ändrade grunder för statsunderstöd åt anstalter förpopulärvetenskapliga föreläsningar (Statens offentliga utredningar 1911:6)

FÖRSLAG

ANGÅENDE

ändrade grunder för statsunderstöd åt anstalter för
populärvetenskapliga föreläsningar

AFGIFVET DEN 12 JANUARI 1911

TILLKALLADE SAKKUNNIGA.

STOCKHOLM

IVAB HJEGGSTROHS BOKTRYCKERI A. B., 1911.

INNEHÅLL.

De sakkunnigas skrifvelse till statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet 5

1. Historik................................................................................................................ 7

A. Föreläsningsrörelsens uppkomst. Statsunderstödens växande belopp......... 7

B. Grunderna för statsbidragens utgående ......................................................... 15

C. Föreläsningsrörelsens utveckling ..................................................................... 21

D. Förmedlingsanstalter (centralbyråer)............................................................... 26

E. Universitetens föreläsningskurser. Föreläsningsanstalter i utlandet............ 29

II. Föreläsningsverksamhetens nuvarande läge................................................ 32

A. Åhörarnes antal och lefnadsställning in. m.................................................... 32

B. Föreläsningsanstalternas omkostnader............................................................ 35

C. Föreläsningsanstalternas inkomster ............................................................... 37

D. Förmedlingsanstalter (centralbyråer) och sammanslutningar mellan lokala

anstalter......................................................................................................... 37

E. Föreläsningsrörelsens samband med bibliotek (och andra bildningsanstalter) 39

F. Anmärkningar och önskemål........................................................................... 40

G. Tredje allmänna svenska folkbildningsmötets resolutioner........................... 43

in. De sakkunnigas yttrande och förslag ......................................................... 45

A. De populärvetenskapliga föreläsningarnas syfte............................................. 45

B. Föreläsarna .................................................................................................... 50

C. Planläggning, serieföreläsningar och bygdekurser.......................................... 54

D. Kostnadsfrågan ................................................................................................ 57

E. Lokalfrågan ..................................................................................................... 61

F. Förmedling af föreläsningar. Centralbyråer................................................... 62

G. Föreläsningsverksamhetens organisation......................................................... 66

H. Föreläsningsanstalternas samverkan med bibliotek....................................... 68

I. Universitetens föreläsningskurser .................................................................. 70

IV. Sammanfattning’ 71

Bilagor.

A. Kungl. kungörelsen den 18 juni 1910............................................................ 77

B. Kungl. cirkuläret den 31 december 1909 ...................................................... 80

C. De sakkunnigas frågeformulär ........................................................................ 90

D. Förslag till formulär för ansökan om statsbidrag jämte dithörande bilagor

(Dj—D8) ..................................................................................................... 93

E. Föreläsningsverksamheten i Norge och Danmark.......................................... 97

Till

Herr Statsrådet och Chefen för Ecklesiastikdepartementet.

Jämlikt nådigt bemyndigande den 18 juni 1910 för Chefen för Ecklesiastikdepartementet
att tillkalla högst sex sakkunniga för att inom departementet
biträda vid beredande af frågan om förändrade grunder för utgående
af statsanslag till understöd för anordnande af populärvetenskapliga föreläsningskurser
i folkbildningssyfte har Herr Statsrådet i departernentsskrifvelser
af den 10 september och 11 oktober 1910 öfverlämnat ifrågavarande
uppdrag åt medicine doktorn Knut Kjellberg, envoyén Herman
Lagercrantz i Wirsbo, folkskolläraren Nils Lundahl i Lund, verkstadsarbetaren
Bror Viktor Munkhammar i Kiruna och filosofie doktorn Valfrid
Palmgren.

Efter att under den 15 och 16 september hafva sammanträdt och
upprättat frågeformulär (bil. C), hvithet därefter utsändes till samtliga statsunderstödda
föreläsningsanstalter i riket, åtskildes de sakkunniga för att i
afvaktan på de inkommande svaren, ånyo sammanträda f. o. m. den 13

oktober t. o. m. den 30 november. Från sistnämnda dag till den 4 dennes,
då de sakkunniga ånyo sammanträdde, hafva undertecknad Kjellberg jämte
de sakkunniges sekreterare, amanuensen friherre Gustaf Hummerhielm
ytterligare sammanställt och bearbetat inkomna statistiska uppgifter m. m.

De sakkunniga få härmed till Herr Statsrådet vördsamt öfverlämna
bifogade »förslag angående ändrade grunder för statsunderstöd åt anstalter
för populärvetenskapliga föreläsningar».

Stockholm den 12 januari 1911.

KNUT KJELLBERG.

H. L. F. Lagercrantz. Nies Lundahl.

B. V. Munkhammar. Valfrid Palmgren.

G. Hummerhielm

I. Historik.

A. Föreläsningsrörelsens uppkomst. Statsunderstödens växande belopp.

Den nuvarande populärvetenskapliga föreläsningsverksamheten i folkbild- Den forsta
ningssyfte har sin närmaste upprinnelse och förebild uti Stockholms arbetar-fö^ä^“|“|s''
institut, hvilket upprättades år 1880 på initiativ af doktor Anton Nyström. Redan
följande år ingick institutets styrelse till Kungl. Maj:t med begäran om ett
statsanslag af 5,000 kronor för fortsättande af institutets verksamhet, hvilken
enligt ansökningen »skulle stå utanför alla politiska agitationer och gälla en
allmänt vetenskaplig och humanistisk odling. Den bildning, som där meddelades,
skulle stå i öfverensstämmelse med tidens kultur; fri forskning vore
dess grundval och en sund utveckling med ordning som stöd stode såsom ett
mål. Institutet afsåge att utbilda själfständiga och grundade åsikter samt
vördnad för lifvets allvar, därigenom motverkande dryckenskap, dåligt tidsfördrif,
demagogiska upphetsningar m. in. Det afsåge vidare att befordra en
fredlig lösning af de stora frågorna samt att förebygga konflikter och våldsamma
kriser».

Kungl. Maj:t beviljade det sökta statsbidraget, därvid föreskrefs, att
institutet skulle stå under inspektion af professorn vid Vetenskapsakademien
H. Gyldén.

Under växande tillslutning från allmänhetens sida, hvilket visade sig i
allt talrikare besökta föreläsningar och genom frikostiga bidrag från såväl
enskilda personer som staten och Stockholms stad. utvecklade sig Stockholms
arbetarinstitut under de följande åren. Här är endast att anteckna, att Stockholms
stadsfullmäktige på grund af en i november 1882 af 1,400 personer
undertecknad petition lämnade arbetarinstitutet ett anslag af 5,000 kronor,
samt att Kungl. Maj:t den 6 juli 1883 beviljade institutet ytterligare 5,000
kronor. Under åren 1881 — 1883 inrättades med Stockholms arbetarinstitut
som förebild föreläsningskurser för arbetsklassen i Malmö, hvarjämte sådan
verksamhet planerades i Örebro, Galle och Uppsala.

På grund af det stigande intresse, hvarmed verksamheten vid Stockholms
arbetarinstitut omfattades icke blott i hufvudstaden utan också i många landsortsstäder,
ingick institutets förvaltningsråd år 18S3 till Kungl. Maj:t med
hemställan, att Kungl. Maj:t måtte finna lägligt och för landet gagnande att

Riksdagen

1883.

vid nästkommande riksdag aflåta proposition om ett anslag för befordrande
af folkupplysningen medelst arbetarinstitut*) eller liknande institutioner för meddelande
af vetenskaplig teoretisk bildning åt dem, som saknat en högre undervisning
under uppväxtåren. Därjämte anhöll arbetarinstitutet att af blifvande
anslag komma i åtnjutande af ett årligt understöd af åtminstone 5,000 kronor.

I denna ansökan framhölls, att folkskolan aldrig äfven med den
bästa ledning torde kunna meddela den bildning, hvarom nu vore fråga. Folkskoleundervisningen
afsåge endast själsodlingen under barnaåldern. Men äfven
för vuxna medlemmar af den kroppsarbetande klassen vore det nödvändigt
att sörja för tillfälle till andlig odling på lediga stunder dels för inhämtande
af de kunskaper, som vår tids samhällen mer och mer fordra af alla sina
medborgare, dels i afseende å sedlig förkofran och motverkande af urartning
genom sysslolöshet och dåligt tidsfördrif. Okunnigheten visade sig i otaliga
fall vara ett af de förnämsta hindren för eu lugn social utveckling och den
vore hufvudanledningen till den begärlighet, med hvilken mången så ofta mottoge
lockande sociala utopier. Endast genom en på vetenskaplig forskning
grundad allmänbildning, spridd till hela folket och synnerligast till städernas
mera lifskraftiga och för tidens stora frågor mera vakna befolkning, kunde
den mognad i omdöme och den kloka besinning vinnas, som nu mera än
någonsin fordrades i våra samhällen.

Genom beslut den 31 december 1883 afslog Kungl. Maj:t arbetarinstitutets
förenämnda ansökning.

Vid samma års Riksdag hade emellertid frågan om statsanslag till föreläsningskurser
för arbetsklassen varit föremål för lifligt intresse och långvariga
debatter.

Vid 1883 års Riksdag väcktes nämligen af Ola Andersson från Burlöf
i Skåne inom Andra kammaren motion, att Riksdagen måtte ställa till Kungl.
Maj ds förfogande ett förslagsanslag af 20,000 kronor att utdelas såsom uppmuntran
och understöd åt undervisningsanstalter och föreningar, som i de
större städerna beredde och anordnade regelbundna föreläsningskurser för
arbetsklassen, under villkor att kommuner eller enskilda tillsköte minst lika
mycket, att anstaltens angelägenheter vårdades af en styrelse, som ägde antaga
föreståndare och lärare, att föreläsningarna ordnades regelbundet visst
antal timmar i veckan under 5 — 8 månader och i väl ordnade föreläsningskurser,
äfvensom att anstalten förfogade öfver kunniga och dugliga, för denna
undervisning lämpade lärarkrafter samt tillräcklig och passande undervisningsmateriell.

*) [ allmänhet äro kursiveringar inom här citerade eller refererade anföranden gjorda

af de sakkunniga själfva.

Då Ola Anderssons motion, hvilken förnyades vid 1884 års Riksdag,
innebar den första framställningen om statsunderstöd till populärvetenskapliga
föreläsningar i allmänhet, återgifves densamma här i sin helhet. Den är af
följande lydelse.

»Oaktadt de störa uppoffringar, statsverket gör för undervisningsväsendet
i vårt land i alla riktningar, och oaktadt de ytterligare fordringar i detta
hänseende, som för närvarande äro under pröfning och utredning, men som
också mana till anordningar, ledande till besparingar, vågar jag likväl göra
framställning om ett nytt bidrag från statens sida på detta område i förhoppning,
att det skall vara väl använda penningar och för öfrigt af mycket
ringa dimensioner.

»Den ojämförligt största delen af landets barn, som i skolan har att
inhämta sitt kunskapsmått, har ock därmed slutat sin skolundervisning, med
undantag af en jämförelsevis mindre del, som kan finna väg till fortsättningseller
folkhögskolor. Om ock mången, med rätt eller orätt, hyser den åsikten,
att den undervisning, som sålunda står alla till buds i folkskolan, kan i allmänhet
för det stora flertalet och särskildt för arbetsklassen vara tillräcklig
(många äro dock till följd af försummad skolgång eller mindre väl ställda
anordningar i andra afseenden säkerligen rätt klent rustade, då de på egen
hand skola reda sig i lifvet), så lär dock ej af någon böra eller kunna förnekas,
att tillfällen till god undervisning äfven efter skoltiden, lämpad för de
åhörare och deltagare, för hvilka den är afsedd, kunna vara både nyttiga
och förädlande; i alla händelser kan den tid, som härtill användes, mycket
sämre förspillas.

»De försök, hvilka i sådant hänseende gjorts i Stockholm med Arbetarinstitutet,
som meddelar undervisning under åtta månader årligen alla aftnar
i veckan och som besökes af flera hundrade arbetare, i Malmö, där likaledes
sedan innevarande års början en förening föranstaltar fortgående föreläsningar,
besökta af större antal än man väntat, samt i Örebro, Galle och Uppsala,
där åtminstone förberedelser göras i samma syfte, visa huru arbetsklassen
med lif och intresse omfattar de tillfällen, hvilka sålunda erbjudas den till
nyttig och förädlande undervisning och sysselsättning.

»Den mängd af fabriks- och handtverksarbetare, som i städerna uppväxer
eller från landet inflyttar och lefver ulan stödet af hem- och familjelif,
och af hvilka många kanske i barndomen jämväl saknat förmånen af ett godt
och vårdande hem, behöfver i sanning väl att under den från arbete lediga
tiden kunna vända sig till något, som drager dem från lockelser och frestelser
till hvarjehanda laster. Jag vet väl att detta är blott ett bland de medel,
som i detta hänseende kunna främja arbetsklassens bästa och därmed äfven
samhällets; andra torde böra dels af kommunerna själfva och dels af den

enskilda människokärleken omhändertagas, och i alla händelser utesluter ej
det ena goda det andra.

»I de många mindre städerna i vårt land lärer det svårligen låta sig
göra att skaffa föreläsare och få ett åhörarantal, som någorlunda motsvarar
kostnaderna: men där lärer ock behofvet kunna fyllas med fortsättnings- och
aftonskolor. I de större åter, med eu betydligare arbetspersonal, är förhållandet
helt annorlunda.

»För att i dessa senare befordra inrättande och uppehållande af dylika
läroanstalter hade jag tänkt mig, att staten endast skulle lämna ett begränsadt
bidrag, under villkor: att kommuner och enskilda tillskjuta minst lika
mycket, att anstaltens angelägenheter vårdas af en styrelse, som antager
föreståndare och lärare, att föreläsningarna ordnas regelbundet visst antal
timmar i veckan under 5—8 månader och i väl ordnade föreläsningskurser,
äfvensom att anstalten förfogar öfver kunniga och dugliga, för denna undervisning
lämpliga lärarkrafter samt tillräcklig och passande undervisningsmateriel!.

»I öfrigt lära dessa föreningar och inrättningar böra få ordna sig fritt
efter olika förhållanden, på samma sätt som med folkhögskolorna på landsbygden
skett; och utvägar lära lika litet här som i fråga om folkhögskolorna
för Kongl. Maj:t saknas att t. ex genom årsredogörelser och genom kommunernas
bidragande med anslag förvissa sig om läroanstalternas gagnande
verksamhet.

»Med fäst afseende på kostnaderna för föreståndare och föreläsare,
lokal och materiell m. m., bör för eu under 5 — 8 månader med 5 å 7 föreläsningar
i veckan fortgående undervisning ett statsunderstöd till hvarje af
högst 3,000 kronor kunna gifvas och för mindre undervisningstid i förhållande
därefter. För det i hufvudstaden inrättade arbetarinstitutet, hvilket redan
anordnat en filial och ytterligare lärer komma att inrätta ännu eu sådan och
sålunda i själfva verket utgör flera undervisningsanstalter, ehuru under samma
styrelse, torde alltså staten böra efter ofvannämnda grunder bidraga med
åtminstone 5,000 kronor, därest anstalten fortfar att göra sig förtjent af
vitsord om gagnande verksamhet.»

Under uttalande af det obestridliga uti nyttan af sådana föreläsningsanstalter
tillstyrkte statsutskottet ett anslag af 15,000 kronor, därvid utskottet
såsom villkor för statsunderstöds erhållande till de af motionären
uppgifna villkor fogade samma ovillkorliga förbehåll om underlåtande af
agitationer i alla politiska och religiösa strider, som vore gällande för Stockholms
arbetarinstitut.

Vid statsutskottets utlåtande fanns fogad en af L. M. Nordenfelt gjord
reservation, däri han yrkade, att Riksdagen skulle bevilja det af motionären
önskade beloppet 20,000 kronor att, tilldelas icke blott sådana föreningar och

•anstalter i större städer, hvilka anordnade föreläsningskurser för arbetarklassen,
utan äfven vara tillgängliga för dylika föreningar och anstalter uti
mindre städer och på landet.

Till de af statsutskottet uppställda villkoren hade reservanten jämväl
föreslagit, att statsunderstödd anstalt eller förening skulle vara skyldig att
underkasta sig alla de villkor och kontroller, som i öfrigt af Kungl. Maj:t
pröfvades nödiga eller lämpliga.

I Riksdagens båda kamrar uppstod vid behandlingen af denna fråga en
långvarig diskussion, hvilken hufvudsakligen rörde sig om tre punkter, nämligen
huruvida statsutskottets förslag beträffande anslagets storlek eller det
af motionären begärda och sedermera af reservanten yrkade större beloppet
20,000 kronor skulle bifallas, om statsanslaget skulle — såsom motionären
yrkat och statsutskottet tillstyrkt — vara afsedt endast för föreläsningskursers
anordnande i större städer eller om äfven föreläsningsanstalter i mindre städer
och å landsbygden skulle kunna komma i åtnjutande af detsamma samt slutligen,
huruvida man skulle bland villkoren för statsbidragets erhållande uppställa
jämväl reservationens yrkande om rätt för Kungl. Maj:t att föreskrifva
ytterligare kontroller. Till dessa olika förslag gjordes framställning om proposition
såväl i Första som Andra kammaren.

Därjämte förekommo en mängd olika yrkanden, bland annat i Första
kammaren af F. F. Carlson, hvilken för öfrigt anslöt sig till reservationen,
att ordet »föreläsningskurser» borde utbytas mot »föredrag» och ordet »lärare»
mot »föreläsare*. Detta sista ändringsförslag biträddes äfven af reservanten.
I Andra kammaren föreslog låss Olof Larsson, att anslaget borde
sättas till 15,000 kronor till understöd åt sådana kommuner eller föreningar,
som anordnade föreläsningar för arbetsklassen, dock under villkor, bland
andra, att kommuner eller enskilda tillsköte minst dubbelt så mycket, som
erhölles af staten. Förslaget innebar således jämväl den ändring, att föreläsningskurser
utbyttes mot föreläsningar. Af förslagsställarens anförande
torde man dock vara berättigad draga den slutsatsen, att han icke därmed
afsett fristående föreläsningar utan snarare en utvidgning af folkskolan.

I både Första och Andra Kammaren förekommo dessutom yrkanden såväl
om åierremiss som på rent afslag.

Voteringarna utföllo så att i Första kammaren godkändes ett af Fredrik
von Essen gjordt förslag, hvarigenom kammaren för sin del beviljade af statsutskottet
föreslagna 15,000 kronor på de af reservanten uppställda villkor.
I Andra kammaren afslogos samtliga i ämnet väckta förslag. Sedan resultatet
af omröstningarna i denna kammare tillkännagifvits, anmäldes reservation af
32 af kammarens ledamöter.

Vid den gemensamma omröstning, som på grund häraf ägde ruin, af -

Riksdagen

1884.

Riksdagen

1885.

gåfvos i Första kammaren 57 röster för kammarens beslut, hvaremot 56
röster afgåfvos för utslag. I Andra kammaren blefvo rösterna 93 mot 103,
hvarför Riksdagen alltså med 9 rösters majoritet för denna gång afslagit
Ola Anderssons motion.

Detta resultat, som visade beaktansvärda minoritetssiffror, föranledde

motionären att til! följande års Riksdag framkomma med förnyadt förslag.
Under hänvisning till föregående Riksdags statsutskotts tillstyrkande utlåtande
framlade Ola Andersson sin ofvannämnda motion med endast den ändring,
att han däri strukit orden »i de större städerna» för att därigenom möjliggöra
föreläsningsrörelsens spridande jämväl till mindre städer och landet.

Vid denna Riksdag biträddes han af Sigfrid Wieselgren, hvilken uti en

inom samma kammare väckt motion gjorde framställning om statsbidrag
i enlighet med Första kammarens föregående år fattade beslut. Dessa

båda motioner skilde sig sålunda — förutom hvad beträffar anslagets storlek
— endast däruti, att det Wieselgrenska förslaget upptog villkoret om skyldighet
för anstalt eller förening, som ville åtnjuta statsbidrag, att underkasta
sig den kontroll, Kungl. Maj:t kunde pröfva lämplig, samt dessutom att statsunderstödet
endast var afsedt för anstalter och föreningar i större städer.

Statsutskottet samman jämkade de båda motionerna och hemställde, att
Riksdagen måtte bevilja det mindre beloppet 15,000 kronor till understöd åt
sådana anstalter eller föreningar (äfven .på landet), som anordnade föreläsningskurser
för arbetare. Bland villkoren för understödet upptog utskottet
jämväl det af Sigfrid Wieselgren föreslagna.

Riksdagen biföll utan debatt hvad utskottet hemställt.

Sedan genom detta Riksdagens beslut början gjorts till statsunderstöd
åt anstalter för populärvetenskapliga föreläsningar, upptog Kungl. Maj:t år efter
år i statsverkspropositionen särskilda extra anslag till denna verksamhet.

Bland äskandena under riksstatens åttonde hufvudtitel till 1885 års Riksdag
gjorde Kungl. Maj:t sålunda framställning om enahanda anslag, 15,000
kronor, jämväl för år 1886.

I Andra kammaren väcktes vid samma Riksdag af Axel Key motion, hvari
hemställdes, att anslaget skulle höjas till 20,000 kronor och att understödsbelopp
för hvarje anstalt eller förening ej finge öfverstiga 3,000 kronor för år
räknadt, dock att filialer för arbetarinstitut, som voro förlagda till andra lokaler
än hufvudanstalten, fingo samma rätt till understöd som själfständiga föreläsningsanstalter.
Vid denna motion fanns fogad en tabell utvisande, att tio
olika föreningar och anstalter, hvilka för år 1885 garanterats bidrag af korn -

mun eller enskilda till sammanlagdt belopp af 21,150 kronor, begärt 19,640
kronor i statsanslag. Af dessa hade på grund af bristande medel understöd
helt och hållet måst nekas två föreningar, hvarjämte i ett fall reducering måst
ske å begärdt anslag, oaktadt det begärda beloppet legat under 3,000-kronorsgränsen.

Statsutskottet tillmötesgick motionären i afseende å höjning af anslaget
samt hemställde beträffande motionen i öfrigt, att Kung). Maj:t skulle äga rätt
att, därest särskilda förhållanden därtill föranledde, öka understödsbeloppet
till hvarje förening eller anstalt till högst 5,000 kronor. Reservationer afgåfvos
emot utskottets beslut dels af F. F. Carlson angående skrifvelse till Kungl.
Maj:t om utredning, huruvida någon förändring borde ske såväl i de grunder,
efter hvilka anslaget fördelades, och högsta beloppet af det understöd, som
borde tillgodokomma någon anstalt, som äfven i afseende på de villkor,
som borde fästas vid anslagets åtnjutande, särskild! i den frågan, huruvida
dessa endast hor de utgöras af bestämda längre föreläsningskur ser med visst
antal timmar i veckan eller om åt anstalterna borde lämnas frihet att äfven
anordna flera eller färre fristående’ föredrag öfver särskilda ämnen, lämpade
för en mognare ålder och för arbetarens praktiska behof, dels ock af 4 ledamöter,
hvilka förordade bifall till den kungl. propositionen oförändrad.

Första kammaren godkände utan votering utskottets hemställan. I Andra
kammaren uppstod en lång debatt, därvid man i synnerhet angrep statsutskottets
förslag att understöd skulle efter Kungl. Maj:ts bepröfvande kunna
i undantagsfall tilldelas anstalt eller förening med högst 5,000 kronor. Sedan
i Andra kammaren yrkande framställts om bifall dels till utskottets förslag,
dels till Kungl. Maj:ts proposition och dels till utskottets förslag beträffande
anslagssumman, men till Kungl. Maj:ts förslag beträffande högsta tillåtna statsbidrag,
beslöt kammaren med 102 röster mot 94 att bifalla Kungl. Maj:ts
proposition.

Då kamrarna stannat i olika beslut, verkställdes gemensam votering,
därvid i Första kammaren afgåfvos 71 röster för utskottets förslag och 49
röster för Kungl. Maj:ts proposition.

Andra kammarens röster voro respektive SO och 126, hvarför Riksdagen
med 24 rösters majoritet bifallit Kungl. Maj:ts i ämnet aflåtna proposition.

Jämväl till 1887 års Riksdag gjorde Kungl. Maj:t framställning om statsanslag
till föreläsningskurser för arbetarklassen till oförändradt belopp och
Axel Key förnyade sin ofvannämnda motion.

Statsutskottet rättade sig denna gång efter föregående års Riksdags beslut
och hemställde om bifall till Kungl. Maj:ts förslag, livilket hade till följd att
fem ledamöter af utskottet reserverade sig till förmån för Keys motion.

Riksdagen

1887.

Vid ärendets behandling inom Första kammaren upplyste statsrådet C. G.
Hammarskjöld, att ansökningar om statsanslag för år 1887 inkommit om ett sammanlagdt
belopp af 20,950 kronor och att, då anslaget endast utgjorde 15,000
kronor, en del reduktioner måst vidtagas vid fördelningen af detsamma. Kung!.
Maj:t hade i främsta rummet understödt föreningar, som förut erhållit anslag,
men afslagit alla nyinkomna ansökningar utom eu från Norrköpings arbetarinstitut.
Bland dem som icke erhållit anslag voro anstalter i städerna Visby,
Vänersborg, Landskrona, Kristianstad och Lund. Efter en stunds diskussion
biföll kammaren därefter Keys i ämnet väckta motion. Efter en synnerligen
långvarig debatt, därvid statsrådet Hammarskjöld hade ett anförande af i hufvudsak
samma innehåll som det ofvan omförrnälda, beslöt däremot Andra kammaren
i enlighet med Kung!. Maj:ts framställning, hvilken också vid gemensam
votering med allenast 8 rösters öfvervikt blef Riksdagens beslut.

På grund af Kung!. Maj:ts framställningar har Riksdagen sedermera beviljat
årliga extra anslag till den populärvetenskapliga föreläsningsverksamlieten.
På grund af det alltjämt ökade intresse, hvarmed verksamheten omfattats,
har eu fortgående stegring af anslaget nödvändiggjorts.

Under det att anslaget åren 1886—-1887 utgick med 15,000 kronor och
aren 1888 — 1894 med 20,000 kronor årligen, beviljade sålunda Riksdagen

för hvartdera af åren 1895 och 1896

» år 1897 ..............................................

» ■ 1898 ..............................................

• 1899 ............................................

» 1900 ..............................................

» hvartdera af åren 1901 och 1902.

> '' » 1903 och 1904.

» år 1905 ..............................................

» 1906 .............................................

» > 1907 .............................................

» * 1908 .............................................

> * 1909 .............................................

samt för hvartdera af åren 1910 och 1911

25.000 kronor;

30.000

35.000

45.000

55.000

65.000
100,000

125.000

155.000

180.000
200.000
220,000
235,000

Endast en gång efter år 1888 har inom Riksdagen gjorts försök att
höja af Kung!. Maj:t begärdt anslag till förevarande ändamål.

Vid 1896 års riksdag framlades nämligen af A. Aulin m. fl. inom andra
kammaren motion om anslagets höjande från af Kungl. Maj:t begärda 30,000
kronor till 50,000 kronor. Förslaget afstyrktes af statsutskottet och vann
ej heller Riksdagens gillande.

B. Grunderna för statsbidragens utgående.

Villkoren för åtnjutande af statsbidrag hafva undergått förändringar beträffande
tre punkter.

Till föreskriften, att föreläsningarna skulle ordnas regelbundet, visst antal
timmar i veckan under fem till åtta månader och i väl afpassade kurser
gjordes på framställning af Kungl. Maj:t vid 1896 års Riksdag det tillägg,
att Kungl. Maj:t beträffande anstalt, som hade sin verksamhet å landsbygden
eller dels i stad, dels å landet, skulle äga att därutinnan göra de eftergifter,
omständigheterna kunde påkalla.

Vidare framhöll Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen till 1898 års
riksdag, att i hittills gällande villkor för åtnjutande af statsbidrag borde
vidtagas ett par mindre förändringar, så till vida att det borde bestämdt
framhållas, att det understödsbelopp, som utgåfves till hvarje anstalt eller
förening endast finge afse föreläsning skurser för arbetsklassen och att kommuner
eller enskilda skulle för anordnande af sådana föreläsningskurser
tillskjuta minst lika mycket som staten. Det hade nämligen händt, att understöd
af ifrågavarande anslag begärts äfven till bekostande af elementarundervisning
i aftonskola, som varit förenad med föreläsningsanstalt, och
att utfästa bidrag från kommuner och enskilda till anstalten afsett jämväl
uppehållande af sådan skola. På grund häraf föreslog Kung], Maj:t två
ändringar i villkoren, nämligen att i bestämmelsen, »att understödsbelopp,
som utgåfves till hvarje anstalt eller förening, icke finge öfverstiga 3,000
kronor för år räknadt», efter ordet förening inskötes »endast finge afse föreläsningskurser
af nämnda slag och» samt att bestämmelsen, »att kommuner
och enskilda tillsköte minst lika mycket som staten» ändrades till »att kommuner
och enskilda för anordnande af sådana föreläsningskurser tillsköte
minst lika mycket som staten».

På statsutskottets tillstyrkan biföll Riksdagen utan diskussion dessa
ändringsförslag, därvid Riksdagen likaledes på utskottets förslag uttalade den
önskan, att den af Kungl. Maj:t utöfvade kontrollen öfver föreläsningarna
måtte så inrättas, att den största möjliga säkerhet vunnes därför, att föreläsningarna
måtte blifva till verklig nytta för de samhällsklasser, för hvilka
de voro afsedda.

I enlighet med statsutskottets hemställan uttalade 1905 års Riksdag den
förhoppningen, att föreläsningarna med afseende å ämnesval och framställningssätt
anordnades så ändamålsenligt som möjligt, och framhöll Riksdagen
särskildt önskvärdheten af att, såsom ursprungligen vid beviljandet

Riksdgaeu

189Ö.

Riksdagen

1898.

Riksdagen

1905.

Riksdagen

1907.

af statsanslag för ändamålet torde varit afsedt, ifrågavarande föreläsningar,
i den mån de voro förlagda till städer och andra orter med tillgång till
lämpliga föreläsare, mera än på senare tid varit fallet, anordnades såsom
sammanhängande undervisningskurser.

Vid behandlingen af anslaget till den populärvetenskapliga föreläsningsverksamhetens
historik är jämväl att. erinra om de anmärkningar, som till
1907 års Riksdag af statsrevisorerna framställdes mot verksamheten samt
dessa anmärkningars behandling inom Riksdagen.

Under hänvisning till Riksdagens år 1898 och 1905 här ofvan omförmälda
uttalanden beträffande den af Kungl. Maj:t utöfvade kontrollen öfver föreläsningarne
samt dessas ändamålsenliga anordnande med afseende å ämnesval
och framställningssätt gjorde Revisorerna, hvilka tagit del af de till Kungl.
Maj:t insända årsredogörelserna i synnerhet beträffande valen af föreläsningsämnen,
anmärkning af följande lydelse:

»Särskildt förefaller det Revisorerna anmärkningsvärd^ att föreläsningarne
mycket ofta omfattade aflägset belägna länders natur och folk, hvaremot
föreläsningar, afsedda att bland arbetarebefolkningen sprida kunskaper
om hvad vårt eget land äger af skönhet och utvecklingsmöjligheter, sparsamt
förekommit. Likaledes hafva Revisorerna trott sig finna, att ett afsevärdt
antal af föreläsningarne varit af ringa praktiskt värde för arbetsklassen. Då
Revisorerna anse, att dessa föreläsningskursers viktigaste uppgifter äro ej
mindre att väcka håg för själfbildning än äfven att sprida kännedom om och
kärlek till fosterlandet samt att meddela sådan kunskap, som kan varda till
verklig nytta i det. praktiska lifvet, hafva Revisorerna velat å dessa förhållanden
fästa uppmärksamhet.»

Kungl. Majds befallningshafvande i rikets olika län, hvilka anmodats afgifva
yttrande häröfver, instämde efter hörande af vederbörande inspektörer i
allmänhet, uti Revisorernas anmärkningar. Ur länsstyrelsernas utlåtanden må
här anföras följande.

En länsstyrelse framhöll att sådana ämnen, som berörde t. ex. aflägset
belägna länders natur och folk, torde för en van föreläsare bereda ett lämpligt
tillfälle till jämförelse med vårt land. Äfven om en del föreläsningar
icke voro af direkt praktisk betydelse för arbetsklassen, utöfvade de i allt
fall ett förädlande inflytande och utgjorde en lämpligare förseelse än utelif
och sällskapande med en del mera eller mindre hyggliga kamrater. Säkert
väckte de äfven håg för själfbildning, i synnerhet å sådana orter, hvarest
folkbibliotek funnes tillgängliga; och hade det visat sig, att sådana bibliotek
år efter år vunne en ökad användning. Länsstyrelsen funne, att de anmärk -

ningar, som framställts och framställas mot dessa föreläsningar kanske mindre
borde riktas mot valet af ämnen än mot det sätt, hvarpå dessa ämnen behandlades
; en van och skicklig föreläsare skulle säkert, äfven om ämnet läte
främmande, förstå att lämna sina åhörare en god behållning, men just därvid
yppade sig stora svårigheter, och det vore nödvändigt, att föreläsaren
förstone att taga nödig hänsyn till sina åhörares bildningsgrad, så att eu
föreläsning, som på en industriplats vore för ändamålet lämplig, i en aflägset
belägen landtsocken bland hufvudsakligen jordbruksarbetare kunde vara både
olämplig och opraktisk. Men tillgången på verkligt goda föreläsare särskild)
för arbetsklassen vore för liten. I öfrigt vore det för föreläsningsanstalternas
styrelser svårt att på förhand veta, huru ett ämne, som kunde förefalla både
lämpligt och praktiskt, komme att af föreläsaren behandlas.

Säkert vore emellertid, att föreläsningarna i stort sedt verkat mycket
godt, och att de medel, som användts till dem, vore väl använda. Berättigade
anmärkningar kunde visserligen i en del fall framställas så väl mot
föreläsningar som föreläsare; och det vore ju önskligt att befintliga missförhållanden
rättades, men dessa rättelser borde göras med varsam hand, så att
icke det lifliga intresset, hvarmed detta bildningsarbete omfattades, slappades
eller förkväfdes.

Ett flertal länsstyrelser uttalade sig i samma riktning, därvid också framhölls
svårigheten dels att erhålla föreläsningar, som fyllde alla de anspråk
man kunde önska med afseende å ämnesval, och dels att vinna framstående
föreläsare särskild! under den årstid, som bäst lämpade sig för anordnande
af föreläsningar.

Dessutom betonade en länsstyrelse, att speciel yrkesutbildning tillhörde fackskolornas
verksamhetsområde och sålunda knappast borde åläggas föreläsningskurserna,
hvarförutom dylika föreläsningar näppeligen kunde samla någon
större åhörarskara, intresserad af fackämnet.

En annan länsstyrelse framhöll, att man allmänt sökt anordna föreläsningar
i enlighet med den af revisorerna uttalade åsikten samt att där i enstaka
fall vid eu eller annan anstalt detta dock icke ägt rum, orsaken därtill
berott på omständigheter, som för vederbörande föreläsningsstyrelse icke
stått att öfvervinna.

Liknande uttalande gjordes dessutom af ännu en länsstyrelse, som vid granskningen
af föreningarnes årsredogörelser och till följd af den kännedom om
föreningarnes verksamhet, länsstyrelsen i öfrigt förvärfvat sig, icke funnit anledning
till någon åtgärd, och detta desto mindre som länsstyrelsen vore fullt
medveten om de svårigheter, som i landsorten gjorde sig gällande i fråga
om föreläsningarnes anordnande.

Under det att flertalet länsstyrelser nöjde sig med att instämma uti de

anmärkningar, som af revisorerna framställts, torde bär böra anmärkas de
skilda förslag, som i anledning häraf gjordes af tre länsstyrelser.

Länsstyrelsen i Mariestad, som icke kunde frånkänna befogenhet beträffande
de tid efter annan från olika håll framställda anmärkningarne emot
föreläsningsföreningarnes verksamhet, föreslog, att Kungl. Maj:t måtte utfärda
bestämmelse därom, att vid föreningarnas ansökningar om statsbidrag skulle
fogas uppgift å de ämnen, som skulle behandlas vid föreläsningarne, därvid
Kungl. Maj:t både i sin band att vägra anslag till sådan förening, hvars ämnesval
icke syntes vara ändamålsenligt anordnad!.

Länsstyrelsen i Karlstad, som däremot med stöd af erfarenheter från
Värmlands län icke ansåg några särskilda åtgärder eller föreskrifter i det
syfte, Riksdagens revisorers anmärkningar afsåge, vara påkallade, framhöll såsom
önskvärdt, att de af Riksdagen till anordnande af föreläsningar för arbetsklassen
anslagna medel i stället anvisades till anordnandet af allmänna
folkföreläsningar. Den egentliga arbetsklassen vore nämligen icke längre de
hufvudsakliga åhörarne vid föreläsningarne; dessa besöktes af personer af
alla samhällsklasser och de både också därmed fått en vidgad betydelse.
De både alltmer blifvit ett led i det allmänna folkbildningsarbetet. Största
nyttan af ifrågavarande medel vore att hämta, om dessa kurser betraktades
som moment i ett allmänt folkbildningsarbete och om föreläsningarne således
(inge utveckla sig till allmänna folkföreläsningar.

Slutligen framhöll länsstyrelsen i Visby, att det torde vara förtjänt att
tagas i öfvervägande, huruvida icke staten — för att afhjälpa de anmärkta
bristerna — kunde och borde genom någon därtill lämplig central institution
öfvertaga högsta ledningen af föreläsningsverksamheten och sörja för, att
lämpliga föreläsare, åtminstone i vissa ämnen, funnes att tillgå äfven för
mera aflägsna orter, utan att allt för stora ekonomiska uppoffringar kräfdes
af de lokala anstalterna eller föreningarne.

1907 års Riksdags statsutskott ansåg, att det, af hvad i ärendet förekommit,
framginge, att största delen af de med understöd af statsmedel anordnade
föreläsningarne varit i afseende å ämnesval så inrättade, att de
syntes motsvara de fordringar, som enligt Revisorernas af utskottet delade
uppfattning borde ställas på desamma. Då allmänt uttalats anslutning till
hvad Revisorerna i detta afseende framhållit samt det kunde emotses, att vid
den inspektion, som hvarje anstalt eller förening, hvilken erhölle bidrag af
statsanslaget, vore underkastad, det af Revisorerna angifna önskemålet komme
att vinna beaktande, hemställde utskottet, att Revisorernas framställning för
det dåvarande icke måtte föranleda till vidare åtgärd.

Riksdagens båda kamrar fattade den 24 april beslut i enlighet med statsutskottets
hemställan, hvilket beslut inom Andra kammaren föregicks af eu
längre öfverläggning.

En fråga, som jämväl varit föremål för Riksdagens beslut, är ändringen Riksdagen
af anslagets benämning »föreläsningskurser för arbetsklassen». Redan vid
anslagets första debatterande i Riksdagen år 1883 framhölls olämpligheten
af denna formulering. På framställning af folkbildningsförbundet framlade
Kungl. Maj:t för 1908 års Riksdag förslag om denna anslagstitels förändring
till »populärvetenskapliga föreläsningskurser i folkbildningssyfte». Det hade
nämligen under verksamhetens fortskridande visat sig, att föreläsningarna i
mycket stor utsträckning besöktes af den s. k. medelklassen, bos hvilken
man kunde konstatera ett ofta lika stort bildningsbehof som bos de speciellt
kroppsarbetande klasserna. Detta Kungl. Maj:ts ändringsförslag blef af Riksdagen
godkändt utan diskussion.

Uti statsverkspropositionen till 1910 års Riksdag anförde statsrådet och Riksdagen
chefen för ecklesiastikdepartementet beträffande anslag till ifrågavarande populärvetenskapliga
föreläsningskurser, att det förefölle som om föreläsningsverksamheten
delvis skulle kunna bedrifvas med än större planmässighet än hittills
skett, detta såväl i fråga om den rent yttre anordningen af verksamheten
som äfven beträffande val af ämnen och föreläsare. Förslag i dylik
riktning borde emellertid föregås af en fullständig och allsidig utredning. En
sådan vore det också departementschefens afsikt att föranstalta.

Vid behandlingen af förevarande anslagspunkt inom Första kammaren
framhöll kammarens vice talman Gottfrid Bill ilig, att han icke ville underskatta
föreläsningarnes nytta såsom lämplig förströelse, men att man borde
uppställa den fordran, att föreläsningarne verkligen hos åhörarne uppväckte
en tendens till eget arbete, att de hos dem framkallade själfarbete vare sig
i teoretisk eller praktisk riktning. Vidare uttalade vice talmannen önskvärdheten
af större kritik särskilt i fråga om val af föreläsningsämnen och föreläsare,
därvid man särskild! borde se till att välja ämnen af sådan beskaffenhet,
att åhörarne ägde möjlighet att tillgodogöra sig desamma samt att de
frambringade själfverksamhet.

Sigfrid Wieselgren, hvilken genom sin motion till 1S84 års Riksdag bidragit
till beviljandet af förevarande anslag, framhöll, att hans ursprungliga
syfte med dessa föreläsningar var, att de skulle verka väckande på befolkningen.
Talaren framhöll därjämte föreläsningarnes betydelse som förströelse.
Dock fick man icke taga föreläsningarne uteslutande såsom förströelse,
utan de måste resultera i själfverksamhet. Villkoren för erhållande
af statsbidrag borde i främsta rummet affattas så, att föreläsningarne bättre
och bättre inriktades på det syfte, som från början varit afsedt och alltid
måste betraktas såsom det hufvudsakliga och väsentliga i saken.

Tabell I.

Föreläsningsanstalt	1885	1886	1887	1888	1889	1890	1891	1892
Stockholms arbetarinstitut.	O O o	3,000	3,000	3,000	3,000	3,000	3,000	3,000
» arbetarförening	1,500	1,500	1,500	1,500	1,500	1,500	1,500	1,500
» borgarskola ...	[1,500]	[500]	[500]	500	500	500	600	500
Uppsala arbetarinstitut......	1,000	500	500	1,000	1,000	1,100	1,000	1,000
Eskilstuna	—	—	—	—	—	—	—	TöOOl
Norrköpings arbetarinstitut	—	1,700	1,700	2,000	2,000	2,000	2,000	2,000
Jönköpings arbetarförening	500	500	500	—		—	—	—
Visby » Kristianstads föreläsnings-	—	[500]	—	—		—	—	—
förening........................	—	[500]	—	—	—	—	—	—
Malmö föreläsningsförening	3,000	2,500	2,500	2,700	2,700	2,700	2,800	2,900
Landskrona »	—	[500]	—	—	—	—	—	—
Lunds arbetarinstitut ......	—	[500]	[500]	500	500	500	500	500
Ystads föreläsningsanstalt.. Hälsingborgs föreläsnings-			[300]	400	400	r.oo	500	500
kommitté ..................... Halmstads föreläsningsför-	—	—	—	400	—	—	—	—
ening ...........................	—	—	—	—	—	—	600	600
Göteborgs arbetarinstitut... Vänersborgs föreläsnings-	3,000	3,000	3,000	3,000	3,000	3,000	3,000	3,000
förening........................ Karlstads föreläsningsan-	[650]	[650]	—	—	—	—	—	—
stalt ..........................	—	—	—	300	300	300	—	300
Örebro föreläsningsförening	500	500	500	600	—	1,200	600	600
Gäfle arbetarinstitut.........	2,500	1,800	1,800	2,000	2,000	2,000	2,000	2,000
Söderhamns arbetarinstitut	—	—	—	200	1,000	1,000	1,000	1,000
Östersunds arbetarförening	—	—	—	200	—	—	—	—
Summa kronor De sökta statsbidragen för	15,000	15,000	15,000	18,900	17,900	19,300	19,000	19,400
samma tid utgjorde ...... Kommuner eller enskilda	19,650	20,950	28,800	19,200	17,900	19,300	19,000	19,900
bidrogo med..................	22,840	28,087	27,000	23,529	19,500	24,975	24,335	23,965

Amu. Beträffande förestående tabell är att iakttaga, att siffror inom [ ] betecknar sökt, men
icke beviljadt statsbidrag. Streckad kolumn utmärker, att statsbidrag för detta år icke ens begärts.

C. Föreläsningsrörelsens utveckling1.

Sedan härmed redogjorts för uppkomsten och utvecklingen af den statsunderstödda
föreläsnings verksamheten, kommer här nedan att lämnas eu kort
öfversikt öfver föreläsningsverksamhetens framträdande och utveckling under
tiden från och med år 1885, då Riksdagen för första gången understödde
föreläsningskurser för arbetsklassen.

Under erinran att statsanslaget för åren 1885 1887 utgjorde 15,000

kronor och under åren 1888—1892 20,000 kronor meddelas här ett sammandrag
öfver fördelningen af statsanslaget under nämnda år, då statsanslaget
söktes af och tilldelades endast föreläsningsanstalter i städer.

Af tabell I torde man vara berättigad draga den slutsatsen, att föreläsningsverksamheten
i afseende å bildandet af nya och vidmakthållande
af redan startade anstalter under åren 1889 —1892 visade tecken till
stillastående, ja tillbakagång. Så tycks Jönköpings arbetarförening hafva
nedlagt sin verksamhet under hela ifrågavarande period, hvarjämte föreläsningsverksamheten
synes tidvis hafva legat nere i Halmstad, Karlstad och
Örebro. Hälsingborgs föreläsningskommitté och Östersunds arbetarförening,
hvillta under år 1888 med bidrag af statsmedel uppehållit föreläsningsverksamhet,
förnyade icke under nämnda tidsföljd ansökning om understöd
från statsanslaget.

Under nämnda period söktes statsbidrag af endast en ny föreläsningsförening,
nämligen Eskilstuna arbetarinstitut, hvilket begärde understöd för 1892
till ett belopp af 500 kronor. Oaktadt statsanslaget utgjorde 20,000 kronor
och af detsamma endast utdelades 19,400 kronor, erhöll institutet, som af
kommun och enskilda för nämnda tid tillförsäkrats understöd till lika belopp
med det sökta statsbidraget, likväl icke begärdt understöd. Denna föreläsnings
anstalt förnyade sedermera ej förrän år 1890 sin ansökning om statsbidrag.

Med år 1893 inträdde en väsentlig stegring i intresset för föreläsningsverksamheten,
hvilken från och med detta år utsträcktes jämväl till landsbygden.
Statsanslag erhölls af följande fem landsortanstalter, nämligen af
Haninge-Dalarö, Åtvids och Svalöfs föreläsningsföreningar, Binga nykterhetsförening
och Skönvik-Östrands aftonskoleförening.

Intresset för föreläsningsverksamheten har från denna tid varit synnerligen
stort, hvilket också framgår af följande tabell II, därå grafiskt framställes
antalet statsunderstödda föreläsningsanstalter under hela den tid, som
ifrågavarande föreläsningsverksamhet utöfvats, samt — för att erhålla en
öfverskådlig bild öfver ökningen af antalet anstalter i förhållande till statsanslagets
storlek — jämväl detta anslags stegring under samma tid.

Af nedanstående tabell II framgår, att antalet statsunderstödda föreläsnings -

anstalter under åren 1894 — 1901 vuxit i jämn stigning till 124 stycken för
att under år 1902 — då statsbidraget liksom under år 1901 utgjorde 65,000
kronor — till och med understiga föregående års i antal. Orsaken är tyd -

Tabell II.

Statsäd*

slagets

storlek

230.000 kr.
220
210, ;

200

190

180

170

160

150

140

130

120

100

lO.OCOkr.

1889

99 1900 Öl 02

linje betecknar antalet statsunderstödda förelfisningsantalter.
» » statsanslagets storlek.

ligen att söka uti bristande tillgång på medel, enär icke mindre än 54 anstalter
sökte statsbidrag för år 1902 till ett sammanlagd! belopp af 17,540
kronor, titan att erhålla något sådant bidrag. Nästa år med sitt maximum

af nya och sitt fåtal upphörande föreläsningsanstalter bestyrker också riktigheten
af denna åsikt. Statsbidraget, som för detta år höjts till 100,000
kronor, förslog också att beträffande anstalternas antal i det närmaste möta

Tabell III.

100

70
65
CO
55
50
45
40
35
30
25
20
15
10
5

1894 96 98 1900 02 04 06 08 1910

---linie utmärker antalet föreläsningsanstalter, som första gången erhållit
statbidrag.

■.........linje betecknar antalet anstalter, som föregående år åtnjutit stats bidrag,

men sedan icke sökt nytt bidrag.

anspråk från nya anstalter. Endast 18 föreningar, hvilka begärt tillhopa
5,948 kronor, blefvo helt och hållet utan statsbidrag. Däremot måste stora
reduktioner göras beträffande de anstalter, som erhöllo statsbidrag, emedan

—!-

115

-4—

-v-

_j_

{

]

»«,

-JL

***

''1

det af dem ansökta beloppet med i det närmaste x/3 öfversteg det tillgängliga
statsbidraget.

Enahanda blef förhållandet år 1904, då statsanslaget utgick med oförändrad!
belopp eller 100,000 kronor. Ej mindre än 86 föreningar, Indika
föregående år icke åtnjutit statsbidrag, både nu inkommit med ansökning, men
ej flera än 20 kunde erhålla bidrag till ett sannnanlagdt belopp af 4,500
kronor, hvaremot de återstående 66 föreningar, Indika helt och hållet blefvo
utan bidrag, begärt tillhopa 20,000 kronor. Under de följande åren (1905

— 1910), då statsanslag beviljats med ett för hvarje år stegradt belopp, har
också antalet statsunderstödda föreläsningsanstalter varit i proportionell ökning.

Af tabell III framgår, att antalet nya statsunderstödda föreläsningsanstalter
varit i starkt stigande. Under det att största delen föreläsningsanstalter oafbrutet
fortsatt sitt arbete, hafva dock för hvarje år några få anstalter nedlagt
sin verksamhet. För att erhålla siffror, som rätt utvisa den årliga tillökningen
af föreläsningsanstalter, är det sålunda nödvändigt att räkna med
de statsunderstödda föreningar, som icke sökt nytt understöd. Ofvanstående
grafiska framställning är afsedd att åskådliggöra förhållandet mellan de föreningar,
som antingen för första gången eller i ny form erhållit statsbidrag,
och dem, hvilka, oaktadt de förut åtnjutit statsunderstöd, likväl icke förnyat
ansökningen om statsbidrag.

Antalet föreningar, som sökt bidrag af statsmedel utan att kunna beredas
sådana, samt de sökta bidragens storlek framgår beträffande åren 1885

— 1892 af här ofvan intagna tabell nr I angående fördelningen af statsanslagen
för nämnda tid. År 1893 var Trollhättans föreläsningsinstitut den
enda bland 6 nya anstalter, som icke erhöll bidrag. Det sökta beloppet utgjorde
300 kronor. Följande år söktes bidrag af föreläsningsanstalter i städerna
Hälsingborg (300 kronor) och Härnösand (325 kronor), utan att de
kunde blifva delaktiga af anslaget. Under åren 1895 och 1896 kunde statsbidrag
beredas samtliga sökande. Bland 14 nya föreningar, hvilka år 1897
sökte statsbidrag, var Kinda föreläsningsförening den enda som ej erhöll något.
Orsaken torde vara att söka däri, att föreningen, som endast förfogade öfver
250 kronor och sökte lika stort bidrag, hade sin verksamhet förlagd till ej
mindre än 9 socknar. Huru i förevarande hänseende gestaltat sig under de
följande åren, 1898 — 1910, framgår af tabell IV.

Beträffande den ekonomiska sidan af föreläsningsverksamheten skulle det
vara af synnerligt intresse att erhålla fullt exakta siffror angående medelkostnaden
för föreläsning. Försök att uppnå ett dylikt resultat omöjliggöras

Tabell IV.

Antalet föreläsuingsanstalter, som under åren 1898 — 1910 sökt. men icke erhållit statsbidrag,
storleken af de sökta beloppen och anstalternas bidrag af kommun eller enskilda.

		År 1893		År 1899		År 1900		År 1901		År 1902
F öreläsningsanstal ter	An- tal	Sökt belopp	Bidrag af kommun eller enskilda	An- tal	Sekt belopp	Bidrag af kommun eller enskilda	An- tal	Sökt belopp	Bidrag af kommun eller enskilda	An- tal	Sökt belopp	Bidrag af kommun eller enskilda	An tal	Sekt belopp	Bidrag af kommun eller enskilda
I stad eller köping .........	1	419	449		—	—	4	1,100	1,160	0	3,094	3,220	ii	4,320	4,380 \| 1
A landsbygden ...............	7	2,039	2,139	3	660	051	—	—	"	2	800	300	43	14,189	14,539
Summa	s	2,488	2,588	3	650	651	4	1,100	1,160	8	3,894	3,526	54	18,509	18,918
Före! tisnin "sans tall.	År 1903	År 1904	År 1905	År 1906
I stad eller köping .........	8	4,057	3,901	10	7,269	7,145	1	300	300	—	-	—
A landsbygden ..............	10	1,900	1,000	50	13,691	13,005	35	5.504	5,507	25	3,102	3,258
Summa	18	ö,957	5,957	GG	20,960	20,150	36	5,804	5,867	25	3,102	3,268
Föxeläsningsanstalt	År 1907	År 1908	År 1909	År 1910
I stad eller köping .........	—	—	—	—	—	—	2	900	460	—	—	—
Å landsbygden ...............	10	3,365	3,280	20	3,210	3,092	G	1,270	1,480	8*)	1.9S5	2,040
Summa	19	3,365	3,280	20	3,210	3,092	8	2,28o\| 1,940	—		—

'') 3 af -dessa voro anstalter vid regementen; oeli utgjorde de af dem sökta beloppen tillhopa 1,400 kronor.

emellertid af ofullständiga uppgifter beträffande antalet hållna föreläsningar
samt därigenom, att en del anstalter i de till ecklesiastikdepartementet årligen
insända redogörelserna upptagit samtliga utgifter äfven de för lokal in. m.,
medan andra anstalter endast angifvit de direkta utgifterna till föreläsarnas
honorar och resekostnader.

Uti Kungl. kommerskollegii afdelnings för arbetsstatistik meddelanden
för år 1909 framlades emellertid resultatet af en dylik undersökning beträffande
föreläsningsanstalternas verksamhet under samma år. Därvid anmärkes
dock att inga som helst upplysningar stått att vinna för 51 föreningar med
eu inkomst af sammanlagdt 37,869 kronor, beträffande antalet beräknade
föreläsningar, utan att dessa erhållits approximativt med ledning af livad för
de öfriga anstalterna kunnat konstateras.

Af undersökningen framgick, att antalet beräknade föreläsningar i hela
riket uppgick till 12,064, häraf 4,490 komma på föreläsningsanstalterna i städer
och 7,574 hållits å landsbygden. Medeltalet föreläsningar per förening hade
beräknats i stad till 38 och å landet till 21 samt för samtliga föreläsningsanstalter
till 25. Genomsnittskostnaden per föreläsning för hela rikets alla
föreläsningsanstalter både efter detta beräkningssätt befunnits utgöra 39 kronor,
under det att densamma för enbart städernas anstalter uppgått till 41 kronor
och för landsbygden beräknats till 38 kronor.

1). Förmedlingsanstalter (centralbyråer).

I och med föreläsningsrörelsens större spridning till landsorten gjorde
sig beliofvet af en ordnad förmedling mellan föreläsningsanstalterna och föreläsarna
alltmera gällande. Det gällde nämligen att, erhålla största möjliga
garanti för att verkligt goda föreläsare stodo till buds jämväl för föreläsningsanstalter
uti aflägsna trakter. För dessa anstalters föreståndare var det
naturligen, så länge någon upplysningsbyrå ej fanns, förenadt med den största
svårighet att erhålla kännedom om lämpliga föreläsare uti de ämnen, som bäst
lämpade sig för ortens speciella behof.

Då föreläsningsrörelsen redan tidigt vann den största tillslutningen i det
tättbebyggda Skåne med dess rikedom på goda kommunikationer, var det
också bär, som en dylik förmedlingsanstalt eller centralbyrå först kom till
stånd. Sedan frågan därom varit föremål för diskussion vid Nordiska
skolmötet, i Stockholm år 1895 och på möte med föreläsarne vid Lunds
universitets sommarkurser följande år, upprättades från och med hösten 1898
Centralbyrån i Lund för populära vetenskapliga föreläsningar.

Sedan Centralbyrån i Lund sålunda ådagalagt förmedlingsverksamhetens
betydelse för föreläsningsrörelsens ordnande tillkommo snart andra förmed -

lingsanstalter. Så bildades år 1903 Centralföreningen i Stockholm för populärvetenskapliga
föreläsningar, hvilken genom sammanslutning med Föreningen
för folkbibliotek och läsestugor år 1903 uppgick i det nuvarande Folkbildningsförbundet
i Stockholm. Denna förening, som har till allmänt ändamål
att bidraga till folkbildningsarbetets organiserande, underlättande och
stödjande, särskildt genom främjande af folkbibliotek och folkliga föredrag,
är delad på tre afdelningar, däraf en uteslutande har föreläsningsverksamhet
på sin lott. Jämväl i Göteborg upprättades snart en sådan centralbyrå af
Västra Sveriges folkbildningsförbund, hvilket verkat i sitt nuvarande syfte
sedan hösten 1903. i K

Å ett flertal orter hafva sedermera bildats nya förmedlingsanstalter och
sammanslutningar, af hvilka en del återfinnes i den här å sidan 28 (tab. V)
intagna förteckningen öfver dylika anstalter, som erhållit statsbidrag.

Förmedlingsanstalternas uppgift blef dels att anskaffa dugliga föreläsare,
dels att genom kringsända tryckta meddelanden till föreläsningsanstalterna
för dessa bekantgöra föreläsare och ämnen, som af byråerna kunnat godkännas,
och dels att förmedla af anstalterna begärda föreläsningar.

Kostnaderna för centralbyråerna måste under eu följd af år uteslutande
bestridas af på enskild väg sammanskjutna medel. Bland annat uppburo
centralbyråerna särskilda afgifter för hvarje förmedlad föreläsning (exempelvis
l krona af föreläsaren och 50 öre af föreläsningsanstalten).

Då emellertid förmedlingsanstalterna voro i behof af större ekonomiska Rik1s^en
bidrag än som på detta sätt kunde åvägabringas, väcktes inom Andra Kammaren
en motion af Jakob Pettersson i Södertälje med instämmanden af
K. G. Karlsson och Henrik Hedlund i Göteborg, att Riksdagen måtte till
främjande af folkbildningsförbundets i Stockholm föreläsningsbyrås och centralbyråns
för pupulärvetenskapliga föreläsningar i Göteborg för allmänbeten
afsedda föreläsningskurser på extra stat för år 1905 anvisa ett belopp af
2,000 kronor, däraf 1,000 kronor till hvardera byrån.

Uti motiveringen till motionen berördes eu af Ernst Carlson till 1902 års
Riksdag afgifven motion, hvilken gifvit anledning till Riksdagens beslut
att anvisa 6,000 kronor till vissa af universiteten anordnade föreläsningar
utanför universitetsstäderna och för hvilken motion längre fram kommer att
redogöras, sid. 29.

Under hänvisande till Riksdagens med anledning af Ernst Carlsons ofvannämnda
motion till Kungl. Maj:t aflåtna skrifvelse, däri Riksdagen uttalat
såsom sin åsikt, att den omständigheten, att universitetslärarne åtagit sig
ledningen af folkbildningsarbetet, innebure eu garanti för detta arbetes utveckling
i en sund och fosterländsk riktning, och då detta Riksdagens utta -

Riksdago 11
15)05.

lande syntes statsutskottet innefatta en antydan, att ledningen af de populärvetenskapliga
föreläsningarna, såvidt de skulle understödjas af staten, borde
vara förlagd uteslutande till de vid universiteten för ändamålet bildade föreningarna,
afstyrkte utskottet för det dåvarande och intill dess frågan blefve
genom Kung]. Maj:ts försorg ytterligare utredd statsunderstöd åt de af motionären
föreslagna bägge föreningarna.

Riksdagens båda kamrar biföllo utskottets hemställan.

Jakob Petterssons motion och statsutskottets ofvannämnda uttalande gaf
emellertid Kungl. Maj:t anledning att redan till nästa års Riksdag göra framställning
att af det till föreläsningar för arbetsklassen för år 1906 äskade
beloppet få använda högst 4,000 kronor till understöd åt sådana centrala
anstalter, som förmedlade föreläsningar af ifrågavarande slag och åt lokala
anstalter för sådana föreläsningar tillhandahölle passande åskådningsmateriell.
För åren 1907 och 1908 bestämdes på Kungl. Maj:ts förslag enahanda belopp,
hvaremot Kungl. Maj:t äskat och Riksdagen beviljat för åren 1909 och
1910 ett till 8,000 kronor förhöjdt anslag för nämnda ändamål.

Fördelningen af de medel, som utgått till förmedlingsanstalter, framgår af

Tabell V.

Förmedlingsanstalt	År 1906	År 190/	År 1908	År 1909	År 1910
Folkbildningsförbundet i Stockholm.........	1,000	1,000	1,500	2,000	2,000\|
Centralbyrån i Lund........................	1,000	1,000	1,000	1,500	1,500
Västra Sveriges folkbildningsförbund......	500	—	1,500	1.500	1,500
Sydöstra Sveriges folkbildningsförbund i			•
Norrköping...............................................	500	500	500	600	600
Sveriges storloge af godtemplarorden stu-
diekommitté .............................................	—	600	—	—	—
Norrländska studenters folkbildningsföre-
nings föreläsnings- och undervisnings-
afdelning ...................................................	--.	''	500	500	—-
Norrbottens föreläsningsförbund..................	—		300	300	300
Excelsiorförbundets folkbildningsbyrå i Ska-
ra och Sköfde......................................	—	—	—	500	500
Södermanlands föreläsningsförbund...........	—	—		500	—
Värmlands föreläsningsförbund.....................	—	—	—	—	500
Summa Kronor	8,000	3,100	5,300	-O tf* o o	6,900

E. Universitetens föreläsningskurser. Föreläsningsanstalter i utlandet.

Vid behandling af de frågor, som angå den populärvetenskapliga föreläsmngsrörelsen,
torde man äfven böra i korthet redogöra för två frågor af
likartad beskaffenhet, nämligen för den från universiteten anordnade föréläsningsverksamhelen
såväl Utanför som inom universitetsstäderna och för ifrågasatt
statsunderstöd åt svenska föreläsningsamtalter i tittandet.

Tillkomsten af anslaget till de från universiteten anordnade populära
föreläsningarne är i korthet följande.

1 motion inom Andra kammaren gjorde Enär Sahlin och G. Jansson Riksdagen
i Krakerud framställning vid 1899 års Riksdag om beviljandet af ett anslag 1899''
för år 1.900 af 6,000 kronor att användas till understöd åt sommarkurser
icke iinge öfverstiga på landet under villkor:

att understödsbelopp, som utgåfves för hvarje sådan sommarkurs, endast
finge afse arfvoden till föreståndare, föreläsare eller kursledare och reseersättning
för föreståndare, föreläsare, kursledare eller kursdeltagare, samt att det
800 kronor;

att landsting, kommuner eller enskilda för anordnande af sådana kurser
tillsköte minst lika mycket som staten;

att sommarkursernas angelägenheter vårdades af eu styrelse, som ägde
antaga föreståndare samt kunniga, dugliga och för denna undervisning lämpliga
lärare;

att sommarkurserna sträckte sig öfver 14 dagar och omfattade minst 4
genomgående föreläsningsserier;

att alla politiska och religiösa strider från föreläsningarne och särskild!
anordnade diskussioner uteslötes;

att sommarkurserna vore underkastade de villkor och kontroller, som åt
Kungl. Maj:t pröfvades nödiga och lämpliga.

I enlighet med statsutskottets hemställan afslogs motionen i båda kamrarna.

Genom den förut anmärkta af Ernst Carlson vid 1902 års Riksdag inom Riksdagen
Andra kammaren väckta motion (n:r 145) hemställdes bland annat om beviljandet 1902-af 6,000 kronor till understöd af kortare och mera tillfälliga föreläsningskurser,
anordnade å annan ort än universitetsstäderna af inom universiteten för
ändamålet tillsatt utskott. Anslaget afsågs att lika fördelas mellan universiteten.

Af motiveringen till framställningen synes, att motionären tänkt sig denna
verksamhet ordnad så, att utskottet skulle offentliggöra eu förteckning
öfver de ämnen och föreläsare, som för ändamålet vore tillgängliga, hvarefter

vederbörande kommun eller institution skulle äga att hos utskottet rekvirera
föreläsare. Motionären tänkte sig kostnaderna fördelade så, att utskottet af statsmedlen
skulle erlägga hela resekostnaden för föreläsarne samt halfva arfvodesbeloppet,
hvaremot den, som rekvirerat föreläsaren, skulle erlägga andra
hälften af föreläsararlvodet. Af det ifrågasatta anslaget voro 1,000 kronor afsedda
till kostnader för undervisningsmateriell, byråkostnader och tryck.

Statsutskottet tillstyrkte bifall till motionen beträffande ifrågavarande del
endast på det sätt, att kommun, institution eller enskild, som begärde föreläsare,
skulle för betäckande af dennes resekostnad och till arfvode tillskjuta
minst lika mycket som staten. I fråga om anslagsbeloppet föreslog statsutskottet
ingen nedsättning, men uttalade såsom sin åsikt att af begärda 3,000
kronor endast 500 kronor borde beräknas till byråkostnader och återstoden
2,500 kronor användas till arfvodes- och resekostnadsbidrag åt föreläsarne.

Riksdagens båda kamrar biföllo utan votering utskottets hemställan, därvid
dock inom Andra kammaren uttalades betänkligheter mot föreläsningsrörelsens
centralisering till universiteten. (Angående Riksdagens skrifvelse i
detta ärende se ofvan sid. 27.)

På Kungl. Maj:ts framställning har Riksdagen därefter årligen för ifrågavarande
ändamål beviljat 0,000 kronor till lika fördelning mellan universiteten
i Uppsala och Lund, hvithet anslag för 1009 och följande år höjts med 1,000
kronor till det förstnämnda universitetet.

Uti Ernst Carlsons nyssnämnda motion gjordes dessutom framställning
om ett anslag af 4,000 kronor för de föreläsningskurser, som vore afsedda
att vid universitetet i Uppsala under sommaren 1903 anordnas för allmänheten.
I motionen framhölls, hurusom man sedan 1893 vid universiteten i
Uppsala och Lund på enskildt initiativ hvartannat år hållit s. k. sommarkurser
efter förebilder, hämtade från England (University Extention) och
Amerika (Chautauqua-rörelsen). Flertalet åhörare vore lärare och lärarinnor
från olika delar af landet, till stor del anställda vid folkskolorna.

I enlighet med statsutskottets utlåtande bifölls denna motionärens hemställan
utan votering.

Sedermera har Riksdagen hvarje år efter Kungl. Maj:ts framställning
beviljat medel till dylika kurser, hvilka växelvis hållits i Uppsala och Lund
och blifvit ett slags fortbildningskurser för Sveriges lärare och lärarinnor
både inom allmänna läroverken och vid folk- och småskolorna.

Därjämte hafva särskilda anslag på Kungl. Majds framställning beviljats
å 4,000 kronor för hvardera af åren 1904, 1907 och 1910 till sommarkurser
i Stockholm och å 2,000 kronor till sommarkurser i Göteborg under
år 1908.

Inom Riksdagen har vid två tillfällen truga väckts om anordnande af
statsunderstödda föreläsningar för svenskar, bosatta i utlandet.

Då frågan första gången förelåg för Riksdagens pröfning, afsåg den rätt för
sådana föreningar å orter utom riket, som anordnade föreläsningar för arbetsklassen,
att, om de i öfrigt uppfyllde fordringarna för erhållande af statsbidrag,
erhålla bidrag från anslaget till föreläsningskurser för arbetsklassen.
Jakob Pettersson i Södertälje gjorde nämligen vid 1904 års Riksdag i eu
inom Andra kammaren väckt motion, n:r 162, yrkande i denna riktning, men
blcf detsamma på statsutskottets hemställan af Riksdagen afslaget,

Vid 1909 års Riksdag framlade emellertid Kungl. Maj:t proposition om
ett särskildt anslag å extra stat för år 1910 af 10,000 kronor till understöd på
de villkor, Kungl. Magt skulle äga bestämma, åt sådana svenska anstalter och föreningar
utom riket, som anordnade populära föreläsningar på svenska språket.

Kungl. Maj:ts proposition föranleddes närmast af framställning i ämnet
från en på enskildt initiativ bildad kommitté med uppgift att förbereda ocli
påbörja ett planmässigt arbete för svenska språkets och svenska nationalitetens
bevarande bland utlandssvenskarne och afsåg understöd till föreläsningsanstalter
närmast uti Köpenhamn, Berlin, Paris, London, Hamburg, Washington
och Kristiania. Därjämte åsyftades stödjande af föreläsningsverksamhet
i åtskilliga mindre orter i grannländerna samt i Tyskland.

btatsutskottet uttalade sitt erkännande åt rörelsen i och för sig, men
ansåg att beviljandet af statsunderstöd åt föreläsningsföreningar af ifrågavarande
art innebure ett inslående på en väg, som ur kostnadssynpunkt
kunde leda till ganska vidtgående konsekvenser. Utskottet uttalade sig emellertid
för beviljande af understöd åt fem redan bildade föreläsningsföreningar,
men ansåg att man borde afvakta resultatet i afseende å dessa föreningars
ekonomi och verksamhet, innan medel disponerades för mötande af ansökningar
i enahanda syfte från andra platser; och hemställde utskottet om beviljande
af 5,000 kronor till förenämnda ändamål. Emot utskottets förslag
afgafs reservation af Värner Rydén utan angifvande af motiv.

Första kammaren biföll utan votering utskottets hemställan.

I Andra kammaren framställde reservanten yrkande om afslag å såväl
Kungl. Maj:ts proposition som utskottets hemställan. Efter en stunds diskussion,
därvid statsrådet Hugo Hammarskjöld talat för bifall till utskottets förslag,
afslog kammaren de i ämnet gjorda framställningarne. Den gemensamma
voteringen utföll med 154 röster för bifall till utskottets framställan
och 201 röster för afslag å såväl Kungl. Maj:ts som statsutskottets förslag.

Riksdagen

1904.

Riksdagen

1909.

II. Föreläsningsverksamhetens nuvarande läge.

För erhållandet af så fullständiga uppgifter som möjligt vid bedömandet
af föreläsningsrörelsens nuvarande läge hafva de sakkunniga till föreståndarne
för samtliga statsunderstödda föreläsningsanstalter utsändt frågeformulär af
den lydelse, Bil. C. utvisar.

Af samtliga 505 föreläsningsanstalter hafva endast 10 underlåtit att inkomma
med svar.

Beträffande första frågan angående tiden för föreläsningsanstalternas bildande
hänvisas till förut intagna tabell II, hvilken är afsedd att gifva eu
generell och åskådlig bild öfver antalet anstalter under olika år.

A. Åhörarnas antal och lefnadsställning- m. m.

Antalet åhörare bär visat sig mycket växlande allt efter ortens folkrikedom.

Enligt de inkomna uppgifterna visar åhörarantalet under år 1009 en
medelsiffra

vid 5 föreläsningsanstalter liggande mellan 400—500.

»	15	»	»		300—400,
	54	»	»	»	200 — 300,
	184	»	»	»	100—200.
	184	»	»	»	50—100,
»	20	»	»	»	40—60,
»	<> O	»			30—40,
»	2	:>	»	>	25—30,
»	i	»	y>	»	10 — 15.

Bland de inkomna svaren saknas ifrågavarande uppgift från 27 anstalter.
Den anstalt, som uppgifvit lägsta medelsiffran (13), har förklarat sig icke
komma att söka statsbidrag för 1911. Dessutom hafva 11 anstalter af olika
anledningar upphört eller anmält sig skola upphöra under år 1910.

De inkomna uppgifterna lämna emellertid icke tillräcklig ledning för bedömandet
af frågan om Indika befolkningsgrupper, som lifligast frekventera
föreläsningarna. Dock synes det, som om befolkningen inom industridistrikt
på det hela taget vore mera intresserad af denna verksamhet än den jordbrukande
befolkningen, hvilket bl. a. torde bero på befolkningstätheten inom
de olika områdena. Tydligare framgår, att föreläsningsverksamlieten i de
medelstora eller mindre städerna haft att påräkna den i förhållande till folkmängden
största frekvensen.

Af de inkomna svaren har framgått, att föreläsningsröreisen på de
bestå platser åtminstone delvis tillgodoser ett förefintligt bildningsintresse. I
fråga om åhörarantalets ökning eller minskning (uttryckt i medelsiffran per
år) uppgifves minskning endast af 28 anstalter. Af de öfriga anstalterna
uppgifva omkring hälften, att åhörarantalet befinner sig i stigning, under det
alt den andra hälften förklarar årsmedelsiffran såsom tämligen konstant.

De omständigheter, som synas inverka på antalet åhörare vid olika föreläsningar
på samma plats, äro af vidt olika beskaffenhet såsom ämnet, föreläsarens
personlighet, ljusbilder, andra anordningar eller sammankomster på
orten, väderlek, väglag o. s. v.

Hvad beträffar valet af ämnen synas reseskildringar vara synnerligen
omtyckta. Så är äfven förhållandet med historiska och litteraturhistoriska
ämnen, livarjämte föreläsningar i aktuella frågor talrikt besökas.

Till ledning för bedömandet af de oftast rekvirerade ämnesgrupperna
meddelas här några siffror angående rekvisitionerna af föreläsningar vid centralbyrån
i Stockholm under höstterminen 1908 och vårterminen 1909:

Geografi och reseskildringar ...	... 408	Konst...................................	............. 58
Historia.........................................	... 378	Landthushållning ..............	............. 49
Samhällslära.................................	... 324	Geologi ...............................	............. 42
Hälso lära.......................................	... 246	Fredssaken ..........................	............ 40
Litteratur.......................................	... 176	Emigrationen.......................	............ 39
Filosofi och etik...........................	... 157	Filantropi.............................	............. 33
Astronomi ...................................	... 123	Kulturhistoria ....................	............ 29
Folkbildning och uppfostran ...	... 112	Tekniska ämnen.................	............. 26
Biologi ..........................................	... 108	Försvaret .............................	............. 25
Alkohologi ....................................	.... 95	Huslig ekonomi .................	............. 18
»Allmänna ämnen».....................	.... 87	Språkvetenskap ................	............. 17
Religionsvetenskap .....................	.... 74	Psykologi.............................	............. 17
Matematik, fysik, kemi..............	.... 71	Arkitektur ..........................	............. 13
Kyrkohistoria ............................	.... 60	Idrott ..................................	.............. 8

I de flesta fall uppgifves dock föreläsai’ens personlighet spela den största

rollen. En känd föreläsare drar alltid mycket folk, oafsedt livilket ämne lian
behandlar. På ett fåtal orter betyder emellertid ämnet mera än föreläsarens
egenskaper. Föreläsningar i förening med sång och musik öka högst betydligt
antalet åhörare. Åtskilliga anstalter hafva anordnat musikaliska underhållningar,
hvilka måste noga skiljas ifrån nyssnämnda föreläsningar, där musiken
endast användts för att åskådliggöra föredraget. Dessa aftonunderhållningar
hafva oftast besökts af ett anmärkningsvärd! stort antal personer. Ljusbilder
uppgifvas från de flesta anstalter verka lockande, särskild! på ungdomen; dock
hafva ett mindre antal äldre föreläsningsanstalter uppgifvit, att åhörarantalet
numera är oberoende af ljusbilder. Beträffande olika lokalers inverkan på
åhörarantalet hänvisas till hvad nedan anföres vid behandling af lokalfrågan.

Under det att sammanträden inom arbetar-, nykterhets- och religiösa
föreningar samt fester af olika slag på en del orter synas minska åhörarfrekvensen,
därigenom att de pågå samtidigt med föreläsning, bemödar man
sig på andra platser att om möjligt undvika dylika sammanträffanden. Helt
naturligt äro lördagsaftnarna och söndagarna i de flesta fall de såväl för
åhörarna som för resande föreläsare lämpligaste tiderna för föreläsningar,
äfven om man på en del orter med framgång förlagt föreläsningarna till annan
(bestämd) veckodag, denna senare anordning föranledd af att lördagsaftnarna
och söndagarna disponeras för föreningssammanträden. Teatrar och
biografföreställningar synas på medelstora och mindre orter verka minskning
i åhörarfrekvensen; isynnerhet tycks detta vara förhållandet med de senare.
Dåligt väder och väglag afhålla från besök, företrädesvis å landsbygden, hvarjämte
kvällsmörker och vägafstånd inverka på åhörarantalet.

Föreläsningarna synas till ungefärligen lika stort antal besökas af arbetar-
och medelklassen. Åhörarnas lefnadsställning är beroende af, huruvida befolkningen
på platsen utgöres af öfvervägande jordbruks- eller industriarbetare.
Från ett flertal föreläsningsanstalter uppgifvas de kvinnliga åhörarna vara
talrikare än de manliga, hvarjämte inom ett mindretal föreningar skolungdom
t. o. m. utgör det öfvervägande antalet åhörare.

Frågan huruvida en konstant åhörarkrets finnes, har i de flesta fall
besvarats jakande.

Hvad beträffar frågan, huruvida samma ämne brukat behandlas i två
eller flera föreläsningar, serieföreläsningar, framgår af de inkomna svaren, att
sådana inom det stora flertalet föreläsningsanstalter icke ens försökts. Där
dylika anordningar vidtagits, synas de i mindre tätt bebyggda orter, till och
med i medelstora städer hafva gifvit dåligt resultat, i det att åhörarantalet
vanligen aftagit under seriens fortgång, oaktadt ifrågavarande serier endast
omfattat 4, högst 6 föredrag inom hvarje ämnesgrupp. Det synes, som om
svårigheter förelåge att uppehålla intresset i det fall, att mer än en vecka

förflyter mellan hvarje föredrag i en serie, och af de inkomna uppgifterna
tyckes framgå, att serieföreläsningarna i stort sedt icke äga sympatier under
den nuvarande anordningen med föreläsningarnas fördelande på »5 å 8 månader
om året». Däremot hafva de s. k. endagskurserna, som anordnats å
landsbygden och behandlat jordbruks- och därmed sammanhängande ämnen,
varit synnerligen talrikt besökta. Stockholms arbetarinstitut tyckes numera
vara den enda föreläsningsanstalt, där s. k. årsserier förekomma, d. v. s.
en föreläsning i veckan inom samma ämne under ett helt läsår. Vissa af
dessa föreläsningar ha vid nämnda institut gifvit till resultat en konstant
åhörarsiffra af ända upp till 400 å 450 deltagare.

I afseende å tillkännagifvandet om föreläsningar uppgifvas dels tidningsannonser
och tidningsnotiser i ortstidningarna, dels skrifna eller tryckta anslag
på olika platser inom föreläsningsanstaltens verksamhetsområde och dels årligen
eller halfårsvis i förväg utdelade tryckta program beträffande de på en ort
för ett år eller en termin anordnade föreläsningarna.

B. Föreläsningsanstalternas omkostnader.

Medelkostnaden för hvarje föreläsning synes variera inom mycket vida
gränser emellan 105 kronor och 8 kronor 59 öre. De faktorer, som synas inverka
på denna medelsiffra äro dels de olika beräkningsgrunderna beträffande
kostnaden för föreläsningarna, dels föreläsningsortens läge och dels en större
användning af på orten boende föreläsare eller s. k. »lokala krafter».

Beträffande beräkningsgrunden märkes, att en del föreningar tydligen
i sina uppgifter medräknat alla utgifter under året för förcläsningsverksamheten
samt att de fördelat dessa på antalet föreläsningar, under det andra
anstalter endast medräknat de direkta utgifterna till föreläsarnes arfvoden och
resekostnader.

Föreläsningsortens mer eller mindre aflägsna läge såväl i förhållande till
de större befolkningscentra inom landet som till järnvägslinjer (med nattågstrafik)
och dylikt inverkar naturligen i hög grad på kostnaden för föreläsningarna.
Här visar sig ofta, att större delen af utgifterna för en föreläsning åtgå
till reseersättningen, under det att densamma beträffande en del större städer
liufvudsakligast är beroende på lokalhyra och större kostnader för annonsering.
På landsbygden och i mindre samhällen disponera föreläsningsanstalterna
flerestädes lokaler för föreläsningarna utan annan utgift än för städning och
belysning.

På en del orter användas i stor utsträckning »lokala krafter». Indika
ställt sig till föreläsningsföreningarnas förfogande för hållande af kostnadsfria
föreläsningar. Dessutom uppgifves från ett flertal håll, att man genom ett

ändamålsenligt kombinerande af föreläsarnes resor helt naturligt lyckats
afsevärdt nedbringa kostnaderna för föreläsningarna.

Arfvodet för föreläsningarna synes i regel utgöra 25 kronor. Såväl af kommerskollegii
afdelnings för arbetsstatistik förut (sid. 26) omförmälda redogörelse
beträffande medelkostnaden för de under år 1909 hållna föreläsningarna som
af en utaf folkbildningsförbundets sekreterare Valdemar Lomglet till tredje
allmänna svenska folkbildningsmötet i Stockholm sistlidne sommar på grundvalen
af uppgifter från 230 statsunderstödda föreläsningsanstalter gjord beräkning
har framgått, att medelkostnaden för föreläsning i hela riket utgjort 35
ä 40 kronor, dock närmare den sistnämnda siffran. Denna beräkning öfverensstämmer
också med det resultat, hvartill sakkunnige på grund af de inkomna
svaren kommit.

Med undantag af Stockholms arbetarinstitut synes ingen föreläsningsanstalt
hafva egen lokal för sin verksamhet. Folkskolor och samlingssalar,
tillhöriga arbetar- och nykterhets-organisationer samt religiösa samfund användas
i ett öfvervägande antal fall. Mera sällan hållas föreläsningarna uti
kyrkor, tingshus, kommunalhus, allmänna läroverk och teatersalonger. Vissa
föreläsningsanstalter använda sig växelvis af olika lokaler och detta af tvänne
skäl. Å ena sidan har hänsyn tagits till olika åhörares skilda intressen,
så att man omväxlande anordnat föreläsningarna i godtemplarlokal, folkets
hus eller någon mera neutral byggnad, ofta liggande helt nära hvarandra.
Å andra sidan har man velat taga hänsyn till de topografiska förhållandena
på så sätt, att man, där en och samma föreläsningsanstalt verkar inom flera
kommuner eller inom en kommun med större utsträckning, alternerande anordnat
föreläsningar på vidt skilda ställen, ofta så att den ena eller andra
lokalen endast besökts af densamma närboende personer.

I afseende å den första lokalsynpunkten torde observeras, att lokalens
karakter mycket ofta i hög grad inverkar på åhörarfrekvensen, i det att ett
stort antal personer med förkärlek besöka »sin egen» lokal eller eu neutral
samlingssal samt att andra åter bestämdt draga sig för att besöka lokal tillhörig
förening med viss politisk eller religiös färg.

I afseende å den andra synpunkten framgår det tydligt, att lokaler uti
periferien af eu föreläsningsanstalts område blifva mindre besökta än lokaler
uti dess tätare bebyggda delar.

Beträffande frågan, huruvida föreläsningsanstalterna hafva att bestrida
utgifter för hyra, städning och belysning af föreläsningslokal hänvisas till
hvad ofvan anförts beträffande kostnaderna för föreläsningarna.

I allmänhet synas föreståndarna icke åtnjuta arfvode för sitt arbete, utan
endast uppbära ersättning för porto och skrifmaterialier. Där arfvode förekommer,
växlar detta i regel mellan 50 och 200 kronor. Endast ett fåtal
föreståndare åtnjuta större arfvode.

C. Föreläsningsanstalternas inkomster.

I afseende å de inkomster, som förutom statsbidraget komma föreläsningsanstalterna
till godo, äro att märka bidrag af kommuner, andra föreningar
och af bolag (arbetsgifvare) samt medlemsafgifter och gåfvor af enskilda
personer. Den ojämförligt största delen af dessa bidrag synes vara kommunala
anslag.

I fråga om statsbidragens storlek under 1910 gruppera sig föreläsnings -

anstalterna 7	på följande sätt: anstalter hvardera	ett belopp mellan	2.000—2,400	kronor
19	» »	»	»	1,000—1,600	»
7	» »	»	»	900—975	»
13	» »			800—850	»
16	» >		»	700 — 750	»
39	» »	»	»	600—675
78	» »			500—575
77	» »		»	400—475
1 22	» »	»	»	300—375	»
118	» »	»	»	200—275	»
9	» »	»	»	100—190	»

Beträffande inträdesafgiftterna vid föreläsningarna hafva dessa växlat
mellan 10 och upp till 25 öre, dock hafva de i det ojämförligt största antalet
fall utgjort 10 öre. Någon gång bar uppgifvits, att ingen afgift erlägges
vid föreläsningarna eller att barn äga fritt tillträde. Då föreläsningarna
icke äro afsedda för dessa, torde orsaken till detta förfaringssätt vara att
söka däruti, att mödrarna måste taga sina barn med sig, om de skola erhålla
tillfälle att besöka föreläsningarna, samt att förhållandet är enahanda
beträffande äldre syskon, som hafva att taga vård om sina yngre syskon. I
få fall vid s. k. aftonunderhållningar eller, då föreläsningarna äro förbundna
med musik, har upptagits en betydligt högre afgift, hvilken understundom
uppgått till 50 öre å 1 krona.

D. Förmedlingsanstalter (centralbyråer) och sammanslutningar mellan

lokala anstalter.

Centralbyråer finnas för närvarande i Stockholm, Lund, Göteborg, Norrköping,
Sköfde och Karlstad med i runda tal 230, 110, SO, 45, 55 och 35
föreläsare upptagna i respektive kataloger eller med ett sammanlagdt antal
föreläsare af omkring 520 (då åtskilliga af dessa äro upptagna i två eller
liera kataloger). De särskilda byråernas statsunderstöd under år 1910 meddelas
i tabell V (sid. 28).

Nämnda byråers hufvudsakliga uppgifter äro för närvarande att efter
föregående pröfning antaga föreläsare och af dem föreslagna ämnen, att utgifva
tryckta förteckningar öfver antagna föreläsare och deras ämnen, att utgöra
förbindelseorgan mellan de lokala anstalterna och föreläsarna vid uppgörande
af program, att meddela råd och upplysningar samt öfverhufvudtaget medverka
till föreläsningsverksamhetens organiserande, underlättande och stödjande.

Föreläsningsanstalterna äro vid träffandet af aftal med föreläsare icke
bundna vid centralbyråernas förteckningar.

Under år 1909 förmedlade de olika centralbyråerna 2,088 (Stockholm),
1,512 (Lund). 778 (Göteborg), 175 (Norrköping) och 367 (Sköfde) föreläsningar.
Centralbyrån i Karlstad hade då icke börjat sin statsunderstödda verksamhet.

De s. k. länsförbunden afse i likhet med andra sammanslutningar mellan
lokala föreläsningsanstalter inom ett större eller mindre område att ordna föreläsarnas
resor på det för de anslutna anstalterna lämpligaste och minst kostsamma
sättet; deras i regeln till länsresidensstäderna förlagda expeditioner utgöra
förbindelseorgan mellan de särskilda föreläsningsanstalterna och centralbyråerna,
men förmedla icke föreläsningar i samma mening som de sistnämnda.
En af dessa sammanslutningar, nämligen Norrbottens föreläsningsförbund, åtnjuter
statsbidrag (se tabell V, sid. 28).

Sådana länsförbund och andra sammanslutningar med nyss angifvet syfte
äro flerstädes anordnade. Inom Stockholms, Uppsala och Östergötlands län
samt inom Skåne och Bohuslän synas länssammanslutningar öfverflödiga på
grund af närheten till den ena eller andra centralbyrån. Inom Västergötland
utöfvar Exelsiorförbundet centralbyråverksamhet (i Sköfde), likaså Värmlands
föreläsningsförbund (i Karlstad). Icke heller inom Kronobergs, Gottlands,
Blekinge, Kopparbergs, Gäfleborgs, Jämtlands och Västernorrlands län
finnas andra sammanslutningar än mellan tvånne eller några få hvarandra
närliggande anstalter.

För landskapet Södermanland finnes Södermanlands föreläsningsförbund,
hvilket bildats på initiativ af föreläsningsföreningen »För fosterland och hembygd
i Mariefred» och som fortfarande ledes härifrån. Till detta förbund
hafva största delen af föreläsningsföreningarna inom den del af landskapet,
som tillhör Södermanlands län, anslutit sig, hvaremot anstalterna i Stockholmslänsdelen
med ett undantag icke synas tillhöra förbundet.

Till Jönköpings läns föreläsningsförbund hafva 13 af länets 21 föreläsningsanstalter
anslutit sig. För öfrigt äger någon gång samarbete rum mellan
närliggande anstalter, såsom t. ex. mellan Jönköpings arbetarinstitut och Huskvarna
arbetarinstitut,

Kalmar län är i afseende å dylika sammanslutningar deladt i tvänne:

Norra och Södra Kalmar läns föreläsningsförbund. Till det förstnämnda förbundet,
hvilket tidigare kallats Tjusts föreläsningsföreningar, höra 12 föreläsningsanstalter.
Förbundet utgifver hvarje termin tryckt program öfver
föreläsningarna vid de olika anstalterna, öfriga anstalter tillhöra Södra länsförbundet
med ett undantag.

Till Hallands föreläsningsförbund höra samtliga anstalterna inom länet
med undantag af tvänne. Anmärkningsvärd! är, att exempelvis Ätradalens
och Himle föreläsningsföreningar, hvilka tillhöra länsförbundet, egentligen
själfva utgöra sammanslutningar af ett flertal föreläsningsanstalter.

Åf Örebro läns 24 föreläsningsanstalter uppgifva sig 20 tillhöra Örebro
föreläsningsförbund. Ljusnarsbergs och Degerfors föreläsningsföreningar hafva
ej anslutit sig till förbundet, emedan de då ej skulle erhålla föreläsarna de
två dagar i veckan, då föreläsningarna med bästa resultat kunna hållas,
nämligen lördagar och söndagar.

Inom Västmanlands län har nyligen på ett möte med ombud från ett
tjugotal anstalter bildats ett länsförbund. Några anstalter anse sig emellertid
icke kunna få någon nytta af denna sammanslutning.

Såväl inom Västerbottens som Norrbottens län finnas länsförbund, till
hvilka samtliga föreläsningsanstalter utom eu anslutit sig. Inom dessa nordliga
trakter framstår starkare nödvändigheten af en sammanslutning för anordnande
af lämpliga resplaner för föreläsarna.

E. Föreläsningsrörelsens samband med bibliotek (och andra
bildningsanstalter).

Af svaren på de frågor, som i de utsända formulären framställts rörande
föreläsningsanstalternas samverkan med bibliotek, framgår följande.

I omkring 80 % af de inkomna svaren uppgifves, att för allmänheten
tillgängligt bibliotek fmnes på platsen. Endast ett fåtal föreningar utöfva
själfva biblioteksverksamhet och ha för dylikt ändamål begärt och erhållit
statsbidrag. Eljes utgöras biblioteken af kommun-, församlings- och skolbibliotek
eller tillhöra arbetar- och nykterhetsorganisationer eller särskilda
biblioteksföreningar.

Samverkan mellan föreläsningar och bibliotek synes förekomma synnerligen
sparsamt, och flertalet af de uppgifna biblioteken torde med afseende på
innehåll och skötsel lämna mycket öfrigt att önska.

Intresse för sådana anordningar, hvarigenom tillfälle kunna beredas åhörare
af föreläsningar att ur böcker vidga och fördjupa det genom föreläsningen
inhämtade, uppgifves endast från ett mindretal platser. Af åtgärder

i nämnda syfte märkes föga, vandringsbibliotek ha här och där förhyrts,
men sällan med hänsyn till föreläsningarnas innehåll, småskrifter hafva på
åtskilliga ställen salubjudits i samband med föreläsning, ofta utan nämnvärd
åtgång.

1 de flesta fäll synas föreläsningsanstalternas styrelser icke hågade
vare sig för samarbete med befintligt bibliotek eller för åtgärder till upprättande
af dylika. Öfverhufvudtaget synes uppfattningen om föreläsningarnas
nödvändiga samband med tillfälle för åhörarna till bokliga studier vara föga
utbredd.

Uå utredning för närvarande pågår inom ecklesiastikdepartementet angående
folkbiblioteken i riket, så ha de sakkunniga ansett sig här böra vidröra
denna fråga endast i den mån den direkt sammanhänger med föreläsningsanstalternas
verksamhet.

Beträffande frågan, huruvida andra bildningsanstalter finnas på föreläsningsorterna,
har densamma i flertalet fall besvarats jakande. På de mera tättbebyggda
platserna finnas aftonskolor eller tekniska yrkesskolor af olika slag, under
det att fortsättningsskolor jämväl finnas i ett stort antal församlingar å landsbygden.
Praktiska kurser i kommunalkunskap, bokföring, räkning, teckning
eller språk hafva anordnats på ett mindre antal ställen. Dock har denna
folkbildande verksamhet i allmänhet icke anordnats af föreläsningsanstalterna,
liksom dessa mera sällan tagit initiativet till bildande af studiecirklar eller
dylikt.

F. Anmärkningar och önskemål.

Föreläsningsanstalterna hafva jämväl uppmanats att uppgifva de anmärkningar,
hvartill den nuvarande föreläsnings verksamheten kunde gifva anledning,
samt att framlägga önskemålen för en blifvande omgestaltning af densamma.
Ett mindre antal föreläsningsanstalter hafva uttalat sin belåtenhet
med föreläsningsrörelsen sådan den nu är ordnad. Under det att flertalet
anstalter framkommit med anmärkningar mot föreläsningsrörelsen i en mängd
olika riktningar, har endast ett fåtal anstalter framlagt bestämda förslag
till bristernas afhjälpande.

1. Anmärkningar.

De anmärkningar, som framställts mot den nuvarande föreläsningsverksamheten
äro hufvudsakligen följande.

Beträffande föreläsningarna anmärkes

bristande planmässighet i anordnandet, i det att man oftast underlåter
att ställa föreläsningarna i sammanhang med hvarandra;

bristande hänsyn till befolkningens bildningsnivå och uppfattningsförmåga;
brist på föreläsningar som behandla praktiska ämnen och som påvisa
vårt lands utvecklingsmöjligheter;

att föreläsningarna äro för litet kunskapsgifvande och lämna ringa positiv
behållning.

I afseende å föreläsarne har anmärkts, bland annat,
brist på kompetens beträffande såväl behärskande af ämnet som framställningssättet; bristande

tillgång på föreläsare, särskildt i fråga om ämnen, som behandla
vårt näringsliv

Organisationen af föreläsningsverksamheten har gifvit anledning till anmärkningar
beträffande

bristande kontroll öfver föreläsarne och de af dem anmälda föreläsningsämnena; bristande

tillslutning till länsförbund och liknande organisationer;
ofullständigheten hos byråkatalogerna härutinnan, att de icke upptaga
planer för föreläsningarnas anordnande (serier) eller tillräcklig specifikation af
ämnena; samt

olägenheter vid utfående! af statsbidragen, i det att åtskilliga anstalter
fått vidkännas kostnader för bekommande af detsamma hos länsstyrelserna,
samt att medlen för att komma anstalterna tillhanda måst passera vägen
genom kronofogde, länsman och kronobetjäning.

I fråga om den nuvarande inspektionen anmärkes

brist på intresse hos en del af de af länsstyrelserna förordnade inspektörerna; bristande

kontroll af inspektörerna beträffande föreläsarnes lämplighet.

Beträffande föreläsningsverksamhetens samband med biblioteken erinras om
frånvaron af lämpliga bibliotek i föreläsningsorterna;
bristande samverkan mellan de bibliotek, som finnas, och föreläsningsanstalterna;
samt dessutom

bristen på grundlinjer till föreläsningarna samt på litteraturhänvisningar.

Slutligen har man rörande kostnaderna för föreläsningarna gjort anmärkning
i fråga om

otillräckligt understöd åt de mindre föreläsningsanstalterna;
saknaden af möjlighet till beredande af särskild! understöd till skjutsbidrag
åt aflägset belägna anstalter;

alltför dyra föreläsningar såväl i afseende å föreläsarnas arfvoden som
beträffande deras reseersättning; därvid bar man jämväl framhållit, att föreläsningsanstalterna
understundom synas vara föremål för uppskörtning af
föreläsare, Indika betrakta verksamheten uteslutande ur geschäftssynpunkt,

2. Önskemål.

Beträffande statsbidragen ha framställts önskemål

att storleken af detsamma borde sättas till dubbelt mot kommunbidraget;
att staten skulle betala föreläsarnas arfvoden, under det att föreläsningsanstalterna
skulle ersätta kostnaderna för föreläsarens resa och vivre;
att staten skulle bestrida resekostnaderna helt eller delvis;
att antingen föregående års verksamhet eller föregående års kommunalbidrag
måtte få läggas till grund för statsbidraget;

att, då bidragen från kommunerna bestämmas å kommunalstämmorna i
oktober månad, ansökningstiden för statsbidraget måtte framflyttas;

att statsbidraget borde af anstalterna få lyftas tidigare än nu, därvid
man föreslagit dels början af hvarje termin och dels januari respektive februari
och september resp. oktober månader;

att statsbidragen finge användas såväl till anordnande af aftonskolor som
till musikaftnar, aftonunderhållningar och goda biografföreställningar.

Vidare ha framställts önskningar om fortfarande frihet i afseende på
uppgörande af årsprogrammet, så att fordran icke måtte uppställas på ett
detaljeradt årsprogram för erhållande af statsbidrag, samt att något tvång
beträffande anordnande af serieföreläsningar icke skulle ifrågakomma. Därjämte
har framkommit önskan, att skärpta fordringar på anordnande af visst
antal föreläsningar i veckan under ett större antal månader ej måtte ifrågakomma,
utan att i stället större frihet skulle lämnas anstalterna att, om de
så hellre önskade, förlägga ett större antal föreläsningar till en kortare
tidsperiod eller att ordna dem med längre mellantider.

Beträffande rekvisition af föreläsare bär framställts önskan att densamma
må kunna äga rum hos en enda centralanstalt (en »statsbyrå»). Därjämte
har i detta hänseende framkommit förslag, att rekvisitionen af föreläsare
borde ske hos länsstyrelserna.

Från en del föreläsningsanstalter hafva förekommit önskan om ett flitigare
användande af »lokala krafter.»

Slutligen hafva föreläsningsanstalterna på Gottland önskat att tillfälle
måtte beredas denna landsdels anstalter att erhålla föreläsare jämväl från
fastlandet.

Eu del föreläsningsanstalter hafva anslutit sig till 1910 års folkbildningsmötes
i Stockholm uttalanden, hvilka återgifvas här nedan.

G. Tredje allmänna svenska folkbildningsmötets resolutioner,
a) Angående föreläsningsfrågan:

1) Hos Kung]. Maj:t göres framställning därom,

a) att nu gällande föreskrift (»föreläsningarne anordnas regelbundet,
visst antal timmar i veckan under fem till åtta månader och i väl afpassade
kurser») ändras därhän, att föreläsningarna böra anordnas i väl afpassade
kurser antingen med visst antal timmar i veckan under fem till åtta månader
eller under kortare tid med en eller flera föreläsningar dagligen, eller
ock på båda dessa sätt;

b) att anslag lämnas till de centrala föreläsningsbyråerna dels för anordnande
af serieföreläsningar genom kompetenta personer, dels till understöd
åt sådana nybildade föreläsningsföreningar, som ej kunna uppfylla de
ekonomiska villkoren för åtnjutande af statsunderstöd;

c) att på enahanda villkor, som för föreläsningsförening är gällande,
statsunderstöd må lämnas åt centrala organisationer, som arbeta i folkbildningssyfte
(folkbildningsföreningar, nykterhetsorganisationer, arbetareföreningar)
för anordnande af sammanhängande föreläsnings- och undervisningskurser enligt
ingifven och af Kungl. Maj:t gillad plan;

d) att inom ecklesiastikdepartementet anställes en sakkunnig rådgifvare
som granskar ansökningarna om statsunderstöd, samarbetar med föreläsningsbyråerna
och i öfrigt söker bidraga till föreläsningsverksamhetens — eventuellt
öfver biblioteksverksamhetens — sunda utveckling ;

e) att tiden, inom hvilken ansökan om statsbidrag till föreläsningsförening
skall inlämnas, sättes till den 15 november, så att de ordinarie oktoberstämmorna
kunna behandla frågan om kommunala anslag för samma ändamål
m. m.

2) För nedbringandet af de med föreläsningarna förbundna kostnaderna
böra lokalföreningarna mera än hittills sammansluta sig till efter ortsförhål -

landena lämpade förbund, som möjliggöra ett större antal föredrag af en
föreläsare under en sammanhängande resa.

Det är önskvärd! att föreläsningsföreningarna lämna föreståndaren tillbörlig
ersättning för arbete och pekuniär uppoffring, som hans uppdrag
medför.

3) Det är önskvärd!, att föreläsarne så vidt lämpligen ske kan utarbeta
och till föreläsningarna medföra s. k. grundlinjer med litteraturhänvisningar
(särskildt s. k. småskrifter), och böra såväl småskrifter och grundlinjer som
annan litteratur genom lokalföreningarnas försorg tillhandahållas för försäljning
vid föreläsningarna, hvarjämte föreläsarna själfva böra medtaga böcker
till förevisning med upplysning om, hvar de kunna rekvireras, om pris o. s. v.

Föreläsningsföreningarne böra, om de ej själfva äga bibliotek, träda i
förbindelse med biblioteksanstalter för anskaffande och utlåning af litteratur
för själfstudier i de ämnen, som i föreläsningarna behandlas.

4) Kurser i föreläsningskonstens teknik böra genom centralanstalternas
försorg anordnas för utbildandet af föreläsare.

5) Mötet uttalar den lilliga förhoppningen, att kommunala och kyrkliga
myndigheter så mycket som möjligt måtte främja föreläsningsverksamheten
genom att tillhandahålla lämpliga lokaler.

b) Angående biblioteksfrågan (i hvad den sammanhänger med föreläsningsrörelsen):

Samarbete mellan föreläsnings- och biblioteksverksamhet på samma ort
bör anordnas i betydligt högre grad än hittills, då dessa båda verksamhetsgrenar
äro hvarandras nödvändiga komplement.

ill. De sakkunnigas yttrande och förslag.

Då de sakkunniga nu gå att afgifva såväl yttrande öfver de bär ofvan
framställda anmärkningarna och önskemålen som förslag till ändrade bestämmelser
rörande den statsunderstödda föreläsningsverksamlieten, så anse sig
de sakkunniga först böra angifva sin uppfattning angående

(A) de populärvetenskapliga föreläsningarnas syfte.

Visserligen angifver skälfva rubriken till det af Riksdagen för ändamålet
beviljade anslaget, att detsamma afser »sådana anstalter och föreningar, som
anordna populärvetenskapliga föreläsningskurser i folkbildningssyfte», men
olika meningar ha gjort sig gällande om tolkningen af ordet »folkbildningssyfte»,
i det man såsom hufvudsak framhållit än det väckande, än det förströende,
än det kunskapsgifvande momentet i föreläsningsverksamlieten.

Under alla förhållanden måste emellertid — enligt de sakkunnigas uppfattning
— hållas i sikte, att denna föreläsningsverksamhet bör betraktas såsom
ett led i folkbildningsarbetet och att hvarje föreläsning skall afse att egga
åhörarna till själfverksamhet i teoretisk eller praktisk riktning.

Men härmed är blott i största allmänhet antydt en riktlinje för den statsunderstödda
föreläsningsrörelsen. Helt naturligt fordra alla, som intressera
sig för densamma, ett närmare angifvande af den uppgift, hvarom nu är
fråga.

Hvarje försök till ett sådant närmare angifvande skall säkerligen visa,
att ett mera detaljeradt bestämmande af syftet med en eller liera populärvetenskapliga
föreläsningar blir beroende först och främst af den ort, där
föreläsningen hålles. Genast möter motsättningen mellan a ena sidan orter,
där befolkningen icke kommit i beröring med andra bildningsmedel än dem
folkskolan disponerar, och de medelstora och större städerna eller öfverhufvudtaget
mellan land och stad, mellan glest bebyggda och tätt befolkade
områden af vårt land, med ett ord mellan de — icke i topografiskt, men väl
i afseende på tillgången på bildningsmedel — perifera och de centrala landsdelarna.
Under föreläsningsverksamhetens begynnelsestadium på en perifert
liggande ort torde densamma i första rummet böra afse att väcka nya
tankar, att rikta hågen mot nya intressen eller fördjupa och vidga de förut -

varande och att öfverhufvudtaget vänja åhörarna att begagna sig af det
muntliga föredraget till undervisning eller till förströelse, med andra ord:
lörelåsningarnas syfte hör till att börja med icke sättas högre än att inrikta
smaken på ett bättre tillvaratagande af de lediga stunderna, som fördrifvas
i slöhet eller ägnas åt sämre s. k. nöjen. I en tid, så rik på underhaltiga
förströelser som vår, torde det nämligen böra anses som ett för staten
angeläget ändamål att understödja en verksamhet, hvilken — äfven om dess
kunskapsgifvande resultat icke blifva så stora — likväl bjuder förädlande förströelse
och medel att draga tankarna från hvardagslifvets släp. Hela verksamheten
bör betraktas från synpunkten af att vara ett led äfven i de
sträfvanden, som afse att bibringa afsmak för den råhet i seder och förströelser.
hvilken synes snarare vilja till- än aftaga inom vissa åldersklasser af
befolkningen. Därför torde föreläsningsanstalterna böra tillåtas att undantagsvis
i samband med föreläsningar anordna äfven goda aftonunderhållningar.

I den man verksamheten fortskrider på en ort eller där densamma är
förlagd till en tättbebyggd plats, där befolkningen är mera öfvad i fråga om
begagnandet af olika bildningsmedel, framförallt af både det tryckta och
talade ordet, där måste fordringarna på föreläsningsverksamhetens syfte
laga hänsyn till föreläsningarnas fostrande och kunskapsgifvande möjligheter.
I samma man en trakts befolkning haft eller har tillgång till andra bildningsmedel
eller till förädlande förströelser, dess mera böra fordringarna på de
därstädes anordnade föreläsningarna inrikta sig på det undervisande syftet.

De sakkunniga önska framhålla vikten af den art af folkundervisning,
som meddelas i yrkesskolor, aftonskolor eller s. k. praktiska kurser, och som
var tid med dess stora fordringar på ökade fack-, yrkes- och specialkunskaper
på skilda områden i så hög grad krafvel''. Men på samma gång
vilja de sakkunniga påpeka, att de nu ifrågavarande föreläsningarna icke
böra likställas eller förväxlas med nyssnämnda eller andra dyl. undervisningsformer.
Dessa innebära nämligen en sådan samverkan mellan lärare och
deltagare, att den förre kan kontrollera det sätt, hvarpå hvar och en af de senare
tillgodogör sig undervisningen, hvilket i sin ordning tvingar till ett så begränsadt
antal deltagare, att läraren kan träda i personlig beröring med hvarje deltagare.

\ id bedömandet af de populärvetenskapliga föreläsningarna måste man utgå
från, att just denna form för det talade ordets framförande afser att samtidigt
träffa ett så godt som obegränsadt antal åhörare, hvarvid också åskådningsmaterialet
måste vara så beskaffad^ att detsamma kan demonstreras
för hundratals åhörare samtidigt.

Såsom ofvan (sid. 15) blifvit nämndt, har Riksdagen 1898 förklarat, att

statsanslaget endast finge afse föreläsningskurser, men icke finge använda?
till bekostande af elementarundervisning i aftonskola. Emellertid komma de
sakkunniga framdeles att föreslå, att en viss del af de för föreläsningar beviljade
medlen under särskilda omständigheter måtte få användas för dylik
undervisning.

Beteckningen »populärvetenskapliga» angifver på en gång, att föreläsningarnas
innehåll skall grunda sig på vetenskapliga eller praktiska fackstudier
och att framställningssättet skall vara allmänfattligt. Den förra
fordran syftar på föreläsarens förmåga att behärska sitt ämne, den senare på
hans framförande och på åhörarnas förutsättningar i fråga om tillgodogörandet
af det, som i föredraget meddelas. Då dessa föreläsningar afse alla samhällsklasser,
bör föreläsaren hos åhörarna icke förutsätta större kunskapmått
än folkskolans.

Om man med den enstaka föreläsningen icke afser ett uteslutande och
direkt kunskapsmeddelande och tillsvidare i de flesta fall icke kan påräkna
tillgång till andra bildningsmedel, genom bvilka åhöraren kan få tillfälle till
själfstudier, så bör, såsom nämndt, i alla händelser hvarje föreläsning afse själfverksamhet
hos åhöraren. Detta sker genom att hos honom väcka intresse och
nya tankar vare sig inför frågor, som ligga inom hans dagliga erfarenhetskrets,
eller inför spörsmål, som röra sig på helt andra områden eller i helt andra plan.
Det för ett så stort flertal synnerligen enformiga hvardagslifvet och enahanda
arbetet torde säkert både för den enskilde och för samlifvet i hem och på
arbetsplats kunna fä ett nytt och värderikt innehåll genom att hågen och
intresset vändas till ett mer eller mindre själfständigt tankearbete, som antingen
fördjupar redan vunnen erfarenhet eller vidgar lifssynen till att omfatta
nya områden.

Stoff för och ledning i eu sådan tankeverksamhet kan i riklig mängd
framgå ur en enda föreläsning, men i regeln gifver sig nog förr eller senare
tillkänna ett behof efter mera stoff och mera ledning genom andra bildningsmedel
och då i första rummet böcker.

I afseende på valet af ämnen bör hänsyn tagas till det förut anförda sålunda,
att detsamma rättas efter olika orters behof samt efter befolkningens
växlande bildningsgrad.

Särskildt där föreläsningsverksamheten är ny, böra ämnena och framställningen
i allmänhet anknyta sig till befolkningens dagliga lif och gärning
och stå i samband med dennas eget erfarenhetsområde. Därjämte böra lättfattliga
och intresseväckande föreläsningar, som föra åhörarna utanför och kanske
till och med ofvanför deras hvardagliga tankevärld, äfvenledes förekomma.

I stort sedt kunna de olika ämnesgrupperna indelas i allmänna och
speciella.

De förra afse människornas samhörighet såväl inom nu lefvande släktled
som med gångna och kommande tiders folk, världsalltets och naturens
lagbundenhet samt de stora personligheternas betydelse, hvarvid icke blott
snillenas och hjältarnas, banbrytarnas och anförarnas lif och gärning utan
öfverhufvudtaget alla ädla sträfvanden och allt redbart arbete bör få sin plats
i framställningen. Såväl det vetenskapliga som det praktiska arbetets svårigheter
och segrar, såväl de vunna resultaten på olika områden som arbetsmetoderna
och vägarna böra skildras. Dessa »allmänna» föreläsningar böra
afse att hos åhörarna väcka intresse och eftertanke i allmäntmänskliga spörsmål
samt gifva dem ledning vid sysslandet med dithörande problem och
öfverhufvudtaget afse ett fostrande syfte.

Inom de speciella ämnesgrupperna kan man draga en gräns mellan å
ena sidan sådana föreläsningar, hvilka åhörarna praktiskt kunna tillgodogöra
sig, såsom exempelvis angående medborgarkunskap och hälsovård m. m., och
å andra sidan sådana som skildra land och folk, främst vårt eget land och
dess utvecklingsmöjligheter, näringslifvets olika områden, de vetenskapliga
upptäckterna, det ekonomiska samhällslifvets lagar m. in.

Särskild! önskvärda äro föreläsningar, som — i det de afhandla olika
yrkens och näringsgrenars historia och utveckling samt de behof som framkallat
dem och de upptäckter som fulländat dem — tillika visa det nödvändiga
sambandet mellan olika yrken, skilda näringsgrenars beroende af hvarandra,
hvarje facklig uppgifts sammanhang med lifvet i dess helhet. I den
mån föreläsnings verksamheten medverkar till spridande och fördjupande af ett
sådant betraktelsesätt, torde den till någon del kunna bidraga att alstra den
arbetsglädje, som grundar sig på insikten om detaljuppgiftens betydelse för
det stora hela. Vår tids arbetsmetoder ha onekligen flyttat den enskilde
arbetaren så långt från den slutprodukt han bidrager att skapa, att det numera
för de allra flesta torde vara mycket svårare än i forna dagar att skönja
och känna sambandet mellan delarne och det hela.

I den mån mera ingående behandling af ett ämne afses och det kunskapsgifvande
syftet träder i förgrunden, blir den enstaka, fristående föreläsningen
i de flesta fall otillräcklig. Man måste då öfvergå till serieföreläsningar,
af hvilka två eller flera på hvarandra följande innehålla en sammanhängande
framställning i ämnet.

Från flera håll har uttalats önskvärdheten af, att den undervisning, som

genom de nu afhandlade föreläsningarna afses, måtte delvis omläggas för
uppnående af ett elementärt praktiskt syfte, med andra ord, att de för denna
verksamhet afsedda penningmedlen finge till en del användas för elementär
undervisning exempelvis i svenska språkets muntliga och skriftliga behandling,
i kommunalkunskap, i enklare bokföring och kostnadsberäkningar, i första
hjälpen vid olycksfall, i barnavård m. m. Hvad ämnen rörande landtbruket
beträffar, så har Riksdagen under 9:de hufvudtiteln beviljat 50,000 kronor
för undervisning till det mindre jordbrukets höjande (småbrukarkurser), hvarmte
hushållningssällskapen understödja detta slag af praktiska kurser.

För närvarande få de beviljade medlen (se ofvan sid. 15) icke användas
till bekostande af s. k. praktiska kurser. Det har emellertid visat sig, bl. a.
genom af kapten Ernst Liljedahl utförda undersökningar bland värnpliktige,
att befolkningen i vidsträckta trakter af vårt land äger allt för litet tillfälle
till vidmakthållande af de under skoltiden förvärfvade färdigheterna, såsom
svenska språkets behandling i tal och skrift, räkning m. m. Å andra sidan
kräfva vår tids förhållanden äfven inom de bredare samhällslagren dylika elementära
kunskaper, men för de 18—20-åringar och äldre, som önska erhålla
undervisning i dylikt syfte, stå i de flesta fall på landsbygden och i mindre
samhällen inga anordningar till buds. Äfven i fråga om kommunalkunskap,
enklare bokföring, samaritvård och barnavård behöfves eu elementär, praktisk
undervisning, som flertalet vuxna, hvilka däraf äro i behof, icke äga tillfälle
till. I anledning häraf vilja de sakkunniga föreslå, att på orter, där annat
tillfälle icke finnes till elementära praktiska kurser för vuxna, högst eu
tredjedel af de sammanlagda, för föreläsningsverksamheten afsedda slätsöm
ortsbidragen må få användas till bekostnad af s. k. praktiska kurser
i ofvan angifna och närliggande ämnen. För att emellertid det ursprungliga
syftet med de för föreläsningar beviljade medlen genom den föreslagna
anordningen icke skall förryckas, föreslå de sakkunniga, att praktiska kurser
endast få anordnas vid anstalter, för hvilka statsbidraget utgör trehundra
kronor eller därutöfver.

I samband med frågan om föreläsningarnas syfte står det med statsbidraget
förbundna vilkoret: »alla politiska och religiösa strider och förhandlingar
blifva förbjudna.» Enligt de sakkunnigas mening bör detta vilkor (och
denna förbindelse vid ansökan om statsbidrag) kvarstå med den innebörd fortfarande
såsom hittills, att föreläsningarna väl må afhandla religiösa och politiska
frågor, dock under den bestämda förutsättning, att framställningen är
strängt saklig och aldrig får taga agitationens form, samt att öfverläggningar
och diskussioner icke må förekomma i samband med föreläsningarna.

50:

B. Föreläsarna.

Fordringarna på en föreläsare inom den verksamhet, hvarom nu är fråga,
torde vara, att han i kunskapsväg behärskar sitt ämne och att han äger den
framställningskonst, som är nödvändig för åhörarnas tillgodogörande af hans
föredrag.

Flertalet af de i byråkatalogerna upptagna föreläsare hafva aflagt universitetsexamen.
Där finnas alltså i katalogerna från Stockholm, Lund och
Göteborg öfver 50 akademiska lärare, 21 präster, 10 tjänstemän, 14 läkare,
öfver 130 läroverks-, seminarie- och folkhögskolelärare jämte filosofie och
teologie licentiater samt teologie kandidater ej upptagna i förut nämnda grupper,
summa 225 af 380. Fackmän på jordbruket och dess binäringar 22, officerare
17, folkskollärare 14, studenter och filosofie kandidater 10, ingenjörer och
arkitekter 2, bankdirektör 1, summa 06, återstå 90 utan uppgifvet yrke.

Trots antalet i byråkatalogerna upptagna föreläsare (omkring 500) visar
sig likväl otillräcklig tillgång på föreläsare på den grund att största delen
af dem genom sin dagliga verksamhet äro så bundna, att endast ett fåtal
kunna föreläsa när som helst utanför den ort, där de äro bosatta.

Särskild t visar sig en påfallande och beklaglig brist på föreläsare inom
de praktiska yrkena, inom olika näringsgrenar, skilda industrier m. m. Å andra
sidan synes det helt naturligt, alt det ojemförligt största antalet föreläsare
äro att finna bland dem, som antingen utöfva eller utbilda sig till lärarbefattning
vid universitet, läroverk, seminarier, folkhögskolor, eller eljest vid
sidan af akademiska yrkesstudier haft. tillfälle till öfning i muntlig framställningskonst.

De anmärkningar, som framställts i fråga om föreläsarna, afse dels
bristande sakkunskap, dels bristande framställningsförmåga, och slutligen har
från flera lokalanstalter påpekats, att vissa föreläsare tyckas betrakta denna
sin verksamhet så godt som öfvervägande ur affärssynpunkt.

Hvad sakkunskapen beträffar, har bristen på föreläsare öfver hufvud
taget bidragit därtill, att centralbyråerna då och då nödgats antaga föreläsare,
som inom de af honom angifna ämnesgrupperna — efter hvad sedermera
visat sig — endast förvärfvat andra-hands-kunskaper genom studier af refererande
litteratur, uppslagsböcker och dylikt, Särskildt hyad beträffar ämnen,
som ligga utanför de vid olika slag af högskolor förekommande kunskapsområden,
är det helt naturligt ganska svårt att konstatera i hvad mån en

person, som anhåller att bli upptagen i en byräkatalog, sakligt behärskar
vederbörande ämne. * Om å ena sidan en aflagd examen innebär vitsord därom,
att sökanden verkligen idkat studier inom det ena eller andra området, och
å andra sidan personer, som i det praktiska lifvet arbeta inom étt visst fack,
redan därigenom kunna anses besitta erforderlig kunskap, så lärer icke kunna
förnekas, att personer finnas, som genom själfstudier utanför sitt egentliga
lefnadsyrke skaffat sig tillräckliga kunskaper i ett eller annat ämne för att
i detta afseende godkännas såsom föreläsare.

I regel bör sålunda af föreläsare fordras antingen teoretiska första-handsstudier
eller praktisk erfarenhet på det område, inom hvilket han önskar
föreläsa.

Hvad brister i framställningssättet beträffar, göres bland annat den anmärkningen,
att föreläsningarna äro »för lärda», med andra ord röra sig
ofvanför åhörarnas bildningsnivå och fattningsförmåga. Ett framställningsätt,
som lämpar sig för en i föreläsningars åhörande tränad storstadspublik, visar
sig mången gång alls icke passa ute på landsbygden. Åhörarnas obekantskap
med eller bristande vana vid en del vetenskapliga och tekniska facktermer
förbises stundom af föreläsaren, hvarigenom störa delar af ett föredrag
helt och hållet gå förlorade. En del föreläsare äro så bundna af sina
koncept, att den psykologiskt nödvändiga kontakten mellan talaren och åhörarna
aldrig kommer till stånd.

En de! föreläsningar, livilka synas vara så godt som uteslutande text
till en serie skioptikonbilder, kunna i de flesta fall utföras likaväl af någon
på orten boende som af en resande föreläsare (bildserier med tillhörande af
fackmän skrifvén text uthyras eller utlånas för sådant ändamål från centralbyråerna).

Hvad beträffar anskaffandet af goda föreläsare, vilja de sakkunniga framhålla
önskvärdheten af att allt flera personer från skilda verksamhetsområden
måtte ställa sin fackkunskap och sin framställningsförmåga till disposition för
det syfte, hvarom nu är fråga. Framförallt kräfvas flera föreläsare från det
praktiska lifvet och från olika näringsgrenars områden, men äfven inom andra
ämnesgrupper motsvarar tillgången icke behofvet, bland annat pa den grund
att — såsom ofvan nämnts — flertalet föreläsare af sin egentliga verksamhet
hindras att annat än då och då hörsamma föreläsningsanstalternas kallelse.
Vid sådant förhållande har fråga uppstått om anställandet af föreläsare, som
under åtta månader af året helt och hållet stode till föreläsningsanstalternas
förfogande och sålunda under två tredjedelar af året befunne sig på resande
fot. Dessa »stätsföreläsare« — så benämnda vid de tillfällen, då denna tanke
diskuterats — skulle erhålla fast lön (jämte reseersättning) med skyldighet

att så godt som dagligen under de månader, då föreläsningsanstalternas verksamhet
pågå, föreläsa enligt viss på förhand uppgjord resplan.

För de få föreläsare, som hittills kunnat för eu eller flera månader
ägna sig åt resor i föreläsningssyfte, har vanligtvis någon centralbyrå
gjort upp program efter rekvisitioner från de lokala anstalterna. Denna väg
torde vara den enda lämpliga i sträfvande^ att så mycket som möjligt binda
en god föreläsare vid denna verksamhet. Att däremot »fast anställa» en
person antingen mot lön eller mot garanti af ett visst antal föreläsningar
så godt som dag efter dag åtta månader af året, lärer endast i sällsynta
tall lämna ett godt resultat, då ett ideligt upprepande af ett eller ett fåtal
föredrag i längden måste verka aftrubbande på föreläsarens intresse för sitt
uppdrag och till slut alstra ett maskinmässigt framställningssätt med
minskad möjlighet att ^intressera åhörarna och rycka dem med. Naturligtvis
finnas undantag, och en och annan föreläsare skulle nog utan nu nämnda
risk kunna ägna sig helt åt den ifrågavarande verksamheten, men i så fall
torde den lämpligaste anordningen vara den, att vederbörande centralbyrå
i sin förteckning eller på annat sätt underrättar föreläsningsanstalterna därom
för att — efter ingångna rekvisitioner — uppgöra reseplan för den sålunda
disponible föreläsaren. Fn sådan uppgörelse kan då träffas för hvarje år
eller hvarje termin utan att binda någondera parten för en afsevärd framtid,
bvilket senare kan medföra risker för bådadera.

Frågan om utbildning af blifvande föreläsare har varit föremål för öfverläggning
vid det senaste folkbildningsmötet i Stockholm (se ofvan sid. 44), där
kurser i föreläsningskonstens teknik anbefalldes. Vid nämnda möte upplystes,
att Folkbildningsförbundet under år 1909 genom meddelande till ett flertal
studentföreningar inbjudit till en dylik 10-timmars kurs enligt visst uppgifvet
program; kursen inställdes emellertid af brist på deltagare.

Bästa vägen för utbildning till föreläsare torde nog vara den, att nybörjaren
förlägger sin verksamhet till mindre föreningar, exempelvis inom arbetaroch
nykterhetsorganisationer, hvilka ständigt äro i behof af föreläsare, men icke
äro i stånd att erbjuda annat än helt anspråkslösa arfvoden. Flera studentföreningar
i Uppsala och Lund utsända listor med uppgifter på föreläsare, som
efter rekvisition och mot ringa ersättning föreläsa inom föreningar och samfund,
hvilka sakna tillgångar eller understöd för en dylik verksamhet. Fordringarna
på föreläsarens framställningsförmåga äro helt naturligt här mindre
liksom ock kritiken mildare, hvadan nybörjaren och den mera oerfarne föreföreläsaren
— om han eljest äger några anlag — här får tillfälle att utbilda
sig utan den hämmande inverkan af en alltför fordringsfull kritik.

På lal har äfven varit införandet af »profföreläsningar», anordnade af
centralbyråerna helt enkelt sålunda, att ett föredrag inom en arbetar- eller
nykterhetsförening afhördes af två eller tre ombud, livilka sedermera till den
centralbyrå, i hvilkens katalog föreläsaren önskade bli upptagen, skulle afgifva
omdöme angående både den sakkunskap och den framställningsförmåga, som
genom föredraget lades i dagen. Måhända komma centralbyråerna framdeles
att begagna sig af ett sådant förfaringssätt; för närvarande lära de såsom
hittills få nöja sig med muntliga eller skriftliga uttalanden angående en sökande
föreläsares lämplighet.

Hur en centralbyrå än förfar vid en föreläsares antagande, lära nog anmärkningar
mot en sådan antagen föreläsare kunna komma att framställas.
En antagen föreläsares fortsatta verksamhet bör därför kunna bli föremål för
den kontroll, hvarom de sakkunniga här nedan i ett annat sammanhang
komma att yttra sig.

Förutom de föreläsare, hvilka efter egen ansökan och på grund af därtill
fogade vitsord, upptagas i centralbyråernas förteckning, bör i detta sammanhang
äfven sägas några ord om s. k. lokala krafter, hvarom flera gånger
talats i de från föreläsningsanstalterna inkomna svaren (se ofvan sid. 35).
På en del orter, särskild! på mera aflägset liggande, har föreläsnings verksamheten
— framför allt i dess begynnelse, men äfven i fortsättningen — möjliggjorts
därigenom att i trakten boende personer (präster, läkare, ingenjörer,
tjänstemän in. fl.) af intresse för saken och utan ersättning eller mot en mycket
obetydlig sådan erbjudit sig att föreläsa vid ortens föreläsningsanstalt.
Alltjämt torde den förevarande verksamheten på många orter icke blott behöfva
utan äfven vara beroende af dessa lokala föreläsares medverkan. jÅ
andra sidan torde det knappast kunna blifva tal om, att dessa föreläsare vare
sig skulle intvingas i byråkatalogerna eller eljest behöfva godkännas af någon
centralanstalt för att få föreläsa inom ortens föreläsningsanstalt.

I ännu högre grad lära »lokala krafter» bli erforderliga vid de elementära,
praktiska kurser, om Indika de sakkunniga här ofvan (sid. 49) uttalat
sig.

Till slut vilja de sakkunniga i fråga om föreläsarnas kompetens framhålla,
att det helt naturligt först och sist blir föreläsarens personlighet som afgör
hans skicklighet för den uppgift, hvarom här är fråga.

C. Planläggning, serieföreläsningar och bygdekurser.

Den nu gällande föreskriften, att föreläsningarna skola ordnas »regelbundet,
visst antal timmar i veckan under fem till åtta månader och i Väl
afpassäde kurser» utgör det i formellt afseende största hindret för ett ändamålsenligt
anordnande af föreläsningarna, åtminstone vid det öfvervägande
antalet föreläsningsanstalter. Visserligen äger Kimgl. Maj:t i fråga om anstalter,
som ha sin verksamhet på landsbygden, att härvidlag göra de eftergifter,
som omständigheterna kunna påkalla, men äfven i mindre städer och
köpingar verkar den nyss citerade föreskriften ofördelaktigt.

Först innebär nämligen uttrycket »visst antal timmar i veckan under
fem till åtta månader», att minst 20 å 22 föreläsningar skola anordnas under
året, under det att en del anstalter för närvarande faktiskt icke äro i tillfälle
att anordna mer än 10 å 12, ja, icke mer än 8 å 9 föreläsningar per
år. Ett »regelbundet» anordnande blir då liktydigt med en föreläsning
hvar annan eller hvar tredje vecka under fem till åtta månader af året.
Mycket ofta förekomma ännu längre mellanrum mellan tvänne föreläsningar
i det dessa — för nedbringandet af reseersättningen — anordnas till ett antal
af två å tre under en lördag och den därpå följande söndagen, livilket medför
ett betydligt tidsmellanrum till den därefter nästkommande föreläsningen.

Försök att — med iakttagande af den nu omtalade föreskriften i öfrig!
— anordna föreläsningarna »i väl afpassade kurser» hafva gjorts på flera
ställen, i de flesta fall utan framgång. Med orden »väl afpassade kurser»
hör väl förstås, att ett flertal på hvarandra följande föreläsningar afhandla
ett och samma ämne, så att donna »serie» bildar ett sammanhängande helt.
Det har emellertid — såsom ofvan nämnts — på de flesta orter, där försök
i den vägen gjorts, visat sig, att åhörarnas intresse icke räckt till för eu
dylik serie, redan efter 3 å 4 föredrag bär besöksfrekvensen sjunkit, ett
faktum, som torde förklaras däraf, att eu tid af två veckor eller längre mellan
två på hvarandra följande föredrag är för utdragen för att hos åhörarna
bibehålla intresset eller alstra det samband mellan de olika föredragens innehåll,
som framställningen afser. Ännu mera b ea k Lans vä cd härvidlag är den ofta
förekommande omständigheten, att ett flertal åhörare af olika anledningar
hindras närvara vid en eller annan föreläsning inom en serie, livilket naturligtvis
bryter sammanhanget och minskar intresset.

Skola serier med fördel kunna anordnas i mindre städer, köpingar och på
landsbygden, så måste desamma koncentreras på en kortare tid, ja, eu föreläsningsanstalt
borde äga rätt, att, där ortsförhållandena göra det önskvärdt,

förlägga, eu. dej af eller alla årets föreläsningar till eu eller två »bygder
kurser», beräknade att räcka flera dagar, under hvilken tid föredrag, afsedda
för bygdens befolkning, kunde anordnas hvarje dag i olika ämnen,, men hvarje
ämne åter kunde behandlas i ett flertal tätt på hvarandra följande föreläsningar.
Genom en dylik koncentration af föreläsningsverksamheten skulle — en-,
ligt hvad erfarenheten visat vid olika s. k. nykterhets-, hembygds-, sommar- och
vinterkurser — intresset hos åhörarna räcka till för ett djupare ingående i
ett eller flera ämnen och säkerligen skulle dylika bygdekurser i de orter,
där, de anordnades, verka i hög grad uppryckande på befolkningens bildningsintresse
öfver hufvud taget.

Från de nämnda nykterhets- m. fl. kurser liar dessutom den erfarenheten
vunnits, att serier, vid hvilka olika föreläsare behandla ett gemensamt
ämne, ytterst sällan vinna den önskvärda planmässigheten, då därtill — för
undvikande af omsägningar eller luckor i föreläsningarna — skulle erfordras
en del konferenser och öfverläggningar mellan föreläsarna, som torde vara
ganska svåra att åstadkomma.

Ett stort antal föreläsningsanstalter ha uttalat den önskan, att föreläsningsrörelsen
alltjämt måtte få bibehålla samma frihet till formerna som
hittills, och att anordnandet af serier icke måtte åläggas anstalterna, då på
många orter tiden ännu icke synes vara inne för en öfvergång från fristående
föreläsningar till serieföreläsningar.

De sakkunniga, som i fråga om ändrade föreskrifter för föreläsningsverksamheten
hysa den grunduppfattningen, att den bör erhålla större frihet
men noggrannare hontroll än hittills, anse den ändring af nu gällande villkor
för statsbidrags erhållande högeligen önskvärd, att lokal anstalt må kunna
planlägga sina föreläsningar antingen såsom hittills spridda öfver en afsevärd
del af året eller sammanträngda till en eller flera kortare tider under året eller
slutligen både spridda och sammanträngda, allt lämpadt efter förhållandena på
orten. Den uppgjorda planen borde bifogas ansökan om statsbidrag, naturligtvis
åtföljd af ett eller flera alternativ, för den händelse bristande tillgång
på föreläsare ‘eller andra omständigheter skulle hindra den först uppgjorda
planens genomförande. Både vid spridda och sammanträngda föreläsningar
kunna desamma anordnas vare sig såsom fristående eller uti serier.

Den anordning, som nyss i förbigående omnämnts under beteckningen
bygdekurser, torde på en del orter och under vissa omständigheter blifva af
stor betydelse. Förlagd till en tid af året, då ortens befolkning vore mindre
upptagen af det dagliga arbetet, såsom periodvis inom jordbruksdistrikt, eller
då en öfverenskommelse om arbetstidens inskränkning för några dagar inom
en viss industri kunde träffas, skulle en sådan bygdekurs säkerligen blifva

flitigt besökt. Med tre till fyra timmars program hvarje eftermiddag i fem
till sex dagar skulle ett ingalunda obetydligt arbete för väckelse och kunskapsmeddelande
kunna åstadkommas dels genom föreläsningar i förbindelse
med exkursioner och förevisningar, dels genom praktiska kurser och slutligen
genom öfverläggningar eller samtal mellan deltagare och föreläsare. Genom
en dylik anordning blefve också kostnaderna per föreläsning mindre och dessa
skulle sålunda kunna med samma totalkostnad hållas till större antal än
spridda föreläsningar.

Förslagsvis vilja de sakkunniga här meddela programmet för en bygdekurs,
beräknad till fem dagar med tre till fyra föreläsningar dagligen: kommunalkunskap
4 timmar, hälsovård 4 timmar, svensk historia eller litteratur 4
timmar, »hemortslära» i förbindelse med exkursioner, afsedda för studier
under sakkunnig ledning af traktens växt- och djurlif, natur- och fornminnesmärken
eller af dess geologiska och historiska utveckling, dess näringslif
m. m. Exkursionerna kunde förläggas till helgdagar, under det förevisningar
eller en anspråkslös utställning af konstnärliga reproduktioner, af undervisningen
belysande föremål m. m. kunde pågå dagligen. Vid sidan af detta
program eller ersättande en del af detsamma kunde eu kurs rörande det
smärre jordbruket och dess binäringar anordnas, om också icke bekostad af
föreläsningsanstalten (jämför ofvan sid. 49 angående anslag från nionde hufvudtiteln).
Kursen kunde lämpligen inledas och afslutas med föredrag i förbindelse
med musik och sång.

I samband med frågan om planläggningen af föreläsningsverksamheten,
vilja de sakkunniga framhålla önskvärdheten af, att föreläsningsanstalterna i
riket åläggas att årligen anordna minst tolf föreläsningar för år räknadt,
hvarjämte i sadant syfte framdeles kommer att föreslås ett minimibelopp för
utgående statsbidrag af tvåhundra kronor. Antalet anstalter, hvilkas statsbidrag
under år 1910 understeg 200 kronor, utgjorde nio.

För att emellertid icke alldeles utestänga sådana anstalter, hvilkas resp.
ortsunderstöd icke komma att uppgå till tvåhundra kronor, från erhållandet
af statsbidrag, anse de sakkunniga, att en viss summa — förslagsvis och högst
tretusen kronor — borde ställas till Kungl. Maj:ts förfogande att genom centralbyråerna
till lika stort belopp som resp. ortsbidrag under tvåhundra kronor
tilldelas föreläsningsanstalter, som i öfrig! uppfylla föreskrifna villkor.
Sådan mindre anstalt borde dock endast försöksvis erhålla det nu föreslagna
statsbidraget under hvart och ett af högst trenne på hvarandra följande år,
under hvilken tid dess verksamhet borde uppmärksamt följas af vederbörande
centralbyrå.

D. Kostnadsfrågan.

En af de oftast förekommande anmärkningarna mot föreläsningsverksamheten
i dess nuvarande läge riktar sig mot de med föreläsningarna förbundna
dryga kostnaderna.

Vid bedömandet af denna fråga och för utredning om och i hvad mån
dessa kostnader kunna nedsättas, måste man först tillse hvilka utgifter, som
äro förenade med föreläsningarnas anordnande. Dessa utgifter kunna lämpligen
rubriceras på följande sätt:

a) hyra af lokal jämte städning, belysning och värme,

b) föreläsarens arfvode,

c) » reseersättning,

d) » »dagtraktamente»,

e) annonser och programtryck,

f) arfvode till föreståndaren.

Såsom förut nämnts (sid. 35) utgör lokalhyran (a) jämte annonsering och
tryck (e) de mest tyngande utgifterna för de större städernas anstalter, hvaremot
för aflägset liggande föreläsningsanstalter, särskildt i den mån orten
saknar järnvägsförbindelse, utgifterna under b, c och d äro de mest afsevärda.

Hvad utgiftsposten a beträffar, torde densamma knappast böra bli föremål
för någon närmare utredning. Flerstädes på landsbygden och i mindre
städer och stadsliknande samhällen torde skolsalar eller andra kommunala
lokaler ställas kostnadsfritt eller i det närmaste kostnadsfritt till föreläsningsanstaltens
disposition. Af några bland de inkomna svaren synes man stundom
— i syfte att få större statsbidrag — såsom kommunalt anslag upptaga fingerade
poster motsvarande likaledes fingerade utgiftsposter för lokalhyra.
Vid ansökningshandlingarnas granskning inom vederbörande länsstyrelser bör
naturligtvis om möjligt tillses, att dylika obefintliga, men bokförda värden icke
tagas med i beräkningen af de för statsbidragets storlek bestämmande inkomsterna
från orten.

De svårigheter, som på en del orter alltjämt visat sig i fråga om erhållande
af lokal, stå icke i samband med kostnadsfrågan utan med omständigheter,
som på annat ställe i detta betänkande omnämnas (sid. 61).

I afseende på utgiftsposterna a, e och f hafva de sakkunniga intet att
föreslå i syfte att nedsätta desamma och vilja i öfrigt endast anföra följande.

Lokalhyran med dithörande utgifter torde böra betraktas såsom en rent
kommunal angelägenhet.

Beträffande annonser och program synas föreläsningsanstalternas styrelser
på många orter icke förstå betydelsen däraf, att kännedom om föreläsningsverksamheten
sprides bland ortens befolkning och att de särskilda föreläsningarna
tillkännagifvas på ett tillfredsställande sätt. Korta meddelanden
i tidningarnas notisafdelning äro minst lika nödvändiga som själfva annonserna
och införas i regeln kostnadsfritt. Tryckta program för terminens (eller
årets) föreläsningar vid en anstalt äro också i hög grad önskvärda, ej minst
— där så ske kan —■ med hänsyn till de litteraturhänvisningar, hvarom de
sakkunniga på annat ställe (sid. 65) uttala sig. Annonsering och program
böra användas i större utsträckning än hvad för närvarande är fallet.

Föreståndarna nedlägga i de bestå fall ett afsevärdt arbete och få dessutom
— enligt uppgift från flera håll — stundom vidkännas pekuniära uppoffringar.
I senaste folkbildningsmötes uttalande (se ofvan sid. 44) om önskvärdheten
af arfvode till föreståndare, naturligtvis lämpadt efter omfattningen
af respektive föreläsningsanstalters verksamhet, anse sig de sakkunniga böra
instämma.

En föreläsningsanstalt har — tydligen i syfte att öka förutsättningarna
för statsbidrag — såsom bidrag af enskilda upptagit 150 kronor (hela årsinkomsten
463 kronor), motsvarande en utgiftspost å samma belopp »i arfvode
till styrelseledamöter och föreståndare».

Med afseende på den del af de med föreläsningsverksamheten förbundna
kostnaderna, som föranledt de flesta anmärkningar, nämligen de under b, c
och d härofvan upptagna utgiftskostnaderna, märkes först beträffande själfva
det till föreläsaren utgående arfvodet (således reseersättning och »dagtraktamente»
icke medräknade), att detta näppeligen lärer kunna nedsättas.
Sedan lång tid tillbaka har arfvodet för en föreläsning vid en statsunderstödd
anstalt i regeln utgått med tjugofem kronor. Ett nedsättande af
detta belopp torde — efter hvad erfarenheten visat — sänka kompetensnivån
bland föreläsarna. Med bibehållande af det nu vanliga arfvodesbeloppet
torde däremot den i stort sedt tillfredsställande bildningsgraden
och framställningsförmågan kunna garanteras i fråga om de föreläsare,
som antagits eller komma att antagas, detta oaktadt framställningar om
höjda arfvoden icke saknats från föreläsare. En gradering af arfvodesbeloppen
allt efter föreläsarens större eller mindre skicklighet lärer knappast
vara möjlig att genomföra, äfven om den skulle kunna anses önskvärd.
Såsom ofvan nämnts (sid. 52) utgifva vissa studentföreningar förteckningar
på föreläsare med arfvoden varierande från fem till femton kronor, men
då flertalet af dessa föreläsares verksamhet — såsom de sakkunniga redan
framhållit — bör betraktas såsom ett utbildningsskede, så anse de sak -

kunniga sig icke böra taga hänsyn till denna grupp af föreläsare, då frågan
gäller det arfvodesbelopp, som statsunderstödd föreläsningsanstalt bör utbetala
till de i byråkatalog upptagna föreläsarna. Intet formellt hinder
finnes för föreläsningsanstalterna att begagna sig af de på nämnda studentföreningars
listor upptagna föreläsarna, men de sakkunniga ha anledning tro,
att sistnämnda föreläsare, Indika med sitt erbjudande afse helt andra organisationer,
när deras besök gäller statsunderstödda anstalter, icke låta sig nöja
med mindre arfvoden än de, som vanligen utbetalas vid ifrågavarande anstalter.

Ett bepröfvadt och tillrådligt sätt att nedbringa kostnaderna för föreläsningsverksamheten
är den ofvan (sid. 35) omnämnda insatsen af »lokala
krafter».

Dessutom böra de ekonomiskt mindre bärkraftiga anstalterna en och
annan gång använda sig af de förut (sid. 51) omtalade tryckta föredragen
med tillhörande skioptikonbilder.

Anse de sakkunniga sålunda, att själfva arfvodesbeloppen näppeligen böra
bli föremål för nedsättning, så blir förhållandet helt annat, då man granskar
kostnaderna för föreläsarnas resor på järnväg, ångbåt eller skjuts. Upprepade
gånger har fråga väckts vid folkbildningsmöten om framställning rörande fria
resor eller nedsatta biljettpris för föreläsare; vid ett stort antal enskilda järnvägar
medgafs under några år sådan nedsättning, men med införandet af
zontariffsystemet upphörde så godt som detta medgifvande. Insikter om det
ändamålslösa med dylika hemställande!! har hindrat deras frambärande.

Ett sätt att nedbringa resekostnaderna är flerstädes med framgång använda
nämligen ett sådant anordnande af föreläsarnas reseturer att resekostnaderna
kunna fördelas på flera föreläsningar. Särskild! ha länsförbunden
och en del andra sammanslutningar mellan lokala föreläsningsanstalter (se
ofvan sid. 38, 39) tagit till sin uppgift att genom ordnandet af föreläsningsturnéer
göra det möjligt äfven för mindre och aflägset liggande anstalter att
utan alltför stora kostnader erhålla besök af resande föreläsare.

I afsikt att minska resekostnaderna för aflägset liggande anstalter och
därigenom bereda dem tillfälle till flera föreläsningar för år räknadt, anse sig
de sakkunniga böra föreslå, att af det anslag, som Riksdagen framdeles kommer
att bevilja för populärvetenskapliga föreläsningar, Kungl. Maj:t skulle
äga disponera högst tiotusen kronor till resekostnadsbidrag att genom centralbyrå
utbetalas för föreläsare hos aflägset liggande föreläsningsanstalter. Detta
bidrag borde icke utbetalas direkt till vederbörande anstalt, utan på det sätt
komma densamma till godo, att den centralbyrå, genom hvilken den ene eller
andre föreläsaren rekvirerats, till honom utbetalar hälften af det belopp, hvarmed
resekostnaden öfverstiger tio kronor. Särskildt att ihågkomma härvidlag
äro föreläsningsanstalterna i våra nordligaste län och på Gottland.

Hvad skjutskostnader beträffar, anse de sakkunniga, att föreläsningsanstalterna
eller länsförbunden — såsom för närvarande sker inom ett och annat
län — hos landstingen böra hemställa om bidrag till täckande af desamma.

En annan beräkningsgrund för statens resekostnadsbidrag vore, att detsamma
utginge för resa till residensstaden inom ett län eller till en i förhållande
till de föreläsningsanstalter reseturen afser centralt belägen ort, och
att bidrag till resekostnaderna, från denna centralort räknadt, till de respektive
anstalterna utginge från orten (länet).

De sakkunniga anse emellertid det enklaste förfaringssättet härvidlag vara
det ofvan angifna, nämligen att resekostnadsbidrag från staten utgår till halfva
det belopp, hvarmed hela kostnaden (tillbaka till utgångspunkten) för resa
pa järnväg eller ångbåt öfverstiger tio kronor, och komma de sakkunniga att
föreslå, att — för vinnande af detta ändamål — en summa af högst 10,000
kronor ställes till Kungl. Maj:ts förfogande.

Naturligtvis afses härvid hufvudsakligen smärre, i ekonomiskt afseende
mindre bärkraftiga anstalter, hvilka vid uppgörande med centralbyrå om termins-
eller årsprogram skulle hafva att hemställa om bidrag till reseersättning,
och finge dess beviljande sålunda bero på byråns pröfning i hvarje
särskildt fall.

Hvad beträffar ersättning till föreläsare för utgifter till rum och mat
under resan, så torde knappast vara lämpligt," att fastställa något visst belopp
att utgå såsom »dagtraktamente» i samma mening som vid resor i statens
ärenden, utan böra föreläsarna beräkna ersättning efter de verkliga utgifterna
för husrum och mat under pågående resa, att fördelas mellan de
under densamma besökta anstalterna.

Då anmärkning från flera håll gjorts, att vissa föreläsare lägga i dagen
tendenser till uppskörtning af föreläsningsanstalterna vid arfvodets uttagande
och utöfva denna sin verksamhet såsom ett slags »geschäft», så ha de sakkunniga
till behandling upptagit frågan, huruvida och på hvad sätt något
slags kontroll i detta afseende skulle kunna införas, exempelvis därigenom
att såsom sker vid centralbyrån i Lund — alla ekonomiska mellanhafvanden
mellan de lokala anstalterna och föreläsarna ordnas genom centralbyråerna.
Detta tillvägagångssätt finna de sakkunniga synnerligen efterföljansvärdt,
men anse icke att det — åtminstone för närvarande — bär
åläggas öfriga centralbyråer, då det naturligtvis är förbundet med afsevärdt
ökadt arbete med bokföring och korrespondens och sålunda fordrar ökade
arbetskrafter på de byråer, där det komme att införas. Förhållandena i
Skåne och närgränsande landskapsdelar synas ha möjliggjort införandet af

ett slags zontariff, med bestämda afgifter »i ett för allt» till föreläsare,
som besöker den eller den orten. Ett. sådant system blefve nog ganska
svårt att införa exempelvis i mellersta Sverige, där resor till tvenne eller
liera anstalter kunna kombineras på olika sätt, där ena gången en natttågsresa
inbesparar föreläsarens tid, andra gången en dagtågsresa tager
bort en afsevärd del af hans arbetstid o. s. v. Emellertid vilja de sakkunniga
såsom högeligen önskvärd! framhålla införandet af något slags kontroll
från öfriga centralbyråers sida på de ekonomiska uppgörelserna mellan föreläsare
och anstalter, där dessa senare icke själfva kunna komma till rätta
med öfverdrifna kraf, eller där föreläsaren tilläfventyrs anser sig icke vederbörligen
ersatt.

E. Lokalfrågan.

Såsom ofvan (sid. 36) blifvit nämndt, ha en del föreläsningsanstalter
sin verksamhet så ordnad, att föreläsningarna hållas skiftesvis på två
eller liera lokaler med så långt afstånd från hvarandra, att hvarje lokal
i regel mottager åhörare från sitt särskilda befolkningsområde. Hvarje
sådan anstalt bör betraktas mindre såsom en lokal anstalt än såsom en
sammanslutning af flera sådana. Emellertid framgår såväl af anslagens
storlek som af hvad de sakkunniga i öfrigt inhämtat, att i fråga om en
del af detta slags anstalter intet är att anmärka mot dylika anordningar,
då nämligen ett antal af minst 10 å 12 föreläsningar hållas på hvar och
eu af de olika platserna. Helt annorlunda blir förhållandet, där det visar
sig. att en anstalt fördelar föreläsningarna under ett år på tre, fyra ja
t. o. m. sex platser så, att endast 2 eller 3 eller 4 föreläsningar årligen med
långa tidsmellanrum blifva tillgängliga för en ortsbefolkning, som på grund
åt våglängden icke är i tillfälle att besöka de öfriga af ifrågavarande anstalt
anordnade föreläsningarna. Ett sådant fåtal spridda föreläsningar torde icke
få anses vara af den betydelse, att staten därvid bör bidraga med ekonomiskt
understöd, såvida de icke hållas i samma lokal under en eller under
två å tre dagar i följd. Nu är det emellertid brukligt, att för hvarje gång
en föreläsare besöker anstalten, håller han ett föredrag i hufvudlokalen (inom
den tätast befolkade delen af området) och ett i någon aflägsnare del af anstaltens
verksamhetsområde, i hufvudlokalen hållas årligen exempelvis 8 föreläsningar
och på hvardera af två till fyra »filialer» hållas respektive 4, 3
och 2 föreläsningar om året med ända till flermånadslånga mellanrum.

De sakkunniga hafva som ofvan nämnts (sid. 56) den uppfattningen, att
minsta antalet föreläsningar för år räknadt, som eu statsunderstödd anstalt bör

åläggas att anordna, skall uppgå till tolf, och att dessa tolf må anordnas å
olika lokaler, där dessa äro så belägna, att samma ortsbefolkning icke af vägafstånd
kan antagas vara hindrad att besöka samtliga använda lokaler. Vill
dylik anstalt på en eller liera aflägsna platser inom verksamhetsområdet anordna
ett fåtal föreläsningar på hvardera, så böra kostnaderna härför täckas af
medel, som icke ingå vare sig i statsbidraget eller i det däremot svarande bidraget
från orten. Önskar anstalt för år räknadt anordna minst tolf föreläsningar
på hvardera af tvänne eller flera platser inom sitt verksamhetsområde,
så bör hvar och eu af dessa platser betraktas såsom berättigad till statsbidrag
och anstalten såsom en sammanslutning af två eller flera lokalanstalter under
en gemensam organisation. Vissa föreläsningsanstalter äro redan nu af den
art, att de både till sin verksamhet böra och i afseende på statsbidragets
storlek kunna betraktas såsom dylika sammanslutningar exempelvis Göteborgs
fögderis, Himle, Ätradalens och Ljusnarsbergs föreläsningsföreningar så ock
Norra Hälsinglands föreläsningsanstalt med statsbidrag under 1910 till belopp
af respektive 2,100. 1,250, 1,250, 1,000 och 1,100 kronor.

I hvardera af fyra kommuner (städer) hade för år 1910 statsanslag tilldelats
två eller flera föreläsningsanstalter, nämligen (se sid. 78, 79, 83) fyra
i Stockholm, två i Norrköping, två i Tidaholm och två i Arvika.

Där afstånden mellan olika stadsdelar och folkrikedomen göra det nödigt,
höra enligt de sakkunniges mening statsunderstöd alltjämt kunna tilldelas
antingen två eller flera föreläsningsanstalter inom samma stad eller ock såväl
till en hufvudanstalt som till en eller liera filialanstalter. Därvid bör emellertid
den fordran uppställas, att de olika anstalterna skola förlägga sin verksamhet
med hänsyn till olika stadsdelars behof.

Inom hufvudstaden hafva Stockholms arbetarinstitut, Stockholms borgarskola
och Stockholms arbetarförening förlagt sina resp. föreläsningar helt
nära hvarandra å Norrmalm och Östermalm, under det den fjärde anstalten
är förlagd till Södermalm. Däremot sakna Kungsholmen och stadens nordligaste
delar helt och hållet statsunderstödd föreläsningsverksamhet. De sakkunniga
anse sig därför böra föreslå, att någon af de tre förstnämnda anstalterna
i hufvudstaden måtte för erhållande af fortsatt statsbidrag åläggas att
anordna sina föreläsningar inom endera af de sistnämnda stadsdelarna. Beträffande
Stockholms arbetarinstitut, så är emellertid dess verksamhet bunden
vid egen fastighet, och för Borgarskolan utgöra föreläsningarna endast en
mindre del af dess omfattande undervisningsverksamhet, hvaremot Stockholms
arbetarförening numera anordnar sina föreläsningar i förhyrd lokal och i öfrigt
icke af någon annan folkbildningsverksamhet bindes vid hufvudstadens centralare
delar. Det synes därför de sakkunniga, att den föreslagna skyldig -

heten om föreläsningsverksamhetens förläggande till Kungsholmen eller till
stadens nordligaste delar borde åläggas Stockholms arbetarförening.

I Arvika har rättelse redan vunnits i förenämnda afseende, då endast
eu af anstalterna sökt statsbidrag för år 1911. Däremot är förhållandet
fortfarande detsamma uti Norrköping och Tidaholm. De sakkunniga anse
beträffande dessa båda städer, att endera af föreläsningsanstalterna icke vidare
bör erhålla statsunderstöd. I Norrköping skulle på grund af stadens ytutsträckning
och folkmängd tvenne statsunderstödda anstalter kunna anses
motiverade, men då de båda anstalterna för närvarande äro förlagda helt nära
hvarandra inom samma del åt staden, så anse de sakkunniga att endera (den
mindre) bör såsom villkor för statsbidrag åläggas att flytta sin verksamhet,
så att densamma kommer andra stadsdelar till godo.

Då svårighet på en och annan plats yppat sig i fråga om tillträde till
för föreläsningar lämplig lokal, såsom exempelvis skollokaler, vilja de sakkunniga
instämma i folkbildningsmötets uttalande i punkt 5 (se ofvan sid. 44) dock
med framhållande af, att denna fråga är en rent kommunal angelägenhet.

F. Förmedling af föreläsningar. Centralbyråer.

Behofvet af en eller flera centralanstalter med uppgift att antaga föreläsare
och förmedla föreläsningar m. m. erkännes numera allmänt. Meningarna
äro däremot delade ifråga om denna verksamhets större eller mindre koncentration:
dels har framhållits önskvärdheten af en enda förmedlingsanstalt, en
»statsbyrå», dels att föreläsarna borde rekvireras genom länsstyrelserna.

För att bedöma den nu föreliggande frågan bör emellertid hänsyn tagas
såväl till centralbyråernas ofvan (sid. 38) angifna uppgifter som till föreläsningsanstalternas
behof.

Såsom förut (sid. 38) nämnts äro föreläsningsanstalterna vid rekvisition
af föreläsare icke bundna vid centralbyråernas förteckningar. Fn fordran i motsatt
riktning vore icke blott med hänsyn till det ofta önskvärda och lika ofta
nödvändiga användandet af s. k. lokala krafter, utan äfven i andra afseenden
omotiverad. Men å andra sidan kan erforderlig tillgång på erkändt goda och
disponibla föreläsare garanteras endast genom en eller flera centrala förmedlingsanstalter.

På samma gång befogade anmärkningar kunna framställas mot nu gällande
byråkatalogers urval af ämnen och föreläsare, måste dock erkännas,
att centralbyråerna med årens ökade erfarenhet och med vidgad verksamhet
blifvit mera skickade att utöfva granskning af erbjudna ämnen och pröfning

af anmälda föreläsare. Därjämte kunna byråerna — i samma mån antalet
genom dem rekvirerade föreläsningar växer — bättre medverka till införandet
af ordning och reda i hela föreläsningsorganisationen samt lättare följa vederbörande
föreläsares program, reseturer och verksamhet inom de olika föreläsningsanstalterna.

Då någon föreläsningsbyrå för närvarande icke finnes i Uppsala och statsunderstöd
hittills ej begärts för någon sådan — med undantag af att norrländska
studenters folkbildningsförening i dylikt syfte under åren 1908 och
1909 (icke under 1910) åtnjutit statsbidrag —, så torde alltjämt i Uppsala
bosatta föreläsare komma att använda sig af centralbyrån i Stockholm. Bibehållandet
af sistnämnda byrå jämte den i Lund och den i Göteborg torde icke
behöfva närmare motiveras. Eu än starkare koncentration af förmedlingsverksamheten
torde knappast vara att förorda, då därigenom stora svårigheter
skulle uppstå i fråga om möjligheten att från centrum följa såväl de olika
föreläsarnas som de olika föreläsningsanstalternas utveckling, behof och önskningar.

Däremot framställer sig frågan, huruvida flera förmedlingsanstalter än de
nu nämnda tvenne böra understödjas af staten.

Under de år (fr. o. in. 1906), då statsbidrag utgått till förmedlingsanstalter,
ha utom till de tre senast nämnda Sydöstra Sveriges folkbildningsförbund
hela tiden åtnjutit understöd för en förmedlingsanstalt i Norrköping.
I öfrigt ha I. O. G. T:s storloge under ett år (1907), Södermanlands länsförbund
under ett år (1909), Norrländska studenters folkbildningsförening i Uppsala
under tvenne år (1908 och 1909) erhållit statsbidrag för förmedlingsverksamhet.
För närvarande uppbäres understöd i dylikt syfte af Excelsiorförbundet
i Sköfde fr. o. m. 1909 och af Värmlands föreläsningsförbund i
Karlstad först för 1910.

De sakkunniga finna eller noggrann pröfning centralbyråerna i Norrköping,
Sköfde och Karlstad öfverflödiga. Det öfvervägande flertalet i dessa byråers
kataloger upptagna föreläsare kunna med lika stor fördel både för dem själfva
och för föreläsningsanstalterna upptagas i någon af byråerna i Stockholm,
Göteborg eller Lund. Ett koncentrerande af förmedlingsverksamheten till de tre
sistnämnda platserna skulle såsom redan nämnts medföra en större likformighet
vid antagandet af föreläsare, större möjligheter att följa och bedöma deras
verksamhet m. m. Af katalogernas uppgifter angående föreläsarnas boningsorter
finner man 19 bosatta i Karlstad, 15 i Norrköping, 13 i Skara, 8 i
Linköping, G i Galle och 6 i Örebro, 5 i Västerås, i andra städer 4 och
därunder. Jämföras dessa siffror med dem, som utvisa antalen i Stockholm
--Uppsala, i Lund—Malmö samt i Göteborg bosatta föreläsare (resp. 120,
65 och 60), så är betydelsen af centralanstalter förlagda till Stockholm, Lund

och Göteborg — med afseende å byråernas möjlighet att uppehålla förbindelser
med universitet och högskolor samt med största antalet föreläsare —
i ögonen fallande, hvaremot något särskildt behof af byråer i Karlstad, Norrköping
och Sköfde näppeligen lärer kunna påvisas, åtminstone från synpunkten
af föreläsarnas samverkan med byråerna. För föreläsningsanstalterna
ställer sig kanske denna fråga på ett annat sätt: måhända ett antal byråer
utöfver tre skulle för dem kunna vara af en viss fördel bl. a. genom ökad
tillgång på föreläsare och större valfrihet. Då emellertid de sakkunniga framdeles
komma att bl. a. föreslå, att hvarje föreläsningsanstait skall kostnadsfritt
erhålla katalogerna från de tre byråerna i Stockholm, Lund och Göteborg,
samt då den eftersträfvansvärda ökade planmässigheten i hela föreläsningsverksamheten
otvifvelaktigt främjas genom förmedlingsarbetets koncentration,
så lära icke heller från de lokala föreläsningsanstalternas sida några
vägande skäl kunna anföras mot en inskränkning i det nuvarande antalet
centralbyråer.

Skulle framdeles önskemål framkomma om upprättandet af en centralbyrå
för Norrland, exempelvis i Härnösand, så torde, därest, betingelser för densamma
visa sig vara förbanden, statsunderstöd för dess verksamhet böra beviljas.

Hvad åter beträffar länsförbund af den art som Norrbottens föreläsningsförbund,
sa ha de såsom nämnts (sid. 38) — en annan uppgift än de
nu omtalade centralbyråerna. Dessa förbund och liknande sammanslutningar
bära enligt de sakkunnigas mening ekonomiskt stödjas af vederbörande lokalanstalter
och dessutom påräkna understöd af vederbörande landsting. Emellertid
böra dylika sammanslutningar, önskvärda som de många gånger äro
från de lokala anstalternas sida, helt och hållet bero på orternas behof och
äfven erhålla sitt ekonomiska understöd därifrån och icke från staten.

Härvidlag måste emellertid enligt de sakkunnigas mening ett undantag göras
för en sammanslutning mellan föreläsningsanstalterna i de båda nordligaste
länen, där föreläsarnas resor i regeln måste ställas så, att ett flertal lokala
anstalter kunna besökas under en sammanhängande resa. För ett dylikt förbund
med expedition (såsom för närvarande) i Luleå anse de sakkunniga att
statsbidrag — med hänsyn till de ifrågavarande landsdelarnas aflägsna läge
—• fortfarande bör beviljas.

Utom antagandet af föreläsare och förmedling af föreläsningar böra.
centralbyråerna hädanefter åläggas att i sina kataloger upptaga dels närmare
specifikation af föreläsningsämnena, dels förslagsplaner för serieföreläsningar
och bygdekurser och slutligen litteraturförteckningar (jämför sid. 70).

Den genom insamlandet och uppställandet af sådana förteckningar ökade

korrespondensen samt de med litteraturhänvisningarna förbundna tryckningskostnaderna
föranleda de sakkunniga att föreslå ökade anslag till de tre centralbyråerna
därhän, att af de medel, som Riksdagen beviljar för den populärvetenskapliga
föreläsningsverksamheten, Kungl. Maj:t skulle äga att med ett
sammanlagdt belopp af högst 10,000 kronor (för närvarande 8,000 kronor)
understödja centralbyråer och ett de båda nordligaste länen omfattande föreläsningsförbund,
börande understöd till centralbyrå utgå med högst 4,000
kronor och till det nämnda föreläsningsförbundet med högst 500 kronor.

Till öfriga centralbyråer och länsförbund bör statsbidrag efter de sakkunnigas
på ofvan anförda skäl grundade mening hädanefter icke utgå i annat
fall än till en eventuell centralbyrå för Norrland, därest framställning om
statsanslag för en sådan skulle sökas. Länsförbunden böra söka sitt ekonomiska
understöd från orterna (landstingen).

G. Förelåsningsverksamhetens organisation.

1 samband med frågan om centralbyråernas åligganden och deras understöd
af statsmedel hafva de sakkunniga beaktat den del af föreläsningsverksamhetens
organisation, hvars hufvudsakliga uppgift vore att utgöra förbindelseledet
mellan föreläsare och föreläsningsanstalter.

Emellertid torde det ligga i öppen dag, att — med den omfattning denna
gren af folkbildningsarbetet numera nått — verksamhetens praktiska anordnande
och sunda utveckling med nödvändighet kräfva anställandet inom ecklesiastikdepartementet
af en i hithörande frågor sakkunnig (manlig eller kvinnlig)
rådgifvare. Ett sådant, önskemål uttalades också af 1910 års folkbildningsmöte
(se ofvan sid. 48).

Denne sakkunnige rådgifvares uppgift borde blifva

att granska ansökningarna om statsbidrag till föreläsningsanstalter och
därvid särskildt tillse, att verksamheten vid de olika anstalterna
verkligen tjänar det syfte, för hvilken densamma är afsedd,
att följa centralbyråernas och föreläsningsanstalternas verksamhet genom
bland annat minst en konferens årligen med ombud för centralbyråerna,

att ingripa, där rättelser synas erforderliga,

att stå till tjänst med råd och upplysningar i hithörande ärenden,
att sammanföra och bearbeta de från centralbyråer och föreläsningsanstalter
inkommande statistiska uppgifterna.

Förslaget om anställandet af en konsulent i föreläsningsärenden, en »föreläsningskonsulent»,
innebär ingalunda inrättandet af en ny befattning inom

ecklesiastikdepartementet, utan anse de sakkunniga, att ifrågavarande konsulent
endast under sex veckor, högst två månader af året behöfde vara till
hands inom departementet, nämligen från den dag, då ansökningar om statsbidrag
för föreläsningsändamål skola vara inlämnade därstädes, till dess han
hunnit granska desamma och till departementschefen däröfver lämnat utlåtande.
Under den öfriga delen af året borde konsulenten vara tillgänglig för
att på anmodan lämna råd och upplysningar eller mottaga anmärkningar
rörande föreläsningsverksamheten samt sålunda vara skyldig att dels besvara
hithörande skrivelser, dels vara att personligen träffa exempelvis under en
timma tvenne dagar i veckan. Därjämte borde han där han fått kännedom
om missförhållanden — ingripa och skriftligen meddela rättelser eller, där så
erfordrades, själf besöka en föreläsningsanstalt för att genom sannnantiäde med
dess inspektor och styrelse söka åstadkomma ändringar och förbättringar i
densammas verksamhet.

I fråga om den ersättning, som borde utgå till ifrågavarande konsulent,
anse de sakkunniga ett årligt arfvode af tvåtusen kronor jämte trehundra
kronor till expenser vara lämpligen afvägdt, hvarjämte ett belopp af trehundra
kronor borde beräknas för eventuella resor i syfte att besöka föieläsningsanstalter.
För den händelse konsulenten icke vore bosatt i Stockholm
borde dagtraktamente å 10 kronor för den tid af året han är sysselsatt inom
departementet jämte reseersättning utgå till honom, tillsammans högst
sjuhundra kronor.

De med anställandet af den nu föreslagne konsulenten förbundna kostnaderna
böra alltså beräknas till 2,600 kronor, därest han är bosatt i Stockholm.
i annat fall till 3,300 kronor.

Föreskriften, att föreläsningsanstalt skall vara underkastad inspektion af
den person, som Konungens befallningshafvande äger att förordna, bör enligt
de sakkunnigas mening bibehållas, oaktadt densamma på åtskilliga hall synes
utöfvad utan förstående eller intresse och till ringa eller intet gagn för föreläsningsverksamheten.
Då det emellertid vid åtskilliga lilliällen torde föi vederbörande
myndigheter m. fl. vara af behofvet pakalladt att äga någon utanföi
anstalten stående person att vända sig till för upplysningars inhämtande, för
styrkande af vederbörande styrelses eller föreståndares befogenhet vid lyftande
af beviljade medel o. s. v., så torde den nuvarande ortsinspektionen böra
bibehållas. Vore föreläsningsanstalterna kommunala institutioner eller åtnjöte
hvarje af förening upprättad och underhallen anstalt understöd från endast
eu kommun, så kunde ju denna ortsinspektion utöfvas exempelvis af kommunalnämdens
ordförande, men då ett flertal anstalter hvar för sig äro beroende af
två eller flera kommuners anslag, så torde i de flesta fall behof föreligga af

eu iöi inspektionsändamål pa orten förordnad person. Högeligen önskvärd!;
är, att detta uppdrag lämnas till sådana personer, som hysa intresse för denna
gren af folkbildningsarbetet.

Centralbyråerna böra — utöfver deras ofvan (se sidd. 38 o. G5) angifna
uppgifter — åläggas skyldigheten att skriftligen besvara af konsulenten gjorda
framställningar, på förfrågan lämna upplysningar om föreläsare och föreläsningsanstalter
och vidtaga smärre åt konsulenten anbefallda utredningar.

Föreläsningsanstalt skall icke blott vara underkastad inspektion i dess
nuvarande form utan jämväl vara skyldig att genom sin styrelse och föreståndare
skriftligen besvara konsulentens förfrågningar. Styrelsen äger uppgöra
program för läsåret i samråd med centralbyrå och skall låta föra statistik
öfver åhörarfrekvensen vid hvarje föredrag. Föreläsningsanstalt kan
naturligtvis upprättas såväl af kommun som af förening eller institution med
jämväl andra uppgifter som ock af förening med uteslutande uppgift att anordna
föreläsningar, blott vederbörlig styrelse vid ansökan om statsbidrag ansvarar
för meddelade uppgifters riktighet och föreskrift^ villkors fullgörande.

I afseende på föreskrifter i öfrigt rörande anstalternas verksamhet och
styrelsers och föreståndares åligganden, så böra dessa göras så vida som
möjligt, detta med hänsyn till ifrågavarande anstalters växlande storlek och
utvecklingsmöjligheter. Förhållandena äro ju annorlunda vid eif arbetarinstitut
i en stor stad än vid eu anstalt inom ett glest bebyggdt område. Fordringarna
måste därför ställas helt olika, men tillfälle beredas konsulenten att i
möjligaste mån följa den statsunderstödda föreläsningsverksanihetcn på hvarje
ort, där den förekommer. För detta ändamål äro de till det föreslagna ansökningsformuläret
(bil. D) fogade bilagorna (bil. I^ — D8) upprättade. °

H. Föreläsninganstalternas samverkan med bibliotek.

Fn af de oftast upprepade anmärkningarna mot de populärvetenskapliga
föreläsningarna innehåller, att desamma i för ringa grad äro kunskapsgifvande,
att de icke gifva någon positiv behållning, och slutligen att de icke förmå
vidmakthålla det intresse, som de väcka.

Säkert är, att man icke får vänta för mycket af föreläsningar i och
för sig eller med andra ord i de fall, där de utgöra det enda bildningsmedlet.
Såsom förut framhållits vid redogörelsen angående syftet med de nu
förevarande föreläsningarna, måste ju detta fattas och därmed fordringarna

på föreläsningsverksamhetens resultat ställas helt olika allt efter befolkningens
tillgång till andra bildningsmedel. Äfven där föreläsningarna äro ordnade på
bästa sätt, måste de förbindas med sådana anordningar, som åt åhörarna
skänka tillfälle till själfverksamhet bl. a. genom tillgång till böcker, berörande
det afhandlade ämnet.

För att i nu nämndt syfte bereda åhörarna tillgång till böcker erfordras
icke blott för utlåning afsedda boksamlingar, vare sig fasta eller vandrande,
utan därtill måste en samverkan äga rum mellan föreläsningsanstalten och
biblioteket på orten.

Då — såsom redan framhållits — utredning för närvarande pågår rörande
folkbiblioteksfrågan, anse sig de sakkunniga här böra inskränka sig till uttalande
af följande önskemål.

Där bibliotek finnes på orten, bör föreläsningsans tal ts styrelse på allt
sätt söka åstadkomma samverkan med detsamma och verka för att höja
ortsbefolkningens intresse för bokliga studier.

Saknas bibliotek inom föreläsningsanstalts område, bör den senares styrelse
taga initiativ till åstadkommande af ett dylikt genom att dels söka anskaffa
penningbidrag från orten (kommunen, församlingen, särskild biblioteksförening,
föreläsningsföreningen själf eller enskilda), dels — sedan ortsbidrag
anskaffats — verka för att statsbidrag (för närvarande högst 75 kronor) sökes.
De sakkunniga vilja emellertid framhålla önskvärdheten af, att kommunen
själf upprättar och underhåller ortens bibliotek.

Dessutom böra föreläsningsanstalternas styrelser — där fast bibliotek
saknas eller där samverkan ej kan uppnås med sådant — hyra vandringsUbliotek,
som hållas tillgängliga för hemlån vid föreläsningarna. Högeligen
önskvärdt är, att de centrala osta] ter, som åtnjuta statsbidrag för upprättandet
af vandringsbibliotek, ville — i samråd med centralbyråerna för
föreläsningar — anordna vandrande »specialbibliotek», livilkas böcker uteslutande
afhandla eller åtminstone beröra den ena eller andra gruppen af föreläsningsämnen.
Äfven borde lokalanstalt genom centralbyrå kunna erhålla
ett vandringsbibliotek, sammansatt med hänsyn till föreläsningsprogrammet
för en viss termin.

Eu form för bokanskaffning är — såsom förut nämnts — saluhållande
af Ulliga s. k. småskrifter, afsedda icke att lånas utan att ägas. Då den
svenska bokmarknaden, bortsedt från den s. k. kolportagen, synes hålla sig inom
allt för snafva gränser för att böckerna i önskvärd mån skola kunna nå ut
på landsbygden, så ligger just för föreläsningsanstalterna en ganska betydelsefull
uppgift uti att bidraga till spridandet af god och billig litteratur genom
försäljning vid de tillfällen, då ortens befolkning är samlad till åhörande af
föreläsning.

Hvad beträffar s. k. grundlinjer, d. v. s. korta sammandrag af en föreläsnings
innehåll med angifvande af viktiga data, siffror, tabeller, tekniska
termer jämte en och annan belysande plansch, äro de afsedda att dels
skänka hållpunkter för minnet särskild!, i fråga om exakta uppgifter i ett
föredrag, dels tjäna till ledning för åhörarnes själfstudier, i hvilket sistnämnda
syfte de framför allt böra innehålla litteraturhänvisningar (om sådana skall
strax här nedan talas). Meningarna angående värdet af dylika grundlinjer
äro mycket delade, särskildt därför att deras betydelse måste vara växlande
allt efter olika föreläsares förmåga att uppsätta sådana. Dessutom innebära
krafven på grundlinjers tillhandahållande (naturligtvis för ett ytterst
billigt pris) en i ekonomiskt afseende betänklig fråga för centralbyråerna,
hvilka skulle nödgas hålla vidlyftiga lager af dylikt tryckalster med högst
tvifvelaktiga afsättningsmöjligheter. Att lämpligt uppställda och väl utarbetade
grundlinjer äro önskvärda, förnekas icke, men i krafvel på ett mera allmänt
införande af sådana kunna de sakkunniga icke instämma, utan vilja här nedan
anvisa en af de vägar, som kunna föra till ett närmare samband mellan det
talade och tryckta ordet såsom folkbildningsmedel.

I byråkatalogerna böra till hvarje angifvet ämne fogas uppgift på böcker
(boktitlar, tryckår, sidantal, pris), som afhandla eller åtminstone beröra detsamma.
Hvarje föreläsare bör därför till vederbörande centralbyrå ingifva
dylika uppgifter. De lokala anstalterna hafva sedermera att på det tryckta års(eller
termins-) programmet meddela vederbörliga litteraturanvisningar jämte
upplysning, angående hvilka af de anförda böckerna, som finnas tillgängliga
i ortens bibliotek (eller i ett förhyrdt vandringsbibliotek) eller saluhållas vid
föreläsningarna. Där tryckta program icke förekomma, böra på lämplig plats
å de anslag, hvarmed föreläsningarna tillkännagifvas, meddelas ifrågavarande
bokförteckningar. Slutligen bör hvarje föreläsare muntligen meddela sina
åhörare litteraturuppgifter vid föredraget.

I. Universitetens föreläsningskurser.

Ofvan (sid. 29) har i korthet redogjorts för den från universiteten anordnade
föreläsningsverksamheten. Då emellertid de för ifrågavarande ändamål
utgående statsbidragen hittills upptagits under särskilda rubriker af
åttonde hufvudtiteln och sålunda icke beröra de för »populärvetenskapliga
föreläsningskurser i folkbildningssyfte» beviljade anslagen, hafva de sakkunniga
icke ansett sitt uppdrag omfatta universitetens föreläsningskurser.

IV. Sammanfattning,

Då de sakkunniga nu gå att sammanfatta, livad som anförts i detta betänkande,
vilja de först framhålla behofvet af större planmässighet och ökad
kontroll inom den statsunderstödda föreläsningsverksamheten, men äfven af
större frihet med afseende på formerna för densamma.

1 nämnda syfte innehåller betänkandet följande önskemål:

att föreläsningarne måtte få anordnas antingen såsom hittills spridda öfver
en större del af året eller sammanträngda till en eller liera kortare
tider under året (bygdekurser) eller slutligen både spridda och sammanträngda,
allt lämpadt efter förhållandena på orten (sid. 55);
att anstalt, för hvilken statsbidrag utgår med tre hundra kronor eller
däröfver, må under vissa förhållanden tillerkännas rätt att använda
högst en tredjedel af sammanlagda stats- och ortsbidragen för anordnande
af praktiska kurser med elementär undervisning (sid 49);
att anstalts styrelse måtte verka för biblioteksverksamhets anknytande
till föreläsningarna och tillse att kännedom om tillgången till
dessa bildningsmedel sprides bland ortsbefolkningen (sid. 58 och 69);

att statsbidragets minimibelopp bestämmes till två hundra kronor,
men att tillfälle beredes anstalt, som icke uppfyller de ekonomiska
villkoren för statsbidrags erhållande, att genom centralbyrå erhålla
understöd till samma belopp som ortsbidrag under tvåhundra kronor,
dock under högst tvenne är (sid. 56);
att flera än en föreläsningsanstalt inom samma kommun icke böra erhålla
statsunderstöd i annat fall, än där hänsynen till olika stadsdelars
läge inom samma stad gör detta nödigt (sid. 62);

att föreläsares ^ersättning. i fråga om belopp, hvarmed denna öfverstiger
tio kronor, må till hälften bekostas med statsbidrag, som till
föreläsaren utbetalas genom centralbyrå, där resan företagits på järn -

väg eller med ångbåt och gällt ekonomiskt mindre bärkraftiga anstalter
(sid. 59);

att endast trenne (eventuellt fyra) centralbyråer samt endast ett
länsförbund (för de båda nordligaste länen) måtte erhålla statsbidrag
med högsta belopp af 4,000 kronor för centralbyrå och af 500 kronor
för länsförbundet för år räknadt (sid, 63, 65);
att centralbyråerna vid antagande af föreläsare och ämnen skola beakta
de synpunkter, som i detta betänkande framhållits (sid. 50—53), samt
att centralbyråernas föreläsningskataloger böra innehålla litteraturförteckningar
(sid. 65 och 70), samt kostnadsfritt tillställas hvarje statsunderstödd
föreläsningsanstalt i riket;

att en konsulent i föreläsningsfrågor anställes inom ecklesiastikdepartementet
med uppgift (sid. 66)

att granska ansökningarna om statsbidrag till föreläsningsanstalter och
därvid särskildt tillse, att verksamheten inom de olika anstalterna
verkligen tjänar det syfte, för hvilket densamma är afsedd,
att följa centralbyråernas och föreläsningsanstalternas verksamhet
genom bland annat minst eu konferens årligen med ombud för
de förstnämnda,

att ingripa där rättelser synas erforderliga,

att stå till tjänst med råd och upplysningar i hithörande ärenden,
att sammanföra och bearbeta de från centralbyråer och föreläsningsanstalter
inkommande statistiska uppgifterna;

att anstalternas ekonomiska redogörelser hos vederbörande länsstyrelser
blifva granskade med särskild hänsyn därtill, att fingerade inkomstoch
utgiftsposter icke godkännas såsom verkliga (sid. 57, 58),
att utanordnade statsbidrag måtte genom länsstyrelserna tillställas vederbörande
anstaltsstyrelser med minsta tidsutdräkt och utan kostnader
för mottagarna (sid. 41).

Slutligen anse sig de sakkunniga böra hemställa:

Å. att de för åtnjutande af statsunderstöd till populärvetenskapliga föreläsningar
fastställda villkoren måtte erhålla följande ändrade lydelse
(sid. 55 jämf. med sid. 77)

att understöd till föreläsningsanstalt utgår med lägst 200 kronor
och högst 3,000 kronor för år räknadt;
att kommuner eller enskilda för anordnande af sådana föreläsningar
tillskjuta minst lika mycket som staten;
att anstaltens angelägenheter vårdas af en styrelse, som antager
föreståndare och lärare;

att anstalten förfogar öfver kunniga och dugliga, för ifrågavarande
undervisning lämpliga lärarkrafter;
att alla politiska och religiösa strider eller förhandlingar vid föreläsningarna
eller undervisningen blifva förbjudna;
att anstalten skall vara skyldig att underkasta sig de villkor och kontroller,
som i öfrig!, af Kungl. Maj:t pröfvas nödiga och lämpliga;

B. att den kungörelse, som af Kungl. Maj:t årligen utfärdas rörande ansökningar
om statsbidrag till ifrågavarande verksamhet måtte

a) erhålla följande ändrade rubrik:

Kungl. Maj:ts nådiga kungörelse angående understöd åt anstalter
för populärvetenskapliga föreläsningar;

b) innehålla följande tillägg:

1) föreläsningarne må anordnas antingen spridda öfver en
större del af året eller sammanträngda till eu eller flera kortare
tider af året (bygdekurser) eller slutligen både spridda och sammanträngda,
allt lämpadt efter förhållandena på orten;

2) anstalt, som erhåller statsbidrag till belopp af trehundra
kronor eller däröfver, kan efter därom gjord ansökan tillerkännas
rätt att använda högst en tredjedel af sammanlagda stats- och ortsbidragen
för anordnade af praktiska kurser med elementär undervisning,
därest förhållandena på orten synas erfordra det;

3) föreläsningsanstalt skall vara underkastad inspektion såväl
af ecklesiastikdepartementets föreläsningskonsulent som ock (af den
person, som Konungens befallningshafvande äger att förordna);

c) ändras sålunda:

1) att tiden för inlämnandet af ansökningar framflyttas till den
15 november och tiden för länsstyrelsernas öfversändande af desamma
till ecklesiastikdepartementet till den 15 december;

2) att — i öfverensstämmelse med den föreslagna rubriken —
orden »anstalter och föreningar, som anordna populärvetenskapliga
föreläsningskurser i folkbildningssyfte» ersättas med orden »åt anstalter
och föreningar, som anordna populärvetenskapliga föreläsningar»
;

B) att uttrycket »lokal anstalt» ersättes med »föreläsningsanstalt»; 4)

att orden »centrala anstalter» utbytas mot »centralbyråer»;

5) att följande sats utgår: »hvarjämte det skall åligga vederbörande
styrelse att vid undervisningsårets slut till Vår befallningshafvande
afgifva i två exemplar redogörelse angående anstaltens
eller föreningens verksamhet under året; skolande det ena af dessa
exemplar insändas till ecklesiastikdepartementet.»

C. att ur det cirkulär till statskontoret in. fl., som af Kungl. Maj:t årligen
utfärdats i slutet af december, men hvilket — därest ofvan framställda
förslag vinna beaktande — hädanefter lärer komma att utfärdas tidigast omkring
den 1 februari det år, för hvilket statsbidrag beviljats, måtte utgå följande
stycke:

»I afseende å den i berörda kungörelsen meddelade bestämmelsen
angående föreläsningarnas ordnande hafva Vi funnit godt
att för dem bland ofvannämnda anstalter, som hafva sin verksamhet
å landsbygden eller dels i stad och dels å landet, göra sådana
eftergifter, att vid dessa anstalter ifrågavarande föreläsningar må
hållas i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de i ansökningshandlingarna
angifna planer.»

D. att Kungl. Maj:t läcktes hos Riksdagen göra framställning därom, att
af det belopp, som framdeles kan komma att anvisas för anordnande af populärvetenskapliga
föreläsningar, må ställas till Kungl. Maj:ts förfogande

1) högst 10,000 kronor (för närvarande 8,000 kronor) till centralbyråer,
som förmedla föreläsningar, och till ett länsförbund mellan
föreläsningsanstalterna i de båda nordligaste länen, börande centralbyrå
åtnjuta högst 4,000 kronor och det nämnda länsförbundet
högst 500 kronor för år räknadt (sid. 66);

2) högst 3,300 kronor såsom arfvode jämte reseersättning, dagtraktamenten
och expenser till eu hos ecklesiastikdepartementet anställd
konsulent förfrågor, som angå föreläsningsverksamheten (sid. 67):

3) högst 10,000 kronor att genom centralbyrå utbetalas till
resekostnadsbidrag för föreläsare till aflägset liggande föreläsningsanstalter
(sid. 60); och

4) högst 3,000 kronor såsom tillfälligt understöd genom centralbyrå
åt nybildade anstalter, som icke från orten kunnat erhålla
det för statsbidrags utgående föreskrifna minimibeloppet (sid. 56).

BILAGOR

Bilaga A.

(Rubrik och datum kungöras från predikstolen).

Kung!. Maj:ts nådiga kungörelse

angående understöd åt anstalter och föreningar, som anordna populärvetenskapliga
föreläsningskurser i folkbildningssyfte;

gifven Stockholms slott den 18 juni 1910.

Vi GUSTAF, med Guds nåde, Sveriges, Götes och Vendes Konung,
göra veterligt: att, sedan Vi föreslagit Riksdagen att till understöd under
vissa angifna villkor åt sådana anstalter och föreningar, som anordnade populärvetenskapliga
föreläsningskurser i folkbildningssyfte, på extra stat för år
1911 bevilja ett anslag af 235,000 kronor, af hvilket anslag dock högst 8,000
kronor skulle kunna, på de villkor Vi bestämde, användas till understöd åt
sådana centrala anstalter, som förmedlade föreläsningar af ifrågavarande slag,
och som åt lokala anstalter för sådana föreläsningar tillliandahölle passande
åskådningsmateriell, har Riksdagen i skrifvelse den 30 maj 1910 angående
regleringen åt utgifterna under riksstatens åttonde hufvudtitel anmält, att
Riksdagen, med bifall till Vår förevarande framställning, till understöd under
de af Oss föreslagna villkor åt sådana anstalter och föreningar, som anordnade
populärvetenskapliga föreläsningskurser i folkbildningssyfte, på extra stat
för år 1911 beviljat ett anslag af 235,000 kronor, af hvilket anslag dock
högst 8,000 kronor skulle kunna, på de villkor Vi bestämde, användas till
understöd åt sådana centrala anstalter, som förmedlade föreläsningar af ifrågavarande
slag och som åt lokala anstalter för sådana föreläsningar tillhandahölle
passande åskådningsmateriell;

varande de af Oss för åtnjutande af förstberörda understöd föreslagna
villkor följande:

att understödsbelopp, som utgifves till hvarje anstalt eller förening, endast
får afse föreläsningskurser af nämnda slag och icke får öfverstiga 3,000
kronor för år räknadt;

att kommuner eller enskilda för anordnande af sådana föreläsningskurser
tillskjuta minst lika mycket som staten;

att anstaltens angelägenheter vårdas af en styrelse, som antager föreståndare
och lärare;

att föreläsningarna ordnas regelbundet, visst antal timmar i veckan under
fem till åtta månader och i väl afpassade kurser; dock att, hvad beträffar
anstalt, som har sin verksamhet å landsbygden eller dels i stad, dels å landet,
Yi äga att härutinnan göra de eftergifter, som omständigheterna kunna
påkalla;

att anstalten förfogar öfver kunniga och dugliga, för denna undervisning
lämpliga lärarkrafter samt tillräcklig och passande undervisningsmateriel!;

att alla politiska och religiösa strider eller förhandlingar vid föreläsningarna
eller undervisningen blifva förbjudna; samt

att anstalten eller föreningen skall vara skyldig att underkasta sig de
villkor och kontroller, som i öfrig! af Oss pröfvas nödiga och lämpliga.

Vid föredragning ’ häraf hafva Vi, som på särskilda före den 1 november
1910 till Oss ingifna ansökningar vilja fatta beslut om tilldelande af understöd
åt sådana centrala anstalter, som ofvan nämnts, funnit godt beträffande
anslagets användande i öfrigt förordna, att styrelse för lokal anstalt
eller förening, som för ifrågavarande ändamål önskar bidrag af statsmedel,
skall före den 1 oktober 1910 till Vår vederbörande befallningshafvande ingifva
till Oss ställd ansökning, affattad, så vidt ske kan, enligt bifogade formulär,
med uppgift å beloppet af det bidrag, som anses erforderligt, jämte
handlingar, som visa, att villkoren för åtnjutandet af sådant bidrag varda
behörigen uppfyllda: åliggande det Vår befallningshafvande att till Vårt
ecklesiastikdepartement före den 1 påföljande november insända ansökningshandlingarna
jämte eget utlåtande med angifvande, därest statsanslag åt mera
än en anstalt eller förening tillstyrkes, af den ordning, i hvilken dessa anses
förtjänta att komma i åtnjutande af understöd; och skall lokal anstalt eller
förening, som af ifrågavarande statsanslag erhåller bidrag, ej mindre vara
pliktig sörja för, att föreläsningarna må blifva till verklig nytta för de samhällsklasser,
för hvilka de äro afsedda, än äfven vara underkastad inspektion
af den person, som Vår befallningshafvande äger att förordna, hvarjämte det
skall åligga vederbörande styrelse att vid undervisningsårets slut till Vår befallningshafvande
afgifva i två exemplar redogörelse angående anstaltens eller
föreningens verksamhet under året; skolande det ena af dessa exemplar insändas
till ecklesiastikdepartementet.

Det alla, som vederbör, hafva sig hörsamligen att efterrätta. Till yttermera
visso hafva Vi detta med egen hand underskrifvit och med Vårt kung!,
sigill bekräfta låtit. Stockholms slott den 18 juni 1910.

GUSTAF.

(L. S.)

(Ecklesiastikdepartementet.) P. E. Lindström.

Formulär

för ansökning om understöd af allmänna medel till anordnande af populärvetenskapliga
föreläsningskurser i folkbildningssyfte.

%Till Konungen.

Styrelsen för...........föreläsningsanstalt får härmed under åbero pande

af bilagda handlingar i underdånighet anhålla, att anstalten, som trädt
(är afsedd att tråda) i verksamhet den.........måtte för anordnande
i..........under år .... af populärvetenskapliga föreläsningskurser

i folkbildningssyfte utbekomma ett statsunderstöd af..... kronor.

Uteslutande till dessa föreläsningskursers anordnande har tillskjutits af
.........kommun (enskilda)..... kronor (bil.....).

Anstaltens angelägenheter vårdas af styrelsen, som antager föreståndare
och lärare (bil.....).

Föreläsningarna skola ordnas regelbundet......timmar i veckan under

........månader och i väl afpassade kurser.

Anstalten förfogar öfver kunniga och dugliga, för denna undervisning
lämpliga lärarkrafter samt tillräcklig och passande undervisningsmateriel!
(bil.....).

Alla politiska och religiösa strider eller förhandlingar vid föreläsningarna
eller undervisningen blifva förbjudna.

Anstalten skall sörja för att föreläsningarna, som skola med afseende å
ämnesval och framställningssätt ändamålsenligt anordnas, må blifva till verklig
nytta för dem, för hvilka de äro afsedda.

Anstalten skall härjämte vara underkastad de villkor och kontroller,
som i öfrigt af Eders Kung!. Maj:t pröfvas nödiga och lämpliga.

Ort och dag.

Underdånigst

N. N.

Styrelsen
N. N.

N. N.

Bilaga B.

GUSTAF, med Glids nåda Sveriges, Götes
och Vendes Konung.

Vår ynnest och nådiga benägenhet med Gud Allsmäktig!

Sedan, pa sätt i nådig kungörelse den 11 juni 1909 omförmäles, Riksdagen
ställt till Vårt förfogande ett extra anslag för år 1910 af 235,000 kronor för
att under de i berörda kungörelse stadgade villkoren användas till understöd
åt sådana anstalter och föreningar, som anordnade populärvetenskapliga föreläsningskurser
i folkbildningssyfte, dock att af detta anslag högst 8,000 kronor
skulle kunna på de villkor, Vi bestämde, användas till understöd åt sådana
centrala anstalter, som förmedlade föreläsningar af ifrågavarande slag
och som åt lokala anstalter för sådana föreläsningar tillhandahölle passande
åskådningsmateriell, hafva Vi, med anledning af gjorda underdåniga ansökningar,
öfver hvilka Våra vederbörande befallningshafvande yttrat sig, funnit
godt att af berörda anslag tilldela nedannämnda lokala anstalter och föreningar
följande belopp, nämligen:

i Stockholms stad;

Kronor

Stockholms arbetarinstitut............... 2,400

Stockholms arbetarförening............ 2,000

Stockholms borgarskola ................ 2,000

Södermalms arbetarinstitut ............ 1,000

i Stockholms län:

Södertälje arbetarinstitut ............... 700

Norrtälje föreläsningsanstalt............ 500

Östhammars föreläsningsförening... 300

Öregrunds föreläsningsförening...... 250

Sundbybergs föreläsningsförening... 500
Ösmo - Nynäshamns föreläsningsanstalt
............................................. 500

Sånga - Stenhamra föreläsningsanstalt
..''.......................................... 500

Karg - Forsm ark - Valö föreläsnings krets

............................................. 500

Kronor

Spånga föreläsningsförening............ 500

Djursholms foikbildningsförening ... 500

Solna föreläsningsförening............... 400

Nacka foikbildningsförening............ 400

Brännkyrka föreläsningsförening ... 375

Botkyrka föreläsningsförening........ 350

Sorunda föreläsningsförening ......... 350

Ekerö föreläsningsförening ............ 350

Saltsjöbaden-Neglinge folkbildnings förening

....................................... 300

Länna föreläsningsförening ............ 300

Turinge föreläsningsförening ......... 250

Haningebygdens föreläsningsförening
............................................. 200

Tyresö föreläsningsförening ........... 200

Öfver- och Ytter-Järna föreläsningsanstalt
.......................................... 150

Kronor

i tJppsdla län:

Uppsala arbetarinstitut .................. 1,200

Enköpings arbetarföreläsningsför ening.

............................................ 400

Tiunda folkbildningsförening ......... 500

Skutskärs föreläsningsförening ...... 500

Österby bruks föreläsningsanstalt... 300

Söderfors bruks föreläsningsanstalt 300

Vattholma föreläsningsanstalt......... 275

Tierps föreläsningsanstalt............... 250

Gimo bruks föreläsningsanstalt...... 250

Örbyhus och Vendels föreläsningsanstalt
.......................................... 250

Löfsta bruks föreläsningsanstalt ... 200

Dannemora grufvors föreläsningsanstalt
.......................................... 200

Tobo föreläsningsanstalt.................. 200

Örsundsbro föreläsningsförening ... 150

i Södermanlands lån:

Eskilstuna arbetarinstitut ............... 1,200

Nyköpings föreläsningsanstalt......... 650

Torshälla och Nyby bruks föreläsningsförening.
................................ 500

Strängnäs arbetarföreläsningsanstalt 350
Föreningen »För fosterland och hembygd»
i Mariefred........................ 325

Katrineholms föreläsningsförening... 650
Västra Vingåkers föreläsningsförening
............................................. 600

Oxelösunds föreläsningsförening ... 500

Östra Vingåkers föreläsningsförening
............................................. 475

Flöda föreläsningsförening............... 475

Sköldinge föreläsningsförening ...... 400

Gnesta med omnejd föreläsningsförening
............................................. 400

Björnlunda med omnejd föreläsningsförening
....................................... 400

Flens föreläsningsförening............... 350

Gryts med omnejd föreläsningsförening
............................................. 300

Tuna-Bergshammars folkbildnings förenings

föreläsningsanstalt ...... 300

Husby-Rekame föreläsningsförening 300

Kronor

Gåsinge-Dillnäs föreläsningsanstalt 300

Björkviks föreläsningsförening......... 300

Julita föreläsningsförening............... 250

Lunda föreläsningsförening ............ 250

Stigtomta - Nykyrka föreläsningsförening
............................................. 250

Lerbo föreläsningsförening ............ 225

Kila föreläsningsförening ............... 200

Åkers folkbildningsförening............ 200

Sparreholms föreläsningsförening ... 200

Malmköpings föreläsningsanstalt ... 200

i Östergötlands län:

Norrköpings arbetarinstitut ...... 2,000

Norrköpings godtemplares föreläsningsanstalt
................................. 250

Linköpings föreläsningsanstalt ...... 750

Motala föreläsningsanstalt............... 500

Vadstena föreläsningsförening......... 500

Söderköpings föreläsningsanstalt ... 500

Skeninge och Allhelgona föreläsningsförening.
................................ 200

Hammarkinds föreläsningsförening 925

Mjölby arbetarförenings föreläsningsanstalt
.......................................... 650

Boxholms föreläsningsförening......... 500

Finspångs föreläsningsförening ...... 500

Vreta Klosters och Ljungs föreläsningsförening.
................................ 500

Åtvids föreläsningsförening ............ 500

Kisa föreläsningsanstalt.................. 450

Östra Torsby föreläsningsförening 400

Hällestads föreläsningsförening...... 400

Kvillinge föreläsningsförening......... 350

Veta föreläsningsanstalt.................. 350

Häradshammars föreläsningsförening
............................................. 300

Rejmyre godtemplares föreläsningsanstalt
.......................................... 300

Ödeshögs föreläsningsanstalt ......... 300

Regna sockens föreläsningsförening 300

Östra Husby föreläsningsförening... 250

Vårdnäs föreläsningsanstalt............ 225

Klockrike föreläsningsförening......... 200

Östergötlands ungdomsförbunds föreläsningsförening
........................ 200

Kronor

Borensbergs föreläsningsförening ... 200

Bjälbo föreläsningsförening ............ 150

Rök och Heda föreläsningsförening 150

i Jönköpings län:

Jönköpings arbetarinstitut............... 700

Eksjö föreläsningsförening............... 550

Grenna stads-och landsförsamlingars

föreläsningsförening..................... 500

Huskvarna arbetarinstitut............... 700

Tranås-Säby föreläsningsförening... 600

Hvetlanda föreläsningsförening ...... 600

Norra Hammars föreläsningsförening
............................................. 550

Värnamo föreläsningsförening......... 500

Annebergs föreläsningsanstalt......... 500

Gislaveds föreläsningsförening......... 500

Marianelunds föreläsningsförening... 500

Nässjö föreläsningsförening ............ 450

Bruzaholms föreläsningsförening...... 400

Forserums föreläsningsförening...... 400

Säfsjö föreläsningsförening ............ 400

Vaggeryds föreläsningsförening...... 350

Rogberga föreläsningsförening ...... 300

Anderstorps föreläsningsförening ... 300

Reftele föreläsningsförening............ 250

Norra Sandsjö föreläsningsanstalt... 250

Burseryds föreläsningsanstalt......... 200

i Kronobergs län:

Växjö föreläsningsanstalt ............... 525

Alfvesta föreläsningsförening ......... 600

Lessebo föreläsningsförening ......... 500

Elmhults föreläsningsförening......... 450

Kosta föreläsningsförening............... 350

Strömsnäs bruks föreläsningsförening
............................................. 350

Ljungby föreläsningsförening ......... 300

Vislanda föreläsningsanstalt............ 300

Nottebäcks föreläsningsförening...... 300

Markaryds föreläsningsförening...... 250

Drefs och Hornaryds föreläsningsanstalt
.......................................... 250

Skatelöfs föreläsningsförening......... 200

Kronor

i Kalmar län:

Kalmar föreläsningsinstitut ............ 1,000

Västerviks föreläsningsförening...... 1,000

Oskarshamns föreläsningsförening... 700

Borgholms föreläsningsanstalt......... 200

Tjusts föreläsningsförening ............ 625

Qdensvi föreläsningsförening ......... 600

Ljungby föreläsningsanstalt............ 550

Ankarsrums föreläsningsförening ... 525

Öfverums föreläsningsförening......... 500

Nybro och Madesjö föreläsningsförening
............................................. 450

Västra Eds föreläsningsförening ... 450

Torslunda föreläsningsförening ..... 450

Törnsfalls föreläsningsförening ...... 430

Lotta föreläsningsförening............... 400

Emmaboda föreläsningsförening...... 400

Gunnebo föroläsningsöfrening......... 400

Mönsterås föreläsningsförening ...... 300

Dörby föreläsningsförening ............ 300

Ryssby föreläsningsförening............ 300

Fågelfors föreläsningsförening......... 300

Högsby föreläsningsförening............ 300

Vissefjärda föreläsningsanstalt ...... 300

Torsås föreläsningsförening............ 300

Runstens härads föreläsningsförening
............................................. 250

Locknevi föreläsningsanstalt............ 250

Glöm minge-Algutsr ums föreläsningsanstalt
.......................................... 240

LIagby föreläsningsförening............ 200

Tuna föreläsningsförening............... 200

Föreläsningsföreningen Johan Skytte

i Alem .......................................... 200

Resmo, Mörbylånga och Kastlösa
församlingars föreläsningsförening 200

Målilla föreläsningsförening............ 200

Lönnberga föreläsningsförening...... 175

Hjorteds föreläsningsförening......... 175

i Goltlands län:

Visby föreläsningsförening............... 600

Burskretsens föreläsningsförening... 500
Klintekretsens föreläsningsförening 370

Kronor

Hemsekretsens föreläsningsförening 300
Follingbo pastorats föreläsningsan -

stalt ............................................. 100

i Blekinge län:

Karlskrona föreläsningsförening...... 1,000

Karlshamns föreläsningsförening ... 600

Ronneby föreläsningsförening......... 600

Kyrkhuits föreläsningsförening ...... 350

Bräkne-Hoby föreläsningsförening... 325

Olofströms föreläsningsförening...... 300

Lyckeby föreläsningsanstalt............ 300

Johannishus föreläsningsanstalt...... 275

Mjällby föreläsningsförening............ 250

Mörrums föreläsningsförening......... 250

Nättraby föreläsningsförening......... 200

i Kristianstads län:

Kristliga föreningen af unge män i

Kristianstad ................................. 750

Ängelholms föreläsningsförening ... 600

Simrishamns föreläsningsförening... 400

Hessleholms föreläsningsförening ... 550

Klippans föreläsningsförening......... 500

Riseberga föreläsningsförening ...... 400

Hyllinge föreläsningsförening ......... 400

Åhus föreläsningsförening............... 350

Vinslöfs föreläsningsförening ......... 300

Knislinge m. fl. socknars föreläsningsförening.
................................ 300

Färlöfs föreläsningsförening............ 300

Osby föreläsningsförening............... 300

Hammenshögs föreläsningsförening 300

Önnestads före!äsningsförening ..... 300

Södra Mellby m. fl. socknars föreläsningsförening
........................... 300

Tollarps med omnejd föreläsningsförening
....................................... 300

Perstorps föreläsningsförening......... 275

Båstads föreläsningsförening ......... 275

Oppmannaortens föreläsningsförening
............................................. 250

Åstorps föreläsningsförening ......... 250

Sösdala föreläsningsförening ......... 250

Kronor

Östra Sönnarslöfs föreläsningsförening
.............................................. 250

Glimåkra föreläsningsförening......... 250

Trolle-Ljungby föreläsningsförening 250

Smedstorps föreläsningsförening ... 225

Tomelilla föreläsningsförening......... 225

Örkelljunga föreläsningsförening ... 225

Degebergaortens föreläsningsförening
............................................. 200

Yallby arbetarföreläsningsförening 200

Centrala Villands föreläsningsförening
............................................. 200

Järrestads biblioteks- och föreläsningsförening.
............................... 200

Skillinge föreläsningsförening........ 200

Gustaf Adolfs och Rinkaby föreläsningsanstalt
................................. 200

Gladsax föreläsningsförening ........ 200

Östra Tommarps föreläsningsförening
............................................. 200

Stiby föreläsningsförening............... 200

i Malmöhus län:

Malmö föreläsningsförening ............ 2,400

Landskrona föreläsningsförening ... 1,200
Hälsingborgs föreläsningsförening 800

Ystads föreläsningsförening............ 500

Lunds arbetarinstitut ..................... 500

Trelleborgs föreläsningsanstalt ...... 500

Billesholm-Bjufs föreläsningsförening 700

Höganäs föreläsningsförening......... 500

Hörby föreläsningsförening ............ 500

Eslöfs föreläsningsförening ............ 500

Limhamns föreläsningsförening ...... 500

Sofielunds föreläsningsförening ...... 500

Svedala föreläsningsförening ......... 500

Örtofta föreläsningsförening............ 450

Arlöfs föreläsningsförening ............ 450

Lackalänga föreläsningsförening...... 400

Käflinge föreläsningsförening ......... 400

Härslöfs föreläsningsförening ......... 400

Jordberga föreläsningsförening......... 400

Skurups föreläsningsanstalt............ 400

Reslöfs föreläsningsförening............ 375

Hörs föreläsningsförening............... 350

Kronor

Lomma föreläsningsförening............ 350

Allerums föreläsningsförening......... 350

Svalöfs föreläsningsförening............ 300

Dalby föreläsningsanstalt ............... 300

Röstånga föreläsningsförening........ 300

Barsebäck-Hofterups föreläsningsförening
............................................. 300

Sjöbo föreläsningsförening............... 300

Hvellinge föreläsningsförening......... 300

Mörarps och omnejd föreläsningsanstalt
.......................................... 300

Silfåkra föreläsningsanstalt ............ 300

Anderslöf-Grönby föreläsningsförening
............................................. 275

Ekeby föreläsningsförening ............ 250

Stehags föreläsningsförening ......... 250

Välinge föreläsningsförening ......... 250

Bara och Mölleberga föreläsningsförening
....................................... 250

Brunnby föreläsningsförening......... 250

Sireköpinge, Ottarps och Asmunds torps

föreläsningsförening............ 250

Asks föreläsningsförening............... 250

Teckomatorps föreläsningsförening 250

Fjärestads föreläsningsanstalt......... 225

Harlösa föreläsningsförening............ 200

Billeberga föreläsningsförening ...... 200

Billinge föreläsningsförening ......... 200

Hököpinge föreläsningsförening...... 200

Skifarps föreläsningsförening ......... 200

Kågeröds föreläsningsförening......... 190

Löberöds föreläsningsförening......... 170

i Hallands län:

Halmstads föreläsningsförening ...... 1,100

Falkenbergs föreläsningsförening ... 800

Varbergs föreläsningsförening......... 700

Laholms föreläsningsförening ......... 400

Kungsbacka föreläsningsinstitut...... 250

Ätradalens föreläsningsförening...... 1,250

Hånle föreläsningsförening ............ 1,250

Harplinge föreläsningsförening ...... 500

Slöinge och närgränsande socknars

föreläsningsföreuing..................... 500

Renneslöfs och Ysby föreläsningsförening
....................................... 450

Kronor

Oskarströms föreläsningsförening... 425

Morups föreläsningsförening............ 400

Getinge föreläsningsförening ......... 300

Östra Karups, Skummeslöfs och

Hasslöfs föreläsningsförening...... 300

Yeinge föreläsningsförening............ 300

Trönninge föreläsningsförening ...... 300

Släps föreläsningsanstalt.................. 275

Tjärby föreläsningsförening............ 275

Eldsberga föreläsningsförening ...... 250

Söndrums föreläsningsförening ...... 200

Lindome föreläsningsanstalt............ 200

Torups föreläsningsanstalt............... 200

i Göteborgs och Bohus län:

Göteborgs arbetarinstitut ............... 2,400

Lysekils föreläsningsförening ......... 700

Uddevalla samhällsförbund ............ 600

Kungälfs föreläsningsförening......... 500

Marstrands föreläsningsanstalt ...... 400

Göteborgs fögderis föreläsningsförening
............................................ 2,100

Krokslätts föreläsningsförening...... 800

Lundby arbetarinstitut..................... 800

Gärda föreläsningsförening ............ 700

Munkedals föreläsningsanstalt......... 650

Tjörns godtemplares föreläsningsanstalt
.......................................... 650

Inlands Fräkne, Nordre och Södre

härads föreläsningsförening......... 600

Inlands Torpe härads föreläsningsförening
..................................... 500

Grebbestads godtemplares föreläsningsanstalt
................................. 500

Jonsereds föreläsningsförening ...... 400

Orusts föreläsningsanstalt............... 350

FöreningenUngdomens väls iVarekil

föreläsningsanstalt........................ 350

Mollösunds föreläsningsanstalt ...... 300

Vendelsbergs föreläsningsanstalt ... 300

Bo vallstrands föreläsningsanstalt... 300

Kungshamns församlings föreläsningsförening.
................................ 275

Herrestads föreläsningsanstalt......... 250

Kronor

i Älfsborgs län:

Borås arbetarinstitut........................ 900

Vänersborgs arbetarinstitut ............ 650

Åmåls arbetarinstitut ..................... 600

Ulricehamns föreläsningsförening ... 550

Alingsås föreläsningsförening......... 500

Trollhättans föreläsningsinstitut...... 650

Rinna föreläsningsförening ............ 650

Surte föreläsningsanstalt ............... 600

Rånnums föreläsningsinstitut ......... 600

Fåglaviks glasbruks föreläsningsförening
............................................. 525

Melleruds föx-eläsningsanstalt ......... 500

Mjöbäcks pastorats föreläsningsförening
............................................. 475

Lilla Edets föreläsningsförening...... 400

Färgelanda och Ödeborgs föreläsningsförening.
................................ 400

Herrljunga föreläsningsförening...... 400

Sandliults föreläsningsanstalt ......... 400

Bollebygds härads föreläsningsförening
............................................. 350

Frändefors föreläsningsförening...... 350

Ånimskogs föreläsningsförening...... 350

Svenljunga föreläsningsförening...... 300

Frisla föreläsningsförening............... 300

Sundals-Ryrs föreläsningsanstalt ... 300

Limmareds föreläsningsförening...... 250

Väne-Åsaka föreläsningsanstalt...... 200

i Skaraborgs län:

Tidaholms blåbandsförenings föreläsningsanstalt.
............................. 1,000

Sköfde föreläsningsanstalt............... 650

Mariestads föreläsningsanstalt......... 600

Skara godtemplares föreläsningsanstalt
.......................................... 600

Falköpings föreläsningsförening...... 575

Lidköpings föreläsningsförening...... 400

Hjo föreläsningsförening.................. 400

Styrelsen för Vulcans skol- och bibliotekshus
i Tidaholm.................. 400

Stora Hofstraktens föreläsningsförening
............................................. 650

Kronor

Facklans föreläsningsanstalt i Vara 400

Föreningen Soluppgångens föreläsningsanstalt
i Töreboda............... 400

Karlsborgs föreläsningsförening...... 400

Hjärpåsnejdens föreläsningsförening 375

Stenstorps föreläsningsförening...... 350

Södra Laske härads föreläsningsförening
............................................. 300

Lekåsa m. fl. socknars föreläsningsförening
....................................... 300

Dimbo-Ottravads föreläsningsanstalt 300

Ullervad-Leksbergs föreläsningsförening
............................................. 300

Axvalls föreläsningsförening............ 200

i Värmlands län:

Karlstads föreläsningsanstalt ......... 800

Kristinehamns föreläsningsanstalt... 450
Filipstads bergslags föreläsningsanstalt
.......................................... 900

Eds föreläsningsförening.................. 800

Grums föreläsningsförening ............ 600

Ekshärads föreläsningsförening...... 500

Vase föreläsningsförening............... 425

Hagfors föreläsningsförening ......... 400

Seffle föreläsningsförening............... 400

Hammarö föreläsningsanstalt ......... 400

Nors föreläsningsförening ............... 375

Eda föreläsningsförening.................. 350

Millesviks-Ölseruds föreläsningsanstalt
............................................. 300

Arvika föreläsningsförening............ 300

Arvika köpings kommunalfullmäktiges
föreläsningsanstalt............... 300

Botilsäters föreläsningsförening...... 250

Nyeds föreläsningsanstalt ............... 250

Kils föreläsningsförening ............... 250

Bro föreläsningsanstalt .................. 250

Östra Fågelviks föreläsningsförening 250

Huggenäs föreläsningsanstalt ......... 250

Nedre Ulleruds föreläsningsanstalt 225

Eskilsäters föreläsningsförening...... 225

Ransäters föreläsningsförening ...... 225

Kroppa och Lungsunds föreläsningsanstalt
.......................................... 200

Kronor

i Örebro län:

Örebro föreläsningsförening............ 900

Linde städs- och bergsförsamlingars

föreläsningsförening..................... 675

Ask ersunds föreläsningsförening ... 600

Noragodtemplares föreläsningsanstalt 500
Ljusnarsbergs föreläsningsförening 1,000

Hammars föreläsningsförening......... 800

Laxå föreläsningsförening............... 500

Götlunda föreläsningsanstalt............ 450

Bofors godtemplares föreläsningsförening
..................... 450

Degerfors föreläsningsförening ...... 400

Grythyttans föreläsningsanstalt...... 400

Sköllersta, Ekeby och Gällersta socknars
föreläsningsanstalt............... 400

Hallsbergs föreläsningsförening...... 400

Bo föreläsningsförening .................. 375

Björkborns föreläsningsförening...... 300

Fellingsbro föreläsningsförening...... 300

Tysslinge m. fl. socknars föreläs ningsförening.

................................ 300

Vikers föreläsningsförening ............ 300

Glanshammars m. fl. socknars föreläsningsförening
........................... 300

Fjugesta föreläsningsförening......... 300

Rumla fosterländska förening......... 250

Askers föreläsningsanstalt............... 250

Stora Mellösa fosterländska förening 200
Sikfors föreläsningsförening............ 200

i Västmanlands län:

Västerås arbetarinstitut.................. 1,200

Sala föreläsningsförening ............... 600

Köpings föreläsningsförening ......... 500

Arboga föreläsningsförening............ 500

Norbergs arbetarinstitut.................. 850

Kolbäcks, Svedvi och Bergs föreläsningsförening.
............................... 800

Siende härads jämte närgränsande

socknars föreläsningsförening...... 700

Västanfors föreläsningsförening...... 650

Skultuna föreläsningsförening......... 500

Malm a föreläsningsförening ............ 500

Kronor

Väster-Löfsta föreläsningsförening... 500

Björksogs, Himmeta och Arboga

socknars föreläsningsförening...... 500

Kungsörs föreläsningsförening......... 450

Rumla föreläsningsförening ............ 400

Väster-Våla föreläsningsförening ... 400

Norrby föreläsningsförening............ 350

Sura föreläsningsförening ............... 300

Skinskattebergs föreläsningsanstalt 300

Ramnäs föreläsningsförening ......... 250

Kila och Fläckebo föreläsningsförening
............................................. 250

Romfartuna föreläsningsförening ... 250

Harakers föreläsningsförening......... 200

i Kopparbergs län:

Falu föreläsningsförening ............... 800

Hedemora föreläsningsförening ...... 600

Säters föreläsningsförening ............ 400

Mora föreläsningsförening............... 800

Avesta-Grytnäs föreläsningsförening 750

Husby föreläsningsförening ............ 750

Föreningen Ludvika bokstuga......... 600

Leksands föreläsningsförening......... 550

Grangärde föreläsningsanstalt......... 500

Lima föreläsningsförening............... 500

Orsa centralkommittés föreläsningsförening
....................................... 500

Nås föreläsningsförening.................. 500

Ore föreläsningsanstalt .................. 500

Säfsnäs föreläsningsförening............ 450

Malungs föreläsningsförening ......... 400

Vika-Hosjö föreläsningsförening...... 400

Domnarfvets föreläsningsförening ... 400

Transtrands föreläsningsförening ... 375

Gustafs föreläsningsförening............ 350

Norrbärke föreläsningsförening ...... 325

Krylbo föreläsningsförening............ 325

Borlänge föreläsningsförening......... 300

Folkärna föreläsningsförening......... 300

Föreläsningsföreningen Enighet och

vänskap i Grängesberg............... 300

Stora Tuna föreläsningsförening...... 300

Våmhus studiecirkel ........................ 300

Kronor

Vikm anshytte-Turbo föreläsningsförening
.......................................... 300

Stora Skedvi föreläsningsanstalt ... 300

Silfbergs föreläsningsförening......... 300

Grycksbo föreläsningsförening......... 300

Söderbärke föreläsningsförening...... 250

Sollerö föreläsningsförening............ 200

Ålfdalens föreläsningsanstalt............ 200

i Gäfleborgs län:

Gäfle arbetarinstitut ........................ 1,600

Söderhamns arbetarinstitut ............ 1,000

Hudiksvalls arbei arinstitut............... 900

Norra Hälsinglands föreläsningsanstalt
............................................. 1,100

Hörnhus föreläsningsförening ......... 750

Ofvansjö-Torsåker-Högbo föreläsningsförening.
................................ 600

Hamrånge föreläsningsförening ...... 500

Hanebo föreläsningsförening............ 500

Ockelbo föreläsningsförening............ 500

Ljusdals föreläsningsförening ......... 500

Strömsbro föreläsningsförening ...... 450

Bollnäs föreläsningsförening............ 400

Valbo föreläsningsförening............... 400

Bergvik-V ansäters föreläsningsförening
............................................. 300

Ljusne-Ala föreläsningsförening...... 300

Forsbaeka föreläsningsanstalt......... 300

Segersta föreläsningsförening......... 300

Delsbo föreläsningsförening ............ 250

Sandvikens föreläsningsförening...... 250

Arbrå föreläsningsförening............... 250

Skogs och Lingbo föreläsningsförening
............................................. 200

i Våstemorrlands län:

Sundsvalls föreläsningsförening...... 800

Kristliga föreningen af unge män i

Härnösand ................................. 600

Alnösundets föreläsningsförening ... 975

Gudmundrå föreläsningsförening ... 850

Kronor

Hammar-Nylands undervisningsför -

ening............................................. 600

Sollefteå föreläsningsförening......... 500

Bollsta-Väja föreläsningsförening ... 500

Torps föreläsningsförening............... 475

Ange föreläsningsförening............... 400

i Jämtlands län:

Östersunds arbetarinstitut............... 1,200

Jämtlands läns ungdomsförbunds

föreläsningsförening..................... 600

Rödöns kyrkslätts föreläsningsförening
............................................. 250

Näskotts föreläsningsförening......... 200

i Västerbottens län:

Läseföreningen Minerva i Umeå...... 700

Lycksele föreläsningsanstalt............ 1,000

Föreläsningsföreningen Iduna i Sandvik
................................................ 500

Robertsfors och Sikeå föreläsningsförening
....................................... 500

Nordmalings föreläsningsanstalt...... 450

Bure föreläsningsanstalt.................. 400

Asele folkbildningsförening ............ 400

i Norrbottens län:

Piteå föreläsningsförening............... 900

Tekniska skolans i Luleå föreläsningsanstalt
................................. 750

Bodens föreläsningsanstalt............... 1,100

Gällivare föreläsningsförening......... 800

Malmbergets föreläsningsförening... 600

Koskullskulles arbetares föreläsningsförening
................................ 550

Svartöns föreläsningsförening......... 500

Neder-Kalix föreläsningsförening ... 500

Kiruna föreläsningsförening............ 500

Riksgränsens föreläsningsförening... 275

I afseende å den i berörda kungörelsen meddelade bestämmelsen angående
föreläsningarnas ordnande hafva Vi funnit godt att för dem bland
ofvannämnda anstalter, som hafva sin verksamhet å landsbygden eller dels i
stad och dels å landet, göra sådana eftergifter, att vid dessa anstalter ifrågavarande
föreläsningar må hållas i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de i
ansökningshandlingarna angifna planer.

De sålunda beviljade medlen skola beträffande Stockholms stad af Vårt
statskontor och vidkommande landsorten af Våra befallningshafvande till vederbörande
utbetalas med halfva beloppet i början af juni 1910 och andra hälften
i början af december samma år, sedan genom intyg af inspektor, som
Vår befallningshafvande jämlikt förenämnda kungörelse äger att förordna,
blifvit styrkt, att de för ifrågavarande understöds åtnjutande stadgade villkoren,
så vidt den förflutna delen af året angår, blifvit fullgjorda.

Vidare hafva Vi, vid pröfning af särskilda till Oss från vissa centrala
anstalter insända ansökningar om understöd af statsmedel för förmedlande
af föreläsningar utaf ifrågavarande slag och tillhandahållande af passande
åskådningsmateriell åt lokala anstalter för sådana föreläsningar, funnit godt
att af förut omförmälda, under riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda anslag
för år 1910 bevilja dylikt understöd åt nedannämnda centrala anstalter med
följande belopp:

till folkbildningsförbundet i Stockholm ................................................... kr, 2,000

» västra Sveriges folkbildningsförbund ................................................ » 1,000

» centralbyrån i Lund för populära vetenskapliga föreläsningar ... » 1,500

» sydöstra Sveriges folkbildningsförbund i Norrköping..................... » 600

» Excelsiorförbundets folkbildningsbyrå i Skara och Sköfde ........ » 500

* Värmlands föreläsningsförbund............................................................ » 500

» Norrbottens föreläsningsförbund ......................................................... » 300

och äger statskontoret att dessa belopp till vederbörande på rekvisition utbetala.

Slutligen hafva Vi velat härigenom anbefalla Våra befallningshafvande i
Uppsala, Kristianstads, Örebro, Kopparbergs, Västerbottens och Norrbottens
län att, enär ansökningarna beträffande Tiunda folkbildningsförening, Örsundsbro
föreläsningsförening, Båstads föreläsningsförening, centrala Villands loreläsningsförening,
Grythyttans föreläsningsanstalt, Älfdalens föreläsningsanstalt,
Lycksele föreläsningsanstalt samt Bodens föreläsningsanstalt icke affattats i
enlighet med föreskrifvet formulär, erinra dessa inrättningars styrelser därom
att, i händelse för samma inrättningar hädanefter skulle begäras statsanslag,
då bör iakttagas hvad i sådant afseende må vara stadgadt.

Detta meddela Yi Eder till kännedom och efterrättelse, i hvad på Eder
ankommer, samt hvad Våra befallningshafvande beträffar jämväl för vederbörandes
underrättande.

Stockholms slott den 31 december 1909.

GUSTAF.

P. E. Lindström.

Cirkulär till statskontoret, Kung! Maj:ts samtliga befallningshafvande, angående understöd till anordnande
af populärvetenskapliga föreläsningskurser i folkbildningssyfte m. m.

Bil. C.

fö relä stim gsförening.

1. När bildades föreningen? (år och dag)..........................................................................................

2. Hur många åhörare besöka (i genomsnitt) föreläsningarna?...................................

3. Är åhörareantalet stadt i ökning, i minskning eller är det växlande?

4. Hvilka omständigheter synas inverka på antalet åhörare? (ämnesgrupper,

olika lokaler, yttre förhållanden såsom föreningssammanträden eller andra
anordningar i trakten å tider, då föreläsningar hållas; hvad betydelse ha
ljusbildsförevisningar vid föreläsningarna?)...............................................................................

5. Hvilken är åhörarnas hufvudsakliga lefnadsställning? (arbetare eller medelklass,
kvinnor, skolungdom, barn, industri- eller jordbruksbefolkning)

C. Finnes en konstant åhörarkrets?..........................................................................................................

7. Hvilken lokal (eller hvilka lokaler) användes för föreläsningarna?..................

8. Hafva serier af flera föreläsningar i följd inom samma ämnesgrupp försökts
och med livilket resultat?............................................................................................................

9. Utdelas tryckta program i förväg angående föreläsningsämnen m. m. under

hel termin?......................................................................................................................................................

10. Huru tillkännagifvas i öfrigt de olika föreläsningarna? (genom anslag,

tidningsannonser o. s. v.) —------------------------------------—.........................................................

11. Hvad var medelkostnaden per föreläsning under år 1909?...................................

12. Hvilka inkomster — utöfver statsanslaget — har föreningen uppburit
under år 1909?

Kommunalt anslag........................................................... kr.

Medlemmars årsafgifter......................................... » ...........................

Inträdesafgifter................................................................................ » ..........................

Anslag af föreningar................................................................. » ..........................

» » bolag............................................................................. » ...........................

» » enskilda personer........................................... » ...........................

Summa kr.

13. Hur stor är inträdesafgiften vid föreläsningarna?...................................................öre.

14. Har föreningen att bestrida utgifter för föreläsningslokal (hyra, städning,
belysning o. s. v.) och i så fall till hvilket belopp under år 1909?

15. Åtnjuter föreståndaren arfvode, och till hvilket belopp?............................................

16. Finnes en sammanslutning mellan länets (traktens) föreläsningsföreningar?

17. Dess namn:...................................................................................................................................................................

18. Har föreningen anslutit sig till densamma?...............................................................................

19. Om icke — af hviska skäl?...................................................................................................................

20. Finnes — där dylik sammanslutning icke existerar — förutsättningar

för bildande af en dylik?.....................................................................................................................

21. Utöfvar föreningen biblioteksverksamhet?...................................................................................

22. I så fall: hur många bokband äger föreningen?.................................................................

23. Uppbär föreningen statsanslag för biblioteksverksamhet? _________

24. I så fall: till hvilket belopp?

25. Finnes annat bibliotek på platsen?..................................................................................................

26. Dess namn:........................................................................................ Antal bokband:

27. Samverkar föreningen med ortens bibliotek?.........................................................................

28. Ämnar föreningen upptaga egen biblioteksverksamhet?.............................................

29. Ämnar föreningen samarbeta med biblioteksförening (eller ortens bibliotek)?

30. Kan bokutlåning anordnas i samband med föreläsningarna?.................................

31. Ha vandringsbibliotek användts eller önskas dylika för utlåning i före läsningslokalen?.

......................................................................................................................................................

32. Ha småskrifter i ämnet saluhållits vid föredragen?..................................................

33. Kan sådan försäljning anordnas?...........................................................................................................

34. Finnas andra bildningsanstalter (fortsättnings-, yrkes-, aftonskolor eller

praktiska kurser i kommunalkunskap, bokföring, räkning, teckning eller
språk o. s. v.) på platsen?............................................................................................................

35. Har föreningen själf anordnat sådana praktiska kurser?...........................................

36. Finnas andra sammanhållande band mellan föreningens medlemmar än
föreläsningarna, såsom sammankomster i bildningssyfte, studiecirklar,
musik- eller uppläsningsaftnar o. s. v.?........................................................................................

37. Öfriga upplysningar:..........................................................................................................................................

38. Önskemål, särskild! i afseende på ändrade villkor för statsbidrags erhållande
:.........................................................................................................................................................................

39. Anmärkningar, särskilt mot den nuvarande organisationen af föreläsnings rörelsen:

...........................................................................................................................................

den1910.

Föreläsningsförcningens föreståndare.

Härtill en bilaga.

Bilaga.

Uppgifter från...............- Föreläsning sförening vårterminen 1910.

Datum

Föreläsare

Ämne

Ungefär-

liga

antalet

åhörare

Centralbyrå

Här införes om föreläsningen
erhållits genom centralbyrå,
och i så fall genom hvilken

De för terminen ursprung-ligen rekvirerade, men
icke erhållna före-läsningsämnena

Bil. B.

Formulär

för ansökning om statsbidrag tii! anordnande af popuiärvetenskapliga

föreläsningar.

Till Konungen.

Styrelsen för.............................................................................föreläsangsanstalt får härmed

under åberopande af bilagda handlingar i underdånighet anhålla, att anstalten,

som träd t (är afsedd att träda) i verksamhet den ....................................................................

måtte för anordnande under nästkommande år af populärvetenskapliga föreläsningar
utbekomma ett statsunderstöd af.................kronor.

För bekostande af denna föreläsnings verksamhet har tillskjutits af ..............

kommun (med flera) ......................................kronor (såsom

bilagorna 1 och 2 utvisa).

Anstaltens angelägenheter vårdas af dess styrelse, som antager föreståndare
och lärare (bil. 3).

Under nästkommande år kommer anstaltens verksamhet att i hufvudsak
ordnas efter plan, som bilaga 4 utvisar.

Redogörelse för anstaltens verksamhet under närmast föregående kalenderår
(bil. 5 och 6) äfvensom vissa uppgifter rörande föreläsningarna under
senaste vårterminen (bil. 7) och programmet för innevarande hösttermin (bil. 8).

Alla politiska och religiösa strider eller förhandlingar vid föreläsningarna
eller undervisningen blifva förbjudna.

Ort och datum.

Underdånigst

å............................................................................. föreläsningsanstalts vägnar

dess styrelse:

N. N. N. N. N. N.

N. N.

Bil. D 1.

Denna bilaga utgöres af utdrag af kommunalstämmans protokoll.

Bil. D 2.

.....................................föreläsningsanstalt kan med ledning af närmast
föregående (innevarande) års inkomster utom kommunens anslag påräkna
såsom understöd för föreläsningsverksamheten under år 19

föreningsmedlemmars årsafgifter.............................. kr. ....................

inträdesafgifter................................................................................ » ......................

bidrag af föreningar................................................................. ’■ ......................

» » bolag......................................................... » ........

» » enskilda .......................................................-............. » ....................

Summa kr. ......................

Bil. D 3.

Styrelsen för ......................................................................................föreläsningsanstalt utgöres

(vid ansökningstillfället) af följande personer (namn och yrken):

Anstaltens inspektor är (namn, yrke och adress):

Anstaltens föreståndare är (namn, yrke och adress):

Bil. D 4.

Plan för verksamheten vid..................................................................................................................................

föreläsningsanstalt under år 19..........

1. Här uppgifves huruvida

a) föreläsningarna skola fördelas öfver större delen af året,

b) de skola sammanträngas till en eller flera kortare tidsperioder af året,.

c) serier af två eller flera föreläsningar skola anordnas,

d) bygdekurser skola anordnas,

e) praktiska kurser skola anordnas,

f) samverkan äger rum med bibliotek,

g) vandringsbibliotek komma att användas.

2. Plan för föreläsningar och kurser.

3. Uppgifter angående föreläsare och lärare (därest aftal träffats med centralbyrå,
kan byråns intyg medsändas utan specificering af föreläsarna).

Bil. D. 5.

Redogörelse för verksamheten vid....................................................................föreläsningsanstalt

under år 19.........

Före-

läsnings-

dag

Föreläsningsämne

Antal

åhörare

Föreläsarens namn,
yrke, hemvist

Centralbyrå
som förmedlat
föreläs-ningarna

Sammanlagda
beloppet af
föreläsarens
arfvode +
reseersättning

Särskild'', meddelas, huruvida bvgdekurser och praktiska kurser förekommit samt programmen
för dessa. Vidare uppgifves, huruvida samverkan med bibliotek ägt rum och huruvida vandringsbibliotek
användts och småskrifter försålts. Därest medelsiffran för antalet åhörare per föreläsning
under hela året märkbart ökats eller minskats i förhållande till föregående år, angifves detta jämte
de antagliga orsakerna till nämnda förändringar.

Ekonomisk redogörelse från
Inkomster.

Statsbidrag.....................................kr.

Kommunala bidrag..............»

Medlemsafgifter........................ »

Inträdesafgifter........................ »

Anslag af föreningar »

» » bolag..................... »

» » enskilda............... »

Summa kr.

Bil. D 6.

föreläsningsanstalt under år 19
Utgifter.

Arfvoden och reseersättningar
till föreläsarne kr.

Undervisningsmateriel! ..... » ..................

Hyra af lokal, städning etc. »

Föreståndarens arfvode..... » ...................

Annonser och trycksaker »

Öfriga utgifter............................. » ...................

Summa kr..................

Bil. D 7.

Uppgifter angående de föreläsningar och kurser, som under vårterminen 19
hållits vid....................................................föreläsningsanstalt.

Program för verksamheten vid

under höstterminen 19

Bil. D 8.
föreläsningsanstalt

Bilaga E.

Föreläsningsverksamheten i Norge och Danmark.

Den populärvetenskapliga föreläsningsverksamheten i Norge tog sin början
därmed, att Arbeiderakademien i Kristiania — med Stockholms arbetarinstitut
såsom förebild — grundades 1885 och till samma års Storting ingick
med ansökning om ett statsbidrag af 5,000 kronor för anordnandet af
populärvetenskapliga föreläsningar. Stortingets budgetskommitté hemställde
den 6 maj, att ansökningen ej måtte bifallas. På grund af förnyad ansökning
af Arbeiderakademien, i hvilken ansökning utförligt redogjordes för Stockholms
arbetarinstituts femåriga verksamhet samt för svenska Riksdagens år
1884 fattade beslut om beviljandet af 15,000 kronor till föreläsningar för
arbetsklassen, afgaf budgetskommittén den 1 juni samma år nytt utlåtande,
däri kommittén förordade ett anslag af 3,000 kronor under villkor att akademien,
medlemsafgifterna oberäknade, på annat sätt anskaffade dubbla summan.

Stortinget biföll budgetskommitténs förslag.

Sedermera har Stortinget hvarje år på regeringens framställning beviljat
anslag till ifrågavarande verksamhet; och ha dessa anslag på grund af begäran
från nya arbeiderakademier ökats år efter år. För fmansåret 1903/04
anvisades sålunda statsbidrag till 48 akademier med 27,710 kronor och för
fmansåret 1909/10 med 28,000 kronor till 65 anstalter, hvarjämte ytterligare
tio akademier inkommit med ansökningar om statsbidrag. För år 1910 har
Stortinget till föreläsningsverksamheten beviljat ett förslagsanslag af 30,000
kronor.

Såsom villkor för erhållande af statsbidrag bibehölls samma villkor, som
bestämdes vid Stortingets första anslag till Arbeiderakademien i Kristiania
nämligen, att vederbörande akademi skulle från kommun eller enskilda erhålla
dubbelt så mycket som utbetaldes i statsbidrag.

1902/03 års Stortings socialkommitté föreslog, att villkoret för erhållande
af statsbidrag skulle ändras därhän, att bidraget skulle utgå med ett bestämdt
belopp för hvarje föreläsning. Sedan arbeiderakademiernas representanter
uttalat sig emot detta förslag, förkastades detsamma af regeringen. På dess
förslag bestämde 1908/09 års Storting såsom villkor för erhållande af statsbidrag,
att hvarje arbeiderakademi skulle erhålla högst hälften af hvad den
på annat sätt hopsamlat, dock i intet fall mera än 20 kronor för hvarje
hållen föreläsning (och högst 15 kronor för på orten boende föreläsare).

Jämväl i Norge har den vidsträcktare föreläsningsverksamheten nödvändiggjort
inrättandet af en byrå för förmedling af föreläsningar, och har staten
sedan finansåret 1899/00 bidragit till densammas underhåll med belopp varierande
emellan 1,200 kronor och 700 kronor, hvilket sistnämnda belopp jämväl
af Stortinget anslagits för året 1910/11.

I Danmark började populärvetenskapliga föreläsningar hållas först under
år 1898. Detta år bildades nämligen på initiativ af sju arbetarföreningar
»Folkeuniversitetsforeningen i Kobenhavn», hvilken ville i Danmark införa eu
föreläsningsverksamhet liknande den engelska University Extention. Universitetets
lärare ställde sig välvilligt till förslaget och efter någon tids öfverläggning
mellan inbjudarne och en af universitetet vald kommitté enades man
därom, att den akademiska lärarförsamlingen skulle för stödjande af populär
universitetsundervisning tillsätta ett permanent utskott, bestående af fem medlemmar
från akademiska lärarförsamlingen jämte högst fyra personer från
andra undervisningsverk i Köpenhamn eller bland dem, som vid universitetet
därstädes vunnit doktorsgrad. Det bestämdes vidare, att detta permanenta
utskott skulle hopsamla medel till föreläsningarna, hvilka icke finge bestå i fristående
föredrag utan skulle ordnas i serier, samt för ordnande af föreläsningar
sätta sig i förbindelse med sådana sammanslutningar i landsorten, som önskade
erhålla föreläsningar. De enskilda föreläsningsföreningarna skulle däremot
tillhandahålla lokal och sköta öfriga löpande ärenden.

Utskottets närmaste mål blef att anskaffa bidrag till föreläsningarna, för
hvilket ändamål man vände sig både till enskilda donationsfonder och till
regeringen. Från två donationsfonder erhöllos tillsammans 1,200 kronor,
hvaremot regeringen icke ansåg sig nämnda år kunna framkomma med något
förslag om statsbidrag. Då föreläsningsverksamheten vann hastig spridning,
förslogo de af donationerna erhållna medlen icke långt, utan måste
man för täckande af kostnaderna upptaga afsevärda årsafgifter, hvilka under
stundom uppgingo till 14 kronor, samt särskilda inträdesafgifter, varierande
mellan 1 krona 50 öre och 1 krona för serie.

På grund af förnyad framställning om statsbidrag begärde regeringen år
1899 ett anslag af 5,000 kronor till införande försöksvis af den folkliga
universitetsundervisningen; och beviljade Riksdagen efter en längre debatt
detta belopp.

Efter dessa linjer har föreläsningsverksamheten i Danmark sedermera
utvecklat sig. Statsbidraget har emellertid endast obetydligt förhöjts. För
finansåret 1901/02 beviljade Riksdagen sålunda 10,000 kronor, hvaremot
Riksdagen för hvart och ett af de följande åren anvisat endast 8,000 kronor.

Till det permanenta utskottets kontorskostnader anvisade Riksdagen därjämte
för finansåret 1902/03 2,000 kronor ock för hvarje följande år till och med
år 1908/09 1,650 kronor.

År 1908 gjorde utskottet hos regeringen framställning om ökande af
anslaget till föreläsningarna från 8,000 kronor till 12,000 kronor samt om
kontorsanslagets höjande till 2,000 kronor. Regeringen fann dock skäl att
för Riksdagen framlägga förslag endast beträffande den sistnämnda punkten,
och blef detsamma af Riksdagen bifallet.

Föreläsningsverksamheten har i Danmark utvecklats till en omfattning
af omkring ett 50-tal föreningar i skilda delar af landet, dock endast i städer
och andra större befolkningscentra.

Beträffande ifrågavarande verksamhet äro i synnerhet två förhållanden
af intresse, nämligen den stora betydelse man tillagt utgifvandet och tillhandahållandet
af grundlinjer till föreläsningarna, och försöket att genom uppdelande
af föreläsarne i äldre lärare med större arfvode och yngre lärare
nedbringa omkostnaderna för föreläsningarna. Grundlinjer hafva utgifvits till
omkring 200 föreläsningar, omfattande de mest skilda ämnen.

Indelningen af föreläsarne i äldre och yngre har skett sålunda att till
de förra endast räknats dem, som hållit minst 5 föredraningsserier. Under
det att arfvodet för de äldre lärarne bestämts till lägst 150 — högst 300
kronor för en sextimmars serie, skulle en yngre lärare för samma antal föreläsningar
erhålla 120 kronor. Krafvet på serier om minst sex föreläsningar
har sedermera nedsatts till serier på tre till sex föreläsningar.