ÄNDRAD ORGANISATIONAF GENERALPOSTSTYRELSEN OCH DÄRUNDERLYDANDE FÖRVALTNINGAR (Statens offentliga utredningar 1908:2)

BETÄNKANDE

ANGÅENDE

ÄNDRAD ORGANISATION
AF GENERALPOSTSTYRELSEN OCH DÄRUNDER
LYDANDE FÖRVALTNINGAR

SAMT

LÖNEREGLERING

FÖR TJÄNSTEMÄN VID POSTVERKET

AFGIFVET AF

DEN ENLIGT NÅDIGT BEMYNDIGANDE DEN 5 JULI 1907
TILLSATTA KOMMISSION

STOCKHOLM

KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER

1907

/ r . .

INNEHÅLL.

Sid.

Skrifvelse till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Civildepartementet V.
Redogörelse för de till kommissionen inkomna framställningar.....VII.

Betänkande och förslag:

I. Generalpoststyrelsen.

Organisation..................... 1.

Aflöningar......................45.

II. Distriktsförv ältning amu.

Organisation.....................54.

Aflöningar...................... 68.

III. Postanstalterna.

Postkontorens antal och klassindelning........69.

Biträdande tjänstemän................80.

Aflöningar:

Inledning.................88.

Provision.................105.

Sportler..................121.

Fast aflöning................147.

IV. Postbetjänte.......................164.

V. Poststationsförestånäare m. fl...............170.

VI. Förslag till aflöning sreglemente för tjänstemän vid postverket,

med motiv och öfver gångsbestämmelser.........179.

Sid.

YII. Förslag till utgiftsstater för postverket att tillämpas under år

1909, med förklaringar, m. m.............. 208.

Sammanställning af de olika anslagssummorna å 1908

års och 1909 års utgiftsstater........ 252.

Omorganisationens och löneregleringens ekonomiska innebörd
.................... 254.

Inkomstberäkning för år 1909 256.

Reservationer:

vid kommissionens förslag angående generalpoststyrelsen, af herr

Ordföranden..................... 264.

vid kommissionens förslag i allmänhet, af herr Starbäck..... 265.

Bilagor:

1. Postförvaltarnes inkomster åren 1902, 1903 och 1906 ..... 267.

2. Inkomster för kontrollörer vid postkontoren i Stockholm, Göte borg

och Malmö samt postexpeditörer, tjänstgörande såsom afdelnings-
eller filialpostkontorsföreståndare vid samma postkontor,
åren 1902, 1903 och 1906 .............. 295.

Til! Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Civildepartementet.

Enligt nådigt bemyndigande den 5 juli 1907 att såsom sakkunniga
tillkalla tre personer för att jämte generalpostdirektören, i egenskap af
ordförande, afgifva yttrande och förslag beträffande lönereglering för generalpoststyrelsen
samt för tjänstemän vid postverkets distrikts- och lokalförvaltningar,
har Herr Statsrådet genom skrifvelse samma dag anmodat
undertecknade Beck-Friis, Starbäck och Öberg att jämte undertecknad
Ossbahr afgifva omförmälda yttrande och förslag.

Vid utförande af detta uppdrag har det ålegat kommissionen, på
grund af Kungl. Maj:ts beslut i ärendet berörda 5 juli, att taga under
öfvervägande jämväl, huruvida några förändringar af generalpoststyrelsens
organisation äro af behofvet påkallade och särskildt huruvida icke den
inom styrelsen anställda extra personal bör i någon mån minskas för att,
såvidt ske kan, ersättas med ordinarie tjänstemän.

Kommissionen sammanträdde första gången den 15 juli, hvarvid åt
en subkommission uppdrogs att verkställa och öfvervaka vissa för kommissionens
vidare arbeten erforderliga utredningar m. m. Sedermera sammanträdde
kommissionen ånyo den 16 augusti, och hafva från och med
sistnämnda dag dess arbeten in pleno oafbrutet fortgått.

På grund af det kommissionen gifna bemyndigande att för fullgörande
af särskilda delar af sitt uppdrag till öfverläggning eller för upp -

lysningars erhållande inkalla tjänstemän vid postverket har ordföranden i
»Posttjänstemännens förening», postmästaren i Kristianstad T. Wikander
närvarit vid behandling af frågan om lönereglering för tjänstemän vid
distrikts- och lokalförvaltningarna.

Kommissionen har nu uppgjort förslag till organisation och lönereglering
beträffande generalpoststyrelsen samt distrikts- och lokalförvaltningarna
äfvensom behandlat vissa i samband därmed stående frågor. Då
emellertid de hufvudsakliga förändringar, som kommissionen förordat beträffande
generalpoststyrelsen och distriktsförvaltningarna, förutsätta närmare
bestämmelser rörande dessa myndigheters verksamhet, har kommissionen
ansett sig böra, innan den åtskiljes, jämväl uppgöra förslag till ny
instruktion för generalpoststyrelsen och i sammanhang därmed angifva de
hufvudgrunder, som enligt kommissionens åsikt böra blifva bestämmande
för de nya distriktsförvaltningarnas åligganden och befogenhet.

För att emellertid den organisation och lönereglering, som af kommissionen
föreslås, må kunna, därest Kungl. Maj:t finner sådant lämpligt,
intagas i statsverkspropositionen till 1908 års riksdag, får kommissionen
härmed vördsamt öfverläinna sitt i öfrigt fullt afslutade betänkande och
förslag.

Undertecknad Ossbahr bär icke deltagit i handläggningen af frågan
om aflöningsförmåner och pensionsvillkor för generalpostdirektören.

Stockholm den 28 november 1907.

RICHARD OSSBAHR.

JOHAN BECK-FRIIS. KARL STARBÄCK. ERNST ÖBERG.

A. E. M. Ericsson.

Inkomna framställningar.

Från Kungl. Civildepartementet har till kommissionens ordförande
öfverläinnats, för att vara tillgänglig vid fullgörande af kommissionens
uppdrag, generalpoststyrelsens underdåniga skrifvelse den 13 maj 1902, i
fråga om behofvet af ändring i aflöningsstaten för postverket.

Vidare hafva till kommissionen antingen direkt inkommit eller från
generalpoststyrelsen öfverlämnats följande framställningar:

angående generalpoststyrelsen :

från notarien och ombudsmannen H. af Trolle, i fråga om postombudsmanstjänstens
upptagande i andra lönegraden m. in.;

från aktuarien H. Sörlander, med förslag till reklamationskontorets
omorganisation;

från aktuarien M. Uppling, i fråga om inrättande af en ordinarie
arkivarie- och bibliotekarietjänst;

från postamanuensernas förening, i fråga om kostnadsfri ledighet
för vissa e. o. tjänstemän;

från generalpoststyrelsens vaktmästare, angående vaktmästarnes aflöning
m. m.;

från statens vaktmästares förening, angående de extra vaktmästarnes
förmåner;

angående distrikts- och lokalförvaltningarna:

från samtliga distriktschefer, i fråga om rätt för distriktschef att
åtnjuta semester under en och en half månad årligen;

från posttjänstemännens förening, med förslag till lönestat för tjänstemännen
vid distrikts- och lokalförvaltningarna;

från postmästaren E. Schmidt m. fl., angående postmästarnes aflöning;

VIII

från postmästaren A. E. Holm m. fl., angående postkontorens omklassificering; från

postmästaren F. Lindh m. fl., med hemställan att postkontoren
i Gefle, Helsingborg, Norrköping, Sundsvall, Uppsala och Örebro måtte
föreslås att utgöra själfständiga postdistrikt;

från postmästaren J. Matinheiki, i fråga om postkontorets i Skellefteå
uppflyttande i högre klass;

från kontrollören A. T. Löfgren, angående aflöningen till föreståndaren
för Stockholm 16;

från postmästaren K. A. Cervin, med hemställan att Stenungsund
måtte räknas såsom dyr ort;

från posttjänstemännens förening, angående aflöningen till kontrollörer
å öfvergångsstat;

från kontrollören G. Lundberg, angående den honom tillkommande
aflöning; samt

från centralstyrelsen för Sveriges postbetjänteförening, i fråga om
förhöjning i traktamentet m. m.

I. Generalpoststyrelsen,

a) Organisation.

Inom postverkets styrelse, hvars förutvarande benämning öfverpostdirektör
sämbetet med 1850 års ingång ändrades till generalpoststyrelsen,
hade sedan längre tid tillbaka såsom föredragande fungerat en sekreterare
och eu kamrerare, och år o 1858 tillkom en särskild föredragande för
skjuts- och tabellärenden. År 1863 ägde en fullständig omorganisation
rum, genom hvilken generalpoststyrelsen kom att bestå af generalpostdirektören
och två föredragande med titeln departementschefer, en för
kansli- och en för kameralärenden.

Sedan kommittén för reglering af de förvaltande ämbetsverkens och
myndigheternas löneförhållanden in. in. den 5 mars 1877 afgifvit betänkande
och förslag beträffande generalpoststyrelsen, fastställdes, med tilllämpning
från ingången af år 1879, ny aflöningsstat för generalpoststyrelsen,
upptagande, förutom generalpostdirektören, 3 byråchefer, nämligen
en för kanslibyrån, en för trafikbyrån och en för kameralbyrån, jämte G
tjänstemän i 2:a och 20 tjänstemän i l:a lönegraden.

Beträffande de förändringar, som under den följande tiden vidtogos
i generalpoststyrelsens organisation, lämnas en utförlig framställning i postoch
telegrafkommitténs den 31 oktober 1901 afgifna betänkande, del I,
sid. 1—25. Under hänvisning i öfrigt till nämnda framställning torde här
endast få i korthet erinras om följande.

Redan innan den nya staten år 1879 trädde i tillämpning, hade det
befunnits nödvändigt att förordna en särskild föredragande för anmärkningsmål.
Under vissa delar af åren 1878—1882 samt hela åren 1883 och
1884 var sålunda, jämlikt särskilda nådiga beslut, en adjungerad ledamot
anställd hos generalpoststyrelsen, och med ingången af år 1885 blef ytterligare
en byråchef uppförd å styrelsens stat. Den nya byrån erhöll namnet
revisionsbyrån, och till densamma öfverflyttades från de äldre byråerna
7 tjänstemän i l:a lönegraden.

2442/o7. Postverkets löneregler ing skommission. 1

Historik.

Med ingången af år 1893, då de nuvarande distriktsförvaltningarna
inrättades, öfverfördes till dessa förvaltningar en del ärenden, som dittills
tillhört generalpoststyrelsens handläggning. Någon varaktig minskning i
arbetsbördan inom generalpoststyrelsen kunde emellertid därigenom icke
vinnas, i det att poströrelsens stadiga tillväxt samt den allt mera utvecklade
postförbindelsen med utlandet alltjämt framkallade nya spörsmål, som
togo ökad arbetskraft i anspråk.

Sedan under vissa delar af år 1895 en adjungerad ledamot varit hos
generalpoststyrelsen förordnad såsom biträde vid handläggning af de till
revisionsbyrån hörande ärenden, medgaf Kungl. Maj:t, på generalpoststyrelsens
framställning, att för hela år 1896 finge hos styrelsen anställas en
särskild adjungerad ledamot, hufvudsakligen till hjälp för revisionsbyråns
chef, men äfven till beredande af någon lättnad i ämbetsgöromålen för
cheferna för kansli- och kameralbyråerna. Den adjungerade ledamoten
placerades såsom chef för en af tjänstemän från de äldre byråerna bildad
extra byrå, benämnd »revisionsbyrån II» — i motsats till den äldre revisionsbyrån,
benämnd »revisionsbyrån I» — hvilken, då upprepade framställningar
rörande byråns öfverförande på ordinarie stat icke medförde resultat,
i hufvudsakligen oförändrad form ägde bestånd till utgången af år
1902. Det var nämligen först med år 1903, som, enligt hemställan af
post- och telegrafkommittén, en femte byråchef uppfördes å generalpoststyrelsens
stat.

Under tiden hade emellertid fyra nya tjänster i l:a lönegraden tillkommit,
nämligen eu år 1897 och tre år 1900, och med ingången af år
1903 inrättades ytterligare tio ordinarie tjänster i samma lönegrad, hvarjämte
en förutvarande dylik tjänst utbyttes mot en tjänst i 2:a lönegraden.
Den förra »revisionsbyrån I» erhöll nu benämningen utrikes- och författningsbyrån,
under det att benämningen revisionsbyrån tillädes den yngre
»revisionsbyrån II».

Vidare torde här få erinras därom, att, enligt beslut vid innevarande
års riksdag, i aflöningsstaten för år 1908 uppförts ytterligare två tjänster
hos generalpoststyrelsen, nämligen en sekreteraretjänst å revisionsbyrån
och eu notarietjänst å utrikes- och författningsbyrån.

Om den ordinarie tjänstemannapersonalen åren 1903 och 1908, jämförd
med motsvarande personal åren 1879 och 1885, lämnas uppgifter i
tabell A. Enligt denna öfversikt har antalet ordinarie tjänstemän inom
de olika lönegraderna varit följande.

	År 1879.	År 1885.	År 1903.	År 1908.
Byråchefer.............	3	4	5	5
Tjänstemän i 2:a lönegraden.....	6	6	7	8
» » l:a » ...	20	20	83	34
Summa	29	80	45	47

Det må emellertid redan här anmärkas, att de ordinarie tjänstemännen
inom generalpoststyrelsen utgöra endast en förhållandevis ringa del
af styrelsens tjänstemannapersonal öfver hufvud, i det att användandet af
extra ordinarie tjänstemän inom detta ämbetsverk tagit en synnerligen
stor omfattning. Till tjänstemannapersonalen torde äfven böra hänföras
de kvinnliga biträden, som under de senare åren i allt större utsträckning
anställts för tabellarbete, renskrifning, breföppning, sortering af postanvisningar
m. m.

Bland de extra ordinarie tjänstemännen särskiljer man såsom en
första grupp dem, som anställts mot fasta årsarfvoden och med bestämda
åligganden; dessa tjänstemän kallades på 1870-talet »extra biträden» och
benämnas numera »amanuenser». Enligt de från trycket utgifna förteckningar
å tjänstemän vid postverket utgjorde antalet manliga biträden af
detta slag 34 i juni månad 1879, 37 i mars månad 1885 och 51 i februari
månad 1902. Då med ingången af år 1903 en del nya ordinarie
tjänster inrättades inom generalpoststyrelsen, minskades i sammanhang därmed
amanuensernas antal. Af den tryckta personaluppgiften för är 1903
finner man, att antalet manliga amanuenser i februari månad nämnda år
utgjorde allenast 34, och enligt motsvarande uppgift för februari månad
1907 hade antalet dåmera nedgått till 33.

I stället för att anställa ett ytterligare antal amanuenser har, särskild!
under de senare åren, generalpoststyrelsen anlitat den utvägen att
vid behof af ökade arbetskrafter förordna extra ordinarie tjänstemän att
tills vidare under vissa månader biträda med visst arbete, och i den mån
behofvet af sådant biträde fortfarande gjort sig gällande, hafva dessa förordnanden
efter hand förnyats. Man finner således för närvarande hos
generalpoststyrelsen ett ej ringa antal extra ordinarie tjänstemän med
stadigvarande förordnanden på hälft eller fjärdedels år; dessa benämnas
»tillfälliga amanuenser» eller »amanuensbiträden».

Extra

personal.

Tab. A. Generalpoststyrelsens tjänstemän å afiöningsstat åren 1879, 1885,

1908 och 1908.

Å r 1 8 7 9.	År 1 885.	År 1903.	År 19 08.
Generalpostdirektören.	Generalpostdi rektören.	Generalpostdirektören.	Generalpostdirektören.
3 byråchefer.	4 byråchefer.	5 byråchefer.	5 byråchefer.
Kanslibyrån:	Kanslibyrån:	Kanslibyrån:	Kanslibyrån:
1 sekreterare (2:a gr.).	1 sekreterare (2;a gr.).	1 sekreterare (2:a gr.).	1 sekreterare (2:a gr.).
1 registrator.	1 registrator.	1 registrator.	1 registrator.
1 notarie o. ombudsman.	1 notarie o. ombudsman.	1 notarie o. ombudsman.	1 notarie o. ombudsman.
2 notarier.	2 notarier.	2 notarier.	2 notarier.
2 aktuarier.	1 aktuarie.	1 aktuarie.	1 aktuarie.
Trafikbyrån:	Trafikbyrån:	Trafikbyrån:	Trafikbyrån:
1 sekreterare (2:a gr.).	1 sekreterare (2:a gr.).	1 sekreterare (2:a gr.).	1 sekreterare (2:a gr.).
1 notarie.	1 notarie.	2 notarier.	2 notarier.
1 aktuarie.	1 aktuarie.	1 aktuarie.	1 aktuarie.
Kameralbyrån:	Kameralbyrån:	Kameralbyrån:	Kameralbyr&n:
1 kamrerare och sekre-	1 kamrerare och sekre-	1 kamrerare och sekrete-	1 kamrerare och sekrete-
terare (2:a gr.).	terare (2:a gr.).	rare (2:a gr.).	rare (2:a gr.).
1 förvaltare af postver-	1 förvaltare af postverkets	1 kassör (2:a gr.).	1 kassör (2:a gr.).
kets hufvudkassa (2:a	hufvudkassa (2:a gr.).	1 intendent vid frimärks-	1 intendent vid frimärks-
gr-)-	1 förvaltare af frimärks-	förrådet (2:a gr.).	förrådet (2:a gr.).
1 förvaltare af frimärks-	förrådet (2:a gr.).	1 intendent vid persedel-	1 intendent vid persedel-
förrådet (2:a gr.).	1 förrådsintendent (2:agr.)	förrådet (2:a gr.).	förrådet (2:a gr.).
1 förrådsintendent (2:a	1 notarie.	2 notarier.	2 notarier.
gr-)-	3 bokhållare.	6 revisorer o. bokhållare.	6 revisorer o. bokhållare.
2 notarier. 3 bokhållare.	2 aktuarier.	2 aktuarier.	2 aktuarier.
2 aktuarier.	Revisionsbyrån:	Utrikes- och förf att-	Utrikes- och författ-
5 revisorer.	1 notarie. 1 aktuarie. 5 revisorer.	ning sby rån: 1 sekreterare (2:a gr.). 3 aktuarier. Revisionsbyrån: 1 notarie. 1 aktuarie. 10 revisorer.	ningsbyrån: 1 sekreterare (2;a gr.). 1 notarie. 3 aktuarier. Revisionsbyrån: 1 sekreterare (2:a gr.). 1 notarie. 1 aktuarie. 10 revisorer.

Eu tredje grupp af extra ordinarie tjänstemän hos general poststyrelsen
utgöres af sådana, som åtnjuta arfvode endast vid tillfälliga förordnanden
under semestrar eller eljest och i öfrigt icke äro förpliktade
till någon regelbunden tjänstgöring.

Sedan en följd af år tillbaka hafva vidare hos generalpoststyrelsen
varit anställda ett biträde i frågor rörande postfartyg och ett manligt
skrifbiträde.

I fråga om de kvinnliga biträdena hos generalpoststyrelsen lämna
postverkets årsberättelser den upplysningen, att antalet mot fasta årsarfvoden
anställda dylika biträden utgjort 24 år 1903 och 27 år 1906, hvarvid
i båda fallen inräknats 5 kvinnliga amanuenser. Härtill kommer
ytterligare en del kvinnliga biträden med stadigvarande förordnanden för
hälft år eller tre månader äfvensom åtskilliga biträden med endast tillfällig
tjänstgöring.

Enligt den för generalpoststyrelsen gällande instruktion af den 31
december 1902 utgöres styrelsen af generalpostdirektören, såsom chef för
postverket, och fem byråchefer, såsom ledamöter i styrelsen och chefer
hvar för sin byrå, nämligen eu för kanslibyrån, en för trafikbyrån, en för
kameralbyrån, en för utrikes- och författningsbyrån samt en för revisionsbyrån.

Generalpostdirektören är i första rummet Kungl. Maj:t ansvarig för
postverkets förvaltning och bör tillse, att verkets personal med noggrannhet
och drift fullgör sina skyldigheter. Han äger ensam beslutanderätt i
alla de ärenden, i hvilkas pröfning han deltager.

Byråchef åligger att bereda samt, allt efter hvad i instruktionen
närmare bestämmes, antingen inför generalpostdirektören föredraga eller
ock själf afgöra de ärenden, Indika tillhöra hans byrå; att hafva tillsyn
öfver göroinålen inom byrån och ansvara för att styrelsens beslut i de af
honom handlagda ärenden varda utan dröjsmål expedierade; samt att i
öfrigt fullgöra hvad enligt instruktionen eller särskilda ordningsföreskrifter
till byråchefsämbetet hörer.

Arbetsfördelningen mellan byråerna är enligt instruktionen ordnad
på följande sätt.

Till kanslibyråns handläggning höra:

ärenden rörande tillsättning af samt ledighet och afsked för de vid
distrikts- och lokalförvaltningarna anställde tjänstemän och betjänte;

ansvar för fel och försummelser i tjänsten af bemälde tjänstemän
och betjänte äfvensom af poststationsföreståndare;

Nuvarande

organisa tion.

Kansli byrån.

Trajlk byrån.

beredande af kostnadsfri läkarvård jämte medikamenter åt betjänte
vid distrikts- och lokalförvaltningarna;

adressförändringar och återtagande af postförsändelser samt reklamationer
i allmänhet rörande sådana försändelser; äfvensom

frågor i öfrigt, Indika icke skola af annan byrå behandlas.

Till trafikbyråns handläggning höra:

ärenden rörande inrättande af nya postgångar samt utvidgande och
omreglering af förutvarande postförbindelser äfvensom öppnande af nya
postanstalter eller indragning af förutvarande postanstalter;
ordnande af postföringen å befintliga linjer;

besörjande af posttransport inom postanstalternas områden, där denna
transport ej kan af den vid postanstalterna anstälda vaktbetjäning verkställas; antagande

och entledigande af samt ledighet för poststationsföreståndare; tiderna,

då postanstalterna skola hållas tillgängliga för allmänheten;

samt

fel och försummelser af postförare.

Kameral- Till kameralbyråns handläggning höra:

yran'' ärenden rörande förvaltningen af postverkets medel, persedlar och

inventarier samt upprättandet af postverkets hufvudbok och postmedels*
räkningar från distrikts- och lokalförvaltningar äfvensom de till persedel9-och inventarieförvaltningen hörande räkenskaper;

inventering af postverkets hufvudkassa, frimärks- och persedelförråd
samt af kassor och andra postverkets tillhörigheter vid distrikts- och
lokalförvaltningarna;

postverkets fasta egendomar och fartyg;

förhyrande af de för postverket erforderliga lägenheter;

disposition af anslaget till expensutgifter;

postbetjäntes beklädnad och beväring;

inköp af inventarier och förbrukningsartiklar;

anskaffande af postverkets frankotecken;

generalafräkningar och likvider med utländska förvaltningar; äfvensom
likvider dels med järnvägsstyrelsen, dels ock, i den mån sådana likvider
ej anförtrotts åt vederbörande distrikts- och lokalförvaltningar, beträffande
postbefordran å enskilda järnvägar och med ångfartyg.

Utrikes■ och Utrikes- och författningsbyrån handlägger:

nm^byrån ärenden rörande afslutande af internationella postfördrag med till*

gS y hörande expeditionsreglementen samt om ändringar af bestämmelserna i
redan befintliga dylika fördrag och reglementen;

ärenden i öfrig!, som angå postutväxlingen med främmande länder
och Indika icke skola af annan byrå inom styrelsen handläggas;

ärenden beträffande nya eller förändrade föreskrifter rörande den
inrikes posttjänsten och i allmänhet ärenden angående postreglementen och
andra postala tjänsteföreskrifter;

ärenden beträffande taxor för befordran af postförsändelser samt
tillhandahållande genom postverkets försorg af tidningar och andra periodiska
skrifter;

poststatistiska ärenden och utarbetande af postverkets årsberättelser;

samt

vården af de till postverket hörande arkiv och bibliotek.
Revisionsbyrån handlägger:

anmärknings-, afskrifnings-, afkortnings-, restitutions- och balansmål;
ärenden i öfrigt, som röra de till postverkets medelsförvaltning hörande
specialräkenskaper eller som därmed sammanhänga;

ärenden rörande förseelser vid försändelsers afkunnande till postbefordran
;

ersättning för bortkomna eller skadade postförsändelser och felaktigt
utbetalade postanvisningsmedel;

tillgrepp af postförsändelser, postverkets medel eller öfriga tillhörig heter

;

upprättande eller granskning af de specialräkningar, som ligga till
grund för generalafräkningar och likvider med utländska förvaltningar; samt
förvaltningen af understödskassan för änkor och barn efter personer,
som varit vid postverket anställda.

Revisions byrån.

Hvarje byrå handlägger vidare frågor rörande den till byrån hörande
personal inom styrelsen.

I öfrigt ankommer på generalpostdirektören att närmare bestämma
fördelningen af ärendena mellan byråerna äfvensom att i tvifvel aktiga fall
afgöra, af hvilken byråchef ärende bör beredas och föredragas.

De till generalpoststyrelsens handläggning hörande ärenden afgöras,
enligt styrelsens instruktion, dels af generalpostdirektören i plenum, där
förutom föredraganden minst en annan ledamot skall vara tillstädes, dels
af generalpostdirektören i närvaro af endast föredraganden, dels ock af
vederbörande ledamot allena. Vid afgörande af viktigare pleniärenden
skola dock, om möjligt, samtliga ledamöter vara tillstädes.

I plenum skola följande ärenden handläggas: Plenimål.

Kungl. Maj ds bref och remisser samt skrivelser från statsdepartement;

frågor om tillsättning af lediga tjänster, om mistning af tjänst på
viss tid eller för alltid eller angående ådömande af böter för tjänstefel;

frågor rörande anställande af brefbärare vid postanstalter, som förut
icke varit med dylik betjäning försedda;

anvisande af medel till aflönande af extra biträden med fast arfvode;
frågor rörande inrättande af nya postgångar eller utvidgande af
förutvarande postförbindelser äfvensom angående öppnande af nya postanstalter
eller indragning af förutvarande postanstalter;
uppgörande af förslag till stater för postverket;

frågor om nybyggnader för postverkets räkning samt större arbeten
, för iståndsättande af postverket tillhöriga hus och fartyg äfvensom angående
inköp af dyrbarare inventarier;

frågor rörande förhyrande af postlägenheter;
disposition af anslaget till expensutgifter;

frågor om utgifvande af gratifikationer till postförare, som under
postens forsling blifvit illa slagen eller sårad, till skjutsande eller annan,
som ådagalagt rådighet att afvärja våld mot posten eller försök därtill, o. s. v.;
aftal med utländska förvaltningar;

fastställande af ordningsföreskrifter för styrelsens tjänstemän och
betjänte äfvensom af tjänstgöringsreglementen och instruktioner för den i
öfrigt vid postverket anställda personal;
postverkets årsberättelser;
balansmål; samt

andra frågor af den beskaffenhet, att upplysningar kunna erfordras
jämväl från annan byrå än den, till hvars föredragning målen höra.
Byråmål. Ärenden, som icke enligt dessa bestämmelser behandlas i plenum

eller, efter hvad nedan säges, handläggas af vederbörande ledamot allena,
afgöras af generalpostdirektören i närvaro af endast föredraganden (byråmål).

Rörande byråchefs rätt att själfständigt handlägga ärenden äro i
instruktionen följande stadganden meddelade.

Ärenden,som Utan föregående föredragning äger byråchef att genom remiss eller

byråchef? särskild skrifvelse inhämta förklaringar, upplysningar och yttranden i
ärenden, som höra till byråns handläggning, samt att till granskning, anteckning,
förvaring eller annan behörig åtgärd af vederbörande tjänsteman
befordra inkommande rapporter och andra handlingar, som äro af beskaffenhet
att icke böra till omedelbar åtgärd af styrelsen föranleda.

Byråchef äger vidare att genom direkta ordres till postverkets distriktsoch
lokalförvaltningar meddela sådana detalj bestämmelser, indika utgöra
omedelbar tillämpning af styrelsens beslut eller af gällande reglementen,
instruktioner och taxor; hvarjämte kameralbyråchefen må utanordna från

postverkets hufvudkassa de för distrikts- och lokalförvaltningarna till bestridande
af löpande utgifter erforderliga medelsförskott.

Byråchef må äfven i öfrigt meddela beslut i ärenden af beskaffenhet,
att de icke finnas i hvarje särskildt fall påkalla styrelsens pröfning.
Hvilka ärenden må såsom sådana anses, bestämmes af styrelsen, hvars
beslut därutinnan emellertid anmäles hos Kung], Maj:t.

De ärenden, som på grund af sistberörda stadgande afgjorts af byråchef
ensam, hafva enligt generalpoststyrelsens underdåniga skrifvelse den
18 oktober 1902 varit följande:

bestämmande af arfvode till vikarie för semesterledig postförvaltare
enligt af generalpoststyrelsen fastställda grunder;

adressförändringar och återtagande af postförsändelser;

reklamationer i de fall, då ersättning af postmedel eller ansvar för
tjänstefel af postfunktionär icke anses böra ifrågakomma;

likviderande af räkningar från skrifbiträden, enligt af generalpoststyrelsen
bestämda grunder;

Pröfning af anbud å och träffande af aftal om postbefordran medelst
landtbrefbäring, som af styrelsen beslutats; om transport af post inom
postanstalts område, där styrelsen beslutat anordna sådan transport; och
om s. k. postvård;

vidtagande af smärre förändringar i de för de särskilda vinter- och
sommarperioderna upprättade tidtabeller för järn vägsposterna;

öfverflyttning från ett postkontor till ett annat af bestyr med likviderande
af lega för postföring;

. utbetalande af pensionsmedel, som på grund af särskilda nådiga
bref skola utgå af postmedel;

utfärdande, i enlighet med fastställda grunder och i den af generalpoststyrelsen
bestämda ordning, af taxor för befordran af postförsändelser
samt tillhandahållande genom postverkets försorg af tidningar och andra
periodiska skrifter;

vidtagande af åtgärder i anledning däraf, att postanvisningar eller
inlämningsbevis rörande postanvisningar förkommit; att postanvisningar
icke inom föreskiifven tid företetts till inlösen eller ej upptagits i vederöiande
postan visningsräkning med utländsk förvaltning; att postanvisningar
försetts med oriktig eller otydlig adress eller eljest felaktigt utställts, eller
ock felaktigt upptagits å postanvisningsförteckning i utväxlingen med utändsk
förvaltning; samt att återbetalning af postanvisningsbelopp eller
eftersändning af postanvisningar begärts;

framställningar till eller från utländska förvaltningar att till Iåns
bekomma verifikationshandlingar;

42/o7. Postverkets lönereglermgsJcommission. 2

fördelning af generalpoststyrelsens publikationer; samt
ärenden rörande specialräkningar, som ligga till grund för generalafräkningar
och likvider med utländska förvaltningar.

Helt nyligen har emellertid byråchefs ifrågavarande befogenhet blifva
i betydande mån utsträckt. Såsom generalpoststyrelsen i underdånig
skrifvelse'' den 30 oktober 1907 anmält, har nämligen, från den 15 innevarande
november räknadt, till byråchef öfverlämnats att, förutom i ofvan
angifna ärenden, jämväl i allmänhet meddela beslut i ärenden rörande

ledigheter och förordnanden bland extra personalen å byrån för
kortare tid än en månad;

anskaffning för byråns räkning af materialier, inventarier, in. in., då
inköpssumman ej uppgår till högre belopp än 100 kronor;

semester och tjänstledighet för distriktschefer samt förordnanden och
vikariatsersättning i anledning däraf;

tjänstledighet för öfriga tjänstemän vid distrikts- och lokalförvaltningarna
samt där anställda betjänte, i den mån det icke tillkommer
distriktschef att i sådant afseende meddela beslut, äfvensom förordnanden
och vikariatsersättning i anledning däraf;

tillstånd för postfunktionär, som i följd af kroppsskada, ådragen
under tjänsteutöfning, blifvit tills vidare oförmögen till tjänstgöring, att
under högst sex månader uppbära afiöningen å stat oafkortad;

återbesättande af lediga extra biträdes- och extra postbetjäntsbefattningar; biträdande

tjänstemäns samt ordinarie och extra postbetjäntes placering,
i den mån det icke tillkommer distriktschef att i sådant afseende
meddela beslut;

behandling af försändelser, som beslagtagits på grund af bestämmelserna
i § 70 mom. 9 af allmänna poststadgan (försändelser, å hvilka
förekommer yttrande eller teckning, som uppenbarligen sårar tukt och
sedlighet eller är för adressaten förnärmande, in. fl.);

återlämnande till afsändare af obeställbar värdeförsändelse, ehuru
inläinningsbeviset förkommit;

pröfning af anbud å och träffande af aftal om postbefordran medelst
ångfartyg och handhafvande ombord därå af ångbåtspostexpedition, där
sådan postföring redan förut på grund af styrelsens beslut ägt rum;

antagande och entledigande af samt ledighet för föreståndare vid
sådan poststation, som enligt styrelsens beslut redan är i verksamhet;

gäldande med postmedel af kostnad dels för befordran af post, som
till följd af tillfällig tyngd och omfattning ej kunnat med ordinarie befordringsmedel
fortskaffa s, dels för sådan vid postföring å landsväg upp -

kommen Okad väglängd, utöfver den i kontrakt afsedda, som föranledts
af postanstalts förflyttning, vattuflöde, vägomläggning, brobyggnad o. d.,
och dels för erforderligt biträde vid postföring öfver vattendrag under
storm eller andra svårare väderleksförhållanden;

medgifvande om utväxling med postanstalt af lösväska, som med
post befordras;

öfvergång från vinter- till sommarturer och tvärtom å landsvägsoch
sjöpostlinjer, där sådan öfvergång vid postföringens anordnande afsetts,
äfvensom vidtagande af de i följd af dylik öfvergång erforderliga
anordningar;

uppdrag till vederbörande postfunktionärer om inspektion och inventering
af poststationer;

insändande af uppgifter, som omförmälas i kung!, kungörelsen den
15 december 1905, med föreskrifter för ämbetsverk och myndigheter att
insända vissa uppgifter till statskontoret (ang. kassatillgång in. in.);

öfversändande till världspostföreningens internationella byrå i Bern
af tablå, utvisande svenska postförvaltningens tillgodohafvande och fordringar
på grund af särskilda afräkningar med vederbörande utländska
postförvaltningar;

öfverlämnande till postsparbanken af uppgift å beloppet af postmedel,
som för bankens räkning utbetalats;

öfversändande till vederbörande ämbetsverk och myndigheter af räkningar
å postafgifter för tjänsteförsändelser;

meddelande af kvitto å postremissväxlar;

öfversändande af afräkningar till utländska postförvaltningar;

utbytande af frankotecken mot andra sådana;

elektrisk belysning, uppvärmning, städning och renhållning af postlokaler; anskaffning

af möbler och inventarier, velocipeder, markiser, mattor,
transportvagnar, dragkärror o. d., kalendrar och böcker m. m., så framt
anskaffningskostnaden icke öfverstiger 1,000 kronor för hvarje postanstalt;
inbindning af tjänsteskrifvelser;
postanstalternas assignations- och innehål Iningsrätt;
förhyrande af öfverliggningslokaler för tjänstemän och betjänte;
infordrande af anbud;
inlösning af inventarier och persedlar;

tjänstebeklädnads tilldelande åt reservpostbetjänt eller åt vikarie för
extra eller ordinarie postbetjänt;

tidpunkten för utbetalandet af öfverprovision;

återställande af lämnad säkerhet för fullgörande af arbete eller leverans
eller för annat;

meddelande direkt till allmänheten af sådana detaljbestämmelser,
som utgöra omedelbar tillämpning af generalpoststyrelsens beslut eller af
gällande reglementen, instruktioner och taxor;

aflåtande af skrivelser med tack för mottagna publikationer och
dylikt, när icke i särskilda fall anses lämpligt att dylik skrifvelse undertecknas
af generalpostdirektören;

anmärkning mot redogörares räkenskaper, när anmärkningen nöjaktigt
förklarats eller när anmärkningsbeloppet i fråga icke öfverstiger 50 kronor
och anmärkningen godkänts;

afskrifning, afkortning eller restitution, då beloppet i fråga ej öfverstiger
50 kronor;

fastställande af belopp, om hvilka § 18 i instruktionen för generalpoststyrelsen
handlar (förskott af frankotecken eller kontanta medel till
biträdande tjänsteman), när beloppen icke öfverstiga hvad i sådant hänseende
af styrelsen bestämts för annat postkontor med rörelse af ungefär
lika omfattning;

anstånd med insändande af räkenskapshandlingar;

förseelser vid försändelsers afkunnande till postbefordran, då afsändare
förklarat sig vilja utan åtal erlägga stadgade böter; samt

ersättning af postmedlen för bortkomna eller skadade postförsändelser
eller felaktigt utbetalade postan visningsmedel, då anspråket är ostridigt
och ersättningsbeloppet uppgår till högst 50 kronor.

Rörande samtliga ofvan angifna grupper af ärenden länder emellertid
till efterrättelse, att, därest i vissa fall sådana omständigheter förekomma,
att ärende befinnes påkalla generalpoststyrelsens pröfning, ärendet
ock skall i behörig ordning föredragas.

Tjänsteman Beträffande den å byråerna för närvarande (november 1907) anställda

skilda Sbyrå- fjånstemannapersonal lämnas bär nedan en redogörelse, i hvilken emellertma.
tid af extra ordinarie tjänstemän och andra biträden endast upptagits sådana,
som innehafva stadigvarande förordnanden.

På kanslibyrån tjänstgöra för närvarande följande tjänstemän.

En sekreterare (2:a lönegraden) med hufvudsakligt åliggande att
ansvara för expeditionsgöromålens å byrån behöriga gång, att tillhandagå
med ärendenas beredning, att uppsätta eller ansvara för uppsättandet af
utgående expeditioner och meddelanden, hvilka icke af byråchefen uppsättas,
samt att föranstalta om utgifvande af vissa cirkulär.

Två notarier med hufvudsakligt åliggande att biträda sekreteraren i
hans ofyannämnda åligganden samt därjämte att föra vissa liggare och
förteckningar och att upprätta jämförande meritförteckningar för sökande
till lediga tjänster.

En notarie och ombudsman med uppgift att bevaka och utföra rättegångs-
och lagsökningsärenden, att indrifva eller i konkurser bevaka postverkets
fordringar samt att jämväl i öfrig! fullgöra sådana uppdrag af
rättslig natur, som åt honom anförtros, in. in.

Förutom dessa tjänstemän äro å det egentliga kansliet för närvarande.
anställda 2 manliga amanuenser samt 1 manligt och 2 kvinnliga
skrifbiträden, hvarjärnte 1 amanuens tjänstgör hos generalpostdirektören.

En registrator med hufvudsaklig uppgift att mottaga, diarieföra
och på de olika byråerna fördela til! styrelsen inkommande handlingar,
med iakttagande likväl att beträffande ärenden, som å annan byrå behandlas,
i allmänhet endast angifves diarienummer och byråns namn; att ordna
och förvara byråns handlingar och akter, att föra vissa liggare och förteckningar,
in. in.

Hos registrator!! tjänstgör 1 kvinnligt biträde.

En aktuarie såsom föreståndare för reldamationskontoret, med åliggande
hufvudsakligen att upptaga reklamationer af postförsändelser, att
sjålfständigt handlägga eller afgifva yttranden i reklainationsärenden samt
att öfver vaka behandlingen af inkomna obeställbara försändelser.

A reldamationskontoret, äro anställda 5 manliga amanuenser och
andra e. o. tjänstemän samt 3 kvinnliga biträden.

Hela . personalen å kanslibyrån utgöres således för närvarande af 1
ordinarie tjänsteman i 2:a lönegraden, 5 ordinarie tjänstemän i J :a lönegraden,
8 manliga amanuenser och andra e. o. tjänstemän samt 1 manligt
skrifbiträde ocli G kvinnliga biträden.

På trafikbyrån äro för närvarande anställda följande tjänstemän.

En sekreterare (2:a lönegraden) med hufvudsakligt åliggande att ansvara
för ex ppditionsgörom ålens behöriga gång, att tillhandagå med ärendenas
beredning samt att uppsätta eller ansvara för uppsättandet af utfående
expeditioner och meddelanden, hvilka icke af byråchefen uppsättas.

Tvä notarier med uppgift, hufvudsakligen, att biträda sekreteraren
med nyssnämnda uppsättningsgöromål samt att ombesörja utgifvande och
tryckning af vissa publikationer, såsom förteckning å de fasta postanstalterna
i riket, uppgifter rörande postdistriktsindelningen samt tidtabeller
för postföring å järnväg och landsväg.

En aktuarie med uppdrag att mottaga och diarieföra till byrån inkommande
handlingar, att ordna och förvara byråns handlingar, särskildt
alla kontrakt rörande postföring och poststationers skötande m. in., äfvensom
att föra vissa liggare och förteckningar.

A tralikbyrån äro vidare anställda 5 manliga amanuenser och andra
e. o. tjänstemän samt 1 kvinnligt skrifbiträde.

Byråns hela personal utgöres således af 1 ordinarie tjänsteman i
2:a lönegraden, 3 ordinarie tjänstemän i l:a lönegraden, 5 manliga amanuenser
och andra e. o. tjänstemän samt 1 kvinnligt skrifbiträde.

På kanieralbyiAn tjänstgöra för närvarande följande tjänstemän.

En kamrerare och sekreterare (2:a lönegraden) med åliggande att
utöfva tillsyn öfver bokföringen hos generalpoststyrelsen och öfver inlevererande
af öfverskottspostmedel, att upprätta aflöningslistor, bötes- och saköreslängd,
balansräkningar, generalafräkningar med främmande postförvaltningar,
afräkningar med telegrafverket, uppgifter till taxeringsmyndigheterna
m. in., att vårda och bokföra reclogörares och leverantörers borgensförbindelser,
att kontrollera insättningar och uttagningar å generalpoststyrelsens
giroräkning n:o 1 med riksbanken, att vårda postverkets
fastighetshandlingar, att biträda med finansiella utredningar, att biträda
med uppsättningen af kameralbyråns expeditioner i plenimål, att kontrasignera
anordningar, anvisningar och dispositioner, in. in.

Tvä notarier med hufvudsaklig uppgift att tillhandagå med ärendenas
beredning, att uppsätta eller ansvara för uppsättandet af utgående
expeditioner och meddelanden, hvilka icke af byråchefen eller kamreraren
uppsättas, att föra vissa liggare, att ordna, förteckna och förvara de på
kameralbyråns föredragning upprättade kontrakt äfvensom en del ritningar
och kartor, in. m.

På byråns kansliafdelning tjänstgör dessutom 1 amanuens.

En aktuarie med uppdrag att mottaga och diarieföra till byrån inkommande
handlingar, att ordna och förvara byråns handlingar, att föra
vissa liggare och förteckningar m. m.; såsom biträde hos denne aktuarie
och vid expeditionen tjänstgör 1 amanuens.

En kassör (2:a lönegraden) med åliggande att förvalta postverkets
hufvudkassa och »understödskassan för änkor och barn efter personer,
som varit vid postverket anställda»; såsom kontrollant och biträde vid bokföringen
m. m. tjänstgör 1 revisor och bokhållare.

En medelsbokhållare och revisor med uppgift att i vissa hänseenden
öfva kontroll öfver hufvudpostkassan, att i vissa delar granska och att
upprätta sammandrag öfver postkontorens och post inspektionernas post -

medelsräkningar samt frimärksförrådets m. fl. redogörelser, att i vissa delar
granska postkontorens kassarapporter, att upprätta postverkets hufvudbok,
att utarbeta sammandrag öfver postverkets fordringar för tjänsteförsändelsers
befordran, att öfva kontroll öfver postkontorens assignering af
medel å postverkets giroräkning n:o 2 i riksbanken, in. m.

En persedelbokhållare och revisor med hufvudsakligt åliggande att
granska räkenskaperna rörande postverkets persedlar, inventarier och åkdon,
att i vissa hänseenden granska postkontorens kassarapporter, att föra en del
liggare och förteckningar, m. in.

En anordningsbokliållare och revisor med hufvudsaklig uppgift att
granska inkommande räkningar och medelsrekvisitioner, att biträda kamreraren
vid upprättandet af aflöningslistor, att utskrifva och bokföra generalpoststyrelsens
anordningar å hufvudpostkassan, m. m.

Vid bokföringen och revisionen tjänstgöra vidare 1 kammarskrifvare
å öfvergångsstat samt 3 manliga amanuenser.

En intendent vid postverkets frimärksförråd (2:a lönegraden) med
uppdrag, hufvudsakligen, att ombesörja och öfvervaka tillverkningen af
frankotecken samt att föranstalta om afsändandet af rekvirerade frankotecken;
intendenten biträdes af 1 revisor och bokhållare, hvarjämte å frimärkstryckeriet
äro såsom kontrollanter anställda 1 manlig amanuens och
5 kvinnliga biträden.

En intendent vid postverkets persedelförråd (2:a lönegraden) med
hufvudsaklig uppgift att ombesörja anskaffning af persedlar, inventarier
och förbrukningsartiklar, att foga anstalt om afsändandet af rekvirerade
persedlar samt att hafva inseende öfver postmuseet m. m.; å persedelförrådet
tjänstgöra vidare 1 revisor och bokhållare samt 1 kvinnligt skrifbiträde,
hvarjämte den närmaste vården af postmuseet uppdragits åt en
hos styrelsen i annan egenskap anställd tjänsteman, som därför åtnjuter
särskild ersättning i form af gratifikation.

En aktuarie vid postverkets blankettförråd med hufvudsakligt åliggande
att ombesörja anskaffning af blankettei’, papper, kuvert m. in. samt
att föranstalta om dessa artiklars expedition enligt ingångna rekvisitioner;
å blankettförrådet tjänstgör därjämte i regel 1 amanuens.

Vidare äro å kameralbyrån anställda 1 biträde i frågor rörande
postfartyg samt 1 kvinnligt skrifbiträde.

Byråns hela personal utgöres sålunda af 4 ordinarie tjänstemän i
2:a lönegraden, 10 ordinarie tjänstemän i l:a lönegraden, 1 kammarskrifvare
å öfvergångsstat, 7 manliga amanuenser, 1 biträde i frågor rörande
postfartyg samt 7 kvinnliga biträden.

Till utrikes- och författningsbyrån hör följande personal.

En sekreterare (2:a lönegraden) med hufvudsakligt åliggande att ansvara
för expeditionsgöromålens å byrån behöriga gång, att tillhandagå
med ärendenas beredning samt att uppsätta eller ansvara för uppsättandet
af utgående expeditioner och meddelanden, hvilka icke af byråchefen
uppsättas.

En notarie (ny tjänst från och med år 1908).

Därjämte äro å det egentliga kansliet anställda 3 manliga amanuenser
och andra e. o. tjänstemän (2 af dessa befattningar lära komma att
från och med år 1908 indragas), 1 kvinnligt skrifbiträde samt, gemensamt
med revisionsbyrån, 2 kvinnliga skrifbiträden.

En aktuarie med uppdrag att mottaga och diarieföra till byrån inkommande
handlingar, att enligt det s. k. dossiersystemet ordna och förvara
byråns handlingar, att ansvara för ordnandet och vården af styrelsens
arkiv och bibliotek, in. m.; hos denne aktuarie tjänstgöra för expeditionen
1 manlig amanuens och 1 kvinnligt biträde samt såsom arkivbiträde 1
manlig amanuens.

En aktuarie å taxekontoret, med hufvudsaklig uppgift att upprätta
postverkets bref-, paket- och tidningstaxor, att föra styrelsens tidningsregister,
att ombesörja utgifvandet af vissa cirkulär och cirkulärbi hålig, in.
in.; å taxekontoret tjänstgöra därjämte 2 kvinnliga biträden.

En aktuarie å statistiska kontoret med hufvudsakligt åliggande att
redigera den årliga berättelsen öfver postverkets förvaltning, att ordna
och leda det poststatistiska arbetet samt att i förekommande fall verkställa
utredningar af ekonomisk-statistisk natur; å statistiska kontoret äro
vidare anställda 2 manliga och 3 kvinnliga biträden.

Personalen å utrikes- och författningsbyrån utgöres således af 1
ordinarie tjänsteman i 2:a lönegraden, 3 (från år 1908 4) ordinarie tjänstemän
i l:a lönegraden, 7 manliga amanuenser och andra e. o. tjänstemän
(med ingången af år 1908 torde antalet komma att minskas till 5) samt
9 kvinnliga biträden, af hvilka 2 gemensamt med revisionsbyrån.

Till revisionsbyrån hör följande personal.

En sekreterare (2:a lönegraden, ny tjänst från och med år 1908).

En notarie, som under år 1907 äfven bestrider sekreteraregöromål.

Vidare äro å kansliafdelningen för närvarande anställda 2 manliga
e. o. tjänstemän, hvilkas befattningar äro afsedda att med år 1908 indragas,
och, gemensamt med utrikesbyrån, 2 kvinnliga skrifbiträden.

En aktuarie med uppdrag att mottaga och diarieföra till byrån inkommande
handlingar, att enligt det s. k. dossiersystemet ordna och för -

vara byråns handlingar, m. in.; hos aktuarie!! tjänstgör 1 kvinnligt
biträde.

Tio revisorer såsom
de olika revisionslotterna
revisionslotterna granskas,

nernas medelsredovisningar

föreståndare hvar för sin revisionslott; mellan
är arbetet sålunda fördeladt, att å l:a och 2:a
i vissa delar, postkontorens och postinspektiosamt
persedelförrådets m. fl. redogörelser äfvensom
postanstalternas debiteringsjournaler och lösenprotokoll, å 3:e och
10:e revisionslotterna räkenskaper rörande tidningar och utgifvarekorsband,
å 4:e och 5:e revisionslotterna räkenskaper rörande postutväxlingen med
utlandet samt å 6:e, 7:e, 8:e och 9:e revisionslotterna postkontorens redovisningar
för inrikes postanvisningsmedel; å 4:e och 5:e revisionslotterna
upprättas därjämte en del specialafräkningar med utländska postförvaltningar,
in. m.

7 o

A de olika revisionslotterna äro vidare anställda tillhopa 21 manliga
och andra e. o. tjänstemän samt 21 kvinnliga biträden, af

rf postanvisningar och andra

amanuenser

Indika de flesta sysselsättas med
verifikationer.

sortering

Den å revisionsbyrån anställda personal utgöres således af 1 ordinarie
tjänsteman i 2:a lönegraden (från år 1908), 12 ordinarie tjänstemän i l:a
lönegraden, 23 manliga amanuenser och andra e. o. tjänstemän (från år
1908 minskas antalet till 21) samt 24 kvinnliga biträden, hvaraf 2 gemensamt
med utrikesbyrån.

Sammanräknas personalen å samtliga byråer, befinnes denna utgöra,
efter förhållandena år 1908, förutom styrelsens chef och ledamöter tillhopa
136 personer, nämligen 8 ordinarie tjänstemän i 2:a lönegraden, 34 ordinarie
tjänstemän i l:a lönegraden, 1 kammarskrifvare å öfvergångsstat, 46
amanuenser och andra e. o. tjänstemän med stadigvarande förordnanden,
1 biträde i frågor rörande postfartyg, 1 manligt skrifbiträde och 45 kvinnliga
biträden med stadigvarande förordnanden. Härtill kommer, såsom
förut är antydt, ett antal mera tillfälligt anställda biträden, manliga och
kvinnliga.

Kommissionens uppdrag, hvad generalpoststyrelsen angår, afse!* att Kommlssloafgifva
yttrande och förslag beträffande lönereglering för styrelsen och gtaiian.''
därvid taga under öfvervägande jämväl, huruvida några förändringar af
styrelsens organisation äro af behofvet påkallade och särskild! huruvida
icke den inom styrelsen anställda extra personal bör i någon mån minskas
för att, såvidt ske kan, ersättas med ordinarie tjänstemän.

Då kommissionen till utförande af detta uppdrag gått att närmare
skärskåda arbetssättet och personalförhållandena inom postverkets styrelse,

2442/o7. Postverkets lönereglcringskommission. 3

har kommissionen icke kunnat undgå att finna, att de former, under
hvilka detta ämbetsverk arbetar, i flera hänseenden icke äro ändamålsenliga
eller med nutida uppfattning öfverensstämmande, och det har synts kommissionen,
som om ett vidare fullföljande af den sedan länge inslagna vägen
nödvändigtvis måste leda till allvarliga olägenheter. Den allmänna organisationen
af postverkets styrelse är nämligen i stort sedt grundad på enahanda
principer, som sedan äldre tider tillämpats i fråga om flertalet af statens öfriga
centrala ämbetsverk, och man finner i denna organisation knappast något
uttryck för den särställning, som postverket dock intager genom att vara
ett för allmänheten afsedt kommunikationsverk. Väl må det vara sant,
att postverket icke, på samma sätt som telegrafverket och statens järnvägar,
är ett verk med hufvudsakligen industriellt-teknisk läggning, men
det kan å andra sidan icke förnekas, att postverket, likaväl som telegrafverket
och järnvägarna, träder i intim beröring med allmänheten; postverket
drifver dessutom en omfattande bankrörelse, och härtill kommer
att allmänheten är i alldeles särskild grad beroende af postverket därigenom,
att en väsentlig del af poströrelsen utgör ett monopol i statens hand.

Kommissionen har för den skull så uppfattat sitt ofvannämnda uppdrag,
att kommissionen velat tillse, på hvilket sätt de brister i organisation
och arbetssätt, som generalpoststyrelsen delar med åtskilliga andra ämbetsverk,
må kunna i möjligaste mån undanröjas, samt huruledes de särskilda
fordringar, som på grund af postverkets ställning inom förvaltningen måste
ställas på verkets styrelse, må kunna i tillbörlig grad tillgodoses.

Hvad särskild! angår personalförhållandena inom general poststyrelsen,
torde det icke behöfva närmare utvecklas, hurusom ett extra-ordinariesystem,
tillämpadt i så stor omfattning, som inom detta ämbetsverk är
fallet, nödvändigtvis måste medföra, betydande olägenheter. Förutom det
principiellt oriktiga däri, att styrelsens verksamhet är till högst väsentlig
del grundad på tillgången till extra ordinarie arbetskrafter, synes ock
böra särskild! anmärkas, att med de ringa befordringsutsikter, som varit
en omedelbar följd af den ogynnsamma proportionen mellan ordinarie och
extra ordinarie personal, anställningen hos styrelsen i allmänhet icke torde
hafva erbjudit något särskild! lockande för dugande tjänstemän.

Vid utarbetande af det organisationsförslag, som i det följande
framlägges, har kommissionen utgått från nedan angifna allmänna synpunkter: intet

ärende bör handläggas i högre instans, än ärendets beskaffenhet
föranleder;

arbetsmetoderna inom generalpoststyrelsen böra i görligaste mån förenklas; -

1!)

rekryteringen af generalpoststyrelsens personal bör afpassas efter arten
af det arbete, som skall af denna personal utföras;

möjlighet bör beredas för förflyttning af tjänstemän från generalpoststyrelsen
till underlydande förvaltningar, och omvändt;
personalens arbetskraft bör till fullo utnyttjas;

extra-ordinariesystemei inom generalpoststyrelsen bör sä vidt möjligt
afskaffas eller i högst väsentlig grad begränsas.

Under senare tider har, i sammanhang med poströrelsens utveck- Arbetsbörting,
arbetsbördan inom generalpoststyrelsen tagit en högst betydande om- d"f0m°gene?
fattning. Med styrelsens nuvarande organisation och de arbetsmetoder, som ralpostdär
tillämpas, har det under sådana förhållanden icke kunnat undvikas, styrelmu
att dels å vissa händer arbetet blifvit alltför betungande, dels ock styrelsens
personal snabbt ökats och fortfarande tenderar att än vidare tillväxa.

Då kommissionen funnit, att arbetsbördan blifvit å vissa händer
alltför betungande, har kommissionen fränast haft sin uppmärksamhet riktad
på styrelsens chef och ledamöter. Visserligen har inom generalpoststyrelsen
antalet byråer, som med ingången af år 1879 fastställdes till
tre, sedermera ökats först till fyra och från år 1896 till fem, men denna
förstärkning synes icke hafva ledt till någon minskning i generalpostdirektörens
och byråchefernas åligganden. Såsom åtminstone i viss mån belysande
i detta afseende torde här få meddelas en öfversikt öfver antalet
till generalpoststyrelsen inkomna och diarieförda mål under senaste
femtonårsperiod.

År.	Antal.	År.	1 Antal.	År.	Antal.
; 1892 . . . .	. 14,596	1897 ....	. 13,931	1902 .....	17,149
1893 . . . .	. 13,446	1898 ....	. ! 14,742	1903 .....	18,353
! 1894 . . . .	. ! 13,019	1899 ....	. 15,887	1904 .....	19,395
11895 . . . .	. 12,900	1900 ....	. \| 16.520	1905 .....	19,318
!1896 . . . .	. ; 13.088	1901 ....	. j 17,114	1906 .....	20,480

De nuvarande distriktsförvaltningarnas inrättande med ingången af
år 1893 medförde sålunda, att antalet diarieförda mål till en början nedgick,
men därefter inträdde ånyo en hastig stegring. -Från år 1895, då
de diarieförda målens antal var lägst, till år 1906 motsvarar denna stegring
58''s procent.

Det har med denna anhopning af mål näppeligen kunnat undvikas, att
styrelsens chef och ledamöter kommit att i öfvervägande grad upptagas af

löpande göromål. Men detta innebär ett missförhållande och en fara för postverkets
tidsenliga utveckling. Det är nämligen fara för att under trycket af
det löpande arbetet generalpostdirektören och byråcheferna hindras att ägna
tillräcklig uppmärksamhet åt de stora, allmänna frågor, som äro för verkets
utveckling afgörande, och att taga initiativ till sådana förbättringar i
postväsendet, som af förändrade förhållanden påkallas. Och vidare lärer
ett långt utsträckt detaljarbete, sådant som hittills ålegat generalpoststyrelsens
chef och ledamöter, knappast lämna dem tillräcklig tid öfrig att,
på sätt i instruktionen för generalpoststyrelsen förutsättes, företaga inspektionsresor
till olika delar af landet för att tillse, att likformighet och samarbete
äga rum mellan underlydande vid fullgörandet af deras åligganden,
och för att eljest undersöka förhållanden, som för postverket äro af vikt.
Eu omorganisation i sådan riktning, att generalpoststyrelsens chef och
ledamöter befrias från att handlägga eu mängd ärenden af endast underordnad
betydelse, finner kommissionen därför vara synnerligen angelägen.

Då det gällt att råda bot på det missförhållande, som ofvan antydts,
har det från början varit för kommissionen klart, att en beståndande förbättring
icke kan vinnas, med mindre än att flera utvägar samtidigt anlitas.

öfverjlyt- Den första utväg, som kommissionen vill i sådant hänseende före distriktsför-

slå> är att — med tillämpning af grundsatsen därom, att intet ärende bör
vattningarna handläggas i högre instans, än ärendets beskaffenhet föranleder — från
ärenden, gen Gräl poststyrelsen aflägsnas eu del ärenden, som nu belasta styrelsens
diarier och föredragningslistor, men Indika synas kunna utan tvekan
öfverlämnas till distriktsförvaltningarna för afgörande. 1 själfva verket
år distriktchefernas beslutanderätt för närvarande tämligen begränsad.
Enligt kungl. brefvet till generalpoststyrelsen den 28 oktober 1892, angående
inrättande af postinspektioner, och af generalpoststyrelsen meddelade
närmare föreskrifter i ämnet äger nämligen distriktschef rätt
att fatta beslut hufvudsakligen endast i följande ärenden:

gäldande af kostnader för anordnade extra poster å landsväg eller
med segel- eller roddbåt, äfvensom för användning vid landsvägsposts
fortskaffande af hästar utöfver det å linjen i fråga i regel begagnade antal;

inredning af järnvägspostkupéer och gäldande af kostnaden därför
intill af generalpoststyrelsen bestämdt maximibelopp (någon allmän bestämmelse
i detta hänseende har emellertid hittills icke lämnats);

utbetalande af ersättning för postbefordran å enskilde tillhöriga järnvägar
äfvensom af ersättning för uppvärmning, belysning och renhållning
inom järnvägspostkupéer;

upprättande af tidtabeller för landtbrefbäring samt vidtagande af
smärre ändringar i tidtabeller för postbefordring med häst och åkdon, med
ridande eller gående bud eller med segel- eller roddbåt;

bestämmande af de tider, då postanstalterna hållas tillgängliga för
allmänheten och då ankomna postförsändelser utlämnas, postanvisningsmedel
in- och utbetalas in. m., äfvensom de tider, inom hvilka olika slag
af försändelser böra till postbefordran aflämnas;

tilldelande af försvarsvapen och signalhorn till postförare och landtbref
bärare ;

reparationer å postverket tillhörig byggnad intill ett kostnadsbelopp
af 500 kronor;

reparation å inventarier och persedlar;

inköp af inventarier och persedlar i stället för förslitna sådana;
anskaffande i öfrigt, utan sammanhang med nyinredning af postlokal,
af inventarier och persedlar intill ett belopp af 100 kronor för
hvarje postanstalt;

afskrifning af förslitna inventarier och persedlar;
försäljning af kasserade inventarier och andra lösa tillhörigheter;
anbringande af vanliga breflådor på därför tjänliga ställen;
förhöjning af frankoteckensförskott till poststations föreståndare, föreståndare
för ångbåtspostexpedition eller landtbrefbärare intill fastställda
maximibelopp;

anställande och entledigande af särskilda frankoteckensförsäljare
äfvensom beviljande af förskott till sådana försäljare;
antagande och entledigande af reservpostbetjänt;
anställande, under vissa förutsättningar, af tillfälligt biträde vid
postanstalt;

tilldelande af varning åt underlydande funktionär;
föreläggande af vite vid infordrande af förklaring;
afstängning från tjänstgöring, under vissa förutsättningar;
åtgärder i anledning däraf att postfunktionär aflider eller eljest af
laga skäl hindras att bestrida sin befattning;

beviljande af tjänstledighet och förordnande af vikarie för posttjänsteman
under högst en och en half månad samt poststationsföreståndare
och postbetjänt under högst sex månader, allt af samma kalenderår,
och under förutsättning, att särskild kostnad för postverket därigenom ej
uppkommer;

utbetalande af postmedel af godtgörelse till vikarie för sjuk ordinarie
postbetjänt, under vissa villkor; samt

Kanslibyr&n.

utbetalande af resekostnads- och traktamentsersättning till underlydande
funktionärer.

Kommissionen har företagit en granskning af generalpoststyrelsens
cliarier i syfte att utröna, hvilka ytterligare grupper af ärenden skulle
kunna till distriktsförvaltningarna öfverflyttas. Därvid har kommissionen
varit ledd af den grundsatsen, att den allmänna administrationen, fastställandet
af de ledande principerna fortfarande bör tillhöra generalpoststyrelsen,
men att frågor, som röra rent lokala förhållanden eller som
innebära tillämpning i speciella fall af en gång för alla fastslagna principer,
böra kunna i stor utsträckning öfverlämnas till distriktsmyndigheternas
afgörande, under förutsättning att dessa myndigheter, såsom kommissionen
nedan föreslår, i erforderlig mån förstärkas.

Sålunda synes det kommissionen, att till distriktsförvaltningarna bör
öfverflyttas ej blott flertalet af de ärenden, som numera afgöras af byråchef
ensam, utan äfven en del af dem, som handläggas såsom byråmål
eller i plenum. Kommissionen, som har för afsikt att framdeles afgifva
förslag till ny instruktion för general poststyrelsen, torde i samband därmed
få anledning att återkomma till förevarande fråga och vill därför nu
endast i korthet angifva några hufvudgrupper af de ärenden, som enligt
kommissionens åsikt böra öfverlämnas till distriktsförvaltningarna.

Hvad först angår ärenden tillhörande generalpoststyrelsens kanslibyrå,
har kommissionen funnit, att en ej ringa del af dessa ärenden utgöres af
sådana, som afse tjänstledighet och förordnande af vikarie för posttjänstemän
och postbetjänte. Enligt nu gällande bestämmelser är nämligen, såsom
nyss är nämndt, distriktschefs rätt att besluta i dylika frågor begränsad.
till sådana fall, som afse ledighet under högst en och en half
månad för posttjänsteman och högst sex månader för postbetjänt allt under
samma kalenderår, äfvensom bunden vid det villkoret, att någon särskild
kostnad icke åsamkas postverket; dock äger distriktschef, i sammanhang
med beviljande af tjänstledighet för sjuk ordinarie postbetjänt, för en tid
af högst tre månader af kalenderår medgifva utbetalande af postmedel af
särskild godtgörelse till vederbörande vikarie intill visst belopp. Det synes
kommissionen, att denna befogenhet må kunna sålunda utsträckas, att distriktsförvaltningarna
erhålla rätt att besluta rörande tjänstledighet och förordnande
af vikarie för postmästare under högst tre månader samt för
annan posttjänsteman och postbetjänt under högst sex månader af samma
kalenderår äfvensom att i sammanhang därmed medgifva utbetalande af
postmedel, enligt fastställda grunder, utaf särskild godtgörelse till vederbörande
vikarie.

En annan grupp af ärenden, som synes kunna i större utsträckning,
än hittills skett, öfverlämnas till distriktsförvaltningarnas afgörande, är
frågor rörande ersättning till tillfälliga biträden vid postanstalt. I sådant
afseende är för närvarande bestämdt, att distriktschef äger att medgifva
utbetalning af arfvode eller traktamentsersättning till dylikt biträde, i det
fall att fråga är allenast om ett förnyande af hvad generalpoststyrelsen
under i hufvudsak enahanda förhållanden förut medgifvit för samma postanstalt
och då den tidrymd, för hvilken biträdet erfordras, icke öfverstiger
den, för hvilken arfvodets eller traktamentsersättningens utgifvande blifvit
af generalpoststyrelsen senast beviljadt, hvaremot, därest tillfällig förstärkning
af personal vid postanstalt eljest erfordras, distriktschef äger medgifva
sådan förstärkning endast vid fall af trängande behof och intill dess generalpoststyrelsen
hunnit meddela erforderlig föreskrift i ämnet. Det synes kommissionen,
att dessa frågor om tillfälliga biträden vid postanstalterna, hvilka frågor
på grund af sin beskaffenhet i allmänhet torde kunna bäst bedömas af distriktsförvaltningarna,
äfven böra af dessa afgöras, dock med viss begränsning i fråga
om biträdenas antal och den tid, under hvilken deras tjänstgöring skall fortgå.

Distriktschefens nuvarande befogenhet att vid infordrande af förklaring
förelägga vite för uraktlåtenhet att afgifva förklaringen synes böra
utsträckas därhän, att distriktsförvaltning äfven må äga att ålägga den
försumlige att utgifva sådant vite, som försutits.

I öfrigt äger distriktschef för närvarande icke någon annan disciplinär
befogenhet än att skriftligen tilldela postfunktionär lämplig varning.

Enligt kommissionens åsikt bör emellertid kunna till distriktsförvaltning
öfverlämnas rätt att, då underlydande postfunktionär gjort sig skyldig till
fel eller försummelse i tjänsten eller visat vanvördnad mot förman, äfven
fälla den felaktige till böter; hvaremot alla disciplinmål af beskaffenhet att
föranleda strängare ansvar böra fortfarande liksom hittills afgöras af generalpoststyrelsen.

Från trafikbyrån torde ett flertal grupper af mål, främst sådana som Traflkbyr&n.
afse posternas befordran, böra öfverlämnas till distriktsförvaltningarna.

Enligt ofvan åberopade kungl. bref den 28 oktober 1892 må, i den
mån generalpoststyrelsen finner lämpligt, af generalpoststyrelsen kunna
uppdragas åt distriktschef att, i öfverensstämmelse med fastställda grunder,
upprätta tidtabeller för postens gång samt vidtaga ändringar i sådana
tabeller. Denna bestämmelse har emellertid endast i ringa utsträckning
kommit i tillämpning. Jämlikt generalpoststyrelsens skrifvelse till distriktseheferna
den 19 november 1892 är nämligen distriktschefs befogenhet i
detta afseende sålunda begränsad, att tidtabell för landtbrefbäring bör,
därest sådan icke blifvit af trafikbyrån upprättad, af vederbörande distrikts -

Kftmernl byrån.

chef utfärdas, likasom det ock ankommer på honom att i tidtabell för
landtbrefbäring vidtaga ändring, som kan anses af behofvet påkallad, äfvensom
att distriktschef äger förordna om vissa smärre ändringar i afseende
å tidtabell för postbefordring med häst och åkdon, med ridande
eller gående bud eller med segel- eller roddbåt. Det synes kommissionen,
att distriktsförvaltningarnas befogenhet härutinnan bör utsträckas till att
omfatta ej blott upprättande, enligt fastställda grunder, af tidtabeller för
landsvägspostföringen i allmänhet och för postbefordring med segel- eller
roddbåt ''samt ändringar i dylika tabeller, utan äfven smärre jämkningar i
tidtabellerna för järnvägsposterna och öfvergång från sommar- till vinterturer
och tvärtom å postlinjer, där sådan öfvergång vid postföringens anordnande
afsetts.

Oafsedt frågor om tidtabeller äger distriktschcfen för närvarande
icke vidtaga någon annan definitiv åtgärd beträffande postföringen å landsväg
eller med segel- eller roddbåt än att besluta om gäldande af kostnader
för anordnade extra poster eller för användning vid landsvägsposts fortskaffande
af hästar utöfver det å linjen i fråga i regel begagnade antal.
Kommissionen anser att just beträffande detta slag af postföring afgöranderätten
bör i stor utsträckning tillhöra distriktsförvaltningarna, och
finner sig därför böra förorda, att det öfverlämnas åt dessa förvaltningar
att i allmänhet pröfva anbud och träffa aftal om postbefordran å landsväg
(med kärrpost, gångpost eller landtbrefbäring) eller med segel- eller
roddbåt, därest sådan postföring blifvit af generalpoststyrelsen beslutad,
äfvensom att afgöra frågor rörande tillämpning af kontraktsbestämmelser
gent emot vederbörande entreprenör.

Likaledes synes rätt böra tillerkännas distriktsförvaltningarna att
pröfva anbud och träffa aftal om posttransport inom postanstalts område,
därest sådan posttransport blifvit af generalpoststyrelsen anordnad, samt
angående s. k. postvård (förvarande af postförsändelser å plats, som icke
är försedd med postanstalt, till dess den post dit anlända med hvilken försändelserna
skola vidare fortskaffas).

Vidare torde till distriktsförvaltningarna böra öfverlämnas äfven den
stora grupp af till trafikbyrån hörande ärenden, som afser antagande och
entledigande af samt ledighet för föreståndare vid sådan poststation, som
enligt styrelsens beslut redan är i verksamhet.

Af de mål, som tillhöra kameralbyrån, torde äfven en del kunna
öfverlämnas till distriktsförvaltningarnas afgörande.

Sålunda synes distriktschefens befogenhet att förordna om anskaffning
af nya inventarier och persedlar kunna i väsentlig mån utvidgas.

Vidare torde kunna åt distriktsförvaltning öfverlämnas att besluta
rörande beklädnadsfrågor, såsom angående beklädnad åt reservpostbetjänt
eller åt vikarie för extra eller ordinarie postbetjänt, desinfektion eller''förstörande
åt beklädnad, som begagnats af med smittosam sjukdom behäftad
person, inlösande af beklädnadspersedlar, m. m.

De till utrikes- och för}attningsbyråns handläggning hörande mål utrikes- och
torde däremot i allmänhet icke vara'' af beskaffenhet att medgifva någon
sådan utbrytning, som ofvan föreslagits beträffande ärenden, tillhörande 71
förut omnämnda byråer.

Hvad slutligen revisionsbyrån angår, har inom kommissionen förslag Revisionsvarit
väckt därom, att från denna byrå måtte till distriktsförvaltningarna byränöfverföras
allt revisionsarbete med undantag af det, som afser generalpoststyrelsens
och distriktsförvaltningarnas räkenskaper samt räkningar och
öfriga handlingar rörande postutväxlingen mellan Sverige och främmande
länder. Åtskilliga skäl hafva synts kommissionen tala för en dylik anordning,
hvilken äfven, enligt hvad kommissionen inhämtat, äger sin motsvarighet
inom tyska postverket. Sålunda lärer den personliga kännedom
om förhållandena inom de särskilda distrikten, som i allmänhet torde vara
att finna hos distriktsförvaltningarnas tjänstemän, icke i regel kunna påräknas
hos generalpoststyrelsens revisionspersonal, och det är således en
viss anledning att antaga, att revisionen skulle blifva med större sakkännedom
verkställd, därest densamma öfverlämnades till distriktsförvaltningarna.

Vidare skulle distriktschefens åliggande att öfva kontroll öfver de underlydande
postanstalterna i väsentlig mån underlättas samt kontrollen göras
mera effektiv därigenom, att dessa postanstalters räkenskaper vore å distriktsförvaltningarna
tillgängliga och där underkastades granskning.

A andra sidan har det icke undgått kommissionens uppmärksamhet,
att en dylik utflyttning af revisionsarbetet till distriktsförvaltningarna
skulle innebära en afvikelse i viss män från den princip, som i detta
hänseende såsom regel tillämpas inom öfriga grenar af vår statsförvaltning,
där granskningen af de lokala myndigheternas räkenskaper i allmänhet
verkställes af tjänstemän vid centralförvaltningen. Kommissionen har
därför tvexat att nu föreslå en sa vidtgående förändring, som ofvan
nämnts, helst densamma, med hänsyn till de nuvarande personalförhållandena
å generalpoststyrelsens revisionsbyrå, svårligen skulle kunna
omedelbart genomföras. Under framhållande af önskvärdheten däraf, att
framdeles, när omständigheterna sådant medgifva, denna fråga i sin
helhet upptages till förnyadt öfvervägande, inskränker sig kommissionen
för den skull till att förorda, att af revisionsarbetet endast granskningen
af postkontorens postmedelsräkningar må genast öfverflyttas till

2442/07 postverkets löneregleringskommission. 4

Ärendenas
föredragning
och afgörande

m. in. inom
generalpoststyrelsen.

distriktsförvaltningarna, hvaremot den öfriga revisionen — granskningen
af specialräkenskaper, rörande postutväxlingen med utlandet samt rörande
den inrikes postanvisnings- och tidningsrörelsen in. m. — torde böra
tills vidare bibehållas hos generalpoststyrelsen.

Genom den utflyttning till distriktsförvaltningarna af vissa grupper
af ärenden, som kommissionen ofvan föreslagit, torde antalet mål hos generalpoststyrelsen
komma att under den närmaste tiden afsevärdt förminskas.
Men liksom vid de nuvarande distriktsförvaltningarnas tillkomst
med ingången af år 1893 det visade sig, att den nedgång i antalet ärenden
hos generalpoststyrelsen, som till en början konstaterades, inom kort
upphörde och sedermera efterträddes af en fortgående stegring, torde det
äfven framdeles vara att motse, att poströrelsens utveckling kommer att,
trots den utvidgade befogenhet för distriktsförvaltningarna, hvarom kommissionen
i det föregående hemställt, tillföra postverkets styrelse en ständigt
ökad arbetsbörda. För att möta denna ökning måste för den skull
äfven andra utvägar anlitas, och det har då framför allt synts kommissionen
angeläget, att arbetssättet inom generalpoststyrelsen i betydande
mån omlägges.

Äfven vid denna oinlägggning synes den ledande principen böra vara
den, att intet ärende skall handläggas i högre instans, än ärendets beskaffenhet
föranleder.

Efter hvad redan är antydt, hafva hittills de flesta grupper af mål,
som inkommit till generalpoststyrelsen, föredragits inför generalpostdirektören,
vare sig i plenum eller såsom byråmål. Genom den förändring, som
i detta hänseende nyligen genomförts, har emellertid byråchefernas själfständiga
beslutanderätt blifvit i betydande mån utsträckt. Hvad åter beträffar
styrelsens öfriga tjänstemän, finner man, att en viss grad af själiständig
verksamhet tillkommit hufvudsakligen endast föreståndarne för några
af de särskilda kontoren och afdelningarna inom styrelsen, såsom frimärksförrådet,
reklamationskontoret, statistiska kontoret o. s. v.

Om olägenheterna af den princip för ärendenas handläggning, som
i denna anordning funnit sitt uttryck, synes kommissionen intet tvifvel
kunna råda. Förutom det att, såsom redan förut framhållits, generalpostdirektörens
och byråchefernas arbetskraft bortspilles på en del rena expeditionsgöromål
och andra frågor af alldeles oviktig beskaffenhet, är det fara för
att principen i sin tillämpning äfven leder därhän, att de underordnade tjänstemännens
själfständiga omdöme undertryckes och att deras känsla af ansvar
förminskas. Ty det är endast genom ett själfständigt arbete, som omdömesförmåga
och ansvarskänsla uppammas och hålles vid lif; är däremot en

underordnad tjänsteman medveten därom, att ett af honom utfördt arbete
städse skall, äfven då det gäller de obetydligaste frågor, underställas annan
persons granskning och bedömande efter tilläfventyrs rent subjektiva grunder,
ligger det nära till hands, att den underordnade tjänstemannens uppmärksamhet
och intresse därigenom kommer att slappas.

Under förutsättning att generalpoststyrelsens biträdande tjänstemannapersonal
kommer att vara för sitt arbete fullt kompetent — kommissionen
lägger stor vikt vid denna förutsättning och återkommer därtill i det
följande — synes det således kommissionen angeläget, att äfven inom generalpoststyrelsen
sker en decentralisation på det "sätt, att de biträdande
tjänstemännen erhålla befogenhet att i en del ärenden själfständigt besluta
eller i öfrigt på eget ansvar vidtaga de åtgärder, som af omständigheterna
påkallas, inom ett sådant verk som generalpoststyrelsen, där gifvetvis en
stor mängd af de inkommande ärendena kunna fördelas på ett fåtal grupper
med likartade ärenden inom hvarje grupp, lärer det icke möta någon
svårighet att i förhållandevis stor utsträckning genomföra en dylik decentralisation.
Rörande dylika ensartade ärenden torde det nämligen böra
ankomma på generalpoststyrelsen att endast fastställa de allmänna principerna
för ärendenas handläggning, medan däremot tillämpningen af dessa
principer på särskilda fall lärer kunna anförtros åt biträdande tjänstemän.

Äfven i ett annat hänseende synes en decentralisation kunna genomföras
inom generalpoststyrelsen, nämligen i fråga om föredragningssättet.
För närvarande föredragas alla mål, som skola af generalpoststyrelsen afgöras,
af byråchef eller den hans ämbete förrättar eller af annan tjänsteman,
som sköter de till byråchefsbefattning hörande löpande göromål;
dock att, enligt gällande instruktion för generalpoststyrelsen, generalpostdirektören
i öfrigt må, då sådant finnes af behof påkalladt, undantagsvis
förordna hos styrelsen anställd tjänsteman att i byråchefs ställe föredraga
visst ärende eller viss grupp af ärenden.

Det synes kommissionen, att en afsevärd lättnad i ärendenas handläggning
skulle vinnas, därest detta undantagsvis medgifna förfaringssätt
komme att i större utsträckning än hittills tillämpas. Det har exempelvis,
efter hvad kommissionen inhämtat, under hittillsvarande förhållanden
ofta förekommit, att ett till styrelsen inkommet ärende remitterats till någon
underordnad tjänsteman inom styrelsen, hvars skriftliga yttrande i ärendet
sedermera utgjort grunden för vederbörande byråchefs föredragning i generalpoststyrelsen.
Det är påtagligt, att denna metod innebär en omgång,
som skulle undvikas därigenom, att den biträdande tjänstemannen själ!’
föredroge ärendet.

Genom eu dylik anordning, enligt hvilken det skulle såsom regel
åläggas vissa biträdande tjänstemän att föredraga en del ärenden, skulle
äfven den fördelen vinnas, att generalpoststyrelsens chef och ledamöter
bättre än hittills komme i tillfälle att pröfva och bedöma den underordnade
tjänstemannens omdöme och förmåga i allmänhet, och därio-enom
skulle sålunda för framtiden helt eller åtminstone delvis undanröjas
en olägenhet, som hittills vid afgörande af befordringsfrågor
eder eljest stundom lärer hafva gjort sig gällande, nämligen att det endast
varit chefen å den byrå, där en biträdande tjänsteman varit placerad,
som kunnat afgifva ett på personlig kännedom grundadt vitsord rörande
den ifrågavarande tjänstemannens duglighet.

Hvad angår ärenden, som afgöras af byråchef ensam, torde dessa
ärenden böra för byråchefen föredragas af biträdande tjänsteman, i den
män de ej anses kunna afgöras utan föredragning.

Såsom allmän regel torde böra gälla, att den tjänsteman, som inför
generalpoststyrelsen eller byråchef föredragit ett ärende, äfven har att
ombesörja och ansvara för de expeditioner, som af det fattade beslutet
föranledas.

Till frågan om ärendenas föredragning och afgörande inom generalpoststyrelsen
torde kommissionen få tillfälle att återkomma i samband med
det förslå»- till instruktion för styrelsen, som kommissionen har för afsikt
att framdeles afgifva.

Arbetsmeto- Jämväl i andra hänseenden än beträffande ärendenas föredragning

<lTnerJnod- och afgörande synes en del förenklingar kunna genomföras i arbetsmeto9styrelsen,
derna inom generalpoststyrelsen. De närmare bestämmelserna härutinnan
böra gifvetvis, efter pröfning af föreliggande förhållanden, meddelas af
generalpoststyrelsen, och kommissionen har därför velat här endast angifva
några synpunkter, hvilka torde böra i förevarande afseende komma i betraktande.

Diarieföringen inom generalpoststyrelsen är för närvarande, i stort
sedt, ordnad på följande sätt. Den för verket gemensamme registratorn
mottager de inkommande målen och antecknar dem i ett fortlöpande diarium.
Rörande ärenden, som skola behandlas å kanslibyrån, göras i registratorns
diarium fullständiga anteckningar, medan ärenden, som tillhöra
annan byrås handläggning, angifvas endast med diarienummer och beteckning^
vederbörande byrå. Den vidare diarieföringen af sådana ärenden
verkställes sedermera å de olika byråerna. Register öfver de diarieförda
målen upprättas, hvad angår kanslibyråns mål, af registratorn och i
öfrigt å hvarje särskild byrå.

En viss arbetsbesparing vid diarieföringen skulle påtagligen vinnas
därigenom, att hvarje mål infördes blott i ett enda diarium. Häri ligger
emellertid icke något hinder för, att detta för styrelsen i dess helhet gemensamma
diarium uppdelas i flera afdelningar, afsedda för styrelsens
olika byråer eller kontor. Med en sådan anordning skulle också följa, att
de särskilda register, som nu för hvarje byrå upprättas öfver de inkomna
målen, kunde sammanföras till ett enda.

Redan för närvarande iakttages, att en del till generalpoststyrelsen
inkommande handlingar, såsom statistiska uppgifter, vissa redovisningshandlingar
in. in., icke införas i de allmänna diarierna utan på enklare
sätt förtecknas. Denna anordning synes kunna än ytterligare utsträckas,
så att hädanefter ej heller exempelvis rekvisitioner af medelsförskott, uppgifter
till tidningstaxan o. d. uppföras i diarierna.

Hvad sättet för handlingarnas förvarande beträffar, har det s. k.
dossiersystemet hittills kommit i tillämpning blott på två af styrelsens
byråer, medan å de öfriga byråerna endast vissa slags handlingar, såsom
kontrakt in. m., förvaras skilda från öfriga handlingar. Fördelarna af ett
väl genoinfördt dossiersystem torde emellertid ligga i öppen dag, och
kommissionen finner sig därför böra förorda, att detta system må, så
snart ske han, bringas till användning inom generalpoststyrelsen i dess
helhet.

Beträffande därefter skrifsättet inom generalpoststyrelsen, har kommissionen
funnit, att på de senare åren afsevärda förenklingar vidtagits i
synnerhet å vissa af styrelsens byråer. Sålunda verkställes expeditionen
af styrelsens beslut i rätt stor utsträckning genom aktpåskrifter eller användande
af tryckta formulär. Emellertid vill det sjmas, som om en del
ytterligare förenklingar i denna riktning skulle kunna utan olägenhet genomföras.
Särskild! finner kommissionen det angeläget, att inom ett kommunikationsverk
sådant som postverket den formella affattningen af utgående
expeditioner icke må tilläggas för stor betydelse. Det arbete, som nedlägges
på s. k. »filning» af uttrycken i dessa expeditioner, torde i flertalet
fall vara att anse såsom bortkastadt. I allmänhet torde den tjänsteman,
som uppsatt en expedition, böra i första hand bära ansvaret för densamma
så i formellt som i sakligt hänseende, och synes det kommissionen därför
vara att anbefalla, att hvarje koncept förses med den tjänstemans signatur,
som uppsatt konceptet.

En anordning, som äger sin motsvarighet i andra ämbetsverk
och hvilken kommissionen finner sig böra förorda, enär densamma synes
vara ägnad att medföra betydande fördelar för den allmänhet, med
hvilken generalpoststyrelsen kommer i beröring, är att, då från korrespon -

dent eller annan person, som icke tillhör postverket, till styrelsen inkommer
en framställning, som icke genast kan besvaras, underrättelse genom
tryckt kort meddelas vederbörande om mottagandet af framställningen
i fråga.

Rekrytera- Kommissionen har i det föregående, i sammanhang med frågan om

9ralpoststy-''ärendenas föredragning och afgörande inom generalpoststyrelsen, betonat
relsens per- vikten däraf, att styrelsens personal är för sitt arbete fullt kompetent. I
sonat gjälfva verket är kommissionens förslag till omorganisation af generalpoststyrelsen
grundadt på denna förutsättning, och kommissionen har därför
icke kunnat underlåta att tillmäta frågan om rekryteringen af styrelsens
personal den största betydelse. Det är nämligen uppenbart, att därest
personalbesättningen icke är tillfredsställande, en organisation, den må i
och för sig vara huru förträfflig som helst, under inga förhållanden kan
motsvara sitt ändamål.

Hvad då först beträffar den manliga tjänstemannapersonalen hos generalpoststyrelsen,
erfordras, enligt § 55 i styrelsens instruktion, för anställning
såsom, extra ordinarie tjänsteman hos styrelsen att hafva aflagt examen
till Kungl. Maj:ts kansli eller till rättegångsverken eller inför juridisk fakultet;
dock att, därest omständigheterna därtill föranleda, styrelsen må
kunna antaga jämväl sökande, som aflagt examen inför filosofisk fakultet
eller ock allenast afgångsexainen från högre allmänt läroverk. Enligt hvad
kommissionen inhämtat, har sedan en följd af år denna bestämmelse så
tillämpats att, med enstaka undantag, akademisk examen af ofvan angifvet
slag gällt såsom villkor för anställningen.

Äfven i detta hänseende har sålunda generalpoststyrelsen i hufvudsak
jämnställts med de öfriga centrala ämbetsverken, och något afseende
har icke blifvit fäst vid generalpoststyrelsens särskilda uppgift att utgöra
öfverstyrelsen öfver ett stort förvaltningsområde med alldeles egenartad
verksamhet. De kompetensfordringar, som stadgats för inträde i generalpoststyrelsen,
äro icke lämpade efter verkets speciella uppgift, utan äro i
hufvudsak desamma, som gälla för inträde i exempelvis kammarkollegium
och statskontoret.

Enligt kommissionens åsikt äro dessa kompetensfordringar, hvad generalpoststyrelsen
beträffar, i vissa hänseenden för höga, i andra hänseenden
åter för låga och således i hvarje fall icke afpassade efter det faktiskt
föreliggande behofvet. Ty medan det å ena sidan är klart, att i fråga
om några befattningar inom generalpoststyrelsen det med nödvändighet
måste fordras, att innehafvaren besitter sådana insikter, som ådagaläggas
vare sig genom examen, som berättigar till inträde i rättegångsverken

(juridisk fakultetsexamen eller hofrättsexamen) eller genom den examen,
som närmast är afsedd för inträde vid den civila förvaltningen (kansliexamen),
eller tilläfventyrs genom examen inför filosofisk fakultet, så är det
å andra sidan, enligt kommissionens mening, lika uppenbart, att å flertalet
befattningar inom generalpoststyrelsen arbetet icke är af beskaffenhet
att betinga dylika kompetens villkor. Vare sig det gäller t. ex. postverkets
bokföring eller granskning af dess räkenskaper eller diarieföring, kan det
nämligen icke med någon grad af befogenhet påstås, att akademisk
examen skall vara nödvändig för att tillfredsställande fullgöra dylika åligganden.
Tvärtom är det fara för, att då arbete af denna art anförtros
åt tjänstemän, hvilkas utbildning pekar åt ett helt annat håll, arbetsprodukten
icke skall blifva tillfredsställande.

Om således, med vissa undantag, fordran å akademisk examen beträffande
generalpoststyrelsens tjänstemän både kan och bör uppgifvas, är
det så mycket mer angeläget, att dessa tjänstemän erhållit en mot arten
af deras verksamhet svarande fackutbildning. Det fordras, med andra
ord, att de personer, hvilka vinna inträde såsom tjänstemän inom generalpoststyrelsen,
äga tillräckliga insikter rörande förhållandena inom just det
förvaltningsområde, där deras verksamhet kommer att infalla. Det är således,
enligt kommissionens åsikt, icke i första rummet vid universiteten,
utan det är vid de af generalpoststyrelsen anordnade elevkurserna, som de
blifvande tjänstemännen i generalpoststyrelsen böra hämta sin utbildning.
I den mån, jämte elevkurserna, särskilda fortbildningskurser komma till
stånd, böra gifvetvis äfven dessa kurser hållas öppna för styrelsens
tjänstemän.

öfver hufvud måste det, enligt kommissionens åsikt, betecknas såsom
en svår olägenhet, att utbildning inom det speciella facket hittills
beredts allenast tjänstemännen vid postverkets distrikts- och lokalförvaltningar,
men icke tjänstemännen vid verkets styrelse. Denna olägenhet
måste undanröjas, på det att generalpoststyrelsen må inom sig äga den
sakkunskap, utan hvilken ämbetsverket näppeligen kan väl fylla sin
uppgift.

Kommissionen anser därför, att beträffande generalpoststyrelsens
tjänstemän hädanefter bör i regel fordras enahanda postala utbildning
som beträffande tjänstemännen vid distrikts- och lokalförvaltningarna. Då
emellertid, såsom ofvan är nämndt, några befattningar inom generalpoststyrelsen
fortfarande böra besättas med personer, som aflagt viss akademisk
examen, torde generalpoststyrelsen böra äga fria händer att, då sådan
person söker inträde i styrelsen, medgifva lindring i fordringarna på den
rent postala utbildningen.

Förflyttning
afl tjänstemän
mellan
styrelsen och
underlydande
förvaltningar.

Rörande anställandet af kvinnliga biträden inom general poststyrelsen
hafva några bestämmelser hittills icke varit meddelade. Dessa biträden
hafva rekryterats från en kår af aspiranter, Indika antagits under hand,
och rekryteringen har ofta skett på grund af ömmande omständigheter
eller rent personliga förhållanden; sålunda hafva i några fall för vissa
enklare göromål anställts änkor efter afiidne posttjänstemän. I den mån
kvinnliga biträden användts för mera kräfvande befattningar, såsom å de
olika byråernas kansliafdelningar, å statistiska kontoret och taxekontoret

o. s. v., har emellertid hänsyn måst tagas till aspiranternas skolbildning
och lämplighet i öfrigt. Dock har det endast undantagsvis förekommit,
att kvinnligt biträde inom generalpoststyrelsen motsvarat de fordringar,
som gälla för anställande i extra ordinarie tjänstemannabefattning vid
distrikts- eller lokalförvaltningarna.

På sätt i det följande närmare utvecklas, har kommissionen funnit
sig höra föreslå, att en del befattningar inom generalpoststyrelsen anförtros
åt kvinnor med samma postala utbildning som tjänstemän vid distriktsoch
lokalförvaltningarna. I fråga om befattningar med andra åligganden,
såsom renskrift, kontroll vid frankoteckenstillverkning och dylikt, lärer
denna kompetensfordran icke böra uppställas, utan synes för dessa befattningar
kompetensen böra af generalpoststyrelsen pröfvas i hvarje särskild!
fall.

Med kommissionens uppfattning därom, att inom generalpoststyrelsen
de manliga tjänstemännen såsom regel och de kvinnliga biträdena i
en del fall böra hafva erhållit full utbildning inom postfacket, i likhet
med hvad som gäller beträffande tjänstemän vid distrikts- och lokalförvaltningarna,
sammanhänger en fråga, som synts kommissionen vara af stor
betydelse för genomförandet af eu ändamålsenlig organisation, nämligen
angelägenheten häraf, att en liflig växelverkan äger rum mellan centralförvaltningen
å ena sidan samt distrikts- och lokalförvaltningarna å den
andra. På det hela taget hafva i vårt land dessa båda grenar af postförvaltningen
hittills stått för hvarandra tämligen främmande. Till
undanröjande af detta missförhållande synes det kommissionen vara af
vikt, att hos oss, på sätt inom vissa främmande postverk är fallet,
tjänstemän inom centralförvaltningen må kunna förflyttas till befattningar
vid distrikts- och lokalförvaltningarna samt att omvändt tjänstemän vid
dessa förvaltningar må kunna förflyttas till generalpoststyrelsen. Eu sådan
förflyttning har inom vårt postverk hittills förekommit endast i enstaka
fall. Redan ett ytligt betraktande torde emellertid gifva vid handen,
att ett dylikt utbyte af tjänstemän mellan den centrala förvaltningen samt

distrikts- och lokalförvaltningarna icke kan annat än lända postverket i
dess helhet till båtnad. På det att postverkets styrelse icke må stå främmande
för den praktiska erfarenhet, som förvärfvas under tjänstgöringen
vid distrikts- och lokalförvaltningarna, är det af vikt, att tjänstemän vid
dessa förvaltningar må kunna förflyttas till styrelsen, och å andra sidan
lärer det ej vara utan betydelse, att å kräfvande befattningar vid distriktseller
lokalförvaltningarna må kunna placeras tjänstemän, hvilka äfven äga
kännedom om verksamheten inom postverkets styrelse.

Ett sådant utbyte underlättas därigenom att, på sätt kommissionen
förordat, ungefär samma kompetensfordringar gälla beträffande tjänstemän
vid centralförvaltningen samt vid distrikts- och lokalförvaltningarna. I
öfverensstämmelse därmed har kommissionen också funnit sig böra i det
följande hemställa, att inom generalpoststyrelsen må, delvis i utbyte mot
vissa nuvarande tjänster inom första lönegraden, inrättas eu del förste
postexpeditörs- och postexpeditörsbefattningar med aflöning enligt samma
grunder, som gälla för dylika befattningshafvare vid distrikts- och lokalförvaltningarna.
Och särskild! vill kommissionen betona, att något hinder
icke bör möta för dessa å lägre befattningar placerade tjänstemän att, i
den mån de därtill finnas lämpliga, vinna befordran äfven till högre tjänster
inom styrelsen.

Enligt den af generalpoststyrelsen den 22 december 1905 utfärdade Arbetstiden i
arbetsordning för de å styrelsens byråer anställde ordinarie tjänstemän Styrelsen1''
skall arbetstiden å tjänsterummet för registratorn, aktuarier, revisorer samt
revisorer och bokhållare i allmänhet beräknas till omkring fem timmar
hvarje söckendag, men kunna därutöfver utsträckas, när sådant af göromålens
mängd eller beskaffenhet erfordras; åliggande det dessa tjänstemän
att söckendagarna vara tillstädes på tjänsterummet mellan kl. It f. in. och
kl. 4 e. in., med rätt emellertid för vederbörande byråchef att, där särskilda
omständigheter sådant föranleda, medgifva, att för samma tjänstemän tjänstgöringstiden,
utan minskning i dess längd, får förläggas till andra tider
än de ofvan sagda, dock ej tidigare än kl. 9,30 f. in. och ej senare än
kl. 5 e. in. Byråchefen äger jämväl medgifva skälig förkortning i tjänstgöringstiden
under juni, juli och augusti månader äfvensom, i enstaka fall,
kortare ledighet från göromålen.

Beträffande andra ordinarie tjänstemän än de ofvan nämnda — således
styrelsens chef och ledamöter, samtliga tjänstemän i andra lönegraden
och bland tjänstemännen i l:a lönegraden notarierna samt notarien
och ombudsmannen — äro däremot några bestämmelser icke meddelade
rörande den dagliga tjänstgöringstiden. I allmänhet lärer dock, hvad de

2442/o7. Postverkets lönereglering skommission. 5

högre tjänstemännen beträffar, arbetets mängd hafva betingat en ej oväsentligt
längre arbetstid än nyssnämnda fem timmar per söckendag, om
också detta arbete ej i sin helhet utförts å tjänsterummet.

Frågan rörande den dagliga tjänstgöringstiden i ämbetsverken har
på senare tiden tilldragit sig allt större uppmärksamhet, och vid de löneregleringar,
som innevarande år beslutats beträffande åtskilliga ämbetsverk,
bär ock tillämpningen af dessa regleringar gjorts beroende af den förutsättningen,
att föreskrift meddelas därom, att samtliga ordinarie tjänstemän
och betjänte i ämbetsverket skola, i den mån ej undantag kunna anses
böra stadgas eller för särskilda fall efter pröfning medgifvas, vara å tjänsterummet
tillstädes viss tid hvarje söckendag. Denna tid har för statskontoret
och arméförvaltningen bestämts till minst sex timmar, för telegrafoch
järnvägsstyrelserna till minst sju effektiva timmar per söckendag.

Kommissionen har i det föregående såsom en af de hufvudsynpunkter,
hvilka vid en omorganisation af generalpoststyrelsen höra komma i
betraktande, framställt angelägenheten däraf, att personalens arbetskraft
till fullo utnyttjas. 1 öfverensstämmelse med denna uppfattning anser sig
kommissionen nu böra hemställa, att den ordinarie personalen inom generalpoststyrelsen
må, i likhet med personalen vid telegraf- och järnvägsstyrelserna,
tillförbindas att, i den mån ej undantag kunna anses böra stadgas
eller för särskilda fall efter pröfning medgifvas, vara å tjänsterummet
tillstädes minst sju effektiva timmar hvarje söckendag.. Kommissionen har
så mycket mindre tvekat att framlägga detta förslag, som, enligt hvad
kommissionen inhämtat, för de biträdande ordinarie tjänstemännen vid
postkontoren redan föreskrifvits en tjänstgöringstid af i regel minst sju
timmar i medeltal för hvarje söckendag.

Det har visserligen icke undgått kommissionens uppmärksamhet, att
eu bestämmelse, sådan som den här ofvan föreslagits, skulle kunna under
vissa förhållanden snarare lända till förfång för arbetet än till dess båtnad.
Obestridt torde vara, att inom såväl generalpoststyrelsen som andra
ämbetsverk en god del af arbetet, i synnerhet det som åligger de högre
tjänstemännen, är af beskaffenhet att svårligen kunna utföras, med mindre
vederbörande tjänsteman är i tillfälle att utan störande afbrott ägna sig
åt detsamma. Fn sådan arbetsro lärer under nuvarande förhållanden endast
undantagsvis kunna påräknas å tjänsterummet, där besök af allmänheten
samt öfverläggningar med andra tjänstemän ständigt förorsaka afbrott.
Genom fastställande af bestämda mottagningstider för allmänheten
och genom överenskommelser med öfriga tjänstemän om viss tid för rådplägningar
torde emellertid dessa förhållanden kunna så ordnas, att en del
af tjänstgöringstiden kan ägnas åt ostördt arbete. Och vid sådana till -

fallen, då någon tjänsteman har att handlägga ärenden af större omfattning,
bör den föreslagna bestämmelsen icke lägga hinder i vägen för
en lämplig afkortning af arbetstiden å tjänsterummet. Likaledes har kommissionen
för sin del intet att erinra däremot, att, därest sådant pröfvas
lämpligt, en viss förkortning i denna arbetstid må äga rum under sommarmånaderna.

Kommissionen öfvergår nu till att skärskåda, i hvilken mån den Byråer och
nuvarande fördelningen af styrelsens verksamhet på olika byråer och af- i^mnglnedelningar
må böra bibehållas eller förändras samt hvilka särskilda befatt- ralpoststyningar
inom styrelsen må anses vara betingade af den organisation, som kom- relsen- m- "*
missionen, med tillämpning af förut angifna principer, finner sig böra föreslå.

Till en början anser sig kommissionen böra hemställa, att antalet
byråer inom generalpoststyrelsen, hvilket för närvarande utgör fem, må
från och med år 1909 minskas till tre. I själfva verket är denna hemställan
en helt natm-lig konsekvens af de förslag, som kommissionen i det
föregående framlagt rörande ärendens öfverflyttning till distriktsförvaltningarna
samt förändringar af arbetssättet inom generalpoststyrelsen. Såsom
redan förut framhållits, böra nämligen generalpoststyrelsens byråchefer,
enligt kommissionens åsikt, hädanefter intaga en helt annan ställning inom
ämbetsverket, än som för närvarande tillkommer dem. De böra befrias
från att åtminstone direkt handlägga mål af oväsentlig beskaffenhet, och
deras uppmärksamhet bör företrädesvis ägnas åt frågor, som beröra verkets
utveckling eller eljest äro af mera ingripande betydelse. Därmed
sammanhänger ock att, såsom kommissionen i det föregående uttalat, föredragningen
bör till väsentlig del öfverflyttas från byråcheferna till andra
tjänstemän.

Denna minskning i byråernas antal finner kommissionen böra i stort
sedt så genomföras att, sedan till den nuvarande utrikes- och författningsbyrån
öfverförts en del ärenden, som för närvarande handläggas å annan
byrå, de öfriga byråerna på det sätt sammanslås, att kansli- och trafikbyråerna
samt revisionsbyråns kansli förenas till eu byrå och att kameralbyrån
samt revisionsbyråns revisionsafdelning likaledes komma att bilda
en enda byrå. Rörande den närmare fördelningen af ärendena mellan
dessa byråer, hvilka kommissionen i det följande benämner den första, den
andra och den tredje byrån, lärer kommissionen få tillfälle att närmare
uttala sig i sitt förslag till ny instruktion för generalpoststyrelsen, hvadan
denna fråga här beröres endast i den mån den omedelbart sammanhänger
med frågan om de olika byråernas personal.

Generalpoststyreleens

första byrå.

Såsom byråchefernas närmaste män böra i allmänhet anställas kontorschefer
med uppdrag att hvar för sig handlägga vissa grupper af de till byrån
hörande ärenden samt att utöfva det närmaste chefskapet öfver viss del af
byråns personal. Åt dessa kontorschefer torde det ock böra anförtros att
föredraga åtskilliga grupper af de ärenden, som skola af generalpoststyrelsen
eller af byråchef afgöras. De närmare föreskrifterna härom tillhöra
emellertid general poststyrelsens instruktion eller den af styrelsen utfärdade
arbetsordning.

Jämte kontorscheferna, hvilka, allt efter den olika beskaffenheten af
deras åligganden, torde böra benämnas sekreterare och kontorschef, kamrerare
och kontorschef eller förste aktuarie och kontorschef, skulle å de
olika byråerna, på sätt här nedan angifves, anställas ett antal biträdande
tjänstemän, såsom sekreterare, intendenter, revisorer, förste postexpeditöx’er,
postexpeditörer in. fl. befattningshafvare.

A generalpoststyrelsens första byrå skulle handläggas personal-, trafikoch
reklamationsfrågor, och byrån skulle därför uppdelas på tre särskilda
kontor, nämligen personal-, trafik- och reklamationskontoret. Till personalkontoret
skulle höra i främsta rummet en del af de ärenden, som för
närvarande handläggas å kanslibyrån, under det att trafikkontoret skulle i
stort sedt motsvara den nuvarande trafikbyrån. Dock är härvid att märka,
att af de ärenden, som för närvarande tillhöra dessa båda byråer, en
ej ringa del skulle, enligt hvad kommissionen här förut hemställt, öfverflyttas
till distriktsförvaltningarna.

Kommissionen har så mycket mindre tvekat att till eu byrå sammanföra
personal- och trafikärenden, som dessa båda grupper af ärenden
äga ett visst inbördes samband, i skälfva verket har någon strängt logisk
fördelning mellan kansli- och trafikbyråerna af dessa ärenden icke låtit sig
genomföras. Medan det sålunda för närvarande, enligt den för generalpoststyrelsen
gällande instruktion, åligger kanslibyrån att handlägga ärenden
rörande tillsättning af samt ledighet och afsked för distrikts- och lokalförvaltningarnas
tjänstemän och betjänte, är det trafikbyrån, som har
att behandla frågor om antagande och entledigande af samt ledighet för
poststationsföreståndare. Ärenden rörande ansvar för fel och försummelser
i tjänsten behandlas å kanslibyrån, så snart det gäller distrikts- och lokalförvaltningarnas
tjänstemän och betjänte eller poststationsföreståndare, men
å trafikbyrån, då det gäller postförare. Och medan frågan om inrättande
af ett nytt postkontor handlägges å trafikbyrån, är det på kanslibyråns
föredragning, som det nya postkontoret förses med personal.

Till generalpoststyrelsens första byrå skulle äfven höra det för närvarande
under kanslibyrån förlagda reklamationskontoret, men sålunda utvidgadt,
att å detta kontor skulle handläggas icke blott egentliga reklamationsfrågor
utan äfven en väsentlig del af de ärenden, som nu tillhöra
revisionsbyråns kansli, såsom frågor rörande ersättning för bortkomna eller
skadade postförsändelser och felaktigt utbetalade postanvisningsmedel, rörande
tillgrepp af postförsändelser, postverkets medel eller öfriga tillhörigheter
in. m. Med afseende å dessa ärendens beskaffenhet faller det sig
äfven naturligt, att postombudsmannen kommer att för framtiden placeras
såsom tjänsteman på reklamationskontoret.

Frågan om postverkets undervisningsväsen upptages i det följande
till närmare behandling. För att tillgodose denna viktiga angelägenhet
har kommissionen funnit sig bland annat böra föreslå, att å ordinarie stat
uppföres en särskild tjänsteman med benämning »notarie och föreståndare
för postverkets undervisningsanstalt». Denna tjänsteman bör gifvetvis placeras
å personalkontoret.

På sätt nedan vidare förmäles, skulle däremot registratorn, hvilken
för närvarande tillhör kanslibyrån, komma att lyda under generalpoststyrelsens
tredje byrå (författnings- och statistiska frågor in. in.)

Hvad i öfrigt beträffar personalen å första byrån, har kommissionen
afsett, att byråchefen skulle själf närmast ägna sig åt handläggningen af
personalfrågor, till följd hvaraf någon kontorschef icke skulle erfordras å
personalkontoret. Såsom biträdande tjänstemän skulle å detta kontor anställas
1 sekreterare, 2 notarier, af hvilka den ene såsom föreståndare
för postverkets undervisningsanstalt, och 1 förste postexpeditör samt för
verkställande af anteckningar i liggare m. in. 1 kvinnlig postexpeditör.

A trafikkontoret skulle det närmaste chefskapet uppdragas åt 1
kontorschef, hvarjämte å detta kontor torde böra anställas 1 notarie och
1 förste postexpeditör äfvensom, för en del enklare göromål, 1 kvinnlig
postexpeditör.

Det nya reklamationskontoret skulle likaledes förestås af 1 kontorschef,
och till detta kontor skulle äfven, såsom nyss är nämndt, postombudsmannen
förflyttas. Vidare torde böra å reklamationskontoret anställas
1 notarie, 1 aktuarie, 1 förste postexpeditör samt 2 manliga och 2
kvinnliga postexpeditörer.

Första byråns hela personal skulle sålunda komma att utgöras af 1
byråchef, 2 kontorschefer, 1 sekreterare, 4 notarier, 1 ombudsman, 1 aktuarie,
3 förste postexpeditörer samt 2 manliga och 4 kvinnliga postexpeditörer,
tillhopa alltså 19 personer, hvaraf 10 i särskilda befattningar och 9 förste
postexpeditörer eller postexpeditörer.

Generalpoststyrelsens

andra byrå.''

Generalpoststyrelsens andra byrå skulle hafva att behandla ekonomioch
räk e n s k ap sfrågor, d. v. s. i hufvudsak sådana ärenden, som för närvarande
tillhöra kameralbyrån samt revisionsbyråns revisionsafdelning. Mellan
de grupper af ärenden, som handläggas å dessa båda afdelningar af
generalpoststyrelsen, föreligger i själfva verket ett påtagligt inre samband.
Sålunda finner man, exempelvis, att en del räkenskaper granskas å revisionsbyråns
revisionsafdelning, men en annan del å kameralbyrån, samt
att afräkningar med utländska postförvaltningar till en del upprättas å
kameralbyrån, till en annan del å revisionsbyrån. Det torde äfven böra
erinras, att då kommissionen hemställer om sammanförande af dessa ärenden
till en enda byrå, detta förslag icke innebär annat än en återgång i
viss mån till förhållandena före år 1885, vid hvilken tidpunkt revisionsbyrån
bildades, hufvudsakligen genom utbrytning från den förutvarande
kameralbyrån.

Enligt kommissionens förslag skulle generalpoststyrelsens andra byrå,
efter arten af där förekommande ärenden, uppdelas på två särskilda kontor,
ekonomikontoret och räkenskapskontoret. A ekonomikontoret skulle handläggas
vissa frågor, som för närvarande tillhöra kameralbyråns kansli, såsom
frågor rörande förvaltningen af postverkets medel, postverkets fasta
egendomar, förhyrande af de för postverket erforderliga lägenheter, disposition
af anslaget till expensutgifter m. m., hvarjämte till ekonomikontoret
vidare skulle såsom särskilda underafdelningar höra hufvudkassan samt
frimärks- och persedelförråden. Räkenskapskontoret med det därunder
lydande revisionskontoret skulle det hufvudsakligen åligga att upprätta
postverkets hufvudbok och afräkningar med utlandet m. m. samt att verkställa
granskningen af postverkets räkenskaper, i den mån denna granskning
fortfarande borde utföras inom generalpoststyrelsen.

Det till kameralbyrån hörande blankettförrådet skulle, såsom nedan
sägs, öfverflyttas till generalpoststyrelsens tredje byrå.

Personalen å ekonomikontoret synes böra utgöras af 1 kontorschef
med biträde af 1 sekreterare, 1 förste postexpeditör och 1 manlig postexpeditör,
hvarjämte å hufvudkassan skulle anställas 1 intendent och 1
förste postexpeditör, å frimärksförrådet likaledes 1 intendent och 1 förste
postexpeditör samt å persedelförrådet 1 förvaltare och 1 manlig postexpeditör.

Räkenskapskontoret synes böra likaledes stå under ledning af 1 kontorschef,
och torde såsom dennes biträden för bokföringen böra anställas
1 kamrerare, 1 förste postexpeditör och 1 kvinnlig postexpeditör. Hvad därefter
beträffar den egentliga revisionspersonalen, som skulle tillhöra det under
räkenskapskontoret förlagda revisionskontoret, har kommissionen funnit,
att antalet nuvarande revisorer skulle kunna väsentligt minskas samt att

revisionsarbetet bör till betydande del utföras af postexpeditörer. Genom
den af kommissionen föreslagna utflyttning till distriktsförvaltningarna af
granskningen utaf postanstalternas medelsräkenskaper skulle äfven någon
minskning uppkomma i revisionsarbetet inom generalpoststyrelsen. Kommissionen
anser, att i stället för nuvarande 10 revisorer å revisionsbyrån
böra å det blifvande revisionskontoret anställas allenast 4 revisorer jämte
erforderligt antal postexpeditörer, nämligen 1 distriktsrevisor (för revision
af distriktsförvaltningarnas räkenskaper m. in.) med biträde af 1 förste
postexpeditör, 1 tidningsrevisor likaledes med biträde af 1 förste postexpeditör,
1 utrikesrevisor med biträde af 2 förste postexpeditörer och 1
manlig postexpeditör samt 1 postanvisningsrevisor med biträde af 4 manliga
och 4 kvinnliga postexpeditörer.

Enligt detta förslag skulle å generalpoststyrelsens andra byrå komma
att tjänstgöra 1 byråchef, 2 kontorschefer, 1 sekreterare, 1 kamrerare, 2
intendenter, 1 förvaltare, 4 revisorer, 8 förste postexpeditörer samt 7
manliga och 5 kvinnliga postexpeditörer, tillhopa alltså 32 personer, däraf
12 i särskilda befattningar och 20 förste postexpeditörer eller postexpeditörer.

Till antingen första eller andra byrån torde äfven böra räknas det
nuvarande biträdet i frågor rörande postfartyg.

Generalpoststyrelsens tredje byrå, där författnings- och statistiska Generaipostfrågor
in. m. skulle handläggas, kommer närmast att motsvara den nuva- tredje^!
rande utrikes- och författningsbyrån, sedan till denna öfverförts dels registratorskontoret
från den nuvarande kanslibyrån, dels blankettförrådet
från den nuvarande kameralbyrån.

Denna tredje byrå, sålunda omdanad, skulle uppdelas på två kontor,
nämligen författningskontoret och statistiska kontoret.

A författningskontoret skulle i hufvudsak handläggas sådana ärenden,
som för närvarande tillhöra utrikes- och författningsbyråns kansli,
således ärenden rörande internationella postaftal, inrikes postförfattningar
och tjänsteföreskrifter m. in., hvarjämte till detta kontor skulle
såsom särskilda underafdelningar höra taxekontoret och blankettförrådet.

A taxekontoret, som redan nu tillhör utrikes- och författningsbyrån, är
nämligen arbetet tillsin beskaffenhet nära samhörigt med arbetet å nämnda byrås
kansliafdelning, och detsamma gäller äfven i viss mån om arbetet å blankettförrådet,
i det att fastställandet af postverkets blanketter, Indika för
närvarande uppgå i antal till omkring 400, sker på utrikes- och författningsbyråns
föredragning, ofta i samband med utfärdande af nya eller
förändrade tjänsteföreskrifter.

Till det* nya statistiska kontoret skulle, på sätt hittills varit fallet,
i första rummet höra frågor rörande postverkets statistik, utarbetandet af
postverkets årsberättelse äfvensom i öfrig! förekommande utredningar af
ekonomisk-statistisk natur. Därjämte skulle såsom särskilda underafdelningar
under statistiska kontoret förläggas dels registratorskontoret dels
arkivet och biblioteket. Redan enligt gällande instruktion för generalpoststyrelsen
är vården af postverkets arkiv och bibliotek lagd under
utrikes- och författningsbyrån, och med hithörande frågor står diarieföringen
och registreringen af inkommande handlingar i ett alldeles
omedelbart samband. På sätt förut är antydt, förutsätter kommissionen,
att denna, diarieföring och registrering kommer att centraliseras.

Såsom föreståndare för författningskontoret skulle anställas 1 kontorschef.
Med afseende vidare därå, att en stor del af den korrespondens,
som skulle ombesörjas å detta kontor, kommer att föras å främmande
språk, företrädesvis det franska, synes kontorschefen böra såsom sin närmaste
man hafva en språkkunnig sekreterare, och såsom biträden till denne
torde böra anställas 1 förste postexpeditör och 1 kvinnlig postexpeditör.
I öfrigt skulle personalen å författningskontoret komma att utgöras af dels
1 aktuarie såsom föreståndare för taxekontoret, med biträde af 1 förste
postexpeditör och 1 kvinnlig postexpeditör, dels 1 förste postexpeditör
såsom förvaltare af blankettförrådet.

A statistiska kontoret torde böra såsom föreståndare anställas 1 kontorschef
med biträde närmast af 1 förste postexpeditör och 3 kvinnliga
postexpeditörer. Vidare synes registreringen och diarieföringen af inkommande
mål, handlingarnas fördelning enligt dossiersystemet m. m. böra
ombesörjas af 1 registrator med biträde af 1 förste postexpeditör, 1 manlig
och 4 kvinnliga postexpeditörer. För vård af arkiv och bibliotek torde
erfordras 1 förste postexpeditör och 1 kvinnlig postexpeditör.

Den nuvarande amanuensen hos generalpostdirektören synes böra ersättas
med 1 förste postexpeditör, hvilken med hänsyn därtill, att hans
verksamhet torde komma att till stor del utgöras af utländsk korrespondens
samt forskningar i bibliotek och arkiv, lämpligen torde böra placeras
å tredje byrån.

Hela personalen å denna byrå skulle sålunda, enligt kommissionens
förslag, komma att utgöras af 1 byråchef, 2 kontorschefer, 1 sekreterare,
1 registrator, 1 aktuarie, 7 förste postexpeditörer samt 1 manlig och 10
kvinnliga postexpeditörer, således tillhopa 24 personer, hvaraf 6 i särskilda
befattningar och 18 förste postexpeditörer eller postexpeditörer.

I det föregående har kommissionen icke afsett någon personal för
renskrift, kontroll vid frankoteckenstillverkning, sorteringsarbete in. fl.
göromål, som för närvarande utföras hufvudsakligen af kvinnliga biträden.
Det har emellertid synts kommissionen, som om en del af dessa göromål
vore af beskaffenhet att lämpligen böra anförtros åt ordinarie kvinnlig
personal, utan att dock af denna personal borde fordras enahanda utbildning
som af den egentliga tjänstemannapersonalen. Kommissionen har
därför ansett sig böra föreslå, att å stat må uppföras 12 kvinnliga kontorsbiträden,
hvilkas hufvudsakliga åligganden skulle vara att ombesörja maskinskrift
och tilläfventyrs, i samband därmed, stenografering efter diktamen,
i den mån detta moderna arbetssätt kan finna användning, att tjänstgöra
såsom kontrollanter vid frankoteckenstillverkning, att bestrida en del enklare
expeditionsgöromål o. s. v. Dessa 12 kontorsbiträden torde böra vara
gemensamma för styrelsen i dess helhet och således ej anses placerade
å viss byrå.

För sorteringsarbete och därmed närmast jämförliga göromål synes
däremot någon personal icke böra uppföras å stat, utan torde för utförandet
af dessa göromål böra fogas andra anstalter. Då emellertid den af Kung!.
Maj:t den 3 oktober 1902 tillsatta löneregleringskommitté nyligen afgifva
yttrande rörande fastare anställning för vissa biträden hos statens
ämbetsverk och myndigheter och därvid till behandling upptagit denna
fråga, i hvad den har afseende på dessa ämbetsverk och myndigheter i
allmänhet, samt följaktligen ifrågavarande spörsmål torde inom kort blifva
i större omfattning af statsmakterna pröfvadt, har kommissionen ansett sig
icke böra för postverkets vidkommande framställa något särskildt förslag i
ämnet.

Kommissionen vill endast betona angelägenheten däraf, att de bestämmelser
rörande ålderdomsunderstöd in. m., som med anledning af nyssnämnda
kommittés förslag torde komma att meddelas, må snarast möjligt
vinna tillämpning äfven i fråga om de hos generalpoststyrelsen nu an-,
ställda kvinnliga biträdena. Med hänsyn till det högst betydande antalet
dylika biträden är det nämligen, för genomförande af ordnade förhållanden
på detta arbetsområde, af en viss betydelse, att dessa biträden, i den man
de ej kunna till ordinarie befattning befordras eller icke vidare äro för sitt
nuvarande arbete lämpliga, må kunna med understöd af postmedel från
sina befattningar entledigas. Emellertid har kommissionen funnit sig ej
heller i detta afseende böra nu framlägga något förslag, utan torde det
böra bero på generalpoststyrelsen att framdeles, då ofvanberörda kommittéförslag
blifvit af statsmakterna pröfvadt, vidtaga de åtgärder, till hvilka
förhållandena må föranleda.

Skrifbiträden
m- fl.

2442/o7. Postverkets lönereglering skommission.

Jämförelse Efter hvad förut närmare utförts, består generalpoststyrelsens fast

talet nuva- anställda tjänstemannapersonal, styrelsens chef och ledamöter däri inberande
och gripna, af 142 personer, räknadt efter förhållandena år 1908. Om härifrån
t]änsteZn. afräknas 16 för sortering och dylika göromål anställda biträden, återstå
således 126 personer. Enligt kommissionens nu afgifna förslag rörande
antalet befattningshafvare af olika slag skulle detta antal komma att utgöra
tillhopa 89, hvadan alltså vunnits en minskning med 37 personer eller
omkring tre tiondedelar. En närmare jämförelse i detta afseende lämnas i
nedanstående öfversikt:

Personal år 1908.

Personal år 1909

(enligt kommissionens förslag).

Generalpostdirektören

5 byråchefer
4 sekreterare

1 kamrerare och sekreterare

1 kassör

2 intendenter
1 registrator

1 notarie och ombudsman
8 notarier
8 aktuarier

6 revisorer och bokhållare
10 revisorer

1 kammarskrifvare (å öfvergångsstat) 46

amanuenser och andra e. o.
tjänstemän

1 biträde i frågor rörande
postfartyg

30 kvinnliga biträden

Summa 126

Generalpostdirektören
3 byråchefer
6 kontorschefer

3 sekreterare

1 kamrerare

2 intendenter

1 förråd sförvaltare
1 registrator

1 ombudsman

4 notarier

2 aktuarier
4 revisorer

18 förste postexpeditörer

(manliga)

10 manliga postexpeditörer

19 kvinnliga postexpeditörer

12 » kontorsbiträden.

1 biträde i frågor rörande
postfartyg

Summa 89

Genom den af kommissionen föreslagna organisationen synes behofvet
af fast anställd tjänstemannapersonal vid generalpoststyrelsen vara till fullo
tillgodosedt. Såsom redan är berördt, bör rekryteringen af denna personal,
enligt kommissionens förmenande, hufvudsakligen ske från den kår, som
utbildats i första rummet för tjänstgöring vid distrikts- och lokalförvalt -

ningarna. På detta sätt bör anställandet af extra ordinarie tjänstemän
inom generalpoststyrelsen kunna för framtiden högst väsentligt begränsas.

Jaktbetjäningen hos generalpoststyrelsen utgöres enligt 1907 års Vaktmästare
stat af 1 förste vaktmästare och 9 vaktmästare, hvartill komma 9 extra hos9en«ral''
vaktmästare med fasta arfvoden. Sedan emellertid i 1908 års stat uppförts P°el»en.
ytterligare 2 ordinarie vaktmästare, torde med ingången af år 1908 antalet
extra vaktmästare komma att nedsättas till 7.

Af nyssnämnda 9 extra vaktmästare hos generalpoststyrelsen har den
äldste varit i sådan befattning anställd sedan år 1899, under det att de
yngsta erhöllo sin anställning år 1903.

Kommissionen anser att de vaktmästare, som hafva ständig tjänstgöring
inom generalpoststyrelsen, höra erhålla ordinarie anställning, och
då det synes antagligt, att någon minskning i det nuvarande antalet icke
kan utan olägenhet ske, hemställer kommissionen, att ytterligare 7 vaktmästare
må uppföras på ordinarie stat.

Beträffande sättet för befattningshafvares anställande inom general- Sättet för
poststyrelsen torde kommissionen få anledning att närmare yttra sio- ^fattningssammanhang
med sitt förslag till ny instruktion för generalpoststyrelsen, amtäUande.
hvadan kommissionen nu inskränker sig till följande uttalanden.

Hvad först angår generalpostdirektören, anser kommissionen, att
denne bör, liksom cheferna för telegrafverket och statens järnvägar, tillsättas
allenast genom förordnande på viss tid. Dock bör denna tid, med
hänsyn hufvudsakligen till kontinuiteten inom förvaltningen, icke vara allt
för kort, och har kommissionen därför tänkt sig, att generalpostdirektören
skulle förordnas för en tid af sex år i sänder.

Byråcheferna inom generalpoststyrelsen utnämnas för närvarande af
Kung]. Maj:t efter förslag af generalpostdirektören,‘och kommissionen har
icke funnit sig böra i detta afseende ifrågasätta någon förändring.

Af öfriga ordinarie tjänstemän hos general poststyrelsen tillsättas de
i.2.a lönegi ad en af Kungl. Maj:t, på förslag af styrelsen, medan styrelsen
själf tillsätter tjänstemännen i lägsta lönegraden. Kommissionen finner si°-här höra hemställa, att det må öfverlåtas åt generalpoststyrelsen att framdeles
tillsätta samtliga tjänstemän hos styrelsen, med undantag af byråcheferna.
Såsom i det föregående framhållits, torde nämligen^ de föreslagna
förändringarna i arbetssättet inom generalpost styrel sen komma att
medföra, att generalpoststyrelsens chef och ledamöter bättre komma i tillfälle
att bedöma de underlydande tjänstemännens duglighet och pålitlighet.

I detta sammanhang har kommissionen velat hemställa, att tjänstemännen
hos generalpoststyrelsen, såsom inom järnvägsstyrelsen är fallet
och beträffande telegrafstyrelsen beslutats, må för framtiden tillsättas
icke medelst fullmakt utan genom konstitutorial. Genom en sådan
ändring skulle generalpoststyrelsen erhålla rätt att i administrativ väg
från tjänsten skilja en försumlig tjänsteman. Om än en dylik ytterlighetsåtgärd
knappast någonsin skulle behöfva tillgripas, lärer det dock
icke kunna bestridas, att blotta möjligheten af ett sådant enledigande skulle
för indolenta naturer utgöra en kraftig sporre till ett fullgodt arbete.

Chefen för Vid behandlingen af hithörande frågor har kommissionen icke kunnat

Pbanim'' underlåta att fästa sin uppmärksamhet vid ett förhållande, som synts kommissionen
innebära en allvarsam olägenhet för arbetet inom generalpoststyrelsen,
nämligen att vid åtskilliga tillfällen vissa af byråchefsbefattningarna
i generalpoststyrelsen, och i succession därefter åtskilliga andra
befattningar, under långa tider uppehållits på förordnande. Förutom en
del andra fall, som kommissionen här förbigår, har kommissionen särskild!
fäst sig därvid, att en af generalpoststyrelsens ordinarie byråchefer sedan
lång tid tillbaka tjänstgör såsom chef för postsparbanken och till följd
däraf icke bestrider sitt byråchefsämbete inom generalpoststyrelsen.

Sedan nämligen genom kungl. förordningen den 22 juni 1883, angående
en postsparbank för riket, stadgats bland annat, att styrelsen för
postsparbanken skulle utgöras af generalpostdirektören såsom ordförande
och fyra ledamöter, hvaribland »den byråchef i generalpoststyrelsen, som
vore föredragande för ärenden rörande postsparbanken», blef, jämlikt kungl.
bref den 27 juli samma år, en hos generalpoststyrelsen anställd tjänsteman
förordnad att från och med den 15 augusti 1883 till årets slut såsom
byråchef hos generalpoststyrelsen vara föredragande för ärenden rörande
postsparbanken; och genom nådigt beslut den 7 december 1883 utsträcktes
detta förordnande att gälla från och med 1884 års början tills vidare.
Den 24 september 1886 blef den sålunda förordnade föredraganden för
postsparbanksärenden utnämnd och förordnad till byråchef hos generalpoststyrelsen,
hvarvid Kungl. Maj:t emellertid förklarade, att denna utnämning
icke verkade rubbning i ofvanberörda förordnande af den 7
december 1883. Det ordinarie byråchefsämbete i generalpoststyrelsen, till
hvars innehafvare föredraganden i postsparbanksärenden sålunda utnämndes,
har allt sedan dess uppehållits på förordnande af andra personer, hvilket
ock haft till följd fortgående förordnanden i succession å befattningar i
lägre grader hos generalpoststyrelsen.

Kommissionen finner sig i detta ärende böra hemställa,

att åtgärder måtte vidtagas, på det att chefen för
postsparbanksbyrån icke må vidare kvarstå å generalpoststyrelsens
stat.

b) Afiöningar.

Enligt postverkets utgiftsstater för år 1908 är den fasta aflöningen till
general poststyrelsens ordinarie tjänstemän bestämd till nedan angifna belopp:

		Tjänst-
	Lön.	görings- pennin-	Summa.
		gar.
	Kr.	Kr.	Kr.
A). Aflöning sstat.
Generalpostdirektören.......	7,000	3,000	10,000
5 byråchefer, hvardera.......	4,400	2,000	6,400	[Efter 5 år kan lönen höjas med ( 600 kronor.
4 sekreterare, » .......	3,000	1,500	4,500
1 kamrerare och sekreterare ....	3,000	1,500	4,500
1 kassör.............	3,000	1,500	4,500
2 intendenter, hvardera......	3,000	1,500	4,500
1 registrator ...........	1,800	1,200	3,000	Efter 5 år kan lönen höjas med
/ 500 kronor och efter 10 år med
1 notarie och ombudsman.....	1,800	1,200	3,000	! ytterligare 500 kronor.
8 notarier, hvardera........	1,800	1,200	3,000	i
8 aktuarier, » ........	1,800	1,200	3,000	!
6 revisorer och bokhållare, hvardera .	1,800	1,200	3,000	1 1
10 revisorer, hvardera.......	1,800	1,200	3,000	)
B). Ofvergångsstat.				(Dessutom ålderstillägg å 400 kr.,
1 kammarskrifvare.........	900	300	1,200	< hvaraf 300 kr. tillhöra lönen och ( 100 kr. tjänstgöringspenningarna.

Kassören hos generalpoststyrelsen äger utöfver den i staten uppförda
aflöning, enligt § 11 i aflöningsreglementet för tjänstemän och betjänte
vid postverket den 6 juni 1902, sådan nämnda paragraf lyder jämlikt
kungl. kungörelsen den 22 juni 1906, uppbära felräkning spenning av
med 500 kronor för år.

Enligt § 12 i samma reglemente utgår vidare anmärkning sprovision
till vederbörande hos generalpoststyrelsen anställda tjänstemän enligt de
närmare grunder, Kungl. Maj:t bestämmer, med högst femton procent å
hvarje belopp, som på grund af anmärkning, gjord af sådan tjänsteman,
antingen, såsom ej behörigen uppburet, till postverket inflyter och utan

Nuvarande

bestäm melser.

anmärkningens framställande ej skulle hafva kommit verket till godo, eller,
såsom för högt debiteradt, till vederbörande återgäldas.

Slutligen torde i detta sammanhang böra erinras därom, att från
och med år 1901 generalpoststyrelsens tjänstemän åtnjutit dyrtidstillägg
enligt de af Kungl. Maj:t och riksdagen fastställda allmänna grunder.

Behof vet af Nu gällande aflöningssatser för generalpoststyrelsens tjänstemän hafva

lonringle'' * hufvudsakligt ägt bestånd sedan ingången af år 1879. I den lönereglering
för dessa tjänstemän, som beslöts vid 1878 års riksdag, med
tillämpning från nästföljande år, har nämligen under den följande tiden
ingen annan förändring skett, än att med ingången af år 1903 dels en
förutvarande bestämmelse rörande fri bostad för generalpostdirektören,
hvilken bestämmelse icke vidare ägde tillämpning, uteslöts ur aflöningsstaten,
dels ock felräkningspenningar, till förut angifvet belopp, tillerkändes
generalpoststyrelsens kassör.

Frågan om en aflöningsreglering för ämbetsverken öfver hufvud har
emellertid, såsom kändt är, under de senare åren med allt större kraft
trängt sig fram på dagordningen. Till följd af de, särskildt i hufvudstaden,
enormt stegrade lefnadskostnaderna har det visat sig allt mera
svårt att med de afiöningar, som. erbjudits, någorlunda tillfredsställande
rekrytera ämbetsverkens personal, i det att för dugande personer den enskilda
verksamheten erbjudit vida större ekonomiska fördelar än tjänstgöringen
i ämbetsverken. Icke minst inom generalpoststyrelsen, med dess stora
extra ordinarie tjänstemannapersonal och de ringa befordringsmöjligheter,
med Indika denna personal måst räkna, hafva svårigheter i denna riktning
allt mera gjort sig gällande.

De första stegen till en förbättring i ofvan berörda förhållanden
hafva tagits vid innevarande års riksdag, genom hvars beslut vidtgående
löneregleringar genomförts beträffande såväl statskontoret och arméförvaltningen
som telegraf- och järnvägsstyrelserna. Nödvändigheten af en lönereglering
för ämbetsverken torde därmed vara från statsmakternas sida
erkänd. Kommissionen har under sådana förhållanden icke ansett det vara
behöfiigt att här förebringa någon statistisk utredning angående den stegring
i lefnadskostnaderna, som på senare tiden gifvit sig tillkänna i
vårt land, särskildt i hufvudstaden, utan inskränker sig till att i sådant
afseende hänvisa till de utredningar, som innevarande år varit riksdagen
förelagda i sammanhang med de då beslutade löneregleringarna.

Kommissio- Kommissionen har i det föregående föreslagit, att tjänstgöringstiden

nens hem- på tjänsterummet skall för generalpoststyrelsens tjänstemän utsträckas till

StttllCtdlr.

i regel sju effektiva, timmar per söckendag. Vidare har genom de ändringar,
som förordats beträffande arbetsmetoderna inom generalpoststyrelsen,
kommissionen velat åstadkomma, att byråcheferna skola mera uteslutande
ägna sig åt maktpåliggande värf samt att de underordnade tjänstemännen
skola i större utsträckning, än hvad hittills varit fallet, på eget ansvar
handlägga förekommande ärenden. Såväl kvantitativt som kvalitativt lära
därför i framtiden, vid ett bifall till kommissionens förslag, ökade anspråk
komma att ställas på generalpoststyrelsens tjänstemän.

Men om så sker, är det ock en oafvislig nödvändighet, att dessa
tjänstemän förses med en aflöning, som tillfredsställer måttliga lefnadsbehof
och således gör det möjligt för tjänstemännen att ägna sin fidla, arbetskraft
åt tjänstgöringen inom ämbetsverket. Fullt arbete lärer betinga full
aflöning, och denna grundsats har kommissionen sökt att i det följande
tillämpa.

Då kommissionen gått att utarbeta sitt förslag till lönereglering för
generalpoststyrelsen, har kommissionen närmast haft att taga hänsyn till
de löneregleringar, som vid årets riksdag beslutats beträffande styrelserna
för statens öfriga kommunikationsverk, telegrafverket och statens järnvägar.
Hvad telegrafverket angår, är emellertid den nya organisationen af
styrelsen för detta ämbetsverk, enligt riksdagens skrifvelse i ämnet, närmast
att betrakta såsom eu försöksorganisation, hvadan sålunda de vid
denna organisation tillämpade principer för aflöningarnas reglerande torde
kunna endast i viss mån bringas till utförande i fråga om generalpoststyrelsen.
A andra sidan föreligga inom järnvägsstyrelsen åtskilliga förhållanden,
som sakna sin motsvarighet inom postverkets styrelse. I den mån,
sådant varit möjligt, har emellertid kommissionen, vid uppgörande af sitt
föreliggande löneregleringsförslag för generalpoststyrelsen, sökt följa de
grundsatser, som varit bestämmande vid löneregleringen för de båda andra
kommunikationsverkens styrelser.

Hvad först generalpostdirektören angår, har kommissionen funnit sig Generaipostböra
föreslå att, i likhet med hvad som gäller för telegrafverkets chef, af- dlrektörenlöningen
till general postdirektören må utgå i form af ett årligt arfvode af
15,000 kronor. Äfven i fråga om rätt till pension torde enahanda bestämmelser
böra gälla för generalpostdirektören som beträffande chefen för
telegrafverket. Generalpostdirektör, hvilken i minst 12 år innehaft generalpostdirektörs
förordnande, skulle sålunda vara berättigad att i pension
uppbära 6,000 kronor. Om generalpostdirektör, innan han uppnår 12
tjänstår, antingen på grund af sjukdom befinnes till nöjaktig vidare tjänstgöring
oförmögen eller ock utan egen begäran nödgas afgå från sin befattning,

utan att på grund af tjänstefel hafva förverkat densamma, skulle han vara
berättigad att i pension uppbära 5,000 kronor, då afgången sker före eller
vid 6 tjänstår, samt, 5,500 kronor, där afgången sker efter 6, men före
12 tjäll står.

Principerna Beträffande därefter aflöningarna till generalpoststyrelsens byråchefer

^tiii^öfrigsf11 och öfriga tjänstemän har kommissionen funnit sig böra, i anslutning till
tjänstemän, deri nyligen verkställda löneregleringen för järnvägsstyrelsen, föreslå en
uppdelning af dessa tjänstemän i ett flertal olika grupper, med olika aflöning
inom hvarje grupp. Det inom generalpoststyrelsen förekommande
arbete har nämligen kommissionen funnit vara på olika händer så olikartad!,
, att den nuvarande fördelningen af biträdande tjänstemän på allenast
två aflöningsgrader ingalunda kan anses inrymma möjlighet att bereda vederbörande
befattningshafvare en efter arten och vikten af deras åligganden
väl lämpad ersättning.

Kommissionen har vidare ansett sig böra beträffande aflöningarna
till såväl generalpoststyrelsens personal som ock, på sätt i det följande
utvecklas, personalen vid distrikts- och lokalförvaltningarna föreslå en tilllämpning,
i den mån så kunnat ske, af det s. k. Tenowska systemet.
Principerna för detta aflöningssystem, hvilket i hufvudsak följts vid löneregleringarna
för telegrafverket och statens järnvägar, torde få förutsättas
vara så kända, att någon närmare redogörelse i detta hänseende här icke
behöfver lämnas. Kommissionen vill endast erinra därom, att systemet
är grundadt på, förhållandevis låga begynnelseaflöningar, hvilka sedermera
ökas genom ett flertal med korta mellanrum återkommande ålderstillägg.

I den mån sådant låtit sig utan praktiska olägenheter genomföras,
har kommissionen äfven velat inordna samtliga för olika grupper af tjänstemän,
såväl inom styrelsen som vid distrikts- och lokalförvaltningarna, föreslagna
aflöningsbelopp i en fortlöpande aflöningsskala. Genom en dylik
skala underlättas öfvergången från en grupp till en annan, i det att, äfven
om slutafiöningen i en lägre grupp är högre än begynnelseaflöningen i en
högre grupp, dock i regel inom den högre gruppen anträffas en lönesats,
lika med eller obetydligt högre än den lönesats, som vederbörande tjänsteman
före sin befordran åtnjutit inom den lägre gruppen.

En jämförelse mellan aflöningen till generalpoststyrelsens personal
enligt nu gällande stat och enligt kommissionens förslag lämnas i här
efteråt införda tab. B.

Byråchefer. För byråchef i generalpoststyrelsen föreslår kommissionen enahanda

aflöning, som tillgodokommer byråchef i telegrafstyrelsen, nämligen 8,000

kronor med två ålderstillägg å 500 kronor hvardera efter resp. 3 och
6 år, alltså sammanlägdt 9,000 kronor.

Därjämte synes det kommissionen billigt, att någon särskild ersättning
utgår till den af general poststyrelsens byråchefer, som under generalpostdirektörens
frånvaro har att närmast öfvervaka, ärendenas gång inom
styrelsen. Visserligen har kommissionen funnit sig icke böra ifrågasätta,
att inom generalpoststyrelsen skulle, liksom vid statens järnvägar, anställas
någon särskild sous-chef, men det torde icke kunna undvikas, att då generalpostdirektören
icke själf är i tjänstgöring inom styrelsen, någon af byråcheferna
måste hafva en, viss uppsikt öfver arbetets gång inom styrelsen
och i samband därmed, såsom chefens ställföreträdare, representera postverket
gent emot allmänheten och de främmande postfunktionärer, som
icke sällan för studieändamål eller eljest besöka hufvudstaden. Kommissionen
har därför funnit sig böra hemställa, att ett särskild! traktamente
af 10 kronor för dag må tillerkännas den af generalpoststyrelsens byråchefer,
som i generalpostdirektörens frånvaro utöfva!'' den allmänna tillsynen
öfver ärendenas gång.

Aflöningen till kontorschef synes i allmänhet böra utgå med 6,000
kronor jämte två ålderstillägg å 500 kronor hvardera efter 3 resp. 6 år,
eller tillhopa 7,000 kronor, alltså samma slutaflöning, som enligt den nya
löneregleringen för telegrafstyrelsen uppnås af där såsom sekreterare, kamrerare,
byråingenjör eller förrådsintendent anställd tjänsteman.

Ett undantag härifrån synes dock böra göras för den kontorschef
(förste aktuarie), som skulle hafva att förestå statistiska kontoret. I öfverensstämmelse
med den uppfattning, som riksdagen i skrifvelse den 16
maj 1903 uttalade beträffande Sveriges officiella statistik i allmänhet, anser
kommissionen det vara af vikt, att äfven postverkets statistik omhänderhafves
af en på det statistiska området utbildad fackman. Det torde emeltid
stundom kunna inträffa, att vid uppkommen ledighet å denna plats
någon till postverket hörande tjänsteman med sådan utbildning, som nyss
är nämnd, icke tinnes att tillgå eller anmäler sig såsom sökande, utan
att tjänsten kommer att besättas med annan person, som tilläfventyrs
helt nyligen afslutat sina studier vid universitetet, och det synes med afseende
härå vara väl motiveradt, att för denna befattning begynnelseaflöningen
sättes lägre än för öfriga kontorschefsbefattningar.

Kommissionen hemställer på denna grund, att för den kontorschef,
som skall förestå statistiska kontoret, aflöningen må fastsfällas till 5,000
kronor jämte fyra ålderstillägg, hvart och ett å 500 kronor, efter resp.

2442/o7. Postverkets löneregleringskommission. 7

Kontors chefer.

Sekreterare,

kamrerare,

intendenter.

3, 6, 9 och 12 år, hvadan slutaflöningen skulle komma att uppgå till enahanda
belopp som för öfriga kontorschefer eller 7,000 kronor.

För sekreterare, kamrerare och intendenter föreslår kommissionen en
begynnelseaflöning af 4,600 kronor, hvartill skulle komma tre ålderstillägg
å resp. 400, 500 och 500 kronor efter 3, 6 och 9 år, eller tillhopa 6,000
kronor. Därjämte skulle felräkningspenningar, i likhet med hvad nu
gäller, tillkomma den intendent, som både till åliggande att förvalta postverkets
hufvudkassa.

Jämte denne tjänsteman skulle till gruppen intendenter hänföras
endast intendenten vid frimärksförrådet. Hvad åter beträffar den nuvarande
intendenten vid persedelförrådet, har kommissionen funnit det
arbete, som åligger denna tjänsteman, icke vara af den beskaffenhet eller
äga den omfattning, att förrådets förvaltare bör i aflöningshänseende likställas
med de nyssnämnda intendenterna, och har kommissionen därför
ansett sig böra hänföra ifrågavarande tjänsteman till nästföljande aflöningsgrupp.

Tab. B. Jämförelse mellan aflöningen till generalpoststyrelsens personal
enligt nu gällande stat och enligt kommissionens förslag.

Befattningskafvare.	Enligt nu gällande stat.	Enligt kommissio-nens förslag.
Begyn- nelse- aflöning.	Slut- aflöning.	Begyn- nelse- aflöning.	Slut- aflöning.
	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.
Byråchef..................	6,400	7,000	8,000	9,000
Kontorschef (kamrerare, sekreterare).....	—	—	6,000	7,000
Kontorschef (förste aktuarie).........	—	—	5,000	7,000
Tjänsteman i 2:a lönegraden.........	4,500	5,500	—	—
Sekreterare, kamrerare, intendent......	—	—	4,600	6,000
Registrator, ombudsman m. fl. . •......	—	—	4,200	5,500
Tjänsteman i l:a lönegraden.........	3,000	4,000	—	—
Förste postexpeditör............	—	—	b-	b-
Postexpeditör ...............	—	—	b-	b-
Kontorsbiträde...............	—	—	b-	b-
Förste vaktmästare.............	1,100	1,100	8)1,280	a)l,400
Vaktmästare................	800	900 [	1,140	1,650

'') Se tab. F, sid. 150. — 2) Därjämte fri bostad med uppvärmning och belysning m. in.

Denna grupp skulle, förutom förvaltaren åt persedelförrådet, omfattaRegietratorn,
registrator^, ombudsmannen samt notarier, aktuarie!’ och revisorer, och °“bnud™“-för dessa tjänstemän föreslår kommissionen en aflöning af 4,200 kronor " m''
med tre ålderstillägg å resp. 400, 400 och 500 kronor efter 3, 6 och 9
år, eller tillhopa 5,500 kronor.

Det må visserligen anses innebära en formell oegentlighet, att ombudsmannen,
af hvilken gifvetvis måste fordras fullständig juridisk utbildning,
i aflöningshänseende hänföres till denna grupp, men då kommissionen
inhämtat, att innehafvaren åt denna befattning äfven är ombudsman för
postsparbanken och i denna egenskap åtnjuter särskild ersättning med 1,000
kronor för år, har kommissionen ansett, att ombudsmannens aflöning af
postmedel bör utgå med allenast ofvan angifna belopp, men att befattningens
innehafvare bör tillerkännas uttrycklig rätt att äfven vara ombudsman
för postsparbanken.

Förste postexpeditör eller postexpeditör, som placeras till tjänstgöring Förste portik
generalpoststyrelsen, skulle äga uppbära samma aflöning som motsvarande
tjänstemän vid distrikts- och lokalförvaltningarna, däri inbegripet ortstillägg P°Störe?e l~
enligt i det följande angifna regler. Till aflöningen för dessa grupper af tjänstemän
återkommer kommissionen här nedan under rubriken »Postanstalterna».

Hvad vidare angår de kontorsbiträden, som enligt kommissionens förslag Kontorsskulle
uppföras å generalpoststyrelsens stat, hemställer kommissionen i det biträdenföljande,
att äfven vid distriktsförvaltningarna måtte anställas ett antal
dylika befattningshafvare. Frågan om aflöningen till denna personal kommer
därför att behandlas under rubriken »Distriktsförvaltningarna».

Beträffande slutligen aflöningen till de hos generalpoststyrelsen an-vaktmästare,
ställda vaktmästare, utgör denna aflöning för förste vaktmästaren 1,100
kronor, hvaraf 800 kronor lön och 300 kronor tjänstgöringspenningar,
samt för öfriga vaktmästare 800 kronor, hvaraf 500 kronor lön och 300
kronor tjänstgöringspenningar. För dessa öfriga vaktmästare, men icke för
förste vaktmästaren, kan lönen efter 5 år höjas med 100 kronor. Vidare är
bestämdt, att om vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad, skall, så
länge denna förmån kvarstår, lönen minskas med 150 kronor.

Kommissionen har funnit sig böra föreslå en afsevärd förbättring i
aflöningen för generalpoststyrelsens vaktmästarekår, och är detta förslag
grundadt på de löneregleringar, som nyligen genomförts beträffande vissa
motsvarande grupper af statstjänare, särskildt vaktmästarne hos järnvägsstyrelsen.
För förste vaktmästaren hos generalpoststyrelsen hemställer

kommissionen om en aflöning af 1,280 kronor med ett ålderstillägg å 120
kronor efter 3 år, hvartill skulle komma antingen fri bostad med belysning
och uppvärmning samt i öfrig! erforderligt bränsle eller hyresersättning
med 40 procent af den fasta aflöningen. öfriga vaktmästare skulle,
enligt kommissionens förslag, åtnjuta en begynnelseaflöning af 1,140 kronor
med fyra ålderstillägg, tre å 120 och ett å 150 kronor, efter resp. 3, 6, 9
och 12 år. Slutaflöningen för dessa vaktmästare skulle sålunda stiga till
1,650 kronor. Till vissa vaktmästare, hvilkas befattningar äro af mera
kräfvande beskaffenhet, torde därjämte höra utgå särskilda tilläggsarfvoden
med högst 10 kronor för månad enligt de närmare bestämmelser, som det
skulle ankomma på generalpoststyrelsen alt meddela. Slutligen synas alla
vaktmästare hos generalpoststyrelsen, i likhet med ordinarie och extra betjänte
vid distrikts- och lokalförvaltningarna, böra komma i åtnjutande af
kostnadsfri läkarvård jämte medikamenter.

Öfvergångs- Vid genomförande af den lönereglering, som kommissionen föreslår

bestämmd- beträffande postverkets tjänstemän, komma gifvetvis särskilda bestämmelser
att erfordras beträffande den nuvarande ordinarie personalens öfvergång
på den nya staten.

Hvad först angår generalpostdirektören, har kommissionen i det
föregående dels hemställt, att denne måtte tillsättas allenast på förordnande,
dels ock föreslagit helt och hållet nya bestämmelser rörande generalpostdirektörens
aflöningsförmåner och pensionsrätt. I förevarande afseenden
skulle således generalpostdirektörens ställning för framtiden komma
att fullständigt förändras. Då emellertid den nuvarande generalpostdirektören
har sin anställning på fast stat, har kommissionen, utan att
framlägga något direkt förslag i ämnet, ansett sig böra i detta sammanhang''
anmäla det eventuella behofvet af särskilda öfvergångsbestämmelser
i fråga om chefsbefattningen.

Vidare torde här böra anmärkas, att två af de nuvarande byråcheferna
i generalpoststyrelsen äro berättigade att afgå med pension under
loppet af år 1909, d. v. s. första året för den föreslagna organisationens
tillämpning. För reglerande af dessa byråchefers ställning från årets början
intill afskedstagande!; torde särskilda åtgärder blifva af nöden.

Till frågan om öfvergångsbestämmelser beträffande den öfriga personalen
återkommer kommissionen i det följande, i sammanhang med förslag
till nytt aflöningsreglemente för tjänstemän vid postverket, jämte därtill
hörande motiv, och vill kommissionen därför här nedan endast angifva
några allmänna grundsatser, som kommissionen anser böra vid denna öfvergång
komma i tillämpning.

Såsom kommissionen här förut uttalat, finner kommissionen det
vara af stor vikt, att mellan postverkets styrelse samt dess distrikts- och
lokalförvaltningar en liflig växelverkan må för framtiden möjliggöras,
särskild! därigenom att tjänstemännen inom styrelsen må kunna förflyttas
till distrikts- och lokalförvaltningarna, och omvändt. I anslutning till
denna uppfattning anser kommissionen, att äfven beträffande öfvergången
till den nya staten i hufvudsak samma allmänna regler böra blifva gällande
för generalpoststyrelsens som för distrikts- och lokalförvaltningarnas
personal.

Då under gångna tider befordran till ordinarie befattning, vid generalpoststyrelsen
liksom vid postverket i öfrigt, ofta vunnits först efter eu
oskäligt lång väntetid, har kommissionen funnit det vara billigt, att i fråga
om rätt till aflöningsförhöjning inom de lägsta ordinarie befattningarna
hvarje tjänsteman må äga tillgodoräkna sig icke blott hela sin ordinarie
tjänstetid utan äfven af extra-ordinarie-tiden så stor del, som öfverstiger
5 år.

Härmed sammanhänger en fråga, som kommissionen funnit vara af
stor betydelse för ej mindre generalpoststyrelsens än distrikts- och lokalförvaltningarnas
tjänstemän. På grund af särskilda förhållanden hafva
nämligen, såsom i det föregående är beträffande general poststyrelsen påpekadt,
ett förhållandevis stort antal tjänster inom postverket under långa
tider uppehållits på förordnande. Det synes vara med rättvisa och billighet
öfverensstämmande, att tjänsteman, som under dylika förhållanden
uppehållit viss tjänst under någon längre tid, må äga att beträffande den
plats, han skall intaga i den nya aflöningsskalan, tillgodoräkna sig äfven
den tid, under hvilken han bestridt ifrågavarande förordnande. Ett dylikt
medgifvande lärer så mycket mindre böra möta betänkligheter, som inom
andra grenar af förvaltningen det i en del likartade fall förekommit —
exempelvis beträffande postsparbanksstyrelsens tjänstemän, hvilka samtliga
innehafva sina tjänster på grund af förordnanden — att tillförordnade
tjänstemän tillerkänts rätt att åtnjuta ålderstillägg enligt samma grunder,
som gälla för ordinarie befattningshafvare.

II. Distriktsförvaltningarna.

a) Organisation.

Nuvarande Beträffande tillkomsten af de nuvarande distriktsförvaltningarna,

°rfi<m.8a hvilka började sin verksamhet med 1893 års ingång, torde det tillåtas
kommissionen att hänvisa till den utförliga redogörelse, som lämnats af
1899 års post- och telegrafkommitté i dess betänkande I, sid. 50—68. I
detta sammanhang torde endast en kort redogörelse böra lämnas rörande
organisationen af dessa förvaltningar.

Distriktsin- Jämlikt kungl. brefvet den 28 oktober 1892 är riket, med undantag

delning. a£ städerna Stockholm, Göteborg och Malmö jämte de under postanstalterna
i dessa städer af general poststyrelsen förlagda poststationer och postlinjer,
från 1893 års ingång fördeladt i fem postdistrikt, benämnda södra, västra,
östra, mellersta och norra distriktet. Till södra distriktet höra Malmöhus,
Kristianstads, Hallands, Blekinge och Kronobergs län samt Kalmar läns
södra landstingsområde, till västra distriktet Göteborgs och Bohus samt
. Alfsborgs, Skaraborgs och Värmlands län, till östra distriktet Kalmar läns
norra landstingsområde, Jönköpings, Östergötlands, Södermanlands och
Gottlands län samt Södertörns länsdel af Stockholms län, till mellersta distriktet
Stockholms län med undantag af Södertörns länsdel, Uppsala, Västmanlands,
Örebro, Kopparbergs och Getleborgs län samt till norra distriktet
Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län.

I hvarje postdistrikt är såsom chef anställd en postinspektor, hvilken,
på förslag af generalpoststyrelsen, förordnas af Kungl. Maj:t för en tid
af tre år.

Postinspektionernas stationsorter äro följande: för södra distriktet
Malmö, för västra distriktet Göteborg, för östra distriktet Stockholm (före
den 1 april 1896 Norrköping), för mellersta distriktet likaledes Stockholm
och för norra distriktet Sundsvall.

Från den allmänna distriktsindelningen undantogos, såsom redan är
omförmäldt, städerna Stockholm, Göteborg och Malmö jämte de under
postanstalterna i dessa städer lydande poststationer och postlinjer. Ä
nämnda orter äga vederbörande postdirektörer, beträffande dem underlydande
personal och för de till deras postkontor hörande områden, i tillläinpliga
delar utöfva postinspektörs myndighet och åligganden.

Postinspektor har till hufvudsaklig uppgift dels att utöfva tillsyn
öfver postinrättningarna ooh postsparbanksrörelsen inom distriktet äfvensom
att i förekommande fall ombesörja verkställigheten af generalpoststyrelsens
och postsparbanksstyrelsens beslut, dels att utreda och förbereda
vissa frågor, hvilka sedermera skola af generalpoststyrelsen eller postsparbanksstyrelsen
handläggas, dels och att inom fastställda gränser sjelfständigt
afgöra vissa ärenden och vidtaga åtskilliga åtgärder i öfrig!

_ Särskilt åligger det postinspektor att öfvervaka, att postbefordringen
bestrides med ordning, säkerhet och skyndsamhet samt att göromålen vid
postanstalterna förrättas i enlighet med gifna föreskrifter och på ett ändamålsenligt
sätt, äfvensom att tillse, att anordningarna vid postanstalterna
äro tillfredsställande, öfver samtliga till distriktet hörande posttjänstemän,
poststationsförestandare, föreståndare för ångbåtspostexpeditioner,
postbetjänte och landtbrefbärare äger postinspektor utöfva förmanskap!
Af postinspektören eller, på hans uppdrag, af vid distriktsförvaltningen
anställd kontrollör skall inspektion och inventering verkställas, urinsten
gång årligen å alla underlydande postkontor, och då särskilda förhållanden
därtill gifva anledning, å poststationer och ångbåtspostexpeditioner. Likaså
skola, så ofta ske kan och nödigt befinnes, de till distriktet hörande
järnvägspostkupéer inspekteras, i regel af postinspektören själ! Med
noggrant _ aktgifvande på _ förhållandena å särskilda orter inom distriktet
har postinspektor att afgifva förslag rörande inrättande, indragning eller
förändring af postanstalter och postgångar m. in. Postinspektor har att
utbetala aflöning till personalen vid postinspektion skontoret och järnvägsposten
samt ersättning för postbefordran å enskilde tillhöriga järnvägar
äfvensom ersättning för uppvärmning, belysning och renhållning inom
järnvägspostkupéer. I viss utsträckning äger postinspektor upprätta tidtabeller
för postens gång samt vidtaga ändringar i sådana tabeller; han
äger ock bestämma de tider, då postanstalterna skola hållas tillgängliga
för allmänheten. Vidare äger postinspektor, under vissa villkor, förordna
°.m utförande af nödiga reparationer å postverkets byggnader, om reparationer
å eller nyanskaffning af inventarier och persedlar, samt om afskrifning
eller försäljning af kasserade sådana. Han äger äfven att antaga
och _ entlediga reservpostbetjänte, att under vissa villkor utdela skriftlig
varning, förelägga _ viten och från tjänstgöring afstånga underlydande
personal, att bevilja tjänstledighet under viss del af kalenderår, att besluta
i anledning af inkomna reseräkningar m. in. (jfr. sid. 20—22 i det
föregående).

Distrikts förvalt ningarnas åligganden.

Kommissionens
hemstRllnn.

Distriktsin delningen.

Deri distriktsindelning, som infördes vid de nuvarande distriktsförvalt
ningarnas tillkomst år 1898, har sedan dess icke undergått någon
rubbning. Under sådana förhållanden har kommissionen funnit det angeläget
att tillse, huruvida icke ändrade förhållanden eller vunnen erfarenhet
numera påkalla någon ändring i denna indelning.

Kommissionen vill i sådant afseende till en början erinra om några
af de synpunkter, som generalpoststyrelsen åberopade i sin underdåniga
skrifvelse den 23 november 1891, med förslag till inrättande af distriktsförvaltningar
inom postverket.

Vid uppgörande af förslaget i fråga hade styrelsen, enligt hvad i
nämnda skrifvelse anföres, med ledning af förhållandena i utlandet haft
att välja mellan två olika hufvudformer. Den ena af dessa hade varit
att låta föreståndarne för en del större postanstalter, med bibehållande af
sina respektive föreståndarebefattningar, öfvertaga chefskapet för samtliga
postanstalter inom vissa dem tilldelade distrikt, och den andra att inrätta
särskilda myndigheter, hvilka uteslutande skulle hafva till uppgift att
tjäna såsom mellaninstanser. Styrelsen höll före, att, om den ifrågasatta
nya instansen i verkligheten skulle kunna fullt uppfylla det med densamma
åsyftade målet, åt densamma måste gifvas en sådan organisation,
att distriktschefen uteslutande kunde egna sig åt sina åligganden såsom
sådan. Först och främst måste nämligen förvaltningen af ett stort postkontor,
med de olika grenar af poströrelse, som där förekomma, af dess
chef kräfva så mycket arbete och så mycken omtanke, att någon möjlighet
icke för honom kunde förefinnas att, utan en högst väsentlig lättnad i
postkontorsgöromålen, vid sidan deraf egna sig på ett verkligt tillfredsställande
sätt åt verksamheten såsom chef för ett stort distrikt. Och
frånsedt att det för postverket icke kunde vara förmånligt, att förvaltningen
af just de större och mera svårskötta postkontoren komme att till
en icke ringa del uppehållas af underordnade tjänstemän, skulle alltså
postkontorsföreståndarens verksamhet såsom distriktschef, om han samtidigt
skulle kunna egna nåqon omsorg åt det honom anförtrodda postkontorets
skötsel, komma att i väsentlig män hämmas. Särskildt syntes den kraftigare
uppsikt öfver de lokala anstalterna, hvars åstadkommande skulle vara
eu af den nya institutionens hufvuduppgifter, svårligen kunna i önskvärd
män uppnås, om distriktschefen i denna sin verksamhet inskränktes af
nödvändigheten att vid ett visst af distriktets postkontor närmare öfvervaka
gången af ärendena och i viss mån äfven deltaga i desamma.

Då generalpoststyrelsen sålunda föreslog inrättande af distriktsförvaltningar,
som vore "helt och hållet skilda från de lokala anstalterna,
gjordes undantag för Stockholm, Göteborg och Malmö, hvilka städer ansågos

icke höra vara underordnade postinspektörernas myndighet, och såsom anledning
därtill angafs den betydande poströrelsen inom nämnda städer.

Genom den nya, i enlighet med generalpoststyrelsens förslag genomförda
organisationen ålades sålunda en hvar af post direktörerna i Stockholm,
Göteborg och Malmö att vara såväl postkontorets föreståndare som
ehef för det distrikt, hvithet utgöres af postkontoret med underlydande
postanstalter och postlinjer. Eu sådan dubbelställning för postdirektörerna
synes kommissionen icke rätt förenlig med vare sig postverkets eller allmänhetens
intressen, och en de! olägenheter häraf lära ock vid skilda tillfällen
hafva gifvit sig tillkänna. Såsom redan antyddes i generalpoststyrelsens
nyss åberopade skrifvelse den 23 november 1891, måste nämligen
förvaltningen af ett stort postkontor af dess chef kräfva så mycket arbete
och så mycken omtanke, att någon möjlighet icke för honom förefinnes
att vid sidan däraf på ett tillfredsställande sätt ägna sig åt verksamheten
som distriktschef. Men om detta uttalande äger sitt berättigande beträffande
de större postkontoren i allmänhet, så måste det i alldeles särskild
grad äga tillämpning på de största postkontoren, de i Stockholm, Göteborg
och Malmö. Och äfven om det år 1893, innan någon erfarenhet kunde
föreligga om. den ifrågasatta organisationen, må hafva varit en åtgärd af
nödig försiktighet att icke i någon afsevärd man rubba ledningen af de
postala förhållandena i rikets tre största städer, så synes numera någon
tvekan icke. böra råda om lämpligheten af att fullt genomföra den princip,
som vid distriktsförvaltningarnas inrättande angafs såsom grundläggande,
nämligen att göra dessa förvaltningar helt och hållet skilda från
de lokala anstalterna. Kommissionen anser sålunda, att den befogenhet,
som för närvarande tillagts postkontorens föreståndare i Stockholm, Göteborg
och Malmö att hvar inom sitt område i tillämpliga delar utöfva postinspektörs
myndighet och åligganden, bör för framtiden upphöra och att
i sammanhang därmed de nuvarande postdirektörsbefattningarna i nämnda
städer böra indragas.

Med denna utgångspunkt gäller det sålunda att tillse, huru de områden,
som för närvarande äro postdirektör underordnade — alltså Stockholms,
Göteborgs och Malmö distrikt — skola kunna inordnas under den
allmänna distriktsindelningen. Beträffande hvart och ett af nämnda tre
distrikt föreligga då två möjligheter: antingen kan distriktet, i sin nuvarande
utsträckning (*ller i någon mån utvidgadt, bibehållas såsom själfständigt
under en chef, som icke är postförvaltare utan i allt lmfvudsakligt
likställd med öfriga distriktschefer. eller ock kan distriktet förläggas
under något, af de öfriga distrikten. För bedömande af den utväg, som
här bör väljas, har kommissionen haft att taga hänsyn till här efteråt i

4 /07. Postverkets löneregleringshommission. g

tab. C meddelade statistiska uppgifter angående poströrelsen m. m. i de
särskilda postdistrikten är 1906.

Hvad då först Stockholm beträffar, visar det sig, bland annat, att
i fråga om personalen antalet tjänstemän och betjänte är väsentligt högre
i Stockholm än i något annat distrikt, men att antalet öfrig personal (poststationsföreståndare,
landtbrefbärare in. fl.) är jämförelsevis ringa i Stockholms
distrikt, att antalet afgångna brefpostförsändelser öfverstiger motsvarande
antal inom hvart och ett af de öfriga distrikten, att antalet afgångna
paket uppgår till ej mindre än inemot en tredjedel af samtliga
från rikets postanstalter afsända paket och väsentligt öfverstiger motsvarande
antal inom hvart och ett af de öfriga distrikten, att i afseende ä
postanvisningsrörelscn Stockholm visserligen icke beträffande antalet afgångna
anvisningar men däremot beträffande anvisningsbeloppen kommer tämligen
nära rörelsen inom postinspektionsdistrikten, att antalet från Stockholm af
sända postabonnerade tidningar och tidskrifter (inkl. afgiftspliktiga tidningsbilagor)
utgör, efter antalet nummerexemplar räknadt, ej mindre än omkring
40 procent af motsvarande antal för hela riket samt att, i fråga om den
kanske viktigaste faktorn, uppbörden i Stockholms distrikt väsentligt öfverstiger
uppbörden inom något af de öfriga distrikten.

Om således det nuvarande stockholmsdistriktet ur dessa synpunkter
är fullt jämförligt med, om icke mera betydande än hvart och ett af de
fem postinspektionsdistrikten, så bör i detta sammanhang äfven uppmärksammas,
att i eu hufvudstad allmänhetens anspråk på att varda, snabbt
och väl betjänad gifvetvis måste på det hela taget vara större än i landsorten
samt att till följd däraf relativt höga fordringar torde komma att
ställas på den närmaste ledningen af de postala förhållandena i hufvudstaden.

Kommissionen har på dessa grunder funnit sig böra hemställa, att
det nuvarande stockholmsdistriktet bibehålies, dock i någon man utvidgadt.

Vid 1906 års utgång hörde till Stockholms distrikt, förutom centralpostkontoret
vid Vasagatan, 10 filialpostkontor å skilda platser i hufvudstaden
samt 50 poststationer, belägna dels åt Saltsjösidan från Sandhamn
i söder till Blidö i norr, dels åt mälaresidan, där Svartsjö och Ekerö
beteckna gränspunkterna. Dessutom voro under Stockholm förlagda de inom
nyss angifna område belägna, landsvägs- och ångbåtslinjer äfvensom ett
betydande antal längre ångbåtslinjer, för hvilka Stockholm utgör ena ändpunkten.

Kommissionen har ansett, att de 10 filialpostkontoren böra erhålla en
från hufvudpostkontoret fristående ställning och, liksom äfven hufvudpostkontoret,
förvaltas af postmästare. Vidare har det synts kommissionen,

Tab. C. Jämförelse mellan de olika postdistrikten, år 1906.

a) Invånare, fasta postanstalter, personal.

Postdistrikt.	Invånare- antal.	Pasta post-anstalter.		Pers	o n a 1.
Post- kontor.	Poststa- tioner.	Tjänste- män.	Betjänte.	Öfriga.	Samma.
Stockholm....... .	332,738	n	50	380	739	164	1,283
! Göteborg ..........	156,927	7	37	119	265	69	453
i Malmö..........	75,691	i	78	62	114	128	304
! Södra distriktet........	1,168.065	40	664	353	400	1.076	1,829
Västra » ...	981,382	46	558	331	337	1,162	1,830
i Östra > ......	868,575	41	483	287	323	807	1.417
Mellersta > . .	1,089,979	51	541	327	419	932	1.078
Morra » .......	663,698	29	■447	200	227	981	1.408
Summa	5,337,055	220	2,858	2,059	2,824	5,319	10.202

b) Af gångna försändelser, uppbörd.

i Postclistrikt.		Afgå	n g n a	f ö r s ä n	dels e r.		Uppbörd, kronor.
Brefpost- försändelser.	Paket.	Postanvisningar. Antal. Belopp, kronor.	Postabonne-j rade tid-[ ningar och \| tidskrifter samt afgifts-pliktiga bilagor.	Hela antalet.
j Stockholm ....	32,537,774	737,286	465,182	19,787,797	! 64,397,223	98.137.465	3,349.878
Göteborg.....	12,412,395	171,963	173,484	7,281,320	10,150,589	22,908,431	1,272,214
! Malmö......	7,003,527	90,548	149,680	5,649,420	18,361,695	20,005,450	807.787
\| Södra distriktet .	31,598,637	209,937	893,934	26.011,438	20,583.096	53.285,604	2.978.251
Västra >	23,895,600	188,529	789,031	21,269,833	11,480,877	86.354,037	2.277,946
j Östra >	25,199,488	315,174	741,874	21,815,207	13,498,088	39,754,624	2,418,593
Mellersta >	28,146,877	428,272	1,084,330	28,343,527	16,777,381	46,436,860	3,008,800
Morra -•	14,622,879	208,005	789,265	19,104,204	8,238,074:	23,858,223	1,672,211
Summa	175,417,177	2.349,714	5,080,780	149,212,740	158,487,023	341,340,694	17,785,680

att till det nya stockholmsdistriktet skulle kunna öfverföras vissa delar af
Stockholms län, nämligen dels från det nuvarande östra distriktet hela
Södertörns länsdcl med dåvarande postkontor i Dalarö, Liljeholmen och
Södertälje samt underlydande postanstalter och postlinjer, dels ock från
det nuvarande mellerstao distriktet färentuna., Sollentuna och Vallentuna
härad samt Danderyds, Åkers och Värindö skeppslag med de inom detta
område belägna postkontoren i Djursholm, Sundbyberg och Vaxholm samt
underlydande postanstalter och postlinjer. Efter denna utvidgning skulle
stockholmsdistriktet, räknadt efter förhållandena vid 1906 års utgång,
komma att omfatta 17 postkontor och 104 poststationer jämte ett ökadt
antal landsvägs- och ångbåtspostlinjer, och kommissionen förordar i annat
sammanhang, att inom ifrågavarande område måtte, så snart lämpligen ske
kan, inrättas ytterligare ett eller flera postkontor. Till stockholmsdistriktet
skulle vidare höra de smärre järnvägspostlinjer, som helt och hållet eller
till större delen falla inom distriktets område.

Beträffande därefter Göteborg och Malmö har kommissionen ansett
si o- icke böra föreslå, att dessa städer med kringliggande områden skola
bilda särskilda distrikt. Hvarken poströrelsen å nämnda orter eller öfriga
förhållanden därstädes synas nämligen betinga en sådan anordning. På
sätt framgår af tab. C, är det endast i fråga om tidningsrörelsen, bedömd
efter antalet afgångna nummerexemplar, som Göteborg och Malmö kunna
anses någorlunda jämnstälJda med postinspektionsdistrikten, men med afseende
å såväl öfriga slags försändelser som personalens och uppbördens
storlek komma Göteborg och Malmö långt efter till och med norra distriktet,
där dock de störa afstånden och befolkningens gleshet äro faktorer
af alldeles särskild betydelse.

Kommissionen hemställer för den skull, att Göteborgs stad med de
under Göteborgs postkontor lydande postanstalter och postlinjer förlägges
under det nuvarande västra distriktet samt att på enahanda sätt Malmö
stad med de under Malmö postkontor lydande postanstalter och postlinjer
förlägges under det nuvarande södra distriktet.

Efter hvad i det följande utvecklas, har kommissionen härvid förutsatt,
att, på samma sätt som i Stockholm, filialpostkontoren i Göteborg
liksom hufvud postkontoret därstädes skulle komma att förvaltas af själlständiga
postmästare, och då vidare i Malmö <rafikbehofvet ingalunda är
tillgodosed t med det enda postkontor, som nu finnes i nämnda stad, hemställer
kommissionen i annat sammanhang om inrättande i Malmö af ytterligare
tre postkontor.

Utöfver hvad här ofvan nämnts, har kommissionen icke funnit skäl
ifrågasätta någon rubbning i den nuvarande distriktsindelningen.

O O O

Antalet postdistrikt skulle sålunda, enligt kommissionens förslag,
från 1909 års ingång blifva sex, och föreslår kommissionen för dessa
distrikt följande benämningar:

I distriktet, motsvarande det nuvarande södra distriktet, jämte Malmö
stad med de under Malmö postkontor lydande postanstalter och postlinjer,

II distriktet, motsvarande det nuvarande västra distriktet, jämte Göteborgs
stad med de under Göteborgs postkontor lydande postanstalter och
postlinjer,

III distriktet, motsvarande det nuvarande östra distriktet, i någon
mån minskadt genom tillkomsten af det nya stockholmsdistriktet,

1 T distriktet eller det nya stockholmsdistriktet,

1 distriktet, motsvarande det nuvarande mellersta distriktet, i någon
mån minskadt genom tillkomsten af det nya stockholmsdistriktet, samt

VI distriktet, motsvarande det nuvarande norra distriktet.

Kommissionen hemställer alltså,

att nya bestämmelser rörande distriktsindelningen,
i enlighet med hvad kommissionen ofvan uttalat, vid
utfärdas att gälla från och med 1901) års ingång.

Hvad beträffar distriktsförvaltningarnas stationsorter, har kommissionen
icke kunnat undgå att fästa sin uppmärksamhet vid det mindre ändamålsenliga
däri att, såsom nu är fallet, postinspektionerna i östra och
mellersta distrikten äro förlagda till Stockholm. Denna oegentlighet skulle
blifva ännu mer framträdande efter inrättande af det utaf kommissionen
föreslagna stockholmsdistriktet, hvars förvaltning gifvetvis skulle vara förlagd
till hufvudstaden; på detta sätt skulle nämligen af de blifvande sex
d i s fri kts torv al t ning ärna. ej mindre än tre få sin stationsort i Stockholm.
Såsom motiv för den nuvarande förläggningen af östra och mellersta
distriktens förvaltningar lärer hafva åberopats den omständigheten, att de
förnämsta af de till dessa distrikt hörande järn vägs postkupéer utgå från
Stockholm. Men förutom det att dessa ambulanta postanstalters utgångspunkt
icke torde i förevarande afseende böra vara i någon mån afgörande,
måste det beaktas, att de fasta postanstalterna torde i lika hög grad som
de ambulanta taga distriktsförvaltningarnas uppmärksamhet i anspråk, och
det synes därför ur alla synpunkter, ej minst ur tidsbesparingens, vara
ändamålsenligast och bäst, att distriktsförvaltningarna förläggas någorlunda
centralt inom de områden, som de resp. distrikten omfatta, således för
III (östra) distriktet exempelvis i Linköping och för V (mellersta) distriktet

Distriktsförvaltningarnas
stationsorter.

Distriktsförvaltningarnas
personal.

i Sala, Gefle eller Falun. På samma sätt synes distriktsförvaltningen i
VI (norra) distriktet, hvilken för närvarande är förlagd till Sundsvall,
d. v. s. strax norr om distriktets södra gräns, böra förflyttas längre norrut,
exempelvis till Sollefteå.

På grund af hvad sålunda anförts, finner sig kommissionen böra
hemställa,

att nya bestämmelser rörande distriktsförvaltningarnas
stationsorter, i enlighet med hvad kommissionen
ofvan uttalat, må utfärdas att gälla från och med 1909
: års ingång.

Hvad därefter beträffar distriktsförvaltningarnas tjänstemannapersonal,
vill kommissionen erinra därom, att för närvarande äro vid hvarje postinspektionskontor
anställda, förutom chefen, som på förslag af generalpoststyrelsen
förordnas af Kung!. Maj:t för eu tid af tre år, en kontrollör samt ett
efter behofvet afpassadt. antal postexpeditörer och extra biträden.

Redan 1899 års post- och telegrafkommitté framhöll emellertid i
sitt den 81 oktober 1901 afgifna betänkande angelägenheten däraf, att
åtgärder måtte, till posttjänstens verkliga båtnad, vidtagas för att bereda
postinspektörerna väsentlig lättnad i det detaljarbete, från hvilket de icke
kunde lösgöra sig. För ernående af ett sådant resultat skulle, enligt hvad
kommittén uttalade, olika utvägar kunna anlitas.

Fn utväg vore möjligen att öka inspektionsdistriktens antal genom
delning af de nuvarande distrikten; men då med ökad t antal distrikt försvårades
det i hög grad önskvärda och betydelsefulla sträfvandet från centralförvaltningens
sida att söka, i möjligaste man, åstadkomma enhet och
likformighet inom de särskilda distrikten i tillämpningen af de med afseende
å postinspektionerna och i öfrigt gällande postala bestämmelser,
ansåg kommittén eu ökning af inspektionsdistriktens antal åtminstone
för det dåvarande icke böra ifrågaställas.

En annan utväg vore att återinföra den särskilda järnvägspostinspektion,
hvilken i sammanhang med inrättandet af postverkets nuvarande
distriktsmyndigheter hade indragits, icke därför att densamma ansetts vara
öfverflödig eller kunna på ett lika tillfredsställande sätt som förut skötas
af de nya distriktsmyndigheterna, utan — såsom af generalpoststyrelsens
framställning i ämnet nogsamt franiginge — för nedbringande af de ökade
utgifterna för den nya institutionen. Det lede icke något tvifvel, att
genom tillsättandet af särskilda tjänstemän, s. k. järnvägspostmästare, med
uppdrag att öfvervaka järnvägspostföringen, skulle å ena sidan beredas
vederbörande postinspektörer mera tid och tillfälle att utöfva ett verkligt

chefskap öfver distriktet i dess helhet och å andra sidan åstadkommas
en mera effektiv inspektion och kontroll öfver de särskilda reselagen vid
järnvägsposten, än som under nuvarande förhållanden kunde utöfvas. Kommittén
hade dock ansett tiden ej ännu vara inne för framläggande af förslag
om en så genomgripande förändring i nuvarande postala organisation.

Kommittén inskränkte sig för den skull till att föreslå inrättande
vid postinspektionerna af ytterligare fem kontrollörstjänster, en i hvarje
distrikt. Förslaget upptogs också i statsverkspropositionen till 1902 års
riksdag, men blef på hemställan af statsutskottet, som förklarade sig icke
hafva genom hvad i detta afseende anförts blifvit öfvertygadt om nödvändigheten
af att ifrågavarande kontrollörstjänster inrättades, af riksdagen
afslaget.

En ny framställning i enahanda syfte förelädes 1907 års riksdag,
och efter det riksdagen, som ansåg nödvändigheten bjuda, att åtgärd
vidtoges för lättande af postinspektionernas alltjämt ökade arbetsbörda,
funnit förslaget böra godkännas, kommer, jämlikt kungl. brefvet
den 28 juni 1907, angående postverkets stater för är 1908, att från sistnämnda
års ingång vid hvarje postinspektion anställas ytterligare en
kontrollör.

Om än genom tillkomsten af denne tjänsteman någon förbättring i
de nuvarande förhållandena kommer att vinnas, så rinner kommissionen
det emellertid vara tydligt, att äfven efter denna förstärkning personalförhållandena
å distriktsförvaltningarna, med dessa förvaltningars nuvarande
åligganden, långt ifrån blifva tillfredsställande. Då nämligen såväl postinspektören
som hans närmaste man måste tillbringa eu stor del af sin
tid på resor, hafva, efter hvad erfarenheten gifvit vid handen, de viktiga
och mångskiftande göromål, som för närvarande äro distriktsförvaltningarna
anförtrodda, ofta icke kunnat utföras utan afsevård tidsutdräkt, och det
torde icke behöfva påpekas, hurusom inom ett kommunikationsverk, sådant
som postverket, försenad handläggning af vissa ärenden kan medföra allvarsamma,
olägenheter. 1 detta sammanhang anser sig kommissionen böra
framhålla, att det stundom visat sig vara vanskligt att för kontrollörstjänsterna
å distriktsförvaltningarna förvärfva och där behålla skickliga och
väl meriterade tjänstemän, enär för sålunda kvalificerade personer tjänstgöringen
vid postkontoren, under hittillsvarande förhållanden, i allmänhet
torde hafva varit mera inkomstbringande.

I det föregående har kommissionen uttalat sig för, att eu ej oväsentlig
del af de ärenden, som för närvarande handläggas inom generalpoststyrelsen
hufvudsakligen sådana som tillhöra kansli- och trafikbyråerna,
men äfven vissa grupper af ärenden, som handläggas å kameral- och revi -

Distrikts chefen.

sionsbyråerna — må öfverföras till distriktsförvaltniugarna samt att i
sammanhang därmed distriktsforvaltningarnas själfständiga afgöranderätT
må i ej obetydlig man utvidgas. Genom dessa förändringar skulle ej blott
distriktsförvaltningarnas arbetsmängd komma att ökas, utan äfven deras
befogenhet utsträckas till nya områden, och det är under sådana förhållanden
af vikt, att distriktsförvaltniugarna erhålla en så stark organisation,
att de kunna ej blott på ett tillfredsställande sätt fylla sin nuvarande
uppgift utan äfven motsvara de ökade anspråk, som för framtiden komma
att på dem ställas.

Hvad då först angår chefens ställning, har kommissionen till eu
början ansett, att den nuvarande benämningen postinspektor bör utbytas
mot distriktschef såsom bättre angifvande denne tjänstemans befogenhet
och åligganden.

Det har vidare synts kommissionen angeläget att taga under öfvervägande,
huruvida icke dessa distriktschefer borde, i motsats mot de nuvarande
postinspektörerna, erhålla fast anställning och för den skull,
på sätt redan nu tillämpas beträffande öfriga tjänstemän vid distriktsoch
lokalförvaltningarna, af generalpoststyrelsen tillsättas medelst konstitutorial.

Härvid har kommissionen icke förbisett, att vissa skäl tala för bibehållande
af det nuvarande systemet, enligt hvithet postinspektor tillsättes
endast genom förordnande på viss tid. 1 sådant afseende har särskiidt
anförts, att då distriktschefens befattning redan nu är och äfven hädanefter
skall komma att blifva i hög grad ansvarsfull och betungande, det
stundom kan visa sig, att en distriktschef, efter längre eller kortare tids
verksamhet i sådan egenskap, icke vidare äger tillräckligt af kraft och
initiativ för att kunna fullt tillfredsställande utföra sina åligganden, och
under sådana förhållanden vore det icke annat än en fördel att kunna vid
utgången af den tid, som förordnandet afsåge, öfverlämna uppdraget till
annan person.

Äfven om denna åskådning måste tillerkännas ett visst berättigande,
vill kommissionen emellertid icke tillägga densamma någon afgörande betydelse.
Enligt det förslag till afiöningsregleinente, som kommissionen i det
följande afgifver, skulle det ligga i generalpoststyrelsens hand att, oberoende
af gjorda ansökningar, till annan befattning förflytta såväl distriktschef
som öfriga af styrelsen tillsatta tjänstemän, dock utan minskning i
den vederbörande vid förflyttningen tillkommande fasta aflöning. Och
kommissionen vill i detta afseende påpeka, att verksamheten som distriktschef
gifvetvis måste vara ägnad att gorå en tjänsteman särskiidt lämplig

för vissa andra befattningav, där tjänstgöringen icke krafvel'' samma rörlighet,
som måste fordras af distriktscheferna.

Genom distriktschefsbefattningarnas besättande med ordinarie innehafvare
kommer i själfva verket ur förevarande synpunkt någon väsentlig
förändring af det nuvarande förhållandet knappast att inträda. Tv liksom
det hittills, då postinspektörerna varit anställda på förordnande, icke i
något fall har inträffat, att uppdraget att vara postinspektor upphört annat
än på vederbörandes egen framställning, torde ej heller i framtiden, därest
systemet skulle bibehållas, något sådant skola förekomma annat än i alldeles
särskilda undantagsfall.

Ur andra synpunkter erbjuder emellertid den föreslagna förändringen
alldeles bestämda fördelar. Då kommissionen velat åstadkomma
starka distriktsförvaltningar, har det varit kommissionen angeläget att
i första rummet tillse, att distriktscheferna må komma att intaga eu
så vidt möjligt sjelfständig och auktoritativ ställning. Ej mindre i förhållande
till de ortsmyndigheter och trafikanter, med hvilka distriktscheferna
under sin verksamhet komma i beröring, än äfven gent emot den
underlydande personalen måste distriktscheferna kunna uppträda med tillräcklig
auktoritet, och det är uppenbart, att detta mål skall kunna lättare
vinnas, om distriktschefsbefattningarna besättas med ordinarie innehafvare,
än om de uppehållas genom förordnande.

Det nuvarande systemet, enligt hvilket de fem postinspektörsbefattningarna
uppehållas pa förordnande, medför äfven ganska omfattande och
för postverket skadliga konsekvenser. A nämnda befattningar hafva, af
naturliga skäl, endast kunnat förordnas personer, som under sin föregående
verksamhet ådagalagt framstående duglighet. Men på grund häraf
hafva dessa personer äfven kunnat med fog göra anspråk på befordran
till mera framskjutna ordinarie platser inom postverket, och då vidare
tjänstgöringen såsom postinspektor måst i och för sig anses vara svnnerligen
meriterande, har häraf blifvit eu följd, att postinspektörsbefåttningarna
Dregel kommit att bestridas af personer, som vid förordnandets mottagande
beklädt eller därefter befordrats till viktiga ordinarie platser vid
postverket, i främsta rummet postmästaretjänster. Sålunda äro af de nuvarande
fem postinspektörerna tre postmästare af första klassen, under det
att en är kontrollör vid postverket och en ordinarie tjänsteman hos generalpoststyrelsen.
Vid de tre första klassens postkontor, hvilkas ordinarie
föreståndare tjänstgöra såsom postinspektörer, har för den skull postförvaltaretjänsten
måst uppehållas på förordnande; dessa förordnanden hafva
tilldelats andra ordinarie tjänstemän inom postverket, h vil ka återigen måst
å sina ordinarie befattningar ersättas med andra tjänstemän o. s. v. I

07. Postverkets löneregleririgskommission. 9

2142

Öfver kontrollörer.

succession efter hvarje postinspektor har därför måst meddelas en hel
serie förordnanden, bland annat å postförvaltaretjänsterna vid vissa af
rikets större postkontor. Och då det nu torde vara obestridt, att förordnandesystemet
i och för sig är förkastligt, i det att samma känsla af ansvar
och samma initiativ näppeligen kan göra sig gällande hos en tillförordnad
tjänsteman som hos den, hvilken såsom ordinarie sköter sin tjänst,
så har kommissionen i nu antydda förhållanden funnit ett ytterligare skäl
för sin hemställan, att distriktschefsbefattningarna må besättas med ordinarie
innehafvare.

1 ocli med det att distriktschefernas befogenhet och verksamhetsområde
utvidgas, framträder ännu mera än hittills behofvet af att såsom
distriktschefernas närmaste män anställas väl kvalificerade personer. Redan
hittills hafva, såsom numera torde vara till fullo erkändt, de åligganden,
som det tillhört distriktscheferna att personligen utföra, varit allt för betungande,
och med den ifrågasatta omorganisationen torde oundgängligen
följa, att arbetskrafterna hos distrikts förval t ni ngarn a måste för framtiden
tillföras en betydande förstärkning.

Vid en granskning af distriktsförvaltningarnas åligganden faller det
genast i ögonen, att dessa fördela sig i två stora hufvudgrupper, nämligen
dels sådana, som hänföra sig till de fasta postanstalterna, dels ock sådana,
som hafva afseende ä järnvägsposten (inklusive sjöpostexpeditionerna).
Den särställning, som järnvägsposten intager i förhållande till distriktsförvaltningarna,
i det att järnvägspostens hela personal är omedelbart underordnad
distriktschefen, har ock gifvit anledning därtill, att, såsom i det
föregående redan är nämndt, fråga väckts om anställande åt särskilda järnvägspostmästare
med uppdrag att öfvervaka järnvägspostföringen. Kommissionen
har visserligen icke kunnat förorda en sådan anordning, men har
funnit frågan vara värd allt beaktande, och det har då synts kommissionen,
som om den lyckligaste och bästa lösningen vore, att i hvart och ett af de
distrikt, till'' Indika höra såväl fasta postanstalter som järnvägspostlinjer af
någon större betydenhet —- således I, 11, 111, V och VI distrikten, Indika
närmast motsvara de nuvarande södra, västra, östra, mellersta och norra
distrikten — såsom närmaste män under distriktschefen anställas två särskilda
tjänstemän med åliggande att i främsta rummet handlägga, den ene ärenden
rörande de fasta postanstalterna och den andre ärenden, som angå järnvägsposten.
Under det att hittills allt ansvar för distriktsförvaltningarnas verksamhet
hvilat å distriktschefen, skulle framdeles dessa nya tjänstemän, hvilka
kommissionen anser böra benämnas öfverkontrollörer, blifva jämte distriktschefen
ansvariga, hvar och eu för verksamheten inom det område, som

häri närmast företräder. I förhållande till distriktschefen borde dessa öfverkontrollörer
vara afdelningschefer och föredragande med rätt och skyldighet
att, då deras åsikt icke öfverensstämmer med det af distriktschefen
fattade beslut, låta anteckna sin skiljaktiga mening, och i distriktschefens
frånvaro skulle de äga att samfälldt besluta i de ärenden, som det eljest
ålegat distriktschefen att afgöra.

Hvad angår IV distriktet (Stockholms distrikt), skulle detta, såsom
redan är nämndt, endast komma att omfatta några smärre järnvägspostlinjer,
hvadan ej heller å distriktets förvaltning skulle erfordras mer än en
öfverkontrollör.

Den biträdande ordinarie tjänstemannapersonalen vid distriktsförvaltningarna
skulle utgöras af kontrollörer, förste postexpeditörer och postexpeditörer.

Kontrollörernas antal synas böra vara 3 i 1 (södra) distriktet, 2 i
hvart och ett af 11, III och V (västra, östra och mellersta) distrikten, samt
1 i hvartdera af IV och VI distrikten (Stockholms distrikt och norra distriktet).
Af de tre kontrollörerna i i distriktet skulle en hufvudsakligen
handlägga frågor rörande postutväxlingen med utlandet, hvilken inom detta
distrikt är af särdeles stor omfattning; de öfriga två kontrollörerna skulle
vid handläggning af frågor rörande den inrikes postutväxlingen och öfriga
förhållanden inom distriktet biträda hvar sin öfverkontrollör. Särskilclt
skulle det åligga den ene af dessa kontrollörer att omhänderhafva granskningen
af postanstalternas medelsräkenskaper. Likaledes skulle i II, 111
och V distrikten de två kontrollörerna biträda hvar sin öfverkontrollör och
således i främsta rummet sysselsättas, den ene med ärenden rörande de
fasta postanstalterna och den andre med ärenden rörande järnvägsposten.
I VI liksom i IV distriktet synes däremot, såsom redan är antydt, behofvet
vara fullt tillgodosedt genom anställande af allenast en kontrollör.

Förste postexpeditörer (manliga) synas böra anställes till ett antal
af 2 vid hvarje distriktsförvaltning eller sammanlagd! 12, medan behofvet
af postexpeditörer synes vara tillgodosedt med ett antal af tillhopa 24,
likaledes manliga.

Slutligen lärer böra å distriktsförvaltningarnas ordinarie stat uppföras
ett antal af 12 kvinnliga kontorsbiträden med i hufvudsak enahanda
åligganden, som skulle tillhöra motsvarande funktionärer hos generalpoststyrelsen.

Det är enligt kommissionens åsikt af vikt, att de allmänna synpunkter,
från Indika kommissionen utgått vid utarbetande af sitt förslag
til! omorganisation af generalpoststyrelsen, må i all den mån, sådant kan

Biträdande

ordinarie

tjänstemän

Arbetsmetoder
m. m.

ske, vinna tillämpning äfven i fråga om distriktsförvältningarnå. Sålunda
bör vid ordnandet af dessa förvaltningars verksamhet tillses, att ärenden
af mindre vikt handläggas och afgöras af underordnade tjänstemän, att
arbetsmetoderna i görligaste mån förenklas och att personalens arbetskraft
till fullo utnyttjas. Endast genom behörigt aktgifvande på dessa synpunkter
torde det blifva möjligt att uppnå det resultat, som med distriktsförvaltningarnas
omorganisation varit afsedt.

b) Aflöningar.

Postinspektor äger för närvarande uppbära ett årligt aflöningsbelopp
af 5,500 kronor, hvaraf 4,125 kronor utgöra arfvode och 1,375 kronor tjänstgöringspenningar.
Då kommissionen föreslagit, att distriktscheferna hädanefter
skulle blifva ordinarie tjänstemän samt att deras befogenhet skulle afsevärdt
utvidgas, torde däraf följa, att aflöningen till dessa distriktschefer bör
utgå med väsentligt högre belopp, än hvad som tillerkänts de nuvarande postinspektörerna.
Med afseende å de aflöningar, som kommissionen föreslår
för tjänstemän inom generalpoststyrelsen och vid postanstalterna, har kommissionen
funnit sig böra i förevarande afseende hemställa, att distriktschef
må tillerkännas en begynnelseaflöning af 7,500 kronor för år med
ett ålderstillägg å 500 kronor efter 3 års tjänstgöring.

Aflöningen till öfverkontrollör synes böra fastställas till enahanda
belopp, som kommissionen i det följande föreslår för postmästare af klass
1 B, d. v. s. med 5,000 kr. för år jämte tre ålderstillägg, hvart och ett
å 500 kronor, efter resp. 3, 6 och 9 års tjänstgöring.

Kontrollörer, förste postexpeditörer och postexpeditörer, som tjänstgöra
vid distriktsförvaltning, torde böra åtnjuta enahanda aflöning, som
tillkommer tjänsteman af motsvarande grad vid tjänstgöring å postkontor
eller vid ambulant postanstalt.

För kontorsbiträdena föreslår kommissionen eu normalaflöning af
1,060 kronor med fyra ålderstillägg, två å 120 och två å 150 kronor, efter 3,
6, 9 och 12 år, eller sammanlagd! 1,600 kronor. Härtill skulle emellertid
å orter, där lefn idskostnaderna åro särskild! höga, komma ortstillägg
med 10 eller 15 procent af normalaflöningen enligt regler, som kommissionen
i det följande närmare utvecklar under rubriken »Postanstalterna*.

II!. Postanstalterna.

a) Postkontorens antal och klassindelning.

I äldre lider utgjordes postverkets lokala, anstalter uteslutande af Historik.
postkontor. Likställda med postkontoren i befogenhet voro de postexpeditioner,
som från år 1849 efter hand inrättades å en del mindre platser i
landet; denna klass af postanstalter sammanfördes år 1882 med de egentliga
postkontoren. År 1861 Öppnades de första poststationerna, och med
år 1892 tillkom ännu en grupp af lokala anstalter, nämligen bref samlingsställen,
äfven benämnda poststationer af tredje klass. Under tiden från
år 1869 hafva vidare åtskilliga filialpostkontor inrättats, först i hufyudstaden
och sedermera äfven i Göteborg samt å vissa andra platser.

Rörande tjänstemannapersonalen vid postanstalterna, från det den
s. k. normalstaten för postverket trädde i kraft med ingången af år 1874,
lämnas en utförlig redogörelse i det af 1899 års post-och telegrafkommitté
afgifna betänkande, del I, sid. 73 o. f., och torde här, med åberopande i
ifrigt af nämnda redogörelse, ur densamma få anföras följande hufvuddrag.

Enligt 1874 års normalstat voro de fullständiga fasta postanstalterna
fördelade i sju särskilda klasser, hvarjämte en åttonde klass uppförts å
öfvergångsstat. Inom de fyra högre klasserna benämndes postanstalterna
postkontor, under det att de fyra lägre klasserna omfattade de dåvarande
postexpeditionerna. Till grund för klassindelningen hade lagts den vid
postanstalterna år 1871 förekommande uppbörd, såsom i allmänhet den
tillförlitligaste mätaren å arbetet, hvarjämte några andra särskilda omständigheter,
såsom anstaltens belägenhet i stad och i synnerhet residensstad eller vid
viktigare järnvägsknut eller ock postanstaltens egenskap af gränspostanstalt,
ansetts böra verka till postanstaltens placering i högre klass än den,
hvartill postanstalten, om hänsyn tagits endast till uppbördsbeloppet, skulle
hafva kommit. Af samtliga 194 fullständiga postanstalter hörde enligt
denna indelning 3 till l:a klassen, 14 till 2:a klassen, 13 till 3:e klassen,

37 till 4:e klassen, 16 till 5:c klassen, 43 till 6:e klassen, 54 till 7:e klassen
och 14 till 8:e klassen.

Sistnämnda 14 postanstalter blefvo efter hand antingen indragna eller
öfverförda till annan klass, och med utgången af år 1884 indrogs äfven
7:e klassen på det sätt, att samtliga till denna klass hörande postanstalter
hänfördes till 6:e klassen. Med dessa och några andra smärre jämkningar
förblef emellertid den genom 1874 års normalstat införda klassindelningen
gällande ända till utgången af år 1902.

Generalpoxf- 1 sitt förslag till postverkets stater för år 1900, afgifvet med under statfr%la

t c^nig skrifvelse den 22 november 1898, hade emellertid generalpoststyför
ar ''woo, relsen hemställt, bland annat, om uppbörds- och frimärksprovisionens fixering
samt, i sammanhang därmed, om förändrad klassindelning af postanstalterna.

Till en början föreslog generalpoststyrelsen, att postkontoren i Stockholm,
Göteborg och Malmö måtte, utan att ingå i klassnumrering, upptagas
i postverkets stater före distriktsförvaltningarna.

Beträffande hufvudgrunden för klassindelningen i öfrigt höll generalpoststyrelsen
före, att såsom sådan fortfarande borde läggas postanstalternas
uppbörd, men dä uppbörden vid postkontor underlydande poststationer icke
kunde anses tillföra postkontoret lika mycket arbete som dess egen uppbörd,
ansåg sig styrelsen vid beräknande, för det då framlagda förslaget,
af postanstalternas uppbörd böra medräkna allenast en del af den uppbörd,
som härflöte från postkontor underlydande poststationer. Därigenom
både uppbörden från poststationerna fått minskad betydelse för postkontorens
klassindelning och postkontorens angifna uppbördssiffror kommit
att skarpare, än för det dåvarande vore händelsen, beteckna kontorets egen
arbetsprestation. I fråga om huru stor del af poststationernas uppbörd
rättvisligen borde i eu sådan beräkning föras postkontoret till godo, erinrade
styrelsen, att, enligt dåvarande bestämmelser rörande uppbörds- och
frimärksprovision, vid de fullständiga fasta postanstalterna Sådan provision
för den uppbörd, som öfverstege 15,000 kronor, utginge med 3 procent,
under det att poststationernas frimärksprovision vore genom nådiga brefvet
den 6 juni 1873 bestämd till 2 procent af uppbörden. Då således postförvaltare
kunde öfver hufvud taget beräknas för det besvär och arbete,
underlydande poststationer förorsakade honom, varda godtgjord med allenast
1 procent i provision å den uppbörd, som genom underlydande poststationer
tillfördes postkontoret, eller sålunda med en tredjedel af den
provision, som af rörelsen vid dessa poststationer betingades, syntes det
styrelsen rättvist att vid beräkning i nu ifrågavarande hänseende af postkontorens
uppbörd tillgodoräkna postkontor allenast dess egen uppbörd af
postmedel samt en tredjedel af underlydande poststationers postmedelsuppböfd.

Förutom uppbördsförhällandena både jämväl några andra omständigheter
synts styrelsen beaktansvärda vid fråga om bestämmande af den
klass, postkontor borde tillhöra, nämligen dels den omständigheten, att
anstaltens belägenhet vid mera betydande järnvägsknut i vissa fall betingade
postkontors hänförande till högre klass, än uppbörden ensam skulle
föranleda, dels det förhållandet, att jämväl å andra orter den transiterande
postens mängd kunde vara af den betydenhet, att den borde gifva anledning
till postkontors uppflyttning i högre klass, dels i några fall anstaltens
befintlighet å större badort, där under badtiden stora anspråk i flera
hänseenden ställdes på postpersonalen och i synnerhet på kontorets föreståndare,
hvilka anspråks tillgodoseende gjorde arbetet å kontoret mödosammare,
än det under vanliga förhållanden skulle vara, dels ock slutligen
en omständighet, som icke förefunnits vid 1873 års reglering, nämligen
det allt drygare arbete postförvaltarne erhållit genom den dem ålagda skötseln
af postsparbanksrörelsen.

Enligt generalpoststyrelsens förslag skulle de distriktsförvaltningarnä
underlydande postkontor, hvilkas antal då utgjorde 188, indelas i sju
klasser med 8 postkontor i l:a, 13 i 2:a, 18 i 3:e, 42 i 4:e, 52 i 5:e, 32
i (i:e och 23 i 7:e klassen.

Hvad generalpoststyrelsen hemställt om uppbörds- och frimärksprovisionens
fixering blef emellertid, såsom i det följande närmare förmäles,
icke af riksdagen bifallet, och på grund däraf förföll äfven förslaget angående
ny klassindelning för postkontoren.

Af 1899 års post- och telegrafkommitté framlades, i dess ofvan-1899åvspost
berörda betänkande, ett nytt förslag rörande postkontorens klassindelning.

Efter att hafva erinrat om generalpoststyrelsens nyss omnämnda förslaganförde
kommittén i hufvudsak följande.

Att generalpoststyrelsen år 1898 ansåg sig icke kunna sammanföra
postkontoren till färre antal klasser, härrörde uppenbarligen däraf, att
styrelsen samtidigt föreslog fixering af uppbördsprovisionen, hvilken vid
sådant förhållande icke längre kunde utöfva sitt modererande inflytande
med afseende å postförvaltarnes inom de särskilda klasserna totalinkomster.

Med den ståndpunkt kommittén intagit beträffande provisionsfrågan — i
hvilket hänseende kommittén hemställt om provisionens bibehållande, dock
i mindre utsträckning än tillförene — läte emellertid en inskränkning i antalet
klasser sig verkställa. Efter frånräknande af do tre postkontor, Stockholms,
Göteborgs och Malmö, hvilka då förestodes och enligt kommitténs
åsikt fortfarande borde förestås af direktörer samt bilda eu särskild öfverklass,
hade kommittén trott, att, då provisionens olika belopp vid de

olika kontoren skulle verka utjämnande inom de särskilda klasserna, ett
antal af fyra klasser skulle vara tillräckligt, för att nödiga gradationer i
fråga om postmästares aflöningsförmåner skulle kunna vinnas.

Vid'' förutvarande förslag till klassificering af postkontoren hade det
i väsentlig mån varit storleken af uppbörden vid postkontoren, som fått
bestämma dessas plats inom klasserna. Kommittén hade dock ansett sig
böra tillse, om icke äfven andra synpunkter förefunnes, som kunde vara
af beskaffenhet att böra inverka på klassificeringen; och hade kommittén,
efter en undersökning därutinnan, trott sig i detta afseende böra taga
hänsyn till:

1) antalet afgångna bref, brefkort, korsband samt nummerexemplar
af abonnerade tidningar vid postkontoret;

2) antalet afgångna postsaksförsändelser, postförskottsförsändelser
samt postanvisningar vid postkontoret och underlydande poststationer;

3) antalet afgångna as,
kontoret ;

4) antalet afgångna rekommenderade försändelser och oassurerade
paket vid postkontoret;

5) postkontorets egen samt 33 1 /s procent af underlydande stationers
frankoteckensuppbörd;

6) influtna medel vid postkontoret och underlydande stationer (utom
förskottsmedel);

7) utgifna medel vid postkontoret (utom medelsleveranser);

8) afgångna assurerade försändelsers angifna värde vid postkontoret;

9) antalet underlydande personal vid postkontoret (med undantag af
landsvägspostiljoner å, linjer, som ej beröra kontoret); samt

10) antalet underlydande poststationsföreståndare, föreståndare för
ångbåtspostexpeditioner, landtbrefbärare, postförare och i punkt 9) ej upptagna
1 and svägspostilj oner.

Vid uppställande af dessa olika synpunkter hade kommittén dels
intagit samma ståndpunkt som generalpoststyrelsen i dess uti november
1898 framställda förslag till klassindelning, beträffande i hvad mån de
postkontoren underlydande poststationernas frankoteckensuppbörd borde
anses utgöra en mätare af vederbörande postkontors arbete och betydelse,
dels utgått från att storleken af underlydande poststationers rörelse borde
allenast i fråga om vissa grenar af posttrafiken tagas med i räkningen,
dels trott sig böra tillmäta vissa rörelsegrenar större vikt än andra vid
bedömandet af postkontorens betydelse inbördes, dels ock alldeles bortsett
från postkontorens postsparbanksrörelse, då nämligen det arbete, som med

denna vore förenadt, ej ansetts böra med postmedel i någon form
godtgöras.

Med tillämpning af de ofvan angifna grunderna för klassificeringen
skulle enligt kommitténs förslag, sedan öfverklassen frånskilts, komma att
hänföras till l:a klassen 16, till 2:a klassen 44, till 3:e klassen 65 och till
4:e klassen 75 postkontor. I sistnämnda antal hade inräknats 12 vakanta
postkontor, afsedda att af generalpoststyrelsen, med Kungl. Maj:t begifvande,
disponeras för orter, där själfva poströrelsens utveckling eller särskilda
omständigheter nödvändiggjorde inrättande af nya postkontor.

I skrifvelse den 15 maj 1902 uttalade riksdagen sin anslutning till 1902 års
de allmänna grunder, kommittén uppställt för postkontorens klassindelning, riksdag.
Emellertid ansåge riksdagen, att utan någon rubbning af dessa grunder
gränsen mellan 3:e och 4:e klassens postkontor kunde flyttas på det sätt,
att 15 af de minst betydande bland de kontor, som af kommittén hänförts
till 3:e klassen, i stället förlädes till 4:e klassen. I enlighet härmed
uppfördes i 1903 års stat 50 postkontor inom 3:e och 90 inom 4:e klassen.

Sedan med år 1906 ytterligare 10 postkontor af 4:e klassen uppförts
i staten, har antalet postkontor enligt staten utgjort tillhopa 213, nämligen:

3 postkontor bildande öfverklass,

16 » i l:a klassen,

44 » i 2:a »

50 » i 3:e » och

100 » i 4:e »

Jämte dessa själfständiga postkontor äro för närvarande 18 filialpostkontor
i verksamhet, nämligen 10 i Stockholm, 6 i Göteborg 1 i Falköping-Ranten
och 1 i Malmberget.

De grunder för postkontorens klassificering, som föreslogos af 1899 Kommissioårs
post- och telegraf kommitté och sedermera vunno tillämpning, synas nen.? liem_
kommissionen i allt väsentligt tillfredsställande. Vid de öfverläggningar ställan‘
som inom kommissionen förts rörande denna fråga, har det emellertid ^Usfindd-''
blifvit framhållet, att bland dessa grunder icke inrymdes någon plats för ningen.
antalet vid ett postkontor ankomna försändelser, ehuru det icke vore något
tvifvel om att i vissa fall de ankomna försändelserna — såsom postförskottsförsändelser
och postanvisningar — tillförde postkontoret lika mycket
eller till och med större arbete än de försändelser, som från postkontoret
afsändes.

2142/o7. Postverkets löneregleringskommission.

För att kunna fästa tillbörligt afseende vid denna faktor har
kommissionen, genom generalpoststyrelsens förmedling, från samtliga postkontor
i riket infordrat en del uppgifter äfven rörande ankomna försändelser
år 1906 samt med stöd af dessa uppgifter och den officiella poststatistiken
för samma år utarbetat förslag till en omklassificering af postkontoren,
hvarvid hänsyn tagits till följande faktorer:

1) antalet afgångna oassurerade portopliktiga försändelser samt
nummerexemplar af abonnerade tidningar vid postkontoret;

2) antalet afgångna oassurerade postsaksförsändelser, äfvensom postförskottsförsändelser
och postanvisningar vid postkontoret och underlydande
poststationer;

3) antalet afgångna rekommenderade försändelser ocli oassurerade
paket vid postkontoret;

4) antalet afgångna assurerade försändelser vid postkontoret;

5) afgångna assurerade försändelsers angifna värde vid postkontoret
;

6) antalet ankomna värdeförsändelser vid postkontoret;

7) antalet utbetalade postanvisningar vid postkontoret och underlydande
poststationer;

8) inbetalade postanvisnings- och prenumerationsmedel vid postkontoret
och underlydande poststationer;

9) utbetalade postanvisnings- och tidningsmedel vid postkontoret
och underlydande poststationer;

10) öfriga utgifna medel vid postkontoret (utom medelsleveranser);

11) postkontorets egen uppbörd för frankotecken och utgifvarekorsband,
underlydande poststationers in. fl. frankoteckensuppbörd äfvensom
influtna befordrings- m. fl. afgifter för tidningar och lösenuppbörd;

12) antalet underlydande personal vid postkontoret; samt

13) antalet underlydande poststations- och ångbåtspostexpeditionsföreståndare
samt landtb ref bärare och postförare.

I likhet med 1899 års kommitté har kommissionen funnit sig icke
böra fästa något afseende vid postkontorens postsparbanksrörelse, enär
äfven kommissionen ansett, att det arbete, som med denna rörelse är
förenadt, icke bör ersättas med postmedel.

Då det gällt att tillämpa ofvan angifna grunder, har emellertid
kommissionen befunnit sig på en väsentligt annan ståndpunkt än 1899
års kommitté. Under det att nämnda kommitté vid afgifvande af sitt
löneregleringsförslag beträffande postförvaltarne utgick därifrån, att uppbörds-
och frimärksprovisionen skulle såsom aflöningsform bibehållas samt
att de sportler, som dessförinnan tillfallit postförvaltarne, skulle, om än

efter i viss mån ändrade grunder, fortfarande till dem utgå, har förevarande
kommission, på sätt i en senare afdelning af detta betänkande
utvecklas, funnit sig böra framlägga ett löneregleringsförslag, som innebär
ett fastställande, för postförvaltarne liksom för öfriga posttjänstemän, af
alltigenom fixa aflöningsbelopp.

Vid ett bifall till kommissionens förslag bortfaller således det reglerande
inflytande, som de extra inkomsterna under hittillsvarande förhållanden
utöfvat på totalinkomsten för postförvaltare inom olika klasser,
och det har fördenskull synts kommissionen blifva nödvändigt att vid
genomförandet af den föreslagna löneregleringen i någon mån öka klassernas
antal.

I förhållande till 1899 års kommitté intager den nu församlade kommissionen
en afvikande ståndpunkt äfven därutinnan, att kommissionen
funnit sig böra hemställa, att den särställning i förvaltningshänseende,
som för närvarande intages af postkontoren i Stockholm, Göteborg och
Malmö, må för framtiden komma att upphöra. På sätt i det föregående
är berördt, anser nämligen kommissionen, att postdirektörsbefattningarna
i Stockholm, Göteborg och Malmö böra indragas, att hufvudpostkontoren
i dessa städer böra ställas under förvaltning af postmästare samt att därvarande
filialpostkontor böra ombildas till själfständiga postkontor, likaledes
under förvaltning af postmästare. I samband därmed böra äfven postkontoren
i Stockholm, Göteborg och Malmö inordnas under den allmänna
klassindelningen.

Med afseende å nu angifna förhållanden har kommissionen ansett
sig böra föreslå, att postkontoren i riket må från och med år 1909 fördelas
på 6 särskilda klasser, och har det synts kommissionen, som om
denna ökning i klassernas antal skulle kunna med minsta rubbning i nuvarande
förhållanden ske därigenom, att de nuvarande l:a och 2:a klasserna
uppdelas hvar och en på två grupper med benämning klass 1 A, 1 B, 2 A
och 2 B resp.

Såsom redan är berördt, uppfördes i 1903 års stat 12 nya postkontor,
och härtill kommo år 1906 ytterligare 10. De nytillkomna postkontoren
hafva emellertid endast efter hand trädt i verksamhet, i det att
under den första tiden några hållits vakanta för framtida behof.

I själfva verket måste den allt lifligare postutväxlingen i landet med
nödvändighet föranleda, att antalet postkontor tid efter annan ökas. Under
gångna tider har det växande behofvet af postanstalter i någon mån tillgodose^
genom inrättande af poststationer, men efter hand" har det visat

sig allt mera nödvändigt att på en del orter utbyta poststationer mot
postkontor.

Till jämförelse torde här nedan få lämnas en öfversikt rörande antalet
postkontor och poststationer, som varit i verksamhet under senast
förlupna femtonårsperiod.

År.	Postkontor.	Poststa- tioner.	Hela antalet	i Däraf 1 post- i kontor. % j
Själf- ständlga.	Filial- kontor.
1892 .......	186	10	1,950	2,146	9i
1893 .......	187	10	2,003	2,200	9-0
1894 .......	187	10	2,055	2,252	8-7
1895 .......	187	10	2,113	2,310	8-5
1896 .......	186	11	2,162	2,350	8-4
1897 .......	186	12	2,220	2,418	8-2
1898 .......	187	14	2,298	2,499	8-0
1899 ......	188	14	2,383	2,585	7-8
1900 .......	190	16	2,482	2,688	7-7
1901.......	191	17	2,556	2,764	7-5
1902 .......	191	17	2,628	2,836	7-8
1903 .......	195	18	2,679	2,892	7-4
1904 .......	196	19	2,742	2,957	7-3
1905 .......	201	19	2,783	3,003	7-3
1906 .......	208	18	2,858	3,084	7-3

Denna sammanställning ådagalägger, att under tiden före år 1903
proportionen mellan antalet postkontor och hela antalet fasta postanstalter
blifvit allt ogynnsammare, samt att den ökning i postkontorens antal, som började
år 1903, nätt och jämt varit tillräcklig för att förebygga en ytterligare
försämring i proportionen.

Kommissionen har under dessa förhållanden funnit tiden vara inne
för uppförande å stat af ytterligare ett antal postkontor. I detta afseende
har kommissionen i främsta rummet riktat sin uppmärksamhet därå, att
inom Malmö stad allenast ett enda postkontor är i verksamhet, och har det
synts kommissionen synnerligen angeläget, att inom en nära framtid ytterligare
tre postkontor där öppnas. Likaledes har kommissionen funnit

det vara af vikt, att posttrafiken i Norrköping och Uppsala tillgodoses
därigenom, att i hvar och en af dessa städer inrättas ytterligare ett postkontor,
jämte det redan befintliga. Äfven i Stockholm torde ett eller dela
nya postkontor böra inom kort öppnas, och vidare torde ett nytt postkontor
böra inrättas i Göteborg (Hisingstad). Bland öfriga orter, där
postkontor synas böra inom kort komma till stånd, torde här få nämnas
Frånö, Färjestaden, Kjefiinge, Korsnäs, Limhamn, Långsele, Oxelösund,
Rättvik, Saltsjöbaden, Skurup, Skutskär och Svedala.

Antalet af de själfständiga postkontor, som för närvarande (november
1907) åro i verksamhet eller inom kort skola öppnas, utgör 212, hvartill
komma 18 filialpostkontor. Samtliga postkontor af sistnämnda slag böra
enligt kommissionens åsikt ombildas till själfständiga kontor. Med afseende
härå och hvad i öfrigt blifvit anfördt om behofvet af nya postkontor
hemställer kommissionen, att i 1909 års stat må uppföras tillhopa
250 postkontor.

Vid tillämpning af de grunder för postkontorens klassindelning, som
i det föregående närmare angifvits, har kommissionen funnit, att till de
särskilda klasserna borde hänföras följande postkontor.

Klass 1 A: 9 postkontor, nämligen i Gäfle, Göteborg 1, Hälsingborg,
Malmö 1, Norrköping 1, Stockholm 1, Sundsvall, Uppsala 1 och Örebro.

Klass 1 B: 19 postkontor, nämligen i Borås, Falun, Halmstad, Härnösand,
Jönköping, Kalmar, Karlskrona, Karlstad, Kristianstad, Linköping
Lund, Stockholm 2 (Staden), Stockholm 4 (Högbergsgatan), Stockholm 5
(Linnégatan), Stockholm 6 (Odengatan), Stockholm 16 (Rödbodtorget), Västerås,
Växjö och Östersund.

Klass 2 A: 16 postkontor, nämligen i Eskilstuna, Göteborg 2 (Köpmansgatan),
Göteborg 3 (Vasagatan), Göteborg 7 (Järntorget), Hudiksvall,
Karlshamn, Kristinehamn, Landskrona, Luleå, Nyköping, Stockholm 3 (Malinskillnadsgatan),
Stockholm 7 (Riddaregatan), Uddevalla, Umeå, Visby och
Ystad. J

Klass 2 B: 29 postkontor, nämligen i Arvika, Boden, Bollnäs, Eksjö,
Enköping, Eslöf, Filipstad, Hessleholm, Katrineholm, Lidköping, Ljusdal,
Mariestad, Motala, Norrtälje, Nässjö, Oscarshamn, Sala, Skara, Skellefteå,
Sköfde, Sollefteå, Strömstad, Söderhamn, Södertälje, Trelleborg, Varber(T
Vänersborg, Västervik och Örnsköldsvik.

I\ lass 3: 76 postkontor, nämligen i Alfvesta, Alingsås, Arboga,
Bengtsfors, Borgholm, Borlänge, Charlottenberg, Cimbrishanm, Djursholm,
Elinhult, Engelholm, Falkenberg, Falköping, Falköping-Ranten, Finspong,
Flen, Gamleby, Gellivare, Gnesta, Göteborg 4 (Stigbergstorget), Hallsberg,

Postkontor
inom de
särskilda
klasserna.

Haparanda, Hedemora, Hvetlanda, Höganäs, Insjön, Jörn, Karlsborg, Kil,
Rinna, Kiruna, Klippan, Krokom, Köping, Laholm, Liljeholmen, Lindesberg,
Ljungby, Ludvika, Lycksele, Lysekil, Mellerud, Mjölby, Mora, Munkedal,
Nora, Nybro, Nyland, Ockelbo, Piteå, Ragunda, Ronneby, Seffle,
Smedjebacken, Stockholm 8 (Kungsholmen), Stockholm 15 (Blasieholmen),
Storvik, Strängnäs, Sundbyberg, Sunne, Säfsjö, Söderköping, Sölvesborg,
Tidaholm, Tomelilla, Tranås, 0 Trollhättan, Ulricehamn, Vara, Vernarno,
Vimmerby, Vingåker, Åmål, Ange, Äsele och Åstorp.

Klass 4: 101 postkontor, nämligen i Askersund, Avesta. Backe,
Båstad, Dalarö, Degerfors, Frövi, Gislaved, Grenna, Grythyttehed, Grängesberg,
Göteborg 5 (Getebergsängen), Göteborg 6 (Olskroken), Hedeviken,
Hemse, Herrljunga, Hjo, Hultsfred, Huskvarna, Högsby, Hörby, Höör,
Karlskoga, Kisa, Kopparberg, Krylbo, Rumla, Kungelf, Kungsbacka, Landeryd,
Laxå, Leksand, Lilla Edet, Limmared, Ljusne, Malmberget, Malmköping,
Malung, Mariefred, Markaryd, Marstrand, Moholm, Morjärv, Mölndal,
Mönsterås, Nederkalix, Norberg, Nordmaling, Orsa, Ousby, Råda, Sandviken,
Sjöbo, Skeninge, Stenstorp, Stenungsund, Stockholm 17 (xkdolf
Fredriks torg), Strömsund, Svalöf, Svanesund, Svenljunga, Säter, Tierp,
Torsby, Torshälla, Trosa, Töreboda, Va0dstena,o Valdenjarsvik, Vansbro,
Vaxholm, Vislanda, Vretstorp, Vännäs, Åhus, Ärjeng, Åtvidaberg, Odeshög,
öfvertorneå, öregrund och Östhammar, eller tillhopa 81 samt därjämte
20 vakanta postkontor, att efter hand i mån af behof disponeras.

Vid en jämförelse mellan den af kommissionen föreslagna klassindelningen
och den nu gällande befinnes,

att de postkontor, som enligt förslaget hänförts till klass 1 A, utgöras
af hufvudpostkontoren i Stockholm, Göteborg och Malmö samt 6
postkontor tillhörande den nuvarande l:a klassen,

att till den föreslagna klass 1 B förts 10 postkontor i den nuvarande
l:a klassen, 4 postkontor i den nuvarande 2:a klassen (Borås, Halmstad,
Härnösand oeh Västerås) samt 5 af de nuvarande filialpostkontoren i
Stockholm,

att till den föreslagna klass 2 A förts 11 postkontor i den nuvarande
2:a klassen samt af de nuvarande filialpostkontoren 2 i Stockholm
och 3 i Göteborg,

att till den föreslagna klass 2 B förts 24 postkontor i den nuvarande
2:a klassen och 5 postkontor i den nuvarande 3:e klassen (Boden, Lidköping,
Motala, Skellefteå och Strömstad),

att till den föreslagna 3:e klassen förts 5 postkontor i den nuvarande
2:a klassen (Falköping, Hallsberg, Haparanda, Köping och Lysekil), 44
postkontor i den nuvarande 3:e klassen, 23 postkontor i den nuvai-ande

4:e klassen samt af de nuvarande filialpostkontoren 2 i Stockholm och 1
i Göteborg äfvensom filialpostkontoret i Falköping-Ranten, samt

att till den föreslagna 4:e klassen förts postkontoret i Vännäs, som
förut tillhört 3:e klassen, 76 postkontor af den nuvarande 4:e klassen, och
af de nuvarande filialpostkontoren 2 i Göteborg och 1 i Stockholm äfvensom
filialpostkontoret i Malmberget.

I postverkets nu gällande utgiftsstater, sådana de förelagts riks- Postkontodagen,
hafva allenast direktörskontoren och postkontoren i de två högsta förande i
klasserna särskilt namngifvits med de orter, där de äro belägna, hvaremotstaten m- »«•
postkontoren i 3:e och 4:e klasserna angifvits endast till antalet. Mellan
sistnämnda båda klasser hafva för den skull omflyttningar kunnat ske
utan riksdagens* hörande, allenast med iakttagande däraf, att det fastställda
antalet postkontor inom hvardera klassen icke öfverskridits.

Det har icke kunnat undgå kommissionens uppmärksamhet, att en
ej oväsentlig förenkling i behandlingen af hithörande frågor skulle vinnas,
därest inom alla klasser postkontoren angåfves endast till antalet. Därigenom
skulle åstadkommas, att förflyttningar från en klass till en annan
kunde verkställas, utan att dessa frågor behöfde i något fall underställas
riksdagens pröfning. Och på det att organisationen må i detta afseende,
så vidt möjligt, ansluta sig till de växlande förhållandena, anser kommissionen
det vara angeläget, att dylika förflyttningar må kunna ske, så snart
behofvet sådant föranleder och omständigheterna i öfrigt det medgifva,
exempelvis vid ombyte af postförvaltare. Därjämte synes det kommissionen
vara att förorda, att en allmän omreglering af postkontorens klassindelning
kommer till utförande med bestämda, icke allt för långa mellantider,
hvarvid dock torde böra iakttagas, att nedflyttning af postkontor till lägre
klass icke verkställes förr än vid postförvaltares afgång.

I enlighet med denna uppfattning har kommissionen i sitt förslag
till utgiftsstater för år 1909 uppfört postkontoren inom samtliga klasser
allenast till antalet, hvarjämte kommissionen hemställer,

att allmän omreglering af postkontorens klassindelning
må verkställas nästa gång för år 1915 och därefter
hvart femte år.

Enligt § 53 i den för generalpoststyrelsen gällande instruktion må Kvinnliga
till postmästare af 3:e och 4:de klassen äfven kunna antagas myndig kvinna, vadare"
hvilken är ogift eller änka. Denna bestämmelse har emellertid, efter hvad
kommissionen inhämtat, endast undantagsvis kommit i tillämpning, i det
att under senare tider allenast ett själfständigt postkontor, nämligen det med

Historik.

telegrafanstalt förenade postkontoret i Ljusne, samt två filialpostkontor i
Göteborg förvaltas af kvinnliga föreståndare.

Den möjlighet att nå fram till postmästarebefattning, som sålunda
enligt instruktionens bestämmelser står kvinnlig posttjänsteman öppen, bör
enligt kommissionens åsikt oftare än hittills skett bringas till verklighet.
Visserligen synes det kommissionen, att åtminstone för närvarande det
endast i enstaka fall bör förekomma, att kvinna förordnas att förvalta så
maktpåliggande postkontor som dem, hvilka enligt kommissionens förslag
skulle tillhöra 3:e klassen, men däremot håller kommissionen före, att ett
ej ringa antal postkontor i den föreslagna 4:e klassen böra kunna anförtros
åt kvinnliga postförvaltare. Kommissionen vill i sådant afseende
nämna, bland de postkontor, som redan äro i verksamhet eller inom kort
skola öppnas, dem i Dalarö, Degerfors, Gislaved, Grenna, Göteborg 5, Högsby,
Kungelf, Ljusne, Malmköping, Mönsterås, Svenljunga, Säter, Torshälla,
Trosa, Vretstorp, Ahus, Öregrund och Östhammar, samt bland de af kommissionen
föreslagna nya postkontoren dem i Göteborg (Hisingstad), Norrköping
och Uppsala (Norrköping 2 och Uppsala 2), ett postkontor i
Malmö och ett i Stockholm (Stockholm 12) samt postkontoren i Limhamn
och Saltsjöbaden.

I sitt förslag till aflöningsreglemente har kommissionen, i enlighet
med sin ofvan uttalade uppfattning, utgått därifrån, att postkontor inom
såväl 3:e som 4:de klassen kunna komma att förvaltas af kvinnor.

b) Biträdande tjänstemän.

Enligt 1874 års normalstat voro såsom biträdande tjänstemän anställde
vid de fasta postanstalterna kontrollörer och kontor sskri f''vare samt
vid järnvägsposten kontrollörer och resepostexpeditörer. Med 1882 års ingång
sammanfördes kontorsskrifvarne och resepostexpeditörerna till en enda
grupp, benämnd postexpeditörer.

Då emellertid denna ordinarie personal ej varit tillräcklig att fylla
behofvet af tjänstemannabiträde vid postanstalterna, hafva därjämte sedan
längre tid tillbaka vid dessa anstalter tjänstgjort ett betydligt antal af
general poststyrelsen antagna extra biträden, hvilkas göromål närmast varit
att jämföra med postexpeditörs.

Beträffande antalet biträdande tjänstemän vid postverkets distriktsoch
lokalförvaltningar under tiden från och med år 1894 torde få hänvisas
till nedanstående sammanställning.

År.	Kon- trollörer.	Post- expedi- törer.	Extra biträden.	Summa.	Däraf extra biträden. %
1894 ..........	36	250	500	78G	63-6
1895 ..........	36	280	496	812	61-1
1896 ..........	36	280	543	859	63-2
1897 ..........	34	282	566	882	64-1
1898 ..........	34	357	568	959	59-2
1899 ..........	34	357	665	1,056	630
1900 ..........	34	500	619	1,153	53-7
1901..........	34	500	707	1,241	570
1902 ..........	34	500	736	1,270	58-0
1903 ..........	30	745	603	1,378	43-8
1904 ..........	29	746	652	1,427	457
1905 ..........	29	850	563	1,442	390
1906 ..........	29	850	584	1,463	399
1907 ..........	29	950	!) 520	1,499	34''7
1908 ..........	36	1,050	—	—	_ —

'') I november månad.

Hvad först kontrollörerna angår, torde böra erinras därom, att antalet
af dessa tjänstemän, som enligt 1902 års stat utgjorde 34, enligt hemställan
af 1899 års post- och telegraf kommitté blef i aflöningsstaten för
år 1903 nedsatt till 25. Då sålunda icke alla förutvarande kontrollörer
kunde öfverföras till den nya aflöningsstaten, måste ett antal af dessa
tjänstemän kvarstå å äldre stat. Under åren 1903 och 1904 var denna
fråga på det sätt ordnad, att ett mot de öfvertaliga kontrollörernas antal
svarande antal postexpeditörsbefattningar lämnades obesatta, och från och
med år 1905 hafva de öfvertaliga kontrollörerna varit uppförda å öfvergångsstat.
Med 1908 års ingång kommer antalet kontrollörer å aflöningsstat
att ökas med 7, af hvilka 5 äro afsedda för tjänstgöring vid distriktsförvaltningarna
och 2 för tjänstgöring vid Stockholms postkontor.

Bland de å stat uppförda postexpeditörerna ingår sedan år 1903 ett
antal förste postexpeditörer, hvilka tjänstgöra såsom postmästarnes närmaste
män vid postkontoren af l:a och 2:a klass. Från och med år 1905
utgör antalet af dessa förste postexpeditörer tillhopa 60, motsvarande antalet
postkontor inom nämnda klasser.

2442/o7. Postverkets löner egt er ing skommission. 11

Kommissionens
hemställan.

Af den ofvan meddelade sammanställningen rörande de biträdande
tjänstemännen under tiden från år 1894 finner man, att antalet kontrollörer
år 1908 är lika med antalet vid periodens början, men att postexpeditörernas
antal under samma period mer än fyrdubblats. Om man åter
ser på hela den biträdande tjänstemannapersonalen, ordinarie och extra,
visar det sig, att vid periodens slut antalet är ungefär dubbelt så stort
som vid dess början.

Vidare torde böra anmärkas, att ett antal postexpeditörer, räknadt
efter 1908 års förhållanden 15, tjänstgöra såsom föreståndare för vissa filialpostkontor
eller för afdelningar af postkontoren i Stockholm, Göteborg
och Malmö.

Genom inrättande af de nya förste postexpeditörsbefattningarna,
hvilka emellertid tillsättas endast på förordnande, har behofvet af biträdande
tjänstemän för arbetets ledning vid de större postkontoren endast i
ringa mån blifvit tillgodosedt. Särskildt har kommissionen funnit det vara
anmärkningsvärdt, att vid afdelningar och filialer af Stockholms, Göteborgs
och Malmö postkontor någon tjänsteman icke placerats såsom närmaste
biträde åt afdelningens eller filialkontorets föreståndare. Dessa föreståndare
hafva således för arbetets öfvervakande och ledande icke ens tillgång
till det biträde, som postmästaren vid ett l:a eller 2:a klassens postkontor
har i förste postexpeditörens person, och dock äro flera af ifrågavarande
afdelningar och filialer med afseende på rörelsens omfattning och personalens
storlek fullt jämförliga med eller mera betydande än till och med de största
postkontoren af l:a klassen. Olägenheterna af denna brist i den nuvarande
organisationen hafva ock vid flera tillfällen på ett påtagligt sätt gifvit sig
tillkänna, och hvad särskildt Stockholms postkontor angår, hafva upprepade
framställningar framkommit rörande förstärkning af den öfverordnade
personalen.

Kommissionen finner det vara oundgängligt, att vid de större postkontoren
den öfverordnade personalen erhåller en efter rörelsens omfattning
afpassad förstärkning. Liksom kommissionen genom sitt förslag beträffande
generalpoststyrelsen och distriktsförvaltningarna velat åstadkomma
en sådan organisation, att de tjänstemän, som bekläda de högsta chefsplatserna,
icke må genom nödvändigheten att handlägga oviktiga detaljer
hindras från att ägna tillräckligt med arbete och omsorg åt sin hufvudsakliga,
mera omfattande uppgift, anser kommissionen det vara af vikt,
att vid de större postkontoren må såsom postförvaltarnes närmaste män
ställas ett tillräckligt antal personer, som äga förutsättningar att på ett
verksamt sätt biträda postförvaltaren i arbetets ledning och öfvervakande.

Eu organisation, så inrättad att, såsom nu är fallet, uppsikten öfver en
större personal, uppgående till kanske ett hundratal personer eller därutöfver,
skall utöfvas af en eller två tjänstemän, torde icke kunna betecknas
såsom tillfredsställande, och det lärer med en dylik organisation
knappast vara att förvänta, vare sig att kontrollen öfver arbetet skall blifva
tillräckligt effektiv eller att i allmänhet en arbetseffekt skall uppnås, som
motsvarar rimliga anspråk.

I det föregående har kommissionen föreslagit, att de nuvarande filial- Förste
postkontoren i Stockholm och Göteborg skola ombildas till själfständiga kontrollorer
postkontor och att dessa postkontor, liksom de nuvarande hufvudpostkontoren
å nämnda orter och postkontoret i Malmö, skola ställas under förvaltning
af postmästare. Om än därigenom en viss förbättring i de ofvan
anmärkta missförhållandena, hvad angår Stockholms, Göteborgs och Malmö
postkontor, kommer att vinnas, finner kommissionen det emellertid vara
af nöden, med hänsyn till de postala förhållandena öfver hufvud i dessa
städer, att särskilda åtgärder vidtagas, på det att vid de tre största postkontoren
i riket, de blifvande postkontoren Stockholm 1, Göteborg 1 och
Malmö 1, vederbörande postförvaltare må erhålla tillräckligt väl kvalificerade
biträden vid arbetets ledning och öfvervakande. Kommissionen hemställer
i sådant syfte, att vid dessa tre postkontor må såsom postmästarnes
närmaste män anställas särskilda förste kontrollörer till ett antal af sammanlagdt
6, nämligen 3 vid Stockholm 1, 2 vid Göteborg 1 och 1 vid
Malmö 1. Af de tre förste kontrollörerna vid Stockholm 1 skulle en förestå
afdelningen för afgående brefposter, en afdelningen för ankommande
brefposter, med hvilken den nuvarande brefbärareexpeditionen skulle sammanslås,
och en tidningsexpeditionen; af de två förste kontrollörerna
vid Göteborg 1 skulle den ene tjänstgöra såsom föreståndare för afgående
afdelningen, med hvilken den nuvarande paketexpeditionen skulle förenas,
och den andre såsom föreståndare för ankommande afdelningen, sedan äfven
här brefbärareexpeditionen blifvit förenad med sistnämnda afdelning; och
vid Malmö 1 skulle förste kontrollören vara föreståndare för brefafdelningen.

Hvad därefter vidkommer nästa grupp af biträdande tjänstemän, Kontrolnämligen
kontrollörerna, äro af de å 1908 års aflöningsstat uppförda 32 lörertjänstemän
inom denna grupp 10 afsedda för distriktsförvaltningarna och
återstående 22 för postkontoren i Stockholm, Göteborg och Malmö. Kommissionen
finner det angeläget, att i 1909 års stat antalet kontrollörer så
ökas, att dylika tjänstemän må kunna placeras till tjänstgöring vid ett
flertal af de större postkontoren i riket, eller i allmänhet vid de post -

kontor, som enligt kommissionens förslag skulle tillhöra klass 1 A och 1 B.
Särskild! har kommissionen funnit det vara af vikt, att vid dessa postkontor
en kontrollör må kunna öfvertaga större delen af det arbete med redovisning
och dylikt, som för närvarande i främsta rummet åligger postförvaltaren.

I allmänhet torde allenast en enda kontrollör böra placeras vid hvart
och ett af postkontoren inom klass 1 A och 1 B. Hvad emellertid de största
postkontoren i Stockholm, Göteborg och Malmö beträffar, torde rörelsens
omfattning vid dessa postkontor påkalla anställandet af flera kontrollörer.

I sådant hänseende hemställer kommissionen, att vid Stockholm 1
må anställas 6 kontrollörer, af hvilka 1 skulle tjänstgöra hos postmästaren
(såsom redogörare), 1 å afdelningen för afgående brefposter, 2 å afdelningen
för ankommande brefposter, 1 såsom o föreståndare för paketexpeditionen
och 1 å tidningsexpeditionen. A Göteborg 1 torde erfordras
3 kontrollörer, nämligen 1 hos postmästaren (såsom redogörare),
1 å afgående afdelningen (föreståndare för paketexpeditionen) och 1
å ankommande afdelningen. Ä Malmö 1 torde äfven böra anställas
3 kontrollörer, nämligen 1 hos postmästaren (såsom redogörare), 1
såsom föreståndare för paketexpeditionen och 1 såsom föreståndare
för utrikes postanvisningsexpeditionen. Och slutligen torde å Stockholm
2 (Staden) böra likaledes anställas 3 kontrollörer, af hvilka eu
skulle tjänstgöra hos postmästaren (såsom redogörare) och de öfriga
två såsom föreståndare för resp. afgående och ankommande afdelningarna.

Ett af de till klass 1 B hörande postkontor, nämligen Stockholm 16
(Rödbodtorget), torde, såsom varande hufvudsakligen inlämningspostanstalt,
kunna af vederbörande postmästare förvaltas utan biträde af kontrollör;
vid hvart och ett af de öfriga, nu ej nämnda postkontoren inom klass 1 A
och 1 B, tillhopa 23, lärer däremot, såsom nyss är antydt, en kontrollör
böra anställas.

Med hänsyn till den högst betydande utländska paketutväxlingen
vid postkontoret i Trelleborg, som enligt kommissionens förslag skulle
hänföras till klass 2 B, finner sig kommissionen böra hemställa, att en
kontrollör må anställas äfven vid detta postkontor.

Enligt förestående beräkning skulle antalet kontrollörer vid postanstalterna
uppgå till sammanlagdt 39, och om härtill läggas de 11 kontrollörer,
som enligt kommissionens förslag skulle placeras vid distriktsförvaltningarna,
kommer således hela antalet kontrollörer å aflöningsstat att
utgöra 50.

Förste post- Såsom redan är nämndt, tillsättas de nuvarande förste postexpeditörs expeclitörer.

befattningarna allenast på förordnande. Kommissionen har i det före -

gående, vid afgifvande af förslag rörande omorganisation af generalpoststyrelsen
och distriktsförvaltningarna, redan uttalat sig om de olägenheter,
som i allmänhet äro förenade med tjänsters uppehållande på förordnande,
och dessa olägenheter synas kommissionen i lika hög grad göra sig gällande
beträffande förste postexpeditörsbefattningarna som i fråga om andra
tjänster. Den osäkra ställning, som förste postexpeditören under nuvarande
förhållanden intager, lärer icke kunna verka annat än menligt för
utöfvande af det förmanskap, som dock är förste postexpeditören ålagdt.
Kommissionen föranledes därför att hemställa, att det antal förste post•expeditörstjänster,
som finnes af behofvet påkalladt, må uppföras å ordinarie
stat.

Kommissionen har i det föregående uttalat sig för, att förvaltningen
af vissa bland de mindre postkontoren må för framtiden anförtros åt
kvinnor. I öfverensstämmelse härmed anser kommissionen, att äfven ett
antal förste postexpeditörsbefattningar, å hvilka tjänstgöringen är af beskaffenhet
att kunna på ett tillfredsställande sätt bestridas af kvinnor, böra
afses för kvinnliga innehafvare.

I likhet med hvad hittills varit fallet, torde förste postexpeditörer
böra anställas å samtliga postkontor af l:a och 2:a klass (klass 1 A, 1 B,
2 A och 2 B), och anser sig kommissionen därjämte böra hemställa, att
dylika befattningshafvare må placeras till tjänstgöring äfven vid några
postkontor inom den föreslagna 3:e klassen.

Det blir generalpoststyrelsens-sak att utfärda erforderliga föreskrifter
beträffande förste postexpeditörens åligganden vid den nya organisationens
genomförande. Kommissionen vill här endast framhålla, att vid postkontor,
där kontrollör ej är anställd, det arbete med redovisning och dylikt,
som å de större postkontoren skulle ombesörjas af kontrollören, torde böra
i främsta rummet åläggas förste postexpeditören.

Efter inhämtande af erforderliga upplysningar har kommissionen
kommit till det resultat, att å 1909 års stat böra för tjänstgöring vid
postanstalterna afses tillhopa 160 förste postexpeditörer, hvaraf 135 manliga
och 25 kvinnliga. Om härtill, enligt hvad kommissionen i det föregående
föreslagit, läggas 18 förste postexpeditörer i generalpoststyrelsen
och 12 förste postexpeditörer vid distriktsförvaltningarna, samtliga manliga,
kommer hela antalet befattningshafvare inom denna grupp att utgöra
190, hvaraf 165 manliga och 25 kvinnliga.

Huruledes kommissionen tänkt sig nyssnämnda 160 förste postexpeditörers
placering till tjänstgöring vid olika postanstalter, framgår af
nedanstående öfversikt, i hvilken till jämförelse upptagits äfven antalet
förste kontrollörer och kontrollörer.

Post expeditörer.

Postkontor.	Förste kontrol- lörer.	Hontrol-	Förste postexpeditörer.
lörer.	Manliga.	Kvinn- liga.
Klass 1 A:
Stockholm 1.........	3	6	10	3
Göteborg 1..........	2	3	7	2
Malmö 1...........	1	3	6	1
Gäfle............	—	1	3	—
Hälsingborg.........	—	1	3	—
Norrköping 1 ........	—	1	4	1
Sundsvall . . . .......	—	1	2	—
Uppsala 1..........	—	1	3	—
Örebro ............ Klass 1 B:	•	1	3
Stockholm 2.........	—	3	5	1
> 4.........	—	1	2	1
» 5.........	—	1	2	1
» 6.........	—	1	2	1
> 16.........	—	—	2	-
Öfriga 14 postkontor..... Klass 2 A:	—	14	14	14
16 postkontor (samtliga)....	—	—	32	—
Klass 2 B:
Trelleborg..........	—	1	1	—
Öfriga 28 postkontor.....	—	—	28	—
Klass 3:
6 postkontor, ej särskildt angifna	—	—	6	—
Summa	G	39	135	25

Beträffande slutligen postexpeditörerna, har redan här ofvan anmärkts,
att antalet af dessa tjänstemän under den senare tiden högst väsentligt
ökats. Antalet postexpeditörer, som enligt 1894 års stat utgjorde allenast
250, upptogs nämligen i staten för år 1908 till 1,050 och har således
under denna period mer än fyrdubblats. I själfva verket torde denna
ökning hafva varit i hög grad påkallad af poströrelsens utveckling och af
behofvet att bereda ökad möjlighet till befordran för postverkets talrika
extra ordinarie tjänstemannapersonal.

Enligt hvad den öfversikt, som här förut meddelats rörande antalet
biträdande tjänstemän vid distrikts- och lokalförvaltningarna, gifver vid
handen, utgjordes nämligen denna personal år 1894 till icke mindre än

63''6 % af extra biträden, antagna af generalpoststyrelsen. Genom den
successiva ökningen i antalet ordinarie postexpeditörer har denna proportion
i väsentlig mån förbättrats, men ännu i november månad 1907 ingå,
enligt hvad nyssnämnda öfversikt utvisar, dylika extra biträden med ej
mindre än 34‘t % i hela den ifrågavarande personalen.

I sammanhang med uppförande å stat af nya postexpeditörsbefattningar
har äfven frågan om den extra tjänstemannapersonalens ställning
och befordringsmöjligheter varit föremål för statsmakternas uppmärksamhet

Med förmälan att postverkets distriktschefer vid öfverläggningar i
detta ärende såsom sin mening uttalat, att i hvarje års stat borde Upptagas
så många nya. postexpeditörstjänster, som vore nödvändiga, för att
i regel ett. extra biträde skulle kunna efter vid pass 6 års tjänstgöring
befordras till ordinarie postexpeditör, hade nämligen generalpoststyrelsen
i skrifvelse den 20 november 1905, med förslag till postverkets stater för
år 1907, för sin del förklarat, att denna mening syntes styrelsen hafva
goda skäl för sig, och i öfverensstämmelse därmed föreslagit uppförande i
1907 års stat af 100 nya postexpeditörsbefattningar. Detta förslag blef af
Kungl. Maj:t upptaget i statsverkspropositionen till 1906 års riksdag och
vann äfven riksdagens bifall. I skrifvelse den 23 maj 1906 förklarade
riksdagen — under erinran att förslaget afsåge beredande af möjlighet
för de extra, biträdena att efter vid pass sex års tjänstgörinovinna
befordran till ordinarie postexpeditörer — att riksdagen, med afseende
därå och då posttrafiken alltjämt syntes vara stadd i kraftig utveckling,
funnit förslaget böra godkännas.

Denna norm, att befordran till ordinarie postexpeditör bör i regel
ernås efter vid pass 6 års tjänstgöring, vann äfven tillämpning vid uppgörande
al 1908 års stat, då antalet ordinarie postexpeditörer ökades med
ytterligare 100.

Kommissionen anser det innebära en oegentlighet, att den biträdande
tjänstemannapersonalen vid distrikts- och lokalförvaltningarna till så stor
del, som förr varit händelsen, utgjorts af extra ordinarie tjänstemän, och
kommissionen finner intet att erinra mot principen därom, att antalet postexpeditörsbefattningar
bör efter hand så ökas, att ett extra biträde må
kunna ^ efter vissa års tjänstgöring befordras till ordinarie postexpeditör.
Men då i fråga om postbetjäntpersonalen den grundsatsen vunnit Kungl.
Maj:ts och riksdagens godkännande, att tjänstetiden såsom extra postbetjänt
bör. begränsas till 4 år, finner sig kommissionen böra förorda, att antalet
ordinarie postexpeditörstjänster för framtiden så tillmätes, att befordran
till dylik befattning må i regel kunna af extra biträde vinnas efter en
tjänstetid af vid pass 5 år. Beräkningar hafva verkställts rörande det

Jämförelse
mellan antalet
nuvarande
och föreslagna

tjänstemän.

Inledning.

antal postexpeditörsbefattningar, som för tillämpning af denna grundsats
må böra uppföras å 1909 års stat, och har af dessa beräkningar framgått,
att detta antal bör bestämmas till 945, däri inräknadt 29 postexpeditörer
i generalpoststyrelsen och 24 vid distriktsförvaltningarna. Antalet postexpeditörer
vid postanstalterna skulle sålunda komma att utgöra 892.

Af ofvan nämnda 945 postexpeditörsbefattningar böra 735 afses för
män och 210 för kvinnor.

Till jämförelse torde här nedan få meddelas en sammanställning
rörande antalet å aflöningsstat uppförda tjänstemän vid distrikts- och
lokalförvaltningarna år 1908 och enligt kommissionens förslag.

Personal år 1908.

3 postdirektörer
5 postinspektörer
210 postmästare

32 kontrollörer
15 postexpeditörer (afdelningsföreståndare) 60

förste postexpeditörer
975 postexpeditörer

Summa 1,300.

Personal år 1909

(enligt kommissionens förslag).

6 distriktschefer

250 postmästare
11 öfverkontrollörer
6 förste kontrollörer
50 kontrollörer

172 förste postexpeditörer
916 postexpeditörer

rama 1,411.

Såsom förut är angifvet, har det varit en af kommissionens hufvudsynpunkter,
att intet arbete bör utföras af högre kvalificerad personal, än
arbetets beskaffenhet föranleder. Kommissionen har därför ansett sig böra,
i sammanhang med frågan om den ordinarie tjänstemannapersonalens ökning,
uttala önskvärdheten af att i all den utsträckning, sådant finnes lämpligen
kunna ske, åt postbetjänte må anförtros sådant arbete, som tillförene ålegat
tjänstemän. Omfattande åtgärder i denna riktning hafva visserligen under
de senare åren vidtagits, men kommissionen finner det vara af stor vikt,
att detta spörsmål äfven framdeles må röna nödig uppmärksamhet.

c) Aflöningar.

I post- och telegrafkommitténs betänkande af den 31 oktober 1901,
del 1, sid. 73 o. f., lämnas en utförlig redogörelse beträffande aflöningsförhållandena
för postanstalternas tjänstemän under tiden från den s. k.

normalstatens trädande i kraft med ingången af år 1874. Under hänvisning
till denna redogörelse torde här få vidare erinras därom, att nu gällande
lönereglering för nämnda personal är i allt hufvudsakligt grundad
på post- och telegrafkommitténs i nyssnämnda betänkande framlagda förslag,
som, med några mindre modifikationer, vann Kungl. Maj:ts och riksdagens
bifall samt från och med år 1903 trädde i tillämpning.

Enligt de för år 1908 fastställda utgiftsstater utgår till postanstalternas Nu gällande

tjänstemän följande fasta aflöning

i 1	Lön.	Tjänst-Igöringspen-ningar (= i garanterad minimi-pro vision.)	\| Summa.
A) Aflöningsstat.	Er.	Kr.	Kr.
2 postdirektörer, en i Stockholm och en i Göteborg, hvardera........	3,500	2,000	5,500
1 postdirektör i Malmö .....	3,200	2,000	5.200
16 postmästare af l:a klassen, hvardera . .	3,200	1,500	4,700
\| 44 » ■> 2:a > »	2,600	1,000	3,600
i)0 » > 3:e > >	2,200	800	3,000
100 > > 4:e > >	2,000	600	2,600
j 32 kontrollörer, hvardera ....	2,200	1,000	3,200
; 400 postcxpedUörer af l:a lönegraden, hvardera	1,725	775	2,500
\| 400 > » 2:a > >	1,500	700	2,200
125 > » 3:c » >	1,250	500	1,750
125 » > 4:o > >	1,050	450	1.500
B) Ofvergångrsstat.
1 kontrollör af l:a lönegraden......	2,700	900	3,600
1 > > 2:a > ......	2,250	750	3,000
2 kontrollörer af 3:e > . hvardera . .	1,800	600	2.400

aflönings bestäm melser.

Efter 5 år kan lönen höjas
med 500 kr. och efter 10
år med ytterligare 500kr,

Efter 5 år kan aflöningen
höjas med 400 kr. och!
efter 10 år med ytter-!
ligare 400 kr.; skolan-j
de s/i af ålderstilläggen
räknas till lönen och 1/i \
anses såsom tjänstgöringspenningar.

[Efter 5 år kan lönen höjas
!■ med 400 kr. och efter 10
I år med ytterligare 400 kr. j

Efter 5 år kan lönen höjas!
med 300 kr. och efter 10!
år med ytterligare 300 krJ

Efter 5 år kan lönen höjas!
> med 150 kr. och efter 10!
år med ytterligare 150 kr.!

Dessutom ålderstillägg åt
400 kr., hvaraf 300 kr
tillhöra lönen och lOOj
kr. tjänstgöringspennin !
garna.

V 07. Postverkets löner egt tving skam mis slån

Ålderstillägg.

Beträffande rätt till ålderstillägg är genom § 3 i aflöningsreglementet
för tjänstemän och betjänte vid postverket den 6 juni 1902, sådan nämnda
paragraf lyder enligt kung], kungörelsen den 28 juni 1907, stadgadt,

att, i fråga om rätt till förhöjning i a,doningen efter viss tids fortsatt
innehafvande af tjänst, tjänstemännen skola anses tillhöra följande fem
grupper, nämligen:

första gruppen: postdirektörer;
andra gruppen: postmästare af l:a klassen;
tredje gruppen: postmästare af 2:a klassen;
fjärde gruppen: kontrollörer och postmästare af 3:e klassen;
femte gruppen: postmästare af 4:e klassen och postexpeditörer;
att tidpunkten, då tjänsteman kan komma i åtnjutande af första förhöjningen,
skall inträda fem år, och tidpunkten, då häri kan komma i åtnjutande
af andra förhöjningen, tio år, sedan han tillträdt innehafvande
tjänst eller tjänst, tillhörande samma eller närmaste grupp;

att tjänsteman, som före 1902 års utgång tillträdt tjänst af ifrågavarande
slag, skall, beträffande rätt till förhöjning i adöningen efter nyssnämnda
tidpunkt, anses hafva vid detta tillträde inträdt i den aflöningsgrupp,
som befattningen från 1903 års början tillhör;

att postmästare af 4:e klass enligt 1902 års stat, hvilka varda hänförda
till lägre klass än den 2:a enligt 1903 års stat, samt kontrollörer
må, därest de tillträdt sina tjänster före 1902 års utgång och i föreskrifven
ordning inträdt å 1903 års stat, äga att, beträffande rätt till förhöjning i
adöningen vid befordran jämväl till postillastarbefattning inom aflöningsgrupp
utöfver den närmast högre, räkna sig till godo tjänstgöring efter
anställning såsom postmästare af 4:e klass enligt den äldre staten eller
såsom kontrollör;

att för öfrig!, hvad hvar och en af de omförmälda adöningsförhöjningarna
angår, skall iakttagas: att tjänsteman under mera än fyra femtedelar
af den tjänstetid, som erfordras för att vinna dylik förhöjning, med
godt vitsord bestridt sin egen eller, på grund af förordnande, annan statens
tjänst, dock att härvid icke må föras honom till last den tid han åtnjutit
semester, samt att den högre aflöningen ej får tillträdas förr än vid början
af kalenderåret näst efter det, hvarunder den stadgade tjänsteåldern blifvit
uppnådd; börande löntagare därvid tillgodoräknas den tid, som före den
nya afiöningsstatens trädande i kraft förflutit från hans tillträde till befattningen,
vare sig på grund af fullmakt eller konstitutorial; samt

att likväl tjänsteman, som då han intjänat stadgad tid för erhållande
af aflöningsförhöjning, redan uppnått den lefnads- och tjänsteålder, som
berättigar honom till hel pension, icke må samma förhöjning tillträda.

Postförvaltare äfvensom förste postexpeditörer vid postkontor af l:a
och 2:a klass äga utom sin fasta aflöning uppbära uppbörds-och frimärksprovision.
. De hufvudsakliga bestämmelserna angående provisionen återfinnas
i aflöningsreglementet § 2, så lydande:

»Uppbörds- och fri märksprovision utgår vid postkontoren å influtna
postafgifter och försålda frankotecken med:

10 procent af uppbörd, som ej för år öfverstiger 6,000 kronor,

5 procent af den del af uppbörden, som öfverstiger 6,000 men ei

10,000 kronor, och J

1 procent af den del af uppbörden, som öfverstiger 10,000 kronor,
under iakttagande härvid,

dels att i omförmälda uppbörds- och frimärksprovision icke ingår
den provision, som enligt gällande bestämmelser tillfaller underlydande
poststationers och ångbåtspostexpeditioners föreståndare, antagna särskilda
frankoteckensförsäljare eller allmänheten vid partiköp,

dels ock att postkontors provision för de vid underlydande poststationer
och ångbåtspostexpeditioner försålda frankotecken alltid skall utgå
med allenast 1 procent.

Den ^ provision, som sålunda utgår vid postkontoren, skall vid postkontor
åt 3:e och 4:e klass tillfalla postmästaren ensam, vid postkontor af
l:a och 2:a klass delas mellan postmästaren och den närmast under honom
å kontoret anställde postexpeditör på det sätt, att en fjärdedel af provisionen,
för år räknadt, skall tillkomma denne postexpeditör, men återstoden
tillfalla postmästaren, samt vid Stockholms, Göteborgs och Malmö postkontor
delas mellan postdirektören och de vid vederbörande postkontor
anställde kontrollörer och andra afdelnings- eller filialkontorsföreståndare
på det sätt, att i Stockholm sju åttondedelar, i Göteborg sju tiondedelar
och i Malmö sju tolftedelar af provisionen för år skola tillfalla kontrollörer
och andra afdelnings- eller filialkontorsföreståndare att dem emellan å
hvarje ort fördelas enligt de närmare bestämmelser, som af Kungl. Maj:t.
efter generalpoststyrelsens hörande, meddelas, hvaremot återstoden af
provisionen skall tillkomma vederbörande postdirektör ensam.

Med tillämpning af nu gifna, beräkningsgrunder må dock icke provisionsbeloppet
för år räknadt understiga:
för postdirektör 2,000 kronor,
för postmästare af l:a klass 1,500 kronor,
för postmästare af 2:a klass 1,000 kronor,
för postmästare af 3:e klass 800 kronor och
för postmästare af 4:e klass 600 kronor;

Provision

hvadan af postmedlen må, utöfver ofvan angifna procentbelopp, utgå
hvad som till äfventyra erfordras för att fylla denna minimiprovision till
postförvaltare.

Minimiprovisionen för postförvaltare betraktas såsom tjänstgönngspenningar.
»

För andra provisionsberättigade tjänstemän än postförvaltare är något
minimibelopp beträffande provisionen icke stadgadt; till dessa tjänstemän
utgå tjänstgöringspenningar och provision vid sidan af och oberoende af
hvarandra.

Felräknings- Felräkning spenningar tillkomma jämlikt § 11 i aflöningsreglementet,

penningar gå(jan (}enm g lyder enligt kungl. kungörelsen den 22 juni 1906, följande
vid distrikts- och lokalförvaltningarna anställda tjänstemän, nämligen den
såsom kassör hos postdirektör eller vid postinspektionskontor tjänstgörande
kontrollör eller postexpeditör med 300 kronor samt de tjänstemän och af
generalpoststyrelsen antagna extra biträden, som å postkontoren i regelbunden
tjänstefördelning betjäna allmänheten samt därvid emottaga eller
utlämna kontanta medel, med 120 kronor till dem hvar vid postkontoren
i Stockholm, Göteborg och Malmö äfvensom vid postkontor af l:a och 2:a
klass samt med 60 kronor till dem hvar vid postkontor af 3.e och 4.e
klass, allt för år räknadt.

Traktamente» Tjänsteman vid ambulanta postanstalter äga vidare, under vissa

m ra villkor, tillgodonjuta särskilda traktamenten äfvensom liärbärgesersättning,
i hvilka hänseenden är genom kungl. bref den 12 december 1902 förordnadt,

att tjänsteman vid postverket, som på grund af tjänstgöring a järnvägs-
eller ångbåtslinje är enligt gällande tidtabell från sin stationsort
frånvarande längre tid än lyra men ej öfver sju timmar för hvarje resa
eller — därest två eller flera resor fullgöras under dygnet — under
samma dygn, må tillgodonjuta ett traktamente, för hvarje dag af året, af

femtio öre; _ .

att, därest dylik bortovaro öfverstiger sju timmar, sådan tjänsteman
äger uppbära ett traktamente, för hvarje dag af året, af en krona;

att till tjänsteman, som gör tjänst å ångbåtslinje mellan Sverige och
annat land, må, där sådant pröfvas skäligt, utbetalas, utöfver det traktamente,
som på grund af ofvanberörda bestämmelser kan honom tillgodokomma,
ett tilläggstraktamente af högst två kronor iör hvarje dag af året;

att traktamente och tilläggstraktamente, hvarom här ofvan förmärs,
skall utgå till den. som verkligen tjänstgör, vare sig å egen befattning
eller såsom vikarie för annan, till följd hvaraf det skall frånträdas vid
tjänstledighet och semester; samt

att tjänsteman, som gör tjänst å järnvägslinje, må, där sådant pröfvas
skäligt, tilldelas ersättning med högst en krona 50 öre för hvarje särskild
gång härbärge å öfverliggningsort för honom erfordrats och af postverket
anordnad öfverliggningslokal icke funnits att tillgå.

Utöfver den traktamentsersättning, hvarom i nyssberörda kungl. bref
förmärs, må vidare, enligt kungl. bref den 13 april 1905, till tjänsteman,
som tjänstgör å järnvägs- eller ångbåtslinje och som därvid, på grund af
vederbörligt åläggande, fullgör resetur utöfver de i den för honom fastställda
regelbundna tjänstgöring ingående turer, utbetalas ett tilläggstraktainente
af högst, två kronor för hvarje dygn, sådan utsträckt tjänstgöring
ägt rum.

På sätt i det följande närmare utvecklas, äga vidare postförvaltare Sport) ur
och eu del andra tjänstemän att direkt från den trafikerande allmänheten
uppbära vissa sportler äfvensom att, enligt särskilda regler, åtnjuta ersättning
för bestyr med postsparbanksrörelsen.

För åren 1901 och 1902 utgick till tjänstemän och betjänte vid Fråga om
postverkets distrikts- och lokalförvaltningar dyrtidstillägg, enligt allmänna dyrtidstillregler,
med 10 procent å den kontanta aflöningen, dock icke i något fall
med högre belopp än 500 kronor.

I fråga om dyrtidstillägg anförde post- och telegrafkommittén i sitt
ofta åberopade betänkande den 31 oktober 1901, att kommittén vid uppgörande
åt sitt förslag till aflöning för tjänstemän och betjänte vid postverket
ansett sig böra lämna å sido de tillfälliga aflöningsförbättringar,
som på grund af 1901 års riksdags beslut tillkommit denna personal i
form af dyrtidstillägg, hvadan kommittén afsett, att, om och i den man
sådant dyrtidstillägg komme att beredas andra statstjänare, äfven postpersonalen,
när de af kommittén föreslagna aflöningsbelopp tillämpades,
borde af dyrtidstillägg komma i åtnjutande. Mot detta uttalande anfördes
emellertid reservation af eu bland kommitténs ledamöter.

öfver kommitténs förslag, såvidt det angick postverket, afgaf generalpoststyrelsen
den 7 december 1901 underdånigt utlåtande och föreslog därvid,
under åberopande af eu annan vid kommitténs betänkande fogad reservation,
en förhöjning med 200 kronor i den af kommittén ifrågasatta begynnelselönen
för hvarje postmästare. Beträffande dyrtidstillägg ansåg sig
styrelsen så mycket hellre böra ställa sig på den af kommittén intagna

ståndpunkt, som do föreslagna aflöningarna, äfven med de af general”
poststyrelsen förordade förhöjningar, icke tilltagits högre, än att de kunde
betraktas såsom normalbelopp, aipassade utan hänsyn till dyr tid.

Den af generalpoststyrelsen ifrågasatta förhöjning af postmästarnes
begynnelseaflöning vann riksdagens godkännande, hvaremot riksdagen inse
biträdde den af kommittén och generalpoststyrelsen uttalade uppfattning
rörande dyrtidstillägg. I skrifvelse den 15 maj 1902 anförde riksdagen
därom hufvudsakligen följande.

En verklig lönereglering hade blifvit föreslagen och af riksdagen
beslutad beträffande samtliga till postverkets lokalförvaltningar hörande
tjänstemän och bet j än te. Postdirektörerna och åtskilliga postmästare hade
visserligen fått sina löneförmåner bestämda till något lägre belopp, än som
under de senaste åren till dem utgått, men en afgjord förbättring hade
dock vidtagits såväl i fråga om dessa tjänstemäns fasta aflöning som beträffande
deras pensionsförhållanden. Därtill koinme, att enligt riksdagens
beslut samtliga postmästares begynnelselöner blifvit sätta 200 kronor högie,
än kommittén föreslagit, och det kunde sålunda med fog påstås, att dessa
tjänstemän blifvit genom löneregleringen väl tillgodosedda. Och genom denna
lönereglering torde, enligt hvad riksdagen vidare anförde, för postkontiollörsgraden
aflöningarna. och än mera pensionerna i det hela fa anses blifva
förbättrade, hvarjämte hvad postexpeditörerna beträffade aflöningen i första
graden, hvilken hvarje manlig postexpeditör, som förhållit sig väl i tjänsten,
kunde antagas under sin tjänstetid uppnå, blifvit afsevärdt förhöjd, begynnelselönen
i andra graden likaledes höjd och pensionsvillkoien föi
samtliga pensionsberättigade expeditörer förbättrade. Slutligen syntes böi a
framhållas, hurusom genom tillkomsten af föreslagna nya tjänster förbättrade
befordringsmöjligheter blifvit beredda.

Riksdagen, som funne det uppenbart, att, då ny lönereglering företoges,
aflöningarna borde så bestämmas, att de utan några ytterligare tillskott
från statsverkets sida blefve med afseende såväl å tjänsteinnehafvarnes
åligganden och tjänsteställning som a de vid tiden för löneregleiingen
rådande prisförhållandena tillräckliga, hade vid uppgörandet af. ifrågavarande
lönestater utgått från denna uppfattning och hade till följd däraf
beträffande personalen vid postverkets lokalförvaltningar, för hvilken fullständig
lönereglering beslutits, icke kunnat dela den mening, som innefattades
i kommitténs ofvan omförmäla uttalande.

På grund af denna riksdagens uppfattning har något dyrtidstillägg
icke utgått till ifrågavarande personal för tiden från och med 1903 års
början.

I ofvauberörda utlåtande den 7 december 1901 framhöll generalpoststyrelsen,
bland annat, att de af post- och telegrafkommittén föreslagna
aflöningsförinånerna för postmästare skulle i allmänhet komma att icke
oväsentligt understiga de inkomster, postmästarne då kunde af sin tjänst
påräkna, samt att äfven med de af generalpoststyrelsen i samma utlåtande
förordade förhöjda lönebelopp — indika sedermera blefvo af Kungl. Maj:t
och riksdagen fastställda — ett ganska stort antal postmästare skulle erhålla
lägre aflöning, än de för det dåvarande åtnjöte; hvadan det synts generalpoststyrelsen
med göda skäl kunna ifrågasättas, om icke lämpligt vore att
i någon form, såsom genom personliga tilläggsarfvoden eller på annat sätt,
lämna tillfällig ersättning åt de postmästare, som genom öfvergång till
den nya lönestaten komme att lida minskning i sina inkomster. Uti en
ä »Posttjänstemännens förenings» vägnar till Kungl. Maj:t aflämnad skrift
hade också framställning gjorts om tilldelande åt dåvarande postmästare
af dylika aflöningstillägg. Då emellertid den knappa tid, som generalpoststyrelsen
för nämnda utlåtandes afgifvande haft till sitt förfogande,
icke medgifvit åvägabringandet af tillförlitlig utredning angående de kostnader,
som en sådan anordning skulle komma att medföra, hade styrelsen
ansett sig förhindrad att i antydda hänseende då framlägga något förslag.

Emellertid frainkommo inom kort åtskilliga klagomål öfver minskade
afiöningsförmåner i följd af den med år 1903 genomförda löneregleringen,
och i underdånig skrifvelse den 28 november 1903, med förslag till stater
för postverket för är 1905, fann sig generalpoststyrelsen böra hemställa
om ett särskildt anslag för att genom personliga aflöningstillägg bereda
godtgörelse åt de tjänstemän och betjänte vid postverket, som genom löneregleringen
och dyrtidstilläggets upphörande fått vidkännas minskning i
sina förut innehafda afiöningsförmåner.

Generalpoststyrelsen anförde i sin nämnda skrifvelse, att styrelsen
ansett det vara af stor vikt att erhålla visshet, om och i hvad mån de
anförda klagomålen öfver minskade afiöningsförmåner kunde vara befogade,
och för den skull låtit genom sitt statistiska kontor verkställa utredning i
sådant hänseende beträffande en hvar vid 1903 års ingång i tjänst varande
postmästare, kontrollör, postexpeditör och postbetjänt. Resultatet af nämnda
utredning, genom hvilken afsetts att åstadkomma jämförelser mellan bemälda
postfunktionärers löneförmåner under år 1902, inberäknadt då utgående
dyrtid stil lägg, samt deras löneförmåner under år 1903, då löneregleringen
trädt i tillämpning, förelåge i form af vissa jämförande tablåer,
jämte en däröfver upprättad sammanfattning. En öfversikt af detta resultat,
hvad angår tjänstemanna personalen, lämnas här nedan.

Fråga om
personligt
aflöningstillägg.

	Ökning.	Mins	Aning.
Antal.	Antal.	Belopp i medeltal, kronor.
Postmästare af l:a klassen...............	2	12	737
> » 2:a > ...............	7	31	301
» y 3:e > ...............	29	18	217
> > 4:e > ...............	15	54	179
Kontrollörer......................	13	13	287
Postexpeditörer af l:a lönegraden vid postkontor af 1—4
klasserna (utom förste postexpeditörer)........	31	23	88
Postexpeditörer af 2:a lönegraden:
vid postkontor af 1—4 klasserna...........	36	19	127
» direktörskontoren................	19	9	45
Postexpeditörer af 3:e lönegraden:			-
vid postkontor af 1—4 klasserna..........	1	18	170
> direktörskontoren................	1	17	103
Postexpeditörer af 4:e lönegraden:
vid postkontor af 1—4 klasserna...........	—	24	154
> direktörskontoren................	—	12	70

Dessa förhållanden hade generalpoststyrelsen funnit vara så pass
beaktansvärda, att styrelsen ansett det som sin plikt att i sammanhang
med statförslaget för Kungl. Maj:t framlägga desamma, på det att rättelse
i en eller annan form måtte kunna snarast åvägabringas.

Generalpoststyrelsen anförde i detta sammanhang, att från »Posttjänstemännens
förening» och »Sveriges postbetjänteförening» till styrelsen
inkommit särskilda framställningar därom, att hyresbidrag måtte tillerkännas
en del af postverkets personal. Emellertid ansåge general poststyrelsen frågan
om beredande af hyresbidrag åt statens tjänstemän och betjänte såsom
en stadigvarande löneförmån vara af så omfattande betydelse, att densamma
icke lämpligen syntes böra enbart för ett statens verk upptagas till behandling.
Icke heller ett hela postpersonalen omfattande dyrtidstillägg
hade generalpoststyrelsen ansett sig kunna i nu förevarande fall ifrågasätta
för att i ofvanberörda hänseende åstadkomma rättelse, enär af den gjorda
utredningen framgått, att för ett stort antal tjänstemän och betjänte den
skedda löneregleringen medfört icke oväsentlig förbättring uti de löneförmåner,
som före regleringen af dem åtnjutits äfven med inberäkning af

da utgående dyrtidstillägg. Under sådana förhållanden syntes den lämpligaste
utvägen vara att genom personliga aflöningstillägg bereda godtgörelse
åt de tjänstemän och betjänte vid postverket, som genom löneregleringen
och dyrtidstilläggens upphörande faktiskt fått vidkännas minskning
uti de aflöningsförmåner, som de en gång åtnjutit och hvilka sannerligen
icke varit för drygt tillmätta; och fog för en sådan godtgörelse
föret linnés så mycket mera, som de högt uppdrifva lefnadskostnader, hvilka
på sin tid föranledt dyrtidstilläggens beviljande, icke allenast icke nedgått
utan till och med, åtminstone hvad anginge hyreskostnaderna i de större
städerna, ej obetydligt stigit. Visserligen hade för de bestå tjänstemännen
pensionsvillkoren väsentligen förbättrats genom den skedda löneregleringen,
men denna omständighet syntes styrelsen icke i förevarande hänseende
kunna tillmätas så särdeles stor betydelse, då ingen säkerhet förefunnes,
att pensionerna någonsin komme att af tjänsteinnehafvarne i fråga tillgodonjutas,
och dessa i allt fall under tiden komme att lida eu bestämd
minskning i sina löneinkomster.

Äfven vid föregående tillfällen hade ersättning af sådan beskaffenhet
som den nu ifrågasatta medgifvits. Generalpoststyrelsen erinrade i sådant
afseende, att vid 1899 års riksdag personliga aflöningstillägg medgifvits
vissa postbetjänte samt att, såsom ock här nedan omnämnes, vid 1900
års riksdag godtgörelse för minskad uppbörds- och frimärksprovision tillerkänts
en del tjänstemän.

De af generalpoststyrelsen nu ifrågasatta personliga aflöningstillägg
skulle, enligt hvad styrelsen tänkt sig, för tiden från och med år 1903
och tills vidare utgå till de postmästare, kontrollörer, postexpeditörer och
postbetjänte, hvilka före samma års ingång tillträdt sina befattningar och
som lidit sådan inkomstminskning, hvarom här ofvan förmäldes, samt med
belopp motsvarande för en hvar af dem skillnaden emellan, å ena sidan,
hans samtliga aflöningsförmåner under år 1902, inberäknadt då utgående
dyrtidstillägg och eventuellt ålderstillägg, som skulle hafva intjänats med
1903 års ingång, om äldre staten då ännu varit gällande, samt å andra
sidan, hans samtliga aflöningsförmåner under det år, från och med 1903,
för hvilket aflöningstillägget skulle utgå.

Vid bestämmandet af beloppen af dessa aflöningstillägg syntes
emellertid sådana omständigheter kunna inträffa, som gjorde det önskvärd!,
att vissa grunder för aflöningstilläggens beräkning blefve fastställda; och
ansåge styrelsen, att sådana grunder lämpligast borde af Kungl. Maj:t, på
styrelsens förslag, fastställas.

Det syntes generalpoststyrelsen erforderligt, vid bifall till styrelsens
förslag, att å aflöningsstaten för ändamålet uppfördes ett särskild! anslag,

“442 07. Postverkets löneregleringskommission. 13

Ijyrtidstillläqg
ånyo
ifrågasätt.

hvars belopp för det är förevarande statförslag afsåge, eller år 1905, syntes
böra sättas till 100,000 kronor. För åren 19Ö3 och 1904 kunde aflöningstilläggen
i fråga, enligt styrelsens förmenande, utgå af postverkets öfverskottsmedel.
Gifvet vore att det för ändamålet erforderliga anslagsbeloppet
år efter år komrne att minskas såväl genom befordringar och afgång bland
tjänstemän och betjänte samt intjänade ytterligare ålderstillägg som äfven
i följd af stigande uppbördsprovision för därtill berättigade tjänstemän.

Ifrågavarande förslag, i hvad detsamma afsåg åren 1903 och 1904,
upptogs i statsverkspropositionen till 1904 års riksdag, men blef i hufvudsaklig
del af riksdagen afslaget. I skrifvelse den 20 maj 1904 åberopade
nämligen riksdagen, att 1902 års riksdag vid uppgörandet af de nya lönestaterna
för postverket utgått från den uppfattningen, att aflöningarna
borde så bestämmas, att de utan några ytterligare tillskott från statsverkets
sida blefve med afseende såväl å tjänsteinnehafvarnes åligganden och tjänsteställning
som å de vid tiden för löneregleringen rådande prisförhållanden
tillräckliga, och framhöll vidare, att det, utom i vissa undantagsfall, för de
ifrågavarande tjänstemännen stått öppet att kvarstå på den äldre aflöningsstaten,
samt att till följd af den hastigt fortgående stegringen i postverkets
uppbörd och därmed också i eu stor mängd posttjänstemäns inkomster
den minskning i inkomst, som för vissa tjänstemän inträdt vid ingången
af år 1903, måste antagas åtminstone i många fall vara snart öfvergående.

Ett förslag om dyrtidstillägg för år 1906 till de ordinarie tjänstemän
och betjänte vid postverkets distrikts- och lokalförvaltningar, hvilkas aflöningsförmåner
af statstjänst för nämnda år icke öfverstege 3,000 kronor,
framlades af generalpoststyrelsen i underdånig skrifvelse den 20 november
1905. Denna framställning hade, efter hvad styrelsen meddelade, föranledts
af eu utaf postbetjänteföreningen till styrelsen ingifven skrift, däri
föreningen hemställde om åtgärder, för att post be tjänte måtte komma i
åtnjutande af ett med vissa procent af all kontant aflöning belöpande
hyresbidrag. För eu omreglering i sådant syfte ansåg emellertid styrelsen
några utsikter för det dåvarande icke förefinnas; och efter uttalandet af
1902 års riksdag och utgången af framställningen till riksdagen år 1904
skulle styrelsen icke tillåtit sig att komma med hemställan ens om tillfällig
löneförbättring, såvida ej styrelsen funnit detta vara, såvidt styrelsen
kunde se, oundgängligen nödvändigt ej blott för postbetjänte utan ock,
såsom posttjänstemän flerfaldiga gånger framhållit och postverkets distriktschefer,
Indika hörts öfver postbetjänteföreningens framställning, erinrat,
jämväl för posttjänstemän. Styrelsen ansåge det vara sin plikt mot funktionärerna
vid det styrelsen anförtrodda verk att tillse, att dessa flink -

tionärer koinme i åtnjutande af aflöning, som kunde anses nödvändig i
förhållande till rådande lefnadskostnader.

Redan för flera år sedan hade styrelsen uttalat den uppfattning, att
de aflöningsförmåner för postpersonalen, som sedermera blifvit vid 1902
års riksdag beslutade, ej vore högre tillmätta, än att under dåvarande
lefnadskostnader dyrtidstillägg fortfarande borde utgå. Visserligen vore
styrelsen icke i besittning af nog omfattande eget statistiskt material för
att, hvad postpersonalen anginge, kunna detaljeradt visa förhållandet mellan
lefnadskostnaderna då och år 1905, utan finge hänföra sig till de statistiska
utredningar, som eljest blifvit verkställda, men styrelsen kunde åberopa eu
hvars egen erfarenhet om, att den dyra tiden fortfore i fråga om såväl
bostadshyror som lifsmedelspris och att de förändringar, som kunde hafva
inträda i regel ingalunda vore förändringar till det bättre.

Det kunde således ej förnekas, att lefnadskostnaderna under de senaste
åren stegrats i sådan grad, att till postpersonalen utgående aflöning dåraera*
icke kunde anses afpassad efter rådande lefnadsförhållanden. Men äfven
om för de relativt bättre aflönade den dyra tiden minskade värdet af aflöningen,
ägde likväl dessa en ekonomisk spänstighet, som gjorde, att de
icke i samma mån berördes af en afknappning som de, hvilkas inkomst
från början varit afpassad för lifvets nödtorft. För dessa senare, de lägst
aflönade, uppkomma under dyr tid svårigheter att erhålla en anständig

bär«iuno\

o O

Styrelsen hade därför ansett sig böra påkalla statsmakternas bistånd
för lindrande i någon mån af de existenssvårigheter, som genom rådande
dyr tid uppstått för postverkets lägst aflönade funktionärer, samtliga betjänte
och en del tjänstemän. En dylik lindring syntes kunna lämpligast
åstadkommas genom att dyrtidstillägg tillerkändes bemälda funktionärer.
Gränsen uppåt för de tjänstemän, som skulle komma i åtnjutande af ett
dylikt aflöningstillägg, syntes — med hänsyn därtill att för tjänstemännen
vid postverkets distrikts- och lokalförvaltningar så nyligen verkställts eu
lönereglering, hvarigenom för eu del aflöningen i viss mån förbättrats och
för samtliga åstadkommits gynnsammare pensionsförhållanden — böra sättas
lägre än hvad som ägt rum beträffande under år 1905 utgående dyrtidstillägg
i allmänhet. Styrelsen hade därför trott, att från åtnjutande af dä
ifrågasatta dyrtidstillägg borde undantagas de tjänstemän, hvilkas aflöningsförmåner
af statstjänst uppginge till högre belopp än 3,000 kronor.

Med tillämpning i öfrigt af gällande grunder för beräknande af dyrtidstillägg
skulle i regel, utom ordinarie postbetjänte, följande tjänstemannagrupper
komma i åtnjutande af dyrtidstillägg, nämligen samtliga
postexpeditörer i 4:e, 3:e och 2:a lönegraderna samt de postexpeditörer i

100

l:a lönegraden, som antingen uppbure begynnelseaflöning eller intjänat
första ålderstillägget och ej vore anställda såsom förste postexpeditörer.
Kostnaden för beredande enligt de föreslagna grunderna af dyrtidstillägg
åt nämnda tjänstemän och betjänte beräknades uppgå till, i rundt tal,

320,000 kronor, hvaraf omkring 150,000 kronor till tjänstemän.

1 anförande till statsrådsprotokollet den 13 januari 1906 yttrade
föredragande departementschefen, bland annat, att det knappast kunde bestridas,
att, frånsedt postexpeditörerna af första klassen, öfriga i postverkets
tjänst anställda tjänstemän af samma grad samt betjänte icke fått
sina löneförmåner i någon betydande mån förbättrade genom 1902 års
lönereglering, ehuruväl deras ställning i andra afseenden blef förmånligare.

Departementschefen erinrade vidare därom, att dyrtidstillägg för eu
de! tjänstemän och betjänte inom statsdepartementen och underlydande
verk beslöts första gången vid 1901 års riksdag och sedan, om än efter
-förändrade grunder, alltjämt utgått. Postverkets tjänstemän och betjänte
hade således vid genomförandet af den nya, första gången år 1903 tilllämpade
regleringen redan under två år uppburit dyrtidstillägg. Det vore
visserligen sant, att ifrågavarande förmån vore beroende på ett under hvarje
år efter förnyad pröfning af Kungl. Maj:t och riksdagen fattadt beslut,
men då den under en så lång följd af år utgått, innebure det
icke något förvånansvärdt, om postverkets tjänstemän, när de jämförde
sina dåvarande löneförhållanden med dem, som enligt äldre stat åtnjutits,
därvid jämväl toge förlusten af dyrtidstillägget i betraktande; och toges
hänsyn därtill, förminskades än ytterligare för ifrågavarande tjänstemän
och betjänte förmånen af den skedda löneregleringen. Kungl. Ma j ds framställning
vid 1904 års riksdag vittnade äfven om, att denna lönereglering
för åtskilliga af postpersonalen, icke minst de lägst afiönade bland dem,
medfört minskade löneförmåner.

Efter en erinran om riksdagens uttalande år 1902 i fråga om dyrtidstillägg
till postverkets personal anförde vidare departementschefen, att
det utan tvifvel hade varit mindre lämpligt att pa en och samma gång
genomföra ny lönereglering och samtidigt bevilja den af regleringen berörda
tjänstepersonalen särskild! lönetillägg. Men då riksdagen gjorde
detta uttalande, kunde riksdagen svårligen förutse, att de stegrade utgifterna
för lefnadskostnaderna, hvaraf trycket då under någon tid gjort sig gällande,
skulle icke blott fortfara, utan äfven allt ytterligare växa i den
grad som sedermera skett. Men då så blifvit förhållandet — och till
bevis därom åberopade departementschefen, utom hvad den dagliga erfarenheten
gåfve vid handen, särskild! den utredning, som förebragts i ett
samma dag inför Kungl. Maj:t föredraget ärende om särskildt lönetillägg

101

åt den lägre aflönade järnvägsbetjäningen — syntes icke riksdagens åberopade
uttalande kunna längre äga samma giltighet och styrka som förut.
\ synnerhet under de omkring två år, som förflutit, sedan frågan om lönetillägg
för viss postpersonal senast var föremål för riksdagens pröfning,
både lefnadskostnaderna så afsevärdt stegrats, att särskild! för postbetjänto,
men jämväl för de lägre posttjänstemännen, svårigheter otvifvelaktigt förelåge
att med de tillmätta lönerna kunna bestrida nödtorftiga lefnadsbehof.
Då postpersonalen icke åtnjöte förmånen af fri bostad, hade de under
senare åren alltmer uppskrufvade hyrorna äfven gjort deras belägenhet
svårare. Det vore väl ock antagligt, att, därest lönereglering för postverkets
stater förestode, lönerna skulle, särskild! för postbetjäningen
och lägre tjänstemän, komma att sättas högre än år 1902 blef fallet; och vid
sådant förhållande syntes ej heller längre fullgiltiga skäl kunna åberopas,
hvarför den år 1902 under delvis andra förhållanden beslutade löneregleringen
skulle ställa sig hindrande i vägen, för att posttjänstepersonalen
k om me i åtnjutande af dyrtidstillägg, därest sådan förmån tilldelades andra
statstjänare.

På dessa grunder och då af den redogörelse, som i statsrådsprotokollet
lämnats, syntes framgå, att den lägre postpersonalens löner genom
1902 års lönereglering icke blifvit i samma grad förbättrade som en del
andra tjänstemäns, Indika i följd af under senare åren verkställda löneregleringar
uteslutits från förmånen af dyrtidstillägg, hade departementschefen
icke ansett sig böra afvisa generalpoststyrelsens hemställan om beredande
åt rätt till dyrtidstillägg jämväl åt den i postverkets tjänst anställda
personalen. Det förefölle departementschefen äfven, som om styrelsen
på ett klokt sått begränsat rätten till åtnjutande af denna förmån.
De posttjänstemän, hvilkas årliga aflöningsförmåner öfverstege 3,000 kronor,
både i allmänhet vid meranämnda lönereglering blifvit tämligen väl tillgodosedda.
Enahanda vore väl i viss mån förhållandet med förste postexpeditörer,
men att alldeles utesluta dessa tjänstemän från det föreslagna
dyrtidstillägget, hvilket, på grund af ofvan angifna förhållanden, kunde
hafva visst fog för sig, syntes dock vara olämpligt särskilt med hänsyn
därtill, att den inbördes ordningen mellan lönerna i de olika klasser, hvari
postexpeditörerna voro indelade, därigenom på ett synnerligen betänkligt
sått rubbades. Pa sätt styrelsen anmärkt, skulle emellertid icke samtliga
postexpeditörer i första klassen erhålla dyrtidstillägg. Enligt närmare af
styrelsen inhämtade meddelanden afsåge styrelsens framställning endast
180 tjänstemän af ifrågavarande grad. Då hela antalet postexpeditörer i
första klassen utgjorde 340, vore det således endast något mer än hälften,
som komine i åtnjutande af dyrtidstillägg.

102

Den framställning i detta ärende, som förelädes 1906 års riksdag,
vann icke riksdagens bifall. Äfven om. yttrade riksdagen i skrifvelse
den 27 maj 1906, den lägre postpersonalens löner genom den af 1902 års
riksdag beslutade löneregleringen icke blifvit förbättrade i samma grad
som en del andra tjänstemäns, hvilka i följd af under senare åren verkställda
löneregleringar uteslutits från förmånen af dyrtidstillägg, syntes
dock med fog kunna framhållas, att tjänstemän och betjänte vid postverkets
distrikts- och lokalförvaltningar genom samma lönereglering på
annat sätt beredts afsevärda fördelar i ekonomiskt afseende. Genom tillkomsten
af ett betydande antal nya ordinarie beställningar inom nu ifrågavarande
grader, nämligen 250 postexpeditörstjänster och 200 vaktbetjäntbefattningar,
hvilka i båda fallen till allra största delen uppfördes i de
högsta lönegraderna, erhöllo såväl postexpeditörer som vaktbetjänte bättre
befordringsmöjligheter än förut. Antalet dylika beställningar hade jämväl
senare ökats i betydande mån, nämligen dels vid 1904 års riksdag med
100 postexpeditörstjänster och 150 vaktbetjäntbefattningar, dels ock vid
1906 års riksdag med 100 nya ordinarie befattningar af det förra slaget
och 200 af det senare. I fråga särskildt om postexpeditörerna, förbättrades
vid 1902 års lönereglering jämväl deras pensionsförhållanden därigenom,
att en del af deras löneförmåner, som förut utgjordes af provision, vid
regleringen tillädes lönen och sålunda öfvade inflytande på pensionens belopp.
I betraktande af de obestridliga fördelar, som 1902 års lönereglering
vid postverket sålunda medfört för ifrågavarande tjänstemän och betjänte
vid distrikts- och lokalförvaltningarna, hade det synts riksdagen icke föreligga
giltiga skäl att, framför öfriga statens tjänstemän och betjänte, som
under de senare åren fått sina löner reglerade, bereda nyssnämnda kategorier
ytterligare fördel i form af dyrtidstillägg.

Nytt förslag 1 skrifvelse den 29 november 1906. med förslag till stater för post 0mtntägglS"

verket för år 1908, hemställde generalpoststyrelsen om höjning af de till
postbetjänte utgående afiöningsbeloppen. En sådan höjning ansåge generalpoststyrelsen
vara oundgängligen nödvändig i följd af de stegrade lefnadskostnaderna.
Men olägenheterna af stegringen i lefnadskostnader gjorde
sig kännbara icke blott för postbetjänte utan äfven för tjänstemännen.
Det hade för den skull varit önskligt, att i detta sammanhang framlagts
förslag till löneförbättring jämväl för de tjänstemän, för hvilka de dyra
tiderna inverkade mest ofördelaktigt i ekonomiskt hänseende. Med framläggande
af ett dylikt förslag ansåge sig generalpoststyrelsen emellertid
böra uppskjuta, och angaf såsom orsak därtill, att uti en till generalpoststyrelsen
ingifven framställning styrelsen för posttjänstemännens förening

103

anfört, att inom föreningen tillsatts en kommitté med uppdrag att utarbeta
förslag till ny lönestat för tjänstemannapersonalen vid postverkets
distrikts- och lokalförvaltningar, och kunde denna kommitté först under
år 1907 väntas blifva färdig med sitt arbete.

Med anledning af särskilda framställningar från dels styrelsen för posttjänstemännens
förening, dels Stockholms sektion af samma förening, dels
Sveriges postbetjäntförening, framlade emellertid generalpoststyrelsen ? skrifvelse
den 6 december 1906 ånyo förslag om dyrtidstillägg åt ordinarie tjänsteman
och betjänte vid postverkets distrikts- och lokalförvaltningar. Hvad
anginge dyrtidstilläggens belopp i allmänhet och särskildt huruvida, såsom
från såväl tjänstemän som betjänte ifrågasatts, beloppen borde vara högre
fur de i hufvudstaden anställda, hade generalpoststyrelsen icke ansett sig
höra göra något uttalande, enär styrelsen föreställt sig att, därest Kungh
Mnj:t komme att föreslå dyrtidstillägg för poststaten, beloppen och villkoren
för deras erhållande komme att ställas likartade med hvad för motsvarande
grupper af statstjänare kunde varda föreslaget,
i I anförande till statsrådsprotokollet den 12 januari 1907 yttrade
föredragande departementschefen, som funnit de för postbetjänte gällande
aflöningsförmåner knappt tillmätta i förhållande till rådande iefnadsomkostnader
och därför ansett sig höra tillstyrka en fullständig omreglering af
deras löneförhållanden, att jämväl hvad anginge vissa af de vid postverket
anställda tjänstemännen syntes böra tagas under öfvervägande, huruvida
deras löner kunde anses lämpligen afpassade. Men på samma gång kunde
departementschefen ej finna den principen riktig, att en lönereglering, som
vore omedelbart förestående, skulle tillämpas så att säga i förskott,‘därest
förhållandena icke vore sådana, att de med nödvändighet kräfde eu sådan
åtgärd. Detta syntes här icke kunna sägas vara fallet, då icke mer än
fyra år förflutit sedan den senaste löneregleringen. På grund häraf och
i betraktande af de utaf riksdagen vid särskilda tillfällen uttalade åsikter
i frågor af förevarande beskaffenhet hade departementschefen icke ansett
sig böra tillstyrka vidtagande af någon åtgärd i anledning af generalpoststyrelsens
ifrågavarande hemställan.

^f ^en föregående historiken framgår, att den lönereglering för Behof vet af
distrikts- och lokalförvaltningarnas tjänstemän, som på grundvalen af post- neregl*■''

och telegrafkommitténs förslag genomfördes med ingången af år 1903, Hn*''
redan från början blef väsentligt rubbad därigenom, att den förutsättning,

104

hvarpå kommitténs förslag hvilade, eller att det under åren 1901 och 1902
till ifrågavarande tjänstemannapersonal utgående dyrtidstillägg skulle
komma att fortfarande beviljas densamma, icke vann riksdagens godkännande.
Efter hvad som inhämtas af den till 1904 års riksdag gjorda
framställning angående personliga aflöningstillägg till viss personal vid
postverket, ledde ock den ifrågavarande löneregleringen, i samband med
dyrtidstilläggets bortfallande, därhän, att ett ej ringa antal tjänstemän vid
distrikts- och lokalförvaltningarna, äfven bland de lägst aflönade, fingo
sina aflöningsförmåner väsentligt förminskade. Om än vid denna lönereglering
distrikts- och lokalförvaltningarnas tjänstemän genom ökade befordringsmöjligheter
och förbättrade pensionsförhållanden vunno vissa fördelar,
så bör dock härvid erinras, att den ökning i antalet ordinarie
tjänster, som under de senare åren medgifvits, så godt som uteslutande
afsett postexpeditörsgraden samt att till följd däraf förhållandet mellan
antalet befordrade och obefordrade ordinarie tjänstemän i betydande mån
försämrats. Och sedan riksdagen innevarande år beslutat, i samband med
ökade pensionsafgifter, pensionsålderns höjande för manliga tjänstemän till
67 år, har därigenom den fördel i pensionshänseende, som vid 1903 års lönereglering
var afscdd, blifvit väsentligt reducerad. Med anledning häraf och
då de framställningar, som vid olika tillfällen framkommit i syfte att genom
dyrtids- eller aflöningstillägg bereda denna personal särskild godtgörelse, icke
ledt till resultat, torde frågan numera hafva kommit i ett sådant läge, att
nödvändigheten bjuder att tillse, att genom eu effektiv lönereglering må
kunna tillförsäkras personalen eu anständig bärgning, på samma gång som
ett med nutida uppfattning mera förenligt aflöningssystem än det nuvarande
bringas i tillämpning. Kommissionen finner detta vara så mycket mera
angeläget, som vid innevarande års riksdag dels genomgripande löneregle*
ringar beslutits beträffande, bland andra, personalen vid statens öfriga
kommunikationsverk, järnvågarna och telegrafen, dels ock för betjänte vid
postverkets distrikts- och lokalförvaltningar fastställts en utefter hela linjen
förhöjd löneskala, att tillämpas från nästkommande års ingång.

Genom dessa löneregleringar torde dét, såsom redan i det föregående
är antyd t, från statsmakternas sida vara erkändt, att lefnadskostnadernas
stegring och den höjda lefnadsnivån inom landet med
nödvändighet betinga en allmän revision af gällande bestämmelser
rörande aflöningarna till statens tjänare och att dessa aflöningar böra så
tillmätas, att åt statstjänsten må kunna, i konkurrensen med den enskilda
företagsamheten, förvärfvas en personal, som på ett tillfredsställande sätt
motsvarar de allt mera ökade anspråk, hvilka i sammanhang med samhällslifvets
utveckling måste ställas på densamma.

105

Behofvet af en lönereglering för tjänstemännen vid postverkets
distrikts- och lokalförvaltningar har med styrka framhållits i den skrifvelse
från posttjänstemännens förening den 18 juni 1907, hvari förslag
framlagts till ny aflöningsstat för denna personal. Föreningen anför däri,
bland annat, att om man utan öfverdrift kunde påstå, att 1903 års aflöningsstat
för postverket icke ens till en början förmådde att i stort sedt
skingra posttjänstemännens ekonomiska bekymmer, måste hvarje opartisk
domare jämväl medgifva, att under de fyra år, som gått, sedan lönestaten
trädde i kraft, den allmänna ekonomiska utvecklingen i hög grad försämrat
posttjänstemännens ekonomiska ställning. Tvärt emot att, som man väl år
1903 ännu hoppades, nedgå, hade lefnadskostnaderna sedan dess ytterligare
stegrats, och dessa stegringar drabbade i synnerhet de lägre statstjänarne
med deras begränsade inkomster.

Föreningens förslag utgår från en tämligen vidtgående omorganisation
åt distrikts- och. lokalförvaltningarna och hvilar i öfrig! på den förutsättningen,
att provisionen skall borttagas för samtliga biträdande tjänstemän
vid postkontoren samt bibehållas endast för postförvaltarne. I afseende å
den fasta aflöningen ansluter sig föreningen i hufvudsak till det s. k.
Tenowska systemet och hemställer vidare om särskilt dyrortstillägg å de
platser, där lefnadskostnaderna äro högst.

Då kommissionen nu öfvergår till att framlägga förslag rörande
aflöningsreglering för postanstalternas tjänstemän, har kommissionen ansett
sig böra till en början taga i öfvervägande, huruvida de aflöningsförmåner,
som utöfver den å stat uppförda aflöningen för närvarande tillkomma vissa
grupper af tjänstemän i form af uppbörds- och frimärksprovision samt
andra extra inkomster (sportler), böra fortfarande utgå, efter nuvarande
eller förändrade grunder, eller huruvida dessa aflöningsförmåner böra helt
och hållet afskaffas.

Hvad då först angår provisionsfrågan, tillåter sig kommissionen erinra
därom, att provisionen såsom allmän och afsevärd förmån för tjänstemän
vid postverket räknar sitt upphof från senare delen af 1850-talet. Dessförinnan
hade endast till vissa tjänstemän utgått provision å paketuppbörden.
, hvartill äfven hänfördes inkomsterna af personbefordringen med
postverkets åkdon. I sammanhang med förslag till allmän löneförbättring
från och med år 1858 hemställde emellertid generalpoststyrelsen, under
åberopande af förhållandena vid tullverket, att postförvaltare, kontrollörer
och kontorsskrifvare matte tilldelas provision äfven å brefp ostupp börden,

2442/o7. Postverkets löneregleringsJcommission. 44

Provision.

Historik.

106

och denna hemställan vann Kung! Majrts bifall. Sedan med ingången af
juli månad 1855 frimärken införts i poströrelsen, medgafs äfven provision
å de belopp, som inflöto genom frimärkenas försäljning.

Vid början af år 1873, då generalpoststyrelsen afgaf sitt förslag till
normalstat för postverket, utgick sålunda vid postverket en kombinerad
uppbörds- och frimärksprovision. Sedan bestämmelse utfärdats därom, att
afgifterna för alla bref, paket m. fl. försändelser skulle redovisas med frimärken,
innebar denna provision en utgift för postverket, motsvarande för
brefpost, i olika fall, 4 eller 3 procent af uppbörden, hvaraf 2 procent frimärksprovision
och 2 resp. 1 procent uppbördsprovision, samt för paketpost
12 eller 7 procent af uppbörden, hvaraf 2 procent frimärkspro vision och
10 resp. 5 procent uppbördsprovision.

Provisionens I tullverket, efter hvars föredöme postverket infört provision såsom

•^tullverket aflöningssystem, indrogs provisionen med 1868 års utgång. Såsom anled1
V ning till denna åtgärd åberopades bland annat, att personalen sökte leda
trafiken till sin egen ort från andra platser, hvarigenom kronan förlorade
och personalen beredde sig orättmätig vinning. Rörelsens växling gjorde
ock systemet opraktiskt. Den provision (uppbördsandel), som under det
tidsmoment, då "den till siffran bestämdes, gaf ett lämpligt och fullkomligt
behöflig! belopp, kunde genom rörelsens tillväxt på platsen bereda tjänstemannen
en sådan tillökning i inkomst, som ingalunda af hans befattning
rättfärdigades, och bragte i några fall inkomsten upp till högre belopp, än
som för skälig aflöning varit afsedt, eller vållades honom genom trafikens
aftagande eu sådan minskning, att hans inkomst blefve allt för knapp.
Vidare stode den godtgörelse provisionen lämnade ofta icke i riktigt förhållande
till tjänstegöromålens trägenhet.

Normalstat I sitt den 28 januari 1873 afgifna förslag till normalstat för postverket

yerketPl874 följde generalpoststyrelsen icke den förebild, som tullverkets nya stat
VBrm. m. ’ lämnade, utan upptog fortfarande provisionen såsom afiöningsform. . Det
hufvudsakliga motiv, som styrelsen härför anförde, innehålles i följande
uttalande: »Om det måste anses i hög grad önskligt, att postpersonalens
eget intresse manar densamma att, äfven utöfver hvad pliktkänslan krafvel*,
tillhandagå allmänheten på ett sätt, som är ägnadt att verka till postinrättningens
anlitande i allt vidsträcktare mån, så lärer också intet tvifvel
finnas om det lämpliga däruti, att någon del af posttjänstemännens inkomster
göres beroende af den större eller mindre trafik, som vid de särskilda
postanstalterna förekommer, utom det att med billigheten öfverensstämvner,
att af ökade göromål äfven en i viss grad ökad inkomst kan
påräknas.» Vidare åberopades att inom de flesta andra postverk någon del
af aflöningen utginge i procent af postverkens inkomster.

107

I enlighet med generalpoststyrelsens hemställan bibehölls provisionen;
dock skulle densamma, jämlikt kung! bref den 6 juni 1873, utgå efter
en, i förhållande till styrelsens förslag, nedsatt tariff, nämligen med 4
procent å belopp till och med 15,000 kronor och med 2 procent å Överskjutande
belopp, allt för år. Poststationer och ångbåtspostexpeditioner
erhöllo, vid sina inköp af frankotecken hos öfverordnad postanstalt, 2
procents provision, och partiköpare ägde likaledes tillgodonjuta 2 procents
rabatt af den postanstalt, där inköpet skedde. Sistnämnda rabatt nedsattes
med 1885 års ingång till 1 procent.

Den tariff, efter hvilken provisionen beräknades, blef med 1877 års
ingång — till förbättrande af inkomsterna för hufvudsakligen tjänstemännen
vid de mindre postanstalterna och med borttagande af det dyrtidstillägg,
som . utgått under de närmast föregående åren — sålunda ändrad, att
provisionen därefter skulle utgå med 10 procent af uppbörd, som ej öfverstege
3,000 kronor, med 6 procent af den del af uppbörden, som öfversköte
3,000, men ej 15,000 kronor, och med 3 procent af den del af uppbörden,
som öfverstege 15,000 kronor, allt för år räknadt.

Ett större antal poststationer voro vid denna tid förlagda under de
s. k. järnvägspostinspektionerna (i södra, västra, centrala och norra distriktet)
och redovisade dit sin uppbörd. Provisionen å denna uppbörd tillföll
postinspektören m. fl. tjänstemän å inspektionskontoret. Då med de nuvarande
distriktsförvaltningarnas tillkomst år 1893 järnvägspostinspektionerna
indrogos och de förut under dessa inspektioner förlagda poststationerna
fördelades på postkontoren, kom därigenom uppbörden å postkontoren,
och på samma gång provisionen, att i väsentlig grad ökas.

Den behållna provisionen — d. v. s. hvad som återstod, sedan post- Provisionens
station sföreståndare och ångbåtspostexpeditioner erhållit sin provision och förening.
köpare af större mängder frankotecken sin rabatt — delades, jämlikt kungl.
brefvet den 1 maj 1874, så att ena hälften tillföll postförvaltaren samt
andra hälften honom och postkontorets öfriga ordinarie tjänstemän gemensamt,
till delning i förhållande till den hvar och en tillkommande lön eller
arfvode å stat. Den andel, som skulle tillkomma postförvaltaren ensam,
nedsattes från och med år 1877 till en fjärdedel af p r o v i s i o n s b e 1 o p p e t;
återstående tre fjärdedelar skulle fördelas mellan postförvaltaren och öfriga
ordinarie tjänstemän gemensamt enligt nyss angifven grund.

Vid postkontoren i Stockholm och Göteborg var postförvaltaren
(postdirektören) skyldig att till andra tjänstemän afstå viss del af det
provisionsbelopp, som undantogs från den allmänna delningen. Sedan bestämmelserna
i detta afseende efter hand undergått vissa jämkningar, gällde
under senare delen af 1890-talet följande fördelning:

108

Ersättning
för minskad
provision.

Post- och
telegrafkommittén

1892.

i Stockholm skulle af den fjärdedel utaf den för postkontorets afdelningar
och filialkontor belöpande provision, som undantoges från delningen
mellan samtliga kontorstjänstemännen, tre fjärdedelar (af provisionsbeloppet
i dess helhet tre sextondedelar) delas lika mellan samtliga afdelnino-ars
och filialkontors föreståndare samt återstående fjärdedel (af provisionsbeloppet
i dess helhet en sextondedel) delas lika mellan postdirektören
och den såsom förvaltare af kassa- och fri märksförråden vid postkontoret
tjänstgörande kontrollör; och

i Göteborg skulle af den fjärdedel utaf den för postkontorets filialer
samt hufvudpostkontorets paket- och brefbärareexpeditioner belöpande
provision, som undantoges från allmän delning, tre fjärdedelar tillfalla
filialens eller expeditionens föreståndare och återstående en fjärdedel postdirektören.

Till kontrollörer och postexpeditörer vid de år 1893 inrättade distriktsförvaltningarna,
där någon uppbörd icke förekom, utgick ersättning för
mistning af uppbörds- och frimärksprovision med 600 kronor till kontrollör
och 400 kronor till postexpeditör.

Då efter hand ett större antal ordinarie postexpeditörsbefattningar
inrättades, komino de förutvarande ordinarie tjänstemännen vid postkontoren
att, trots ökning af provisionens totalbelopp, lida minskning i provisionsinkomsten.
1 anledning däraf var under åren 1900 1902 medgifvet,

att af anslaget till uppbörds- och frimärksprovision finge utgå godtgörelse
till de postförvaltare, kontrollörer och postexpeditörer, hvilkas inkomst af
uppbörds- och frimärksprovisionen minskades därigenom, att från 1900
års ingång nya postexpeditörsbefattningar tillkommit.

Indragning af provisionen såsom allom ngs for in ifrågasattes redan af
den utaf Kungl. Maj:t den 13 december 1889 tillsatta kommitté för utredning
af frågan om post- och telegrafverkens förenande under en gemensam
styrelse. I sitt den 2 mars 1892 afgifna betänkande erinrade kommittén
därom, att telegraftjänstemännen nästan uteslutande uppbure sina
löneinkomster såsom fast aflöning, under det att posttjänstemännen undfinge
en icke obetydlig del af sin aflöning såsom uppbörds- och frimärksprovision.
Då det vid verkens förenande uppenbarligen icke kunde ifrågakomma
att låta äfven telegrafpersonalen erhålla uppbördsprevision, syntes det
kommittén blifva en gifven följd af den ifrågasatta sammansmältningen,
att postpersonalens rätt till dylik provision upphörde och provisionens efter
lämplig grund fixerade belopp i stället öfverfördes till den fasta aflöningen.
Kommittérade tvekade så mycket mindre att föreslå en dylik åtgärd, som
enligt deras förmenande den ifrågavarande aflöningsformen i och för sig
vore mindre ändamålsenlig. Till dess förmän kunde visserligen anföras, att

109

densamma, i den mån uppbörden vore en tillförlitlig mätare af arbetet vid
ett postkontor, läte den aflöning, hvaraf tjänstemännen komme i åtnjutande,
till beloppet delvis rätta sig efter det arbete, de för hvarje särskildt år
utförde, hvarvid, då uppbörden stege allt eftersom rörelsen växte, tjänstemännen
i strama mån, som deras arbete ökades, erhölle förbättrade löneförmåner.
A andra sidan måste emellertid erkännas, att en dylik aflöningsförmån
icke rätt stämde öfverens med de principer, som legat till grund
för de i en senare tid vidtagna allmänna löneregleringarna. I dessa principer
hade ingått, bland annat, att aflöningen i största möjliga utsträckning
gjordes fast och noga bestämd, i det att den erhölle formerna af lön,
tjänstgöringspenningar och ålderstillägg. Fördelarna så väl för staten som
för löntagaren däraf, att den ersättning, som tillkomme denne senare,
kunde på förhand med säkerhet beräknas, vore ock lätt insedda. I fråga
om uppbördsprovisionen inom postverket åberopade kommittén vidare, att
då förstärkning af den ordinarie biträdande personalen å ett postkontor
förekomme, förvaltarens och de förutvarande ordinarie biträdande tjänstemännens
löneinkomster underginge minskning. Och då provisionen utginge
äfven för den uppbörd, som inhämtades från underlydande poststationer,
kunde jämväl en dylik stations förläggande under annat postkontor för
vederbörande tjänstemän medföra minskning i de inkomster, de förut
åtnjutit.

Kommitténs flertal hemställde, att post- och telegrafverken måtte
förenas under en gemensam styrelse, men efter ärendets vidare behandling
fann Kungl. Maj:t godt den 15 september 1893 förklara, att riksdagens
framställning i detta ärende icke skulle till någon vidare åtgärd föranleda.

På hemställan af generalpoststyrelsen, som vid behandling af väckt Förbehåll
fråga om revision af postkontorens klassindelning funnit, att i samband protonens
därmed borde behandlas frågan om provisionens fixering och omsättning upphörande,
till fast aflöning, blef emellertid genom kungl. bref den 17 november 1893
förklarad!, att vid därefter skeende tillsättningar af tjänster inom postverkets
lokalförvaltning i de konstitutorial, som å tjänsterna utfärdades,
förbehåll skulle intagas, att tjänsteinnehafvaren vore underkastad den
reglering af aflöningsförmåner, som kunde komma att äga rum i sammanhang
med bestämmelser om uppbördsprovisionens upphörande.

1 sitt den 22 november 1898 afgifna förslag till postverkets stater Generaipostför
år 1900 hemställde generalpoststyrelsen ei blott om vidgående för- styr®lse,ns
ändringar i den egentliga aflöningsstaten, utan äfven om fixering af upp- för år 1900.
börds- och frimärksprovisionen. Styrelsen åberopade, att dåmera den
åsikten vunnit allt mera insteg, att provisionen borde såsom aflöningsform
upphöra och ersättas med bestämda belopp, som inginge i den fasta af -

löningen. Enär emellertid de tjänstemän inom postverkets lokalförvaltning,
hvilka å tjänsten erhållit fullmakt eller konstitutorial, innan det i ofvanberörda
kungl. bref den 17 november 1893 innehållna förklarande meddelats,
icke vore skyldige att underkasta sig sådan reglering, som i det
kungl. brefvet afsåges, och då erfarenheten ådagalagt, att posttjänstemännens
inkomst af uppbördsprovision i regel år för år stege, läge det i sakens
natur, att regleringens faktiska genomförande blefve väsentligt beroende
af hvilka aflöningsförmåner bjödes tjänstemännen i utbyte mot utsikten
till årlig: stegring- i inkomster. Därvid borde visserligen icke lämnas ur
sikte, att uppbördsprovisionen så till vida vore en något osäker inkomstkälla,
som dess årliga stegring kunde varda något ojämn till följd däraf, att
provisionen genom öfverflyttning af någon eller några poststationer från
ett postkontor till ett annat kunde komma att vid något postkontor nedgå
och i motsvarande mån ökas vid ett annat eller därigenom att vid postkontoret
placerades flera ordinarie biträdande tjänstemän än förut, hvartill
komme att denna aflöningsförmån såsom tillhörande de extra inkomsterna
skulle vid tjänstledighet för sjukdom eller annan anledning afträdas till
vikarien. Uppbördsprovisionen hade således icke fullt samma värde som
ett på förhand fixeradt lika belopp, fördeladt i lön och tjänstgöringspenningar,
enär den på lönen lagda delen kunde vid kortare tjänstledighet
få behållas och dessutom vid afskedstagandet enligt gällande principer
bidraga till höjning af pensionsbeloppet. Af dessa orsaker vore det enligt
generalpoststyrelsens förmenande rättvist, att vid uppbördsprovisionens
omsättning till lön och tjänstgöringspenningar det belopp, som lämnades
i stället för uppbördsprovisionen, blefve något lägre än det belopp, hvartill
provisionen, om den fått fortfara, skulle hafva uppgått.

I öfverensstämmelse med dessa grundsatser föreslog generalpoststyrelsen
provisionens fixering och, i samband därmed, ändrad klassindelning
af postkontoren. Provisionen skulle emellertid bibehållas för poststationer
och ångbåtspostexpeditioner.

Vid ärendets anmälan i statsrådet den 13 januari 1899 ansåg sig
föredragande departementschefen desto hellre böra tillstyrka hvad styrelsen
föreslagit i fråga om fixeringen af uppbörds- och frimärksprovisionen och
densammas omsättning till fast aflöning, som därigenom komme att för
tjänstemännen inom postverkets lokalförvaltning tillämpas samma princip,
som vid löneregleringar i senare tider gjorts gällande, eller att aflöningen
i största möjliga utsträckning borde göras fast och noga bestämd.

Ifrågavarande förslag upptogos i statsverkspropositionen till 1899
års riksdag, men vunno icke riksdagens bifall. Visserligen hade riksdagen
— enligt dess skrifvelse den 14 maj 1899 — icke förbisett, att dessa för -

slag ginge i en sådan riktning, som vid de under senare tider företagna
löneregleringar i allmänhet ansetts önskvärd. Men i betraktande af den
synnerligen genomgripande betydelsen af den utaf Kungl. Magt ifrågasatta
förändringen i aflöningssättet inom postverket, hade riksdagen likväl ansett en
sådan förändring icke böra beslutas förr, än en grundlig utredning angående
det dåvarande och det föreslagna aflöningssystemets särskilda fördelar och
olägenheter blifvit med hänsyn till de inom postverket rådande säregna förhållanden
åstadkommen, därvid, till vinnande af en mångsidig pröfning
af de på denna frågas lösning inverkande omständigheter, medverkan jämväl
af utanför postverket stående sakkunniga personer eller myndigheter
syntes höra anlitas. En sådan utredning syntes vara så mycket mera af
nöden, som ett godkännande af de föreslagna aflöningsgrunderna, skulle
komma att utöfva ett stort inflytande på frågan om inrättande af nya
ordinarie tjänstebefattningar inom postverket. I det skick, hvari frågan
för det dåvarande befunne sig, hade riksdagen alltså icke ansett sig böra
bifalla Kungl. Majrts framställning i förevarande del.

Efter detta riksdagens beslut tillsatte Kungl. Magt, den 2 juni 1899 Post- ochteieden
kommitté, som sedermera i betänkande den 31 oktober 1901 afgaf för- Stén 1901!"
slag till nya stater för post- och telegrafverken. I detta betänkande anförde
kommittén i fråga om provision till tjänstemän vid postverket i hufvudsak
följande.

Kommittén hade vid sakens behandling icke kunnat undgå att
finna, det åtskilliga omständigheter talade emot bibehållande vid postverket
af uppbördsprovision såsom aflöningsform, särskildt då fråga vore
om en allmän lönereglering för postverkets tjänstemän och det således
borde gälla att, i enlighet med de grundsatser, som vid löneregleringar
i senare tider gjorts gällande, göra aflöningen för tjänstemännen i största
möjliga utsträckning fast och noga bestämd. Så länge, provisionen bibehölles,
kunde ju en dylik fixering af aflöningsförmånerna icke äga rum,
enär provisionens belopp stode i förhållande till rörelsens storlek inom
verket och således växlade med denna rörelse. Inom postverket hade ock,
med då gällande bestämmelser för provisionens beräknande, densamma
öfver hufvud taget visat en bestämd tendens att stiga, och detta med afseende
å vissa tjänstebefattningar i en grad, som för dessa befattningars
innehafvare medfört inkomster till belopp gående utöfver hvad för dem
kunde anses hafva varit afsedt såsom skäligt. Enär emellertid vid postkontor
samtliga där anställda ordinarie tjänstemän toge del i provisionen,
medförde alltså placerandet å postkontoret af flere biträdande ordinarie
tjänstemän, än förut där varit anställda, omedelbart för en hvar af post -

112

kontorets förutvarande ordinarie tjänstemän en kännbar minskning i provision,
hvaraf åter alstrades benägenhet hos postkontorets ordinarie tjänstemannapersonal
att, så vidt möjligt, söka förekomma ökning af antalet
ordinarie tjänstemän vid postkontoret och att i stället, där ökningen af
arbetet gjorde en ökning af personalen oundgänglig, nöja sig med nya,
icke provisionsberättigade extra biträden, hvilka därigenom kunde komma
att utföra göromål, som rätteligen bort anförtros åt ordinarie tjänstemän.
Väsentliga ändringar i beloppet af den vederbörande tjänstemän vid postkontor
tillkommande provision kunde äfven uppstå dels därigenom, att
under postkontoret lydande poststationer förändrades till själfständiga
postkontor, eller dylika poststationer eller postkontoret underlydande ångbåtspostexpeditioner
förlädes under annat postkontor, i hvilka fall provisionen
för uppbörden vid dessa postanstalter frånginge det postkontor,
hvarunder de förut lydt, dels ock i följd däraf, att nya poststationer eller
ångbåtspostexpeditioner inrättades, hvarigenom ökad uppbördsprovision
kcmme att tillflyta det postkontor, under hvilket de förlädes.

Kommittén erinrade i detta sammanhang, att, såsom ofvan är omförmäldt,
godtgörelse inom vissa gränser tilldelats postkontorens äldre ordinarie
personal för den minskning i provisionsinkomster, som uppstått genom
tillkomsten från 1900 års ingång åt ett större antal nya postexpeditörstjänster.
Detta sätt att ordna frågan vore dock, enligt hvad kommittén
framhöll, endast provisoriskt och kunde så mycket mindre anses hafva afsett
att innefatta en verklig lösning, som denna utväg, för någon längre tid
anlitad, skulle innefatta en förryckning af hvad med provisionen såsom
aflöningsform åsyftades, nämligen att i någon män göra aflöningens stigande
eller fallande beroende af rörelsens stegring eller minskning.

Om emellertid kommittén än, å ena sidan, ansett åtskilliga omständigheter
tala för hela uppbördsprovisionens upphörande, medelst dess fixering,
hade kommittén dock, å andra sidan, funnit mycket, som talade till förmån
för provisions bibehållande i begränsadt omfång inom postverket, hvarest
denna aflöningsform sedan äldre tider förefunnits, och där dess fullständiga
borttagande skulle åstadkomma högst betydliga förändringar. Det syntes
nämligen ej kunna bestridas, att icke möjligheten för dem, som skulle
ansvara för postkontorens skötsel och leda underlydande postanstalters
arbete, att, i samma mån som arbetet å ett postkontor ökades, erhålla en
om ock jämförelsevis ringa ökning i löneinkomster innebure för de ifrågavarande
befattningarnas innehafvare en uppmuntran, som val kunde vara
behöflig för arbetslustens bibehållande under det ökade arbetet. Ett väl
afpassadt provisionssystem kunde fördenskull anses tillföra ett verk sådant
som postverket, där arbetets mängd och beskaffenhet icke alltid så noga

0 O

113

begränsades, en ej oväsentlig faktor af energi och intresse hos verkets
provisionsberättigade tjänstemän.

För postverket med dess mångsidiga och på skilda orter så väsentligt
olika rörelse skulle det ock visa sig synnerligen svårt att, om den i förhållande
till rörelsen stående provisionen helt och hållet borttoo-es, kunna
uppehålla en rättvis fördelning af postkontoren i särskilda klasser, med afseende
å postförvaltarnes inkomster, enär, om ej antalet klasser skulle blifva
allt för stort och flyttningar af postkontor från en klass till annan allt
som oftast äga rum, alltid inom samma klass komme att sammanföras
postkontor, hvilka beträffande rörelsens storlek så betydligt skilde sig från
hvarandra, att skillnad i postförvaltares aflöningsförmåner äfven borde åstadkommas.
Den svårigheten afhjälptes eller åtminstone förminskades i betydande
mån genom uppbördsprovisionen. Uppbörden vore nämligen, om
ock ej den enda lämpliga grunden för bedömande af storleken utaf rörelsen
och ^ arbetet vid ett postkontor, dock i berörda afseende en synnerligen
viktig exponent; och skillnaden i aflöning genom den i förhållande "till
uppbördens storlek utgående provisionen lämpade sig därför i stort sedt
ganska väl. för att inom en och samma klass af postkontor utjämna den
eljest möjligen förekommande orättvisan, att postförvaltare med betydligt
olika arbetsprodukt både samma löneförmåner. Genom provisionens bibehållande.
kunde på grund af nyssberörda förhållande antalet klasser af postkontor
inskränkas, hvilket åter måste anses vara en bestämd fördel för
verket, då vanskligheten att placera postkontor i rätt aflöningsklass växte,
i den mån klassernas antal ökades.

Vid vägande af hvad sålunda och för öfrigt kunnat anföras för och
emot uppbördprovisionens bibehållande, hade kommittén, om än med tvekan,
ansett öfvervägande skäl tala för provisionens bibehållande, dock i den
mindre utsträckning, att, så vidt möjligt, måtte kunna undvikas eller förminskas
de olägenheter, som, på sätt ofvan nämnts, vidlådde de dåvarande
bestämmelserna i förevarande afseende.

.Angående sättet, hvarpå denna fråga borde lösas, hade inom kommittén
olika meningar yppat sig. I det afseende hade emellertid enighet rådt,
att provisionen icke vidare borde fördelas mellan samtliga ordinarie tjänstemän
vid vederbörande postkontor utan allenast tillkomma postförvaltarne
och dem bland biträdande tjänstemännen vid postkontoren, hvilkas arbete
kunde likasom postförvaltarnes anses vara af den mera själfständiga och viktiga
beskaffenhet, att genom detsaminas större intensitet rörelsen vid postkontoren
kunde i någon mera afsevärd män utvecklas. Till sistnämnda slag af
biträdande tjänstemän hade kommittén ansett sig böra hänfört) endast de vid
Stockholms, Göteborgs och Malmö postkontor anställda kontrollörer och andra

2442/o7. Postverkets löner egt er ing skommission. 15

114

afdelnings- eller filialkontorsföreståndare äfvensom den vid de af kommittén
föreslagna postkontoren af l:a och 2:a klass närmast under postmästaren
anställde postexpeditör.

I afseende därå, huruledes provisionen borde utgå till de provisionsberättigade
tjänstemännen, hade inom kommittén uttalats dels den åsikten,
att provisionen borde, såsom dittills, utgå jämte lön och tjänstgöringspenningar,
dels ock den meningen, att provisionen borde, till undvikande af
olägenheten med många olika aflöningsformer, vid postförvaltaretjänsterna, där
provisionen i regel kunde anses komma att uppgå till något mera betydande
belopp, jämväl ersätta tjänstgöringspenningar, i det att inom hvarje särskild
aflöningsklass postförvaltarne skulle under alla omständigheter vara tillförsäkrade
viss minimiprovision, hvilken skulle betraktas såsom tjänstgöringspeningar.
Sistberörda åsikt om lämpligheten, i hvad postförvaltare
tjänsterna anginge, af tjänstgöringspenningarnas uppgående i provision
omfattades af kommitténs flertal och blef således kommitténs beslut.

I sammanhang därmed fann sig kommittén — i afsikt att förekomma,
att provisionen vid de större postkontoren skulle stiga till belopp, som
komrne att för de provisionsberättigade tjänstemännen medföra större inkomster,
än som vore skäligt — böra föreslå ändrade bestämmelser löiande
provisionens beräknande. För dessa bestämmelser, Indika sedermera fastställdes
och ännu äro gällande, har i det föregående redogjorts.

Departe- Det af kommittén i förevarande afseende framlagda förslag, hvilket

mentseliefen vann generalpoststyrelsens understöd, enligt styrelsens utlåtande den 7 decemhemstäiian.
1901, biträddes äfven af föredragande departementschefen. Efter att, i anförande
till statsrådsprotokollet den 11 januari 1902, hafva erinrat om den
praktiska nytta, som provisionen medförde i fråga om postanstalternas klassindelning,
i det att klassernas antal kunde inskränkas och allt för täta
omflyttningar mellan klasserna undvikas, framhöll departementschefen, att
kommitténs förslag, genom den väsentliga reduktionen af antalet provisionsberättigade,
äfven innebure en lösning af den svårigheten, att ökning i
antalet ordinarie tjänstemän å en postanstalt städse medförde minskad
provision för den eller de förut å anstalten placerade ordinarie tjänstemännen,
hvarmed då också följde en förklarlig benägenhet att föredraga extra
biträde framför eljest välbehöfligt ordinarie sådant. Om dessutom afseende
fästes vid det obestridliga förhållandet, att en uppbördsprovision, som sattes
i ett väl afvägdt förhållande till stigande uppbörd, innebure en rättvis
ersättning för ökadt arbete åt postförvaltarne, hvilka ju icke kunde vala
mer än en å hvarje anstalt, samt en god uppmuntran till lofliga sträfvanden
att öka trafiken, kunde departementschefen icke tveka att tillstyrka kommitténs
förslag att i viss begränsad mån bibehålla uppbördsprovisionen,

115

Tab. D. Provisionsberättigade tjänstemän, fördelade efter provisionens (för postförvaltare
öfverprovisionens) belopp, åren 1903 och 1906.

Befattningshafvare.	År.	Ingen provi- sion.	Högst 200 kr	201— 400 kr.	401— 600 kr.	601- 800 kr.	801- 1000 kr.	1001- 1200 kr.	1201- 1400 kr.	1401— 1800 kr.	Mer än 1800 kr.	Hela an- talet.	Provi-sionsbe-lopp i me-deltal, kr.
Postdirektör:
i Stockholm . . \	1903	—	—	—	—	—	—	—	—	1	—	1	1,786
	1906	—	—	—	—	—	—	—	—	—	i	1	2,286
> Göteborg . . . i	1903	—	—	—	—	—	—	—	—	1	—	1	1,423
	1906	—	—	—	—	—	—	—	—	—	i	1	2,026
> Malmö . . . . <	1903	—	—	—	—	—	—	1	—	—	—	1	1,102
i	1906	—	—	—	—	—	—	—	—	1	_	1	1,657
Postmästare:
af l:a klass . . . j	1903	i	2	4	2	3	1	2	1	—	—	16	549
1906	—	—	6	4	—	1	2	1	2	—	16	707
» 2:a » . . . J	1903	ii	19	10	3	1	—	—	—	—	—	44	150
l	1906	5	20	11	5	1	2	—	—	—	—	44	212
2 3:e » . . . %	1903	—	6	28	11	5	—	—	—	—	—	50	365
i	1906	—	2	25	17	5	1	—	—	—	—	50	408
> 4:e > . . . ■	1903	7	18	43	11	—	—	—	—	—	—	79	257
1	1906	4	11	53	24	2	1	—	—	—	_	95	335
Kontrollör:	1903
i Stockholm . . <	—	—	—	—	—	—	—	—	11	—	11	1,700
(	1906	—	—	—	—	—	—	—	—	12	—	12	1,723
> Göteborg . . . <	1903	—	—	—	—	5	—	—	—	—	—	5	733
l	1906	—	—	—	—	—	7	—	—	—	—	7	837
> Malmö . . . . \|	1903	—	—	—	—	—	—	—	2	—	—	2	1,218
1906	—	—	—	—	—	—	—	—	2	—	2	1,430
Postexp. (afd. förest.):	1903
i Stockholm . . 1		—	—	1	1	—	. -	5		—	7	1,120
1	1906	—	—	—	—	—	—	2	5		—	7	1,284
» Göteborg, mani. \|	1903	—	-	—	5	1	—	—	—	—	—	6	572
1906	--	—	—		4	—	—	—	—	—	4	654
• » kvinnl. <	1903	—	—	2	—	—	—	—	—	—	—	2	384
l	1906	—	—	—	2	—	—	—	—	—	—	2	458
» Malmö . . . . <	1903	—	—	—	—	—	2	—	—	—	—	2	952
1	1906	—	—	—	—	—	—	2	—	—	—	2	1,117
Förste postexp.:	1903
vid postk. af l:akl. \|	—	—	—	6	7	3	- ■	—	—	—	16	681
1906	—	—	—	2	9	4	1	—		—	16	735
> » » 2:a kl. j	1903	—	—	30	14	—	—	—	—		—	44	377
\	1906	—	—	25 \|	17	2	—	—	—	—	—	44	399

1902 &rs

riksdag.

116

»lämnande åt framtida regleringar att, om förhållandena därtill gåfve anledning
till fullo borttaga denna inom postverket urgamla aflönmgsform».

Försko- i ärendet" förelädes 1902 års riksdag, som fann de af kommittén
uttalade åsikter, hvilka lågo till grund för Kung}. Maj ds framställning
vara välgrundade. Utan att vilja bestrida önskvärdheten ur åtskilliga
synpunkter däraf, att aflöningarna inom postverket likasom inom andra
områden af statens verksamhet reglerades så, att hvarje tjänstemans inkomster
af tjänsten blefve till beloppet noggrant bestämda, både riksdagen
likväl icke kunnat underkänna de skäl, som föranledt kommittén att föreslå
bibehållande i inskränkt omfattning af den ifrågavarande, inom postverket
häfdvunna aflöningsformen, hvars egentliga olägenheter syntes vara genom
kommitténs förslag väsentligen undanröjda, Berörda förslag, hvilket icke
heller i sina detaljer gaf anledning till någon erinran, blef följaktligen åt

riksdagen bifallet. , , ...,

Lönekommit- I detta sammanhang torde vidare böra omförmälas, att den kommitté,

ten inom gom å], j pQg tillsattes af posttjänstemännens förening med uppdrag att
Ät utarbeta förslag till ny lönestat för tjänstemannapersonalen vid postverkets
ning- distrikts- och lokalförvaltningar, i sitt den 8 april 1907 afgifna förslag
hemställde, att uppbörds- och frimärk sprovision till postverkets tjänstemän
skulle helt och hållet afskaffa^ och ersättas med fasta aflömngsbelopp.
Såsom framgår af den på annat ställe lämnade redogörelse för föreningens
framställning i ämnet, fann sig emellertid föreningen höra i viss man tran -

Ilo L dill II i II ii 1 ACAAAAA ^ O ° . . i 11 1 1

gå kommittéförslaget och i stället hemställa, att provisionen skulle borttagas
för samtliga biträdande tjänstemän, men bibehållas för postförvaltare
hvilka antogos kunna i någon mån genom själfständigt initiativ inverka
på uppbördens stegring.

Provisionens Rörande beloppet af den öfverprovision, som för åren 1902, 1903

belopp- ocp 1906 utgått till postförvaltare å skilda orter, lämnas upplysning i den
såsom bilaga 1 till detta betänkande fogade öfversikt, och i bilaga 2 innehållas
uppgifter om beloppet af den provision, som under nämnda tre ar
tillkommit öfriga provisionsberättigade tjänstemän. Fn sammanställning
af uppgifterna rörande provisionen under åren 1903 och 1906 meddelas i
här förut införda tall. D, i hvilken de provisionsberättigade tjänstemännen
gruppvis fördelats efter beloppet af den enhvar tillkommande provision (tor
postförvaltare öfverprovision), hvarjämte för olika klasser af tjänsteman
angifvits provisionsbeloppet i medeltal. Man finner af denna sammanslå!
ning, bland annat, att öfverprovisionen år 1906 för följande tjänstemän
uppgått till nedan angifna belopp.

117

Kronor.

Postdirektören i Stockholm........2,286

» » Göteborg.........2,026

» > Malmö..........1,657

Postmästare af l:a klassen (medeltal) .... 707

» » 2:a » » .... 212

» » 3:e » » .... 408

» » 4:e » » .... 335

För öfriga provisionsberättigade tjänstemän bar, enligt hvad samma
tabell gifver vid banden, provisionen år 1906 i medeltal stigit till följande
belopp.

Kronor.

Kontrollör i Stockholm..........1,723

» » Göteborg .......... 837

» » Malmö ...........1,430

Postexpeditör (afdelningsföreståndare):

i Stockholm..........1,284

» » Göteborg, manlig....... 654

» » » , kvinnlig ...... 458

» » Malmö............1,117

Förste postexpeditör vid postkontor af l:a klass 735

» » » j> i 2:a » 399

Den redogörelse, som ofvan lämnats rörande provisionsfrågans Kommistidigare
behandling, synes otvetydigt gifva vid handen, att utveck-Stallon™
lingen pekar hän på ett fullständigt borttagande af uppbördsprovisionen
såsom aflöningsform för postkontorens tjänstemän. I denna riktning uttalade
sig redan 1889 års post- och telegraf kommitté, och till underlättande af
frågans lösning blef genom kungl. bref den 17 november 1893 förklaradt,
att vid därefter skeende tillsättningar af tjänster inom postverkets lokalförvaltning
förbehåll rörande skyldighet att vara underkastad den reglering
af aflöningförmåner, som kunde komma att äga rum i sammanhang med
bestämmelser om provisionens upphörande, skulle intagas i vederbörande
konstitutorial. I sitt förslag till postverkets stater för år 1900 hemställde
generalpoststyrelsen om provisionens fixering, och då riksdagen år 1899
fann sig icke kunna biträda den ifrågasatta förändringen i aflöningssättet
inom postverket, åberopade riksdagen behofvet af en grundlig utredning,
men förklarade sig samtidigt icke förbise, att förslagen om uppbörds- och
frimärksprovisionens fixering och om bestämmande af postförvaltarnes af -

118

löningsförmåner till fasta belopp ginge i en sådan riktning, som vid de under
senare tider företagna löneregleringar i allmänhet ansetts önskvärd. 1899
års post- och telegraf kommitté ansåg endast med tvekan öfvervägande skäl
tala för provisionens bibehållande, dock i mindre utsträckning än tillförene,
och vid anmälan i statsrådet af kommitténs förslag hänvisade föredragande
departementschefen på det fullständiga borttagandet af denna aflöningsform
vid framtida regleringar. Slutligen förklarade sig 1902 års riksdag — som
visserligen biföll det då föreliggande förslaget — icke vilja bestrida önskvärdheten
ur åtskilliga synpunkter däraf, att aflöningarna inom postverket
likasom inom andra områden af statens verksamhet reglerades så, att hvarje
tjänstemans inkomster af tjänsten blefve till beloppet noggrant bestämda.

Då kommissionen nu går att taga i betraktande de skäl, som anförts
för och mot provisionens bibehållande, må till en början erinras därom,
att denna aflöningsform icke räknar sin uppkomst från postverkets äldre
tider, utan att provisionen, på sätt i det föregående redan är omnämndt,
såsom allmän och afsevärd förmån för tjänstemän inom postverket infördes
först under senare delen af 1850-talet, efter förebild af tullverket, där
emellertid den då utgående provisionen afskaffädes redan med 1868 års slut.

Genom den begränsning i provisionssystemet, som vid postverket
genomfördes med ingången af år 1903, aflägsnades visserligen några af
de praktiska olägenheter, som dittills varit med provisionen förknippade,
men de principiella invändningar, som riktats mot detta aflöningssystem såsom
sådant, göra sig allt fortfarande gällande med samma styrka som tillförene.

Det vill synas kommissionen, som om uppbördsprovision till tjänstemän,
offentliga eller enskilda, endast i sådana fall skulle vara berättigad,
då tjänstemannen kan i afsevärd grad bidraga till uppbördens stegring och
därigenom öfva inflytande på rörelsens ekonomiska resultat. Om än i äldre
tider, då de olika postkontoren mera än för närvarande representerade särskilda
förvaltningsområden, det må hafva varit till någon del beroende på
postförvaltarens personliga ingripande, hvilken omfattning poströrelsen på
en plats kom att erhålla, så torde med senare tiders utveckling denna
möjlighet för postförvaltaren att inverka på rörelsens stegring hafva, om
ej helt och hållet, så dock i alldeles öfvervägande grad försvunnit. I våra
dagar är det helt andra faktorer, som bestämma poströrelsens omfattning
på en viss ort. Det är den allmänna utvecklingen på det materiella såväl
som på det kulturella området — handelns och industriens uppsving, undervisningsväsendets
höjande m. m. — som medför ökadt behof af postutväxling;
det är detta ökade behof, som utgör förutsättningen för att poströrelsen
på en ort kommer att stiga, och den enskilde postförvaltarens åtgörande
torde i detta afseende knappast vara af någon som helst betydelse.

119

Själffallet måste ett ökadt behof af postutväxling tillgodoses genom nya
eller förbättrade anstalter, men de åtgärder, som härutinnan äro erforderliga,
lära i allt väsentligt falla inom generalpoststyrelsens och distriktsförvaltningarnas,
och icke inom postförvaltarnes verksamhetsområde.

Men, säger man, äfven om den enskilde postförvaltaren icke kan
genom eget initiativ höja rörelsen vid sitt postkontor, så kommer dock en
ökning i rörelsen — orsaken till denna ökning må hafva varit hvilken
som helst — att för honom medföra ökadt arbete, och det är ej mer än
billigt, att med detta ökade arbete följer den ökade ersättning, som uppbördsprovisionens
stegring innebär. Denna synpunkt skulle äga sitt berättigande
under förutsättning dels att uppbörden vore en tillförlitlig mätare
af arbetet vid ett postkontor, dels att det med rörelsens stegring ökade
arbetet drabbade uteslutande postförvaltaren eller annan, jämte honom,
provisionsberättigad tjänsteman.

Det är emellertid ingalunda så, att uppbördens storlek är ett
tillförlitligt uttryck för arbetets omfattning å ett postkontor. För att
rätt bedöma denna måste hänsyn tagas äfven till vissa andra faktorer,
såsom antalet postförsändelser, beloppet af anförtrodda medel, den underlydande
personalens storlek m. m. Särskildt vid förekommande
portonedsättningar framträder i hög grad olämpligheten af uppbörden
såsom exponent för arbetsmängden. Då exempelvis med början af
juli månad 1905 afgifterna för inrikes paket nedsattes, så medförde
denna nedsättning, att antalet dylika paket, och i samband därmed arbetet
å postkontoren, hastigt ökades, men å andra sidan måste denna ökning
blifva högst väsentlig, för att postverkets inkomster af den inrikes paketrörelsen
skulle kunna bibehållas vid samma belopp som före tillämpningen
af den nya tariffen. Det ökade arbetet å postkontoren föranledde således
i detta fall icke någon ökning i provisionen. Då vidare ett nytt postkontor
inrättas och under detta förlägges ett antal poststationer, kommer
därigenom uppbörden å det postkontor, under hvilket de öfverflyttade
poststationerna förut hört, att nedgå, ofta i så hög grad, att minskningen
i provisionsinkomsten ingalunda motsvaras af den uppkomna lättnaden i
arbete. Enahanda är förhållandet då, utan samband med inrättande af
nya postkontor, ett antal poststationer öfverfiyttas från ett till annat postkontor,
exempelvis vid öppnande af nya järnvägslinjer.

Om således uppbördens storlek icke utgör någon tillförlitlig grund
för bedömande af arbetets omfattning öfver hufvud å ett postkontor, så
kan uppbörden än mindre anses såsom exponent för omfånget af det arbete,
som utföres af de provisionsberättigade tjänstemännen. I detta afsende
torde nämligen, jämte öfriga omständigheter, den vid postkontoret gällande

120

arbetsfördelningen äfvensom den personliga dugligheten vara faktorer af
icke ringa betydelse.

Det har anförts, att provisionens bibehållande skulle vara lämpligt
ur den synpunkten, att därigenom kunde inom en och samma
klass af postkontor utjämnas den eljest möjligen förekommande orättvisan,
att postförvaltare med betydligt olika arbetsprodukt hade samma löneförmåner.
Men förutom det att, såsom nyss är anfördt, provisionen vid
ett postkontor ingalunda kan sättas i något bestämdt förhållande till den
arbetsprodukt, som utvecklas af postförvaltaren eller annan provisionsberättigad
tjänsteman, så torde äfven böra uppmärksammas, att det hvarken
beträffande öfriga tjänster inom postverket eller å andra områden lärer
kunna undvikas, att samma aflöning utgår såsom ersättning för väsentligt
olika arbetsprodukt. Denna oegentlighet torde icke kunna aflägsnas, med
mindre än att ersättningen särskild!; fastställes för hvarje enskildt fall.
Men då en sådan individuell värdesättning är praktiskt omöjlig, har man
också vid de under senare tider verkställda löneregleringar i allmänhet
så förfarit, att de tjänstebefattningar, för hvilka aflöningarna skolat bestämmas,
efter måttet af sin vikt och de kraf, som måste ställas på innehafvare,
sammanförts i olika klasser med samma aflöning inom hvarje
klass. Det blir under sådana förhållanden ofta nog oundgängligt, att inom
samma aflöningsklass komma att inrymmas befattningar af sins emellan
ganska olikartad beskaffenhet och att för den skull, äfven oafsedt innehafvarnes
personliga förutsättningar, väsentligt olika arbetsprestationer
komma att ersättas med samma aflöningsbelopp.

I detta sammanhang torde böra erinras därom, att enligt det förslag,
som kommissionen i det föregående afgifvit, de under distriktsförvaltningarna
hörande postkontoren, hvilka för närvarande äro sammanförda inom fyra
klasser,'' hädanefter skulle fördelas på sex klasser, samt att denna förändring
torde komma att i afsevärd mån uppväga den utjämnande inverkan, som
provisionen för närvarande må anses utöfva beträffande aflöningen till
postförvaltare inom de särskilda klasserna.

På dessa grunder har kommissionen ansett sig böra hemställa,

att uppbörds- och frimärksprovisionen såsom aflöningsform
för tjänstemän vid postkontoren må från och
med år 1909 helt och hållet afskaffas.

Kommissionen har visserligen icke förbisett, att den växling i rörelsens
storlek, som gifvetvis måste förekomma vid hvarje postkontor, stundom
kan utgöra tillräcklig anledning till vare sig höjning eller sänkning af vederbörande
postförvaltares aflöning, men denna rörelsens växling bör, enligt kom -

föreslagit en periodiskt återkommande

kung!, bref den 6 Provision

missionens åsikt, mätas icke uteslutande efter uppbördens stegring eller
minskning utan med behörigt aktgifvande jämväl på vissa andra faktorer,
och till dessa faktorer samfälldt har kommissionen velat taga tillbörlig''
hänsyn, då kommissionen ofvan i’"—1 -■ .

omklassificering af postkontoren.

Till föreståndare för poststationer utgår, jämlikt _______ _____ _ ^ ..........

juni 1873, provision å inköpta frankotecken med 2 procent af inköns- ?id Pos*^a''
summan, och detta stadgande tillämpas äfven beträffande ångbåtspostexpe- W’

ditionerna, för Indika, enligt de för general poststyrelsen gällande instruktionsbestäminelser,
är föreskrifvet, att i afseende å beloppet af den ersättning,
som må föreståndare för ångbåtspostexpedition tillerkännas, galler
hvad beträffande aflöningen till föreståndare för poststation i allmänhet
finnes stadgadt. I sammanhang med provisionens upphörande för tjänstemän
vid postkontoren synas äfven bestämmelserna rörande ersättning till
föreståndare för poststationer och ångbåtspostexpeditioner böra i så måtto
förändras, att ej heller beträffande dessa funktionärer den ifrågavarande
afiöningsformen vidare kommer till användning. En skälig godtgörelse för
den bortfallna provisionen lärer emellertid böra beredas de vi tf tiden för
förändringens genomförande anställda föreståndare för poststationer och
ångbåtspostexpeditioner, exempelvis på det sätt, att den ersättning, som
eljest skulle till dem utgå, förhöjes med ett belopp, motsvarande medeltalet
för åren 1905 1907 af den en hvar tillkommande provision, med

afrundning af detta medeltal till närmast högre tiotal kronor. I det följande
får kommissionen tillfälle att under rubriken »Poststationsföreståndare
in. fl.» vidare yttra sig rörande denna

fråga.

I motsats till uppbördsprovisionen, hvilken, såsom förut är påvisadt, Sportler,
räknar sm uppkomst från eu jämförelsevis senare period, hafva s. k. sportler Historik routgått
till postförvaltarna sedan långliga tider tillbaka. För många af J''T-de Tfdessa
tjänstemän har till och med ända intill midten af 1800-talet sportel-allmänhet
inkomsten utgjort den väsentligaste delen af aflöningen. Genom frimärkenas
införande ar 1855 och vissa andra ungefär samtidigt därmed vidtagna åtg.
irc ei minskades emellertid för de flesta postförvaltare sportelinkomsteli
i så hög grad att det befanns nödigt att för åren 1865—1873 å interimsstat
anvisa särskilda anslag för att bereda ersättning åt de postförvaltare, hvilkas
sammanlagda aflöning å ordinarie stat och i sportler nedgått under vissa
fastställda minimibelopp.

2147 07. Postverkets lönereglering »kommission.

122

Lämpligheten af sportelaflöning hade emellertid vid olika tillfällen
blifvit ifrågasatt, särskilt af riksdagen i dess skrifvelse den 13 maj 1868.
Sedan nämligen Kungl. Maj:t den 31 januari 1868 till riksdagen aflåtit
proposition rörande postverkets utgiftsstater för efterföljande år, anförde
riksdagen i sin nämnda skrifvelse bland annat, att riksdagen funnit det
betänkligt att antaga det afgifna förslaget såsom en normalstat, enär enligt
riksdagens åsikt, jämte andra förhållanden, äfven sportelväsendets afskaffande
borde vid normalstatens utarbetande tagas i betraktande.

I underdånig skrifvelse den 25 augusti 1869, med förslag till allmän
poststadga, upptog generalpoststyrelsen sportelfrågan till ingående behandling.
Efter att hafva erinrat därom, att å interimsstat anvisats anslag till
ersättning åt postförvaltare för mistade sportelinkomster, anförde generalpoststyrelsen,
att ett dylikt aflöningssätt, grundande sig på löntagarnes uppgifter
om sportelinkomster, hvilkas belopp icke kunde med någon säkerhet»
kontrolleras, icke vore af beskaffenhet att höra annat än under en öfver
gångstid vinna tillämpning. Och då, om sportelväsendet oförändradt bibehölles,
utan tvifvel äfven fortfarande hvart år skulle framträda behofvet
af ersättning till särskilda postförvaltare för uppkommen minskning i denna
inkomst, syntes ensamt af denna anledning i hög grad önskligt, att det
dåvarande sättet för postförvaltares aflönande utbyttes mot ett sådant,
hvarigenom, utan afseende å tillfälliga förändringar i postutväxlingen, dessa
tjänstemän tillförsäkrades en årlig inkomst a stat, svarande mot mängaen
och ansvaret af de dem åliggande göromål.

Och det vore likväl, fortsatte generalpoststyrelsen, icke ensamt eller
ens i främsta rummet denna omständighet, som talade för att här, såsom
dåmera i nästan alla andra länder, posttjänstemännens löneinkomst gjordes
i väsentlig mån oberoende af sportler. Det borde nämligen icke bestridas,
att en del af dessa sportler kunde verka därhän, att korrespondenter,
h vil k a icke funnes villiga att särskildt ersätta dem af postpersonalen
under tjänstens utöfning lämnadt biträde, blefve mindre beredvilligt och
måhända äfven mindre väl betjänade, än hvad önskligt och billigt kunde
anses. Klagomål öfver ett dylikt förhållande vore icke sällsynta. En annan
olägenhet af ett aflöningssätt, sådant som det dåvarande, vore att, på bekostnad
af andra delar utaf tjänstgöringen, uppmärksamheten företrädesvis
ägnades åt sådana göromål, med Indika särskild sportelinkomst vore förenad.

Genera]poststyrelsen ifrågasatte på dessa grunder eu genomgripande
reduktion af då utgående sportler, och en sådan reduktion blef ock kort
tid därefter genomförd, i det att under loppet ai år 1872 åtskilliga sportel
nämligen tidningssportler och afgifter för brefs utsändande till personer,
gom ej iiölle lösväska, för avisering af ankomna postförsändelser, för

123

meddelande af kvitto å inlämnade paketpostförsändelser och för registrering
af bref — antingen till postkassan indrogos eller helt och hållet upphörde
att utgå. Vid början af år 1874, då den s. k. normalstaten för postverket
trädde i kraft, kvarstodo hufvudsakligen följande sportler: för utväxlin°''
åt post i lösväska, för postafgifters bokförande, för fackafläggning, för s. k.
lösbref och för befordran af lokalbref å ort, där postbrefbärare ej fanns
anställd. Sistnämnda två sportler upphörde med år 1884, sedan genom
kungl. bref den 5 juli nämnda år förklarats, att från och med 1885 års
ingång afgiften för alla bref, hvilka genom postverkets förmedling utväxlades,
skulle ingå till postkassan.

I sammanhang med normalstatens antagande föreskrefs, att de minskningar
i då ännu återstående sportelinkomster, som framdeles kunde för
postpersonalen uppkomma, ej finge grundlägga anspråk på någon ersättning
af statsverket.. Ett motsvarande stadgande återfinnes i det för tjänstemän
och betjänte vid postverket nu gällande aflöningsreglemente af den 6 juni
1902. ^ Enligt § 17 i nämnda reglemente skall nämligen den, som tillträdt
1903 års aflöningsstat, vara skyldig underkasta sig den minskning i befintliga
sportelinkomster, som kan varda af Kungl. Maj:t bestämd.

Beträffande följande sportler, som ännu kvarstå, nämligen afgift för
postutvåxling medelst lösväska, afgift för s. k. fackafläggning och afgift för
postafgifters bokförande eller s. k. räkningshållning, torde här böra lämnas
eu kortfattad redogörelse.

Redan under postverkets äldsta tider var det i orter, som voro aflägset
belägna från postanstalt, brukligt att i särskilda lösväskor innesluta
de försändelser, som borde genom postförarne afl ämnas eller afhämtas
å närmaste postanstalt. 1 ett kungl. bref till kanslikollegium den 18 september
1688 meddelas i detta afseende, »åt then, som wil hafwa några
Bref til sig på landet, han måste giöra aftahl med. närmaste Städers PostContoir,
åt the läggia the Brefwen uti een Bijwäska, åt uttagas i then
Postgården, som til then orten närmast är dijt Brefwet skal beställas, ifrån
hvilken Postgård han och sielf måst låta thet afhemta, eller handla med
Postbonden därom». Rörande ersättningen för lösväskans beställande hade
korrespondenten att öfverenskomma med vederbörande postförvaltare. Vid
skilda tillfällen, bland annat genom rikets ständers skrifvelse den 12 maj
1823, ifrågasattes emellertid, att grunderna för denna ersättning skulle
fastställas ax Kungl. Maj:t. I ett den 31 januari 1832 afgifvet yttrande
i oljande denna fråga anförde emellertid det dåvarande öfverpostdirektörsåmbetet,
att enär postförvaltarens besvär med lösväskornas mottagande och
expedierande berodde af den mer eller mindre betydliga brefväxling, som

Afgift för
lösväska.

Historik.

124

korrespondenten underhöll, jämte flera andra omständigheter, öfverpostdirektörsämbetet
ansåge någon taxa å detta arfvode, tillämplig vid alla tillfällen
och för mer eller mindre skiljaktiga förhållanden, icke kunna uppföras.
Öfverpostdirektörsämbetet tillstyrkte därför, att lvungl. Maj:t måtte
bestämma endast ett minimi- och maximibelopp för ifrågavarande arfvode
och föreslog i sådant afseende 4 resp. 12 riksdaler banko om året. Denna
hemställan *blef, jämlikt nådigt bref den 25 februari 1832, af Kungl. Maj:t
bifallen, hvarjämte förordnades, att i de fall, då postmästare-icke träffade
godvillig öfverenskommelse med korrespondenterna, det. skulle af postverkets
styrelse bero att, enligt nyssberörda, af Kungl. Maj:t gillade grunder,
bestämma ersättningens belopp.

Efter framställning af rikets ständer blef vidare genom kungl. Dref
den 2 oktober 1857 förordnadt, att det dädanefter skulle vara flere korrespondenter
eller eu hel socken medgifvet att förena sig om en lösväska,
mot erläggande af årligt arfvode till postförvaltare!! jämlikt h\ ad dittills
vore stadgadt, likväl alltid med åliggande för en person att vara för väskan
ansvarig och att, vid uppgörandet af öfverenskommelse!! med postförvaltaren,
till denne afkimma förteckning å de personer, hvilkas bref skulle i

samma väska befordras. _

I sin underdåniga skrifvelse den 25 augusti 1869, med förslag till
allmän poststadga, hemställde generalpoststyrelsen, att äfven af giften för lösväska
skulle indragas till postkassan, och anförde såsom skäl därför, särskilda
att järnvägsanläggningar och nya postanstalters inrättande ofta inom
kort tid verkade en större rubbning i postförvaltarnes inkomst af lösväskor,
än hvad fallet vore med någon annan sportel. En aflöningsstat, vid hvars
bestämmande en dylik tillfällig extra inkomst toges i beräkning, kunde
fördenskull svårligen undgå röna behofvet af jämkningar och förändringar,
oftare återkommande än hvad önskligt vore och hvad sannolikt under andia
förhållanden blefve fallet. Någon indragning af denna sportel kom emellertid,
såsom redan är antydt, då icke till stånd.

Frihet från afgift för lösväska medgafs, jämlikt särskilda kungl. bref
den 17 mars 1876 och den 10 augusti 1877, dem som.enligt förut gällande
bestämmelser ägt anlita den ordinarie kronobrelbäringen eller den s. k.
klockareposten, under förutsättning dock att lösväskan endast användes för
fortskaffande af tjänsteförsändelser.

1 sitt den 31 oktober 1901 afgifna betänkande anförde 1899.års postoch
telegratkoinmitté rörande denna sportel, att densamma dåmera i allmänhet
vore af mindre eller alls ingen betydelse samt underkastad slärka fluktuationer.
Med utvidgade och förbättrade postförbindelser skulle ock, enligt
kommitténs förmenande, på åtskilliga trakter bruket eller behof! et att an -

125

lita lösväska komma att aftaga. Kommittén hade därför ansett, att denna
sportel icke vore af beskaffenhet att böra vid bestämmandet af postförvaltarnes
löneinkomster taras i beräkning.

Gällande bestämmelser angående den afgift, som skall till postförvaltare
utgå för utväxling af lösväska, återfinnes i § 55, mom. 1 och 3,
af allmänna poststadgan den 9 september 1907 och äro afföljande innehåll.

Godtgörelsen för utväxling af lösväska skall till föreståndaren för
vederbörande postanstalt utgå med lägst 6 kronor och högst 18 kronor om
året, allt efter mer eller mindre ofta förekommande utväxling samt mängden
ai den befordrade posten. Kan öfverenskommelse rörande ersättningen icke
träffas mellan postanstaltens föreståndare och korrespondenten, bestämmes
ersättningen af generalpoststyrelsen.

Myndigheter in. fl., som hafva tjänstebrefsrätt, äga för befordran
af tjänsteförsändelser begagna lösväska utan att därför erlägga någon afgift.

Befordras emellertid i dylik väska äfven andra tjänsteförsändelser,
skola för väskan afgifter utgå* i öfverenstämmelse med nyss meddelade
föreskrifter.

Enligt mom. 2 i ofvanberörda § 55 af allmänna poststadgan skall
vidare för väska, som större eller mindre del af vägen fortskaffas med
landsvägspost, hvilken regelbundet åtföljes af postbetjänt, utgå eu särskild
årlig afgift af, för olika fall, 1 krona 50 öre eller 3 kronor, hvilken
afgift tillfaller den eller de postbetjänte, som åtfölja posten. Då i lösväska
befordras endast tjänsteförsändelser, bortfaller äfven denna afgift.

Särskild afgift för ankomna försändelsers afläggning i fack synes
ursprungligen hafva upptagits i Stockholm samt efter hand äfven i Göteborg
och vissa andra städer. Sedan emellertid denna fråga blifvit dragen under
generalpoststyrelsens pröfning, fann styrelsen nödigt genom cirkulär till
samtliga postförvaltare den 12 februari 1866 meddela, att då det ålåge
postförvaltare att hafva ankomna bref så sorterade att, när bref i portluckan
efterfrågades, svar och nödiga upplysningar kunde med lätthet och
utan tidsutdräkt meddelas, och då det icke kunde eller finge förmenas
flera, korrespondenter att låta på en gång och genom samma bud afhämta
de till dem ankomna postförsändelser, den omständigheten att de bref och
tidningar, som sålunda gemenligen af samma bud afhäintades, kunde till
lättnad vid brefutlämningen varda sammanförda och i gemensamt fack
aflagda, ingalunda berättigade postförvaltare till någon "särskild afläggningsafgift,
hvilken därför också, vid laga ansvar, icke finge korrespondent
påföras. Hade däremot af eu eller flera korrespondenter blifvit hos postförvaltare
gjord anhållan därom att, mot ersättning, de till dem ankom -

Nu gällande
lies tämmelser.

Afgift för
fackafläggning.

Historik.

126

mande försändelser måtte från öfriga dylika skiljas och särskildt förvaras,
till dess de afhämtades, ankomme på postförvaltare och vederbörande korrespondenter
att öfverenskomma om beloppet af denna ersättning.

I sin ofvannämnda underdåniga skrifvelse den 25 augusti 1869 anförde
generalpoststyrelsen rörande denna sportel följande.

Särskildt för personer med stor brefväxling kunde någon gång anledning
förefinnas önska, att, äfven mot särskild vedergällning därför, de
till dem ankomna postförsändelser undantagsvis blefve ''underkastade en
annan behandling, än som kunde komma orekommenderade och oassurerade
postförsändelser i allmänhet till del. Det vore nödvändigt att bref, som
icke vore rekommenderadt eller assureradt, kunde från postanstalt utlämnas
till hvem som helst, som anmälde sig till dess utbekommande och i afseende
å hvilken icke förekomme någon särskild anledning till misstanke
därom, att han ej vore till brefvets uttagande berättigad. Vid sådant förhållande
måste det i vissa fall anses som en afsevärd. fördel för en korrespondent,
att de till honom ankommande bref in. in. icke^ blefve sammanförda
med öfriga försändelser, som i allmänhet vid efterfrågan utlämnades,
utan blefve aflagda i särskildt fack för att tillhandahållas endast den eller
de personer, som, enligt postkontoret meddelad uppgift, erhållit särskildt
bemyndigande att samma bref uttaga. Så länge ännu en mycket stor del
af de ankomna försändelserna, i stället för att utdelas genom brefbärare,
blefve af adressaterna eller dessas bud å postanstalterna afhämtade, kunde
en dylik fördel icke beredas alla korrespondenter, hvarför nödigt vore, att
genom en afgift för särskildt facks upplåtande i någon man begränsa antalet
af de korrespondenter, som kunde anmäla sig till erhållande däraf.
Om och när åter omständigheterna medgåfve upphäfvandet af den då utgående
brefbärareafgiften, hvarefter utan tvifvel komrne att i väsentligaste
män inskränkas antalet af försändelser, som å postanstalterna afhämtades,
syntes det generalpoststyrelsen möjligt, att all särskild fackafgift också
kunde med mindre olägenhet upphöra, dills vidare ansåg däremot styrelsen
en sådan afgift böra. uppbäras, men till postkassan redovisas, helst endast
därigenom förekommes hvarje strid mellan postförvaltares intresse af att
så mycket som möjligt öka antalet afläggningsfack och plikten att åt utdelningen
af öfriga försändelser bereda all den lättnad och den trygghet,
som kunde i de" flesta fall göra det för korrespondent obehöflig! att
betinga sig brefvens afläggande i särskildt fack.

Någon indragning af denna sportel kom emellertid icke under den
närmaste °tiden till stånd, annat än hvad beträffar fackafläggning i Stockholm
och Göteborg. I detta afseende blef, hvad Stockholm vidkommer,
genom kung!, bref den 15 oktober 1869 förordnadt, att efter utgången af

127

nämnda år den sportel, som dittills under namn af afläggningsafgift
uppburits af föreståndaren för Stockholms postkontors afdelning för ankommande
poster, skulle upphöra, emot det att tillfälle bereddes korrespondent,
hvilken önskade att till honom ankomna postförsändelser, af hvad
slag de än vore, icke skulle utlämnas till annan än särskilt af honom
uppgifven person eller personer, att, i den mån utrymmet å postkontoret
pröfvades sådant medgifva, erhålla förmånen af ett särskildt fack för de
postförsändelser, som till honom, hans husfolk, betjänte m. fl. ankomme,
för åtnjutande af hvilken fördel skulle till postverket förskottsvis erläggas
eu afgift, som för helt är beräknades till femton riksdaler, för hälft år till
åtta riksdaler och för fjärdedels år eller del däraf till fem riksdaler; och
genom kungl. bref den 20 oktober 1876 blef, i fråga om Göteborgs postkontor,
förklarad^ att från och med år 1877 afgifterna för så kallad fackafläggning
vid nämnda kontor skulle utgå enligt de grunder, som för fackafläggning
vid Stockholms postkontor blifvit genom nådiga brefvet den 15
oktober 1869 fastställda, samt, i öfverensstämmelse med hvad fallet vore
vid Stockholms postkontor, till postkassan redovisas.

De fack, om hvilka här närmast var fråga., utgjordes i allmänhet af
öppna sådana, anbragta inom del af postkontorslokalen, till hvilka allmänheten
ej ägde tillträde.

1 underdånig skrifvelse den 29 december 1898 anförde emellertid
generalpoststyrelsen, att styrelsen i sammanhang med förändrad aptering
af lokalerna för Göteborgs centralpostkontor låtit där, likasom förut i nya
posthuset i Sundsvall, inom stora förstugan inrätta för allmänheten särskilda
s. k. amerikanska fack att mot hyra upplåtas åt korrespondenter för afhämtning
af post, i hvilket afseende korrespondent erhölle särskildt låst
fackafdelning med nyckel och således kunde hela den tid af dygnet, då
postförstugan vore tillgänglig, afhämta eller låta afhämta sin post med
begagnande af den till fackafdelningen hörande nyckel. Genom en sådan
anordning besparades korrespondenter besväret att inne vid disken i
expeditionsrum niet afhämta posten i tur och ordning, hvarjämte olägenheten
af den vid utlämningstidernas början lätt uppstående trängsel vid
disken lind vekes eller förminskades, i den mån korrespondenter begagnade
sig af tillfället att från fackafdelningarna i förstugan afhämta sin post.

För åtnjutande af fördelen af att disponera särskild afdelning i de
amerikanska facken syntes de genom ofvanberörda nådiga bref den 15
oktober 1869 och den 20 oktober 1876 fastställda utgifter fortfarande böra
i regeln tillämpas, i den mån dessa nya fackafdelningar trädde i användning
i stället för de fack, som egentligen i samma nådiga bref afsåges, hvilka
* fack befunnes inne å postlokalen och endast vore för posttjänstemännen till -

128

gängliga att däri inlägga och därifrån vid afhämtning uttaga postförsändelser.
Men då det vid inrättandet af amerikanska fack vid Göteborgs postkontor
ansågs bäst tillfredsställa ortens behof, om, utom fackafdelningar af lika
storlek med dem i Sundsvall, äfven inrättades dubbelt så stora fackafdelningar,
samt billigheten syntes fordra, att för dessa dubbla fackafdelningar erlades
högre afgift än för de enkla fackafdelningarna, hade generalpoststyrelsen,
som för bestämmande af afgifter för användande af de nya fackafdelningarna
i Sundsvall och de enkla, nya fackafdelningarna i Göteborg tillämpat ofvan
omförmälda nådiga bestämmelser, ansett sig böi*a hos Kungl. Maj:t göra
underdånig framställning i fråga om fastställande af andra hyresafgifter för
de dubbla fackafdelningarna i de amerikanska facken vid Göteborgs postkontor.
Styrelsen förmälde sig äfven hafva för afsikt att, om dylika fack
visade sig blifva af allmänheten omtyckta, inrätta sådana äfven annorstädes
än å nu angifna orter, därvid olika orters olika behof kunde föranleda, att
fackafdelningarna komme att göras af ännu flera storlekar än dittills samt
att äfven andra förhållanden än fackafdelningens storlek borde inverka på
afgiftens belopp.

Enligt generalpoststyrelsens i denna skrifvelse gjorda hemställan blef
genom kungl. bref den 23 januari 1899 bemyndigande lämnadt styrelsen
att i fråga om afgifterna för fackafläggning i s. k. amerikanska eller andra
med dem jämförliga fack, som af postverket anskaffades, vidtaga de jämkningar,
vare sig till höjning eller sänkning af de genom nådiga brefven
den 15 oktober 1869 och den 20 oktober 1876 stadgade afgifter, hvartill
fackafdelningarnas storlek eller förhållandena i olika orter kunde anses
böra föranleda.

Jämte det att s. k. amerikanska fack sålunda blefvo i vissa fall genom
postverkets försorg inrättade, har det på ej få platser förekommit,
att dylika fack anordnats på vederbörande postförvaltare» bekostnad och
upplåtits till allmänheten mot afgift, hvarom öfverenskommelse träffats
mellan postförvaltaren och vederbörande korrespondent. Detta förhållande
erhöll en viss sanktion genom allmänna poststadgan af den 9 september
1899, i hvars § 84, mom. 6, följande bestämmelse återfinnes:

»År vid postkontor på vederbörande postförvaltares bekostnad anordnadt
s. k. amerikanskt fack — d. v. s. fack, i hvilket hvarje särskild afdelning
är å yttersidan försedd med låst dörr, hvartill korrespondent tilldelas
nyckel, på det att han utan förmedling af posttjänsteman och jämväl
på tid af dagen, då postkontoret är stängda må äga tillträde till fackafdelningen
— ankommer på postförvaltaren och korrespondent, som önskar
begagna sig af dylik fackafdelning, att öfverenskomma om beloppet af den
ersättning, som därför bör utgå.»

129

Rörande postförvaltarnes inkomst genom fackafläggning anförde 1899
års post- och telegrafkommitté, att denna sportel, där den ännu kvarstode,
icke kunde anses vara af beskaffenhet, att vid då förevarande lönereglering
något särskildt afseende borde fästas därå.

1 senast utfärdade allmänna poststadga af den 9 september 1907 har Nu gällande
det stadgande, som afsett amerikanska fack, Indika anordnats på vederbö- ,J9ät™raeIrande
postförvaltares bekostnad, icke vidare upptagits. Gällande bestämmelser
rörande fackafläggning återfinnas i poststadgans § 88 mom. 3, så lydande:

_ »På korrespondents framställning varda försändelser till honom, hans
familj och hos honom anställd personal frånskilda öfrig post samt utan
namnsortering inlagda i särskildt fack, hvarifrån de sedan utlämnas till visst
antaget bud (fackafläggning). För nämnda ändamål är vid vissa postkontor
anordnad! s. k. amerikanskt fack, i bvilket hvarje afdelning är å yttersidan
försedd med låst dörr, hvars nyckel innehafves af vederbörande korrespondent.»

Efter framställning af direktionen öfver allmänna magasinsinrätt- Afgift för
ningen i riket blef, genom kungl. bref till kanslikollegium den 11 februari ''hållning.
1800, postkontoren ålagdt att ej allenast med magasins- och brännerikon- Historik
toren öfver dessas postporto föra kvartalsräkning, utan ock i eu motbok
införa lodtalet på de afgående brefven och den därför belöpande betalningen,
hvilken vid hvarje tre månaders förlopp komme att erläggas och
af postkontoret i motboken kvitteras, och skulle postbetjäningen för denna
befattning, hvilken de icke ägde att sig undandraga, kvartaliter undfå
arfvode med 32 skillingar af de vid landshöfdingeresidenserna varande och
en riksdaler af de öfriga bränneri- och magasinskontoren.

I ofvanberörda skrifvelse den 12 maj 1823 hemställde rikets ständer
om åläggande för postmästare så i städer som på landet att mot ersättning
enligt grunder, som borde af Kungl. Maj:t bestämmas, hålla postbok med
alla landtbor inom hvarje ort, som ville af en sådan anstalt sig begagna.

Denna framställning blef emellertid af Kungl. Maj:t, jämlikt nådigt bref
den 29 oktober 1823, afslagen på den grund, att det icke, utan äfventyr för
kronans rätt, kunde åläggas postmästare, hvilka vore för uppbördens ordentliga
leverering ansvariga, att lämna korrespondenter anstånd med erläggandet
åt belöpande postporto, med mindre dessa för betalningen ställde nöjaktigsäkerhet,
men verkställigheten däraf åter skulle medföra flera svårigheter.

Äfven öfverpostdirektörsämbetet ansåg, i sitt den 31 januari 1832 afgift18''
yttrande, det icke skäligen kunna åläggas eu postförvaltare att på eget
ansvar lämna en enskild korrespondent kredit å portoafgiften, men förmenade
däremot, att hvarje postförvaltare borde förpliktas att, i händelse
korrespondenten hos honom nedsatte ett förskott till framtida portoafgifters

2442 07. Postverkets löneregleringskovimission. ] 7

130

godtgörande, med denna korrespondent, så länge något af samma förskott
vore öfrigt, hålla posträkning. Öfverpostdirektörsämbetet öfverlämnade
tillika ett förslag till taxa å det postförvaltare tillkommande arfvode för
posträkningars förande. 1 enlighet med detta förslag blef genom kungl.
brefvet den 25 februari 1832 och öfverpostdirektörsämbetets därpå grundade
cirkulär den 11 maj samma år stadgadt, att då postförvaltaren på
eget ansvar lämnade enskild korrespondent kredit å portoafgifter, postförvaltaren
skulle erhålla i årligt arfvode för räknings hållande, dä porto -

beloppet för år högst 50	utgjorde riksdaler	(banko)......	. . . 162/a	procent
af uppbörden, öfver 50	till och	med 75 riksdaler . . .	. . . 10	riksdaler
» 75	» »	> 100 » ...	... 12
» 100	» »	» 150 » . . .
* 150		»200 » ...	... 20	»
» 200		» 300 » ...	... 25
> 300	riksdaler

afgift 5 procent af det öfverskjutande beloppet.

Hade åter korrespondenten hos postförvaltaren förskottsvis nedsatt
erforderliga medel till portoafgifters bestridande, skulle postförvaltarens
arfvode för räkningens hållande beräknas till endast hälften af det i ofvan -

stående tariff upptagna belopp.

Äfven angående bokföringsafgiften yttrade sig generalpoststyrelsen
i sin ofvan åberopade skrifvelse den 25 augusti 1869, dock utan att hemställa
om dess indragning till postkassan. Visserligen måste det, enligt
generalpoststyrelsens förmenande, för postverkets skyddande mot möjlig
förlust anses som eu fördel, därest helt och hållet kunde upphöra det
dittills ganska mycket utbredda bruket att korrespondenter, först efter en
viss tid och på eu gång,
borde af dem utgöras till postkassan. Om också en dylik förändring antoges
i icke så ringa mån underlättas af det dåmera mycket allmänna begagnandet
af frimärken, så lede det dock intet tvifvel, att därigenom affärskorrespondensen,
af hvilken postverket hämtade så betydliga inkomster, och
särdeles den del däraf, som befordrades i lösväska, skulle tillskyndas olägenheter,
alltför stora och kännbara för att uppväga den förenämnda fördelen
för postkassan, hvilken också icke, så vidt generalpoststyrelsen hade sig
bekant, under många tiotal af år någon enda gång tillskyndats förlust till
följd däraf, att korrespondenter medgifvits först efter kvartalets utgång
erlägga belöpande postafgifter. Icke heller kunde det anses synnerligen

131

lämpligt att, till beredande af ensidig säkerhet för postverket, göra postafgifternas
bokförande beroende däraf, att i förväg blifvit hos postförvaltare
nedsatta kontanta medel eller räntebärande obligationer, helst eu alltför
stor utsträckning af bruket att sålunda hos en redogörare deponera tillgångar,
hvilkas behöriga förvarande ägaren ej vore i tillfälle öfvervälta,
någon gång kunde leda till missbruk af den betänkligaste beskaffenhet.

Generalpoststyrelsen ansåg därför, att, i Sverige liksom i de flesta
andra länder, fortfarande borde beredas tillfälle för de korrespondenter,
hvilkas brefväxling sådant påkallade, att få — efter omständigheterna, med
eller utan föregående deposition — sina postafgifter bokförda, för att desamma
på eu gång utgöra, men hemställde, att afgifterna för räkningshållningen
skulle utgå efter en ny, af styrelsen utarbetad tariff, som i allmänhet
upptog lägre belopp än de gällande. Dä frågan, i hvilka fall kredit å postportoafgifterna
kunde enskilda korrespondenter beviljas, alltid måste ankomma
på pröfning af vederbörande postförvaltare, hvilken vid denna tid äfven hade
att för uppbörden ställa borgen, samt icke i något fall en dylik kredit
borde af postverket beviljas enskilda, ansåg generalpoststyrelsen också icke
någon indragning till postkassan af nu omhandlade sportel böra ifrågakomma.

Skulle i framtiden, fortsatte generalpoststyrelsen, finnas nödigt ålägga
postförvaltare att, i stället för de då kvartalsvis afgifvande redovisningarna,
för hvar månad afkunna särskild räkenskap, borde naturligtvis kredit af
postafgifterna på grund af kontrabok icke medgifvas korrespondenter för
längre tid än en månad.

Den af generalpoststyrelsen föreslagna nya tariffen för beräkning af
denna afgift blef emellertid icke fastställd, utan hafva de genom kungl.
b ref ve t den 25 februari 1832 och öfverpostdirektörsämbetets cirkulär den
11 maj samma år gifna reglerna tillämpats ända intill utgången afår 1902.

Då genom kungl. förordningen den 5 december 1873 den s. k. fribrefsrätten
afskaffades och i stället stadgades, att postafgifter för försändelser
i tjänsteärenden från vissa myndigheter samt ämbets- och tjänstemän
skulle gäldas af allmänna medel, blef i sammanhang därmed, genom
nämnda kungl. förordning och kungl. kungörelsen den 10 november 1876,
föreskrifvet, att myndigheter samt ämbets- och tjänstemän, hvilka ej själfva
ombesörjde sina tjänsteförsändelsers frankering, skulle vara berättigade att
efter utgången af hvarje kvartal på en gång kontant och mot särskildt
kvitto af postanstalten erlägga belöpande afgifter för alla under kvartalet
till postbefordran aflämnade tjänsteförsändelser; dock skulle i sådant fall
dessa alltid vid aflämnandet till postanstalten vara införda och förtecknade i
postbok. För dylika tjänsteförsändelser erlades icke någon bokföringsafgift.

132

De för räkningshållning med enskilda korrespondenter influtna afgifterna
tillföllo odelade postförvaltaren, dock med undantag för Stockholm,
i hvilket hänseende genom kungl. bref den 5 juni 1885 förordnades, att
af de medel, som vid postkontoren i Stockholm inflöte för postafgifters
bokförande, minst 2000 kronor skulle årligen användas till aflönande af
biträden, som erfordrades för handläggning af göromål, med Indika vore
förenad sportelinkomst för postdirektören; börande efter hvarje års utgång
redovisning för hvad i sådant afseende utbetalts af kontorschefen afgifvas
till generalpostdirektören. En ytterligare reglering i detta afseende genomfördes
enligt kungl. brefvet den 4 december 1896, hvarigenom stadgades,
att af de medel, som vid Stockholms postkontor inflöte för postafgifters
bokförande, postdirektören skulle åtnjuta allenast halfva beloppet samt att
återstoden skulle efter hvarje års utgång af postdirektör en fördelas mellan
biträdande tjänstemän vid Stockholms postkontor, hvarvid uppgift å det
afstådda beloppet och dess fördelning skulle afgifvas till generalpoststyrelsen.

I fråga om denna sportel erinrade 1899 cirs post- och telegraf kommitté,
att postförvaltare vore postverket ansvarig för att de i räkning mellan postkontoret
och enskild korrespondent eller bolag bokförda postafgifterna i
behörig tid inflöte till postverket, hvadan en underlåtenhet af korrespondenten
i sådant hänseende medförde skyldighet för postförvaltaren att
själf gå i författning om afgiftsbeloppets inbetalning. På grund däraf
hade ock i fall, då till följd af konkurs eller af annan orsak korrespondenter
ej kunnat gälda dem i postbok påförda afgifter, afdrag å inkomsten af
räkningshållningen — understundom till afsevärda belopp — drabbat vederbörande
postförvaltare.

Ehuru ifrågavarande sportel, liksom afgifterna för fackafläggning
och för postutväxling medelst lösväska, tillflöte postförvaltarne, icke från
postverket utan från korrespondenter såsom ersättning för särskild! begärd
handräckning, hvilken dessutom, hvad räkningshållningen anginge, kunde
för postförvaltare medföra pekuniär risk, hade kommittén dock, med hänsyn
till de ganska afsevärda belopp hvartill inkomsten af räkningshållningen
vid en del postkontor stigit, icke kunnat helt och hållet lämna denna inkomst
ur sikte, när kommittén sökt afväga de aflöningsförmåner, som borde för
postförvaltarna föreslås. Då emellertid ifrågavarande inkomst måste vara
utsatt för växlingar, dels på grund af yttre konjunkturer, dels ock därför,
att den ej sällan syntes vara i betydande mån beroende af postförvaltarens
personliga egenskaper; då således sporteln i fråga icke kunde under alla förhållanden
beräknas såsom fast och säker inkomst; och då den dessutom minskades
med ersättningen till dem, som biträdde postförvaltaren vid det af räkningshållningen
förorsakade arbete, hade kommittén funnit sig böra föreslå

133

eu begränsning af ifrågavarande sportelinkomst endast beträffande postdirektörerna
i Stockholm och Göteborg. För det förslag, som kommittén å sådant
afseende framlade och hvilket sedermera vann fastställelse, redogöres i det
följande.

Hvad då gällande taxebestämmelser för ifrågavarande afgift anginge,

<~} '' _ t '' v; o o o 7

vore desamma, enligt kommitténs åsikt, synnerligen invecklade och föråldrade
samt fördenskull i behof af revidering; och hade det synts kommittén,
som om, hvad postverket anginge, en enda taxa skulle vara för ändamålet
tillräcklig, med skyldighet för enskild korrespondent, firma eller bolag, som
begärde räkningshållning, att ställa säkerhet för de bokförda postafgifternas
behöriga gäldande, men med rätt för vederbörande postförvaltare, där han
så funne skäligt, att lämna tillstånd åt korrespondent att utan ställande åt
säkerhet hålla bok med postkontoret. Den högre taxa, som då gällde, för
den händelse att säkerhet icke ställdes, kunde nämligen, enligt kommitténs
förmenande, innefatta eu frestelse för postförvaltare att för den högre inkomstens
skull underlåta att fordra säkerhet af korrespondent, om hvilkens
förmåga att fullgöra sina förbindelser postförvaltaren saknade tillräcklig
kännedom; och ehuru följderna af eu sådan underlåtenhet drabbade postförvaltaren,
men icke postverket, saknade det dock för postverket ingalunda
betydelse, huruvida en dess uppbördsman med föranledande af gifna bestämmelser
iklädde sig sådan risk till afsevärdt omfång. Kommittén hade
låtit utarbeta förslag till nya afgiftsbestäm inelser af enklare beskaffenhet
än de gamla, men, för så vidt sig bedöma läte, så afpassade, att de borde
för postförvaltare medföra på det hela ungefär enahanda inkomst som de
förutvarande bestämmelserna.

Ifrågavarande af kommittén föreslagna bestämmelser blefvo, jämlikt nådigt
bref den 6 juni 1902, af Kungl. Maj:t fastställda. Nu gällande hufvudsakliga
föreskrifter rörande postafgifters bokförande återfinnas i allmänna poststadgan
den 9 september 1907, § 66, mom. 1 och 2, samt § 67, så lydande:

»De myndigheter m. fl., som åtnjuta tjänstebrefsrätt, äro pliktiga att,
därest de ej själfva ombesörja sina tjänsteförsändelsers frankering, med fast
postanstalt hålla kontrabok (postbok) för försändelsernas förtecknande.»

»Det åligger den, som använder dylik postbok, att efter utgången af
hvarje kvartal granska och till riktigheten bestyrka en af postanstalten utfärdad
räkning å de i postboken debiterade belopp samt att därefter ofördröjligen
återställa räkningen till postanstalten.»

»önskar eljest korrespondent att hålla postbok med fast postanstalt
samt att kvartalsvis erlägga de debiterade postafgifterna, kan sådant försiggå,
därest å postanstalten deponeras kontanta medel, räntebärande obligationer
eller andra värdepapper, motsvarande afgifternas belopp.»

Nu gällande

bestämmel ser.

134

»Postanstaltens föreståndare kan emellertid på eget äfventyr medgifva,
att postbok hålles, utan att deposition ägt rum.»

»För bokförande af postafgifter för andra försändelser än tjänsteförsändelser
skall till föreståndaren för vederbörande postanstalt erläggas dels
för hvarje postbok, oberoende af de postafgifter, som däri upptagas, en
årsafgift af 5 kronor, dels ock därutöfver en afgift, i procent å de bokförda
postafgifterna för år räknadt, af

6 procent å belopp till och med 500 kronor,

5 procent å den del af postafgifternas belopp, som öfverskjuter 500
men ej 1,000 kronor,

3 procent å den del af postafgifternas belopp, som öfverskjuter 1,000
men ej 5,000 kronor, och

2 procent å den del af postafgifternas belopp, som öfverstiger 5,000
kronor.»

»För bokförande af postafgifter för tjänsteförsändelser utgår icke något
arfvode.»

Genom nyssnämnda nådiga bref den 6 juni 1902 fann vidare Kung!.
Maj:t godt, i öfverensstämmelse med hvad post- och telegrafkommittén föreslagit,
föreskrifva, att en begränsning af ifrågavarande sportelinkomst skulle
äga rum beträffande postdirektörerna i Stockholm och Göteborg, så att
postdirektören i Stockholm finge behålla allenast en femtedel och postdirektören
i Göteborg allenast hälften af nettoinkomsten af räkningshållningen
vid respektive postkontor, dock att bemälda postdirektörer skulle
hvar för sig vara tillförsäkrade i sådant hänseende en minimiinkomst af
2,500 kronor, under förutsättning att nettobehållningen af denna sportel
för året uppginge till sistnämnda belopp eller därutöfver; samt att de belopp.
som i algifter för räkningshållning kunde vid postkontoren i Stockholm
och Göteborg inflyta utöfver hvad sålunda skulle tillkomma postdirektörerna
därstädes, skulle fördelas, enligt grunder som Kungl. Maj:t
ville framdeles fastställa, mellan de tjänstemän vid berörda postkontor,
hvilka biträdde vid det arbete, som räkningshållningen förorsakade.

Beträffande denna fördelning blef, uppå generalpoststyrelsens hemställan,
genom kungl. bref den 31 december 1902 förordnadt, att den
tjänsteman vid hvardera af ifrågavarande postkontors direktörsexpedition,
åt hvilken bestyren med portoräkningars granskning och likviderande
in. m. blefve anförtrodda, skulle tilldelas en tiondedel af nettoinkomsten
af räkningshållningen vid respektive postkontor, under förutsättning
att hvad som återstode af nämnda inkomst därtill lämnade tillgång,
att vid Stockholms postkontor skulle under samma förutsättning, till fördelning
mellan andra tjänstemän vid postdirektörens expedition, hvilka

biträdde vid arbete, som räkningshållningen förorsakade, användas en
tjugondedel af berörda nettoinkomst; att hvad som af denna inkomst återstode
efter afdrag af de andelar, som tillkomme postdirektören och den
tjänsteman vid dennes expedition, som hade att verkställa portoräkningars
granskning och likviderande m. m., samt vid Stockholms postkontor andra
tjänstemän vid postdirektörens expedition, skulle vid respektive postkontor
fördelas mellan de afdelningar och filialer af postkontoret, där räkningshållning
förekommit, i förhållande till storleken af den debiterade räkningshållningsafgiften
vid en hvar sådan afdelning eller filial; samt att generalpoststyrelsen
ägde, uppå förslag af vederbörande postdirektör, bestämma
i fråga om fördelning af ej mindre den på en hvar afdelning eller filial
fallande anpart af ifrågavarande inkomst än äfven den vissa tjänstemän
vid postdirektörens i Stockholm expedition gemensamt tillkommande andel
af samma inkomst.

1 sistberörda hänseende blefvo detaljerade bestämmelser af generalpoststyrelsen
meddelade genom skrivelser till postdirektörerna i Stockholm
och Göteborg den 11 mars 1904.

För fullständighetens skull torde böra erinras därom, att enligt gäl- AfMlftför
lande föreskrifter ytterligare två slags sportler kunna tillfalla postkonto- m m.
rens tjänstemän, nämligen dels afgift för vidimation af afskrift eller utdrag
af skrifvelse eller handling, som inneslutes i till postbefordran aflämnad
värdeförsändelse, dels afgift för intyg om innehållet i ankommen
värdeförsändelse. Den förra afgiften utgår med 25 öre för ark och den
senare med 10 öre för hvarje intyg, där ej intyget skall utfärdas utan afgift.
Sammanlagd t torde dessa båda sportler för hela postpersonalen i
riket icke öfverstiga ett hundratal kronor för år. Då emellertid detaljerade
uppgifter i detta hänseende saknas, har vid här nedan omförmälda
beräkningar afseende icke blifvit fästadt vid ifrågavarande sportelinkomst.

För sammanlagda beloppet af den inkomst, som åren 1903 och 1906 , Spor telin o

i x. '' HOTYISTCTIS Ö6"

tillflutit dels postförvaltarne såsom afgift för postutväxling medelst lös- lopp.
väska och för fackafläggning, dels postförvaltarne och vissa biträdandetjänstemän
för räkningshållning, redogöres i nedanstående sammanställning.

År 1908. År 1906.
Kr. Kr.

Afgift för postutväxling medelst lösväska. . . 13,183 13,847

» > fackafläggning.......... 6,433 11,503

i » räkningshållning......... 62,696 72,945

Summa 82,312 98,295

136

Detaljerade uppgifter rörande den inkomst af dessa sportler, som åren
1902, 1903 och 1906 tillfallit postförvaltare vid olika postkontor äfvensom
föreståndare för afdelningar och filialer i Stockholm och Göteborg, lämnas i
bil. 1 och 2 till detta betänkande, och i texttabell E hafva samma tjänstemän
gruppvis fördelats efter beloppet af den inkomst, som sistnämnda
två år tillflutit dem i form af sportler. I de tre första afdelningarna af
denna tabell rcdogöres för de olika slagen af sportler, under det att den sammanlagda
sportelinkomsten upptages i tabellens sista afdelning, där jämväl
för de olika klasserna af tjänstemän angifvits sportelinkomsten i medeltal.

Man finner af sistberörda sammanställning, bland annat, att sportelinkomsten
år 1906 för nedan angifna tjänstemän uppgått till följande belopp:

Tal. E. Tjänstemän med sportelinkomst, fördelade efter sportlernas belopp

åren 1903 och 1906.

1) Afgift för postutväxling medelst lösväska.

Befattningshafvare.	År.	Ingen In- komst.	Högst 200 kr.	201—400 kr.	401—600 kr.	601-800 kr.	801— 1000 kr.	Hela an- talet.
I	1903		_				1	1
Postdirektör i Stockholm ... -
1	1906			—	--	—	1	1
1	1903	_	1	_		_	_	1
> > Göteborg . . . . j	1906	—	1	—	—	—	—	1
\|	1903	_	1	_	_	_	—	1
» > Malmö.....{
\	1906	—	1	—	—	—	—	1
\|	1903	2	11	2	_	. _	1	16
Postmästare åt l:a klass . . . <
t	1906	1	13	—	1	—	1	16
„ i	1903	o	37	5	_	__	_	44

i	1906	—	40	4	—	—	—	44
i	1903	3	45	2	_	_	,_	50
» > 3:e > . . . <
1	1906	3	45	2	—	—	—	50
, i	1903	16	63	_	_		_	79
> » 4:c > ...
1	1906	17	76	2	—	—	—	95
r	1903	23	158	9			2	192
Summa <
	1906	21	170	8	1	—	2	208

137

Kronor.

Postdirektören i Stockholm

Göteborg.

» » Malmö .

Postmästare af l:a klassen (medeltal)

» » 2:a »

» » 3:e » t>

» » 4:e » »

Föreståndare för afdelriingar och filialer
holm och Göteborg:

Kontrollörer (medeltal).......

Postexpeditörer » .......

Stock -

4,577

3,235

2,425

1,330

555

236

128

346

Tab. E. Tjänstemän med sportelinkomst, fördelade efter sportlernas belopp

åren 1903 och 1906.

2) Afgift för fackafläggning.

Befattningshafvare.	År.	Ingen in- komst.	Högst 200 kr.	201-400 kr.	401-600 kr.	601—800 kr.	801— 1000 kr.	Hela an- talet.
Postdirektör i Stockholm . . . 1	1903	1	—	—	_	_		1
t	1906	1	—	—	—	—	—	1
„ , \|	1903	1
» 5 Göteborg . <
i	1906	1	—	—	—	—	—	1
> > Malmö.....J	1903	—	—	—	—	i	—	1
1	1906	—	—	—	—	i	—	1
Postmästare af l:a klass . . . J	1903	7	5	i	2	i	—	16
1	1906	4	7	2	2	—	1	16
» » 2:a » . . . 1	1903	30	13	—	—	i	—	44
1	1906	16	22	4	—	i	1	44
	1903	44	3	3	—	—	_	50
	1906	35	10	5	—	—	—	50
» » 4:e » ... 1	1903	72	7	—	—	—	—	70
1	1906	80	14	1	—	—	—	95
\|	1903	155	28	4	2	3		192
	1906	137	53	12	2	2	2	208

2442/07. Postverkets lönereglerings kommun lön.

138

Tab. E. Tjänstemän med sportelinkomst, fördelade efter sportiernas belopp

åren 1903 och 1906.

3) Afgift för postafgifters bokförande.

Befattningshafvare.	År.	Ingen in- komst.	Högst 200 kr.	201- 400 kr.	401— 600 kr.	601— 800 kr.	801— 1000 kr.	1001— 1200 kr.	1201- 1400 kr.	1401- 1800 kr.	Mer än 1800 kr.	Hela an- talet.
Postförvaltare:	1903										1	1
Postdirektör i Stockholm . . • \	1906	—									1	1
i	1903	_	_	_	_	_	—	—	—	—	1	1
» » Göteborg . . . 1	1906										1	1
1	1903										1	1
j j Malmö . . . . <	1906	—	—	—	—	—	—	—	—	—	1	1
1	1903		_	1	3	5	3	—	2	1	1	16
j Postmästare af l:a klass . . . <	1906	—	—	—	2	4	5	2	—	1	2	16
\| > > 2:a > . . • <	1903	1	11	19	7	5	1	—	—	—	—	44 ;
1906	—	10	18	10	4	2	—	—	—	—	44
> » 3:e » . . . \|	1903	3	40	6	1	—	—	—	—	—	—	50
1906	1	40	8	1	—	—	—	—	—	—	50
» i 4:e » . . . \|	1903	12	63	4	—	—	—	—	—	—	—	79
1906	8	82	5	—	—	—	—	—	—	—	95
Summa j	1903	16	114	SO	11	10	4	_	2	1	4	192
1906	9	182	31	13	8	7	2	—	1	5	208 1
• j Föreståndare för af delningar eller filialkontor i Stockholm och Göteborg: (	1903	5	2	1			1			2		11
Kontrollörer i Stockholm . . . <	1906	3	5	—	—	1	1	—	1	—	1	12
1	1903	2	2	_	2	—	—	—	—	—	—	6i
» > Göteborg . . . <	1906	1	4	—	1	1	—	—	—	—	—	7 1
1	1903	3	4	_	_	—	—	—	—	—	—	7
Postexpeditörer i Stockholm . 1	1906	2	4	1	—	—	—	—	—	—	—	7
	1903	3	4	_	—	—	—	—	—	—	—	7
» > Göteborg . . j	1906	1	5	—	—	—	—	—	—	—	—	6 \|
Summa j	1903	13	12	1	2	_	1	_	_	2	—	31
1906	7	18	1	«	2	1	—	1	—	1	32

139

Tal. E. Tjänstemän med sportelinkomst, fördelade efter sportlernas belopp

åren 1903 och 1906.

4) Sammanlagd inkomst för postutväxling medelst lösväska, för fackafläggning
samt för postafgifters bokförande.

1 Befattningshafvare.	År.	Ingen in- komst.	Högst 200 kr.	201- 400 kr.	401- 600 kr.	601— 800 kr.	801 1000 kr.	1001- 1200 kr.	1201— 1400 kr.	1401- 1800 kr.	Mer än 1800 kr.	Hela an- talet.	Sportel belopp i medeltal kr.
Postförvaltare: Postdirektör:	1303
i Stockholm . . i									—	i	1	3,985
t	1906		—	—	—	—	—	—	—	—	i	1	4,577
» Göteborg . . . j	1903	~	—	—	—	—	—	—	—	—	i	1	2,736
1906	—	—	—	—	—	—	—	—		i	1	3,235
» Malmö .... i	1903	—		—	—	—	—	—	—	—	i	1	2,149
1	1906	. -		—	—	—	—	—	—	—	i	1	2,425
Postmästare:
af l:a klass . . . J	1903	—	—	—	2	3	3	1	—	5	2	16	1.185 \|
l	1906	—	—	—	1	3	3	2	—	2	5	16	1,330
> 2:a > . . J	1903	—	4	17	11	8	1	1	1	1	_ •	44	469
1	1906	—	3	15	11	7	3	2	2	1	—	44	555 j
» 3:e > . i	1903	1	29	15	3	2	—	—	—	—	_	50	201
l	1906		20	23	6	1	—	—	—			SO	236
» 4:e > . . \|	1903	9	60	10	—	—	—	—	—		_	79	107
1	1906	4	75	16	—	-	—	—	—	—	''-	95	128
Summa J	1903	10	93	42	16	13	4	2	1	6	5	192	_
1	1906	4	98	54	18	11	6	4	2	3	8	208	—
Föreståndare för af-delningar eller filial-kontor i Stockholm och Göteborg:
Kontrollörer . . . . <	1903	7	4	1	2	—	1	—	—	2	—	17	318 !
t	1906	4	9	—	1	2	1	—	1	—	1	19	346
Postexpeditörer . . j	1903	6	8	—	—	—	—	—	—	—	—	14	31 1
1906	3	9	1	—	—	—	—	—	—	—	13	65 :

140

Kommissionens
hem■
ställån.

Ehuru de sportler, om Indika bär är fråga, utgå till vederbörande
posttjänstemän icke af postverkets medel utan direkt från den korresponderande
allmänheten och utgöra ersättning för särskilda, af korrespondenter
begärda prestationer, har kommissionen icke kunnat underlåta att vid utförande
af det uppdrag, som kommissionen haft sig förelagdt, upptaga äfven
sportelfrågan till skärskådande. Det är nämligen påtagligt, att frågan om den
fasta aflöningens belopp måste blifva i väsentlig grad beroende af den omständigheten,
huruvida och i hvilken utsträckning andra förmåner, såsom
sportler, äro förenade med innehafvande af viss tjänst, och kommissionen
har funnit sig hafva så mycket större skäl att nu taga frågan om sportelaflöning
i öfvervägande, som i sammanhang med den senast genomförda
löneregleringen för postverkets tjänstemän dels, efter hvad förut är omförmäldt,
nya föreskrifter meddelades angående bokföringsafgiftens beräknande,
dels ock i afiöningsreglementet infördes förbehåll därom, att den, soin tillträdde
den nya aflöningsstaten, skulle vara skyldig underkasta sig den
minskning i befintliga sportelinkomster, som kunde varda af Kungl. Maj:t
bestämd.

Beträffande först lämpligheten öfver hufvud taget af sportelaflönmg,
har det synts kommissionen, att näppeligen mer än en mening kan därom
råda. 1 de fall, då sportler i någon större utsträckning ännu utgå till
funktionärer i det allmännas tjänst, torde denna aflöningsform oftast vara
att anse såsom en kvarlefva från äldre tider, och vid de löneregleringar,
som på senare tider verkställts inom postverket eller annorstädes, har det
i allmänhet visat sig vara en tydligt framträdande tendens att för aflöningen
fastställa fixa belopp och sålunda göra densamma oberoende af tillfälliga
omständigheter. Men detta förutsätter sportelinkomstens upphörande.

Om man betraktar sportelfrågan i dess allmännelighet, torde man
kunna utgå därifrån, att sportler äro att anse såsom den ersättning allmänheten
har att betala till viss tjänsteman för utförande af särskilda prestationer.
Systemet hvilar alltså på den grunden, att dessa särskilda prestationer
verkligen utföras åt den tjänsteman, som inkomsten tillfaller, eller
åtminstone på dennes bekostnad, bär emellertid förhållandena sa förändrats,
att det ej längre är den till sportelersättning berättigade tjänstemannen
eller af honom personligen aflönadt biträde, som utför det arbete, för
hvilket sportler uppbäras, har också det teoretiska berättigandet för denna
aflöningsform bortfallit.

Hvad nu angår sportelinkomsten vid postkontoren, torde det numera
såsom regel icke förhålla sig så, att det är den sportelberättigade tjänstemannen,
som, helt eller till större del, utför eller bekostar det arbete, för
hvithet sportlerna äro afsedda att utgöra ersättning. Med undantag för de

141

minsta postkontoren, lära sålunda i allmänhet lösväskor icke expedieras åt
den till ersättningen berättigade postförvaltaren, lika litet som, vid andra
postkontor än de nyss nämnda, denne tager någon befattning med försändelsers
sorterande i fack. 1 fråga om det arbete, som förorsakas af postafgifters
bokförande, är förhållandet något olika, i det att, äfven vid de
medelstora och de större postkontoren, detta arbete oftast torde vara fördeladt
mellan postförvaltaren och underlydande tjänstemän. I Stockholm
och Göteborg utgår, såsom förut är närnndt, viss del af räkningshållningsafgifterna
såsom ersättning till de biträdande tjänstemännen, och äfven
vid åtskilliga andra postkontor lärer postförvaltaren, utan att någon föreskrift
i ämnet meddelats, afstå någon del af denna inkomst till dem, som biträdt
med ifrågavarande arbete. Allmänt sedt torde man emellertid kunna anse,
att de vid postkontoren inflytande sportelinkomster icke såsom regel tillgodokomma
de tjänstemän, som utfört de särskilda prestationer, hvilka
skolat medelst sportlerna gäldas.

Det torde icke kunna undvikas, att med ett sportelsystem följa flerahanda
praktiska olägenheter. Förutom det att, såsom förut är antydt,
sportelbeloppet år för år växlar och således de sportelberättigade tjänstemännens
inkomster äro i viss mån påverkade af tillfälliga omständigheter,
är det vid postkontoren en viss fara för att postförvaltarens intresse och
uppmärksamhet kommer att, på bekostnad af öfriga åligganden, i främsta
rummet dragas till just de grenar af tjänstgöringen, som för honom medföra
sportelinkomst. Det synes på det hela taget icke vara rätt förenligt
med en tjänstemans ställning, att hans ekonomiska situation är i någon
afsevärd grad beroende af dylika, från allmänheten inflytande afgifter.

Indragning till postkontoren af den särskilda afgiften för postutväxling Afgift för
medelst lösväska föreslogs, såsom redan är närnndt, af generalpoststyrelsen lösväs^ai
dess underdåniga skrifvelse den 25 augusti 1869. Ifrågavarande sportel
är numera icke af någon större betydelse, i det att densamma, såsom af tab.

E framgår, år 1906 endast för 11 postförvaltare öfverstigit ett belopp af 200
kronor. Under de senare åren förete de vid postkontoren influtna afgifterna
för denna postutväxling på det hela taget icke någon afsevärd stegring, i
det att dessa afgifter, som år 1903 uppgingo till sammanlagt 13,183
kronor, år 1906 stigit till allenast 13,847 kronor. Däremot framträda vid
de särskilda postkontoren, efter hvad bil. 1 ådagalägger, högst betydliga
fluktuationer i denna inkomst från ett år till ett annat. Kommissionen
anser, att de afgifter, som vid postkontoren inflyta för postutväxling medelst
lösväska, böra redovisas till postkassan.

I fråga därefter om afgifterna för fackafläggning har kommissionen Afgift för
icke kunnat undgå att fästa sin uppmärksamhet vid det förhållandet, att faclia9ägg ^

A '' ninir

142

vid några postkontor s. k. amerikanska fack anordnats genom postverkets
försorg och upplåtits till allmänt begagnande mot fastställd afgift, under
det att vid andra postkontor vederbörande postförvaltare — med eller utan
generalpoststyrelsens medgifvande — på egen bekostnad anordnat dylika
fack till allmänhetens bruk mot afgift, hvarom öfverenskommelse träffas
mellan postförvaltaren och korrespondenten. Det synes påtagligt att detta
innebär en oegentlighet, som bör med det snaraste undanröjas. Oafsedt
det principiellt oriktiga däri, att en tjänsteman på detta sätt i omedelbar
förbindelse med tjänstelokalen upprättar anstalter, för hvilkas anlitande
tjänstemannen själf uppbär afgifter från allmänheten, måste det äfven
anses betänkligt, att dessa afgifter bero på postförvaltarens bedömande
och icke, på sätt eljest i liknande fall är vanligt, utgå enligt fastställd
tariff. Kommissionen anser, att dessa postförvaltare enskildt tillhöriga
fack böra snarast möjligt, och i alla händelser senast vid nuvarande tjänsteinnehafvares
afgång, inlösas af postverket och att afgifterna för fackens
begagnande böra, enligt fastställda grunder, bestämmas af generalpoststyrelsen
och till postkassan redovisas.

Afgifterna för användande af andra än amerikanska fack, d. v. s.
öppna eller inre sådana, uppgå i allmänhet till tämligen obetydliga belopp.
Enligt § 87 mom. 2 i allmänna poststadgan den 9 september 1907 skola nämligen
ej blott försändelser, å hvilka finnes tecknadt Af hämtas, Poste restante,
Postlagernd eller dylikt, utan äfven sådana, hvilkas adressater anmält sig
vilja själfva besörja afhämtningen af sin post, å adresspostanstalterna tillhandahållas
adressaterna. I de fall, då fråga är om korrespondent med
större postutväxling, lärer ett sådant tillhandahållande icke kunna ske, med
mindre försändelserna till korrespondenten i fråga uppsorteras i särskildt
fack, men det är, såsom förut blifvit antydt, endast för den händelse korrespondenten
uttryckligen gör framställning om fackafläggning, som afgift
därför får upptagas. Dessa bestämmelser hafva i praktiken ledt därhän,
att sådan afgift icke på långt när upptages i alla de fall, då fackafläggning
förekommer. Sålunda utgjorde i augusti månad 1907 vid Stockholms postkontor
antalet korrespondenter, hvilkas post sorterades i andra fack än
amerikanska sådana, tillhopa 504, men af dessa erlade endast 12 någon
fackaf 1 ä ggni ngsafgi ft.

För korrespondent innebär sådan fackafläggning, hvarom här är
fråga, den förmånen, att han icke behöfver afvakta brefbärarens ankomst,
utan kan å postanstalten afhämta sina försändelser, så snart dessa
hunnit uppsorteras i vederbörande fack. Äfven postverket vinner genom
denna fackafläggning en viss fördel i det hänseendet, att försändelsernas
befordran från postanstalten till adressaten verkställes genom dennes för -

143

sorg i stället för att besörjas af brefbärare. Men då antalet korrespondenter,
hvilka själfva låta afhämta sin post, är mera ansenligt, kommer
den särskilda sorteringen i fack att medföra ganska afsevärda svårigheter,
och det torde icke kunna undvikas, i synnerhet vid ombyten af tjänstepersonal,
att misstag förekomma vid sorteringen och att därigenom rubbningar
uppstå i postutväxlingen.

Det synes under sådana förhållanden angeläget, att någon åtgärd
vidtages, på det att antalet korrespondenter, hvilka själfva på detta sätt
besörja afhämtningen af sin post, icke må stiga öfver höfvan, och kommissionen
har därför ansett sig böra föreslå, att afgift må upptagas af alla
korrespondenter, som på grund af särskild framställning få själfva afhämta
sina försändelser å postanstalt, från hvilken post eljest utdelas
genom brefbärare. För korrespondenter med omfattande postutväxling
kommer en sådan afgift icke att vara af någon betydelse, men å andra
sidan utgör afgiften en viss garanti för att afhämtning icke ifrågakommer
i allt för stor utsträckning beträffande försändelser till personer, hvilkas
korrespondens är jämförelsevis ringa. Denna afgift bör enligt kommissionens
åsikt redovisas till postkassan.

Vid de mindre postanstalter, från hvilka post icke utdelas genom
brefbärare, torde däremot någon särskild afgift icke böra upptagas för
ankomna försändelsers uppsortering i fack.

Beträffande slutligen den af ifrågavarande sportler, som ur ekonomisk Afgift för
synpunkt är den mest betydande, nämligen afgiften för postafgifters bok- rakn^j=®hä11
förande, har det synts kommissionen vara ett betänkligt förhållande, att
det åligger vederbörande postförvaltare att, där säkerhet icke blifvit ställd
för debitei''ade postafgifter, själf ansvara för redovisningen af dessa afgifter.
Visserligen äfventyras därigenom icke postverkets medel, men det kan för
postverket ingalunda vara likgiltigt, att vissa dess tjänstemän få vidkännas
en dylik risk, helst som, efter hvad kommissionen har sig bekant, detta
ansvar för oguldna postafgifter i några fall medfört och i andra fall varit
nära att medföra ganska beaktansvärda ekonomiska förluster för vederbörande
postförvaltare. Och då det är öfverlämnadt åt postförvaltaren att
själf afgöra, huruvida säkerhet för debiterade postafgifter skall af korrespondent
ställas eller icke, kommer tvifvelsutan postförvaltaren att därigenom
ofta försättas i en vansklig situation. En förbättring härutinnan
har visserligen numera inträdt, då från och med år 1903 samma tariff
tillämpas, vare sig korrespondenten ställer säkerhet för de bokförda postafgifterna
eller icke, men det kan dock fortfarande inträffa, att postförvaltarens
intresse att för räkningshållning tillgodonjuta viss inkomst kommer
i strid med angelägenheten af att tillse, att den korrespondent, som önskar

144

Afgift för
vidimation
m. m.

Öfvergångs bestämmelser.

kredit för debiterade postafgifter, är fullt vederhäftig för ifrågakom mande
belopp.

Denna fråga bör, efter kommissionens förmenande, för framtiden så
ordnas, att eventuellt inträffande förluster komma att drabba postverket i
stället för vederbörande postförvaltare samt att det öfverlämnas åt vederbörande
distriktschef att afgöra, huruvida korrespondent skall för bokförda
postafgifter ställa säkerhet eller icke. I de fall, då säkerhet kommer att
ställas, bör denna förvaras hos distriktschefen.

I detta sammanhang vill kommissionen emellertid förorda, att,
då numera postkontorens redovisningar afgifvas månadsvis, äfven de bokförda
postafgifterna inbetalas och redovisas per månad i stället för, såsom
hittills skett, per kvartal. Om en sådan förändring genomföres, kommer
den risk, som i här afsedda fall är förenad med beviljande af kredit utan
motsvarande säkerhet, att i väsentlig grad förminskas, och det torde då endast
undantagsvis blifva nödvändigt att affordra korrespondent dylik säkerhet.

När generalpoststyrelsen i sin ofvan åberopade underdåniga skrifvelse
den 25 augusti 1869 uttalade sig för bibehållande af den sportel, som utgöres
af afgifter för postafgifters bokförande, anförde styrelsen såsom skäl
härför, att frågan, i hvilka fall kredit å postafgifterna kunde enskilda
korrespondenter beviljas, alltid måste ankomma på pröfning af vederbörande
postförvaltare. Såsom nyss anförts, anser kommissionen, att denna pröfning
icke vidare bör åligga postförvaltaren, och under sådana förhållanden
saknar kommissionen anledning att i förevarande afseende ifrågasätta annat
än att äfven denna sportel, i den mån densamma uppbäres vid postkontoren,
skall indragas till postverket.

Äfven de vid postkontoren inflytande afgifter för vidimation och för
intyg om innehållet i ankommen värdeförsändelse torde böra redovisas till
postkassan.

Då kommissionen sålunda anser sig böra förorda, att alla till postförvaltare
eller andra tjänstemän vid postkontoren för den egentliga posttjänsten
utgående sportler indragas till postverket, har kommissionen emellertid
funnit det angeläget att tillse, att vid denna indragning allt för häftiga
rubbningar i nu bestående förhållanden undvikas. Ehuru visserligen, om
man ser på sportelinkomsten i dess helhet, densamma icke stiger till något
mera betydande totalbelopp, finnas likväl talrika enskilda fall, där en omedelbar
indragning skulle verka i hög grad obillig. På sätt af tabell E framgår,
har nämligen år 1906 den sammanlagda sportelinkomsten öfverstigit
1000 kronor för ej mindre än 17 postförvaltare samt utgjort 801 —1000
kronor för 6, 601—800 kronor för 11 och 401—600 kronor för 18 postförvaltare.
Kommissionen har därför ansett sig böra, utan att lämna ur

145

sikte det slutliga målet, en fullständig indragning af alla vid postkontoren
för den egentliga posttjänsten utgående sportler, tillgodose billighetens kraf
genom att föreslå, att indragning af ifrågavarande sportler verkställes endast
successivt på det sätt, att af inflytande sportelbelopp redovisas till
postkassan: år 1909 10 procent, år 1910 20 procent, år 1911 30 procent
o. s. v. i samma progression, så att från och med år 1918 all dylik sportelinkomst
ingår till postverket.

Hvad angår afgiften för postutväxling medelst lösväska, lärer det blifva Tariffer,
en nödvändig följd af denna sportel indragning till postverket, att närmare
bestämmelser träffas rörande afgiftens beräkning. Äfven synes det kommissionen,
att de utgifter, som nu erläggas, borde kunna i någon mån nedsättas.
Kommissionen finner sig i sådant afseende böra föreslå, att afgiften för
postutväxling medelst lösväska må utgå, då lösväskan afsändes från postanstalten
högst 4 gånger i veckan, med 6 kronor om året och, då lösväskan
afsändes mer än 4 gånger i veckan, med 12 kronor om året, hvartill i vissa
fall skulle komma särskild afgift till postbetjänt, enligt nu gällande regler.

Vid ett bifall till kommissionens hemställan därom, att särskild afgift
må upptagas af korrespondent, som erhåller rätt att å postanstalt,
från hvilken post eljest utdelas genom brefbärare, själf afhämta ankomna
försändelser, utan användande af amerikanskt fack, torde denna afgift
böra bestämmas af generalpoststyrelsen, på sätt redan sker, jämlikt kungl.
brefvet den 23 januari 1899, beträffande afläggning i de amerikanska facken.

1 fråga om den tariff, efter hvilken ersättning utgår för postafgifters
bokförande, finner sig kommissionen icke böra ifrågasätta någon förändring:
Beträffande fördelningen af denna ersättning vid postkontoren i Stockholm
och Göteborg torde emellertid, med afseende å den af kommissionen föreslagna
omorganisation af nämnda postkontor, för öfvergångsperioden
1909—1917 erfordras nya bestämmelser, hvilka synas böra, på enahanda
sätt som de nu gällande, meddelas af Kungl. Maj:t och generalpoststyrelsen.

Äfven vid poststationer förekomma, om än i mindre utsträckning, sportier vid
enahanda sportler som vid postkontoren. Kommissionen har emellertid poststationer,
ansett sig icke böra föreslå någon indragning till postkassan af äfven dessa
vid poststationerna inflytande afgifter. De skäl, som anförts mot sportelsystemct
vid postkontoren, synas nämligen icke alls eller endast i ringa
mån äga tillämpning på förhållandena vid poststationer. Därest emellertid
förändrade bestämmelser komma att meddelas rörande beräkningen af afgifter
för postutväxling medelst lösväska, torde dessa bestämmelser böra
vinna tillämpning äfven vid poststationerna.

2442/o7. Postverkets löneregleringskommission.

146

I fråga om de vid postanstalterna inflytande sportler får kommissionen
alltså, i enlighet med hvad ofvan anförts, härigenom hemställa,

att i stället för den godtgörelse för utvexling af
lösväska, som enligt gällande bestämmelser utgår till föreståndaren
för vederbörande postanstalt med lägst 6 kronor
och högst 18 kronor om året, må från och med år 1.909
upptagas en afgift af 6 kronor om året, då lösväskan
afsändes från postanstalten högst 4 gånger i veckan, och
12 kronor om året, då lösväskan afsändes mer än 4
gånger i veckan;

att s. k. amerikanska eller därmed jämförliga fack,
som vid postkontor anordnats på vederbörande postförvaltares
bekostnad, må snarast möjligt, och i alla händelser
senast vid nuvarande tjänsteinnehafvares afgång,
inlösas af postverket;

att, då korrespondent gör framställning om rätt
att ä postanstalt, från hvilken post eljest utdelas genom
brefbärare, låta själf afhämta ankomna försändelser,
utan att afdelning i amerikanskt eller därmed jämförligt
fack användes, sådan rätt må honom medgifvas allenast
mot erläggande af viss afgift till postkassan;

att'' åt vederbörande distriktchef öfverlämnas att
afgöra, huruvida korrespondent, som önskar hålla postbok
med fast postanstalt, skall ställa säkerhet för bokförda
posta/gifter;

att föreskrift må meddelas därom, att bokjörda
postafgifter skola inbetalas och redovisas månadsvis;

att den förlust, söm tilläfventyrs uppkommer därigenom,
att korrespondent underlåter att erlägga dylika
af gifter, må påföras postkassan;

att de vid postkontoren inflytande avgifter för utväxling
af lösväska (med undantag af den särskilda afgift,
som i vissa fall utgår till postbetjänt), för rätt att
afhämta ankomna försändelser, utan att afdelning i
amerikanskt eller därmed jämförligt fack användes, för
begagnande af afdelning i amerikanskt eller därmed jämförligt
fack, som tillhör vederbörande postförvaltare, för
posta/''gifters bokförande (räkningshållning), för vidimation
af afskrift eller utdrag af skrifvelse eller handling, som

147

inneslutes i till postbefordran ajlämnad värdeförsändelse,
oek för intyg om innehållet i ankommen värdeförsändelse
må till postkassan indragas på det sätt, att vid hvarje postkontor
af dessa afgifters sammanlagda belopp till postkassan
redovisas: för år 1909 10 procent, för år 1910
20 procent, för år 1911 30 procent o. s. v■ i samma
progression, sä att från och med år 1918 ifrågavarande
afgifter till hela sitt belopp inflyta till postkassan; samt
att erforderliga bestämmelser meddelas rörande
fördelningen vid Stockholms och Göteborgs postkontor af
de under öfver gångsperioden 1909—1917 vid dessa postkontor
inflytande afgifter för postafgifters bokförande.

Kommissionen vill slutligen erinra därom, att viss ersättning till- Ersättning
kommer postförvaltare och andra postverkets tjänstemän, hvilka hafva f''6r bestyr
bestyr med postsparbanksrörelsen och med ärenden, som falla inom områ- TpaJånL
det för riksförsäkringsanstaltens verksamhet. Då emellertid denna ersätt- rörelsen.
ning utgår af postsparbankens resp. riksförsäkringsanstaltens medel och
icke afser göromål, som tillhöra den egentliga posttjänsten, har kommissionen
ansett ifrågavarande ersättning, som i allmänhet uppgår till helt ringa
belopp (se bil. 1), icke böra vid nu förevarande lönereglering: tagas i betraktande.
ö

Liksom kommissionen i det föregående, beträffande lönereglering för Fast aftögeneral
poststyrelsen, i hufvudsak anslutit sig till det s. k. Tenowska systemet,
har kommissionen äfven i fråga om tjänstemännen vid distrikts- och Allmänna
lokalförvaltningarna ansett sig böra förorda de principer, som i nämnda synpunktersystem
funnit sitt uttryck och hvilka i väsentlig mån vunnit tillämpning
vid de nyligen företagna löneregleringarna för statens järnvägar och telegrafverket.
Särskildt hvad den lägre personalen angår, har kommissionen
funnit detta system erbjuda afsevärda fördelar. För den enskilde tjänstemannen
är systemet fördelaktigt därigenom, att, samtidigt med lefnadsbehofvens
fortgående stegring, äfven aflöningen ökas, och ur det allmännas
synpunkt kan det icke vara annat än en vinst, att tjänstemannen har att
efter hand motse en förbättring i sina existensvillkor, enär utsikten till
en dylik förbättring gifvetvis måste för honom verka såsom en uppmuntran
för det fortsatta arbetet. Kommissionen har därför, vid utarbetande af
sitt förslag till lönereglering för distrikts- och lokalförvaltningarnas tjänstemän,
utgått därifrån att begynnelseaflöningarna kunna sättas förhållande -

148

Ortstillägg.

vis låga samt att till dessa begynnelseaflöningar böra, med korta mellantider,
komma ett flertal ålderstillägg.

Till samtliga grupper af tjänstemän vid postverkets distrikts- och
lokalförvaltningar, med undantag af postinspektörerna, utgå för närvarande
två ålderstillägg efter resp. fem och tio års förlopp. Enligt hvad kommissionen
i det följande föreslår, skulle däremot aflöningsförhöjning inträda
i allmänhet med treåriga mellantider, men i vissa undantagsfall, för Indika
nedan närmare redogöres, efter perioder af två år.

En viktig faktor, till hvilken kommissionen icke kunnat underlåta
att vid aflöningarnas bestämmande taga hänsyn, är det kända förhållande,
att lefnadskostnaderna högst väsentligt växla inom olika delar af landet.
Det är nämligen påtagligt, att en aflöningssats, som å en ort med billiga
lefnadskostnader kan anses lämpligt afmätt i förhållande till en viss befattnings
vikt och ansvar, måste vara för enahanda befattning alldeles otillräcklig
å orter, där väsentligt högre lefnadskostnader äro rådande. Principen
därom, att den med visst slags befattning förenade aflöning bör i
någon mån variera i förhållande till lefnadskostnaderna å den ort, där befattningshafvaren
är stationerad, har ock numera tämligen allmänt vunnit
erkännande. Så har skett vid de senaste löneregleringarna för statens järnvägar
och telegrafverket, och äfven vid postverkets distrikts- och lokalförvaltningar
har samma princip i viss mån kommit i tillämpning beträffande
såväl den extra tjänstemannapersonalen som ordinarie och extra postbetjänte.

Det material, till hvilket man i första rummet torde vara hänvisad,
när det gäller att finna ett uttryck för lefnadskostnaderna å en viss ort,
utgöres af de statistiska uppgifter om lifsmedel- och bostadspris in. m.,
som innehållas i de af kommerskollegii arbetsstatistiska afdelning sedan år
1903 utgifna »Meddelanden». Vid användande af denna statistik för här
ifrågavarande ändamål möter man emellertid vissa svårigheter, bland annat
därigenom, att uppgifterna om lifsmedelspris afse allenast ett trettiotal
platser. Den bild, som genom bearbetning af de föreliggande uppgifterna
erhålles, torde emellertid vara tillräckligt noggrann, för att därpå
skall kunna grundas en föreställning om dyrheten å de orter, hvilka vid
en lönereglering ifrågakomma. Men då beträffande de förnödenheter, hvilka
här komma i betraktande, prisläget å en viss ort gifvetvis måste med tiden
i ej ringa grad växla, allt efter som nya samfärdsinöjligheter beredas orten
eller nya näringar där uppkomma, skulle det under alla förhållanden vara
vanskligt att söka för någon afsevärd tid framåt fastslå en på beräkning
af lefnad skostnadernas höjd grundad klassificering af de orter, där någon
del af personalen är stationerad. Ty det skulle icke kunna undvikas, att

149

en dylik klassificering, äfven om den vore väl afpassad efter de för tillfället
gällande prisen, inom kort skulle befinnas icke längre vara tillfredsställande.

Kommissionen bär därför funnit sig böra utgå därifrån, att för de
olika grupperna af tjänstemän bör fastställas en efter förhållandena öfver
hufvud inom landet afmätt normalaflöning samt att den personal, som är
stationerad å dyrare orter, bör tillerkännas rätt att utöfver denna normalaflöning
uppbära särskild! ortstillägg; dock bör, enligt kommissionens
åsikt, sådant tillägg icke tillkomma distriktschefer eller postmästare vid
postkontor af l:a och 2:a klassen, liksom ej heller öfverkontrollörer eller
förste kontrollörer. I fråga om grunden för ortstilläggets beräkning
anser sig kommissionen böra, med hufvudsaklig anslutning till posttjänstemännens
förenings i sådant afseende afgifna förslag, hemställa att ortstillägget
må, allt efter förhållandena å hvarje särskild ort, bestämmas till
15 eller 10 procent af normalaflöningen, dock med begränsning för manliga
tjänstemän till högst 450 resp. 300 kronor och för kvinnliga tjänstemän
till högst 225 resp. 150 kronor.

Vid en granskning af tillgängliga uppgifter angående lefnadskostnader
å skilda orter inom landet har det synts kommissionen, som om det
högre ortstillägget å 15 procent för närvarande borde utgå allenast till
tjänstemän stationerade i Stockholm med dess förstadssamhällen eller vid
malmbergssamhällena i Norrbottens län, hvaremot det lägre ortstillägget
å 10 procent skulle tillkomma personal i Göteborg, Malmö, Norrköping,
Gäflcy Hälsingborg och Karlskrona, äfvensom å ett flertal orter i norra
postdistriktet (Västcrnorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens
län) samt å orter i Hälsingland åt Gäfleborgs län. På grund af den
föränderlighet, som prisläget å en viss ort, efter hvad redan blifvit nämndt,
år underkastadt från tid till annan, måste emellertid eu omreglering i förevarande
afseende med korta mellanrum företagas, och det synes kommissionen,
som om denna omreglering lämpligen bör anförtros åt generalpoststyrelsen,
som således skulle hafva att vid afgifvande af förslag till utgiftsstater
för postverket taga under öfvervägande, å hvilka orter det högre
och det lägre ortstillägget må böra utgå.

I tab. F lämnas en öfversikt öfver nuvarande och af kommissionen
föreslagna aflöningsförmåner för olika grupper af tjänstemän.

Beträffande aflöningen till distriktscheferna har kommissionen i det
föregående uttalat sig.

Kommissionen har vidare hemställt, att postdirektörsbefattninqarna i
Stockholm, Göteborg och Malmö skola med 1908 års utgång indragas. Enligt
nu gällande stat utgör aflöningen till hvardera af postdirektörerna i
Stockholm och Göteborg 3,500 kronor i lön och 2,000 kronor i tjänst -

Normalaflåning.

Distrikts chefer.

150

Tab. F. Jämförelse mellan de vid postverkets distrikts- och lokalförvaltningar
anställda tjänstemäns aflöningsförmåner år 1906 och den af kommissionen för
samma tjänstemän föreslagna aflöning (i kronor).

		Aflöningsförmåner år 1906.		Af kommissionen föreslagen aflöning.
Tjänstemän.	Begyn- nelseaf- löning.	Slutaf- löning.	Provision (öfverpro-vision) i medeltal.	Summa.	Sportler i medel-tal.	Begyn- nelseaf- löning.	Slutaf- löning.
Distriktschef............• .	—	—	—	—	—	7,500	8,000
Postinspektor..............	5,500	5,500	—	5,500	—	—	—
Postdirektör i Stockholm........	5,500	6,500	2,286	8,786	4,577	—	—
» > Göteborg.........	5,500	6,500	2,026	8,526	3,235	—	—
» » Malmö..........	5,200	6,200	1,657	7,857	2,425	—	—
Postmästare af klass 1.........	4,700	5,500	707	6,207	1,330	—	—
» > » 1 A........	—	—	—	—	—	5,500	7,000
» » » 1 B, öfverkontrollör .	—	—	—	—	—	5,000	6,500
Postmästare af klass 2.........	3,600	4,400	212	4,612	555	—	—
> » » 2 A, förste kontrollör	—	—	—	—	—	4,600	6,000
Postmästare af klass 2 B . ......	—	—	—	—	—	4,200	5,500
» > » 3, mani.......	3,000	3,800	408	4,208	236	2) 3,800	2) 5,000
> » » 3, kvinnl......	—	—	—	—	—	2) 2,900	2) 3,400
Kontrollörer i Stockholm, Göteborg och					») 346	I
Malmö..........	3,200	4,000	1,400	5,400	}2)3,800	2) 5,000
> , öfriga.......... Postmästare af klass 4.........	3,200 2,600	4,000 3,400	335	4,000 3,735	128	1	_
> » » 4, mani.......	—	—	—	—	—	2) 3,500	2) 4,600
» » » 4, kvinnl......	—	—	—	—	—	2) 2,700	2) 3,100
Förste postexp. vid 1 kl. postkontor ....	2,500	3,300	735	4,035	—	—	—
» > » 2 » » ....	2,500	3,300	399	3,699	—	—	—
» » , manlig.........	—	—	—	—	—	2) 3,200	2) 4,200
> > , kvinnlig........	—	—	—	—	—	2) 1,900	2) 2,500
Postexp. af 1 gr., afdelningsförest. i Stockh.			1,077	4,427	74
Göteborg och Malmö . .	2,500	3,300	—	—
» » » , öfriga.........	2,500	3,300	—	3,300	—	—	—
» > 2 gr.............	2,200	2,800	—	2,800	—	—	—
» >3 gr., afdelningsförest. i Göteborg	1,750	2,050	458	2,508	13	—	—
» » » , öfriga.........	1,750	2,050	—	2,050	—	—	—
» » 4 gr.............	1,500	1,800	—	1,800	—	—	—
> manlig...........	—	—	—	—	—	2) 1,800	2) 3,800
» kvinnlig..........	—	—	—	—	—	2) 1,500	2) 2,100
Kontorsbiträde, kvinnligt.........	—	—	—	—	—	a) 1,060	«) 1,600

i) Endast i Stockholm och Göteborg. — 2) Därjämte ortstillägg i förekommande fall.

151

göringspenningar (= garanterad minimiprovision) samt till postdirektören
i Malmö 3,200 kronor i lön och 2,000 kronor i tjänstgöringspenningar
(= garanterad minimiprovision). Härtill komma för en hvar af postdirektörerna
två ålderstillägg å 500 kronor hvartdera jämte öfverprovision och
sportler. Det är emellertid endast postdirektören i Stockholm, som åtnjuter
aflöning enligt denna stat; postdirektörerna i Göteborg och Malmö,
hvilka utnämndes till sina befattningar åren 1877 och 1893 resp., hafva
icke tillträdt nämnda stat, utan uppbära aflöning enligt äldre bestämmelser
med 3,000 kronor i lön och 1,000 kronor i tjänstgöringspenningar till
hvardera, utan rätt till ålderstillägg men med provision enligt äldre regler
äfvensom sportler. Vid ett bifall till föreliggande organisationsförslag torde
det vara möjligt, att någon af de nuvarande postdirektörerna kommer
att från och med år 1909 tillträda annan befattning vid postverket. Med
afseende å de nuvarande postdirektörernas ställning från och med nämnda
år lära emellertid särskilda åtgärder tilläfventyrs komma att erfordras.

För postmästare af l:a klassen utgör för närvarande den fasta begynnelseaflöningen
4,700 kronor, hvartill komma två ålderstillägg å 400 kronor
hvartdera, eller sammanlagdt 5,500 kronor, öfverprovisionen har, såsom
af tab. D framgår, år 1906 utgjort 201—400 kronor för 6, 401—600 kronor
för 4, 801-—1,000 kronor för 1, 1,001—1,200 kronor för 2, 1,201—1,400
kronor för 1 och 1,401—1,800 kronor för 2 postmästare af l:a klassen,
eller i medeltal för samtliga 707 kronor. Med inräknande af öfverprovisionen
utgör sålunda i medeltal begynnelseaflöningen 5,407 kronor och
slutaflöningen 6,207 kronor, hvartill komma sportler å 1,330 kronor i
medeltal. Af de postkontor, som för närvarande tillhöra l:a klassen, skulle
enligt kommissionens förslag en del komma att föras till den nya klass
1 A och en annan del till den nya klass 1 B.

Då det synts kommissionen, som om i några fall de inkomster, hvilka
tillkommit postförvaltare inom den nuvarande första löneklassen, borde kunna
i någon mån reduceras, har kommissionen ansett sig böra hemställa, att för
postmästare af klass 1 A aflöriingen fastställes till 5,500 kronor med tre ålderstillägg,
hvart och ett å 500 kronor, efter 3, 6 och 9 år, tillhopa alltså

7,000 kronor, samt att för postmästare af klass 1 B begynnelseaflöningen
må utgöra 5,000 kronor och slutaflöningen med enahanda ålderstilläsrg'', som
nyss nämnts, 6,500 kronor. Härtill skulle, såsom i annat sammanhang är
omnämndt, under de första nio åren af den nya lönestatens tillämpning
komma viss andel af inflytande afgifter för lösväskor, postafhämtning, bokföring
af postafgifter in. in.

Med afseende å det, i förhållande till öfriga postförvaltare inom klass
1 A, högst betydande ansvar, som skulle åligga förvaltarne af de förnämsta post -

Postmästare
af ha
klassen.

152

Öfver kontrollörer.

Postmästare
af 2:a
klassen.

Förste kontrollörer.

Postmästare
af 3:e
klassen.

kontoren i rikets tre största städer, har kommissionen ansett sig böra
föreslå, att dessa postförvaltare må tillerkännas särskilda tilläggsarfvoden,
att utgå för år med 500 kronor till postmästaren i Stockholm 1, med 400
kronor till postmästaren i Göteborg 1 och med 300 kronor till postmästaren
i Malmö 1.

För de nya öfverJcontrollörerna föreslår kommissionen enahanda fasta
aflöning som för postmästare af klass 1 B, nämligen eu begynnelseaflöning
af 5,000 kronor och en slutaflöning af 0,500 kronor.

Postmästare af 2:a klassen åtnjuta för närvarande en fast begynnelseaflöning
af 3,600 kronor med två ålderstillägg, hvardera å 400 kronor, eller
sammanlagdt 4,400 kronor. Efter hvad tab. I) angifver, hafva år 1906 5
postmästare af 2:a klassen icke uppburit någon öfverprovision; för 20 har
öfverprovisionen utgjort högst 200 kronor, för 11 201—400 kronor, för 5
401—600 kronor, för 1 601—800 kronor och för 2 801—1,000 kronor.
I medeltal har öfverprovisionen utgjort 212 kronor. Med tillägg af denna
medelprovision kommer sålunda begynnelseaflöningen att utgöra 3,812 och
slutaflöningen 4,612 kronor, hvartill komma sportler å i medeltal 555 kronor.
Af de postkontor, som för närvarande tillhöra klass 2, skulle några
uppflyttas till klass 1 B samt flertalet af de öfriga föras till klass 2 A eller
klass 2 B.

Kommissionen hemställer, att aflöningen må bestämmas för postmästare
af klass 2 A till 4,600 kronor med tre ålderstillägg å resp. 400,
500 och 500 kronor efter 3, 6 och 9 år, eller tillhopa 6,000 kronor, och
för postmästare af klass 2 B till 4,200 kronor med tre ålderstillägg å resp.
400, 400 och 500 kronor, eller sammanlagdt 5,500 kronor. Under öfvergångsperioden
skulle dessa postförvaltare jämväl tillgodonjuta viss sportelinkomst.

De föreslagna nya förste kontrollörerna böra, enligt kommissionens
åsikt, tillerkännas samma fasta aflöning som postmästare af klass 2 A, alltså
en begynnelseaflöning af 4,600 och en slutaflöning af 6,000 kronor.

Nuvarande postilla,stare af 3:e klassen åtnjuta en fast aflöning af 3,000
kronor med två ålderstillägg å 400 kronor hvartdera, eller tillhopa 3,800 kronor,
hvartill kommer öfverprovision, som enligt tab. D år 1906 utgjort högst
200 kronor för 2, 201—400 kronor för 25, 401—600 kronor för 17, 601—800
kronor för 5 och 801—1,000 kronor för 1 postmästare, eller i medeltal för
samtliga 408 kronor. Inräknadt sistnämnda provisionsbelopp kommer begynnelseaflöningen
att utgöra 3,408 och slutaflöningen 4,208 kronor. Inkomsten
af sportler har i medeltal utgjort 236 kronor. Enligt kommissionens
hemställan skulle af de postkontor, som för närvarande tillhöra klass 3,
några uppflyttas till klass 2 B, men flertalet kvarstanna inom sin nuvarande
klass. Såsom i annat sammanhang närmare utvecklats, har kommissionen

153

afsett, att i enstaka fall postkontor af 3:e klassen skulle komma att förvaltas
af kvinnliga föreståndare.

Kommissionen föreslår, att för manliga postmästare af 3:e klassen
aflöningen fastställes till 3,800 kronor med tre ålderstillägg, hvardera å
400 kronor, efter 3, 6 och 9 år, eller tillhopa 5,000 kronor; härtill skulle
komma sportelinkomst under öfvergångstiden samt, i förekommande fall.
ortstillägg enligt allmänna grunder.

Hvad åter de kvinnliga postrnästarne af 3:e klassen beträffar, har
det synts kommissionen, som om deras aflöning borde fastställas till ett
lägre belopp, så mycket hellre som, enligt hvad kommissionen afsett, endast
några af de minst fordrande postkontoren inom denna klass böra förvaltas
af kvinnliga föreståndare. Kommissionen har därför ansett sig böra föreslå,
att aflöningen för kvinnliga postmästare af 3:e klassen må utgöra 2,900
kronor med två ålderstillägg å resp. 200 och 300 kronor efter 3 och 6 år,
eller tillhopa 3,400 kronor, jämte sportler och ortstillägg enligt allmänna
grunder.

För postmästare af 4:e klassen utgör aflöningen å nu gällande stat 2,600
kronor med två ålderstillägg å 400 kronor hvardera eller sammanlagdt 3,400
kronor. Enligt hvad af tab. 1) framgår, har under År 1906 någon öfverprovision
icke tillkommit 4 postmästare af 4:e klassen, under det att öfverprovisionen
utgjort högst 200 kronor för 11, 201—400 kronor för 53,
401—600 för 24, 601—800 kronor lör 2 och 801—1,000 för 1 postmästare.
I medeltal för samtliga har öfverprovisionens belopp uppgått till 335 kronor,
och med inräknande af denna medelprovision har sålunda begynnelseaflöningen
utgjort 2,935 och slutaflöningen 3,735 kronor. Härtill komma
sportler, hvilkas medelbelopp dock utgjort allenast 128 kronor. Af de
postkontor, som nu tillhöra 4:e klassen, skulle några uppflyttas till 3:e
klassen och återstoden fortfarande tillhöra 4:e klassen. Enligt hvad kommissionen
i det föregående utvecklat, skulle af de postkontor, som kvarstanna
inom 4:e klassen, ett mindretal för framtiden komma att förvaltas
af kvinnliga föreståndare.

För de manliga postrnästarne af 4:e klassen föreslår kommissionen eu
aflöning af 3,500 kronor jämte tre ålderstillägg å resp. 300, 400 och 400
kronor efter 3, 6 och 9 år, eller sammanlagdt 4,600 kronor, med rätt
till sportler under öfvergångsperioden och, i förekommande fall, ortstillägg.
Beträffande vidare de kvinnliga postrnästarne af 4:e klassen hemställer
kommissionen, att aflöningen må utgöra 2,700 kronor med två
ålderstillägg å 200 kronor hvartdera efter 3 och 6 år, eller tillhopa 3,100
kronor, jämte sportler och ortstillägg enligt allmänna grunder.

2442/o7. Postverkets luneregleringslcammission. 20

Postmästare
af 4:e
klassen.

Kontrollörer.

Förste postexpoditörer.

151

För de kontrollörer, till ett antal af 32, som äro uppförda ä postverkets
aflöningsstat för år 1908, är den fasta aflöningen bestämd till 3,200 kronor
jämte två ålderstillägg å 400 kronor hvartdera, eller sarnmardagdt 4,000 kronor,
vadare kvarstå å öfvergångsstat 4 kontrollörer med eu begynnelseaflöning
å resp. 3,600, 3.000. 2,400 och 2,400 kronor, hvartill kommer för hvar
och en ett ålderstillägg ä 400 kronor. De kontrollörer, som äro anställda
såsom afdelnings- eller filialkontorsföreståndare i Stockholm, Göteborg och
Malmö, åtnjuta därjämte provision, hvars belopp, enligt hvad tab. D och bil. 2
ådagalägga'' år 1906 i medeltal utgjort 1,723 kronor för kontrollörerna i Stockholm,
837 kronor för kontrollörerna i Göteborg och 1,430 kronor för kontrollörerna
i Malmö. Därjämte hafva kontrollörerna i Stockholm och Göteborg
uppburit sportler till belopp åt 346 kronor i medeltal för år 1906.

Kontrollörerna å dessa större postkontor åtnjuta sålunda för närvarande
inkomster till ej obetydligt högre belopp, än som tillkomma postmästare
af 2:a klassen. Det har synts kommissionen antagligt, att åtskilliga
af dessa kontrollörer skulle komma att vid regleringens genomförande vinna
befordran till andra tjänster än sådana inom kontrollörsgraden, exempelvis
till de nyinrättade förste kontrollörstjänsterna vid Stockholms in. fl. postkontor.
1 hvarje fäll har kommissionen, vid bestämmandet af aflöningen
för kontrollörsgraden öfver hufvud, icke kunnat taga hänsyn till den särställning
i aflöningshänseende, som intages af dessa afdelnings- och filial -kontorsföreståndare.

Kommissionen hemställer därför, att för kontrollörer aflöningen
må fastställas till enahanda belopp som för manliga postmästare af 3:c
klassen, d. v. s. en begynnelseaflöning af 3,800 kronor med tre ålderstillägg,
hvart ocho ett å 400 kronor efter 3, 6 och 9 år, tillhopa alltså 5,000
kronor. Å de särskild!, dyra platserna skulle härtill komma ortstillägg.

1 det föregående har kommissionen på angifna grunder föreslagit, att
förste postexp ed itörstjänsterna måtte uppföras på ordinarie stat. För närvarande
åtnjuter förste postexpeditör dels aflöning i l:a. lönegraden med 2,500
kronor jämte två ålderstillägg å 400 kronor hvartdera, eller tillhopa 3,300
kronor, dels ock andel i provisionen. Enligt hvad tab. D utvisar, har denna
provisionsandel år 1906 utgjort, vid postkontor af l:a klassen 401 —
600 kronor för 2, 601 — 800 kronor för 9, 801 —1,000 kronor för 4 och
1,001—1,200 kronor för 1 förste postexpeditör, eller i medeltal för samtliga
735 kronor, och vid postkontor af 2:a klassen 201 — 400 kronor för 25.
401 — 600 kronor för 17 och 601—800 kronor för 2 förste postexpeditörer
eller i medeltal för samtliga 399 kronor. Inberäknadt provisionens
medeltal utgör sålunda för förste postexpeditörer vid l:a klassens postkontor

samt vid 2:a klassens postkontor begynnelseaflöningen 2,899 kronor och
slutaflöningen 3,699 kronor. Af de nuvarande förste postexpeditörerna
torde utan tvifvel vid regleringens genomförande ett ej ringa antal komma
att befordras till kontrollörer.

Såsom i det föregående uttalats, har kommissionen afsett, att en del
af förste postexpeditörstjänsterna skulle besättas med kvinnliga innehafvare.

i fråga om aflöningen hemställer kommissionen, att till manliga
förste postexpeditörel* må utgå eu begynnelseaflöning af 3,200 kronor med
tre ålderstillägg efter 3, 6 och 9 år å resp. 300, 300 och 400 kronor, eller
tillhopa 4,200 kronor, samt att för kvinnliga förste postexpeditörer aflöningen
må utgöra 1,900 kronor med tre ålderstillägg efter 3, 6 och 9 år, hvart
och ett å 200 kronor, eller sammanlagdt 2,500 kronor. Till såväl manliga
som kvinnliga tjänsteinnehafvare skulle därjämte, i förekommande fall,
utgå ortstillägg enligt allmänna grunder.

Hvad slutligen vidkommer postexpeditörerna, äro dessa för närvarande
fördelade på fyra lönegrader, af Indika den första och den andra äro afsedda
hufvudsakligen för manliga innehafvare samt den tredje och den fjärde
hufvudsakligen för kvinnliga innehafvare. Sistnämnda två lönegrader, den
tredje och den fjärde, tillkommo med ingången af år 1900. Redan dessförinnan
hade emellertid ett antal kvinnor vunnit befordran till postexpeditörer
och i sådan egenskap placerats i den lägsta af de då befintliga lönegraderna,
den andra. Antalet kvinnliga postexpeditörer, som kvarstå inom
2:a lönegraden, utgör för närvarande (november 1907) 21. A andra sidan har
det i åtskilliga fall förekommit, att vid utnämning af manliga postexpeditörer
någon ledighet icke förefunnits inom de högre lönegraderna samt att till
följd däraf den eller de utnämnda måst tills vidare placeras i någondera
af de lägre lönegraderna.

Mellan l:a och 2:a lönegraden samt mellan 3:e och 4:e lönegraden
sker fördelningen icke, såsom i fråga om postbetjänto, efter lefnadskostnadernas
höjd å flen ort, där vederbörande postexpeditör är stationerad,
utan hufvudsakligen efter anciennitet. Uppflyttningen från 2:a till l:a lönegraden
eller från 4:e till 3:e kommer därför att verka närmast såsom ett
extra ålderstillägg.

Med afseende å dessa förhållanden har kommissionen, i anslutning
till hvad posttjänstemännens förening i detta hänseende föreslagit, ansett
sig böra förorda, att postexpeditörstjänsterna inom l:a och 2:a lönegraderna
sammanslås till en enda grupp, afsedd för manliga innehafvare, samt att
likaledes postexpeditörstjänsterna inom 3:e och 4:e lönegraderna sammanslås
till en enda grupp, afsedd för kvinnliga innehafvare. De särskilda

Postexpedi törer.

156

lönegraderna skulle sålunda bortfalla och i stället i staten uppföras ett
antal »postexpeditörer, manliga» och ett antal »postexpeditörer, kvinnliga».

Enligt nu gällande stat utgör aflöningen till postexpeditörer inom
1 :a lönegraden 2,500 kronor med tvä ålderstillägg å 400 kronor hvardera,
eller tillhopa 3,300 kronor, inom 2:a lönegraden 2,200 kronor med
två. ålderstillägg å 300 kronor hvardera, eller tillhopa 2,800 kronor,
inom 3:e lönegraden 1,750 kronor med två ålderstillägg å 150 kronor
hvardera, eller tillhopa 2,050 kronor, och inom 4:e lönegraden 1,500
kronor, likaledes med två ålderstillägg å 150 kronor hvardera, eller
tillhopa 1,800 kronor. Till postexpeditör, som tjänstgör såsom afdelnings-
eller filialkontorsföreståndare i Stockholm, Göteborg och Malmö, utgår
därjämte provision. Denna provision har, enligt tabell D och bil. 2, år
1906 utgjort, hvad först beträffar de manliga afdelningsföreståndarna, 601—
800 kronor för 4, 1,001 —1,200 kronor för likaledes 4 och 1,201—1,400 för 5,
eller i medeltal för samtliga 1,077 kronor; för 2 kvinnliga afdelningsföreståndare
i Göteborg är beloppet i medeltal 458 kronor. Därjämte hafva
afdelningsföreståndarne uppburit sportler, utgörande i medeltal för de
manliga 74 kronor och för de kvinnliga 13 kronor. Slutligen torde höra
erinras därom, att vid Stockholms och Göteborgs postkontor vissa sportler
(andel i bokföringsafgifter) tillkommit äfven andra postexpeditörer än sådana,
som tjänstgjort såsom afdelningsföreståndare.

De ofvannämnda afdelningsföreståndarne torde* vid regleringens genomförande
vinna befordran, hvadan kommissionen ansett sig icke böra i
detta sammanhang fästa afseende vid dem tillkommande aflöningsförmåner.

Vid afgifvande af förslag till lönesatser för postexpeditörerna har
kommissionen emellertid icke kunnat underlåta att taga hänsyn därtill, att
— äfven med inberäknande af de nya tjänster inom de bättre aflönade grupperna,
som af kommissionen föreslås — proportionen mellan befordrade och
obefordrade ordinarie tjänstemän fortfarande måste blifva i hög grad ogynnsam
samt att till följd däraf det icke lärer kunna undvikas, att en stor
del af tjänstemännen kommer att intill afskedstagande! tvärstanna inom
postexpeditörsgraden. Kommissionen har under sådana förhållanden funnit
det angeläget att tillse, att aflöningen för postexpeditörerna så bestämmes,
att densamma må kunna nödtorftigt motsvara de ökade behof, som vid eu
mera framskriden lefnadsålder med tvång göra sig gällande.

I det föregående har kommissionen hemställt om sådan ökning af
antalet postexpeditörer, att de vid distrikts- och lokalförvaltningarna anställda,
af generalpoststyrelsen antagna extra biträden må efter vid pass
fem års tjänstgöring vinna befordran till ordinarie postexpeditörsbefattning.
Med afseende härå, och då enligt de förändrade bestämmelser, som nyligen

157

i ämnet utfärdats, realskoleexainen medför kompetens för antagande såsom
postelev, har kommissionen ansett sig böra utgå därifrån, att framdeles
postexpeditörsgraden ofta kommer att uppnås vid 23 å 24 års
ålder, eller i hvarje fall vid en väsentligt tidigare ålder, än hittills
varit regel.

På de grunder, som nu anförts, har kommissionen ansett sig böra
föreslå, att för de manliga postexpeditörerna begynnelseaflöningen sättes så
lågt som till 1,800 kronor samt att till denna begynnelseaflöning må komma
åtta ålderstillägg, de fyra första å 200 kronor och de fyra senare å 300 kronor,
att utgå efter resp. 2, 4, 6, 8, 11, 14, 17 och 20 ar. Det sista ålderstillägget,
hvarigenom slutaflöningen skulle uppbringas till 3,800 kronor, skulle säkerligen
tillgodokomma endast sådana postexpeditörer, för hvilka utsikten till
vidare befordran vore stängd.

För kvinnliga postexpeditörer föreslår kommissionen en begynnelseaflöning
af 1,500 kronor med tre ålderstillägg efter 3, 6 och 9 år, hvart
och ett å 200 kronor. Slutaflöningen skulle sålunda komma att utgöra
2,100 kronor.

Såväl manliga som kvinnliga postexpeditörer skulle därjämte, i förekommande
fall, äga att åtnjuta ortstillägg enligt allmänna grunder.

I de fall, då kvinnlig postexpeditör icke kommit i åtnjutande af
ortstillägg, synes emellertid den slutaflöning, som nyss är nämnd, eller
2,100 kronor, vara väl knappt tillmätt. En förbättring härutinnan har
kommissionen därför ansett sig böra ifrågasätta och hemställer i sådant
afseende, att kvinnlig postexpeditör, som ej åtnjuter ortstillägg, må,
sedan hon i 3 år uppburit slutaflöningen, 2,100 kronor, tillerkännas ett
särskildt tillägg af 100 kronor årligen.

Den aflöning, som kommissionen här ofvan föreslagit för kvinnliga
postexpeditörer, understiger ganska väsentligt det belopp, som för närvarande
uppbäres af kvinnliga postexpeditörer inom 2:a lönegraden. Men då
denna lönegrad icke varit afsedd för kvinnliga innehafvare och då. af de
kvinnor, som för närvarande äro placerade inom 2:a lönegraden, en del
utan tvifvel kommer att vid regleringens genomförande vinna befordran till
de af kommissionen föreslagna högre befattningarna, har kommissionen ansett
nu berörda förhållande icke böra utöfva något inflytande vid fastställandet
af lönebeloppen för de kvinnliga postexpeditörerna öfver hufvud.

På det hela taget innebär kommissionens förslag till lönereglering
för tjänstemannapersonalen vid distrikts- och lokalförvaltningarna mindre
aflöningsförbättring för de kvinnliga än för de manliga befattningshafvarne.
Vid utarbetande af detta förslag har emellertid kommissionen, såsom förut
är antydt, haft att äfven i fråga om lönesatserna taga hänsyn till de af -

158

Koutors biträden.

Öfvergångs

bestämmel ser.

löningsregleringar, som innevarande år beslutats för telegrafverket och
statens järnvägar, och det är med aktgifvande på dessa regleringar, som
kommissionen funnit sig böra stanna vid att för postverkets kvinnliga
befattningshafvare föreslå de aflöningsbelopp, för hvilka ofvan redogjorts Aflöningen

till de vid distriktsförvaltningarna anställda kvinnliga
kantorsbiträden skulle enligt det förslag, som kommissionen i det föregående
framlagt, utgå med 1,060 kronor jämte fyra ålderstillägg, två å
120 och två å 150 kronor, efter 3, 6, 9 och 12 år, hvithet motsvarar eu
slutaflöning af 1,600 kronor. Till denna aflöning skulle därjämte, i förekommande
fall, komma ortstillägg enligt de allmänna reglerna.

Kommissionen har i det föregående hemställt, att provisionen såsom
aflöningsform för postkontorens tjänstemän må helt och hållet afskaffa®
äfvensom att alla till samma personal af den egentliga posttjänsten utgående
sportler må, med en nioårig öfvergångsperiod, indragas till postkassan.

Genom § 17 i det för tjänstemän och betjänte vid postverket gällande
aflöningsreglemente den 6 juni 1902 är, såsom förut är nämndt,
stadgadt, att den som tillträder 1903 års aflöningsstat, »skall vara skyldig
underkasta sig den minskning i befintliga sportelinkomster, som kan varda
af Kungl. Maj:t bestämd, samt den jämkning af grunderna för uppbördsoch
frimärksprovisions beräkning, som, i händelse af förhöjning af postafgifter,
kan finnas skälig».

Af detta stadgande synes otvetydigt framgå, å ena sidan, att något
formellt hinder icke möter för att, på sätt kommissionen hemställt, till
postverket indraga de nu utgående sportlerna, men å andra sidan, hvad
uppbörds- och frimärksprovisionen beträffar, att någon skyldighet icke åligger
provisionsberättigad. tjänsteman, som ingått på 1903 års aflöningsstat,
att vara underkastad provisionens indragning eller öfver hufvud andra
rubbningar beträffande provisionen än den jämkning af grunderna för densamma,
som i händelse af förhöjning af postafgifter kan finnas skälig.
Genom att kvarstå på nu gällande stat kan således en provisionsberättigad
tjänsteman äfven för framtiden bevara sin rätt att uppbära provision. På
det att den lönereglering, som kommissionen nu föreslår, må kunna i
verkligheten genomföras, har kommissionen också sökt så tillmäta de nya
aflöningsbeloppen, att de provisionsberättigade tjänstemännen må finna det
med sin fördel förenligt att, med provisionens uppoffrande, ingå på den
nya aflöningsstaten.

Då det emellertid i åtskilliga fall icke torde kunna undvikas, att

O 7

enskilda tjänstemän skulle genom att tillträda den nya staten — äfven

159

bortsedt från minskning i sportelinkomst — komma i en sämre ekonomisk
ställning än enligt de äldre bestämmelserna, har kommissionen funnit sig
höra hemställa, att tjänsteman, som vid tillträdande af den nya aflöningsstaten
skulle erhålla lägre aflöning än den han under år 1908 kommer
att uppbära, däri inräknadt provision enligt 1907 års förhållanden men
icke sportler, skall äga såsom personligt aflöningstillägg uppbära skillnaden,
intill dess hans aflöning stigit till samma belopp.

Äfven i andra hänseenden torde en del särskilda bestämmelser erfordras
rörande öfvergången till den nya staten.

I fråga om den plats, som de förutvarande ordinarie tjänstemännen
skola intaga i den nya aflöningsskalan, har sålunda kommissionen, såsom
redan är nämndt under rubriken .Generalpoststyrelsen», funnit det vara
billigt att, då under gångna tider befordran till ordinarie befattning i regel
vunnits först efter eu oskäligt lång väntetid, hvarje tjänsteman å någon
af de lägst aflönade befattningarna må i förevarande afseende äga tillgodoräkna
sig icke blott hela sin ordinarie tjänstetid utan äfven någon del
af extra-ordinarie-tiden. Hvad särskild! beträffar tjänstemännen vid distriktsoch
lokalförvaltningarna, har kommissionen i det föregående uttalat sig
för att extra-ordinarie-tiden för dessa tjänstemän må för framtiden inskränkas
till 5 år, och kommissionen anser sig därför böra föreslå,
att en hvar tjänsteman, som tillträder den nya aflöningsstaten, må äga
att i fråga om rätt till aflöningsförhöjning ä postexpeditörstjänst tillgodoräkna
sig icke blott hela sin ordinarie tjänstetid utan äfven af liden
mellan hans antagande till extra ordinarie tjänsteman vid postverket
och hans befordran till ordinarie befattning så stor del, som öfverstiger
5 år.

Om dessa och andra, mera detaljerade öfvergångsbestämmelser yttrar
sig kommissionen närmare i det följande vid afgifvande af sitt förslag
till nytt aflöningsregleinente för tjänstemän vid postverket, jämte därtill
hörande motiv. 1

1 detta sammanhang har emellertid kommissionen ansett sig höra Kantrom
upptaga en fråga, som blifvit väckt i särskilda till generalpoststyi elsen gåvgsstat.
inkomna framställningar, nämligen rörande aflöningen till de å öfvergangsstat
uppförda kontrollörerna.

Såsom redan i det föregående är omnämndt, utgjorde antalet kontrollörer
enligt 1902 års stat 32, men minskades i staten för år 1903 till
25. De öfvertaliga kontrollörerna uppfördes från och med ar 1905 ä
öfvergångsstat, och för närvarande kvarsta a sådan stat 4 kontrollörer,
hvilka äro till tjänstgöring placerade i Falun, Göteborg, Jönköping och

160

Örebro. Aflöningen till dessa kontrollörer utgår, enligt äldre stat, för 1
i l:a lönegraden med 3,600 kronor jämte ett ålderstillägg å 400 kronor,
för 1 i 2:a lönegraden med 3,000 kronor jämte nyssnämnda ålderstillägg
och för 2 i 3:e lönegraden med 2,400 kronor, likaledes med ett ålderstillägg
å 400 kronor, hvartill för samtliga dessa tjänstemän kommer uppbörds-
och frimärksprovision enligt de före år 1903 gällande regler. Då
emellertid enligt dessa regler flen enskilde tjänstemannens provisionsinkomst
cär beroende ej blott af uppbördens storlek vid vederbörande
postkontor utan äfven åt antalet där anställda ordinarie tjänstemän, har
det under de senare åren i vissa fall inträffat, att, till följd af den ordinarie
tjänstemannapersonalens ökning, kontrollör å öfvergångsstat fått vidkännas
minskning i sin provisionsinkomst.

Kommissionen har trott sig böra förutsätta möjligheten däraf, att
de å öfvergångsstat för närvarande uppförda kontrollörer ej komma att
med 1909 års ingång placeras å tjänster tillhörande aflöningsstaten, och
har därför i sitt nedan afgifna statförslag för år 1909 fortfarande upptagit
4 kontrollörer å öfvergångsstat. l)å det emellertid torde vara med
billighet öfverensstämmande, att ifrågavarande tjänstemän för framtiden
skyddas mot minskning i sina afiöningsförmåner, har kommissionen ansett,
att deras inkomst af provisionen nu bör fixeras till visst belopp, motsvarande
medeltalet af den provision, som enhvar af dem uppburit för åren
1902—1906, med afrundning uppåt till närmaste hundratal kronor. Enligt
verkställda beräkningar har inkomsten af provision i medeltal för nämnda år
utgjort, för kontrollören i l:a lönegraden 874 kronor, för kontrollören i
2:a lönegraden 637 kronor samt för kontrollörerna i 3:e lönegraden resp.
624 och 485 kronor, hva dan med nyssnämnda afrundning provisionsersättningen
skulle utgöra resp. 900, 700, 700 och 500 kronor för år.

Kommissionen får på ofvan anförda grunder hemställa,

att enhvar af de ä öfvergångsstat nu uppförda
kontrollörer vid från och med, år 1909, därest han fortfarande
kvarstår ä sådan stat, tillerkännas rätt att, med
afstående af den honom enligt äldre bestämmelser tillkommande
-provision, uppbära ersättning för »åstad ''provision
enligt ofvan angifven beräkningsgrund.

Felriik- Beträffande felräkningspenningar har kommissionen i sitt förslag till

n*nmyar.~ aflöningsi''eglernente hemställt om vissa ändrade bestämmelser, Indika dock

161

icke innebära någon väsentlig rubbning i de hufvudgrunder, som hittills
i detta afseende varit gällande.

Kommissionen har i det föregående (sid. 92—93) lämnat en redogörelse
för nu gällande bestämmelser rörande traktamenten till tjänstemän
vid ambulanta postanstalter.

Innan dessa bestämmelser meddelades, beräknades ifrågavarande
traktamenten, enligt kung! bref den 8 december 1881 in. fl. föreskrifter
i ämnet, hufvudsakligen på grund af det antal timmar, under Indika
tjänstemannen var från sin station frånvarande. Längre frånvaro från
stationsorten betingade således i regel ökad ersättning, och inkomsten af
traktamente ansågs innefatta ej blott ersättning för extra kostnader till
följd af resan utan äfven godtgörelse för mistad uppbördsprovision. Vid
den förändring härutinnan, som åvägabragtes med 1903 års ingång, var
afsedt, att traktamente ej vidare skulle ens till någon del beräknas såsom
aflöning, utan allenast innefatta godtgörelse för de extra utgifter, tjänstgöringens
art förorsakade. Denna princip har dock i viss mån blifvit
öfvergifven, i det att tjänsteman, som gör tjänst å ångbåtslinje mellan
Sverige och annat land, äger uppbära särskild! tilläggstraktamente af högst
två kronor för hvarje dag af året. 1 själfva verket torde nämligen detta
tilläggstraktamente icke motiveras af de utaf resan föranledda extra utgifter,
om än arten af ifrågavarande tjänstemäns arbete och det med detta
arbete förenade ansvar må anses utgöra grundad anledning till en dylik
förhöjning.

I)å emellertid för alla öfriga tjänstemän vid ambulanta postanstalter
traktamentet kan utgå med endast två olika belopp, nämligen 50 öre eller
eu krona för hvarje dag af året, kan det icke ligga i eu tjänstemans intresse
att tjänstgöra å längre linjer, än som är nödvändigt för att komma
i åtnjutande af det högre traktamentsbeloppet. Denna aflöningsform kommer
således under nuvarande förhållanden att verka tämligen jämnstruket
och att leda till vissa svårigheter i fråga om personalens placering till
tjänstgöring.

Kommissionen har låtit verkställa eu utredning rörande postkupépersonalens
dagliga tjänstgöringstid, och af denna utredning har framgått,
att i en mängd fall denna personals arbetskraft icke till fullo utnyttjas.
Härutinnan torde erforderlig rättelse kunna lättare genomföras, därest
traktamentets belopp i högre grad, än nu är fallet, göres beroende af
tjänstgöringens omfattning. En aflöningsform, som i detta afseende tilldragit
sig kommissionens uppmärksamhet, är de nålpenningar, som tillkomma
tågpersonalen vid statens och eu del enskilda järnvägar. Hvad

2442/0t Postverkets löneregler inge kommission. yl

Traktamen ten.

162

statens järnvägar angår, har emellertid fråga väckts om revision af gällande
bestämmelser rörande mil penningarna, och vid de mera betydande
enskilda järnvägarna hafva milpenningarna utbytts mot resekostnadsersättning,
som beräknas dels efter resans längd, dels efter antalet i tjänstgöring
tillbragta timmar.

Under dessa förhållanden har kommissionen icke velat göra något
bestämdt uttalande i ämnet, men kommissionen föreställer sig, att det
skulle befinnas ändamålsenligt att äfven beträffande personalen vid de
ambulanta postanstalterna genomföra ett system, som innebure eu kombination
af mil- och timpenningar, motsvarande nyssberörda vid vissa enskilda
järnvågar utgående resekostnadsersättning. Sådan ersättning torde
böra utgå med högre belopp till de tjänstemän i sjöpostexpeditionerna och
i de allra viktigaste postkupéexpeditionerna, Indika hafva att såsom förmän
ansvara för värdeposten och öfva uppsikt öfver arbetets behöriga gång.

En förändring i denna riktning skulle tvifvelsutan icke behöfva föranleda
någon ökad kostnad för postverket, helst om i samband därmed den
ifrågavarande personalen minskades, i den mån sådant kunde ske genom
ett bättre utnyttjande af personalens arbetskraft.

Tjänst- Gällande allmänna föreskrifter rörande den dagliga tjänstgörings goniigstiit.

pi(|en för postanstalternas tjänstemän återfinnas i den af generalpoststyrelsen
den 15 september 1905 utfärdade instruktion för tjänstemännen
vid postkontoren och postkupéexpeditionerna, § 4, mom. 3 och 4, sa
lydande:

»För biträdande ordinarie tjänsteman eller extra biträde vid postkontor
må tjänstgöringstiden icke understiga sju timmar i medeltal för
hvarje söckendag, dock att undantag härifrån må, då särskilda omständigheter
sådant påkalla, af distriktschefen medgifvas; skolande hvarje i tjänstgöring
använd nattimme beräknas motsvara, då den infaller mellan kl. 10
e. in. och kl. 1 f. m. eller mellan kl. 4 och bl. (5 f. in., eu och eu half
timmes dagstjänstgöring samt, då den infaller mellan bl. 1 och kl. 4 f. m.,
två timmars dagstjänstgöring; och beräknas i förhållande därtill kortare
nattjänstgöring än en timme.

Där förhållandena nödvändiggöra tjänstgöringens ordnande på sådant
sätt, att tjänsteman icke lämpligen kan intaga frukost före eller efter
tjänstgöringsvakt, inberäknas i tjänstgöringstiden erforderligt uppehåll för
intagande af dylik måltid, dock högst en half timme. Längre frukostrast
inberäknas däremot icke i tjänstgöringstiden, likasom ej heller uppehåll i
tjänstgöringen för intagande af annan måltid.»

163

För postförvaltarne liksom för tjänstemännen vid de ambulanta
postanstalterna saknas allmänna föreskrifter i ämnet.

Då kommissionen, hvad generalpoststyrelsen beträffa]'', föreslagit, att
för där anställd ordinarie personal måtte föreskrifvas en tjänstgöringstid
af i regel minst sju effektiva timmar hvarje söckendag, anser kommissionen
det vara önskvärdt, att samma föreskrifter rörande tjänstgöringstiden
må komma i tillämpning äfven beträffande postkontorens tjänsteman, i
den mån så ej redan skett.

I fråga om personalen vid de ambulanta postanstalterna bär kommissionen
redan anmärkt, att en betydligt utsträckt tjänstgöring torde
böra åläggas eu hel del af denna personal. Vid ordnande af denna angelägenhet
är det önskvärdt, att för stort afseende icke fästes vid den nuvarande
indelningen i postdistrikt. Där sålunda ett genomgående bantåg
passerar genom delar af olika distrikt, torde något hinder icke böra möta
för att, om sådant eljest hefinnés lämpligt, låta samma personal tjänstgöra
inom de olika distriktens områden. Och vidare synes mycket vara att
vinna därigenom, att den stränga åtskillnad, som för närvarande upprätthålles
mellan personalen vid postkontoren och vid de ambulanta postanstalterna,
för framtiden kommer att upphöra. Där sådant befinnes lämpligt,
torde sålunda tjänsteman eller postbetjänt, som är stationerad vid
postkontor, böra beordras att äfven tjänstgöra vid ambulant postanstalt,
liksom också tjänsteman eller betjänt vid ambulant postanstalt bör kunna,
vid fall af behof, anvisas tjänstgöring vid postkontor.

Äfven för personalen vid de ambulanta postanstalterna torde böra
beräknas en tjänstgöringstid af omkring sju timmar i medeltal per söckendag,
om också af naturliga skäl denna regel icke kan i detalj upprätthållas.

164

.Nuvarande

aflöning.

IV. Postbetjänte,

Vid innevarande års riksdag hafva postbetjäntes aflöningsförhållanden
underkastats en genomgripande reglering, genom hvilken dels antalet lönegrader
ökats från tre till fyra, dels utefter hela linjen fastställts väsentligt
förhöjda aflöningsbelopp. Till jämförelse torde här få meddelas en
sammanställning rörande postbetjäntes antal och aflöningsförmåner enligt
nu gällande stat och enligt den stat, som år 1908 kommer att träda i
tillämpning.

				Tjänst- görings-
			Lön.	pennin-	Summa.
				gar.
		År 1907.	Kr.	Kr.	Kr.
					[Efter 5 år kunna tjänstgörings-
880 i	l:a	lönegraden........	600	400	1,000	j penningarna höjas med 200 kr. ) och efter 10 år med Ytterligare
						[ 200 kr.
310 i	2:a	) ........	600	350	950	[Efter 5 år kunna tjänstgörings-
						[ penningarna höjas med 150 kr. j och efter 10 år med ytterligare
410 i	3:c		600	300	900	1 150 kr.
1,600.		År 1908.
\| 530 i	l:a	lönegraden........	800	550	1,350	) Efter 5 år kunna tjänstgörings-
					! penningarna höjas med 200 kr. ( och efter 10 år med ytterligare

j 430 i	2:a	» ........	800	500	1,300	\| 200 kr.
! 450 i	3:e	» ........	800	450	1.250	[Efter 5 år kunna tjänstgörings-
						\| penningarna höjas med 150 kr. \| och efter 10 år med ytterligare
\| 290 i	4:e	> ........	800	300	1,100	1 150 kr.
1,700

165

Enligt § 3 i aflöning^''.glementet för tjänsteman och betjänte vid
postverket den 6 juni 1902, sådan nämnda paragraf lyder på grund af
kungl. kungörelsen den 28 juni 1907, skola till l:a lönegraden hufvudsakligen
höra postbetjänte, hvilka äro stationerade i Stockholm med dess
förstadssamhällen eller vid malmbergssamhällena i Norrbottens län, och till
2:a lönegraden de postbetjänte, hvilka äro stationerade i Göteborg och
Malmö eller på grund af särskilda omständigheter anses böra med dessa i
aflöningsvillkor likställas, och slutligen skola till endera af 3:e och 4:e
lönegraderna, alltefter lefnadskostnaderna å stationsorten, hänföras öfriga
postbetjänte. Vidare är i samma paragraf af aflöningsregleinentet stadgadt,
bland annat, att därest vid tillsättande ad postbetjäntbefattning den, som å
befattningen antages, anses icke böra placeras å ort eller i syssla, för
hvilken ledig, till l:a, 2:a eller 3:e graden hörande aflöning är afsedd,
generalpoststyrelsen äger att tills vidare, och intill dess ledighet inom
vederbörlig lönegrad uppstår samt med disponerande i sådant hänseende
af erforderlig andel af den lediga aflöningen, tilldela den till befattningen
antagne aflöning i lägre lönegrad.

Förste postbetjänte uppbära, utöfver den fasta aflöningen, arfvoden till
belopp af högst 20 kronor för månad.

Till de postbetjänte, hvilka tjänstgöra såsom järnvägs- och landsvägspostiljoner,
utgå därjämte, under vissa villkor, traktamenten och härbärgesersättning,
och slutligen äga alla postbetjänte åtnjuta fri tjänstebeklädnad
samt läkarvård jämte medikamenter.

Postbetjänte i allmänhet hafva till åliggande: post att

ombesörja bref bäring; betjäntet

att verkställa posttransporter äfvensom tömning af postverkets bref- ahggandett
och korsband slådor;

att vid distriktsförvaltning och å postkontor tjänstgöra såsom vaktmästare
och att därvid, likasom inom järnvägspostkupéer, förrätta jämväl
de uppassningsgöromål, som varda dem i behörig ordning anvisade;

att å postkontor och inom järnvägspostkupé biträda vid behandlingen
af ankommande och afgående post m. m.;

att beledsaga post, som befordras i fack med bantåg eller ångfartyg;
samt

att beledsaga post, som befordras å landsväg.

1 den utsträckning posttjänsten så kräfver anvisas postbetjänt, som
därtill befunnits kompetent och lämplig {förste postbetjänt), jämväl vissa
mera ansvarsfulla uppdrag, nämligen

Kommis sionens yttrande.

166

att, till den omfattning distriktschef bestämmer, vid distriktsförvaltning
biträda vederbörande tjänsteman i fråga om vården åt postverkets
inventarier, effekter, förbrukningsartiklar och blanketter in. in.;

att vid postkontor utöfva förmanskap öfver andra postbetjänte;
att tjänstgöra ensam eller utöfva förmanskap i postiljonskupé;
att å postkontor på eget ansvar sortera ankommande vanliga brefpostförsändelser
in. in.;

att, med vissa inskränkningar, å postkontor och inom postkupéexpedition
på eget ansvar sortera till afgående post hörande vanliga bref
och bref kort;

att å postkontor på eget ansvar journalisera värdeförsändelser och
postan visningar;

att å postkontor biträda vid tidningsbokföring; samt
att i de större städer, där värdeförsändelser, med lösen belagda breipostförsändelser
äfvensom postanvisningsmedel utdelas genom brefbärare,
verkställa dylik utdelning.

Kommissionen har icke kunnat undgå att uppmärksamma, huru föga
den lönereglering, som vid innevarande års riksdag genomfördes beträffande
postbetjänte, öfverensstämmer med de moderna principer, som lagts till
grund för de senast verkställda löneregleringarna vid statens öfriga kommunikationsverk
och hvilka kommissionen äfven sökt följa i sitt afgifna
förslag beträffande generalpoststyrelsen samt distrikts- och lokalförvaltningarnas
tjänstemän, och det synes kommissionen vara af vikt, att den
motsättning, som här föreligger, må såvidt möjligt undanröjas. Kommissionens
nyssnämnda förslag är bland annat grundadt på den åskådningen,
att den enskilda befattningshafvarens begynnelseaflöning bör sättas jämförelsevis
lag, men att denna begynnelseaflöning bör, med hänsyn till den
betydande ökning i lefnadskostnaderna, som under normala förhållanden
komma att vid en mera framskriden lefnadsålder göra sig gällande, efter
hand ökas med ett flertal, efter relativt korta tidsperioder återkommande
ålderstiliägg. Om denna åskådning, såsom kommissionen anser, äger sin
tillämpning beträffande aflöningar i allmänhet, så år det tydligen af så
mycket större vikt, att ett dylikt aflöningssystem kommer att gälla i fråga
om den lägre personalen, ''hvars aflöningar ligga mer eller mindre nära
existensminimum.

Vidare finner kommissionen det innebära en oegentlighet, att, såsom
nu är fallet, antalet postbetjänte inom de särskilda lönegraderna är på
förhand fastställa!. Såsom ofvan är antydt, är det hufvudsakligen de å
stationsorten rådande lefnadskostnader, som skola vara afgörande för be -

tjäntes fördelning på de olika lönegraderna. Men dä, enligt gällande föreskrifter,
generalpoststyrelsens statförslag skall afgifvas mer än ett år, innan
förslaget är afsedt att bringas i tillämpning, låter det sig näppeligen gorå
att i detta statförslag med någon säkerhet bestämma, hvilket antal betjänte
böra under tiden för den nya statens tillämpning vara stationerade
å hvarje särskild ort, eller till hvilken dyrhetsgrupp de särskilda stationsorterna
rätteligen skola för samma tid hänföras. Under sådana förhållanden
lärer det emellertid knappast kunna undvikas, att vissa svårigheter
och oegentlighet^’ med afseende å postbetjäntes placering i de olika lönegraderna
skola möta vid den nya statens tillämpning. Dessa olägenheter
skulle afiägsnas därigenom, att den nuvarande indelningen i lönegrader
upphäfdes och för samtliga postbetjänte, i likhet med hvad kommissionen
föreslagit beträffande distrikts- och lokalförvaltningarnas tjänstemän, fastställdes
en viss normalaflöning, hvilken sedermera skulle å orter, där lefnadskostnaderna
öfverstege de normala, förhöjas med ett lämpligt ortst
il lägg.

Normalaflöningen borde, enligt hvad kommissionen tänkt sig, sålunda
regleras, att ålderstilläggen koinme att utgöra fyra, efter resp. 3, 6, 9 och
12 år, och hvad ortstillägget angår, har det synts kommissionen, att
detta borde utgå med 10 eller 15 procent enligt samma regler, som föreslagits
beträffande tjänstemännen.

Kommissionen har emellertid funnit vissa betänkligheter vid att nu
ifrågasätta någon genomgripande förändring i den vid innevarande års
riksdag för postbetjänte fastställda aflöningsstaten, så mycket hellre som
denna allöningsstat ännu icke hunnit träda i kraft, och kommissionen har
för den skull — med hänsyn jämväl därtill, att föreliggande spörsmål
knappast torde ligga inom området för kommissionens uppdrag — icke
velat framlägga något förslag i ofvan antydd riktning.

Utan att ifrågasätta någon rubbning i de för postbetjänte senast
fastställda aflöningsbelopp anser sig emellertid kommissionen böra förorda,
att, med upphäfvande af indelningen i lönegrader, aflöningsstaten för
postbetjänte i formellt hänseende sålunda förändras, att de belopp, med
hvilka aflöningarna inom de tre högre lönegraderna öfverstiga aflöningen
inom den lägsta lönegraden, utbrytas och uppföras under den benämning,
ortstillägg, som närmast angifver arten af ifrågavarande tillägg. För
samtliga postbetjänte bör sålunda, enligt kommissionens mening, fastställas
en gemensam normalaflöning med 800 kronor såsom lön, 300 kronor såsom
tjänstgöringspenningar och två ålderstillägg till tjänstgöringspenningarna,
hvardera å 150 kronor, efter resp. 5 och 10 år. Hvad som inom
de tre högre lönegraderna enligt 1908 års stat öfverstiger denna aflöning,

Förändrad
uppställning
af aflöningsstaten.

168

skulle utgöra ortstillägg, på det sätt att sådant tillägg'' skulle utgå till
postbetjänte, hvilka ii ro stationerade i Stockholm med dess förstadssamhällen
eller vid malmbergssamhällena i Norrbottens län, med 250 kronor
under de första 5 åren, 300 kronor efter 5 år och 350 kronor efter 10
år; till postbetjänte, hvilka äro stationerade i Göteborg och Malmö eller
på grund af särskilda omständigheter anses böra med dessa i aflöningsvillkor
likställas, med 200 kronor under de första 5 åren, 250 kronor efter
5 år och 300 kronor efter 10 år; samt till öfriga postbetjänte, hvilka anses
böra komma i åtnjutande af ortstillägg, med 150 kronor, utan förhöjning.

Detta förslag innebär, såsom redan framhållits, icke någon rubbning
i de aflöningsförmåner, som tillkomma postbetjänte enligt 1908 års stat,
det skulle endast göra det möjligt för generalpoststyrelsen att alltid kunna
vid tillsättande af postbetjäntbefattning tilldela den till befattningen antagne
aflöning i den lönegrad, till hvilken han enligt allmänna regler är
att hänföra.

En jämförande tablå mellan den år 1908 gällande aflöningsstaten
för postbetjänte och kommissionens förslag i detta afseende lämnas i motiveringen
till aflöningsreglementet (sid. 190—191).

Resetrakta- Traktamentet till postbetjänt, som gör tjänst såsom postiljon å järn''

centen. yäg e]jer landsväg, utgår i allmänhet med 25 eller 50 öre för hvarje dag
af året. Om detta traktamente gälla i hufvudsak enahanda anmärkningar,
som kommissionen i det föregående framställt beträffande traktamenten till
tjänstemännen vid ambulant postanstalt. 1 den man bestämmelserna om sistberörda
traktamenten komma att underkastas en revision, torde denna
revision således böra afse äfven frågan om traktamenten till betjänte.

Nya befatta Beträffande det antal postbetjänte, som bör uppföras i 1909 årsstaf,

n’"aar'' torde någon anledning icke föreligga att frångå den norm, som under de
senare åren i detta hänseende vunnit statsmakternas erkännande, eller att
tjänstetiden såsom extra postbetjänt i allmänhet, bör begränsas till 4 år.
För tillämpning af denna norm erfordras, enligt anställda beräkningar, att,
utöfver det senast fastställda antalet af 1,700 postbetjäntbefattningar, ytterligare
100 dylika befattningar upptagas i staten för år 1909.

Tjänst- I fråga om tjänstgöringstiden för postbetjänte och därmed sainman hängande

förhållanden torde kommissionen få hänvisa till hvad ofvan
yttrats under rubriken »Postanstalterna» (sid. 162—163).

Förste post- Ännu ett spörsmål beträffande postbetjänte har kommissionen ansett

botjäntesnpp-gig }y;)ra j Hetta sammanhang upptaga till behandling, nämligen frågan om
raD ° ^ uppförande af ett antal förste postbetjäntbefattningar på fast stat,

169

Förste postbetjäntbefattningarna tillsättas för närvarande genom förordnanden,
att gälla tills vidare, och detta uppdrag kan följaktligen när
som helst återkallas, om det än i regel varit att anse såsom permanent.

Under åberopande af hvad kommissionen i det föregående anfört rörande
de olägenheter, som i allmänhet äro förenade med befattningars uppehållande
på förordnande, torde här få vidare framhållas, att uppdraget att
vara förste postbetjänt är den enda befordran, efter hvilken en postbetjänt
under nuvarande förhållanden kan sträfva. Det synes därför kommissionen
vara af vikt, att denna anställning erhåller en fast form, och kommissionen
tvekar fördenskull icke att tillstyrka, att 450 förste postbetjäntbefattningar,
motsvarande omkring två tredjedelar af det nuvarande antalet, uppföras i
1909 års stat. Antalet öfriga postbetjänte skulle sålunda komma att utgöra
1,350.

Med det af kommissionen föreslagna antalet förste postbetjänte
skulle i regel icke någon förste postbetjänt komma på ordinarie stat, förr
ån han varit i dylik befattning pröfvad under en tid af minst två år.

Den nuvarande särskilda ersättningen till förste postbetjänt utgår,
såsom förut är nämndt, med högst 20 kronor i månaden eller 240 kronor
för helt år. Vid fastställandet af förste postbetjänts aflöning torde detta
belopp böra tilläggas den ofvan föreslagna afiöningen för postbetjänt i allmänhet.
Kommissionen föreslår i sådant hänseende, att under de första
fem åren 40 kronor må tillhöra lönen och 200 kronor tjänstgöringspenningarna,
att efter fem år 100 kronor må tillhöra lönen och 140
kronor tjänstgöringspenningarna samt att efter tio år 160 kronor må tillhöra
lönen och 80 kronor tjänstgöringspenningarna.

Fn närmare öfversikt rörande den föreslagna afiöningen för förste
postbetjänte återfinnes i den förut åberopade tablån å sid. 190—191.

Kommissionen föreställer sig, att till förste postbetjäntbefattningarna
böra befordras äldre och väl meriterade postbetjänte, Indika under sin
föregående tjänstgöring ådagalagt sådana egenskaper, som utgöra grundad
anledning att förutsätta, att dessa postbetjänte äfven i sin nya ställning
skola på ett fullgodt sätt bestrida sina åligganden.

Hvad slutligen beträffar förste postbetjäntes verksamhetsområde, har Förste postdet
synts kommissionen, att det utbyte af postkupéexpeditioner mot postil- ve^“^fts
jonskupéer, som för några år sedan tog sin början, skulle kunna i allt område,
större utsträckning genomföras. Kommissionen saknar dock anledning att
närmare ingå på denna fråga, då generalpoststyrelsen torde komma att
allt fortfarande ägna densamma erforderlig uppmärksamhet.

2442/o7. Postverkets löner egt er ing skommission.

170

Allmän
öfversilct ri
rande post
stationer.

V. Poststationsföreståndare rn. fl,

De första ])oststationerna i riket inrättades i början af år 1861, och
''■efter hand tillväxte detta slags postanstalter allt mera i antal, särskildt
sedan kronobrefbäringen, enligt beslut vid 1873 års riksdag, öfvertagits af
postverket. Under senare delen af 1870-talet inträdde någon minskning i
antalet poststationer, men från och med år 1880 har detta antal varit i
oafbrutet stigande. Enligt postverkets årsberättelse för 1906 funnos vid
slutet af nämnda år inom riket tillhopa 2,858 poststationer, af hvilka 359
förvaltades af kvinnor.

Hvarje poststation lyder närmast under det postkontor generalpoststyrelsen
bestämmer och är underordnadt samma distriktschef som detta
postkontor.

Poststationerna äro indelade i tre klasser, af hvilka de två första
omfatta poststationer, som i förhållande till allmänheten fylla i hufvudsak
enahanda uppgift som postkontoren, under det att poststationer af tredje
klass (brefsamlingsställen) endast äro inlämningspostanstalter. I fråga om
postförsändelsernas behandling är emellertid samtliga poststationers befogenhet
begränsad, särskildt beträffande assurerade försändelser och postanvisningar.
De båda första klasserna atskiljas på aet sätt, att till första
klassen hänföras sådana poststationer, hvilka äro belägna vid järnväg, eller
till och från hvilka post befordras med åkande bud eller med ångfartyg,
medan till andra klassen höra poststationer, till och från hvilka post uteslutande
befordras med gående bud (gångpost eller gående landtbrefbärare).

De vid 1906 års slut förefintliga 2,858 poststationerna voro mellan
de tre klasserna sålunda fördelade, att till första klassen hörde 2,468 poststationer,
af hvilka 1,522 belägna vid järnväg, till andra klassen 368 och
till tredje klassen 22 poststationer.

Poststationer, som äro belägna vid järnväg, handhafvas i allmänhet
af järnvägsstationernas föreståndare, enligt öfverenskommelse mellan general -

171

poststyrelsen och vederbörande järnvägsfö ivältning. Öfriga poststationsföreståndare
antagas af general poststyrelsen medelst kontrakt.

Såsom ersättning för poststations handhafvande undfår poststationsföreståndare
åt postverket dels arfvode, dels ock provision å värdet af de
vid poststationen åtgångna frankotecken, hvarjämte vid en del poststationer
utgå särskilda biträdesanslag. Vidare äger poststationsföreståndare att
direkt från allmänheten uppbära vissa sportler äfvensom att, enligt särskilda
regler, åtnjuta ersättning för bestyr med postsparbanksrörelsen.

Enligt kungl. brefvet den 18 december 1903 och de af generalpost- Arfvoden
styrelsen den 19 i samma månad fastställda »allmänna grunder för reglering °id poststaaf
arfvoden åt föreståndare för och atlöningsbidrag till biträden å post1 tioner.
stationer, som förvaltas af järnvägsstationsföreståndare», äro dessa poststa- Nu gällande
tioner, med hänsyn i främsta rummet till poststationens postuppbörd, för-bestäminelserdelade
på fjorton olika aflöningsklasser. Inom klasserna 1—13 utgår arfvodet,
för år räknadt, med lägst 180 kronor (klass 1) och högst 600 kronor
(klass 9 — 13); härtill komma inom klass 6—13 fasta biträdesanslag, växlande
mellan 240 kronor (klass 6) och 600 kronor (klass 13), likaledes för
år räknadt, och slutligen äger gereralpoststyrelsen att, då särskild anledning
därtill föreligger, beträffande poststation i hvilken som helst af klasserna
1—13 anvisa särskilda biträdesanslag, utöfver de fasta anslagen, att utgå
med högst 600 kronor för år. Rörande poststation hänförlig till klass 14
— d. v. s. poststation, å hvilken uppbörden för år öfverstiger 7,000 kronor
— äger generalpoststyrelsen att med vederbörande järnvägsförvaltning,
oberoende af ofvan angifna grunder, träffa aftal i fråga om såväl arfvodesbelopp
som biträdesanslag.

Reglering af arfvoden och anslag vid poststationer, som förvaltas af
järnvägsstationsföreståndare, skall enligt ofvanberörda, af generalpoststyrelsen
fastställda allmänna grunder i allmänhet verkställas för period af
tre år.

Beträffande arfvoden och anslag vid poststationer, som icke äro förenade
med järnvägsstationer, hafva några allmänna regler icke fastställts
i vidare mån, än att, jämlikt kungl. bref den 20 mars 1874, arfvodet till
föreståndare för dylik poststation icke må öfverstiga 600 kronor för år.

Inom denna maximigräns fastställes arfvodet af generalpoststyrelsen, efter
pröfning af hvarje särskildt fall. Likaledes ankommer det på generalpoststyrelsen
att afgöra, huruvida och med hvilket belopp biträdesanslag skall
utgå vid nu ifrågavarande poststationer. Efter 30 tjänstår hafva poststationsföreståndare
inom denna grupp plägat tillerkännas personliga tillläggsarfvoden
å i allmänhet 100 kronor för år.

172

Kommissionens
hemställan.

Provisionen till poststationsföreståndare utgår, jämlikt kungl. bref den
6 juni 1873, med 2 procent af värdet å de vid poststationen åtgångna
frankotecken.

Såsom sportler äger poststationsföreståndare, i förekommande fall,
uppbära afgifter för postutväxling medelst lösväska, för fackafläggning,
för postafgifters bokförande, för vidimation af vissa afskrifter eller utdrag
och för intyg om innehållet i ankommen värdeförsändelse. Dessa sportler
utgå vid poststationerna enligt samma regler som vid postkontor, och
torde därför få i detta hänseende hänvisas till den redogörelse, som i
det föregående lämnats rörande sportelväsendet vid postkontoren.

En lönereglering för distrikts- och lokalförvaltningarnas tjänstemän,
sådan som kommissionen i sitt föreliggande betänkande föreslagit, måste
gifvetvis medföra åtskilliga konsekvenser beträffande aflöningarna till vissa
andra funktionärer vid postverket, i främsta rummet poststationsföreståndarne.
Kommissionen har icke kunnat undgå att i någon män skärskåda
dessa konsekvenser, äfven om det icke tillhör kommissionen vare sig att
närmare utreda hithörande frågor eller att framlägga något detaljeradt
förslag till deras lösning.

Maximigränsen för poststationsföreståndares arfvode äi--med undan tag

för järnvägspoststationer, där postuppbörden öfverstiger 7,000 kronor
för år — bestämd till 600 kronor för år, och denna bestämmelse har i
hufvudsak ägt bestånd sedan mer än 30 år tillbaka. På grund af den
allmänna prisstegring som, efter hvad kändt är, under denna period gifvit
sig tillkänna i vårt land, torde emellertid nyss angifna maximigräns numera
få anses vara allt för snäft tillmätt. Såsom i viss män belysande
torde i detta afseende få erinras därom, att inom ej mindre än fem af de
fjorton klasser, på hvilka järnvägspoststationerna äro indelade, nämligen
klass 9—13, arfvodet till poststationens föreståndare utgår med maximibeloppet,
eller 600 kronor för år, medan inom den 14:e klassen, som upptager
poststationer med mer än 7,000 kronors årlig uppbörd, nyssnämnda
för poststationer i allmänhet fastställda maximigräns i åtskilliga fall
öfverskridits. Kommissionen finnar sig därför böra hemställa,

att det högsta belopp, hvarmed arfvode till poststationsföreståndare
får utgå, må för framtiden bestämmas
till 900 kronor för år.

Vid järnvägspoststationernas indelning på klasser, liksom vid fastställandet
af ersättning till föreståndare för öfriga poststationer, har det
hittills varit postuppbördens storlek, som i främsta rummet varit bestäm -

173

mande. Enligt hvad kommissionen inhämtat, saknas emellertid icke exempel
på, att genom konstlade åtgärder den synliga uppbördssiffran vid en
poststation uppdrifvits till en höjd, som ingalunda motsvarat den verkliga
rörelsen vid poststationen. Kommissionen anser det för den skull vara af
vikt, att i förevarande afseende, liksom vid postkontorens klassindelning,
hänsyn må tagas äfven till åtskilliga andra faktorer, såsom antalet vid
poststationen afgångna försändelser, antalet ankomna värdeförsändelser, antalet
abonnerade tidningsexemplar m. m.

Hvad särskilt vidkommer de poststationer, som icke äro förenade
med järnvägsstationer (s. k. landtstationer), bär det synts kommissionen,
som om föreståndarne för dessa poststationer i åtskilliga fall vore i aflöningshänseende
tämligen klent tillgodosedda, och att för den skull grundade
skäl tala för en förbättring i deras aflöningsförmåner. Visserligen är det
sant, att orsaken till den ringa aflöningen stundom varit att söka i alldeles
särskilda förhållanden. I vissa fall har framställning om inrättandet af en
poststation varit åtföljd af anbud om stationens skötande utan ersättning
eller mot helt ringa sådan; i andra fall har uppdraget att förestå poststation
ansetts medföra särskilda fördelar, såsom t. ex. för handlande, som
funnit sig kunna genom poststationens handhafvande påräkna större kundkrets
o. s. v. Oberoende af dessa förhållanden synes det emellertid kommissionen
vara ur flera synpunkter önskvärd!, att föreståndarne för nu
ifrågavarande poststationer erhålla en efter måttet af deras arbete och ansvar
afpassad ersättning.

Härvid är äfven att märka, att det åligger föreståndarne för dessa
landtstationer att jämväl hålla lokal för stationen samt att ombesörja lokalens
uppvärmning, belysning och rengöring. Det synes under sådana förhållanden
vara att förorda, att vid ersättningens bestämmande hänsyn tages
till äfven denna omständighet samt att ersättningens storlek i någon män
göres beroende af beskaffenheten utaf den lokal, som poststationsföreståndaren
tillhandahåller.

Kommissionen vill med det ofvan sagda icke ifrågasätta, att någon
allmän reglering beträffande landtstationsföreståndarnes aflöningsförh ålland en
skulle omedelbart eller i ett sammanhang verkställas. En sådan allmän
reglering skulle, enligt kommissionens förmenande, blifva dels onödigt kostsam
för postverket, dels ock i vissa fall tämligen vansklig, då nämligen
bestämmandet af ersättningen till dessa poststationsföreståndare gifvetvis
måste röna en viss inverkan af lagen om tillgång och efterfrågan. Men
kommissionen vill uttala önskvärdheten däraf, att i den mån sällande
kontrakt uppsägas eller af annan anledning upphöra att tillämpas, de synpunkter,
åt hvilka kommissionen ofvan gifvit uttryck, må vinna beaktande.

174

Efter hvad kommissionen inhämtat, förekommer det emellertid icke
sällan, att poststationsföreståndare, som för sitt uppdrag åtnjuta en helt
obetydlig ersättning, dock tveka att uppsäga gällande kontrakt af fruktan
att därigenom helt och hållet förlora ifrågavarande, om ock ringa inkomst.
Med afseende därå finner sig kommissionen böra förorda den utväg, som
redan i en del fall anlitats, att landtstationsföreståndare, sota under någon
längre tid oförvitligt bestridt sina åligganden, tillerkännas personliga tillläggsarfvoden
med lämpliga belopp.

Förste post- I sammanhang med frågan om poststationsföreståndarnes ställning

smmpMMa- bär kommissionen äfven öfverlagt rörande ett annat närliggande spörsmål,
tionsföre- nämligen om lämpligheten af att placera förste postbetjänte såsom föreståndare.
g^n(jare för vissa poststationer. Det synes kommissionen icke vara tvifvel
underkastadt, att en dylik anordning skulle kunna i eu del fall erbjuda
fördelar, särskilt där svårighet mötte att på annat sätt erhålla lämpliga
poststationsföreståndare. Den erfarenhet, som hittills vunnits genom anställande
af förste postbetjänte till tjänstgöring i postiljonskupéer eller i
andra kräfvande befattningar, torde ock gifva vid handen, att förvaltningen
åt de poststationer, som kunde komma att förestås af förste postbetjänte,
i allmänhet skulle blifva på ett tillfredsställande sätt tillgodosedd. Emellertid
bör det icke förbises, att en dylik anordning, i någon större utsträckning
tillämpad, skulle för postverket blifva ganska kostsam. Jämte den
aflöning, som borde tillkomma förste postbetjänten, skulle nämligen erfordras
särskilt anslag för anskaffande af lokal samt för dennas uppvärmning
och belysning m. m. I frågans närvarande läge har kommissionen
därför icke velat göra annat uttalande, än att kommissionen anser detta
spörsmål väl värdt att, där särskild anledning förekommer, tagas i närmare
öfvervägande.

Upphörande Kommissionen har i det föregående hemställt, att uppbörds- och

VXrJvisi°n frimärksprovisionen såsom afiöningsform för tjänstemän vid postkontor må
dare/örpost- från och med år 1909 helt och hållet afskaffas. Vid bifall till detta förstntioner
och g]ag torde ifrågavarande afiöningsform ej heller böra vidare komma till
expeditioner, användning beträffande föreståndare för poststationer och ångbåtspostexpeditioner.
Kommissionen får därför, med åberopande af hvad förut i
detta ärende anförts (sid. 121), härigenom hemställa,

att den ''poststationsföreståndare och ångbåtspostexpeditionsföreståndare
tillkommande provision å frankotecken
må indragas samt att godtgörelse för den mistade

175

provisionen må beredas de vid tiden för förändringens
genomförande anställda föreståndare för poststationer och
ångbåtspostexpeditioner på det sätt, att den ersättning,
som eljest skulle till dem utgå, förhöjes med belopp, motsvarande
medeltalet för åren 1905—1907 af den en hvar
tillkommande provision, med afrundning af detta medeltal
till närmast högre tiotal kronor.

I fråga om de sportler, som inflyta vid poststationerna, torde kom- Sportler.
missionen likaledes få hänvisa till sitt föregående uttalande (sid. 145).

Föreståndare för landtstationer äro, såsom förut är närnndt, b u ruin a
vid postverket allenast genom kontrakt. På grund däraf har det hittills tionsföreicke
förekommit, att dylik poststationsföreståndare tillerkänts något under- stå^arji ■■
stöd af postmedlen vid afgång från sin befattning. Vid åtskilliga tillfällen rare må fl.
hafva framställningar om sådant understöd inkommit till Kungl. Maj:t eller
generalpoststyrelsen, men dessa framställningar hafva icke ledt till något
resultat.

Ur flera synpunkter, ej minst ur postverkets, synes det emellertid
kommissionen vara angeläget, att föreståndare för sådan poststation, hvarom
här är fråga, må kunna efter längre tids tjänstgöring afgå från sin befattning
med understöd af postmedel. Ett dylikt understöd torde vara så
mycket mera berättigadt, som dessa poststationsföreståndare fylla en fullkomligt
ordinarie uppgift inom postverket; för en del af dem, om också
ej för flertalet, utgör t. o. m. poststationens handhafvande den hufvud sakliga
sysselsättningen.

Kommissionen har i förevarande hänseende tänkt sig, att ålderdomsunderstöd
skulle tilldelas landtstationsförestån dåre, som, efter att hafva
innehaft sin befattning under minst 25 år, från befattningen afginge och
visade sig vara i behöfvande omständigheter. Detta understöd synes lämpligen
höra beräknas till 50 procent af det en hvar senast tillerkända
arfvode.

Enligt en af kommissionen verkställd utredning, afseende förhålllandenå
vid början af september månad 1907, utgjorde vid nämnda tidpunkt
antalet i tjänst varande landtstationsföreståndare med minst 25
tjänstår tillhopa 110 med ett sammanlagdt arfvodesbelopp af omkring 37,000
kronor för år. Då det torde få antagas, att åtskilliga af dessa poststationsföreståndare
icke befinna sig: i behöfvande omständig-heter och att af de
öfriga endast en del skulle, vid ett bifall till hvad kommissionen i förevarande
hänseende föreslår, önska att varda från sina befattningar ent -

176

ledigade mot erhållande af ålderdoms understöd, torde det understöd, som
för denna grupp skulle ifrågakomma, sammanlagdt icke öfverstiga 15,000
kronor för år. Antalet från befattningen afgångna landtstationsföreståndare
med minst 25 tjänstår, och hvilka af vederbörande distriktschefer ansågos
böra ifrågakomma till erhållande af ålderdomsunderstöd, utgjorde vid ofvan
angifna tidpunkt 32; till dessa 32 hade, vid deras afgång från resp. befattningar,
utgått arfvoden å tillhopa omkring 10,000 kronor för år, och
följaktligen skulle, hvad denna grupp beträffar, för beredande af understöd
erfordras ett årligt belopp af omkring 5,000 kronor.

En annan grupp af funktionärer vid postverket, som icke bör i detta
sammanhang lämnas åsido, är landtbrefbärarne. Äfven dessa antagas medelst
kontrakt, och deras hufvudsakliga åliggande är att under sina turer mottaga
och utdela postförsändelser, mottaga tidningsabonnemang och tillhandahålla
frankotecken.

Det synes billigt, att äfven landtbrefbärare, som efter längre tids anställning
afgår från sin befattning, må kunna komma i åtnjutande af något
understöd. Kommissionen har i detta hänseende tänkt sig, att detta understöd
borde, i likhet med hvad kommissionen föreslår beträffande poststationsföreståndarne,
fastställas till 50 procent af senast utgående ersättning,
men att såsom förutsättning för understödets åtnjutande borde beträffande
landtbrefbärarne fordras, förutom det att vederbörande befinner sig i
behöfvande omständigheter, en tjänsteålder af 30 år. Då emellertid landtbrefbärareinstitutionen
infördes i vårt land först år 1877 och således endast
under 30 år ägt bestånd, skulle ett genomförande af kommissionens förslag
rörande understöd åt landtbrefbärare icke under den närmaste tiden föranleda
något afsevärdt anspråk på postkassan.

Enligt § 8 i den för generalpoststyrelsen gällande instruktion äger
styrelsen, utan särskild underdånig framställning, utgifva gratifikationer till
postförare, som under postens forsling blifvit illa slagen eller sårad, å högst
150 kronor. Kommissionen finner det vara önskvärdt, att möjlighet beredes
generalpoststyrelsen att äfven i andra fall, då tjänsteman vid postverket
eller annan person under sysselsättning för postverkets räkning
träffas af olycksfall eller eljest lider skada, tilldela sådan person ett efter
förhållandena afpassadt understöd.

På grund af hvad ofvan anförts har kommissionen funnit sig höra
i sitt förslag till postverkets stater för år 1909 under rubriken »understöd
åt personer, som äro eller varit anställda vid postverket eller anlitats
i dess ärenden» uppföra ett förslagsanslag å 20,000 kronor, och får kommissionen
med afseende därå hemställa,

177

att generalpoststyrelsen måtte bemyndigas dels att,
dä poststationsföreståndare, som varit medelst personligt
kontrakt anställd, eller landtbrefbärare frän befattningen
afgär efter längre tids tjänstgöring samt visar sig vara i
behöfvande omständigheter, till sädan funktionär utbetala
årligt understöd med lämpligt belopp, dels att, dä tjänsteman
vid postverket eller annan person under sysselsättning
för postverkets räkning träffas af olycksfall eller
eljest lider skada, tilldela sådan person ett efter förhållandena
afpassadt understöd.

På grund af särskilda kungl. bref den 30 maj 1884, den 21 decern- Rabatt till
ber 1888, den 10 juni 1903 och den 10 juni 1904 är i § 60, mom. 3, af förTäljare,
allmänna poststadgan den 9 september 1907 föreskrifvet, att därest på en m ingång
köpas minst tre ark frimärken, hvardera innehållande 100 märken,
eller minst 300 i häften anordnade frimärken eller minst 100 frankokuvert,
100 brefkort eller 100 kortbref, tillgodokommer köparen rabatt, om
han är af postverket antagen till frimärksförsäljare, med två procent,
men eljest med en procent af inköpssumman.

Då kommissionen i det föregående hemställt, att uppbörds- och frimärksprovision
såsom aflöningsform för tjänstemän vid postkontoren och
såsom ersättning till föreståndare för poststationer och ångbåtspostexpeditioner
må helt och hållet afskaffas, föranledes kommissionen nu föreslå, att äfven
den rabatt, som för närvarande tillgodokommer särskilda frimärksförsäljare
och allmänheten vid partiköp af frankotecken, må från och med år
1909 upphöra att vidare utgå.

Hvad de af postverket antagna frimärksförsäljarne angår, torde ersättning
lämpligen böra dem beredas i annan form än såsom rabatt, äfven
om denna ersättning fortfarande bör sättas i ett visst förhållande till
mängden af försålda frankotecken, och beträffande den rabatt, som tillgodokommer
allmänheten, synes det kommissionen, som om flera skäl
tala för dess afskaffande. Ifrågavarande till allmänheten utgående rabatt
innebär, enligt kommissionens åsikt, i och för sig en oegentlighet, enär
densamma bereder enskilda personer med större korrespondens en aldrig
afsedd nedsättning i postafgifter. Vidare bör uppmärksammas, att redovisningen
af denna rabatt är förenad med icke ringa arbete för postpersonalen.
Sammanlagda beloppet af den rabatt, som år 1906 utgick till
allmänheten, utgjorde enligt beräkning i rundt tal 26,000 kronor.

Kommissionen hemställer på ofvan anförda grunder,

2442/o7. Poetverlcets löneregleringskommission.

att den till särskilda frimärks för sälj are och till
allmänheten utgående rabatt vid köp af större mängder
frankotecken må från och med år 1909 helt och hållet
af skaffas.

179

VI. Förslag
till

aflöningsreglemente

för tjänstemän vid postverket.

§ l.

Till generalpostdirektören utgår arfvode med 15,000 kronor för år,
att utbetalas i samma ordning som lön.

Till öfriga tjänstemän utgår fast aflöning enligt följande stat, hvilken
angifver tjänstemännens fördelning i vissa grupper, de för tjänstemännen
inom en och samma grupp bestämda aflöningsbelopp samt det antal år,
som bör förflyta från det tjänsteman tillträdt visst aflöningsbelopp, intill
dess han kan komma i åtnjutande af det närmast högre.

Tjänstemän af högre grad.	Kronor.	År.	Kronor.	År.	Kronor.	År.	Kronor.	År.	Kronor.

Byråchef.................	—	—	—	—	8,000	3	8,500	3	9,000
Distriktschef...............	—	—	—	—	—	—	7,500	3	8,000
Kamrerare och kontorschef; sekreterare och kontorschef ...............	__	_	_	_	6,000	3	6,500	3	7,000
Förste aktuarie och kontorschef......	5.000	3	5,500	3	6,000	3	6,500	3	7,000
Postmästare af klass 1 A.........	—	—	5,500	3	6,000	3	6,500	3	7,000
Postmästare af klass 1 B; öfverkontrollör . .	—	—	5,000	3	5,500	3	6,000	3	6,500
Intendent; kamrerare; sekreterare; postmästare af klass 2 A; förste kontrollör......	_	_	4,600	3	5,000	3	5,500	3	6,000
Aktuarie; förrådsförvaltare; notarie; ombuds-man; registrator; revisor; postmästare af klass 2 B ...............			4,200	3	4,600	3	5,000	3	5,500
Postmästare af klass 3, manlig; kontrollör .	—	—	3,800	3	4,200	3	4,600	3	5,000
Postmästare af klass 4, manlig.......	—	—	3,500	3	3,800	3	4,200	3	4,600

Aflöning sstat.
''

180

(Tjänstemän af högre grad.)	Kronor.	År.	Kronor.	År.	Kronor.	År.	Kronor.	År.	Kronor.

Förste postexpeditör, manlig........	—	—	3,200	3	3,500	3	3,800	3	4,200
1	1,800	2	2,000	2	2,200	2	2,400	2	—
Postexpeditör, manlig..........j	2,600	3	2,900	3	3,200	3	3,500	3	3,800
Postmästare af klass 3, kvinnlig ....	—	—	—	—	2,900	3	3,100	3	3,400
Postmästare af klass 4, kvinnlig.....	—	—	—	—	2,700	3	2,900	3	3,100
Förste postexpeditör, kvinnlig......	—	—	1,900	3	2,100	3	2,300	3	2,500
Postexpeditör, kvinnlig*).........	—	—	1,500	3	1,700	3	1,900	3	2,100
Kontorsbiträde, kvinnligt........	1,060	3	1,180	3	1,300	3	1,450	3	1,600
Tjänstemän af lägre grad. Hos Generalpoststyrelsen:
Förste vaktmästares)...........	—	—	—	—	—	—	1,280	3	1,400
Vaktmästare...............	1,140	3	1,260	3	1,380	3	1,500	3	1,650
Vid distrikts- och lokalförvaltningarna:
Förste postbetjänt............	—	—	—	—	1,340	5	1,490	5	1,640
Postbetjänt................	—	—	—	—	1,100	5	1,250	5	1,400

*) För kvinnlig postexpeditör, som icke åtnjuter ortstillägg, höjes efter tre år slntaflöningen
med 100 kronor, hvilket belopp anses tillhöra lönen, men dock icke medför höjning af pensionsnnderlaget.

2) Förste vaktmästare åtnjuter fri bostad med belysning och uppvärmning samt i öfrigt erforderligt
bränsle eller ock, där dessa förmåner icke kunna beredas honom, ett tillägg af 40 procent å den
fasta ailöningen.

Förestående aflöningsbelopp fördelas på följande sätt i lön och tjänstgöringspenningar.

	Lön.	Tjänst- görings- penningar.	Summa ! aflöning. i
Tjänstemän af högre grad.		Kronor.	Kronor.	Kronor.
	5,600	3,400	9,000

		5,300	3,200	8,500
		5,000	3,000	8,000
Manliga tjänstemän..........		4,800	2,700	7,500
		4,600	2,400	7,000
		4,300	2,200	6,500
	4,000	2,000	6,000

		Tjänst-
	Lön.	goriugs- penningar.	aflöning.
	Kronor.	Kronor.	Kronor.
(Tjänstemän af högre grad.)
		3,700	1,800	5,500
		3,400	1,600	5,000
		3,100	1,500	4,600
		2,900	1,300	4,200
		2,700	1,100	3,800
		2,550	950	3,500
Manliga tjänstemän..........		2,400	800	3,200
		2,175	725	2,900
		1,950	650	2,600
		1,800	600	2,400
		1,650	550	2,200
		1,500	500	2,000
		1,350	450	1,800
	f	1,900	1,500	3,400
		1,800	1,300	3,100
		1,775	1,125	2,900
		1,750	950	2,700
		1,700	800	2,500
		1,650	650	2,300
		1,575	525	2,100
Kvinnliga tjänstemän.......		1,425	475	1,900
		1,275	425	1,700
		1,200	400	1,600
		1,125	375	1,500
		1,090	360	1,450
		975	325	1,300
		890	290	1,180
Tjänstemän af lägre grad.		800	260	1,060
Förste vaktmästare.........j	1,200	200	1,400
i	1,100	180	1,280
		1,000	650	1,650
		950	550	1,500
Vaktmästare.............		900	480	1,380
		850	410	1,260
		800	340	1,140

182

	Lön.	Tjänst- görings- penningar.	Summa aflöning.
	Kronor.	Kronor.	Kronor.
(Tjänstemän af lägre grad.)	960	680	1,640
Förste postbetjänt.........j	900	590	1,490
1	840	500	1,340
\|	800	600	1,400
Postbetjänt.............1	O O CO	450	1,250
1	800	800	1,100

Utöfver den fasta aflöningen utgår arfvode till postmästaren vid
postkontoret Stockholm 1 med 500 kronor, vid postkontoret Göteborg 1
med 400 kronor och vid postkontoret Malmö 1 med 300 kronor, allt
för år. Sådant arfvode anses såsom lön, men medför icke höjning af
pensionsunderlaget.

§ 2.

villkor för För åtnjutande af den i stat uppförda aflöning och förhöjning däraf

åtnjutande; efter viss tid gälla följande allmänna bestämmelser:

aflöning ’ 1. Tjänsteman är underkastad såväl föreskrifterna i vederbörande

7oirntji instruktion som ock den utvidgade eller ändrade tjänstgöring eller den
förflyttning till annan tjänstgöringsort eller annan befattning, som kan
varda honom i behörig ordning ålagd, dock utan minskning i den honom
vid förflyttningen tillkommande fasta aflöning.

2. Med ordinarie befattning vid postverket må icke förenas annan
tjänst å rikets, riksdagens eller kommuns stat.

Ej heller må med sådan befattning förenas vare sig uppdrag såsom
ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller bolag, som är försedt
med Kungl. Maj:ts oktroj eller blifvit registreradt såsom aktiebolag, eller
befattning såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag eller annan tjänstebefattning
af hvad slag som helst, så framt ej, hvad angår generalpostdirektören
eller byråchef, Kungl. Maj:t och, hvad angår innehafvare, af
annan befattning, generalpoststyrelsen uppå därom gjord framställning
och efter pröfning, att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning ej må
anses inverka hinderligt för fullgörandet af tjänstgöringen vid postverket,
finner uppdraget eller befattningen kunna få tills vidare mottagas och bibehållas.

183

3. Tjänsteman äger uppbära tjänstgöringspenningar, likasom ock
lön, endast för den tid, då han uppehållit egen befattning eller för
beredande af semester bestridt högre befattning eller åtnjutit semester,
eller under den tid, som han på uppdrag af generalpoststyrelsen användt
för att utom sin tjänstgöringsort göra iakttagelser i posttjänsten eller idka
språkstudier eller som åtgått för fullgörande af de skyldigheter, hvilka
ålegat honom såsom fullmäktig eller revisor vid civilstatens pensionsinrättning.

Tjänsteman, som af sjukdom hindras att förrätta sin befattning, äger
uppbära hela lönen.

4. Den, som af annan anledning, än som i mom. 3 omförmäles,
åtnjuter ledighet eller är hindrad att bestrida sin befattning, kan förpliktas
att af lönen afstå så mycket, som, utöfver hvad vikarien i öfrigt äger
uppbära, erfordras för befattningens uppehållande eller eljest pröfvas
skäligt.

Därest emellertid tjänsteman blifvit oförmögen till tjänstgöring i
följd af kroppsskada, ådragen under tjänsteutöfning, må den fasta aflöningen
till honom utgå under högst sex månader oafkortad samt efter
denna tid med belopp, som bestämmes af Kungl. Magt.

5. Erfordras för tjänsteman vikarie i följd af sjukdomsförfall, tjänsteresa,
semester eller uppdrag att vara fullmäktig eller revisor vid civilstatens
pensionsinrättning, är annan tjänsteman skyldig att, om han förordnas
å högre befattning, bestrida densamma, dock ej längre tid än
samrnanlagdt tre månader under samma kalenderår.

Om förordnandet erfordras till följd af sjukdomsförfall, äger den
vikarierande att, utöfver egen aflöning, af den tjänstlediges tjänstgöringspenningar
uppbära skillnaden mellan tjänstgö ringspenningarna i lägsta
lönegraden för, å ena sidan, den högre befattning, som uppehälles, och,
å andra sidan, den vikarierandes egen befattning.

Erfordras åter förordnandet af annan anledning, som i detta mom.
säges, äger den vikarierande åtnjuta allenast den honom eljest tillkommande
aflöning.

6. Har generalpostdirektören beviljats ledighet och vikarie för
honom förordnats, beror på Kungl. Maj:ts pröfning, huru stor del af
arfvodet skall afstås till vikarien.

Byråchef, som jämlikt gällande föreskrift utöfvar den allmänna tillsynen
öfver ärendenas gång inom generalpoststyrelsen, då generalpostdirektören
begagnar sig af semester eller är frånvarande på tjänsteresa,
äger under tiden uppbära särskilt arfvode af 10 kronor för dag.

184

§ 3.

Aflöning- För erhållande af aflöningsförhöjning efter viss tids fortsatt inne fm

hojmng. fvan([e af befattning gälla såsom allmänna villkor,

att tjänsteman under mer än fyra femtedelar af den tjänstetid, som
erfordras för att vinna aflöningsförhöjning, med godt vitsord bestridt sin
egen eller, på grund af förordnande, annan statens tjänst eller fullgjort
annat offentligt uppdrag, dock att härvid icke må föras honom till last
den tid, han åtnjutit semester eller annan tjänstledighet utan afstående af
tjänstgöringspenningar, samt

att tjänsteman icke redan uppnått den lefnadsålder, vid hvilken
han är skyldig att afgå från tjänsten.

Aflöningsförhöjning tillträdes vid början af kalenderåret näst efter
det, hvarunder den stadgade tjänsteåldern blifvit uppnådd.

Vid befordran äger tjänsteman af högre grad att genast tillträda
den nya befattningens begynnelseaflöning, därest denna är högre än den
aflöning, han senast uppburit. Eljest äger han att i fråga om aflöningsförhöjning
i den nya befattningen tillgodoräkna sig den tid intill 3 kalenderår,
hvarunder häri i ena eller andra befattningen innehaft den aflöning,
som utgått vid befordringstillfället.

Vaktmästare, som vid befordran till förste vaktmästare innehar
högsta aflöningen eller uppburit den näst högsta aflöningen 3 år, kommer
omedelbart i åtnjutande af den för förste vaktmästare bestämda slutaflöning.
Eljest tillträder han vid sådan befordran begynnelseaflöningen och äger
att i fråga om aflöningsförhöjning räkna sig till godo den tid, han uppburit
den för vaktmästare bestämda näst högsta aflöning.

Postbetjänt, som befordras till förste postbetjänt, erhåller därvid
aflöningsförhöjning med 240 kronor samt äger i fråga om ytterligare aflöningsförhöjning
i den nya befattningen tillgodoräkna sig den tid, han åtnjutit
den aflöning, som utgått vid befordringstillfället.

Därest tjänsteman efter egen ansökning förflyttas från en befattning
till en annan, hvars slutaflöning är lägre, äger han bekomma samma aflöning,
som han skulle hafva uppburit, om han kvarstått i den förra befattningen,
med iakttagande dock, att högre aflöning än den för den nya
befattningen bestämda slutaflöning icke utgår.

185

§ 4.

Tjänsteman, som på förordnande förvaltar ledig tjänst, äger att, vidvakan9
likasom ock vikarie i succession efter honom, under tiden åtnjuta fast af- förord-**"
löning till samma belopp, som han skulle hafva uppburit å sin egen tjänst, nandesamt
dessutom skillnaden mellan tjänstgöringspenningarna i lägsta lönegraden
för, å ena sidan, den högre befattning, som uppehälles, och, å andra
sidan, den vikarierandes egen befattning-.

Extra tjänsteman äger att under uppdrag, hvarom i denna § är
fråga, uppbära aflöning i lägsta graden å den tjänst, som han uppehåller.

§ 5.

Vid afgång från postverkets tjänst till följd af afskedstagande, ent- jfiPjngs
ledigande eller dödsfall utgår själfva lönen till månadens slut. vid^fskeds Aflider

vid postverket anställd person, som innehar befattning, hvilken tagande
icke är uppförd å ordinarie stat, må, därest och i den mån den myndig- m'' m"

het, som antagit honom, så pröfvar skäligt, den för honom bestämda aflöningen
utgå till månadens slut.

Aflider tjänsteman, vare sig ordinarie eller extra, i följd af olyckshändelse,
timad under tjänsteutöfning, må ett belopp, motsvarande den
aflidnes fasta aflöning för en månad, såsom begrafningshjälp tilldelas hans
dödsbo.

§ 6.

Afhåller sig tjänsteman från tjänstgöring utan att hafva i veder- Äflönings
börlig ordning erhållit tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall, må rdndTvld
han under tiden ej åtnjuta någon aflöning. Varder tjänsteman afstängd
från tjänstgöring eller tagen i häkte, skall under tiden den del af hans göring^m.
aflöning, som pröfvats icke böra användas till befattningens uppehållande,
innehållas, såvida ej generalpoststyrelsen finner skäligt låta honom uppbära
något däraf.

§ 7.

Postmästare af klasserna 3 och 4, kontrollörer, förste postexpeditörer, Ortstillägg.
postexpeditörer, kontorsbiträden, förste postbetjänte och postbetjänte, stationerade
å orter, där de allmänna lefnadskostnaderna äro särskild! höga, äga, så
länge de tjänstgöra å sådan ort, uppbära ortstillägg, utgående, enligt af
generalpoststyrelsen fastställda grunder, med följande belopp, för år räknadt:

4 /07. Postverkets löneregleringskommission. 24

186

till omförmälda tjänstemän af högre grad med femton eller tio procent
af den fasta aflöningen, dock''högst 450 resp. 300 kronor till manlig
tjänsteman och högst 225 resp. 150 kronor till kvinnlig tjänsteman;
till omförmälda tjänstemän af lägre grad

antingen med 250 kronor, med förhöjning efter fem år till 300
kronor och efter tio år till 350 kronor,

eller med 200 kronor, med förhöjning efter fem år till 250 kronor
Och efter tio år till 300 kronor,
eller med 150 kronor.

Ortstillägg, som utgår till tjänsteman af högre grad, anses såsom
lön, men medför icke höjning af pensionsunderlaget; ortstillägg, som åtnjutes
af tjänsteman af lägre grad, anses såsom tjänstgöringspenningar.

Beträffande förhöjning af ortstillägget åt tjänsteman af lägre grad
gälla enahanda bestämmelser som i fråga om förhöjning af den fasta aflöningen.

§ 8.

Ersättning Vaktmästare eller postbetjänt, som meddelats uppdrag att tills vidare

åtmännaf'' bestrida viktigare göromål, kan erhålla tillägg till tjänstgöringspenningarna,
lägre grad utfående med högst 10 kronor för vaktmästare och högst 20 kronor för
f6rStyrarepostbetjänt, för månad räknadt, enligt de närmare bestämmelser, som meddelas
af generalpoststyrelsen.

§ 9-

Felrälc- Felräkningspenningar tillkomma:

enSar intendenten vid postverkets hufvudkassa med 500 kronor;

tjänsteman, som tjänstgör såsom kassör vid distriktsförvaltning, där
minst 500,000 kronor årligen utbetalas i aflöningar och omkostnader in. in.,
med 300 kronor;

tjänsteman, som tjänstgör såsom hufvudkassör vid något af postkontoren
Stockholm 1, Göteborg 1 och Malmö 1, med 180 kronor;

tjänsteman, som vid postkontor, där postanvisningsmedel genom
postverkets försorg utsändas till adressaterna, utlämnar dylika medel till
brefbärare, med 120 kronor, samt

tjänsteman och af generalpoststyrelsen antaget eller af distriktschef
förordnadt extra biträde, som i regelbunden tjänstefördelning och under
viss, af generalpoststyrelsen bestämd minimitid hvarje söckendag å postkontor
betjänar allmänheten samt därvid mottager och utlämnar kontanta
medel, med 120 kronor vid postkontor af l:a eller 2:a klass och med
60 kronor vid postkontor af 3:e eller 4:e klass;
allt för år räknadt.

Felräkningspenningarna utgå alltid till den, som bestrider tjänsten.

187

§ io.

Ånmärkningsprovision tillkommer tjänsteman hos generalpoststyrelsen Anmärkeller
vid distriktsförvaltnirig enligt de närmare grunder, Kungl. Maj:t be- nm9Wovistämmer,
med högst femton procent å hvarje belopp, som på grund af
anmärkning, gjord af sådan tjänsteman, antingen, såsom ej upptaget till
redovisning eller såsom obehörigen krediteradt, inflyter till postverket och
utan anmärkningens framställande ej skulle hafva kommit verket till godo,
eller, såsom för högt debiteradt eller för lågt krediteradt, återgäldas till
vederbörande.

§ 11.

Uniformspersedlar in natura eller beklädnadsersättning till visst Beklädnadsbelopp
må tilldelas tjänstemän af lägre grad, ordinarie och extra, enligt f''6rmanbestämmelser,
som utfärdas af generalpoststyrelsen.

§ 12.

Tjänstemän af lägre grad, ordinarie och extra, erhålla enligt de Läkarvård
närmare bestämmelser, Kungl. Maj:t meddelar, läkarvård och medikamenteroch mfik(l~
på postverkets bekostnad.

§ 13.

Vid tjänsteresa inom riket utgår resekostnads- och traktaments- Resetraktaersättning
enligt resereglementet, därest icke för vissa slag af tjänsteresormente m'' nu
andra föreskrifter eller bestämmelser om lägre ersättningsberäkning meddelats.

Det ankommer på generalpoststyrelsens pröfning, huruvida tjänsteman,
som förordnats bestrida befattning å annan ort än stationsorten, må
komma i åtnjutande af hyresbidrag, utgörande för dag högst en femtedel
af det vid resor enligt resereglementet utgående traktamente.

§ 14.

_ Tjänsteman äger årligen, när sådant utan hinder för göromålens Semester.
behöriga gång kan. ske, åtnjuta semester, generalpostdirektören, byråchef,
kontorschef, intendent, kamrerare och sekreterare under 45 dagar,
annan tjänsteman af högre grad de första 3 kalenderåren, hvarunder
han innehar ordinarie anställning i postverket, under 15 dagar och därefter
under 30 dagar, samt tjänsteman af lägre grad de första 3 ka -

188

lenderåren af sin ordinarie anställning under 8 dagar och därefter under
15 dagar.

Tjänsteman, som har sig anförtrodd uppbörd eller kontroll å uppbörd,
är pliktig att å tid af året, som bestämmes af vederbörande öfverordnad
myndighet, begagna sig af semester.

§ 15.

Extra Grunderna för aflöningen till extra tjänstemän bestämmas af Kungl.

§ 16.

Pensions- Generalpostdirektör, hvilken minst 12 år innehaft generaldirektörs

ratt förordnande, är berättigad att i pension uppbära 6,000 kronor. Om
generalpostdirektör, innan han uppnår 12 tjänstår, antingen på grund af
sjukdom befinnes oförmögen till nöjaktig vidare tjänstgöring eller ock
utan egen begäran nödgas afgå från sin befattning, utan att på grund af
tjänstefel hafva förverkat densamma, är han berättigad att i pension uppbära
5,000 kronor, då afgången sker före eller vid 6 tjänstår, samt 5,500
kronor, då afgången sker efter 6 men före 12 tjänstår.

I fråga om skyldighet för annan tjänsteman att afgå från tjänsten
mot åtnjutande af pension gäller hvad i lagen angående civila tjänstinnehafvares
rätt till pension stadgas.

§ 17.

Sättet för Generalpostdirektören tillsättes genom förordnande på viss tid; öfriga

tillsättande tjänsteman vid postverket tillsättas genom konstitutorial, hvilket skall anses
Sfi (W e. innebära, att tjänsteman kan i administrativ väg afsättas från sin befattning
på grund af fel eller försummelse i tjänsten.

§ 18.

Tiden för Detta aflöningsreglemente träder i kraft den 1 januari 1909; och är

''trädande^i enhvar, som nämnda dag eller senare tillträder befattning såsom tjänstekraftm.
m.man vid postverket, pliktig att underkasta sig reglementets villkor och
bestämmelser.

189

Motiv

till

förslaget til! aflöningsreglemente för tjänstemän vid postverket.

I det nuvarande aflöningsreglementet finnes personalen uppdelad i
tjänstemän och betjänte. Enligt kommissionens åsikt bör denna skillnad
för framtiden upphöra; och har därför i förslaget till nytt aflöningsreglemente
införts den för samtliga funktionärer gemensamma benämningen
tjänstemän.

Emellertid har det vid aflöningsreglementets affattande visat sig
förmånligt att i vissa fall äga kollektiva beteckningar för olika grupper af
funktionärer; af denna anledning hafva införts benämningarna tjänstemän
af högre grad och tjänstemän af lägre grad. Under den senare rubriken
återfinnas i reglementet de nuvarande beteckningarna förste postbetjänt
och postbetjänt, fastän i stället för postbetjänt kunde hafva användts
de speciella benämningarna brefbärare, posttransportör, breflådtömmare,
kontorsvaktmästare, järnvägspostiljon, landsvägspostiljon m. m. Kommissionen
har, med hänsyn därtill att den dagliga tjänstgöringen för en stor
del af ifrågavarande personal är mycket växlande, så att en och samma
funktionär anlitas en stund på dagen såsom brefbärare, en annan stund
såsom posttransportör, breflådtömmare o. s. v., samt jämväl af andra praktiska
skäl måst använda benämningarna förste postbetjänt och postbetjänt.

I öfverensstämmelse med kommissionens i det föregående gjorda
uttalande har den nuvarande skillnaden mellan generalpoststyrelsens per -

190

sonal och den personal, som tjänstgör vid distrikts- och lokalförvaltningarna,
blifvit i föreliggande förslag till aflöningsregleinente upphäfd.

Det föreliggande förslaget företer, vid jämförelse med nn gällande
reglemente, i afseende å en del detaljbestämmelser olikheter, hvilka emellertid
betingats af önskvärdheten att vinna öfverensstämmelse med hvad
för telegrafverket och statens järnvägar i motsvarande hänseenden nyligen
bestämts. Samtliga dessa olikheter blifva därför icke i motiven särskilt
påpekade.

Efter dessa allmänna anmärkningar öfvergår kommissionen nu till
de olika paragraferna i reglementet.

§ 1.

I enlighet med hvad förut anförts angående den särskilda ställning,
generalpostdirektören bör intaga, har för honom bestämts arfvode i stället
för, såsom för den öfriga personalen, en i lön och tjänstgöringspenningar
uppdelad aflöning.

Beträffande aflöningsbeloppen för de särskilda tjänstemännen åberopas
livad förut i betänkandet anförts. Härvid torde dock ånyo böra erinras
därom, att någon reglering af postbetjäntes aflöning nu icke föreslagits,
enär för dem ny aflöning sstat blifvit fastställd vid 1907 års riksdag, samt
att de ändringar, som reglementet innebär beträffande aflöning,en åt nämnda
klass af funktionärer, endast äro af formell beskaffenhet. Ifrågavarande
aflöning har nämligen följande utseende:

a) enligt 1908 års aflöning sst åt:

	Lön.	Tjänst- görings-	Höjning af tjänstgörings-penningarna:	Samma för post- betjänt.	Summa för förste post-betjänt.
		gar.	efter 5 år.	efter 10 år.	med arf-vode af 180 kr.	med arf-vode af 240 kr.
l:a lönegraden.......... 2:a > ..........	800 \|	550 500	\| 200	200 \|	1,750 1,700	1,930 1,880	'' \| 1,990 1,940
3:e » .......... 4:e > ..........	450 300	\| 150	150 \|	1,550 1,400	1,730 1,580	1,790 1,640

191

b) enligt förslaget till aflöning sstat för år 1909:

	Lön.	Förböjning af lönen	Tjänst- görings- pennin-	Förhöjning af tjänst-görings-penningarna	Orts- tillägg.	Förböjning af orts-tillägget	Summa.
				gar.
		efter	efter		efter	efter		efter	efter
		5 år.	10 år.		5 år.	10 år.		5 år.	10 år.
						(	250	50	50	1,750
							200	50	50	1,700
Postbetjänt........	800	—	—	; 300	150	1501	150		—	1,550
						1	—	—	—	1,400
						(	250	50	50	1,990
							200	50	50	1,940
Förste postbetjänt.....	840	60	60	500	90	90	150			1,790
						1	—	—	—	1,640

På det att aflöningarna enligt 1908 års stat måtte kunna inpassas i
det aflöningssystem, som för år 1909 föreslagits för ofri ga postfunktionärer,
hafva, såsom framgår af en jämförelse mellan dessa tabeller, tjänstgöringspenningar
och aflöningsförhöjningar likasom lönen upptagits till samma
belopp för alla postbetjänte, medan de Överskjutande aflöningsbeloppen
föreslagits skola utgå såsom ortstillägg. Denna åtgärd synes alldeles själffallen,
då ju de nu bestämda olika lönegraderna äro afsedda att utgå med
hänsyn till lefnadskostnadernas storlek å skilda stationsorter.

I fråga om aflöningsbeloppens uppdelande i lön och tjänstgöringspenningar
har kommissionen, hvad beträffar den personal, hvars aflöning
nu föreslås till omreglering — alltså samtliga funktionärer med undantag
af postbetjänte — ansett, att den del af aflöningen, som är att hänföra
till lön, i allmänhet bör något ökas. Någon bestämd proportion har
emellertid icke ansetts böra fastslås, utan hafva lönebeloppen bestämts till
hvad som skäligen ansetts böra å hvarje tjänst utgå. Därvid har hänsyn
tagits bland annat dels till de lönebelopp, som förekomma i statskontorets
och arméförvaltningens nya aflöningsstater, dels ock därtill, att lönen icke
bör för någon tjänsteman blifva lägre än för närvarande. Att för kvinnliga
tjänstemän i de högre aflöningsgraderna och för vaktmästare proportionen
mellan lön och tjänstgöringspenningar icke föreslagits så förmånlig

192

Tabell, angifvande slutaflöningen och skälfva lönen för nedannämnda befattningar
enligt 1908 års stat samt det procenttal, som utmärker förhållandet

mellan dessa belopp.

1 Befattning.	Slut- aflöning.	Däraf lön
belopp.	procent.
I (Jeneralpoststyrelsen:
Byråchef............................	7,000	5,000	71-4
j Tjänsteman i 2:a graden....................	5,500	4,000	72-7
> > l:a » ....................	4,000	2,800	700
1 Förste vaktmästare......''.................	1,100	800	72-7
i Vaktmästare..........................	900	600	66-7
Vid distrikts- och lokalförvaltningarna:
Postdirektör i Stockholm eller Göteborg.............	6,500	4,500	69-2
» > Malmö......................	6,200	4,200	67-7
Postmästare af l:a klassen...................	5,500	3,800	69l
> > 2:a > ...................	4,400	3,200	72-7
> » 3:e > ...................	3,800	2,800	73-7
» » 4:e > . . .................	3,400	2,600	76-5
Kontrollör...........................	4,000	3,000	75-0
Postexpeditör af l:a lönegraden.................	3,300	2,525	76-5
» » 2:a > .................	2,800	2,100	75-0
» > 3:e » .................	2,050	1,550	75-6
» > 4:e > .................	1,800	1,350	75-0
Postbetjänt > l:a » .................	1,750	800	45''7
» > 2:a > .................	1,700	800	47-1 i
> > 3:e > .................	1,550	800	51-0 \|
» > -4:e > .................	1,400	800	57-1

193

Tabell, angifvande slntaflöningen och själfva lönen för nedannämnda befattningar
enligt den föreslagna staten för 1909 samt det procenttal, som utmärker
förhållandet mellan dessa belopp.

Befattning.	Slut-	Däraf lön
aflöning.	belopp.	procent.
Byråchef.....................	9,000	5,600	62-2
Distriktschef..................	8,000	5,000	62-5
Kamrerare och kontorschef; sekreterare och kontorschef; förste ak-tuarie och kontorschef; postmästare af klass 1 A ....	7,000	4,600	65'' 7
Postmästare af klass 1 B; öfverkontrollör..........	6,500	4,300	66-1
Intendent; kamrerare; sekreterare; postmästare af klass 2 A; förste kontrollör...............	6,000	4,000	66-7
Aktuarie; förrådsförvaltare; notarie; ombudsman; registrator; revisor; postmästare af klass 2 B......	5,500	3,700	67-3
Postmästare af klass 3, manlig; kontrollör.......	5,000	3,400	68-0
> > > 4, > .............	4,600	3,100	67-4
Förste postexpeditör, » .........	4,200	2,900	69-0
Postexpeditör, » .....	3,800	2,700	71-1
Postmästare af klass 3, kvinnlig...............	3,400	1,900	55''9
» > » 4, » ................	3,100	1,800	58-1
Förste postexpeditör, > ..........	2,500	1,700	680
Postexpeditör, » ....	2,100	1,575	75-0
Eontorsbiträde, kvinnligt...............	1,600	1,200	75-0
Förste vaktmästare..............	1,400	1,200	85-7
Yaktmästäre.................	1,650	1,000	66''7
Förste postbetjänt.............	1,640	960	O 00 in
Postbetjänt...........	1,400	800	57-1

2442/o7. Postverkets löneregleringsJcommissiön.

194

som för öfriga tjänstemän, hvilkas aflöning nu skulle omregleras, har sin
grund däri, att, då lönen är grundläggande för pensionen, kommissionen
icke funnit sig kunna framlägga ett förslag, som skulle för ifrågavarande
tjänstemän medföra pensionsbelopp, öfverstigande hvad som med hänsyn
till förhållandena i andra verk kan anses skäligt.

Tabellerna å sid. 192 och 193 angifva för hvarje befattning slutaflöningen
och själfva lönen samt det procenttal, som utmärker förhållandet
mellan dessa belopp, dels enligt den nu gällande staten och dels enligt
kommissionens föreliggande förslag. Då kommissionen af förut anförda
skal ansett sig icke höra framkomma med något förslag till ny reglering
af postbetjäntes aflöning, har kommissionen icke heller i det särskilda
afseende, som rör förhållandet mellan betjäntes lön och tjänstgöringspenningar,
funnit sig böra föreslå någon annan ändring än en mindre
jämkning i förste postbetjäntes lön och tjänstgöringspenningar, hvilken
synts skälig i följd af tilläggsarfvodets utbytande mot fast aflöning.

Enligt lagen angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension af
den 11 oktober 1907 är det beträffande tjänst, med hvilken, jämte lön,
tjänstgöringspenningar eller ortstillägg äro förenade, hela lönen, som, där
ej särskildt pensionsunderlag blifvit i lönestaten fastställdt, skall tjäna
såsom underlag för bestämmande af pensionens belopp. Kommissionen saknar
anledning att i detta hänseende föreslå nagra särskilda bestämmelser
beträffande postverket.

§ 2.

Denna innehåller de allmänna bestämmelser, som ansetts böra stadgas
för åtnjutande af den i stat uppförda aflöning och förhöjning däraf efter
viss tids fortsatt innehafvande af befattning.

Beträffande tjänstemans skyldighet att vara underkastad utvidgad
eller förändrad tjänstgöring eller förflyttning till annan tjänstgöringsort
eller annan befattning föreslås enahanda bestämmelser, som gälla för telegrafverkets
och statens järnvägars tjänstemän.

Eldigt nu gällande aflöningsreglemente för postverket uppbär
tjänsteman tjänstgöringspenningar endast för den tid, . han verkligen
tjänstgör eller åtnjuter semester. Det har synts kommissionen billigt,
att omförmälda förmån tillkommer tjänsteman äfven för den tuff han
på uppdrag af generalpoststyrelsen användt för att utom sin tjänstgöringsort
göra iakttagelser i posttjänsten eller idka språkstudier, då ju
dylikt uppdrag fullgöres i tjänstens intresse och för öfrigt endast undantagsvis
förekommer. Vidare föreslås, att tjänsteman icke heller skulle
behöfva afstå ifrågavarande förmån för den tid, som åtgått för full -

195

görande af de skyldigheter, Indika åligga honom såsom fullmäktig eller
revisor vid civilstatens pen siminrättning. En motsvarande bestämmelse
tinnes meddelad i atiöningsreglementet för tjänstemännen vid telegrafverket
och vid statens järnvägar.

Hvad förslaget innehåller angående tjänstemans aflöningsförmåner
under tjänstledighet för sjukdom öfverensstämmer med hvad för telegrafverkets
personal blifvit stadgadt.

Enligt nu gällande bestämmelser äger posttjänsteman, som i anledning
af sjukdomsförfall förordnats bestrida högre befattning, att åtnjuta de
med den tjänstlediges befattning förenade tjänstgöringspenningar, mot
afstående af sina egna. Med det nu föreslagna aflöningssystemet skulle
bibehållandet af denna bestämmelse hafva till följd, att tjänsteman, som
erhölle dylikt förordnande, i åtskilliga fall blefve underkastad minskning i
aflöningen, medan i andra fall ersättningen blefve högre än som kan anses
skäligt. Kommissionens förslag i detta hänseende afser att undanröja
nämnda olägenhet och att verka reglerande beträffande vikariatsersätfningen,
hvilken vid vanligast förekommande förordnande, nämligen sådant å befattning
i närmast högre aflöningsgrupp, skulle blifva jämförelsevis obetydlig
(i de allra flesta fall 150 eller 200 kronor, för år räknadt).

I fråga om ersättningen vid förordnande under semester eller i anledning
af tjänsteresa hafva hittills rådt olika bestämmelser för generalpoststyrelsens
personal å ena sidan samt den vid distrikts- och lokalförvaltningarna
anställda personal å den andra, i det att styrelsetjänsteman
af stått egna tjänstgöringspenningar och i stället uppburit dylika, motsvarande
hvad för den högre tjänsten varit bestämdt, medan däremot dylik
aflöningsförbättring icke tillkommit annan tjänsteman. Kommissionen anser
icke skål till en dylik olikhet föreligga och föreslår därför att, i öfverensstämmelse
med hvad för telegrafverket numera bestämts, jämväl styrelsetjänsteman
skall hafva skyldighet att utan särskild ersättning mottaga
förordnande å högre befattning vid tillfällen, hvarom nu är fråga. Enahanda
skyldighet föreslår kommissionen böra, i öfverensstämmelse med
hvad som skett såväl vid telegrafverket som vid statens järnvägar, åläggas
tjänsteman, då fråga är om förordnande å tjänst, hvars innehafvare fullgör
uppdrag som fullmäktig eller revisor vid civilstatens pensionsinrättning.

Kommissionen har för afsikt att i det förslag till instruktion för
generalpoststyrelsen, som kommer att af kommissionen afgifvas, införa
bestämmelse därom, att den allmänna tillsynen öfver ärendenas gång inom
styrelsen, då general postdirektören begagnar sig af semester eller är frånvarande
på tjänsteresa, skall utöfvas af en utaf byråcheferna. Beträffande

196

rätt för denne byråchef att under tiden åtnjuta särskild ersättning åberopar
kommissionen de skäl, som anförts i betänkandet.

I § 3 innehållas de allmänna bestämmelser, som afses skola gälla
för erhållande af aflöningsförhöjning efter viss tids fortsatt innehafvande
af befattning.

Enligt nu gällande aflöningsreglemente kunna generalpoststyrelsens
tjänstemän, i olikhet med hvad som stadgats för de vid distrikts- och
lokalförvaltningarna anställda tjänstemännen, erhålla aflöningsförhöjning
äfven efter uppnåendet af den iefnads- och tjänsteålder, som medför rätt
till afgång från tjänsten med hel pension. Denna rätt bör enligt kommissionens
åsikt upphöra.

Hvad aflöningarna beträffar, har kommissionen föreslagit en sådan
skala, att i regel alla för en grupp tjänstemän förekommande aflöningsbelopp,
utom det högsta, återfinnas i närmast lägre grupp. Denna anordning
medför, att tjänsteman kommer i åtnjutande af aflöningsförhöjning
efter att hafva ett visst antal år åtnjutit samma aflöning, oafsedt hvilken
befattning han därunder innehaft. Befordran till högre tjänst skulle i och
för sig icke medföra högre aflöning i andra fall, än då den nya befattningens
begynnelseaflöning är högre än den aflöning, som den befordrade
vid befordringstillfället innehar, eller då denne uppburit slutaflöningen i
sin förra befattning minst 3 år. Härifrån äger dock^ undantag rum, då
postbetjänt befordras till förste postbetjänt; sådan befordran skulle fortfarande
såsom hittills omedelbart hafva aflöningsförhöjning till följd.

Enär tjänsteman, som af särskilda skäl söker förflyttning till lägre
befattning, icke rimligen bör i den nya befattningen erhålla mer än den
högsta därför bestämda aflöning, har stadgande därom införts i reglementet.

§ 4.

Enligt § 6 i det nuvarande aflöningsreglementet. äger den, som på
förordnande förvaltar ledig tjänst, att under tiden åtnjuta de med densamma
förenade aflöningsförmåner. Med nu gällande aflöningsförhållanden
har ett vakansförordnande medfört en viss ekonomisk fördel. Det synes i
hög grad önskvärdt, att så fortfarande blifver förhållandet, enär det eljest
vore att befara, att lämpliga tjänstemän icke alltid komine att anmäla sig
till dylika förordnanden. Kommissionen föreslår därför, att särskild ersättning
skall i nu ifrågavarande fall utgå med enahanda belopp som vid
förordnande i anledning af sjukdomsförfall.

197

§ 5.

Bestämmelserna i denna § äro desamma, som innefattas i nuvarande
§§ 8 och 9, med den ändring, som betingas däraf, att arfvode, uppdeladt
i lön och tjänstgöringspenningar, icke förekommer såsom aflöningsform i
den nya staten.

§ 6.

Lika med nuvarande § 7.

§ 7.

Kommissionen har förut vid frågan om aflöningarna utvecklat skälen
för billigheten af ortstillägg till en del af den personal, som är bosatt å
särskildt dyra orter.

Hvad förslaget innehåller om ortstillägg åt vissa tjänstemän af lägre
grad innebär, såsom förut blifvit nämndt, icke någon ändring af själfva
aflöningssiffrorna. Under § 1 liar påpekats, hurusom det är afsedt, att alla
postbetjänte af samma åldersklass skola hafva samma lön och samma
tjänstgöringspenningar, samt alla förste postbetjänte af samma åldersklass
likaledes samma lön och samma tjänstgöringspenningar, och att den Överskjutande
delen af aflöningen skall utgå såsom ortstillägg. Att denna
sistnämnda aflöningsform kommer att i en del fall utgå med högre belopp
efter vissa år har sin grund däri, att aflöningsförhöjningen (ålderstillägget)
för de nuvarande två högsta lönegraderna utgår med högre belopp än för
de två lägsta. Innehafvarne af den nuvarande lägsta lönegraden skulle
icke komma i åtnjutande af ortstillägg.

Emellertid kommer att beträffande ortstilläggen förefinnas den skillnad
mellan tjänstemän af högre grad och postbetjänte, att de förra blifvit,
efter telegrafverkets föredöme, indelade i två grupper, nämligen de som
åtnjuta 15 procents och de som åtnjuta 10 procents tillägg å den fasta
aflöningen, medan de senare af 1907 års riksdag blifvit indelade i tre
grupper, sålunda, att till en grupp hänföras betjänte i Stockholm med dess
förstadssamhällen eller vid malmbergssamhällena i Norrbottens län, till en
annan grupp betjänte, hvilka hafva station i Göteborg eller Malmö eller
som på grund af särskilda omständigheter anses böra i aflöningsvillkor
likställas med dessa, samt till en tredje grupp betjänte å orter, där lefnadskostnaderna
väl äro billigare än å de ofvan angifna platserna men dock
dyrare än å en del andra orter. Betjänte å sistnämnda orter utgöra en
fjärde grupp.

198

Utan att inlåta sig på frågan, huruvida dyrorternas indelning i två
grupper har större fog för sig än deras indelning i tre grupper, kan kommissionen
icke underlåta att framhålla lämpligheten däraf, att denna fråga
snarast varder ordnad efter samma principer för alla vederbörande postfunktionärer.

Det till tjänstemän af högre grad utgående ortstillägg har synts
kommissionen böra hänföras till lönen, i likhet med hvad som stadgats
beträffande ersättning för bostad och bränsle, dyrortstillägg och kallortstillägg
för tjänstemän vid statens järnvägar; därigenom skulle detsamma
få behållas under sjukdom. Hvad åter angår postbetjänte, har, då kommissionen
icke ansett sig böra föreslå någon förändring i sak i afseende å
deras aflöningsförhållanden, den del af aflöningen, som skulle utgå såsom
ortstillägg, föreslagits fortfarande böra hafva egenskapen af tjänstgöringspenningar.

§ 8.

Denna motsvarar nuvarande § 15 hvad beträffar tillägg till aflöningen
för de postbetjänte, som fullgöra förste postbetjäntsgöromål utan
att hafva vunnit befordran till ordinarie förste postbetjänte.

Till stöd för anvisande af dylikt tillägg åt vissa vaktmästare hos
generalpoststyrelsen har inom kommissionen anförts, hurusom en vid
hufvudpostkassan samt en vid hvartdera af frimärks-, persedel- och blankettförråden
tjänstgörande vaktmästare anlitas för mera ansvarsfulla göromål
än de öfriga.

§ 9.

I afseende å felräkningspenningar föreslår kommissionen följande
ändringar i nuvarande bestämmelser, hvilka återfinnas i § 11 af aflöningsreglementet.

Rättigheten för tjänsteman, som tjänstgör såsom kassör vid distriktsförvaltning,
att komma i åtnjutande af dylik förmån har ansetts böra
inskränkas till den, hvilkens årliga utbetalningar uppgå till minst 500,000
kronor.

För närvarande uppbär tjänsteman, som är anställd såsom kassör hos
postdirektör, felräkningspenningar till belopp af 300 kronor årligen. Den
betydande penningrörelsen vid de postkontor (Stockholm 1, Göteborg 1
och Malmö l), hvarest dessa kassörer nu hafva sin verksamhet, gör
det nödvändigt, att en särskild tjänsteman fortfarande anställes såsom

199

gemensam kassör för nämnda postkontors samtliga afdelningar; och det
synes billigt, att lian fortfarande får uppbära felräkningspenningar. Någon
nedsättning i deras belopp torde emellertid böra vidtagas med hänsyn därtill,
att han icke kommer att, såsom nu, fä någon befattning med öfriga lokala
postkontors kassaförhållanden. Beloppet har därför föreslagits till 180
kronor för år.

lill de postkontorst jänstcinän i öfrig!, som berättigas till felräkningspenningar,
anser kommissionen böra hänföras äfven de, som handhafva
utdelningen af postanvisningsmedel till brefbärare vid de postkontor, där
dylika medel af brefbärare utbäras till adressaterna. Beloppet af sådana
medel är högst betydande; hopsummerandet af den störa mängden postanvisningar
samt de kontanta medlens utlämnande skall försiggå inom en
för hvarje brefbäringstur bestämd, kort tidrymd, hvarigenom missräkning
lätt kan förekomma. Antalet tjänstemän, som handhafva dessa göromål,
är icke stort, enär postanvisningsmedels utsändande med brefbärare är
inskränkt till städerna Stockholm, Göteborg och Malmö.

För närvarande äga endast sådana extra biträden, som antagits af
.generalpoststyrelsen, uppbära felräkningspenningar. Rätten att komma i
åtnjutande af denna förmån synes höra utsträckas till extra biträden, som
förordnats af distriktschef, enär dessa, hafva fullkomligt samma tjänstgöringsskyldighet
och göromål som de biträden, Indika antagits af styrelsen.

§ 10.

Lika med nuvarande § 12 med det tillägg, som betingas däraf, att
granskningen af en del af postkontorens räkenskaper föreslagits skola äga
rum vid distriktsförvaltnino-arna.

§§ 11 och 12.

Lika med nuvarande §§ 13 och 14, med tillägg däraf, att jämväl
de hos generalpoststyrelsen anställda tjänstemän af lägre grad (förste vaktmästare
och vaktmästare) skulle, såsom vid telegrafverket och statens järnvägar
är fallet, komma i åtnjutande af fri läkarvård och medikamenter.

§ 13.

I öfverensstämmelse med hvad som stadgats för telegrafverket och
sedan längre tid tillämpats vid statens järnvägar, har här föreslagits en
bestämmelse, enligt hvilken tjänsteman, som förordnats bestrida befattning
å annan ort än stationsorten, må komma i åtnjutande af hyresbidrag.

De här föreslagna bestämmelserna om semesters åtnjutande äro i
hufvudsak desamma, som nu äro gällande, med den skillnad, att för samtliga
tjänstemän, med undantag af dem, som berättigats till semester under
45 dagar, rätten att komma i åtnjutande af dylik förmån begränsats
under de första tre åren efter anställningen i ordinarie tjänst. En dylik
begränsning betingas af den allt mera framträdande svårigheten att anskaffa
lämpliga personer till vikarier för den stora mängd tjänstemän, soin äger
rätt till semester; och med hänsyn därtill, att befordran till oidinarie
befattning hädanefter kan äga rum vid jämförelsevis unga år, lärer ur
billighetens synpunkt intet vara att erinra mot den sålunda föreslagna
begränsningen.

§ 15.

Lika med nuvarande § 16.

§ 16.

Beträffande bestämmelserna om generalpostdirektörens pensionsrätt
bär kommissionen i det föregående uttalat sig.

§ 17-

Denna innehåller bestämmelse, att samtliga befattningar vid postverket
skola tillsättas medelst konstitutorial, under det att för närvarande
flertalet tjänstemän hos generalpoststyrelsen erhåller fullmakt å sina tjänster.

§ 18.

Kommissionen bär förehaft frågan om reglementets tillämpning vid
nå^on tidigare tidpunkt än den 1 januari 1909, men ansett en sådan åtgärd
komma att vålla alltför stora praktiska olägenheter till följd af de
vidtgående förändringar, som föreslagits.

Att för de tjänstemän vid postverkets distrikts- och lokalförvaltningar,
hvilka skulle komma att beröras af löneregleringsförslaget,. föreslå
ett dyrt.idstillägg för år 1908, har kommissionen, med hänsyn till riksdagens
vid upprepade tillfällen häfdade uppfattning i fråga om dyrtidstillägg
åt ifrågavarande tjänsteman, ej heller funnit lämpligt.

201

* i ,

Ofvergångsbestämmelser.

Under förutsättning, att en lönereglering för postverkets personal
kommer till stånd, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med kommissionens
förslag, samt att den nya aflöningsstaten träder i kraft den 1 januari
1909, blifva öfvergångsbestämmelser erforderliga. Kommissionen anser sig
böra här nedan angifva de grundsatser, hvilka enligt dess mening böra
vinna tillämpning vid ifrågavarande öfvergång.

Enligt nu gällande aflöningsreglemente äro tjänstemännen vid distrikts-
och lokalförvaltningarna indelade i vissa grupper; och äger tjänsteman
att komma i åtnjutande af aflöningsförhöjning, sedan han en viss tid
innehaft en tjänst eller tjänst, tillhörande samma eller närmaste grupp.
Dessa stadganden anser kommissionen lämpligen kunna läggas till grund
vid bestämmandet af begynnelseaflöningarna i den nya staten, sedan de
nuvarande tjänsterna hos generalpoststyrelsen samt de nya tjänsterna såväl
hos styrelsen som vid distrikts- och lokalförvaltningarna inpassats i gruppindelningen.
I stället för det nuvarande uttrycket tjänst, tillhörande samma
eller närmaste grupp har införts uttrycket tjänst, tillhörande samma
eller högre eller närmast lägre grupp, en ändring, som föranledts däraf,
att fall kan tänkas, då tjänsteman kommer att öfvertaga tjänst inom lägre
grupp än den närmaste.

Såsom i betänkandet förut anförts, hafva sedan åtskilliga år befattningar
under längre tid uppehållits på förordnande såsom en följd däraf.
att en af generalpoststyrelsens byråchefer tjänstgör såsom chef för postsparbanksbyrån
och att postinspektörerna ej äro uppförda på ordinarie
stat. Det har synts kommissionen rättvist och billigt, att de, som innehaft
dessa förordnanden, nu få räkna sig dem till godo i fråga om begynnelseaflöningen
i den nya staten. Enahanda förmån synes ock böra
tillkomma dem, som innehaft uppdrag att tjänstgöra såsom föreståndare
för filialpostkontor eller såsom förste postexpeditör, enär de befattningar,
som dylikt uppdrag afsett, äro att anse såsom särskilda tjänster, ehuru
desamma icke uppförts såsom sådana i staten förrän nu.

2442/07. Postverkets lönereglering skommission.

202

Vissa tjänsteman, som tillträdt befattning såsom postmästare eller
kontrollör före nu gällande aflöningsreglementes trädande i kraft, hafva
genom en särskild bestämmelse i samma reglemente tillförsäkrats bibehållande
af tidigare förmåner i afseende å ålderstillägg. Dessa tjänstemän
synas fortfarande böra åtnjuta sagda rätt.

För åtskilliga tjänstemän skulle öfvergången till den nya aflöningsstaten
medföra minskning i aflöning. Kommissionen har därför funnit
det nödvändigt föreslå, att tjänsteman skall beredas godtgörelse för sådan
minskning.

Emellertid är denna bestämmelse icke tillfyllest för att förebygga,
att åtskilliga tjänstemän blifva lidande på aflöningsregleringen. Ty för de
ordinarie skulle den icke hindra, att ernåendet af aflöningsförhöjning orättvist
blefve fördröjd, och de extra beröras icke af bestämmelsen i fråga.
Det nuvarande systemet har för postexpeditörer medfört den fördelen, att
slutaflöningen i de flesta fall nås omkring 10 år efter utnämningen till
ordinarie. Enligt nu föreliggande förslag skulle motsvarande aflöning af
manlig postexpeditör bekommas först flera år senare. Skulle nu tjänsteårsbeillkningen
börja först från den tid, då anställningen såsom ordinarie
blifvit vunnen, så blefve särskildt för en del af de äldre postexpeditörerna
den tidpunkt alltför långt framskjuten, då de kunde vinna den aflöningsförbättring,
som med förslaget afsetts, och de skulle komma i en väsentligt
ogynnsammare ställning än deras yngre kamrater. Ty medan extraordinarie-tiden
numera, genom inrättandet af ett stort antal nya postexpeditörst]änster,
nedbragts "till 6 å 7 år, uppgick samma tid ända till i slutet
på 1890-talet till 12 å 15 år. Den nu anmärkta oegentligheten kan
lämpligast afhjälpas genom bestämmelse, att tjänsteman, som före utgången
af år 1908 antagits till e. o. tjänsteman hos generalpoststyrelsen eller
e. o. postexpeditör, må i aflöningshänseende i vissa fall räkna sig till
o-odo en del af extra-ordinarie-tiden. Då kommissionen i det föregående
uttalat sig för inrättandet af postexpeditörstjänstcr till sådant antal,
att tjänsteman kan vinna ordinarie anställning omkring 5 år efter sitt
inträde i verket, har den retroaktiva bestämmelsen synts lämpligen kunna
omfatta så mycket af extra-ordinarie-tiden, som öfverskjuter 5 år, med
det kompletterande tillägg, att manlig tjänsteman skall äga att i postexpeditörsgraden
beräkna begynnelseaflöning af 2,200 kronor, eller samma
belopp, som nu i regel utgör lägsta aflöningen för sådan tjänsteman. Med
tillämpningen af nu angifna öfvergångsbestäinmelser skulle under de första
14 åren aflöningen för en postexpeditör, vid jämförelse med de nuvarande
förhållandena, ställa sig sålunda:

203

	Enligt nu	Enligt korn-
	gällande	missionens	Ökning.	Minskning.
	grunder.	förslag. 1
	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.
Under l:a året............ .	2,200	2,200	—	__
» 2:a > ............	2,200	2,200	—	__
» 3:e »...............	2,200	2,400	200	-r-
» 4:e »......	2,200	2,400	200	—
» 5:e >............	2,200	2,600	400	—
» 6:e >............	2,900	2,600	—	300
» 7:e j............	2,900	2,600	—	300
» 8:e » ............	2,900	2,900	—	_
» 9:e »..........	2,900	2,900	—	_
» 10:e j...........	2,900	2,900	—	_
> 11:0 >...............	3,300	3,200	—	100
» 12:e ».............	3,300	3,200	—	100
* 13:e ».............	3,300	3,200	—	100
» 14:e > . ..........	3,300	3,500	2C0	—

1 Härtill kommer i vissa fall ortstillägg.

Till innehafvare af de nya befattningarna såsom kontorsbiträden
torde komma att antagas en del af de kvinnliga funktionärer, som för
närvarande förrätta renskrifnings- m. fl. göromål hos generalpoststyrelsen
samt å postinspektionskontoren. Då några af dessa biträden nu åtnjuta
högre arfvode än den lägsta för kontorsbiträde föreslagna aflöningen, synes
åt styrelsen böra inrymmas rätt att undantagsvis tillerkänna kontorsbiträde
högre begynnelseaflöning än den för sådan tjänsteman i reglementet
angifna lägsta aflöning.

I aflöningsreglementet har införts bestämmelse om begränsning af
semestern åt vissa tjänsteman under de första tre åren, hvarunder de
innehafva ordinarie anställning. Denna begränsning synes icke böra tilllämpas
å dem, hvilna tilltrådt ordinarie anställning före 1908 års utgång.

Intendenten vid postverkets persedelförråd äger nu rätt till semester
under en och en half månad. Därest tjänstens nuvarande innehafvare
öfvergår på den nya staten, med öfvertagande af befattning såsom förrådsförvaltare,
synes han böra bibehållas vid sin nuvarande rätt uti ifrågavarande
hänseende.

204

I nu gällande aflöningsreglemente finnes icke infördt något stadgande,
enligt hvilket tjänsteman är skyldig underkasta sig lönereglering. Följaktligen
äger tjänsteman att kvarstå på 1908 års stat, om han så önskar.
Dock bör en viss tidpunkt bestämmas, före hvilken anmälan i sådant hänseende
skall göras. Med afseende å behöfligheten för den enskilde tjänstemannen
att med säkerhet kunna afgöra, huru hans aflöningsförhållanden
ställa sig enligt de äldre och de nya bestämmelserna, synes en tid af
två månader böra medgifvas honom, innan han behöfver besluta sig för,
huruvida han vill kvarstå å den äldre staten. Tidsfristen för anmälan
härom har därför utsatts till den 1 mars 1909.

På grund af hvad sålunda anförts föreslår kommissionen nedanstående -

Öfvergångsbestämmelser.

§ I För

de tjänstemän af högre grad, som innehafva tjänst vid 1908 års
slut och Indika med 1909 års ingång tillträda befattning å sistnämnda års
stat, skola i afseende å beloppet af begynnelseaflöningen vid sådant tillträde
tillämpas följande särskilda bestämmelser.

1. Ifrågavarande tjänsteman anses vara indelade i följande fem
grupper:

första gruppen: byråchefer och postdirektörer;

''andra gruppen: tjänstemän i 2:a graden hos generalpoststyrelsen och
postmästare af l:a klassen;

tredje gruppen: tjänstemän i Pa graden hos generalpoststyrelsen och
postmästare af 2:a klassen;

fjärde gruppen: kontrollörer och postmästare af 3:e klassen;

''femte gruppen: postmästare af 4:e klassen och postexpeditörer.

2. Tjänsteman äger tillgodoräkna sig den tid, som förflutit sedan
han tillträdt innehafvande tjänst eller tjänst, tillhörande samma eller högre
eller närmast lägre grupp. Följande i 1909 års stat uppförda nya befattningar
anses vid sådan beräkning vara fördelade på förenämnda grupper
sålunda, att

till första gruppen hänföres distriktschef;

till andra gruppen: kamrerare och kontorschef, sekreterare och kontorschef,
föi ste aktuarie och kontorschef, öfverkontrollör;

205

till tredje gruppen: intendent, kamrerare, sekreterare, förste kontrollör,
aktuarie, förrådsförvaltare, notarie, ombudsman, registrator, revisor;

till femte gruppen: förste postexpeditör.

8. Af Kungl. Maj:t utfärdadt förordnande för tjänsteman att vara
postinspektor anses likställdt med innehafvande af ordinarie tjänst, tillhörande
första gruppen.

Med innehafvande af ordinarie tjänst likställes äfven:

af generalpoststyrelsen utfärdadt förordnande för tjänsteman att bestrida
en tjänst, då sådant föranledts däraf, att tjänsteman af Kungl. Maj:t
förordnats bestrida byråchefsbefattning eller postinspektörsbefattning;

af generalpoststyrelsen utfärdadt uppdrag för tjänsteman att tills
vidare tjänstgöra såsom förste postexpeditör.

Likaledes anses uppdrag för tjänsteman att tills vidare vara föreståndare
för filialpostkontor likställdt med innehafvande af postmästaretjänst
i den klass, som kontoret kommer att tillhöra från 1909 års
början.

4. Tjänsteman, som innehaft anställning antingen såsom postmästare
af 4:e klass enligt 1902 års stat och i 1903 års stat hänförts till
lägre klass än deri 2:a eller såsom kontrollör å 1902 års stat, må, därest
han i föreskrifven ordning inträdt å 1903 års stat, äga att, jämväl vid
tillträdande af befattning inom grupp utöfver den närmast högre, med
undantag af den första, räkna sig till godo tjänstgöring efter anställningsåsom
postmästare af 4:e klass enligt 1902 års stat eller såsom kontrollör
enligt sistnämnda stat.

Hvad i detta mom. stadgas skall beträffande begynnelseaflöningen
för tjänsteman, som i samma mom. afses, äga tillämpning, jämväl om han
befordras efter 1909 års ingång.

§ 2.

För tjänsteman af lägre grad tillämpas aflöningsreglementets bestämmelser,
såsom om dessa varit gällande under hvars och ens föregående
tjänstgöringstid å ordinarie befattning.

§ 3.

Den, som vid 1908 års slut innehar ordinarie tjänst i generalpoststyrelsen
och med 1909 års ingång tillträder befattning, tillhörande
den i § 1 omförmälda femte gruppen, må i fråga om begynnelseaflöningen
vid sådant tillträde räkna sig till godo så stor del af tiden för tjänst -

206

göringen såsom e. o. tjänsteman, som öfverskjuta!» 5 år; och äger han,
därest fråga är om anställning såsom postexpeditör, vid sådan beräkning
utgå från 2,200 kronor såsom lägsta aflöning.

Den, som före 1908 års utgång antagits till e. o. tjänsteman i
generalpoststyrelsen eller till e. o. postexpeditör, må, i den mån generalpoststyrelsen
finner honom böra komma i åtnjutande af en dylik förmån,
i fråga om begynnelseaflöning och aflöningsförhöjning såsom postexpeditör
räkna sig till godo så stor del af tiden för tjänstgöringen såsom e. o.
tjänsteman eller e. o. postexpeditör, som öfverskjuter 5 år; och äger
manlig tjänsteman att vid sådan beräkning utgå från 2,200 kronor såsom
lägsta aflöning.

§ 4.

Därest tjänsteman vid tillträdande af 1909 års aflöningsstat skulle
komma att i fast aflöning och ortstillägg erhålla lägre inkomst än det belopp,
hvartill lön, tjänstgöringspenningar, ålderstillägg och dyrtidstillägg
å hans tjänst under år 1908 och provision å samma tjänst under år 1907
sammanlagdt uppgå, äger han att såsom personligt tillägg till tjänstgöringspenningarna
uppbära skillnaden, intill dess afiöningen stigit till
samma belopp.

§ 5.

Undantagsvis må begynnelseaflöningen för kontorsbiträde bestämmas
till högre belopp än den för sådan tjänsteman i aflöningsregleinentet angifna
lägsta aflöning.

§ 6-

Därest den nuvarande intendenten vid postverkets persedelförråd
ingår på 1909 års aflöningsstat, med öfvertagande af befattningen såsom
förrådsförvaltare, äger han fortfarande att åtnjuta semester af 45 dagar
årligen.

Den i aflöningsregleinentet för vissa tjänstemän angifna begränsningen
af semestertiden till 15 eller 8 dagar under de första 3 kalenderåren,
hvarunder tjänsteman innehar ordinarie anställning, tillämpas icke
beträffande tjänsteman, som tillträdt ordinarie tjänst i verket före 1908
års utgång.

207

§ 7.

Vid postverket anställd tjänsteman, som vid 1908 års utgång innehar
befattning å 1902 års eller 1908 års aflöningsstat, är skyldig ingå på
1909 års aflöningsstat, såvida han icke före den 1 mars 1909 förklarar,
att han ej är villig underkasta sig de villkor och bestämmelser, soin äro
stadgade för sådant inträde. Till tjänsteman, som före sistberörda tidpunkt
afgifvit dylikt förklarande, skola aflöningsförmåner utgå enligt för
honom förut gällande grunder.

§ 8.

De med en befattning förenade sportler och öfriga extra inkomster
tillfalla i allmänhet den, som bestrider befattningen, men åtnjutas af
tjänstens ordinarie innehafvare äfven för den tid, då han åtnjutit semester
eller för beredande af semester bestridt högre befattning, eller under den
tid, som han på uppdrag af generalpoststyrelsen användt för att utom sin
tjänstgöringsort göra iakttagelser i posttjänsten eller idka språkstudier eller
som åtgått för fullgörande af de skyldigheter, Indika ålegat honom såsom
fullmäktig eller revisor vid civilstatens pensionsinrättning.

Kommissionen anser sig böra framhålla, att, därest allmänt dyrtidstillägg
fortfarande såsom hittills skulle utgå till vissa tjänstemän vid ämbetsverken,
sådan förmån rättvisligen bör tilldelas motsvarande å postverkets
öfvergångsstat kvarstående tjänstemän.

Slutligen får kommissionen, med stöd af hvad som medgifvits beträffande
statens järnvägar, uttala önskvärdheten af en bestämmelse,

att Kungl. Maj:t må meddela erforderliga föreskrifter
beträffande innehafvare af sådana nu befintliga
befattningar, hvilka föreslagits skola indragas eller väsen
t lig t förän dra s.

208

VII. Förslag

till

utgiftsstater för postverket

att tillämpas under år 1909.

		K	ron	O	r.
A. Aflöning».
1. Generalpoststyrelsen:
Generalpostdirektören..................	15,000	—
3 byråchefer (8,000—9,000 kr.) förslagsvis......	27,000	—
6 kontorschefer (5,000—7,000 » ) > ......	39,000	—
2 intendenter (4,600—6,000 > ) > ......	12,000	—
1 kamrerare (4,600—6,000 > ) » ......	5,500	—
3 sekreterare (4,600—6,000 » ) » ......	15,000	—
2 aktuarier (4,200—5,500 » ) > ......	9,200	—
1 förrådsförvaltare (4,200—5,500 » ) > ......	5,500	—
4 notarier (4,200—5,500 » ) > ......	18,400	—
1 ombudsman (4,200—5,500 > ) > ......	4,600	—
1 registrator (4,200 —5,500 » ) » ......	5,000	-
4 revisorer (4,200—5,500 > ) » ......	21,000	—
18 förste postexpeditörer, manliga (3,200—4,200 kr.) förslagsvis	68,400	—
10 postexpeditörer, > (1,800—3,800 > ) »	32,000	—
19 > , kvinnliga (1,500—8,100 » ) »	34,200	—
12 Jcontorsbiträden, > (1,060—1,600 > ) »	13,500	—
1 förste vaktmästare (1,280—1,400 » ) >	1,400	—
18 vaktmästare (1,140—1,650 resp. 1,770 » ) >	23,100	—
Ortstillägg, förslagsvis..................	20,000	—
Arfvoden åt extra tjänstemän, vikariatsersättning, ni. m., för-slagsvis ........................	40,000	—	409,800	_
Transport	-	—	409,800	—	j

209

Kronor.

Transport

409.800 |—i

2. Distrikt»- och lokalförvaltningarna:

6 distriktschefer (7,500—8,000 kr.) förslagsvis

9 postmästare af klass 1 A (5,500—7.000 » ) >

19 » > > 1B (5,000—6,500 > i >

11 öfvcrkontrollörer (5,000—6,500 > ) >

16 postmästare af klass 2 A (4,600—6,000 » ) >

6 förste kontrollörer (4,600—6.000 > ) >

29 postmästare af klass 2 B (4,200—5,500 » ) >

50 kontrollörer
101 postmästare af klass 4

J manlig 3,800—5,000 kr. |
''{kvinnlig2,900—3,400 > f

(3.800—5,000 > ) >

(manlig 3,500—4,600 » |

[kvinnlig 2.700—3,100 > j

147 förste postexpeditörer, manliga (3.200—4,200 > ) >

25 > > , kvinnliga (1,900—2,500 » ) >

725 postexpeditörer, manliga (1,800—3,800 > ) >

191 > , kvinnliga {1,500—2,100 • ) »

12 kontor »bitr (klen, » (1,060—1,600 » ) >

450 förste postbetjänte (1,340—1,640 > ) >

1,350 postbetjänte (1,100—1,400 resp. 1,640 > ) »

Ortstillägg, förslagsvis..................

Arfvoden åt extra tjänstemän, vikariatsersättning, m. in., förslagsvis
.....................

3. Ofri ga anslag:

| Arfvoden vid poststationer, förslagsvis.......

» åt frimärksförsäljare, » ...........

j Gratifikationer m. in. åt tjänstemän............

| Understöd åt personer, som äro eller varit anställda vid post

48.000 jl)
64.200 -

119.000!

56.500 |-92,100 j 36.

000 j154,
500 -

379,600 |-

240.000 |-

448.000 j 588,

200 I 62.

500 I1,
952,700 !-

352.000 -

13.000 -

693.000 -1,725,000 !-

530.000 j

verket eller anlitats i dess ärenden

Transport

1,970,000 j 9,524,800 i

1,640,000

52.000 j—|

20.000 j—|

20,000 — 1,732 000 j

! 11,666,100 |— i

11.666.100 L.

0 Häri innefattas äfven särskilda arfvoden till 3 postmästare.
2 42/07. Postverkets löneregleringskommission.

Kronor.

Transport

B. Öfvergångsstat.

1. Generalpoststyrelsen.
2 byråchefer, förslagsvis . . .

1 tjänsteman i 2:a graden 3 • • ■

17 tjänstemän i l:a >

Arfvoden åt extra tjänstemän

Afgå under A. upptagna aflöningar . . .

Återstod

1 kammarskrifvare................

2. Distrikts- och lokalförvaltningarna.

14.000 — I
5,500 ■

60.000 —
_ 30,000 1—|
109,5001—|

76,900 j—
32,600 j
1.600 -

i kontrollör
1
1

C. Pensioner.

Tjänstemän, som erhållit afsked........

Tjänstemän, som skadats under tjänsteutöfning . .
Aflidne tjänstemäns änkor och barn.......

I). Postbefordran.

(Förslagsanslag.)

Postbefordran å järnväg............

> » landsväg jämte lokala transporter

11.666,100 |

34,200 i

Lön.	Tjänst- görings- pennin- gar.	Provi-sions-er8 ält-ning.		; •
3.000		1,000		900	—; 4.900	_-
2,550		850	—	700	—\| 4,100	—
2,100	—	700	—	700	3,500	—
2,100	—	700	-	500	3,300	—
					= ; 15,800	—
förslagsvis . ■			20,000 I----L- .	~~	35,800	—

|— 179.600

ISO
2,775

-j 3,650,0001-- 1,580,000 |-

70.000

—! 182,555

Transport

— |—| 5.230,000 I—| 11,918,655

211

		K	ron	O	r.
Transport	_	_	5,230,000		11,918,655
Postbefordran sjöledes:
mellan Sveriges fastland och Gottland..........	85,000	—
> öfriga inrikes orter...............	100,000	—
> Sverige och Tyskland..............	265,000	—
» » » Danmark..............	16,000	—
» » » Finland .............	25,000	—
> » samt Storbritannien pcb Amerika ......	14,000	—	505,000	_
Transitersättning åt främmande postverk........	—	—	100,000	—	5,835,000
E. Omkostnader.
(Förslagsanslag.)
Felräkningspenningar..................	—	—	70,000
Ersättning för tjänsteresor i allmänhet..........	—	—	75,000	—
Traktamenten för tjänstgöring i postkupé eller å lands vägs-postlinje ...................	_	_	250,000	_
Öfverliggningslokaler åt tjänstemän, tjänstgörande i postkupé eller å landsvägspostlinje............	_	_	60,000
Uniformsbeklädnad . ..............	—	—	315.000	—
Sjukvård m. m................	—	—	25,000	—		1
Undervisningskurser................	—	—	10,000	—		1
Posthusens underhåll................	—	—	50,000	—
Hyror för postlokaler................. .	—	—	270,000	—
Postlokalers uppvärmning, belysning och städning.....	—	—	340,000	—
Tillverkning af frankotecken............	—	—	240,000	—
Inköp och underhåll af inventarier..........	—	—	225,000	—
Blankett- och cirkulärtryck, skrifmaterialier m. m......	—	—	340,000	—
Förbrukningsartiklar..................	—	—	170,000	—
Telefonafgifter och telegramporto..........	—	—	20,000	—
Diverse utgifter...............	—	—	27,000	—	2,487,000 15,000
F. Oförutsedda utgifter .......	—		—	—	—
0. Afkortningar och restitutioner, förslagsvis . . .	—	__	—	—	19,345	—
H. Nybyggnader ..................	—	—	—	—	65,000	_
Summa	—	Ji	—	-\|	20,340,000	—

212

Förteckning öfver pensionsstat

	K	r o	n o r.
Tjänstemän, som erhållit afsked ur postverkets tjänst:
F. d. postmästaren P. C. Billing....................	1,500
> postmästaren J. Bergdahl.....................	900	—
> byråchefen L. A. 0. Hiibner...................	2,600	—
» postbetjänten L. J. Eriksson...................	200	—
» vaktmästaren J. E. Ström....................	675	—
> postbetjänten A. Andersson....................	200	_
» intendenten A. L. Ström.....................	2,200	—
> postbetjänten C. G. Lindahl....................	200	--
> postbetjänten J. P. Aberg....................	300	—
> postbetjänten J. P. Knutsson...................	300
> postexpeditören J. P. Deeander . .................	700	—
» förste vaktmästaren J. P. Atterling................	500	—
> postmästaren A. Montell.....................	1,500	—
» postbetjänten J. 0. Holmgren...................	300	—
» postbetjänten G. Hedberg.....................	300	—
> postbetjänten C. G. Carlsson...................	300	—
> postbetjänten J. Sollén......................	300	—
» postbetjänten P. N:son Holm...................	200	—
» postexpeditören H. A. Lagerström.................	800	—
> matrosen och långlotsen å postångfartyget »Öland» E. Wicklnnd . . .	300	—
> postbetjänten S. Persson.....................	300	—
» postbetjänten C. J. Skärström...................	300	—
» postbetjänten J. Olsson......................	300	—
> postbetjänten C. J. T. Prolin...................	300	—
> postbetjänten C. Andersson....................	600	—
> postmästaren P. 0. Dahlqvist...................	1,350	—
» postmästaren F. W. Oldenbnrg..................	1,050	—
Transport	18,475	—

213

	K	r o	n o r.
Transport	18,475
F. d. postbetjänten M. Eriksson ....................	SOU	—
> postmästaren A. M. Ohristensson.................	1,500	—
» postbetjänten A. Bengtsson....................	300	—
> postbetjänten N. A. Vållberg ...................	300	-
> postbetjänten N. Nilsson.....................	300	_
» postbetjänten J. A. Johansson...................	300	—
» postbetjänten S. Jansson.....................	600	—
» postbetjänten N. Håkansson....................	600	—
> postbetjänten J. F. Carlsson....................	600	—
» postmästaren C. 0. TJlfsparre...................	1,850	—
> postbetjänten P. J. Mentzer....................	300	—
> postbetjänten 0. Hansson Lindgren................	600	—
\| » postbetjänten A. Cronwall ....................	300
j > postbetjänten P. 0. Svärd................... .	600	—
> postbetjänten J. Y. Magnusson..................	600	—
> postmästaren J. A. Lindqvist...................	3,000	—
» postbetjänten A. Brissander....................	600	-
> postmästaren P. H. Pyhlson ...................	2,550	—
> postbetjänten K. Svensson . ...................	600	—
> postmästaren J. E. Möllerberg...................	2,400	—
> vaktmästaren P. AV. Sidvall...................	675	:—
» postmästaren J. A. Strömberg...................	2,400	—
> postmästaren F. N. AVigandt...................	2,100	—
» postbetjänten J. P. Ekelund...................	600	—
» postmästaren G. AV. Adler....................	3,000	—
> postmästaren L. F. EliEeson....................	1,950	—
» postbetjänten L. Jansson.....................	600	—
» postbetjänten 0..F. Svensson...................	600	—
> postexpeditören F. L. Gustafsson.................	1,950	—
> postbetjänten C. F. Eklund....................	600
> postbetjänten A. "W. Stenwall...................	600	—
> postmästaren B. J. Geijer.....................	2,550	—
> postbetjänten P. E. Sjöberg................... .	600	—
> postbetjänten J. Bergstrand....................	600	—
j postmästarén C. T. Sjöbäck....................	3,200	—
Transport	58,200 —	!

214

3?. d. vaktmästaren E. Zetterlund . .

» aktuarien B. E. T. Eriman . .

» postmästaren L. Cederborg . .

> postbetjänten C. O. Andersson

j postmästaren C. E. Elodman

> postmästaren F. L. Svenonius .

» postmästaren C. S. Ekelund . .

> postexpeditoren J. T. "Wlnroth .

» postbetjänten C. M. Berg . . .
» postbetjänten A. Sjörén ....

» postbetjänten P. E. Holmqvist

> postbetjänten J. Sandberg . .
» postmästaren P. Svenson . . .

» postmästaren T. Torbiörnsson .
» postbetjänten J. 0:son Hedman

> kassören E. A. Barthelson . .

> postbetjänten C. A. Svensson .
» postbetjänten N. E. Appelgren

» postbetjänten F. Jansson . . .
j > postexpeditoren C. A. T. Schön

> postbetjänten G. Johansson . .

> postbetjänten P. I. Pettersson .
« postmästaren IT. F. Zachrisson .
» postbetjänten A. J. Andersson .

> postmästaren G. ~W. T. Hagelin
J > postmästaren C. G. E. Myrsten

> postmästaren P. G. Westberg .
« postbetjänten C. E. Sågström .
» postbetjänten O. Bandqvist . .
» postdirektören C. H. Westman

> postbetjänten J. Forsberg . . .

> postmästaren O. A. L. Montell
» postmästaren J. Bergras . . .

> postbetjänten A. G. Carlsson .
j > postbetjänten J. Andersson .

Transport

K i

n o r.

58,200

600

2,800

3,200

600

3,800

3,200

3,800

2,525

600

3,800

2,600

600

4,000

600

2,525

600

3.800

600

2.800
2,600
2,800

600

4,500

600

3,200

600

—

124,150

215

	K	r o	n o r.
Transport	124,150	\|_
F. d. postbetjänten G. Lind......	600	L
» postmästaren J. Victoria............	2,800
• » postbetjänten C. M. Åkerblom......	600	_
» postbetjänten L. M. Johansson........	600	_
> matrosen å postångfartyget »Öland» A. P. Holmstedt . .	200	_
» postmästaren B. E. Moberg.....	2,800 i —
» postbetjänten J. Olsson........	600
» postbetjänten P. D. H. Olander.....	600	_
> postbetjänten N. A. Johannisson ....	600	■_		i
» postbetjänten G. 0. Schelin.....	600	_		1
» postmästaren C. 0. W. Söderström........	3,200	_
» postmästaren E. A. Linders.....	3,200	_
» postbetjänten A. T. Bosenqvist..........	600	—
» postbetjänten G. J. Carlsson .....	600	_
> postbetjänten A. M. L. Carlsson.........	600	_
1 » postbetjänten J. Andersson............	600
> postbetjänten J. A. Johnsson............	600
» postmästaren C. 0. Lindberg............	3,800	—
1 » postmästaren N. Svensson ............	2,600
» postbetjänten J. N. Segrén.............	600	_
j > postbetjänten 0. V. Ekman...........	600	—
1 > postmästaren C. J. Martinell..... ....	1,950	_
» postmästaren E. G. T. Björkman...........	2.600	_
i > postbetjänten A. W. Åberg......	600	—
» postbetjänten J. S. Olausson.............	600
> postbetjänten S. Hallgren........	600	—
» postbetjänten P. A. Andersson......	600	__
\| > postmästaren G. E. G. Aurell . . .	3,200	_
\| » postbetjänten G. Hejdenberg.......	600	—
» postbetjänten P. Östberg.....	600	_
» kontrollören F. Amnér........	3,000	_
> kassören H. F. Westman........	4,000	_
> kontrollören A. F. Elmstein......	3,000	_
» postbetjänten 0. Olofsson ....	600	_
» postbetjänten A. Stenborg......•	600	—
Transport	173,700 \|	-\| \|

216

	K.	O	n o r.
Transport	173,700	_
F. d. postbetjänten G. W. Lindberg...................	600	—
» postbetjänten C. Carlsson.....................	600	—
» postmästaren C. G. Ifvarsson...................	2,900	—
» postbetjänten B. J. Bengtsson..................	600	—
» postbetjänten C. E. Dahlgren...................	600	—
> postbetjänten C. Gr. Andersson..................	600	—	179,600	—
Tjänstemän, som skadats under tjänsteutöfning:
Postbetjänten J. G. Sandvall......................	135	—
Postbetjänten J. B. Åsbrink......................	45	—	180	—
Aflidne tjänstemäns änkor och barn:				!
Åflidne postinspektoren i Jönköping Neiglicks dotter Augusta Sofia.....	75	—
» extra postiljonen Magnus Sjöqvists änka Catharina Johanna Jans- dotter, så länge hon lefver ogift...............	200	—		1
» förre béfälhafvaren å postångfartyget »Sofia» G. A. Höggrens änka Jenny Helena Regina Höggren, född Göhle, så länge hon lefver ogift	400	—
» postföraren Alban Anderssons änka Carolina Andersson, född Falk, så länge hon lefver ogift.................	100	—
» postföraren Erik Jonas Åkerbergs änka Catharina Christina Åkerberg, född Olsdotter, så länge hon lefver ogift...........	200	—
> postbetjänten Sievert P:son Gjärsvalls änka Annika Gjärsvall, född Henriksdotter, så länge hon lefver ogift...........	300	—
» förre styrmannen å postångfartyget »Sofia» K. A. Hammarbergs änka Angusta Charlotta Hammarberg, född Holm, så länge hon lefver ogift	300	—
> postbetjänten S. Z. Abramssons änka Mina Johansdotter Abramsson, så länge hon lefver ogift..................	300	—
och makarnas fyra minderåriga barn Beda Vilhelmina, Ebba Inge-borg, Sigrid Amalia oeh Johannes till hvart och ett, till dess det uppnått en ålder af aderton år, 100 kronor..........	400
» postbetjänten Jöns Olssons änka Carolina Olsson, född Vildman, så länge hon lefver ogift....................	500	_	2,775
Summa kronor	—		182,555	—

217

, ^träffande beloppen af de anslag, som finnas upptagna i förestående
förslag till utgiftsstater för postverket, får kommissionen anföra följande.

A. Aflöningar.

11 1[nuvarande stater äro aflöningarna upptagna såsom fasta anslag men
alderstilläggen såsom förslagsanslag. Med de af kommissionen föreslagna
grunder för aflöningarna kan den gamla uppställningen icke bibehållas,
utan maste aflöningarna upptagas såsom förslagsanslag. Någon olägenhet
uppkommer icke härigenom, lika litet som någon sådan följt af den nuvarande
anordningen att ålderstilläggen utgått såsom förslagsanslag.

I statforslaget hafva, med tillämpning af de i aflöningsreglementet och
ofvergångsbestämmelserna angifna grunder, aflöningarna för de särskilda
befattningarna upptagits med de belopp, till hvilka man, med hänsyn till
kända personalförhallanden, ansett sig kunna beräkna desamma. Då emel101
tid beloppet af den aflöning, som skall utgå å hvarje befattning, ärbe V

rm. -°m V mrer att erhålla befattningen, men i åtskilliga
afl detta naturligtvis icke kan nu afgöras, komma de blifvande verklga
aflöningarna att förete vissa afvikelse]- från i staten angifna belopp.
Det torde dock fa antagas, att de senare icke skola behöfva öfverskridas.
oasom arfvoden åt extra tjänstemän, vikariatsersättning in. in är

detta1'' Ufpfördt ett anslag å 40,000 kronor. Från

biträde k”Uf i gar ,arfvoden ät generalpostdirektörens ställföreträdare, åt
, , . 1 fartygsfrågor, sortermgsbiträden cell tillfälliga biträden samt i
anledning af semester. b

befattning? ^önmgsstaten utgår aflöningen å postexpeditörs befattning

i hvarje särskild lönegrad med samma belopp, vare sig be anordnfn”

^iar “anllg elle.r kvmnlig innehafvare; och hafva med denna
.... 0 ° extia ordinarie tjänstemännen kunnat befordras i tur efter

tjanstear, utan hänsyn till kön. Då enligt nu föreliggande försko- aflöning™
aro bestämda till olika belopp"** manliga^ch för kvinnliga

/07. I ostverkets lönereglering skommission. gg

218

postexpeditörer, kan den nuvarande ordningen i afseende å befordran
icke utan vidare tillämpas. Det i staten uppförda antalet manliga och
kvinnliga tjänster är visserligen så fördeladt, att vid ingången af år 1909
befordran skulle vinnas af de e. o. postexpeditörer, som då borde erhålla-
ordinarie anställning i enlighet med den af kommissionen uttalade
åsikten, att extra-ordinarie-tiden, bör begränsas till 5 år. Men oförutsedda
förhållanden kunna dock medföra rubbning i dessa beräkningar;
och på det att anledningar till orättvisa i afseende å befordran åt
de manliga och kvinnliga e. o. postexpeditörerna må förebyggas, hemställer
kommissionen,

att generalpoststyrelsen måtte bemyndigas att vidtaga
erforderlig mindre jämkning af antalet af de olika
slagen af postexpeditörstjänster, dock att sammanlagda
antalet, 945, icke må öfverskridas.

Under distrikts- och lokalförvaltningarna har såsom ortstil lägg uppförts
ett belopp af 530,000 kronor; och beräknas däraf på tjänstemän af
höo-re grad 180,000 kronor och på tjänstemän af lägre grad 350,000 kronor.
Med det förra beloppet skulle beredas ortstillägg åt vederbörande tjänstemän
i enlighet med kommissionens uttalande å sid. 148—149. Det senare
beloppet innefattar ortstillägg åt förste postbetjänte och postbetjänte enligt
samma grunder, som redan nu äro gällande för detta slag af funktionärer,
med den mindre jämkning beträffande orterna, som numera visat sig
nödig.

Såsom arfvoden åt extra tjänstemän, vikariatsersättning va. in. vid
distrikts- och lokalförvaltningarna har upptagits ett belopp åt 1,970,000
kronor, hvari innefattas flera förutvarande anslag, som kommissionen ansett
böra hänföras under en och samma rubrik.

Däri ingå sålunda utaf de i 1908 års stat uppförda anslagen följande: Anslag

till aflönande af extra biträden
vid distriktsförvaltningarna och postanstalterna
.............kr. 810,000:

För år 1907 har utgiftssumman i
staten upptagits till 835,000 kronor, medan
utgifterna för samma år motses skola

uppgå till något öfver 1,000,000 kronor.___________

Transport kr. 810,000: —

219

Transport kr. 810,000: —

I staten för 1908 har, såsom nyss
omnämnts, anslaget uppförts med 810,000
kronor, hvilken summa synts kommissionen
väl låg att oförändrad ingå i staten för 1909.

Äfven om från anslaget afföras arfvoden
till de extra biträden, som vid 1908 års
utgång skulle befordras till i staten uppförda
nya postexpeditörsbefattningar, lärer
dock — med hänsyn till arfvodesförhöjningar
samt rörelsens allmänna ökning
och därmed uppstående behof af nya biträden,
m. m. — anslaget icke blott icke
kunna minskas, utan tvärtom kräfva förhöjning,
som af kommissionen beräknats

tlU.................kr. 90,000: — pr. 900,000: —

Andag till arfvoden åt extra postbetjänte och till
hushyresbidrag för en del beijänte.

I hvad anslaget afser hushyresbidrag, anser kommissionen,
att denna förmån, som grundar sig på äldre
bestämmelser och åtnjutes af några få postbetjänte samt
belöper sig till 75 kronor för år, bör, med hänsyn till
hvad som blifvit förklarad t genom Kungl. brefvet den 31
maj 1889, upphöra redan med 1907 års utgång.

Det erforderliga antalet extra postbetjänte beräknas
för år 1909 till omkring 740 med ett genomsnittsarfvode
af 1,000 kr. för år; och skulle härför sålunda för
år 1909 kräfvas ett belopp af . . ..........pr_ 740,000:_

Traktamenten för tjänstemän i järnvägspostkupé
och Traktamenten åt postbetjänte
upptagas för närvarande i omkostnadsstaten,
där desamma äro för år

1908 beräknade, de förra till.....kr. 160,000: —

och de senare till............ 380,000:_

eller tillhopa kr. 540,000: —

Transport kr. 540,000: — kr. 1,640,000: —

220

Transport kr. 540,000: — kr. 1,640,000: —
Med hänsyn till den föreslagna gemensamma
benämningen tjänstemän för
båda slagen funktionärer, behandlar kommissionen
dessa anslag i ett sammanhang.

Af sagda anslag utgå resetraktamenten
till tjänstemän och betjänte för resor
i järnvägspostkupé och med sjöpostexpedition
äfvensom till landsvägspostiljoner.

Dessa traktamenten kunna i staten för år
1908 beräknas ingå med kr. 230,000: —

Vidare utgår däraf till
förenämnda tjänstemän och
betjänte ersättning för
öfverliggningslokaler åvändeller
öfverliggningsort, för
år 1908 beräknad till omkring
......... » 45,000: — kr. 275,000: —

Nyssnämnda resetraktamenten och
ersättning för öfverliggningslokaler böra
bibehållas å omkostnadsstaten, men den
återstående delen af anslaget, för år 1908

beräknad till.............kr. 265,000:

och afsedd till aflöningar under sabbatsledighet
och semester åt postbetjänte
äfvensom vid vikariat i följd af sjukdom
samt såsom aflöning åt tillfälligt anlitade biträden
för postbetj äntgöromål, öfverföras till
det såsom hufvudrubrik här anförda anslag.

För år 1909 erfordras ytterligare ■ kr. 35,000: — kr.
Till detta anslag torde slutligen böra läggas
dels det belopp, som utaf anslaget till oförutsedda
utgifter utgår såsom ersättning åt vikarier vid sjukdomsförfall
för ordinarie tjänstemän (ersättning i dylika fall
till vikarier för ordinarie postbetjänte har, såsom ofvan
nämnts, utgått af traktamentsanslaget) och som för år
1907 utgör omkring 13,000 kronor och för år 1909 kan
beräknas till............... •_•__• kr.

300,000: —

20,000:

Transport kr. 1,960,000: -—

i 21

Transport kr. 1,960,000: —
dels ock den kostnad, som uppstår genom den extra
biträdena nyligen medgifna rätten att under sjukdom behålla
eu del af arfvodet, eu kostnad, som för år 1909

beräknas till omkring...............kr. 10,000: —

Härigenom skulle anslaget i fråga komma atf uppgå

till det i staten upptagna beloppet . .........kr. 1,970,000: —

och, med ernående af större konsekvens än för närvarande,
i sig innefatta alla anslag till aflönande af extra tjänstemän
vid distrikts- och lokalförvaltningarna.

Ofvan omförmälda resetraktamenten återfinnas i 1909 års stat under
rubriken omkostnader och hafva för sagda år af kommissionen beräknats
till 250,000 kronor.

Det till öfverliggningslokaler erforderliga anslaget har jämväl upptagits
under nyssnämnda rubrik, eldigt en af generalpoststyrelsen gjord
beräkning.

Anslaget till aflönande afl poststationsföreståndare

upptages i staten för 1908 med . . . . . .''.....kr. 1,450,000: —

till hvilket belopp bör för år 1909 läggas dels be löpande

ersättning för upphörd frimärksprovision, beräknad
till omkring..................kr. 110,000: —

dels ock erforderliga medel för aflönande af nya
poststationer och för arfvodesförhöjning åt äldre poststationsföreståndare,
för hvilka ändamål — äfven om hänsyn
tages därtill, att en del större poststationer skulle
komma att ersättas med postkontor och arfvode!! vid
dessa poststationer sålunda besparas — ökningen icke
torde kunna sättas lägre än.............kr. 80,000: —

hvarigenom anslaget skulle uppgå till........kr. 1,640,000: —

Anslaget i fråga, som jämväl innefattar vid poststationerna utgående
biträdesanslag, synes lämpligen böra benämnas arfvodm vid poststationer.

Såsom arfvoden åt frimärksförsäljare i stället för till dem nu utgående
rabatt synes böra bestämmas en ersättning af 2 proc. å inköpta
frankoteckens värde. Enligt gjorda beräkningar torde i 1909 års stat böra
härför uppföras ett anslag af 52,000 kronor.

Anslaget till gratifikationer in. in. åt tjänstemän synes böra utgå med
oförändradt belopp, 20,000 krono!''.

222

I staten har uppförts ett nytt anslag af 20,000 kronor, från hvithet
skulle utbetalas understöd åt personer, hvilka äro eller varit anställda vid
postverket eller anlitats i dess ärenden (poststationsföreståndare, landtbrefbärare
in. fl.; jfr sid. 175 o. f.).

B. Öfvergång-sstat.

Den af kommissionen föreslagna genomgripande förändringen af
postverkets organisation kan helt naturligt icke fullständigt genomföras på
en gång, utan kräfver en viss öfvergångstid. Innehafvarne af de ordinarie
befattningar, som äro afsedda att indragas, måste antingen bibehållas
å sina nuvarande tjänster, med skyldighet att förrätta det arbete, som kan
beredas dem, eller erhålla tillfälle att i den nya organisationen vinna
annan anställning eller ock sättas på indragningsstat. Billigheten fordrar
också, att vid öfvergången tages all skälig hänsyn till de extra tjänstemännen,
så att möjlighet beredes åtminstone en del af dem att tills vidare
kvarstanna i verket.

Så länge de å öfvergångsstaten upptagna tjänstemännen kvarstå, böra
en del nya befattningar hållas obesatta och motsvarande aflöningar inbesparas.

Hvad först beträffar generalpoststyrelsen, så hafva därunder uppförts
aflöningar till 2 byråchefer, 1 tjänsteman i andra graden och 17
tjänstemän i första graden. Vidare har uppförts ett anslag af 30,000 kronoi
till arfvoden åt extra tjänstemän, som generalpoststyrelsen kan finna böra
bibehållas vid sina befattningar, intilldess de kunna finna sin utkomst antingen
å ordinarie befattning inom postverket eller annorledes. Ett sådant
anslag synes behöflig!, enär de under aflöningsstaten upptagna beloppen
icke torde kunna disponeras för aflönande af ifrågavarande tjänstemän.

I stället för de för första och andra gradens tjänstemän samt extra
tjänstemän beräknade aflöningar skulle innehållas aflöningar enligt den
nya staten för följande obesatta tjänster, nämligen 1 förrådsförvaltare, 9
förste postexpeditörer, 6 manliga postexpeditörer och 10 kvinnliga poslexpeditörer,
med ett aflöningsbelopp af tillhopa omkring 76,900 kronor.

Den för närvarande å staten uppförde kam in arskrif värdi upptages
fortfarande däri och torde vid afgång böra ersättas af en postexpeditör.

Hvad därefter vidkommer distrikts- och lokalförvaltningarna, sa
finnes ingen möjlighet att på förhand beräkna, huru många tjänstemän,
som komma att förklara sig önska kvarstå på äldre stat; de, som afgifva

223

dylik förklaring, äga uppbära aflöning i enlighet med nu gällande grunder.
Det torde framdeles böra förväntas förslag från generalpoststyrelsen
till dessa tjänstemäns sättande på öfvergångs- eller indragningsstat. Intill
dess så skett, synas medel till löner och tjänstgöringspenningar för
ifrågavarande tjänstemän kunna disponeras från anslagen till de i den nya
staten uppförda tjänster, som komma att af samma tjänstemän bestridas.
Såsom anslag till uppbörds- och frimärksprovision för dessa har i öfvergångsstaten
förslagsvis uppförts ett belopp af 20,000 kronor.

Den nu ifrågavarande staten upptager dessutom, i likhet med 1908
års stat, 4 kontrollörer. För dessa hafva lön, tjänstgöringspenningar och
ålderstillägg, med en mindre förändring i formellt hänseende, upptagits till
oförändrade belopp, medan den till dem utgående provisionen blifvit fixerad,
på sätt kommissionen i sitt betänkande förut föreslagit.

Kommissionen har från omkostnadsstaten utbrutit och under en särskild
rubrik sammanfört kostnaderna för postbefordran, hvarvid med dessa
sammanförts transitersättningen till främmande postverk.

Under omkostnader har af kommissionen uppförts ett anslag å 10,000
kronor till undervisningskurser, afsedt till ersättning åt lärare m. fl. funktionärer
vid ifrågavarande kurser, med undantag af den å stat uppförde
föreståndaren. Införandet af realskoleexamen såsom tillräcklig kompetensfordran
för vinnande af tillträde till postelevkurs torde kräfva utvidgning
af dessa kurser, hvilket i sin ordning erfordrar nya lärarekrafter.
Jämväl införandet af högre postexamen, som beslutats men ännu icke satts
i verket, kommer att medföra utgifter. För de arfvoden till lärare, som
erfordras i anledning af de hittills anordnade undervisningskurserna, har
anslaget till gratifikationer blifvit anlitadt. Från detta anslag torde fortfarande,
i den mån så visar sig nödigt, böra bestridas de kostnader, som
icke täckas af det nya anslaget till undervisningskurser.

Anslaget till oförutsedda utgifter är för år 1908 bestämdt till

195,000 kronor.

1 detta belopp ingå dels medel till oförutsedda eller tillfälliga utgifter
i allmänhet med 50,000 kronor, dels anslag till inköp för postverkets
räkning af två fastigheter i Laxå med 145,000 kronor.

Kostnaderna för inköp eller uppförande af posthus böra enligt kommissionens
mening i staten upptagas under särskild titel nybyggnader.

224

Till öfriga oförutsedda utgifter, hvilka allt sedan år 1903 i staterna
beräknats till 50,000 kronor, hänföras tillfälliga utgifter, såsom kostnader,
föranledda af adjunktioner hos generalpoststyrelsen samt af tjänstemäns
från postverkets distrikts- och lokalförvaltningar inkallande för deltagande
hos styrelsen i reglements- in. fl. arbeten äfvensom af vikariat på grund af
sjukdomsfall för funktionärer, tillhörande verkets ordinarie tjänstemannapersonal,
godtgörelser och understöd, utbetalade med stöd af särskilda nådiga
beslut rn. m.

Då emellertid vid den nya organisationen af generalpoststyrelsen
adjungerade tjänstemän mera sällan torde erfordras samt tjänstemän från
verkets distrikts- och lokalförvaltningar icke synas behöfva i sådan utsträckning,
som en följd af år varit fallet, tillkallas för omförmälda arbeten —
hvilka tillhöra styrelsens författningsbyrå — och då slutligen ersättningar
för vikarier på grund af sjukdomsfall skulle komma att utgå af annat anslag
och förut omförmälda särskilda anslag böra kunna i vissa fall anlitas
för understöd och godtgörelser, synes det kommissionen, att anslaget till
verkliga oförutsedda utgifter i 1909 års stat bör begränsas till 15,000
kronor.

Beträffande öfriga anslag samt inkomstberäkningen in. in. för år
1909 åberopar kommissionen nedanstående, af generalpoststyrelsen afgifna
framställningar.

C. Pensioner.

Anslagen å senast fastställda pensionsstat uppgå till kr. 159,980:—.
Till följd af dödsfall böra afföras de pensionsbelopp, som
skulle hafva utgått till:

förre postmästaren i Säfsjö C. G. Hellquist ''. . kr. 2,800: —
samt förre postbetj änte:

L.	Carlsson........	»	300	_
A.	F. Richter .......	»	675	—
G.	A:son Kjellman........	»	300	—
N.	Ifvarsson.........	»	300	—
C.	J. Wiman........	»	600	_
O.	Eriksson........	»	600	_
E.	O. Andersson.........		600	_
förre	kronobåtsmannen A. Grundhet . . .	»	200	—

Till återstående...............kr. 153,605: —

böra läggas

dels den pension, som enligt nådigt bref den
31 december 1901 beviljats förre postmästaren
i Gysinge C. j. Martinell och
som utgått allt sedan den 1 mars 1902,
men genom förbiseende ej kommit att intagas
i förteckningen öfver pensionsstat . kr. 1,950: —
dels ock de pensioner, som efter afgifvandet af
förslag till senaste pensionsstat blifvit,

Transport kr. 1,950: — 153,605: —

2442/07. Postverkets lönereglering skommission. 29

226

Transport kr. 1,950:— 153,605:
jämlikt nedan angifna nådiga bref, tillerkända
följande personer, nämligen:
rre postmästaren i Stora Rör E. G. T. Björkman
(K. B. 7 dec. 1906) . ......» 2,600: —

» postbetjänten A. W. Aberg (K. B. 21 dec.

1906).''...............» 600: —

» postbetjänten J. S. Olausson (K. B. 21 dec.

1906).''.........^......» 600: —

» postbetjänten S. Hallgren (K. B. 21 dec.

1906)............. • • • » 600: —

» postbetjänten P. A. Andersson (K. B. 21

dec. 1906)....... » 600:

» postmästaren i Sköfde G. F. G. Aurell

(K. B. 8 mars 1907).........» 3,200: —

» postbetjänten G. Hejdenberg (K. B. 27

mars 1907) .............» 600: —

» postbetjänten P. Östberg (K. B. 27 mars

1907).''.............._• » 600: —

» kontrollören F. Amnér (K. B. 19 april

1907)..........^...... • » 3,000: —

» kassören H. F. Westman (K. B. 26 april

1907)............ • • • • » 4,000: —

kontrollören A. F. Elmstein (K. B. 3 maj

1907). ........... • • • • » 3,000: —

» postbetjänten O. Olofsson (K. B. 3 maj

1907) .''.........^..... » 600: —

» postbetjänten A. Stenborg (K. B. 31 maj

1907)................» 600: -

» postbetjänten G. W. Lindberg (K. B. 19

juli 1907) » 600: —

» postbetjänten C. Carlsson (K. B. 19 juli

1907). ................» 600: —

» postmästaren i Arvika C. G. Ifvarsson (K.

B. 10 aug. 1907)..........» 2,900: —

postbetjänten B. J. Bengtsson (K. B. 28

sept. 1907).........600: —

» postbetjänten C. E. Dahlgren (K. B. 28

sept. 1907).............» 600:—_________________

Transport kr. 27,850:

153,605

227

Transport kr. 27,850:— 153,605: —
Under förutsättning af nådigt bifall till en af

generalpoststyrelsen i skrifvelse den 25

oktober 1907 gjord underdånig framställning
bör härtill läggas pension åt förre

postbetjänten C. G. Andersson.....» 600:— 28,450:_

Utgifterna å pension sstaten skulle enligt denna beräkningsgrund
komma att för år 1909 belöpa sig till . . kr. 182,055: —

I underdånig skrifvelse den 23 juli 1907 har generalpoststyrelsen
bland annat meddelat sig hafva för afsila, att i näst afgifvande förslag till
postverkets stater göra framställning om beredande af ett årligt understöd
åt. postbetjänten vid postkontoret i Stockholm Jöns Olssons änka.

De omständigheter, som ansetts böra föranleda sådant understöd,
hafva till väsentlig del framhållits i styrelsens nyss berörda skrifvelse och
äro följande.

I egenskap af s. k. förste postbetjänt hade Olsson sig anförtrodt att
verkställa värdebrefbäring inom ett distrikt å Norrmalm här i staden.
Den 26 nästlidne juni blef han, under fullgörandet af detta tjänsteåliggande,
ä ett hotell vid Norra Smedjegatan mördad af två personer, hvilka därefter
tillgrep o de postanvisningsmedel och värdeförsändelser, Olsson vid tillfället
innehade för utdelning.

Olsson, som var född den 13 april 1842, antogs den 14 september
1868 till reserv- och den 13 maj 1872 till extra postbetjänt, befordrades
deri 23 september 1873 till ordinarie postbetjänt och erhöll den 1 oktober
1877 uppdrag att vara brefbärareförman, hvilket uppdrag sedermera utbytts
mot ofvannämnda anställning såsom värdebrefbärare. Under hela den tid,
Olsson haft anställning vid postverket, hade han med nit och plikttrohet
fullgjort sina åligganden samt därigenom, äfvensom genom ett hedrande
uppförande såväl inom som utom tjänsten, tillvunnit sig förmäns och kamraters
aktning och förtroende. På grund däraf hade ock Olsson, som i
maj 1907 varit pensionsberättigad, erhållit tillstånd att under ytterligare
ett år kvarstå i tjänsten.

De aflöningsförmåner, som Olsson vid tiden för sitt frånfälle åtnjöt
från postverket, utgjordes af 600 kronor i lön, 400 kronor i tjänstgöringspenningar
och 400 kronor i ålderstillägg, hvarjämte lian såsom väidebrefbärare
uppbar ett särskildt arfvode af 240 kronor, eller sammanlagdt
1,640 kronor, allt för år. Härtill kom tjänstebeklädnadsförmån.

228

Olsson har efterlämnat — förutom fyra barn, af hvilka det yngsta
den 22 november 1907 fyllde 21 år — sextioårig änka, Carolina Olsson,
född Widman, som genom mannens frånfälle beröfvats sitt ekonomiska
stöd. Enligt hvad generalpoststyrelsen inhämtat, utvisar den till Stockholms
rådstufvurätt inlämnade uppgift till bouppteckning efter Olsson eu
behållning i dödsboet af 3,468 kronor 6 öre. Ehuru inbördes testamente
mellan makarna upprättats, blir dock, till följd af barnens rätt till laglott,
det belopp, som tillfaller änkan, afsevärdt mindre än det sålunda uppgifna.
Den pension, som från civilstatens pensionsinrättning utgår till änkan,
utgör hädanefter 100 kronor per är. Genom af Svea hofrätt fastställdt
men ännu ej laga kraftvunnet utslag hafva mördarne visserligen dömts
att bland annat till änkan Olsson utgifva underhåll under hennes återstående
lifstid med 600 kronor årligen, dock med afdrag för den pension,
hvaraf änkan Olsson kan komma i åtnjutande. Föga utsikt torde emellertid
förefinnas för änkan att från detta håll utbekomma någon ersättning
för hvad hon genom mannens död förlorat i ekonomiskt afseende.

Beträffande storleken af det årliga understöd, som, utöfver pensionen
från civilstatens pensionsinrättning, borde tillerkännas Olssons änka, erinrar
generalpoststyrelsen därom, att styrelsen i förenämnda. skrifvelse af den 23
juli 1907 uppgaf sig ämna göra framställning om ett understöd åt henne
af 300 kronor per år. Detta belopp var nämligen det högsta som Kungl.
Maj:t och riksdagen under de senare åren ansett böra i liknande fall utgå.
Så tillerkändes af 1892 års riksdag änkan efter postbetjänten S. P:son
Gjärsvall och af 1906 års riksdag postbetjänten S. Z. Abramssons änka
understöd hvardera, så länge hon lefver ogift, till belopp af 300 kronor.
Nämnda båda postbetjänte hade, i likhet med Olsson, blifvit mördade.

Med hänsyn till Kungl. Maj:ts och riksdagens sålunda fattade beslut
och då understödet åt änkan efter Olsson, som mördades den 26 juni
1907, enligt generalpoststyrelsens åsikt borde beräknas från den 1 juli
samma år, föreslog generalpoststyrelsen såsom nådegåfva åt Olssons änka
ett belopp af 150 kronor, motsvarande hvad som för då återstående delen
af år 1907 borde utgå, om berörda understödsbelopp kunnat henne tillerkännas
redan från tiden omedelbart efter mannens död.

Genom nådigt bref den 7 augusti 1907 har Kungl. Maj:t emellertid
funnit godt bestämma, att till bemälde Olssons änka skulle utbetalas ett
tillfälligt understöd af 250 kronor, hvilket motsvarar ett årligt understödsbelopp
af 500 kronor.

Vid sådant förhållande finner generalpoststyrelsen sig nu föranlåten
hemställa, att postbetjänten Jöns Olssons änka, Carolina Olsson, född

229

Widman, måtte beredas ett årligt understöd af femhundra kronor, att till
henne utbetalas från och med 1908 års ingång, så länge hon lefver ogift.

1 händelse af bifall till denna framställning komme änkan Olsson
att, med inberäkning af hennes pension från civilstatens pensionsinrättning,
åtnjuta ett lika stort belopp, som Olsson, därest han under år 1907 efter
uppnådd pensionsålder erhållit afsked från sin postbetjäntbefattning, ägt
uppbära i pension, men 200 kronor lägi''e belopp än som skulle tillkommit
Olsson, om han lefvat och erhållit pension först efter 1908 års ingång.
Pensionsstaten för år 1909 har ofvan beräknats till . kr. 182,055: —
Skulle, på sätt generalpoststyrelsen föreslagit, ett årligt
understöd af..................» 500: —

beviljas postbetjänten Jöns Olssons änka, Carolina Olsson,

född Widman, komme pensionsstaten att sluta ä ett belopp af kr. 182,555: —

hvilket med 22,575 kronor nfverstiger summan af anslagen å den senast
fastställda pensionsstaten, 159,980 kronor.

B. Postbefordran.

Anslaget tillpostföringskostnad vid befordran ä järnväg har upptagits:

i staten för år 1906 till kronor 3,100,000

» » » » 1907 » » 3,400,000

» » » » 1908 » » 3,560,000

Utgifterna å anslaget uppgingo för år 1906 till 3,216,000 kronor
och beräknas för år 1907 komma att uppgå till 3,440,000 kronor.

Anordnandet af postbefordran å järnvägslinjer, som tid efter annan
öppnas för allmän trafik, användandet för postbefordran af ökadt antal
bantåg å redan befintliga järnvägar äfvensom beredandet af större postkupéutrymme
å en del linjer medför en alltjämt fortgående stegring af
utgifterna å detta anslag.

Under loppet af åren 1908 eller 1909 lära, såvidt nu är kändt,
komma att för allmän trafik upplåtas järnvägslinjerna:

Lidköping—Tun.........

Or sa— Sveg...........

Hafdhem—Burgsvik.......

Borgholm—Färjestaden—Näsby . .

Glimåkra—Elmhult.......

Öar pen bergs station—Garpenbergs
kyrkoby .........

med en längd af 27 kilometer.
» » » » 124,5 »

» » » » 15,i/ »

» » » • > 90 »

d » » » 27,3 *

230

Samtliga dessa järnvägslinjer, å tillhopa omkring 292 kilometer, torde
måhända icke blifva fullbordade inom beräknad tid; antagligt är dock, att
större delen skall komma till användning för postbefordran före utgången
af år 1909.

Ersättning till statens och enskilda järnvägar för transport af post
utgör visserligen den ojämförligt största utgiftsposten under detta anslag,
inen från detsamma bestridas dessutom kostnader dels för underhåll af
statsjärnvägarnas postvagnar (med undantag af axlar och hjul) och för
sådana ändringar å desamma, som vidtagas på begäran af generalpoststyrelsen,
dels för anskaffande och underhåll af postkupéinredningar å enskilda
järnvägar, dels ock för postkupéers uppvärmning, belysning och
renhållning. Därjämte hafva hittills i anslaget inräknats utgifterna för förhyrande
af öfverliggningsrum för tjänstemän och betjänte, som tjänstgöra
vid järn vägsposten.

Hvad särskild! beträffar ändring af postvagnar å statsbanorna, har
generalpoststyrelsen på senaste tiden låtit ombygga 7 äldre postvagnar,
litt. D1, hvilken ombyggnad betingat en kostnad af kronor 48,997: 84,
efter afdrag af värdet för de gamla underredena m. rn. Detta belopp
kommer att godtgöras järnvägsstyrelsen först under år 1908 och är därför
icke inberäknadt i de kalkylerade utgifterna för år 1907. Generalpoststyrelsen
har vidtagit åtgärd för ombyggande af ytterligare 7 vagnar
af nämnda typ, och det är ganska visst, att ännu ett antal postvagnar
måste ändras för att utrymmet må kunna bättre utnyttjas.

Att utgifterna för ifrågavarande postföring under år 1907 komma
att, såsom ofvan angifvits, uppgå till högre belopp än det för året beräknade
anslag, beror'' till väsentlig del däraf, att under tiden 1 maj—-30
september 1907 anordnats postföring i boggivagn jämväl med ytterligare
ett nattågspar å linjen Stockholm—Malmö.

Det kan icke förväntas annat än ökning af utgifterna å detta anslag
jämväl under de närmaste åren. Då emellertid anslaget i 1908 års stat
höjts med icke mindre än 160,000 kronor, och då postbefordran å de
järnvägslinjer, som komma att under år 1909 upplåtas för trafik, icke
kan beräknas medföra särskild! hög kostnad, samt slutligen en minskad
utgift å anslaget uppkommer genom nedannämnda omföring af kostnader
för öfverliggningslokaler, så synes ökningen af anslaget för år 1909 kunna
begränsas till 90,000 kronor och alltså böra bestämmas till förslagsvis

3,650,000 kronor.

Såsom ofvan nämnts, bestridas af ifrågavarande anslag jämväl kostnaderna
för förhyrande å vissa orter af öfverliggningslokaler åt tjänstemän
och betjänte vid järnvägsposten. Dessa utgifter, omkring 8,000

231

kronor för år, synas böra upptagas i ett särskilda anslag, från hvilket
jämväl borde utbetalas den kontanta ersättningen till sådana funktionärer
vid järn vägsposten, hvilka själfva förhyra öfverliggningsrum.

Äfven i anslaget till postföringskostnad vid befordran ä landsväg ock
inom postanstalternas områden samt till landtbrefbäring (i kommissionens
förslag till stat benämdt postbefordran å landsväg jämte lokala transporter)
anses förhöjning böra föreslås.

A detta anslag, som för år 1907 satts till 1,260,000 kronor och för
år 1908 till 1,380,000 kronor, hafva utgifterna för år 1906 uppgått till
1,256,800 kronor samt för år 1907 beräknats komma att utgöra omkring

1,374,000 kronor.

Stegringen af utgifterna å anslaget beror i främsta rummet på utvidgning
af befintliga landsvägspostlinjer och nya sådana linjers inrättande.
Antalet å landsvägslinjer postförda kilometer har under år 1906, i förhållande
till år 1905, ökats med 674,709 eller till 11,062,244, och landsvägspostlinjernas
längd har under samma tid ökats med 1,680 kilometer
eller till 38,511 kilometer.

Hvad postföringslegan angår, har den för befordran af vanliga
åkande poster utbetalade legan å olika linjer växlat år 1905 mellan 16
öre och 2 kronor 25 öre per häst och nymil, men år 1906 mellan 21 öre
och 2 kronor 49 öre per häst och nymil. I medeltal för hela riket har
legan under år 1906 utgjort för åkande post 1 krona 4 öre per häst och
nymil, för gång- eller roddpost 82 öre per nymil och för landtbrefbäring
85 öre per nymil.

Under är 1907 har uppsägning af kontrakt angående landsvägspostföring
ägt rum i ovanligt stor omfattning, och ehuru försök alltid
gjorts att i möjligaste mån nedbringa legan, har dock i de allra flesta fall
postverket måst vidkännas väsentligt större kostnader än förut. Detta
beror gifvetvis på de å alla områden stegrade arbetsprisen.

Genom den från den 1 juli 1905 betydligt nedsatta afgiften för
inrikes paket har paketrörelsen stigit så, att denna utvisar den starkaste
ökningen. Denna ökning utgjorde under år 1906, vid jämförelse med år
1905, icke mindre än 45''i procent. Men däraf har också blifvit en följd,
att på åtskilliga postlinjer måst användas två eller liera hästar, där förut
en varit tillräcklig, att gångpostföring måst utbytas mot kärrpostföring,
att till posttranporter inom postanstalternas områden allt oftare måst användas
häst och åkdon i stället för gående bud; allt omständigheter, som
föranledt och fortfarande komma att föranleda ökning af utgifterna å
anslaget.

Äfven ett annat förhållande inverkar på utgifterna å detta anslag.
Genom nådigt bref den 5 oktober 1906 bemyndigades generalpoststyrelsen
att i den omfattning, som funnes skälig, försöksvis genomföra utvidgad
befogenhet för landtbrefbärare, så att denne skulle äga att, med vissa
inskränkningar, behandla jämväl assurerade försändelser och postanvisningar
äfvensom lösenförsändelser och postförskott. Resultaten af denna försöksanordning
hafva visat sig gynnsamma, och generalpoststyrelsen har för
afsikt att göra framställning om stadigvarande utvidgning, där så lämpligen
kan ske, af landtbrefbärarnes berörda befogenhet. Denna utvidgning, som
betingar större fordringar på landtbrefbärarnes förmåga och för dem medför
ökadt ansvar, kommer säkerligen att föranleda därtill, att högre ersättning
måste dem tillerkännas.

Under sådana omständigheter och då angeläget är, att medel finnas
tillgängliga för att, i all den mån så skäligen kan ifrågakomma, tillgodose
krafvel) på utvidgning af denna, särsldldt för landsbygden synnerligen
viktiga gren af posttjänsten, hemställes, att anslaget för år 1909 måtte
höjas med 200,000 kronor till förslagsvis 1,580,000 kronor.

Anslagen till postföringskostnad, vid befordran sjöledes: mellan fasta
landet och Gottland, mellan öfriga inrikes orter, mellan Sverige och Finland
samt mellan Sverige och ''Danmark anses böra för år 1909 bibehållas
oförändrade.

A anslaget till postföringskostnad vid befordran sjöledes mellan Sverige
och Tyskland synes en förhöjning böra äga rum.

Anslaget, som uteslutande afser förbindelsen mellan Trelleborg och
Sassnitz, har allt ifrån år 1900 upptagits till 240,000 kronor, till hvilket
belopp detsamma höjdes från dess förutvarande belopp, 100,000 kronor,
med anledning af turernas ökning.

Berörda förbindelse ombesörjdes intill utgången af april månad 1907
af rederiaktiebolaget Sverige—Kontinenten och bestrides sedan den 1 maj
nämnda år af rederiaktiebolaget Sverige—Tyskland. Enligt det med sistnämnda
bolag träffade aftal, som skall gälla under tio år, åtnjuter bolaget
årligen dels en subvention af 222,500 kronor, dels en ersättning af 44,500
kronor fö)- saknadt tillfälle till extra resor med bolagets reservfartyg, dels
ock godtgörelse för bolagets utgifter i form af hamnafgifter, fyr- och båkafgifter,
lagstadgade lotsafgifter, då lots ej påkallats, samt afgifter till stat,
kommuner och hamnar i de båda länderna. Samma bestämmelser återfunnos
i kontraktet med rederiaktiebolaget Sverige—Kontinenten.

233

Jämlikt nådiga bref den 3 december 1898 och den 5 maj 1905 äger
emellertid postverket såsom bidrag till ofvannämnda subventionskostnader
från statskontoret bekomma, att åt handels- och sjöfartsfonden utbetalas,
ett belopp af 27,000 kronor för år.

Postverkets egna utgifter för ifrågavarande sjöpostförbindelse hafva
utgjort år 1905 kr. 262,187:55 och år 1906 kr. 261,835:73.

Den direkta ersättningen till rederibolaget uppgår, såsom ofvan sagts,
till 267,000 kronor; och om därifrån afräknas bidraget från handels- och
sjöfartsfonden, 27,000 kronor, återstår det i staten hittills upptagna beloppet,
240,000 kronor. Lill detta böra dock läggas öfrica godt^örelser
hvilka år 1906 utgjorde: ° ö

för lastpenningar samt fyr- och båkafgifter i Trelleborg . . kr.

för stämpelafgifter å tullpass i Trelleborg..... . . »

samt för hamnafgifter i Sassnitz . . ..........*

3,538:38
365: —
17,932: 35

eller tillhopa kr. 21,835: 73

Då de nu af rederiaktiebolaget Sverige—Tyskland å denna linje insatta
ångfartyg äro af större dräktighet än de förut å samma linje använda
fartygen, komma lastpenningarna samt fyr- och båkafgifterna i Trelleborg
äfvensom hamnumgälderna i Sassnitz att, från den 1 maj 1907 räknadt,
ökas utöfver de nyss angifna.

På grund häraf torde anslaget i fråga höra för år 1909 höjas med

25,000 kronor och sålunda fastställas till förslagsvis 265,000 kronor.

Anslaget till postföring skostnad vid befordran sjöledes mellan Sverige
samt Storbritannien och Amerika, hvilket från och med år 1901 upptagits
med 7,000 kronor, synes likaledes böra förhöjas.

Utgifterna å anslaget hafva uppgått:

år 1903 till

> 1904 »

> 1905 >

» 1906 »

kr. 9,270: 91
» 10,251:32
» 10,999:69
» 12,264:82

samt beräknas för år 1907 till omkring 13,500 kronor.

Att utgifterna å anslaget stigit så betydligt, har sin orsak i den
utveckling, som på senare åren ägt rum i paketrörelsen med Amerikas
Förenta Stater.

2442/o7. Postverkets lönereglering^kommission.

234

Ao-enten G. Pedersen har enligt aftal åt år 1896 åtagit sig att med
ångfartyg mellan Göteborg och New York och vidare in i Amerika fortskaffa
paket af högst tio kilograms vikt, mot en befordringsafgiftaf 1
krona för paket om ett kilograms vikt till New York samt visst högre
ersättningsbelopp för tyngre eller till orter bortom New York adresserade
dylika försändelser. Å dessa kan därjämte tagas assurans och postförskott.
Detta aftal, enligt hvilket paketrörelsen förmedlas genom postkontoret i

Göteborg, gäller fortfarande. T. , VT • . ,

Men därjämte har generalpoststyrelsen med kungl. Maj:ts medgifvande
upprättat ett särskildt, från den 1 februari 1906 gällande aftal med
Amerikas Förenta Staters postförvaltning om utväxling af paket. Gemm
paketbefordran förmedlas af postkontoret i Malmö, och paketens sjötransport
ombestyres af »Det Förenede Dampskibsselskab» i Köpenhamn, mot
eu ersättning af 36 öre per 2 kilogram eller del däraf utaf hvarje post»

”mm^f partens som »Det Förenede Dampskibsselskabs» tillgodohafvande
i de för denna paketbefordran af svenska postverket uppburna
af-After hafva afförts under nu ifrågavarande anslag.

° Sedan sistberörda aftal trädt i tillämpning, har pakettrafiken med

Amerika ökats så, att antalet postbefordrade paket från Sverige till Amerikas
Förenta Stater, hvilket år 1905 utgjorde 2,158, under ar 1906 uppgick
till 4,167. o .

De sålunda uppkomna ökade utgifterna å anslaget uppgmgo.

under år 1903 till...... kr. 2,969:0.

» » 1904 ............» 3,695: o*

» » 1905 *...........» 3,908:6°

» » 1906 »...........> 4>o87: 15

samt beräknas för år 1907 komma att utgöra omkring 5,000 kronor.

Då efter allt att döma den ifrågavarande paketrörelsen koinmei att
fortfarande utveckla sig, anses anslaget för år 1909 höra fastställas till
förslagsvis 14,000 kronor, hvilket innebär eu förhöjning åt 7,000 kronor.

Anslaget till qodtqörelse (transitersättning) till främmande postverk av i
staten för år 1908''uppfördt med 10,000 kronor, hvilket belopp upptagits i
samtliga föregående stater allt sedan år 1898. Detta anslag har ej anlitats
undertiden 1897—1905. Genom den vid inkomstberäkningen omnämnda
ändrade bokföring hafva utgifterna å anslaget i 1906 års hufvudbok kommi
att upptagas till kr. 70,603:48. Till denna titel hänföras numera endast nettokostnaderna
för försändelsers befordran i transit genom främmande länder.

Alla öfriga rnellanhafvanden på grund af posttrafiken mellan Sverige och
utlandet hafva, vid det förhållande att svenska postverket därå ägt''öfvervägande
inkomst, upptagits under inkomsttiteln »portoandelar för utrikes
försändelser in. m.».

Nyssnämnda till kr. 70,603: <8 uppgående transitersättningar till utlandet
för år 1906 grunda sig, jämlikt beslut vid postkongressen i
Washington 1897, på en i maj 1896 verkställd statistisk beräkning. Vid
postkongressen i Rom 1906 har emellertid beslutits, att en ny statistik
för afräkning öfver afgifterna för transitbefordringen inom världspostföreningen
och utom föreningens gränser skall uppgöras under de första
tjuguåtta dagarna af november 1907. Denna statistik skall gälla under
sex år, räknadt tran och med år 1908. Visserligen hafva afgifterna för
landtbefordran i sluten transit enligt den nya konventionen nedsatts från
2 francs till 1 franc 50 centimes per kilogram af bref och brefkort samt
tran 25 centimes till 20 centimes per kilogram af andra försändelser, om
befordringsvägens längd ej öfverstiger 3,000 kilometer, samt öfriga transitersättningar
minskats i förhållande därtill, och nettoutgifterna för transitbetordringarna
kunde därigenom synas nedgå med ungefär en fjärdedel af
förutvarande beloppet. Men å andra sidan har rörelsen med utlandet
gifvetvis ökats i ungefär samma proportion som poströrelsen i öfrigt under
åi en sedan 1896. Då postverkets samtliga inkomster år 1896 uppmn^o
till kr. 9,035,371: 33 men år 1906 till kr. 18,442,464: is, torde utgifterna
å det ifrågavarande anslaget kunna antagas enligt statistiken af november
1907 komma att belöpa sig till ungefär dubbelt så mycket som för år
1896, med afdrag af nyssnämnda fjärdedel. Anslaget synes därför i 1909
års stat böra sättas till förslagsvis 100,000 kronor, hvilket innebär en förhöjning
i det senast fastställda anslaget af 90,000 kronor.

E. Omkostnader.

Af anslaget till felräkning spenning ar, i staterna för såväl år 1907
som år 1908 upptaget till 65,000 kronor, utbetalades år 1906 ett belopp
åt 63,660 kronor. Utgifterna för år 1907 beräknas komma att upp°i till
66,800 kronor. Piö

Allteftei''som poströrelsen växer, ökas antalet af de tjänstemän,
som enligt gällande bestämmelser äro berättigade till felräkningspenningar,
och synes på grund af dessa omständigheter anslaget för år 1909 böra
sättas till 70,000 kronor, hvithet innefattar en förhöjning af 5,000 kronor.

236

Anslaget till rese- och traktamentsersättningar för resor i tjänsteärenden
i allmänhet anses kunna för år 1909 bibehållas vid samma belopp
gom för år 1908.

(För anslaget till traktamenten för tjänstgöring i postkupé eller d
landsvägspostlinje redogöres å sid. 221.)

Enligt gällande bestämmelser får till postkupétjänsteman och järnvägspostiljon,
som icke äger begagna af postverket anordnad bostad å
öfverliggningsort, i nedan angifna fall utbetalas ersättning för anskaffande
af härbärge med följande belopp, nämligen:

50 resp. 25 öre vid öfverliggning, som i sin helhet infaller å dag
och, jämlikt vederbörande tågtidtabell, uppgår till minst tre timmar;

1 krona resp. 50 öre vid sammanhängande öfverliggning, som helt
eller delvis infaller under en och samma natt, samt

1 krona 50 öre resp. 75 öre vid sammanhängande öfverliggning,
som omfattar delar af flera nätter.

Den högre ersättningen af 1 krona eller 1 krona 50 öre resp. 50
öre eller 75 öre utgår då, enligt tågtidtabellen, någon del af öfverliggningen
infaller mellan kl. 10 eftermiddagen och kl. 6 förmiddagen.

De i dessa hänseenden utgående ersättningsbelopp, hvilka hittills
afförts å anslagen till »traktamenten för tjänstemän i järnvägspostkupcb
och till »traktamenten för postbetjänte», beräknas för år 1907 uppgå till
ett belopp af 43,700 kronor.

Denna utgift synes icke vidare böra drabba traktamentsanslagen.

Enahanda är förhållandet med de utgifter, som postverket måste
vidkännas för förhyrande af öfverliggningslokaler på åtskilliga orter, där
postverket icke har egen fastighet eller där denna icke kan inrymma
samtliga vederbörande postfunktionärer. Dessa utgifter, som äfven höra
ingå i det nu ifrågaställa nya anslaget, hafva förut afförts såsom postföringskostnad
vid befordran å järnväg samt beräknas för år 1907 utgöra
8,200 kronor.

Sammanlagda utgiftsbeloppet för de till anslaget hänförliga poster
kan sålunda anses för år 1907 blifva 51,900 kronor.

Allteftersom nya järnvägslinjer öppnas för trafik eller posternas
storlek ökas så, att flera funktionärer måste för deras handläggning inom
kupéexpeditionerna anställas, komma utgifterna för tillhandahållande af
härbärgen åt dessa funktionärer att i motsvarande grad ökas. Med hänsyn
till den nu påräknade stegringen i postverkets rörelse för åren 1908

237

och 1909 ånger generalpoststyrelsen, att ett anslag för tillhandahållande
af öfverliggningslokaler åt tjänstemän, tjänstgörande i postkupé eller ä landsväg
spost linje, borde för år 1909 bestämmas till förslagsvis 60,000 kronor.

Anslaget till postbetjäntes beklädnad och beväring var i staten för år
■ 907 upptaget till 235,000 kronor, med hvilket belopp det äfven i no-år i
staten för år 1908. ‘ P

Utgifterna under år 1906 utgjorde 258,200 kronor samt beräknas
för år 1907 uppgå till omkring 286,000 kronor.

Det hufvudsakliga u f giftsbeloppet består i kostnader för anskaffning
åi: ordinarie och extra postbetjänte af uniformspersedlar, för hvilka i allmänhet
vissa slitningstider äro bestämda.

Utgifterna å anslaget måste gifvetvis ökas i samma mån som antalet
ordinarie och med dem i beklädnadsförmån likställda extra postbetjänte
stiger. Antalet postbetjänte, ordinarie och extra, var vid 1905 års slut
2,060 och vid 1906 ars slut 2,184 samt hade intill den 1 november
1907 ökats till 2,402. Jämväl de hos generalpoststyrelsen anställda ordinarie
vaktmästare äfvensom på helt år antagna extra vaktmästare hafva
kommit i åtnjutande af tjänstebeklädnad. Hela antalet till sådan förmån
berättigade funktionärer utgjorde den 1 november 1907 2,421.

_ Med hänsyn till det antal betjänte, som ytterligare måste anställas
i följd af trafikens ökning, och med fästadt afseende vid nu gällande
anskaffnings- och tillverkningspris, kunna de ökade utgifterna beräknas till
omkring 31,000 kronor.

Då utgifterna a anslaget för år 1907 anses komma att uppgå till
omkring 286,000 kronor, skulle alltså för år 1909 erfordras ett anslagbelopp
af 317,000 kronor.

Frän detta anslag synas böra uteslutas de med postbetjäntes beväring
förenade kostnaderna för anskaffning af revolvrar med ammunition,
revolverhölster, signalhorn och lifbälten. Dessa effekter, som användas
under en lång följd af år, äro nämligen icke jämförliga med beklädnadsartiklarna,
hvilka efter slitningstidens slut icke vidare kunna räknas såsom
postverkets tillhörighet, enär postbetjänt därefter äger att efter eget godtfinnande
förfoga öfver den uttjänta beklädnadspersedeln. Beväringseffekterna
böra således hädanefter hänföras till postverkets inventarier.

OrA från förenämnda för år 1909 beräknade utgiftssumma, 317,000
kronor, dragés det belopp, 2,000 kronor, hvartill inköp af revolvrar med
tillbehör, signalhorn och lifbälten beräknas för år uppgå, återstår såsom
erforderligt anslag till uniformsbeklädnad för år 1909 ett belopp af

315,000 kronor.

238

Anslag till sjukvård in. in. (inberäknades förut i diverse utgifter).

Enligt i nådigt bref den 19 december 1902 gifna bestämmelser äga
ordinarie och extra postbetjänte på postverkets bekostnad åtnjuta läkarvård
jämte medikamenter äfvensom tillfälliga bad, hvilka läkaren anser nödvändiga
för botande af sjukdom. Därförutom skall af postmedlen bekostas
såväl postbetjäntes vård i allmänt rum å allmänt sjukhus eller lungsotssanatorium
jämte den förtäring under vistelsen därstädes, som af läkaren
föreskrifves, som ock konstgjord arm eller konstgjord! ben, kirurgisk!
bandage med mera dylikt, som postbetjänt nödgas begagna till följd af
kroppsskada, tillkommen under tjänsteutöfning.

Jämlikt bestämmelse i § 9 af gällande aflöningsreglemente för
tjänstemän och betjänte vid postverket må, bland annat, om betjänt, vare
sig ordinarie eller extra, aflidit i följd af olyckshändelse, timad under
tjänsteutöfning, ett belopp motsvarande den aflidnes fasta aflöning för eu
månad såsom begrafningshjälp tilldelas hans dödsbo.

Samtliga berörda ekonomiska förmåner, hvilka, i likhet med tjänstebeklädnad,
tillerkänts postbetjänte utöfver dem å stat tillförsäkrade aflöningar,
äro af den betydelse, att de böra bokföras på sådant sätt, att det
genom sammanslagning af utgifterna å de respektive titlarna tydligen
framgår, huru störa postverkets samtliga utgifter för postbetjäntpersonalen
varit under hvarje år.

De utgifter, postverket i nu angifna afseende fått vidkännas, hafva
under år 1905 uppgått till omkring 18,800 kronor men under år 190(1
till endast omkring 13,100 kronor. Att utgifterna under år 1906 uppgått
till lägre belopp än år 1905, lärer till väsentlig del bero därpå, att
ett ganska stort antal räkningar, afseende läkarvård och medikamenter
under år 1906, icke kommit att betalas förr än under år 1907.

Antalet postbetjänte, ordinarie och extra, som vid 1905 års utgång
utgjorde 2,060 och vid 1906 års slut 2,184, var vid utgången af oktober
månad 1907 2,402. Det ligger i sakens natur, att utgifterna för nu ifrågavarande
ändamål ökas allt efter som flera personer komma i åtnjutande
af hjälp vid sjukdoms- eller olycksfall. För år 1907 torde dessa utgifter
därför kunna beräknas uppgå till omkring 21,000 kronor och för är 1908
till omkring 23,000 kronor.

Detta anslag lärer, med hänsyn till den ökning af antalet postbetjänte,
som under de två närmaste åren måste äga rum, för år !9l*9
böra bestämmas till förslagsvis 25,000 kronor.

(Föi'' anslaget till undervisningskurser redogöres å sid. 223.)

239

Anslaget till förhyrande af de för postverket erforderliga lägenheter
samt till bestridande af utgifterna för posthusens underhåll m. in. är fastställdt
till 320,000 kronor för hvart och ett af åren 1907 och 1908.

Utgifterna å anslaget under år 1906 utgjorde 282,000 kronor.

Därigenom att såväl hufvudpostkontoret i Malmö som postinspektionen
i södra postdistriktet under senare delen af år 1906 kunde taga
de för dem afsedda lokaler inom det nya posthuset i Malmö i besittning,
bortföll eu utgiftspost på omkring 15,500 kronor per år. Och genom
uthyrande af lägenheter i samma posthus har denna titel kunnat för år

1907 godtgöras ett belopp af omkring 15,300 kronor. På grund däraf
hafva utgifterna å anslaget nedgått så, att de för år 1907 kunna beräknas
till endast omkring 260,000 kronor. Under år 1908 komma ifrågavarande
utgifter att minskas med belöpande hyresafgifter, 8,500 kronor per år, förde
två af postverket förhyrda fastigheter i Laxå, hvilka jämlikt nådigt
medgifvande skola för postverkets räkning inköpas.

Men å andra sidan har, på grund af skedda uppsägningar från husägarnes
sida, eu mängd hyreskontrakt upphört att gälla, och genom de
ny upprättade hyreskontrakten har postverket fått vidkännas betydligt ökade
utgifter. Äfven tillkomma hyror för lokaler för nyinrättade postkontor.
Sedan den 1 oktober 1906 hafva icke mindre än 60 nya kontrakt angående
postlokalers förhyrande träd t i kraft eller upprättats, och de utgifter, vid
hvilka postverket därigenom bundits, hafva stigit från omkring 40,000
kronor till omkring 80,000 kronor per år. Antagligt är, att eu betydlig
del af de kontrakt, som under åren 1908 och 1909 kunna upphöra, kommer
att från husägarnes sida uppsägas för ernående af högre hyresbelopp, och
för åtskilliga ställen måste säkerligen generalpoststyrelsen låta uppsäga
kontrakten för vinnande af större och lämpligare lokaler. Utgifterna i
förevarande hänseende torde därför kunna antagas komma att under år

1908 ökas med omkring 20,000 kronor.

Då därtill kommer, att åtminstone eu del af de nu föreslagna 20
nya postkontoren torde kunna träda i verksamhet under år 1909 och lokaler
för dessa postkontor sålunda böra under samma år anskaffas, lärer det i
staten för år 1908 upptagna anslagsbeloppet, 320,000 kronor, komma att
erfordras jämväl för år 1909.

Förevarande anslag synes lämpligen böra delas i två särskilda anslag,
det ena till utgifter för posthusens underhåll och det andra till förhyrande
af de för postverket erforderliga lägenheter.

Till anslaget för posthusens underhäll böra hänföras kostnaderna för
reparationer, förändringar å samt ombyggning af postverkets fastigheter
— därest ornbyggningen ej är af större beskaffenhet — arfvoden till

240

arkitekter och kontrollanter vid dylika arbeten samt belysnings-, värmelednings-,
målnings- och öfriga underhållsarbeten å nämnda fastigheter.

Utgifterna i detta hänseende utgjorde år 1906 omkring 55,100 kronor
samt beräknas för år 1907 till omkring 46,000 kronor.

Att dessa utgifter för år 1906 gingo upp till ett betydligt högre
belopp än för år 1907 beräknats, härleder sig däraf, att under år
1906 utbetalats, bland annat, ersättningar för en större förändring af posthuset
i Norrköping samt för ombyggnad af posthuset i Råda äfvensom
för förstärkning af grunden till posthuset vid Lilla Nygatan härstädes.

Ifrågavarande nya anslag synes i staten för år 1909 böra upptagas
till 50,000 kronor.

Från anslaget till liyror för postlokaler böra bestridas ej mindre utgifterna
för de förhyrda postkontorslokalerna samt därmed i samband stående
utgifter, såsom för förhyrda lägenheters förändring — något som postverket
stundom måste bekosta för att få lägenheterna lämpliga för det
med desamma afsedda ändamål — än äfven de hyresbelopp, som utgå för
tillhandahållande på'' vissa orter af förvaringsrum för postverkets åkdon
samt för öfverliggande poster.

Om från det förenämnda hela anslagsbeloppet, 320,000 kronor,
dragas de för posthusens underhåll beräknade utgifterna, 50,000 kronor,
återstår ett belopp af 270,000 kronor, hvartill det nya anslaget till hyror
svnes böra för år 1909 förslagsvis fastställas.

Anslaget till expensutgifter, som i staten för år 1907 upptogs med

775,000 kronor, höjdes i staten för år 1908 till 810,000 kronor.

Utgifterna å anslaget utgjorde för år 1906 752,000 kronor och beräknas
för år 1907 till 815,000 kronor.

Från detta anslag bestridas kostnaderna för anskaffning af skrif-,
tryck- och omslagspapper, kuvert och skrifmaterialier i öfrigt, blanketter
och räkenskapsböcker, tryckning af cirkulär, reglementen, tidtabeller in. in.,
för bindgarn, lack, blyplomber, stämpelfärg, postpåsar och postsäckar m. in.
samt därjämte äfven för postlokalernas uppvärmning, belysning och renhållning.

Genom anskaffning, särskildt till följd af den stigande paketrörelsen,
af rymligare postlokaler hafva föranledts ökade utgifter för lokalernas
uppvärmning, belysning och renhållning. I nya lokaler har, då så kunnat
ske utan allt''för stora kostnader för postverket, införts elektrisk belysning,
som i sanitärt hänseende är att föredraga framför belysning med
gas eller fotogen, men i regel medfört ökad kostnad.

241

Vidare hafva under år 1907 några firmor, Indika till postverket leverera
skrifpapper och omslagspapper, hvaraf årligen förbrukas stora
kvantiteter, uppsagt sina leveranskontrakt samt fordrat prisförhöjning.
Prisen å kol och ved hafva stigit afsevärdt. Den af posttrafikens tillväxt
föranledda ökade åtgången af ofvan angifna förbrukningsartiklar höjer äfven
utgifterna å anslaget.

Dessa omständigheter medföra, att det anslag af 810,000 kronor,
som fastställts för år 1908, icke torde räcka till för utgifternas bestridande
under samma ar; och lärer anslaget för år 1909 böra ökas till

850.000 kronor, innefattande eu förhöjning af 40,000 kronor.

o Styrelsen håller före, att, då de utgifter, som här äro i fråga,
uppgå till sa höga belopp som de angifna, eu specificering af utgifterna
bör ske, så att anslaget uppdelas på olika rubriker; dessa synas lämpligen
böra blifva följande:

till postlokalers uppvärmning, belysning och städning;

till blankett- och cirkulärtryck, skrifmaterialier in. m.; samt

till förbrukningsartiklar.

Om eu sådan fördelning vidtoges, torde utgifterna för år 1909 böra,
såvidt nu kan bedömas, beräknas sålunda:

till postlokalers uppvärmning, belysning och städning 840,000
kronor;

till blankett- och cirkulärtryck, skrifmaterialier in. in. 340,000
kronor; samt

till förbrukningsartiklar 170,000 kronor.

Anslaget för tillverkning af frimärken, frankokuvert, bref kort och
kortbref var i staten för år 1907 uppfördt med 240,000 kronor, men sänktes
i 1908 års stat till 220,000 kronor. Utgifterna å anslaget, Indika för
år 1905 utgjorde 204,100 kronor, uppgingo år 1906 visserligen endast till
183,900 kronor. Men denna lägre utgift härleder sig däraf, att under
året icke utbetalats till vederbörande leverantör ersättning för alla under
samma tid rekvirerade och till frimärksförrådet levererade frankotecken.
Under tiden januari—oktober 1907 hafva af detta anslag utgått 182,900
kronor, och för hela år 1907 beräknas ifrågavarande utgift till omkring

217.000 kronor. 5

Åtgången af frankotecken af olika slag beräknas för år 1907 komma
att utgöra omkring 232 millioner stycken. På grund af den väntade fortgående
stegringen i postverkets inkomster har frankoteckensåtgången under
år 1908 ansetts komma att uppgå till 240 millioner stycken, och under

2442/07. Postverkets lönereglering skommission. 3^

242

år 1909 till 250 millioner stycken. För sistnämnda antal frankoteckcn
skulle tillverkningskostnaden enligt gällande leveranskontrakt utgöra
omkring.................... • • ^r- -274,700:

Härifrån afgår emellertid belöpande rabatt, enligt ett
med leverantören träffadt tilläggsafta], i rundt tal .... * 33,900:

hvadan tillverkningskostnaden för frankotecken under år

1909 torde kunna beräknas till omkring . . ■ • • • • kr. 240,800:

På grund häraf synes anslaget för tillverkning af frankotecken böra
för år 1909 sättas till förslagsvis 240,000 kronor, hvilket innebär en förhöjning
i det senast fastställda anslagsbeloppet af 20,000 kronor.

Anslaget till inköp och underhäll af inventarier är i utgiftsstaterna
för såväl år 1907 som 1908 upptaget till förslagsvis 225,000 kronor.

Utgifterna å anslaget komma för år 1907, såvidt nu kan bedömas,
att uppgå till omkring 300,000 kronor.

1 dessa utgifter ingå dock eu del kostnader, som icke vidare återkomma.
Så har under år 1907 af anslaget utbetalts dels tillverkningskostnaden,
31,434 kronor, för de pa grund af nådigt bref den 22 juni
1906 anskaffade åtta fältpostexpeditionsvagnar och fjorton fältposttransportvagnar
jämte de till vagnarnas och hästarnas utrustning hörande effekter,
dels 31,500 kronor, utgörande kostnaderna för möbler, amerikanskt postfack,
gallerväggar, kassahvalfsinredningar, elektrisk belysningsanläggning,
armatur för samma belysning m. m., allt inom det nya posthuset i Malmö,
dels ock 13,079 kronor såsom ersättning för första anskaffningen af plomberingstänger,
att användas vid post säckars och postpåsars plo rubel ing.

Om dessa tillfälliga utgifter, uppgående i rundt tal till sammanlagdt

76,000 kronor, afdragas från ofvan angifva, för år 1907 beräknade utgifter,
300,000 kronor, återstår ett mera konstant belopp af 224,000 krono!''..
Anslaget synes på grund häraf böra i staten för ar 1909 upptagas med
samma belopp som i staten för år 1908, eller med 225,000 kronor.

Af anslaget till diverse utgifter, hvilket i senast fastställda stat upptagits
till 80,000 kronor, skulle, sedan dels sjukvård in- m. dels telefonafqifter
och teleqramporto hänförts till särskilda titlar, besti idas åtel
stående, i andra utgiftstitlar ej inberäknade utgifter, såsom för kungörelser
och annonser, prenumeration å tidningar och tidskrifter, inköp af uppslagsböcker
och andra tryckalster, transport af möbler, kassaskåp och kassakistor
in. m.

De verkliga utgifterna å titeln ''diverse utgifter utgjorde:

243

år 1905 ...............kr. 62,338: u

och » 1906 . . .............> 55,702:81

samt beräknas för år 1907 till.....» 82,000: —

I sistnämnda utgittsbelopp ingår emellertid ersättning för abonnerade
rikstelefoner för såväl år 1906 som år 1907, beroende därpå att telegrafverkets
fordran för år 1906 icke blifvit likviderad förrän under år 1907.
Äfven inrymmas däri andra utgiftsbelopp, som kunna vid beräkningen af
anslaget för år 1909 lämnas åsido.

Med hänsyn härtill kunna utgifterna under anslaget för år 1908
beräknas sålunda:

sjukvård in. in............kr. 23,000: —

telefonafgifter och telegramporto . * 20,000: —

diverse utgifter ...........» 26,000: —

eller tillhopa kr. 69,000: —

_ För år 1909 kunna utgifterna — därest särskilda anslag upptagas
iör sjukvård m. m. med 25,000 kronor samt för telefonafgifter och telegramporto
med 20,000 kronor — å anslaget till diverse utgifter beräknas komma
att utgöra 27,000 kronor, till hvilket belopp anslaget torde förslagsvis böra
•fastställas.

I förhållande till samtliga utgifterna å anslaget till diverse utgifter,
på sätt dessa beräknats i staten för år 1908, innebär detta en minskning
af 8,000 kronor.

F. Oförutsedda utgifter.

(För detta anslag redogöres å sid. 223.)

G. Afkortningar och restitutioner.

Från anslaget till afkortningar och restitutioner in. in. har hittills
utbetalats, bland annat, de tullverket tillkommande afgifter för tullpliktiga
paket. Såsom nedan anföres vid inkomstberäkningen, böra dessa tullmedel
icke vidare upptagas bland postverkets utgifter och således icke heller nu
ifrågavarande anslagstitel därmed belastas.

244

Vidare utgår af denna titel ersättning för förkomna eller skadade
värdeförsändelser. Denna utgift kan gifvetvis växla betydligt och utgjorde:

år 1903 ...........kr. 13,048:56

> 1904 ...........» 3,597:31

» 1905 ...........» 4,887:7«

» 1906 ...........* 3,195:79

samt har under tiden januari—september 1907 uppgått till kr. 6,259:72.
Med hänsyn till nu kända förhållanden kunna dessa uppgifter för hela år
1907 anses komma att uppgå till omkring 8,000 kronor.

Därjämte utgår från detta anslag observationsprocent å anmärkningsmedel
samt restitutioner i allmänhet. Till postkassan inflyter årligen en
del bötesbelopp, erlagda dels af postpersonalen för fel och försummelser i
tjänsten, dels ock af korrespondenter för korsbandsmissbruk m. in. Andelar
af dessa böter utanordnas dels till postverkets understödskassa, dels ock i
vissa fall till vederbörande angifvare, och påföras den nu förevarande
utgiftstiteln. Utgifterna i nu omförmälda hänseenden å denna titel utgjorde
under år 1906 kr. 6,652: 91 och torde för år 1907 uppgå till omkring
7,000 kronor.

Sammanlagda utgifterna å denna titel, för år 1907 beräknade till

15,000 kronor, torde för år 1909 böra förslagsvis bestämmas till 20,000
kronor eller för vinnande af eu jämnare slutsumma å utgiftsstaterna i
deras helhet till förslagsvis 19,345 kronor, hvilket, i förhållande till det i
staterna för år 1908 upptagna belopp, 216,570 kronor, innefattar en minskning
af 197,225 kronor.

H. Nybyggnader.

I den för är 1908 till oförutsedda utgifter anvisade anslagssumma,
J 95,000 kronor, ingår ett belopp af 145,000 kronor till inköp för postverkets
räkning af två fastigheter i Laxå.

Utgifter för inköp eller uppförande af byggnader för postverkets
räkning, hvilka utgifter i hvarje fall äro beroende på Kungl. Maj:ts och
riksdagens beslut, kunna icke med fog anses såsom oförutsedda. Därigenom
att dylika kostnader inberäknats i de oförutsedda utgifterna, hafva anslagets
slutsummor kommit att variera på följande sätt:

245

år 1901..............kr. 450,000: —

» ]902 ..............> 769,500: —

» 1903..............> 255,000: —

* 10O4..............» 80,000: —

* 1905 ..............» 150,000: —

» !906 ..............> 50,000: —

s *907 .............., 180,000: —

» 1908 ..............» 195,000: —

Visserligen hafva i postverkets hufvudböcker ifrågavarande utgifter
antecknats så, att däraf framgår, huru stora de verkliga utgifterna för
nya posthus varit under hvart och ett år. Men då i postverkets utgiftsstater
oförutsedda utgifter uppförts med i så hög grad växlande belopp,
som ofvan visats, kan däri ligga anledning till en möjligen uppkommande
missuppfattning af anslagets natur.

Fördenskull synes bland utgiftstitlarna böra upptagas en ny rubrik
nybyggnader, under hvilken införas de i hvarje särskilt fall af Kung!.
Maj:t och riksdagen anvisade medel till uppförande eller förvärfvande af
Posthus. I förekommande fall bör gifvetvis inberäknas kostnaden för
tomtköp.

Behof föreligger af ett posthus i Trelleborg. Postkontoret därstädes
har för närvarande till sin disposition dels en af Lund—Trelleborgs
järnvägsaktiebolag uthyrd, i järnvägens stationshus befintlig lägenhet om 3
ruin, förrådsrum, kassahvalf in. in., hvilken lägenhet betingar eu årshyra
af 800 kronor och användes till bref-, tidnings- och inrikes paketexpedition,
dels och en af drätselkammaren mot hyra af 250 kronor för år
upplåten, till utrikes paketexpedition använd lägenhet om 2 små i öfre
våningen af tullkammarbyggnaden belägna rum. Båda kontrakten gälla
numera endast på ett år med sex månaders ömsesidig uppsägning.

Berörda lokaler hafva sedan längre tid visat sig alldeles för små.
Postinspektören i södra postdistriktet har gjort upprepade försök att bereda
postkontoret ökadt utrymme i järnvägsstationen, men hittills utan framgång.
Icke heller synes någon annan, för postkontoret lämplig lokal finnas att
förhyra. Det kan befaras, att järnvägsaktiebolaget inom de närmaste åren
behöfver för egen räkning disponera den för postkontoret nu förhyrda
lägenheten, och postverket komme i sådant fall att, såvidt nu kan ses, stå
utan lokal.

Under sådana förhållanden har generalpoststyrelsen ansett sig böra
vidtaga åtgärder för anskaffande af ett posthus i Trelleborg.

-246

Beträffande rörelsens storlek och utveckling vid postkontoret i Trelleborg
torde böra meddelas följande uppgifter, afseende förhållandena år
1898, det första året då sjöpostförbindelsen mellan Trelleborg och Sassnitz
var i verksamhet året om, och år 1906.

	År 1898.	År 1906. 1
Totaluppbörd................	kr. 38,157	kr. 67,433
Inbetalade postanvisningsbelopp........	> 206.100	» 680,400
Antalet inlämnade försändelser af alla slag . .	st. 326,649	st. 587,291
> > paket...........	CD ~ to	» 3,525
> debiterade postanvisningar......	» 9,454	. 19,553
> från utlandet ingångna paket.....	> 46,636	> 92,573

Men icke blott postkontorets egen rörelse, utan äfven en del transittrafik
påkallar större postlokaler. Posten från Amerikas Förenta Stater
ingår till Sverige två ä tre gånger i veckan, och anlitas för densamma i
re°el vägen Kiel—Korsör—Köpenhamn—Malmö. Det är ur flera synpunkter
önskvärd?., att posten i fråga dragés öfver Sassnitz och Trelleborg, då det
emellertid blifver nödvändigt att i Trelleborg anordna en särskild expeditionslokal
för densamma. Posten i fråga är nämligen numera så stor och
skrymmande, att den icke kan behörigen behandlas af den först mottagande
postkupén, utan måste fördelas på flera postkupéer. Detta har till följd,
att det merendels dröjer eu a två dagar, innan hela korsbandsposten blifver
vidare befordrad. Därtill kommer att, om den första sorteringen af ifrågavarande
korsbandspost fortfarande skall äga rum inom postkupé, ökaclt
postkupéutrymme erfordras för åtminstone ett tåg fram och åter mellan
Malmö och" Nässjö, och detta ökade utrymme, som ej kan inskränkas till
mindre än 2/s postvagn, måste användas dagligen, enär ej på förhand kan
bestämmas, hvilka dagar det större utrymmet erfordras. Detta ytterligare
postkupéutrymme skulle — med ^beräkning åt sträckan Malmö—Månstorp
—Trelleborg — medföra en ökad utgift för postverket af 14,892_ kronor
per år enligt nu gällande bestämmelser om ersättningen. Att förlägga
den första expeditionen af den stora posten från Amerika till annan plats
än postkupéerna blifver allt mer och mer behöflig^, om den inrikes posten
och posten från andra länder ej skall försenas.

Posten till vissa träns marina länder afgår från europeisk hamn allenast
en eller ett par gånger i månaden. Fråga har uppstått, att sådan
post skulle uppsamlas på något lämpligt ställe i södra Sverige och därifrån
expedieras med den lägenhet, som står i närmaste anslutning till
flen transmarina lägenheten; detta såväl för att minska transitafgifterna
till främmande länder som ock för postens säkra befordran i direkta kartslut
från svensk postanstalt till postanstalt i adresslandet. För sådan uppsamling
skulle Trelleborgs postkontor lämpa sig synnerligen väl. Emellertid
har eu dylik anordning hittills ej kunnat vidtagas, enär utrymme saknas.

Tidningar från Tyskland och där bortom"belägna länder förskrifvas
nu genom postkontoret i Stockholm. Sålunda skall en tysk tidning, hvarå
abonnemang äger rum vid Trelleborgs postkontor, nu af detta postkontor
förskrifvas hos postkontoret i Stockholm. Med den utveckling, som tidningsrörelsen
numera tagit, torde inom kort uppstå behof af en sydligare
belägen förskrifningsanstalt för tyska m. fl. tidningar, och härtill synes
äfven Trelleborgs postkontor väl lämpa sig.

De från utlandet till Sverige inkommande paket, som äro adresserade
till orter utan tullkammare, skola i regel tullbehandlas vid in o-ån o-s -gränsen.

Vid Trelleborgs tullkammare har antalet tullbehandlade postpaket,
som under år 1898 utgjorde 17,027, under år 1906 uppgått till 36,264.
Postkontoret a platsen skall beträffande dessa paket utfärda och till tullkammaren
afkunna förtullningsinlagor, i två exemplar, med därtill hörande
tulldeklarationer, produktionsbevis in. fl. handlingar. Paketen öppnas i
närvaro af posttjänsteman, undersökas, inläggas ånyo samt omsnöras
och förses med såväl postanstaltens som tullkammarens sigill, öppnandet
äger rum inom den af Trelleborgs utrikes paketexpedition använda lokal.
Ett minst lika stort antal som de tullbehandlade paketen förpassas genom
Trelleborgs postkontor till orter, där tullkammare är inrättad. Sammanlagda
antalet af de från utlandet kommande paket, med hvilka Trelleborgs
utrikes paketexpedition har att taga befattning, beräknas under år
1907 komma att uppgå till omkring 100,000 stycken. De två af expeditionen
använda rum äro alldeles otillräckliga för ett ordentligt handhafvande
af denna rörelse, men någon möjlighet att få disponera mera
utrymme i tullkammarbyggnaden förefinnes icke.

Ur alla dessa synpunkter vore det för postverket särdeles viktigt,
att ett posthus af tillräckligt utrymme äfven för en lång tid framåt
blefve så snart som möjligt uppfördt i Trelleborg.

Den för hufvudpostkontoret i Trelleborg nu använda lokal upptager
eu golfyta af endast omkring 90 kvadratmeter. Postinspektören anser,

248

att för (len nya lokalen behöfves eu golfyta om ungefär 370 kvadratmeter.
I ör den utrikes paketposten samt för expedition af den amcri
kanska posten erfordras ett utrymme af minst 95 kvadratmeter. De ifrågaställda
nya postlokalerna i Trelleborg böra således hafva en sammanlagd
golfyta af omkring 465 kvadratmeter. Dessutom bör tomten vara så stor,
att icke någon svårighet uppstår att, när så kali befinnas nödigt, utvidga
postlokalerna, och den måste vara belägen i närheten af järnvägsstationen
och tullkammaren på platsen, så att dyra transporter af posten kunna
undvikas.

Generalpoststyrelsen har införskaffat anbud på tomter lämpliga för
ifrågavarande posthus, och har mottagit två sådana erbjudanden. Det ena
anbudet, afgifvct af byggmästaren R. Helgesson, afser tomterna n:ris 309
och 310 i kvarteret Herkules, belägna i hörnet af Hamngatan och Ostra
Vallgatan. Tomternas storlek är omkring 670 kvadratmeter och priset å
desamma utgör 33,000 kronor. Tomternas ytinnehåll synes generalpoststyrelsen
allt lör litet, da den areal, som skulle återstå till eu eventuell
utvidgning, icke blefve tillräcklig, sedan nödigt gårdsutrymme borttagits,
och därjämte är det begärda priset för tomterna alldeles för högt. Det
utgör nämligen omkring 49 kronor 25 öre per kvadratmeter.

Det andra anbudet har afgifvits af grosshandlaren J. Kock och afser
tomten n:r 47 litt. C inom kvarteret österbro, i hörnet af Järnvägsgatan
och Östra Vallgatan. Tomten innehåller 2,497,46 kvadratmeter samt betingar,
hel eller delvis, ett pris åt 30 kronor per kvadratmeter. Anbudsgi
tvär eu har emellertid såsom villkor fordrat, dels att generalpoststyrelsen
före den 1 december 1907 förklarar sig villig att hos Kungl. Maj:t göra
framställning om inköp åt tomten, hel eller delvis, i hvilket afseende
han ock erhållit besked, dels och att köpeaftalet skall komma till stånd
före den 1 juni 1908.

Sistnämnda tomt synes generalpoststyrelsen vara synnerligen lämplig
för ett posthus, och därtill borde den åt söder belägna hälften af
tomten tagas i anspråk. Posthuset finge där det yppersta läge, snedt
emot tullkammarbyggnaden och skildt från järnvägsstationen endast genom
en 18 meter bred gata, samt på ett obetydligt afstånd från den
plats, där ångfartygen till och från kontinenten lägga till. Om för postverkets
räkning finge förvärfvas södra hälften, omkring 1,250 kvadratmeter,
af denna tomt för ett pris af 30 kronor kvadratmetern, eller omkring
37,500 kronor, vunnes därigenom att postkontoret under en, såvidt
nu kan bedömas, lång framtid kunde beredas fullt tillräckliga och lämpliga
lokaler för all den rörelse, som kan komma att af postkontoret omhänderhafvas.

249

Priset å tomten synes generalpoststyrelsen synnerligen moderat och
bär satts till förenämnda belopp därför, att tomtägaren sätter värde på
att ib. ett prydligt posthus å denna framskjutna plats. Det torde knappast
lida något tvifvel, att denna tomt, om postverket nu icke förvärfvar

lina, k<att sti^a> i pris, och generalpoststyrelsen har därför
ansett sig icke böra försumma det nu erbjudna tillfället till tomtens förvärfvande
åt postverket.

Beträffande tomtens utnyttjande har det enligt generalpoststyrelsens
åsikt befunnits lämpligt, att hela fasaden åt såväl Järnvägsgatan som
Ostra Vallgatan bebygges. Utom de i bottenvåningen för postkontoret
åt sedda lokaler kunde då i samma våning anordnas tre smärre butikseller
kontorslägenheter till uthyrning. Huset bör uppföras i tre våningar,
åt hvilka de två öfre inredas till kontors- eller bostadslägenheter och uthyras.
Pa detta sätt kan postverket påräkna att få en om ock mindre
afkastning på det i byggnadsföretaget nedlagda kapital.

Generalpoststyrelsen har anmodat arkitektfirman Ewe & Mehn i
Malmö att med ledning åt detta program och de upplysningar, som meddelats
af postinspektören, upprätta eskissritningar och kostnadsberäkningar
för det ifrågavarande posthuset. De på grund häraf inkomna ritningarna
äro visserligen mycket tilltalande, i det ‘ att huset enligt desamma skulle
få ett särdeles monumentalt och imponerande utseende. Men då kostnaden
för byggnadens uppförande efter dessa ritningar beräknats till ett
sa högt belopp som omkring 365,000 kronor, har generalpoststyrelsen ansett
sig icke kunna ifrågasätta dessa ritningars godkännande, utan har
styrelsen för afsikt att, därest förslaget om inköp af tomten vinner Kungl.
Maj:ts och riksdagens godkännande, föranstalta om utarbetande af nya
ritningar, afseende betydligt enklare utstyrsel och inredning af byggnaden,
sa att kostnaden för densammas uppförande måtte om möjligt kunna hållas
inom ett belopp af 200,000 kronor.

Då det kunde ifrågasättas, att telegraf- eller telefonstation möjligen
borde inrymmas inom det tilltänkta huset, har generalpoststyrelsen under
hand gjort förfrågan härom hos telegrafstyrelsen, som likväl meddelat,
att, enär hyreskontraktet rörande nuvarande telegraflokalen löpte från den
1 april 1907 under tio år, någon flyttning af telegrafstationen, hvilket
på grund af tekniska anordningar alltid medförde högst afsevärda kostnader,
icke gärna dessförinnan kunde äga ruin, samt att det nu icke vore möjligt
att bedöma, huruvida det skulle för telegrafverket vara fördelaktigt att
efter deri 1 april 191/ underkasta sig nämnda kostnad för stationens
flyttande till postverkets hus. Detta blefve nämligen beroende på, huruvida
den nuvarande lokalen då befunnes otillräcklig och i så fall om icke

2442,07 Postverkets lönereglering skommis tion. 32

250

erforderlig utvidgning på platsen kunde liga ruin under villkor, som vore
fördelaktigare än flyttningen.

Under åberopande af hvad nu blifvit anfördt och med öfverlämnande
af plankarta öfver den till inköp föi’eslagna tomten, hemställer
generalpoststyrelsen om bemyndigande att med grosshandlaren J. Kock
träffa aftal om inköp af omkring 1,250 kvadratmeter af tomten nr 47
litt. C inom kvarteret Österbro i Trelleborg till ett pris af trettio kronor
per kvadratmeter för att användas till uppförande af ett posthus samt att
låta upprätta och Kungl, Majits pröfning underställa ritningar och kostnadsförslag
för posthuset i fråga.

I den till 1906 års riksdag aflåtna nådiga proposition angående
statsverkets utgifter under sjätte hufvudtiteln hemställde Kungl. Maj:t,
att för inköp af en tomt i Storvik och uppförande ä densamma af en.posthusbyggnad
måtte anvisas ett anslagsbelopp af 70,000 kronor. Riksdagen
biföll denna hemställan under uttalande likväl, att vid byggnadens inredning
syntes höra tillses, att i händelse af framtida behof lämplig lokal
skulle finnas där tillgänglig för anordnande af telefonstation, hvilket ansågs
icke behöfva föranleda någon ökning i byggnadskostnaden.

Sedan program för byggnaden upprättats,, uppdrog generalpoststyrelsen
åt arkitektfirman Fritz Ulrich & E. Hallquisth, Stockholm, att
uppgöra planeskisser och kostnadsberäkning för byggnaden. Denna kostnadsberäkning
slutade på en summa af . . . . . . . • • kr. 58,910: —
Därtill kommer kostnaden för eu inköpt tomt om trettiotre
ar två kvadratmeter...... » 3,000

och för värmeledning.................» 6,500

äfvensom för oförutsedda utgifter...........» U090

hvarigenom erhölles en slutsumma af kr. 69,500

Emellertid har öfverintendentsämbetet, som genom nådig remiss
anbefallts att i ärendet afgifva utlåtande, ansett, dels att en ifrågasatt
uthusbyggnad, som af arkitektfirman beräknats kosta 1,750 kronor, borde
uppföras af sten, med badrum och tvättstuga samt två flyglar af trä och
ornerad brandgafvel, dels att bottenvåningens höjd borde ökas, vinden
inredas samt af arkitekturen betingad högre takresning anbringas;,,och
har ämbetet tillika utalat den åsikt, att det begärda anslagsbeloppet,

70,000 kronor, numera, med hänsyn till de betydligt stegrade arbetslönerna
och prisen på materialier, måste anses för lågt, samt att kostnaden för
byggnaden, utförd i enlighet med omarbetade ritningar och med iakttagande''
af erforderliga ändringar för inrymmande i en framtid af telefon -

251

station, torde komma att uppgå till omkring 82,000 kronor. Om till
denna summa lägges 4,500 kronor, hvartill den på nyss angifna sätt anordnade
uthusbyggnaden ansetts uppgå, kommer man till ett sammanlagd t
belopp af 86,500 kronor.

Generalpoststyrelsen har icke funnit något att erinra vare sig mot
de af öfverintendentsämbetet föreslagna ändringarna i afseende å planen
för byggnadernas uppförande eller mot de nya kostnadsberäkningarna.
Genom förändringarna hafva byggnaderna vunnit i soliditet och lämplighet
- för därmed afsedda ändamål.

Men enär förberörda kostnad för inköp af tomten, 3,000 kronor, ej
in edtagits i öfverintendentsä mbetets beräkning och då priserna på arbetskraft
och materialier säkerligen komma att ställa sig något högre under
år 1908, då byggnadsarbetet tidigast kan påbörjas, än under år 1907,
samt då i allmänhet vid dylika företag tillkommer en del mindre arbeten,
som icke förut kunnat beräknas, anser generalpoststyrelsen, att för posthusbyggnaden
i Storvik borde numera få disponeras ett ytterligare belopp
af 25,000 kronor, utöfver det af 1906 års riksdag för ändamålet redan
anvisade anslaget, 70,000 kronor.

På '' grund af förestående hemställer generalpoststyrelsen om anvisande
af följande anslag, nämligen:

till inköp af tomt för ett posthus i Trelleborg högst . . . kr. 40,000: —
och för posthus byggnaden i Storvik ytterligare......» 25,000: —

hvarigenom anslaget under denna titel komme att utgöra. . kr. 65,000: —

252

Sammanställning af de olika anslagssummorna å 1908 års och

1909 års utgiftstater.

Under anslå,gstitlarna afätning ar och nybyggnader finnas i utgiftsstaterna
för år 1909 inbegripna en del utgifter, som i 1908 års stater
ingå under andra, titlar. Till detta förhållande bör tagas hänsyn tid de
olika anslagstitlarnas jämförande med hvarandra, enär eljest jämförelsen
blifver missvisande. Med iakttagande häraf har kommissionen upprättat
följande tablå:

1---------------------------------------_ ''	År 1908.	År 1908.	År 1909.	Ökning.	Minskning.!
	Kronor.	Kronor.	Kronor.	Kronor. 1	Kronor. !
* Hit öfverföras från omkostnadsstaten: uppbörds- och frimärksprovision .... \| traktamenten för postbetjänte...... 1 samt från anslaget till oförutsedda utgifter	332.000 265.000 17,000	10,110,850	11,666,100	1,555,250
Öfvergångsstat.............	—	12,600	70,000	57,400
Pensioner................	—	159,980	182,555	22,575	—
Omkostnader.............. härifrån afgå ofvanstående: uppbörds- och frimärksprovision . 332,000 traktamenten för postbetjänte . . 265,000 i I 1909 års stat svara titlarna Postföring......... 5,835,000 Omkostnader........ 2,487,000	8,343,000 597,000	7,746,000	8,322,000	576,000
mot den på angifvet sätt reducerade anslags-titeln för 1908.
Transport	—	18,029,430	20,240,655	2,211,225	''

	År 1908.	År 1908.	År 1909.	Ökning.	Minskning.:
	Kronor.	Kronor.	Kronor.	Kronor.	Kronor.
Transport	_	18,029,430	20,240,655	2,211,225	1 — i
Oförutsedda utgifter.......... härifrån afgå ofvanståonde..... 17,000	195,000
hvarjämte ett belopp af...... 145,000	162,000	33,000	15,000		18.000 1 \|
kan anses motsvara den i 1909 års stat in-förda nya utgiftstiteln nybyggnader.
Nybyggnader..............	—	145,000	65,000	— ■	80,000 1
Afkortningar och restitution er m. in. . .	216,570
härifrån afgå tullafgifter.........	200,000	16,570	19,345	2,775
enär dessa afgifter icke äro upptagna i 1909 års stater, hvaremellertid för slutsummornas skull desamma likväl böra här uppföras		200,000			'' -r 200,000
Summa		18.424.000	20,340.000	2,214,000	208.000 [
		Alltså ökning kronor 1,016,000

254

Omorganisationens och löneregleringens ekonomiska

innebörd.

Det nu framlagda förslaget till utgiftsstat för postverket
under år 1909 upptager såsom aflöningar till

generalpoststyrelsens personal............kr. 409,800.

I staterna för år 1908 äro motsvarande
aflöningar uppförda med . . kr. 332,900:

hvartill kommer från det under
distrikts- och lokalförvaltningarna uppförda
anslag till ålderstillägg • • • • » 21,900: — » 354,800:

Ökningen utgör alltså kr. 55,000:

Detta belopp bör emellertid minskas med beloppen
af de utöfver staten utgående dyrtidstilläggen och extra

lönetilläggen, tillhopa...............

hvadan den verkliga ökningen belöper sig till . .

11,200: —
43,800: —

stemän
med .

Staterna

löner och tjänstgöringspenningar . .
aflöningar till extra biträden . . . .
ålderstillägg .... kr. 802,000:

hvarifrån afgå
ålderstillägg till generalpoststyrelsens personal

.... *___21,900:

Arfvoden åt extra postbetjänte
och hushyresbidrag för eu del betjänte
samt arfvoden åt ordinarie postbetjänte
för tjänstgöring såsom förmän
m. in............

Transport

samma personal:
kr. 5,231,950: —
» 810,000: —

» 780,100: —

> 700,000: —

» 150,000: —

kr. 7,672,050: — kr. 9,524,300:

I förslaget äro aflöningarna för år 1909 till tjänvid
distrikts- och lokalförvaltningarna uppförda

kr.

9,524,300:

för 1908

upptaga

för

kr. 9,524,300: —

Transport kr.

hvarjemte från andra utgiftstitlar
böra hit öfverföras följande belopp,
enär motsvarande anslag i 1909
års stater upptagits under anslaget

till aflöningar, nämligen:

af anslaget till uppbörds- och
frimärksprovision ......... »

af anslaget för traktamenten åt

postbetjänte........... »

af anslaget till oförutsedda utgifter
.............. »

7,672,050:

180,000: —
265,000: —
17,000: —

ökningen utgör alltså

Af denna ökning kunna följande belopp beräknas
uppkomma af nedan angifna anledningar:

inrättandet af 100 nya postexpeditörsbefättningar
samt 20 postexpeditörers
befordran i följd af inrättandet

af 20 nya postkontor.......kr. 260,500: —

inrättandet af 100 nya postbetjäntbefattningar
......... » 116,000: —

ortstillägg till innehafvare af
omförmälda nya befattningar .... » 37,000: —

ökning af anslaget till arfvoden
åt extra tjänstemän, vikariatsersättning
in. in............ » 178,000: —

De ökade utgifter, som blifva eu följd af aflöningsförhöjningar
vid distriktsförvaltningarna och postkontoren
äfvensom af dessas omorganisation, belöpa sig sålunda till
Lägges härtill den för generalpoststyrelsen belöpande
ökade kostnaden..............

och från summan..............

dragés postverkets andel af sportler......

utvisar återstoden..............

den ökade kostnad, omorganisationen och löneregleringen
föra för år 1909.

kr. 8,134,050: —
kr. 1,390,250: —

kr. 591,500: —

kr. 798,75.0: —

» 43,800: —

kr. 842,550: —

> 10,000: —

kr. 832,550: —

komma att med -

Inkomstberäkning för år 1909.

256

Generalpoststyrelsen får till en början framhålla, att sedan många
år tillbaka postverkets verkliga inkomster efter upprättade bokslut alltid
öfverstigit de för de särskilda åren beräknade inkomsterna med betydliga
belopp. Den hufvudsakliga orsaken därtill ligger gifvetvis i den svårighet,
som möter att mera än ett års tid i förväg beräkna inkomster, som
kunna växla allt efter de ekonomiska konjunkturerna i landet, och man
har därför ansett försiktigheten bjuda att icke kalkylera inkomsterna högre
än hvartill de, äfven under ogynnsamma förhållanden, kunna anses komma
att uppgå. Men en icke oväsentlig orsak till de hittills framlagda, alltför
låga beräkningarna är att söka däri, att postverkets inkomster af vissa
delar af den utrikes rörelsen hittills icke tillgodoräknats inkomsterna.

I postverkets utgiftsstater har sedan många år upptagits ett anslag
till »godtgörelse till främmande postverk». Detta anslag upptogs förut
förslagsvis till 50,000 kronor men nedsattes i 1898 års utgiftsstater till

10,000 kronor, hufvudsakligen med hänsyn till deri beräknade stora besparingen
i transitkostnader gentemot Danmark i följd af igångsättandet
af regelbunden postångfartygsförbindelse mellan Trelleborg och Sassnitz.
Anslaget kvarstår sedan dess med oförändradt belopp i postverkets utgiftsstater.

Det har emellertid befunnits, att på den nu afsedda utrikes rörelsen
postverket, i stället för utgift, haft nettoinkomst, som för nedannämnda
år utgjort i runda tal:

ar 1897
» 1898
» 1899
>:■ 1900
» 1901
» 1902
» 1903
» 1904
» 1905
» 1906

kr. 34,900: —
» 73,600: —
» 154,800: —
» 185,800: —
» 171,200: —
» 202,900: —
» 245,000: —
» 291,700: —
» 311,900: —
» 381.800: —

Dessa inkomstbelopp som utgöras af svenska postverket tillkommande
andelar af befordring»- m. fl. afgifter för värdebref, paket, postanvisningar
och postförskottsanvisningar från utlandet, böra gifvetvis inberäkna»
i postverkets inkomster och i hufvudboken upptagas såsom »portoandelar
för utrikes försändelser m. in.».

Den för år 1906 angifna inkomstsumman, 381,800 kronor, utgör
visserligen nettoinkomst. Men då, på sätt förut angifvits, transitersättningarna
till utländska postverk skulle föras såsom utgift, bör bruttoinkomsten,
som för år 1906 utgjorde kronor 452,406:28, medräknas bland postverkets
inkomster. Därvid böra dock frånräkna» de af svenska postverket
till tullverket utbetalade tullafgifter a vissa från utlandet hitkomna paket,
som pa grund af bankosedel utlämnats till adressaterna utan erläggande
af tullafgifter, men för hvilka dessa afgifter sedermera godtgjorts svenska
postverket i paketafräkningarna med utlandet och därför böra ingå i tullmedlen.

A andra sidan bör i utgiftsstaten anslagstiteln »godtgörelse till
främmande postverk» bibehållas, men däri inberäknas endast nettoafgifterna
för transitkostnaderna. Efter denna grund hafva också ifrågavarande
inkomster och utgifter för år 1906 upptagits i postverkets hufvudbok för
samma år. Genom en sådan bokföring måste utgiftstiteln »godtgörelse
till främmande postverk» betydligt ökas.

Härigenom vinnes, att de beräknade inkomsterna komma att närmare
än förut varit fallet motsvara de blifvande verkliga inkomsterna.

Till postverkets beräknade inkomster hafva under de senare åren
hänförts vid postanstalterna influtna, af allmänheten erlagda eller genom
afräkningarna med utlandet svenska postverket godtgjorda, tullmedel, som,
åt postverket förut betalade till tullverket, i postverkets räkenskaper afföda
under titeln »afkortningar och restitutioner». Då dessa tullmedel
icke bereda postverket någon som helst inkomst, utan postverket i detta
fall endast såsom kommissionär betjänar tullverket med uppbärandet af
tullafgifter för från utrikes ort inkommande postpaket, i syfte att bereda
allmänheten möjlighet att med minsta omgång utbekomma dylika paket,
och da dessa tullmedel sålunda åro närmast jämförliga med postan visningsoch
prenumerationsmedel samt inkasseringar, böra tullmedlen icke vidare
upptagas i postverkets inkomstberäkning, likasom icke heller, såsom förut
påpekats, inberäknas i utgifterna under titeln »afkortningar och restitutioner».

2442

Vo7. Postverkets löneregleringskommusion.

Postverkets inkomster vid postanstalterna i riket hafva för de tre
första kvartalen 1907 utgjort i rundt tal ...... kr. 13,847,200: —

Motsvarande inkomster för de tre första kvartalen
1906 uppgingo till 12,889,200 kronor, ökningen af
inkomsterna på dessa tidsperioder utgör således 958,000
kronor eller 7"43 procent.

Enahanda inkomststegring torde kunna påräknas
äfven för fjärde kvartalet 1907 i förhållande till inkomsterna
för samma kvartal 1906, för hvilket uppbörden
utgjorde 4,880,200 kronor. Detta belopp ökadt

med 7*43 procent, eller till ........ 5,242,800:

skulle alltså, om icke särskilda, här nedan angifna orsaker
till en något lägre beräkning förelåge, kunna anses
komma att utgöra postanstalternas inkomster för fjärde
kvartalet 1907.

Till dessa inkomster böra läggas
dels direkt till hufvudpostkassan ingående hyresafgifter
för uthyrda lägenheter i postverkets fastigheter
i Stockholm...................» 26,100: —

dels portoandelar för utrikes försändelser, m. in.,
beräknade till . . . . . .; • .... kr. 480,000: —
med afdrag af tullafgifter, på grund af

hvad ofvan nämnts.........» 80,000: —

eller......................>

dels ock postverkets öfriga inkomster, som för år

1907 antagas komma att utgöra.......... . j

Därigenom erhålles en slutsumma af kr. 19,565,600: —
Från denna summa bör dock dragas den minskning
i inkomster, som beräknas uppkomma i följd däraf,
att från den 1 oktober 1907

dels, på grund af nådiga kungörelsen den 3 maj
1907, lägsta viktsatsen för inrikes bref förhöjts från 15
till 20 gram, hvilket ansetts sänka postverkets inkomster
för fjärde kvartalet 1907 med omkring . kr. 56,200:-—
dels i den internationella posttrafiken
viktenheten höjts från 15 till 20

gram, hvarjämte portot för bref af mera_________ ___

400,000: —
49,500: —

Tapt kr. 56,200: —

kr. 19,565,600: —

259

Trpt 56,200: — kr. 19,565,600: -—
9n 20 grams vikt till andra länder ån
Danmark och Norge sänkts till 10 öre
för hvarje öfverskjutande vikt af 20 gram
eller del dåra!, hvilket allt beräknats föranleda
en inkomstminskning för samma
kvartal af .......‘......kr._ 26,700: —

Om samman af dessa belopp........kr. 82,900: —

fråriräknas, återstår ett belopp af.......... kr. 19,482,700:

hvartill postverkets samtliga inkomster för år 1907 kunna beräknas uppgå.

Samtliga inkomsterna för år 1906 utgjorde i rundt tal 18,442,500
kronor. Ökningen för åren 1906—1907 blifver sålunda 1,040,200 kronor
eller 5''6 procent.

Den faktiska inkomstökningen har åren 1903—1904 utgjort 4-2
procent, åren 1904—1905 4''o procent och åren 1905—1906 6''i procent.
Sammanlagda procenttalen af inkomstökningen för åren 1904—1907 uppgå
således till 20''s procent, hvilket per år utgör 5*2 procent.

Då det emellertid gifvetvis icke kan påräknas, att postverkets inkomster
år efter år skola ökas med samma procenttal, oafsedt till hvilket
belopp inkomsterna uppgå under det år, som ligger till grund för beräkningen
af procentökningen, och då en höjning eller sänkning af rörelsen
med endast 1 procent på ett belopp af 20,000,000 kronor åstadkommer eu
skillnad af 200,000 kronor, anser generalpoststyrelsen försiktigheten bjuda
att nu icke beräkna ökningen för hvardera af åren 1908 och 1909 högre
än till 4*5 procent.

Inkomsterna för år 1908 skulle med denna procentökning komma
att utgöra 20,359,400 kronor. Från detta belopp bör emellertid afräknas
den minskning i inkomster, som i följd af ofvanberörda höjning af lägsta
viktsatsen för bref samt sänkning af öfverportot för tyngre brefförsändelser
i den internationella trafiken beräknats uppstå för de tre första kvartalen
1908, eller 249,100 kronor. (Minskningen för fjärde kvartalet är redan
intagen i kalkylen för inkomsterna år 1907.) Postverkets inkomster kunna
på grund häraf beräknas:

för år 1908 till.......kr. 20,110,300: —

och » » 1909 ».......» 21,015,300: -—

eller i rundt tal 21,000,000 kronor.

260

Kommissionen anser, att den till postverket för ar 1909 inflytande
andel af sportler, hvilken andel, enligt i betänkandet förut gjord utredning,
kan förväntas skola uppgå till omkring 10,000 kronor, icke bör inverka
på generalpoststyrelsens förestående inkomstberäkning.

Om från de sålunda beräknade inkomsterna för år

P9Q9......................kr. 21,000,000:

dragas de här ofvan beräknade utgifterna för samma, år » 20,340,000:

skulle återstoden..............kr. 660,000:

utvisa det öfverskott, postverket komme att lämna för sagda år.

Fond till postliusbyggnader.

Beträffande dispositionen af det ytterligare öfverskott, som möjligen
kan uppstå å poströrelsen för år 1909,“ anför generalpoststyrelsen följande.

Enligt nådigt bref till generalpoststyrelsen den 29 maj 1896, angående
postverkets stater för år 1897 m. m., har Kungl. Maj:t, i öfverensstämmelse
med riksdagens beslut, medgifvit, att till en fond för anskaffande
af tomt till nytt posthus i Stockholm finge afsättas ej mindre den
behållning, som för åren 1895 och 1896 kunde å postverkets rörelse uppstå
utöfver de redan för stat sregleringarna beräknade öfverskotten för
samma år, än äfven hälften af blifvande öfverskottsmedel för år 1897,
dock att till fonden icke finge afsättas större del af öfverskottet för sistnämnda
år än det belopp, hvarmed detsamma öfverstege 220,000 kronor.

Vidare har Kungl. Maj:t, jämlikt nådigt bref den 19 juni 1896,
funnit godt förordna, att den ifrågavarande fonden skulle ställas under
statskontorets vård och förvaltning för att genom insättning i bankinrättning
med af Kungl. Maj:t fastställd bolagsordning eller på annat lämpligt
sätt fruktbargöras.

Sedermera har Kungl. Maj:t medgifvit

dels genom nådigt bref den 19 mars 1897 att till förvärfvande af
tomt för nya posthuset i Stockholm finge af öfverskottsmedlen för år 1898
användas högst 200,000 kronor;

dels, enligt nådigt bref den 20 maj 1898, att den a fonden uppstående
behållning, ökad med det till fondens förstärkning under viss förutsättning
af postverkets öfverskottsmedel för år 1898 beräknade belopp,

200,000 kronor, finge, sedan alla med tomtköpet förenade kostnader gnidits,
disponeras på sådant sätt, att 150,000 kronor afsattes för att, i den
man Kungl. Maj:t funne sådant erforderligt, användas till betäckande af

« 261

tilläfventyrs uppstående ökad kostnad, utöfver hvad förut beräknats, för
uppförande af det nya posthuset i Stockholm samt att hvad därefter återstode
användes till inköp för postverkets räkning af en tomt i Malmö och
påbörjandet därstädes af posthusbyggnad;

dels, enligt nådigt bref den 26 maj 1899, att till fonden Unge afsätta*
ej mindre den behållning, som för år 1899 kunde å postverkets
rörelse uppstå utöfver det redan för statsregleringen beräknade öfverskottet
för samma år, än äfven den del intill 200,000 kronor, som kunde komma
att öfverstiga 495,000 kronor; och att den sålunda förstärkta fonden under
benämning »fond till posthusbyggnader» finge, i den mån Kungl. Maj:t
funne sådant erforderligt, användas dels till fortsättande af uppförandet
åt ett posthus i Malmö, dels ock till betäckande af de kostnader, som, utöfver
förut beräknade, kunde uppstå för uppförande af posthus i Stockholm
och Helsingborg.

A den sålunda bildade »fond till posthusbyggnader» har sedan år
1896 insatts ett sammanlagdt belopp af kr. 2,200,235:97 och uttagits
tillhopa kr. 2,111,122:34. Den återstående kapitalbehållnin gen utgör
således kr. 89,113: 63. Genom de under årens lopp fonden tillgodokomna
räntor hafva fondens tillgångar emellertid ökats så, att de vid 1906
års utgång uppgingo till kr. 304,836: 64. Från fonden skall dock
under den närmaste tiden uttagas ett belopp af kr. 212,031: 75, hvilket
af postmedel förskotterats till bestridande af kostnaderna för uppförandet
af posthuset i Malmö, men skall af fonden ersättas. Efter uttagning af
såväl sistnämnda belopp som ock de ytterligare medel, som kunna erfordras
i och för byggnaden i Malmö, kommer den återstående behållningen å
fonden att, med inberäkning af räntor för år 1907, utgöra omkring

100,000 kronor. Dessa öfverskottsmedel få icke utan särskildt nådigt tillstånd
disponeras för annat ändamål än berörda posthusbyggen i Stockholm,
Malmö och Helsingborg, och fonden kommer således‘att fortfarande
finnas kvar tills annorlunda beslutats.

Vid sådant förhållande synes det, som om i fondens tillvaro läge
ett uppslag äfven till densammas förökning, för hvilken därjämte viktiga
skäl föreligga.

Under förutsättning att poströrelsen fortsätter att utveckla sig på
samma sätt som under de senaste decennierna ägt ruin, blifver det för
postverket oundgängligen nödvändigt att i vida större mån än hittills varit
fallet skaffa sig egna hus med mera tillfredsställande expeditionslokaler,
än som i allmänhet kunna förhyras.

För belysande af poströrelsens utveckling torde det vara nog att
hänvisa till följande summor för postverkets inkomster och utgifter i
runda tal:

	Inkomster	Utgifter
. ■	Kronor.	Ivronor.
År 1876 ......	4,412,200: —	4,874,400: —
. 1886 ......	6,106,500: —	5,897,000: —
> 1896 ......	9,035,400: —	8,016,800: —
» 1906 ......	18,442,500: —	16,135,200: -

Den ökade rörelsen krafvel- med nödvändighet ökade lokaler; särskilt
paket- och tidningsrörelsens ordentliga handhafvande betingar stora
utrymmen. Till och med de lokaler, som genom riksbankens försorg beredts
postverket i åtskilliga residensstäder, komma att efter, en del ais
förlopp befinnas otillräckliga. Det torde då i många fall icke återstå
annan utväg, än att postverket skaffar sig egna hus å de för poströrelsen
mest betydande orterna, såväl i städer som på landsbygden. Visserligen
äger postverket redan 10 posthus i städer och 9 sadana på landet, men
generalpoststyrelsen måste vara beredd på nödvändigheten att öka dessas
antal förutom att låta- om- och tillbygga vissa af dessa fastigheter.

Om eu sådan plan skall kunna genomföras, är det nödigt att äga
kapital till sådan storlek, att icke postverket vid en möjligen inträffande,
tillfällig tillbakagång i poströrelsen saknar utväg för dess fullföljande.
Med hänsyn till de höga belopp, hvartill postverkets utgifter numera uppgå,
— utgifter, som äfven under vanskliga förhållanden måste bestridas
kan en om ock snart nog öfvergående ekonomisk kris i landet medföra,
att inkomsterna icke räcka till för de fastslagna utgifterna. Att under
dylika omständigheter inkomma till riksdagen med begäran om extra anslag
för nya eller fortsättandet åt redan påbörjade byggnadsföretag, torde
icke befinnas lämpligt.

Men det finnes eu annan utväg, som skulle kunna, om också icke
omedelbart, dock så småningom leda till det föreliggande önskemålet.
Om nämligen generalpoststyrelsen erhölle bemyndigande att åt blifvande
öfverskottsmedlen, utöfver hvad för statsreglering^ tages i anspråk, använda,
en del till ökande af förenämnda »fond till posth^byggnader»,
skulle sannolikt denna fonds tillgångar inom jämförelsevis få år växa så,
att de nu afsedda förmånerna kunde postverket beredas.

263

Generalpoststyrelsen anser i sådant hänseende, att halfva öfverskottsbeloppet
utöfver hvad som för statsverkets inkomstberäkning tagits i anspråk
borde få till fonden disponeras.

Gifvet är, att de medel, som på dylikt sätt hopbringas, icke skulle
fa anlitas utan Kung!. Ma/j ds och riksdagens medgifvanden.

Om posthus komme att byggas i centralare delar af större städer,
blefve det, på grund af gällande byggnadsordningar, måhända nödvändigt,
att husen pa ett eller annat ställe uppfördes till flera våningars höjd än
som för postverkets direkta behof eljest vore erforderligt. De öfre vaningama
i sadana hus skulle i sa fall lämpligen kunna inredas till mindre
bostadslägenheter att uthyras i främsta hand till tjänstemän och betjänt,
vid postverket mot på orten gällande hyresbelopp eller enligt de grundere
som Kung!. Majd tilläfventyrs kunde finna skäligt att bestämma.

Generalpoststyrelsen hemställer sålunda, att Kung!. Majd måtte till
i iksdagen göra framställning därom, att af de belopp, som kunna komma
att af postverkets blifvande öfverskottsmedel för åren 1908—1912 öfverskjuta
enligt fastställda stater för dessa år beräknade öfverskott, hälften
må af generalpoststyrelsen afsättas till »fonden till posthusbyggnader», att
af statskontoret förvaltas i enlighet med bestämmelsen i nådiga brefvet
den 19 juni 1896.

264

Reservationer.

Vid kommissionens förslag angående generalpoststyrelsen:

af herr Ordföranden som anfört:

Vid behandlingen af frågan om generalpoststyrelsens omorganisation
har med styrka framhållits nödvändigheten af att styrelsens chef och ledamöter
befrias från en mängd tyngande detaljarbete och därigenom sättas
i tillfälle att vid sidan af de löpande göromålen ägna sin uppmärksamhet
åt de störa allmänna frågor, som äro för verkets utveckling afgörande,
samt att, medelst inspektionsresor til! olika delar af landet, utföra sin
andel i det kontrollarbete, som för en institution af postverkets natur är
af så oerhördt stor betydelse.

Kommissionen har ansett ofvan angifva mål kunna vinnas dels därigenom,
att till distriktsförvaltningarna utflyttas ärenden af mindre, vikt,
dels genom decentralisation af arbetet inom generalpoststyrelsen, och torde
väl äfven den organisation, som på dessa grunder utarbetats och som nu
föreslås till antagande, få anses gå i den rätta riktningen. Visserligen
kan ifrågasättas, om det icke varit försiktigare att till en början stanna
vid fyra byråer och låta en ytterligare minskning i antalet blifva beroende
afl de erfarenheter, som under de närmaste åren kunna vinnas, men med
hänsyn till de fördelar, den föreslagna organisationen å endast tre byråer
erbjuder, särskildt hvad beträffar de olika frågornas systematiska ordnande,
har jag icke ansett mig böra uttala någon afvikande mening i
detta hänseende.

Emellertid är det, påtagligt, att i samma mån byråernas antal minskas,
ökas den arbetsbörda, hvar och en af dem får sig pålagd. Då nu
antalet reducerats till det minsta möjliga, är det åt så mycket större vikt,
att decentralisation stanken konsekvent genomföres. Så har äfven skett vid
andra och tredje byråerna. Hvad åter angår första byrån, har kommissionen
stannat, om icke redan på halfva vägen, så likväl ett stycke fram -

265

för målet. I strid med den ledande principen, att intet ärende skall handlilggas
i högre instans än ärendets beskaffenhet klöfver, bär man afsett,
att byråchefen skulle sjal! närmast ägna sig åt handläggningen af de
ärenden, som kunna hänföras under rubriken personalfrågor och hvilkas
, d,, n ett®r utbrytningen icke torde komma att understiga ett och
ett hälft tusental för år. Helt visst skulle detta hafva till följd, att chefen
or forsta byrån blefve lika säkert fjättrad vid skrifbordet, som någon byråchef
vid generalpoststyrelsen tillförene varit,

Enligt min åsikt bör arbetet vid personalkontoret ordnas efter samma
således1”'' 8001 tl ämPats vitl generalpoststyrelsen i öfrig!, och anser jag

att deri å första hyran upptagna sekreteraren hör utbytas mot en
kontorschef.

Vid kommissionens förslag i allmänhet:

af herr Starbäek, som anfört:

, 19x?7 frs nksdags skrifvelse till Konungen angående godkännande

af telegrafverkets utgiftsstater för år 1908 m. m. yttrar riksdagen med
afseende pa de föreslagna orgarnsationsändringarna följande: »Detta omorganisationsförslag
företer i många hänseenden nya uppslag, hvilka synas
vara väl värda att praktiskt pröfvas inom någon del af deri" svenska statsförvaltningen^
och riksdagen håller det icke för otroligt, att telegrafverket
som är ett jämförelsevis mindre verk och med tekniskt-industriell läggmng,
skall väl lämpa sig för en sådan pröfning.» Riksdagen ansåg sfer
alltså icke böra motsätta sig organisationsförslagets genomförande på
försök. 1

Ehuru jag personligen fortfarande är fast öfvertygad om den fruktbärande
innebörden af det af telegrafkommittén framställda organisationstorslaget,
kan det under sådana förhållanden ej komma i fråga att söka
tillämpa detta på postverket. Men å andra sidan synes det mte iW
lämpligt att, såsom af kommissionen föreslagits, uppdela ärendena"'' inom
de tre byråerna x olika grupper, till arten ofta föga skarpt särskilda
men sorterande under olika tjänstemän och sedermera återigen gruppvis
förenade under ett slags underordnade chefer, som här kallats kontorschefer.
1 stället, för den arbetsmetodens förenkling, som man särskildt
genom föredragnmgssättets omläggning sökt vinna, är det att befara att
nära nog eu motsatt utveckling lätteligen kan inträda, och en, om jaosa
far uttrycka mig, fördjupad byråkratisering utbilda sig; och detta

-442 o?. Postverkets lönereghringskommission.

därför att genom nyss antydda förhållande liera skarpt markerade instanser

skapas. .

Den på detta sätt åstadkomna gruppindelningen blir en slags tackanordning,
där lätt nog sidoväggarna bli så solida och täta, att all kommunikation
mellan underordnade tjänstemän inom olika grupper blir
otänkbar och förbindelsen hålles öppen endast nedifrån uppåt slutande hos
byråcheferna. En sådan utveckling, som här synes mig hota, kan enligt
min mening undvikas äfven med bibehållande af olika graders tjänstemän,
om ej eu så starkt reglementera nde omsorg å priori nedlägges på de olika

ärendenas särskiljande. ....

1 detta sammanhang vill jag framhålla, att den farhåga, jag i mitt
ofvan förda resonemang velat låta komma till synes med afseende på
styrelsen, ej låtit sig fullt afvisa beträffande den föreslagna distriktsorganisationen
med distriktschef, öfverkontrollörer och kontrollörer och de
mellan de chefen underordnade tjänstemännen bestämdt fördelade göromålen.
Dessutom har jag beträffande distrikten, med uppmärksamheten
särskild! fäst på arten af de göromål, som skulle öfverfiyttas till dessa
från styrelsen, ej känt mig öfvertygad om nödvändigheten af att den utvidgade
inspektionen omgestaltas med en så vidlyftig och med hänsyn
till de högre befattningarna så personalstark apparat.

1 likhet med telegrafkommitterade, hvilkas förslag i detta fall biet
riksdagens beslut, och på de af dessa framställda grunder (pp. 13 ff. i
telegrafkommitténs betänkande) anser jag en särskild registrator öfverflödig.
Arbetet med inkommande ärendens registrering och diarieföring bör kunna
hufvudsakligen utföras af kvinnliga biträden.

Slutligen vill jag framhålla, att då i det föreliggande förslaget benämningen
tjänstemän införts för verkets alla befattningshafvare, både
det varit lyckligt, om uppdelningen af dessa i högre och lägre grad, eu
uppdelning som alltid blir mer eller mindre godtycklig, ej ansetts nöd
vändig. På inkonsekvensen att under begreppet »tjänstemän af lägre grad»
bibehålla beteckningssättet »postbetjänte» har kommissionen själf i motiv till
aflöningsregiementet fäst uppmärksamheten. Då det onekligen möter svårigheter
att finna lämpliga benämningar för de olika. funktionärer, som hittills
gått under namnet »postbetjänte», och denna titelfråga ej af dem den
närmast vidkommer ännu blifvit slutgiltigt behandlad, sa har jag helt
naturligt inget yrkande att göra; men vill endast uttala, den förhoppningen,
att denna till sin principiella innebörd ej oviktiga fråga, när en gång postbetjäntkårens
förslag framburits, af general poststyrelsen upptages och
bringas till lösning.

nu. i.

Postförvaltarnes inkomster

1902, 1903 och 1906.

Anm. I vissa fall, då postkontor öppnats under loppet af ett år, hafva inkomsterna
beräknats approximativt.

268

4. i

7- 1

8. i

1.0. i

It.

12. j

13.

14- !

15.

.......''......"1

S p

o r t 1

e r.

Postkontor.

j Lön
och

1 tjänst-!
Klass, gö- ]

! rings- j
pennin-!
gar.

i Kr.

I)yr- 1
tids-tillägg
därå.

Kr.

Öfver-p re-vision
(för
1902
pro-vision).

Kr.

Fel-

rak-

tungs-

pen-

ningar.

Kr.

För

lös-

väskor.

Kr.

För
bok-förande
af post-af-gift^.
Kr.

Kör

fack-

aflägg-

ning.

Kr.

Ersätt-

ning

från

posi-

spar-

ban-

ken."

Kr.

(Kriga

extra

inkom-

ster.

Kr.

Stimma

inkom-

ster

utan

alders-

tillägg.

Kr.

Ålders-

tillägg.

Kr.

Dyr-

tids-

tillägg

därå.

Kr.

Summa |
inkom- •
ster
med
alla j
ålders- j
tillägg, i

Kr.

Alfvesla.

1906 .....

1903.....

1902 .....

''1

2.600

.■i;ooo

1,800

180

457

417

1,300

—

3,245

3,586

3,412

800

4,045
4,386
4,292 i

Alingsås.

1906 .....

1903 .....

1902 .....

3,000

3.000

2.000

200

303

337

1,188

—

3,452

3.416

3,499

800

4,252

4,216

4.379

.Arboga.

1906 .....

1903 .....

1902 .....

3,000

2,600

260

404

356

1,887

—

124

—

3,662

3,586

4,371

800

600

4,462

4.880

5,081

Arvika.

1906 .....

1903 .....

1902 .....

3,600

3.600

2.600

260

150

1,278

__.

275

213

224

—

112

121

—

4.145

3,992

4,522

800

600

4,945

4,792

5,182

Askersund.

1906 .....

1903 .....

1902 .....

2,600

2,000

200

350

323

941

125

—

13
11

—

3.163

3.164
3,286

800

3.963

3.964
4,160

Avesta.

1906 .....

1903 .....

1902 .....

2,600

1,800

180

310

270

850

270

—

3,270

3,225

3,135

800

4,070

4,025

4,015

Barka.

1906 .....

1903 .....

1902 .....

2,600

1,800

180

j®

691

125

—

2.874

2.888

2,888

800

3,674

3,688

3,718

Ilnigtsfors.

1906 .....

1903 .....

1902 .....

2,600

1,800

180

139

403

990

—

123

135

169

152

—

3,320

8.208

3.142

800

4.120

4,008

4,022

>) Tillhör 4:e klass från och med den 1 maj 1906.

1.	1 2.	3.	! 4-	6.	6.	'' 7.	8.	9.	! 10.	n.	\| i 2.	1 is.	H.	15. \|
		Lön och tjänst- gö- nngs- pennin- gar. Kr.			I !	s p	ortl	e r.	Ersält-! ning frän i post-spar-ban-ken. Kr.					Summa inkom- ster med alla ålders- tillägg. Kr.
Postkon tor.	K la 88.	Dyr-tids-; Oxlägg dura. Kr.	pro- vision (för 1902 pro- vision). Kr.	Fel-räk-nings-pe il-ningar. Kr.	Iföl- lös- väskor. Kr.	För bok-förande af post-af- giftcr. Kr.	För faok- aflägg- ning. Kr.	Ofriga extra inkom- ster. Kr.	Summa inkom-ster utan åiders-t il lägg. Kr.	Ålders- tillägg. Kr.	Dyr- tids- tillägg därå. Kr.
Boden. 1906.....	o ö	3.000		585		40	75		«		3,793	800		4,593
1908.....	3	3,000	—	613		8	69	—	41		3.73!	800	_	4.531
1902 .....	6	1,800	ISO	1,271	—	8	82	—	38	—	8,379	800	80	4,259
Bollnäs.
1906 . ....	2	3,600	—	207	—	36	183	54	62	_	4,142	800	_	4,942
1903 .....	2	3,600	—	155		12	187	BO	66	—	4,050	800	_	4.850
1902 .....	T.	2.000	20(1	1,029	—	12	198	12	62	—	3,518	800	80	4,893
Borgholm.
1906 .....	4	2,600	■ --	414		84	101	_	101	_	3,300	800	__	4,100
1903 .....	4	2,600	—	376	—	65	77		77	—	3.195	800	_	3,995 j
1902 .....	t;	1,800	180	1,041	—	56	66		60		3,203	800	80	4.083 \|
Borlänge. 1906 .....	3	3.000		721		18	186	50	129		4,104	800
1903 .....	3	3,000	—	543	— i	28	62	—	104	—	3.737	800	_	4,537 1
1902 .....	6	1,800	180	1,294	—	18	198	—	95	—	3,585	800	80	4,465 1
Boras. 1906 .....	2	3,600		950		16	714	866	82		6,228	800		7,028
1903 .....	2	3.600	—	550	—	16	667	743	20	—	5.596	800	__	6,398
1902.....	4	2,600	260	1,534	—	30	751	864	35	-	6,074	600	60	6,784 \|
Bostad.
1906 ....	4	2,600	—	307	55	26	100	_	13	_	3,100	•800		3.900
1903 .....	4	2,600	—	244	55 :		72	—	6	—	2.977	800	_	3,777
1902 .....	6	1,800	180	872		—	56	—	/	—	2,915	800	80	3,795
Charlollenherg. 1906 .....	3	3,000		223		60	76		181		3,540	800		4,340
1903 .....	3	8,000	\|	177		63	73	—	no	—	3,423	800 i	_	4,223
1902 .....	6	1,800	180	991	— 1	54	92	—	100 ;	-S	3,220	800	80	4.100
i Imhi isliiiimi. 1906 .....	''3 i	3,000		241		* 18	72	320	3		3.654	800		4,454
1903 ... . . .	3	3,000	-.	213	- j	18	60	252	2 ■	—	3.545	800	_	4,345
1902 .....	5	2,000	200	1.034	—	18	82	270	2		.3,608	800	80	4,486

1.	2. 1	3. \|	4- 1	5. j	C. i	7.	8. j	9. i	10. (	11.	1*2.	13. j	14.	i5. ;
		Lön och tjänst-i gö-rings-)ennin-gar. Kr.		Öfver-; pro-vision \| (för 1902 pro-vision).! hr. j		S p o r t 1	e r. 1	Ersätt-ning \| från i post- ! spar- ; ban- i ken. K,					Summa j inkom-ster med alla ålder8- j tillägg. ! Kr.
, Postkontor.	[dass.	Dyr-tids-tillägg i därå. ! Kr.	Fel- räk- nings- pen- ningar. Kr. \|	För j lös- \| väskor. Kr.	För bok-förande \| if post-;'' af- ! gifter. ; Kr. \|	För i fack-aflagg-i uing. \| Kr. j	Öfriga extra inkom- ster. kr.	Summa inkom- ster utan ålclcrs- tillägg. Kr.	Ålders-1 tillägg. Kr.	Dyr- tids- tillägg därå. Kr.
Ilalarn. '' 1906 .....	4	2,600		18	55	12			44		2,759	800		3,559
. 1903 .....	4	2.600	_	88	55	14		—	21	—	2,778	800	—	3,578
i 1902 .....1	6	1,800	180	729		—	—	—	17	—	2.726	800	80	3,606
Degerfors. \|1906 ......	4	2,600		232	55	72	130		22	i	3,112	800		3,912
11903 .....i	4	2,600	_	493	55	72	166	h —	29	—	3,415	800	—	4,215
i 1902 .....	6	11800	180	1.110	—	67	210	—	29	—	3,396	800	80	4,276
Djursholm.
1906 .....	‘)3 4	3,000	_	504	_	33	55	—	96	—	3.688	800	—	4.488 \|
:1903 .....	2.600		528	55	30	20	—	39	—	3,272	800	—	4,072
i 1902 ......	6	1.800	180	1.169	_	30	36	—	36	—	3.251	800	80	4.131
Utsjö.
j 1906 .....	2	3,600	_	26	_	106	216	200	72	—	4,220	800	—	5,020
i 1903 .....	2	3.600	_	_	—	68	190	—	62	—	3,920	800	—	4,720
1902 .....	4	2,600	260	1,089	—	69	183		61	—	4.262	600	60	4,922
i Elmhult. j 1906 .....	4	2,600		538		98	80		97		3,413	800		4,213
j1903 .....	4	2*600	_	473	—	98	60	—	64	—	3,295	800	—	4.095
\| 1902 .....	6	11800	180	1.118	1 —	32	137	—	64	—	3.331	800	80	4,211
i Ellgelholin. i 1906 .....	3	1 3.000		401			227	15	9		3,652	800		4.452
11903 .....	3	! 3.000 1 —	307	1 _	16	161		8	—	3.492	800	—	4.292
! 1902 .....	4	2.600	260	957	j —	16	154		11	—	3.998	600	60	4,658
Enklang. i1906 ....	2	1 3,600		93		189	159	125	56	2	4,224	800		5,024
1903 ......	2	3.000	_	6	i -	! 298	203	—	34	—	4,141	800	—	4,941
! 1902 .....	4	2,600	j 260	985		294	232	—	32	—	4.403	600	60	5,063
Eskilstuna. ! 1906 .....	2	3.600		4901 -	240	703	! 205	63	4	5.305	800		6,105
1903 .....	2	3,600	___	357	_;	263	; 663	; 171	42	—	5,096	800	—	5,890
11902 .....	4	21600	260	1.567	! —*	1 307	653	163	44	—	5.594	600	60	6.254

’) Tillhör 3:c klass från och med den 1 december 1904.

271

1.	2. j	3- I	4.	5.	6.	7. ;	8.	9.	JO.	11.	12.	13.	14. \|	15. \|
	;	Lön och tjänst- gö- rings- 3emiin- gar. Kr.				s p	0 V 1 1	e r.	Ersätt- ning från post- spar- ban- ken. Kr.			1		Summa j inkom - i ster ! med ! alla ålders- i tillägg. \| Kr. \|
Postkontor.	Klass.	Dyr- tids- tillägg därå. Kr.	pro- vision (för 1902 pro- vision). Kr.	Fel-räk-nings-pen-n ingår. Kr.	För ! lös-väskor. Er. \|	För bok-förande af post-nf- gifter. Kr.	För fack- aflägg- ning. Kr.	Öfrig:! extra inkom- ster. Kr.	Summa inkom- ster utan ålders- tillägg. Kr.	Aid ers-1 tillägg. Kr.	Dyr- tida- tiUägg därå. Kr.
Eslöf. 1906 .....	2	3,600		172		28 i	238	:	15		4,053	800		4,858
1903 .....	2	3,600	—	114	—	20	218	—	9	—	3.961	800	—	4.761
1902 .....	4	2,600	260	1.117	—	12	198	—	8	—	4.195	600	60	4,855
Falkenberg.
1906 .....	3	3,000	—	565	—	18	200	28	29	—	3,840	800	_	4.640
1903 .....	3	3.000	—	549	—	18	126	—	27	—	3,720	800	—	4.520
1902 .....	4	2,600	260	1.081	—	18	148	—	20	—	4.127	600	60	4,787
Falköping.
1906 .....	2	3.600	—	93	—	18	231	—	123	—	4.065	800	--	4.865
1903 .....	2	3,600	—	15	—	18	219	'' -	97	—	3.949	800	—	4,749
! 1902 .....	4	2,600	260	989	__	18	262		124	—	4,253	600	60	4.918
Falun. 1906 .....	1	4,700		344		48	1,786	56	224		7.158	800		7.958 j
1903 .....	1	4,700	__	51	—	58	1,485	63	117	—	6,474	800		7.274 !
1902 .....	2	3,600	—	1.783		57	1,494	63	84	—	7.081	400		7.481 i
Fillpsta il.
1906 .....	2	3,600	—	106		18	192	60	157	3	4.136	800	—	4,936
i 1903 .....	2	3.600	—	55	—	15	147	54	145	—	4,016	800	—	4,816 i
1902 .....	4	2,600	260	1.160	—	5	128	60	169	—	4.382	600	60	5,042
Flnspong.
!1906 .....	3	3,000	—	544		144	342	10	146	—	4.186	800	—	4,986
1903 .....	3	3.000	—	243	—	166	329		138	—	8.876	800	—	4,076 1
11902 .....	6	1,800	180	871	—	187	351	_	143	—	3.532	800	80	4,412
Flen. 1906 .....	>)3	3,000		449		54	3	262	37		3,810	800		4.610
1904 ä) . . . .	4	3,000	—	369	-	54	—	196	40	....	8.659	800	—	4.459
Frövl.
1906 .....	; 4	! 2,600	—	352	i 55	36	49	_	38	__	8,130	800	i _	3.930
1903 .....	4	2,600	—	291	: 55	36	37	—	47	—	3,066	800	! -	3,866
j1902 .....	i 6	! 1.800	180	i 996	] —	36	17	:	37	—	3.066	800	j 80	3.940

*) Tillhör 3:c klass från och med den 1 maj 1906. — s) Öppnadt den 1 oktober 1903.

1.	'' 2-	3.	4.	5.	6.	7-	8.	9.	10.	11.	12.	43.	14.	15.
		Lön och tjänst- gö- rings- penuin- gar.		Öfver- }>ro- visiou (för 1902 pro- vision!.		S p	o r t 1	e r.	Ersätt- ning från post- spar- ban- ken.					Summa inkom- ; sfer med alla Slders-tillägg.
Postkontor.	Klass.	Dyr- tids- tillägg dära.	Fel- räk- ning»- pen- ningar.	för lös- väskor.	För bok-förande af post-nf-	För ilek- aflägg- ning.	Ofriga extra inkom- ster.	Summa inkom- ster utan ålders- tillägg.	Alders- tillägg.	Dyr- tids- tillägg däri.
						gifter.
		Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.
Gamlchy.
1906 .....	3	3,000		216	55	36	96	_	42	—	3.50.5	800	—	4 305
1903 .....	3	8,000	—	256	55	48	72	—	32	—	3.463	800	—	4,263
1902.....	6	1.800	180	1,093	~	48	79	—	50	—	8250	800	80	4.130
Gette.
1906 .....	1	4,700	1--	1.014	—	69	891	461	82	7	7,224	800	—	8.024
1903 .....	1	4.700	—	766	—	54	848	515	82	—	6.965	800	—	7.765
1901.....	2	3,600		2,521	—	54	1.093	—	75	-•	7,343	400	—	7,743
Gellivare.
1906 .....	3	3.000		367		_	101		106	__	3.574	800	_	4.374
1903 .....	3	3,000	--	576	—		82	—	177	—	3.835	800	—	4,635
1902.....	6	1,800	180	1.133			79	-	216		3,408	800	80	4,288
(i i slav ed,
1906 .....	4	2,600	'' _	231	55	10	71		16		2,989	800	—	3.789
1903 .....	4	2,600	—	172	55	10	50	—	13		2.900	800	—	3.700
1902 .....	6 .	1,800	180	787		—■		—	17		2,784	800	80	3.664
Gn sta.
1906 .....	3	3.000		329	55	202	68	-	48	_	3,702	800	_	4.502
1903 .....	3	3.000	—	279	55	283	79		21		8.717	800	—	4.517
1902 .....	6	1.800	180	1.139	—	292	81		25	—	3517	800	80	4.597
(irenna.
1906 .....	4	2,600	—	205	* _''J_	* ?>LL_	44		4		2,853	800	—	3,653
1908 .....	4	2.600	—	133		'' —	45	—	4	—	2.782	800	—	3.582
1902 .....	6	1,800	180	648	—		44	.....	11		2,678	800	80	3558
Grylhyttehed, 1906 .....	4	2,600		260	55	36	20		54		3.025	800		3.825
1903 .....	4	2.600	-	256	55	18	20	__	33	—	2.982	800	—	3.782
1902 .....	ii	1,800	180	915	—	18	13		34	—	2.960	800	80	3 840
Grängesberg. 1906 .....	4	2,600		396	55	96	100		50	2	8,299	800		4,099
1903 ■) . . . .	4	2,600	—	352	55	58	100	—	38	■—	3,203	800		4.008

x) Öppuadt den 1 januari 1903.

! L	2.	1 3-	r i-	1	! 6. I 7.	8.	9.	10.	i 11-	1 12.	\| 13.	14.	15. j
Postkontor.	Klass.	Lön och tjänst- gö- rings- penniu- gar. Kr.	Dyr- tids- tillägg därå. Kr.	Öfver- pro- vision (för 1902 pro- vision). Kr.	i j 8 p Fel- räk- ninS8-: För ? lös- mngar. .. , 0 vaskor. Kr. Kr.	0 1 t 1 1 För bok-förande af post-af-gift. Kr.	0 r. . För fack- aflägg- ning. Kr.	Ersätt- ning från post- spar- bau- ken. Kr.	Öfriga extra inkom- ster Kr.	Summa inkom-ster utan ålders -tillägg. Kr.	Ålders- tillägg. Kr.	Dyr- tids- tillägg därå. Kr.	Summa \| inkom- I ster ; med i alla i ålders-tillägg. Kr.
Göteborg''.
1906 !)....		5,500	—	2.026	172	3.063	_	324	_	11.085	1.000		12.085
1903 l) . . . .		5,500	—	1.423	198	2,538	—	340	_	9,999	1000	_	10999
1902.....	1	4.000	—	4.799	165	5.466	—	267	—	14,697	’ _		14,697
Hallsberg.
1906 .....	2	3,600			8	54	._	100		3.762	800		4.562
1903.....	2	3.600	—	—	— i 13	—	—	77		3.690	800	_	4.490
1902 .....	4	2.600	260	1)36	20	. --	—	67	—	s;s83	600	60	4523
Halmstad.
1906 .....	2	3.600		803	— 107	536	100	100	5	5.251	800		6.051 i
1903 .....	2	3,600	—	635	- : 85	508	100	60		4:088	800		5’788
1902 .....	0	3.000	300	1,639	135	599	95	51	—	5,819	400	40	6.259 \|
Haparanda.
1906 .....	•2	3,600	—	—	91	217	35	6		3,949	800		4,749
1903.....	2	3,600	—	--	114	232	54	4		4,004	800		4,804
1902 .....	4	2,600	260	1,042	in	210	54	3	—	4.280	600	60	4,940 j
Hedetuora.
1906 .....	3	3.000	—	239	60	205		17		3,521	soo		4,321 i
1903 .....	3	3,000	_	188	40	197	.—	27		3,452	800		4,252 1
1902 .....	*5	2,000	200	1,020	32	215		31		3,498	.800	80	4:378;
lledeviken.
1906 .....	4	2.600		• —	55			26		2.681	800		8,481
1903 .....	4	2.600	—	134	55	—	—	5 1		2.794	800		8.594
1902 .....	6	1,800	180	841	“• \| —	—	—	7 .		2,828	800	80	3:708 1
Helsingborg.								\|
1906 .....	1 .	4,700		1.463	159	1,866	100	71		8.359	800		9.159 !
190b.....	1 !	4.700		1.144	134	1,315	327	55 \|		7675	800		8^475 j
1902 .....	2 :	3,600	—	2.708	146	1,550 :	253	451		8,302	400	—	8.702 ;
Heinsc.											1
1906 .....	4	2,600	--j	189	10		_	59 ^	6	2,864	800		8.664
1903 .....	4	2.600	- j	141	25	— !	_.	48 i	__	21814	800		8614
1902 .....	6	1.800	180 :	808	- 53	— i	— i	41 1	—	2.882	800	SO	8.762

M Beräknad inkomst. Den nuvarande postdirektören uppbär aflöning enligt äldre stat.

"442/o7. Postverkets löner eg le r ing sko m m iis lön. 35

274

1.	2.	3.	i. 1	5. I	6.	7. i	8. 9. \|	10. \|	ii.	12.	18. ;	14. \|	i». :
\y'' '' I		Lön och j tjänst-1 V- \| rings- 1 pennin-gar. \|		Öfver- j pro-vision j (för 1902 ! pro- j vision).!		S p	o r t 1 e r. j						!
Postkontor. ; i	Klass.	l)yr- \| tids-tillägg i därå.	Fel-räk-nings-pen- \| ningar. j	! iös- ! väskor.;	för j boli- \| på-förande af post-i aflägg- j aO \| ning. 1 gifter. ;	ning frän i post-spar- i ban-ken.	Ofri ga extra inkom-ster.	Summa inkom- ster utan ålders- tillägg.	Ålders-1 tillägg.!	Dyr- tids- tiliägg därä.	inkom-åter med \| alla ; ålders- 1 tillägg. \|
		Kr. j	Kr. j	K, j	Kr.	Kr.	Kr. \| Kr. j	Kr. 1	Kr.	Kr.	Kr. \|	Kr.	Kr.
Hemvand. ; 1906 1903 ..... :1902 .....	2 2 3	3,600 i 3,600 i : 3,000	300	446 336 1,578		57 60 55	860 120 923 \| 698 1	55 33 18	--	5,138 4952 5:e49	800 ! 800 400 !	40	5,938 5,752 6,089
Ilerrljunga. 1906 ..... 1903 ..... 1903 .....	4 4 4	2,600 2.600 2,600	260	435 406 933			24 : 85 4	67 61 75		3,211 2.967 3,872	800 800 600	60	4.011 e;767 4532
Hesslcholm. 1906 ..... 1903 ..... !1902 .....	2 2 4	3,600 3.600 2.600	260	48 1.047	—	36 14	245 \| 26 179 1 179 \|	40 24 20		3,995 3,817 4,106	800 800 600	60	4,795 4,617 4,766 j
ti». 1906 ..... 1903 ..... i 1902 .....	4 1	! 2,600 2.600 1,800	180	360 349 1,033	—	48 36 35	86 ; 96 ; 121	46 34 46		3,140 3,115 3.215	800 800 800	80	■ -\| 3,940 3,915 4.095
Hudiksvall. i 1906 ..... 1903 ..... 1902 .....	3 k» u 4	3.600 ! 3,600 2.600	260	418 300 1,360	—	48 48 48	749 : 194 710 i ; 714	63 73 64	i —	5,072 4.731 5 046	800 800 600	60	5,872 5,531 5,706
Hultslrod. 1906 l) . . . .	4	2,600	—	406 \|		_ i	5 ! —	! 25	; 17	3.053	800	-	3,853
Uvetlanda. 1906 ..... : 1903 ..... \|1902 .....	■ ! 3 b i b	3.000 3.000 1,800	_ : iso	259 213 1,205	\|	57 53 29	i 188 1 152 1 - ; 185 ;	41 ! 33 \| 22	1	3,545 3,451 3421	800 800 800	80	4,345 4251 4 301
Haganäs. 11906 ..... 1903 ..... ,1902 .....	i 3 3 i 6	3,000 3,000 1.800	i ISO	i 330 i 274 i 1.276	i__	196 80 80	152 ! 96 96 1	'' 13 ! 5 5		3,691 3,455 3,437	800 800 800	80	4,491 4,255 4.817

) Öppnadt den 1 oktober 1906.

1.	2.	3.	4-	[ 5.	6.	7.	8.	1 9-''	i 40.	11.	1 12.	\| 13.	14.	1 15.
i .Postkontor. i	Klass.	Lön och tj än st-a-rta gs- pennin- gar. Kr.	Dyr- tids- tillägg därå. Kr.	Öfver- pro- vision (för 1902 pro- vision). Kr.	1 Fel- räk- nings- pen- ningar. Kr.	S p För lös- väskor. Kr.	ort] För bok-förande af post-af- gifter. Kr.	e r. För fack- aflägg- ning. Kr.	Ersätt-ning från post-spar-ba li-ken. Kr.	Öfriga extra inkom- ster. Kr.	Summa inkom- ster utan ålders- tillägg. Kr.	Alders- tilliigg. Kr.	Dyr- tids- tillägg därå. Kr.	Summa ■ inkom- ! stel- \| med alla j ålders- i tillägg. ! Kr. \|
; Högsby.
1906 .....	4	2,600	—	150	55	6	52	—	13	__	2.87(1	800
3903 .....	4	2,600	—	102		12	15		7		2,786	800		3536
1902 .....	6	1,800	ISO	633		12	31	—	10	—	2,666	800	80	3,546 !
Hörby.
1906 .....	4	2,600	—	332	—	84	129		4		3,149	800		3,949
! 1903 .....	4	2.600	—	318		66	126		6		3.116	800		3 916
1902 .....	6	1.800	ISO	1,039		88	138	—	6		3251	800	80	4,131 i
Höör.														i
■ 1906 .....	4	2,600	—	353	—		54	188	6	_	3,201	SOU		4,001
1903 .....	4	2,600		352	—-	14	46	20	5	_	3.037	800		3,837
1902 .....	6	1,800	180	978		2	50		4	—	3.014	800	80	3:894 !
Insjön.
1906 l) . . . .	4	2.600	—	769	—	—	18		25	o	3,415	800		4.215 1
Jönköping.	.
1906 .....	1	4,700	—	487	—	58	877	_	95	ii	6.228	800		7,028
1903 .....	1	4,700	-----	434	—	32	780	—	84		6.030	800		6;S30
1902 .....	2	3.600	360	2,006	—	40	822		112		6.910	400	40	7,380
Jörn.
1906 .....	4	2,600	—	579		18	6		35	_	3.238	800		4.038
1904 2) . . . .	4	2.600	—	536	—	12	6	_	30	—	3.184	800		3 581
Kalmar.
1906 .....	1	4,700		466	_	_	674	15	161		6.016	800		6,816
1903 .....	1	4.700		447			620	'' -	142		5,909	800		6,709 i
1902 .....	2	3,600	360	1,816		—	739	—	119	—	6,634	400	40	7.074 \|
Karlsborg.
1906 .....	3	3,000		232		114	41	_	196	_	3,»83	800		4,383 j
1903 .....	3	3,000	—	251		186	36	—	115	_	3.588	800		4,388 !
1902 .....	6	1,800	180	822	—	186	37	—	144	....	3,169	800	80	4.049 ;
Karlshamn.
1906 .....	2	3.600	—	327		102	473	152	60	_	4,714	800		5,514 i
1903 .....	2	3,600		249	—	69	504	126	41	_	4,589	800	_	5’389
1902 .....	4	2,600	260	1,253	__	44	520	141	38	—	4,856	600	60	5,516

A) Öppnadt den 1 oktober 1906. — 2) Öppnadt den 1 oktober 1903.

t.	2.	8.	4-	5. \|	6.	7.	8.	9. \|	10. [	11. \|	12- i	13. \|	14.	15. ;
Postkontor.	Klass.	Lön ock tjänst- gö- rings- pennin- gar. Kr.	I)yr- tids- tillägg därå. Kr.	Öfver- pro- vision (för 1902 pro- vision). Kr.	Fel-räk-nings-pen-ningar. Kr.	s P För lös- väskor. Kr.	ortl För bok-förande af post-af- gifter. Kr.	e r’ För fack- aflägg- ning. Kr.	j Ersätt-; ning i från post-spar-han-ken. I Kr. i	Öfoiga extra inkom- ster. Kr.	Summa inkom-ster utan ålders-til lägg. Kr.	" i Aldcrs- tillägg. Kr.	Dyr- tids- tillägg därå. Kr.	Summa inkom- '' ster med alla \| ålders-tillägg. \| Kr.
Karlskoga.
1906 1) . . . .	4	2,600		392	55	52	; 128	—	28		3.255	800	—	4,055
Karlskrona.
j1906 .....	1	4,700	_	387	_	33	451	20	229	—	5,820	800	—	6,620
\|1903 .....	1	1700		300	—	24	382	—	158	—	5,564	800		6,364
11902 .....	2	3,600	360	2,071	—	12	! 441		146	—	6,680	400	40	7.070
Karlstad.
1906 .....	1	4.700		326	__i_-	15	! 840	66	142	—	6,089	800	—	0.889
1903 .....	1	47700	_		_	31	1 752	60	81	—	5,624	800	—	6,424
1902 .....	2	SiiOO	360	1.839	—	39	830	90	82	—	6840	400	40	7,280
Katrineholm.
1906 .....	2	3.600	__	87	__	'' 256	j iso	20	80		4,223	800	—	5.028
1903 .....	2	3,600		143		250	i 176		1)0		4224	800	—	5.024
i 1902 .....	5	2.000	200	1.138	~	247	\| 230	—*	57	_	3.872	800	80	4,752
Kil.										.
1906 .....	3	3,000		625	_	15	6	_	119	ä	3,767	800	—	4,567
1903 .....		8,000	_	776	_	33	1 -	—	150		3.959	800	—	4.759
1902 .....	6	1,800	180	855		60	1		176	—	3.072	800	80	3,952
Hinna.
1906 2) . . . .	3	3.000	—	437	—	53	56	200	61		3,807	800	~	4,607
Kiruna.
19063) . . . .	4	2.600		465		36	ISO		. 100	—	3.381	800		4.181
Kisa.
1906 .....	4	2.600		286	55	39	! 55	! _	49	—	3,084	800	—	3,884
1903 .....	4	2.600		327	55	29	j 55	—	34	—	3,100	800		3,900
1902 .....	6	1800! 180	922		35	34		30		3,001	800	SO	3.881
Klippan.
1906 .....	3	3.000	__	373	:_	58	262	i -	10		8,703	800	j —	4,503
1903 .....	3	s;ooo	__	; 318		58	. 229	—	16		3.621	800	—	4,421
1902 .....	6	1,800	1 180	1.331	—	74	222	—	11		3.518	800	80	4,398

*) Öppnadt ilen 1 oktober 1905. —• 2) Öppnadt den 1 december 1905. — s) Öppnadt den 1 februari 1906.

277

1.	1 2-	! 3-	-t.	1 5-	1 6-	■7	i 8.	9.	\| 10.	1 11-	12.	13.	i 14-	j 15.
Postkontor.	Klass	Lön och i tjänst-\| gö-! rings-; pennin-\| gar. 1 Kr.	Dvr- \| tids-t iU ägg \| (lära. Kr.	\| Öfvcr-: pro-! vision ! (för i 1902 [ pro-vision) 1 K-	\| Fel-\| räk-1 nings-i pen-! ningår * ! Kr.	S p För j lös-j väskor I 1	o r t 1 För bok-förande ;af post-! «f-i gifter. Kr.	e r. Föi- fack- aflägg- ning. Kr.	; Ersätt-i ning från post-spar-ban-ken. Kr.	I Öfriga extra 1 inkom-i ster. \| Kr.	Summa inkom-ster utan ålders-t i 11 ägg. Kr.	Alders- tillägg Kr.	1 i Dyr-tide-\| tillägg j därå. Kr.	Summa inkom-ster j med \| alla ålders-tillägg. Kr.
Kopparberg.		\|	I		r “									:
1906 .....	1 4	2,600	;	406	55	72	85	30	28		3,276	800		4.076 i
1903.....	4	2.600	_	372	55	76	112	30	24		3:269	800		4j069
1902 .....		1,800	180	1.024		60	125 1	15	21	—	3,225	800	80	4.105
Kristianstad.
1906 .....	1	4,700		569		69	793	307	88		6,526	800		7,326
1903.....	1	4,700	—	362	—	27	465	_	40	___	5.594	800		6.394
! 1902 .....	2	3,600	360	1.944		27	635 \|		44		6.610	400	40	7,050
Kristinehamn.
1906 .....	2	3,600	—	225	—	124	370 \|		74		4,893	800		5,193 !
1903 .....	2	3.600	—	438	—	108	371		58		4275	800	_	5.075 1
1902 .....	4	2.600	260	1,246	—	120	349	-	62	—	4,607	600	60	5:267 i
Krok......
1906 <)....	4	2,600	—	819		4	37	—	63		3,528	800	—	4,323
Krylbo.														1
1906 2) . . . .	4	2,600	—	513	55	—	50 :	_	42	—	3,260	800	—	4,060 j
K mula.														1
1906 2) . . . .	4	2.600	—	289	55	88	40 i	15 \|	8	—	3,095	800		3,895 1
Kungelf.
1906 .....\|	4	2,600 i	''	303	55	33	129 i	_	36	_	3,156	800		3,956
1903 .....	4	2.600	— i	159	55	13	66	_ !	12	_	2,905	800 i	_	3,705
1902 .....,	6	1,800	ISO !	603	— !	12 \|	11	—	8	—	2:614	800	80	3,494 \|
Kungsbacka.						]
1906 .....1	4	2.600	—	410		60	102	__ \|	13	_	3,185	800		3,985
1903 .....	4 ;	2,600	—	397		40 !	55	_ ;	8	_	3100	800		3,900 1
1902 .....	6 1	1,800	180	1,015	—	30 j	62	—	9	—	3126	800	80	4.006 i
Kojiiiig.				i		i
1906 .....	2	3.600	—	— i	—	96 \|	179	26	41 1	_	3.942	800		4,742
1903 .....j	2 1	3.600	_	— ■	- !	78 \|	216	—	36 I	_	3.930	800 i	_	4,730 \|
1902 .....[	4 t	2,600	260 \|	1.133	— !	78 j	223	83	44 \|	''	4.861	600 ;	60	5.021

l) Öppnadt »len 1 april 1905. — a) Öppnadt den 1 november 1906.

1.	2. !	8. ;	4-	5. \|	c.	7- !	8. i	9. i	10. \|	11.	12.	13. j	14. j	15.
1 .....! !		Lön ; och tjänst-1 gö- rings- i pennin-! gar. Kr. j		1 Öfvor- pro- vision (för 1902 pro- vision). Kr.	1	S p	0 r t, 1	e r.	\|			1		Summa inkom- ster med alla ålders- tillägg. Kr.
\| i Postkontor. 1 !	Klass.	Dyr-tids-til lägg därå. Kr.	Fel- räk- nings- pen- ningar. Kr.	För lös- i väskor. \| Kr.	För bok-förande i af post-af- gifter. i Kr.	För fnek- aflägg- ning. Kr.	ning från post- spar- ban- ken. Kr.	Öfriga extra inkom- ster. Kr.	Summa inkom- ster utan ålders- tillägg. Kr.	Alders- tillägg. Kr. \|	Dyi- tids- tillägg därå. Kr.
1 Laholm. 11906.....	3	3,000		244		15	91	100	34		3.484	800		4.284
1908	3.000	_	212	-4-	24	84	—	10	—	3,330	800	—	4,130
11902 .....	r 5	2^000	200	1,097	—	23	85	—	10	—	3.415	800	80	4.295
Landskrona. 1906 .....	2	3,600		347		18	589	207	35		4,796	800		5,596
1908 .....	2	3.600	_	239	—	37	522	165	24	—	4,587	800	—	5,387
1902 .....	4	2.600	260	1,362	—	29	635	150	22	—	5,058	600	60	5.718
Läxa.
1906 .....	4	2.600	__	311	_	49	72	—	22	—	3,054	800	—	3.854
1903 .....	4	2,600	__	266		30	89	_	13	—	2,998	800		3.798
1902 .....	6	1,800	180	915	—	30	88	-	14		3.027	800	80	3.907
Leksand.
\|1906 .....	4	2,600		, 290	55	_	66	_	29	—	3,040	800		3,840
1903 ») . . . . i 1902 .....	4	2,600	__	242	55	\| -	82	—	25	—	3.004	800	_	3.804
6	1.800	180	866	—	—	97	—	35	—	2.978	800	80	3,858
Lidköping.
i 1906 .....	3	3,000	_	592	___	35	197	299	85	_	4.208	800		5,008
i 1903 .....	O O	3.000	_	443	i —	44	, 159	276	87		4.009	800	—	4.809
11902 .....	4	2.600	260	1.062	! —	41	! 148	256	83		4.450	600	60	5.110
Liljeholmen. ! 1906 .....	*’ 4	\| 2,600		736	-	i 35	16		132		3,519	800	1	4.319
j 1905 2) . . . .	4	: 2.600	—	\| 676		48	15	[	118	! —	3.457	800	! —	4,257
Lilla Edet. 1906 .....	4	2.600		358	i 55	32	208		37	—	3.290	800		4.090
\| 1903 .....	S 4	2.600		313	i 55	21	278	I . -	15		3,282	800		4.082
11902 .....	i «	j 1,800	ISO	1.010	1 —	12	293	—	15	j __	3.310	800	80	4,190
Llinnarcd. 1906 »)....	4	2,600		685	! 55	10			25		8.375	800	i __.	4.175
Lindesberg.
11906 .....	3	: 3,000	_	217	_	53	185	—	! 19	i —	3.474	800	1 ---	1.274
i 1903 '') . . . .	3	i 3,000	I'' _	179	_	49	181	___	15		3,424	800	i -	4.224
11902 .....	i 6	\| 1,800	180	i 1.063	i —	46	201	—	15	i —	3,305	800	\| 80	4.185

l) Förenadt med telegrafanstalt till utgången af september månad 1908.
*) Oppnadt den 1 december 1906. — 4) Förenadt med telegrafanstalt till utgången af

— 3) Öppnadt den 1 februari 1904. —
april månad 1903.

27!)

1.	2.	8.	4-	5.	6.	7.	8.	9.	to.	It.	12.	13.	14.	15.
I Postkontor. i	Klass.	Lön och tjänst- gö- rings- pennin- gar. Kr.	Dyr- tids- tillägg därå. Kr.	Öfver-p re-vision (för 1902 pro- vision). Kr.	Fel- räk- nings- pen- ningar. Kr.	S p För lös- väskor. Kr.	o r t 1 För bok-förande af post-af- gifter. Kr.	e r. -.....- Föi- fack- aflägg- ning. Kr.	Ersätt-ning från post-spar-ban-ken. Kr.	O Liga extra inkom-ster. Kr.	Summa inkom- ster utan åldors- tillägg. Kr.	O Älders-6 Hägg. Kr.	Dyr- tids- tillägg därå. Kr.	j Summa , inkom-ster med o alia ålders- tillägg. Kr.
j: Linköping''.
1906 .....	i	4.700	—	450	—	150	833	890	100	__	7,123	800	_	7.923
1903 .....	i	4.700		262	—	114	651	718	116	—	6.561	800	_	7361
1903 .....	2	3.600	—	1,952	—	136	743	713	116	—	7,260	100	—	7 660
IJungby.
j1906 .....	3	3,000	—	529	55	16	159	_	134	_	8,893	800		4,698
1903 .....	3	3,000	—	467	55	18	133	—	98	—	3.771	800	_	4,571
\|1903 .....	6	1.800	180	901	—	12	124	—	94		Sill	800	so	3:991
ljusdal.
1906 .....	2	3,600	—	107	—	81	202	_	97	.....	4.087	800		4.887
1903 .....	2	3,600	—	80	—	102	150	—	80		4.012	800	_	4:812
1902.....	5	2.000	200	1.124	—	105	139	—	59	_	3.027	800	80	4567
IJlISIU*.
1906 .....	4	2.600	—	211	55	32	128	_	91	_	3,117	800		3,917
1903 .....	4	2.600	—	214	55	22	152	—	59	__	3.102	800	_	3.902
1902 .....	6	1.800	180	676	—	14	187	—	53	—	2,910	800	80	3.790
Ludvika.
1906 .....	3	3,000	—	368	-	72	148		84		3.672	800		4,472
1903 .....	3	3.000	—	283		102	113	__	63	_	3,561	800	_	4.361
1902 .....	6	1,800	180	1,483	—	102	126	—	98	—	8.789	800	80	4.669
Luleå.
1906 .....	2	3,600	—	234	____	36	671	_	56		4.597	800		5.397
1903 .....	2	3.600	—	204	—	54	611	—	37	___	4.506	800		5.306
1902 .....	3	3.000	300	1.446	—	54	795	—	46	--	5,641	400	40	e;osi
Lund.
1906 .....	l	4.700	—	263	—	48	1,058	436	26	_	6,531	800		7,331
1903 .....	1	4,700	—	51	—	89	983	451	24	—	6.298	800	_	7,098
1902 .....	3	3.000	—	1,857	—	61	1.350	418	17	—	6,708	400	—	7,103
Lycksele.
1906 .....	4	2,600	—	325	_	81	92	_	37		8.135	800		3,935
1903 .....	4	2,600	—	334	—	72	65	-—	32	—	3,103	800	_	3:903
1902 .....	6	1,800	180	1,045	—	61	62	—	18	—	3.166	800	80	korn

280

1.	2.	a. \| i.		6.	7-	8.	9.	10. i	11.	12.	13. \|	14- 1	15.
		Lön och liänst- v rings- pennin- gar.	\|	Öfver- j pro- ! vision \| (för ! 1902 i pro- j vision).		S P	Otti	e r.	Ersätt- • ning ; från \| post- ! spar-kan- I ken. '' i					Summa j inkom- i ster \| med ! alla ålders-tillägg.
Postkontor.	Klass.	Dyr- tids- tillägg därå.	Fe I-räk-nings-pen-ningar. •	För lös- väskor.	För i bok- ; förande! af post-af- gifter.	För fack- lig- ning.	Öfriga extra inkom- ster.	Summa inkom- ster utan ålders- tillägg.	Ålders- tillägg.	Dyr- tids- tillägg därå.
		Kr.	Kr.	Kr.	Kr. \|	Kr.	Kr.	Kr.	Kr. \|	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.
Lysekil. !1906 ..... 11903 ..... j1902 .....	2 2 5	3,600 3;goo 2,000	200	1,399		4	178 131 196	6	176 170 1 171:	—	3.904 3.901 3,980	800 800 800	SO	1 4,704 I 4.701 4;S46
Malmköplng. 1906 ..... 1903 ..... 1902 .....	•1 4 6	2.600 2;eoo 1,800	180	153 101 548	55 55	;o £ o4	56 50 61	64 22	23 i	—	3,021 2,920 2651	800 800 800	80	3,821 3,720 3,581
Malmö. 1906 >)■... 1903 . . . . 1902 .....	1	5.200 5;200 4,000		1.657 L102 4/209	__	181 125 97	2,244 2,024 2\|226	733 644 616	205 124 95	—	10,220 9219 11.248	1,000 1,000	—	11,220 10,219 11,243 \|
j Malung. 1906 ..... 11903 ..... 1902 .....	4 4 6	2,600 2,600 1,800	180	362 321 1.006		30 39 58	144 126 123		32 44 35	—	8,168 3,130 3,202	800 800 800	i	8,908 : 3,930 4.082 ;
1 Mariefred. 1906 ..... 1903 ..... 1902 .....	t 6	2,600 2,600 1,800	'' 180	339 209 902	—	81 30 30	38 23 41	18 55	27 21 21	_	8,108 2.938 2974	800 800 800	80	3.903 3; 738 3.854
Mariestad. 11906 ..... 1903 ..... \|1902 .....	2 i	3,600 3,600 3,000	300	- 987	_ —	62 72 58	211 200 ; 211		84 103 122	3	8.960 8,975 4,078	800 800 400	■ 40	4,700 ! 4,775 5,118
i i Markaryd. 1906 2) . . . .	1 4	2,600	—	356	55 j	—	I 50	; 210	30	—	3,301	800	--	4.101
Marstrand. 1906 ..... 1903 ..... 1902 .....	i 4 ! 4 ! 6	2,600 2;600 1,800	- ! iso	305 289 914	I 40 \| 40	—	1 11 \| 13 i 21	—	31 27 0 O	; “	2,987 2,969 2,918	800 800 800	_ 1 80	i 3,787 3.769 3,798

11 Beräknad inkomst. Den nuvarande postdirektören uppbär aflöning enligt äldre stat. — J) Öppnadt den 1 december 1906.

281

*) Öppnadt den 1 oktober 1906
3) Oppnadt den 1 maj 1905.

2442

1.	1 2.	\| 3.	1 4.	! 5.	1 6.	7.	8.	1 9-	\| 10.
	1	i Lön		Öfver-pro-i vision ! (för j 1902 j pro-vision) ! Kr.		S p	ort	L e r.
Postkontor.	j Klass	och i tjänst-•1 gö-; rings-Ipennin gar. \| Kr.	Dyr- tida- tillägg (lära. ‘ Kr.	\| Fel-\| räk-nings-I pen-! ningår \| \| Kr.	\| För 1 lös-väskor \| Kr.	! För \| bok-iförand iat post : af- \| gifter. 1 Kr.	För '' fack-äflägg-ning. Kr.	I Ersätt-! ning från \| post-j spor-to an-j ken. \| Kr.
Mellcrud.
1906 .....	! 3	3,000	I _	469	i —	1 37	28		148
!190o .....	O	3,000	—	400		37	11		97
1902 .....	\| 6	1,800	'' 180	1,125	; —	! 33	12	i —	104
Mjölby.							i
1906 .....	! 4	2.600	—	527	: _	42	62	i 16	53
i 903 .....	4	! 2,600	—	446	_	30	62	1 16	48
1902 .....	6	1,800	180	751	—	33	72	j 8	47
Moholin. 1906 .....	4	2,600		295	55	65	6	_	87
i 1903 .....	4	2.600	—	206	55	48	12		66
\|1902 .....	6	1,800	180	843		56	—	58
Mura.
1906 .....	3	3,000	_	519		10	142		100
1908 .....	3	3,000	—	663	_	6	80		135
1902 .....	6	1,800	180	1,012	—		132	—	98 I
Morjärv.
1906 >)....	4	2,600	—	63	—	6		—	24
Motala. 1906 2) . . . .	3	3,000		562		222 1	242		\| 87 1
1903 2) . . . . ;	3	3.000	—	517	_	221	242		71 1
1902 .....	4	2,600	260 j	1.190 i	—	211	246	—	97 \|
Munkedal.					''
1906 s) . . . .	4	2,600	—	559	— ;	104	no	—	265 \|
Mölndal. 1906 .....\|	4	2,600		305 j	55	24 !	32		29
1903 .....i	4	2,600 !	—	303	55	12 i	27		14
1902 .....	6	1.800	180	935	— ;	24	39	—	17 I
Mönsterås.
1906 .....	4	2,600!	_	215	55				29
1903 .....	4	2,600 1	—	192	55		37		5
1902 .....\|	6	1,800 i	180	620		- 1	54	_	4

2) Beräknad inkomst.
Postverkets lönereglering skommission.

It.	1 12-	13.	14.	15.
1	Summa			Summa
O fråga	inkom-		Dvr-	inkom-
extra	ster	Ålders	tida-	stor
inkom ! ster.	utan ålders-	tillägg	tillägg därå.	med alla
	tillägg.		ålders- tillägg.

1 Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.
	3,682	800		1 4,482 :
—	3.545	800	—	4.345
	3,254	800	80	4134
2	3,802	800		4,102 1
—	3.202	800	—	4,002
	2,891	800	80	3,771
_	3,108	800		3,908
—	2.987	800	—	3.787
	2,937	800	80	3,817
_	3.771	800		4,571
—	3.884	800	_	4,684
	3.222	800	80	4,102
—	2.G93	800	—	3,493
—	4.113 4.051	800 800	—	4,913 4,851
	4,604	600	60	5,264
—	3,638	800	—	4,438
_	3.045	800		8.845
—	3.011	800 1	—	3.811
	2,995	800	80	3^875
_	2,957	800 \|		3.757
—	2.889	800 I	—	3,689
—	2.658	80	80	3.538

282

J. 1

3. j

4. i

c. I

7- 1

8. J

9. |

10. i

11.

12.

13. i

14.

15.

Lön

och

tjänst-

gö-

rings-

lennin-

gar.

Kr.

Öfver-

pro-

vision

(för

1902

pro-

vision).

Kr. j

Sport!

e r.

Ersätt-

ning

från

post-

spar-

ban-

ken.

Kr.

Summa

Postkontor.

■Gass.

Dyr-

tids-

tillögg

därå.

Kr. |

Fel- 1
räk- j
Res-pen-ningar.

Kr.

Kör

lös-

väskor.

Kr.

För j
bok-örande
rf post-at-

gifter.
K, |

För

fack-

aflägg-

ning.

Kr.

Öfriga

extra

inkom-

ster.

Kr.

Summa
inkom-ster
utan
åld ers-till ägg.

Kr.

Ålders-1
tillägg. |

Kr.

Dyr-

tids-

tillägg

därå.

Kr.

inkom-ster |
med
alla

ålders- j
tillägg. !

Kr.

Nederkalix.

1906 .....

1903 .....

1902 .....

2,600 j
2,600
1,800

180

344

353

1,034

159

126

102

109

155

—

3.212

3,279

800

4,012

8,997

4.159

Hora.

1906 .....

1903 .....

1902 .....

3,000

3;ooo

2,600

260

295

257

806

—

3,471

3.415

£792

800

600

4,271

4215

41452

Horberg.

1906 .....

1903 .....

1902 .....

2,600

1,800

180

355

304

889

—

3,098

8.021

2,929

800

8.893

3,821

3,809

Hordiuallng.

1906 .....

1903 .....

1902 .....

, 4

2,600

1,800

180

313

265

898

180

171

160

156
194
; 166

—

3,361

3’290

3,208

800

4,161

4,090

4.088

Horrköping.

1906 .....

1903 .....

1902 .....

: 1

1 2

i 4,700
: 4,700
3,600

i 1,607
1,333
2,816

157

217

179

909

867

1,017

1 —

190

150

145

—

7.563

7,267

7,757

800

400

8,363

8,067

8,157

Norrteye.

1906 .....

1903 .....

1902 .....

3,600
! 3,600
i 2,600

260

125

1,049

—

79
i 81
90

; 191
i 207
187

188

129

126

—

4.243

4.049

4:332

800

600

5,043

4,849

4,992

Hybro.

1906 ») . . . .

2,600

—

466

136

—

3.830

800

—

4,130

Nyköping.

1906 .....

1903 .....

1902 .....

! 3,600
3,600
i 3,000

—

300

218

127

1,519

1 -

365

357

439

836

763

900

i 156

; 109

34
23
j 22

—

5.209

4.979

6180

800

400

6,009

5,779

6.620

l) Öppnadt den 1 april 1905.

283

1. 1	[ 2.	1 3-	1 4. 7 "	1 5.	1 6. 1	1 7. 1 8. Sport	1 9- 1 e r.	\| 10. 1	1 ll. i	i 12.	\| 13.	14.	\| 15.
				Öfver- prö- vision (för 1902 pro- vision)					Ersätt ning från post- spar- ban- ken.
Postkontor. 1	Klass	och tjänst- gö- rings- pennin gar.	Dyr- tids- tillägg därå.	Fel- räk- nings- pen- ningar	För lös- väskoi	För bok-förand af post ut-gifter.	För faclt- aflägg- ning.	Ofri gä extra inkom stör.	Summa inkom- ster utan ålders- tillägg.	Ålders tillägg	Dyr- tida* tillägg därå.	Summa inkom- ster med alla ålders- tillägg.
		Kr.	\| Kr.	Kr.	Kr.	j Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.
Nyland.													!
1906 ..... 1903 ..... 1902 .....	3 3 6	3,000 3,000 1,800	ISO	665 535 952	—	69 90 108	180 151 201	—	38 36 32	E	3,952 3,812 3;273	800 800 800	80	4,752 4,612 4,153
Nas.										,
1906 ..... 1903 ..... 1902 .....	4 4 6	2,600 2,600 1,800	180	75 495	55 55	13 30 45	68 80 73	—	34 9 8	10	2.855 2; 7 74 2,601	800 800 800	80	3,655 3,574 3,481
Nässjö.		''
1906 ..... 1903 ..... 1902 .....	2 2 4	3,600 3.600 2.600	260	126 268 1,128	~	18 39 30	152 116 163		48 48 49	—	8,944 4.071 4,225	800 800 600	60	4,744 4,871 4,885
Ockelbo.
1906 ..... 1903 ..... 1902 .....	4 4 6	2,600 2,600 1,800	180	452 398 515	_	79 58 35	106 100 73	—	26 25 8	—	3.263 3,181 2,611	800 800 800	80	4,063 3,981 3,491
Orka.
1906 ..... 1904 *) . . . .	4 4	2,600 2,600	—	336 1 297	55 55 1	22 10	158 114	—	50 41	—	3,221 8,117	800 800	—	4,021 I 3,917 :
Oskarshamn.
1906 ..... 1903 ..... 1902 .....	2 2 4	3,600 1 3.600 i 2.600 \|	260	51 18 1,349 ;	E	112 99 90	331 319 340	64	45 27 36	—	4,203 4,058 4,675	800 800 600	60	i 5.003 4,858 i 5.335 !
Ousby.		1
1906 ..... 1903 ..... 1902 .....	4 4 6	2,600 2,600 1,800	180	296 266 936 !		48 38 36	96 83 102	—	8 4 6	—	8,048 2,091 3,060	800 800 800	80	3,848 ! 3,791 3,940 1
Piteå.
1906 ..... 1903 ..... 1902 .....	3 3 5	3,000 3.000 2.000	200	250 i 298 1 1.381	E	99 79 78	213 173 207	—	7 1 10 \|	9	3,578 3,557 3,876	800 800 800	80	4,378 4,357 4.756

*) Öppnadt den 1 oktober 1903.

284

1.	2.	3.	1 1	5.	6.	7- I	8. \|	9. \|	10. j	11. \|	12.	13. 1	14.	15.
"				Öfv er-pro-vision (för 1902 pro- vision).		S p o	r t 1	r.						Summa
l [ Postkontor.	Ilass.	Lön och tjänst- gö- rings- )ennin- gar.	Byr-tids-t i Hägg därå.	Fel- räk- nings- pen- aingar.	För lös- läskor.	För bok- j örande f post-af- gi flor.	För faek- aflägg- ning.	ning från post- spar- ban- ken.	Öfriga extra Ham- ster.	Summa inkom- ster utan ålders- tillägg.	ilders- tillägg.!	Dyr- tids- tillägg dåra.	inkom-ster med alla ålders-til lägg.
		Ke. \|	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr. j	Kr.	Kr.	Kr. \|	Kr.	Kr.
i Ragunda. 11906 ..... ; 1903 ..... :1902 .....	\| 4 4 6	2.600 i 2.600 ; 1,800	180	488: 402 998;	55 \| 55	30 \| 30 i 24 !	8 10 86	—	29 i 26 22 :	—	8.20S 3,123 3,050	800 800 i 800 :	80	4.008 3,928 i 3,930 :
Ronneby. i 1906 ..... 1903 ..... 1902 .....	3 3 6	3,000 3,000 1800	180	383 i 382 1,235 !		40 54 51	171 249; 291 !	10	• 30 i 13 i 11	E	3,614 8.698 8M8	800 i 800 \| 800	80	4,414 4.49S 4,448
Råda. 11906 ..... 11903 ..... \|1902 .....	4 4 6	2,600 2.600 1800	180	355 486 713	__	56 48 46	72 50 69	—	160 174 183	—	3.243 31158 2,991	800 800 800	80	4,048 1 4.158 3,871
Sala. i 1906 ..... 11903 ..... 11902 .....	6) 2 5	3.600 3.600 2,000	200	370 255 \| 1,155	z	115 122 116	336 352 409		61 53 47		4.382 4.382 3,927	800 800 800	80	5.182 \| 5.182 : 4,807 i
; Sandviken. 11906 ..... ; 1904 l) . ■ • ■		\| 2,600 \| 2,600	—	339 1 320	55 55	18 18	215 177	1	31 25		3,258 3,195	800 800	—	4,058 i 3,995 \|
Seflle. 11906 ..... 11903 ..... 11902 .....	1 3 3 6	i 3,000 3,000 j 1800	\| 180	324 1 298 ! 1,104		87 90 87	1 84 1 59 i 64		121 176 ; 156	1 i I	3,616 3,623 3.891	800 800 800	80	4.416 4,423 4,271 1
Skara. ;1906 . . . . • 11903 ..... 11902 .....	2 2 4	i 3,600 3,600 \| 2,60C	— — \| 260	73 ! 17 j 1,179	—	24 18 18	324 290 261	315 ! 188 \| 175	in i 127 '' 152	i —	4.446 4,240 4,645	800 800 600	60	5,246 ! 5!04ö 1 5.805
! Skellefteå. 11906 ..... 1903 ..... 1902 ....	S 3 1 3 1 5	i 3,00( i 3,00( \| 2,00(	i — — 20G	I 470 368 ! 962	— _	39 93 93	J 460 572 \| 613	—	20 27 20	—	3,989 4,060 3.888	800 800 ! 800	80	4,789 j 4,860 4.708

*) Öppnadt ilen 1 oktober 190o.

285

1.	1 2-	8.	1 4.	5.	1 «• j	I. 7- S 1	i 8. ort	1 9- e r.	! 10.	11.	1 12-	\ 13.	1 14.	i is.
				Öfver- pro- vision (för 1902 pro- vision)					1
Postkontor.	1 Klass 1	och tjänst- gö- rings- pennin gnr.	i Dyr-tids-tillägg j därå. i	Fel-räk-ni lös-pen-ningar	j För 1 lös-j väskor	För bok-förande af post-1 af-! gifter.	För \| fack- \| a*%g-j ning.	j Ersätt-1 ning ! från post-spar-ban-ken.	Öfriga extra inkom ster.	Summa inkom- ster utan ålders- tillägg.	Ålders tillägg	Dyr--j tids-! tillägg därå.	Summa j inkom- ! stor med i alla \| ålders- j tillägg. \|
______ _	i	j Kr.	Kr.	Kr.	I Kr-	) Kr.	1 Kr.	j Kr.	j Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	\| Kr.	Kr.
i Skeninge.		\|								1				\|
1906 ..... 1903 ..... 1902 .....	! 4 t	j 2,600 ! 2,600 1,800	180	395 \| 341 942	55 55	i no ! 100 100	43 40 47	—	i 20 ! 23 23	—	3,223 3,159 3,092	800 800 800	j 80	4,023 3,959 3.972 \|
Sköfde.
i 1906 ..... 1903 ..... 1902 .....	2 2 4	3,600 3,600 2j600	260	95 1,913	—	105 62 76	\| 418 i 367 1 388	375 300 187	91 74 no		4,684 4,403 5.564	800 800 600	_ - 60	5,484 i 5,203 6,224
Smedjebacken.
1906 ..... 1903 ..... 1902 .....	O O 3 4	3,000 3,000 2,600	260	253 229 1,162	—	75 121 129	122 160 179	_	54 49 64	3	3.507 3,559 4,394	800 800 600	_ 60	4,307 4,355) 5051 ;
Soileffeå.
1906 ..... 1903 ..... 1902 .....	2 2 5	3,600 3,600 2,000	200	230 157 1,132	—	12 29 26	353 318 305		95 85 76	—	4.290 4,189 3,739	800 800 800	80	5,090 4,989 ^ 4,619 \|
Sienstorp. {	;		[
1906 .....1 1903 .....1 1902 .....!	4 4 e :	2,600 2.600 1,800 i	180	288 \| 217 ! 878 \|	z	—	E	_ _	61 711 76	—	2.949 2;sss 2,934	800 800 800	80	3,749 : 3,688 3,814 j
Stcnungsund. j 1906 ») . . . . j	4	2,600 1	—	276 I	—	40	20 :	_ \|	25		2,961	800		3.761
Stockholm.
1906 ..... 1903 ..... 1902 .....i	1	5.500 j 5.500 ! 4\|000 I	—	2.286 1 K786 \| 3,2511	—	833 953 861	3,744 i 3.032 ! 8,701	_	) 3,797 2.034 2,364	—	16.160 13,805 19,177	1,000 1,000	—	17,160 14,305 19,177
Storvik.														1
1906 .....j 1903 ..... 1902 .....	3 3 : 6	3,000 \| 3,000 j 1,800	180	674 j 720 1,496 1		18 18 18	58 \| 42 I 59	—	79 74 66	—	3.829 3,854 3.619	800 800 800	80	4,629 4.654 4,45)9

2) Öppnadt den 1 november 1806.
hälften af ifrågavarande ersättning.

2) Sedan den 1 april 1907 afstår postdirektören till biträdande tjänstemän

Postkontor.

j Lön		Öfver-
! och \| tjänst-	Dyr-	pro- vision	Fot- lik-
g°- rings-	tillägg därå.	(för 1902	rings- pett-
ipennin-	pro-	ringar.
f g”-		vision).
1 Kr-	Kr.	Kr.	Kr.

Sportler.

bok- ! För
förande! fuckaf
post-j nflägg -

lös -

Kr.

af gifter.

Kr. ;

ning.

Kr.

10.

Ersättning

frun
postsp
arbankon.

Kr.

U. | 12. Y 13.

14.

Öfriga

extra

inkom ster.

Kr.

Summa

inkom ster utan ålders tillägg.

Kr.

Ålders tillägg.

Kr.

Dvr tids tillägg därå.

Kr.

15.

Summa
inkom- |
stel- j
med
alla |
ålders- j
tillägg. |

Kr.

Strängnäs.

i 1906 ..... 3

11903 .....I 3

11902.....! 6

Strömstad.

11906 .....i 3

11903 .
1902 .

1903 .
1902 ,

Sunne.

j 1906
i 1903
1902

Strömsund.

1906 .....! 4

Sundbyberg, j

1906 '') . . . . j

Sundsvall.

1906 .....

1903 .....

1902 .....!

Svanesund.

! 1906 ... .

! 19032) . . .

i 1902 . . . .

| Svenyunga.

11906. . . .

11903 . . . .
1902. . . .

1.800 i

1,800!

2,600 !
2,600
i;soo |

4,700
4,700
3.600 !

3,000 I
3,000

2,600

l!800

2,600

1,800

"Jl ”"T	196	f	171 \|	62		14		3.443	800
	1511		152 !	28	_	8 1	—	3.339	800	—
iso	1,023	—	168 !	30	—	13 j		3,214	800	80
	619		12	183		86:		3.900	800 \|	_
	483	__1	73	174	___	102 1	—	3,832	800 !	80
180	1,290	:	74	176	j	122 \|		3.642	800 i
	315		229	98		11		3.253	800	_
	278		174	94	_	O	. —	3,151	800	80
180	922		174	124		6		3.206	800
-	463	-	60	42	76	53	—	3,294	800	—
	810	—	878	2,055		95		8,538	800
	766	_	827	1,984	—	70	—	8.847	800	—
	2,240	_	705	2,015	_	60		8,620	400
	196		28	103		168		8,495	800	_
	165		26	92		126	_	3.409	800	—
260	I 1,116		40	! 97	\| -	124		4,237	600	60
	i 262	1 55	37	10		130		3,094	800	_
	168	55	36	21	__	48		2.928	800	—
180	i 891	36	17	\| -	45		2,969	800	80
	185	55	! 18	54		3		2.915	800	_
	335	55	1 99	I 42		17	—	3,148	800	—
180	989		1 90	34	—	21	—	3.114	800	80

4,243

4.139

4!094

4.700

4!632

4,522

4.053

3,951

4.08G

4.094

9,338

9,147

9,020

4,295

4.209

4.897

3,894

3,728

3849

3,715

3,948

3!994

») Öppnadt den 1 april 1905. — 2) Namnförändradt från Oronst den 1 september 1903.

287

1.	! 2-	3.	! 4-	1 5.	1 6.	7.	8.	9.	\| 10.	f n.	i 12.	13.	1 14.	15.
		Lön och tjänst- gö- rings- pennin- gar. Kr.		Öfvcr- pro- vision (för 1902 pro- vision). Kr.		S -p	O .r t 1	e r.	Ersätt- ning från post- spar- han- ken. Kr.	I				Summa inkom- ster med alla ålders- tillägg. Kr.
Postkontor.	Klass.	Dyr- tids- tillägg därå. Kr.	Fel- räk- nings- pen- ningar. Kr.	För lös- väskor. Kr.	För bok-förande af post-af- gifter. Kr.	För fack- aflägg- ning. Kr.	Öfriga extra inkom- ster. Kr.	Summa inkom-ster utan ålders-tillägg. Kr.	Alders- tillägg. Kr.	Dyr- tids- tillägg därå. Kr.
Säfsj ii. 1906 .....	lH	*2,600		449		44	84	.	64		3.241	800		4.041
19Q3.....	3	3,000	—	278	\| -	65	61	—	62	-	3.466	800	—	4,266
j1902 .....	6	1,800	ISO	1.162	—-	53	54	—	70		3,310	800	80	4,199
Säter.
11906 .....	4	2,600	—	279	55	22	41	_	39	_	3.036	800		3,836
1903 .....	4	2.600	—	195	55	10	27	—	23	22	2,932	800	_	3,732
1902 .....	6	1.800	180	771	—	7	24	—	21	—	2.803	800	80	3,683
Söderhamn.
1906 .....	2	,3,600	—	147	—	54	456	_	58		4,315	800		5,115
1903 .....	2	3.600	—	137	—	69	645	—	74	—	4,425	800	_	5.225
1902 .....	4	2,600	260	1,286	—	84	655	—	77	—	4,962	600	60	5 622 !
Söderköping.														r
1906 .....	3	3,000		277	55	125	212	_	32	_	3.701	800		4,501 4,444 1668 j
1903 .....	3	3,000	—	236	55	118	210	—	25	_	3644	800
1902 .....	4	2,600	260	848	—	119	164		17	—	4,008	600	60
Södertälje. 1906 .....	2	3,600		22		240	313	88	93.		4.354	800		5.154 4938
1903 .....	2	3,600	—	—	—	211	193	79	55	_	4.138	800
1902 .....	4	2,600	260	1,167	—	307	226	—	47	—	4.607	600	60	5.267
Sölvesborg. 1906 .....	3	3.000		391		64	112	27	31		3.625	800		4.425
1903 .....	3	3,000	—	314		58	76	—	21	_	3.469	800 ;		4^269
1902 .....	6	1,800	180	1,230		58	96		18	—	3,382	800	80	4,262
Tidali olm.
1906 .....	4	2,600	—	416	—	no	272	4	27		3,429	800		4.229 !
1903 .....	4	2.600	—	367	—	98	247 1		34	_	3,846	800 \|		1.146 :
1902 .....	6	1,800	180	1,430	—	80	248	—	40	—	3,778	800	80	4,658 ;
Tierp. 1908 .....	4	2.600		448	55	208	140 I		24		3.475	800 !		1 4,275 \|
1903 2) . . . .	4	2,600	—	380 !	55	155 \|	127 \|	—	19	—	3,336	800 !	—	4;i36

*) Tillhör 4:e klass från och med den 1 december 1904. — 2) Öppnadt den 1 april 1902.

288

1. 1	2- 1	3.	4- 1	5. i	6. !	7. \|	8. i	9.	10. [	11.	12.	13. \|	14.	15. !
1		Lön och tjänst- gö- rings- )ennin- gnr. Kr.	!	\| Öfver- j pro-vision (för \| 1902 pro- ! vision). J Kr.		S p	a r t 1	j e r.	Ersätt-ning från post-spar-ban- i ken. Kr.					Summa j inkom-ster i med alla i ålders- j tillägg. \| Kr.
Postkontor.	[vlass.1 \|	Dyr- tids- tillägg dära. Kr.	Fel- räk- nings- pen- ningar. Kr.	För lös- väskor. Kr. \|	För bok-förande if p öst-at- 1 gifter, i Kr.	För fack- i aflägg-ning. Kr.	Öfriga extra inkom- ster. Kr.	Summa inkom-ster utan ålders-t il lägg. Kr.	Ålders- tillägg. '' Kr. \|	Dyr- tids- tillägg därå. Kr.
Tomelilla.							.
! 1906 .....	O	3,000	_	406	_	18	52	380	12	—	3,868	800	—	4,668
1903 .....	Q	3,000	_	357	_	45 j	47	12	8	—	3469	800	—	4,269 \|
11902 .....	6	1,800	180	1,279	—	30	65	12	8	—	3,374	800	80	4,254 }
Torsby.
i 1906 .....	4	2.600	_	284	55	133	55	—	157	—	3.284	800	—	4,084
11903 .....	4	2.600	_	282	55	131	31	—	132	—	3231	800	—	4,031 4f042
1902 .....	6	liSOO	180	902	—	143	38	—	104	—	3,162	800	80
Torsbälla.
1906 ....	4	2,600		__	55	_	_	—	13	—	2,668	800	—	3,468
\|1903 ....	4	2,600	_	_	55	3	—	—	9	—	2,667	800	—	3,467
1902 .....	6	1,800	180	519			—	—	8	—	2,507	800	80	3,*581
Tranås. 1906 '')....	4	2,600	—	587	-	12	54	150	21		3,424	800		4,224 i
Trelleborg. ! 1906	2	3,600		30		18	334	28	10		4.020	800		4,820
! 1908	2	sjeoo 2,000	_		_	____	397	—	5	—	4,002	800	—	4,802 ;
i 1902 .....	5	200	I 967	—	—	463	—	5	—	3,635	800	80	4,515
Trollhättan.
!1906 .....	3	3,000	__	j 377		86	364	261	54	—	4.092	800	1 -	4,892
11903 .....	3	3,000	_	329	_	31	376	228	54	—	4,018	800	1 -	4,818 j
j1902 .....	! 6	i;soo	180	1,707	—	42	366	230	59	i —	4.384	800	! 80	5,264
Trosa.					s
11906 .....	: 4	2,600	_	55	! 55	40	! 55	—	i 15	5	2,825	800	—	8,625
! 1903 .....	4	2,600	_	S 51	55	27	32	—	12	—	2,777	800	—	3,577
! 1902 .....	6	i;soo	180	593	l “	27	21	—	11	—	2,632	800	80	3,512 \|
Töreboda.
j1906 .....	4	2,600		! 347	55	\| 11	107	—	42	—	3,162	800	—	3,962
! 1903 .....	4	2,600	_	1 311	55	12	1 125	—	39	_	3.142	800	! —	3,942 3,987
11902 .....	i 6	ljöOO	180	\| 929	—	\| 12	i 134	—	52	\| -	3.107	800	! 80

Öppnadt den 1 maj 1905.

289

1.	1 2.	1 3-	4.	5.	1 G.	1 7.	1 8-	i	\| 10.	11.	12.	13.	14.	15.
		Lön j och ! tjäust-gö-rings-pennin-gnr. Kr.		Öfver-j pro-j vision (för ! 1902 pro- vision). Kr.		1 s P	o r t 1 c r.	Ersätt- ning från post- spar- ban- ken. Kr.
Postkontor.	Klass	Dyr- tids- tilliigg därå. Kr.	Fel-räk-ni ligg-pen-ningar. Kr.	! Köl* lös-väskor. Kr.	För bok-1 förande \|ftf p08t-af- gifter. Kr.	För fack-i aflägg-ning. Kr.	Ofri ga extra inkom-ster. Kr.	Summa inkom- ster utan ålders- tillägg. Kr.	Alders- tillägg. Kr.	Dyr- tids- tillägg därå. Kr.	Summa ; inkom- ; stor med alla ålders- j tillägg. 1 Kr.
Uddevalla.					.
1906 .....	2	3,600	—	338	—	6	545	784	160		5.433	800		6.233 5*574 6,005
1908 .....	2	3,600	—	465	—	30	465	_	214	_	4,774	800
1909.....	3	3,000	300	1,416	—	36	620	—	193	—	5,565	400	40
Ulricehamn.
1906 .....	3	3,000	—	358	—	68	163	_	95		3,684	800		4,484
1908 .....	3	3,000	—	291	—	50	146	_	37	_	3.524	800		4,324
. 1902 .....	5	2,000	200	1,066	—	118	88	—	96	17	3,585	800	80	4,465
Umeå.
1906 .....	2	3,600	—	218	—	90	428		86		4,422	800		5222
1908.....	2	3,600	—	105	—	130	527	—	38	_	4.400	800		5,200
1902 .....	3	3,000	300	1,376	—	101	499	—	42	—	5:318	400	40	5,758 !
Uppsala.
1906 .....	i	4,700	—	1,322	—	412	1.196	249	283	17	8.17!)	800		8.979 s;ei2 i
1903 .....	i	4,700	—	1,053	—	358	1,301	198	202	_	7,812	800	_
1902 .....	2	3,600	—	2,470	—	282	810	—	203	—	7,865	400	—	7*765
Vadslena.
1906 .....	4	2,600	—	292	—	98	104	_	16		3,110	800		8,910
1903 .....	4	2,600	—	275	—	134	66	_	12	_	3,087	800		3,887 4,715 ;
1902 .....	4	2,600	260	1,001	—	118	62	—	14	—	4,055	600	60
Valdemnrsvik.
1906 .....	4	2,600	—	262	55	84	63	_	28	2	3,094	800		3 894 \|
1903 .....	4	2,600	—	219	55	100	Öl	—	27		3,052	800		3,852 !
1902 .....	6	1,800	180	742	—	100	64	—	14	—	2,900	800	80	8*780
Vara.
1906 .....	3	3.000	—	478	_	41	72	_	182		3,773	800		4.573
1908.....	3 6	3,000	—	479 i	—	42	63	8	236	_	3*828	800		4*628
1902 .....	1,800	180	971	—	42	60	—	225	2	3,280	800	80	4,160 i
Varberg.
1906 .....	2	3,600	—	25	—	71	161	103	34	_	3,994	800		4,794
1903 .....	2	3,600	—	—	—	76	152	95	23	_	3;946	800 ''		4,746 i
1902 .....	4	2,600	260	1,088 j	—	52	141	95 \|	19	—	4,255	600 j	60	4:915

2442/07. Postverkets lönereglering skommission.

290

1.	2. ''1	3.	4. 1	5. !	fi.	7. !	«■ !	9. i	10.	ii. j	12- j	13. \|	14.	16. \|
		Lön och tjänst- .gö- rings- ?ennin- gar. Kr.		Öfver- pro- vieion (för 1902 pro- vision). Kr.		S p	o r t 1	e r.	Ersätta ning från post- spar- ban- ken. Kr.			!		Summa ; inkom-ster \| med alla ålders- • tillägg. Kr.
Postkontor.	Klass.	Dvi- tids- tillägg därå. Kr.	Fel- räk- nings- peti- niugar. Kr.	För lös- väskor. Kr.	! För i bok-förande af post-af- giftor. \| Kr. \|	För faek- aftägg- ning. Kr.	Ofri g a extra inkom-ster. Kr.	Summa inkom- ster utan ålders- tillägg. Kr.	Ålders- tillägg. Kr. j	Dyr- tids- tillägg därå. Kr.
Vaxholm.
1906.....	4	2,600	_	283	55 \|	24	15 1	—	203	—	3,180	800	—	3,980
1903.....	4	2,600	_	281	55	37	11	—	137	—	3.121	800	—	3,921
1902 .....	6	i;soo	180	812	—	36	3	—	122	—	2.953	800	80	3,833 !
Yenersborg.
1906 .....	2	3,600	_	156	_	27	567	162	100	—	4,612	800	—	5,412
1903 .....	2	3,600	_	73	_	38	270	118	82	—	4,181	800	—	4,981
1902 .....	3	3;ooo	300	1,360	—	40	331	135	80	—	5,246	400	40	5,686
Verimmo.
1906 .....	3	3,000	__	856	_	33	169	—	107	—	4.165	800	—	4.965
i 1903 .....	3	3;ooo	_	685		1.2	172	—	97	—	3,966	800	—	4,766
i 1902 .....		1,800	180	1,325		22	87	—	68	—	3,482	800	80	4.8(5*2
Vestervlk. 11906 .....	2	3,600		94		59	376		53		4,182	800		4,982
11903 .....	2	3,600	_	58	—	68	395	—	36	—	4157	800	—	4,957
1902 .....	4	2;600	260	1,189	—	73	416	—	39	—	4,577	600	60	5,237
Vester® s.
11906 .....	2	3,600	_	658	_	141	462	109	80	—	5.050	800	—	5,850
1903 .....	2 3	SjOOO	_	476	_	139	433	78	67	—	4,793	800	—	5.593
1902 .....	3^000	300	; 1,673	—	130	: 484	73	78	—	5.738	400	40	6,178
Vexla.
1906 .....	1	4,700	_	387	_	34	741	190	94	—	6,146	800		6,946
j1903 .....	1	4,700	_	251	_	70	721	140	103	—	5,985	800	\| -	6,785
1902 .....	2	3,600	360	: 1,729	—	82	875	115	101	1 —	6,862	400	\| 40	7,302
Yiinuicrbj''.
i 1906 .....	4	2.600	__	449	55	8	160	_	44	—	3.316	800	—	4.116
i 1903 .....	4	2;eoo	_	j 424	55	8	135	—	36	—	3,258	800	—	4,058
11902 .....	4	2i600	260	1,117	—	8	122	—	28	—	4,135	600	60	4,795
Vingåker. 1906 .....	4	1 2.600		\| 424		108	46	7	46		3,231	800		4,031
; 1903 .....	1 4	2^00	_	404	_	69	45	\| 6	47	—	3,171	800	—	3,971
1902 .....	! 6	\| 1,800	180	1,090	—	81	56	i —	1 37	—	3,244	800	80	4,124

291

i;	‘i.	3.	4.	5.	6.	7. ‘	8.	9.	10.	il.	12.''	13.	14.	16.
		Lön och tjänst- gö- rings- pennin- gar. Kr.		Öfvor- pro- vision (för 1902 pi*0r vision). 1 Kr.		S p	o r t 1	c r.	Ersätt-ning från post-s par-ban-ken. ICr.					Summa inkom- ster med alla ålders- tillägg. Kr.
Postkontor*	Klase.	I)yr- ti*ls- tiUftgg därå. Kr.	Fel- räk- nings- pen- ningar. Kr.	För Lös- väskor. Kr.	Vät bok-förande af post-af-gift^-. Kr.	• För faok- aflägg- ning. Kr.	Ofri ga extra inkom-ster. Kr.	Summa inkom- ster utan ålders- tillägg. Kr.	Alders- tillägg. Kr.	Dyr- tids- tillägg därå. Kr.
Visby. 1906 .....	2	3,600		445	''■ 1 - ■ ■	. 58	459		142		4.704	800		5,504
1903 .....	2	3,600		311	—	24	343	_	87	_	4,305	800	-	5,165
1902.....	3	3,000	300	1,571		22	346	—	92	—	5,331	400	40	5i771
Yisluitda.
1906 >)....	4	2,600	—	231	55	36	57	--	10		2,989	800	—	3,789
Vretstorp.
1906 .....	4	2.600	—	164	55	86	10	_	7		2822	800		3,722 3,716
1903 .....	4	2.600	—	136	55	106	13	—	6		24)16	800
1902 .....	6	1,800	180	698		109	8	—	8	—	2.803	800	80	3,683
Väll näs.
1906 .....	3	3,000	—	230	—	12		_	Öl		3,293	800		4,093 i
1903 .....	3	3,000	—	292	—	6	—	—	44	_	3,842	800		4,142 1
1902 .....	6	1,800	180	1,109	—		_	'' —	31	—	3,120	800	80	4;000
Ystad.
; 1906 .....	2	3,600	—	472	—	74	246	115	57		4,504	800		5,364
1903 .....	2	3,600	—	354	—	34	214	SO	33	_	4,315	800	*	5,115
1902 .....	3	3,000	300	.1,373	—	38	193	180	29	—	5,0(>3	400	40	5,503
Alun!.
i 1906 .....	3 3	3.000	—	224	—	24	182	_	53		3,483	800		4,283
i 1903 .....	3,000	—	182	—	24	165	—	69	_	3A40	800		4240
1902 .....	4	2,600	260	893	—	24	130	—	64	—	8071	600	60	4,631
Ange.
11906 .....	3	3,000	—	565	—	_	107	_	64	2	8,738	800		4,538
i 1903 .....	3	3,000	—	504	—	—	90	—	30	20	8.044	800		Mil
1902 .....	6	1,800	180	1,324	—	—	36	—	26		3;soo	800	80	4,246
A''j eng.
1906 .....	4	2,600	—	285	—	49	61	39	60		3,094	800		8,894 !
1903 .....	4	2,600	—	227	—	40	12	—	64	_	2,943	800		3*748 3,892
1902 .....	6	1,800	180	892	—	46	9	34	51	—	3:012	800	80

*) Öppnadt den 1 oktober 1905.

292

1.	2.	3. !	4.	5. \|	6. \|	7. [	8. \|	9. i	10. 1	it. i	12. [	13. \|	14. \|	15. j
		Lön i ocli tjänst-gö-rings -pennin-gar. Kr. S 1		Öfver-1 pro-vision (för 1902 pro- i vision).! Kr.		S p	o r t 1	e r.	Ersätt- j ning från : post- \| spar- \| ban- i ken. \| Kr. j					Summa inkom- j ster j med j alla t åiders- j tillägg. Kr.
Postkontor.	Klass.	Dyr- tids- tillägg (lärd. Kr.	Fcl- räk- nings- pen- ningar. Kr.	För lös- väskor. Kr. j	För 1 bok-förande af post-af- gifter. Kr.	För fack-all ägg-ning. Kr. i	Ofri ga extra inkom-ster. Kr.	Summa inkom- ster utan ålders- tillägg. Kr.	Ålders-1 tillägg. Kr. j	Dyr- tids- tillägg dära. Kr.
„ Asch1.									i
1906 .....	4	2.600	_	379	_	15	158	—	14	—	3.166	800	—	3,968
1903 .....	4	2^600	_	378	__	24	89	—	15	—	8.106	800	—	8,906
1902 .....	6	1,800	180	1,001	—	24	189	—	10	—	3.204	800	80	4,084
Åstorp. 1906 .....	4	2,600		5! 6		16	42		15		3,189	800		3,989
1903 .....	4	2^00	_	483	_	_	7	—	25	—	3,115	800	—	3,915 i
1902 .....	6	1.800	180	1,089			7	—	9	—	3,085	800	80	3,965 j
Åtvidaberg. '' 1906 .....	4	2,600		375	55	63	252		65		3.410	800		4,210
1903 .....	4	2,600	_	345	55	62	204	—	51		8,317	800	—	4,111
1902 .....	G	1,800	180	1,002	—	96	205	—	49		3,332	800	80	4,212 !
Ödeshög. i 1906 .....	4	2.600		314	55	• 12	28		18		3,027	800		3,827
! 1903 .....	4	2,600	_	218	55	12	26	—	19	_	2,930	800	—	3,780
1902 .....	6	L800	180	872	—	12	30	—	20	—	2,914	800	80	3,794
Öfvevtorneå.
1906 .....	4	1 2,600	__	_	55	_	62	_	1	—	2.718	800	—	3,518
1903 .....	4	! 2,600		_	55	20	28	—	2	—	2,705	800	—	U,50o
1902 .....	6	K800	180	496	—	15	28	—	2	—	2,521	800	80	3,401
Örebro. i 1906 .....	1	! 4,700	-	1,145		75	605		80		6,605	800		7,405
! 1903 .....	1	i 4,700		877	__	i 7!)	555	—	73		6.284	800	-	7,084
1902 .....	2	&6oo	i	2,474	—	i 73	673	—	83		6,903	400		7.308
Öregnind.
1906 .....	4	I 2.600		i 30	55	24	60	_	19	—	2,788 2,743	800	—	3,588
j1903 .....	■ 4	i 2^00	_	\| _	DD	5	72	—	11	—	800	—	8,648
i 1902 .....	G	L800	180	432	—	6	50	—	5	—	2,473	800	80	8.858
Örnsköldsvik.
i 1908 .....	2	! 3,600	_	i 211	_	50	240	_	21	—	4122	800	—	4,922
i 1903 .....	2	1 3,600	_	132	_	28	230	—	15	—	4.005	800	—	4,805
:1902 .....	5	\| 2.000	200	: 1.112	! -	28	220	—	35	—	3,595	800	80	4,475

293

1 2-

1 3-

I 4.

! 6.

1 7.

[ 8-

1 9-

1 io.

1 il-

12.

13.

1 14.

j 15.

ort

c r.

Öfver-

pro-

vision

(för

1902

pro-

vision).

j Ersätt-ning
från
post-spar-ban-ken.

Postkontor.

Klass.

och

tjänst-

gö-

rings-

penuin-

gar.

Dvr-

tids-

tillägg

därå.

Fel-

räk-

nings-

pen-

ningar.

För

lös-

väskor.

För
bok-förande
af post-

«f-

gifter.

För

faek-

aflägg-

ning.

Ö fråga
extra
inkom-ster.

Summa

inkom-

ster

utan

ålders-

tiliägg.

Alders-

tillägg.

Dyr-tid s-tillägg
därå.

Summa 1
inkom- j
ster
med
alla 1
ålders- j
tillägg. ;

Kr.

Ivr.

Kr.

Östersund.

|1906 .....

! 1903 .....

1902 .....

4,700

3,000

300

263

684

1,944

—

583

495

484

125

178

176

103

106

—

5,779

6,160

6,039

800

400

6,579
6,960 |
6,479 [

j Östhammar.

’

1906 .....j

1903 .....

1902 .....I

2,600

1.800

180

204

155

597

55 !
55 i

60 |

69 1
64

OÖ !

3.082

2’998

2.712

800

3,882 ^
8.798 1
3,592

Bil. 2.

Inkomster

för

kontrollörer vid postkontoren i Stockholm, Göteborg och
Malmö samt postexpeditörer, tjänstgörande såsom
afdelnings- eller filialpostkontorsföreståndare
vid samma postkontor,

åren 1902, 1903 och 1906.

296

i.	2. i	ö. j	4- 1	5. ]	«. \|	7. i	8.	9. !	10 \|	il. !	12. \|	13.
-------- ''........ ■ 1 Postkonto r.	Löne- grad.	1 Lön och tjänst- gö- rings- jennin- gar.	i Dyr- tids- tillägg därå.	Provi- sion. ■	Fel- rak- nings- lennin- gar.	1 Sport-ler för bok-förande tf post-af- gifter.	Ersätt- ning från post- spar- ban- keu.	Öfriga extra inkom- ster.	Summa nkomster utan ålders- tillägg.	liders-1 tillägg.	Dyr- tids- tillägg därå.	Summa i nkomst er i med alla \| ålders- j tillägg.
		Kr.	Kr.	Kr.	Kr. \|	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.
Kontrollörer: \ Stockholm: — Kassaexpeditionen. 1906 ........ 1903 ........ 1902 ........	3	3.200 3.200 2,400	240	1.723 1,665 2,607	200 275	1,872 1,516 1,800	—	—	6,995 6.656 7;047	800 800 400	40	7,795 7,456 7*487
— 1, afgående afdeln. 1906 ........ 1 1903 ........ 1902 ........	1	3.200 3^00 3,600	360	1.733 i;700 1,572	—	1.338 11425 1,400	—	—	6.261 6,325 e;932	800 800 400	40	7,061 7.125
\| — 1,ankommande afdeln. 1906 ........ 1903 ........ 1902 ........	1	3,200 3,200 3,600	360	1,629 1,700 1,572	—	3	5	—	4.SS7 4,900 5,582	800 800 400	z 40	5,637 5.700 5,972
j — 1, paketexpeditionen. 1906 ........ 1903 ........ 1902 ........	1	3.200 3.200 3,600	360	1,938 1,700 1,572		.133 90	__	—	5,271 4;900 5,622	800 800 400	40	6,071 s;7oo 6,062
— 1, brefbärare expedi-tionen. 1906 ........ 1903 ........ 1902 ........	1	3,200 3,200 3,600	360	1,667 1,700 1,572	—	—	—	—	4,867 4,900 5,532	800 800 400	40	5,667 5,700 5,972
— 1, tidningsexpeditio-nen. 1906 ........ 1903 ........ 1902 ........	1	3,200 3,200 3,600	360	1,723 1.700 1,572	—	—	—	—	4.923 4,900 5,532	800 800 400	40	5,723 5,700 5;972
— S, afgående afdeln. 1906 ........ 1903 ........ ; 1902 ........	1	3.100 3,200 3.600	360	1,723 1,700 1,572	—	942 980 800	9	14	5,888 5,880 6,332	800 800 400	40	6,688 6,680 6.772

297

1.	t 2.	i 3- 1 1 Lön	1 4. 1	5.	1 6-	! 7- Sport-	i. 8- Ersätt-	! 9-	\| 10.	1 ll.	\| 12.	\| 13.
Postkontor. 1	! Löne-grad.	och j tjänst-gö-j rings-	Dyr-j tids-j tillägg 1 därå.	Provi- sion.	Fel- räk- nings- pennin-	ler för bok-förande af post-	ning från post- spar-	Ofri ga extra inkom-ster.	Summa inkomstei utan ålders-	Ålders tillägg	Dyr-ti Is-lägg	Summa inkomster med alla
		ipennin		gar.	af-	ban-	tillägg.		dära.
		gar.				gifter.	ten.
		Kr.	Kr.	I Kr.	Kr.	! Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.
(Kontrollörer:)							\|
[ (Stockholm:) — 2, ankommande afdeln							1
1908 ..... 1903 ...... 1902 ..... — 3.	; _ 1	3.200 8.200 3.6U0	360	1,723 1,700 1,572	no	—	i _ \| -	—	4,923 5.010 5,532	800 800 400	40	5,723 5,810 5*972
\| 1906 ..... 1903 ...... 1902 .....	2	3.200 3.200 3,000	300	1,712 1,700 1,410	—	183 228 260	_	—	5.096 5.128 5,000	800 800 400	40	5.896 5,928 5,440
— 4.
1906 ..... 1903 .... 1902 ..... — 5	2	3,200 3,200 3,000	300	1,723 1.700 1,440		32 27 120	8	—	4.963 4.927 4,860	800 800 400	40	5,763 5,727 5,300
1906 .... 1903 ..... 1902 ....	2	3,200 3,200 3,000	300	1,723 1,700 1,440		48 62 85	—	—	4,971 4,962 4,825	800 800 400	40	5,771 5.762 5,265
! — 16.
1908 ........	'')-	3,200		1,723		672	—	—	5,595	800		6,395
\| Göteborg: j — Kassaexpeditionen. i			!			1

1906 .... i 1903 ...... 1902 .... i \|	2	3.200 3.200 3.000	300	837 733 602	275 ! 275 !	612 507	i	—	4,924 4.715 3,902	800 800 400	40	5.724 5,515 4,342
— 1, afgående afdeln. j							!
i 1906 ..... \| 1903 . . . 1902 ....	2 i	3,200 3,200 3,000	300	837 733 712	z\	650 570	- i	—	4,587 4.503 4,012	800 800 400	40	5.387 5,303 4,452
— 1, ankommande afdeln. j			i
1906 .... 1903 . . .	—	3.200 3.200 3,000		837 733 712 \|	—	4	— ;	_	4.041	800		4.841
1902 .....	2	300 !	—	—	— j	—	3933 4,012	800 400	40	4.733 4.452

*) Öppnadt den 15 mara 1904.

/07. Postverkets lönereglering skommission.

298

Postkontor.	2. 1 1 Löne- grad.	3. j Lön och jänst-gö-rings->ennin-gar. j	1 Dyr- tids- tilliigg därå.	5. \| Provi- sion.	6. \| 1 Fel- räk- nings- sennin- gar.	7- i Sport- ] er för bok-örande f post-af- gifter.	8. \| ! ]rsätt-\| ning \| från \| post- \| spar- j ban- \| ken. 1	9. \| Öfrig» extra likom- ster.	10. \| Summa nkomster utan ålders-t il lägg-	11. \| dders- tillägg.	12. \| Dyr- 5 tids- ''Hägg därå.	13. ! Summa nkomster med alla ålders-tillägg.
		Kr.	Kr. \|	Kr.	Kr. \|	Kr. 1	Kr. \|	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.
(Kontrollörer:)
1 (Göteborg:)
\| — 1, paket expedition en. 1906 ........1 j 1903 ........\| I 1902 ........	*) i. i i	3,600 3,600 3,600	_ 360	877 877 978		19 1 25 j		—	4.490 4,502 4.938	400 400 400	40	4,896 4,902 5,378 ;
- p bref bärareexpedi-tionen. 1906 ........ 1903 . . • ..... 1902 ........	3	3,200 3,200 2.400	240	837 733 695		—	—	—	4.037 3,938 3,335	800 800 400	40	4.837 4.733 3,775 1
— 2. 1906 ........ 1903 ........ 1902 ........	3	3.200 3.200 2,400	240	837 733 1,609	—	143 67	~~	—	4.180 4.000 4,249	800 800 400	40	4.980 4:800 41)89
— 3. 1906 ...... • •	2)-	3,200	—	837	—	19		-	4.050	800		4,850
Malmö: — Kassaexpeditionen. 1906 ........ 1903 ........ 1902 ........	2	! 3.200 ! 3,200 j 3,000	300	1,430 1,218 724	275 275	1 _	[		4,905 4j693 4,024	800 800 400	\| 40	5,705 i 5.493 1 4:404
— Bref af delning en. 1906 ........ 1 1903 ........ 1 1902 ........	1	! 3,200 ] 3,200 l 2,400	240	1,430 1.218 579	—	—	1 -i	1	4,630 4:418 3,219	800 800 400	40	5,430 5.218 I 31!ö9 j
Postexpeditörer:
i Stockholm: \| — 1, postanvisnings-afdelningen. I ''1906 . . . ■ ■ ■ • \| 1903 ....... \| 1902 .......	1 S 1 j 1	2,501 2.50( \| 1,80(	— — 180	1,34( 1,32" 1,17(	; —	I \|	!	—	8,840 3,827 3,150	800 800 800	I 80	4,040 4,027 4.036

£........ j JL j A,«->W -‘-''-''V/ -*-5---

^Enligt gammal stat. - *) Postexpcditör såsom föreståndare åren 1902-1903 (se nedan),

299

Lön

och

tjänst gö rings pennin gar -

Sp ortler
för
bokförande

af postaf gifter.

Ersätt ning från post spar ban ken.

j Felräknings
-penningar.

Summa

inkomster

utan

ålders tillägg.

Summa I
inkomster!
med alla j
ålders- j
tillägg, j

Öfriga

extra

inkom ster.

Löne -

Provi sion.

Ålders-I

Postkontor.

(Postexpeditörer:)
(Stockholm:)

— 2, paketexpeditionen

IDOG ... .....

1903 ........

1906 .

1906 . . .

*) 8,100

— 15.

1906 .

1906 . . .

1, tidning sexpeditionen.

1906 .......

1903 .......

1, postanvisningsexpeditionen.

1906 .......

1903 .......

egrafassistent — Arfvode; därjämte från telegrafverket 1.200 kr. — 3) Arfvode; därjämte
Arfvode; därjämte från telegrafverket 750 kr. — 6) Öppnadt den 1 augusti 1903.

800

1. I	2- 1	3.	4.	5.	«. \|	7. 1	8. 1	9.	10.	11.	12.	13.
: Postkontor.	1 Löne- 1 grad.	Lön och tjänst- gö- rings- pennin- gar.	Dyr- tids- tillägg därå.	Provi- sion.	Fcl- räk- nings- jennin- gar.	Sport-ler för bok-nande tf post-af- gifter.	I Ersätt- ning från post- spar- ban- ken.	Öfriga extra nko Bi-ster.	Summa nkomster utan ålders- tillägg.	llders- lllägg.	Dyr- tids- tillägg därå.	Summa inkomster med alla ålders-tillägg.
1		Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.
! 1 (Postexpeditörer:)					!					!
1 (Göteborg 3.) 1903 ........ 1902 ........	'') 1 '')—	2,B00 1.313	—	572 860	—	11	—	-	3,083 2,173	800	—	3,883 2,173
— 4. i 1906 ........ 1903 ........ 1902 ........	1 1 1	2.500 2:500 1,800	180	654 572 459	—	4 3		—	3,158 3.075 2,439	800 800 800	80	3,958 3,875 3,319
— 7. \ 1906 ........ ! 1903 ........ 1902 ........	1 1 1	2,500 2,500 1,800	_ 180	654 572 762	—	54 Q O		—	3,208 3,075 2:742	800 800 800	80	4,008 1 3,875 ! 3.622 i
— 5. 1906 ........ j 1903 ........ 1902 ........	i!	2) 1.750 2) 1^750 311,050	_	458 383 316	no no	24 13	8 5 6		2.350 2.261 1,372	300 300	—	2,650 2,561 1,372
— 6. \ 1906 ........ j 1903 ........ \| 1903 . .......	3 3 3 I	2) 1,750 2) 1.750 2) 1,400	140	458 383 413	no no	2	10 7 8	i z	2,330 2.250 1.961	300 300 300	30	2,630 2.550 2291
\| Malmö:
1 — 1, tidning sexpedi-tiov en. 1906 ........ 1903 ........ 1902 ........	1 1 1	2.500 2.500 1,800	! -180	1,117 951 421	—		—	—	3.617 3.451 2,401	800 800 800	80	4.417 \| 4251 ! 3,281
1 — 1, utrikespaltetexpe-ditionen. 1906 ........ 1903 ........ \| 1902 .......	1 1 1	; 2,500 2,500 1,800	180	1,117 951 421	—		—	—	3,617 3,451 2,401	800 800 800	80	4.417 4251 3:281

i) Kontrollör Båsom föreståndare år 1906 (se ofvan). - 2) Kvinnlig postexpeditör. - 3) Kvinnlig e. o. postexpeditör;

arfvode.

BETÄNKANDE

ANGÅENDE

ÄNDRAD ORGANISATION
AF GENERALPOSTSTYRELSEN OCH DÄRUNDER
LYDANDE FÖRVALTNINGAR

SAMT

lönereglering

FÖR TJÄNSTEMÄN VID POSTVERKET

AFGIFVET AF

DEN ENLIGT NÅDIGT BEMYNDIGANDE DEN 5 JULI 1907
TILLSATTA KOMMISSION

237/08

STOCKHOLM

KUNGI,. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER

1908

INNEHÅLL.

Sid.

Skrivelse till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Civildepartementet Y.

Förslag till instruktion för generalpoststyrelsen............. 1.

Motiv till förslag till instruktion för generalpoststyrelsen.......23.

Hufvudgrunder för distriktsförvaltningarnas åligganden ock befogenhet 34.

Till Herr Statsrådet och Chefen för Kung!. Civildepartementet.

Den enligt nådigt bemyndigande den 5 juli 1907 tillsatta kommission
för afgifvande af yttrande och förslag beträffande lönereglering för
generalpoststyrelsen samt för tjänstemän vid postverkets distrikts- och
lokalförvaltningar anförde i skrifvelse den 28 november samma år, med
ofverlämnande af första delen af sitt betänkande, att kommissionen ansett
sig böra, innan den åtskildes, jämväl uppgöra förslag till ny instruktion
för generalpoststyrelsen och i sammanhang därmed angifva de
hufvudgrunder, som enligt kommissionens åsikt borde blifva bestämmande
för de nya distriktsförvaltningarnas åligganden och befogenhet.

Sedan kommissionens arbete i sistberörda hänseenden numera blifvit
slutförd t, får kommissionen härmed vördsamt öfverlämna dels ifrågavarande^
instruktionsförslag jämte motiv, dels yttrande rörande distriktsförvaltningarna.

Stockholm den 8 februari 1908.

RICHARD OSSBAHR.

JOHAN BECK-FRIIS. KARL STARBÄCK. ERNST ÖBERG!.

A. E. M. Ericsson.

Förslag till instruktion

för generalpoststyrelsen.

1. General poststyrelsens äinbetsbefattning.

§ 1.

Mom. 1. Generalpoststyrelsen åligger att, i enlighet med denna
instruktion och öfriga af Kungl. Maj:t meddelade föreskrifter, hafva öfverstyrelsen
öfver postverket och att sålunda omedelbart vidtaga eller hos
Kungl. Maj:t föreslå de åtgärder, som finnas erforderliga för verkets tidsenliga
beskaffenhet, och utveckling.

Mom. 2. Styrelsen har ock att öfvervaka uppbörden och redovisandet
af postverkets inkomster samt att bestrida dess utgifter i öfverensstämmelse
med de af Kungl. Maj:t fastställda stater eller eljest o-ifna
föreskrifter. °

§ 2.

Gemensamt med järnvägsstyrelsen äger generalpoststyrelsen att ordna
turerna för de bantåg å statens järnvägar, hvilka användas till regelbunden
postbefordran.

Generalpoststyrelsen äger ock alt foga anstalt om postförsändning å
enskilda järnvägar i riket samt att, då anledning förekommer att för dylik
postbefordran bestämma annan ersättning, än som författningsenligt ''bör
utgöras, därom med vederbörande järnvägsstyrelser träffa aftal inom de
gränser, som i sådant afseende blifvit af Kungl. Maj:t bestämda.

§ 3.

Mom. 1. I de fall, då för landväga postbefordran icke kan användag
järnvägslägenhet, tillhör det styrelsen att foga anstalt om postföringens

S8V°8- Postverkets löneregleringslcommission. II. i

besörjande med häst och åkdon, af landtbrefbärare, med ridande eller
gående bud eller annorledes.

Mom. 2. Om öfvertagande af dylik postföring äger styrelsen träffa
aftal, med iakttagande af gällande bestämmelser angående statens upphandlings-
och entreprenadväsen.

Mom. 3. På styrelsen ankomme att utöfver den ersättning, som
genom sådant aftal må vara bestämd, tilldela postförare dels särskild
vedergällning för postens forslande vid mer än vanligt svårt och besvärligt
väglag, dels° ersättning för hästar, Indika under postföring eller till följd
af "ansträngning därvid störtat eller lidit svårare skada.

§ 4.

Mom. 1. Hvad angår linje, därå posten antingen alldeles icke eller
ej utan olägenhet kan landvägen fortskaffas, tillhör det styrelsen att foga
anstalt om postföringens besörjande med ångfartyg eller annan farkost.

Mom. 2. Äfven för postutväxlingen mellan orter, hvilka äro med
annan post förbundna, må anordnas postbefordran sjöledes, då därigenom
någon fördel kan beredas postverket eller postutväxlingen eljest
Ö . ®

främjas. . .

Mom. 3. I de fall, då det icke finnes lämpligt, att ersättningen

för posttransport med ångfartyg utgår efter gällande författning, ankomme
på styrelsen att rörande denna ersättning med vederbörande trätta aftal.

§ 5.

Där för postens öfverförande vid allmänna färjställen påkallas annat
biträde af färjkarl, än denne åligger lämna resande i allmänhet, må
utan hinder däraf att genom utfärdad taxa antingen alla kronotransporter
äro helt och hållet befriade från afgift för öfverfarten eller ock undantagsvis
viss afgift blifvit särskildt för posterna medgifven — styrelsen
träffa aftal om erhållande af dylikt biträde mot skälig ersättning af postmedel.

§ 6.

För underhållandet af postförbindelserna med främmande länder äger
styrelsen att med vederbörande utländska förvaltningar träffa de överenskommelser,
som af gällande konventioner och aftal påkallas.

§ 7.

I afseende å. postverket tillhöriga fartyg äger styrelsen utöfva den
verksamhet, som tillkommer ett rederi.

§ 8.

Monn. 1. Styrelsen tillser, att postverkets hus och byggnader varda
behörigen underhållna.

Monn. 2. Frågor angående husens ombyggnad eller om vidtagande
åt större förändringar af desamma böra underställas Kungl. Maj:ts pröfning.

Mom. 3. Om lägenhet i hus, som tillhör postverket, icke behöfver
tagas i anspråk för posttjänsten och särskild föreskrift rörande lägenhetens
användning icke blifvit i nåder meddelad, vare styrelsen oförhindrad
att upplåta lägenheten för andra ändamål mot den hyra, som, där icke
särskilda förhållanden i postverkets intresse påkalla lägenhetens upplåtande
utan afgift, styrelsen äger att bestämma efter omständigheterna.

§ 9.

Mom. 1. Där postverket icke har eget hus att tillgå, må erforderliga
lokaler för distriktsförvaltningar och postkontor af styrelsen förhyras.

Mom. 2. hmnes det därvid vara antingen för postgodsets bevakande
eller för postutväxlingens behöriga besörjande nödigt, att i samma
hus, där postkontor inrymmes, bostad beredes någon bland postkontorets
tjänsteman, må jämväl för berörda ändamål nödigt antal rum
förhyras.

Alom. 3. Där så befinnes lämpligt, må styrelsen uppdraga åt postmästare
att tillhandahålla postkontorslokal mot ersättning, som bestämmes
af styrelsen.

Alom. 4. Styrelsen äger gå i författning om de i § 8 samt de i
mom.. 1 och 2 åt förevarande § omförmälda lägenheters inredning på
lämpligt sätt äfvensom om deras förseende med nödiga möbler och inventarier.

Atom. 5. . Hvad åter. angår tjänstgöringslokal, som af postmästare
upplåtes, skall i allmänhet i ersättningen därför äfven ingå godtgörelse
för tillhandahållande af erforderliga möbler och inventarier; styrelsen dock
obetaget att, där sådant af särskilda omständigheter påkallas, äfven

lör dylik tjänstgöringslokal låta anskaffa erforderliga möbler och inventarier.

Mom. 6. Styrelsen må jämväl, när sådant finnes behöfligt, anskaffa
öfverliggningsrum för tjänstemän, tjänstgörande i postkupe eller å landsvägspostlinje,
samt ombesörja sådana iägenheters inredning och förseende med
nödiga möbler och inventarier.

Mom. 7. Med undantag från gällande bestämmelser angående villkoren
för anordnande af telefon på bekostnad af statsmedel äger styrelsen
att besluta i fråga om uppsättande för postverkets räkning af rikstelefonapparater.

§ io.

Mom. 1. Styrelsen äger att inrätta poststationer å platser, där sådant
finnes erforderligt, så ock att, då omständigheterna därtill föranleda,
sådana postanstalter indraga.

Mom. 2. Arfvodet för poststationsföreståndare bestämmes åt styrelsen
inom det i sådant afseende i nåder fastställda högsta belopp.

Mom. 3. Är poststation belägen vid statens järnväg och anses befattningen
såsom poststationsföreståndare böra uppdragas åt någon vid
järnvägen anställd person, ankommer på styrelsen att, efter att hafva meddelat
si°- i ämnet med järnvägsstyrelsen, bestämma, till hvilken åt de i
sådant afseende stadgade aflöningsklasser poststationen skall hänföras.

§ 11.

Mom. 1. På styrelsen ankommer att anordna ångbåtspostexpeditiorier
å linjer, där sålunda direkt postutväxling kan med fördel åvägabringas
jämväl med orter, hvilka icke äro med fast postanstalt försedda.

Mom. 2. I afseende å beloppet af den ersättning, som må föreståndare
för ångbåtspostexpedition tillerkännas, galle hvad beträffande atlöningen
till föreståndare för poststation i allmänhet finnes föreskntvet,

§ 12.

Mom. 1. Styrelsen äger att, under iakttagande af nödiga kontroller,
låta för postverkets räkning tillverka och försälja frimärken, frankokuvert,

bref k ort och kortbref. , .

Mom. 2. Styrelsen tillhör jämväl att gå i författning om inredning

af postkupéer för postbefordran å enskilda järnvägar samt att anskaffa
tjänliga åkdon, som finnas erforderliga för posttransporter dels ty01*1 P0^"
anstalts område och dels å landsväg, där omständigheterna påkalla användande
af postverkets egna åkdon.

Mom. 3. Likaledes äger styrelsen gå i författning om inköp af sådana
persedlar och inventarier samt förbrukningsartiklar, som finnas
erforderliga för posttjänstens behöriga bestridande.

Mom. 4. Därest emellertid i ett eller annat afseende befinnes mindre
lämpligt att för postverkets räkning upphandla flera eller färre afl de förbrukningsartiklar,
som erfordras för tjänstgöringen vid postkontor, ankom
me på styrelsen att, till bestridande af utgifterna för detta ändamål,
åt postkontoret anvisa så stort belopp'' af vederbörande å postverkets oinkostn
adsstat uppförda anslag, som kan anses för ändamålet behöfligt.

§ 13.

Äro postpersedlar förslita, eller äro eljest postverket tillhöriga
effekter icke längre för ändamålet användbara, må styrelsen, efter omständigheterna,
förordna om persedlarnes eller effekternas afskrifning eller om
deras försäljning i öfverensstämmelse med gällande författning.

Styrelsen äger jämväl förordna om afskrifning, med eder utan ersättning,
af postverket tillhöriga persedlar, effekter och annan egendom,
som genom olyckshändelse gått förlorade eller eljest förkommit.

§ 14.

Till statskontoret skall af styrelsen levereras hvad af postverkets
medel vid verkställdt bokslut befinnes öfverstiga det belopp, som postverket,
enligt särskildt af Kungl. Maj:t meddeladt beslut, äger att såsom
kassaförlag bibehålla.

§ 15.

. Styrelsen äger meddela bestämmelser rörande det belopp, hvartill
åt biträdande ordinarie eller extra ordinarie tjänsteman må, på dennes
eget ansvar, anförtros dels förskott af frankotecken för försäljning och
frankering af försändelser, dels kontanta medel för bestridande af utbetalningar
för postanvisningar eller andra utgifter för postverkets räkning; och
har styrelsen jämväl att i förevarande afseende till efterrättelse för vederbörande
meddela erforderliga kontrollföreskrifter.

§ 16.

Jämväl rörande förskott af frankotecken, hvilka må utlämnas till
föreståndare för poststation eller ångbåtspostexpedition eller till landtbrefbärare,
äger styrelsen utfärda bestämmelser.

§ 17.

i de fall, då ofrankerad eller ofullständigt frankerad postförsändelse
ej kunnat adressat tillställas och gällande författningar ej innehålla föreskrift
för afsändare att till postverket utgifva belöpande portoafgift. eller afgiften
ej kan hos afsändare utbekommas, må styrelsen låta nämnda portoafgift
i vederbörande räkenskap af kortas; likasom styrelsen ock, då skälig
anledning därtill förekommer, äger, uppå framställning af utländsk förvaltning,
medgifva afkortning af den å svenska postverket belöpande andel
af ogulden afgift för internationell postförsändelse.

§ 18.

Styrelsen tillhör att, med tillämpning af gällande författningar, upprätta
och kungöra taxor för befordran af särskilda slag af postförsändelser,
för tillhandahållande genom postverkets försorg af tidningar och andra
periodiska skrifter samt för person- och godsbefordran med postverkets
ångfartyg.

§ 19.

Före november månads utgång hvarje år skall styrelsen till Kungl.
Maj:t afgifva, för att nästföljande år till Riksdagens pröfning öfverlämnas,
underdånigt förslag till inkomstberäkning och utgiftsstater för postverket,

§ 20.

Styrelsen har att hvarje år afgifva ej mindre, före september månads
utgång, till Kungl. Maj:t berättelse om postverkets förvaltning under det
nästförutgångna året, än äfven, före februari månads utgång, till chefen
för civildepartementet summarisk redogörelse för det ekonomiska resultat,
som postverket lämnat under sistförflutna året.

§ 21.

Mom. 1. Då poststationsföreståndare, som varit medelst personligt
kontrakt anställd, eller lan dtbr ef bärare från befattningen afgår efter längre
tids tjänstgöring samt visar sig vara i behöfvande omständigheter, äger
styrelsen, därest förhållandena därtill gifva anledning, till sådan funktionär
utbetala årligt understöd med lämpligt belopp.

Mom. 2. Likaledes må styrelsen, då tjänsteman vid postverket
eller annan person under sysselsättning för postverkets räkning träffas af
olycksfall eller eljest lider skada, tilldela sådan person ett efter förhållandena
afpassadt understöd.

§ 22.

Mom. 1. Styrelsen äger utgifva gratifikationer

till skjutsande eller annan, som ådagalagt rådighet att afvärja våld
mot posten eller försök därtill, å högst 100 kronor;

för tillrättaskaffande af värdeföremål, som, medan de varit under
postverkets vård, blifvit tillgripna, med högst tio procent af hvad som
återbekommits; samt

för upptäckande eller gripande af den eller dem, som föröfvat våld
a posten eller tillgrepp från densamma, å högst 500 kronor; börande dock
icke med anledning häraf göras något afdrag å den belöning, som för
tillrättaskaffandet af tillgripna värdeföremål kan belöpa.

Mom. 2. Älven må, när offentlig myndighet eller tjänsteman för
efterspanande af den, som begått våld å posten eller föröfvat tillgrepp från
densamma, haft omkostnader, dessa af styrelsen godtgöras; och utbetalas
sådan godtgörelse till posttjänsteman enligt dennes hos styrelsen granskade
rakning samt i andra fall på vederbörande myndighets rekvisition.

§ 23.

Styrelsen äger att, i mån af behof, hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande
och öfriga ämbetsmyndigheter för postförvaltningens behöriga
handhafvande erhålla all den handräckning, som af dessa myndigheter lagligen
kan lämnas.

§ 24.

_ Mom 1. Arbetsordning för styrelsens personal utfärdas af generalpostdirektören.

Mom. 2. Styrelsen äger att, i öfverensstämmelse med stadgade
grunder, utfärda tjänstgöringsreglementen och instruktioner för den i öfrigt
vid postverket anställda personal.

§ 25.

Mom. 1. Styrelsen tillhör att vaka däröfver, att sådana förseelser
vid försändelsers aflämnande till postbefordran, för hvilka i postförfattningarna
böter finnas stadgade, varda vederbörligen beifrade. Erlägger
den, som gjort sig skyldig till sådan förseelse, efter gjord anmärkning
böterna godvilligt, må det bero på styrelsen, huruvida åtal mot honom
må inställas.

Mom. 2. Böter för ofvan omförmälda förseelser skola fördelas lika
mellan angifvaren och den under styrelsens förvaltning ställda kassa för
understöd åt änkor och barn efter personer, som varit anställda vid postverket.

§ 26.

Göres hos styrelsen anmälan därom, att till postanstalt inlämnad försändelse
icke mottagits till postbefordran eller att befordran af inkommen försändelse
inställts till följd däraf, att å försändelsen förekommer yttrande
eller teckning, som ansetts uppenbarligen såra tukt och sedlighet eller vara
för adressaten förnärmande, skall på styrelsens pröfning ankomma, huruvida
försändelsen bör behandlas såsom obeställbar, eller om densamma må
befordras till adressaten.

2. Generalpoststyrelsens sammansättning.

§ 27.

Generalpoststyrelsen utgöres af generalpostdirektören, såsom chef för
postverket, och tre byråchefer, såsom ledamöter i styrelsen och chefer hvar
för sin af de tre byråerna, hvilka benämnas första, andra och tredje byrån.

Under första byrån lyda personal-, trafik- och reklamationskontoren,
under andra byrån ekonomi- och räkenskapskontoren samt under tredje
byrån författningskontoret och statistiska kontoret.

§ 28.

Generalpostdirektören är i första rummet Kungl. Maj:t ansvarig för
postverkets förvaltning och bör tillse, att verkets personal med noggrann -

het och drift fullgör sina skyldigheter. Han äger ensam beslutanderätt
i alla de ärenden, i hvilkas pröfning han deltager, på sätt i denna instruktion
bestämmes.

Byråchef åligger, allt efter hvad i denna instruktion och styrelsens
arbetsordning närmare bestämmes, att antingen bereda och föredraga eller
ock själf afgöra de ärenden, hvilka tillhöra hans byrå och hvilkas handläggning
icke enligt stadgandena i arbetsordningen eller på grund af särskilt
beslut tillkommer annan tjänsteman; att hafva tillsyn öfver göromålen
inom byrån och ansvara för att beslut i de af honom föredragna
ärenden varda utan dröjsmål expedierade; samt att i öfrigt fullgöra hvad
enligt instruktionen och arbetsordningen till byråchefsämbetet hörer.

§ 29.

Hos styrelsen äro anställda dels sex kontorschefer såsom föreståndare
för hvart och ett af följande kontor, nämligen trafik kontoret, reklamationskontoret,
ekonomikontoret, räkenskapskontoret, författningskontoret
och statistiska kontoret, dels andra tjänstemän af högre och lägre grad, i
enlighet med hvad i gällande stater angifves.

§ 30.

Styrelsen äger att för tekniska ändamål anlita biträde af sakkunnige
samt att, i mån af behof, för tjänstgöring hos styrelsen anställa amanuenser
och andra extra biträden af högre eller lägre grad.

3. Ärendenas handläggning inom generalpoststyrelsen.

§ 31.

Mom. 1. De till generalpoststyrelsens handläggning hörande ärenden
afgöras, allt efter sin beskaffenhet och på sätt i denna instruktion närmare
bestämmes, antingen af general postdirektören eller af byråchef, kontorschef
eller annan tjänsteman.

Mom. 2. De ärenden, hvilka afgöras af generalpostdirektören, föredragas
inför honom, enligt hvad i arbetsordningen närmare bestämmes,

237/o8. Postverkets löneregleringskommission. II. 2

antingen af den byråchef, till hvars byrå ärendet hör, eller af kontorschef
eller af arman tjänsteman.

Dessa ärenden handläggas

antingen i plenum, hvarvid skola närvara den ledamot, till hvilken»
byrå ärendet hör, och minst en annan ledamot äfvensom, därest vederbörande
ledamot ej själf föredrager ärendet, den tjänsteman som föredragningen
åligger,

eller i närvaro af endast den ledamot, till hvilkens byrå ärendet
hör, äfvensom, därest denne ej själf föredrager ärendet, den tjänsteman
som föredragningen åligger.

Vid afgörande af viktigare pleniärenden skola dock, om möjligt,
samtliga ledamöter vara tillstädes.

§ 32.

I plenum skola följande ärenden handläggas:

Kungl. Maj:ts bref och remisser samt skrivelser från statsdepartement;
frågor om tillsättning af lediga tjänster, om mistning af tjänst på
viss tid eller för alltid eller angående ådömande af böter för tjänstefel;
frågor om inrättande af lokalbrefbäring;

uppgörande af förslag till inkomstberäkning och utgiftsstater för
postverket;

frågor om nybyggnader för postverkets räkning samt större arbeten
för iståndsättande eller ändring af postverket tillhöriga hus och fartyg
äfvensom angående inköp af dyrbarare inventarier;
frågor rörande förhyrande af postlägenheter;

frågor om utgifvande af sådana understöd och gratifikationer, som
i §§ 21 och 22 omför malas;

aftal med utländska förvaltningar;

fastställande af tjänstgöringsreglementen och instruktioner för den
vid postverket anställda personal;
postverkets årsberättelser;
balansmål; samt

andra frågor af den beskaffenhet, att upplysningar kunna erfordras
jämväl från annan byrå än den, till hvars föredragning målen höra.

§ 33.

Ärenden, som icke enligt § 32 handläggas i plenum, skola, med de
i § 36 omförmälda undantag, afgöras af generalpostdirektören i närvaro
af endast den ledamot, till hvars byrå ärendet hör, äfvensom, därest denne
ej själf föredrager ärendet, den tjänsteman, som föredragningen åligger.

§ 34.

Ledamot, hvilkens åsikt icke öfverensstäminer med det af generalpostdirektören
fattade beslut, åligger att låta till protokoll anteckna sin
skiljaktiga mening; skolande, då uti mål, som bör anmälas hos Kungl.
Maj t, skiljaktig mening förekommit, protokollsutdrag däröfver bifogas den
underdåniga skrifvelsen i ämnet.

§ 35.

Under inspektionsresa likasom ock eljest då något ärende är så
brådskande, att vederbörande byråchef icke kan tillkallas, må generalpostdirektören,
utan att hafva inhämtat dennes yttrande, meddela föreskrifter
om verkställighetsåtgärder af beskaffenhet att icke tåla uppskof.
Dock skola sådana föreskrifter, i händelse de röra allmänna förhållanden
inom förvaltningen eller föranleda till ändring i någon redan stadgad
ordning eller till utgift, skriftligen utfärdas och sedermera uti styrelsen
vid nästa sammanträde, som generalpostdirektören bevistar, till protokoll
anmälas.

§ 36.

Utan föregående föredragning äger byråchef, kontorschef eller annan
tjänsteman, på sätt i arbetsordningen närmare bestämmes, att medelst remiss
eller särskild skrifvelse inhämta förklaringar, upplysningar och yttranden
i ärenden, som höra till byråns handläggning, samt att till granskning,
anteckning, förvaring eller annan behörig åtgärd befordra inkommande
rapporter och andra handlingar, som äro af beskaffenhet att icke
föranleda till omedelbar åtgärd af styrelsen.

Byråchef, kontorschef eller annan vederbörande tjänsteman äger vidare,
på sätt i arbetsordningen föreskrifves, att genom direkta order till
postverkets distrikts- och lokalförvaltningar meddela sådana detaljbestämmelser,
hvilka utgöra omedelbar tillämpning af styrelsens beslut eller af
gällande reglementen, instruktioner och taxor; hvarjämte byråchefen å

andra byrån må utanordna från postverkets hufvudkassa de för distriktsoch
lokalförvaltningarna till bestridande af löpande utgifter erforderliga
medelsförskott.

Genom arbetsordning eller särskildt beslut äger generalpostdirektören
öfverlämna åt byråchef, kontorschef eller annan tjänsteman att afgöra viss
grupp af ärenden, hvilka ankomma på styrelsens handläggning men icke
äro af beskaffenhet att i hvarje fall påkalla styrelsens omedelbara pröfning.
Generalpostdirektörens beslut härom anmäles hos Kungl. Maj:t.

§ 37.

Mom. 1. Generalpostdirektören och byråcheferna, den förre efter
anmälan hos chefen för civildepartementet och de senare med generalpostdirektörens
för hvarje särskild gång lämnade tillstånd, böra tid efter annan
företaga inspektionsresor för att tillse, att likformighet och samarbete äga
rum mellan underlydande vid fullgörandet af deras åligganden, äfvensom
för att eljest undersöka förhållanden, som för postverket äro af vikt.

Generalpostdirektören äger, därest han pröfvar sådant vara erforderligt,
beordra posttjänsteman att under inspektionsresa. vara honom följaktig.

Mom. 2. Oafsedt de tjänsteresor, som på grund af de för vederbörande
distriktsförvaltningar gällande bestämmelser företagas, må äfven i
öfrigt, då anledning därtill förekommer, styrelsen uppdraga åt posttjänsteinan
att i postverkets ärende företaga sådan resa.

§ 38.

Mom. 1. I general postdirektörens frånvaro skall, därest Kungl. Magt
icke annorlunda förordnar, den allmänna tillsynen öfver ärendenas gånginom
styrelsen utöfvas af äldste tjänstgörande ledamoten, men de ärenden,
i hvilka generalpostdirektören eljest beslutar, afgöras af styrelsens ledamöter
samfäldt, därvid för afgörande af plenimål erfordras, att samtliga ledamöter
äro tillstädes, hvaremot öfriga ärenden afgöras i närvaro af allenast en
ledamot utom den, till hvars byrå ärendet hör; skolande ärendena i vanlig
ordning föredragas vare sig af vederbörande ledamot eller af annan
tjänsteman samt, i händelse af olika meningar och lika röstetal bland ledamöterna,
styrelsens beslut utfärdas i öfverenstämmelse med den ledamots
mening, till hvilkens byrå ärendet hör, med åliggande för ledamot, som
hyser skiljaktig åsikt, att densamma i protokoll låta anteckna. Protokollsutdrag
öfver sådan skiljaktig mening i mål, som bör hos Kungl. Maj:t. anmälas,
bifogas den underdåniga skrifvelsen i ämnet.

Mom. 2. Genera]postdirektören äger meddela de närmare bestämmelser,
som kunna finnas erforderliga i fråga om den ordning, i hvilken
ledamöterna skola under hans frånvaro deltaga med hvarandra i ärendenas
handläggning.

Mom. 3. Då generalpostdirektören är frånvarande, må icke, såvida
ej Kungl. Magt för tillfället annorlunda förordnar,

lediga tjänster tillsättas annorledes än genom förordnande att dem
tills vidare förrätta;

tjänsteman eller poststationsföreståndare på grund af begånget tjänstefel
skiljas ur postverkets tjänst, dock att däri ej inbegripes afstängning
från tjänstgöring;

beslut fattas om öppnande af nya poststationer eller indragning af
förutvarande dylika postanstalter, därest ej åtgärder i sådant syfte påkallas
vare sig af nya järnvägars eller järnvägsdelars upplåtande för allmän
trafik eller af trafikens inställande eller inskränkning å redan befintliga
järnvägar eller delar däraf, eller ock andra oförutsedda omständigheter
göra det nödigt att vidtaga åtgärd af förenämnda slag;

eller sådana åtgärder vidtagas, som rubba eller förändra de grunder
för. postförvaltningen, hvilka inom styrelsen förut blifvit stadgade
eller följda.

§ 39.

Mom. 1. Öfver alla ärenden, som för generalpostdirektören föredragas,
skall genom vederbörande föredragandes föranstaltande upprättas
en lista, å hvilken vid hvarje ärende medelst en kort anteckning utmärkes
det beslut, som blifvit fattadt. Dessa föredragningslistor, å hvilka jämväl
antecknas hvilken eller hvilka ledamöter i ärendenas handläggning
deltagit äfvensom af hvem ärendena föredragits, sammanhäftas årligen och
förvaras.

Mom. 2. Protokoll föres hos styrelsen, då ärende förekommer, i
hvilket enligt gällande författning angående statens upphandlings- och
entreprenadväsende in. m. protokoll skall hållas; då generalpostdirektören
anmäler åtgärd, som af honom vidtagits enligt § 35; då skiljaktiga
meningar inom styrelsen förekomma; då beslut skall expedieras genom
protokollsutdrag; äfvensom då styrelsen finner anledning särskild t förordna,
att protokoll skall hållas.

§ 40.

Mom. 1. Skrivelser och utlåtanden, som till Kungl. Maj:t aflåtas,
skola vara försedda med underskrift af generalpostdirektören och de leda -

möter, som deltagit i ärendets handläggning, med utmärkande därvid af
den ledamot, å hvars byrå ärendet handlagts, samt med kontrasignation
af vederbörande tjänsteman.

Mani. 2. Öfriga från styrelsen utgående expeditioner i ärenden,
som föredragits inför generalpostdirektören, skola vederbörligen kontrasignerade
underskrifvas, hvad beträffar anordningar, anvisningar och dispositioner,
af generalpostdirektören och byråchefen å andra byrån samt i
andra fall af generalpostdirektören.

Moln. 3. Är generalpostdirektören hindrad att underteckna expedition
i ärende, som inför honom föredragits, må sådan expedition efter
vederbörlig kontrasignation underskrifvas: »På generalpoststyrelsens vägnar»
af den ledamot, till hvars byrå ärendet hör, och en annan styrelsens ledamot
eller, därest expeditionen är ställd till utländsk förvaltning, af allenast
förstnämnde ledamot.

Mom. 4. Hvad angår expeditioner i ärenden, hvilka handlagts i den
ordning, som i § 38 stadgas, skola desamma, vederbörligen kontrasignerade,
underskrifvas:

skrivelser och utlåtanden, som till Kungl. Maj:t aflåtas, af samtliga
de ledamöter, som deltagit i ärendets handläggning, samt

andra expeditioner’ af den ledamot, till hvars byrå ärendet hör, och
en annan ledamot, som deltagit i beslutet, dock att, om dylik expedition
är ställd till utländsk förvaltning, underskrift icke erfordras af annan
ledamot än den förstnämnde;

börande å sådana expeditioner, som i detta moment afses, ofvanför
vederbörande ledamöters eller ledamots namn tecknas: »Under generalprstdirektörens
frånvaro» äfvensom i förekommande fall utmärkas, å hvilken
ledamots byrå ärendet handlagts.

Mom. 5. Utgående expeditioner i ärenden, som afgjorts antingen
af generalpostdirektören i närvaro af allenast en ledamot eller, i generalpostdirektörens
frånvaro, af endast två ledamöter, må emellertid, i den
mån generalpostdirektören pröfvar lämpligt, utan kontrasignation förses
med underskriften: »På generalpoststyrelsens vägnar» och den ledamots
namnteckning, till hvilkens byrå ärendet hör.

Mom. 6. På enahanda sätt, som i mom. 5 stadgas, undertecknar byråchef
skriv elser i ärenden, i hvilka han själf beslutar; skolande likväl anordningar
å medelsförskott, som af byråchefen å andra byrån beslutas, i vederbörlig
ordning kontrasigneras, innan de af bemälde byråchef undertecknas.

Mom. 7. Expeditioner i ärenden, som enligt § 31 mom. 1 och
§ 36 handlagts af kontorschef eller underordnad tjänsteman, förses med
underskrift: »Enligt uppdrag» och tjänstemannens namnteckning.

§ 41.

Till första byräns handläggning höra ärenden rörande inrättande
och indragning af postanstalter; anordnande af postbefordran å nya linjer
samt omreglering och indragning af postföringen å redan befintliga linjer;
posttransport inom postanstalts område; tillsättning af samt ledighet och
afsked för distrikts- och lokalförvaltningarnas personal; postverkets undervisningsväsen;
ansvar för fel och försummelser af postverkets tjänstemän
och öfriga funktionärer; läkarevård och medikamenter åt tjänstemän af
lägre grad; adressförändringar och återtagande af postförsändelser samt
reklamationer i allmänhet rörande sådana försändelser; obeställbara och
oregelbundna försändelser; ersättning för bortkomna eller skadade postförsåndelser
och felaktigt utbetalade postanvisningsmedel; tillgrepp af postförsändelser,
postverkets medel eller öfriga tillhörigheter; förseelser vid
försändelsers afkunnande till postbefordran; afskrifnings-, afkortnings-, restitutions-
och balansmål; äfvensom „ frågor i öfrigt, hvilka icke” enligt
hvad här nedan säges, skola af annan byrå behandlas.

§ 42.

Till andra byråns handläggning höra ärenden rörande inkomstberäkning
och utgiftsstater för postverket; förvaltningen af postverkets medel,
persedlar och inventarier; postverkets hufvudkassa, frimärks- och persedelförråd;
förvaltningen af den i § 25 mom. 2 omförmälda understödskassa;
inventering af kassor och andra postverkets tillhörigheter vid distriktsoch
lokalförvaltningarna; postverkets fasta egendomar och fartyg; förhyrande
af de för postverket erforderliga lokaler; anskaffande af frankoteeken;
inköp af inventarier och förbrukningsartiklar; uniformsbeklädnad; postmuseum;
upprättandet af postverkets hufvudbok och af sammandrag öfver
persedelräkenskaperna; afräkningar och likvider med utländska förvaltningar;
likvider för postbefordran å järnväg och med ångfartyg; äfvensom
granskning af postverkets räkenskaper.

§ 43.

Till tredje byråns handläggning höra ärenden rörande afsilande
af internationella postaftal med tillhörande expeditionsreglementen samt
ändringar i dylika aftal och reglementen; nya eller förändrade föreskrifter
rörande den inrikes posttjänsten och '' i allmänhet ärenden angående
postala reglementen och instruktioner; taxor för befordran af

postförsändelser samt tillhandahållande genom postverkets försorg af
tidningar och andra periodiska skrifter; tidnings införande i tidningsregistret
och därmed sammanhängande frågor; statistiska ärenden och utarbetandet
af postverkets årsberättelser; diarieföring och registrering af de
till generalpoststyrelsen inkommande handlingar; anskaffande af de för
posttjänsten erforderliga blanketter; samt vården af postverkets arkiv och
bibliotek.

§ 44.

Hvarje byrå handlägger frågor rörande den till byrån hörande per -

sonal inom styrelsen.

§ 45.

De närmare bestämmelser, som kunna erfordras rörande ärendenas
fördelning mellan styrelsens olika byråer och kontor, meddelas i arbetsordningen.
,

Ärende, som berör flera byråers eller kontors verksamhetsområde,

handlägges, där generalpostdirektören ej annorlunda beslutar, å den byrå
eller det kontor, till hvars verksamhetsområde ärendet på grund af sin beskaffenhet
hufvudsakligen hör. .

Generalpostdirektören äger att dels i tvifvelaktiga tall, dels ock, tiar
särskilda omständigheter påkalla ett frångående från de i denna instruktion
och i arbetsordningen meddelade stadgandena rörande ärendenas fördelning
mellan de olika byråerna och kontoren, bestämma, å hvilken byrå
eller hvilket kontor ett ärende skall handläggas.

4. Tjänstetillsättning, semester och annan ledighet, vikariat och afsked.

§ 46.

Mom. 1. Generalpostdirektören förordnas af Kungl. Maj:t för en

tid af sex år. ..... ,,

A {lider generalpostdirektören, skall dödsfallet ofördröjligen åt styrelsen
hos Kungl. Maj:t anmälas.

Mom. 2. Byråcheferna tillsättas af Kungl. Maj:t efter förslag åt

generalpostdirektören.

Mom. 3. Alla andra tjänstemän vid postverket tillsättas åt styrelsen.
Mom. 4. Det ankommer på styrelsen att åt tjänsteman, som af
styrelsen tillsatts, anvisa såväl tjänstgöringsort som de göromål, hvilka

böra af honom bestridas, äfvensom att i de förfoganden, som i sådant
afseende blifvit träffade, vidtaga de förändringar, som sedermera kunna af
behofvet påkallas.

§ 47.

Till vissa i gällande stater angifna befattningar må äfven kunna antagas
myndig kvinna, hvilken är ogift eller änka.

Träder kvinna, som innehar sådan befattning vid postverket, i gifte,
skall hon anses hafva frånträdt befattningen, likväl med rätt för styrelsen
att behålla henne i extra tjänst.

§ 48.

Mom. 1. Till extra ordinarie tjänsteman vid postverket kan antagas
sökande, som visat sig äga det kunskapsmått, styrelsen föreskrifver, samt,
då fråga är om anställning såsom extra ordinarie tjänsteman af högre
grad och styrelsen icke anser undantag böra medgifvas, genomgått läro*
kurs vid postverkets undervisningsanstalt.

Mom. 2. För att åt postverkets personal bereda tillfälle att förvärfva
de ytterligare insikter, som må vara erforderliga för bestridande af
mera maktpåliggande göromål, äger styrelsen att anordna särskilda fortbildningskurser.

§ 49.

Mom. 1. Innan tjänstemannabefattning af högre grad af styrelsen
tillsättes, skall befattningen genom anslag i styrelsens lokal kungöras till
ansökning inom trettio dagar; hvarförutom ledigheten må genom cirkulär
bekantgöras. Sedan ansökningstiden utgått, tillsättes befattningen efter
pröfning af de sökandes förtjänst och skicklighet. Finnes bland sökandena
icke någon, som styrelsen anser till befattningen lämplig, låter styrelsen
ånyo kungöra densamma till ansökning ledig.

Till ledig befattning kan styrelsen emellertid förflytta tjänsteman
äfven utan dennes ansökan; och behöfver, där så sker, befattningen icke
kungöras ledig.

Mom. 2. Tjänstemannabefattning af lägre grad tillsättes af styrelsen
utan ansökning.

S87/o8. Postverkets löneregleringskommission. II.

S 50.

Styrelsen äger att, i män af behof, vid distrikts- och lokalförvaltningarna
anställa extra biträden af högre eller lägre grad.

an -

§ 51.

Poststationsföreståndare må, i den mån sådant pröfvas lämpligt,
ställas medelst kontrakt.

§ 52.

Mom. 1. I fråga om rätt för tjänstemännen vid postverket att erhålla
semester och skyldighet för vissa af dem att begagna sig af semester
stadgas i aflöningsreglementet. .

Fördelningen af semester mellan tjänstemännen i styrelsen uppföres
af generalpostdirektören; börande denne, då han själf ämnar begagna
sig af semester, äfvensom när han efter åtnjuten semester åter
inträder i utöfning af sitt ämbete, göra anmälan därom hos chefen för
civildepartementet.

Mom. 2. Annan tjänstledighet än semester må af styrelsen beviljas
byråchef på högst femton dagar. År byråchef i behof af längre ledighet,
eller inträffar för generalpostdirektören för längre tid än femton dagar behof
af annan tjänstledighet ån semester, bör ansökning om ledighet göras

hos Kungl. Maj:t. ........

Mom. 3. Erfordras vikarie för byråchef, må därtill skicklig tjänstemän
vid postverket af styrelsen förordnas på högst fyratiofem dagar. År
fråga om förordnande på längre tid, åligger det styrelsen att därom göra

underdånig anmälan. , „

Mom. 4. Åt öfriga tjänstemän vid postverket äfvensom åt poststationsföreståndare
äger styrelsen bevilja ledighet och förordna om befattningens
uppehållande genom vikarie. Styrelsen må emellertid, i den
omfattning styrelsen finner lämpligt, åt postmästare öfverlämna befogenhet
i dctt3- afseende.

Mom. 5. Styrelsen äger, där sådant pröfvas skäligt, anvisa bidrag
af postmedel för bestridande under ledighet af befattning såsom extra
biträde eller poststationsföreståndare.

§ 53.

Ansökning om afsked eller entledigande från befattning bör, da
sökanden är af Kungl. Maj:t tillsatt eller förordnad, till Dess afgörande

ofverläinnas. I annat fall pröfvas ansökningen af styrelsen, dock att frå<>-a
om rätt till pension bör underställas Kungl. Maj:ts pröfning.

5. Åtal mot postverkets personal samt dennas ansvar för tjänstefel.

§ 54.

Beträdes generalpostdirektören eller byråchef med fel eller försummelse
i tjänsten, varde han därför tilltalad inför Kung]. Maj:ts och Rikets
ovea Hofrätt.

§ 55.

Mom 1. Varder annan vid postverket anställd tjänsteman eller
poststationsföreståndare beträdd med fel eller försummelse i tjänsten, vare
S!g fråga är om själfva posttjänsten eller om göromål rörande postsparbanken,
eller visar han vanvördnad mot förman, eller brister han i lydnad,
äger styrelsen att, efter omständigheterna, tilldela honom lämplig
varning eller fälla honom till böter, svarande mot högst en månads a£
iöning eller arfvode, eller till mistning af tjänsten på viss tid, högst tre
man åder, hvilket för honom medför, under denna tid, förlust af de rättigheter
och förmåner, som med tjänsten följa. °

^ör tjänsteman eller poststationsföreståndare upprepade gånger si°''
f förseelse, hvarom ofvan sägs, eller är förseelsen af svårare

beskaffenhet, äger styrelsen skilja den felaktige ur postverkets tjänst.

Mom. 2. Har tjänsteman eller poststationsföreståndare låtit klandervårdt
uppförande i öfrigt komma sig till last, må styrelsen tilldela honom
varning. Låter han sig häraf icke råtta, äger styrelsen döma honom till
böter, motsvarande högst en månads aflöning eller arfvode, eller till mistning
af tjänsten på högst tre månader.

förn. 3. År tjänstefel af beskaffenhet, att därå enligt allmän km
toijer fängelse eller straffarbete, eller innefattar det kränkning af annans
rätt, så att skadestånd därför kan ifrågakomma, eller finner styrelsen eljest
skäl att skilja saken från sig, må styrelsen förordna om den felaktiges
ställande under åtal vid domstol; ägande styrelsen i sammanhang därmed,
äfvensom då mot sådan vid postverket anställd person, som i denna § afses,
yppar sig misstanke om svårare fel eller försummelse i tjänsten, afstånga
ho no itp från tjänstgöring. Med hans aflöning förfares under tiden
pa sätt i aflöningsreglementet stadgas beträffande tjänsteman, som afstänges
tran tjänstgöring. '' ö

§ 56.

Extra ordinarie tjänsteman vid postverket, som ådagalägger försumlighet,
oskicklighet eller ett klandervärdt uppförande, må af styrelsen, på
vederbörande förmans anmälan, från verkets tjänst skiljas. Han skall ock
anses hafva sig själf från postverket uteslutit, därest han utan af styrelsen
godkändt skäl vägrat mottaga honom tilldeladt förordnande eller öfver
tre månaders tid, utan behörigt tillstånd eller anmäldt laga förfall, af hållit
sig från tjänstgöring.

§ 57.

Om behandlingen af balansmål galle hvad särskild! är stadgadt.

§ 58.

På styrelsen ankornme att, då från redogörare eller andra postverkets
tjänstemän eller från poststationsföreståndare förklaringar eller
yttranden infordras, för uraktlåtenhet att afgifva desamma mom föreskniven
tid förelägga antingen lämpliga viten eller ock det äfventyr, att makt
på förhandenvarande skäl afgöres.

§ 59.

Böter och viten, som enligt bestämmelserna i denna instruktion af
styrelsen ådömas tjänstemän eller poststationsföreståndare, tillfalla den i
§ 25 mom. 2 omförmälda kassa för understöd åt änkor och barn etter
personer, som varit vid postverket anställda.

6. Särskilda föreskrifter.

§ 60.

En hvar, som blifvit antagen till ordinarie befattning vid generalpoststyrelsen,
skall tjänstgöra när och hvarhelst han därtill beordras, och
utföra de göromål, som åläggas honom i tjänsten, äfven dar dylikt åläggande
på grund af föreliggande omständigheter afser fullgörande åt annan

befattningshafvares tjänsteåliggande. ..

T öfrigt är hvarje inom styrelsen anställd tjänstemän pliktig att
ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, som i särskilda fall med afseende
å tjänstgöringen meddelas af styrelsen eller af hans förman.

61.

Mom. 1. Samtliga ordinarie tjänstemän i styrelsen skola vara å
tjänsterummet tillstädes minst sju effektiva timmar hvarje söckendag- under
den tid af dagen, som generalpostdirektören i arbetsordningen bestämmer;
ägande generalpostdirektören att på grund af särskilda omständigheter
medgitva undantag från förenämnda regel.

Mom. 2. I arbetsordningen bestämmer generalpostdirektören ock
de tider åt dagen, då tjänstemännen skola vara skyldiga att å tjänsterummet
mottaga besök i tjänsteärenden; börande anslag beträffande dessa
tider finnas i styrelsens lokal.

§ 62.

Den vederbörande tjänstemän enligt aflöningsreglementet tillkommande
anmärkningsprovision skall utgöra femton procent å det anmärkta
beloppet, därest detta icke öfverstiger 500 kronor, samt tio procent å hö<«re
belopp, dock att för belopp mellan 500 och 750 kronor provision skall
utgå med femton procent å. 500 kronor. I fråga om belopp, som på grund
al anmärkning återgäldas till redogörare, skall denne af egna medel vidkännas
provisionen. Beträffande belopp, som till följd af anmärkning inliyter
till postverket, skall provisionen likaledes utgå af redogörarens eo-na
medel, såvida den anmärkta felaktigheten befinnes vara af sådan beskaffenmt,
att densamma skäligen måste antagas hafva tillkommit icke ensamt
åt förbiseende, utan af uppsåt, uppenbar vanvård eller gröfre försummelse,
hljest utgår provisionen af postverkets medel.

§ 63.

I fråga om befogenhet för distriktschef att i vissa hänseenden utöfva
den myndighet, som enligt förevarande instruktion tillkommer o-eneralpoststyrelsen,
galle hvad särskild t är stadgadt.

7. Besvär öfver generalpoststyrelsens beslut.

§ 64.

I anmärknings- och afskrifningsmål fullföljes talan mot styrelsens
beslut genom besvär hos Kungl. Maj:ts och Rikets Kammarrätt innan

klockan tolf å trettionde dagen från delfåendet af det beslut, som öfver klagas.

„

I andra ärenden äger den, som med styrelsens beslut icke åtnöja»,

att hos Kungl. Maj:t söka ändring genom besvär, hvilka skola hafva till
civildepartementet inkommit före klockan tolf a trettionde dagen, fiffel
erhållen'' del af beslutet samt, i ärenden rörande tillsättande af tjänstebefattning,
å trettionde dagen efter den dag, då beslutet blifvit i allmänna
tidningarna kungjordt. öfver tilldelad varning må dock klagan icke föras.

Styrelsens beslut om tjänstemans eller poststationsföreståndares afstängning
från tjänstgöring går i verkställighet utan hinder af besvärs
anförande.

Denna instruktion skall träda i kraft den därvid

nådiga instruktionen för generalpoststyrelsen den 31 december 1902 med
däri sedermera vidtagna förändringar upphör att vara gällande.

Motiv

till

förslag till instruktion för generalpoststyrelsen.

Vid utarbetande af sitt förslag till instruktion för generalpoststyrelsen
liai kommissionen i hufvudsak anslutit sig till nu gällande instruktion af
deri 31 december 1902, med däri sedermera vidtagna ändringar. De af\ikelsei

sig i allmänhet på direkt tillämpning af de allmänna grunder för en omorganisation
af postverket ocli sårskildt dess styrelse, som kommissionen
angifvit i första delen af sitt betänkande. Kommissionen har emellertid
äfven sökt, där sådant funnits lämpligen kunna ske, åvägabringa öfverensstämmelse
mellan generalpoststyrelsens instruktion å ena sidan samt, å
andra sidan, de för telegraf- och järnvägsstyrelserna gällande instruktioner,
hvilka utfärdats den 11 oktober resp. den 31 december 1907. I öfrig!
har kommissionen allenast hemställt om en del smärre jämkningar, hufvudsakligen
af mera formell natur, i de hittills gällande instruktionsbestämmelserna.

! 26 meddela hufvuddragen af generalpoststyrelsens ämbets befattning.

Ifrågavarande bestämmelser äro i åtskilliga afseenden mera
detaljerade än motsvarande delar af såväl telegrafstyrelsens som järnvägsstyrelsens
instruktioner. I likhet med hvad i nu gällande instruktion för
generalpoststyrelsen är fallet, hafva nämligen i förslaget upptagits vissa
särskilda bestämmelser rörande postverkets förvaltning, hvilka ansetts icke
omedelbart följa af det allmänna stadgandet i § 1.'' Bland sådana mera
detaljerade bestämmelser må påpekas föreskrifterna i SS 8, 9 mom 1 — 6
lö—12, 15—18 samt 25—26.

§ 1 mom. 1 har affattats med aktgifvande på motsvarande stadgande
i instruktionen för telegrafstyrelsen. Sistnämnda stadgande berör äfven
frågan om »telegraf- och telefonväsendets användning vid krig för militära
ändamål». Då emellertid kommissionen har sig bekant, att beträffande
postväsendets användning vid krig förslag till instruktionsbestämmelser
blifvit af vederbörande myndigheter utarbetadt, har kommissionen ansett
sig icke böra i detta sammanhang ingå på ifrågavarande ämne.

§ 1 mom. 2 motsvarar andra stycket af samma paragraf i nu gällande
instruktion.

Likaledes äro föreskrifterna i § 2 ordagrant öfverförda från samma
paragraf i den gällande instruktionen. Första stycket af denna paragiaf
motsvaras af bestämmelse^ § 7 uti instruktionen för järnvägsstyrelsen.

I § 3 har mom. 1 i formellt hänseende något förändrats. Äfven
mom. 2 har omformulerats, hvarvid hänvisning skett till gällande bestämmelser
angående statens upphandlings- och entreprenadväsen. Någon afvikelse
från dessa allmänna bestämmelser torde nämligen, enligt kommissionens
förmenande, icke vara af nöden för åvägabringande af aftal rörande
sådan postbefordran, som i denna paragraf afses.

Såsom ett tredje moment i denna paragraf har införts, den bestämmelse,
som innehålles i § 7 mom. 2 af nu gällande instruktion.

Mom. 1 af samma § 7 stadgar, att styrelsen äger till pröfning upptaga
och i öfverensstämmelse med gällande föreskrifter afgöra frågor om
ersättning till vederbörande för lösväskors aflämnande och afhämtande
samt för°deras expedierande vid postanstalterna. Då, enligt hvad kommissionen
i första delen af sitt betänkande, sid. 145 o. f., föreslagit, afgiften
för lösväska städse skulle utgå efter fastställd tariff, har nyssnämnda moment
i nu gällande instruktion ansetts böra utgå.

§§ 4 och 5 äro, med någon formell ändring, bibehållna från nu
gällande instruktion.

§ 6 har i formellt hänseende sålunda omredigerats, att uttrycket
»aftal» utbytts mot »överenskommelser» samt uttrycket »gällande konventioner»
mot »gällande konventioner och aftal». Dessa förändringar betingas
däraf, att de aftal rörande postutväxlingen, som afslutas vid de internationella
postkongresserna eller eljest under regeringarnas medverkan,
oftast benämnas »aftal» och endast i några fall bära namnet »konventioner».

§'',§ 7 och 8 motsvara de nuvarande paragraferna 9 och 10.

I mom. 2 af sistnämnda paragraf har uttrycket »större reparationer,
hvilka icke kunna anses nödvändiga för husens eller lägenheternas underhåll
eller för posttjänstens behöriga bestridande» utbytts mot »större förändringar»,
hvarjämte en mindre, formell ändring skett i mom. 3 af samma
paragraf.

Äfven i § 9, som motsvarar den nuvarande § 11, hafva vidtagits
en del smärre ändringar, hufvudsakligen af formell natur, och såsom ett
särskildt mom. 7 har, med förebild från § 11 mom. 4 i den nya instruktionen
för järnvägsstyrelsen, upptagits stadgande om rätt för generalpoststyrelsen
att besluta i fråga om uppsättande för postverkets räkning af
rikstel efonapparater.

§§ 10—20 äro i hufvudsak oförändrade upptagna från nu gällande
instruktion, där enahanda stadganden återfinnas i §§ 12 och 13 samt
15 — 23.

Det torde endast höra anmärkas, att i § 12 mom. 2 ansetts lämpligen
böra inskjutas föreskrift därom, att det tillhör styrelsen att gå i
författning om inredning af postkupéer för postbefordran å enskilda järnvägar.
Åliggandet i fråga grundar sig på kung!, kungörelsen den 4 oktober
1895, angående förändrad lydelse af § 3 i kungl. kungörelsen beträffande
postverkets rätt i fråga om befordran af bref och brefkort, äfvensom
angående postförsändning å järnvägar, med ångfartyg och med diligenser
den 21 december 1888.

Nuvarande § 14 har i föreliggande förslag uteslutits. Bestämmelsen
i denna paragraf har nämligen ansetts vara af alltför detaljerad beskaffenhet
och i öfrigt omfattas af de mera allmänna bestämmelserna i §§ 2—4.

Stadgandena i § 21 hänföra sig till det förslag, som kommissionen
framlagt i första delen af sitt betänkande, sid. 175 o. f. Beträffande motiveringen
för detta förslag får kommissionen alltså hänvisa till anförda
ställe i första delen af betänkandet.

§ 22 motsvarar nu gällande § 8 med uteslutande af bestämmelsen
därom, att generalpoststyrelsen äger utgifva gratifikationer »till postförare,
som under postens forsling blifvit illa slagen eller sårad, å högst 150
kronor». Ifrågavarande bestämmelse torde nämligen få anses ingå i det
mera allmänna stadgande, som kommissionen föreslagit under § 21
mom. 2.

23V08 Postverkets löneregleringskomviission. 11.

Bestämmelsen i § 23 är med en mindre, formell ändring upptagen
från nu gällande instruktion, § 24.

I § 24, som motsvarar nuvarande § 25, har kommissionen, efter
förebild i gällande instruktion för telegrafstyrelsen, vidtagit den förändring,
att arbetsordning för styrelsens personal skulle utfärdas af generalpost*
direktören. Kommissionen kan nämligen icke annat än ansluta sig till den
af telegrafkommitterade uttalade åsikt, att chefen, som har högsta ansvaret
för arbetets gång, bör ordna denna angelägenhet såsom han finner ändamålsenligast,
och särskild t att en ny tillträd ande chef icke bör känna sig
bunden af den arbetsordning, styrelsen under hans företrädare utfärdat.

§§ 25 och 28 äro oförändrade öfverförda från nu gällande instruktion,
där samma bestämmelser återfinnas i §§ 26 och 27.

§§ 21—30 afhandla generalpoststyrelsens sammansättning, med angifvande
tillika af general postdirektörens och byråchefernas åligganden
samt den hos styrelsen anställda personal.

§ 21 innehåller upplysning om de särskilda byråerna och om de
olika kontor, som skulle lyda under hvarje byrå.

I § 28 redogöres för generalpostdirektörens och byråchefernas åligganden.
Vid jämförelse med gällande bestämmelser i § 29 företer nu
föreliggande paragraf ingen annan väsentlig förändring, än att beträffande
byråchefs åligganden hänvisning skett ej blott, såsom hittills, till instruktionen
utan äfven till styrelsens arbetsordning, hvarjämte redan i denna
paragraf antydes, att vissa ärendens handläggning bör enligt stadgandena
i arbetsordningen eller på grund åt särskildt beslut tillkomma annan
tjänsteman. Direkta stadganden i detta hänseende lämnas i §§ 31 och 36.

1 § 29 redogöres för kontorschefernas placering. Beträffande öfriga
tjänstemän af högre och lägre grad hänvisas däremot till gällande stater.
Den uppräkning af styrelsens ordinarie personal, som återfinnes i § 30
och 31 af nu gällande instruktion, har nämligen ansetts kunna utan olägenhet
utgå ur instruktionen.

§ 30, som i nu gällande instruktion motsvaras af § 32, har sålunda
omredigerats, att uttrycket »för tekniska och arkitektoniska ändamål» er -

satts med »för tekniska ändamål», hvarjemte styrelsens befogenhet att »anställa
amanuenser pa bestämd eller obestämd tid och antaga extra ordinarie
tjänstemän och betjänte hos styrelsen» utbytts mot rätt att »för tjänstgöring
hos styrelsen anställa amanuenser och andra extra biträden af högre
eller lägre grad». Kommissionen har nämligen afsett, att den särskilda
extra-ordinarie-kår — e. o. tjänstemän och e. o. betjänte — som för närvarande
finnes hos generalpoststyrelsen, skulle för framtiden helt och hållet
föisvinna samt att all extra ordinarie personal skulle vara gemensam för
styrelsen samt distrikts- och lokalförvaltningarna. Detta bör dock gifvetvis
icke hindra styrelsen att, vid fall af behof, förstärka den ordinarie
arbetskraften hos styrelsen genom anställande af extra biträden, vare sig
för sådant arbete, som närmast skulle åligga tjänstemän af högre grad,
eller för utförande af vaktmästaresysslor.

''§§ 31 35 innehålla stadganden om ärendenas handläggning inom

(jeneralpoststyrelsen.

I § 31 inom. 1 . lämnas ett uttryckligt stadgande därom, att beslutanderätt
i olika fall tillkommer generalpostdirektören, byråchef, kontorschef
eller annan tjänsteman. Närmare bestämmelser i‘detta hänseende
innehållas i de följande paragraferna.

I § 31 mom. 2 har kommissionen beträffande ärenden, som afgöras
af generalpostdirektören, bibehållit den förutvarande åtskillnaden mellan
»plenimal» och »byråmål». Vid afgörande åt viktigare pleniärenden skulle,
såsom hittills, samtliga ledamöter om möjligt vara tillstädes; vid afgörande
;if mindre viktiga plenimal skulle erfordras närvaro af minst en ledamot
förutom den, till hvars byrå ärendet hör, och vid afgörande af s. k. byråmål
skulle af ledamöterna närvara endast den, till hvars byrå ärendet hör.

. Vidare har kommissionen velat i detta moment fastslå, att föredragning
inför generalpostdirektören icke bör ske uteslutande af byråchef utan
äfven bör kunna uppdragas åt kontorschef eller annan tjänsteman. De
närmare bestämmelserna härom böra, enligt kommissionens åsikt, meddelas
i arbetsordningen.

§ 32 a-ngifver, Indika mål skola handläggas i plenum. Några väsentliga,
förändringar hafva här icke vidtagits i nuvarande bestämmelser, som
återfinnas i § 34 af gällande instruktion. Då det emellertid enligt kommissionens
förslag hädanefter skulle tillkomma general postdirektören att
utfärda arbetsordning, har »fastställande af ordningsföreskrifter för styrelsens
tjänstemän och betjänte» uteslutits bland de mål, som skulle behandlas i

plenum. Likaledes hafva uteslutits frågor, som afse disposition af anslaget
till expensutgifter. Däremot hafva, med afseende å kommissionens förslag
i § 21, såsom plenimål upptagits »frågor om utgifvande af sådana understöd
och gratifikationer, som i §§ 21 och 22 omförmälas».

§§ 33—35 motsvara nuvarande §§ 35—37, allenast med den förändring,
som påkallas däraf, att föredragning inför generalpostdirektören
skulle kunna ske af annan tjänsteman än ledamot i styrelsen.

Eldigt § 36, hvilken motsvarar den nuvarande § 38, skulle den rätt,
som för närvarande tillkommer byråchef att utan föregående föredragning
inhämta förklaringar, upplysningar och yttranden, att till granskning, anteckning
in. in. befordra vissa inkommande handlingar samt att genom
direkta order till distrikts- och lokalförvaltningarna meddela vissa detaljbestämmelser,
äfven kunna utöfvas af kontorschef eller annan tjänsteman.

Sista stycket af paragrafen innehåller bestämmelse därom, att generalpostdirektören
må äga att genom arbetsordning eller särskild! beslut öfverlämna
åt byråchef, kontorschef eller annan tjänsteman att afgöra viss
grupp af ärenden, Indika icke i hvarje fall påkalla styrelsens omedelbara
pröfning.

Såsom i första delen af kommissionens betänkande, sid. 27 o. f.,
framhållits, bär nämligen kommissionen utgått därifrån, att den beslutanderätt,
som nu är samlad hos generalpostdirektören och byråcheferna, bör
kunna fördelas på ett flertal händer, så att äfven underordnade tjänstemän
erhålla befogenhet att i en del ärenden själfståndigt besluta eller i
öfrigt på eget ansvar vidtaga de åtgärder, som af omständigheterna påkallas.
I hvilken utsträckning en dylik befogenhet bör tillkomma särskilda
tjänstemän, är emellertid, enligt kommissionens åsikt, en fråga, som
bör göras beroende af föreliggande förhållanden och följaktligen icke definitivt
afgöras genom bestämmelser i styrelsens instruktion.

1 § 37, som motsvarar den nuvarande § 39, har, med förebild från
§ 23 i instruktionen för järnvägsstyrelsen, stadgandet därom, att byråcheferna
böra, »när så nödigt finnes», företaga inspektionsresor, utbytts
mot föreskrift, att dylika resor skola af byråcheferna företagas »tid efter
annan».

§ 38 motsvarar § 40 i nu gällande instruktion och innehåller föreskrift
om sättet för ärendenas handläggning i generalpostdirektörens frånvaro.
Enligt förslaget böra vid handläggning af plenimål alla tre leda -

möterna vara tillstädes, medan öfriga ärenden, i Indika generalpostdirektören
eljest beslutar, skulle afgöras i närvaro af allenast en ledamot utom
den, till hvars byrå ärendet hör.

Enligt § 39, som äger sin motsvarighet i nu gällande § 41, skulle
föredragningslistor upprättas allenast beträffande sådana ärenden, som föredragas
för generalpostdirektören.

Hvad angår ärenden, som afgöras af byråchef ensam, har kommissionen
i första delen af sitt betänkande, sid. 28, förutsatt, att dylika
ärenden skulle antingen för byråchefen föredragas af biträdande tjänsteman
eller och af byråchefen afgöras utan föredragning. Närmare bestämmelser
i detta afseende torde böra meddelas i arbetsordningen Men
äfven där föredragning af dylika ärenden skulle förekomma, torde några
särskilda föredragningslistor icke erfordras, utan anteckning om beslutet
böra ske direkt å akten.

40'' so“ motsvarar den nuvarande § 42, innehåller i mom. 1—6
ingen annan väsentlig förändring, än att någon uttrycklig bestämmelse
icke lämnats om hvilken tjänsteman det åligger att kontrasignera utgående
expeditioner. Denna fråga torde lämpligen böra regleras genom arbetsordningen,
i sammanhang med de närmare föreskrifter, som i arbetsordningen
skulle lämnas rörande ärendenas föredragning och afgörande.

Mom. 7 i § 40 innehåller föreskrift om undertecknande af expediloner
i ärenden, som handlagts af kontorschef eller underordnad tjänsteman.

n . 41—44 innehålla föreskrifter rörande ärendenas fördelning på
ffFaer> 1 enlighet med de allmänna grunder, som kommissionen angitvit
i törsta delen af sitt betänkande, sid. 35 o. f.

. Gifvetvis kan en sådan fördelning, sådan den i instruktionen lämnas,

icke vara uttömmande, liksom det icke heller torde kunna undvikas, att
ändrade förhållanden tid efter annan påkalla jämkning i den eu gång
fastställda fördelningen. Kommissionen anser det för den skull vara angelaget,
att denna fördelning icke göres mera bindande, än att erforderlig
järn aningar i densamma må kunna vid behof genomföras.

Af denna anledning har kommissionen i § 45, efter mönstret af §
48 i den nya instruktionen för järnvägsstyrelsen, infört föreskrift bland
annat darom, att i arbetsordningen närmare bestämmelser skola meddelas
angående ärendenas fördelning mellan styrelsens olika byråer och kontor
samt att generalpostdirektören skall äga att dels i tvifvelaktiga fall, dels

ock där särskilda omständigheter påkalla ett frångående från de stadgande^
som i förevarande afseende meddelas i instruktionen och arbetsordningen,
bestämma å hvilken byrå eller hvilket kontor ett ärende skall
handläggas.

§§ 46—53 innehålla föreskrifter rörande tjänstetillsättning, semester
och annan ledighet, vikariat och afsked.

Bestämmelserna i § 46 mom. 1—3 äro grundade på den motivering,
som kommissionen anfört i första delen af sitt betänkande, sid. 43 och 64.
Andra stycket i mom. 1 är hämtadt från § 28 monn 3 i instruktionen
för telegrafstyrelsen. § 46 mom. 4 äger sin motsvarighet i § o2 mom.
2 af nu ”gällande instruktion för generalpoststyrelsen.

§ 41 motsvarar nuvarande § 53.

1 paragrafen har vidtagits den förändring, att beträffande de befatt
ningar, till hvilka kvinna må kunna antagas, hänvisning skett till gällande
stater, hvarjämte andra stycket undergått en mindre ändring i formellt
hänseende.

Hvad angår § 48, hav kommissionen redan vid § 30 antydt, att,
enligt kommissionens mening, all extra ordinarie personal bör för framtiden
vara gemensam för styrelsen samt distrikts- och lokalförvaltningarna
På o-nind däraf bortfaller den olikhet i kompetensfordringar, som enligt
§ 55” mom. 1 af nuvarande instruktion gäller för anställning såsom extra
ordinarie tjänsteman vid å ena sidan styrelsen och å andra sidan distriktsoch
lokalförvaltningarna.

Liksom generalpoststyrelsen hittills ägt att bestämma kompetensfordringarna
för anställning såsom extra ordinarie tjänsteman vid distrikts
och lokalförvaltningarna, bör det enligt kommissionens åsikt hädanefter
tillkomma styrelsen att fastställa villkoren för anställning i den för verket
i dess helhet gemensamma extra-ordinarie-kåren. I öfverensstämmelse med
denna åskådning har § 48 mom. 1 affattats, och har momentet sålunda
formulerats, att detsamma må äga tillämpning på tjänstemän af såväl
högre som lägre grad.

§ 48 mom. 2 äger sin motsvarighet i den nuvarande instruktionens

§ 55 mom. 2. .....

§ 56 i nu gällande instruktion kommer, vid bifall till kommissionens
förslag angående tjänsters tillsättning, icke vidare att äga tillämpning och
har därför ur nu föreliggande förslag uteslutits.

, ,1 ^ 4''j'' so1ln äger sin motsvarighet i nuvarande § 57, har i likhet
med hvad som skett vid utfärdande af de nya instruktionerna för telegrafoch
järnvägsstyrelserna, den förutvarande bestämmelsen därom, att tjänster
skola tillsättas »efter pröfning af de sökandes skicklighet och pålitlighet i
allmänhet samt degighet särskild! för den lediga "sysslan,, utbytts o
den med regeringsformens hithörande stadgande mera öfverensstämmande
oresknften, att tjänstetillsättning skall ske efter pröfning af de sökandes
i fört jans t och skicklighet,, hvarjämte gjorts ett tillägg" af innehåll att

2£Eg 1 lcdig befa“ning ***** ,jä"stemM -ä*

it a °T53 1motsvara de nuvarande §§ 58—60 samt 62.

Med afseende å de föreslagna stadgandena rörande semester i § 14
af aflomngsreglementet, har generalpoststyrelsens rätt att bevilja byråchef

Son b T ? S 52 m?m'' } af i-truktionsförslaget utSräckt ftln
fjorton till femton dagar, och af enahanda anledning har i mom 3 af

vikW Pa!''^raf,den+.Period, för hvilken styrelsen må äga att förordna
vikare för byråchef, föreslagits till »fyratiofem dagar» i stället för såsom
6\ ut vant bestämdt, »en och en half månad». För närvarande äger geneafpoststyrelsen,
enligt § 60 mom. 4 af gällande instruktion, öfverlemna
och A be/°fenhet att bevilJa Vighet för poststationsföreståndare
stämmelse har Ts bfattmnSe»s uppehållande genom vikarie. Denna be■•1
i i t u f °2, 1X10111 • 4 af föreliggande förslag utvidgats till att
hnf8 edlfhief och vlkanHt ä^en för tjänstemän vid postverket. Vidare
hafva en del formella andringar vidtagits i mom. 4 och 5 af § 59.

l iriTf” !'' § 61 har däremot ansetts kunna utgå, 1 fråo-a om
skyldighet för tjänsteman att efter förordnande bestrida högre befattning
lamnas ett allmänt stadgande i § 2 mom. 5 af kommissionens försko- till
afloningsreglemente, och torde någon hänvisning till detta stadgande^
i förevarande sammanhang vara af nöden. Då vidare föredragning skulle
såsom regel åligga vissa underordnade tjänstemän hos generalpoststyrelsen
bortfaller förutsättningen för senare stycket i nuvarande § ÖL 7

1 §§ 54—59 meddelas bestämmelser rörande åtal mot postverkets
personal samt dennas ansvar för tjänstefel.

§ 54 öfverensstämmer med § 63 i nu gällande instruktion.

§ 55, som motsvarar § 64 i nu gällande instruktion, har omredigerats
i öfverensstämmelse med § 38 mom. 1—3 i den nya instruktionen
för telegrafstyrelsen. Därigenom har den förändring införts, att varning,

böter eller suspension stadgats såsom straffpåföljd icke blott såsom hittills
för fel eller försummelse i tjänsten eller för vanvördnad mot förman, utan
äfven för det fall att någon »brister i lydnad». Vidare bär i mom. 2 införts
bestämmelse därom, att »klandervärd! uppförande i öfrig!» ma bestraffas
med varning eller, om förseelsen upprepas, med böter e ler suspension.
1 mom. 3 har slutligen stadgats, att styrelsen må förordna om den
felaktiges ställande under åtal vid domstol, om tjänstefel är af beskaffenhet,
att därå enligt allmän lag följer fängelse eller straffarbete eller om
det innefattar kränkning af annans rätt, sa att skadestånd därför kan
ifrågakomma, eller om styrelsen eljest finner skäl att skilja saken tran sig.

I § 56, som motsvarar nuvarande § 65, har, med förebild från §
38 mom. 4 i gällande instruktion för telegrafstyrelsen, införts föreskrift
därom, att extra ordinarie tjänsteman skall anses hafva sig själf från postverket
uteslutit, därest han utan af styrelsen godkändt skal vägrat mottaga
honom tilldeladt förordnande.

88 57—50 äga sin motsvarighet i nuvarande §§ 66, 67 och 69.

Nu gällande § 68 har ansetts böra utgå. Innehållet i paragrafens
första stycke inrymmes i den af kommissionen föreslagna § 63. Hvad
åter angår paragrafens andra stycke, har kommissionen i första delen åt
sitt betänkande, sid. 23, uttalat sig för att distriktschefens nuvarande befogenhet
att vid infordrande af förklaring förelägga vite för uraktlåtenhet
att afgifva förklaringen bör utsträckas därhän, att distnktsförvaltning äfven
må äga att ålägga den försumlige att utgifva sådant vite, som forsuti s;
och beträffande aflöningen till tjänsteman eller poststationsforestandare,
som af distriktschef afstånga från tjänstgöring, torde nagra särskilda be
stämmelser utöfver dem, som meddelats i § 55 mom. 3, icke vara åt noden.

| §§ 60—63 meddelas åtskilliga särskilda föreskrifter, som icke
lämpligen kunnat inordnas under de föregående afdelningarna.

Sålunda innehåller § 60 vissa bestämmelser beträffande den tjänsto-örino-
som åligger generalpoststyrelsens ordinarie tjänsteman, ltragavarande
bestämmelser äga sin motsvarighet i § 73 af gällande mstruk lön

t<J1 ^ Rörande''deT dagliga tjänstgöringstiden i generalpoststyrelsen och
de tider af dagen, då tjänstemännen skola vara skyldiga att a tjänst!
rummet mottaga besök i tjänsteärenden, lämnas föreskrifter iJ bl
som formulerats efter mönster af § 40 i instruktionen för teleb

styrelsen.

n f 62J kar formulerats i öfverensstämmelse med nuvarande § 70
allenast med _ den ändring, att, enligt kommissionens förslag rörande utflyttning
af visst revisionsarbete till distriktsförvaltningarna, anmärkniimsvaftnino-11
SkU ° kunna tlllkomma äfven vissa tjänstemän vid dessa för Ö

Enligt åtskilliga bestämmelser i nu gällande instruktion för generalpoststyrelsen,
liksom i kommissionens instruktionsförslag, tillkommer general sSf

E i^tiirfTl be^gGnh1 uller Visf ^ggänden, som styrelsen icke
själ! år i tillfälle att omedelbart utöfva, I en del dylika fall handlar

distriktchef110111 6Ted ln? TdeTljåande or-an’ i framstå rummet

ist:rakt!scheferna och i andra tall hafva distriktscheferna erhållit befogenhet
sjålfståndigt handla i styrelsens ställe. Då det skulle möta svårig heter

att i de olika paragraferna af instruktionen angifva gränsen mellan
styrelsensi ochi distrikts förvaltningarnas verksamhetsområden samt för öfrig!

/0rhallanden torde komma att tid efter annan påkalla förflyttning
åt denna gräns, har kommissionen funnit ändamålsenligast att i /63

r lrf r hä™sning tiH gällande särskilda stadganden rörande
distnktschefs befogenhet att i vissa hänseenden utöfva den myndighet
om genom instruktionen är tillagd generalpoststyrelsen.

Rörande besvär öfver generalpoststyrelsens beslut lämnas föreskrifter i
8 64, som örverensstämmer med nuvarande § 71.

237/os Postverkets löneregleringsTcommission. 77.

Hufvudgrunder

för distriktsförvaltningarnas åligganden och befogenhet.

De nuvarande distriktsförvaltningarnas verksamhet grundar sig på
kungl. brefvet den 28 oktober 1892 jämte föreskrifter, som utfärdats af
generalpoststyrelsen. På sätt af förra delen af kommissionens betänkande
framgår, har kommissionen dels ansett postdistriktens antal böra
minskas, dels funnit distriktsförvaltningarnas befogenhet böra i vissa afseenden
utvidgas. Hvad distriktsindelningen beträffar, har kommissionen
emellertid efter fortsatta öfverläggningar funnit sig böra vidtaga några
mindre jämkningar i sitt redan afgifna förslag.

Med bibehållande af de för distriktsförvaltningarna nu gällande bestämmelser,
i den mån dessa ansetts icke böra ändras, och med åberopande
af hvad i betänkandet anförts beträffande utvidgad eller förändrad verksamhet
för berörda institutioner, får kommissionen härmed framlägga
nedanstående förslag till hufvud grunder för distriktsförvaltningarnas åligganden
och befogenhet.

Riket indelas i sex postdistrikt, omfattande

I distriktet: Malmöhus, Kristianstads, Blekinge och Kronobergs län
samt Hallands län, med undantag af Kungsbacka stad och fögderi,

II distriktet: Kungsbacka stad och fögderi af Hallands län, Göteborgs
och Bohus samt Älfsborgs, Skaraborgs och Värmlands län,

III distriktet: Kalmar, Jönköpings, Östergötlands, Södermanlands
och Gottlands län,

IV distriktet: Stockholms stad äfvensom af Stockholms län städerna
Vaxholm och Södertälje samt Svartsjö, Vaxholms och Södertörns fögderier
jämte Västra fögderiets södra och östra länsmansdistrikt,

V distriktet: återstående delen af Stockholms län, Uppsala, Västmanlands,
Örebro, Kopparbergs och Gäfleborgs län, samt

VI distriktet: Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens
län.

Distriktsförvaltnings stationsort skall vara belägen inom distriktet
och bestämmes af generalpoststyrelsen.

Postkontor med därunder lydande poststationer tillhör det postdistrikt,
inom hvilket kontoret är beläget.

Postlinje räknas likaledes till det distrikt, inom hvilket linjen är
belägen; sträcker sig postlinje inom flera distrikt, bestämmer generalpoststyrelsen,
till hvilket distrikt linjen skall hänföras. P

Hvarje postdistrikt förestås af eu distriktschef, som biträdes af eu
eller två öfverkontrollörer och andra tjänstemän. Distriktschef och öfverkontroilör
utöfva förmanskap öfver den till distriktet hörande postpersonal.
+-n .1 ■ 18lktschefen är generalpoststyrelsen i första hand ansvarig för de
till distriktet hörande postala inrättningarnas ekonomiska och reglera) ents en

lga skötsel, hvilken han har att genom inspektion och annorledes
ötvervaka.

Det åligger honom tillse, att postbefordringen bestrides med ordning
säkerhet och afl möjlig skyndsamhet, att göromålen vid postanstalterna
förrättas i enlighet med gifna föreskrifter, samt att anordningarna för
allmänhetens betjänande äro lämpade på ett tillfredsställande sätt och efter
posttrafikens omfattning.

Med noggrant aktgifvande på förhållandena å särskilda orter inom
distriktet har distriktschefen att i afseende å inrättande af nya postanstalter
och postgångar samt postsparbanks kontor eller indragning eller
förändring af redan befintliga dylika anstalter in. in. afgifva de förslag,
som pakallas af omständigheterna.

Med iakttagande af hvad generalpoststyrelsen förordnat beträffande
antalet postkupeförande bantåg och postkupéernas storlek å hvarje särskild
järnvägs löje, äger disti iktschef bestämma, med hvilka bantåg postkupéerna
skola fortskaffas. 1

I fråga om postbefordran å järnväg annorledes. än i postkupé eller
i rack, under bevakning af postbetjänt, äger distriktschef besluta.

De för postbefordran å enskilda järnvägar erforderliga postkupémredmngar
anskaffas af distriktschefen, med iakttagande af hvad generalpoststyrelsen
bestämt i fråga om postkupéernas storlek och sammanlagda
antalet postvagnar å hvarje särskild järnväg.

Distriktschef äger utanordna ersättning för postbefordran å järnväg
samt för uppvärmning, belysning och renhållning inom järnvägspostkupéer,
i den man icke, beträffande statens järnvägar, likviden verkställes af
generalpoststyrelsen.

Distriktschef har att pröfva anbud och träffa aftal om skötandet af
poststationer samt om postbefordran å landsväg (med kärrpost, gångpost

eller landtbrefbäring) och sjöledes; dock skall aftal, som afser ny poststation
eller ny postbefordran, underställas generalpoststyrelsens pröfning.

Distriktschef äger jämväl träffa aftal angående lokala posttransporter
samt postens vårdande å plats utom postanstalt, äfvensom afgöra frågor
rörande tillämpning af kontraktsbestämmelser gentemot postförare.

Tidtabeller för postföringen å landsväg och sjöledes upprättas af
distriktschefen; denne bestämmer äfven de tider, då postkontoren skola
hållas öppna för allmänheten.

Distriktschef äger besluta dels i fråga om gäldande af kostnader för
anordnade extra poster samt för användning vid landsvägspostföring af
hästar eller bärare utöfver kontraheradt antal, dels ock i fråga om bestridande
af sådana utgifter för dylik postföring, som tillfälligtvis uppkomma
i följd af oförutsedda förhållanden.

Uppstår vid postanstalt tillfälligt behof af arbetskrafternas ökande,
äger distriktschef medgifva anställande af det antal tillfälliga biträden, han
anser nödvändigt, dock ej för längre tid än 15 dagar. Är emellertid fråga
endast om förnyande af hvad generalpoststyrelsen förut bestämt, kan medgifva
nd et afse längre tid.

Åt tillfälligt biträde äger distriktschefen anvisa arfvode.

Extra ordinarie tjänstemän af lägre grad antagas af distriktschefen,
som äfven äger entlediga sådan tjänsteman.

Distriktschef må bevilja tjänstledighet åt och förordna vikarie för
postmästare under högst tre månader samt annan posttjänsteman, poststationsföreståndare
och landtbrefbärare under högst sex månader, allt af
samma år. Jämväl rörande semester åt underlydande personal beslutar
distriktschefen, i den mån icke befogenhet i detta hänseende af generalpoststyrelsen
öfverlämnats åt postmästare.

Af distriktschef utfärdadt förordnande å befattnings bestridande kan
af honom återkallas.

Med tillämpning af aflöningsreglementets bestämmelser och de särskilda
föreskrifter, som af generalpoststyrelsen meddelas, äger distriktschef
förordna om ersättning åt vikarier under ledighet eller semester, hvarom
han beslutat.

Iakttager icke posttjänsteman eller poststationsföreståndare meddelade
föreskrifter, eller underlåter han hvad honom eljest i tjänsten åligger,
vare sig fråga är om den egentliga posttjänsten eller om göromål rörande
postsparbanken, äger distriktschefen ådöma honom varning eller ock böter,
motsvarande högst tre dagars aflöning. Låter den felande sig icke rätta
af sådan bestraffning, eller är felet af svårare beskaffenhet, bör ärendet
anmälas hos generalpoststyrelsen.

Distriktchef äger att, då af honom från underlydande posttjänsteman
eller poststationsföreståndare infordras förklaring att inom viss
Dd afgifvas, förelägga vite till belopp af högst fem kronor för-uraktlåtenhet
att afgifva förklaringen inom den föreskrifna tiden samt att ålägga
den försumlige att utgifva sådant vite, som försuttits.

Har till distriktschef inkommit anmälan, att korrespondent vid försändelses.
afrinnande till postbefordran gjort sig skyldig till förseelse, för
hvilken i postförfattningarna stadgas böter, må distriktschefen, därest
omständigheterna därtill gifva anledning, låta bero därvid, att den felaktig
godvilligt erlägger böterna; skolande i annat fall ärendet anmälas hos
generalpoststyrelsen. Den andel af de erlagda böterna, som tillkommer
angifvaren, utanordnas till honom af distriktschefen.

Distriktschef äger att, då underlydande posttjänsteman eller poststationsförestandare
beträdes med brist i uppbörd af postverkets eller postsparbankens
medel, tills vidare afstånga denne från tjänstgöring.

. Enahanda befogenhet tillkommer ock distriktschef, därest vid inspektion
eller inventering af postanstalt den, som har uppbörd sig anförtrodd,
utan. laga förfall eller annan giltig orsak underlåter hörsamma
kallelse att inställa sig å postanstalten och närvara vid förrättningen

Äfvenså må distriktschef från tjänstgöring afstånga postfunktionär,
som skäligen misstänkes för tillgrepp af postförsändelse eller af innehåll i
dylik försändelse eller, för tillgrepp eller förskingring af postverkets eller
postsparbankens tillhörigheter eller som beträdes med annan gröfre förseelse
i tjänsten.

Aflider .posttjänsteman eller poststationsföreståndare eller uppkommer
or honom, i följd, af konkurs eller annan anledning, laga hinder att
bestrida sm befattning, aligger det distriktschefen att föranstalta om be påkalTafnS

Uppehållande samt att 1 öfrigt vidtaga de laga åtgärder, som

!)a''’ anställande af frimärksförsäljare anses af behof påkalladt, må
distriktschef. därtiil antaga lämplig person. Uppdrag i sådant hänseende
kan af distriktschefen aterkallas.

Distriktschef. äger förhyra de för postkontor af tredje och fjärde
asserna erforderliga tjänstelokaler, öfverliggningsrum för de''vid järnvä°-sposten
eller a landsvägslinjer tjänstgörande tjänstemän samt lokaler, som
ei fordras till förvaring af postverkets åkdon o. d. eller som tillfälligtvis
aro för posttjänsten nödvändiga.

I enlighet med de närmare bestämmelser, som meddelas af generalpoststyrelsen,
äger distriktschef förordna om anskaffning af sådana för

användning i posttjänsten nödvändiga inventarier och persedlar, som icke
tillhandahållas af postverkets persedelförråd.

Om utförande af nödiga reparationer å postverket tillhörig byggnad
äo-er distriktschef förordna, då kostnaden icke öfverstiger femhundra kronor.
Han må ock besluta om reparationer å inventarier och persedlar,
när reparation uppenbarligen är fördelaktigare än nyanskaffning.

Distriktschef må medgifva afskrifning af inventarier och persedlar,
hvilka styrkas vara så förslitna, att de äro att anse såsom värdelösa, tilllika
äge han förordna därom, att för postverkets räkning varda försålda
sådana inventarier och andra lösa tillhörigheter, hvilka vid af honom verkställd
besiktning befunnits uppenbarligen vara af beskaffenhet att icke
vidare kunna med fördel för verket användas och fördenskull blifvit

käSSGitidc.

Distriktschef äger besluta i anledning af ansökningar från underlydande
posttjänstemän om utbekommande af resekostnads- och traktaments ersättning

för tjänsteresor. . 1 „

Inom de af generalpoststyrelsen bestämda maximibelopp äger distrikts
chef medo-ifva utlämnande af frankoteckensförskott till biträdande postkontorstjänstemän,
poststations- och ångbåtspostexpeditionsföreståndare samt
landtbrefbärare äfvensom af kontanta medel till biträdande postkontorstjänstemän
för bestridande af utbetalningar för postanvisningar och andra

utgifter för postverkets räkning. . ,

Revisionen af postkontorens postmedelsräkningar skall äga ruin vid
distriktsförvaltningarna; och äger distriktschef att besluta i anledning a
de anmärkningar, som därvid framställas.

Minst en gång årligen och i öfrigt, så ofta omständigheterna kunna
därtill föranleda, skall å hvarje underlydande postkontor inspektion och
inventering verkställas af distriktschefen eller öfverkontrollör.

Det åligger distriktschef föranstalta, att hvarje till distriktet hörande
poststation inspekteras och inventeras i regel_ eu gång hvartannat ar.

De ambulanta postanstalterna inom distriktet skola inspekteras, sa
ofta ske kan och nödigt befinnes.

Vid inspektioner och äfven eljest bör distriktschef låta sig angeläget
vara, att postmästare och andra underlydande erhålla erforderliga råd och

upplysningar i tjänsten. .. .

Distriktschef äger beordra posttjänsteman såsom biträde via tjänstcförrättning,
som utföres af honom eller öfverkontrollör, äfvensom att uppdraga
åt posttjänsteman att verkställa extra förrättningar, såsom inspektion
af ambulanta postanstalter och poststationer, undersökningar och förhöi
in. m.

,. , ..Vld distriktsförvaltning förekommande ärenden, i hvilkas afgörande
distriktschefen deltager, föredragas för honom af öfverkontrollör. Distriktschefen
äger ensam beslutanderätt i sådana ärenden, öfverkontrollör dock
obetaget att låta anteckna sin skiljaktiga mening.

.. ,, 1 de? “än Si! be,finnes lämpligt, äger generalpoststyrelsen öfverlåta
åt öfverkontrollör eller kontrollör att i distriktschefens ställe afgöra vissa
ärenden. ö

Under distriktschefs tjänsteresor eller då han eljest är förhindrad att
a stationsorten utöfva sin befattning, skola därstädes hans åligganden utöfvas
åt den eller de vid distnktsförvaltningen tjänstgörande öfverkontrollörer.

id sadana tillfällen må dock icke till slutlig handläggning företagas
ärenden angående: nö ö ö

inrättande af nya postanstalter och postgångar samt postsparbankskontor
eller om indragning eller förändring af redan befintliga dylika
anstalter m. m., ® J

ti(itabe^dring af postbefordringen i annat afseende än jämkning af

aftal rörande skötande af poststation eller besörjande af postbefordran,
posttransport eller postvård,

antagande och enledigande af extra ordinarie tjänstemän af lägre grad

förstärkning af personal vid fast postanstalt,

varnings tilldelande, ådömande af böter eller utgifvande af försuttet vite,

i ?Jmn« '''' förskott af frimärken in. in. eller antagande af friinarksförsäljare,
ö

förhyrande af lokaler,

upphandling afskrifning eller försäljning af inventarier, eller

disposition från distriktsförvaltningens kassa af medel för andra
utgifter än sadana, som afse löpande, klara och ostridiga likvider eller som
röranledas åt hastigt påkomna, högst trängande behof;

och få vid ifrågavarande tillfällen ej heller vidtagas åtgärder i öfrigt,
som rubba eller förändra ditintills följda grunder för distriktsförvaltningens
handhafvande.

När distriktchef befinner sig å tjänsteresa, äge han emellertid att
sjalf besluta rörande distriktets förvaltning i de fall, då sådant af honom
profvas lämpligt.

År distriktchef af annan anledning än därför att han befinner

= , , . , "7........U«IU1 aiu nan ueunner sig

a tjänsteresa hindrad att förrätta sin befattning och fortfar hindret ut >n

er 71?'' daöar’ bör ansökning om ledighet göras hos generalpoststyrelsen.

1 beslut, som af distriktschef meddelas, kan ändring sökas genom
anförande hos generalpoststyrelsen eller, i förekommande fall, hos styrel -

sen för postsparbanken af besvär, hvilka böra vara till vederbörande styrelse
inkomna före klockan tolf å trettionde dagen från delfaendet af det

öfverklagade beslutet. , . i ...iv

Beslut om afstängning från tjänstgöring gar emellertid i verkställighet
utan hinder åt besvärs anförande. .. ->• i ,

Hos Konungens befallningshafvande och andra offentliga myndigheter
äger distriktchef begära den handräckning, som må för distriktsforvaltnino-ens
utöfvande anses af nöden och lagligen kan af myndigheterna lämnas.
° De närmare föreskrifter rörande distnktsförvaltmngarnas verksamhet,
som finnas erforderliga, äger generalpoststyrelsen utfärda i särskild in

struktion.