ALDERDOMSFÖRSÄKRIN GSKOMMITTÉN (Statens offentliga utredningar 1913:2)

ALDERDOMSFÖRSÄKRIN GSKOMMITTÉN.

III.

ÖFVERSIKT

SVENSK OCH UTLÄNDSK LAGSTIFTNING

ANGÅENDE

INVALIDITETS- OCH ÅLDERDOMSFÖRSÄKKING.

STOCKHOLM

K. L. BECKMANS BOKTKYCKEEI

1912.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

Sverige......................................... 1.

Danmark........................................ 63.

Tyskland........................................ 72.

Luxemburg.......................................121.

Frankrike........................................125.

Storbrittanien.................... 158.

Nya Zeeland........... 178.

Australiska statsförbundet........... 183.

Belgien.........................................187.

Italien.........................................196.

Schweiz.........................................201.

Norge......................................... 212.

Finland......................................... 229.

Österrike................................ 233.

Nederländerna..................................... 250.

Historik,

Sverige.

Det förhållande att en stor del af befolkningen, i synnerhet inom
de högre åldrarna, måste omhändertagas af det allmänna jämte den
stora tunga, fattigvården medför för samhället, har sedan gammalt
framkallat försök att härutinnan råda bot.

Så väcktes vid riksdagen 1828—1830 motion därom att en hvar,
som anlade bruk eller fabrik, skulle åläggas att därmed förena en sparbanks-
och pensionsanstalt för sitt arbetsfolk, samt innehafvare af redan
befintlig sådan rörelse anmanas att vidtaga samma åtgärd °).

Vid 1840 års riksdag framställdes af E. G. Geijer ett förslag, hufvudsakligen
till hämmande af de med stattorparesystemet i fattigvårdshänseende
förenade olägenheter, att fattigsparkassor skulle bildas i hvarje
socken, i hvilka vederbörande jordägare för hvar och en hos dem skrifven
gift jordbruksarbetare borde årligen inbetala 5 rdr b:ko. Medlen
skulle förvaltas och förräntas af en i hvarje läns residensstad upprättad
allmän fattigsparkassa.

Vid riksdagen 1847—1848 väckte friherre G. A. Raab en motion,
gående ut på dels att ränteförsäkringsanstalter måtte genom konungens
befallningshafvandes försorg inrättas i hvarje län, dels ock att hvarje
husbonde måtte förpliktas att till dylik anstalt årligen inbetala för manlig
tjänare i åldern 17—50 år 21 /2 rdr samt för kvinna 17* rdr. Dessa
insatser skulle efter fem års tjänst hos samma husbonde ökas med 50
procent för den tid tjänaren ytterligare kvarstannade.

Äfven under följande årtionden hafva vid riksdagarna förslag framkommit
i syfte att bereda tjänare och andra kroppsarbetare någon försörjning
på ålderdomen genom obligatoriska inbetalningar i yngre år

*) Se ekonomiutskottets vid samma riksdag betänkande n:o 71.
Ålderdoms försäkringslcommittén. III.

af smärre årliga belopp, i sparbank eller lifränteanstalt. Insättningarna
hafva föreslagits till olika belopp, 4—5 rdr för man och 2—5 rdr för
kvinna i åldern mellan 17 eller 18 och 50 eller 55 år, eller ock till vissa
procent af lönen. I den förra riktningen gick P. Hasselrots motion vid
riksdagen 1850—51, att från och med år 1852 hvarje husbonde skulle
vara pliktig och berättigad att af tjänstehjons lön i sparbank årligen
insätta minst 4 rdr rgs för man och 2 rdr rgs för kvinna, hvilka medel
skulle innestå, till dess tjänaren fyllt 30 år, såvida han ej dessförinnan
trädde i äktenskap. En motion af J. Andersson vid riksdagen 1856—
1858 innehöll, att dels ogift tjänstehjon skulle förpliktas att af sin lön
årligen afsätta hvar tjugonde penning, så snart lönen utgjorde 20 rdr
eller därutöfver, dels ock ogift arbetare åläggas att vid skattskrifningen
styrka sig hafva under löpande året förökat sin behållning i sparbank,
lifränteanstalt eller dylik inrättning, mansperson med 4 rdr och kvinna
med 2 rdr rmt.

Den vanliga uppfattningen har varit, att insättningsbeloppet skulle
tagas af tjänarens lön men husbonde ansvara för att insättningarna
gjordes. Uti G. P. af Sillens motion vid sistnämnda riksdag föreslogs
dock, att betalningarna äfven skulle bestridas af husbonden, utan rätt
för honom till afdrag å vederbörandes lön, därest ej sådant vid legoaftalet
betingats.

Vid 1853—54 års riksdag föreslog A. F. Sondén, att hvarje till
full arbetskraft hunnen person borde förklaras skyldig att årligen aflägga
och bespara något för sin ålderdom, intill densamma vore nödtorftigt
betryggad, hvithet skulle anses hafva inträffat, då vederbörande af ouppsägbart
kapitel, ograverad fast ägendom eller syssla med pensionsrätt
uppbure ränta eller inkomst, till beloppet motsvarande minst s. k. full
fattigdel. Kontrollen öfver de årliga insättningarnas ordentliga utgörande
borde utöfvas vid mantals- och skattskrifningen, och som straffbestämmelse
för försummad insättning föreslogs förlust af laga försvar
för följande år.

Vid 1862—63 års riksdag väckte J. Rundbäck motion därom, att
hvarje fabriksidkare, som drefve den rörelse, att flera än tio arbetare
därtill erfordrades, måtte förpliktas att för hvarje sådan arbetare månatligen
afsätta 25 öre till en pensions- och understödsfond, som af kommunalnämnden
och fabriksidkaren skulle gemensamt förvaltas på så sätt,
att kapitalfonden icke utan inträffande svårare nöd måtte tillgripas, men
den årliga räntan däremot till understöd utdelas *)

*) Jfr. Arbetareförsäkringskommitténs betänkande I. 3 sid. 41—42.

Med anledning af en utaf S. A. Hedin väckt motion anhöll riksdagen
i skrifvelse den 11 maj 1884, bland annat, att Kungl. Maj:t täcktes
låta utreda, om och i hvad mån åtgärder kunde finnas lämpliga för
beredande af ålderdomsförsäkring åt arbetare och med dem jämförliga
personer, samt därefter göra de framställningar till riksdagen'' eller vidtaga
de anordningar i öfrigt, till hvilka förhållandena kunde föranleda.

1 anledning häraf tillsatte Kungl. Maj:t den 3 oktober 1884 en
kommitté — den s. k. arbetareförsäkringskommittén — som den 15
maj 1889 aflämnade betänkande med förslag till lag om ålderdomsförsäkring.

Kommittén föreslog obligatorisk lifränteförsäkring för hvarje i riket
mantalsskrifven svensk undersåte, som befunne sig i viss angifven
ålder, med undantag allenast för obotligt kropps- eller sinnessjuk person,
som vore till arbete oförmögen. Allenast genom tvång kunde ernås,
att ålderdomsförsäkringen komme ett större flertal till godo, således
icke blott de mera dugliga och välbergade utan äfven dem, som befunno
sig i ogynnsammare socialt läge. Endast därigenom kunde man ock
komma därhän att den offentliga fattigvården blefve i mera afsevärd
mån obehöflig. Beträffande åter försäkringens omfattning vore det ytterst
svårt för att icke säga omöjligt att uppdraga någon bestämd gräns
mellan dem, som skulle räknas till arbetare och med dem jämförliga
personer, samt andra. Härtill komme, att det ej på förhand läte sig
afgöras, om personer, som vid den tidpunkt, då ålderdomsförsörj ningen
skulle grundläggas, funnes tillhöra de mindre bemedlades klass, äfven
framgent stannade därinom och vid uppnådd högre ålder hörde till dem,
som företrädesvis behöfde en genom försäkring betryggad utkomst för
att ej falla fattigvården till last; likasom den, hvilken vid den ålder då
inbetalningar för en åld erdomsförsörj ning lämpligen borde äga rum, befunne
sig i ett jämförelsevis gynnsamt ekonomiskt läge, ej därför kunde
med säkerhet antagas vara på ålderdomen mera tryggad mot nöd än
‘hans jämnåriga inom ett ekonomiskt svagare samhällslager. Dessutom
förhölle det sig ju så, att de, som icke i något fäll borde räknas till
arbetare och med dem jämförliga personer, utgjorde ett helt ringa antal
i förhållande till de senare. Enligt kommitténs beräkning kunde i själfva
verket blott omkring 6 procent af landets befolkning med rätta sägas
icke kunna hänföras under begreppet arbetare i vidsträcktare mening.
Genom att medtaga äfven detta mindretal kunde man undgå det svåra
uppdelningsproblemet.

Kommittén föreslog alltså obligatoriskt inträde för en hvar men
begränsade samtidigt afgiftsplikten till tio år, nämligen från och med

Arl etareförsäkringskommitténs

förslag.

det år, då vederbörande fyllde nitton till och med det då han fyllde 28
år. Denna begränsning motiverades därmed att arbetslöshet och sjukdom
förekomme mindre ofta i yngre år och afgifterna kändes mindre
tryckande före äktenskaps ingående samt växte genom förräntning betydligt
mera när de erlades tidigt än om det skedde vid mera framskriden
ålder.

Kommittén föreslog vidare att afgiften skulle vara 25 öre i veckan,
alltså 13 kronor om året eller för de tio åren tillhopa 130 kronor, som
helt och hållet skulle bestridas af de försäkrade själfva.

Angående sättet för afgifternas erläggande föreslogs som regel att
betalningen skulle ske kvartalsvis med 3 kronor 25 öre. Uppbörden,
för hvilken senaste mantalsförteckning skulle läggas till grund, verkställdes
af försäkringsanstaltens ombud i den kommun, där personen
vore mantalsskrifven. Till lättnad för de försäkrade. skulle emellertid
tillhandahållas lifräntekort med 13 rutor och märken till 25 öre, så att
ett fullt kort motsvarade ett kvartals afgifter. För den, hvilken såsom
tjänstehjon, arbetare eller eljest vore mot aflöning anställd i annans tjänst,
skulle försäkringsafgifter för kalenderkvartal inbetalas genom husbonden
eller arbetsgifvaren, om tjänsteförhållandet varat ett helt kvartal. Hade
tjänsteförhållandet varat en vecka eller därutöfver men icke ett helt
kalenderkvartal, skulle husbonden eller arbetsgifvaren vid aflöningens
utbetalning tillställa försäkringspliktig person märken å lifräntekort uppförda
till så stort antal, som motsvarade det antal fulla veckor, personen
hos honom varit sysselsatt. Husbonde eller arbetsgivare ägde
att å vederbörandes för kvartalet förfallna aflöning innehålla hvad
han sålunda utgåfve. Hvad sålunda stadgats skulle gälla jämväl för
personer i statens, kommunens eller annan allmän tjänst och skulle
alltså å till dem utgående aflöning afdrag göras för erforderliga försäkringsafgifter.
•

Förslaget lämnade möjlighet öppen både att vid inträde, i försäkringspliktig
ålder erlägga de tio årens afgifter i förskott, därvid åtnjöts
rabatt efter viss i förslaget närmare angifven grund, och att teckna frivillig
försäkring jämsides med den obligatoriska genom att betala mer
än den normala veckoafgiften. Genom den frivilliga försäkringen kunde
man skaffa sig ända till sexdubbel pension, om man nämligen utöfver
den obligatoriska afgiften inbetalade 1 kr. 25 öre i veckan under loppet
af tio år. Äfvenledes kunde genom frivillig försäkring pension
uppnås tidigare än vid den eljest bestämda åldern.

Försäkringen skulle enligt förslaget handhafvas af en utaf staten upprättad
anstalt, benämnd Riksförsäkringsanstalten.

Hvad försäkringsanstalten skulle i vederlag för den obligatoriska
försäkringen lämna, fastställdes i förslaget till 72 kronor om året från
fyllda 60 år. I fall af frivillig försäkring därjämte, kunde alltså pensionen
uppgå till ett maximibelopp af 432 kronor.

Då det kunde förutses, att ett stort antal personer icke ens i de
tio ungdomsåren skulle blifva i stånd att erlägga den bestämda försäkringsafgiften
af 25 öre i veckan, upptog förslaget bestämmelse därom
att för sådana skulle kommunerna erlägga premien. Den härigenom
uppkommande ungefärliga kostnaden för kommunerna beräknades till
sammanlagdt 1,839,695 kronor om året. Denna kommunala afgift till
anstalten skulle enligt förslaget sålunda utgå, att hvarje kommun årligen
inbetalade förskottsvis så många gånger 13 kronor, som motsvarade
3 procent af kommunens mantalsskrifna befolkning under nästförflutna
året, och för det sålunda inbetalda beloppet erhölle kommunerna
ett motsvarande antal kvitton å erlagda kvartalsafgifter (å 3 kr.
25 öre) att användas som betalning för dem, som icke kunde betala
sjkifva. Om en kommuns hela mottagna antal af sådana kvitton icke
ginge åt under årets lopp, fråndroges öfverblifna beloppet vid inbetalningen
till anstalten för följande året, så att så mycket färre kvitton då
behöfde köpas.

Kommittén fann emellertid betänkligt att öppna möjlighet till erhållande
af full pension genom tillskott allenast från kommunens sida,
alltså utan egna afgifter, och föreslog därför, att en och samma person
icke skulle kunna för mer än 5 af de 10 försäkringspliktiga åren få
sina afgifter på detta sätt erlagda af det allmänna. Uteblifna afgifter
skulle vederbörande vara berättigad att efterbetala. Och föreslogs i sådant
hänseende, att så länge vederbörande ännu vore i försäkringspliktig
ålder, när han sålunda efterbetalade (alltså icke fyllt 28 år), skulle han
kunna klarera sin skuld till anstalten genom att betala kvartalspremien
med tillägg af 5 öre för hvarje kalenderkvartal inbetalningen fördröjts.
För personer som fyllt 28 år och före uppnådda 55 år önskade efterbetala
förfallen afgift, skulle försäkringsanstalten fastställa premietariff.
Om försäkringspliktig icke för kalenderår behörigen guldit försäkringsafgifterna,
kunde resterande belopp indrifvas på sätt om kronoutskylder
vore stadgadt. Beträffande personer, för hvilka kommunen vägrat att
betala eller redan betalat i fem år och som icke genom efterbetalning
godtgjort hvad som försummats, blefve försäkringen icke effektiv, då
lifräntans belopp blott motsvarade de afgifter som erlagts. Och om
detta icke räckte till en lifränta vid 60 års ålder af 36 kronor, utbetalades
afgifternas matematiska värde, och väl att märka blott värdet af egna

inbetalningar, medan eventuellt influtna kommunala bidrag i sådant
fall tillfölle försäkringsanstalten.

Vidare föreslogs att vid dödsfall före uppnådd pensionsålder skulle
vederbörandes egna sammanlagda afgifter utbetalas till dödsboet, om
den aflidne efterlämnade föräldrar, make eller bröstarfvingar.

Pensionerna skulle utbetalas kvartalsvis genom försäkringsanstaltens
ombud i orterna och skulle icke kunna utmätas eller öfverlåtas. Om
vederbörande rättsinnehafvare flyttade ur landet, utbetalades ej pensionen.

Kommittén föreslog vidare försäkringstvång äfven för sådana personer,
som vid lagens trädande i kraft vore öfver 19 år men ännu icke
hade fyllt 28 år. Äfven dessa skulle det åligga att erlägga försäkringsafgifter
under en tid af tio år. Försäkringsafgifterna skulle utgöra för
personer, hvilka det år, då försäkringsplikten inträdde, uppnådde eu
ålder af 20 eller 21 år, ett belopp motsvarande 25 öre i veckan eller
alltså samma belopp som för de normalt inträdande, för de 22- och 23-årige däremot 30 öre, för de 24-, 25- och 26-årige 35 öre och för de
27- och 28-årige 40 öre i veckan, hvarefter äfven alla dessa från 60:de
lefnadsåret skulle erhålla pension af 72 kronor. Till följd af denna
öfvergångsbestämmelse, som åsyftade att indraga 19 åldersklasser de
första 10 åren i stället för 10, skulle första året blifva 1 normalt inträdande
ålderklass och 9 öfvergångsklasser, alltså i allt 10 försäkringspliktiga
åldersklasser. Nästa år skulle emellertid komma en ny normalt
inträdande klass och åter finnas 9 öfvergångsklasser, tillhopa 11
åldersklasser, tredje året inalles 12 åldersklasser o. s. v., så att efter
10 år skulle finnas 10 normalt inträdda och 9 öfvergångsklasser eller
tillhopa 19 åldersklasser. Det elfte och följande åren omfattade försäkringen
10 åldersklasser i åldern 19—28 år, hvilka alla normalt inträdt,
d. v. s. med det kalenderår, under livilket de fyllt 19 år. Antoges
dessa åldersklasser utgöra 784,450 personer, och blefve fulla försäkringsafgifter
å 13 kronor för dem alla erlagda, skulle i årliga premier efter
öfvergångstidens slut inflyta 10,198,000 kronor.

Som synes, hade vid förhöjningen af afgifterna för öfvergångsklasserna
sörjts för att afgifterna blefve tillräckligt höga för beredande af
pension till samma belopp som för de normalt inträdande. Annorlunda
förhöll det sig emellertid med sådana personer i öfvergångsklasserna, som
icke kunde själfva betala sina afgifter. Det för kommunerna beräknade
tillskottet — utgörande såsom ofvan nämnts 1,839,695 kronor årligen
efter sista folkräkningen — räckte nämligen till blott för 10 åldersklasser
hvarje år och kunde därför väntas förslå allenast första året, då

det fanns 1 normal och 9 öfvergångsklasser. Redan det näst påföljande
året med 11 åldersklasser skulle det påräknade kommunalbidraget felas
för 1 åldersklass = Vio af 1,839,695 kr. eller c:a 184,000 kr. * 3:dje året
komme att felas c:a 368,000 kr. o. s. v. Och det 10:de året skulle
kommunalbidragen helt och hållet tagas i anspråk för de normalt inträdda
10 årsklasserna, så att bristen blefve 9 x 184,000'' kr. eller c:a

1,656,000 kr. Inalles skulle alltså — årligen stigande — under loppet
af de första 10 åren erfordras för erläggande af premier för dem, som
icke själfva förmådde att betala, något öfver 81b millioner kronor utöfver
kommunernas tillskott. Dessa 87* millioner kronor skulle enligt
kommitténs förslag täckas af statskassan. Af statsmedel skulle likaledes
bekostas försäkringsanstaltens organisation och förvaltning, hvarjämte
staten skulle ansvara för anstaltens förbindelser.

Hvad slutligen angår personer, som vid Jagens trädande i kraft
vore öfver 28 år och således icke försäkringspliktiga, föreslogs att bereda
dem tillfälle att hos lorsäkringsanstalten teckna frivillig försäkring
efter särskild tariff.

Sedan K. Maj:t i okt. 1888 anbefallt kommittén att alternativt med
det förslag i fråga om ålderdomsförsäkring åt arbetare och med dem
jämförliga personer, med hvars utarbetande kommittén var sysselsatt,
uppgöra förslag i ämnet, grundadt på den förutsättning att ett större
statsbidrag än det af kommittén föreslagna för ändamålet anvisades,
hemställde kommittén i ett med föranledande häraf utarbetadt alternativt
förslag dels att premieförhöjningen för öfvergångsklasserna skulle bortfalla
och dels att kommunernas tillskott skulle höjas, så att i stället för
förut beräknade 3 procent af befolkningen nu intill 4 72 procent skulle
kunna få sina utgifter erlagda af kommunerna. Dessa ägde i sin ordning
att af statsverket återbekomma hälften af tillskottet, hvilken hälft
kunde beräknas till c:a 1,400,000 kronor. Därest båda dessa bestämmelser
genomfördes, skulle statens tillskott första året blifva c:a 3,600,000
kronor och årligen växa tills detsamma under 10:de året komme att utgöra
c:a 6 millioner kronor, och det sammanlagda tillskottet från statskassan
under de 10 åren kunde anslås till ungefär 48 millioner kronor.

Det lagförslag, för hvars hufvudprinciper nu i korthet redogjorts,
blef icke framlagdt för riksdagen.

Vid förslagets föredragning den 30 oktober 1891 inför Kung!.
Maj:t, fann Kungl. Maj:t att frågan om en lagstiftning rörande ålderdomsförsäkring
ännu icke kunde anses hafva vunnit den utredning, att
ett tillfredsställande förslag i ämnet därpå kunde grundas, samt att denna
försäkring möjligen borde sättas i samband med och hufvudsakligen

Nya arbetareförsakringsJcommitténs

förslag.

grundas på mvaliditetsprincipen; och fann Kung].. Maj:t för godt uppdraga
åt en kommitté att efter utredning af dithörande förhållanden inkomma
med underdånigt yttrande i ämnet och de lagförslag, hvartill
en sådan utredning funnes föranleda.

Denna kommitté — den s. k. Nya Arbetareförsäkringskommittén —
aflämnade den 30 mars 1893 betänkande med förslag till lag angående
försäkring för beredande af pension vid varaktig oförmåga till arbete.

Kommittén föreslog en försäkring, som hvilade på grundsatsen att
pension skulle lämnas, då varaktig oförmåga till arbete, invaliditet, inträda
Med invaliditet likställdes uppnådda 70 års ålder.

En ålderdomsförsäkring kunde enligt kommitténs åsikt aldrig fullt
motsvara det hufvudsakliga ändamålet med en arbetareförsäkring. Antingen
tillgodosåge den endast i otillräcklig omfattning alla förefintliga
behof eller ock medförda densamma allt för stora kostnader. Enligt
mvaliditetsprincipen erhölle åter den försäkrade understöd från och med
den tidpunkt då han ansågs vara invalid. En dylik försäkring hade i
främsta rummet uppenbarligen det företrädet att understödet utginge
just i det fall och från den tidpunkt då arbetskraften ej längre räckte
till och således det verkliga beliofvet inträdt. Vidare vore dödligheten
inom olika samhällsklasser ganska olika allt efter beskaffenheten af sysselsättning
och lefnadsvillkor i öfrigt. Om yrken af väsentligt olika
beskaffenhet sammanfördes i en och samma ålderdomsförsäkring komme
alltså vissa yrken, nämligen de i sanitärt hänseende bättre lottade, att
blifva gynnade på de öfrigas bekostnad. Men vid en invaliditetsförsäkring
förekomme dylika orättvisor i betydligt mindre grad. Dessutom
vore att märka den aftagande dödligheten. Då både antalet pensionstagare
och deras medellifslängd alltjämt ökades, måste ett dylikt aftagande
af dödligheten göra en ålderdomsförsäkring med tiden alltmer
betungande. Vid en invaliditetsförsäkring däremot verkade förbättringarna
i de sanitära förhållandena icke till försäkringens fördyrande utan
snarare, om ock i ringa mån, i motsatt riktning. Genom sjuklighetens
och dödlighetens aftagande framflyttades tidpunkten för pensions undfående
på ett naturligt sätt till en högre ålder, och denna omständighet
i förening med fördelen af att ett större antal afgifter hunne inflyta
motvägde mer än tillräckligt den minskade dödligheten bland dem som
åtnjöte pension. På grund, af dessa skäl hyste kommittén den meningen
att en arbetareförsäkring i det omfång och syfte, som kommitténs uppdrag
afsåge, hufvudsakligen borde grundas på invaliditetsförsäkringsprincipen.
Nämnda princip skulle jämväl tillämpas i fråga om bere -

dande af understöd åt den försäkrades familj. Någon änkepensionering
i vanlig mening föreslogs sålunda icke, då den skulle medföra synnerligen
stora kostnader. Redan med en änkepension af endast 55 kronor,
den minsta pension som någon kvinnlig försäkrad enligt kommitténs
förslag skulle kunna erhålla, komme kostnaden att uppgå till omkring
4 millioner kronor om året med en årsafgift för hvarje manlig försäkrad
af omkring 10 kronor. Vidare lämnade änkepensioneringen, i likhet
med ålderdomsförsäkringen, ofta understöd då sådant ej behöfdes, medan
många, som verkligen vore i behof af understöd, blefve i saknad däraf.
En fullt arbetsför änka utan minderåriga barn vore principiellt ej i större
behof af understöd än hvarje annan arbetsför kvinna. Hade hon åter
minderåriga barn att försörja, behöfde hon understöd för dem. En invaliditetsförsäkring,
för änkor kompletterad med en barnpensionering,
motsvarade emellertid de förefintliga behofven och ingrepe i rätta ögonblicket.

Lika med 1884 års kommitté föreslog nya arbetareförsäkringskommittén
att försäkringen skulle vara obligatorisk och således genomföras
medelst lagstadgadt tvång. Frivillig försäkring vid sidan om den obligatoriska
borde icke medgifvas, hufvudsakligen på grund af bristen på
en detaljerad statistik.

Försäkringen skulle omfatta en hvar hos arbetsgivare emot aflöning
anställd person, som fyllt 18 år, under villkor dock att arbetsförhållandet
vore af något fastare natur. Det vore den s. k. arbetsklassen eller
de samhällsmedlemmar, hvilka försörjde sig genom hufvudsakligen
kroppsligt arbete, som vore i behof af en lagstadgad försäkring, och
därför borde endast dessa under densamma inbegripas. Det vore nämligen
just osäkerheten i deras ekonomiska ställning, som framkallat afsevärda
sociala missförhållanden. Statistiken visade sålunda att antalet
fattighjon, som tillhört tjänarnas eller arbetarnas klasser vore 8 till 10
gånger större än antalet af dem, som förut tillhört de själfständiga
yrkesidkarnas klass, allt i förhållande till totalantalet inom hvarje klass.
För öfrigt skulle för flertalet af de besutna eller förmögnare samhällsmedlemmarna
en obligatorisk invaliditets- eller ålderdomsförsäkring med
så ringa ersättningsbelopp, som härvid kunde komma i fråga, icke allenast
ej motsvara deras behof utan snarare blifva en ytterligare börda
utöfver den, som de redan åtagit sig för vinnandet af ändamål, hvilka
för dem hade vida större ekonomisk betydelse. Af nu anförda skäl ansåg
kommittén att den föreslagna försäkringen icke borde utsträckas
till de samhällsklasser, hvilka utgjordes af själfständiga yrkesidkare, utan

AldercLomsförsäkringskommittén. III. 2

att densamma hufvudsakligen borde omfatta allenast kroppsarbetare och
tjänare.

Såsom allmän hufvudprincip föreslog kommittén att allenast personer,
som vore hos arbetsgivare emot aflöning anställda, skulle vara
underkastade försäkringsplikt. Dock skulle, ibland andra, uteslutas s. k.
lösa arbetare, af hvilka många ju stode på gränsen till de själfständiga
yrkenas klass. Väl kunde jämväl hos de sålunda från försäkringen uteslutna
förefinnas ett lika stort behof af understöd, men kommittén ansåg
dock klokheten bjuda att icke genast vid försäkringens början
intaga element, hvilka väsentligen skulle försvåra lagens tillämpning.

I kommitténs förslag upptogos inga öfvergångsbestämmelser i annan
mån än att de, som vid försäkringens början redan fyllt 55 år, skulle
vara från densamma uteslutna. Med dylika stadganden vore enligt kommitténs
uppfattning så betydande praktiska svårigheter och olägenheter
förbundna, att deras lämplighet med skäl kunde ifrågasättas. Då det
dessutom icke kunde vara öfverensstämmande med den förevarande lagstiftningens
natur att vissa personer utan uppoffring och till en del på
de öfrigas bekostnad erhölle pension samt totalkostnaden för försäkringen
skulle i afsevärd grad ökas, ansåg sig kommittén icke böra föreslå
några öfvergångsst.adganden utan skulle enligt kommitténs förslag den
nuvarande generationen vara underkastad alldeles samma bestämmelser
som den kommande samt dem, emellan ingen annan åtskillnad göras än
den, hvilken blefve en följd af den högre inträdesåldern för dem, som vid
lagens trädande i kraft vore öfver 18 år gamla. Blott i ett enda hänseende
fann kommittén nödvändigt föreslå ett öfvergångsstadgande,
nämligen därutinnan att lagen icke skulle omfatta dem, hvilka vid densammas
trädande i kraft redan fyllt 55 år.

Då arbetarnas familjer vore i hög grad i behof af det understöd,
som genom en försäkring kunde beredas, föreslog kommittén vidare, att
försäkringen skulle omfatta äfven hustrurna till försäkrade män jämväl
i det fall att de icke innehade försäkringspliktig anställning, äfvensom
faderlösa äkta barn.

Enligt beräkningar, som kommittén låtit anställa, skulle den föreslagna
försäkringen i början komma att omfatta omkring 704,000 personer
mellan 18 och 55 års ålder, således ungefär 35 procent af landets
hela arbetsdugliga befolkning af samma ålder, och omkring 15 procent
af befolkningen i sin helhet. Af detta antal vore 348,000 män och

356,000 kvinnor och af dessa senare omkring 169,000 hustrur utan försäkringspliktig
anställning. Efterhand skulle antalet försäkrade ökas
därigenom att åldersklasserna 55—70 år tillkomme, och kunde antagas

att deras totalantal, bortsedt från inflytandet af fluktuationerna inom
folkmängden i dess helhet, skulle stiga till något öfver 875,000 personer,
hälften män och hälften kvinnor, af de senare hälften hustrur
utan försäkringspliktig sysselsättning.

För att komma i åtnjutande af försäkringens fördelar erfordrades
att afgifter blifvit erlagda för minst 5 år eller 260 veckor (den s. k.
väntetiden). Hade invaliditeten orsakats af olycksfall, som inträffat under
den tid försäkringspliktig anställning innehafts, eller hade den försäkrade
aflidit i följd af sådant olycksfall, erhölle dock han eller hans
efterlefvande understöd, äfven om väntetiden ej blifvit tillryggalagd.

Själffallet skulle många, innan de blifvit pensionerade eller aflidit,
utträda ur försäkringen vare sig genom öfvergång till själfständig yrkesutöfning
eller till sysselsättning, som icke medförde försäkringsplikt,
eller på annat sätt. Flertalet af dem, som sålunda lämnade försäkringen
i förtid, blefve antingen själfständiga yrkesidkare (mindre jordägare,
handtverkare, jordtorpare o. d.) eller ock lösa arbetare i förut angifven
mening. De komme därför understundom icke i bättre ekonomisk ställning
än förut och förlusten af hvad de betraktat såsom besparingar för
framtiden måste kännas synnerligen hård. Dessa missförhållanden torde
icke kunna afhjälpas endast därigenom att den försäkrade återfinge de
inbetalda afgifterna. Försäkringen skulle ändock blifva utan nytta för
nästan halfva antalet försäkrade, och man kunde då med skäl ifrågasätta
berättigandet af lagens tvång. Enligt kommitténs åsikt kunde
frågan om försäkringens ställning till dem, hvilka utträdde ur densamma
genom öfvergång till själfständig yrkesutöfning eller till anställning i
annans tjänst, som ej medförde försäkringsplikt, eller af annan anledning,
icke lösas på ett tillfredsställande sätt, därest man icke, såvidt
möjligt vore, anslöte sig till grundsatsen, att den rätt, som grundats
på redan erlagda afgifter, icke förminskades eller upphörde därigenom
att den försäkrade för kortare eller längre tid icke innehade försäkringspliktig
anställning eller alldeles upphört att stå i försäkringsplikt medförande
arbetsförhållande. Denna grundsats upptogs äfven i kommitténs
förslag. Då den försäkrade förvärfvade pensionsrätt efter 5 års försäkringstid
samt hufvudkontingenten af dem, som inträdde i försäkringen,
tillhörde åldern 18—19 år, medan den egentliga afgången ur
försäkringen började först vid 25 ålder, komme nästan alla, som varit
försäkrade, att hinna förvärfva rätt till pension, hvadan försäkringen i
detta hänseende blefve fullt effektiv.

Därest försäkringen skulle lämna ett nöjaktigt resultat, blefve kostnaderna
för densamma så stora, att den ej kunde helt och hållet be -

stridas af de försäkrade själfva. En del af kostnaden borde skäligen
bestridas af arbetsgifvarna, då densamma komme att för dem innebära
en aflösning af skyldigheter, som ålåge dem på grund af gällande lagstiftning
eller äfven därförutan allt mer erkändes, samt för dem medföra
direkta fördelar. Onekligen vore det arbetsgifvarna, som hade
det närmaste intresset af försäkringens sociala verkan, och det vore
tydligt, att det för utvecklingen af känslan af samhörighet och gemensamhet
i intressen mellan arbetsgifvarna och arbetarna vore af största
betydelse, att de gemensamt bure bördan. Den minskning af fattigvårdskostnaderna,
hvilken genom försäkringen bereddes, komme företrädesvis
arbetsgifvarna till godo.

Arbetsgifvarnas bidrag till försäkringen borde enligt kommitténs
åsikt utgå med lika stort belopp, som det hvilket arbetstagarna hade
att i försäkringsafgifter erlägga.

Kostnaden för förvaltningen, skattad till ungefär 2 procent af totalkostnaden,
ålades staten. Vidare skulle statsverket bestrida så stor del
af försäkringens kostnad, som erfordrades för att den nuvarande generationen
kunde intagas i försäkringen på samma villkor som öfriga försäkrade.

Slutligen föreslogs, att statsverket skulle bära den del af kostnaden,
omkring 6 procent, som betingades däraf att försäkrad, som utträdt
ur försäkringen till följd af öfvergång till ej försäkringspliktig
sysselsättning, i regel icke förlorade sin pensionsrätt.

Risken för försäkringen skulle bäras af de försäkrade och deras
arbetsgivare och staten ålades ingen garantiplikt för försäkringens framtida
bestånd.

Beträffande den princip, efter hvilken försäkringsafgifterna skulle
utgå, föreslog kommittén, i likhet med 1884 års kommitté, fasta afgifter.
Afgifterna skulle motsvara det värde, försäkringen ägde för den,
som blefve försäkrad vid medelåldern för inträdet. Under de första
fem åren beräknades 9 Va millioner kronor influtna afgifter kunna årligen
afsättas. Den sålunda bildade pensionsfondens storlek komme, under
förutsättning af konstant folkmängd, att utgöra efter 10 års förlopp ungefär
100 millioner kronor, efter 40 år 300 millioner kronor och efter 80 år,
då jämnvikt mellan inkomster och utgifter inträdt, 393 millioner kronor.
Den slutligen erforderliga inkomsten, 25 Va millioner kronor årligen,
skulle till nästan lika stora delar bestå af direkt inflytande inkomster
och af räntemedel. Då alltså räntans fallande eller stigande, för såvidt
fråga vore om mera varaktiga rubbningar, komme att hafva ett afsevärdt
inflytande, föreslog kommittén för att kontrollera kassans ställning

härutinnan och förebygga allt för tvära ändringar i de gällande försäkringsvillkoren
äfvensom för att draga nytta af den efter hand ökade
statistiska erfarenheten, att kassans ställning skulle periodvis och minst
hvart tionde år försäkringstekniskt pröfvas. Den vid beräkningarna
följda räntefoten af 3 Va procent såsom kassans utlåningsränta syntes
emellertid kommittén vara åtminstone för den närmaste tioårsperioden
fullt betryggande.

Enligt kommitténs förslag skulle afgifterna erläggas under hela den
tid den försäkrade innehade försäkringspliktig anställning. Därigenom
kunde afgifterna blifva lägre och sålunda mindre kännbara. Därjämte
blefve pensionsfondens belopp mindre och i följd däraf ränteförhållandenas
inflytande svagare, hvartill komme att pensionsbeloppets ökning
framstode såsom en naturlig följd af afgifternas erläggande och pensionen
tydligare framträdde såsom resultat af gjorda besparingar.

Vidkommande de närmare bestämmelserna om afgifternas och pensionsbeloppens
storlek, syntes den försäkrades ålder och hälsotillstånd
vid inträdet i försäkringen icke böra tagas i betraktande, något som
skulle vålla eu högst betydlig komplikation af hela förvaltningsapparaten,
utan föreslog kommittén att försäkringen gjordes kollektiv. Att
åter lämna de försäkrades olika arbetsförtjänst ur räkningen, och således
i likhet med 1884 års kommitté sätta afgifterna lika för alla, syntes af
flera skäl ej lämpligt. Att helt genomföra principen om pensionsvillkorens
rättande efter den verkliga individuella arbetsförtjänsten skulle
dock medföra allt för många praktiska svårigheter, och föreslog kommittén
därför de försäkrades indelning i ett fåtal särskilda löne- eller
pensionsklasser. I sådant afseende ansåg sig kommittén böra hänföra
alla försäkrade kvinnor till en och samma särskilda pensionsklass, som
i kommittéförslaget kallades den tredje. Äfven bortsedt från den väsentliga
förenkling, som härigenom vunnes, syntes det äfven i och för sig
vara naturligt att de försäkrade kvinnorna både erlade mindre afgifter
än männen och erhölle lägre pensioner än dessa. Af de omkring

187,000 kvinnor, som vid försäkringens början innehade försäkringspliktig
anställning, hörde ej mindre än 165,000 till kategorien »tjänstehjon»
och bildade således en i ekonomiskt hänseende ganska homogen
grupp. Af de öfriga 22,000 tillhörde flertalet »arbeterskornas» klass
och torde väl i regel ej hafva bättre ekonomiska villkor än de förra.
Att för det relativt ringa antalet kvinnliga bokhållare, handelsbiträden
och dylika bilda en särskild pensionsklass, syntes icke kommittén lämpligt.
Till denna pensionsklass hörde äfven hustrurna till de af försäkringen
omfattade männen, och utgjorde deras antal vid försäkringens

början omkring 169,000 personer. Beträffande åter de försäkrade männen
vore existensvillkoren långt mindre homogena och det vore därför
ej lämpligt att förena dem alla i en och samma pensionsklass. För att
emellertid icke vid försäkringens början inveckla förhållandena för
mycket och framför allt för att undvika de svårigheter, som vid kostnadsberäkningarna
uppstode i följd af statistikens bristfällighet, föreslog
dock kommittén endast två pensionsklasser för dessa försäkrade. Det
ville nämligen synas som om de försäkrade männen på ett ganska naturligt
sätt kunde fördelas i två stora hufvudgrupper med afseende på
existensvillkorens beskaffenhet. Å ena sidan hade man tjänarna och
statfolket äfvensom öfriga jordbruksarbetare på landet till ett antal af
omkring 120,000, med i allmänhet lägre kontant lön och för hvilka vanligtvis
en väsentlig del af aflöningen utgjordes af naturaförmåner. Å
andra sidan stodo 185,000 egentliga yrkesarbetare, arbetsförmän, bokhållare
och handelsbiträden, för hvilka hela lönen eller största delen
däraf utginge i reda penningar och där lönens kontanta belopp i regel
vore betydligt större än i förra fallet. För båda dessa grupper valdes
beloppet af den kontanta lönen såsom indelningsgrund, och föreslogs
lönegränsen till 10 kronor kontant aflöning i veckan, så att till den
första pensionsklassen skulle räknas alla sådana arbetstagare, hvilkas

kontanta aflöning för vecka upp ginge till 10 kronor eller därutöfver,

och till den andra pensionsklassen hörde åter alla de arbetstagare, hvilkas
kontanta aflöning understege nämnda belopp.

Beträffande antalet af dem, som sålunda skulle komma att tillhöra
försäkringen, beräknade kommittén att af de 704,000 personer, som vid
försäkringens början skulle inträda i densamma,

221.000 tillhörde den första pensionsklassen,

127.000 » » andra »

356.000 » » tredje »

och att motsvarande antal, efter ungefär 45 år och utan afseende på
folkmängdens möjliga tillväxt, skulle utgöra resp.

277,000, 156,000 och 444,000 personer.

Inom dessa tre pensionsklasser skulle både afgifter och pensionsbelopp
vara olika och såvidt möjligt afpassade efter sparförmågan och
behofvet.

Kommittén föreslog att för den försäkrade själf skulle, under den
tid han innehade försäkringspliktig anställning, veckoafgiften utgöra: i
första pensionsklassen 25 öre, i den andra 15 öre och i den tredje 10
öre. Blefve den, som innehade försäkringspliktig anställning, på grund

af sjukdom oförmögen till arbete, skulle, därest väntetiden tillryggalagts,
afgifterna i regel tillgodoräknas honom för hvarje hel kalendervecka
oförmågan varat, såsom om de verkligen blifvit erlagda. Enligt
kommitténs beräkningar uppginge den afgift, som kräfdes af de försäkrade
själfva, ej till mer än i medeltal 2 procent af hela deras aflöning
och steg endast undantagsvis så högt som till 2 Va procent, medan
i vårt land existerande pensionskassor, hvilka lämnade pensioner till
belopp, som vore med de af kommittén föreslagna jämförliga, den försäkrades
egna bidrag till kassan utgjorde omkring 2—5 procent af
aflöningen.

Enligt kommitténs förslag skulle vidare arbetsgifvaren för hvar och
en hos honom mera fast anställd eller åtminstone under alla söckendagarna
i en kalendervecka för hans räkning sysselsatt arbetare erlägga
lika stor afgift som arbetaren.

Hvad vidare pensionernas belopp beträffade föreslog kommittén att
de skulle stå i ett visst förhållande till försäkringstidens längd och vara
större för den, som erlagt flera afgifter än för den, som endast en kortare
tid omfattats af försäkringen. Pensionens årliga belopp skulle
bestå, utom af en föränderlig, mot försäkringstiden proportionel del,
äfven af en konstant del. Denna konstanta del af pensionen borde vara
lika stor för alla de pensionsklasser, som en och samma försäkrad kunde
komma att tillhöra. Dess belopp föreslogs till 50 kronor.

I fråga om pensionsbeloppets föränderliga del, föreslog kommittén
att pensionsbeloppets tillväxt skulle utgöra 10 öre i den första, 5 öre i
den andra och 2 öre i den tredje pensionsklassen för hvarje kalendervecka,
under hvilken afgift erlades eller tillgodoräknades.

Vidkommande hustruförsäkringen föreslogs, att hustru till försäkrad
man skulle, äfven om hon ej innehade försäkringspliktig anställning,
vara försäkrad under den tid mannen tillhörde försäkringen. Kostnaden
för hustruförsäkringen borde bestridas genom afgifterna för de försäkrade
männen, oafsedt om de vore gifta eller icke. Vidare skulle hustruförsäkringen
utgöra en direkt fortsättning af den öfriga försäkringen.
Hustrurna skulle, liksom de öfriga försäkrade kvinnorna, tillhöra den
tredje pensionsklassen, och hela den tid, hvarunder mannen vore försäkrad,
skulle äfven för hustrun räknas såsom försäkringstid. Där hustrun
ej samtidigt själf innehade försäkringspliktig anställning, erlades för
henne inga särskilda afgifter utan den erforderliga kostnaden inginge i
afgifterna för de försäkrade männen. Då den försäkrade kvinnan således
en gång finge sin pension, beräknades dennas årliga belopp, vare
sig hon då vore gift eller icke, till 50 kronor jämte 2 öre för hvarje

veckoafgift, som antingen direkt för henne erlagts under den tid hon
själf innehaft försäkringspliktig anställning eller under den öfriga tiden
för hennes man inbetalts. Denna af kommittén föreslagna form för
hustrupensioneringen beräknades kosta omkring 1,600,000 kronor om året.

Såsom komplement till hustruförsäkringen föreslog kommittén en
barnpensionering. Af rena kostnadsskäl kom denna del af försäkringen
att omfatta endast aflidna försäkrade mäns äkta minderåriga barn. Äfvenså
kunde denna pensions belopp för hvarje dylikt barn icke sättas
högre än till 30 kronor.

Enligt kommitténs beräkningar skulle med det af kommittén föreslagna
system

minimipensionen blifva:

i klass 1............... 76 kronor

» » II............... 63 »

» » III............... 55 »

Medelpensionen:

i klass 1............... 258 kronor

» » II............... 154 »

» » III............... 92 »

Maximipensionen:

i klass 1............... 320 kronor

)) » II............... 185 »

» b III............... 104 »

Under förutsättning af en konstant folkmängd och att de försäkrade
stannade inom försäkringen till dess de blifvit invalider eller uppnått
70 års ålder, skulle, sedan försäkringen nått sin fulla utveckling, årligen
tillkomma 19,000 pensionärer samt årligen finnas 252,000 pensionärer.

I fråga om kostnaderna och särskildt det sätt, hvarpå statsbidraget
lämpligen borde utgå, beräknade kommittén att kapitalvärdet af alla
kassan åliggande pensionsförbindelser komme att utgöra 392,246,000
kronor, medan pensionsafgifterna åter hade ett kapitalvärde af endast

314,888,000 kronor. Skillnaden mellan dessa båda belopp eller 77,358,000
kronor vore således kapitalvärdet af den brist, som skulle, genom statsverket
täckas. Beträffande den form, under hvilken statsbidraget borde
utgå, föreslog kommittén eu metod, genom hvilken fondbildningen högst
väsentligt reducerades och under öfvergångstiden mindre fordringar

ställdes på statsverket, nämligen en ständigt fortgående amortering af
det behöfliga tillskottet. För att i möjligaste mån reducera den slutliga
fondens storlek, föreslog kommittén att statsanslaget visserligen skulle
utgå under formen af ett tillskott till hvarje pension men att detta tillskott
icke skulle vara lika stort för hvarje pension utan rätta sig efter
antalet af de pensionsafgifter, på hvilka pensionsanspråket grundats,
d. v. s. genom statsbidraget skulle en del af de för pensionerna beräknade
veckoökningarna komma att bestridas. Enligt förslaget skulle
nu statsverket till hvarje invalidpension årligen bidraga med så stort
belopp, som svarade mot 2 öre för hvarje veckoafgift, som legat till
grund för pensionsbeloppets beräknande. Under denna förutsättning
komma beloppet af statens bidrag för det förevarande ändamålet att
sucessivt stiga från 3,000 kronor under första året till 7,778,000 kronor
under det 80:de året och därefter.

I fråga om sättet för pensionsafgifternas upptagande föreslog kommittén
att, ehuru afgifterna skulle till lika andelar drabba arbetsgifvarna
och de försäkrade, de likväl skulle till hela sitt belopp upptagas af
arbetsgifvarna, hvilka därefter vore berättigade att genom afdrag å
arbetstagarnas aflöning göra sig betäckta för den del af afgifterna, som
på dessa belöpte. Vid öfvervägande af de olika sätt, på hvilka pensionsafgifterna
kunde upptagas, stannade kommittén vid det i Tyskland för
invaliditets- och ålderdomsförsäkringens genomförande använda systemet
med pensionsmärken. Hvarje försäkringspliktig person skulle vara försedd
med en pensionsbok, hvari ett pensionsmärke genom arbetsgifvarens
försorg infästes för hvarje pensionsafgift, som skulle erläggas.

Beträffande försäkringens administration ansåg kommittén, att densamma
borde anförtros åt en enda, för ändamålet särskildt inrättad central
myndighet, benämd pensionsstyrelsen, hvilkens åligganden skulle i allmänhet
taget bestå i förvaltning af de inflytande medlen, pröfning af
ansökningar om pension, utfärdande af pensionsbref samt verkställande
af de för försäkringens noggranna öfvervakande erforderliga statistiska
och försäkringstekniska arbeten och kalkyler. Den skulle äfven vara
närmast högre instans i alla de mål, där försäkringens organ i orterna
hade beslutanderätt. En del af förvaltningsbestyren borde emellertid
anförtros åt andra myndigheter. Sålunda skulle försäkringsafgifternas
erläggande förmedlas genom postverket och pensionsafgifterna genom
dettas försorg utbetalas. Bensionsmärkena skulle nämligen likasom pensionsböckerna
tillhandahållas å postanstalterna.

Försäkringens omfattning och beskaffenhet gjorde det nödvändigt
att jämväl anlita lokala myndigheter. Men utan väsentliga olägenheter

Ålderdoms för säkring skommittén. III. 3

Kungl. Maj:ts
förslag 1895.

kunde icke tagas i anspråk sådana administrativa eller kommunala myndigheter,
som redan funnes. Kommittén ansåg därför mera ändamålsenligt
att inrätta nya ortsmyndigheter, livilkas uppgift och befogenhet
helt och hållet betingades af försäkringens natur och syfte, och föreslog
kommittén för sådant ändamål bildandet af korporationer eller så kallade
pensionsnämder, i hvilka alla intressen skulle vara representerade. Pensionsnämnds
verksamhetsområde borde icke sträcka sig utöfver den
kommunala enheten, utan borde i regel hvarje kommun för sig utgöra
ett pensionsdistrikt. Ledamotskap i pensionsnämnd skulle då ej blifva
mera betungande än att detsamma kunde betraktas såsom ett hedersuppdrag
och således ej kräfva någon särskild ersättning. I pensionsnämnden
borde enligt förslaget arbetsgifvarna, de försäkrade och staten
hvar för sig äga representanter. Nämnden skulle nämligen bestå af två
arbetsgivare, två försäkrade och en af konungens befallningshafvande
förordnad ordförande. Vidare skulle pensionsstyrelsen representeras
genom af densamma utsedda ombud, hvilka ägde närvara vid nämndens
sammanträden och deltaga i öfverläggningarna men ej i besluten. Dessa
ombud skulle bland annat iakttaga kassans finansiella intressen och
kunna öfver nämnds beslut anföra besvär hos pensionsstyrelsen. Arbetsgivarnas
och de försäkrades representanter i pensionsnämnden skulle
väljas af de kommunala representationerna, i stad dock alltid af allmän
rådstuga. Hvarje röstande skulle hafva allenast en röst.

Vid kommittéförslagets föredragning inför Kungl. Maj:t anförde
vederbörande departementschef, att, ehuru förslagets hufvudprinciper
syntes honom riktiga, han dock funnit detsamma behöfva i vissa delar
omarbetas och kompletteras. Beträffande sålunda den föreslagna försäkringens
omfattning hade i åtskilliga öfver förslaget afgifna yttranden
anmärkts, att försäkringen ej omfattade jämväl alla lösa arbetare eller
åtminstone flera kategorier af dem än kommittén ansett kunna medtagas
och att själfständiga mindre yrkesidkare, som väl själfva kunde vara
arbetsgivare men till sin sociala och ekonomiska ställning föga eller
intet skilde sig från de arbetare, de hade hos sig anställda, ej allenast
icke komme i åtnjutande af de fördelar, som med försäkringens anordnande
vore för andra med dem likställda samhällsklasser beredda, utan
tvärtom genom den ställning af arbetsgivare, som de intoge, finge förpliktelser
sig pålagda, hvilka de icke kunde uthärda. Då man emellertid,
enligt departementschefens åsikt, icke utan synnerligen vidlyftiga anord -

ningar, h vilkas effektivitet dessutom blefve mycket tvifvelaktig, torda
kunna genom en försäkring, inrättad efter den obligatoriska principen,
bereda de nämnda grupperna af samhällsmedlemmar rätt att under alla
förhållanden komma i åtnjutande af pension, föreslog departementschefen,
att vid sidan åt den obligatoriska försäkringen anordnades äfven en
frivillig försäkring, hvars förvaltningskostnad bestreds af staten och som
för öfrigt vore så inrättad, att den kunde operera utan den omständlighet,
som eljest med en individuel försäkring vore förenad. Genom
den frivilliga försäkringen borde ock beredas möjlighet för sådana
personer, som redan ingått i den obligatoriska försäkringen men sedermera
öfvergått till annan samhällsställning, att få genom fortsatt erläggande
af afgifter förvärfva rätt till högre pension än den, som kunde
tillkomma dem på grund af de vid deras öfvergång erlagda afgifter.

För att åt mindre yrkesidkare, hvilka i vissa fall kunde kännbart
tyngas af den enligt kommittéförslaget stadgade skyldigheten för dem
att genom afgifters erläggande bidraga till de hos dem anställda arbetarnas
pensionering, bereda någon lindring, borde vidare enligt departementschefens
åsikt i förslaget intagas en bestämmelse därom att arbetsgivare,
som för året icke påförts annan bevillning än antingen för
fastighet till värde af högst 3,000 kronor eller för inkomst af kapital
och arbete, uppgående till högst 800 kronor, skulle äga att af statsmedel
återbekomma hvad på hans andel belöpte af de pensionsafgifter,
som han visade hafva blifvit erlagda för en hvar under samma år
hos honom anställd arbetare, därest anmälan därom skedde i viss angifven
ordning. Härigenom kunde statens bidrag antagas stiga med omkring

200,000 kronor och arbetsgivarnas minskas med samma summa.

Från försäkring enligt den ifrågavarande lagen borde enligt departementschefens
åsikt undantagas sjöfolk.

Vidare syntes uppenbart, att arbetsgifvarna icke kunde anses hafva
skyldighet att understödja arbetarnas familjer. Från den del af pensionsafgifterna,
som belöpte till pensionering af arbetstagarnas hustrur och
till understöd åt deras minderåriga barn, borde därför arbetsgifvarna
fritagas och staten själf åtaga sig de med familjernas pensionering förenade
utgifterna.

Statens bidrag för nuvarande generationens intagande i försäkringen
borde lämpligen utgå genom ett tillskott till hvarje pensionsafgift i första
och andra pensionsklasserna af 15 öre i den första och 10 öre i den
andra klassen.

De pensionsafgifter, som af arbetstagare och arbetsgivare tillsam -

mans skulle för vecka erläggas, komme enligt departementschefens förslag
att utgöra:

i första pensionsklassen.......................................... 40 öre

i andra » 25 »

i tredje » 15 »

däraf arbetarna skulle erlägga:

i första pensionsklassen......................................... 25 öre

i andra » 15 ))

i tredje )) 10 "

och arbetsgifvarna gälda återstoden.

I fråga om årliga totalkostnaden, som statsverket för hustru- och
barnpensioneringen samt för de i försäkringen en gång inkomna personernas
kvarstående däri skulle få vidkännas, komme enligt gjorda beräkningar
statsbidraget för dessa ändamål från omkring 1,600,000 kronor
under första tiden att småningom stiga, så att det efter 30 år uppginge
till omkring 2,423,000 kronor, allt utan hänsyn till den ökning häri,
som kunde tillkomma i följd af folkmängdens ökning.

Såsom förut nämnts, hade kommittén föreslagit att, på det försäkringens
fördelar äfven skulle komma den nuvarande generationen till
godo, i försäkringen skulle intagas alla de af ifrågavarande yrkesgrupper,
som vid lagens trädande i kraft ej uppnått 55 års ålder. Den
förhöjda kostnaden härför uppskattades af kommittén till ett kapitalvärde
af omkring 68 millioner kronor, under förutsättning att denna
kostnad amorterades under den tid af omkring 80 år, som bördan af
denna anordning komme att göra sig kännbar. Att nämnda börda, såsom
kommittén tillika hemställt, öfvertoges af staten, vore rättvist; men
då de välgörande verkningarna af den nuvarande generationens intagande
i försäkringen icke torde annat än medelbart sträcka sig utöfver den
tidrymd, kommittén tänkt sig, syntes hvad kommitténs förslag innebure
i fråga om den tid hvarunder och de belopp med hvilka statsbidraget
skulle utgå och hvarigenom denna börda hufvudsakligast och för evärdelig^
tider skulle komma att belasta kommande generationer, icke vara
med billighet öfverensstämmande. Detta hade ock kommerskollegium i
afgifvet utlåtande anmärkt, i sammanhang hvarmed äfven kollegium
ifrågasatt, huruvida icke den öfre åldersgränsen för den nu lefvande
generationens intagande i försäkringen, 55 år, kunde nedsättas t. ex.

till 40 år, allrahelst som pensionerna för senare inträdande i allt fall
blefve jämförelsevis små. För sin del fann departementschefen hvad af
kommerskollegium så i ena som andra afseende! anmärkts fullt befogad!
och den maximigräns af ålder för rätt till inträde i försäkringen, som
af kollegium ifrågasatts, eller 40 år, syntes äfven lämplig. Kapitalvärdet
af tilläggskostnaden för intagandet i försäkringen af den nuvarande
generationen af ifrågavarande yrkesgrupper intill 40 år beräknades
till i rundt tal 37 millioner kronor. Räntan å 37 millioner kronor
efter 3 1 2 procent utgjorde 1,295,000 kronor; och då amorteringstiden,
äfven om allenast åldersgrupperna till 40 år medtoges, ej torde behöfva
inskränkas under 80 år, skulle annuiteten därför utgöra 1,383,000 kronor.
Denna siffra vore emellertid icke ovillkorlig, utan kunde ifrågavarande
afsättning eller amortering i viss män lämpas efter statsverkets
ställning och behof för hvarje särskild! år.

Någon ansvarighet för pensionskassan borde väl i regeln icke åligga
staten. Men då kassan vore grundad på beräkningar af så vidlyftig och
invecklad beskaffenhet, att det icke vore möjligt för dess medlemmar
att sjkifva utröna kassans ställning, och dessutom från statens sida vore
af vikt att försäkringen bedrefves efter riktiga normer, borde genom
statens försorg verkställas periodiskt återkommande, fullständiga och noggranna
undersökningar härom tillika med utredningar om kassans verkliga
ställning. Visade det sig därvid att afgifterna vore för låga eller
för höga, borde pensionsförmånerna i motsvarande mån minskas eller
förbättras. Vidare borde vid den periodiska undersökningen tillses, huruvida
statens bidrag i och för hustru- och barnpensioneringen samt till
upprätthållandet af pensionsrätten vore, med hänsyn till de redan gjorda
ändringarna, tillräckliga eller måste ökas. Då billigheten torde kräfva
att de, som redan kommit i åtnjutande af pension, ej lede minskning i
de dem en gång tillerkända belopp men den förhöjda utgiften därför
ej skäligen kunde läggas å de afgiftspliktige, borde staten åtaga sig
ansvaret för denna. Beträffande åter dem, som väl inträdt i försäkringen
men ännu icke erhållit pension, borde lämpligen så förfaras att en ändring
i peiisionsvillkoren, endast afsåge de afgifter, som därefter erlades
eller tillgodoräknades. Slutligen borde vid den periodiska utredningen
för hvarje gång undersökas, huruvida kassans tillgångar, d. v. s. den
redan samlade fonden tillhopa med kapitalvärdet af de afgifter och statsbidrag,
som för de redan försäkrade ännu komme att inflyta, fullt motsvarade
kapitalvärdet af förbindelserna, d. v. s. af de redan beviljade
pensionerna samt barnunderstöden och af de pensioner och understöd,
som i enlighet med de nya villkoren beräknades tillkomma.

Statens garanti i fråga om försäkringen, bortsedt från ofvannämnda
bidrag till afgifterna, skulle sålunda komma att inskränka sig till ansvarför
den brist, som i enlighet med nu angifna grunder möjligen kunde
vid den periodiska utredningen visa sig.

Förutom de nu nämnda omständigheter, under hvilka staten skulle
drabbas af ansvarsskyldighet för pensionskassans förbindelser, skulle
staten äfven blifva ansvarig för den brist, som genom den särskildt anordnade
frivilliga försäkringen möjligen kunde uppstå i förmågan för
denna kassa att fullgöra sina förbindelser. Denna senare kassa borde
möjligen ställas under samma administration som den obligatoriska försäkringens
men icke med denna sammanblandas utan hållas därifrån
helt och hållet afskild. Äfven denna fond borde naturligtvis underkastas
periodiska revisioner, hvilka lämpligast torde böra utföras i sammanhang
med utredningarna rörande den obligatoriska försäkringens
fond, och likasom delägarna i denna senare försäkring under vissa förhållanden
vore underkastade en viss reduktion, så torde delägarna i den
frivilliga försäkringen jämväl böra vidkännas de reduktioner i deras förmåner,
som vid dylika revisioner befunnes nödiga till följd af räntefall
eller dylikt. Därest någon brist vid den ifrågavarande frivilliga försäkringen
kunde komma att visa sig, torde denna under alla förhållanden
i verkligheten blifva af obetydlig omfattning, och hvad staten till dess
betäckande tilläfventyrs kunde blifva pliktig vidkännas torde böra betraktas
såsom ett bidrag från statens sida till uppmuntrande af sådan
försäkring.

De af departementschefen sålunda föreslagna ändringar i och tillägg
till kommitténs förslag gingo alltså därpå ut att:

Do) kostnaden för hustru- och barnpensioneringen, som enligt kommitténs
förslag skulle åligga arbetstagare och arbetsgivare, i stället
öfverflyttades på staten samt arbetsgifvarnas bidrag till den obligatoriska
försäkringen med motsvarande belopp nedsattes;

2:o) lindring i de mindre arbetsgifvarnas bidragsskyldighet till försäkringen
i så måtto medgåfves, att arbetsgivare, som för ett år icke
påförts annan bevillning än antingen för fastighet till värde af högst

3,000 kronor eller för inkomst af kapital och arbete, uppgående till högst
800 kronor, ägde återbekomma hvad han i pensionsafgifter för sina arbetare
under samma år erlagt;

3: o) endast den del af den nuvarande generationen intoges i försäkringen,
som vid försäkringens trädande i kraft ej fyllt 40 år, under
det att enligt kommitténs förslag åldersgränsen uppåt bestämts till 55 ar;

4:o) möjlighet bereddes för den, som förvärfvat rätt att kunna komma

i åtnjutande af pension enligt den obligatoriska försäkringen, att, äfven
om lian, på grund af öfvergång till ej försäkringspliktig anställning eller
på annat dylikt sätt, utgått ur försäkringen, genom fortsatt erläggande
af afgifter förvärfva sig höjning i det pensionsbelopp, som eljest skulle
tillkomma honom;

5:o) i lagförslaget uttrycktes att blifvande pensioners belopp icke
vore fullt definitiva, utan möjligen kunde komma att i någon mån ändras
i förhållande till räntefot med mera;

6: o) staten under alla förhållanden iklädde sig dels full garanti i afseende
på redan beviljade pensioner och dels viss begränsad garanti i
afseende på beloppet af blifvande pensioner; och

7:o) vid sidan af den försäkring, som i kommitténs förslag afsåges,
med det tillägg därtill, som nyss under 4:o) nämnts, anordnades en för
hvar och en tillgänglig frivillig försäkring.

Totalkostnaden för försäkringen, sådan den komme att gestalta sig
efter de af departementschefen förordade grunder, beräknades, bortsedt
från kommunernas bidrag till förvaltningen, att blifva:

Vid försäkringens början:

Arbetarnas bidrag.................................................................... 3,414,000 kronor

Arbetsgifvarnas bidrag............................................................ 1,813,000 v.

Summa, enskildas bidrag 5,227,000 kronor

Statens bidrag:

till afgifterna (för hustru- och barnpensioneringen samt
de en gång försäkrades kvarstående i försäkringen,
oaktadt de öfvergått till icke försäkringspliktig anställning).
............................................................................. 1,606,000 kronor

» ersättning åt de mindre arbetsgifvarna .................... 201,000 ))

)) amortering för upptagande af nuvarande generationen.
.................................................................................. 1,383,000 )>

>) förvaltningen ........................................................................ 200,000 »

Summa, statens bidrag 3,390,000 kronor

Efter 30 år och därefter till 80 år:

Arbetarnas bidrag..................................................................... 4,927,000 kronor

Arbetsgifvarnas bidrag............................................................ 2,631,000 >:>

Summa, enskildes bidrag: 7,558,000 kronor

Statens bidrag:

till afgifterna.............................................................................. 2,423,000 kronor

» ersättning åt de mindre arbetsgifvarna ..................... 292,000 »

» amortering ........................................................................... 1,383,000 »

''» förvaltningen........................................................................ 300,000 »

Summa, statens bidrag: 4,398,000 kronor

Efter denna tids förlopp skulle staten, under förutsättning att beloppet
1,383,000 kronor eller i rundt tal 1,400,000 kronor år för år till
försäkringen erlades, vara befriad från amorteringen af de för den nuvarande
generationens intill 40 år intagande i försäkringen beräknade
37 millionerna, i följd hvaraf statsbidraget därefter skulle nedgå till

3,015,000 kronor om året, oafsedt den inverkan härå, som folkmängdens
ökning komme att medföra.

Fondens slutliga belopp (i jämn viktsläget, under förutsättning af
konstant folkmängd) beräknades blifva omkring 570 millioner kronor.

Till grund för kostnadsberäkningarna hade lagts en räntefot af 3 hk
procent, eller samma beräkningsgrund, som användts af kommittén.

Under det att enligt kommitténs förslag redan i början af försäkringen
de afgifter, som skulle från enskilda, arbetstagare och arbetsgivare,
utgå, beräknades till omkring 9 fn millioner kronor, skulle dessa
afgifter sålunda efter de af departementschefen föreslagna ändringar
sammanlagdt icke uppgå till mera än omkring 5,227,000 kronor, och
särskild! skulle arbetsgifvarnas bidrag, på grund däraf att hustru- och
barnpensioneringen öfverflyttades på staten utan att dock någon nämnvärd
del af kostnaden därför komme att tynga på arbetstagarna, till en
början icke komme att belöpa sig till mycket mera än hk af hvad som
skulle drabba arbetsgifvarna enligt kommitténs förslag.

Förvaltningskostnaden beräknades att under första tiden komma att
uppgå till omkring 200,000 kronor om året.

Kommittén hade, såsom ofvan blifvit antydt, tänkt sig att den centrala
administrationen skulle förläggas till ett enda ämbetsverk, kalladt
pensionsstyrelsen, hvithet sålunda skulle

l:o) handlägga de tvistefrågor om lagens tolkning, som otvifvelaktigt
under den första tiden måste uppkomma, öfvervaka administrationen
i orterna och i sådant afseende tillse att enhet i lagtillämpningen
genomfördes och att det administrativa maskineriet gånge sin regelbundna
gång, äfvensom följa försäkringens verkningar i tekniskt och
socialt afseende samt tillse i hvad män, ur den ena eller andra af dessa
synpunkter, jämkningar och ändringar i grunderna för försäkringen
kunde påkallas; samt

2:o) förvalta de till pensionsfonderna inflytande medlen och tillse,
huru dessa på lämpligaste sätt till landets sanna nytta kunde göras
fruktbärande.

Departementschefen fann emellertid att två så skilda förvaltningsgrenar
af statsadministrationen icke lämpligen kunde i ett ämbetsverk
under en och samma chef förenas, utan att endera förvaltningsgrenen
häraf rönte intrång. Men nödvändigt vore att hvar och en af dem
på bästa sätt tillgodosåges för att ej det hela skulle blifva lidande.
Åt den i kommitténs förslag afsedda pensionsstyrelsen borde därför uppdragas
endast den statsadministrativa och försäkringstekniska verksamheten,
men den rena medelförvaltningen och den statsfinansiella därifrån
skiljas och anförtros åt något af de ämbetsverk, som hade till sin uppgift
att syssla med dylika ärenden.

Departementschefen föreslog ytterligare en del ändringar i kommittéförslaget,
hvilka dock, såsom rörande detaljfrågor, icke torde här behöfva
omnämnas.

Det sålunda i enlighet med departementschefens hemställan i vissa
delar ändrade kommittéförslaget blef därefter vid 1895 års riksdag af
Kungl. Maj:t förelagdt riksdagen.

Det för frågans behandling tillsatta särskilda utskott hemställde i
afgifvet utlåtande, att Riksdagen, med förklarande att Kungl. Maj:ts
proposition i dess nu föreliggande form icke kunde af Riksdagen bifallas,
måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj: t behagade
låta föranstalta om ny utredning rörande lämpligaste sättet att bereda
arbetare och med dem jämförliga personer understöd vid ålderdom, skada
genom olycksfall eller eljest inträffande varaktig oförmåga till arbete
samt till Riksdagen afgifva det förslag, som häraf kunde föranledas.

Utskottet hade ansett sig böra förorda att vid utarbetandet af ett
nytt lagförslag i ämnet afvikelse!- från grunderna till det nu föreliggande
förslaget gjordes i så måtto:

att lagen komme att omfatta, utöfver de i förslaget upptagna arbetarna,
äfven så kallade lösa arbetare, betings- och styckarbetare, jordtorpare
samt mindre själfförsörjare, såsom handtverkare med flere;

att vid meddelande af bestämmelser rörande uppfostringshjälp åt
minderåriga barn, afseeende fästes äfven vid de oäkta barnen i de fall,
där sådant läte sig göra;

att såsom en fyllnad till de genom lagen tillförsäkrade invaliditetsunderstöden
och i så nära samband med dessa som möjligt anordnades
en frivillig försäkring, som vore för arbetarna mera fördelaktig än den
uti lagförslaget ifrågasatta; samt

Ålderdoms försäkring skommitién. III. 4

Utskottet

1895.

Riksdagen

1895.

Arbetarförsäkringsfonden.

att vid de matematiska beräkningarnas utförande en lägre räntefot
begagnades än den vid detta lagförslags uppgörande använda.

Ytterligare hade utskottet ansett förändringar af åtskilliga bestämmelser
i lagförslaget högeligen önskvärda, men funnit sig icke böra tillstyrka,
att dessa förändringar vidtoges utan att en utredning åstadkommits,
i hvad mån afvikelse!- från förslaget i de angifna hänseendena
lämpligen kunde äga rum. De önskemål, rörande möjligheten af
hvilkas uppnående eu dylik utredning syntes utskottet erforderlig, voro:
att bidragen så afpassades, att fondbildningen väsentligen minskades;
att det möjliggjordes för arbetsgifvare och arbetstagare att på ett
verksammare sätt än enligt den nu föreslagna anordningen deltaga i
förvaltningen och kontrollera understödens utgående;

att afgifter och understöd så afvägdes, att statens omedelbara bidrag
komme understödstagarna i möjligast lika mått till godo;

att, med hänsyn till den fyllnad i samma understöd, som genom
frivillig försäkring eller förvärfvande af en sparpenning kunde beredas,
nyssnämnda afgifter och understöd sänktes i den mån sådant kunde
finnas behöflig^ med afseende fästadt särskildt på landets förmåga att
bära de med en anordning af ifrågavarande art förenade uppoffringar;

att åldersgränsen för den nuvarande generationen för delaktighet i
invaliditetsunderstöden höjdes exempelvis till 55 år eller den af nya
arbetareförsäkringskommittén föreslagna åldern; samt

att sättet för uppbörden af afgifterna medelst infästande af märken
i en pensionsbok utbyttes mot något på samma gång bekvämare och
tillförlitligare sätt.

Riksdagen fann, med afslag å utskottets hemställan, att Kungl.
Maj:ts proposition icke kunde bifallas samt anhöll i skrifvelse till Kungl.
Maj:t den 10 maj 1895, att Kungl. Maj:t behagade taga frågan under
förnyad pröfning samt, efter vidtagande af erforderlig utredning, för
Riksdagen framlägga det förslag, Kungl. Maj:t kunde finna påkalladt.

I sammanhang med framläggandet af 1895 års förslag hade Kungl.
Maj:t hos Riksdagen hemställt om afsättande i riksstaten fr. o. in. år 1896
af ett belopp för år af 1,400,000 kr., hvilket belopp afsåg att gälda den
ofvannämnda kostnaden för medtagande i försäkringen af den vid dess ikraftträdande
lefvande generationen. Ehuru Riksdagen afslog lagförslaget, ansåg
den likväl, att afsättande af medel för berörda syfte icke borde uppskjutas och
beslöt sålunda att för beredande af pension vid varaktig oförmåga till arbete
afsätta det föreslagna beloppet. Beslut om dylik afsättning till den s. k. arbetarförsäkringsfonden
hafva sedermera årligen fattats af Riksdagen, så att
denna fond vid 1914 års ingång torde uppgå till 35,848,000 kr.

Med föranledande af detta Riksdagens beslut utarbetades inom civil- Kungi. Maj.is
departementet ett nytt förslag i ärendet. Detta senare, »förslag till lag forslag 1898''
ang. försäkring för beredande af pension eller lifränta», h vilade på samma
hufvudgrunder som 1895 års förslag, men företedde dock afvikelser i
flera hänseenden.

Vid jämförelse mellan de båda förslagen finner man att de förändringar,
som vidtagits, hufvudsakligen afsågo följande punkter:

1) att den enligt det äldre förslaget flertalet arbetsgivare ålagda
skyldighet att bidraga till den obligatoriska försäkringen borttagits och
blifvit ersatt med motsvarande bidrag af statsmedel, som fixerats till
hälften af de försäkrades egna afgifter;

2) att de försäkrades inom första pensionsklassen afgifter blifvit
med hänsyn till den i förslaget förutsatta utvägen af frivillig försäkring
på lika fördelaktiga villkor som den obligatoriska, nedsatta med en
femtedel eller från tjugofem till tjugo öre;

3) att för att tillgodose ej mindre de obligatoriskt försäkrades behof
af större pensioner än äfven det inom andra klasser af befolkningen
befintliga behofvet af försäkring, föreslagits en för hvar och en tillgänglig
frivillig lifränteförsäkring efter enahanda grunder som den obligatoriska.
De obligatoriskt försäkrade skulle dock i den s. k. hustrupensioneringen
hafva en fördel framför dem, som begagnade sig af den
frivilliga försäkringen;

4) att statens bidrag till den obligatoriska försäkringen utöfver
ofvan i 1) nämnda bidrag och förvaltningskostnadens bestridande, hvilka
förmåner skulle tillkomma jämväl den frivilliga försäkringen, inskränkts
till erläggande af de afgifter, som erfordrades till försäkring inom tredje pensionsklassen
af hustrur till försäkrade män (den s. k. hustrupensioneringen):

5) att under det att pension enligt det äldre förslaget skulle utgå
vid inträffad arbetsoförmåga och senast vid fyllda 70 år, denna åldersgräns
nu bestämts till 65 år, men med den inskränkning, att pension
ej utginge före fyllda 50 års ålder;

6) att pensionsafgifterna, som enligt det äldre förslaget skulle erläggas
till dess pension erhölls, enligt det nya förslaget ej skulle erläggas
längre än till 50 års ålder;

7) att beloppet af den pension (och vid den frivilliga försäkringen
af den lifränta), som för de erlagda afgifterna erhölles, beräknades efter
en för alla fall gemensam regel, så att hvar och en erhölle hvad som
enligt försäkringstekniska grunder honom tillkomme i förhållande till
såväl antalet och beloppet af erlagda afgifter som ock den tid, som
förflutit sedan desamma erlades; pensionens belopp skulle nämligen för
hvarje er lagd afgift, obligatorisk eller frivillig, utgöra två procent af

afgiftens belopp för hvarje helt år, som förflutit från den dag afgiften
erlades till den dag, från hvilken pensionen utginge; för den, som mellan
18—50 år erlagt stadgade utgifter, blefve vid 65 års ålder pensionsbeloppet
för andra och tredje pensionsklassen ungefär detsamma som
medelpensionsbeloppet enligt det äldre förslaget eller resp. 150 och 100
kronor; för den första pensionsklassen uppginge motsvarande pensionsbelopp,
i följd af den obligatoriska afgiftens minskning, till endast 200
kronor; vid tidigare erhållande af pension på grund af invaliditet blefve
däremot pensionerna lägre enligt det nya förslaget än enligt det äldre;
genom frivilliga insatser kunde pensionsbeloppet ökas med högst 234 kronor;

8) att i följd af de förändringar, som vidtagits i fråga om de tekniska
grunderna för försäkringen, det äfven blifvit möjligt att införa
vissa förenklingar i förvaltningen, såsom borttagande af det s. k. märkessystemet
för afgifternas erläggande och afskaffande af pensionsnämnderna;
enligt det nya förslaget skulle nämligen inbetalningen af afgifterna
komma att ske på liknande sätt som insättningarna i postsparbanken,
och i stället för pensionsnämnderna hade dels de äfven i 1895 års förslag
föreskrifna pensionsstyrelsens ombud bibehållits, dels jämväl stadgats
rätt för kommunerna att genom af dem utsedda personer ytterligare
öfvervaka lagens efterlefnad;

9) att af den vid försäkringens trädande i kraft lefvande generationen
nu endast skulle i den obligatoriska försäkringen medtagas de,
som vid nämnda tidpunkt ännu icke fyllt 30 år;

10) att stadgandet om uppfostringshjälp till minderåriga barn uteslutits,
enär detta bidrag ansetts för litet för att fylla det därmed afsedda
ändamålet, under det att den beräknade kostnaden för detsamma
likväl uppgick till ett ganska betydligt belopp.

De kostnader, som antagandet af detta nya förslag skulle komma
att medföra, beräknades sålunda:

under första året:

arbetarnas bidrag.............................................................................. 2,033,000 kr.

statens » .............................................................................. 1,927,000 »

Beräkningarna, som äfven nu hänförde sig till 1890 års befolkningsförhållanden,
hade denna gång utförts efter en räntefot af 3 V i

under det 21:sta året och därefter:

arbetarnas bidrag............................................

statens .» ........................................

Summa 3,960,000 kr.

3.668.000 kr.

3.234.000 »

Summa 6,902,000 kr.

procent. Fondens statliga belopp (i jämn viktsläget, under förutsättning
af konstant folkmängd) beräknades blifva omkring 370 millioner kronor
eller 200 millioner kronor mindre än enligt det äldre förslaget.

Det ifrågavarande förslaget blef af Kungl. Maj:t förelagdt 1898 års
riksdag. Det särskilda utskott, som fick frågan till behandling, anslöt
sig till de grundprinciper, på hvilka Kungl. Maj:ts förslag hvilade. Med
afseende å detaljerna ansåg sig emellertid utskottet böra föreslå vissa
ändringar i och tillägg till förslaget i syfte att öka försäkringens effektivitet
och att underlätta lagens tillämpning. De viktigaste biand dessa
förändringar och tillägg voro följande:

1) att åldersgränsen för dem, som vid försäkringens början skulle
i densamma medtagas, utsträcktes från 30 till 40 år, och att för dessa
äldre personer såväl pension som lifränta beräknades efter en särskild,
förmånligare regel än eljest;

2) att de båda första pensionsklasserna sammanslagits till en, så
att man fick endast två grupper, män och kvinnor, hvarvid veckoafgiften
bestämdes för män till 20 öre och för kvinnor till 10 öre;

3) att märkessystemet infördes fakultativt, så att arbetsgivare skulle
kunna, vid afgifternas erläggande, välja mellan att göra detta å postsparbankskontor
eller genom -att på förhand köpa märken och, då så
erfordras, själf infästa märkena i den försäkrades pensionsbok; samt

4) att man, som varit obligatoriskt försäkrad under sammanlagdt
260 veckor, därefter, äfven om han icke innehade med försäkringsplikt
förenad anställning, fått rättighet att fortfarande inbetala stadgade pensionsafgifter
och därvid åtnjuta förmånen af den s. k. hustrupensioneringen.

Genom de af utskottet föreslagna förändringarna i förslaget skulle

kostnaderna något ökas, på	sätt följande af utskottet framla	gda beräk-
ningar utvisa: Arbetarnas afgifter .................	...................... kronor	I början. 3,274,000	Efter 10 år. 3,948,000
Statens bidrag
a) till afgifterna ......................	....................... »	1,637,000	1,974,000
b) till hustrupensioneringen..	...................... :>:>	982,000	1,184,000
c) till förvaltningen.................	..................... »	300,000	300,000
	Summa kronor	6,193,000	7,406,000

Statens bidrag; blefve således:

i början ................................................... kronor 2,919,000

efter 10 år ............................................ » 3,458,000

Utskottet

1898.

Riksdagen

1S98.

Riksdagen

1905.

eller resp. 992,000 och 224,000 kronor mera än enligt Kungl. Maj:ts
förslag.

Härtill skulle slutligen komma kostnaden på grund af öfvergångsbestämmelsen
enligt utskottets förslag, hvilken kostnad jämväl skulle
bestridas af staten, samt statens utgifter för förvaltningen. Utöfver
dessa kostnader tillkomme den ytterligare kostnad för statsverket, som
kunde komma att följa af den frivilliga lifränteförsäkringen och af frivillig
fortsättning enligt utskottets förslag af den obligatoriska försäkringen.

Fondens slutliga belopp (i jämnviktsläget, under förutsättning af
konstant folkmängd) skulle blifva 450 å 500 millioner kronor.

Utskottets förslag blef af Första kammaren afslaget, hvaremot andra
kammarnn biföll 1 § i förslaget, däri försäkringsplikt stadgades för angifna
befolkningskategorier, men i öfrigt återremitterade detsamma till
utskottet. Då emellertid förslaget blifvit i dess helhet af Första kammaren
förkastadt, hade frågan för 1898 års riksdag förfallit.

Vid 1905 års riksdag väcktes i andra kammaren tre särskilda motioner
rörande invaliditets- och ålderdomspensioneringen.

Uti den ena af dessa motioner hemställdes, att riksdagen ville i skrifvelse
till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t på nytt taga
i öfvervägande, huru de i riksdagens skrivelser af 11 maj 1884 och 10
maj 1895 gjorda framställningarna i syfte att bereda invaliditets- och
ålderdomsförsäkring åt arbetare och med dem jämställda måtte snarast
möjligt blifva förverkligade.

Den andra motionen utmynnade i en anhållan om utredning, huru
en på frivillighetens grund med statsbidrag understödd allmän ålderdoms-
och invalidpensionering måtte kunna åstadkommas, samt sådant
förslag i ärendet, hvartill utredningen lcunde föranleda.

Slutligen hemställdes i den tredje motionen om utredning och förslag
till en ålderdom spensionering af alla rikets invånare, som uppnått
eu viss ålder.

Andra kammarens tillfälliga utskott, till hvars behandling dessa
motioner öfverlämnades, yttrade i afgifvet utlåtande bland annat, att
på grund af de skäl, hvilka talade för tvångsförsäkring, och på grund
af den genom erfarenheten från främmande länder styrkta öfvertygelsen,
att det ändamål, för hvars vinnande ett inskridande från statens sida
framför allt funnes af behofvet påkalladt, skulle komma att väsentligen
förfelas genom pensionsförsäkringens byggande på frivillighetens grund
allena, hade utskottet icke tvekat att ansluta sig till den uppfattning,

som varit den hufvudsakligen bärande grundtanken i såväl 1895 som
1898 års förslag till lagstiftning i ämnet. Efter utskottets meningmåste
således en af staten anordnad och. stödd invalid- och ålderdomspensionering
hvila på lagstadgadt försäkring stvång. Vidkommande
åter försäkringens omfattning, ägde ju visserligen tanken på en allmän
folkpensionering något i sig ganska tilltalande. Men det vore
tvifvelsutan vida mera viktigt att först tillse, huru man genom statens
mellankomst kunde bereda de ekonomiskt svagare samhällsmedlemmarne
nödtorftig bärgning på deras ålderdom, innan omsorgen utsträcktes att
omfatta rikets samtliga inbyggare, medan tillika en pensionering af sistnämnda
utsträckning måste medföra synnerligen stora kostnader, så
framt pensionerna skulle något så när motsvara behofvet. Utskottet
funne sig därjämte böra uttala stora betänkligheter mot framställda förslag
att bryta med den, efter utskottets mening, riktiga principen att
pensionsförsäkring borde i främsta rummet vara den enskildes angelägenhet,
däri han dock borde af staten kraftigt understödjas.

Pensionsförsäkringsfrågans utgång vid 1898 års riksdag vore nog
sådan, att ytterligare förslag sannolikt ej torde vara att från Kungl.
Maj:t förvänta utan ny framställning från riksdagens sida. Utskottet
funne en dylik framställning vara synnerligen af behofvet påkallad
men hölle före att, om sådan framställning beslutades, därvid ock
borde angifvas de grunder, på hvilka ett nytt förslag kunde byggas.
Utskottet ansåge ock, att dessa grunder borde läggas något annorlunda
än som med föranledande af ordalydelsen i riksdagens skrifvelse den
11 maj 1884 skett med afseende på de förslag till lagstiftning, hvilka
förut varit föremål för riksdagens pröfning.

Att uppdraga någon bestämd gräns mellan, å ena sidan, arbetare
och med dem jämförliga personer och, å andra sidan, öfriga samhällsklasser
torde befinnas omöjligt. Hvad som i detta hänseende vore det
gemensamma för de personer, hvilka afsåges i riksdagens nyssnämnda
skrifvelse, vore det att de mindre än de andra ägde förmåga att sjkifva
sörja för sin ålderdom. Pensionsförsäkringens ändamål syntes därför
böra blifva att åt en hvar, som däraf komme i behof, trygga en nödtorftig
bärgning. Utginge man från denna förutsättning, torde det blifva
uppenbart, att frågan icke kunde på ett tillfredsställande sätt lösas genom
anordnandet af en pensionsförsäkring för viss bestämd samhällsklass.
Det läte sig nämligen icke på förhand afgöras, hvilka som kunde blifva
i behof af ålderdomspension. I likhet med den första arbetareförsäkringskommittén
ansåge utskottet därför, att den enda väg, som ledde till
målet, vore lagstadgad försäkringsplikt för alla, således en verklig
folkförsäkring.

Däraf att försäkringsplikten vore allmän följde dock icke med nödvändighet
att pensionsrätten måste blifva allmän i den mening att, hvad
nu särskild! anginge ålderdomspension, en hvar försäkrad borde äga
ovillkorlig rätt att vid uppnådd viss ålder erhålla pension. Om försäkringens
ändamål blefve att trygga mot nöd på ålderdomen, måste,
jämte viss ålder, äfven förefintligheten af behof utgöra villkor för erhållande
af pension. Den allmänna försäkringens förmåner komme därigenom
i lika mån alla till godo under de för alla lika gällande villkor
och förutsättningar. Pensionsförsäkringen blefve då ett riktigt uttryck
för den solidaritet, som borde råda de olika sämhällsklasserna emellan.

Om rätt till erhållande af ålderdomspension således icke borde betingas
allenast af viss uppnådd åldersgräns utan jämväl vara beroende
på förefintligheten af behof, saknades skäl att inskränka försäkringen
till beredande af åldringspension. Däremot talade alla skäl för att bereda
pension äfven på grund af invaliditet, förorsakad af sjukdom, kroppslig
eller själslig svaghet, vanförhet eller annan anledning. Alla dessa, hvilka
på grund af varaktig arbetsoförmåga och saknad af egna medel ej kunde
bereda sig nödtorftig bärgning, ägde ju lika stort anspråk som de behöfvande
åldringarna att genom samhällets mellankomst tryggas mot
nöd. Med nya arbetareförsäkringskommittén vore utskottet därför ense
i den uppfattning, som jämväl i 1895 och 1898 års kungl. propositioner
vunnit godkännande, att pensionsförsäkringen borde grundas på invaliditetsprincipen.

Allenast genom eu invalid- och ålderdomspensionering med allmän
försäkringsplikt men med pensionsrätt endast för den, som däraf komme
i behof, torde kunna beredas grundad! hopp om framtida aflösning af
den nuvarande formen för utöfvandet af samhällets ansvarsplikt gent
emot dess nödställda medlemmar, den offentliga fattigvården, hvilken
icke kunde annat än verka förödmjukande och demoraliserande på den,
som nödgades blifva föremål för densamma.

Alla till pension berättigade vore visserligen likställda därutinnan,
att de på grund af varaktig oförmåga till arbete och saknad af egna
medel icke kunde bereda sig nödtorftig bärgning. Såväl arbetsoförmågan
som medellösheten hade dock sina olika grader. De förefunnes än
som total, än såsom partiel invaliditet och den sistnämnda än i högre,
än i lägre grad. Vid sådant förhållande syntes rättvisan fordra, att
pensionsbeloppet afpassades efter behof vet, dock efter vissa i lag bestämda
grunder, så afvägda, att därigenom icke motverkades utan i stället främjades
hos pensionstagaren intresset för att genom egen verksamhet öka
sin totalinkomst.

Visserligen vore, efter utskottets mening, pensionsförsäkringen i
främsta rummet att anse såsom den enskildes angelägenhet och den enskilde
därför skyldig att efter förmåga bidraga till sin pensionering.
Men å andra sidan vore det tydligt, att pensionsförsäkringens byggande
endast på de försäkrades egna bidrag måste nödvändiggöra, att dessa
afgifter blefve allt för betungande för det stora flertal, som befunne sig
i anspråkslösa eller mindre gynnsamma ekonomiska lägen, eller ock att
de pensioner, hvilka genom afgifterna kunde beredas, blefve alldeles
otillräckliga för att åt pensionstagarna trygga en nödtorftig bärgning.
Det borde icke heller förbises, att åtskilliga försäkringspliktiga saknade
tillgångar till afgifternas gäldande. Pensioneringen borde därför, såsom
äfven i de tidigare förslagen varit ifrågasatt, åstadkommas genom de
enskildes, statens och kommunens samverkan. En fråga, som i detta
sammanhang framställde sig, vore den huruvida de enskildes pensionsafgifter
borde vara lika för alla eller om de borde afmätas efter förmågan
att bära desamma. För den senare anordningen, hvilken syntes
erfordra de försäkringspliktiges gruppering i olika betalningsklasser efter
förmögenhet eller inkomst, kunde nog anföras ganska giltiga skäl. Lämpligheten
däraf torde böra underkastas omsorgsfull pröfning.. För närvarande
ansåge sig likväl utskottet icke böra uttala sig för annan gruppering
af de försäkringspliktige än efter kön med olika afgifter för män
och för kvinnor.

På grund af hvad sålunda anförts hemställde utskottet, att i anledning
af motionerna Andra kammaren ville för sin del besluta, att Riksdagen
måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl.
Maj:t taga frågan om anordnandet af invalid- och ålderdomspensionering
under förnyad pröfning och snarast möjligt för Riksdagen framlägga det
förslag, Kungl. Maj:t kunde finna för frågans lösning påkalladt.

Den i nämnda utlåtande innefattade framställning blef af Andra kammaren
bifallen.

Första kammarens tillfälliga utskott, som härefter fick frågan till
sig öfverlämnad, fann sig visserligen icke kunna biträda den motivering,
som innefattades i Andra kammarens tillfälliga utskotts omförmälda
utlåtande, men ansåg däremot själfva den framställning till Kungl.
Maj:t Andra kammaren för sin del beslutat, motsvara jämväl utskottets
åsikt; hvarför utskottet hemställde att Första kammaren måtte biträda
medkammarens beslut.

Första kammaren afslog denna utskottets hemställan.

Ålderdoms försäkringslcommittén. III.

Sjömans pensionerings kommitténs betänkande.

Genom nådig remiss den 20 november 1909 uppdrog Kungl. Maj:t
åt ålderdomsförsäkringskommittén att vid fullgörande af det kommittén
meddelade uppdrag taga under öfvervägande ett af kommittén för utredning
angående förbättradt pensioneringssätt för sjömän den 15 november
1904 afgifvet förslag, såvidt det afsåge ålderdoms- och invaliditetsförsäkring.
En kort redogörelse för det af nämnda kommitté, den
s. k. sjömanspensioneringskommittén, afgifna förslaget torde alltså här
böra lämnas, hvarjämte ett af kommerskollegium öfver förslaget afgifvet,
den 11 januari 1909 dagtecknadt utlåtande likaledes skall i korthet
omnämnas.

De säregna förhållanden, hvarunder sjöfolket utöfvar sitt yrke, hafva
— såsom i kollega utlåtande framhålles — i vårt land sedan lång tid
tillbaka ansetts betinga, att det allmänna borde i någon mån sörja för
åtminstone vissa af dem, som äro sysselsatta i detta yrke. De faror
och vedermödor, som de måste utstå, hafva i förening med sjöfartsnäringens
stora betydelse för det allmänna föranledt statsmakterna att
vidtaga särskilda åtgärder till förmån för dem, som på grund af ålder,
sjuklighet eller under yrkets utöfvande inträffade olycksfall urståndsätta
att försörja sig. De åtgärder, som i nyss angifna syfte äro vidtagna,
afse dock allenast det i utrikes sjöfart använda sjöfolket.

De genom statens försorg inrättade institutioner, hvilka hafva till
uppgift att tillgodose sjöfolket, äro sjömanshusen i riket samt handelsflottans
pensionsanstalt. De förra handhafva ett under stödsväsende till
förmån för behöfvande sjöfolk och den senare ett pensionsväsende för
ålderstigna sjömän.

Åvägabringandet af förbättrade anordningar i fråga om sjöfolks
pensionering har sedan länge utgjort ett önskemål för i främsta rummet
sjömännen själfva men äfven i hög grad varit föremål för intresse bland
sjöfolkets arbetsgivare. Såväl inom som utom riksdagen hafva idkare
af och målsmän för sjöfartsnäringen gjort gällande, att de nuvarande
anordningarna i nämnda syfte icke längre kunna anses fylla berättigade
kraf. Innan redogörelse lämnas för hufvudgrunderna i sjömanspensioneringskommitténs
förslag, skall i korthet omnämnas hvad förut i fråga
om förbättradt pensioneringssätt för sjöfolk förekommit.

De af 1886 års Riksdag utsedde revisorer hemställde i sin berättelse,
huruvida icke reglementet för handelsflottans pensionsanstalt
borde underkastas ändring i syfte att bereda högre pensionsbelopp.
Samma år inkommo till Kungl. Maj:t från direktionen för Stockholms
sjömanshus, styrelsen för Göteborgs fartygsbefälhafvareförening samt

ett antal fartygsbefälhafvare, styrmän och sjömän inom Visby sjömanshnsdistrikt
framställningar om ändring i gällande bestämmelser angående
såväl hyresafgifternas utgörande till sjömanshusen som i samband
därmed handelssjöfolkets pensionering. Efter vederbörandes hörande
uppdrog Kungl. Maj:t åt 1884 års arbetareförsäkringskommitté att
undersöka och afgifva förslag om, huruledes handelsflottans pensionsanstalt
skulle bättre än dittills kunna motsvara sin uppgift, samt att
taga nyssberörda framställningar under öfvervägande.

Då den fråga, hvarom statsrevisorerna, på sätt nyss nämnts, gjort
hemställan, sålunda blifvit föremål för utredning, fann 1887 års Riksdag
någon åtgärd från Riksdagen med anledning af samma hemställan
då ej vara af omständigheterna påkallad.

Arbetareföisäkringskommittén, hvilken redan på grund af det
förut åt densamma meddelade allmänna uppdrag gått i författning om
verkställande af en särskild undersökning om det af sjömanshusen och
handelsflottans pensionsanstalt handhafda understöds- och pensionsväsendets
uppkomst och dåvarande ställning (del 111: 4 af samma kom
mittes betänkande), afgaf den 28 juli 1888 förslag till lag om sjöfolks
försäkring för olycksfall i tjänsten (del I: 1 af betänkandet) samt den
5 december samma år förslag till de förändringar i reglementena för
sjömanshusen och handelsflottans pensionanstalt, som kommittén ansåg
vara påkallade (del I: 2 af betänkandet). I det utlåtande, som åtföljde
de af kommittén den 5 december 1888 afgifna förslag, afstyrkte
kommittén ifrågasatt borttagande af hyresafgiften och dess utbytande
mot tvångsafgifter till en särskild pensionering af sjöfolk på den grund,
att kommittén ämnade framställa förslag om en för alla klasser obligatorisk
tvångsförsäkring, och en dubbel tvångsförsäkring af sjöfolket
ej kunde ifrågasättas. Nämnda förslag hafva emellertid ej i vidare
mån ledt till någon lagstiftning än att förändrade bestämmelser blifvit
meddelade i fråga om ton- och hyresafgifternas utgående till sjömanshusen
i riket. Det för 1890 års Riksdag framlagda förslag till förordning
angående försäkring för olycksfall i arbetet afsåg icke sjöfolks
olycksfallsförsäkring, i afseende å hvilken enligt föredragande departementschefens
anförande till statsrådsprotokollot, äfven med tillämpning
af samma principer som för annan olycksfallsförsäkring för arbetare,
det dock vore nödigt att vidtaga vissa ytterligare anordningar, som
med hänsyn till de praktiska svårigheter, hvilka därvid mötte, kräfde
särskilda undersökningar.

Nya arbetareförsäkringskommittén upptog uti sitt den 30 mars
1893 afgifna förslag till lag angående försäkring till beredande af pen -

sion vid varaktig oförmåga till arbete bland dem, som skulle underkastas
försäkringen, jämväl besättning å svenska fartyg samt de befälhafvare
å svenska fartyg, hvilkas årslön ej uppginge till ett tusen
åttahundra kronor; och anförde nämnda kommitté i sin motivering
till förslaget, att, då frågan om en särskild pensionering af sjöfolket
fortfarande vore oafgjord, då de pensionsanstalter, som för denna yrkesgrupp
redan förefunnes, icke syntes fullt motsvara sitt ändamål och i
regel lämnade lägre understöd än dem, som skulle erhållas genom den
af kommittén föreslagna försäkringen, och då slutligen beredande af
större ekonomisk trygghet åt sjöfartsnäringens arbetare vore synnerligen
behj ärtans värdt, kommittén ansett sig icke böra undantaga dem
från försäkringsplikten, utan föreslagit, att samma stadganden skulle
gälla för dem som för alla andra emot aflöning hos arbetsgifvare anställda
personer.

Emellertid framhöll kommerskollegium i sitt öfver nya arbetareförsäkringskommitténs
förslag den 30 oktober 1894 afgifna utlåtande,
hurusom det skulle möta de största svårigheter att beträffande personer
med så rörligt yrke som sjömännen tillämpa det pensionsmärkessystem,
på hvilket försäkringen enligt förslaget hvilade; och ansåg kollegium
fördenskull, att sjöfolket borde uteslutas ifrån det ifrågavarande lagförslagets
omfattning. Också blef, såsom förut nämnts, i den kungl.
propositionen till 1895 års Riksdag angående försäkring för beredande
af pension vid varaktig oförmåga till arbete, på de af kommerskollegium
anförda skäl, sjöfolket från den föreslagna försäkringen uteslutet. I
motiveringen till propositionen anfördes särskildt, att hvad kommitténs
förslag innehölle om försäkring af sjöfolk, såväl besättning som befälhafvare,
icke, innan lämpligare sätt för dess anordnande kunde utfinnas,
borde göras till föremål för någon framställning till Riksdagen.

Den 5 mars 1895 sammanträdde utsedda ombud i Nässjö till ett
allmänt svenskt sjömansmöte för öfverläggning om ändradt pensioneringssätt
för sjöfolk. Detta möte utarbetade visserligen icke något förslag
i ämnet, men framlade, med öfverlämnande af protokoll öfver de förhandlingar,
som vid mötet förekommit, i skrifvelse till Kungl. Maj:t,
dagtecknad Göteborg i april 1895, sjöfolkets önskningar. Dessa innefattade
hufvudsakligen:

att pensioneringen vid handelsflottans pensionsanstalt skulle utvidgas
och omfatta jämväl sjömän i inrikes fart äfvensom änkor och barn
efter sjömän;

att till pensioneringen skulle anvisas ej mindre handelsflottans pensionsanstalts
egna fonder och inkomster än äfven sjömanshusens samlade

tillgångar, där icke särskilda donationsvillkor hindrade sådan användning,
hyresafgifter, ersatta genom fasta årsafgifter, samt tonafgifter,
möjligen något förhöjda, och därutöfver, om så erfordrades, ytterligare
årliga bidrag af staten;

att anstalten skulle, vidkommande de sjöfarande, indelas i tre pensionsklasser,
och att pensionerna skulle utgöra, i första klassen fyra
hundra kronor, i andra klassen tre hundra kronor och i tredje klassen
två hundra kronor;

att till den första klassen skulle räknas de fartygsbefälhafvare,
som innehade befälhafvarbref eller till sådant vore berättigade, till
andra klassen öfriga befälhafvare, styrmän och maskinister samt till
tredje klassen eldare, matroser och öfrigt sjöfolk;

att som villkor för pensions erhållande bestämdes: uppnådd 55
års ålder, men om möjligt lägre för manskapsklassen, att i 25 års tid
hafva varit vid svenskt sjömanshus inskrifven och därunder i minst
150 månader haft anställning å svenskt fartyg, samt att i 25 år hafva
ordentligt fullgjort sina inbetalningar;

att därförutom äfven sjöman, som drabbats af invaliditet, skulle,
såvida han häraf vore i behof, tillgodonjuta full pension, oafsedt om
han erlagt en eller flera års premier;

samt att, för att erhålla pension i högre klass, skulle erfordras
att i minst fem år hafva erlagt däremot svarande utgifter.

Vid 1895 års Riksdag hade emellertid i andra kammaren väckts
en motion om skrifvelse till Kung], Maj:t med begäran, att Kungl.
Maj:t måtte taga om hand och utreda frågan om förändradt och förbättradt
pensioneringssätt för sjöfolk och deras hustrur samt inkomma
med förslag därom till en blifvande Riksdag.

Andra kammarens andra tillfälliga utskott, till hvilket motionen
hänvisades och hvilket satt sig i förbindelse med det nämnda sjömansmötet
i Nässjö samt erhållit del af dettas protokoll, uttalade i sitt
betänkande den mening att sjömännens egendomliga yrkesförhållanden
gjorde lämpligt, att deras pensionering skildes från den allmänna arbetarpensioneringen
och anordnades enligt särskilda grunder. Just till
följd häraf syntes det också utskottet, som om denna fråga skulle kunna
lösas oberoende af den allmänna pensionsfrågan och därför med första
höra tagas under behandling. Sjöfolkets för det allmänna så nyttiga
samhällsklass, yttrade utskottet, torde i mer än vanlig grad hafva behof
af, att dess ålderdomsförsörjning på ett tillfredsställande sätt ordnades,
ty dels vore sjömannens yrke synnerligen slitande, dels medförde den

skarpa motsatsen mellan afspärrningen ombord och det fria lifvet i
hamnplatserna för honom alldeles särskilda frestelser till misshushållning,
och dels torde den tillbakagång, som på senare tider inträdt i
segelsjöfarten, i ej oväsentlig grad hafva minskat tillfället att göra
besparingar. Vidare förklarade utskottet, att det ville synas utskottet,
som om handelsflottans pensionsanstalt skulle kunna uppgå i den
ifrågasatta allmänna pensionsinrättningen. Nämnda anstalt vore visserligen
nu afsedd blott för sjöfolk, som å svenska fartyg tjänstgjort i
utrikes fart, men genom det uppsving, som den inrikes sjöfarten genom
ångbåtskoinmunikationen på senare tider tagit, torde skillnaden mellan
de båda sjömansklassernas yrkesställning i väsentlig mån hafva minskats.
Utskottet tillstyrkte skrifvelse till Kungl. Maj:t i enlighet med motionärens
hemställan.

Andra kammaren biföll utan votering utskottets hemställan.

Sedan beslutet därefter delgifvits Första kammaren samt ärendet
där hänvisats till kammarens första tillfälliga utskott, förklarade utskottet
sig visserligen dela den uppfattningen, att ett förändradt och förbättradt
pensioneringssätt af sjöfolk och deras hustrur med det första borde
komma till stånd, men ville utskottet påminna därom, att denna fråga
sedan länge utgjort föremål för Kungl. Maj:ts uppmärksamhet, då fråga
varit å bane att uti den allmänna arbetarförsäkringen äfven inbegripa
sjöfolk. Under sådana förhållanden syntes det icke vara beliöfligt att
fästa Kungl. Maj ds uppmärksamhet på vikten och betydelsen af frågans
snara lösning. Fördenskull afstyrktes motionen, och blef densamma
af Första kammaren afslagen.

Vid 1896 års Riksdag väcktes en motion i samma ämne med hemställan,
att Riksdagen i skrifvelse till Kungl. Majd ville anhålla, att Kungl.
Majd täcktes låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag i ämnet
på följande grunder, nämligen dels att i sjömanshusreglementet vidtoges
de af arbetareförsäkringskommittén föreslagna ändringar, dock att, under
viss förutsättning, hyresafgifterna borde till pensioneringen af handelssjöfolket
anvisas, dels att till fyllande af de för pensioneringen erforderliga
tillgångar anvisades ett bestämdt årsanslag af 130,000 kronor.

Motionen remitterades till statsutskottet, hvithet uti sitt i anledning
af densamma afgifna utlåtande visserligen fann missförhållandena i afseende
å sjömanshusens organisation och pensioneringen från handelsflottans
pensionsanstalt snarligen böra afhjälpas. I dessa frågors dåvarande
skick fann emellertid utskottet mindre lämpligt, att af Riksdagen
gjordes några bestämda uttalanden angående sättet för ifråga -

varande missförhållandens undanrödjande och åstadkommande af en förbättrad
pensionering af handelssjöfolket, helst utskottet antoge, att frågan
icke kunde lösas utan Riksdagens medverkan; och hemställde utskottet
därför, att motionen ej för det dåvarande måtte föranleda någon
Riksdagens åtgärd.

I enlighet med utskottets hemställan blef motionen af Riksdagen
afslagen.

Uti det af Kungl. Maj:t för 1898 års Riksdag framlagda förslag
till lag angående försäkring för beredande af pension eller lifränta
blefvo af enahanda skäl, som anförts vid framläggandet af 1895 års
förslag, befälhafvare och besättning å fartyg från försäkringsplikt undantagna.
Jämväl i de till 1900 och 1901 års Riksdagar af Kungl. Maj:t
framlagda förslag angående ersättning för skada till följd af olycksfall
i arbete blef sjöfolket lämnadt å sido.

År 1900 väcktes i Riksdagens båda kamrar motioner med förslag,
att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl.
Maj:t täcktes låta utreda frågan om förändradt och förbättradt pensioneringssätt
af sjöfolk och därom framlägga förslag vid en blifvande
riksdag.

Motionärerna framhöllo därvid, hurusom osäkerheten och farorna
i sjömannens näring gjorde det önskvärdt att draga försorg om honom,
då han på grund af ålder, sjuklighet eller med yrket förenade olycksfall
blifvit urståndsatt atf själf försörja sig, men att handelsflottans
nuvarande understöds- och pensionsväsende vore af sådan art, att det
ingalunda kunde anses fylla någon af de uppgifter, för hvilka det
vore afsedt.

I fråga om sjömanshusens understö ds verksamhet framhöllo motionärerna,
att, oaktadt den sammanlagda summan af de belopp, som utdelades
från sjömanshusen, icke vore ringa, man knappast kunde påstå,
att understödsverksamheten vore af någon betydelse. Länge och ofta
hade klagomål hörts dels öfver understödens ringa belopp dels och framför
allt öfver, att de ej hade pensionens form, utan mer eller mindre
godtyckligt afmättes efter råd och lägenhet, för att ej säga efter sjömanshusdirektionernas
godtfinnande. Beträffande handelsflottans pensionsanstalt
anmärkte motionärerna, hurusom på grund af det otillräckliga
antalet pensionsrum och i följd däraf den långa tid, de till pension
berättigade måste vänta för att verkligen komma i åtnjutande af pension,
förhållandena vid anstalten blifvit alltmera ohållbara.

Den i Andra kammaren väckta motionen hänvisades till dess andra
tillfälliga utskott, hvilket i sitt med anledning af motionen afgifna ut -

låtande erinrade, hurusom i frågan om pensionering af sjöfolk, sedan
ärendet senast vant å bane i Riksdagen, intet af betydelse åtgjorts.
Visserligen både utskottet funnit, att vederbörande ansett, att frågan
om sjömanshusen och de därifrån till sjöfolk samt deras änkor och barn
utgående gratial först bort ordnas, innan mera ingripande ändringar
kunde äga rum, men förmenade utskottet, att kraftigare och mera direkt
till påföljd ledande åtgärder borde vidtagas och en fullständig utredning
af därtill särskildt förordnade personer verkställas.

Vidare uttalade utskottet vissa åsikter om den riktning, i hvilken
frågan borde lösas. Sålunda anfördes, bland annat, att pensioneringen,
oafsedt den historiska uppkomsten af dess nuvarande form, borde utsträckas
äfven till sjömän i inrikes fart, samt att det borde tagas under
ompröfning, huruvida icke frågan om ersättning för olycksfall kunde
lösas i sammanhang med den ifrågasatta pensioneringen.

Om sättet för anskaffande af de för en dylik pensionering nödiga
medel ansåg sig utskottet ej äga befogenhet att yttra sig. Dock ville
utskottet erinra därom, att såväl sjömanshusen som handelsflottans
pensionsanstalt ägde betydande fonder. Utskottet ville äfven fästa uppmärksamheten
på, att bland andra förslag, som i nu ifrågavarande hänseende
blifvit framställda, äfven vore ett, som afsåge, att de af ålder
sjöfartsnäringen åliggande ton- och hyresafgifterna skulle härtill användas.
I sammanhang härmed erinrade utskottet, att tanke blifvit väckt
därpå, att hyresafgifterna borde utbytas mot fasta årspremier. Huruvida
ett ändamålsenligt ordnande af sjöfolks pensionering nödvändiggjorde
en höjning af det nu utgående statsanslaget, förmenade utskottet
vara förbehållet en blifvande utredning att ådagalägga.

Att ett ordnande af frågan om vårt sjöfolks pensionering, hvilken
alltjämt uteslutits ur de förslag om arbetarförsäkring, som af Kungl.
Maj:t eller enskilde under de senaste åren framlagts, vore en nödvändighet,
ansåg utskottet framgå redan däraf att, enligt hvad utskottet
inhämtat, antalet af de ansökningar, som vid slutet af år 1899 på grund
af bristande tillgång voro hvilande, utgjorde i första klassen 190, i andra
116, i tredje 189, i fjärde 46, bland dem inom de tre första klasserna
flera ända sedan 1891.

Andra kammaren biföll, i enlighet med af utskottet gjord hemställan,
motionen.

Den i Första kammaren uti samma fråga väckta motionen, som
hänvisats till kammarens första tillfälliga utskott, behandlades där i
sammanhang'' med medkammarens jämväl till utskottet hänvisade beslut
i frågan. Första kammarens utskott uttalade i sitt utlåtande, att det

på frågans dåvarande stadium vore för tidigt att yttra sig om de detaljer
af frågan, hvilka Andra kammarens utskott i sin motivering berört,
men fann dock utskottet motionärens förslag och hvad till stöd därför
anförts vara så beaktansvärdt, att Första kammaren icke syntes böra
undandraga sig att gå medkammarens önskan om en skrifvelse i ämnet
till mötes och dymedelst äfven taga fasta på det intresse för sakens
slutliga ordnande, som kunde anses innebäras i det af Andra kammaren
fattade beslutet.

I underdånig skrifvelse af den 11 maj 1900 anhöll Riksdagen om
utredning af frågan om ett förbättradt pensioneringssätt för sjömän och
framläggande af förslag därom vid en blifvande Riksdag, men gjorde
Riksdagen härvid för egen del allenast det uttalande, att motionärernas
framställning syntes Riksdagen beaktansvärd, samt att enligt Riksdagens
förmenande för det åsyftade ändamålets vinnande kraftigare åtgärder än
dittills borde vidtagas.

I anledning af denna Riksdagens skrifvelse tillsatte Kungl. Maj:t
den 9 november 1900 den s. k. sjömanspensioneringskommittén med
uppdrag att verkställa utredning och afgifva förslag i berörda ämne.

I sitt den 15 november 1904 till Kungl. Maj:t aflämnade betänkande
i ämnet har kommittén afgifvit förslag till:

1) lag om försäkring af sjöfolk;

2) lag om ändrad lydelse af 17 kapitlet 12 § handelsbalken,

3) lag om ändrad lydelse af 105, 268 och 269 §§ sjölagen;

4) förnyadt nådigt reglemente för handelsflottans pensionsanstalt;
hvar]ämte kommittébetänkandet innehåller motiv till nämnda författningsförslag,
en statistisk och försäkringsteknisk afdelning in. m.

Hufvudprinciperna i kommittébetänkandet framgå af följande kortfattade
redogörelse.

Den af kommittén föreslagna försäkringen afser att bereda:

1) sjukhjälp åt försäkrad, som skadats till följd af under anställning-
å fartyg timadt olycksfall, som medfört väsentlig nedsättning af
arbetsförmågan; sjukhjälpen utgår efter 14 dagars karenstid med 1 krona
om dagen;

2) lifränta å högst 300 kronor åt försäkrad, om* sådant olycksfall
medfört för framtiden bestående förlust af eller minskning i arbetsförmågan
(invaliditet);

3) begrafningshjälp med 60 kronor, om olycksfallet inom 2 år medfört
döden; äfvensom, under samma förutsättning,

4) årlig lifränta åt den aflidnes änka och barn (120 kronor åt änka,
60 kronor åt hvarje minderårigt barn, sammanlagdt högst 300 kronor);

ÅIderdomsfSrsäkringskommitién III. ®

5) pension åt försäkrad, som annorledes än genom olycksfall -under
anställning å fartyg (efter tjänstgöring under de senaste 6 åren minst
24 månader d. v. s. 8 seglationsår) ådragit sig invaliditet;

6) pension åt försäkrad, som fyllt 60 år och innehaft anställning å
fartyg under minst 160 månader (20 seglationsår);

7) pension åt änka och minderåriga barn efter afliden pensionstagare
under vissa angifna betingelser.

Af förenämnda olika försäkringsformer betecknade kommerskollegium
i sitt utlåtande för korthetens skull de under punkterna 1)—4) upptagna
såsom »olycksfallsförsäkring» och de i öfriga punkterna upptagna såsom
»ålderdomsförsäkring».

De under 5), 6) och 7 upptagna pensionernas storlek är beroende
på den försäkrades lön och anställningstid samt bestämmes i proportion
till erlagda försäkringsafgifter. Den normala ålderdomspensionen vid
60 års ålder för försäkrad, som börjat tjäna till sjös vid 17 års ålder
och slutat vid 55 års ålder, beräknas uppgå till: för sjökapten 600 kronor,
för styrman 355 kronor och för sjömän 214 kronor. Lägsta pension
för försäkrad skall utgå med 50 kronor.

Försäkringen, hvilken hvilar på grundsatsen af försäkringstvång,
omfattar alla personer (äfven utlänningar) som hafva anställning å svenska
fartyg. Med fartyg förstås enligt förslaget bland annat:

1) fartyg, som afses i 2 § sjölagen;

2) annat svenskt fartyg, som upprätthåller reguliär passagerartrafik; 3)

heldäckadt fiskefartyg;

4) bärgnings- och dykerifartyg;

5) heldäckadt bogseringsfartyg, som yrkesmässigt användes;

6) pråm, som yrkesmässigt användes.

Försäkringsafgifterna betalas af den försäkrade och fartygsägaren
med hälften hvardera, men den senare är dock ansvarig för hela afgiftens
erläggande. A sin andel erhåller fartygsägaren afdrag för tonafgifter,
erlagda för fartyget. De sjöfolket nu påhvilande hyresafgifterna
äro afsedda att upphöra. Försäkringsafgift utgår med 6 procent af
den försäkrades aflöningsbelopp, därvid dock för hvarje klass fastställts
maximi- och minimiafgift för hel månad. Högsta månadsafgiften är 15
kronor och lägsta 3 kronor.

Med hänsyn till grunderna för försäkringsafgifters beräknande äro
de försäkrade indelade i tre klasser, de två första för befäl och underbefäl
af olika grader äfvensom restaurationspersonal och den tredje för
öfriga försäkrade.

Förslaget innebär vidare, att försäkringen handkafves af handelsflottans
pensionsanstalt, som skulle för ändamålet ombildas. Sjömanshusens
fonder skulle med undantag af donationsmedel öfverlämnas till
pensionsanstalten, som ock skulle äga uppbära tonafgifterna. Anstaltens
förvaltning skulle bekostas af statsmedel. Sjömanshusens nuvarande
understödsverksamhet skulle till väsentlig del upphöra och deras förvaltning
skulle helt och hållet öfvertagas af staten.

I kommerskollegii öfver förslaget afgifna utlåtande Iramhålles till
en början att de skäl, som föranledt det allmänna att till förmån för
personer, sysselsatta i en viss näringsgren, anordna såväl ett särskildt
understödsväsende som ock en särskild pensionering, enligt kollegii åsikt
allt fortfarande ägde giltighet. Äfven om behofvet af dylika åtgärder
från det allmännas sida i ej ringa män stode i samband med en sjöfolket
allt fortfarande ofta utmärkande obenägenhet att genom besparingar
af arbetsförtjänsten sörja för framtiden, kvarstode dock så många
på frågan inverkande faktorer, hvilka läge helt och hållet utom sjömännens
bestämmanderätt, att en särskild omvårdnad från det allmännas
sida om dem vore både behöflig och berättigad. Kollegium ansåge
emellertid det i inrikes sjöfart använda sjöfolket icke i samma mån äga
anspråk på en dylik omvårdnad som sjömännen i utrikes fart, så länge
en liknande omvårdnad ej komme utöfvare af älven andra yrken., som
bedrefves inom landet, till godo. Den i utrikes fart använde sjömannen
måste oftast längre tider vara långt aflägsnad från hemmet och hemlandet
och vore då ur stånd att nöjaktigt tillvarataga sina intressen och
personligen tillse sina hemmavarande anhöriga. Han vore i allmänhet
i högre grad bunden vid det yrke han en gång valt. Den i inrikes
sjöfart använde sjömannen befunne sig däremot i ungefär enahanda ställning
som en mångfald andra arbetare, hvilkas yrkesutöfning liölle dem
för kortare tider aflägsnade från hemmen. Sjömannen i inrikes sjöfart
hade ock själffallet vida större möjlighet att kunna öfvergå till ett mindre
ansträngande yrke, då olycksfall tillstötte, som minskade arbetsförmågan,
eller krafterna eljest började svika. Grifvet vore dock, att gränsen mellan
dessa grupper sjöfolk ofta måste blifva svår att uppdraga.

Sjömanspensioneringens betydelse för själfva sjöfartsnäringen och
särskildt för vår utrikes sjöfart måste ock noga beaktas. I jämnbredd
med den raskt fortgående utvecklingen af vår handelsflotta hade svårigheterna
att för den erhålla tillräcklig och duglig bemanning ökats.
Kollegium vore emellertid böj dt för att anse, att i sjöfolkets pensionsförhållanden
icke vore att söka den hufvudsakligaste, orsaken till de
antydda svårigheterna och till att en så stor del af våra sjömän hellre

tjänade å utländska fartyg än å svenska. Härtill bidroge en mängd
andra samverkande omständigheter, såsom en ofta inneboende äfventyrslusta,
önskan att undgå fullgörandet af värnplikt, det sämre kosthållet
å vissa svenska fartygskategorier samt ej minst de högre hyror, som
erbjödes å utländska fartyg. De rikliga arbetstillfällen, som den svenska
industrien under de senare åren erbjudit med jämförelsevis goda löner,
hade äfven otvifvelaktigt i sin mån föranledt en del sjöfolk att öfvergå
till industriella yrken. Visserligen hyste kollegium den uppfattning,
att det icke torde kunna med fog kräfvas eller ens läte sig praktiskt
genomföras att anordna en så riklig och förmånlig pensionering, att
den skulle verka som motvikt till nyss antydda omständigheter och
under alla förhållanden kunna tillföra vår handelsflotta en tillräcklig
bemanning, men kollegium underskattade dock ingalunda betydelsen för
densamma af ett ordnadt pensionsväsende. Utsikten att erhålla en om
ock blygsam pension utöfvade gifvetvis på mången sjöman — och säkerligen
i högre grad på de bättre elementen bland de sjöfarande — eu
ej ringa dragningskraft, i sin mån bidragande till att vidmakthålla en
inhemsk, dugande sjömansstam. Att saken ock hade sin betydelse för
flottans bemanningsfråga, läge i öppen dag.

Kollegium delade den från många håll uttalade uppfattningen, att
sjöfolkets pensionsförhållanden för närvarande icke vore på ett tillfredsställande
sätt ordnade, samt ansåge, att åtgärder för afhjälpande af de
härutinnan nu mest hjärt framträdande missförhållandena vore af nöden.
Hvad kollegium nu uttalat afsåge närmast frågan om ålderdomspensionering,
men hade äfven i hufvudsak sin tillämplighet å frågan om
skydd åt sjöman mot följderna af olycksfall i arbete. Den senare frågans
lösning syntes för öfrigt med så mycket större fog kunna kräfvas,
som arbetare i andra yrken redan kommit i åtnjutande af antydda skydd.
Härvid borde dock rättvisligen framhållas, att ett stort antal redan frivilligt
beredt sitt sjöfolk ett sådant skydd genom försäkring mot olycksfall.
Kollegium hade vidtagit åtgärder för att genom Sveriges redareförening
erhålla uppgift om, i hvilken omfattning detta vore fallet.

Efter att hafva förutskickat dessa allmänna anmärkningar öfvergick
kommerskollegium till bedömande och granskning af hufvudprinciperna
i kommitténs förslag.

Kommittén hade sökt under ett gemensamt afgiftssystem sammanföra
två skilda försäkringsformer, nämligen försäkring mot olycksfall
och ålderdomsförsäkring. Den del af kostnaderna för denna kombinerade
försäkring, som vore afsedd att täckas genom afgifter från de när -

mast intresserades sida — sjöfolket och. redarne — skulle enligt kommitténs
förslag dessa bära med hälften å hvardera sidan.

Angifna försäkringsformer hvilade enligt kollegii uppfattning på
väsentligen olika grunder. Arbetsgifvares ersättningsplikt vid inträffadt
olycksfall i arbete — hvarmed vore att jämställa sådant försäkringstvång,
som kommittén ifrågasatt — grundade sig på den numera allmänt
erkända och i den svenska lagstiftningen genom lagen af den 5
juli 1901 beträffande ett flertal yrken genomförda grundsatsen, att
arbetsgifvaren hade skyldighet att i viss i lagen bestämd omfattningskydda
i hans tjänst anställda arbetare emot de ekonomiska följderna
af olycksfall, som träffade arbetaren i arbetet och gjorde denne oförmögen
att försörja sig och de sina. Rättvisan och billigheten i den
rättsåskådning, som sålunda ålade arbetsgifvaren ersättningsskyldighet,
när arbetsoförmågan vållats af en under arbetet i hans tjänst inträffad
olyckshändelse, torde icke kunna jäfvas.

I fråga åter om den oförmåga till arbete, som tilltagande ålder
medförde och hvars följder ålderdomspensioneringen hade till ändamål
att lindra, intoge arbetsgifvaren eu helt annan ställning. Denna oförmåga
hade inträdt enligt naturens ordning och ej som en direkt följd
af verksamheten i arbetsgifvarens tjänst. Att den förr eller senare
skulle inträda, måste förutses äfven af den minst förtänksamme. På
den enskildes åtgöranden, på hans omtanke och förutseende borde det
i första hand ankomma att i tid sörja för, att ett nödtorftigt uppehälle
icke måtte saknas, då tilltagande ålder minskade hans arbetsförmåga.
Om ingripande från det allmännas sida till stödjande af den
enskildes åtgöranden för att ernå trygghet i nämnda hänseende ansåges
påkalladt, borde de med ett sådant ingripande förbundna kostnader enligt
kollegii förmenande icke läggas å privata arbetsgifvare inom de
särskilda yrkena, utan borde frågan härom anses såsom en samhällets
gemensamma angelägenhet.

I enlighet med denna uppfattning ansåge kollegium det så mycket
mindre böra ifrågakomma att belasta sjöfartsnäringen, hvilken redan nu
arbetade under trycket af flera tyngande pålagor, som icke hade sin
motsvarighet inom andra näringsgrenar, med en ytterligare börda, som
ej heller skulle påhvila öfriga näringar. Om den af kommittén tillämpade
grundsatsen om redarnes skyldighet att bidraga till sjöfolkets ålderdomsförsäkring
nu vunne godkännande, skulle rederinäringen framdeles
med all sannolikhet få vidkännas än mer betungande kostnader, i
den mån nämligen de nu föreslagna pensionsbeloppen ansåges otillräckliga
och kraf om deras ökning uppstode. Af kommitténs beräkningar

öfver den föreslagna kombinerade olycksfalls- och ålderdomsförsäkringens
aktiva och passiva framginge, att summan af de poster, som afsåge
kostnader för ålderdomsförsäkringen, vore vida större än summan af de
poster, som motsvarade den nu lagstadgade ersättningsskyldigheten för
olycksfall i arbete. .

Kommittén hade till stöd för sitt sammanförande af förenämnda
bägge till sin natur väsentligen olika försäkringsformer icke förebragt
några som helst skäl. Såsom grund för fördelningen af afgifterna till
häften mellan redarne och sjöfolket hade kommittén icke angifvit annat
än att kommittén ansett detta »billigt». Det från ett vid tiden för kommitténs
arbeten föreliggande norskt lagförslag åberopade föredömet härutinnan
gåfve icke, vid det förhållande att förslaget sedermera ansetts
ogenomförbart, stöd åt kommitténs åsikt.

I anslutning till hvad sålunda anförts och då i öfrigt sammanförandet
af olycksfallsförsäkringen och ålderdomsförsäkringen under ett gemensamt
afgiftssystem skulle omöjliggöra ett fullt rättvist afvägande af rederiernas
och sjöfolkets anpart i kostnaderna, funne sig kollegium böra
bestämdt uttala sig mot denna hufvudgrund i förslaget.

Förutom de ofvan angifna principiella skäl, som kollegium ansåge
afgjordt tala emot den af kommittén föreslagna kombineringen af de
olika försäkringsformerna, hade i öfrigt tillämpningen i kommittéförslaget
af densamma ledt och måst leda till konsekvenser, som i och för
sig ej torde kunna godkännas.

Vid uppgörande af sitt förslag, såvidt det afsåge olycksfallsförsäkringen,
hade kommittén sökt — enligt kollegi mening fullt riktigt —
att i tillämpliga delar följa motsvarande bestämmelser i lagen om
ersättning för olycksfall i arbete, därest ej särskilda skäl påkallat afvikelse!''.
Den i denna lag stadgade ersättningsskyldigheten gällde gent
emot arbetsgivare till förmån för enhvar, som arbetade i något af de i
lagen afsedda yrken. Några inskränkningar med hänsyn till varaktigheten
af anställningen, nationalitet eller dylikt vore icke gjorda. Sjöfartsyrket
och vissa andra yrken, som ansetts dit hänförliga, vore icke
underkastade lagens tillämpning. Kommittén, som velat fylla denna
brist, hade nu vid uppgörandet af sitt förslag utgått från den förutsättning
att äfven enhvar arbetare i sjöfartsyrket utan begränsningar borde
erhålla skydd mot följderna af olycksfall. För att icke vissa kategorier
arbetare inom sjömansyrket skulle utestängas från olycksfallsförsäkringens
fördelar, hade kommittén, som i § 1 af förslaget utgått från att
»anställning å fartyg» skulle konstituera försäkringsplikten, måst åt begreppet
»fartyg» gifva den mest vidsträckta omfattning och ej kunnat

göra skäliga begränsningar ifråga om de å fartyg anställda personer,
som skulle anses innefattade under lagens tillämpning. Häraf både blifva
en följd, att enligt förslaget tvång till ålderdomsförsäkring gjorts
gällande mot åtskilliga grupper, hvilka med hänsyn till beskaffenheten
af deras anställning eller af andra skäl icke hade något intresse af en
sådan försäkring och således icke rimligen borde blifva underkastade
sagda tvång.

Därest åter kommittén iakttagit ett motsatt förfarande och uteslutit
de åsyftade grupperna från lagens tillämpning, hade detta förfaringssätt
å andra sidan medfört för dem den orättvisa, att de utestängts från
rätt till ersättning för skada vid olycksfall. Dessa konsekvenser å bådadera
hållen lade tydligt i dagen det principvidriga i att sammanföra
nämnda bägge på olika grunder byggda försäkringsformer.

Med »fartyg» förstodes enligt lagförslagets definition bland annat
hvarje fartyg, som användes till upprätthållande af regelbunden passageraretrafik.
Under lagens tillämpning skulle alltså falla all den personal,
som vore anställd i den reguljära ångslupstrafik, hvilken i stor omfattning
bedrefves i större hamnar coh annorstädes. Denna personal bestode
till ej ringa del af minderåriga, som ofta endast kort tid kvarstannade
i tjänsten och ej kunde anses hafva valt sjömansyrket till sitt lefnadskall.
De borde visserligen äga anspråk på ersättning för skada till
följd af olycksfall under arbetet, men borde däremot uppenbarligen icke
vara underkastade tvång till ålderdomsförsäkring. Likaledes borde den
tjänstepersonal, som vore anställd å bärgnings- och dykerifartyg, å bogseringsfartyg,
å fartyg, som användes för vetenskaplig expedition, samt
å pråmar, i allmänhet med lika rätt som de i land anställda arbetarna
blifva skyddade mot följderna af olycksfall under arbetet. Att däremot,
såsom kommitténs förslag innebure, underkasta en hvar å dylika fartyg
anställd person under alla förhållanden tvång till ålderdomsförsäkring
syntes kollegium leda till att såväl fartygsägaren som den försäkrade
finge vidkännas dryga ekonomiska uppoffringar, hvilka, hvad vissa
tjänstekategorier anginge, skulle allenast för jämförelsevis få motsvaras
af någon förmån och beträffande andra kategorier endast helt undantagsvis
blifva på åsyftadt sätt fruktbringande. Många å dylika fartyg
anställde tjänstgjorde allenast en del af året såsom s. k. säsongarbetare
och hade öfriga tider af året anställning i land. Detta vore ofta fallet
med personalen å pråmar och å bogserbåtar. I öfrigt vore arbetet å
dylika farkoster ofta af sådan natur, att för deras fullgörande nödig
personal anställdes endast för en begränsad tid. Åtskilliga tjänstsökande
i dessa yrkesgrenar hade ofta sjkifva redan från början för afsikt att
förr eller senare öfvergå till annat näringsfång.

Från många håll hade i afgifna yttranden uttalats betänkligheter
mot att restauratörer, restauratriser och å fartyg anställd kvinnlig betjäning
skulle underkastas försäkringstvång, och delade kollegium dessa
betänkligheter. Vore dylika personer anställda i redarens tjänst borde
de i fråga om rätt till ersättning vid olycksfall vara jämnställda med
den öfriga besättningen. Förhållandet torde emellertid i många fall
vara, att de, som ombesörjde mathållningen ombord, ej vore att anse
såsom arbetstagare hos redaren utan sjanständigt och på egen risk
utöfvade detta yrke. Under inga förhållanden syntes skäl föreligga att
i fråga om dessa personer, hvilka sällan någon längre tid kvarblefve i
yrket och endast undantagsvis så länge, att de skulle kunna uppnå
rätt till ålderdomspension, stadga skyldighet att därför erlägga afgifter.
Äfven utländske sjömän hade inbegripits under den gemensamma försäkringen.
Att en utländsk sjöman skyddades mot följderna af olycksfall,
som träffade honom under tjänst å svenskt fartyg, syntes kollegium
helt naturligt. Redan nu vore sådan sjöman i detta hänseende
enligt gällande sjölag jämnställd med svensk. Såsom redan nämnts,
vore ock lagen om ersättning för olycksfall i arbete med den inskränkning,
som i § 6 af lagen angåfves, tillämplig å arbetare af utländsk
nationalitet. Kommittén hade ej angifvit giltiga skäl, hvarför utländske
sjömän borde underkastas ålderdomsförsäkringen. Det syntes hvarken
möjligt eller ens lämpligt att genom att ställa denna förmån i utsikt
söka kvarhålla dem till stadigvarande tjänstgöring i svenska handelsflottan.
Tvärtom vore antagligt, att skyldigheten att vidkännas ett så
jämförelsevis betydande afdrag å hyran för att erhålla rätt till en förmån,
som praktiskt sedt aldrig komme att utfalla, skulle afhålla utlänningar
äfven från tillfällig tjänstgöring å svenska fartyg. Detta torde kunna
för vår sjöfart medföra olägenheter.

Kommittéförslaget afsåge äfven i viss mån fiskare. Kommittén
hade i sådant afseende ifrågasatt, att försäkringsplikten skulle gälla en
hvar anställd å fartyg, som användes i fångstfart eller fiske å öppna
hafvet, dock endast för såvidt fartyget vore heldäckadt. Härmed hade
kommittén åsyftat att de, som användas i det så kallade storfisket,
skulle innefattas i försäkringen. Frågan om fiskares olycksfallsförsäkring
hade efter kommittéförslagets framläggande kommit i ett väsentligen
förändradt läge. I anledning af Kungl. Maj:ts proposition i ämnet
till 1908 års Riksdag, hade Riksdagen medgifvit, att från och med
år 1909 finge genom statens försorg anordnas en särskild för fiskare
afsedd försäkring mot skada till följd af olycksfall. Sedermera hade
Kungl. Maj:t under den 2 oktober 1908 utfärdat nådig kungörelse i

ämnet. Enligt denna ägde en hvar svensk undersåte, som hade sitt
hemvist i Sverige och idkade fiske som yrke eller eljest för sin utkomst,
vare sig han arbetade för egen eller annans räkning, rätt att genom
försäkring i riksförsäkringsanstalten bereda sig ersättning enligt de i
lagen om ersättning för skada till följd af olycksfall i arbete stadgade
grunder, dock med viss utsträckning. Försäkringen vore grundad på
frivillighetsprincipen. Såsom skäl. härför hade vid frågans förberedande
behandling af riksförsäkringsanstalten åberopats, att fiskarne i regel
vore .sina egna arbetsgifvare samt att tillräckliga skäl icke syntes föreligga
att pålägga näringsidkare inom ett särskildt yrke skyldighet att
låta försäkra sig, under det att utöfvarne af öfriga yrken lämnades
frihet i detta afseende. Fn obligatorisk försäkring af en enstaka grupp
af yrkesidkare skulle ock bereda åtskilliga svårigheter. Vid en sådan
försäkring måste uppdragas bestämda gränser, angifvande hvilka som
skulle komma in under försäkringen, hvilket i fråga om fiskare icke
så lätt läte sig gorå, isynnerhet som det icke vore ovanligt, att fiske
drefves som bisysselsättning. Häraf och i öfrigt skulle ock föranledas
svårigheter vid utöfvande af vederbörlig kontroll öfver att alla, som
vore skyldiga att försäkra sig, därtill anmäldes. Fn effektiv kontroll
skulle medföra i väsentlig mån ökade förvaltningskostnader.

Sjömanspensioiiteringskommittén syntes enligt kollegii förmenande icke
hafva beaktat de särskilda omständigheter, hvarunder fiskare merendels
utöfvade sin näring. Åtminstone hade kommittén vid uppgörandet af
sina förslag icke tagit hänsyn därtill. Såsom förutsättning för tillämpning
af den af kommittén föreslagna försäkringsplikt hade, enligt hvad
redan nämnts, kommittén uppställt i första rummet »anställning å
fartyg». Då ett stort antal äfven af de i det så kallade storfisket sysselsatta
personer utöfvade yrket för egen räkning eller arbetade efter
ett eller annat vinstandelssystem samt således ej åtnjöte lön och ej
innehade sådan anställning kommittén afsåge, skulle den föreslagna
lagens tillämpningsområde, hvad fiskare anginge, blifva mycket begränsadt
och för öfrigt ganska sväfvande. Härjämte borde uppmärksammas,
att af dem, hvilka verkligen kunde betraktas »såsom anställda»
å fiskefartyg, ett stort antal endast jämförelsevis kort tid ägnade sig
åt yrket.

Genom den enligt förenämnda kungörelse af den 2 oktober 1908
anordnade, för fiskare afsedda försäkring mot skada till följd af olycksfall
hade emellertid syftet med kommitténs förslag, i hvad det anginge
fiskares olycksfsllsförsäkring, på annan väg ernåtts.

Ålderdoms för säkring sliOrnmittén. I Cl.

Kommitténs förslag till lösning af frågan om förbättradt pensioneringsrätt
för sjömän syntes vid första påseendet innebära, att statsverket
icke skulle i någon afsevärd grad betungas med kostnaderna
för genomförandet af de anordningar till sjöfolkets förmån kommittén
tänkt sig. Statsverkets direkta bidrag för ändamålet skulle enligt förslaget
utgöras allenast af, förutom nu utgående anslag till handelsflottans
pensionsanstalt, förvaltningsbidrag för kandhafvandet af den föreslagna
försäkringen. Kommitteförslagets prisbillighet för statsverket vore dock
endast skenbar. Kommittén hade förutsatt att sjömanshusens understödsverksamhet
skulle till väsentligaste del upphöra, samt att dels de
fonder, hvilkas afkastning nu användes för uppehållande af denna
verksamhet, skulle indragas och användas för försäkringen dels ock
de till sjömanshusen nu utgående afgifter (ton- och hyresafgifter) skulle
antingen helt och hållet upphöra att utgå eller disponeras för försäkringen.
Sjömanshusen skulle alltså gå miste om nästan alla sina nuvarande
tillgångar och inkomster. Sedan år 1900 hade Riksdagen under
benämning ersättning till sjömanshusen anvisat ett anslag af 30,000 kronor
för beredande åt sjömanshusen af skälig ersättning för dem åliggande
bestyr med värnpliktiges inskrifning och redovisning samt med utarbetande
af sjöfartsstatistiska uppgifter. Beloppet hade för hvarje år, på
förslag af kommerskollegium, af Kung]. Magt fördelats mellan de olika
sjömanshusen hufvudsakligen i förhållande till antalet där inskrifvet sjöfolk.
I underdånig skrifvelse af den 24 oktober 1908 angående beredande
af statsbidrag till sjömanshusens förvaltningskostnader för år 1910 hade
kollegium för Kung!. Maj:t framhållit, att de bestyr, för hvilkas fullgörande
anslaget vore afsedt att utgöra ersättning, på de senare åren i
afsevärd grad ökats och att till följd häraf sjömanshusens utgifter till
löner och öfriga förvaltningskostnader efter hand betydligt stegrats.
Dessa förhållanden ansåge kollegium kunna betinga en ökning af statsanslaget,
på det ej sjömanshusens understödsverksamhet måtte lida
intrång. I brist på allsidig utredning i ämnet ansåge sig emellertid
kollegium icke äga tillräcklig anledning nu ifrågasätta sådan ökning.
Realiserandet af kommitténs förslag måste emellertid föra med sig som
en oundviklig konsekvens, att staten finge ikläda sig den allra hufvudsakligaste
kostnaden för sjömanshusens förvaltning. Ehuru denna fråga
vore af synnerligen stor betydelse för bedömande af de ekonomiska konsekvenserna
af kommitténs förslag, desto mer som desamma skulle för
sjömanshusen medföra ökade bestyr, syntes kommittén ej hafva ägnat
någon närmare uppmärksamhet åt räckvidden af denna konsekvens.
Kommittén hade inskränkt sig till att i förbigående uttala den åsikt att

Öl

sjömanshusens förvaltning borde helt och hållet af staten öfvertagas.
Kollegium hade sökt från sjömanshusen erhålla utredning i denna del.
Från de flesta sjömanshus hade dylik utredning lämnats. Åtskilliga
sjömanshusdirektioner hade däremot förmält sig icke kunna afgifva
något bestämdt yttrande om de ungefärliga kostnader, som, därest
kommitténs förslag komme till tillämpning, direktionerna ansåge erforderliga
för uppehållande af sjömanshusens framtida verksamhet och
åligganden. I allmänhet hade ansetts, att en ökning af nu utgående
kostnader blefve erforderlig. Beträffande de sjömanshus, från hvilka
bestämdt besked i berörda hänseende ej lämnats, hade kollegium utgått
från de belopp, som för år 1907 utgifvits i förvaltningskostnader.
Efter en sådan beräkning skulle, under nämnda förutsättning af kommittéförslagets
genomförande, kostnaderna för sjömanshusens förvaltning
kunna antagas komma att uppgå till i rundt tal 205,000 kronor.
Såsom jämförelse kunde meddelas, att under år 1907 sammanlagda
beloppet af aflöningarne vid sjömanshusen utgjort 126,110 kronor och
öfriga förvaltningskostnader uppgått till omkring 52,000 kronor. Af
dessa siffror framginge, att angifna konsekvens af kommitté förslaget
— nämligen att statsverket finge åtaga sig sjömanshusens förvaltningskostnader
— skulle åsamka detsamma betydande kostnader, vida öfverstigande
den jämförelsevis mindre afsevärda ökning af det nu utgåendestatsbidraget
till sjömanshusen, som redan under nuvarande förhållandeu
torde vara påkallad.

Kollegium kunde icke biträda kommitténs förslag om upphörande
af sjömanshusens understödsverksamhet. Då sjömanshusens nuvarande
tillgångar vore nödvändiga för fortsatt utöfvande och vidare utveckling
af denna verksamhet och för uppehållande af sjömanshusens öfriga åligganden,
kunde kollegium icke heller nu tillstyrka, att sjömanshusen beröfvades
dessa inkomstkällor. Hvad särskildt anginge det ifrågasatta
öfverflyttandet af sjömanshusens fonder utom de donerade till pensionsanstalten,
hade ett stort antal sjömanshusdirektioner häremot inlagt kraftiga
gensagor. Därest den uppfattning kollegium uttalade om bibehållande
af sjömanshusens understödsverksamhet och om disponerande
äfven framgent af härför nu tillgängliga medel vunne godkännande,
blefve häraf en följd, att kommitténs beräkningar om de inkomstkällor,
som skulle stå till förfogande för försäkringen, blefve väsentligt rubbade.
Dessa inkomstkällors kapitalvärde hade kommittén beräknat efter
3 1 -■ procent till 46,443,000 kronor och efter 4 procent till 40,993,000
kronor. Från dessa belopp skulle, om sjömanshusens tillgångar ej
blefve att påräkna, afgå respektive 6,029,000 och 5,725,000 kronor. På

samma gång som sannolikt ingen annan utväg funnes än att betydligt
höja försäkringsafgifterna för att fylla sålunda uppstående minskning,
skulle dels för sjöfolket kvarstå skyldigheten att erlägga hyresafgifter
dels för redarne bortfalla den lättnad i form af restitution af erlagda
tonafgifter, som kommittén ställt i utsikt.

I detta sammanhang hade kollegium ansett sig böra upptaga till
skärskådande kommitténs nämnda förslag, att fartygsägare skulle å sin
andel af försäkringsafgifterna erhålla afdrag för tonafgifter, som erlagts
för fartyget. Jämlikt § 34 af sjömanshusreglementet skulle tonafgift
enligt där närmare angifna grunder erläggas för fartyg, som från svensk
hamn afginge till utrikes ort. Afginge fartyg flera gånger under en
kalendermånad från samma svenska hamn, skulle afgiften erläggas endast
en gång i månaden. Den af kommittén åsyftade lättnaden skulle själffallet
tillgodokomma allenast de fartygsägare, hvilka bedrefve sådan
fartygstrafik, som enligt nämnda bestämmelser medförde skyldighet att
erlägga tonafgift. För de fartyg, som ginge i regelbunden eller eljest
mera liflig trafik mellan svenska och utländska hamnar, skulle alltså
rätten till restitution i praktiken leda till en afsevärd lindring i skyldigheten
att erlägga försäkringsafgifter eller måhända i flera fall fullständig
befrielse från dylika utgifter. För andra fartyg åter, som uteslutande
eller hufvudsakligen gånge i fraktfart mellan utländska hamnar utan att
besöka hemlandet, skulle alls ingen eller obetydlig sådan lindring ifrågakomma.
Denna af kommittén föreslagna anordning med restitution af
erlagda tonafgifter hade uppenbarligen till syfte att för de svenska fartygsägarne
minska kostnaderna för försäkringen, utan att samtidigt utländska
fartyg blefve befriade från skyldigheten att erlägga tonafgifter.
Fn gifven konsekvens af den föreslagna anordningen skulle emellertid
blifva, att vissa delar af skeppsfarten och vissa fartygsägare skulle
drabbas hårdare af den nya ekonomiska börda, försäkringen skulle medföra,
än andra. Detta skulle tydligen i sig innebära en betänklig orättvisa,
så framt man icke utginge från den uppfattning, att nu gällande
bestämmelser om skyldigheten att erlägga tonafgift hvilade på orättvisa
grunder, som genom restitutionen skulle utjämnas. Eu sådan uppfattning
hade kommittén emellertid icke uttalat. Kollegium kunde ej finna,
att så vore förhållandet, och ansåge för öfrigt, att den föreslagna restitutionen
svårligen läte sig förena med gällande sjöfartstraktater.

På de skäl kollegium sökt sålunda utveckla funne kollegium sig
icke kunna annat än bestämdt afstyrka anordnandet för närvarande af
en under ett gemensamt afgiftssystem sammanförd olycksfallsförsäkring
och ålderdomspensionering för sjöfolk, helst eu sådan anordning skulle

för sjöfartsnäringen medföra en i ekonomiskt hänseende ganska tryckande
börda, som icke påhvilade andra näringar. Kollegium afstyrkte alltså det
föreliggande förslaget till lag om försäkring af sjöfolk jämte som en följd
däraf de öfriga författningsförslagen, Indika anslöte sig till det förra.

Kungl. Maj:t har icke för riksdagen framlagt sjömanspensioneringskommitténs
ofvan omförmälta förslag. Emellertid blef vid 1909 års riksdag,
på framställning från Kungl. Maj:t, det som bidrag till handelsflottans
pensionsanstalt af tullmedel utgående ordinarie förslagsanslaget
å 78,000 kr. höjdt till 101,000 kr. äfvensom ett anslag å extra stat
för 1910 å 31,000 kr. beviljadt till förbättring af pensioneringen från
anstalten. Nämnda anslag förnyades af följande riksdagar, hvarjämte
1912 ytterligare beviljades å extra stat för 1913 ett belopp af 31,000
kr. till förbättring af pensioneringen inom de tre första pensionsklasserna.

Här torde ock böra inflyta eu kortfattad redogörelse för ett på
enskild väg tillkommet utlåtande i ålderdoms- och invaliditetsförsäkringsfrågan,
nämligen det af den s. k. Raabska kommittén utarbetade förslaget
till lag angående allmän pensionering af behöfvande, livilket förslag
efter tio års förarbeten den 11 september 1906 offentliggjordes.

Kommittéförslaget hvilar på principen om lagstadgad skyldighet för
alla vuxna samhällsmedlemmar att ingå i försäkringen, dock med vissa
undantag. Het stadgar nämligen, att hvarje svensk medborgare, som är
i riket bosatt eller därifrån bär sin utkomst eller innehar tjänst ombord
å svenskt fartyg, är pliktig att från fyllda aderton år försäkra sig i eu
statsanslag, benämnd Rikspensionsanstalten. Härförutom tillerkännes rätt
till försäkring i Rikspensionsanstalten åt svensk medborgare, som är
bosatt å utrikes ort och där har sin utkomst eller innehar tjänst ombord
å utländsk nations fartyg. På förslag af Rikspensionsanstalten må Konungen
bestämma, att s. k. flyttlappar (fjäll- och skogslappar) inom kommuner
i nordligaste delen af landet varda från försäkringsplikt befriade.

Kommittén finner uppenbart att en folkförsäkring icke kan och ej
heller bör fotas på ålderdomsförsäkringsprincipen allena utan att försäkringens
ändamål bäst vinnes genom att grunda densamma på invaliditetsprincipen.
Försäkringen har till ändamål, heter det sålunda i lagförslaget,
att bereda pension åt den försäkrade, när denne är mindre
bemedlad och till själfförsörjning genom arbete varaktigt oförmögen.
Därjämte afser försäkringen att lämna hjälp till obemedlad minderårigs
vård och uppfostran. Varaktig oförmåga till själfförsörjning genom
arbete (invaliditet) anses vara för handen, då den försäkrades förvärfsförmåga
till följd af ålderdom, sjukdom, annan kroppslig eller

Det s. k. Raabska
förslaget.

andlig svaghet eller abnormitet blifvit så förminskad, att denne antingen
icke alls eller blott delvis kan genom arbete vidare försörja
sig. Oförmåga till själfförsörjning genom arbete må jämväl såsom
varaktig anses, äfven om icke kan afgöras, att oförmågan kommer
att fortvara under den försäkrades återstående lifstid. Försäkringsersättning
utgår i form af pension till åldring och invalid samt till
minderårig i form af uppfostringshjälp. Aidringspension tillkommer
sådan man, ogift kvinna, änka och frånskild hustru vid fyllda 60 år
eller mera, som på grund af ålderdomssvaghet eller annan orsak pröfvas
vara till själfförsörjning genom arbete varaktigt oförmögen. Invalidpension
tillkommer med undantag af gifta kvinnor hvarje invalid
öfver 15 år efter företeende af läkareintyg samt sedan pensionsnämnd
på grund af detta och af kändt förhållande i öfrigt pröfvat den sökande
vara till själfförsörjning genom arbete varaktigt oförmögen. Uppfostringshjälp
utgår till obemedlade minderåriga i åldern under femton år,
hvilka sakna försörjare. Från rätt till pension äro uteslutna de personer,
som fyllt 60 år, när lagen träder i kraft. Kommittén påpekar att enligt
förslaget ingen väsentlig skillnad föreligger mellan invaliditets- och åldersförsäkring,
i det att varaktig oförmåga till själfförsörjning är den gemensamma
grunden för pensionsrätt vid både yngre och äldre år. Men af
praktiska skäl hade ansetts lämpligt att utsätta en åldersskillnad för att
motverka ett låtsadt nedsjunkande i arbetsoförmåga vid jämförelsevis
yngre år. Enligt motiveringen skall invaliditet eller varaktig oförmåga
till arbete icke fattas i sin mest inskränkta bet^ydelse eller i den meningen,
att hvarje möjlighet till ekonomiskt förvärf genom arbete är därmed
oförenlig, utan åt uttrycket har gifvits den mera vidsträckta tolkningen
af varaktig otillräcklig förmåga att sig försörja. Kommittén har sålunda
velat framhålla, att det ingalunda är nödvändigt, att en pensionär
är helt och hållet oförmögen att förtjäna något, blott hans arbetskraft är
otillräcklig att förskaffa honom hans uppehälle.

Lagförslaget innehåller vidare att för att varaktig oförmåga till
själfförsörjning genom arbete må kunna medföra pensionsrätt, skall tilllika
vara ådagalagdt: att den försäkrade inbetalt afgift enligt de bestämmelser,
lagen stadgar; att sammanlagda årsinkomsten af fastighet, kapital,
arbete, rörelse, pension, s. k. undantag eller betingad rätt till afkomst
eller annan förmån af frånhänd egendom äfvensom värdet, för
år räknadt, af bostad, kost och andra naturaförmåner icke kan uppskattas:
för gift par (grupp 1) till 500 kronor, för ogift man, änkling
eller frånskild man (grupp 2) till 350 kronor och för ogift kvinna,
änka eller frånskild hustru (grupp 3) till 250 kronor. Bostad beräknas
till högst 100 kronor. ! motiveringen framhålles att, äfven om man

måste medgifva, att en försäkring bör vara allmän, så är därmed icke
sagdt, att försäkringsersättning eller pension bör tillkomma alla utan
undantag. Liksom vid hvarje annan försäkring bör ersättning äfven
bär lämnas endast under vissa villkor. Vid bestämmandet af de grunder,
efter hvilka pensionen bör utgå, bar man i främsta rummet att taga
hänsyn till hvad man med försäkringen åsyftar. Då dess ändamål är
att bringa hjälp åt de behöfvande, synes behof v et utgöra den enda naturliga
grunden för pensionsrätt. Utgående från den förutsättningen att
hvarje fullt arbetsför person, man eller kvinna, själf, i öfverensstämmelse
med hvad gällande förordningar stadga, bör försörja sig, har
kommittén ansett invaliditet böra utgöra ett oeftergifligt villkor för pensionsrätt.
Men liksom invaliditeten eller den bristande arbetsförmågan
i och för sig icke behöfver föra individen in i de behöfvandes led, då
denne i tillräcklig grad har andra försörjningsmedel till sitt förfogande,
såsom kapital, egendom e. d., lika litet bör invaliditeten ensamt berättiga
till erhållande af pension. Först när invaliditeten är förenad med
brist på andra existensmedel, inträder behofvet, hvilket såväl den offentliga
fattigvården som den enskilda välgörenheten haft till ändamål att
af hjälpa. Men då behofvet i och för sig icke gärna kan göras till direkt
föremål för en försäkring, har kommittén valt behofvets båda orsaker
till försäkringsobjekt.

Dels med hänsyn till försäkringens ändamål att skydda den mindre
bemedlade från förödmjukelsen att nödgas anlita den offentliga fattigvården,
dels på grund af de störa kostnader, som en pensionering vid
inträffad invaliditet utan hänsyn till behofvet skulle medföra, har kommittén
ansett fattigvårdsförordningens föreskrift angående »saknad af egna
medel» böra i viss mån kvarstå såsom villkor för åtnjutande af pension.

I betraktande däraf att olikheten i kön och civilstånd utöfvar ett väsentligt
inflytande på individens behof, hafva pensionärerna indelats i tre
olika pensionsgrupper nämligen gifta par, ensamma män. och ensamma
kvinnor. För hvar och en af dessa grupper har bestämts en inkomstgräns,
ofvanför hvilken ingen pension beviljas, och till utgångspunkt
för afgörande af inkomstgränsens läge har, på sätt redan antydts, tagits
nedre gränsen för kommunal taxering, 500 kronor, hvilken summa ansetts
lämplig såsom inkomstgräns för grupp I, »gifta par». För »ensam
man» har inkomstgränsen blifvit satt till 350 kronor, för »ensam kvinna»
något lägre, 250 kronor.

Uteslutna från pensionsrätt äro enligt förslaget de personer, hvilka
under det år, då lagen träder i kraft, fylla 60 år eller mera.

Ehuru, heter det vidare i förslaget, villkoren för pensions utbetalande
nämna sig bestämmelserna för erhållande af understöd från den

allmänna fattigvården, skilja de sig i flera och viktiga afseenden från
grunderna för utgörande af nämnda understöd. Den stora principiella
skillnaden ligger däri, att pensionsrätter! är beroende af en hvars skyldighet
att erlägga stadgade utgifter och sålunda blifver en genom själfhjälp
förvärfvad förmån, då däremot fattighjälpen tilldelas den behöfvande
af gunst och nåd. Den allmänna fattigvården inskrider uteslutande
till hjälp för fullkomligt utblottade, då enligt kommitténs förslag pension
utgår äfven till dem, som äro på väg att nedsjunka till det stadium,
då fattigvården måste träda emellan. Enligt de grunder, hvarpå kommitténs
förslag är byggd!, lämnas pension äfven åt den, som äger ett
litet kapital, i mån af dettas afkastning, då däremot fattigvårdsförordningen
förutsätter, att kapital saknas, eller att det först förbrukats.
Hvad värdet å bostad särskild! beträffar, har kommittén icke funnit skäl
uti att sätta detta högre än intill 100 kronor, enär afgifterna för hyra
betinga så högst olika belopp i stad och på landet, hvadan en fullt
rättvis princip vid värderingen af inkomster vore omöjlig att fastställa.
Värdet af en persons bostad uti större stad, enligt gällande hyrespriser,
skulle mången gång uppgå till så högt belopp, att det uteslöt rätt till
pension. En väsentlig skiljaktighet mellan fattigvårdsväsendet och ett
pensioneringssystem ligger äfven däri att fattig vårdsförordningen ovillkorligen
förutsätter, att all möjlighet att erhålla hjälp och vård af andra
skall vara utesluten, då däremot kommitténs förslag endast stadgar
oförmåga till själfförsörjning hvad vuxna beträffar.

Beträffande gift kvinnas ställning till pensioneringen anför kommittén,
att kommittén i stället för att låta gifta män och gifta kvinnor
utgöra två olika försäkringsgrupper, sammanslagit dessa båda kategorier
försäkrade till en grupp, inom hvilken pensionsrätter! bestämmes af parets
arbetsförmåga och förmögenhetsställning. Kommittén har visserligen,
säges det vidare i motiveringen, tagit i öfvervägande, huruvida
invalidpension borde tilldelas gift kvinna, som blir arbetsoförmögen.
Men för närvarande och innan försäkringen hunnit visa sina verkningar,
har kommittén icke funnit skäl att frångå gällande bestämmelser
i fattigvårdsförordningen, enligt hvilka det åligger gift man att försörja
sin familj, så länge hans arbetskraft är obruten. I sammanhang härmed
erinras dock om, att kvinnas skyldighet att erlägga pensionsafgift ansetts
böra upphöra med äktenskaps ingående. Då mannen blifvit varaktigt
arbetsoförmögen inträder emellertid ett helt annat förhållande.
Hustruns arbetskraft torde oftast vara otillräcklig att skaffa familjen
uppehälle, i synnerhet om flera minderåriga finnas. I detta fall utgå
också pensionerna med högsta beloppen, hvar]ände uppfostringshjälp
för barnen äfven kan erhållas. Vid de tillfällen då mannen afvikit eller

undergår frihetsstraff, har gift kvinna i pensionshänseende likställts med
»ensam» kvinna (ogift, frånskild och änka). Här kan alltså hustru förutom
invalidpension för egen del erhålla uppfostringshjälp för minderåriga
såsom en mången gång välbehörig tillökning i de medel hon kan
förfoga öfver för sitt och de sinas uppehälle.

Kommittén, som, på sätt ofvan nämnts, gjort pensionsrätten beroende
af stadgade pensionsafgifters erläggande, föreslog tillika att oguldna
pensions afgifter skulle erläggas af den kommun, där försäkringspliktig
senast haft sin bostad eller arbete. Sålunda utlagda belopp skulle
dock efter pröfning i hvarje särskildt fall kunna för återvinnande af
pensionsrätt efterbetalas. Likaledes lämnar förslaget möjlighet för försäkringspliktig,
som på grund af vistelse utomlands försummat uppehålla
sin pensionsrätt, att på vissa villkor återförvärfva densamma.
Flyttar försäkrad ur riket, äger han ej rätt till pension för den tid han
är bosatt å utrikes ort. Upphöra de förhållanden, hvaraf pensionsrätt
beror, skola pension och uppfostringshjälp indragas. Eu pensionär,
som i egenskap af invalid uppburit försäkringsersättning, kan ju efter en
tids förlopp återvinna sina arbetskrafter, liksom möjligheten ej heller
är utesluten att en pensionär exempelvis genom arf eller dylikt kommer
i den ställning, att han själ!'' kan och bör sörja för sin utkomst.

Vidkommande pensionsafgifternas storlek och inbetalningstid hemställde
kommittén att i årsafgifter skulle inbetalas af man 9 kronor och
af ensam kvinna 6 kronor eller respektive 75 och 50 öre i månaden.
Kommittén hade, enligt hvad i motiveringen namnes, ursprungligen som
årsafgifter tänkt sig,'' kr. 7: 20 för man och kr. 4: 80 för ensam kvinna,
Indika belopp efter uppgjorda beräkningar ungefärligen skulle sammanfalla
med den så kallade rättvisa premien. Men för att utan allt för
mycket betungande af stat och kommun få in äfven den nuvarande
generationen i försäkringen säger sig kommittén funnit lämpligast att
sätta de resp. afgifterna till 9 kr. för man och 6 kr. för kvinna.

Hvad lefnadsåldern ånger, från hvilken pensionsafgifterna skola erläggas,
anser kommittén att aderton år böra utgöra den nedre gränsen
för årsafgiftens inbetalande. Till öfre gräns för afgiftens inbetalning,
för den händelse att den försäkrade icke dessförinnan blifvit till arbete
varaktigt oförmögen, sätter kommittén fyllda sextio år, på den anförda
grund att invaliditet i medeltal börjar inträda vid ungefär 61 års ålder.

I analogi med bestämmelserna för redan befintliga, på ömsesidighetsprincipen
byggda änke- och pupillkassor, där afgiften för gift och
ogift delägare är densamma, anser kommittén att de försäkringspremier,
hvilka af gift man under äktenskapet erläggas, äfven böra gälla för
hans hustru.

A Idcrdorns för saliv in g:^kommittén. III.

Försiikringspliktigs afgifter böra jämväl, enligt kommitténs mening,
berättiga till uppfostringshjälp för hans barn i de fall, som i förslaget afses.

Kommittén, som erinrar om vikten däraf att lagens föreskrifter erbjuda
nöjaktig säkerhet för att stadgade afgifter verkligen inflyta, säger
sig hafva med kännedom om de svårigheter, som äro förenade med uttagande
af skatt till stat och kommun, hafva funnit nödvändigt föreslå,
att arbetsgifvare och likställda äro skyldiga att ansvara för att afgiften
blir erlagd för de personer, med Indika de träffat arbetsaftal. Kommittén
förordar vidare det s. k. märkessystemet vid afgiftens upptagande.
Pensionsmärkena, Indika infästas i pensionsböcker, gälla för eu tid af
minst en månad. Arbetsgifvare är skyldig att vid likvids uppgörande
innehålla och afdraga pensionsafgiften. Samma skyldighet hafva stat
och kommun gent emot i deras tjänst anställda arbetare, föräldrar och
svärföräldrar gent emot hemmahörande barn och mågar, som sakna egna
tillgångar, och rederi för svenskt fartyg i fråga om afgiftspliktig bland
besättningen. Kommittén, som ansett att afgift bör utgå jämväl från
värnpliktig under den tid denne är till tjänstgöring inkallad, har för
detta ändamål föreslagit skyldighet för vederbörande befälhafvare med flere
att genom afdrag från aflöningen innehålla pensionsafgiften och öfvervaka
att pensionsmärken infästas i den försäkringspliktiges pensionsbok.

I fråga om bestämmande af pensionens och uppfostringshjälpens
storlek erinrar kommittén om att dess förslag utgår från den grundsatsen
att endast behofoet bör bestämma pensionens storlek. Ju större
behofvet är, desto större bör pensionen vara, d. v. s. pensionsbeloppen
böra ökas i samma mån som pensionärens arbetsförmåga minskas och
hans inkomster gradvis aftaga. Villkoren för pensionsrätt och måttstocken
för pensionens storlek jämföras af kommittén med förhållandena
vid eu brand- eller olycksfallsförsäkring. Liksom vid en olycksfallsförsäkring
endast den försäkrade, som drabbas af olycksfall, erhåller ersättning,
hvars storlek beror af skadans omfattning och beskaffenhet, erhåller
vid pensioneringen endast den pension, som blir mer eller mindre arbetsoförmögen,
hvarvid pensionsbeloppet utgår i mån af hans förtjänstförmåga.

För fastställandet af pensionens storlek innehåller lagförslaget den
föreskriften, att värdet af allt, som den pensionssökande genom arbete,
kapital, innehafvande egendom eller på annat sätt kan årligen tillgodogöra
sig, skall efter i orten gängse pris och förhållandena i öfrig! i
penningar uppskattas. Härvid är att märka, att det icke blott är det
kontanta utbytet af arbete, rörelse o. s. v., som här bör tagas i betraktande;
värdet af bostad och vedbrand, kost och öfriga naturaförmåner
bör jämväl blifva föremål för nämndens uppskattning. I det föregående
har blifvit framhållet, att den pensionssökandes årsinkomst måste under -

5 9

stiga en viss inkomstgräns för att pensionsrätt skall inträda. Det kunde
då, anför kommittén vidare, tyckas att pensionen bör utfylla skillnaden
mellan den egna inkomsten och den föreslagna inkomstgränsen. Men
genom en dylik bestämmelse försvunne för pensionären hvarje spår af
intresse att genom arbete i mån af krafter och färdigheter förskaffa sig
så hög inkomst som möjligt, hvithet från såväl moralisk som ekonomisk
synpunkt vore förkastligt. Pensionen skall därför icke täcka hela skillnaden
mellan den egna inkomsten och den för de olika pensionsgrupperna
föreslagna inkomstgränsen. För att bestämma huru stor del af
skillnadsbeloppet pensionen bör utgöra, måste man taga hänsyn till följande
omständigheter, nämligen att å ena sidan en pensionär, hvilkens arbetsförmåga
är i högre grad nedsatt än en annans och som på grund däraf är
i större behof, erhåller större pension, men att å andra sidan sammanlagda
beloppet af den förres egna årsinkomst och pension är lägre än den
senares. I betraktande häraf föreslår kommittén, att pensionen utgör
halfva skillnaden mellan pensionärens egen årsinkomst och inkomstgränsen.

Med nedanstående tabell åskådliggöres närmare förhållandet mellan
egna inkomsten och pensionen inom de olika pensionsgrupperna.

Tabell.

Pensioneringsgrupp.	Inkomst- gräns.	Egen års-inkomst. Kr.	Skillnaden \| mellan inkomst-'' gränsen och egna årsin-komsten.	Pension (—halfva skill-nadsbeloppet). Kr.
	350	0	350	175
Ensamma män (ogifta, änklingar,	>	100	250	125
frånskilda) .............................		200	150	75
	>	300	50	25
	:>	350	—	—
	250	0	250	125
Ensamma kvinnor, (ogifta, änkor,	t	100	150	75
frånskilda) ...............................	»	200	50	25
	>	250	—	_
	500	0	500	250
	»	100	400	200
		200	300	150
Gifta par ..................................<	»	300	200	100
	1 »	400	100	50
	i »	500	—	1

Genom att låta pensionsbeloppen växla efter storleken af individens
forvärfsförmåga vill kommittén vinna bland annat två viktiga fördelar,
nämligen att den, hvars behof är störst, erhåller den största pensionen
och att simnlation eller låtsad arbetsoförmåga motverkas därigenom att
pensionärens totalinkomst sjunker, om han afsiktligt minskar sin egen
årsinkomst. T. ex. eu gift man med 200 kronors arbetsförtjänst Tiar
tillerkänts i pension 150 kronor, hvarför hans totalinkomst uppgår till
350 kronor. Underlåter han att arbeta under eu del af året, så att hans
egen årsinkomst blott uppgår till exempelvis 100 kronor, gör han följaktligen
en förlust i totalinkomsten af 50 kronor.

I samband med frågan om pensionsbeloppens storlek nämner kommittén,
huru kommittén tänkt sig, att fattiggårdar och fattighus efter
ikraftträdande af denna lag skulle kunna användas. Dessa kunde förvandlas
till pensionshem, i den mån som fattighjonen gå bort. Till
fattiggård inköpt jordbruksfastighet vore ej för sitt ändamål behöflig
utan kunde af kommunen försäljas. I pensionshemmen skulle de personer
inackorderas, för Indika kommunen inbetalt pensionsafgifter och
således måste bereda pensionsförsörjning. Dessa hem hade det företrädet
framför fattighusen, att individen där hade ett verkligt hem, där
en sjukling (pensionär), i män af återvunnen hälsa, kunde genom arbete
förskaffa sig eu penning och tillgodogöra sig sin arbetskraft. 1 sådana
hem kunde äfven undantagsvis, om utrymmet det tilläte, tillfälle till inackordering
beredas andra pensionärer.

Hvad uf pfostringshjälpens storlek beträffar, anser kommittén lämpligast
att icke bestämma någon viss summa för hvarje minderårig (under
15 år). Kommittén motiverar detta förhållande därmed, att kostnaden
för vård och underhåll af minderåriga är så växlande i mån af deras
ålder, hälsotillstånd med mera. Att i hvarje enskildt fall afgöra, huru
stor uppfostringshjälp som bör utgå, finner kommittén böra läggas i
den lokala pensionsmyndighetens (pensionsnämndens) hand. Såsom ett
korrektiv mot alltför stor frikostighet från nämndens sida föreslås en
bestämmelse, att medelkostnaden inom hvarje pensionsområde (kommun)
icke bör öfverstiga 60 kronor årligen för kvarje barn.

Enligt förslaget skall ansökan om pension pröfvas och pension utbetalas
af pensionsnämnden i den kommun, i hvilken pensionstagaren
har sin bostad. Pension för den, för hvilken kommunen erlagt pensionsafgift
och som ej återförvärfvat sin pensionsrätt, äfvensom pension för
den, som uppbär fattigunderstöd, tillfaller kommunen, som äger skyldighet
att föranstalta om hans pensionsförsörjning. Pensionen uppbäres
af den kommun, hvars pensionsnämnd beviljat pensionen. Vid vissa

tillfällen, såsom då pension skulle tillfalla omyndig, sinnessjuk eller den,
som på grund af dryckenskap eller annan orsak icke kan sig tillgodo
handhafva penningar, har åt pensionsnämnden inrymts rättighet att
träffa aftal med enskild person, inrättning eller anstalt om pensionstagarens
underhåll och vård.

Vidkommande administrationen framhåller kommittén den stora betydelsen
af att de myndigheter, hvilka skola handlägga hithörande
frågor, äga noggrann kännedom om lokala förhållanden och kunna träda
i personlig förbindelse med pensionärerna, medan å andra sidan enhet
i lagens tillämpning, särskilt vid pensionsfrågors afgörande, måste
åvägabringas. Att öfverlåta pensioneringens handhafvande åt en redan
befintlig myndighet anser kommittén icke vara möjligt, i betraktande af
pensioneringens stora omfattning. För ledningen af pensionsangelägenheterna
i stort sedt föreslår kommittén därför inrättandet af ett centralt
ämbetsverk under benämning Sveriges Rikspensionsanstalt, med säte i
Stockholm. I denna pensionsanstalt kunde Riksförsäkringsanstalten
ingå. Under Rikspensionsanstalten skola de lokala myndigheterna, de
s. k. pensionsnämnderna, direkt lyda, då mellaninstanser blott medföra
ökade förvaltningskostnader och fördröja ärendenas slutbehandling och
således minska pensioneringens gagnande inflytande. I spetsen för
Rikspensionsanstalten ställes en styrelse, bestående af en ordförande, som
tillika är anstaltens chef, och fyra andra ledamöter med lika antal suppleanter,
hvilka samtliga utses af Konungen. I hufvudsak skall Rikspensionsanstalten
hafva följande uppgifter: att åstadkomma enhet i

lagens tillämpning och öfvervaka författningarnas rätta efterlefnad; att
besluta angående ansökningar om pension och uppfostringshjälp; att
förvalta pensioneringens medel; och att med ledning af infordrade statistiska
uppgifter föreslå de förändringar och förbättringar, hvilka med
tiden kunna visa sig erforderliga m. m. Rikspensionsanstalten tänkes
äfven såsom en högre instans i de mål, som afgöras i första hand af
de lokala pensionsmyndigheterna.

I öfverensstämmelse med gällande förordningar, enligt hvilka hvarje
kommun utgör ett fattigvårdssamhälle, föreslår kommittén att vid pensioneringen,
som ju afser att ersätta fattigvårdssystemet, jämväl kommunen
skall utgöra den administrativa enheten. Pensionsnämnden, som
handhar förvaltningen inom pensionsområdet (kommunen), föreslås skola
äga följande sammansättning: en ordförande, utsedd af konungens befallningshafvande,
och ett jämnt antal af kommunen valda ledamöter,
af hvilka halfva antalet är arbetsgifvare och andra hälften arbetstagare.
Ledamöternas antal tänkes lämpadt efter kommunens storlek, dock minst

fyra och. högst åtta. Större pensionsområden skola kunna delas i flera
distrikt. Ledamotskap i pensionsnämnd bör vara ett medborgerligt förtroendeuppdrag
utan aflöning i likhet med andra kommunala förtroendeposter.
Pensionsnämnd åligger bland annat att fatta beslut angående
ansökning om pension eller uppfostringshjälp och att besluta om ändring
och indragning af pension eller uppfostringshjälp. Nämnden sammanträder
en gång i månaden. Ändring i pensionsnämndens beslut eller
åtgärder må af den, hvars rätt däraf beror, äfvensom af pensionsnämndens
ordförande sökas hos Rikspensionsanstalten, hvars beslut kunna öfverklagas
hos Konungen.

Kostnaden för pensioneringen skall, enligt hvad redan nämnts, bestridas
genom de afgiftsplikti^es pensionsafgifter samt stats- och kommunbidrag.
Kommunernas bidrag bestämmes i likhet med statens bidrag
af Riksdagen.

Staten ansvarar för att enligt lagen fastställd pension och uppfostringshjälp
utgå till den det vederbör.

Af siffersammanställningarna synes framgå att, sedan pensioneringen
kommit i full gång, i pensioner och uppfostringshjälp årligen skulle
utgå något öfver 25 7- millioner kronor. De årliga afgifterna synas vara
beräknade till omkring 14 ! 2 millioner kronor.

Danmark.

Den danska lagen om »ålderdomsunderstöd åt värdiga behöfvande
utanför fattigvården» af den 9 April 1891, med däri den 7 April 1899,
den 23 Maj 1902 och den 13 Mars 1908 vidtagna ändringar, hvital-,
såsom redan lagens titel anger, på den tanken, att då många bland dem,
som måste anlita den offentliga fattigvården, råkat i nöd utan något
sitt eget förvållande, måste det vara en skyldighet för det allmänna att
räcka dessa värdiga behöfvande en hjälpande hand utan att därtill
knyta förödmjukande villkor.

Lagen, hvilken finnes i sin helhet införd å sidd. 68—71, innehåller i
sin nuvarande lydelse hufvudsakligen följande:

Berättigad till ålderdomsunderstöd är en hvar, som fyllt sextio år
och är ur stånd att själf förskaffa sig och dem, hvilka.han är lagligen
pliktig att försörja, hvad som erfordras till nödigt uppehälle eller till
vård under sjukdom. Såsom villkor för åtnjutande af ålderdomsunderstöd
fordras, utom infödingsrätt i riket, att icke hafva genom dom
förvunnits om en i den allmänna meningen vanärande handling, för
hvilken icke erhållits »Aeresoprejsning»; att behofvet af understöd ej
har sin grund i handlingar, genom hvilka den ifrågavarande personen
till förmån för sina barn eller andra själf beröfvat sig medel till sitt
uppehälle, eller i ett oordentligt och slösaktigt lefnadssätt eller är på
annat liknande sätt själfförvålladt; att han under de sista tio åren förrän
ansökan om understöd gjordes, haft stadigt hemvist i Danmark och
under samma tid ej blifvit beträdd med lösdrifveri eller tiggeri eller
veterligen fört ett lefnadssätt, som enligt allmänna omdömet väcker
förargelse (bevislig dryckenskap, förvärf genom otukt eller dylikt); samt
att han icke under de senaste fem åren mottagit fattigunderstöd.

1 vissa fall kunna de nämnda tidsperioderna om tio och fem är
förkortas.

Hjälp som lämnats till sjukvård, såsom medicin, sjukhusbehandling,
bandager och dylikt, räknas icke som fattigunderstöd.

Ansökan om erhållande af ålderdomsunderstöd ingifves, i Köpenhamn
till magistraten och i öfriga delar af riket till vederbörande kom -

munalstyrelse. Ansökningen, hvilken bör innehålla de för bedömande
af sökandens rätt till understöd nödiga uppgifter, skall vara åtföljd af
de intyg och bevis, som kunna af sökanden anskaffas, samt förses med
en af honom på tro och heder underskrifven förklaring att dess innehåll
är med sanningen öfverensstämmande. Kan sökanden ej själf utfärda
en sådan förklaring, skall riktigheten af de i ansökningen förekommande
uppgifter bekräftas af två om förhållandena väl underrättade
personer, hvilkas trovärdighet, om så påfordras, skall af myndighet
vitsordas.

Den kommunala myndigheten undersöker därefter sökandens behof
och förhållanden samt pröfvar sökandens rätt till understöd och bestämmer
dettas beskaffenhet och storlek. Därvid kan myndigheten, när så
anses af behofvet påkalladt, låta anställa polisförhör med sökanden och
andra, som förmenas hafva upplysningar att meddela.

Inkomster såväl som nyttjande af det till bostad nödiga husrum,
som sökanden kan genom enskildt understöd hafva intill ett värde af
tillhopa etthundra kronor årligen, beräknas icke vid bedömande af
sökandens behof. Den kommunala myndigheten är därjämte berättigad
att, när förhållandena därtill föranleda, lämna ur räkningen vid bedömande
af behofvet inkomster, som sökanden kan hafva genom lifränta,
legat, pension eller dylikt, äfvensom nyttjandet af bostad, därest värdet
häraf samt af det enskilda understöd, som kan åtnjutas, tillsammans
icke öfverstiger etthundra kronor om året.

Skulle det finnas nödigt att före ärendets slutliga afgörande tilldela
sökanden understöd, betraktas detta, ifall sökanden sedermera förklaras
berättigad till ålderdomsunderstöd, såsom en del däraf, men, därest ansökningen
afslås, såsom fattighjälp.

Understödet är ej bestämdt till något visst belopp. Lagen stadgar
nämligen endast, att detsamma skall utgöra hvad som erfordras till
understödstagarens och hans familjs nödiga underhåll samt till vård
under sjukdom. Understödet kan utgå såväl i penningar som i naturaförmåner,
hvar jämte understödstagaren, om omständigheterna därtill
föranleda, kan intagas å asyl eller dylik anstalt.

Därest understödstagarens behof icke föranledts af tillfälliga orsaker,
såsom öfvergående sjukdom, arbetslöshet eller dylikt, behåller han det
understöd, som eu gång beviljats honom, så länge hans förhållanden ej
undergå någon förändring. Begår han sådan handling, som, enligt
hvad ofvan anförts, skulle gjort honom oberättigad till understödets erhållande,
eller förslösar han understödet, indrages detsamma. Ingår
understödstagare äktenskap och kommer sedermera i behof af större
understöd än det han förut erhållit, öfvertages hans försörjning af den
allmänna fattigvården.

Ålderdomsunderstödet lämnas af den kommun, inom hvilken understödstagaren
är bosatt. Tillhör han ej denna kommun i fattigvårdshänseende,
äger kommunen erhålla ersättning för tre fjerdedelar af understödets
belopp af den kommun, som varit pliktig lämna understödstagaren
fattigvård, eller, om sådan kommun ej finnes, af den offentliga
kassa, som understödstagarens försörjning eljest ålegat.

För det ålderdomsunderstöd, en person uppburit, kan vederbörande
kommun fordra ersättning såväl af honom själf som af hans dödsbo,
när det upplyses att han i sin ansökan om understöd meddelat väsentligen
oriktiga upplysningar om sina inkomster eller sin förmögenhet.

Af kommunernas utgifter för ålderdomsunderstöd tillskjuter statskassan
hälften.

Besvär öfver kommunal myndighets beslut angående ansökan om
understöd, understödens storlek in. m. få anföras hos den högre administrativa
myndigheten samt öfver magistratens i Köpenhamn beslut
i dylika fall hos inrikesministern. Frågor härom få sålunda ej dragas
under domstols pröfning. Ogillas besvären af den administrativa myndigheten,
får vidare talan i ärendet ej föras. I motsatt fall däremot äger den
kommunala myndigheten draga ärendet under inrikesministerns pröfning.

Skulle den högre administrativa myndigheten, till hvilken kommunen
har att för hvarje år insända räkenskaper angående de af kommunen
lämnade ålderdomsunderstöd, vid granskningen af dessa räkenskaper
eller på annat sätt vinna kunskap därom att understöd lämnats
till någon, som ej haft rätt därtill, eller att lagens stadganden eljest
blifvit åsidosatta, skall samma myndighet meddela däraf föranledda beslut,
hvilka dock kunna öfverklagas hos inrikesministern.

Tvister emellan kommunerna inbördes angående dem enligt lagen
åliggande förpliktelser afgöras i första hand af amtmannen i det amt,
inom hvilket den kommun är belägen, mot hvilken förpliktelsen göres
gällande, samt i sista hand af inrikesministern. Tvister angående
staden Köpenhamns förpliktelser anhängiggöras omedelbart hos inrikesministern.

Lagen trädde i kraft den 1 Juli 1891 utom för Köpenhamn och
Fredriksberg, där densamma först från och med år 1892 tillämpats.

Understödstagarna indelas, med hänsyn till sina familjeförhållanden,
i hufvudpersoner, hvilka äro antingen familjeförsörjare eller ensamma
personer, samt bipersoner, hvilka hufvudsakligen utgöras af hustrur,
hänvisade till försörjning genom sina män, äfvensom barn under 18 år.

Om understödens belopp kan ingen allmän uppgift lämnas, då
ändamålet med understödet är att någorlunda bevara den ifrågavarande

Ålder donsför sakrik gskommittén. III. 9

personens ekonomiska sjelfständighet. Beloppen växla, allt efter det
individuella behofvet, mellan mycket vida gränser.

En ständig stegring har ägt rum såväl af understödsbeloppen som
af antalet understödda. År 1892 utgjorde sålunda understödssumman
2,557,961 kronor, hvaraf staten hade att betala hälften. Hela antalet
understödstagare var 43,826. Den 31 Mars 1910 utgjorde åter statens
och kommunernas sammanlagda utgifter för ålderdomsunderstöden 10,8
millioner kronor, eller ungefär lika mycket som fattigvårdstungan. Antalet
understödstagare var c:a 77,000, häraf 16,600 familjeförsörjare,
40,800 ensamma personer och 19,500 bipersoner. Af alla personer öfver
60 år får nu mellan en fjärdedel och en tredjedel ålderdomsunderstöd.
Jämförelsevis största antalet understödda finns i landsortsstäderna, i det
att här 25 Va procent af männen öfver 60 år och 42 proc. af kvinnorna
få ålderdomsunderstöd. Därefter kommer Köpenhamn (resp. 21 och 43
procent), landskommunerna (19 och 32 proc.) och sist Fredriksberg (13
och 29 proc.). Naturligtvis stiger det proportionella antalet understödda
från åldersgrupp till åldersgrupp. Af de 60—65 ånga fick således under
räkenskapsåret 1907—1908 blott 8 % af männen och 20 % af kvinnorna
understöd, af de 65—70 ånga 19 % af männen och 36 % af
kvinnorna och af personerna öfver 70 år 31 % af männen och 40 % af
kvinnorna.

Beträffande öfriga sifferuppgifter, som här kunna vara af intresse,
hänvisas till den allmänna motiveringen.

Vill man nu undersöka orsakerna till den betjTdliga ökningen i statens
och kommunernas utgifter till ålderdomsförsörjningen, från sammanlagdt
21 /2 miljoner kr. år 1892 till nära 11 miljoner år 1909—10,
fäster uppmärksamheten sig naturligtvis först vid den omständigheten,
att antalet understödda har varit i stark stigning under hela perioden.
De första åren efter lagens antagande, då denna ännu icke var in arbetad
i befolkningens medvetande, var en sådan stigning helt naturlig,
men äfven under senare år, då man dock skulle tro att de utgående
och ingående talen skulle någorlunda balansera hvarandra, stiger i allt
iäll antalet understödda mycket hastigare än befolkningssiffran, eller med
34 procent från 1899 till 1910, medan den samtidiga befolkningstillväxten
var blott 13 procent. Det är dock att märka att tillträdet till försörjningen
lättats, sedan 1908 års lagändring sänkt den tid, under hvilken
understödssökande, för att äga rätt till understöd, måste hafva hållit
sig fri från fattigvården.

Utgifternas stegring, hvilken under de senaste åren uppgår till omkring
en milj. kr. om året, motsvarande för Sverige en årlig ökning
med omkring 2 Va milj. kr., beror icke blott på ökningen i de understöddas
antal utan företrädesvis därpå att understödens medelbelopp
stigit ofantligt Den stegring i utgifterna, som ägt rum de sista 10 åren,
kan beräknas härleda sig till Va ur de höjda understöden och till Vs ur
ökningen i de understöddas antal.

Beträffande antalet ansökningar om förhöjning i ålderdomsunderstöd
åt personer, som redan erhållit sådant, må följande öfversikt rörande
Köpenhamn meddelas.

År.	Antal understödda hufvudpersoner.	Antal ansökningar om förhöjning.	Antal beviljade ansökningar om förhöjning.
1 1902 .........................................	6,593	2,150	1,700
1903........................................	7,297	2,261	1,849
1904—05.................................	7,734	2,031	1,625
1905—06.................................	8,015	2,664	2,252
1906—07 ...............................	8,361	3,011	2,678

Såväl Köpenhamn med Fredriksberg som äfven en betydande del
af landsortsstäderna hafva de senaste åren upprättat ålderdomsasyler,
hvilka anses som mönsteranstalter i alla afseenden. I kommuner, där
ålderdomsasyler finnas, sörjer man för att understödstagare, hvilkas underhåll
utanför asylen skulle medföra jämförelsevis betydande utgifter, intagas
i asylen. Antalet i asyler understödda personer utgjorde finansåret
1905—1906 s:ma 1,612, däraf 113 familjeförsörjare och 1,499 ensamstående.

Det finns i Danmark många, som inför det från Tyskland gifna
exemplet äro af den åsikten att ålderdoms försörjningsproblemets lösning
står att finna endast uti eu försäkring. Delvis var det eu önskan att
närmare utreda denna fråga, äfvensom den omständigheten att försörjning
icke beredts åt invalider under 60 års ålder, som år 1903 ledde
till tillsättandet af en kommitté på 19 medlemmar (af dessa valdes 5 af
regeringen, 7 af folketinget och 7 af landstinget) för öfvervägande af
frågan om eu allmän invaliditets- och ålderdoms försäkring.

Under riksdagsförhandlingarna härom blef från socialdemokraternas
sida framlagdt ett ändringsförslag, som gick därpå ut, att kommittén
skulle arbeta i riktning mot en vidare utveckling af den redan befintliga
lagstiftningen under bibehållande af den princip, som ligger till
grund för lagen den 9 april 1891 om ålderdomsunderstöd.

Kommittén har ännu icke framlagt sitt betänkande.

Lov om Alderdomsunderstottelse til vserdige trsengende uden for

Fattigvsesenet.

§ 1. Den, der efter åt have fyldt sit 60. Aar bliver ude af Stånd
til åt forskaffe sig selv eller dem, overfor hvem der paahviler barn fuld
ForsOrgelsepligt, det fornödne til Underhold eller til Kur og Pleje i
Sygdomstilfelde, skal for saa vidt han har Indfpdsret, efter de nedenfor
angivne Bestemmelser vaere berettiget til åt erholde Alderdoinsunderstpttelse.

Som ligeberettiget med indfpdte anses i fornmvnte Henseende eu
frasepareret eller fraskilt Kone eller eu Enke, der ikke selv har Indf0dsret,
men som er i Hlgteskab med eller senest har vseret i iEgteskab
med eu Mund med Indf0dsret.

§ 2. Adgang til Alderdomsundersf0ttelse efter foregaaende Paragraf
skal vmre betinget af:

a) åt den paagasldende ikke ved Dom er Pinden skyldig i en i den
offentlige Mening vanserende Handling, for hvilken han ikke har erholdt
iEresoprejsning;

b) åt Trangen ikke er begrundet i Handlinger, ved hvilke han til
Fordel för B0rn eller andre har betaget sig selv Midlerne til sit Underhold,
i hans uordentlige og ödsle Levned, eller paa anden lignende
Maade er selvforskyldt;

c) åt han i de sidste 10 Aar för Begmring om Alderdomsunderstöttelse
fremsmttes, har haft fast Ophold her i Landet og i L0bet af samme
Tidsrum ikke er funden skyldig i L0sgamgeri eller Betleri eller vitterlig
har fört et Levned, der i det almindelige Omd0mme vsekker Förargelse
(bevislig Drikfeeldighed, Erherv ved Utugt eller lignende);

d) åt han ikke i de sidste 5 Aar har modtaget Fattighjmlp.

Det under c. anf0rte Tidsrum af 10 Aar, i hvilke paagaaldende skal
liave haft fast Ophold lier i Landet, er den kommunale Myndighed dog,
för saa vidt angaar Personer, der ere hjemvendte fra Udlandet, berettiget
til åt forkorte, naar Omstsendighederne smidig tale derför. For en
Enkes eller fraskilt eller frasepareret Hustrus Vedkommende kan det
under d. ommeldte Tidsrum af 5 Aar i Henseende til Virkning-en af
den AEgtefmllen ydede Fattighjfelp ligeledes forkortes, naar de kommunale
Myndigheder i Opholds- o g Forsprgelsekommunen ere enige herom.
Inge med en fraskilt eller frasepareret Hustru regnes med Hensyn til
Adgang til Alderdomsunderst0ttelse en forladt Plustru. Hvorvidt en
Hustru kan betragtes som forladt, afg0res af den kommunale Myndighed
i hendes Opholdskommune.

Pljfelp ydet til Sygebehandling, herunder Medicin og Idospitalsbehandling,
Bandager og lignende, regnes ved Hensyn till Opnaaelse af Alderdomsunderst0ttelse
ikke som Fattighjmlp.

§ 3. Bogsering om Alderdomsunderst0ttelse indgives i K0benhavn
til Magistraten og udenfor K0benhavn til vedkommende Kommunalbestyrelse.
Begmringen, hvortil blanketter, affattede efter en af Indenrigsministeren
foreskreven Formulär, erholdes hos de nrnvnte Myndigheder,
skal indeholde de til Bedpmmelsen af den paagaeldendes Adgang til
Underst0ttelsen n0dvendige Oplysninger. Begasringen skal vtere ledsaget
af de Legitimationspapirer og pvrige Bevisligheder, som Andrageren kan
fremskaffe, og skal vane forsynet med en af ham paa Tro og Love
underskreven Erklasring om, åt dens Indhold er overensstemmende med
Sandheden. Er han ude af Stånd til åt udstede en saadan Erklmring,
skal Rigtigheden af de i Begasringen indeholdte Oplysninger vasre attesteret
af tvende med Forholdene n0je kendte Personer, hvis Troveerdighed,
om fornpdent, bevidnes af Ovrigheden.

§ 4. De i § 3 nasvnte kommunale Myndigheder unders0ge de indkomne
Begaeringer. Til Brug ved Unders0gelsen skal liden Betaling
meddeles tidskrifter eller Attester af Rots- og Ovrighedsprotokoller, Kirkeb0ger
og deslige, samt Bistånd ydes af Ovrigheden. 1 forn0dent Fald
kan der optages Politiforh0r over Andrageren og andre, der maatte
kunne meddele Oplysning. Efter endt Undersegel bestemmer vedkommende
kommunale Myndighed, om Andrageren har Krav paa Alderdomsunderstpttelse,
og i saa Fald, hvad og hvor meget der skal ydes ham.

Indtaegter saavel som Brug af det til Bolig fornedne Husrum, som
Andrageren maatte have gennem privat Underst0ttelse inden for en
Vserdi af tilsammen 100 Kr. aarlig, lades ude af Betragtning ved Bedpmmelsen
af paagteldendes Trång. Den kommunale Myndighed er der -

hos berettiget til, naar Forholdene tale derför, åt lade ude af Betragtning
ved Bed0mmelsen af Trangen Indtmgter, som Andrageren maatte
have gennern Livrente, Legat, Pension eller lignende, ligesom ogsaa Brng
af Bolig, for saa vidt Yserdien heraf samt af den private Underst0ttelse,
der maatte liaves, tilsammen ikke overstige 100 Kr. aarlig.

Den bjselp, som det bliver npdvendigt forinden Sägens endelige
Afgprelse åt tilstaa den paagaddende, betragtes, for saa vidt han findes
berettiget til Alderdomsunderstpttelse, som en Del af denne, i modsat
Fald som Fattighjadp.

§ 5. Underst0ttelsen b0r udgpre, hvad der til enhver Tid beh0ves
til den understpttedes og Families npdvendige Underhold eller til Kur
og Pleje i Sj^gdomstilfadde, men kan ipvrigt bestaa saavel i Penge som
i Katuralydelser og, lxvor Omstamdighederne tale derför, i Anbringelse
i sandig (fertil bestemte Asyler eller lignende Anstalter.

De Regler, som overfor traengende i Almindelighed gadde for Sognerejser,
for Benyttelsen af Lseger og Jordem0dre og för Vederlag til
saadanne samt for Begravelsehjadp, gadde ogsaa overfor Personer, som
underst0ttes i Idenhold til nmrvmrende Lov. For saa vidt der derved
paaf0res Kommunen ödgift, bliver denne åt refundere efter Reglerne
i §§ 7 og 10.

§ 6. For saa vidt den underst0ttedes Trång ikke har vaeret begrundet
i midlertidige Aarsager, saasom forbigaaende Sygdom, Arbejdslpshed
og deslige, beholder han den ham en Gång tilstaaede Underst0ttelse,
saa laenge hans Forhold blive uforandrede.

Skulde han foretage Handlinger, der efter § 2 vilde udelukke ham
fra Adgang til Alderdomsunderstpttelsen, eller skulde han forpde, hvad
han faar i Understpttelse, bortfalder denne.

Indgaar den understpttede ASgteskab og derefter bliver tramgende
til yderligere UnderstOttelse end den, han oppebar ved iEgteskabets
Indgaaelse, gaar han over til Forsprgelse af Fattigvaesenet.

§ 7. Alderdomsunderst0ttelse udredes af Opholdskommunen. Elden
understpttede ikke forsprgelsesberettiget i Opholdskommunen, har
denne Krav paa åt erholde tre Fjerdedele af de anvendte Bekostninger
refunderede af Forsprgelseskommunen eller, hvis ingen saadan findes,
af den offentlige Kasse, hvem Underst0ttelsen vilde have paahvilet, saafremt
den havde vmret Fattighjaslp. Om Understpttelsens Ydelse skal
der i saa Fald uopholdelig ske Anmeldelse til Fors0rgelseskommunen.

Saa leenge en Person modtager
hans Erhvervelse af Forsprgelsesret i hans Opholdskommune som hvilende.

§ 8. Den Alderdomsunderstottelse, en Person har oppebaaret, kan
af vedkommende Kommune fordres erstattet, saavel af kärn selv i levende
Live som i hans D0dsbo, naar det oplyses, åt paageeldende i den af
barn fremsatte Bogsering om Alderdomsunderst0tteise har meddelt väsentlig
urigtige Oplysninger om sine Indtsegter eller sin Formue.

§ 9. De af vedkommende Kommune afholdte Omkostninger med
Fradrag af opnaaet Refusion opfOres under en särskilt Post i Kommunens
aarlige Regnskab. Efter åt dette paa sedvanlig Maade er revideret
af de kommunale Revisorer og derefter decidera, bliver en Afskrift
af bemeldte Post med tilhprende Bilag åt tilstille Stedets Over0vrighed,
der, efter åt have gennemgaaet og om fornpdent berigtiget det saaledes
modtagne, indberetter til Indenrigsministeren, hvad der af hver enkelt
Kommune er anvendt. I Kpbenhavn insendes Regnskabet og Indberetning
af Magistraten til Indenrigsministeren.

§ 10. Af Kommunernes Udgifter ved Alderdomsunderstottelsen tilskyder
Statskassen Halvdelen.

§ 11. Besvseringer fra de trsengende over de af vedkommende kommunale
Myndigheder i Medfpr af nservserende Lov tagne Bestemmelser
kunne ikke indbringes for Domstolene, men forelsegges for OverOvrigheden,
hvis Afgprelse, for sa a vidt Besvseringen ikke tages til F0lge,
er endelig, men i andet Fald af de nsevnte Myndigheder kan indankes
for Indenrigsministeren; i K0benhavn forebegges Besvseringer over de
af Magistraten tagne Bestemmelser for Indenrigsministeren.

Kommer Over0vrigheden ved Gennemsynet af Regnskaberne eller
paa anden Maade til Kundskab om, åt der er ydet Alderdomsunderstpttelse
til dertil uberettigede, eller åt Lovens Bestemmelser i andre Henseender
ere tilsidesatte, har den ligeledes åt trseffe Afgörelse i Sägen,
der dog kan indankes for Indenrigsministeren.

Meningsuligheder niellera Kommunerne indbyrdes i Anledning af de
dem i Henhold till denne Lov paahvilende Forpligtelser afgOres i övrigt
af Amtmanden i den Overpvrigheds Kreds, hvortil den Kommune
henhprer, mod hvem Forpligtelsen gpres gseldende, og for saa vidt det
er Kpbenhavn, om hvis Förpligtelse der tvistes, af Indenrigsministeren.
De af Amtmsendene afgifne Kendelser kunne indankes for Indenrigsministeren.

Tyskland.

Historik,

I det program för den. tyska regeringens socialpolitik, som genom
kejserliga trontalet af den 17 november 1881 framlades för riksdagen,
ingick jämväl att bereda dem, som genom ålderdom eller invaliditet
blifvit oförmögna till arbete, kraftigare hjälp från statens sida, än dittills
kommit dem till del. Sedan frågorna om obligatorisk sjukförsäkring
samt obligatorisk försäkring mot olycksfall i arbetet genom särskilda
lagar vunnit sin lösning, riktades också uppmärksamheten på
invaliditets- och ålderdomsförsäkringen. Uti inrikesdepartementet hade
material under tiden uppsamlats och olika förslag framställts, pröfvats
och förkastats. Mot slutet af år 1887 hade man kommit så långt, att
grunddragen till en lag, i ämnet kunde framläggas. För dessa grunddrag
är redogörelse lämnad i 1884 års arbetareförsäkringskommittés
betänkande del II sidd. 294 ff.

Mot åtskilliga af de principer, som i dessa grunddrag funnos uttalade,
framställdes kraftiga anmärkningar. Tillgodogörande sig den erfarenhet,
som sålunda vunnits, utarbetade man ett fullständigt lagförslag
inom inrikesdepartementet, hvilket förslag förelädes förbundsrådet
den 15 april 1888. Här underkastades detsamma den sorgfälligaste
pröfning, och flera betydande ändringar vidtogos, hvarefter förslaget,
sålunda omarbetadt, offentliggjordes i allmänna tidningarna och
därmed underställdes allmänhetens dom. Afsikten med detta offentliggörande,
eller att allmänheten efter pröfning af förslaget skulle uttala
sin mening därom, uppnåddes och då förbundsrådet sedermera tog förslaget
under förnyad pröfning, gåfvo de gjorda uttalandena anledning
till ändring i åtskilliga afseenden. Het förslag, som den 22 november
1888 framlades för riksdagen, kunde för den skull med skäl sägas vara
frukten af ett synnerligen samvetsgrant lagstiftningsarbete. Jämväl
för detta förslag har 1884 års arbetareförsäkringskommitté i sitt betänkande
del I skid. 29 ff. lämnat en kortfattad redogörelse.

Inom riksdagen och det utskott, till hvithet förslaget hänvisades,
företogos äfvenledes åtskilliga ändringar ej endast uti smärre detaljbestämmelser
utan äfven i delar af principiell betydelse. I allmänhet sträfvade
man efter att i högsta möjliga grad utvidga kretsen af dem, som
skulle blifva delaktiga af försäkringens förmåner, samt underlätta lagens
praktiska genomförande. Nödvändigheten att sammanjämka olika meningar
inom de olika politiska partierna föranledde jämväl en och annan
ändring. Sedan förslaget sålunda af riksdagen antagits, utfärdades den
22 juni 1889 lag angående invaliditets- och ålderdomsförsäkring. För
denna lag har nya arbetareförsäkringskommittén i sitt betänkande del
III sidd. 34 och tf. lämnat en redogörelse.

Den banbrytande reformen bragtes med utomordentlig administrativ
duglighet i tillämpning. Det kan emellertid icke förvåna, att det stora
verket i vissa afseenden måste revideras. Lagen visade sig nämligen
under sin tillämpning behäftad med åtskilliga brister samt i flera afseenden
ofullständig eller otydlig. Fn omarbetning af densamma uti särskilda
delar befanns därför nödig, och sedan regeringen för riksdagen
framlagt förslag till ny lag i ämnet och förslaget med vissa ändringar
af riksdagen antagits, utfärdades den 13 juli 1899 lag angående invaUditetsförsäJcring
(Invalidenversicherungsgesetz). Idufvudinnehållet i denna
lag, hvilken hvilar på samma grundprinciper som den föregående, är i
största korthet följande.

Afgiftspliktiga äro efter fyllda sexton år lönarbetare i alla yrken
(lärlingar och tjänare inbegripna), vidare anställda (Angestellte), såsom
arbetsförmän och verkmästare, äfvensom lärare och uppfostrare, samtliga
försåvidt deras arbetsförtjänst icke öfverstiger tvåtusen mark.

Försäkringsplikten kan genom beslut af förbundsrådet utsträckas
till mindre yrkesidkare (med högst en lönarbetare) äfvensom till hemindustrien.

Berättigade till frivillig försäkring äro vissa kategorier icke försäkringspliktiga
anställda, vidare från försäkringsplikt undantagna säsongarbetare
och slutligen själfständiga yrkesidkare med högst två lönarbetare.

Lagen tillförsäkrar invaliditets- och ålderdomspensioner under vissa
förutsättningar. Sålunda skola försäkringsafgifter hafva erlagts och en
viss väntetid tillryggalagts: tvåhundra afgiftsveckor för invaliditetspension
och ettusentvåhundra afgiftsveckor för ålderdomspension. Under
sjukdom och militärtjänstgöring behöfva afgift er icke erläggas. För
erhållande af invaliditetspension förutsättes vidare varaktig förvärfsoförmåga,
under det ålderdomspension, vare sig sådan oförmåga föreligger
eller ej, utgår till en och hvar, som fyllt 70 år.

Ålder domsförsäkringskommittén. III.

Då försäkringen är en ren pensionsförsäkring, tages vid pensionsbeloppets
bestämmande ingen hänsyn till pensionärens behof af understöd,
utan bestämmes pensionsbeloppet efter lönklasser, fem till antalet,
och antalet afgiftsveckor, hvarjämte ett för alla försäkrade lika stort
statsbidrag af femtio mark utgår till hvarje pension.

Lagen medgifver äfven återbetalning af afgifter, hufvudsakligen till
kvinnliga försäkrade, som ingå äktenskap, men äfven åt efterlefvande
till försäkrade, som afiidit innan de erhållit pension.

För öfvergångstiden lämnades särskilda bestämmelser, innefattande
afsevärda förmåner lör den dåvarande arbetaregenerationen. Alla arbetare,
hvilka vid lagens ikraftträdande fyllt sjuttio år, erhöllo genast ålderdomspension,
och väntetiden för invaliditei spension förkortades till ett år.

Ansökan om invaliditetspension sker i regel hos den lägre förvaltningsmyndigheten
i den försäkrades boningsort. Efter en förberedande
behandling därstädes, vid hvilken i viktigare fall representanter för de
försäkrade och arbetsgifvarna medverka, pröfvas ansökningen af vederbörande
försäkringsanstalt. Besvär anföras hos skiljedomstolar, sammansatta
af en offentlig tjänsteman som ordförande samt två bisittare från
arbetsgifvarna och två från de försäkrade. Öfver skiljedomstolarnas utslag
kan i vissa fall klagan föras hos riksförsäkringsstyrelsen.

Kostnaderna för försäkringen bestridas dels med statsbidrag dels
med försäkringsafgifter, af hvilka de försäkrade och deras arbetsgivare
betala hälften hvar.

Försäkringsafgifterna utgå med olika belopp i de särskilda löneklasserna.

Afgifterna erläggas genom af giftsmärkens uppklistrande på kvittenskort.
Detta ombesörjes af arbetsgifvaren i samband med veckolönens
utbetalande. Lagen medgifver emellertid äfven att afgifterna uppbäras
genom sjukkassor eller särskilda betalningskontor, ett medgifvande,
hvaraf man på många håll begagnat sig.

Försäkringens bärare äro ett antal territoriella försäkringsanstalter,
i hvilkas förvaltning försäkrade och arbetsgivare äro paritetiskt företrädda.
Dessutom finnas särskilda försäkringskassor (besondere Kasseneinrichtungen).

Medan ursprungligen hvarje försäkringsanstalt hade att bära sin
försäkringsbörda ensam, oberoende af de andra anstalterna, gör denna
lag härutinnan en betydelsefull ändring. Försäkringsbördorna delas
nämligen i sådana, som alla anstalterna hafva att bära gemensamt
(Gemeinlast), och sådana, som de hafva att bära hvar för sig (Sonderlasten).
Denna anordning hade nödvändiggjorts genom anstalternas

synnerligen olikartade finansiella utveckling. Medan anstalter med
öfvervägande jordbruksbefolkning kommo på balans, uppnådde anstalter
med industribefolkning höga öfverskott. Grunden till denna olikhet
fann man ligga i den af inflyttningen till städerna af yngre arbetskraft
föranledda olikmessiga åldersfördelningen bland de försäkrade inom de
skilda anstalternas områden. Då invaliditetsfaran växer med åren, blef
följaktligen antalet invalider förhållandevis större på landet än i städerna,
och försäkringsanstalter med landtbrukarbefolkning kommo att belastas
af allt för många pensionärer.

Redan efter den första invaliöitetsförsäkringslagens genomförande
framträdde krafvet på en sammansmältning af arbetarförsäkringens tre
grenar i en enda stor försäkringslag med gemensamma försäkringsbärare.
Man klagade öfver den brist på organiskt sammanhang, hvaraf arbetarförsäkringen
led, och på det slöseri med arbetskrafter, som den bestående
ordningen medförde. Organisationsformerna — de olika slagen af
sjukkassor, de talrika yrkesförbunden, invaliditetsförsäkringsanstalterna,
de särskilda kassorna — vore allt för många och administrationskostnaderna
med anledning däraf för höga. Gränserna mellan de olika organisationernas
verksamhetsområden vore oklart uppdragna, hvilket föranledde tvistigheter.
Sedan dessa frågor länge utgjort föremål för den offentliga diskussionen,
antog riksdagen år 1903 en resolution, hvari hemställdes till
förbundsregeringarna att öfverväga, om icke de tre försäkringsgrenarna
kunde bringas i organisk förbindelse med hvarandra, hvarigenom arbetarförsäkringen
kunde göras enklare och billigare och de bestående arbetarförsäkringslagarna
förenas i en enda lag.

En mängd förslag, åsyftande en närmare förening af de skilda
försäkringsgrenarna, hafva under årens lopp framträda Sa har man
tänkt sig en sammansmältning af invaliditets- och sjukförsäkringen och af
invaliditets- och olycksfallsförsäkringen. Man har äfven tänkt sig att
öfverlämna olycksfallsförsäkringen till invaliditetsförsäkringsanstalterna
o. s. v. De praktiska hindren för en dylik sammansmältning visade sig
emellertid oöfverstigliga; man fann, att man genom att uppoffra vissa
af de bestående försäkringsinstitutionerna på enhetlighetens altare löpte
fara att stäcka försäkringstankens framsteg. Hänsyn måste tagas till
socialförsäkringens historiska utveckling, synnerligast i fråga om institutioner,
livilka vunnit insteg hos arbetarbefolkningens breda lager och
hvilka redan vanemessigt togos i anspråk åt dessa folklager. Sjukkassor,
yrkesförbund och försäkringsanstalter hade så småningom blifvit för delägarna
kära institutioner, som de på inga villkor ville afvara. I många

fall hade dessa försäkringsbärare gifvit upphof till sociala o. a. organisationer,
hvilka icke direkt hade med försäkringstanken att göra. Man såg
sig alltså nödsakad att inskränka sig till att i möjligaste mån närma de tre
försäkringsgrenarna till hvarandra i organisatoriskt och materiellt afseende.

Redan tidigt framträdde önskningar om att försäkringens förmåner
äfven måtte komma en afliden försäkrads efterlefvande tillgodo. Genom
den bekanta Lex Trimbom (§ 15 i tulltarifflagen den 25 december 1902)
sökte man också lägga en finansiell grundval för försäkringen af änkor
och efterlefvande barn, i det merinkomsten af de då förhöjda tullarna
skulle afsättas till dylikt framtida ändamål.

Bland öfriga reformkraf märkas yrkandena på ökning af pensionsbeloppen,
på försäkringspliktens utsträckande till vidare befolkningslager
samt på åldersgränsens sänkning från 70 till 65 år.

Efter ingående förarbeten offentliggjorde riksregeringen i april
1909 förslag till en riksförsäkringsordning omfattande alla tre försäkringsgrenarna.
Sedan kritiken ingående sysselsatt sig med detta förslag, förelädes
år 1910 riksdagen ett i vissa afseende!! ändradt förslag. Efter en
första läsning i april s. å. remitterades förslaget till en kommission af
28 medlemmar, hvilka under deltagande af talrika representanter för de
förbundna regeringarna under omkring ett års tid i tre läsningar sysselsatte
sig med förslagets behandling samt däröfver afgåfvo ett vidlyftigt
utlåtande. Förslaget antogs härefter af riksdagen i maj 1911.

Riksförsäkringsordningen består i sitt slutgiltiga skick af sex böcker
med sammanlagdt 1,805 paragrafer och skall träda i stället för alla hittills
gällande arbetarförsäkringslagar. Denna sammanfattning är emellertid
i sa måtto rent formell, som man afstått från att sammansmälta de
olika försäkringsgrenarna; den har däremot möjliggjort sammanförandet
på ett ställe af likartade bestämmelser i de olika lagarna.

Af största betydelse äro de i riksförsäkringsordningens första bok
inrymda stadganden, hvarigenom försäkringsmyndigheterna organiseras
pa ett enhetligt sätt för samtliga försäkringsgrenar. Dessa myndigheter
blifva för framtiden försäkringsstyrelserna, öfverförsäkringsstyrelserna,
riksförsäkringsstyrelsen och landsförsäkringsstyrelserna; de öfvertaga flertalet
förvaltningsgöromål och den på andra myndigheter hittills Infilande
rättskipningen.

Försäkringsstyrelsen är tvifvelsutan den betydelsefullaste af dessa
instanser. Enligt motiverna för lagen är dess uppgift att samla allt
nödigt material, att gifva den försäkrade tillfälle att framställa sina
önskningar och framlägga sina bevismedel, att förhandla med honom
i närvaro af representanter för arbetsgifvarna och de försäkrade och

att därefter öfverlämna handlingarna i ärendet jämte eget utlåtande till
försäkringsbäraren för besluts fattande.

Öfver försäkringsstyrelsen står öfverförsäkringsstyrelsen, hvilken
trädt i skiljedomstolens ställe och i motsats till denna är en statlig myndighet.

Äfven riksförsäkringsstyrelsen har blifvit föremål för en del organisatoriska
förändringar. Vid dess sida komma landsförsäkringsstyrelserna,
hvilkas indragning allvarligt ifrågasatts, att fortfarande bestå.

Stadgandena om invaliditetsförsäkring och försäkring till förmån för
efterlefvande innefattas i riksförsäkringsordningens Ijärde bok.

Försäkringsplikten har utsträckts, dock icke synnerligen väsentligt.
Genom införandet af frivillig tilläggsförsäkring hafva, i enlighet med
medelklassens önskningar, de försäkrade erhållit möjlighet att förskaffa
sig och sina efterlefvande högre pensioner.

Åldersgränsen har däremot icke nedsatts. Det visade sig nämligen,
att den ifrågasatta sänkningen af åldersgränsen till 65 år skulle
hafva vållat en årlig merutgift för försäkringsbärarna af 45 miljoner mark
och för riket af 9 miljoner mark, hvarförutom afgifterna måst väsentligt
ökas på grund af den kortare betalningstiden. Regeringen har emellertid
förklarat sig ämna år 1915 åter upptaga frågan till pröfning och förelägga
riksdagen densamma.

Den mycket omstridda frågan om rätten till återbekommande i
vissa fall af erlagda afgifter har lösts så, att denna rätt nu fullständigt
afskaffats. Däremot hafva försäkringsprestationerna tillökats med den
ytterst betydelsefulla försäkringen för efterlefvande. För denna har man
nödgats söka en säkrare finansiell grundval än de till detta ändamål
genom Lex Trimbom anslagna tullinkomsterna, hvilka visat sig inflyta
högst ojämnt. Man har därvid valt den näraliggande utvägen att
höja afgifterna till invaliditetsförsäkringen, hvarigenom alla försäkrade
få bidraga till bestridandet af kostnaderna för efterlefvandeförsäkringen.

Efter denna öfverblick af försäkringsfrågans utveckling'' lämnas nu
en kortfattad redogörelse för riksförsäkringsordningen, i hvad densamma
afser invaliditets- och efterlefvandeförsäkringen.

Invaliditetsföraäkringen och försäkringen för efterlefvande
enligt riksförsäkringsordningen.

Försäkringens omfattning.

§§

1226 Fch''.^ikringspliktiga äro efter fyllda sexton år:

1) arbetare, biträden, gesäller, lärlingar och tjänstefolk;

2) arbetsförmän, verkmästare och andra anställda i liknande öfverordnad
ställning, samtliga under förutsättning att ifrågavarande verksamhet
utgör deras hufvudsaldiga yrke;

3) handelsbiträden och lärlingar i detta yrke samt biträden ecb
lärlingar i apotek;

4) skådespelare och orkestermedlemmar, oafsedt prestationernas
konstvärde;

5) lärare och uppfostrare;

6) sjöfolk på tyska sjögående fartyg och på fartyg, som användas
till inlandssjöfart.

Alla bär nämnda personer äro försäkringspliktiga under förutsättning,
att de äro anställda mot ersättning *) samt de under 2)—5) nämnda
äfvensom skeppare under förutsättning jämväl, att deras vanliga
arbetsförtjänst icke öfverstiger tvåtusen mark för år.

1229 Genom beslut af förbundsrådet kan, för hela riket eller mindre om råden,

försäkringsplikten för vissa yrkesgrenar utsträckas till

1) handtverkare och andra yrkesidkare, som regelbundet icke sysselsätta
mer än en försäkringspliktig;

2) idkare af hemindustri, oafsedt antalet af dem sysselsatta personer.

1232 Förbundsrådet bestämmer, i hvilken utsträckning tillfälligt arbete i
annans tjänst skall föranleda frihet från försäkringsplikt.

1233 Äfven utländingar äro underkastade försäkra gstvång. Förbundsrådet
kan emellertid bestämma, att utländingar, hvilka erhållit tillstånd
att vistas i riket endast för viss tid, skola undantagas från försäkringsplikt.
Vederbörande arbetsgivare skola då vidkännas samma försäkringsafgift,
som ålegat dem, därest försäkringsplikt ägt rum.

1227 Befriade från försäkringsplikt äro personer, hvilka i ersättning för

1236 sitt arbete endast erhålla fritt underhåll eller som redan äro invalider,

1234 samt sådana i statlig eller kommunal tjänst anställda, hvilka äro tillförsäkrade
en pension å minst samma belopp som lägsta invaliditetsoch
efterlefvandepensionen, m. fl.

l) Såsom ersättning anses jämte aflöning (G-eiialt oder Lolrn) äfven andel i vinst samt naturaprestation!
(Sachbeztige) och andra förmåner, som den försäkrade erhåller i stället för eller
jämte aflöning.

Slutligen kan, uppå ansökan, vederbörande försäkringsstyrelse från
försäkringsplikt befria vissa persongrupper, bland hvilka

a namnas

mera tillfälligt anställda arbetare.

Lagen lämnar möjlighet till frivillig försäkring i följande former:

a) själ försäkring — frivilligt inträde i försäkringen. Denna står öppen
för ofvan under 2)—5) uppräknade personer samt skeppare, så framt
deras arbetsförtjänst för år öfverstiger 2,000 men icke 3,000 mark, för
handtverkare och andra yrkesidkare, hvilka i sitt yrke sysselsätta högst
två försäkringspliktiga, för idkare af hemindustri och för personer, hvilka
icke äro försäkringspliktiga, emedan de för sitt arbete endast erhålla
fritt underhåll eller, såsom allenast tillfälligt anställda, blifvit af förbundsrådet
undantagna från försäkringsplikt. Beträffande alla här nämnda
personer gäller såsom förutsättning för rätten till själfförsäkring, att de
ännu icke fyllt fyrtio år. Den till själfförsäkring berättigade får äfven
efter det han utträdt ur de förhållanden, som grundat hans rätt, fortsätta
försäkringen eller senare förnya densamma.

b) vidareförsäkring — frivilligt fortsättande eller förnyande af ett
försäkringsförhållande, grundadt på försäkringsplikt. För denna form af
frivillig försäkring erfordras, att minst tjugu veckoafgifter betalas under
två år efter kvittenskortets utställningsdag.

c) tillägg sförsäkring för höjning af invaliditetspensionen. Hvarje
försäkrad kan sålunda när som helst på sitt kvittenskort uppklistra det
antal tilläggsmärken å en mark han önskar. Härigenom erhålles vid
invaliditet en tilläggspension, hvilken för hvarje märke utgör så många
gånger två pfennig som antalet år, som förflutit från utgången af det
år, under hvilket märket uppklistrades, till invaliditetens inträde.

Organisationen.

Försäkringen uppbäres af 31 försäkringsanstalter, hvilka omfatta
hvar sitt område af riket, samt af 10 särskilda anstalter eller kassor,
hvilka senare enligt lagens medgifvande af förbundsrådet bemyndigats
öfvertaga försäkringsanstalternas uppgifter gentemot sina medlemmar.
Till dessa kassor höra de från medeltiden härstammande understödskassorna
för bergsmän, »Knappschaften», och pensionskassorna för järnvägspersonal
samt den af yrkesförbundet för sjöfarten (See-Berufsgenossenschaft)
upprättade försäkringsanstalten för sjömän.

Försäkringsanstalt omfattar alla inom dess område sysselsatta personer,
hvilka icke fullgöra sin försäkringsplikt i en särskild kassa.

Försäkringsanstalt äger, liksom öfriga försäkringsbärare, rättskapacitet.
Därest dess tillgångar ej förslå till täckande af skulderna, an -

1239

1243

1244

1472-3

1326

1360-80

1329

§§

1402 svarar gentemot fordringsägarna den kommunala samfällighet (Gemeindeverband),
för hvilken anstalten upprättats, samt, om samfälligheten ej
är i stånd härtill eller anstalten upprättats för en förbundsstat eller delar
däraf, förbundsstaten. Omfattar anstalten flera förbundsstater eller kommunala
samfälligheter, ansvara dessa i förhållande till folkmängden.

1401 Flera försäkrangsanstalter kunna förena sig om att gemensamt bära

bördorna af invaliditetsförsäkringen och försäkringen för efterlefvande.

Försäkringsanstalterna äga inom lagens gränser själfstyrelse. De
1338—9 antaga ett reglemente, som underställes riksförsäkringsstyrelsen eller
1342—6 vederbörande landsförsäkringsstyrelse för godkännande. De förvaltas af
en styrelse, som äger offentlig myndighets ställning samt är sammansatt
af ämbetsmän och af representanter för arbetsgifvarna och de försäkrade,
valda till lika antal för hvardera sidan. Ämbetsmännen, af hvilka eu är
styrelsens ordförande, utses af vederbörande kommunala samfällighet
eller högsta förvaltningsmyndighet samt aflönas af anstalten. Öfriga
styrelseledamöter väljas medelst proportionella val till antal, som bestämmes
i reglementet, på fyra år af utskottet (se nedan) sålunda, att dettas
15, 10 arbetsgifvarmedlemmar välja den ena hälften, representanterna för de försäk21
rade den andra. Dessa styrelseledamöter äro icke aflönade, men anstalten
betalar deras utlägg samt lämnar de försäkrades representanter ersättning
för förlorad arbetsförtjänst eller i stället en rund, bestämd summa
(Pauschbetrag) för tidsförlust. Af sistnämnda förmån kunna äfven arbetsgifvarmedlemmarna
göras delaktiga.

1351 Utskottet utgöres af representanter för arbetsgifvarna och de för säkrade

till lika antal och minst fem för hvardera sidan. De väljas af
försäkringsombuden (Vers!cherungsvertreter) vid försäkringsstyrelserna (se
nedan) inom försäkringsanstaltens område, hvarvid arbetsgifvarna och de
försäkrade välja hvar för sig och medelst proportionella val. I fråga
15 om godtgörelse till utskottsledamöterna gäller detsamma som om styrel21
sens valda medlemmar.

1338 Utskottet upprättar försäkringsanstaltens reglemente, äger företaga

1353—4 ändringar i detsamma, utser de medlemmar af styrelsen, hvilka icke äro
ämbetsmän, fastställer inkomst- och utgiftsstaten, granskar räkenskaperna
samt beslutar gemensamt med styrelsen i viktigare frågor rörande
köp, försäljning eller intecknande af fast egendom.

1356 Försäkringsanstalt måste placera minst eu fjärdedel af sin förmögen het

i riks- eller förbundsstatsobligationer samt är äfven i öfrigt beträffande
förvaltningen af sina tillgångar underkastad vissa inskränkningar.
1381—2 Öfver försäkringsanstalterna utöfvas kontrollerande myndighet af

riksförsäkringsstyrelsen eller, om landsförsäkringsstyrelse upprättats fölen
förbundsstat, af denna.

Försäkringsmynaigheterna.

Dessa, som äro gemensamma för sjuk-, olycksfalls- salut invaliditets-
och ålderdomsförsäkringen jämte försäkringen för efterlefvande, äro

försäkringsstyrelserna,

öfverförsäkringsstyrelserna,

riksförsäkringsstyrelsen och landsförsäkringsstyrelserna.

Försäkringsstyrelserna upprättas i regel såsom inom de lägre förvaltningsmyndigheterna
anordnade afdelningar för arbetareförsäkring,
men kunna äfven utgöra själfständiga myndigheter. Den lägre förvaltningsmyndighetens
chef är ordförande i försäkringsstyrelsen. Härjämte
utses en eller flera ständiga vice ordförande bland personer, hvilka
genom föregående utbildning och erfarenheter på arbetareförsäkringens
område äro därtill ägnade.

Såsom bisittare i försäkringsstyrelsen inkallas för behandling af
vissa ärenden representanter för försäkringen (Versicherungsvertreter)
till ett antal af minst tolf samt valda medelst proportionella val till
hälften bland arbetsgifvare och till hälften bland försäkrade. I valet
deltaga styrelseledamöterna i de sjukkassor, hvilka inom försäkringsstyrelsens
område hafva minst femtio medlemmar, samt vissa andra
understödskassor med minst femtio medlemmar. En kassas röstetal rättar
sig efter dess medlemstal, fastställes före hvarje val af försäkringsstyrelsen
samt fördelas lika på kassans styrelseledamöter. I valet af arbetsgivarrepresentanter
deltaga endast arbetsgifvare, i valet af representanter
för de försäkrade endast försäkrade.

Representanterna för försäkringen (Versicherungsvertreter) förvalta
sitt ämbete utan annan ersättning än för sina utlägg; dessutom erhålla
de försäkrades representanter antingen ersättning för förlorad arbetsförtjänst
eller en rund summa i ersättning för tidsförlust. En sådan
ersättning kan äfven tilldelas arbetsgifvarnas representanter. Beslut
härom skall fastställas af öfverförsäkringsstyrelsen.

Försäkringsstyrelsen fördelar sig på utskott med skilda, af lagen
bestämda uppgifter (Spruchausschuss, Beschlussausschuss).

Kostnaderna för försäkringsstyrelsen bestridas i regel af vederbörande_
förbundsstat.

Öfver försäkringsstyrelserna stå öfverförsäkringsstyrelserna, hvilka i
regel upprättas för eu högre förvaltningsmyndighets område, men äfven
kunna upprättas för vissa yrkesgrupper (besondere Oberversicherungsämter).
De upprättas af vederbörande högsta förvaltningsmyndighet och
organiseras antingen såsom själfständiga myndigheter eller i anslutningtill
högre riks- eller statsmyndigheter.

Ålderdomsförsäkringshommittén. III.

§§

3»

40—44

§s

77-78

79-80

89—90

103

104

Öfverförsäkringsstyrelsen är sammansatt af ledamöter, af livilka eu
är direktör, ocli bisittare. Bisittarna äro i regel fyrtio; de utses till
liälften bland arbetsgifvare och till hälften bland försäkrade. Bisittarna
från arbetsgifvarsidan väljas till ena hälften af arbetsgifvarledamöterna
i vederbörande försäkringsanstalts utskott och till den andra hälften af styrelserna
för vederbörande yrkesförbund. Bisittarna från de försäkrades
sida väljas enligt grunderna för proportionella val af de försäkrades representanter
hos försäkringsstyrelserna inom öfverförsäkringsstyrelsens område.
''Dessa bisittares röstetal fastställes efter antalet sjukkassemedlemmar inom
området för den försäkringsstyrelse, till hvilken de höra. För utseende
af bisittare vid de ofvannämnda särskilda öfverförsäkringsstyrelserna finnas
särskilda stadganden.

Öfverförsäkringsstyrelsen organiserar olika afdelningar, mellan hvilka
ärendena efter sin olika beskaffenhet fördelas.

Öfverförsäkringsstyrelsen, hvilkens förvaltningskostnader bestridas
af vederbörande förbundsstat, står under uppsikt af den högsta förvaltningsmyndigheten.

Riksförsäkringsstyrelsen med säte i Berlin utgör försäkringens högsta
beslutande och kontrollerande myndighet. Den består af dels ständiga och
dels icke-ständiga ledamöter. Presidenten och öfriga ständiga ledamöter
utses på lifstid af kejsaren efter förslag af förbundsrådet. Kejsaren utnämner
jämväl bland de ständiga ledamöterna direktörerna och ordförandena
för de olika afdelningarna (Senaten). De icke-ständiga ledamöterna
äro trettiotvå. Af dessa väljer förbundsrådet åtta, däraf minst
sex förbundsrådsledamöter. Af de öfriga äro tolf representanter för
arbetsgifvarna och tolf representanter för de försäkrade. Af arbetsgivarrepresentanterna
väljas sex af arbetsgifvarledamöterna i försäkringsantalternas
utskott och de särskilda försäkringsanstalternas motsvarande
organ, alla från olycksfallsförsäkringens områden, samt sex af yrkesförbundens
styrelser och de s. k. Ausfuhrungsbehörden. De tolf representanterna
för de försäkrade väljas medelst proportionella val af de försäkrades
bisittare i öfverförsäkringsstyrelserna, alla från olycksfallsförsäkringens
områden. Genom särskilda bestämmelser har man sörjt för
att landtbruk, industri och sjöfart blifva i viss proportion företrädda
bland såväl arbetsgifvare- som arbetarerepresentanterna. — De ickeständiga
ledamöterna åtnjuta aflöning.

Äfven riksförsäkringsstyrelsen arbetar på afdelningar.

Vid riksförsäkringsstyrelsen finnes ett räknekontor (Rechnungsstelle),
som lämnar riksförsäkringsstyrelsen biträde i försäkringstekniska
arbeten och liknande göromål.

Kostnaderna för riksförsäkringsstyrelsen bäras af riket.

Vid sidan af riksförsäkrinsstyrelsen tillåter lagen vissa af de bestående
landsförsäkringsstyrelserna att fortlefva. Hvad särskilt angår
invaliditetsförsäkringen, komma sålunda landsförsäkringsstyrelserna i
Bayern, Sachsen, Wiirttemberg, Baden och Hessen att för sina resp. områden
utöfva riksförsäkringsstyrelsens funktioner.

105

1251

1278

Försäkringens förmåner.

Allmänna bestämmelser.

Föremålet för försäkringen är rätten till invaliditets- och ålderdoms- 125()
pension (Invalidenrenten, Altersrenten) äfvensom pension och understöd
åt efterlefvande: änkepension (Witwenrente), änkling spension (Witwer rente),

barnpension (Waisemrente), änkehjälp (Witwengeld) samt barnutstyrsel
(Waisenaussteuer).

För erhållande af invaliditets- eller ålderdomspension erfordras, förutom
inträdd invaliditet eller lagstadgad ålder, att hafva under viss
tid, den s. k. väntetiden, erlagt föreskrifna afgifter samt att i öfrigt
hafva bibehållit pensionsrätten (die Anwartschaft). Väntetiden utgör:

1) i fråga om invaliditetspension, tvåhundra afgiftsveckor, när minst
etthundra afgifter erlagts på grund af försäkringsplikt, annars femhundra
afgiftsveckor;

2) i fråga om ålderdomspension, ettusentvåhundra afgiftsveckor. 1252

De till efterlefvande utgående förmånerna utbetalas, när den aflidne

vid dödsfallet tillryggalagt väntetiden för invaliditetspension och bibehållit
pensionsrätten. Därutöfver erfordras beträffande änkehjälp och barnutstyrsel,
att vid förfallotiden änkan själf tillrygglagdt väntetiden för
invaliditetspension och bibehållit pensionsrätten.

Vid frivillig försäkring inräknas med vissa undantag tiden för af- 1279
gifternas erläggande i väntetiden endast under förutsättning att minst etthundra
afgifter erlagts på grund af försäkringsplikt eller själfförsäkring.

Rätten att erhålla pension vid inträdande invaliditet eller ålderdom 1280
upphör, om under två år efter den å kvittenskortet tecknade dagen för
dess utlämnande erlagts färre än tjugo veckoafgifter på grund af försäkringsplikt
eller vidareför säkring. Vid själfförsäkring och dess fort- 1282
sättning måste för pensionsrättens bevarande minst fyrtio afgifter erläggas
inom nämnda tid; dock erfordras ej detta, därest mera än sextio
afgifter erlagts på grund af försäkringsplikt.

Rätten till pension lefver åter upp, — d. a*, s. den är att betrakta 1288

såsom icke utslocknad — då den försäkrade återupptager försäkra gspliktig
sysselsättning eller förnyar försäkringsförhållandet genom frivillig
afgiftsbetalning och därefter tillryggalägger en väntetid af två -

§§

1253

1254

1255

hundra afgiftsveckor. Därest den försäkrade vid återupptagandet af den
försäkringspliktiga sysselsättningen eller vid försäkringsförhållandets förnyande
genom frivillig afgiftsbetalning fyllt sextio år, lefver rätten till
pension upp, endast om minst ettusen afgiftsmärken användts, innan pensionsrätten
utslocknade. Om den försäkrade fyllt fyrtio år, lefver pensionsrätten
upp genom frivillig afgiftsbetalning, endast om lian före pensionsrättens
utslocknande användt minst femhundra afgiftsmärken och
därefter tillrygga] agt en väntetid af femhundra afgiftsveckor.

Pension utbetalas icke för längre tid tillbaka än ett år före ansökningen,
därest icke den berättigade förhindrats att i rätt tid ingifva
ansökningen genom omständigheter, som varit oberoende af hans vilja.
Ansökningen skall i sådant fall ingifvas inom tre månader, efter det
hindret bortfallit.

Den, som med afsikt gör sig till invalid, förlorar rätt till pension.
Vissa i samband med invaliditetens ådragande stående förbrytelser kunna
äfven föranleda förlust af pensionen.

Invaliditetspensionen.

Invaliditetspension tilldelas utan afseende å lefnadsålder en hvar
försäkrad, som tillföljd af sjukdom eller bräcklighet är varaktigt invalid.
Invaliditeten behöfver icke innebära fullständig arbetsoförmåga, men å
andra sidan är icke enbart oförmåga att arbeta i hittillsvarande yrke
(yrkesinvaliditet) nog för att grunda anspråk på pension. Lagen betecknar
nämligen såsom invalid den, som icke vidare är i stånd att
medelst en verksamhet, som motsvarar hans krafter och färdigheter och
som med skälig hänsyn till hans utbildning och hittillsvarande yrke
kan erbjudas honom, förtjäna en tredjedel af hvad kroppsligen och
andligen friska personer i samma ställning och med liknande utbildning
i samma trakt pläga förtjäna genom sitt arbete. Därest en yrkesskicklig
arbetare icke längre förmår arbeta i sitt yrke, tages alltså hänsyn
till, hvad han bör kunna förtjäna i annat yrke, som icke kräfver särskild
utbildning. Hvad han faktiskt förtjänar är principiellt utan betydelse.

Invaliditetspension erhålles äfven af försäkrad, som icke är varaktigt
oförmögen till arbete, om han oafbrutet varit invalid under tjugusex
veckor eller efter sjukhjälpens upphörande ännu är invalid. Sådan
sjukpension (KranJcenrente) utgår för den tid, under hvilken invaliditeten
fortfar.

Invaliditetspension börjar i regel löpa å dagen för ansökningen.

125S

Ålderdomspension.

§§

Ålderdomspension erhåller den försäkrade vid fyllda sjuttio år, 1257
äfven om han då ännu icke är invalid.

Pension och understöd åt efterlefvande.

Beträffande förutsättningarna för efterlefvandes rätt till pension
och understöd erinras till en början om hvad ofvan nämnts därom,
att den aflidne vid dödsfallet skall hafva till rygga! agt, väntetiden för
invaliditetspension samt bibehållit pensionsrätten.

Vid försäkrad mans död utgår pension till hans änka (Witwenrente), 1258
ifall hon är till arbete varaktigt oförmögen. Äfven för änka gäller
lagens allmänna definition på invaliditet med den afvikelsen allenast,
att vid beräkning af änkas förvärf^förmåga icke tages hänsyn till förutvarande
yrke utan till förutvarande lefnadsställning samt till hvad friska
kvinnor i samma ställning och med liknande utbildning i samma trakt
pläga förtjäna genom arbete. Vid öfvergående invaliditet erhåller äfven
änka pension enligt ofvan angifna grunder (Witwenkrankenrente).

Det är således icke hvarje änka, utan endast den invalida änkan
som erhållit pensionsrätt.

Berättigade till erhållande af barnpension (Waisenrente) äro vid 1259
försäkrad mans död hans äkta barn under femton år — vare sig modern
lefver eller icke och oberoende af hennes förvärfsförmåga — samt vid försäkrad
kvinnas död hennes faderlösa barn under femton år. Det är att
märka, att vid en försäkrad kvinnas död äfven hennes oäkta barn anses
som faderlösa, oberoende af huruvida fadern lefver, ja t. o. m. om han
bekostat barnens underhåll. Utom äktenskapet födda barn hafva således
icke rätt till pension vid faderns död men kunna däremot vid moderns
frånfälle erhålla pension.

År i en familj mannen oförmögen till arbete, medan hustrun helt 1260
eller till öfvervägande del underhåller familjen med sin arbetsförtjänst,
och är hustrun försäkrad, äga vid hennes död äkta barn under femton
år rätt till barnpension och mannen rätt till änklingspension (Witwerrente),
så länge de befinna sig i behöfvande omständigheter, d. v. s. så
länge änklingens arbetskraft icke är tillräcklig för lifsuppehället. Rätt
till barnpension under nämnda förhållanden föreligger äfven, om vid
den försäkrade kvinnans död äktenskapet icke längre bestod. Ånklingspension
utgår endast, när änklingen redan vid hustruns död var invalid.

Därest familjefader öfvergifvit hustru och barn och eftersatt sin 1261
försörjningsplikt, äga vid moderns död, om hon varit försäkrad, äkta
barn under femton års ålder rätt till barnpension, så länge behofvet

varar. Detsamma gäller, om vid den försäkrade kvinnans död äktenskapet
icke längre bestod samt mannen undandragit sig fullgörandet af sin
§§ försörjningsskyldighet mot barnen.

1262 Efterlämnar försäkrad föräldralösa barnbarn under femton års ålder,

hvilkas underhåll han helt eller delvis bestridt, så äga barnbarnen rätt
till barnpension, så länge de däraf äro i behof.

1264 Förutom nu omtalade pensioner -åt efterlefvande (Witwenrente, Wit wenkrankenrente,

Witwerrente, Waisenrente) inför lagen, såsom redan
förut antydts, äfven understöd, som utgå en gång för alla. Sådana undersstöd
äro dels änkehjälp (Witwengeld) och dels barnutstyrsel (Waisenaussteuer).
På sätt redan blifvit nämndt, utgå änkehjälp och barnutstyrsel
endast i de fall, då den aflidne vid dödsfallet tillryggalagdt väntetiden
för invaliditetspension och bibehållit pensionsrätten samt änkan
vid prestationernas förfallotid äfven själf tillryggalagt väntetiden för
invaliditetspension och bibehållit pensionsrätten. Ånkehjälpen utfaller
vid mannens död, barnutrustningen då barnen fylla femton år.

Sjukvård.

1269 Om en försäkrad eller en änka hotas af invaliditet och alltså kan

1270 väntas falla försäkringen till last, kan vederbörande försäkringsanstalt
ingripa genom meddelande af sjukvård å sjukhus eller konvalescenthem
eller på annat sätt. År den sjuke gift och lefver tillsammans med sin
familj eller har han eget hushåll eller är han medlem af sin familjs

1271 hushåll, erfordras hans medgifvande till dylik åtgärd. Har den sjuke
medelst sin arbetsförtjänst helt eller till öfvervägande del underhållit
anhöriga, erhålla dessa under sjukvårdstiden ett understöd (Hausgeld),
motsvarande en fjärdedel af normalarbetslönen för vuxna daglönare i

1272 trakten. Därest den sjuke utan giltigt skäl undandrar sig sjukvård,
som sannolikt skulle kunnat förebygga invaliditet, så kan för någon tid
hans pension helt eller delvis indragas.

Försäkringsanstalten kan äfven, på sätt längre fram skall närmare omnämnas,
meddela sjukvård åt den, som redan erhållit invaliditets-, änkeeller
änklingspension, om han därigenom kan väntas återvinna sin förvärfsförmåga.

1274 Med tillsynsmyndighetens medgifvande kan försäkringsanstalt an vända

medel till befordrande eller genomförande af allmänna åtgärder till
förebyggande af förtidig invaliditets inträdande bland de försäkrade eller
till höjande af hälsotillståndet bland den försäkringspliktiga befolkningen.

Naturaprestationer. §§

I fråga om jordbruksarbetare, hvilka enligt ortens sed utfå sin aflö- 1275
ning helt eller delvis in natura, kan af vederbörande kommun eller kommun
als amfällighet bestämmas, att pensionerna till två tredjedelar skola utgå
in natura; härtill erfordras emellertid pensionstagarens samtycke. Na- 1276
turaprestationerna utgöras af den kommun, där pensionstagaren är bosatt.
Kommunen erhåller härigenom rätt att af pensionen uppbära
så mycket, som svarar mot naturaprestationernas värde.

Genom försäkringsanstalts reglemente kan dess styrelse erhålla be- 1277
fogenhet att på ansökan intaga pensionstagaren på invalidanstalt eller
barnhem eller liknande anstalt samt att till dylik vård helt eller delvis
använda pensionsbeloppet.

Personer, som äro hemfallna åt dryckenskap men icke omyndigför- 120
klarade, kunna helt eller delvis erhålla sina pensioner in natura. Detta
måste ske, därest vederbörande fattigvårdsförbund eller kommunalmyndigheten
i drinkarens hemort hemställa därom. År drinkaren omyndigförklarad,
kunna endast med förmyndarens samtycke naturaprestationer
lämnas i stället för penningar. Natur aprestationerna utgöras
äfven i detta fall af hemortskommunen, på hvilken därigenom öfvergår
rätt till så stor del af pensionsbeloppet, som svarar mot det presterade.
Naturaprestationerna kunna äfven utgå i form af vård å

alkoholisthem e. d. En del af det kontanta pensionsbeloppet skall utgå
till pensionstagarens make, barn eller föräldrar samt, om sådana ej fin- 121
nas, till kommunen att användas för pensionstagarens bästa. Erforderliga
afgöranden i saken träffas af försäkringsstyrelsen.

Lönklasser. Prestationernas beräknande.

De försäkrade indelas efter sin årliga arbetsförtjänst i fem lönklasser: 1245

Klass I till och med 350 mark,

» II öfver 350 till och med 550 mark,

» III » 550 » » » 850 »

» IV )> 850 » » » 1,150 »

» V »1,150 mark.

Icke den verkliga, utan en särskildt uträknad årsarbetsförtjänst af- 1246
gör i regel, om försäkrad skall tillhöra den ena eller andra lönklassen.

Denna årsarbetsförtjänst utgör trehundra gånger ortslönen (Ortslohn), 149
d. v. s. den i trakten gängse dagspenningen för vanliga daglönare,
hvilken fastställes och kungöres af öfverförsäkringsstyrelsen.

Försäkring får ske i högre lönklass, men arbetsgifvaren blir häri- 1248
genom icke skyldig att erlägga högre bidrag.

§§

1284-5

1286

1287

1288

1289

1290

Försäkringsprestationerna bestå af ett fast statsbidrag (Reichszuscbuss),
samt försäkringsanstaltens andel. Statsbidraget utgår årligen
med femtio mark för hvarje invaliditets-, ålderdoms-, änke- och änklingspension
och tjugufem mark för hvarje barnpension. Vid änkehjälp
och barnutstyrsel utgår, såsom redan blifvit antydt, statsbidraget med
ett belopp eu gång för alla samt utgör vid änkehjälp femtio mark o’ch
vid hvarje barnutstyrsel 1673 mark. Försäkringsanstaltens andel rättar
sig efter de betalda afgifterna. Huru militärtjänst- och sjukdomstider
likställas med afgiftsveckor (Beitragswochen) omtalas längre fram under
rubriken »Medlens anskaffande)).

Försäkringsanstalten betalar till invaliditetspensionerna ett grundbelopp
(Grundbetrag) jämte stegring sbelopp (Steigerungssätze), till pensionerna
åt efterlefvande, till änkehjälpen och till bamutstyrslarna en del
af grundbeloppet och af stegringsbeloppen samt till ålderdomspensionerna
ett bestämdt årligt belopp. Vid grundbeloppets uträknande utgår
man alltid från femhundra afgiftsveckor. Hafva färre än femhundra
afgiftsveckor tillryggalagts, anses de felande veckorna tillhöra lönklass
I; hafva åter mer än femhundra afgiftsveckor tillryggalagts, utmönstras
de öfvertaliga afgifterna i de lägsta löneklasserna, så att afgifterna i

de högsta lönklasserna läggas till grund afgiftsvecka tillägges den försäkrade:	för beräkningen. För hvarje
i lönklass I ........................................................	............................... 12 pfennig
» )■ II ..........................................................	................................ 14 )>
)> » III ...................................	................................ 16 »
» » IV ........................................	................................ 18 »
» » V.........................................................	................................ 20 »

Invaliditetspensionernas grundbelopp utgör alltså mellan 60 mark
(500x12 pfennig) och 100 mark (500x20 pfennig), alltefter de använda
märkenas valör.

De till invaliditetspensionerna utgående stegringsbeloppen utgöra
för hvarje afgiftsvecka:

i lönklass I

» )» II

» » in

» » IV

» » v

3 pfennig
6 »

8 »

10 »

12 »

För hvarje afgiftsvecka medräknas endast en afgift. Finnes antalet
erlagda afgifter öfverstiga det antal afgiftsveckor, som skall tagas

i beräkning — d. v. s. det antal afgiftsveckor, som den afgiftspliktige
faktiskt tillryggalagt — och kan ej utrönas, hvilka afgifts märken, som
äro öfvertaliga, frånräkna^ de lägsta.

Därest den, som uppbär invaliditetspension, har barn under femton
år, höjes pensionen med tio procent för hvarje barn, dock aldrig utöfver
femtio procent af pensionens ursprungliga belopp (barntillägg).

Rätt till barntillägg hafva icke ålderdomspensionärer, hvilka ju föröfrigt
sällan hafva barn under 15 års ålder.

Då äfven den till invaliditetspension berättigade modern äger uppbära
barntillägg, kunna, därest mannen lefver, båda föräldrarna samtidigt
uppbära genom barntillägg förhöjd invaliditetspension.

Endast försäkrade, hvilka efter den 31 december 1911 blifvit varaktigt
invalida eller erhållit sjukpension, hafva enligt promulgationslagen
rätt till barntillägg, men detta oafsedt huruvida och i hvad mån
de med hänsyn till barntilläggen efter den 1 januari 1912 förhöjda
pensionsafgifterna af dem erlagts.

Försäkringsanstaltens andel i ålderdomspensionerna utgör

i	lönldass	I......................	..................... 60	mark
»	»	II.......................	...................... 90	»
»	»	III..................	..................... 120	»
)»	>>	IV .......................	..................... 150	)>
>>		V .............-.......	..................... 180	))

Om afgifter erlagts i olika lönklasser, beräknas försäkringsanstaltens
andel i ålderdomspensionen efter ett motsvarande medeltal. Därest
mera än tolfhundra afgiftsveckor tillryggalagts, utmönstras de öfvertaliga
afgifter, som tillhöra de lägsta lönklasserna, så att afgifterna i de högsta
lönklasserna läggas till grund för beräkningen.

Försäkringsanstaltens andel i änke-, änklings- och barnpensionerna ut- 1292
gör vissa bråkdelar af grundbelopp och stegringsbelopp i den invaliditetspension,
som familjeförsörjaren vid sin död uppbar eller vid inträdande
invaliditet, skulle hafva uppburit, nämligen i fråga om änke- och änklingspension
tre tiondelar, i fråga om barnpension tre tjugondelar för
ett barn och en fyrtiondel för hvarje ytterligare barn.

De efterlefvaudes pensioner få sammanlagda icke öfverstiga en och 1294
eu half gång den invaliditetspension, som den aflidne vid sin död uppbar
eller vid inträdande invaliditet skulle hafva uppburit. Barnpensioner
enbart få sammanlagda icke öfverstiga berörda invaliditetspension.

Skulle så blifva fallet, reduceras pensionerna proportionellt. Barnbarn
hafva rätt till pension, endast om barnen icke erhålla högsta tillåtna

Ålderdomsförsäkringskommittén. III. 12

§§

1291

Art. 71.

1293

§§

1296

1297

pension. — Dessa begränsningar äro icke af större betydelse. Begränsningen
i fråga om de efterlefvandes sammanlagda, pensioner ger sig
nämligen till känna först om tretton minderåriga barn finnas, begränsningen
rörande barnpensionernas summa först om barnen äro tolf.

Ånkehjälp utgör tolf gånger änkepensions månatliga belopp,
barnutstyrsel åtta gånger den uppburna barnpensionens månatliga belopp.

Pensionerna utbetalas månatligen samt i förskott; beloppen afrundas
uppåt till fulla fem pfennig.

Följande exempel åskådliggöra, huru invaliditetspensionen beräknas.

A) Afgiftsveckornas antal understiger 500.

För en person hafva förbrukats 200 märken i lönklass II, 100 märken i lönklass
III och 50 märken i lönklass IV, hvarjämte han äger tillgodoräkna sig 50 sjukdomsoch
militärtjänstveckor, tillsammans 400 afgiftsveckor. Den 5 januari 1912 blir han
invalid. För de veckor, som felas i 500, anses vid beräknandet af grundbeloppet (men
icke vid uträknandet af stegringsbeloppen) afgifter i lönklass I hafva erlagts. Uträkningen
blir följande:

Grundbelopp. Stegringsbelopp.

50 märken i lönklass IV ......	50 X 18 pf.	= 9	mark	50 X 10 pf. = 5	mark
100 » » » III .....	100 X 16 »	= 16	»	100 X	8 » = 8	»
200 » » » II......	200 X 14 »	= 28	»	200 X	6 » = 12	»
50 sjukdoms- och militärtjänst-
veckor (lönklass II).........	50 X 14 »	= 7	»	50 X	6 » = 3
100 fyllnadsveckor (lönkl. I)	100 X 12 >	= 12	»		— —

500 veckor . = 72 mark 400 veckor = 28 mark

Alltså blir pensionen: 50 (rikstillskottet) + 72 + 28 = 150 mark.

B) Afgiftsveckornas antal öfverstiger 500, och barn under 15 år
finnas.

För en person hafva efter den 1 januari 1912 förbrukats 100 märken i lönklass
I, 300 i lönklass II, 200 i lönklass III och 100 i lönklass IV, hvarjämte 100 militärtjänstveckor
få tillgodoräknas honom, d. v. s. tillhopa 800 bidragsveckor, af hvilka
vid grundbeloppets uträknande hänsyn tages endast till de 500 högsta, under det att
vid uträknandet af stegringsbeloppen samtliga bidragsveckor medräknas. Uträkningen
blir följande:

Grundbelopp. Stegringsbelopp.

100 märken i lönklass IV...
200 » » » III...

300 » » » II...

100 » :> I...

100 militärtjänstveckor (II)

100 X 18 pf. — 18 mark
200 X 16 » = 32 »

200 X 14 » — 28 »

100 X 10 pf. — 10 mark

200 X 8 *» = 16 »

300 X 6 » = 18 »

100 X 3 >= 3 »

100 X 6 » = 6 »

500 veckor =78 mark 800 veckor = 53 mark

Pensionen blir aliså: 50 + 78 + 53 = 181 mark.

Om nu ifrågavarande person har fyra barn i åldern 1—8 år, ökas pensionen med
4/io — 72,4 0 mark till 253,4 0 mark. Vid femte barnets födelse ökas pensionen med

ytterligare 18,10 mark till 271,50 mark, vid hvilket belopp den stannar, ehuru barnantalet
växer till sex. Sedan det andra barnet fyllt femton år, så att endast fyra
af barnen äro under femton år, sjunker pensionen åter till 253,4 0 mark.

C) Antalet förbrukade märken är större än antalet försäkringsveckor.

Under en tidrymd, som omfattar endast 420 veckor, hafva för en person förbrukats
50 märken i II, 200 i III och 200 i IV lönklassen eller tillhopa 450 märken,
alltså 30 märken mer än som får tagas i beräkning. Det utrönes, att de 50 märkena
i lönklass II användts på riktigt sätt, men det låter sig ej fastställa, hvilka af de
öfriga märkena, som användts oriktigt. Till följd häraf lämnas 30 af märkena i lönklass
III utom räkningen. Vid bestämmande af grundbeloppet tilläggas 80 afgiftsveckor
i lönklass I för att man skall komma upp till de erforderliga 500 afgiftsveckorna.
Beräkningen blir följande:

200 märken i lönklass IY

170 » » » III

50 > » II

80 fyllnadsveckor i » I

alltså, pension: 50 + 79.80 + 36.

Grundbelopp.

200X18 pf. == 36 mark

170X16 » = 27.20 »

50x14 ;>= 7 »

80x12 » = 9.60 »

500 veckor: 79.80 mark.
= 166.40 mark.

Stegringsbelopp.
200X10 pf. = 20 mark

170x8 » = 13.60 »

50x6 » = 3 >

420 veckor: 36.60 mark;

Ålderdomspensionen beräknas på följande sätt.

För en person hafva, då han fyller sjuttio år, förbrukats 120 märken i lönklass
I, 75 märken i lönklass II, 534 märken i lönklass III, 329 märken i lönklass IV
och 576 märken i lönklass V, hvarjämte 137 militärtjänst- och sjukdomsveckor få
tillgodoräknas honom. Hänsyn tages endast till de tolfhundra afgiftsveckorna i de
högsta lönklasserna. Uträkningen blir följande:

576 märken i lönklass	V ...............................	..... 576 X 180 =	103,680
329 » » »	IV .............................	..... 329 X 150 =	49,350
534 » » »	III .............................	..... 295 X 120 =	35,400
75 » » »	II ...............................	..... — —	—
120 » » »	I ..............................	..... — —	—
137 militärtjänst- och	sjukdomsveckor (II) ....	..... .	—

1,200 veckor 188,430

Försäkringsanstaltens andel utgör då = 157.0 2 mark. Rikstillskottet

å 50 mark tillkommer, och pensionsbeloppet blir 207.0 2 mark.

Änke- och barnpensionernas beräknande åskådliggöres i anslutning
till förestående exempel på följande sätt.

I exemplet under A) få jämlikt stadgarna i promulgationslagen de före 1912
erlagda afgifterna medräknas endast i fråga om grundbeloppet. Då detta utgjorde
72 mark, belöper sig änkepensionen till 50 + 72X3/io — 71.60 mark, pensionen för
ett barn till 25 + 72X3/ao = 35.80 mark samt för hvarje ytterligare barn till 25 + 72
XV40 = 26.80 mark.

8§

1298—9

1300

1304

1305

1306

1308

1318

I fråga om B) uträknas pensionerna för den invalidä änkan och de fyra barnen
under 15 år, då alla afgifter erlagts efter den 1 januari 1912, med hänsyn till
samma grundbelopp och tillägg som beträffande invaliditetspensionen, d. v. s.

änkepensionen utgör 50+(78 + 53)X3/''io = 89,8 0 mark,

första barnpensionen 25+(78 + 53) X 3/20 = 44.65 » och

ytterligare barnpensioner 25+ (78 +53) X1/™ = 28.2 8 »

eller tillsammans .......................................... 218.79 mark Prestationernas

bortfallande eller indragning.

Anke- ock änklingspension bortfalla, då vederbörande ingår nytt
gifte, barnpension, då barnet fyller femton år. Anspråk på änkehjälp
bortfaller, därest det ej göres gällande inom ett år efter mannens
död.

Därest den, som uppbär en invaliditets- eller änkepension, till följd
af en väsentlig förändring i sina förhållanden icke längre är invalid i
lagens mening, skall försäkringsanstalten indraga pensionen.

Beträffande påföljden af tredska i de fall, då försäkringsanstalten
söker ingripa till förebyggande eller botande af invaliditet, erinras om
hvad som är sagdt under rubriken sjukvård.

Försäkringsanstalten kan meddela invaliditets-, änke- eller änklingspensionären
sjukvård, om lian därigenom kan väntas återvinna sin
iörvärfsförmåga. Härvid äga ofvan återgifna stadganden om sjukvård
till förebyggande af invaliditet motsvarande tillämpning. Anke- eller
änklingspensionärs anhöriga äga dock ej rätt till understöd (Hausgeld).
Undandrager sig pensionstagare utan giltigt skäl dylik sjukvård och
förhindras härigenom hälsans återvinnande eller undandrager han sig
utan orsak undersökning eller observation å sjukhus, kan för viss tid
pensionen helt eller delvis indragas.

Beslut om pensions indragning träder i kraft med utgången af
månaden efter den, då pensionstagaren erhöll del af beslutet. Beslutet
träder vid angifna tidpunkt i tillämpning, äfven om besvär anförts.

Hyllande pension. Utlösning ur försäkringen (Kapitalabfindung).

Därest förutsättningarna för flera pensioner enligt invaliditets- och
efterlefvandeförsäkringen sammanträffa, så hvilar den lägre pensionen
från och med dagen för detta sammanträffande.

Om sålunda någon skulle på en gång hafva anspråk på såväl invaliditets-
som ålderdomspension, erhåller han endast den högre af de
båda pensionerna.

Därest invaliditet eller död förorsakats af olycksfall i arbete, så ut- 1522
betalas invaliditetspension eller pension till efterlefvande endast till dess
olycksfallspensionen fastställts och sedermera endast med det belopp,
hvarmed invaliditets- eller efterlefvandepensionen öfverstiger olycksfallspensionen.

Om emellertid en person är berättigad dels till invaliditets- eller 1311
ålderdomspension eller pension för efterlefvande och dels till olycksfallspension,
hvilar

a) invaliditets- eller ålderdomspensionen, om sådan pension skulle
tillsammans med olycksfallspensionen öfverstiga sju och en half gånger
invaliditetspensionens grundbelopp,

b) änke- eller änklingspensionen, om sådan pension skulle tillsammans
med olycksfallspensionen öfverstiga tre och en half gånger
grundbeloppet i den invaliditetspension, som försörjaren vid sin död
uppbar eller vid invaliditet skulle hafva uppburit; samt

c) barnpensionen, om sådan pension skulle tillsammans med olycksfallspensionen
öfverstiga tre gånger det under b) nämnda grundbeloppet.

Då invaliditetspensions grundbelopp i lönklasserna I—V utgör resp.

60, 70, 80, 90 och 100 mark, skall invaliditets- eller ålderdomspension
vid sammanträffande med olycksfallspension hvila, först om det sammanlagda
beloppet når en höjd af resp. 450, 525, 600, 675 eller 750
mark. För änke- och änklingspension ligger motsvarande gräns mellan
210 och 350 mark, för barnpension mellan 180 och 300 mark.

Pensionen hvilar vidare, så länge pensionstagaren undergår frihets- 1312
straff på längre tid än en månad eller är intagen å arbetsinrättning
eller förbättringsanstalt. De pensionstagarens anhöriga, hvilka han helt
eller delvis underhållit med sin arbetsförtjänst, erhålla därunder till sig
utbetald invaliditeis- eller ålderdomspension, hvartill pensionstagaren
förklarats berättigad.

Slutligen hvilar pensionen i regel för dem, som uppehålla sig i utlandet. 1313

Pensionsberättigad utlänning, som uppehåller sig i utlandet, erhåller i 1316
stället för pension eu gång för alla en summa, utgörande tre gånger
— i fråga om barnpension en och en half gång — pensionens årliga
belopp.

Förhållande till andra anspråk.

Utmätning eller pantsättning af rättsanspråk på grund af riksförsäkringsordningen
kan icke med laga verkan ske utom i vissa i lagen
angifna undantagsfall.

94-

Prestationernas utbetalning.

§§ Försäkringsanstalten utbetalar prestationerna genom postanstalten i

1383 den ort, där den berättigade bodde vid tiden för ansökningen. På hans
framställning kan utbetalning ske genom annan postanstalt.

1387

1388

1392

1393

1394

1395

Medlens anskaffande.

Medel till försäkringen erhållas genom bidrag af riket, arbetsgifvarna
och de försäkrade. Rikets bidrag utgöras af ofvannämnda tillskott
till pensioner, änkehjälp och barnutrustningar. Arbetsgifvarna och de
försäkrade lämna sina bidrag genom inbetalning af veckoafgifter, till
hvilka de tillskjuta hälften hvar.

Afgifterna afpassas enligt det s. k. premiesystemet, så att värdet
af alla inflytande afgifter, jämte den samlade förmögenheten, täcker det
belopp, som enligt sannolikhetsberäkning med ränta och ränta på ränta
erfordras för att bestrida försäkringsanstalternas alla blifvande utgifter.

Veckoafgifternas belopp fastställes hvart tionde år af förbundsrådet.
För förändringar erfordras riksdagens bifall. Tills vidare utgöra
veckoafgifterna

i lönklass I
» » Il

» » III

» )) IV

)> » V

16 pfennig
24 »

32 »

40 »

48 . )>

Dessa afgifter äro något högre än de i den äldre lagen bestämda.
Höjningen är föranledd af den genom riksförsäkringsordningen införda
försäkringen för efterlefvande.

Såsom afgiftsveckor i lönklass II tillgodoräknas den försäkrade, utan
att afgifter behöfva erläggas, de hela veckor, under hvilka han fullgjort
sin värnplikt eller förrättat frivillig militärtjänst vid mobilisering eller i
krig eller på grund af sjukdom varit oförmögen att arbeta i sitt yrke.
Har sjukdomen räckt oafbrutet mer än ett år, tillgodoräknas dock icke
den Överskjutande tiden. Konvalescens likställes med sjukdom. Detsamma
gäller om arbetsoförmåga, som föranledts af hafvandeskap eller
normalt förlöpande barnsäng, dock högst för en tid af åtta veckor.

Försäkringsanstalterna förvalta själfständigt sina inkomster och sin
förmögenhet, hvilken är dels gemensam (Gemeinverrnögen) och dels enskild
(Sondervermögen). Med sina tillgångar bestrida anstalterna såväl

alla de försäkringsanstalterna gemensamt pall vilande förpliktelserna (Gemeinlast)
som de särskilda försäkringsanstalternas enskilda förpliktelser
(Sonderlast). De gemensamma förpliktelserna utgöras af dels invaliditetspensionernas
grundbelopp, barntilläggen, försäkringsanstalternas andelar
i ålderdomspensionerna, änke-, änklings- och barnpensioner, änkehjälp
och barnutstyrslar, dels militärtjänstetidens och. sjukveckornas tillgodoräknande
såsom afgiftsveckor, och dels pensionernas afrundning
uppåt. ''Öfriga förpliktelser äro anstaltens enskilda.

Till täckande af de gemensamma förpliktelserna skall från och med
den 1 januari 1912 hvarje försäkringsanstalt särskildt bokföra femtio
procent af afgifterna såsom gemensam förmögenhet. Denna godtskrifves
räntor för sitt bokförda värde enligt en räntefot, som förbundsrådet fastställer
på samma gång som afgiftsbeloppen. Ger undersökning vid
handen, att den gemensamma förmögenheten icke förslår eller icke erfordras
till täckande af de gemensamma förpliktelserna, skall förbundsrådet
för nästföljande period bestämma storleken af den del af afgifterna,
som skall särskildt bokföras för den gemensamma förmögenheten, så att
uppkommen brist eller befintligt öfverskott utjämnas. För höjning erfordras
riksdagens samtycke.

Genom samstämmiga beslut af anstalts styrelse och utskott må, om
förbundsrådet därtill samtycker, uppstående öfverskott af den enskilda
förmögenheten användas till pensionstagarnas och de försäkrades samt
deras anhörigas nytta.

Flera försäkringsanstalter kunna förena sig om att, helt eller delvis,
gemensamt bära bördorna för invaliditetsförsäkringen och försäkringen
för de efterlefvande.

Afgifternas erläggande.

För afgifternas uppbärande utgifver hvarje försäkringsanstalt märken,
försedda med beteckning angifvande lönklass och värde. Märkena försäljas
å postanstalterna inom försäkringsanstaltens område samt å särskilda
försäljningsställen.

Afgifterna erläggas genom påklistrande af märken å den försäkrades
kvittenskort. Detta kort, hvarå tecknas år och dag för utställandet,
skall den försäkrade i rätt tid förete för påklistring och
makulering af märkena. Hvarje kort lämnar rum för minst 52 veckomärken.
Inom två år efter utställandet skall kortet för ombyte inlämnas
till något af de kontor (Ausgabestellen), som ombesörja utställandet och
ombytena. Återlämnadt kort öfversändes till den anstalt, inom hvars
område vederbörande försäkrad första gången erhöll kort (Ursprungs -

§§

1396

1397

1398

1400

1401

1411

1412

1413
1416

1414
1418
1420

1423

§§

1424

1426

1427

1428

1432

1433

1439

1447

1442

anstalt). Anstalten kan öfverföra innehållet af en försäkrads samtliga
kort på ett sammandrag (Sammelkarte) att i de ursprungliga kortens
ställe förvaras.

Korten få icke märkas, framför allt icke för att angifva innehafvarens
uppförande och duglighet. Härigenom har man velat förebygga,
att de af arbetsgivare skulle kunna användas såsom betygsböcker.

Den arbetsgivare, hos hvilken försäkrad varit anställd under en hel
afgiftsvecka, skall erlägga pensionsalgiften för dem båda. Om försäkrad
under en vecka sysselsattes af flera arbetsgivare, betalar den, hos hvilken
han först arbetade, hela afgiften. Underlåter denne att betala och erlägger
ej heller den försäkrade själf afgiften, skall denna gäldas af näste
arbetsgivare i ordningen, hvilken dock har rätt till ersättning af den
närmast föregående. Arbetar den försäkrade samtidigt i försäkringspliktigt
yrke hos flera arbetsgivare, ansvara de gemensamt för afgiftens
erläggande. Kan den verkliga arbetstiden icke fastställas, skall afgift
erläggas för den tid, som ungefärligen erfordrats för arbetet.

Afgifterna erläggas i regel på så sätt, att arbetsgivaren vid arbetslönens
utbetalande för den tid arbetet varat på den försäkrades
kvittenskort klistrar märken, motsvarande hans lönklass. Åger icke utbetalning
af lön rum, skola märkena inklistras senast vid arbetsanstållningens
slut.

Arbetsgivaren äger vid lönens utbetalande innehålla ett belopp
motsvarande hälften af de erlagda afgifterna samt, om någon försäkrat
sig i högre lönklass, än han enligt lag tillhör, utan att hafva härom
öfverenskommit med arbetsgivaren, jämväl det Överskjutande afgiftsbeloppet.
Endast i dylik ordning får arbetsgivaren uppbära den försäkrades
andel i afgiften. Om afdrag ej skett vid en löneutbetalning,
får i regel afdrag ske endast vid nästa aflöningstillfälle.

Äfven den försäkrade kan i första hand erlägga hela afgiften, hvarefter
arbetsgivaren är skyldig ersätta honom vederbörlig del däraf.

Lagen bär emellertid lämnat möjlighet till afgifternas upptagande
äfven på annat sätt (Einziehung der Beiträge). Den högsta administrativa
myndigheten kan nämligen förordna, att sjukkassor eller andra
kassor eller försäkringsanstalternas inbetalningsställen i orterna (Hebestellen)
skola för anstalternas räkning inkassera afgifterna från alla eller
vissa grupper af försäkringspliktiga. En liknande anordning kan vidare
med den högsta administrativa myndighetens samtycke träffas af försäkringsanstalt
samt af kommun eller kommunal samfällighet.

På grund af försäkringsplikt erlagda afgifter äro utan verkan, om
de erläggas först två år sedan de förfallit till betalning eller, om den
försäkrade är utan skuld till dröjsmålet, lyra år efter nämnda tidpunkt.

Frivilliga afgifter likasom afgifter i högre lönklass än den, till 1443
hvilken försäkrad rätteligen hör, få icke erläggas för längre tid tillbaka
än ett år.

Afgifter, hvilka erlagts under det oriktiga antagandet, att försäk- 1446
ringsplikt förelegat, men hvilka icke återfordras, anses afsedda för själfförsäkring
eller vidareförsäkring, om rätt till sådan försäkring förefanns
vid afgiftens erläggande.

Försäkringsanstalterna skola öfvervaka, att afgifterna behörigen 1465
erläggas.

Arbetsgivare är skyldig att gifva försäkringsstyrelsen och försäk- 1466
ringsanstaltens styrelse upplysningar rörande antalet anställda, deras
arbetsförtjänst och anställningstid. Jämväl de försäkrade äro skyldiga
lämna upplysning om arbetsplats, anställningstid och arbetsförtjänst.

Försäkringsstyrelsen kan genom ådömande af böter framtvinga fullgörandet
af sagda förpliktelser.

Förfarandet vid prestationernas fastställande m. m.

Ansökan om pension eller annan genom lagen tillförsäkrad förmån 1613
ställes till försäkringsstyrelsen och åtföljes af nödigt bevismaterial. Sty- 1617
relsens ordförande föranstaltar om nödig utredning i ärendet samt äger
i sådant afseende befogenhet bl. a. att höra vittnen och sakkunniga,
äfven på ed, samt att infordra nödiga utlåtanden. Därpå handlägges 1618
ärendet inför försäkringsstyrelsen, förstärkt med en arbetsgifvarerepresentant
och eu representant för de försäkrade. Försäkringsstyrelsen afgif- 1623
ver i ärendet ett utlåtande, hvari styrelsen uttalar sig öfver allt, som
enligt dess mening kan vara af betydelse för försäkringsbäraren vid
fattande af beslut i saken. Därest muntlig förhandling icke äger rum, 1624
afgifves utlåtandet af ordföranden i försäkringsstyrelsen.

Protokollet öfver förhandlingarna samt utlåtandet öfversändas af 1625
försäkringsstyrelsens ordförande till försäkringsbäraren.

Härefter fattar försäkringsanstaltens styrelse beslut i ärendet. I vissa 1630
fall kan ärendet återförvisas till försäkringsstyrelsen. 1632

Har ansökan om invaliditetspension eller änkepension blifvit afsla- 1635
gen, emedan varaktig invaliditet icke förelåg, eller har pension indragits,
emedan invaliditet ej längre var förhanden, så kan ansökningen om
pension i regel förnyas först ett år därefter.

Besvär öfver försäkringsbärares beslut anföres inom en månad efter 1675
erhållen del af beslutet hos vederbörande öfverförsäkringsstyrelse. Den- 1679
nas ordförande förbereder saken och kan i sådant afseende upptaga

Ålder domsfÖrsäJcringskommittén. III. 13

§§

1694

1696

1697

1708

1715

Art. 2.

Art. 64.

bevisning, t. ex. höra vittnen och sakkunniga. Han äger jämväl meddela
provisoriskt beslut (Vorentscheidung) i alla ärenden.

Talan mot öfverförsäkringsstyrelses utslag fullföljes hos riksförsäkringsstyrelsen
och handlägges af en af dess afdelningar (Spruchsenat).
1 fråga om vissa i lagen särskild! uppräknade ärenden är dock klagan
ej tillåten.

Klagomål må endast stödjas på

1) att öfverklagade utslaget hvilar på underlåten eller oriktig tillämpning
af gällande rätt eller strider mot handlingarnas tydliga
innehåll;

2) att saken handlagts på ett i väsentliga afseenden bristfälligt sätt.

Landsförsäkringsstyrelse dömer i riksförsäkringsstyrelsens ställe, om

vederbörande försäkringsbärares område icke sträcker sig utom förbundsstaten.

Riksförsäkringsstyrelsen äger ex officio vidtaga åtgärder för bevisningens
komplettering, om den så finner nödigt. Den äger jämväl frihet
att göra ändring i öfverklagade utslaget äfven på andra grunder än
klaganden anfört.

Upphäfves öfverklagade utslaget, kan riksförsäkringsstyrelsen antingen
själf träffa afgörande i saken eller återförvisa densamma till en
af underinstanserna eller till försäkringsbäraren. Styrelsen kan på samma
gång förordna, att prestationen skall provisoriskt utgå. Den myndighet,
till hvilken saken återförvisats, är bunden vid den rättsliga motivering,
som ligger till grund för det öfverklagade utslagets upphäfvande.

Förutom berörda mål (Spruchsachen) känner lagen slutligen ett
stort antal andra mål (Beschlussachen), hvilka handläggas af andra afdelningar
af försäkringsmyndigheterna (Beschlussausschuss, Beschlusskammer,
Beschlussenat) eller dessas ordförande, t. ex. besvär rörande avgifter
och ålagda straff.

Öfvergångsstadganden.

Försäkringen för efterlefvande träder i kraft den 1 januari 1912.
I öfrigt bestämmes den tidpunkt, vid hvilken riksförsäkringsordningens
stadganden träda i kraft, genom kejserlig förordning, utfärdad med förbundsrådets
instämmande.

Om försäkrad blir invalid inom fem år efter det försäkringsplikt
enligt riksförsäkringsordningen inträdt för hans yrke, medräknas i väntetiden
för invaliditetspensionen tiden för hans tidigare verksamhet i
yrket. Detta gäller dock endast, så vidt berörda verksamhet infallit

under de sista fem åren före invaliditetens inträde, och stadgandet afser
endast försäkrad, som efter försäkringspliktens inträdande erlagt minst
fyrtio veckoafgifter på grund af försäkringsplikt.

De försäkrade, som vid försäkringspliktens inträdande för deras Art. 65
yrke fyllt fyrtio år, tillgodoräknas för väntetiden till ålderdomspension
fyrtio veckor för hvarje helt år, som de vid angifna tidpunkt äro äldre
än fyrtio år, och för öfverskjutande del af ett år de på denna tid belöpande
veckor intill ett antal af fyrtio.

De försäkrade måste visa, att de under de tre år, som närmast
föregått lagens trädande i kraft, yrkesmässigt, om ock med afbrott,
hafva utöfvat en verksamhet, som redan var eller under tiden blifvit
underkastad försäkringsplikt. Från denna bevisningsskyldighet befrias
den, som för de första fem åren efter försäkringspliktens inträde bevisligen
äger att tillgodoräkna sig minst tvåhundra afgiftsveckor på grund
af försäkringsplikt.

Till utgången af år 1930 tillgodoräknas för väntetiden i fråga om Art. 68
prestationer åt efterlefvande äfven de enligt den förut gällande invaliditetsförsäkringslagen
erlagda afgifter.

Därest försäkrad allidit före den 1 jan. 1912 eller nämnda dag eu- Art. 71
ligt invaliditetsförsäkringslagen var att anse som varaktigt oförmögen
till arbete och sedermera aflider utan att hafva återfått förvärfsförmåga,
äga hans efterlefvande ej rätt till pension eller annat understöd på grund
af riksförsäkringsordningen.

Riksförsäkringsordningen kommer att föranleda en betydlig ökning
af den ekonomiska belastning, som den statliga försäkringen ålägger det
tyska näringslifvet. De kostnader, som orsakas af försäkringspliktens
utsträckning — och hvilka kostnader alltså fördelas på försäkringens
tre hufvudgrenar — uppskattas officiellt till omkring 60 miljoner mark,
de kostnader, försäkringen för efterlefvande kommer att medföra, till
ungefär 66,5 miljoner, tillsammans alltså 126,5 miljoner. Utgår man nu
från 1909 års kostnader för hela den tyska arbetarförsäkringen, hvilka
belöpte sig till mer än 762 miljoner mark, samt tillägger angifna 126,5
miljoner, erhåller man ett belopp af inemot 890 miljoner mark. Tager
man vidare med i beräkning de kostnader, hvilka härleda sig från ökningen
af prestationernas belopp, försäkringspliktens utsträckning m. fl.
omständigheter, så måste man säkerligen beräkna det belopp, med
hvilket arbetarförsäkringen årligen belastar det tyska näringslifvet, till
en miljard mark.

100

Invaliditetsforsäkringens verkningar.

De försäkrades antal beräknades år 1891 till 11,490,220, år 1900
till 13,015,000 och år 1909 till 15,444,300. Sistnämnda år utgjorde de
försäkrade 24,2 procent eller närmare en fjärdedel af hela befolkningen.
Af de försäkrade voro 10,707,100 män och 4,737,200 kvinnor. De försäkrade
männen utgjorde 34 procent af hela den manliga befolkningen,
de försäkrade kvinnorna 14,6 procent af den kvinnliga befolkningen.

En sammanfattning af invaliditetsförsäkringens inkomster och utgifter
för tiden 1891—1909 visar följande siffror:

	1891-1909. Mark.	1909. ''Mark.
Inkomster.
Bidrag från arbetsgivare...........................................................	1,271,149,899	94,219,236
» » försäkrade .............................................................	1,271,149,899	94,219,236
Rikstillskott..............................................................................	587,227,014	51,500,690
Räntor m. m. ...........................................................................	520,980,733	53,954,816
Summa	3,650,507,545	293,893,978
Utgifter.
Sjukvård .................................................................................	137,583,493	20,730,027
Andra prestationer ...................................................................	1,734,023,163	168,299,471
Förvaltningskostnader ...............................................................	204,789,509	20,363,715
Summa	2,076,396,165	209,393,213

Till de försäkrade hade vid ingången af år 1911 utbetalats tillhopa
2,068,432,161 mark, hvartill under 1911 kommit ett belopp af
omkring 205 miljoner mark.

För de inflytande pensionsafgifternas belopp och antal äfvensom för
veckoafgifternas fördelning på de olika lönklasserna under skilda år
redogör tabell I. Under år 1910 inflöto i pensionsafgifter 197,353,961
mark och kan af giftssumman för 1911 beräknas till 203 miljoner
mark. Den fortsatta stegringen i de inflytande pensionsafgifternas be -

101

lopp förklaras, frånsedt försäkrangsanstalternas allt skarpare kontroll öfver
afgiftsbetalningen, af befolkningstillväxten, af hvilken gifvetvis en afsevärd
del faller på den försäkringspliktiga befolkningen. Till förhöjning
af inkomsterna af afgifter bidrar vidare i ej oväsentlig grad förskjutningen
i afgiftsbetalningen hän emot de högre lönklasserna till följd af
lönernas fortsatta stegring. Inkomsten af afgifter växer därför äfven
starkare än antalet veckoafgifter.

Kostnadernas fördelning på de olika prestationerna till de försäkrade
framgår af följande tablå:

	1891—15)09.	1909.
	Mark.	Mark.
Invaliditetspensioner .................................	1,186,007,474	139,257,351
» , tillfälliga (Krankenrenten)...........................	25,860,870	3,458,812
Ålderdomspensioner ........................... .......	423,518,087	15,549,500
Afgiftsåterbetalning vid giftermål........................................	66,850,980	5,813,686
» » olycksfall.........................	438,155	51,791
» » dödsfall..............................................	28,449,961	3,554,956
Sjukvård .................................................	131,469,593	19,346,187
Extra ordinarie prestationer .....................................................	6,113,900	1,383,840
Vård å invalidhem....................................................................	2,897,636	613,375
Summa	1,871,606,656	189,029,498

Huru kostnaderna för prestationerna under hvart och ett af åren
1891—1910 fördelar sig på riket och försäkringsbärarna framgår af
tabell II.

Antalet invaliditets- m. fl. pensionärer samt afgiftsåterbetalningar
under tiden 1891—1909 utvisas af nedanstående siffror:

	1891-1909.	1909.
Invaliditetspensionärer............	1,748,137	115,264
» , tillfälliga (Krankenrentner) ....................	103,192	12,716
Ålderdomspensionärer ......................	481,382	11,003
Afgiftsåterbetalningar vid giftermål..................	1,962,340	148,441
» » olycksfall..............................	6,025	549
» » dödsfall ...............................	437,976	37,560

102

Vid 1911 års utgång- hade tillhopa 2,612,764 pensionsanspråk vunnit
godkännande, hvaraf 1,980,948 anspråk på invaliditetspension, 127,234
på Krankenrenten och 504,582 på ålderdomspension. Vid samma tidpunkt
löpte 1,050,012 pensioner, nämligen 940,875 invaliditetspensioner,
15,768 krankenrenten och 93,369 ålderdomspensioner.

I tabell III redogöres för hur antalet löpande och beviljade pensioner,
utgifterna för pensioner och afgiftsåterbetalningar samt kostnaderna
för vård å invalidhem, sjukbehandling och extra ordinarie prestationer
fördela sig på de olika åren af invaliditetsförsäkringens verksamhet.

Det framgår af ifrågavarande tabell, att ålderdomspensionerna till
en början intogo den ojämförligt främsta platsen bland försäkringsprestationerna,
detta beroende på de för åldringar synnerligen gynnsamma
öfvergångsstadgandena i 1889 års lag. Med tiden hafva emellertid
dessa pensioner i betydelse vida öfverflyglats af invaliditetspensionerna,
hvilka oafbrutet tillväxt i afseende på antal och årligen utbetaldt
belopp, medan ålderdomspensionernas antal och belopp efter de första
årens hastiga ökning från 1890-talets slut ständigt aftagit. Medan vid
1910 års början löpte 102,362 ålderdomspensioner, under året beviljades
11,612 dylika pensioner samt i sådana pensioner utbetalades 15,010,869
mark, voro motsvarande siffror för invaliditetspensionerna resp. 893,585
114,661 och 145,588,670.

Nedan lämnas en sammanställning rörande försäkringsprestationernas
medelbelopp.

		Högst.	Lägst. { 1
		Belopp.
		190!).
		Mark.	Mark.
Iiivaliditetspensioner		174-so	113.49 11891)
»	tillfälliga (Krankenrenten)...........................	174.15	147.7 3 (1900)
Ålderdomspensioner		163.58	124.00 (1891)
Af giftsåterbetalning	vid giftermål ..........................................*—	39.4 6	19.84 (1895)
»	» olycksfall .............................................	95-05	47.3 7 (1900)
»	» dödsfall ................................................	95.37	28.17 (1895)

103

Pensionernas medelbelopp bar varit stadt i ständig ökning. Medan
invaliditetspensionen år 1891 i medeltal uppgick till 113,5 mark, utgjorde
medeltalet år 1900 142 mark och hade år 1910 stigit till 176,9 mark.
Motsvarande siffror för ålderdomspensionerna utgjorde resp. 124, 145,5
och 164,3 mark. Till denna fortgående stegring bidrager ej oväsentligt
den af tabell I åskådliggjorda förskjutningen i fråga om afgifterna till
de högre lönklassernas förmån.

Fördelningen af de under år 1910 beviljade invaliditets- och sjukpensionerna
efter pensionstagarnas ålder åskådliggöres af följande tablå.
Den visar, hurusom de flesta invaliditetspensionerna beviljas mellan 55
och 69 år, de flesta sjukpensionerna (Krankenrenten) mellan 25 och 59
år. Det stora flertalet ålderdomspensioner beviljas, såsom naturligt är,
vid sjuttioårsåldern.

Ålder vid pensionens beviljande.		På de angifna	åldersgrupperna falla
af samtliga beviljade invaliditetspensioner	af ett tusen	af samtliga beviljade sjukpensioner.	af ett tusen
antal	årligt belopp	antal	årligt belopp
antal.	ärligt belopp mark.	inyaliditets- pensioner.	antal.	ärligt belopp mark.	sjukpensioner.
20—24 år..................	3,154	433,319	27	21	982	135,359	80	63
25—29 » ..................	5,262	808,900	46	40	1,505	232,813	122	108
30—34 »..................	5,430	926,515	47	46	1,522	260,888	124	121
35-39 »..................	5,591	1,018,423	49	50	1,463	268,669	119	124
40—44 »..................	6,182	1,136,842	54	56	1,433	267,990	117	124
45—49 »................	7,725	1,427,756	67	70	1,529	286,090	124	132
50—54 »..................	10,810	1,993,089	94	98	1,582	294,903	129	137
55—59 »..................	14,180	2,594,780	124	128	1,245	226,701	101	105
60—64 »..................	21,468	3,855,852	187	190	772	140,007	63	65
65-69 » ..................	21,087	3,728,756	184	184	235	42,004	19	19
70 år och däröfver......	13,866	2.379,718	121	117	19	3,603	2	2
Summa	114,755	20,303,950	1,000	1,000	12,287	2,159,327	1,000	1,000

Bland de öfriga posterna på försäkringens utgiftssida märkas främst
sjukvårdskostnaderna, hvilka oafbrutet stegrats och numera väsentligt
öfverstiga kostnaderna för ålderdomspensionerna. I hvilken alltmer vidgad
omfattning försäkringsanstalterna begagnat sig af den dem i lagen gifna
tillåtelsen att upptaga kampen mot själfva invaliditetsorsakerna för att

104

vidmakthålla eller återställa de försäkrades förvärfsförmåga, framgår äfven
af en sammanställning af antalet af de personer, som blifvit föremål
för sjukvård, med hela summan af den försäkringspliktiga befolkningen.
Medan år 1897 sjukvård meddelades 10,564 personer eller blott
9 på 10,000 försäkrade — antalet försäkrade var nämligen 11,813,259
— kommo år 1909 101,158 personer eller 69 på 10,000 försäkrade —
antalet försäkrade var nämligen 14,631,390 — i åtnjutande af dylik
behandling.

De öfvervägande kostnaderna betingas af kampen mot lungtuberkulosen.
Medan år 1909 den öfriga sjukvården kräfde utgifter å tillhopa
7,954,976 mark, belöpte sig kostnaderna för lungtuberkulossjukvården
till 16,320,601 mark. Ifrågavarande år behandlades för denna sjukdom
29,277 män och 12,955 kvinnor, medan motsvarande siffror för alla
andra sjukdomar voro 19,942 och 14,058 resp. En framställning af behandlingens
verkningar lämnas i följande tablåer:

Af 100 vårdade återvanns •— bevarades — förvärfs-förmågan					M ä	n.
1900	1901	1902	1903	1904	1905	1906	1907	1908	1909
vid behandlingsårets slut af	66	70	72	73	73	76	77	77	77	79
ett år efter behandlingen'' af	48	53	57	59	61	63	65	65	66	—
två » » » »	40	45	48	51	53	54	55	55	—	—
tre » » » »	25	38	44	46	48	48	49	—	—	—
fyra » » » »	30	32	40	43	44	44	—	—	—	—

Af 100 vårdade återvanns — bevarades —■ förvärfs-förmågan				K	vin	n o r.
1900	1901	1902	1903	1904	1905	1906	1907	1908	1909
vid behandlingsårets slut af	67	72	76	77	76	78	81	80	81	80
ett år efter behandlingen af	52	60	62	64	66	67	70	69	72	—
två » » » »	46	51	54	57	59	60	63	62	—	—
tre » » » »	40	45	50	53	56	55	58	—	—	—
fyra » » » »	35	39	47	50	51	52	—	—	—	—

Det framgår, hurusom resultaten af behandlingen blifvit allt gynnsammare,
något som i ej oväsentlig mån torde bero därpå, att de sjuka

105

under senare år i allt större utsträckning erhållit vård under tidigare
sjukdomsstadier.

Försäkringsanstalterna och pensionskassorna hafva äfven på annat
sätt arbetat för folkhälsans främjande, såsom genom understöd åt kommunal
sjukvård, åt hvilohem, åt dispensärer för lungsjuka m. m.

Slutligen gagnas äfven den arbetande befolkningen och höjes det
allmänna hälsotillståndet genom de betydande delar af sin förmögenhet,
som försäkringsbärarna utlåna till eller själfva direkt placera i allmännyttiga
företag. Intill utgången af år 1911 hade de till dylika företag
utlånat sammanlagdt omkring 959 miljoner mark, däraf 362 miljoner
till uppförandet af arbetarbostäder och hvilohem, 106 miljoner till byggandet
af sjukhus, konvalescenthem m. in., 165 miljoner till offentlig
hälsovård, byggandet af vattenledningar, folkbad m. m., 82 miljoner
till undervisningens höjande ooh folkbildningens främjande in. m. Jordbrukskrediten
hade tillgodosetts med 114 miljoner mark. Lånen,
särskild! de till arbetarbostäder, livilohem och andra, hufvudsakligen
de försäkrades bästa afseende välfärdsinrättningar, hafva ofta lämnats
öfver halfva fastighetsvärdet och i allmänhet mot lägre ränta än den
vanliga inteckningsräntan. Härigenom hafva å andra sidan anstalterna
kunnat erhålla ett visst inflytande på planläggningen af de företag, för
hvilka de blifvit långifvare, samt satts i stånd att kontrollera, att bostäderna
motsvarat hygienens fordringar och öfvervägande kommit de
försäkrade tillgodo, att hyrorna eller försäljningsprisen hållits inom
måttliga gränser, m. m. För egna företag hade försäkringsbärarna intill
1911 års slut utgifvit närmare 64 miljoner mark. Med dessa medel
hade uppförts 38 lungsotssanatorier, 33 konvalescenthem, 4 sjukhus, 15
invalidhem, 15 arbetarbostadshus m. m.

Efter afdrag af amorteringar voro vid 1911 års slut till allmännyttiga
ändamål utlånade 818 miljoner mark. Om härtill läggas de i
försäkringsbärarnas egna inrättningar placerade 64 miljoner mark,
framgår, att mera än hälften af försäkringsbärarnas hela förmögenhet, som
samtidigt belöpte sig till 1,750 miljoner mark, då nedlagts i allmännyttiga
företag.

Rörande försäkringsbärarnas förmögenhet och dess placering alltifrån
försäkringens tillkomst hänvisas för öfrigt till tabell IV. Dessa siffror
utvisa den utomordentliga förskjutning, som under årens lopp inträdt i
förmögenhetens placering. Under det år 1891 i rundt tal 78 procent af
förmögenheten var placerad i värdepapper och blott 22 procent i lån,
bestod vid 1909 års slut förmögenheten blott till 35 procent af värde Ålderdoriis

förs ((kritig ^kommittén. III.

106

papper, medan 58 procent voro utlånade och 5 procent placerade i fastigheter.

Beträffande tillväxten af den del af förmögenheten, som är gemensam
för försäkringsbärarna (Gemeinvermögen), samt af deras gemensamma
utgifter (Gemeinlast) upplyser tabell V.

Angående omfattningen af invaliditetsförsäkringens organisation lämna
följande siffror för år 1910 upplysning:

	Försäk- ringsan- stalterna.	De sär-skilda kassorna.	Summa.
Styrelseledamöter.....................................................	215	108	323
Hos styrelserna anställde ..........................................	45	8	53
Kassa- och kontorstjänstemän...................................	2,867	308	3,175
Lägre tjänstemän......................................................	327	15	342
Kontrolltjänstemän ..................................................	435	--	435
Utskottsledamöter.....................................................	628	—	628
Ledare af pensionskontor ..........................................	3	—	3
Bisittare hos pensionskontor.......................................	168	—	168
Bisittare hos de lägre förvaltningsmyndigheterna m. fl.	13,222	—	13,222
Vid sjukhus anställde.................................................	1,545	184	1,729
Skiljedomstolar .........................................................	90	34	124
Märkeförsäljningsställen.............................................	2,255	108	2,363

Försäkringen arbetar med tämligen stora kostnader till följd af den
invecklade organisationen med häraf nödvändiggjorda talrika arbetskrafter,
för hvilka kostsamma förvaltningsbyggnader måst uppföras.
Administrationskostnaderna öfverhufvud uppgingo år 1910 till 21,367,297
mark eller 84 pro mille af totalinkomsten. Hur förvaltningskostnaderna
för hvarje 1,000 mark af inkomsten tillväxt sedan år 1900 framgår af
tabellen å vidstående sida:

Den starka ökningen af pensionernas antal har gifvetvis kraftigt
bidragit till denna fortgående tillväxt af förvaltningskostnaderna.

Äfven de inflytande kvittenskortens fortsatta ökning har bidragit
till kostnadernas stigning. Under år 1910 inlöpte inalles 11,745,722
kvittenskort. Enorma mängder kort hafva under årens lopp samlats i
försäkringsanstalterna. För att förvara dem ha anstalterna nödgats uppföra
dyrbara eldfasta byggnader af sten och järn.

107

Å r.	Hos de 31 försäkrings-ans talterna. Mark.	Hos de 10 särskilda kassorna.	Hos samt-liga försäk-ringst) ärare.
1900 ........................................................................	66	49	64
1901 ........................................................................	66	46	64
1902 ........................................................................	69	Öl	68
1903 ........................................................................	70	52	69
1904 .......................................................................	72	63	71
! 1905 .......................................................................	73	65	72
i 1906 .......................................................................	74	68	74
1907 ........................................................................	75	70	75
! 1908 .......................................................................	78	70	78
1909 ......................................................................	83	66	81
1910 ......................................................................	83	89	84

Under år 1911 fattades af försäkringsbärarna 394,190 beslut i
pensionsärenden, af hvilka 190,024 voro af beskaffenhet att kunna öfverklagas
i högsta instans. Af dessa senare beslut rörde 177,125 eller 93,2
procent ärenden rörande invaliditetspension och 12,899 eller 6,8 procent
ärenden rörande ålderdomspension.

Samma år anfördes hos skiljedomstolarna besvär i 27,569 fall, däraf
27,169 eller 98,5 procent invaliditetspensionsärenden och 400 eller 1,5
procent ålderdom spensionsärenden. Antal besvär på öfverklagbara beslut
utgjorde år 1910 15,3 procent i ärenden rörande invaliditetspensioner
och 3,1 procent i ärenden rörande ålderdomspensioner.

År 1910 inkommo till riksförsäkringsstyrelsen 5,939 revisionssaker
eller 24,65 procent af skiljedomstolarnas utslag. Af dessa revisionssaker
voro 5,872 eller 98,87 procent invaliditetspensionssaker och 67 eller 1,13
procent ålderdomspensionssaker.

108

Tab. I.

Influtna pensionsafgifters belopp och antal.

Å r.	Inkomst af pensions-afgifter.	Antal vecko- afgifter.	Af 1,000 veckoafgifter komma på lönklass:
	Mark.	I.	II.	III.	IV.	V.
1891 ..........................................	93,972,130	■_		_	_	_
1892 ........................................	95,642,802	—	—	—	—	—	—
1893 ..........................................	96,908,984	—	—	—	—	—	—
1894 ..........................................	100,035,650	—	—	—	—	—	—
1895 ........................................	102,720,938	—	—	—	—	—	—
1896 .......................................	109,135,596	—	—	—	—	—	—
1897 ..........................................	112,812,442	—	—	-	—	—	—
1898 ..........................................	• 117,952,172	—	—	—	—	—	—
1899 ..........................................	127,263,014	—		—	—	—	—
1900 ..........................................	128,770,416	558,978,672	177	324	243	161	95
1901 ..........................................	134,813,506	579,138,173	168	317	243	165	107
1902 .........................................	138,985,780	588,226,769	148	311	257	171	113
1903 ..........................................	146,276,526	613,680,929	137	307	262	175	119
1904 .........................................	154,087,800	636,551,695	130	297	256	177	140
1905 ..........................................	161,291,840	659,451,314	126	288	252	180	154
1906 ..........................................	170,126,170	683,747,179	120	273	243	187	177
1907 .........................................	178,643,177	704,749,288	112	256	241	188	203
1908 ........................................	184,422,383	718,515,080	107	245	239	185	224
1909 ..........................................	188,438,473	726,141,584	98	233	247	185	237
1910 .........................................	197,353,961	750,283,139	86	226	251	183	254

109

Tab. II.

Fördelningen mellan riket och försäkringsbärarne af kostnaderna för

prestationerna.

Å r.	Summa kostnader. Mark.	Däraf tmro
försäkrings- bararne. Mark.	riket. Mark.
1891 .........................................	15,299,506	9,249,658	6,049,848
1892 .................................	22,395,854	13,354,670	9,041,184
1893 .......................................	28,021,045	16,684,149	11,336,896
1894 ......................................................................	34,815,989	20,892,778	13,923,211
1895 ......................................................................	42,680,675	25,747,480	16,933,195
1896 ..............................................	51,322,061	32,089,822	19,232,239
1897 .......................................................................	59,893,831	38,056,959	21,836,872
1898 ........................................................................	68,940,425	44,539,411	24,401,014
1899 .......................................................................	78,656,626	51,548,182	27,108,444
1900 ........................................................................	92,729,264	61,967,496	30,761,768
1901 .......................	105,271,381	71,400,646	33,870,735
1902 ........................................................................	120,114,112	82,564,418	37,849,694
1903 .......................................................................	135,153,339	93,298,612	41,854,727
1904 ....................................	148,355,804	103,080,254	45,275,550
1905 .......................................................................	158,220,011	110,869,174	47,350,837
1906 ......................................................................	166,039,147	117,281,539	48,757,608
1907 ............................	172,891,315	123,270,650	49,620,665
1908 .......................................................................	181,476,773	130,954,936	50,521,837
1909 ........................................................................	189,029,498	137,528,808	51,500,690
1910 .......................................................................	196,825,505	144,287,317	52,538,188

Tab.

Å r.	löpande pensioner vid årets början.	Beviljade pensioner under året.
Invali ditets-pensioner.	Tillfälliga invaliditets-pensioner (sjukpensio-ner. Kran-kenrenten.)	Ålderdoms- pensioner.	Invaliditets- pensioner.	Tillfälliga invaliditets pensioner (sjukpensio-ner. Kran-kenrenten.)	Ålderdoms- pensioner.
1891 .......................				31	—	132,926
1892 ........................	—	—	—	17,784	—	42,128
1893 ........................	—	—	—	35,177	—	31,083
1894 ........................	—	—	—	47,385	—	33,871
1895 .......................	—	—	—	55,983	—	30,144
1896 ........................	—	—	—	64,450	—	25,953
1897 ........................	161,670	—	203,955	75,746	—	22,320
1898 ........................	210,859	—	203,644	84,781	—	19,525
1899 ........................	264,899	—	201,329	96,665	—	17,320
1900 ........................	324,319	—	195,133	125,717	6,677	19,852
1901 .....................	405,335	5,118	188,472	130,482	7,632	14,849
1902 ........................	486.915	8,700	179,450	142,789	8,733	12,885
1903 .......................	574,842	12,145	168,550	152,882	9,216	12,430
1904 .......................	663.140	14,186	156,620	140,092	10,458	11,936
1905 ........................	734,955	16,985	145,466	122,868	11,861	10,692
1906 ........................	780,761	20,140	134,100	110,969	12,421	10,666
1907 ........................	814,575	22,097	125,603	112,220	11,527	10,813
1908 ........................	841,992	20,081	116,887	116,852	11,951	10,986
1909 ........................	868,086	19,087	108,637	115,264	12,713	11,003
1910 ........................	893,585	18,502	102,362	114,661	12,263	11,612
1911 ........................	918,743	16,968	98,336	118,150	11.779	11,588
1912 ........................	940,875	15,768	93,369	—	—	—

in.

Utbetald	t i	Återbetalda af gifter.	Vård å invalidhem. Mark.	Sjuk- behandling. Mark.	Extra ordinarie prestationer. Mark.
invaliditets- pensioner. Mark.	Tillfälliga invaliditets-pensioner (sjukpensio-ner. Kran-kenrenten.) Mark.	ålderdoms- pensioner. Mark.	Antal.	Mark.
129	_	15,299,004				373
1,338,962	— ■	21,025,008	—	—	--	31,884	—
5,207,092	—	22,705,614	—	—	—	108,339	—
10,031,897	—	24,419,516	—	—	—	364,576	—
15,332,799	—	26,496,741	10,516	219,346	—	631,789	—
20,844,729	—	27,326,580	80,210	1,975,248	—	1,175,504	—
27,061,335	—	27,555,955	122,342	3,390,931	—	1,885,610	—
34,363,360	—	27,449,836	147,788	4,497.477	_	2,629,752	—
42,368,463	—	26,825,558	165,464	5,446,147	—	4,016,458	—
53,573,150	651,407	26,224,203	190,498	6,616,721	15,060	5,578,254	70,469
65,021,700	1,299,591	24,655,737	190,881	6,925,167	45,080	7,130,643	193,463
78,565,951	1,810,988	23,507,280	185,885	7,134,096	73,017	9,050,595	272,185
92,795,751	2,238,803	22,113,103	187,849	7,555,523	146,998	9,903,428	399,733
105,346,175	2,634,679	20,868,243	187,749	7,858,170	254,068	10,980,430	486,039
114,287,247	3,140,352	19,476,432	186,574	8,171,548	349,709	12,158,775	635,948
120,987,512	3,630,278	18,354,811	186,765	8,436,366	407,754	13,468,263	754,163
126,691,493	3,590,107	17,311,720	188,558	8,854,890	443,983	15,186,286	812,836
132,932,378	3,405,853	16,353,246	188,712	9,237,033	548,592	17,894,447	1,105,224
139,257,351	3,458,812	15,549,500	186,550	9,420,433	613,375	19,346,187	1,383,840
145,588,670	3,387,713	15,010,869	182,712	9,430,086	770,783	21,102,166	1,535,218

112

Tab. IV.

Försäkringsbärarnas förmögenhet.

'' i r.	Samtliga försäkrings-bärares för-mögenhet vid årets slut-Mark.	Häraf utgöra.
Värdepapper. Mark.	Utlånade medel. Mark.	Fastigheter. Mark.	Kassa. Mark.
1891...................................	81,619,055	60,015,822	18,205,189	2,313,091	1,084,953
1892....................................	162,981,164	107,469,997	45,397,592	5,265,793	4,847,782
1893....................................	244,932,430	155,829,752	75,401,419	7,838,393	5,862,866
1894...................................	328,830,704	199,849,296	110,389,761	8,837,717	9,753,930
1895....................................	413,145.354	245,134,565	149,489,356	9,497,355	9,024,078
1896....................................	499,284,214	294,997,704	186,424,689	9,858,557	8,003,264
1897....................................	585,199,719	332,832,748	234,198,453	11,408,082	6,760,436
1898....................................	671,911,783	353,015,694	298,264,652	12,453,229	8,178,208
1899....................................	762,661,840	376,559,054	356,125,114	16,156,390	13,821,282
1900....................................	845,759,051	417,954,515	391,925,179	22,286,561	13,592,796 j
1901....................................	929,162,180	441,402,375	442,515,151	31,393,539	13,851,115
1902....................................	1,007,477,531	467,986,628	487,973,422	38,331,180	13,186,301
1903....................................	1,084,281,005	496,023,416	528,797,315	44,067,178	15,393,096
1904....................................	1,160,405,468	518,976,546	571,441,654	49,424,406	20,562,862
1905....................................	1,237,540,200	536,694,724	619,470,907	55,083,074	26,291,495 \|
1906....................................	1,318,525,631	552,759,926	680,587,722	61,097,898	24,080.085
\| 1907....................................	1,404,067,650	556,861,913	757,442,748	68,573,490	21,189,499
1908....................................	1,489,610,615	564,272,499	827,331,671	76,736,298	21,270,147
1909...................................	1,574,111,380	569,870,745	899,108,238	81,936,989	23,195,408
i 1910....................................	1,662,158,741	580,609,220	968,604,290	85,013,983	27,931,248

113

Tab. V.

Gemensam förmögenhet noll gemensamma utgifter.

År.	Gemensam förmögenhet vid årets början.	Den gemen-samma för-mögenhe-tens andel i afgifter, in-flutna under det löpande året.	Kantor, godtskrifna den gemen-samma för-mögenheten.	Summa af spalterna 1, 2 och 3.	Af den ge-mensamma förmögen-heten be-stridda ge-mensamma utgifter.	Gemensam förmögenhet vid årets sin t (spalt 4 mi-nus spalt 5). \|
	Mark.	Mark.	Mark.	Mark.	Mark.	Mark.
	1.	2.	3.	4.	5.	6.
3900..................	—	51,508,167	579,467	52,087,634	38,574,139	13,513,495 j
1901..................	13.513,495	53,925,402	1,012,066	68,450,962	43,769,233	24,681,729 j
1902..................	24,681,729	55,594,312	1,365,888	81,641,929	50,003,563	31,638.365 \|
1903..................	31,638,365	58,510,611	1,607,395	91,756,371	56,299,357	35,457,014
1904..................	35,457,014	61,635,120	1,757,105	98,849.239	61,755,526	37,093,713 1
1905.................	37,093,713	64,516,736	1,838,625	103,449,074	65,395,189	38,053,884
1906..................	38,053,884	68,050,468	1,907,184	108,011,537	68,040,757	39,970,779
1907..................	39,970,779	71,516,114	2,003,680	113,490,574	69,950,815	43,539,759
1908..................	43,539,759	73,697,736	2,135,292	119,372,787	71,995,202	47,377,585
1909..................	47,377,585	75,386,338	2,269,424	125,033,346	74,197,547	50,835,799 i
1910..................	50,835,799	78,930,204	2,413,039	132,179,042	76,444,629	55,734,413

Ålderdomsförsäkringskommittén. III.

114

Försäkring af privatfunktionärer.

För sådana i privat tjänst anställda personer, livilka med hänsyn
till sin mera öfverordnade ställning eller den öfvervägande intellektuella
arten af sitt arbete icke äro att anse såsom egentliga kroppsarbetare,
gäller en särskild försäkringslag. Denna lag »Versicherungsgesetz fur
Angestellte», som antogs af riksdagen den 5 december 1911 och träder
i kraft den 1 januari 1913-, är resultatet af långvariga förarbeten, som
sattes i gång för mer än tio år sedan, da privatfunktionärernas organisationer
begärde att frågan om deras försäkring skulle upptagas till lösning.
Lagen är affattad i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de principer,
som i ett af regeringen år 1908 Iramlagdt program kommit till

synes. . , . ... ,.

Allmänna förutsättningar för inträdande af föräkringsplikt enligt

lagen äro uppnådda sexton lefnadsår och innehafvande! af befattningsåsom
))Angestellter» med lön understigande 5,000 mk om året. ^ En anställning,
som aflönas blott med fritt vivre, faller icke under försäkrin.
gen. Såsom lön räknas äfven andel i vinst och naturaförmåner. Bland
de allmänna förutsättningarna för försäkringsplikten märkas vidare att
den anställde icke är invalid och ej heller vid tillträdet af den försäkrin
gspliktiga anställningen iylit sextio år. T lagens första paragraf
göres en uppräkning af de persongrupper, som fälla under lagen. Sålunda
stadgas, att försäkringspliktiga äro: .....

1) »Angestellte» i ledande ställning, om denna sysselsättning utgör

deras hufvudsakliga yrke,

2) arbetsförmän, verkmästare och andra anställda i liknande ölveiordnad
ställning, utan hänsyn till föregående utbildning, samt kontorspersonal
som icke är sysselsatt med lägre eller blott mekaniskt arbete,
samtliga såvidt deras nämnda sysselsättning utgör deras hufvudsakliga
yrke,

3) handelsbiträden och lärlingar i apotek,.

4) skådespelare och orkestermedlemmar, oafsedt prestationernas konstvärde,

5) lärare och uppfostrare,

6) af personalen på tyska sjögående fartyg och på fartyg, som användas
till inlandssjöfart, befälhafvare, officerare i däcks- och maskintjänst,
förvaltare och förvaltningsassistenter äfvensom de i liknande

115

öfverordnad ställning anställda utan hänsyn till föregående utbildning,
samtliga såvidt deras nu nämnda sysselsättning utgör deras hufvudsakliga
yrke.

Beträffande alla de under 1—6 nämnda personer gäller att hänsyn
icke tages till den eventualiteten att de redan på grund af riksförsäkringsordningen
tillhöra invaliditets försäkringen. Dubbelförsäkring kan
alltså förekomma.

Antalet personer, hvilka enligt förevarande lag blifva försäkringspliktiga,
beräknas till c:a 2 millioner.

Undantagna från försäkringen äro bl. a. alla i offentlig verksamhet
sysselsatta personer, hvilka äro tillförsäkrade samma pensionsförmåner,
som genom denna lag beredas, eller de som redan åtnjuta pension enligt
lagen.

Vidare kan i vissa fall efter ansökan meddelas befrielse från eljest
föreliggande försäkringsplikt. Å andra sidan kan förbundsrådet utsträcka
försäkringsplikten till själfständiga utöfvare af sådana yrken, som i
lagen angifvas såsom försäkringspliktiga, under förutsättning att hos
ifrågavarande personer inga > Angestellte > äro sysselsatta.

Om försäkrad upphör med försäkringspliktig verksamhet, är lian
under vissa förutsättningar berättigad till frivillig fortsättning af försäkringen.

Efter årsinkomsten äro de försäkrade indelade i 9 löneklasser med
följande afgifter:

Klass	A.		Årsinkomst i mk. ......... t. o. m. 550	Årlig premie i mk. 19,20
»	B.	........ öfver	550 »	850	38,40
:»	C.	........ »	850 b	1,150	57,60
:>>	D.	........ )>	1,150 '')>	1,500	81,60
»	E.	........ y>	1,500 »	2,000	115,20 158,40
))	F.	........ »	2,000 »	2,500
»	G.	........ »	2,500 »	3,000	199*20
»	Ii.	........ \i	3,000 »	4,000	240
»	X i.	........ »	4,000 »	5,000	319,20
Såsom synes,	utgöra premierna mellan 4,6	och 6,6 procent af

me -

delinkomsten i de lägre klasserna och från 6,9 till 7,2 procent i de
högre. Det sammanlagda årliga premiebeloppet beräknas till c:a 150
mill. mark.

§§

9, 10, 170.

11, 397.

15.

16, 172.

116

176, 178 Premien betalas till hälften af den försäkrade och till andra hälften

af hans arbetsgifvare.

181, 183 För hvarje kalendermånad, under hvilken en försäkringspliktig sys selsättning''

ägt rum, skall arbetsgifvaren inbetala afgiften. Som kvitto
erhåller han märken, h vilka klistras å ett för den försäkrade utfärdad t
försäkringskort.

178. Vid utbetalande af lönen är arbetsgifvaren berättigad att därå af draga

halfva premien.

20. Föremålet för försäkringen är rätten till pension för den försäkrade
själf (Ruhegeld) och för hans efterlefvande (Plinterbliebenenrenten).

21. ’ För erhållande af pension erfordras, förutom inträdd invaliditet eller
lagstadgad ålder (65 år), att hafva under viss tid, den s. k. väntetiden,
erlagt föreskrift!a afgifter samt att i öfrig! hafva bibehållit pensionsrätter!
(die Anwartschaft).

22. Pension åt efterlefvande utgår, om den aflidne vid dödsfallet tillrygga]
agt väntetiden för pension och bibehållit pensionsrätter

23. Pension utbetalas icke för längre tid tillbaka än ett år före ansökningen.

44. Pensionär kan på egen begäran intagas i invalidhem eller dylik

4B. anstalt. Drinkare kunna få sin pension in natura i stället för kontant.
De kunna äfven intagas å alkoholisthem.

59, 313. Pension utbetalas månadsvis i förskott genom postkontor i den be rättigades

hemort.

25. Invaliditet föreligger, när den försäkrades arbetsförmåga minskats

till mindre än hälften af den, som en kroppsligt och andligt frisk för säkrad

med liknande utbildning och likvärdiga färdigheter besitter. År
den försäkrade icke varaktigt men dock oafbrutet i 26 veckor arbetsoförmögen,
utgår pension för den öfriga tid arbetsoförmågan varar
(Kran ken-Il uhegeld).

55. Pensionens belopp rättar sig efter summan af erlagda afgifter och
utgör eu fjärdedel af de för de första 120 afgiftsmånaderna erlagda afgifterna
och en åttondel af de öfriga.

56. Om kvinnlig pensionär tillryggalagt 60 men icke 120 afgiftsmåna der,

blir pensionen lika med en fjärdedel af de för de första 60 afgifts månaderna

erlagda a {''gift erna. Därvid är att märka att de afgifter, som
erlagts under tiden därefter, blifva af betydelse för pensionen först
sedan ytterligare 60 afgiftsmånader eller alltså tillhopa 120 månader
tillryggalagts.

32. Pensioner åt efterlefvande (Hinterbliebenenrenten) utgå vid familj e -

117

försörjare^ frånfälle. Dessa pensioner äro änkepension, änklin^pension
och barnpension. ö L

Änkepensionen utgår utan afseende å invaliditet. Gifter änkan om
sig, mistel- hon pensionen men erhåller i stället eu kapitalafbetalning
utgörande tre gånger det årliga pensionsbeloppet, ifall hon inom ett år
etter (det nya giftermålet gör gällande sitt anspråk. Änkepensionen utgör
- r, af den pension, som den atlidne vid dödstillfället uppbar eller i
tall af invaliditet skulle hafva uppburit.

Änldingspension erhåller en invalid änkling vid sin försäkrade
makas död, ifall hon bestridt familjens underhåll helt och hållet eller
till öfvervägande del ur sill arbetsförtjänst. Pensionen utgår så länge
behofvet fortfar eller till dess änklingen gifter om sig. I senare fallet
äger icke såsom vid änkepension någon kapitalafbetalning ruin. Änklingspensionens
belopp beräknas pa samma sätt som änkepensionen.

Barnpension utgår vid den försäkrade fadrens död till hans äkta
barn, som ej uppnått 18 års ålder, och vid försäkrad kvinnas död till
hennes faderlösa barn, bland Indika skola räknas äfven hennes oäkta
barn. Vid försäkrad gift kvinnas frånfälle skall, om mannen är invalid
och hustrun bestridt familjens underhåll helt och hållet eller till öfvervägande
del nr sin arbetsförtjänst, till äkta barn under 18 års ålder
utgå. pension. Barnpension upphör, när pensionstagaren uppnår 18 år
eller, dessförinnan ingår äktenskap. Barnpensions belopp utgör för
hvarje fader- eller moderlöst barn 7» och för barn, som förlorat både
tadel och moder, ds af änkepensionen. Om änke-, änklings- och barnpensioner
tillsammans i något fall öfverstiga familjeförsörjarens pension,
skola de proportionellt förminskas.

Tabellen å nästa sida visar pensionsbeloppen efter 10, 25 och. 50 år
med 12 afgiftsmånader hvarje år. Afgiftsbetalning anses hafva ägt rum
hela tiden i samma klass. Hänsyn har ej tagits till den omständigheten
att ifråga om kvinnliga försäkrade en väntetid af 60 afgiftsmånader
är tillfyllest.

Om kvinnlig försäkrad efter förloppet af 60 afgiftsmånader före tillträde
af pension eller lifränta aflider samt någon rätt till pension för
efterlefvande ej föreligger, skall på anhållan återbetalas hälften af hvad
som erlagts i afgifter. Rätt att fordra sådan återbetalning tillkommer
inom . ett år efter den försäkrades död vissa i lagen närmare anHfna
anhöriga. '''' °

38.

G4.

57.

SO.

64, 69, 57.

29.

30.

64.

57, 58,

60.

				År ligt	belopp i m k.
	Årlig lön.		Pension		Änkepension	Hvarje barnpension
Löneklassor.
		efter en försäkring	stid af	år
		10.	25.	50.	10.	25.	50.	10.	25.	so.
	48	84	144	19,20	83,60	57,60	3,84	6,7 2	11,51
B. Öfver 550 t.	o. in. 850 mit....	96	168	288	38,40	67,2 0	115,20	7,6 8	13,44	23,04
C. » 850	1,150 » ...	144	252	432	57,60	100, so	172,80	11,52	20,16	34,5 6
D. » 1,150	,» 1,500 » ...	204	357	612	81,60	142,80	244,8 0	16,32	28,5 6	48,0 0
E. » 1,500	» 2,000 »> ...	288	504	864	115,2 0	201,6 0	345,60	23,04	40,3 2	69,12
E. ». 2.000	>• 2,500 » ...	396	693	1,188	158,40	277,2 0	475,20	31,68	55,44	95,04
G-. » 2,500	» 3,000 » ...	498	871,50	1,494	j 199,20	348,50	597,60	39,84	69,72	119,52
H. » 3,000	» 4,000 » ...	600	1,050	1,800	j 240	420	720	48	84	144
I. .» 4,000	5,000 » ...	798	1,396,50	2,894	319,20	558,6 0	957,60	63,84] 111,72	191,52

Till kvinnlig försäkrad skall, på hennes begäran, återbetalas hälften
af erlagda afgilter, ifall hon efter förloppet al väntetiden på giund al
giftermål upphör med försäkringspliktig sysselsättning. ^ Genom sålunda
skedd återbetalning gå alla vidare ur försäkringsförhållandet härledda

anspråk förlorade. . . . .

Kvinnliga försäkrade, som lämna en försäkringspliktig anställning
och ej önska frivilligt fortsätta försäkringen eller återbekomma erlagda
algifter, kunna göra anspråk på en lifränta, hvilken rättar sig
efter de redan erlagda algifterna och den försäkrades åldei. tå den
försäkrades anhållan kan lifräntans utbetalande uppskjutas. Ju längre
sådant uppskof göres, desto högre blir lifränta^. _

Till förebyggande af belarad invaliditet eller till hätvande al redan
inträdd sådan kan utan afseende å den tid, hvarunder afgilter eilagts,
den försäkrade erhålla sjukvård, främst genom intagning på sjukhus
eller konvalescenthem. Den sjukes anhöriga, hvilkas underhåll lian helt
eller till väsentlig del bestridt med sin arbetsförtjänst, erhålla under tiden
ett dagligt understöd till ett minimibelopp af “Du af den senast erlagda
månadsafgiften, såvida ej den sjukes aflöning fortfarande utgår. . På dylik
sjukvård kan den försäkrade icke göra anspråk. Dock kan, däiest lian
utan giltigt skäl undandrager sig vård, som sannolikt skulle kunna förebygga
invaliditet, för någon tid hans pension helt eller delvis indragas.

En bland förutsättningarna för erhållande af pension är att hafva
tillrygga!agt väntetiden. Denna utgör för manliga försäkrade DJO afgiftsmånador
och för kvinnliga försäkrade 60 afgiltsmånader. Dock måste

119

äfven de senare kunna påvisa 120 afgiftsmånader, när fråga är om pension
åt efterlefvande.

Rätten till pension går förlorad, om under de närmaste tio kalenderåren
efter det, hvarunder den första afgiftsmånaden infallit, mindre än
åtta och efter dessa tio år mindre än fyra afgiftsmånader årligen tillrvggaläggas.
Såsom afgiftsmånader tillgodoräknas den försäkrade äfven
de kalendermånader, under hvilka han fullgjort sin värnplikt eller förrättat
frivillig militärtjänst vid mobilisering eller i krig eller för sin utbildning
besökt en offentlig läroanstalt eller på grund af sjukdom varit
oförmögen att arbeta i sitt yrke. Pension, som beviljats på grund af
iråkad invaliditet, indrages, ifall invaliditeten upphör.

Pension utgår icke samtidigt med

l:o) pension enligt riksförsäkringsordningen,

2:o) lön eller annan inkomst ur vinstgifvande sysselsättning, såvida
dessa medel sammanlagda eller pensionen tillsammans med någon af de
under 1 och 2 omförmälda inkomstkällor skulle öfverstiga en årsförtjänst
motsvarande medeltalet af de sextio högsta månadsafgifterna.

Pension åt efterlefvande utgår icke samtidigt med pension enligt riksförsäkringsordningen,
såvida båda tillsammans skulle öfverstiga8 ho af nyssnämnda
medeltal. Härvid tages egen inkomst af arbete icke i beräkning.

Bärare af försäkringen är riksförsäkringsanstalten för anställda
(Reichsversicherungsanstalt för Angestellte) i Berlin. Dit inflyta afgifterna
och därifrån utbetalas pensionerna.

Anstaltens organ äro:

1. Direktionen, som består af en president, utnämnd af kejsaren,
samt erforderligt antal ämbetsmän såsom ledamöter. Till ledamöter i
direktionen väljas dessutom på sex år två representanter för de försäkrade
och två representanter för arbetsgifvarna. Valet sker genom förvaltningsrådet.

2. Förvaltningsrådet. Detta består af direktionens president och
minst 24 paritetiskt valda ombud för de försäkrade och för arbetsgifvarna.
Förvaltningsrådet har att i''viktigare ärenden afgifva utlåtande till
direktionen. I vissa frågor ligger dock afgörandet i rådets egen hand.

3. Pension sutskotten. Dessa blifva i mån af behof inrättade af riksförsäkringsanstalten.
Hvarje pensionsutskott består af en ordförande,
utnämnd af rikskanslern, och minst 20 paritetiskt valda ombud för de
försäkrade och för arbetgifvarna.

Pensionsutskotten bevilja och indraga pension, utreda frågor om sjukvård,
innan desamma afgöras af riksförsäkringsanstalten, meddela upplysningar
rörande försäkringen samt slita tvister om afgiftsplikt med mera.

§§

49.

51.

68.

73.

74.

96.

98, 100.

103.

109.

108.

123.

126.

129.

131.

122.

210.

120

143-146.

156—160.
163,164, 288.

229.

238.

252, 241.
240.
255.
270.

281, 282.

286.

311, 312.

365-386.

4. Förtroendemännen. De väljas på sex år af de försäkrade och
arbetsgifvarna och hafva att utse bisittare i pensionsutskotten, i skiljedomstolarna,
i öfverskiljedomstolen och i förvaltningsrådet. Vidare hafva
förtroendemännen att handlägga till dem från pensionsutskotten remitterade
ärenden samt att till pensionsutskotten och riksförsäkringsanstalten
äfven utan anmodan lämna meddelande om alla viktigare förhållanden.

Tvister rörande försäkringen slitas af skiljedomstolar, öfver hvilka
står öfverskiljedomstolen.

Skiljedomstolarna bestå af en statsämbetsman såsom ordförande och
minstr tolf bisittare, hvilka väljas af förtroendemännen.

Öfverskiljedomstolen, som har sitt säte i Berlin, är sammansatt af
oi’dförande och minst tolf ledamöter. Ordföranden utnämnes af rikskansleren,
och ledamöterna väljas af förtroendemännen. Till de muntliga
förhandlingarna inkallas dessutom en representant för arbetsgifvarna och
en representant för de försäkrade. Dessutom skola två ledamöter af
Reichsversicherungsamt och två domare deltaga i förhandlingarna.

Ansökning om pension ställes till pensionsutskottet. Anhållan om
sjukvård afgöres dock af riksförsäkringsanstalten på grundvalen af den
hos utskottet förebragta utredningen. Utskottets ordförande påhvilar i
första hand ärendenas utredning. I vissa fall afgör han ensam öfver anspråket,
såsom när fråga är om pension på grund af fyllda 65 år, om lifränta,
om pension åt efterlefvande in. in. Förhandlingarna äro offentliga.

Öfver utskottets eller dess ordförandes beslut kan inom eu månad
klagas hos skiljedomstolen. Därifrån kan ärendet dragas till öfverskiljedomstolen,
såvida ej fråga är om beloppet af pension eller tidpunkten
för densammas början eller slut. Äfven i en del andra frågor skall
skiljedomstolens utslag stå läst. Ändringssökandet hos öfverskiljedomstolen
må grundas allenast på vissa i lagen bestämdt angifna skäl, nämligen
att gällande rätt antingen icke eller ock felaktigt tillämpats, att
beslutet står i uppenbar strid mot den i ärendet förebragta utredningen
eller slutligen att förfarandet lider af väsentliga brister.

Förfarandet är kostnadsfritt. Tredskande part eller den som sökt
vilseleda myndigheten, kan dock förpliktas att helt eller delvis betala
kostnaderna.

Lagen har slutligen bestämmelser för de fall då försäkringspliktiga
personer redan äro medlemmar af privata pensionskassor eller eljest
träffat anstalter för tryggande af sin ålderdom.

121

Luxemburg.

_ I Luxemburg bär den frivilliga invaliditets- och ålderdomsförsäkringen
aldrig ifrågasatts böra röna någon uppmuntran från det allmännas sida.
Snarare synes man hafva i viss mån hindrat utbredandet af en dylik understödsrörelse,
i det att nämligen lagen om hjälpkassor den 11 juli 1891 uttryckligen
förbjöd de kassor, som ville låta sig registreras i enlighet
med denna lag och komma i åtnjutande af de därmed förenade förmånerna,
att ikläda sig förbindelser med afseende på betalning af lifräntor.

I stället utarbetades inom regeringen ett lagförslag angående obligatorisk
invaliditets- och ålderdomslörsäkring. Förslaget jämte en utförlig
motivering framlades för myndigheternas granskning den 21 april 1905.

På grund af vid denna granskning framställda anmärkningar underkastades
förslaget en vidlyftig omarbetning. Sedan det i detta skick
förelagts den lagstiftande församlingen, antogs det af denna och utfärdades
den 6 maj 1911 såsom »lag angående obligatorisk försäkring
mot ålderdom och invaliditet».

I sina hufvudlinjer ansluter sig denna luxemburgska lag till den
tyska lagen, ehuru den i vissa enskildheter företer afvikelse!'' af intresse.
Lagen omfattar alla lönarbetare och af eljes i privat tjänst mot lön anställda
personer dem, hvilkas lön icke öfverstiger 2,700 kr. årligen.
Försäkringen gäller pension såväl vid invaliditet som vid ålderdom och
har åldersgränsen för sistnämnda fall fastställts till 68 år.

1 fråga om bestämmelser angående väntetid skiljer sig denna lag
från den tyska. Väntetiden räknas nämligen icke efter bidragsveckor, \
utan efter arbetsdagar, hvilka få hänföras till hvilken som helst period
af en försäkrad arbetares lif. Dock är därvid fäst det villkoret att denne
aldrig under en oafbruten tid af två på hvarandra följande år erlagt
afgifter för mindre än 80 arbetsdagar. Däremot räknas sjukdagar som
arbetsdagar vid bestämmande af väntetiden. Denna har för erhållande
af invalidpension fastställts till 1,350 dagar, under hvilka den försäkrade
med ofvan angifna undantag skall hafva »yrkesmässigt utöfvat ett till

Ålderdoms försäkringshommiitén. ITT.

122

lagen hänförligt arbete». Motsvarande tid för ålderdomspensionen är
2,700 dagar.

Äfven i fråga om beräkning af pensionsbeloppen har den luxemburgska
lagen infört bestämmelser, som afvika från aen tyska lagens.
Pensionens storlek växlar dels efter lönens medelbelopp, dels ock efter
antalet arbetsdagar. Dess grundbelopp är 130 kr. för män och 104 kr.
för kvinnor, när årslönen icke öfverstiger 360 kr. År lönens medelbelopp
större än denna summa, växer grundpensionen för hvarje belopp
af 72 kr., hvarmed lönen stiger. Stegringsproportionen angifves genom
f<Vij ande exempel:

Giundpeasion

Medellön per år	män	kvinnor
kr.	kr.	kr.
576— 648	132-60	106-70
864— 936	139-10	113-20
1,440—1,512 1,944—2,016 2,592—2,664	162-40	136''50
194-20	168-30
250-co	224-60

Till grundpensionen lägges sedan för hvarje period af sex arbetsdagar
ett belopp af 11 kr. 52 öre för invaliditetspensionen och o kr.
76 öre för ålderdomspensionen. Denna stegringssumma är lika för män
och kvinnor. Pensionerna betalas månadsvis i förskott och beloppen
afrundas till närmaste 5-centimestal. Under förutsättning af 300 arbetsdagar
om året, skulle pensionerna i löngrupper med nedanstående medellön
utgå med följande belopp:

Medellön per år

kr.

864— 936
1,440—1,512

Efter 30 år
Invaliditets- Ålderdoms -

pension
män
kr.

312
335

pension

Efter
Invali dite tspension -

> 0 år
Ålderdomspension -

kvinnor	män	kvinnor	män	kvinnor	män	kvinnor
kr.	kr.	kr.	kr.	kr.	kr.	kr.
286	226	200	427	401	283	257
309	249	223	450	425	306	281

I de fall, då en pensionär enligt denna lag samtidigt åtnjuter lifränta
på grund af olycksfallsförsäkringslagen, skall, i fråga om invaliditetspensionen
denna utbetalas endast med det belopp, som öfverstiger
lifräntan.

123

Om en försäkrad efter väntetidens fullbordande dör, innan någon
pension till honom utbetalats, skida till hans änka eller minderåriga barn
(under 16 år) utgifvas vissa understöd enligt bestämmelser, som stå i
den närmaste öfverensstämmelse med motsvarande stadgan den i 1910 års
franska lag. Understödet till såväl barnlös änka som till barnen utgår
med 36 kr. i månaden och utbetalas till änka utan barn i tre månader,
till barnen, om de äro minst tre, i sex månader, om de äro två, i fem
månader och om endast ett barn lefver efter, i fyra månader.

Kostnaderna för försäkringen bestridas af staten, kommunerna, arbetsgifvarne
och de försäkrade. Statens bidrag utgår nominellt med ett belopp,
motsvarande en tredjedel af grundpensionen, d.v. s. för männens pension
43 och för kvinnornas 35 kr. Af denna summa skall emellertid af den
försäkrades hemortskommun restitueras eu tredjedel, så att staten i själfva
verket betalar V9 och kommunerna Vo af grundpensionens belopp. Staten
skall vidare täcka utgifterna för försäkringens första organisation
samt sedermera hälften af samtliga förvaltningskostnader. De öfriga
utgifterna för försäkringen delas till hälften mellan arbetsgifvarne och
de försäkrade. De på dem belöpande afgifterna skola genom särskild
kungörelse fastställas hvart femte år, men få ej understiga det för de
första, fem åren fixerade beloppet. Detta utgör 2u proc. af lönesumman.

För att underlätta den framtida finansiella bördan af lagens genomförande,
föreskrifves bildande af tvenne fonder, hvaraf den ena skapas
genom särskild! för ändamålet reserverade belopp å statsbudgeten, och
den andra af de öfverskottsmedel, som kunna uppstå på grund däraf att
afgifterna öfverstiga utgifterna. För bildande af den förstnämnda fonden
föreskref eu lag af år 1909 rörande brännvinsbeskattningen, att i den mån
de af denna beskattning härflytande medlen öfverstege en viss summa,
skulle öfverskottet samlas till en fond för invaliditetsförsäkringens genomförande.
Detta öfverskott beräknas till omkr. 250.000 kr. per år, ett
relativt ansenligt belopp, om man tar i betraktande, att arbetsgifvarnes
och arbetarnes samlade bidrag till försäkringen beräknas till omkr.

800.000 kr. 1909 års lag träder emellertid inom kort ur kraft, och af
sådan anledning föreskrifver försäkringslagen, att bidraget af brännvinsskattemedlen
skall fr. 0. m. år 1912 under 15 år ersättas med ett årligt
understöd af statsmedel till ett belopp af minst 180,000 och högst

216.000 kr. Dessa summor skola afmattas till den ofvannämnda fonden
för tryggande af försäkringens ekonomi.

För upptagande af försäkrings afgifterna skall ej det tyska märkessystemet
användas. I stället åläggas arbetsgifvarne att med ledning af

124

lönlistor, livilka det redan enligt olycksfallsförsäkringslagen åligger dem
att uppgöra, till vederbörande organ inbetala afgifterna i enlighet med
bestämmelser som skola utfärdas i förordningsväg. För kontrollen öfver
antalet arbetsdagar o. d. skola de försäkrade genom arbetsgifvarens försorg
förses med arbetsintyg, hvarjämte listor öfver de försäkrade årligen
skola uppgöras.

Förvaltningen af försäkringen handhafves af en central anstalt, hvars
verksamhet står under regeringens kontroll och i hvars styrelse denna
utnämner ordförande samt ett visst antal medlemmar efter behof. Ofriga
ledamöter af styrelsen utgöras af representanter för arbetsgifvare och
arbetare till lika antal och valda af dessa enligt särskilda bestämmelser.
Centralanstalten understöd]es i sin verksamhet af lokala ombud samt
lokala domstolar, rörande hvilkas närmare sammansättning föreskrifter
skola utfärdas i förordningsväg.

I fråga slutligen om lagens öfvergång sbestämmelser må följande meddelas.
Med afseende på ålderdomspensionerna skiljer lagen mellan de
personer, som vid tiden för dess ikraftträdande redan äro 68 år gamla
och dem som skola nå denna ålder under de första tio åren af lagens
verksamhetstid. För den förra kategorien personer fordras, att de under
de sista fem åren före lagens ikraftträdande skola hafva regelbundet
arbetat i ett under lagen hörande yrke, i hvilket fall de erhålla en tredjedel
af grundpensionen, d. v. s. statens och kommunens andel i denna
summa. För den andra ofvannämnda gruppen personer tarfvas utom
de fem årens ax-bete äfven en medelarbetstid af 270 dagar per år under
tiden från lagens ikraftträdande till uppnådda 68 år. Till dem, som
uppfylla dessa fordringar utbetalas ålderdomspension med ett belopp
motsvarande nyssnämnda tredjedel af grundpensionen, ökad i förhållande
till inbetalta afgifter. Xnvaliditetspensionen beräknas på samma sätt som
ålderdomspensionen enligt det sistnämnda fallet och utbetalas till dem,
som under de sista fem åren före lagens ikraftträdande redovisat i
medeltal 270 arbetsdagar om året.

125

Frankrike.

Inledning, Ftt studium af alderdomsförsäkringsfrågans utveckling
och nu vai ande lösning i Frankrike erbjuder ett alldeles särskild! intresse.
Frankrike är. nämligen ett af de länder i Europa, där själfhjälpsrörelsen,
med dess på frivilligt bildade sammanslutningar grundade försäkringsverksamhet,
vunnit den största utbredning. Då nu uppmärksamheten
inom dessa sammanslutningar, af hvilka hufvudparten utgöres af de s. k.
sociétés de secours mutuels, hjälpkassorna, redan tidigt riktades på försäkringen
mot ålderdom och flertalet bland dem i denna verksamhet
sågo en betydande del af sin uppgift, blef Frankrike snart en af de få
europeiska stater, där äfven inom den jämförelsevis obemedlade befolkningen
vissa grupper, tack vare eget initiativ, sökt i någon mån sörja
för ett om ock blygsamt understöd vid ålderdomens inträdande. Kännetecknande
för dessa de frivilliga hjälpkassornas verksamhet af denna art
är emellertid, att den icke blott lider af tekniska ofullkomligheter, utan
och af den för all frivillig social försäkring väsentliga bristen: oförmågan
a,tt inom sitt område upptaga alla dem, för hvilka försäkringsbehofvet
föreligger och bland dessa främst dem, som i första rummet borde göras
delaktiga af försäkringen. De breda luckor, som sålunda af hjälpkassornas
. ålderdomsförsäkring lämnats .öppna, hafva icke häller mer än
ofullständigt kunnat utfyllas, hvarken genom den särskilda uppmuntran,
som gifvits kassorna i form af ekonomiskt understöd från statens sida,
eller af den statsanslag, som upprättats för att bereda tillfälle till frivillig
ålderdomsförsäkring utan kassornas mellanhand.

För att nå effektiva resultat ifråga om denna gren af socialförsäkringen
har man äfven i Frankrike måst anlita tvångsprincipen. Sedan
denna tidigare tillämpats för sjöfolkets och för grufarbetarnes ålderdomsförsäkring,
har slutligen på dess grundval uppbyggts en lagstiftning-,
hvilken berör alla arbetare. ö

I det följande skall i korthet redogöras för de viktigaste dragen i
den verksamhet och den lagstiftning, som gäller den franska ålderdomsförsäkringen.

126

A. Frivillig" försäkring.

1. Statens ålderdomsförsäkrinssanstalt. (Caisse nationaie des retraites
pour la vieillesse.) Redan vid midten af förra århundradet, genom lagen
den 18 juni 1850, inrättades en statsanslag för frivillig ålderdomsförsäkring.
I denna anstalt kan livar och eu genom årliga inbetalningar
förvärfva anspråk på en lifränta eller pension, hvilkens storlek är beroende
af de inbetalda summornas belopp samt lifräntetagarens ålder
vid första inbetalningen. Lifräntau skall börja att utbetalas under något
år mellan 50- och 65-årsåldem, hvarjämte vid dessförinnan inträdande
invaliditet eu vederbörligen afkortad ränta utfås. Maximibeloppet af
de under ett år tillåtna inbetalningarna var till eu början oinskränkt,
men fastställdes genom senare lagar till olika summor och är sedan ar
1893 500 fr. Pensionens högsta belopp är äfvenledes begränsad! och
uppgår sedan år 1886 till 1,200 ir.

Inbetalningarna, som kunna ske för alla personer öfver o år, äro
dels individuella, dels kollektiva. De förra ske direkt ai försäkringstagaren
och äro ett omedelbart uttryck för dennes personliga omtänksamhet.
De senare förmedlas af hjälpkassor för deras medlommai, af
arbetsgivare för deras arbetare o. s. v. och utgöra det vida öfvervägande
flertalet af de verkställda inbetalningarna, såsom följande siffror närmare
utvisa. Anstalten redovisade för år 1909 5,019,000 inbetalningar å

1,643,000 lifräntekonton å ett sammanlagdt belopp af 85-2 milj. fr. Af
detta belopp kommo på:

82,800 individuella inbetalningar ........................ 9''9 milj. fr.

4,936,200 kollektiva )•> ........................ 75''3 *

Antalet inbetalningar, som gjordes af personer, livilka voro direkt försäkrade
hos anstalten, utgjorde sålunda endast 1''6 % af alla inbetalningar,
men uppgingo de genom de förra inbetalda beloppen likväl till omkiing
12 % af hela den under året af de försäkrade erlagaa premiesumman.

Pensionärernas antal uppgick vid 1909 års slut till 316,861 och
pensionernas sammanlagda belopp till 41‘3 milj. fr. Medelpensionen utgjorde
130 fr., en summa, hvilken under de senare åren synes hafva
varit stadd i oafbrutet sjunkande. Endast V» (12''5 %) af alla pensioner
voro större än 200 fr., medan närmare hälften (48''0 %) uppgingo till

högst 50 fr. _

Ålderdomsförsäkrmgsanstalten synes under sitt senaste utvecklingsskede
hafva vunnit i betydelse. Anledningen härtill torde vara att söka
bl. a. i en lag den 29 december 1895 (med tillägg i lag den 13 juli

127

1896),J) hvilken stadgar, att åt lifräntetagare, hvilka uppnått 70 år
och under minst 25 år fullgjort inbetalningar till kassan samt hvilkas
årsinkomst, lifräntan inberäknad, icke uppgår till mer än 360 fr., skall
af statsmedel utbetalas ett belopp uppgående till högst l/f, af lifräntan.
Otvetydigt har denna lag afsett att gynna särskildt arbetarbefolkningens
försäkring hos anstalten, och ehuru det belopp, som af staten på
grund af lagens bestämmelser utbetalats, icke uppgått till mer än högst
omkr. 300,000 fr. om året, är det efter denna tid, som de kollektiva inbetalningarna
vunnit betydligt i omfattning. De individuella inbetalningarna
stego från slutet af 1880-talet till 1909 icke mer än från omkr.
8-5 till 9-9 milj. fr. År 1884 uppgingo de kollektiva inbetalningarna ännu
till blott 15 milj. fr., år 1894 både beloppet stigit till 24 milj., men var
sex år senare eller 1900 redan uppe vid 4k milj. lör att efter ytterligare
samma tids förlopp hafva nått eu summa af 60 milj. och år 1909 75
milj. fr. Af det år 1909 kollektivt inbetalda beloppet komma 19 milj.
på industriens och 27 milj. på kommunikationsväsendets arbetare. Den
af denna indirekta försäkring år 1909 berörda befolkningen uppgick till

1,584,000 personer, af hvilka emellertid endast 410,000 voro industriarbetare
och 420,000 komino på kommunikationsväsendets arbetare. Ej
mindre än 510,000 personer, tillhörande denna försäkring, voro skolbarn.
Om man tillika besinnar, att hela antalet lönarbetare i Frankrike samtidigt
uppskattades till omkr. 10 milj., så inses, att ålderdomsförsäkringsanstaltens
verksamhet för beredande af frivillig ålderd oi^försäkring
endast omfattar en ringa bråkdel af den franska arbetarbefolkningen.

Emellertid bör man icke taga endast ålderdomsförsäkringsanstaltens
verksamhet i betraktande, när det gäller den frivilliga åldcrdomsförsäkringen
i Frankrike. Den kompletteras nämligen af andra inrättningar,
rörande hvilka äfven några korta meddelanden skola göras.

2. Hjäipkassor. De kollektiva inbetalningar till ålderdomsförsäkringsanstalten,
hvarom i det föregående talats, förmedlas till väsentlig
del af hjälpkassorna (sociétés de secours mutuels). Dessa kassor, hvilkas
rättsförhållanden tidigast ordnades genom lagen den 15 juli 1850, således
samma år, som ålderdomsförsäkringsanstalten inrättades, regleras
numera i sin verksamhet af lagen den 1 april 1898. Enligt denna ''finnas
tre olika slag af hjäipkassor, nämligen de såsom »allmännyttiga erkända»
(reconnues dutilité publique), de »godkända» (approuvées) och de »fria»
(libres). Till den första kategorien höra endast ett försvinnande fåtal
kassor. De fria hjälpkassornas antal var enligt den officiella statistiken *)

*) Denna lag uppkörde genom 1910 ärs lag om obligatorisk försäkring att gälla för do af
sistnämnda lag berörda personer.

128

vid slutet af år 1908 2,958 med 396,000 aktiva medlemmar. Den största
betydelsen tillkom emellertid de godkända hjälpkassorna, hvilkas antal
vid nyssnämnda tidpunkt var 16,395 med 3,840,000 aktiva och 358,000
hedersmedlemmar, hvilka senare genom frivilliga bidrag eller gåfvor
understödja verksamheten utan att sj kifva mottaga hjälp från kassorna.
Bland ofvannämnda godkända kassor märkas äfven de för den franska
själfhjälpsrörelsen karaktäristiska skolungdomskassorna (mutualités seolaires).
Dessa kassor voro till antalet 2,049 med 736,000 aktiva och

48,000 hedersmedlemmar. Men äfven i de öfriga godkända samt i de
fria hjälpkassorna finnes ett stort antal barn bland medlemmarne, så att
summan af de genom hjälpkassornas verksamhet berörda barnen uppgick
till öfver Vt af kassornas hela aktiva medlemsantal.

Hjälpkassornas sammanlagda förmögenhet uppgick vid 1908 års
slut till 547‘3 milj. fr.; af utgifterna gingo 27-o milj. fr. till sjukhjälp,
15’8 milj. fr. till pensioner och liknande understöd, 3-2 milj. fr. till hjälp
åt änkor och föräldralösa o. s. v.

Hjälpkassornas viktigaste uppgift är sålunda att meddela sjukhjälp,
men vid sidan däraf betecknar ålderdomsförsörjningen deras betydelsefullaste
verkamhetsområde. Genom en förordning af den 26 april 1856
fingo de godkända kassorna möjlighet att hos statens depositionskassa
(caisse national des dépöts et consignations) samla en lifräntefond (fond
commun de retraite). Denna fond förräntades med 4 Va % och Ilek
dessutom statsbidrag. Den växte hastigt och uppgick vid slutet af år
1908 till öfver 230 milj. fr., hvaraf staten bidragit med 43 milj. fr.
Fonden förvaltas af depositionskassan såsom hjälpkassornas oförytterliga
förmögenhet. Ålderdomspensionerna utbetalas sålunda endast af fondens
räntor, hvarvid pensionerna antingen uttagas omedelbart af räntorna
eller och pensioner inköpas för särskilda pensionärer hos ålderdomsförsäkringskassan.

Af de 16,395 godkända hjälpkassor, hvilka funnos vid slutet af år
1908, voro 7,667, således i det närmaste hälften, delägare i ofvan
nämnda fond, till hvilken under året inbetalats ett belopp af 7''3 milj. fr.
Statsbidraget till denna gren af kassornas verksamhet utgår sedan år
1901 dels med ett belopp af Do fr. per medlem, dels med 1U af
kassans egna inbetalningar. År 1908 uppgingo statens utgifter af detta
slag till Ds milj. fr., hvartill kommo 1''7 milj. tf. som utbetalades till
depositionskassan för att sätta denna i stånd att med den föreskrifna
procentsatsen af 4 Va % förränta hjälpkassefonderna.

Ehuru staten sålunda afsevärdt understödjer hjälpkassornas genom
ålderdomsförsäkringsanstalten förmedlade ålderdomsförsäkring, så synas
kassorna under de senare åren likväl i allt större utsträckning hafva

'' 1 I129J |

baserat denna verksamhet på pensioner, utbetalade omedelbart af den
under själfständig förvaltning behållna förmögenheten. Af de 6,666
kassör med 177,380 pensionärer, för hvilka uppgifter rörande den år
1908 bedrifna verksamheten i sådant hänseende föreligga, tillhörde 2,021
kassör och 94,984 pensionstagare denna sistnämnda kategori, d. v. s.
V10 af samtliga kassor och drygt hälften af pensionärerna. Den pension,
som af dessa kassor utbetalades, uppgick till i genomsnitt 8Ä0 fr.,
medan motsvarande siffra för öfriga kassor var något, ehuru endast
obetydligt lägre.

Äfven de fria hjälpkassorna hafva i någon män ägnat sig åt ålderdomsförsäkringen,
ehuru de icke åtnjuta något statsunderstöd för denna
sin verksamhet. YTid slutet af år 1908 betalades af dessa kassor pensioner
till 8,811 medlemmar och uppgick pensionens medelbelopp till
153’1 fr., således till ett belopp, som var dubbelt större än den genomsnittspension,
som kom de godkända kassornas medlemmar till del. v)

Med afseende på den lagstiftning, som har betydelse för hjälp -kassornas verksamhet, förtjänar nämnas, att hufvud författningen i detta
hänseende numera är hjälpkasselagen den 1 april 1898, som reglerar
kassornas ställning och arbete. Men dessutom bör erinras om, att den
tidigare nämnda lagen den 29 december 1895 angående statsbidrag för
höjande af ålderdomsförsäkringsanstaltens pensioner äger tillämpning
äfven å hjälpkassorna samt att en lag af den 27 december 1895 rättsligt
säkerställer kassornas pensioner på det sätt, att den bl. a. gör deras
förmögenhet oberoende af de föreningars eller företags öden, hos eller
af hvilka kassorna äro upprättade.

Om de franska hjälpkassornas ålderdomsförsäkring som helhet bett
aktad kan sägas, att, da den omfattats endast af eu del af kassorna
och i regel icke är grundad på särskilda bidrag för verksamheten, den icke
äger samma betydelse som Belgiens motsvarande själfhjälpsrörelse. Därtill
torde säkerligen den omständigheten hafva bidragit, att hvarken de
af staten understödda gemensamma fonderna, hvilka på grund af sin
oförytterlighet visserligen samla störa summor för eftervärlden, men som
för nutiden afkasta blott ringa ränta till pensioner, ej häller utbetalningarna
från föreningarnas fria förmögenhet efter deras eget godtfinnande
äro ägnade att sporra medlemmarne till deltagande i försäkringen
på samma sätt som i Belgien, där hvarje medlem vet, att ju
högre hans egna bidrag äro, desto mer stiga också hans fasta anspråk

6 På sistone hafva äfven åtskilliga yrkesföreningar (syndieats professionnels) ägnat intresse
åt sina medlemmars ålderdomsförsäkring. Tillförlitliga uppgifter rörande denna verksamhet saknas
emellertid.

Ålder doms för sälting s kommittén. III.

130

och där staten bidrager efter måttet af hvarje enskild medlems egna avgifter,
medan i Frankrike statsbidraget fördelas med lika stort belopp
på alla medlemmar.

B. Obligatorisk försörjning ock försäkring.

1. Obligatorisk försörjning af medellösa åldringar, invalider och
obotligt sjuka. Det framgår af hvad som ofvan meddelats, att den frivilliga
verksamheten på här berörda område af social försäkringen i
Frankrike i främsta rummet synes afse tryggandet af ålderdomen, d. v. s.
erhållandet af eu vid en viss ålder utgående lifränta. Visserligen har
behofvet af understöd äfven för de fall, där en varaktig arbetsoförmåga,
invaliditet, inträder ofta redan långt tidigare än lifräntealdern uppnåtts,
icke helt och hållet förbisetts, men inom ramen af försäkringen likväl
intagit en underordnad roll. Man har, såsom tidigare angifvits, begagnat
sig af den metoden, att vid invaliditet låta en med hänsyn till den kortare
afgiftstiden minskad lifränta utgå, hvilken i regel mycket låga ränta
kan höjas genom särskilda bidrag, hufvudsakligen af statsmedel. Eu
dylik invaliditetsförsäkring är säkerligen tillfredsställande, nar den afser
personer, för hvilka invaliditeten icke i regel samtidigt medför medellöshet,
såsom fallet är med t. ex. affärsmän och jordbrukare, hvilkas affärer
eller företag ofta kunna ostördt fortgå, äfven om innehafvare^ arbetskraft
väsentligen nedsättes eller alldeles för] or cXS. Denna förutsättning
förefinnes emellertid icke i fråga om de åt den franska frivilliga ålderdomsförsäkringen
berörda personer, enär dessa i öfvervägande grad utgöras
af arbetare eller andra ekonomiskt osjälfständiga människor, hvilka,
när de drabbas af invaliditet, också i regel förlora sin förvärfsförmåga
och existensmöjlighet. Dessutom får icke förbises, att, såsom tidigare
anmärkts, det antal arbetare, som omfattas af den frivilliga åiderdomsförsäkringen,
endast utgör en bråkdel af Frankrikes alla lönarbetare och
att således icke ens den blygsamma, inom ramen af denna försäkring
bjudna invaliditetsersättningen kommer det stora flertalet af den beiolkningsgrupp
till godo, där behofvet häraf är särskildt framträdande.

Det har också under utvecklingens gång blifvit tydligt för den
franska socialpolitiken, att de bär antydda bristerna kunde afhjälpas
endast genom eu lagstiftning på tvångsprincipens grund. Emellertid
leddes dessa sträfvanden, på grund af egenartade förhållanden, till eu
början in på ett helt annat område än socialförsäkringen, nämligen fattigvårdslagstiftningen.
Fattigvården gällde nämligen länge i Frankrike ej
såsom en laglig förpliktelse för vissa samhällsorgan, utan snarare såsom
en samhället på grund af »social solidaritet» påhvilande skyldighet, hvit -

131

ken borde uppfyllas äfven utan särskilda lagföreskrifter. Endast i fråga
om vissa kategorier af fattiga — sinnessjuka, hittebarn och föräldralösa
barn — hade under tidernas lopp en lagstadgad försörjningsplikt ålagts
departementen. All annan fattigvård var frivillig och omhänderhades
än af kommunerna, än af den enskilda välgörenheten, men var i de
flesta afseenden bristfällig- och motsvarade ofullständigt behofvet. Till
afknipande af dessa missförhållanden ingrep lagstiftning genom införande
af obligatorisk fattigsjukvård på grund af lagen den 15 juli 1893,
hvilken fördelade kostnaderna mellan kommunerna, departementen och
staten. Åtskilliga försök att med lagstiftningens hjälp (lagar af åren
1897 och 1902) äfven understödja icke blott de tillfälligt utan ock
de varaktigt sjuka och till arbete oförmögna — genom statsbidrag
till uppmuntran af frivillig verksamhet -— ledde icke till åsyftadt resultat.
Man beslöt sig då till sist för att äfven i detta fall gripa till
tvångsprincipen, hvilket skedde genom införande af lagen den i.4 juli 1905
angående obligatorisk försörjning af medellösa åldringar, invalider och
obotligt sjuka (assistance obligatoire aux vieillards, aux inlirmes et aux
incurables, privés de ressources).

Hufvudinnehållet i denna lag (texten meddelas in extenso i öfversättning
å sidd. 138—144) med en senare däri genom finanslagen den 31
december 1907 företagen förändring är följande. Understödsberättigade äro
alla medellösa fransmän, som antingen fyllt 70 år, eller lida af invaliditet
eller obotlig sjukdom, såvida invaliditeten eller sjukdomen medför oförmåga
att genom arbete vinna uppehälle. Understöden, som bekostas af
kommunerna, departementen och staten gemensamt, utgå i regel med ett kontant
belopp per månad och fastställas till storleken af vederbörande kommun.
Beloppet får ej understiga 5 och i allmänhet ej uppgå till mer än 20 fr.
i månaden. Om understödstagaren har annan inkomst, skall denna fråndragas
understödets belopp, dock med vissa undantag för 1) de personer,
som hafva förskaffat sig egna besparingar, särskildt tillgång till lifränta,
eller 2) de, som erhålla understöd af den enskilda välgörenheten, eller 3)
de, som fyllt 70 år och som genom eget arbete förtjäna något. De under
1) omnämnda medlen tagas icke alls i betraktande, såvida de uppgå till
mindre belopp än 60 fr. per år eller till 120 fr. för de personer som
hafva uppfostrat minst tre barn till en ålder af 16 år. År den understöddes
inkomst af detta slag högre än nämnda belopp, så afkortas
understödet med hälften af den Överskjutande summan, dock så att inkomstens
och understödets sammanlagda belopp icke uppgå till mer än
480 fr. Med afseende på de under 2) nämnda inkomsterna gäller äfven
sistnämnda regel för understödets inskränkning, såvida inkomsten är af

132

fast och varaktig'' natur. Ifråga om den arbetsförtjänst, som en understödsberättigad
sjuttioårig- kan förskaffa sig, gälla emellertid icke dessa
bestämmelser, utan utgår understödet i detta fall oafkortad!. Om understödet
öfverstiger 30 fr. i månaden, skall kommunen ensam bestrida
kostnaden för det öfverskjutande beloppet.

Såsom af denna korta öfversikt af lagens innehåll framgår, äro de
understöd den gifver att i hufvudsak betrakta såsom fattigförsörjning.
Därpå tyder framför allt villkoret om medellöshet såsom förutsättning för
understödets erhållande. Likväl äro de ofvan angifna modifikationerna
af denna princip, hvarigenom personer med en viss mindre inkomst berättigas
till reducerade understöd, värda ett visst beaktande. Liksom denna
lag redan i och för sig utan tvifvel är att betrakta såsom ett betydande
framsteg i Frankrikes sociala lagstiftning, så tyda dylika drag i dess
struktur på, att den afsetts icke blott att komplettera eu framtida socialförsäkring,
utan ock att i viss mån bjuda en ersättning för denna försäkring.

Antalet af de genom 1905 års lag understödda personer har stigit
betydligt öfver hvad som vid lagens utarbetande förutsatts. Under det.
att man nämligen vid dessa beräkningar kalkylerade med sammanlagdt
omkr. 250,000 personer, visade det sig att redan den 1 april 1908,
således 15 månader efter lagens ikraftträdande, antalet understödda
uppgick till 404,177. Af dessa erhöllo

59,427 personer ett årsunderstöd af 60—108 fr.

216,215 )» » o v, 120—228 »

86,552 >. )> » » 240.....- 300 »

samt 41,983 » » >< » 360 »

Samtliga de sistnämnda kommo på staden Paris, hvars understöd
uppgick till 30 fr. i månaden. Det genomsnittliga årsunderstödet för
samtliga uppgick till 180 fr. På 100 understödda personer kommo 59
sjuttioåringar samt 41 under 70 år, d. v. s. de egentliga invaliderna.

Totalkostnaden för dessa understöd uppgick år 1907 till 49 milj.
fr., hvaraf på staten kommo 27 milj. eller 56 %. För år 1908 beräknades
kostnaderna till omkr. 90 milj. fr.

2. Obligatorisk försäkring af grufarbetare samt sjöfolk. De första
stegen på den obligatoriska invaliditets- och ålderdomsförsäkringens väg
hafva i Frankrike tagits genom lagstiftningen angående försäkring af
grufarbetare samt sjöfolk.

Gruf arbetar försäkringen är ordnad genom lagar den 29 juni 1894
och den 31 mars 1903. Under det att grufarbetarnes ålderdomsförsäk -

133

ring tidigare vant föremål för frivillig verksamhet, hvilken emellertid
icke ledt till gynnsamma resultat, stadgade 1894 års lag försäkringsplikt
för alla grufarbetare. Försäkringen kan ske antingen i statens
ålderdomsförsäkringsanstalt eller i särskilda kassor, dit arbetsgifvaren
skall inbetala 4 % af lönernas belopp, hvaraf hälften skall gäldas af
arbetsgifvaren och andra hälften af arbetaren. Den försäkrade erhåller
en på hans namn lydande motbok, hvari införas inbetalningarna, hvilka
efter ömsesidig öfverenskommelse kunna höjas. Rätten till lifränta
ordnas enligt de bestämmelser, som gåfvos i den tidigare omnämnda
lagen af år 1886 angående ålderdomsförsäkringsanstaltens verksamhet.
Likväl inträder rättigheten att lyfta lifränta]) redan vid 55 års ålder och
upphör samtidigt skyldigheten till premiebetalning, äfven om den försäkrade
önskar lifräntans utbetalande först vid en senare termin.

Då lifräntorna för den lefvande generationen emellertid vid lagens
tillämpning visade sig blifva högst obetydliga, beslöts genom 1903 års
lag utgifvandet af ett årligt statsbidrag af 1 milj. fr. till grufarbetarförsäkringen.
Detta belopp skulle så fördelas, att en tredjedel häraf
användes föratt öka de lifräntor, som likviderats före den 1 jan. 1903,
— dock finge pensionärens eller hans hustrus ränta samt annan inkomst
än af arbete tillsammans icke uppgå till mer än 360 fr. per år •— och
återstående två tredjedelar för understödjande af alla andra arbetare, som
den 1 jan 1903 uppnått 55 lefnads- och 30 tjänsteår — dock sattes
gränsen för detta understöds belopp till 240 fr. De tillägg som på
grund af dessa bestämmelser utbetalades af statsmedel uppgingo år 1907
i genomsnitt till 258 fr. för pensionärer af det förstnämnda och till
176 fr. för pensionärer af det sistnämnda slaget.

För sjöfolket upprättades redan år 1673 en särskild invaliditetsförsäkringskassa,
hvars förhållanden närmare reglerades först genom en lag
af år 1791 och senare genom lagar den 14 april 1881 och den 14 juli
1908, hvilken sistnämnda är den nu gällande. Enligt denna är hvarje
»inskrifven» sjöman (inscrit maritime) från sitt 50:e år och efter 300
månaders tjänst berättigad till pension från invaliditetsförsäkringskassan
(caisse des invalides de la marine). Dispens från åldersgränsen erhåller
den som är invalid, d. v. s. på grund af en kommissions utlåtande förklaras
oförmögen att vidare fullgöra sjötjänst. Lifräntorna fastställas
enligt en tariff, som är graderad med olika pensionsbelopp för innehafvare
af olika tjänster, från kaptener af första klass till matroser, och där
summorna växla mellan 1,000 och 1,430 fr. för den högsta kategorien
till mellan 360 och 636 fr. för den lägsta. Försäkringen omfattar äfven

134

änkepensioner, hvilka utgå med eu summa, växlande från 680 fr. för
den högsta gruppen och 290 för den lägsta. Till invalider, hvilka hafva
varit i tjänst under minst 180 månader, utgår pension med ett belopp
motsvarande Vsco af minimipensionen multiplicerad med antalet tjänstemånador.
Afgifterna för försäkringen betalas af de försäkrade med 5 %
af lönen samt af redarne eller fartygsägarne med V» af den summa sjömännen
erlägga. Staten bidrager med ett årligt understöd åt invaliditetsförsäkringskassan
af 13 milj. fr.

3. Obligatorisk arbetarförsäkring. Slutstenen i den franska ålderdomsförsäkringslagstiftningens
hittillsvarande utveckling betecknas af
lagen den 5 april 1910 angående ålderdom sförsäkring af arbetare, handtverkare
och mindre jordbrukare, hvilken lag i juli 1911 trädt i kraft.

Redan en år 1872 tillsatt kommitté hade sysselsatt sig med ett lagförslag
angående ålderdomsförsäkring. En senairn — år 1890 — arbetande
kommitté hade till sitt förfogande ej mindre än tio förslag af
samma innebörd, af hvilka dock intet blef lag. Det utskott inom deputeradekammaren,
ur hvars arbeten den tidigare omnämnda lagen rörande
obligatorisk fattigvård framgick, sysslade äfven med frågan om en invaliditets-
och ålderdomsförsäkring för arbetare. Den egentliga anledningen
härtill hade gifvits af en år 1895 föranstaltad utredning angående
de åtgärder, hvilka med arbetsgifvarnes ekonomiska understöd vidtagits
för arbetares ålderdomsförsörjning, hvilken undersökning visade,
att dylika åtgärder gällde endast 5 % af industriarbetarne. Under intrycket
af detta utredningsresultat afgåfvos i deputeradekammaren tillsammans
icke mindre än 35 förslag till lagstiftning angående den berörda
frågan. Dessa förslag öfverlämnades såsom material till utskottet,
hvilket år 1900 till kammaren afgaf ett förslag till Jag i ämnet. Detta
förslag omarbetades åtskilliga gånger, innan det år 1906 vann deputeradekammarens
godkännande. Senaten ägnade det af medkammaren
antagna förslaget en grundlig behandling, hvarunder förslaget väsentligt
omarbetades, och godkändes det i sådant skick af senaten i mars 1910
samt af deputeradekammaren kort därefter.

Genom finanslagen för 1912 vidtogos åtskilliga ändringar i 1910
års lag, bl. a. därhän att pensionsåldern sänktes från 65 tiil 60 år och
de af staten för de försäkrade lämnade bidrag höjdes från 60 till 100
francs.

Lagen den 5 april 1910 stadgar dels obligatorisk försäkring för
vissa befolkningskategorier, tillsammans omslutande omkr. 10 Va milj.
personer, dels medger den frivillig försäkring för vissa andra kategorier
(omkr. 6 milj. personer).

135

Hufvudinnehållet af lagen, hvilken, enligt lydelsen i 1912 års författning,
återgifves in extenso i öfversättning å sidd. 145—157, framgår
af följande korta anmärkningar.

Försäkringpliktiga äro alla löntagande arbetare och biträden inom
handeln, industrien, de fria yrkena och jordbruket, tjänstefolk, statstjänare,
som ej redan enligt tidigare stadganden äro pensionsberättigade,
äfvensom departementens och kommunernas löntagare, om deras årsinkomst
ej uppgår till 3,000 fr.

I fråga om anskaffandet af penningmedel för ålderdomspensioneringen,
har Frankrike närmast följt det tyska systemet med lika stora
utgifter från arbetarens och arbetsgifvarens sida, hvartill sedan kommer
ett statsbidrag. Dock är i Frankrike årsafgiftens belopp icke olika för
olika inkomsttagare, utan äro de försäkrade indelade i tre hufvudgrupper
sålunda att årsafgiften utgör för män 9 fr., för kvinnor 6 fr. och för
personer under 18 år 4 fr. 50 cts. Samma belopp erlägges af vederbörande
arbetsgivare. För arbetare utan stadigvarande sysselsättning bestämmes
årsafgiftens storlek i förordningsväg. Den obligatoriska afgiften erlägges i
regel på så sätt, att arbetsgifvaren vid hvarje aflöningstillfälle innehåller en
motsvarande del af den försäkrades aflöning och inlevererar beloppet jämte
sitt eget bidrag till vederbörande försäkringsorgan. Hvarje försäkrad erhåller
ett försäkringskort, där det inbetalda beloppets storlek anges medelst
åsättandet af märken. År försäkrad medlem af hjälpkassa, som betalar lifräntor,
eller har han uppgjort kontrakt om förvärf af eget hem, småbruk
o. d., så äger han rätt att för dessa ändamål använda de på honom själf
belöpande obligatoriska afgifterna. Hafva inbetalningarna fortskridit så
långt, att den försäkrade på grund af dem kan påräkna en pension af
180 fr., äger han för inköp af eget hem eller af dödsfallsförsäkring
använda den odisponerade delen af premiereserven.

Den ordinarie pensionsåldern är 60 år; dock äger den försäkrade
att få pensionens utbetalning uppskjuten till uppnådda 65 år, liksom det
är honom medgifvet att redan fr. o. m. fyllda 55 år påfordra förtidsutbetalning
af honom tillkommande pension. Pensionsbeloppet beräknas
med användning af den räntefot, vederbörande försäkringsorgan kan påräkna
på sina placeringar och på grund af en i förordningsväg fastställd
dödlighetstabell, hvilken tills vidare skall vara den af statens ålderdomsförsäkringsanstalt
fastställda. Till det så beräknade pensionsbeloppet
lägges ett årligt statsbidrag. Detta utgår med 100 fr., om pensionsåldern
är 60 år, och om den försäkrade i minst 30 år erlagt stadgad
årsafgift. Har dylik afgift ej erlagts i 30 år, eller har den ej erlagts
med fullt belopp, sker en reduktion af statsbidraget efter vissa grunder.

136

Vid förtidspensionering tages vid bestämmandet af statsbidragets belopp
hänsyn till den tidigare pensionsåldern. Statsbidraget ökas med en
tiondel för försäkrad, som uppfostrat minst tre barn till sexton års ålder.
Har försäkrad utan eget förvållande genom olycksfall ådragit sig bestående
arbetsoförmåga, äger lian rätt till omedelbar utbetalning af pension.
Statsbidraget utgår i sådant fall äfven med 100 fr. om året, dock
får pensionens totalbelopp ej öfverstiga 360 fr. Dör försäkrad före uppnådd
pensionsålder, utbetalas, om lian erlagt minst 3f af honom åliggande
obligatoriska afgifter, ett månatligt understöd af 50 fr. till hans
efterlefvande, och utgår detta i 6, 5 eller 4 månader allt eftersom antalet
efterlefvande barn under 16 års ålder är minst 3, 2, eller endast 1.
Till änka utgår nämnda belopp i tre månader, om barn under 16 år ej
finnes.

Frivillig försäkring är medgifven löntagare med mellan 3,000 och
5,000 fr. i årsinkomst, äfvensom mindre handtverkare, småbrukare, arrendatorer
och hälftenbrukare, hvartill komma icke lönarbetande hustrur
och änkor till alla enligt lagen obligatoriskt eller frivilligt försäkrade.
Hälftenbrukare skola erlägga minst 6 fr. om året; lika stor afgift, dock
ej öfverstigande 9 fr., erlägges af vederbörande jordägare. Övriga frivilligt
försäkrade erlägga mellan 9 och 18 fr. årligen. I statsbidrag
godtskrifves hvarje frivilligt försäkrads konto årligen ett belopp, uppgående
till högst hälften af de afgifter, som under året erlagts. Den
pension, som enbart på grund af detta statsbidrag vid uppnådda 60 års
ålder skulle tillkomma den försäkrade, får dock ej öfverstiga 100 fr.
I fråga om förtidspensionering i invaliditetsfall och understöd till efterlefvande
äga de frivilligt försäkrade samma förmåner som de försäkringspliktiga.

Personer, som efter hvartannat varit frivilligt och obligatoriskt försäkrade,
äga sammanräkna de statsbidrag, som efter olika grunder
komma dem till del; dock får i intet fall den enbart af statsbidrag härrörande
pensionen vid uppnådda 60 års ålder öfverstiga 100 fr.

För personer, som inträda i pensionsåldern under den tid, som förflyter
innan lagen träder i full tillämplighet, gälla vissa öfvergängsbestämmelser
om statsbidragets storlek.

Organ för älderdomsförsäkringens handhafvande äro främst statens
ålderdomsförsäkringsanstalt, vidare särskild! för detta ändamål upprättade
departements- och distriktskassor samt af staten erkända hjälpkassor, arbetsgivare-
och fackföreningskassor och af garantiföreningar upprättade
pensionskassor. Förvaltningen af dessa kassors tillgångar, i hvad dessa
härröra af försäkring enligt lagen, handhaiVes af statens depositions -

137

och konsignationskassa, som placerar medlen i enlighet med vederbörande
kassas önskningar, dock endast i vissa, af lagen angifna valutor.
Häiföi uppbär nämnda kassa ingen annan ersättning än för stämpelafgifter
o. d. För täckandet af sina förvaltningskostnader äga de
nämnda försäkringsorganen uppbära ett statsbidrag, utgående dels med
5 ^ å inkasserade premier såsom inkasso- och korrespondensersättning,
dels med 1 fr. per försäkrad, som under året till kassan inbetalt premier
eller från . densamma uppburit pension. Hjälpkassor, som idka
ålderdomsförsäkring, äga därjämte uppbära ett särskildt statsbidrag af
1 fr. 50 cts per ar och försäkrad medlem, hvilket belopp användes till
att minska medlemmens sjukförsäkringspremie. Dock utgår detta statsbidrag
endast, om nämnda premie uppgår till minst 6 fr. Bidraget
minskas till hälften för medlemmar under 18 år.

För behandling af ålderdomsförsäkringsfrågor inrättas en öfverstyrelse
för arbetarförsäkringen under arbetsministerns presidium. Genom lagen
är sörjdt för, att i denna styrelse sakkunskap på det politiska, sociala,
finansiella och försäkringstekniska området blir företrädd.

Kostnaderna för den obligatoriska försäkringen hafva betydligt öfverstigit
de beräkningar, som lades till grund vid lagens utarbetande.
Statsutgiften för år 1910 antogs sålunda skola stanna vid c:a 33 milj.
francs men budgetförslaget för 1912 upptager kostnaden till öfver 84
milj. francs, således en deficit på öfver 50 milj. francs redan första året.
Och dock gälla dessa siffror för tiden innan pensionsåldern sänkts med
fem ar och statsbidraget höjts från 60 till 100 francs. Med de nämnda
förbättringarna i försäkringsvillkoren kalkyleras den blifvande årliga
statsutgiften för den obligatoriska försäkringen till c:a 92 milj. francs
för år 1913 och, efter successiv stegring, till c:a 200 milj. francs i jämnviktsläget
(efter 45 år). Läggas härtill statens utgifter för den frivilliga
försäkringen, beräknas den årliga kostnaden utgöra första året 132 milj.
francs och i jämnviktsläget vara uppe i 232 milj. francs.

Äläerdomsförsälcrinyskommiitén. III.

138

Lag åen 14- juli 1905 an

gående obligatorisk försörjning af medellösa åldringar,
invalider cell obotligt sjuka.

AFDELNING I.

Försörjningens organisation.

Art. 1. Hvarje medellös fransman, som uppnått 70 års ålder eller blifvit invalid
eller obotligt sjuk, så att lian icke längre förmår att med sitt arbete förskaffa sig
hvad till lifvets nödtorft erfordras, erhåller under bär nedan angifna villkor under

St°d Art, l°2. Understödet lämnas af den kommun, där understödstagaren bär hemortsrätt
(domicile de secours), eller, om han saknar kommunal nemortsratt ^ det departement,
där han bär hemortsrätt (domicile de secours departemental), eller, oi

han ingenstädes har hemortsrätt, af staten. ,

Kommun och departement erhålla till bestridande af dem enligt denna lag åliggande
uto-ifter de bidrag, hvarom stadgas i afdelning IV. ..

Art. 3. Hemortsrätt för understöd i kommun eller departement j

förloras på sätt som föreskrifves i art. 6 och 7 i lagen den lo juli 189o, dock att
den tid, som erfordras för förvärfvande eller förlust af denna hemortsrätt,
till 5 år. Den, som fritt 65 år, behåller därefter den hemortsrätt han da agde. ^

Barn som erhållit understöd, på grund åt svaghet eller obotlig sjukdom sko a
vid uppnådd myndighetsålder behålla hemortsrätt i det departement, under hvars
förvaltning de hörde, till dess de förvärfva annan hemortsrätt-. ,, , . m

Art 4. Om kommun, departement eller staten skulle pa något af de i afdelning III

denna lag nämnda sätt hafva lämnat understöd åt eu åldrig, invalid eller obot g
sink hvdkens försörjning icke enligt ofvanstående bestämmelser alegat dem, hafva
de rätt att återfå hvad de sålunda förskotterat intill beloppet af understodet för

ett Rätten till återkräfvande af dylika förskott ståt öppen i 5 år men Oäfvet får
icke öfverstiga det belopp, hvartill understödet skulle uppgått, om detsamma hamnats

i den genom art. 2 och 3 bestämda hemorten. . „ ,, , vno.pnhet

Art. 5. Kommunen, departementet eller staten kunna alltid i fall af befogenhet
o-öra sin regressrätt gällande, och detta med den genom lagen den 10 juli 1901 åt
dem inrymda förmån, vare sig mot understödstagaren, om lian befinnes aga eller er
S» XSdiga medel, dier kol hvarje per»,, eller »mfa,- her ferier,nmgeplikl,
lärikiklt mot de medlemmar af mderitöditagarens slaU, som namn» l art.
205, 206, 207 och 212 i Code civil, och i den ordning, som angifves i art. -08

sistnämnda ^ sträcker sig icke öfver summan af understöd för fem ar.

Art. 6. Försörjningen af åldringar, invalider och ohöfligt i sjuka organisera,
hvarje departement af generalrådet (conseil general) enligt föreskrifterna i art. 48
lagen den 10 augusti 1871.

139

Om generalrådet vägrar eller försummar att härom besluta eller om beslutet
suspenderas med tillämpning af art. 49 i lagen den 10 augusti 1871, kan försörjningen
ordnas genom ett dekret utgifvet i samma ordning, som gäller för offentlig
förvaltningsmyndighets reglementen.

AFDELNING II.

Upptagning- i försörjningen.

Art. 7. Hvarje år, en månad före municipalrådets första ordinarie session upprättar
understödsbyrån (bureau d’assistance) en lista på de åldringar, invalider och
obotligt sjuka, som gjort skriftlig ansökan om understöd enligt denna lag och uppfylla
de i art. 1 upptagna villkor, samt äro bosatta i kommunen. Byrån föreslår
samtidigt den art af understöd, som synes lämplig för hvarje särskild sökande, och,
när understöd i hemmet ifrågasattes, tillika hvilket belopp, som bör månatligen
lämnas. Den sålunda upprättade förslagslistan (liste préparatoire) innehåller två
afdelningar. Den första upptager de åldringar, invalider och obotligt sjuka, som.
hafva hemortsrätt i kommunen. Den andra omfattar dem, som hafva hemortsrätt i annan
kommun, eller som hafva endast departemental hemortsrätt eller ingen hemortsrätt.

En afskrift af denna lista, åtföljd af alla ansökningarna om understöd, tillställes
municipalrådet. Eu andra afskrift sändes till prefekten.

Revision af listan företages en månad före hvarje af municipalrådets tre andra
sessioner och i män af behof under årets lopp.

Skulle byrån försumma att upprätta listan, verkställes detta af municipalrådet.

Anm. Understödsbyrån är enligt fattigvårdslagen af den 15 juli 1893 inrättad såsom ett
hjälpkontor i hvarje kommun.

Art. 8. Municipalrådet sammanträder till hemlig öfverläggning om alla sökande
hvilkas ansökan förut handlagts å understödsbyrån, vare sig dessa uppförts på den
förberedande listan (liste préparatoire) eller icke, yttrar sig angående understöd åt
personer, som hafva hemortsrätt inom kommunen, och fastställer villkoren för försörjning
antingen i hemmet eller å en välgörenhetsinrättning.

Art. .9. Sedan listan sålunda fastställts af municipalrådet, ingifves densamma
till mairiets kansli, hvarom kungörelse sker genom anslag å vanligt ställe. En afskrift
af listan sändes samtidigt till prefekten i departementet.

Under en tid af 20 dagar från listans ingifvande till mairiets kansli kan hvarje
åldring, invalid eller obotligt sjuk, hvilkens ansökan afslagits af municipalrådet,
ingifva sina besvär till mairiet. Under samma tid kan hvarje i kommunen bosatt
eller till densamma skattskyldig person klaga öfver personers obehöriga uppförande
å eller uteslutande från listan. Samma rätt tillkommer prefekten eller underprefekten.

Art. 10. Municipalrådets beslut angående beloppet af månatligt understöd kunna
på enahanda sätt öfverklagas.

Art. 11. Öfver ingifna besvär skall, sedan mären och klaganden blifvit hörda
eller vederbörligen kallade, inom en månad afgifvas motiveradt beslut af eu kantonal
kommitté (commission cantonale) bestående af arrondissements underprefekt, generalrådet
(conseil général), ett af arrondissementets råd (conseiller d’arrondissement)

140

i tur och ordning efter utnämning, fredsdomaren i kantonen (juge de paix da canton),
en af prefekten förordnad person, ett ombud för kantonens understödsbyråer och ett
ombud för de ömsesidiga understödsföreningarna (sociétés de secours mutuels) i
kantonen.

Underprefekten eller i hans frånvaro fredsdomaren är kommitténs ordförande.

Kommitténs ordförande skall inom åtta dagar delgifva fattade beslut åt prefekten
och mären, Indika därefter å listan göra beslutade tillägg eller strykningar och tillika
därom underrätta parterna..

Dessa beslut kunna af eu hvar intresserad inom 20 dagar från kungörandet underställas
inrikesministern, hvilken tillkallar den enligt art. 17 inrättade centralkommittén
(commission centrale). Sådan underställning föranleder icke uppskof med beslutens
verkställande.

Art. 12. Därest municipalrådet skulle vägra eller försumma att hålla den i art.
8 föreskrifna öfver!äggningen, skall listan på hemställan af prefekten inom en månad
fastställas af den i art. 11 omnämnda kantonalkommittén.

Uraktlåter kantonalkommittén de förpliktelser, som enligt denna lag åligga densamma,
skall inom 2 månader beslut meddelas af centralkommittén.

Art. 13. Efter mottagande af de i art. 7 omnämnda listor kallar prefekten
municipalråden i de kommuner, där sökandena hafva hemortsrätt, till öfverläggning
och beslut beträffande ansökningarna på sätt föreskrifves i art. 8 och följande
artiklar.

Prefekten kallar vidare den departementala kommittén (commission départementale)
jämlikt art. 11 till öfverläggning och beslut beträffande sådana personer
som i saknad af kommunal hemortsrätt, hafva hemortsrätt i departementet.

Han öfversäll der slutligen jämte eget utlåtande och inkomna intyg till prefekterna
i vederbörande departement förteckning å de sökande, som i annat departement
hafva kommunal eller departemental hemortsrätt, samt till inrikesministern
förteckning å dem, som sakna hemortsrätt.

Art. 14. Den departementala kommittén (commission départementale) beslutar
om understöd åt åldringar, invalider och obotligt sjuka, hvilka hafva departemental
hemortsrätt, och bestämmer de olika sätt, hvarpå understöden skola utgå. Dess beslut
äro provisoriskt verkställbara men generalrådet (conseil général) kan ändra
desamma.

Om ansökningen afslås eller beslut icke följer inom 2 månader vare sig från
den departementala kommittén eller från generalrådet (conseil général), kan vederbörande
part vända sig till inrikesministern, som tillkallar centralkommittén (commission
centrale). Samma rätt tillkommer prepekten.

Art. 15. På enahanda sätt står talan öppen mot beslut af den departementala
kommittén (commission départementale) och af generalrådet angående beloppet af
månatligt understöd.

Art. 16. Beträffande understöd åt åldringar, invalider och obotligt sjuka, som
sakna hemortsrätt, beslutas af inrikesministern efter utlåtande af en kommitté, tillsatt
enligt följande artikel.

Art. 17. Eu centralkommitté (commission centrale) bestående af 15 medlemmar
från fattigvårdsöfverstyrelsen (conseil supérieur de 1’assistance publique) valda af sina
ämbetsbröder, och två medlemmar från öfverstyrelsen för de ömsesidiga understödsföreningarna
(conseil supérieur de la mutualité), likaledes valda af sina ämbetsbröder,
meddelar slutgiltigt beslut på besvär, som anförts jämlikt art. 11, 14 och 15, och
förordnar om upptagande i statsförsörjningen (admission ä 1’assistance de l’État).

141

Al t. 18. Understödet indrages, när de omständigheter, som föranledt detsamma
icke längre aro för handen.

Beslut härom meddelas, allt efter fallets beskaffenhet, af municipalitet (conseil
municipal), departemental kommittén (commission départementale) eller inrikesministern
och må öfverklaga^ i samma ordning som förut nämnts.

AFDELNING- III.

Olika former af understöd.

Art. 19 Åldringar, invalider och obotligt sjuka, Indika äga kommunal eller departemental
hemortsrätt, erhålla understöd i hemmet. De som icke lämpligen kunna
sålunda hjalpas, blifva, om de därtill samtycka, intagna å allmän försörjningsanstalt
(hospice public) eller å enskild sådan inrättning eller inhysta hos enskilda eller i
allmän eller enskild inrättning, där allenast bostad utan samband med annan form
åt understöd beredes dem.

Den form af understöd, som i hvarje särskilt fall kommer till användning har
ingen som hälst slutgiltig karaktär. ö’

Art. 20. Understöd i hemmet utgår i form af ett månatligt pänningebelopp.

Lemppets storlek fastställes för hvarje kommun af municipalrådet "under förbe om

godkännande af generalrådet (conseil general) och inrikesministern Beloppet
ma ej understiga 5 francs och ej häller utom i särskilda undantagsfall öfverstiga 20
francs.. Om det öfverstiger 20 francs, skall generalrådets yttrande underställas inrikesministern,
hvilken förordnar efter inhämtande af fattigvårdsöfverstyrelsens (conseil
supeneur de 1’assistance publique) yttrande.

. . Ifal[ bel°ppet skulle öfverstiga 30 francs, tages den sålunda Överskjutande delen
icke i beräkning vare sig vid återbetalning enligt art. 4 eller vid bestämmande af
departementets eller statens tillskott enligt afdelning IV.

Om understödstagare har någon inkomst, minskas understödet med beloppet
darat. Dock sker ej afdrag för sådan inkomst, som härflyter ur gjorda besparingar
särskild pension som vederbörande förvärfvat sig, såvida icke inkomsten öfverstiger
60 francs Nämnda belopp höjes från 60 francs till 120 francs beträffande personer som
visa att de uppfostrat minst tre barn till fyllda 16 år. Om inkomsten öfverskiuter
dessa tal, beraknas öfversko t let blott till hälften af sitt verkliga belopp, där ej inkomsten
genom besparingar och understödet tillsammans öfverstiga 480 francs

Bestämd och stadigvarande inkomst frän enskild välgörenhet beräknas till hälften
åt sitt verkliga belopp intill samma maximigräns af 480 francs.

Inkomst som åldringar, hvilka fyllt 70 år, förskaffa sig genom sitt arbete, boraknas
icke.

,.n, Un(lerstöd utgår från dag, som därför bestämts i det om understödets

tilldelande gifna beslutet.

Välgörenhets- eller understödsbyrån afgör, med hänsyn till vederbörande understodstagares
belägenhet, om understödet skall lämnas på en gång eller i terminer
och kan jämväl bestämma att understödet helt eller delvis skall utgå in natura.

Understodet kan icke öfverlåtas eller utmätas. Det utbetalas i understödstagarens
hemort antingen till honom personligen eller, där understödet anslagits åt hans
familj (placement familial), till en af honom angifven och af mären godkänd person,
eller slutligen till välgörenhets- eller understödsbyräns kassör i fall understödet utgår
in natura eller månatligen. Det i art. 41 nämnda reglemente fastslår, huru redovisningen
skall ske.

142

Ärt. 22. Om försörjningsanstalt icke finnes inom kommunen eller befintlig sådan
anstalt är otillräcklig, skola åldringar, invalider eller obotligt sjuka, Indika hafva
kommunal hemortsrätt, intagas å enskilda anstalter, utvalda af municipalrådet efter
en af generalrådet enligt nästföljande artikel upprättad lista, eller ock inhysas hos
enskilda.

Art. 23. Generalrådet (conseil general) bestämmer i hvilka anstalter skola intagas
sådana åldringar, invalider och obotligt sjuka, som icke kunna hjälpas i hemmet.

Det antal bäddar, som i dessa anstalter skola tillhandahållas, bestämmes för
hvarje år af prefekten, sedan förvaltningskommissionerna (commissions administra^
tives) blifvit hörda.

Afgiften per dag fastställes af prefekten på förslag af förvaltningskommissionerna
(commissions administratives) och efter yttrande af generalrådet, men må ej sättas lägre
än medelpriset under de senaste fem åren. Priset revideras hvart femte år.

I fall en på anstalt intagen person har någon inkomst, erlägges dagavgiften af
kommunen, departementet eller staten, hvilka därefter tillgodogöra sig de i art. 20
nämnda afdrag.

Art. 24. Generalrådet bestämmer, hvilka privata anstalter kunna i brist på offentliga
sådana emottaga åldringar, invalider och obotligt sjuka samt pröfvar de om
understödstagarnas underhåll träffade överenskommelser.

Öfverenskommelsernas uppfyllande kontrolleras af offentlig myndighet.

Generalrådet fastslår do allmänna grunder, enligt hvilka understödstagarna må
inhysas hos främmande familjer.

Art. 23. De åldringar, invalider och obotligt sjuka, hvilka ingenstädes äga hemortsrätt,
skola intagas å allmän eller enskild anstalt enligt inrikesministerns anvisning,
med mindre prefekten eller centrala uiiderstödskommitten tilldelat dem understöd
hemma. I sådant fall utmätes beloppet häraf inom de i art. 20 angifna
gränser.

Alt. 26. Kostnaderna för anskaffande af läkarbetyg åt invalider och obotligt
sjuka äfvensom för understödstagares resor bestridas af kommunen, departementet
eller staten allt efter som understödstagarna hafva hemortsrätt i kommun eller
departement eller sakna hemortsrätt.

Om understödstagare icke har hemortsrätt inom den kommun, där han är bosatt,
skall nämnda kommun förskjuta kostnaden, kommunen dock obetaget att kräfva
ersättning af den kommun eller det departement hvilka understödsplikten pahvilar,
eller ock af staten.

AFDELNING IV.

Uppbringande af medel.

Art. 27. Kommunerna äro jämlikt art. 13(5 och 149 i lagen den 5 april 1884
skyldiga bestrida de kostnader för försörjningen hvilka genom denna lag pålagts
dem.

Härför nödiga medel anskaffas af kommunerna genom:

l:o) särskilda inkomster, som härflyta ur fonder eller donationer för understöd åt
åldringar, invalider och obotligt sjuka, så vida icke de vid nämnda stiftelser fästade
villkor äro häremot stridande;

2:o) välgörenhets- och försörjningsbyråns (bureau de bienfaisance et de l’hospice)
tillskott i vissa fall;

143

3:o) ordinarie inkomsterna; och

4:o) om tillräckliga medel icke sålunda inflyta, genom tillskott från departementet,
hvilket tillskott beräknas enligt härvid fogade tabell A, och ett direkt tillskott från staten,
beräknadt enligt vidfogade tabell C, skolande vid beräkningen af dessa tillskott
tages hänsyn allenast till den del af kostnaden, som täckes genom inkomster ur
skatter, pålagor eller afgifter hvilkas upptagande är i lagen medgifvet.

Art. 28. Departementen skola jämlikt art. 60 och 61 i lagen den 10 augusti
1871, bestrida:

l:o) de understödskostnader, som pålagts dem genom art. 2 och 26;

2:o) de enligt föregående artikel till kommunerna utgående tillskott;

3:o) kostnaden för administrationen af den departementala försörjningen.

Om särskilda hjälpkällor och disponibla ordinarie inkomster icke förslå, bestridas
ifrågavarande kostnader medelst:

l:o) pålagor och afgifter, hvilkas upptagande är i lag medgifvet;

2:o) ett statstillskott, beräknadt enligt vidfogade tabell B, utöfver den del af
kostnaden som täckes genom de ordinarie skatteinkomsterna.

Art. 29. Förutom de jämlikt föregående artiklar utgående tillskott, åligger det
staten att bestrida;

l:o) kostnaden för understöd åt åldringar, invalider och obotligt sjuka som sakna
hemortsrätt;

2:o) de administrations- och kontrollkostnader, hvilka uppstå genom denna lags
tillämpning.

Art. 80. Välgörenhetsbyråerna samt de försörjningsinrättningar, som i kraft af
stiftelser och donationer äga tillgångar, hvilkas afkastning särskildt anslagits till
understöd i hemmet åt åldringar, invalider och obotligt sjuka äro skyldiga att i
öfverensstämmelse med donationsvillkoren och så långt nämnda afkastning räcker
bidraga till denna lags genomförande.

Art. 31. De kommunala försörjningsinrättningarna äro skyldiga att afgiftsfritt, i
den män deras egna tillgångar sådant medgifva, emottaga åldringar, invalider och
obotligt sjuka, hvilka hafva hemortsrätt i den kommun, hvarest anstalten är belägen
och jämlikt art. 19 hafva blifvit tilldelade försörjning i anstalten.

Samma skyldighet åligger de anstalter, hvilka äro gemensamma för flera kommuner
(intercommunaux) och de kantonala anstalterna med hänsyn till åldringar,
invalider och obotligt sjuka, hvilka hafva hemortsrätt inom kommun, till hvilkens
förmån nämnda anstalter hafva grundats.

Art. 32. Staten lämnar bidrag till bestridande af kostnaderna för uppförande
eller inredande af de försörjningsinrättningar, som kräfvas för genomförande af denna
lag. Dessa bidrag utgå i förhållande till den kommunala eller departementala
skatten och till extra pålagorna i kommun eller departement och slutligen efter betydelsen
af de arbeten, som skola utföras, enligt bestämmelser utfärdade genom
offentlig förvaltningsmyndighets reglemente (réglement d’administration publique).

Om arbetena utföras af flera departement jämlikt art. 89 och 90 i lagen den 10
augusti 1871 eller af en förening af kommuner, bestämmes bidraget särkildt för hvarje
af de i kostnaden deltagande departementen eller kommunerna.

Byggnadsförslagen tarfva föregående godkännande af inrikesministern.

Finanslagen för hvarje budgetperiod bestämmer maximibeloppet af bidrag, som
under året skola lämnas.

144

Art. 33. För de tre åren 1907, 1908 och 1909 skall finanslagen för hvarje budgetperiod
bestämma den summa som inrikesministern skall bemyndigas att använda
till bidrag åt departement och kommuner för genomförande af denna lag.

AFDELNING Y.

Kompetens.

Art. 34. Frågor om hemortsrätt afgöras af prefekturrådet (conseil de préfecture)
i det departement, där den åldrige, invalid eller obotligt sjuke har sitt
hemvist.

Art. 35. Yppas i fråga om vidtagande af åtgärder, hvarom nämnts i art. 23, 27,
30 och 31, meningsskiljaktighet mellan försörjningsinrättningarnas förvaltningskommissioner
och prefekten eller mellan välgörenhetsbyråernas och försörjningsinrättningarnas
förvaltningskommissioner och municipalråden, skall tvisten slitas af prefekturrådet
i det departement, där ifrågavarande försörjningsinrättning är belägen.

Art. 36. Öfver prefekturrådets beslut må klagan föras hos Statsrådet (Conseil
d’État).

Proceduren är kostnadsfri och advokat behöfver icke anlitas.

AFDELNING VI.

Särskilda bestämmelser.

Art. 37. Offentlig förvaltningsmyndighets reglemente bestämmer, huru art. 7—13,
21—23 samt 30 och 31 i denna lag skola tillämpas på staden Paris.

Art. 38. Alla intyg, beslut, kontrakter och kvitton samt andra enligt denna lag
upprättade skriftliga handlingar, hvilka uteslutande afse försörjningen af åldringar,
invalider och obotligt sjuka, äro fria från stämpel och skola inregistreras gratis, då
formaliteten med inregistrering förekommer.

Art. 39. Om någon, som lagföres för brott enligt art. 269, 270, 271 och 2741)
i Code pénal, säger sig vilja framställa anspråk på understöd, kan han, när skäl
därtill äro, få det för brottets beifrande inledda förfarandet uppskjutet och sedermera
efter omständigheterna blifva från ansvar frikänd.

Bestämmelserna i denna artikel äro dock icke tillämpliga vid återfall i brott.

Art. 40. I lagstiftningen rörande utländingar gör denna lag ej ändring.

Art. 43 i lagen den 29 mars 1897 och art. 61 i lagen den 30 mars 1902 upphäfvas,
liksom hvarje annat mot förevarande lag stridande stadgande.

Art. 41. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1907. Offentlig förvaltningsmyndighets
reglementen angifva i fall af behof de åtgärder, hvarigenom lagens genomförande
kan tryggas.

v) Handla om lösdrifveri och tiggeri.

145

Lag den 5 april 1910 angående ålderdomsförsäkring af arbetare, handtverkare

och mindre jordbrukare.

AFDELNING I.

Försäkringens allmänna grunder.

Art. 1. Rätt till ålderdomspension äga, på de villkor i denna lag fastställas,
löntagare af båda könen, anställda inom industrien, handeln, de fria yrkena och landtbruket,
kontant aflönadt tjänstefolk, de statstjänare, som ej falla inom ramen för den
civila eller militära pensioneringen, äfvensom departementens och kommunernas löntagare.

Art. 2. Pensionerna komma till stånd genom de försäkrades obligatoriska och
frivilliga afgifter, bidrag från arbetsgifvare och ett statstillskott, som utgår så länge
pensionstagare lefver.

Löntagares obligatoriska afgifter utgå, i likhet med arbetsgifvarnas bidrag, enligt
följande grunder:

Arsafgiften är för män 9 francs, för kvinnor 6 francs och för personer under
18 år 4 francs 50 centimes, hvilket per arbetsdag utgör respektive 3, 2 och 1 */2
centimes.

De försäkrade äga ej återfå det inbetalda kapitalet annat än i form af pension,
dock kunna å försäkrads lön afdragna afgifter på hans begäran blifva för hans räkning
kapitaliserade.

Arbetsgifvarens bidrag påhvilar honom allena. Häremot stridande öfverenskommelse
är utan laga verkan.

Ett af förvaltningsmyndighet utfärdadt reglemente ordnar förhållandena med afseende
å betings-, styck-, ackords- och hemarbetare.

Art. 3. Vid hvarje aflöningstillfälle skall arbetsgifvaren å lönen afdraga löntagarens
afgift. Hvarje försäkrad erhåller kostnadsfritt ett identitetskort äfvensom
årskort, afsedt för märken, angifvande såväl för hans räkning gjorda obligatoriska
inbetalningar som de frivilliga bidrag, han själf erlagt.

Summan af de afgifter, som afdragits å lönen, och arbetsgifvarens bidrag angifves
medelst ett märke, som af arbetsgifvaren åsättes den försäkrades kort.

Arbetare i yrken med tidvis afbruten sysselsättning erlägga sina obligatoriska
afgifter med hänsyn till månadsförtjänsten, på sätt som bestämmes i ett af förvaltningsmyndigheten
utfärdadt reglemente, dock få afgifterna ej öfverstiga de belopp,
som i art. 2, 3:dje stycket, fastställts.

Ömsesidiga understödskassor, vanliga sparkassor och andra, i art. 14 af denna
lag angifna kassor, kunna åtaga sig inkasseringen af sina medlemmars obligatoriska
eller frivilliga afgifter, om dessa därom anhålla.

Kassorna kunna i förskott mottaga försäkrads obligatoriska afgifter mot förpliktelse
att därom å hans kort göra särskild anteckning.

I sådant fall fullgör arbetsgifvaren sin bidragsskyldighet medelst åsättandet af
ett märke.

Ålder domsförsäkringskommittén. III.

146

Ett af förvaltningsmyndighet utfärdadt reglemente bestämmer det sätt, hvarpå
understödskassorna och andra kassor skola redovisa för afgifternas inkassering och
deras vederbörliga inbetalning till depositions- och konsignationskassan.

De, som bevisligen redan äro medlemmar i och betala afgifter till en ömsesidig
understödskassa eller annan pensionsförening eller som uppgjort kontrakt om köp eller
uppförande af ett billigt bostadshus eller om förvärf af ett småbruk (åkerbruk eller
trädgård), allt i enlighet med lagarna af 30 november 1894, 30 april 1904, 12 april
1906& och 10 april 1908, kunna få tillstånd att framgent på dessa företag nedlägga
de personliga afgifter, som enligt denna lag åligga dem.

De försäkrade åtnjuta äfven i detta fall bidrag från arbetsgifvaren, äfvensom
statsbidrag.

Art. 4. Statsbidraget utgår med 100 francs om året fr. o. m. uppnådda 60
års ålder. Det ökas med en tiondel för hvarje försäkrad man eller kvinna, som uppfostrat
minst tre barn till sexton års ålder.

För att komma i åtnjutande af nämnda bidrag skall den försäkrade styrka, att
han fullgjort minst trettio årliga inbetalningar, Indika, hans frivilliga bidrag inräknade,
uppgå till det belopp, som i art. 2 fastställts.

Om antalet afgiftsår understiger trettio, men är större än femton, utgör statsbidraget
ett belopp lika med sagda antal år, multipliceradt med 3 franc 33 centimes.

De båda obligatoriska militära tjänsteåren medräknas vid bestämmandet af statsbidragets
storlek.

Vid bestämmande af statsbidrag åt kvinnlig försäkrad skall henne tillgodoräknas
ett afgiftsår för hvarje barn, som hon födt och hvarom anmälan gjorts till vederbörlig
myndighet.

För de försäkrade, å hvilka lagens öfvergångsbestämmelser blifva tillämpliga,
gäller, att, om de uppnått en ålder af minst 30 år vid lagens ikraftträdande, antalet
afgiftsår, som fordras för erhållande af det i första stycket angifna statsbidraget, är
lika med det antal år, som förflutit sedan lagen trädde i kraft och till dess de uppnått
60 års ålder; med det villkor, att sagda försäkrade personer styrka, att de den
3 juli 1911 under minst tre år tillhört de befolkningskategorier, som nämnas i art. 1.

Om de årliga afgifterna, däri inberäknade den försäkrades frivilliga bidrag, ej
uppgå till det belopp, som i art. 2 fastställts, blir statsbidraget föremål för en motsvarande
reduktion.

Statsbidragen utanordnas från anslagen å arbetsministeriets budget.

Art. 5. Den normala pensionsåldern är 60 år. En hvar försäkrad har dock rätt
att få pensionens utbetalning uppskjuten till uppnådda 65 år.

Hvarje försäkrad kan efter uppnådda 55 år begära förtidsutbetalning af sin
pension, men skall i detta fall statsbidraget utgå med ett i förhållande till dess tidigare
började utbetalning reduceradt belopp.

Jämväl de försäkrade, å hvilka lagens öfvergångsbestämmelser blifva tillämpliga,
äga rätt till förmånen af förtidspensionering, om de under de näst därförut förflutna fem
åren tillhört de befolkningskategorier, som nämnas i art. 1, och under hvart och ett
af dessa år erlagt afgifter till ett belopp, ej understigande de i art. 2 fastställda obligatoriska
inbetalningarna.

Om försäkrad icke fordrar utbetalning af sin pension förrän efter 60 års ålder,
skall dock vid hvarje års slut, till dess pensionens utbetalning börjar, statsbidraget
utgå antingen till den pensionsberättigade eller till någon af de i art. 14 angifna
kassor, allt efter den pensionsberättigades önskan.

147

o Art 6■ Om en försäkrad, som fortfarande är underkastad de förpliktelser denna
lag ålägger, dör, innan lian kommit i åtnjutande af ålderdomspension, betalas

l:o) åt hans barn, som ej fyllt 16 år, under 6 månader en summa af 50 francs
i månaden, om de äro minst tre till antalet; om de äro två, 50 francs i månaden
under fem månader, och om endast ett barn under 16 års ålder lefver efter, samma
belopp i fyra månaders tid.

2:o) till hans änka, om inga barn under 16 år finnas, 50 francs i månaden
under tre månader.

I händelse af äktenskapsskillnad medgifvas samma förmåner åt den frånskilda
makan, om hon ej ingått nytt äktenskap, och skilsmässan uteslutande berott på mannens
förvållande.

Franskfödda änkor efter sådana utländska löntagare som nämnas i art. 11 åtnjuta,
vare sig de äro barnlösa eller hafva ett eller flera barn, ofvannämnda förmåner,
om de och deras barn naturaliseras inom ett år efter makens död och om i inträffande
fall barnens naturalisering sker i öfverensstämmelse med föreskrifterna i
näst sista stycket af art. 9 i Code civil, enligt nämnda lagrums lydelse i laven den
26 juni 1889 och i art. 1 i lagen den 5 april 1909.

De härofvan omförmälda understöden lämnas endast i det fall, att den aflidne
försäkringstagaren fullgjort minst tre femtedelar af de i art. 2 nämnda obligatoriska
inbetalningarna.

Art. 7. Rätt till understöd enligt lagen den 14 juli 1905 utsträckes till de i
art. 1 omnämnda personer, som vid föreliggande lags ikraftträdande uppnått en ålder
af 65 till 69 år och i öfrigt uppfylla de i lagen den 14- juli 1905 för erhållande af
understöd angifna fordringar; men de belopp, som årligen tilldelas dem, få ej öfverstiga
100 francs.

Staten bär hela kostnaden för dessa utbetalningar.

Ett af förvaltningsmyndigheten utfärdadt reglemente bestämmer närmare sättet
för uppgörande af förteckningar öfver dem, som enligt föreliggande artikel komma i
åtnjutande af understöd, äfvensom de kommissioners sammansättning och befogenhet,
hvilka hafva att besluta rörande understöden och om inkommande besvär.

Art. 8. De personer, som enligt art. 1 äga rätt till pension, bibehålla de förmåner,
som angifvas i art. 20 i lagen den 14 juli 1905.

Den pension, som förvärfvats på grund af löntagarnes afgifter och arbetsgifvarnas
bidrag, skall anses som åstadkommen genom den försäkrades besparingar och skall
följaktligen pensionsbeloppet beräknas, som om alla inbetalningar fullgjorts med uppgifvande
af rätt till kapitalets återfående.

Art. 9. De försäkrade, som utan eget uppsåt ådragit sig svårare skador eller
förtida invaliditet, hvilka medföra fullständig och varaktig arbetsoförmåga, äga,
utom i fall, som afses i lagen den 9 april 1898, oberoende af ålder rätt till förtidspensionering.

Konstaterandet af arbetsoförmåga sker på sätt, som fastställes i ett af förvaltningsmyndigheten
utfärdadt reglemente.

Denna pension ökas på de villkor, som i sagda reglemente bestämmas, genom
ett statsbidrag, som utgar af ett årligen för detta ändamål i finanslagen upptaget
anslag; dock må detta statsbidrag i intet fall utgå med högre belopp än 100 francs
per år, ej häller får pensionen därigenom öfverstiga tre gånger den summa, den
skulle uppnått ensamt genom löntagarens och arbetsgifvarens inbetalningar, eller,
statsbidraget inberäknadt, öfverskrida 360 francs.

148

Art. 10. Tjänstemän och arbetare vid de stora järnvägsbolag, som förklarats
vara af offentlig betydelse, samt vid statens järnvägar, arbetare och tjänstemän inom
bergshandteringen samt inmönstradt sjöfolk äro fortfarande underkastade för dem
stiftade särskilda lagar.

Lag samma gäller beträffande tjänstemän och arbetare vid sekundärbanor af
offentlig betydelse, vid lokalbanor och vid spårvägar. Dock skall, på sätt som bestämmes
i en af finans- och arbetsministrarna samt ministern för allmänna arbeten
gemensamt utfärdad förordning, föreliggande lag vara på dem tillämplig, om de åtgärder,
som till deras fördel vidtagits i aftal, ingångna mellan arbetsgifvarne och
staten''eller i företaget intresserade departement och kommuner, och godkända af ministern
för allmänna arbeten och inrikesministern efter arbetsministerns hörande, icke
tillförsäkra dem en pension minst lika stor som enligt denna lag skulle kommit dem

De pensionskassor eller pensionsreglementen, hvilka för närvarande bereda Pensionsförmåner
åt de statens löntagare, som ej äro underkastade de civila eller militära
pensionsbestämmelserna, samt åt departementens och kommunernas löntagare,
kunna bibehållas i kraft genom förordningar, utfärdade på förslag af finans- och arbetsministrarna
tillsammans med den minister det vederbör.

På samma sätt kunna nya kassor inrättas och nya reglementen utfärdas.

De löntagare, hvilkas årsinkomst öfverstiger 3,000 francs, äro ej underkastade
denna lags bestämmelser. De, hvilkas årsinkomst uppnår 3,000 francs, afföras från
förteckningen öfver de försäkrade, men bibehållas vid de rättigheter de redan för -

ort. 11. Utländska löntagare, som hafva anställning i Frankrike, äro underkastade
samma bestämmelser som de inländska.

Dock äga de ej åtnjuta förmånen af bidrag från arbetsgifva.rna eller ^ staten, om
ej fördrag med deras hemland garantera fransmän motsvarande förmån därstädes.

Är *så icke fallet, skall arbetsgifvarens bidrag föras till en reservfond. °
Likaledes föras till denna reservfond arbetsgifvarebidrag afseende sadana inhemska
löntagare, hvilkas pension redan börjat utbetalas.

De arbetsgivare, som vid sina företag upprättat pensionskassor, hvilka erkänts
i den ordning art. 19 föreskrifver, skola jämväl till reservfonden inbetala det bidrag,
som afser dem bland deras arbetare, hvilka enligt de två nästföregående momentens

bestämmelser ej kunna komma i åtnjutande af sådant bidrag.

Art. 12. För hvar och en af de kassor, som nämnas i art. 14, uppgöras pensionstariffer
på de grunder, som bestämmas i ett på förslag af arbets- och finansministrarna
och efter hörande af öfverstyrelsen för arbetarepensioneringen utfärdadt
reglemente. Vid uppgörandet af tariff skall användas den räntefot, vederbörande kassa
kan beräkna för sina pänningplaceringar, samt tillsvidare den dödlighetstabell, som
användes af statskassan för ålderdomspensioneringen.

Räntefoten skall anges i hela tal och tiondedelar.

På förslag af arbets- och finansministrarna utfärdade dekret skola fastställa nya
dödlighetstabeller, grundade på i arbetsministeriet upprättad statistik, att användas
vid beräkningen af ålderdomspensioner enligt denna lag, äfvensom särskilda dödlighetstabeller
att användas vid förtidsutbetalning af pensioner i invaliditetsfall.

Tarifferna ta endast hänsyn till vid dödsfall uppnådt antal hela ån De upptaga
endast åldersuppgifter i hela år, och skall inbetalning anses fullgjord vid den ålder,
den försäkrade uppnår under loppet af det år, inbetalningen af vederbörande försäkringsorganis
a tion uppburits.

149

Tarifferna belastas ej för försäkringsorganisationernas förvaltningskostnader, då
för dessa är sörjdt genom ett bidrag för de försäkrade, som under året orsakat inkomster
eller utgifter. Detta bidrag består af:

1 :o) En provision af 5 proc. på de inkasserade premiebeloppen för bestridande af
kostnader för desammas inkassering och värdeförsändelsers expedierande.

2:o) Ett förvaltningsbidrag till ålderdomspensioneringen af 1 franc per person.

Bidraget utbetalas årligen ur den i art. 16 nämnda reservfonden, eller, i fall af
behof, ur ett på arbetsministeriets budget upptaget anslag.

De sparkassor, ömsesidiga understödskassor och fackföreningar, som af finans- och
arbetsministrarna erhållit tillstånd, att på de villkor, som fastställts i af förvaltningsmyndigheten
utfärdadt reglemente, åtaga sig afgiftsinkassering för någon af de i art.
14 nämnda kassornas räkning, äro beträffande denna inkassering underkastade finansministeriet
kontroll.

Art. 13. Då den försäkrade förvärfvat rätt till en pension på 180 francs, kan
han, när hälst han önskar, efter anställd läkarundersökning, utfå det belopp, hvarmed
hans tillgodohafvande öfverskjuter nämnda pensionsbelopps kapitalvärde, att användas
till förvärf af en dödsfallsförsäkring, ett jordbruk eller ett bostadshus, som ej må öfverlåtas
eller tagas i mät, jämlikt lagstiftningen om oförytterlig familjeegendom.

Art. 14. Personliga konton för de försäkrade öppnas, allt efter deras eget val,
i någon af nedannämnda kassor:

l:o) Statskassan för ålderdomspensionering, hvilken fortfarande i enlighet med
föreskrifterna i lagen den 20 juli 1886 är säkerställd genom depositions- och konsignationskassan
under kontroll af den vid sidan därom ställda öfvervakningskommissionen,
och i sina böcker upplägger ett särskildt konto för den af föreliggande lags
tillämpning hörrörande verksamhet.

2:o) Ömsesidiga understödskassor eller förbund af dylika, på de villkor, som
närmare anges i art. 17.

3:o) Departements- eller distriktspensionskassor, upprättade genom offentligt
påbud och förvaltade af styrelser, hvilka till en tredjedel bestå af representanter för
regeringen, till en tredjedel af valda representanter för arbetarna och till den återstående
tredjedelen af valda representanter för arbetsgifvarna.

4:o) Arbetsgivare- eller yrkesföreningspensionskassor.

5:o) Garantiföreningskassor för pensionsförsäkring med solidarisk ansvarighet
för anslutna arbetsgifvare.

6:o) Fackföreningspensionskassor.

De sista fem slagen af kassor sortera under arbetsministern. De äga rättspersonlighet
och äro underkastade finansministerns finansiella kontroll, på sätt som bestämmes
i ett af förvaltningsmyndigheten utfärdadt reglemente. Deras fonder placeras
på sätt i nästa artikel stadgas.

Åt de försäkrade utdelar hvarje kassa kostnadsfritt under första hälften af hvarje
år en redogörelse, upptagande summan af alla de obligatoriska och frivilliga afgifter,
kassan under nästföregående år uppburit, äfvensom det eventuella pensionsbelopp vid
fyllda 65 år, hvilket den försäkrade uppnått den 31 december nästföregående år.

Redogörelsen anger dessutom reduktionskoefficienten för uträknande af det pensionsbelopp,
söm svarar mot en ålder af 60 år, i fråga om de rättsägare, som ännu
ej uppnått denna ålder.

Art. 15. I hvad angår denna lags tillämpning är de i nästföregående artikel omnämnda
organisationernas finansförvaltning anförtrodd åt depositions- och konsignations -

150

kassan, som kostnadsfritt besörjer deras pänningplacering mot ersättning allenast för
utlägg till stämpelafgifter samt courtage- och anskaffningskostnader.

Närmare föreskrifter om finansförvaltningen meddelas uti ett af förvaltningsmyndigheten
på förslag af finans- och arbetsministrarna och efter hörande af depositionsoch
konsignationskassans öfvervakningskommission utfärdadt reglemente.

Pänningmedlen placeras i: l:o) af staten utfärdade eller garanterade värdepapper;
2:o) lån till departement, kommuner, kolonier, skyddsländer, offentliga företag och handelskamrar,
samt i hypoteksbankens (Credit foncier) inteckningar eller kommunalobligationer;
3:o) efter tillstyrkande af öfverstyrelsen för arbetarepensioneringen inköpt
skog eller till skogsodling tjänlig ouppodlad mark, dock intill högst en fyrahundradedel
af tillgångarnas sammanlagda belopp; 4:o) efter tillstyrkande af öfverstyrelsen för
arbetarepensioneringen, och intill en tiondedel, lån till de i art. 6 i lagen den 12
april 1906 omnämnda institutioner, äfvensom till för social profylax och hygien upprättade
institutioner, hvilka erkänts såsom allmännyttiga, eller hypotekslån i arbetarebostäder
och koloniträdgårdar, äfvensom obligationer, utfärdade af de i enlighet med
samma lag den 12 april 1906 stiftade föreningar för uppförande af billiga bostadshus.

Oplacerade medel insättas på löpande räkning i skattkammaren, intill ett maximibelopp
och med en ränta, som årligen bestämmas i finanslagen. Placeringarna
verkställas efter anvisning af vederbörande kassa.

Depositions- och konsignationskassan är skyldig att utföra de i mom. 2—6 af
nästföregående artikel nämnda kassornas order om köp eller försäljning, där ej på
grund af marknadens läge finnes lämpligt blott utföra dylika order delvis eller, såvida
öfverstyrelsens för arbetarepensioneringen ständiga utskott är af motsatt mening, beträffande
order om försäljning.

Art. 16. Till den i art. 11 och 12 nämnda reservfonden inflyta:

l:o) De inbetalningar, som nämnas i art 11.

2:o) Böter enligt artikel 23 och de enligt samma artikel från kanslierna levererade
medel.

3:o) De medel, som innehållits för räntetagare enligt stadgandet om femårig
preskription i art. 2277 i Code civil.

4:o) Den under året icke använda delen af de intäkter, som afses i art. 4 i lagen
den 31 december 1895.

5:o) Till staten gjorda donationer och legat, som bestämts skola tillfalla nämnda

fond.

Reservfonden placeras i depositions- och konsignationskassan, som använder den
på sätt i tredje stycket af art. 15 är nämndt, och medräknas oplacerad del af reservfonden
i det maximibelopp, som afses i näst sista stycket af sagda artikel. De i
art. 12 nämnda utbetalningarna ur reservfonden ske på arbetsministerns order.

AFDELNING II.

Om pensionsförsäkring'' hos ömsesidiga understödskassor, departements- och distriktskassor,
arbetsgivare- eller yrkes förenings kassor, garantiföreningar och fackföreningskassor.

Art. 17. Ömsesidiga understödskassor eller förbund af dylika kassor äga, vare
sig de godkänts eller icke, att efter erhållet bemyndigande genom ett på finans- och arbetsministrarnas
förslag utfärdadt dekret, för sina medlemmars räkning åtaga sig sådan
pensionsförsäkring, som i denna lag afses. Sålunda förvärfvad pension medför samma
förmåner, som i lagen anges.

151

Bemyndigande, hvarom nu är sagdt, kan ej nekas andra än de kassor eller
förbund, som ej uppfylla de allmänna villkor, hvilka uppställts i ett af förvaltningsmyndigheten
på finans- och arbetsministrarnas förslag utfärdadt reglemente.

Om bemyndigande ej meddelats inom tre månader efter ansökningens ingifvande,
kan hänvändelse ske till »Conseil d’État», utan att advokat behöfver anlitas och med
frihet från hvarje afgift. Bemyndigande kan ej återtagas, annat än genom ett dekret,
utfärdadt på tillstyrkande af öfverstyrelsens för arbetarepensioneringen ständiga
utskott och med förbehåll af rätt till klagan hos Conseil d’État på nyssnämnda
villkor.

De belopp, som i enlighet med denna lag af kassorna inbetalats till depositions-
och konsignationskassan, skola bilda en afskild och för intet annat ändamål
användbar pensionsfond. Kassorna åtnjuta för dessa inbetalningar hvarken statsbidrag
enligt lagen den 1 april 1898 eller ränteförhöjning enligt lagen den 31
mars 1903.

Art. 18. Utom det tillskott, som bestämmes i art 12, bekomma understödskassorna
af staten ett årligt bidrag af 1 franc 50 centimes per person, minskadt till 75
centimes för sådana försäkrade, som ej uppnått 18 års ålder; och skall detta bidrag
användas till en motsvarande nedsättning i den försäkrades sjukförsäkringsafgift.
Dock utgår ej detta bidrag, om sjukförsäkringsafgiften understiger 6 francs, eller, beträffande
försäkrade under 18 års ålder, 3 francs.

Fackförening, som upprättar sjukkassa och invaliditets- och ålderdomspensionskassa
enligt lagen den 1 april 1898 och på sätt i art. 19 i förevarande lag bestämmes,
åtnjuter i föregående moment angifna förmåner.

Art. 19. Ett af förvaltningsmyndigheten på förslag af arbets- och finansministrarna
utfärdadt reglemente bestämmer huru de i art. 14 nämnda departements- eller
distriktskassor, arbetsgifvare- och yrkesföreningskassor, samt garantiförenings- eller
fackföreningskassor skola upprättas och funktionera. Tillstånd till upprättande af
hvarje särskild kassa lämnas genom ett på arbets- och finansministrarnas förslag utfärdadt
dekret.

De arbetsgifvare eller löntagare, som tillhöra i denna artikel nämnda arbetsgifvare-
eller yrkesföreningskassor eller solidariska garantiföreningskassor, kunna i det dekret,
hvarigenom tillstånd till kassans bildande lämnas, befrias från afgifter enligt
art. 2, på det villkor att pensionerna äro minst lika höga som de pensioner, hvilka
på motsvarande tid skulle erhållits enligt denna lags bestämmelser.

I hvarje fall äro de befriade från åsättande af de i art. 3 af föreliggande
lag omnämnda märken.

Om arbetsgifvare- eller yrkesföreningskassor mottaga från arbetsgifvare större bidrag
än de i art. 2 fastställda, äro de skyldiga att för hvarje löntagares räkning kapitalisera
blott den del däraf, som motsvarar den obligatoriska premien, och kunna
använda öfverskottet antingen till upprättandet af reservfonder eller till beredande åt
pensionsberättigade eller deras familjer af ytterligare, i kassans stadgar fastställda
förmåner.

Löntagare kunna icke med laga verkan förbinda sig att tillhöra en arbetsgifvareeller
yrkesföreningskassa under längre tid, än han har anställning i ett till kassan anslutet
företag.

Utom de placeringar, som nämnas i art. 15, kunna de i föreliggande artikel
nämnda arbetsgifvare- eller yrkesföreningskassornas fonder intill hälften af deras värde
utlånas mot säkerhet af första inteckning i fastigheter, tillhörande de företag, som
äro till kassan anslutna.

152

Alla handlingar angående dessa lån äro fria från stämpel- och registreringsafgift,
äfvensom från alla andra pålagor.

Om, på grund af arbetsgifvare- eller yrkesföreningskassas auktorisation enligt
denna lag, öfverlåtelse till kassan sker af fondpapper eller andra värdehandlingar,
som vid öfverlåtelsen böra beläggas med stämpel eller äro underkastade annan afgift,
skall befrielse från dylika afgifter åtnjutas.

Solidariska garantiföreningar äro underkastade denna artikels föreskrifter. Utom
de placeringar, som i art. 15 angifvas, kunna dessa föreningars fonder intill en tredjedel
af sitt belopp placeras i fastighet inom Frankrike, och intill en i nämnda tredjedel
medräknad tiondedel af beloppet i industriella kommanditbolag, eller i lån åt
industriella företag inom Frankrike af erkänd solvens.

Art. 20. De dekret, som nämnas i art. 17 och 19, bestämma sättet för likvidation
af försäkringstagares eventuella tillgodohafvande vid öfverföring af hans försäkring
motsvarande premiereserv till annan i denna lag nämnd organisation, då vederbörande
kassa upphör med arbetarepensionsförsäkring.

Om försäkrad förklarar sig vilja utgå ur den kassa han tillhör för att inträda i
en annan, sker ingen omedelbar öfverflyttning af premiereserven, utan uppskjutes
härmed till den tidpunkt, då pensionens utbetalning börjar. Vid detta tillfälle uppbär
den kassa, den försäkrade då tillhör, från vederbörande kassor de reserver, som
motsvara å dem belöpande delar af pensionen.

Beträffande de statens tjänstemän och arbetare, som äro underkastade andra
pensionsbestämmelser än de civila och militära pensionsreglementena och lämna tjänsten
före uppnådd pensionsålder, skola af förvaltningsmyndigheten på förslag af arbets-
och finansministrarna jämte vederbörande minister utfärdade reglementen analogivis
fastslå sättet för utbetalning af staten påhvilande del af premiereserven.

AFDELNING III.

Allmänna bestämmelser.

Art. 21. De pensioner och statsbidrag, som enligt denna lag förvärfvats, må ej
öfverlåtas eller tagas i mät, utom till täckande af allmän sjukvårdsinrättnings fordran
för underhåll och vård af där intagen pensionär. Hvad sålunda stadgats gäller
dock icke vid dödsfall utgående belopp.

Art. 22. Alla intyg, notariatshandlingar och öfriga aktstycken, som uteslutande
afse denna lags tillämpning, utfärdas utan afgift och äro fria från stämpel- och registreringsafgift.
Ett dekret bestämmer postbefordringsafgiften för handlingar, som enligt
lagen försändes af eller adresseras till statskassan för ålderdomspensioneringen eller
de öfriga kassor, som nämnas i art. 14.

Vid denna lags tillämpning uppstående tvister, som hänskjutas till civildomstol,
skola underkastas summariskt rättsferfarande och behandlas utan uppskof.

Till Conseil d’Etat ingifna besvär öfver ministeriella beslut rörande pensionsansökningar
enligt denna lag behandlas kostnadsfritt och utan anlitande af advokat.

Art. 23. Arbetsgifvare eller försäkrad, genom hvilkens förvållande i denna lag
föreskrifvet åsättande af märken uraktlåtits, straffas med böter till ett belopp lika med
den summa hvars inbetalning ej fullgjorts. Böterna skola, oberoende af deras belopp,
ådömas af polisdomstol. Den skyldige skall dessutom inbetala det premiebelopp, hvarför
han häftar, hvilken summa godtskrifves den försäkrades konto.

153

Böterna tillfalla reservfonden. Arbetsgivare, som ej kunnat åsätta föreskrifvet
märke, kan fullgöra sin bidragsskyldighet genom att vid hvarje månads slut inbetala
beloppet till fredsdomarens kansli eller till den af staten erkända organisation, den
försäkrade tillhör.

Hvar tredje månad skall kansliet inleverera sålunda emottagna belopp till depositions-
och konsignationskassan.

Art. 24. Förfallna till böter från 100 till 2,000 francs och till fängelse från
fem dagar till två månader äro:

l:o) styrelsemedlemmar, direktörer eller prokurister för föreningar eller inrättningar,
hvilka uppbära i denna lag stadgade afgifter, utan att hafva därtill i laga
ordning erhållit tillstånd eller bemyndigande.

2:o) styrelsemedlemmar, direktörer eller prokurister för de i afd. II nämnda organisationer
i fall af bedrägeri eller veterligen falsk uppgift vid inkassering eller förvaltning;
och kan dessutom i dylika fall sådant tillstånd eller bemyndigande, som i
art. 17 och 19 omnämnts, återtagas;

3:o) försäkrad eller annan person, som från årskort borttager rätteligen åsätta
märken.

Art. 463 i Code pénal samt lagen den 26 mars 1891 äro tillämpliga å de i föreliggande
artikal nämnda fall.

Art. 25. Arbetsministern låter upprätta statistik öfver alla enligt denna lag utförda
rättshandlingar.

Resultaten sammanfattas i en årligt, till republikens president ställd rapport,
hvari lämnas redogörelse för huru lagen i allmänhet tillämpats. Rapporten kungöres i
»Journal officiel» och utdelas i kamrarna.

Art. 26. För undersökning af alla med denna lags tillämpning sammanhängande
frågor ställes vid arbetsministerns sida och under hans ordförandeskap en öfverstyrelse
för arbetarepensioneringen.

Denna öfverstyrelse består af:

Två senatorer och tre deputerade, som utses af sina kolleger.

Två »conseillers d’État» utsedda af Conseil d’Etat.

Fyra delegerade för understödskasseöfverstyrelsen.

Två delegerade för sparkasseöfverstyrelsen.

Fyra delegerade för öfverstyrelsen för arbetarefrågor, två utsedda af arbetsgifvarnas
och två af arbetarnas representanter i denna styrelse; af dessa delegerade skall
åtminstone en vara arbetare och en arbetsgifvare.

Två af handels- och industriöfverstyrelsen valda ledamöter, en utsedd bland
arbetsgifvarna och en bland arbetarna.

Två af landtbruksöfverstyrelsen valda ledamöter; en utsedd bland arbetsgifvarna
och en bland arbetare och förmän vid jordbruk.

Fn styrelseledamot i departements- eller distriktskassa, utnämnd af arbetsministern.

Två personer, kända genom sitt arbete på det sociala området, den ene utsedd
af arbets-, den andre af finansministern.

Två af arbets- och finansministrarna gemensamt utsedda medlemmar af franska
aktuarieinstitutet (1’institut des actuaires francais).

Alla dessa styrelsemedlemmar utses för en tid af tre år.

Själfskrifna ledamöter i öfverstyrelsen äro:

Generaldirektören för finansministeriets räkenskapsafdelning.

Direktören för arbetsministeriets afdelning för socialförsäkring.

Ålderdoms försäkring skommittén. III.

154

Generaldirektören för depositions- och konsignationskassan.

Direktören för finansministeriets fondafdelning och chefen för samma ministe
rinms generalinspektion.

Direktören för arbetsministeriets afdelning för nnderstödskasseväsendet.

Öfverstyrelsen utser inom sig två vice presidenter.

Sammanträde äger rum minst en gång hvarje halfår.

Öfverstyrelsen tillsätter ett ständigt utskott, bestående af:

l:o) Elfva valda styrelsemedlemmar, af hvilka en senator, en deputerad, en »conseiller
d’Etat», en delegerad för understödskasseöfverstyrelsen, två arbetsgivare, en
arbetare och en tjänsteman, anställda inom handeln och industrien, en arbetsgivare
och en arbetare från landtbruket och en aktuarie.

2:o) Själfskrifna medlemmar af öfverstyrelsen.

Detta ständiga utskott skall yttra sig öfver de ärenden, som af öfverstyrelsen
eller arbetsministeriet dit remitterats.

Art. 27. Denna lag träder i kraft efter utgången af den frist, som fastställes i
1911 års finanslag, där jämväl skall upptagas för lagens tillämpning nödvändiga anslag,
och minst tre månader efter det förvaltningsmyndighetens reglementen publicerats
i »Journal officiel».

AFDELNING IV.

Öfrergångsbestämmelser.

Art. 28. Pension, som redan i laga ordning förvärfvats, och hvars utbetalande
åligger arbetsgifvaren, skall utgå som hittills, med iakttagande af de särskilda föreskrifter,
som inom företaget gälla.

Art. 29. Sedan denna lag trädt i kraft, skola såväl de pensionskassor, hvilka af
arbetsgifvarna ensamma uppehållas, som de hjälpkassor, hvilka redan inrättats af arbetsgivare
jämte arbetare och tjänstemän, uteslutande verka för fullgörandet af dittills
ingångna förbindelser, såväl i hvad angår redan utgående pensioner som beträffande
de pensioner, för hvilka inbetalning ännu pågår; allt såvidt dessa kassor ej erhållit
auktorisation i enlighet med art. 19.

Dock skola om löntagarnas och arbetsgifvarnas inbetalningar till understödskassan
ej uPPgå till i art. 2 fastställd! belopp, afgifterna i motsvarande mån höjes, såvida
icke de tillförsäkrade pensionerna öfverstiga de pensioner, som i enlighet med denna
lags bestämmelser skulle hafva erhållits.

Art. 30. Kapitalvärdet af de pensioner, hvilkas utbetalande åligger arbetsgifvare
eller understödskassa, kan, på en gång eller efter hand, inbetalas till statskassan för
ålderdomspensioneringen, som i sådant fall på hvarje rättsinnehafvares konto inför den
pension, hvartill sagda kapital berättigar, beräknad efter de grunder, som i kassans
reglemente fastställts, och utbetalar pensionen vid den försäkrades uppnående af fastställd
pensionsålder.

Art. 31. Har kassa upprättats af arbetsgifvare och arbetare samfäldt, skola delägarna
kallas att sist inom sex månader besluta om de åtgärder, som med anledning
af förutnämnda förpliktelser böra vidtagas, äfvensom rörande sättet för anskaffandet
af härför nödiga medel.

Uppnås ej härutinnan enighet mellan å ena sidan arbetsgifvarne och å andra
sidan flertalet bland arbetarna, kunna parterna besluta, att fastställandet af erforder -

155

liga åtgärder och inbetalningar uppdrages åt en skiljenämnd, som upprättas i enlighet
med bestämmelserna i art. 32 här nedan.

Om arbetsgifvarna och arbetarnas flertal icke inom den här ofvan angifna tid af
sex månader bli eniga vare sig om hvilka åtgärder, som böra vidtagas, eller om hänvändelse
till skiljenämnd, äger domstol att på anhållan af förstkommande part utnämna
en likvidator, hvilken det åligger att till intressenternas bästa verkställa understödskassans
likvidation.

Likvidatorns redogörelse skall inlämnas till domstolen för granskning.

Art. 32. Den skiljenämnd, som i art. 31 afses, utgöres af sju ständiga medlemmar.

Två utsedda af öfverstyrelsen för statskassan för ålderdomspensionering.

Två af den i art. 26 af denna lag omnämnda öfverstyrelsen för arbetarepensioneringen.

Två utsedda af Paris’ appellationsdomstol bland dess ledamöter.

En utsedd af kammarrätten bland dess ledamöter.

Skiljenämnden utser sin ordförande och sin sekreterare. Den sammanträder i
arbetsministeriet och åtnjuter intet arvode.

Vid hvarje måls behandling uppbringas antalet medlemmar i skiljenämnden till
nio genom adjungering af två personer, utsedda den ene af arbetsgifvarna och den
andre af majoriteten af arbetare och tjänstemän.

Skilj edomsförf arande t är fullständigt kostnadsfritt; alla akter, dokument och inlagor
äro befriade från stämpel- och registreringsafgift.

Art. 33. Tvistigheter, som vid denna lags tillämpning uppstå och hänskjutas
till civil domstols afgörande, skola underkastas summariskt förfarande och utan dröjsmål
upptagas till behandling.

De, som enligt denna lag erhålla pensionsförmån, åtnjuta kostnadsfri rättshjälp
inför första instans. Alla akter, dokument och inlagor äro befriade från stämpel- och
registreringsafgift.

Personer, som kollektivt uppträda''rsom part, skola gemensamt representeras af en
fullmäktig, utsedd med enkel röstöfvervikt; dock utan att någons rätt att för egen
del föra talan därigenom går förlorad.

Art. 34. Ett af förvaltningsmyndigheten utfärdadt reglemente fastslår den ordning,
som skall följas vid anhängiggörande, undersökning och utslag i de mål, som
dragas inför skiljenämnd, antalet af de vid undersökning biträdande, deras befogenhet
och sättet för deras utnämning, äfvensom sättet för utseende af den fullmäktig som
i art. 33 omnämnes.

Art. 35. Öfverträdelse af art. 28 och 29 här ofvan äro belagda med böter från
16 till 200 francs. Är öfverträdelsen afsiktlig, kunna böterna höjas till 500 francs.
Art. 463 i Code pénal och lagen den 26 mars 1891 äro i dessa fall tillämpliga.

AFDELNING V.

rensioner för arrendatorer, hälftenbrukare, småbrukare, handtverkare
och mindre arbetsgivare.

Art. 36. Arrendatorer, hälftenbrukare, småbrukare, handtverkare och mindre
arbetsgifvare, som i regel arbeta ensamma eller med en enda arbetare och med lönade
eller olönade, hos dem boende familjemedlemmar, äga, därest de önska pensionsför -

156

säkra sig själfva eller nu nämnd medlem af sin familj, rätt till frivillig sådan
försäkring och kunna genom inbetalningar till någon af de kassor, som i art. 14 nämnas,
och under de i följande stycken angifna villkor förvärfva rätt till pension vid
uppnådda 60 års ålder, med frihet att uppskjuta pensionens utbetalning till fyllda
65 år, äfvensom i förekommande fall till de förmåner, som i art. 18 stadgas.

För arrendatorer, småbrukare, handtverkare och mindre arbetsgifvare är årliga
afgiften minst 9 och högst 18 francs. Hälftenbrukarnas minsta årliga afgift är 6
francs, med rätt till ett lika stort tillskott af jordägaren, hvilkens tillskott dock ej
öfverstiger 9 francs.

Af statsmedel utgår årligen ett bidrag, som utan kapitalförbehåll godtskrifves
hvarje försäkrad; detta bidrag uppgår till högst hälften af under året erlagda afgifter.

Rätt att erhålla statsbidrag upphör, då den pension, som på grund af gjorda bidrag
kan vid 60 års ålder förväntas, uppgår till 100 francs, eller då den försäkrade
ej längre tillhör de befolkningskategorier, som i denna artikel uppräknats. I fråga
om försäkrad man eller kvinna, som uppfostrat minst tre barn till 16 års ålder, skall
den pension, som beredes genom det i tredje stycket angifna bidrag och i vissa fall
genom det i sjette stycket omförmälta tillskott, ökas med en tiondel, hvilken ökning
dock ej får öfverskrida 10 francs.

Stadgandena i föregående stycken skola jämväl äga tillämpning på; l:o) ej lönarbetande
hustrur till och änkor efter de under afd. I och V angifna försäkrade; 2:o)
löntagare, hvilkas årsinkomst uppgår till 3,000 men ej öfverstiger 5,000 francs.

Arrendatorer, som icke afses i åttonde stycket, småbrukare, handtverkare och
mindre arbetsgifvare, som den 3 juli 1911 voro öfver 35 år gamla och vid denna tidpunkt
börja sina inbetalningar samt minst tre år tillhört ofvannämnda befolkningskategorier,
erhålla ett tillskott till den pension, som härrör af deras egna inbetalningar
och desammas ökning med hälften, och skall detta bidrag vara lika med den pension,
som skulle bildats genom en årlig afgift af 12 francs från 35 års ålder till den
ålder, de hade den 4 juli 1911. Dock må bidraget i intet fall beräknas för längre
tid än 25 år. Bestämmelserna i 5 art. 4 stycket äro tillämpliga på sagda bidrag.

Hälftenbrukare, som den 3 juli 1911 voro öfver 35 år gamla och från denna
tidpunkt erlagt årliga afgifter till det belopp, som i art. 2 anges, erhålla det statsbidrag,
som i art. 4 fastställts för obligatoriskt försäkrade.

Lag samma gäller för arrendatorer af nämnd ålder, hvilka uppfylla samma villkor
och fullgjort dubbla inbetalningar mot de i art. 2 angifna, under förutsättning att
totalvärdet af deras arrende ej öfverstiger 600 francs.

Om de årliga minimiafgifter, som i andra stycket af förevarande artikel nämnas,
ej erlagts under det antal år, som förut sagts, reduceras ofvannämnda tillskott i proportion
till antalet afgiftsår.

De i art. 6, 8 och 9 af denna lag angifna förmåner tillerkännas de i föreliggande
artikel nämnda personer, som sedan denna lags ikraftträdande, eller fr. o. m. uppnådda
18 års ålder, till någon af i art. 14 nämnda kassor inbetalt en årlig afgift på minst
9 francs.

Sjunde artikeln i denna lag gäller jämväl för de personer, som nämnas i föreliggande
artikels andra stycke. Dessutom skall för de öfvergångsperioden tillhörande
intressenter, som vid 65 års ålder uppfylla de för erhållande af bidrag enligt understödslagen
uppställda villkor, statsbidraget höjas till samma belopp, som tilldelas obligatoriskt
försäkrade af samma ålder, förutsatt att försäkringstagarens frivilliga afgifter
irppgått till 18 francs under hvarje år från den 3 juli 1911.

157

I föreliggande artikel omnämnd frivilligt försäkrad, som använder aflönade arbetare,
skall, vare sig dessa löntagare äro medlemmar af hans familj eller icke, för deras
räkning erlägga obligatoriskt arbetsgifvarebidrag i enlighet med art. 2 här ofvan.

Art. 37. Försäkrad, som under olika tidsperioder i mer än 15 år tillhört i afd. I
och art. 36 i nämnda försäkringskategorier utan att dock hafva i 30 år erlagt de för
förstnämnda kategori föreskrifna afgifter, skall för hvarje afgiftsår i den obligatoriska
försäkringen äga rätt till det i 4 art. 3 stycket bestämda statsbidrag, hvilket lägges
till den genom bidragen till den frivilliga försäkringen beredda pensionsökningen,
dock att sammanlagda summan ej må öfverskrida det i art. 4 omförmälta maximibelopp.

Om fösäkrad, som enligt lagens öfvergångsbestämmelser intagits i försäkringen,
under olika tidsperioder tillhört än den frivilliga och än den obligatoriska försäkringen,
skall han åtnjuta förmånerna allenast af den försäkring han längst tillhört.
Äro tiderna lika, anses han hafva tillhört blott den obligatoriska försäkringen.

AFDELNING Yl.

Särskilda bestämmelser.

Art. 38. Åt de departements- eller distriktskassor, som vid denna lags genomförande
medverka, kunna under villkor, som fastställas i ett af förvaltningsmyndigheten
utfärdadt reglemente, medel förskotteras till täckande af de med deras inrättande
förenade kostnader. Detsamma gäller beträffande hjälpkassor eller föreningar
af sådana kassor samt beträffande fackföreningspensionskassor. Dessa förskott skola
återbetalas sist inom femton år, genom lika stora årliga amorteringar, beräknade med
användande af den för vederbörande kassa under första verksamhetsåret gällande
räntefot. ,

De i art. 17 och 19 omnämnda dekret skola för hvarje kassa fastställa maximh
beloppet af ofvannämnda förskott.

Art. 39. Femte stycket af art. 3 här ofvan är tillämpligt på statens postsparkassa,
beträffande inkasseringen af medlemmarnas obligatoriska eller frivilliga afgifter,
om dessa därom anhålla.

Art. 40. Naturaliserade utländingar äga ej åtnjuta de i art. 4, 7 och 36 af denna
lag medgifna förmåner, såvida ej deras naturalisation skett före uppnådda 50 års
ålder.

Art. 41. Ett af förvaltningsmyndigheten på arbets- och finansministrarnas förslag
utfärdadt reglemente innehåller bestämmelser om alla de för denna lags tillämpning
nödiga åtgärder, dock utan föregripande af ofvannämnda speciella reglementen.

Art. 42. I och med denna lags ikraftträdande upphäfvas alla mot densamma
stridande bestämmelser, särskild! a^t. 3 i lagen den 27 december 1895, och, i hvad
angår understödsberättigade enligt föreliggande lag, bestämmelserna i lagen den 31
december 1895.

158

Storbrittanien.

I Storbritannien funnos, då den bekanta lagen om ålderdomspensioner
år 1908 antogs, inga af staten uppehållna eller understödda inrättningar
för beredande af försörjning på ålderdomen åt befolkningens breda
lager. För understöd åt ålderstigna eller sjuka medellösa personer sörjde
blott fattigvården. Denna är dels sluten, i fattighus (in-door), och dels
öppen, i form af penningunderstöd (out-door). I bestridandet af härför
erforderliga kostnader tager staten ingen del.

Själf hjälpen har emellertid i Storbritannien uträttat stora ting på
ålderdomsförsäkringens område. De ömsesidiga understödsföreningarna
(friendly societies) och fackföreningarna (trade unions) äro de viktigaste
typerna för denna själf hjälp. Emellertid är det blott en del af dessa
kassor, som sysslar med ålderdomspensionering, och ofta bedrifves denna
verksamhet icke ens såsom särskild försäkringsgren utan i form af en
förlängd sjukhjälp. 1 dessa kassor är för öfrigt blott en bråkdel af
hela lönarbetarklassen, de mera kvalificerade arbetarna, delägare. Den
stora massan måste lita till fattigvården såsom skydd mot den värsta
nöden. Understödet från fattigvården är dock icke alldeles utan en viss
bismak af skam, då ju den behöfvande, som till fattigvårdsmyndigheterna
vänder sig med bön om hjälp och måste underkasta sig dessas förfoganden,
i viss mån anses såsom mottagare af allmosor. Ur denna åskådning
hade sedan årtionden framvuxit en allt mäktigare rörelse, hvilken
inriktat sig på att aflösa den nedsättande fattighjälpen med ett i lag
grundadt anspråk på ålderdomsförsörjning. De förslag, hvilka i sådant
syfte framkommit, hafva sysselsatt offentligheten sedan början
af 1890-talet allt intill våra dagar, och man har allvarligt bemödat sig
att pröfva dessa förslags genomförbarhet, särskildt med hänsyn till deras
finansiella räckvidd. Denna pröfning hade bland annat en konsekvens,
hvilken säkert icke bör underskattas, den nämligen att just
det längst gående projektet, som helt naturligt till en början kunde
fröjde sig åt den största populariteten, numera kan anses såsom fullständigt
affördt. Detta förslag, hvilket först fördes till offentligheten
af den bekante Charles Booth, gällde en allmän ålderdomspensionering
(universal old a ge pensions). Enligt detta skulle hvarje 65-årig manlig

159

eller kvinlig statsborgare kafva anspråk på lifstidspension af offentliga
medel till belopp af 5 skilling (= 4 kr. 50 öre) i veckan, ock detta utan
föregående betalning af särskilda pensionsafgifter ock utan afseende å
förmögenketsställning (»tiggaren lika väl som hertigen»).

Detta förslag följdes snart af ett annat, kvilket rekommenderade problemets
lösning medelst frivillig, understödd försäkring (voluntary assisted insurance)
ock vann talrika ankängare (Ckamberlains förslag). Äfven andra i
skilda riktningar gående förslag kade framkommit. Under sådana förkållanden
syntes lämpligt, för beredande af möjligliet för allmänketen
att orientera sig bland alla dessa förslag, att underkasta desamma en
ingående kritik. I detta syfte tillsattes år 1893 en kungl. kommitté
(royal commission on tke aged poor) under ordförandeskap af lord
Aberdare. Åt denna kommitté uppdrogs att granska de framkomna
förslagen äfvensom framlägga för frågans lösning lämpliga förslag.
Kommittén sysselsatte sig hufvudsakligen med de båda kär ofvan särskildt
omnämnda förslagen och kom till den öfvertygelsen att en allmän
ålderdomspensionering icke kunde genomföras på grund af därmed förknippade
enormt höga kostnader. Desamma skulle nämligen, förvaltningskostnaderna
oberäknade, hafva med den dåvarande befolkningssiffran
uppgått till en årlig summa af 24Vs millioner pund sterling (= 441
null. kronor). —- Senare kar kostnadsberäkningen för detta förslag reviderats
med hänsyn till beräknade folkmängden åren 1907 ock
1921 ock, beträffande året 1907, under den ytterligare ändrade förutsättningen
att ålderdomspensionen beviljades först vid fyllda 70 år.
Dessa kostnadsberäkningar, i kvilka förvaltningskostnaderna icke medtagits,
visa följande resultat:

I. Ålderdomspension vid fyllda 65 år.

5 skilling (= 4 kr. 50 öre) i veckan.

a) år 1907:

27.508.000 pund sterling (= 495,144,000 kr.), motsvarande en årlig
afgift af i medeltal 12Vs skilling (= 11 kr. 25 öre) per hufvud af
befolkningen (44 millioner).

b) år 1921:

30.632.000 pund sterling (= 551,376,000 kronor).

II. Ålderdomspension till samma belopp vid uppnådda 10 års ålder.

År 1907:

16.302.000 pund sterling (= 293,436,000 kronor).

160

Samma kommitté afskräde sitt arbete år 1895 utan positivt resultat,
då kommittén äfven angående det andra projektet (voluntary assisted
insurance) och öfriga till denna kategori hörande förslag icke kunde
utfinna något, som ägnade sig till en lösning af förevarande fråga.
Kommittén anmärkte sålunda mot den frivilliga, af staten understödda
försäkringen, att densamma blefve förbunden med stora svårigheter och
komme att omfatta icke de lager af befolkningen, Indika just bäst behöfde
omsorgen från det offentligas sida, utan tvärtom i hufvudsak
sådana, hvilka ändock gjorde besparingar för ålderdomen. Denna synpunkt
på själf hjälpen genom egen sparsamhet bildar öfverhufvud ett
karaktäristiskt moment för frågans vidare utveckling och genomgår äfven
de utlåtanden, hvilka afgifvits af de kommittéer, som sedermera
efter Aberdare-kommittén behandlat denna fråga.

Närmast följde (åren 1896—1898) »committee on old age pensions»
under ordförandeskap af lord Rotschild, den s. k. Rotschildkommittén,
åt hvilken gafs i uppdrag att söka utfinna medel att genom statshjälp
eller annorledes uppmuntra den arbetande klassen att göra afsättningar
för ålderdomen. Detta var i själfva verket ingenting annat än ett återgående
till principen »voluntary assisted insurance», hvilken princip också
Slef af kommittén underkastad en ingående pröfning. Efter förkastande
af alla förslag, som åsyftade vare sig en allmän ålderdomspensionering
utan någon medverkan af de blifvande pensionärerna eller statshjälp
blott i omedelbar anknytning med »friendly societies» och med inskränkning
till dessa, kom denna kommitté till följande hemställan:

Efter fyllda 65 lefnadsår skall hvarje person, som äger en säker
inkomst (genom arrende, jordägendom, besparingar etc.) icke under 2\ 2
shilling (— 2 kr. 25 öre) och icke öfver 5 shilling (= 4 kronor 50 öre)
i veckan, äga rätt att erhålla en pension till det belopp, att sammanlagda
inkomsten blifver 5 shilling (4 kr. 50 öre) i veckan. Kostnaderna
för denna pensionering skulle bäras till hälften af staten och till hälften
af kommunerna och beräknades af kommittén till 2,3 millioner pund
sterling (= 41,400,000 kronor) om året. Kommittén uttalade emellertid
själf betänkligheter för att denna finansiellt tyngande anordning skulle
komma allenast en ringa del af befolkningen till godo och så till vida
lägga en hämsko på sparsamheten, som pensionerna komme att afhålla
personer från att genom egen kraft säkra sig en högre inkomst än 21/''j
shilling i veckan. Men statshjälpen borde komma blott sådana till godo,
för hvilka det till följd af tvingande yttre omständigheter blifvit omöjligt
att genom egen verksamhet förvärfva en säker inkomst på ålderdomen

161

af 5 shilling. Härför gåfves det emellertid tyvärr intet annat kriterium
än den i förslaget uppställda fordran på bevis om en faktisk inkomst
mellan de gifna gränserna. Kommittén förklarade sig därför ur stånd
att för parlamentet framlägga ett lämpligt förslag och afgaf häröfver i
juni 1898 sitt slutliga utlåtande.

Under tiden hade i parlamentet väckts flera motioner om ålderdomspensionering,
hvilket föranledde tillsättande i april 1899 af ett särskildt
utskott, »select committee on aged deserving po or», den s. k. Chaplinkommittén,
som fick i uppdrag att föreslå de lämpligaste utvägarna till
förbättrande af gamla, värdiga fattigas ställning.

Till en början kom kommittén till den uppfattningen, att dessa personers
behof skulle bäst tillgodoses icke blott genom en pensionslag
utan äfven genom reformering af fattigvårdslagstiftningen. Senare hörde
kommittén sakkunniga, hvilka särskildt hänvisade till den danska understödslagen,
och kom slutligen i anslutning till Rotschild-kommitténs
förslag till följande hemställan:

Alla brittiska undersåtar, som uppnått 65 års ålder, hafva anspråk
på en pension, om de för pensionsmyndigheten styrka, att de:

a) under de senaste 20 åren icke dömts till frihetsstraff;

b) under de senaste 20 åren icke erhållit fattigunderstöd;

c) äro bosatta inom pensionsmyndighetens distrikt;

d) icke hafva högre inkomst än 10 shilling (= 9 kr.) i veckan;

e) hafva efter bästa förmåga bemödat sig att genom flit och klok
omtänksamhet göra besparingar för sig och de sina.

Detta under mom. e) upptagna villkor skulle ersätta det af Rotschild-kommittén
såsom otillräckligt ansedda krafvet på en viss påvisbar
minimiinkomst och skulle uppfyllas genom företeende af vederbörligt
intyg från fattigvårdsstyrelserna.

Pensionen skulle allt efter de växlande förhållandena i olika orter
uppgå till ett belopp mellan 5 och 7 shilling (= 4 kr. 50 öre — 6 kr.
30 öre) i veckan. Beviljandet af pensionen och utmätandet af densammas
belopp skulle tillkomma en pensionskommitté, som utsågs af de
lokala fattigvårdsmyndigheterna.

Kostnaderna skulle bestridas dels med fattigvårdsafgifterna och dels
med ett statsbidrag, hvilket senare dock icke finge öfverskrida hälften
af hvad som för ändamålet erfordrades.

Med detta förslag förband Chaplin-kommittén tillika ett förslag till
fattigvårdens förbättrande, hvarförutan pensionslagen skulle blifvit ofullständig.

Ålder doms för säkring slzommittén. III.

162

Samma år tillsatte Chaplin såsom president i »Local government
board» en departemental kommitté under ordförandeskap af E. Hamilton,
hvilken kommitté skulle hufvudsakligen syssla med utredning angående
de kostnader, hvilka Chaplin-kommitténs förslag kunde medföra. — Den
Hamiltonska utredningen gaf vid handen att antalet pensionsberättigade
skulle blifva något öfver 700,000 och årliga totalkostnaden uppgå till
c:a 185 milj. kronor.

Efter år 1900 hade ånyo i parlamentet väckts derå förslag rörande
ålderdomspensioneringen. År 1903 tillsattes ett ,nytt särskildt utskott
(select committee on aged pensioners bill), som underkastade frågan en
ytterligare pröfning, med särskildt aktgifvande å Hamilton-kommitténs
kostnadsberäkningar, och slutligen kom till det resultatet att föreslå för
parlamentet att antaga Chaplin-kommitténs förslag med några" modifikationer.
En af dessa modifikationer bestod däri, att beslutanderätten
rörande pensionsansökningar skulle uppdragas icke åt pensionskommittéer
utan åt »specialkommissarier».

Så låg nu denna fråga, om hvilken ingående upplysningar lämnas
i en sommaren 1907 af »Local government board» utgifven blå bok,
som tillika innehåller utförliga meddelanden rörande de af Hamiltonkommittén
uppgjorda kostnadsberäkningar.

Frågan kom emellertid snart i ett betydligt ändradt läge genom de
förklaringar, hvilka afgåfvos af premierministern Asquith vid budgetförslagets
framläggande i parlamentet den 7 maj 1908. Han inledde
sitt anförande i ämnet med en kort hänvisning till de arbeten, som utförts
af dittills nedsatta kommittéer, och ingick efter en skildring af förhållandena
i vissa andra länder (Tyskland, Danmark och Nya Zeeland)
på en utläggning af de möjligheter för frågans lösning i Storbrittannien,
som med ledning af det i nyss nämnda blå bok föreliggande rika siffermaterialet
kunde erbjuda sig. Han betecknade vidare det längst gående
förslaget af Booth (universal old age pensions) som praktiskt outförbar!
på grund af de därmed förknippade enorma kostnaderna. Slutligen utvecklade
han följande, af regeringen antagna förslag.

Ålderdomspension af staten beviljas personer, som fyllt sjuttio år.
Rätt till pension skall efter uppnående af den sålunda bestämda åldern
tillkomma sådana brittiska undersåtar, hvilkas årsinkomst icke öfverstiger
26 pund sterling, d. v. s. 10 shilling i veckan (= 468 resp. 9 kr.)
— när fråga är om äkta makar, 39 pund sterling (= 702 kr.) tillhopa —,
och hvilka icke åtnjuta fattigunderstöd och icke blifvit straffade. Vidare
uteslutas äfven vansinniga. Den i förutvarande förslag upptagna be -

163

stämmelsen att pensionssökanden skulle under en längre tid (20 år) icke
hafva åtnjutit fattigunderstöd, betecknades såsom för hård. Under de
första åren skulle, åtminstone tillsvidare, blott de uteslutas, som faktiskt
uppbure fattigunderstöd. I det förflutna ville man icke forska. Beträffande
de villkor, som i föregående förslag knutits till den personliga förtjänsten
(sparsamhet, omtänksamhet, godt rykte etc.), förklarade mr Asquith att
desamma vore synnerligen svåra att i hvarje konkret fall bestämma och
knappast möjliga att utan odräglig hårdhet tillämpa. Fortsatt oordentligt
lefnadsätt (misconduct) vore naturligtvis en annan sak.

Ålderdomspensionen skulle utgöra 5 shilling i veckan (= 4 kronor
50 öre) eller 13 pund (= 234 kronor) om året. Åkta makar erhålla
tillsammans U/a gång så mycket, d. v. s. 1972 pund sterling (— 351
kronor) årligen.

Den årliga totalkostnaden beräknade Asquith till 6 millioner pund
sterling (= 108 millioner kronor). Därvid anslogs antalet pensionstagare
till högst 500,000. För löpande finansåret hemställdes om beviljandet
af 1,200,000 pund sterling (= 21,600,000 kronor), under motivering att
pensioneringen icke skulle börja förrän den 1 januari 1909 och därefter
blott småningom uppnå sin fulla utveckling.

För täckande af de härigenom för staten uppkommande kostnaderna
behöfde inga särskilda anordningar träffas, då de för amortering af statsskulden
dittills använda årliga öfverskotten icke blott fullt härtill försloge
utan till och med möjliggjorde en nedsättning af sockerskatten,
hvilken Asquith i fortsättningen af sitt tal bebådade.

Snart därpå framlade regeringen det utlofvade lagförslaget (old age
pensions bill), hvari föreslogs beviljande af ålderdomspensioner enligt de
i regeringens program utvecklade grunderna.

Under frågans behandling i parlamentet och den offentliga diskussionen,
som eljest angående densamma förekom, anfördes emot förslaget,
bland annat, att detsamma komme att lägga en allt för tung börda
på nationen, äfven om kostnaderna kunde hållas inom beräknade belopp.
Men med en befolkning af 174 million om 70 års ålder och därutöfver
vore detta otänkbart. Dessutom vore förslaget ägnadt att motarbeta
sparsamheten hos folket. Ett pensioneringssystem byggdt på afgifter
vore därför det mest önskvärda.

Från andra håll, där man eljest gillade förslagets grundprincip om
pension utan föregående afgifter, framkom äfven den anmärkningen att
förslaget i så måtto vore hindrande för stora befolkningsgruppers sträfvanden
att sörja för sin ålderdom, som förslaget i fråga om uppskatt -

164

ningen af pensionssökandes inkomst icke föreskref att man skulle lätana
ur räkningen sådana pensions- eller understödsbelopp, som utgå från
brödraskap eller fackföreningar, så att pensionen, utan afseende å sådana
privata pensioner, blefve oförminskad. En fackföreningsledamot kunde
ju, kanske under stora umbäranden, betala sina afgifter till föreningen
för att efter många års förlopp få en liten pension. Men hvad blefve
nu följden af detta hans förutseende? Jo, just hans omtanke att sörja
för äldre dagar beröfvade honom hans statspension, medan åter den,
som aldrig tillhört någon förening, aldrig afsatt ett öre för framtiden,
skulle få sin statspension oafkortad. — Vidare klandrades den föreslagna
åldersgränsen såsom alldeles för hög.

Under de jämförelsevis kortvariga parlamentariska förhandlingarna
rörande förslaget gjordes däri åtskilliga ändringar. Särskildt är därvid
att märka, att med regeringens bifall den ursprungligen föreslagna fisa
ålderdomspensionen af 5 shilling (= 4 kronor 50 öre) i veckan utbyttes
mot en af vederbörande pensionärs egna inkomst beroende pension,
hvars utmätande bestämdes enligt en glidande skala, så att pensionen,
hvilken vid en årsinkomst upp till 21 pund sterling (= 378 kronor)
utgjorde 5 shilling (= 4 kronor 50 öre) i veckan, gradvis med inkomstens
stigande sjönk ända ned till 1 shilling (= 0,90 kronor) i veckan.
Vid årsinkomst af mer än 31 pund 10 shilling (= 567 kronor)
beviljades ingen pension. Vidare borttogos bestämmelserna om nedsättning
af pensionsbeloppet för personer, som lefde i gemensamt hushåll.
Den årliga kostnaden för ålderdomspensioneringen beräknades . till
8 millioner pund sterling (= 144 millioner kronor).

Den sålunda stiftade lagen om ålderdomspensioner, utfärdad den
1 augusti 1908 (Old age pensions act 1908), lyder som följer:

1. — (1). En hvar, med afseende å hvilken äro för handen de
förutsättningar, som i denna lag uppställas såsom villkor för erhållande
af ålderdomspension (dessa villkor kallas i denna lag »författningsmessiga
villkor» — »statutory condition» —), skall äga rätt till sådan
pension enligt denna lag, så länge villkoren fortfara att vara uppfyllda
och han icke enligt denna lag är ovärdig att erhålla pension.

(2) . Ålderdomspension enligt denna lag utgår med belopp, som
angifvas i första stycket af bihanget till lagen.

(3) . De belopp, som erfordras för pensioneringen enligt denna lag,
utgå af medel, som anslås af parlamentet.

(4) . Uppbärande af ålderdomspension enligt denna lag skall icke

165

beröfva pensionären någon frihet, rättighet eller förmån eller eljest
vålla någon inskränkning i hans befogenheter.

2. De för en hvar gällande författningmessiga villkoren (»statutory
conditions») för erhållande af ålderdomspension äro:

(1) att hafva uppnått sjuttio års ålder;

(2) att under minst tjugo år näst före uppbärandet af något pensionsbelopp
hafva varit brittisk undersåte och haft sitt hemvist i de
förenade konungarikena.

Betydelsen af ordet hemvist angifves närmare i promulgationsförordning
till denna lag.

(3) att inför pensionsmyndigheterna styrka, att hans enligt bestämmelserna
i denna lag beräknade inkomst icke öfverstiger 31 pund 10
shilling årligen.

3 — (1). Äfven om de författningsmessiga villkoren (»statutory
conditions») äro uppfyllda, skall en person dock anses obehörig att
erhålla eller att fortfarande uppbära ålderdomspension enligt denna lag:

(a) . Medan han uppbär fattigunderstöd (utom i här nedan angifna
undantagsfall) och intill den 31 December 1910, såvida icke parlamentet
anuorledes förordnar, om han vid någon tidpunkt efter den 1 Januari
1908 mottagit eller sedermera mottager sådant understöd. Dock
skall här icke såsom fattigunderstöd anses:

(I) medicinsk eller kirurgisk behandling (däri inberäknas underhåll
eller annan hjälp), som lämnats af läkare eller efter dennes
föreskrift;

(II) hjälp, som lämnats åt någon genom underhåll å vårdanstalt
för sinnessjuka (»lunatic asylum»), lasarett eller sjukhem af
någon utaf honom afhängig person eller genom gäldande af kostnad
för sådan afhängigs begrafning, eller

(III) sådant understöd, (äfven i annan form än medicinsk eller
kirurgisk behandling eller här ofvan uttryckligt angifna undantag),
hvarom uttryckligen i lag stadgas, att genom dess mottagande
icke förloras rätten att uppföras i vallängden eller någon annan
rättighet, frihet eller förmån;

(b) . Om han, innan rätt till pension inträdt, plägat underlåta att
efter förmåga, tillfälle och behof arbeta till sitt och de sinas uppehälle
eller fördel; dock att den icke skall anses ovärdig enligt detta moment,
som oafbrutet under de tio sista åren näst före uppnåendet af sextio

166

års ålder genom erläggande af afgifter till brödraskap, sjukkassor eller
andra sådana inrättningar eller till fackföreningar eller genom andra
lämpliga mått och steg vidtagit sådana åtgärder till tryggande af ålderdomen
eller till hjälp vid sjukdom, invaliditet eller arbetslöshet, h vil ka,
enligt promulgationsförordning till denna lag, anses för ändamålet lämpliga.
Hvarje sådan förutseende åtgärd, som vidtages af gift man under
sammanlefnaden med hustrun, skall med afseende å den rätt till pension,
som kan tillkomma hustrun, anses såsom vidtagen af både hustrun och
mannen;

(c). Medan han är intagen på asyl enligt 1890 års hospitalsstadga
(»Lunacy act») eller eljest i saknad af medel eller efter begånget brott
underhålles såsom sinnessjuk;

Od). Under någon period af ovärdighet, som enligt denna paragraf
uppstått eller ålagts såsom påföljd af brott.

(2) . Om en persom före utfärdandet af denna lag blifvit eller sedermera
blir lagförd för något brott och därför dömd till fängelse, som ej
må förvandlas till böter, eller till strängare straff, skall han anses obehörig
att mottaga eller fortsätta att uppbära ålderdomspension enligt
denna lag, så länge frihetsstraffet räcker, och vidare under en tid af
tio år efter dagen för frigifvandet.

(3) . Om en person, som uppnått sextio års ålder, blir lagförd vid
domstol och underkastad en interneringsorder enligt 1898 års förordning
om fylleri samt icke redan i kraft af denna lags bestämmelser är obehörig
att erhålla eller att fortfarande uppbära ålderdomspension enligt
denna lag, äger domstolen efter omständigheterna förordna, att den
dömde skall vara sålunda obehörig under viss af domstolen föreskrifven
tid, icke öfverstigande tio år.

4. — (1). Vid beräkning af en persons inkomst enligt denna lag,
skall hänsyn tagas till:

(a) den kontanta inkomst, som skäligen kan väntas under följande
året, med undantag af hvad som uppbäres i ålderdomspension enligt
denna lag. Denna inkomst skall, i brist af annan utredning, anses utgöra
den inkomst, som uppburits under föregående året;

(b) det årliga värdet af hvarje förmån, som härflyter ur personligt
bruk eller tillgodogörande af någon personen i fråga tillhörig egendom;

(c) den årliga inkomst, hvilken kan väntas falla från honom tillhörig
egendom, som, ehuru af beskaffenhet att kunna åt annan upplåtas
eller med vinst brukas, dock icke sålunda upplåtes eller brukas;

167

(d) det årliga värdet af hvarje förmån eller rättighet, som af honom
åtn jutes.

(2) . Vid uppskattning af gift persons inkomst, medan makarna bo
tillsammans, skall inkomsten aldrig i något fall anses lägre än hälften
af makarnas hela sammanlagda inkomst.

(3) . Om någon direkt eller indirekt afhändt sig inkomst eller
egendom för att blifva behörig att erhålla ålderdomspension eller sådan
pension till högre belopp än eljest skolat enligt denna lag tillkomma
honom, skall denna inkomst eller det årliga värdet af denna egendom
enligt denna paragraf anses såsom en del af hans inkomst.

5. — (1). Ålderdomspension enligt denna lag, hvarom skattkammarens
(treasury) i hvarje särskilt fall meddelade föreskrifter skola
lända till efterrättelse, betalas i förskott hvarje vecka på sådant sätt
och under sådana förutsättningar med hänsyn till identifiering med
mera, som skattkammaren förordnar.

(2). Rätten till pension löper från första fredagen efter det ansökningen
om pension beviljats eller, ifall förtida ansökning beviljats, från första
fredagen efter det'' sökanden blir berättigad att uppbära pension.

6. Öfverlåtelse eller pantsättning af ålderdomspension enligt denna
lag likasom hvarje aftal om sådan öfverlåtelse eller pantsättning äro ogiltiga,
och vid pensionärs konkurs öfvergår pensionen icke till någon kurator
eller annan person, som handlar å borgenärernas vägnar.

7. — (i). Ansökning om ålderdomspension enligt denna lag och
alla frågor huruvida de författningsmessiga villkoren äro uppfyllda beträffande
personer, som söka pension, eller huruvida dessa villkor fortfarande
äro uppfyllda beträffande personer, som uppbära pension, eller
huruvida någon är obehörig att erhålla eller att vidare uppbära pension
skola behandlas och afgöras som följer:

(a) . Hvarje sådan ansökan eller fråga skall hänskjutas till den
lokala pensionsnämnden, hvilken före behandlingen af ansökningen eller
frågan skall, (utom i det fall att frågan väckts af pensionstjänsteman,
som redan afgifvit yttrande däröfver till pensionsnämnden), remittera
densamma till pensionstjänstemannen (»the pension officer») för undersökning
och utlåtande.

(b) . Pensionstjänstemannen skall undersöka och afgifva yttrande
öfver hvarje ansökan eller fråga, som sålunda hänskjutes till honom,
och den lokala pensionsnämnden skall, efter mottagande af pensionstjänstemannens
rapport och, sedan i fall af behof från honom eller

168

annan inkommit ytterligare upplysningar angående ansökningen eller
frågan, skärskåda fallet ock gifva sitt beslut öfver ansökningen eller frågan.

(c) - Den lokala pensionsnämndens beslut om bifall eller afslag å
pensionsansökan eller rörande någon annan till densamma bänskjuten
fråga skall på talan af intresserad eller af pensionstjänstemannen underställas
den centrala pensionsmyndigbeten inom den tid och i den ordning,
som i promulgationsförordning till denna lag föreskrifves. Hvarje
ansökan eller tvistefråga, som sålunda dragits under den centrala pensionsmyndigheten,
skall af denna skärskådas och afgöras.

(d) . Menar någon sig hafva lidit skada därigenom att den lokala
pensionsnämnden tredskas eller underlåter att upptaga en pensionsansökan
eller att pröfva en nämnden förelagd fråga, kan ban i föreskrifven
ordning vända sig till den centrala pensionsmyndigheten, som, ifall
den anser att den lokala pensionsnämnden tredskas eller underlåtit att
inom rimlig tid företaga och afgöra ansökningen eller frågan, äger att
själf företaga och afgöra ansökningen eller frågan i samma ordning
som om talan fullföljts emot ett beslut af den lokala pensionsnämnden.

(2). Af den lokala pensionsnämnden beträffande ansökning eller
fråga meddeladt beslut, som icke fullföljes bos den centrala pensionsmyndigheten,
likasom denna senare myndighets beslut angående dit
fullföljda ansökningar eller frågor, äro slutgiltiga.

8- — (!)• Lokal pensionsnämnd tillsättes för hvarje samhälle och
stadsdistrikt (»borough and urban district»), som enligt senast offentliggjorda
folkräkning bar en folkmängd af tjugotusen personer eller därutöfver,
och för hvarje grefskap (»county»), därinom belägna samhällen
och stadsdistrikt, om hvilka nyss är nämndt, dock icke inbegripna. Pensionsnämnden
tillsättes af kommunalrådet (»council») i orten.

De personer, som väljas till medlemmar af pensionsnämnden, be.
hötva icke vara medlemmmar af det kommunalråd af hvilket de väljas.

(2) . Lokal pensionsnämnd äger att tillsätta de utskott, den anser
lämpligt, bestående efter pensionsnämndens skön antingen helt och hållet
eller delvis af nämndens ledamöter, och till nämnda utskott öfverlåta
sina befogenheter och skyldigheter enligt denna lag, antingen utan förbehåll
eller med de inskränkningar nämnden anser lämpliga.

(3) . Den centrala pensionsmyndigheten är inredepartementet (»the
Local Government Board»), som äger handla genom de utskott eller
genom den eller de af densamma tillsatta personer, som departementet
anser lämpligt.

169

(4) . Pensionstjänstemännen (»the pension officers») tillsättas af
skattkammaren (»Treasury»), hvilken äger bemyndiga det antal af dessa
tjänstemän, som den anser lämpligt, att fungera för de områden som
den föreskrifver.

(5) . Med pensionsmyndighet förstås i denna lag pensionstjänsteman
(»the pension officer»), den lokala pensionsnämnden (»the local
pension committee») och den centrala pensionsmyndigheten (»the central
pension authority») eller någon af dem allt efter som omständigheterna
kräfva.

9. — (1). Den som, i afsikt att för sig eller annan utverka eller bereda
fortsatt åtnjutande af ålderdomspension enligt denna lag eller högre
sådan pension än som vederbör, lämnar veterligen falsk uppgift, dömes
efter summariskt förfarande till straffarbete i högst sex månader.

(2). Närhälst det befinnes att en person uppburit ålderdomspension
enligt denna lag, ehuru de författningsmässiga villkoren (»statutory
conditions») icke voro med afseende å honom uppfyllda eller han var
ovärdig att uppbära pension, skall han eller, om han är död, hans rättsinnehafvare
hafva skyldighet att till skattkammaren återgälda allt hvad
som sålunda olagligen uppburits, och summan häraf bokföres såsom
en skuld till kronan.

10. — (1). Skattkammaren (»Treasury») jämte »the Local Government
Board» och generalpostdirektören (»the Postmaster-General»), den
sistnämnde i hvad postverket rörer, äga att utfärda promulgationsförordning
till denna lag och därvid särskild! meddela bestämmelser:

(a) angående den utredning, som skall förebringas om uppfyllande
af de författningsmessiga villkoren (»statutory conditions») samt angående
betydelsen af begreppet hemort enligt denna lag;

{b) angående den form, i hvilken ansökning om pension skall ske,
samt förfarande vid undersökning och afgörande af ansökningen och af
sådana frågor, som skola undersökas och afgöras af pensionstjänstemännen,
de lokala pensionsnämnderna eller den centrala pensionsmyndigheten
äfvensom sättet för väckande af fråga, huruvida i visst fall
de författningsmessiga villkoren (»statutory conditions») för pension
fortfarande äro uppfyllda och huruvida ovärdighet till pension föreligger;
samt

(c) angående de lokala pensionsnämndernas sammansättning och
beslutmessighet, ledamöternas tjänstetid och det ordinarie förfarandet
inför nämnden, angående de lokala myndigheternas plikt att mot betal Ålder

domsför säkring skommittén. III. 22

170

ning eller kostnadsfritt tillhandahålla nämnden lokal samt om ordningen
för omedelbart gäldande af nämndens utgifter, hvilka slutligen betalas af
skattkammaren (»Treasury»).

(2) . Promulgationsförordning skall föreskrifva, huru ansökningar
om pension enligt denna lag och upplysningar i ämnet åt pensionssökande
förmedlas genom postverket, och huru ansökning får ske före den
tidpunkt, då rätt till pension för sökanden inträder, samt huru anmälan
från myndigheter, hvilka föra födelse- och dödlistor, skall till pensionstjänstemännen
eller de lokala pensionskommittéerna angående hvarje hos
dem inregistrerad öfver 70 år gammal persons frånfälle göras i den
form och under de villkor, som föreskrifvas i promulgationsförordningen,
äfvensom huru förfarandet vid undersökning och afgörande af pensionsansökningar
eller andra frågor enligt denna lag må i möjligaste mån
förenklas.

(3) . Promulgationsförordning till denna lag skall genast framläggas
i parlamentets båda hus. Om ett af dessa inom tjugoen dagar efter
förordningens framläggande gör hemställan till konungen om förordningens
upphäfvande, kan konungen i statsrådet därtill lämna bifall, i
hvilket fall förordningen upphör att gälla, utan att dock dessförinnan
enligt förordningen företagna rättshandlingar blifva ogiltiga.

(4) . Alla kostnader, som skattkammaren (»Treasury») måste vidkännas
för genomförande af denna lag, äfvensom alla för inredepartementet
(»the Local Government Board») och de enligt denna lag inrättade
pensionsnämnderna uppkommande utgifter skola intill belopp,
som godkänts af skattkammaren, bestridas af medel, som anslås af parlamentet.

11- — (1). Vid tillämpning af denna lag på Skottland skall med
»Local Government Board» förstås »the Local Government Board for
Scotland»; »borough» är ett förvaltnings- eller valdistrikt (»royal or
parliamentary burgh») och »urban district» är ett polisdistrikt (»police
burgh»); befolkningsgränsen för »boroughs» och »urban districts» skall
icke gälla och i stället för »Lunacy Act 1890» sättes »the Lunacy
(Scotland) Acts 1857 to 1900» (skotska lagarna från 1859 till 1900
angående vården af sinnessjuka).

(2). Vid tillämpning af denna lag på Irland skall med »Local
Government Board» förstås »Local Government Board for Xreland»; i fråga
om befolkningsgränsen för »boroughs» och »urban districts» skall siffran
tiotusen sättas i stället för tjugotusen, och uttrycket »Acylum within

171

the meaning of the Lunacy Act 1890» betyder en asyl för sinnessjuka
enligt »tbe Local Government (Ireland) Act, 1898».

(3). Vid tillämpning af denna lag på Scillyöarna skola dessa öar
räknas som ett grefskap (»county») och dessa öars kommunalråd (»council»)
anses som ett grefskapsråd (»council of a county»).

12. — (1). Ingen blir berättigad att uppbära pension enligt denna
lag förrän den 1 Januari 1909 och ingen sådan pension skall före
nämnda dag börja att löpa.

(2). Denna lag skall kallas »1908 års ålderdomspensioneringslag»
(»tbe Old Age Pensions Act, 1908»).

Bihang.

Pensionärs inkomst. Pensionsbelopp

pr vecka
s. d.

När pensionärs årliga inkomst efter taxering enligt denna lag

icke öfverstiger 21 1............................................................ 5 0

öfverstiger 21 1. men icke öfverstiger 23 1. 12 s. 6 d.... 4 0

öfverstiger 23 1. 12 s. 6 d., men icke öfverstiger 26 1. 5 s. 3 0

öfverstiger 26 1. 5 s., men icke öfverstiger 28 1. 17 s. 6 d. 2 0

öfverstiger 28 1. 17 s. 6 d., men icke öfverstiger 31 1. 10 s. 1 0

öfverstiger 31 1. 10 s................................................................ Ingen pension.

Efter hittills vunna upplysningar synes antalat pensionstagare blifva
större än man i allmänhet väntat. Redan vid utgången af 1908 var
antalet i det närmaste 600,000. Fullt 90 0 0 af dessa uppbära full
pension. Pensionernas medelbelopp var 4 sb. 10 d. i veckan eller 225
kronor om året, medan genomsnittsbeloppet. af de tyska ålderdomspensionerna
1907 var c:a 145 kr. och invalidpensionerna c:a 149 kr. samt
medelsiffran för danska understöden under räkenskapsåret 1906 —1907 var
160 kr. för hufvudperson. Det bör dock ihågkommas att i Danmark pensionsåldern
är satt så lågt som till 60 år. I England är en pensionstagare
på 88 inv., men förhållandet i Irland uppges vara en på 25.
Och efter yttranden, som fällts i underhuset, skulle man kunna tro att
i Irland så godt som alla personer öfver 70 års ålder få pension.

Rapporterna för år 1910 visa följande siffror.

Veckopensionerna och antalet pensionstagare utgjorde:

172

	i England	Wales	Skottland	Irland
5 sli.	370,117	24,826	72,675	170,529
4 >	16,675	965	1,594	3,636
3 »	15,728	921	1,604	3,986
2 ,	7,510	421	637	'' 1,968 855
1 »	4,078	248	379
	414,108	27,381	76,889	180,974

Sammanlagt för hela riket var alltså antalet pensionärer 699,352
och. totalkostnaden något öfver 8 Va null. pund eller c:a 160 millioner
kronor. Under loppet af räkenskapsåret hade 63,852 pensioner upphört
genom pensionstagarens död.

Rapporterna för år 1911 angifva antalet beviljade ålderdomspensioner
till 907,461. Enligt finansministerns uppgift vid framläggandet i
maj 1911 af förslaget till sjuk- och invaliditetsförsäkring beräknades
kostnaderna då till 234 null. kronor.

Man torde kunna antaga att den engelska lagstiftningen, tillämpad
Sverige, skulle medföra en årlig statsutgift å c:a 50 millioner kronor.

Den i England år 1908 genomförda ålderdomspensioneringen blef
redan tre år därefter genom »National Insurance Act, 1911», kompletterad
med obligatorisk sjuk- och invaliditetsförsäkring, som trädde i
kraft den 15 juli 1912. En dylik tvångsförsäkring hade länge planerats,
ehuru de med densamma förknippade betydande kostnaderna och
de tekniska svårigheter, som mötte vid ämnets behandling, alltjämt vållat
uppskof med frågans slutliga lösning.

National Insurance Act, 1911, innehåller två delar, af hvilka den
första behandlar sjuk- och invaliditetsförsäkringen och den senare innehåller
bestämmelser om försäkring mot arbetslöshet.

Den obligatoriska försäkringen mot sjukdom och invaliditet omfattar
alla män och kvinnor i åldrarna 16—65 år, hvilka arbeta för en
arbetsgifvares räkning, med undantag af följande kategorier:

1. Icke-kroppsarbetare (kontorspersonal och »fria yrken»), hvilkas
inkomst öfverstiger 160 £ om året.

173

2. Pension tillförsäkrade stats- och kommunaltjänstemän, elementarskollärare
och järnvägstjänstemän, för hvilka redan blifvit på ett tillfredsställande
sätt sörj dt vid sjukdom och invaliditet.

3. Sådana eljest försäkringspliktiga personer, som visa sig äga en
arbetsfri årsinkomst af minst 26 ■£..

4. Agenter, som arbeta för mer än en arbetsgifvare och betalas
med provision.

5.. Tillfälliga arbetare, såsom tvätterskor, sömmerskor, trädgårdsarbetare
och dylika.

6. Personer, som äro i sin äkta makes arbete, så framt de icke
redan före äktenskapet voro försäkrade.

7. Hemarbeterskor, som äro gifta med eu försäkringspliktig man
och icke för sitt uppehälle äro helt eller hufvudsakligen beroende af sitt
ifrågavarande arbete.

8. I jordbruket anställda personer, som icke hafva kontant lön.

9. Personer, hvilka hafva anspråk på underhåll af annan, kunna
befrias från dem eljest åliggande försäkringsplikt. Men för att dylika
personer icke skola på arbetsmarknaden föredragas framför andra, skall
arbetsgifvaren för dessa betala samma afgift, som om de vore försäkrade.

Arbete, som är att anse allenast såsom en binäring, medför icke
försäkringsplikt.

Äfven utländingar äro försäkringspliktiga men till dessa utgår intet
statsbidrag.

Frivillig försäkring står öppen för alla personer, hvilka i årsinkomst
icke hafva 160 £ och icke äro försäkringspliktiga samt uppehålla sig
hufvudsakligen genom sitt arbete. Plit hör alltså den stora mängden
af själfständiga mindre näringsidkare. Frivilligt försäkra sig kunna vidare
personer, hvilka minst fem år tillhört den obligatoriska försäkringen
men sedermera lämnat den försäkringspliktiga anställningen.

Vid bestämmande af försäkringsafgifterna har man icke följt systemet
med lönklasser utan satt afgifterna i hufvudsak lika höga, oberoende
af årslönen. Summan af de från arbetstagare, arbetsgifvare och
staten utgående afgifterna utgör: för män 9 pence i veckan och för
kvinnor 8 pence. För sådana personer, hvilkas dagaflöning icke uppgår
till 2 Va shilling, höjes arbetsgifvarens bidrag, medan arbetstagarens
afgift sänkes och till och med i vissa fall helt och hållet bortfaller.
Statbidraget för dessa svagt afiönade arbetare är äfven något högre än
för de öfriga.

174

Följande tabell visar afgifternas fördelning mellan arbetstagare, arbetsgivare
och staten i olika fall.

L ö n.		M	ä n			K v i	n n o r.
Arbets- tagare.	Arbets-gif vare.	Staten.	Summa	Arbets- tagare.	Arbets- givare.	Staten.	Summa
		A f g	i f t	i p e	n c e.
Öfver femton shilling i veckan ...........	4	3	2	9	3	3	2	8
Alla löner för personer under 21 års ålder	4	3	2	9	O O	3	2	8
Personer öfver 21 års ålder, som icke få
kost och logis, med lön understigande
27a shilling om dagen.................	3	4	2	9	3	3	2	8
D:o under 2 sh..............................	1	5	3	9	i	4	3	8
D:o » 172 sh............................	—	6	3	9	—	5	3	8

Afvikelse!'' från denna skala förekomma i fråga om landtarbetare
och tjänare. Om nämligen bär arbetsgivaren förpliktar sig att vid
sjukdomsfall fortsätta med utbetalande af lön under åtminstone sex veckor,
minskas afgiften för män med 2 pence (däraf 1 penny för arbetsgivaren
och 1 penny för arbetstagaren) och för kvinnor med 1 Va penny
(däraf Va penny för arbetsgivaren och 1 penny för arbetstagaren).

För Irland, där särskilda förhållanden föreligga, äro äfven afgifterna
något annorlunda bestämda.

Vidkommande de förmåner, som beredas de försäkrade, skall sex
månader efter lagens ikraftträdande, alltså den 15 januari 1913, hvarje
försäkrad person hafva rätt till kostnadsfri läkarbehandling och nödig
medicin, också gratis. Emellertid kan denna rätt blifva i någon mån
begränsad genom ett åt läkarekåren gjordt medgifvande. Det kan nämligen
efter särskilda orters olika behof fastställas en inkomstgräns, öfver
hvilken de försäkrade hafva att själfva sörja för sin läkarebehandling
och äfven själfva betala densamma. De få visserligen till sig utbetalad
en rund summa, som deras behandling under vanliga omständigheter
skulle hafva kostat, men måste bestrida det belopp, hvarmed läkarens
räkning öfverskjuter denna summa.

Ofriga genom försäkringen beredda förmåner utgöras af sjukhjälp
till belopp af 10 shilling i veckan för män och 7Va shilling i veckan
för kvinnor under loppet af 26 veckor från sjukdomens fjärde dag.
Om sjukdomen räcker öfver 26 veckor, betalas i stället för sjukhjälpen en

175

invalidpension om 5 shilling i veckan, hvilken invalidpension utgår så
länge invaliditeten varar, dock ej längre än till uppnådda 70 års ålder,
då ålderdomspensionen i stället vidtager. Berättigad till sjukhjälp är
hvarje person, som varit försäkrad i sex månader. Rätt till invalidpension
inträder däremot först sedan man i två år tillhört försäkringen.
Sjukhjälp utgår icke om sjukdomen är själfförvållad, men den fria läkarebehandlingen
indrages dock icke. Sjukhjälpen kan minskas för
ogifta personer under 21 års ålder, hvilka icke hafva några anhöriga,
som äro af dem beroende. I fråga om denna kategori är sjukhjälpen
under sjukdomens första 13 veckor för män blott 6 shilling och för
kvinnor 5 shilling. Särskilda bestämmelser äro meddelade beträffande
personer öfver SO år, hvilka inom ett år efter lagens trädande i kraft
försäkras och framställa anspråk på sjukhjälp, innan afgifter erlagts för
minst 500 veckor. Här sker också nedsättning af sjukhjälpen intill
5 shilling. Vid olycksfall göres likaledes afkortning å sjukhjälpen med
det belopp, som utgår på grund af olycksfallsersättningslagen (Workmens
Compensation Act).

Vidare utgår moderskapshjälp (maternity benefit) till belopp af 30
shilling till alla försäkrade kvinnor och till försäkrade mäns hustrur.
Försäkrade gifta kvinnor äro jämväl berättigade till sjukhjälp under de
fyra första veckorna efter nedkomsten.

Därjämte har hvarje försäkrad tillika med hustru och barn vid fall
af tuberkulos rätt till sanatorievård. Om en gift man sålunda intages
å sanatorium, erhåller hans familj under tiden sjukhjälp. Sanatorievården
skall efter inrikesdepartementets (Local Government Board) bepröfvande
utsträckas äfven till vissa andra patienter, såsom kräftsjuka o. d.

Om försäkrad befinnes häfta för mer än 26 veckoafgifter pr år,
går han miste om samtliga försäkringsförmåner. Om han åter häftar för
mindre antal veckoafgifter men dock för mera än 13, kvarstår rätten till
läkare- och sanatorievård samt moderskapshjälp. Om antalet felande
veckoafgifter icke öfverskjuter 13, minskas sjukhjälpen intill 5 shilling
i veckan.

Ingen af försäkringens förmåner utgår till den, som är bosatt utomlands.

Slutligen bebådar lagen i en framtid flera andra förmåner åt de
försäkrade, såsom kostnadsfri läkarebehandling af icke försäkrade kvinnor
och barn, förhöjning af sjuk- och moderskapshjälpen, särskilda tillskott
åt rekonvalescenter, understöd åt nödställda försäkrade och ålderdomspensioner
redan före sjuttio års ålder.

176

Försäkringens organisation hvila!- helt på själfstyrelsens princip.
De egentliga organen för försäkringen äro de frivilliga hjälpföreningarna
(friendly societios), fackföreningarna och öfriga dylika sammanslutningar,
hvilka uppfylla vissa i lagen angifna villkor (approved societies). Sålunda
får föreningens försäkringsrörelse icke drifvas i vinstsyfte och försäkringstagarna
skola vara tillförsäkrade inflytande på styrelsens sammansättning.
Föreningar med mindre än 5,000 medlemmar hafva att
för fördelning af risken sammansluta sig med andra föreningar. Det
måste ställas säkerhet för föreningen anförtrodda medel och bokföringen
är underkastad statskontroll.

I enlighet med dessa villkor må äfven ett enskildt försäkringsbolag
öppna en afdelning för stats försäkring, liksom det står en arbetsgivare
fritt att därtill anvisa en pensionsfond eller liknande inrättning.

För sistnämnda fall är emellertid äfven den bestämmelsen gifven,
att val af försäkringstjänstemän skall ske genom sluten omröstning af
arbetarna och att anslutning till denna försäkringsinrättning icke må
göras till villkor för anställnings erhållande.

Samtliga föreningarna hafva liksom förut rätt att afvisa hvilken
som hälst försäkringspliktig, som anmäler sig till försäkring, dock icke
på grund af hans ålder. För att föreningarna skola försäkra de gamla
på samma villkor som de unga, kommer staten dem till hjälp genom
tillhandahållande af reservfond. Därigenom blir åter den förutvarande
reservfonden disponibel för höjda utdelningar åt föreningsmedlemmarna.

De personer, hvilka af en eller annan anledning, såsom svag hälsa
e. d., icke erhålla försäkring i någon förening, skola tills vidare inbetala
sina afgifter till postkontoren, hvilka äfven mottaga deras arbetsgifvares
bidrag. (Post Office Deposit Contributors).

För insamling af afgifterna användes märkesystemet, och arbetsgifvaren
erlägger i första hand äfven den på arbetaren belöpande afgiften.
Om den försäkrade icke erhåller sin lön kontant, är arbetsgifvaren
skyldig erlägga äfven arbetarens andel i afgiften utan rätt att sedermera
därför hålla sig skadeslös.

I hvarje grefskap och större stad upprättas lokala försäkringsutskott
(Insurance committees), bestående af representanter för de särskilda försäkringsföreningarna
och de genom postkontoren försäkrade. Dessa
representanter för de ^försäkrade skola utgöra tre femtedelar af utskottets
hela medlemsantal. Öfriga två femtedelar utgöras af representanter för
distriktets läkare och grefskapsråd, bland hvilka senare skola finnas med -

lemmar af hälsovårdsnämnden, samt af personer, som tillsynsmyndigheten
(Insurance commissioners) utnämner. Utskottet har bland annat
att ordna och öfvervaka läkare- och sanatoriebehandlingen samt insända
rapporter öfver de hygieniska förhållandena inom distriktet, föreslå åtgärder
till förbättrande däraf äfvensom sörja för befolkningens upplysning
i dessa frågor.

Försäkringen beräknas komma att omfatta, den obligatoriska
9,200,000 män och 3,900,000 kvinnor och den frivilliga omkring 1,600,000
män och 540,000 kvinnor.

I afgifter beräknas inflyta:

a) till den obligatoriska försäkringen, från arbetsgifvare och arbetstagare: -

år 1913—14 — 16,693,000 £ år 1917—18 — 18,088,000£

» 1914—15 — 17,047,000 £ j> 1922—23 — 19,593,000 £

» 1915—16 — 17,402,000 £ » 1927—28 — 21,059,000 £

» 1916—17 — 17,755,000 £ » 1932—33 — 22,491,000 £

b) till den frivilliga försäkringen:

år 1913 — 14 — 1,336,400 £
» 1914—15 — 1,326,100 £
» 1915—16 — 1,314,000 £
* 1916—17 — 1,301,500 £

Statsbidraget beräknas till:

år 1913—14 — 3,852,500 £
» 1914—15 — 4,323,400 £
j> 1915—16 — 4,578,500 £
® 1916—17 — 4,705,500 £

år 1917—18 — 1,287,600 £
)) 1922—23 — 1,162,300 £
» 1927—28 — 1,047,400 £
d 1932—33 — 935,100 £.

år 1917—18 — 4,839,800 £
)> 1922—23 — 5,383,400 £
» 1927—28 — 5,811,400 £
» 1932—33 — 6,237,500 £

De årliga utgifterna, förvaltningskostnaderna inberäknade, kalkyleras
sålunda:

år	1913—14 —	15,088,100£	år	1917—	-18	— 19,359,100 £
3>	1914—15 -	17,130,500£	))	1922-	-23	- 21,683,700 £
3>	1915—16 —	18,231,600£	»	1927-	-28	— 23,510,200 £
»	1916—17 —	18,779,000 £	))	1932-	-33	— 25,326,900 £

Å l derå oms fö r säkring skommittén. III.

178

Nya Zeeland.

Tio år tidigare än i England, eller redan år 1898, infördes i Nya
Zeeland en lag om ålderdomspensionering. Enligt denna lag utbetalas,
under vissa villkor, af statsmedel en årlig pension af 18 pund eller 6
shilling 11 pence i veckan , utan att afgifter erlagts. En tilläggsakt,
som trädt i kraft den 1 September 1905, har emellertid höjt pensionen
till 26 pund om året, eller 10 shilling i veckan.

Försäkringen, eller rättare utdelandet af understöd, ty inga försäkringsafgifter
förekomma ju, omhänderhafves af en i Wellington bosatt tjänsteman,
benämnd »register)), hvilken sorterar under »the Colonial Treasurer».
För pensioneringens genomförande är kolonien delad i sjuttiofyra distrikt,
hvartdera med en »Deputy Register». I de förnämsta hufvudcentra
är denne »Deputy Register» en aflönad tjänsteman i »Old age
Pensions Department», men eljest bestridas denne myndighets funktioner
af »Glerks of Stipendiat Magistrates Courts». Alla pensionsansökningar
behandlas af »Stipendiat Magistrates», hvilka allena hafva befogenhet
att bevilja eller vägra pension.

Lagen är tillämplig å alla invånare i kolonien, hvilka uppfylla
de för pensions erhållande nödiga förutsättningarna, med undantag af:

1) Maorier (urinvånarna), hvilka erhålla understöd ur en fond,
grundad enligt »The civil List Act, 1863»;

2) Utländingar;

3) Naturaliserade undersåtar under första året efter naturalisation en;

4) Kineser eller andra asiater, vare sig de blifvit naturaliserade
eller icke.

Förutsättningarna för pensions erhållande äro i korthet följande:

1) att hafva uppnått sextiofem års ålder;

2) att hafva oafbrutet i 25 år vistats i kolonien.

Tillfällig bortovaro under högst två år anses icke vara af beskaffenhet
att afbryta vistelsen i kolonien och för vissa fall är till och med
längre bortovaro medgifven.

179

3) att icke -under de sista tolf åren kafva undergått frihetsstraff i
fyra månader eller fyra särskilda gånger för brott, därå tolf månaders
frihetsstraff kan följa;

4) att icke under de sista tjugofem åren hafva undergått fem års
frihetsstraff för något brott;

5) att icke under de sista tolf åren hafva öfvergifvit hustru och
barn;

6) att under de sista fem åren hafva fört ett nyktert och aktnings
värdt lif;

7) att ens årliga inkomst icke uppgår till 60 pund;

8) att nettovärdet af ens hela förmögenhet icke är 260 pund eller
därutöfver och

9) att icke hafva afhändt sig egendom eller inkomst för att blifva
berättigad till pension.

Hvarje sökande måste personligen inställa sig hos »the Deputy
Registrar» i det distrikt, där sökanden bor, och lämna erforderliga
upplysningar om sina förhållanden. Deputy Registrar skrider omedelbart till
en undersöknng, därvid förfrågningar skola göras hos banker, taxeringsmyndigheter,
postsparbanken, polismyndighet, straffregistret, arbetsgivare,
en välkänd person, som länge känt sökanden, försäkringsbolag, den
myndighet som utfärdar ålders- och hemortsbevis, samt hos eventuella
inteckningshafvare. Resultatet af dessa undersökningar blir därpå jämte
ansökningen öfversändt till den »Stipendiat Magistraten, som är ordförande
i närmaste domstol, och dag utsättes för sökandens personliga
affirande.

»The Magistrate» delgifver sitt beslut till »the Registrar», hvilken,
om pension beviljas, utfärdar ett å det beviljade beloppet lydande pensionsbref,
hvarförutan ingen betalning kan uppbäras.

Hvarje pension beviljas för tolf månader, och för förnyelse måste
ny ansökan göras hvarje år. Pensionen utbetalas i månatliga terminer
genom postverket, till hvilket månatligen förskotteras de medel,
som erfordras för att bestrida under månaden förfallande pensionsbelopp.
För utbetalningen nödiga upplysningar tillhandahållas årligen postverket
genom listor, upptagande alla då löpande pensioner, och månatligen
utkomna supplementslistor å de nya pensioner, som under månaden
beviljats. Lista å de pensioner, som å hvarje särskildt kontor skola
utbetalas, tillställes detta och är därstädes tillgänglig för granskning
mot en afgift af 1 shilling. Pensionsbeloppen äro betalbara den förste i
månaden och måste före månadens slut uppbäras, ty därefter erfordras
särskildt medgifvande af »the Colonial Treasurer», innan utbetalning
får ske.

180

Enligt lagen i dess ursprungliga lydelse skulle från full pension
afdragas:

l:o. 1 pund för hvarje fullt pund, hvarmed inkomsten öfversteg
34 pund.

2:o. 1 pund för hvarje fullt belopp af 15 pund i samlad nettoför mögenhet.

Enligt 1905 års lag ändrades afdraget på grund af samlad
förmögenhet till 1 pund på hvarje fullt belopp af 10 pund.

Akta makar få pension efter samma regler som ogifta. Dock må
deras sammanlagda årsinkomst icke utgöra mer än 90 pund.

Under inkomst inbegripes värdet af kost och rum intill 26 pund
men däremot icke sjuk- eller begrafningshjälp från brödraskap (friendly
society).

Samlad nettoförmögenhet är kapitalvärdet af all fast och lös egendom,
som tillhör en pensionssökande, minskadt med summan af all skuld,
som påhvilar egendomen, och med afdrag jämväl af 50 pund.

Enligt 1905 års lag medgifves ett afdrag af 150 pund, ifall någon
del af en pensionssökandes egendom består af fastighet, där han ständigt
bor och af hvilken han eljest icke drager någon inkomst.

Om en pensionär önskar få sin pension förnyad, måste han årligen
kort före utgången af den i pensionsbrefvet angifna tiden lämna till
vederbörande »Deputy Reg i strax:» en redogörelse för sin inkomst under
sista året äfvensom för den förmögenhet han eventuelt eger.

Pensioner, som beviljats åt personer hvilka äro intagna på någon
försörjningsinrättning, utbetalas till inrättningens styrelse.

Antalet pensionärer, som år 1899 utgjorde 7,443, hade år 1902
med en befolkningssiffra af c:a 900,000 däraf omkring 44,000 fyllt 65
år, stigit till 12,776. Enligt rapport af mars 1907 var antalet pensionärer
13,257. Af dessa synas c:a 82 proc. uppbära maximipensionen
26 pund.

Beträffande antalet ansökningar kan från räkenskapsåret 1907 nämnas,
att då handlades 2,804 nya ansökningar, däraf 2,030 beviljades.
Pensionärernas medelförmögenhet år 1906 var c:a 28 pund och deras
årliga inkomst, pensionen oberäknad, utgjorde i genomsnitt c:a 8 pund.

Statens utgifter för pensioneringen hafva varit i ständig stigning
och uppgingo sedan 1905 års lag höjt maximipensionen till 26 pund,
nästföljande år till 254,367 pund. Förvaltningskostnaderna uppgå till
ungefär 1,67 % af pensionskostnaderna.

181

En ålderdomspensionering, sådan som den i Nya Zeeland genomförda,
skulle tillämpad i Sverige medföra en årlig statsutgift af öfver
130 millioner kronor.

Bland de fördelaktiga verkningarna af lagen framhålla rapporterna
särskildt förhållandet mellan den arbetskraftiga delen af befolkningen
och den äldre generationen. Före lagens införande var det förbundet
med stor svårighet för många söner och döttrar att försörja sina gamla
föräldrar, som ej längre förmådde arbeta, och särskildt att bereda dem
tillräcklig vård vid sjukdom. I dessa förhållanden har ålderdomspensioneringen
åstadkommit en fullständig omhvälfning. Numera taga barnen
gerna hand om föräldrarna och underhålla dem hemma hos sig
efter bästa förmåga, sedan föräldrarnas pension blifvit ett värdefullt
tillskott i hushållets konto. Mången gång är föräldrarnas pension tillräcklig
att bestrida hyran för en bra våning åt hela familjen.

Nya Zeelands pensionslag liksom den på Australiens fastland gällande,
hvarom längre fram talas, hafva möjliggjorts af åtskilliga för
Australien säregna förhållanden. Oafsedt den demokratiska statsförfattningen,
har sålunda Australien på en areal lika stor som Nordamerikas
förenta stater en befolkning på blott 5 millioner. Och då landet har
rika framtidsmöjligheter, hafva parlamenten trott sig kunna våga experimentet
att på kommande släkten lägga den stora börda, som en rundligt
tilltagen ålderdomspensionering utan afgifter och utan en hopsamlad
fond ovillkorligen måste blifva. Och detta, ehuru de australiska staterna
redan nu hafva en betydlig statsskuld, omkr. 5 milliarder kronor,
dåra!'' ungefär fjärdedelen belöper på Nya Zeeland.

Den australiska lagstiftningen företer, som man finner, många gemensamma
drag med den danska. Men rätt betydande skiljaktigheter
förefinnas dock. Bland dessa kan framhållas, att de danska understöden
icke äro till beloppet fixerade utan höra utgöra hvad som i hvarje särskildt
fall och vid hvarje särskild tidpunkt kräfves för understödstagarens
och hans familjs nödiga underhåll. Någon bestämd föreskrift angående
det inflytande på pensionsbeloppet som pensionssökandens tillgångar
utöfva saknas i Danmark. Men i praxis har denna sak likväl
ordnats så att t. ex. i Köpenhamn regeln är den att små kapital på 5 å
600 kr. för ensam person och det dubbla för familjer icke tagas i beräkning.
— Den australiska lagstiftningen lämnar vidare större möjlighet
för en person att genom egen inkomst supplera sin pension utan att
denna därigenom minskas. Pensionsåldern är emellertid lägre i Danmark.
Vidare är att märka att i Australien staten ensam bestrider hela pensioneringen,
medan i Danmark kostnaderna delas mellan staten ochkommunerna.

182

Både den danska och den austxaliska lagstiftningen uppställa fordran
på »värdighet» hos pensionstagaren. Men i Australien är man i detta
afseende betydligt strängare än i Danmark. Visserligen beröfvar mottagen
fattighjälp ingen i Australien hans rätt till pension. Men i stället
aro där undersökningarna angående en pensionssökandes föregående
vandel så mycket strängare. Att det är de hederliga gamla man vill
komma till hjälp blef också under lagens parlamentariska behandling
starkt betonadt. Emellertid har detta rannsakande i de pensionssökandes
förflutna lif icke i Australien väckt nämnvärdt missnöje, en omständighet
som tillskrifves såväl folklynnet som det stora anseende undersökningsförrättarna,
landets domare, åtnjuta. Skildringarna af undersökningarna
gifva vid handen, att de gamla vända sig till domaren med
ett nästan barnsligt förtroende och af honom behandlas med ett tillmötesgående,
som förtager det pinsamma i förhören.

183

Australiska statstsförbundet.

Som bekant, äro de australiska staterna på fastlandet (Nya Syd
Wales, Viktoria, Queensland, Sydaustralien, Vestaustralien och Tasmanien
med tillhopa ungefär 4 null. inv.) sedan år 1900 förenade i ett förbund
med gemensamt parlament. Detta antog den 10 juni 1908 en lag om
ålderdoms- och invaliditetspensioner, hvilken trädde i kraft den 1 juli
1909. För Nya Syd Wales och Viktoria förut gällande särskilda
lagar i ämnet blefvo härigenom upphäkta.

Enligt denna för hela statsförbundet gällande lag, hvilken liksom
Nya Zeelands lagstiftning samt den engelska lagen hvilar på principen
om afgiftsfri pensionering af behöfvande, uteslutande genom statsmedel,
inträder rätt till ålderdomspension vid uppnådda 65 lefnadsår eller redan
vid 60 års ålder, ifall varaktig arbetsoförmåga då är för handen.
Genom proklamation af generalguvernören kan pensionsåldern för kvinnor
sänkas, så att de redan vid 60 års ålder få rätt till ålderdomspension.

Från rätt till ålderdomspension äro uteslutna:

a) utländingar,

b) naturaliserade undersåtar under de tre första åren efter naturalisationen,

c) asiater (med undantag för sådana som äro födda i Australien)
samt urinvånarna i Australien, Afrika, Pacificöarna eller Nya Zeeland.

Kvinna, som ingår äktenskap med någon, som, enligt hvad nyss
nämnts, är diskvalificerad för pension, blir icke därför obehörig att erhålla
pension.

Förutsättningarna för erhållande af ålderdomspension äro, förutom
hvad som redan nämnts,

a) att vid tiden för pensionsansökningen vara bosatt i Australien;

b) att vid samma tid hafva minst 25 år varit bosatt därstädes;

c) att vara »af god karaktär»;

d) att om sökanden är en gift man, icke under de fem sistförflutna
åren hafva för tolf månader utan laga skäl öfvergifvit sin hustru eller
försummat att lämna henne behörigt underhåll eller att underhålla något
sitt barn, som icke uppnått fjorton års ålder, samt om sökanden

184

är en gift kvinna, att icke under de fem sistförfluten åren hafva för
tolf månader utan laga skäl öfvergifvit sin man eller något sitt barn,
som icke uppnått fjorton års ålder;

e) att icke inom eller utom Australien äga kapital, hvars nettobelopp
öfverstiger trehundratio pund;

f) att icke direkt eller indirekt hafva afhändt sig egendom eller
inkomst för att blifva berättigad till pension;

g) att icke under de sex sistförflutna månaderna hafva förvägrats
pension på någon grund, som ännu föreligger.

Lagen inför äfven invaliditetspensioner för sådana i Australien boende
personer öfver sexton års ålder, hvilka blifvit varaktigt oförmögna till
arbete genom olycksfall eller eljest inträffad invaliditet samt ej åtnjuta
ålderdomspension. Bestämmelserna om invaliditetspension skola dock
först tillämpas senare å tid, som skall fastställas genom en »proklamation»
(af generalguveriiören).

Från rätt till invaliditetspension äro uteslutna:

a) utländingar och

b) asiater (med undantag för sådana som äro födda i Australien)
samt urinvånarna i Australien, Afrika, Pacificöarna eller Nya Zeeland.

Den, som ingår äktenskap med någon, som, enligt hvad nyss nämnts,
är diskvalificerad för pension, blir icke därför obehörig att erhålla
pension.

Invaliditetspension utgår allenast till den som:

a) vid tiden för ansökningen om pension, är bosatt i Australien;

b) vid samma tid varit bosatt därstädes oafbrutet i fem år;

c) under sitt uppehåll i Australien blifvit varaktigt oförmögen till
arbete;

d) icke själf förorsakat invaliditeten eller i afsikt att erhålla pension
varit därtill vållande;

_ e) icke har rättsligt anspråk mot arbetsgifvare eller annan på behörigt
underhåll eller skadestånd för den iråkade invaliditeten;

f) icke har mera inkomst eller egendom än som i fråga om ålderdomspension
blifvit nämndt;

g) hvarken direkt eller indirekt afhändt sig inkomst eller egendom
för att blifva berättigad till pension;

h) icke åtnjuter behörigt underhåll af fader, moder, äkta make
eller barn.

Invaliditetspensionens belopp bestämmes för hvarje år. Därvid
skall tagas hänsyn till all inkomst eller förmögenhet, som sökanden
äger, och vidare skall beaktas om hans anhöriga bidraga till hans un -

185

derhän eller om han uppbär skadestånd för iråkadt olycksfall. Därjämte
föranstaltas om läkareundersökning, hvilkens resultat blir grundläggande
för det blifvande beslutet i ärendet.

Ålderdoms- och ivaliditetspensioneringen regleras vidare genom
följande för båda slagen af pension gemensamma bestämmelser.

Pensionen fastställes i hvarje fall till ett belopp, som med hänsyn
till alla föreliggande omständigheter anses tillräckligt, dock ej till mer
än 26 pund om året. Ej heller må pensionärs inkomst tillsammans
med pensionen öfverstiga 52 pund årligen.

Det framgår häraf, att bestämmandet af pensionsbeloppet här blifva
i viss mån öfverlämnadt till myndighetens godtfinnande och icke
försiggår så automatiskt som i Nya Zeeland. Systemet liknar, som man
finner, icke obetydligt det danska, blott med den skillnad att myndigheten
kan i rätt stor utsträckning lämna ur räkningen den inkomst,
som pensionstagaren själf förvärfvar.

Ifall pensionär har egendom, göres följande afdrag å pensionen.

a) ett pund för hvarje fullt belopp af 10 pund, hvarmed förmögenhetens
nettokapital öfverstiger 50 pund, utom i det fall att i förmögenheten
ingår ett hus, där pensionstagaren ständigt bor och hvaraf han
eljest icke drager någon inkomst; samt

b) ett pund för hvarje fullt belopp af 10 pund, hvarmed förmögenhetens
nettokapital öfverstiger 100 pund, om i förmögenheten ingår ett
hus, där pensionstagaren ständigt bor och hvaraf han eljest icke drager
någon inkomst.

Det bör dock iakttagas att, om äkta makar äro båda pensionstagare
och lefva tillsammans, skola nyssnämnda belopp af 50 och 100 pund
minskas till hälften.

Angående taxering af förmögenhets nettokapital lämnas utförliga
bestämmelser.

Lagens genomförande är under vederbörande ministers tillsyn anförtrodt
åt en pensionsinspektör (Commissioner of Pensions) med en
medhjälpare i hvarje stat. Dessa inspektörer äro befogade att hålla
vittnesförhör och begära alla nödiga dokumenter sig förelagda. Inspektören
delar hvarje stat i pensionsdistrikt. I hvarje distrikt är en registerförare
(Registrar).

Pensionsansökning ingifves till registerföraren i det distrikt, där
sökanden bor, och skall åtföljas af sökandens förklaring att däri lämnade
uppgifter äro med sauningen öfverensstämmande. Registerföraren
föranstaltar om alla nödiga undersökningar af sökandens förhållanden
och öfverlämnar ärendet jämte en utförlig rapport rörande undersök Ålder

domsfor säkring skommittén. III. 24

186

ningen till en domare, inför hvilken sökanden därefter har att inställa
sig. Domaren verkställer nu den slutliga undersökningen i ärendet,
och kan denna, om domaren så finner lämpligt, försiggå inför sittande
rätt. I lagen lämnas bestämd föreskrift att i dessa saker gäller fri
bevispröfning och att domaren äger förfara såsom han anser billigt. Om
domaren anser pensionssökanden mindre lämplig att handhafva en pension,
kan han i stället föreslå hans intagande å en barmhertighetsinrättning.
Efter slutad undersökning går ärendet jämte domarens
utlåtande till biträdande inspektören (undantagsvis till öfverinspektören),
hvilken afgör frågan och fastställer pensionsbeloppet.

Pension utbetalas hvar fjortonde dag å ställe som anges i pensionsbrefvet.

Pension kan indragas eller minskas, ifall pensionstagarens förhållanden
så ändrats, att anledning därtill föreligger. Och pensionstagaren
har skyldighet att vid slutet af hvarje år lämna alla erforderliga
upplysningar om sina inkomster. Därpå beror om han kan få
fortfarande uppbära pension eller om ny undersökning skall äga rum.
Vidare lämnar lagen föreskrifter beträffande pensionstagare, som befinnas
slösaktiga eller eljest olämpliga att handhafva sin pension.
Deras pensioner kunna utanordnas till någon välgörenhetsanstalt eller
annan liknande inrättning för att genom dennas försorg användas till
pensionstagarens bästa. Om en pensionstagare blir intagen å asyl för
drinkare eller å hospital, anses pensionsrätten tillsvidare upphäfd. Men
om personen i fråga blir återställd, kan han återinträda i pensionsrätten
och af den innehållna pensionen återfå intill fyra veckobidrag.

187

Belgien.

Genom lagen den 8 maj 1850 inrättades en under statens garanti
och ledning stående allmän pensionskassa, där man mot frivilliga inbetalningar
kunde tillförsäkra sig pension. År 1865 förenades med
denna kassa äfven en statssparkassa och från den tiden benämnes ifrågavarande
inrättning »caisse générale d’épargne et de retraite». I denna
kassa, som hade sitt hufvudkontor i Bryssel, skulle en hvar kunna
genom insättningar förvärfva anspråk på pension, hvilkens storlek berodde
af insatsens belopp och insättarens ålder vid tidpunkten därför.
Insättningarna kunde ske med eller utan förbehåll om kapitalets återbekommande.
Pensionsåldern inträdde mellan 50:de och 65:te lefnadsåret
men i fall af förtida invaliditet kunde en proportionellt afkortad
pension erhållas äfven före den bestämda pensionsåldern. Äfven inköp
af omedelbart förfallna lifräntor var tillåtet. Minsta tillåtna insatsen
bestämdes till 10 francs och den högsta pensionen till 1,200 francs.
Tarifferna för beräkning af pensionerna fastställdes genom kungl. förordningar,
hvilka äfven fastställde räntefoten och dödlighetstabellerna.

Resultatet af denna pensionsförsäkring blef under en lång tid framåt
mycket klent. Sålunda öppnades från år 1868 till 1887 i det hela blott
7,860 konton, år 1887 var det blott 2,315 personer, som gjorde insatser,
och kassans aktiva utgjorde vid samma tid endast 6,4 millioner
francs.

Lifligare verksamhet utvecklade kassan på grund af år 1889 införda
reformer och med hjälp af en organiserad propaganda men särskild!
sedan staten och provinsförvaltningarna börjat bevilja premier
åt de understödsföreningar, som förmedlade sina medlemmars anslutning
till kassan (1891) och sedan propagandan äfven utsträckts till folkskolorna.
Medan sålunda år 1888 blott 368 nya motböcker utgåfvos,
belöpte sig motsvarande tal år 1890 till 1,750 och år 1897 till 17,159.

Om en verklig spridning af pensionsförsäkringen till befolkningens
breda lager kan man dock tala först efter lagstiftningens ingripande
åren 1900 och 1903 genom lagen den 10 maj 1900 och de densamma
supplerade lagarna af den 18 februari och den 20 augusti 1903.

Grundtanken i den nya belgiska lagstiftningen är den att staten
förpliktas att för alla mindre bemedlade delägare i pensionskassan i så

188

måtto underlätta förvärfvandet af pensionsanspråk, att staten'' till hvarje
premie gör ett tillskott, som beräknas vid bestämmande af pensionen,
och vidare att staten understöder alla ömsesidiga understödsföreningar,
hvilka hafva till syfte att förmedla försäkringen i pensionskassan.

För att äfven hjälpa den nuvarande äldre generationen, som icke
är i stånd att genom egna insatser förvärfva nämnvärda pensioner,
gjordes öfvergångsbestämmelser, hvarigenom bland annat beviljades
åt alla belgiska eller förutvarande belgiska arbetare, hvilka den 1 januari
1901 voro öfver 65 år gamla, pensioner ur statsmedel till belopp af
65 francs årligen.

Statshjälpen är icke inskränkt blott till arbetare utan kommer
tvärtom alla mindre bemedlade medborgare till godo, ehuru de genom
öfvergångsbestämmelserna införda tilläggspensionerna äro förbehållna
äldre arbetare.

Soldater blifva obligatoriskt försäkrade i pensionskassan enligt en
år 1902 antagen lag.

Lagen af den 10 maj 1900 med däri sedermera vidtagna ändringar
har följande lydelse:

Art. 1.

För att uppmuntra till förvärfvande af ålderdomspensioner lämnar
staten pa de i denna lag bestämda villkor årliga tillskottspremier:

l:o) till den, som genom en offentligen erkänd ömsesidig understödsförening
(société mutualiste reconnue) såsom mellanhand försäkrats
i allmänna pensionskassan (caisse générale de retraite) under statens
garanti, under villkor att summan af den sålunda försäkrades insättningar
icke öfverstiger 60 francs för helt år;

2ro) till alla andra personer, som äro direkt försäkrade i kassan
och icke enligt följande artikel äro uteslutna från lagens förmåner.

Art. 2.

Af de i kassan direkt försäkrade personer äro från lagens förmåner
uteslutna de, som i direkt skatt, kommunalskatten inberäknad, till statsändamål
betala minst:

50 francs i kommuner med mindre än 10,000 invånare

60 » » » » 10,000—25,000 »

70 » » » » 25,000—50,000 »

80 » » » » 50,000 invånare och därutöfver.

189

Uteslutning af en person omfattar äfven hans äkta make och de
af hans barn, som höra till hans hushåll.

Statsämbetsmän, hvilka enligt lag eller reglemente hafva rätt till
pension, kunna icke göra anspråk på tillskottspremier, äfven om de
uppfylla här ofvan angifna villkor.

Art. 3.

För att hafva rätt till tillskottspremier måste den försäkrade:

1) vara belgier och hafva sitt hemvist i Belgien.

Utländingar, hvilka i tio år bott i Belgien, kunna dock äfven
erhålla tillskottspremier, så framt de tillhöra en nation, där belgiska
undersåtar åtnjuta motsvarande förmåner;

2) hafva uppnått 16 års ålder, med mindre vederbörande är försäkrad
genom en erkänd ömsesidig understödsförening såsom mellanhand;

3) vara innehafvare af motbok med allmänna pensionskassan;

4) hafva gjort insättningar å denna bok under året näst före räkenskapsåret.

Insättning, som till förmån för en motboksinnehafvare gjorts af
en erkänd ömsesidig understödsförening, af hvilken han är medlem,
eller af tredje man, likställes med personlig insättning. Dock utgå ej
tillskottspremier till insättningar, som bestridts ur allmänna medel.

Art. 4.

De insättningar, till hvilka tillskottspremier utgå, kunna göras med
eller utan förbehållen rätt till insatta kapitalet. Statstillskotten göras
dock alltid utan kapitalförbehåll.

Pensionsrätt inträder allenast i åldern mellan 55 och 65 år.

Art. 5.

Tillskottspremiens årliga belopp är 60 centimer för hvarje franc
och motbok intill ett insättningsbelopp af 15 francs.

Ingen må hafva mer än en motbok.

Art. 6.

Den försäkrade har rätt till tillskottspremier till dess den summa,
som innestår på motboken, är tillräcklig att bereda en årlig lifränta af
360 francs.

190

Vid beräkning af detta maximum skola insatser, som skett med
kapitalförbehåll, anses såsom om rätten till kapitalet uppgifvits och
pensionsåldern anses i hvarje fall bestämd till 65:te lefnadsåret.

Dock skola pensioner, till hvilka förvärfvats rätt medelst före den
1 januari 1900 gjorda inbetalningar, beräknas till sitt verkliga belopp
utan hänsyn till insättningens art och pensionsåldern.

Art. 7.

Såsom tillägg till lagen den 16 mars 1865 Art. 52 kan genom
kungl. förordning bestämmas att pensionskassan skall äga rätt att till
försäkrad, som fått pension, utbetala värdet af förbehållet kapital.

Kungl. förordning kan dessutom, med tillämpning af lagen den
16 mars 1865 Art. 52, bestämma att verkliga värdet af förbehållet
kapital må före tillträdet af uppskjuten lifränta, som förvärfvats med
detta kapital, användas till förvärfvande af en tillfällig lifränta till dess
den uppskjutna lifräntan börjar utgå.

Öfyergångsbestämmelser.

Art. 8.

Med ändring af hvad Art. 5 innehåller, bestämmes att medlemmar,
som den 1 januari 1900 uppnått 40 års ålder, åtnjuta tillskottspremier
intill ett insättningsbelopp af 24 francs om året.

Från den 1 januari 1903 höjes årliga tillskottspremien för de första
sex insatta francs:

A) till 1 franc på franc för dem, som den 1 januari 1900 uppnått
en ålder mellan 40 och 45 år;

B) till 1,50 franc på franc för dem, som samma datum uppnått en
ålder mellan 45 och 50 år; och

C) till 2 francs på franc för dem, som samma datum uppnått 50
års ålder. (Lag den 20 aug. 1903.)

Art. 9.

Ett årligt understöd af 65 francs tillfaller hvarje belgisk arbetare
eller förutvarande arbetare, som är bosatt i Belgien, har uppnått en
lefnadsålder af 65 år den 1 januari 1901 och är behöfvande.

De arbetare, som den 1 januari 1901 äro minst 55 år gamla, hafva
under samma villkor rätt till detta understöd efter hand som de nå en

191

ålder af 65 år; dock äro de, som nämnda datum icke fyllt 58 år, uteslutna
från förmånen af understöd, därest de icke under en period af
minst tre år i allmänna pensionskassan gjort insatser med minst tre
francs om året och till ett sammanlagdt belopp af 18 francs.

Art. 10.

De i föregående artikel omförmälda understöd beviljas och utdelas enligt
de grunder och i den ordning som fastställas genom kungl. förordning.

Bildande af eu särskild fond.

För bestridande af de genom denna lag föranledda utgifter bildas en
särskild fond af de medel, som af staten anslås till ålderdomspensioner.

Denna fond förbindes med depositokassan (caisse des depots et
consignations).

Fonden underhålles med:

l:o) en årlig bevillning på 12 millioner francs, som uppföres på
statens ordinarie budget, första gången för budgetåret 1901.

2:o) därest dessa medel icke förslå, kunna med förbehåll om återbetalning
lämnas extra tillskott, hvilka i mån af behof beviljas af lagstiftande
makten.

Understöd åt erkända, ömsesidiga understödsföreningar,

(sociétés mutualistes reconnues).

Art. 12.

Staten lämnar hvarje erkänd ömsesidig understödsförening, som
har till syfte att låta sina medlemmar upptagas i allmänna pensionskassan,
ett årligt tillskott af 2 francs för hvarje motbok, hvarå under
förflutna året blifvit insatt en summa af minst 3 francs, däri icke inräknadt
tillskott af allmänna medel, under villkor att föreningens administration
och räkenskaper godkänts.

Häraf föranledda utgifter uppföras på arbetsministeriets (mini st öre
de 1’industrie et du travail) budget.

Lagens ikraftträdande och genomförande.

Art. 13.

Denna lag skall tillämpas på de i allmänna pensionskassan från och
med den 1 januari 1900 gjorda insättningar.

192

De i art. 9 omförmälta -understöd tilldelas första gången sådana
personer, som den 1 januari 1901 uppfylla de villkor, som föreskrifvas
i lagen och de i anledning af lagens genomförande utfärdade förordningar.

Art. 14.

Närmare föreskrifter angående denna lags genomförande meddelas
genom kungl. förordning.

Följande tabeller lämna närmare upplysning om kassans verksamhet
:

Tabell,

utvisande den pension, som förvärfvas genom årlig inbetalning af 3 francs jämte
statens premietillskott och det årliga tillskott af 2 francs, som bestämts
genom art. 12 i 1900 års lag.

Ålder vid första inbetalningen.	Utan förbehållen rätt till insatta kapitalet.
Pensionsålder 55 år.	Pensionsålder 60 år.	Pensionsålder 65 år.
	fr.	fr.	fr.
\| 6 år...............	104	166	287
Statsbidrag tillkommer blott medlem- {10 år...............	86	139	240
mar af ömsesidiga understödskassor
° 115 år...............	67	no	191
16 år........................................................................	63	104	182
20 » ........................................................................	52	85	150
25 » .....................................................................	39	65	116
SO » .......................................................................	29	49	88
35 » ........................................................................	19	35	66
40 » .......................................................................	13	25	47
45 » *) ......%.............................................................	9	20	41
50 » 2) .....................................................................	5	14	33
55 » 3) .....................................................................	—	7	22
Med tillämpning af öfvergångsbestämmelserna:
J) 45—49 år beträff. försäkrade födda 1859, 1858, 1857,	1856 och 1855
2) 50—54 » » » » 1854, 1853, 1852,	1851 och 1850.
3) Försäkrade före den 1 januari 1850.	*

193

Månatlig insättning för att med hjälp af statsbidrag förvärfva
eu årlig pension å 300 francs.

Ålder vid första inbetalningen.	Utan förbehållen rätt till insatta kapitalet.
Pensionsålder 55 år.	Pensionsålder 60 år.	Pensionsålder 65 år.
	fr.	fr.	fr.
6 år......................................................................	2.05	1.10	0.50
18 » .......................................................................	3.80	2.io	0.90
24 » ...................................................................	5.35	o.oo	1.25
30 » .......................................................................	7.80	4.35	1.90
38 » .......................................................................	14.io	7.50	3.50

Kassans verksamhet sedan 1900.

Å r	Antal nya försäk- ringar.	Afgiftssumma, inberäknadt bidrag från det allmänna.	Approximativt antal försäk-rade d. 31 december.	Pensions-fond i millioner fr.
1900 .................................	136,384	5,121,056	300,000	31.00
1901 ...................................	133,606	8,853,414	430,000	39.4
1902 ....................................	90,597	9,900,404	517,000	49.0 0
1903 ....................................	114,978	10,476,321	627,000	59.o
1904 ....................................	78,861	11,823,401	700,000	71.8
1905 ....................................	85,138	12,685,100	780,000	85.2
1906 ....................................	86,151	13,706,894	858,000	100 o o
1907 ....................................	79,265	14,206,957	920,000	115.4
1908 ....................................	84,571	14,649,260	1,000,000	131.0
1909 ..................................	---	—	1,070,000	148.5

Anm. Nära 15 % af de försäkrade äro under 15 år.

Ålder doms försäkring skommittén. III. 25

194

Fördelning af försäkrade, som erhållit statsbidrag.

A r	A n förmedlande ömsesidiga understöds- kassor.	tal försäkrade medlemmar i dylika kassor	Antal öfriga försäkrade	Summa försäk- rade.
militärer.1)	öfriga.
1900	3 327	227,870		711	228,581
1901...........................	4,319	328,002	—	203	328,205
1902...........................	4,597	380,023	—	273	380,296
1903..........................	4,813	408,545	46,314	153	455,012
1904...........................	4,933	454,383	48,439	479	503,301
1905..........................	5,053	497,726	43,676	212	541,614
1906...........................	5,305	529,639	49,081	282	579,002
1907...........................	5.580	574,037	44,710	268	619,015
1908...........................	5,526	—	—	295	595,798

*) Obligatoriska afgifter.

Af pensionskassans redogörelser framgår, att under år 1908 hela
antalet delägare utgjorde i rundt tal 660,000 personer, d. v. s. närmare
Vio af Belgiens hela befolkning. För delägarna gjordes år 1908 insatser
till ett sammanlagdt belopp af ungefär 8,7 milj. francs, hvaraf ungefär
“h med förbehåll om kapitalets återbekommande. Statsbidraget för
samma år uppgick till 5,3 milj. fr. Under 1900—1909 har pensionskassans
förmögenhet vuxit från 31 millioner till öfver 148,5 milj. francs.
Ett antal af öfver 5,000 ömsesidiga understödskassor tjänstgöra som
förmedlingskontor.

Hela antalet pensionärer utgjorde vid 1909 års slut 39,815 med en
pensionssumma af 2,258,153 francs, så att på hvarje pension kom i
rundt tal 57 francs. De pensioner, hvilkas belopp öfversteg 120 francs,
voro ej mer än 3,800 till antalet, alltså icke ens Vio af pensionärernas
hela antal. Men man bör ihågkomma, att lagen ännu icke många år
haft tillfälle verka. Och det är vidare att märka, att pensionernas medelbelopp
sjunkit från 207 bancs år 1906 till 57 francs år 1909, sedan
åldersgrupperna från åren 1843 och 1844 uppnått 65 lefnadsår och
kommit i åtnjutande af sina mycket obetydliga pensioner.

195

Antalet behöfvande arbetare, hvilka öfverskridit det sextiofemte
lefnadsåret och enligt art. 9 i lagen hade anspråk på en årlig statspension
af 65 francs, utgjorde år 1902 212,000, år 1903 210,000 och
år 1904 203,000. Kostnaden för dessa pensioners utbetalande uppgick
år 1904 till 13 millioner francs.

196

Italien.

Förslag till inrättande af en pensionskassa för åldringar framlades
i Italien redan år 1859 af Cavour, och en lag i sådant syfte blef äfven
antagen, ehuru den aldrig kom att genomföras.

Frågan upptogs åter år 1881 på initiativ från regeringen och föranledde
sedermera flera förslag äfven i parlamentet, hvilka förslag slutligen
ledde till antagande af en lag den 17 juli 1898, hvarigenom inrättades
en statens pensionskassa för ålderstigna och arbetsoförmögna
arbetare. Den sålunda inrättade anstalten började i oktober 1899 mottaga
insättningar.

Lagen af 1898 kompletterades genom en lag den 7 juli 1901,
hvarpå de två lagarna sammanarbetades till en gemensam lag, daterad
den 28 juli 1901, i hvilken sedermera vidtogos en del detaljändringar.
Efterhand visade sig emellertid behof af en genomgripande förändring
i pensionskassans tekniska verksamhet, och en revision af lagstiftningen
ägde rum genom en ny lag i ämnet, som utfärdades den 30 maj 1907.

Den italienska lagstiftningen hör till den kategori af sociala försäkringslagar,
som vill uppmuntra den enskilda förtänksamheten, och
är sålunda i detta afseende ett motstycke till den belgiska lagen. Den
italienska lagen afviker emellertid från analoga lagar beträffande sättet
för statens mellankomst, som i Italien så ordnats, att staten till försäkringen
anslagit en grundfond jämte vissa ej till skatter hänförliga inkomster
men däremot icke lämnar direkta tillskott vare sig till afgifterna
eller till pensionerna. Lagen tillförsäkrar emellertid en årlig pension af
120 lire åt hvarje delägare i kassan, som i arbetskraftig ålder drabbas
af invaliditet.

Särskild uppmuntran röna de ömsesidiga bjälpkassorna, och lagens
öfvergångsbestämmelser medgifva vissa undantag beträffande de högre
åldersklasserna i syfte att göra äfven dessa klasser delaktiga af försäkringens
normala förmåner.

197

Den enligt 1898 års lag inrättade statskassan för beredande åt därtill
anslutna personer af pension, med eller utan förbehållen rätt till
inbetalda kapitalet, var i början af sin verksamhet organiserad på ett
sätt jämförligt med de s. k. Tonti-kassorna, där lifräntans belopp ökas
i den mån delägarna do ut.

Men det dröjde ej länge innan erfarenheten visade de med denna
försäkringsform förenade olägenheterna. Stora svårigheter medförde
särskildt den omständigheten att, i motsats till hvad som äger rum i
liknande privata lifränteanstalter, ingen preskriptionstid bestämts för
utkräfvande af delägarnas rätt emot kassan. Häraf följde nämligen att
timade dödsfall bland delägarna mången gång icke kommo nog skyndsamt
till kassans kännedom, ett förhållande som särskildt i fråga om
insättningar med förbehåll om återfående af kapitalet vållade afsevärda
olägenheter.

Genom 1907 års lag blef emellertid kassan organiserad efter mera
modärna principer. Sålunda skall nu för hvarje till kassan ansluten
person uppläggas ett särskildt konto och en motbok, innehållande:

a) de insättningar, som gjorts af motbokens innehafvare eller för
hans räkning;

b) beloppet af de genom kassan gjorda premietillskott och

c) de lifräntor som enligt fastställd tariff motsvara dessa insättningar
och premietillskott.

Kassans verksamhet skiljer sig alltså i detta hänseende icke numera
från andra liknande inrättningar.

Statspensionskassan äger, i likhet med andra sådana kassor, rättssubjektivitet.

Staten har ingen ansvarighet utöfver sitt kontanta bidrag och sin
genom lag utstakade och begränsade tillsynsmyndighet. Organisationen
och den tekniska ledningen regleras genom kungligt dekret.

Kassan förvaltas af ett råd, hvars 19 medlemmar, utnämnda genom
kungligt dekret, jämte tillkallade arbetare innesluta representanter för
pensionsväsendet och vederbörande statsdepartement.

Kassans filialer och underafdelningar, de senare förlagda till redan
befintliga pensionsinrättningar, tjäna som förmedlare mellan hufvudkontoret
och medlemmarna.

Utom den rena arbetarförsäkringen bedrifver kassan vidare sedan
flere år mera allmän pensionsförsäkring och kan genom kungligt dekret
bemyndigas att öppna äfven andra former af försäkring.

Hvarje italiensk undersåte, som arbetar för annans räkning eller
vare sig för annans eller egen räkning har sysselsättning af öfvervä -

198

gande kroppsarbetes natur, kan ingå i statskassan, dock under villkor
för själ {försörjare att den årliga skatten till staten icke öfverstiger 30 lire.

För att komma i åtnjutande af premietillskott bör medlem göra årliga
inbetalningar till ett belopp af minst 6 lire. Minimibeloppet är
emellertid satt till 9 lire för arbetare i vissa yrken (grufvor, masugnar
etc.), där rätt till pension inträder redan vid 55 års ålder.

Premietillskott utgår icke till sådana medlemmar, som åtnjuta ålderdoms-
eller invaliditetspension af staten, guvernement eller kommun, och ej
heller till dem, som från kassan uppbära pension öfverstigande 1,000 lire
om året, såvida icke pensionen beviljats på grund af olycksfall i arbete.

Ansökan om inträde i kassan bör åtföljas af handlingar, utvisande
sökandens civilstånd och yrke.

Afgifterna kunna göras med eller utan förbehåll om återfående af
kapitalet och till förmån för efterlefvande make, barn och ascendent^:.

Medlem, som i 25 år tillhört kassan, får sitt konto likviderad!:

a) vid 60 eller 55 års ålder resp. för man och kvinna, dock kan
. likviden framflyttas till fjdlda 65 år;

b) undantagsvis vid 55 år, i fråga om vissa yrken (grufvor, järnvägar,
masugnar);

c) likviden kan äga rum redan 5 år efter inträdet i kassan i fall
af fullständig och varaktig invaliditet vid eljest arbetskraftig ålder. I
sådan händelse blir pensionen, utom för arbetare som först efter fyllda
50 år inträdt i kassan, ökad af kassan till ett årligt belopp af 120 lire.

För arbetare, som äro för gamla att kunna få någon förmån genom
lagens normalföreskrifter, meddelas särskilda stadganden.

Lagen medger beviljande af särskilda premietillskott för uppmuntrande
af kollektivförsäkring af medlemmarna i ömsesidiga hjälpkassor
för arbetare och andra liknande sammanslutningar (1 lire för hvarje
ansluten arbetare utöfver öfriga tillskott).

Om en sammanslutning af detta slag i kassan tager pensionsförsäkring
för sina medlemmar, erhåller hvarje pensionär ett årligt pensionstillskott
af 10 lire.

Pensioner och andra medel, som från kassan beviljas medlemmarna,
kunna intill ett belopp af 400 lire om året icke öfverlåtas eller tagas i mät.

Premietillskott och andra summor, som godtskrifvas medlems personliga
konto, äro liksom pensionerna skattefria.

För kapital, som enligt gjordt förbehåll utbetales till afliden medlems
arfvingar, erlägges ej arfsskatt.

En af de mest egenartade detaljerna i italienska lagen är, såsom
redan blifvit antydt, det sätt, hvarpå statens bidrag till pensioneringen
här ordnats.

199

Staten understöder nämligen icke direkt försäkringen, vare sig
genom tillskott till pensionerna eller genom beviljande af premietillskott.
Utan det är kassan själf som tiar att ur sina inkomster lämna
dylika förmåner enligt lagens föreskrifter.

För detta ändamål bär den italienska lagstiftningen till kassans
förmån inrättat eu grundfond och en invalidfond, hvilkas kapital är
oförytterlig! och årligen växer samt lämnar en inkomst, som medger
utanordnandet af tillskott till medlemmarnas premier eller pensioner.
Å andra sidan bereda kassans ordinarie inkomster möjlighet att öka
fonderna och bevilja medlemmar, som erlagt afgifter till ett belopp af
6 eller 9 lire, ett årligt premietillskott.

Grundfonden bildades genom ett första anslag på 10 millioner lire,
däraf hälften i anvisning på beloppet af banksedlar, som präskriberats
genom en lag om tvångskursens upphäfvande, och andra hälften genom
förskott på postsparkassornas vinst.

Till denna första grundplåt läggas nu årligen jämte en kvot af
kassans årliga inkomster, åtskilliga andra belopp, såsom halfva värdet
af vissa banksedlar, som sättas ur kurs, en de! präskriberade postsparbanksböcker,
Vio af kyrkofonden etc.

Grundfonden uppgick den 31 dec. 1907 till 20,352,079 lire. Bland
kassans årliga ordinarie inkomster märkas Vid af postsparkassornas nettoinkomster,
Va af öfverskotten å förvaltningen af rättsliga deposita,
danaarf etc.

Inkomsterna belöpte sig 1907 till 6,616,602 lire. Driftkostnaderna
nppgingo för samma år till ungefär 200,000 lire.

Minst Vio af inkomsterna blifva genom förvaltningsrådets försorg
fördelade mellan grundfonden, invalidfonden och en upprättad reservfond.
Därefter disponibelt öfverskott användes till understöd af skilda
slag. De normala premietillskotten öfverstiga dock icke 10 lire om
året pr medlem.

För räkenskapsåret 1906 ställde sig fördelningen af disponibla in -

komsterna sålunda:

till grundfonden ........................................................................... 647,920 lire

» invalidfdnden.............................................................................. 1,249,481 ))

» reservfonden ............................................................................. 261,600 »

särskilda premietillskott under öfvergångsperioden ............ 934,927 »

premietillskott åt ömsesidiga hjälpkassor............................... 923,597 >>

ordinarie premietillskott för 1907 ..................................... 2,400,000 >

6,417,525 lire

200

Lagen förutsätter, såsom redan blifvit antydt, uppläggandet jämväl
åt en invalidfond, till hvars bildande staten anslagit 10 millioner lire,
att betalas på fem år ur öfverskotten i statskassan. Härtill komma,5
förutom ofvan upptagna andel af de ordinarie inkomsterna, de belopp
som representeras af icke reklamerade insättningar, gjorda under förbehåll
om återfående af kapitalet, samt donationer, legater etc. äfvensom
fondens egna räntor.

Invalidfonden uppgick den 31 dec. 1907 till 4,750,519 lire. Efter
tillskott af 1,249,481 lire ur disponibla öfverskotten för räkenskapsåret
uppgick fonden 1908 till 6 millioner lire.

Det kan vidare nämnas, att kassan åtnjuter åtskilliga privilegier i
skattehänseende, att postkontoren och postsparkassorna gratis tjänstgöra
som förmedlare mellan kassan och allmänheten, inkassera afgifter och
utbetala pensioner, att kassans skrivelser till myndigheter och till de
försäkrade äro portofria samt att statens deposito- och lånekassa har
skyldighet att afgiftsfritt förvara pensionskassans värdehandlingar.

201

Schweiz.

I Schweiz har invaliditets- och ålderdomsförsäkringens ordnande hittills
ankommit på de särskilda kantonerna men icke på förbnndsstaten. I
ett par kantoner hafva antagits lagar i detta ämne, hvilka synas vara
af det intresse, att en kortfattad redogörelse för desamma torde här
vara på sin plats.

Sålunda har kantonen Waadt en pensionslag, hvilken i flera viktiga
hänseenden erinrar om den belgiska lagstiftningen.

Kantonens lagstiftande församling begärde år 1901 en utredning
rörande upprättandet af en kantonal ålderdomsförsäkringskassa. Man
syntes då mest böjd för en allmän obligatorisk försäkring. Emellertid
resulterade utredningen i ett afböjande af en allmän folkförsäkring, då
ett sådant system kunde antagas medföra allt för dryga utgifter för
kantonen. En ny utredning sattes nu i gång och på grundvalen häraf
framlades år 1906 ett lagförslag om frivillig försäkring, som antogs
året därpå genom lagen den 2 Mars 1907.

Genom denna lag inrättades en kantonal kassa för folkpensionering
(»caisse cantonale vaudoise des retraites populaires»), hvilken fungerar
på ett sätt liknande den belgiska allmänna pensionskassan. Kassan,
som har juridisk rättskapacitet, verkar under kontroll och garanti af
staten. Dess förvaltning och förmögenhet äro dock själfständiga. Kassan
är befriad från alla kantonala och kommunala afgifter.

En hvar i kantonen bosatt person liksom hvarje där infödd, äfven
om han är bosatt utom kantonen, är berättigad till inträde i kassan.

Afgifterna äro frivilliga och den däremot svarande pensionen, som
vid slutet af hvarje är inskrifves å vederbörandes konto, beräknas enligt
de tariffer, som gälla vid tiden för afgiftens erläggande.

Afgifterna få icke under ett och samma räkenskapsår öfverstiga

1,000 francs. Detta ma-ximibelopp är till och med sänkt till 250 francs
för de sista tio åren närmast före den bestämda pensionsåldern, i ändamål
att begränsa lagens förmåner till endast sådana personer, som
verkligen under en längre tid gjort inbetalningar till kassan. Afgifterna
kunna göras med eller utan förbehåll om kapitalets återbekommande.
Kassan begränsar sin verksamhet till beredande af lifräntor vid en
ålder varierande mellan 50 och 65 år.

AlderdomsfÖrsäkringskommittén. III. 26

Waadt.

202

Maximibeloppet af lifränta är 1,200 francs, vare sig inbetalningarna
gjorts med eller utan förbehåll om återfående af kapitalet.

Lifräntorna utbetalas kvartalsvis. Till eu del, som motsvarar statsbidraget
eller tredje mans inbetalningar, kunna de icke utmätas eller
öfverlåtas och äro intill 400 francs fria från skatt.

Förbehållet kapital återbetalas till vederbörande rättsägare omedelbart
vid den försäkrades död.

Kassans tariffer skola godkännas af högsta verkställande myndigheten,
hvilken har rätt att närsomhälst fordra revidering af tarifferna.
Men de ändrade tarifferna tillämpas blott på de inbetalningar, som göras
efter utfärdandet af de reviderade tarifferna.

Förvaltningskostnaderna bestridas delvis af staten, hvilken tillika söker
på flera andra sätt uppmuntra ålderdomsförsäkringen. Sålunda betalar staten
tillskottspremier och understöder de ömsesidiga själfhjälpsföreningarna.

Statens tillskottspremier utgå årligen i följande proportion till de
försäkrades afgifter:

6 francs till försäkrad, som inbetalat från 6 francs till 11 fr. 99 c.

8 y> » )> » » ):> 12 » » 23 >> 99 »

10 » )) » )) » » 24 » » 60.

Minsta insatsbeloppet 6 fr. sänkes till 2 fr. för medlemmarna af
skolungdomskassor (mutualités scolaires).

Enligt ifrågavarande system utgå tillskottspremierna med ett lägre
belopp i samma mån som den försäkrades egna afgifter stiga, på sätt
framgår af följande skala:

j af försäkringsafgifter å................................................................ 6 fr.

| ....................................................................för barn från 2 till 6

100

66 %.
42 %.
28 %.
21 %.

17 %.

Det utgår ingen tillskottspremie, ifall den försäkrade har inbetalat
mer än 60 francs under loppet af ett räkenskapsår.

Statens tillskottspremier utgå alltid utan förbehåll om kapitalets
återfående.

Tillskottspremier utgå icke till:

l:o) Utländingar;

2: o) Försäkrade, som icke hafva sin utkomst genom bedrifvande af
yrke eller näring. Härvid göres dock undantag för minderåriga, änkor,

203

ogifta kvinnor, som förestå ett hushåll, samt medellösa personer som
till följd af nedsatta själs- eller kroppskrafter äro ur stånd att förtjäna
sitt uppehälle. — Gifta kvinnor erhålla tillskottspremie endast ifall mannen
har rätt till sådan förmån.

3:o) Försäkrade, som före uppnådda 60 år önska uppbära sin pension.

Härvid medges dock undantag för personer, hvilkas yrke klöfver
en tidigare pensionsålder. Dessa kunna betinga sig pension redan vid
55 års ålder utan att gå miste om tillskottspremier; och

4:o) Försäkrade, för hvilka under ett räkenskapsår inbetalats mer
än 60 francs till kassan eller i allt inbetalats mer än 2,000 francs
(statsbidraget oberäknadt).

I ändamål att gynna uppkomsten och utvecklingen af ömsesidiga
hjälpkassor, beviljar staten årligen ett understöd åt sådana associationer,
hvilkas medlemmar genom associationens förmedling gjort inbetalningar
till pensionskassan. Minimibeloppet af dessa inbetalningar är satt till
6 francs (för medlemmar af skolungdomskassor 2 francs) och understödet
åt associationen är 10 % af den till de försäkrade själfva utgående
bidragssumma.

Försäkrad, som före uppnådd pensionsålder blir invalid, kan fordra
omedelbart utbetalande af den pension, som motsvarar hans inbetalningar
och statens tillskottspremier.

Kassan skall minst hvart tredje år låta verkställa eu försäkringsteknisk
undersökning af sin ställning. Framgår häraf, att där finns
öfverskott i kassan, skola 25 % af öfverskottet läggas till reservfonden
och 75 % användas till upprättande af en invalidfond, hvilken tjänar
till utbetalning af pensioner åt sådana försäkrade, som före uppnådd
pensionsålder blifva invalider och därigenom råka i fattigdom. Visar
sig däremot brist i kassan, skall bristen täckas ur reservfonden. Om
denna icke förslår därtill, har staten att träda emellan.

Kassan förvaltas af ett råd, bestående af fem medlemmar, som utnämnas
för fyra år af högsta verkställande myndigheten samt kunna
omväljas.

De första resultaten af kassans verksamhet i kantonen, hvilken har

300,000 invånare, framgå af följande siffror.

Antal personer, anslutna till kassan vid slutet af 1908:

direkt anslutna ..................................

medlemmar af skolungdomskassor

» » andra ömsesidiga hjälpkassor

473

4,317

1,162

Summa 5,952.

204

Inbetalningar.

Under år 1908 gjorda inbetalningar hafva uppgått till 78,000 francs,
oberäknadt statens till skottspremier. Dessa senare 5,723 till antalet utgjorde
32,865 fr. 45 c.,

hvaraf 1,975 tillskottspremier å belopp från 2 till 5.99 francs,
2,420 » å 6 »

681 » » 8 f>

647 )> » 10 )*

Medelbeloppet af premietillskotten var 5 francs 74 centimes.

Kassans fonder hafva under år 1908 lämnat i ränta c:a 4 %.

Förvaltningskostnaderna utgjorde samma år 15,917 francs. Men
dessa kostnader anses komma att nedgå i afsevärd mån, sedan man
kommit öfver utgifterna för själfva grundläggningen och en del andra
vid affärens början oundvikliga extra utgifter.

Följande tabell visar de pensionsbelopp som lagen bereder.

a) pensionsbelopp efter årliga inbetalningar å 10 francs, oberäknadt
statsbidraget.

	Utan förbehåll om inbetalda
Ålder vid första		kapitalet.
inbetalningen.		Pensionsålder.
	50 år.	55 år.	60 år.	65 år.
0 ............................................	HO.ss	167.46	269-is	468.89
1 .......................................	105.0 7	159.75	257.05	448.01
5 .........................................	87.il	133.21	215,24	376,24
10 ............................................	68.74	106.04	172.45	302.75
15 ...........................................	53,44	83,43	136.82	241.61
20 .............................................	40.71	64.62	107.18	190.68
25 ............................................	30.20	49.10	82.72	148.69
30 ........................................	21,54	36.29	62.54	114.0 6
35 ....................................	14.41	25.73	45.92	85.56
40 .............................................	8.5 0	17.08	32.31	62.id
45 .............................................	3.81	10.08	21.25	43.2 0
50 ............................................	—	4.43	12.35	27.94

b) pensionsbelopp vid 65 års ålder efter årliga inbetalningar å 6,
12, 24 och 60 francs, inberäknadt statsbidraget.

205

	Utan	förbehåll om inbetalda
Ålder vid första		kapitaltet.
inbetalningen.	Årlig inbetalning af:
	6 francs.	12 francs.	24 francs.	6 0 francs.
0 ...........................................	563	938
1......................................	538	896	—	—
5 .............................................	451	752	—	—
10 .............................................	363	606	1,029	—
15 .............................................	290	483	821	—
20 .............................................	229	381	618	—
25 ............................................	178	297	505	1,032
30 .............................................	137	228	388	797
35 ............................................	103	171	291	599
40 .............................................	75	124	211	435
45 ............................................	52	86	147	302
50 ............................................	34	56	95	196

För kantonen Neuc.hatels lagstiftande församling framlades åren 1885
och 1889 särskilda motioner rörande försäkring mot sjukdom och ålderdom,
hvilka förslag dock ej ledde till lagstiftning i ämnet. Sedan en
ändring i förbundsförfattningen år 1890 åt förbundet förbehållit lagstiftningsmakten
i fråga om försäkring mot olycksfall och sjukdom samt
följaktligen i motsvarande mån inskränkt den kantonala lagstiftningsmyndighetens
befogenhet å det sociala försäkringsområdet, framlades
för Neuchatels lagstiftande församling åren 1892 och 1894 särskilda
förslag till lagstiftning rörande ålderdomsförsäkring. Det förslag, som
sistnämnda år behandlades, ville införa obligatorisk försäkring. Detta
väckte emellertid en synnerligen häftig opposition, särskildt från de s. k.
brödraskapen, ett slags ömsesidiga hjälpkassor. Men den finansiella
ställningen i dessa brödraskap befans sådan att den måste framkalla
allvarliga bekymmer. En gjord undersökning af kassorna visade nämligen
en brist på sammanlagdt 900,000 francs. Kantonens styrelse såg
sig därför nödsakad föreslå brödraskapens upplösning, på samma gång
tillfälle lämnades åt deras medlemmar att sluta sig till en statsinstitution,
hvilken tillkom genom en lag af den 29 mars 1898 och erhöll
benämningen den kantonala folkförsäkringskassan (caisse cantonale
d’assurance populaire).

Neuchatel.

206

Man hade afstått från tanken på en obligatorisk försäkring med
hänsyn lika mycket till oppositionen mot en sådan försäkring som till
de utgifter upprättandet däraf skulle vålla statskassan.

Den nya institutionen började sin verksamhet år 1899 och fick
sina första medlemmar företrädesvis från de gamla brödraskapen. För
att emellertid utvecklingen skulle bättre motsvara lagstiftarnas afsikter
beträffande kassans verksamhet, fann sig styrelsen föranlåten att för
lagstiftande församlingen framlägga förslag om ökning af de till buds
stående försäkringsformerna genom att i den ursprungliga lagen göra
vissa detaljändringar, som erfarenheten visat vara nödvändiga. Detta
ändringsförslag blef enhälligt antaget af lagstiftande församlingen, hvarefter
den sålunda reviderade lagen utfärdades den 15 maj 1906.

Af motiveringen till lagen framgår, att kantonens styrelse långt
ifrån att vara motståndare till obligatorisk försäkring tvärtom önskade
att sådan försäkring blefve i princip godkänd, »då densamma syntes
vara det enda sätt, hvarpå lagens hufvudsyfte kunde snabbt och slutgiltigt
vinnas». Men på samma gång fastslogs, att den obligatoriska
försäkringen skulle af staten och kommunerna kräfva så störa offer, att
det ej kunde ifrågasättas att därom framställa begäran.

Den i Neuchatel gällande försäkringslagen afser alla i kantonen
bosatta personer, som uppnått aderton års ålder. Lagen är icke i
egentlig mening en lag om arbetareförsäkring men bör under alla förhållanden
räknas som en socialförsäkringslag först och främst med hänsyn
till dess hufvudsyfte, som anges vara att uppmuntra sparsamhet
och försäkring med hjälp af en rationell och solid organisation, och
vidare i betraktande af lagens sträfvan att säkerställa den enskilde och
minska kommunernas utgifter för fattigvården.

Liksom don belgiska och italienska lagstiftningen samt det i kantonen
Waadt gällande systemet hvilar Neuchatels försäkringslag på
principen af frivillighet. Staten uppmuntrar försäkringen genom att
ställa till de intresserades förfogande en institution med all möjlig
säkerhet, hvars administration bekostas af staten, samt tager på sin lott
en del af premierna.

Såsom redan nämnts, har en hvar i kantonen bosatt person, som
uppnått 18 års ålder, rätt att taga försäkring i kantonalkassan för folkförsäkring
(caisse cantonale d’assurance populaire). Beträffande åldersgränsen
medges dock vissa undantag (barnpensioner). I Neuchatel födda
personer, som äro bosatta utom kantonen, kunna erhålla tillstånd att
teckna pensionsförsäkring (klass B), liksom sådana personer hvilka uppfostrats
i kantonen men hafva tillfällig sysselsättning utom densamma.

207

I senare fallet fordras dock medgifvande af högsta verkställande myndigheten.
Läkarenndersökning fordras för afsilande af lifförsäkring
enligt klass A eller blandad försäkring enligt klass C. Denna formalitet
afser blott att bereda möjlighet för klassifikation och kalkyl af de
risker kassan får bära och de som staten tar på sin lott. De personer,
som befinnas vara icke fullt friska, måste emellertid underkasta sig en
väntetid af tre år. Om de do före denna tids utgång, erhålla deras
rättsägare blott de inbetalda premierna tillbaka. Inträffar döden senare,
har försäkringen sin fulla kraft.

Premierna betalas förskottsvis för hvarje månad. Fördröjes likviden
öfver en månad, skall 5 % ränta beräknas. Om premie betalas före den
bestämda tiden, tillgodonjutes diskont med 2 %.

Försäkrad, som uppnått 80 års ålder, är befriad från vidare premier.

De försäkringsformer, som medgifvas, äro:

Klass A:

Lifförsäkring (försäkringssumman utfallande vid J försäkringssumman

dödsfall) vexlande från 100

Klass C: blandad försäkring ) till 5,000 fränes.

Klass B. Lifränteförsäkring med räntor antingen för lifstid eller för
viss tid, barnpensioner och ålderdomspensioner till belopp ej öfverstigande
100 francs pr månad.

Klass A.

Försäkringen kan afse premiebetalning antingen en gång för alla
eller terminvis. I senare fallet kan den ålder, då premiebetalningen
skall upphöra, af den försäkrade fixeras till något lefnadsår mellan 40
och 60. Slutligen finnes s. k. lifstidspremier, hvilka dock upphöra att
erläggas sedan den försäkrade fyllt 80 år.

Tarifferna lämna jämväl möjlighet att teckna dubbelförsäkringar.
Vid dessa erhåller den försäkrade, om han öfverlefver ett visst tidsrum,
eu summa lika med den som utgår till hans arfvingar vid hans död.

Klass B.

1. Barnpensioner. Denna försäkringsgren medger att tillförsäkra
barn en temporär pension, som utbetalas från fadrens eller annan försäkringstagares
död till dess barnet fyllt 20 år. Om fadren eller försäkringstagaren
ännu lefver, då barnet uppnår nämnda ålder, utbetalas
ett kapital lika med fem gånger beloppet af den ifrågavarande pensionen.
Premiebetalning upphör vid fadrens eller annan försäkringstagares död.

208

En annan kombination lämnar möjlighet att bereda barn en temporär
pension, exempelvis till 14 eller 20 års ålder, genom inbetalningen
gång för alla af ett kapital.

2. Lifräntor. Dessa kunna, såsom ofvan nämnts, beredas för lifstid
eller för viss tid samt bestämmas att utgå antingen omedelbart eller i
en framtid och afse en eller två personer. De framtida lifräntorna
kunna förvärfvas med eller utan förbehåll om insatta kapitalet.

Klass C.

Den blandade försäkringen. Det är denna försäkringsform, som i
Neuchatel kommit mest till användning. Den blandade försäkringen
bereder utbetalning af ett i försäkringsbrefvet angifvet kapital såväl vid
dödsfall som efter vissa år, i fall den försäkrade öfverlefver en bestämd
i försäkringsbrefvet angifven tidpunkt. I detta senare fall utgår ingen
ersättning vid det sedermera inträffande dödsfallet, i motsats till hvad
som äger rum vid här ofvan berörda dubbelförsäkring.

Försäkring kan af en och samma person tagas samtidigt i flera
försäkringsklasser. Men totalbeloppet af försäkringssummorna i klasserna
A och C får ej öfverstiga 5,000 francs.

Lagen medger den kommun, där försäkrad har sitt hemvist, att
åtaga sig dennes genom försäkringsaftalet uppkomna förbindelse till
kassan, ifall han blir ur stånd att betala sina premier. I sådant fall
får försäkringssumman icke disponeras utan kommunens samtycke och
blott under förbehåll om godtgörelse åt kommunen för dess mellankomst.
Om alltså anledning föreligger att befara att en försäkrad eller hans
familj skall i en nära framtid komma i behof af fattigunderstöd, kan
kommunen tillvarataga sina intressen genom att fortsätta premiebetalningarna,
vare sig fråga är om en lifränteförsäkring eller ett kapital
vid den försäkrades död. Ty i båda fallen kan fattigvårdskostnaden
minskas genom hvad som utfaller på försäkringen. Kommunen kan
emellertid icke göra någon vinst på en sådan transaktion, då den försäkrades
rättsägare inträda i de ur försäkringen härflytande förmåner i
den mån dessa öfverskjuta den lämnade fattighjälpen.

209

Vidare föreskrifver lagen att, om anledning finnes att befara att
vid försäkrad persons död försäkringssumman skall förskingras af hans
rättsinnehafvare, äger kassans styrelse eller den kommunala myndigheten
befogenhet att hos fredsdomaren göra framställning om vidtagande af
nödiga mått och steg för kapitalets tillvaratagande eller behöriga användande.

Försäkringssumma kan, intill ett kapitalbelopp af 1,000 francs eller
en årlig ränta af 600 francs, hvarken öfverlåtas eller tagas i mät.

Staten uppmuntrar på flera sätt den frivilliga försäkringen.

Sålunda bestrider staten kassans förvaltningskostnader, bekostar
läkarundersökning för försäkrade, som erlagt sin första månatliga afgift,
vidkännes den ökade utgift, som kan uppkomma därigenom att personer,
som icke äro fullt friska, intagas i försäkringen utan att premierna
höjas, och deltager i premiebetalningen för alla personer, som i en ålder
mellan 18 cell o 9 ar blifva försäkrade. Sistnämnda statsbidrag utgår
till dess den försäkrade förvärfvat rätt till ett kapital å 500 francs eller
en manatlig ränta a 30 francs och vexlar i omvänd ordning till den
försäkrades ålder vid försäkringens tecknande, hvarigenom staten uppmuntrar
till tagande af försäkring vid så unga år som möjligt.

Statsbidraget utgår med:

20 % af premien för personer, som försäkra sig före fyllda 25 år

15 % » » » » » » » » " » 30 »’

10 % » )) » )) » » » )> )> 35 ))

5 0/

/o » )> ''» » » )> » » j 40 »

Om försäkrad bosätter sig utom kantonen, behåller försäkringen
dock gällande kraft men den försäkrade går miste om vidare statsbidrag.
Kostnaderna för statsbidragen täckas genom direkt inkomstskatt.
Kassan, som har juridisk rättskapacitet, förvaltas af de försäkrade
sjkifva under statens kontroll. Kassans organ äro:

l:o) Generalförsamlingarna, sammansatta för hvarje särskilt distrikt
af de försäkrade inom distriktet;

2;o) Distriktskommittéerna, hvilkas medlemmar hvart tredje år väljas
af generalförsamlingen.

Distriktskommittéerna, till antalet sex, välja hvardera för en tid
af tre år en delegerad och en suppleant i styrelsen (conseil d’administration),

3:o) Styrelsen (conseil d’administration); denna väljes för tre år och
består — utom de sex delegerade från distriktskommittéerna — af fem

Alderdomsförsäkringskommittén. III. 27

210

medlemmar, utnämnda af högsta verkställande myndigheten, hvilken
tillika nämner ordförande bland tre utaf styrelsen föreslagna personer.

Inom styrelsen finnes för skötseln af löpande ärenden ett verkställande
utskott, bestående af ordföranden, vice ordföranden, sekreteraren
och kassans läkare.

För öfvervakande af kassans verksamhet finnes en kontrollkommission
af tre medlemmar, utnämnda för tre år af högsta verkställande
myndigheten.

Kassans direktör utnämnes jämväl af högsta verkställande myndigheten
bland tre utaf kassans styrelse föreslagna personer.

Styrelsens verkställande utskott utnämner, på förslag af direktören,
inom hvarje kommun i kantonen s. k. korrespondenter, hvilkas befogenhet
är analog med agenternas i vanliga försäkringsbolag. Inom
hvarje kommun finnas en eller två dylika mellanhänder mellan kassan
och allmänheten. De tagas i regel bland småfolket.

Antalet medlemmar i de gamla brödraskapen och i en annan liknande
förening, benämnd »La Prévoyance», hvilka år 1899 anslöto sig
till den nyinrättade kantonalkassan, var 7,317 med ett totalförsäkringsbelopp
(att utgå vid dödsfall) af 5,676,500 francs.

Vid slutet af år 1908 uppgick antalet försäkrade till 11,007, hvaraf
10,799 voro försäkrade för 13,258,566 francs i kapital och 208 för
88,865 francs i årliga räntor.

Af rapporterna för år 1908 framgår vidare att antalet gällande försäkringsbref
i de privata försäkringsbolagen i Neuchatel kunde anses
utgöra 5,250 och att summan af dessa försäkringsbref och de, som
tecknats i kantonalkassan, visade en proportion af ett bref på nio
invånare, medan för hela Schweiz denna proportion icke öfverstiger ett
bref på 21 invånare.

Medelbeloppet af hvarje försäkringsbref utgjorde vid 1908 års slut
908 fr. 25 c. beträffande lifförsäkringarna och 1,821 fr. 25 c. i fråga
om de blandade försäkringarna. Lifräntornas medelbelopp var 427 fr. 23 c.
Antalet lifförsäkringar eller blandade försäkringar å 500 francs eller
därunder utgjorde 3,402 samt å 501 francs intill 1,000 francs 4,776.

Att den blandade försäkringen i allmänhet föredrages framför andra
försäkringsformer visar sig allt tydligare. Af samtliga lifförsäkringar
voro sålunda i slutet af år 1908 34,98 % blandade försäkringar, mot
7,30 % år 1899. I fråga om kapitalsumman har motsvarande jämförelsetal
samtidigt stigit från 12,91 % till 51,88 %.

211

För lifräntor har under loppet af år 1908 erlagts i premier tillhopa
200,739 francs eller 78,164 francs mera än under år 1907.

Summan af erlagda premier utgjorde år 1899 166,804 francs och
hade år 1908 stigit till 614,630 francs.

Kassans totalinkomst har samtidigt stigit från 280,253 francs till
811,482 francs.

Förvaltningskostnaderna visa däremot mindre variation. Från 28,600
francs under år 1899 ha de år 1898 stigit till 30,637 francs.

Under de tio första verksamhetsåren har kassan utbetalat:

1,308,119 francs för 1,481 lifförsäkringspolicer och 47,069 francs för
137 blandade försäkringar.

212

Norge.

För utarbetande af plan till folkförsäkring, hvilken fråga sedan början
af 1850-talet vid olika tillfällen förelagts riksförsamlingen, tillsatte
1894 års storting en parlamentarisk arbetarekommission. I dennas mandat
ingick en anvisning därom, att kommissionens blifvande förslagborde,
byggd! på grundsatsen: »hjälp till själfhjäb, afse ålderdoms- och
invaliditetsförsäkring för hela folket.

Till 1899 års storting framlade kommissionen sitt utlåtande. Inom
kommissionen hade emellertid framträdt så divergerande meningar, att
särskilda betänkanden afgåfvos af majoriteten och minoriteten. I det
förra föreslogs obligatorisk invaliditetsförsäkring för hela folket, medan
minoriteten förordade obligatorisk sjuk-, ålderdoms- samt olycksfallsoch
invaliditetsförsäkring, men endast för de klasser af kroppsarbetare,
som hörde under den redan gällande olycksfallsförsäkringslagen.

Maj oritetsförslaget.

Majoriteten ansåg att man vid frågans bedömande företrädesvis
hade att taga hänsyn till arbetsinkomsten inom de olika befolkningslagren,
invaliditetens inträdande och ekonomiska verkningar inom de olika
klasserna, hvilka persongrupper i sådana fall hemfalla åt fattigvården
samt slutligen växlingen i de försäkrades yrkes- och lefnadsställning.

Af en inom kommittén sammanställd inkomststatistik framgick enligt
majoritetens mening, att det icke förelåge någon nödvändighet att
inskränka försäkringen till arbetarklassen eller enskilda befolkningsgrupper
och att det syntes uteslutet att begränsa försäkringen blott efter
lefnadsställningen. Den jordbrukande befolkningen vore i icke mindre
behof af försäkringens förmåner än industriarbetarna.

Fn annan fråga vore, om man borde begränsa försäkringen efter
inkomst på det sätt, att större inkomster, öfver ett visst belopp, blefve
uteslutna från försäkring. Majoriteten ansåg emellertid äfven detta oriktigt,
enär en högre inkomst, isynnerhet om den uteslutande bestode i

213

arbetsförtjänst, ingalunda innebnre någon trygghet mot invaliditetsrisken
och nedsjunkandet i de fattigunderstöddas led. Majoriteten föredrog
därför att icke i och för sig utesluta någon inkomst från försäkring men
låta större inkomster ingå i försäkringen blott med en bestämd del.

Om försäkringen begränsades till vissa yrkesgrupper, framträdde eu
annan svårighet, den nämligen att, då ombyte af yrke ofta förekomme
under tiden mellan början och slutet af eu persons förvärfsverksamhet,
personer komme att, allt efter som de tillhörde ett försäkringspliktigt
eller ett icke försäkringspliktigt yrke, vara än försäkrade, än icke försäkrade
och därigenom äfventyrade att, trots tidvis verkställd afgiftsbetalning,
vid inträdande invaliditet erhålla en alldeles otillräcklig eller
alls ingen pension.

Visserligen vore det förenadt med svårigheter att erhålla utgifter
från lösa arbetare och kikare af den mindre hemindustrien, men dessa
svårigheter borde ingalunda få leda till att dessa, just de mest behöfvande
grupperna, uteslötes från försäkringen.

I fråga om försäkringsafgifternas bestämmande ansåg majoriteten
att vid val emellan de två försäkringstekniska hnfvudsystemen, kapitaltäcknings-
och utdebiteringssystemen, vore vid eu hela folket omfattande
tvångsförsäkring utdebiterin gssystemet att föredraga.

Kommittémajoriteten grundade denna uppfattning bland annat på
en sammanställning af kostnaderna för den tyska olycksfallsförsäkringen
med det där tillämpade utdebiteringssystemet och den österrikiska olycksfallsförsäkringen,
vid hvilken premiesystemet är gällande. Går man ut
från en årlig lön af i genomsnitt 750 mark för hvarje försäkrad, en
räntefot af i% och en försäkringsstock af 1,615,253 försäkrade, blifva
kostnaderna följ ande:

enligt premiesystemet hela tiden 13,510,564 mark om året,

enligt utdebiteringssystemet första året 688,000 mark, däreftar småningom
stigande, så att kostnaderna det 17:de året utgöra 13,533,000
mark och det 75:e året 22,855,000 mark, vid hvilket belopp de sedan
komme att förblifva.

Då sålunda utdebiteringssystemet med det 17:e året uppnådde den
årliga utgift, med hvilken premiesystemet började, samt i jämn viktsläget
och. därefter för all framtid kräfde mer än eu half gång till så stora
utgifter om året som premiesystemet, syntes visserligen detta senare
vara fördelaktigast. Saken ställde sig emellertid helt annorlunda, om
man toge i beräkning totalsumman af hvad som enligt hvardera systemet
inbetalats under do första 75 åren, d. v. s. till jämn viktslägets inträdande,
och tillika beräknade räntorna. Man finge då enligt premiesystemet
en totalsumma af 6,303,770,000 mark, enligt utdebiteringssyste -

214

met en totalsumma 6,060,810,000 mark, således enligt utdebiteringssystemet
en besparing af 242,960,000 mark. Förräntade efter 4 % skulle
dessa besparade medel lämna en årlig afkastning af 9,718,400 mark, sålunda
rikligt förslå att täcka det belopp, 9,344,436 mark, hvarmed i
jämn viktsläget kostnaden enligt utdebiteringssystemet skulle årligen öfverstiga
kostnaden enligt premiesystemet. Härtill komme att premiesystemet
beröfvade näringarna betydande kapital, som af dem kunde utnyttjas
till väsentligt högre räntefot, samt i sin finanstekniska byggnad vore
så beroende af det statistiska underlagets riktighet, att hvarje afvikande
utveckling kullkastade samtliga premieberäkningar.

Efter en del ytterligare utredningar kom majoriteten till den slutsats,
att det för privatförsäkringen egendomliga och där oumbärliga lifräntesystemet
med jämnvikt mellan afgifter och pensioner icke vore användbart
för en statslig tvångsförsäkring af den nu föreslagna arten.

Det tyska systemet med kapitaltäckning hade förnämligast det
dubbla ändamålet, å ena sidan att bereda garanti för uppfyllandet af
framtida förbindelser, å andra sidan att skänka de försäkrade en lättnad
genom räntetillskotten från kapitalreserverna.

Häremot kunde framhållas, att en statslig tvångsförsäkring, som
omfattade hela folket och föreskrefve obligatoriska bidrag, i sig själ!*
innebure den största tänkbara garanti. Det hade varit en ödesdiger
villfarelse, att hvad som vore nödvändigt för privatförsäkringen äfven
ansetts af nöden för tvångsförsäkringen, och just denna villfarelse, d. v. s.
antagandet att tvångsförsäkring icke kunde genomföras utan insamling
och förvaltning af högst ansenliga kapital, hade i mycket hög grad
hämmat den sociala försäkringens vidsträcktare och snabbare utbredning.
Härtill komme att hvarje premiesystem hade att räkna med den sjunkande
räntefoten och att denna tendens skulle framträda så mycket mer,
i den mån länderna öfverginge till liknande försäkringssystem. Äfven
skulle i krigstid eller vid andra kriser folkets lefvande skatteförmåga
erbjuda en helt annan säkerhet än döda kapital eller fastlåsta värden,
livilka ingalunda vore säkra mot att tagas i beslag eller icke kunde göras
tillgängliga. Invändningen att utdebiteringssystemet vid hastigt upphörande
af försäkringen lämnade försäkringstagarna i sticket, vore icke
heller hållbar i fråga om det af majoriteten föreslagna systemet, kombineradt
med en stark reservfond.

Vidkommande frågan: ålderdomsförsäkring eller invaliditetsförsäkring,
anför majoriteten att en ren ålderdomsförsäkring aldrig kunde erbjuda
en tillfredsställande lösning. Pension vid viss ålder sammanföll
ingalunda med det faktiska inträdet af invaliditet utan kom ibland för
tidigt, ibland för sent och verkade därför orättvist, ja äfven skadligt.

215

Ville man undvika dessa olägenheter genom att gifva ålderdomspensioner
endast åt behöfvande samt bestrida kostnaderna ur allmänna medel,
kunde man ej längre tala om »försäkring» utan blott om en modifierad
»fattigvård», hvilken dessutom skulle i många fall förleda till för tidigt
upphörande med arbete och ett hastigt förbrukande af gjorda besparingar.
Hölle man åter fast vid af giftsplikt och beviljade pension utan hänsyn till
behofvet, skulle detta leda å ena sidan till beviljande af pension åt arbetsföra
och å andra sidan därtill att arbetsoförmögna vägrades pension.

Enligt majoritetens förslag inträder försäkringsplikten vid fyllda 16
år. Den af kommissionen utarbetade »socialstatistiken» utvisade nämligen
att den öfvervägande delen af den arbetsdugliga befolkningen vid nämnda
ålder redan börjat förtjäna sitt bröd och sålunda vore i stånd att erlägga
afgifter.

Försäkringspliktiga äro norska män och kvinnor, som äro bosatta
i Norge. Detsamma gäller om norska utvandrare, hvilka återvändt till
riket, samt utländingar som där bosatt sig och söka sin utkomst. Sjömän,
som fara med norskt fartyg, äro likaledes försäkringspliktiga, vare
sig de äro af norsk eller främmande nationalitet.

Undantagna från försäkringen äro alla, som blifvit invalider, innan
de uppnått försäkringspliktig ålder eller innan lagen trädt i kraft, så
länge invaliditeten varar.

Norska utvandrare, hvilka återvändt till riket, och utländingar, som
dit inflyttat, skola likaledes, därest de vid invandringen voro invalider,
vara uteslutna från försäkringen, så länge invaliditeten varar.

Försäkringens ändamål anges vara att bereda rätt till pension åt
försäkrade personer, som blifvit varaktigt oförmögna till arbete eller
som varit arbetsoförmögna öfver ett hälft år. Arbetsoförmögna (invalider)
i lagens mening äro män och kvinnor, hvilkas fulla förvärfsförmåga
till följd af ålderdom, sjukdom eller annan själslig eller kroppslig svaghet
blifvit så förminskad, att de antingen icke alls eller blott till en ringa
del kunna utföra det arbete, som svarar mot deras anlag och krafter.

För att dylik förvärfsoförmåga skall medföra pensionsrätt, måste
tillika visas:

a) att personer, hvilkas arbete varit deras egentliga lifsgerning, på
grund af själslig eller kroppslig svaghet antingen icke längre kunna
förtjäna 40 % af den inkomst af arbete, som de haft de senaste fem åren
innan invaliditeten inträdde, eller ock genom ett mot deras anlag och
krafter svarande arbete icke kunna förtjäna 40 % af hvad fullt arbetsföra
personer i deras ställning och med deras utbildning förtjäna.

Den återstående inkomsten af arbete må dock icke öfverstiga 1,000

216

kronor. Har den sjunkit under 100 kr., inträder i hvarje fall rätt till
pension.

För personer, hvilka såsom jordbrukare, handtverkare, handlande,
industriidkare etc. halva förmögenhet innestående i sin rörelse, skola
räntorna af denna förmögenhet Iråndragas deras sammanlagda vinst på
rörelsen.

b) att personer, hvilkas inkomst hufvudsakligen eller uteslutande
består i inkomst af förmögenhet, till följd af själslig eller kroppslig
svaghet måste vidkännas en stadigvarande nödvändig merutgift af minst en
fjerdedel af deras inkomst.

c) att personer, som ingen särskild inkomst hafva, såsom hustrur,
hemmavarande barn, lärlingar eller elever, till följd af själslig eller
kropplig svaghet icke längre äro skickade att utföra det arbete, som
deras ställning kräfver, eller att fortsätta sin utbildning för senare förvärf.

Pensioner, som utgå från stat eller kommun, räknas icke som
inkomst vid bedömande af invaliditet.

Tillfällig arbetsoförmåga (sjukdom) medför rätt till pension för den
tid arbetsoförmågan räcker öfver Va år.

Väntetiden är ett år.

De försäkrade indelas i följande inkomstklasser, efter hvilka utgifter
och pension beräknas:

1	klass med	en årlig	inkomst från............	......... kr.	0-299
2	)) b	» :»	B	B ...........	......... B	300—499
3	» B	» »	B	B ............	......... B	500—799
4	» B	b b	B	B ............	......... B	800—1,499
5	» B	B B	B	B ............	......... B	1,500 — 1.999
6	» B	B B	B	B ............	......... B	2,000—2,999
7	» B	B B	B	B .............	......... b 3,000 och härutöfver.
	Såsom	inkomst	räknas	äfven naturaförmåner.	Kost och loeis be-
räknas till 100 kr. om året. kr. om året. Pensionerna äro:	Kost, logis	och beklädnad räknas till 150

kr. 150
» 200
» 280
b 350
» 425
)■ 500
v 600

för 1 klass

v 2 b .

» 3 »

» 4 :><

)> 5 )>

» 6 b

v 7 b .

217

Pensionsberättigad erhåller den pension, som är bestämd för den
klass, till hvilkens årsafgift medelbeloppet af lians afgifter kommer närmast
under de 10 sista åren innan invaliditeten inträdt.

Ligger nämnda medelbelopp midt emellan två klassers årsafgifter,
hänföres den pensionsberättigade till den högsta af dessa klasser.

Pensionsberättigade hustrur, som under de sista 10 åren innan invaliditeten
inträdt, icke betalat afgifter för egen inkomst, erhålla half
pension efter 1 klassen. Om de under nämnda tid erlagt sjelfständig
afgift, bestämmes klassen såsom ofvan är sagt, dock sålunda att årsafgifternas
medelbelopp upptages i en för hustrur särskild klass med
halfva afgifter och half pension. Pensionsberättigade änkor erhålla hel
pension efter 1 klassen, för så vidt deras egna afgifter icke betinga
högre pension.

Har den pensionsberättigade icke 10 år tillhört försäkringen eller
de sista 10 åren underlåtit att erlägga ett större eller mindre antal af
de föreskrifna afgifterna, bestämmes hans klass såsom ofvan nämnts, i
det att hans under de sista 10 åren erlägga afgifter delas med 10.

Blir med denna beräkningsgrund årsafgifternas medelbelopp mindre
än årsafgiften för 1 klassen eller den för hustrur bestämda klassen, skall
den pensionsberättigade dock hänföras till dessa klasser. Om försäkringspliktig
icke under de sista 10 åren erlagt någon del af de föreskrifna
afgifterna, går han sin pensionsrätt förlustig.

tiar försäkringspliktig icke erlagt föreskrifna afgifter oafbrutet från
fyllda 16 år, skall för hvarje helt år eller delar däraf, hvarunder afgift
icke erlagts, göras följande afdrag å den för hans klass bestämda
nensionen:

för 1 klassen pr afgiftsår..........

» hustrur utan egen inkomst
» 2 klassen pr afgiftsår .........

»3 » » .» ..........

)) 4 » » » ..........

»5 » )> » ..........

x 6 » )> ..........

» 7 » ).> » .........

kr. 3,75
3> 1,80

» 5,00

» 7,00
)) 8,75

)> 10,60
)) 12,50
» 15,00

För försäkringspliktiga norska män och kvinnor, som vid lagens
trädande i kraft äro under 50 år, göres intet afdrag å pensionsbeloppet
för den tid, som ligger före lagens trädande i kraft. Om de vid lagens
ikraftträdande fyllt 50 år, skall vid pensionens fastställande göras afdrag
med hälften af de för ifrågavarande klass nyss här förut angifna afdrag
Alderdomsförsäkringskommittén. III. 28

218

för hvarje år, som deras ålder vid lagens ikraftträdande öfversteg
50 år.

Pensionerna utbetalas i regel förskottsvis pr månad genom postanstalterna.

Pension, som tillkommer sinnessjuk person eller den som på grund
af dryckenskap eller andra orsaker är alldeles oförmögen att handhafva
penningar, utbetalas till den efter gällande lag närmast försörjningspliktige
eller användas efter den lokala pensionsmyndighetens (Kredsstyret)
förordnande till pensionärens eller hans hustrus och barns bästa.

Åt personer, som fått pension enligt olycksfallsförsäkringslagen på
grund af olycksfall, som drabbat dem själfva, beviljas pension enligt
föreliggande lag endast med det belopp, hvarmed sistnämnda pension
öfverstiger den förra pensionen.

Ansökan om pension insändes till kretsstyrelsen.

Hvarje försäkringspliktig man och kvinna har att i pensionsafgift
för hvarje kvartal betala:

i 1 klassen

» 2 »

»3 »

» 4 x>

» 5 ))

» 6 »

»7 x>

kr. 0,78
» 1,56

» 3,12

» 5,20

» 8,25

» 12,00
» 16,50

Afgiften, fördelad på 52 veckor, erlägges i de första fyra klasserna

med

6 öre i veckan i 1 klassen
12 :>> )> :» » 2 »

24 » )> » » 3 »

40 » » » )) 4 »

Gifta kvinnor erlägga dock endast hälften af den för första klassen
bestämda afgift, därest de icke ha en sjelfständig inkomst af 100 kronor
eller därutöfver. I sådant fall äro de afgiftspliktiga efter sin inkom st,-klass.

För person, som ingen egen inkomst har, skall afgiften i regel erläggas
åt den, som efter gällande lag är skyldig att försörja den afgiftspliktige.
Om person, tillhörande första afgiftsklassen, på grund af
fattigdom är ur stånd att betala sina afgifter och denna hans oförmåga
icke beror på lättja eller dryckenskap eller eljest är själfförvållad, kunna

219

afgifterna erläggas af det härad eller den kommun, där den ifrågavarande
personen har hemortsrätt.

Värnpliktigas afgifter under öfningstiden erläggas af statsverket.

Befriade från afgifter äro invalider, som enligt lagen uppbära pension
eller icke kunna uppnå rätt till pension, äfvensom försäkringspliktiga
personer, hvilka efter den föreskrifna väntetidens slut under ett
fjärdedels år till följd af sjukdom varit arbetsoförmögna, för den ytterligare
tid sjukdomen räcker.

Hvarje afgiftspliktig har en bok, däri de erlagda afgifterna införas.
Vid försäkringspliktens inträdande anmäler han sig hos vederbörande
funktionär (kretsens tillsyningsman) för upptagning i försäkringen.

Arbetsgivare och husbönder äro pliktiga att erlägga afgifterna för
sina fast anställda arbetare, tjänare och betjänte med rätt att afdraga
beloppet å deras lön. Samma plikt och rätt hafva stat och kommun
gent emot sina fast anställda arbetare och tjänstemän.

Äfven för tillfälligt anställda (»lösa») arbetare, som sysselsättas minst
sex dagar vid fabriker, verkstäder, byggnadsverksamhet samt företag för
handel och omsättning, eller vid arbete för stat och kommun, erläggas
afgifterna af den arbetsgivare, hos hvilken den försäkrade är anställd
vid månadens början, sålunda att afgiften för hela månaden afdrages
vid aflöningen och strax insändes till tillsyningsmannen.

Afgifter, som ej kvitterats i boken, anses såsom icke erlagda.

Beträffande sjömän innehåller förslaget särskilda bestämmelser.

Försäkringens administration utöfvas af en centralmyndighet (Rigsforsikringsstyret)
och lokala försäkringsstyrelser för hvarje krets
(Kredsstyrer).

Hvarje härad bildar i regel en krets. Likaså hvarje församling i stad.

Kretsstyrlsen utgöres af fem ledamöter, valda för sex år. Af dessa
utses två af kommunal- eller stadsstyrelsen (en af de sålunda utsedde
blir ordförande) och tre af kretsen tillhörande försäkringspliktiga män
och kvinnor öfver 25 år, hvilka erlagt sina premier under de senaste
5 åren.

Medlemskap af kretsstyrelsen är en oafiönad befattning. Kommunen
har att bekosta utgifterna för lokal m. m.

Kretsstyrelse sammanträder en gång i kvartalet och däremellan så
ofta ärendena göra nödigt.

En hvar är pliktig att meddela de upplysningar angående sin inkomst,
som kretsstyrelsen infordrar. Samma förpliktelse påhvilar arbetsgivare
och husbönder med hänsyn till deras arbetare, betjänte och
tjänare.

220

Beträffande sådana upplysningar hafva kretsstyrelsens medlemmar
och tillsyningsman tystnadsplikt.

För hvarje krets förordnar riksförsäkringsstyrelsen en tillsyningsman
efter förslag af kretsstyrelsen. Tillsyningsmannen uppbär lön, som
bekostas till Fn af försäkringen och till Va af staten.

Tillsyningsmannen har bl. a. att föra förteckning öfver de försäkringspliktige,
att inkassera afgifterna och inleverera dem till riksförsäkringens
hufvudkassa.

Riksförsäkringsstyrelsen utöfvar försäkringens centrala administration
och skall hafva en afdelning för försäkringens hufvudkassa och
räkenskapsväsen, en afdelning för invaliditetsförsäkring samt afdelningar
för sjuk- och olycksfallsförsäkring, för så vidt dessa försäkringsgrenar
blifva förlagda under samma centralmyndighet.

I spetsen för riksförsäkringsstyrelsen står eu styrelse bestående af
tre medlemmar, af hvilka ordföranden utnämnes af konungen och är
försäkringens verkställande direktör och de två öfriga förordnas af
konungen på fem år.

Riksiörsäkringsstyrelsen åligger bland annat: att afgöra frågor om
beviljande eller indragning af pension och om befrielse från afgiftsplikt
samt om undantagande från försäkringen; att i sista hand utöfva tillsyn
öfver de försäkrades inrangering i klasser och att förvalta försäkringen
tillhörande medel.

Riksförsäkringsstyrelsen har att årligen till Stortinget afgifva berättelse
öfver försäkringens verksamhet och räkenskaper äfvensom hvart
tionde år en utförlig relation angående inrättningens finansiella ställning
och invaliditetsförhållandena i landet.

Förvaltningskostnaderna bestridas hufvudsakligen af statsmedel.

Ändring af de i lagen bestämda afgifternas och pensionernas belopp
må företagas endast om det visar sig att afgifterna jämte räntorna
å reservfonden äro antingen för höga eller för låga att täcka
pensionsbeloppen. Sådan ändring får dock i intet fall göras, förrän tio
år efter lagens trädande i kraft. Senare företages revision af afgifterna
hvart tionde år på grundvalen af riksförsäkringsstyrelsens berättelse.

Till reservfonden öfverföres statens andel i vinsten af bränvinshandeln.

Staten garanterar försäkringen och har att till reservfonden tillskjuta
hvad som erfordras för att fonden skall efter tio års förlopp
uppgå till 30 millioner kronor.

Arbetsgivare, husbönder och redare häfta för de afgifter, som de
enligt lagen skola inbetala för sina arbetare, tjänare, betjänte och
skeppsbesättningar.

221

Förfallna afgifter utgå med samma förmånsrätt som skatter och
kunna indrifvas genom utmätning.

Konungen kan med stortingets medgifvande förordna att afgifterna
skola erläggas genom fästande af märken i motboken.

Vid sidan af den obligatoriska försäkringen anordnas en frivillig
försäkring för sådana personer, som enligt lagen äro försäkringspliktiga.
Denna frivilliga försäkring lägges under den obligatoriska folkförsäkringens
styrelse, men försäkringarna hållas skilda från hvarandra, både
hvad angår förvaltning och räkenskaper.

Minoritetsförslaget.

Minoriteten anser en försäkring, omfattande hela folket, hvarken
möjlig att genomföra eller nyttig. I sin motivering anför minoriteten
bland annat, att om man eu gång infört en så omfattande försäkring,
blir samhället skyldigt att upprätthålla densamma oförändrad i sina
hufvuddrag, åtminstone hvad angår försäkringens prestationer, så länge
någon af dem lefver, hvilka genom försäkringen kommit i besittning
af en försäkrads rättigheter. Genom införande af den föreslagna försäkringen
binder man sig alltså i sjkifva verket vid den för alltid.

Endast på kapitaltäckningssystemet kan för öfrig! grundläggas en
försäkring, som gifver betalande försäkrade den rätt, som tillkommer
dem, och vill man därför genomföra en folkförsäkring, där hvarje enskild
försäkrad har att betala afgifter i förhållande till försäkringens
värde för den enskilde, är kapitaltäckningssystemet det enda, som i
längden kan väntas blifva drägligt för de försäkrade. Men det af
majoriteten förordade systemet är närmast ett modifieradt utdebiteringssystem,
enligt hvilket hvarje afgift, som utkräfves af de försäkrade, är
att betrakta som bestående af två delar, nämligen en tekniskt beräknad
försäkringspremie och en till statsförsäkringen utgående skatt, afsedd
till ränta å det täckningskapital, som alltid måste vara tillgängligt, när
den enskilde skall kunna förvärfva sin försäkring genom att betala dess
värde och icke mera, och vidare beroende på klassindelningen som icke
synes lämna full valuta i mån af de stigande afgifterna. Minoriteten
befarar, att genom utdebiteringssystemet och klassindelningen kan äfventyras
försäkringens hållbarhet. Ty allmänheten skall snart komma
under fund med att afgifterna inbegripa äfven en skatt, som skall ersätta
det felande täckningskapital et och sannolikt också delvis utgör
eu extra afgift till fattigvård.

222

Minoriteten uttalar äfven tvifvelsmål om den af majoriteten föreslagna
administrationen skall blifva vuxen sin uppgift och påpekar som
en brist, att landets redan befintliga administrativa organ tagits för
litet i bruk för försäkringens genomförande. För uppnående af likformighet
vid afgörande af invaliditetsfrågor saknas de nödiga förutsättningarna,
då majoriteten ställt sig afvisande mot ett inom kommissionen
väckt förslag att skapa en länk mellan »Rigsforsikringsstyret» och
vKredsstyrerne» genom särskilda tjänstemän för större distrikt, hvilka
skulle hafva rätt och plikt att deltaga i kretsst}^relsernas kvartalsmöten.

Minoriteten anmärker vidare, att det icke kan anses som en hälsosam
social reform att gifva en hvar rättsligt kraf på andel i vinsten af
andras arbete och påpekar därjämte, att enligt majoritetsförslaget en
del af befolkningen helt och hållet uteslutes från försäkringen, medan
andra få så obetydlig fördel af försäkringen att de alltjämt måste kallas
hjälplösa, om försäkringen är deras enda stöd Denna blir alltså icke
effektiv, utan de krafter — själfhjälp, medmänniskors barmhärtighet
och den offentliga fattigvården —, som hittills bekämpat fattigdomen,
måste fortfarande hållas i verksamhet, och detta äfven till en stor del
för deras räkning, som komma in under försäkringen.

Försäkringen bör enligt minoritetens åsikt begränsas till allenast
de befolkningsgrupper, hvilkas ekonomi beror på deras dagliga personliga
arbete. I konsekvens härmed bör fösäkringen taga sikte på den
risk, för hvilken arbetskraften förnämligast är utsatt, alltså först och
främst sjukdom, därnäst arbetskraftens minskning eller förlust genom
varaktig kraftnedsättning eller olycksfall och slutligen den med framskriden
ålder regelmässigt följande oförmågan till förvärf. Försäkringen
bör alltså förgrena sig i sjukförsäkring, invaliditets- och olycksfallsförsäkring
samt ålderdomsförsäkring, samtliga dessa grenar samverkande
sålunda, att den ena aflöser den andra.

Från försäkringen böra uteslutas de, som på grund af sin ekonomiskt
svaga ställning äro ur stånd att bära försäkringsafgifter, liksom de,
hvilka icke synas hafva väsentligt behof af den.

Minoriteten föreslår att den obligatoriska invaliditets- och ålderdomsförsäkringen
till en början begränsas till de kategorier af arbetare,
som höra under den redan gällande olycksfallsförsäkringslagen, men å
andra sidan förstärkes med en frivillig försäkring, som lämnas öppen
endast för personer i relativt blygsamma ekonomiska villkor. Att änkeoch
barnpensionering icke samtidigt föreslås, beror på de ekonomiska
och administrativa svårigheter, som skulle möta vid genomförandet, och
icke på något underkännande af eu sådan försäkrings sociala betydelse.

223

Den af minoriteten föreslagna ålderdomsförsäkringen bestrides liksom
sjukförsäkringen af de försäkrade själfva. Då dessa visserligen
icke tillhöra de fattiga klasserna men dock äro i jämförelsevis anspråkslös
ekonomisk ställning, bör enligt minoritetens åsikt till försäkringen
icke kräfvas mera än hvad som lämpligen kan anses nödvändigt till
själfhjälp i den mening, att en försäkrads hela arbetsförtjänst lifvet
igenom balanserar hans lits samlade behof. Invaliditetsförsäkringen åter
bekostas icke af de försäkrade utan af kommunerna och olycksfallsförsäkringens
medel enligt en blifvande utredning. Den invaliditets försäkring,
som minoriteten föreslår, är att anse uteslutande, som ett supplement
till ålderdomsförsäkringen i de fall då den senare icke skulle
blifva tillräckligt effektiv. Detta inträffar, när den försäkrade blir
invalid, innan han nått den ålder, vid hvilken ålderdomspension utgår.
Här träder invaliditetsförsäkringen till och lämnar ett understöd, hvari
äfven ingår hvad som erfordras för att upprätthålla hans ålderdomsförsäkring.
Och detta understöd utgår till dess pensionsåldern inträdt,
då invaliditetspensionen aflöses af ålderdomspensionen.

De försäkrades förpliktelse består i erläggande af de afgifter, som
motsvara värdet af sjukhjälpen och ålderdomspensionen, deras rätt i erhållande
af full valuta för afgifterna.

Minoriteten föreslår beträffande ålderdomsförsäkringen följande
klasser och afgifter:

1 klassen med 300—499 kr. årlig inkomst .............................. 8 kr.

2 )> » 500—799 » » )> 12 » och

3 i» » 800—1,500 » » )> 16 »

Såsom medlem af den obligatoriska sjukförsäkringen bör den försäkrade
vara tillförsäkrad sjukhjälp och fri läkarvård. Såsom medlem af
den obligatoriska ålderdomsförsäkringen uppnår den försäkrade rätt att
från ett visst lefnadsår uppbära en lifränta eller pension motsvarande
de gjorda inbetalningarna. Längre än till 60:de lefnadsåret bör afgiftsplikten
under inga förhållanden utsträckas, och de som redan från
fyllda 20 års ålder fullgjort sin afgiftsplikt, böra redan vid 55 års ålder
kunna befrias från vidare afgifter. Minoriteten är mest böjd att låta
afgiftsplikten inträda vid fyllda 18 år. De försäkrade böra få rätt att
själfva bestämma, huruvida pensionen skall löpa från det 60:de lefnadsåret
eller med förhöjdt årligt belopp från ett senare lefnadsår.

Den försäkrades förpliktelse med hänsyn till den af minoriteten
föreslagna invaliditetsförsäkring bör vara fullgjord i och med uppfyllande
af de kraf som sjuk- och ålderdomsförsäkringen ställer på honom.

224

Beträffande fastställandet af invaliditetsbegreppet har minoriteten ingen
väsentlig anmärkning att göra mot majoritetens förslag. Denna invaliditetsförsäkring
anses icke blifva af särdeles stor finansiell betydelse.
En af kommissionen upprättad statistik visar nämligen att af 34,928
män öfver 15 år voro blott 1,304 invalider och af dessa voro 288 under
60 år och 227 under 55 år. Invaliditetspensionerna utgå vidare blott
till fyllda 60 år.

Försäkringens administration kommer efter minoritetsförslaget att
hafva ett mycket mindre verksamhetsområde och enklare göromål än
enligt majoritetens förslag. Att de försäkrades krets begränsas till de
olycksfallsförsäkrade reducerar ju betydligt antalet af de personer, som
administrationen måste hålla reda på, och medför tillika den i administrativt
hänseende mycket stora fördelen, att den del af befolkningen,
som obligatoriskt indrages under försäkringen, redan i förväg är
i kontakt med denna.

Äfven minoriteten föreslår en frivillig försäkring för personer i
liknande ekonomisk ställning med de obligatoriskt försäkrade.

Statskassan garanterar försäkringen och bestrider utgifterna för
administrationen.

Försäkringsfrågans senare öden.

År 1900 tillsatte inrikesministern en kommitté med uppdrag att
granska majoritets förslaget och häröfver afgifva utlåtande. Denna
granskningkommittés betänkande framlades 1902 och åtföljdes af ett
specielt försäkringstekniskt utlåtande af en bland granskningskommitténs
medlemmar, försäkringsdirektören Hjorth.

Mot majoritetsförslaget anmärkte granskningskommittén bland annat,
att det använda statistiska materialet icke lämpade sig såsom grundval
för försäkringstekniska kalkyler och för öfrigt icke vore tillräckligt
omfattande. Beräkningarna angående försäkrings- och förvaltningskostnaderna
slutade på en för låg siffra. Vidare borde försäkringen begränsas
till de befolkningslager, som själfva kunde betala sina afgifter.
Eventuellt införd invaliditetsförsäkring borde förenas med ålderdomsförsäkring
och byggas på kapitaltäckningssystemet, hvarjämte afgiftsplikten
borde inträda vid 18 års ålder och väntetiden sättas till 4 år.

Äfven Hjorth fann det använda statistiska materialet och särskild!
invaliditetsstatistiken otillfredsställande samt kostnadsberäkningarna otillförlitliga.
De äldsta åldersklasserna i den första generationen finge
relativt för stora fördelar af försäkringen, ty en väsentlig del af kost -

225

naderna för deras pensioner måste falla på de efterkommande. Likaledes
ansåg Iljörfil att ålderdomsförsäkring borde förenas med invaliditetsförsäkringen
och åtminstone någon dol af premierna återbetalas
vid dödsfall. Emellertid förklarade Hjörfil att, äfven om han ej
kunde förorda majoritetsförslaget i den form det förelåg, han dock
icke ansåge omöjligt att man skulle kunna finna ett på samma hufvudprinciper
byggdt system, där de påpekade svagheterna, såvidt det under
rådande förhållanden vore möjligt, undvekes och försäkringen erhölle en
betryggande bas.

Granskningskommitténs kritik har från arbetarkommissionens majoritets
sida blifvit föremål för särskilda bemötanden.

En af majoritetens medlemmar, direktören för statistiska centralbyrån
Kisel’, häfdade att kommissionens statistiska material lämnade användbara
utgångs- och hållpunkter för beräkningar rörande invaliditeten. I fråga
om en folkförsäkring behöfde kraf ven på det statistiska materialet ej
vara så stränga som för eu mera begränsad försäkring. Det medgafs
emellertid vara önskvärdt, att ytterligare statistiska uppgifter inhämtades
till fullständigande och kontrollerande af kommissionens statistik.

Efter förslag af regeringen beviljade med anledning häraf stortinget
år 1903 medel till dylika undersökningar. Dessa gåfvo vid handen,
bl. a., att antalet invalider vore en tredjedel högre än enligt kommissionens
beräkningar.

Tvänne medlemmar af majoriteten afgåfvo år 1906 ett gemensamt
svar, hvari de vidhöllo, att kommissionens statistik i det stora hela
vore pålitlig, samt i allmänhet afvisade de gjorda anmärkningarna. De
anslöto sig emellertid till tanken att om möjligt med invaliditetsförsäkringen
förena en ålderdomsförsäkring enligt tyskt mönster. Ofvergångstidens
svårigheter kunde lättas genom de äldsta åldersklassernas uteslutande
vid försäkringens införande. Det tyska märkesystemet för uppbördens
verkställande vore att föredraga framför kontant betalning’.
Väntetiden borde lämpligen utsträckas till fem år.

Hösten 1906 afgafs till stortinget proposition om anslag till en
departemental kommitté för ytterligare behandling af frågan om invaliditets-
och ålderdomsförsäkring. Det anfördes i propositionen från vederbörande
departements sida, att det ännu rådde betänkligheter såväl
med hänsyn till de af kommissionen anställda beräkningarna som rörande
pålitligheten af den grundval, hvarå kommissionens förslag vore
byggdt, samt tvifvel, huruvida en folkförsäkring på lyckligaste sätt genomfördes
i enlighet med majoritetens förslag. Frågan borde därför
underkastas ytterligare behandling, hvarvid de säkrast möjliga beräk Ålderclomsförsäkringskommittén.

III. 29

226

ningar borde företagas. Den föreslagna kommitténs hufvuduppgift
skulle vara att undersöka, huru en hela folket omfattande invaliditetsförsäkring,
som om möjligt borde förenas med ålderdomsförsäkring,
läte sig genomföras utan orimliga svårigheter och uppoffringar, samt att
framlägga lagförslag i sådan riktning. Skulle åter kommittén komma
till det resultat, att en så omfattande försäkring för närvarande icke
kunde genomföras eller att betänkligheterna mot dess genomförande vore
öfvervägande, borde kommittén hafva frihet att föreslå och utreda sakens
genomförande på annat sätt, t. ex. genom undantagande från försäkringen
af den del af folket, som vid försäkringslagens ikraftträdande
öfverskridit eu viss ålder, eller genom begränsande af försäkringens omfattning
till dem, som uppbära lön för arbete eller tjänst. Alderdomsförsäkringen
kunde kommittén, om den så funne lämpligt, utreda
och planlägga för sig, skild från invaliditetsförsäkringen. Kommitténs
arbete borde vara slutfördt senast två år därefter.

Under de vidlyftiga debatter, som denna fråga föranledde i stortinget,
frånföll regeringen, med anledning af den ståndpunkt, utskottet
för sociala frågor intagit i sitt utlåtande, förslaget att i kommitténs
uppdrag äfven skulle innefattas utredning, om så funnes lämpligt, rörande
försäkringens begränsning till löntagare, samt tanken att ålderdomsförsäkringsfrågan
skulle kunna särskildt utredas. Sedan det begärda
anslaget beviljats, tillsatte regeringen en kommitté bestående af sex
medlemmar för utredning af frågan om en hela folket omfattande invaliditets-
och ålderdomsförsäkring, därvid kunde komma under öfvervägande
äfven ett sucessivt genomförande bygdt på årsklasser men däremot
icke på vare sig lefnadsställnings-, inkomst- eller aflöningsgrupper
eller på särskillnad mellan själfständig verksamhet och aflönadt arbete
för annans räkning.

Denna kommitté har ännu icke afgifvit sitt betänkande, men tvänne
af dess medlemmar, hvilka inom kommittén representerat den försäkringstekniska
sakkunskapen, framlade i september år 1911 ett separat
förslag. Enligt hvad som i dess förord meddelas, visade det sig nämligen
omöjligt för kommittén att afgifva ett enhälligt förslag, enär trots
öfverensstämmelse i många hänseenden rådde i uppfattning rörande
spörsmålets hufvudlinjer, i åtskilliga afgörande frågor full enighet likväl
icke kunde uppnås.

Det af denna tvåmannaminoritet inom kommittén sålunda offentliggjorda
förslag innebär en försäkring af alla norska medborgare öfver
16 år mot invaliditet samt ålderdom. Invaliditetspensionen utgår efter
o års väntetid, sedan arbetsoförmågan varat i 26 veckor. Ålderdoms -

227

pension utgår fr. o. m. fyllda 70 år. Vid en försäkringstagares död
tillkommer de efterlefvande ett belopp, som uppgår till :iU af den pension
den döde skulle kafva uppburit, därest han vid tiden för dödsfallet
varit invalid eller ock samma del af den pension som han vid denna
tidpunkt verkligen uppbar, dock med afdrag för utbetald pension. I
båda fallen skall det minsta beloppet af detta understöd dock uppgå
till 40 kr.

Försäkringsafgiften uppgår till viss procent af den försäkrades inkomst,
beräknad efter särskilt system. Till den årsinkomst, för hvilken
försäkringstagaren i vanlig ordning upptaxerats, lägges nämligen för erhållande
af det inkomstbelopp, som skall ligga till grund för beräkning
af försäkringsafgiften, ett belopp af 100 kr., hvarvid likväl inkomst öfver

6,000 kr. alls icke och af den summa, som öfverstiger 1,000 men ej

6,000 kr. endast hälften medräknas. För gift kvinna inbetalar mannen
en afgift, motsvarande Va % af hans beräknade inkomst. För hvarje
person, för hvilken försörjningsplikt åligger den försäkrade, — dock
icke äkta maka — minskas årsafgiften till försäkringen med 1 kr., dock
så att den lägsta afgiften alltid är 1 kr. Afgiftsplikten upphör, sedan
afgiften betalats för 45 år. Afgiftens belopp framgår närmare af följande
tablå.

Taxerad inkomst	Beräknad, inkomst		Afgift
kr.	utan förhöj-ning kr.	med förhöj-ning kr.	kr.	i % af t råd inko
so...............	....... 50	150	3	—
100 ...............	......... 100	200	4	4
200 ..............	......... 200	300	6	3
400 ..............	......... 400	500	10	2-5
600 ..............	......... 600	700	14	2-3
800 ...............	......... 800	900	18	2‘25
1,000 ...............	......... 1,000	1,100	22	2-2
1,200 ..............	......... 1,100	1,200	24	—
1,500 ...............	......... 1,250	1,350	27	l-8
2,000 ...............	......... 1,500	1,600	32	1-6
3,000 ...............	......... 2,000	2,100	42	1-4
4,000 ...............	......... 2,500	2,600	52	1-3
6,000 eller däröfver 3,500	3,600	72	1 ''2

Ju lägre den verkliga inkomsten är, desto större del däraf utgör
således försäkringsafgiften.

228

Pensionens grundbelopp beräknas genom att till Vs af afgifternas
sammanlagda summa lägga ett belopp af 85 kr. Sedan afgifter erlagts
i 45 år, ökas dessutom grundbeloppet för hvarje försäkringsår, till dess
pension utfaller, med W af afgifternas sammanlagda belopp.

Till hvarje pension betalas af stat och kommun ett bidrag å sammanlagt
40 kr. årligen. Häraf betalar staten 15 kr. för hvarje invaliditetspension
och för hvarje ålderdomspension, som är eu omedelbar
fortsättning af den förstnämnda, samt 30 kr. för öfriga ålderdomspensioner.
Återstoden betalar hemortskommunen, såvida pensionären är
bosatt i denna. År så ej fallet, delas kommunbidraget i lika delar mellan
hemorts- och bostadskommunen. Som exempel å pensionernas storlek
må anföras, att en person med 1,000 kr. i årsinkomst i genomsnitt
under hela försäkringstiden, hvilken försäkringstagare sålunda erlägger
en afgift af 22 kr. om året, efter 30 afgiftsår har rätt till en pension
å 195 kr., efter 40 år till 232 kr. samt efter 50 år till 271 kr. Skulle
en pension ej vara tillräcklig för att befria pensionären från att falla
fattigvården till last, så kan pensionen förhöjas med det belopp, som
hemortskommunen förbinder sig att inbetala till försäkringen. Kostnaderna
för det allmännas understödjande af försäkringen hafva beräknats
uppgå till: i försäkringens 7:de år —• då de första pensionerna utbetalas
— 570,000 kr. af staten, däraf 200,000 kr. till administrationen, och

560,000 kr. af kommunerna, i det 15:de året resp. 1,430,000 och 1,990,000
och i det 30:de året resp. 3,860,000 (300,000 till administrationen) och
4,370,000.

I spetsen för försäkringens administration står ett riksförsäkringsverk.
Den lokala förvaltningen handhafves af försäkringsnämnder, en
för hvarje försäkringskrets, hvars distrikt i regel omfattar en kommun
och hvars ordförande utses af riksförsäkringsverket.

229

Finland.

Ett kommittébetänkande af år 1908 föreligger. Där föreslås en
obligatorisk försäkring för beredande af pension åt försäkrad vid invaliditet
eller vid uppnådda 65 lefnadsår, oafsedt om arbetsförmågan då
är försvagad eller icke. Tillika lämnas möjlighet åt de personer, för
hvilka icke föreslås försäkringsplikt, att frivilligt taga försäkring i
samma allmänna försäkringsanstalt, som skulle hafva den obligatoriska
försäkringen sig ombetrodd.

Som allmän regel uppställes att de personer skola vara försäkrade,
hvilka fyllt 15 år och arbeta för andras räkning mot lön i penningar
eller in natura, om naturaförmånerna innefatta något mer än blott fritt
uppehälle. De undantag, som kommittén medgifver, hänföra sig till de
fall då en person eljest, t. ex. i statens tjänst, förvärfvar sig rätt till
en pension öfverstigande den, som genom den allmänna försäkringen
skulle erhållas (som gräns har kommittén satt ett pensionsbelop af 500
mark), eller då hans inkomst är så stor att pensionering genom statens
försorg sjmts kommittén onödig (som maximigräns vid den obligatoriska
försäkringen föreslår kommittén ett lönebelopp af 2,500 mark).
Vidare undantagas personer, som redan nått en så hög ålder, att de i
lagen stadgade afgifter, som en försäkrad har att erlägga, i betraktande
af den korta tidrymd, hvarunder de komme att erläggas, skulle
utgöra ett alltför ringa vederlag för den kostnad pensionerna åsamka
den allmänna försäkringsanstalten (som gräns har kommittén bestämt
55 år). Slutligen göres undantag för personer, hvilka redan äro invalider
Dessutom medgifver kommittén, att befrielse från försäkringsplikten efter
pröfning skall kunna meddelas äfven i ett antal andra särskild! uppräknade
fall, där personen i fråga sannolikt i framtiden kommer att erhålla en
ekonomisk ställning, som höjer honom, öfver de försäkrades ekonomiska
nivå. Vidare kunna från försäkringsplikt befrias familjemedlemmar,
hvilka för i hemmet utfördt arbete utom fritt uppehälle åtnjuta endast
obetydlig godtgörelse i penningar eller naturaförmåner; likaså utlänningar,
hvilka i sitt hemland äro försäkrade.

Som villkor för rättigheten att taga frivillig försäkring har kommitén
uppställt fordran att sökanden icke fyllt 35 år, icke är invalid

230

och icke har eu årsinkomst öfverstigande 2,500 mark. Om försäkrad
persons inkomst först längre fram stiger till sagda belopp, kan han
kvarstå i försäkringen.

Afgifterna för den obligatoriska försäkringen erläggas per vecka
och bero till sin storlek af den arbetsförtjänst, som den försäkrade
under veckan åtnjutit. Afgiften erlägges till hälften af den försäkrade
och till andra hälften af hans arbetsgivare. Med afseende å försäkringsafgiftens
storlek indelas de försäkrade i sex klasser efter arbetsförtjänsten.
Försäkrad tillhör sålunda:

I kl., då yeckoförtjänsten utgör högst 5 mk. eller årsaflöningen högst 250 m:k

II » » » » mer än » » och högst 7 m:k 50 p. el. » mer än 250 och högst 375 »

in » »	n	» » » 7: 50 » »	» ii»	» » » » 375 »	» 550 ->
IV » »	»	» )) n 11 » »	» 17 »>	» » » » 550 »	» 850 s)
v » »	»	» » » 17 » »	» 25 »	» » » » 850 »>	» 1,250 »
VI »	»	» » » 25 » »	)> - »	» » » » 1,250 »	» - ))

Den försäkringsafgift, som i hvar och en af dessa klasser bör erläggas
per vecka för hvarje däri försäkrad, bestämmes för en tid af 10
är i sänder. För de första tio åren skulle afgiften enligt kommitténs
förslag utgöra resp. 14, 22, 30, 44, 60 och 80 p:i för vecka. I jordbruksarbete
sysselsatta daglönare skola oafsedt aflöningens belopp hänföras till
klassen II, om de äro män, och till klassen I, om de äro kvinnor.

Afgiften erlägges helt och hållet af arbetsgivaren, som sedan från
den försäkrades arbetslön afdrager dennes andel. Den försäkrade kan
frivilligt inträda i en högre klass än den hvartill han obligatoriskt hör;
i sådant fall är emellertid arbetsgivaren icke skyldig att erlägga förhöj
dt belopp.

Föräkringsafgifterna erläggas medelst försäkringsmärken, hvilka
fästas vid den försäkrades försäkringskort. Det sammanlagda beloppet
af de å försäkringskortet fästade försäkringsmärkena införes i den försäkrades
motbok.

Därest under två år, räknadt från dag försäkringskortet utgafs, icke
för den försäkrade erlagts åtminstone 50 veckoafgifter, förlorar han sin
å försäkringen grundade rätt. Sålunda förlorad rätt återfår han likväl,
om han ånyo varit försäkrad fyra år och för honom åter erlagts minst
150 veckoafgifter.

Villkoren för att en försäkrad skall erhålla pension äro vid fall af
invaliditet, att han varit försäkrad minst 4 år och att försäkringsafgifter
erlagts för minst 150 veckor samt, om han fyller 65 år, att han varit
försäkrad i 30 år och att för hans räkning försäkringsafgifter erlagts
för minst 1,200 veckor.

En person betraktas som invalid, då hans förvärfsförmåga nedgått
till en viss del af det, som i hans ort betraktas som det normala för

231

hans yrke. Beträffande storleken af denna del vill kommittén icke att
en och samma siffra skall vara gällande för alla fall, utan föreslår en
fixering till tredjedelen af det som normalt antagna, då denna antagna
normallön ej understiger 450 mark. Vid lägre normallön föreslås större
kvotdel (ända till hälften).

Såväl invaliditets- som ålderdomspensionerna bestå af två delar:
grundbelopp och förhöjningsbelopp. Det förra är fast och utgör 50
mark, det senare utgör 20 proc. af de afgifters summa, hvilka böra
räknas den försäkrade till godo. Vidare föreslår kommittén att staten
till hvarje pension skall betala ett tillskott, som för invaliditetspensioner
skall utgöra 50 mark och för ålderspensioner efter olika omständigheter
antingen 25 eller 50 mark.

Om pensionsbeloppen beräknas efter förhållandet de första 10 åren,
skulle de för ålderspensioner komma att växla i storlek från 133 mark
60 p. till 500 mark. För invaliditetspensioner skulle minimum af pensionsbeloppen
blifva 104 mark 20 p. inom klassen I och 124 mark inom
klassen VI, medan maxima icke skulle afvika från ålderspensionernas.

Om någon blifvit invalid på grund af olycksfall i arbetet och
därför åtnjuter skadestånd enligt olycksfallsersättningslagen, åtnjuter han
understöd jämlikt bestämmelserna för den allmänna invaliditetsförsäkringen
endast för det belopp, hvarmed invalidpensionen möjligen öfverskjuter
det på grund af olyckssfallsersättningslagen beviljade skadestånd.

Pension må, på pensionstagarens anhållan, utgifvas antingen
helt och hållet eller till en del in natura.

Befinnes det att pension, utbetalad i penningar, med hänsyn till
pensionstagarens sinnestillstånd eller lefnadsvanor, uppenbarligen icke
komme att bringa honom nytta, kan den utgifvas in natura, intill dess
från vederbörande förmyndarenämnd, som bör underrättas om ifrågavarande
sätt för utgifvandet af pensionen, ingår meddelande att domstol
förordnat förmyndare för pensionstagarcn eller förkastat därom gjord
ansökan.

Har försäkrad insjuknat så att inträdande af invaliditet kan befaras,
är försäkringsanstalten berättigad att till förebyggande häraf, efter
utlåtande af läkare, förskaffa den sjuke vård antingen i sjukhus eller
på annat ändamålsenligt sätt. Därest den försäkrade är gift eller i
hemmet har minderårigt barn, kan han allenast efter eget medgifvande
öfverflyttas till sjukhus. Detsamma gäller om den som blifvit invalid
men anses ännu genom ändamålsenlig vård kunna återfå arbetsförmågan.
Vårdas pensionstagare, som är gift eller har minderårigt barn, i sjukhus,
är hans familj berättigad att erhålla hälften af pensionen.

232

Den försäkrade kan i vissa fall återfå viss del af de för honom erlagda
försäkringsafgifterna. Aflider försäkrad, innan lian erhållit pension, och
efterlämnar ett eller flera barn under 15 år, återbetalas hälften af de
för honom erlagda afgifterna åt hans familj.

För handhafvande af försäkringen föreslås inrättandet af

a) en allmän försäkringsanstalt förvaltad af en försäkringsstyrelse,

b) eu försäkringsbyrå i hvarje län och

c) försäkringsnämnder i kommunerna.

Allmänna försäkringsanstaltens förbindelser garanteras af staten,
som jämväl bestrider dess förvaltningskostnader. Högsta uppsikten
öfver densamma utöfvas af tre af landtdagen tillsatta försäkringsfullmäktige.
Försäkringssstyrelsen tillsättes emellertid af regeringen; af
dess fem medlemmar bör en vara jurist, eu matematiker och en statistiker.
Försäkringssty relsen utser föreståndare för försäkringsnämnde
ma samt två af de tre medlemmarna i hvarje försäkringsbyrå. Den
tredje, ordföranden, utses af landets högsta judiciella myndighet. Försäkra)
gsnämnderna, hvilka, utom den redan nämnda föreståndaren, bestå
af lyra ledamöter, af hvilka två äro valda såsom representanter för arbetsgifvarna
och två för de försäkrade, hafva till åliggande bland annat
att mottaga pensionsansökningama och insända dem jämte eget utlåtande
till försäkringsstvrelsen. En mängd andra till försäkringen hänförliga
ärenden afgöra de själfva. Försäkringsbyråerna skulle hufvudsakligen
utöfva en förvaltande och öfvervakande verksamhet samt afgöra
från försäkringsnämnderna inkomna besvär.

Utom de nämnda institutionerna skall i hvarje län finnas en försäkringsdomstol,
bestående af föreståndaren för länets försäkringsbyrå
såsom ordförande samt fyra ledamöter. Af dessa förordnar landets
högsta judiciella myndighet för en tid af tre år i sänder två, af hvilka
den ene bör vara jurist och den andre läkare. De öfriga utses, en af
arbetsgivare- och en af arbetarerepresentanterna i försäkringsnämnderna,
Från försäkringsstyrelsen vädjas till försäkringsdomstolarna och
från dem till landets högsta judiciella myndighet, men det pensionsbelopp,
till hvars erhållande försäkringsstyrelsen anser den försäkrade
vara berättigad, utbetalas tillsvidare oafsedt rättegång.

Enligt gjorda beräkningar skulle statens årliga utgifter för försäkringen
stiga till ungefär 9 milj. mark.

Försäkringsanstaltens förvaltningskostnader anslås till 700,000 mark.

Österrike.

Ett af regeringen i november 1908 framlagdt förslag till socialförsäkring
åsyftar icke blott en reform af den redan bestående sjuk- och
olycksfallsförsäkringen utan äfven införande af eu invaliditets- och ålderdomsförsäkring,
omfattande nära 10 millioner människor, eller så vida
kretsar af den arbetsdugliga befolkningen, att försäkringen stundom betecknats
såsom en allmän folkförsäkring.

Det nämda förslaget är resultatet af många års reformsträfvanden
på arbetareförsäkringens område. Sedan olycksfallsförsäkring och sjukförsäkring
införts i slutet af 1880-talet (olycksfallsförsäkringslagen är af
den 28 dec. 1887 och sjukförsäkringslagen af den 30 mars 1888), framkommo
under 1890-talet åtskilliga reformförslag beträffande dessa lagar.
Men efter hand trädde allt mer i förgrunden frågan om eu invaliditetsoch
ålderdomsförsäkring. Och tillika uppstod tanken att lösa denna fråga
icke isolerad för sig utan i samband med eu revision af sjuk- och olycksfallsförsäkringen
och sålunda ernå en enhetlig lösning af hela det sociala
försäkringsproblemet. I sådan riktning slutfördes det förberedande lagstiftningsarbetet,
Ii vilket offentliggjordes i december 1904 i form af ett
fullständigt lagförslag, betitladt »Program till reform och utbyggnad af
arbetarförsäkring em. Detta program har sedermera bildat grundvalen
och utgångspunkten för allt vidare arbete på denna fråga och för den
offentliga diskussion, som förts med anledning där af.

Programmets hufvudpunkter kunna i korthet sammanfattas sålunda.
Invaliditets- och ålderdomsförsäkring i sammanhang med en för efterlefvande
afsedd kapitalförsäkring införes såsom ny försäkringsgren och
understödes med betydande statsbidrag. Försäkringsplikt inom denna
försäkringsgren åligger . samma personer som inom sjukförsäkringen,
således samtliga industriarbetare men endast en del af land!- och skogsarbetarna.
Enhetlig organisation af hela försäkringen med dess tre olika
grenar vinnes genom att göra sjukkassorna till lokalorgan och till hela
systemets underbyggnad, där alla anmälningar och alla likvider koncentreras.
Mellaninstansen utgöres af de bestående försäkringsanstalterna
för olycksfall i arbete, under det att den nya invalidkassan, invaliditetsförsäkringens
finansiella bärare, bildar systemets spets. Såsom nödvändiga
förutsättningar för denna organisations tillfredsställande arbete före Ålderdomsförsäkring

skommittén. III. 30

234

slogs införande af gemensamma löneklasser för alla försäkringsgrenarna,
fastställande af sjukkassornas minsta medlemsantal till 500 samt beredande
af möjlighet för de öfverordnade organen att utöfva ett tillräckligt starkt
inflytande på de underordnade, särskildt på sjukkassorna, för hvithet
ändamål dessas ledande tjänstemän skulle göras ansvariga för sin tjänsteutövning
samt utnämnas af invalidkassan.

Under de fyra år som förflöto mellan programmets offentliggörande
och lagförslagets framläggande, underkastades programmet en mångsidig
och ingående kritik. Men äfven själfva problemet utvidgades, i det att
ett allt starkare kraf framträdde på hänsyn äfven till vissa grupper bland
de ekonomiskt själfständiga och slutligen formulerades till fordran på att
plats jämväl åt dessa skulle inrymmas inom tvångsförsäkringens ram.
Under denna strömning ligger insikten om att försäkringen bör gälla
alla ekonomiskt svaga i vidsträcktaste grad, och att därför hela skaran
af småhandlare, småhandtverkare, småbönder o. s. v., hvilka visserligen
utöfva själfständig ekonomisk verksamhet men i fråga om lefnadsstandard
komma lönarbetaren nära, icke böra uteslutas ur en lagstiftning af denna
art endast af det skäl att de icke äro lönarbetare.

Förslaget af 1908 anknyter sig ytterst, såsom af planens hela anläggning
framgår, till 1904 års program. Liksom programmet, vill nu
lagförslaget sammanfatta i en enhetlig lagbyggnad den sociala försäkringens
alla grenar, den bestående sjuk- och olycksfallsförsäkringen och
den nya invaliditets- och ålderdom sförsäkringen. Denna organisatoriska
grundtanke öfvertager emellertid lagförslaget från programmet allenast
med vissa väsentliga modifikationer i dess genomförande. Men äfven i
åtskilliga andra hänseenden afviker förslaget från programmet.

Den principiellt viktigaste skiljaktigheten består i försäkringens utsträckande
till själfständiga yrkesidkare, alltså öfver kretsen af lönarbetare,
som hittills uteslutande kommit i betraktande. Härigenom ökas de försäkrades
antal från c:a 6 millioner till c:a 10 millioner.

Obligatorisk ålderdomsförsäkring för själfständiga yrkesidkare är eu
af de betydelsefullaste utvidgningarna af socialförsäkringen och har för
närvarande intet motstycke i den gällande lagstiftningen. De i Danmark,
England och Australien bestående pensioneringssystemen kunna icke härmed
jämföras, då de icke hvila på försäkring.

Det ifrågavarande förslaget till frågans lösning utgår från att i er,
försäkringsgemenskap inbegripa de själfständiga yrkesidkarna och lönarbetarna
och uppfyller härmed deras förväntningar, hvilka för åstadkommande
samtidigt af försäkring för lönarbetare och själfständiga yrkesidkare
arbetat för ett reglerande af dessa båda försäkringar inom en
gemensam ram. Genom en sådan lösning skulle undvikas alla svårig -

235

heter, hvilka vid behandling af frågorna hvar för sig med nödvändighet
framkommit, då det gällde att för de icke sällsynta fallen af växling
mellan lönarbete och själfständig yrkesutöfning garantera ett ostördt bibehållande
af förvärfvade försäkringsanspråk.

Då förslaget, liksom programmet, utgår från principen om enhetlig
organisation, hafva alla ämnen, som äro gemensamma för de tre försäkringsgrenarna,
ordnats gemensamt. Eu sådan gemensam reglering
har man först och främst underkastat den lomber ältning, som lagts till
grand för försäkringen. Såsom grundval för utmätande af försäkringsafgifterna
och de häremot svarande prestationerna till de försäkrade skall
nämligen tjäna en för alla försäkringsgrenarna gemensam inrangering
i någon af de sex föreslagna löneklasserna.

Sådana försäkrade, hvilka icke äro att anse såsom själ/ständig a yrlcesidkare,
inrangeras i de särskilda löneklasserna efter sin verkliga löneinkomst.

Sålunda tillhöra

. arbetare med en årlig lön

i svenskt mynt:
från till och med
Kronor Kronor

1 löneklassen

II »

III ))

V ))

VI )>

		180
öfver	180	— 360
»	360	540
»	540	— 900
»	900	— 1,350
»	1,350

En jämförelse mellan denna löneklassindelning och den tyska invaliditetsförsäkringens,
visar att den nedre lönegränsen i det österrikiska
förslaget satts betydligt lägre än i den tyska lagen. Vidare lägger det
österrikiska förslaget den verkliga arbetsförtjänsten till grund för tillhörigheten
till eu viss löneklass under det att den tyska lagen i regel
endast tager hänsyn till en genomsnittlig årslön, i allmänhet utgörande
300 gånger den »gängse daglön», som ligger till grund för beräkning
af sjukhjälpen.

Inrangeringen i löneklass sker vid anmälan till försäkring. Detta
bereder möjlighet att låta berörda anmälan fullgöras på eu gång för
alla tre försäkringsgrenarna. En annan nära till hands liggande anordning
är vidare koncentreringen af afgiftsbetalningen för alla tre försäkringsgrenarne
på ett ställe. Såsom centralpunkt för de omnämnda
ärendena hade, programmet såsom förut nämnts, föreslagit sjukkassorna.
Visserligen icke i deras nuvarande organisation, hvilken icke ansågs
lämplig för tillförsäkrande åt alla i försäkringen intresserede af tillbörligt
inflytande. Utan tänkte man sig att förstärka arbetsgifvarnas in -

236

flytande genom att åt dem inrymma hälften af mandaten i sjukkassornas
förvaltningsorganer. Därjämte skulle de ledande sjukkassefunktionärerna
tillsättas på samma sätt som statstjänare. Dessa på grund af
sjukkassornas nya verkningskrets föreslagna inskränkningar i det öfvervägande
inflytande, som hittills tillkommit de försäkrade, mötte motstånd
hos arbetarklassen. Man gjorde där anspråk på bibehållande af samma
inflytande äfven med den nya verkningskretsen. Svårigheter mötte sålunda
att göra sjukkassorna till underbyggnad för den gemensamma försäkringen.
En utväg erbjöd sig emellertid, då sådana ärenden, hvilka
borde besörjas gemensamt för de olika forsakringsgrenarna, lämpligen
kunde låta sig afskiljas från andra, under den speciella försäkringsverksamheten
fallande ärenden och hänvisas till särskilda, nyinrättade lokala
organer.

De nyssnämnda lokala organen äro de i förslaget upptagna kretskontoren
(Bezirksstellen) för socialförsäkring. Dessa kretskontor få emellertid
ytterligare betydelse genom att'' i försäkringen medtagits vida kretsar
af själfständiga vrkesidkare, för hvilka därmed öppnats möjlighet
att äfven göra sina. intressen gällande. Grundsatsen att åt försäkringens
alla intressenter, nämligen arbetsgivare, lönarbetare, själfständiga vrkesidkare
och slutligen staten, inrymma behörigt inflytande, kom sålunda
till uttryck att krets kontorens styrelse sammansätt es af representanter
för arbetsgifvare, arbetare och själfständiga till lika antal, med en af
staten förordnad ordförande.

Till kretskontoren inlämnas alla anmälningar och där ske alla betalningar
af afgifter, likgiltigt hvilken försäkringsgren de afse. Arbetares
anmälningsplikt skall i regel fullgöras af arbetsgifvaren senast tre
dagar efter skedd anställning eller inträdd försäkringsplikt, och på samma
sätt skall anmälan ske, sedan anställningen eller försäkringsplikten upphört.
De själfständiges anmälningsskyldighet åligger gifvetvis dem själfva.

Ansökningar om invaliditets- och ålderdomspension ingifvas ock till
kretskontoren, hvilka till följd af det lokalt begränsade området för sin
verksamhet äro i tillfälle att med sakkunskap förbereda ansökningarna
till afgörande å vederbörlig ort och sålunda underlätta en snabb expedition.

Kostnaderna för kretskontorens förvaltning: bestridas gemensamt af

O O

försäkringens olika grenar. Men då lejonparten faller på invaliditetsoch
ålderdomsförsäkringen, har föreslagits ett särskilt tillskott af två
millioner österrikiska kronor (d. v. s. ungefär 1,520,000 kronor i svenskt
mynt) från statens sida till förvaltningskostnaderna för denna försäkringsgren.
Kommunerna hafva att tillhandahålla kanslilokaler.

Af invaliditets- och ålderdomsförsäkringen skola, såsom redan nämnts,
icke blott alla lönarbetarna (äfven inom skogsbruk och landtbruk), tjänste -

237

folk, medhjälpande anhöriga, lärlingar, hemarbetare etc., i rundt tal 6
millioner personer, utan äfven själj''ständig a yrkesidkare till ett antal af
ungefär 4 millioner komma i åtnjutande. Försäkringsplikten börjar med
16:e lefnadsåret. Undantagna äro — utom de som vid lagens ikraftträdande
äro invalider eller äldre än 60 år samt de som åtnjuta offentlig
pension af minst 135 kr. (svenskt mynt) — personer med en månads-
eller årslön af resp. 150 eller 1,800'' kr. (svenskt mynt) samt därutöfver.
Sjöfolk och fiskare samt bergsmän lyda under särskild lag.
Och på särskild ansökan kunna vissa säsongarbetare undantagas från
lagens tillämpning. Då själfständiga yrkesidkare helt naturligt böra
tvångsvis intagas i försäkringen allenast i den mån ett på deras ekonomiska
förhållanden grundadt behof af särskild omsorg från det offentligas
sida likställer dem med lönarbetare, men ett sådant behof af hjälp
kan förutsättas såsom befintligt endast hos de mindre bemedlade, måste
måttstocken blifva inkomstbeloppet eller ock omfånget af vederbörande
yrkesidkares rörelse, bedömdt efter antalet biträden. Förslaget har i
anslutning härtill satt den öfre inkomstgränsen för inträdandet af försäkringsplikt
för själfständiga vid 1,800 kronor (svenskt mynt) och i
fråga om det andra kriteriet inskränkt försäkringsplikten till sådana
själfständiga yrkesidkare, hvilka regelmässigt icke använda mer än två
aflönade arbetare, som ej tillhöra familjen.

Invaliditets- och ålderdoms försäkringens prestationer bestå i pensioner
och kapitalutbetalningar åt efterlefvande. Pensionerna äro dels
invaliditetspensioner, hvilka få uppbäras vid inträdande varaktig oförmåga
till arbete, och dels ålderdomspensioner, som börja vid uppnådda
sextiofem lefnadsår.

För de -»själfständig ce» kommer blott ålder domsför sä kring i fråga.

Invaliditetens begrepp har i lagförslaget definierats i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med motsvarande stadgande i den tyska lagen och
sålunda begränsats till att omfatta »arbetsxunvaliditet till skillnad från
»yrkesUnvaliditet. Såsom invalid skall nämligen den anses, hvilken till
följd af ålder, sjukdom eller annan svaghet sannolikt icke är i stånd att
med ett hans krafter och förmåga motsvarande lönarbete, som med vederbörlig
hänsyn till hans utbildning och dittillsvarande yrke kan erbjudas
honom, varaktigt förtjäna en tredjedel af hvad kroppsligt och andligt
friska personer i motsvarande ställning med liknande utbildning i
samma trakt pläga genom arbete förtjäna.

Att begränsa de själfständigas pension till allenast ålderdomspension
ansågs oundvikligt efter de resultat, som undersökningarna angående
de själfständigas medtagande i försäkringen gåfvo vid handen.
Först framstod den tekniska svårigheten att beträffande själfständiga

238

fastställa invaliditetsbegreppet, då de kännetecken, h vil ka i sådant hänseende
äro för handen hos arbetare, ehuru ofta svåra att konstatera
redan hos dem, här äro mindre lätt påvisbara. Vidare syntes böra tagas
i betraktande att olikheten i förvärf hos själfständiga och osjälfständiga
betingar ett olikartad! behof af försörjning, så att målet blir ålderdomspension
för de själfständiga under det att för de osjälfständiga rätten
till invaliditetspension framstår såsom eftcrsträfvansvärd. Slutligen hade
det visat sig att, om man åt själfständiga inrymt anspråk på invaliditetspension,
skulle, på grund af den betydligt ogynnsammare åldersfördelningen
bland dem, försäkringen så väsentligt fördyrats, att en förhöjning
af försäkrings a fgifterna blifvit nödvändig.

De af gifter, som förslaget upptager, gäldas för arbetarnas vidkommande
till lika delar af arbetsgivare och försäkrade, medan de själfständiga
ensamma få bära kosta adeu för sin försäkring. Aigiften för
sådana försäkrade, som icke få lön i kontanter, skall jämväl fullt gäldas
af arbetsgivaren, en bestämmelse som torde vara af betydelse särskild!
för landtbruket. Den å lönarbetaren belöpande hälft af afgiften förskotteras
alltid af arbetsgifvaren. Dennes rätt att därför göra sig betäckt
preskriberas inom eu helt kort frist och får aldrig göras gällande
utan medelst afdrag n lönen. Genom förordning kan för vissa kategorier
af försäkrade införas afgiftsbetalning enligt märkesystemet. Staten
tillskjuter till hvarje pension 90 österrikiska kronor, eller 67 kr. 50 öre i
svenskt mynt.

I afsikt att gifva de själfständiga en viss ersättning för den uteblifna
invaliditetsräntan har förslaget med afseende på väntetiden ställt dem något
gynnsammare än arbetarna. Rörande denna fråga stadgas nämligen, att
väntetiden skall utgöra 200 bidragsveckor, hvilken tid likväl för arbetarna
skall gälla endast invaliditetsräntan men för de själfständiga ålderdomsräntan.
Väntetiden för arbetarnas anspråk på ålderdomsräntan utsträckes
däremot till 30 år, räknade från försäkringens början men utan hänsyn
till de afbrott i afgiftsbetalningen som möjligen infallit under denna tid.
För att dessutom mildra verkan af bestämmelsen om den 30-åriga väntetiden
för de äldsta bland försäkringstagarna har ett öfvergångsstadgande
införts, hvilket nedsätter väntetiden för ålderdomsräntan till 200 bidragsveckor
för de arbetare, som äro försäkringspliktiga vid den tidpunkt då
försäkringsverksamheten tager sin början eller som under det därpå följande
året inträda i en sysselsättning, hvilken medför försäkringsplikt.
En annan bestämmelse, som äfven afser att minska väntetidens tunga,
föreskrifver att såsom bidrårstid skall räknas äfven den tid då den försäkrade
fullgör sin värnplikt eller lider af sjukdom, som medför arbetsoförmåga.
I förra fallet betalas den försäkrades bidrag under tjänste -

239

tiden af staten. Vid sjukdomar, som utan afbrott vara längre än ett
år, räknas den tid, som öfverskjuter första året, icke såsom bidragstid.
— Väntetid behöfver ej påvisas, när invaliditeten orsakats genom ett
sådant olycksfall, för hvilket olycksfallsersättning icke utgår.

De af gifter, som förslaget upptager, utgöra i svenskt mynt:

för lönarbetare i

I löneklassen

II »

in »

IV »

V ).

VI >,

Själf''ständiga yrkesidkare

hafva att erlägga en österrikisk krona (c:a 0,75 i svenskt mynt) i månaden.
Dock äro de bland dem, hvilkas årsinkomst icke öfverstiger 3C0
kronor i svenskt mynt, ej skyldiga att erlägga högre bidrag än en half
österrikisk krona d. v. s. 38 öre i månaden.

Att pensionsafgiften för de själfständiga yrkesidkarna blifvit satt
så pass låg motiveras ur dessas skyldighet att ensamma utan alla bidrag
från arbetsgivare betala sina utgifter. Äfven har härvid tagits hänsyn till
de vidt skilda förhållandena i de särskilda kronländerna. Men å andra
sidan har det lämnats öppet för de olika landens lagstiftning att höja
denna obligatoriska afgift och sålunda bereda möjlighet till högre pension.

Pensionsbeloppet består af ett grundbelopp och ett med bidragstiden
växande stegringsbelopp. Grundbeloppet uträknas på följande sätt.
Först beräknas medeltalet af årsafgiften. För detta ändamål divideras
summan af alla under hela försäkringstiden erlagda afgifter med det
antal år, som sedan försäkringens början (inberäknadt eventuella afbrott)
förflutit. Denna sålunda funna genomsnittliga årsafgift multipliceras med
fem, och till det sålunda uppkommande talet lägges i statsbidrag nittio
österrikiska kronor (c:a 67,50 i svenskt mynt). Statsbidrag utgår allenast
när pensionstagarens årsinkomst understiger 2,400 österrikiska kronor.

Stegringsbeloppet är lika med femtedelen af summan af alla under
försäkringstiden erlagda afgifter.

I fråga om beräkning af pensionerna och rätten till statsbidraget äro
lönarbetare och själfständiga yrkesidkare fullkomligt likställda.

Under förutsättning af afgiftsbetalning alltjämt i samma löneklass,
med femtio veckoafgifter om året, blifver grundbeloppet för lönarbetare
(svenskt mynt) i:

9 öre i veckan
18)))) »

27 )) » )>

36 » » )>

45 » » »

54 » )> »

240

I löneklassen

II »

III )>

VI )>

kr. 90,oo
)) 112,50
» 135,00
» 157,50
» ISO.oo
» 202,50

För själj''ständiga yrkesidkare skulle grundbeloppet under enahanda
förutsättningar blifva 112 kr. 50 öre (svenskt mynt).

Med tillägg af stegringsbeloppen blir under samma förutsättningar
fidla pensionen (svenskt mynt) efter 30 år:

a) för lönarbetare i

I löneklassen ........................................................................................... kr. 117

II » » 167

III » » 216

IV » » 266

V >> » 315

VI » » 365

b) för själ/''ständiga yrkesidkare ..................................................... » 167

Därjämte föreslås, för beredande af högre pension, rätt till frivillig
försäkring i en särskild afdelning i invaliditets- och ålderdomspensionskassan,
hvarvid hithörande inrättningar i Belgien tjänat till förebilder.
Arspremien får icke öfverstiga 75 kr. (svenskt mynt).

Då en änke- och barnpensionering med hänsyn till därmed förenade
ofantliga kostnader syntes outförbar, måste förslaget inskränka omsorgen
om afliden försäkrads eller pensionärs efterlefvande till utbetalande af ett
kapital en gång för alla. (Kapitalabfertigung.) Denna kapitalutbetalning
är för änka eller minderårigt barn (under 16 år), hvilket mistat både fader
och moder, lika med pensionens grundbelopp, och för minderårigt barn,
som förlorat blott den ene af föräldrarna, halfva grundbeloppet. Detta
gäller vare sig barnen äro ett eller flera, så att en inskränkning i fall,
där flera barn finnas, icke äger rum. Utom äktenskapet födda barn
hafva anspråk på »Kapitalabfertigung» efter modern och äfven efter
fadern, såvida faderskapet lagligen fastställts eller erkänts.

Kvinnliga försäkrade, som skola ingå äktenskap, äro berättigade
att återfå hälften af de afgifter, som betalats för dem, såvida de hafva
en väntetid af 200 bidragsveckor bakom sig.

Beviljande af pension sker i regel genom särskilda, territorielt organiserade
pensionskommittéer, i hvilka arbetsgivare och de försäkrade företrä -

^ t

241

das paritetiskt genom valda representanter. Ordföranden utnämnes af offentlig
myndighet. Dylika pensionskommittéer skola i allmänhet tillsättas
för hvarje land. Med pensionsärendenas beredning äro, såsom förut
nämnts, kretskontoren betrodda, ty dit inlämnas ansökningarna.

Finansiell bärare af invaliditets- och ålderdomsförsäkringen är en
enda försäkringsanstalt, invaliditets- och ålderdomspensionskassan. Det
är i första hand tekniska orsaker, som varit afgörande för denna sammanslagning
af alla risker till en finansiell enhet. Den österrikiska
yrkesräkningen af år 1900 ådagalade nämligen tydligt den ogynnsammare
åldersfördelningen inom jordbruket jämfördt med industrien. Åldersgruppen
61—65 år visar bland de själfständiga hälften, bland de
osjälfständiga dubbelt så stark besättning inom jordbruket som inom
industrien. En beräkning på denna grundval visar att på 1,000 försäkrade
inom jord- och skogsbruk skulle årligen komma 17 pensionärer,
men på 1,000 försäkrade inom industri och handel endast 11 pensionärer.
Det torde vara uppenbart att den egendomliga förskjutningen i ålderfördelningen
de båda klasserna emellan framkallas af den företeelse, som
plägar betecknas med namnet »flykten från landet» och som innebär att
yngre personer vandra från landsbygden och jordbruket till städerna och
industrien och att sedermera åter invandringen till landet omfattar den äldre
befolkningen. Då således städernas försäkringsrisker förbättras under
det att landsbygdens försämras, syntes det sålunda vara nödvändigt att
sammanföra de försäkrades hela stock inom en enda riskklass för att
få till stånd en rättvis fördelning af bidragsbörden.

I centralkassans styrelse företrädas de tre »kurierna» — arbetsgivare,
löntagare och själfständiga yrkesidkare — genom valda och staten genom
utnämnda representanter. Ärendena komma i hufvudsak att afse ämnen
af principiell betydelse, såsom förvaltningens organisation och kontroll
öfver alla kassans organ samt afgörande af vissa tvister. Lokalförvaltningen
ombesörjes, såsom ofvan nämnts, af distriktskontoren.

Förvaltningens mellanled blifva: a) räntekommissionerna, upprättade
inom hvarje politiskt distrikt och med uppgift att afgöra alla till centralkassan
framställda anspråk på räntor och kapitalutbetalningar; b) landskontoren,
hvilka få ett afgörande inflytande isynnerhet på kapitalplaceringen,
samt c) olycksfaUsförsäkringsanstalterna. Denna organisation
kan karaktäriseras med slagordet: finansiell centralisation men förvaltningsteknisk
decentralisation.

Den kostnad, som för staten uppkommer genom dess deltagande
i invaliditets- och ålderdomsförsäkringen, kommer till en början — under
förloppet af den fyra- till femåriga väntetiden — att bestå allenast i

Ålder doms försäkr ing skommittén. III.

242

förvaltningskostnadsbidraget. Därefter kominer den att hastigt ökas och
under tionde året uppgå till ungefär 39 millioner österrikiska kronor,
efter tjugo år till ungefär 80 null. österr. kronor, för att i jämnviktsläget
efter det 40-de året belöpa sig till 100 millioner österrikiska
kronor i rundt tal om året.

Arbetsgifvarnas och de försäkrades afgifter komma att årligen uppgå
till sammanlagdt c:a 129 mill. österrik, kronor, hvaraf belöpa 55 mill.
på arbetsgifvarna, 46 mill. på lönarbetarna och 28 mill. på de själfständiga
yrkesidkarna.

Sammanfattningen af de tre försäkringsgrenarna inom en gemensam
ram bereder möjlighet att skapa gemensamma normer för statsuppsikt,
jurisdiktion och öfrig a ämnen af allmän betydelse.

Högsta uppsiktsmyndigheten utöfvas af inrikesministeriet.

Afgörandet af tvister rörande försäkringen tillkommer nyinrättade
specialdomstolar, de s. k. »Versicherungsgerichtem. Dylika skola i regel
inrättas eu för hvarje särskildt land, dock kan i fall af behof äfven
flera försäkringsdomstolar inrättas i ett land. Försäkringsdomstol tjänstgör
på afdelningar (»Senaten»), med en domare såsom ordförande och
erforderligt antal bisittare från arbetsgifvarnas, arbetarnas och de själfständigas
sida. Dessa bisittare tillsättas genom val af vederbörande »kuria».
Beträffande alla- sådana tvister, som icke falla inom försäkringsdomstolens
kompetens, tillkommer afgörandet de administrativa myndigheterna.
Såsom högsta instans inrättas i Wien en försäkringsöfverdomstol (k. k.
Versicherungs Obergericht). Denna, som består af en ordförande och fyra
råd, blir icke blott revisionsinstans öfver försäkringsdomstolarna utan
äfven kassationsinstans vid besvär emot de administrativa myndigheternas
beslut och träder i sistnämda hänseende i förvaltningsdomstolens (Verwaltungsgerichtshof»)
ställe. Härmed har man velat försäkra sig om
enhetlighet i rättskipningen på hela området för socialförsäkringen.

Det mottagande, som förslaget rönt inom intresserade kretsar i Österrike
är, såsom plägar vara förhållandet med sociala reformförslag, rätt växlande.
Den största belåtenheten med förslagets grundprinciper synes vara till
finnandes hos det kristligt sociala partiet, hvars inflytande man har tillskrifvit
desjälfständigas intagande under försäkringen. Socialdemokraterna erkänna
att förslaget bildar en erkännansvärd basis för ytterligare förbättringar
och redan nu i sina grunddrag bjuder något, som hittills icke förverkligats
i något annat land i sådan omfattning. Men å andra sidan protesteras
å deras sida emot det intrång i sjukkassornas själfförvältning,
som gjorts genom den för hela socialförsäkringen föreslagna gemen -

243

samma byråkratiska organisationen med utgångspunkt från kretskontoren,
af hvilkas styrelser arbetarna få välja blott en tredjedel, på samma
gång deras inflytande ytterligare minskas genom en proportionell valmetod
inom sjukkkassorna. Invändningar hafva äfven framkommit emot
de själfständigas intagande under den obligatoriska försäkringen. Man
har sålunda velat göra gällande att småbönderna icke ha behof af någon
ålderdomspensionering, då sådan i regel beredes dem å deras jordbit,
och att å andra sidan de små yrkesidkarna i städerna, hvilka redan nu
vid alla tillfällen klaga öfver de tryckande skatterna, icke skola blifva i
stånd att utgöra afgifterna för försäkringen.

Förslaget blef, såsom ofvan nämnts, i november 1908, förelagdt
riksförsamlingen men kom icke före sessionens slut till afgörande behandling.
Samma procedur upprepades sedermera vid två följande sessioner.. Förslaget
blef därefter föremål för en grundlig omarbetning, därvid det
genom utskottsbehandlingen vunna rikhaltiga materialet tjänade till
underlag. Härpå framlades förslaget ånyo i okt. 1911 för riksförsamlingen.
I sin nya form företer förslaget emellertid inga afvikelse!'' från
de redan i 1908 års förslag upptagna hufvudprinciperna. Bland viktigare
detaljändringar må framhållas, att i kretskontorens styrelse skola ej
längre de själfständiga välja en tredjedel af ledamöterna utan blir detta
val förbehållet regeringen. Emellertid skall vid tillämpningen af detta
regeringens prerogativ tillses att äfven de själfständiga blifva behörigen
företrädda inom styrelsen. I motiveringen betonas att statsförvaltningen
såsom representant för de genom socialförsäkringen så nära berörda
allmänna intressena måste sättas i tillfälle att redan i första instansen,
kretskontoren, göra sitt inflytande kraftigt gällande.

Samma tendens vill äfven en annan nyhet i förslaget befordra, den
nämligen att kretskontors verkställande direktör skall icke blott utnämnas
af staten utan äfven aflönas af invaliditets- och ålderdomspensioneringskassan,
det senare på grund af de många viktiga göromål i invaliditets-
och ålderdomsförsäkringens tjänst som det åligger kretskontoren
att besörja.

Vid det tidigare lagförslagets parlamentariska behandling lörspordes
från skilda håll farhågor att genom sammanslagning i en gemensam
riskklass af själfständiga yrkesidkare och lönarbetere de senares intressen
skulle blifva lidande, särskild! på den grund att en uttömmande bestämning
af de inom de själfständigas kategori fallande befolkningslagren
knappast vore möjlig. Äfven påpekades att just från de själfständiga
kunde i många fall afgifterna icke väntas inflyta, hvartill komme

244

att det syntes fördelaktigt för de försäkrade att först vid mera framskriden
ålder ingå i försäkringen. Lagförslaget i dess reviderade form
söker därför skapa garantier mot ett otillbörligt utnyttjande af de genom
lagen åt de själfständiga särskildt inrymda förmåner. 1 sådant syfte har
väntetiden vid ålderdomspension för de själfständiga blifvit förlängd
från 200 veckor till 500 veckor, alltså ett uppskof på nära 10 år,
för att verksamt möta ett tillopp af äldre personer till försäkringen.
Men under öfvergångstiden skall den kortare väntetiden af 200 veckor
blifva, gällande för sådana personer, hvilka äro försäkringspliktiga vid
den tidpukt da försäkringsverksamheten tager sin början eller som under
det därpå följande året inträda i en sysselsättning, hvilken medför försäkringsplikt,
förutsatt att senast inom de första tre åren efter lagens
ikraftträdande anmälan göres till försäkring.

Beträffande statsbidraget hafva nya stadgande!! tillkommit för att
förekomma allt för stora anspråk på statskassan. Årliga statsbidraget
till hvarje ränta skall sålunda blifva lika med tio gånger medeltalet af
årsafgiften . ökadt med 30 österrikiska kronor men får icke öfverstiga
90 österrikiska kronor. Vidare har föreslagits, att statsbidraget utgår
allenast när pensionstagarens årsinkomst understiger 1,200 österrikiska
kronor.

Privata tjänstemäns pensionering''.

Medan i Österrike frågan om ålderdoms- och invaliditetsförsäkring
för arbetsklassen och med densamma likställda befolkningsgrupper ännu
blott befinner sig på förslagets stadium, har däremot sådan försäkring
införts för vissa mot högre aflöning anställda (Privatbeamten) genom
lagen den 16 december 1906 »betreffend die Pensionsversicherung der in
privaten Diensten lind einiger in oeffentlichen Diensten angestellten»,
hvilken lag trädde i kraft den 1 januari 1909.

Denna lag, som kommit till stånd efter långvariga förarbeten och
sedan det ursprungliga förslaget af år 1901 undergått genomgripande
omarbetningar, bereder åt de försäkrade en invaliditetspension eller en
ålderdomspension, hvarförutom vid den försäkrades död utgår eu pension
eller ett kapitalbelopp en gång för alla åt lians änka eller barn.

''Försäkringspliktiga äro alla privat anställda, som uppnått aderton
års ålder, uppbära lön för månad eller år och i årlig inkomst hos samma
arbetsgifvare åtnjuta minst sexhundra österrikiska kronor, äfvensom vissa
personer i offentlig tjänsteanställning, hvilka icke eljest äro pensionsberättigade,
dock ej hof- och statstjänstemän.

245

Såsom . vanställda» i lagens mening räknas all personal i tjänstemannaställning
(»Beamtenkaraktär») eller med sysselsättning af uteslutande
eller hufvudsakligen intellektuel natur. Under lagen falla alltså icke sådana
personer, i hvilkas verksamhet kroppsarbete ingår såsom en öfvervägande
faktor.

_ När det i tveksamma fall gäller att afgöra, om en person är hänglig
. under lagen eller icke, går denna fråga i första hand till den
administrativa myndigheten i orten.

Järnvägsmännen äro underkastade en särskild lag. Och vidare äro
från ifrågavarande lags tillämpning undantagna personer, som på grund
af tidigare anställning redan uppbära pension af viss storlek eller som
uppnått 55 års ålder när lagen trädde i kraft eller blef på dem tilllämplig.

_ Särskilda grupper af försäkringspliktiga kunna genom beslut af inrikesministern
undantagas från försäkringsplikten.

Personer, som upphöra att lyda under lagen, kunna bevara sina eu
gång förvärfvade rättigheter genom att frivilligt fortsätta försäkringen,
hvarom i sådant fall ansökan inom viss tid bör ske.

De försäkrade indelas i sex lqneklasser med följande månatliga
afgifter:

Klass.	Årslön i österrikiskt mynt-	Månadsafgift i österr. mynt.
I ....................................	G00— 900 Krönen.	6 Krönen.
II ....................................	900—1,200	9
III ....................................	1,200 — 1,800	1—1''
IV ....................................	1,800-2,400	18
V ....................................	2,100-3,000	24
VI....................................	öfver 3,000 »	30

Vid beräkning af årslönen tages hänsyn ej blott till kontant aflöning
utan äfven till alla öfriga löneförmåner, som den försäkrade åtnjuter.

Om försäkrad har mer än eu anställning, är han försäkringspliktig
allenast med hänsyn till den hufvudsakliga anställningen, d. v. s. den
högst aflönade.

Af försäkringsafgifterna betala de försäkrade antingen Vs eller V*,
allteftersom de tillhöra någon af de fyra lägsta eller någon af de två

246

högsta klasserna. Men om lönen öfverstiger 7,200 österrikiska kronor
om året, bär den försäkrade ensam hela premien.

Försäkrad, som erlagt 480 månadsafgifter, är därefter befriad från
vidare afgifter.

Arbetsgifvaren betalar den del af premien, för hvilken den försäkrade
icke svarar, alltså 2A eller Va, enligt hvad nyss är nämd*.

Premierna erläggas förskottsvis af arbetsgifvaren, som har rätt att
månatligen å lönen afdraga den försäkrades andel i premien. Denna
afdragsrätt preskriberas dock efter tre månaders förlopp.

Om premie icke å föreskrifven tid erlägges, beräknas ränta med 4
procent.

Försäkringen funktionerar genom eu pensionsanstalt, som har sitt
säte i Wien. Anstalten förvaltas af en styrelse bestående af en juridiskt
bildad ordförande — utnämnd för fem år af inrikesministern utanför
de försäkrades krets — och tjugo ledamöter, hvilka likaledes väljas för
fem år, till halfva antalet bland arbetsgifvarna och till andra hälften
bland de försäkrade. Valet sker genom en generalförsamling sammmansatt
af representanter för såväl arbetsgifvarna som de försäkrade.

Pensionsanstalten har åtskilliga afdelningskontor, i regel ett i hvarje
särskildt kronlands hufvudstad. Dessa afdelningskontor förvaltas af en
styrelse på tio medlemmar med en jurist till ordförande utnämd af inrikesministern.
Afdelningskontorens hufvudsakliga uppgifter äro inregistrering
af de försäkrade och pensionstagarna, inkassering af premierna o. s. v.
Dessutom hafva do att föreslå sätt för placering af kassans medel. Medlemmarna
i styrelsen för afdelningskontor utses till ena hälften bland
arbetsgifvarna och till andra hälften bland de försäkrade.

Pensionsansökningar och öfriga anspråk på de genom lagen beredda
förmåner pröfvas af särskilda pensionskommittéer, hvilka utses bland
medlemmarna i afdelningskontorens styrelser. Om enighet i någon
fråga ej uppnås inom pensionskommittén, går ärendet till pensionsanstaltens
styrelse.

För hvarje afdelningskontor upprättas en skiljedomstol bestående
af en af regeringen bland domarekårens medlemmar utnämd ordförande
och fyra bland arbetsgivare och försäkrade paritetiskt valda bisittare.
Dessa skiljedomstolar hafva att slutgiltigt afgöra klagomål öfver pensionskommittéernas
eller pensionsanstaltens beslut rörande anspråk enligt
pensionslagen.

Såsom likställda med pensionskassan anses sådana privata understöds-
och pensionskassor samt andra lokala kassor, hvilka redan er -

247

känts, dock under förutsättning, bl. a., att de åt medlemmarna tillförsäkra
förmåner, som äro minst jämnställda med dem som försäkringslagen bereder.
Vidare skola alla hos samma arbetsgifvare anställda vara försäkrade
i en och samma kassa. Dessa privata kassor böra dessutom
hvart femte år göra en balansräkning åtföljd af en förteckning å samtliga
förluster, som eventuelt inträffat och konstaterats.

Staten utöfvar genom inrikesministern kontroll öfver pensionskassan
och dess filialer äfvensom å alla därmed likställda kassor samt beviljar
årligen högst 100,000 österrikiska kronor till arfvoden åt pensionskassans
funktionärer.

Därjämte åtnjuter kassan frihet från skatter och andra pålagor.

De förmåner, som genom lagen beredas, äro:

l:o) Invaliditetspension, efter erläggande af 120 månadsafgifter, ifall
den försäkrade* genom nedsatta kropps- eller själskrafter är ur stånd
att vidare uppfylla sina tjänsteåligganden. Invaliditetspension utgår oberoende
af lefnadsåldern.

2:6) Ålderdomspension, efter erläggande af 480 månadsafgifter.

Till försäkrades efterlefvande utgå följande förmåner:

Do) Anka, som minst ett år före den försäkrades frånfälle ingått
äktenskap med honom, erhåller pension, under förutsättning att mannen
vid äktenskapets ingående icke redan uppnått 50 års ålder eller åtnjöt
invaliditetspension. Änkepensionen är hälften af hvad mannen fick i
invaliditetspension eller skulle hafva fått vid den tidpunkt då han dog.
Om änka gifter om sig, erhåller hon en »Abfertigung» utgörande tredubbla
årsbeloppet af hennes änkepension.

2:o) Minderårigt barn erhåller likaledes pension intill sitt 18:de år
med Va resp. 2is af den aflidnes pensions grundbelopp allt eftersom en af
föräldrarna eller båda äro döda. Om flera barn finnas, har lagen ett
maximibelopp för summan af deras pensioner. Äfven försäkrad kvinnas
oäkta barn kunna få denna pension.

3:o) Änka och barn efter en försäkrad, som aflidit före väntetidens
slut, äga rätt till en »Abfertigung)), ifall de i öfrigt uppfylla villkoren
för åtnjutande af pension.

För att rätt till invaliditetspension, änkepension och barnpension
skall uppkomma, fordras, på sätt redan blifvit antydt, att den försäkrade
erlagt 120 månadsafgifter. Men denna väntetid behöfver ej iakttagas,
om invaliditeten eller döden beror på ett olycksfall, som inträffat i den
försäkrades arbete eller som därmed står i samband.

248

Liksom i Tyskland, består invaliditetspensionen af ett grundbelopp
och en växlande del. Denna senare står i förhållande till den tid, som
förflutit efter väntetidens slut och till dess invaliditeten inträder.

Följande tabell utvisar pensionsbeloppen i österrikiskt mynt i de
olika löneklasserna.

Löneld aas.	Grund- belopp.	Ökning efter 12 månader.	Summa	pension.
a) Efter 121 månads-afgifter.	b) Efter 480 rnånads-afgifter.
	Krönen.	Krönen.	Krönen.	Krönen.
I .....................	iso	9	ISO Vi	450
II .....................	270	13.50	271 Vs	675
III .....................	360	18	361 Va	900
IV .....................	540	27	542 >/*	1*350
V.....................	720	36	723	1,800
VI.....................	900	45	903 Vi	2,250

Invaliditetspensionen indrages, om pensionstagaren återfår sin arbetsförmåga
eller genom ett efter hans krafter lämpadt arbete förtjänar
en summa, som är större än invaliditetspensionen och uppgår till minst
600 österrikiska kronor.

Ålderdomspensionen utgår, såsom redan nämnts, efter det 480 månadsafgifter
blifvit erlagda. Pensionsrätten är i detta fall oberoende
af arbetsförmågan och eventuel fortfarande arbetsförtjänst. Tillträdet af
pensionen kan, om den pensionsberättigade så önskar, uppskjutas. I
sådan händelse ökas pensionen med eu proportionerlig summa.

Försäkringen upphör, när försäkrad lämnar den anställning, som
föranledt försäkringen, eller när han kommer i åtnjutande af pension.
I förstnämnda fall har den försäkrade rätt att återfordra alla af honom
gjorda inbetalningar, dock utan ränta.

Lagen har inom Österrike blifvit föremål för mycket skarp kritik.
Särskildt anses definitionen af begreppet »Privatangestellte» mindre lycklig,
då de oklara bestämmelserna möjliggjort för en mängd anställda att
undandraga sig försäkringen. En sådan omformulering af denna punkt
liar därför ifrågasatts, att försäkringsplikten skulle fastslås negativt,
d. v. s. att försäkringspliktiga enligt lagen skulle blifva alla i privat
tjänst anställda, hvilkas aflöning utgår för bestämda tidsperioder, så -

249

vida de icke äro att anse såsom jordbruks- eller industriarbetare eller
daglönare eller ock förrätta tjänaresysslor.

Att lagen lider af oklarhet erkännes äfven i pensionsanstaltens berättelse
öfver dess första verksamhetsår. Det heter nämligen där, att i
lagen befintliga luckor och densamma vidlådande brister blifvit allt
märkbarare i samma mån som tiden framskridit och praktiska erfarenheter
kunnat vinnas. I talrika fall har lagens oklara formulering framkallat
stridiga beslut, åtskilliga bestämmelser hafva visat sig icke ändamålsenliga
och det fattas ej heller hårda stadganden eller sådana som
måste betecknas såsom knappt användbara.

Af pensionsanstaltens berättelse öfver andra räkenskapsåret, 1910,
framgår bland annat, att vid årets slut utgjorde antalet personer, försäkrade
i anstalten, blott 92,465 eller 1,779 mindre än första året. Och
dessa bilda icke ens någon fast stam utan under loppet af året hafva

48.000 nya försäkrade tillkommit, medan samtidigt 43,000 utträdt.
Denna starka tillbakagång förklaras med de många fall, där försäkringen
tagits i privata anstalter (Ersatzeinrichtungen) eller där försäkringsförhållandet
upphört till följd af ändrad tjänsteanställning eller förlorad
sådan. Af de försäkrade voro 80,420 män och 12,045 kvinnor. Öfvervägande
antalet (24,4 %) manliga försäkrade tillhörde 3:dje löneklassen
och 23,6 % voro i Osta och 2:dra klasserna. Mer än 1,800 Krönen och upptill
3,000 Krönen (IV—V kl.) förtjänade 32,5 % manliga försäkrade och öfver

3.000 Krönen (VI kl.) hade 20,5 %. De kvinnliga försäkrade förekommo
talrikast i lista och 2:dra klasserna med resp. 33,5 % och 35,9 %. I 3:dje
klassen voro 22,2^ kvinnor. Men blott 8,4 % hade öfver 1800 Krönen i lön,
och af dessa hade det vida öfvervägande flertalet (5,9 %) blott 1,800
till 2,400 Krönen (IV kl.) Högre lön än 2,400 Krönen (V och VI kl.) hade
blott 305 kvinnliga försäkrade. Männens genomsnittliga årslön var 2,099
Krönen, kvinnornas 1,164 Krönen Totalsumman af premier, som skolat erläggas
under de två första räkenskapsåren, utgjorde 41,552,556 Krönen. Men
faktiskt inflöto blott 28,491,674 Krönen. Detta missförhållande tillskrifves
främst den stora skara arbetsgifvare, som genom anförda klagomål öfver
personalen ålagd försäkringsplikt skaffat sig uppskof med premiebetalningen.

Tills vidare äro anstaltens utgifter till pensioner obetydliga, då
väntetiden löper ända till 1919. Förvaltningskostnaderna uppgingo (år
1911) till det betydliga beloppet af 1,457,178 Krönen.

Anstaltens fonder förränta sig i medeltal med 4,75 %.

Rapporterna för år 1911 angifva pensionsanstaltens inkomster till
65,345,370 Krönen, däraf något öfver 25 milj. premier, och antalet
delägare till 108,311.

Ålderdomsförsäkringskommittén. III.

250

Nederländerna.

År 1894 lät den holländska regeringen utarbeta ett förslag till frivillig
försäkring mot ålderdom och invaliditet, enligt hvilket en statens
försäkringsbank skulle inrättas till möjliggörande och understödjande af
denna försäkring. Detta förslag vann likväl icke parlamentets bifall.
I stället uttalade sig dess andra kammare för utredning rörande en
statsunderstödd arbetarpensionering. På grund häraf tillsatte regeringen
år 1895 eu kommitté för ärendets behandling. Denna afgaf år 1898
ett omfattande betänkande, som afstyrkte alla åtgärder till införande af
en statsunderstödd frivillig försäkring, men i stället uttalade sig för en
obligatorisk försäkring. Då emellertid väsentliga meningsskiljaktigheter
inom kommittén yppats rörande det närmare anordnandet af en dylik
försäkring, framlades intet förslag till lag i ämnet.

Ett dylikt förslag utarbetades emellertid i stället genom regeringens
försorg. Enligt detta lagförslag, som offentliggjordes år 1901 och i allt
väsentligt var byggdt på den tyska lagens system, skulle alla lönarbetare
med en årsinkomst under 1,800 kr. förpliktas att försäkra sig mot invaliditet
och ålderdom i en af staten för ändamålet inrättad anstalt. De
försäkrade indelades i fem lönklasser, af hvilka den lägsta omfattade
arbetare med högst 360 kr. och den högsta arbetare med öfver 1,425
kr. i årsförtjänst. Afgifterna till försäkringen betalades till hälften hvaraf
arbetare och arbetsgifvare och utgjorde premien i lägsta klassen 15
kr. samt i högsta 36 kr. om året. Rätt till erhållande af invaliditetspension
inträdde efter 200 bidragsveckor, till ålderdomspension efter uppnådda
65 lefnadsår samt en väntetid af 1,248 bidragsveckor (= 24 år).
Pensionens belopp konmre för en person, som tillhört försäkringen från
uppnådda 16 till fullbordade 65 år och som därunder betalat i genomsnitt
46 veckobidrag, att årligen uppgå till 177 kr. i lägsta och 426 kr.
i högsta klassen. Statens bidrag till försäkringen skulle under de första
50 åren af dess verksamhet utgå med 3 milj. kr. årligen, men sedermera
upphöra.

Detta förslag blef emellertid icke förelagdt parlamentet på grund
däraf, att ministerskifte inträffade, innan vederbörande myndigheters ut -

251

låtanden öfver förslaget afgifvits. Inom den nya regeringen omarbetades
förslaget i vissa väsentliga afseenden — bl. a. höjdes åldersgränsen
för ålderdomspensions åtnjutande från 65 till 70 år samt infördes äfven
pensionering af invalida änkor —- och förelädes år 1905 riksdagen, men
blef där ej föremål för behandling. Ett nytt ministerskifte vållade nämligen,
att förslaget af regeringen återtogs. Nu utarbetades och framlades
år 1907 en särskild lag rörande endast ålderdoms- och änkeförsäkring,
hvarvid åldersgränsen ånyo sänktes till 65 år, men icke heller detta förslag
hade nått till parlamentarisk behandling, innan en nybildad regering
återtog det. Inom industri- och handelsdepartementet utarbetades då
emellertid ett nytt förslag, omfattande såväl invaliditets- som ålderdoms-,
men ej änkeförsäkring, och detta förelädes i maj 1911 parlamentet.

Det vidlyftiga, nu föreliggande lagförslaget — det omfattar ej
mindre än 394 paragrafer — inbegriper alla lönarbetare, som fyllt 16 år och
som hafva en årsinkomst af 1,800 kr. eller därunder. Dessa skola försäkra
sig mot invaliditet samt ålderdom, hvarvid åldersgränsen fastställts
till 70 år. Försäkringen omfattar jämväl årsunderstöd åt den försäkrades
efterlefvande barn. De försäkrade indelas i följande lönklasser:

klass I årlig arbetsförtjänst under 360 kr.

» II )> )) » 600 »

* III » » » 900 »

» IV » » b 1,350 »

» V )> » 1,350 kr. och däröfver.

Till den första lönklassen räknas de arbetare, hvilkas lön helt utgår
in natura, till den andra klassen de, som fullgöra sin värnplikt. För
dessa sistnämnda erlägger staten afgifterna.

Afgifterna till försäkringen skola betalas till hälften hvardera af
arbetare och arbetsgifvare och utgå med följande belopp per vecka samt

år om 50 bidragsveckor:	Ve eko afgift	Årsafgift
Klass I ..........................	............. 30 öre	15 kr.
)> II .........................	............. 36 »	18 »
» III ..........................	............. 48 »	24 »
» IV ..........................	............. 60 »	30 )>
» V ..........................	............. 72 »	36 »

För inbetalningarna begagnas det tyska märkessystemet utan väsentliga
ändringar.

252

Statens bidrag till försäkringen utgår med ett belopp af 13 milj. kr.
årligen under de första 75 åren.

Väntetiden för invaliditetspensionen är 150, för ålderdomspensionen
1,248 bidragsveckor (= 24 år). För fastställande af invaliditeten gälla
i hufvudsak samma regler som i den tyska lagen, således nedsättning
af arbetsförmågan till en tredjedel.

Pensionsbeloppen beräknas genom summering af tvänne tal, grundbeloppet
och stegringsbeloppet. Grundbeloppet utgör 325 gånger afgifternas
sammanlagda belopp, divideradt med det antal veckor, som
försäkringen varat. Stegringsbeloppet uppgår till 10 proc. af afgiftssumman,
dock minst en femtedel af grundbeloppet. Pensionernas belopp
framgår af följande tabell, där antalet bidragsveckor per år antagits
utgöra 50.

Lönklass	Års afgift	Grundbelopp		Pension efter
			10 år	30 år	50 år
	kr.	kr.	kr.	kr.	kr.
I	15	98	113	139	169
II	18	117	135	167	203
III	24	156	180	222	270
IV	30	195	225	278	338
V	36	234	270	333	405

Barnunderstödet utgår till hvarje barn, som den försäkrade efterlämnar,
intill dess det fyller 13 år. Beloppet beräknas för alla barnen
tillsammans till en summa motsvarande ofvan anförda grundbelopp i
faderns lönklass, ökadt med 20 proc.

Såsom högsta förvaltningsorgan för försäkringen skall riksförsäkringsbanken
fungera, hvilken f. n. handhafver olycksfallsförsäkringen,
men som omorganiseras för fyllande äfven af den nya uppgiften. I
denna egenskap fastställer den i högsta instans pensionernas belopp och
förvaltar försäkringsfonderna. Underinstanserna skola utgöras af de
lokala »arbetsråd», som inrättats genom den nyantagna sjukförsäkringslagen
och som äro paritetiskt sammansatta af representanter för arbetsgivare
och arbetare under ordförandeskap af en statens ämbetsman.
De löpande ärendena handhafvas här af särskild! aflönad personal.

Lagförslaget omfattar äfven bestämmelser angående frivillig försäkring
mot invaliditet och ålderdom (70 år).

Enligt öfvergångsbestämmelserna, som endast gälla ålderdomspensionen,
skall denna tillkomma: a) alla personer, som vid lagens ikraftträdande
uppnått 70-årsåldern, såvida de kunna leda i bevis, att de under

253

de sista åren hafva varit lönarbetare under sammanlagdt minst 260 veckor;
b) de arbetare, som inom ett år efter lagens ikraftträdande inträda
i försäkringen, såvida de under detta år fylla 70 år och deras försäkring
tidigare omöjliggjorts genom öfvergående invaliditet; c) de arbetare, som
inträda i försäkringen inom ett år efter dess införande, såvida de från
inträdet till uppnåendet af åldersgränsen (70 år) hafva betalat i genomsnitt
47 veckobidrag per år, men tillsammans minst 260 bidrag.

Förslaget åtföljes af utförliga motiv och beräkningar, hvilka stödjas
på en räntefot af 3 proc.

De holländska generalstaternas andra kammare har öfverlämnat lagförslaget
till behandling i ett särskildt utskott.

j»

ÅlderdomsförsäkringsTcommittén. III.