets högre kurs,

b) „ „ „ lägre „ ?

Beträffande då först domänstyrelsens svar på till densamma riktade
förfrågningar, lämnas däri följande beräkning angående det årliga
behofvet af personer med högre skoglig utbildning. För förvaltningen
af och kontrollen å de allmänna skogarna samt för skogsundervisningens
uppehållande finnas för närvarande omkring 115 tjänster. Dessas innehafvare
beräknas vid sin afgång hafva omkring 20 ordinarie tjänstår
— i medeltal från 40 till 60 års ålder — och erfordras på grund åt
hittills varande förhållanden för fyllande af detta behof eu årlig tillförsel
af 6 personer. »Under sådana förhållanden erhålles», skrifver domänstyrelsen,
»en ständig tillgång af för staten såsom assistenter in. m.
erforderliga 90 extra skogstjänstemän, hvartill för afgången vid yngre
år bör läggas 30 sådana tjänstemän, hvilket förutsätter en ytterligare
årlig ökning af 2 personer med en högre förstlig bildning, eller tillsammans
en årlig tillförsel för statens behof af 8 personer.»

För verkställande af åtgärder, beroende af lagstiftningen angående
vården af och hushållningen med enskildas skogar beräknar domänstyrelsen
en ständig tillgång af omkring 70 personer i åldern från 25
till 60 år. Den årligen erforderliga tillförseln beräknas alltså till 2
personer, hvilket antal för tidigare afgång ansetts böra ökas till 3.

De enskilda skogsägarnas behof af tjänstemän med nu ifrågavarande
utbildning är domänstyrelsen visserligen ej i tillfälle att bedöma,
men under antagande af, att 150 sådana tjänstemän erfordrades,
och att deras tjänstetid kunde antagas infalla under åldern från 25 till
55 år, skulle eu årlig tillförsel af 5 personer erfordras, hvilket antal på
grund af tidigare afgång borde ökas till 7.

Inalles skulle sålunda enligt domänstyrelsens beräkning för landets
skogsvård årligen erfordras 18 personer med den utbildning, som skogshögskolan
af ser att bibringa. Till sin beräkning fogar domänstyrelsen
följande uttalande: »Den utveckling skogshushållningen alltjämt undergår
kan anses medföra, att behofvet af personer med högre förstlig
bildning efter hand ökas.»

På de genom jordbruksdepartementet utsända frågoformulären —
766 stycken — afgåfvos tillhopa 702 svar. En sammanställning af dessa
gifver följande resultat.

105

I enskild tjänst anställda förvaltande skogstjänstemän uppgå till
418 personer, af Indika 47 genomgått skogsinstitutets högre kurs och 42
den lägre samt 10 erhållit teoretisk utbildning vid utländska läroanstalter,
hufvudsakligen i Tyskland och Danmark. Återstående 319 hafva
endast praktisk utbildning.

För skötseln af sina skogar konsultera 295 enskilda skogsägare
118 personer, af Indika 79 erhållit högre skoglig utbildning vid skogsinstitutets
högre kurs eller därmed jämförlig utländsk läroanstalt. Dessutom
anlita 31 skogsägare antingen länsjägmästare eller vederbörande
skogsvårdsstyrelse.

Förutom ofvan upptagna skogstjänstemän med förvaltningsuppdragär0
ytterligare 51 personer tast anställda hos enskilda skogsägare i och
för skogsskötsel och i sammanhang därmed stående uppdrag. Af dessa
hafva IG genomgått skogsinstitutets högre kurs och 33''"dess lägre,
hvarjämte 2 erhållit sin teoretiska utbildning vid utländsk läroanstalt.

Beträffande det ytterligare behof vet af fäst anställda skogstjänstemän
meddelas i de afgifna svaren, att 45 erfordras. Såsom kompetensvillkor
för dessa uppställas, att 11 skola hafva genomgått
skogsinstitutets högre kurs och 34 den lägre. Såsom konsulterande
komma att ytterligare anlitas 39 personer, af hvilka 28 från högre
kursen, 8 från den lägre och 3, för hvilka kvalifikationer ej angifvits.

Söker man att med ledning af det föreliggande materialet och Beräkning g
andra tillgängliga uppgifter gorå en beräkning öfver det antal elever,
som årligen bör utbildas vid den af de sakkunnige föreslagna skogshögskolan,
torde en sådan utfalla på följande sätt. Först och främst
bör. anmärkas, att en jämförelse mellan å ena sidan det i domänstyrelsens
skrifvelse angifna sammanlagda behofvet af extra tjänstemän för statsskogarnas
skötsel och tjänstemän för verkställande af åtgärder, beroende
af lagstiftningen angående de enskilda skogarna, samt å andra sidan
det antal extra tjänstemän, som enligt 1906 års matrikel öfver slcogsstaten
för närvarande upptages af dylik tjänstgöring, visar, att det förra
antalet uppskattas till 190 personer, under det att det senare utgör
omkring 125. 1 ör att såväl statens egen som den enskildes af lag stiftningen^

beroende skogshushållning och skogsvård skola kunna rationellt
bedrifvas, synes sålunda vara nödvändigt, att en nu rådande brist
i numerären, uppgående till omkring 65 personer, varder utfylld.

Denna brist måste utjämnas samtidigt med det, att tillgång på nödigt
rekryteringsmaterial för den beräknade årliga afgången beredes. Utsträckes
tiden för utfyllande af ifrågavarande brist till 5 år, erfordras
förutom det årliga behofvet, hvilket dock, då kåren ej är fullrekryterad,

106

under samma tid bör minskas med 2 personer från 11 till 9, ytterligare
årligen 13 personer eller tillhopa 22, hvilket under dessa 5 år skulle
motsvara statens rekryteringsbehof. Härvid är dock att märka, att
domänstyrelsens uppgifter basera sig på nuvarande förhållanden, sålunda
äfven de vid undervisningsanstalterna rådande. Om de sakkunniges
förslag till skogsundervisningens ordnande vinner statsmakternas godkännande,
kommer emellertid behofvet af assistenter vid undervisningsanstalterna
att ökas från nu erforderliga 4 till 9, däri inberäknad en
öfverassistent, samt antalet ordinarie lärare med högre skoglig utbildning
att ökas med vid skogsläroverket föreslagna 3, hvadan den angifna
siffran 22 måste betraktas som ett minimital.

I den enskilda skogsvårdens tjänst äro för närvarande fast anställda
minst 75 personer, som genomgått skogsinstitutets högre kurs
eller erhållit däremot svarande utbildning vid utländska högskolor.
Härtill böra läggas 5 förvaltare för allmänningar. V id beräkning af
den årliga afgången bland enskilda skogstjänstemdn har domänstyrelsen
räknat med eu tjänstetid från 25 till 55 lefnadsår. Med den i den
enskilda hushållningen rådande principen att bereda tjänstemännen
möjlighet till afgång vid en i jämförelse med förhållandena i statstjänst
tidig ålder, kan den sistnämnda siffran anses fullt motsvara verkligheten.
Däremot torde den för inträde i enskild tjänst angifna åldern
af 25 år vara som medeltal för låg. Oftast är nämligen förhållandet,
att personer med nu ifrågavarande utbildning före sitt inträde i den
enskilda skogshushållningens tjänst arbeta något antal år i statstjänst.
Denna omständighet föranleder de sakkunnige att vid beräkning af den
årliga afgången förkorta tiden för den enskilda tjänstgöringen från åt
domänstyrelsen antagna 30 år till 25. Med denna utgångspunkt skulle
för fyllande af det årliga behofvet erfordras något mer än 3 personer,
hvilken siffra på grund af tidigare afgång torde böra höjas till 5.

I de afgifna svaren meddelas, att förutom nu tjänstgörande ytterligare

II personer med högre skoglig utbildning kunna vinna fast anställning
i enskild tjänst. Beräknar man, liksom vid frågan angående utfyllande
af bristen i statens personal, att detta antal rekryteras under
5 år, så erhålles ett sammanlagdt årligt behof för den enskilda skogshushållningen
af 7 personer. Härtill kommer, att från de enskilda skogsägarna
uttalats önskan om erhållande af ytterligare 28 konsulterande
skogstjänstemän med högre skoglig utbildning förutom de 79 sådana,
som för ändamålet redan tagas i anspråk. Da såsom konsulterande
skogsmän oftast anlitas i statens eller annans tjänst anställda personer,
kan en beräkning öfver det inflytande, som den ökade efterfrågan å kon -

107

sulterande kan utöfva på antalet abiturienter från skogshögskolan, svårligen
uppställas. Ett mera allmänt hänvändande till skogsvårdsstyrelserna
torde kunna förutsättas, hvilket i sin ordning medför nödvändighet för
dessa att inom ramen för sina ekonomiska tillgångar öka den hos desamma
anställda personalen med högre skoglig utbildning.

Genom ofvanstående beräkningar hafva de sakkunnige redogjort
för årsbehofvet af personer med högre skoglig utbildning under de
närmast liggande fem åren och därvid kommit till det resultatet, att
för statens räkning erfordras 22 samt för den enskilda skogshushållningen
7. De sakkunnige föreslå, att den sålunda erhållna summan
af 29 utjämnas till 30, och att skogshögskolan nu inrättas för detta
elevantal.

Då skogsinstitutet för närvarande ej utexaminerar mer än 20 elever
— från år 1910 blir antalet 22 — kommer den brist, som vid den
nya högskolans öppnande förefinnes, att vara större än nu. Endast för
statens egen skogshushållning kräfves ett större antal, än den nu årligen
utexaminerade kontingenten. Antager man, att från det år, då ett beviljadt
anslag för undervisningens omorganisation utgår, tre år erfordras
för dess genomförande, samt att anslaget beviljas under 1909 års
riksdag, kan den brist i antalet skogstjänstemän med högre utbildning, som
vid högskolans öppnande förefinnes utöfver den nuvarande, skattas till
ungefär 40. Uppskjutes frågans afgörande, ökas bristen, och tidpunkten
för dess utjämnande blir gifvetvis framskjuten.

Emellertid må här framhållas, ätt i den nu uppgjorda beräkningen
intet som helst rum lämnats för den faktor, som domänstyrelsen omnämnt
i och genom sitt uttalande om skogshushållningens ökade behof
af arbetskrafter i mån af dess alltjämt fortgående utveckling. Ehuru
detta behof ej kan erhålla ett med siffror motiveradt uttryck, är det ej
därför mindre påtagligt. Ett kvarstående på den nuvarande ståndpunkten
skulle betyda eu så afgjord tillbakagång för Sverige i ekonomisk utveckling,
att man ej torde hafva rättighet förutsätta, att ett sådant förhållande
kan inträda. De sakkunnige anse alltså, att landet med hänsyn
till skogshushållningens fortskridande utveckling äfven efter den
nu rådande bristens af hjälpande skall hafva full användning för ett från
skogshögskolan årligen utgående antal af SO elever.

Så länge det nuvarande tilloppet af sökande fortsätter, eller om
det efter ett eventuellt aftagande under en ny period åter uppkommer, står
sålunda staten inför frågan att antingen utbilda alla sökande och därmed
sannolikt skapa ett skogsmannaproletariat eller ock begränsa utbildningen
till det antal, som landet ungefärligen kan beräknas behöfva.

Synpunkterna
vid ook sättet
för antagande
af elever.

108

På andra undervisningsområden liar staten försökt bägge vägarna.
Vid universiteten sker ingen begränsning, äfven när det gäller alldeles
speciella grenar af utbildning såsom t. ex. till läkarbanan; detsamma är
i viss mån fallet på ingenjörsbanan, där endast de tillgängliga lokalernas
storlek utgör begränsningsanledningen, ej bebofvet af teknici för landet.
Däremot intages å veterinärinstitutet endast ett begränsadt antal.

Många skäl kunna anföras för och emot utbildande af ett obegränsadt
antal yrkesmän inom ett visst verksamhetsområde. De sakkunnige
anse sig dock icke behöfva ingå på en mera teoretisk diskussion
häraf. Uti de med elevantalet växande svårigheterna att på ett effektivt
och praktiskt sätt anordna de med utbildningen förenade arbetena i
skogen synas i föreliggande fall finnas alldeles afgörande skäl för begränsningen
af det antal skogsmän, som bör utbildas, till det af bchofvet
förestafvade. Äfven medför det, när det gäller eu under alla omständigheter
så pass fåtalig kår som skogsmännens, antingen orimligt
ökade kostnader eller ock en sänkning i undervisningens kvalitet,
om periodvis ett oproportionerligt stort antal, periodvis endast ett ringa
antal elever utbildas från läroanstalterna. Detta blefve uppenbarligen
fallet, om alla nu sökande under ett antal år intoges och utbildades;
den för stora tillströmningen af arbetskraft minskade den enskildes
framtidsutsikter, och tilloppet blefve under ett antal år, till dess förhållandena
ånyo reglerat sig, abnormt litet; läroanstalternas stora apparat
stode till större delen obegagnad. Detta vore från det allmännas synpunkt
oklokt och oekonomiskt.

De sakkunnige anse därför för sin del, att antalet af dem, som vid
högskolan intagas, bör begränsas efter landets behof, men att de nya lokalerna
böra göras så rymliga, att, om ökning i framtiden skulle visa sig
erforderligf de utan olägenhet kunna tillåta elevantalets ökning med minst
ytterligare 20—SO procent.

Med denna utgångspunkt ställes man sålunda inför det vanskliga
spörsmålet, efter hvilka grunder och huru urvalet bland de sökande
skall ske, för att bästa resultat från skogshushållningens synpunkt må
nås, på samma gång rättvisa och billighet mot de sökande ej trädas
alltför nära. Huru denna fråga bör på lämpligaste sätt ordnas, har
af de sakkunnige grundligt undersökts, men dessvärre måste medgifvas,
att resultatet blifva, att densamma öfverhufvudtaget icke synes lösbar på
ett i alla afseenden tillfredsställande och oangripligt sätt, utan att man
här som så ofta i lifvet måste nöja sig med att söka välja den under förhandenvarande
förhållanden bästa lösningen, om ock brister och olägenheter
äfven med denna torde kunna påvisas.

109

Det gäller då först att söka utreda, efter Indika grunder urvalet
bör ske.. Ett lika enkelt som bekvämt sätt är naturligen att konsekvent
tillämpa det, mot hvithet nuvarande stadgar för skogsinstitutet
peka. Ifrågavarande bestämmelse lyder: »äro sökande flera
än som kunna mottagas, utväljas de, som hafva de bästa vitsorden om
kunskaper och i öfrigt befinnas lämpligast». Förfaringssättet blefve, att
summorna af de sökandes betyg adderades, slutsummorna ordnades
inbördes, och de intoges, som erhållit högsta betygssummorna, så långt
antalet platser räckte. Härvid hade man emellertid icke tagit hänsyn
till den vaga och svårtillämpade bestämmelsen »och i öfrigt befinnas
lämpligast». Huru utröna en dylik »lämplighet»?

Det är eu gammal erfarenhet, att icke eus för det lärda området
skolbetygen ge eu tillförlitlig ledning för bedömande af den framtida utvecklingen;
endast i undantagsfall torde »skolsnillena» ha visat sig blifva
betydande vetenskapsmän. Det receptiva geniet belönas i skolan; för det
produktiva bär lifvet och i all synnerhet det praktiska lifvet den bästa
användningen. Den svenska skogshandteringen torde blifva särdeles dåligt
betjänt, om urvalet sker uteslutande efter skolbetygen. Dessa gifva
numera ej ens ledning för afgörande af den inbördes skolläsningsbegåfningen,
ty tack vare kompletteringsmöjligheterna finnas talrika
exempel på, huru de sökande genom åratals flit och uthållighet småningom
betyg efter betyg »kompletterat sig upp» till ståtliga betygssummor,
ehuru afgångsbetygen från läroverken varit skäligen släta.

Det är emellertid obestridligt, att betygen från läroverken äro de
enda grunder, som stå att använda, då det gäller att bland de sökande
uttaga de s. k. bästa hufvudena, och ingen må förbise den stora vikten
att få »begåfvadt folk» i så stor omfattning som möjligt in på skogsmannabanan.
Men begåfningen är af olika slag, äfven om man i vår tid
ofta nog varit alltför benägen att identifiera begåfning med s. k. läshufvud.
Det finnes personer, som, äfven i saknad af sådant, äga en enastående
organisatorisk och administrativ begåfning, en sida som i skolan aldrig
kommer till synes, utom möjligen på sätt, som sällan vinner densammas
erkännande, men val motsatsen. För administrativa begåfningar bär den
svenska skogshandteringen eu stor och mångsidig användning, och det
vore i hög grad önskvärdt, om så många som möjligt af dessa kunde
tagas i dess tjänst, äfven om det skulle mankera något med hänsyn till
kunskaperna. Det finnes emellertid ännu ett slags begåf''ning,flivilken sällan
brukar så benämnas, nämligen intressets, arbetsenergiens, uthållighetens
och samvetsgrannhetens. År denna förenad med åtminstone någorlunda
god förståndsutveckling, har skogsstaten stor användning äfven för denna.

Det synes de sakkunnige af allra största vikt, att ingendera af nu
antydda begåfningsriktningar må blifva ensidigt representerad i skogsstaten.
Jämte den rena förståndsbegåfningens folk, som utväljes med
ledning af skolbetygen, synes man böra lägga sig vinn om förvärfvande
äfven af goda representanter för de andra kategorierna. Men här möta
i praktiken nästan oöfvervinneliga svårigheter.

Medge redan skolbetygen, hvilkas likformighet man söker säkra
genom reglementen, kursplaner, inspektion, censorer m. m., en mycket
stor latitud beträffande måttet och värdet af sina innehafvares kunskaper,
bli de af enskilda personer utfärdade intygen om »flit», »lämplighet»,
»duglighet» m. in. oftast subjektiva och därför ojämförbara. Beroende
på utställarens personliga fordringar, duglighet, samvetsgrannhet och
andra egenskaper, få sådana betyg högre eller lägre värde. Det leder
därför lätt till ett synnerligen orättvist resultat, om man med stöd af
desamma söker jämföra och väga de unge männens egenskaper och
lämplighet för den lefnadsbana, på hvilken de söka sitt inträde.

De sakkunnige ha noga öfvervägt möjligheten af att med stöd
af särskilda betygsformulär, försedda med förklarande anmärkningar
angående synpunkterna för bedömandet, söka åstadkomma likformighet
i de betyg om praktisk verksamhet, som eventuellt jämte kunskapsbetyg
kunde läggas till grund för urvalet vid intagningen. En närmare granskning
har emellertid gifvit vid handen, att intygsgifvarnas begåfning,
uppfattning och karaktär måste antagas vara sa ofantligt olikartade, att
ett ens tillnärmelsevis godt resultat icke står att på denna väg vinna.

Ett annat tänkbart sätt vore att låta de unge männen i mindre
grupper om högst 5 å 6 under viss tid arbeta hos lämpliga levirförvaltare
och sedan med stöd af dessas utlåtande samt kunskapsbetygen
söka uttaga de lämpligaste. Däremot talar emellertid, att personer, som
skola utföra en maktpåliggande praktisk verksamhet, svårligen utan att
tillbakasätta antingen denna eller elevernas utbildning kunna åtaga sig
den senare. Vidare blefve, om man räknar exempelvis med ett 60—80-tal sökande, jämförelsen mycket svår.

De saikuiMujis De sakkunnige ha på grund af det ofvan anförda stannat vid den

förstäf,. uppfattningen, att högskolan själf måste taga om hand förberedelsen till
urvalet och därefter med stöd dels af de sökandes kunskapsbetyg, dels af
den erfarenhet, som vunnits angående dem under en kurs i fältarbeten., som
ledts af lärare vid högskolan, söka intaga sådana elever, som synas särskilt
ägnade för skogsmannabanan.

De sakkunnige anse för sin del, att erfarenheten gifvit vid. handen,
att en längre s. k. praktik i skogen före intagandet å skogsinstitutet

endast i det fall, att en noggrann handledning, undervisning och eftersyn
af de unga männen skett, haft någon större betydelse för deras vidare
utveckling. Följden har därför blifvit, att i alltför många fall denna
»praktiska utbildningstid» måste betecknas som skäligen bortkastad. Samtidigt
bär den haft till följd, att den unge mannen kommit ut i verklig
praktik senare än annars skulle varit fallet. Det synes därför önskvärdt,
att studierna ordnas sä, att som regel de unga männen kunna vinna inträde
i en förberedande kurs omedelbart efter det de lämnat gymnasiet.

Med stöd af hvad ofvan anförts anse de sakkunnige, att vid högskolan
bör inrättas en kurs, i hvilken alla sökande intagas, som fylla
vissa, i stadgeförslaget § 8, angifna fordringar. De sakkunnige ha tänkt
sig lämpligaste tiden för dennas början vara den 5 juli, till hvilken tid
vederbörandes ansökningar torde hinna pröfvas, äfven hvad beträffar
sådana sökande, som aflagt mogenhetsexamen under examensperiodens
sista dagar. För flertalet blir det då äfven tillfälle till några veckors
ledighet efter examen.

Vid planläggning af denna förberedande pröfningskurs ha många
hänsyn måst tagas. Då man måste förutsätta, att ofta ej hälften, ja kanske
blott en tredjedel af deltagarna vinna inträde vid högskolan, fordrar
billigheten mot de öfriga, att kursen ej göres onödigt lång. Å andra
sidan måste den göras så pass lång, att lärarna kunna få en åtminstone
någorlunda säker uppfattning om vederbörande och deras arbete. Redan
förut (sid. 97) är det påpekadt, att kursen måste så anordnas, att
den direkt ansluter sig till den följande läroplanen vid högskolan och
sålunda endast upptar sådan undervisning, som erfordras för skogsmannens
utbildning. Äfvenledes bör om möjligt arbetet vara så anordnadt,
att eleverna ha känslan af att utföra ett verkligt, allvarligt
och nyttigt sådant. År detta fallet, komma vederbörandes uthållighet,
intresse och arbetsduglighet verkligen att pröfvas. Vidare är det af
synnerligen stor vikt, att särskild omsorg nedlägges på valet af den
person, som skall ha ledningen af denna kurs, så att därtill väljes en
kunnig, objektiv man med god blick och intresse för ungdomen, äfvensom
att högskolans ordinarie lärare i så stor omfattning, som öfriga lärarplikter
det tillåta, deltaga i undervisningen. Kunna därtill, utan uppgifvande
af högskolans intressen, sådana saker under den förberedande
kursen inläras och öfvas, som kunde blifva af nytta för dem, indika,
vägrade inträde vid högskolan, vända sig till andra närliggande banor,
vore tiden vid förberedande kursen ej heller för dem bortkastad.

Nämnda önskemål ha de sakkunnige tänkt sig på lämpligaste sätt
realiserade genom följande i korthet angifna program. Kursdeltagarna
samlas den 5 juli å högskolan, där lokaler och instrument finnas; där

Den förberedande
kursens
organisation.

112

meddelas under omkring en vecka de första grunderna i mätningskunskapens
teori. Därpå afreser kela kursen till Norrland, hvarest under omkring
sex veckor skogsmätning å lämpliga kronopark^* öfvas. De sakkunnige
föreställa sig nämligen, att knappast något annat arbete är ägnadt
att ådagalägga vederbörandes begåfning, läggning och uthållighet i
den grad som mätnings- och kartläggningsarbeten, där deltagarna, indelade
i lag, få tjänstgöra ömsom som handtlangare, ömsom som ledare.
I det skriftliga utarbetandet af resultaten ligger ock för eleverna en
möjlighet att visa en del för skogsmannen viktiga egenskaper. Af stor
vikt för intressets upprätthållande är ock, att de arbetande, på grund
af att nymätning företages, verkligen känna, att de utföra ett nyttigt
arbete. Det skall nog af en och annan på grund af föregående erfarenhet
af det otillfredsställande resultatet af skogselevers nymätning göras
gällande, att dessa arbeten komma att få ringa eller intet praktiskt
värde. Blir detta fallet, så beror det helt säkert på ledningen. Mätningarna
böra blott omfatta eu omsorgsfull kartläggning med särskiljande
af impediment, myrar, sjöar m. in. samt terrängens hufvuddrag,
däremot ej best ån ds alfa ttnin g. De sakkunnige ha tänkt sig, att
vid arbetena skulle finnas en assistent för hvart tredje lag, hvart och
ett om fem elever. Högsta ansvaret för undervisningens och arbetenas
ordentliga bedrifvande skulle åligga en öfverassistent på sätt förslag
till stadgar och läroplan närmare angifva.

För att å ena sidan kursens anordnande ej skulle blifva alltför
dyr — lokalerna vid Malingsbo, där den förberedande kursen skulle
ha sitt egentliga säte, användas under sommaren af högskolans elever —
samt arbetena under olika år skulle kunna förläggas till skilda platser,
och för att å andra sidan eleverna verkligen skulle få känna något af de
strapatser och svårigheter, som äro förenade med skogsarbeten i aflägset
liggande trakter, ha de sakkunnige med återupptagande af en anordning,
som redan tidigare kommit till användning vid skogsinstitutet,
tänkt sig upprättande af tältläger, i livilka elever och lärare under
mätningstiden finge kampera. Eleverna skulle ock själfva ombestyra
med mathållningen förenade arbeten, liksom fallet är vid likartade militära
öfningar.

Efter nu omtalade mätningsöfningars slut förlägges kursen till
Malingsbo i Dalarne, tillhörande Klotens kronopark. Där öfvas dels
fältmätning, dels utarbetas kartorna öfver i Norrland företagna mätningar,
dels deltaga eleverna i åtskilliga skogsarbeten af tyngre slag
såsom kolning, dikning, vägbyggnad, virkesutdrifning m. fl. Jämte
öfverassistenten, som alltjämt är kursens ansvariga ledare, deltaga i

113

undervisningen de ordinarie professorerna i den omfattning deras öfriga
undervisningsskyldighet det medgifver, nämligen professorn i skogsteknologi
under 6 veckor, professorn i skogsuppskattning under 3 veckor
och professorn i skogsskötsel under 1 vecka. Därigenom förvärfva
äfven dessa lärare en personlig uppfattning om eleverna, hvilken
kommer till nytta, då lärarrådet skall besluta, hvilka, som skola vid
högskolan intagas. Kursen afslutas den 20 december.

För de särskilda arbetena (skogs- och fältmätning, utverkning
och utdrifning, vägarbete, dikningsarbete, betingsarbete), liksom ock
för arbetsduglighet och uppförande, afgifvas af kursens ledare i samråd
med öfriga lärare betyg, hvilka af högskolans rektor utfärdas. Då
assistenterna under sommaröfningarna höra cirkulera vid handledandet
af de olika grupperna för att erhålla personlig kännedom om alla
eleverna, kommer ett jämförelsevis stort antal personer att deltaga i
deras bedömande, hvadan de största möjliga garantier torde förefinnas
för ett rättvist och planmässigt urval. Kunskapsbetygen från skolan
och betygen från den förberedande kursen komma sålunda att ligga till
grund för intagandet vid högskolan.

Det är uppenbart, att det äfven med denna anordning kan inträffa,
att flera sökande visa sig kompetenta och lämpliga att å skogshögskolan
intagas än de, för hvilka platser där finnas. Af denna anledning
torde vid bedömandet de sökande böra särskiljas i tre kategorier:
a) de som intagas, b) de som skulle ha intagits, om plats funnits,
c) de som icke anses lämpliga för skogsmannabanan. De sistnämnda
böra icke ånyo få genomgå den förberedande kursen, under det att
det vore obilligt att ej tillåta de till kategorien b) hörande att göra
detta, om de så önska. De kunna däremot svårligen utan vidare
ett följande år intagas vid högskolan, ty de böra jämföras just med
den årsklass, de komma att tillhöra. Om ej denna bestämmelse vidhölles,
skulle man kunna komma till sådana absurditeter, som att ingen
af dem, som genomgått årets förberedande kurs, omedelbart intoges,
utan alla platser besattes af väntande från äldre årgångar. Det kan
visserligen anmärkas, att sådana, som andra gången genomgå kursen,
äro gynnsammare ställda än sina kamrater, men detta torde svårligen
innebära någon egentlig obillighet, då de ju redan första gången skött
sig på ett tillfredsställande sätt.

De sakkunnige äro som redan nämnts ingalunda blinda för,
att befogade anmärkningar kunna göras mot det här framlagda förslaget.
Den viktigaste torde vara, att en täflan under sådana förhållanden,
att alla veta, att blott halfva antalet eller kanske ej ens så

Intagning vid
högskolan.

114

Dessa skolors
betydelse.

många skola nå fram till det efterlängtade målet, kommer att utveckla
mindre vackra karaktärsdrag såsom ögontjäneri, en onaturligt forcerad
flit och arbetsamhet under de månader det gäller, medan mera blygsamma
och tillbakadragna naturer ej komma till sin rätt. Naturligen
beror resultatet i hög grad på, att till öfverassistent vinnes en fullt
lämplig person, men därjämte torde just i mätningsarbetets natur ligga
en möjlighet för gedigna, men icke i yttre afseende framträdande naturer
att i det sätt, på hvilket arbetet gjorts och utarbetats, visa sin
duglighet, Af alla offentligt eller underhand framställda förslag till
frågans lösande, som kommit till de sakkunniges kännedom, synes dem
också intet vara behäftadt med mindre brister än det nu framlagda.

D. De nuvarande förberedande skogsskolorna.

Kedan af det föregående framgår, att de sakkunnige i den ofvan
omtalade, ungefär halfårslånga förberedande kursen tänka sig en ersättning
för de nuvarande förberedande skogsskolorna, vid kvilka å
skogsinstitutet intagna elever nu vistas ett år, iunan de börja sina studier
vid sjkifva institutet.

Då dessa förberedande skogsskolor framgått ur det direkta behofvet
af, att ynglingen vid sitt inträde å institutet ej må vara alldeles
i afsaknad af kännedomen om skog och skogsarbeten, torde de
motiv böra angifvas, som föranledt de sakkunnige att föreslå ett så pass
grundligt omläggande af denna förberedande undervisning, som skett.

Den hufvudanmärkning, som med fog torde kunna göras mot den
nuvarande organisationen, är, att de förberedande skolorna icke stå i någon
som helst rapport med skogsinstitutet. De bägge undervisningsanstalterna
arbeta icke efter samma plan, kompletterande hvarandra, hvadan,
ett onödigt slöseri med tiden äger rum. Hvad som genomgås vid den
lägre anstalten öfvas ofta ånyo, visserligen på ett grundligare och mera
omfattande sätt vid den högre, äfven i sådana fall, då det knappast gäller
uppöfning af rent manuell färdighet. Dylik planlös arbetsmetod är
från pedagogisk synpunkt i hög grad förkastlig, i det att densamma hos
eleverna minskar intresset och lätt medför ytlighet och öfverskattning
af de elementära kunskapernas värde. Det torde ej heller kunna alldeles
förnekas, att den alltför långa tid, som är anslagen åt vissa arbeten
vid ifrågavarande skogsskolor, medfört bristande arbetsintensitet.
Öfverhufvud torde, åtminstone bland de yngre generationerna af skogs -

115

män,, den uppfattningen vara skäligen utbredd, att den nytta de dragit
af vistelsen å skogsskolorna ej i allo motsvarat den tid ock kostnad,
som därpå offrats.

Genom den anordning af arbetena, som i den föreslagna läroplanen
innehålles, synes det, som om man under den af de sakkunnige föreslagna
förberedande kursen skulle kunna medhinna allt verkligt viktigt af det,
som nu genomgås vid de förberedande skolorna af praktiska arbeten
med undantag för kulturarbetena, åt hvilka tillräcklig tid under följande
år anslagits. De teoretiska kurser, som genomgås, ha ovedersägligen
bättre sin plats som integrerande delar i undervisningen vid högskolan
än som fristående partier, meddelade af andra lärare och ofta efter
andra grunder än dem, efter hvilka den öfriga undervisningen bedrifves.
Det erbjuder ock rent teoretiskt sedt mycket stora svårigheter att likformigt
sammansmälta de ofvan berörda båda graderna af undervisning.

De sakkunnige få därför föreslå, att de förberedande skogsskolorna å
Omberg och Kloten indragas. Genom en sådan indragning göres eu
afsevärd besparing, till hvilken hänsyn bör tagas vid de ökade kraf,
som skogshögskolan kommer att ställa på statens offervillighet.

Skolornas

indragning.

116

5. Skogsläroverket och dess organisation.

Jämför stadgeförslag sid. 155—165 och förslag till tmdervisningsplan sid. 387.

A. Undervisningen vid den nuvarande “lägre kursen*.

Med det nära samband, som förefinnes emellan undervisningen för
den högre och den lägre kursen vid det nuvarande skogsinstitutet, har
det ej kunnat undvikas, att det väsentligaste äfven angående den senares
undervisning redan är berörd! Sålunda äro olägenheterna vid Barnundervisningen
i korthet framhållna sid. 64. I stort sedt hafva samma
brister, som förefunnits vid den högre kursens undervisning, äfven
menligt inverkat på den lägre kursens.

läroböcker och Det torde ej vara nödigt att beträffande denna ämne efter ämne

Und^^teTiM.*'' genomgå, hvilka läroböcker, som finnas att för undervisningen tillgå.

Såsom en sammanfattning torde emellertid kunna sägas, att, i den omfattning
detta varit möjligt, samma böcker och undervisningsmateriel]
som för den högre kursen (jfr sid. 74) an vänd ts. Svårigheterna vid
den lägre kursens undervisning äro dock ännu större, i det att mera omfattande
läroböcker, som äro lämpade för den högre, endast med svårighet
eller ej alls vid den lägre kursen kunna användas, samtidigt som
naturligen dennas lärjungar äro vida mindre mogna att uteslutande med
hjälp af anteckningar efter muntliga föredrag tillägna sig de önskvärda
kunskaperna. Det torde därför vara synnerligen nödvändigt, att läroböcker,
afsedda för mellanstadiet, snarast möjligt åstadkommas.

Frakiiska Äfven vid de praktiska öfningarna bereder anordnandet af parallel öfmngtu.

Apande undervisning mellan kurserna ej ringa svårighet. Godkännes
den af de sakkunnige föreslagna och enligt deras förmenande oundgängligen
nödvändiga ökningen af den högre utbildningsanstaltens elevantal
till 30, är därmed också möjlighet till effektiv Barnundervisning
under somrarna så godt som utesluten. Skulle den högre och lägre
kursen, som tillsamman sannolikt komme att utgöra omkring 50 elever,

117

samtidigt undervisas, torde det vara fullständigt omöjligt för en lärare
att åt livar elev gifva en personlig undervisning af det ingående och
speciella slag, som de egentliga skogsämnena erfordra. I dess ställe
blefve denna väsentligen en assistentundervisning. En sådan kan vara
fullt tillräcklig, när det gäller skogsmätning eller dylikt, men svårligen,
då det gäller beståndsvårdens viktiga arbeten, indelningsarbeten m. m.

Äfvenledes måste ihågkommas, att, om lägre kursen skulle förläggas
till högskolan, dels lokaler för densamma där måste beredas,
hvilket oberäknadt andra olägenheter skulle medföra stora kostnader, dels
ock, att för sommaröfningarna eu ny byggnad ovillkorligen måste uppföras
vid Bjurfors (sid. 255), alldenstund med nuvarande utrymme rum
för blott 30 elever där kan beredas.

_ På såväl här som i det föregående anförda grunder anse de sakkunnige,
att den lägre kursens undervisning ej varit fullgod, äfvensom
att densamma icke på ett från pedagogiska och ekonomiska synpunkter
tillfredsställande sätt låter anordna sig i samband med den högsta
skogsundervisningsanstalten, utan hafva därför föreslagit upprättande af
ett särskilt skogsläroverk, förlagdt till Kloten (sid. 67—70).

B. Hiifvudgrunderna för undervisningen vid skogsläroverkct.

En kort sammanfattning af de sakkunniges uppfattning angående de
allmänna grunderna för undervisningens planläggning är redan framlagd,
sid. 64 67, hvadan här endast behöfva närmare klargöras vissa viktigare

detaljanordningar.

Enligt de sakkunniges åsikt bör undervisningen i de grundläggande
ämnena inskränkas till hvad som är nödvändigt för ett fullt förstående
af den därpå följande undervisningen i fackämnena. Förslaget till undervisningsplan
angifver närmare omfattningen af dessa studier. Hufvudvikten.
bör ligga på botanik och marklära samt skogsentomologi. En
repetitions- och öfningskurs i matematik torde äfven vara nödvändig,
liksom i skogs- och fältmätning. Detta senare ämne bör dock ha. öfvats
under den förberedelsetid af minst 22 månader, under hvilken den sökande
efter aflagd realskolexamen skall ha sysselsatt sig med praktiska skogsarbeten
under fackmans ledning (stadgeförslaget § 57).

Bland fackämnena bör liufvudvikten läggas på skogsskötseln, detta
ej blott därför, att densamma är det centrala ämnet i skogshushållningen
öfver hufvud, utan äfven därför, att enligt de sakkunniges förmenande de

Läroämnen.

118

från läroverket utgående skogsmannen framdeles hufvudsakligen blifva
sysselsatta med skogsvårdsarbeten såsom kulturer, gallringar, stämplingar,
under det att den egentliga ledningen af själfva hushållningen, bestämmande
af afverkningarnas storlek in. in. i de flesta fall kommer att
ligga i händerna på personer med annan utbildning. Äfven i skogsuppskattning
och i skogsteknologi bör emellertid läroverket gifva sina
alumner nödiga grundläggande kunskaper, väsentligen så afpassade, att
de från läroverket utgående förmå framgångsrikt deltaga i äfven mera
omfattande hithörande arbeten. Särskild vikt bör läggas på deras utbildning
till goda dikningsledare.

De sakkunnige hafva varit i någon män tveksamma, huruvida
undervisningen bör ingå jordbruksekonomi samt jakt och fiskevård. Då
de i förslaget upptagit korta kurser äfven i dessa ämnen, är det i den
förvissningen, att lärjungarna i många fall i det praktiska lifvet ställas
inför uppgifter, som fordra någon kunskap äfven i dessa ämnen. Den"
föreslagna tiden t. ex. i jordbruksekonomi, 10 timmars föreläsningar och
5 dagars praktiska öfningar, är naturligen mindre afsedd att bibringa
eleverna några ingående kunskaper i ämnet än att genomgå vissa bestämda,
i praktiken ofta förekommande fall samt gifva nödiga hänvisningar
till formulär, litteratur in. m., med tillhjälp hvaraf de då så erfordras
kunna på egen hand öka sina kunskaper.

Enligt förslaget skulle undervisningen vid läroverket komma att
omfatta:

A. Grundläggande ämnen:
botanik,

marklära med geologi och en mycket kort kurs om Sveriges klimat,

skogszoologi, särskilt skogsentomologi,

matematik,

skogs- och fältmätning;

B. Fackämnen:
skogsskötsel,

skogsuppskattning och skogsindelning,

skogsteknologi med byggnads- och afdikningslära,

jordbruksekonomi,

jakt- och fiskevård'',

författningskännedom,

bokföring.

Ritning öfvas i samband med undervisningen i skogsindelning och
byggnadslära.

119

Genomförandet af detta program förutsätter med nödvändighet intresserade,
dugliga samt framförallt tillräckliga lärarkrafter. Å andra
sidan har det legat de sakkunnige om hjärtat att i sina förslag iakttaga
all den begränsning, som varit med ändamålets nående förenlig,
på det att ej kostnaderna för läroverket skulle springa för starkt i höjden.

Det visar sig likväl alldeles oundgängligt att, om undervisningen
skall blifva fullt tillfredsställande, hafva tre ordinarie hufvudlärare,
representerande den biologiskt-skogliga, den matematiskt-skogliga
och den ingen]örsmässigt-skogliga sidan af skogshushållningen.

Såsom af den framlagda planen för läroverket tydligt framgår,
ligger en jämförelse mellan de ordinarie lärarna vid det föreslagna skogsläroverket
och de högre allmänna läroverkens lektorer nära till hands.
Bägge leda en fortsatt utbildning, stödd på en fem- till sexklassig skola,
af bägge fordras en rätt lång föregående förberedelse, i det ena fallet
som pedagog, i det andra som praktiskt verksam skogsman. De sakkunnige
skola i samband med statförslaget (sid. 299) något närmare utveckla
denna jämförelse, hvilken leder till, att de ordinarie lärarna vid
läroverket böra hafva titeln lektor och åtnjuta motsvarande förmåner.

Jämte lektorerna bör äfven finnas en assistent, som kan deltaga
särskilt i ledningen af arbetena i skogen. Dock måste noga tillses, att
läroplanen omsorgsfullt följes, så att icke på denna assistent öfverlåtes
någon del af undervisningen, som bör åligga de ordinarie lärarna.

Jämte ofvan nämnda lärare torde det vara nödvändigt att anställa
en extra lärare i jordbruksekonomi. De sakkunnige hafva tänkt sig,
att lämplig person, boende ej alltför aflägset från Kloten, härför skulle
kunna erhållas. Den teoretiska undervisningen i ämnet bör emellertid
vara koncentrerad på lämplig tid under vårterminen, och de praktiska
öfningarna utföras i sammanhängande följd under senhösten.

Lärarkrafterna skulle sålunda utgöra:

3 ordinarie lektorer, hvaraf en fungerar som läroverkets rektor,

1 extra lärare,

1 assistent.

Det har beredt ej ringa svårighet att någorlunda jämnt fördela
arbetet mellan dessa lärare, så att ej lektorn i skogsskötsel alldeles öfverhopades
med arbete, tv dels är han den närmaste representanten för
de rent naturhistoriska ämnena, dels utgöra, som ofvan framhållits,
de egentliga skogs vårdsarbetena själfva hufvudmomentet i de praktiska
arbetena. De sakkunnige hafva därför utgått från, att åt honom bör
uppdragas endast undervisning i de ämnen, som alldeles omedelbart sluta
sig till skogsskötseln, således botanik och marklära med därtill hörande

Lärare.

120

Rektorat.

Lärokursens

längd.

grundläggande undervisning. Lektorn i skogsuppskattning och skogsindelning
bör naturligen utom i sitt hufvudämne undervisa äfven i
matematik och mätningskunskap. Dessutom torde undervisningen i
zoologi och den därmed samhörande jaktkunskapen böra åligga honom.
Med den undervisning, som lian erhållit vid skogshögskolan, torde det
icke vara för honom förenadt med större svårigheter att förvärfva nödiga
kunskaper för att tillfredsställande fullgöra densamma. Lektorn i skogsteknologi
åligger jämte undervisning i detta ämne äfven sådan i författningskännedom
och bokföring. Undervisningstiden räknad i timmar
ställer sig för de tre lektorerna enligt lärop lansförslaget på följande sätt:

Föreläsningar och öfningar
på lärorummet.

Lektorn i skogsskötsel.................. 158

„ „ skogsindelning ............ 197

,, „ skogsteknologi ............ 148

Härvid har för öfningarna i skogen i

Öfningar i
skogen.

678

480

410

Summa.

836

677

558

regeln räknats med 10 tim -

mars arbetsdag.

Till den nämnda undervisningstiden kommer i schemat ej närmare
angifna smärre exkursioner samt skötseln af den förslagsvis 1,500 hektar
störa öfningsparken, hvilken direkt står under läroverkets vård och
för hvilken^ administration utförligt redogöres å sid. 207—210.

Den närmaste ledningen af läroverket bör åligga en rektor. Samma
grunder, som i detta afseende för skogshögskolan utvecklats (sid. 81),
gälla äfven beträffande läroverket, Särskildt vilja de sakkunnige här
betona, att det förhållandet, att lektorn i skogsskötsel oundvikligen
kommer att få en mera omfattande tjänstgöring än öfriga lektorer, bör
vara ett kraftigt skäl att icke pålägga honom rektorsförordnandet, med
mindre han är särskildt lämpad för detsamma. Det kunde i annat fall
mycket lätt inträffa, att väsentliga delar, särskildt af den viktiga praktiska
undervisningen i skogsskötsel, icke af honom personligen komma
att ledas i den omfattning, som önskligt vore.

En synnerligen viktig fråga vid läroverkets organisation är, huru
lång tid lärokursen bör omfatta,

Enligt kungl. kungörelsen den 30 december 1893 angående förändrad
lydelse af vissa delar i stadgarna för de allmänna skogsläroverken
af den 13 april 1886 bestämdes, att undervisningen vid den lägre kursen,
som då inrättades, skulle årligen taga sin början den 15 juli och fortgå
under 1 V4 år till den 15 oktober påföljande år. Detta stadgande ändrades
genom en ny kungörelse den 22 maj 1903 på så sätt, att undervisningen
skulle börja den 15 juni och som förut fortgå till den 15
nästa oktober; sålunda utsträcktes den till 1 Vs år.

121

Huru undervisningens gång för närvarande i själfva verket gestaltar
ig torde framgå af nedanstående öfversikt.

Undervisningstid Ferier

i dagar. i dagar.

15 juni—31 augusti, arbeten i skogen....................... 78

1 september—14 oktober, ferier.................................. —

15 oktober—19 december, teoretisk undervisning... 66

20 december—omkring 11 januari, ferier .............. —

omkring 12 januari—31 januari, tentamina ........... 20

1 februari—30 april, teoretisk undervisning (1 veckas

uppehåll vid påsk)....................... 82

1 maj—31 maj, tentamina och skogskulturer ......... 31

1 juni—14 juni, ferier.................................................... —

15 juni—31 augusti, arbeten i skogen...................... 78

1 september—30 september, ferier ............................ —

1 oktober—14 oktober, tentamina.............................. 14

Summa arbetsdagar 369, feriedagar 118.

Den effektiva undervisningstiden har sålunda utgjort ungefär ett
år, eller ungefär */< af studietiden.

Under sådana förhållanden har det varit de sakkunnige angeläget
att undersöka, om ej hela den tid, som lärjungarna skulle tillbringa vid
det nu föreslagna skogsläroverket, kunde, utan att allt för stora olägenheter
för undervisningens ändamålsenliga bedrifvande därigenom uppstode,
nedbringas och inordnas under loppet af ett kalenderår. Afsevärda
fördelar vore härigenom att vinna för såväl lärjungarna som staten. De
förra kunde fullborda sin utbildning under en kortare tid än nu, deras
kostnader nedbringades härigenom dels direkt, dels äfven indirekt alldenstund
de tidigare än för närvarande är fallet kunde gripa sig
an med ett inkomstbringande arbete. Äfven för statsverket uppstode
genom eu förkortad lärokurs ej obetydliga besparingar. En öfver längre
tid än ett år utsträckt lärotid vid en till landsbygden förlagd läroanstalt,
som själf har att sörja för lärjungarnas härbergeran de, förutsätter nämligen,
om två årskursers lärjungar samtidigt måste under någon del
af året komma att begagna undervisningen, uppförande af särskilda byggnader,
hvilka endast under denna tid komma att tagas i anspråk. De
sakkunnige hafva ansett sig böra taga stor hänsyn härtill vid utarbetande
af förslag till lärokurs. Denna skulle, endast afbruten af en veckas ferier
vid påsk, fortgå från och med den 8 januari till och med den 20 december,
sålunda med en effektiv undervisningstid af 340 dagar.

122

Genom ett intensivare utnyttjande af tiden kan man, enligt de sakkunniges
förmenande, under den förkortade lärotiden uppnå ett resultat,
hvilket, hvad den teoretiska undervisningen angår, ej behöfver blifva mindre
värdefullt än det, som nu ernås. Och beträffande den praktiska undervisningens
bedrifvande lämnar läroverkets läge på en större skogspark tillfällen
till dennas meddelande, utan att tidsödande och kostsamma resor i afsevärd
grad behöfva företagas. De sakkunnige äro emellertid ej blinda
för, att vidkommande just den praktiska delen af undervisningen en
icke oberättigad anmärkning kan framställas mot deras förslag. En
jämförelse med den nu gällande ordningen gifver nämligen vid handen,
att, medan för närvarande två somrar användas för de viktiga delar af de
praktiska arbetena, som omfatta upprättandet af hushållningsplaner och
förslag till dikningsarbeten, utförande af stämplingar o. d., dessa arbeten
enligt det nu framlagda förslaget måste inpressas på en sommartermin.
Härigenom går man förlustig den fördel, som otvifvelaktigt ligger uti
repeterandet af praktiska arbeten, i hvilka det af den utexaminerade
lärjungen kräfves ej blott kunskap utan därjämte äfven en viss uppöfvad
färdighet.

Det lider ju ej heller något tvifvel, att en lärotid af samma längd
som den nuvarande och med ett kanske bättre tillvaratagande af tiden
skulle gifva lärjungarna eu mera gedigen utbildning. Plan för en sådan
lärokurs har äfven af de sakkunnige diskuterats och torde här för fullständighetens
skull böra framläggas. Den har följande utseende:

arbets- feriedagar
dagar

15 juni—14 oktober, arbeten i skogen.............................. 122 —

15 oktober—19 december, teoretisk undervisning ......... 66 —

20 december—9 januari, ferier............................................. — 20

10 januari—30 april, teoretisk undervisning (1 veckas

ferier vid påsk) .............................................................. 104 7

1 maj—31 augusti, arbeten i skogen och resor ............ 123 —

1 september—14 oktober, utarbetande af hushållningsplaner,
tentamina .................................................. 45 —~

Summa 460 27

Ett godkännande af denna plan skulle emellertid medföra antingen
uppförande af logementsbyggnader för lärjungarna till dubbel storlek
mot nu föreslagna eller ock inrättande af en särskild under endast sommaren
användbar byggnad till bostad åt den ena af de två årskurser, som
under tiden 15 juni—15 oktober samtidigt komme att vistas vid läro -

123

verket. Dessutom skulle erfordras ytterligare två till tre assistenter till
lärarnas biträde vid de praktiska arbetena.

Då de- sakkunnige ej ansett sig kunna framlägga denna plan som
sitt definitiva förslag, ehuru de sj ulfva ej vilja frånkänna densamma
sina sympatier, har det varit af hänsyn till de ekonomiska uppoffringar,
med Indika i händelse af dess antagande stat och lärjungar tvungits
att köpa de senares utan tvifvel grundligare utbildning.

Den allmänna anordningen af studierna enligt det framlagda förslaget
framgår af stadgeförslaget § 53. Enligt detsamma omfattar studietiden
tre terminer, en vårtermin (8 jan.—30 april), en sommartermin
(1 maj—6 nov.) och en hösttermin (7 nov.—20 dec.), innefattande tillsammans
287 arbetsdagar, däraf 96 afsedda för föreläsningar och teoretiska
studier, 170 för arbeten i skogen samt smärre resor och 21 för
tentamensförberedelser och utarbetande af skriftliga prof. Ferier åtnjutas
under 8 dagar vid påsk. I den grafiska framställning af läroplanen,
som i manuskript öfverlämnats till jordbruksdepartementet, vinnes en
detaljöfversikt af studiernas fördelning på de olika terminerna.

Vårterminen är väsentligen anslagen till de teoretiska studierna.
Föreläsningar och öfningar hållas i regel 5 timmar dagligen; vissa
mindre ansträngande öfningar anordnas därjämte å eftermiddagarna.
Öfverhufvud äro dock dessa anslagna till själfstudier, för hvilkas ostörda
bedrifvande det torde vara nödvändigt, att hvarje lärjunge har ett eget,
låt vara litet, rum. Genom täta repetitionsförhör böra lärarna tillse, att
kurserna efterhand inläras. Vid vårterminens slut äro 4 dagar anslagna
till tentamina i de grundläggande ämnena (jfr förslag till studieplan,
sid. 187), hvilka sålunda böra vara fullt inlärda innan sommarens arbeten
börja.

Under lämplig tid på vintern böra lärjungarna deltaga i utdrifningsarbeten
under 10 dagar.

Sommarterminen börjar med sågnings- och flottningsarbeten (10
dagar), hvarefter kulturarbeten bedrifvas under 4 veckor. Därefter öfvas
skogsmätning (10 dagar), hvarpå följer skogsuppskattning och skogsindelning
i 6 veckor. Med augusti månad vidtaga under 14 dagar upprättande
af dikningsplaner, hvarefter skogsvårdsarbeten sysselsätta eleverna
under 9 veckor. I senare delen af september och början af oktober
uppsättas milor och kolas. Senhösten i oktober användes till afverkningsarbeten,
saluvärderingar, besiktningar in. in.

Under den korta höstterminen hållas endast omkring 3 timmars föreläsningar
dagligen, afsedda för sammanfattande kurser i skogsämnena.

Undervisa

ningens

anordning

124

Den 1 december sluta föreläsningarna, och tiden till den 20 i nämnda
månad, då kursen afslutas, är helt anslagen åt tentamina samt utarbetande
af utförda indelningsarbeten. Efter afslutad kurs bör af läroverkets
rektor afgångsbetyg utfärdas förde lärjungar, som genomgått detsamma;

jfr sid. 218. _

Följande tabell, i hvilken talen ange timmar, ger en öfversikt åt:

Undervisningens fördelning under studietiden.

Undervisningsämnen	Föreläsningar	Öfningskurser å lärorummet	Prakt, öf- \| ningar under! sommar- i terminen
Vår- termin	Höst- termin	Vår- termin	Höst- termin
C	Botanik ....................................	53		1		.
a 2	Marklära, geologi o. klimato-			12		j 30
fcfj tet	logi........•............................... Skogszoologi............................	37 38		1	—	J 10
H3 C	Matematik ................................	20	—	22	—	—
o	Skogs- och fältmätning.........	10 1	—	—	—	90
	Skogsskötsel.............................	33 2	28	—	—	648
	Skogsuppskattning m. m.......	33	10	—	3)	330
o c	Skogsteknologi .....................	37	23	—	—	410
s	J ordbruksekonomi.....................	10	—	—	—	50
s	Jakt- och fiskevård................	14	_	_	—	50
fe	Författningskännedom............	26	9	—	—	—
j	Bokföringspraktikum .............	—	—	14	—
	Kart- och byggnadsritning..	—	—	78	—

1 Under sommarterminen.

2 Däraf 12 under sommarterminen.

3 Utarbetandet af skogsindelningsplanen utföres denna termin.

125

C. Antalet lärjungar och sättet för (leras antagande.

Att uppgöra på obestridliga grunder stödda beräkningar, angående
hvilket elevantal vid skogsläroverket, som noga skulle motsvara landets
behof af skogsmän med denna utbildning, erbjuder stora svårigheter.
Man saknar härvid erfarenhet från en sedan länge organiserad kår och
nödgas därför i någon mån bygga beräkningarna på antaganden.

Vid tiden för utsändandet af de sakkunniges på sid. 103 omnämnda
frågeformulär hade 83 elever, som till och med år 1904 vunnit inträde
vid den lägre kursen, därifrån utgått. Af dessa hafva enligt de
afgifna svaren minst 75 erhållit anställning. Detta resultat af en lärokurs,
som från månget håll mötts af ett visst misstroende, måste betraktas
som synnerligen gynnsamt och tyder på, att kursens inrättande var ett
klokt grepp och fyllde ett verkligt behof. Antalet ansökningar om inträde
vid kursen och i densamma intagna personer under tiden 1894—1907
framgår af nedanstående tabell:

Lägre hur sen vid skogsinstitutet:

År	Sökande	Intagna	o/o intagna af de sökande	År	Sökande	Intagna	o/o intagna af de sökande
1894	4	2	50	1901	17	6	35
1895	9	9	100	1902	27	7	26
1896	9	7	78	1903	20	7	35
1897	5	5	100	1904	22	10	45
1898	10	7	70	1905	29	10	34
1899	14	11	78	1906	32	10	31
1900	15	12	80	1907	47	10	21

Denna statistik visar, att antalet inträdessökande varit i ett nästan
oafbrutet stigande, men att samtidigt under de senaste åren, på grund
åt utrymmesskäl, de utestängdas antal alltjämt stegrats. Från år
1901 hafva sålunda i procent uttryckt följande antal ansökningar om
inträde afslagits: 65 % år 1901, 74 % år 1902, 65 % år 1903, 55 % år 1904,
66 % år 1905, 69 % år 1906 och 79 % år 1907. Det finnes ingen
anledning antaga, att detta missförhållande skall upphöra, förrän statsmakterna
vidtaga åtgärder för dess afhjälpande. Ehuru fordringarna
för inträde vid lägre kursen varit afgångsbetyg från femte klassen —

Antalet inträdessökande

vid lägre
kursen.

126

nu realskolexamen — hafva bland de sökande funnits ej få, som aflagt
studentexamen. Det kan ju visserligen synas glädjande, att den allmänbildning,
som får sitt uttryck i aflagd mogenhetsexamen, är representerad
äfven bland denna klass af skogsmän, men glädjen blir ej ogrumlad,
då man betänker, att tillströmningen af studenter till lägre kursen
neutraliserar de goda verkningarna af det utan allt tvifvel lyckliga beslut,
som statsmakterna fattade i och med inrättande af realskolexamen och
föreskriften om dennas afläggande som kompetensvillkor för inträde på
en del lefnadsbanor med utprägladt eller enbart praktiskt arbete. De,
som hafva uppfyllt denna minimifordran och äfven på ett utmärkt sätt
fullgjort den praktiska tjänstgöring, som grundar rätt till inträde vid
lägre kursen, måste nu ofta se sina förhoppningar grusade, då de nödgas
upptaga täflan med sökande, som på grund af lyckligare ekonomiska
villkor eller särskilda anlag för bokliga studier varit i tillfälle att aflägga
mogenhetsexamen. Man nödgas fråga sig, om ej stipulerandet af vissa
minimifordringar för inträde vid kursen konstituera en viss moralisk
förpliktelse för statsmakterna att bättre än hittills varit fallet tillgodose
deras intressen, som uppfyllt just dessa minimifordringar och på deras
fullgörande bygga sina sträfvanden att skaffa sig utkomst och göra sig
nyttiga på eu bana, för hvilken de finna sig äga håg och anlag. Sant
är visserligen, att sådana hänsyn ej kunna vara uteslutande bestämmande
för dem, som hafva att fatta beslut i fråga om skogsläroverkets storlek.
Men om äfven andra förhållanden, ehuru i siffror ej uttryckbara, hänvisa
på ett väsentligt utökande af den nuvarande lägre kursen såsom
en för det allmänna gagnelig åtgärd, torde vid det slutliga afgörandet en
viss betydelse böra tillmätas äfven synpunkter, Indika den, som fordrar
matematiska bevis för ett yrkandes berättigande, måhända karaktäriserar
som känslostämningar.

Enligt de inkomna svaren från enskilda skogsägare äro, såsom
förut angifvits, minst 75 personer, Indika erhållit sin utbildning vid den
lägre kursen, nu i tjänstgöring. Af dessa hafva 42 bekläats med förvaltningsuppdrag,
under det att 33 hafva annan tjänstgöring, t. ex.
såsom taxatorer, ledare af skogsvårdsarbeten o. d. Om för dessa 75
beräknas en genomsnittlig tjänstetid af 30 år — från 25 till 55 lefnadsår
— så skulle för fyllande af den årliga afgången bland dem erfordras i
rundt tal 3 personer, en siffra, som bör höjas till 4, för att äfven tidigare
afgång må täckas.

Från enskilda skogsägare har framställts önskan om erhållande
af ytterligare 34 personer från lägre kursen, åt hvilka fast anställning
kunde beredas, hvarjämte 8 kunde få arbete såsom konsulterande.

127

Beräknas denna nyrekrytering utsträckt öfver 5 år, så erfordras sålunda
för dess genomförande årligen 8 personer.

En jämförelse mellan siffrorna för den äskade nyanskaffningen för
fast anställning af personer, som genomgått högre kursen, och sådana,
som erhållit lägre kursens utbildning, är af ett ej ringa intresse. Den
visar, att, då af de förra erfordras 11 personer, af de senare begäras
34. Dessa siffror torde utgöra ett talande bevis för, att de från lägre
kursen utgångna tillvunnit sig allmänhetens förtroende vid utförandet
af de skogliga uppdrag, som anförtrotts dem. I och för konsultation
hafva visserligen begärts 28 från högre och endast 8 från den lägre
kursen, men uti detta förhållande ligger ingen motsägelse till det förut
sagda. Ty man väntar af en person med högre utbildning, att han vid
de tillfälliga besök å skogen, som vid sistnämnda uppdrag ifrågakomma,
snabbare uppfattar arten af de erforderliga åtgärderna.

Ofvan hafva de sakkunnige uttalat, att jämte där framhållna
billighetshänsyn äfven andra förhållanden tala för en utvidgning af den
nuvarande lägre kursen. Af de från enskilda skogsägare inkomna uppgifterna
framgår, att i privat tjänst för närvarande finnas anställda
minst 319 personer med förvaltningsuppdrag, hvilka ej erhållit någon
som helst teoretisk skoglig utbildning, utan endast praktisk sådan. För
den svenska skogsvården vore det naturligen af största betydelse, om
de platser, som dessa personer innehafva, vid inträffande ledighet besattes
med allsidigt skogligt utbildade personer. En afsevärd del af dessa
komma naturligen att tagas bland de från högskolan utgångna, men
en mycket stor del kommer helt säkert att utgöras af från skogsläroverket
utexaminerade. För att detta önskemål skall kunna blifva
verklighet, fordras emellertid, att läroverket lämnar tillgång på såväl
teoretiskt som praktiskt väl utbildade personer. Att hos ledningen af
flera större skogsbolag finnes en önskan att vid inträffande nyrekryteringanställa
skogsmän, hvilka erhållit den utbildning, som nu lägre kursen
meddelar, är de sakkunnige bekant. Skogsbolag ha exempelvis till
och med velat bekosta i deras tjänst anställda personers utbildning vid
denna kurs, men nödgats afstå därifrån, emedan utrymme vid skogsinstitutet
saknats för mottagande af dessa personer, ehuru de fullt uppfyllt
alla stadgade kompetensvillkor. Följden har blifvit, att dessa
unga män på grund af endast sina ådagalagda praktiska färdigheter
anställts såsom förvaltare eller inspektörer utan att hafva erhållit
den vidare blick för förhållandena, som en teoretisk kurs helt visst
skolat skänka dem. Detta kan emellertid ej vara gagnande för landet,
och då den årligen tilltagande frekvensen af sökande till lägre kursen

Sätlel för
lärjungarnas
antagande.

128

till fullo visar, att studievilliga finnas, ehuru dessa ej kunna utbildas,
är det ovedersägligen ett statsintresse att utbilda dessa män. Fn ändiad
organisation af den lägre kursen genom inrättande af ett skogsläroverk,
dettas förläggande till landsorten med ökadt tillfälle till utbildning just
på de områden, inom Indika principalen-skogsägaren vill taga sin tjänstemans
insikter i anspråk, skola helt visst än ytterligare stärka det förtroende,
som de s. k. lägre-kursarna vetat att tillvinna sig, och göra
dem i än högre grad skickade att utföra de åligganden, som komma
att utgöra deras hufvudsakliga och mycket betydelsefulla lifsgärning.

Dessa synpunkter föranleda de sakkunnige att föreslå skogsull oval hets
inrättande för ett antal af 20 elever, ehuru med siffror ej kan säkert
bevisas, att detta antal är just det, som motsvarar det för ögonblicket
förefintliga behofvet.

Skulle äfven staten besluta sig för att anställa vid läroverket
utbildade personer i sin tjänst, torde detta antal emellertid visa sig
otillräckligt för att motsvara den sålunda ökade efterfrågan. Det ligger
uppenbarligen ej inom möjlighetens gräns att nu utlöra några kalkyler
angående storleken af det då inträdande behofvet.

Framhållas bör emellertid, att eu utvidgning i den omfattning,
att äfven statens behof för lång tid framåt kunna bli tillfiedsställda,
knappast erfordrar någon utvidgning af läroverkets personal utom
möjligen anställande af ytterligare en assistent och af byggnaderna
endast en jämförelsevis föga kostsam tillbyggnad af elevernas bostadshus.

Nyss'' har påvisats, att under de senaste åren en mycket stor
procent af de till lägre kursen sökande ej vid densamma kunnat intagas.
Antalet är så stort, att, äfven om läroverkets lärjungantal, som de
sakkunnige föreslå, göres dubbelt så stort som den nuvarande lägre
kursens, alla kompetenta inträdessökande ändock ej kunna vinna inträde.
Man står således äfven här inför liknande svårigheter, som möta med
hänsyn till intagande af elever vid skogshögskolan (jfr sid. 107). Ett
urval måste ske, och det gäller att afgöra, efter hvilka grunder detsamma
på det mest tillfredsställande sättet skall kunna äga rum.

Det säger sig själf, att det för en fackskola med ettårig utbildningskurs
svårligen kan ifrågasättas att företaga liknande anordningai
med en förberedande kurs, som de sakkunnige ofvan för skogshögskolan
med dess treåriga kurs föreslagit, ty dels skulle en alltför lång tid åt
själfva kursen åtgå till förpröfningen, om denna skulle blifva i någon
män effektiv, dels ställde sig en förberedande kurs alldeles för dyrbar
jämförelse med de med densamma vunna resultaten. Det må ej heller
förbises, att frågan, med hänsyn till den ungdom, som i regeln kan

129

tänkas söka sig in vid läroverket, bär ligger väsentligen annorlunda än
beträffande skogshögskolan. Den förra liar redan i 15—16-års åldern
lämnat realskolan, och man kan därför med fullt fog föreskrifva ett i
rundt tal omkring tvåårigt deltagande i praktiska skogsarbeten, något
som knappast kan ske för ynglingar i 18—20-års åldern, hvilkas
utbildning måste påskyndas, så att de vid någorlunda unga år kunna
komma ut i själfständig verksamhet i lifvet. Ehuru de sakkunnige,
som i annat sammanhang framhållits, fullväl inse det särdeles olikartade
värdet i de kunskaper med därom afgifna intyg, som förvärfvas under
den praktiska tjänstgöringen, måste man dock medgifva, att någon
ledning för urvalet bör kunna erhållas af betyg, grundade på 22 månaders
praktik. Med stöd af realskolbetygen och vitsorden om de praktiska
arbetena måste man söka göra urvalet på samma sätt, som fallet
är vid intagande af lärjungar i den nuvarande lägre kursen. Genom läroverkets
större omfattning kan man ock vänta, att inom några få år en afsevärd
del af det öfvertaliga antalet inträdessökaude kan bortarbetas, ty ej så
tå af de nu sökande hafva sökt flera år i rad. Äfvenledes kan det
förväntas, att antalet inträdessökande minskas därigenom, att skogshögskolans
lärjungantal ökas, i det att under de senare åren åtskilliga
ynglingar, som under ett par år förgäfves sökt inträde vid högre
kursen, hellre än att vända sig till ett au nät yrke tillgodogöra
sig de under väntetiden redan förvärfvade skogsmannakunskaperna
genom att söka inträde vid lägre kursen. Så anmälde sig icke mindre
än 10 studenter till 1907 års kurs. Genom af angifna orsaker föranledd
minskning i antalet inträdessökande blir också urvalet lättare.

Som redan berörts kan det, huru önskvärd en högre bildning
inom skogsmannakåren i gemen än må vara, knappast vara lyckligt,
att personer med högre kompetens än den erforderliga i större antal
vinna inträde på banan. Fordringarna på ersättning för det utförda
arbetet stegras därigenom lätt utöfver det för arbetet som sådant riktiga.
Det torde emellertid vara ganska svårt att förvägra studenter rätt att
vinna inträde vid läroverket. Rent formellt torde det lätt nog kunna
ske genom stadgandet, att sökande skall hafva aflagt realskolexamen,
något som studenter endast i sällsynta undantagsfall torde hafva gjort.
Under det sjätte realskolåret inläres otvifvelaktigt eu del för det praktiska
lifvet nyttiga _ kunskaper, hvilka icke ingå i studentexamen, och
häri skulle ett sakligt skäl för studenters uteslutande från skogsläroverket
kunna förefinnas. De sakkunnige anse sig emellertid icke böra
.föreslå ett begagnande af denna utväg för att reservera läroverket för
sådana lärjungar, för hvilket det närmast är afsedt. Detta därför, att

Studenters rätt
till inträde.

130

de äro fullständigt öfvertygade, att, om den förberedande kursen vid
skogshögskolan upprättas, ytterst lå studenter, som blifvit förklarade
olämpliga för skogsmannabanan genom låga betyg från denna, skola
offra ytterligare två år på praktiska skogsarbeten för att därefter söka
sig in vid läroverket. Godkännes de sakkunniges förslag till organisation
af skogsundervisningen, torde därför utan vidare den mycket
och med rätta öfverklagade olägenheten af den »lägre kursens» — eller
i framtiden skogsläroverkets — öfversvämmande med studenter bortfalla.

131

6. Skogsskolorna och deras organisation.

Jämför stadgeförslag sid. 166 och förslag till underyisningsplan sid. 193.

De egentliga skogsskolorna, afsedda för utbildande af bevakare,
äro, såsom å sid. 38 omnämnes, de vid Kolleberga, Hunneberg, Bjurfors,
Grönsinka, Bispgården och Hällnäs. Till dessa skulle nu, därest de af
de sakkunnige väckta förslagen godkännas, komma en skogsskola på
Omberg. Den nu dit förlagda, som afser att förbereda lärjungar till
inträde vid skogsinstitutet, skulle nämligen förvandlas till en vanlig
skogsskola och ersätta den med statsmedel understödda Skogshålls skola i
Södermanland, sedan detta läns landsting och hushållningssällskap förklarat
sig ej längre ämna uppehålla skolan i fråga.

Då det ej ingått i de sakkunniges uppdrag att utreda, huruvida
de nu arbetande skolorna hafva hvar för sig det i alla afseenden lämpligaste
läget, hafva de ej ingått i någon pröfning af denna fråga, hvilken
alltså måste få anses stå öppen för diskussion. En utredning af
frågan bör basera sig på lokala undersökningar, dels huruvida de skogar,
dit skolorna nu äro förlagda, kunna anses lämpliga som undervisningsparker,
dels, om så skulle visa sig ej vara fallet, Indika andra skogar
kunde för ändamålet ifrågakomma.

En annan fråga, som de sakkunnige ej häller haft att besvara, är
den, huruvida det nuvarande antalet skogsskolor må kunna anses tillräckligt
för att fylla behofvet af skogsförmän. Liksom fallet är beträffande
antalet sökande till skogsinstitutets lägre kurs, lära årligen
till skogsskolorna långt flera anmälningar om inträde ingå, än som på
grund af utrymmesskäl kunna bifallas. Att någon som helst »öfverbefolkning))
på banan skulle vara för handen torde ej heller kunna påstås,
då de, som med goda vitsord genomgått skolorna, utan lång väntan torde
erhålla arbete. Utan vidare torde det äfven vara klart, att fortgående
utveckling af skogsskötsel!! i landet kommer att kräfva ökadt antal

Skogsskolornas
antal, förläggning
och
lärling antal.

132

Undervisningens
uppgijter

skogsförmän, och att staten därför inom en kanske ej långt _ aflägsen
framtid står inför nödvändigheten att anvisa medel till utvidgning åt de
nuvarande eller eventuellt till upprättande af en eller flera nya skogsskolor.

Skogsskolornas uppgift angifves i stadgeförslagets § 79 vara att
bibringa nödig kunskap och färdighet för tjänstgöring såsom förmän
vid i skogen förekommande arbeten. Undervisningen bör alltså i vidsträcktaste
grad inriktas på att åt lärjungen skänka uppöfvad färdighet
i de praktiska arbeten, livilka han såsom förman skall leda, I mycket
stor omfattning kommer därför undervisningen att förläggas till skogen
och bestå uti ett personligt handläggande af rena skogsarbeten, såsom
kulturer, plantskolors anläggande och skötsel, dikningsarbeten, afverkniiig,
aptering och klassificering af virke m. m. Den teoretiska undervisningen
åter bör hafva till uppgift att meddela lärjungen det mått af
vetande, att han kan förstå och på ett rätt sätt fullgöra de uppdrag,
som falla inom hans blifvande verksamhetsområde. Han bör vidare
kunna på ett klart och redigt sätt i tjänstrapporter redogöra för de
utförda arbetena och de iakttagelser, som han under utöfvandet afl. sin
tjänst blir i tillfälle att göra. De sakkunniges åsikt om den dominerande
plats, som i skogsskolorna bör gifvas åt den del af^ undervisningen,
hvilken består i handläggande af praktiska arbeten, har i förslaget
till undervisningsplan (sid. 193) fått sitt uttryck, då åt dessa arbeten anslagits
1727 timmar, under det att den teoretiska undervisningen ansetts
erfordra 572 timmar. Denna fördelning af tiden skiljer sig i så måtto
från nu gällande, att den teoretiska undervisningen något ökats, särskildt
i sådana ämnen, där lärjungarnes grundläggande kunskaper kunna antagas
vara mindre tillfredsställande. De praktiska arbetena ha de sakkunnige
tänkt sig lättast genomförda under vintern på så sätt, att de
tre veckodagarne, då väderleken bäst lämpar sig för utearbeten, endast
trenne lektioner hållas, en på morgonen och två på eftermiddagen,
medan 7 timmars utearbete äger rum; de tre öfriga veckodagarne hållas
5 lektioner och den öfriga tiden användes för inlärande af kurserna.
Under tiden för de egentliga praktiska arbetena har räknats med 10
timmars arbetsdag. De praktiska arbetena ha jämförda med nuvarande
plan inskränkts, därigenom att dels längre tid anslagits för inlärande
af kurserna under lärotiden, dels vid dennas slut särskild förberedelsetid
för pröfningarna beredts. Genom en intensivare användning
af arbetstiden, torde emellertid skillnaden bli mera skenbar^ än
verklig. Det nu föreliggande förslaget innebär å andra sidan i så måtto
eu skärpning till förmån för den praktiska utbildningen, att redan vid

133

inträdet fordras af den sökande, att lian under minst ett år deltagit i
praktiska skogsarbeten.

Då det ofta visat sig, att lärjungarna vid skogsskolorna i afseende
på teoretiska kunskaper varit vid sitt inträde i skolan illa rustade att
följa undervisningen, tiar äfven i afseende på det teoretiska vetandet
en skärpning föreslagits bland inträdesfordringarna. Dennas omfattning
framgår af en jämförelse mellan stadgeförslaget § 86 punkt e och § 23
af nu gällande stadgar; jfr bil. A. sid. 332.

Uti § 85 af stadgeförslaget hafva de sakkunnige föreslagit in- öfvergång till
förande af en sådan bestämmelse, att för de bästa af de utexaminerade
lärjungarna möjlighet kunde öppnas till erhållande af inträde vid skogsläroverket.
För unga, sträfsamma män måste det ligga något eggande
och sporrande i vissheten om, att ådagalagd duglighet, flit och på grund
däraf förvärfvade insikter kunna bereda utsikter för honom att öfverskrida
den gräns, som andra förhållanden, öfver hvilka han ej kunnat
råda, uppdragit för hans framkomst i lifvet. Inom skogsmannautbildningen
är det i synnerhet gränsen mellan skogsskolorna och skogsläroverket,
som ej bör uppdragas så skarpt, att den är oöfverkomlig. De
sakkunnige hafva sökt förmedla öfvergången mellan dessa båda slag af
undervisningsanstalter genom bestämmelsen i stadgeförslagets § 57
punkt c., att lärjunge, som vid examen från skogsskola uppfyllt de
fordringar i fråga om betyg, hvilka § 85 stadgar, genom att

undergå pröfning i modersmålet, matematik och naturlära i enlighet
med de bestämmelser, som nu gälla för fyllnadspröfning till realskolexamen,
kan förvärfva full kompetens för inträde vid läroverket. Detta förslags
antagande medför som konsekvens en sådan förändring i stadgandena
angående realskolexamen, att officiellt intyg om kunskaper i
allo motsvarande fordringarna för densamma må kunna utfärdas i endast
de nu angifna ämnena. Kunskaper större än dem, som folkskolan meddelar
i nämnda ämnen, äro nämligen behöliiga för en fortsatt utbildning
vid skogsläroverket.

Undervisningen vid skogsskolorna handhafves af en föreståndare Lärarpersooch
eu skogsråtta^. Beträffande fördelningen af undervisningsarbetet
mellan dessa bibehållas i stort sedt nu gällande stadganden. De sakkunnige
hafva dock ansett lämpligt föreslå, att föreståndaren skall hafva skyldighet
att vid vissa praktiska arbeten i skogen i största möjliga utsträckning
personligen närvara. Om än skogsrättaren på grund af sitt uppdrag
väsentligen kommer att sysselsättas med undervisning i utförandet af
praktiska arbeten, måste det betraktas som i hög grad olämpligt, om
hans verksamhet här ej blir i nödig omfattning och på effektivt sätt

134

Inspektion.

kompletterad och kontrollerad. Föreståndarens genom större bildningvidgade
uppfattning bör äfven på denna del af undervisningsområdet
utöfva sitt inflytande.

Hvad skogsrättarens undervisningsskyldighet angår, föreslås i
stadgeförslagets § 93 punkt b, att lian, förutom den praktiska undervisningen,
skall handhafva den teoretiska, hvilken honom enligt fastställd
läs- och arbetsordning åligger. Ätt närmare precisera, hvilka
ämnen denna undervisning bör omfatta, är ej möjligt, då detta måste
göras beroende af vederbörandes särskilda kunskaper. De ämnen,
som torde böra ifrågakomma, äro räkning, skogs- och fältmätning, välskrifning,
jakt- och fiskevård samt bokföring. Emellertid bör den skogsrättaren
åliggande såväl teoretiska som praktiska undervisningsskyldigheten
uttryckligen angifvas i den af styrelsen fastställda läsordningen och ej till
sin omfattning blifva beroende af föreståndarens beslut.

Enligt nu gällande stadganden åligger det öfverjägmästare att
utöfva tillsyn öfver inom hans distrikt liggande skogsskola. På sid. 71
hafva de sakkunnige framlagt de skäl, som synas dem tala för ett frångående
af denna anordning och anställande åt särskilda inspektörer för
skogsskolorna. Sina därstädes anförda synpunkter, som i hufvudsak
grunda sig på ett tvifvel, huruvida öfver] ägmästarens af andra åligganden
strängt upptagna tid alltid kan tillåta honom utöfva eu effektiv inspektion,
vilja de sakkunnige här något närmare utveckla. Undervisningen vid
skogsskolorna, hvilkas föreståndare ofta på grund af skolans belägenhet
sakna tillfälle till det väckande inflytande, som umgänge med andra af
samma uppgifter intresserade medför, tarfvar på grund häraf en ofta
återkommande inspektion. Man kan eljest riskera, att undervisningen
försumpas, och att en okontrollerad föreståndare finner skäligt begagna
sin ställning som skolans chef till att på den underordnade skogsrättaren
öfvervälta hufvudsakliga delar af undervisningen. Men allt, som i en eller
annan form åsidosätter det allmännas och lärjungarnas berättigade fordran
på en fullgod undervisnings meddelande, bör man med därför afpassade
medel förebygga. Närmast till hands ligger då eu effektiv inspektion.

Enligt stadgeförslaget inskränka sig emellertid inspektörens åligganden
ej till att endast öfvervaka undervisningen. Sedan riksdagen
år 1905 uttalat som sin åsikt, att de till skogsskolorna utgående stipendiemedlen
borde tilldelas endast sådana lärjungar, som vore i behof af
understöd, måste hänsyn härtill tagas. Följden blir, att detta behof
måste underkastas en pröfning. Att öfverlämna denna pröfning åt endast
en person, föreståndaren, som enligt nu gällande stadganden ensam
antager lärjungar, har ej ansetts lämpligt. Det blir nämligen här fråga

135

om eu granskning af det berättigade eller icke-berättigade i anspråk
på åtnjutande af det allmännas understöd. Under sådana förhållanden
föreslå de sakkunnige, att den, som söker inträde vid skogsskola, skall
vid ansökningen foga antingen bevis om medellöshet eller ock borgen
för gäldande af afgift för kosthåll, att lärjungar skola antagas af inspektören
och föreståndaren gemensamt, och att dessa äfven i samråd skola
utdela anvisade stipendiemedel. Om härigenom deras rätt, som kunna
hafva grundade anspråk på studieunderstöd, kan anses tillgodosedd, så
har det å andra sidan äfven varit af vikt att se till, att äfven deras
rätt, som skola betala sitt kosthåll, varder vederbörligen bevarad. För
detta ändamål föreslå de sakkunnige, att afgifterna för kosthåll skola
bestämmas af inspektören på förslag af föreståndaren, samt att denne
senare skall vara skyldig att årligen till inspektören aflämna redovisning
öfver afgifternas användande.

Fn följd af ett eventuellt beslut om särskilda inspektörer för
skogsskolorna blir, att § 10 af instruktionen för skogsstaten den 29
november 1889 skall upphöra att vidare gälla.

Undervisningens fördelning under lärotiden.

Undervisningsämnen	Lektioner och öfningar på läro-rummet	Praktiska öfningar och arbeten
Modersmålet......................................	62	j
Botanik ........................................	40
Marklära ..............................................	6		25
Zoologi ......................................................	30
Matematik.................................................	132	_
Skogs- och fältmätning .......................	12	178
Välskrifning ...........................................	23	—
Skogsskötsel .............................................	56	594—694
Skogsuppskattning in. in......................	28	150
Skogsteknologi..........................................	37	377—477
Jakt- och fiskevård ..............................	20	124
Trädgårdsskötsel......................................	12	89
Författningskännedom ...........................	20	—
Bevakningstjänst m. m.........................	30	90
Kart- och byggnadsritning ..................	64

ISO

7. Förslag- till stadgar och undervisningsplaner för
statens skogsunderyisningsanstalter jämte
specialmotiv till desamma.

A. Förslag till stadgar för statens skogsundervisningsanstalter.

KAP. I.

§ I Statens

skogsundervisningsanstalter äro:

1. Skogshögskolan.

2. Skogsläroverket.

3. Skogsskolorna.

§ 2-

Statens skogsundervisningsanstalter stå under öfverinseende af en
styrelse med säte i Stockholm.

KAP. II.

Skogshögskolan.

A. Skogshögskolans ändamål och ledning.

§ 3.

Skogshögskolan har till ändamål att genom kostnadsfri undervisning
utbilda för sjelfständig skogsförvaltning väl skickade skogshushållare
samt att utveckla skogsvetenskapen på nationell grund.

137

§ 4.

Närmaste ledningen af högskolan handhafves af lärarråd och rektor
på sätt dessa stadgar närmare bestämma.

B. Lärokurser.

§ 5-

Fullständig lärokurs för erhållande af afgångsbetyg från skogshögskolan
omfattar:

l:o) Förberedande kurs.

5 juli—20 december, föreläsningar och arbeten i skogen.

2:o) Kurs vid högskolan.
l:sta året.

10 juli—28 augusti, praktiska öfningar i skogen;

15 oktober—20 december, föreläsningar och öfningar vid högskolan.

2:dra året.

20 januari—31 januari, tentamensperiod;

1 februari—30 april, föreläsningar och öfningar vid högskolan;

1 maj—8 maj, tentamensperiod;

10 maj—28 augusti, praktiska öfningar i skogen;

15 oktober—20 december, föreläsningar och öfningar vid högskolan.

3:dje året.

20 januari—31 januari, tentamensperiod;

1 februari—30 april, föreläsningar och öfningar vid högskolan;

1 maj—8 maj, tentamensperiod;

15 maj—19 augusti, praktiska öfningar i skogen samt resor;

13 oktober—20 december, resor, föreläsningar och öfningar vid
högskolan.

C. Förberedande kurs.

a. Undervisning.

§ 6-

Undervisningen vid den förberedande kursen omfattar:

dels föreläsningar i den teoretiska delen af skogs- och fältmätning,

dels praktiska mätningsarbeten,

138

dels och utförande af afverknings-, kolnings-, dikniugs- ocli vägarbeten.

Undervisningen meddelas efter en af styrelsen på förslag af lärarrådet
fastställd läs- och arbetsordning.

b. Pröfningar och betyg.

§ 7.

Af eleverna vid den förberedande kursen ådagalagda kunskaper
och färdigheter bedömas af kursens ledare i samråd med dess öfriga
lärare, och utfärdas däröfver af högskolans rektor betyg i enlighet med
fastställdt formulär.

Vid bedömandet användas följande betygsgrader:
berömlig (3),

med utmärkt beröm godkänd (2 Vs),
med beröm godkänd (2),
med nöje godkänd (1 Vs),
godkänd (1),
underkänd (0).

Betygen införas och attesteras af kursens ledare i därför afsedd
betygsliggare.

c. Elever.

§ 8.

Den, som önskar antagas till elev vid den förberedande kursen,
har att före den 25 juni till högskolans rektor därom, ingifva egenhändigt
skrifven ansökan åtföljd af följande handlingar:

a) prästbetyg, utvisande att sökanden har god frejd, och att hans
ålder ej öfverstiger 24 år;

b) läkarbetyg, utfärdadt af fast anställd militärläkare, utvisande att
sökanden äger frisk kropp utan lyten och sjukdomsanlag, normalt färgsinne
samt en synförmåga, som efter korrektion af möjligen befintligt
refraktionsfel — därvid, om så erfordras, äfven cylinderglas må användas
— är normal å ettdera ögat, hvarvid en nedsättning af synskärpan å
andra ögat till 0,8 må vara tillåten. Närsynthet i högre grad än 5
dioptrier må dock ej förefinnas. I öfrigt skall läkarundersökningen

139

utföras enligt de föreskrifter, som finnas angifna i medicinalstyrelsens
cirkulär den 18 oktober 1905 (Bill. till Svensk författningssaml. 1905,
n:o 45);

c) betyg om aflagd studentexamen å realgymnasium med minst
vitsordet med beröm godkänd i ämnena fysik, kemi, biologi och matematik,
antingen i muntlig eller skriftlig examen, eller ock betyg om på
enahanda sätt vitsordad fyllnadspröfning i ofvan angifna ämnen i enlighet
med bestämmelserna i §§ 116—118 af Kung!. Maj:ts nådiga stadga
för rikets allmänna läroverk den 18 februari 1905; samt

d) till vederhäftigheten styrkt borgen för gäldande af de i § 21
omförmälda afgifter.

Rektor granskar i samråd med kursens ledare de inkomna ansökningshandlingarna
och antager till elever dem, som därtill äro berättigade.

§ 9.

Eleverna hafva att vid inträdet erlägga viss af styrelsen efter
förslag af kursens ledare bestämd afgift för kosthåll och resor.

Afgifterna inbetalas till rektor, hos hvilken nödiga medel i mån
af behof mot redovisningsskyldighet rekvireras af kursens ledare. Räkenskaperna
granskas fortast möjligt genom styrelsens försorg, och möjligen
uppkommet öfverskott skall till eleverna därefter återbäras.

§ 19.

Elev är skyldig att noggrannt ställa sig till efterrättelse de för
kursen gällande ordningsföreskrifterna.

Brister elev uti hvad honom åligger, så kan han af kursens ledare
omedelbart från kursen skiljas.

§ 11-

Bland dem, hvilka med godkända vitsord genomgått den förberedande
kursen, antages af lärarrådet för fortsatt utbildning såsom
ordinarie elever vid högskolan årligen så stort antal, som Kungl. Maj:t
efter förslag af styrelsen fastställt.

Vid bestämmandet af, hvilka skola vinna inträde vid högskolan,
skall hänsyn tagas dels till de i § 8 mom. c omförmälda betyg,
dels ock till de betyg om kunskaper och fallenhet för skogsmannens
yrke, som från den förberedande kursen erhållits.

140

Elev, som med godkända vitsord genomgått den förberedande
kursen, men på grund af den i första mom. omförmälda begränsning i elevantalet
icke vunnit inträde vid högskolan, skall vara berättigad att ett
följande år, efter förnyad ansökan enligt § 8, ånyo genomgå den förberedande
kursen.

Sådant tillstånd kan äfven af högskolans lärarråd meddelas åt
elev, som på grund af sjukdom eller andra särskilda omständigheter
nödgats afbryta kursen.

D. Högskolan.

a. Undervisning.

§ 12.

Vdd skogsliögskolan meddelas undervisning:

dels i de grundläggande ämnena skogs- och allmän botanik, geologi,
marklära, skogszoologi, organisk och teknisk kemi, klimatologi, skogsoch
fältmätning, afvägning samt lagkunskap;

dels och i fackämnena skogsskötsel, skogsuppskattning och skogsindelning,
skogsteknologi med byggnads- och afdikningslära, skogspolitik
och skogsstatistik, skogs- och jakt för fattningar, bokföring och tjänstexpedition,
jordbruksekonomi, jaktvård med jaktkunskap och fiskevård,
kart- och byggnadsritning samt kartskrift.

Därjämte må styrelsen på framställning af lärarrådet eller efter
dess hörande samt, till den utsträckning tillgängliga medel och lärarkrafter
det medgifva då så finnes lämpligt, anordna undervisning äfven i
andra läroämnen, som kunna vara af gagn för eleverna.

§ 13-

För undervisningens bedrifvande böra vid högskolan finnas:

a) föreläsningssalar, institutionsrum och ritsalar;

b) shogsmuseum, innehållande samlingar, belysande skogens utseende
och lif samt skogsbruket;

c) bibliotek;

d) undervisning spark och plantskolor.

141

§ 14-

Undervisningen meddelas eleverna efter en af styrelsen på förslag
af lärarrådet fastställd läs- och arbetsordning och består i:

a) föreläsningar, hvilka i största möjliga utsträckning böra förtydligas
genom demonstration af tillgänglig uudervisningsmateriell;

b) öfningskurser å högskolan för att åskådliggöra den teoretiska
undervisningen samt bibringa eleverna därtill hörande praktiska färdigheter; c)

exkursioner i högskolans omgifningar och i dess öfningsskogar;

cl) praktiska öfningar i samband med arbeten i skogen, afseende

att bibringa eleverna praktisk insikt och färdighet i de till skogshandteringen
hörande sysslor; dessa arbeten utföras å därtill af domänstyrelsen
anvisade skogar;

e) resor till landets olika delar, afseende att i största möjliga
omfattning belysa den teoretiska undervisningen samt åskådliggöra
skogsliandteringen i olika trakter.

§ 15-

Den årliga undervisningen vid högskolan fördelas på tre terminer:
en vårtermin, från och med den 1 februari till och med den 30 april,
och en hösttermin, från och med den 3 oktober till och med den 20
december, båda hufvudsakligen afsedda för föreläsningar och öfningskurser
å högskolan, samt en sommartermin, från och med den 10 maj
till och med den 28 augusti, afsedd för praktiska öfningar i samband
med arbeten i skogen samt resor.

Under öfriga delar af året äfvensom under en vecka vid påsken
åtnjutas ferier.

Tentamina vid högskolan anställas före och efter terminerna å
dagar, som i den för året fastställda arbetsordningen bestämmas, vederbörande
lärare dock obetaget att, då särskilda skäl därtill förefinnas,
äfven å annan tid med rektors tillstånd anställa tentamen.

Ofvan angifna tider för terminernas början och slut må af styrelsen
efter lärarrådets förslag ändras, med iakttagande likväl, att
undervisningstiden icke därigenom förkortas, och bör undervisningen
om möjligt så anordnas, att tillfälle beredes elev att under de år, hans
utbildning vid högskolan pågår, fullgöra den allmänna värnplikten
dels under uppehållet emellan den förberedande kursens afslutande och
första årets praktiska öfningar, dels ock under de hvarje höst återkommande
ferierna.

142

§ 16-

Elev, som styrkt sig i något af de till undervisningen vid högskolan
hörande ämnena äga insikter, motsvarande det kunskapsmått, som.
för erhållande af afgångsbetyg från högskolan erfordras, må kunna på
därom gjord ansökan af lärarrådet helt eller delvis befrias från deltagande
i undervisningen i sådant ämne.

§ 17.

Förutom den i § 12 omförmälda undervisning bör, i den omfattning
lärarkrafter, undervisniugsmateriell och utrymme det medgifva, tillfälle
beredas dem, som genomgått fullständig lärokurs vid skogshögskolan
eller styrkt sig äga därmed jämförlig förbildning och önska ägna sig
åt skogsvetenskaplig forskning, att under vederbörande lärares ledning
utbilda sig härutinnan; och må för sådant ändamål dels anordnas föreläsningar
öfver fritt valda, skogshushållningen berörande ämnen, dels
handledning vid arbetenas utförande meddelas de studerande.

b. Pröfningar och betyg.

§ 18-

De ordinarie elevernas teoretiska kunskaper pröfvas genom muntliga
eller skriftliga tentamina och deras praktiska arbeten äfven genom
granskning å marken.

Tentamina äro offentliga och anställas a tider, som i § 15, tredje
mom. angifvas.

Elevernas såväl teoretiska kunskaper som praktiska arbeten bedömas
med betygen:

berömlig (3),

med utmärkt beröm godkänd (2 V2),
med beröm godkänd (2),
med nöje godkänd (1 Vs),
godkänd (1),
underkänd (0).

Betygen införas och attesteras af vederbörande lärare i därför afsedd
betygsliggare.

143

Åt studerande, som enligt § 17 bedrifvit studier vid högskolan,
meddelar lärarrådet på därom af vederbörande gjord anhållan vitsord
medelst protokollsutdrag såväl angående teoretiska kunskaper, ådagalagda
vid muntlig eller skriftlig tentamen, som ock angående af honom
utarbetad skogsvetenskaplig afhandling.

§ 19.

Elev, som blifvit underkänd vid tentamen, må, sedan viss, af
läraren i ämnet bestämd tid förflutit, undergå förnyad tentamen. Finner
lärarrådet särskilda omständigheter därtill föranleda, må en tredje tentamen
tillstädjas.

Elev, som vid början af andra årets hösttermin icke å de honom
dessförinnan enligt läroplanen åliggande tentamina och praktiska arbeten
i skogen erhållit minst betyget godkänd, varde från högskolan skild,
därest ej lärarrådet medgifvit uppskof eller lämnat tillstånd, som i § 25
omförmäles.

För elev, som i samtliga uti § 12 upptagna ämnen erhållit godkända
vitsord, utfärdas af rektor afgångsbetyg enligt fastställdt formulär.

c. Elever.

§ 20.

Vid högskolan lämnas undervisning åt:

a) ordinarie elever, hvilka efter genomgången förberedande kurs
följa undervisningen till den omfattning, som erfordras för att efter
fullbordad lärokurs erhålla afgångsbetyg;

b) tillfälliga elever, hvilka efter eget val begagna den för de
ordinarie eleverna anordnade undervisningen, men icke äro berättigade
att vid högskolan undergå offentlig tentamen och därifrån erhålla betyg;

c) studerande, som bedrifva skogs vetenskapliga studier i öfverensstämmelse
med § 17.

Elever antagas af lärarrådet.

§ 21.

Eleverna hafva att å tider, som af lärarrådet bestämmas och af
rektor minst fjorton dagar förut kungöras, inbetala afgifter:

144

dels för kosthåll under exkursioner, arbeten i skogen och resor;
dels för de utgifter, som åsamkas högskolan för laborationer och
öfningar.

De senare afgifterna, hvilkas storlek bestämmes af styrelsen efter
förslag af lärarrådet, bokföras särskildt, och om öfverskott å desamma
uppstår, öfverföres detta till påföljande år för att i mån af behof efter
lärarrådets beslut användas för något högskolans ändamål.

§ 22.

Erlagd afgift återbetalas ej, om elev lämnar högskolan före lärokursens
utslutning af annan anledning än i § 25 omtörmäles.

§ 23.

Elev är skyldig att noggrannt ställa sig till efterrättelse vid
högskolan gällande ordningsföreskrifter.

§ 24.

Brister ordinarie elev i hvad honom åligger och låter sig icke
rätta af varning, som rektor honom meddelar, må lärarrådet på anmälan
af rektor tilldela den felande ytterligare varning eller, vid
svårare eller upprepade förseelser, anmäla förhållandet för styrelsen, på
hvilken det beror att skilja den felande från högskolan, lärarrådet
dock medgifvet att, till dess styrelsen fattat beslut i ärendet, afstänga
eleven från undervisningen.

Tillfällig elev kan på förekommen anledning af lärarrådet från
högskolan skiljas.

§ 25.

Har elev af sjukdom eller andra särskilda omständigheter blifvit
i väsentlig mån hindrad att deltaga i undervisningen, äger lärarrådet
medgifva uppskof med undergående af föreskrift^ prölningar eller,
därest sådant anses erforderligt, tillstånd att ånyo genomgå den årskurs,
som lian nödgats afbryta.

I). Lärare.

145

v *r

§ 26.

Vid skogshögskolan meddelas undervisning'' af
tre professorer, nämligen:
en i skogsskötsel,

en i skogsuppskattning och skogsindelning,
en i skogsbotamik med allmän botanik;
tre extra ordinarie professorer, nämligen:

en i skogsteknologi med byggnads- och afdikningslära,
en i marklära med geologi jämte klimatologi,
en i skogszoologi samt allmän jakt- och fiskevård;
en öfver assistent, lärare i skogs- och fältmätning samt ledare af den
förberedande kursen; samt

extra lärare i följande ämnen, nämligen:
skogspolitik med skogsstatistik,
lagkunskap,

författningskunskap och tjänstexpedition med bokföring,
organisk, fysikalisk och teknisk kemi,
jordbruksekonomi;

äfvensom af nödigt antal docenter och assistenter.

§ 27.

Anser styrelsen, att ändring i ett eller annat afseende bör vidtagas
i här ofvan stadgade fördelning af läroämnena mellan professorerna,
har styrelsen att, med bifogande af lärarrådets yttrande i ämnet,
därom hos Kungl. Maj:t göra framställning.

§ 28.

Lärare vid högskolan tillkommer:

a) att i sina ämnen undervisa, tentera och afgifva betyg;

b) att handleda och i möjligaste mån underlätta arbetena för de
i § 17 omförmälda studerande;

c) att inom sitt undervisningsområde följa vetenskapens framsteg
och dess praktiska tillämpning på skogshandteringen;

146

d) att, därest icke tjänliga läroböcker i hans ämnen finnas i bokhandeln
tillgängliga, så lort ske kan utarbeta sadana för att, sedan
de blifvit af styrelsen godkända, på högskolans bekostnad mångfaldigas
samt eleverna till skäligt pris tillhandahållas;

e) att på styrelsens, lärarrådets eller rektors anmodan afgifva
utlåtande i frågor, som röra hans läroämnen;

/) att på rektors kallelse deltaga i lärarrådets sammanträden;

g) att utarbeta och till rektor aflämna förslag till sådana ändringar
i det fastställda undervisningsprogrammet, som kunna anses
önskvärda;

h) att efter förteckningar, upprättade på föreskrifvet sätt, emottaga
och vårda de samlingar och andra inventarier, som tillhöra hans
läroområde, vidtaga åtgärder till deras ändamålsenliga förökande, i förteckningarna
införa tillkomna föremål jämte deras inköpsvärden samt
afskrifva sådana, som enligt rektors medgifvande må därifrån utgå,
äfvensom årligen å tid, som af styrelsen bestämmes, till rektor aflämna
uppgift å inventarier, som under det senast förflutna året tillkommit
eller blifvit på omförmäldt sätt afskrida.

Professorn i skogsskötsel åligger därjämte att öfvervaka förvaltningen
af de skogar, som blifvit för skogsundervisningen anvisade,
och att i sådant hänseende årligen, efter förslag af vederbörande, upprätta
och till styrelsen ingifva dels förslag till skogarnas förvaltning,
dels ock på föreskrifvet'' sätt affatta^ redogörelse för deras skötsel.

Professorn i skogsbotanik åligger att öfvervaka undervisningsparkens
vård, hvarvid iakttages att afverkning därstädes ej må ske
utan i samråd med professorn i skogsskötsel och rektor.

§ 29.

Professorer och e. o. professorer vid högskolan tillsättas af Kungl.
Maj:t efter af styrelsen afgifvet förslag.

Öfverassistenten förordnas af styrelsen för en tid af tre år.

Extra lärare förordnas af styrelsen på viss tid eller tillsvidare.

Docenter och assistenter antagas af styrelsen.

§ 30.

Då professur eller e. o. professur vid högskolan blir ledig, låter
styrelsen, därest ej det i § 33 omförmälda fall föreligger, genom tre
»•ånger i allmänna tidningarna införd kungörelse tillkännagifva, att sökande
äger att senast klockan 12 å trettionde dagen efter den, då kungörelsen

147

första gången varit i nämnda tidningar införd, till styrelsen ingifva
sin till Konungen ställda ansökan; skolande sökanden före utgången
af nedan angifna specimenstid till styrelsen ingifva meritförteckning
med bilagda intyg om ålder, frejd, aflagda examina och praktisk tjänstgöring
samt utgifna skrifter, äfvensom hvad öfrigt sökanden vill till
stöd för ansökningen åberopa.

Sedan ansökningstiden tilländagått, bestämmer styrelsen genom
offentligt anslag eu tid af högst två månader, inom hvilken dels de
sökandes kompetens skall vara styrkt, dels ock sökande, som så önskar,
skall hafva hållit profföreläsningar, afsedda att visa sökandens förmåga
att muntligen behandla föreliggande ämne.

Har sökande anmält sin önskan att hålla dylika föreläsningar,
bestämmer styrelsen tid för två sådana. Den ena skall behandla något
bland flera af styrelsen åtta dagar före föreläsningens hållande sökanden
delgifna ämnen, den andra ämne, som sökanden äger själf välja.

Därefter afgifver styrelsen till Kungl. Maj:t yttrande öfver
sökandes kompetens samt, då flera söka, den ordningsföljd, i hvilken
de anses böra till befattningen ifrågakomma.

§ 31.

För bedömande af sökandes skicklighet samt af profföreläsning
är styrelsen befogad att med sig adjungera sakkunnige inom eller utom
högskolan, hvilka äga att med enahanda befogenhet som styrelsens
ledamöter deltaga i befordringsärendets vidare behandling.

§ 32.

Såväl vid upprättande af förslag till ordinarie lär arbefattning som
vid dennas tillsättande bör afseende fästas endast vid sökandes skicklighet
till tjänsten, styrkt genom aflagda examina och prof, utgifna vetenskapliga
arbeten, verksamhet som praktisk skogsman eller som lärare samt
hvad öfrigt kan i detta afseende gifva tillförlitlig upplysning, så framt
därigenom företrädet mellan två eller flera sökande kan afgöras, men i
annat fall jämväl vid tjänstetid vid högskolan eller annan därmed jämförlig
läroanstalt.

Vid tillsättande af lärarbefattning i sådana ämnen, där undervisningen
delvis är förlagd till skogen, bör sökande tillika styrka sig vara
i fysiskt afseende skickad att uthärda med sådan undervisning förenade
kroppsliga ansträngningar.

148

§ 33.

Finner styrelsen utsikt att till ledig ordinarie lärarbefattning vid
liögskolan vinna någon person, känd för utmärkt skicklighet i det ämne,
hvarom fråga är, må på styrelsen bero att, innan befattningen kungöres
till ansökan ledig, hos Kungl. Maj:t göra framställning, att denne
må utan ansökan kallas till innehafvare däraf.

§ 34.

Öfver styrelsens enligt § 30 afgifna yttrande, liksom ock öfver
af styrelsen i enlighet med § 33 gjord framställning kunna besvär
anföras hos Kungl. Maj:t sist inom trettionde dagen efter det yttrandet
eller framställningen till Kungl. Maj:t inkommit.

§ 35.

Såsom kompetens till nedannämnda befattningar erfordras:

a) för professur i skogsskötsel, att såsom ledare under längre tid
af en mera omfattande svensk skogsförvaltning visat sig äga framstående
duglighet och att helst genom utgifna skrifter rörande skogsskötsel
eller genom afgångsbetyg från skogshögskolan ådagalagt synnerligen
goda teoretiska insikter i samma ämne;

b) för professur i skog suppskattning och skog sindelning, att genom
kunskapsintyg från universitet eller högskola styrkt sig äga goda matematiska
kunskaper, att helst genom utgifna skrifter eller genom afgångsbetyg
från skogshögskolan visat sig äga framstående teoretisk skicklighet
i hvad läroämnet omfattar, samt att genom förtjänstfullt utförda
uppskattningar af och utredningar angående tillväxt å större skogsområden
ådagalagt framstående praktisk duglighet;

c) för professur i sleogsbotanik med allmän botanik, att genom utgifna
skrifter eller akademiska examina styrkt sig äga den botaniska
utbildning, som erfordras för filosofisk doktorsgrad, äfvensom att hafva
publicerat väl vitsordade vetenskapliga undersökningar öfver skogsbötaniska
frågor;

149

d) för e. o. professur i skogsteknologi med byggnads- och afdikningslära,
att hafva under längre tid ledt utdrifnings-, byggnads- och afdikningsarbeten
samt visat sig äga god kännedom angående de träförbrukande
industrierna äfvensom att helst genom utgifna skrifter eller genom betyg
från högskola styrkt sig äga synnerligen goda teoretiska insikter i hvad
till ämnet hör;

e) för e. o. professur i marklära med geologi jämte klimatologi, att
genom utgifna skrifter eller akademiska examina styrkt sig äga den
geologiska utbildning, som erfordras för filosofisk doktorsgrad, äfvensom
att hafva publicerat väl vitsordade undersökningar, berörande skogens
marklära, med företräde för den, som visat sig äga goda kunskaper i
kemi och växtfysiologi eller klimatologi;

f) för e. o. professur i skogszoologi med jakt- och fiskevård, att
genom utgifna skrifter eller akademiska examina styrkt sig äga den
zoologiska utbildning, som erfordras för filosofisk doktorsgrad, äfvensom
att hafva publicerat väl vitsordade undersökningar rörande för skogen
viktiga djur, särskildt insekter, med företräde — vid i öfrigt lika kompetens
— för den, som äger god praktisk kunskap i jakt- och fiskevård.

För förordnande till öfver assistent erfordras att hafva genomgått
skogshögskolan, att äga goda kunskaper i skogs- och fältmätning, samt
att under minst tre år hafva utöfvat väl vitsordad verksamhet som praktisk
skogsman. Särskild hänsyn bör tagas till sökandes lämplighet att
leda den förberedande kursen.

För förordnande som extra lärare och assistent erfordras, att sökande
styrkt sig äga kunskaper i vederbörande ämne, tillräckliga för
att däri meddela fullgod undervisning. Assistent skall hafva genomgått
skogshögskolan.

§ 36.

Kan ej bland sökande fullt kompetent person erhållas till besättande
af ledig ordinarie lär arbefattning, må styrelsen hos Kungl. Maj:t kunna
föreslå lämplig person att för en tid af högst tre år förordnas till bestridande
af undervisningen i ifrågavarande ämne. Sådan tillförordnad
lärare åtnjuter samma aflöning som ordinarie innehafvare af befattningen,
b örnyadt förordnande af nu angifvet slag må icke för samma person
utfärdas.

150

Då tiden för meddeladt förordnande utgått, ankomme på styrelsens
pröfning, huruvida innehafvaren må, på grund af därunder ådagalagda
framstående egenskaper såsom lärare eller på grund af utgifna skrifter
inom sitt läroområde, hos Kungl. Maj:t föreslås att enligt § 33 kallas
till ordinarie innehafvare af befattningen, eller huruvida platsen i
vanlig ordning bör besättas.

§ 37.

Vid högskolan må af styrelsen docenter förordnas efter förslag
af vederbörande ordinarie lärare.

Önskar någon att blifva anställd såsom docent i någon af de
vetenskapsgrenar, undervisningen vid högskolan omfattar, anmäle han
det till vederbörande ordinarie lärare eller, om sådan ej finnes, till
rektor och ingifve därvid de skrifter och andra lärdomsbevis, med
Indika han vill styrka sin skicklighet. Vederbörande ordinarie lärare
eller, då sådan ej finnes, af styrelsen tillkallad sakkunnig afgifver till
styrelsen yttrande öfver ansökningen.

Docent åligger att mot ersättning meddela enskild undervisningåt
högskolans lärjungar samt att vid förefallande behof mot därför bestämd
godtgörelse efter styrelsens förordnande upprätthålla lärarbefattning
vid högskolan.

§ 38.

Till biträde vid den förberedande kursen och vid öfningskurser å
högskolan, vid resor och vid arbeten i skogen förordnas å viss tid
af styrelsen assistenter, hvilka i sin tjänstgöring hafva att ställa sig
vederbörande lärares föreskrifter till efterrättelse. Styrelsen har att i
god tid ledigförklara assistentbefattningarna samt att hos domänstyrelsen
göra anmälan om förordnandet för de skogsstatstjänstemän, som för
dessa erfordras.

Till amanuenser, att biträda vid undervisningen och vid vården
af högskolans samlingar äger rektor att i samråd med öfriga institutionsföreståndare
förordna därtill lämpliga ordinarie elever.

§ 39.

Vid läroplans uppgörande bör tillses, att hvarje lärare kommer i
åtnjutande af sex veckors om möjligt sammanhängande ferier.

151

Styrelsen äger bevilja rektor och ordinarie lärare tjänstledighet
högst tre månader under samma år. Styrelsen må därvid, om
så erfordras, uppdraga åt annan vid högskolan anställd lärare, som
därtill är kompetent, att jämte egen tjänst bestrida den tjänstlediges
åligganden, eller ock meddela förordnande å tjänsten åt annan person,
som styrelsen finner vara till densammas uppehållande skicklig. År
ordinarie lärare i behof af tjänstledighet för längre tid än ofvan sagdt,
skall anmälan därom af styrelsen göras hos Kungl. Maj:t, som på styrelsens
förslag beslutar ej mindre angående den begärda ledigheten än
äfven om tjänstens uppehållande under tiden.

Om tjänstledighet för extra lärare och öfriga vid högskolan anställda
tjänstemän samt om göromålens uppehållande därunder äfvensom
vid inträffade vakanser äger styrelsen förordna.

Möta oförutsedda hinder för lärare att bestrida sin tjänst, må
rektor i samråd med vederbörande lärare för högst två veckor förordna
vikarie eller träffa andra sådana anordningar, att undervisningen vederbörligen
uppehälles.

E. Kamrerare, bibliotekarie och öfrig personal.

§ 40.

Högskolans räkenskaper föras af en utaf styrelsen antagen kamrerare,
hvilken dessutom åligger:

att enligt af rektor godkänd aflöningslista månadsvis utbetala å
högskolans stat utgående löner;

att till siffran granska inkomna räkningar;

att efter rektors attest verkställa utbetalningar;

att biträda vid skötandet af högskolans expedition.

Kamreraren uppbär af rektor för löpande utgifter erforderliga
medel, och är han för dessa ansvarig.

§ 41.

Styrelsen har att åt eu i biblioteksgöromål förfaren person uppdraga
vården af högskolans bibliotek och arkiv. Denna har att på tider,
som af rektor fastställas, enligt styrelsens föreskrifter hålla biblioteket
tillgängligt för allmänheten.

152

§ 42.

Vid högskolan äro anställda en trädgårdsmästare och preparator, en
vaktmästare och maskinist samt en port- och plantering sv akt, hvilka antagas
af rektor.

Trädgårdsmästaren och preparat om åligger att efter rektors och
vederbörande lärares anvisning leda och utföra trädgårds- och parkarbeten
samt biträda vid museiföremåls preparering och montering.

Vaktmästaren och maskinisten åligger att hafva tillsyn öfver högskolans
lokaler, att vid förefallande behof tillhandagå rektor och lärare
samt att deltaga i skötseln af högskolans anläggningar, allt på sätt
rektor eller vederbörande lärare bestämmer.

Port- och planteringsvakten åligger* att hafva tillsyn af högskolans
plantskolor och öfriga anläggningar, att skydda desamma mot skadegörelse
och mot intrång af obehöriga samt att i öfrigt på sätt rektor bestämmer
deltaga i förekommande arbeten.

F. Ilektor.

§ 43.

Högskolans rektor förordnas af Kungl. Maj:t för en tid af fem år
bland högskolans ordinarie lärare, efter af styrelsen afgifvet förslag.

Rektor äger efter styrelsens pröfning i möjligaste mån erhålla
minskning i honom eljest åliggande undervisningsskyldighet, hvarjämte
rektor äger rätt att anställa nödigt skrifbiträde vid skötandet af högskolans
expedition.

§ 44.

Rektor åligger:

a) att vara föredragande i styrelsen uti frågor, som röra högskolan,
samt ordförande i lärarrådet, vid hvars sammanträden han skall
ombesörj a protokollsföring;

b) att efter förslag af vederbörande lärare hos styrelsen gorå framställning
om förordnande af de assistenter, som för undervisningens
bedrifvande erfordras;

c) att antåga elever till förberedande kursen och att i samråd
med vederbörande lärare antaga tillfälliga elever samt sådana studerande,
som i § 17 omförmälas;

153

d) att närmast under styrelsen vaka däröfver, att undervisningen
efter gällande stadgar och föreskrifter behörigen fortgår, samt att
högskolans lärare, tjänstemän och elever fullgöra sina skyldigheter;

e) att, sedan nödiga ordningsföreskrifter efter af honom ingifvet
förslag blifvit af styrelsen fastställda, tillse, att dessa af vederbörande
iakttagas samt, då så erfordras, meddela varning och göra sådan anmälan,
som omförmäles i § 24;

f) att för hvarje termin i samråd med lärarrådet upprätta och
å tid, som af styrelsen bestämmes, till denna insända förslag till läsoch
arbetsordning;

g) att årligen på af styrelsen bestämd tid till denna ingifva dels
berättelse om undervisningen vid högskolan, dels kamrerarens af rektor
attesterade kassaredogörelse för sistförflutna års förvaltning, dels ock
förteckning öfver högskolans inventarier;

h) att hafva tillsyn öfver högskolans såväl fasta som lösa egendom,
rekvirera och uppbära till högskolan anslagna statsmedel, elevafgifter
och andra inkomster samt tillse, att dessa efter gällande stat,
särskilda föreskrifter och styrelsens bestämmelser användas och inom
därför bestämd tid redovisas;

i) att till kamreraren öfverlämna för löpande utgifter erforderliga
medel, dock för hvarje gång icke större belopp än hvad som kan
beräknas för en månad vara erforderligt;

j) att vid tjänstombyte eller eljest, då så pröfvas lämpligt, verkställa
inventering af de högskolans tillhörigheter, som stå under annan
vid högskolan anställd persons vård;

k) att i vederbörlig ordning ledigförklara från högskolan utgående
stipendier och studieunderstöd;

l) att i samråd med öfriga institutionsföreståndare förordna amanuenser;

m) att antaga och afskeda den i § 42 omförmälda personalen,
trädgårdsmästaren dock i samråd med professorn i skogsbotanik;

n) att handhafva högskolans expedition samt föra matrikel och
betygsliggare;

o) att öfrigt ställa sig till efterrättelse dessa stadgar samt af
styrelsen utfärdade föreskrifter.

G. Lärarråd.

§ 45.

Högskolans lärarråd utgöres af högskolans professorer och e. o.
professorer eller deras vikarier. I lärarrådet äga därjämte öfriga

154

lärare säte och stämma vid behandling- af frågor, som angå deras läroämnen,
utdelande af belöningar och understöd äfvensom de i § 24
omnämnda disciplinära åtgärder. Äfven i andra fall må rektor, om
han därtill finner skäl, kalla öfverassistenten eller extra lärare att i
öfverläggningarna men ej i besluten deltaga.

§ 46.

I lärarrådet föres ordet af rektor eller i dennes frånvaro af den
till fullmaktsdatum vid högskolan äldste läraren.

Lärarrådet må ej fatta beslut, därest icke minst tre röstberättigade
ledamöter äro vid sammanträdet närvarande.

Vid omröstning inom lärarrådet gäller i händelse af lika röstetal
den mening ordföranden biträder.

Afvikande mening äger ledamot rätt att på af honom formuleradt
sätt få till protokollet antecknad.

Vill lärare inom lärrarrådet väcka förslag om något han anser lör
högskolan nödigt eller nyttigt, äger han anmäla ärendet för rektor,
som uppför detsamma på föredragningslistan till närmaste sammanträde,
då det på öfligt sätt behandlas.

§ 47.

Lärarrådet tillkommer:

a) att antaga ordinarie elever;

b) att till styrelsen afgifva förslag angående utdelande af från
högskolan utgående stipendier och studieunderstöd;

c) att enligt § 16 befria elev från undervisning i visst ämne samt
från i § 21 mom. b) omförmälda afgifter;

d) att meddela rätt till omtentamen enligt bestämmelserna i § 19;

e) att vid elevs afgång från högskolan afgifva betyg öfver hans
flit och uppförande;

f) att utöfva den i § 24 omförmälda disciplinära myndigheten
öfver eleverna;

g) att afgifva utlåtande i frågor, som för sådant ändamål af Kungl.
Maj:t, högskolans styrelse eller andra myndigheter till lärarrådet hänskjutits; h)

att till styrelsen göra de framställningar i öfrigt, som synas
lärarrådet ägnade att gagna undervisningen och studierna vid högskolan.

155

KAP. III.

Skogsläroverket.

A. Skog släroverkets ändamål och ledning.

§ 48.

Skogsläroverket har till ändamål att kostnadsfritt, under bibringande
af nödiga teoretiska kunskaper, meddela praktisk insikt och färdighet i
skogshandteringen till den utsträckning, som kan anses nödig för
handhafvande af en mindre kräfvande skogsförvaltning.

§ 49.

Närmaste ledningen af skogsläroverket handhafves af lärarråd och
rektor på sätt dessa stadgar närmare bestämma.

Tillsyn öfver läroverket utöfvas af eu utaf Kungl. Magt tillsatt
inspektör.

B. Undervisning.

§ so.

Vid skogsläroverket meddelas undervisning:

dels i de grundläggande ämnena botanik, marklära med geologi och
klirnatologi, skogszoologi, matematik samt skogs- och fältmätning;

dels i fackämnena skogsskötsel, skogsuppskattning och skogsindelning,
skogsteknologi med byggnads- och afdikningslära, jordbruksekonomi,
författningskännedom, jakt- och fiskevård, bokföring, kartoch
byggnadsritning samt kartskrift.

§ 51.

För undervisningens bedrifvande böra vid skogsläroverket finnas:

a) föreläsningssal;

k) samlingar för undervisningens åskådliggörande, belysande
skogens utseende och lif samt skogsbruket;

c) boksamling, innehållande viktigare, skogen och skogshushållningen
berörande läro- och handböcker samt tidskrifter;

156

d) park med för svenskt skogsbruk viktiga in- och utländska
träd och buskar;

e) klängstuga.

§ 52.

Undervisningen meddelas lärjungarna efter en af styrelsen på förslag
af lärarrådet fastställd läs- och arbetsordning och består i:

a) lektioner å lärorummet, förenade med muntliga förhör och i
största möjliga utsträckning förtydligade genom demonstration af tillgänglig
undervisningsm ateriell;

b) öfning skurser å läroverket för att åskådliggöra den teoretiska
undervisningen samt bibringa lärjungarna därtill hörande praktiska
färdigheter;

c) exkursioner i läroverkets omgifningar samt i dess öfningsskogar;

d) arbeten i skogen, afseende att bibringa lärjungarna praktisk insikt
och färdighet i till skogshandteringen hörande sysslor;

e) resor, afsedda att belysa den teoretiska undervisningen.

§ 58.

Fullständig lärokurs vid skogsläroverket omfattar:

8 januari—30 april, teoretisk undervisning;

1 maj—6 november, arbeten i skogen samt resor;

7 november—20 december, teoretisk undervisning och pröfningar.

Ferier åtnjutas under en vecka vid påsken.

Ofvan angifna tider för terminernas början och slut må af styrelsen
efter lärarrådets förslag ändras med iakttagande likväl, att undervisningstiden
därigenom icke förkortas.

C. Pröfningar och betyg.

§ 54.

Lärjungarnas kunskaper prof vas genom muntliga och skriftliga
förhör och deras praktiska arbeten äfven genom granskning å marken.
De muntliga förhören äro offentliga.

Före påbörjandet af årets praktiska arbeten verkställes pröfning
i de grundläggande ämnen, uti hvilka undervisningen då afslutats; i
öfriga ämnen företages pröfning vid lärokursens slut.

157

Lärjungarnas kunskaper och praktiska arbeten bedömas med
betygen:

berömlig (3),

med utmärkt beröm godkänd (2 Vs),
med beröm godkänd (2),
med nöje godkänd (1 Va),
godkänd (1),
underkänd (0).

Betygen införas och attesteras af vederbörande lärare i därför afsedd
betygsliggare.

§ 55.

Lärjunge, som å något af honom utfördt praktiskt arbete erhållit
betyget underkänd, eller som vid de med honom anställda förhör erhållit
detta betyg i mer än två ämnen, vare ej berättigad att undergå
förnyade pröfningar, utan vare från läroverket skild.

Har lärjunge å samtliga praktiska arbeten erhållit godkända vitsord
men vid de med honom anställda förhör underkänts i ett eller
högst två ämnen, vare han berättigad att å tid, som af lärarrådet bestämmes,
en gång undergå förnyad pröfning i det eller de ämnen, i
hvilka han blifvit underkänd. Blir han därvid godkänd, utfärdas för
honom afgångsbetyg såsom härnedan sägs.

För lärjunge, som i samtliga i § 50 upptagna ämnen erhållit godkända
vitsord, utfärdas af rektor afgångsbetyg enligt af styrelsen
fastställdt formulär.

§ 56.

Vid lärokursens slut anordnas vid läroverket afstötning, till hvilken
allmänheten äger tillträde, och som, när styrelsen så beslutar, må förenas
med offentligt afgångsförhör.

B. Lärjungar.

§ 57.

Den, som önskar antagas till lärjunge vid skogsläroverket, har att
före den 1 december till läroverkets rektor därom ingifva egenhändigt
skrifven ansökan, åtföljd af följande handlingar:

158

a) prästbetyg, utvisande att sökanden har god frejd, och att hans
ålder ej öfverstiger 26 år;

b) läkarbetyg, utfärdadt af fast anställd militärläkare, visande att
sökanden äger frisk kropp utan lyten och sjukdomsanlag, normalt färgsinne
samt en synförmåga, som efter korrektion af möjligen befintligt
refraktionsfel — därvid, om så erfordras, äfven cylinderglas må användas
— är normal å ettdera ögat, hvarvid en nedsättning af synskärpan å
andra ögat till 0,8 må vara tillåten. Närsynthet i högre grad än 5
dioptrier må dock ej förefinnas. I öfrigt skall läkarundersökningen utföras
enligt de föreskrifter, som finnas angifna i medicinalstyrelsens
cirkulär den 18 oktober 1905 (Bill. till svensk författningssamling
1905, n:o 45);

c) antingen betyg om aflagd realskolexamen med minst vitsordet
godkänd i ämnena matematik och naturlära, samt protokollsutdrag angående
det särskilda betyg i ämnet biologi, som ingår i sistnämnda
betyg, eller med realskolexamen fullt jämförligt kunskapsprof,

eller ock afgångsbetyg från någon statens skogsskola, utvisande
att sökanden erhållit sådana särskilda vitsord, som i § 85 sista mom.
omförmälas, tillika med betyg, att han i enlighet med gällande bestämmelser
för fyllnadspröfning till realskolexamen undergått sådan
pröfning i ämnena modersmålet, matematik och naturlära, äfvensom
sådant protokollsutdrag, som härofvan sägs;

cl) intyg af fackman om väl vitsordadt deltagande under minst
22 månader i praktiska skogsarbeten, hvaribland väl utförd skogsmätning,
uti hvilken tid dock ej lärokurs vid skogsskola må inräknas;

e) till vederhäftigheten styrkt borgen för gäldande af i § 58 omförmälda
afgifter för kosthåll och praktiska öfningar.

Lärjungar antagas årligen af lärarrådet till det antal, som Kung!
Maj:t efter förslag af styrelsen bestämt.

Uppgå de sökande till högre antal än sålunda fastställts, bestämmes
med stöd af ofvan i mom. c och d omförmälda betyg och vitsord, hvilka
skola till lärjungar antagas.

§ 58.

Lärjungarna, som åtnjuta fritt husrum, hafva att erlägga afgifter
för kosthåll såväl under vistelsen vid läroverket som under resor och
exkursioner. Afgifternas storlek och tiden för deras erläggande bestämmas
af styrelsen efter förslag af läroverkets rektor. Afgift återbetalas icke,
om lärjunge lämnar läroverket före lärokursens afskafning, med undantag
för det fall, som i § 61 omförmäles.

159

§ 59.

Lärjunge är skyldig att noggrannt ställa sig till efterrättelse den för
läroverket gällande ordningsstadgan.

§ 60.

Brister lärjunge i livad honom åligger och låter sig icke rätta af
varning, som rektor honom meddelar, må lärarrådet på anmälan af
rektor tilldela den felande ytterligare varning eller, vid svårare eller
upprepade förseelser, anmäla förhållandet för inspektören, på hvilken
det beror att skilja den felande från läroverket, lärarrådet dock medgifvet
att, till dess inspektören fattat beslut i ärendet, afvisa lärjungen från
läroverket.

§ 61.

Har lärjunge af sjukdom eller andra särskilda omständigheter blifvit
i väsentlig mån hindrad att deltaga i undervisningen, äger lärarrådet
medgifva uppskof med undergående af föreskrifna pröfningar eller, därest
sådant anses erforderligt, tillstånd att ånyo genomgå lärokursen i dess
helhet.

Vid ofvan angifvet förhållande må afgift, som af lärjunge erlagts
på grund af stadgande i § 58, till honom återbetalas i den omfattning
lärarrådet bestämmer.

E. Lärare och öfrig personal.

§ 62.

Vid skogsläroverket meddelas undervisning af:
tre lektorer, nämligen:

eu i skogsskötsel, botanik samt marklära med geologi och
klimatologi;

en i skogsuppskattning och skogsindelning jämte skogs- och fältmätning
samt zoologi med jakt- och fiskevård;

en i skogsteknologi med byggnads- och afdikningslära jämte
författningskännedom; samt

en extra lärare, i jordbruksekonomi,
äfvensom af assistenter.

160

§ 63.

ändring i ett eller annat afseende bör vid -

Anser styrelsen, att -------» - --- - __

ta^as i här ofvan stadgade fördelning af läroämnena mellan lektorerna,
har styrelsen att, med bifogande af lärarrådets yttrande i ämnet, därom
hos Kungl. Maj:t göra framställning.

§ 64.

Lärare vid skogsläroverket tillkommer:

a) att i sina ämnen undervisa, examinera, och afgifva betyg;

b) att inom sitt undervisningsområde följa skogshandtenngens

fr<i insteg ,

ofatt på rektors kallelse deltaga i lärarrådets sammanträden;

d) att utarbeta och till rektor aflämna förslag till sådana ändringar
i det fastställda undervisningsprogrammet, som kunna anses önskvärda;

e) att på styrelsens, lärarrådets eller rektors anmodan afgifva
utlåtande i frågor, som röra hans läroämnen;

f) att efter förteckningar, upprättade på löreskrifvet. sätt, emottaga
och vårda samlingar och andra inventarier, som tillhöra hans
befattning, vidtaga åtgärder till deras ändamålsenliga förökande, i förteckningarna
införa tillkomna föremål jämte deras inköpsväiden samt
afskrifva sådana, som enligt rektors medgifvande må därifrån utgå,
äfvensom årligen på tid som af styrelsen bestämmes, tih denne aflamna
uppgift å inventarier, som under det senast förflutna året tillkommit

eller blifvit på omförmäldt sätt afskrifna.

Lektorn i skogsskötsel åligger därjämte att med biträde, pa sätt
styrelsen bestämmer, åt öfriga lärare handhafva den förvaltning af de
till skogsundervisningen anvisade skogsområden, som Kungl. Maj:t bestämmer
och att i sådant hänseende enligt utfärdade föreskrifter årligen
afgifva, dels förvaltningsförslag, dels ock redovisning för skötseln af
nämnda skogsområden äfvensom att till vederbörande insända af honom
uppburna försäljnings- och arrendemedel eller, där de ej af honom uppbäras,
nödiga uppgifter för deras indrifvande.

§ 65.

Lektorer vid skogsläroverket tillsättas åt Kungl. Maj.t eftei felslag

af styrelsen. . ... ..

Extra lärare och assistenter förordnas på viss tid eller tillsvidare

af styrelsen.

161

§ 66.

Då lektorat blir ledigt, låter styrelsen genom tre gånger
i allmänna tidningarna införd kungörelse tillkännagifva, att sökande äger
att senast klockan 12 å trettionde dagen efter den, då kungörelsen
iorsta gången vant i nämnda tidningar införd, till styrelsen ingifva sin
tall Konungen ställda ansökan; skolande sökanden därvid foga meritförteckning
med bilagda intyg om ålder, frejd, ailagda examina och
praktisk tjänstgöring samt utgifna skrifter, äfvensom hvad öfrigt sökanden
vill till stöd för ansökningen åberopa.

, inskar sökande, för att ådagalägga sin förmåga att muntligen
benandla till hans undervisning hörande ämne, inför styrelsen å skogsimgskohin
hålla föreläsning, må han därom i ansökningen göra framställning.
Styrelsen bestämmer genom offentligt anslag tid för sådan föreläsning
samt delgifver åtta dagar före föreläsningens hållande sökanden
ett antal ämnen, bland hvilka denne äger till behandling utvälja ett.

§ 67.

b Öl bedömande af sökandes skicklighet samt af profföreläsning
ar styrelsen befogad med sig adjungera lärare vid skogshögskolan,
livitka. äga att med enahanda befogenhet som stvrelsens ledamöter del-:
taga i befordring,särendets vidare behandling.

§ 68.

•o ■■ b>åväl vid upprättande åt törsiag till lektorat som vid dettas
tillsättande bör afseende lästas endast vid sökandes skicklighet till
Runsten, styrkt genom aflagda examina och prof, utgifna vetenskapliga
arbeten verksamhet som praktisk skogsman eller som lärare, samt hvad
? J1h^ karl i detta afseende gifva tillförlitlig upplysning, så framt därigenom^
företrädet mellan två eller derå sökande kan afgöras, men i
annat, tall jämväl vid tjänstetid vid skogshögskolan eller annan offentlig
iaroanstalt. &

§ 69.

Såsom kompetens till nedannämnda befattningar erfordras:

a) för lektorat i skogsskötsel, botanik samt marklära med geologi
och khmatologi, att under minst tre år under eget ansvar på ett

162

väl vitsordad! sätt hafva ledt eu mera omfattande svensk skogsförvältning
samt att genom afgångsbetyg från skogsliögskolan styrkt
sig äga synnerligen goda teoretiska kunskaper i skogsskötsel, botanik
och marklära med geologi, vid i öfrigt lika kompetens dock med företräde
för den, som publicerat väl vitsordade arbeten inom läroområdet;

b) för lektorat i skogsuf^skattning och skog sindelning jämte skogsöda
fältmätning samt zoologi med jakt- och fiskevård, att genom afgångsbetyg
från skogsliögskolan styrkt sig äga synnerligen goda kunskaper
uti hvad undervisningen omfattar samt att genom väl utförda skogsuppskattnings-
och skogsindelningsarbeten hafva ådagalagt praktisk
duglighet, vid i öfrigt lika kompetens dock med företräde för den,
som publicerat väl vitsordade arbeten inom läroområdet;

c) för lektorat i skogsteknologi med byggnads- och afdikning slära
jämte författningskännedom, att äga fullgod praktisk kännedom om
utdrifnings-, byggnads-, afdiknings- och sågningsarbeten samt att genom
afgångsbetyg från skogsliögskolan styrkt sig äga goda teoretiska kunskaper
uti hvad undervisningen omfattar.

För anställande såsom extra lärare och assistent erfordras att äga
kunskaper i vederbörande ämne, tillräckliga för att däri meddela fullgod
undervisning. Assistent skall hafva genomgått skogsliögskolan.

Sökande till lektorsbefattning bör äfven styrka sig vara i fysiskt
afseende skickad att uthärda med undervisningen i skogen förenade
ansträngningar. <. ^

Kan ej bland sökande fullt kompetent person erhållas till besättande
af ledigt lektorat, må styrelsen hos Kungl. Maj:t kunna föreslå
lämplig person att för en tid af högst tre år förordnas till bestridande
af undervisningen i ifrågavarande ämne. Sådan tillförordnad lektor
åtnjuter samma aflöning, som ordinarie innehafvare af befattningen.

Förnyadt förordnande af nu angifvet slag må icke för samma
person utfärdas.

Då tiden för meddeladt förordnande utgått, ankomme på styrelsens
pröfning, huruvida innehafvare må, på grund af därunder ådagalagda
framstående egenskaper såsom lärare eller på grund af utgifna
skrifter inom sitt läroområde, hos Kungl. Maj:t föreslås till ordinarie
innehafvare af befattningen eller denna skall ånyo ledigförklaras.

§ 71.

Assistenter förordnas att biträda vid öfhingskurser å läroverket, vid
resor och vid arbeten i skogen, äfvensom vid rektors tjänstexpedition,

163

och hafva de i sin tjänstgöring att ställa sig'' vederbörande lärares föreskrifter
till efterrättelse.

Då assistent förordnats, skall styrelsen därom hos domänstvrelsen
omedelbart göra anmälan.

§ 72.

\ id läroplans uppgörande bör tillses, att hvarje lärare kommer
i åtnjutande af sex veckors så vidt möjligt sammanhängande ferier.

Styrelsen äger bevilja rektor och lektorerna tjänstledighet högst
tre månader under samma år, och må styrelsen'' därvid om så erfordras
uppdraga åt annan vid läroverket anställd lärare, som därtill
är kompetent, att jämte egen tjänst bestrida den tjänstlediges åligganden,
eller ock meddela förordnande å tjänsten åt annan person, hvilken tjänstinnehafvaren
äger att föreslå, och som styrelsen finner vara till tjänstens
uppehållande lämplig. År lektor i behof af tjänstledighet för längre
tid än ofvan sagdt, skall anmälan därom af styrelsen göras hos Kungl.
Maj:t, som på styrelsens förslag beslutar ej mindre angående den begärda
ledigheten än äfven om tjänstens uppehållande under tiden.

Om tjänstledighet för extra lärare och assistenter samt om göromålens
uppehållande under tiden äger rektor förordna.

Möta oförutsedda hinder för lektor att bestrida sin tjänst, må rektor
i samråd med vederbörande lektor för högst två veckor förordna vikarie
eller träffa andra sådana anordningar, att undervisningen vederbörligen
uppehälles.

§ 73.

A id läroverket anställes af rektor eu vaktmästare, hvilken det
åligger att hafva tillsyn öfver läroverkets lokaler, att vid förefallande
behof tillhandagå rektor och lärare samt att deltaga i skötseln af läroverkets
anläggningar, allt på sätt rektor eller vederbörande lärare bestämmer.

F. Sektor.

§ 74.

Läroverkets rektor förordnas af Kungl. Maj:t för eu tid af fem
år bland läroverkets lektorer, efter af styrelsen afgifvet förslag.

Rektor äger att efter styrelsens pröfning i möjligaste mån erhålla
minskning i honom eljest åliggande undervisningsskyldighet.

164

§ 75.

Rektor åligger:

a) att vara ordförande i lärarrådet samt att vid dettas sammanträden
föra protokoll;

b) att närmast under styrelse och inspektör vaka däröfver, att
undervisningen efter gällande stadgar och föreskrifter behörigen fortgår,
samt att läroverkets lärare och lärjungar fullgöra sina skyldigheter;

c) att, sedan nödiga ordningföreskrifter efter af rektor ingifvet
förslag blifvit af styrelsen fastställda, tillse, att dessa af vederbörande
iakttagas samt, då så erfordras, meddela varning och göra sådan anmälan,
som omförmäles i § 60;

d) att årligen i samråd med lärarrådet upprätta och till den tid,
som af styrelsen bestämmes, till denna insända förslag till läs- och
arbetsordning för läroverket;

e) att årligen anordna afstötning, som i § 56 sägs, samt att i^god
tid förut underrätta inspektören om tiden lör anställande af de i 5 54
omförmälda förhör;

f) att årligen på tid, som af styrelsen bestämmes, till inspektören
ingifva dels berättelse om undervisningen vid läroverket, dels förteckning
öfver läroverkets inventarier, dels ock kassaredogörelse för
nästföregående års förvaltning;

g) att hafva tillsyn öfver läroverkets såväl lasta som lösa egendom,
rekvirera och uppbära till läroverket anslagna statsmedel, afgifter
af lärjungarna och andra inkomster samt tillse, att dessa efter gällande
stat, särskilda föreskrifter och styrelsens bestämmelser användas och
inom därför bestämd tid redovisas;

h) att vid tjänstombyte eller eljest, då så pröfvas lämpligt, verkställa
inventering af de läroverkets tillhörigheter, som sta under annan
vid läroverket anställd persons vård;

i) att antaga och afskeda läroverkets vaktmästare;

k) att handhafva läroverkets expedition samt föra matrikel och
betygsliggare;

l) att i öfrigt ställa sig till efterrättelse af styrelsen utfärdade
föreskrifter.

165

G. Lärarråd.

§ 76.

_ Läroverkets lärarråd utgöres af läroverkets lektorer eller deras
vikarier. I . lärarrådet äger därjämte extra lärare säte och stämma
vid behandling af frågor, som angå hans läroämne, utdelande af belöningar
och^ understöd, äfvensom de i § 60 omnämnda disciplinära
åtgärder. Äfven i andra fall må rektor, om han därtill finner skäl,
kalla extra lärare att i öfverläggningarna men ej i besluten deltaga.

I lärarrådet föres ordet af rektor.

Vid omröstning inom lärarrådet gäller i händelse af lika rösttal
den mening ordföranden biträder.

Afvikande mening äger ledamot rätt att på af honom formuléradt
sätt få till protokollet antecknad.

Vill lärare inom lärarrådet väcka förslag om något han anser
för läroverket nödigt eller nyttigt, äger han anmäla ärendet för rektor,
som uppför detsamma på föredragningslistan till närmaste sammanträde,
då det på öflig! sätt behandlas.

§ 78.

Lärarrådet tillkommer:

a) att antaga lärjungar;

h) att utdela de vid läroverket utgående stipendierna;

c) att meddela lärjunge sådant uppskof eller tillstånd, som i § 61
omför mäles;

d) att utöfva den i § 60 omförmälda disciplinära myndigheten
öfver lärjungarna;

e) att vid lärjunges afgång från läroverket afgifva betyg'' öfver
hans flit och uppförande;

. fj. afgifva utlåtande i frågor, som för sådant ändamål af Kung!.
Majrt, läroverkets styrelse eller andra myndigheter till lärarrådet hänskjutits; g)

att till styrelsen göra de framställningar i öfrigt, som synas
lärarrådet ägnade att gagna undervisningen och studierna vid läroverket.

166

K AP. IV.

Skogsskolorna.

A. Skog sskolor nas ändamål och ledning.

§ 79-

Skogsskolorna hafva till ändamål att genom kostnadsfri undervisning
bibringa nödig kunskap och färdighet, för tjänstgöring såsom
förmän vid i skogen förekommande arbeten.

§ so.

Hvarje skogsskola står under uppsikt af eu inspektör och under
närmaste ledning af en föreståndare, på sätt dessa stadgar närmare
bestämma.

B. Undervisning.

§ 81.

Vid skogsskolorna meddelas undervisning:

dels i de grundläggande ämnena modersmål, naturhistoria (botanik,
marklära, zoologi), matematik, skogs- och fältmätning samt välskrifning;

dels i fackämnena skogsskötsel, skogsuppskattning, skogsteknologi
med byggnads- och afdikningslära, jakt- och fiskevård, trädgårdsskötsel,
författningskännedom, bokföring samt kart- och byggnadsritning.

§ 82.

För undervisningens bedrifvande böra vid hvarje skogsskola finnas:

a) föreläsningssal ;

b) samlingar för undervisningens åskådliggörande, belysande skogens
utseende och lif samt skogsbruket;

c) boksamling, innehållande de viktigaste skogen och skogshushållningen
berörande svenska läro- och handböcker samt tidskrifter;

d) trädgård med för svenskt skogsbruk viktiga in- och utländska
träd och buskar samt för orten passande köks- och prydnadsväxter;

e) kläng stag a.

Undervisningen meddelas lärjungarna efter en af styrelsen på
förslag af föreståndaren fastställd läs- och arbetsordning och består i:

a) lektioner å lärorummet, förenade med muntliga förhör och i
största möjliga utsträckning förtydligade genom demonstration af tillgänglig
undervisningsmateriell;

b) arbeten i skogen, afseende att bibringa lärjungarna praktisk
insikt och färdighet i till skogshandteringen hörande sysslor.

§ 84; -

Lärokurs vid skogsskola omfattar tiden från den 1 november till
den 15 oktober nästpåföljande år med högst två veckors uppehåll vid
jultiden och en vecka vid påsken.

C. Afgång sförhör och betyg.

§ 85.

Vid lärokursens slut anställes med lärjungarna offentligt afgångsförhör.

Lärjungarnas kunskaper bedömas med nedanstående vitsord:
berömlig (3),

med utmärkt beröm godkänd (2 V,),
med beröm godkänd (2),
med nöje godkänd (1 Va),
godkänd (1),
underkänd (0).

För lärjunge, som erhållit minst betyget godkänd uti samtliga
i § 81 omförmälda ämnen, utfärdar föreståndaren afgångsbetyg enligt
af styrelsen faststälklt formulär.

Har lärjunge i högst två af ämnena välskrifning, trädgårdsskötsel
samt kart- och byggnadsritning fått betyget underkänd, så skall detta
likväl ej för honom utgöra hinder att erhålla afgångsbetyg.

Afgångsbetyg skola af föreståndaren införas i skogsskolans betygsliggare.

För lärjunge, som i afgångsbetyg^ erhållit minst 35 betygsenheter
lör teoretiska kunskaper och 16 betygsenheter för praktiska färdigheter,

1(58

och som i öfrig! visat synnerlig håg och fallenhet för skogsmannayrket,
må af föreståndaren å betyget göras särskild anteckning, hvarigenom
lärjungen berättigas till inträde vid skogsläroverket efter ansökan, som
i § 57 sägs.

T). Lärjungar.

§ 86.

Den, som önskar antagas till lärjunge vid skogsskola, har att före
den 15 september till skolans föreståndare ingifva egenhändigt skrifveri
ansökan därom, åtföljd af följande handlingar:

a) prästbetyg, utvisande att sökanden bär god fräjd, och att hans
ålder är mellan 18 och 28 år;,

b) läkarbetyg, utfärdadt så vidt möjligt af fast anställd militärläkare,
utvisande att sökanden äger frisk kropp utan lyten och sjukdomsanlag,
normalt färgsinne samt en synförmåga, som efter korrektion
af möjligen befintligt refraktionsfel — därvid, om så erfordras, äfven
cylinderglas må användas — är normal å ettdera ögat. hvarvid en nedsättning
af synskärpan å andra ögat till 0,8 må vara tillåten. Närsynthet
i högre grad än 5 dioptrik- må dock ej förefinnas. T öfrigt skall läkarundersökningen
utföras enligt de föreskrifter, som finnas angifna i medicinalstyrelsens
cirkulär af den 18 oktober 1905 (Bill. till Svensk författningssaml.
1905, n:o 45); och bör beträffande sökande, som ej fyllt 20 år,
betyget innehålla uppgift, att lian nått den kroppsliga utbildning, som
erfordras för att till vapentjänst antagas;

c) antingen afgångsbetyg från utbilda! ngsanstalt med minst lika
stora fordringar å kunskaper som folkskola, anordnad enligt litt. A eller
litt. B i den af Kungl. Maj:t den 7 december 1900 godkända »normalplan
för undervisningen i folkskolor och småskolor», eller ock af examinerad
folkskollärare afgifvet intyg därom, att sökanden vid tiden för ansökningens
ingifvande äger det mått af kunskaper, som erfordras för
erhållande af afgångsbetyg från folkskola af ofvan an gifven beskaffenhet;

d) orlofssedel eller arbetsbetyg från förut innehafd tjänst äfvensom
intyg därom, att sökanden under minst ett år deltagit i praktiska skogsarbeten;
samt

e) beträffande sökande, som ej kan styrka sig vara behöfvande,
till vederhäftigheten sty rkt borgen för gäldande af afgift för kosthåll.

169

Lärjungar vid skogsskolorna antagas årligen af vederbörande inspektör
och föreståndare till det antal, som Kung!. Maj:t efter förslag af
styrelsen bestämt.

Uppgå de sökande till högre antal än sålunda fastställts, äga vid
i öfrig! lika kompetens de företräde, hvilka framlägga de bästa vitsord
om deltagande i praktiska skogsarbeten.

§ 87.

Lärjungarna åtnjuta fritt husrum men hafva att erlägga afgift
för kosthåll.

Afgiften bestämmes af inspektören efter förslag af skolans föreståndare
och erlägges å tid, som denne bestämmer.

Erlagd afgift återbetalas endast uti sådant fall, som i § 90 omförmäles.

§ 88.

Lärjunge är skyldig att noggrann! ställa sig till efterrättelse den
för skogsskolorna gällande ordningsstadgan.

§ 89.

Brister lärjunge i hvad honom åligger och låter sig icke rätta
af varning, som föreståndaren honom meddelar, må föreståndaren vid
svårare förseelser anmäla förhållandet för inspektören, på hvilken det
beror att skilja den felande från skolan, föreståndaren dock medgifvet
att, till dess inspektören fattat beslut i ärendet, bortvisa lärjungen
från skolan.

§ 90.

Lärjunge, som på grund af sjukdom eller andra särskilda omständigheter
blifvit i sådan grad hindrad att deltaga i undervisningen, att afgångsbetyg
ej kunnat för honom utfärdas, äger rätt att ett påföljande
år, efter förnyad ansökan enligt § 86, med företrädesrätt vinna inträde
vid skolan.

1 sådant fall må afgift, som af lärjunge erlagts på grund af stadgandet
i § 87, till denne återbetalas i den omfattning, efter samråd
med inspektören, föreståndaren bestämmer.

170

K. Lärare.

§ 91.

Undervisningen vid skogsskada handhafves af en föreståndare och
eu skogsråttare.

§ 92.

Föreståndare vid skogsskola åligger:

a) att under styrelse och inspektör ansvara för, att under visningen
vid skolan efter gällande stadgar och föreskrifter behörigen fortgår, och
att god ordning och flit råda bland skolans lärjungar;

b) att tillse, att af styrelsen på förslag af föreståndaren meddelade
ordningsföreskrifter af vederbörande efterlefvas samt, då så erfordras,
meddela varning och göra sådan anmälan, som omförmäles i § 89;

c) att i enlighet med fastställd läs- och arbetsordning själf undervisa
samt leda och öfvervaka den undervisning, som meddelas af
skogsrättaren, börande föreståndaren särskildt vid alla viktigare praktiska
arbeten, såsom skogsodling, gallring, stämpling och timmeraptering,
i största möjliga utsträckning personligen närvara i skogen;

d) att vaka öfver vård och underhåll af skolans byggnader, inventarier
och samlingar;

e) att rekvirera och uppbära samt i behörig ordning disponera
och bokföra till skolan anslagna medel, äfvensom å föreskrifven tid
till inspektören afgifva dels redogörelse öfver dessa medels användande,
åtföljd af förteckning öfver skolans inventarier, dels och berättelse öfver
skolans verksamhet;

f) att uppbära och för afsedt ändamål använda de afgifter, som
af skolans lärjungar erläggas, och till inspektören årligen »Hämna
redovisning öfver denna sin förvaltning;

g) att fora matrikel och betygsliggare rörande skolans lärjungar;

h) att årligen anställa afgångsförhör, som i § 85 sägs, och utfärda

afgångsbetyg för lärjungarna; ■

i) att jämte inspektören utdela vid skogsskolan utgående stipendier;

k) att handhafva skolans expedition;

l) att med biträde af skogsrättaren handhafva förvaltningen af
det skogsområde, som i och för undervisningen åt skolan kan hafva
anvisats, och att i sådant hänseende enligt utfärdade föreskrifter årligen

171

afgifva dels förvaltning-storslag, dels ock redovisning- för skötseln af
nämnda skogsområde, äfvensom att till vederbörande insända af föreståndaren
uppburna försäljnings- och arrendemedel eller, där de ej af
honom uppbäras, nödiga uppgifter för deras indrifvande;

m) att i öfrigt ställa sig till efterrättelse af styrelsen utfärdade
föreskrifter.

§ 93.

Skogsråtta^ vid skogsskola åligger:

a) att biträda vid tillsynen öfver skolans lärjungar äfvensom vid
förvaltningen af skolans skogsområde;

b) att handhafva den teoretiska undervisning, som honom enligt
fastställd läs- och arbetsordning åligger, samt att enligt samma arbetsordning
och föreståndarens föreskrifter leda lärjungarnas praktiska arbeten
och öfningar;

c) att hafva närmaste vården af skolans inventarier samt årligen
å tid, söm af styrelsen bestämts, till föreståndaren aflämna förteckning
öfver desamma;

d) att föra journal öfver lärjungarnas praktiska arbeten;

e) att till föreståndaren afgifva förslag'' till afgångsbetyg för lärjungarna
i de ämnen, i Indika skogsrättaren meddelat undervisning.

''§ 91.

Föreståndare vid skogsskola tillsättes af Kungl. Magt efter förslag
af styrelsen.

Skogsröfvare tillsättes af styrelsen efter förslag af föreståndaren.

§ 95.

Då föreståndarplats vid skogsskola blir ledig, låter styrelsen genom
tre gånger i allmänna tidningarna införd kungörelse tillkännagifva,
att sökande äger att senast klockan 12 å trettionde dagen efter
den, då kungörelsen första gången varit i nämnda tidningar införd, till
styrelsen ingifva sin till Konungen ställda ansökan; skolande sökanden
därvid foga meritförteckning med bilagda intyg om ålder, frejd, aflagda.
examina och praktisk tjänstgöring samt utgifna skrifter, äfvensom hvad
öfrigt sökanden vill till stöd för ansökningen åberopa.

172

Då skogsrättarplats vid skogsskola blir ledig, låter föreståndaren
genom tre gånger i allmänna och i ortens tidningar införd kungörelse tillkännagifva,
att sökande äger att senast klockan 12 å trettionde dagen
efter den, då kungörelsen första gången varit i allmänna tidningarna
införd, till föreståndaren ingifva sin till styrelsen ställda ansökan; skolande
sökanden därvid foga tjänstförteckning med bilagda intyg om
ålder, frejd och kunskaper, äfvensom hvad (ifrigt sökanden vill till stöd
för ansökningen åberopa.

§ 96.

För kompetens till föreståndarbefältning vid skogsskola erfordras
att hafva med goda vitsord genomgått skogshögskolan.

Såväl vid upprättande af förslag till föreståndarbefattning som vid
dennas tillsättande bör afseende fästas endast vid sökandes skicklighet till
tjänsten, styrkt genom aflagda examina och prof, verksamhet som praktisk
skogsman och som lärare samt hvad öfrig! kan i detta afseende
gifva tillförlitlig upplysning, så framt därigenom företrädet mellan två
eller flera sökande kan afgöras, men i annat fall jämväl vid tjänstetid
i skogsstaten.

För kompetens till skog sr (Utarbefattning erfordras att hafva på ett
synnerligen väl vitsordadt sätt genomgått skogsskola och styrkt sig
äga skicklighet som förman vid skogsarbeten.

Sökande till såväl föreståndarbefattning som till skogsråtta^''änst
böra tillika styrka sig vara i fysiskt afseende skickade att uthärda med
undervisningen i skogen förenade kroppsliga ansträngningar.

§ 97.

Vid läroplans uppgörande bör tillses, att föreståndare kommer i
åtnjutande af fyra veckors såvidt möjligt sammanhängande ferier.

Skogsrättare äger åtnjuta fjorton dagars om möjligt sammanhängande
ferier å tid, som af föreståndaren bestämmes.

Styrelsen äger bevilja föreståndare tjänstledighet högst tre månader
under samma år; och må styrelsen därvid förordna annan kompetent
person till tjänstens uppehållande. År föreståndare i behof af tjänstledighet
för längre tid än ofvan är sagdt, skall anmälan därom af styrelsen
göras hos Kungl. Maj:t, som på styrelsens förslag beslutar ej mindre
angående den begärda ledigheten än äfven om tjänstens uppehållande
därunder.

173

Föreståndare äger bevilja skogsråtta!^ högst fjorton dagars tjänstledighet,
Ifrågasattes tjänstledighet under längre tid, sökes sådan hos
styrelsen, som tillika efter förslag af föreståndaren förordnar om tjänstens
uppehållande.

KAP. V.

Styrelse och inspektion.

§ 98.

Styrelsen för skogsundervisningsanstalterna utgöres af generaldirektören
och chefen för domänstyrelsen, skogshögskolans rektor samt
tre af Kungl. Maj:t utsedda ledamöter.

De af Kungl. Maj:t utsedda ledamöterna förordnas för en tid af
tre år, och afgår bland dessa en i tur och ordning årligen. De utses
bland framstående skogshushållare, idkare af näringar, som stå i samband
med skogsbruket, eller i öfrigt för skogshushållningen nitälskande män;
och bör någon bland dem äga erfarenhet angående undervisningsfrågor.

Kung! Maj:t utser bland styrelsens ledamöter en till ordförande.

§ 99.

Styrelsen sammanträder på kallelse af ordföranden, så ofta ärendena
därtill föranleda. För beslutmässighet fordras, att minst tre ledamöter
äro närvarande och om beslutet eniga; skolande eljest minst fyra
ledamöter vara närvarande.

Vid omröstning inom styrelsen gäller i händelse af lika röstetal
den mening ordföranden biträder.

Vid behandling af frågor rörande skogsläroverket eller någon
al skogsskolorna äger ordföranden, då så linnes önskvärd!, till styrelsens
sammanträde kalla inspektören eller föreståndaren för den läroanstalt
Irågan gäller; och äga dessa att i öfverläggningarna men ej i besluten
deltaga.

§ 100.

Styrelsen åligger:

a) att hafva uppsikt öfver dessa stadgars noggranna efterlefnad,
undervisningens behöriga anordnande samt förvaltningen af de till
skogsläroverken anslagna medlen;

174

b) att fastställa i §§ 9, 21 och 58 omförmälda afgifter;

c) att, efter förslag af vederbörande rektor eller skogsskolföreståndare,
utfärda ordningsföreskrifter för de särskilda läroanstalternas
lärjungar;

d) att, då så pröfvas nödigt enligt § 24, skilja elev från högskolan;

e) att till Kungl. Maj: t ingifva förslag till förändringar i läroämnenas
fördelning mellan lärarna vid skogshögskolan och skogsläroverket; f)

att, då ordinarie lärarbefattning blir ledig, vidtaga åtgärder
för befattningens återbesättande enligt §§ 30, 31, 33, 66, 67 och 95,
eller ock för densammas uppehållande tills vidare enligt §§ 36 och 70;

g) att antaga och entlediga extra lärare, docenter, assistenter
högskolans kamrerare, skogsskolornas skogsrättare samt vårdaren af
högskolans bibliotek;

h) att medgifva tjänstledighet enligt §§ 39, 72 och 97;

i) att, då förordnande för rektor vid skogshögskolan eller skogsöre
verket utgår eller nämnda befattningar eljest blifva lediga, skyndsamt
till Kungl. Maj:t inkomma med förslag till desammas återbesättande;

It) att enligt §§ 43 och 74 medgifva rektorerna vid skogshögskolan
och skogsöreverket inskränkning i deras undervisningsskyldighet;

l) att bestämma tiden för ingifvande af de förslag, redogörelser
m. m., som enligt dessa stadgar skola af vederbörande afgifvas;

m) att fastställa arbetsordning för undervisningen samt formulär
till betygsliggare och afgångsbetyg, äfvensom utfärda reglemente för
handhafvandet af skogshögskolans bibliotek;

n) att årligen från trycket utgifva berättelse om de under styrelsen
ställda skogsundervisningsanstalternas verksamhet;

o) att årligen före mars månads utgång till kammarrätten insända
skogsundervisningsanstalternas räkenskaper för näst föregående kalenderår
;

p) att granska och fastställa enligt §§ 28, 64 och 92 upprättade
förvaltningsförslag för de till skogsundervisningsanstalterna anslagna
öfningsskogar samt till domänstyrelsen årligen öfverlämna dels på
föreskrifvet sätt affattad berättelse om nämnda skogars förvaltning
under nästföregående år, dels ock i och för granskning de af vederbörande
upprättade redovisningarne för samma år;

r) att minst hvart tredje år genom sakkunnig person låta verkställa
besiktning å de till skogsundervisningsanstalterna hörande fastigheterna
;

175

s) att årligen före den 1 november till Kungl. Maj:t insända
förslag till stat för nästpåfölj ande år;

t) att snarast möjligt till domänstyrelsen göra anmälan om förordnande
af assistenter;

n) att i (ifrigt antingen själf efter befogenhet vidtaga de åtgärder,
som för främjandet af skogsundervisningens ändamål anses lämpliga,
eller ock o ny desamma göra framställning hos Kungl. Maj:t; börande
styrelsen i viktigare hithörande frågor inhämta vederbörande lärarråds
eller skogsskolföreståndares yttrande.

§ 101.

Styrelsen utser själ! sin sekreterare och utfärdar för honom nödig
instruktion.

§ 102.

Kungl. Maj:t utser för en tid af tre år bland män, förfarna i
skogshushållningen, inspektörer, en för skogsläroverket och eu för hvarje
skogsskola.

§ 103.

Inspektör åligger:

a) att öfva tillsyn öfver undervisningens gång vid under honom
ställd läroanstalt och för sådant ändamål genom besök därstädes minst
en gång i hvarje kvartal göra sig underrättad om såväl den teoretiska
undervisningen som de praktiska arbetena;

b) att utöfva den honom enligt §§ 60 och 89 tillkommande disciplinära
myndigheten;

c) att granska och inom af styrelsen bestämd tid till denna öfversända
af skogsläroverkets lärarråd eller vederbörande skogsskolas föreståndare
till inspektören afgifven berättelse om undervisningen vid läroanstalten
äfvensom kassaredogörelse för sistförflutna års förvaltning;

d) att till styrelsen gorå sådana framställningar angående förbättrad
anordning af undervisningen, som kunna synas inspektören önskvärda.

Därjämte åligger det inspektör för skogsskola att i samråd med
skolans föreståndare antaga skolans lärjungar, utdela vid skolan utgående
stipendier,^ fastställa i § 87 omförmälda afgifter och i hvad mån sådan
ma vid i § 90 omförmäldt fall till lärjunge återbetalas.

176

KAP. YT.

Stipendier och studieunderstöd.

§ 104.

Till skogsundervisningsanstalterna anslagna stipendiemedei utdelas
årligen, i man af tillgång åt sådana elever och lärjungar, som styrkt,
sig vara behöfvande.

§ 105.

Till skogshögskolans förfogande ställda stipendiemedei ledigförklaras
årligen af rektor att sökas inom viss tid, hvarefter lärarrådet fördelar
desamma mellan sådana högskolans ordinarie elever, hvilka med nit och
framgång bedrifvit sina studier samt iakttagit ett hedrande uppförande.

§ 106.

Inträdessökande till skogsläroverket och skogsskolorna, hvilka önska
komma i åtnjutande af stipendium, böra vid sin in trädosan sökan därom
gorå särskild anmälan samt A id ansökningshandlingarna foga af trovärdig
person afgifvet intyg om egna äfvensom föräldrars ekonomiska
villkor.

Stipendierna utdelas vid skogsläroverket af lärarrådet och vid
skogsskolorna af vederbörande inspektör och föreståndare.

§ 107.

De medel, som af högskolan disponeras till studieunderstöd åt
personer, som enligt § 17 önska ägna sig åt skogs vetenskaplig forskning,
skola årligen ledigförklaras.

Ansökan om sådant studie un derstöd ingifves före februari månads
utgång till högskolans rektor och bör innehålla uppgift om det äskade
understödets belopp, de studier sökanden vid högskolan ära ar bedrifva,
den tid lian afser att därstädes vistas samt i (ifrigt sådana förhållanden,
som kunna stödja hans ansökan.

Studieunderstöden utdelas af högskolans lärarråd, och bör underrättelse
före den 1 april meddelas sökande, i hvad mån hans ansökan
bifallits.

Studerande, som erhållit sådant understöd, åligger att ställa sig till
efterrättelse de särskilda föreskrifter, som lärarrådet kan meddela.

177

H. Förslag till undervisningsplaner för statens skogsundervisningsanstalter.

1. Undervisa ing splan vid statens skog shög skola.

Förutsättningar: 5 timmars daglig undervisning å lärorummet under vår- och
hösttermin med undantag för lördagarna, som väsentligen användas för fria studier.
Under sista terminen dock endast omkring 2 timmars föreläsningar. 10 timmars
dagligt skogsarbete under sommarterminerna. Tentamensperioder vid början och slut
af hvarje vårtermin samt under senare delen af sista höstterminen. Tabell visande
timfördelningen under olika terminer sid. 101.

I. Grundläggande ämnen,

A. Skogs- och allmän botanik.

Lärare: professorn i skogsbotanik m. m.

a. Framställning af växtens yttre och inre byggnad samt de
olika organens funktioner med särskild hänsyn till träden.

h. Redogörelse för växternas lifsfunktioner, hvarvid särskildt bör
framhållas växlande yttre förhållandens inflytande.

c. Framställning af läran om ärftligheten och arternas uppkomst
jämte liufvuddragen af växtrikets utvecklingshistoria.

d. Öfversikt af växtrikets system. Härvid behandlas sådana ordningar,
familjer, släkten och arter utförligare, som från skogssynpunkt
äga större vikt och betydelse.

e. Utförlig framställning af de inhemska skogsträdens byggnad
och utveckling, utbredning och förekomstsätt, särskildt inom Sverige.
De viktigaste utländska skogsträden.

/. . Växtpatologi, innefattande redogörelse för de för skogsträden
farliga sjukdomar, som framkallas af andra växtarter, särskildt svampar,
samt ogynnsamma yttre förhållanden, äfvensom de till sådana sjukdomars
förebyggande använda medlen.

g. Öfversikt af läran om de svenska skogssamhällena, deras flora
och biologi. Valda delar af växtgeografien.

t öreläsningar: 123 timmar, däraf 58 under första årets hösttermin samt 56 under andra årets vår- ocli

9 under dess hösttermin.

178

Öfning skurs.

a. Anatomisk undersökning af olika växtdelar, belysande de högre
växternas inre byggnad, samt af valda typer för mossor, lafvar och svampar.

b. Morfologisk undersökning af de svenska skogsträden samt
af viktigare svamparter.

c. Morfologisk och anatomisk undersökning af sjukdomsalstrare
och sjukdomsskador. Bestämningsöfningar.

d. Fröanalys.

Tid: 63 timmar, däraf 30 under första årets hösttermin och 33 under andra årets vårtermin.

Exkursioner och skogsundersökningar.

a. Vid lämpliga tillfällen göras exkursioner till skogar och
parker i högskolans närhet. Härvid insamlas äfven för elevernas egna
herbarier exemplar af skogens viktigare arter och dessas parasiter.

b. Under besök på skogar under högskolans vård kompletteras
ofvannämnda samlingar, livarjämte öfningar företagas i botanisk beskrifning
af skogar utaf olika tj^p.

c. I samband med de resor, som företagas till olika delar af
landet, demonstreras svenska växtsamhällen och växtarter samt företages
nödig insamling af botanisk materiell.

Tid: för a 4—6 lördagar under första och andra året; för & 8 dagar under andra årets sommartermin;
e under tredje årets resor.

B. Marklära och geologi.

Lärare: e. o. professorn i märklära m. m.

Geologi.

a. Kort öfversikt af de viktigaste mineralen samt berg- och
jordarterna.

b. Öfversikt af jordens historia med särskild hänsyn till svenska
förhållanden, i all synnerhet de kvartära aflagringarna.

c. Demonstration af geologiska kartor.

Föreläsningar: 38 timmar under första årets hösttermin.

Marklår a.

a. Förberedande kurs, behandlande mineralkemiens grunder.

b. Jordarternas viktigare fysikaliska och kemiska egenskaper.

c. Växttäckets inflytande på markens omvandling; det organiska
lifvet i marken; humusämnenas beskaffenhet och betydelse.

179

d. Sammanfattande öfver sik t af jordmånstyperna, deras geografiska
fördelning, särskild! med hänsyn till Sverige, och deras betydelse
för växtlifvet.

e. Sveriges hydrografiska förhållanden; vattenfördelning och vattenafledning
inom skogsmark.

Föreläsningar: 46 timmar under andra årets vårtermin.

Exkursioner och fältundersökningar.

a. Demonstration af bergarter, jordarter och geologiska profiler
dels under exkursioner i högskolans närhet, dels under resor, då tillfälle
därtill gifves; användande af geologiska kartor.

b. Demonstration af olika jordmånstyper.

Tid: 3 å 4 lördagar under första och andra året samt 4 dagar under andra årets sommartermin.

C. Klimatologi.

Lärare: e. o. professorn i marklära m. m.

a. Valda delar af meteorologien och af klimatologien med särskild
hänsyn till Sverige.

b. Klimatets inflytande på växtvärlden, särskild! skogarnas utd
aning.

c. De meteorologiska instrumenten och deras användning.

Föreläsningar: 20 timmar under första årets hösttermin.

D. Skogs- och allmän zoologi.

Lärare: e. o. professorn i skogszoölogi m. m.

a. Kort öfversikt af djurrikets system och utvecklingshistoria
samt elementen af diurgeoffrafien.

b. Öfversikt af insekternas byggnad och lefnadsförhållanden,
systematiska indelning samt betydelse för skogen. Speciell redogörelse
för den svenska skogens nyttiga och skadliga insekter, deras utveckling,
lefnadssätt, ekonomiska betydelse samt medlen för de skadliga insekternas
bekämpande.

c. Kort framställning af sötvattenfiskarnas kännetecken och lefnadsförhållanden.

d. Öfversikt af fåglarnas byggnad, allmänna lefnadsförhållanden
och systematiska indelning. Speciell redogörelse för de af våra inhemska
fåglar, som äro af betydelse för skogs- och landthushållningen samt
jakten.

e. Öfversikt af däggdjurens byggnad, allmänna lefnadsförhållanden
och systematiska indelning. Speciell redogörelse för våra inhemska

180

däggdjur, med särskild hänsyn till lefnadssätt och betydelse för skogsöda
jakthushållningen.

Föreläsningar: 81 timmar, däraf 29 under första årets hösttermin, 34 under andra årets vår och

18 under dess hösttermin.

öfningskurs.

Undersökning och bestämning af för skogen viktiga insektarter
samt af de skador de förorsakat. Konservering af insekter.

Undersökning och bestämning af viktigare fåglar samt deras ägg
och bon.

Tid härtill beredes i sammanhang med föreläsningarna.

Exkursioner och undersökningar i skogen.

Demonstrationer af för skogen viktiga djur, särskilt insekter,
samt af skador å skogen, förorsakade af djur. Dessa demonstrationer
ske dels under exkursioner i högskolans närhet, dels under resor, då
tillfälle därtill gifves.

Tid: 1 å 2 lördagar under andra året samt 5 dagar under andra årets sommartermin.

E. Organisk och teknisk kemi.

Lärare: e. läraren i teknisk kemi.

a. Öfversiktlig kurs i allmän organisk och i fysikalisk kemi med
särskild hänsyn till här nedan angifna specialundervisning.

b. De vid torrdestillation af virke uppkommande kemiska produkterna
och deras tekniska användning, äfvensom de vid pappersmassefabrikation
på kemisk väg försiggående processerna.

Föreläsningar: 30 timmar under andra årets hösttermin.

F. Skogs- och fältmätning samt afvägning.

Lärare: öfverassistenten och läraren i mätningskunskap.

a. Instrumentlära, omfattande kännedom om de viktigaste planmätnings-
och afvägningsinstrumentens konstruktion, justering och användning.

b. Mätningslära, omfattande de vanligaste metoderna vid skogsöda
fältmätning.

c. Afvägning och profilers upprättande.

d. De svenska kartverken; kartläsning.

Föreläsningar: 18 timmar i Stockholm under den förberedande kursen.

181

Praktiska öfningar.

Uppmätning och affattning af mark i olika skalor med användande
af de för hvarje fall lämpligaste instrumenten.

Tid: 58 dagar under den förberedande kursen.

G. Lagkunskap.

Lärare: e. läraren i lagkunskap.

a. Öfversikt af statsförvaltningsrätten med särskild hänsyn till
skogsväsendet. De viktigaste delarna af den kommunala förvaltningsrätten.

b. Hufvuddragen af författningarna rörande jorddelning, vattenrätt
— däri inbegripen lagstiftning om flottning — grufrätt, fiskerätt,
expropriation, stängsel- och väghållningsskyldighet.

c. öfversikt af olika jordnatur; de väsentliga beskattningsformerna;
beskattningsmyndigheternas sammansättning och arbetssätt;
de olika slagen af statens fasta egendom och dess förvaltning.

d. öfriga i allmänna lagen förekommande stadganden, hvilka
hafva tillämpning vid förvärf och förvaltning af fast egendom å landet.
Inteckningslagen.

e. Öfversikt af straffarter, delaktighet i brott, grunderna för
straffbarhet; om åverkan; om olofligt jagande och fiskande; om brott
af och mot ämbetsman.

/. Grunddragen af gällande bestämmelser i afseende å utförande
af talan inför rätta.

Föreläsningar: 42 timmar, däraf 18 under första årets hösttermin och 24 under andra årets

vårtermin. II,

II, Fackämnen.

A. Skogsskötsel.

Lärare: professorn i skogsskötsel; biträdes 2:dra årets sommartermin vid kulturarbetena af öfverassistenten.

1. Skogsskötsel^ allmänna del.

Utförlig redogörelse för:

a. skogshushållningens betydelse för landet;

b. skogsbeståndens sammansättning och olika former;

c. skogsbestånds uppdragande medelst sådd och plantering;

d. beståndsvården;

182

e. de olika skogsbrukssätten och deras betydelse, särskild! med
hänsyn till åstadkommande af naturlig föryngring och utnyttjande af
markens produktionsförmåga;

/. åtgärderna för skogens skyddande mot skadliga inflytelser.

2. Tillämpad skogsskötsel.

Utförlig redogörelse för:

a. de särskilda för vårt land viktiga trädslagens beståndsegenskaper; b.

de särskilda trädslagens uppdragande, vård och afverkning
enligt skilda skogsbrukssätt samt i rena och blandade bestånd;

c. de särskilda trädslagens ekonomiska betydelse.

3. Historik.

Öfversiktlig framställning af skogsskötsel^ historiska utveckling
och närvarande ståndpunkt i Sverige och de större kulturländerna.

Föreläsningar : 119 timmar, däraf 11 under första årets sommartermin, 34 under andra årets
vår-, 24 under dess hösttermin, 35 under tredje årets vår- och 15 under dess hösttermin.

Praktiska öfningar.

a. Plantskolas anläggning och skötsel; olika metoder för sådd
och plantering.

b. Utförande af gallringar och stämplingar i och för afverkning.
Arbetena afse att belysa de olika metoderna för tillgodogörande af
trädens ljustillväxt och åstadkommande af en god skogsföryngring. _

c. Utförande af hyggesröjning samt olika slags markberedning
för själfsådd.

d. Resor inom landets olika delar för studier af olika skogstyper
och skogsbrukssätt.

Tid: 97 dagar, däraf 25 under förberedande kursen, 15 första årets sommartermin, 25 andra

årets sommartermin, 23 tredje årets sommartermin och 9 tredje årets hösttermin.

B. Skogsuppskattning och skogsindelning.

Lärare: professorn i skogsindelning m. in.; under vårterminen biträder öfverassistenten med granskning af

skogsindelningsplaner.

1. Upprättande af skogshushållningsplaner efter olika

metoder.

a. Grundläggande arbeten för skogsindelning:

Metoderna för bestämning af ståndorternas bonitet och beståndens
däraf föranledda beskaffenhet.

183

Metoderna för träd- och virkesmätning samt därvid använda
instrument.

Bestämning af virkesmassan hos bestånd enligt olika taxeringsmetoder.

Bestämning af träds och bestånds ålder.

Tillväxtlära; stamanalys; anordnande af profytor.

Teorierna för omloppstidens beräkning.

b. Olika metoder för skogsindelning.

c. Revision och komplettering af skogshushållningsplaner.

d. Skogsindelningsmetodernas historia.

2. Värdesättning af skogsmark och skogsbestånd.

Föreläsningar: 107 timmar, däraf 11 timmar första årets sommartermin, 18 under första årets
hösttermin, 35 under andra årets vår-, 10 under dess hösttermin, 23 under tredje årets vår och

10 under dess hösttermin.

Skog sin delningspra ktikum.

Skriftliga arbeten vid upprättande af hushållningsplaner enligt
olika afverkningsmetoder samt revisions- och kompletteringshandlingar.

Tid: 81 timmar, hvarunder särskild handledning'' lämnas; därjämte är under tredje årets hösttermin
särskild tid anslagen för utarbetande af skogsindelningsplanerna.

Praktiska öfningar.

a. Öfning i träd- och virkesmätning samt beståndstaxering.

b. Verkställande af de utarbeten, hvarpå fullständig skogsindelning
enligt olika metoder grundas; öfningar i skogsuppskattning, stamanalys,
tillväxtundersökningar.

c. Öfning i skogen för bestämmande af skogsmarks och skogs
penningvärde.

d. Utläggande och revidering af profytor.

Tid: 71 dagar, däraf 7 dagar under förberedande kursen, 10 dagar första årets sommartermin,
27 dagar andra årets sommartermin och 27 dagar tredje årets sommartermin.

C. Skogsteknologi med byggnads- och afdikningslära.

Lärare: e. o. professorn i skogsteknologi m. m.

a. De svenska skogsträdens samt de viktigare utländskas tekniska
egenskaper.

b. Virkets utverkning, aptering och utdrifning; flottleders ordnande;
väganläggningar samt kostnadsberäkningar för dessa slag af arbeten.

c. Virkets tillgodogörande för export, industriella ändamål och
husbehof. Härvid redogöres för sågverksindustri, pappersmassefabrikation,
kolning i mila och ugn samt tjärtillverkning äfvensom virkets

184

användning till olika byggnadsändamål och snickerier samt i landthushållningen.

d. Undervisning i landtbruksbyggnaders, skogskojors och fröklängningsanst
alters uppförande med kostnads- och materiaiberäkningar.

e. Grunderna för torrläggning af mark samt därvid använda
tekniska metoder.

Föreläsningar: 129 timmar, därnf 13 under första årets sommartermin, 23 under andra årets vår-,
17 under dess hösttermin samt 46 under tredje årets vårtermin.

Praktiska öfningar.

a. Deltagande i afverknings-, apterings- och utdrifningsarbeten.

b. Deltagande i sågnings- och kolningsarbeten.

c. Besök vid lämpliga sågverk, med demonstration af sågar,
hyflerier, kolplatser, kolugnar, sorterings- och brädgårdsarbeten. (Förenas
med exkursionen i skogsskötsel.)

d. Besök vid flottleder under pågående tlottningsarbeten.

e. Anläggning af skogsvägar.

/. Besök å olika slags afdikade marker samt upprättande af fullständiga
afdikningsförslag.

g. Besiktning af flottleder, vägbyggnader, afdikningsföretag och
bägnader.

Tid: 94 dagar, däraf 44 under förberedande kursen, 14 dagar under första, 23 under andra och

13 under tredje årets sommartermin.

D. Skogspolitik och skogsstatistik.

Lärare: e. läraren i skogspolitik m. m.

a. Läran om den ekonomiska produktionen med särskild tillämpning
på skogshushållningen.

b. Speciell redogörelse för skogshushållningens och trävaruhandteringens
nationalekonomiska och sociala betydelse med särskild hänsyn
till Sverige.

c. Öfversikt af trävaruhandteringens statistiska metoder samt
viktigare uppgifter angående den nuvarande världsproduktionen och omsättningen
af trävaror.

Föreläsningar: 34 timmar under tredje årets vårtermin.

E. Skogs- och jaktförfattningar.

Lärare: e. läraren i författningskunskap in. m.

Genomgående af nu gällande, hithörande författningar och cirkulär.

Föreläsningar: 84 timmar, däraf 38 under andra årets höst- och 46 under tredje årets vårtermin.

185

F. Bokförings- och tjänstexpeditionspraktikum.

Lärare: e. läraren i författningskunskap m. m.

a. Kurs i bokföring, omfattande bokföringens grundbegrepp
och de viktigaste räkenskapsuttrjckens betydelse; förandet af vanliga
konton, särskildt kassakonto öfver inkomster och utgifter samt balanskonto
öfver tillgångar och skulder; uppsättande af kvittenser och räkningar.

b. Skogsförvaltuingen rörande tjänstexpedition.

Tid: 40 timmar under andra årets hösttermin.

G. Jordbruksekonomi.

Lärare: e. läraren i jordbruksekonomi.

a. Öfversikt af åkerjordens egenskaper, dess bearbetning, dikning
och gödsling.

b. Kortfattad framställning af grunderna för växelbruket och de
viktigare kulturväxternas behandling.

c. Ängs- och hagmarksskötsel.

d. Grunderna för beräkning af jordvärdet samt jordbrukets afkastning
och driftkostnader.

Föreläsningar: 41 timmar, däraf 19 under andra årets höst- och 22 under tredje årets vårtermin.

Praktiska öfningar.

a. Salu- och arrendevärdering af inägojord.

b. Af- och tillträdessyn samt ekonomisk besiktning jämte uppsättande
af vederbörliga syneinstrument.

Tid: 8 dagar under tredje årets sommartermin.

H. Jaktvård och jaktkunskap samt fiskevård.

Lärare: e. o. professorn i skogszoologi m. m. samt vid förberedande kursen öfverassistenten.

a. Betingelserna för det nyttiga villebrådets utveckling och trefnad
samt åtgärderna för villebrådsstammens förkofran.

b. De med god jaktvård öfverensstämmande jaktsätten å nyttigt
vildt.

c. De verksammaste metoderna för skadedjurens efterhållande.

d. Jakthunden, dess olika raser, användning och skötsel.

e. Vid jakt brukliga skjutvapens konstruktion och vård.

/. Jakthistorik och jaktstatistik.

g. Hufvudgrunderna för sötvattenfiskets ändamålsenliga bedrifvande.

Föreläsningar: 46 timmar under tredje årets vårtermin.

186

Demonstrationer och, praktiska öfningar.

I samband med exkursioner och öfriga praktiska öfningar meddelas
undervisning i anordnande af drefjakter och annan jaktutöfning
samt utsättande af fångstapparater för rofdjur, hvarjämte besök göres
vid fiskodlingsanstalt.

Tid: 6 dagar dura)'' 4 under förberedande kursen och 2 dagar under första årets hösttermin.

I. Kart- och byggnadsritning samt kartskrift.

Lärare: för a och d dels öfverassistenten, dels professorn i skogsindelning m. m., för b och c e. o. professorn

i skogsteknologi in. m.

Upprättande af:

a. skogs- och inägokartor öfver de under mätningsöfningarna
affattade marker;

b. profiler för afdikningar och väganläggningar;

c. ritningar till byggnader för mindre jordbruk; flottledsbyggnader;

d. kartskrift.

Vid förberedande kursen (5 juli—20 december)

meddelas af ofvanstående undervisning följande:

1. Skogs- och fältmätning; lärare: öfverassistenten.

Föreläsningar: 18 timmar (i Stockholm).

Kartritning: 54 timmar (å Malingsbo).

Praktiska öfningar: 102 timmar i Stockholm, 380 timmar å kronoparker i
Norrland, 100 timmar (inägomätning) å Malingsbo; summa 582 timmar.

2. Skogsteknologi; lärare: e. o. prof. i skogsteknologi samt för vägbyggnad äfven

öfverassistenten.

Praktiska öfningar: 60 timmar dikningsarbeten, 80 timmar kolningsarbeten, 80
timmar vägarbeten, 220 timmar utdrifnings- och afverkningsarbeten; summa
440 timmar.

3. Skogsskötsel; lärare: prof. i skogsskötsel undervisar en vecka i hyggesröjning och

markberedning, öfrig undervisning meddelas af öfverassistenten.
Praktiska öfningar; Hyggesröjnings- och markberedningsarbeten 246 timmar.

4. Skogsindelning; lärare: prof. i skogsindelning.

Praktiska öfningar: Träd- och virkes kubering 70 timmar.

5. Jaktkunskap; lärare: öfverassistenten, 40 timmar.

187

2. Undervisning splan vid statens skog släroverk.

Förutsättningar: 5—8 timmars daglig undervisning å lärorummet under vårterminen
(utom lördagar); 3 till 4 timmars under höstterminen jämte upprättande
af skogsindelningsplaner; 10 timmars dagligt skogsarbete under sommarterminen, däraf
vissa tider 1 timmes föreläsning; tentamensperiod 4 dagar vid vårterminens slut och
20 dagar vid höstterminens. Tabell visande timfördelningen under läsårets olika delar
sid. 124.

I. Grundläggande ämnen.

A. Botanik.

Lärare: lektorn i skogsskötsel m. m.

a. Kort framställning af växtens yttre ocli inre byggnad samt de
olika organens funktioner, med särskild hänsyn till träden.

b. De inhemska och de viktigare hit införda skogsträdens byggnad
och utveckling, utbredning och förekomstsätt, särskildt inom Sverige.

c. De viktigaste skogssamhällena och deras karaktärsväxter.

d. Svamparnas allmänna organisation. Skogsträdens viktigare
sjukdomar samt de till desammas förebyggande använda medlen.

Föreläsningar: 53 timmar.

B. Marklära med geologi och klimatologi.

Lärare: lektorn i skogsskötsel m. m.

1. Marklår a och geologi.

a. Kort öfversikt af de viktigaste svenska mineralen samt af berggrund
och lösa jordlager i Sverige.

b. Sammanfattande öfversikt af marktyperna, deras egenskaper
och betydelse, särskildt för skogen.

c. Demonstration af geologiska kartor i samband med exkursioner.

Föreläsningar: 29 timmar.

188

2. Klimatologi.

a. Sveriges klimat med särskild hänsyn till skogarna.

b. Handhafvande af enklare meteorologiska instrument.

Föreläsningar: 8 timmar.

C. Zoologi.

Lärare: lektorn i skogsuppskattning m. m.

a. Kort öfversikt af insekternas allmänna byggnad. Skogens
viktigaste skadeinsekter samt medlen för deras bekämpande. Undersökning
af insekter.

b. De viktigaste högre skogsdjuren och deras inflytande på skogen.
De för den allmänna hushållningen viktiga sötvattensfiskarna.

Föreläsningar: 38 timmar.

Öfningslcurs i de naturhistoriska ämnena.

a. Demonstrationer och bestämningsöfningar samt fröanalys.

b. Konservering af skogsväxter enligt lärarens anvisningar.

c. Undersökning och bestämning af för skogen viktiga djurarter
samt af de skador de förorsaka. Konservering af insekter.

d. Skötsel af läroverkets meteorologiska station.

Tid: 12 timmar (a och b 7 timmar, c 5 timmar) förutom under ä upptaget arbete.

Naturhistoriska exkursioner.

I samband med undervisningen i skogsskötsel bör minst 6 gånger
under sommarens lopp en half dag hvar gång anslås för demonstration
på de olika trakter, som besökas, af mark- och geologiska profiler, växtsamhällen
samt växt- och djurarter in. fl. från naturhistorisk synpunkt
betydelsefulla förhållanden.

Tid: minst 40 timmar, däraf 30 timmar under ledning af lektorn i skogsskötsel och 10 af

lektorn i skogsuppskattning.

D. Matematik.

Lärare: lektorn i skogsuppskattning m. m.

Grunddragen af planimetri, stereometri och ränteberäkningar.
En gång i veckan under vårterminen matematisk skålning.
Föreläsningar: 26 timmar; skrifningar: 22 timmar.

189

E. Skogs- och fältmätning.

Lärare: lektorn i skogsuppskattning m. m.

a. Instrument!ära, omfattande kännedom om de viktigaste planmätnings-
och afvägningsinstrumentens konstruktion, justering och
användning:.

b. Mätningslära, omfattande de vanligaste metoderna vid sko°-soch
fältmätning samt afvägning.

c. Kartläsning och genomgående af de större svenska kartverken.

Föreläsningar: 10 timmar under sommarterminen.

Praktiska öfningar.

Uppmätning och affattning af mark i olika skalor med användande
af de för hvarje fall lämpligaste instrument. Afvägningsöfningar.

Tid: 90 timmar.

II. Fackämneu.

A. Skogsskötsel.

Lärare: lektorn i skogsskötsel m. m.

1. Allmän redogörelse för:

a. skogshushållningens betydelse för landet;

b. skogsbeståndens sammansättning och olika former;

c. skogsbestånds uppdragande genom sådd och plantering;

d. de olika skogsbrukssätten;

e. beståndsvården;

f. åtgärderna för skogens skyddande mot skadliga inflytelser.

Föreläses under vår- och sommarterminen.

2. Speciell redogörelse för de särskilda trädslagens

a. beståndsegenskaper;

b. uppdragande, vård och afverkning enligt skilda skogsbrukssätt
samt i rena och blandade bestånd;

c. ekonomiska betydelse.

Föreläses under höstterminen.

Föreläsningar: 61 timmar, däraf 21 timmar under vår-, 12 under sommar- och

28 under höstterminen.

Praktiska öfning ar.

a. Plantskolors anläggning och skötsel samt skogskultur.

b. Utförande af gallringar och ljushuggningar samt stämplingar
och för afverkning enligt skilda skogsbrukssätt.

190

själfsådd.

Utförande af hyggesröjning och markberedning i och för
Tid: för a. 154 timmar, för b. och c. 494; summa 648 timmar.

B. Skogsuppskattning och skogsindelning.

lärare: lektorn i skogsuppskattning m. m.

1. Grundläggande arbeten för skogsindelning:

a. Bestämning af markens beskaffenhet och hestandens växtlig hetsgrad.

. , ...

b. Träd- och virkesmätning samt användning af därvid brukliga

instrument. . , ,

c. Bestämning af virkesmassan hos enskilda träd och bestånd;

de vanligaste taxeringsmetoderna.

d. Bestämning af träds och bestånds ålder. .

e. Tillväxtens allmänna gång och de vanligaste metoderna för
dess beräknande.

f. Allmänna synpunkter vid omloppstidens bestämmande.

2. Upprättande af skogshushållningsplaner vid olika

skogsbrukssätt.

1 och 2 genomgås under vårterminen.

3. Sammanfattande öfversikt af skogsindelningsprinciperna
samt värdesättning af skogsmark och växande skog.
Föreläsningar: 43 timmar, däraf 10 under höstterminen.

Skogsindelningspraktikum.

Skriftliga arbeten för upprättande af skogshushållningsplaner vid
olika skogsbrukssätt.

Tid härför är beredd genom inskränkning af antalet föreläsningar under höstterminen.

Praktiska öfningar.

a. Utförande af de utarbeten, såsom beståndsaffattning, skogsuppskattning,
tillväxtberäkning in. in., hvarpå en fullständig skogsindelning
grundas.

b. Utläggande af profytor.

Tid: 330 timmar.

C. Skogsteknologi med byggnads- och afdikningslära.

Ifrare: lektorn i skogsteknologi, m. m.

a. Virkets afverkning, aptering och utdrifning; flottleders ordnande;
väganläggningar.

b. De svenska skogsträdens tekniska egenskaper.

191

c. Kort framställning af virkets tillgodogörande för industriella
ändamål och husbehof.

d. Undervisning om uppförande af enklare byggnader såsom
timmerkojor, fröldängningsstugor, bostads- och ekonomibyggnader för
torp och mindre hemman med kostnads- och materialberäkningar.

e. Teorien för vatten afledning och torrläggning af mark.

Föreläsningar: 60 timmar, däraf 23 timmar behandlande c. och d. under höstterminen.

Praktiska öfning ar.

a. Deltagande i afverknings-, apterings- och utdrifningsarbeten,
med utläggning af körvägar; flottningsarbeten.

b. Deltagande i sågningsarbeten samt besök vid större sågverk.

c. Kolningsarbeten.

d. Upprättande af fullständiga afdikningsförslag.

e. Besiktning af skogsbyggnadcr, vägb}^ggnader och afdikningsföretag.

Tid: 410 timmar förutom kolmilomas skötsel.

D. Jordbruksekonomi.

Lärare: extra läraren i jordbruksekonomi.

Grunderna för beräkning af jordvärde, jordbrukets afkastning och
driftkostnader.

Föreläsningar: 10 timmar.

Praktiska öfningar.

a. Af- och tillträdessyn samt ekonomisk besiktning med uppsättande
af vederbörliga syneinstrument.

b. Salu- och arrende värdering af inägojord.

Tid: 50 timmar.

E. Jakt- och fiskevård.

Lärare: lektorn i skogsuppskattning m. m.

Redogörelse för med god jaktvård öfverensstämmande jaktmetoder
samt för de verksammaste medien till skadedjurens efterhållande.
Åtgärder för sötvattenfiskets ändamålsenliga vård.

Föreläsningar: 14 timmar.

Praktiska öfningar.

a. Utförande af för god jakt- och fiskevård ändamålsenliga
åtgärder.

b. Jakt- och skjutöfningar.

Tid: 50 timmar jämte lämpliga eftermiddagstimmar.

192

F. Författningskännedom.

Lärare: lektorn i skogsteknologi m. m.

a. De i lagen förekommande bestämmelser, hvilka äro af betydelse
vid förvärf af fast egendom å landet.

b. Hufvuddragen af gällande författningar rörande jorddelning,
stängselskyldigbet, vattenrätt och flottning.

c. Det väsentliga af gällande skogslagstiftning med särskild uppmärksamhet
fästad på bestämmelser, gällande för enskilda skogars vård,
äfvensom förordningar angående jakt och fiske.

d. Om åverkan samt olofligt jagande och fiskande.

e. Grunddragen af gällande bestämmelser i afseende å utförande
af talan inför rätta.

Föreläsningar: 35 timmar, däraf 9 under höstterminen.

G. Bokföringspraktikum.

Lärare: lektorn i skogsteknologi m. m.

Kurs i bokföring, omfattande bokföringens grundbegrepp och de
viktigaste räkenskapsuttryckens betydelse; förandet af vanliga konton,
främst kassakonto öfver inkomster och utgifter samt balanskonto öfver
tillgångar och skulder; uppsättande af räkningar och kvittenser.

Tid: 14 timmar.

H. Kart- och byggnadsritning samt kartskrift.

Lärare: för a och d lektorn i skogsuppskattning, för S och c lektorn i skogsteknologi.

Upprättande af:

a. skogs- och inägokartor öfver de under mätningsöfningarna
affattade marker;

l. profiler för afdikningar och väganläggningar;

c. ritningar till byggnader för mindre jordbruk; flottledsbyggnader.

d. Kartskrift.

Tid: 78 timmar, dumt 39 för hvardera läraren.

193

3. Undervisning splan vid statens skog sskolor.

Förutsättningar: under tiden 1 november—25 april 1 timmes morgon-och
2 timmars aftonundervisning på lärorummet samt 7 timmars utarbete under 3 af
veckans dagar samt 5 timmars undervisning å lärorummet jämte öfverläsning under
de öfriga 3 dagarna. Under tiden 26 april-—25 september 10 timmars skogsarbete
dagligen, efter sistnämnda datum några få lektioner samt förberedelse till slutförhör.

I. Grundläggande ämnen.

A. Modersmålet.

Öfning i rättskrifning; uppsatsskrifning rörande skogliga ämnen
(15 uppsatser).

Tid: 62 timmar.

B. Naturhistoria.

1. Botanik.

a. Hufvuddragen af trädens byggnad och lifsverksamhet.

b. De svenska skogsträden och viktigaste skogsväxterna, deras
karaktärer, utveckling och utbredning.

c. Skogsträdens viktigare sjukdomar samt de till desammas förebyggande
använda medlen.

Lektioner: 40 timmar.

2. Marklära.

De svenska skogarnas allmännaste jordarter och dessas egenskaper,
särskildt med hänsyn till växt-lifvet.

Lektioner: 6 timmar.

194

3. Zoologi.

a. Skogens viktigaste skadeinsekter samt medlen för deras bekämpande.

b. De viktigare högre skogsdjuren och deras inflytande på skogen.
De i den allmänna hushållningen viktiga sötvattenfiskarna.

Lektioner: 30 timmar.

Demonstration
växter och djur.

Naturhistoriska exkursioner.
af för skogen viktiga, under lektionerna omtalade

Tid: 25 timmar.

C. Matematik.

a. Räkneöfningar i allmänna bråk och decimalbråk, sorter, regula
de tri samt enklare ränteberäkning med tillämpning på yrkesproblem.

b. Mätning och beräkning af ytor och kroppar med tillämpning
på och under öfning i yrkesproblem.

Tid: 132 timmar.

D. Skogs- och fältmätning.

a. Instrumentlära, omfattande kännedom om de enklare planmätnings-
och afvägningsinstrumentens användning.

b. Mätningslära, omfattande de enklare metoderna vid skogsöda
fältmätning.

c. Kartläsning.

Lektioner: 12 timmar.

Praktiska öfningar.

Linjestakning och kedjemätning samt öfning i enklare skogsöda
inägomätning. Afvägningsöfningar.

Tid: 178 timmar.

E. Välskrifning.

Kurs i skrifstil, lämpad efter lärjungarnas ståndpunkt; öfning i
randskrift.

Tid: 23 timmar.

195

II. Fackämnen.

A. Skogsskötsel.

a. Kort redogörelse för skogshushållningens betydelse för landet.
1). Skogsbeståndens sammansättning och viktigare former.

c\ Uppdragande af skog genom sådd, plantering och naturlig''
i öryngring. &

d, Olika slag af gallring; ljushuggning; uppkvistning.

e. Åtgärderna för skogens skyddande mot skadliga inflytelser.
/. De enskilda skogsträdens beståndsegenskaper, uppdragande

vård och utverkning enligt skilda skogsbrukssätt.

Lektioner: 56 timmar.

Praktiska arbeten.

a. Insamling och klängning af skogsfru.

b. Hyggesrensning.

c. Sådd och plantering samt anläggning och skötsel af plantskolor;
bedömande af nödig hjälpkultur.

d. Beståndsvårdsarbeten: röjning i återväxter; gallring; liushuo-o--

ning. &&

e. I röträdsmärkning samt stämpling för afverkning enligt skilda
skogsbrukssätt; hyggesutstakning; husbehofsutsyning.

lid: 594—694 timmar olika för olika delar af landet, beroende af den tid, som kan ägnas åt kulturerna.

B. Skogsuppskattning jämte genomgående af skogshushåliningsplaner.

a. Träd- och virkesmätning samt användning af därvid brukliga

instrument. ö

b. Bestämningar af virkesmassan hos enskilda träd och bestånd;
de enklaste taxeringsmetoderna.

c. Bestämning af träds och bestånds ålder; redogörelse för tillväxtens
allmänna gång hos enskilda träd och bestånd.

ä. Redogörelse för skogshushåliningsplaner vid olika skogsbrukssätt
jämte läsning af sådana.

Lektioner: 28 timmar.

Praktiska öfningar.

a. Öfningar i skogsuppskattning, beräkning af de olika virkessortimentens
kubikmassa hos enskilda träd och bestånd.

b. Användande af tillväxtborr.

c. Redogörelse å marken för i skogshushåliningsplaner vid olika
skogsbrukssätt föreskrifna arbeten.

Tid: 150 timmar.

196

C. Skogsteknologi.

a. Virkets afverkning, aptering, utdrifning, flottning ock Afsågning.

b. De viktigare svenska skogsträdens tekniska egenskaper; virkets
användning; kolning.

c. Undervisning om uppförande af enklare byggnader, såsom
timmerkojor o. d., samt beräkning af kostnaderna härför.

d. Kort framställning om grunderna för afdikning och väganläggning.

Lektioner: 37 timmar.

Praktiska öfningar.

a. Afverkning med aptering och sortering af virke samt dettas
uppläggning i brukliga mått; stubbrytning; afmätning och afsyning
af hithörande arbeten.

b. Utdrifning af virke, uppgående af körskiften, utläggning af
basvägar; flottningsarbeten där möjlighet därtill finnes.

c. Kolning.

d. Upprättande af enklare afdikningsförslag; uppgörande af dikesoch
hägnadsackord samt afsyning af dylika arbeten.

Tid: 377—477 timmar, olika vid skolor i olika delar af landet.

D. Jakt- och fiskevård.

Principerna för god jaktvård och därmed öfverensstämmande jaktmetoder
samt de verksammaste medlen till skadedjurens efterhållande.

Åtgärder för sötvattenfiskets ändamålsenliga vård.

Lektioner: 20 timmar.

Praktiska öfningar.

Utförande af för god jakt- och fiskevård ändamålsenliga åtgärder.

Jakt- och skjutöfningar.

Tid: 124 timmar.

E. Trädgårdsskötsel.

a. Allmän redogörelse för trädgårdsjordens utdikning, gödsling
och skötsel i öfrigt.

b. Uppdragande och vård af viktigare i trakten odlingsbara matnyttiga
växter och prydnadsväxter samt redogörelse för de bättre
sorternas utseende och egenskaper.

c. Plantering, beskärning och vård af trädgårdens träd och buskar,
handgreppen vid okulering och ympning.

Lektioner: 12 timmar.

197

Praktiska öfningar

i skolans trädgård bedrifvas jämsides med den teoretiska undervisningen.

Tid: 89 timmar.

F. Författningskännedom.

Meddelande af för skogsförmän nödig kännedom uti:

a. gällande bestämmelser angående dikning, stängselskyldighet,
flottning och skogseld;

b. förordningen angående hushållningen med de allmänna skogarna
i riket; lagen angående vård af enskildas skogar; förordningen
angående. åtgärder till förekommande af öfverdrifven afverkning af
ungskog i Väster- och Norrbottens län;

c. förordningar angående jakt och fiske;

cl. bestämmelser angående åverkan, olofligt jagande och fiskande
samt rättegång i sådana mål.

Lektioner: 20 timmar.

G. Bevakningstjänstgöring och bokföring.

a. För statens skogsbevakningspersonal gällande instruktion och
reglementariska föreskrifter.

tjänstexpedition hörande göromål, såsom uppsättande af
tjänsteskrifvelser, rapporter och arbetsredogörelser; förande af diarier,
kassajournal och dagsverkslistor samt upprättande af likvidationsräkningar.

Tid: 30 timmar.

Praktiska öfningar.

Bevakningstjänst och patrullering.

Tid: 90 timmar.

H. Kart- och byggnadsritning.

a, Kopiering af kartor; upprättande af kartor öfver verkställda
mätningar.

b. Utförande af enklare byggnadsritningar.

Tid: 64 timmar.

198

Motiv till
stadgarna för
högskolan.

C. Specialmotiv till stadgar och undervisningsplaner.

I föregående delar af detta betänkande hafva framlagts de ledande
synpunkter, som legat till grund för de sakkunniges stadgeförslag, äfvensom
motiven för viktigare delar af detta. Då emellertid åtskilliga
paragrafer i stadgarna jämväl innefatta detalj bestämmelser, till hvilka
grunderna icke alltid torde vara själfklara, anse de sakkunnige lämpligt
att kärnedan motivera dessa, hvarjämte för vinnande åt mera öfverskådlighet
hänvisningar till de allmänna motiven meddelas.

§ 2.

Jfr sid. 83—80.

§§ 5 och 0.

Jfr sid. 97—101.

§ 7- _ ;

De sakkuninge hafva ansett lämpligast att åt ledaren af den föi beredande

kursen — öfverassistenten — öfverlämna att bedöma elev ernas
kunskaper och färdigheter. Han är den ende af högskolans lärare, som
är i tillfälle att under hela den tid kursen pågår i detalj följa elevernas
arbeten och sålunda pröfva deras kunskaper; genom den ständiga
samvaron med eleverna såväl inom som utom arbetet torde han äfven
bäst kunna bilda sig en tillförlitlig uppfattning om deras allmänna
kynne och lämplighet för skogsmannayrket. Ehuru sålunda själfständigt
afgörande torde han dock höra åläggas att vid bedömandet samråda
dels med dem af högskolans ordinarie lärare, som under hösten undei
åtskilliga veckor deltaga i undervisningen, dels med assistenterna, hvilka
ju äfven blifva i tillfälle att i detalj följa eleverna.

Anställande af muntliga eller skriftliga tentamina, för såvidt
man ej hit räknar utarbetande af mätningsarbetena, vid den förberedande
kursen bär icke ansetts lämpligt med hänsyn till kursens begränsade
omfattning och de i densamma ingående ämnenas beskaffenhet. Sedan
öfverassistenten bestämt elevernas betyg, skola emellertid dessa af honom
införas och attesteras uti en betygsliggare. Bestämmelsen, att rektor skall
utfärda afgångsbetyg, har tillkommit därför, att ett dylikt å högskolans

199

vägnar officiellt utfärdadt betyg'' kan antagas hafva ett visst värde äfven
lör dem, som ej blifva vid högskolan intagna. De föreslagna betygsgraderna
äro de vid rikets universitet och andra läroanstalter allmänt
vedertagna.

De sakkunnige hafva ansett sig höra för kursen föreslå följande
betygsformulär:

BETYG från Skogshögskölans förberedande kurs
5 juli —20 december 19

som, loan den ..... ...... ..... ................................................. begagnat under visningen

vid skogshögskolaiis förberedande kurs till den omfattning, som gällande stadgar föreskrifva,
bar därvid erhållit följande vitsord:

I skogs- och fältmätning .........................................................................

I afverkning och utdrifning .......................................................................

I vägarbete ...............................................................

I dikningsarbete ........................................................................

I kolningsarbete ................................................ 1

1 arbetsduglighet..............................................................

I uppförande.................................................................................

och lim- han med hänsyn till den fallenhet för skogsyrket, som han under lärotiden visat, befunnits
lörtjåna vitsordet ...................................................................

Stockholm den _____ ___________________________________________________

Skogshögskolans rektor.

Beträffande ofvanstående betygsformulär torde endast vitsordet
om »fallenhet för skogsyrket» behöfva närmare motiveras. Detta betyg
åt ej afsedt att angifva den större eller mindre skickligheten i de mera
mekaniska skogliga arbeten, som vid den förberedande kursen i stor
utsträckning förekomma — därtill äro de öfriga betygen afsedda —,
utan de sakkunnige hafva med detta betyg velat- bereda möjligheten
att erhålla ett sammanfattande uttryck för befintlighet eller frånvaro
hos eleven af sådana egenskaper såsom vakenhet och intresse för
arbetet i skogen, god blick och praktisk läggning, allt egenskaper som
gäla en person särskild! skickad att bekläda den ansvarsfulla posten
såsom sjelfständig skogsförvaltare.

200

§ 8.

Tiden för ingifvande af ansökan till den förberedande kursen är
föreslagen till den 25 juni, emedan dessförinnan mogenhetsexamina
vid rikets samtliga läroverk afslutats, hvar]ämte rektor kommer i tillfälle
att under några dagar granska ansökningshandlingarna och någon
tid före kursens början delgifva sökandena resultatet af ansökningen.

De sakkunnige hafva ansett, att en maximiålder af 24 år, hvilken,
enligt hvad erfarenheten visat, är fullt lämplig, bör fastställas för inträde.

Med hänsyn till intagningsvillkoren vilja de sakkunnige äfven
påpeka behofvet af en konsekventare läkarundersökning än den, som
hittills tillämpats, på det att full säkerhet måtte vinnas, att de unga
män, som intagas vid högskolan, verkligen äro i kroppsligt afseende
fullt lämpade för det arbete, som förestår dem. Med de nuvarande
bestämmelserna har det ej sällan inträffat, att elever vid skogsinstitutet
eller de förberedande skogsskolorna, sedan de någon tid begagnat undervisningen,
visat sig icke uthärda med arbetet förenade ansträngningar,
och hafva sålunda under den senaste tiden i allmänhet eu till två elever
årligen af sjukdom nödgats afbryta sin lärokurs. För att om möjligt
råda bot på detta beklagliga förhållande hafva de sakkunnige icke tvekat
att för inträde på skogsmannabanan föreslå, att i allt väsentligt lika
stränga villkor böra bestämmas, som för inträde pa den militära banan,
äfvensom att läkarundersökningen skall verkställas af sådan läkare — fast
anställd militärläkare —, som under sin tjänstgöring förvärfvat särskild
vana vid dessa undersökningar och sålunda torde vara mest kompetent
att afgifva fullt tillförlitliga intyg. Några större olägenheter eller kostnader
torde knappast genom donna bestämmelse åsamkas de sökande,
då numera sådan läkare torde vara bosatt på flertalet af de orter, där
högre läroverk finnas.

De föreslagna villkoren i angifvet afseende äro upprättade i samråd
med en erfaren militärläkare, d:r Josef Hammar, i Stockholm.

De i mom. c af § 8 angifna fordringarna äro förut (sid. 49 o. f.,
86 o. f.) utförligt motiverade.

Den borgen, som de sökande skola ställa, afser kostnaderna vid
högskolan. Afgifterna vid den förberedande kursen skola enligt § 9
erläggas redan vid inträdet, och någon borgen för dessa behöfver sålunda
ej förekomma.

Pröfningen af de inkomna ansökningshandlingarna blir af hufvudsakligen
rent formell natur och torde lämpligen böra öfverlämnas åt

201

rektor. För att emellertid öfverassistenten, hvilken ju skall blifva kursens
ledare, skall komma i tillfälle att redan före dess början taga del
af handlingarna, är föreslaget, att han skall biträda rektor vid ofvannämnda
pröfning af desamma.

§ 9-

I sammanhang med förslag till stat för skogshögskolan komma de -sakkunnige nedan (jfr sid. 289) att närmare redogöra för de afgifter, som
skola erläggas. För att undvika de olägenheter, som säkerligen mången
gång skulle vara förenade med att upptaga afgifterna under pågående
kurs, hafva de sakkunnige föreslagit, att de redan vid inträdet skola
erläggas. Den, som uraktlåter att fullgöra denna bestämmelse, bör därför
icke medgifvas inträde vid kursen, äfven om han eljest därtill skulle vara
berättigad. De sakkunnige hafva ansett, att dessa afgifter böra inbetalas
till rektor och ej till kursens ledare, som ej bör åläggas handhafva
dessa ganska afsevärda belopp, utan äga att efter behof och emot
redovisningsskyldighet rekvirera medel af rektor. I elevernas intresse
har föreslagits, att granskning af öfverassistentens räkenskaper skall ske
fortast möjligt genom styrelsens försorg. Rörande sättet, hvarpå denna
granskning skall ske, torde erfarenheten gifva den lämpligaste ledningen.

§ io.

Ordningsföreskrifter för den förberedande kursen skola enligt §
100 utfärdas af styrelsen efter förslag af rektor.

Bestämmelsen i andra momentet af § 10 kan synas väl sträng.
Man får emellertid ej förbise kursens hufvudsakliga karaktär af pröfvokurs
till inträde vid högskolan, och att en elev, som under det halfva år,
som densamma varar, icke vill ställa sig till efterrättelse de för kursen
gällande disciplinära bestämmelserna, knappast kan anses lämplig för
skogsmannabanan. Vidare kan erinras, att kursen till sin hufvudsakliga
del är förlagd dels till aflägsna skogstrakter, dels till internat, hvadan
ett mindre godt element på de öfriga eleverna lätt nog kan hafva eu
skadlig inverkan. Därest den mera omständliga procedur, som i § 24.
är föreslagen beträffande högskolans ordinarie elever, tillämpades äfven
vid förberedande kursen, skulle därigenom vållas en tidsutdräkt, som lätt
kunde medföra afsevärda olägenheter med hänsyn till disciplin och god
ordning. Klart är emellertid, att denna bestämmelse ställer stora kraf
på öfverassistentens rättrådighet och urskiljningsförmåga.

202

§ 11-

De föreslagna bestämmelserna angående intagandet af elever i högskolan
äro förut (sid. 107) utförligt motiverade. Här må endast påpekas,
att de sakkunnige ansett det önskvärd t, att Kungl. Maj:t utan ändring
af stadgarna må kunna öka eller minska antalet elever vid högskolan,
alltefter landets behof af skogsmän med högre utbildning.

Med hänsyn till grunderna för den förberedande kursen och sättet
för dess anordnande hafva de sakkunnige ansett naturligt, att elev vid
densamma, som icke erhållit godkända vitsord, icke skulle vara berättigad
• att ånyo vinna inträde vid densamma. I billighetens intresse hafva
dock de sakkunnige föreslagit, att elev, som på grund af sjukdom eller
andra särskilda omständigheter nödgats afbryta kursen, icke skall vara
förhindrad att ett påföljande år efter förnyad ansökning enligt § 8
genomgå densamma. Pröfningen af de skäl, som för ett dylikt medgifvande
åberopas, sker af högskolans lärarråd efter därom gjord ansökan.

§ 12.

Jfr sid. 86—91.

§ 15.

Terminerna äro i enlighet med de af do sakkunnige förut uttalade principerna
anordnade så, att den egentliga vegetationsperioden kommer att
tillbringas utom hufvudstaden med praktiska öfningar och resor, under det
att den tid af året, då växtligheten i hufvudsak är i hvila, användes till
föreläsningar och öfningar vid högskolan. Därjämte har i paragrafens
sista mom. de sakkunnige haft sin uppmärksamhet särskildt riktad pa
att förlägga elevernas ferier så, att de under dessa vore i tillfälle att
fullgöra den allmänna värnplikten (jfr sid. 97).

De sakkunnige anse, att nu gällande ordning med särskilda tentamensperioder
före eller efter lästerminen bör bibehållas. Detta därför
att eleverna icke skola taga sig anledning att uteblifva från föreläsningar
och öfningar för »tentamensstudier» — verkliga eller blott föregifna.
Dock torde höra beredas en utsträckt möjlighet för högskolans lärare
att under rektors kontroll ordna tentamina på för hvarje ''fall mest
passande tid.

203

§ 16.

Med den mera vetenskapliga läggning, som de sakkunnige sträfvat
att gifva åt undervisningen vid högskolan, torde det ej sällan komma
att inträffa, att personer, Indika förut idkat studier vid annan högskola
eller vid något af rikets universitet, i den ena eller den andra afsikten
önska genomgå skogshögskolan. För att sådana personer icke skola
behöfva uppehållas med öfverflödigt arbete, hafva de sakkunnige velat
föreslå, att lärarrådet må äga rättighet att uppå ansökan helt eller delvis
bevilja befrielse från deltagandet i undervisningen i sådant ämne, där
sökanden till äfventyra styrkt sig äga tillfyllestgörande kunskaper.

§ 17-

Rörande det i paragrafen omnämnda fria undervisningen är i
det föregående (sid. 47 och 92) utförligt taladt. Genom bestämmelsen
att de, som ämna begagna sig af dylik undervisning, böra hafva genomgått
skogshögskolan eller styrkt sig äga därmed jämförlig förbildning
— d. v. s. vid högskola eller universitet idkat studier i ej alltför ringa
omfattning — hafva de sakkunnige velat uppställa en garanti för att ifrågavarande
undervisning icke skall komma att missbrukas.

§ 18-

De sakkunnige hafva bibehållit bestämmelsen om att tentamina
skola vara offentliga, då detta möjliggör vederbörlig kontroll. Vidare
har föreslagits, att de betyg, som vid pröfningar erhållas, skola af
vederbörande lärare införas och attesteras i högskolans betygsliggare,
eu åtgärd, som med hänsyn till att lärokursen är utsträckt under så
lång tid som tre år måste anses välbetänkt.

Högskolans tillfälliga elever äro enligt § 20 icke berättigade att
undergå pröfningar eller från högskolan erhålla betyg. Däremot hafva
de sakkunnige icke ansett sig böra förmena de vid högskolan enligt
§17 studerande att, om de så önska, af högskolans lärare erhålla vitsord
öfver såväl teoretiska kunskaper, ådagalagda vid med dem anställda
pröfningar, som ock öfver af dem utarbetade skogsvetenskapliga afhandlingar,
ty ett sådant vitsord kan i många fall, såsom vid eventuellt
sökande till lärår- eller andra befattningar, för dessa personer vara af
den betydelse, att, därest icke utsikten att erhålla detsamma förefunnes,
de icke finna med sin fördel förenligt att drifva studier vid högskolan.
Ifrågavarande vitsord torde lämpligen liksom vid universiteten böra med -

204

delas under form af utdrag’ ur lärarerådets protokoll. Någon fara för
missbruk torde med de i § 17 föreslagna kvalifikationer för dessa studerande
icke förefinnas.

§ 19-

Genom de i mom. 1 af denna § föreslagna inskränkningarna i
elevernas rätt till omtentamen afse de sakkunnige att vinna dels att
i allmänhet tentamina i de särskilda ämnena af elever i samma årsklass
afläggas någorlunda samtidigt, något som måste anses vara till obestridlig
fördel för undervisningens planmässiga gång, dels ock att en större
intensitet i elevernas studier skall åstadkommas, då den med ett underkännande
i föreskrifna tentamina förenade risken lärer förmå eleverna
till de allvarligaste sträfvanden att grundligt tillägna sig hvarje ämne.

Den i mom. 2 föreslagna bestämmelsen afser att uppdela studierna
i två afdelningar, ungefär som fallet är vid universiteten med kandidatoch
licenciatexamina. Under den första afdelningen tenteras i större
delen af de grundläggande ämnena, och det är för en effektiv undervisning
i . fackämnena under de sista terminerna af största vikt, att ej
tentamina hänga efter och gömmas till slutet, då det hela får gå på
slarf och lärarnas beskedlighet blir satt på prof. Det innebär äfven eu
fördel, att, om genom misstag någon olämplig blifvit intagen, han redan
efter ett års studier kan skiljas från högskolan och ej släpas med hela
tiden. Erfarenheten har nog visat, att i senare fallet en och annan
gång nåd fått gå före rätt i högre grad än kanske önskvärdt skulle
hafva varit; man har begripligt no g dragit sig för att låta en ung man
efter fleråriga studier börja en helt ny lefnadsbana.

De sakkunnige föreslå följande formulär till afgångsbetyg från
högskolan :

Statens skogshögskola.

Afgångsbetyg.

---, född den — —--, liar såsom ordinarie elev begagnat undervisningen vid

Skogshögskolan från den — — — och har där genomgått fullständig lärokurs.

Med hänsyn till de af honom under studietiden utförda arbeten och aflagda prof har han
visat sig i lämplighet för skogsmawnayrket förtjäna vitsordet---— och i de särskilda läro ämnena

följande betyg: — — — —

i Grundläggande ämnen:

Skogs- och allmän botanik ..............................................................................

Geologi...........................................................................................................

Marklära ....................................................................................................

Skogssoologi .................................................................................................

205

Organisk ock teknisk kemi........................................................................

Klimatologi ...................................................................................

Skogs■ och fältmätning samt afvägning ..................................................

Lagkunskap .......................................................................................

n Fackämnen:

Skogsskötsel:

Teoretiska kunskaper ..........:......................................................................

Praktiska arbeten ..............................................................

Skogsnppskattning och skogsindelning ■■ ............................................................

Teoretiska kunskaper ................................................................................

Upprättande af skogsindelningsplaner .......................................................

Skogsteknologi med byggnads- och afdikningslåra:

Teoretiska kunskaper ......................................... ......................................

Praktiska arbeten ....................................................................................

Skogspolitik och skogsstatistik ................................................................

Skogs- och jaktförfattningar ....................................................................

Bokföring och tjänstexpedition ................................................................

Jordbruksekonomi ........................................................................

Jaktvård med jaktkunskap och fiskevård ........................... .......................

Kart- och byggnadsritning samt kartskrift ...............................................

bar under den tid, lian vid högskolan vistats, ådagalast----flit och —---

uppförande.

Stockholm den

Skogshögskolans rektor.

§ 20.

Det kan ifrågasättas, huruvida vid högskolan böra antagas tillfälliga
elever, hvilka efter eget godtfinnande äga att följa studierna. De sakkunnige
anse emellertid, att det då och då kan ifrågakomma, att personer,
t- ex- söner till skogsägare, önska erhålla utbildning i större eller mindre
omfattning, utan att vara i tillfälle att genomgå fullständig kurs. Under
sådana omständigheter är det uppenbarligen till vinst för skogsvården,
om de bibringas åtminstone den utbildning, som tillfälliga elever kunna
erhålla. Alla möjligheter till missbruk kunna anses uteslutna genom
den befogenhet, som förbehålles lärarrådet att antaga dem samt att,
om så skulle påfordras, skilja dem från högskolan (jfr § 24 mom. 2).
För att utesluta hvarje möjlighet till försök att på sidan af den normala
vägen »genomgå» högskolan böra hvarken tentamina hållas med eller
betyg meddelas åt tillfälliga elever. Dessa böra helt vara tillfredsställda
med de värden, som ligga i kunskaperna i och för sig.

Om de skogsvetenskapliga studerande är ofvan taladt (jfr sid. 47-49).

206

§ 21.

Kostnaderna för de till kursen Hörande resor och exkursioner böra,
enligt hvad de sakkunnige i sammanhang med förslag till stat för högskolan
närmare skola framhålla (jfr sid. 289), gäldas af statsverket,
hvaremot eleverna själfva böra bekosta sitt uppehälle under desamma.
Hvad nu sagts gäller naturligen icke tillfälliga elever och studerande,
hvilka böra af egna medel betala alla kostnader.

De sakkunnige hafva tänkt sig, att alla avgifter al nu ifrågavarande
slag höra upptagas för hvar exkursion eller öfningstid för sig,
hvarefter vid densammas slut räkenskaperna mellan den lärare, som
omhänderhaft ledningen, och eleverna omedelbart uppgöras. Därigenom
skulle de vidlyftiga och synnerligen betungande räkenskaper, som vid
skogsinstitutet för närvarande föras öfver utgifter af ifrågavarande slag,
bortfalla.

De sakkunnige anse, att liksom vid flertalet andra högskolor eleverna
böra ersätta förbrukningsartiklar genom erläggande af stadgad, mindre
afgift. Öfverskott i denna torde väl sällan kunna påräknas, men stadgande
bör i allt fall förefinnas angående dispositionsrätten härtill.

§ 25.

Uti § 19 finnes stadgadt, att elev, som vid början af andra årets
hösttermin ej blifvit godkänd i de grundläggande ämnena, skall skiljas
från högskolan. I billighetens intresse hafva de sakkunnige i § 25
föreslagit, att lärarrådet skall hafva rätt att, då särskild! ömmande skäl
föreligga, meddela uppskof med undergående af pröfningar och dymedelst
rädda en elev från att utan egen förskyllan nödgas afbryta sin kurs.
Af ifrågavarande § framgår äfven, att rätt att ånyo genomgå en årskurs
för att tilläfventyrs bättra upp betyget i ett eller annat ämne, där
ej godkända betyg erhållits, i allmänhet icke förefinnes. Det begränsade
utrymmet vid högskolan, äfvensom de för ett visst antal elever beräknade
anordningarna vid praktiska öfningar och arbeten i skogen skulle ej
tillåta ett sådant medgifvande. Endast uti det i paragrafen angifna fallet
hafva de sakkunnige ansett sig i billighetens intresse böra medgifva
undantag.

§ 26.

Jfr sid. 91—96 samt sid. 273—286.

207

§ 28.

Enligt näst sista punkten i denna paragraf tillkommer det professorn
i skogsskötsel att öfvervaka förvaltningen af de skogar, som anvisas för
skogsundervisningen. Han skulle i sådant hänseende årligen, efter förslag
af vederbörande förvaltare, upprätta och till styrelsen ingifva dels
förvaltningsförslag för skogarna, dels ock redogörelse för deras skötsel.

Af skäl, som närmare angifvas å sid. 83, hafva de sakkunnige
ansett lämpligt föreslå, att det högsta inseendet öfver undervisningsväsendet
anförtros åt en särskild styrelse. Då det för undervisningens
rationella bedrifvande är nödvändigt, att särskilda skogsområden ställas
till de olika undervisningsanstalternas förfogande, blir följden af ett
beslut om inrättandet af en särskild styrelse, att man måste taga i
öfvervägande, huru med förvaltningen af de för undervisningsväsendet
afsätta skogsområdena bör förfaras.

För vinnande af öfversikt torde det vara lämpligt att här i ett
sammanhang behandla frågan om ej blott de parker, som böra för högskolans
räkning afsättas, utan äfven om de, som böra anvisas till skogsläroverket
och skogsskolorna (jfr §§ 64, 92 och 100). Först torde alltså
böra angifvas, Indika eller huru störa skogsområden enligt de sakkunniges
mening ansetts böra afsättas för att tjäna som undervisningsparker.

För närvarande öfvas skogsinstitutets elever — förutom vid mätningar
å skilda kronoparker — mera konstant å Bjurfors kronopark
och vid Malingsbo å Klotens kronopark, båda belägna på gränsen mellan
Västmanland och Dalarne. På den förra platsen finnas redan byggnader,
hvilka, under förutsättning att lägre kursen förflyttas från skogsinstitutet,
äro tillräckliga för inkvartering af ett äfven till 30 ökadt antal
elever vid skogshögskolan. A id Malingsbo hafva de sakkunnige föreslagit
uppförande af de ytterligare byggnader, som, förutom till reparation
föreslagna gamla, erfordras för mottagande af den hit förslagsvis
förlagda förberedande kursen. Då sålunda ett fortsatt användande af
de hittills för undervisningen begagnade kronoparkerna ej behöfver utöfver
de nyssnämnda medföra särskilda kostnader för byggnadsändamål,
och då kronoparkerna i fråga genom sin beskaffenhet och sitt läge väl
ägna sig till undervisningsparker, föreslå de sakkunnige, att Bjurfors
kronopark i sin helhet med en areal af 6,651,4 7 har och af Klotens
kronopark ett område vid Malingsbo med en ungefärlig ytvidd af 1,500
bär må för skogsundervisningsväsendets behof afsättas.

Enligt å sid. 69 närmare motiveradt förslag hafva do sakkunnige
ansett, att skogsläroverket bör förläggas till Klotens kronopark, och att

208

af denna ett område på omkring 1,500 har bör som undervisningspark
afsättas åt detsamma.

Då det legat utom de sakkunniges uppdrag att yttra sig om de
egentliga skogsskolornas förläggning, hafva de ej besökt dessa undervisningsanstalter
och de skogar, dit de äro förlagda. De sakkunnige
äro sålunda ej i tillfälle att afgifva ett på undersökningar grundad! förslag
om den storlek, som hvarje skogsskolas undervisningspark bör
hafva, Graden af intensitet i den • skötsel, som kan ägnas de upplåtna
områdena, blir i viss mån beroende af skolornas läge i olika
landsdelar, och då denna skötsel bör utöfvas med anlitande i största
möjliga omfattning af lärjungarnas arbetskrafter, blir äfven områdets
storlek beroende af skolans läge. Åt de längre norrut liggande kan
sålunda upplåtas ett större område än åt de sydligare belägna. Den för
undervisningen erforderliga skogsarealen torde emellertid, enligt de sakkunniges
mening, komma att växla mellan 500 och 1,200 har. Åt skolorna
erhåller den på Djur fors liggande tillfälle till utförande af skogsarbeten
på samma område, som enligt ofvanstående förslag bör anvisas åt högskolan.
Då de öfriga skogsskolornas antal är 6, inbegripet den nu för
skogsinstitutet förberedande, men enligt detta förslag till vanlig förändrade
skolan vid Omberg, torde det sammanlagda område, som åt dem behöfver
upplåtas kunna anslås till 5 å 6,000 har. Inalles skulle alltså för skogsundervisningens
räkning från kronoparker behöfva anvisas skogsområden
med en sammanlagd areal åt ungefär 15,000 har.

Beträffande då sättet för dessa skogars administrerande hafva de
sakkunnige i frågans nuvarande läge ej ansett behöfligt eller lämpligt
att utarbeta ett detaljeradt förslag till därför nödiga instruktioner. Nedan
framläggas alltså endast de synpunkter, som vid definitiva bestämmelsers
utarbetande torde böra beaktas.

Det torde då först ligga i öppen dag, att dessa skogar ej lämpligen
böra allt fortfarande stå under domänstyrelsen såsom högsta förvaltande
myndighet. Därigenom skulle skapas en dualism i administrationen,
som kunde verka skadligt för undervisningen, något som ej torde behöfva
med exempel närmare belysas. De sakkunnige föreslå alltså, att de
skogar, som anvisas som undervisningsparker, öfverföras från domänstyrelsens
förvaltning till styrelsens för skogsundervisningen. (§ 100
punkt p.)

Vidkommande den lokala förvaltningen af ifrågavarande skogar
föreslå de sakkunnige, att hvad först beträffar Bjurfors kronopark den
där belägna skogsskolans föreståndare, såsom hittills varit fallet, handhafvor
plats för val 11 unge a. Området vid Malingsbo å Klotens kronopark

209

liksom ock det närliggande, från samma kronopark förslagsvis undantagna
området för skogsläroverket föreslås att ställas under förvaltning
åt den vid läroverket anställda lektorn i skogsskötsel. Härigenom göres
en afsevärd besparing, då eljest en assistent måste förordnas för förvaitnmgen
af det förra skogsområdet, när högskolans tjänstemän ei äro
. f°r;lagda. Då enligt § 28 högskolans professor i skogsskötsel är

inspektor öfver all till undervisningen anvisad skog, behöfver man ei
heller befara, att slitningar skola uppstå därför, att läroverkets lektor
förvaltar eu högskolans skog. Han kommer nämligen beträffande denna
och sin öfrig» skogsförvaltning i subordinationsförhållande till professorn
och far beträffande denna skog hufvudsakligen bestyr med utdrifning
andel vintern af det virke, som under högskolans sommaröfningar där
utstampiats. hör att jämnare fördela arbetet vid läroverket mellan dess
arare bör lektorn i skogsskötsel uti sitt förvaltningsuppdrag biträdas af
ofnga lärare enligt den arbetsfördelning, som styrelsen finner lämpligt
föreskrifva. De till skogsskolorna anvisade områdena förvaltas af vederbörande
föreståndare med biträde af skogsrättaren; jfr § 92

Inspektionen öfver lokalförvaltningarna af alla för undervisningen
afsätta skogar bor såsom % § 28 föreslås, utöfvas af skog shög skolans
pwfessor t skogsskötsel, Den intima kontakt med den praktiska skogshushållningen,
i hvilken innehafvaren af denna viktiga lärarbefattnhrg
härigenom trader, torde komma att -skänka honom rika tillfällen till rön
och erfarenheter från skogar i olika delar af landet, ett förhållande som
maste blifva till gagn for undervisningen. Förbises må ei heller det
väckande inflytande, som en inspektion, verkställd af den främste målsmannen
i landet för undervisningen i skogsskötsel, bör utöfva på lärare
i iikT?e 0cl! sk°lorna. Eu invändning, att inspektionsuppdraget
skulle alltför mycket betunga professorns redan starkt anlitade tid, torde
kunna bemotas med hänvisning till möjligheten för honom att förlägga
studieresorna med högskolans elever till just dessa skogar, hvarigenom
undervisnings- och mspektionsuppdragen samtidigt och med fördel samt
med minsta kostnad för statsverket kunna fullgöras. Det må äfven beaktas,
att hela det område, öfver hvilket inspektion skall utöfvas, ei behöfver
blifva större än cirka 15,000 har, afhvilka högskolans egna undervisningsparker
utgöra cirka hälften. Genom att en sådan inspektion förlagges
till skogshogskolan beredes tillfälle att lefvandegöra undervisningen
i författningar och tjänstexpedition genom att för eleverna
demonstrera faktiska forhållanden, på samma gång som deras undervisning
häri kan bereda professorn en lättnad i handhafvandet af expeditionsgoromalen.
Åt eleverna kan och bör nämligen såsom uppgifter

210

lämnas att uppsätta rapporter, skrivelser m. m., granska redogörelser
o. cl. Gifvetvis bör professorns assistent vara skyldig, biträda honom
äfven i denna del af hans åligganden. Förutom den inspektion, som
af professorn i skogsskötsel utöfvas öfver lokalförvaltningarna, bör
naturligen styrelsen vid förfall för honom, eller då omständigheterna i
öfrigt göra sådant önskvärdt, kunna uppdraga åt styrelseledamot eller
inspektör att genom besök å visst skogsområde taga kännedom om
sättet för hushållningens handhafvande.

Alla nu gällande föreskrifter rörande förhållandet mellan öfverjägmästare
och jägmästare inbördes och dessas ställning till centralmyndigheten
skulle gälla äfven för de nu omnämnda tjänstemännen med
det undantag, att styrelsen för skogsundervisningsanstalterna träder i domänstyrelsens
ställe. Alla förslag, rapporter, berättelser och redogörelser
aflämnas alltså af lokalförvaltningen till undervismngsstyrelsen eller till
professorn i skogsskötsel och af denne senare till samma styrelse, som,
sedan den mottagit föreskrifna berättelser, sammanför dessa till en
årsberättelse öfver de skogar, som äro till undervisningsväsendet
anslagna, och öfverlämnar denna berättelse till domänstyrelsen, hvarefter
den kan ingå som särskild afdelning i dess årsredogörelse för skogsväsendet.
Till domänstyrelsen öfverlämnas äfven för granskning vederbörandes
redovisningar öfver förvaltningen (§ 100). Finner domanstyrelsen
anledning till anmärkning mot dessa redogörelser, bör den
därom underrätta undervismngsstyrelsen, som infordrar vederbörandes
förklaring och vidtager den åtgärd, hvartill saken kan föranleda.

Beträffande medel, som lokalförvaltningen uppbär, höra dessa såsom
hittills inlevereras till vederbörande Kungl. Maj:ts befallningshafvande,
dit nödiga uppgifter för indrifning insändas för de fall, då lokalförvaltningen
ej själ!'' uppburit medlen. På samma sätt, som nu äger rum,
bör nämligen Kungl. Maj:ts befallningshafvande äfven beträffande dessa
sko oar föra räkning med domänstyrelsen, men medlen böra upptagas
under särskild rubrik. Om räkning fördes med undervismngsstyrelsen,
skulle detta förutsätta eu fullständig revision därstädes af jägmästarnas
redogörelser, hvartill styrelsen saknar nödiga arbetskrafter. I domänstyrelsen
däremot, dit, såsom ofvan föreslagits, redovisningarna borde
öfversändas, finnas redan tjänstemän med revisionsuppdrag.

I kort sammanfattning hafva här angifvits de synpunkter, hvilka,
därest de sakkunniges förslag vinner godkännande, böra vara ledande
vid ordnandet af undervisningsparkernas administration. En detaljerad,
särskild instruktion för skötseln af dessa skogar bör efter förslagets
eventuella antagande utfärdas af Kungl. Maj:t.

211

Med hänsyn till att å den å högskolans tomt belägna undervisningsparken
erhåller en rätt afsevärd omfattning, ha de sakkunnige
ansett, att särskild bestämmelse bör finnas angående tillsyn och vård
af densamma. I öfverensstämmelse med den allmänna princip, som de
sakkunnige _ sökt genomföra att i möjligaste måtto lika fördela arbetet
mellan de i undervisningsanstalternas tjänst stående personerna, ha de
sakkunnige ansett riktigast, att detta arbete icke pålägges den af andra
arbeten starkt upptagna professorn i skogsskötsel, hvilken dessutom
under så godt som hela vegetationsperioden vistas ute i öfningsskogarna
utan uppdragas åt professorn i botanik. Af denne kan man vänta, att
han under en väsentlig del af sommarterminen vistas i Stockholm för
egna vetenskapliga arbeten. Undervisningsparken är också en speciellt
skogsbotanisk park, som med sina många in- och utländska arter erfordrar
eu på området speciell fackman, hvilken kan tillse och pröfva de botaniska
bestämningar åt. arterna och öfverhufvudtaget mera ägna sig åt den rent
hortikulturella sidan af parkens vård.

Då emellertid den skogliga sidan icke heller får försummas, ha
de sakkunnige genom bestämmelsen, att ingen afverkning må få ske
utan efter samråd med professorn i skogsskötsel och med rektor, velat
skapa en bestämmelse, som kan åstadkomma det från alla sidor sedt
önskvärda och nödvändiga samarbetet mellan de i nu ifrågavarande afseende
sakkunnige af högskolans lärare.

Att öfverlåta parkens vård åt rektor såsom sådan torde vara
olämpligt, då lian endast, om han innehar någon af de nämnda professurerna,
torde äga nödig sakkunskap härför. Däremot bör han, på sätt
förslaget åsyftar, kunna intaga en medlande ställning mellan de ifrågavarande
lärarna eller, om lian själf innehafver någon af dessa lärarbeiattningar,
vara beklädd med utslagsröst.

§ 29.

Beträffande öfverassistentbefattningen hafva de sakkunnige såsom
nedan skall närmare utvecklas ansett, att dess innehafvare bör utgå ur de
yngre skogsmännens led och förty att den lämpligen bör tillsättas på förordnande
(sid. 96.) Arten af öfverassistentens tjänstgöring, särskildt den
del däraf, som omfattar ledarskapet för förberedande kursen, gör emellertid
önskvärdt, att ej allt för täta ombyten måtte äga rum, hvadan de sakkunnige
hafva föreslagit, att förordnandet skall gälla en tid af tre år,
samtidigt som de anse sannolikt att med de löneförmåner, som äro

212

förenade med befattningen, en för denna lämplig person skall befinnas
villig att åtaga sig densamma under mer än en treårsperiod.

§ 30.

Den i paragrafen föreslagna proceduren vid besättandet åt professurer
och e. o. professurer är i hufvudsak lika med den vid rikets universitet
och högskolor gällande och torde ej närmare behöfva motiveras. För att
vid tillsättandet af dessa befattningar sökandens pedagogiska förmåga, vid
hvilken de sakkunnige såsom förut framhållits fästa stor vikt, må komma
till sin fulla rätt, hafva de sakkunnige föreslagit rätt för sökande att
hålla profföreläsningar för att ytterligare styrka sin kompetens.

§ 31.

Det torde ofta inträffa, att vid frågan om tillsättande af ordinarie
lärarbefattning vid högskolan styrelsen saknar den nödiga specialkännedomen
om den ifrågavarande ämnesgruppen. För vinnande af säkerhet,
att befordringsärendet icke desto mindre behandlas på ett fullt fackmässigt
sätt, hafva de sakkunnige velat åt styrelsen inrymma den i paragrafen
föreslagna rätten att med sig adjungera sakkunniga personer att
deltaga vid befordringsärendets behandling.

§ 32.

De sakkunnige hafva i denna § velat lastslå, att vid tillsättande
af ordinarie lärarbefattningar vid högskolan ovillkorligen sökandenas
skicklighet till tjänsten bör vara den bestämmande normen. Att, såsom
i stadgar för ett och annat af våra undervisningsverk och öfriga institutioner
finnes uttaladt, företrädet mellan olika sökande till en befattning
bestämmes efter de sökandes större eller mindre olämplighet» för densamma,
är enligt de sakkunniges förmenande mindre lyckligt, då ordet
lämplighet lätt nog kan lämna spelrum för mera subjektiva uppfattningar,
som ingalunda böra hafva någon inverkan på befordringsärendet.
Om två eller flera sökande i fråga om skicklighet kunna anses likställda,
så att företrädet dem emellan ej kan afgöras på denna väg, bör hänsyn
tagas jämväl till tjänstetid vid högskolan eller annan därmed jämförlig
läroanstalt.

Däremot synes det de sakkunnige, att vid tillsättande af öfverassistentbefattningen
särskild hänsyn bör tagas till de egenskaper, som

213

bruka innefattas under ordet lämplighet, alldenstund hans ställning som
ledare af den förberedande kursen tarfvar annat än blott skicklighet i
den ju ganska enkla elementarundervisning, som han har att meddela.
Då vidare förordnandet endast gäller under tre år, finnes möilighet att
snart nog rätta ett eventuellt misstag.

§ 33.

. SåväI vid universiteten som vid de flesta andra högskolor finnes
den i paragrafen föreslagna kallelserätten stadgad, och de sakkunnige
anse, att densamma bör förefinnas äfven vid skogshögskolan.

§ 35.

Vid uppställandet af kompetensfordringar för erhållande af professui
. eller e. o. professur vid högskolan hafva de sakkunnige hemställt,
att i likhet med hvad fallet är vid universiteten aflagd examen ej skall
vara oafvisligen nödvändig. Det kan nämligen tänkas, att den person,
som framför andra bör vid platsens besättande ifrågakomma, icke varit
i tillfälle att aflägga öfliga lärdomsprof. Genom en omfattande litterär
verksamhet, genom att pa ett framstående sätt hafva, fullgjort honom
lamnade uppdrag, som falla inom skogsskötselns, skogsuppskattningens
eller skogsteknologiens områden, kan en person hafva visat sig vara
en kapacitet, hvars förvärfvande för högskolan vore önskvärdt. Att då
genom ett rigoröst fasthållande vid examensfordran afskära möjligheten
att tillvarataga hans förmåga, synes ej vara med statens intressen öfverensstämmande.
Om än fall, sådana som de ofvan ifrågasatta, torde
hlifva tämligen sällsynta, bör detta ej anses utgöra något skäl för uppställande
af kompetensfordringar, som kunna blifva ett hinder för tillvaratagande
af det allmännas bästa.

§ 36.

A id tillsättande af en ordinarie lärarbefattning vid högskolan torde
kunna inträffa, att ej någon af de sökande kan anses fullt kompetent
att handhafva densamma. Frågan är, om tjänsten verkligen under sådana
förhållanden skall definitivt tillsättas, och skogshögskolan sålunda
skall hafva utsikten att under kanske flera tiotal år på en af sina viktigaste
lärarplatser hafva en ej i alla afseenden kompetent person. De
sakkunnige vilja besvara den uppställda frågan med ett afgjordt nej,
och de hafva i § 36 anvisat en utväg att undgå den ofvan angifna

214

eventualiteten. I fall, där tvekan kan råda, bör enligt de sakkunniges
förmenande ordinarie innehafvare icke tillsättas, utan bör tjänsten
bestridas af en därtill på viss tid — de sakkunnige hafva föreslagit
högst tre år — förordnad person, som erhåller full aflöning. Genom
detta förfaringssätt bör man för tjänsten erhålla den under förhanden
varande förhållanden bästa personen. Aflöningen sätter honom i stånd
att odeladt ägna sig åt undervisningen, och förordnandets längd att utfylla
bristen i kompetens. Skulle han under tiden visa så framstående
skicklighet, att han framför annan bör till ordinarie innehafvare kallas,
kan detta ske med stöd af § 33. Hvarom ej behandlas ärendet på
vanligt sätt: annan person kan kallas eller platsen ledigförklaras. Skulle
då den tillförordnade ensam söka, tillsättes han, därest han, om ock ej
så framstående, att han bort kallas, dock är fullt kompetent. Eljest
tillsättes platsen åter på förordnande, hvarvid förre innehafvaren ej^ utan
tvingande skäl bör förordnas. Har han nämligen ej under föregående
förordnanden förvärfvat kompetens, bör staten ogärna offra mera på hans
förkofran. Jfr i öfrigt sid. 92 och 279.

Jfr sid. 48.

§ 38.

För de i denna paragraf föreslagna befattningarna kommer härnedan
(sid. 286) i sammanhang med förslag till utgiftsstat för högskolan att redogöras.
Här må endast påpekas, att, då till assistenter i allmänhet torde
ifrågakomma yngre skogsstatstjänstemän, livilka efter genomgången skogshögskolkurs
ämna utbilda sig till lärare vid högskolan eller ock önska
vidare förkofra sig i skogsvetenskapen, de sakkunnige hafva ansett sig
höra föreslå, att styrelsen i god tid skall till domänstyrelsen göra anmälan,
när assistent blifvit förordnad, på det att domänstyrelsen ständigt skall
hafva kännedom om, hvilka yngre skogsmän som för skogsundervisningen
tagits i anspråk.

§§ 40—42.

Motiv till dessa §§ återfinnas härnedan i sammanhang med förslagtill
utgiftsstat för högskolan (sid. 292).

215

§ 43.

Angående de allmänna grunderna för upprättande af ett rektorsämbete
vid högskolan jfr sid. 81.

Måhända torde det komma att anmärkas, att med de i § 35
föreslagna kompetens fordringarna till professorsbefattningarna vid högskolan
det kan inträffa, att till rektor vid högskolan förordnas en person,
som ej själf genomgått denna. De sakkunnige kunna emellertid ej häri
finna något oegentligt, då en person med verkliga chefsegenskaper
utan större svårigheter torde kunna vinna en ingående kännedom om
högskolans organisation och grunderna för dess verksamhet, äfven om
han icke i sin ungdom genomgått fullständig lärokurs därstädes.

_ Liksom fallet är vid de högre allmänna läroverken och äfven vid
veterinärinstitutet, anse de sakkunnige rektors mångfaldiga åligganden
vara af den beskaffenhet, att lindring så vidt möjligt må beredas honom
i hans arbete. För den skull hafva de i § 43 föreslagit, att han efter
styrelsens pröfning må kunna åtnjuta minskning uti den honom eljest
åliggande undervisningsskyldigheten. Den undervisning, hvarifrån rektor
sålunda kunde komma att befrias, torde lämpligen kunna bestridas af
någon bland högskolans assistenter eller, sedan den af de sakkunnige
föreslagna docentinstitutionen kommit till stånd, af någon bland docenterna.
Äfven i annat afseende hafva de sakkunnige velat lätta rektors
arbetsbörda. Bland de vidlyftiga expeditionsgöromål, som torde komma att
åligga rektor i hans egenskap af högskolans chef, torde finnas åtskilligt,
som är af mera mekanisk art, och för hvars utförande rektors dyrbara
tid icke bör tagas i anspråk. De sakkunnige hafva därför uti
förenämnda § tillförsäkrat honom rätt att begagna sig af skrifbiträde.

§ 45.

Då alla viktigare läroämnen enligt de sakkunniges förslag komma
att representeras åt ordinarie lärare, anse de sakkunnige, att endast åt
dessa och deras vikarier bör inrymmas beslutanderätt i alla till lärarrådets
befogenhet hörande frågor, hvilkas behandling måhända kräfver en under
längre tid vunnen erfarenhet och insikt om högskolan. Däremot hafva
de sakkunnige föreslagit, att öfverassistenten och extra lärare i sådana
frågor, som beröra deras läroämnen, utdelande af belöningar och understöd
samt de i § 24 omformälda disciplinära åtgärder, skola hafva säte och
stämma i lärarrådet, hvarjemte rektor bör äga att äfven i andra fall
kalla dem att deltaga i lärarrådets öfver!äggningar, ehuru ej i besluten.

216

Stadgarna för
Wrovtrkct,

§ 50.

Uti underdånig skrifvelse i augusti 1905, hvilken, sedan lärarkollegiet
vid skogsinstitutet äfvensom domänstyrelsen däröfver afgifvit utlåtande,
från jordbruksdepartementet öfverlämnats till de sakkunnige att
tagas i öfvervägande vid fullgörande af det dem gifna uppdrag, hemställde
Svenska forstmästarförbundet — en sammanslutning åt personer,
som genomgått skogsinstitutets lägre kurs — bl. a., att undervisningen
vid den nuvarande lägre kursen vid skogsinstitutet måtte
ändras i den riktning, att längre tid ansloges för undervisning angående
gällande lagar och författningar om enskildes skogar samt bestämmelser
om fast egendom i allmänhet, hvarvid antingen tiden för kursen
borde utvidgas eller ock undervisningen i jakt, zoologi och bokföring
kunde uteslutas. De sakkunnige hafva tagit denna framställning i öfvervägande,
och såsom af denna § jämförd med den föreslagna undervisningsplanen
framgår, har undervisningen utvidgats i enlighet, med
förbundets förslag, likväl utan att de båda ämnena skogszoologi och
bokföring, hvilka enligt de sakkunniges förmenande äro för lärjungarnas
blifvande verksamhet af vikt, uteslutits. gg ggg

§ 53.

Såsom ofvan (sid. 120 o. f.) utvecklats, hafva de sakkunnige ansett
lämpligt föreslå, att lärokursen vid skogsläroverket matte blifva ettaiig.
För att möjliggöra detta och samtidigt åvägabringa det bästa möjliga
utnyttjande af undervisningstiden har kursens början förlagts till den
8 januari. Fördelarna af denna anordning äro flera. De eljest oundvikliga
julferierna sammanfalla med den nödvändiga mellantiden mellan
de särskilda arbetskurserna och bortgå således ej från undervisningstiden;
större delen af vårterminen kan ägnas åt teoretisk undervisning,
grundläggande för sommarens praktiska öfningar, och höstterminen kan
helt ägnas åt praktiska prof samt slutförande af studierna i fackämnen.
Tiden kommer sålunda att på bästa sätt utnyttjas och undervisningens
gång fortlöpa på det mest följdriktiga sätt. Endast genom att börja
lärokursen å den föreslagna tiden kan undervisningen under en ettårig
kurs omfatta allt hvad som för utbildningen i fråga är önskvärdt. Visserligen
uppstår den olägenheten, att de utgående lärjungarna kanske
ej alltid genast kunna vinna tast anställning, då tjäns tom by ten ju
vanligen icke ske vid slutet åt året, men tillfällen till vtterligaio

217

praktisk utbildning’ genom deltagande i pågående utdrifningar m. m.
torde stå lärjungarna öppna, och de förut omtalade fördelarna af lärokursens
början på nyåret hafva synts de sakkunnige så betydande, att
den förstnämnda synpunkten fått Vika,

§ 54.

Af skäl, som vid § 18 härofvan anförts, hafva de sakkunnige bibehållit
offentliga pröfningar och föreslagit förandet af betygsliggare.

De sakkunnige hafva ansett lämpligt, att det ålägges lärjungarna att
tentera i de förberedande ämnena före påbörjandet af årets praktiska
arbeten, d. v. s. före den 1 maj, på det att de under sommarterminen
må kunna helt ägna sig åt dessa. Ett undantag härifrån utgör dock ämnet
skogs- och fältmätning, hvari den teoretiska undervisningen meddelas
genom föreläsningar under sommaren och i samband med själfva mätningsarbetet,
hvadan tentamen först kan ske under hösten.

§ 55.

Uti § 14 af de nu gällande stadgarna för de allmänna skogsläroverken
i riket är föreskrifvet, att »elev i den lägre kursen må efter fullbordad
kurs undfå betyg öfver de kunskaper, han vid offentlig pröfning
ådagalagt». I sin förut vid § 50 omnämnda underdåniga skrifvelse
hemställde Svenska forstmästarförbundet bland annat, att den förändring
måtte göras i ofvannämnda § 14, »att för erhållande af betyg från lägre
kursen elev skall hafva vid offentlig pröfning ådagalagt godkänd kunskap
och färdighet uti samtliga för kursen i fastställdt ämnesprogram
upptagna läroämnen».

Till stöd för denna hemställan anfördes i skrifvelsen bland annat
följande:

»Såsom hittills varit förhållandet, erhåller elev vid lägre kursen
endast ett kunskapsbetyg och icke ett afgångsbetyg eller "med andra
ord: några bestämda minimifordringar för erhållande af betyg finnas
icke, utan erhåller äfven den ett betyg, som genom brist på kunskaper
och intresse visat sig fullkomligt olämplig för den bana, på hvilken
han slagit in. Verkan häraf har under det gångna decenniet allt mer
och mer gjort sig kännbar. Arbetsgivare, som i det förhållandet, att
något betyg erhållits, ser en garanti för, att dock vissa minimifordringar
blifvit uppfyllda, och därför anställt i sin tjänst en sådan, till såväl
kunskaper som intresse underhaltig person, får snart den uppfattningen,

218

att nämnda kurs är af föga värde, ock förlora därmed förtroendet för
deri, som i forstligt hänseende skulle vara hans rådgifvare. Då den
nytta, som kursen kan åstadkomma, till stor del är beroende på det
förtroende, som från de privata skogsägarnas sida kommer den till del,
är ofvannämnda förhållande mycket beklagligt. Det är dessutom ytterst
nedslående för den, som nedlagt ett samvetsgrant arbete på sin utbildning,
att efter slutad kurs vid sökande af anställning mötas af den
uppfattningen, att det arbete och de kostnader, han nedlagt, torde vara
af föga värde, då kursen presterat sådana resultat som t. ex. ofvannämnda
elev. Det är därför icke minst för den ekonomiska sidan af
saken, som det bland utgångna elever varit ett önskemål, att någon
förändring häruti kunde ske. Uppställande af vissa minimifordringar
för betygs erhållande skulle dessutom blifva en drifvande sporre för
många af de mindre energiska bland kursens elever.»

Skogsinstitutets lärarkollegium hade intet att erinra emot förbundets
hemställan.

De sakkunnige kunna ej finna annat än att ofvan anförda resonnemang
är fullt öfvertygande, och då detsamma är i allo tillämpligt på
det föreslagna skogsläroverket, hafva de icke tvekat att föreslå stadgandet
i § 55, sista momentet.

De sakkunnige föreslå, att vid skogsläroverket följande betygsformulär
skall användas:

Statens skogsläroverk

(å Kloten.)

Afgångsbetyg.

—--, född den — — — —, har sedan den —--begagnat undervisningen vid

skogsläroverket och har genomgått fullständig lärokurs.

Med hänsyn till de af honom under studietiden utförda arbeten och aflagda prof har han

i lämplighet för skogsmark} ayrket visat sig förtjäna vitsordet----samt i de särskilda

läroämnena följande betyg: I.

I. Grundläggande ämnen:

Botanik ...........................................

Marklära med geologi och klintatoloyi

Skogszoologi .....................................

Matematik ........................................

Skogs- och fältmätning:

Teoretiska kunskaper.....................

Praktiska arbeten .........................

219

II. Fackämnen:

Skogsskötsel:

Teoretiska kunskaper........................................................................................

Praktiska arbeten ...........................................................................................:.

SkogsuppskaCttning och skogsindelning:

Teoretiska kunskaper ......................................................................................

Upprättande af skogsindelningsplaner ..................................................................

Skogsteknologi med byggnads- och afdikningslära :

Teoretiska kunskaper .......................................................................................

Praktiska arbeten ...........................................................................................

Jordbruksekonomi .................................................................................................

Författningskännedom ..........................................................................................

Jakt- och fiskevård ...............................................................................................

Bokföring ..........................................................................................................

Kart- och byggnadsritning samt kartskrift ............................................................

— —--har under den tid, han vid skogsläroverket vistats, ådagalagt —---flit

och---uppförande.

Kloten den — —---—

Skogsläroverkets rektor.

En fråga af ej ringa vikt är, huruvida elev, som vid pröfning i
något ämne underkänts, skall äga rättighet att i detta ämne undergå
förnyad pröfning. För eleverna vid den nuvarande lägre kursen ansågs
till en början sådan rättighet icke förehnnas, men sedan Kungl. Maj:t
i ett särskildt fall den 12 januari 1904 medgifvit förnyad pröfning,
utfärdades af domänstyrelsen den 21 mars 1905, efter därom af institutets
lärarkollegium framställdt förslag, bland annat de bestämmelser, att
elev, som vid offentlig pröfning i läroämne underkänts, skulle efter
anmälan äga att i sådant ämne undergå förnyad pröfning nästpåföljande
pröfningsperiod och, därest han äfven då underkänts, ånyo undergå
pröfning under den pröfningsperiod, som därefter först inträdde, samt
att tiden för rätt till undergående af offentlig pröfning och afläggande
af praktiska prof finge omfatta för elev i den lägre kursen högst åtta
månader utöfver den i gällande stadgar för de allmänna skogs] läroverken
i riket för sagda kurs angifna lärotid.

Enligt de sakkunniges förmenande står denna fråga i det allra närmaste
sammanhang med frågan om utfärdande af afgångsbetyg från
läroverket, och sedan sådana betyg föreslagits, fordrar billigheten, att
rätt till omtentamen medgifves. Det vore eljest hårdt, om t. ex. en i
öfrigt väl vitsordad lärjunge, som måhända af en eller annan tillfällig
orsak blifvit underkänd i ett mindre viktigt ämne, därigenom skulle
hafva förlorat möjligheten att erhålla afgångsbetyg. Äfvenledes kunde lätt

220

inträffa, att lärarna af hänsyn till eleven föranleddes att sänka sina
fordringar mera än önskligt vore. Men enligt de sakkunniges mening
bör rätt till förnyade pröfningar icke obegränsadt medgifvas, och de hafva
därför föreslagit vissa inskränkningar i densamma: den, som för något
af de praktiska arbetena erhållit betyget underkänd, så ock den, som
vid de med honom anställda förhör i mer än två ämnen blifvit underkänd,
skall icke hafva sådan rätt; undantag är dock medgifvet i § 61.
Den lärjunge, som icke kunnat till belåtenhet fullgöra honom åliggande
praktiskt arbete, har med hänsyn till den läggning, som gifvits dessa,
enligt de sakkunniges förmenande visat sig olämplig för handhafvandet
af de befattningar, som enligt hvad förut anförts just skola rekryteras
med personer, utgångna från skogsläroverket. Detsamma gäller i viss
mån äfven sådan lärjunge, som visat en sådan brist på intelligens eller
flit, att han i mer än två af de i lärokursen ingående ämnena blifvit
underkänd. Båda slagen af lärjungar böra med det snaraste söka sig
annan verksamhet, och deras kvarhållande vid läroverket genom möjligheten
till förnyade pröfningar skulle vara föga lämpligt. Då de sakkunnige
anse, att läroverkets lärare icke böra betungas med alltför omfattande
dylika extra tentamensgöromål, hafva de föreslagit, att förnyad
pröfning må ske endast eu gång i hvarje ämne. För att emellertid
lärjungarna genom en sådan bestämmelse icke skola blifva lidande, har
någon bestämd tid icke föreslagits, inom hvilken ompröfningarna skola
vara fullgjorda, utan har åt lärarrådet öfverlämnats att därom i hvarje
särskilt fall träffa afgörande.

§ 57.

Tiden för ingifvandet af ansökningar om inträde vid skogsläroverket
är föreslagen så tidigt som till den 1 december, på det att
lärarrådet skall hafva tid att på det noggrannaste granska de inkomna
handlingarna, så att urvalet måtte ske på fullt tillfredsställande sätt,
hvarjämte lärarrådet under denna tid äfven skall granska ansökningar
om stipendier (jfr § 106) och utdela dessa.

Såsom maximiålder för inträde vid skogsläroverket hafva de sakkunnige
föreslagit 26 år. Anledningen till att den föreslagits så högt
är, att de sakkunnige velat gifva sådana elever från skogsskolorna, som
enligt § 85 äro berättigade att efter komplettering af sina meriter vinna
inträde vid läroverket, större möjligheter att medhinna sina kompletteringsstudier,
äfvensom att fullgöra erforderlig praktisk tjänstgöring utan
att äfventyra att åldersgränsen öfverstiges.

221

Motiven till mom. b framgå vid en jämförelse med motiven till
motsvarande bestämmelser i § 8.

Stadgandena i mom. d. äro i det föregående ganska utförligt
diskuterade (se sid. 129).

För inträde vid den nuvarande lägre kursen erfordras enligt § 10
i stadgarna för de allmänna skogsläroverken bland annat att hafva
under minst två år deltagit i vissa skogsarbeten, äfvensom att därvid
hafva förvärfvat färdighet i fält- och skogsmätning. De sakkunnige
hafva ansett sig böra ifråga om inträde vid läroverket föreslå den förändringen,
att minimitiden för de praktiska arbetena minskas till 22
månader, äfvensom att fordringarna om färdighet i mätningar preciserats
till intyg om val utförd skogsmätning. Den förra förändringen har
vidtagits i syfte att bereda tillfälle jämväl för sådana personer, som
aflagt realskolexamen under höstterminen, att i föreskrifven tid inkomma
med ansökningshandlingar för inträde till den lärokurs, som
infaller två år efter examen. Den föreslagna tiden torde i alla fall visa
sig fullt tillräcklig.

Den nu gällande föreskriften om företeende af betyg om färdighet i
mätning har svårligen fyllt därmed afsedt ändamål, hvarför de sakkunnige
föreslagit den förändrade formuleringen, att sökande skall förete intyg om
väl utförd skogsmätning. Häri ligger ingen fordran på att vederbörande
själfständigt skall hafva utfört större kartläggningar, men han bör hafva
gjort sig så förtrogen med de vanligaste mätningsmetoderna, att den
blifvande undervisningen genom detta förarbete kan underlättas. Den
för ämnet tillmätta tiden kan därigenom bättre utnyttjas. Om i intyget
angifves omfattningen af de utförda mätningsarbetena och deras art,
beredes därigenom för läraren eu lättnad äfven vid undervisningens
planläggande.

Bär må äfven påpekas, att de sakkunnige ansett nödigt föreslå, att
i de för intagande vid läroverket erforderliga praktiska skogsarbetena
icke må inräknas lärokurs vid skogsskola. Detta stadgande har tillkommit
för att förhindra, att skogsskolorna befolkas med personer, som
redan förvärfvat den teoretiska kompetensen för inträde vid läroverket,
men vilja begagna sig af bestämmelserna i § 85 sista mom. för att säkrare
vinna sådant inträde. Därest denna möjlighet mera allmänt komme att
begagnas såsom genväg för inträde till läroverket, skulle skogsskolornas
hufvudändamål att utbilda skogsförmän och bevakare lätt förryckas,
och dessa skolor måhända till, låt vara begränsad utsträckning, komma att
utgöra blott förberedande kurser för inträde vid läroverket. Såsom i de allmänna
motiven (jfr sid. 132) närmare utvecklats, är ju ändamålet med före -

222

nämnda bestämmelse i § 85 ett helt annat än att bereda ofvan antydda
möjligheter.

Det kan måhända synas såsom en inkonsekvens, att de sakkunnige
å ena sidan genom förslaget om den förberedande kursen sökt
vinna den tillförlitligaste utvägen för urvalet af högskolans elever, men
å andra sidan icke föreslagit någon motsvarighet till detta tillvägagångssätt
vid läroverket, utan stannat vid det nu brukliga. Skälen
härför äro redan framlagda sid. 128. Ytterligare må framhållas, att de
från skogsläroverket utgångna eleverna icke äro afsedda att blifva handhafvare
af de mera kräfvande befattningarna inom landets skogshushållning,
hvadan ett utväljande af de allra lämpligaste knappast är så
maktpåliggande som med hänsyn till skogshögskolan.

§ 58.

Läroverkets förläggning till en mera aflägset liggande skogstrakt
gör det nödvändigt att bostäder beredas åt lärjungarna genom statens
försorg; att lärjungarna skulle för dessas begagnande erlägga någon
afgift torde knappast böra förutsättas.

§ 60.

I denna paragraf är föreslaget en liknande procedur som vid
skogshögskolan i händelse af disciplinära förseelser vid läroverket. Befogenhet
att i svårare fall relegera lärjunge är emellertid vid läroverket
lagd i händerna på dess inspektör. Med hänsyn till läroverkets förläggning
vid Kloten torde nämligen denne, som genom de täta inspektionsresorna
är i tillfälle att på nära håll följa förhållandena vid läroverket,
vara lättare i stånd att bedöma omständigheterna i hvarje särskildt fall
af ifrågakomna slag än den i hufvudstaden sammanträdande styrelsen.

§ 62.

Jfr sid. 119.

§ 64.

Motiveringen till sista momentet i denna paragraf återfinnes
under § 28.

223

§ 66.

På de vid § 30 anförda skäl hafva de sakkunnige äfven vid läroverket
föreslagit rätt för sökande att inför styrelsen vid högskolan
hålla profföreläsningar. Dock har i fråga om dessa befattningar en
föreläsning ansetts tillräckligt, hvilken bör behandla ett bland flere af
styrelsen uppställda ämnen.

§ 67.

Motsvarande bestämmelse för högskolan återfinnes i § 31. Vid
tillsättandet af lektorsbefattningarna vid läroverket har emellertid tillräcklig
sakkunskap att bedöma sökandes kompetens ansetts förefinnas
hos högskolans lärare, hvarför föreslagits att styrelsen må tillkalla någon
eller några af dessa.

§ 68.

Jfr motiven vid § 32.

§ 70.

Jfr motiven vid § 36.

§ 71.

Liksom vid högskolan tarfvas äfven vid skogsläroverket assistenter,
och hafva de sakkunnige på de grunder, som i motiven till § 38 angifvas,
föreslagit samma bestämmelser för assistenterna vid de båda
läroanstalterna. För assistent vid läroverket tillkommer emellertid
skyldigheten att biträda rektor vid hans tjänstexpedition, enär rektor
icke vid läroverket ansetts böra tillerkännas något anslag för hållande
af skrifbiträde.

Därjämte bör assistent vara skyldig att vid behof biträda lektorerna
vid den skogsförvaltning, som enligt § 64 åligger dem att handhafva.
Därigenom kan tillfälle beredas honom att vinna erfarenhet i
den praktiska skogshushållningen, på samma gång som en önskvärd
arbetsfördelning skapas vid utöfvandet af den intensiva och i allo
mönstergilla skötsel, som, man har anledning att hoppas, bör komma
de ifrågavarande skogsområdena till del.

224

Stadgarna

för skogsskolorna.

§ 74.

De sakkunnige hafva ansett, att rektorsbefattningen lika litet vid
skogsläroverket som vid högskolan bör bindas vid ett visst ämne, hvarför
de ock föreslagit, att till rektor skall förordnas någon bland läroverkets
lektorer; jfr sid. 81. Tiden för detta förordnande har föreslagits
till fem år, eller samma som för rektorsförordnanden vid de
allmänna läroverken. I öfrigt hänvisas till hvad de sakkunnige nedan
i sammanhang med förslag till utgiftsstat vid läroverket (jfr sid. 302)
i fråga om rektorsbefattningen vilja anföra.

§ 79.

För att framhålla de sakkunniges åsikt, att de från skogsskolorna
utgångna lärjungarna böra bekläda befattningar såsom förmän vid
skogsarbeten, har i § 79 insatts detta ord i stället för de nuvarande
stadgarnas »skogvaktare», hvilket mera syftar på deras liskaliska uppgift.

§ 85.

Bestämmelserna i denna § äro till stor del lika med dem, som
för närvarande gälla, och torde sålunda ej behöfva närmare motiveras.
I fråga om afgångsbetygen är emellertid den förändring föreslagen, att
för erhållande af sådant icke ansetts nödvändigt att fordra godkända
betyg i samtliga ämnen. Åmnena välskrifning, trädgårdsskötsel samt
kart- och byggnadsritning hafva ansetts af mindre vikt, hvarför de sakkunnige
föreslagit, att underbetyg i två af dem icke må utgöra hinder
för elev att få afgångsbetyg.

Bestämmelsen i paragrafens sista stycke är förut utförligt motiverad
sid. 132.

§ 86.

Tiden för ingifvande af önskan om inträde vid skogsskolan är med
hänsyn till den gällande legostadgans bestämmelser föreslagen så tidigt
som till den 15 september, på det att vederbörande skall hinna granska
ansökningshandlingarna och antaga elever samt delgifva sökande resultatet
af hans ansökan så tidigt, att svårigheter ej uppstå för den,
som icke blifvit antagen till lärjunge, att i stället erhålla plats.

Jfr sid. 132.

225

Maximi- och minimiåldern har sänkts med två år, då de sakkunnige,
såsom förut framhållits, anse det vara önskvärd^ att skogsförmännen
så tidigt som möjligt få förvärfva sin teoretiska utbildning;
dock bör sökande i kroppsligt afseende vara fullt utvecklad.

Bestämmelsen i mom b., att läkarundersökningen såvidt möjligt
skall verkställas af fast anställd militärläkare har samma grund som
redan sid. 200 anförts. Då svårighet, särskildt i de nordligare delarna
af landet, mången gång torde möta att få tillfälle besöka sådan, ha
emellertid de sakkunnige ej som beträffande de bägge högre utbildningsanstalterna
ansett denna fordran böra göras obligatorisk.

Det har understundom klagats öfver, att lärlingarna vid nuvarande
skogsskolor äga för dålig folkskolbildning, hvadan en eller ett par
lärjungar kunna hålla tillbaka hela kursen. De sakkunnige ha därför
efter samråd med ordföranden i Sveriges allmänna folkskollärarförening
Alex. Jonsson ansett sig böra föreslå, att minimifordringarna angående
skolbildning sättas motsvarande den normala folkskolbildningen i samhällen
med tillfredsställande ordnad folkskolundervisning d. v. s. »normalplanen»
litt. A. eller B. Det större kunskapsförråd som en och annan
sökande kan behöfva tillägna sig torde numera öfverallt kunna erhållas
genom enskild undervisning af examinerad folkskolelärare.

§§ 87-90.

Jfr vid §§ 25 och 58—60 anförda motiv.

§ 92.

Motiven till mom. I. äro utvecklade i sammanhang med motiv
till § 28.

§ 96.

Jfr motiv till § 32.

§§ 98—100.

Jfr motiv sid. 83. I öfrig! äro redan under stadgarnas öfriga paragrafer,
då så ansetts behöfligt, på olika ställen grunderna angifna, hvarför
de i paragrafen uppräknade åliggandena anses böra tillkomma styrelsen.

226

§ ioi.

Jfr sid. 310.

§ 103.

Motiven till de sakkunniges förslag till vissa förändringar med
hänsyn till inspektionen angifvas i sin mera principiella del å sid. 71.
Att inspektörerna erhållit så stort inflytande på skolans ekonomiska
förvaltning står visserligen i samband med önskvärdheten af ingående
lokal kontroll, men icke mindre med behofvet af att föreståndaren får
vederbörligt stöd af objektiv utanförstående person mot obefogad kritik
angående mathållning m. in.

Enligt de sakkunniges bestämda mening bör för hvarje läroanstalt
endast en inspektör finnas, ty deladt ansvar blir lätt intet ansvar.

Äfvenledes bör tillses, att inspektör bor så nära läroanstalten som
möjligt.

§§ 104—106.

De sakkunnige anse sig med hänsyn till förslagen om understöd
till elever och lärjungar vid skogsundervisningsanstalterna böra utgå
från två förutsättningar:

dels att inga lindringar i naturaförmåner böra beviljas, utan allt
understöd lämnas under form af i penningar utgående stipendier ;

dels att endast personer, som styrkt sig vara behöfvande, böra
erhålla sådana.

Den förra förutsättningen har sin grund i den alljämt fortgående
förändringen i kreditförhållandena i landet, hvilka möjliggöra en direkt
betalning i penningar för allehanda prestationer, vid hvilka förr ersättning
i naturaförmåner erlades. Under dylika förhållanden bör den förödmjukelse,
som ofta exempelvis genom mindre taktfulla yttranden af
kamrater kan ligga i åtnjutandet af »fn mat» och därmed jämförliga
förmåner, undvikas och alla betala lika. Det understöd staten ellei
enskilda välgörare vilja gifva bör utgå som direkt bidrag till lärjungens
ekonomi. Skillnaden mellan mera förmögna och fattigare lärjungar blir
härigenom mindre framträdande.

•Den senare förutsättningen står äfvenledes i nära samband med
en nyare tids uppfattning, som fordrar, att den hjälp, som staten

227

lämnar, skall gifvas uteslutande åt dem, som äro i verkligt behof af
understöd. Denna uppfattning har ock funnit stöd i riksdagens bestämmelse
att de stipendiemedel, som utgå till skogs skolorna, ej skola fördelas
lika mellan eleverna, utan tillkomma endast sådana, som kunna
styrka sin medellöshet.

Det kunde möjligen vara önskvärd!, att särskilda bestämmelser
utfärdades, om huru denna medellöshet skulle styrkas, detta ej minst
för att, då de obemedlades antal är större än understödens, man skulle
äga möjlighet att välja de mest behöfvande. Det har emellertid visat
sjg, att bestämmelser i berörda afseende lätt komma att få en mindre
tilltalande karaktär, da de fordra för intimt ingående på ömtåliga privatekonomiska
spörsmål. De sakkunnige hafva därför ansett clet vara
riktigast att öfverlåta åt lärarråd och föreståndare för skogsskola
i samiad med inspektören att söka i hvarje särskild! fall utdela stipendium
på riktigaste sätt. En bestämmelse, att intyg om medellöshet bör
omfatta äfven uppgift om föräldrars ekonomiska villkor, har ansetts vara
på sin plats.

För högskolan, där stipendierna i regeln ej torde erhållas, förrän
elev så länge vistats vid densamma, att lärarna väl känna honom, har
därjämte tillfogats villkoret, att han »med nit och framgång» skall ha
bedrifvit sina studier. Denna bestämmelse får dock ej tolkas så, att
studieresultatet skall vara det afgörande. Behofvet bör gå i första rummet,
under förutsättning att det förra ej är alltför klent. Någon motsvarande
bestämmelse kan ej göras, i de fall då kursen är ettårig, ty
där böra stipendierna utdelas redan vid kursens början.

§ 107.

De studieunderstöd, som de sakkunnige tänkt sig för studerande vid
högskolan, äro, som redan sid. 48 framhållits, af helt annan natur än stipendierna
och fa på intet vis betraktas som hjälp för ekonomiskt mindre
lyckligt lottade, utan fastmera som en ersättning för utfördt arbete af
skogsvetenskaplig art, hvilken staten anser med sin fördel förenligt att
utbetala till dem, som äga initiativ och fallenhet att taga i tu med
lösningen af aktuella skogsvetenskapliga frågor. De synpunkter, som
vid dessa studieunderstöds utdelande böra göra sig gällande, äro
således uteslutande beskaffenheten och värdet från skogshushållningens
synpunkt af de arbeten, sökanden vid högskolan vill fullfölja.

228

Speciahnoliv
till läroplanerna.

Handledning

beträffande

kursplanerna.

De sakkunnige ha vid upprättande af förslag'' till läroplaner så
förfarit, att de först ingående diskuterat, Indika kunskaper som i det
ifrågavarande ämnet kunde anses önskvärda för den skogsman, som
lämnar den ifrågavarande läroanstalten. Därpå liar uppskattning gjorts
angående den tid sålunda önskvärda föreläsningar, öfningar och arbeten
enligt redan vunnen erfarenhet kunde anses erfordra. Med stöd af de
på antydt sätt uppgjorda önskvärda läroplanerna, ha upprättats grafiska
tablåer, in i minsta detalj visande, huru långa kurserna under i läroplanen
angifna förutsättningar skulle blifva. Dessa tablåer med hvarje
dag af lärotiden angifven och hvarje lärares undervisning utmärkt med en
särskild färg ha dessvärre ej kunnat bifogas detta betänkande, alldenstund
kostnaderna — något öfver tusen kronor — för deras tryckning synts de
sakkunnige vara högre än värdet af deras publicerande. De öfverlämnas
emellertid samtidigt som betänkandet till herr statsrådet och chefen för
jordbruksdepartementet.

Vid en jämförelse mellan den tid, som syntes önskvärd för respektive
ämnen, och den, som kunnat disponeras inom den här föreslagna
tidslängden för respektive kurser, har det i de allra flesta fall
visat sig, att fullt tillräcklig tid stått till förfogande. Endast i några
fall, särskildt för läroverket, ha mindre jämkningar måst äga rum.
Genom den öfverskådlighet de nämnda tablåerna ge, har det också
varit möjligt att pröfva, att tidsfördelning m. m. mellan respektive lärare
låter genomföra sig på ett billighetens kraf motsvarande sätt.

Själfva läroplanerna torde vara så uppställda, att hvarje fackman
utan att särskild, utförlig motivering här lämnas kan inse de synpunkter
och önskemål, som varit ledande vid fordringarnas affattande. Föi
ämnesfördelning och ämnesbegränsning är redan i de allmänna motiven
redogjordt (särskildt hänvisas till sid. 86—91, 117—118 och 132), hvadan
blott ett par förut ej berörda spörsmål här ma i korthet behandlas.

Anse de sakkunnige för närvarande de i de föreslagna läroplanerna
gifna upplysningarna om undervisningens omfattning m. m. i hufvudsak
tillräckliga, vilja de däremot icke underlåta att framhålla, hurusom en
dylik kort öfversiktlig exposé icke bör anses tillräcklig, då en gång
kurserna definitivt af statsmakterna fastställts. Genom styrelsen bör i
samband därmed — såsom läroverksöfverstyrelsen gjort för de allmänna
läroverken — gifvas de blifvande lärarna en väl genomarbetad upplysning
om och motivering för kursen i hvarje ämne. I nyss åberopade
fall redogöres först i några fä ord för målet med undervisningen
i det ifrågavarande ämnet, därpå följer en noggrann uppgift om kursen,
gifvande uppgift om timantal samt hvad under hvarje termin bör genom -

229

gås. Under en tredje rubrik: grunder för kursplanen söker man i en
resonnerande framställning ange så fullständiga motiv för denna som möjligt
samt råd beträffande densammas tillämpning. Särskild! med den
ringa pedagogiska utdaning, som man ännu rätt länge måste räkna med
för skogsundervisningsanstalternas lärare, vore en sådan framställning
af ovärderlig betydelse och skulle i hög grad, särskild! vid skogsskolorna,
bidraga till god likformighet i undervisningen. Ett gemensamt
underlag funnes därigenom äfven, med stöd af hvilket vid sammankomster
och möten lärarna emellan erfarenheter kunde utbytas och nya
framsteg och förbättringar ske.

Äfvenledes torde man kunna förvänta af en blifvande styrelse för
rikets skogsundervisning, att den läte utarbeta förteckningar öfver
befintlig litteratur samt materiell af olika slag, tjänlig för undervisningen
m. m., ägnade att utgöra ledning vid anskaffande af sådan för de i landets
mindre lätt tillgängliga delar spridda lägre anstalterna.

Större omsorg än hittills torde ock böra ägnas åt de tryckalster,
som, innehållande upplysningar om fordringar för inträde, kursernas
omfattning, undervisningens hufvuddrag m. m., tillhandahållas allmänheten
och särskilt de unga män, som öfverväga ett inträdande på
skogsmannabanan. I den på sin tid af föreningen Yerdandi i Uppsala
utgifna s. k. studiehandboken torde en god ledning gifvas för, huru
en skrift bör vara affattad, som på ett enkelt, lättfattligt och praktiskt
sätt erbjuder ungdomen handledning vid inträde på studiebanan och
stöd vid fortsättningen af studierna. Naturligen måste en dylik studiehandledning
anpassas efter den speciella uppgift, som i detta fall
föreligger.

Studiehand böcker.

230

Tomtplats för
högskolan och
försöksanstalten.

8. Skogsliögskolans och skogsläroverkets byggnader,
materiell in. in. samt kostnaderna därför.

Å. Tomt, byggnader, materiell och öfningsparker för
skogshögskolan.

Af den lämnade öfversikten af undervisningen (sid. 97) framgår,
att för skogshögskolan enligt de sakkunniges förslag skulle erfordras.

a) tomtområde och institutionsbyggnad in. m. i Stockholm;

b) logements- och andra byggnader vid Malingsbo å Klotens
kronopark;

c) logements- och andra byggnader å Bjurfors kronopark; samt

d) tältlagerutrustning att användas vid kartläggningsarbeten inom
aflägsnare belägna allmänna skogar i Norrland och Dalarne.

a. Tomt, byggnader och materiell i Stockholm.

De skål, som föranledt de sakkunnige att tillstyrka, att skogshögskolans
hufvudsäte fortfarande förlägges till lämplig plats i Stockholms
omedelbara närhet, äro redan sid. 54 o. f. angifna, hvadan här
endast återstår att framlägga grunderna för valet af den plats därstädes,
som de sakkunnige föreslå.

Stockholms stads utveckling har gjort det nödvändigt att pa
grund af stadsplanens utsträckning öfver västra delen af Djurgården
förflytta skogsinstitutets byggnader. Det torde icke böra förutsättas,
att nya byggnader för institutet böra uppföras ä andra delai åt
samma tomt, som nu är för detsamma upplåten. Dels innefattar denna
för liten för plantering af skogsträd lämpad areal, dels har densamma så
högt värde, att såväl blifvande slcogshögskola som skogsläroverk torde kunna
uppföras och nyorganiseras för vida mindre belopp, än som för tomten
skulle kunna erhållas, därest densamma försåldes. Riksdagen har också
redan meddelat, att den af de belopp, som kunna inflyta vid försäljning
af visst angifvet område af norra Djurgården, ärnar anslå medel till

231

nya byggnader för skogsinstitutet (jfr riksdagens skrifvelse n:o 159 den
18 maj 1905).

De fordringar, som själfmant framställa sig vid val af tomtplats
för en institution af nu ifrågavarande slag i hufvudstadens närhet, torde
vara, dels att staten redan besitter marken, dels att den ligger så nära
stadens bebyggda område, att ej bostäder vare sig för lärare eller elever
behöfva uppföras, dels att kommunikationerna äro goda, dels slutligen att
hufvudledningar för gas, vatten och elektricitet (jfr 265) finnas i närheten,
så att ej anläggningen betungas med för störa kostnader till sådana ändamål.
Härtill kommer för en skogshögskola, belägen på samma tomt som statens
skogsförsöksanstalt, nödvändigheten af en ganska omfattande jordareal
för försöksfält, plantskolor och undervisningspark. I synnerhet den senare,
i hvilken bör odlas alla de in- och utländska skogsträd och andra växter,
som från svensk skogsmannasynpunkt kunna äga intresse, fordrar afsevärdt
utrymme.

Efter eu orienterande undersökning af Stockholms omgifningar blef
det snart klart för de sakkunnige, att den enda trakt af dessa, som
lämpligen kunde ifrågasättas, var den del af kungl. Djurgården, som är
belägen norr om stadens planlagda område, öster om Norra Brunnsviken.

I samråd med intendenten för Djurgården, hofjägmästaren F. Edelstam,
utsågo de sakkunnige här till plats för skogshögskolan förslagsvis
södra delen af lägenheten Kräftriket invid nyssnämnda vik. Sedan genom
jordbruksdepartementet inhämtats, att från Hans Maj:t Konungens sida
intet hinder mötte för upplåtande på vissa villkor af nämnda område
i ör en blifvande skogshögskola, gingo de sakkunnige i författning om
utarbetande af nödiga skissritningar för de till en sådan hörande byggnaderna.
Detta skedde dock först, sedan de sakkunnige under hand
från vederbörande myndigheter inhämtat uppgift om invid ifrågavarande
tomtområde planerade anläggningar.

Under fortsatt utredning af Stockholms sväfvande järnvägs frågor
kom emellertid järnvägsstyrelsen till insikt om behofvet af en större
godsstation i omedelbar närhet till nu ifrågavarande delar af hufvudstaden.
Proposition i ärendet framlades under senare delen af 1907
års riksdag, och beslöt riksdagen att till utvidgning af spårsystem och frilastplatser
vid Albano järnvägsstation för år 1908 anvisa 52,000 kronor.
Genom den omfattande utvidgning af ifrågavarande godsstation, som
sålunda beslutats, hvarigenom stationen komme att endast genom den
s. k. Roslagsvägen skiljas från det af de sakkunnige tilltänkta tomtområdet,
hade emellertid detta enligt de sakkunniges förmenande blifvit
för det afsedda ändamålet otjänligt, i det att dels genom den tunga

232

yodstrålsken å och invid godsstationen damm från stationsområdet och
landsvägen komme att uppröras och lägga sig kväfvande öfver försöksfälten,
dels ock de stora mängder stenkolsrök, som vid en sådan godsstation
alstras, enligt en från många håll vunnen erfarenhet ^ skulle
omöjliggöra en framgångsrik odling, särskildt af barrträd. Da såväl
högskolans som försöksanstaltens trädkulturer hufvudsakligen omfatta
just barrträd, funno de sakkunnige snart nödvändigt att för ifrågavarande
anstalter söka erhålla annat lämpligare beläget område. Härigenom
ökades afsevärdt de sakkunniges arbete, och slutförandet af
deras uppdrag fördröjdes.

Vid undersökning af de områden, som i berörda afseenden kunde
komma ifråga, funno de sakkunnige emellertid en lämplig ersättning för
den först föreslagna byggnad splatsen i ett, område, liggande ej långt
från denna, nämligen södra delen utaf den likaledes å lvungl. Djurgården
belägna lägenheten Frescati. Gränserna för området, sådant de sakkunnige
tänkt sig detsamma, angifvas å bifogade karta (tall. I). _ Lägenhetsdelen
innefattar dels nio å densamma uppmätta tomter, hvilka å eu år
1896 af C. E. Dahlman upprättad karta öfver en del af lägenheten betecknats
med numren 1—7 samt 18 och 19, dels ock därintill liggande
åkerjord och några backar. Det område, de sakkunnige anse böra utlåtas,
utgör 53,356 kvm.

Uti skrifvelse till statsrådet och chefen för kungl. jordbruksdepartementet
den 15 juni 1907 anhöllo de sakkunnige om bemedling till
inhämtande af yttrande från riksmarskalksämbetet, huruvida hinder mötte
för nämnda områdes upplåtande till det föreslagna ändamålet och, därest
så ej vore fallet, under hvilka villkor upplåtelsen kunde äga rum. Uti
begärdt utlåtande den 9 september 1907, som af departementschefen
till de sakkunnige öfverlämnats, meddelade riksmarskalksämbetet, efter
vederbörandes hörande, bland annat följande.

Riksmarskalk- Lägenheten Frescati blef genom nådigt beslut den 6 mars 1837 för

ämbetet, ytt- en pg af 50 gr upplåten åt förste arkiater. E. af Edholm. Sedan denna
rmtp$tSeZ''de upplåtelse efter H. M. Konung Oscar II:s tillträde till regeringen genom
åt tomt. iaingl. bref den ''24 maj 1873 erhållit stadfästelse för den återstående
delen af besittningstiden, blef vid dennas utgång genom beslut den
27 augusti 1886 lägenheten ånyo upplåten för Hans Maj: t Konungens
regeringstid åt arfvingarna efter dåmera aflidne förste arkiatern af Edholm.
Genom samma resolution blef den årliga afgälden för lågenheten, som
enligt en af ingenjören friherre H. M. Kruuse nästföregående år upprättad
karta innehöll en areal af 91 tunnland 7.7 kappland, bestämd
till ett belopp af 836 kronor. På gjord ansökning blef sedermera genom

233

resolution den 7 oktober 1896 medgifvet, att sex stycken å lägenheten
uttagna byggnadsplatser, å särskildt uppgjord planritning betecknade
med numren 14—19, skulle få till andra personer upplåtas, mot
villkor, bland annat, att förutom den förut från lägenheten utgående
afgiften skulle från hvarje af ifrågavarande byggnadsplatser, sedan anmälan
om upplåtelse däraf till särskild person blifvit gjord, till djurgårdskassan
erläggas en särskild afgift, hvars storlek i berörda resolution
blef för hvarje tomt bestämd i förhållande till de olika tomternas ytinnehåll.
På grund af detta medgifvande hafva, sedan af lägenhetsinnehafvarna två
sådana tomter blifvit upplåtna, nämligen n:o 19 jämte ett därtill lagdt
område af 50 ar genom kontrakt den 9 mars 1897 till kronan för
anläggande därstädes af en entomologisk anstalt, samt n:o 18 genom
kontrakt den 12 juli 1904 till inspektören S. Rkodin att bebyggas med
bostadshus och nödiga uthus, hvilken sistnämnda tomt nyligen blifvit
öfverlåten till direktören E. Wavrinsky. För förstnämnda tomt betalas
till lägenhetsinnehafvarna 450 kr., hvaraf till djurgårdskassan erlägges
103.4 0 kr., för sistnämnda betalas respektive 40Ö kr. och 75.10 kr. pr år.

Det område af lägenheten Frescati, som de sakkunnige ifrågasatt
att upplåtas åt skogshögskolan, omfattar södra delen af lägenheten och
innehåller enligt uppgift eu areal af 6 hektar 44 ar1); i detta område
ingå båda de ofvan nämnda, särskildt utarrenderade tomterna n:ris 19
och 18. I en till kungl. Djurgårdens förvaltning ingifven skrift har
generaldirektören E. Edholm, å egna och öfriga innehafvares af lägenheten
vägnar, på gjord förfrågan meddelat, att innehafvare äro villiga
att efter minst sex månader före den 14 mars gjord tillsägelse afstå
från besittningsrätten till ifrågavarande område mot en årlig ersättning
för deras nuvarande årliga nettoinkomster från de båda upplåtna tomterna
19 och 18 (resp. 346.6 0 och 324.9 0 kronor) och 2,000 kronor plån
för hela det öfriga området. Om ett visst nedan angifvet område
norr och väster om tomterna 18 och 19 komma att bibehållas under
lägenheten, minskas besittningshafvamas anspråk på ersättning under
besittningstiden med 250 kronor pr år.

Intendenten för kungl. Djurgården har i infordradt utlåtande
tillstyrkt bifall till den gjorda framställningen om markupplåtelse, hvarvid
han dock på anförda skäl hemställt, att storleken af det föreslagna
området måtte något minskas, så att nedannämnda delar däraf för
särskilda ändamål undantoges, nämligen dels mark till en 12 meter bred,

0 Häri inberäkna^ senare undantagna områden för vägar in. m., jfr sid. 232:
och 241; rätteligen utgör det hela 5.3 3 har.

234

med gång- och ridbanor försedd körväg utmed Brunnsvikens strand, dels
likaledes mark till en minst 8 meter bred, med gångbana försedd körväg
utmed Rimbobanan, afsedd att framdeles fortsättas såväl fram mot
Frescati som norr om det till skogshögskolan föreslagna området, dels
ett område norr och väster om tomterna 18 och 19, begränsadt i nordost
af den genom lägenheten löpande vägen samt i sydväst af Brunnsviken,
hvithet område skulle reserveras till trädgårdstäppor för blifvande bostäder
å den nordväst om det af de sakkunnige föreslagna området
liggande trakten, dels slutligen ett stycke mark i södra hörnet af lägenheten,
hvilket skulle bibehållas för en möjligen behöflig utvidgning af den
där förbi löpande Roslagsvägen, äfvensom till trädgårdstäppa åt ett blifvande
boningshus på den till lägenheten gränsande lilla bergkullen.

Riksmarskalksämbetet, som till fullo inser vikten för det allmänna
af, att skogshögskolan erhåller en för sitt ändamål lämplig byggnadsplats,
och tror, att det ifrågavarande området af Frescati genom sin belägenhet
och jämväl i öfrigt väl ägnar sig därtill, anser sig sålunda böra tillstyrka
bifall till den af de sakkunnige gjorda framställningen om upplåtelse
för ändamålet af visst område af lägenheten Frescati. Härvid
anser sig dock riksmarskalksämbetet, med anledning af de af djurgårdsintendenten
ifrågaställda inskränkningarna i området, böra anföra följande.
Den del af lägenheten Frescati, som ligger nordväst om det till upplåtelse
föreslagna området, och som således icke skulle komma att tagas i anspråk
för skogshögskolans räkning, vore genom sitt läge vid Brunnsvikens
strand och i omedelbar närhet af Rimbobanan synnerligen lämplig
att upplåtas till bebyggande och torde med all säkerhet inom eu ej aflägsen
framtid komma att därför tagas i anspråk antingen för villor och
bostäder åt enskilda eller möjligen till någon lör statsändamål afsedd
byggnad. Det är då af vikt, att lämpliga och bekväma tillträdesvägar
finnas till detta område, och då den längst i norr belägna delen
af lägenheten genom sin bergiga natur ej väl ägnar sig att upptaga
en sådan infartsväg, torde det blifva nödvändigt att bereda tillfälle därtill
öfver det område, som nu är ifrågasatt att upplåtas till skogshögskolan.
Då den nu befintliga, ungefär midt igenom området ledande1
vägen, efter områdets besittningstagande af skogshögskolan, ej vidare torde
kunna begagnas för allmänhetens behof, hemställer riksmarskalksämbetet
i likhet med djurgårdsintendenten, att från det till upplåtelse ifrågasatta
området måtte undantagas erforderlig mark för anläggande dels utmed
Brunnsvikens strand af en 12 meter bred, med gång- och ridbanor försedd
körväg, dels ock af en minst 8 meter bred, med gångbana försedd
körväg utmed Rimbobanan vid områdets nordöstra sida, hvarjämte

235

riksmarskalksämbetet äfvenledes hemställer, att skogshögskolan måtte
erhålla föreskrift att enligt af riksmarskalksämbetet godkänd plan anlägga
och till begagnande iordningställa sistberörda väg såsom den egentliga
ntfartsvägen samt att, tills sådant kunnat ske, till allmänhetens begagnande
upplåta ofvanberörda midt igenom området ledande väg.

Vidare hemställer riksmarskalksämbetet, att det förut omförmälda
området i nordvästra gränsen af området jämväl måtte undantagas från
den blifvande upplåtelsen i ändamål att framdeles användas till trädgårdstäppor
för de bostäder, som kunna väntas komma att uppföras
å den med n:ris 14—17 å Dahlmans tomtkarta betecknade trakten, samt
att intendentens förslag om undantagande af ett mindre område i södra
hörnet af lägenheten, att reserveras dels för en eventuell utvidgning af
Roslagsvägen, dels till trädgårdstäppa åt ett blifvande boningshus i närheten,
äfven måtte bifallas.

På grund af hvad riksmarskalksämbetet sålunda anfört, tillstyrker
detsamma, att ifrågavarande område af lägenheten Frescati, med iakttagande
af förenämnda inskränkningar, efter uppgörelse med besittningshafvarna
må upplåtas till byggnadsplats och parkområde åt
skogshögskolan och statens skogsförsöksanstalt, mot erläggande till djurgårdskassan
under löpande besittningstid af de för tomterna 18 och 19
till samma kassa utgående årliga utgifter, tillsammans, med uteslutande
af örena, 178 kronor, men när den för de nuvarande besittningsinnebafvarna
af lägenheten bestämda besittningstiden tilländalupit, af en afgift
af 1,000 kronor om året för hela det till skogshögskolan upplåtna
området.

Sedan nu refererade skrifvelse afläts, har genom Hans Maj:t Konung
Oscar den II:s frånfälle tiden för de nuvarande innehafvarnas besittning
af berörda lägenheter utgått, hvadan det för skogshögskolan ifrågasatta
området skulle upplåtas mot en årlig afgift till djurgårdskassan af 1,000
kronor.

Då ifrågavarande område, därest en af de utaf riksmarskalksämbetet
föreslagna inskränkningarna bortfaller, af de sakkunnige på grund af
såväl dess läge som markens naturliga beskaffenhet anses synnerligen
lämpligt såsom plats för både skogshögskola och skogsförsöksanstalt,
hafva de sakkunnige dels låtit uppmäta detsamma i skalan 1 : 500, dels
med biträde af vederbörande fackmän uppgjort fullständiga planer och
kostnadsförslag såväl för områdets anordnande till undervisningspark,
försöksfält in. m., som för de för nämnda båda institutioner erforderliga
nybyggnaderna.

Plankartan (taft. I) öfver området utvisar, att detta utgöres af en

Områdets beskaffenhet
och
begränsning.

236

iOmrådets fördelning
mellan
högskolan och
försöksanstalten.

oregelbunden oval figur med längdriktning ungefär i nordväst och sydost.
Ostra delen omfattar en med gamla ekar och tallar glest bevuxen höjd; en
liknande intager nordvästra hörnet. Ofriga delar utgöras af åkerjord till
ganska vidsträckt areal, sakta sluttande i söder och sydväst mot Brunnsviken
och på några ställen afbruten af ekbevuxna, mindre backar.

Af skäl, som nedan närmare skola angifvas, har den förstnämnda
höjden föreslagits till byggnadsplats för högskolan och bostad för dess
rektor. A det nedanför liggande området äro för närvarande två byggnader
uppförda, nämligen eu villa belägen mellan de båda nämnda höjderna
och tillhörig direktören Wawrinsky samt institutionsbyggnaden för statens
entomologiska anstalt, belägen å områdets västliga del på obetydligt
afstånd från Brunnsviken. Den förstnämnda af dessa byggnader är
afsedd att bibehållas i föga förändradt skick, såsom bostadshus för
trädgårdsmästare, öfverassistent och amanuens; på den senares plats
skulle ny byggnad till statens skogsförsöksanstalt uppföras. Med undantag
af nu nämnda byggnadsplatser, äfvensom en mindre plats längst i
söder, afsedd till portvaktstuga, skall området upptagas af undervisningspark
samt försöksfält för skogshögskolan och statens skogsförsöksanstalt.

Då de sakkunnige af skäl, som redan å sid. 51) framhållits, äro af
den uppfattning, att en förläggning af högskola och försöksanstalt i
omedelbar närhet af hvarandra är för bådaderas arbeten synnerligen
önskvärd, är det uppenbart, att hvarje tomtområde, som skulle kunna
af de sakkunnige förordas, måste vara så beskaffadt och af det omfång,
att båda anstalterna bekvämligen å detsamma kunna inrymmas.
Så blir också fallet, under förutsättning att hela det af de sakkunnige
föreslagna området eller 5,3 har upplåtes. Skulle däremot det af riksmarskalksämbetet
för eventuella villaträdgårdar undantagna markområdet
utmed norra gränsen komma att uteslutas, torde kunna ifrågasättas,
om ej frågan om försöksanstaltens förläggning till annan plats måste
tagas i öfvervägande. De synpunkter, som ledt de sakkunnige till denna
uppfattning, torde bäst framgå, sedan de något utvecklat, huru de tänkt
sig områdets användning, och skola därför först senare beröras. Vid
liär följande redogörelse åtgå de sakkunnige ifrån, att statsmakterna finna
skäligt upplåta hela det af de sakkunnige föreslagna området.

Nyss framhölls, att inom detsamma finnas två höjdpartier, ett
större utmed den östra gränsen och ett mindre i nordvästra hörnet.
Af planen (tafl. I) framgår, att å dessa i stor omfattning berggrunden
går i dagen, och hvad som här icke är frisköljdt täckes endast af ett
jämförelsevis tunn t jordlager, bildande en mark, å hvilken blott ett
jämförelsevis begränsadt antal trädslag torde finna trefnad. Äfven på

237

flera andra ställen sticka större eller mindre hällpartier upp öfver markytan,
under det mellanliggande sänkor intagas af ganska mäktig lera.
Denna fördelning af olika mark gör det nödvändigt, att vid såväl
byggnadernas förläggning som uppdragandet af gränserna mellan de
jordområden, som böra tillkomma de bägge institutionerna, taga hänsyn
till, att den för egentliga försök och trädplantering ägnade djupare och
bättre jorden blir på lämpligt sätt fördelad dem emellan. De sakkunnige
tro sig ock hafva med bistånd af försöksanstaltens tjänstemän
löst denna fråga på ett tillfredsställande sätt.

Åt försöksanstalten skulle upplåtas den nordvästra delen, markerad
med grön linie å tafl. I, och utgörande tillsammans 12,841 kvm. Särskild!
utmed områdets norra sida — eller å just den del, som riksmarskalksämbetet
velat undantaga — finnes fullt lämplig terräng och jord för
de jämförande försök, som anstalten kan hafva att utföra. På områdena
söder och öster om byggnaden torde marken till större delen vara
torrare och endast lämpad för vissa slag af försök. Det torde möjligen
af eu och annan ifrågasättas, huruvida nu föreslagna område kan vara
tillräckligt för en skogsförsöksanstalt, hvilken ju arbetar med så skrymmande
föremål som skogsträd. Tänker man sig närmare in i saken
och ser, huru förhållandena äro vid de utländska försöksanstalterna, skall
man emellertid finna, att det för en anstalt af detta slag mindre kommer
an på ett stort än ett i alla afseenden lämpligt försöksfält. Det kan
nämligen kring själfva anstalten aldrig komma till utförande annat än
vissa grupper försök, mestadels gällande träd i yngre stadier. Äfven
dessa fordra dock afsevärd plats. De under årtionden fortsatta komparativa
försöken måste alltid utföras å försöksanstaltens många försöksfält
ute i landets olika delar, och i de flesta fall blifva parallellförsök
utförda äfven under olikhet i klimatiska och andra förhållanden. Att
därför här anlägga försöksfält af sistnämnda slag skulle knappast vara
riktigt, i all synnerhet med hänsyn till kostnaderna för mark, anläggning
och underhåll.

Högskolans behof af undervisningsmateriell ställer däremot större
kraf på utrymmet, i det att där på ett ställe böra finnas sammanförda
sådana in- och utländska träd äfvensom viktigare buskar och andra
växter, som äro önskvärda för undervisningen, och som under våra
breddgrader med framgång kunna odlas. De sakkunnige anse, att
så småningom ett verkligt arboretum bör skapas. Detta bör innehålla
för det första alla svenska vedväxter, särskilt våra träd, och af dessa
äfven de viktigaste raserna. Därjämte äfven utländska träd, livilka
kunna ifrågasättas för olika ändamål tjänliga såsom skogsträd eller

Försöksanstaltens
för
söksfält.

Högskolans

undervisnings

park.

238

såsom värdefullare parkträd. Kulturerna få emellertid ej planläggas så,
att det hela endast blir en prydnadspark; de stora kostnader och det
myckna arbete en dylik odling krafvel-, ställa stora kraf på anläggningens
praktiskt-vetenskapliga anordning. De kulturer som bär ske måste
därför blifva verkliga försöksodlingar, noga följda och kontrollerade och
därigenom tjänande såsom ett första rättesnöre för fortsatta försök.
Dessa kraf medföra å andra sidan, att man ej, som exempelvis i de
botaniska trädgårdarna, kan nöja sig med blott en eller ett par enstaka
individer, utan måste ett något större antal från början planteras;
i fall kulturen slår väl ut, kunna efter senare gallring uppdragas några
få individer, som gifva en god och fullständig bild af artens utseende
och öfriga egenskaper. Af såväl de mera framträdande klimatiska
raserna af våra viktigaste trädslag söm ock af sådana utländska träd,
angående hvilka grundad anledning finnes att antaga, att de kunna
blifva af nämnvärd betydelse i ena eller andra riktningen för vår skogshushållning,
bör man emellertid enligt de sakkunniges mening ej nöja
sig blott med uppdragande af ett litet fåtal träd utan söka uppdraga
smärre bestånd, hvilka kunna gifva ej minst den studerande ungdomen
någon föreställning om dessa träds beståndsegenskaper. Äfven om de
ifrågavarande arterna ej äro särdeles talrika, är det dock uppenbart, att
för desamma erfordras ett någorlunda rymligt försöksfält. De sakkunnige
anse, att det föreslagna området är för ändamålet tillräckligt
men ingalunda för stort, hvadan detsamma icke torde kunna inskränkas,
om ändamålet skall nås. Att tanken på skapandet af ett tillfredsställande
arboretum ej får uppgifvas, torde vara ovedersägligt, när man
erinrar sig, att i Sverige ingenstädes finnes något sådant, där den intresserade
skogsmannen kan få se arter och former i lefvande lifvet,
om hvilka han läst, och för hvilka han intresserar sig. 1 Danmark,
Tyskland, Frankrike m. fl. länder har man däremot sedan årtionden lagt
an på att skapa »lefvande samlingar» af nu ifrågasatt art.

Det må emellertid ingalunda fördöljas, att det är förenadt med
afsevärda svårigheter att nå ofvan uppställda mål. Därför torde det
icke vara ur vägen att i korthet redogöra för det tillvägagångssätt, de
sakkunnige anse vara under förhandenvarande förhållanden lämpligast.

I utlandet har man vid grundande af försökspark er af nu ifrågavarande
art slagit in på två väsentligen olika vägar: dels har man
användt samma metod som vid, vanlig parkanläggning, anlagt gångar
och utmed dessa planterat försöksträden i större eller mindre antal, dels
har man i. naturlig skogsterräng insatt större eller mindre bestånd i
omedelbar förbindelse med den härskande vegetationen och blott

239

tillsett, att de svagare bland de inplanterade ej alltför starkt undertryckts
af starkare inhemska konkurrenter. Det synes de sakkunnige
uppenbart, att, när det gäller en skoglig undervisningsanstalt, det senare
tillvägagångssättet är det riktigare, på samma gång som det erfordrar
de minsta underhållskostnaderna. Att genomföra detsamma å det föreslagna
området går emellertid endast delvis och så småningom i samband
med beståndens uppdragande, därför att en väsentlig del af jorden
där är sedan mycket lång tid tillbaka odlad och gödd, för att icke säga
öfvergödd; själfva grundtanken bör icke förty vidhållas.

De sakkunnige vilja därför föreslå, att å området ej anläggas flera
vägar och gångar, än som för förbindelsen mellan institutionerna är oundgängligen
nödvändigt, att endast i byggnadernas omedelbara närhet några
mindre trädgårdsanläggningar och buskager anordnas, samt att hela det
öfriga området, med undantag af erforderlig mark för plantskolor, utlägges
till skogspark.

Denna hafva de sakkunnige tänkt sig anordnad efter följande
grunder. Närmast de erforderliga vägarna och gångarna afsättes ett
fem meter bredt bälte för odling af skogsbotaniskt viktiga träd och
buskar. För träden bör i regeln till hvarje art anslås en yta af 25
kvadratmeter, hvarigenom 10 till 20 individer å en dylik ruta torde kunna
ganska länge bibehållas. Dessa träd, som växa utåt mot vägar och
gångar, böra utgöra liksom en skärm för de små i intimt samband
med hvarandra stående bestånd, som skulle intaga de inre partien af
de större fälten mellan gångarna. Hvarje sådant bestånd bör omfatta
300—400 kvadratmeter, hvilket, under antagande, att hvarje någorlunda
utvuxet träd intager en yta af 10—20 kvadratmeter, dock skulle tillåta
uppdragande af ett så pass stort individantal, att eleverna kunde bibringas
en föreställning om respektive träds beståndskaraktärer. Å plankartan
(tall. I) hafva utlagts sammanlagdt 21 sådana parceller. Antagligt block,
att ytterligare några få, ehuru mindre sådana, kunna anläggas
på sluttningarna nedanför den stora institutionsbyggnaden.

Af de preliminära listor öfver arter och former, som böra planteras,
hvilka de sakkunnige uppgjort, vill det synas, som om utrymme
och behof ganska nära motsvarade hvarandra. Särskildt bör dock kanske
framhållas, att det här gäller att odla icke blott utländska träd, utan
invid hvarandra så många klimatiska typer och mutationer som möjligt
af våra egna i detta afseende föga kända skogsträd.

Marken i dessa kulturer bör ej, såsom i parker vanligen är fallet,
hållas öppen, utan redan från början besås med fröblandningar, som
kunna gifva upphof till ett slutet växttäcke. I detta böra, i den om -

240

fattning så är möjligt, införas viktigare och. intressantare växtarter,
som äro karaktäristiska för de svenska skogarna.

Plantskolor och sängar för experiment i mindre skala böra uppenbarligen
äfven finnas; likaså kan ifrågasättas, om icke, så länge jordbruksekonomi
ingår som undervisningsämne, ett mindre område borde
upplåtas för odling af de viktigare kulturväxterna och dessas varieteter,
af hvilka särskilt lärjungar från landets nordligare delar endast i ringa
omfattning varit i tillfälle att se lefvande exemplar.

I allt omfattar det för högskolan föreslagna området 40,515 kvm.
Kostnaden för Efter ofvan utvecklade grunder har den å tall. I framlagda planen

ordnande au för anläggningarna utarbetats. Med stöd af densamma har på de sakförsöksfait
och kunniges uppdrag1 en i anläggningar af detta slag förfaren fackman,
trädgårdsdirektören C. Karlberg, uppgjort kostnadsförslag. För att
nedbringa anläggningskostnaden så mycket som möjligt hafva körvägar
endast upptagits i den omfattning, sådana synts, nödvändiga
för anläggningarnas skötsel och vård. Bredden hos de olika gångarna
och vägarna angifves genom siffror å plankartan. Vägar och gångar
om 6, 5, 4 och 3 meters bredd samt planer böra enligt direktören
Karlbergs förslag, hvari de sakkunnige instämma, läggas med solid
botten af sten till en tjocklek af 0,3 meter, hvaröfver bör påläggas
s. k. sandmo 0,0 6 meter och på denna grus 0,04 meter. Gångar med
en bredd af 2 meter endast schaktas och grusas. I allt omfatta först angifna
vägar och planer 7,204 kvadratmeter och de senare 1,842 kvadratmeter.
Totalkostnaden för väganläggning, materiell, bergsprängning och transporter
kalkyleras till 33,417 kronor. Denna summa torde vara fullt tillräcklig,
men med nu rådande priser synes det å andra sidan, enligt från
andra håll inhämtade upplysningar, ej vara rådligt att räkna med lägre
kostnader. Af slutsumman torde omkring 29,000 kronor motsvara
högskolans, det öfriga försöksanstaltens andel i anläggningen.

Utöfver nu redovisade anläggningskostnader erfordras emellertid
äfven medel för den första anskaffningen af de talrika arter, som bär
skola odlas, och hvilka i vissa fall ställa sig ganska dyrbara. Därjämte
torde det blifva nödvändigt att, om framgångsrik odling särskildt af
vissa barrträd skall ske, bortscliakt.a den öfvergödda åkerjord, som nu
bildar marken, eller i andra fall starkt kalka eller sandblanda densamma.
Någon dränering torde äfvenledes blifva nödvändig. Alla dessa arbeten
och åtgärder erfordra medel. Att anställa detaljerade beräkningar häröfver,
innan förslaget i dess helhet pröfvats, torde knappast vara lämpligt
eller nödigt, hvadan de sakkunnige nu endast förslagsvis vilja uppskatta
kostnaderna till 10,000 kronor.

241

Anordning och plantering af en våra förhållanden motsvarande shoglig
undervisnings- och försöltspark för högskolan å den föreslagna tomten
skulle sålunda draga en kostnad af c. 39,000 kronor. Af vikt torde vara
att, om förslaget godkännes, medel beviljas för omedelbart utförande af
ifrågavarande anläggningar, ty om tid någonsin är pengar, är den det
då det gäller trädkultur. Ytterligare tillkomma stängsel och grindar,
hvarvid dock räknats med öfverflyttande till hufvudingången af de
monumentala gjutjärnsgrindarna vid nuvarande skogsinstitutet.

Sedan de sakkunnige nu framlagt grunddragen för de anläggningar,
de anse böra finnas vid skogshögskolan och skogsförsöksanstalten, vilja
de något ingå på de grunder, som af riksmarskalksämbetet, i enlighet
med yrkande af intendenten för Djurgården, framställts för en afsevärd
förminskning af det åt de nämnda statsinstitutionerna föreslagna området.
Mot yrkandet, att nödig mark för en 8 in. bred väg utmed StockholmRimbo
järnvägs område skall afsättas, ha de sakkunnige intet att anföra.
Däremot synes det ej billigt, att kostnaderna för denna väganläggning
skola såsom yrkats påföras skogshögskolans byggnadskostnader, då högskolan
ej ens vid byggnadsarbetena har någon användning för densamma,
något som af planen (tafl. I) tydligt framgår. Att anlägga
denna väg torde bli deras sak, som eu gång komma att få användning
för densamma. Häremot torde kunna anmärkas, att genom området
för närvarande går en väg, hvilken, sedan högskolan tagit området i
besittning och omlagt_ vägen, icke torde böra upplåtas, åtminstone för
tyngre körtrafik. Såvidt de sakkunnige ha sig bekant, förefinnas ej
heller för närvarande behof af sådan förmedelst denna väg annat än
till de inom området belägna lägenheterna.

Mot yrkandet, att plats måtte utmed sjöstranden reserveras för en
12 m. bred strandväg, ha de sakkunnige ej heller något att anföra och
ha såsom af planen framgår vid anläggningarnas anordning tagit vederbörlig
hänsyn till detta kraf. Dock anse de sakkunnige, att äfven denna
mark bör, till dess den eventuellt kan erfordras för den ifrågasatta väganläggningen,
upplåtas åt högskolan. I motsatt fall kunde den lätt bli
tillhåll för personer, som gjorde åverkan å högskolans anläggningar.

Äfvenledes anse de sakkunnige, att ett mindre område vid södra
hörnet utan olägenhet kan på sätt af ämbetet föreslås undantagas.

Ha de sakkunnige sålunda, utan att uppgifva de institutioners
intressen, om. Indika här är fråga, kunnat tillråda de nämnda förslagen
till inskränkningar i den först tänkta upplåtelsen, är detta på intet sätt
fallet med yrkandet, att från området skulle borttagas den förut om 31 -

Skälen mot
större inskränkning
af det
föreslagna området.

242

nämnda delen utmed nordvästra sidan, utgörande 5,056 kvm. Hufvudskälet
för detta yrkande synes vara, att djurgårdsförvaltningen vill försäkra
sig om lämplig trädgårdsjord till de villatomter, den eventuellt
ärnar upplåta å höjdsträckningen omedelbart invid den föreslagna gränsen.
Det ligger visserligen utanför de sakkunniges uppdrag att yttra sig om
lämpligheten af en dylik upplåtelse, men de kunna icke underlåta att
framhålla osannolikheten däri att med de talrika kraf på byggnadsplatser
för större eller mindre institutioner, som nu från olika håll resas,
statsmakterna skulle tillåta dessa välbelägna områdens upplåtelse till
villatomter. Blir det någon institution, som får vidliggande område åt
sig anvisadt, har den nu ifrågavarande jordbiten sannolikt vida mindre
betydelse för densamma än för här ifrågavarande statsinstitutioner, till
livilkas område den på grund af terrängförhållandena naturligt hör, och
för hvilka den bevisligen är af ovärderlig nytta.

Då som nämndt detta af intendenten för Djurgården är draget i
tvifvelsmål, torde de af honom anförda skälen böra något skärskådas.

Han framhåller, hurusom de sakkunnige förklarat sig anse ett
hvad arealen vidkommer mindre område än det åt honom föreslagna
tillräckligt å lägenheten Kräftriket. Härvid ma dock ihågkommas, att
det är med arealen af för vissa bestämda kulturer användbar jord man
får räkna, ej med totalarealen, och det är icke visadt, att i detta afseende
någon skillnad förefinnes. Härtill kommer att de sakkunniges
ofvan framlagda förslag till anordnande af den undervisningspark, som
hör omgifva skogshögskolan, ej torde hafva varit vid tiden för utlåtandets
afgifvande kändt. Redan i motiven till planen för denna ligger ett
bemötande af de invändningar, som göras mot behofvet af att härstädes
odla något större antal träd och buskar. Det är visserligen obestridligt,
att platsen såsom påpekas ej är ägnad »för sådana törsöksodlingar,
hvilkas utveckling å platsen skola anses typiska för utvecklingen i landets
skogsmarker», men detta har endast inom en mycket begränsad
omfattning afset.ts och låter sig för öfrigt ingenstädes på ett för hela
landet belysande sätt utföras. Uppgiften för ett arboretum af detta slag
är i stället att framvisa så goda exempel som möjligt på arternas utseende
i solitärexemplar och i beståndsgruppering under de rådande
betingelserna, samt för försöksanstaltens vidkommande att invid arbetsplatsen
ha lämplig mark till plantskolor och försök med träd i yngre
åldersstadier.

Den framhållna mindre lämpligheten för skogskultur ändam ål på
grund af öfvergödning för tobaksodling hos en del af arealen gäller
väsentligen barrträden och sannolikt i mindre grad just den del, som riks -

243

maiskalksämbetet föreslagit skulle undantagas, än det jämförelsevis stora
tält, som ämbetet i öfverensstämmelse med de sakkunniges förslag
ansett böra upplåtas. Beträffande nu berörda fråga, torde höra anmärka^
att gammal, god kulturjord i så omedelbar närhet till hufvudstaden och
uppblomstrande villasamhällen utan svårighet torde på ekonomiskt fördelaktigt
sätt kunna försäljas och för de erhållna medlen om så erfordras
markberedningsåtgärder, tjänliga för det nya ändamålet företagas.

. De o sakkunnige tro sig härmed i allt väsentligt hafva bemött de
gjorda påståendena om obehöfligheten för högskolan och försöksanstalten
al det område utmed tomtens norra sida, som riksmarskalksämbetet
velat undantaga. För att emellertid ej blott lita på eget omdöme ha
de från statens skogsförsöksanstalts tjänstemän, dess föreståndare och
dess botanist, infordrat utlåtanden i frågan, och torde dessa i sina hufvudsakliga
delar här böra anföras.

Föreståndaren för försöksanstalten jägmästaren Å. Maass skrifver
sedan han utvecklat behofvet af en försöksträdgård, och omnämnt, att
sådana exempelvis vid försöksanstalterna i Ziirich och Tubingen äro
förlagda ett stycke utanför städerna, medan själfva anstalterna ligga
inne i staden, följande.

„ oeftergiflig^ villkor för anstaltens förläggande till Frescati
är således, att därstädes lämpligt och tillräckligt område anvisas till
försöksträdgård. Ofvannämnda tvänne anstalter hafva anlagt sina trädgårdar
under senaste åren, och omfatta dessa en areal af 1 hektar
hvardera. Den areal af c. 60 ar, som kommittén anslagit till försöksträdgård
för anstalten j, kan således anses synnerligen blygsam, allra
helst hänsyn tages till, att marken dels är af särdeles växlande beskaffenhet
till följd af jordlagrets olika djup, dels har ganska olika lutningsgrad.
Det lämpligaste området är otvifvelaktigt den i nordvästra hörnet belägna
åkern om c. 0,2 5 har. Skulle nu anstalten icke erhålla detta, åtminstone
sammanhängande område af mera likartad beskaffenhet, kan det icke
anses, att anstalten erhållit någon egentlig försöksträdgård, ty därtill
vill jag icke räkna öfriga mera spridt liggande mindre åkerlappar.»

Botanisten, dr. Henrik Hesselmans utlåtande innehåller bland annat
nedanstående.

»De försöksodlingar, som böra anställas i omedelbar närhet af
skogsförsöksanstaltens institutionsbyggnad, äro sådana, som kräfva en
upprepad tillsyn och ständiga observationer. De blifva hufvudsakligen af
experimentellt vetenskaplig natur, afse icke direkt de praktiska frågorna,

j Begränsad å taft. I med mörkgrön linje.

244

utan äro ämnade att bilda ett reellt grundlag för de praktiska försöken,
som sedermera försöksanstalten utför. För dylika försöks lyckliga
genomförande fordras först och främst ett så vidt möjligt likformigt
område af icke allt för liten utsträckning. En icke obetydlig del al''
den mark, som finnes mellan den föreslagna platsen för skogsförsöksanstalten
och skogshögskolans undervisningspark, är i det hänseendet
mindre gynnsam. Här och där uppstigande smärre bergkullar visa, att
marken där är mycket ojämn och sålunda för dylika försöks anställande
mindre lämplig. Ett område däremot, som synes mig tillfredsställa
alla rimliga anspråk i det hänseendet, är den norr om den föreslagna
platsen för skogsförsöksanstalten belägna åkern. Genom icke allt för
dyrbara förändringar skulle detta parti kunna omvandlas till ett synnerligen
lämpligt experimentalfält för dylika försök. Då skogsförsöksanstaitens
arbeten i hög grad bero af dylika försök, och då det nyssnämnda
fältet är den för dessa ändamål lämpligaste platsen, vill jag
hos kommittén hemställa, att detta område måtte tilldelas försöksanstalten.
»

Häraf torde framgå, att skogsförsöksanstaltens tjänstemän efter
noggrann pröfning dels af de lokala förhållandena, dels åt anstaltens
behof kommit till samma resultat som de sakkunnige angående nödvändigheten,
att det område som upplåtes blir af den här föreslagna
omfattningen. Då meningsskiljaktigheten ej rör sig om mera än Vs har,
hvilken areal endast afses för i eu framtid möjligen ifrågasatta villaträdgårdar,
synes det föga välbetänkt att därför äfventyra en del af
arbetsresultaten för eu stor och viktig statsinstitution.

Byggnadernas De byggnader, som erfordras för högskolan och försöksanstalten

pl7omten “ äfvensom för de personer, livilka lämpligen böra ha bostad i samband
med desamma, äro ganska omfattande och böra enligt de sakkunniges
mening göras så stora, att de under mycket lång tid framåt fullt motsvara
en nyare tids kraf på institutioner af nu ifrågavarande art, äfven
däri att de tillåta intagande af ett ökadt lärjungantal; jfr sid. 105—107.
Angående de sålunda erforderliga byggnadernas placering å tomtområdet
(taft. I), angående material, arkitekturens karaktär in. in. må anföras nedanstående
skrifvelse af arkitekten C. Westman, hvilken under samarbete
med de sakkunnige på deras uppdrag uppgjort planer och skissritningar
dels i skalan 1 : 200 dels i 1 : 100 för de föreslagna byggnaderna. De
sakkunnige få i allo instämma i hvad af honom yttras. (Exteriörskisser
och planer återfinnas å taft. II o. III).

»Hvad beträffar placerandet af de nya byggnaderna för skogsliögskolan
och skogsförsöksanstalten å den föreslagna tomten, gäller

245

naturligtvis i första rummet att få hufvudbyggnaden rätt förlagd, och
så som terrängförhallandena äro, finnes val knappast någon annan plats,
som kan ifrågakomma för nämnda byggnad, än uppe på den höjd, som
i nordost begränsar området. Högskolbyggnaden får här en god
°yg§''na(fsgrund, ett dominerande läge och lämnar den för odling lämpliga
mot söder vettande delen af terrängen fri. Byggnadsplatsen är visserligen
i ena riktningen ej rymlig, men genom att sträcka ut byggnaden
långs efter den i NV och SO gående höjden får den utrymme tillräckligt
utan alltför stora höjdskillnader för sockeln och kommer att
väl sammanhänga med omgifvande terräng. En hel del af de ståtliga
ekar, som växa på sluttningen, kunna bibehållas och komma att gifva
byggnaden god relief.

»Med denna föreslagna placering och utläggning kommer byggnaden
att fa en ganska stor längdutsträckning. En koncentrering genom
flyglar eller dylikt hade på en annan byggnadsplats kunnat tänkas och
den synbara längden minskas, men, oafsedt att detta ej här låter sig
gorå, erhåller man genom den nu föreslagna utläggningen god belysning
såväl i läro- och ritsalar samt tillstötande arbetsrum, samtliga vettande
åt söder, som i de bakomliggande hallar, hvilka innehålla de olika
afdelningarnas samlingar och i vissa fall tjänstgöra som arbetsrum.

»Att såsom vid- ett föregående skissförslag, där den föreslagna
tomten var belägen vid Kräftriket och terrängen annorlunda beskaffad,
placera försöksanstalten intill högskolbyggnaden låter sig här knappast
gorå. Hetta skulle vara att ännu mer uttänja komplexet, då ett sådant
tillbyggande ej kunde ske annat än i förlängning af hufvudbyggnadens
längdaxel.. Försöksanstalten har därför föreslagits placerad å nuvarande
entomologiska anstaltens plats. Den byggnad, som nu inrymmer denna
anstalt, har föga värde, då den lär vara gammal och illa byggd, hvarför
den näppeligen kan tänkas nu apterad för annat ändamål. Läget
är däremot för en byggnad af försöksanstaltens storlek och karaktär
lämpligt.. Anstalten kommer att här ligga midt uti en för dess odlingar
tjänlig, till en del redan med trädgård utlagd mark.

»Beträffande rektorsbostaden hade från arkitektonisk synpunkt det
varit ensidigt att få denna placerad, där nu eu mindre privatvilla af
trä är belägen. Dels kommer denna med sin hvardagliga träarkitektur
att föga fördelaktigt skilja sig från de andra, i annat material uppförda
byggnaderna å området, dels hade här rektorsbostaden kunnat få ett
godt läge och tillfälle till mindre trädgårdsodling kring byggnaden
erhållits, men så pass nybyggd som villan är, har det ansetts alltför
oekonomiskt att rifva densamma och hit förlägga rektorsbostaden. Att

246

Institution s»
byggnaden.

söka ändra villan så, att den kunde tjäna som rektorsbostad, är alls icke
att tillråda så mycket mindre som den behöfs för annat ändamål. Rummen
äro små och tillbyggnadsmöjligheterna dåliga. Rektorsbostaden
har därför enligt förslaget förlagts till samma höjd som högskolbyggnaden,
men så långt aflägsen därifrån som terrängen tillåter, för att
gifva bostaden ett så vidt möjligt privat läge, och omnämnda villa har
genom eu dol smärre förändringar apterats till bostad för trädgårdsmästare
och assistenter.

»Vid hufvudingången till området har naturligtvis portvaktens
bostad förlagts. Å vinden till densamma kunna i framtiden för ringa
kostnad ett par smärre rum inredas, om behof för ett eller annat ändamål
häraf uppstår.

»Hvad byggnadernas karaktär, sådan denna framträder i det yttre,
beträffar, har jag sökt få denna enhetlig genom användandet af samma
material för de olika byggnaderna, så att området bebyggdt ter sig
som ett slutet helt; att den för trädgårdsmästare m. fl. afsedda redan
befintliga trävillan bryter sig ur denna helhet är dock att beklaga.
Tegel är föreslaget som yttermaterial så väl för murar som tak. Dels
tarfva byggnaderna därigenom mindre underhållskostnader, dels komma
de inbäddade i grönskan att markera sig väl. Högskolbyggnadens yttre
behandling är något mer påkostad än de öfrigas genom införande, dock
sparsamt, af en del huggen sten.»

De kraf, som synas de sakkunnige höra ställas på en för lång
tid framåt fullt tillräcklig institutionsbyggnad för skogshögskolan, äro
följande.

a) Den bör innehålla en föreläsningssal för hvarje af de ämnen, i
hvilka undervisningen är förenad med eu mera omfattande demonstration
af undervisningsmateriell. Således i skogstelmologi, i skogsskötsel, i
skogsbotanik, i skogszoologi samt i marklära med kemi, hvarjemte
tvänne ritsalar böra finnas, af hvilka den ena äfven användes vid föreläsningarna
i skogsuppskattning och skogsindelning.

b) Samlingarna, hvilkas hufvuduppgift är att belysa undervisningen,
böra ligga i omedelbar förbindelse med respektive föreläsningssalar.

c) I anslutning till dessa böra ock finnas nödiga arbetsrum och
laboratorier, såväl för läraren i ämnet som för assistenter och personer,
som vilja bedrifva fortsatta studier.

d) I öfrigt böra finnas nödiga samlingsrum för styrelse, lärare och
elever samt tillräckligt utrymme för bibliotek, vaktmästarbostad m. m.

Genom chefen för jordbruksdepartementet erhöllo de sakkunnige
utlåtande af skogsinstitutets lärarkollegium angående huru stort utrymme

247

borde anses erforderligt, vid en utbildningstid af 3 år med intill 40 elever
i hvarje årsklass såväl för undervisningen som för de samlingar, som
vore för högskolans verksamhet nödvändiga. I denna skrifvelse, den
28 april 1906, uttalade sig lärarkollegiet i alldeles samma riktning
som ofvan angifvits angående de allmänna kraf, som borde ställas på
högskolbyggnaden, och meddelade samtidigt vissa preliminära beräkningar
angående golfyta, rumantal m. m. Under fortsatt samråd med
institutets lärare ha de i tall. II meddelade planritningarna uppgjorts,
och torde bär en öfversiktlig redogörelse för desamma böra lämnas.
De sakkunnige ha vid deras upprättande sökt tillgodogöra alla de
anordningar, som i moderna institutioner af detta slag underlätta arbete
och forskning, men samtidigt ha de haft sin uppmärksamhet inriktad
på att genom klok användning af utrymme och genom begränsningtill
hvad som af behofvet nödvändigt synes påkalladt nedbringa kostnaderna
till minsta möjliga belopp. Ehuru dessa ju det oaktadt blifva
mycket afsevärda, torde de emellertid snarare betydligt under- än öfverstiga
dem, till hvilka andra anläggningar för undervisningsanstalter
med motsvarande lärjungantal och uppgift visat sig springa upp.

De hufvudutrymmen som erfordras äro för lärosalar, lör arbetsrum
och laboratorier samt för samlingar. I flertalet institutioner af detta
slag såväl inom som utom landet äro dessa hufvuddelar af lokalerna
skilda genom ett omfattande korridorsystem, hvilket möjliggör tillträdet
till de olika rummen. Denna fördel köpes emellertid med mycket stora
olägenheter: eu oproportionerligt stor kubikmassa af byggnaden offras,
korridorerna bli alltid kalla, dragiga, ogästvänliga och svårprydda, samtidigt
som de i hus med det solida byggnadssätt som en institutionsbyggnads
kosta ofantligt mycket penningar. De sakkunnige ha därför
sökt en anordning, som kunde göra det möjligt att utan användande
af korridorer vinna en fri och bekväm förbindelse mellan byggnadens
olika delar, och de tro sig ha funnit detta genom att låta museihallarna
tjäna såväl detta ändamål som till uppställande af samlingarna. Mången,
om är invand vid den gamla anordningen, skall helt säkert hysa
betänklighet mot nu föreslagna nyhet. Särskilt torde det komma
att anmärkas, att samlingarna i hög grad komma att neddammas, om
museisalarna ständigt skola utgöra genomgångs- och vistelserum för den
studerande ungdomen. Härvid bör emellertid beaktas, att denna ej utgör
mera än omkring 70—100 samtidigt arbetande, att man genom
den synnerligen praktiska vacuum cleanern, hvilken enligt förslaget
skulle apteras i samtliga lokaler, har ett lätt och bekvämt medel att
uppsamla sopor, damm och smuts, att utställningsmontrerna, om de

248

utföras på sätt de sakkunnige tänkt sig, kunna göras fullständigt dammfria,
samt att byggnadens läge i eu stor park gör dammfaran jämförelsevis
ringa.

Komma högskolans samlingar att som de sakkunnige hoppas tillsammans
utgöra ett omsorgsfullt valdt, smakfullt uppställdt, någorlunda
fullständigt svenskt skogsmuseum, vill det synas som om den
kanske största fördelen af den nu föreslagna byggnadsanordningen vore
den, att den blifvande slcogstjänstemannen under sin utbildningstid sä att
säga växer upp midt i de bästa och rikaste samlingar från skogen själf,
som landet äger. Museet blir ej då som så många andra museer några
kalla, ogästvänliga, sällan besökta salar, i hvilka man ej tittar in oftare
än nödtvånget det fordrar. Att det ständigt står under användning,
studium och kritik torde för dess afdelningsföreståndare medföra både
vilja och nödtvång till ständiga förbättringar.

De sakkunnige äro sålunda fullständigt öfvertygade, att den i allo
billigaste och mest praktiska grupperingen af lokalerna är den ofvan antydda
med stora sidohallar kring hufvudentré och trappor samt lärosalar och arbetsrum
innanför hallarna med ingång från dessa. Nödiga arbetsplatser för
öfningskurser beredas vid hallarnas fönster.

Betraktar man planerna, tall. II, finner man, att i hvarje våning
en institution med föreläsningssal, nödiga arbetsrum och hall för samlingar
förlagts på höger och eu på vänster sida om centralpartiet med
hufvudingåugen. Till höger om denua i bottenvåningen ligger vaktmästarbostad
om tvenne mindre rum och kök, men med egen utgånggenom
källarvåningen. En af terrängförhållandena förestafvad flygelartad
förlängning af själfva hufvudbyggnaden innehåller bibliotek jämte
nödiga läsrum för elever och lärare. Denna flygel utgöres endast af
två våningar, medan byggnaden i öfrigt håller tre våningar utom
norra partiet, som reser sig i fyra. I flygelvåningen ofvanpå biblioteket
är inrymdt ett ganska stort kårrum, till hvilket sluter sig ett rum
afsedt för kallservering, te- och kaffekokning. De sakkunnige anse
nämligen oundgängligen nödvändigt, att samlingslokaler för ungdomen
beredas vid högskolan, visserligen mycket enkelt men dock
trefligt anordnade. Högskolan ligger nämligen på så betydligt afstånd
från hufvudstadens tätare bebyggda delar, att det med nödvändighet
måste förutsättas, att eleverna å högskolan skola kunna själfva låta anordna
en enkel frukostservering, om ej en abnormt lång frukostrast
skall blifva erforderlig med ty åtföljande förskjutning af föreläsningstiden
fram på eftermiddagen. Det är också enligt de sakkunniges
förmenande af en ej ringa betydelse för ungdomen att inom sin hög -

249

skola äga en lokal, där den för diskussioner cell enklare sam k värn
kan träffas, utan att med nödvändighet vara hänvisad till restauranger
och andra offentliga lokaler.

I tredje våningen äro de båda ritsalarna förlagda. Den mindre
motsvarar närmast öfriga institutioners föreläsningssal. Då det emellertid
ofta och särskilt med hänsyn till den utgående kursen inträffar,
att elever na vilja och böra arbeta med kartor och ritningar äfven under
den tid föreläsningar hållas, erfordras ännu en ritsal. Denna har tilltagits
ganska stor och anordnats så, att den utan större arbete kan
möbleras till eu vacker och god högtidssal vid sådana tillfällen, då
högskolan vill samla alla sina lärjungar till gemensamma föreläsningar,
fester eller annat. De sakkunnige anse, att, när en sådan sal utan
större utgifter kan skapas, det är en stor fördel för högskolan att äga
densamma. Äfven i de fall, då högskolan för sammankomster af skogsmän
vill upplåta sina lokaler, skulle därtill möjlighet förefinnas, naturligen
under förutsättning, att fråga ej är om mycket talrikt besökta
möten.

En hvar af högskolans institutioner består förutom af föreläsningssal,
af ett arbetsrum för professorn i ämnet samt ett för en assistent och för
sådana studerande, som önska vidare utbilda sig (jfr sid. 47). I
vissa fall har detta utrymme måst något ökas, nämligen för den botaniska
institutionen med ett herbarierum och för institutionen för marklära och
kemi med ett laboratorium, invid hvithet ett särskild! arbetsrum beredts
för extra läraren i teknisk kemi. Laboratoriet lämnar fullt tillräckligplats
för det antal studerande och elever, som man kan förvänta vilja
speciellt sysselsätta sig med hithörande arbeten. Däremot ha på grunder,
som redan å sid. 86—88 äro angifna, de sakkunnige icke ansett
behöfiigt eller ens önskvärd! att föreslå inrättandet af de stora och
dyrbara laboratorier, som skulle erfordras, om eleverna skulle genomgå
en, låt vara mindre, kemisk öfningskurs. Emellertid ha de sakkunnige
ansett, att förutseendet ovillkorligen fordrar att redan nu bereda lokal
för ett bakteriologiskt laboratorium med isoleradt läge och med goda
arbetsförutsättningar. Detta har erhållit en synnerligen lämplig plats
ofvanpå institutet för marklära, hvars föreståndare tillsvidare väl sannolikt
blir ledare al arbetena därstädes. I samband med dessa lokaler
äro fotografisk atelier och mörkrum anordnade.

Af öfriga lokaler i byggnaden äro att nämna mottagningsrum
för rektor invid kollegierummet, hvithet sistnämnda äfven användes
till styrelsens sessionsrum. Till denna åt de administrativa ärendena
ägnade del af byggnaden sluter sig ett rum för kamreraren, där
äfven arkivalierna förvaras. De mera oersättliga af dessa böra natur 32 -

250

Rektor''sbostad.

Trädgårdsmästare-
och
msistentbostad.

ligen liksom kassan m. m. förvaras i det innanför belägna brandfria
kassahvalfvet.

Angående källarvåningen torde några ord böra nämnas. Den
naturliga terrängen är väl begagnad för att undvika dyrbara sprängningar,
hvadan källare endast finnes utmed främre sidan samt under
flygelbyggnaden. Jämte nödiga utrymmen för värmeledning och bränsle
har anordnats en rymlig ]»reparationsverkstad, hvarjemte under biblioteket
ett stort magasinsutrymme finnes med egen ingång utifrån. Då
det helt säkert dröjer mycket länge, innan detta behöfver tagas i anspråk
för bibliotekets räkning, anse de sakkunnige, att här en synnerligen
lämplig plats finnes för den skogstekniska samlingens tyngre och mera
skrymmande föremål.

Kostnaden för själfva den stora institutionsbyggnaden är beräknad
till 506,837 kronor, hvartill kommer arkitektarfvode, elektriska ledningar
och armatur samt inventarier. För de ekonomiska beräkningarna redogöres
något närmare nedan, sid. 260.

Såsom redan nämnts föreslå de sakkunnige, att särskild rektorsbostad
må inom området uppföras. Det har sedan skogsinstitutets tillkomst
varit häfd, att dess föreståndare åtnjuter fri bostad, och det torde
fortfarande vara fullt riktigt att den person, som bär högsta ansvaret
för en institution af den omfattning som den nu ifrågavarande har sin
bostad inom dess område och dymedelst kan utöfva ständig tillsyn öfver
densamma. Å taft. Ill fig. 1—7 återfinnas de af arkitekten Westman
uppgjorda ritningar till rektorsbostad. Den omfattar, utom nödiga utrymmen
i källarvåningen, väntrum och trenne rum samt köksafdelning
i nedre våningen samt fyra rum, hvaraf ett gästrum, och jungfrukammare
i öfre våningen. Denna innehåller därjämte badrum m. m.

I det föregående bär redan omtalats (sid. 233) att å tomten finnes
en mindre villabyggnad, uppförd af inspektören S. Rhodin och nu innehafd
af direktören E. Wavrinsky och öfver hvilken planer och profil
finnas å tall. III, fig. 8—10. Då för denna villa begäres 20,500 kronor,
(en värdering bör emellertid ske omedelbart innan uppgörelse äger rum),
ha de sakkunnige, som redan framhållits icke ansett sig kunna föreslå
dess nedrifvande, så mycket hellre som genom dess apterande till bostad
för trädgårdsmästaren och preparatorn, hvilken ovillkorligen bör ha bostad
inom tomten, kostnad för uppförande af sådan till denne skulle inbesparas.
Efter vissa smärre förändringar skulle detta hus komma att innefatta
en bostadslägenhet om två rum, kök och jungfrukammare för nämnda
tjänsteman, hvarjämte ett rum i bottenvåningen och tre rum å vinden
återstode. De sakkunnige anse, att af dessa en dublett under vår -

251

terminen bör stå till öfverassistentens förfogande, då lian vistas i
Stockholm såsom biträde vid granskning af indelningsplaner m. m.,
samt att ett rum bör utgöra bostadsrum för den af de sakkunnige föreslagna
amanuensen, hvilken vid högskolan liksom vid universitetens
institutioner bör åtnjuta fri bostad för att lättare kunna vara till hands
vid förefallande behof. Det återstående rummet torde lämpligen kunna
uthyras för statens räkning till någon af eleverna.

Vid hufvudingången bör särskild portvaktsstuga uppföras, innehållande
två rum och kök. Denna bör hållas i samma stil som högskolans
öfriga nybyggnader. Det af högskolan innehafda området
bör naturligen inhägnas med ett visserligen enkelt men starkt och
prydligt staket. Att nu uppföra sådant utmed sjösidan ha de sakkunnige
emellertid icke ansett vara af behofvet påkalladt.

b. Logements- och andra byggnader vid Malingsbo å Klotens kronopark.

Det nuvarande skogsinstitutets elever utföra inom de kring Malingsbo
gamla bruksegendom belägna skogarna en viktig del af de dem åliggande
praktiska arbetena. De sakkunnige anse, att denna skogstrakt är synnerligen
lämplig härför och liksom hittills bör utgöra en af centralpunkterna
för högs k olele vern a s praktiska utdaning; jfr sid. 97—99 samt hvad
om Kloten, sid. 69, anförts. Anordningen af studierna tillåter emellertid,
att dåvarande byggnader användas såväl för de ordinarie elevernas
sommararbeten, som under hösten och förvintern för den förberedande
kursens arbeten. Härigenom vinnes, att de på byggnader m. m. nedlagda
kostnaderna i största möjliga grad utnyttjas.

Det nuvarande Malingsbo är en typisk bergslagsgård, belägen på
en höjd med sjö och fors i omedelbar närhet. Den består af en större
envånings manbyggnad med tvenne mindre flygelhus jämte ett par andra
byggnader, af hvilka dock endast en, belägen invid norra flygeln och
liksom nu afsedd till lärarbostad torde kunna lämpa sig för upplåtande till
skogshögskolan.

De utrymmen denna ovillkorligen vid Malingsbo behöfver äro sofrum
och toalettrum jämte matsal och köksutrymme för 30 elever under sommaren
och 60 å 70 elever under hösten jämte lärare, assistenter och betjäning.
De sakkunniges förslag innebär, såsom sid. 110—112 o. f.
framhållits, att alla kompetenta sökande böra i den förberedande kursen
intagas. Ehuru under de senaste åren ända till 80 sökande anmält sig,
anse de sakkunnige dock omkring 60 platser vara tillfyllest, ty sedan
högskolans utvidgning till 30 elever skett och den genom förberedande

jVor trakt sstuga
m. m.

Byggnader.

252

kursen utförda sotringen (sid. Ilo) liunnit verka, kommer med all
sannolikhet numerären åt de sökande att nedgå!. Skulle under något
ar flera än 00 sökande behöfva intagas, kan detta ske genom att provisoriskt
insätta bäddar i två våningar och anordna tvenne matlag, åtgärder,
som visserligen icke befordra trefnaden, men som måste tillgripas,
hellre än att kostnaderna för det allmänna i alltför hög grad
uppdrifvas genom byggnader, tilltagna endast för mera tillfälliga behof.

Om byggnadernas anordning samt om vikten från kulturhistorisk
synpunkt, att denna gamla, sällsynt stilfulla bergslagsgård genom statens
åtgörande räddas från förfall har arkitekten C. Westman i en till de
sakkunnige afgifven promemoria yttrat sig och må därur följande anföras.

»Placerandet af den föreslagna nybyggnaden vid Malingsbo har
skett med tanke på att så vidt möjligt lämna den gamla gården med
hufvudbyggnad och flyglar i sitt nuvarande skick. Den har alltså
blifvit förlagd bakom hufvudbyggnaden, hvarigenom den icke mycket
kommer att gorå sig gällande gent emot de gamla husen, sedda från
uppkörsvägen. Dessutom får nybyggnaden där i och för sig själf ett
godt läge med nära anslutning till de gamla.

»Hvarför, man ej velat störa intrycket af de gamla byggnaderna
är, att dessa tillsammans bilda ett helt, hvars intryck man gärna önskar
se orubbadt. Malingsbo gård är nämligen ett synnerligen karaktäristiskt
prof pa en gammal bruksgård uppe i Bergslagen, sådan den tedde sig
på 1700-talet. Tämligen bevarad från ändringar och ombyggnader
skulle det, synes mig, vara af stort värde få densamma fortfarande
vidmakthållen i sitt nuvarande hufvudsakliga skick, och yttermera borde
de mindre ändringar, som gjorts under årens lopp, hvarigenom den
gamla stilen rubbats, borttagas och denna återställas.

»Byggnaderna behöfva en grundlig bättring, om de ej ganska snart
skola helt förfalla. Så måste eu hel del gammalt timmer, som legat i
för nära beröring med marken, borttagas och ersättas med nytt, och
marken pa en del ställen nedschaktas för att gifva byggnaden tillräckligt
hög stenfot.

»I det inre är ej mycket af värde att tillvarataga, hvarför invändiga
ändringar från kulturhistorisk synpunkt ej äro så mycket att beklaga.
Endast ! ena. flygeln, som inrymmer expedition och lärarrum, finnas de
gamla inredningarna kvar, och denna flygel blir invändigt orörd.

»De relativt stora kostnader, som i beräkningen äro upptagna för
de gamla Malingsbobyggnaderna, äro sålunda tillkomna dels för att
hindra ett. vidare förfallande af desamma, dels för att åter sätta dem i ett
sådant skick utvändigt, att gården som helhet kan för framtiden kvarstå

253

som ett kultur- och konsthistoriskt prof på eu gången tids uppfattning
och smak. De gamla bruksgårdar, som befinna sig i enskild ägo, förändras
så småningom. Här kan staten rädda, åtminstone hvad det
yttre beträffar, en sådan från vidare förstöring. Att detta är af ganska
stor betydelse för kännedomen om vår gamla träarkitektur synes mig
säkert och uppväger väl de kostnader ett iståndsättande och yttre
återställande af gården tarfva. Underhållskostnaderna blifva ju också,
om arbetet nu sker grundligt, för framtiden mindre, än om man nu
söker blott nödtorfteligen upphjälpa byggnaderna.»

De sakkunnige vilja på det fiffigaste instämma med arkitekten
Westman i det ofvan sagda, på samma gång som de vilja framhålla, att
det är mera sällan staten blir i tillfälle att på en gång bevara en minnesvärd
byggnad och på ett fullt nutidsmässigt sätt använda densamma.
Totalkostnaderna för omändring och konservering af de gamla byggnaderna
hålla sig också inom ganska rimliga gränser, i det att de i allt
uppgå till 19,725 kronor.

Anordningen af de för skogsliögskolan afsedda lokalerna, af livilka
planritningar in. in. återfinnas å tarf. IV, är i korthet följande. Nuvarande
hufvudbyggnad (taft. IV, fig. 1) bibehålies i väsentligen oförändrad!
yttre skick, ej heller göras större ändringar i rumsanordningarna.
Genom förändrade dörranordningar apteras det hela till
logement, innehållande inalles 31 sängplatser i 7 rum, samt ett toalettrum
med 8 handfat. Den norra flygeln bibehålies liksom nu till expedition
(tall. IV, fig. 4), hvarjämte 5 bostadsrum för assistenter (jfr sid.
112) här anordnas. Den södra flygeln blir bostad för hushållerskan
och kökspersonalen (tall. IV, fig. 3). De nuvarande byggnaderna förslå
sålunda endast till logement för 31 elever jämte lärare och nödig personal,
hvadan en ny byggnad här måste uppföras.

Denna, om hvars läge ofvan talats, synes å ritningarna 6—11 åtal!.
IV. Den är hållen i stil med öfriga byggnader. Källarvåningen, hvilken
på grund af markens lutning kan anordnas utan större kostnader,
innehåller för ett hushåll af nu ifrågavarandes storlek erforderliga förrådsrum,
jämte afklädnings- och duschrum. Sådana torde vara oundgängliga,
om renlighet och snygghet skola kunna upprätthållas bland ett så stort
antal samboende, med strängt kroppsarbete sysselsatta unge män. Bottenvåningen
innehåller köksdepartement och matsal, hvilken senare, jämte
fönsterborden i sofrummen, måste användas till ritplatser vid utarbetandet
af kartor m. in. De sakkunnige ha med hänsyn till kostnaderna ej ansett
sig böra föreslå uppförande af särskild ritsal. I samband med tamburen
är under trappan ett större torkrum för våta kläder anordnad!. Vinds -

254

Vattenledning.

Elektrisk

belysning.

Aflopp*-

ledningar.

våningen upptages af tvänne större sofsalar med plats i hvardera för
14 å 15 personer och i nödfall för ännu flera. Mellan salarna är ett
större tvättrum anordnadt, hvarjemte hvarje elev eller ock två och två
elever ha en liten garderob. Huset beräknas kosta i allt, således med
vatten-, värme- och afloppsledningar, 50,473 kronor.

De sakkunniges syfte har varit att söka göra anordningarna så
enkla som möjligt, men praktiska och hemtrefliga. Från dessa synpunkter
har det också synts dem nödvändigt att här, där så många
personer under längre tid äro samboende, anordna rik tillgång på vatten.
På de sakkunniges uppdrag har därför firman Fahnehjelm & C:o utfört
undersökning om anläggning af vattenledning till samtliga lokaler. Det
har visat sig, att på andra sidan om den nedanför gården flytande strömmen
en god källa, lämnande cirka 8 kbm. vatten pr dygn, och således
för behofven fullt tillräcklig, finnes. För en kostnad för såväl yttre
som inre ledningar af 13,625 kronor kan en fullständig vattenledning
därifrån anordnas. Betänker man, hvad kostnaden för vattenbäring m. m.
årligen skulle erfordra, torde knappast något tvifvel uppstå, att ifrågavarande
vattenledning bör anordnas, i den händelse förslaget om Malingsbo
användande för skogshögskolans räkning vinner bifall.

Då så mycken ungdom under jämförelsevis trånga bostadsförhållanden
sammanföres under vår långa och mörka höst och förvinter,
torde det vara i hög grad önskvärd!, att belysningsförhållandena göras
så gynnsamma som möjligt, först och främst för att undvika den betydande
eldfara, som exempelvis en massa fotogenlampor skulle medföra. De
sakkunnige ha på denna grund undersökt möjligheten till anordnande af
elektrisk belysning från invidliggande fors, och enligt af fackman under
benägen förmedling af jägmästaren Pauli företagen undersökning (bilagd
öfriga af de sakkunnige till jordbruksdepartementet öfverlämnade handlingar^
visar det sig, att en mindre kraftstation med lätthet kan ordnas,
hvarifrån de ungefär 300 lampor som erfordras kunna matas. Hela
anläggningen drager enligt kostnadsförslag^! med armatur en kostnad
af cirka 16,000 kronor, hvadan äfven denna anläggning torde ställa
sig ekonomiskt fördelaktig.

I samband med vattenledningen måste äfven aflopp anordnas. Dock
anse de sakkunnige, att detta i öfverensstämmelse med af ingenjören
Fahnehjelm framställdt förslag bör så anordnas, att de dyrbara kväfveföreningar,
som i stor mängd ingå i afloppsvattnet från en institution
där så talrika personer uppehålla sig, böra tillvaratagas, något som bär
lätt kan ske medelst torfströkistor. Den därigenom vunna gödseln

255

skulle förvisso vara för den på sådan fattiga traktens jordbruk synnerligen
välkommen.

c. Logements- och andra byggnader å Bjurfors kronopark.

Af redogörelsen för kursernas anordning (sid. 98—100) framgår,
att samtidigt som den förberedande kursen vistas i Nordsverige och
den ena ordinarie elevkursen å Malingsbo, skulle den andra vara å Bjurfors.
Här erfordras sålunda plats för 30 elever jämte lärare, assistenter
och nödig personal. Detta är ungefär samma antal, som under nuvarande
förhållanden där vistas, i det att äfven den s. k. lägre kursen öfvas
där under somrarna; jfr sid. 116. För deras härbergerande finnes den
gamla bruksbyggnaden samt en senare uppförd byggnad för lärarna.
Utrymmet, då ett 40-tal personer skola vistas här, är synnerligen knappt,
men de sakkunnige anse likvisst, att utvidgningar böra kunna undvikas.
Önskvärda uppsnyggningar och smärre förbättringar torde kunna ske
med hjälp af expensmedel, hvadan de sakkunnige icke föreslå något
särskild! anslag med hänsyn till anordningarna vid Bjurfors.

d. Tältutrustning för den förberedande kursen.

Såsom på annat ställe (sid. 58) i detta betänkande angifvits, hafva
de sakkunnige ansett lämpligt föreslå, att deltagarna i skogshögskolans
förberedande kurs, under den tid, då kursen enligt undervisningsplanen
är förlagd till någon kronopark i Norrland, skola kampera i tältläger,
och de sakkunnige vilja nu tillse, hvilken utrustning, som för sådant
ändamål erfordras.

Den tid, hvarje kurs enligt förslaget skulle tillbringa på angifvet
sätt, är bestämd till sex veckor, och ehuru tiden infaller under sommaren
— omkring 20 juli till 1 september — torde det med all säkerhet ej
alltför sällan inträffa, att i dessa nordliga trakter nätterna blifva ganska
kalla. För att då ej lärare och elever skola taga skada till sin hälsa,
erfordras, att de tält, som skola begagnas, äro af god beskaffenhet.
Till skydd mot nattkylan torde äfven sofsäckar böra tillhandahållas åt
såväl lärare som elever, och därjämte hafva de sakkunnige, för att lärarna
må komma i åtnjutande af någon större bekvämlighet, till dem föreslagit
tältsängar. Med ledning af uppgifter och anbud, erhållna från en af
vårt lands större firmor för tältartiklar, få de sakkunnige föreslå följande
modeller för de till tältutrustningen hörande persedlarna.

Ofverassistenten bör såsom kursens ledare hafva tält af någorlunda
stora dimensioner, där plats kan beredas för ett bord och ett par stolar

Tält och sofsäckar.

256

Vf riga utnistmngsartiklar.

samt möjligen något mindre skåp till förvaring af handlingar m. m.
Lämplig storlek torde vara ett tält med en golfyta af 360 x 360 centimeter
och samma höjd; ett sådant kostar nu af impregnerad duk 98
kronor. Till assistenterna och eleverna föreslå de sakkunnige tält af
något enklare beskaffenhet med en golfyta af 240 x 260 centimeter _ och
en höjd af 210 centimeter, Indika likaledes af impregnerad duk betinga
ett pris af 68 kronor.

Sofsäckar af god beskaffenhet kunna erhållas till 34 kronor pr
stycke, och ändamålsenliga tältsängar till 15 kronor.

Tältutrymme behöfves enligt de sakkunniges beräkningar förföljande
personer: öfverassistenten, 5 assistenter samt 60 till 70 elever.
Den förstnämnda bör naturligen disponera ett tält för egen räkning,
assistenterna kunna lämpligen bo två och eleverna fyra i hvarje tält.

Till kursen i sin helhet skulle sålunda åtgå följande persedlar till

nedanstående belopp:

1 större tält för öfverassistenten ........ 98 kronor.

3 tält för assistenterna till 68 kronor 204

18 d:o för eleverna „ ,, ,, 1,224 ,,

76 sofsäckar till 34 kronor ..................... 2,584 ,,

6 tältsängar „ 15 „ 90 ,,_

Summa 4,200 kronor.

Tältutrustningen för skogshögsholans förberedande kurs torde sålunda
erfordra ett belopp af 4,200 kronor. Vid arbeten på längre afstånd från
Malingsbo torde densamma delvis äfven därstädes få användning.

Öfriga utrustningsartiklar såsom kokkärl, servis m. m. böra naturligen
vara af enklaste beskaffenhet. Någon anskaffning däraf särskildt
för nu ifrågavarande öfningar torde icke vara af nöden, utan torde den
på Malingsbo befintliga uppsättning blifva så pass riklig, att erforderlig
sådan kan därifrån erhållas. I det för inventarier till Malingsbo upptagna
beloppet äro medel därtill beräknade.

15. Byggnader, materiell in. in. för skogsläroverket.

Godkännes de sakkunniges förslag om upprättandet af ett skogsläroverk
och dess förläggning till Klotens bruksegendom å kronoparken
med samma namn, så erfordras äfven här vissa nybyggnader och anläggningar,
för Indika nedan i korthet må redogöras.

257

Skogsläroverkets behof äro följande:

1. En föreläsnings- och ritsal, rymmande bekvämt 20 lärjungar,
ett större rum för samlingar, ett lärarrum, där äfven boksamlingen
kan inrymmas, samt ett laboratorierum för experiment och andra speciella
arbeten.

2. Bostadslägenheter för rektor och två lektorer samt en assistent.

3. 20 smärre rum för lärjungarna jämte garderobsutrymme m. in.

4. Matsal och sällskapsrum för lärjungarna jämte köksutrymme
samt bostad för föreståndarinna och personal, däribland en vaktmästare.

5. Nödiga gästrum för tillfälliga besökande.

För att fylla dessa behof förefinnes redan å Kloten ett flertal
byggnader. Innan de sakkunnige närmare ange, huru de ha tänkt sig
dessas användning, bör dock erinras om att enligt förslaget (sid. 207)
läroverket icke skulle omhänderhafva förvaltningen af mera än eu bråkdel
af kronoparken -— cirka 1,500 har — hvadan särskild revirförvaltare
fortfarande bör finnas. Enligt de sakkunniges förmenande bör denne
lämpligen ha sin bostad vid Nyfors, hvithet har ett vida mera centralt
läge inom parken än skälfva Kloten. Därstädes finnes ock en nu
endast vid mera tillfälliga besök af skolans lärjungar använd byggnad
(jfr. planerna, tafl. V, ligg. 19—20), hvilken Titan större förändringar
kan blifva en mycket treflig jägmästarbostad på 6 rum, jungfrukammare,
kök m. in. Då emellertid för kronoparkens skötsel äfven en assistent torde
erfordras, ha de sakkunnige låtit uppgöra förslag till en mindre byggnad
med 3 rum och kök i nedre botten samt 2 gästrum-å .vinden (tafl. V,
ligg. 21—25), afsedd för assistent samt tillfälliga besökande.

Godkännas dessa förslag och således revirförvaltningen förflyttas
från Kloten till Nyfors, stå alla därstädes befintliga byggnader, hvilka
icke äro erforderliga för gårdens eller hyttans drift, till läroverkets förfogande.

Bland dessa är först den stora, nu som kombineradt stations- och
skolhus använda gamla af slaggtegel uppförda byggnaden. Då lärjungarnas
antal föreslås till det dubbla mot det nuvarande, är det uppenbart,
att större utrymme måste beredas. De sakkunnige föreslå därför,
att ett mindre, behofvet motsvarande stationshus med väntrum,
rum för expedition och post samt ett bagagerum uppföres (tafl. V, ligg.
17 och 18). Läroverket skulle härigenom kunna helt disponera den
gamla byggnaden. Ganska omfattande inre förändringar äro emellertid af
nöden, för att denna skall blifva tjänlig för sitt ändamål. Bottenvåningen
torde helt böra anslås för mathållningen och till sällskapsrum för ung 33 -

Skog slär overkets
behof
af lokaler.

Jägmästarebostad
vid
Nyfors.

läroverk 8-byggnaden.

258

Lärjungbyggmtd.

Lärar bostäder.

domen. Till detta senare bör en egen, ny ingång upptagas, så att
lärjungarna ej behöfva ha sin ingång genom de rum, som användas
för serveringen. Huru de sakkunnige tänkt sig anordningen, framgår åt
taft. Y, fig. 1. Våningen en trappa upp anslås helt åt undervisningen,
på sätt fig. 2 anger. I vindsvåningen kan på södra gafveln en treflig
dublett beredas för föreståndarinnan samt på norra ett rum till den
dräng, som bör vara anställd vid läroverket för vaktmästar- och gårdskarlssysslor.
Därjämte blir här ett gästrum.

Kan sålunda i redan befintlig byggnad erhållas undervisningsrum
och matsal m. in. till lärjungarna, blir det oundgängligen nödvändigt
att för deras herbergerande uppföra en ny särskild byggnad, hvilken
bör placeras ett kort stycke ifrån den nyssnämnda på den lilla höjd,
»Iskällarkullen», som reser sig på östra sidan af densamma. De sakkunnige
ha redan (sid. 123} gifvit uttryck för den uppfattningen, att, om
vid läroverket skola kunna bedrifvas allvarliga studier, torde det vara
oundgängligen nödvändigt, att hvarje lärjunge har ett eget om än
litet rum. I Öfverensstämmelse härmed har planen för lärjungarnas
bostadshus (taft. V, figg. 5—9) uppgjorts. I hvardera af de. båda
våningarna ha förlagts 10 lärj ungrum, äfvensom en dublett för assistent,
hvilken enligt de sakkunniges mening bör bo samman med ungdomen.
Därjämte finnas, om utvidgning af lärjungantalet skulle ifrågakomma,
vtterligare fyra rum jämte två i vindsvåningen, af hvilka tillsvidare
inspektören bör ha ett till sitt förfogande vid besök vid läroverket. De
öfriga torde blifva välbehöfliga som gästrum.

Den gamla manbyggnaden, belägen ett par minuters väg från
skollokalerna, torde böra upplåtas till rektorsbostad. Den innehåller ett
flertal rum, och de sakkunnige ha tagit under allvarligt öfvervägande,
huruvida icke i vindsvåningen bostad kunde beredas åt en af de bägge
öfriga lektorerna. Ehuru nog utrymmet i och för sig kunde vara
tillräckligt, har det emellertid vid närmare undersökning genom de
sakkunniges arkitekt visat sig, att byggnadens hela konstruktion gör
det synnerligen svårt och dyrbart att omändra densamma, så att tvenne
familjer i densamma erhålla fullt skilda och af hvarandra oberoende
lägenheter. Den nuvarande boställsinnehafvaren har äfven påpekat,
hurusom på en så besökt plats som Kloten, där dock intet hotell finnes,
de till synes öfverfiödiga rummen i stor omfattning användas som
gästrum, och att det vid många tillfällen ändock visat sig vara en afsevärd
brist på sådana. De sakkunnige hafva på anförda grunder icke ansett
sig böra föreslå någon ändring i nu rådande förhållande, att läroanstaltens
chef erhåller hela byggnaden som boställsvåning.

259

Under sådana förhållanden måste emellertid bostad annorstädes
beredas till de båda öfriga föreslagna lektorerna. För en af dessa
torde den lilla byggnad, »Sigrid sr o», om tre rum och kök, i hvilken nuvarande
underläraren har sin bostad, kunna upplåtas, utan att några
nämnvärda förändringar behöfva företagas.

Bostad för den andre lektorn återstår sålunda. Då icke något
lämpligt hus finnes å Kloten, torde man stå inför nödvändigheten att
här uppföra en. ny lektorsbostad. De sakkunnige ha haft under öfvervägande,
huruvida därtill kunde apteras en mindre, intill stora byggnaden
belägen byggnad, nu använd som gästrum och uthus. Enligt upplysningar,
lämnade af nuvarande jägmästaren på Kloten, är den emellertid,
såsom ursprungligen afsedd för uthus och uppförd af resvirke, ytterst
otät och kall, hvadan de sakkunnige på tillrådan af sin arkitekt, hvilken
noga undersökt byggnaden och funnit en ombyggnad dyr och ej tillrådlig,
afstått från fanken härpå. I dess ställe har uppgjorts det å
tafl. V, figg. 11 —16 återgifna förslaget till en lektorsbostad, innefattande
fem rum, jungfrukammare och kök. Densamma skulle få en mycket
lämplig plafs på sluttningen af den förut nämnda »Iskällarkulien», mellan
den nya skolbyggnaden och den förut omtalade andra lektorsbostaden.

Godkännas här ofvan framlagda förslag, torde de å sid. 257 omtalade
krafven för lång tid framåt vara fyllda.

På samma grunder, som beträffande Malingsbo, sid. 254, ha framhållits,
ha de sakkunnige tagit i öfvervägande, huruvida icke vattenledning
samt elektriskt kraft och ljus äfven vid Kloten utan för stora
kostnader kunde beredas. Oafsedt trefnaden, den minskade eldfaran m. in.,
torde, om icke sa kan ske, ytterligare en dräng för läroverkets räkning vara
af nöden. Den utförda undersökningen har gifvit vid handen, att på
andra sidan af den lilla sjön, Hytt-tjärn, som ligger nedanför skolan,
finnes en källa med godt vatten, lämnande cirka 10 kbm. pr dygn eller
mer än dubbelt mot behofvet. Genom elektriskt drifven pump i skolbyggnaden
kan vattnet tryckas upp i behållare på lärjungbyggnadens
vind, hvarifrån det sedan distribueras. Nödiga aflopp föras ned i Långsjön.
Kraft till pumpen samt ett antal elektriska lampor, dock dessvärre icke
tillräckligt antal, torde kunna fås från hyttan. I den nya lärjungbostaden
anses värmeledning böra införas.

Om kostnaderna för här föreslagna byggnader och omändringar
blir nedan taladt. De sakkunige ha ansett sig böra räkna med större orters
Priser vid förslagets uppgörande, detta på den grund, att traktens billiga
arbetskraft ej torde förslå vid utförande af så stora arbeten; så snart
en större arbetsstyrka samlas, pläga priserna hastigt springa i höjden.

Vattenledning
m. m.

260

De sakkunnige ha dock förutsatt, att staten själ!'' skall leverera virket
försågadt vid Klotens såg, till härstädes brukliga priser; därigenom
tillföres kronoparken en inkomst, som indirekt för det allmänna minskar
kostnaden. Under nu angifna förutsättningar belöpa sig kostnadsförslagen
för anläggningar, byggnader, inventarier af alla slag, således
hela kostnaden för den första uppsättningen af läroverket, till 135,093
kronor; hvartill dock bör läggas kostnaden för reparationer och nybyggnader
vid Nyfors 25,043 kronor och för ett stationshus vid Kloten
med 4,413 kronor.

l)en af de sakkunnige i stadgarna § Öl föreslagna klängstugan
torde lämpligen böra uppföras för revirmedel, då det är reviret, somdrager
de egentliga fördelarna af fröproduktionen.

C. Kostnadsförslag för anläggningar och byggnader för skogskögskolau

och skogsläroverket.

■t För de nybyggnader, ombyggnader, reparationer, yttre anläggningar
in. in., som i det ofvanstående omtalats, ha de sakkunnige genom
arkitekten C. Westman la tit utarbeta kostnadsförslag med utgångspunkt
i nu gällande priser. Till grund för de beräkningar, som i öfversikt
nedan framläggas, ligga med de tva nedan angifna undantagen ingående
detalj beräkningar, hvilka det icke synts nödigt här i tryck återgifva,
men som i original öfverlämnats till jordbruksdepartementet.

Själfva beräkningarna ha de sakkunnige icke förmått i detalj
pröfva, utan måste de förlita sig på de framstående fackmän, som utfört
dem, nämligen arkitekten C. Westman och hans medhjälpare för
själfva byggnadsarbetet, trädgardsdirektören C. Kailberg för paikanläggningen,
firman Falmehjelm och C:o för gas-, vatten- och afloppsledningar
samt Elektriska pröfningsanstalten (ingenjörerna Holmgien
& Rossander) för de elektriska anläggningarna.

Beträffande de medel, som erfordras till vetenskapliga instrument,
nndervisningsmateriell, montering af samlingar m. m., ha de sakkunnige
icke ansett sig nu kunna utföra detaljerade beräkningar, då sådana böra
förbehållas de lärare, som efter det eventuella godkännandet af här framlagda
förslag kunna få åt sig uppdraget att utrusta de nya institutionerna.
De ungefärliga kalkyler, som de sakkunnige utfört, ge emellertid
vid handen, att minimikostnaden bör beräknas till 10,000 kr., hvilken
summa är uppförd i kostnadsberäkningarna. I hög grad ömkligt vore,
att exempelvis hälften af detta belopp snarast möjligt ställdes till det nu~

261

varande skogsinstitutets förfogande i och för anskaffning af samlingar,
instrument, undervisning sm ateriell m. m., hvilket sålunda komme undervisningen
till godo redan innan den nya skogshögskolan hlefve färdig.

Det nu sagda gäller äfven för skogsläroverket, hvilket emellertid
endast har att bygga på den obetydliga undervisningsmateriell, som
finnes på den nuvarande skogsskolan å Kloten, hvadan en proportionsvis
högre summa här torde böra beräknas. De sakkunnige föreslå därför,
att 5,000 kr. må för berörda ändamål åt skogsläroverket för en gång
anslås.

I de fall, då både skogshögskolan och försöksanstalten ha användning
för samma ledningar, har approximativ fördelning af kostnaden mellan
bägge gjorts, efter den sträcka respektive anstalt kan anses ha del i
desamma.

Den tid, som torde erfordras för byggnadernas uppförande, beräknas
till tre ar, hvadan anslaget torde kunna på denna tidrymd fördelas.

Genom noter till kostnadsförslaget ha några upplysningar lämnats
om vissa poster i detta, hvilka icke lämpligen i det föregående kunnat
beröras.

Sammandrag1 af kostnadsberäkningar till föreslagna ny- och ombyggnader
för statens skogsundervisningsanstalter.

1. Skogshögskolan:

A. Byggnaderna i Stockholm:

Yttre anläggningar:

Kronor Kronor

Yttre ledningar för gas, vatten och aflopp

jämte sprängning......................................... 21,850:_

Yttre elektriska ledningar1)............. .............. 4,700: —

Terasser och utvändiga trappor.................. 6,200: —

Vägar ............. 29,000: —

Anskaffande af träd och öfriga växter, jord beredning,

dränering, plantering m. m. 10,000: —

Stängsel och grindar...................................... 7,500: — 79,250:_

Transport 79,250: —

262

Kronor

Hög skolbyggnaden:

Byggnaden med värme-,
gas-, vatten-, aflopps ledningar,

m. m............. 506,837: —

Inre elektriska ledningar

och apparater ............. 7,100: —

Elektrisk armatur................. 6,500: —

Oförutsedda utgifter samt
kontroll, afsyning in. m.
för den elektriska anläggningen
................................. 3,500: —

Arkitektarfvode2) .................. 25,000: —

Arfvode för ritningar till
yttre anläggningar, vägar
m. m......................... 800: —

Inventarier, omfattande möbler och diverse
inredning, gardiner,linoleummattorm.m.3)
Vetenskapliga instrument, undervisningsmateriel!,
montering af samlingar m. m.

Transport

549,737: —
69,105: —
10,000: —

Summa kronor

Hektorsbostaden:

Byggnaden med gas-, vatten- och aflopps ledningar.

..................................................... 41,479: —

Inre elektriska ledningar och apparater ... 1,600: —

Elektrisk armatur............................................. 800: —

Arkitektarfvode .............................................. 2,700: —

Bostad för trädgårdsmästare m. fl.:

Inlösen af nuvarande byggnad4)................. 20,500: —

Omändring af densamma med införande

af gas-, vatten- och afloppsledningar ... 4,000: —

Arkitektarfvode ............................................... 400: —

Byggnaden för port- och planteringsvakt:

Byggnaden med gas-, vatten- och afloppsledningar
m. m........................................... 9,899: —

Arkitektarfvode .............................................. 700: —

Summa kronor för anläggningar och byggnader i Stockholm

Kronor

79,250: —

628,842: —
708,092: —

46,579: —

24,900: —

10,599: —
790,170: —

263

B. Byggnaderna vid Malingsbo:

Kronor Kronor

2 anläggningar samt yttre och inre ledningar
för elektrisk belysning af samt t

liga byggnader jämte armatur ............... 16,000: —

Yttre vatten- och afloppsledningar ............ 8,800: —

Diverse jordarbeten.......................................... 500:_ c, - ^qq._

införande åt vatten- och afloppsledningar:

Elevbyggnaden ................................................ 9,100: —

Byggnaden för personalen .......................... 4,212: —

Expeditionsbyggnaden ................................... 1,624:_

Lärarbyggnaden................................................ 2,289:_

Arkitektarfvode jämte arfvode för uppmätning
af byggnaderna samt reskostnader 2,500: — 19,795-_

Nya elevbyggnaden:

Byggnaden med värme- samt vatten- och

afloppsledningar........................................... 47,773:

Arkitektarfvode ................................................ 2,700: 50 473-

Inventarier till samtliga byggnader, omfattande
möbler, glas, porslin, kökskärl, gardiner,

linoleummattor, lampor m. in...................... 16,411:_

Summa kronor för byggnader, inventarier in. m. vid Malingsbo 111,909: —

Totalkostnad för byggnader och anläggningar för skogs högskolan

................................................................................. 902,079: — 2

2. Skog-släroverket å Kloten.

Yttre vatten- och afloppsledningar samt

elektrisk kraftanordning .......................... 12,150: —

Yäganläggningar ........................................... 1,500:— 13,650: —

Transport 13,650: —

264

Läroverksbyggnaden:

Ändring af den nuvarande med införande

af vatten- och. afloppsledningar..............

Arkitekt- och uppmätningsarfvode ............

Inventarier, omfattande möbler, gardiner
och linoleummattor jämte komplettering

af kökskärl, porslin m. in.........................

Samlingar, instrument, undervisningsmateriel!
och böcker ........................................

Kronor

Transport

13,020:

1,200: —

6,440: —

Kronor

13,650: —

25,660: —
5,000: —

Elevbyggnaden:

Byggnaden med värme-, vatten- och afloppsledningar
............................................ 53,670:

Arkitektarfvode ...................................... 3,100:

Inventarier, omfattande möbler, gardiner,

linoleummattor, porslin, glas, m. m....... 13,182: — 69,952: —-

Lär arbyggnaden:

Byggnaden med vatten- och afloppsledningar.
...........................................................

Arkitektarfvode ...........................................

Vatten- och afloppsledningar i nuvarande
jägmästarbostället samt i »Sigridsro» ...
Reskostnader till Kloten för arkitekt och
ingenjörer ...........................................

16,081:

1,100:

17,181: —
650: —
3,000: —

Summa kronor 135,093:

Totalkostnad för byggnader och anläggningar för skogs läroverket

(utom Ny fors och stationshus vid Kloten)... 135,093:

3. Omändrings- och nybyggnadsarbeten vid Nyfors.

Jägmästarbostaden:

Omändring af densamma ............................ 5,190: —

Arkitektarfvode ............................................. ......450: 5,640: —

Transport 5,640: —

265

Kronor

Transport

Jägmästarassistentbostad:

Byggnaden ..................................................... 18,053:-—

Arkitektarfvode ............................................ 1,150: —

Reskostnader till Nyfors för arkitekt.............................

Summa kronor

Kronor

5,640: -

19,203: —
200: —
25,043: —

4. Nytt stationshus vid Kloten.

Byggnad®n ......................................................... 3,963: —

Arkitektarfvode ............................................... 450: — 4,413: —

Summa kronor 4,413: —

'') Kostnaden för de yttre elektriska ledningarna äro beräknade under förutsättning
af att elektrisk ledning finnes vid tomtgränsen. Då emellertid staten inom
Frescati och närliggande områden har förlagt flera stora institutioner såsom Veterinärinstitutet,
Centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet, Naturhistoriska
riksmuseum och väl sannolikt snart nog därstädes kommer att förlägga
ännu flera, är det en fråga af stor vikt att taga under ompröfning, huruvida icke
det är med statens fördel förenligt att uppföra ett gemensamt elektricitetsverk för
samtliga dessa institutioner eller eventuellt med Stockholms stad träffa sårskildt aftal
om levererande af elektricifet till dem. En utredning af denna fråga ligger utanför
de sakkunniges uppdrag, men anse de sig böra fästa uppmärksamhet på densamma.

2) Samtliga arlritektarfvoden ha beräknats med ledning af »Grunder för
arkitektarfvodens bestämmande, antagna af Svenska teknologföreningens afdelning
för husbyggnadskonst den 8 maj 1899», och ingå i dessa arfvoden kostnaderna för
hållande af ritkontor och öfvervakande af byggnadernas uppförande, men ej för den
dagliga kontrollen.

s) Angående inventarierna har särskildt kostnadsförslag uppgjorts för hvarje
sal och rum; jfr otryckta bilagan.

*) Nuvarande innehafvare direktören E. Wavrinsky; jfr. sid. 250.

Till ofvan redovisade kostnader komma kostnaden för tältutrustning.

På grund af hvad ofvan anförts, få de sakkunnige hemställa:

att södra delen af den å kungl. Djurgården belägna
lägenheten Frescati till den omfattning, som å bifogade
plankarta (taft. I.) utmärkts, måtte anvisas till byggnadsplats
m.m.för skog shög skolan och statens skogsförsöksanstalt;

att för skog shög skolans nybyggnader på den föreslagna
tomten, för dennas ordnande, för inlösen af ett
därstädes befintligt bostadshus samt för anskaffande af
inventarier och instrument må anvisas ett belopp af 790,170
kronor att utgå under tre år däraf under 1909 100,000
kronor;

att för anordnande af erforderliga lokaler, anskaffande
af inventarier m. m. å Malingsbo för skogshögskolans
behof må anvisas ett belopp af 111,909 kronor;

att till inköp af nödig tältutrustning för högskolan
må anvisas 4,200 kronor;

att för inrättande af det föreslagna skojsläroverket
å Kloten må anvisas:

dels för anordnande af lokaler, erforderliga inventarier,
instrument m. m. 135,093 kronor;

dels till uppförande af nytt stationshus vid Koten i
stället för de åt skog slär overket upplåtna lokalerna 4,413
kronor;

dels till anordnande af bostadslägenhet vid Nyfors
åt hittills vid Kloten boende revirförvaltare och assistent
för Kotens revir 25,043 kronor.

267

9. Förslag till utgiftsstat för statens skogsunder visningsanstalter.

A. Skogshögskolan.

Under utarbetande af föreliggande förslag till skogsundervisnin- Historik.
gens ordnande funno de sakkunnige med hänsyn till de vidtgående
förändringar, som detta förslag komme att innebära, önskvärd!, att deras
uppgift jämväl komme att omfatta afgifvande af förslag angående regleringen
af lönförhållandena vid skogsundervisningsanstalterna. Fördenskull
anhöllo de sakkunnige i en till chefen för jordbruksdepartementet ställd
skrift om bemyndigande i sådant hänseende; och fann Kungl. Maj:t den
16 november 1906 godt bemyndiga de sakkunnige »att i samband med de
förslag i fråga om ordnandet af skogsundervisningen, hvilka de kunde
komma att framställa, afgifva yttrande jämväl i afseende å regleringen
af löneförhållandena vid de allmänna skogsläroverken.»

Innan de sakkunnige gå att fullgöra denna del af sitt uppdrag,
torde det vara lämpligt att lämna en framställning om, huru aflöningsförhållandena
särskild! vid skogsinstitutet utvecklat sig.

I det af kommittén för reglering af statens ämbetsverks och myn- z&vförhåuan.
digheters löneförhållanden m. m. den 9 mars 1907 afgifna betänkandet ^institutet9*
n:o VI, som äfven berör löneförhållandena vid de allmänna skogsläroverken,
lämnas emellertid å sidorna 237—262, i samband med en historik
angående undervisningens utveckling vid skogsinstitutet, en utförlig
redogörelse särskild! för de vid olika tider rådande aflöningsförhållandena
därstädes, liksom där äfven redogöres för staten i öfrigt. Under hänvisande
till denna framställning liksom till den i föreliggande betänkande,
kap.. 2, ingående historiken angående skogsinstitutet torde det
här vara tillräckligt att i korthet erinra om de senaste ändringarna i
denna stat, hvilka ledt till nu rådande förhållanden.

268

Det af Kung!. Maj:t för 1892 års riksdag framlagda förslag till
stat för skogsinstitutet vann riksdagens bifall, och fick staten därigenom
följande inseende:

i		Tjänst-
	Lön	görings- pennin-	Summa	1
		gar
Direktören ...........................	3,000	1,500	4,500	(Fri bostad och vedbrand. Efter Bi \ är kan lönen höjas med 600 kr. (Efter 5 år kan lönen höjas med
Lektorn i matematik och
skogshushållning............	2,000	1,500	3,500	j 500 kronor och efter 10 år med!
				1 ytterligare 500 kr.
Lektorn i naturvetenskap	2,000	1,500	3,500	(Efter 5 år kan lönen höjas med < 500 kr. och efter 10 ur med v ytterligare 500 kr.
Arfvoden åt extra lärare Aflöning till planterings-	_	—	3,700
vakten .............................	—	-—•	600	Fri bostad och vedbrand.
Till stipendier................... Till de praktiska öfnin-	—	—	1,000
garna ................................	—	—	3,200
Arrendeafgifter ..................	—	—	700
Expenser ..............................	_	—	2,500
Summa kronor	\|	23,200

Sedan 1892 års riksdag äfvenledes uttalat sig för inrättandet af
speciella kurser för sådana ynglingar, livilka önskade utbilda sig till
privata skogsförvaltare, föreskref Kung!. Maj:t i enlighet därmed i kungörelse
den 30 december 1893 sådana ändringar i gällande stadgar
för de allmänna skogsläroverken, som erfordrades för inrättandet af den
ofvan omförmälda lägre kursen vid skogsinstitutet (jfr sid. 27). En
följd däraf blef, att 1898 års riksdag höjde anslaget för de praktiska
öfningarna till 5,000 kr. och anslaget för expenser till 3,500 kr.

För att tillfredsställa det allt kännbarare behofvet af skogstjänstemän
särskild! för de nordligare delarna af landet, framkom 1899 från domänstyrelsen
förslag om inrättande af en förberedande praktisk kurs vid Klotens
kronopark samt om ökning af det årliga antalet tillträdande elever vid

269

skogsinstitutet från 10 till 20. Såsom en omedelbar följd häraf framträdde
kraf på höjandet af anslagen till praktiska öfningar och expenser,
hvilket anslagskraf af 1900 års riksdag bifölls, så att anslaget till
praktiska öfningar höjdes med 3,000 kronor och det till expenser med
1,500 kronor för beredande af tillfälle till inträde å institutet för ett
ökadt antal elever. Anslaget för praktiska öfningar och expenser vid
skogsinstitutet har sålunda från och med år 1901 utgått med inalles
13,000 kronor årligen.

Äfven krafvet på ökade lärarkrafter framträdde i och med de nu
relaterade utvidgningarna såsom alltmer oafvislig^ Dock är det af vikt
att här framhålla, att äfven andra minst lika viktiga synpunkter därvidlag
gjorde sig gällande och kommo till synes såväl i skrifvelse från
institutets direktör och lärare till domänstyrelsen, som i det däraf
föranledda uttalande, som af denna gjordes i skrifvelse till Kungl. Maj:t
den 7 november 1900.

De förra framhöllo, »att undervisningen vid institutet för att blifva
fullt fruktbärande för skogshushållningen måste lämpas efter landets förhållanden,
samt att för detta måls vinnande lärarna måste hafva tid och
tillfälle att i litteraturen följa skogsvetenskapens utveckling äfvensom att
genom resor och egna undersökningar lära känna skogsförhållandena i landets
skilda delan. Naturligtvis minskades möjligheten därtill genom det
ökade arbete såväl genom särskilda föreläsningar och praktiska öfningar,
Indika i och med lägre kursens inrättande tillkommit, som genom ökadt,
antal tentamina, en följd både däraf och af det utvidgade antalet lärjungar
i högre kursen. »Påtagligt är och), säger domänstyrelsen i ofvannämnda
skrifvelse, Datt lärarnas öf verhopande med olikartadt undervisningsarbete
måste verka hinderligt för den skogsinstitutet såsom en läroanstalt
för den högre skog sundervisning eu inom landet tillkommande uppgiften att
lämna bidrag till utredningen af de många för landets skogshushållning
viktiga frågor, som falla inom området för de vetenskaper, i livilka institutet
har att undervisa.»

De sakkunnige hafva tillåtit sig understryka dessa uttalanden,
då de visa, att de synpunkter, som för de sakkunnige vid deras arbete
varit bestämmande och som förut i detta betänkande grundligare motiverats,
nämligen ombildandet af institutet till en verklig högskola, redan
tidigt om också i modifierad form från sakkunnigt håll gjort sig gällande,
modifierad så till vida, som det på nyss citerade skrifvelse grundade
förslaget utmynnade endast i inrättandet af två nya lärarplatser, men ej
i_ omläggningen af undervisningen eller bildandet af verkligt vetenskapliga
lärostolar, med däremot svarande rikligare ekonomiskt underlag.

270

1 domänstyrelsens skrifvelse hemställdes nämligen, att å extra stat
för år 1902 skulle uppföras arfvoden för två extra lektorer vid skogsinstitutet
till ett belopp af sammanlagdt 7,000 kr. Denna hemställan
upptogs i statsverkspropositionen vid 1901 års riksdag med den ändringen,
att där ej fastslogs beloppets ovillkorliga användande till två extra
lektorer, utan att användandet af beloppet skulle bero på Kungl. Maj:ts
bepröfvande, samt med hufvudsakligen den motiveringen, att det ökade
elevantalet kräfde ökade lärarkrafter, och att, då den ökade stegringen
i såväl den allmänna som privata skogshushållningens intensitet inom
landet allt framgent skulle fordra ökade krafter, behofvet af större
elevantal och sålunda ökade lärarkrafter skulle visa sig stadigvarande.
Riksdagen, som ansåg anställandet af en extra lektor och en extra
lärare tillräckligt, beviljade för ändamålet 5,000 kr., hvilket på särskild
framställning af Kungl. Maj:t upprepades under åren 1902—1905.

Emellertid hade den af otillräckliga lärarkrafter betingade gemensamma
undervisningen för den högre och lägre kursen visat sig alltmer
olämplig, liksom äfven därigenom och genom utsträckningen af den
högre kursens lärotid från 4 till 5 terminer arbetet för de ordinarie
lärarna, till antalet 3, blifvit alltför betungande. Domänstyrelsen föreslog
därför i underdånig skrifvelse den 16 oktober 1905 inrättandet på
ordinarie stat af två nya lektorsbefattningar vid institutet med samma
lönförmåner, som för de förutvarande voro fastslagna, hvarigenom bestämda
anslaget för institutet skulle höjas med 7,000 kr.

Kungl. Maj:t ansåg visserligen de förut utgående aflöningsförmånerna
till de dessa platser motsvarande lärarna, den ena i skogsteknologi,
geodesi, forstlig byggnadslära och bokföring med ett arfvode
af 3,000 kr. och den andra i zoologi, geologi med mineralogi samt
naturlära med ett arfvode af 3,000 kr., vara allt för knappt tillmätta,
och tvekade därför ej att tillstyrka, att deras aflöning höjdes till likhet
med lektorernas till 3,500 kr. Då emellertid frågan om lönreglering
för de allmänna skogsläroverken inom en ej alltför aflägsen framtid
borde vinna sin lösning, ansåg Kungl. Maj:t olämpligt, att ifrågavarande
anslag uppfördes å ordinarie stat, och begärde hos riksdagen, att det
för de båda extra lektorerna utgående anslaget måtte höjas till 7,000 kr.

Denna Kungl. Maj:ts hemställan bifölls af 1906 års riksdag, och
skogsinstitutets stat, i hvilken vid 1907 års riksdag ingen förändring
vidtagits, har sålunda nu följande utseende.

271

Direktören ....................

Lektorn i matematik och

skogshushållning ..........

Lektorn i naturvetenskap
Arfvode åt en extra lektor
i skogsteknologi m. m.
Arfvode åt en extra lektor

i zoologi in. m.......

Arfvode åt öfriga extra

lärare ................................

Aflöning till en planterings vakt.

...................................

Till stipendier.....................

Till arrendeafgifter för institutets
lägenheter och

experimentalfält ............

Till praktiska öfningar......

Till expenser .....................

Lön	Tjänst- görings- pennin- gar	Summa
3,000	1,500	1 4,500	(Fri bostad och vedbrand. Efter \ 5 år kan lönen höjas med 600 kr.
2,000 2,000	1,500 1,500	3,500 3,500	(Efter 5 år kan lönen höjas med , 500 kr. och efter 10 år med I ytterligare 500 kr.
—	—	3,500
	—	3,500	A extra stat.
	—	3,700
—	—	600	Fri bostad och vedbrand.
—	—	1,000
_		700
—	—	8,000
—	—	5,000
—	—	37,500 ■

Summa kronor

an J Af d, 1 den?f ?tat "PPtagna Al’ensmedlen utgår aflöning till en portvakt, som åtnjuter
kQ1,?n?. ; I må“ad®1} samt fn bostad. Då skogsskolornas vid Omberg och Kloten uteslutande uppgift
1 ,atl febTeda b 1 lntl;ad,e Vld skogsinstitutet, bör i verkligheten anslagssumman för detta ökas
kr till 48 500ekra Sk°SSsk°l01'' utSäende ärliSa anslagen å 5,500 kr. för hvardera eller med 11,000

Löneregleringskommittén finner i sitt förslag, att de nuvarande löneregleringsaflöningsförmånerna
äro allt för låga, och att de i hvarje fall böra
likställas med dem, som enligt 1904 års riksdagsbeslut äro gällande för
rektor och lektorer vid de högre allmänna läroverken. Den har för den
skull ansett sig böra föreslå för direktören 4,000 kronor i lön och 2,000

272

kr. i tjänstgöringspenningar jämte fri bostad och vedbrand, samt ålderstiliägg
till lönen med 500 kr. efter 10 år; och för de två ordinarie
lektorerna 2,600 kr. i lön och 1,400 kr. i tjänstgöringspenningar, samt
4 ålderstillägg å 500 kr. hvart 5:te år, däraf 350 kr. lön och 150 kr. i
tjänstgöringspenningar i öfverensstämmelse med bestämmelserna för
elementarlärarna. Åt plänteringsvakten har föreslagits 600 ki. i lön
och 500 kr. i tjänstgöringspenningar, samt ett ålderstillägg till lönen
efter 5 år med 100 kr. Då därjämte i förslaget upptagits bestämmelsen,
att i händelse af fri bostad och vedbrand lönen skall minskas med
250 kr., skulle plänteringsvakten likställas med vaktmästarna vid de
centrala ämbetsverken. Då de båda extra lektorerna för närvarande
åtnjuta ett arfvode motsvarande ordinarie lektors vid skogsinstitutet
begynnelseaHoning eller 3,500 kr., föreslår kommittén i anslutning till
ofvan relaterade förslag, att deras arfvode höjes till 4,000 kr. Till aflöning
af öfriga extra lärare vid institutet föreslås en höjning från
3,700 kr. till 5,000 kr.

Emellertid framhåller kommittén, att, »då i det uppdrag, som lämnats
de särskilda sakkunnige för skogsundervisningens ordnande, äfven
ingår frågan om skogsinstitutets organisation, ocli därutinnan torde vara
att motse förslag om mer eller mindre vid t gående ändringar, har kommittén
funnit sig endast böra tillse hvad som, sa länge nuvarande förhållanden
varda bibehållna, bör för institutets personal gälla uti aflöningshänseende».
På det lifligaste vilja de sakkunnige^ understödja den uppfattning,
som i ofvanstående i korthet återgifna förslag synes gorå sig
gällande, att en snar löneförbättring för skogsinstitutets lärare och öfriga
personal är synnerligen önskvärd. Den nuvarande aflöningsstaten, bortsedt
från besluten angående de nya extra lärarkrafterna, fastställdes så
långt tillbaka som 1892 och ha för direktören och den erm lektorn
varit gällande sedan 1876. Sedan dess ha ej blott alla lefnadsomkostnader,
såsom nogsamt genom den senaste tidens debatter och utredningar
i dessa frågor framgått, särskilt inom hufvudstaden betydligt
ökats, utan dessutom har hela skogsväsendets utveckling i vårt land
alltjämt höjt fordringarna på undervisningens beskaffenhet och ställer
för hvarje dag''som går större fordringar på undervisarna. Det förslag
till aflöningar, som de sakkunnige liärnedan gå att framlägga, måste
tydligen afgöras i samband med institutets omorganisation till eu veiklig
högskola för de med skogsvården sammanhängande vetenskaperna. Det
torde fördenskull, i den händelse det helt eller delvis vinner Kung!
Maj:ts gillande, säkerligen ej hinna framläggas till innevarande års
riksdag. Samtidigt som de sakkunnige på grund häraf tillåtit sig fästa

273

uppmärksamheten på ohållbarheten af de nuvarande lönförhållandena vid
institutet och önskvärdheten af dessas omedelbara förbättrande, vilja de
sakkunnige dock betona, att ett dylikt förslag, vare sig det kan komma
att grunda sig på löneregleringskommitténs betänkande eller framläggas
i annan form, såsom i senare års statsverkspropositioner ägt rum med
afseende på de extra ordinarie professorerna vid universiteten m. fl., dock
ej må låta lönförbättringen få annan karaktär än tillfällig eller gällande
längre än »nuvarande förhållanden varda vid institutet bibehållna.»''

Såsom i det föregående med styrka framhållits, är den ojämförligt De sakkunniges
viktigaste förutsättningen för att en högskola skall kunna motsvara törstande
anspråk, som man med rätta bör ställa på en sådan, att vid densamma
kunna bindas lärare, som hvar och en så vidt möjligt fullständigt behärskar
de ämnen, som falla inom hans undervisningsområde. Tydligt
är, att ju snäfvare gränserna för ett sådant område dragas, desto lättare
är att finna en fullödig representant för detsamma, såväl med tanke på
undervisningsskicklighet som själfständig vetenskaplig och praktisk verksamhet.
Idealet för en skogshögskola skulle sålunda ligga däri, att de
ämnesgrupper, som där företräddes, sönderdelades i vida högre grad
än de sakkunnige föreslagit, och att sedan hvarje disciplin omhändertoges
af sin specialist med tillräcklig aflöning för att åt sin vetenskap, sin
institution och sin undervisning kunna ägna hela sin verksamhet. Utan
tvifvel tenderar utvecklingen i de rikare kulturländerna åt detta håll
äfven vid fackhögskolorna. Vi äro här som på andra områden nödgade
att- rätta munnen efter matsäcken, och de sakkunnige hafva sålunda
måst inskränka sig till att föreslå endast tre ordinarie professorer
med ett mycket vidsträckt undervisningsområde. Vid uppgörandet af
förslag till aflöningsbelopp för dessa professorer har jämförelsen med
en vid 1907 års riksdag reglerad lönstat nämligen veterinärinstitutets
legat nära till hands. Samma skäl, som såväl i den förberedande
utredningen som särskildt i departementschefens anförande till statsrådsprotokollet
anföras för de af denne föreslagna och af riksdagen bifallna
aflöningarna till professorerna vid veterinärinstitutet, kunna säkerligen
med lika stort fog användas som motiv för de sakkunniges förslag att i
detta afseende likställa skogshögskolans professorer med universitetens.

Utan att på minsta sätt vilja förneka, att de intressen, som
veterinärinstitutet företräder, ej blott äro för landet i dess helhet af
utomordentligt stor betydelse utan äfven af den beskaffenhet, att deras
rätta omvårdnad med nödvändighet förutsätter en på verkligt vetenskaplig
grund byggd högskola, vilja dock de sakkunnige betona, att någon

274

Fr of amor ernå
''vid högskolan.

tvekan om behofvet af en sådan högskola ännu mindre kan vinna något
spelrum, då det gäller ordnandet af den högre skogsundervisningen.

Såsom de sakkunnige förut i detta betänkande sökt med skärpa
framhålla, gäller det att skapa ett undervisningsväsende, som för den
rätta vården och det råtta utnyttjandet af vår måhända största nationalegendom
skall dana fullt dugliga arbetskrafter. Det bör sålunda redan
från denna synpunkt vara klart, att det för detta ändamål ej får vara
tal om att sky några ekonomiska uppoffringar, om dessa hållas inom
rimliga gränser. I spetsen för detta undervisningsväsende kommer högskolans
lärarkår att ställas. På den kommer det allt ifrån början att
bero, huruvida utvecklingslinjerna för såväl det teoretiska studiet som i
många fall den praktiska lösningen af de skogliga spörsmålen komma
att läggas i rätt, fruktbärande riktning. Att de viktigaste lärarplatserna
besättas med verkligt framstående män, blir därför en fråga
vital ej blott för högskolan, utan vital äfven för den riktiga utvecklingen
af skogshushållningen inom vårt land.

Betraktas frågan från en annan sida, kommer man till samma
resultat. Det visar sig nämligen vid en jämförelse med universiteten,
att förhållandena vid dessa i mångt och mycket äro likartade med
dem, som enligt de sakkunniges förslag skulle bli rådande vid skogshögskolan.
Eleverna vid denna skola hafva aflagt studentexamen och dessutom
genomgått en förberedande praktisk krrrs. Inberäknadt denna
blir studietiden tre-årig. Dessutom bör ej glömmas, att tillfälle till
vidare utbildning i det ena eller andra facket skall beredas, att möjlighet
till själfständig vetenskaplig forskning såväl praktisk som teoretisk
skall öppnas, och att detta gäller ej blott för eleverna, som en omedelbar
fortsättning af studierna efter erhållet afgångsbetyg, utan också för de
skogstjänstemän, som, efter längre eller kortare tids arbete i skogarna, vid
högskolan länder begagnande af dess hjälpmedel, bibliotek, instrument, tekniska
utensilier, försöksfält m. m. tilläfventyrs vilja studera något särskilt
skogligt problem. Likaså bör ju tillgång till ett dylikt forskningsarbete
stå öppet äfven för lärjungar från andra högskolor. Då lärarens
råd eller ledning vid dessa studier ofta kommer att tagas i
anspråk, ligger det i öppen dag, att klufven på honom därigenom ej
obetydligt ökas. En ej oviktig omständighet, som äfven skärper anspråken,
blir föreståndarskapet för de samlingar, som höra till de olika
professorernas områden, och hvilkas omvårdnad och utvidgning fordra
särskild omsikt och intresse.

De kompetens villkor, som i stadgeförslagets § 35 finnas formulerade,
torde ock vara af den beskaffenheten, att de utesluta mindre kvalificerade

275

sökande,^ och ehuru på grund af ämnenas säregna beskaffenhet disputationsprof
ej kan fordras till mer än professuren i skogsbotanik, synes
det dock, som om fordringarna på utbildning äfven för de öfriga
kunna jämnställas med de vid universiteten gällande. Särskildt är härvid
att märka, att för kompetens till professuren i skogsskötsel fordras,
»att såsom ledare under längre tid af en mera omfattande svensk
skogsförvaltning visat sig äga framstående duglighet», och till professuren
i skogsuppskattning och skog sindelning, »att genom förtjänstfullt utförda
uppskattningar af och utredningar angående tillväxt å större skogsområden
ådagalagt framstående praktisk duglighet», sålunda i båda
fallen praktiska prestationer, som enligt sakens natur äro nödvändiga
kvalifikationer för ifrågavarande platser, och som till sin innebörd,
såväl hvad tidskräfvande arbete som grundliga studier beträffar, väl
torde kunna likställas med eljest fordrade teoretiskt-vetenskapliga prof.

I detta sammanhang torde äfven kunna åberopas jämförelse med
förhållandena i utlandet, hvarest, åtminstone där de skogliga förhållandena
nått en något så när hög utveckling, undervisningen åtminstone
i de viktigare ämnena anförtrotts åt professorer, något som ock framgår
af den lämnade öfversikten (Bil. E. sid. 355) öfver de viktigare
skogsundervisningsanstalterna i de med oss med afseende på skogsförhållanden
mest jämförliga länderna.

Slutligen må ej lämnas opåaktadt, att då två af de nu omhandlade
lärarplatserna höra besättas af män, som i ena eller andra afseendet
visat framstående duglighet i skogshushållningsfrågor, staten äfven
därvidlag i sin sträfvan att vid högskolan fästa de mest framstående
krafterna kommer att täfla med de enskilda skogsägarna, hvilka i många
fall visat sig kunna erbjuda synnerligen goda ekonomiska villkor, hvarigenom
många dugande förmågor frångått statens tjänst. Hvad lärarplatsen
i skogsbotanik vidkommer, gäller det åter täflan med universitet
och andra högskolor. Möjligheten att vid dessa ernå en god ekonomisk
ställning skall med all säkerhet drifva hvarje dugande vetenskaplig kraft
att lägga sina forskningar på andra områden än det skogsbotaniska, om
ej vid skogshögskolan en motsvarande ställning kan erbjudas.

De sakkunnige få sålunda på grund af här anförda skäl föreslå :

att professorerna vid skogshögskolan i aflöningsförmåner
likställas med professorerna vid veterinärinstitutet
och sålunda erhålla i lön 4,000 kr. och i
tjänstgöringspenningar 2,000 kr., hvartill kunna komma
två ålderstillägg till lönen med efter 5 år 500 kr. och
efter 10 år ytterligare 500 kr.

276

E. o. professorer
vid
högskolan.

Af det af de sakkunnige utarbetade förslaget till undervisningsplan
för skogshögskolan (sid. 177) framgår, att det förefinnes en betydande
skillnad i tjänstgöringsskyldighet mellan professorerna, hufvudsakligen
beroende på de olika ämnenas olika behof af praktiska öfningar. Enligt
detta förslag fördela sig tjänstgöringstimmarna för de tre föreslagna professurerna
på följande sätt, därvid naturligtvis hänsyn tagits endast till
den tid, som är omedelbart upptagen af föreläsningstimmar och lärjungarnas
ledning i öfrigt:

Professorn i skogsskötsel............

» i skogsuppskattning

in. m......................

» i skogsbotanik .........

Föreläsn.	Öfningskurs'')	Arb. o. demonstr. i skogen
timmar.	timmar.	dagar.
119	—	97
107	81	71
123	63	12 2).

Den tjänstgöringstid, som enligt denna tabell tillkommer de två
professorerna i skogsämnena, är sålunda betydligt större än för professorn i
botanik. Det synes fördenskull vara öfverensstämmande med billighet och
rättvisa, att åt de förra en skälig ersättning därför utgår.

De sakkunnige vilja fördenskull föreslå:

att ett årligt arfvode å 500 hr. tilldelas hvardera
af professorerna i skogsskötsel samt i skogsuppskattning
och skogsindelning.

Förslaget upptager (§ 26 samt sid. 94 o. f.) vidare tre extraordinarie
professurer. Med afseende på ämnesgruppen skog steknologi med
byggnads- och afdikning slära, så omfattar denna en så utomordentligt
viktig del af skogsund ervisning en och torde i så särskildt hög grad af sin
innehafvare fordra mångsidig erfarenhet och framstående praktisk duglighet,
att hos de sakkunnige tvekan uppstått, huruvida icke äfven för
denna lärarbefattning en ordinarie professur bort föreslås. Då emellertid
från rent vetenskaplig synpunkt ämnet är mindre själfständigt och mera
torde få anses som tillämpande de inom andra vetenskapsgrenar vunna erfarenheter,
hafva de sakkunnige här låtit sparsamheten råda och stannat
vid att föreslå en lägre aflönad, e. o. professur. Tjänstgöringsskyldigheten
för denne i jämförelse med de två öfriga e. o. professorerna framgår af
följande tabell:

*) Till öfningskurser räknas såväl öfningar å lärosalen som öfningar ute i naturen. Anmärkas
bör, att vid de förra öfningarna arbetet pågår 2 å 3 timmar för gång, medan för de senare räknas
med en arbetsdag af 10 timmar.

•) Jämte här ofvan upptagen tid åligger det professorn i skogsbotanik att å lämplig tid
under terminerna anordna exkursioner i högskolans närhet.

277

Föreläsn. Ofnings- Arb. o.
timmar. kurs1) demonstr.

timmar. i skogen
dagar.

E. o. professorn i skogsteknologi m. m............. 129 51 94

)) )) » i marklära med geologi jämte

klimatologi ........................... 104 — 8

» » » i skogszoologi med jakt- och

fiskevård................................. 127 — 1 ()-■}.

Ehuru den tjänstgöring, som sålunda skulle tillfalla ämnesgrupperna
marklära med geologi m. m. och skogszoologi m. m. ju synes ganska betydlig,
så måste man dock fråga sig, huruvida det med dessa platser förbundna
arbetet kan blifva af sådan art, att det helt upptar eu persons tid. De sakkunnige
hafva L annat sammanhang (se sid. 95 o. f.) ställt den invändning,
som ligger i denna fråga, i sin rätta belysning, samtidigt som de erkänt det
berättigade i densamma. Här vilja de sakkunnige endast erinra om, att
just däri, att undervisningen sker vid en högskola, som organiseras för ett
alldeles speciellt ändamål, ligger nödvändigheten att till handhafvare af de
för detta ändamål viktigaste platserna må kunna nämnas personer, som
äro fullt medvetna om ämnenas till följd däraf säregna läggning och i tid
sökt att på detta speciella mål inrikta sina studier. Skall någon utsikt
finnas att i angifven riktning få studierna vid högskolan fruktbringande,
fordras nödvändigt lärare, som klart fatta sin uppgift att efter de för
skogen viktiga synpunkterna författa sina föreläsningar och ordna sina
institutioner med dessas tekniska hjälpmedel, praktiska öfningar och
samlingar. Den nödvändiga förutsättningen därför är en väl afiönad
plats, hvilkens innehafvare ej nödgas anse densamma blott som ett
tillfälligt trappsteg till något bättre, utan som sökt platsen fullt
medveten om de med densamma förenade krafven, och att dessa icke
kunna fyllas utan långvarigt och på speciella utgångspunkter fotadt,
liksom på ett speciellt mål inriktadt arbete.

Om dessa förutsättningars riktighet äro de sakkunnige lifligt öfvertygade,
liksom af ofvanstående resonnemang själfklart följer, att det
skulle lända en blifvande skogshögskola till betydande men, om allt för
små aflöningsförmåner skrdle bortskrämma kompetenta sökande. Det har
då gällt att se till, om icke annat arbete än den direkta undervisningen
skulle kunna förenas med de föreslagna platserna och utfylla tjänstgöringstiden.
Klart är, att för de här ifrågavarande lärarna, liksom för
de ordinarie professorerna, det skall yppa sig rikliga tillfällen att syssla
med vetenskapliga frågor. De sakkunnige ha likväl ej kunnat värja

’) Jmfr not. 1 å föregående sida.

2) Jämte härofvan upptagna tid åligger det e. o. professorerna i marklära m. m. och skogszoologi
m. m. att å lämpliga tider under sommaren anordna exkursioner i högskolans närhet.

278

sio- för den tanken, att, af huru stor vikt ett dylikt forskningsarbete
än må vara, vårt land näppeligen kan tillåta sig däremot svarande
ekonomiska uppoffringar, utan att samtidigt denna forsknings mai sa
fastställes och dess gränser så uppdragas, att don så omedelbart som
modigt gagnar skogshögskolans ändamål. Då chefen för jordbruksdepartementet
vid 1901 års riksdag framlade förslag om ökandet al
lärarkrafterna vid skogsinstitutet, yttrade han bland annat, att »därest
den framställning om anordnande af ett forstligt försöksväsende, som
departementschefen jämväl komme att göra, vunne bilall, skulle genom
en tillräcklig ökning i antalet lärare vid institutet äfven beredas möjlighet
att åt vissa af lärarna anförtro ledningen af de blifvande lörsoksåtgärderna
och undersökningarna, livilket syntes vara en väsentlig
förutsättning för ett ändamålsenligt och ej alltför kostsamt ordnande
af nämnda försöksväsende». Som bekant beviljade 1902 års riksdag
medel till inrättandet af statens skogsförsöksanstalt, som den numera
benämnes, men såsom på annat ställe i detta betänkande närmare utredes
(sid. 95) kan dess då fastställda organisation ej anses slutgiltig,
utan kräfva de alltjämt aktuella och ständigt ökade skogliga spörsmålen
utvidgade arbetskrafter. Under sådana förhållanden har det synts de
sakkunnige lämpligt, om åt de e. o. professorerna i marklära med
geologi jämte klimatologi samt i skogszoologi med jakt- och fiskevård
äfven öfverlämnades såsom ett viktigt uppdrag, utgörande en integrerande,
med deras undervisningsverksamhet likställd del al deras arbete,
att planlägga och utföra sådana skogliga försök, som kunde med deras
ämnesområden anses närmast förbundna, ett förslag som desto lättare
torde kunna realiseras, som dessa lärares tjänstgöring under sommaren i
öfrigt skulle blifva jämförelsevis obetydlig. Härigenom vinner man, att
inrättandet af de ur ren högskolsynpunkt absolut nödvändiga e. o,
professurerna i dessa ämnen äfven ur ekonomisk synpunkt med hänsyn
till arbetskraftens fulla utnyttjande blir fullt berättigad^ och samtidigt
ordnas den utvidgning af försöksanstaltens verksamhet, som eljest
skulle medföra betydligt större kostnader och säkerligen endast för en
kort tid kan undanskjutas; och slutligen måste genom en sådan anordning
de respektive lärarnas hela verksamhet fördjupas, så till vida
att den uteslutande kommer att omfatta skogliga frågor, hvarigenom
ett viktigt önskemål uppnåtts.

För öfrigt gälla ju för de nu afhandlade lärarnas ekonomiska
ställning samma skäl, som för de ordinarie professorerna anförts; och
ehuru, såsom nyss framhållits, säkerligen för skogsund ervisningen omedelbart
och för skogshushållningen i dess helhet medelbart utan all fråga
varit förmånligast, om alla ordinarie lärare kunnat i ekonomiskt afseende

279

likställas, kafva de sakkunnige låtit sparsamhetsskäl råda och för dessa
lärarbefattningar stannat vid att föreslå en lägre aflöning.

De sakkunnige anse sig sålunda böra föreslå, att de e. o. professorerna
vid skogshögskolan likställas med de för närvarande så benämnda
lärarna vid universiteten och karolinska institutet. Dessa lärares lönfråga
är visserligen ännu icke ordnad, och de sakkunnige kunna sålunda här
ej fraipstäfla ett definitivt förslag, hvilket vore att gå den nu pågående
utredningen i förväg; utan torde det lämpligaste vara att föreslå löneförmånerna
i anslutning till det förslag till en tillfällig förbättring, som
af 1906 års riksdag godkändes beträffande nu ifrågavarande professorer.

Det riktiga i att föreslå dessa lönförmåner för de e. o. professorerna
vid en fackhögskola framgår äfven däraf, att 1907 års riksdag beviljade
liknande tillfällig lönförbättring åt motsvarande lärare vid farmaceutiska
institutet. De sakkunnige föreslå således:

afl för de e. o. professorerna vid skogshögskolan
bestämmes en begynnelselön af 5,500 kronor, däraf
3,800 kronor lön och 1,700 kronor tjänstgöring spenningar,
hvartill efter 5 år kan komma ett ålderstillägg af 500
kronor att tilläggas lönen. Då emellertid tjänstgöringstiden
för e. o. professorn i skog steknologi betydligt öfverstiger
den för de öfriga, föreslå de sakkunnige för honom
ett särskildt arfvode på 500 kronor.

Skulle det visa sig, att ingen af samtliga sökande, ehuru de Tillförordnade
afla formellt på ett tillfredsställande sätt styrkt sin kompetens, af larars''
styrelsen, som i slikt fall säkerligen begagnat sin rätt att tillkalla
särskilda sakkunniga, kunnat anses fullt skicklig till platsen, så förordnas
den mest förtjänte att på tre år uppehålla densamma på förordnande.

Genom denna bestämmelse, som innehålles i stadgeförslagets § 36, synes
tillräcklig trygghet ha vunnits mot ett förhastadt anställande af ej tillräckligt
skicklig person. Äfven en annan fördel torde genom detta
stadgande kunna vinnas. Det lärer väl nämligen få anses sannolikt,
att de flesta sökande för att undgå ett eventuellt förordnande och
genast ernå utnämning till den sökta platsen, vilja förete så många
meriter som möjligt. Gäller det flera än eu sökande, skall konkurrensen
i de flesta fall tvinga dessa, att äfven genom hållande af de i § 30 omnämnda
profföreläsningarna ytterligare styrka sin kompetens. År det
endast en sökande, och platsen icke af styrelsen genom dess enligt § 33
tilldelade rätt att till densamma kalla lämplig person blifvit besatt, så
synes ett underlåtande af sådan sökande att begagna profföreläsningarna
såsom ännu ett medel att öka sina meriter, lätt nog förminska hans ut -

280

Hes slip enäio
åt de ordinär,
. lärarna.

sikter till platsens erhållande. Ty just då kan styrelsen begagna sig af
§ 36, som ger möjlighet att äfven utom sökandenas krets tillförordna platsens
innehafvare, och komme således i detta fall denna paragraf att verka på
samma sätt, som eljest täflan mellan flera sökande skulle gjort (jfr sid 92).

I samband med nu omhandlade aflöningsförmåner hafva de sakic
kunnige äfven tagit i öfvervägande, huruvida icke ett visst årligt anslagborde
föreslås att användas till årliga resstipendier för skogshögskolans
ordinarie lärare. Den kommitté, som af det stolle akademiska konsistoriet
i Lund år 1902 tillsattes för att utreda frågan om ^stipendier
för universitetens ordinarie lärare, yttrar följande: »Med nutidens rastlösa
arbete å de vetenskapliga forskningsområdena och den snabba utveckling,
hvari vetenskaperna äro stadda, ställas stora anspråk på dessa vetenskapens
målsmän vid våra universitet. Med skäl kan man fordra af
dem, att de skola ej blott följa utvecklingen af hvars och ens speciella
disciplin, utan ock vara förtrogna med alla framsteg och förbättringar
i undervisningsmetoderna samt anordningar vid de vetenskaperna tillhörande
institutioner af olika slag. Att på samma gång man ägnar tid
åt föreläsningar, öfningar och själfstudier, medelst de litterära hjälpmedlen
på ett tillfredsställande sätt öfverblicka och följa vetenskapernas
framsteg, lär väl enligt alla sakkunnigas mening icke vara möjligt.
Genom besök vid de stora kulturländernas universitet och andra vetenskapliga
inrättningar samt deltagande i de större kontinentala vetenskapliga
årsmötena kan däremot på ganska kort tid ur första hand
vinnas bekantskap med större delen af de mera betydande nya upptäckterna,
åsikterna och teorierna, sadana de framställas af sina egna
upphofsmän, och därigenom samt genom den åtföljande diskussionen
vinnes en bättre kunskap om dem än genom månadslånga litteraturstudier.
De nyare undervisningsformerna fordra lyckligtvis äfven af
universitetsläraren, att han skall träda i annan beröring med sina. lärjungar
än endast genom föreläsningar, och huru dessa undervisningsformer
annorstädes utbildas och omgestaltas samt fylla sin uppgift, lär
man endast ganska ofullständigt och opålitligt genom årsberättelser och
dylikt tryck. Den stora vikten af personlig bekantskap och beröring
med framstående, stundom ledande representanter för de forskningsgrenar,
som en professor själ! har att bearbeta och föredraga, torde ej
behöfva någon vidare motivering. Erinras bör äfven, att med de relativt
små anslag, som stå universitetens institutioner till förfogande, kunna
och böra icke inköp af instrument och annan materiell göras på försök,
utan man måste taga kännedom om andras erfarenhet af desamma, och
med de ständiga förändringar, som häruti äga rum, blifva besök å rikt
försedda institutioner en nödvändighet för den, som själf har att om -

281

besörja en institutions utrustning. Och äfven åtskilligt annat skulle ur
såväl allmänvetenskaplig som mera individuell synpunkt kunna anföras
för att klarligen visa universitetsprofessorernas ofta återkommande och.
växande behof att göra bekantskap med vetenskapsmän, vetenskapliga
institutioner, museer m. in. utom det egna landets gränser, men det
redan anförda torde vara fullt tillräckligt.»

De sakkunnige kunna ej finna annat, än att det här förda resonnemanget
är fullständigt öfvertygande. 1905 års riksdag beviljade också
det af Kungl. Maj:t begärda anslaget på 10,000 kronor, afsedt att enligt
af Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser fördelas som resstipendier
bland ordinarie lärare och vissa andra tjänstemän vid rikets universitet
samt karolinska mediko-kirurgiska institutet. Af departementschefens
yttrande till statsrådsprotokollet vid ifrågavarande punkt under åttonde
hufvudtiteln framgår, att till resunderstöd åt lärare vid tekniska högskolan
finnes å ordinarie stat uppfördt ett belopp af 1,800 kronor, äfvensom
att anslag å extra stat sedan flera år utgå: till resstipendier åt
prästmän, 5,000 kronor, till resstipendier åt föreståndarinnor och lärarinnor
vid högre skolor för kvinnlig ungdom och samskolor, 6,000 kronor,
till resstipendier åt rektorer samt öfriga lärare och lärarinnor vid folkskolseminarierna,
2,000 kronor, till resstipendier åt folkskollärare och
folkskollärarinnor, 4,000 kronor, samt till resstipendier åt föreståndare,
lärare och lärarinnor vid rikets abnormskolor, 1,000 kronor. Härtill kan
fogas, att afsevärda belopp dessutom utgå såsom resstipendier åt elementarlärare
i lefvande språk, domare, officerare, civila och militära läkare samt
såsom handelsstipendier och för utbildning i konsulatgöromål. Visserligen
finnes ock ett å ordinarie stat uppfördt reservationsanslag till resstipendier
samt läroböckers och lärda verks utgifvande å 26,500 kronor. En stor
del däraf, 7,000 kronor, är emellertid sedan länge förbehållen åt yngre
obefordrade vetenskapsidkare vid universiteten, och på den återstående
summan torde så många olikartade och berättigade anspråk årligen
ställas, att den endast med största svårighet kan motsvara desamma.

De medel, som under domänstyrelsens stat äro anslagna till resunderstöd,
torde mer än väl behöfvas för den egentliga skogsstatens
behof. Af desamma kunna dessutom endast de i skogsstaten anställda
lärarna erhålla understöd.

Då det väl ej af någon kan jäfvas, att samtliga de skäl, som
anförts och ledt till riksdagens beslut om resstipendier för universitetsprofessorer
in. fl., äga sin fulla giltighet med afseende äfven på fackhögskolor,
och det å andra sidan ej synes vara möjligt att anföra ett
enda rimligt skäl, hvarför lärarna vid sådana undervisningsanstalter

282

Högskolans

rektor.

skulle vara hardt nära den enda kategori, som i detta afseende ej åtnjöte
statsunderstöd, kunna de sakkunnige ej underlåta att framställa förslag om
resstipendier för skogshögskolans ordinarie lärare. Enligt de bestämmelser,
som Kungl. Maj:t, låtit utarbeta för universitetens resstipendier, och
hvilka framlades för 1906 års riksdag, utgår stipendium för resa till utrikes
ort med 550 kronor för stipendiat från universitetet i Uppsala eller karolinska
institutet. Vidare stadgas, att stipendiet ej bör tillkomma person, som förut
åtnjutit dylikt, förr än minst 5 år därefter förflutit. Då skogshögskolan
enligt föreliggande förslag skulle förläggas till Stockholm, synes stipendiets
storlek böra sättas till 550 kronor. Utdelas ett sådant årligen, blir hvar och
en af de sex ordinarie lärarna i tillfälle till utländsk studieresa hvart sjätte
år, något som ju må lämna anses tillnärmelsevis motsvara behofvet. Dock
vilja de sakkunnige fästa uppmärksamheten vid, att ett större anslag för
detta ändamål torde vara önskligt under de år, då de olika institutionerna
vid skogshögskolan skola iordningsställas, på det att hvarje institutionsföreståndare
finge tillfälle att företaga en studieresa under de tva närmast
efter riksdagens beslut om skogshögskolans inrättande följande somrarna
för studier af motsvarande utländska institutioner.

De sakkunnige föreslå således:

att till resstipendier för ordinarie lärare vid skogshögskolan
må på ordinarie stat anslås 550 kronor att
utdelas årligen enligt de bestämmelser, som af Kungl, Maj:t
utfärdas, dock att de ej anslås lediga förr än till sjätte
sommaren efter skogshögskolans organisationj samt att
till resstipendier för skogshögskolans 6 ordinarie lärare
må anslås 3,300 kronor att fördelas på två år, dels
samma år och dels året närmast efter det, då riksdagen
fattat beslut om skogshögskolans organisation.

Enligt stadgeförslaget skulle en af de ordinarie lärarna utses till
högskolans föreståndare med titel rektor. En chefsställning innebär
ju alltid i och för sig betydligt ökadt ansvar, och stora anspråk höra
ställas på innehafvaren af denna post vid högskolan, där det gäller ej
blott att bevaka, att maskineriet i sin helhet fungerar tillfredsställande,
utan äfven att öfva ständig uppsikt öfver de särskilda institutionernas
behöriga underhållande och tidsenliga utveckling, uppmärksamt följa
undervisningens jämna gång och hålla ett vaksamt öga på såväl lärarkårens
och andra tjänstinnehafvares nitiska handhafvande af sina plikter,
som på elevernas uppförande och förhållanden i allmänhet. En blick
på stadgeförslagets § 44 torde dessutom tillfyllest visa, att utom ofvan
antydda allmänna chefsplikter en mångfald göromål af synnerligen

283

skiftande art på rektor ställa sådana fordringar, att, äfven om den i § 43
föreslagna minskningen af hans undervisningsskyldighet kunde blifva
något så när effektiv, hans tid blefve i synnerligen utsträckt grad upptagen.
Då man härtill ställer såsom en oafvislig fordran, att rektor
genom sin ställning som högskolans chef och samtidigt dess representant
i styrelsen skall äga förmågan af och begagna hvarje tillfälle till
initiativ af på olika områden af högskolans verksamhet fruktbringande
förslag,. synes det de sakkunnige uppenbart, att för rektor ett afsevärdt
tillägg i_ aflöningsförmåner bör bestämmas. Äfven i detta fall följa de
sakkunnige i sitt förslag den fastställda staten för veterinärinstitutet
och föreslå sålunda:

att rektor tilldelas ett årligt arfvode å 1,000 kronor,
hvartill synas höra läggas de af ålder åtnjutna förmånerna
af fri hostad och vedbrand, I enlighet med
bestämmelserna i de under de senaste åren af riksdagen
fastställda lönregleringarna torde samtidigt höra stadgas,
att vid åtnjutande af fri hostad från lönen årligen afdragas
500 kronor.

All öfrig undervisning vid högskolan skulle enligt de sakkunniges
förslag bestridas af lärare, som på viss tid eller tillsvidare förordnas.
Bland dessa är det en, som genom undervisningstidens längd och undervisningens
beskaffenhet i öfrigt intager en särskild ställning, nämligen
ötverassistenten, som skulle blifva såväl lärare i skogs- och fältmätning,
som föreståndare och ledare för den förberedande kursen. Undervisningsplanen
upptager för öfverassistenten 18 föreläsningstimmar, 54 timmars
handledning i kartritning in. in., 58 dagars ledning af mätningsöfningar
och 44 dagars ledning • af diverse skogsarbeten, eller, därest, arbetsdagen
beräknas till tio timmar, tillsammans 1,092 timmars omedelbar
tjänstgöring. Denna infaller hvad de praktiska öfningarna beträffar
uteslutande under den förberedande praktiska kursen 5 juli—20 december,
under det att ötverassistenten under vårterminen biträder vid undervisningen,
särskilt med, granskningen af de af eleverna uppgjorda
hushållningsplanerna, samt vid kulturarbetena i skogen under maj månad.
Det är således ett betydande arbete, som åligger denna lärare, och särskilt
nn(^er ^en förberedande kursen ligger stor vikt uppå hans disciplinariska
förmåga. Likaså blir hans omdöme, ehuruväl icke ensamt afgörande,
i allt fall tungt vägande vid pröfningen af hvilka elever, som från den
förberedande kursen skola lämnas tillträde till högskolan, alldenstund

bäfver

assistenten

284

il''åtrå lärare
vid högskolan.

lian blir den lärare, som under den längsta tiden oafbrutet varit i tillfälle
att iakttaga de unga alumnernas allmänna läggning och särskilda
fallenhet eller obekvämhet för skogsmannayrket.

Under sådana förhållanden ha de sakkunnige tagit i öfvervägande,
huruvida icke lämpligen innehafvaren af denna plats borde ernå eu
fastare ställning än på förordnande och i så fall möjligen likställas med
de e. o. professorerna. En sådan anordning torde likväl möta ganska
betydande svårigheter. Vare sig aflöningen ställdes lika med den för
de e. o. professorerna föreslagna eller något lägre, borde den likväl
sättas så högt, att vederbörande lärare kvarstannade på densamma och
kunde bilda familj. Det vore emellertid liårdt, att för så lång tid af året
som maj, samt juli—december månader skilja familjens medlemmar från
familjefadern, utan borde då sådana anordningar vidtagas, att familjen
kunde åtminstone under de tider, då undervisningen är förlagd till
Malingsbo, vistas å den plats, där läraren hade sin verksamhet. Detta
skulle medföra betydande kostnader för uppförande och underhåll af
för detta ändamål lämpad bostadslägenhet. Dels därigenom, dels genom
den högre lönen skulle sålunda kostnaderna betydligt ökas, och dessutom
torde det kunna ifrågasättas, om icke den rörlighet i fysiskt hänseende,
som för ifrågavarande, i detta afseende särskildt kräfvande lärarbefattning,
blir en nödvändig förutsättning, lättare kan presteras, om platsen
besättes från de yngre skogstjänstemännens led. De sakkunnige hafva
sålunda ansett lämpligt att föreslå platsen tillsatt på förordnande. För
att emellertid möjliggöra förvärfvandet till denna plats af en ej blott i
sitt fack framstående, utan äfven i ofvan antydda afseenden dugande
kraft föreslå de sakkunnige:

att för öfverassistenten bestämmes ett årligt arfvode
af 4,000 kronor.

För undervisningen i skogspolitik med skogsstatistik (nationalekonomi),
i lagkunskap, i författningskunskap och tjänstexpedition med
bokföring, i organisk, fysikalisk och teknisk kemi samt i jordbruksekonomi
torde såsom hittills extra lärare böra förordnas; jfr sid. 94—96.

Nu gällande undervisningsplan för skogsinstitutet upptager för
extra lärarna i ifrågavarande ämnen 304 undervisningstimmar; därför
utgår ett anslag af 3,700 kronor. Då härifrån afräknas ett anslag af
200 kronor för undervisningen i kalligraf!, blir ersättningen för timme
ungefär 11,50 kronor. Löneregleringskommittén anser i sitt betänkande
denna ersättning för låg och föreslår en höjning till 5,000 kronor, motsvarande
en timersättning af ungefär 15,80 kronor, då nämligen från

285

de 5,000 alltjämt 200 kronor, afsedda för undervisning i kalligraf! frånräknas.

Ehuru för de nu omhandlade ämnena endast ett ringa timantal
kunnat i undervisningsplanen inrymmas, ligger det dock i öppen dag,
att de äro för skogstjänstemannens fullständiga utbildning af mycket
stor betydelse. Det är sålunda af vikt, att för denna undervisning erhållas
de bästa af de krafter, som hufvudstadens högskolor, vetenskapliga
eller ämbetsinstitutioner erbjuda. För detta ändamål är det nödvändigt
att bjuda något så när antagliga villkor, och vid fastställandet
åt de villkor, som de sakkunnige för dessa extra lärare föreslå, hafva
de ansett sig finna en tillfyllestgörande jämförelsepunkt i dem, som
numera allmänt erbjudas enskilda föreläsare af arbetarinstituten eller
hånande organisationer inom hufvudstaden. Dessa betala 25 kronor för
föreläsning. Då emellertid vid skogshögskolan blefve fråga om regelbundet
återkommande verksamhet, ha de sakkunnige ansett denna
summa kunna något sänkas; men med fästad hänsyn till önskvärdheten
af att förordnandet af samma lärare under längre tid förnyades,
hvarigenom kontinuiteten i undervisningen bibehölles, och läraren helt
naturligt intresserades att utarbeta sina föreläsningar med speciell uppmärksamhet
fästad på det särskilda yrke, för hvilket hans elever utbildades,
och af samma anledning att omsorgsfullt sysselsätta sig med
de delar af sin vetenskap, som närmast berörde skogshandteringens eller
skogsvetenskapernas områden, hafva de sakkunnige ansett, att ersättningsbeloppet
för hvarje timme ej borde sättas lägre än 20 kronor.
De sakkunnige hafva dock ej kunnat dölja för sig, att den de! af nu
ifrågavarande undervisning, som utgöres af praktiska öfningar, ej kan
erfordra lika noggranna och tidsödande förberedelser som de rena föreläsningstimmarna,
hvarför ersättningsbeloppet för sådan undervisning
lämpligen torde höra vidkännas ytterligare en jämkning nedåt, och
torde 10 kronor för timme kunna anses såsom skälig godtgörelse. Undervisningsplanen
visar, att det åtgår

för den teoretiska undervisningen:

i skogspolitik och skogsstatistik....... *>,4

i lagkunskap..............................................ZIZ""Z''" 42 >,

i författningskunskap och bokföring ............................ 84 »

i organisk och teknisk kemi ............................................. 30 »

i jordbruksekonomi ............................................................ 41 ,

Summa 281 tim.,

286

Anslag till
praktiska
öfning ar vid
högskolan och
den för•
beredande
kursen.

samt för den praktiska undervisningen:

i tjänstexpeclition med bokföring.................................... 40 tim.

i jordbruksekonomi............................................................ ® dagar.

Det anslag, som skulle erfordras för att uppehålla den teoretiska
undervisningen skulle sålunda enligt de sakkunniges förslag uppgå till
4 620 kronor; och för den praktiska undervisningen i tjänstexpedition
och bokföring 400 kronor. Den praktiska jordbruksund ervisningen i
salu- och arrendevärdering af inägojord, jämte af och tillträdessyn samt
ekonomisk besiktning under uppsättande af vederbörliga syninstrument
kan, förlagd som den är till fältet, ej omfatta hela antalet lärjungar pa
en gång, utan torde densamma inberäknadt resor böra fördelas på en
tid af omkring 14 dagar, och anse de sakkunnige arfvodet därför lämpligen
böra bestämmas till 300 kronor. Sammanräknas de nu nämnda
beloppen erliålles summan 5,320 kronor. Då det ej lärer kunna förnekas,
att något af de åt extra lärarkrafter anförtrodda ämnena i
jämförelse med ett annat tilläfventyrs kan erfordra en målsman med
grundligare studier och större praktisk erfarenhet såsom förutsättning
för lärarverksamhet, och lör tillgodoseendet däraf en något högre ersättning
kan komma att behöfvas, anse de sakkunnige, att summan,
på stvrelsens förslag, bör af Kungl. Maj:t fördelas på de olika ämnena.

De sakkunnige föreslå således:

att för anställande af extra lärare vid skogshögskolan
beviljas en summa af 5,320 kronor att efter
förslag af styrelsen af Kungl. J\Iaj:t å de olika ämnena
fördelas.

Å det nuvarande skogsinstitutets stat är, såsom förut omnämnts,
uppfördt ett fast anslag af 8,000 kronor till »praktiska öfningar». Af
detta anslag har, i den man det räckt till, bestridts lärarnas dagtraktamenten
och resersättningar, assistenternas _ arfvoden och resersättningar,
handtlangning och materiell samt i vissa fall kosthåll föi
eleverna under resor och praktiska öfningar. Kostnader öfverstigande
det fasta anslaget hafva bestridts dels af arfvoden, som utgått för af
institutets elever under vederbörande lärares ledning verkställda uppmätningar
och indelningar af skogar, dels af bidrag från eleverna
själfva, i det att hvarje elev för sommaren deponerat en summa af 200
kronor att till sådant ändamål användas. För de praktiska öfningarna
har sålunda under år 1907 stått till institutets förfogande:

287

Bestämda anslaget .......................................... kronor 8,000: —

Uppburna arfvoden för skogsindelningarm. m. „ 2,725:7 0

•Åt eleverna inbetalda ..................................... ^ 12,142: 56

Summa kronor 22,868: 2<T.

Denna slutsumma bär i det allra närmaste tagits i anspråk för
1907 års^ praktiska öfningar, hvarvid dock torde böra särskildt erinras,
att däraf äfven utgått kostnaderna för elevernas kosthåll. Möjligen
uppkommet öfverskott af elevernas inbetalningar har eljest till dem
återbetalats.

Det synes de sakkunnige önskvärdt, att äfven vid den blifvande
skogshögskolan ett bestämdt anslag finnes tillgängligt för bestridande
af kostnaderna för praktiska öfningar, och böra af detta anslag utgå
lärarnas och assistenternas traktamenten, arfvoden och resersättmngar,
handtlangningsmedel samt kostnaden för vid Öfningarna erforderlig
materiell m. m.

De sakkunnige vilja då först yttra sig om assistenterna. Vid
skogsinstitutet tjänstgjorde sommaren 1907 från den 14 till den 28
maj en, från den 15 juni till den 1 sept. två, från den 1 juli till den
1 sept. en och från den 21 juni till den 20 juli en, således samtidigt 4
assistenter. Assistenterna vid skogsinstitutet hafva under senare år till
och med. år 1906 åtnjutit ett arfvode af 200 kronor i månaden jämte
resersättning efter resreglementets 4:de klass till och från förrättningsstället.
På grund af svårigheterna att för denna aflöning erhålla fullt
lämpliga personer till de ganska kräfvande assistentbefattningarna ökades
år 1907 arfvodet för månad till 300 kronor för assistent, som förut
tjänstgjort såsom sådan eller i öfrigt genom mera mogen erfaren hot
visat sig därtill särskild! lämplig, under det att arfvodet för nyanställd
assistent bestämdes till 250 kr. för månad.

För att kunna erhålla goda förmågor till de maktpåliggande
platser, som af assistenterna vid högskolan skola beklädas, där det
erfordras ej blott fullödiga kunskaper i de särskilda ämnena, utan äfven
lärarskicklighet och praktisk erfarenhet och således en större utbildning
och mognad, än som i allmänhet torde förefinnas hos de allra yngsta
årsklasserna af de extra jägmästarna, anse de sakkunnige arfvodet
höra höjas till 300 kronor i månaden med oförändrad resersättning.
Då elevantalet enligt af de sakkunnige framställdt förslag kommer
att betydligt ökas, blir behofvet af assistenter äfvenledes större, och
ha de sakkunnige ansett, att för de praktiska öfningarna vid skogshögskolan,
som motsvara de nuvarande årliga öfningarna vid institutet,

288

erfordras 3 assistenter. Detta understiger visserligen antalet assistenter
under år 1907, men deras tjänstgöringstid blir i stället betydligt längre.
Härtill kommer den förberedande praktiska kursen, till hvilken ett
obegränsadt antal elever bär tillträde. Ehuru det naturligtvis är omöjligt
att beräkna, huru stor tillströmningen af aspiranter kan blifva, torde
man dock kunna såsom ett maximum antaga 70 årligen. Beräknas en
assistent på hvar 15:de elev, skulle sålunda här erfordras 5 assistenter.
Häraf kommer sålunda eu höjning af ifrågavarande anslag att betingas.
Beräknas först för de praktiska öfningarna vid högskolan 3 assistenter
årligen med ett arfvode af 300 kronor i månaden eller 10 kronor om
dagen och tjänstgöring hela den tid öfningarna vara, irån den 1 maj till
den 28 augusti eller 120 dagar, erliålles eu summa af 3,600 kronor. Den
förberedande praktiska kursen varar från den 5 juli till den 20 decemoer
eller 169 dagar, och blir enligt samma beräkningsgrund arfvodet fölen
assistent under denna tid 1,690 kronor och för 5 assistenter 8,450
kronor. Upptages resersättningen för de ofta långa resorna till 125
kronor för hvarje resa, erhålles, under antagande att hvarje assistent
gör två resor, en summa af 2,000 kronor. För assistenternas vidkommande
skulle således årligen erfordras 14,050 kronor.

Beträffande lärarna, hafva dessa hittills för ledande af skogsinstitutets
praktiska öfningar åtnjutit dagtraktamente och resersättning
enligt 4:e klassen af gällande resereglemente, utom direktören, som åtnjutit
ersättning efter 3:e klassen af samma reglemente. På grund åt
de alltmera ökade lefnadskostnaderna under resorna samt i betraktande
af den ställning lärarna vid skogshögskolan med afseende på kompetensfordrins^ar
och aflöningsförliallanden komma att intaga i förhållande
till den nuvarande lärarpersonalen vid skogsinstitutet, finna de sakkunnige
skäligt, att lärarna vid skogshögskolan må åtnjuta resersättning
och dagtraktamente efter 3:e klassen af resreglementet. Härigenom
torde ersättningen för lärarnas resor ökas från nu utgående
omkring 3,000 kronor till 4,500 kronor.

Öfver assistenten, som har sin egentliga verksamhet såsom ledare
af den förberedande kursen, förlagd till Malingsbo, torde ej böra äga
rätt till särskild ersättning för den tid öfningarna där fortgå, Däremot
synes såväl dagtraktamente som resersättning böra utgå för den längre
studieresa, i de flesta fall sannolikt till Norrland, som årligen skall
företagas, och anse de sakkunnige denna böra bestämmas efter resreglementets
4:de klass. Enligt undervisningsplanen omfattar nämnda
resa 38 dagar, hvadan till dagtraktamenten en summa af 304 kronor
erfordras, och då reskostnaderna i öfrigt torde kunna sättas till 196

289

tf°500 ]frät''VeS iÖr ö^verassistentens vidkommande en årlig resersättning

Hvad beträffar eleverna, så hafva, såsom ofvan anförts, kostnaderna
tor deras resor och praktiska öfningar äfvensom kosthåll därunder hittills
visserligen till en del betäckts af allmänna medel, men har omkring
hälften af de för ifrågavarande ändamål ntgifna belopp ersatts
.®ve™a fjälf7?'' Dessa Revernas bidrag hafva till hufvudsaklig del
utgått för kosthåll, om än, där de ordinarie anslagen eller tillfälliga
indelmngsarfvodena ej räckt till, äfven öfriga omkostnader bestridts af
elevmedel. De sakkunnige finna det fullt riktigt, att eleverna vid högskolan
själfva få betala sitt kosthåll under dessa resor och praktiska
ö nirigar. Omkostnaderna för själfva resorna, Indika ingå såsom en
absolut nödvändig länk i undervisningssystemet, och utan hvilkas fullgörande
afgangsexamen ej kan ifrågakomma, synas däremot de sakkunnig^
böra ersättas af allmänna medel. Skulle eleverna själfva bekosta
dessa resor, upphörde i och med detsamma undervisningen vid
hogskolan att vara kostnadsfri. Beräknar man själfva reskostnaden
onr ,,, sommar tm ,60 ki-onor och antalet elever vid högskolan till
''. j er“? . en summa af 5,400 kronor att ingå i anslaget för de praktiska
ofnmgarna. Detta gäller dock endast högskolans ordinarie elever.
Under den förberedande kursen böra nämligen enligt de sakkunniges
förmenande eleverna själfva bekosta såväl resorna som kosthållet under
dessa och under lärotiden i öfrigt. Eu. stor del af eleverna i denna
kurs kommer ju med all sannolikhet icke att vinna inträde vid högskolan,
och det kan således ej vara förenligt med statens intressen att
nedlägga större kostnader än nödigt är på att speciellt för eu viss bana
utbilda personer, som måhända inom kort visa sig sakna nödiga förutsättningar
för att fullfölja densamma.

Under de praktiska öfningarna vid högskolan, särskild! vid mätnings-
och skogsuppskattningsarbetena, erfordras handtlangare. Skulle
eleverna själfva lägga hand vid alla de under dylika öfningar förekommande
grofarbeten, komrae detta att alltför mycket inkräkta på
iden och splittra intresset för själfva hufvuduppgiften. Den nödvändiga
, nmgen i dessa grofarbeten bör hafva vunnits under den förberedande
ursen, där eleverna själfva få vara handtlangare åt hvarandra i tur
och ordning. Hittills har nödig handtlangning, utom då det gällt inc
inngsarbeten å kronoskogar, för hvilkas utförande särskild ersättning
utbetalats af skogsmedel, bestridts af anslaget till de praktiska öfningarna,
och har för sådant ändamål under senaste åren användts från

290

1,200 till 1,500 kronor. Sistnämnda belopp torde äfven för framtiden
böra beräknas åtgå till handtlangning.

Slutligen erfordras för de praktiska ötningarnas bedrifvande instrument,
redskap och inventarier, för hvilkas anskaffande visserligen
ett särskilt anslag (se sid. 262) måste beviljas, men hvilka tid efter
annan måste repareras eller ersättas med nya, hvarförutom diverse
materiell och förbrukningsartiklar åtgå. För dessa äfvensom för diverse
andra ändamål, som här svårligen kunna närmare specificeras, torde ett
belopp af 1,000 kronor böra anslås, hvaraf hälften anses komma på
den förberedande kursen.

Sammanföras ofvan beräknade utgifter för de praktiska öfningärna,
erhålles följande tablå:

För högskolan:

Assistenternas arfvoden och resersättningar kronor 4,350

Lärarnas dagtraktamenten och resersättningar „ 4,500

Elevernas resor ................................................ » 5,400

Handtlangningsmedel ..................................... „ 1,500

Redskap, materiell in. m................................. „

500

16,250: —

För förberedande kursen:
Öfverassistentens dagtraktamenten och res -

ersättningar

Assistenternas arfvoden och resersättningar
Redskap, materiell in. m.................................

500

9,700

500

— 10,700:

Docenter och
amanuenser.

Summa kronor 26,950: —.

Med stöd af hvad ofvan anförts få de sakkunnige sålunda föreslå:

att assistent vid den till skogshögskolan förberedande
kursen, liksom vid skog shögskolans praktiska öfning
ar erhåller ett arfvode af 300 kronor i månaden;

att de ordinarie lärarnas dagtraktamenten och resersättningar
utgå efter tredje klassen, öfverassistentens och
assistenternas efter fjärde klassen i resereglementet; samt
att nämnda kostnader, äfvensom kostnaderna för
elevernas resor, handtlangning, redskap m. m. bestridas
af ett anslag till praktiska öfningar å 26,950 kronor.

Bland lärare vid skogshögskolan upptager stadgeförslaget (§§37 och
samt sid. 48) äfvenledes docenter och amanuenser. Hvad docentinstitu -

291

tionen beträffa!-, blir denna så småningom en följd af högskolans vetenskapliga
organisation och utveckling, och för det ekonomiska underlag,
som i en framtid kan för densamma blifva nödvändigt, lärer den föreslagna
styrelsen icke försumma att, när tiden är inne, hos Kungl. Magt göra vederbörlig
framställning. Däremot torde det vara lämpligt att redan nu föreslå,
att respektive lärare må vid de praktiska öfningarna å lärosalarna äga tillgång
till biträde af någon af de mest försigkomna, äldre eleverna, på det att
detta behof må kunna fyllas redan trån början a! högskolans verksamhet.
Det är nämligen så godt som otänkbart, att vid handledning af ett stort
antal elever läraren själ! skall kunna omedelbart vid hvarje förekommande
för eleven tvistig^ fall vara till hands med erforderliga upplysningar.
En amanuens är under sådana omständigheter till god hjälp, samtidigt
som utmärkelsen att erhålla ett sådant förtroendeuppdrag sporrar de
bättre eleverna och. såsom exempel från universiteten ofta visat, kan
utgöra första steget till en fruktbärande vetenskaplig verksamhet. De
sakkunnige, som väl inse, att inrättandet af en sådan befattning skulle
vara synnerligen förmånlig för flera af de vid högskolan representerade
ämnesgrupperna, anse dock, att, innan anordningen blifvit tillräckligt pröfvad,
försiktighet bör iakttagas och inskränka sig fördenskull till att föreslå:

att för amanuensgöromål bestämmes ett årligt
anslag af 600 kronor.

_ 1 anslutning till stadgeförslagets §§ 17 och 107 samt hvad de sakkunnige
om de där omnämnda studerande vid högskolan ofvan å sid. 47—49
yttrat, hafva de sakkunnige tagit i öfvervägande, huruvida det icke vore
åt behofvet påkalladt, att understödsmedel för dessa funnes tillgängliga
redan vid högskolverksamhetens början. Under disskussionen därom
har det bland de sakkunnige ej varit mer än en mening därom, att,
däiest bland Sveriges stora skogsmannakår skulle finnas personer, som
önskade omedelbart efter högskolans öppnande begagna sig af de rikhaltiga
och för själfständiga skogsvetenskapliga forskningar i vårt land
hittills så godt som saknade hjälpmedel af allehanda slag, som därstädes
blefve_ tillgängliga, det vore synnerligen olämpligt och olyckligt, om
icke tillfälle därtill bereddes dem. Meningen är ju att genom den föreslagna
anordningen inom landet bereda det tillfälle till skogliga vetenskapliga
studier, som hittills måst sökas och vid många tillfällen äfven
sökts utomlands. Något tvifvel lärer väl ej kunna råda därom, att
många svenska skogsmän finnas, som genast skulle begagna sig af ett
sadant tillfälle, och sålunda genom sitt arbete säkerligen ock tillföra de

Understöd åt
studerande

292

Stipendier åt
elever.

Högskolan s
öfrig a
tjänstemän.

svenska skogsfrågorna månget värdefullt uppslag. Under sådana förhållanden
kunna de sakkunnige ej underlåta att föreslå:

att till styrelsens förfogande ställes en summa af

2,000 kronor årligen att efter bestämmelser af Kungl.
\taj:t. utdelas som understöd åt sådana studerande vid
högskolan, som där idka skog svetenskaplig forskning.

Vid skogsinstitutet finnes af statsmedel ett belopp af 1,000 kronor
anslaget till stipendier åt elever (so sid. 14 o. sid. 226). Såsom framgår
af den bär ofvan lämnade historiken, var i skogsinstitutets första stat af
1828 en summa af 1,050 rdr. bco. anslagen för antagaudet af 6 frielever;
sedermera ändrades denna och utgick »till stipendier» under 1860-talet
med 1,500 rdr. rmt. för att efter 1871 nedgå till det nuvarande beloppet af

1,000 kronor. De sakkunnige anse talande skäl föreligga för att denna
summa väsentligen höjes. Om öfver hufvud taget ett understöd skall
vara af något så när afsevärd betydelse, bör det utgå med en så pass
stor summa, att verklig lindring i lefnadskostnader och därigenom en
verksam uppmuntran till arbetet åstadkommes. Det torde därför kunna
ifrågasättas, om icke äfven under gångna i alla afseenden billigare lider
ett stipendiebelopp af 250 kronor, som lär ha utgjort den vanligaste
understödssumman, måste anses såsom ett minimum, och i våra dagar
med för alla områden ökade kostnader, ej minst kännbara för med
studier förbundna utgifter, blir en sådan summa endast till ringa hjälp.
De sakkunnige ha inhämtat, att åt eleverna vid Stockholms högskola
beräknas stipendieunderstödet till 600 kronor, livilket numera ej kan
anses vara allt för rikligt tillmätt. Med hänsyn till det .större elevantalet
vid högskolan synes antalet stipendier böra ökas till sex. De
sakkunnige få fördenskull föreslå:

att ett årligt belopp af 3,600 kronor anslås att
utgå till stipendier å minst 600 kronor till behöfvande
elever vid skogshögskolan.

För böckers förande, medels utbetalande och dylikt föreslå de
sakkunnige anställandet af en kamrerare. Göromålen för denne torde
ej komma att bli af lika vidlyftig beskaffenhet, som beräknats för
motsvarande befattning vid veterinärinstitutet. Skogshögskolans olika
institutioner komma nämligen ej att på samma sätt som en del af
veterinärinstitutets stå i omedelbar beröring med allmänheten. För kamreraren
vid det senare har beviljats 1,500 kronor årligen; motsvarande

293

aflöning vid skogshögskolan torde skäligen kunna minskas med en tredjedel.
De sakkunnige föreslå således:

att för anställande af en kamrerare vid skogshögskolan
anslås 1,000 kronor årligen.

Biblioteksgöromålen vid högskolan torde däremot kunna anses
likställda med dem vid veterinärinstitutet. I sin skrifvelse n:o 9 har
1907 års riksdag angående den föreslagna bibliotekariebefattningen vid
veterinärinstitutet och sekreterarbefattningen hos detsammas direktion
yttrat följande: »Emot de föreslagna villkoren för åtnjutande af de angifna
aflöningsförmånerna har riksdagen icke haft annat att erinra än
att, då särskild tjänsteman för uppehållande af sekreterar- och bibliotekariebefattningarna
icke lärer kunna för de för dessa befattningar
upptagna arfvoden å 500 kronor erhållas, lämpligt synes, att åt professor,
lektor eller adjunkt uppdroges att emot nämnda arfvode uppehålla
sådan befattning. Då emellertid föreskriften i andra punkten af
nämnda villkor därom, att med befattning af ifrågavarande slag icke
må förenas annan tjänst i rikets, riksdagens eller kommuns stat, torde
lägga hinder i vägen för att sekreterar- och biblioteksgöromålen må,
därest för deras bestridande i staten upptagas särskilda tjänster, kunna
på nämnda sätt uppehållas, har riksdagen ansett, att i staten bör i stället
för »1 sekreterare hos direktionen» och »1 bibliotekarie» införas uttrycken
»för upprätthållande af sekreterargöromål hos direktionen» och »för upprätthållande
af biblioteksgöromål». I anslutning härtill föreslå de sakkunnige
:

att i skog shög skolans stat upptages ett årligt anslag
för upprätthållande af biblioteksgöromål med 500 kronor.

i örutom de anläggningar i trädgårds- och parkväg, som för prydnads
skull böra anordnas kring skogshögskolan, kräfver undervisningen
såsom ett viktigt materiell dels försöksfält, dels undervisningspark. För
sin rätta skötsel fordra dessa anläggningar en person, som vunnit utbildning
i trädgårdskonsten, således en trädgårdsmästare.

Såväl i fackämnena skogsskötsel, skogsindelning och skogsteknologi,
som de grundläggande ämnena skogsbotanik, skogszoologi, marklära och
geologi erfordras, såsom förut närmare framhållits, rikligt åskådningsmateriell,
och för sådant ändamål måste samlingar anskaffas. Vid
anordnandet af skogshögskolans museum, som innesluter dessa samlingar,
skall nödig hänsyn tagas till de fordringar, som från vetenskaplig

294

synpunkt kunna framställas. Den närmaste anordningen och uppsikten
öfver dessa samlingar tillkommer sålunda naturligen de respektive institutionsföreståndarna,
men det blir helt visst nödvändigt att kunna påräkna
en dugande man, som ständigt kan vara till hands vid de olika
föremålens preparering för museiändamål och desammas montering.
Särskildt under vintermånaderna skulle eu dylik preparator hafva
full sysselsättning. De sakkunnige hafva föreställt sig, att trädgårdsmästarens
befattning, som hufvudsakligen krafvel- sin man under den
blidare delen af året, då verksamheten å institutionerna inomhus väl är så
godt som fullständigt nedlagd, skulle kunna förenas med preparatorns hos
en och samma person. En sådan person skulle ju med eu viss yrkesskicklighet
som trädgårdsmästare förena mycken händighet och praktiskt
förstånd för museigöromål, och torde det äfven med ganska goda ekonomiska
villkor blifva svårt nog att finna den lämplige. Såsom preparator
torde han vara närmast att jämföra med den vid veterinärinstitutet anställde
konservatorn, åt hvilken beviljats en aflöning af 1,700 kronor, och anse
de sakkunniga att lön och tjänstgöringspenningar höra likställas med de
denne tilldelade eller respektive 900 kronor och 600 kronor, men fordran
på skicklighet äfven i trädgårdsmästaryrket gör, att det denne tillförsäkrade
arfvodet af 200 kronor skäligen bör ökas med 300 kronor. De
sakkunnige föreslå sålunda:

att till aflöning åt en trädgårdsmästare och preparator
vid skogshögskolan anslås 2fl)00 kronor årligen,
hvaraf 900 kronor lön och 600 kronor tjänstgöringspenningar,
samt 500 kronor i särskildt arfvode. För åtnjutande
af fri bostad afdragas från lönen 250 kronor
årligen. I

I öfrigt erfordras vid skogshögskolan en port- och planteringsvakt,
samt en vaktmästare och maskinist inom hulvudbyggnaden. kör
dessa gäller samma förhållande, som direktionen för veterinärinstitutet
framhållit beträffande där anställda vaktmästare. De kunna först
genom rätt långvarig öfning inläras för sina sysslor och böra aflönas
så, att ej täta ombyten blifva behöfliga. Att märka är nämligen, att
planteringsvakten bör inläras att biträda vid sysslorna i parken och
å försöksfältet, och maskinisten att biträda preparatorn i museigöromålen.
Dessutom förhindrar högskolans läge utom staden, äfvensom
sysslornas beskaffenhet i öfrigt innehafvarna att skaffa sig extra in -

,395

komster genom middags- eller kvällstjänstgöring annorstädes. De sakkunnige
föreslå således:

att vid skog shög skolan må anställas en port- och
plantering sv akt samt en vaktmästare och maskinist med
lön af 900 kronor och 600 kronor tjänstgöring spenning ar
årligen för dem hvardera; samt att vid åtnjutande af
fri kostad från lönen årligen afdragas 150 kronor.

A det nuvarande skogsinstitutets stat är, såsom härofvan (sid. 269)
omnämnts, sedan år 1901 uppfördt ett bestämdt anslag af 5,000 kronor
till expenser. Med den omläggning och utvidgning af landets högsta
undervisningsanstalt, som de sakkunnige föreslagit, kan naturligen
nämnda belopp ej förslå till att täcka de utgifter, som skola gäldas af
ifrågavarande anslag, utan måste detta högst väsentligt höjas. Vid
sådant förhållande torde det vara lämpligt att här redogöra för de olika
utgiftsposterna hvar för sig.

Uti stadgeförslagets § 43 tillerkännes högskolans rektor rätt att
anställa ett skrifbiträde för skötseln af högskolans expedition. De sakkunnige
anse, att ersättningen till detta skrifbiträde bör utgå ur expensmedlen,
och att för detta ändamål ett belopp af 300 kronor är tillräckligt.

Af ifrågavarande anslag skall äfven bestridas kostnaderna för
upprätthållande af högskolans olika institutioner. För att högskolan
skall kunna blifva en verklig högskola, ägnad att i allo uppfylla sitt
stora ändamål, erfordras, att dessa institutioner ständigt hållas i fullt
tidsenligt skick, och med de stora fordringar, som ställas vid besättandet
af högskolans professurer, är det att förvänta, att dessas innehafvare
verkligen skola äga förmågan att upprätthålla de särskilda institutionerna
på ett fullt värdigt sätt. Det vore då för utvecklingen af landets skogsvetenskap
lyckligt, om anslaget till dessa institutioner ej alltför knappt
tillmättes. Till vård och underhåll af samlingar och öfrig åskådningsmateriell
äfvensom till nyanskaffning af föremål torde nämligen erfordras
ganska afsevärda belopp.

Enligt den nya stat för universiteten i Uppsala och Lund, som
af 1907 års riksdag antagits, skall till materiell m. m. vid de institutioner
vid nämnda universitet, som äro jämförliga med skogshögskolans
institutioner, utgå följande belopp: till botaniska institutionen i Uppsala
3,200 kronor och i Lund 8,100 kronor1), till zoologiska institutionen

Expenser.

!) I sistnämnda belopp är äfven inräknadt anslag till botaniska trädgården.

296

Bibliotek.

i Uppsala 3,963 kronor 92 öre och i Lund 4,000 kronor, till kemiska
institutionen i Uppsala 12,068 kronor 66 örej) och i Lund 4,000 kronor
samt till mineralisk-geologiska institutionen i Uppsala 2,055 kronor,
i Lund 2,600 kronor. Med dessa siffror för ögonen och med hänsyn
till den betydelse, som högskolans institutioner komma att erhålla
för landet skogsvetenskap, anse sig de sakkunnige till desamma böra
föreslå följande belopp:

till institutionen för skogsskötsel och skogsindelninj,

.. ,, ,, skonsteknoloe-i ...........................

kronor 1,000

botanik med bakteriologi............

zoologi ...........................................

marklära och geologi med kemi
skogs- och fältmätning ..............

1,000

800

1,500

300

Dessutom torde det blifva nödvändigt att såsom biträde i det
kemiska laboratoriet anställa en kemiskt utbildad person, hvilken skulle
tillhandagå professorn i marklära och sjelfständigt utföra enklare kemiska
analyser, för hvilka professorns mera dyrbara tid icke bör tagas i anspråk.
För sådant ändamål föreslå de sakkunnige ett belopp af 450 kronor.

Såsom i det föregående framhållits, är skogshögskolan afsedd att
blifva samlingspunkten för landets skogsvetenskapliga forskning, och med
tanken fäst härpå torde väl ingen vilja bestrida nödvändigheten af, att
vid högskolan upprättas ett rikhaltigt skogsvetenskapligt bibliotek.
Det nuvarande bibliotekets otillräcklighet har varit kännbar, då det för
enskilda forskare varit förenadt med svårigheter och dryga kostnader
att anskaffa skogsvetenskapliga arbeten. Det bör ej heller förbises, att
med den grundliga och vetenskapliga läggning af studierna vid skogshögskolan,
som enligt de sakkunniges förslag är afsedd att genomföras,
intresset för skogliga frågor torde komma att höjas såväl bland högskolans
egna lärare, elever och studerande som bland landets skogsmän
i öfrigt, på samma gång som dessa i allmänhet torde vinna
ökade förutsättningar att tillgodogöra sig den skogsvetenskapliga litteraturen.
De sakkunnige anse med stöd häraf, att ett belopp al 2,400
kronor bör årligen anslås till högskolans bibliotek, hvarvid beräknats:
för nyanskaffning af skoglig litteratur 1,500 kronor, lör prenumeration
af tidningar och tidskrifter 4Ö0 kronor samt för ‘inbindning af böcker
och underhåll i öfrigt 500 kronor.

På det för skogshögskolan föreslagna området å Kungl. Djurgården
är afsedt (jfr sid. 237 o. f.) att anläggas en undervisningspark

Häri ingår äfven kostnaden för uppvärmning.

297

äfvensom försöksfält. För skötseln af dessa anläggningar och deras
hållande i fullt modernt och ändamålsenligt skick hafva de sakkunnige
beräknat en årlig kostnad af 1,700 kronor. I denna summa ingå bl. a. de
ofta dryga kostnaderna för anskaffandet af plantor och frön 400 kronor,
för utensilier, gödningsämnen m. m. 200 kronor samt för anskaffande
af nödiga arbetskrafter 600 kronor. Den vid högskolan fast anställde
trädgårdsmästaren kan nämligen ej ensam medhinna utförandet af alla vid
de ganska vidlyftiga anläggningarna förekommande arbeten, utan torde
ytterligare 300 dagsverken erfordras, och då sådana i medeltal numera
icke torde kunna erhållas för mindre än 2 kronor, hafva de sakkunnige
föreslagit för ifrågavarande ändamål ofvan angifna belopp, 600 kronor.

Af expensanslaget skall äfven utgå kostnaden för underhåll af
högskolans byggnader, stängsel och inventarier, hvilka efter gängse beräkningsgrunder
föreslås till 5,000 kronor, afgifter för vatten och belysning
äfvensom kostnader för uppvärmning, beräknade till 5,000
kronor, och för anskaffande af tillfällig betjäning i och för rengöring af
de vidlyftiga lokalerna 1,200 kronor. Därjämte måste beräknas ganska
dryga kostnader för diverse utgifter, såsom för snöskottning, uppackning
och transport samt uppsättning af mera skrymmande och tunga museiföremål,
afgifter för telefoner m. m., och föreslå de sakkunnige till
sådant ändamål 1,000 kronor. Härtill komma kostnaderna för högskolans
anläggningar vid Malingsbo, hvilka af de sakkunnige beräknas
till /00 kronor. Hndast erfarenheten kan emellertid noggrannt afgöra,
hvad som för dessa ändamål kunna erfordras, och då växlingarna å
arbetsmarknaden i afsevärd grad komma att inverka på de särskilda
beloppens storlek, torde det måhända visa sig, att de föreslagna summorna
ej motsvara det verkliga behofvet, utan att jämkningar i en eller annan
riktning skola visa sig behöfliga.

För det område af lägenheten Frescati å Kungl. Djurgården, som
enligt de sakkunniges förslag skulle upplåtas åt skogshögskolan, skall
viss afgift erläggas till djurgårdskassan, och torde denna afgift, enligt
hvad riksmarskalksämbetet uti skrifvelse den 9 september 1907 (sid.
235) meddelat, komma att utgå med ett belopp af 1,000 kronor årligen.

Med stöd af hvad sålunda anförts, föreslå de sakkunnige:

att till årliga expenser för skogshögskolan må på

ordinarie stat anslås 27,850 kronor.

Den af de sakkunnige föreslagna staten för skogshögskolan har
sålunda följande lydelse:

298

	Lön	Tjänst- görings- penningar	Särskildt arfvode	\| Summa
Rektor .......................................................			1,000	1,000 Öl
1 professor i skogsskötsel......................	4,000	2,000	500	6,5002)
1 eko i skogsuppskattning in. m.	4,000	2,000	500	6,500 O}
1 eko i skogsbotanik ................	4,000	2,000	—	6,000 o;
1 e. o. professor i skogsteknologi m. m.	3,800	1,700	500	6,000_3)
1 eko i marklära m.m..........	3,800	1,700	—	5,500
1 eko i skogszoologi m. m.	3,800	1,700	—	5,5003)
1 öfverassistent .........................................			4,000	4,000 1
1 kamrerare .............................................	—	—	1,000	1,000
1 trädgårdsmästare och preparator .....	900	600	500	2,000 0
1 port- och planteringsvakt ................	900	600	—	1,5005)
1 vaktmästare och maskinist..................	900	600	—	1,5005)
Arfvoden åt extra lärare ........................	—	—	5,320	5,320
Amanuensarfvode....................................	—	■ —	600	600
För upprätthållande af bjblioteksgöromål	—	—	500	500
Resstipenclier åt professorer och extra				550
ordinarie professorer .........................	—	—	—
Studieunderstöd åt studerande vid hög-
skolan.....................................................	—-	—’	—	2,000
Stipendier åt elever ..................	—	—		3,600
Anslag till praktiska öfningar...............	—	1 —	—	26,950
Expenser, inberäknadt arrendealgift för
den till skogshögskolan föreslagna				27,850
lägenhetsdelen, 1,000 kronor ............	—	i .—	—
Summa kronor	114,370

'') Åtnjuter därjämte fri bostad och vedbrand, hvarvid å lönen afdragas 500 kronor.
s) Efter 5 år kan lönen höjas med 500 kronor och-efter ytterligare 5 år med
likaledes 500 kronor.

s) Efter 5 år kan lönen höjas med 500 kronor.

4) Åtnjuter fri bostad och vedbrand, hvarvid å lönen afdragas 250 kronor.

5) Åtnjuter fri bostad och vedbrand, hvarvid å lönen afdragas 150 kronor.

299

B. Skogslän» ver k et.

Enligt förslag af domänstyrelsen äfvensom uttalanden af riksdagen
i skrifvelse!- 1892 och 1893 föreskref, såsom förut omnämnts (sid. 27
och 28), Kungl. Magt i kungörelse den 30 december 1893 de ändringar
i gällande stadgar för de allmänna skogsläroverken, som erfordrades för
inrättandet af den nya så kallade lägre kursen vid skogsinstitutet.
Det på annat ställe i detta betänkande utförligt motiverade förslaget
till ett sjelfständigt skogsläroverk äger sitt historiska och organiska ursprung
ur förutsättningarna för denna lägre kurs. I domänstyrelsens
skrifvelse den 2 november 1891 framhålles, att »då för den privata skogsförvaltaren
i allmänhet icke torde erfordras så omfattande förkunskaper
och mångsidig utbildning, som staten med rätta krafvel- af sina skogstjänstemän»,
åtgärder borde vidtagas för utbildande af privata skogsförvaltare.
De sakkunnige hafva emellertid ansett, att äfven staten vid
skötseln af sina skogar skulle hafva behof af en kår med den utbildning,
som i allmänhet motsvarar den nu vid den lägre kursen bibringade. Utvidgningen
af skogsinstitutet, liksom äfven skogshandteringens och
därmed sammanhängande vetenskapers snabba utveckling- omöjliggöra
enligt de sakkunniges förmenande den Barnundervisning, som nu äger
rum mellan högre och lägre kurs, och som redan i allt för hög grad
visat sig i många afseenden synnerligen olämplig. För att en ombildning
af den lägre kursen till ett fullt själfständigt läroverk skall medföra
det gagn för det allmänna, som därmed åsyftas, fordras med nödvändighet,
. att de ekonomiska villkoren för hela läroverkets organisation,
såväl hvad beträffar lärarnas ställning som lokalernas inredning’ och
undervisningsmateriellens anskaffande och ordnande, blifva i möjligaste
mån tillgodosedda.

Vid de sakkunniges förslag till aflöningsstat för skogshögskolan har
helt naturligt lagts till grund den nyligen af riksdagen beviljade staten
för veterinärinstitutet, som i sin ordning grundats på jämförelse med
universiteten. Det ligger då nära till hands att jämföra skogsläroverket
med ett högre allmänt läroverk och likställa dess lärarpersonals aflöningsförmåner
med de af allmänna läroverkens rektor och lektorer åtnjutna.
Med afseende på den kompetens, som fordras för de vid skogsläroverket
anställda ordinarie lektorerna, synes en sådan jämförelse fullt berättigad.

Ben nuvarande
lägre kursen.

Rektor och
lektorer vid
läroverket.

300

Den för alla fordrade afgångsexamen från skogshögskolan krafvel- en
studietid af 3 år och torde såväl med afseende på tidsutdräkt som förvärfvadt
kunskapsmått kunna val jämnställas med filosofie kandidatexamen.
Dessutom erfordras enligt stadgeförslagets § 69 för sökande till lektorsbefattningen
i skogshushållning »att under minst tre år under eget ansvar
på väl vitsordadt sätt hafva ledt en mera omfattande svensk skogsförvaltning»;
för sökande till lektorsbefattningen i skogsuppskattning och
skogsindelning »att genom väl utförda skogsuppskattniugs- och skogsindelningsarbeten
hafva ådagalagt praktisk duglighet»; och för lektorsbefattningen
i skogsteknologi och byggnadslära jämte författningskännedom
Datt äga fullgod praktisk kännedom om utdrifnings-, byggnads-, afdiknings-
och sågningsarbeten». Det ligger i sakens natur, att de fordringar,
som grunda sig på praktisk verksamhet, duglighet och insikt, ej kunnat
på ett, detaljeradt sätt formuleras, men det är å andra sidan uppenbart,
att en skogstjänsteman, innan han på sin bana nått så långt, att han
kan prestera tillförlitliga och tillfredsställande intyg om framstående egenskaper
å ofvan angifna verksamhetsområden, måste hafva en långvarig,
ansträngande och mångbepröfvad tjänstetid bakom sig, vare sig den
ägnats åt verksamhet i det allmänna eller enskilda intressets tjänst.
De sakkunnige tveka ej att uttala, att de anse en dylik verksamhet
kunna motsvara och uppväga såväl den högre examen och andra lärdomsprof,
som ock det profår och den tjänstgöring som extra oi’dinarie,
som erfordras för erhållande af ett lektorat vid de högre allmänna läroverken.
En synpunkt, som vid denna jämförelse ock torde vara värd
sitt beaktande, är, att stadgeförslaget i § 72 för hvarje lärare endast
upptager 6 veckors ferier.

Emellertid har under öfverläggningen om denna aflöningsstat uppmärksamheten
äfven varit fästad därpå, att i allmänhet rekryteringen
till dessa lärarplatser med all sannolikhet kommer att utgå från skogsstatens
ordinarie eller äldre e. o. tjänstemän, och sålunda har den frågan
uppstått, huruvida tillräckliga skäi funnes att för dessa båda kategorier
föreslå olika allöningsförmåner. De skogstjänstemän, som närmast vore
att förlikna med skogsläroverkets lektorer, synas vara de ordinarie jägmästarna.
Löneregleringskommittén föreslår för dessa en lön af 2,300
kronor, hvartill kunna komma tre ålderstillägg, hvart och ett å 400
kronor efter fem, tio och femton år. Tjänstgöringspenningarna fördelas
i fem olika grupper efter revirens geografiska läge och utgöra i 10
revir 2,600 kronor, i 12 revir 2,400 kronor, i 12 revir 2,200 kronor, i
12 revir 2,000 kronor och i öfriga 43 revir 1,800 kronor. De för de
olika reviren föreslagna respenningarna kunna vid liär ifrågavarande

301

jämförelse ej upptagas, då dessa ju anslås för att täcka bestämda med
tjänsten förbundna utgifter och ej äro att hänföra till direkta aflöningsförmaner.
Då ^ enligt de sakkunniges förslag skogsläroverket skulle
förläggas till Klotens kronopark, torde för en jämförelse mellan revirförvaltarnas
och lektorernas vid de allmänna läroverken lönförmåner
tjänstgöringspenningarna böra upptagas till det belopp, som af lönelegleringskommitten
föreslås för jägmästaren å Klotens revir eller 1,800
kionor. Denna jämförelse får följande utseende, om lön och tjänstgöringspenningar
hopräknas, nämligen:

Begynnelselön. Efter 5 år. Efter 10 år. Efter 15 år. Efter 20 år.

Lekt0''r .............. 4,000 4,500 5,000 5,500 6,000

Jägmästare ...... 4,100 4,500 4,900 5,300 5,300

Denna jämförelse visar en afsevärd förmån för lektorerna, hvilken
framträder ännu mera, om man jämför den efter 30 år intjänade
summan, som för lektor belöper sig till 155,000 kronor och för jägmästare
till 147,000 kronor. Gynnsammare för de förra ställa sig äfven
pension sförhållandena, då enligt riksdagens år 1907 fattade beslut
skogsstatens tjänstemän erhålla lönen d. v. s. i högsta lönegraden 3,500
kronor i pension, under det motsvarande siffra för lektor är föreslagen till

4,000 kronor. Dessa ganska slöra fördelar i aflöningsförmåner torde emellertid
vara nödvändiga för att åt skogsundervisningen förvärfva de därför
lämpligaste personerna. Huru störa anlag och huru stort intresse för
undervisarens kall och uppgift än månde förefinnas, torde dock därmed
förenadt ansvar och ej mindre sysslornas säregna beskaffenhet och från
jägmästarbefattningen i många fall afvikande art hos befordrade eller
blifvande revirförvaltare alstra eu tvekan, som lätt nog skulle förvandlas
till fullständig obenägenhet att söka lektorat vid skogsläroveiket,
om ej detta vore förenadt med afsevärda ekonomiska fördelar.
Härtill kommer emellertid ett ännu viktigare sakförhållande. Det är ju
nämligen tydligt, att en verkligt dugande lärare vid skogsläroverket
skall hos sig förena såväl de särskilda egenskaper, som kvalificera en
god undervisare från pedagogisk synpunkt, som de, hvilka erfordras för
en framstående jägmästare ur rent skoglig synpunkt, speciellt i de ämnen,
som särskildt innehållas inom ramen af hvarje ämnesgrupp vid läroverket.
En filosofie kandidatexamen i de naturvetenskapliga ämnena, därefter
profår vid statens läroverk, vidare afgångsexamen från skogshögskolan och
slutligen utbildning som skogstjänsteman med speciellt studium af något
af de ämnen, som hufvudsakligen konstituera någon af de tre lektorsbefatt -

302

ningarna vid skogsläroverket, skulle utgöra den önskvärda kompetensen
för erhållandet af en sådan. Dessa fordringar äro ju ej föreslagna och
komma sannolikt ej att i sin helhet af någon sökande uppfyllas; de
äro här antydda endast för att gifva eu föreställning om de förutsättningar,
som i allmänhet böra kräfvas af skogsläroverkets lärare, för att
detta skall kunna fylla sin betydande uppgift och för att visa nödvändigheten
af så pass goda aflöningsvillkor, att dessa önskningar till
så stor del som möjligt kunna förbytas i verklighet. Sådana kompetensvillkor
skulle enligt de sakkunniges mening skapas, därigenom att likställighet
med lektorerna vid de allmänna läroverken genomfördes. Härigenom!
skulle ock kunna förebyggas, att lärarna åter sökte sig från
läroverket, och i stället skulle deras lifsgärning knytas till detta, och
den fasthet och kontinuitet vinnas, Indika synas som oundgängliga
villkor för detta fackläroverks ostörda och fruktbärande utveckling. ^ I
anslutning härtill anse de sakkunnige, att aflöningsförmånerna för
skogsläroverkets rektor böra likställas med dem, som rektor vid högre
allmänt läroverk åtnjuter, hvarigenom ett lyckligt afvägdt förhållande
till öfverjägmästarens af löneregleringskommittén föreslagna aflöning

4,000 kronor i lön och 2,600 kronor i tjänstgöringspenningar, med ett
eventuellt ålderstillägg af 600 kronor efter 5 år — synes inträda. De
sakkunnige föreslå fördenskull:

att åt lektorerna vid skogsläroverket må bestämmas en
begynnelsea flåning afl 4,000 kronor, där af 2 fl 00 kronor lön
och 1,400 kronor tjänstgöringspenningar, hvartill kunna
komma fyra ålderstillägg, hvart och ett å 500 kronor,
att utgå det första efter fem år, det andra efter ytterlig
are fem år, det tredje efter nya fem år, det fjärde efter
ån ytterligare fem år, och skola af hvarje ålderstillägg
350 kronor räknas till lönen och 150 kronor till tjänstgör
ing spenning ärna; för åtnjutande af fri bostad och
vedbrand afdragas från lönen 500 kronor; samt

att skogsläroverkets rektor, i likhet med rektor vid de
högre allmänna läroverken, erhåller en aflöning afl 6,000
kronor, hvaraf lön 4,000 kronor och tjänstgöringspenningar
2,000 kronor, hvartill efter 10 år kan komma
ett ålderstillägg af 500 kronor; dessutom åtnjuter rektor
fri bostad och vedbrand.

303

Undervisningsplanen för skogsläroverket visar, att antalet undervisningstimmar
blir för lektorn i skogsskötsel 836, för lektorn i skogsuppskattning
och skogsindelning 677, hvartill kommer handledning vid
upprättande af skogsindelningsplaner, och för lektorn i skogsteknologi
558. Den olikhet i tjänstgöringstid, som härmed synes förefinnas,
utjämnas dock genom den bestämmelsen i stadgeförslagets § 64, att det
åligger lektorn i skogsskötsel att, med biträde af öfriga lärare på sätt
styrelsen bestämmer, handhafva förvaltningen af de skogsområden, som
i och för undervisningen åt läroverket anvisats. Det ligger nämligen
i sakens natur, att styrelsen åt den af undervisningsgöromål minst upptagna
läraren lämnar ett mera tidskräfvande uppdrag i nu berörda afseende.

Förslaget upptager en extra lärare i jordbruksekonomi. För denne,
som torde blifva upptagen 15 dagar om året, föreslå de sakkunnige:

att han erhåller ett arfvode af 300 kronor samt
må åtnjuta, reser sättning efter resreglemeniets fjärde
klass.

Fn assistent erfordras med ständig sysselsättning under hela året
såsom biträde vid de olika praktiska öfningarna liksom äfven vid rektorsexpeditionen
och skogsdomänens förvaltning. Med hänsyn till de
fordringar, som böra ställas på denne, synes riktigt, att hans lön bestämmes
efter det maximum, löneregleringskommittén föreslår för revirassistent.
De sakkunnige föreslå sålunda:

att assistent vid skogsläroverket erhåller ett årligt
arfvode å 3,000 kronor; åtnjuter assistent fri bostad,
afdragas 300 kronor från lönen.

För vaktmästaren vid skogsläroverket föreslå de sakkunnige:

att aflöningen bestämmes till 1,000 kronor, hvaraf
700 kronor lön och 300 kronor tjänstgöring spenningar;
för fri bostad af går 150 kronor årligen.

Älven för eleverna vid skogsläroverket anse de sakkunnige stipendieunderstöd
böra förefinnas. Intet skäl synes föreligga att för denna
undervisningsanstalt stadfästa ett undantagsförliållande, då stipendierskulle
utdelas såväl vid skogshögskolan, som vid skogsskolorna, såsom
hittills varit fallet. Med hänsyn till den kortare utbildningstiden och

Extra lärare
assistent och
vaktmästare.

Stipendier.

304

Expenser.

de vid Kloten säkerligen jämförelsevis betydligt lägre lefnadskostnaderna,
men med tanken fortfarande riktad därpå, att stipendiet ej bör anses
som en belöning för visadt intresse, framstående förmåga eller utomordentlig
flit, utan utgöra ett verkligt studieunderstöd (sid. 226), anse
de sakkunnige beloppet böra sättas till 250 kronor; och med hänsyn till
lärjungantalet torde antalet stipendier lämpligen kunna bestämmas till
fyra. De sakkunnige få fördenskull föreslå:

att för utdelande af stipendier åt eleverna vid skogsläroverket
bestämmes ett årligt anslag af 1,000 kronor.

De sakkunnige hafva ansett, att vid skogsläroverket för undervisningens
bedrifvande bör finnas bland annat samliugar för undervisningens
åskådliggörande, belysande skogens utseende och lif samt
skogsbruket äfvensom en boksamling, innehållande viktigare, skogen och
skogshushållningen berörande läro- och handböcker samt tidskrifter.
Ehuru dessa samlingar icke behöfva hafva samma fullständighet eller
upprättas efter de vetenskapliga grunder, som vid högskolan skola vara
bestämmande, böra de dock, såsom utgörande en Yäsentlig del af läroverkets
undervisningsmateriell, icke vara af allt för blygsamma dimensioner,
och de sakkunnige föreslå därför ett årligt anslag af 500 kronor
till läroverkets boksamling och 500 kronor till dess öfriga samlingar.

För underhåll af byggnader och inventarier torde efter brukliga
beräkningsgrunder åtgå L200 kronor, för belysning och uppvärmning
500 kronor, och för rengöring och dylikt 200 kronor. Härjämte torde
liksom vid högskolan anslås ett årligt belopp till diverse utgifter, hvilka
ej särskild! kunna specificeras, och anse de sakkunnige att 500 kronor
till sådant ändamål äro tillräckliga.

Den korta tid, som anslagits till lärokursen vid läroverket, bör
naturligen i möjligaste mån utnyttjas för själfva undervisningen, och
lärjungarna höra vara befriade från det handtlangningsarbete, som oundgängligen
kräfves vid de under kursen förekommande praktiska öfningarna
j skogen. Extra arbetskrafter därför torde utan svårighet och till billigt
pris kunna erhållas i orten, och anse de sakkunnige, att ett årligt belopp
af 800 kronor för detta ändamål är tillräckligt.

Samtliga dessa utgifter böra liksom vid högskolan bestridas från
ett gemensamt anslag för expenser. De sakkunnige föreslå således:

att till expenser för skogsläroverket må på ordinarie
stat anslåä 4,200 kronor.

305

Då i och med inrättandet af skogsläroverket den nuvarande lägre lägre kursen,
kursen vid skogsinstitutet skulle upphöra, är det uppenbart, att de indra9ninskostnader,
som varit förknippade med undervisningen vid denna, försvinna
från skogshögskolans utgiftsstat. I själfva verket skulle sålunda icke heller
skogsläroverkets stat utgöra endast en ökning i de årliga statsutgifterna
för skogsundervisnmgen, utan skulle härifrån ofvannämnda kostnader för den
lägre kursen afdragas. Om vi emellertid tänka oss den lägre kursen
nu indragen, skulle likväl med all sannolikhet ingen eller ytterst ringa
minskning i lärarkrafter bli följden. Minskningen af utgifter skulle
endast bil beroende på förändrade förhållanden vid de praktiska öfningarna
genom minskadt behof af handtlangning, mindre slitage å redskap m. m.
hvilket allt är så godt som omöjligt att exakt angifva i siffror. Denna
minskning skulle för öfrigt säkerligen, om den kunde noggrann! utraknas,
visa sig tämligen obetydlig, hvarför de sakkunnige ansett sig
har hora lämna den utom räkningen, hvaraf följden tydligen blir
att nedanstående årliga utgiftssumma i sin helhet bör betraktas såsom
ökning i skogsundervisningsbudgeten.

På grund af hvad de sakkunnige härofvan anfört, får förslaget till
årlig utgiftsstat för skogsläroverket följande utseende:

Tjänst -

Särskildt

arfvode

Lön göringspenningari -

Summa

Rektor

4,000 2,000 — 6,000 0

2,600 1,400 — 4,0002)!

2,600 1,400 — 4,000 *)

— — 300 300 |

1 lektor ...
1 d:o ...

1 extra lärare (i jordbruksekonomi)
1 assistent ...................

— — 3,000 3,0003)

700 300 - l,0004)i

— — — 1,000

_ i An/N

1 vaktmästare.............................

Stipendier för elever ...............

Expenser ....................................

— — E200 j

b Efter tio år kan lönen höj
fri bostad och vedbrand.

Summa kronorj 23,500

as med 500 kronor. Därjämte åtnjuter rektor

3) Därest fri bostad åtnjutes, afdragas årligen 300 kronor.

4) För fri bostad afdragas årligen 150 kronor.

306

C. Skogsskolorna.

Med afseende på skogsskolornas uppkomst och utveckling hänvisas
till den utförliga historik, som finnes intagen i löneregleringskommitténs
ofvan nämnda betänkande (VI sid. 270 o. f.) liksom i
öfrigt till hvad de sakkunnige härofvan om desamma uttalat (sid. 32 o. f.).
Statens skogsskolor äro för närvarande dels de två vid Omberg och
Kloten, som förbereda för inträde till skogsinstitutet, dels de vid Hällnäs,
Bispgården, Grönsinka, Bjurfors, Hanneberg och Kolleberga.

Skog»,kola fl På grund af de sakkunniges förslag om . fullständig omläggning

Omberg. a£ (jen för inträde vid skogshögskolan erforderliga förberedande kursen,
skulle de vid Omberg och Kloten förlagda förberedande skogsskolorna
komma att upphöra. De vid Kloten förefintliga byggnaderna skulle
omändras och apteras för det föreslagna skogsläroverket. De vid Ombero-
ledigblifna lokalerna synas däremot böra på annat sätt komma till
lämplig användning. I skrifvelse den 30 april 1906 har domän styrel sen,
med öfverlämnande af ritningar och kostnadsförslag för uppförande af
en ny statens skogsskola å Karlsby kronopark i Östergötland, framhållit
önskvärdheten af, att en sådan skola komme att i stället för Skogshålls
skogsskola anordnas antingen å nämnda kronopark eller å Omberg.
Då denna skrifvelse för utlåtande remitterats till de sakkunnige, besöktes
såväl Omberg som Karlsby i augusti 1906. Visserligen synes Karlsby
kronopark enligt de sakkunniges mening väl lämpa sig såsom undervisningsområde
för skogsskola, men, da kommunikationerna mellan Ombeig
och Karlsby äro goda — större delen af afståndet kan tillryggaläggas
å järnväg — och kostnaderna för skogsskolans förläggande till Omberg
på grund af de därstädes redan befintliga byggnaderna reduceras till
ett minimum, synes all anledning förefinnas att förlägga Skogshålls
skogsskola till Ömberg. De sakkunnige föreslå:

att Skogshålls skogsskola i Södermanland förlägges
till Omberg med användande af där redan befintliga
byggnader.

Föreståndarens Enligt de sakkunniges organisationsförslag skulle alla skogsskolor

aflöning, och blir sålunda äfvenledes förslaget för aflöning likformigt

för dessa (sid. 208). Vid Hällnäs, Bispgården, Grönsinka, Bjurfors och
Kolleberga erhåller föreståndaren nu 1,000 kronor i lön och 1,600 kronor i
tillläggsarfvode, under det att jägmästaren i Hunnebergs revir såsom föreståndare
för Hunnebergs skogsskola åtnjuter ett arfvode af 1,000 kronor.
För denna senare föreslår löneregleringskommittén ingen ändring. För

307

de förra däremot skulle »i förhållande till de löneförmåner, som föreslagits
för jägmästartjänst, aflöningen bestämmas till 2,000 kronor i
lön och 1,400 kronor i tjänstgöringspenningar jämte två ålderstillägg
till lönen efter 5 och 10 år, hvartdera å 400 kronor. Härtill skulle
liksom för närvarande komma fri bostad och vedbrand.» Enligt detta
förslag skulle sålunda en skolföreståndare efter 10 års tjänstgöring med
100 kronor ha öfverskridit den för ordinarie jägmästare föreslagna begynnelselönen,
4,100 kronor, om tjänstgöringspenningarna beräknas för
denne efter det lägst föreslagna beloppet eller 1,800 kronor.

De sakkunnige vilja för sin del ej förneka, att löneregleringskommittens
förslag innebär en afsevärd förbättring. Det förslag till organisation
af skogsundervisningen, som de sakkunnige i det föregående framlagt,
äfvensom de nedan föreslagna ej obetydligt skärpta aflöningsvillkoren
medföra emellertid äfven med afseende på skogsskolorna ganska stegrade
fordringar, särskild! på den ansvarsfulla ledningen af desamma.
Äfven vid dessa läroanstalter blir det af stor vikt, att ej alltför täta
ombyten af lärare äga rum, äfven om aflöningsvillkoren afsiktligt regleras
så, att i allmänhet yngre krafter komma att fästas vid desamma,
något som ju nödvändigt blir följden, så länge aflöningsnivån hålles
lägre än den för revirförvaltarna bestämda. Denna synpunkt, att bibehålla
kontinuiteten i undervisningen, så betydelsefull för skogsskolornas
utveckling och uppgift, och dessutom det förhållandet, att möjligheten
till extra förtjänst genom kursernas ökning afsevärdt kommer
att minskas, har föranledt de sakkunnige att föreslå någon höjning i
det af löneregleringskommittén föreslagna aflöningsbeloppet. Enligt de
sakkunniges förslag skulle skolföreståndarens slutaflöning bli 4,500 kronor
eller lika med begynnelseaflöningen för den grupp jägmästare, som skulle
erhålla 2,200 kronor i tjänstgöringspenningar. Härigenom borde kunna
uppnås, att föreståndaren säkert kvarstannade åtminstone i 10 år, utan
att man vedervågade, att på dessa så kräfvande poster ej aflösning af
yngre krafter i lämplig tid inträffade. De sakkunnige föreslå således:

att föreståndare för skogsskola erhåller i aflöning
3,500 kronor, hvaraf 2,000 kronor i lön och 1,500
kronor i tjänstgöringspenningar, hvartill kunna komma
två ålderstillägg till lönen efter respektive 5 och 10 år,
hvardera å 500 kronor. Skolföreståndare skulle dessutom
åtnjuta fri hostad och vedbrand, hvarför, i likhet med
hvad som föreslagits för jägmästare, ett belopp motsvarande
skälig hyra afdrages å lönen.

308

Skog sr ätt ar ens
aflöning.

Stipendier och
expenser''.

För de vid skogsskolorna anställda skogsrättarna, som nu ha en
aflöning af 1,000 kronor jämte fri bostad och vedbrand, föreslår löneregleringskommittén
700 kronor i lön och 700 kronor i tjänstgöringspenningar
jämte två ålderstillägg till lönen efter 5 och 10 år, hvartdera
å 100 kronor, och därtill fri bostad och vedbrand oförändradt. Härigenom
skulle »i anslutning till den uppfattning, som antydts vid senaste
aflöningsförhöjning för skogsrättarna, dessa i aflöningsförmåner sättas
i något fördelaktigare ställning än krono]ägarna)). Efter löneregleringskommitténs
förslag skulle kronojägare erhålla i högsta aflöning efter
15 år 1,500 kronor och sålunda 100 kronor mindre än skogsrättaren,
hvilkens slutaflöning är föreslagen till 1,600 kronor efter 10 år. Skillnaden
skulle sålunda blifva ungefär densamma som nu, då skogsrättarnas
aflöning är 1,000 kronor och kronojägarnas slutaflöning efter 5 år 900
kronor. I samband med det utvidgade program för skogsskolornas verksamhet,
som de sakkunnige framlagt, och då därigenom fordringarna på
för skogsrättarna nödvändiga egenskaper såsom ledare af praktisk undervisning
ännu mera framträda, ha de sakkunnige ansett sig böra föreslå
något mer förbättrade villkor, detta så mycket mera, som enligt det
framlagda förslaget äfven teoretisk undervisning i eu del ämnen såsom
räkning, skogs- och fältmätning och instrumentlära skulle komma att
åligga dem. De sakkunnige föreslå sålunda:

att skogsrättare vid skogsskolorna må erhålla en
aflöning afl 1,500 kronor, hvaraf 900 kronor i lön och
600 kronor i tjänstgöring spenning ar, hvartill kunna komma
två ålderstillägg efter respektive fem och tio år, hvartdera
å 150 kronor. Härtill skulle komma fri hostad
och vedbrand.

Sedan år 1905 hafva stipendier utgått vid statens skogsskolor till
ett antal af 62 stycken med en bestämd storlek af 250 kronor för hvarje
att efter Kungl. Maj:ts bepröfvande fördelas emellan de särskilda skolorna.
Af det för sådant ändamål erforderliga beloppet 15,500 kronor,
hafva 9,000 kronor utgått från anslaget till statens skogsläroverk och
återstoden, 6,500 kronor, af reservationsanslaget till kronoskogarnas förvaltning
m. m. Därjämte har vid Skogshålls skogsskola utgått 8 stipendier
å nyssnämnda belopp, för hvilket ändamål tagits i anspråk
1,500 kronor af anslaget till den enskilda skogsundervisningen och 500
kronor af nämnda reservationsanslag. De sakkunnige anse, att såväl
storleken af de särskilda stipendierna som deras antal är fullt tillfredsställande
äfven med den af de sakkunnige föreslagna organisationen af

309

skogsskolorna. Däremot vilja de sakkunnige framhålla önskvärdheten
af att, såsom ock chefen för kungl. jordbruksdepartementet uti statsverkspropositionen
till innevarande års riksdag hemställt, det för ifrågavarande
ändamål erforderliga beloppet 17,500 kronor i sin helhet uppföres
å det bestämda anslaget för skogsundervisningen.

Uti det för närvarande utgående anslaget till expenser och underhåll
för skogsskolorna, hvilket så sent som af 1905 års riksdag fastställts,
anse de sakkunnige, att andra förändringar ej böra vidtagas än
sådana, som betingas däraf, att Skogshålls skogsskola af de sakkunnige
föreslagits att förflyttas till Omberg, äfvensom att de förut varande
skolorna vid Omberg och Kloten äro föreslagna att indragas. De sakkunnige
föreslå sålunda:

att Ull stipendier vid skogsskolorna anvisas ett
bestämdt anslag af 17,500 kronor årligen att efter
styrelsens hoproffande fördelas mellan de olika skogsskolorna;
samt

att anslaget till expenser och underhåll måtte utgå
till skogsskolan vid Hunneberg med 750 kronor, vid Omberg
med 600 kronor samt vid enhvar af skogsskolorna
vid Hällnäs, Bispg&irden, Grönsinka, Bjurfors och Kolleberga
med 1,000 kronor.

Den af de sakkunnige föreslagna staten för skogsskolorna har
sålunda följande utseende:

Lön

Tjänst-

görings-

penningar

Summa

1 föreståndare...........

6 d:o ........................

1 skogsråtta^........................

6 d:o .......................

Stipendier .............................

Expenser och underhåll......

2,000

12,000

900

5,400

1,500

9,000

600

3,600

3,500 0
21,000 fl
1,5002)
9,0002)
17,500
6,350 !

Summa kronor

58,850

) Åtnjuter fri bostad och vedbrand, dock med afdrag å lönen, motsvarande
skalig hyra för bostaden. Efter fem år kan lönen höjas med 500 kronor och efter 10
år med ytterligare 500 kronor.

2) Åtnjuter fri bostad och vedbrand. Efter fem år kan lönen höjas med 150
kronor och efter tio år med ytterligare 150 kronor.

810

D. Styrelsen för rikets skolundervisning.

För styrelsens ledamöter liksom ock till de föreslagna inspektörerna
(§§ 98—103 samt sid. 225) torde ej något särskildt arfvode böra
utgå, men däremot resersättning efter resreglementets tredje klass.

Då emellertid denna styrelse skall ha öfverinseende ej blott öfver
skogshögskolan utan äfven öfver de öfriga offentliga skogsundervisningsanstalterna
i riket, synes det uppenbart, att eu aflönad sekreterare bör
anställas vid densamma. Tydligt är, att den i riksdagens skrifvelse ofvan
(sid. 292) anförda uppfattningen angående sekreterarbefattningen vid veterinärinstitutet
äfven har sin motsvarighet i här föreliggande fall. Om också ej
nödvändigt, kan det ingalunda anses uteslutet, att eu ordinarie lärare vid
skogshögskolan lämpligen bör anställas såsom sekreterare hos styrelsen.
Försiktigheten bjuder sålunda, att denna befattning blir af samma natur
och i staten betecknas på samma sätt, som då det gällde veterinärinstitutet.
Hvad göromålens mängd beträffar, är det svårt att för närvarande
öfverskåda desamma. Då de ärenden, styrelsen får att handlägga och
sekreteraren att expediera, komma att röra skogshögskolan, skogsläroverket
och de särskilda skogsskolorna, ligger det nära till hands att antaga,
att sekreterarens tid och krafter komma att i ganska omfattande grad
tagas i anspråk. Någon skillnad i anslagets storlek i jämförelse med
sekreterarbefattningen vid veterinärinstitutet torde sålunda vara berättigad,
och anse de sakkunnige ökningen skäligen kunna sättas till 250
kronor. De sakkunnige föreslå sålunda:

att för styrelsens medlemmar och för inspektörerna
bestämmas resersättning och dagtraktamente efter resereglementets
tredje klass att utgå från anslaget till
rikets skog sundervisning; samt

att för uppehållande af sekreter arg öromålen hos
styrelsen anslås en årlig summa af 750 kronor.

311

E. Aflöuingsvillkor.

Vid uppgörande af förslag angående villkoren för åtnjutande af de
aflöningsförmåner, som ofvan föreslagits för innehafvare af ordinarie
befattning vid den föreslagna skogshögskolan, ha de sakkunnige särskild!
aktgifvit på de af 1907 års riksdag godkända aflöningsvillkoren för
ordinarie befattningshafvare vid veterinärinstitutet, samt för innehafvare
af ordinarie befattning vid det föreslagna skogsläroverket på de för
rektorer och lektorer vid rikets allmänna läroverk af 1904 års riksdag
fastställda aflöningsvillkor.

Med afseende på rätten att åtaga sig skogsförrättning åt enskilda
ha de sakkunnige ansett, att sådan, i likhet med nuvarande bestämmelser
för direktören vid skogsinstitutet, aldrig bör meddelas vare sig åt rektorn
vid den föreslagna skogshögskolan eller åt rektorn vid skogsläroverket,
samt åt föreståndare för skogsskola liksom åt annan lärare vid skogsundervisningsanstalt
endast i den mån, det af styrelsen för hvarje särskildt
fall kan pröfvas lämpligt.

Då det ej kan anses uteslutet, att rektor eller lärare vid högskola
eller läroverk kan finna med sin fördel förenligt att mottaga öfverjägmästartjänst,
eller söka revirförvaltare- eller annan befattning inom
skogsstaten, ha de sakkunnige funnit lämpligt, att vissa bestämmelser
för en dylik öfvergång intagas i aflöningsvillkoren. Hvad då först
professorerna vid högskolan beträffar, torde det vara billigt, att dessa,
liksom nu i visst afseende är förhållandet med direktören vid skogsinstitutet,
få räkna sig sin tjänst vid högskolan till godo för åtnjutande af
ålderstillägg, om de därifrån öfvergå till öfver] ägmästarbefattning, befattning
såsom byråchef i domänstyrelsen eller befattning, som är förenad
med lägre inkomst än dessa; för rektor vid skogsläroverket torde samma
bestämmelse böra gälla. Lektorerna vid läroverket liksom skogsskolföreståndarna
böra, i öfverensstämmelse med nuvarande bestämmelser för
lektor vid institutet, skogsskolföreståndare och underlärare, erhålla samma
rätt vid öfvergång till befattning som revirförvaltare.

I anslutning härtill och till hvad som för närvarande dessutom
gäller, har vidare ansetts böra föreslås, att i fråga om rätt till ålderstillägg
professor vid högskolan och rektor vid skogsläroverket jämväl
må räkna sig till godo den tid, hvarunder han innehaft befattning såsom

312

öfverjägmästare eller byråchef i domänstyrelsen, samt lektor vid skogsläroverket
den tid, hvarunder han varit jägmästare eller innehaft befattning
såsom föreståndare vid någon statens skogsskola, och slutligen
att nuvarande lektor vid skogsinstitutet äger rätt att räkna sig sin tjänstgöring
som sådan tillgodo vare sig han befordras till professor vid skogshögskolan
eller anställes som lektor vid skogsläroverket.

De sakkunnige hemställa:

att innehafvare af ordinarie befattning vid skogsundervisningsanstalt
skall vara underkastad den vidsträcktare
tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden,
som kan varda föreskrifven, vare sig vid en
möjligen inträdande förändrad organisation af de allmänna
sko g slär overken eller något eller några af dem
eller ock eljest;

att med ordinarie befattning vid skogs undervisningsanstalt
icke må förenas annan tjänst å rikets, riksdagens
eller kommuns stat;

att med ordinarie befattning vid sko g sundervisningsanstalt
icke heller må förenas vare sig uppdrag
såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller
bolag, som är med Kungl. Maj:ts oktroj försedt eller
blifva såsom aktiebolag registreradt, eller befattning
såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag eller annan
tjänstbefattning af hvad slag som helst, så framt ej i
särskilda fall styrelsen för rikets skogsundervisning, på
grund af förekommande omständigheter och efter pröfning,
att ifrågavarande uppdrag eller tjänstbefattning
ej må anses inverka hinderligt å tjänstgöringen vid skogsundervisning
sanstalten, fnner sådant uppdrag eller sådan
tjänstbefattning kunna få tills vidare bibehållas eller
mottagas;

att rektor vid skog shög skolan eller skogsläroverket
alldeles icke och professor eller lektor, liksom skogsskolföreståndare
endast inom de gränser, som styrelsen för
rikets skogsundervisning för hvarje särskilt fall bestämmer,
äger åtaga sig skogsfÖrrättningar åt enskilda;

att tjänstgöringspenningar icke få af tjänstinnehafvare
uppbäras för den tid, han åtnjutit tjänstledighet,

313

utan skola för denna tid utgå till den, som uppehållit
befattningen;

att den, som af sjukdom hindras att förrätta sin
befattning, äger uppbära hela lönen, men att den, som
undfår ledighet för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter
eller särskilda uppdrag eller i behörig ordning
afstänges från tjänstgöring eller eljest är lagligen
förhindrad att sköta befattningen, kan förpliktas att
under ledigheten, utöfver sina tjänstgöring spenning ar,
afstå så mycket af lönen, som för befattningens uppehållande
erfordras eller eljest pröfvas skäligt;

att aflöning ej må utgå till tjänstinnehafvare för
den tid, hvarunder han afhållit sig från tjänstgöring
utan att hafva i vederbörlig ordning erhållit tjänstledighet
eller kunnat styrka giltigt förfall;

att, därest tjänstinnehafvare varder af stängd från
tjänstgöring eller i häkte tagen, den del af hans aflöning,
som icke af styrelsen för rikets skog sundervisning pröfvas
böra användas till befattningens uppehållande, skall under
tiden innehållas, såvida ej styrelsen finner skäligt låta
honom uppbära något däraf;

att, där höjning af aflöningen efter viss tids fortsatt
innehafvande af befattning i samma lönegrad är i
staten medgifven, tidpunkten för första förhöjningen
bestämmes att inträda efter fem år, under villkor att
innehafvaren mer än fyra år af denna tid med goda
vitsord bestridt sin egen eller, på grund af förordnande,
annan statens tjänst eller fullgjort annat offentligt uppdrag,
dock att härvid icke må föras honom till last den
tid, han åtnjutit semester eller därmed jämförlig ledighet,
och för andra förhöjningen efter ytterligare fem år,
på samma villkor, samt för tredje förhöjningen efter
nya fem år, äfvenledes på samma villkor, äfvensom för
fjärde förhöjningen efter än ytterligare fem år, likaledes
på samma villkor, under iakttagande, hvad hvar och en
af dessa aflöning sförhöjning ar angår, att den högre aflöningen
ej får tillträdas förrän vid början af kalenderåret
näst efter det, hvarunder den stadgade tjänståldern
blifvit uppnådd;

att, därest tjänstinnehafvare vid befordran till
annan tjänst redan åtnjuter högre aflöning än den med
denna tjänst förknippade begynnelseaflöning, må honom
så många ålderstillägg i den nya befattningen tillgodoräknas,
att hans aflöning i sistnämnda befattning blir
lika hög, som den han närmast före sin befordran åtnjöt:
och att han för åtnjutande af nytt ålderstillägg i
den nya befattningen må tillgodoräkna sig den tid, som
förflutit, sedan han i den förra senast uppflyttats i
högre löneklass;

att tjänstinnehafvare må äga att för rätt till ålderstillägg
tillgodoräkna sig ordinarie tjänstgöring i samma
befattning äfven före den nya aflöningsstatens trädande
i kraft;

att, i fråga om rätt till ålderstillägg, professor och
e. o. professor vid skogshögskolan äfvensom rektor vid
sko g slär overket jämväl må räkna sig till godo den tid,
hvarunder han innehaft befattning såsom öfverjägmästare,
byråchef i domänstyrelsen eller lektor, vid det
nuvarande skogsinstitutet, lektor vid sko g släroverket aen
tid, hvarunder han varit jägmästare eller innehaft befattning
såsom föreståndare eller underlärare vid statens
skogsskola, samt skogsrättare den tid han varit kronoj
ägare, vare sig befattningen innehafts på grund af fullmakt,
konstitutorial eller, i följd af frågan om reglering
af löneförhållandena m. m. vid skogsstaten och de allmänna
skogsläroverken, endast på förordnande;

att professor och e. o. professor vid skogshögskolan
äfvensom rektor vid skog släroverket må för åtnjutande
af ålderstillägg räkna sig sin ordinarie tjänstgöring i
ofvan nämnda befattning till godo vid erhållande af
öfverjägmästarbefattning, befattning såsom byråchef i
domänstyrelsen eller befattning, som är förenad med
lägre aflöning;

att lektor vid skogslär overket och skog sskolföreståndare
må för åtnjutande af ålderstillägg räkna sig
sin ordinarie tjänstgöring i denna befattning till godo
vid erhållande af jägmästarbefattning; och att skogsrättare
må för åtnjutande af ålderstillägg räkna sig sin

315

ordinarie tjänstgöring i denna befattning till godo vid
erhållande af kronojägarbefattning;

att tjänst innehafvare1 som, då han intjänat stadgad
tid för erhållande af aflöning sförhöj ning, redan
uppnått den lefnads- och tjänstålder, som berättigar
honom till pension, icke må tillträda samma förhöjning; att

vid afgång från tjänsten till följd af afskedstagande,
entledigande eller dödsfall själfva lönen utgår
till månadens slut;

att ifråga om skyldighet att från tjänsten afgå
äfvensom i fråga om rätt till pension skall gälla, hvad
i särskild lag angående civila tjänstinnehafvares rått till
pension är vid tiden för den nya lönestatens ikraftträdande,
eller, såvidt angår innehafvare af befattning,
som därefter tillträdes, vid tillträdet stadgadt;

att den, som tillträder den nya aflöning sstaten,
skall vara skyldig underkasta sig, efter Kungl. Maj.is
bestämmande, upphörande af eller minskning i extra
inkomster, som kunna åtfölja tjänstbefattning eller utgå
för bestyr i sammanhang därmed;

att enhvar, som med eller efter visst angifvet års ingång
tillträder befattning vid någon af skog sundervisningsanstalterna,
skall vara pliktig att underkasta sig de villkor
och bestämmelser, som varda föreskrifna för åtnjutande
af de nya aflöningsför måner na; samt

att till de förutvarande innehafvare af dylika befattningar,
hvilka före viss angifven tidpunkt förklara,
att de icke vilja underkasta sig den nya aflöningsstaten
samt nämnda villkor och bestämmelser, och som icke
lagligen kunna därtill förbindas, aflöning sförmåner skola
utgå enligt de för dem dittills gällande grunder.

316

F. Pension.

Uti det förslag till lag angående civila tjänstinnehafvares rätt till
pension, som framställts af den för utredning om ordnandet af det civila
pensions väsendet den 9 juni 1899 tillsatta kommittén, angafs, den normala
pensionsåldern för manliga tjänstinnehafvare till sextisju lefnadsår och
trettifem tjänstår. Kommittén föreslog emellertid vissa undantag från
denna grundregel. Rörande behofvet af sådana undantagsbestämmelser
anförde kommittén bland annat följande:

»Vissa tjänstinnehafvare äro dock till följd af tjänstgöromålens
beskaffenhet m. m. i den ställning, att tillfälle bör dem beredas att
erhålla pensionsrätt vid tidigare lefnadsår och i några fall jämväl vid
lägre tjänstålder än den, som är stadgad för civile tjänstinnehafvare i
allmänhet. Detta är i synnerhet fallet dels i afseende å lefnadsåldern,
när tjänstgöringen är af mera ansträngande natur, och dels ifråga om
tjänstetiden, när mer än vanligt långa förberedelser kräfvas för att vinna
och ådagalägga nödig kompetens för tjänstens behöriga skötande.»

Kommittén föreslog sålunda, att nedsättning i pensionsålder skulle
ske beträffande vissa tjänstemän, på hvilka ofvan anförda uttalande kunde
hafva sin tillämpning, bland andra för lärare vid universiteten, karolinska
mediko-kirurgiska institutet, tekniska högskolan in. fl. högskolor, hvilkas
pensionsålder föreslogs till sextifem lefnadsår och tjugufem tjänstår, samt
för ämnes- och öfningslärare vid statens allmänna läroverk, tjänstemän
och betjänte vid den lokala skogsförvaltningen m. fl., hvilkas pensionsålder
föreslogs till sextiofem lefnadsår och tjugufem tjänstår.

Hvad kommittén sålunda föreslagit, upptogs i Kungl. Maj:ts proposition
angående denna fråga till 1907 års riksdag, och de föreslagna
bestämmelserna blefvo äfven af riksdagen godkända. Då statsmakterna
sålunda fastslagit principen om nedsättning i pensionsåldern för ofvannämnda
kategorier af tjänstemän, synes det de sakkunnige, som om
något undantag därifrån icke bör förefinnas beträffande lärarna vid
statens skogsundervisningsanstalter, hvilka ju äfven i andra afseenden
skulle likställas med lärarna vid universiteten och de allmänna läroverken;
och få de sakkunnige sålunda föreslå följande:

317

Lag

avgående ändring i § 5 af lagen angående civila tjänstinnehafvares
rätt till pension den 11 oktober 1907.

Härigenom förordnas, att 5 § i lagen angående civila tjänstinnehalvares
rätt till pension den 11 oktober 1907 skall erhålla följande
förändrade lydelse:

5 §•

Rätt att komma i åtnjutande af hel pension inträder:

. för manlig tjänstinnehafvare vid uppnådda sextisju lefnadsår och
trettiofem tjänstår;

. fÖ1; kvinnlig tjänstinnehafvare vid uppnådda sextio lefnadsår och
trettio tjänstår;

dock att sådan rätt inträder:

a) _ för ämneslärarinna vid de allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet,
folkskolseminarierna samt blindundervisningsanstalterna: vid
femtiofem lefnads- och tjugufem tjänstår;

b) för tjänsteman, som varit anställd vid beskickning eller konsulat
i Ostasien minst tio ar: vid sextio lefnads- och trettio tjänstår;

c) för provinsialläkare: vid sextiotvå lefnads- och tjugusju tjänstår;

d) för läkare vid hospital eller asyl för sinnessjixka, betjente vid
tullverkets kust- och gi''änsbevakning, gymnastiklärare äfvensom de vid
blindundervisningsanstalterna anställda lärare: vid sextiotvå lefnads- och
trettio tjänstår;

e) för lärare vid universiteten, karolinska mediko-kirurgiska institutet,
sko g skog skolan, tekniska högskolan, gymnastiska centralinstitutet,
farmaceutiska institutet, tandläkarinstitutet, undervisningsanstalterna för
barnmorskor, veterinäiinstitutet, fria konsternas akademi och musikaliska
akademiens konservatorium äfvensom för länsveterinärer: vid sextiofem
lefnads- och tjugufem tjänstår;

318

f) för bevakningspersonalen vid fångvårdsanstalterna, postvaktbetjänte,
betjänte vid tullverkets lokalförvaltning, andra ämnes- och
öfningslärare vid statens läroverk än de under d) och e) särskildt angifna
äfvensom IciTuvc vid statens skog slät'' ov evJc och shogssholov, landtbruksingenjörer
samt tjänstemän och betjänte vid den lokala skogsförvaltningen:
vid sextiofem lefnads- och trettiofem tjänstår;

g) för chefen för medicinalstyrelsen och chefen för landtbruksstyrelsen:
vid sextiosju lefnadsår och tio tjänstar såsom chef för den
styrelse enhvar af dem tillhör.

319

10. Förläggning och byggnader för statens
skogsförsöksanstalt.

I de sakkunniges uppdrag ingår äfven »frågan om beredande af
lokal för statens skogsförsöksanstalt i samband med uppförande af nja
byggnader för skogsinstitutet».

Resultatet af den utredning, de sakkunnige på denna grund företagit,
är redan förut (sid. 59) omtaladt och går därpå ut, att de sakkunnige
finna ett sammanförande af skogshögskolan och1 statens skogsförsöksanstalt
i nära förbindelse med hvarandra både lämpligt, önskvärd!
och genomförbart. Vid redogörelsen för den för högskolan föreslagna
tomten har ock på grund häraf utförligt redogjorts för lämpligaste
läge för anstalten (sid. 245) samt för fördelning af området
mellan de båda institutionerna, äfvensom för skogsförsöksanstaltens
behof af försöksfält (sid. 236 o. f. samt 243 o. f.)

Här återstår sålunda väsentligen endast att redogöra för det uppgjorda
förslaget till byggnad för anstalten samt dennas utrustning med
vetenskapliga instrument m. m.

De lokala förhållandena tillåta icke en sammanbyggnad af de båda
anstalterna såsom tanken var i de tidigare utarbetade byggnadsskisserna
till tomten å Kräftriket, något som skulle ha möjliggjort vissa besparingar
med hänsyn till värmeledning m. in. Då så ej kunnat ske, är
den plats, där entomologiska anstaltens gamla, bristfälliga träbyggnad nu
är belägen utan jämförelse den lämpligaste byggnadsplatsen.

I samråd med försöksanstaltens föreståndare, jägmästare A. Maass
och dess botanist, d:r H. Hesselman hafva förslagen till byggnadsritningar
uppgjorts.

Nybyggnad.

320

De sakkunniges uppdrag innebar icke befogenhet att pröfva, om
anstaltens nuvarande organisation motsvarade de kraf, som skogsvetenskapens
utveckling hos oss krafvel-, och om någon utvidgning i dess
personal och därmed dess lokaler vore önskvärd. Godkännas de sakkunniges
förslag, att e. o. professorerna i marklära m. m. och i skogszoologi
m. m. skola vara underkastade samma bestämmelser som skogsförsöksanstaltens
tjänstemän i den mån deras undervisning vid högskolan
det tillåter (jfr. sid. 94—96), är en viss begränsning gifven för anstaltens
behof af utrymme, och de sakkunnige äro öfvertygade om, att ifall
nu framlagda förslag godkännas, anstaltens lokaler skola motsvara äfven
väsentligt ökade behof under en mycket lång tid framåt.

Anstaltens verksamhet torde i all framtid komma att drifvas dels
i en mera biologiskt-skogsbotanisk och dels i en mera rent skogligtteknisk
riktning, ehuru naturligen dessa bägge på det allra intimaste
böra samarbeta samt i detalj känna och stödja hvarandras arbeten.
På denna grund torde i den tvåvåningsbyggnad, som de sakkunnige
tänkt sig lämpligen böra för anstalten uppföras, ena våningen innehålla
skogsafdelningen och den andra botaniska afdelningen, såsom de
bägge afdelningarna redan från anstaltens första tillkomst kallats.

I nedra våningen anse de sakkunnige den botaniska afdelningen
böra inrymmas, särskilt därför, att denna därigenom omedelbart kommer
i förbindelse med det växthus, som erfordras för eu del olikartade
försök. Lokalen (jfr tall. III. fig. 4) består af entrée, ett arbetsrum
för botanisten och ett för assistenten, mellan livilka ett större rum
för de egentliga undersökningarna ligger. Sistnämnda rum står i
omedelbar förbindelse med nyssnämnda växthus. Denna afdelning,
alsedd för kulturer och andra rent biologiska arbeten, är väl skild från
det på andra sidan assistentens rum belägna för kemiskt-fysikaliska
undersökningar afsedda vågrummet och laboratoriet med vidliggande
uppackningsrum. Ett rum för samlingar är afsedt för sådana naturföremål,
som stå i samband med anstaltens pågående undersökningar.
Några själfständiga större samlingar böra enligt de sakkunniges mening
icke finnas på försöksanstalten, utan så snart undersökningsserierna äro
afslutade och materiellen således icke för anstalten behöflig, bör den införlifvas
med det egentliga skogsmuseet å högskolan. Därigenom kunna
ock lokalerna för anstaltens samlingar i hög grad begränsas; däri
ligger en af fördelarna i den nära förbindelsen mellan de båda institutionerna.

Våningen en trappa upp (taft. III. fig. 5) är afsedd för skogsafdelninqen.
Här finnes rum för föreståndare och assistent med

321

mellanliggande större rum för undersökningar liksom i botaniska afdelningen.
Laboratorieafdelningen motsvaras däremot af ett brandfritt
arkivrum och ytterligare två arbetsrum för assistenter och extra biträden.

Å vinden äro inredda två rum och kök för vaktmästare, jämte fotografisk
atelier, mörkrum och klängrum, hvarjämte ett vindsrum finnes,
som vid behof kan inredas.

Hela huset uppvärmes genom i källaren befintlig värmeledning.

Ett föreslaget enkelt inventarieskjul, torde kunna uppföras af vid
byggnadsarbetena öfverblifvet virke.

Med hänsyn till inventarierna vilja de sakkunnige instämma i ett af
anstaltens tjänstemän framställdt förslag, att skogsafdelningen öfvertar
hela den nuvarande anstaltens möblemang, hvarigenom en likformig
möblering af hela denna afdelning endast erfordrar vissa kompletteringar
slutande på 1,350 kr. Nya möbler måste däremot anskaffas för den
botaniska afdelningen. På anmodan af de sakkunnige har botanisten
upprättat förteckning häröfver, mot hvilken de sakkunnige icke ha något
att för sin del invända. Enligt af arkitekten Westman med ledning
af denna utarbetadt kostnadsförslag erfordras för densamma till väggfast
inredning och möbler 6,696 kr. Till de nämnda kostnaderna komma
sådana för mattor, gardiner, markiser, inventarier i atelier och mörkrum
m. m., hvadan totalkostnaden för nya inventarier till skogsförsöksanstalten
slutar på en summa af 11,756 kronor.

För arbetenas framgångsrika bedrifvande på ett institut af detta
slag erfordras i våra dagar ett flertal apparater. För sådana har
anstalten emellertid hittills hvarken disponerat nödiga medel, ej heller
ha arbetslokalerna varit af den art, att apparater i större omfattningkunnat
komma till användning. Detta gör att vid uppsättningen af
det nya institutet en jämförelsevis afsevärd summa måste offras på eu
tidsenlig instrument- och utensilieutrustning. Inalles erfordrar den nödvändiga
uppsättningen 7,325 kr.

För såväl inventarier som instrument ha detaljerade förteckningar
utarbetats, hvilka i original äro till jordbruksdepartementet öfverlämnade.

Liksom för öfriga byggnader ha de sakkunnige genom arkitekten
C. Westman låtit utarbeta kostnadsförslag till byggnad för försöksanstalten.
Detalj förslaget öfverlämnas i original till jordbruksdepartementet,
men en öfversikt meddelas här.

Inventarier,

Instrument,

Sammandrag
af kostnadsberäkningarna för

försöksanstalten.

322

Nybyggnad, inventarier, instrument m. m. för Statens skogsförsöksanstalt

i Stoekholm.

Yttre anläggningar:

Kronor Kronor

Yttre ledningar för gas, vatten och aflopp 1,500: —

Yttre elektriska ledningar .............................. 3,800: —

Vägar .................................................................... 4,417: —

Stängsel............................................................— 1,000: — 10,717:

Försöksanstaltens byggnad med värme-, gas-,

vatten- och afloppsledningar .............-............ 79,106: —

Inre elektriska ledningar, apparater och armatur
.................................................................. 3,000: —

Oförutsedda utgifter, kontroll, afsyning m. m.

för den elektriska anläggningen ............... 1,000: —

Arkitektarfvode ................................................... 4,500:

Inventarier och instrument ............................ 19,081:— 106,687: —

Summa kronor 117,404: —

Med afseende på dessa kostnadsberäkningar få de sakkunnige hänvisa
till hvad som ofvan (sid. 260) angående högskolan yttrats, nämligen
att de sakkunnige icke i detalj kunnat kontrollera dem, men ha
stödt sig på utlåtande af framstående fackmän.

På grund af hvad sålunda anförts få de sakkunnige föreslå:

att för nybyggnad, inventarier och instrument till
statens skogsförsöksanstalt, hvilken förlägges å samma tomt
å lägenheten Frescati som skog shög skolan, måtte anvisas
ett belopp af 117,404 kronor.

323

11. Bilagor.

A. Stadgar för de allmänna skogsläroverken i riket, utfärdade den 13 april
1886, med de förändringar, som sedermera i desamma vidtagits.

Kap. I.

Skogsinstitutet.

§ I Skogsinstitutet

har till ändamål att genom kostnadsfri undervisning''
utbilda skickliga skogshushållare och att utveckla skogsvetenskapen
på nationell grund.

Institutet förestås af en direktör och lyder närmast under domänstyrelsen,
hvars chef är institutets inspektor.

§ 2.

Undervisningen vid skogsinstitutet skall hufvudsakligen omfatta:

skogsindelning;

skogsskötsel;

skogsteknologi;

botanik, zoologi, fysik, kemi, lära om jordmån och klimat samt
agronomi;

matematik och byggnadslära, tillämpade på skogshushållningen;

geodesi, linea:- och kartritning;

nationalekonomi;

skogs- och jaktförfattningar;

bokföring och tjänste-expedition; samt

jaktkunskap.

§:en tiar erhållit ofvanstående lydelse genom kung!, kungörelsen den 30 december 1893.

324

§ 3.

För de till undervisningen hörande praktiska öfningar, till hvilkas
utförande den åt institutet anslagna mark ej lämnar tillfälle, anvisar
domänstyrelsen lämpliga skogar.

§ 4.

Vid skogsinstitutet anordnas två kurser, nämligen:

a) en högre för undervisning i samtliga läroämnen till den omfattning,
som erfordras för erhållande af fullständigt afgångsbetyg, samt

b) en lägre för undervisning i skogshushållningsläran och de
viktigaste bland biämnena.

Den förra kursen börjar hvarje år den 15 oktober och omfattar
en tid af två år och två månader. Undervisningen vid institutet fortgår,
omväxlande med praktiska öfningar i dess grannskap, från den
15 oktober till den 15 juni med högst tre veckors uppehåll vid jultiden;
den öfriga delen af hvarje läroår användes till skogsmätning
och andra praktiska öfningar å de för sådant ändamål af domänstyrelsen
anvisade skogar.

Den lägre kursen börjar hvarje år den 15 juni och fortgår under
ett och ett tredjedels år för att efter fullbordade praktiska öfningar
afslutas den 15 oktober påföljande året.

Närmare bestämmelser rörande undervisningen och dess anordningmeddelas
genom ämnesprogram och arbetsordning, som domänstyrelsen
fastställer på förslag af institutets lärarekollegium.

§:en har erhållit denna lydelse genom kungl. kungörelsen den 22 maj 1903.

§ 5''

Institutets lärarpersonal utgöres af direktören, två lektorer samt
extra lärare till det antal, den för institutet fastställda .stat upptager;
och äga desse samtlige säte och stämma i institutets lärarkollegium.

Lärarkollegiet sammanträder på direktörens kallelse. Vid omröstning
inom kollegiet äger, i händelse af lika röstetal, direktören afgörande
röst.

Till biträde vid ledningen af de praktiska öfningarne anställer
domänstyrelsen, på direktörens förslag, assistenter till erforderligt antal.

325

§ 6-

Direktören åligger:

l:o att med uppmärksamhet öfvervaka undervisningen och därvid
tillse, att denna erhåller en praktisk riktning, samt att studiet af biämnen
ej utvecklas på bekostnad af själfva skogshuskållningsläran;

2:o att tillse, det god ordning, sedlighet och flit råder bland
institutets elever, och att i sådant afseende utfärda ordningsstadga;

3:o att i juni månad hvarje år till domänstyrelsen insända förslag
till arbetsordning för det nästföljande läroåret;

4:o att ensam eller gemensamt med institutets öfrige lärare, då
sådant påkallas, till domänstyrelsen afgifva infordrade yttranden i frågor
rörande skogsläroverken, skogshushållningen och jaktvården, äfvensom
att hos domänstyrelsen anmäla sådana institutets angelägenheter, som
icke bero på hans omedelbara åtgärd;

5:o att vaka öfver vård och underhåll af de till institutet upplåtna
lägenheter samt af läroverkets inventarier och samlingar;

6:o att hos domänstyrelsen rekvirera och uppbära samt i behörig
ordning disponera för institutet anslagna medel äfvensom för hvarje
kalenderår inom den tid, domänstyrelsen bestämmer, till nämnda styrelse
afgifva dels redogörelse öfver dessa medels användande, åtföljd af förteckningar
öfver eleverna och läroverkets inventarier, dels berättelse
om institutets verksamhet;

7:o att föra matrikel öfver läroverkets elever;

8:o att i enlighet med gällande ämnesprogram och arbetsordning
meddela undervisning i skogsskötsel och skogsteknologi samt anställa
afgångspröfning i dessa ämnen, äfvensom leda de praktiska öfningar,
som höra till desamma;

9ro att främja kännedomen om en förbättrad skogshushållning och
jaktvård i riket, för hvilket ändamål han bör med uppmärksamhet följa
skogshushållningens utveckling äfven i utlandet;

10:o att öfvervaka vården af de skogar, som för elevernas undervisning
och för anställande af vetenskapliga rön ställas under institutets
förvaltning; samt

11 ro att antaga och afskeda vid institutet anställd betjäning.

Lektorerna och öfrige lärare vid institutet skola i enlighet med
gällande ämnesprogram och arbetsordning meddela undervisning och

326

anställa afgångspröfning i dem tillhörande ämnen samt öfva eleverna
i de praktiska delarne där af; hvarjemte en hvar af dem åligger att
hafva närmaste vården om den till hans läroämnen hörande undervisningsmateriel
och däröfver föra fullständig förteckning samt att årligen före
den 15 januari till direktören aflämna uppgift å de förändringar, som
under det närmast förflutna året ägt rum i fråga om den under hans
vård ställda materielen.

§ 8.

En lektor undervisar i matematik och byggnadslära med deras
tillämpningar på skogshushållningen, i skogsindelning, i geodesi och i
lineal-- och kartritning samt handliafver förvaltningen af de skogar,
som ställas under institutets skötsel.

En lektor undervisar i botanik, zoologi och jaktkunskap.

Undervisningen i öfriga läroämnen uppehälles af extra lärare efter
den fördelning, domänstyrelsen bestämmer.

§ 9.

Assistent åligger att i sin tjänstgöring ställa sig direktörens och
vederbörande lektors föreskrifter till efterrättelse.

§ io.

För att blifva antagen såsom ordinarie elev vid skogsinstitutet
erfordras:

att hafva god frejd;

att äga frisk kropp utan lyten och sjukdomsanlag eller fel i syneller
hörselorgan och hafva normalt färgsinne; skolande i afseende å
synförmågan gälla, att till elev icke ma antagas den, som är behäftad
med närsynthet i högre grad än Vs, och icke heller den, som är närsynt
i lägre grad, men hvars synskärpa efter korrektion med konkavglas
understiger V* af den normala;

hvarjämte erfordras, därest sökande önskar begagna den högre
kursens undervisning:

att, efter aflagd mogenhetsexamen hafva vid Ombergs skogsskola1)
genomgått den senast afslutade lärokursen eller den, som närmast föregått
denna, och därvid hafva undfått fullständigt afgångsbetyg; samt

att, om mogenhetsexamen aflagts å den klassiska linjen, hafva i i)

i) Sedan år 1899 kan nämnda förberedande lärokurs genomgås äfven vid Klotens
skogsskola.

327

den ordning, § 23 här nedan bestämmer, undergått kompletteringsexamen
i matematik, fysik och kemi samt därvid visat sig i dessa ämnen äga
insikter, motsvarande fordringarna för mogenhetsbetyg å den reala linjen;

eller, därest sökande vill begagna endast den lägre kursens undervisning: att

dels hafva aflagt godkänd realskolexamen med vitsord om godkända
insikter i matematik och naturlära samt hafva under minst två
år deltagit i de vid landtegendom, sågverks- eller bruksrörelse förekommande
skogsgöromål och därvid jämväl förvärfvat färdighet i fältoch
skogsmätning, dels innehafva en ålder af minst 18, högst 28 år.

Ansökning om inträde såsom ordinarie elev vid skogsinstitutet,
åtföljd af behöriga intyg i nu angifna hänseenden, skall i fråga om
högre kursen före den 1 oktober och i fråga om lägre kursen föi''e den
1 juni det år, då lärokursen, i hvilken inträde sökes, tager sin början,
ingifvas till institutets direktör; och skall vid ansökningen jämväl fogas
förbindelse af vederhäftig person att vid anfordran gälda den kostnad
för deltagande i de praktiska öfningarna, till hvars bestridande anslagna
medel icke äro tillräckliga.

Ansökningshandlingarna pröfvas af institutets lärarkollegium, hvarefter,
om desamma godkännas, sökanden af direktören antages till elev.

Eleverna i den lägre kursen antagas i den mån utrymmet medgifver.
Söka flere, än som kunna mottagas, utväljas de, som befinnas
lämpligast för yrket och hafva de bästa vitsorden om kunskaper. Den,
som vill begagna undervisningen i den lägre kursen, skall vid ansökningens
ingifvande personligen inställa sig hos direktören.

Till extra elev må direktören i mån af utrymme antaga den, som
med företeende af intyg om ålder och god frejd för sådant ändamål
sig anmäler.

§:en har erhållit ofvanstående lydelse enligt kungl. kungörelsen den 26 oktober 1986, dock
att därigenom någon ändring icke gjorts i den behörighet att vinna inträde vid institutet på grund
af genomgången skolkurs, som någon enligt dittills gällande bestämmelser förvärfvat eller före
början af höstterminen 1907 komme att förvärfva.

§ 11.

Behöfvande ordinarie elever, hvilka utmärka sig genom flit, skicklighet
och hedrande uppförande, kunna af därtill anslagna medel tilläggas
stipendieunderstöd till belopp, hvarom särskild! finnes stadgadt.
Stipendiater utses af lärarkollegiet.

§:en har erhållit denna lydelse genom kungl. kungörelsen den 30 december 1893,

328

§ 12.

Elev vid skogsinstitutet åligger:
att föra eu sedlig vandel;

att med aktning bemöta sina lärare och lyda deras föreskrifter;
att med uppmärksamhet och flit begagna undervisningen;
att omsorgsfullt utföra honom förelagda arbeten;
att väl vårda sådana institutets tillhörigheter, som honom till begagnande
anförtrotts, vid påföljd att eljest ersätta genom hans förvållande
uppkommen skada; samt

att i allt noggrant iakttaga den vid institutet gällande ordningsstadga.

§ 13.

Brister elev i hvad honom sålunda åligger och låter sig icke rätta
af varning, som direktören meddelar, bör anmälan göras hos läroverkets
inspektor, på hvilken det. beror att den felaktige eleven från institutet
skilja.

§ 14-

För att från institutet erhålla afgångsbetyg skall elev hafva vid
offentlig pröfning ådagalagt godkänd kunskap och färdighet uti samtliga
för den högre kursen i fastställdt ämnesprogram upptagna läroämnen
och därjämte hafva visat skicklighet i upprättande af fullständiga hushållningsplaner
för olika skogsbrukssätt.

Elev i den lägre kursen må efter fullbordad kurs undfå betyg
öfver de kunskaper, han vid offentlig pröfning ådagalagt, men extra
elev vare ej berättigad erhålla kunskapsbetyg.

Afgångsbetyg från skogsinstitutets högre kurs likasom kunskapsbetyg
för den lägre kursen utfärdas af lärarkollegiet enligt af domänstyrelsen
fastställda formulär.

§:en har erhållit denna lydelse genom kungl. kungörelsen den 30 december 1893.

§ 15.

Den vid institutet anställda betjäning skall ställa sig till efterrättelse
de föreskrifter, som af direktören meddelas.

329

Kap. II.

Skogsskolorna.

§ 16.

Skogsskolorna hafva till uppgift att genom kostnadsfri undervisning
bibringa hufvudsakligast praktisk insikt och färdighet i skogshushållning
och jakt i syfte,-vid Ombergs skogsskola, att förbereda till
inträde vid skogsinstitutets högre kurs och, vid öfriga skogsskolor, att
utbilda skickliga skogvaktare.

Skogsskolorna stå under domänstyrelsens öfveruppsikt samt enhvar
af dem under tillsyn af den öfverjägmästare, inom hvars tjänstgöringsdistrikt
skolan är belägen; och förestås hvarje skola af en föreståndare,
som tillika är skolans lärare och till hvars biträde är anställd:
vid Ombergs skogsskola en underlärare och vid öfriga skogsskolor en
skogsr ättar e.

§:en har erhållit denna lydelse genom kung!, kungörelsen den 22 maj 1903.

§ 17.

Den undervisning, som vid skogsskolorna meddelas, skall hufvudsakligen
omfatta:

vid Ombergs skogsskola:

fält- och skogsmätning med hvad mera, som hörer till skogsindelning; skogsodling

och skogsafverkning jämte öfriga till skogsskötsel
hänförliga arbeten:

kolning;

jakt- och skjutkonst;

tjänste-expedition och bokföring;

vid öfriga skogsskolor:

linjestakning och enklare fältmätning;

skogsodling och hjälpgallring med flera till skogsskötseln hörande
arbeten, jämte skogshushållningens allmännare grunder;

virkes aptering och kubering;

330

kolning;

kännedom om de svenska skogsträden samt om de allmännaste
för skogs- och jakthushållningen nyttiga och skadliga djur;

skrif- och räknekonst;

rofdjursjakt.

Närmare bestämmelser rörande undervisningen och dess anordning
meddelas genom ämnesprogram och arbetsordning, som domänstyrelsen
fastställer på förslag af skolans föreståndare.

§ 18. ''

Lärokursen börjar vid Ombergs skogsskola den 15 oktober och
vid öfriga skogsskolor den 1 november hvarje år samt fortgår, med
högst två veckors uppehåll vid jultiden, vid Ombergs skogsskola till
den 1 september och vid öfriga skogsskolor till den 15 oktober påföljande
år, då kursen afslutas; dock må domänstyrelsen, därest i följd
af klimatiska eller andra förhållanden inom den ort, där skolan är belägen,
för utförande af de praktiska öfningar, Indika tillhöra lärokursen,
erfordras ändring i ofvan nämnda tidsbestämmelser, därom förordna,
med villkor likväl att undervisningstiden ej inskränkes.

§:en har erhållit ofvanstående lydelse genom kung!, kungörelsen den 22 maj 1903.

§ 1».

Eleverna vid Ombergs skogsskola, hvilkas antal ej må öfverstiga
tio, åtnjuta fritt husrum äfvensom kosthåll emot afgift, som, på föreståndarens
förslag, bestämmes af domänstyrelsen och erlägges med
halfva beloppet vid inträdet i skolan och med återstående hälften den
1 december. Erlagd sådan afgift återbetalas ej, äfven om elev lämnar
skolan före lärokursens afslutning.

Vid öfriga skogsskolor åtnjuta lärjungarne, i den mån utrymmet
medgifver, fritt husrum; hvarjämte underhållsmedel till särskildt bestämdt
belopp utdelas åt ett visst antal af de mest förtjänte och behöfvande
lärjungarne efter föreståndarens bepröfvande.

se alun. vid § 18.

§ 20.

Efter slutad lärokurs anställes af föreståndaren i närvaro af distriktets
skogsinspektör offentligt afgångsförhör; och meddelas därefter, enligt
af domänstyrelsen fastställdt formulär, afgångsbetyg åt de lärjungar,
som ådagalagt godkända insikter och färdighet i skolans läroämnen.

331

§ 21.

Föreståndare vid skogsskola åligger:

l:o att ansvara för skolans behöriga verksamhet och för vidmakthållandet
af god ordning, sedlighet och flit bland skolans lärjungar,
samt att i sådant afseende utfärda ordningsstadga;

2:o att å tid, som domänstyrelsen bestämmer, afgifva och till
skogsinspektören i distriktet för vidare befordran till domänstyrelsen
aflämna förslag till ämnesprogram och arbetsordning för skolan;

3:o att i enlighet med fastställda föreskrifter själf undervisa samt
leda och öfvervaka den undervisning, som meddelas af underläraren
eller skogsrättaren, hvarvid synnerlig vikt bör läggas på lärjungarnes
uppöfvande till praktisk duglighet och skicklighet;

4:o att vaka öfver vård och underhåll af skolans lägenheter,
inventarier och samlingar;

5:o att i kassajournal anteckna skolans inkomster och utgifter;

6:o att hos vederbörande Kungl. Maj:ts Befallningshafvande rekvirera
och uppbära samt i behörig ordning disponera för skolan anslagna
statsmedel, äfvensom att hvarje kalenderår inom den tid, domänstyrelsen
bestämmer, till skogsinspektören för befordran till nämnda styrelse
afgifva dels redogörelse öfver dessa medels användande, åtföljd af förteckningar
öfver lärjungarne och skolans inventarier, dels berättelse
öfver skolans verksamhet; samt

7:o att föra matrikel öfver skolans lärjungar.

Föreståndaren för Ombergs skogsskola tillhör det därjämte att
uppbära och för afsedt ändamål använda de afgifter, som enligt § 19
erläggas af skolans lärjungar.

§ 22.

Underläraren vid Ombergs skogsskola och skogsrättarne vid de
öfriga skolorna åligger:

att biträda i tillsynen öfver skolans lärjungar;

att enligt föreståndarens föreskrifter leda undervisningen tillhörande
praktiska öfningar och arbeten samt ansvara för dessas noggranna fullgörande,
äfvensom biträda vid den teoretiska undervisningen;

att hafva närmaste vården öfver skolans inventarier och däröfver
upprätta förteckning, som årligen före den 15 januari till föreståndaren
aflämnas; samt

att föra journal öfver lärjungarnes praktiska arbeten.

332

§ 23.

Den, som vill vinna inträde vid Ombergs skogsskola, skall före
den 1 oktober till direktören vid skogsinstitutet därom ingifva ansökan
och medelst behöriga intyg styrka:

att hans ålder icke understiger 17 och icke öfverstiger 24 år;

att han har god frejd;

att han äger sådan kroppskonstitution samt syn- och hörselförmåga,
som enligt § 10 erfordras för inträde vid skogsinstitutet;

att han vid fullständigt läroverk aflagt godkänd mogenhetsexamen
och, i händelse afgångsbetyg erhållits från den klassiska linjen, sedermera
vid dylikt läroverk eller inför skogsinstitutets vederbörande lärare
undergått kompletteringsexamen i matematik, fysik och kemi samt
därvid visat sig i dessa ämnen äga insikter, motsvarande fordringarna
för mogenhetsbetyg å den reala linjen;

hvarjämte sökande skall ställa till vederhäftigheten styrkt borgen
för gäldande af den i § 19 omförmälda afgift.

För vinnande af inträde vid öfriga skogsskolor skall före den
15 september till skolans föreståndare ingifvas egenhändigt skrifven
ansökning, åtföljd af:

prästbetyg, utvisande att sökanden icke är under 20 eller öfver
30 år gammal samt har god frejd;

läkarbetyg, som styrker, att sökanden har sådan kroppskonstitution
samt syn- och hörselförmåga, som här ofvan blifvit förutsatt för
inträde vid Ombergs skogsskola;

orlofssedel eller arbetsbetyg, därest sökanden förut haft tjänst
eller anställning; samt

betyg af lärare vid folkskola eller folkhögskola, att sökanden vid
tiden för ansökningens ingifvande förmår obehindradt och flytande läsa
svensk och latinsk tryckstil samt handskrift och skrifva läslig stil samt
är kunnig i de fyra räknesätten så i hela tal som i bråk.

För särskilda fall må bero af domänstyrelsen att medgifva undantag
i fråga om den för inträde i skogsskola stadgade ålder, så ock att
bevilja uppskof med afläggande af sådan kompletteringsexamen, hvarom
här ofvan förmäles.

§:en har erhållit denna lydelse genom kungl. kung. den 22 maj 1903.

§ 24.

Ansökning om inträde vid Ombergs skogsskola pröfvas af lärarkollegiet
vid skogsinstitutet, men ansökning om inträde vid öfriga

383

skogsskolor af vederbörande skolföreståndare. Åro sökande flere, än
som kunna mottagas, utväljas de, som hafva bästa vitsorden om kunskaper
och i öfrigt befinnas lämpligast.

§:en liar erhållit denna lydelse genom kungl. den 30 dec. 1893.

§ 25.

Lärjunge vid skogsskola är pliktig:

att med aktning bemöta sina lärare och hörsamma deras befallningar
och föreskrifter samt iakttaga ett sedligt uppförande;

att med uppmärksamhet och flit begagna undervisningen och
omsorgsfullt utföra honom förelagda arbeten;

att väl vårda sådana skolans tillhörigheter, som af honom begagnas,
vid påföljd att eljest ersätta genom hans förvållande uppkommen
skada; samt

att i allt noggrant iakttaga den vid skolan gällande ordningsstadga.

Brister lärjunge i hvad honom sålunda åligger, bör han af skolans
föreståndare varnas. Låter han sig icke däraf rätta, äger vederbörande
skogsinspektör, på föreståndarens anmälan, skilja den felaktige lärjungen
från skolan.

Kap. III.

Gemensamma stadganöen.

§ 26.

För att erhålla anställning- såsom direktör vid skogsinstitutet eller
föreståndare vid skogsskola erfordras att hafva aflagt fullständig afgångsexamen
vid nämnda institut och därefter hafva på eget ansvar förestått
revir; börande den, som förordnas till direktör vid skogsinstitutet, därjämte
hafva ådagalagt framstående så väl teoretisk som praktisk kännedom
om skogshushållningen.

I lektors- eller extra lärarbefattning vid skogsinstitutet må endast
den anställas, som visat sig äga grundliga kunskaper och skicklighet
i de till befattningen hörande läroämnen; och gäller såsom särskild!
kompetens vilkor för lektorsbefattningen i de matematiska ämnena att
hafva aflagt fullständig afgångsexamen vid skogsinstitutet.

För behörighet till imderlärarbefattning vid Ombergs skogsskola
erfordras likaledes undergången fullständig afgångsexamen vid skogsinstitutet.

334

Till skog sr ättar e vid skogsskola må den antagas, som genomgått
lärokurs vare sig vid skogsinstitutet eller vid skogsskola och visat
skicklighet vid utförande af skogsarbeten.

§ 27.

I fråga om tjänstetillsättning, tjänstledighet eller huru förfaras
skall i händelse af begånget tjänstefel gäller beträffande föreståndaren
för skogsinstitutet, lärarne därstädes och vid öfriga skogsläroverken
samt underläraren vid Ombergs skogsskola hvad som är stadgadt om
jägmästare och beträffande skogsråtta^ hvad som är stadgadt om
kronojägare.

335

B. Studieplan Tid Kung]. Skogsinstitutet

af Kungl. Domänstyrelsen fastställd den 24 maj 1905,
att tills vidare gälla.

HÖGRE KURSEN.

Ben teoretiska undervisningen.

Grundläggande ämnen.

1. Skogs- och fältmätning:

a) Instrumentlära, omfattande kännedom om de viktigaste planmätnings-
och afvägningsinstrumentens konstruktion, justering
och användning;

b) Mätningslära, omfattande de vanligaste metoderna vid skogs- och
fältmätning.

2. Meteorologi:

a) De meteorologiska instrumentens användning;

b) Grunddragen af de allmänna meteorologiska fenomenen;

c) Öfversikt af väderleksläran och af klimatologien med särskild
hänsyn till Sverige.

3. Fysik:

a) Värmelära med tillämpningar;

b) Gasers och vätskors egenskaper med särskild hänsyn till meteorologien
och jordmånsläran;

c) Elasticitetslära;

d) Markens fysikaliska egenskaper.

336

4. Kemi:

a) Kort öfversikt öfver den allmänna (teoretiska) kemien;

b) Organisk kemi: elementen af kolföreningarnas kemi med särskild
hänsyn till de ämnen, som möta inom den tekniska och växtkemien
;

c) Teknisk kemi: hufvuddragen af skogsprodukternas kemiska förarbetning
och produkternas analys, såsom torrdestillering af ved,
cellulosakemi m. in.;

d) Markkemi: luftens, vattnets och markens kemi, jordanalysens allmänna
gång samt elementerna af bakteriologien;

e) Växtkemi: de viktigaste kemiska föreningarna inom växten.

5. Geologi:

a) Kristallografiens elementer;

b) Kort öfversikt af våra viktigaste mineral med särskild hänsyn
till de bergartsbildande mineralen;

c) Kort öfversikt af jordklotets tidigare utvecklingshistoria och af
de geologiskt verksamma krafterna;

d) Öfversikt af våra viktigaste bergarter;

e) Kort öfversikt af den historiska geologien, med särskild hänsyn
till Sveriges geologiska formationer, hvarvid Sveriges kvartära
bildningar behandlas något utförligare;

f) Demonstration af några typiska geologiska kartblad;

g) Geologiska exkursioner i Stockholmstrakten.

6. Jordmånslära:

a) Jordmånens indelning;

b) Framställning af de lösa jordlagren;

c) Växtens fordringar på jordmån;

d) Öfversikt af svenska jordmånstyper.

7. Botanik:

Allmän botanik:

a) Cellära: öfversikt af cellens olika delar och deras arbete;

b) Väfnadslära: det principiellt viktiga hos olika väfnader med hänsyn
till utbildning och arbete;

c) Organlära: det principiellt viktiga af de olika organens byggnad,
utveckling och arbete med särskild hänsyn till skogsträden;

d) Växtens förhållande till yttre faktorer; fenologi;

337

e) Växtgeografi: Sveriges växtgeografiska ställning och växtgeografiska
indelning; svenska växtsamhällen med särskild hänsyn till skogarna;
växttäckets geologiska utvecklingshistoria;

f) Härstamning slära och systematik: Ärftlighet, variation och hybridbildning
med särskild hänsyn till förädling och artbildning; öfversikt
af hufvudutvecklingsriktningarna inom växtriket.

Skogsbotanik:

a) Utförlig framställning af de inhemska skogsträdens byggnad och
utveckling, utbredning och förekomstsätt inom landet samt öfversikt
af deras totalutbredning;

b) Kort öfversikt af öfriga inhemska vedväxter och af de utländska
skogsträd som hafva eller anses kunna få betydelse för vår skogshushållning
;

c) Allmän öfversikt af sjukdomsorsaker, sjukdomarnas inverkan på
träden samt allmänna åtgärder mot trädsjukdomar;

d) Framställning af viktigare, af oorganiska orsaker eller af växter
föranledda sjukdomar hos skogsträden, deras orsak, förlopp, ekonomiska
betydelse och botemedel.

Botaniskt praktikum:

a) Mikroskopisk undersökning af högre växters, särskildt barr- och
löfträdens, anatomi samt af ATalda svamptyper;

b) Bestämningsöfningar af träd och buskar i sommar- och vinterdräkt,
deras frö, groddplantor och ved samt sjukdomar;

c) Demonstration af trädens skottbyggnad, löfsprickning, löffällning,
blomning och fruktsättning.

8. Zoologi:

a) Däggdjur: Kort öfversikt af däggdjurens yttre och inre byggnad,
allmänna lefnadsförhållanden samt systematiska indelning. Speciell
redogörelse för våra svenska däggdjur (med undantag af hvaldjuren),
med särskild hänsyn till lefnadssätt och betydelse för
skogen;

b) Fåglar: Kort öfversikt af fåglarnas yttre och inre byggnad samt
allmänna lefnadsförhållanden. Speciell redogörelse för våra inhemska
fåglar (med undantag af sällsyntare arter) med särskild
hänsyn till för skogshushållningen och jakten viktiga former.
(Vid kunskapspröfning fordras i fråga om svårare släkten endast
förmåga att examinera efter faunistikt arbete);

338

c) Skog sinsekter: Kort öfversikt af insekternas jfftre och inre byggnad,
allmänna lefnadsförhållauden samt betydelse för skogen i allmänhet.
Speciell redogörelse för våra inhemska för skogen skadliga och
nyttiga insekter, deras utveckling, lefnadssätt och ekonomiska
betydelse, jämte medel för de skadliga insekternas bekämpande;

d) Jaktzoologi: Utförligare framställning af de i vårt land använda
jaktlmndraserna. Utförligare framställning af våra jaktbara däggdjurs
och fåglars lefnadssätt med särskildt afseende på detsammas
betydelse från jaktsynpunkt;

e) Entomologisk praktikum: Dissektion af en eller ett par insektformer.
Öfning i insekters bestämning och montering, hvarvid
om möjligt bör så anordnas, att hvarje elev får lägga upp en
mindre privatsamling af våra allmännaste skogsinsekter.

9. Nationalekonomi:

a) Allmän nationalekonomi: Inledning, produktion, cirkulation och
fördelning;

b) Svensk och utländsk skog shistorik;

c) Nationalekonomi med tillämpning på skogshushållningen.

Fackiinmen.

1. Skogsskötsel:

I. Skogshushållningens historia.

II. Allmän öfversikt af:

a) de skilda skogsbrukssätten;

b) de olika metoderna för skogens föryngring;

c) för skogens skydd och vård behöfliga åtgärder.

III. De skogsbildande trädslagen med hänsyn till:

a) deras ekonomiska betydelse;

bj deras egenskaper, särskildt beträffande skogshushållningen;

c) deras uppdragande och skötsel enligt skilda skogsbrukssätt med
fästadt afseende såväl på beståndens skydd och vård som ock
på deras utverkning och föryngring;

d) deras uppdragande och skötsel i samhällen af två eller flera arter
(blandadt bestånd).

339

2. Skogsteknologi:

a) virkets egenskaper;

b) trädens afverkning och utdrifning;

c) virkets förädling;

cl) trädestillationen, hufvudsakligen den praktiska tillämpningen.

3. Skogsindelning:

a) förberedande arbeten:

l<) ståndsorts- och beståndsbestämning;

IV skogsuppskattning:

1) instrumentslära, angående träd- och virkesmätning;

2) beräkning af virkesmassan hos enskilda träd och hela bestånd

3) bestämmande af trädens och beståndens ålder;

4) tillväxtlära;

y) block- och skiftesindelning;

b) fullständig skogsindelning;

c) indelningsrevision;

d) läran om normalskogen;

e) skogsindelningsmetodernas utveckling från äldre till nyare tid;

f) penningvärdering af skogsmark och skogsbestånd;

g) skriftliga arbeten, omfattande fullständiga hushållningsplaner för
trakthygges-, traktblädnings- och timmerblädningsbruket samt
revisionshandlingar.

Biämnen.

1. Byggnadslära:

a) flottleds- och flottningsbyggnader;

b) vattenafledning;

c) skogsvägsbyggnader;

d) fröklänguing och byggnader därför;

e) husbyggnader för mindre hemman och för torplägenheter med
ritningar, material- och kostnadsförslag; ''

f) upprättande af afvägningsprofiler och kostnadsförslag för afdikningar.

2. Finans- och näringsrätt:

a) öfversikt af statsförvaltningen;

b) vid jordinnehaf fästade rättigheter och skyldigheter;

c) beskattningsväsendet.

340

3. Skogs- och jaktförfattningar:

speciellt genomgående af nu gällande, hithörande författningar och

cirkulär med inbegrepp af dem, som angå flottning.

4. Lagkunskap:

a) delar af familjerätten, som äga betydelse för en persons affärsställning; b)

i jorda- och byggningabalken förekommande stadganden, hvaraf
tillämpning ifrågakommer vid förvaltning af fast egendom å
landet;

c) strafflagens allmänna del och vissa delar af den öfriga strafflagen ;

d) Rättegångsbalkens bestämmelser i afseende å handläggning af
åklagaremål vid underrätt och högre instanser; samt

e) kommunallagarna.

5. Tjänsteexpedition och bokföring:

Revirförvaltningen rörande skrivelser, förslag, redovisningar in. m.

6. Jordbrukslära:

a) läran om åkerjordsarternas agronomiska egenskaper, deras bearbetning,
dikning och gödsling;

b) kortfattad framställning af grunderna för växelbruket och de
särskilda kulturväxternas behandling;

c) framställning af grunderna för uppgörandet af beräkning öfver
jordbrukets afkastning och driftkostnader;

d) grunderna för domänförvaltningens ordnande och därmed sammanhängande
författningar.

7. Kartritning.

8. Kartskrift.

Don praktiska undervisningen.

Förutom praktiska öfningar å Institutet och i dess närmaste om gifningar

utföras årligen å Institutets demonstrationsskog eller å särskildt

anvisade skogar följande praktiska öfningar.

1. Skogsskötsel:

a) hyggesröjning;

b) markens beredande för själfsåddens emottagande;

341

c) sådd af frö i plantskola och omskolning af plantor;

d) sådd och plantering i skogen;

e) röjning i för tätt uppkomna återväxter, samt annan rensningshuggning; f)

hjälpgallring, ljushuggning, utmärkande af fröträdsställning m. m.

2. Skogsteknologi:

a) besök å trakt, där större afverkning bedrifves;

b) besök å ett större sågverk;

c) kolning och tjärbränning (med föreläsningar).

3. Skogsindelning:

a) verkställande af de utarbeten, hvarpå eu fullständig indelning
till trakthuggning, traktblädmng och timmerblädning kan grundas;

b) öfningar i skogsuppskattning, tillväxtundersökningar, stamanalyser
m. m.

4. Skogs- och fältmätning:

mot den teoretiska undervisningen svarande öfningar.

5. Byggnadslära:

a) besök vid flottleder;

b) besök å afdikade marker äfvensom upprättande af fullständiga
afdikningsförslag.

6. Botanik:

a) demonstration och insamling för eget herbarium af för skogen
viktiga mossor, lavar och sjukdomsalstrande svampar;

b) demonstration af fältskiktets viktigare växter, trädformer och
trädsjukdomar;

c) diskussion om skogsbotaniska problem;

d) ståndortsanteckningar öfver viktigare växtsamhällen samt utredning
af deras utvecklingshistoria;

e) en på egna iakttagelser grundad skriftlig framställning af anvisadt
område.

Denna framställning bör utgöra en detaljerad tillämpning af den
genomgångna kursen och omfatta: 1) topografi; 2) jordmån; 3) växtsamhällen
med minst en ståndortsanteckning och jordmånsprofil för
hvarje växtsamhälle; 4) anmärkningsvärda trädformer; 5) trädsjukdomar;
6) karta öfver växtsamhällena.

342

7. Geologi:

demonstration af berggrund och lösa jordlager.

8. Zoologi:

a) demonstration af anträffade insekter, däggdjur och fåglar, samt
insamling af viktigare skogsinsekter;

b) demonstration af å träd anträffade skador, som äro förorsakade
af djur.

9. Jordbrukslära:

a) salu- och arrendevärdering af inägojord;

b) af- och tillträdessyn och besiktning med upprättande af instrument.

LÄGRE KURSEN.

Den teoretiska undervisningen.

Grundläggande ämnen.

1. Matematik:

grunddragen af planimetri, stereometri och ränteberäkningar.

2. Skogs- och fältmätning:

samma kurs som för högre afdelningen angifvits, men med nödiga
inskränkningar.

3. Skogsbotanik:

a) öfversikt af växtens byggnad och lif samt svenska växtsamhällen;

b) de vik:igaste delarna af föredraget i skogsbotanik för högre kursen.

Botaniskt praktikum :

Demonstrationer och bestämningsöfningar i anslutning till kursen.

4. Skogsinsekter:

Kort öfversikt af insekternas allmänna byggnad. Skogens viktigaste
skadeinsekter samt medel för deras bekämpande.

343

5. Naturlära:

a) genomgång af de viktigaste meteorologiska instrumenten och
lagarna för luftens rörelse samt kort framställning af Sveriges
klimat;

b) kort öfversikt öfver Sveriges fasta berggrund och lösa jordlager;

c) kort framställning af våra från skogs- och jaktsynpunkt viktigaste
däggdjur och fåglar.

6. Jaktzoologi:

(valfritt ämne) till samma omfattning som för högre kursen.

Fackämnen.

1. Skogsskötsel föredrages till den omfattning, som motsvarar föreläsningarna
i högre kursen, ehuru mindre utförligt.

2 Skogsteknologi: Samma kurs som för högre afdelningen angifvits,
men med nödiga inskränkningar.

3. Skogsindelning:

a) förberedande arbeten vid skogsindelning;

b) skogsuppskattningsläran i sammandrag;

c) utförandet af en enklare skogsindelning s. k. interimsindelning
vid. trakthygges-, traktblädnings- och timmerblädningsbruket;

d) skriftliga arbeten härutinnan.

Biämnen.

1- Byggnadslära: Samma kurs som för högre afdelningen angifvits, men
med nödiga inskränkningar.

2. Jordbrukslära 1 öred råges till samma omfattning som för högre kursens

elever, med uteslutande af det som rör domänförvaltningen.

3. Författningar angående jakt, flottning och enskilda skogar.

4. Kartritning.

5. Kartskrift.

6. Bokföring: De enklaste grunderna i bokföring.

344

Den praktiska undervisningen.

Förutom praktiska öfningar å Institutet ocli i dess närmaste omgifningar
utföras årligen å Institutets demonstrationsskog eller å särskild!
anvisade skogar följande praktiska öfningar:

1. Skogsskötsel, till lika omfattning som för högre kursens elever.

2. Skogsteknologi, till lika omfattning som för högre kursens elever.

3. Skogsindelning:

a) mätning, aptering och kubering af liggande och stående träd;

b) beståndsuppskattning enligt mest brukliga metoder;

c) åldersbestämningar och tillväxtberäkningar för enskilda träd och
hela bestånd;

d) verkställande af de utarbeten, hvarpå en interimsindelning till
trakthuggning, traktblädning och timmerblädning kan grundas.

4. Skogs- och fältmätning: till lika omfattning som för den högre kursen.

5. Skogsbyggnadslära: till lika omfattning som för den högre kursen.

6. Skogsbotanik:

I hufvudsaklig öfverensstämmelse med högre kursen med undantag
af det skriftliga arbetet.

7. Jordbrukslära: till lika omfattning som för den högre kursen.

345

Arbetsordning vid Kung!. Skogsinstitutet

af Kung!,. Domänstyrelsen fastställd d. 24 maj 1905, att tills vidare gälla.

Högre kursen.

Deri teoretiska undervisningens fördelning under studietiden.

Timmar	i veckan under	Summa ! Pröfning timmar j efter
Undervisningsämne , lista \| 2:dra i termin termin i 1	3:dje termin	4:de termin	5:te termin
I llöstt.	\| vårt.	liöstt.	vårt.	\| liöstt.
1. Skogsskötsel......................1	1	3	4	1	96 1 5:te term.
2. Skogsmatematik ................ 2	2	1	—	—	51 5:1 e	»
i 3. Skogsindelning.................... 2	2	1	1	1	66 1 5:te	»
4. Skogsteknologi.................... —	—	2	3	—	51 1 5:te	»
; 5. Skogs- & fältmätning .......j 2	—	—	—	—	18 1 3:dje	»
; 6. Byggnadslära .................... —	1	i	1	—	32 I 5:te	»
7. Allmän botanik ................ 6	—	—	—	—	54 lista	»
8. Skogsbotanik........................ •—	5	i	—	_	69 '' 3:dje	»
9. Jordmånslära ....................! —	—	—	1	—	11 4:de	»
10. Geologi ................................! 3	—	—	—	—	27 1 lista	»
11. Däggdjur ............................i —	—	2	—	—	18 3:dje	>>
12. Fåglar ................................ —	—	—	2	—	22 1 4:de	»
13. Skogsinsekter ....................: —	3	—	—	- j	36 1 3:dje	»
14. Jaktzoologi ........................ —	—	—	3	—	33 1 4:de	»
15. Kemi.................................... 3	2	2	—	—	69 3:dje	»
16. Fysik.................................... —	1	i	—	— !	21 3:dje	»
17. Meteorologi ........................ —	1	i	—		21 ! 3:dje	»
18. Nationalekonomi ................ 1	1	i	1		41 4:de	»
19. Lagkunskap ........................ —	—	i	1	— 1	20 4:de	» i
20. Författningar .................... 2	2	3	2	—-	91 I 4:de	»
21. Jordbrukslära ....................; —	—	2	2	— i	40 4:de
Summa föreläsningstimmar 22	21	22	21	2	887
a) Botaniskt praktikum ............ 31)	2	_	--	_	51 i
b) Geologiskt praktikum............ 1	—	—	—	—	9 i
c) Entomologisk! praktikum x) —•	_	1	—		9 i
d) Skogsindelningsarbete............ —	_	3	3	6	84	\|
e) Kartritning och upprättande
af afvägningsprofiler m. in..... —	3	3	—	—	63 i	I
f) Kartskrift ................................ 2	2	—	—	—	42 j
Summa undervisningstimmar 28	28	29	24	8	1145 1

J) Som läraren icke kan leda mer än halfva kursen på en gång, gör detta dubbla
antalet timmar för läraren.

B46

Lägre kursen.

Den teoretiska undervisningens fördelning under studietiden.

Undervisningsämne	Timmar i veckan	Summa timmar	Pröfnin	! g efter j
lista termin	2:dra termin
	höstt.	vårt.
1. Skogsskötsel ............................................	3	2	49	2:dra	term. ;
2. Matematik................................................	2	—	18	lista	»
B. Skogsmatematik ....................................	—	1	11	2:dra	»
4. Skogsindelning ........................................	—	2	22	2 :dra	»
5. Skogsteknologi ........................................	2	3	51	2: dra	»
6. Skogs- och fältmätning ........................	2	—	18	lista	»
7. Skogsbyggnadslära ................................	2	1	29	2:dra	»
8. Skogsbotanik............................................	1	5	64	2: dra	»
9. Naturlära ................................................	3	. -	27	lista
10. Skogsinsekter............................................	—	1	11	2;dra	»
11. Jaktzoologi (valfritt)................................	—	3	33	2:dra	»
12. Författningar............................................	—	2	22	2:dra	»
13. Jordbrukslära............................................	2	1	29	2:dra	»
14. Bokföring ................................................	2	—	18
Summa föreläsningstimmar	19	21	402
a) Botaniskt praktikum....................................	—	2	22
b) Skogsindelningsarbete ................................	3	3	40
c) Kartritning....................................................	3	3	40
d) Kartskrift ....................................................	2	—	18
Summa undervisningstimmar	27	29'')	5222)

*) däraf 3 timmar valfritt ämne.
2) » 33 » » »

347

C. Umlervisningsplan för statens skogsskolor, afsedda att utbilda bevakare.

Sedan kungl. domänstyrelsen kallat föreståndarne för statens
skogsskolor till sammanträde inför kungl. styrelsen och. sådant sammanträde
ägt rum den 25 sistlidne november och följande dagar, harkling!.
styrelsen i hufvudsaklig öfverenstämmelse med därvid fattade
beslut funnit godt att i fråga om de statens skogsskolor, som äro afsedda
att utbilda bevakare, bestämma följande:

l:o. Teoretisk undervisning skall meddelas i nedanstående ämnen
och hafva följande omfattning, nämligen:

Välskrifning: en lärokurs, lämpad efter lärjungarnas olika anlag,
genomgås i vanlig skrifstil samt en kortare kurs jämväl i rund skrift.

Rättskrifning: lärokursen omfattar Sundéns mindre rättstafningslära
med tillämpning genom skriföfningar efter diktamen.

Matematik: a) i räknekonst inhämtas efter Zweigbergks lärobok
minst de fyra räknesätten i hela tal och bråk äfvensom sorter och
regula de tri med särskild tillämpning och öfning i yrkesproblem;
b) i geometri genomgås mätning och uträkning af ytor och kroppar,
jämväl med tillämpning och öfning i yrkesproblem, och må Bäckmans
tillämpade geometri tillsvidare användas såsom ledning vid undervisningen.

Naturlära: a) hufvudsakligen efter Naturlära för landtmän meddelas
kortfattad beskrifning såväl öfver de för det praktiska lifvet viktigaste
företeelser i naturen jämte desammas förklaring som ock öfver de lösa jordlagren
samt jordmånens beskaffenhet; b) hufvudsakligen efter Holmgrens
lärobok meddelas en öfversikt dels af växtens olika delar, dennas byggnad
och ändamål, de för skogshushållningen viktigaste träd, buskar och
örtartade växter, deras fordringar på klimat och jordmån samt deras
betydelse, dels ock af de för skogs- och jakthushållningen viktigare
däggdjur, fåglar och insekter, deras förekomst, lefnadssätt och betydelse.

348

Mätningslära: med ledning af Holmströms lärobok undervisas uti
linjestakning, linjemätning, mätning med kedja, korstafla och stativ,
hvartill kommer kopiering af kartor, arealuträkning med polett, afvägning
med tub och enklare instrument samt uppritning af enklare
profiler.

Skogshushållning slära: a) skogsträdens beståndsegenskaper, öfversikt
af skogsbrukssätten, afverkning, insamling och klängning af skogsfrö,
sådd och plantering, plantskolors anläggning och skötsel samt öfversikt
af de viktigare delarne af läran om skogsskydd och beståndsvård;
b) läran om virkets tekniska egenskaper, skogsprodukternas användning,
kolning, hyggets uppdelning i körskiften, stämpling, utsyning och anordnande
af basvägar, afverkning, aptering, virkets utsläpning, lastning
och forsling; c) kubering af fällda stammar och stående träd, bedömande
af timmerutbytet af stående träd samt öfning i okularbedömande af
bestån dskubikinnehåll.

Skogs- och jaktförfattningar: genomgående af de delar däraf, som
hufvudsakligen beröra bevakare^änstgöringen.

Bevakningstjä.nstgöring och bokföring: kännedom om bevakares tjänsteåligganden,
utförande och ledande af skogsarbeten, betingsarbeten, uppsättande
af skrifvelse!-, rapporter och redogörelser, förande af motböcker,
dagsverkslistor, kontokuran ter m. in.

Jakt: jakt- och fångstmetoder för rofdjur, jaktvård, jakthundars
uppfödande och vård.

Målskjutning: skjutvapnets användning och vård, skjutning å fasta
och rörliga föremål.

Trädgårdsskötsel: uppdragande och plantering af prydnads- och
parkträd samt fruktträd, bärbuskar och de vanligaste örtartade trädgårdsväxter,
ympning och okulering, anläggning, skötsel och vård af
eu mindre trädgård. Till ledning vidundervisningen må tjäna Abelins:
»Den mindre trädgården».

Undervisningen i ofvannämnda ämnen skall ske ej blott teoretiskt
utan ock praktiskt genom öfningar och arbeten.

2:o. Den teoretiska undervisningen skall bedrifvas hufvudsakligen
under tiden 1 november till april månads slut (vid Kolleberga skogsskola
till mars månads slut) samt 1 september till läsårets utgång med
i medeltal tre undervisningstimmar dagligen; jämväl under sommarmånaderna
skall dock teoretisk undervisning meddelas, då de praktiska
öfningarna så medgifva, allt under iakttagande att den teoretiska undervisningen
skall omfatta sammanlagdt minst 525 timmar årligen.

349

De praktiska öfning ärna och arbetena skola, med en beräknad
arbetstid af omkring 7 timmar de delar af läsåret, då teoretisk undervisning
samtidigt äger rum, och eljest omkring 10 timmar dagligen,
oberäknadt mattiden, bedrifvas under hela läsåret och beräknas erfordra
ungefär följande antal dagar:

Utsyning och stämpling, dels utväljande af afverkningstrakter med
användande af olika afverkningssätt, dels utvisande af visst slag af

virke (till byggnader, ved m. in.) ................................................. 15 dagar

Hyggesutstakning och utmärkning af fröträd ............ 5 »

Stukning och uppmätning af linjer samt kartläggning af

ett mindre område med korstafia och kompass .......................... 20 ))

Kartekopiering, arealuträkning med polett samt enklare

profilritning .................. 20 »

Afvägning ................................................................. 3 »

Insamling och klängning af skogsfru, hyggesrensning och
markberedning, plantskolors anläggning och skötsel samt sådd

och plantering ...................................................................................... 40 »

Beståndsvårdsarbeten såsom rödjning, gallring och upp -

Dikningsarbeten............................................... 6 »

Af verkning sarbeten såsom upphuggning af timmer, kolved,
kastved m. m., stubbrytning, timmeraptering..................... 25 »

Brobyggnads- och vägarbeten ..................................................... 5 »

Kolning .......................................................................................... 15 »

Virkeskubering .............................................. 10 »

Bevakning samt afmätning och afsyning af skogsarbeten 20 »

Uppsättande af skrivelser, rapporter och redogörelser...... 12 »

Jakt och djurfångst ........................................................ 10 ))

Målskjutning ............................................................................... 10 »

Trädgårdsarbeten.......................................................... 10 »

Ökning af vissa förestående arbeten, där så erfordras,
samt diverse arbeten................................... 19 »

3:o. Formulären till afgångsbetyg vid samma skogsskolor skola
hafva följande lydelse:

350

Afgångsbetyg vid

. skogsskola.

Skogslärlingen .........................................................................., född den ..................

har sedan den ................................................................ åtnjutit undervisning i härvarande

skogsskola och under lärotiden samt vid offentlig pröfning visat sig förtjänt afföljande vitsord för
insikt och färdighet, nämligen:

i välskrifning .................................................................................

i rättskrifning .................................................................................

i räknekonst och geomotri ......................................................

i naturlära (kännedom om skogsträden, de för skogs- och jakthushållningen
nyttiga och skadliga djur m. m.) .............................................

i skogshushållning .....................................................................

i kännedom om skogs- och jaktförfattningar in. ..............................

i ledande af skogsarbeten och bevakaretjänstgöring i öfrigt ..................

i utförande af skogsarbeten .......................................................

i fältmätning med korstafla m. .......................................................

i kartarbeten ............................................................................

i jakt och jaktvård ..................................

i målskjutning .......................................

och har bemälde

uppförande samt ...........

....... den ......... oktober

under lärotiden ådagalagt
....................... flit.

Föreståndare.

De vitsord, som meddelas är o:

för insikt och färdighet:
Berömlig.

Med utmärkt beröm godkänd.
Med beröm godkänd.

Med nöje godkänd.

Godkänd.

Försvarlig.

för uppförande

Mycket godt.
Godt.

Mindre godt.

för flit:

Mycket god.
God.

Försvarlig.

4:o. För att lärjunge må erhålla afgångsbetyg, skall han hafva,
ådagalagt minst godkända kunskaper i följande ämnen:
räknekonst och geometri,
naturlära,
skogshushållning,

kännedom om skogs- och jaktförfattningar,

ledande af skogsarbeten och bevakaretjänstgöring i öfrigt,

utförande af skogsarbeten,

351

hvaremot han må kunna tilldelas betyget försvarlig i högst två af de
öfriga kunskapsämnena.

Har lärjunge visat sådan kunskap och färdighet i trädgårdsskötsel
eller skidlöpning, att särskildt omnämnade därom bör i hans
betyg göras, må detta ske å de rader, som i betygsformuläret efter de
obligatoriska läroämnena lämnats öppna.

. 5:o- Förslag till nödiga ändringar i ämnesprogram och arbetsordning
skall af skolföreståndare till kungl. domänstyrelsen insändas
senast inom en månad före nytt läroårs början; skolande, därest sådan
ändring icke anses erforderlig, anmälan därom inom nu sagd tid hos
kungl. styrelsen göras.

6:o. Skolföreståndare skall till öfverjägmästaren i distriktet
årligen före februari månads utgång afgifva årsberättelse, omfattande
sist för flutet läsår, med uppgift därjämte så väl om antalet nyantagna
lärjungar i pågående lärokurs som ock om den förändring i detta antal,
som vid kalenderårets utgång kan hafva ägt rum.

Stockholm den 5 december 1903.

F. CL:SON WACHTMEISTER.

K. Hanström.

352

D. Änmesprogram och arbetsordning för Ombergs och Klotens skogsskolor.

l:o. Ämnesprogram:

Deri teoretiska undervisningen skall omfatta:

1. Fiilt- och skogsmätning samt skogsindelning, hvarvid med ledning
af Anderssons geodesi, Holmerz’ studier i skogstaxation, af Zelléns
handbok för skogsmän samt gällande indelningscirkulär genomgås det
viktigaste af instrumentläran, grunderna för tält- och skogsmätning,
kartritning, afvägning, afdikning, vägbyggnad, virkeskubering, skogsuppskattning,
arealuträkning, beståndsbeskrifningars och afverkningsberäkningars
upprättande samt öfriga för skogsindelning nödiga arbeten.

2. " En kortfattad framställning meddelas angående hufvudgrunderna
för skogens skötsel, vård, afverkning och föryngring äfvensom skogsprodukternas
tillredning, utdrifning och tillgodogörande, allt med hänvisning
till Holmerz’ vägledning i skogsskötsel, Fredenbergs afhandling
om timrets afverkning, aptering och utdrifning in. m., Wikströms handbok
i kolning samt annan lämplig nyare facklitteratur.

3. Jakt- och skjutkonst, hvarvid med ledning af Hahrs jakthandbok,
Greeners »the Gun» och Kinbergs upplaga af jaktstadgan med
kommentarie!- lämnas en framställning af gevärslära och skjutkonst samt
jaktens teori och praktik med därtill hörande författningar.

4. Tjänsteexpedition och bokföring, hvarvid genomgås gällande
instruktion för skogsstaten, Kungl. Maj:ts nådiga förordning angående
hushållningen med de allmänna skogarna i riket den 26 januari 1894
samt viktigare delar af kungl. domänstyrelsens reglementariska föreskrifter
till efterrättelse vid skogsstatens tjänsteförvaltning.

5. Kortfattad framställning af allmännare svenska däggdjur och
fåglar med hänvisning till Holmgrens och Meves’ planschverk öfver
svenska däggdjur samt till Aurivillii handbok öfver svenska fåglarna.

De praktiska öfningarna skola omfatta:

1. Linjestakhing och linjemätning, ^ägomätning med diopter och
distanstub, kompassmätning af vägar och diken in. m., triangulering al

353

sjöar in. m., skogsaffattning, arealräkning, afvägning, utstakning af diken
och vägar, vägbyggnadsarbeten, upprättande af kartor ocli afvägningsprofiler,
kartskrift och välskrifning, virkeskubering och skogsuppskattning
samt upprättande af beståndsbeskrifningar.

2. Markberedning för själfsådd och skogskultur; insamling, förvaring
och utklängning af skogsfrö; skogssådd; anläggning och behandling
af plantskolor, sådd och omskolning i frö- och plantsängar; skogsplantering;
skogsmarkens behandling och vård; plantbeståndens behandling
och vård; hjälpgallring i yngre och äldre bestånd, ljushuggning;
utmärkande af fröträd och utglesning af fröträdsbestånd; utsättande af
hygge med kvarlämnande af timmerämnen samt af kuliss- och gruppbyggen;
blädningsafverkning, utsyning och stämpling; trädens fällning,
aptering och utdrifning samt försågning af timmer; upphuggning af
kastved, kolved m. in. samt kolning’.

3. Jakt med användande af hundar och dref, rofdjursfångst,
skjutöfningar med kul- och hagelgevär, hvarvid i fråga om skjutöfning
med kulgevär å tafla användes arméns modell med tillämpning af de
för skytteförbunden gällande föreskrifter.

4. För öfning i tjänsteförvaltning skola eleverna deltaga i göromålen
å revirexpeditionen samt därjämte på egen hand upprätta kassaoch
virkesjournal med därpå grundade redogörelser, kvartalsrapport
och rese journal, rese- och repartitionsräkning, årsberättelse, syneprotokoll,
förvaltningsförslag, stämplingslängd och utsyningsförslag, hvarjämte
eleverna böra närvara vid syneförrättning och ekonomisk besiktning.

2:o. Arbetsordning.

Ofvannämnda teoretiska och praktiska arbeten skola, med rätt för
skolföreståndarne att på läsårets skilda månader fördela arbetena på
sätt som för undervisningen finnes lämpligast, tillmätas följande tid:

teoretisk undervisning

uti skogsskötsel ...............................................

,, skogsindelning..........................................

„ jaktkunskap ...............................................

„ geodesi ........................................................

,, författningskunskap .................................

„ zoologi .........................................................

„ kartskrift, kartritning och välskrifning
,, bokföring och tjänsteexpedition ...........

35 timmar,

354

praktiska öfningar

insamling, behandling och klängning af skogsfrö.
skogsodling .................................................................

afverkning, apterin

kolningsarbete

såuverksarbete

vägarbeten och utstakning

geodesi och afvägning......

jakt ....................................

tj *—t (

kartritning, kartskrift, välskrifning, upprättande af af -

Där ändring i ofvanstående ämnesprogram och arbetsordning anses

12	dagar
6	11
6	11
34	11
2	11
18	11
12	11
18	11
18	11
6	11
9	11
4	11
12	11
36	11
18	11
16	timmar
44	ii
60	ii

önskvärd, ingifves

förslag

till sådan ändring af skolföreståndarne till

kungl. domänstyrelsen årligen från och med år 1905 senast en månad
före nytt läsårs början; där sådan ändring icke anses erforderlig, anmäles
detta inom nu sagd tid för kungl. styrelsen.

355

Kort redogörelse för några utländska

skogsundervisningsanstalter.

Danmark.

Tril A. Oppermann: »Bidrag till det danske Skovbrngs Historie 1786—1886»
Kbhvn 1887—1889.

»Beretning fra den kongelige Veterinär- og Landbohnjskole». Kbhvn 1906
. »Undervisnings- og Eksamensplan fra den kongelige Veterinär og Landbohojskole».
Kbhvn 1905. °

»Yejledning för Uddannelsen af Skovfogedeelever samt Plan för Skovfo°edeproven».
Kbhvn 1905. ö

Uti Danmark meddelas den högre skogliga undervisningen vid
den kongelige. Veterinär- og Landboh0jskole i Köpenhamn. Denna
omfattar 5 olika fackskolor, och högre undervisning meddelas för
veterinärelever, landtbrukselever, landtmäteri elever, trädgård selever och
skogselever.

Undervisningen för skogseleverna bestrides vid högskolan af dels
två professorer i skogsvetenskapliga ämnen, dels ock af tolf andra lärare
professorer och docenter, hvilka meddela undervisning jämväl i de öfriga
fackskolorna vid högskolan.

Vid landboh0jskolen meddelas undervisning åt ordinarie »elever»
samt till extra ordinarie »deltagare»-.

För att blifva antagen som ordinarie elev vid landbohpjskolens
afdelning för skogsbruk fordras antingen

att hafva aflagt någon af de examina, som berättiga till att inskrifvas
såsom student vid Köpenhamns universitet; eller

att med vissa betyg aflagt en s. k. allmän förberedande examen,
omfattande bl. a. modersmålet, tre främmande språk, historia, geografi,
matematik och naturhistoria; eller ock

att hafva erhållit särskild! tillstånd af jordbruksministeriet.

För att blifva antagen såsom »deltagare» äro ej några särskilda
kompetensvillkor föreskrifna.

356

Undervisningen för skogseleverna fördelas vid högskolan på två
kurser. I den första, som börjar den 1 september hvarje år och omfattar
3 terminer, meddelas undervisning i de grundläggande ämnena
matematik, fysik och meteorologi, kemi, jordmånslära, botanik, skogsbotanik
och zoologi, gemensamt med en eller flera af högskolans öfriga
afdelningar, hvarjämte inledningen till skogshushållningsläran genomgås
med skogseleverna särskild!. Den andra kursen, som tager sin början
i mars månad och varar i två år, omfattar de egentliga fackämnena
skogsskötsel, varu- och liandelslära, skogsuppskattning, skogsekonomi,
administrationslära, skogsbrukets historia och statistik, mätningar, växtpatologi,
skogszoologi, nationalekonomi och författningslära. ^nationalekonomi
är undervisningen gemensam för skogs- och landtmäterieleverna,
i alla öfriga ämnen meddelas särskild undervisning för de förra.

Till båda kurserna höra dessutom praktiska öfningar i åtskilliga
ämnen, nämligen i matematik, fysik, kemi, botanik, skogsbotanik, skogsskötsel,
mätningar och teckning, hvilka öfningar försiggå dels å lärorummet,
dels under exkursioner i högskolans närhet samt under resor
till landets olika delar.

Fullständig afgångsexamen för skogselever omfattar tre afdelningar.
Den första afdelningen anställes årligen i slutet af februari och början
af mars månad och omfattar muntliga och skriftliga pröfningar i de
grundläggande ämnena. Den andra afdelningen anställes likaledes
årligen i mars månad och omfattar muntliga och skriftliga pröfningar
i de ämnen, hvari undervisning meddelas under högskolans senare kurs.
För att vara berättigad att aflägga denna examen erfordras, att eleven
bär aflagt ofvannämnda första afdelningen af skogsexamen, äfvensom
att han styrkt sig äga viss kännedom om praktiskt skogsbruk genom
deltagande i praktiska skogsarbeten. Under den tid, som eleven sysselsätter
sig med dessa arbeten, har han rätt att hvarannan månad till
högskolans lärare i skogsskötsel insända dagbok öfver sina arbeten,
hvilken sedermera till honom återsändes med de anmärkningar, hvartill
densamma gifvit anledning.

Den tredje afdelningen af examen omfattar åtskilliga specielladelar
af skogshushållning: skogsskötsel, skogsteknologi, skogsuppskattning
och skogsindelning samt skogsbotanik äfvensom uppgörande åt
skogshushållningsplaner och mätningar. Berättigad att aflägga denna
examen är den, som redan aflagt andra afdelningen samt därefter under
minst ett år i följd tjänstgjort på ett skogsdistrikt med en areal af
minst 1,000 tunnland, hvars förvaltare aflagt fullständig examen vid högskolans
skogsafdelning. Under tiden skall eleven hafva insändt sådana

357

dagböcker, som ofvan omtalats. Denna examen verkställes af två examenskommittéer,
hvardera bestående af en af högskolans professorer i skogsämnena
samt tre praktiska skogsmän, som utses af lärarrådet.

Studietiden för afläggande af fullständig »Skovbrugseksamen»
uppgår sålunda till 4 Va—5 år.

För utbildningen af lägre skogstjänstemän finnas i Danmark särskilda
bestämmelser meddelade. Den, som önskar erhålla »Lasrebrev
som Skovfoged», skall underkasta sig en pröfning inför en för sådant
ändamål af landtbruksministeriet tillsatt kommission. Tillstånd att
undergå denna pröfning äger den, som genomgått utbildningskurs om
minst 3 år på två olika skogsdistrikt af viss storlek under ledning af
skogsförvaltarna. Denna praktiska utbildning omfattar allehanda skogliga
arbeten och sker efter en viss fastställd plan. För att erhålla
anställning i statens tjänst såsom »Skovfoged», plantör eller uppsjmingsman
erfordras utom ofvannämnda »Laerebrev» jämväl ett års tjänstgöring
på ett statens revir.

Finland.

Betänkande angående skogsundervisningens ordnande i Finland, afgifvet af
Consistorium vid Alexanders-universitetet i Fnland. Helsingfors 1903.

Då en ordnad hushållning å de finska kronoskogarna under
1850-talets första år började införas, kunde tjänstemannapersonalen ej
utbildas inom det egna landet. Platserna besattes därför antingen med
personer utan egentliga fackkunskaper eller med skogsmän, som utbildats
i utlandet eller Sfi Petersburg, vid hvars forstakademi 10 friplatser
för finska studerande voro inrättade. Behofvet af en egen läroanstalt
ledde dock redan snart till inrättande af Evois forstinstitut
på den likabenämnda kronoparken i Tavastehus län. Institutets organisation
fastställdes genom kungörelse den 15 april 1859, och dess
verksamhet började i mars 1862. Som lärare anställdes en direktor,
tre lektorer, en forstmästare- och en ritlärare. — Redan år 1866 måste
emellertid institutet i följd af brist på elever inställa sin verksamhet
och förblef stängdt till och med år 1874. Det program, som vid
institutets återöppnande fastställdes genom reglementet af den 2 maj
1874, är i hufvudsak ännu gällande.

358

Vid institutet undervisas uti följande läroämnen: skogsskötsel,
skogstaxation, skogsvärdeberäkning, skogstekn ologi, skogsindelning, forstbotanik,
forstzoologi, kemi, mineralogi, geologi, geodesi, landtbrukslära,
forstmatematik, nationalekonomi, lagfarenhet, ingenjörvetenskap, jaktlära,
fiskodling och fiskevård, revirförvaltning, kartritning och linearteckning.
Kursen börjar den 15 augusti och fortgår till den 15 juni tredje året
samt omfattar, med afdrag af ferier, 18 V2 månader. För den teoretiska
undervisningen användas 10 månader med omkring 1,000 ordinarie
lektionstimmar, till praktisk undervisning äro 6 månader anslagna och
2 Va månader för tentamina. Den teoretiska undervisningen meddelas
nästan uteslutande genom föreläsningar; för praktiska öfningar i mätning,
skogstaxering och skogsindelning företagas exkursioner till kronoskogar
i olika delar af landet. — Elever antagas endast hvartannat år till det
antal, som senaten för hvar gång bestämmer, och hvilket växlat från
7 till omkring 20. Inträdesfordringen är genomgången kurs vid
fullständigt lyceum, men då tilloppet af sökande ökats, har följden
blifvit, att ej få af eleverna idkat studier vid universitetet eller t. o. in.
förvärfvat akademisk grad. Eleverna antagas af forststyrelsen på
direktorns förslag.

Efter genomgången kurs vid Evois forstinstitut är ).>forstkoridaktören»
kompetent till erhållande af ordinarie plats i statens tjänst. Något
s. k. praktiskt år erfordras sålunda ej.

Emellertid har redan länge den teoretiska undervisningen, särskildt
med hänsyn till de otillräckliga lärarkrafterna, ansetts bristfällig. Detta
har föranledt direktorn att tre gånger 1883, 1890 och 1894 hänvända
sig till forststyrelsen med förslag om vidtagande af reformer.
I den sista af dessa framställningar, dagtecknad den 10 december 1894,
framhölls, att de olika vägar, på Indika eu tillfredsställande lösning
kunde nås, vore antingen bibehållande af det nuvarande forstinstitutet
vid Evois, men med ändamålsenliga förändringar och förbättringar,
eller institutets bibehållande med antingen eu förberedande kurs vid
polytekniska institutet eller en obligatorisk kurs vid universitetet efter
lärokursen vid forstinstitutet, eller ock den forstliga undervisningens öfverflyttande
helt och hållet till polytekniska institutet eller universitetet.
Af dessa vägar skänkte direktorn den förstnämnda företrädet, och forststyrelsen,
som den 2 april 1895 afgaf yttrande i frågan, tillstyrkte direktorns
förslag. Det synes hufvudsakligen varit sparsamhetsskäl, som i första
rummet bestämde såväl direktorns som forststyrelsens ställning i denna
fråga. En förberedande kurs vid polytekniska institutet ansågs ej böra
ifrågakomma, så länge som undervisningsprogrammet därstädes ej var

359

lämpadt för de blifvande skogsmannens behof. Att anordna eu efterkila
vid universitetet kunde leda till komplicerade och svårt bestämbara
fordringar för elevernas inträde i statstjänst, då examina borde aflägga^
såväl vid forstiustitutet som vid universitetet. Mot undervisningens förläggande
helt och hållet till endera universitetet eller polytekniska
institutet anfördes, att föreläsningarna för de skogsstuderande måste anordnas
oberoende af de allmänna föreläsningarna, att särskilda professorer
alltså behöfde anställas, att lärarna i skogsämnen skulle sakna den
närmare och direkta beröringen med skogen, och att skogsundervisningen
sålunda skulle förlora sin sjelfständighet.

Forststyrelsen hemställde i sitt yttrande, förutom om bifall till
vissa förändringar i själfva undervisningens ordnande, att de utexaminerade
eleverna skulle, innan de erliölle tjänstförordnande, fullgöra en
lem månaders praktisk tjänstgöring hos öfverforstmästare eller forstmästare
samt därefter arbeta i forststyrelsen under minst en månad.

Den kommitté, som den 2 mars 1896 tillsattes för att afgifva utlåtande
rörande de principer, på kvilka statens skogshushållning borde
grunda sig, upptog äfven undervisningsfrågan till behandling i det
utlåtande, som kommittén den 9 december 1899 afgaf. — Sedan forststyrelsen
afgifvit sitt ofvan berörda yttrande, hade genom kungörelserna
den 13 mars 1896 och den 11 augusti 1898 den högre landtbruksuudervisningen
blifvit förlagd till universitetet. Förutom på grund af
denna omständighet ansåg kommittén, att skogsundervisningen borde
förläggas till universitet, emedan det vetenskapliga lifvet där vore rikare
än vid ett i en aflägsen landsort liggande forstläroverk, emedan vidare
den ekonomiska fördelen af undervisningens förläggande till universitet
vore ganska afsevärd, då däremot den fördel, som man väntat sig af fackskolans
förläggande till landet, vore imaginär. Den praktiska utbildningen
blefve naturligen vid universitetet af flera orsaker bristfällig, men
densamma och den teoretiska undervisningen kunde ju lätt åtskiljas, och
den förra göras effektivare, genom att praktikanten efter slutade universitetsstudier
sökte äldre fackmäns ledning. I sammanhang med förslaget om
skogsundervisningens förflyttande till universitetet hemställde kommittén
om inrättande därstädes af till en början en professur i forstvetenskap.
Det kan här antecknas, att forstinstitutets direktor, doktor S. Blomqvist
reserverat sig mot detta kommitténs förslag i denna del och ansett, att
minst två professorer och en lektorstjänst borde inrättas i skogsämnena,

Direktionen för finska forstföreningen har öfver kommitténs betänkande
afgifvit yttrande, däri direktionen afstyrker förslaget och hemställer,
att skogsundervisningen förlägges till en isolerad forstläroanstalt,

360

eventuellt vid Evois. De härför anförda skälen kiinna sammanfattas
sålunda:

Den vetenskapliga forskningen vid de separata forstakademierna
i utlandet hade visat sig kunna väl täfla med hvad de forstliga sektionerna
vid universiteten presterat; det blefve ej billigare att förlägga
undervisningen till universitetet, ty flera nya lärartjänster måste inrättas,
hvarjämte specialsamlingar måste anskaffas; nödvändigt vore, att
lärarna i fackämnena hade ständig tillgång till skogen; undervisningen
i de grundläggande ämnena meddelades vid universiteten från allmän
synpunkt utan hänsyn till elevernas blifvande arbete. För undervisningens
bedrifvande erfordrades följande lärare:
en i skogsskötsel och skogsteknologi,
eu i skogstaxation och skogsvärdeberäkhing,

eu i skogsmatematik, geodesi, kartritning, ingenjörvetenskap, allmänna
grunderna af mekanik och meteorologi,

eu i forstbotanik och grunderna af den allmänna botaniken,
eu i först!ig jordmåns- och ståndortslära med kemi, mineralogi
och geologi, samt

en i forstlig zoologi och grunderna af den allmänna zoologien.
Vidare hemställde direktionen bland annat, att undervisningstiden
måtte blifva tre år, däraf ett för förberedande studier och två för studier
i fackämnen, samt att efter examen den blifvande tjänstemannens
praktiska utbildning skulle öfvertagas och kontrolleras af forststyrelsen,
förr än själfständiga arbeten tilldelades honom.

Mot direktionens yttrande afgafs en reservation med yrkande, att
den teoretiska undervisningen förlädes till universitet, där tre lärostolar
i forstvetenskap borde inrättas, samt att före afläggande af examen vid
universitetet en. ettårig praktisk kurs borde genomgås vid det ombildade
Evois institut.

Den 4 juni 1903 afgaf konsistorium vid Alexanders-universitetet
sitt utlåtande i frågan och framhöll däri, att det vore ett lifsvillkor
för den finska skogshushållningen, att den blefve föremål för intensiv
vetenskaplig forskning och undervisning. Konsistorium hemställer därför,
att undervisningen förlägges till agrikvilturekoriondska sektionen vid
universitetet, där två ordinarie professurer, en i skogsskötsel och eu
i skogstaxation, samt eu adjunktur i forstbotanik borde inrättas. Studierna
borde så anordnas, att de, efter propedeutiska studier, beräknade att
medhinnas under ett år, kunde afslutas på två år. Af sökande till statstjänst
borde fordras, att han efter aflagd examen vid universitetet under

361

minst ett år och under erfaren ledning deltagit i förekommande tjänstgöromål.

Den i ärendet föredragandes utlåtande till senaten utmynnar i ett
tillstyrkande af direktionens för finska forstföreningen förslag om eu utvidgning
af Evois forstinstitut. Särskildt ville han påpeka, att undervisningens
öfverförande till universitetet skulle icke allenast förlänga
studietiden därigenom, att arbetet ej skulle bedrifvas så intensivt som
vid Evois, utan ock göra studierna dyrare genom de högre lefnadsomkostnaderna
i hufvudstaden, jämförda med dem vid Evois.

Enligt meddelande från svenska generalkonsuln i Helsingfors har
senaten helt nyss besluta ingå till högre ort med hemställan om den
högre skogsundervisningens förläggande till universitetet. Två nya professurer
föreslås vid agrikultur-ekonomiska sektionen, den ena i skogsskötsel,
den andra i skogstaxation. Från höstterminen 1908 skulle anordnas
förberedande undervisning för blifvande skogsmän i för deras utbildning
grundläggande ämnen, hvilken undervisning skulle afpassas så,
att den medhunnes på ett ar. Åt senaten skulle öfverlämnas att, efter dét
utlåtande inhämtats af universitetets konsistorium, utfärda närmare föreskrifter
angående skogsundervisningens ordnande vid universitetet. På
frågans nuvarande ståndpunkt äro de sakkunnige sålunda ej i tillfälle
att detalj erad t redogöra för, huru den finska skogsundervisningen kommer
att ordnas. Principen om dess förenande med universitetet är föreslagen,
men det talas äfven om detta som ett provisorium, då slutmålet
skulle vara ett förenande af den agrikultur-ekonomiska sektionen, skogsundervisningen
samt den till polytekniska institutet nu förlagda landtmäteriundervisningen
till ett gemensamt institut, skiklt från universitetet.

Preussen.

TF. Weise: »Tagesfragen tibet- forstlichen Unterricht in Preussen». Berlin 1901.
TF. Borgmcmn: »Grundziige der Geschichte lind Wirtschaft der Königlichen
Oberförsterei Eberswalde». Berlin 1905.

M. Neumeister och M. Betzloff: »Först lind Jagd-kalender 1904.»

Max Linclce: »Ausbildung lind Priifung von Privatforstbeamten». Neudammen
1906.

»Satzungen för die Studierenden der Königl. Först-Akademien zu Eberswalde
und Miinden». Berlin 1903.

»Nacliriclitcn von den Königlich Preussisehen Först-Akademie zu Hunden.»

362

Vid universitetet i Berlin inrättades år 1821 en professur i forstvetenskap,
hvarjemte särskilda andra universitets professorer fingo i
uppdrag’ att meddela undervisning i grundvetenskaperna. Denna anordning
befanns emellertid mindre tillfredsställande: man saknade framför
allt tillfälle till att i det fria demonstrera, livad som teoretiskt inhämtats.
På grund däraf flyttades forstundervisningen 1830 till forstreviret
Eberswalde, där den sedan dess meddelats i en allt mer utvidgad
läroanstalt. Preussiska staten bär sparat hvarken omsorger eller
kostnader för att göra sin forstakademi till den främsta i sitt slag, och
i Preussen finnas de ifrigaste motståndarna till skogsundervisningens
öfverflyttande till universiteten. Förutom nämnda forstakademi kar
äfven upprättats eu dylik i Miinden. De nu nämnda forstakademierna
afse att utbilda personer för såväl statens som enskild tjänst äfvensom
att befordra utvecklingen af skogsvetenskapen. Lärarkåren utgöres vid
Eberswalde af en af regeringen utsedd direktor och 11 professorer
äfvensom åtskilliga docenter och assistenter och vid Miinden af 1 direktör,
8 professorer samt åtskilliga lärare och assistenter.

För inträde såsom ordinarie elev vid någon af dessa akademier
erfordras mogenhetsexamen från tyskt gymnasium, realgymnasium eller
öfver-realskola, ålder ej öfverstigande 22 år, god kroppsbeskaffenhet
in. m. Vid akademierna afläggas två examina: Forstreferendarprlifung
och Forstassessorpriifung. Den förstnämnda af dessa omfattar dé grundläggande
ämnena kemi, jord månslära, mineralogi och geologi, meteorologi
och klimatologi, botanik, zoologi, rättskunskap och geodesi samt kurser
i allmän skogsvetenskap. För afläggande af denna examen erfordras
bl. a. intyg om deltagande i vissa praktiska öfningar, hvarunder
vissa mätnings- och kartläggningsöfningar skola hafva utförts, Forstassessor-examen
omfattar de egentliga skogsämnena, och förhören
anställas till större delen ute på marken. Denna examen aflägges efter
ett års universitetsstudier, ägnade åt juridiska och ekonomiska vetenskaper,
samt minst två års tjänstgöring hos eu »Oberförster», under
hvilken tid eleven bl. a. under minst 6 månader skall hafva själfständigt
förvaltat ett skogsområde.

För utbildande af lägre skogstjänstemän finnas i Preussen flera
läroanstalter med ett- och två-åriga kurser.

363

Sacliseu.

F. Judeich: »Zur Geschichte der Forst-akademie Tharand». Dresden 1891.

»Satzungen der Königlich Sächsischen Forst-akademie zu Tharand vom 15
März 1906.»

»Verordnung, den Staatsforstdienst betreffend vom 20 März 1905.»

F. Nobbe lind G. Biittner: »Ftthrer durch den akademischen Forstgarten zu
Tharand». Berlin 1905.

»Katalog der Bibliotek der Königl. Sachs. Forstakademie Tharand». Tharand
1900 och 1905.

Den äldsta af Tysklands undervisningsanstalter är den sachsiska
forstakademien i Tharand, hvilken redan år 1816 öfvertogs af staten.

Vid denna akademi finnas följande lärare: 10 ordinarie professorer
— däribland en för en tid af ett år af konungen, efter förslag af professorskollegiet,
tillsatt rektor — vidare extraordinarie professorer efter
behof samt extra lärare, s. k. privat-docenter och assistenter.

Eleverna vid akademien äro: ordinarie elever, »Hörer» och »Hospitanten».
Inträdesfordringar för ordinarie elever äro, förutom betyg
om ålder in. m., mogenhetsbetyg från ett tyskt humanistiskt eller realgymnasium
eller från motsvarande utländsk anstalt. Dessa inträdesfordringar
gälla emellertid blott dem, som icke hafva för afsikt att
ägna sig åt sachsisk statstjänst. För de ordinarie elever, som vilja
ägna sig åt sådan tjänst, fordras dessutom läkarbetyg af militärläkare
och intyg, att sökanden under minst två terminer idkat studier i nationalekonomi,
finansvetenskap samt allmän förvaltnings- och författningsrätt
äfvensom att han bevistat föreläsningar i naturvetenskap och matematik.

hör inträde såsom »Hörer» eller »Hospitant» äro föreskrifna endast
vissa betyg om frejd m. m.

Fullständig lärokurs för de ordinarie eleverna vid akademien omfattar
tre år, och meddelas undervisningen under de tre första terminerna
i de grundläggande ämnena och under återstoden af tiden i fackämnena.
Vid akademien äro examina af två olika slag: »Diplomprufiungen»
och »Halbjahrsprufungen». Till de förra äro endast de ordinarie
eleverna berättigade, till de senare jämväl »Hörer» och »Hospitanten».
»Diplompriifungen» äro två, den ena omfattande de grundläggande ämnena
i slutet af tredje terminen och den andra omfattande öfriga ämnen i
slutet af sjätte terminen. Den, som med godkända betyg genomgått
sistnämnda examen, erhåller afgångsbetyg. Halfårspröfningarna äro

864

tentamina, som anställas i slutet af hvarje termin i de ämnen, i livilka
undervisning under terminen meddelats, och omfatta endast ett ämne
i sänder.

Undervisningen vid akademien omfattar föreläsningar och öfningar,
täta exkursioner i omgifningarna äfvensom resor till angränsande
trakter och länder. Till akademien är anslaget ett skogsområde
som står under förvaltning af en af professorerna i skogshushållning.
Invid akademien är anlagd en storartad undervisningspark, hvarjämte
finnes ett synnerligen rikhaltigt bibliotek, hvilket i slutet af år 1904
omfattade nära 15,000 nummer.

För anställning i »höhere Staatsforstdienst» erfordras: 1) att såsom
aspirant till sådan tjänst enligt ofvan hafva vunnit inträde vid akademien
i Tharand; 2) att därstädes hafva studerat under 3 år samt där hafva
aflagt ofvannämnda diplompröfningar; 3) att under studietiden hafva
användt minst två mellanterminer till praktiska arbeten å ett statens
revir; 4) att efter examen hafva tjänstgjort under två år såsom »Först -referendar» å ett statens revir samt därefter under minst ett år vid
»Forsteinrichtungsanstalt»; samt 5) att hafva aflagt »Anstellungsprufung
för den höheren Staatsforstdienst» inför en kommission af fem personer,
utsedda af finansministeriet. För högre skogsmän i statens tjänst erfordrar
utbildningen sålunda minst 7 år.

Sistnämnda »Anstellungsprufung» kan äfven under vissa förutsättningar
få afläggas af personer, som ämna söka anställning såsom högre
skogstjänstemän i privat tjänst.

Skogsskolor för utbildande af statens lägre skogstjänstemän finnas
icke, utan få dessa anställning efter viss tids praktisk tjänstgöring och
sedan de aflagt en särskild »Anstellungsprufung».

Wiirttemberg.

»Vorschriften fur die Studierenden an der Universität Tubingen». Tubingen

1905.

»Die Vorschriften fiber die Befähigung för den Wfirttembergischen StaatsForstdienst».
Tiibingen 1904.

I Wiirttemberg är den högre skogliga undervisningen sedan år
1891 helt och hållet förlagd till universitetet i Tiibingen efter att förut
hafva meddelats vid ett särskildt skogsinstitut i Hohenheim.

365

A id universitetet äro anställda två ordinarie professorer och en
extra ordinarie professor i de skogs vetenskapliga ämnena, hvarjemte
undervisning meddelas skogseleverna jämväl af universitetets öfriga lärare.

Inträdesfordran är mogenhetsexamen men någon förberedande praktik
erfordras icke.

Studierna äro, såsom universitetsstudier i allmänhet, fria, så att
någon bestämd studietid icke är föreskrifven; emellertid plägar i allmänhet
fullständig lärokurs taga eu tid af 4 år.

Undervisningen meddelas genom föreläsningar, öfningar och ofta
återkommande skogsexkursioner.

Två examina skola afläggas, en i de grundläggande ämnena —
matematik, geognosi och kartläggning, fysik, kemi, geologi, zoologi och
botanik — och en i fackämnena.

För anställning i statens tjänst erfordras därförutom genomgående
af vissa pröfningar i kunskaper och praktiska färdigheter.

Bajern.

»Satzungen der kgl. bayer. Forstlichen Hochschule Aschäffenburg». Miinchen
1898.

»Programm und Satzungen fur die kgl. bayrisclien Waldbauschulen». Miinchen
1898.

»Chronik der kgl. Bayr. Forstlehranstalt Aschäffenburg fur die Jahre 1844
— 1894». Aschäffenburg 1904.

»Verzeichnis der Vorlesungen an der Kgl. Ludwig-Maximilians-Universität zu
Munchen 1905—1906.»

Finanz-Ministerialblatt för das Königreich Bayern d. 19 juli 1898, n:o 16. I

I Bayern har efter mångahanda växlingar den högsta skogsundervisningen
anordnats på följande sätt. Aspiranter till bayersk statstjänst
studera först två år vid skogshögskolan i Aschäffenburg. Efter aflagd
»Absolutorialpriifung)) fortsätta de sina studier under två år vid universitetet
i Munchen eller något annat tyskt universitet, hvarefter ny afgångsexamen,
»theoretische Schlussprufung)), aflägges. Efter ytterligare ett års
tjänstgöring vid skogsförsöksanstalten i Munchen samt sex års praktik
som skogsman, aflägger aspiranten till statstjänst ännu en examen, »Konkursprtifung»,
mest i de praktiska delarna af yrket. Personer, hvilka

366

icke skola ägna sig- åt statstjänst, få icke aflägga sistnämnda examen
ock endast under vissa villkor »theoretiscke Scklussprufung».

I Aschaffenburg undervisas framför allt i de för skogsvetenskapen
grundläggande vetenskaperna: elementär- och delvis högre matematik,
fysik ocii kemi, mineralogi, botanik och zoologi samt afvägning och
kartritning. Af de egentliga skogsvetenskaperna meddelas blott grunderna.
Lärarnas antal är åtta, två i skogsvetenskap, en i fysik och
geodesi, en i botanik, en i zoologi, en i kemi och mineralogi, en i
matematik och en i ritning. I Miinchen, där fullständig undervisning
i de grundläggande vetenskaperna meddelas samt de egentliga skogsvetenskapliga
studierna bedrifvas, representeras skogsvetenskapen af fyra
professorer, hvartill kommer en professor i skogsbotanik och eu i skogsklimatoiogi.
I skogsulldervisningsprogrammet intaga exkursionerna eu
framstående del; tack vare göda järnvägsförbindelser med lämpliga revir,
kunna exkursioner utan olägenhet inpassas i den löpande undervisningen
och belysa denna på ett särdeles instruktivt sätt.

Den nuvarande delningen af skogsundervisningen emellan högskolan
i Aschaffenburg och universitetet i Miinchen liar emellertid visat sig vara
förenad med åtskilliga olägenheter, hvarför man tagit i öfvervägande
frågan om förläggandet af hela skogsundervisningen till Miinchen.

Den lägre skogsundervisningen i Bayern, såvidt den afser utbildande
af bevakningspersonalen för statstjänst, meddelas vid fem skogsskolor
med fyraårig lärokurs. I dessa skolor intagas ynglingar i en
ålder af 13—16 år med folkskolbildning.

Österrike.

v. Ilohenbruck och v. Zimmerauer: »Der land- vind forstwirtschaftliche

Unterricht». Wien 1890.

»Hoclischule fur Bodenkultur in Wien». Wien 1906.

»Instruktion för die K. K. Förster-schulen». Wien 1908.

Skogsundervisningen i Österrike meddelas vid följande trenne
slag af läroanstalter:

1) Hoclischule fur Bodenkultur i Wien, hvilken meddelar den högsta
vetenskapliga utbildningen i skogshushållningen.

367

2) tre s. k. »Forstwirthscliaftliche Mittelscliulen», en i Weisswasser
(Böhmen), en i Eulenburg (Mähren) och en i Lemberg, hvilka utbilda
»Revierförster».

3) de s. k. »Niedere Forstschulcn», hvilka till ett antal af fem
finnas i olika delar af landet för utbildning af skogvaktare och förmän
vid skogsarbeten.

l:o) Den högsta skogsundervisningen är sedan år 1875 förlagd till
förenämnda Hochseliule för Bodenkultur, hvilken äfven omfattar fackhögskola
för landtbruksundervisning och kulturteknik.

Vid högskolan äro såsom lärare bl. a. anställda 17 professorer, 5
extra ordinarie professorer, 14 s. k. honorardocenter, 12 privatdocenter,
1 adjunkt samt åtskilliga assistenter. Af professorerna undervisa 4 i de
rent skogsvetenskapliga ämnena och 2 i ämnen, gemensamma för de
olika fackskolorna. Ett stort antal af de öfriga lärarna undervisa såväl
skogs- och landtbrukselever som kulturteknici.

Eleverna äro ordinarie och extraordinarie. För att vinna inträde
som ordinarie elev erfordras mogenhetsbetyg från ett högre gymnasium
eller eu högre realskola. Därjämte äga elever från vissa andra fackhögskolor
samt under vissa villkor personer, som genomgått en Mittelschule,
rätt att öfvergå till ifrågavarande Hochschule. Därest en person, som
söker inträde som ordinarie elev, icke uppfyller de föreskrifna kvalifikationerna,
kan han under vissa villkor blifva antagen till extraordinarie elev.

Undervisningen vid Hochschule meddelas genom föreläsningar och
s. k. praktika. Tentamina, hvilka äro offentliga, anställas i regel i början
eller slutet af hvarje termin.

Fullständig lärokurs för skogseleven omfattar minst 4 år, under
hvilken tid tre examina, s. k. Staatspriifungen, skola afläggas.

Den första af dessa examina skall afläggas i slutet af andra terminen
vid högskolan och omfattar ämnena matematik, fysik och mekanik,
allmän kemi, allmän och speciell botanik, geologi med mineralogi,
petrogra.fi
styrka sig hafva undergått särskild tentamen i skogsväxternas kännetecken.

Den andra examen får afläggas tidigast vid slutet af sjätte terminen.
Den andra examen omfattar ämnena lägre geodesi, skogsskötsel, skogsteknologi
och nationalekonomi. Dessutom erfordras aflagd särskild
tentamen i meteorologi och klimatologi, växtfysiologi, växtpatologi,
tillämpad geometri, byggnadslära, beståndslära och sk< >gsteknisk kemi.

Den tredje examen omfattar ämnena skogsskötsel, skogsuppskattning,
skoglig byggnadslära, förvaltnings- och lagkunskap, däri inbegripet

368

jämväl civilrätt. Dessutom erfordras förut aflagda tentamina i allmän
byggnads- och maskinlära, skogsteknologi, tillväxtlära, skoglig handelslära,
äfvensom konstruktionsöfningar i skoglig byggnadslära.

Praktisk tjänstgöring utom högskolan synes icke vara erforderlig
vare sig för inträde vid högskolan eller för afläggande af ofvannämnda
examina.

2:o) Af de »Forstliche Mittelschulen» äro de i Weisswasser och
Eulenburg enskilda företag, grundade af för ändamålet bildade föreningar,
under det att den i Lemberg är en allmän skola med statsunderstöd.
Ändamålet med dessa läroanstalter är att utbilda hufvudsakligen
praktiska skogsmän; så t. ex. angifves detsamma vara för läroverket
i Weisswasser att dana »tuchtige Forstmänner lind Jägeri» och
för läroverket i Eulenburg att utbilda »tuchtige Revierförster».

Lärare vid dessa läroverk äro professorer, extra lärare samt adjunkter
eller docenter.

Inträdesfordringarna vid Mittelschulen äro icke lika för dem alla.
Vid Eulenburg fordras betyg från femte real- eller gymnasialklassen,
under det att vid de båda öfriga fordras genomgång af lägre realskola
eller lägre gymnasiet. Alla tre läroverken fordra emellertid för
inträde ettårig praktik i skogen.

Lärokursen är vid alla läroverken tvåårig, och undervisningen meddelas
genom föreläsningar, praktiska öfningar och studieresor.

Undervisningen omfattar ungefär samma ämnen i de tre läroverken,
nämligen matematik, praktisk geometri, teckning, mineralogi, kemi och
marklära, fysik och meteorologi, botanik, zoologi, byggnadslära, skogsöre
jaktförfattningar, skogsuppskattning, skogsskötsel, skogsteknologi,
nationalekonomi, entomologi och »forstliche Finanzrechnung».

Vid slutet af hvarje termin anställas pröfningar i de ämnen, uti
hvilka undervisning under terminen meddelats, och vid lärokursens slut
anställas afgångsförhör uti samtliga ämnen, och erhålla lärjungarna därefter
afgångsbetyg.

De, som genomgått något åt dessa tre läroverk, äro berättigade
bl. a. att utan vidare pröfning antaga »Forstschutz- lind technischen Hilfsdienst»,
att efter treåriga praktiska arbeten och efter fyllda 22 år undergå
»Prufung fur Forstwirthe», som berättigar till handhafvande af själfständig
skogsförvaltning, samt att under vissa förutsättningar vinna inträde
såsom elever vid Hochschule fur Bodenkultur i Wien.

3:o) Niedere Forstschulen äro af två slag, nämligen statens »Försterschulen»
och af enskilda föreningar uppehållna »Waldbauschulen». Deras
ändamål angifves vara att utbilda unge män till bevakare och skogsförmän.

369

Ungern.

»öedenkbuch zur 100-jährigen Griindung der Eöniglichen ungarischen Berglind
1 orst-akademi in Schemnitz». Schemnitz 1871. 8

BudapestT&ff) VadaS: >>Hlstoire de lecole forestiére supérieure de Selmeczånya».
Th. Örtenblad: »Resor i Ungern år 1890». Stinn 1891.

Den högre skogsundervisningen i Ungern meddelas sedan år 1770
vid eu med bergsakademien förenad forstakademi i Schemnitz (Selmeczanya),
den lägre vid statens skogsskolor.

Lärare vid forstakademien i Schemnitz äro 5 professorer och extraordinarie
professorer i skogsämnena, hvarjämte åtskilliga lärare äro
gemensamma för bergs- och skogsafdelningarna.

Vnlk°r fÖ1'' inträde säsom ordinarie elev vid högskolan är bl. a. att
hafva aflagt mogenhetsexamen; någon förberedande praktik fordras icke
Fullständig lärokurs omfattar tre år för skogsförvaltare och fyra
ar för skogsmgenjorer. Undervisningen meddelas genom föreläsningar
praktiska öfmngar och resor till olika delar af landet, Därjämte har
akademien för elevernas utbildning till sitt förfogande ett skogsområde
under egen förvaltning.

Under första året meddelas undervisning i de grundläggande ämnena
och under de två återstående i fackämnena. Tentamina äro offentliga
och anställas i närvaro af en examenskommissarie vid slutet af
hvarje termin i de ämnen, i livilka undervisning under terminen meddelats,
hvarjämte ytterligare pröfningar kunna anställas i början af hvarje
läsår. J

»Efter genomgången kurs vid akademien erhålla de relativt bästa
eleverna ett ärligt stipendium om 360 gulden med skyldighet att under
f* 1 skilda delar af landet praktiskt deltaga i och studera skogshushållningen,
hvarefter de skola aflägga examen för inträde i statens
tjänst. Denna examen aflägges inför 3 medlemmar af eu utaf 20 skogsman
sammansatt kommitté, som på förslag af Ungerns forstförening
bildas lör 6 år i sänder af vederbörande minister. Sagde tre medlemmar
inkallas af kommitténs ordförande, chefen för landets skolväsen».
*) &

0 Th. Örtenblad: a. a. sid. 21.

370

»Äfven om bevakarnas utbildning- diar staten noggrann försorg.
Alla skola aflägga examen vid någon af statens skogsskolor, dar kursen
är tvåårig. Dock behöfva icke alla för att aflägga denna examen vistas
vid skolan, utan kunna genomgå samma kurs i förening med praktik
hos någon revirförvaltare. De, som bestått sagda examen, erhålla efter
ett års praktik tillstånd att aflägga den for skogvaktare bestrida
fackpröfningen, hvarefter de vid uppnådda 24 års ålder kunna fa anställning
som bevakare.-»1)

Schweiz.

»Reglemente fur die eidgenössische polytechnische Schule» (vom 3 juli 1899).

»Programm der Eidgen. polytechnisehen Schule fur das Studien]ahr 1905 1906 .

Skogsundervisningen i Schweiz är förlagd till polyteknisk» skolan
i Ziirich. Denna är uppdelad på åtta afdelnmgar Den femte i oi
ningen af dessa (»Land und forstwirtschaftliche Abteilung») innefattar
skogsskola, landtbruksskola och kulturingenjör skola. Polyteknikum sorterar
under departementet för det inre och styres närmast af ett skolråd,
som tillsättes af förbundsrådet. Skolrådet tillsätter i sm ordning
en direktor för anstalten och dennes ställföreträdare, bada efter förslag
af anstaltens »Gesammtkonferenz», som består af samtliga laiaie vi
anstalten. För hvarje skolans afdelning finnes en särskild af de ning -konferens, som består af alla lärare, som inom densamma meddela undervisning
i obligatoriska ämnen. .

Vid ifrågavarande afdelning bestrides undervisningen af 17 lärare,

hvaraf 6 professorer i skogsvetenskaperna.

Lärokursen för skogseleverna är treårig. ..

Tillträde till första årskursen utan särskild mtradesprotning atoa
de, som kunna prestera mogenhetsbetyg från sådana schweiziska realskolor
och gymnasier, som därom träffat öfverenskommelse med skolrådet
liksom ock de, hvilka kunna förete intyg från utländska sköka,
som ’af skolrådets president i förening med Polytekmkums direktor
anses af lika värde. För sådana aspiranter, hvilka ej aga ett sadant -

!) Th. Örtenblad: a. a. sid. 22.

371

betyg, anställes vid hvarje läsårs början en inträdesexamen i två afdelningar,
en allmän och en särskild i de matematiska och kemisk-fysikaliska
disciplinerna. Examen äger rum inför en särskild examenskommission.
Uppflyttning i en högre kurs bestämmes af afdelningskonferensen vid
slutet af hvarje år och är beroende på lärjungens under årets repetitioner
och öfningar visade kunskaper. En studerande får högst två år
kvarstanna i samma årskurs. Studerande, som besökt fackskolan ända
till högsta årskursens slut, erhåller ett afgångsbetyg. I detsamma upptagas
medelbetygen för samtliga obligatoriska ämnen från alla årskurserna,
hvar]ämte äfven de frivilliga kurser, i hvilka han deltagit,
finnas omförmälda.

Hvarje fackskola meddelar ett diplom; skogsafdelningen »Diplome
eines Forstwirtes». Förvärfvande af ett diplom förutsätter i regel, att
aspiranten fullständigt och med goda resultat deltagit i sin afdelnings
undervisning. Vidare skall en examen visa, att den sökande icke blott
fullständigt behärskar det meddelade teoretiska kunskapsmåttet, utan
äfven är i stånd att med säkerhet och färdighet praktiskt utföra de
inlärda arbetena.

Elev har först att undergå en öfvergångsexamen, som äger rum
vid början af fjärde terminen. Denna är muntlig och omfattar: matematik^
fysik, kemi, agrikulturkemi, allmän botanik, speciell botanik,
zoologi, petrografi, geologi, klimatologi, meteorologi och nationalekonomi,
således hufvudsakligen grundämnena. Afgångsexamen äger rum vid sista
terminens slut och omfattar fackämnena samt lagkunskap och författningskunskap
(»Reel itslehre»). Denna del af examen är liksom öfvergångsexamen
muntlig. Såsom del af afgångsexamen anses emellertid äfven
»diplomarbetet», som består i upprättandet af en hushållningsplan, skriftlig
behandling af ett af examenskommissionen — sammansatt af de i såväl
öfvergångs- som slutexamen deltagande examinatorerna under ordförandeskap
af fackskolföreståndaren — uppstådd! ämne. Ett misslyckadt examensförsök
af ettdera slaget kan förnyas inom ett år.

För uppnående af en högre tjänstbefattning inom skogsförvaltningen
erfordras ännu en praktisk examen. Tillträde till denna äga
dels de, som eröfrat ofvannämnda diplom, dels de, som aflagt »vetenskaplig
examen» och dessutom genom intyg från skogsskolan visa sig
besitta tillräcklig färdighet i geodesi och »Waldwegbau». Examen
föregås af minst ett års praktik i något schweiziskt skogsdistrikt, hvarunder
— eller senare — kandidaten skall upprätta åtminstone en själfständig
hushållningsplan öfver ett skogsområde på minst 80 hektar. Medlemmar
af examenskommissionen besöka två gånger hvarje praktikant

372

och afgifva till kommissionens president berättelse öfver sin resa. Slutexamen
består i pröfning af lmsbållningsplanen samt rent praktiska
spörsmål under några timmars skogsexkursion.

Den fullständiga kursen, normalt genomgången, blir sålunda tre
år vid polyteknikum och ett års praktik, eller tillsammans 4 år.

Amerikas Förenta Stater.

»Official register of Harward university. Division of forestry 1906—07.»
Cambridge, Mass. 1906.

»Yale university. Department of forestry 1906 — 07.» New Haven 1906.

»University of Michigan. Announcement of the work in forestry 1906—1907.»
Michigan 1906.

»Catalogue. Biltmore forest school 1906.»

Skogsundervisningen i Amerikas Förenta Stater meddelas dels vid
åtskilliga af landets universitet, såsom Yale-, Harward- och Michiganuniversiteten,
dels vid särskilda skogsläroverk.

Vid Yaleuniversitetet grundades år 1900 en skogsfakultet, afsedd
att utbilda till all slags skoglig verksamhet, såväl till allmän som enskild
tjänst. Lärarne: professorer, instruktörer och assistenter äro dels särskilda
för skogsfakulteten, dels ock gemensamma med universitets öfriga fakulteter.
Inträde vid skogsskolan kan erhållas af personer, som aflagt
examen vid universitetet eller genomgått »colleges» eller andra läroanstalter
af högre rang och förutsättes en god utbildning i matematik
och naturalhistoria. Ordinarie lärokurs är tvåårig och omfattar vidlyftiga
praktiska öfningar i skogar, som för sådant ändamål anslagits. Vid
skogsskolan äro äfven anordnade praktiska sommarkurser, afsedda för
lägre grader af skoglig utbildning, hvilka kurser omfatta hufvudsakligen
praktiska arbeten, såsom mätningar och kulturer.

Vid Harwarduniversitet finnes en särskild skogsvetenskaplig fakultet,
afsedd för högre skogsvetenskaplig utbildning, som omfattar kurser på
två och fyra år, alltefter elevernas förbildning. Lärare äro dels gemensamma
med andra fakulteter, dels särskilda för ifrågavarande fakultet.
Äfven vid detta universitet förekomma praktiska skogsarbeten i stor
utsträckning.

373

Vid Michiganuniversitetet äro inom den humanistiska sektionen
anordnade skogliga kurser, afsedda att främja skogsvetenskapen och
att utbilda vårdare af statens, universitetets och enskildas skogar.
Lärarna utgöras af professorer och öfriga lärare vid universitetet. Här
toide böla nämnas, att vissa af staten Michigans skogar stå under
uppsikt af professorer i skogsvetenskap. Kurserna äro femåriga, ehuru
personel, som förut g’enomgått »colleges», anses kunna aflägga afgångsexamen
redan efter två års studier. De, hvilka aflagt skogsexamina
vid universiteten, berättigas till titeln »Master of Science in Forestry».

Bland skogsläroverken torde särskilt böra nämnas läroverket i
Biltmore. Detta är tillkommet på enskildt initiativ och står i nära
sammanhang med ledningen af ett större enskildt skogskomplex. Läroverkets
direktör har öfverinseendet öfver skogarnas skötsel och är dessutom
direktör i ett bolag, som bildats i afsikt att exploatera ifrågavarande
skogar.

Läioveiket äi afsedt att utbilda skogsmän af lägre g’rad, äfvensom
att förbereda för anställning i statstjänst. Elfva lärare äro anställda,
. däraf två professorer. Lärokursen vid läroverket är ettårig och
undervisningen meddelas dels vid Biltmore, dels vid Pisgah Forest, en
större skogspark med synnerligen omväxlande natur, som för ändamålet
anvisats. Lärjungarna ägna eftermiddagarna till fältarbeten och deltaga
under hela kursen i förekommande skogsarbeten, och undervisningen
meddelas i alka största utsträckning i skogen. Biltmores skogsläroverk
är öppet för dels »college graduätes», dels söner och öfriga släktingar
till skogsägare och skogsmän i allmänhet, för såvidt de äga en god
elementarutbildning. Dessutom mottagas specialelever. Vid slutet af
hvarje kurs anställes afgångsexamen. Undervisningen är ej kostnadsfri.

374

Särskild! yttrande af Uno Wallmo.

Skogens och skogshushållningens betydelse för Sverige.

Å. sidan 8 i betänkandet säges det vara värdt att meddela resultatet
af en namngifven framstående skogsmans beräkning öfver hvad Sveriges
skogar, rationellt skötta, skulle kunna afkasta, hvilken bei åkning grundade
sig på »uppgifter från ett flertal skogsmän, livilka i skilda delar af landet
utfört undersökningar angående tillväxten i rationellt skötta bestånd».

Vidare heter det, att »enligt detsamma (resultatet) skulle Sveriges
skogar, rationellt skotta, kunna lämna en afkastning af 45,676,000 kbm.,
hvilken afkastning genom ljushuggningar kunde ökas med 20 procent
och sålunda uppbringas till 54,811,000 kbm. Detta resultat synes
sålunda gifva vid handen, att vår ställning som virkesproducerande och
virkesexporterande nation ej skulle vara alltför vansklig».

Utan att vilja inlåta mig på en krititik öfver ofvan nämnda höga
siffras tillkomstsätt, torde emellertid få antagas, att densamma näppeligen
någonsin i verkligheten kan nås, och framför allt icke på enbart upplysningens
eller undervisningens väg, som i detta betänkande närmast

afhandlas. _ .

Äfven om alla skogar i Sverige från och med i dag började skötas
rationellt, så skulle det ändå dröja hundratals år, innan vi finge våra
skogsmarker beklädda med ett normalt virkesförråd, och förr kan ej
marken afkasta det högsta möjliga.

En årsafkastning af nära 55,000,000 kbm. förutsätter, att Sveriges
samtliga skogsmarker, cirka 21,000,000 hektar, skulle i medeltal innehålla
en virkesmassa öfverstigande 100 kbm. per hektar. Att i närvarande
stund, träffa en enskild skog, som i medeltal innehåller öfver 100 kbm.
per hektar, hör till sällsyntheterna. Och det är icke nog härmed, utan
det är dessutom nogsamt bekant, att det kvarvarande skogskapitalet äi
i starkt sjunkande, hvilket ännu mer omöjliggör förhoppningen att ens

375

i en långt aflägsen framtid nå en sådan, jag må kalla det, svindlande
summa som 55,000,000 kbm.

I betänkandet är årliga virkeskonsumtionen beräknad till i rundt
tal 38,000,000 kbm., hvilken konsumtion enbart genom folkmängdens
tillväxt beräknas öka med 155,000 kbm. per år, således med cirka

1.000. 000 kbm. hvart sjätte år. Och härigenom aflägsna vi oss synbarligen
ändå mera från den nämnda siffran 55,000,000 kbm. Ty, såsom
äfven i betänkandet är framhållet, konsumtionen öfverstiger redan nu vida
produktionen. År 1882 gjordes af dåvarande jägmästaren J. O. af Zellén
eu beräkning, enligt hvilken skogarnas afkastning (årstillväxt) på den
tiden belöpte sig till i rundt tal 33,000,000 kbm. Att denna summa
genom allt fortgående öfverafverkning och därmed föranledt sänkande
af virkeskap italet betydligt sjunkit, ligger i öppen dag. Och enligt af
mig utförda ganska vidtomfattande undersökningar är sjunkningen under
senaste 25 åren så afsevärd, att det måste väcka de allvarligaste bekymmer.
Produktionen eller årstillväxten skulle enligt desamma undersökningarna
i närvarande stund uppgå till knappa 21,000,000 kbm.
Äfven om felkalkylering föreligger, låt oss säga med ända till 20—25
procent, så att årliga tillväxtsiffran skulle kunna sättas till, i allra bästa
fall, cirka 26,000,000 kbm., så stå vi likväl inför en årlig brist af minst

12.000. 000 kbm., som täckes genom tillgrepp af virkeskapitalet.

Men med detta sorgliga faktum för ögonen torde det visa väl
stor optimism att uppkonstruera eu så hög siffra som 55,000,000 kbm.
såsom tänkbar årstillväxt. För jämförelses skull må erinras, att 1896
års skogskommitté ansåg, att, om landets alla lcalmarker voro försatta
i skogbärande skick och alla dåligt beväxta marker voro försedda med
normalt virkesförråd samt tillika god skogshushållning rådde, Sveriges
skogar skulle kunna afkasta 34,800,000 kbm. Om än äfven denna
siffra kunde tänkas under nyss angifna förutsättningar kunna något
höjas, så får man å andra sidan ihågkomma omöjligheten att någonsin
i praktiken uppnå ett normalt virkesförråd i våra skogar, och detta är
likvisst den viktigaste förutsättningen för att skogarna skola kunna afkasta
nämnda belopp. Ty ju mer man skattar åt den farliga principen att
vilja arbeta med låga omloppstider, skyllande på att afsättning numera
gifves äfven för smärre sortiment såsom pappersved, pitprops, egyptiska
sparrar m. in., desto mera sänker man skogsmarkens produktionsförmåga,
ty endast med relativt hög omloppstid och god skogsbeklädnad, d. v. s.
med s. k. normalt virkesförråd förmår marken afkasta det högsta möjliga.
Hvilken roll, som omloppstidens längd spelar, kan man förstå, då man
besinnar, att med exempelvis 120-årig omloppstid kan skördas ungefär

376

Skoffsläroverket.

(§§ 1 samt
48—78.)

dubbelt så mycket ur marken som med 60-årig omloppstid. Men hur
många enskilda skogar finnas, som arbeta med 120-årig omloppstid?
Tvärtom sänkes omloppstidens längd undan för undan i de flesta af
dem, tills endast ungskogar återstå. Men äfven om luftslott kunna af
människor uppbyggas, så finnes val dock ingen som tror, att Sveriges
samtliga enskilda skogsägare på eget beråd skola så spara och omhulda
sina skogar, att 120-åriga träd i normal förekomst än en gång skola
komma att hvälfva sina kronor upp emot himmelen. Men detta och
mera därtill behöfver gå i fullbordan å alla skogsmarker i Sverige för att
den årstillväxt af 34,800,000 kbm. skall nås, som af 1896 års skogskommitté
ansågs som den högsta tänkbara. Men då således denna siffra,

34,800,000 kbm., måste betraktas såsom nästan oupphinnelig, förefaller
det orimligt att såsom tänkbar möjlighet uppställa en tillväxtsiffra, lydande
å 54,811,000 kbm., och jag känner det som en bjudande plikt att inför
samtid och en kommande eftervärld, mäktig kontroll, framlägga min uppfattning
i frågan, hvars allvar dock borde hindra byggandet af luftslott,
som endast kunna tjäna till att insöfva människorna i bedrägliga förhoppningar
på det tusenåriga riket men ingalunda väcka dem till eftertanke
om den fara, mot hvilken de nu blindt rusa. Inom parentes vill
jag dessutom påpeka, att den ofvan ur betänkandet sid. 8 citerade punkten
angående den tänkta framtida tillväxten i Sveriges skogar äfven i öfrigt
innehåller minst sagdt egendomliga påståenden, ty på ena raden heter
det, att Sveriges skogar, rationellt skötta, skulle kunna lämna 45,676,000
kbm., och af nästa råd framgår, att om dessa »rationellt skötta» skogar
underkastades en annan (irrationell?) behandling, ljushuggning, så skulle
årliga tillväxten kunna uppgå till 54,811,000 kbm.

Med stöd af hvad bär anförts vågar jag alltså framhålla, att det
synes mindre lämpligt att, om äfven i bästa afsikt att måla våra skogars
utvecklingsmöjligheter i ljusaste färger, i ett betänkande som detta
framlägga en tillväxtsiffra, som, mänskligt att döma, aldrig kan nås, och
hvilken jag därför nödgas taga afstånd ifrån under erinran, att denna
siffra alls icke synes lemna något bevis för, »att vår ställning som virkesproducerande
och virkesexporterande nation ej skulle vara vansklig».

Skogsundervisningsanstalternas organisation.

»Skogsbruket fordrar emellertid en så betydande mängd mekaniskt
arbete, visserligen kräfvande omdöme och kunskaper, men knappast
mera ingående studier, att det svårligen kan vara med god hushållning
öfverensstämmande att låta detta utföras af personer, som fått en

377

mera ingående specialutbildning i sitt yrke och som därför ha berättigade
fordringar på högre aflöning.» I dessa ord, som finnas anförda
å sid. 44 i betänkandet, instämmer jag af hela mitt hjärta,
men härtill inskränker sig också mitt instämmande i betänkandets
uttalande i denna fråga. Ty för att vinna det mål, som med de ofvan
citerade orden åsyftas, gifvas helt andra och enligt mitt förmenande
bättre samt framför allt billigare medel än som i betänkandet föreslås.
Enligt detsamma bör en mellanklass af tjänstemän bildas, en mellanklass
mellan å ena sidan jägmästare eller skogsförvaltare och å den
andra sidan kronojägare eller skogvaktare. Denna mellanklass skulle
inom skogsväsendet motsvara »underofficersklassen inom militären, verkmästarna
inom de tekniska }rrkena, inspektörerna inom landtbruket»
o. s. v. samt i denna egenskap »utföra en väsentlig del af det mekaniska
intelligensarbetet».

Men dessa underofficerare, verkmästare och inspektörer hafva vi
enligt mitt förmenande redan inom skogsväsendet, och det är just våra
kronojägare och skogvaktare. Jag vill påstå, att dessa kunna i vår
skogshushållning utföra en väsentlig del af det »mekaniska intelligensarbetet».
Inga bevis föreligga, att de icke kunna göra det, men däremot
skulle jag kunna från min snart tjugusexåriga skogspraktiska
verksamhet framlägga en mångfald bevis om, att denna kår, i stort
sedt, besitter det mått af intelligens och de förkunskaper, som berättiga
dess medlemmar att inom skogshandteringen intaga samma
plats som »underofficerarna inom militären, verkmästarna inom de tekniska
yrkena» o. s. v. Och påpekas kan, att många af lärlingarna vid
skogsskolorna hafva underofficersutbildning, när de komma dit. Och
väl är att märka, att för hvarje år, som går, så rekryteras denna kår
af inemot ett hundratal ungdomliga, modernt skolade krafter, som träda
i de gamlas ställe, dessa gamla, i hvars utbildning gifvetvis många
och stora luckor kunnat förekomma, men som ändå genom inneboende
godt förstånd och genom träning satts i stånd att väl fylla sin mission.
Och hur mycket mer har man ej rätt att vänta sig af de unga, som
ga ut i lifvet med större såväl allmän skolbildning som fackutbildning,
än hvad som kunnat bibringas de äldre. Och det är väl att hoppas,
att den fackliga utbildningen vid våra skogsskolor alltmera göres fruktbärande
genom undervisningsmetodernas fullkomnande och rätt utnyttjande
af tiden vid skolan.

I betraktande således af att undervisningen vid skogsskolorna icke
behöfver blifva stående på samma plan utan besitter förmåga af utveckling i
anslutning till skogshandteringens framåtgående, håller jag före, att de 48 -

378

samma helt kunna fylla sitt ändamål att skapa en kår skogsmän med de
bästa förutsättningar att, icke på egen hand, men under ledning och kontroll
kunna utföra allt arbete, som erfordras i en skog såsom skogskultur,
dikesutst,åkning, virkesafmätning, linjetaxering, stämpling, afvägning,
mark- eller beståndsaffattning, det mekaniska eller »grofarbetet» vid
tillväxtundersökning m. in. Det är möjligt och äfven troligt, att de
finnas, som äro böjda för att vilja underskatta kronojägares och skogvaktares
förmåga i ofvan berörda hänseenden, men häremot måste jag
åberopa det faktum, att jag- under en följd af år och i stor skala under
min ledning och kontroll sett män med endast skogsskoleutbildning
utföra merberörda arbeten, och icke nog härmed, utan de hafva i regel
utfört arbetena i fråga till min belåtenhet, ja, en del har visat stor
omdömesförmåga och skicklighet. Men vid hågkomsten häraf och med
dessa erinringar för ögonen är det tydligt, att jag måste inlägga min
skarpaste protest mot förslaget om att skapa en ny tjänstemannaklass,
som skulle öfvertaga det »mekaniska intelligensarbetet» i våra skogar,
ty det skulle helt och hållet strida mot tidens lösen att för ett arbetes
utförande använda billigaste möjliga arbetskraft. Man får i öfrigt ihågkomma,
att såväl staten som den enskilde skogsägaren vid besättande
af resp. kronojägare- och skogvaktareplatser har i sin hand att gorå
ett noggrannt urval bland förmågorna, hvadan på så sätt denna kår,
som med sitt antal är och blir mest representerad bland Sveriges
skogsmän och därigenom i tillfälle att spela en betydande roll i landets
skogshushållning, ständigt bör vara vuxen det arbete, som, enligt ofvanstående,
i väsentlig grad kan läggas i dess händer.

I samband härmed torde kunna framkastas spörsmålet, huruvida
icke behof af flera skogsskolor föreligger. Visserligen kan deras antal
ökas med 2 st., nämligen Ombergs och Klotens, om de sakkunniges
förslag beträffande ändrade grunder för elevs inträde vid skogshögskolan
vinner bifall, men ännu flera torde med all sannolikhet inom kort
erfordras. Äfven om antalet skogsskolor skulle bli så stort, att plats
som skogvaktare eller kronojägare ej kunde beredas alla utexaminerade,
så behöfver för visso aldrig bland dem uppstå något slags skogsmannaproletariat,
enär de kunna bereda sig platser exempelvis såsom förmän
vid skogskulturer och drifningsarbeten eller såsom sådana vid järnvägs-,
väg- och dikningsarbeten, hvartill deras utbildning vid skogsskolan
oftast gjort dem kompetenta. På sådant sätt drager ändock det allmänna
nytta af deras fackliga utbildning, på samma gång som kunskapen om
skogens behof genom dem sprides till allt bredare lager af befolkningen.

Sedan jag nu tagit under skärskådande samt sökt påvisa obehöfligheten
af att skapa en särskild tjänstemannaklass för utförande af det

379

mekaniska arbetet i skogarna, vill jag öfvergå att taga under ompröfning,
huruvida införandet af mellanklassen i fråga kan vara berättigad
ur synpunkten, att bemälda tjänstemän skulle kunna fylla en mission
såsom ledare af skogsförvaltning, där mindre mått af kunskap fordrades.

I § 48 af stadgeförslaget heter det: »Skogsläroverket (å Kloten) har
till ändamål att kostnadsfritt, under bibringande af nödiga teoretiska
kunskaper, meddela praktisk insikt och färdighet i skogshandteringen
till den utsträckning, som kan anses nödig för handhafvande af en
mindre kräfvande skogsförvaltning.» Hvad menas nu med en »mindre
kräfvande skogsförvaltning» ? Ja, jag medger, att jag ej kan besvara
frågan, och ej heller har jag hört någon annan kunna göra det, ej ens
de bland de sakkunnige, som formulerat ofvannämnde § 48. Jag förmodar,
att med en »mindre kräfvande skogsförvaltning» menas eu till
areal mindre omfattande skogsförvaltning, antingen fullt själfständig
sådan, eller också underordnad en centralförvaltning, i spetsen för
hvilken en högre tjänsteman står. Men då måste jag bekänna, att
den erfarenhet, jag kommit till under utöfvandet af mitt yrke, lär något
helt annat. Själf har jag förvaltat skogar växlande mellan hundra
tunnlands areal och hundra tusen tunnlands areal och däröfver, men
aldrig har jag funnit, att för skötandet af den mindre arealen ett
mindre mått af kunskap är tillräcklig. Det är sant, att de fel, man
begår vid skötandet af eu mindre areal, medföra relativt mindre förlust,
än då fel begås vid skötandet af en större areal, men detta länder
till föga tröst för ägaren till den mindre arealen. Uppfattningen är
väl i allmänhet den, att ju mindre arealen är, desto intensivare kan
och bör skogsskötsel vara, men då fordras äfven desto mer teknisk
erfarenhet och träning för att kunna utnyttja alla möjligheterna. Man
skulle då i sanning göra de mindre skogsägarna en verklig »björntjänst»
med att dem till tjänst skapa en kår skogsmän med otillräckliga kunskaper
och mindre omfattande erfarenhet. Man må nämligen ihågkomma,
att kursen vid läroverket är afsedd att bli endast ettårig, det
vill säga icke längre än vid en vanlig skogsskola. Äfven om, såsom
i betänkandet är framhållet, lärjungarna vid skogsläroverket genom sin
realskoleutbildning stå på högre elementär kunskapsnivå än de med
endast folskolebildning utrustade lärjungarna vid skogsskolan, så måste
man å andra sidan få anse såsom gifvet, att de senare i regel före sitt
inträde i skogsskolan genom sitt arbete i skogarna, kanske ofta ända
från barndomen, förvärfvat en djupare inblick i de praktiska skogsarbetena
än de förra, som före inträdet vid skogsläroverket endast
sysslat tvänne år med djdika arbeten och då oftast mera ytligt.

380

Om, såsom är att hoppas, undervisningen vid skogsskolorna
följer all öfrig nutida utveckling i spåren, så torde ett. icke ringa
antal af dem, som utexamineras från skogsskolorna, godt kunna mäta
sig i skogligt vetande med flertalet af dem från skogsläroverket
utexaminerade. Men hvarken den ena eller den andra parten anser jag
skickad att handhafva skogsförvaltning, icke ens eu »mindre kräfvande))
sådan. Ty skulle skogsförvaltarebefattning, ja, äfven en »mindre kräfvande»
sådan, kunna tänkas blifva i regel väl skött af en från merberörda
skogsläroverk utexaminerad person, så förefaller det i sanning
absurdt att, såsom i betänkandet skett, för utbildande af »för själfständig
skogsförvaltning väl skickade skogshushållare», Indika dessutom
äro studenter, och af hvilka många därjämte tagit akademisk examen,
föreslå treårig kurs vid skogshögskola. Ty sådan afsevärd skillnad i
utbildning- mellan dem som skola handhafva »sjelfständig skogsförvaltning»
och dem som skola handhafva en »mindre kräfvande skogsförvaltning»
kan omöjligt tänkas vara af behofvet påkallad, utan här måste
föreligga felkalkylering i ena eller andra afseendet. Antingen är den
tänkta kursen vid skogsläroverket för kort, eller också är den föreslagna
kursen vid skogsliögskolan onödigt lång. Jag påstår bestämdt, att det
förra är fallet, hvadan läroverket i nyss relateradt afseende ej kommer
att uppfylla sin bestämmelse.

Men då läroverket å ena sidan icke är behöflig! för utbildande
af män, som kunna öfvertaga det »mekaniska intelligensarbetet» i
skogarna, enär dylika män kunna, såsom ofvan visats, erhållas från
förhandenvarande skogsskolor, och då detsamma å andra sidan, beträffande
utbildandet af skogsförvaltare, skulle verka rent af skadligt
genom skapandet af en kår med relativt ytliga kunskaper i skogshushållningens
grundläggande vetenskaper, men af hvilken kår den skogsägande
allmänheten möjligen ändock skulle anse sig kunna erhålla fullt
sakkunnig hjälp inom skogshushållningens alla grenar, emedan kåren i
fråga utsläppts från ett statens skogsläroverk med »skogsförvaltareskylt»
på dörren,

så måste jag för egen del på det bestämdaste afstyrka
förslaget om inrättande af ett dyrbart skogsläroverk
vid Kloten.

Någon tillökning af den tilltänkta skogshögskolans lokaler anser
jag icke nödig med anledning af min hemställan, att det föreslagna läroverket
vid Kloten ej måtte af statsmakterna beslutas, utan anser jag, att
högskolans lokaler äro så rymligt tilltagna, att de under alla eventuali -

381

teter förslå för eu mycket lång tid framåt för utbildande af för skogarnas
skötande väl skickad förvaltande personal i tillräckligt antal.

Flera än bär ofvan uppräknade skäl finnas emellertid, som tala
emot skapandet af eu ny tjänstemannaklass inom den svenska skogsmannakåren.
Jag skall tillåta mig anföra några af dem. Å sid. 46 i
betänkandet läser man: »Därtill kommer att mång-a, som besitta mindre
områden, ej äro i tillfälle att offra de summor på skogsvården, som
anställande af en skogsman med högsta möjliga utbildning krafvel-, på
samma gång de i många fall ej känna sig tillfredsställda med att anlita
en sådan, som endast da och då gör ett kort besök, och kanske ej är
i tillfälle att i detalj följa och leda skogens utveckling.» Detta uttalande
torde kräfva en närmare granskning. Enligt detsamma skulle
den mindre skogsägaren föredraga den med mindre kunskap utrustade
skogsmannen framför den med högsta möjliga utbildning försedda för
att spara de »summor», som den senare skulle kosta. Detta påstående
torde knappast hvila på erfarenhetens grund och är därför lätt att realisera
till dess rätta värde. Man får nämligen ihågkomma, att ett åttiotal
studenter årligen söka inträde vid skogsinstitutets högre kurs, men att
af dem endast tjugutva stycken intagas. Om nu emellertid af detta åttiotal
sökande ändå flera vunne inträde, så att ett större antal, än hvad
nu . äi fallet, sedermera kunde utträda i lifvet med skogshög-skoleutbildning,
så kunde man vara förvissad om, att många af dessa
skulle vara synnerligen belåtna, om de kunde bekomma platser hos
enskilda skogsägare och med den aflöning, som skulle tillkommit »mellanklassens»
skogstjänstemän, om dessa istället erhållit platserna i fråga.
Ty dessa senare tjänstemän lära väl ej komma att nöja sig med så
utomordentligt små aflöningar, som i betänkandet tycks ifrågasättas.
De hafva tagit realskoleexamen och genomgått ett statens skogsläroverk,
och de komma med all sannolikhet att räkna sig till de s. k.
bildades klass, liksom förhållandet är med dem, som genomgått »lägre
kursen» vid skogsinstitutet. Häruti är ju visserligen intet ondt i och
för ^ sig, men i samma ögonblick man ställer sig på de s. k. bildades
nivå höjes lifvets standard, och anspråken stiga. Af allt detta följer
emellertid, att deras aflöning ej kan tänkas så minimalt tilltagen, att
icke många af de från skog shög skolan utgående skulle med glädje antaga
de platser, som eljest tänkas besatta af de från det lägre skogsläroverket
utexaminerade.

Men om förra delen af ofvan citerade punkt i betänkandet hvilar
på lös grund, så är detta i lika hög grad fallet med senare delen af
sagda punkt. Det har dock i mycket stor utsträckning tillämpats och

382

tillämpas allt fortfarande, att skogsägarna anlita de högst utbildade
skogsmännen på så sätt, att dessa besöka vederbörande skog några
gånger om året för att leda densammas skötsel. Emot påståendet
i betänkandet, att man på detta sätt »kanske ej är i tillfälle att
i detalj följa och leda skogens utveckling», vill jag tvärtom på det
bestämdaste'' hålla före, att detta går mycket väl för sig, ty skogens
utveckling försiggår dock icke så hastigt, att man icke lätt kan i
detalj följa densamma, äfven om man icke bor på skogen och dagligen
kan se dess växande eller förändringarna inom densamma. Att
följa en skogs utveckling kan dock icke vara likställdt med exempelvis
byggandet af eu järnvägsbro, där daglig ledning fordras för att arbetet
må riktigt fortlöpa. De stora skogsbolagen och andra stora skogsägare
kunna hafva råd och torde för sin egen trygghets skull fortfarande
komma att anställa på platsen boende med alla nödiga förutsättningar
utrustade skogsförvaltare. Men de medelstora och smärre
skogsägande föredraga nog i alla tider att endast periodvis under året*
anlita högre utbildad fackman. För skogsägarna blir detta förfaringssätt
otvifvelaktigt det billigaste, på samma gång som det kan göras fullt
effektivt.

För öfrigt kan den medelstora eller mindre skogen icke bereda
full sysselsättning åt eu på skogen boende, från skogshögskola eller
skogsläroverk utexaminerad fackman, för så vidt denna icke utför en stor
del af det arbete, som eljest tillkommer skogvaktaren.

Jag påstår alltså, att det är vida bättre och billigare, att exempelvis
tre stycken medelstora skogsägare slå sig tillsammans om en gemensam,
från skogshögskolan utexaminerad fackman, än att hvar och en
af dessa tre skogsägare engagerar eu från det tilltänkta skogsläroverket
utexaminerad person. Det är dock inga handels- eller fackhemligheter
i skogsskötsel^, som kunna lägg''a hinder i vägen, att den förstnämnda
fackmannen utan väkt eller partiskhet kan sköta de tre skogarna i fråga.
Att det måste ställa sig billigare att aflöna en från skogshögskola utbildad
fackman än tre stycken från skogsläroverket utgångna, ligger i
öppen dag, och hvad mera är: skogsägaren får för mindre utgift större
valuta, ty för ringare penning står större fackkunskap honom till buds.
Härtill kommer eu sak af utomordentlig vikt, nämligen att den högre
utbildade fackmannen som följer skogsskötsel!! å de tre skogarna sitter
inne med större praktisk erfarenhet, vidare blick och större förmåga
till initiativ, iin de tre lägre utbildade fackmännen, som hvar och eu
går på sin skog och, så att säga, rotar hemma vid knuten. Och
ju flera skogar den högre utbildade fackmannen har under sin vård,

383

desto större erfarenhet samlar han, som i sin tur kommer hvar och
en af dessa skogar och skogsägaren till nytta.

Till slut må framhållas ett ytterligt viktigt moment, som talar
för, att våra enskilda skogars skötsel måtte komma i händerna på de
bäst utbildade skogsmännen och icke i händerna på mindre skolade.
Det gäller nämligen frågan om de icke utväxta skogsbeståndens bevarande
och vård i dessa tider, då skogssköfling eller åtminstone öfverafverkning
nästan öfver allt står skrifven på våra skogars gröna
mantel. Ty det är gifvet, att skogsägaren eller bolagsdisponenten
måste känna sig desto mera bunden af fackmannens beräkningar beträffande
skogens afkastningsförmåga, ju större dennes fackutbildning
och erfarenhet med därpå grundade auktoritet äro, hvartill kommer,
att den skogsman, som, för att fortfarande taga nyss nämnda exempel,
sköter tre skogar, genom sin ställning känner sig mera oförhindrad att
försvara det skogsekonomiskt rätta, än den skogsman, hvars hela existens
är beroende af en skogsägares godtycke.

Då således merberörda mellanklass af tjänstemän kan anses fullkomligt
obehöflig i den enskilde skogsägarens tjänst, torde emellertid
böra undersökas, om tjänstemännen i fråga möjligen kunna komma att
behöfvas i statens tjänst. Men äfven här blir svaret lika obetingadt:
nej! Utvecklingen bör icke gå åt det hållet. Redan förut är framhållet,
att kronojägarna kunna utbildas att förrätta allt »mekaniska intelligensarbetet»
i skogarna; men om jägmästarna befrias från detta och likaså
från en del skrifgöromål på expeditionen, så att dem beredes tid
och tillfälle att vistas i sina skogar och att sätta sig in uti skogsbeståndens
tillstånd och utvecklingsmöjligheter samt att ordna, leda
och öfvervaka där förekommande arbeten, så kan jag ej upptäcka
det allra minsta behof af att under dem skapa en ny kår af tjänstemän,
som i sin tur skulle förvalta delar af reviret. Hela förvaltningen
skulle därigenom ytterligare invecklas, skrifgöromålen mycket
ökas och tid förspillas, då alla papper måste passera en ny instans,
hvarförutom ännu flera slag af sådana än nu skulle komma i rörelsen,
samt sist men icke minst viktigt: kostnaderna för förvaltningen skulle
genom ett dylikt arrangemang äfvenledes väsentligt ökas. Huru skulle
för öfrigt skogsstatens rekrytering ske? Hvar skulle de blifvande revirförvaltarna
finna en för dem nödig utbildning och medel att existera
under en ojämn konkurrens med den skogsstaten tillämnade medelklassen,
som vid yngre år och utan närmelsevis så dyrbar utbildning
kan nöja sig med mindre inkomster än den vid högre ålder skogshögskoleutbildade?
Hvar skola de från det lägre skogsläroverket utexaminerade

384

ungdomarna göra sin »gradpassering» i statstjänsten? Antagligen såsom
kronojägare eller kronoskogvaktare under ett eller annat år till föga
båtnad för kontinuitet och ordning inom bevakningstrakten! Konsekvensen
af allt detta skulle säkerligen blifva den, att till skogsskolorna icke
skulle komma att anmäla sig ynglingar, som-visserligen sakna realskoleutbildning,
men liv il kas stora förtjänst är att hafva ofta ända sedan
barndomen arbetat i och för skogen. Men det är just från denna senare
kategori utbildade bevakare, hvilka i såväl stats- som enskild tjänst i
stort sedt visat sig väl i stånd att fylla sina plikter, och detta emot eu
relativ lag aflöning.

Att med införande å våra statsskogar af en intensivare skötsel,
hvilken med det ökade värdet å smärre virkessortiment, tidsenliga
kommunikationer, tekniska förbättringar in. in. numera nästan allestädes
blir möjlig, ett större mått af arbete erfordras, är jag den första att
erkänna, men om för den skull en ökning af personalen är nödvändig,
så bör likvisst ses till, att ökningen om möjligt icke förlägges till den
dyrbarare tjänstemannaklassen, hvilket ju skulle bli fallet, om ofvan
berörda mellanklass af tjänstemän skapades, utan hellre då till den
billigare bevakarekåren. Om jägmästarna befrias, hvad öfre Sverige
beträffar, från befattningen med enskildes skogar med inskränkt dispositionsrätt,
och de dessutom befrias från en del skrifgöromål, samt till
slut eu del af dem nu åliggande arbete öfverflyttas på kronojägare,
så håller- jag före, att någon ökning af jägmästarekåren, med undantag
af något möjligen förekommande enstaka fall, ej är erforderlig inom
närmaste öfverskådliga framtiden. En förskjutning eller reglering af
revirens storlek här och hvar torde nog i sammanhang därmed vara af
behofvet påkallad, utan att dock detta behöfver medföra någon ökad
utgift för statskassan. Men ej heller torde någon ökning i kronojägarnas
antal åtminstone för södra och mellersta delarna åt landet för närvarande
vara erforderlig med anledning af det, enligt ofvanstående, ökade arbete,
som skulle påläggas desamma, om kronojägarna därstädes kunna i sin
tur befrias från en del dem nu tillkommande arbete såsom förmän och
bevakare å boställs- m. fl. skogar, hvilket arbete återigen kan öfverlämnas
åt ändå billigare personal. Ty en kronojägare eller skogvaktare
är dock genom sin utbildning skickad för mera kunskapsfordrande arbete
än att, såsom i betänkandet framhäfves, liufvudsakligast gå som förman
för ett arbetslag eller såsom bevakare. Ty förmannen för ett arbetslag
behöfver ju i regel ej mera boklig bildning än arbetslaget själft och
kan således hämtas ur dess krets. Och för att vara god bevakare
fordras ej skogsskoleutbildning.

385

Ej heller för statsskogarnas skötsel synes sålunda det ringaste
skäl föreligga att skapa en ny tjänstemannaklass och således ej heller
något nytt skogsläroverk vid Kloten.

Å sid. 64 i betänkandet framhålles, huru några af de större
bolagen i Norrland funnit ändamålsenligt att sätta skogsmän, som erhållit
sin utbildning i skogsinstitutets lägre kurs, till vårdare öfver
skogsområden af lämplig storlek under en erfarnare och kunnigare
centralförvaltares ledning. Jag nekar ej till, att skogsvården genom
dylikt arrangemang kan bli väl tillgodosedd, om den kunnigare centralförvaltaren
är i tillfälle att genom ständiga resor effektivt handhafva
och sammanhålla ledningen, hvilket med de stora arealer, som där
är fråga om, näppeligen låter sig göra. Otvifvelaktigt skulle dock
skogsvården bli bättre tillgodosedd och kostnaderna på samma gång
ställa sig billigare, om fullt utbildade skogsmän användes, som vore
kompetenta att, hvar och en inom sitt område, fullt sakkunnigt göra
erforderliga undersökningar och leda häraf betingade åtgärder, samt med
dugliga, väl utbildade skogvaktare till biträden, allt under en kontrollerande
och sammanhållande centralförvaltning, om skogens storlek så
fordrade. Men äfven om några af de större bolagen af en eller annan
anledning finna det lämpligt att skapa en skogsadministration, baserad
på användandet af en mellanklass af skogsmän, så föreligga näppeligen
skäl, hvarför staten för den skull skulle träda mellan genom att anordna
och bekosta ett för statsändamål obehöflig^ att ej säga hinderlig!, dyrbart
skogsläroverk, och detta så mycket mindre, som utväg gifves för
bolagen i fråga att förskaffa sig fullt duglig och lämplig personal från
statens^ skogshögskola och statens skogsskolor.

A sid. 65—66 i betänkandet sägs, att behofvet af en mellanklass
af tjänstemän äfven gör sig gällande dels vid »detaljutförandet af eu
stor del af de med skyddsskogar, boställsskogar samt enskildes skogar
i nordligaste Sverige förenade göromål»,'' dels vid »talrika specialuppdrag,
såsom uppgörande af dikningsplaner, utförande af taxeringar in. m.»,
dels slutligen i form af »biträden åt skogsvårdsstyrelsernas jägmästare».
För samtliga dessa fall har erfarenheten emellertid redan visat, att den
önskade »mellanklassen af tjänstemän» redan finnes, ■ och detta just i
form af kunniga och skickliga skogvaktare och kronojägare eller med
motsvarande utbildning försedda.

Då det sålunda synes vara uppenbart, att skogsvården i Sverige,
såväl statens som den enskildas, bäst blir tillgodosedd, om densamma
lägges i händerna på en i högsta möjliga grad utbildad personal, och
då erfarenheten dessutom säger, att, om denna personal tar ledningen
och kontrollen om hand, skogvaktare- och kronojägarekåren, i stort sedt,

386

är kompetent att utföra det i en skog- förekommande »mekaniska
intelligensarbetet», så synes ej skäl föreligga att vare sig, som ofvan
sades, anlägga ett nytt läroverk vid Kloten för skapandet af en ny klass
tjänstemän, eller ens öfver hufvud taget fortsätta, såsom nu sker, med
utbildandet af en dylik mellanklass tjänstemän vid skogsinstitutet i
form af eu »lägre kurs» därstädes.

Såsom i betänkandet omförmälts, inrättades kursen i fråga vid
skogsinstitutet år 1893 för att utbilda »privata skogsförvaltare». Kursen
är kort, endast femton månader, enär man på den tiden ansåg, att »för
den privata skogsförvaltaren i allmänhet icke torde erfordras så omfattande
förkunskaper och mångsidig utbildning, som staten med rätta
krafvel- af sina skogstjänstemän». Den lägre kursens inrättande synes
mig hafva berott på felkalkylering. Man kunde då icke förutse, att
efter loppet af några få år en så stor tillströmning af sökande skulle
äga rum till den högre kursen, utan inrättade man, för att söka
öka de skogligt bildades antal i Sverige, den lägre kursen vid skogsinstitutet.
Bättre att ha till hälften utbildade skogsmän än alls ingå,
resonnerade man. Förlåtligt är dock att felkalkylera med siffror, som
icke äro gifna, utan som framtiden bär i sitt sköte. I denna stund,
som är, synes dock som om svenska skogsvården skulle hafva varit
bättre betjänad om, istället för inrättandet af den lägre kursen vid
skogsinstitutet, dess högre kurs utvidgats för motsvarande antal elever,
så att i närvarande ögonblick öfver ett hundratal f ullt utbildade skogsmän
stått till buds utöfver dem, som nu finnas, i stället för att, såsom nu
är fallet, vara ersatta med endast till hälften utbildade eller icke ens
det. Ty för att vinna inträde vid lägre kursen fordras bland annat
endast att hafva genomgått fem klasser i allmänt läroverk, då för inträde
vid högre kursen bland annat fordras mogenhetsexamen, och den lägre
kursen omfattar endast två terminer, då den högre däremot omfattar
fem terminer vid skogsinstitutet.

Men då tilloppet sökande till högre kursen numera blifvit så stort
och således de utestängdas och med kunskaper utöfver minimifordriugarna
förseddas antal mycket vuxit, har detta haft till följd att, då inträde
vid högre kursen måst nekas dem, en afsevärd del af dessa har,
fastän studenter, sökt inträde vid den lägre kursen. Så sökte ett tiotal
studenter inträde vid lägre kursen till innevarande år, och till ett kommande
år väntas än större antal studenter komma att söka till denna
kurs. Då har man således genom en olämplig anordning af undervisningen
vid skogsinstitutet kommit därhän, att man, för att årligen
kunna producera ett tiotal till hälften utbildade skogsmän, årligen utestänger
från undervisningen ett lika antal män, som önskat bekomma

387

fall'' facklig utbildning, och hvilkas förkunskaper bort berättiga dem
därtill. Och icke nog därmed, utan ynglingar, som med heder bestått
sin mogenhetspröfning och i öfrigt visat sig fullt lämpliga för skogsmannabanan,
. tvingas genom här relaterade omständigheter att söka
sig inträde vid lägre kursen för att sedermera utgå i lifvet med endast
half facklig^ utbildning och med begränsade framtidsmöjligheter, då de
i verkligheten intet hellre önskat än att vinna inträde vid högre kursen.
Men en sådan anordning synes mig dock strida mot allt, hvad sundt
förnuft heter. Och när nu förhandenvarande undervisningslokaler icke
lära tillåta intagandet af mer än ett trettiotal elever årligen, hvaraf
cirka två tredjedelar (22 st.) till högre kursen och cirka en tredjedel
(10 st.) till lägre kursen, men när på samma gång en stor brist för
närvarande yppar sig i tillgången af fackmän med full utbildning, då
däremot alls ingen brist kan påvisas beträffande tillgången af endast
lill hälften utbildade skogsmän, sä synes det mig vara af allra största
behof påkalladt, att snarast möjligt, utan afvaktan på iordningställande af
nya lokaler eller ny lönereglering för lärarna in. m., vidtaga den ändringen

i. undervisningen vid skogsinstitutet, att den s. k. lägre kursen tillsvidare
borttages, men istället ett motsvarande antal elever, d. v. s.
10 st., utöfver nu bestämda antalet tillåtas vinna inträde vid den s. k.
högre kursen.

Det har i betänkandet sid. 45 anmärkts, att det egentligen var
behofvet att utbilda män med större kunskaper än som besuftos af
sådana personer, som utan boklig fackbildning under praktisk verksamhet
tjänat sig upp till (skogs-)inspektorer, hvilket dref fram krafvet på
en särskild utbildningskurs för dessa. Detta önskemål synes mig emellertid
väl kunna vinnas genom anlitande af förhandenvarande skogsskolor, 1y
om män utan fackskolebildning hittills kunnat tjäna sig upp till skogsinspektorer
och förvaltare (i öfre Norrland), så ''bör detta kunna gå så
mycket lättare och bättre för sig, om de genomgå skogsskola och där
förvärfva sig de första grunderna i sådan utbildning, hvilka, enligt
hvad förut visats, kunna anses fullt tillräckliga för befattningar, där
det icke är fråga om ledarskap utan endast om utförandet af »mekaniskt
intelligensarbete» med mera dylikt. Och skogsskolorna stå ju dessa
personer till buds. Själf började jag min skogsmannabana med att
genomgå en dylik skola, och jag befann mig väl däraf, icke minst i
fackligt hänseende.

Man kan tänka sig ett fall, då införandet af en s. k. lägre kurs vid
skogsinstitutet eller den blifvande skogshögskolan vore fullt berättigadt,
nämligen om tilloppet af sökande till högre kursen började i den grad
minskas, att brist konune att uppstå på fullt utbildade fackmän, kompe -

388

tenta att leda och kontrollera skogshushållningen. Då, men först då,
tvingades man att göra sig förtrogen med tanken att här och hvar
öfverlämna ledarskapet till endast till hälften utbildade fackmän och
för den skull minska fordringarna beträffande både villkoren för inträdet
och kursens längd vid skogsinstitutet eller skogshögskolan, eller
med andra ord, då vore tidpunkten inne att återigen anrätta en s. k.
lägre kurs, tv bättre vore naturligen att till ledare få personer med
half utbildning än att få sådana med liten eller ingen. Och om denna
situation en gång skulle inträda — hvilket ju ligger inom möjlighetens
område, därest brist under en följd af år yppades på kompetenta sökande
till högre kursen — så tänker jag mig, att inga större svårigheter
då skulle möta att vid skogshögskolan lämna undervisning äfven åt en
lägre kurs förmedels insättande af docenter som lärare att biträda

professorerna.

Med stöd af allt, hvad jag sålunda här ofvan anfört, vågar jag
att ur såväl den allmänna som enskilda skogsvårdens synpunkt framhålla
som ett synnerligen behjärtansvärdt önskemål:

att den s. k. lägre kursen vid skogsinstitutet snarast
möjligt och utan afvaktan på iordningställande af nya lokaler
indrages och att istället årligen tio stycken därtill fullt
kompetenta elever utöfver nu bestämda antalet tillåtas
vinna inträde vid den högre kursen.

Såsom en följd af förestående anföranden får jag således hemställa:

att ordet skog slär overket utgår ur § 1 i stadgeförslaget.

Styrelsen.

(§§ 2 och 98.)

i betänkandet har föreslagits, att domänstyrelsens hittillsvarande
befattning med skogsundervisningen skall upphöra och densamma istället
föidäggas under en särskild styrelse. Fördelarna härmed skulle enligt
detsamma betänkandet bestå uti:

att en sådan anordning skulle »mera motsvara tidens kraf»;
att, därigenom att i styrelsen insattes, förutom domänstyrelsens
chef och skogshögskolans rektor, »tre andra ledamöter, valda bland framstående
skogshushållare, idkare af i samband med skogsbruket stående
näringar eller i öfrigt för skogshushållningen nitälskande män», af hvilka
någon borde äga erfarenhet angående undervisningsfrågor, »eu allsidigare
representation vunnes för de intressen, som med fog kunde fordra att
hafva ett ord med i laget vid ledningen af den svenska skogsundervisningen»,
och således den enskilda skogsvårdens representanter bereddes

389

möjlighet att vid planläggning och öfvervakande af skogsundervisningen
gorå sina erfarenheter och önskemål gällande samt »mogen pedagogisk
erfarenhet om högre undervisning)) finge plats vid skogsundervisningsanstalternas
ledning;

att en myndighet skapades, som uteslutande hade sig anförtrodd
vården af undervisningen, i stället för att som nu »undervisningsfrågorna
behandlades som mer eller mindre obetydliga detaljer hos ett förvaltande
ämbetsverk»;

att »högskolans lärarkår genom rektor komme i en lätt och naturlig
förbindelse med dess styrelse, hvarigenom vid ärendenas afgörande ej
endast skrifvelse!'' utan äfven muntliga upplysningar kunde inverka på
besluten», samt

att vid tillsättande af lärarbefattuingar allsidig hänsyn kunde tagas
till. såväl skogsmannameriter som meriter som undervisare, och att
därigenom personer, hvilka önskade ägna sig åt skogsundervisningens
tjänst, kunde med säkerhet påräkna att få en föregående framgångsrik
pedagogisk verksamhet vederbörligen uppskattad.

Jag tillåter mig att ställa här ofvan relaterade, i betänkandet
anförda skäl för skogsundervisningens förläggande under särskild styrelse
i kritisk belysning.

»Tidens kraf» fordra en särskild styrelse, heter det. Jag medger
gärna, att tidens kraf, framsprungna ur utvecklingens gång, äga sitt
berättigande och att hänsyn till sådana bör tagas, men härvid gäller
dock att med oförvillad blick döma, huruvida tiden verkligen klöfver
en förändring eller icke, och huruvida utvecklingens gång verkligen
fordrar en sådan. Reformer i det kulturella lifvet behöfvas och hafva
beliöfts alltsedan människosläktets skapelse, och historien visar kurvorna
för den större eller mindre reformifver, som under seklens lopp besjälat
människosläktet. För närvarande tyckas vi befinna oss i en brant uppåtstigande
kurva, hvars kulmen vi ännu ej kunna öfverblicka, men då
gäller äfven att se till, att vi i vår välvisa reformifver icke kassera allt
bestående endast därför, att det bestått en längre eller kortare tid och
således icke längre är nytt.

»Tidens kraf» synas bland annat fordra eu frigörelse i mångt och
mycket, en frigörelse från alla band, en frigörelse från förmvnderskap
och kontroll, individens suveräna upphöjelse. Och detta må äga sitt
berättigande, när samhället är moget därför. Men i denna kamp för
individens frigörelse får man icke låta sig smittas och tro, att äfven
alla våra institutioner behöfva »frigöras», frigöras från exempelvis lämpligt
förmynderskap och kontroll. Undervisningen vid en statens skogshögskola
bör dock icke likställas med exempelvis den fria undervis -

390

ningen vid ett universitet. Om vid ett dylikt rena läror eller irrläror
predikas, så betyder detta i allmänhet endast en kamp om människornas
själar, en strid i det andliga lifvet, som må vara berättigad, så länge
andens frihet är berättigad. Vid ett statens skogsläroverk gestaltar sig
saken helt annorlunda. Här gäller det icke längre andliga intressen utan
rent materiella, ja, mycket materiella intressen. Det gäller helt enkelt att
uppfostra unga män att förvalta statens skogar af hundratals millioners
värde och göra dessa unga män skickade att ur skogarna draga den
största möjliga inkomsten. Vid en skogsundervisningsanstalt gifves
för visso äfven plats för predikande af irrläror och mer eller mindre
rena läror, men här kunna irrlärorna komma oberäknelig materiell
skada åstad. Staten åtminstone har alls icke råd till extravaganser i den
vägen, utan det måste vara statsmakternas plikt att se till, att undervisningen
vid dess skogshögskola så bedrifves, att en ekonomisk statsskogshushållnings
mål och medel klargöras för den ungdom, som där
utbildas. Och härpå vinner icke blott staten beträffande dess skogar
utan äfven den enskilde skogsägaren, i den mån denne behöfver bättre
utbildad personal med sjelfständig uppfattning.

Om ledningen af skogsundervisningsanstalterna lägges i händerna
på en styrelse, sammansatt på sätt som föreslås i betänkandet, så förelinnes
enligt mitt förmenande alls ingen garanti för en rätt kontroll
öfver undervisningen och skolornas verksamhet i öfrigt. A andra sidan
måste väl erkännas, att domänstyrelsen, som har sig anförtrodd såväl
vården om statsskogarna som uppsikten öfver en afse värd del enskildes
skogar med inskränkt dispositionsrätt, bör vara den säkraste vaktaren af
de intressen, som beröra skogsundervisningsanstalterna, ty det är från dem,
som hela den stora tjänstepersonal skall utgå, med hvars hjälp domänstyrelsen
kan sättas i stånd att fylla sin uppgift.

Tidens kraf fordra en skarpare kontroll än någonsin, men en sådan
åstadkommes bäst och säkrast af fackkunnig myndighet, som opartisk
och utan biintressen kan gå till sitt värf. Jag vill således påstå, att
om icke skogsundervisningsanstalterna redan voro förlagda under domänstyrelsens
domvärjo, så fordrade tidens kraf, att de snarast dit förlädes.

En i betänkandet föreslagen sammansatt styrelse lämnar ej garanti
för, att skogens intressen verkligen komma att tillgodoses. Utan fara
ligger för handen, att äfven andra intressen få spela in, som kunna
komma skada åstad. Just på senare tid har man fått bevittna, hvilken
skarp motsättning det i regel är i grundprinciperna mellan statens
skogsskötsel och den enskildes. Oupphörligt uppträda till »framstående
skogslmshållare» sig räknande män, hvilka bekämpa statens skogshushållning,
hållande före, att större inkomster hämtas ur de enskilda

391

skogarna på grund af deras »affärsmässigare» skötsel. Men man glömmer
därvidlag i regel, att »affärerna» bestått däruti, att man sankt
virkeskapitalet och därmed markens produktionsförmåga samt därigenom
åsamkat landet skador, som det fordras århundraden för att hela.

Den enskilde skogsägaren, han må nu kallas framstående skogshushållare
eller icke, kan helt enkelt icke bedöma alla faktorer, som
tala för det slags skogsbruk, som arbetar på att uppbringa markens
produktionsförmåga till det högsta möjliga, och framför allt, han kan
icke opartiskt bedöma saken. I förra hänseendet saknas honom den
skogstekniska färdigheten, som endast kan vinnas genom fackstudier
och långvarig utöfvande praktik; i senare hänseendet ligger allt för
nära till hands att, med öfverhoppande af en del andra på saken inverkande
faktorer, falla för frestelsen att endast räkna med stundens
penningräntefot eller den mer eller mindre skenbara fördelen af att
valvera skogskapitalet i penningar.

Då det sålunda ligger i förhållandenas natur, att statens och den
enskilde skogshushållarens uppfattningar, om hvad som bör räknas såsom
rationell skogsskötsel, ej rätt väl sammanfalla, och då det väl måste
erkännas, att den enskilde skogsägaren i regel icke dokumenterat sig
såsom skogsbevarande, så förmenar jag, att det är så mycket nödvändigare,
att staten själf genom dess fackmän har kontroll öfver dess
skogsundervisningsanstalter och icke upplåter detta till en särskild
styrelse, som enligt betänkandet skulle kunna bestå af, förutom chefen
för domänstyrelsen, fyra stycken icke skogligt bildade (ty enligt betänkandet
beliöfver ju ej heller rektor vara fackman), som oftast vore
i majoritet eller åtminstone förstode att genomdrifva sina önskningar.

Äfven om det enskilda skogsintresset ej får plats och stämma i
eu styrelse för statens skogsundervisningsanstalter, så behöfver därför
lika litet som hittills den enskilda skogsvården bli lidande, utan kanske
snarare tvärtom bli vinnande, ty afsikten har varit och är ju fortfarande,
att vid dessa anstalter, skogsliögskola och skogsskolor, beredes tillfälle
till undervisning för så stort antal lärjungar, att äfven den enskilda
skogsadministrationen blir tillgodosedd.

Beträffande nödvändigheten af att »mogen pedagogisk erfarenhet
om högre undervisning» lämnas plats vid skogsundervisningsanstalternas
ledning, så torde böra erinras om, att en fackkunnig myndighet, i detta
fall domänstyrelsen, bör inneha större kompetens att döma om sättet
för undervisningen vid en skogsliögskola eller skogsskola än en kammarlärd
pedagog, ty domänstyrelsen vet, hvad lärjungen behöfver lära för
sin blifvande verksamhet, men detta känner icke pedagogen. Fara

392

föreligger således, att denne kan göra mera skada än nytta i en styrelse,
där stats- eller skogsintresset icke alltid är i majoritet.

För öfrigt är alls icke uteslutet utan tvärtom gifvet, att domän -styrelsen vid sitt handhafvande af ledningen af skogsundervisningsanstalterna
i tillbörligaste måtto såväl tillgodoser billiga och rättmätiga
önskningar från enskilde skogsägarnas läger som tager hänsyn till,
hvad den pedagogiska kunskapen lär. Och öfver domänstyrelsen stå
statsmakterna, kontrollerande och bestämmande, vårdare af allas rättmätiga
intressen.

Att undervisningsfrågorna skulle af domänstyrelsen behandlas
»som mer eller mindre obetydliga detaljer» och för den skull borde
läggas under en bättre vårdande myndighet, är ett antagande, som väl
knappast torde behöfva bemötas, ty det lär falla på sin egen orimlighet.
Gifvet är dock, att domänstyrelsen som ämbetsverk måste känna ansvaret
lika stort och till och med afsevärdt större, än en oansvarigstyrelse,
hvars flesta medlemmar, såsom icke varande fackmän, och sedan
nyhetens behag försvunnit, torde komma att anse sin befattning mera
som en ärepost än som en syssla, där arbete behöfver nedläggas.

Genom skapandet af en särskild styrelse skulle »högskolans lärarkår
genom rektor komma i en lätt och naturlig förbindelse med dess
styrelse, hvarigenom vid ärendenas afgörande ej endast skrifvelse!’ utan
äfven muntliga upplysningar kunde inverka på besluten». För hvar
och eu, som är det minsta kännare af förhållandena och som vill se
sanningen, sådan den är, är det dock uppenbart, att lärarkåren, såsom
nu, äfven framdeles genom rektor kan komma »i en lätt och naturlig
förbindelse» med domänstyrelsen. Och väl kändt är, att domänstyrelsen
för skötseln af statsskogarna i stor utsträckning använder sig
af telefonen för muntliga upplysningars inhämtande, naturligen just
för att klarställa frågorna före besluts fattande. Om skogshögskolan
förlägges till Stockholm, synes för öfrigt intet hinder böra möta, att
rektor själ!- inför domänstyrelsen föredrager ärenden rörande skogshögskolan,
genom hvilken anordning än ytterligare trygghet vinnes för
att högskolans lärarkår genom rektor kommer »i en lätt och naturlig
förbindelse» med den öfverordnade styrelsen. Detta förutsätter dock,
att rektor är fackman och således kompetent att föredraga vederbörande
ärenden.

Slutligen påstås i betänkandet, att genom skapandet af en särskild
styrelse »vid tillsättande af lärarbefattningar allsidig hänsyn kunde tagas
till såväl skogsmannameriter som meriter som undervisare». Beträffande
denna sak kan påpekas, att domänstyrelsen enligt sakens natur måste sitta
inne med vida större personalkännedom, än som någonsin kan komma

393

en särskild styrelse till del, eu styrelse som intet har att skaffa med
den stora skogspersonalen i riket, hvarifrån den större delen af lärarkåren
måste rekryteras. Domänstyrelsen kan taga allsidig hänsyn till
såväl skogsmannameriter som meriter som undervisare, ty i båda hänseendena
är den kompetent att döma. En annan styrelse däremot,
som icke är sammansatt af skogligt bildade personer, och hvars flertal
i regel har sig litet eller intet bekant om skogspersonalen eller om
dess skogsmannameriter eller meriter som undervisare, saknar enligt
mitt förmenande förmåga att taga berörda allsidiga hänsyn. Då det
gäller utbildande af lärjungar för ett rent praktiskt yrke, som skogsyrket
är, och där det ytterst endast handlar om inkomster och utgifter
från skogarna, så måste den till lärarbefattningen sökandes skicklighet
kunna prölvas och bedömas. Denna pröfning kan, såsom ofvan framhållits,
domänstyrelsen med person- och sakkunskap verkställa, men
svårligen en särstyrelse, som kan tänkas vara i saknad af båda dessa
egenskaper.

Då det således är uppenbart, att domänstyrelsen i samtliga ofvannämnda
hänseenden måste anses mera kompetent, än den i betänkandet
föreslagna särstyrelsen, att handhafva ledningen och kontrollen öfver
våra skogsundervisningsanstalter, och att redan detta borde utesluta all
tanke på skapandet af en särskild styrelse, så tillkomma dock trenne skäl,
som _ enligt mitt förmenande gorå det till en oafvislig plikt att förlägga
ledningen af skogsundervisningsanstalterna under domänstyrelsen. All
rekrytering af facklärare vid skogshögskolan och af samtliga lärarna
vid slcogsskolorna måste ske från den skogspersonal, som sorterar
under domänstyrelsen. Och härvid är dessutom att märka, att det icke
endast blir fråga om att en gång förflytta en person från skogsstaten
till skogsundervisningen, utan för ett flertal af lärarna vid skogshögskolan
och lör kanske de flesta af lärarna vid skogsskolorna kommer det fallet
före, att de omväxlande komma att tjänstgöra i skogsstaten och vid
skogsundervisningen, och beträffande exempelvis assistenterna vid skogshögskolan
kan en dylik växling äga rum flera gånger under ett och
samma år. Men om denna personal således måste tjänstgöra omväxlande
under två myndigheter i stället för hela tiden under eu myndighet, så
säga. dock både erfarenhet och allt hvad sundt förstånd heter, att
maskineriet ej kommer att löpa lätt och jämnt, utan att rubbningar och
olägenheter komma att uppstå. Men hvarför skapa en dylik situation,
när det icke behöfs!

För undervisningens räkning behöfvas s. k. demonstrationsskogar,
Indika lämpligast skötas åt vederbörande lärare. Sammanlagda behöfliga
storleken af dessa uppgifves i betänkandet till cirka 15,000 hektar.
Antagligt är val dock, att denna areal snart nog blir »utnyttjad» och

394

med tiden behöfver undan för undan väsentligt ökas. I betänkandet
föreslås, att de kronoparker, som äro beböfliga såsom demonstrationsskogar,
skola undandragas från domänstyrelsens öfverinseende och i
stället läggas under den föreslagna styrelsens förvaltning. Ehuru jag
näppeligen kan tänka mig, att statsmakterna någonsin skola acceptera
ett dylikt förslag, torde detsamma dock med några ord böra beröras.
Beträffande skogsliögskolan torde man få antaga som alldeles gifvet,
att utvecklingen kommer att gå i den riktningen, att, som ofvan nämndes,
kronoparker i landets olika delar undan för undan göias till demon
strationsskogar för elevernas praktiska öfningar, ty nyttan af ett stort
och omväxlande material i den vägen är så uppenbar, att ord därpå ej behöfva
spillas. Men att förlägga förvaltningen af ett ovisst antal växlande
kronoparker af afsevärd storlek under en särstyrelse, hvais intresse ma
vara höj dt öfver hvarje tvifvel, men hvars fackkunskap och hvars kännedom
om landets olika skogsförbållanden däremot kan sättas i så mycket
större tvifvel åtminstone från fackmännens sida,^ torde icke vara välbetänkt
och skulle bland alla andra olägenheter äfven föra det med sig,
att en del af landets skogspersonal, jägmästare och kronojägare, äfvenså
arrendatorer och torpare komme att tidtals sortera undei denna sär
styrelse och en annan del under domänstyrelsen.

Beträffande slutligen skogsskolorna skulle saken komma att gestalta
sig lika illa eller till och med ännu sämre. Tv här bör val utvecklingen
gå i den riktningen, att till hvarje skogsskola anslas en eller
flera skogar med eu icke alltför ringa areal, hvaraf bildas ett skolrevir,
visserligen mindre än ett vanligt revir, då dess förvaltare ock handliafver
undervisningen vid skogsskolan, men dock af sådan storlek, att
det blir till verklig nytta som åskådnings- och arbetsmaterial _ för
skolans lärjungar. Men'' om då dessa 8 skolrevir eller kanske i eu
framtid ändå flera skulle med därtill hörande skogspersonal, anendatorei
och skogsarbetare i administrativt hänseende läggas under ofta berörda
särstyrelse, men öfriga revir förblifva under domänstyrelsen, så vore
man för visso icke inne på de praktiska anordningarnas väg med enhetlighet
och enkelhet i administrationen som mål.

Då således enligt mitt förmenande alls inga fördelar kunna beredas
skogsundervisningen men väl en mångfald olägenheter uppstå för såväl
denna som för skogsadministrationen i dess helhet, om ledningen af
skogsundervisningsanstalterna förlädes till en särskild styrelse, så vagai
jag framhålla önskvärdheten och nödvändigheten af

att ledningen af skogsundervisningsanstalterna i
riket fortfarande må åligga domänstyrelsen.

395

Skogsliögskolan.

I betänkandet är föreslaget endast e. o. professur för ämnet Läroämnenas
skogsteknologi med byggnads- och afdikningslära, väsentligen på den flrd^ZglLt
grund, »att ämnet ännu icke är hos oss så upparbetadt, att det fullt*''® dem anslåtorde
kunna med hänsyn till fordringarna på vetenskaplig behandling
jämnställas med de tre förut nämnda (skogsskötsel, skogsindelnino- och ,kogshögskoUn.
skogsbotanik)». Äfven om detta antagande ur vetenskaplig synpunkt ® 26,)
är sant, så förefinnas emellertid andra synpunkter, som ställa saken i
annan dager. Det gäller väl nämligen att först och främst beakta
ämnets vikt och betydelse i skogshushållningen, äfvenså svårigheten
att i detsamma få en framstående lärare med mindre dennes ställning
och aflöning göras göda. Utan att vilja i minsta män förringa nyttan
af den skogsbotaniska kunskapen för den blifvande skogsmannen vill
jag dock påstå, att den skogsteknologiska kunskapen är för honom
väsentligt viktigare. Erfarenheten visar, att en jägmästare eller skogsförvaltare
kan väl fylla sin plats, äfven om hans skogsbotaniska vetande
icke är synnerligen omfattande, men om han däremot har undermåliga
kunskaper i skogsteknologi med byggnads- och afdikningslära, så är det
absolut omöjligt för honom att kunna väl sköta sin tjänst. Det kan därför
icke råda minsta tvifvel därom, att lär arbefattningen i skogsteknologi
är viktigare än den i skogsbotanik, och när härtill kommer, att det
med all sannolikhet är vida svårare att erhålla och binda eu framstående
skogsman vid lärarbefattningen i skogsteknologi än en framstående
botanist vid lärarbefattningen i skogsbotanik, så synes i sanning
icke skäl föreligga att ställa den förre läraren i lägre ställning
och därmed lägre aflöning än den senare, och detta så mycket mindre,
som enligt betänkandet lärarens i skogsbotanik tjänstgöringstid per år
är i afsevärd grad kortare än lärarens i skogsteknologi med byggnadsoch
afdikningslära.

Emellertid anser jag därför icke, att endast e. o. professur bör
upprättas för ämnet skogsbotanik utan att särdeles önskligt vore, att
ordinarie professur inrättades äfven för denna viktiga undervisningsgren.

Jag är emellertid böjd för att förorda, att något mera tid än hvad
i betänkandet föreslagits anslås till undervisningen i skogsteknologi
med byggnads- och afdikningslära, samt att, om dylik ökning ej kan

396

ske inom ramen af den föreslagna kursens längd vid skogshögskolan,
nödig afkortning må göras i den tillmätta undervisningstiden i skogsbotanik,
skogszoologi och jaktvård. Jag anser nämligen af utomordentligvikt,
att till undervisningen i byggnadslära anslås väsentligt längre tid än
som beräknats (20 timmar). Dagligdags mötas skogsförvaltarna under
sin tjänstgöring af byggnadsfrågor: uppgörande af kostnadsförslag till
byggnader, virkesberäkningar för dylika, granskning af byggnadsförslag,
afsyning af uppförda eller under uppförande varande byggnader, af- och
tillträdessyner, ekonomiska besiktningar,flottningsanordningar m. m. m. m.
Och det är inga småsummor, det gäller, ty många äro de bostadshus
och uthuslängor, som årligen behöfva nybyggas eller repareras enbart a
kronans -egendomar och skogsområden med dess många hemman, torp
och bostadslägenheter. Erfarenheten har nogsamt visat nödvändigheten
af, att skogsförvaltaren i detta fall bör stå på egna fötter, om skogsägarens
intress.en skola rätt tillvaratagas.

Å sid. 89 i betänkandet är anfördt, att »de sakkunnige äro af
den uppfattningen, att förvaltningen af statens jordbruksdomäner borde
ställas i ett annat förhållande än nu till skogs förvaltningen)). Då, som bekant,
domänintendenterna handhafva förvaltningen åt statens jordbruksdomäner
med undantag af till vissa domäner hörande men vid utarrendering
undantagna skogar, som lagts under skogsstat-ens förvaltning, så bör
med uttrycket »statens jordbruksdomäner» i förra punkten förstås hemman,
torp och lägenheter å under skogsstatens förvaltning ställda skogar. De
sakkunniges flertal, som synbarligen hafva uppfattningen, att alla dessa till
tusental uppgående hemman, torp och lägenheter lämpligast böra skiljas
från statens skogsförvaltning, säger sig ej hafva kunnat framställa förslag
i frågan, enär befogenhet därtill saknats. Af intresse skulle emellertid
hafva varit att se förslaget om, huru ett dylikt »ställande i annat
förhållande» lämpligast kunnat ske. Nu måste jag inskränka mig till
antaganden. Jag antager alltså, att förvaltningen af alla dessa tusentals
å kronoparkerna liggande lägenheter skulle ombesörjas af exempelvis
domänintendenterna. Hvad härmed vunnes, vore svårt att såga,
men att statskassan skulle komma att få vidkännas betydligt större
utgifter för förvaltningen, är alldeles säkert. Ingen garanti föreligger,
att domänintendenterna äro mera byggnad skunniga än jägmästarna.
Men, som sagdt, statsverkets utgifter skulle väsentligt ökas, ty domänintendenternas
resor till kronoparkerna blefvo för visso årligen
många. Men äfven om statsverket skulle ha råd att i detta fall vidkännas
ökade utgifter därigenom, att tvänne ämbetsmän i stället fölen
reste omkring på kronoparkerna, så gifves det skäl, som absolut

397

tala emot ett sådant tillvägagångssätt. Med ytterst få undantag utgöra
nämligen alla å kronopark boende arrendator skogsarbete å kronopark011
i form af huggning, kolning, körning eller dylikt. De utgöra en
ingående faktor i skogsbruket, de äro det redskap, hvarigenom skogen
kan uppdragas, vårdas och tillgodogöras. De uppföra nybyggnad eller
verkställa en del reparationer mot afkortning på arrendet eller mot
kontant ersättning, de utgöra skogsarbeten, som likvideras mot arrendebeloppet
o. s. v. Allt detta förutsätter emellertid icke blott råkenskapsfÖl
ande med samtliga å kronoparkorna boende brukare, hvartill näppeligen
någon annan än jägmästaren-arbetsgifvaren är skickad, utan äfven
från brukarens sida en viss ställning under jägmästaren såsom arbetsgifvaren
och arbetsledare^ Men under sådana förhållanden vore det
att alldeles vända ut och in på maskineriet, ja, att omöjliggöra kronoparkernas
skötsel, om förvaltningen af dessa hemman, torp och lägenlieter,
som lämna arbetare till skogarna, undandroges från skogsstaten
och i stället lädes under någon annan kår af ämbetsmän, hvilken som
helst, som icke hade att skaffa med skogarnas skötsel.

Då således uppenbarligen förvaltningen af ifrågavarande hemman,
torp och lägenheter allt framgent, för att kunna göra staten det med dem
afsedda gagnet, måste åligga skogsstaten, och då, såsom förut framhållits,
er far enheten talar det allra tydligaste språk om nödvändigheten för
skogs statens tjänstemän att äfven vara bevandrade uti byggnadskonst^^!,
så måste jag framhålla såsom ett särdeles beaktansvärdt önskemål, att
till undervisningen i skoglig byggnadslära anslås väsentligt längre tid, än
hvad i betänkandet ansetts vara af nöden, sa att icke blott god teoretisk
underbyggnad kan bibringas lärjungarna, utan äfven tillfälle kan beledas
dem att under lärares ledning själfva deltaga vid uppförandet
af instruktiva byggnader och andra anläggningar å kronopark. Dylik
nybyggnad äfvensom större eller mindre reparationer ''försiggå årligen
a de flesta kronoparker, hvadan öfningsfält gifves.

korn följd af den i betänkandet synbara tanken, att förvaltningen
af ofvan berörda hemman, torp och lägenheter möjligen ej bör åligga
skogsstaten, har inträffat, att (enligt mitt förmenande alltför liten hänsyn
tagits till ämnet j ordbrukslära. Jord- och skogsbruket har dock det allra
intimaste samband därigenom, att skogsarbetaren, redskapet, som, såsom
ofvan nämnts, skall utföra allt anlete i skogarna, äfven samtidigt måste
vara jordbrukare, det vill säga brukare af viss åkerareal från och med
af den storleken, att en ko kan födas, upp till den storleken att ett
par tre dragare, utom nötkreatur, kunna lifnäras. Detta lilla jordbruk
bindel skogsarbetaren kvar i skogen och gör det möjligt för honom att

398

lättare kunna uppehålla sig och sin familj och att på samma gång hafva
dragare till hands för skogsprodukternas forslande. .

Ett rationellt drifvet skogsbruk i större skala är åtminstone i södra
och mellersta delarna af landet otänkbart utan i förening med eu större
eller mindre mängd jordbruksupplåtelser från skogen i fråga. Men
häraf följer äfven, att den blifvande jägmästaren, som far att skaffa
med alla''dessa jordbruk, ibland uppgående till ett hundratal eller mera
på ett enda revir, äfven själf bör vara någorlunda hemmastadd i det
viktigaste, som rör dylika mindre landtbruk, icke blott för att kunna
upprätta förslag till arrendekontrakt eller förrätta syner och besiktningar
utan äfven för att kunna med vaken blick följa brukarens skötsel åt
■jord och ladugård m. in. och i sådana afseenden vara honom till lijalp.

Detta senare är en fråga af stor social räckvidd. Man får nämligen
komma ihåg, att jordbruket i regel står mycket lågt på dessa småbruk i
skogarna. Nyheterna och framstegen ute i de öppna byggderna hafva svart
att tränga sig fram till det ofta ensligt liggande skogstorpet. Och för
öfrio-t hvem skulle därstädes kunna predika det väckande ordet, oidet om
störa möjligheter i jordbruksväg, för den i regel djupt okunniga brukaren,
när ingen annan där reser än jägmästaren! lian är den ende kultiverade,
som besöker torpet borta i skogen, den ende som ditför eu fläkt ute tran
världen. Men gif honom då en utbildning, som skänker honom intresse
och sätter honom i stånd att med råd och dåd bistå brukaren och att egga
denne till nya ansatser för torpets utveckling, så att det till slut blir
en liten mönstergård i sitt slag, hvilken, som ofvan sades, med all makt

håller brukaren kvar på skogen. 0

Gifvetvis behöfver eu dylik utbildning icke omfatta eller ga pa
djupet af samtliga grenar af landthushållningen, utan bör undervisningen
ställas praktiskt med det klara medvetandet för ögonen, att ute i skogsbygderna
finnes en massa småbruk, hvilkas innehafvare äro i icge
ytterst okunniga i landthushållningens enklaste sanningar, hvadan hjulp ar
af nöden, och, då i alla händelser liten hjälp är bättre än ingen hjalp, hora
de unga män, som eu gång komma att träda i närmaste beröring med
alla dessa småbrukare, så fostras, att de åtminstone i någ-on man kunna
blifva dessa brukare till nytta och äfven därmed gagna fäderneslandet.

För visso bör dock, när statsmakterna nu, som är att hoppas, sta
i begrepp att ställa landets skogsundervisningsväsende på en högre nivå
än förut, noggrant tillses, att undervisningen ledes i den riktningen,
att praktiska skogsmän fostras och att icke endast »vetenskapliga ljus»
eftersträfvas. Äfven om dessa senare hafva sitt berättigande, sa ar
dock klart, att de förra i öfvervägande antal behöfvas för att utföra

399

det störa arbete, som är af nöden. Men då gäller äfven, att icke något
undervisningsämne drunknar i »vetenskaplighet». Så äfven beträffande
undervisningen i jordbruk vid den blifvande skogshögskolan. Minst
70 timmar torde böra anslås till teoretisk undervisning, men härjämte
höra enligt mitt förmenande en till två icke alltför korta studiebesök
göras (det finnes ju tältläger!) vid högt uppdrifva småbruk eller mindre
landtbruk, där för visso mången lärdom kunde hämtas att sedan föras
ut till alla småbrukare i landets skogsbygder.

Med anledning af hvad sålunda anförts, får jag hemställa,

att ordinarie professur upprättas för ämnet skogsteknologi
och

citt mera tid, än hvad i betänkandet föreslagits, anslås
till undervisningen dels i skog steknologi med byggnads-
och af dikning slär a — speciellt med hänsyn till ämnet
byggnadslära — dels i jordbrukslära, och att, om sådan
ökning ej kan ske inom ramen af den tänkta kursens
längd vid skogshögskolan, nödig afkortning må göras i
den för ämnena skogshotanik, skogszoologi och jaktvård
tillmätta undervisningstiden.

Enligt det i betänkandet afgifna förslaget beträffande kompetens Ans- ,:omtill
befattningen såsom professor i skogsskötsel, professor i skogsindel- PfTtlZ
ning samt e. o. professor i skogsteknologi med byggnads- och afdik- * skogsskötsel,
ningslära, är det för dessa tre lärare icke nödigt att hafva genomgått
skogsinstitut eller skogshögskola. Man har åberopat bruket vid uni- s/cogsupps/cattversiteten,
där aflagd examen ej är oafvisligen nödvändig för erhållande S2Z°£0L
åt . piolessui. ^ Men det är ej sagclt, att, hvad som är lämpligt vid ett med byggnadsuniversitet,
äfven är det vid eu fackhögskola. Och i detta fallet synas och
verkligen väsentliga olikheter föreligga. Vid universitetet äro de vidt (§ 35.)
skilda ämnena specialiserade och kunna föreläsas alldeles fristående från
hvarandra, hvadan vederbörande föreläsare således ej nödvändigt behöfver
röra sig inom annat ämne än sitt speciella fack. Beträffande återigen
undervisningen i de för en skogsman viktigaste ämnena skogsskötsel,
skogsmdelnmg och skogsteknologi så är det visserligen sant, att densamma
vid skogshögskolan bedrifves af tre särskilda lärare, men icke
däiföi att ämnena äio fristående från hvarandra. Tvärtom är det uppenbart,
att de stå till hvarandra i det allra intimaste samband, som gör, att för
att vara god undervisare i ett af dessa ämnen fordras kunskap icke
blott i detta ämne utan äfven i öfriga till skogshandteringen hörande

400

ämnen, så att alla på densamma inverkande faktorer kunna bedömas.
Med ett sådant underlag af generell kunskap i skogshandteringen
blir föreläsaren satt i stånd att bedöma, hvad lärjungarna hafva behof
af att lära känna i hans speciella ämne, och han kan ordna och leda
undervisningen med hänsyn härtill. Men en dylik generell kunskap
i allt, hvad till skogshandteringen hörer, kan icke förutsättas förefinna^
hos en person med mindre han själf genomgått fullständig lärokurs vid
högre skogsundervisningsanstalt. Tvärtemot uttalandet i betänkandet
anser jag alltså, att fasthållandet vid sådan examensfordran som kompetensvillkor
just är med statens intressen allra bäst öfverensstämmande.
Det lämnar bästa garanti för, att icke den med skogshushållningens olika
grenar mindre förtrogne sökanden skall kunna tränga sig förbi den verkligt
fackbildade, och det lämnar framför allt bästa garantien för, att den til
befattningen utnämnde förstår att behärska och lämpa undervisning en med
hänsyn till lärjungarnas behof af vetande för deras blifvande kall. Tydligt
är dock, att det bör ligga vikt uppå, att, sedan den unga mannen bestått
profvet i den s. k. mogenhetspröfningen, han för sin vidare fackliga utbildning
ej tvingas offra tid och pengar på inlärandet af andra saker, an
om livilka han bör ha kännedom för skötandet af sin uppgift i lifvet.

Om detta ej alltid kan undvikas i ett grundläggande ämne, såsom
exempelvis i skogsbotanik, där läraren synbarligen måste hafva svårt
att kunna leda undervisningen med enbär hänsyn till den blifvande
skogsmannens verkliga behof af vetande i ämnet, med mindre läraren
själf är skogligt bildad, hvilket ju emellertid ej ifrågasattes. i det i betänkandet
framlagda förslaget, så bör det ligga så mycket mei i statens oc i
äfven den enskildes intresse, att åtminstone lärarbefattningarna i de tre
viktigaste ämnena skogsskötsel, skogsindelning och skogsteknologi uppehållas
af fullt skogligt utbildade personer, hvilka, ställda sida vid sida med
hvarandra, rådgörande och forskande, kunna bilda en enhet, som i sig inne
fattar och representerar liufvudsakligaste delen af det vetande, som en
duglig skogsman måste tillägna sig. Jag säger enhet, ty äfven för ickefackmannen
torde det vara uppenbart, att skogens uppdragande och
vård, skogens indelning med därtill hörande finansiella beräkningar samt
skogens tillgodogörande äro kunskapsgrenar med det allra intimaste samband,
tre stora grenar på samma stam och rot, som icke kunna hvar
för sig behandlas såsom fristående.

Med stöd af hvad sålunda anförts, vill jag under erinran om

sakens stora vikt hemställa,

att såsom kompetensvillkor för professur i skogsskötsel,
professur i skogsindelning jämte skog suppskattning

401

samt för professur i skogsteknologi med byggnads- och afdikningslära
måtte bland annat ovillkorligen föreskrifvas
genomgången fullständig högre kurs vid skogsinstitutet
eller skog shög skolan.

I betänkandet sid. 82 laser man: »Till högskolans rektor bör Bektoratn.
kunna väljas den af de ordinarie lärarna, som kan anses bäst kvali- ® 43-)
ficerad för de rent administrativa göromålen, alldeles oberoende af
hvilket ämne, han vid högskolan representerar.»

Detta vill med andra ord säga, att till högskolans rektor bör
kunna väljas äfven en icke-fackman, såsom exempelvis någon bland
lärarna i botanik, i zoologi, eller i marklära, d. v. s. personer som i
regel icke genomgått skogsinstitut eller skogshögskola, ej heller prakttiserat
i skogsmannens yrke.

Enligt stadgeförslaget tillkommer rektor bland annat: att vara ordförande
i lärarrådet, föredragande i styrelsen, leda protokollens uppsättande,
handhafva högskolans expedition, ekonomi och därmed i samband
stående ting, att ingifva berättelse om undervisningen vid högskolan,
äfvenså att närmast under styrelsen vaka däröfver, att undervisningen
efter gällande stadgar och föreskrifter behörigen fortgår. För samtliga
dessa åligganden anser jag, att fackkunskap erfordras, d. v. s. att rektor
såsom ordförande i lärarrådet, föredragande i styrelsen in. in. bör i hufvudsak
behärska det vetande, som afses att bibringas den vid skogshögskolan
studerande ungdomen. Först då kan rektor helt fylla sin uppgift
och först då kan han fullt vinna de öfriga lärarnas och framförallt den
.studerande ungdomens förtroende och vara den till hjälp vid anordnande
af fackstudierna.

1 nästan alla kunskapsgrenar och på alla verksamhetsområden
finnas s. k. amatörer, och många befattningar i praktiska lifvet beklädas
nog äfven af dylika personer, men rektoratet vid en skogshögskola,
afsedd att utbilda män inom det specialfack, som skall omhänderhafva
förvaltningen af skogar af hundratals millioners värde, bör ej ens
i ett stadgeförslag tänkas kunna upplåtas åt en icke-fackman. Att t. ex.
kunna »vaka öfver, att undervisningen efter gällande stadgar och föreskrifter
behörigen fortgår», är helt enkelt omöjligt för en icke-fackman.

Vid en skogshögskola är icke endast fråga om att föreläsningar skola
hållas för bibringande af teoretiskt vetande, såsom exempelvis vid ett
universitet är fallet, utan här måste framför allt ses till, att de studerande
göras skickade för det kall i praktiska lifvet, som de äro ämnade att fylla.

Ty för visso kan oaktadt alla stadgar och läroplaner mycket i läroväg

402

snedvridas vid en skogshögskola, om rektor icke är fackman, i stånd
att öfvervaka allt, att döma i allt från och med en skogsvétenskaplig
föreläsning i Stockholm till och med en tillväxtberäkning, ett stämplingsarbete
eller fältmätningsarbete med mera dylikt ute på marken.

Enligt hvad framgår af betänkandet, bör rektor väljas med enbär
hänsyn till hans kvalifikation för vent (ultninisi) citivo, fjöl ornat. Om nu
detta vore riktigt, så synes konsekvensen fordra, att rektor finge väljas
icke endast bland de ordinarie lärarna utan äfven bland de extra, ty
bland dessa senare kunde ju beträffande förmåga att fullgöra de rent
administrativa göromåleu tänkas förefinnas ändå mera därtill skickade

män än bland de ordinarie lärarna.

Men man får hoppas, att denna konsekvens aldrig behöfver utdragas
i antydd riktning, utan att fackkunskapen må komma till heders
och0rektor således sökas bland de till befattningen verkligen kompetenta
lärarna, d. v. s. i fackmännens krets.

Det torde knappast vara med verkliga förhållandet öfverensstämmande,
att, såsom det heter i betänkandet, »den mi rådande sammankopplingen
af rektoratet med hufvudlärarbefattningen i skogshushållning
förorsakat svårighet att förmå lämplig person att åtaga sig just
denna lärarbefattning». Fastmera torde lönefrågan hafva varit den, som
hittills förorsakat tvekan från aspiranternas sida och gjort lärarbefattningen
i fråo-a mindre begärlig. Men icke nog härmed, utan man kan vara till
fullo förvissad, att, om icke rektoratet (direktör skap et) varit sammankoppladt
med hufvudlärarbefattningen i skogshushållning, utan detsamma
uppehållits af en icke-fackman, så hade ändå större svårigheter
mött att »förmå lämplig person åtaga sig just denna lärarbefattning».
Och man hade antagligen fått ganska mycket afpruta på villkoren om
kompetens och skicklighet, innan man lyckats finna någon person, hågad
att under sådana förhållanden åtaga sig lärarbefattningen i fråga, Och
i sanning olyckligt skulle vara, om man genom fastställande af förslaget,
att till rektor skulle kunna utses äfven en icke-fackman, hindrade
eu ''''"god rekrytering af facklärare vid skogshögskolan. Och att så skulle
blifva fallet genom en dylik förordning, är tydligt nog, och härom
finnes bestämdt icke mer än en tanke inom fackmännens krets. Men
istället bör väl allt göras att genom kloka bestämmelser söka så ordna,
att de tre förnämsta lärarbefattningarna vid skogshögskolan, nämligen
i skogsskötsel, skogsindelning och skogsteknologi måtte blifva efteisträfvans
värda befattningar, lockande landets främsta skogsmän att uppträda
som sökande.

403

Men då det icke är att hoppas, att statsmakterna skola fullt behjärta
detta önskemål genom ett tillräckligt höjande af de svaga lönesatserna,
så vill man dock å andra sidan hoppas, att, såsom ofvan framhållits,
icke platserna i fråga göras ändå mindre begärliga genom bestämmelser,
som skulle verka i hög grad afskräckande på fackmännen.

Och svårt är att förstå, att, såsom i betänkandet med sådan skärpa
framhålles, de rent administrativa göromål en vid skogshögskolan kunna
vara af så invecklad natur, och så säregna, utan tvärtom tyckes det,
att snart sagdt hvilken person som helst med ordningssinne och någon
fallenhet för dithörande sysslor skulle väl kunna sköta dem. När härtill
kommer, att det vid skogshögskolan finnes tre stycken fackmän bland
de ordinarie lärarna, bland hvilka rektor kan väljas, och således äfven
möjlighet gifves att företaga valet med hänsyn till blifvande rektors
administrativa egenskaper, så synas inga skäl föreligga att fastslå bestämmelser
om att till rektor må kunna utses äfven icke-faekman.

Med anledning af hvad sålunda här förebragts, vill jag framhålla
såsom ett önskemål af den allra största vikt och betydelse för skogsundervisningens
och därmed skogsvårdens utveckling i landet,

att rektor vid blifvande skogshögskolan må utses
bland lärarna i skogsskötsel, skog sindelning eller skogsteknologi,
hvilka själfva genomgått skogsinstitut eller skogshögskola.

Skogsskolorna.

Den roll, som skogsskolorna spela i skogsundervisningen och för Skogvaktares
skogsadministrationen, är af sådan utomordentlig vikt och betydelse, att jägares utuuden
allra största uppmärksamhet bör ägnas åt desammas lif och utveck- ning
ting. Enligt hvad jag förut framhållit, är det just genom det jämförelse- 5
vis störa antal skogsmän, hvilka årligen från dem gå ut i praktisk verksamhet,
som kunskapen om och intresset för eu god skogsvård spridas till
de vida lagren af befolkningen. Och på samma gång har man, som jag äfven
förut framhållit, i dessa från skogsskolorna utexaminerade ett utmärkt material
för bildande af en skogsmannakår, skickad att öfvertaga ett drygt och
ansvarsfullt arbete i våra skogar. Med hänsyn härtill och i betraktande af
den korta, endast ettåriga, utbildningskursen vid skogsskolorna, ledes
tanken lätt därpå, att skäl kanske föreligga att antingen förlänga kursen
eller också inrätta en fortsättningsskola för de mera begåfvade bland dem

404

från skogsskoiorna utgående. Med tanke på hvad skogsskolorna med nuvarande
organisation lyckats åstadkomma och äfven med tanke på, att
dessa skogvaktare och krono]ägare, som i skogsskolorna erhållit sin
första teoretiska fackutbildning, komma att arbeta under sakkunnig ledning
och kontroll, hvarigenom deras yrkesskicklighet undan för undan
kan uppdrifvas i den skola, som lifvet i skogen själft erbjuder, så finner
jag icke att behof föreligga att vare sig förlänga kursen vid nuvarande
skogsskolor eller inrätta någon fortsättningsslcola.

Fastän visserligen min egen erfarenhet säger mig, att de från
skogsskolorna utexaminerade i regel bilda en kår, med hvars hjälp kan
utföras allt i skogarna förekommande »mekaniskt intelligensarbete», så
har jag emellertid i och för en klarare belysning af frågan inhämtat
de närmast fackkunnigas, d. v. s. skogsskoleförestandarnas, tankar i saken,
hvilka jag således i detta sammanhang vill framlägga.

Till samtliga af dem har jag nämligen ställt följande fråga: »Hur
många procent af de med nutida skogsskoleutbildning utrustade och
från N. N. skogsskola under de senaste (5) åren utexaminerade lärlingar
ansen I vara i besittning af den utbildning, att de, icke på egen hand,
men under ledning och kontroll kunna utföra allt arbete som erfordras
i eu skog såsom skogskultur, dikesutstakning, virkesafmätning, linjetaxering,
stämpling, afvägning, mark- eller beståndsaffattning, tillväxtundersökning
m. m.?»

På denna fråga hafva herrar skogsskoleföreståndare, tillmötes -

gående, lämnat svar sålunda:
Från	Hällnäs skogsskola	57	% (d. v. s. af 28 st. under de två år skolan varit i verksamhet utexa-minerade eleverna ansågos 16 st. innehafva i ofvanstående fråga berörda utbildning).
11	Bispgårdens ,,	80	11
n	Grönsinka „	42	,, af fyra årskurser.
n	Bjurfors „	44,3	„ af fem årskurser.
ii	Hunnebergs „	56	„ d:o
ii	Kolleberga ,,	74	„ d:o
ii ii	Skogshålls ,, Värmlands och Örebro läns	40	„ af tre årskurser.

gemensamma skogsskola
(förr vid Lervik, nu vid
Gammelkroppa): beträffan -

405

de skogskultur, dikesutstakning
och virkesafmätning 90
beträffande skogstaxering,
stämpling och afvägning 70
beträffande mark- eller beståndsaffattning-
60

beträffande tillväx [undersökning
45

af fem årskurser.

Föreståndaren för Hunnebergs skogsskola anmärker i sitt svar, att
»de sålunda kvalificerade utexaminerade lärlingarna icke genast efter
slutad kurs kunnat till fyllest utföra ofvan nämnda arbeten, ty därtill
fordras mera praktisk öfning, än som kan erhållas under ett års kurs
vid ^ en skogsskola, . men att de angifna 56 procenten hafva ägt den
begåfning och så tillgodogjort sig öfningarna och undervisningen, att
de — under ledning och kontroll — snart förvärfva förmåga att tillfredsställande
fullgöra de slag af skogsarbeten, som i den framställda frågan
angifvits». Och föreståndaren för Kolleberga skogsskola anser: »att af
de under senaste 5 åren utexaminerade 54 st. lärlingarna minst 47 st.
besitta tillräckliga kunskaper och god uppfattning för att efter någon
tids extra träning hunna fullt nöjaktigt utföra de i frågan angifna uppdragen,
men att af dessa voro till följd af svagare ambition och ansvarskänsla
7 st. för ändamålet användbara endast under ständig och sträng
kontroll. Af återstående 7 st., hvilka saknat tillräcklig vakenhet, torde
möjligen de flesta efter eu längre tids träning kunna utveckla sig till -

l fråga.»
skogsskola

skrifver: »I och med

räckligt för att anförtros uppdragen

Föreståndaren för Bispgårdens ____0________ _______

den utsträckning i undervisningstiden vid skogsskolorna, som infördes
år 1902, hvarigenom lärokursen, som förut omfattade tiden 1 september
—15 juni, bestämdes till tiden 1 november—15 oktober, togs ett godt

steg framåt

i riktning att bibringa lärjungarna rutin och färdighet att

i praktiken utföra de arbeten, som tillförene knappast kunnat mer än
teoretiskt demonstreras. Under de första åren efter förändringen utnyttjades
denna ökning i praktiken hufvudsakligast på utsynings- och
kulturarbeten samt något skogstaxering. I och med den nya skogslagens
tillkomst, hvarigenom en ny afnämare af de utexaminerade lärjungarna,
nämligen skogsvårdsstyrelserna, tillkom, utsträcktes den praktiska
undervisningen älven till fullständiga markförbättringsarbeten med
afvägning, dikesstakning, profilritning m. m., hvarjemte, utöfver de
förut brukliga öfningarna i s. k. enklare mätning af ägor och figurer
i skogsmarken med korstafla, äfvenledes öfvats fullständigare affattning

406

med fast linjenät och kompass samt uppläggning på karta af hela
skogsskiften.

Af under senare åren utexaminerade lärjungar äro för närvarande
närmare ett tjugutal anställda såsom tillsyningsman hos skogs vårdsstyrelserna
i Västernorrlands och Jämtlands län, och fullgöras de rekvisitioner,
som ingå ifrån skogsägarna om sakkunnigt biträde för utsyning^!'',
kulturarbeten, bäckrensningar och dikningsarbeten m. in., af dessa tillsy
ningsmän under ledning af respektive länsjägmästare. Oaktadt sådana
förrättningar numera förekomma i hundratal pr år, har ökning af högre
kvalificerad personal hos skogsvårdsstyrelserna — endast en länsjägmästare
är anställd i hvartdera länet — ännu icke erfoidiats, just på
grund af att det visat sig, att tillsyningsmännen efter någon tids handledning
kunnat på egen hand nöjaktigt fullgöra de ifrågavarande

arbetena. _ ... .

Vidare äro af samma kontingenter lärjungar äfven ett tjugutal
för närvarande anställda hos enskilda skogsägare, där de hafva att,
dels under ständigt befintlig, men dels äfven flerestädes under endast tillfällig
tillgång till sakkunnig ledning, handlägga och svara för utförandet
af betydande arbeten af ifrågavarande beskaffenhet; och är jag i
besittning af vitsord från allra flesta hall, att de funktionera till belåtenhet.

Öfriga utexaminerade befinna sig dels i statens tjänst, dels ock
hos skogs- eller sågverksägare, där skogsvårdsarbeten mindre förekomma.

Att kompetens till sådana arbetens utförande äfven förefinnes hos
större delen af dem, som genom sin anställning icke fått tillfälle att
ådagalägga densamma, därom är intet tvifvel, och jag har ingen anledning
besvara den framställda frågan med mindre siffra än 80 procent,
men väl anledning tillägga, att närmare 50 procent visat sig äga förmåga
att inom kort på egen hand nöjaktigt fullgöra största delen af
de ifrågasatta göromålen.»

Af svaren härofvan framgår sålunda, att en betydande stor kontingent
af de från skogsskolorna utexaminerade lärjungarna besitta de
egenskaper och den utbildning, som fordras för utförandet af de arbeten,
hvarom här är fråga. Att praktisk öfning eller träning kan vara af
behofvet påkallad efter lärjungens utträde ur skogsskoian, är ej mer än
en naturlig sak, men öfning och färdighet kunna alltid vinnas, så snart
ledning och kontroll finnas, och för fullgörandet häraf står den fullt
utbildade skogspersonalen till buds.

Då sålunda den nuvarande kursen vid skogsskolorna ej anses böra
förlängas, rörde emellertid en ändring kunna i en och annan riktning

407

af undervisningen eller beträffande villkoren för inträde i skolan vara
önskvärd utöfver hvad i betänkandet finnes föreslaget.

Att skärpa villkoren för inträde i skolan beträffande bokligt vetande
utöfver hvad i betänkandet föreslås anser jag ej lämpligt, enär kostnad
alltid måste yppa sig för allmogesonen att kunna förvärfva sig ökadt
bokligt vetande utöfver hvad folkskolan bjuder. Däremot anser jag,
att den till skogsskola sökande lätt bör vara i stånd att före inträdet
utan kostnad kunna förvärfva sig manuell skicklighet i de arbeten, som
sedan kunna möta honom i egenskap af arbetsförman, nämligen sådd och
plantering, dikning, huggning, aptering äfvensom utdrifning af virke,
kolning med mera. Dylika arbeten utföras å de flesta trakter af Sverige,
och skogsarbetare äro öfverallt eftersökta. Om den sökande tvingades
att före inträdet i skogsskolan lägga hand vid ett flertal skogsarbeten
under loppet af tvenne år, så undvekes ett, såsom det i betänkandet sid.
66 heter, »tidsödande innötande)) häraf vid skogsskolan, utan tiden därstädes
kunde bättre utnyttjas genom ökning af antalet timmar dels i teoretiskundervisning,
dels i praktiska öfningar i de viktiga ämnena beståndsvård,
tillväxtundersökning, afvägning, skogs- och fältmätning m. in.

Äfven en annan viktig fördel vunnes med att sätta bl. a. eu
tvåårig skogspraktik som villkor för inträde vid skogsskola, nämligen
den, att den sökande under arbetet i skogen kunde komma till insikt
om sin fallenhet för yrket och lifvet i skogen, hvarigenom undvekes
att mot någon af de inträdessökande behöfva använda, såsom eljest kan
tänkas bli fallet, ordspråket: »skomakare, blif vid din läst!»

För närvarande äro minst 525 timmar beräknade åt den teoretiska
undervisningen vid skogsskolorna. I betänkandet har denna siffra ökats
till 572. Jag för min del är böjd att föreslå en ytterligare höjning af
detta timantal i betraktande af nyttan för den blifvande kronojägaren
eller skogvaktaren att före sitt utträde i praktiska lifvet få inhämta
största möjliga mått af teoretiskt vetande. Jag har äfven sett uttalande
af skogsskoleföreståndare, att nuvarande 525 timmar för teoretisk undervisning
äro otillräckliga, utan böra höjas med åtminstone ett hundratal.

Med anledning af hvad här ofvan framhållits, vill jag alltså föreslå;

att för vinnande af inträde vid skogsskola bör den
sökande förete bl. a. intyg om, att han under minst två
år deltagit i de vanligaste förekommande skogsarbetena,
samt att, som en följd häraf, den tid, söm vid skolan
härigenom han inbesparas beträffande innötandet af manuell
arbetsskicklighet hos lärjungen, i stället användes till ältning -

408

af antalet timmar dels i teoretisk undervisning dels i
•praktiska öfningar i de viktigaste ämnena såsom beståndsvård:
afvägning m. m.

Inspektion. Enligt i betänkandet afgifvet förslag bör öfverjägmästaren ej

® 102v längre vara själfskrifven att utöfva inspektionen öfver inom hans distrikt
liggande skogsskola, utan må till inspektör kunna tillsättas hvilken som
helst, fackman eller icke- fackman. Som motiv för en dylik förändring
i hittillsvarande inspektionen framhålles, att det kan inträffa, »att de
önskvärda egenskaperna hos en skicklig öfverjägmästare och en nitisk
och förstående inspektör ej fullt äro förenade hos samma person»; men
framför allt grunda sig motiven på »ett tvifvel, huruvida öfverjägmästarens
af andra åligganden strängt upptagna tid alltid kan tillåta
honom utöfva eu effektiv inspektion». Ty »i sådana fall torde någon
annan, t. ex. en framstående jägmästare eller skogsägare vara lämpligare
som inspektör».

För att vara en »skicklig öfverjägmästare» fordras att innehafva
bl. a. egenskaperna plikttrohet, arbetsamhet och fackkunskap, men eu
med dylika egenskaper utrustad person bör utan minsta tvifvel kunna
vara eu både »nitisk och förstående» inspektör för en skogsskola. Motivet
i fråga grundar sig enligt mitt förmenande alltså icke på logisk
konsekvens utan dömer sig själft till dess rätta värde.

Ilufvudskälet mot att berörda inspektion skulle åligga öfverjägmästaren
angifves emellertid som sagdt vara, att hans strängt upptagna
tid skulle lägga hinder i vägen för en effektiv kontroll. När
man emellertid betänker, att öfverjägmästaren, sin plikt likmätigt, oupphörligt
måste vistas på resor inom sitt distrikt och således enligt sakens
natur ofta måste få sina vägar i närheten af inom distriktet tilläfventyrs
befintlig skogsskola för att bl. a. kontrollera skogshushållningen
å den kronopark, på hvilken skogsskolan är förlagd, hvarvid skolan
lätt kan besökas, så förefaller det angifna skälet mera som ett s. k.
svepskäl än som ett verkligt skäl. Men om således förslaget afser att
få inspektionen öfverlåten på en person, hvars tid icke är strängt upptagen,
så torde i alla händelser kunna dragas i tvifvelsmål, huruvida
icke nitet ändå kunde antagas vara större hos den strängt upptagna
personen, än hos den som till större eller mindre grad tillhörde de
arbetsledigas antal.

Att sätta en jägmästare som inspektör för en skogsskola, hvilket
är ur facklig synpunkt i sin ordning, torde kanske icke vara lämpligt, då
skogsskoleföreståndaren, som ju äfven är eller bör vara (skol-) revirför -

409

valtare, innehar samma tjänstefel som jägmästaren. Återstår således
skogsägaren, hvilken förslagsställarna i betänkandet äfven framhållit såsom
lämplig. Här återfinner man den förut framhållna kärleken och förtroendet
till amatörkunskapen med negligerande af fackkunskapen. Det
äi svårt att värja sig för tanken, att förslagsställarna, som med sin
majoritet dikterat besluten i föreliggande betänkande, under sin ifriga
jakt efter reformer skjutit något öfver målet. Visst är dock, att herrar
skogsskoleföreståndare skulle blifva föga belåtna med ett arrangemang,
som åsyftade att lägga inspektionen öfver skogsskolorna i andra än
fackmäns, händer. Och lätt är väl att tänka sig, hvilka strider och
trakasserier kunde uppstå, om en icke-fackman skulle inspektera och
kontrollera skogsskoleföreståndaren-fackmannen. Och den andra ytterligheten
är lika lätt tänkbar, att inspektören-kontrollanten, i känslan af
sin okunnighet, i allt litade på skogsskoleföreståndaren och dennes åtgöranden
samt inskränkte inspektionen till formella besök på platsen.

.Min öfvertygelse är, att en dylik bestämmelse om inspektionen,
som i betänkandet föreslagits, icke skulle gagna men väl skada själfva
skogsundervisningssaken, och med anledning häraf vill jag hemställa,

att det fortfarande må åligga öfver jägmästaren att
hafva inseendet öfver undervisningen vid statens skogsskolor
inom distriktet äfvensom vid de enskilda skogsskolor
därstädes, som åtnjuta understöd af statsmedel.

410

Särskildi yttrande åt* A. Wahlgren.

Då jag icke kan till alla delar instämma i det af de sakkunniges
flertal framlagda betänkandet, får jag, ehuru i hufvudsak biträdande de
åsikter öfverjägmästare Wallmo i särskild t yttrande ofvan uttalat rörande
vissa viktiga punkter af betänkandet, härmed afgifva följande särskild!
motiverade förslag.

Skogsimdervisningsanstalteriias organisation.

Skogiärour- I § 1 af »förslag till stadgar för statens skogsundervisnings het

is-18) .''nl anstalter» angifvas dessa vara skogshögskolan, skog slär overket och skogsskolorna.
Beträffande skogsläroverkets behöflighet är jag af annan
mening än den, som kommit till synes i betänkandet, och ansluter mig''
i hufvudsak till hvad öfverjägmästare Wallmo angående denna fråga
anfört. Särskild! vill jag emellertid framhålla, att skapandet af en
»mellanklass» skogsmän, med den utbildning läroverket vore afsedt att
bibringa, icke synes mig vara betingadt åt något behof af. en sådan
mellanklass inom statens skogs förvaltning. Enligt min uppfattning kunna
de från slcogsskolorna numera utexaminerade krono] ägarna fullt väl utföra
större delen af de åligganden, som i betänkandet angifvas böra anförtros åt
den nybildade »mellanklassen», och de öfriga utföras bättre af de yngre
extra jägmästarna än af en nybildad medelklass skogsmän. Visserligen har
under de senaste åren rådt en kännbar brist på yngre skogstjänstemän,.
men detta har sin naturliga förklaringsgrund i tillkomsten af lagarna åt
den 24 juli 1903 angående*vård af enskildas skogar och skyddsskogar samt
af de samma dag utfärdade kungl. förordningarna angående skogsvårdsstyrelser,
angående åtgärder till förekommande af öfverdrifven afverkning
af ungskog inom Västerbottens län in. fl. Genom tillkomsten af dessa lagar
och förordningar stegrades helt plötsligt behofvet af arbetskrafter inom
skogsstaten samtidigt med det att många dess yngre medlemmar fingo

411

anställning i de nybildade skogsvårdsstyrelserna. Den ökning af elevantalet
vid skogsinstitutet, som blef eu följd af inrättande af den förberedande
skogsskolan vid Kloten, gjorde sig ej heller gällande förr än år 1904, i
det att det från skogsinstitutets högre kurs år 1903 utexaminerade större
antalet elever först 1904 efter ett års praktisk tjänstgöring kunde anställas
såsom extra jägmästare. Sedan den hösten 1907 utgående högre kursen
äfven kommer att stå till disposition under år 1908, torde det nu föreliggande
behofvet af extra jägmästare vara i det närmaste fylldt. Att en
reaktion redan börjat inträda i efterfrågan på unga skogsmannakrafter,
härom vittnar det förhållande, att flera af de sist utexaminerade skogseleverna
haft ganska svårt att få sysselsättning. Om under sådana förhållanden
eu medelklass af omförmäldt slag anställdes i statstjänst, skulle följden
blifva, att de unga extra jägmästarna, som nu utföra nästan alla de åligganden,
som angifvas böra tillkomma »mellanklassen», gånge miste om dels
möjligheterna att inom rimlig tid förtjäna sitt lifsuppehälle, dels alla
tillfällen till vinnande af praktisk utbildning i hvad till tjänsten hörer.
De skulle bli hänvisade till helt tillfälliga vakans- eller vikariatsförordnanden
för ordinarie tjänstemän, eller också skulle de nödgas taga anställning
å de lägre tjänstebefattningar, som bildats för den nya medelklassen.
Hvad med dennas inrättande vore vunnet, kan jag således ej inse.

Beträffande den enskilda skogshushållningen ställer sig saken
.visserligen något annorlunda. Här skulle den omnämnda »mellanklassen»
med någon skoglig fackutbildning kunna ersätta den mängd skogs-,
inspektorer, sågverksfaktorer m. fl. som nu äro anställda i enskild tjänst,
ehuru de ej hafva genomgått någon skoglig utbildningskurs alls. För
sådant ändamål skulle onekligen det föreslagna läroverket kunna hafva
en mission att fylla. Erfarenheterna från den nu vid skogsinstitutet
anordnade »lägre kursen» hafva äfven ådagalagt, att de från densamma
utexaminerade eleverna i nämnda afseende varit till gagn, särskild! i
de nordligare trakterna i vårt land. Men erfarenheten har äfven gifvit
vid handen, att dessa »lägrekursare» ingalunda hållit sig kvar såsom
»mellanklass», d. v. s. inom den yrkessfär, för hvilken de utbildats,
utan ganska snart fått taga hand om skogsförvaltningen inom stora
områden. Att de fått göra detta, har icke, såsom i betänkandet framhålles,
egentligen berott åt brist på fackmän med högre skoglig utbildning,
utan af vissa andra orsaker. Frånsedt att bland dessa »lägrekursare»
funnits begåfvade och energiska män, som genom arbete och själfstudier
vetat att utfylla luckorna i sin utbildning och därigenom gjort sig fullt
förtjänta af det förtroende, som visats dem, så har en af hufvudorsakerna
till dessa från lägre kursen vid skogsinstitutet utgångna elevernas fram -

412

gångar på den enskilda skogs förvaltningens område varit, att de, just
genom sin ytliga skogsutbildning, ej fått inom sig utveckladt det, om
jag så får säga, »skogliga samvetet», och därför lättare låtit förleda sig
till ett alltför kraftigt utnyttjande af slcogskapitalet, kanske med ekonomisk
vinst för tillfället och därför till skogsägarnas belåtenhet, men
med stor fara för skogens framtida bestånd och skogmarkens fortfarande
produktivitet. De ha också i de flesta fall varit alltför mycket beroende
af skogsägaren-arbetsgifvaren för att låta sitt »skogliga samvete» tala
ett no g kraftigt språk, äfven om de inom sig hört dess röst.

Med dessa erfarenheter för ögonen ställer jag mig, af hänsyn till
den utomordentliga vikt ett rätt skötande af våra skogar äger, ytterst
tveksam gent emot bildandet af det föreslagna skogsläroverket. Och
detta så mycket mera som antalet kompetenta sökande till skogsinstitutets
högre kurs år efter år ökas, så att det nu är flerdubbelt större
än det antal elever som kan antagas, under det att på samma gång
allt flera studenter söka sig in vid »lägre kursen», hotande att alldeles
uttränga dem, för Indika sistnämnda kurs en gång kom till stånd. För
våra skogar vore det väl bra mycket bättre, om tillfälle bereddes åt
alla dessa studenter att få komma in vid högskolan, så att vi finge ett
så mycket större antal tinga skogsmän med bästa fackutbildning, än att
kosta dryga utgifter på ett särskilt läroverk, afsedt för en »mellanklass»
skogsmän, som ej behöfves inom statens skogsförvaltning och,
kan verka hämmande på en rätt utveckling af den enskilda.

Jag anser mig därför böra instämma i öfverjägmästare Wallmos
yrkande,

att för närvarande intet s. k. skogsläroverk vid
Kloten, sådant det i betänkandet föreslagits, inrättas.

Skulle emellertid af statsmakterna anses, att en med
nuvarande »lägre kurs» vid skogsinstitutet jämförlig utbildningskurs
fortfarande bär anordnas, vill jag på det
lifUgaste instämma i hvad i betänkandet anförts gentemot
en sådan lärokurs’ anordning vid skogshögskolan, och
biträder i sådant fall förslaget om skogsläroverket vid
Kloten.

styrehen. Enligt § 2 af »förslag till stadgar för statens skogsundervisnings (§

2.) anstalter» skola dessa stå under öfverinseende af en särskild styrelse
med säte i Stockholm. Såsom skäl för anordnandet af denna styrelse
anföres hufvudsakligen (sid. 79) dels att på grund af det stigande in -

413

tres,set i landet för skogsvården möjlighet kunde beredas äfven åt den
enskilda skogsvårdens representanter att vid planläggning och öfvervakande
af skogsundervisningen göra sina erfarenheter och önskemål
gällande, dels att jämte eu allsidig skogsmannaerfarenhet äfven mogen
pedagogisk erfarenhet om högre undervisning borde få plats vid skogsundervisningsanstalternas
ledning. I och för sig äro dessa önskemål
värda ett visst beaktande, men fråga är om icke ett tillgodoseende af
desamma skulle komma att medföra åtskilliga, i många fall betydande
olägenheter, utan att likväl någon garanti funnes, att afsikten med dessa
önskemål kunde vinnas. Äfven om man erkänner, att den enskilda
skogsvården har intressen att bevaka vid skogsundervisningen, så måste
man väl dock fasthålla, att statsintresset bör vara det dominerande i
en styrelse, ^ hvars uppgift är att leda undervisningsanstalter med så
bestämda mål, som statens skogsläroverk. Staten är nu och torde väl
ock för lång tid framåt vara den af landets skogsägare, som sysselsätter
det största antalet fackmässigt utbildade skogsmän. Staten måste
af sin både förvaltande och bevakande skogspersonal fordra icke allenast
en god, med statens skogspolitik öfverensstämmande rent skoglig- underbyggnad,
utan därjämte eu på tjänstgöringens särskildt i adminastrativt
hänseende mångskiftande kraf speciellt inriktad utbildning. På sistnämnda
led i undervisningen bör, framförallt vid skogshögskolan, läggas
en synnerlig1 vikt, allra helst i betänkandet icke föreslagits någon
efterpröfning, jämförlig med den »statsexamen», som för anställning i
statens tjänst erfordras i en del andra länder, där en på den fria forskningens
grund baserad skogsundervisning tillämpas. En styrelse, hvars
majoritet kan utgöras af personer utan ingående kännedom om skogsstatstjänstemannens
många åligganden, kan lätt förledas till att underskatta
betydelsen af denna sida af undervisningen, som därigenom kan
komma att otillbörligen försummas. Att en sådan farhåga ej är alldeles
oberättigad, torde framgå om man betänker, att af den föreslagna styrelsens
medlemmar ingen behöfver hafva genomgått skogligt fackläroverk
eller tjänstgjort inom skogsstaten.

Att domänstyrelsens skiljande från öfverinseendet öfver skogsundervisningsanstalterna
skulle medföra åtskilliga bestämda olägenheter
i administrativt hänseende, torde vara uppenbart. För den praktiska
skogsundervisningen erfordras ganska betydande skogsarealer. Dessa
ha föreslagits skola ställas under skogsundervisningsstyrelsens vård och
förvaltning genom lärarna vid de respektiva läroverken. Redovisningen
lör denna förvaltning skall gå genom styrelsen till domänstyrelsen, som
har att granska redovisningshandlingarna och, därest fog till anmärk -

414

ning förefinnes, att genom undervisningsstyrelsen påkalla rätttelse. Förutom
den omgång och tyngd i förvaltningen, som härigenom vållas, kan
denna anordning befaras framkalla förvecklingar, hvilka kunna sätta det
goda samarbetet mellan de båda styrelserna på rätt härda prof. "V ikten
af ett sådant godt samarbete är så mycket större, som enligt förslaget
den förberedande kursens mätningsarbeten böra förläggas å därtill särskilt
af domänstyrelsen anvisade skogar, och därjämte lärarepersonalen
vid undervisningsanstalterna, särskildt det rätt stora antalet assistenter,
växelvis kommer att stå under än den ena än den andra styrelsens
dom värjo.

Det kan äfven sättas i fråga, om icke den föreslagna styrelsens
organisation är alltför löslig för de många uppgifter, som genom föienämnda,
rätt omfattande skogsförvältning jämte det pedagogiska öfvervakandet
af samtliga skogsundervisningsanstalter förelagts densamma.
De ärenden, som komma att bli föremål för dess behandling, torde utan
tvifvel bli ganska många och kunna ej beräknas inkomma med några
bestämda tidsintervaller, liksom det mången gång torde inträffa, att
ärenden påkalla skyndsam behandling. Styrelsens medlemmar måste
därför vara beredda på, att snart sag''dt när som helst blifva inkallade
till sammanträde. Att utan bestämd aflöning förmå fullt kvalificerade
män till att åtaga sig sådana förpliktelser kommer säkerligen att erbjuda
svårigheter, och en nästan nödvändig förutsättning är, att de
skola vara bosatta i Stockholm.

Såsom en följd af inrättandet af en särskild skogsulldervisningsstyrelse
har beträffande förvaltningen af de till de respektiva skogsundervisningsanstalterna
anslagna skogsparkerna i betänkandet bland
annat föreslagits, att den skall ledas af skogsundervisningsstyrelsen och
handhafvas af vederbörande lärare i skogsskötsel under uppsikt af
professorn i skogsskötsel vid skogshögskolan såsom ett slags öfverjägmästare.
Med kännedom om det arbete ledandet af skogsför vattningen
å ett antal vidt skilda, till arealen rätt betydande och under olika förvaltare
ställda skogar medför, måste jag bestämdt frånrada en sådan
anordning, såsom varande för den i ifrigt af undervisningen strängt
upptagna professorn i skogsskötsel alltför betungande. Det har i betänkandet
anförts såsom en fördel, att under den föreslagna anordningen
prof essorn i skogsskötsel skulle komma i närmare kontakt med den praktiska
skogsskötsel!! i skilda delar af landet, och att han skulle kunna utnyttja
sin ställning såsom öfverjägmästare för de skilda skogsparkerna till att
dit anordna öfningsresor med eleverna, hvilka sistnämda äfven skulle
sättas i tillfälle att biträda vid expeditionen. Så tilltalande än denna

415

tankegång1 kan förefalla, sa torde verkligheten tala ett annat språk.
Skogskolorna äro spridda på alltför vidsträckta afstånd för att man skulle
kunna tänka sig årligen återkommande besök på hvarje sådan, och
skogsförhållandena å flertalet af dessa parker äro knappast sådana, att
dylika kostbara resor kunde tänkas medföra verkligt uppfostrande gagn.
Den nytta professorn kunde få af elevernas biträde vid expeditionen
torde icke allenast komma att bli skäligen ringa, utan skulle med all
sannolikhet snarare medföra ett ökadt arbete, då hvarje ny elev ju
måste sättas in i det arbete, som åt honom uppdrages. Handledningen
i dylika expeditionsgöromål tillkommer ju för öfrigt en särskild lärare.
Enligt min öfvertygelse får professorn i skogsskötsel alldeles tillräckligt
arbete med öfvervakande af förvaltningen af de skogar, som äro ställda
direkt under högskolan, liksom han också härigenom kommer att stå
i tillbörlig kontakt med den praktiska skogsskötseln. Erfarenheten om
skogsskötselns ståndpunkt i skilda landsändar får han — därest han
oj äger sådan — såväl som eleverna snarare genom besök å i bestämda
afseenden typiska, rationellt skötta skogar i olika delar af landet. Skola
dessa besök nödvändigt omfatta en eller flera af skogsskolornas undervisningsparker
årligen, ligger den faran nära, att verkligt instruktiva
skogar icke komma att besökas.

Det må också framhållas, att den rent pedagogiska sakkunskapen,
Pa_ hvilken i betänkandet lägges en, enligt mitt förmenande, något öfverdrifven
vikt, äfven i den föreslagna styrelsen kan komma att intaga en
ganska svag ställning. Så länge domän styrelsen har öfverinseendet.
öfver en så viktig vetenskaplig anstalt som statens skogsförsöksanstalt,
torde man däremot ej med fog kunna bestrida dess kompetens att öfverA*aka
äfven den högre skogsundervisningen.

Slutligen bör, på tal om skogsförsöksanstalten, påpekas den brydsamma
ställning extra ordinarie professorerna i marklära och zoologi
vid högskolan ofta nog skulle komma att intaga, därest de två institutionerna,
å Indika båda nämnda vetenskapsmän enligt förslaget skola
tjänstgöra, komme att lyda under hvar sin styrelse.

Vid öfvervägande af ofvan angifna förhållanden och äfven med
hänsyn till de af öfverjägmästare ^Vallmo i hans särskilda utlåtande framlagda
synpunkter, har jag ej kunnat känna mig öfvertygad om, att en
från den statsskogarna förvaltande och öfriga allmänna såväl som i viss
män enskilda skogar kontrollerande myndigheten, domänstyrelsen, fullständigt
skild styrelse för statens skogsundervisningsanstalter kan medföra
sådana fördelar, att dessa öfverväga de därmed förenade olägenheterna.
Genom att göra rektorn vid skogshögskolan till föredragande

416

i domänstyrelsen af de mål, som direkt röra undervisningen vid skogsliögskolan,
och genom befogenhet för domänstyrelsen att vid tjänstetillsättningar
inhålla i § 31 omnämnda sakkunniga torde tillräcklig förutsättning
kunna skapas, att såväl den rent skogliga som den administrativa
och pedagogiska erfarenheten vid afgörande af undervisningsfrågor
göra sig gällande.

På grund af hvad sålunda anförts tillåter jag mig föreslå, att § 2
i stadgarna erhåller följande lydelse:

Skogsundervisningsanstalterna stå under öfverinseende
af domänstyrelsen.

Såsom en följd häraf bör ordet styrelsen öfverallt i stadgarna utbytas
mot domänstyrelsen.

Skogshögskolan.

Angående korn- Såsom kompetens till professur i skogsskötsel fordras enligt för prof

ess ur\ slaget att såsom ledare under längre tid af en mera omfattande svensk
skogsskötsel, skogs förvaltning hafva visat sig äga framstående duglighet och att helst
^in9*Jämte genom utgifna skrifter rörande skogsskötsel eller genom afgångsbetyg
skogsuppskatt- från skogshögskolan hafva styrkt sig äga synnerligen goda teoretiska
Tohteknoio i åsikter i samma ämne.

me^byggnads Penna formulering synes mig ej tillfredsställande. Man kan äga

o^ofMknings- en framstående praktisk duglighet såsom skogsförvaltare inom ett visst
(§ 35.) område utan att, om den praktiska erfarenheten ej paras med eu mera
mångsidig teoretisk utbildning, vara fullt skickad till professor i skogsskötsel.
Utgifna skrifter, de må vara än så utmärkta, kunna behandla
så speciella områden af det vidtomfattande ämnet, att man däraf ej
förmår sluta till författarens kunskap i andra delar af detta. Dessa
förhållanden blifva af särskild betydelse i ett land som vårt med dess
ofantligt varierande skogs förhållanden. Skogsskötseln i södra delarna
af landet bedrifves under helt andra förutsättningar än i de norra och
tvärtom. Häraf följer, att man såsom kompetens till en lärarebefattning,
som bär att behandla dessa olika förhållanden, borde fordra erfarenhet
från åtminstone några af de mest typiska områdena af svensk skogsförvaltning.
Visserligen kan man knappast hoppas på, att kunna till
platsen erhålla en från dessa synpunkter sedt fullt kompetent person,
men mig tyckes, att man mera än som skett i den anförda formulerin -

417

gen bolde gifvit uttryck åt eu bestämd önskan i antydd riktning. Då
genomgåendet af skogshögskolan med goda betyg lämnar en viss garanti
lör, att en sökande har åtminstone teoretisk kännedom om de väsentligaste
egenarterna för skogsskötseln i olika landsändar, och att han därjämte
äger den naturvetenskapliga förbildning, som är en nödvändig
förutsättning för att kunna såsom lärare behandla äfven de delar af
skogsskötseln, där han kanske ej äger full praktisk erfarenhet, synes
det mig, som om man med allt fog kunde ställa den kompetensfordran
till professuren i fråga, att sökanden genomgått högskolan.

Jag får därför föreslå, att mom. a. i § 35 erhåller följande lydelse:

a) för professur i skogsskötsel att såsom ledare
under längre tid af mera omfattande skog sförvaltning, helst
i olika delar af landet, hafva visat sig äga framstående
duglighet samt att genom afgångsbetyg från skogshögskolan
och helst äfven genom utgifva skrifter hafva styrkt sig
äga synnerligen göda teoretiska insikter i hvad till ämnet
hör er, börande vid i öfrigt lika kompetens den äga företräde,
som förvaltat statsrevir.

Älven de kompetensvillkor, som i förslaget uppställts för anställning
såsom professor i skogsindelning jämte skogsuppskattning, synas
mig ej fullt lyckligt funna. Enligt den föreslagna undervisningsplanen
lör skogshögskolan (sid. 182) är ifrågavarande lärares hufvuduppgift att
undervisa i skogshushållningsplaners upprättande. Detta förutsätter, förutom
lent matematiska insikter och kännedom om teorierna för tillväxtuppskattning,
äfven goda kunskaper i den rena skogsskötseln. Den i
undervisningsplanen upptagna »värdering af skogsmark och skogsbestånd»
föl utsätter vidare god praktisk insikt om skogsprodukternas bästa tillgodogörande.
Professorn i skogsindelning jämte skogsuppskattning måste
således ovillkorligen vara en praktisk erfaren skogsman. Han måste
äfven vara fullt inne i den praktiska tillämpningen af de detaljerade
föreskrifter, som af vederbörande myndighet utfärdats beträffande skogsmdelningar
å statens skogar. För att vara kompetent till lärare i skogsindelning
bör en sökande således icke endast genom uppskattningar
och utredningar angående tillväxt, utan äfven genom verkliga skogsindelningar
och skogsvärderingar af större områden hafva ådagalagt
praktisk duglighet. En person, som icke genomgått skogshögskolan
och därför icke kan äga den grundliga skogliga utbildning, som där

418

Rektor åt et,
(§ 43).

vinnes, kan enligt mitt förmenande icke vara kompetent till lärare i
skogsindelning och skogsvärdering.

På grund häraf får jag föreslå, att mom. b. i § 35 må erhålla
följande lydelse:

b) för prof essur i skogsindelning jämte skogsuppskattning
att genom kunskapsbetyg från universitet eller högskola
hafva styrkt sig äga goda matematiska kunskaper,
att genom afgångsbetyg från skog shögskolan visat sig
äga framstående teoretisk skicklighet i hvad läroämnet
omfattar, samt att genom förtjänstfullt utförda skogsindelningar
och skog svärdering ar, helst i förening med
utredningar rörande tillväxten å större skogsområden,
ådagalagt framstående praktisk duglighet.

Äfven professorn i skogsteknologi anser jag böra hafva genomgått
skogshögskolan, då en allsidig skoglig utbildning äfven för honom
är nödvändig, om lian skall kunna helt fylla sitt kall, och får jag föreslå
att § 35 mom c. erhåller följande lydelse:

c) för professur i skogsteknologi med byggnadsoch
afdikning slära att hafva under längre tid ledt utdrifnings-,
byggnads- och afdikning sarbeten samt visat
sig äga god kännedom angående de trä förbrukande industrierna
äfvensom att genom afgångsbetyg från skogshögskolan
och helst äfven genom utgifna skrifter hafva
styrkt sig äga synnerligen goda teoretiska insikter i hvad
till läroämnet hörer.

i § 43 föreslås, att en af högskolans ordinarie lärare af Kungl.
Maj:t förordnas till rektor under 5 år. Härigenom kan således äfven
eu lärare i botanik, marklära eller zoologi, med ett ord en som ej befattat
sig med skogshushållning, förordnas till rektor. Jag anser detta
vara mindre välbetänkt.

Enligt § 44 har rektor icke blott en administrerande myndighet,
utan det tillkommer honom äfven enligt samma paragrafs mom. d. att
vaka öfver att undervisningen behörigen fortgår samt att högskolans
lärare och elever fullgöra sina skyldigheter. Detta bör enligt min uppfattning
innebära en befogenhet för rektor att tillse, att undervisningen
verkligen bedrifves i enlighet med högskolans hufvudändamål, som ju

419

ar att utbilda skickliga skogsförvaltare. Äf den föreslagna läsordningens
detaljerade föreskrifter beträffande undervisningens omfattning i hvarje
läroämne liksom också af det förhållande, att viss tid är bestämd, inom
hvilken alla pröfningar skola vara fullgjorda, framgår, att högskolan
icke kan betraktas såsom ett universitet, där fri forskning bedrifves.
Undervisningen är fastmer inriktad på ett bestämdt, noga begränsad!;
mål, som endast kan vinnas, om alla krafter arbeta i rätt riktnino-, De
i stadgar och läroplan gifna kortfattade föreskrifter betrygga e T detta
Det behöfves en sammanhållande kraft. En lärare kan t. ex. icke endast
\aia försumlig, utan han kan äfven af alltför stort intresse för sitt ämne
lockas att på eleverna ställa fordringar, som tvinga dem att försumma
andra, kanske viktigare grenar af undervisningen. Det bör då tillkomma
rektor att genom föreställningar eller på annat lämpligt sätt
undanrödja ett sådant missförhållande. Det är emellertid icke med afseende
på den teoretiska undervisningen, som jag anser, att den föreslagna
anordningen med rektoratet kan medföra de största olägenheterna
utan med hänsyn till den. praktiska utbildningen. 1 läroplanen har man
åt denna del af undervisningen gifvit ett högst betydande rum och
omsorgsfullt försökt att anordna de praktiska öfningarna så, att de
kunna blifva för eleven till verkligt gagn i hans framtida kall. Någon
kontroll, öfver huru denna viktiga del af undervisningen bedrifves har
emellertid, såsom det tyckes, ej i betänkandet ifrågasatts. Och likväl
måste väl erkännas, att en mindre energisk lärare snarare frestas till
försumlighet i ett eller annat afseende, då han är ensam rådande långt
ute i skogen, än då han sitter på katedern i högskolans lärosal och när
som helst kan vänta ett kontrollbesök. Det kan anmärkas, att kontrollen
öfver de praktiska öfningarna, liksom öfver all annan undervisning vid
högskolan, bör tillkomma styrelsen, vare sig denna utgöres af domänstyielsen
eller eu särskild styrelse, sådan som i betänkandet föreslagits.
Men styrelsen eller någon af denna utsedd person kan endast genom
helt tillfälliga besök förskaffa sig eu ytlig kännedom om den praktiska
undervisningens allmänna gång, dess detaljer kan den knappast bli i
tillfälle att mera noggrann! följa. Mig synes, som vore rektor den som
i detta afseende borde vara själfskrifven kontrollant. En nödvändig
förutsättning för fyllande af dessa uppgifter är emellertid, att rektor
sjalf äger ingående kännedom om de fordringar, som den praktiska
skogsförvaltningen ställer på en skogsman, och en sådan kännedom kan
endast förefinnas^ hos den, som själf i större utsträckning förvaltat skog.
lektoratet bör således icke kunna uppdragas åt lärare som ej gjort detta,

420

och borde man till och med kunna fordra att rektor varit förvaltare af
ett statens revir.

Det har anmärkts, att därest en dylik kontrollerande befogenhet
tilldelades rektor, detta skulle kunna menligt inverka på undervisningens
vetenskapliga värde, ja till och med verka förlamande på vissa läiaies
initiativ. Med do fordringar, som ställas på en professor vid högskolan,
torde det ej kunna förutsättas, att rektorn, äfven om han desslikes är
praktisk skogsman, skall sakna blick för hvad af undervisningen är af
värde ellei'' ej. Särskild! toi''de det ej kunna befäl as, att han beträffande
de rent vetenskapliga grundämnena finner anledning gorå sin kontrolleringsbefogenhet
gällande i andra fall, än då de bedrifvas pa ett
för en god skogsmannautbildning alldeles gagnlöst sätt eller gifvas. eu
sådan omfattning, att andra läroämnen blifva lidande. Den vetenskapliga
ifvern lian hos eu eller annan lärare slå öfver i sådan riktning.

Med hänsyn till denna fråga har i betänkandet anförts, att saväl
vid svenska som utländska fackhögskolor, »om livilka de kommitterade
erhållit närmare kännedom», rektoratet är flyttbart mellan lärarna, Föi -hållandena vid de svenska fackhögskolor, som härvid åberopats såsom
exempel, nämligen tekniska högskolan, veterinärinstitutet och fila
konsternas akademis läroverk, äro emellertid ej jämförliga med dem vid
skogshögskolan, sådan undervisningen därstädes enligt förslaget planerats.
Vid tekniska högskolan med dess många fackafdelningar, som hvar för
sig afse eu bestämd del af ingenjörs vetenskaperna, och där ingen af
fackskolorna kan sägas vara af afgjordt större betydelse än den andra,
vore det meningslöst att binda rektoratet vid en viss. grupp af fackämnen.
Vid veterinärinstitutet äro alla professurerna, till sin betydelse
för fackutbildningen i det närmaste likställda, och vid fria konsternas
akademis läroverk behandlas ämnen af företrädesvis estetisk natur, där
det konstnärliga omdömet kan göra sig gällande pa alla områden. \ id
skogshögskolan är i undervisningsplanen en bestämd gräns dragen mellan
grundläggande ämnen och fackämnen. De ordinarie lärarna i fackämnena
skogsskötsel, skogsindelning jämte skogsuppskattning samt skogsteknologi
måste alla vara praktiska skogsmän med på egen erfarenhet grundad
klar uppfattning af hvad som för en god skogsmannautbildning kräfves,
under det att lärarna i grundämnena icke kunna förutsättas äga en
sådan uppfattning. Om eu af de sistnämnda göres till rektor, kan han
således icke förväntas kunna hos facklärare och elever förskaffa sig
nödig prestige. Det må äfven erinras, att undervisningen vid skogshögskolan
är direkt inriktad på utbildandet af förvaltare af ett ofantligt
dyrbart kapital, och det kan icke vara med det allmännas intresse föi -

421

enligt, att till ledare af en sådan undervisningsanstalt ställa en person,
som själf ej tagit befattning med dylik förvaltning.

I de andra länder,. där skogsundervisningen icke bedrifves såsom
fria . studier vid universitet eller icke är sammankopplad med undervisningen
i andra grenar af mänsklig hushållning, torde det vara regel,
att rektoratet vid skogskögskolorna innehafves af skogligt utbildad fackman.
Så är, enligt Först- und Jagdkalender för år 1908, förhållandet t. ex.
^ ld de preussiska forstakademierna i Eberswalde och Miinden, vid den
bayerska högskolan i Aschaffenburg, vid den sachsiska forstakademien
i Eisenach, och detta oaktadt några egentliga praktiska öfningar, sådana
som de vid den föreslagna skogshögskolan i Stockholm, icke där bediifvas
utan fullgöras hos statens revirförvaltare. Hos dessa få således
skogsstudenterna erhålla den praktiska utbildning, som här förlagts i
hufvudsak till skogshögskolan.

Pa ofvan anförda skäl får jag i likhet med öfverjägmästare ^Vallmo
föreslå, att § 43 må erhålla följande lydelse.

Till rektor vid högskolan förordnas af Kungl.
Maj."t efter förslag af domänstyrelsen den mest förtjänte
af de ordinarie lärarna i något af de skogliga fackämnena
skogsskötsel, skogsindelning jämte skog suppskattning samt
skog steknologi.

Pension.

I betänkandet har föreslagits, att lärarna vid skogshögskolan i
likhet med dem. vid universiteten, tekniska högskolan, veterinärinstitutet
in. fl. undervisningsanstalter skulle äga rätt till hel pension vid sextiolem
lelnads- och tjugufem tjänsteår.

I detta förslag har icke tillbörlig hänsyn tagits till den särskilda
ställning lärarna i de skogliga fackämnena vid högskolan intaga.
Förutom teoretisk undervisning hafva de att leda elevernas praktiska
öfningar. Dessa öfningar, hvilka upptaga för professorn i skogsskötsel
87 dagar, för professorn i skogsindelning jämte skogsuppskattning 91
dagar samt för professorn i skogsteknologi in. in. 86 dagar om året,
sätta lärarens såväl andliga som krojipsliga vigör på mycket hårda
piof. Ofta måste läraren tillryggalägga milslånga sträckor på obanade
vägar till och från arbetsfältet, han får vara okänslig för väderlekens
alla växlingar och får ej rygga tillbaka vare sig det gäller att passera

422

vattenfyllda moras eller att bestiga blockfyllda bergbranter. Han måste
ovillkorligen kunna taga sig fram till det ställe där arbetet pågår. Att
samtidigt med dylika marscher uppehålla undervisningen under en tiotimmars
arbetsdag krafvel* sin man, och det förefaller mig otroligt, att
personer vid en ålder bortåt 65 år skola kunna bestå sådana prof på
ett tillfredsställande sätt. Den vid denna tid nedsatta vigören kommer
otvifvelaktigt att göra sig gällande, och professorn kommer vid tilltagande
ålder att i allt större utsträckning lita till assistenterna. Detta
kan ej vara förenligt med en god undervisning. Jag får därför föreslå

att professorerna i skogsskötsel, skog sindelning
jämte skog silf)) skattning samt skog steknologi m. m. vid
skogsliögskolan må äga rätt till hel pension vid uppnådda
sextiotvå lefnads- och tjugufem tjänsteår.

428

Sammanfattning af de i förestående särskilda yttranden
gjorda hemställande!!.

A.) af ^Vallmo och Wahlgren instämmande med hvarandra:

!•) Angående ändring i vissa delar af det i betänkandet framlagda
stadgeförslaget:

Ordet styrelsen utbytes öfver allt mot domänstyrelsen.

§ 1.

Statens skogsundervisningsanstalter äro:

1. Skogshögskolan.

2. Skogsskolorna.

§ 2.

Skogsundervisningsanstalterna stå under öfverinseende af domänstyrelsen.

§ 3.

Skogshögskolan har till ändamål att genom kostnadsfri undervisning
utbilda för skogarnas skötande väl skickad förvaltande personal
samt att utveckla skogsvetenskapen på nationell grund.

§ 26.

Vid högskolan meddelas undervisning af

fyra professorer, nämligen:
en i skogsskötsel,

en i skogsindelning jämte skogsuppskattning,

424

en i skogsteknologi med byggnads- ocli afdikningslära,
en i skogsbotanik med allmän botanik;

två extra ordinarie professorer, nämligen:

en i marklära med geologi jämte klimatologi,
en i skogszoologi samt jakt- och fiskevård;

§ 28.

Lärare vid högskolan tillkommer:

a) ---

b) ~ - -

ej - - -

§/

h)--- . ... .. ..

Professorn i skogsskötsel åligger därjämte att öfver vaka förvaltningen
af de skogar, som blifvit för undervisningen vid skogshögskolan
anvisade, och att i sådant hänseende årligen, efter förslag af vederbörande,
upprätta och till domänstyrelsen ingifva dels förslag etc.

§ 31.

För bedömande af sökandes kompetens, särskilt då det gäller de
rent vetenskapliga läroämnena, äger domänstyrelsen befogenhet med sig
adjungera tvänne sakkunniga, hvilka äfven må i befordringsärendets
vidare behandling deltaga.

§ 35.

Såsom kompetens till nedannämnda befattningar erfordras:

a) för professur i skogsskötsel att såsom ledare under längre tid
af mera omfattande skogsförvaltning, helst i olika delar af-landet, hafva
visat sig äga framstående duglighet samt att genom afgångsbetyg från
skogshögskolan och helst äfven genom utgifna skrifter halva styrkt sig
äga synnerligen göda teoretiska insikter i hvad till läroämnet hörei,
börande vid i öfrigt lika kompetens den äga företräde, som förvaltat
statsrevir;

425

b) för professur i skog sindelning jämte skog supp skattning att genom
kunskapsintyg från universitet eller högskola hafva styrkt sig äga göda
matematiska kunskaper, att genom afgångsbetyg från skogshögskola
styrkt sig äga framstående teoretisk skicklighet i hvad läroämnet omfattar
samt att genom förtjänstfullt utförda skogsindelningar och skogsuppskattningar
helst i förening med utredningar angående tillväxten
å större skogsområden hafva ådagalagt framstående praktisk duglighet,
börande vid i öfrigt lika kompetens den äga företräde, som förvaltat
statsrevir;

c) för professur i skog stelmologi med byggnads- och afdikning slära
att hafva under längre tid ledt utdrifnings-, byggnads- och afdikningsarbeten
samt visat sig äga god kännedom angående de träförbrukande
industrierna äfvensom att genom afgångsbetyg från skogskögskolan
och helst äfven genom utgifna skrifter hafva styrkt sig äga synnerligen
goda teoretiska insikter i hvad till läroämnet hör;

d) för prof essur i skog sbotanik med allmän botanik att genom etc.--

e) för e. o. professur i marklära med geologi jämte klimatologi att
hafva etc. — — —

f) för e. o. professur i skog szoologi med jakt och fiskevård att
genom etc. — — —

För förordnande till öfverassistent erfordras att etc. — —

§ 38.

Till biträde vid den förberedande kursen och vid öfningskursen
å högskolan, vid resor och vid arbeten i skogen förordnas å viss tid
af domänstyrelsen assistenter, hvilka i sin tjänstgöring hafva att ställa
sig vederbörande lärares föreskrifter till efterrättelse.

Till amanuenser, att biträda vid undersökningen och vid vården
af högskolans samlingar, äger rektor att i samråd med öfriga institutionsföreståndare
förordna därtill lämpliga ordinarie elever.

§ 43.

Till rektor vid högskolan förordnas af Kungl. Maj:t efter förslag
af domänstyrelsen den mest förtjänte af de ordinarie lärarna i något
af de skogliga fackämnena skogsskötsel, skogsindelning jämte skogsuppskattning
samt skogsteknologi.

Rektor äger efter domänstyrelsens pröfning etc.

426

§ 44.

Rektor åligger:

a) att inför domänstyrelsen föredraga frågor, som röra högskolan,
samt vara ordförande i lärarrådet, vid hvars sammanträden han skall
ombesörja protokollsföring;

b) att efter förslag etc.--—

§ 46.

I lärarrådet föres ordet af rektor eller i dennes frånvaro af den
till fullmaktsdatum vid högskolan äldste fackläraren.

Lärarrådet må ej fatta beslut etc. — — —

§§ 48—78 bortfalla.

§ 79.

Skogsskolorna hafva till ändamål att genom kostnadsfri undervisning
utbilda väl skickad personal att under ledning och kontroll
biträda vid skogarnas skötsel.

§ 80.

Hvarje skogsskola står under uppsikt af öfver]ägmästaren i
distriktet och under närmaste ledning af en föreståndare på sätt dessa
stadgar närmare bestämma.

§ 85.

Paragrafens sista moment bortfaller.

§ 86.

Den som önskar etc. —---

a)---- ; j.''

■'' j) - ---- -

427

d) orlofssedel eller arbetsbetyg- från förut innehafd tjänst äfvensom
intyg därom, att sökanden under minst två år deltagit i praktiska
skogsarbeten, samt

§§ 98 och 99 bortfalla.

§ ioo.

Domänstyrelsen tillkommer:

b) —n)----

■■ o) utgår;

P)_ att granska och fastställa enligt §§ 28, 64 och 92 upprättade
förvaltningsförslag för de till skogsundervisningsanstalterna anslagna
öfningsskogarna, äfvenså granska af vederbörande upprättade redovisningar
;

r) utgår;

t) utgår;

u) att i öfrigt —--hos Kungl. Maj:t; börande domänstyrelsen

i viktigare hithörande frågor inhämta vederbörande lärarråds samt rektors
eller skogsskoleföreståndares yttrande.

§ 101 bortfaller.

§ 102.

Såsom inspektör för skogsliögskolan fungerar chefen för domänstyrelsen
eller, därest denne är förhindrad åtaga sig dylikt uppdrag,
annan af Kungl. Maj:t på domänstyrelsens förslag förordnad sakkunnig
person.

§ 103.

Inspektör åligger:

c) att granska och inom af domänstyrelsen bestämd tid till denna
öfversända de af vederbörande skogsskolas föreståndare till inspektören
afgifna berättelser etc. — — — —

428

§ 106.

Inträdessökande till skogsskolorna, hvilka önska komma i åtnjutande
etc.-----ekonomiska villkor.

Stipendierna fördelas vid skogsskolorna af vederbörande öfverjägmästare
på förslag åt föreståndaren.

På grund af ofvanstående böra utgå dels från den töreslagna
staten för skogsundervisningsanstalterna anslagen till läroverket, dels
kostnaderna för byggnaderna vid Kloten och Nyfors.

2.) Angående indragande af »lägre kursen» vid skogsinstitutet.

att den s. k. lägre kursen vid skogsinstitutet snarast
möjligt och utan afvaktan på iordningställande af nya
lokaler indrages och att istället årligen tio stycken därtill
fullt kompetenta elever utöfver nu bestämda antalet
tillåtas vinna inträde vid den högre kursen.

3.) Angående ändring i § 5 af lagen angående civila tjänstinnehafvares
rätt till pension den 11 oktober 1907:

att professorerna i skogsskötsel, skog sindelning m. m.
samt skog steknologi m. m. vid skogshögskolan ma äga rätt
till hel pension vid uppnådda 62 lefnads- och 25 tjänsteår.

4.) Angående ändring i statförslaget:

att professorn i skogsteknologi med byggnads- och
afdikningslära tilldelas samma löneförmåner som professorerna
i de öfriga fackämnena.

429

B.) af VVallmo ensam:

1.) Angående ändring i vissa delar af det i betänkandet framlagda
stadgeförslaget:

§ 12-

Ordet jordbruksekonomi i andra momentet utbytes mot jordbrukslära.

§ 26.

Ordet jordbruksekonomi i paragrafens näst sista rad utbytes mot
jordbrukslära.

2. ) Angående ändring i vissa delar af det i betänkandet framlagda
förslaget till undervisningsplaner för statens skogsundervisningsanstalter-. I

I det i betänkandet afgifna förslaget till undervisningsplaner
för statens skogsundervisningsanstalter har jag endast att föreslå de
ändringar,, som betingas af bär ofvan af mig gjorda hemställanden
rörande vid skogshögskolan byggnadslära och jordbrukslära samt vid
skogsskolorna såväl den teoretiska undervisningen som praktiska öfningarna
i de viktigaste ämnena beståndsvård, tillväxtundersökning, afvägning,
skogs- ocli fältmätning m. in.

3. ) Angående ändring i statförslaget:

att för anställande af extra lärare vid skogshögskolan
beviljas en summa af 6,060 kronor i stället för
i betänkandet föreslagna 5,280 kronor; börande skillnaden
860 kronor afse fyllnadsersättning till extraläraren i
jordbrukslära på grund af för honom utsträckt arbetstid
i sa väl den teoretiska som den praktiska undervisningen.

Betänkande al sakkunnige lör skogsundervisningens ordnande. TPj^>yfS ~S ST Sj ''Crr) J~^.A T~>

J RnTTCNVÅHIN^ EN- fÅuPFfE. FOP|ANDl|AD B^s, S| MA. o 1

^EKTIOK. 4.

Foj?gl^l5 TILL ^TATET-f^

SKo^su3s~DE:pevi3>ri>r^g>

AjS^T-ALTER.

Lärai? EBrrq^MATD

Tafl.V.

Sko ^sl Åt? ov erkct

å Klotsk.

VÅ>tnsr^ ew 2.

~Vl3N~DGJN~. 3.

4„.» j rL J ti i ti 7- j ?_/o /<■-u2-4--dL-<i Wå—i—4—E -

__/&• /■? <£V S*t£C4,

CVEQVBV^eST^APEllN-.

SfaMcK?. 5 .

Q-B.^ 6.

]ce 6 £ a ro o c-li g r tx -m,(F

JfCoT''*'' I «5oj

•T

EE ^

l |t“t.1*''

tz--~

£==

■TO

^«-nr-

- ^

Z Ii

u Z

tia

Bn tv. uppw 0 .

4 o ram tudo.

OÄ/fcl *»{''«.«**

ai-4-^-4-^ * f r I* r rrr

Pö-F^T-Ac^ till

STATlOJWgHUg VID KlOTEK.

Sektion . 18.

Rla-rv 17.

mmm

£aöap. 11.

^ArVEL, 12.

13 Pi_4u^r jKr ^oQo_i-4A.j^ e.:w.

WWMW/S////A

Seekttiojt jKr~&> 14.

Bait f>i-K

HVaRda^s-rupa

i*t-t-+-t-n

jkt bqttenn/ 15. Plaj-t .åt VÄis-, i tj?. upp 16.

i.hdi.i.r f--f i* f-f r r f r i» r r r?-A r i» r 33VT "tTC1

FORSLAS TIPP

JÄ^TTSSTApE 3 OSTAD vm 3SVTQR.S.

fn • .

^At-OFfe. fO^AMD/jAO l=p<.g^ gjX-A. p

^or-J?un

h.o''. H\

Wto

n
	Sau .

Tat

Xoyc.

FÖ Knutig TILL

BOSTAD FÖR JASKAgTARE ASSISTENT VID MVPORg-,

En Tr it?p- 20.

mPh-4- i i r r f f -o-i -

JfatfrE Botten. 19.

- r r i* r f r r r f -

/o // /£ Mcrtft -

CflrC tio ^ «

(J WestviaW 1907

ARKITEKT,

rJS

^rp-vxcl ioIcl-h^^ 2<5

~Bo^g PA 24.

Vt -»vcJIk. fco t »te

VlfitluAjt.

Ö©ar.

Ut^; 26.

Betänkande åt sakkunnige för skog* under visningens ordnande.

Tafl.ro

; v.a \\v-> c tcjh tec wAx CwfitcfcWy s

.Ka^/vq. 6.

KÄC.C.AHEK. 7.

.ToJer: .

. J i ÅT

■ Kök.

- R^WVAÖ

rrx M BU«,

.UläKN IKO.

•iköRE_6.

UkiwOi*

.Öppen Veranda

Förslag till Statens

Skog sb^DERvi sm iixtgs -

ANSTALTER,

Skogshqgskqlak.

ByTGGK. vid FLajl, I Trassel.

NfA ELBv/~BY G Gl\rAT~)RM

SS&iara&ffiW

UUwllUt Lt-Ltv

. AFVEL,. IQ.

SexTioN. 11.

^ATtUA Ct,EVBY;5SKADEK. Tv

(FoFf Ars Pff A 0-1

BvggNAp -före xvns>ft.i^ BETjÄi-njsgj. 5.

(AI.DFFE JXlftÅ>rP«Xo BYggT-rAP^)

FoieC^TANPCK&KA.

T|ENA«ffiWQa.

ExPEDITIQTS-^BYcSqjSAOE^f. 4.

(4l>OF?E S1 B EHAW. ET-f SY5gNAD.''l

Jr* OH Mi

Larareby^^kaden. 2.

( AlCRE fOBANDPAO BVgjg, NAD.^

ORDINARIE

"l/jN-oaPuANAP OVAN^TAENng SYi^ZäJN~AO. ^ .

TO)? As*i.lttTeNT.

ffurc.rö.1 AsaiMpfTea.

■iSiÉIPfcTANTS».

L -TV

. Prat Botten: .9 .

mu i ■ f t -t-r r —r—1~~ i r i r-frf r r f-t-r-r

(J WestmaW 1907

ARKITEKT.

fotolit Gen. Stab. Lit Anst.Stockh

Betänkande af sakkunniga för skogs un cl er visningen s ordnande.

_tii^, Stta.teists Sko^störgoksanstai .t

: _L STQCKKom.

SafVeu-''1.

"Er

FXsla d g

FOHgL, TI Lili S T ÅT EjhftB

^pKo^syjsnpEi^/ij^isnSrffjjc^-

AKSTAl.TT.ff

—--O—--—.

a, s 3-co S| ^kcalajt
i Stockkoi .tt

TafL m.

ÉKTOFfg, R Q£,T!A.n OM

.X-urvu-afra.tij.Ao

\f PPAtKC -

)-« M. BO

Aäöi&t.

r^ATotjv

A. 2^ «•

F* a: a ^g..

^2* rÅo«|.

X^UUAf?E

rAi.LAiftl

Bot^n.

Kall/u?f

25 rau--N-c 3

Nedre Sottek

Fj>&A*.i^v/o Ai^;

rf- lA^kiViAa.&.i

ITNDeatf^K

Hva.ro/

ttblflCr^\

£=»A

Are. ut erjj

F*0 IT C-STA M (

W/S/SV/''

vZZz-iyA

mmm

VlTS~PEW (r>

) tre-UP-P- 5.

sektiokA-R 7

;: :::::::

UVATTjäTUi

.Kol, ö Vi

f^SSACJl

E *VCRi rtZj*. - K*,
r». 1

-f^-rF

ÄAU. I .HVASDA^^, I #Hb

:m~. A.

JSepre/y Bottek. 5,

■^usejp-Ku- .2}.

.XuAOH*.

Baähk

WMmm

Cm The.Upf»

Sektiok. 7.

liEHWSHy

R-X44444444 T f f f r f T r

f/f M. t.-

□

Bostad -tor trappar dsttastaf? e rt. fl,.

(■/U-OFJE röHÅNDI^AD BV^^MAD^j

VlTS-QPLATS- . 9

Plats- af Bottei-iV. §

,SE>e *»*v4

rör^ AftälÄTEHr.

Tft» H F$ 1^

}<OX.

A^jblsTEKT

:^noa

Aä&» »»teist.

''RpSfexv

Fo^Togf

Bostad For-f fKrfT- oot Plan Tsi?mq svaxt

A OX

Tamb

fJANOA,

>Teoi?a R.tt^fk

IrAWOfiVX^ .

ft-rS WWA"

S J « R (J

<J WestmatJ 1907

ARKITEKT,

6en. Stab. Lit. Anst.

Betänkande åt sakkunnige för skogsundervisningens ordnande.

ssgis

wmm

ii»Mii«niiij''ii»[»lniHM|piimiii>iiiinjj

ippwl

&%Baäm

Hurvup-sasAr» rtor svdVåst- 1.

g^ArvEL-rASAD j-rot* toorx>ost- 3

gvArvELKAsAp rtoT pyDdsT- 2

j§§§|l

Wdm.

PRltP>''JWTOt^>U f.r\KÄT«D

I~\AK ÅT XÄ-U-LAJ-? CW.

kj?ws''

iiK«a

L«Sgiegaij»l

gratis

ii.SSr.i

^llllllll! ItH

RA.fi

Äfja - Jt

KA^r-rr.«

Plats- ,a.f bottenV. 5.

• — 2.00 LOE.I

^KOq&TtKH .---— -

1 tk

Tafl D.

IflHR

vfy/////y/J.

^HTKTIOT-T AV.-B- 9 .

FoH.gvI_ya.gj

iSKQgjg.i.asrDSJ=rvTSNnsrt^ g. -

-AGNSTa LTER.

--O SXOc5SSK6grgKOL^\T.

Bt^^n-. i ^r-ocKMOLrr.

InSTITUTIONSBY^NADEN ■

I ^v

Passage,

30vr - Rum

P-yAv.

iTejcöx.

Xass^.

Fo» E L.Ä6N J N Cj&

Poreei-Ä.g.1

Af? b.

■ E^ICrfuIM

FbreCfeiT.

M*06AL

A»fx«v:

PÄ r*.

k-------5KO&5 3KOTitL

I
I

4---;-------Botanik,

Plalt A.r vA>r. 1 Ti?, ti PÄ 6.

V. 1 Jv

Foifewr.

♦3!«- JO.

I Labon

i r<r^ Ar*

Sir

DtN •

9GH“I^IT|SAL

J—* A. 130 RAT,

^tAT

[7 Nt^sW.

^ K.O Q ^ IIV D Kt-TM IN tq

ritsalar.

Jk MARK LAN A.--jt?

^EOLO^J

~Eu*s &ZÉ. n/åts. s. rf?, v??a 7.

Bak .

BAKTElflOLOqifcXT

LABorfATo^iun

V —

UÄKTAi^e

t^lTlSAUlNfe

Plan Vah.^tr hpr

<3 Westa^aW 1907

ARKITEKT.

Oen. Stab. Zit sinat.

Betänkande al sakkunnige för skogsundervisningens ordnande.

Tafl.1

wfaältare/

,++4-+ + ''

Af ROzsnuu^sTs^tlk^ä/ribetet föreslå*

& töaM h o Zm. — R -int-bn —i/ärrwÄff

''STIL®, b er*.

Ko folit. Gen. Stab. LiK Anst. Stockh.

Plan öfver

föreslaget tomtområde för

Skogshögskolan och Statens
Skogsförsöksanstalt

å lägenheten Frescati.

FIGURFÖRKLARING:

-__- Höjdkurva 1 m.

-—.— = i 5 m.

10,55 = Siffror angifvande höjden öfver hafsytan i meter.

_____ Uppstickande fast berg.

• - Större ekar.

+++ + = Gräns enligt de sakkunniges förslag.
ammmm - » » riksmarskalksembetets förslag.

....... = > för skogsförsöksanstaltens område.

- Område för beståndsgrupper.

Z — ~ - Föreslagna nya vägar och gångar.

-•= Befintliga vägar och gångar afsedda att bibehållas.

------- Öfriga nuvarande vägar, tomtgränser m. m.

mH= Byggnader.

Siffrorna i de förslagna vägarna angifva dess bredd i meter.