AFGIFVET GEMENSAMT MED
Statens offentliga utredningar 1912:6
AFGIFVET GEMENSAMT MED
DEPARTEMENTA LKOMMITTERADE.
KOMMERSKOLLEGIIKOMMITTÉNS BETÄNKANDE: I,
SOCIALSTYRELSEN
CIVILDEPARTEMENTETS AFDELNING FÖR
SOCIALA ÄRENDEN
M. M.
STOCKHOLM
KUNG L. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT k SÖNER
1911
[112203]
INNEHÅLLSFÖRTECKNING.
Sid.
Skrifvelse till Konungen...................... 1.
Kommittéernas betänkande..................... 7.
Öfversikt öfver de af departementalkommitterade uppställda
allmänna grunderna för statsdepartementens
ändrade indelning och. organisation........ 7.
Departementalkommitterades uppdrag s. 7. Departementsindelningen
s. 8. Allmänna synpunkter s. 8. Kommitterades hemställan
med afseende å departementsindelningen s. 8. Särskilda förslag
till ärendesöfverflyttningar s. 9. Statsdepartementens
antal, benämningar och verksamhetsområden i särskild lag
s. 10. Statsdepartementens allmänna organisation s. 10. Den centrala
statsförvaltningens nuvarande uppdelning s. 10. Granskning
af statsdepartementens nuvarande organisation s. 11. Ministerstyrelse
s. 13. Kommitterades förslag till statsdepartementens
organisation s. 13. En del centrala myndigheter utanför departementen
s. 14. Bibehållande af verkens själfständighet s. 14. Departementsafdelningar
och departementskontor s. 15. Verksamhetsformer s. 16.
Regeringsärcndenas beredning inom departementsafdelning s. 16. Regeringsärendenas
expediering inom departemeutsafdelning s. 18. Afdelningscheferna
departementsdirektörer s. 19. Medverkan af centrala verk s. 19. Samarbete
mellan verk s. 19. Generalsekreterare och departementskansli s. 20. Regeringsärendenas
beredning och expediering inom departementskansli s. 23.
Inkommande regeringsärendens mottagning s. 23. Sammanfattning af den
nya organisationens fördelar s. 23. Ofriga reformer i samband med den
föreslagna departementsorganisationen s. 24. Decentralisation
s. 24. Lekmannaelementets ökade inflytande s. 25. Inskränkning
af kommittéväsendet s. 26. Departementens lokalfråga
s. 27.
A. Civildepartementets afdelning för sociala ärenden.....29.
(Socialstyrelsen)
I. Inledning och historik...................31.
Kap. 1. Socialpolitikens allmänna uppgifter.........31.
Kap. 2. Viktigare sociala frågors och statsförvaltningsärendens
uppkomst och nuvarande läge i Sverige.........37.
Nykterhetsfrågan s. 37. Emigrationen s. 37. Fattigvården
s. 38. Arbetarskyddet s. 39. Skydd för kvinnors och barns arbete
s. 39. Skydd inom speciella yrken s. 40. Allmänt arbetarskydd s. 40.
Arbetarförsäkring s. 42. Sjukförsäkringen s. 42. Olycksfallsförsäkringen
s. 43. Älderdomsförsäkringen s. 44 Arbetsstatistiken s. 45.
Arbetarfrågor i allmänhet s. 47. Medling i arbetstvister s. 48.
De sociala ärendenas splittring inom statsförvaltningen s. 49.
IV
INNEHÅLLSFÖRTECKNING.
Sid.
Kap. 3. Frågan om enhetlig socialförvaltning inför Riksdagen. 52.
Motion vid 1905 års riksdag om ett arbetslagstiftningsdepartement
s. 52. Motion vid 1906 års riksdag om ett statsdepartement
för hufvudsakligen sociala ärenden s. 53. Motion
vid 1907 års riksd ag om sociala ärendens sammanförande under
ett departement s. 55. Riksdagsskrifvelsen den 20 mars 1907 s. 58.
II. De sociala ärendena inom statsförvaltningen i vissa främmande
länder.........................59.
Kap. 4.
Belgien s. 59. Danmark s. 61. England s. 62. Finland s. 64.
Frankrike s. 64. Förenta Staterna s. 67. Italien s. 68. Nederländerna
s. 69. Norge s. 70. Tyska riket s. 71. Österrike
s. 72. Sammanfattning s. 74.
III. Förslag till enhetlig socialförvaltning i Sverige.......76.
Kap. 5. Behof vet af enhetlig socialförvaltning. Dess allmänna
omfattning......................76.
Behofvet af enhetlig socialförvaltning s. 76. Socialförvaltningens
allmänna omfattning s. 77. Kommerskollegii afdelning
för arbetsstatistik kärnan i socialförvaltningen s. 78.
Sociallagstiftningen till socialförvaltningen s. 79. Social
-
statistiken till socialförvaltningen s. 80.
Kap. 6. Socialförvaltningens ärendes grupper m. m......82.
a) Arbetarfrågorna i allmänhet.................82.
Förhållandet mellan arbetsgifvare och arbetare s. 82. Statistik
öfver arbetsinställelser s. 85. Arbetsmarknaden s. 86.
Arbetsmarknadens läge s. 86. Arbetslön och arbetstid s. 87. Användandet
af utländsk arbetskraft s. 88. Arbetsförmedlingen
s. 89. Arbetslösheten s. 93. Arbetslöshetsförsäkringen s. 95.
b) Arbetarskyddet m. m.....................96.
Kommerskollegii uppgifter s. 96. Minderårighetslagen s. 96.
Olycksfallsersättningslagcn s. 96. Lagen om förbud mot kvinnors nattarbete
s. 97. Instruktionen för yrkesinspektörerna s. 97. Yrkesinspektionens
uppgifter s. 97. Kommerskollegii ledning af yrkesinspektionen
s. 98. Näringsfrihetsförordningen in. fl. s. 99. Utredningar
och utlåtanden s. 100. Yrkesfarekommitténs förslag
s. 100. Antal arbetarskyddsärenden s. 101. Arbetarskyddsärendena
böra sammanhållas s. 101. Arbetarskyddet till socialförvaltningen
s. 102. Arbetarskyddet en social omsorg s. 102.
Arbetarskyddets samband med näringslifvet s. 102. Arbetarnas intresse
af arbetarskyddet s. 103. Arbetarskyddet berör alla näringsgrenar s. 103.
Samarbete med näringarnas förvaltningsorgan s. 104. Hemindustriens
arbetarförhållanden m. m. s. 104. Vissa slag af arbetarskydd
icke till socialförvaltningen s. 104. Speciallagstiftning s. 105.
Öfvervägande ekonomisk karaktär s. 105. Särskild mening s. 106.
c) Social-larbetar-^försäkringen.................107.
Sjukförsäkringen s. 107. Historik s. 107. Sjukkassebyrån i kommcrskollegium
s. 108. Tillsynsmyndighetens funktioner s. 108. Moderskapsförsiikring
m. m. s. 111. Den affärsmässiga sjukförsäkringen
icke till socialförvaltningen s. 111. Olycksfallsförsäkringen
s. 111. Riksförsäkringsanstaltens uppgifter s. 112. Frågan om
centralorgan för olycksfallsförsäkringen s. 113. Socialförvaltningens befattning
med olycksfallsförsäkringsärendena s. 115. Socialförvaltningens
INNEHÅLLSFÖRTECKNING.
V
samverkan med riksförsäkringsanstalten s. 116. Ålderdoms-och invaliditetsförsäkringen
s. 116. Pensionsanstalter till resp. förvaltningar
s. 117. Handelsflottans pensionsanstalt s. 117. Understödsföreningar
s. 11b. S. k. arbetslöshetsförsäkring s. 120.
Behofvet af centralmyndighet för socialförsäkringen s. 120.
Propositionen ang. sjukförsäkringen år 1910 s. 121. Centralorganet för
socialförsäkringen s. 122.
d) Öfriga sociala frågor....................123.
Fattigvårdsärenden s. 123. Nuvarande fattigvårdsärenden hos jordbruksdepartementet
s. 123. Ersättning för understöd åt medellösa s. 123.
Hemsändande af medellösa m. m. s. 125. Öfriga fattigvårdsärenden s. 126.
Kommittéutredning s. 126. Fattigvårdsstatistiken s. 126. Ärenden angående
vanartade barn, fosterbarnsvården m. m. s. 127. Tvångsuppfostran
af minderåriga förbrytare s. 128. Lösdrifvarlagstiftningen
icke till socialförvaltningen s. 128. Fromma stiftelser
s. 129. Allmänna ärenden s. 130. Speciella ärenden s. 131. Allmänna
barnhuset s. 131. Hanviks hospitalsinrättning s. 131. Militära
stiftelser icke till socialförvaltningen s.131. Nykterhetslagstiftningen
till finansdepartementet s. 132. Öfriga nykterhetsfrågor s. 132.
Nykterhetsstatistik s. 132. Bränn vinsmedlens fördelning s. 133. Tvångsinternering
af alkoholister s. 133. Folkbildningsverksamhet,
populära föreläsningar, folkbibliotek icke till socialförvaltningen
s. 134. Yrkesundervisning icke till socialförvaltningen
s. 134. Frågor om befrämjandet af sparsamhet icke till socialförvaltningen
s. 134. Lotterifrågor i allmänhet icke till socialförvaltningen
s. 135. Förenings väsendet i allmänhet s. 135.
Ideella föreningar s. 135. Ekonomiska föreningar s. 137. Arbetarkooperation
s. 137. Jordbrukarkooperation s. 138. Föreningarnas särskilda ärenden
s. 138. Allmänna ärenden s. 138. Särskild mening s. 139. Frågor
om truster o. d. icke till socialförvaltningen s. 139. Immigrationen
icke till socialförvaltningen s. 140. UtvanJringsärenden
s. 140. Ärenden om utvandraragenter s. 141. Bostadsfrågan
s. 141. Statens uppgifter s. 142. Egnahemsfrågan s. 143.
Ärenden om lefnadskostnader o. d. s. 144. Öfriga sociala
ärenden s. 145.
e) Social upplysning och representation.............145.
Social upplysnings- och representationsverksamhet s. 145.
Social upplysningsbyrå s. 145. Representation vid kongresser o. d. s.
146. Medverkan från korporationer o. d. s. 146.
Kap. 7. Socialförvaltningens förläggning...........148.
Socialförvaltningen icke till handelsdepartementet s. 149.
Socialförvaltningen icke till finansdepartementet s. 150. Socialförvaltningen
förlägges till civildepartementet s. 151. Särskild!
socialt departement önskvärd! s. 152. Ifrågasatta ärendesomflvttningar
s. 152. Departementets benämning s. 154.
Kap. 8. Socialförvaltningens organisation och personal. Lönestat. 155.
a) Organisation och personal..................155.
Departementsafdelning med särskild afdelningschef s. 155.
Allmänna grunder för organisationen s. 157. Byråindelning
s. 158. Byråernas antal s. 158. Afdelningen för arbetsotatistik s. 159.
De sociala ärendenas gruppering s. 160. Första byrån s. 162. Andra
byrån s. 162. Tredje byrån s. 162. Personal. Chefen s. 163.
Ordinarie anställning s. 164. Aflöning s. 165. Byråchefer s. 165. Chefens
ställföreträdare s. 165. Byråchefs uppgifter s. 165. Kompetensvillkor s. 167.
Aflöning s. 168. Byrådirektörer (öfverinspektörer) s. 168. Kompetensvillkor
s. 169. Aflöning s. 169. Sekreterare, inspektörsassistent
och förste aktuarier s. 170. Uppgifter s. 170. Kompetensvillkor s.
VI
INNEHÅLLSFÖRTECKNING.
172. Aflöning s. 172. Tjänstemän nf l:a lönegraden (Bibliotekarie
och registrator för styrelsen i dess helhet; byråassistent å lista
och 3:dje byrån; aktnarie och registrator å 2:dra byrån; aktuarier å 3:dje
byrån) s. 172. Uppgifter s. 172. Kompetensvillkor s. 174. Aflöning s.
174. Kvinnliga tjänstemän (Bokhållare och kontorsskrifvare) s.
174. Uppgifter, antal och tjänstegrader s. 174. Kompetensvillkor s. 176.
Aflöning s. 176. Tjänstgöringstid och ersättning för långvarigt extra
arbete s. 178. Särskild mening s. 180. Vaktmästare s. ISO.. Extra
tjänstemän, biträden, ombud samt sakkunnige s. 180. Ärendenas
handläggning s. 181. Samarbete med andra departementsafdelningar
m. fl. s. 182.
b) Lönestat.........................183.
Lönestat s. 183. Jämförelse mellan kostnader enligt den
gamla och den nya organisationen s. 186. Sammanfattning s. 188.
Kap. 9. Socialstyrelsens organ m. m.............190.
Kap. 10. Socialt råd och sakkunnige............191.
Sakkunnige (experter) s. 192. Socialt råd s. 193. Sociala råd
i utlandet s. 193. Sociala råd i Sverige s. 193. Behofvet af socialt
råd s. 195. Sammansättning och uppgifter s. 196. Sektionsindelning s.
197. Sektionen för arbetarskydd s. 197. Sektionen för arbetsförmedling
s. 198. Sektionen för sjukkasseväsendet s.
198. Sektionen för socialstatistik s. 198. Framdeles flera
sektioner s. 199. Ersättning till rådsledamöter s. 199. Fullmäktige
och nämnder s. 200.
Förslag till instruktion för civildepartementets afdel -
ning för sociala ärenden (socialstyrelsen)...... 202.
IV. Riksförsäkringsanstalten..................215.
Kap. 11.
Riksförsäkringsanstaltens nuvarande tjänstebefattning s.
215. Riksförsäkringsanstaltens ställning s. 216. Ändringar i
organisationen s. 218.
B. Civildepartementets kontor för det affärsmässiga försäk
_
•__________-1 _ i / Öl i . J . 1 * * _ Ii • . \
ringsväsendet (Statens försäkringsinspektion).....219.
Kap. 1. Verksamhetsområde och organisation........221.
Försäkringsinspektionens nuvarande tjänstebefattning s.
221. Försäkringsinspektionen såsom departementskontor s.
221. Föredragnings- och expedieringsskyldighet s. 221. Befattning med
lagstiftning s. 222. Samarbete med socialstyrelsen s. 222. Befattning
med försäkringsregistret s. 223. Försäkringsinspektionens
organisation s. 223. Personal. Chefen s. 223. Ledamöter
i försäkringsinspektionen s. 224. Öfrig personal s. 224. Försäkringsbolagens
bidrag till försäkringsinspektionens upprätthållande
s. 225. Försäkringsråd s. 227.
Förslag till instruktion för civildepartementets kontor
för det affärsmässiga försäkringsväsendet
(statens försäkringsinspektion)............. 229.
Till Konungen.
Genom särskilda beslut den 13 november 1908 och den 11 december samma
år behagade Eders Kungl. Maj:t dels tillsätta en kommitté med uppdrag att,
etter verkställd utredning, inkomma med utlåtande och förslag rörande för
-
2
ändrad organisation af kommerskollegium och reglering af löneförhållandena
vid nämnda ämbetsverk m. m. (kommerskollegiikommittén) och dels utse
kommitterade för verkställande af undersökning och upprättande af förslag
angående förändrad indelning och organisation af statsdepartementen äfvensom
lönereglering för dessas ämbets- och tjänstemän m. m. (departementalkommitterade).
I skrivelser till ordförandena i nämnda kommittéer har herr
statsrådet och chefen för civildepartementet — under uttalande, att fråvan
om d.6 sociala ärendenas sammanförande och handläggning syntes snarast
möjligt böra bringas under Eders Kung], Maj:ts ompröfning, och med förmälan
att, enligt hvad departementschefen erfarit, den behandling, som kommittéerna
ägnat nämnda fråga, sa fortskridit, att ett gemensamt förslag i
ämnet från kommittéerna kunde under den närmaste tiden föreligga — anmodat
bemälde ordförande att medverka till, att det förslag med afseende å
de sociala ärendenas förläggning och handläggning inom den högsta administrationen,
som kommittéerna kunde komma att uppgöra, blefve, där så ske
kunde, utan samband med fullgörande af kommittéernas uppdrag i öfrigt,
afgift et till Eders Kungl. Maj:t. Med anledning häraf få kommittéerna härmed
i underdånighet afgifva utlåtande och förslag om upprättandet inom ett
omorganiseradt civildepartement ad en afdelning för sociala ärenden (Socialstyrelsen)
med bibehållande af en särskild anstalt för viss statens försäkringsverksamhet
(Riksf örsäkringsanstalten). Detta utlåtande innefattar
äfvenledes förslag om försäkringsinspektionens inflyttning uti samma departement
och organiserande som ett departementslcontor för det affärsmässiga försäliringsväs
eu det (Statens fö rsäk ringsinspektion).
Uti sina yttranden till statsrådsprotokollet vid tillsättandet af ifrågavarande
kommittéer erinrade vederbörande föredragande departementschefer
om vissa af de beröringspunkter, som förefunnos mellan de båda kommittéernas
uppdrag. Redan på ett tidigt stadium af sina arbeten funno ock
kommittéerna å ömse sidor, att dessa beröringspunkter voro af den art
och den omfattning, att öfverläggningar uti åtskilliga frågor kommittéerna
emellan voro oundgängligen erfoi’derliga. ^ id de gemensamma öfverläggningar,
som på grund bära! kommo till stånd, blef det för båda kommittéerna
alltmera tydligt att, äfven om en arbetsuppdelning på dessa områden
kunde äga rum, ett fullständigt särskiljande af kommittéernas uppdrag
icke lämpligen läte sig genomföra, enär dessa i åtskilliga delar icke allenast
berörde utan äfven grepo in i hvarandra. För undvikande af dubbelarbete
och för ernående af ett så vidt möjligt enhetligt resultat af båda kommitté
-
ernås arbeten i sammanfallande delar samt slutligen äfven för tillgodogörande
af den sakkunskap, som inom båda är företrädd, hafva kommittéerna
fnnnit det ändamålsenligt att träda i ett verkligt samarbete med hvarandra
i vissa delar.
Kommerskollegiikommitténs hufvuduppgift är att verkställa utredning och
framlägga förslag om kommerskollegii omorganisation till att vara, såsom
det heter i nämnda statsrådsprotokoll den 13 november 1908, »det centrala
organet för statens hela näringspolitik». Samtidigt har dock uttryckligen
angifvits såsom kommitténs uppgift att utreda »frågan om lämpligaste sättet
för ordnande af det arbete, hvilket icke skulle falla inom kollega omedelbara
verksamhetsområde» och särskildt därjämte att taga »i öfvervägande, huruvida
icke vissa delar af den åt kommerskollegium anförtrodda, för kollega egentliga
verksamhet mer eller mindre främmande statistiken skulle kunna öfver
O
föras
till annat ämbetsverk eller själfständigt för sig organiseras». Och slutligen
har nämnda kommitté sig ålagdt att uppgöra »förslag till lönereglering
för kommerskollegium och eventuellt annat ämbetsverk, som anses böra i
näringarnas intresse anordnas».
Bland de ärenden, som för närvarande helt eller delvis tillhöra kommerskollegii
ämbetsförvaltning och hvilka, ehuru de visserligen beröra näringarnas
intressen, enligt kommerskollegiikommitténs åsikt icke böra bibehållas
inom ett omorganiseradt kommerskollegrum, vare sig detta skulle komma att
ingå såsom en särskild departementsafdelning inom ett nyinrättadt departement
för handel, industri och sjöfart eller till äfventyrs förblifva ett centralt
ämbetsverk, utgöres den största och viktigaste gruppen af de sociala frågorna.
I den mån de sociala spörsmålen påkallat och föranledt åtgöranden från
statsmakternas sida, har nämligen deras öfvervägande flertal, på grund
af sambandet med näringsfrågorna, hänförts till kommerskollegii arbetsområde,
och har denna del af kollega arbetsuppgift numera vuxit ända
därhän, att för dess fullgörande betydligt mera än en tredjedel af kollega
hela personal tages i anspråk. Hvart denna del af kollega verksamhet etter
dess utbrytning ur kollegium bör förläggas, under hvilka former den lämpligast
bör organiseras samt huru en lönereglering för denna stora del af
kollega nuvarande personal skäligen bör afvägas, har gifvetvis varit den
icke minst viktiga delen af kommerskollegiikommitténs uppdrag. Helt naturligt
har kommittén därvid äfven måst ägna tillbörlig uppmärksamhet åt den
af Riksdagen hos Eders Kungl. Maj:t gjorda framställningen om sociala regeringsärendens
sammanförande under ett och samma departement samt den
4
därmed förbundna frågan om, hvilka ärenden på grund af sin art och sitt
inbördes samband böra inordnas uti den sociala gruppen och inom statsförvaltningen
sammanföras till ett helt under sakkunnig och enhetlig ledning.
Spörsmålet om de sociala regeringsärendenas sammanförande har det emel
lertid mera direkt tillkommit departementalkommitterade att utreda, såsom ock
uttryckligen angifvits i statsrådets och chefens för justitiedepartementet ofvanberörda
anförande till statsrådsprotokollet den 11 december 1908. Departementalkommitterade
hafva ock därvid haft anledning att, mera ingående än
kommerskollegiikommittén, ägna sin uppmärksamhet åt frågan om öfverflyttning
till den föreslagna enhetliga förvaltningsorganisationen af sådana
ärenden af social innebörd, som för närvarande icke ankomma på kommerskollegii
handläggning.
Frågan om att inpassa den föreslagna nya organisationen såsom en särskild
afdelning inom ett af statsdepartementen har slutligen, om ock i viss
mån ur olika synpunkter, i lika hög grad ankommit på de båda kommittéernas
pröfning.
Af det ofvan anförda torde med tydlighet framgå, att det samarbete oundgängligen
varit af nöden, som i förevarande del anordnats mellan de båda
kommittéerna. Oäfvet är emellertid också, att hvardera kommittén väsentligen
ägnat sitt arbete åt den del af arbetsuppgiften, som närmast varit att
hänföra till dess uppdrag, samt att, då i det efterföljande gemensamma utlåtandet
och förslaget behandlas spörsmål, som endast mera indirekt beröra
endera kommitténs uppdrag, denna kommittés granskning och biträdande
af framställningen i sådana delar hufvudsakligen afsett ett konstaterande
af, att för dess vidkommande och med hänsyn till dess del af framställningen
några erinringar icke varit att däremot göra.
Det skulle gifvetvis hafva varit fördelaktigt, om departementalkommitterade
kunnat samtidigt härmed afgifva den del af sitt betänkande, som är
afsedd att innehålla de af kommitterade uppställda allmänna principerna för
statsdepartementens indelning och organisation. Härigenom hade det blifvit
lättare att öfverskåda de sociala ärendenas tillämnade ställning inom den
högsta förvaltningen, och en klarare insikt hade stått att vinna om betydelsen
af de administrativa anordningar, hvilka med tillämpning af nämnda
principer i det härmed öfverlämnade gemensamma utlåtandet blifvit föreslagna.
Ehuruväl de största och viktigaste delarna af departementalkommitterades
principbetänkande föreligga i utarbetadt skick, kunna kommitterade för när
-
5
varande icke slutgiltigt lägga handen vid detta arbete, väsentligen af det
skäl, att betänkandet organiskt innefattar kommitterades samtliga förslag
till ändringar i grundlag och till erforderliga författningar i öfrigt, bvilka
förslag lätteligen kunna tänkas blifva föremål för jämkningar, då kommitterades
hela arbetsfält ännu icke blifvit genomgånget.
Det bar emellertid synts kommittéerna vara af vikt, att i samband
med afgifvande af förevarande utlåtande, i den mån det på nuvarande stadium
af departementalkommitterades arbete låter sig göra, lämna en redogörelse,
om ock i mycket sammanträngd form, för de af departementalkommitterade
följda hufvudgrunderna för statsdepartementens indelning och
organisation, särskildt i sådana delar, som stå omedelbart tillsammans med
de i utlåtandet framställda förslagen. Endast på sådant sätt lärer innebörden
af omförmälda förslag kunna fullt fattas och sakligt bedömas.
Med hänsyn härtill hafva kommittéerna låtit förevarande utlåtande inledas
af en kortfattad öfversikt af de utaf departementallcommitterade uppställda
allmänna grunderna för statsdepartementens indelning och organisation.
Stockholm den 18 november 1911.
Underdånigst
Kommerskollegiikommittén:
ALFR. LAGERHEIM.
Johan E. Ekman. Henning Elmquist.
Per G. Friberg. Joll. Hellner.
C. J. F. Ljunggren. F. Malmros.
Axel Wahlberg.
Departementalkommitterade:
MAURITZ SAHLIN.
F. Bergenholtz. Axel Schotte.
Abr. Ung er.
Gunnar Huss.
Öfversikt
öfver do af departeinentalkomniitterade uppställda allmänna grunderna
för statsdepartementens ändrade indelning och organisation.
Departementalkommitterades uppdrag innebär, såsom af dåvarande chefens
för justitiedepartementet anförande till statsrådsprotokollet vid utseendet af
kommitterade den 11 december 1908 framgår, i första hand att verkställa en
allsidig undersökning angående de förändringar, som må finnas erforderliga
eller lämpliga i statsdepartementens genom grundlag fastställda indelning. Vid
denna undersökning hafva kommitterade att taga hänsyn till tre särskilda
af Riksdagen aflåtna, till kommitterade öfverlämnade skrifvelser, nämligen
den 19 maj 1905 rörande inrättande af ett departement för handel, industri
och sjöfart, den 20 mars 1907 om de sociala regeringsärendenas sammanförande
under detta eller annat departement samt den 22 maj 1908 i
fråga om vidtagande af lämpliga åtgärder för tillgodoseendet af krafvet på
en mera enhetlig och sakkunnig behandling af de ärenden, som angå kommunikationer
och allmänna arbeten. Bemälde departementschef har därjämte
i sitt omförmälda anförande till statsrådsprotokollet fäst uppmärksamheten
å den tidigare väckta frågan om sammanslagning af landtförsvars- och sjöförsvarsdepartementen
till ett departement. Den undersökning, kommitterade
haft att verkställa beträffande förändringar i statsdepartementens genom
grundlag fastställda indelning, har alltså afsett icke blott inrättande af ett
eller flera nya statsdepartement, utan ock eventuellt sammanslagning af nu
befintliga departement.
Kommitterades uppdrag har emellertid icke inskränkts till en undersökning
rörande de ändringar i departementsindelningen, som med afseende å
förenämnda omständigheter må anses betingad eller i öfrigt ändamålsenlig.
Däri ingår jämväl att verkställa utredning rörande erforderliga eller lämpliga
förändringar beträffande personalen och arbetssättet inom departementen,
den närmare fördelningen af ärendena departementen emellan äfvensom,
Deparle
mentalkoni
initterades
uppdrag-.
8 GRUNDERNA FÖR STATSDEPARTEMENTENS INDELNING OCH ORGANISATION.
därest så för vissa ärenden befinnes påkalladt, ordningen för dessa ärendens
beredning och afgörande. Slutligen hafva kommitterade att uppgöra förslag
till lönestater för departementen.
De särskilda moment, hvaraf kommitterades uppdrag består, äro följaktligen
af så omfattande art, att däri i själfva verket inbegripes en undersökning
rörande den lämpligaste organisationen af statsdepartementen i det hela.
På grund af den stora omfattningen af denna uppgift är det redan från
början att förutse, att densammas fullgörande kommer att medföra rubbning
jämväl i de centrala verkens ställning och organisation.
Departe- Beträffande till en början frågan om departementsindelningen hafva kom(lebllngen
m''tferade å ena sidan haft sin uppmärksamhet riktad därpå, att departeAllmänna
mentens antal icke bör sättas för högt. Genom ett för stort antal departesynpunkter
ment skulle förorsakas dryga förvaltningskostnader samt äfventyras den
form af de- sammanhållning och enhetlighet mellan förvaltningens olika delar, hvilka
partements- utgöra en nödvändig förutsättning för, att administrationens arbete skall
indelningen, blifva framgångsrikt och fruktbringande. Behofvet af en fast sammanslutning
inom statsrådet gör sig ock gällande i politiskt hänseende, och svårigheter
torde kunna motses för en alltför talrik regering att genomföra ett enhetligt
politiskt program. Måste man sålunda inom ramen af ett begränsadt antal
departement inordna de olika förvaltningsgrenarna, blir det å andra sidan en
viktig uppgift att mot hvarandra väga dessas inbördes betydelse och därefter
tillse, att åt hvarje förvaltningsgren beredes den plats och det utrymme
inom departementsorganisationen, som af dess relativa vikt betingas. Därmed
är dock icke nog. Det gäller äfven, och knappast i mindre mån, att på
sådant sätt fördela de olika ärendesgrupperna mellan departementen, att
dessa hvart för sig bilda ett, såvidt möjligt, organiskt helt. Och slutligen
är det af väsentlig vikt, att arbetsbördan på sådant sätt fördelas mellan de
särskilda departementen, att icke någon departementschef belastas med göromål
i den omfattning, att han icke mäktar behörigen tillgodose samtliga de intressen,
han såsom departementschef har att vårda.
Kommitté- Med aktgifvande på dessa grundsatser hafva kommitterade beträffande
s tälta n med departementsindelningen ansett sig böra hemställa:
afseende å att ett nytt departement inrättas för handel, industri och sjöfart (hanmentsiridel-
delsdepartementet);
ningen. att likaledes ett nytt departement bildas för samfärdselsanstalter och allmänna
arheten (kommunikationsdepartementet);
att landt- och sjöförsvarsdepartementen förenas till ett departement (försvarsdepartementet)
; samt
att, under förutsättning att ärendena rörande samfärdselsanstalter och allmänna
arbeten utbrytas ur civildepartementet, ärenden af social natur i
GRUNDERNA FÖR STATSDEPARTEMENTENS INDELNING OCH ORGANISATION. 9
så stor omfattning, som lämpligen kan ske, sammanföras i detta departement.
Vid detta förslag till departementsindelning hafva kommitterade utgått
från, att öfriga nu befintliga departement skola bestå, dock med de förändringar
i afseende på förvaltningsområden, hvilka föranledas af nämnda förslag
eller eljest i samband därmed funnits nödiga eller lämpliga.
Då alltså enligt förslaget å ena sidan två nya departement skola skapas,
men å andra sidan landt- och sjöförsvarsdepartementen sammanslås till ett
försvarsdepartement, kommer departementens nuvarande antal att ökas från
åtta till nio och, under förutsättning att någon rubbning beträffande statsrådets
sammansättning i öfrigt icke sker, statsrådsledamöternas antal alt höjas
från elfva till tolf.
Förutom den omgruppering af ärenden, som är en omedelbar följd af kom- Särskilda
mitterades förslag till departementsindelning, hafva kommitterade ansett sig ^armdes-^
böra göra särskilda framställningar om öfverflyttning af en del större ärendes- öfverflyttgrupper
de olika departementen emellan. Jämte vissa andra förslag i detta partementén
afseende, som icke äga betydelse för de i förevarande utlåtande ombandlade emellan.
spörsmål, men bland hvilka bär torde böra omnämnas kyrk oärenden as öfverflyttande
till justitiedepartementet och ombildning i samband därmed af
ecklesiastikdepartementet till ett departement hufvudsakligen för ärenden
rörande undervisningen äfvensom öfverförandet till finansdepartementet af
ärenden rörande kommunernas finanshushållning, hafva kommitterade ansett
sig höra hemställa om utsöndring till andra departement af vissa lagstiftningsärenden,
som nu tillhöra justitiedepartementet.
Genom kungörelsen den 30 januari 1903 öfverfördes åtskilliga viktiga grupper
af lagstiftningsfrågor, äfven i hvad de afsågo bestämmelser af civillags
natur, från justitiedepartementet till andra departement, dock med föreskrift
att hithörande ärenden skulle beredas i samråd med justitiedepartementet,
i hvad lagstiftningen vore af civillags natur. Den ändring, som sålunda
redan skett i syfte att den lagstiftning, hvilken närmast sammanhänger med
ett departements verksamhetsområde, handhafves af detta departement, äfven
om lagstiftningen helt eller delvis är af civillags natur, anse kommitterade
böra fullföljas. Det synes nämligen naturligt, att den speciella erfarenhet,
som vinnes genom en lags tillämpning eller genom förvaltningsgöromål i
öfrigt, hvilka mer eller mindre intimt höra samman med lagen, bör medföra,
att lagstiftningen i största möjliga mån följer förvaltningsgrenarna åt. Lösningen
af de olikartade spörsmål, som i det moderna samhället alltjämt uppstå,
blir också bäst tryggad därigenom, att ansvaret för densamma, i hvad
den sker genom lagstiftning, hvilar å den förvaltningsgren, som besitter den
största och mest allsidiga sakkunskapen på området och som därför bäst bör
kunna bedöma, huru vid sådan lagstiftning olika intressen böra tillgodoses,
10 GRUNDERNA FÖR STATSDEPARTEMENTENS INDELNING OCH ORGANISATION.
och hvilka verkningar kunna beräknas af olika lagstadganden. Emellertid
bör beträffande nu afsedda lagstiftning sambandet med justitiedepartementet
alltjämt upprätthållas, hvarför samråd med detta departement bör äga rum
i de delar, lagstiftningen kan anses vara af civillags natur. Justitiedepartementet
har därvid att tillse, att de allmänna rättsgrundsatser, hvilka redan
tagit fast fot i lagstiftningen i öfrigt, upprätthållas eller, om de rubbas,
konsekvenserna däraf med afseende å gällande rätt uppmärksammas.
Statsdepartementens
antal, benämningar
och hufvudsakliga
verksamhetsområden
i särskild
lag.
Statsdeparteinentens antal och benämningar äro enligt gällande svensk
statsrätt fastslagna i grundlag. I regeringsformens § 6 föreskrifves nämligen,
att af statsrådets ledamöter åtta skola vara chefer och föredragande, hvar
för sitt af de i samma lagrum uppräknade, nu bestående departementen.
Det synes emellertid kommitterade påtagligt, att dessa bestämmelser icke
äro af grundlags natur. Men frånsedt detta förhållande måste det, med
hänsyn till vikten af statsförvaltningens anpassning efter samhällsutvecklingens
kraf, ofta nog framstå såsom en kännbar olägenhet, att ifrågavarande
stadganden äro bundna vid de tunga förmer, som äro gällande för ändring
af grundlag. Det torde vara så mycket mer angeläget, att dessa stadganden
blifva i samband med den nu ifrågasatta departementsreformen uteslutna ur
regeringsformen, som behofvet af rörligare och smidigare former för den
högsta förvaltningens anordning helt visst framgent kommer att starkare
framträda i bredd med en lifligare växelverkan mellan statsförvaltningen
och samhällslifvet i det hela. Kommitterade hafva på grund häraf ansett,
att i regeringsformens § 6 allenast bör utsägas, att statsdepartement skola
finnas för de särskilda förvaltningsgrenarna, hvarigenom departementalstyrelsens
princip varder i grundlag fastslagen, samt att, vidkommande departementens
antal, hänvisning i regeringsformen sker till eu af Konungen och
Riksdagen gemensamt stiftad lag, som tillika skall angifva departementens
hufvudsakliga verksamhetsområden.
Statsdepnr- Den svenska centralförvaltningen är för närvarande fördelad mellan å ena
allmänna si(lan de atta statsdepartement en, hvilka hafva att bereda regeringsärendena
organisa- till föredragning inför Konungen och att expediera desamma, samt å andra
tion sidan de centrala verken, hvilkas hufvuduppgift är att, hvart inom sitt om
^tatsförvall-
råde> själfständigt handlägga förvaltningsärenden. Mellan departementen och
ningens nu- de centrala verken äger en växelverkan ruin på sådant sätt, att verken till
VdTnUPl departementen afgifva underdåniga utlåtanden i regeringsärenden, som till
departement derå för sådant ändamål remitteras, samt bringa till utförande Konungens
°Chvcrkrala denl meddelade beslut, på samma gång de i allmänhet hafva att själfmant
göra underdåniga framställningar i ärenden, som angå deras verksamhetsområden,
samt att aflämna ärliga berättelser och vissa andra uppgifter rörande
den af dem utöfvade förvaltningen. I förhållande till departementscheferna intaga
de centrala verken en i stort sedt fristående ställning: departementscheferna
GRUNDERNA FÖR STATSDEPARTEMENTENS INDELNING OCH ORGANISATION. 11
äga, förutom befogenhet att infordra utlåtanden, endast rätt att till verken
meddela föreskrifter och erinringar om verkställighet af Konungens beslut samt
att bevista sessionerna bos underlydande ämbetsverk, dock utan rätt att deltaga
i besluten.
För vinnande af fasta hållpunkter för bedömande, i hvilka afseenden för- Granskning
ändringar i statsdepartementens nuvarande organisation och arbetssätt kraf- ap^Unu:nvas,
och hvilka principer vid eventuella reformers genomförande böra följas, tens nuvahafva
kommitterade verkställt en granskning af denna organisation och detnisation^ocl
sätt, på hvilket densamma fungerar. Denna granskning har gifvit anledning arbetssätt.
till följande erinringar.
1. Erforderlig fackkunskap vid regeringsärendenas behandling i statsdepartementen
och särskildt vid deras föredragning i statsrådsberedningen förefinnes
i allmänhet icke.
I första rummet är detta förhållande att tillskrifva den nuvarande anordningen
af det centrala förvaltningssystemet i dess helhet, enligt hvilken
den sakliga utredningen af regeringsärendena hufvudsakligen verkställes af
de centrala ämbetsverk, som däri afgifva utlåtanden, under det den behandling,
som ankommer på departementen, i vanliga fall närmast sker ur konstitutionella
eller allmänt administrativa och formella synpunkter. För att
förvaltningen skall kunna på ett fullt tillfredsställande sätt fylla sina mångskiftande
uppgifter, synes emellertid vara ett oundgängligt villkor, att departementscheferna
hafva omedelbart vid sin sida personer, hvilka inom
hvarje särskildt område åt förvaltningen företräda den bästa möjliga fackinsikt.
Angelägenheten häraf lärer ock framträda starkare, i den mån den
genom regeringsrättens skapande inträdda minskningen af de besvärsmål, som
afgöras åt Konungen i statsrådet, möjliggör ett intensivare arbete inom regeringen
med rent administrativa uppgifter, och allt efter som utvecklingen
ställer större kraf på statsrådsledamöternas medverkan vid lösningen af nya
praktiska frågor. Fackkunskapen får dock gifvetvis icke undantränga den
juridiskt-administrativa insikten och erfarenheten, utan den bör jämte denna
fullt komma till sin rätt.
Hvad särskildt föredragningen af regeringsärendena i statsrådsberedningen
angår, hvilken i regel verkställes af kansliråden i vederbörande departement,
är att märka, att denna föredragning är af grundläggande betydelse för sättet
för ärendenas afgörande. Behofvet att hafva omedelbar tillgång till erforderlig
fackinsikt gör sig därför härvid i framträdande grad gällande.
2. Dubbelarbete i afseende å regeringsärendenas handläggning äger rum
genom dessas behandling både i statsdepartement och i centrala verk, hvithet
dubbelarbete, frånsedt ökade förvaltningskostnader, vållar omgång och tidsutdräkt
vid dessa ärendens beredning och afgörande.
Enligt nuvarande anordning vid regeringsärendenas beredning och afgörande
bearbetas i allmänhet ärendena först i ett eller derå centrala ämbetsverk —
2—112203.
12 grunderna för statsdepartementens indelning och organisation.
bär sker utredning, föredragning, uppsättning och expediering af utlåtande —
samt underkastas därefter förnyad bearbetning i departementen med granskning
och eventuellt ytterligare utredning, föredragning samt uppsättning
och expediering af Kungl. Maj-.ts beslut. Ett sådant dubbelarbete, nödvändiggjordt
af det nuvarande förvaltningssystemet, måste naturligen i högst väsentlig
mån vålla tidsutdräkt vid regeringsärendenas slutliga afgörande, och
denna tidsutdräkt blir så mycket större, i den mån ärendena hafva att i
enahanda ordning passera flera ämbetsverk, hvarvid dröjsmål uppkommer
äfven därigenom, att ärendena, för hvarje gång ett ämbetsverk yttrat sig
däri, gå åter till departementet och därifrån utsändas på ny remiss. Därjämte
förtjänar uppmärksammas, att den nuvarande organisationen för med
sig dubbelarbete jämväl vid bringandet till verkställighet af Kungl. Maj:ts
beslut. Såsom förut nämnts, utföras nämligen icke dessa beslut omedelbart
af departementen utan genom underordnade, vare sig centrala eller lokala,
förvaltningsorgan. För så vidt de utförande myndigheterna äro centrala verk,
vållas, genom beslutens föredragning i dessa verk och aflåtande från verken
af erforderliga, på besluten grundade meddelanden till vederbörande, en på
den nuvarande centrala förvaltningsorganisationen beroende ytterligare omgång.
3. De centrala vcrlcen intaga i förhållande till departementscheferna en
så fristående ställning, att en enhetlig och planmässig ledning af statsförvaltningen
därigenom försvåras.
Ett af de hufvudsakliga mål, man genom departementalstyrelsens införande
ville vinna, var att bereda möjlighet för departementscheferna att såsom
chefer, en hvar för sin förvaltningsgren, leda och uppbära ansvaret för densamma.
Detta mål förfelades af anledning särskildt, att de centrala verken
i stort sedt lämnades orubbade i sin fristående ställning inom förvaltningsorganisationen.
Väl är genom den departementscheferna tillerkända rätt
att bevista sessionerna och deltaga i öfverläggningarna hos underordnade förvaltningsverk
och genom dessas allmänna skyldighet att afgifva redogörelser
rörande deras ämbetsverksamhet sörjdt för, att departementscheferna icke böra
sakna kännedom om det sätt, på hvilket verken handhafva den dem anförtrodda
förvaltning. Yäl äga ock departementscheferna att öfva tillsyn öfver
den behöriga verkställigheten genom dessa verk af beslut, som af Kungl. Maj:t
utfärdats. Men den gångna tidens erfarenhet lärer likvisst otvifvelaktigt
gifva vid handen, att nu nämnda anordningar för förbindelsen mellan de
båda öfverstå länkarna i förvaltniugskedjan icke äro tillfyllest och att, hvad
särskildt beträffar stadgandet om departementschefernas rätt att närvara
vid och deltaga i öfverläggningarna hos underordnade verk, detta stadgande
numera så godt som fullständigt kommit ur bruk.
4. Samarbete mellan flera verk och myndigheter, som hafva att taga befattning
med regerings ärendens handläggning, är icke i erforderlig mån eller
lämpliga former genomfördt.
För en fullt tillfredsställande behandling af regeringsärenden, hvilka enligt
GRUNDERNA FÖR STATSDEPARTEMENT®^ INDELNING OCH ORGANISATION. 13
sin natur beröra eller ingripa å två eller flera förvaltningsområden, är enligt
kommitterades uppfattning ett oeftergifligt villkor, att alla de förvaltningsorgan,
som med ärendenas handläggning hafva att taga befattning, intimt
samarbeta för deras beredning och afgörande. Endast därigenom lärer trygghet
kunna vinnas för, att alla de synpunkter, som vid ärendenas afgörande böra
vara bestämmande, komma till sin behöriga rätt. Ett dylikt samarbete ifrågakommer
emellertid i den nuvarande organisationen allenast beträffande ett
fåtal regeringsärenden. Endast undantagsvis är nämligen i instruktion eller
annorledes föreskrift meddelad därom, att dessa ärenden skola underkastas
gemensam behandling.
Vid behandling af frågan om de förändringar i den centrala förvaltningsorganisationen,
som erfordras för undanröjande af nu omförmälda brister,
hafva kommitterade till en början till öfvervägande förehaft spörsmålet,
huruvida formen af minister styrelse, sådan den förekommer i andra konstitutionellt
styrda stater, skulle med fördel kunna lämpas till våra förhållanden.
Då ministerstyrelsens princip om ministrarna såsom själfständigt verkande
förvaltningsmyndigheter står i bestämd strid med regeringsformens i
4 och 7 §§ uttalade grundsats om Konungen såsom allena beslutande i
alla regeringsärenden och statsråden såsom Konungens rådgifvare vid beslutens
fattande, hafva kommitterade icke ansett sig böra vid nu förestående
omändring af vår centralförvaltning ifrågasätta dess omdanande efter ministerstyrelsens
mönster. Af kommitterade verkställda försök att lösa frågan
på basis af den nu bestående uppdelningen af den centrala förvaltningen i
två skilda grupper af ämbetsmyndigheter, statsdepartement och centrala
verk, hafva icke heller ledt till ett tillfredsställande resultat. Kommitterade
hafva därför vid sitt arbete på åvägabringandet af tidsenliga reformer inom
centralförvaltningen vunnit den bestämda öfvertygelsen, att det främsta
villkoret härför är denna förvaltnings sammanslutning till en enhetlig organisation.
I anslutning härtill hafva kommitterade såsom grundprincip för den af kommitterade
föreslagna departementsorganisationen* uppställt, att de centrala
verken i allmänhet förenas med de statsdepartement, till hvilka de höra, och
organiseras såsom beståndsdelar af dessa departement. Härigenom kan den
sakkunskap och kompetens på förvaltningens mångskiftande områden, hvaröfver
de centrala verken nu förfoga, fullt utnyttjas. På sådant sätt undgår
man det dubbelarbete med däraf följande omgång och tidsutdräkt, som nu är
oskiljaktigt förbundet med regeringsärendenas behandling både i departement
och i centrala verk. På denna väg åvägabringas en enhetlig och planmässig
ledning af förvaltningen i dess särskilda grenar. Härigenom åstad
-
Ministerstyrelse
m. m.
Kommitterades
förslag
till statsdepartementens
organisation.
Denna organisation afser icke det nyligen omorganiserade utrikesdepartementet.
14 GRUNDERNA FÖR STATSDEPARTEMENTENS INDELNING OCH ORGANISATION.
kommes ock lättast ett intimt ock i enkla former anordnad samarbete i
regeringsärenden mellan olika förvaltningsorgan.
En del cen- Nyss är antydt, att enligt kommitterades förslag icke alla centrala ämbetstraia
myndig- yerk skola inflyttas i departementen. Sålunda ställas tre mera betydande
utanfö^de-8, verk, nämligen kammarrätten, statskontoret och kammarkollegium utanför
partementen. departementsorganisationen. Kammarrättens dubbla egenskap att utgöra en
dömande myndighet och ett verk för granskning af statens och andra allmänna
räkenskaper synes kommitterade betinga, att ämbetsverket alltjämt kommer
att intaga en fristående ställning. — Äfven statskontoret lärer böra bibehållas
såsom centralt verk dels med hänsyn till dess hufvuduppgift att mottaga och
redovisa statsverkets inkomster och dels emedan detta verk alltmer tillagts
en uppgift såsom vårdare af allmänna grundsatser rörande dispositionen åt
statsmedel, i det att dylika frågor i stor omfattning från de särskilda
departementen dit remitteras för afgifvande af utlåtande. — Enligt kommitterades
mening bör från kammarkollegium bortflyttas dess numera jämförelsevis
begränsade direkta förvaltningsuppgifter, hvarjämte dess befattning
med vissa besvärsmål bör upphöra. Kammarkollegium skulle sålunda komma
att hufvudsakligen blifva ett administrativt utredningsverk närmast för ärenden
af kameral natur. Däraf torde följa, att kammarkollegium icke bör
införlifvas med något särskildt statsdepartement.
Kommitterade hafva därjämte ansett, att vissa smärre ämbetsmyndigheter,
Indika hafva att fullfölja mera speciella statsändamål och hvilkas deltagande i
regeringsärendenas handläggning är af ringare omfattning, likaledes böra
ställas utanför departementen. Hit höra statsmedicinska och veterinärbakteriologiska
anstalterna, riksförsäkringsanstalten, postsparbanken in. 11. Åt dessa ämbetsmyndigheter
hafva kommitterade gifvit den generella benämningen anstalter.
Beträffande öfriga centrala ämbetsmyndigheter, hvilka kommitterade föreslå
skola förenas med statsdepartementen, hafva kommitterade i främsta rummet
haft att ordna dessa verks ställning efter deras inflyttning.
Bibehållande Kommitterade hafva icke velat göra någon inskränkning i de inflyttade
af de centrala vorpens ssjelfständighet vare sig i fråga om initiativrätt, d. v. s. rättigheten för
Tständigiietf verken att inom sina förvaltningsområden göra alla de framställningar och föröd»
inre orga-glag Kungl. Maj:t, verken finna gagneliga för sin uppgift, eller beträffande
lusa lön. rätten att ^ afgifna yttranden fritt uttala sin mening och i enlighet därmed
framställa förslag. Kommitterade afse icke heller, att någon ändring skall
vidtagas i afseende å verkens rätt att, med tillämpning af utfärdade instruktioner
och andra allmänna föreskrifter, på eget ansvar afgöra de ärenden, som
tillhöra den dem anförtrodda förvaltning. Denna verkens själfständighet
har sedan gammalt ansetts utgöra ett värn lör den enskildes säkerhet och
rätt samt en mäktig häfstång för förvaltningens jämna och behöriga gång.
Om ock dessa skäl för bevarandet åt ifrågavarande verk af deras handlingsfrihet
för närvarande förlorat eu stor del af sin giltighet, anse dock kommitterade
de centrala verkens själfständighet såväl ur den enskildes som förvalt
-
GRUNDERNA FÖR STATSDEPARTEMENTENS INDELNING OCH ORGANISATION.
15
ningens egen synpunkt vara af den betydelse, att den bör efter verkens inflyttning
i departementen åt dem bevaras i hufvudsakligen samma omfattning,
hvari den nu förefinnes.
Det ifrågasatta införlifvandet af de särskilda centrala ämbetsmyndigheterna
med departementen förutsätter icke heller, att dessa myndigheters
inre organisation vid inflyttningen bör undergå några mer genomgripande
förändringar. Tvärtom hålla kommitterade före, att denna bör, i stort sedt
och i den mån kommitterades reform eller särskilda omständigheter icke
härutinnan påfordra undantag, bibehållas i sitt nuvarande skick.
Ur organisatorisk synpunkt anse kommitterade synnerligen viktigt, att Dcparteformerna
för centralverkens förening med departementen blifva så ensartade nf^ga^och
som möjligt. Detta mål synes kommitterade lämpligen kunna vinnas där- departeigenom,
att verken införlifvas med departementen under allenast två hufvud-mentl,kontor''
former, nämligen dels såsom departementsafdelningar och dels såsom departementskontor.
Den hufvudsakliga åtskillnaden mellan dessa ligger icke i de
befogenheter och åligganden, som tillkomma dem, ej heller i det sätt, hvarpå
de hafva att utöfva sin verksamhet. Den grundar sig fastmer och i främsta
rummet på omfattningen af det verksamhetsområde, som är dem tillagdt.
Departementsafdelningarna omsluta i allmänhet de hufvudsakliga grenarna
af ett departements förvaltning och utgöras af de större af de nu befintliga
centrala verken, naturligen med den omflyttning af ärenden afdelningarna
emellan, som föranledes af den förändrade departementsindelningen eller eljest
funnits erforderlig och lämplig. Departementskontoren hafva till uppgift att
ombesörja en mera begränsad, ofta från den löpande förvaltningen i egentlig
mening afskild del af administrationen. Kontoren bildas af de mindre
centralmyndigheterna, eller ock omfatta de vissa likartade, från flera verk
utbrutna ärendesgrupper, i främsta rummet räkenskaps-, kassa- och revisionsärenden,
statistiska ärenden in. fl. Departementskontoren hafva i regel
i mindre mån än departementsafdelningarna att handlägga regeringsärenden,
och kontorens direkta förbindelse med Kungl. Maj:t och departementschefen
blir därför ej så liflig som departementsafdelningarnas. Under departementsafdelningarna
sortera därjämte ofta lokala organ, medan departementskontoren
i allmänhet sakna sådana. Härigenom uppstår för departementsafdelningarna
en stundom omfattande förvaltning nedåt, hvartill departementskontoren
icke äga motsvarighet.
Om ock sålunda den nu uppdragna gränslinjen mellan departementsafdelning
och departementskontor icke är synnerligen skarp, och några konstitutiva
bestämmelser icke skilja departementsafdelningen från departementskontoret,
har det ansetts nödvändigt att i organisationen upptaga båda dessa typer
dels för att undvika ett alltför stort antal högre tjänstemän och därmed
följande ökade kostnader för administrationen i dess helhet, dels och framför
allt med hänsyn till vikten af att behörigen utmärka de mera centrala
delarna af departementens förvaltningsområden.
16 GRUNDERNA FÖR STATSDEPARTEMENTENS INDELNING OCH ORGANISATION.
Formerna Med afseende å formerna för utöfvandet af de centrala myndigheternas
flyttade cen- verksamhet efter deras inflyttning i departementen är att skilja mellan handtraimyndig-
hafvandet af de ärenden, hvilka verlcen såsom administrativa myndigheter
verksamhet, själ/ständigt afgöra, och deras deltagande i regering särendenas behandling.
I det förra afseendet hafva kommitterade, lika litet som beträffande verkens
inre organisation, funnit skäl att föreslå någon ändring i nämnda former
i annan mån, än som föranledts af den utaf kommitterade föreslagna departementsreformen.
Kommitterade hafva emellertid uppmärksammat, att den
kollegiala formen ännu i viss, om än jämförelsevis ringa omfattning tillämpas
inom den centrala förvaltningsorganisationen; och då kommitterade anse, att
denna form numera i allmänhet förlorat sitt berättigande och icke öfverensstämmer
med moderna förvaltningsprinciper, vilja kommitterade förorda, att
densamma, där den ännu finnes föreskrifven och icke har sin grund i särskilda
förhållanden, varder utbytt mot styrelseformen. Såsom ett uttryck för fortvaron
af verkens själfständiga beslutanderätt och verksamhetssätt i egenskap
af förvaltande myndigheter hafva verkens benämningar i den nya organisationen
bibehållits, liksom någon rubbning i allmänhet icke ifrågasatts
beträffande verkschefernas särskilda ämbetstitlar af generaldirektörer, öfverdirektörer
etc.
Beträffande därefter formerna för verkens deltagande i regeringsärendenas
behandling ligger häri en af kärnpunkterna i kommitterades förslag. Det
är i fråga om dessa ärendens handläggning, som de förut anmärkta bristerna
vid den nuvarande organisationen yppat sig; det gäller sålunda här att
utfinna anordningar, som aflägsna sagda brister, utan att verben beröfvas de
själfständiga befogenheter, som böra tillkomma dem.
Regerings- Regeringsärendenas beredning äger enligt kommitterades förslag till en början
ärendenas rum inom vederbörande afdelning eller kontor. * Handläggningen af regeringsinom^depar-
ärendena inom afdelningen utgör det första stadiet i ärendenas beredning till
tementsaf- föredragning inför Konungen i statsrådet; det andra stadiet i denna beredning
departe- bildas af ärendenas föredragning i statsrådsberedningen,
mentskontor. Vid ärendenas beredning inom afdelning verkställer afdelningen den utredning,
som densamma anser nödig. Afdelningen skall därvid från de såsom
fristående bibehållna centrala ämbetsverken äfvensom från anstalter och, i
mån af behof, från andra myndigheter infordra de upplysningar och utlåtanden,
som kunna anses erforderliga. Den nu i dessa fall brukliga, af
departementschefen underskrifna remissen bör alltså ersättas med en direkt
från afdelningen utgången anmodan att afgifva utlåtande i ärendet.
Enligt nu gällande ordning utmynnar centralverkens handläggning af regeringsärenden
i de af verken afgifna underdåniga utlåtandena. Det säger
sig själft, att dessa utlåtanden icke kunna bibehållas för de inflyttade verken,
* Då enahanda regler beträffande regering3ärendenas handläggning gälla såväl afdelningar
som kontor, användes i det följande för båda dessa begrepp ordet afdelning.
GRUNDERNA FÖR STATSDEPARTEMENTENS INDELNING OCH ORGANISATION. 17
då utlåtandena hvila på den förutsättningen, att verken äro från departementen
fristående myndigheter, och utlåtandena utgöra verkens svar på de
af departementen till dem aflåtna remisser. Utlåtandet bör enligt kommitterades
uppfattning ersättas med ett mera kortfattadt tjänstememorial, innehållande
aldelningens förslag till Konungens beslut i ärendet jämte de hufvudsakliga
skälen till beslutet. Sådant memorial bör af departementsafdelning
afgifvas såväl i de till afdelningen inkomna ärendena som i de fall, då afdelningen
på grund af gällande bestämmelser har att af eget initiativ aflåta
framställning till Kungl. Maj:t.
Ehuru departementsafdelningarna enligt förslaget blifva ingående delar af
departementen, och ehuru föredragningen i statsrådsberedningen, på sätt i det
följande omförmäles, skall besörjas från afdelningarna, kan man dock icke
frigöra sig från den skriftliga affattningen af dessa tjänstememorial. Med
hänsyn till såväl departementschefens konstitutionella ansvarighet som ock
afdelningarnas intresse måste det nämligen äfven efteråt kunna fastställas,
hvad afdelningarna föreslagit böra blifva Kungl. Maj:ts beslut.
Afdelningens beslut rörande tjänstememorials innehåll bör fattas i enahanda
ordning, som gäller för åvägabringande af beslut i motsvarande ärenden, tillhörande
afdelningens själfständiga förvaltning.
Beträffande den formella sidan af tjänstememorialet är naturligt att, då
ärendena föredragas direkt från afdelningarna, memorialen icke behöfva vara
så utförligt utarbetade som de nuvarande underdåniga utlåtandena. I statsrådsberedningen
äger nämligen föredraganden tillfälle att muntligen lämna
en mera uttömmande framställning eller bemöta invändningar.
Tjänstememorialet skall förses med namnunderskrifter på sätt om underskrifvande
af expeditioner från departementsafdelningen i allmänhet är föreskrifvet.
Efter underskrifvandet diarieföres memorialet och antager därmed
offentlig handlings karaktär.
Minst en gång i veckan skall afdelningen till departementschefen aflämna
förteckning å de ärenden, i hvilka afdelningen efter upprättandet af nästföregående
förteckning afgifvit tjänstememorial.
Departementschefen bestämmer därefter den ordning, i hvilken de färdigställda
ärendena skola föredragas i statsrådsberedningen. Härjämte skall
departementschefen ock hafva befogenhet att påfordra, att visst ärende skall
framför andra företagas till behandling inom afdelningen.
Det andra stadiet i ärendenas beredning till föredragning inför Konungen
i statsrådet utgöres, såsom förut nämnts, af ärendenas föredragning i statsrådsberedningen,
hvilken enligt kommitterades förslag till lag om regeringsärendenas
beredning skall, i likhet med hvad nu faktiskt äger rum, bestå
af departementschefen samt, efter öfverenskommelse inom statsrådet, en eller
flera andra ledamöter af detta. Denna föredragning, öfver hvilken protokoll
icke skall föras, verkställes af chefen för den departementsafdelning, som
handhaft ärendets tidigare beredning, eller ock af tjänsteman vid afdel
-
18 GRUNDERNA RÖR STATSDEPARTEMENTENS INDELNING OCH ORGANISATION.
Regeringsärendenas
expediering
inom departementsafdelning
och
departementskontor.
ningen, hvilken där deltagit i ärendets handläggning. Bestämmandet af,
huruvida föredragningsskyldigheten bör tillkomma afdelningschefen eller
nu nämnd tjänsteman, hör ligga i afdelningschefens hand. I allmänhet
torde det komma att visa sig mest praktiskt, att de löpande ärendena föredragas
af de tjänstemän, som inom afdelningen haft föredragningen af
ärendena om hand, samt att endast större eller principiellt viktiga ärenden,
hvilka afdelningschefen vill personligen framföra i statsrådsberedningen,
af honom öfvertagas till föredragning därstädes. Äfven i de fall, då
föredragningen ombesörjes af tjänsteman vid afdelningen, bör emellertid afdelningschefen
närvara i statsrådsberedningen, såvida hinder därför ej
möter.
Ät departementschefen, hvilken fortfarande skall bära det konstitutionella
ansvaret för, att ett regeringsärende, då det föredrages inför Konungen i
statsrådet, är vederbörligen beredt, bör inrymmas befogenhet att kalla person
utom de förut nämnda föredragandenas krets att ombesörja viss föredragning i
statsrådsberedningen äfvensom att, när han så för godt finner, själf där föredraga
ärende.
Finner departementschefen den genom afdelningen verkställda utredningen
otillräcklig, har han att vidtaga de åtgärder, han anser lämpliga för ärendets
ytterligare beredande. Om departementschefen sådant påfordran, åligger
det afdelningen att verkställa vidare utredningar i alla de hänseenden,
departementschefen finner nödigt.
Af de inflyttade verkens nya ställning följer äfven, att de skola öfvertaga
expedieringen af regeringsärendena. Kommitterade hafva vid ordnandet
af denna angelägenhet å ena sidan eftersträfvat, att expedieringen må
försiggå efter möjligast enkla regler, och å andra sidan sökt, så långt möjligt,
bevara de nuvarande formerna för den konstitutionella ansvarigheten i
detta hänseende. Hufvuddragen af de föreslagna bestämmelserna äro följande.
Expedieringen äger rum under medverkan af vederbörande protokollsförare i
statsrådet, hvilken har att verkställa utdrag af statsrådsprotokollet i samtliga
ärenden och, efter det departementschefen underskrifvit å protokollsutdragen
tecknadt förordnande därom, att de af Kungl. Maj:t fattade besluten i ärendena
skola expedieras, tillställer utdragen vederbörande afdelningar. Protokollsutdragen
skola omfatta allenast det, som är nödvändigt för beslutens tillämpning
och, där så erfordras, vidare expediering. För de fall, att expedition skall
tillställas eller tillhandahållas utom departementet stående myndighet eller
enskild person, eller om beslutet skall meddelas till allmän kännedom eller
efterrättelse, komma de nu brukliga formerna af expeditioner (kungl. bref och
resolutioner, ämbetsskrifvelser etc.) till användning; och vederbörande afdelning
har då att ombesörja, att expeditionen varder, med ledning af det afdelningen
tillställda protokollsutdraget, uppsatt och, sedan densamma försetts
med vederbörlig underskrift, utfärdad. I öfriga fall utgöres expeditionen af
sjkifva protokollsutdraget. Därjämte är att märka, att kommitterade, som
GRUNDERNA FÖR STATSDEPARTEMENTENS INDELNING OCH ORGANISATION. 19
anse, att föredragande departementschefen fortfarande bör vara konstitutionellt
ansvarig för, att expeditionerna instämma med däröfver förda protokoll,
begränsat användandet af expeditioner med Konungens underskrift och föredragandens
kontrasignation till viktigare beslut, såsom utfärdande af lagar och
förordningar, hvilka Konungen och Riksdagen gemensamt beslutat, andra
författningar samt instruktioner, reglementen och stadgar för allmänna verk
och myndigheter. På samma sätt torde ock höra undertecknas skrifvelser och
propositioner till Riksdagen samt fullmakter å tjänster. Öfriga expeditioner
förses med föredragande departementschefens underskrift.
Åt afdelningscheferna har med hänsyn till deras ställning såsom chefer Afdelningsför
afdelningar i departementen och deras däraf härflytande befattning i,enämnaS
med regeringsärendena gifvits en generell benämning, departementsdirelc- departements
.
.. '' direktörer.
torer.
Kommitterade hafva med afseende å deltagandet i regeringsärendenas handläggning
uppdragit en bestämd skillnad mellan de i departementen inflyttade
verken och de ämbetsmyndigheter — såväl centrala verk som anstalter —
hvilka bibehållits utanför departementen. Föreskriften om afgifvande af tjänstememorial
skall sålunda ej tillämpas å dessa myndigheter, utan hafva de
att fortfarande såsom hittills afgifva underdåniga utlåtanden i ärenden, som
tillhöra deras verksamhetsområden. Likaså skola de i regel icke deltaga i
regeringsärendenas föredragning i statsrådsberedningen; dessa ärenden föredragas
i allmänhet genom den departementsafdelning, dit ärendena såsom
regeringsärenden äro förlagda. För att behofvet af sakkunskap äfven härvid
skall tillgodoses, hafva kommitterade emellertid föreslagit, att chefen
och de ledamöter, som deltagit i ärendes handläggning inom verk eller
anstalt, skola vara pliktiga att, på kallelse af departementschefen, närvara
vid föredragningen för att tillhandagå med upplysningar äfvensom att, när
departementschefen så bestämmer, föredragningen skall ske från vederbörande
Medverkan
af centrala
verk och
anstalter
vid regeringsärendenas
handläggning.
verk eller anstalt.
Med expedieringen af regeringsärendena hafva de centrala verken och anstalterna,
såsom icke tillhörande departementen, ej att skaffa i vidare mån
än att de, liksom redan nu är förhållandet, skola delgifva eller utföra af
Kungl. Maj:t fattade beslut i de fall, då sådant är dem ålagdt.
En fråga, som i detta sammanhang kräfver sin lösning, är ordnandet ge- Samarbete
nom praktiska och tillförlitliga former af handläggningen utaf regerings- 3l0m beröra
ärenden, som beröra två eller flera departementsafdelningar, vare sig dessa flera förvalttillhöra
samma eller skilda departement. Ett sådant ärende behandlas nu i nlnSsorgan''
regel af hvart verk för sig i den ordning, veiken erhålla ärendet på
remiss; gemensamma yttranden af två eller flera ämbetsverk tillhöra undantagen.
Kommitterade hafva i detta afseende såsom en första grundsats uppställt,
att uti ärenden af förevarande slag samarbete alltid skall äga rum
mellan vederbörande afdelningar, samt att detta samarbete skall utmynna i
ett utaf afdelningarna gemensamt afgifvet och underskrifvet tjänstememorial.
20 GRUNDERNA FÖR STATSDEPARTEMENT^ INDELNING OCH ORGANISATION.
Generalsekreterare
och departemcntskansli.
Samarbetet förutsattes kunna ske på två olika sätt: antingen med eller utan
sammanträde mellan afdelningarna i fråga. Kommitterade utgå från, att
sammanträde mellan de intresserade afdelningarna i allmänhet icke behöfver
hållas i ärenden, som äro af löpande beskaffenhet eller eljest af enklare art.
Då sammanträde skall hållas, skola från hvarje afdelning närvara afdelningens
chef jämte så många ledamöter från afdelningen, som enligt dess instruktion
erfordras för besluts fattande inom afdelningen i ärende af enahanda
beskaffenhet som det vid öfver läggningen förekommande. I händelse af skiljaktiga
meningar mellan afdelningarna uppsattes tjänstememorialet efter den
afdelnings mening, dit ärendet efter sin hufvudsakliga beskaffenhet hör, och
den eller de afdelningar, som hysa afvikande mening, angifva detta genom
påskrift å tjänstememorialet eller genom särskilda promemorior, hvilka biläggas
tjänstememorialet. Ärendets föredragning i statsrådsberedningen äfvensom
dess expediering ombesörjes jämväl af den afdelning, dit ärendet efter
sin hufvudsakliga beskaffenhet hör.
Med några ord torde ock här böra beröras spörsmålet om handläggningen
af ärenden, hvilka tillhöra flera afdelningars själfständiga förvaltningsområden
(styrelseärenden). Äfven med afseende på sådana ärenden bör enligt
kommitterades mening sörjas för, att samarbete i erforderlig omfattning och
under ändamålsenliga former kommer till stånd. Kommitterade hafva därvid
tänkt sig, att dels beträffande särskilda ärenden af större vikt böra meddelas
bestämmelser om gemensam handläggning i anslutning till hvad för
närvarande gäller enligt kungörelsen den 1(1 februari 1900 rörande behandlingen
af ärenden, som skola gemensamt handläggas af två eller flera centrala
ämbetsverk, och dels för andra ärenden lämnas föreskrift därom att,
då sådant ärende handlägges inom en afdelning, den eller de afdelningar,
som ärendet jämväl berör, skola beredas tillfälle att genom en sin tjänsteman
låta sig därvid representera för bevakande af intressen, som falla under
deras verksamhet. Dylik representant åligger att i ärendet meddela upplysningar
och råd, uttala sin mening samt, om beslutet blifver därifrån afvikande,
låta anteckna densamma till protokollet. Den senare formen af samarbete
bör ock komma till användning mellan en departementsafdelning, å ena, samt
ett centralt verk eller en anstalt, å andra sidan.
De centrala verkens inflyttning i departementen samt däraf följande utvidgning
af verkens uppgifter att omfatta den departementala handläggningen
af regeringsärendena innebära gifvetvis, att de särskilda departementen
— Kungl. Maj:ts kansli i inskränkt mening — i deras nuvarande form skola
upphöra att fungera. Med nyssnämnda åtgärder i förening med en lämplig
anordning af dessa verk efter inflyttningen är dock den nya organisationsbyggnaden
ingalunda färdig. Det gäller att tillse, dels huruvida alla de
funktioner, som af departementen nu utöfvas, lämpligen kunna eller böra af
de i departementen inordnade centrala verken fullgöras, och dels huruvida
GRUNDERNA FÖR STATSDEPARTEMENTENS INDELNING OCH ORGANISATION.
21
icke genom centralverkens förening med departementen nya förhållanden
uppkomma, Indika vid den afsedda organisationen påfordra reglering.
Det befinnes då till en början, att inom kansliet för närvarande handhafves
en del ärenden och göromål af för de olika departementen ensartad natur,
Indika icke lämpa sig för behandling af de särskilda departementsafdelningarna
eller kontoren. Hit höra ärenden, som röra departementet i dess helhet,
t. ex. organisationsfrågor angående hela departementet. Beträffande
vidare de från centrala verk hos Kungl. Maj:t eller till regeringsrätten fullföljda
administrativa besvärsmål, Indika nu af departementen tillhörande
tjänstemän föredragas i statsrådsberedningen, resp. regeringsrätten, måste det
uppenbarligen möta betänkligheter att anförtro denna föredragning åt de
verk, lndlkas beslut öfverklagas. Dessutom ombesörjes af de nuvarande departementen
ett icke ringa antal för de olika departementen speciella ärenden,
hvilka icke undergå förberedande behandling hos något centralt verk
och som vid den nya organisationen icke heller lämpligen kunna förläggas
till afdelning eller kontor.
De nuvarande departementen hafva emellertid äfven fyllt den viktiga uppgiften
att biträda departementschefen vid tillgodoseendet inom den högsta
statsförvaltningen af de konstitutionella och formella synpunkterna samt vid
bevarandet inom densamma af erforderlig sammanhållning och kontinuitet.
Med sitt begränsade antal byråer och med expeditionschefen såsom departementschefens
närmaste man äro departementen för närvarande väl skickade
att vara departementschefens medhjälpare i dessa atseenden. Helt annorlunda
ställa sig i detta hänseende förhållandena, då de centrala verken med
sina chefer inordnas omedelbart under departementschefen och den departemental
handläggningen af regeringsärendena lägges i deras händer. Påtagligt
är, att hos dessa chefer, af hvilka hvar och en inom sin förvaltningsgren
representerar den fackliga insikten och erfarenheten, icke rimligen kan förutsättas
vare sig intresse eller förmåga att för departementet, såsom helhet
betraktadt, biträda departementschefen vid fyllandet af här ifrågavarande
värf.
Alla nu nämnda omständigheter peka tydligt hän på behofvet af ett särskildt
organ inom de nya departementen vid sidan af de departementsafdelningar
och departementskon tor, som genom de centrala verkens inflyttning
i departementen eller eljest bildas. Åt detta organ hafva kommitterade
gifvit namnet departement skansli med en generalsekreterare som chef samt
kansliråd och kanslisekreterare såsom där anställda tjänstemän.
Departementskansliets och särskildt generalsekreterarens allmänna åligganden
och göromål äro i och med det nyss sagda i väsentliga delar angifna. De bestå
således närmast dels i handläggningen af ofvan omförmälda ärendesgrupper
och göromål och dels i tillvaratagandet af den konstitutionella och formella
sidan af departementsarbetet samt i upprätthållandet af enhetlighet och
tradition i detta arbete. Det ligger i naturen af sistnämnda uppgift, att
22 GRUNDERNA FÖR STATSDEPARTEMENTENS INDELNING OCH ORGANISATION.
den väsentligen måste fyllas af en person. Liksom denna uppgift för närvarande
till stor del livilar på expeditionschefen, lärer den i den blifvande
organisationen hufvudsakligen böra läggas på generalsekreteraren. De särskilda
yttringar af generalsekreterarens verksamhet, som hafva afseende å
uppgiften i fråga, måste dock i en organisation, hvari omedelbart under departementschefen
ingå de centrala verken med deras chefer, i flera afseenden
blifva af annan art än den nuvarande expeditionschefens göromål. Enligt
kommitterades organisationsplan skall generalsekreteraren i allmänhet
närvara vid all föredragning i statsrådsberedningen, icke blott från departementskansliet
utan äfven från afdelningarna och kontoren, äfvensom,
där så påfordras, biträda vid denna föredragning. Han skall slutligt granska
koncept såväl till statsrådsprotokollen — hvilka föras af kanslisekreterarna
i departementskansliet —■ som ock till sådana expeditioner från departementet
i det hela, hvilka skola förses med Konungens underskrift. Honom skall
vidare med hänsyn till lagstiftningsarbetets framträdande betydelse tillkomma
att deltaga i utarbetandet å afdelningarna eller kontoren af förslag
till lagar och författningar samt reglementen och instruktioner, som ankomma
på Kungl. Maj:t. Förslag i dessa ämnen skola ock af honom underkastas
formell slutgranskning. I förhållande till Riksdagen har generalsekreteraren
hufvudsakligen att tillhandagå afdelningarna och kontoren med råd och upplysningar
rörande förslag till propositioner, som af dem uppgöras, att sammanfatta
departementets andel i statsverkspropositionen samt att ägna slutlig
granskning åt alla departementets propositioner. Han har därjämte att
med uppmärksamhet följa handläggningen af riksdagsskrifvelser inom departementet.
Slutligen skall han äga att samråda med departementsafdelningarna
och kontoren rörande åtgärder till förekommande eller minskande
af arbetsbalanser vidkommande regeringsärenden. På samma gång generalsekreteraren
genom nu nämnda uppgifter gent emot afdelningarna och kontoren
beredes en ställning, som, utan att göra intrång på dessas själfständiga
deltagande i handläggningen af regeringsärendena och utan att beröra
deras verksamhet i öfrigt, är ägnad att tillförsäkra dem ett värdefullt stöd
i arbetet med afseende å nämnda ärenden, anvisar ock den ifrågasatta departementsorganisationen
åt generalsekreteraren en särskild plats i förhållande
till departementschefen. I den mån fackkunskapen genom de centrala
verkens införlifvande med departementen rycker departementschefen närmare,
ökas för honom behofvet att vid sin sida hafva en högt kvalificerad, juridisktadministrativt
utbildad person, hvilken är hans medhjälpare i allt, som till
departementets handläggning hör. Denna generalsekreterarens uppgift
måste i den nya organisationen blifva af stor betydelse, och detta så mycket
mer, som departementschefen genom öfvergången från den nuvarande till
den föreslagna organisationsformen beröfvas det omedelbara biträde vid regeringsärendenas
beredning, som nu lämnas honom af Kungl. Maj:ts kansli.
GRUNDERNA FÖR STATSDEPARTEMENTENS INDELNING OCH ORGANISATION. 23
Generalsekreterarens uppgifter betinga, att han sättes i samma tjänsteställning
som afdelningscheferna och såsom uttryck häraf har han upptagits
såsom departcmentsdir elitär. I syfte att kunna för längre tid bibehålla
samma person såsom generalsekreterare bör generalsekreterarebefattningen
enligt kommitterades mening inrättas såsom en afsevärdt mera stadigvarande
tjänst, än hvad nu är fallet med expeditionschefsbefattningen.
Kansliråden inom departementskansliet få, bland andra viktiga göromål, till
uppgift att tillhandagå afdelningarna med råd och upplysningar i afseende ä
sådana reglementen och instruktioner, som det åligger afdelningarna att utfärda.
För regeringsärendenas beredning och expediering inom departementskansli Regcringsböra
i allmänhet enahanda regler tillämpas som vid beredningen och expe- bening
dieringen af ärendena inom departementsafdelning, dock med de undantag, och expediesom
betingas af kansliets särskilda ställning och arten af de ärenden, som Xparte™
där förekomma till behandling. mentskuusli.
Slutligen torde, för att en möjligast klar bild skall vinnas af arbetssättet De inkominom
de nya departementen, med några ord böra beröras, huru de inkom- “ngsärendemande
regeringsärendena mottagas och fördelas. nas mottag
Yare
sig de till en departementsafdelning hörande regeringsärenden in- “”''deinmg^''
komma direkt till afdelningen eller till departementskansliet, är afsedt, att
ärendena skola, innan handläggningen af desamma tager sin början, passera
generalsekreterarens och departementschefens händer. .De till afdelningen
inkomna, till Kungl. Maj:t ställda ärendena öfversändas för detta ändamål,
utan föregående diarieföring men efter åsättande af ingångsstämpel, till
generalsekreteraren. Till denne öfverläinnas ock, efter åsättande af ingångsstämpel,
de afdelningen tillhörande regeringsärendena, hvilka inkommit till
departementskansliet. Sedan ärendena genomsetts såväl åt generalsekreteraren
som af departementschefen, återlämnas de till afdelningen.
Syftet med denna procedur är naturligen, att tillfälle skall beredas departementschefen
och generalsekreteraren att taga kännedom om samtliga departementsafdelningarnas
regeringsärenden. De förskaffa sig härigenom på
enklaste sätt en allmän öfversikt öfver denna del af departementets arbete.
Nämnda procedur bör försiggå med största möjliga skyndsamhet, på det att
något dröjsmål ej må uppkomma, innan afdelningen får ärendena under behandling.
Såsom en sammanfattning af de fördelar, som torde vara att vinna genom Sammanfattden
föreslagna nya organisationen, vilja departementalkommitterade framhålla
följande. nisationens
Det lärer hafva blifvit på ett tillfredsställande sätt sörjdt för, att den för<lelarbeböfliga
sakkunskapen tillföres den högsta styrelsen. Denna sakkunskap
kommer därmed icke blott till synes i de tjänstememorial, som enligt den nya
ordningen motsvara verkens underdåniga utlåtanden, utan den göres ock
lefvande och fruktbärande genom det muntliga framförandet af ärendena af
fackkunskapens män i statsrådsberedningen och genom den öfverläggning,
24 GRUNDERNA FÖR STATSDEPARTEMENTENS INDELNING OCH ORGANISATION.
Ofrig.a reformer
i
samband
med den
föreslagna
departementsorg»''
nisationen
in. m.
Decentra
lisation.
som för ärendenas grundliga skärskådande vid behof där förehafves i deras
närvaro på grundval af den verkställda föredragningen.
För att göra den högsta förvaltningen mäktig att motsvara utvecklingens
alltjämt ökade kraf, har denna förvaltning befriats från dubbelarbete och
andra tyngande former utan motsvarande nytta samt beredts möjlighet att fungera
med den raskhet och smidighet, som af den moderna samhällsordningen
påfordras.
Genom att tillfälle beredes de inflyttade verken till direkt och intim beröring
i statsrådsberedningen med departementschefen och öfriga medlemmar
af statsrådet, torde hos dessa verks chefer och ledamöter stegrad förmåga
och ökadt intresse komma att göra sig gällande. Den djupare inblick i de
särskilda beslutens innebörd och den omedelbara kännedom om de af regeringen
tillämpade allmänna förvaltningsgrundsatser, hvilka de föredragande förvärfva
genom tillträdet till statsrådsberedningen, måste lända till väsentligt stöd
och gagn vid beslutens utförande och jämväl vid utöfvandet af den förvaltning
i öfrigt, som är verken anförtrodd. A andra sidan bör den personliga
kännedom om verkens tjänstemän, som departementschefer och statsrådets
öfriga ledamöter vinna genom föredragningens ombesörjande af dessa tjänstemän,
blifva till verklig nytta för förvaltningens bästa möjliga fortgång.
Innan kommitterade afsluta förevarande öfversikt, hafva kommitterade velat
i största korthet omnämna några af de öfriga reformer, som kommitterade
ansett i samband med den föreslagna departementsorganisationen böra genomföras,
äfvensom med några ord beröra departementens loikalfråga.
Vid de omorganisationer af olika förvaltningsorgan, som under de senare
åren genomförts, har en af de ledande tankarna varit, att intet ärende bör
handläggas i högre instans, än ärendets beskaffenhet kräfver. Med denna
princip som utgångspunkt hafva kommitterade verkställt en undersökning
rörande arten af de till de särskilda departementen hörande ärenden, hvilka
för närvarande utgöra föremål för Kungi. Maj:ts pröfning. Kommitterade
hafva därvid funnit, att ett betydligt antal af dessa ärenden antingen
icke är af den natur, att ärendena böra af Konungen i statsrådet afgöras,
eller åtminstone utan någon som helst olägenhet kan afskiljas från
behandling i statsrådet och lämnas till afgörande af underordnade myndigheter.
Decentralisationen af nämnda ärenden är ock ett medel till befordrande af
ett länge närdt önskemål med afseende å den departementala organisationen:
lättande af statsrådsledamöternas, särskildt vissa af departementschefernas, arbetsbörda.
En väsentlig lindring i statsrådens arbete med löpande ärenden har
visserligen ägt rum genom regeringsrättens inrättande och öfverflyttning till
densamma af ett stort antal besvärsmål. I samma riktning verka äfven den förändrade
departementsindelning, som kommitterade föreslagit, samt den därmed
GRUNDERNA FÖR STATSDEPARTEMENTENS INDELNING OCH ORGANISATION.
25
i samband stående mera organiska och följdriktiga fördelningen af ärendena
departementen emellan. Icke desto mindre kvarstår ännu ett stort behof af
en decentralisation i lämplig omfattning af de till departementen hörande
ärendena för att från omsorgen om löpande ärenden af mindre vikt befria
statsförvaltningens högsta organ och dessas chefer, hvilkas intresse och tid
i främsta rummet böra ägnas åt de stora reformuppgifterna och arbetet för
landets utveckling i olika riktningar. Med den ifrågasatta åtgärden följer
ock större snabbhet vid de till underordnade myndigheter öfverflyttade ärendenas
bringande till afgörande, då dessa ärenden komma att afgöras af
organ, hvilkas nuvarande funktion rörande desamma är inskränkt till att
afgifva yttranden till en högre myndighet.
En annan angelägenhet, som kommitterade i samband med den föreslagna
departementsreformen ansett påkalla särskild uppmärksamhet, är frågan om
leTcmannaelementets ökade inflytande på förvaltningen. Det har nämligen
för kommitterade varit uppenbart, att på åtskilliga förvaltningens områden,
särskildt där förvaltningen i främsta rummet har att träffa sina afgöranden efter
hvad i hvarje fall frän statens eller samhällets synpunkt är lämpligt eller
nyttigt, en medverkan af särskilda utom förvaltningen stående, på olika områden
sakkunniga organ eller personer kan befinnas af stort värde och ofta
nog, därest förvaltningen skall kunna rätt fylla sina uppgifter, med nödvändighet
påkallas. De fordringar, som kommitterade anse böra uppställas,
för att lekmannaelementets deltagande i förvaltningen må bereda därmed
afsedda fördelar, äro, att deltagandet bör ske under känsla af ansvar, att
förvaltningen bör äga snabb och omedelbar tillgång till denna medverkan
samt att åt densamma bör gifvas karaktären af en viss permanens. Beträffande
de olika former, hvari enligt kommitterades mening förevarande medverkan
vid förvaltningen bör klädas, torde följande tre typer företrädesvis
böra ifrågakomma: 1) fullmäktige, hvilka inträda i ett ämbetsverk vid
handläggning af vissa ärenden och beträffande dessa ärendens afgörande intaga
enahanda ställning som verkets ordinarie ledamöter; 2) sakkunnige
(eller s. k. experter), hvilka antingen äro på ett stadigvarande sätt fastade
vid ett verk eller ock tillfälligt tillkallas, i båda fallen för att biträda inom
verket vid utredningen af frågor, där deras speciella sakkunskap är af behofvet
påkallad; 3) råd, hvilket utgöres af en vid sidan af ett ämbetsverk befintlig
korporation med i regel ett flertal till största delen utom förvaltningen
stående ledamöter, med uppgift att afgifva yttranden i de till detsamma från
Kungl. Maj:t eller verket hänskjutna ärenden äfvensom att i frågor, som
beröra dess kompetensområde, till Kungl. Maj:t eller verket själfmant göra
framställningar. De båda förstnämnda kategorierna af lekmannainstitutioner
hafva det gemensamt, att de direkt deltaga i arbetet inom det ämbetsverk,
till hvilket de äro anslutna, under det att rådets verksamhet är förlagd utom
Lekmannaelementets
ökade inflytande
på
förvaltningen.
26
GRUNDERNA FÖR STATSDEPARTEMENTENS INDELNING OCH ORGANISATION.
Inskränkning
af
kommittéväsendet.
Departe
mentens
lokalfråga.
vederbörande ämbetsverk, med hvilket det i regel bar att skriftligen meddela
sig.
Kommitterade hafva vid den nya organisationen äfven käft i sikte, att det
nu i stor omfattning använda sättet för utredningars verkställande genom
kommittéer och liknande beredningar må i väsentlig mån inskränkas.
Obestridligt torde vara, att det för utredande af mera omfattande, i statselier
sambällslifvet djupt ingripande frågor erbjuder bestämda fördelar att
anlita formen af en kommitté, hvars medlemmar representera största möjliga
sakkunskap på området i fråga och jämförelsevis odeladt kunna ägna sig
åt den föreliggande uppgiften. Men kommitterade hålla före, att kommittéväsendet
med hänsyn särskildt till den utsträckning, det på senare tid hos
oss erhållit, är ägnadt att väcka åtskilliga betänkligheter. Till en början
äro att uppmärksamma de betydande kostnader, som användandet af kommittéer
i nuvarande omfattning förorsakar och hvilka kostnader för år 1909
uppgingo till mer än 1,000,000 kronor. Vidare torde genom det nuvarande
sättet för kommittéarbetets ordnande förorsakas en tidsutdräkt i detta arbete,
som genom ändamålsenliga anordningar borde kunna undvikas. I allmänhet
äro nämligen, när en kommitté nu tillsättes, några förberedande undersökningar
eller arbeten i öfrigt ej utförda i den fråga, kommittén får att behandla,
och i regel icke heller några mera bestämda direktiv gifna i afseende
å kommitténs uppdrag. Åtskillig tid måste därför uppoffras inom kommittén
för exempelvis utarbetande af historik, undersökning huru motsvarande
förhållanden äro ordnade i utlandet, insamlande och bearbetande af
statistiskt material o. d., hvilket allt utgör underlag för kommitténs egentliga
arbete. Vore dylika utredningar verkställda inom vederbörande departement,
innan kommittén tillsattes, kunde kommitténs uppgift i de flesta
fall noggrannare angifvas, hvarjämte minskning i kostnader och tid för kommitténs
arbeten skulle vinnas. På denna väg skulle ock i allmänhet å ena
sidan departementens och å den andra kommittéernas arbete med föreliggande
frågor komma hvarandra närmare, hvilket otvifvelaktigt skulle hos statsförvaltningens
män stärka intresset och känslan af ansvar för, att på deras
initiativ eller handläggning beroende frågor erhölle den bästa möjliga lösning.
Det är kommitterades förvissning, att den nya departementsorganisationen,
inom Irvilken fackkunskapen å förvaltningens olika områden är företrädd,
i förening med lämpliga åtgärder för beredande af ökad möjlighet
till utredningars verkställande inom departementen skall tjäna det här
afsedda syftet.
Ett annat spörsmål, som för genomförandet af den utaf kommitterade föreslagna
departementsorganisationen är af stor betydelse, är anordnandet af
ämbetslokaler åt departementen i deras nya gestalt. För att den nya organisationen
skall i allo motsvara sitt syfte och kunna utan slitningar genomföras,
är af stor betydelse, att de olika departementsafdelningarna och departe
-
GRUNDERNA FÖR STATSDEPARTEMENT®^ INDELNING OCH ORGANISATION. 27
mentskoDtoren, förutom i de fall, där särskilda omständigheter, vanligen behofvet
af nära samband med lokalförvaltningen på platsen, påkalla undantag,
få lokaler åt sig upplåtna under samma tak som eller i omedelbar närhet af
departementschefens och generalsekreterarens ämbetsrum. Liksom man under
nuvarande förhållanden svårligen skulle kunna tänka sig, att de till departementen
hörande särskilda byråerna läge skilda från departementschefens
och expeditionschefens tjänstelokal, skulle det i allmänhet icke utan betydande
olägenheter låta sig göra, att de centrala verkens inflyttning, organisatoriskt
sedt, i departementen icke ägde motsvarighet äfven i lokalt hänseende. Departementens
lokalfråga bör följaktligen enligt kommitterades mening lösas
i samband med organisationsfrågan; och kommitterade skola ock i sitt slutliga
betänkande söka att, i hvad på kommitterade kan ankomma, lämna bidrag
till en sådan lösning.
Det kan visserligen med hänsyn särskildt till den roll, som statsrådsberedningen
spelar vid regeringsärendenas beredning, äfven synas vara af vikt,
att statsrådets samtliga ledamöter hafva sina ämbetslokaler i samma husMen
detta intresse måste enligt kommitterades mening anses vida mindre
vägande än behofvet å ena sidan för departementschefen och generalsekreteraren
att när som helst utan omgång kunna komma i personlig förbindelse
med afdelningscheferna och andra tjänstemän i departementet och å andra
sidan för dessa att utan onödig tidsutdräkt kunna direkt meddela
sig med departementschefen och generalsekreteraren. De olägenheter, som
vållas därigenom, att alla statsrådsledamöter icke hafva sina tjänsterum i
samma hus, torde icke vara af den beskaffenhet, att de ej kunna genom lämpliga
anordningar öfvervinnas. Ett önskemål är ock, att samtliga departement
förläggas i närheten af hvarandra samt icke för långt från kungl.
slottet och riksdagshuset.
3—112203.
A
CIVILDEPARTEMENTETS
AFDELNING FÖR SOCIALA ÄRENDEN
(SOCIALSTYRELSEN)
I. Inledning ocli historik.
Kap. 1. Socialpolitikens allmänna uppgifter.
Sedan midten af förra århundradet hafva samhällsförhållandena och det
ekonomiska lifvet undergått en genomgripande omvandling. Särskild! framträdande
och betydelsefull är denna förändring med afseende på yrkesarbetet,
hvilket genom de tekniska framstegen, de lättade kommunikationerna, kapitalets
tillväxt och organisation, den ökade befolkningstätheten och befolkningskoncentrationen
m. fl. faktorer nästan fullständigt omgestaltats. Vid
sidan af det vid den lokala marknaden bundna mera handtverksmässiga
arbetet, som tidigare fyllde behofven inom flertalet yrkesområden, framväxte
helt hastigt industrien och stordriften, hvilka, beträffande såväl råvaror
som afsättning, voro i viss mån frigjorda från de lokala behofven,
men däremot beroende af den inbördes konkurrensen öfver större uppköpsoch
afsättningsområden.
I det äldre, af handtverksarbetet och marknadens begränsning karaktäriserade
ekonomiska samhället stodo de olika yrkena vid sidan af hvarandra
med skilda och ofta stridiga intressen och behof. Men inom sig voro de vanligen
fast sammanslutna enheter. Sträfvande! att gent emot utomstående häfda
yrkets intressen och behof var gemensamt för yrkets alla utöfvare, i hvilken
ställning de än befunno sig. Ty insikten om allas beroende af yrkets bestånd
och utveckling stod klar äfven för arbetstagarna, af hvilka flertalet i
sin tur bl ef vo eller hade utsikter att blifva själfständiga företagare och arbetsledare.
Inom yrket fortgick en ständig cirkulation, som förhindrade uppkomsten
af fast afgränsade, socialt olikställda grupper. Företagaren hade
själf passerat graderna inom yrket, erfarit den underordnade ställningens
svårigheter och betryck samt delade själf fortfarande med sin personal
kroppsarbetets tunga. Han stod sina arbetare nära till uppfostran, åskådning
och intressen. Arbetsförhållandet dem emellan var af mer stadigvarande
art och hänvisade dem till ömsesidig förståelse. Kändes bandet ock
stundom tryckande för arbetaren, så hade han å andra sidan mera grundade
anspråk på stadigt arbete och trygg utkomst, på mästarens hjälp och stöd
vid inträffande eventualiteter.
I nu berörda liksom i andra afseenden medförde industrialismen helt
nya förhållanden. Vid de större arbetsföretagen hopas allt flera arbetare;
de fästas vid arbetsgifvaren och arbetsstället genom det fria arbetsaftalet,
32
FÖRSLAG TILL SOCIALSTYRELSE.
hvilliet kan uppköra, så snart endera parten finner för sig förmånligt. Den
mänskliga arbetskraften kar i det nutida samkället blifvit så att säga en vara,
med afseende å hvilken tillgång ock efterfrågan äro utsatta för växlingar
ock hvilken till följd däraf kar ett osäkert och af tillfälligheter beroende
värde. Och enär numera industrien allt mera frigjorts från den begränsade
lokala marknaden, med dess mindre möjligheter men ock mindre konkurrens,
samt på vissa områden till och med blifvit internationell, så äro företagen
underkastade långt starkare inflytelser af konkurrensens och konjunkturernas
fluktuationer. När den ekonomiska flodvågen stiger, så att marknaden förmår
upptaga en ökad mängd af produkter, utvidgas arbetsföretagens drift
och flera arbetare få sysselsättning. Men när omslaget kommer, dämpas den
industriella lifaktigheten, en del arbetskraft blir öfverflödig och måste ofta
aflägsnas. Den företagare, som sysselsätter ett större antal arbetare, efter
tillfällets behof sammanhopade från skilda .håll, kan i allmänhet icke förväntas
hysa personligt intresse eller ägna personlig omvårdnad åt dem. Arbetarna
å sin sida, kvilka efter konjunkturernas växlingar ofta vandra mellan
olika arbetsställen inom olika industrier, få en känsla af osäkerhet i sin anställning.
De kunna icke på samma sätt som förr känna sig solidariska med
sin arbetsgivare och sitt yrke, som icke förmå bjuda dem trygghet för framtiden.
Än mindre hafva de numera några större utsikter att i sin tur arbeta
sig fram till oberoende ställning och själfständig företagar verksamhet. Det
ligger redan i industrialismens natur, att arbetsställena blifva relativt få i
förhållande till antalet därvid sysselsatta arbetare, hvaraf ock följer, att endast
jämförelsevis få kunna blifva själfständiga företagare. Härtill kommer
emellertid, att den moderna driften hos företagaren förutsätter kapitaltillgång
samt i regel teknisk och affärsmässig utbildning. Dessa förutsättningar äro
så nödvändiga för idkandet af själfständig ekonomisk verksamhet, att endast
undantagsvis någon arbetare kan besegra däraf härflytande hinder och själf
blifva företagare. Cirkulationen sker sålunda icke längre inom yrket i riktningen
nedifrån och uppåt i samma utsträckning som förr. Arbetarna äro
i allmänhet hänvisade till att hela lifvet igenom förblifva arbetstagare och
underkastade därmed sammanhängande osäkerhet. Arbetarna blifva på detta
sätt hänvisade till sig sjkifva, de bilda en afskild grupp af i regel ekonomiskt
osjälfständiga individer, ur hvilken endast ett relativt fåtal lyckas
arbeta sig upp till en bättre och själfständigare ställning.
Under det att medborgarnas alldeles öfvervägande flertal tidigare hade sin
utkomst inom jordbruket, har industrialismen efter hand dragit en allt större
de af befolkningen till fabriker och andra industriella företag, transportverksamhet
o. s. v. Därmed har ock följt en ständig tillväxt på landsbygdens
bekostnad af städerna och andra industrisamhällen, samtidigt med att en öfvergång
skett från natura- till penninghushållning, och ofta nog en ganska osäker
sådan, för ett allt större antal medborgare. Bortsedt från af konjunkturer och
andra orsaker föranledda växlingar i tillgången och efterfrågan på arbets
-
SOCIALPOLITIKENS ALLMÄNNA UPPGIFTER.
33
kraft vid de industriella företagen, äro många af dem, där de icke äro af
rent tillfällig natur (större väg- och vattenbyggnader, järnvägs- och andra
byggnadsföretag), i större eller mindre grad säsongyrken, hvilka sålunda
endast en kortare tid eller en viss del af året kunna bereda arbetarna sysselsättning
och skälig inkomst. Icke minst är detta fallet i vart land, särskilt
på grund af dess klimatiska förhållanden. Såväl härigenom som i
allmänhet genom arbetarnas ökade tillströmning till städerna och andra
större arbetsmarknader uppkomma en mängd existenser, som aldrig bli rotfasta
och aldrig känna sig fullt hemma på någon särskild plats eller ens
inom hela samhället.
Den nya byggnad, som samhället sålunda erhållit till följd af industrialismen
och därmed sammanhängande förhållanden, har i alla länder ställt
statsmakterna inför många nya spörsmål och uppgifter. Svårigheterna att
lösa dessa uppgifter hafva varit så mycket större, som utvecklingen fortgått
med en sådan snabbhet, att problemen snart sagdt dagligen blifvit mera
invecklade till sin natur och vidtutseende till sina verkningar.
Insikten om samhällets plikter gent emot dess ekonomiskt svagare medlemmar,
»arbetarna», klarnade tidigt på det s. k. arbetarskyddets områden. Redan
i äldre tider hade man funnit nödigt att söka skydda det uppväxande släktets
kroppsliga och andliga utveckling genom att i någon mån begränsa
arbetsgifvarens rätt att i arbete utnyttja barn, förrän de nått viss minimiålder
eller visst mått af kropps- och själsutveckling. Men först med industrialismens
genombrott blef behofvet åt dessa samhällets skyddssträfvanden
fullt aktuellt. Ty då drogs arbetskraften i långt större utsträckning till
fabriksarbetet, hvilket också i många hänseenden erbjöd större risker än
handtverksyrkena. Genom arbetets drifvande i stor skala och under användande
af en mångfald maskiner kommo arbetarna under inverkan af faktorer,
hvilka de icke själfva kunde öfverskåda och kontrollera. Arbetarna hade
endast att afgöra, huruvida de önskade arbeta; men anordningarna för arbetet
kunde de hvarken bedöma eller påverka. Och dock voro deras hälsa och
arbetsduglighet beroende af, i hvad mån arbetsförhållandena voro betryggande.
Med maskinteknikens vidare utveckling och i bredd med fabrikernas
växande dimensioner växte ock yrkesriskerna af olika slag. Man fortgick
då på den redan tidigare inslagna vägen att begränsa användningen af barns
och minderårigas arbetskraft. Sedan kom ordningen till kvinnorna, hvilka
såsom kroppsligt svagare än männen och i öfrigt underkastade särskilda
vådor äfvenledes hade grundade anspråk på samhällsskydd. Till sist befanns
det ock nödvändigt att på liknande sätt ingripa till skydd för de vuxna
männen.
Såsom sträfvanden i samma riktning kunna betecknas de likaledes
öfverallt påbörjade åtgärderna för att ordna socialförsäkringen. Härmed
åsyftades till en början närmast att finna en ny, mera human och rationell
34
FÖRSLAG TILL SOCIALSTYRELSE.
form för det samhällets ekonomiska understöd åt yrkesarbetets offer, som
tidigare ålegat fattigvården. På detta område hafva dock samhällets uppgifter
hastigt vuxit utöfver de ursprungliga gränserna. Numera gå sträfvandena
ut på att tillförsäkra alla oförvitliga samhällsmedlemmar rätt till
ett efter måttet af tillgängliga ekonomiska resurser afpassadt understöd för
alla de fall, då de utan eget förvållande blifva urståndsätta att försörja sig
själfva.
Samhällsmyndigheternas åtgärder beträffande såväl arbetarskydd som
arbetarförsäkring voro närmast frukten af den mognade insikten om det
ekonomiskt kloka i att rationellt hushålla med människomaterialet, samhällets
största kraftkälla och dyrbaraste kapital. Men förglömmas må ej
heller, hurusom efter hand framvuxit en allt starkare utvecklad samhällelig
pliktkänsla, hvilken funnit det vara en det allmännas uppgift att så långt
som möjligt söka stödja och skydda de medborgargrupper, som under ett
mer eller mindre tungt arbete efter förmåga fylla sina plikter som samhällsnyttiga
medborgare. En sådan anda af social medkänsla för de ekonomiskt
svagare har i synnerhet under senaste tid starkare framträdt och väsentligen
bidragit till, att samhället och arbetsgivare a varit villiga åtaga sig de
bördor, som den alltmer genomförda arbetarskydds- och arbetarförsäkrings -politiken måst medföra.
Dessa samhälleliga skyddsåtgärder hafva emellertid väsentligen påskyndats
af arbetarklassens egen vaknande känsla af otryggheten i arbetarnas
och deras familjers tillvaro. Ju tydligare industrialismens faror för äfven
den dugligaste och mest oförvitliga arbetare gjorde sig märkbara och ju
starkare kroppsarbetarna kände sig framstå såsom en sluten, gent emot
arbetsgifvarna och öfriga medborgargrupper afskild klass, dess klarare började
man skönja de samhälleliga farorna af detta förhållande. Den stigande
folkbildningen gaf så arbetarna medel att för sig själfva och för andra klargöra
sina bekymmer, organisationsväsendet gaf dem sammanslutningens makt
att arbeta för sina intressen, och i riksförsamlingarna häfdas dessa numera
af ett växande antal direkta arbetarrepresentanter.
Trots allt hvad som för och delvis med arbetarna redan gjorts, har dock
medborgarnas samhörighet inbördes alltmera försvagats. Den i och för sig
erkännansvärda solidaritetskänsla, som uppvuxit inom arbetarmassorna, begränsas
till att omfatta endast dem själfva och synes icke vilja vidgas till
hela det samhälle, i hvilket de äro medansvariga och meddelaktiga. Häruti
ligger uppenbarligen en samhällelig fara, som måste i allas gemensamma
intresse undanröjas. Statsmakterna stå därför öfverallt inför den svåra
uppgiften att mildra motsättningarna, utjämna intressekonflikterna och fylla
de remnor, som öppnat sig i samhällsbyggnaden. Och den enda väg, på
hvilken dessa syften kunna ernås, är det systematiska sträfvandet att minska
afståndet mellan de olika medborgargrupperna genom höjande af de lägst
ställda. Viktigast är härvid naturligtvis att förbättra deras materiella vill
-
SOCIALPOLITIKENS ALLMÄNNA UPPGIFTER.
35
kor — såväl positivt genom ökade utkomstmöjligheter och förmåner som negativt
genom undanröjandet af skadliga inflytelser — enär endast därigenom
de reella förutsättningarna skapas för alla andra framsteg. Men vid sidan
däraf gäller det att skydda, underlätta och uppmuntra de ifrågavarande befolkningsgruppernas
moraliska och intellektuella utveckling, hvilken i sin
tur måste stärka och i längden bära upp deras materiella kultur äfvensom
bidraga till att öka deras ansvarskänsla, deras vilja och förmåga att
genom ökad arbetsintensitet och förtänksamhet förbättra sin och de sinas
ställning samt befrämja hela samhällets förkofran. Det hör till socialpolitikens
innebörd och uppgift att i det allmännas intresse sträfva för de ekonomiskt
svagare samhällsmedlemmarnas höjande i alla dessa hänseenden och
därmed verka för stärkandet af alla medborgares samhörighetskänsla.
I det föregående har antydts, att den moderna socialpolitikens första större
uppgifter framkallades af industrialismen och af behofvet att skydda fabriksarbetarna.
Så småningom har ock därmed följt insikten om nödvändigheten
af att ägna uppmärksamhet äfven åt jordbruksarbetarnas och andra arbetarkategoriers
ställning. Allt framgent måste ock lönarbetarnas (vid industriella
yrken, kommunikationsanstalter, jordbruk o. s. v.) förhållanden blifva
hufvudföremålet för samhällets socialpolitiska verksamhet. Detta påkallas
lika mycket af dithörande befolkningsgruppers kvantitativa betydelse som af
deras särskildt starka behof af samhällelig omvårdnad.
Mycket nära de egentliga kroppsarbetarna stå emellertid sådana grupper
som de i personlig tjänst anställda samt vissa affärsbiträden och tjänstemän
i lägre grader m. fl., hvilkas ekonomiska och sociala ställning äfvenledes är
sådan, att densamma påkallar statsmakternas synnerliga uppmärksamhet,
öfver hufvud måste socialpolitiken sålunda närmast och direkt inriktas på
befrämjandet af de samhällsgruppers välfärd, hvilka måste använda sin arbetskraft
i andras tjänst i oviss eller beroende yrkes- eller tjänsteställning.
Detta hindrar emellertid icke, att äfven många andra befolkningsgrupper
i vissa afseenden hafva lika trängande behof af samhällets särskilda stöd
och jämväl kunna därför åberopa samma principiella skäl. För sådana själfförsörjare
som t. ex. småhandlare, mindre handtverkare, fiskare och åtskilliga
andra är den personliga arbetsdugligheten, i lika hög grad som
för lönarbetare, den oundgängliga förutsättningen för deras egen och familjernas
existens. Ja, äfven för den mindre jordbrukaren, som själf brukar
sin jord, blir arbetsförmågans förlust ofta lika ödesdiger som för en tjänare
eller statare. Och i alla dessa fäll äro arbetets risker stora och oundvikliga.
Det kan därför icke med något fog göras gällande, att samhällets uppgifter
i sådana afseenden skulle vara af principiellt annat slag beträffande de nu
berörda yrkesutöfvarna än i fråga om lönarbetarna. Endast så till vida
föreligger en bestämd skillnad, att sådana själfförsörjare icke behöfva samhällets
socialpolitiska ingripande på alla de områden, där lönarbetarna måste
stödjas och hjälpas.
36
FÖRSLAG TILL SOCIALSTYRELSE.
Men icke ens vid de nu nämnda yrkesgrupperna lärer man kunna draga
gränsen för socialpolitikens verksamhetsområde. Det kan rent af sättas i
fråga, huruvida det öfver hufvud är möjligt att generellt afgöra, hvilka befolkningslager
skola anses vara så väl ställda, att de saklöst kunna ställas
utanför samhällets sociala skyddsarbete. Ty såsom nyss påpekades med
afseende å vissa grupper af själfförsörjare, så kunna särskilda sociala frågor
vara af beskaffenhet att äga betydelse långt högre upp bland samhällslagren
än andra sociala frågor. I sådant afseende må till en början erinras om bostadsfrågan,
hvars synnerligen stora betydelse för släktets sundhet och trefnad
numera allmänt erkännes. Till följd af nutidens invecklade samhällsförhållanden
blir det, särskildt i de större städerna, äfven för ganska väl ställda
medborgare ofta svårt att skydda sig för de olägenheter, som en olämplig
bostadspolitik kan medföra. På detta område äro i själfva verket flertalet
olika samhällslagers intressen så nära förbundna, att åtgärder, som afse en
grupp, med nödvändighet måste direkt eller indirekt inverka äfven på andra
gruppers förhållanden. På samma sätt lärer det icke vara tänkbart, att t. ex.
i nykterhetsfrågan bedrifva ett ändamålsenligt socialpolitiskt reformarbete,
med mindre man noga tager hänsyn till dess egenskap af att beröra snart
sagdt alla samhällets medlemmar. Såsom redan förut antydts, har man också
på socialförsäkringens område redan kommit därhän, att vissa grenar af dess
verksamhet anses principiellt böra tillgodokomma medborgare ur alla samhällslager.
Ehuruväl sålunda sarbetarfrågan» framgent som hittills kommer att utgöra
hufvudparten af den »sociala frågan», måste en ändamålsenlig socialpolitik
dock alltid anlägga vidare synpunkter än de speciellt arbetarpolitiska. Liksom
all annan samhällspolitik måste densamma hafva till ändamål att främja
det allmännas bästa och inom sitt område verka för hela samhällets trefnad,
hälsa och välfärd.
37
Kap. 2. Viktigare sociala frågors och statsförvaltniiigsärendens uppkomst
och nuvarande läge i Sverige.
Industrialismen nådde vårt land senare än flertalet andra länder, och dess Nykterhets
sociala verkningar framträdde därför ej så hastigt. »Arbetarfrågan», hvilken frågan.
hos oss sålunda är af jämförelsevis sent datum, kom ej heller att blifva den
första sociala fråga, som mognade för statsmakternas ingripande. Snarare
var det nykterhetsfrågan, som tidigast mera klart uppfattades som ett socialt
spörsmål af stor räckvidd och betydelse. Det blef dock ej de sociala synpunkterna,
som främst präglade de första ingripandena från statens sida på
detta område, utan de ekonomiska och finansiella. Nykterhetsfrågan i sin
helhet har ock kommit att räknas till och tillhör nu finansdepartementets
uppgifter.
Vid samma tid som nykterhetsfrågan — midten af 1800-talet — hade ett Emigratio
annat af våra alltjämt allvarligaste sociala problem, emigrationen, redan nen''
framträdt i hotfull omfattning. Först i våra dagar hafva dock statsmakterna
funnit sig böra ägna allvarligare uppmärksamhet åt en rörelse, som
under de senaste 60 åren från landet bortfört c:a 1,000,000 af dess söner och
döttrar samt för närvarande årligen slukar 15,000 å 25,000, flertalet af dessa
i blomman af sin ålder och utgörande just de driftigaste och arbetsdugligaste
elementen. Visserligen hafva vissa författningsbestämmelser i ämnet blifvit
utfärdade, senast genom förordning den 4 juni 1884, men denna afser ingalunda
något positivt ingripande i den för hela landet ödesdigra folkrörelsens utveckling,
utan inskränker sig i hufvudsak till att reglera de former, under
hvilka emigrantagenterna få verka samt emigranterna afflytta och befordras
från landet. Statens åtgöranden hafva sålunda närmast åsyftat upprätthållandet
af god ordning och bevakandet af emigranternas rättssäkerhet, hvarmed
ock står i samband, att hithörande ärenden behandlas af civildepartementet
(och kommerskollegium). Därjämte ankommer det emellertid på
försvarsdepartementen att verkställa handläggningen af ansökningar af unga
män, som icke fullgjort sina värnpliktsöfningar, att vinna tillstånd att afflytta
ur riket.
Men åt emigrationen såsom social företeelse, hvilken i sin för våra förhållanden
stora omfattning bort framkalla de allvarligaste farhågor, ägnade
man länge ingen särskild uppmärksamhet, och mera direkta statsåtgärder
för emigrationens förminskande hafva alltjämt uteblifvit.
38
FÖRSLAG TILL SOCIALSTYRELSE.
En liknande passivitet kar statsförvaltningen intagit gent emot en annan
af våra för folkets hälsa och trefnad viktigaste sociala frågor, fattigvården.
För handläggningen af fattigvårdsärendena — hvilka i 1840 års departementalstadga
hänförts till ecklestiastikdepartementet, men enligt 1900 års stadga
öfverflyttades till jordbruksdepartementet (fattigvårdsstatistiken utarbetas
inom statistiska centralbyrån) —- hafva, lika litet som för emigrationsoch
nykterhetsärendena, några särskilda organ eller arbetskrafter funnits
att tillgå. Häraf har naturligtvis följden blifvit, att det nödvändiga initiativet
för ett fortgående utvecklings- och reformarbete icke kunnat presteras
från statsförvaltningens sida. Sedan år 1871, då den nu gällande
förordningen angående fattigvården utfärdades, har ock ett beklagligt
stillastående präglat statens verksamhet på detta område, oaktadt allt
intresse, som från vissa kommuners, frivilliga organisationers och enskildas
sida visats för ernåendet af bättre förhållanden. Krafven på den nuvarande
fattigvårdens grundliga omorganiserande eller ersättande med en efter nyare
tiders humanitära fordringar mera lämpad vård af åldringar och andra försörjningsoförmogna
hafva därför numera framträdt med synnerlig styrka.
På alla de nu berörda stora sociala områdena pågå emellertid utredningar,
af hvilka torde kunna förväntas förslag till lämpliga anordningar jämväl i
afseende å formerna och organen för statens öfvervakande och ledande verksamhet.
Den 21 juni 1907 tillsattes fattigvårdslagstiftningskommittén med
uppdrag närmast att utarbeta förslag till förändrad lagstiftning angående
dels fattigvården och dels lösdrifvares behandling. Till kommittén hafva
emellertid senare anförtrotts frågorna om fosterbarnsvården, uppfostran af
vanartade barn samt internering af alkoholister.
Åt den s. k. rusdryckskommittén öfverlämnades den .20 aug. 1909 att
verkställa utredning rörande statens, kommunernas, landstingens och hushållningssällskapens
frigörande från beroendet af de s. k. brännvinsmedlen. Sedermera
har den 4 juli 1910 anordnats en särskild utredning om dels de
åtgärder, som i främmande länder, främst grannländerna, vidtagits för dryckenskapens
bekämpande, samt verkningarna af desamma, dels nykterhets frågans
nuvarande läge i dessa länder, dels och förbudsåtgärdernas utvecklingshistoria
och verkningar. Slutligen har ock den 17 nov. 1911 tillsatts en särskild
kommitté med uppdrag: att skyndsammast möjligt utarbeta nödiga bestämmelser
för genomförandet af lokalt veto för försäljning och utskänkning af
brännvin samt vin och Öl; att vidare efter behörig utredning framlägga förslag
till jämväl andra välberäknade och verksamma anordningar för att begränsa
rusdrycksbandteringens skadliga verkningar bland annat genom reformering
af det s. k. Göteborgssystemet, samt att åvägabringa en allsidig
utredning rörande allmänt rusdrycksförbud.
Äfven med afseende å emigrationsfrågan och därmed sammanhängande
DE SOCIALA FRÅGORNAS UPPKOMST OCH LÄGE.
39
spörsmål är en särskild utredning anordnad (sedan den 30 jan. 1907). I den
serie af publikationer, som redan offentliggjorts, återfinnas en mängd ingående
undersökningar rörande emigrationens ekonomiska, administrativa, sociala
och folkpsykologiska orsaker, dess omfattning, former och verkningar
o. s. v.
Såsom ofvan omnämnts, hafva de i allmänhet mest uppmärksammade sociala
frågorna, de speciella arbetarfrågorna, jämförelsevis sent, d. v. s. först med
industrialismens egentliga genombrott på 1870-talet, blifvit aktuella i Sverige.
Det var därvid närmast frågorna om arbetarskydd och arbetarförsäkring,
som på grund af sin beskaffenhet och under intryck af särskildt Englands
och Tysklands föredömen först kommo upp på dagordningen i vårt
land.
Visserligen hade redan tidigare för arbetarnas skyddande vidtagits några
mindre betydelsefulla lagstiftningsåtgärder, hvilkas resultat sammanfattades
1864 års näringsfrihetsförordning. En djupare och mera allmän insikt om
behöfligheten af statens ingripande på detta område spåras dock först vid
de riksdagsförhandlingar, som föranledde tillsättandet af 1875 års kommitté
för utredande af frågan om barns och yngre personers användande i fabriksoch
handtverksarbete samt om statens kontroll i detta afseende. Kommitténs
år 1877 framlagda förslag, öfver hvilket kommerskollegium år 1879 afgaf
utlåtande, föranledde utfärdandet af förordningen angående minderårigas
användande i arbete vid fabrik, handtverk eller annan handtering
den 18 nov. 1881. Arbetarskyddsfrågan var dock genom denna
första förordning ingalunda löst på ett tillfredsställande sätt ens med afseende
å det speciella område, förordningen afsåg. Effektiviteten af de meddelade
föreskrifterna blef ej heller så stor till följd af bristen på lämpliga organ för
tillsynen öfver författningens efterlefnad. De snart framträdande krafven på
mera genomgripande åtgärder äfvensom intrycken af den internationella
arbetarskyddskongressen i Berlin år 1890 föranledde år 1891 tillsättandet
af en ny kommitté för revision af 1881 års förordning, hvilken kommitté
efter grundliga utredningar rörande den dittillsvarande lagstiftningens verkningar
redan år 1892 framlade sitt utlåtande och förslag. Efter ytterligare
utredningar samt inhämtande af yttranden från skilda myndigheter och
korporationer förelädes frågan 1900 års riksdag, hvarefter den nu gällande
lagen angående minderårigas och kvinnors användande till arbete
i industriellt yrke den 17 okt. 1900 utfärdades. Därmed begränsades
tillämpningen af 1881 års förordning till endast »handtverk eller annan
handtering».
Ytterligare inskränkning i fråga om kvinnors industriarbete vidtogs genom
den, i anslutning till internationella konventionen i Bern år 1906, tillkomna
lagen angående förhud mot kvinnors användande till arbete nattetid
i vissa industriella företag den 20 nov. 1909. Med afseende å de
Arbetar
skyddet.
Skydd för
kvinnors och
barns arbete.
40
FÖRSLAG TILL SOCIALSTYRELSE.
Skydd inom
speciella
yrken.
Allmänt
arbetarskydd.
minderårigas arbete må vidare erinras om dels förordningen den 10 juli 1891
angående förbud för barn att idka viss försäljning, hvilken förordning
den 4 dec. 1896 utvidgades med hänsyn till sin räckvidd, dels oclc förordningen
angående förbud mot barns användande vid offentliga
förevisningar den 10 dec. 1897. I detta sammanhang torde slutligen
böra anföras lagen om förbud mot handels idkande å söckendag utöfver
vis s tid den 5 juni 1909, hvilken så tillvida är af särskild! intresse,
som den afser att bereda skydd och lättnad i fråga om arbetstiden
åt ej blott biträden i butiker utan äfven deras ägare.
Den viktiga frågan om arbetarnas skyddande mot de vådor för lif, hälsa
och arbetsförmåga, för hvilka de utsättas genom arbetet, blef på ett speciellt
område beaktad genom en år 1870 utfärdad och år 1896 något förändrad förordning
till förekommande af käkbensbrand bland arbetare vid tändsticksfabriker.
Af liknande mera speciell karaktär äro vissa bestämmelser i en
serie författningar, t. ex. rörande explosiva varor, eldfarliga oljor, passagerarångfartygs
räddningsinrättningar och eldsläckningsredskap, utförandet
och driften åt elektriska anläggningar o. s. v., hvilka författningar visserligen
närmast hafva till uppgift att trygga allmänheten för risker till lif, lem och
egendom m. m., men hvilka i viss mån äfven måste lända till skydd för vid
dylika arbetsföretag anställda arbetare. Betydelsefullare voro i sådant afseende
de bestämmelser om skyddsåtgärder för grufarbetare, som förefunnits
sedan äldre tider och numera återfinnas i gällande grufstadga den 16 maj
1884 samt i motsvarande lagstiftning rörande stenkolsfyndigheter.
Allmängiltiga stadganden rörande arbetarskydd voro visserligen meddelade
redan i 1864 års näringsfrihetsförordning samt särskild! i hälsovårdsstadgan
för riket den 25 sept. 1874 (i viss mån kompletterad genom
byggnadsstadgan för rikets städer den 8 maj 1874). Men enär dithörande
föreskrifter voro af alltför obestämd och sväfvande lydelse samt deras efterlefnad
icke kunde verksamt kontrolleras, öfverlämnades jämväl detta spörsmål
åt den år 1884 tillsatta s. k. äldre arbetarförsäkringskommittén. Efter
synnerligen ingående och omfattande utredningar rörande timade olycksfall
i arbetet vid svenska verkstäder, rörande hygieniska förhållanden vid åtskilliga
svenska fabriker och rörande förekomsten därstädes af skyddsanordningar
framlade kommittén den 28 juli 1888 ett särskildt förslag till lag
om åtgärder för skyddande af arbetares lif och hälsa i arbete. Frågan förelädes
redan påföljande års riksdag samt vann dess anslutning, hvarefter
den 10 maj 1889 utfärdades lagen angående skydd mot yrkesfara
(yrkesfarelagen). 1 samband härmed vidtogos åtgärder för tillsynen
öfver den tekniska tillämpningen och efterlefnaden af vissa författningar
till arbetarnas skydd genom anställandet af särskilda statens yrkesinspektörer
-— redan tidigare utöfvades dock dylik inspektionsverksamhet vid
bergverken genom bergmästarna. Genom instruktion den 20 juni 1890,
DE SOCIALA FRÅGORNAS UPPKOMST OCH LÄGE.
41
med ändring den 13 dec. 1895, bestämdes yrkesinspektörernas antal till tre,
men sedermera har detta antal med stegrade kraf och vidgad lagstiftning
ökats till åtta, hvarjämte kommerskollegium, som anförtrotts att sammanhålla
och leda deras verksamhet, år 1900 tilldelades en särskild tjänsteman,
yrkesinspektionsassistenten, för att biträda vid yrkesinspektionsärendenas
handläggning. En frukt af yrkesinspektörernas samarbete under kommerskollegii
ledning utgör serien af yrkesinspektionens cirkulär, genom
hvilka meddelas råd och anvisningar rörande arbetarskyddsförfattningarnas
tillämpning.
Under loppet af 1800-talets senare hälft hade sålunda efter hand framväxt
en följd af författningar med syfte att i vissa afseenden och beträffande
vissa yrken bereda skydd åt samtliga eller vissa arbetare. Denna successiva
utveckling, som betingats af den endast småningom vidgade insikten om
behofvet af statsmakternas ingripande, medförde den naturliga följden, att
lagstiftningen på de olika områdena kom att förete högst väsentliga brister
i afseende på enhetlighet och konsekvens. Dessa brister började synnerligen
tydligt framträda, sedan med yrkesinspektionens inrättande en
mera verksam kontroll och intresserad uppmärksamhet kunnat från statens
sida ägnas hithörande ärenden. Eör att råda bot härför samt vidare utveckla
såväl skyddslagstiftningens innehåll som ock organen för dess öfvervakande
tillsattes den 20 jan. 1905 en kommitté, yrkesfarekommittén, hvilken
den 9 dec. 1909 afgifvit sitt utlåtande. Kommittén framlägger däri särskilda
förslag till lagar om arbetarskydd, angående hemindustriellt arbete
och angående kommunala tillsyningsman enligt lagen om arbetarskydd
äfvensom förslag till organisation af skyddslagstiftningens myndigheter. Med
sitt förslag till lag om arbetarskydd, hvilket innefattar stadganden såväl
om minderårigas och kvinnors användande i arbete som beträffande skydd
mot yrkesfara, har kommittén »förnämligast afsett att åt vår skyddslagstiftning
gifva en allmängiltig grundval, på hvilken den mer speciella
skyddslagstiftningen inom de af lagen angifna gränser sedermera i mån af
behof och med anpassning efter förhandenvarande omständigheter kunde
bygga vidare». Från denna lags tillämpningsområde har kommittén afskilt,
bland annat, det hemindustriella arbetet och för detta område föreslagit
den nyssnämnda särskilda lagen, genom hvilken sålunda en väsentlig utvidgning
utöfver den nu gällande skyddslagstiftningen skulle genomföras.
För att åvägabringa en verksam tillsyn öfver dess tillämpning och efterlefnad
samt organ för dess utveckling har kommittén i sina öfriga förslag
hemställt om dels tillsättandet af kommunala tillsyningsman, dels väsentlig
ökning af yrkesinspektionens lokala arbetskrafter, dels inrättandet inom
kommerskollegium af en yrkesinspektionens chefsmyndighet och dels slutligen
anordnandet vid chefsmyndighetens sida af ett arbetsråd. Sedan
kommerskollegium, efter inhämtande af myndigheters och korporationers
samt andra intresserades yttranden, den 21 juni 1911 uttalat sin anslutning
42
FÖRSLAG TILL SOCIALSTYRELSE.
Arbetar
försäkring.
Sjukförsäk
ringen.
i hufvudsak till kommitténs förslag (dock ej i afseende å de kommunala
tillsyningsmännen), äro dessa förslag för närvarande beroende på Kungl.
Maj:ts pröfning.
Arbetarskyddsfrågorna blefvo tidigast aktuella inom de industriella
yrkena och kommo till följd häraf att närmast handläggas inom kommerskollegium.
Detta ämbetsverk tillhörde enligt 1840 års departemei;talstadga
civildepartementets arbetsområde, men öfverfördes vid departementsreformen
1900 till finansdepartementet, som därför ock från nämnda tidpunkt
fått öfvertaga behandlingen af ifrågavarande ärenden.
Om sålunda arbetarskyddet småningom utvecklats och nu synes hafva
utsikter att snart blifva ordnadt på ett enhetligt och i stort sedt tillfredsställande
sätt, så hafva sträfvandena för arbetarförsäkringens genomförande
däremot mött större svårigheter och nått långt ringare resultat. Till statsmakternas
allvarligare ompröfning upptogs denna fråga först år 1884, då
Riksdagen, i anledning af enskild motionärs framställning, i skrifvelse
till Kungl. Maj:t- hemställde om utredning och förslag, i hvad mån åtgärder
kunde befinnas lämpliga för ordnandet af förhållandet mellan arbetsgivare
och arbetare beträffande olycksfall i arbetet äfvensom för beredandet af
ålderdomsförsäkring åt arbetare och med dem jämförliga personer. Till
följd häraf tillsattes s. å. den i det föregående omnämnda s. k. äldre
ar betar försäkringskommittén, hvilken efter omfattande undersökningar under
loppet af åren 1888 och 1889 afgaf förslag till lagar om åtgärder för
skyddande af arbetares lif och hälsa i arbetet (jfr ofvan), om försäkring för
olycksfall i arbetet, om sjöfolks försäkring för olycksfall i tjänsten, om ålderdomsförsäkring,
om sjukkassor m. m. äfvensom förslag till förordning angående
en riksförsäkringsanstalt.
Kommitténs beaktansvärda olika förslag med afseende å socialförsäkringen,
hvilka, om de kommit till genomförande, otvifvelaktigt skulle ställt
Sverige i främsta ledet på ifrågavarande område, vunno emellertid föga
anslutning. Endast dess förslag till det frivilliga sjukkasseväsendets ordnande
blef, ehuru i väsentligen beskuret skick, af statsmakterna godtaget
och ledde till utfärdandet den 30 okt. 1891 af lagen om sjukkassor,
hvarmed följde anvisandet af statsbidrag till registrerade sjukkassor.
Äfven nu försummade man att genom inrättande af ett lämpligt statsorgan
för öfvervakande och vägledande af sjukkassornas verksamhet skapa en garanti
för en ändamålsenlig utveckling af sjukkasseväsendet. Under de följande
åren anvisades visserligen tid efter annan ökade statsbidrag till sjukkasseväsendets
befrämjande, men tillsynen öfver medlens användning och
öfver rörelsens utveckling tillgodosågs ej i annan mån än genom åläggandet
för kassorna att afgifva årliga statistiska uppgifter om sin verksamhet. Hithörande
viktigare data sammanställdes inom civildepartementet i en årlig
publikation, hvilkens utarbetande år 1903 öfverlämnades åt kommerskollegium,
i samband hvarmed publikationens innehåll utvecklades till en ingående sta
-
DE SOCIALA FRÅGORNAS UPPKOMST OCH LÄGE.
43
tistik öfver sjukkasserörelsen och dess utveckling. Sedan härigenom mera
klarhet vunnits på detta område och ämbetsverket under det statistiska arbetet
samt det däraf föranledda närmare samarbetet med kassornas målsmän
inhämtat närmare kännedom om rörelsens behof och möjligheter, kunde mera
initiativ och ledning erhållas från statens sida. Efter upprepade utredningar
(förslag den 2 dec. 190f>, år 1907 och den 30 juni 1909) antog 1910
års riksdag den af Kungl. Maj:t föreslagna lag om sjukkassor, som sedan
utfärdades den 4 juli 1910. Äfven denna lag afsåg ett reglerande och
stärkande af det frivilliga sjukkasse väsendet; frågan om obligatorisk sjukförsäkring,
som under senare åren uppkommit jämväl i vårt land, har däremot
ännu icke nått fram till närmare utredning. Samtidigt med lagen
fastställdes nya grunder för statsbidrag till sjukkassorna samt inrättades en
central tillsynsmyndighet för sjukkasseväsendet. Sistnämnda uppgift lades
tillsvidare till kommerskollegium, som för ändamålet utrustades med en
till afdelningen för arbetsstatistik anknuten sjukkassebyrå. I en närstående
gren af socialförsäkringen, moderskaps försäkringen, torde inom den närmaste
tiden vara att förvänta utlåtande af de särskilda sakkunniga, indika, i samband
med uppgörandet af förslag till ny sjukkasselag, den 26 juni 1908
fingo sig anförtrodd jämväl utredningen af frågan om moderskapsförsäkringen.
Såsom nyss omnämnts, hade den år 1884 tillsatta äldre arbetarförsäkringskommittén
framlagt förslag rörande, bland annat, olycksfalls-, invaliditets-
och ålder doms försäkring, hvilka förslag hvilade på försäkringspliktens
grund. Angående ordnandet af den förstnämnda frågan gjorde Kungl.
Maj:t flera framställningar till Riksdagen, utan att dock dessa vunno Riksdagens
bifall. För dessa arbetarförsäkringsfrågors vidare utredande tillsattes
redan den 30 okt. 1891 en ny kommitté (den s. k. nya arbetarförsäkringskommittén),
hvilken den 30 mars 1893 afgaf ett förslag till lag angående
försäkring för beredande af pension vid varaktig oförmåga till arbete. Äfven
denna kommitté föreslog i likhet med den äldre arbetarförsäkringskommittén
upprättandet af en central riksförsäkringsanstalt såsom organ för den obligatoriska
försäkringen. Detta försök att på en gång lösa frågorna om
olycksfalls- och ålderdomsförsäkring på den obligatoriska invaliditetsförsäkringens
väg rönte emellertid ej större framgång. Tvenne på kommitténs
förslag grundade framställningar afslogos af Riksdagen, hufvudsakligen af det
skäl, att denna icke ville binda sig vid principen om obligatorisk försäkring.
Först efter förnyade utredningar kunde slutligen åvägabringas den på grundvalen
af arbetsgifvarnas ersättningsplikt byggda lagen angående ersättning
för skada till följd af olycksfall i arbete den 5 juli 1901.
I samband härmed inrättades riksförsäkringsanstalten (lydande under
civildepartementet), för hvilken instruktion utfärdades den 19 dec. 1902. Härigenom
erhöll anstalten hufvudsakligen den jämförelsevis begränsade uppgiften
att meddela försäkringar åt dem, som kunna finna med sin fördel mera
förenligt att täcka sin risk enligt ersättningslagen genom försäkring i en af
4—112203.
Olycksfalls
försäkringen.
44
FÖRSLAG TILL SOCIALSTYRELSE.
staten upprättad anstalt än att själfva ansvara för sin risk, med eller utan
anlitande af enskild försäkringsanstalt.
Med hänsyn till anstaltens hufvudsakliga uppgift att vara en statens olycksfallsförsäkringskassa
vid sidan af enskilda sådana, försäkringsbolag eller
arbetsgifvarkassor, ansågs uppdraget att utarbeta den allmänna olycksfallsstatistiken
icke kunna tillläggas anstalten utan anförtroddes åt kommerskollegium
(kungl. bref den 17 juni 1904). Sistnämnda ämbetsverk har i samband
härmed bemyndigats att fastställa formulär för sådan anmälan om olycksfall
i arbete, som skall af arbetsgivare afgifvas, äfvensom att påkalla polisundei-sökning
angående inträffadt otycksfall (kungl. kungörelse den 17 nov. 1905).
Krafven på en genomgående revision af den nu gällande lagstiftningen om
ersättning för skada till följd af olycksfall i arbete hafva emellertid numera
allt starkare gjorts gällande. Och sedan såväl riksförsäkringsanstalten som
kommerskollegium uttalat sig (utlåtanden den 10 jan. 1908, resp. den 15 april
1909) för en sådan omfattande revision, det senare ämbetsverket under uttryckligt
betonande af nödvändigheten att samtidigt med utvidgning af lagens
räckvidd utbyta ersättningsplikten mot försäkringsplikt, är frågan härom
öfver!ämnad till vidare utredning genom den nu arbetande kommittén för
ålderdoms- och invaliditetsförsäkringens ordnande.
Ålderdoms- I det föregående har redan omnämnts, hurusom både 1884 och 1891 års
försäkringen, arbetarförsäkringskommittéer framlagt omfattande förslag till lösande af
den stora frågan om ålderdoms försäkring. Det senare förslaget, hvilket,
såsom jämväl framhållits, afsåg såväl ålderdoms- som olycksfallsförsäkring
genom obligatorisk försäkring i en riksförsäkringsanstalt, förelädes i något
olika gestaltning två gånger Riksdagen, men utan att kunna tillvinna sig
dennas bifall. För att underlätta det framtida ordnandet af arbetarnas
ålderdomsförsäkring har Riksdagen emellertid från och med år 1896 årligen
anvisat medel till en s. k. arbetarförsäkringsfond. Denna af statskontoret förvaltade
fond kommer att vid 1911 års slut uppgå till c:a 27 millioner kronor.
Ett nytt initiativ till ordnandet af denna år från år undanskjutna viktiga
angelägenhet togs först genom tillsättandet den 13 dec. 1907 af kommittén
för utredning af frågan om allmän ålderdoms- och invaliditetsförsäkring,
hvilken kommitté den 28 okt. 1910 erhöll i uppdrag att, såsom
ofvan omförmälts, afgifva yttrande och förslag jämväl beträffande revisionen
af olycksfallsersättningslagen.
Det må i detta sammanhang erinras om de många understödskassor och
föreningar, som åsyfta beredandet af ålderdomsunderstöd åt arbetare m. fl.
eller pensioner åt deras efterlefvande. För reglerandet och befrämjandet af
deras verksamhet tillkallades år 1908 särskilda sakkunniga, som den 10 dec.
1910 afgåfvo sitt utlåtande med förslag till lag om understödsföreningar.
Detta lagförslag omfattar såväl förberörda understödskassor som pensionsinrättningar
i gemen och afser införande af en statens kontroll öfver deras
verksamhet, närmast ifrågasatt att utöfvas af försäkringsinspektionen.
DE SOCIALA FRÅGORNAS UPPKOMST OCH LÄGE.
45
Samtliga socialförsäkringsfrågor hafva hittills tillhört civildepartementet,
som dock saknat på området sakkunnig personal och därför vid
handläggningen af viktigare sådana spörsmål måst anlita särskildt tillkallade
föredragande eller ock biträde från vederbörande centrala ämbetsverk
(kommerskollegium samt, i dess speciella frågor, riksförsäkringsanstalten).
Såsom framgår af den föregående redogörelsen för de olika socialförsäkringsfrågornas
uppkomst och utveckling i vårt land, har regeringen, till
följd af bristen på sakkunniga organ för dessa ärendens handläggning inom
statsförvaltningen, nödgats för hvarje särskildt fall uppdraga åt kommittéer
eller tillkallade sakkunniga att företaga för ändamålet erforderliga utredningar.
Särskildt de båda arbetarförsäkringskommittéerna af åren 1884/89
och 1891/93 utförde ock synnerligen omfattande undersökningar inom de
många sociala områden, deras uppdrag berörde. Intresset för hithörande
och andra sociala frågors belysande framkallade jämväl ett antal på enskild!
initiativ utförda och publicerade, mer eller mindre omfattande utredningar.
Såväl genom dessa arhets statistiska arheten som ock vid olika
sociala frågors behandling inom Riksdagen vidgades snart insikten därom,
att ett af grundvillkoren för lagstiftningens framgångsrika ingripande på
förevarande områden är en fullständig och korrekt kännedom om de förhållanden,
för hvilka lagstiftningens bistånd påkallas. En sådan kännedom
kan icke vinnas allenast eller hnfvudsakligast genom utredningar och kommittéer,
som ofta tillsättas efter långa mellantider och som i följd af sina
speciella uppdrag äro bundna inom jämförelsevis trånga gränser. Kommittéerna
kunna icke heller alltid påräkna tillräckligt antal sakkunniga biträden
med nödig föregående utbildning för anställandet af de grannlaga och ansvarsfulla
undersökningar, hvilka erfordras för ett rätt bedömande af de olika
arbetarfrågorna eller af de sociala spörsmålen öfver hufvud. Det är därför
helt naturligt, att det var på det arhetsstatistiska området, som administrationen
hos oss tick eu af sina första mera betydande uppgifter å det sociala
förvaltningsområdet.
På enskild motionärs framställning anhöll ock 1893 års riksdag hos Kungl.
Maj:t om utredning rörande lämpligaste sättet för samlande, bearbetande och
publicerande genom statens försorg af en svensk arbetsstatistik samt om
framläggande för Riksdagen’ af de förslag, som med anledning däraf kunde
synas påkallade. Verkställandet af denna utredning uppdrogs åt kommerskollegium
och statistiska centralbyrån, hvilka i gemensamt utlåtande den 1
okt. 1894 föreslogo. inrättandet af en fristående socialstatistisk anstalt
med uppgift att åstadkomma »dels en fortlöpande mera allmän statistik, dels
mångsidiga, efter vissa mellantider upprepade detaljundersökningar». Ett
i anslutning härtill utarbetadt, ehuru mindre omfattande förslag om regelbundna
arhetsstatistiska undersökningar förelädes därefter 1896 års riksdag,
Arhet.tstatistiken.
46
FÖRSLAG TILL SOCIALSTYRELSE.
hvilken dock fann lämpligast att tillsvidare endast bevilja anslag till
försöksundersökningar. Sådana fortgingo ock inom kommerskollegium
under åren 1897—1902 och afsågo förhållandena inom vissa speciella industrier
(bagerier, tobaksindustrien och mekaniska verkstäder). Då härigenom närmare
erfarenhet vunnits rörande lämpligaste sättet för verkställandet af dylika
specialundersökningar, men det å andra sidan icke varit möjligt att
med dylika tillfälliga anslag ernå all behöflig erfarenhet för anordnandet
af en mera omfattande arbetsstatistik, hemställde Kungl. Maj:t, i enlighet
med kommerskollegii därom gjorda framställning, hos 1902 års riksdag om
ökade anslag för åstadkommandet af en fastare organisation af den officiella
arbetsstatistiken från och med 1903 års början. Förslaget blef i viss utsträckning
bifallet, så att från och med år 1903 kunde inom kommerskollegium
upprättas en särskild afdelning för arbetsstatistik. Närmare
plan och förslag rörande dess verksamhet utarbetades inom kommerskollegium
med biträde af tillkallade sakkunniga samt blefvo af Kungl. Maj:t
godkända genom nådigt bref den 17 april 1903.
Under de första åren af sin verksamhet kunde dock afdelningen för
arbetsstatistik på grund af otillräckliga anslag icke i hela dess utsträckning
upptaga det omfattande arbete, som för densamma afsetts. Vid sidan
af den nya specialundersökning (rörande tryckerier), som igångsattes, påbörjades
emellertid utförandet af den allmänna delen af det arbetsstatistiska
arbetet. Kesultatet af dessa allmänna socialstatistiska utredningar offentliggjordes
i publikationen »Meddelanden från K. Kommerskollegii afdelning för
arbetsstatistik», hvilken sålunda redan under de första åren kom att innehålla
regelbundna redogörelser för kreaturs-, lifsmedels- och bostadspriser, byggnadsverksamhet
i landets stadssamhällen, ställningen på arbetsmarknaden, offentlig
arbetsförmedling, förekommande arbetslöshet, arbetsinställelser, mellan
arbetsgifvare och arbetare ingångna kollektivaftal, det fackliga organisationsväsendet,
sjukkasseväsendet, föreläsningskurser för arbetare, kvinnors och
minderårigas arbete inom industrien, sammandrag och referat af fabriksstatistiken,
yrkesinspektörernas berättelser samt in- och utländska publikationer
af socialstatistiskt innehåll, redogörelser för den sociala lagstiftningen i inoch
utlandet m. m. äfvensom mera tillfälliga smärre specialutredningar. I en
serie af separata publikationer under titeln »Arbetsstatistik» hafva därjämte
utgifvits de större speciella utredningar, som efter hand å afdelningen utförts,
nämligen dels för en gång afsedda publikationer (rörande de tidigare omnämnda
särskilda industrigrenarna samt vidare utländska jordbruksarbetare i Sverige
år 1907, arbetslösheten i Sverige hösten 1908, lockouterna och storstrejken i
Sverige år 1909, arbetstidens längd inom industri och handtverk i Sverige), dels
och årligen eller med längre mellantider återkommande publikationer (rörande
arbetsinställelser, kollektivaftal, arbetslösheten, lifsmedels- och bostadspriser,
registrerade sjukkassors verksamhet, olycksfall i arbete). För att tillmötesgå
de ständigt stigande krafven på afdelningens utredande verksamhet hafva
DE SOCIALA FRÅGORNAS UPPKOMST OCH LÄGE.
47
statsmakterna gång efter annan ökat de därför afsedda anslagen samt därjämte
för vissa nytillkommande uppgifter anslagit särskilda medel (år 1904
tillkom sjukkassestatistiken, år 1906 olycksfallsstatistiken, år 1910 landtarbetarstatistiken
samt år 1911 arbetslöshetsstatistiken och kooperationsstatistiken).
I bredd härmed växte afdelningens personal, hvarför ock statsmakterna
år 1908 beslöto, att dess föreståndare skulle vara byråchef (från
och med år 1909).
Denna åtgärd föranleddes dock lika mycket däraf, att den arbetsstatistiska
afdelningen efter hand anförtrotts en del viktiga förvaltningsuppgifter på det
sociala området. Den offentliga arbetsförmedlingen, som år 1902 började
anordnas af vissa stadskommuner i vårt land och åt hvars utveckling
afdelningen genast ägnade liflig uppmärksamhet, hade snart vunnit den betydelse,
att den ansågs böra stödjas och ledas af staten. Utredandet
af hithörande frågor verkställdes å afdelningen för arbetsstatistik, hvarefter
Kungl. Maj:t vid 1906 års riksdag föreslog, att staten skulle öfvertaga
ledningen af den offentliga arbetsförmedlingen samt ekonomiskt understödja densamma.
Förslaget antogs, och i enlighet därmed fick kommerskollegium,
och närmast dess afdelning för arbetsstatistik, den 20 sept. 1907 mottaga
uppdraget att leda, öfvervaka och befrämja den offentliga arbetsförmedlingen
i riket. Från och med år 1911 är ock å afdelningen anställd en särskild
arbetsförmedlingsinspektör. Förstnämnda år (1907) erhöll afdelningen en liknande
befogenhet med afseende å medling i arbetstvister (statens förlikningsmän).
I det föregående har ock anförts, hurusom kommerskollegium
år 1910 blef tillsynsmyndighet för sjukkasseväsendet i riket och för
denna sin uppgift utrustades med en till den arbetsstatistiska afdelningen
anknuten särskild byrå (sjukkassebyrån). Äfven med afseende å de många
andra områden, där afdelningen och dess tjänstemän genom sina statistiska
och andra arbeten inhämtat speciell sakkunskap, har dess medverkan i ökad
omfattning tagits i anspråk för meddelande af upplysningar till enskilda,
korporationer och myndigheter samt för viktiga utlåtanden och utredningar
i de sociala lagstiftnings- och organisationsfrågor, hvilka kommerskollegium,
till följd af sin häfdvunna befattning med arbetarfrågorna i allmänhet, haft
att afgifva.
Bland sådana allmänna arbetarfrågor torde vara att främst nämna de Arbetarfråofta
svårlösta spörsmål, som pläga sammanfattas under beteckningen för- ^mcinhet
hållandet mellan arbetsgivare och arbetare (utom arbetarskyddet),
nämlingen om arbetsaftal (individuella), tjänsteaftal, kollektivaftal samt de
därmed sammanhängande frågorna om arbetskonflikter, medling och skiljedom
i arbetstvister, arbetsgifvar- och arbetarorganisationer o. s. v. Behofvet
af ett statens reglerande ingripande på aftalsfrågornas synnerligen
viktiga och ömtåliga område har länge gjort sig gällande. Legostadgan
af den 23 nov. 1833, hvilken åt arbetsgivare!! tillerkände husbondevälde
48
FÖRSLAG TILL SOCIALSTYRELSE.
Medling i ar
betstvister.
och åt arbetstagaren anvisade tjänstehjonsställning, ordnade på sin tid
arbetsförhållandet. Ehuru nämnda författning fortfarande äger giltighet,
kommer densamma numera till praktisk användning endast för vissa grupper
af arbetare i jordbruket och i privat tjänst; icke heller på dessa områden
kunna dock åtskilliga al'' dess bestämmelser helt tillämpas. Beträffande
anställandet af handelsbiträden samt arbetare i fabrik, handtverk eller annan
handtering träffades i näringsfrihetsförordningen den 18 juni 1864
särskilda bestämmelser, genom hvilka vederbörande arbetsgivare erhöll ett
något modifieradt husbondevälde gent emot arbetarna. Denna senare form
af arbetsaftal har numera nästan fullständigt kommit ur bruk, men samtidigt
hafva just de här ifrågavarande arbetsområdena blifvit synnerligen betydelsefulla.
För att vinna en för de nutida förhållandena lämpad lagstiftning rörande
aftal mellan arbetsgivare och arbetare tillsattes den 27 okt. 1899 en
kommitté, som den 81 okt. 1900 afgaf förslag till tjänsteaftal mellan husbönder
och tjänare samt den 19 okt. 1901 förslag till lag om vissa arbetsaftal.
Intetdera förslaget blef emellertid förelagdt .Riksdagen, och den 18
okt. 1907 tillsattes, efter förutgångna utredningar genom särskilda sakkunniga,
en ny kommitté, hvilken dock den 12 sept. 1909 blef upplöst, innan
dess arbeten afslutats. Sistnämnda kommitté hade emellertid jämväl haft
till uppgift att undersöka frågan om lagfästande af det s. k. kollektivaftalet,
hvilken form för öfverenskommelse mellan båda parterna under
de senaste årtiondena allt mera kommit till användning. Efter berörda
kommittés upplösning öfvertogs aftalslagstiftningens vidare förberedande
af regeringen, som vid 1910 och 1911 årens riksdagar framlade
omfattande förslag dels till lagar om kollektivaftal och arbetsaftal
(dock ej tjänsteaftal) och dels angående ordnandet af vissa i samband
därmed stående spörsmål. Förslagen blefvo emellertid af Riksdagen
förkastade. Frågan om träffandet af moderna lagbestämmelser för rättsförhållandet
mellan arbetsgifvare och arbetare har således visat sig förenad
med stora svårigheter. Då denna fråga allestädes är föremål för uppmärksamhet,
lärer dock, jämväl hvad vårt land vidkommer, dess förnyade upptagande
kunna förväntas.
En af de frågor, i hvilka vid 1911 års riksdag förslag af regeringen framställdes
i samband med aftalslagförslagen, var äfven spörsmålet om medling i
arbetstvister. I anledning af framställning vid 1899 års riksdag hade
Kungl. Maj:t den 19 maj s. å. uppdragit åt en kommitté att afgifva utlåtande
och förslag till bestämmelser i fråga om inrättandet af förliknings- och
skiljenämnder i tvister mellan arbetare och arbetsgifvare. Ett på grundval
af kommitténs betänkande (afgifvet i febr. 1901) utarbetadt förslag till lag
om medling i arbetstvister förelädes 1903 års riksdag, men blef af denna
afslaget. Med tillhjälp af särskilda sakkunniga (tillkallade den 24 nov.
1905) utarbetades därefter ett nytt förslag, som af Riksdagen år 1906 antogs.
Den 31 dec. 1906 utfärdades sålunda lagen angående medling i arbets
-
49
DE SOCIALA FRÅGORNAS UPPKOMST OCH LÄGE.
tvister äfvensom instruktion för förlikningsman för medling i arbetstvister,
hvarjämte Kungl. Maj:t i skrifvelse af samma dag förordnade om
rikets indelning i sju distrikt i fråga om medling i arbetstvister. Det nyssberörda
förslaget vid 1911 års riksdag i detta ämne afsåg att dels något
vidga förlikningsmannens befogenhet och dels skapa en central förlikningskommission
med uppgift företrädesvis att under vissa förutsättningar ingripa
medlande vid mera vidtutseende arbetskonflikter. Jämväl detta förslag blef
emellertid, i sammanhang med förslagen till aftalslagar in. in., åt Riksdagen
afslaget.
I det föregående har erinrats om åtskilliga frågor med viss social innebörd,
hvilka tillhöra kommerskollegii ämbetsområde, men Indika icke handläggas
å dess arbetsstatistiska afdelning. Bland sådana frågor må ytterligare
nämnas endast ärenden angående affärsmässig platsförmedling
(kungörelse angående kommissionärer för anskaffande åt tjänstehjon och
andra af anställning inom eller utom riket den 28 nov. 1884), lärlingsväsendet,
vissa slag af yrkesundervisning o. s. v.
Såsom af det ofvan anförda framgår, äro visserligen flertalet sociala förvaltningsärenden
antingen direkt tillagda kommerskollegium eller ock splittringintill
sin natur att hänföra till dess ämbetsområde. Därmed är dock icke««
den enhetliga handläggningen i den högsta förvaltningen af ens dessa ärenden
tillfredsställande tillgodosedd. Borst och främst må nämligen uppmärksammas,
att om också hufvudparten af hithörande ärenden tillhör avdelningen
för arbetsstatistik, åtskilliga likväl äro fördelade på kollegii
öfriga byråer, äfvensom att vissa af dem, såsom icke uttryckligen omnämnda
i kollegii instruktion, understundom utredas och företagas till afgörande,
utan att kollegii utlåtande inhämtas. Vidare må erinras därom, att kollegium
beträffande en del af de sociala frågorna icke har befogenhet till sjanständigt
initiativ utan endast har att afgifva utlåtande, då sådant infordras,
att kollegii hufvuduppgifter alltjämt falla inom andra områden samt att
kollegii organisation och arbetskrafter, all förstärkning af personalen till
trots, icke äro fullt tillräckliga och lämpade att handlägga vissa af de många
hithörande nya ärendena. Än mera anmärkningsvärdt är, att de kollegii
ämbetsförvaltning uttryckligen tillagda sociala ärendena tillhöra olika departement,
nämligen civildepartementet och finansdepartementet, af hvilka
intetdera, annat än undantagsvis, är utrustadt med uti dessa frågor sakkunnig
personal. Sålunda har enligt stadgan angående fördelning af ärendena mellan
statsdepartementen den 31 mars 1900 civildepartementet, bland annat, att handlägga
»försäkrings- och sjukkassefrågor, äfvensom andra sociala frågor», hvarjämte
genom kungl. kungörelsen den 30 jan. 1903 förklarats, att till civildepartementet
skola höra lagstiftningsfrågor, äfven i den mån de kunde
afse bestämmelser af civillags natur, rörande »försäkringsanstalter och sjukkassor
samt ersättning för skada till följd af olycksfall i arbete». Erinras
50
FÖRSLAG TILL SOCIALSTYRELSE.
må emellertid, att en del försäkringsfrågor af mer eller mindre social innebord
höra till de under civildepartementet sorterande försäkra gsinspektionen
och riksförsäkringsanstalten och icke under kommerskollegium.
Förutom de nu särskildt nämnda ärendena hafva på civildepartementets
handläggning ankommit frågor rörande medling i arbetstvister, arbetsmarknaden,
arbetslösheten, den offentliga och den affärsmässiga arbetsförmedlingen,
emigrationen o. s. v. Lagen om medling i arbetstvister har dock vid dess
senast ifrågasatta revision — i likhet med förslagen till de s. k. aftalslagarna
och föreningslagarna, hvilka äfven äga en otvifvelaktigt social karaktär —
omhändertagits af justitiedepartementet, på hvars föredragning propositionerna
i dessa ämnen aflätos till 1910 och 1911 årens riksdagar.
Beträffande föreningsväsendet i öfrigt må här endast i förbigående erinras
om, att utgifvandet af anmälningarna till föreningsregistret är tillagdt det
under finansdepartementet sorterande patent-och registreringsverket och
icke kommerskollegium, hvithet dock numera har att utarbeta statistik öfver
vissa delar af kooperationen.
Hos finansdepartementet ligga ärenden rörande arbetarskyddslagstiftning och
yrkesinspektion, dels till följd af deras samband med industriärendena (således
sammanhängande med departementets befattning med »bergsbruk, fabriker
och handtverk»), dels ock på grund af stadgandet i ofvanberörda kungörelse
den 30 jan. 1903, enligt hvilken »lagstiftningsfrågor rörande skydd mot
yrkesfara och minderårigas och kvinnors användande i arbete, äfven i den
mån de afse bestämmelser af civillags natur», skola tillhöra finansdepartementet.
. Hit höra vidare ärenden om sjömanshusens understödsverksamhet,
lärlingsväsen m. fl. samt arbetsstatistiken i allmänhet. Äfven frågor
rörande landtarbetarstatistiken hafva tillhört finansdepartementets föredragning.
Slutligen bör uppmärksammas, att starka sociala element ingå jämväl
i sådana till detta departement (men ej kommerskollegium) hörande
ärenden, som angå brännvinslagstiftning, pensionsinrättningar, sparbanker
o. s. v.
Hvad angår kommerskollegium, såsom ämbetsverk betraktadt, så lydde
detsamma tidigare under civildepartementet, men blef vid den genom 1900
års departementalstadga företagna omläggningen af departementens arbetsområden
Överflyttad! till finansdepartementet. i)it hör sålunda äfven den arbetsstatistiska
afdelningen i hufvudsak, men en del af dess befattningar, för arbetsförmedling
och arbetslöshet, äfvensom hela sjukkassebyrån, äro tillkomna
pa civildepartementets föredragning och uppförda i riksstaten under dess
hufvudtitel (6:te hufvudtiteln).
Att nu berörda fördelning af en mängd viktiga sociala ärenden mellan
kommerskollegium och dess olika byråer samt andra ämbetsverk äfvensom
mellan civil- och finansdepartementen är föga rationell, torde klart framgå
redan vid denna flyktiga öfverblick.
DE SOCIALA FRÅGORNAS UPPKOMST OCH LÄGE.
51
Öfriga sociala ärenden äro, som nämndt, väsentligen att återfinna under
jordbruks-, ecklesiastik- och justitiedepartementen.
Redan förut har erinrats om ärendesgruppen »allmän fattigvård» i jordbruksdepartementet,
dit den dock blott förlagts »tillsvidare», enligt hvad i
1900 års departementalstadga uttryckligen angifves. Till samma departement
hör likaledes den vidtomfattande egnahemsfrågan, såväl i fråga om bostadssom
jordbrukslägenheter. Bostadsfrågan i öfrigt, såsom social angelägenhet,
har emellertid, i den mån åtgärder beträffande densamma påkallats, hänförts
till civildepartementet, som därvid plägat påkalla medverkan från kommerskollegium.
Många af ecklesiastikdepartementets ärenden innehålla sociala moment,
särskildt frågor angående yrkesundervisning m. fl., som falla under »allmänna
uppfostran och undervisningen».
De till detta departement hörande ärendena rörande »milda stiftelser för
ändamål, hvilkas tillgodoseende icke tillkommer under annat departement
lydande myndighet eller anstalt», torde få anses vara af öfvervägande social
natur och i hvarje fall nära sammanhöra med fattigvårdsärendena.
Att en stor del af den sociala lagstiftning, som kan anses vara af civillags
natur, för närvarande påhvilar justitiedepartementet, därom är förut
erinradt. Till dess verksamhetsområde höra vidare äfven fångvårdsärenden
och lösdrifvarlagstiftningen, hvilka båda i mer eller mindre hög grad äga
social innebörd.
Slutligen torde böra erinras, att äfven ärenden af hufvudsakligen social
innebörd nu behandlas inom försvarsdepartementen, t. ex. frågor om civilanställningen,
ersättning för kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,
värnpliktiges emigration o. s. v.
Ett fullständigare uppräknande af de ärenden af social natur, som ligga i
de olika statsdepartementen, torde icke här vara af nöden; i det följande
yppas tillfälle till en närmare granskning af dem. Af hvad som nu meddelats
framgår emellertid, att de sociala ärendena för närvarande äro fördelade
på nära nog samtliga statsdepartement.
52
Motion vid
1905 års riksdag
om ett
arbetslagstiftningsdepartement.
Kap. 3. Frågan om enhetlig socialförvaltning inför Itiksdageu.
I motion till 1905 års riksdag i andra kammaren af herr A. Hedin
och 21 andra ledamöter af kammaren fästes först uppmärksamheten på den
brist i enhetlig ledning och, såsom en nödvändig följd häraf, i enhetlig plan
för bedrifvande af det sociala lagstiftningsarbetet och för vidtagande af
därmed sammanhängande åtgärder, som vidlåder vår svenska administration.
I denna motion hemställdes, att Kungl. Maj:t måtte framlägga förslag
till sådant tillägg i regeringsformen, att af statsrådets ledamöter en
skulle vara chef och föredragande för »arbetarlagstiftningsdepartementet».
Motionärerna uttalade, efter erinran om den förändring i samhällets hela
inre byggnad, som inträdt genom fabriksindustriens utveckling, att arbetarlagstiftningen
anginge stora områden af samhällslifvet och ställde lagstiftaren
ansikte mot ansikte med så många helt och hållet eller väsentligen nya
frågor och i talrika fall synnerligen vanskliga uppgifter, att deras bearbetande
för lagstiftnings- och andra offentliga åtgärder förutsatte särskilda
insikter, som ej inginge eller ägde någon grundval i den vanliga ämbetsutbildningen.
Grundlagens hänvisning i regeringsformens § 10 beträffande
regeringsärendenas beredning erbjöde ej konungens rådgifvare någon nämnvärd
hjälp för dessa nya regeringsärenden. Det alltmer öfverklagade anlitandet
af förberedelser genom kommittéer, i hvilkas utlåtande vederbörande
departementschef haft att själf inhämta någon insikt i ämnet, hade ansetts
fritaga regeringen från behofvet att inom sig räkna någon medlem, lika förtrogen
med arbetarfrågorna, som mången ansåge det för själffallet, att t. ex.
chefen för justitiedepartementet borde vara det med reformkrafven inom
allmänna lagens, rättsskipningens och fångvårdens område. En kommitté
kunde väl framlägga resultatet af sina långsamma studier rörande det ämne,
som åt den uppdragits, så ordentligt, att därur en hjälplig bekantskap med
detsamma vunnes. Men den ledande position, som borde tillkomma föredraganden,
vunnes alls icke på detta sätt: han ägde ej den sakkunniga öfverblick
öfver de öfriga delarna af det stora fältet, som behöfdes för en sj anständig
uppfattning af det särskilda ämnet.
I sitt utlåtande öfver motionen erkände visserligen konstitutionsutskottet,
att den lagstiftning, som hade till uppgift att reglera alla de olika
FRÅGAN OM SOCIALFÖRVALTNING INFÖR RIKSDAGEN.
53
förhållanden, som ägde afseende å kroppsarbetarnas ställning i samhället,
vore af så stor och genomgripande betydelse, att åt densamma borde ägnas
största möjliga uppmärksamhet och omsorg, men afstyrkte motionen hufvudsakligen
af tre skäl: det första, att ett dylikt departement, därest det endast
hade att taga befattning med egentliga arbetarlagstiftningsfrågor, skulle
erhålla ett alltför snäft begränsadt område för sin verksamhet; det andra,
att lagstiftningen å ifrågavarande område i många fall så nära sammanhängde
såväl med den allmänna lagstiftningen som ock särskildt med näringslagstiftningen,
att ett utbrytande därur af ämnen, som berörde arbetarlagstiftningen,
svårligen skulle låta sig genomföra och i allt fall ingalunda
kunde anses gagneligt;; samt det tredje skälet, att den föreslagna riksdagsskrifvelsen
vore obehöflig på den grund, att man med skäl kunde förvänta,
att Kungl. Maj:t, vid pröfning af frågan om inrättande af ett nytt departement
för handel, industri och sjöfart, skulle låta sig angeläget vara att
tillse, att de inom dessa viktiga grenar sysselsatta kroppsarbetarnas intressen
blefve inom den högsta statsförvaltningen behörigen tillvaratagna. Utskottets
afstyrkande var dock icke enhälligt. Tre af dess ledamöter från andra
kammaren uttalade i eu gemensam reservation den mening, att riksdagen
borde i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville låta utreda,
huruvida icke ett särskildt statsdepartement, hufvudsakligen omfattande
sociala ärenden, borde inrättas, samt för Riksdagen framlägga det förslag,
hvartill utredningen kunde gifva anledning.
Vid föredragning i kamrarna bifölls utskottets utlåtande, i första kammaren
utan öfverläggning och votering, i andra kammaren efter öfverläggning
med 79 röster'' mot 63, som afgåfvos för den nyssnämnda vid utlåtandet fogade
reservationen.
Redan följande året, 1906, kom frågan om ett statsdepartement hufvudsakligen
för sociala ärenden åter upp genom motion i andra kammaren af herr
E. Beckman samt 9 andra af kammarens ledamöter, med 15 instämmanden
i motionens syfte, en motion, hvilken utmynnade i samma yrkande som den
ofvannämnda reservationen till 1905 års konstitutionsutskotts betänkande.
Motionärerna framhöllo först bristerna i nuvarande handläggning af de sociala
ärendena, särskildt med afseende å deras enhetliga ledning, samt anförde
vidare, att det för vinnande af en ändring häri icke vore tillräckligt att
sammanföra dessa ärenden till en enhetlig och sakkunnig behandling inom
ett och samma af de redan nu bestående regeringsdepartementen. Visserligen
vore redan detta en högst väsentlig förbättring. Men dessa frågors stora
omfattning och deras utomordentliga vikt för samhället i dess helhet syntes
göra det i hög grad påkalladt, att de inom regeringen företräddes af en egen
representant, hvilkens hufvudsakiiga uppgift blefve handläggandet af sociala
frågor och som blefve chef för ett eget statsdepartement för hufvudsakligen
sociala ärenden. Efter att hafva erinrat om herr Hedins m. fl. nyss om
-
Motinn vid
1906 års r iks
dag om ett
statsdepartement
för
hufvudsakli
gen sociala
ärenden.
54
FÖRSLAG TILL SOCIALSTYRELSE.
nämnda motion till 1905 års riksdag ock dess behandling i Riksdagen, angafs
i motionen såsom de hufvudsakligaste ärenden, hvilka skulle falla under det
nya departementet, följande: arbetarförsäkringsfrågor (olycksfalls-, sjuk- och
ålderdomsförsäkring, arbetslöshetsförsäkring, pensioner under vissa omständigheter
åt afliden arbetares efterlefvande, hjälpkasseväsendet och därmed
besläktade anordningar för själfhjälp m. m.), fattigvårdslagstiftningen, bostadsoch
egnahemsärenden, frågor rörande yrkesinspektion, skydd mot yrkesfara
och yrkessjukdomar, stadganden rörande kvinnors och barns användande i
fabriksarbete och grufdrift, föreskrifter om arbetstidens längd o. d., vidare
arbetsförmedlingen, förliknings- och skiljenämndsinstitutioner till förekommande
eller mildrande af industriella strider, samt, inom vissa gränser,
ärenden, som beröra åtgärder till främjande af sparsamhet och kooperativa
företag af olika slag, äfvensom vissa slag af yrkesskolor och folkbildningsanstalter.
Slutligen borde uppenbarligen till detta departement öfverflyttas
koinmerskollegii afdelning för arbetsstatistik, »hvars fruktbringande
verksamhet redan under nuvarande i flera afseenden mindre gynnsamma förhållanden
vunnit erkännande såväl af arbetsgifvare som af arbetare, såsom
ett oumbärligt organ i den sociala utvecklingens tjänst, såsom det opartiska
öga, hvarmed arbetsfältet kan öfverskådas, lagstiftning och sociala företeelser
äfven i främmande länder följas och pröfvas samt vägen utstakas för
det socialpolitiska reformarbetet». Motionären anförde härefter, att de angifna
säkerligen ofullständiga uppgifterna öfver ärenden, som borde sammanföras
under ett socialpolitiskt departement, tillräckligt visade, att de vore
nog många och omfattande för att enligt all sannolikhet taga en departementschefs
hela tid och kraft i anspråk. Skulle det emellertid emot förmodan
befinnas, att departementet skulle erhålla »ett alltför snäft begränsadt
område för sin verksamhet», vore det ju ingen omöjlighet att, i likhet med
hvad som stundom förekomme inom vår administration, dit öfverflytta en
eller annan, mera fristående ämnesgrupp och så bereda ytterligare lättnad
åt de nuvarande, under arbetsbördan dignande departementen. En närmare
granskning af de angifna socialpolitiska ärendena visade, att de i stort sedt
nära sammanhängde eller åtminstone ägde så många beröringspunkter med
hvarandra, att redan däruti läge en fingervisning, att de borde utbrytas
och sammanföras under gemensam ledning. Denna kunde kanske icke göras
så fullständig, att icke på vissa punkter ett samarbete med andra departement
måste äga rum. Men detta vore icke i sig olämpligt. När exempelvis
det nya handelsdepartementet kommit till stånd, komme det väl att i
mångfaldiga frågor samarbeta med utrikesdepartementet. Och uppslaget till
en närmare samverkan mellan de båda försvarsdepartementen hade hälsats
med allmän tillfredsställelse. Motionärerna anförde också slutligen i motionen,
att den af dem gjorda framställningen, jämte de upplysningar om anordningarna
å förevarande administrationsområde i åtskilliga främmande
länder, som meddelats i motionen, gåfve vid handen, att de sociala ärende
-
FRÅGAN OM SOCIALFÖRVALTNING INFÖR RIKSDAGEN. 55
nas sammanförande under en enhetlig, sakkunnig ledning äfven för vårt
land vore ett betydelsefullt önskemål. Många skäl talade för, att detta bäst
skulle vinnas genom inrättande af ett nytt statsdepartement, hufvudsakligen
omfattande sociala ärenden. Men redan deras läggande under en särskild
afdelning med sakkunnig chef inom ett och samma departement vore onekligen
ett stort steg i rätt riktning.
Konstitutionsutskottet, som grundlagsenligt erhöll motionen till utredning,
erkände, att de sociala frågorna, och bland dem den s. k. arbetarfrågan, borde
från statsmakternas sida vara föremål för den största uppmärksamhet
och omsorg, att åtgärder borde vidtagas för att dessa mången gång synnerligen
svårlösta och på de mest skilda samhällsområden ingripande frågor
blefve behandlade med nödig sakkunskap och så enhetligt som förhållandena
kunde medgifva, äfvensom att förevarande ärendens Amxande omfattning syntes
kräfva, att åt dem bereddes ökadt utrymme inom den högre och högsta
förvaltningen. Men utskottet afstyrkte skrifvelseförslaget, hufvudsakligen
af skäl att en ökning af departementens antal vore hvarken lämplig eller
tillrådlig, att det icke säkert vore till fördel, om alla ärenden, som kunde
anses tillhöra de sociala frågorna, löstes från sitt naturliga sammanhang
med andra ärenden och sammanfördes under samma departement, att anledning
funnes antaga, att de af motionärerna framhållna synpunkter rörande
de sociala ärendenas behandling skulle vinna tillbörligt beaktande vid den
utredning, hvartill Riksdagens år 1905 aflåtna skrifvelse angående ett nytt
departement för handel, industri och sjöfart torde gifva anledning, samt att
inrättandet af den af 1903 års riksdag ifrågasatta högsta adminstrativa domstolen,
därest denna komme till stånd, otvifvelaktigt skulle komma att medföra
en omgruppering af ärendena mellan statsdepartementen.
Fyra ledamöter från andra kammaren i utskottet ansågo, att konstitutionsutskottet
bort hemställa, att Riksdagen ville besluta att i skrifvelse till
Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t, i samband med utredningen angående
inrättande af ett nytt departement för handel, industri och sjöfart samt
öfriga föreslagna ändringar i fråga om regeringsärendenas handläggning,
äfven ville låta utreda, huruvida ett särskildt statsdepartement, hufvudsakligen
omfattande sociala ärenden, borde inrättas eller, därest så icke ansåges
böra ske, huru de sociala regeringsärendena lämpligast borde inom annat
departement till föredragning i regeringen beredas och där handläggas.
Inom båda kamrarna framställdes yrkanden såväl på bifall till konstitutionsutskottets
förslag som till reservationen. Bägge kamrarna biföllo emellertid
utskottets förslag, första kammaren utan votering och andra kammaren
med 117 röster mot 77.
Redan påföljande år förelåg åter frågan om de sociala ärendenas beredning Motion vid
och föredragning. Vid 1907 års riksdag väcktes nämligen i andra kamma-1907årsrikxren
af herr David Bergström, med instämmande af herr E. Beckman, motion ala ärendens
56
FÖRSLAG TILL SOCIALSTYRELSE.
sammanförande
undet
ett departement.
därom, att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kungi. Maj:t anhålla, att Kungl.
Maj:t, efter pröfning, i samband med spörsmålet om inrättande af ett nytt
statsdepartement för handel, industri och sjöfart, af frågan om de sociala
ärendenas sammanförande under ett statsdepartement, med angifvande jämväl
i dess benämning af detta dess verksamhetsområde, täcktes till Riksdagen
afgifva de förslag till grundlagsändringar, hvartill denna pröfning kunde
föranleda. Till stöd för sin framställning anförde motionären hufvudsakligen,
att det vid de öfverläggningar, som dittills förekommit i Riksdagen om
lämpligaste sättet att åt de sociala ärendena bereda den plats och
den omvårdnad, som med rätta borde tillkomma dem inom landets regering,
en icke ringa oklarhet befunnits råda. Man hade varit ense om, att
de sociala frågorna vore af den stora betydelse för samhället och dess utveckling,
att de från statsmakternas sida borde vara föremål för den största
uppmärksamhet och omsorg. Men så snart det gällt att eftertänka, huru
denna allmänna sats skulle kunna i handling omsättas, med andra ord, huru
det hittills otillräckliga och famlande initiativet från regeringens sida på
hithörande områden skulle kunna utvecklas till ett kraftigt,'' bärande, med
säkert öga och säker hand ledt reforminitiativ, hade meningar och tycken
gått i sär på ett beklagligt vis. Att det borde ligga i en mans hand att
leda och öfvervaka beredningen af de sociala regeringsärendena eller i hvarje
fall den största och hufvudsakligaste delen af dem och att sedermera föredraga
dessa ärenden inför Konungen, det syntes böra stå klart för en hvar,
som ville och kunde tänka sig in i dem. Att såsom dittills splittra sönder
denna uppgift på fem olika departementschefer vore ett oting och en otymplighet
från såväl administrationens som lagstiftningens och det parlamentariska
ansvarets synpunkter. Det som emellertid behöfde utredas vore,
dels hvilka ärenden på grund af sin art och sitt inbördes samband borde
hänföras till den sociala gruppen och för den skull utskiljas från det ena eller
andra departementet, dels också huruvida mängden och omfattningen af
dessa regeringsärenden kräfde tillskapandet af ett särskildt statsdepartement
eller om de lämpligen kunde inordnas under något redan befintligt eller
annars tillämnadt departement, och i sådant fall under hvilket. Den utredning,
som motionären ifrågasatte, behöfde ej med nödvändighet medföra, att
hvartenda ärende, som kunde betecknas såsom socialt, komme att förläggas
till ett och samma departement. Särskilda vägande skäl kunde föranleda
till, att någon speciell grupp af dylika ärenden finge stanna kvar inom det
departement, dit den för det dåvarande hörde. Motionären ifrågasatte ej heller,
att utredningen med nödvändighet skulle leda till inrättandet af ett nytt
statsdepartement, uteslutande afsedt för de sociala frågornas handläggande.
Motionären kunde mycket väl tänka sig, att man hos oss, liksom i Belgien,
kunde stanna vid att sammanföra de sociala ärendena under ett redan befintligt
departement, hvars chef jämväl svarade för någon annan hufvudgrupp
af regeringsärenden. Men äfven i sådant fall hölle motionären för visst,
FRÅGAN OM SOCIALFÖRVALTNING INFÖR RIKSDAGEN. 57
att de sociala ärendena skulle bilda en så afsevärd del af den uppgift, som
ålåge denne departementschef och detta departement, att i departementets
namn också däråt lämpligen borde gifvas uttryck.
Konstitutionsutskottet upptog denna gång motionen välvilligt. Efter
att hafva betonat de sociala frågornas djupt ingripande betydelse och
behofvet af de sociala ärendenas förläggande under en målmedveten,
sakkunnig och enhetlig ledning och därför särskildt utbildade organ,
anförde utskottet, vidkommande de utvägar, som kunde tillgripas för att
vinna det åsyftade ändamålet, att utskottet åtminstone för det dåvarande
icke kunde förorda, att för de sociala ärendena inrättades ett särskildt departement;
och åberopade utskottet därvid, hvad från utskottets sida anförts
vid 1905 och 1906 årens riksdagar. En annan utväg för målets vinnande
vore, att man i vårt land, liksom flerstädes i utlandet, förläde de sociala regeringsärenden,
som lämpligen kunde sammanföras, till en särskild byrå under
något af departementen. Då det emellertid i sakens dåvarande skick
mötte synnerligen stora svårigheter att afgöra, inom hvilket departement
dessa regeringsärenden lämpligast skulle sammanföras, samt den rrtredning,
som för sakens bedömande vore erforderlig, kunde utföras endast af Kungl.
Maj:t, ansåge sig utskottet böra förorda en skrifvelse i motionens syfte. Och
borde genom den sålunda äskade utredningen blifva klargjordt, dels hvilka
ärenden genom sin art och sitt inbördes sammanhang borde hänföras till den
sociala gruppen och för den skull utskiljas från det departement, dit de för
det dåvarande hörde, dels ock huruvida dessa sociala regeringsärenden lämpligen
kunde inordnas under något af de redan befintliga departementen eller
hellre borde förläggas till det föreslagna nya departementet för handel, industri
och sjöfart. Utskottet hemställde för den skull, att Riksdagen måtte i skrifvelse
till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t, vid pröfningen af spörsmålet
om inrättandet af ett nionde statsdepartement eller ett departement
för handel, industri och sjöfart, äfven ville taga under ompröfning frågan
om sociala regeringsärendens sammanförande under nyssberörda eller annat
departement, med angifvande i benämningen å departementet af detta dess
verksamhetsområde, och till Riksdagen afgifva de förslag till grundlagsändringar,
hvartill denna pröfning kunde föranleda. Allenast en ledamot
af utskottet från första kammaren hemställde, i afgifven reservation, om afslag
å motionen närmast af skäl, att kommunikationsärendena, framför de
sociala ärendena, borde förekomma till utbrytning.
Utskottets förslag bifölls af båda kamrarna utan votering. I första kammaren
förekommo afslagsyrkanden dels från reservanten i konstitutionsutskottet,
dels ock af, bland andra, en af kammarens ifrigaste förkämpar för
det nya handelsdepartementet. Den sistnämnde kammarledamoten fann, att
det af utskottet i utsikt ställda sammankopplandet af de sociala ärendena
med ett blifvande handelsdepartement vore olämpligt och skulle leda till
halfmesyrer både för handelsärendena och de sociala ärendena: ett blifvande
58
FÖRSLAG TILL SOCIALSTYRELSE.
departement för handel, industri och sjöfart borde blifva fullkomligt skildt
från det samtidiga handhafvandet af de sociala ärendena; »det vore synnerligen
olyckligt, om man ej skilde dessa båda slag af ärenden åt».
Riksdags- I skrifvelse till Kungl. Maj:t den 20 mars 1907 anmälde Riksdagen sitt
skri/velsen beslut med den framställning i ämnet, som innefattades i konstitutionsut<ieH
190 ”m,S skottets af Riksdagen biträdda hemställan.
Kommittéerna hafva så vidlyftigt som skett upptagit, hvad inom Riksdagen
förekommit rörande de sociala ärendenas behandling, enär däraf dels
framgår, huru Riksdagen allt mer beaktat nödvändigheten af de sociala ärenaenas
enhetliga behandling inom den högre och högsta förvaltningen, dels
ock däraf kan hämtas uppslag till, huru denna betydelsefulla fråga bör kunna
utan större meningsskiljaktighet lösas på ett för nuvarande förhållanden
tillfredsställande sätt.
59
II. De sociala ärendena inom statsförvaltningen i vissa
främmande länder.1)
Kap. 4.
Innan kommittéerna framlägga förslag till de sociala ärendenas sammanförande
och däraf påkallad förvaltningsorganisation, skall här meddelas en
kort redogörelse för, huru de sociala ärendena äro inordnade i några främmande
länders högsta förvaltningar.
Flertalet sociala ärenden äro i Belgien förlagda till industri- och socialministeriet
(ministére de 1’industrie et du travail), hvilket såsom namnet
angifver äfven har befattning med olika industriella ärendesgrupper. För
handläggningen af de sociala frågorna är inom ministeriet upprättad en särskild
socialafdelning (office du travail), fördelad på 6 byråer med följande
hufvudsakliga uppgifter:
Första byrån — den statistiska — har att anställa industri- och handtverksräkningar,
verkställa statistiska undersökningar rörande det ekonomiska
läget inom olika grenar af det industriella arbetet och jordbruksarbetet
samt arbetarnas ställning inom industri, handtverk, handel, jordbruk och
kommunikationsväsende. Byrån upprättar lönestatistik och statistik öfver
olycksfall i arbetet; den utför specialundersökningar öfver hafsfisket och
hemindustrien samt i öfrigt öfver de förhållanden inom och utom landet,
hvilka höra till afdelningens verksamhetsområde. Vidare utarbetas redogörelser
rörande arbetsmarknaden i Belgien och i utlandet, fackföreningsrörelsen,
lifsmedelspriser samt arbetsinställelser i Belgien och i utlandet o. s. v.
Byrån utgifver den officiella sociala tidskriften (Revue dir travail).
’) Utöfver den här meddelade summariska redogörelsen hänvisas till Molin: Öfversikter öfver
de centrala myndigheterna rörande industrien in. m. Stockholm 1905, däri äfven vissa af socialförvaltningens
hufvudgrupper och organ i främmande länder äro behandlade. Med afseende å särskild!
arbetarskyddets myndigheter i utlandet hänvisas till Yrkesfarekommitténs betänkande
1909, ss. 283—317. En mera kortfattad öfversikt öfver olycksfallsförsäkringens organisation
i vissa länder är meddelad i Kommerskollegii utlåtande angående olycksfallsersättningslagens revision,
år 1909, ss. 32—39. Vidare komma departementalkommitterade framdeles att lämna en
sammanfattande redogörelse för centralförvaltningens allmänna organisation i en del
främmande stater.
ö—112203.
Belgien.
60
FÖRSLAG TILL SOCIALSTYRELSE.
Andra byrån har arbetslagstiftningen samt medling i arbetstvister
till hufvudsaklig uppgift. Under byrån sortera de lokala råden för industrioch
arbetarfrågor (conseils de 1’industrie et du travail)1), och har byrån
att handlägga författningar rörande desamma, deras sammansättning och
sammankallande samt att insamla och till redogörelser sammanfatta deras
protokoll och berättelser. I fråga om det sociala rådet (se nedan) har byrån
liknande uppgifter. Slutligen har den att handlägga alla ärenden rörande
förlikning i arbetstvister samt lagar och förordningar rörande dessa ämnen,
inrättandet och sammansättningen af förlikningsnämnder o. s. v. Byrån handlägger
vidare ärenden rörande arbetsböcker. Inom byrån skola utarbetas förslag
om nya lagstiftningsåtgärder och förbättringar i fråga om arbetets anordning,
för hvilket ändamål ock lagstiftningsarbetet i utlandet skall uppmärksamt
följas. Byrån handhar slutligen hela afdelningens bibliotek, ombesörjer
utbytet af publikationer samt utger en årsbok öfver arbetslagstiftningen
i Belgien och utlandet (Annuaire de la législation du travail).
Tredje byrån handhar arbetarskydd och yrkesinspektionen (inspection du
travail et des établissements dangereux, insalubres ou incommodes). Byrån
har att öfvervaka tillämpningen af lagar och författningar rörande kvinnors
och minderårigas arbete, rörande arbetares hälsa och säkerhet i industriella
och kommersiella företag, utbetalandet af löner åt arbetare, arbetsordningar,
söndagshvila, rörande sittplatser för butiksbiträden samt rörande
anmälan af olycksfall i arbetet m. m. Byrån pröfvar besvär öfver de lokala
myndigheternas beslut i fråga om farliga, ohälsosamma eller olämpliga arbetslokaler.
Byrån skall öfvervaka den lokala yrkesinspektionen och bereda
frågor om ändring af bestående författningar eller ny lagstiftning i ämnet;
den pröfvar dispensansökningar i fråga om kvinnors och minderårigas arbete.
Byrån redigerar »Bulletin de 1’inspection» och utgifver årliga redogörelser.
Fjärde byrån handlägger frågor rörande olycksfallsförsäkring. Byrån
har att framställa förslag rörande lagstiftning i till byrån hörande frågor och
öfvervaka verkställigheten af lagar och författningar. Byrån pröfvar ärenden
rörande bildandet af kommunala kassor mot olycksfall samt försäkringsföreningar
och handlägger frågor rörande skiljenämnder för tvister om olycksfallsförsäkring
(commissions arbitrales). Till byråns uppgifter hör i allmänhet
kontrollerandet och öfvervakandet af föreningar och kassor för olycksfallsförsäkring.
Femte byrån handlägger ärenden rörande själfhjälp af olika slag. Till denna
byrå höra sålunda ärenden rörande ömsesidighetsföreningar för försäkring
mot sjukdom m. m., för anslutning till spår , pensions- och försäkringskassor
under statsgaranti, för inköp af förbrukningsartiklar eller arbets
b
Conseils de l’industrie et du travail (lag den 16 aug. 1887) hafva till uppgift att öfverlägga
om arhet, gifva res och arbetares gemensamma intressen samt att söka förekomma och i fall af
behof utjämna dem emellan uppkommande tvistigheter.
VISSA FRÄMMANDE LÄNDER.
(il
verktyg m. m. Byrån har vidare att handlägga frågor rörande åstadkommandet
af billiga bostäder, arbetarnas bostadsförhållanden i allmänhet, byggnadsföreningar
o. d.; slutligen har byrån att öfvervaka verkställigheten af lagen
om ålderdomspensionering.
Sjätte byrån handlägger ärenden rörande andra kooperativa föreningar
än de nyssnämnda, fackföreningar, arbetarbörser, arbetslöshetskassor o. s. v.
Med afseende å de kooperativa föreningarna skall byrån följa deras utveckling
och särskild! iakttaga deras betydelse för de arbetande klasserna samt meddela
statistik rörande desamma. I fråga om fackföreningar har byrån att
öfvervaka tillämpningen af lagen den Öl mars 1898, att meddela redogörelser
härför samt att i allmänhet följa föreningarnas utveckling.
Några viktigare ärendesgrupper af social innebörd ligga emellertid fortfarande
utanför industri- och socialministeriet. Till justitieministeriet äro
förlagda frågor om fattigvård och välgörenhet, om frigifna fångar och lösdrifvare
o. d. Inom den till inrikes- och jordbruksministeriet hörande afdelningen
för hälsovård och hygien behandlas en mängd sociala ärenden ur speciellt
hygienisk synpunkt, särskild! frågor om bostäder, arbetslokaler o. s. v.
Hit hör äfven nykterhetsfrågan.
Den inom belgiska statsförvaltningen mycket anlitade rådsinstitutionen har
kommit till användning äfven på det sociala området. Här är främst att
nämna det sociala rådet (conseil supérieur du travail), som består af 48 af
Konungen för 4 år utsedda medlemmar, hvaraf 16 representanter för arbetsgivare
och 16 för arbetstagare samt 16 sakkunnige i ekonomiska och sociala
frågor. Rådet afger utlåtanden öfver dit hän skjul na frågor. Särskilda råd
finnas därjämte upprättade för vissa speciella sociala spörsmål. I
I Danmark handläggas som regel sociala ärenden af inrikesministeriet, Danmark.
hvarvid är att märka, att detta ministerium också handhar industriärenden,
medan för handel och sjöfart ett särskildt departement är inrättadt.
De sociala ärendena tillhöra inrikesministeriets byrå för kommunala ärenden
och näringsfrågor (kontor for kommune- og meringssager m. m.). Hit
höra ärenden rörande den offentliga fattigvården, ålderdomsunderstöd, kommunala
understödskassor m. m. Till samma byrå höra vidare frågor angående
industri, handtverk, lärlingsförhållanden, tekniska och handtverksskolor
samt rörande tillsyn öfver arbetet i fabriker och därmed jämförlig
verksamhet, öfvervakande af användandet af utländska arbetare, söndagshvila
i fabriker och fabriksmässigt drifna verkstäder, arbetares, fiskares foch
sjömäns olycksfallsförsäkring, erkända sjuk-, arbetslöshets- och begrafningskassor,
kreditföreningar äfvensom nykterhetsföreningar. Under inrikesministeriet
sortera yrkesinspektörerna med deras chefsmyndighet »Direktoratet
for Arbejds- og Fabrikstilsynet» (i vissa afseenden dock underordnadt justitieministeriet),
arbetsrådet (rådgifvande myndighet i fråga om arbetar
-
FÖRSLAG TILL SOCIALSTYRELSE.
(32
skyddslagstiftning) och arbetarförsäkringsrådet, som har att pröfva
och afgöra ärenden enligt lagarna om olycksfallsförsäkring för industri- och
jordbruksarbetare samt för fiskare och sjöfolk. Till samma ministerium
hafva ock anknutits sjukkasse- och arbetslöshetsinspektoraten.
Till justitieministeriet hör hälsovårdsväsendet samt till landtbruksministeriet
frågan om anskaffande af jord åt landtarbetare.
Det socialstatistiska arbetet (arbetslöner, arbetskonflikter, lefnadsvillkor
inom olika samhällslager, lifsmedel- och förbrukningsförhållanden
m. m.) utföres af den under finansministeriet hörande »Statens statistiska
Bureau», hvilken ombesörjer flertalet grenar af den officiella statistiken.
England. I England äro de sociala ärendena hufvudsakligen fördelade mellan inrikesministeriet
(home office), handelsministeriet (board of trade) och ministeriet
för lokalförvaltningen (local government board).
De befogenheter, som inrikesministeriet af gammalt haft med afseende
på den inre riksstyrelsen och särskildt i fråga om den allmänna säkerheten,
hafva genom den senare tidens socialpolitiska lagstiftning väsentligen vidgats.
Dessa nya uppgifter kunna i allmänhet sägas vara af samma art som
de äldre och sammanhänga sålunda med tillgodoseendet af den allmänna
säkerheten. En särskild afdelning af inrikesministeriet, afdelningen för
yrkesinspektion (factory department), har att öfvervaka tillämpningen af
arbetarskyddslagarna (factory and workshop acts 1901—1907). Den har vidare
öfverinseendet öfver det industriella hemarbetet samt öfvervakar efterlefnaden
af de s. k. truck acts af 1831 och 1887, d. v. s. de lagar, genom hvilka arbetaren
tillförsäkras lönens utbetalande i penningar och utan obehöriga afdrag.
Till inrikesministeriet finnes vidare förlagd ledningen af sprängämnesinspektionen,
bergverksinspektionen samt inspektionen för öfvervakande af
verkställigheten af lagen rörande alkoholister.
Till inrikesministeriets befogenheter hör vidare uppsikten öfver efterlefnaden
af lagarna om butiksstängning (shop hours acts 1892—1895), lagen
om invandring (aliens act 1905) samt öfver förbättringsanstalter och vissa
yrkesskolor.
Handelsministeriet har äfven under de senare årtiondena fått en mängd
nya befogenheter på grund af den socialpolitiska lagstiftningen. Inom
ministeriet finnes en särskild afdelning för arbetarfrågor (labour department),
som, bland annat, har att i särskilda publikationer eller tidskriften
»Labour Gazette» offentliggöra statistiska upplysningar rörande arbetslöner
och arbetstid, arbetstvister och fackföreningar o. s. v. Genom lagen om medling
och förlikning i arbetstvister (conciliation act 1896) har handelsministeriet
ett slags tillsyn öfver skiljenämnder. Ministeriet har dessutom genom
lagen tillagts rättighet att företaga undersökning af orsaken till arbets
-
VISSA FRÄMMANDE LÄNDER.
63
tvister och omständigheterna därvid samt vidtaga sådana åtgärder, som
synas lämpliga att bringa parterna tillsamman under ordförandeskap af en
person, om hvilken båda enats, eller som utsetts af ministeriet. Detta skall
vidare på ansökan af tvistande parter utse person att fungera som medlare
eller utse en förlikningsnämnd eller skiljeman. Enligt en kungörelse i oktober
1911 har inom handelsministeriet upprättats ett råd (industrial council)
för handläggning af arbetstvister. Rådet består af lika antal arbetsgifvaroch
arbetarrepresentanter under ordförandeskap af chefen för afdelningen för
arbetarfrågor.
Enligt lagen om arbetsförmedling (labour exchange act 1909) skall ministeriet
på lämpliga orter upprätta arbetsförmedlingsbyråer och hafva uppsikt
öfver dessa samt understödja sådana anstalter, som upprättats af
andra. För detta ändamål finnes inom ministeriet en arbetsförmedlingsstyrelse.
Enligt lagen om lönenämnder (trade boards act 1909) har ministeriet
att upprätta en eller flera lönenämnder enligt lagens föreskrifter, med uppgift
att för yrken, å hvilka lagen äger tillämpning, fastställa minimilöner.
Såsom uppsiktsmyndighet öfver transportväsendet åligger det äfven handelsministeriet
att utreda orsakerna till järnvägs- och sjöolyckor.
Ministeriet för lokalförvaltningen har sig anförtrodt att handlägga, bland
annat, frågor rörande fattigvård, hälsovård, ålderdomspensionering, arbetarbostäder
m. m. I sistnämnda hänseende har ministeriet vissa åligganden enligt
housing of the working classes acts 1890 och 1900, som gå ut på att
sanitärt förbättra arbetarnas bostadsförhållanden, samt small dwellings
acqvisition act 1899, hvars ändamål är att bereda arbetarna tillfälle till förvärf
af egna hem.
Inom kolonialministeriet (colonial office), finnes en emigrationsupplysningsbyrå
(the emigrants’ information office), som handlägger emigrationsfrågan,
i hvad den afser meddelande af upplysningar för utvandrare till brittiska
kolonier rörande arbetsutsikterna därstädes in. m.
För själfhjälpsföreningar (friendly societies) finnes en särskild registreringsmyndighet
upprättad, hvilken äfven har vidsträckta befogenheter
enligt lagarna om byggnadsföreningar, kooperativa inköps- och försäljningsföreningar,
fackföreningar, understödsföreningar, om sparbanker och postsparbanker,
om ersättning för olycksfall i arbete m. m.
Slutligen torde böra omnämnas, att i mars 1911 i underhuset väckts motion
af parlamentsledamöter från olika partier om upprättande af ett särskildt
socialt ministerium (ministry for labour), dit olika sociala ärenden från
board of trade, home office och local government board skulle sammanföras.
Därjämte må erinras, att i vissa engelska kolonialländer, såsom Kanada,
Australien och Nya. Zeeland, särskilda ministerier för arbetarfrågor finnas
upprättade.
64
FÖRSLAG TILL SOCIALSTYRELSE.
Finland.
Frankrike.
I Finland äro de sociala ärendena fördelade på flera af senatens olika expeditioner.
Från handels- och industriexpeditionen föredragas ärenden rörande
arbetarlagstiftningen och dess tillämpning samt arbetsstatistiken, och inrättades
för sagda ärendens beböriga beredning år 1606 en särskild befattning vid
nämnda expedition (föredraganden för arbetarfrågor). Till denna expedition
bör äfven yrkesundervisningen, så ock försäkringsväsendet. Handelsoch
industriexpeditionen underlydande är industristyrelsen, som handlägger
icke allenast industriella ärenden, utan äfven handeln berörande angelägenheter.
Styrelsen utöfvar tillika öfverinseendet öfver yrkesinspektionen; jämväl
arbetsstatistiken ankommer på industristyrelsen, hvilken ock utgifver
»Arbetsstatistisk tidskrift». Under samma expedition sorterar försäkringsinspektören.
Från civilexpeditionen föredragas ärenden rörande medicinalväsendet och
fattigvården äfvensom öfriga grenar af statistiken än den tidigare berörda.
Under civilexpeditionen sortera medicinalstyrelsen och fattigvårdsinspektören
jämte honom underlydande fattigvårdsinstruktörer samt statistiska
centralbyrån.
Ecklesiastikexpeditionen handlägger, förutom ärenden angående folkskolväsendet
och folkhögskolor, äfven ärenden angående nykterhetsundervisning.
Till finansexpeditionens verksamhetsområde hör arbetarbostadsfrågan, så
tillvida som ärenden om beviljande af statslån för befrämjande af allmännyttig
byggnadsverksamhet föredragas från denna expedition.
Under jordbruksexpeditionens verksamhetsområde falla ärenden rörande
legobjons- och jordbruksarbetarförhållanden. Dock föredragas ärenden, afseende
den obesutna befolkningens förseende med jord, från senatens kammarexpedition.
Frankrike är det enda land i Europa, där ett särskild! statsdepartement,
nästan uteslutande afsedt förde egentliga sociala frågorna, är upprättadt.
Sedan 1906 finnes nämligen därstädes ett särskild! socialministerium
(ministére du travail et de la prévoyance sociale), bildadt genom utbrytning
af ärenden hufvudsakligen från dittillsvarande handels-, industri- och socialministeriet
samt inrikesministeriet. Socialministeriets verksamhetsområde är
bestämdt till att omfatta ärenden angående
a) arbetets anordning (arbetsdagens längd, hvilotid, hygien, säkerhetsanordningar
o. s. v.);
b) förhållandet mellan arbetsgifvare och arbetare (arbetsaftal, arbetsgifvaroch
arbetarorganisationer, arbetskonflikter, medling i arbetstvister m. m.);
c) arbetares ekonomiska förhållanden vid sjukdom, olycksfall, arbetslöshet,
invaliditet, ålderdom samt anstalter till befordrande af sparsamhet inom arbetarklassen
m. in.;
d) statistik rörande alla nu nämnda förhållanden.
Ministeriet omfattar 3 afdelningar, nämligen:
VISSA FRÄMMANDE LÄNDER.
65
I. Afdelningen för arbetarfrågor (direction du travail), hvilken åter fördelar
sig på trenne byråer:
a) Byrån för arbetarfrågor i allmänhet (office du travail) har att
verkställa utredningar för afdelningens räkning, statistiska undersökningar
rörande arbetarförhållanden, jämförande studier i arbetarlagstiftning m. m.
Byrån redigerar den arbetsstatistiska tidskriften (Bulletin de l’office du
travail). Den handlägger vidare ärenden, tillhörande sociala rådet (conseil
supérieur du travail), de enligt lag den 17 sept. 1900 bildade lokala råden
för arbetarfrågor (conseils du travail) äfvensom statistiska rådet (conseil
supérieur de statistique).
Såsom en särskild uppgift handhar byrån »den allmänna statistiken» (statistique
générale), förnämligast befolkningsstatistiken, samt utgifter en årsbok
öfver hela den officiella statistiken (Annuaire statistique). För den allmänna
statistikens räkning finnes jämväl ett särskildt råd af sakkunnige
(conseil technique).
b) Byrån för yrkesinspektion (inspection du travail). Denna byrå har
att öfvervaka uppsikten öfver arbetarskyddslagstiftningens genomförande,
hvadan ock de med yrkesinspektionen sysselsatta tjänstemännen sortera under
byrån. Hit hör äfven den kommission, som finnes tillsatt för yrkesinspektionens
angelägenheter (commission supérieure du travail), äfvensom vissa
specialkommissioner för frågor rörande kodifikation af arbetarlagstiftning,
hälsovård i industrien och användningen af blyhvitt.
c) Byrån för fackliga sammanslutningar och yrkesdomstolar.
Hit hör lagstiftning rörande arbetsaftal, yrkesdomstolar, arbetslöshet, arbetsförmedling,
arbetsinställelser med dithörande statistik, förliknings- och skiljedomsväsen,
föreningsväsen med dithörande statistik, arbetarbörser och understöd
åt arbetares produktionsföreningar.
II. Afdelningen för social försäkring in. in. (direction de l’assurance et
de la prévoyance sociale) omfattar likaledes tre byråer:
a) Byrån för pensioner, försäkringar och billiga bostäder har att
handlägga ärenden rörande ålderdoms-, olycksfalls-, sjuk- och arbetslöshetsförsäkring.
Jämväl försäkring mot brandskada och andra olyckshändelser
tillhör byråns handläggning. I administrativt hänseende sortera under byrån
de allmänna statsanstalterna för ålderdoms-, lif- och olycksfallsförsäkring
äfvensom enskilda kassor för nämnda ändamål. Såsom namnet angifver,
behandlar byrån äfven lagstiftningsfrågor rörande billiga arbetarbostäder
samt granskar och stadfäster stadgar för byggnads- och kreditföreningar.
b) Byrån för grufarbetarpensionering har administrativa befogenheter
enligt den för grufarbetares ålderdomsförsäkring gällande särskilda lagstiftningen.
c) Byrån för sparkasseväsen och ömsesidiga kreditanstalter hand -
66
FÖRSLAG TILL SOCIALSTYRELSE.
lägger frågor rörande sparkassors stadfästande och kontrollerande samt afgifver
redogörelse för dessa kassors äfvensom postsparbankens verksamhet.
Till byrån höra vidare frågor om organisationen af de ömsesidiga kreditanstalterna
samt folkbankerna.
Till afdelningen för socialförsäkring är ook förlagd kontrollen öfver lifoch
kapitalförsäkringsbolag samt öfver olycksfallsförsäkringsbolagen.
III. Afdelningen för själfhjälpslcassor (direction de la mutualité) omfattar
tvenne byråer:
a) Byrån för kassornas administration har att handlägga frågor om
kassornas statuter och ändringar däri, deras upplösning, likvidation och fondbildning
m. m.
b) Byrån för statistik och pensioner har att granska kassornas räkenskapsredogörelser
och däröfver upprätta statistik, fördela understöd åt kassorna
m. m.
I den franska administrationen finnes ett stort antal permanenta råd samt
kommissioner och kommittéer med karaktär af sakkunniga institutioner,
hvilkas yttranden, i den mån vederbörande minister därtill finner skäl, inhämtas
hufvudsakligast i frågor af principiell betydelse. Undantagsvis är deras hörande
obligatoriskt.
I anslutning till socialministeriet finnas, bland andra, följande rådgifvande
fackorgan nämligen:
1) Sociala rådet (conseil supérieur du travail) består af 29 medlemmar,
representerande arbetsgifvarna, och lika många representerande arbetarna, tre
medlemmar af senaten och fem af deputeradekammaren, valda af dessa korporationer,
en ledamot vald af och inom handelskammaren i Baris, en af och
inom arbetarbörserna vald ledamot, en medlem utsedd af arbetarproduktionsföreningar
och tre medlemmar af ministern utsedda bland ledamöterna
af Institut de France eller professorerna inom juridiska fakulteten vid universitetet
i Paris. Arbetsgivarrepresentanterna väljas till största delen af
handelskamrarna, af de konstindustriella kamrarna (chambres consultatives
des arts et manufaetures) och af arbetsdomstolarna (conseils de prud’hommes);
arbetarrepresentanterna utses af arbetsdomstolarna och af fackföreningarna.
Hvarje minister kan utse en tjänsteman från sitt ministerium
att bevista rådets sammanträden, dock utan rätt för dessa tjänstemän att deltaga
i besluten. Dessutom hafva cheferna för första och andra afdelningarna
i socialministeriet under samma förbehåll tillträde till rådets sammankomster.
Ministern är ordförande med två vicepresidenter vid sin sida. Rådet
sammanträder en gång om året, men kan af ministern äfven oftare sammankallas.
Inom rådet är bildad en permanent kommission, hvilken i brådskande
fall kan afgifva yttrande, utan att detta underställes rådet.
2) Statistiska rådet (conseil supérieur de statistique) med 62 medlemmar,
bestående af ämbetsmän ur skilda ministerier, senatorer, deputerade äfvensom
ledamöter af lärda samfund m. m.
VISSA FRÄMMANDE LÄNDER.
67
3) Kommissionen för industriarbete (commission supérieure du travail dans
1’industrie).
4) Kommissionen för industriell hygien (commission de 1’hygiéne industrielle).
5) Rådet för billiga bostäder (conseil supérieur des habitations å bon
marché).
6) Rådgifvande kommittén för försäkring mot olycksfall i arbete (comité
consultatif des assurances contre les accidents du travail).
7) Rådet för själfhjälpsföreningar (conseil supérieur des sociétés de secours
mutuels).
Några viktigare grupper af sociala ärenden ligga emellertid fortfarande
utanför socialministeriet och höra i allmänhet under inrikesministeriet
(ministére de 1’intérieur et des cultes). Emigrationsärendena i hvad de afse
såväl övervakning och kontroll å emigrantagenter och emigrantfartyg som
ock upplysningar om och statistik rörande den franska emigrationen, äfvensom
lagstiftningen i detta ämne, höra under en afdelning af sistnämnda
ministerium. Af samma afdelning handläggas också frågor rörande lagstiftningen
beträffande offentliga rusdrycksförsäljnings- och utskänkningsställen
samt vidare lagstiftningen rörande prostitutionen.
En annan afdelning af inrikesministeriet, fattigvårds- och hälsovårdsafdelningen
(direction de 1’assistance et de 1’hygiéne publique) handlägger
ärenden rörande fattigvård och hälsovård. Afdelningen består af fem byråer,
af hvilka den första är högsta myndighet i fråga om sinnesslö-, blind- och
döfstumanstalter jämte andra offentliga välgörenhetsinrättningar. Den andra
byrån handlägger barnavårdsärenden, den tredje ärenden rörande obligatoriskt
understöd åt åldringar, vanföra och obotligt sjuka till läkarvård, rörande
välgörenhetsinrättningar och andra fattigvårdsmål, den fjärde hälsovårdsärenden
och den femte ärenden rörande profylaktiska åtgärder och
epidemier.
Äfven till detta ministerium hör ett större antal råd och kommissioner.
Bland dessa märkas rådet för offentlig fattigvård (conseil supérieur
de 1’assistance publique), bestående af 14 själfskrifna medlemmar och 56 utnämnda
medlemmar med 1 president och två vicepresidenter, samt centralkommissionen
för understöd åt åldringar och obotligt sjuka (commission
centrale de 1’assistance aux vieillards et aux incurables).
Enligt Förenta staternas unionsförfattning höra i allmänhet endast sådana
ärenden, som beröra delstaternas förhållande till främmande stater eller som
angå delstaternas förhållanden inbördes, under unionsmyndigheternas handläggning.
I öfrigt äger delstaten att oberoende af unionsmyndigheten förvalta
sina inre angelägenheter. Till följd häraf kommer flertalet af de sociala ärendena
att höra under delstatsmyndigheternas handläggning. Till sådana
Förenta
Staterna.
1)8
FÖRSLAG TILL SOCIALSTYRELSE.
ärenden äro att räkna den socialpolitiska lagstiftningen, fattigvårdsväsendet,
nykterhetsfrågan m. m.
Emellertid hafva unionsmyndigheterna genom de senare årtiondenas unionslagstiftning
tillerkänts något vidsträcktare befogenhet med afseende å de
sociala frågorna än förut, och tillhör utöfvandet af dessa befogenheter närmast
handels- och socialministeriet (department of commerce and labor)
och dess afdelning för sociala frågor (bureau of labor). Dess uppgift är
väsentligen af arbetsstatistisk natur och angifves vara att samla och publicera
upplysningar rörande arbetsförhållandena, såsom rörande arbetets
förhållande till kapitalet, arbetstid och arbetslön samt beträffande de medel,
som kunna främja arbetarnas materiella, sociala, intellektuella och moraliska
framåtskridande. Afdelningen har sålunda att verkställa utredningar rörande
arbetskostnader, arbetslöner och arbetstider, lefnadskostnadsundersökningar,
undersökningar rörande arbetstvister, inhämta upplysningar rörande de sociala
förhållandena i främmande stater o. s. v. Äfven tillhör det afdelningens
uppgifter att undersöka tull- och myntlagstiftningens verkningar samt trustväsendet.
Dess chef (commissioner of labor) har funktion såsom förlikningsman
i arbetstvister. Afdelningen har jämväl att afgöra ärenden, som angå
ersättning till vissa kategorier af statens tjänare för af dem under arbetet
liden skada.
Afdelningen utgifter årliga berättelser och en periodisk publikation
(Bulletin of labor).
Inom handels- och socialministeriet finnes vidare en immigrationsbyrå
(bureau of immigration), hvilken har att öfvervaka tillämpningen af immigrationslagarna
samt de lagar, som från invandring utesluta vjssa folkraser,
in. m.
De socialpolitiska uppgifter, som utöfvas af delstaterna, äro naturligtvis
af mycket växlande omfattning och innebörd, beroende på den sociala lagstiftningens
olikartade karaktär inom olika stater. De sociala ärendena
äro stundom förlagda till myndigheter med hufvudsakligen andra uppgifter,
men i flertalet större stater anförtrodda åt särskilda socialdepartement
eller ämbetsverk för arbetsstatistik, yrkesinspektion,
arbetsförmedling, medling i arbetstvister och andra sociala
uppgifter.
Italien. I Italien äro de sociala ärendena förlagda dels till inrikesministeriet,
dels till åkerbruks-, industri- och handelsministeriet.
Inom inrikesministeriet handlägger sålunda 3:dje afdelningen (divisionen)
ärenden rörande fattigvård och fromma stiftelser. Hälsovårdsärenden behandlas
å trenne andra afdelningar af samma ministerium. Eör nämnda
grupper af ärenden finnas ock tvenne rådgifvande institutioner, nämligen
fattigvård srådet (consiglio superiore di assistenza e beneficenza publica) och
sundhetsrådet (consiglio superiore di sanitä).
VISSA FRÄMMANDE LÄNDER.
60
De flesta sociala ärendena äro förlagda till åkerbruks-, industri- och handelsministeriet
(ministerio di agricoltura, industria e commercio), under hvilket
sortera åtskilliga styrelser, som i allmänhet intaga en själfständigare ställning
än hvad fallet är inom andra ministerier. Ett särskildt gener alinspe ktorat
handlägger frågor rörande kreditväsende, social kooperation och försäkring.
Ett annat generalinspektorat linnes för yrkesundervisning.
Frågor, som angå förhållandet mellan kapital och arbete, handläggas inom
styrelsen för arbetarfrågor (ufficio del lavoro), hvilken, ehuru sorterande under
åkerbruks-, industri- och handelsministeriet, åtnjuter så godt som fullständig
autonomi. Dess verksamhetsområde berör i flera punkter generalinspektoratets
för kreditväsendet m. m., hvars ena afdelning har likartade Irågor att
behandla. Hufvudparten af sistnämnda generalinspektorats verksamhet faller
dock på arbetareförsäkringens område, medan styrelsen för arbetarfrågor i öfvervägande
grad befattar sig med frågor rörande arbetsmarknaden, arbetskonflikter
m. m. Till denna styrelse är ock förlagd yrkesinspektionens centrala
ledning. Styrelsen publicerar, utom särskilda undersökningar, en månatlig
social tidskrift (Bulletino dell’Ufficio del lavoro).
Bland de till ministeriet anknutna institutionerna märkes äfven ett socialt
råd (consiglio superiore del lavoro).
1 Nederländerna äro de sociala ärendena fördelade på två departement, nämligen
inrikesdepartementet (Departement van Binnenlandsche Zaken) och
landtbruks-, industri- och handelsdepartementet (Departement van
Landbouw, Nijverheid en Handel).
Inom inrikesdepartementet tillhöra dit förlagda sociala ärenden närmast
afdelning en för inrikesärenden (Afdeeling Binnenlandsch bestuur). Afdelningen
är högsta myndighet ifråga om fattigvårdsärenden, hälsovårds- och bostadsfrågor
samt statistiska ärenden.
Under departementet sorterar, bland annat, hälsovårdsöfverstyrelsen
(Centrala Gezondheidsraad), uppsikten öfver efterlefnaden af rusdryckslagarna
(toezicht op de naleving van de drankwet), som utöfvas af särskilda
inspektörer samt statistiska centralbyrån (Centraal Bureau voor de Statistik).
Byrån skall, bland annat, samla och utgifva pris-, löne-, bostadsoch
annan arbetsstatistik, statistik rörande arbetstvister samt rörande fattigvården
och fångvården.
De sociala ärendena inom landtbruks-, industri- och handelsdepartementet
tillhöra närmast afdelningen för arbetarfrågor (Afdeeling Arbeid) och afdelningen
för arbetarförsäkring (Afdeeling Arbeidersverzekering). Till den förra
afdelningen hör handläggningen af ärenden rörande yrkesinspektion och arbetslagstiftning;
den senare behandlar frågor om sjuk-, olycksfalls-, ålderdomsoch
invaliditetsförsäkringen.
Bergverksinspektionen är däremot underordnad departementets industriafdelning
(Afdeeling Nijverheid).
Neder
länderna.
Norge.
70 FÖRSLAG TILL SOCIALSTYRELSE.
Under departementet sorterar yrkesinspektionen (Arbeidsinspectie), med
dess talrika personal; vidare arbetskamrarna (Kamers van Arbeid) samt
riksförsäkringsanstalten (Rijksverzekeringsbank), denna sistnämnda upprättad
för utförande af den obligatoriska olycksfallsförsäkringen. Riksförsäkringsanstaltens
styrelse utnämnes af regeringen och vid dess sida står
ett för säkring st ekniskt råd, hvarjemte tillsynen öfver anstaltens tillstånd
och förvaltning utöfvas af ett kontrollråd, liksom det försäkringstekniska
rådet tillsatt af regeringen.
Hufvuddelen åt sociala ärenden är i Norge förlagd till departementet för
handel, sjöfart och industri och dess afdelning för industri och sociala
ärenden. Denna afdelning är delad på två byråer, socialbyrån och industribyrån.
Till socialbyrån böra frågor rörande arbetarförhållandena och arbetarlagstiftningen,
såsom angående yrkesinspektionen, riksförsäkringsanstalten, riksförsäkringsappellkommissionen,
lag om stängningstid för butiker, bagerilagen,
offentlig och privat arbetsförmedling, bidrag till arbetslöshetskassor, den officiella
statistiken (med undantag för vissa delar), bergverkslagstiftningen
m. m.
Till industribyrån hör, utom ärenden rörande industri, handtverk och handel,
bland annat, lagstiftningen angående utskänkning och försäljning af
brännvin, vin och Öl.
Af öfriga sociala ärenden hör den offentliga fattigvården under kyrkoocb
undervisningsdepartementets afdelning för kyrkoärenden (kirkeavdelningen).
Dennas byrå för fattigväsen och offentliga stiftelser (kontoret
for fattigveesenet og offentlige stiftelser) omfattar, förutom de nämnda
ärendesgrupperna, äfven nykterhetsfrågan. Till justitie- och polisdepartementets
allmänna afdelning (kriminalbyrån) är emigrantkontrollen förlagd.
Hälsovårdsärenden höra äfvenledes till detta departement, men till dess
medicinalafdelning.
Under departementet för handel, sjöfart och industri hör statistiska centralbyrån,
som bar att utarbeta och offentliggöra, bland annat, socialstatistik,
fattigvårdsstatistik och alkoholstatistik. Byrån utgifver ock tidskriften
»Maanedsskrift for socialstatistik».
Under samma departement sortera vidare, som nämndt, yrkesinspektionen,
riksförsäkringsanstalten för det direkta handhafvandet af den
obligatoriska olycksfallsförsäkringen af fabriksarbetare m. fl. äfvensom den
likaledes obligatoriska sjukförsäkringen samt riksförsäkringsappellkommissionen,
hvilken är öfverinstans öfver riksförsäkringsanstalten vid dess
afgörande af ersättningsmål och består af ledamöter, utsedda dels af Konungen,
dels ock af Stortinget.
Såsom rådgifvande korporation i sociala ärenden har departementet ett
socialt råd af 5 ledamöter med lika antal suppleanter. Ordföranden i rådet
VISSA FRÄMMANDE LÄNDER.
71
och dennes suppleant, hvilka häda skola äga juridisk bildning, utses af
Konungen för 5 år i sänder. Af de öfriga 4 ledamöterna, af hvilka 2 skola
vara arbetsgifvare och 2 arbetare, utses en arbetsgifvare och en arbetare af
departementet, samt de andra af Stortinget för 3 år. Rådet är närmast ett
arbetarskyddsråd, som företrädesvis har att utföra vissa i lagen om tillsyn
af arbete i fabriker omnämnda uppgifter.
Vissa af de sociala ärendena i Tyskland behandlas såsom för tyska riket
gemensamma angelägenheter, andra såsom de särskilda staternas egna angelägenheter.
Bland de 8 riksministerierna har inrikesministeriet (Reichsamt des Innern) att Tyska riket.
handlägga dels bostadsfrågan samt ärenden angående fattigvården, hvilka
tillhöra ministeriets afd. I, dels sådana socialpolitiska ärenden som sjuk-,
olycksfalls-, invaliditets- och ålderdomsförsäkring, arbetarskydd, söndagshvila,
sval färdsi n rättn in gar», förhållanden på arbetsmarknaden m. m., äfvensom
riksangelägenheter rörande näringsväsendet, försäkringsväsendet, kooperationen
m. in., allt tillhörande ministeriets afd. II, dels och, i afd. III, bland
annat hälsovårdsärenden samt vissa utvandringsfrågor, nämligen företrädesvis
spörsmål om kontroll och tillsyn öfver anordningar för emigrantbefordran,
såsom utvandrarhotell och -fartyg. I öfrigt tillhör emigrationsfrågan utrikesdepartementet,
som ock för dessa ärenden utrustats med ett särskildt råd.
Till inrikesministeriet är, bland annat, förlagdt rikets statistiska verk
(Statistisches Amt), i hvilket sedan 1902 är upprättad en särskild afdelning
för arbetsstatistik, som tagit en betydande omfattning. Afdelningen
utarbetar de flesta grenarna af socialstatistiken samt utgifver en månatlig
social tidskrift (Reichsarbeitsblatt). I sitt arbete understödes afdelningen
af ett arbetsstatistiskt råd (Beirat fur Arbeiterstatistik), som
består af verkets president samt 14 ledamöter, valda 7 af förbundsrådet
och 7 af tyska riksdagen. Detta råd har att meddela utlåtanden angående
anordnandet och utförandet af arbetsstatistiska undersökningar, att själft
afgifva förslag till sådana undersökningars utförande samt att höra sakkunniga
personer, där sådant är erforderligt.
Under inrikesministeriet lyder riksförsäkringsverket (Reichsversicherungsamt),
som har att i sista instans afgöra rättsanspråk på grund af lagarna
rörande olycksfalls-, invaliditets- och ålderdomsförsäkring, att utöfva
uppsikt öfver de i nämnda lagar omförmälda korporationer, hvilka äro bärare
af dessa delar af den obligatoriska socialförsäkringen, att i allmänhet
handlägga frågor rörande socialförsäkringen (äfven statistiken), men däremot
icke att själf utöfva försäkringsrörelse. Under inrikesministeriet
hör vidare försäkringsinspektionen (Aufsichtsamt fur Privatversicherung),
som har att öfvervaka privata försäkringsföretags verksamhet,
såvidt denna sträcker sig öfver flera af förbundsstaternas områden, äfvensom
72
FÖRSLAG TILL SOCIALSTYRELSE.
utländska försäkringsföretag, som utöfva rörelse inom riket. Verket biträdes
i sin verksamhet af ett råd (Versicherungsbeirat), hvars medlemmar utses af
kejsaren på förslag af förbundsrådet. Under inrikesministeriet lyder äfven
den ständiga utställningen för arbetarskydd i Charlottenburg (Ständige
Ausstellung fur Arbeiterwohlfakrt).
Ett annat organ för riksförvaltningen, hvilket tager befattning med frågor
rörande arbetarskydd, är det med Gesundheitsamt förbundna Reichsgesundheitsrat,
som har en särskild sektion för yrkeshygien.
Slutligen må erinras om den sedan åtskilliga år på dagordningen stående
frågan om inrättande af ett särskildt ämbetsverk för socialpolitiska frågor
(Reichsarbeitsamt).
I de särskilda tyska staterna äro de sociala ärendena, i den mån de icke
ligga inom ramen för riksmyndigheternas kompetens, i allmänhet fördelade
mellan resp. lands inrikesministerium samt handels- och industriministerium.
I Preussen handhafver ministeriet för handel och industri (Ministerium fur
Handel und Gewerbe) verkställigheten af vissa rikslagar på det socialpolitiska
området. Dess första afdelning behandlar bergverks- och grufärenden,
den tredje behandlar, bland annat, socialpolitiska angelägenheter i allmänhet,
såsom ärenden angående yrkesinspektionen, genomförandet af sjuk-,
olycksfalls- och invaliditetsförsäkringslagarna, i den mån sådant icke tillkommer
riksförsäkringsverket, yrkes- och handelsdomstolar (gemensamt med
inrikesministeriet), arbetarbostadsfrågan, ärenden rörande arbetarutskott m. m.,
den fjärde afdelningen slutligen handlägger, bland annat, ärenden rörande
kooperationen, hemindustrien och yrkesundervisningen.
Inrikesministeriet (Ministerium des Innern) handlägger äfven socialpolitiska
ärenden, såsom utvandringen, hälsovård och fattigvård, bostadsfrågan,
i den mån denna ej tillhör ministeriet för handel och industri, o. s. v.
Hvad särskildt beträffar arbetarskyddsärenden och yrkesinspektion, så höra
dessa i Bayern till Statsministerium des Königl. Hauses und des Aussern, i
Sachsen, Wurttemberg och Baden till Ministerium des Innern o. s. v.
Österrike. I Österrike äro de sociala frågorna förlagda dels till handelsministeriet,
dels till inrikesministeriet.
Inom handelsministeriet höra de sociala frågorna under den socialpolitiska
afdelningen (Sektion VI för socialpolitische Angelegenheiten). Afdelningen
består af tre byråer (departement) och en centralyrkesinspektion.
Till den första byrån (departement 31) höra följande ärenden: socialpolitisk
lagstiftning, internationellt arbetarskydd, hemarbetslagstiftningen
samt arbetsförmedling. Dessutom har byrån att biträda vid hithörande arbeten.
som handläggas inom andra afdelningar och ämbetsverk, samt att behandla
ärenden rörande sociala rådet (se nedan).
VISSA FRÄMMANDE LÄNDER.
Andra byrån (departement 32) har närmast att öfvervaka yrkeslagens
(Gewerbeordnung) föreskrifter om arbetares anställning och arbetsvill -kor, om arbetsböcker o. d., hvarjemte byrån har att utfärda föreskrifter i
anledning af dessa bestämmelser. Byrån har vidare att handlägga personaloch
organisatoriska frågor rörande yrkesinspektionen, ärenden rörande yrkesdomstolarna
samt ärenden angående kommissionen till förekommande af
olycksfall (Unfallsverhutungskommission).
Tredje byrån (departement 33) (= den forna arbetsstatistiska byrån)
har till uppgift att systematiskt insamla, bearbeta och periodiskt offentliggöra
arbetsstatistiska data för att bilda grundvalen för ekonomisk och social
lagstiftning. Den utgifver ock månadstidskriften »Soziale Rundschau».
Till den socialpolitiska afdelningen bör slutligen en centralyrkesinspektion,
med en centralyrkesinspektör som chef, för handläggning af ärenden
rörande yrkesinspektionen.
Bland rådgifvande korporationer, hörande under handelsministeriet, märkas:
Sociala rådet (Arbeitsbeirat), bestående af chefen för den socialpolitiska
afdelningen, hans närmaste man och en representant för hvartdera af
inrikes-, justitie-, finans-, jordbruks- och järnvägs ministerierna samt för ministeriet
för offentliga arbeten, vidare en representant för hälsovårdsstyrelsen,
presidenten i statistiska centralkommissionen, centralyrkesinspektören och 3(5
af handelsministern utsedda medlemmar (Vä bland arbetsgifvare, V3 bland
arbetare och Va bland fackmän på det socialpolitiska området).
Kommissionen till förekommande af olycksfall (Unfallsverhiitungskommission
im Handelsministerium), bestående af en ordförande, en vice ordförande
och en ständig ledamot (centralyrkesinspektören), åtskilliga fackmän
på indnstriteknikens, hälsovårdens och arbetarolycksfallsförsäkringens områden
samt representanter för arbetsgifvare och försäkrade inom försäkringspliktiga
yrken.
Till inrikesministeriets handläggning höra ärenden rörande arbetarförsäkring,
fattigvården, förenings- och hälsovårdsväsendet, kontrollen öfver lifsmedel
samt in- och utvandring.
Bland råd, som höra under detta ministerium, märkas:
Försäkringsrådet (Versicherungsbeirat), bestående af representanter för
industri, jordbruk och skogsskötsel, industriteknik samt försäkringstekuik.
Rådets yttrande är obligatoriskt i en del frågor, såsom bestämmande af
område för försäkringsanstalter, utfärdande af gemensamma bestämmelser för
sådana anstalter m. m.
Rådet för ärenden rörande handeln med lifsmedel och vissa
konsumtionsartiklar (Ständiger Beirat fur Angelegenheiten des Verkehrs
mit Lebensmitteln und einigen Gebrauchsgegenständen), bestående af minst
10 ledamöter.
74
FÖRSLAG TILL SOCIALSTYRELSE.
Samman
fattning.
Af de här ofvan lämnade öfversikterna framgår, att i flertalet främmande
länder ännu saknas ett särskildt enhetligt organ för handläggningen inom
statsförvaltningen af de sociala ärendena. Dessa ärenden hafva tidigare icke
medvetet uppfattats såsom artåtskilda från de öfriga förvaltningsuppgifter,
som tillkommit de å resp. samhällsområden verksamma statsorganen. Först
under den senaste tiden, då de sociala spörsmålen börjat klart fattas såsom
sådana och då deras såväl mängd som betydelse hastigt tilltagit, har man
öfverallt funnit sig böra vidtaga särskilda anordningar för deras behöriga
handhafvande. Dylika successivt tillkomna och utvecklade anordningar
hafva i allmänhet anknutits till de äldre ämbetsverk, inom hvilkas
ram de uppväxt. Men i samma mån de sociala spörsmålens specifika karaktär
tydligare framträdt, synes en bestämd sträfvan göra sig gällande att,
så långt förhållandena medgifva, sammanföra dem hos något eller några
statsorgan, särskildt afpassade för dithörande uppgifter. Uti dessa sträfvanden
har man ock flerstädes i utlandet hunnit väsentligt längre än i Sverige.
De egentliga arbetarfrågorna kommo af naturliga skäl att tidigast mera
aktuellt framträda i fråga om de industriella yrkena. Till följd af denna
sin historiska uppkomst samt på grund af det sakliga sammanhang, som
gifvetvis består mellan t. ex. industriens, handtverkets och handelns allmänna
förvaltningsfrågor samt de därinom anställda arbetarnas intressen, äro
ock de speciella arbetarfrågorna mångenstädes fortfarande förlagda till resp.
lands handels- och industriministerier.
Ä andra sidan har inrikesministeriernas traditionella uppgift att ansvara
för god ordning samt att i allmänhet skänka medborgarna nödig omvårdnad
gjort dem särskildt lämpade för att mottaga sådana uppgifter som
tillsynen öfver fattigvård, arbetarskydd, bostäder o. d.
Den omständigheten, att dessa och andra sociala omsorger till större eller
mindre del ankomma på statens och kommunernas lokala myndigheter, utgör
naturligtvis ock en anledning till, att inrikesministerierna kommit att särskildt
taga befattning med desamma (undantagsvis ock kyrkoministeriet såsom
naturlig målsman för den kyrkliga kommunen, hvilken af ålder plägat
fylla vissa uppgifter med afseende å fattigvård, välgörenhet o. d.).
Vid de sociala ärendeuas sammanförande under något eller några
ministerier har det ock i allmänhet ansetts angeläget att inom resp. ministerium
sammanhålla dem till en administrativ enhet. Eu sådan anordning
har uppenbarligen befunnits påkaliad dels af ärendenas inre samband,
dels af det motsatsförhållande, hvari de ofta stå till vissa andra inom samma
ministerium företrädda intressen, och dels på grund af det lifligt kända
behofvet att vinna enhetlighet och planmässighet i statens ingripande på
olika sociala områden. Dessa koncentreringssträfvanden hafva hittills ledt
till de största resultaten i Belgien och Frankrike. Det förstnämnda landet
har inom industri- och socialministeriets afdelning för sociala ärenden samlat
handläggningen af det stora flertalet sådana angelägenheter. Och i Frank
-
VISSA FRÄMMANDE LÄNDER.
75
rike gick man år 190(5 ett steg längre genom upprättandet af ett särskildt
soeialministerium, som inom sina trenne afdelningar, för arbetarfrågor,
för social försäkring samt för själfhjälpskassor, sammanhåller den alldeles
öfvervägande delen af statens verksamhet på det sociala området. Denna är
dock icke ens här fullständigt koncentrerad, enär sådana utprägladt sociala
frågor som fattigvård och välgörenhet, emigration m. fl. ämnen handhafvas
af inrikesministeriet.
Med afseende å den viktiga grupp af sociala ärenden, som omfattar fattigvård,
välgörenhet o. d., har redan i det föregående antydts, att densamma
i åtskilliga länder icke blifvit sammanförd med öfrig socialförvaltning.
I England och Nederländerna samt Österrike äro fattigvårdsärendena
förlagda tillsammans med de kommunala angelägenheterna, i Norge
förenade med kyrkoärendena samt i Frankrike närmast sammanförda med
hälsovårdsförvaltningen.
Den centrala tillsynen öfver socialförsäkringen — ehvad den bedrifves
af statens eller enskilda försäkringsanstalter — har däremot i regel förlagts
till det särskilda statsorganet för sociala frågor i allmänhet.
Äfven arbetarskyddet jämte statstillsynen däröfver utgör nästan öfverallt
en hufvuduppgift för socialförvaltningen.
Med afseende å sådana hos oss synnerligen betydelsefulla ärendesgrupper
som emigrationen, nykterhetsfrågan in. fl. må anmärkas, att desamma i vissa
andra länder icke hafva samma sociala innebörd som hos oss och till följd
häraf äfven behandlas ur andra synpunkter.
Till sist torde böra erinras, att frågan om de sociala ärendenas sammanförande
och beredandet af en lämplig enhetlig organisation för deras handläggning
är aktuell i åtskilliga främmande länder.
6-/12203.
76
III. Förslag- till enhetlig socialförvaltning i Sverige.1)
Kap. 5. Hehofvet af enhetlig socialförvaltning. Dess allmänna omfattning.
Behofvet af De sociala ärendenas alltjämt ökade betydelse för samhällsutvecklingen,
enhetlig so- deras omfattning och invecklade beskaffenhet, deras inbördes sammanhang
Ctaningsamt svårigheterna att öfverskåda alla deras konsekvenser medföra, att stora
anspråk måste ställas på dessa ärendens sakkunniga, enhetliga och planmässiga
behandling. Utvecklingen på detta område är också rastlösare än
på kanske något annat; nya uppgifter framstå alltjämt, nya problemställningar
uppkomma, befintliga förhållanden behöfva ses i nytt ljus och nya
företeelser utredas.
Att den splittring mellan olika förvaltningsgrenar och den ofta mindre
följdriktiga och lämpliga förläggning i den högsta förvaltningen, som i vårt
land råda med afseende å de sociala ärendena och hvarpå inom Riksdagen
fästs uppmärksamhet, icke kan vara till gagn för dessa ärendens framförande
och behandling, lärer näppeligen möta gensaga. Yi stå på detta område
åtskilligt efter flera af de andra kulturstaterna, där visserligen liksom
hos oss historiska och politiska förhållanden föranledt viss splittring, men
i alla händelser en tydlig sträfvan framträdt att allt mer koncentrera behandlingen
af de sociala ärendena a ett eller endast ett fåtal ställen inom
administrationen.
Det nuvarande tillståndet med afseende å de sociala regeringsärendenas behandling
medför den väsentliga olägenhet, att det nödiga sambandet mellan
de olika frågorna löper fara att förloras, och att ingen af statsrådets ledamöter
kan känna sig bära särskildt ansvar för regeringens åtgärder på det sociala
arbetsfältet. Sakkunskap, vidsynthet och målmedveten sträfvan fordras
för hvarje framgångsrikt ingripande på det sociala området, möjligheterna
häraf ökas väsentligt genom dessa frågors sammanförande i så stor utsträckning
som möjligt till gemensam, enhetlig handläggning. Utan tvifvel skall
därmed statens verksamhet för olika sociala frågors lösning blifva mer
initiativrik och framsynt, mera följdriktig och fruktbringande.
1) Vissa delar af efterföljande framställning: komma att ingå i den allmänna delen af departementalkommitterades
betänkande, men bär det ansetts lämpligt att för sammanhangets skull har meddela
desamma.
SOCIALFÖRVALTNINGENS ALLMÄNNA OMFATTNING.
77
En särskild målsman lör de sociala frågorna är också af betydelse ur den
synpunkten, att i en stor del ärenden, hvilka icke kunna räknas till den
sociala gruppen eller hvilka äga det samband med andra ärenden, att deras
utbrytande från dessa icke lämpligen bör ifrågakomma, ingå sociala moment,
som göra det högeligen önskvärd!, att dessa ärenden beredas i samråd
med någon, som har det högsta ansvaret för och ledningen af de egentliga
sociala angelägenheterna och som således äfven vid nyssberörda ärendens
behandling bevakar de sociala synpunkterna och intressena.
Kommittéerna anse af hufvudsakligen dessa skäl och under hänvisning till
hvad med afseende härå förekommit inom Riksdagen, att de sociala ärendena
böra i största möjliga och lämpliga omfattning sammanföras under enhetlig
förvaltning i ett statsdepartement.
A id afgörandet af frågan, hvilka sociala ärenden äro af den natur, att de Socialförlämpligen
kunna och böra sammanföras till en enhet inom statsförvaltnin- Allmänna
gen, måste redan från början uppmärksammas, att några fasta gränser mellan omfattning.
sociala ärenden och andra ärenden näppeligen äro möjliga att draga. Någon
klar och bestämd definition, som ej ger en alltför vid eller alltför snäf ram,
å sociala ärenden i egentlig mening kan näppeligen heller gifvas. Hvad
särskildt förvaltningsärendena beträffar, ingå uppenbarligen sociala moment
i större eller mindre grad uti en mängd sådana, för hvilkas bedömande och
afgörande dock andra synpunkter företrädesvis måste vara afgörande, eller
hvilka eljes till följd af sin natur, sin utveckling och sitt nära samband
med en annan förvaltningsgrupp icke gärna synas höra särskiljas från densamma.
Bland dessa sistnämnda finnas dock äfven sådana sociala frågor,
som uppenbarligen i samma eller nära nog samma grad beröra flera olika
områden af samhällslifvet och hvilka därför, hellre än att öfverlämnas till
ett för något af dessa områden afsedt speciellt förvaltningsorgan, vid en
närmare ompröfning befinnas böra hänföras till det enhetliga sociala förvaltningsorganet,
såsom varande i högre grad skickadt än andra förvaltningsorgan
att ägna dem eu allsidig behandling, ehuru då alltid efter vederbörligt
samråd med resp. fackorgan.
Alltid finnes emellertid en mängd ärenden, för hvilkas bedömande uteslutande
eller i hufvudsaklig mån sociala insikter och synpunkter måste
vara bestämmande och hvilkas förläggande, efter en sådan organisations
genomförande, på annat håll inom förvaltningen omöjligen kan ifrågakomma.
Dessa frågor äro afgjordt så talrika samt af den betydelse, att de enbart
för sig motivera tillskapandet af en enhetlig social förvaltningsorganisation
Och hvad beträffar de ärenden, där frågan om deras förläggning till den
enhetliga socialförvaltningen eller till annan förvaltningsgrupp ej är lika
klar, lärer en närmare undersökning lätt nog gifva eu tillräckligt tydlig
anvisning, så att endast rörande få af dem kan kvarstå någon tvekan, om
ärendet bör betraktas som företrädesvis socialt eller icke. Vid den under
-
78
FÖRSLÅS TILL SOCIALSTYRELSE.
Kommerskollegii
afdelning
för
arbetsstatistik
kärnan
i socialförvaltningen.
sökning, kommittéerna i sådant afseende företagit och för hvilken i följande
kapitel .skall redogöras, hafva kommittéerna sökt strängt fasthålla vid den
principen att — huru önskvärdt det än måste anses vara att sammanföra de
sociala ärendena under gemensam handläggning till beredande åt ökade
garantier för dessa ärendens sakkunniga och målmedvetna ledning — till
den enhetliga socialförvaltningen endast höra förläggas sådana ärenden af
social natur eller innebörd, mellan hvilka ett verkligt samband kan uppvisas,
eller där, med deras förläggande tillsammans med andra sociala ärenden, eu
sakkunnigare behandling och ett bättre tillgodoseende af dem an eljes kan
förväntas.
Af den inledningsvis lämnade öfversiktliga redogörelsen för de sociala
förvaltningsärendenas utveckling samt deras nuvarande läge har iramgått,
att det öfvervägande flertalet af dessa ärenden, ehuru fördelade mellan
civil- och finansdepartementen, uttryckligen hafva sammanförts till eller eljes
ansetts tillhöra kommerskollegii ämbetsområde, samt att dessa ärenden,
på några undantag när, inom kommerskollegium handläggas af dess afdelning
för arbetsstatistik eller under dess medverkan. Med de allt
mer vidgade uppgifter, denna afdelning efter hand erhållit, och den arbetspersonal,
hvarmed den utrustats, har afdelningen ock numera hunnit till den
utveckling, att den i själfva verket utgör en första och icke så obetydlig
början till en mera enhetlig socialförvaltningsorganisation. Kommerskollegium
har också för några år sedan, i samband med förslag om ändring af
kollega instruktion, hemställt, att afdelningens numera tämligen oegentliga
benämning måtte, på grund åt den väsentligt utvidgade verksamheten, utbytas
mot »sociala afdelningen». Med hänsyn till den förestående frågan
om hela kollega omorganisation kom emellertid detta förslag icke att för det
dåvarande föranleda till någon Kung!. Maj:ts åtgärd.
Arbetsstatistiken bär sålunda hos oss, liksom i flera främmande länder,
gifvit vägledning för och varit början till olika sociala spörsmåls upptagande
till behandling af statsmakterna. Densamma torde ock i sådant
afseende äfven för framtiden vara oumbärlig och blifva åt ökad betydelse;
den blir härmed också den naturliga kärnan vid det sammanförande
af de sociala ärendena, som nu ifrågasättes. Det är då helt naturligt,
att den koncentrering af de sociala ärendena inom statsförvaltningen,
om ock i ofullkomlig män, som redan ägt rum kring den officiella
arbetsstatistiken, bör vidmakthållas och ytterligare fullföljas. Kommerskollegii
afdelning för arbetsstatistik med tillhörande organ, hvilken afdelning
på nedan anförda grunder bör lösbrytas frän kommerskollegium, måste
därför sammanhållas i sin nuvarande omfattning och blifva själfva kärnan i
den nya förvaltning, som påkallas för sociala ärenden. Dessutom bör till den
nya organisationen efter ofvan angifna allmänna grunder öfverflyttas en del
för närvarande på olika håll förlagda ärenden äfvensom dit hänföras tid
SOCIALFÖRVALTNINGENS ALLMÄNNA OMFATTNING.
79
efter annan uppkommande nja sociala förvaltningsärenden. Då åtskilliga
viktiga spörsmål af sistnämnda slag nu stå på dagordningen och kräfva sin
lösning, har det synts kommittéerna lämpligt att i den följande närmare
redogörelsen för de sociala ärenden, som höra sammanföras till enhetlig
handläggning, medtaga, om ock mera summariskt, äfven eu del sådana ärenden,
hvilka visserligen för närvarande icke äro föremål för någon särskild
handläggning inom statsförvaltningen, men med hvilka denna inom en, som
det är att antaga, nära framtid kan väntas komma att taga närmare befattning.
Kommittéerna vilja ock förutskicka en erinran därom, att — i öfverensstämmelse
med departementalkommitterades förslag rörande utsöndring af
vissa lagstiftningsärenden frän justitiedepartementet samt speciallagstiftningens
öfverförande i görligaste mån till de särskilda förvaltningsgrenarna —
lagstiftningen u alla de områden, som tillhöra den sociala förvaltningens verksamhet,
bör förläggas till denna förvaltning, äfven där denna lagstiftning
är af civillags natur; endast i vissa, i det följande närmare angifna
fall synas undantag från denna regel böra äga rum. Det vore uppenbarligen
föga välbetänkt att, då ett särskildt organ för de sociala frågorna skapas
i den högsta förvaltningen, icke låta äfven lagstiftningen i allmänhet å dessa
områden medfölja. Den speciella erfarenhet, som studiet af och sysslandet med de
olika sociala spörsmålen ger, kan just i lagstiftningsarbetet sätta sina bästa
frukter. All social lagstiftning är en ömtålig planta, som från början behöfver
den rätta jordmånen för sin naturliga utveckling. Särskilda kunskaper
och en ingående öfverblick af hela det sociala arbetsfältet kräfvas för donna
lagstiftning. Den sociala förvaltningens organ lära också med sina sakkunniga
arbetskrafter bäst vara i tillfälle att verkställa alla de förberedande
utredningar och studier, som skola ligga till grund för det egentliga lagstiftningsarbetet.
Den specifikt juridiska sakkunskap, som representeras af
justitiedepartementet, skall gifvetvis få sitt behöriga ord med vid sådan lagstiftning
å det sociala området, som är att hänföra till allmän civillag, men
detta inflytande bör begränsas till samråd och bevakande af rättsgrundsatser,
som redan fått fast fot i lagstiftningen i öfrigt och hvilkas möjliga rubbande
skulle medföra konsekvenser med afseende å annan sällande las.
Hvad här uttalats öfverensstämmer också, som nämndt, bäst med den
allmänna grundsats, som departementalkommitterade ansett böra i största
möjliga mån genomföras vid en omorganisation af statsdepartementen, eller
att sakkunskapen bör komma till sin fulla rätt inom den högsta förvaltningen.
Det är ej heller någon ny väg, som beträdes genom den sociala lagstiftningens
öfverförande till den sociala förvaltningen, enär berörda grundsats
redan tagit sig uttryck, bland annat, i de ändringar, som i 1900 års departementalstadga
vidtagits genom kungl. kungörelsen den 30 januari 1903.
Sociallagstiftningen
till socialförvaltningen.
80
FÖRSLAG TILL SOCIALSTYRELSE.
Socialstatistiken
till
socialförvaltningen.
Om arbetsstatistikens betydelse och intima samband med socialförvaltningen
har redan i det föregående erinrats, därvid kommittéerna ock gifvit uttryck
åt sin bestämda öfvertygelse om vikten af, att detta samband ytterligare
starkes och utvecklas, så att hela socialstatistiJcen, d. v. s. statistiken på alla
de områden, hvilka tilläggas den sociala förvaltningen, på lämpligt sätt inorganiseras
uti denna förvaltning. Hvad beträffar den rena arbetsstatistiken
må i detta sammanhang påminnas om, att 1905 års statistiska
kommitté i sitt betänkande den 7 sept. 1910 icke föreslagit någon ändring
i arbetsstatistikens organisation eller dess öfverflyttning till det af nämnda
kommitté förordade statistiska centralverket, förnämligast med hänsyn till
det statistiska arbetets nära samband med förvaltningsarbetet på förevarande
område. Och vidkommande vissa med arbetsstatistiken redan förenade
andra grenar af socialstatistiken, nämligen olycksfalls- och sjukkassestatistiken,
har statistiska kommittén inskränkt sig till ett konstaterande åt,
att upprätthållandet af detta samband fastslagits genom 1910 års riksdags
beslut i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag om upprättande i anslutning till
kommerskollegii afdelning för arbetsstatistik af eu särskild sjukkassebyrå,
dit jämväl utarbetandet af sjukkasse- och olycksfallsstatistiken blifvit förlagdt.
Emellertid har statistiska kommittén tillika gifvit uttryck åt den
meningen, att det äfven på det sociala området i en framtid torde kunna
komma att visa sig nödvändigt att åtskilja statistiskt arbete och förvaltningsarbete,
att de arbetsstatistiska undersökningarna måste företagas i intimaste
känning med vissa grenar af öfrig officiell statistik, såsom näringsstatistik, jordbruksstatistik,
befolkningsstatistik, förmögenhets- och inkomststatistik m. fl.
samt att, därest alla dessa grenar af statistiken komme att sammanföras till ett
enda ämbetsverk, betydande fördelar kunde vinnas genom en sådan öfverflyttning.
I likhet med statistiska kommittén hålla visserligen äfven förevarande
kommittéer före, att med hänsyn till det naturliga behofvet af praktisk arbetsfördelning
en viss åtskillnad i organisatoriskt afseende mellan det statistiska arbetet
och det direkta förvaltningsarbetet på en del områden af det sociala
arbetsfältet med tiden kan och bör äga ruin. Kommittéerna hafva emellertid
tillika kommit till den öfvertygelsen, att denna åtskillnad icke, utan stor
olägenhet såväl för det statistiska arbetet som förvaltningsarbetet uti
ifrågavarande fall, kan föras längre än att båda arbetsuppgifterna så vidt
möjligt bibehållas inom en och samma större förvaltningsorganisation, där
arbetet med hela socialstatistiken sålunda samlas till en enhet. Därvid böra
ock sådana anordningar kunna träffas, att den intima känning mellan socialstatistiken
och öfrig officiell statistik, hvilken äfven kommittéerna anse vara
erforderlig, blir upprätthållen. Ty liksom för social lagstiftning, enligt
hvad ofvan utvecklats, särskilda kunskaper och en ingående öfverblick af
hela det sociala arbetsfältet äro erforderliga, gör sig detta behof i minst lika
hög grad gällande beträffande socialstatistiken. Denna är ock, som nämndt,
helt enkelt oumbärlig för det sociala förvaltningsarbetet, och för båda förut
-
SOCIALFÖRVALTNINGENS ALLMÄNNA OMFATTNING. 81
sättes inom flertalet områden ett så intimt samarbete, en så nära växelverkan,
att ett särskiljande af uppgifterna till olika förvaltningsorganisationer
hvarken kan eller bör ifrågakomma.
Kommittéerna underskatta icke behofvet af, att det statistiska arbetet, i
stället för att såsom nu ofta utgöra en mindre och underordnad uppgift hos
en mängd speciella förvaltningsorganisationer, blir samladt till ett mindre
antal statistiska verk eller afdelningar med fullt sakkunnig personal. I nu
föreliggande fäll lärer det sålunda icke vara lämpligt, att det statistiska
arbetet med afseende å hvarje särskild social förvaltningsgren direkt samman -hålles med densamma och bedrifves oberoende af det öfriga socialstatistiska
arbetet. Den lösningen af detta organisationsspörsmål synes däremot kommittéerna
vara att förorda, att de olika grenarna af socialstatistiken sammanföras
med den afdelning eller byrå inom den enhetliga socialförvaltningsorganisationen,
hvilken af ofvan angifna skäl alltid måste förefinnas för arbetsstatistiken
och flertalet öfriga grenar af socialstatistiken. Hela socialstatistiken skulle
sålunda, möjligen på något enstaka undantag när, blifva samlad på ett
och samma ställe inom statsförvaltningen till afgjord fördel för dessa arbeten
i deras helhet. Såsom i det följande kommer att närmare utvecklas, behöfver
en sådan koncentrering af det socialstatistiska arbetet icke lägga hinder i
vägen för dess nödvändiga intima beröring och samverkan med förvaltningsarbetet
å olika sociala områden.
82
Arbetarfrågor
i allmänhet
till socialförvaltningen.
Förhållandet
mellan
arbetsgivare
och
arbetare.
Kap. <>. Socialförvaltningens ärendesgrupper in. in.
Kommittéerna öfvergå nu till att lämna en mera ingående redogörelse än
som redan inledningsvis meddelats för de sociala ärendena äfvensom att för
hvarje sådant ärende, där afgörandet icke utan vidare är gifvet, närmare
undersöka, huruvida detsamma lämpligen hör öfverföras till den ifrågasatta
enhetliga sociala förvaltningsorganisationen eller icke. Därvid synes det för
vinnande af reda och klarhet samt större öfverskådlighet vara lämpligt att
samla ärendena i vissa naturliga hufvudgrupper. Dessa äro följande: a) arbetarfrågorna
i allmänhet, b) arbetarskyddet m. in., c) social-(arbetar-)försäkringen,
d) öfriga sociala frågor samt e) social upplysning och representation.
a) Arbetarfrågorna i allmänhet.
Bland denna grupp af ärenden torde främst vara att nämna de spörsmål,
som pläga sammanfattas under beteckningen förhållandet mellan arbetsgivare
och arbetare (utom arbetarskyddet).
Sedan å s. 47 f. har framhållits, hurusom rörande det för arbetsförhållandet
mellan arbetsgivare och arbetare grundläggande arbetsaftalet några
andra lagstadganden icke finnas än de i 1833 års legostadga förekommande
föreskrifterna om tjänsteaftalet (vid personlig tjänst och jordbruksarbete) samt
de i 1864 års näringsfrihetsförordning träffade något modifierade bestämmelser
af samma art, som afse handeln [och de industriella yrkena. Då tjänsteaftalen
numera endast vid anställning i personlig tjänst samt i jordbruksarbete
äga någon, om ock begränsad användning, hafva i dess ställe trädt fria arbetsaftal
i ständigt stigande omfattning. Vid sidan af de individuella arbetsaftalen har
emellertid under de senaste årtiondena uppväxt ett system af kollektivaftal,
hvilka alldeles sakna stöd af gällande lag. Någon modern och för de
praktiska behofven lämpad lagstiftning rörande dessa aftalsspörsmål finnes
sålunda icke i vårt land. För de åtgärder härutinnan, som kunna ifrågakomma,
ÄRENDESGRUPPER: ARBETARFRÅGOR I ALLMÄNHET. 83
måste en blifvande socialförvaltnings erfarenhet och sakkunskap blifva af
stor betydelse.
Det gäller därvid att noga undersöka arbetsgifvarnas och arbetarnas uppfattningar,
intressen och behof; deras organisationers beskaffenhet, former
och omfattning; de gängse olika aftalens karaktär, innehåll och utbredning
inom skilda yrken; våra gällande rättsregler på angränsande lagstiftningsområden
samt gestaltningen af andra länders motsvarande lagstiftning o. s. v.
Själffallet bör det statistiska observationsarbete. som närmast för 1907 års
aftalskommitté påbörjats inom kommerskollegii afdelning för arbetsstatistik,
framgent fullföljas och på sätt hittills skett bringas till kännedom i den
härför afsedda publikation sserien »Arbetsstatistik»: i’. Likaså, böra fortfarande
resultaten af ej blott det utländska statistiska arbetet utan äfven den utländska
lagstiftningen på ifrågavarande område tillhandahållas allmänheten
genom särskilda utredningar eller i den officiella sociala tidskritten, som med
den nya organisationen lärer blifva af än större betydelse än hittills.
Några löpande förvaltningsärenden, utöfver dem, som stå i omedelbart
sammanhang med nyssberörda omfattande utredningsarbeten, torde i afseende
å aftalsfrågorna endast undantagsvis kunna förekomma. I den mån emellertid
en lagstiftning på detta område kommer till stånd, måste en ändring
härutinnan tänkas komma att inträda.
Handläggningen inom statsförvaltningen af ärenden rörande det särskilda
slag af aftal mellan arbetsgifvare och arbetare, som i stor omfattning
förekommer inom sjömansyrket, hafva kommittéerna ansett böra, på grund
af det ifrågavarande yrkets säregna karaktär, förläggas till handelsdepartementets
näringsafdelning, ehuru naturligtvis i nära samarbete med den sociala
förvaltningen (jfr s. 92).
Lönarbetarnas sträfvanden till allt större medbestämmanderätt om arbetsvillkoren
jämte bristen på allmänt erkända och tillämpade rättsregler i afseende på
arbetsförhållandet mellan arbetsgifvare och arbetare hafva gifvit anledning till
en mängd tvister mellan aftalens parter. Förekomsten åt sadana arbetstvister,
vare sig de leda till inställandet af arbetet eller icke, inverkar
menligt på det förtroendefulla och goda förhållande vid arbetsplatserna, som
är af vikt för driftens ostörda fortgång och företagets lugna utveckling.
Det är sålunda för arbetsgifvare och arbetare såväl som lör staten angeläget,
att sådana störande tvister så långt möjligt undvikas, eller, där de
förekomma, snarast biläggas. Den sociala förvaltningen har till gifven uppgift
att med största uppmärksamhet söka följa alla företeelser på detta
område och alla sträfvanden, som åsyfta utjämning eller slitande af meningsskiljaktigheter
mellan arbetsgifvare och arbetare.
Härvid komma främst i betraktande olika former af förliknings- och
skiljedomsförfarande. Såsom inledningsvis framhållits (s. 48), har på
detta område lagstiftningen redan gripit in genom lagen om medling i arbetstvister
den 31 dec. 1 906 jämte tillhörande författningar, genom hvilka
84
FÖRSLAG TILL SOCIALSTYRELSE.
staten erbjuder arbetsgivare och arbetare sina förlikningsmans opartiska och
kostnadsfria medverkan för undanröjandet af meningsskiljaktigheter och biläggandet
af tvister rörande arbetsförhållandena. Kommerskollegium, hvars
uppgifter i detta afseende skulle öfvergå på den sociala förvaltningen, har
härvid att öfva inseende öfver förlikningsmännen och söka leda deras verksamhet
så, att största möjliga likformighet i tillämpningen af författningarna
vinnes samt nödig samverkan förlikningsmännen emellan erpås. För
detta ändamål äger kommerskollegium att kalla förlikningsmännen till
öfverläggningar inför generaldirektören eller den ledamot i kollegium, till
hvilkens handläggning ärenden angående medling i arbetstvister höra. Sådana
öfverläggningar hafva ock vid skilda tillfällen hållits.
Vidare märkes, att förlikningsman skall hos kommerskollegium anmäla,
när han längre tid än åtta dagar vistas utom sin hemort, samt att han kvartalsvis
skall till kollegium insända berättelse om sin verksamhet och förloppet
af de tvister, som under kvartalet kommit under hans handläggning, i
hvilken berättelse jämväl bör lämnas redogörelse för befintliga förhandlings-,
förliknings- och skiljenämnders verksamhet. Kommerskollegii utlåtanden ha
plägat infordras i ärenden angående rikets indelning i förlikningsmannadistrikt
{kungl.'' bref den 31 dee. 1906), angående förordnande af förlikningsman i
tvist, som berör flera distrikt (§ 11 i nämnda lag), samt af särskild förlikningsman
i viss tvist (§ 12), angående instruktion för förlikningsmännen (§ 14) samt angående
ersättning till förlikningsman och ledamöter i förlikningsnämnd (§ 15
i lagen samt kungl. bref den 28 februari 1908 och generalpoststyrelsens kungörelse
den 13 mars 1908). Äfven den på civildepartementet nu ankommande
beredningen och föredragningen af hithörande och andra förvaltningsärenden
(t. ex. det regelbundna förordnandet af förlikningsman inom hvarje
distrikt enligt § 1 i lagen, förordnandet af särskild förlikningsman i viss
tvist o. s. v.) skulle gifvetvis tillkomma den blifvande sociala förvaltningen.
De från förlikningsmännen till kommerskollegium ingående kvartal sberättelserna
skola (jämlikt lagens § 13) till trycket befordras, och har detta
regelbundet skett genom deras offentliggörande i en år spublikation, benämnd
»Statens förlikningsmans verksamhet». I denna ingår jämväl en å den arbetsstatistiska
afdelningen utarbetad sammanfattning af verksamheten inom
samtliga förlikningsdistrikt äfvensom rörande vissa därmed sammanhängande
förhållanden. Likaledes pläga protokollen från förlikningsmannens ofvanbe.
rörda öfverläggningar offentliggöras i årsberättelsen. Såväl härigenom som
genom afdelningens allmänna befattning med hithörande ärenden måste hos
densamma alltid förefinnas en fond af sakkunskap i de spörsmål, som möta
förlikningsmännen vid fyllandet af deras uppgifter. Den arbetsstatistiska
afdelningen har härigenom helt naturligt kommit att äfven för dem vara
en upplysningsbyrå af stor praktisk betydelse. Särskild! har det för dem
varit betydelsefullt att alltid kunna på bekvämt sätt erhålla kännedom om
arbets- och löneförhållandena å olika orter, i den mån dessa varit reglerade
ärendesgrupper: arbetarfrågor i allmänhet.
85
genom kollektiva aftal. På grund af den arbetsstatistiska afdelningens systematiska
insamlande och bearbetning af dylika aftal kan den alltid vara i
stånd att meddela dylika upplysningar samt vid behof äfven sammanställningar
och bearbetningar, och torde i sådant afseende böra särskildt erinras
därom, att förlikningsmannen redan nu genom kvartalsvis från den arbetsstatistiska
afdelningen utfärdade öfversikter öfver kollektivaftals utlöpningstider
i god tid förberedas på och vinna öfversikt öfver sådana för deras verksamhet
betydelsefulla tilldragelser. Kommittéerna förutsätta, att den sociala
förvaltningen i detta och andra afseenden fortfarande kommer att utgöra ett
värdefullt stöd för förlikningsmannen.
För att ytterligare belysa omfattningen af kommerskollegii nuvarande
verksamhet i afseende å ärendena om medling i arbetstvister må här anföras,
att under år 1910 sammanlagdt 38 dylika ärenden behandlades, nämligen
2 större (hvaraf 1 utlåtande till Kungl. Maj:t i civildepartementet) samt 36
ordinära (hvaraf 2 utlåtanden till Kungl. Maj:t i civildepartementet). Häruti
äro dock naturligtvis icke inräknade alla de många fall af öfverläggningar
eller meddelande af muntliga upplysningar, som förekommit mellan den
arbetsstatistiska afdelningen å ena sidan och å den andra ej blott statens
förlikningsmän utan äfven ordförande eller ledamöter i förhandlings-, förliknings-
och skiljenämnder, representanter för eller enskilda medlemmar åt
arbetsgifvar- och arbetarorganisationer o. s. v.
Med afseende å hithörande ärenden gäller emellertid, i samma mån som beträffande
aftalsfrågorna. att uppmärksamhet måste ägnas åt förberedandet
af ett fortgående lagstiftningsarbete. 1 annat sammanhang har redan
erinrats om de förslag, som i sådant syfte förelegat till behandling vid 1910
och 1911 årens riksdagar. Uppenbarligen komma ock framgent frågorna om
ett mera aktivt ingripande från statens sida till förekommande af arbetstvister
och arbetsinställelser att påkalla synnerlig uppmärksamhet från statsförvaltningens
sida.
Såväl för detta ändamål som till följd af de öppna konflikternas stora
betydelse i många riktningar måste därför åt statistiken öfver arbetsinställelser
fortfarande ägnas samma intresse som hittills. Det är här af
särskild vikt att noga iakttaga de ständigt växlande förmer och förutsättningar,
under hvilka kraftmätningarna mellan arbetsgivare och arbetare
förekomma, samt att därigenom lämna verkligt aktuellt kunskapsmaterial och
vägledning för statsmakternas åtgöranden på detta ömtåliga och viktiga område.
Ehuruväl arbetsgifvar nas och arbetarnas organisationsväsende
numera erhållit en synnerligt stor betydelse för ordnandet af arbetsförhållandena
och utgör den nödvändiga förutsättningen för kollektivaftalen,
för arbetstvisternas förlopp och behandling o. s. v., har det likväl synts
lämpligast att först senare i annat sammanhang (s. 135 f.) upptaga behandlingen
af detta spörsmål.
Statistik öfver
arbetsinställelser.
8(5
FÖRSLAG TILL SOCIALSTYRELSE.
Arhnadmark ’NU berÖrda sPörsmål äro til1 sin natur ganska närstående de arbetarfrågor
nacen. af allman art, som gruppera sig kring arbetsmarknaden och dess läge. I
vidsträcktare bemärkelse kunna hit hänföras frågor om de ekonomiska konjunkturernas
växlingar och däraf föranledda fluktuationer i fråga om tillgång
och efterfrågan på arbetskraft, om användandet af utländsk arbetskraft,
om offentlig och affärsmässig arbetsförmedling, om arbetslöshet äfvensom angående
arbetsförhållandena i olika afseenden, t. ex. arbetstid, söndagsarbete,
arbetslön och löneformer, arbetsintensitet, kvinno- och barnarbete o. s. v.
Ehuruväl frågorna om emigration och immigration ganska nära beröra
denna grupp, upptagas de ej här till närmare skärskådande, utan böra
lämpligen behandlas i annat sammanhang (s. 140).
tadensmiärke Redan vi(1 PlanläSgandet år 1003 af den arbetsstatistiska afdelningens arbeten
sökte man, så långt förhållandena medgåfvo, tillgodose behofvet af
systematiska undersökningar rörande arbetsmarknadens läge och hvad
därmed står i samband. Förnämligast för detta ändamål anställdes på
ett antal orter i riket särskilda ombud för det arbetsstatistiska arbetet.
Ombudens för hvarje kvartal till afdelningen för arbetsstatistik afgifna detaljerade
i apporter, hvilka sammanställas, kompletteras och offentliggöras i
dess periodiska publikation »Meddelanden från K. Tvommerskollegii afdelning
för arbetsstatistik», innehålla ock värdefulla uppgifter om arbetsförhållandenas
gestaltning och utveckling inom olika yrkesgrenar och på de viktigare
orterna.
En mera mångsidig undersökning, afseende ett visst tillfälle, verkställdes
å den arbetsstatistiska afdelningen under hösten 1908 på anmodan af chefen
för civildepartementet. Det visade sig då, att man med ledning af regelbundet
tillgängliga statistiska uppgifter rörande produktionen och omsättningen, kommunikationsmedlens
användning o. d. kunde rätt väl öfverskåda arbetsmarknadens
läge för tillfället samt någorlunda bedöma utsikterna för den närmaste
framtiden. Det ökade intresse för hithörande spörsmål, som väckts till lif under
intrycket af 1908 års ekonomiska kris och den däraf framkallade arbetslösheten,
tog sig äfven uttryck vid 1910 års riksdag, då, bland annat, fråga förevar
om anordnandet af mera omfattande och regelbundna observationer rörande
den ekonomiska utvecklingen.
Kommittéerna finna i hög grad önskvärd!, att detta ej blott för arbetarna
utan för hela vårt näringslif betydelsefulla observationsarbete fullföljes samt
i lämplig mån utvidgas och fullständigas, så att däraf kan vinnas en allt
intimare kännedom om arbetsmarknadens läge, om de därå inverkande viktigaste
faktorerna samt om de ekonomiska fluktuationernas följder och betydelse
föi särskildt arbetarnas ställning. Flertalet af de ekonomiska uppgifter
som för detta ändamål erfordras, torde visserligen framdeles kunna lättare
och hastigare än nu komma till allmänhetens kännedom genom vederbörande
ämbetsverks försorg. Men äfven i vårt land, i likhet med hvad flerstädes
i utlandet är förhållandet, förefinnes ett starkt behof af, att de olika data,
ärendesgrupper: arbetarfrågor i allmänhet.
87
som tillsammantagna karaktärisera arbetsmarknadens ekonomiska förutsättningar,
verkligen blifva ur ifrågavarande synpunkt sakkunnigt och öfverskådligt
sammanställda inom den sociala förvaltningen samt af densamma
på lämpligaste och snabbaste sätt offentliggjorda. Därvid torde särskildt
intresse äfven i fortsättningen komma att ägnas åt säsongföreteelsen, som i
så hög grad ingriper i vårt lands ekonomiska förhållanden.
Med afseende å den medverkan för undersökningarna om arbetsmarknadens
läge, som förutsättes fortfarande vara erforderlig från lokala ombud, hänvisas
till hvad om dem på annat ställe i detta utlåtande anföres (s. 181).
I de öfversikter öfver arbetsmarknadens läge, som tidigare offentliggjordes Arbetslön
i den arbetsstatistiska tidskriften, meddelades ej blott allmänna uppgifter ocharbetstid.
och omdömen om läget utan jämväl speciella upplysningar om, bland annat,
arbetslön och arbetstid o. s. v. Af många skäl befanns emellertid efter
hand lämpligare att icke vidare i detta sammanhang ingå på dessa spörsmål,
Indika icke gärna där kunde erhålla den fullständiga behandling, som
deras betydelse kräfde. Dessa ärendens synnerliga omfattning och ömtåliga
beskaffenhet gjorde det nämligen önsjrvärdt att underkasta dem långt mera
ingående undersökningar än hvad för de regelbundna arbetsmarknadsredogörelserna
kunde ifrågakomma. Såsom redan erinrats, har den arbetsstatistiska
afdelningen ock satts i tillfälle att beträffande de med arbetstiden
sammanhängande viktigare spörsmålen utföra en synnerligen omfattande
specialundersökning. Likaså hafva frågorna om såväl arbetslön som arbetstid,
i den mån de afhandlats i gällande kollektivaftal, gjorts till föremål
för speciell bearbetning i de hittills utkomna utredningarna om de kollektiva
aftalen i Sverige. Äfven en del andra vid den arbetsstatistiska afdelningens
olika arbeten bekomna uppgifter om arbetslönens belopp inom
olika yrken lära komma att bearbetas och på lämpligt sätt publiceras.
Med hänsyn till den stora betydelsen af att erhålla en mera ingående allmän
lönestatistik torde ock med all sannolikhet särskild uppmärksamhet
ägnas åt åstadkommandet af en sådan.
Beträffande de särskilda yrkesgrenar, som under den arbetsstatistiska afdelningens
hittillsvarande verksamhet underkastats s. k. specialundersökningar,
innehålla dessa naturligtvis mycket ingående upplysningar om arbetstid,
arbetslön och därmed sammanhängande frågor; dessa spörsmål hafva
jämväl särskildt uppmärksammats i den nu pågående stora undersökningen
rörande sjömansyrket.
I detta sammanhang torde böra erinras, att numera genom den arbetsstatistiska
afdelningens försorg utföras regelbundna och omfattande undersökningar
rörande arbetsförhållandena m. m. inom jordbruket. Vid
dessa undersökningar, hvilkas planläggning och anordnande nyligen varit
föremål för statsmakternas ompröfning, hafva ock frågorna om arbetslön och
arbetstid ansetts böra främst komma i betraktande. I afseende å dessa vidt
-
88
FÖRSLAG TILL SOCIALSTYRELSE.
Användandet
af utländsk
arbetskraft.
utseende och viktiga undersökningar, hvilka uttryckligen angifvits höra, så
långt förhållandena medgifva, icke begränsas till endast egentliga arbetstagare,
utan utsträckas jämväl till öfriga befolkningsgrupper inom jordbruksnäringen,
som lefva under i hufvudsak samma arbets- och lefnadsförhållanden,
vilja kommittéerna endast hänvisa till den af Kungl. Maj:t i särskild
proposition (n:r 161) till 1910 års riksdag framlagda plan, som ock
vann Riksdagens gillande.
På de här ofvan angifna och angränsande ärendesområden har den arbetsstatistiska
afdelningen sålunda haft sig förelagda synnerligen omfattande
utredningsarbeten af väsentligen statistisk art. Fullföljandet i mån af tillgängliga
resurser af dylika undersökningar, som till allmänt syfte hafva att
utforska samt för statsmakterna och allmänheten klargöra arbetarnas arbetsoch
lefnadsvillkor, måste uppenbarligen blifva en viktig uppgift för den sociala
förvaltningen. Ty dylika undersökningar måste alltid äga synnerlig
betydelse vid förvärfvandet af den speciella sakkännedom om arbetarnas
läge, behof och sträfvanden, som utgör den oundgängliga förutsättningen vid
ett framgångsrikt arbete för deras höjande i olika afseenden.
En särskild del af det nu berörda undersökningsområdet, nämligen lefnadskostnadsfrågans
olika spörsmål, skall på annat ställe (s. 144) göras
till föremål för något närmare behandling.
Frågorna om arbetsmarknadens läge och arbetarnas i samband därmed stående
arbetsförhållanden hafva hittills endast undantagsvis påkallat direkta
förvaltningsåtgärder. Det bör emellertid erinras, att de ingripanden från statens
sida, som redan ägt rum i afseende å kvinnors och barns arbetstid, sabbatshvila,
butikers stängningstid o. s. v., i allmänhet påkallats af den kännedom om
existerande missförhållanden, som inhämtats genom statistiska och andra
utredningar i dessa ärenden. Utan tvifvel kan man förutse, att äfven framgent
nya spörsmål skola uppkomma i afseende å arbetstidens reglerande inom
vissa yrken eller för vissa grupper af arbetare. Kommerskollegium har sålunda
genom remiss den 27 okt. 1911 anbefallts afgifva utlåtande med anledning
af den genom skrifvelse från 1910 års riksdag samt genom framställningar
från vissa korporationer aktuella frågan om skydd för söndagshvila.
En specialfråga, som direkt faller inom arbetsmarknadens område och otvifvelaktigt
kräfver beaktande, är användandet af utländsk arbetskraft.
Denna fråga, som på grund af vårt lands geografiska läge och ekonomiska
afskildhet tidigare icke varit af större betydelse, har på de senaste
åren fått mera aktualitet. Till följd af förändrade förhållanden i vissa
afseenden — jordbrukets underlägsenhet under industrien vid konkurrensen
om arbetskraft, sockerbetsodlingens tilltagande i Skåne o. s. v. — har
nämligen uppkommit en regelbunden årlig säsongvandring af särskildt polska
och galiziska jordbruksarbetare till och från vissa jordbruksområden
i södra Sverige. Denna företeelse, som af den arbetsstatistiska afdelningen
ärendesgrupper: arbetarfrågor i allmänhet.
8$>
undersökts och behandlats i en inom serien »Arbetsstatistik» utgifven särskild
publikation, har visserligen hittills icke tagit synnerligt stor omfattning,
men måste dock redan nu följas med uppmärksamhet. Äfven om det under
tider af otillräcklig tillgång på svenska arbetare kan vara angeläget för
jordbruket att såsom nödfallsutväg anlita arbetskraft från andra länder,
så uppkomma dock i samband med tillströmningen af främmande arbetare
alltid en mängd spörsmål om tillgodoseende af den allmänna ordningens»
hygienens m. fl. nödiga kraf. I allmänhet hafva ock de länder, där denna
säsongvandring af främmande arbetare tagit någon större omfattning, bland
andra äfven Danmark, sett sig föranlåtna att anordna eu speciallagstiftning,
åsyftande att skydda dels arbetarna mot de särskilda svårigheter, som möta i ett
främmande land, dels ock de egna inbyggarna mot sanitära vådor o. d. Om redan
dylika åtgärder måste blifva mera ömtåliga, när de afse utländska undersåtar,
så gäller detta särskild^ för den händelse fråga skulle uppkomma att
för skyddande af inhemska arbetares förvärfsmöjligheter vidtaga åtgärder
af restriktiv innebörd. Då önskningsmål om sådana åtgärder från åtskilliga
håll uttalats och spörsmålet i och för sig är af allvarlig innebörd samt bör
skärskådas ur många olika synpunkter, lärer detsamma otvifvelaktigt komma
att kräfva uppmärksamhet från den sociala förvaltningens sida.
I samma mån som arbetsmarknaden vidgats och blifvit mera komplicerad,
näringslifvet industrialiserats och arbetskraften blifvit mera rörlig, har ett
allt starkare behof inträdt efter anordningar för arbetskraftens distribution.
Arbetsgifvaren önskar urval bland ett flertal arbetare för att få
de bästa eller billigaste bland dem; arbetarna önska flera anbud för
att sälja sin arbetsprestation till den arbetsgivare, inom det yrke eller
för det pris, som bäst motsvara hans anspråk. För att tillgodose detta
praktiska behof af arbetsförmedling, d. v. s. anordnandet af former för
omsättning i större skala af arbetskraft, uppkom redan tidigt en såsom
affär bedrifven verksamhet på detta område. Denna platsan skaffningseller
kommissionärsrörelse, hvilken företrädesvis anlitas vid anställning i
enskild tjänst, särskildt af tjänstefolk och jordbruksarbetare, kan naturligtvis
blifva af betydelse för dess kundkrets. Lika väl som redbart och skickligt
skötta kommissionsaffärer kunna bereda mycken nytta för den kundkrets,
som icke äger tillgång till andra och bättre former af arbetsförmedling, så
kunna sämre djdika affärer blifva skadliga, ja, ofta ödesdigra för i synnerhet
arbetstagare. Det var erfarenheten härom, som föranledde Kungl. Maj:t att
den 28 nov. 1884 utfärda en kungörelse angående kommissionärer för an,
skaffande åt tjänstehjon och andra af anställning inom eller utom riket,
genom hvilken författning vissa villkor stadgas för rätten att hålla s. k.
kommissionskontor samt särskilda kontrollföreskrifter lämnas med afseende
å anvisande af platser i utlandet. Denna författning, som utfärdades efter
kommerskollegii hörande och med afseende å hvars tillämpning (besvärsmål)
Arbetsför
medlingen.
DO
FÖRSLAG TILL SOCIALSTYRELSE.
kollega utlåtande i regel plägar inhämtas, har emellertid icke visat sig tillräcklig
för åvägabringandet af nödig kontroll, hvarför ock kommerskollegium
uttalat sin afsikt att framlägga förslag till dess skärpande.
Den nu berörda arbetsförmedlingen lider emellertid af väsentliga brister,
som äro med nödvändighet förknippade med dess karaktär af enskild affärsverksamhet.
Oafsedt dess för arbetstagarna tyngande afgifter, som ofta torde
förhindra just de mest behöfvande att anlita dess medverkan, måste de privata
affärerna komma i ett skarpt konkurrensförhållande till hvarandra, hvilket
förhindrar all samverkan mellan dem och följaktligen äfven den effektiva
utjämning af tillgång och efterfrågan på arbetskraft, som de borde hafva till
uppgift att befrämja.
Dessa och andra olägenheter af den affärsmässiga platsförmedlingen
hafva föranledt olika samhällsorgan att ingripa för att tillgodose behofven
på detta område. Hos oss hafva såväl kommunerna som landstingen
ingripit genom upprättandet af offentliga anstalter, afsedda
för anvisande af allt slags arbete, anstalter, där sålunda arbetsgivare och
arbetare af alla kategorier kostnadsfritt af opartisk myndighet erhålla
hjälp och anvisningar i och för erhållande af arbetskraft, resp. arbete. Då
dessa kommunala anstalter uppenbarligen visade sig gagneliga, men ock i
behof af en sammanhållande ledning, beslöto statsmakterna understödja deras
verksamhet. För detta ändamål anvisades särskilda medel, af hviika understöd
skulle tilldelas de anstalter, som ville underkasta sig statens ledning och kontroll.
Hithörande funktioner öfverlämnades genom kungl. bref den 20 sept. 1907
åt kommerskollegium, som sålunda erhöll i uppdrag att leda, öfvervaka
och befrämja den offentliga arbetsförmedlingen i riket, med befogenhet särskilda
att afgifva yttranden och förslag uti alla till arbetsförmedlingen hörande
frågor, som kunna blifva till kollegium hänskjuta, samt tillhandagå myndigheter
och andra, som sådant påfordra, med råd och upplysningar rörande
offentliga arbetsförmedlingsanstalters inrättande och skötsel; att genom granskning
af ingifna rapporter eller genom besök vid anstalterna tillse, att de för
statens medverkan stadgade villkor uppfyllas och de af staten beviljade förmåner
användas till därmed afsedda ändamål, äfvensom att sådana anordningar
vidtagas, att arbetsförmedligen i största möjliga utsträckning blir i
stånd att tillgodose alla berättigade intressen; att, då kollegium finner sådant
lämpligt, efter förut hos chefen för civildepartementet skedd anmälan,
bereda representanter för de olika anstalterna tillfälle att sammanträda för
gemensamma öfverläggningar; att utarbeta och offentliggöra en månatlig statistik
öfver förmedlingsverksamheten och ställningen på arbetsmarknaden i
den mån densamma af anstalternas rapporter kan åskådliggöras, samt att
med uppmärksamhet följa förmedlingsverksamhetens utveckling såväl i Sverige
som i utlandet och i dylika frågor framställa de förslag, hvartill förhållandena
kunna föranleda.
Då dessa kommerskollegii uppgifter, till följd af den offentliga arbetsför med -
ÄRENDESGRUPPER: ARBETARFRÅGOR I ALLMÄNHET.
91
lingens synnerligen snabba utveckling, visade sig allt mera maktpåliggande och
arbetskräfvande, hemställde Kungl. Maj:t, på kollega framställning, hos 1910
års riksdag om sådan ökning af statens anslag för ändamålet, att därigenom,
bland annat, skulle möjliggöras anställandet inom kollegium af en särskild tjänsteman
för att i egenskap af arbetsförmedlingsinspektör åt hithörande angelägenheter
ägna ständig och mera odelad uppmärksamhet. Förslaget bifölls
och den 25 nov. 1910 beslöt Kungl. Maj:t att åt en arbetsförmedlingsinspektör
å kommerskollegii afdelning för arbetsstatistik från och med ingången af
1911 öfverlämna den närmaste handläggningen af de här ofvan angifna
ärenden, som tillkomma kommerskollegium i dess egenskap af tillsynsmyndighet
öfver den offentliga arbetsförmedlingen. Arbetsförmedlingsinspektören
har därjämte att till tjänst för det praktiska samarbetet mellan anstalterna
ombesörja utarbetandet och utgifvandet af den veckovis utkommande
»riksvakanslistan», i hvilken med ledning af de olika anstalternas vakanslistor
upptagas sådana ansökningar till och anmälningar om platser, som icke kunnat
omedelbart förmedlas vid resp. anstalter.
Om också arbetsförmedlingsinspektören förnämligast afsetts för ombesörjandet
af den växande mängden af administrativa arbetsförmedlingsärenden, så
åligger honom för närvarande äfven att handhafva utarbetandet af den statistik,
som härför ansetts erforderlig. Samtliga offentliga anstalter äro skyldiga
att ingifva månatliga statistiska rapporter, hvilka under inspektörens
ledning sammanställas och offentliggöras i den arbetsstatistiska afdelningens
»Meddelanden». En något utförligare bearbetning af detta statistiska mateVj:;i
1 plägar verkställas för hvarje år och likaledes publiceras i tidskriften.
Härförutom planeras emellertid, på grund af därom från anstalternas sida
framställd begäran, utgifvandet af mera ingående och omfattande årsberättelser
för den offentliga arbetsförmedlingens utveckling och verksamhet, hvari
sålunda skulle ingå ej blott statistiska öfversikter utan äfven redogörelser
af administrativ och ekonomisk beskaffenhet o. s. v.
Bland öfriga arbetsförmedlingsinspektören åliggande göromål må vidare
erinras om handläggningen af anstalternas ansökningar om statsbidrag samt
om förberedelserna till och ledningen af de öfverläggningar, hvilka äro afsedda
att framgent som hittills inom kommerskollegium anordnas för anstalternas
representanter. Dessa konferenser äga en särskild betydelse därutinnan,
att vid dem pläga förekomma en mängd praktiska frågor rörande
anstalternas skötsel och utveckling o. s. v.1
En väsentlig del af arbetsförmedlingsinspektörens arbete består i meddelandet
af upplysningar och råd — skriftligen, per telefon samt muntligen, vid
resor eller vid vederbörandes besök — till myndigheter, kommuner, korporationer
eller enskilda rörande den offentliga arbetsförmedlingens uppgifter,
‘Redogörelser för de hittills hållna s. k. arbetsförmedlingskonferenserna, i dec. 1906, i ang.
1907 samt i dec. 1909, hafva influtit i den arbetsstatistiska afdelningens »Meddelanden».
7—l 1T203.
92
FÖRSLAG TILL SOCIALSTYRELSE.
organisations- och arbetsformer, rörande statsbidrags erhållande, angående expedition
och statistik o. s. v.
Såsom redan tidigare utvecklats, äro förekommande regeringsärenden rörande
den offentliga arbetsförmedlingen förlagda till civildepartementet,
som har att slutligt bereda och till Kungl. Maj:ts afgörande föredraga frågor
om tilldelande af statsbidrag, om framställningar till Riksdagen o. s. v.
Samtliga de nu berörda, till civildepartementet och kommerskollegium
förlagda förvaltningsuppgifterna böra naturligtvis samlas hos den sociala
förvaltningen, inom hvilken sålunda arbetsförmedlingsinspektören bör placeras.
Till dennes verksamhetsområde inom socialförvaltningen bör jämväl
öfverlämnas handläggningen af de ärenden rörande affärsmässig arbetsförmedling,
som redan nu tillhöra centralförvaltningen (civildepartementet samt
kommerskollegii s. k. inrikesbyrå) eller framdeles komma att dit förläggas.
I detta sammanhang bör jämväl erinras om den betydelsefulla uppgift på
arbetsförmedlingens område, som tillkommer sjömanshusen. Redan enligt
tidigare bestämmelser skulle dessa institutioner, hvilka hufvudsakligen äro
afsedda för besättnings å fartyg på- och afmönstring, jämväl tillhandagå
med hjälp och anvisningar, som kunde lända till afslutande af arbetsaftal.
Denna sida af sjömanshusens verksamhet synes emellertid icke blifvit väl
tillgodosedd, hvarför ock kommerskollegium, i utlåtande den 9 jan. 1911
öfver särskilda kommitterades den 18 maj 1907 afgifna förslag till ny förordning
om sjömanshusen m. in., fäste uppmärksamheten på behofvet af mera
effektiva åtgärder i detta syfte. I det nu gällande reglementet för sjömanshusen
den 13 juli 1911 har därför uttryckligen ålagts sjömanshusombucfsmannen
(11 §) »att föra förteckning öfver sjöfolk af olika grader, som anmäler
sig till erhållande af sjötjänst, samt afgiftsfritt dels meddela fartygs
redare och befälhafvare, som önska förhyra sjöfolk, anvisning å tjänstsökande
jämte de upplysningar angående deras föregående tjänstgöring, som äro att
tillgå vid sjömanshuset, dels tillhandagå sjöman med upplysning om till
buds stående sådan tjänst».
I sitt nyssberörda utlåtande framhöll kommerskollegium vidare, att denna
gren af arbetsförmedlingen borde ställas i närmare samband med den offentliga
arbetsförmedlingen i öfrigt. En sådan anordning synes förevarande
kommittéer vara så mycket lämpligare, som det redan nu lifliga utbytet af
arbetskraft mellan sjömansyrket och öfriga yrken, hvilket utbyte otvifvelaktigt
tenderar att ytterligare ökas, endast härigenom kan behörigen tillgodoses.
Då en sådan nära samverkan torde kunna effektivt anordnas
genom samråd med det organ för sjöfarten, till hvilket sjömanshusens verksamhet
fortfarande bör förläggas, anse kommittéerna icke för närvarande
nödvändigt att från sjömanshusens verksamhet helt afskilja denna gren.
Otvifvelaktigt har den offentliga arbetsförmedlingen vidare en viktig uppgift
att fylla med afseende å de minderårigas anställande i arbete.
Det måste nämligen betecknas såsom en allmän samhällsangelägenhet, att
ärendesgrupper: arbetarfrågor i allmänhet.
93
den uppväxande ungdomen, när den upphör att åtnjuta skolornas skydd, kan
omedelbart erhålla de offentliga anstalternas medverkan för att komma i
ordnadt arbete. Därmed skulle otvifvelaktigt befrämjas rekryteringen af
särskildt handtverksyrkena, från hvilkas utöfvare och organisationer starka
klagomål framställts öfver svårigheten att erhålla lärlingar. Kommittéerna
förutsätta därför, att den offentliga arbetsförmedlingen skall, i samverkan
med vederbörande skolmyndigheter samt handtverksorganisationernas lärlingsnämnder
m. fl. intresserade korporationer, verka för ett systematiskt ordnande
af arbetsförmedlingen för de minderåriga.
Kommittéerna vilja jämväl fästa uppmärksamheten därå, att då staten på
olika sätt understödjer den offentliga arbetsförmedlingen och denna redan erhållit
stor effektivitet och betydelse, densamma bör kunna tagas i anspråk jämväl
för ett rationellt ordnande åt den s. k. civilanställningen. De särskilda
anordningar, som vid åtskilliga truppförband af de militära myndigheterna
vidtagits i syfte att bereda anställning i civil tjänst åt militärer, som uttjfinat
sin kapitulationstid, hafva uppenbarligen icke motsvarat de anspråk,
som böra ställas på en sådan platsförmedlingsverksamhet, eller lämnat ersättning
för de därpå nedlagda kostnaderna. Det bör därför tagas under
öfvervägande, huruvida icke den offentliga arbetsförmedlingen kan öfvertaga
äfven denna förmedlingsverksamhet, liksom det öfver hufvud synes naturligt,
att statens alla verk och arbetsföretag vid behof af arbetskraft använda dess
medverkan. I sadant afseende torde böra särskildt uppmärksammas, att vid
värfning af fast anställdt manskap så vidt möjligt användas offentliga
anstalter, hvarigenom betydliga, till särskilda agenter nu utgående
medel böra kunna inbesparas. Enligt tillgängliga uppgifter hafva åtskilliga
arbetsförmedlingsanstalter redan börjat anlitas för dessa ändamål.
Slutligen torde med afseende å den offentliga arbetsförmedlingen böra betonas
vikten af, att densamma, under medverkan af resp. militära myndigheter,
vidtager nödiga åtgärder för, att de värnpliktiga må beredas hjälp vid
sina sträfvanden att efter öfningstidernas slut omedelbart erhålla anställning. 1
1 det föregående har redan framhållits, hurusom studiet af arbetsmarkna- Arbetslösdons
läge och fluktuationer är af särskild vikt för de olika samhällsmyn- heten.
digheternas sträfvanden att motverka arbetslösheten. I detta liksom öfriga
fall, då eljes arbetsdugliga arbetare riskera att icke kunna försörja sig själfva,
är det gifvetvis angeläget att så vidt möjligt söka förebygga den förutsedda
faran. Ett led i sådana samhällssträfvanden betecknar den offentliga arbetsförmedlingen,
genom hvilken man vill vinna, att åtminstone de arbetstillfällen,
som finnas att tillgå, verkligen blifva använda. Såväl staten som ock
åtskilliga kommuner hafva vidare vid olika tillfällen sökt så anordna sina
arbetsföretag, att åt deras egna arbetare i största möjliga utsträckning
beredes stadigvarande arbetsförtjänst. Dylika och andra åtgärder äro i vårt
94
FÖRSLAG TILL SOCIALSTYRELSE.
land så mycket mer af behofvet påkallade som säsongföreteelsen till följd af
klimatförhållandena här är af säregen natur.
Till trots af allt hvad sålunda kunnat uträttas i syfte att bereda arbetarna
jämn sysselsättning, är arbetslöshet nästan ständigt förekommande, och detta
ej blott bland mindre dugliga eller arbetsovilliga personer. Äfven dugliga
och oförvitliga arbetare komma ofta i det läge, att de icke kunna få
arbete, tillräckligt att försörja dem själfva och deras familjer. Denna s. k.
oförskylda arbetslöshet är naturligtvis ej blott för de af densamma drabbade
individerna utan äfven för samhället i dess helhet till sa stor skada, att
man öfverallt ansett sig böra ägna allvarligt intresse åt frågan om att begränsa
dess omfattning och lindra dess verkningar.
Den viktigaste förutsättningen för ett effektivt ingripande är emellertid
på detta liksom andra områden den, att man inhämtar noggrann kännedom
om företeelsen, om dess orsaker, omfattning, förlopp och verkningar. Den
arbetsstatistiska afdelningen har allt från sin tillkomst sökt att, så långt
förhållandena medgifvit och med anlitande af olika till buds stående uppgifter,
belysa arbetslöshetsproblemet och därmed sammanhängande frågor. Såsom redan
i det föregående framhållits, är det därvid af särskild vikt att kanna i sitt
inbördes sammanhang iakttaga och bedöma den serie af olika företeelser,
genom Indika arbetslösheten framkallas och fortfar. Icke minst af denna
anledning har den arbetsstatistiska afdelningen haft sin uppmärksamhet riktad
på de ekonomiska konjunkturernas växlingar och arbetsmarknadens däraf
eller af andra orsaker föranledda fluktuationer. Med stöd af dessa tidigare
utredningar samt den kännedom om arbetsmarknaden och arbetsförhållandena,
som å den arbetsstatistiska afdelningen i öfrigt förvärfvats, kunde också
den ofvanberörda utredningen öfver ställningen i berörda hänseenden under
hösten 1908 utföras, omedelbart efter det densamma af Kungl. Maj:t påfordrats.
Denna undersökning måste emellertid blifva af långt mindre ingående
beskaffenhet än hvad som varit möjligt, därest ett systematiskt arbete
för arbetslöshetsfrågans belysande hade föregått densamma.
Sedermera har kommerskollegium haft sig anförtrodd ledningen af de
utaf Kungl. Maj:t anbefallda arbetslöshetsräkningarna, som verkställdes vid
början af åren 1909 och, 1910 och för hvilkas förlopp och resultat utförliga
redogörelser likaledes offentliggjorts (Arbetsstatistik. BL: 1—2). Vid åtskilliga
tillfällen hafva sålunda ganska stora kraf ställts på kollegii sakkunskap
i arbetslöshetsfrågan. Såväl genom sina fortgående undersökningar
rörande arbetsmarknaden som sin befattning med arbetsförmedlingen har
kollegium haft anledning att å ena sidan iakttaga de väsentliga orsakerna
till arbetslösheten och å andra sidan befrämja sträfvandena för de arbetslösas
anställande i ny sysselsättning. Det var ock länge ett önskemål, att regelbundna
och mera omfattande undersökningar rörande äfven arbetslösheten
i och för sig måtte blifva utförda. Under intryck af 1908 års ekonomiska
kris och den därunder öfverallt uppkommande svårartade arbetslös
-
ärendesgrupper: arbetarfrågor I ALLMÄNHET.
05
heten framträdde samtidigt i utlandet ett ötadt intresse för frågans utforskande
och tog sig, bland annat, uttryck i anordnandet af eu kongress
i Paris 1910 samt stiftandet af en internationell organisation för detta
ändamål.
Genom skrifvelse den 9 nov. 1910 anmodades ock kommerskollegium
att till Kungl. Maj:t inkomma med yttrande och förslag rörande anordnandet
af mera omfattande och regelbundna statistiska undersökningar för ett
närmare studium af arbetslöshetsproblemet och därmed sammanhängande
frågor. I anledning häraf framlade kommerskollegium den 24 jan. 1911 eu
utförlig plan till dylika undersökningar, hvilken af Kungl. Maj:t den 3
febr. 1911 godkändes att försöksvis utföras. Dylika undersökningar hafva
därefter under ledning af arbetsförmedlingsinspektören igångsatts, hvarvid
arbetarorganisationernas medverkan förvärfvats för erhållande åt erforderliga
primäruppgifter. De preliminära resultaten af undersökningarna
publiceras regelbundet iden arbetsstatistiska tidskriften, hvarigenom desamma
utan tidsutdräkt komma till allmänhetens kännedom för att tjäna intresserade
till ledning.
Den slutliga bearbetningen af primärmaterialet måste emellertid verkställas
för år eller möjligen längre tidsperioder. De mera ingående resultat, som
därvid vinnas, böra offentliggöras i särskilda publikationer, i hvilka hänsyn
jämväl bör tagas till vissa andra för arbetslösheten belysande data och förhållanden,
t. ex. arbetsförmedlingsanstalternas statistik, antalet hos vissa arbetsgivare
vid olika tidpunkter anställda arbetare o. s. v.
Med afseende å speciellt arbetslöshetsfrågan gäller hvad i afseende å arbetsmarknadsspörsmålen
i allmänhet ofvan framhållits, nämligen att de icke för närvarande
äro föremål för andra regelbundna förvaltningsåtgärder än sådana, som
direkt påkallas af statistiska och andra utredningsarbeten. Att döma af det
ständigt stegrade intresse och ökade behof af ingående undersökningar på detta
område, som kommit till uttryck såväl från statsmakternas sida som ock
särskildt bland arbetarna själfva, lärer den sociala förvaltningen böra ägna
mycken uppmärksamhet åt dessa spörsmål.
Sålunda måste snart på allvar upptagas frågan om att på ett rationellt
sätt trygga arbetarna mot arbetslöshetens svåraste ekonomiska påföljder.
Genom arbetsförmedlingens raska utveckling samt genom det redan anordnade
systematiska observerandet af arbetsmarknadens läge och särskildt arbetslösheten
hafva redan viktiga förutsättningar skapats för ett framgångsrikt
ingripande äfven på detta område. Handläggningen af samtliga hithörande
spörsmål bör också otvifvelaktigt inom socialförvaltningen sammanhållas,
intill dess klarare kan skönjas, under hvilka former i vårt land ett
direkt statsingripande kan ifrågakomma för arbetares skyddande mot den
oförskyllda arbetslöshetens ekonomiska följder. På detta område — den s. k.
arbetslöshetsförsäkringen — råda nämligen ännu mycket divergerande
uppfattningar såväl rörande arten af och formen för statsmakternas åtgärder
Arbetslös
hetsförsäk
ringen.
FÖRSLAG TILL SOCIALSTYRELSE.
Kommerskollega
upp
gifter.
Hinderårig
hetslagen.
Olycksfalls
ersättnings
lagen.
96
som ock i fråga om de lämpligaste organen för denna försäkrings- eller understödsverksamhet.
Genom de omfattande försök, som under de senaste
åren anställts särskildt i Danmark ock Norge samt planerats i England ock
Finland, torde emellertid större klarket snart komma att föreligga öfver hitkörande
spörsmål (jfr ock s. 120).
b) Arbetarskyddet m. m.
I den inledningsvis lämnade öfversikten öfver tillkomsten af vår nu gällande
arketarskyddslagstiftning (s. 39 ff.) kar redan framkållits, att kandläggningen
inom den centrala förvaltningen af kitkörande ärenden närmast tillkommer
kommerskollegium. Till följd däraf att bekofvet af särskilda statsåtgärder
för arbetarskydd först framträdde inom de industriella yrkena, blef
det nämligen helt naturligt detta ämbetsverk, som i kraft af sin allmänna
befattning med »industriella näringar inom landet» tick mottaga omsorgen om
de efter kand uppkommande spörsmålen på förevarande område.
Sålunda kafva följande olika uppgifter anförtrotts kommerskollegium
enligt nedannämnda gällande författningar:
1) Lag angående minderårigas ock kvinnors användande till arbete
i industriellt yrke den 17 okt. 1900 (minderårigketslagen).
Genom denna lag bemyndigas kommerskollegium dels att meddela vissa eftergifter
rörande de i 3 § af lagen gifna bestämmelser angående minderårigs
användande i industriellt yrke (8 §, mom. 3) och dels att fastställa formulär
till registerbok, som yrkesidkare är skyldig föra öfver de af honom i industriellt
yrke använda minderåriga (12 §, lista stycket). Sådant formulär har
af kollegium fastställts genom kungörelse den 6 nov. 1900.
2) Lag angående ersättning för skada till följd af olycksfall i
arbete den 5 juli 1901 (olycksfallsersättningslagen). Jämlikt 12 § i
denna lag skall Konungen meddela närmare föreskrifter om innehållet i den
anmälan, som arbetsgifvare vid inträffande olycksfall skall göra hos vederbörande
polismyndighet. I enlighet härmed utfärdade Kungl. Maj:t, efter
kommerskollegii körande, den 17 nov. 1905 nådig kungörelse angående anmälan
om olycksfall, enligt hvilken kommerskollegium äger att fastställa formulär
för dels anmälan (1 §) och dels s. k. efteranmälan (4 §), att mottaga
såväl anmälan som efteranmälan jämte därtill fogade handlingar (§§ 3 ock
4), att påkalla polisundersökning rörande inträffadt olycksfall, där sådan ej
redan skett genom polismyndighet, samt att mottaga protokoll öfver sådan
undersökning (§§ 3 och 5) äfvensom att angifva till åtal förseelser rörande
underlåtenhet att afgifva anmälan om olycksfall (7 §).
Jämlikt sin i §§ 1 och 4 af nyssberörda kungl. kungörelse tillerkända befogenhet
har kommerskollegium ock genom kungörelse den 12 dec. 1905
ärendesgrupper: arbetarskyddet. 97
fastställt särskilda formulär för dels anmälan om olycksfall i arbete och dels
efteranmälan om olycksfall i arbete.
3) Lag angående förbud mot kvinnors användande till arbete
nattetid i vissa industri ella företag den 20 nov. 1909. I 2 § af denna
lag tillerkännes kommerskollegium befogenhet att förordna om vissa eftergifter
i de uti 1 § af lagen gifna bestämmelser angående minsta natthvila för
kvinnliga arbetare. Äfven beträffande sådana undantag från lagen, som meddelas
af Konungen (4 §), plägar kollegii utredning och utlåtande inhämtas.
De nu nämnda författningarna hafva samtliga en mera allmän karaktär
samt innehålla uteslutande bestämmelser rörande arbetarskydd.
Kommerskollegium har sig emellertid därjämte anförtrodd tillsynen öfver
tillämpningen af en omfattande speciallagstiftning, som dock endast
delvis afser arbetarskydd. Hit höra författningar beträffande sjöfarten,
bergväsendet samt elektriska anläggningar. Hithörande författningar beröras
något närmare här nedan å s. 105.
4) Kungl. Maj:ts instruktion för yrkesinspektörerna den 20 juni
1890. Yrkesinspektörerna stå under inseende af kommerskollegium, som har att
söka leda deras verksamhet så, att likformighet i tillämpningen af lagen
angående skydd mot yrkesfara den 10 maj 1889 vinnes, i följd hvaraf kollegium,
där så finnes lämpligt, äger kalla inspektörerna till öfverläggning inför
den ledamot af kollegium, som har att föredraga ärenden rörande fabriker
och handtverk (7 §). Yrkesinspektörerna skola till kommerskollegium
anmäla frånvaro från sina distrikt i de fall, då de utan särskildt tillstånd
äga vistas utom desamma (4 §); de äro vidare pliktiga att afgifva utlåtanden
i ärenden, som kommerskollegium för sådant ändamål till dem öfverlämnar
(1 §). Kommerskollegium har att meddela närmare föreskrifter angående
register, dagbok, diarium och konceptbok för afgående skrivelser, som det
åligger yrkesinspektör att föra (9 §), samt att mottaga yrkesinspektörernas
årliga berättelser om verksamheten äfvensom att till Kungl. Maj:t insända
ett sammandrag af dessa berättelser jämte det yttrande, hvartill de må
befinnas gifva anledning (10 §).
Den i sistnämnda författning kommerskollegium tilldelade befogenheten
att i allmänhet leda yrkesinspektörernas verksamhet är gifvetvis af den
största vikt. Den innebär nämligen, att kommerskollegium har ansvaret
för och tillsynen öfver, att skyddslagstiftningen å de områden, som tillagts
yrkesinspektörerna. tillämpas på ett enhetligt sätt af de olika tjänstemännen.
Enligt lagen angående skydd mot yrkesfara den 10 maj 1889 (yrkesfarelagen),
5 §, hafva yrkesinspektörerna att gå vederbörande yrkesidkare
tillhanda med upplysningar och råd i fråga om arbetarnas skyddande mot
yrkesfara; det åligger dem jämväl att vaka öfver lagens efterlefnad samt att
pröfva de föreskrifter, som i arbetslokal skola anslås, rörande hvad arbetarna böra
Lagen om
förbud mot
kvinnors
nattarbete.
Instruktionen
för yrkesinspektörerna.
Yrkesin
spektionens
uppgifter.
98
FÖRSLAG TILL SOCIALSTYRELSE.
Kommerskollega
ledning
af yrkesinspektionen.
iakttaga för att undvika olycksfall och ohälsa i arbetet. Minderårighetslagen
(9 §) ålägger dem att utöfva tillsyn å efterlefnaden af denna lag; lagen
om förbud mot kvinnors nattarbete stadgar (5 §), att de skola utöfva tillsyn
å efterlefnaden af lagen och på grund af densamma meddelade föreskrifter;
och slutligen tilläggas yrkesinspektörerna vissa speciella uppgifter genom
stadganden (§§ 5 och 16) i förordningen om försiktighetsmått i tändsticksfab
riker.
Kommerskollegii ledande verksamhet för åvägabringande af enhetlighet i
skyddslagstiftningens tillämpning utöfvas förnämligast vid de gemensamma
öfverläggningar mellan kollegium och yrkesinspektörerna, som årligen
hållas under loppet af 8 å 14 dagar. Det förberedande arbetet för öfverläggningarna
inom kollegium består, bland annat, i korrespondens med yrkesinspektörerna
om mötesprogram o. d. och utföres under industribyråchefens
ledning hufvudsakligen af den hos kollegium anställde yrkesinspektionsassistenten.
I åtskilliga af de spörsmål, som förevarit vid öfverläggningarna,
hafva utfärdats gemensamt öfverenskomna cirkulär, hvilka på sätt och vis
kunna betraktas såsom komplement till yrkesfarelagen. I öfverensstämmelse
med yrkesinspektörernas enligt lagen företrädesvis rådgifvande ställning äro
emellertid dessa cirkulär ej obligatoriskt förbindande, utan endast att anse såsom
anvisningar och råd. De hittills utfärdade 19 cirkulären afse:
ångpannors beskaffenhet, armatur och skötsel,
skydd vid cirkel- och ramsågar samt vid de till sådana sågar hörande transmissioner,
arbetslokalers luftväxling, belysning och renhållning,
hvad som bör iakttagas vid fabrikers ny- eller ombyggnad,
skyddsåtgärder, som böra iakttagas vid bergsprängning och stenhuggning,
beskaffenhet och skötsel af vissa hissar, lyftkranar och andra därmed jämförliga
hjälpmaskiner,
hvad arbetarna böra iakttaga till förekommande af olycksfall i industriellt yrke,
hvad arbetarna böra iakttaga till förekommande af ohälsa i industriellt yrke,
hvad arbetarna böra. iakttaga till förekommande af käkbensbrand i fosfortändsticksfabriker,
konstruktion, beskaffenhet och utrustning af lump- eller cellulosakokare med tillhörande
diffusörer, använda under tryck i industriellt yrke,
uppställning och drift af suggas- och kraftgasanläggningar,
hvad som i tryckerier bör vidtagas till förekommande af ohälsa bland arbetarna,
uppställning, skötsel och drift af större, naturliga slipstenar, som användas inom
sliperier för bearbetning af järn- och stålmanufakturvaror eller dylikt,
bokföring, förvaring och användning af giftiga ämnen i fabriker,
hvad som bör iakttagas till förekommande af ohälsa i arbete inom cigarr-, cigarrett-,
tobaks- och snusfabriker,
ventilation och uppvärmning af arbetslokaler,
anordningar för att hindra damm och gaser att spridas i arbetslokaler,
renhållning och belysning af arbetslokaler,
beskaffenhet och skötsel af vissa hissar, lyftkranar och andra därmed jämförliga
maskiner.
ÄRENDESGRUPPER: ARBETARSKYDDET. 9"
Likformigheten i yrkesinspektörernas verksamhet befordras vidare genom den
kännedom om deras löpande göromål, som kommerskollegium erhåller genom
förfrågningar från dem själfva och framställningar från den intresserade allmänheten
m. fl., samt de åtgärder från kollega sida, som häraf föranledas.
Kommerskollegii uppmärksamhet tages vidare särskildt i anspråk af dess befattning
med yrkesinspektörernas årsberättelser. Arbetet härmed består
i utarbetandet af ett sammandrag af berättelserna äfvensom detta sammandrags
och berättelsernas befordrande till trycket. Denna yrkesinspektionsstatistik,
såsom arbetet kan benämnas, utföres under industribyråchefens ledning
af yrkesinspektionsassistenten. Kommerskollegii ställning såsom öfverordnad
myndighet i förhållande till yrkesinspektörerna är tydligt markerad
genom de ofvan anförda föreskrifterna ur deras instruktion. I samband med
kollega ledande uppgift står, att dess utlåtande alltid af Kungl. Maj:t infordras
rörande ärenden om förordnande och entledigande af yrkesinspektör, tjänstledighet
för sådan tjänsteman äfvensom bestämmande af distrikt och station
för yrkesinspektörerna (kungl. bref den 19 okt. 1900).
Om också kommerskollegium är yrkesinspektörernas öfverordnade myndighet,
är kollegium dock icke i förhållande till dessa öfverordnad instans på samma
sätt som i förhållande till bergmästarna. Detta sammanhänger därmed, att
åt yrkesinspektörerna icke finnes inrymd befogenhet att själfva besluta angående
de åtgärder, som de kunna finna behöfliga. Anse de ändring erforderlig
i de å en arbetsplats existerande förhållanden, hafva de att göra
anmälan hos vederbörande Konungens befallningshafvande, som efter omständigheterna
beslutar i saken. Besvär öfver Konungens befallningshafvandes
beslut i sådana ärenden afgöras af regeringsrätten. Kollegii yttranden, som
alltid pläga infordras i dessa besvärsmål, påkalla naturligtvis särskild omsorg
och ofta ingående undersökningar.
Till kommerskollegii verksamhetsområde hör emellertid i viss män äfven
den betydande del af arbetarskyddet, som icke omhänderhafves af yrkesinspektionen.
Till denna grupp höra ärenden, som röra eller stå i sammanhang med,
bland annat, följande författningar: förordningen angående utvidgad näringsfrihet
den 18 juni 18G4; förordningen angående minderårigas
användande i arbete vid fabrik, handtverk eller annan handtering
den 18 nov. 1881, hvilken efter minderärighetslagens ikraftträdande gäller
endast handtverk eller därmed jämförlig handtering; förordningen angående
förbud för barn att idka viss försäljning den 4 dec. 1896;
förordningen angående försiktighetsmått till förekommande af
käkhensbrand (fosfornekros) bland arbetare i tändsticksfabriker
den 9 dec. 1896.l) i)
i) Såsom i det föregående erinrats, hafva yrkesinspektörerna genom föreskrifter i sistnämnda
förordning anvisats vissa begränsade uppgifter (ang. besiktning af lokalerna i tändsticksfabrik);
öfvervakandet af förordningens tillämpning tillkommer emellertid Konungens befallningshafvande.
Näringsfrihetsförordningen
m. fl.
100
FÖRSLAG TILL SOCIALSTYRELSE.
Med afseende å dessa och andra hithörande författningar gäller, att övervakandet
af tillämpningen af deras föreskrifter och vidtagandet af därmed
sammanhängande åtgärder tillkomma vissa lokala myndigheter, företrädesvis
Konungens befallningshafvande. I den mån hithörande ärenden slutligt
afgöras af Kungl. Maj:t (i regeringsrätten eller undantagsvis i finansdepartementet),
plägar utlåtande i ämnet infordras från kommerskollegium.
Utredningar Mest maktpåliggande äro emellertid de allmänna utredningar rörande
°Ch den.*071'' arbetarskyddsfrågor äfvensom utlåtanden angående lagstiftning på området,
som af Kungl. Maj:t alfordras kommerskollegium. För att rätt'' motsvara de
anspråk på mångsidig sakkunskap, som härvid ställas på den utredande
myndigheten, måste denna väsentligen disponera ej blott teknisk och administrativ
erfarenhet utan äfven förtrogenhet med de sociala förhållandena i
vårt land samt med den sociala lagstiftningen i utlandet. Vid behandlingen
af dylika större arbetarskyddsärenden, hvilka för närvarande tillhöra kommerskollegii
byrå för ärenden angående bergshandteringen och andra industriella
näringar, plägar därför numera äfven byråchefen å den arbetsstatistiska
afdelningen deltaga, hvilken afdelning ock tagits i anspråk för vissa
af dylikt utlåtande föranledda speciella utredningar.
Yrkes/are- Enligt hvad i det föregående erinrats, har emellertid den af Kungl. Maj:t
°f&?slctgnS ,1en 20 januari 1905 tillsatta kommittén för revision af lagarna angående
skydd mot yrkesfara och angående minderårigas och kvinnors användande
till arbete i industriellt yrke m. m. den 9 december 1909 afgifvit förslag
till en väsentligt utvidgad skyddslagstiftning äfvensom till starkare
kontroll från statens sida öfver dess tillämpning. Enligt detta förslag skulle
yrkesinspektionens chefsmyndighet tills vidare utgöra en byrå i kommerskollegium.
De uppgifter, som enligt kommittéförslaget skulle tillhöra yrkesinspektionens
chefsmyndighet, skulle komma att erhålla en vida större omfattning än
de, som nu åligga kommerskollegium i sådan egenskap. Till byråns uppgifter
skulle alltså i främsta rummet höra att till främjande af effektivitet
och likformighet öfvervaka och kontrollera den verksamhet, som utöfvades
af yrkesinspektionens organ, samt att i mån af behof komplettera och leda
denna verksamhet. För detta ändamål skulle byråchefen företaga inspektionsresor
för att kontrollera inspektionspersonalens verksamhet samt granska
dess berättelser och rapporter. Af byrån vid behof anlitade sakkunniga
specialister skulle lämna vederbörande yrkesinspektörer biträde i svårare
fall, såsom vid meddelande af skyddsanvisningar eller granskning af byggnadsritningar
beträffande arbetsställen med mer ovanliga eller särskildt
farliga arbetsmetoder, eller där det eljes kunde kräfvas mera speciella fackinsikter.
Till vägledning för inspektionspersonalen skulle byrån, väl i regel
efter samråd med yrkesinspektörerna, utarbeta allmänna föreskrifter rörande
skyddslagstiftningens tillämpning. Byrån, som borde noggrant följa de
ARENDESGRUPPER: ARBETARSKYDDET.
101
tekniska framstegen på skyddsväsendets område i in- och utlandet, skulle
utarbeta och offentliggöra ritningar till vissa skyddsanordningar, äfvensom
de råd och anvisningar i öfrigt. hvilka kunde befinnas erforderliga till ledning
för arbetsgivare. Byrån borde vidare ombesörja utgifvandet af årsberättelser
öfver yrkesinspektionens verksamhet. Åtskilliga särskilda uppgifter
skulle också åligga byrån i anledning af de utaf kommittén framlagda
lagförslagen, för hvilka uppgifter en redogörelse här icke torde påkallas.
Slutligen skulle det tillhöra byrån att se till, i hvilka afseenden skyddslagstiftningen
kunde behöfva ändras eller kompletteras samt att göra framställningar
därom.
Den nuvarande omfattningen af kommerskollegii arbete med afseende å Antal arärenden
om arbetarskydd och yrkesinspektion belyses i viss mån däraf, att
ämbetsverket under år 1910 slutbehandlade 32 större, 7 ordinära och 96 mindre
eller tillhopa 135 dylika ärenden. Häruti äro emellertid ej inräknade de
ärenden rörande bergverk, sjöfart eller elektriska anläggningar, hvilka i
större eller mindre grad berört arbetarskyddet inom dithörande yrkesgrenar
och anläggningar. Med ett genomförande i större eller mindre omfattning
af yrkesfarekommitténs förslag skulle otvifvelaktigt arbetarskyddsärendena
väsentligen ökas och därvid särskildt de hygieniska och sociala synpunkterna
mera än nu träda i förgrunden.
Det torde vidare böra här framhållas, att kommerskollegium, i samband
med sin befattning med olycksfallsstatistiken, tilldelats vissa uppgifter med
afseende på anmälningarna om olycksfall i arbete, hvilka anmälningar äro
afsedda att tjäna ej blott till åvägabringande af denna statistik utan äfven
till att bereda yrkesinspektörerna, bergmästarna och riksförsäkringsanstalten
nödig kännedom om inträffade olycksfall.
När kommerskollegium genom 1900 års departementalstadga lades under Arbetarfinansdepartementets
verksamhetsområde, kom detta departement att öfvertaga ^(^biira
jämväl handläggningen af regeringsärendena med afseende å skydd mot yr- sanmanliålkesfara,
minderårigas och kvinnors användande i arbete samt yrkes- as''
inspektionen. Hörande dessa ärendens art och omfattning hafva redan i det
föregående vissa antydningar gifvits. Här må därför endast betonas, att tyngdpunkten
i departementets uppgifter gifvetvis ligger på lagstiftningen, hvars utveckling
i fråga om räckvidd och enhetlighet måste ställa allt större kraf på
regeringens förmåga af initiativ. Så tillvida är emellertid initiativet i fråga
om arbetarskyddet splittradt, som lagstiftningsfrågorna med afseende å olycksfall
i arbete, till följd af olycksfallsersättningslagens samband med socialförsäkringen,
ankomma på civildepartementets handläggning. En dylik splittring
i förläggningen inom den högsta förvaltningen af arbetarskyddsärendena
synes dock vara olämplig och kunna medföra svårigheter vid häfdandet
af det samband, som finnes mellan alla dessa ärenden. I öfverensstämmelse
med hvad ofvan framhållits beträffande de sociala ärendena i allmänhet
102
FÖRSLAG TILL SOCIALSTYRELSE.
(s. 77), anse kommittéerna därför, att de ärenden, som afse arbetarskydd, böra,
i den män så lämpligen kan ske, läggas under ett och samma statsdepartement.
Arbetarskyil- Fråga kan då uppstå, huruvida arbetarskyddsärendena skola föras till
(lctlförvalt*"den specie^3- sociala ärendesgruppen och med andra sociala ärenden uppgå
ningen, i den högre gemenskap, som åsyftas att tillskapa, eller om deras samband med
industrien i hvarje fall påkallar, att de sammanföras med dennas ärenden till
en enhet. I utlandet har man — såsom af ofvan lämnade redogörelse för
utlandets förhållanden med afseende å de sociala ärendenas förläggning framgår
— nästan öfverallt sammanfört arbetarskyddsärendena med andra arbetarfrågor
till det särskilda statsorgan, som handlägger sociala ärenden.
Afgörande skäl synas ock tala för att äfven hos oss sammanföra arbetarskyddsärendena
med andra arbetarfrågor och sociala ärenden.
Arbetarskydd Undersöker man närmare arten och innebörden af de olika uppgifter, som
en social om-tillhopa plåga betecknas såsom arbetarskydd, skall man icke undgå att
finna, att detsamma måste i sin helhet betecknas som en i eminent grad
social omsorg af betydande räckvidd. Det för hithörande ärenden karaktäriserande
är deras ändamål att tjäna arbetarna till skydd mot de olika risker,
som kunna härflyta af deras yrkesutöfning. Vid den centrala förvaltningens
hela ämbetsutöfning på detta område —. öfvervakandet af skyddslagstiftningens
tillämpning, undersökandet och bedömandet af dess verkningar,
pröfvandet af behofvet af reformer, utredningar för ny eller förändrad
skyddslagstiftning samt initiativ å detta område o. s. v. — är det arbetarnas
behöriga behof och intressen, som måste vara utgångspunkten. Redan
genom denna sin natur äro arbetarskyddsärendena sålunda ägnade att hänföras
till den sociala förvaltningen. Syftet med sammanförandet af de sociala
ärendena och det gagn i allmänhet, som häraf förväntas, skulle också
kunna i icke ringa mån förfelas, om ej arbetarskyddsärendena blefve förda
till samma förvaltningsenhet som öfriga arbetarfrågor. Ty endast härigenom
kan för arbetarskyddsfrågorna fullt tillgodogöras den nödvändiga speciella
sakkännedom om arbetarnas intressen och förhållanden, som den sociala
förvaltningen besitter genom sin befattning med öfriga sociala ärenden,
särskild! socialförsäkringen (olycksfalls- och sjukförsäkring), socialstatistiken
(om olycksfall, sjukdomsförhållanden, arbetstidens längd och anordning, nattarbete,
kvinnors och minderårigas användande i arbete o. s. v.) samt fattigvården.
Arbetarskyd- Själffallet utöfvar arbetarskyddspolitiken ett betydande inflytande
med Snär!''n"s'' 3^''ven P3 ^6 näringsgrenar och företag, i hvilka den reglerande ingriper,
lifvet. ° Särskild! yrkesinspektionen har till uttrycklig uppgift att genom sina af lagstiftningen
stödda anvisningar och råd med hänsyn till arbetarskyddet påverka
företagens praktiska och tekniska drift. För den, som mera vidsynt bedömer
denna arbetarskyddets inverkan, står det alldeles klart, att detsamma
måste i längden befrämja näringslifvets intresse af, att folkmaterialets sund
-
ärendesgrcpper: arbetarskyddet. 103
het skyddas och arbetarstammen upprätthålles vid den standard, som är
oundgänglig för en god arbetsprodukt.
Men denna arbetarskyddets djupare betydelse för näringslifvet lärer icke
allestädes blifva tillbörligt beaktad och uppskattad. Fastmera li »oer det för
mången närmare att endast konstatera, hurusom arbetarskyddet pålägger
vissa bördor, som direkt och indirekt belasta näringslifvet i ekonomiskt
hänseende.
Näringslifvets ledare samt dess blifvande speciella organ inom statsförvaltningen
(handelsdepartementets näringsafdelning) måste ju ock i främsta
rummet inrikta sina sträfvanden på att tillvarataga och befrämja näringarnas
rent ekonomiska intressen. Vid sidan åt dessa skulle arbetarskyddet helt
naturligt komma i andra planet och väsentligen bedömas ur synpunkten af,
att detsamma ej får ställa för långt gående kraf på näringarna. Fet synes
då mindre lämpligt att till det blifvande näringsorganet förlägga omsorgen
om det effektiva öfvervakandet af arbetarskyddslagstiftningen samt initiativet
för dess vidare utvecklande.
Å andra sidan har arbetaren intresse af, att trygga förhållanden skapas på
arbetsplatserna, hvarvid han dock ofta fäster alltför underordnadt afseende vid
synpunkten af kostnaderna för företagen. Äfven i öfrigt lära arbetarna
naturligt nog göra anspråk på största möjliga säkerhet för, att deras arbetskraft
ej sättes i fara eller alltför ensidigt utnyttjas och att, om den brytes i arbetet,
ersättning härför lämnas. Om angelägenheten åt, att näringarnas utöfning
icke kringgärdas med alltför snafva och hämmande skrankor, hafva
arbetarna knappast någon klar uppfattning. Nu bör man emellertid hysa förhoppning
därom, att efter genomförandet af den mera enhetliga och sakkunniga
behandling af de sociala ärendena, som man med en särskild socialförvaltnings
tillkomst afser att skapa, statsmakternas och administrationens sträfvanden för
beredande af ett ökadt och i möjligaste mån effektivt arbetarskydd — under
ständigt aktgifvande på, att näringslifvets intressen ej trädas för nära
— skall hos den del af befolkningen, arbetarna, hvars intressen det här
närmast gäller, möta större tillit och förståelse än hittills kommit dessa sträfvanden
till del eller framgent skulle vara att påräkna, därest arbetarskyddsärendena
komme att undandragas den sociala förvaltningen. Eu dylik ökad
förståelse från arbetarnas sida för de olika faktorer, till hvilka hänsyn
måste tagas, är tydligen icke utan sin stora betydelse vid olika arbetarfrågors
utredning och behandling såväl inom den högsta statsförvaltningen
som af dess lokala organ.
Ett synnerligen viktigt moment vid bedömandet af spörsmålet om arbetarskyddets
förläggande är också den omständigheten, att arbetarskyddsfrågorna
icke beröra uteslutande de industriella yrkena. Såsom redan inledningsvis
betonats, komma otvifvelaktigt åtgärder framdeles att vidtagas för
arbetarskyddets utsträckande till äfven andra områden, t. ex. jordbruket.
Fet kan då ej vara lämpligt att till något af de speciella nä
-
Arbetarnas
intresse af
.arbetarskyddet.
Arbetarskyddet
berör alla
näringsgrenar.
104
FÖRSLAG TILL SOCIALSTYRELSE.
Samarbete
med näringarnas
förvaltningsorgan.
Hemindustriens
arbetarförhållanden
m. m
till socialförvaltningen.
Vissa slag
af arbetarskydd
icke
till social
-
ringsorganen förlägga sådana sociala frågor, som angå flera olika näringsgrenar,
och därigenom göra t. ex. statsorganet för industrien till målsman
äfven för jordbrukets intressen i förevarande hänseende. Just i sådana fäll
som det nu föreliggande, då frågornas sociala sida är otvetydigt likartad
och starkt framträdande, bör det vara angeläget att låta denna synpunkt bestämma
deras förläggning till den sociala förvaltningen i stället för att
splittra dem på de olika förvaltningar, som de med hänsyn till sitt sakinnehåll
i öfrigt kunde anses tillhöra, eller att förlägga dem alla till en af dem.
Ett intimt och regelbundet samarbete måste emellertid i arbetarskyddsärendena
upprätthållas mellan dessa ärendens målsmän i förvaltningen och
näringarnas — handelns, sjöfartens, industriens, bergväsendets samt jordbrukets
och skogshandteringens — speciella förvaltningsorgan. l)å detta samarbete
skulle ordnas under fasta och betryggande former, då vidare
äfven den tekniska sakkunskapen alltid skulle komma att blifva tillräckligt
representerad i den sociala förvaltningen, samt då näringarnas målsmän, enligt
hvad nedan föreslås, skulle beredas tillfälle att genom representanter
det sociala rådet — eventuellt äfven genom en s. k. fullmäktig — göra sina
synpunkter gällande, så synes den lyckligaste lösningen af förevarande
ganska ömtåliga spörsmål blifva, att arbetarskyddsärendena läggas till de
öfriga sociala ärendena och med dem uppgå i härför skapad förvaltningsenhet.
Kommittéerna skola i det följande återkomma till berörda samarbete, kvilket
väsentligen underlättas genom den af departementalkommitterade föreslagna
organisationen al statsdepartementen, äfvensom till sociala rådets organisation
och uppgifter.
Kära sammanhörande med arbetarskyddsärendena stå en del specialfrågor,
som föranledt statsmakternas särskilda uppmärksamhet. Hit höra författ.
ningarna den 1) dec. 1891! angående försiktighetsmått till förekommande
af käkbensbrand (fosfornekros) bland arbetare i tändsticksfabriker,
den 30 mars 1900 angående förbud mot försäljning inom riket af tändstickor,
i hvilkas tändmassa vanlig fosfor ingår, samt lag den 5 juni
1909 om förbud mot handels idkande å söckendag utöfver viss tid.
Samtliga nu berörda ärenden äfvensom frågor rörande t. ex. hemindustriens
arbetarförhållanden, butiksbiträdens hvilotillfällen, maximalarbetsdag,
söndagshvila in. fl. dylika, därest dessa frågor hos oss, liksom
flerstädes i utlandet, framdeles komma att föranleda åtgärder
från statsmakternas sida, höra räknas till arbetarskyddsärenden och hänföras
till den sociala förvaltningen, dock i samråd med vederbörande andra,
departement, särskildt handelsdepartementet. I
I det föregående har redan framhållits, hurusom för sjöfarten, bergväsendet
och elektriska anläggningar gälla specialförfattningar, beträffande hvilka
tillsynen å författningarnas efterlefnad är uppdragen åt kommerskollegium
ärendesgrupper: arbetarskyddet.
105
i dess egenskap af organ för landets näringsväsen. Sjöfartsnäringen fSrvaltregleras
närmast af sjölagen den 12 juni 1891 jämte i samband där- ntn9enmed
stående författningar, bland Indika i detta sammanhang bör erinras Stiftning*"
om kungl. förordningen angående passagerarångfartyg den 12
febr. 1864 samt kungl. förordningen angående räddningsinrättningar
och eldsläckningsredskap å passagerarångfartyg den 1
juli 1898 m. fl. Hithörande stadganden torde emellertid komma att undergå
vissa förändringar i anledning af sjöfartssäkerhetskommitténs den 16 dec. 1910
afgifna förslag. De viktigaste författningar, som reglera bergväsendet, äro
grufstadgan den 16 maj 1884 jämte lagen angående eftersökande
och bearbetande af stenkolsfyndigheter den 28 maj 1886. I fråga
om lagstiftningen rörande elektriska anläggningar märkes främst lagen den
27 juni 1902, innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar,
till hvilken ansluta sig kungl. stadgan om elektriska
anläggningar för belysning eller arbetsöfverföring den 31 dec.
1902 äfvensom instruktionen för inspektörerna öfver elektriska anläggningar
(den 24 april 1903) samt kommerskollegii kungörelse angående säkerhetsföreskrifter
vid dylika anläggningars utförande (den 1 mars 1904). Det må i
detta sammanhang äfven anmärkas att, enligt af särskilda kommitterade åren
1908, resp. 1910 afgifna särskilda förslag till revision af förordningen angående
eldfarliga oljor m. m. den 26 nov. 1875 och förordningen angående
explosiva varor den 19 nov. 1897, vissa funktioner skulle i fråga
om dessa författningars tillämpning åligga kommerskollegium.
Dessa olika grenar af speciallagstiftning innehålla obestridligen viktiga öfvervägande
sociala moment, i det att de åsyfta skydd mot de med yrkesutöfningen ekonomisk
å resp. områden förenade risker. Men detta skydd afser ej blott anställd
personal utan utsträckes här till att gälla, allt efter omständigheterna, enskild
och allmän egendom, offentlig ordning och säkerhet, allmän trafik
m. m. Härmed sammanhänger, att ifrågavarande författningar innehålla
ingående bestämmelser rörande vederbörande arbetsföretags anordnande och
drift. De sociala momenten i dylika specialförfattningar äro sålunda så
nära sammanväfda med de tekniskt-ekonomiska, att författningarnas tillämpning
i afseende å det ena området med nödvändighet måste inverka
äfven på det andra. Och då författningarnas tyngdpunkt ligger på det ekonomiska
området, anse kommittéerna lämpligast, att ärenden af hithörande
slag icke tillhöra den sociala förvaltningen utan det blifvande organet
för de ifrågakommande näringsintressena. Sistnämnda förvaltning bör sålunda
handhafva lagstiftningsarbetet på dessa områden samt utfärda föreskrifter
och anvisningar till ledning för de tjänstemän, som skola tillämpa
författningarna. Men gifvetvis måste den sociala förvaltningen, på sätt ofvan
antydts och i det följande skall närmare utvecklas, tillförsäkras behörigt
inflytande i hvad angår arbetarskyddet.
106
FÖRSLAG TILL SOCIALSTYRELSE.
Särskild
mening.
Af det nu anförda framgår, att jämväl de tjänstemannakårer, åt hvilka
den speciella tillsynen öfver hithörande författningar anförtrotts, höra anknytas
till näringsförvaltningen. Det vill dock synas, som om dessa tjänstemän
därjämte borde, med afseende på sina uppgifter på arbetarskyddets område,
stå i viss närmare beröring med den till socialförvaltningen förlagda
yrkesinspektionens chefsmyndighet. Kommittéerna hafva härutinnan fullständigt
anslutit sig till den uppfattning, som 1905 års yrkesfarekommitté uttalat
med afseende å bergmästarna och grufingenjörerna — den enda af dessa
kårer, som af dem särskildt omnämnts. Sålunda torde äfven de speciella inspektörerna
böra beredas tillträde till yrkesinspektörernas gemensamma möten
samt hafva skyldighet att afgifva vissa uppgifter till socialförvaltningen, så
att denna kan erhålla öfversikt (ifver arbetarskyddets olika områden. I
alla händelser måste yrkesinspektionens chefsmyndighet inom den sociala
förvaltningen äga öfvervaka hela området för den allmänna skyddslagstiftningen.
Här ofvan framställda motivering och förslag beträffande arbetarskyddsärendenas
förläggning inom statsförvaltningen har icke biträdts af tvenne
af kommerskollegiikommitténs ledamöter, herrar Malmros och Wahlberg. De
vilja icke bestrida, att de idéer, som ligga till grund för arbetarskyddssträfvandena,
äro af väsentligen social karaktär. Men de anse ock otvifvelaktigt,
att vår arbetarskydds]agstiftning äfven med den utvidgning,
som under närmaste tiden kan förväntas, till alldeles öfvervägande del
hänför sig till de yrkesgrenar, som blifva föremål för näringsafdelningens
inom handelsdepartementet verksamhet, att vidare handläggningen
af dessa arbetarskyddsärenden förnämligast kräfver sådan sakkunskap,
som i nämnda förvaltning kommer att blifva starkt representerad, samt
att det ur många synpunkter vore önskvärdt, att inspektionen öfver
den allmänna skyddslagstiftningens tillämpning förlägges till samma ämbetsverk,
som handhar de speciella slagen af inspektion (bergsinspektion,
elektrisk inspektion, fartygsinspektion m. fl.). Genom en sådan förläggning
af arbetarskyddet skulle å ena sidan bäst tillgodoses krafvet på tillräcklig
teknisk kompetens hos yrkesinspektionens chefsmyndighet och å andra sidan
nödig trygghet vinnas för, att icke arbetarskyddspolitiken lägger för tunga
bördor på industrien, hvarjämte därigenom ett ytterligare tillskott af teknisk
sakkunskap tillföres näringsafdelningen i sin helhet. Då slutligen de af
departementalkommitterade föreslagna principerna för samarbete mellan olika
förvaltningsorgan lämna tillbörliga garantier för att, om arbetarskyddsärendena
tillhöra den speciella näringsförvaltningen, de sociala synpunkterna därvid
i alla händelser skulle vinna fullt beaktande, hafva nämnda ledamöter
ansett lämpligast, att arbetarskydd särendena icke öfverflyttas till den sociala
förvaltningen, utan äfven framgent behållas kvar hos näringsförvaltningen.
Emellertid hafva de tillika velat framhålla, att deras betänkligheter mot
ÄRENDESGRUPPER: SOCIALFÖRSÄKRINGEN.
107
arbetarskyddsärendenas förläggning till socialförvaltningen skulle i icke
oväsentlig mån blifva häfda, därest, på sätt kommittéerna, i enlighet med
deras hemställan, i det följande förorda, dels i samband med genomförandet
af föreliggande förslag till lag om arbetarskydd inom socialstyrelsen en
byrå enbart för arbetarskyddsärenden blir upprättad (s. 161), och dels, förutom
en särskild representant från handelsdepartementets näringsafdelning,
äfven en direkt arbetsgivarrepresentant i egenskap af fullmäktig kommer
att deltaga i socialstyrelsens handläggning af viktigare arbetarskyddsärenden
(s. 182 och 201).
c) Social-(arbetar-)försäkri ngen.
Förutom de ärenden, som nu föreslagits och i det följande ytterligare före- Social förslås
till sammanförande under en social förvaltning, bör härtill också för- säkringen
läggas hela den stora och viktiga, i framtiden säkert alltmera betydelsefulla förvaltningrupp
af ärenden, som faller under begreppet socialförsäkring. Redan för äcnnärvarande
torde all lagstiftning på förevarande område tillhöra civildepartementet,
och bör denna liksom, på ofvan angifna grunder, all socialförsäkringsstatistik
efter den nu ifrågasatta reformens genomförande
blifva att hänföra till den enhetliga socialförvaltningen. De hufvudsakliga
förvaltningsärendena på området tillhöra för närvarande, i den mån de
äro regeringsärenden, civildepartementet samt äro i öfrigt fördelade på kommerskollegium
och riksförsäkringsanstalten.
Sjukförsäkringen. Såsom i den föregående framställningen blifvit erin- Sjukförsäkradt,
hade redan 1884 års arbetarförsäkringskommitté föreslagit obligato- ringen.
risk ålderdoms- och invaliditetsförsäkring och likaledes obligatorisk för- Historiksäkring
mot olycksfall i arbete. Med afseende ä sjukförsäkringen föreslogs
däremot, att densamma skulle grundas på frivillighet, därigenom att det
redan då tämligen vidtutgrenade ömsesidiga sjukkasseväsendet skulle regleras
och stödjas från statens sida genom en ordnad lagstiftning samt ekonomiskt
understöd till vissa slag af kassor. I enlighet med dessa grundsatser tillkornmo
1891 års sjukkasselag och de regler, som i sammanhang härmed fastställdes
för ^anordnande af statsbidrag till registrerade sjukkassor. Någon
central registreringsmyndighet upprättades dock ej, utan anförtroddes registreringen
åt ortsmyndigheterna, Konungens befallningshafvande för landsbygden,
öfverståthållarämbetet för Stockholm och resp. magistrater för öfriga
städer. De enda löpande förvaltningsuppgifter med afseende å sjukkasseväsendet,
som tillkommo central myndighet, voro, förutom statskontorets utanordnande,
i Stockholm direkt och i landsorten genom resp. länsstyrelser,
af rekvirerade bidragsmedel till sjukkassorna, till en början endast de,
som föranleddes af den sjukkassorna ålagda skyldigheten att, enligt af
Kungl. Maj:t fastställdt formulär, afgifva årsredogörelser och revisions
8—112203.
108
FÖRSLAG TILL SOCIALSTYRELSE.
berättelser för sin verksamhet. Efter att hafva samlats hos resp. registreringsmyndigheter
insändes dessa handlingar, som tidigare nämnts, till civildepartementet,
hvarest de genom den där då anställde försäkringsinspektörens
försorg granskades och utan vidare bearbetning sammanställdes uti
ett årligen utgifvet register öfver sjukkassorna. År 1903 vidtogs emellertid
den förändringen, att ofvannämnda uppgifter därefter skulle i stället för
till civildepartementet insändas till kommerskollegium för utarbetande af en
årlig statistik rörande registrerade sjukkassors verksamhet. En dylik statistik
har ock af kollegium (afdelningen för arbetsstatistik) utarbetats för
åren 1901—1909 (Arbetsstatistik B: 1—9.). Kollegium erhöll vidare år 1905
bemyndigande att fastställa formulär för afgifvande af uppgifter rörande registrerad
sjukkassas verksamhet (kungl. kungörelsen den 17 nov. 1905 samt
kommerskollegii kungörelse den 27 jan. 1909).
Sjukkasse- Hurusom afdelningen för arbetsstatistik till följd häraf år efter år i allt
byrån i kom- större utsträckning faktiskt kom att tagas i anspråk för meddelande af råd
m°gfum.e'' och anvisningar samt för utlåtanden och utredningar rörande sjukförsäkringen,
har redan framhållits. När år 1910, efter förnyade kommittéutredningar,
en ny sjukkasselag kom till stånd och ökade statsbidrag till sjukkassorna
bestämdes skola utgå, blef den centrala tillsynsmyndighet
öfver sjukkasseväsendet i riket, som enligt den nya lagen skulle inrättas,
ock förlagd till kommerskollegium. För ändamålet organiserades i anslutning
till kollega- afdelning för arbetsstatistik en särskild byrå, sjukkassebyrån.
Förutom det att tillsynsmyndigheten, enligt sin instruktion den 23
de c. 1910 (§ 1), har att för hvarje år till Kungl. Maj:t afgifva berättelse
om sin verksamhet under året, åligger det den nämnda sjukkassebyrån att
med uppmärksamhet följa sjukkasseväsendets i riket tillstånd och utveckling
samt att stödja och leda sträfvanden inom detsamma till vinnande af
större enhetlighet och ändamålsenlighet. Byrån bör älven söka vinna kännedom
om den sociala sjukförsäkringens tillstånd och utveckling i främmande
länder (§ 2). Till denna byrås handläggning höra jämväl alla ärenden, som
jämlikt lagen om sjukkassor och kungörelsen angående statsbidrag åt sjukkassor
den 4 juli 1910 åligga tillsynsmyndigheten. Å byrån utarbetas ock
statistiska redogörelser för registrerade sjukkassor äfvensom för olycksfall
i arbete (§ 3).
Tilisynsmyn- De funktioner, som enligt lagen om sjukkassor den 4 juli 1910 åligga
dighetens tillsynsmyndigheten, äro i hufvudsak följande.
funktioner. o , , ,, , ,, n n
Det tillkommer först och främst tillsynsmyndigheten att handhafva den
i lagen föreskrifna registrering af sjukkassor (80 §) och att i sammanhang
därmed föra ett sjukkasseregister för inskrifning af de uppgifter,
hvilka enligt lagen skola anmälas för registrering eller hvilkas intagande i
registret eljes är eller varder föreskrifvet (81 §; jfr ock kungl. kungörelse
angående sjukkasseregistrets förande in. m. den 23 dec. 1910).
ÄRENDESGRUPPER: SOCIALFÖRSÄKRINGEN.
109
Tillsynsmyndigheten har vidare att öfvervälla, att sjukkassas verksamhet
står i ötverensstämmelse med sjukkasselagen och kassans stadgar äfvensom i
(ifrigt utöfvas pa ändamålsenligt sätt (93 §, lista stycket). Finner härvid
tillsynsmyndigheten, att afvikelse från lag eller kassans stadgar förekommer
eller eljes anledning till anmärkning mot kassans verksamhet föreligger, äger
tillsynsmyndigheten att anvisa kassan att vidtaga erforderlig rättelse (93
§, 2:dra stycket); och må tillsynsmyndigheten jämväl därvid bestämma viss
tid, inom hvilken anvisad åtgärd skall hafva vidtagits. Särskildt har föreskrifvits,
att det tillkommer tillsynsmyndigheten att, då sjukkassas tillgångar
befinnas otillräckliga, efter omständigheterna anvisa, hvilka åtgärder
böra af kassan vidtagas (24 §, 2:dra stycket). Tillsynsmyndigheten äger
ock meddela föreskrifter med afseende å förandet af sjukkassas räkenskaper
(22 §).
För att för tillsynsmyndigheten möjliggöra utöfvandet af den sålunda
föreskrifna uppsikten öfver sjukkasserörelsen har i lagen stadgats skyldighet
för resp. kassor att årligen till tillsynsmyndigheten ingifva såväl
styrelsens förvaltningsredogörelse och revisorernas utlåtande samt protokoll
öiver i anledning häraf fattade beslut som äfven en i enlighet med fastställdt
formulär upprättad statistisk redogörelse rörande kassan och dess verksamhet
under året. h ormulär för såväl denna statistiska redogörelse som ock för de
vid ansökan om registrering erforderliga uppgifter skola, jämlikt kungl. kungörelsen
den 23 dec. 1910, fastställas af tillsynsmyndigheten. Dessutom äger
tillsynsmyndigheten att från sjukkassorna infordra nödiga upplysningar
äfvensom att själf eller genom ombud när som helst inventera sjukkassas
medel samt granska dess räkenskaper och öfriga handlingar liksom också att
erhålla tillträde till sjukkassesainmanträde (91 §). Vidare har stadgats att,
om sjukkassas för dess sjukhjälps- eller begrafningshjälpsverksamhet bestämda
tillgångar befinnas icke förslå för de därmed afsedda ändamålen, styrelsen
skall utan uppskof till tillsynsmyndigheten göra anmälan om förhållandet
med tillkännagifvande, huruvida i anledning däraf viss åtgärd vidtagits eller
kommer att inom angifven tid vidtagas (24 §, lista stycket).
I enlighet med sin allmänna uppgift att stödja och leda sjukkasseväsendet
bör tillsynsmyndigheten äfven tillhandagå med erforderliga råd och
upplysningar såväl i fråga om sjukkassas bildande och affattande af dess
stadgar som ock beträffande det lämpliga inrättandet af dess verksamhet.
1 sådant afseende torde böra omnämnas, att sjukkassebyrån, bland annat,
utarbetat och utgifvit af trycket sNormalstadgar för sjukkassor» af flera
olika typer med ingående anvisningar och förklaringar.
Tillsynsmyndigheten har vidare att i och för öfverläggningar i sjukkasseväsendet
rörande angelägenheter en gång om året eller oftare för behandling
af viktigare eller mera brådskande ärenden hålla sammanträde
med sjukkassenämnden (96 § samt kungl. kungörelse den 23 dec. 1910).
Det tillkommer slutligen äfven tillsynsmyndigheten att fatta beslut
no
FÖRSLAG TILL SOCIALSTYRELSE.
i vissa frågor, som enligt sjukkasselagen skola hänskjutas till
dess afgörande. Hit höra frågorna, huruvida registrering må beviljas
sjukkassa med lägre medlemsantal än 100 (4 §), eller fortsättningssjukkassa
med mindre medlemsantal än 500 (108 §), samt huruvida det må
vara medgifvet för sjukkassa, hvars medlemsantal nedgått under 100, eller
fortsättningssjukkassa, hvars medlemsantal nedgått under 500, att ändock
fortsätta sin verksamhet (62 §, mom. 1, och 113 §, lista stycket). Vidare
må nämnas frågorna om att, beträffande klass inom sjukkassa, hvilken
är afsedd att bereda begrafningshjälp, bestämma det minsta för utfästande
af sådan hjäip tillåtna antalet begrafningshjälpsförsäkrade medlemmar (19 §,
3:dje stycket); att medgifva, att afsättning till den i 23 § i lagen omförmälda
fond må tillsvidare upphöra äfvensom att återkalla dylikt medgifvande
(25 §); att pröfva sjukkassas beslut därom, att för sjukdom eller
dödsfall i viss sjukdom sjukhjälp eller begrafningshjälp icke eller allenast
i begränsad grad skall meddelas (18 §, 3:dje stycket); samt att, i händelse
af tvist därom, afgöra, huruvida eller i hvilken omfattning sjukkassa är
pliktig att i det i 14 § i lagen angifna hänseende tillhandagå annan kassa
(14 §, 2:dra stycket).
Jämlikt kungl. kungörelsen angående handläggning af frågor om statsbidrag
åt sjukkassor den 23 dec. 1910 skall vidare, beträffande sjukkassa och
fortsättningssjukkassa, som registrerats enligt lagen den 4 juli 1910, fråga
om beviljande af statsbidrag handläggas och beviljadt statsbidrag utbetalas
af kommerskollegium i egenskap af tillsynsmyndighet öfver sjukkasse väsendet
i riket. Endast i det fäll att vederbörande Konungens befallningshafvande
— hvilken har att i första hand mottaga sjukkassornas ansökningar
om statsbidrag med bifogade föreskrifna uppgifter samt därefter insända desamma
till tillsynsmyndigheten jämte eget utlåtande därom, huruvida kassan
i sina stadgar upptagit bestämmelser, hvilka med hänsyn till ändamålet med
kassans verksamhet och dess sociala uppgift pröfvas vara obehöriga, och förty
ej må anses berättigad till statsbidrag — derutinnan gjort gällande eu
uppfattning, som tillsynsmyndigheten ej kan dela, skall frågan, om statsbidrag
må till sådan kassa utgå, underställas Kungl. Maj:ts pröfning.
Till belysande i någon mån af omfattningen af det arbete, som åligger
kommerskollegium i dess egenskap af tillsynsmyndighet öfver sjukkasseväsendet
i riket, må meddelas, att under de tre första kvartalen 1911
(sjukkassebyråns första verksamhetsår) antalet inkomna skrivelser utgjorde
9,679, däraf sjukkasseärenden 2,275, och antalet afgångna 6,717, däraf sjukkasseärenden
5,295. Uppmärksammas bör dock, att antalet personliga besökande
och förfrågningar per telefon för erhållande af muntliga råd och
upplysningar varit synnerligen stort, äfvensom att å tjänsteresor till skilda
delar af riket personliga råd och anvisningar i stor utsträckning lämnats.
Rörande byråns personaluppsättning och stat hänvisas till s. 185 samt till
ofvannämnda instruktion för tillsynsmyndigheten.
ÄRENDESGRUPPER: SOCIALFÖRSÄKRINGEN.
111
Samtliga dessa uppgifter rörande sjukkasseväsendet, hvilka dock uttryckligen
tillagts kommerskollegium endast tills vidare, äro uppenbarligen af natur
att böra öfverflyttas till och direkt inläggas i den ifrågasatta sociala
förvaltningsorganisationen.
Hit bör äfven blifva att hänföra allt det arbete, som kan komma att Moderskapsåligga
den högsta centralförvaltningen på grund af en framdeles beslutad fö™äk”ng
moderskapsförsäkring (jfr ofvan s. 43).
Om och när, vid sidan af det frivilliga sjukkasseväsendet och med anlitande
i större eller mindre mån af detsamma såsom bärare af uppgiften, en obligatorisk
sjukförsäkring under statens medverkan kan blifva ålagd vissa medborgarklasser,
har äfven dennas ledning här sin gifna plats. Med andra
ord, all handläggning af på den högsta centralförvaltningen ankommande
uppgifter med afseende å hela den sociala sjukförsäkringen, sådan den nu
är och i framtiden kan blifva utvecklad, bör hit förläggas.
Skulle emellertid staten själ!'' komma att utöfva direkt försäkringsverksamhet
äfven på detta område, bör denna verksamhet också underordnas
samma högsta förvaltningsorgan, men uppgiften närmast handhafvas af
riksförsäkringsanstalten eller en eller flera särskilda anstalter.
Till begrafningskasseverksamheten, som nu i stor utsträckning är förenad
med sjukkasseväsendet, skola kommittéerna nedan (se s. 119) återkomma.
Uppmärksammas bör emellertid slutligen, att redan för närvarande finnas De» affärsandra
organ för meddelande af sjukförsäkring, nämligen dels vissa affärsmässigt
bedrifna enskilda försäkringsanstalter och dels en mängd s. b. ringen icke
understödsföreningar (smärre försäkringsföreningar, begrafning^- och pensionskassor
m. fl.). Af dessa synas de affärsmässigt bedrifna försäkrings- ningen.
anstalterna, hvilka för öfrigt endast delvis utöfva sin verksamhet inom socialförsäkringen,
på grund af arten af sin verksamhet icke böra direkt hänföras
till socialförvaltningens område utan till försäkringsinspektionens.
Till frågan om understödsföreningarna och deras förläggning skola kommittéerna
i det följande återkomma (s. 118 ff.). I detta sammanhang skall
därför endast framhållas, att uppenbarligen på nu ifrågavarande som på
öfriga områden, där beröringspunkter förefinnas mellan socialförvaltningens
och försäkringsinspektionens uppgifter, det intimaste samarbete dem
emellan ovillkorligen måste etableras. Förslag i sådan riktning kommer ock
i de följande kapitlen, däri socialförvaltningens och försäkringsinspektionens
organisation skola afhandlas, att af kommittéerna framläggas, därvid socialförvaltningens
tillbörliga inflytande på nu ifrågavarande och öfriga dess område
berörande försäkringsgrenar, hvilka icke omedelbart tilläggas dess förvaltningsområde,
skall tillgodoses.
Olycksfallsförsäkringen. I stället för de jämlikt arbetarförsäkringskom- Olycksfallsmittéernas
hemställan gång efter annan af Kungl. Maj:t på 1890-talet
112
FÖRSLAG TILL SOCIALSTYRELSE.
RiksfSrsäkringsanstaltens
uppgifter.
Riksdagen förelagda förslagen till obligatorisk olycksfallsförsäkring
anslöto sig statsmakterna som närandt år 1901 till förslaget om att i stället
för försäkringsplikt ålägga arbetsgifvarna inom vissa arbetsområden ersättningspliht
(en sådan blef redan år 1886 ålagd statens och enskilda järnvägsföretag)
för skada, som åsamkats deras arbetare genom olycksfall i arbete.
I samband härmed inrättades år 1912 en statens riksförsäTcringsanstalt,
sorterande under civildepartementet, med uppgift att enligt de grunder
och i den omfattning 1901 års lag stadgar meddela försäkring förberedande
af ersättning för skada till följd af olycksfall i arbete med den
verkan att arbetsgifvaren, så långt försäkringen räcker, varder från ersättningsskyldigheten
enligt lagen fri (lag den 5 juli 1901 samt instruktion den
19 dec. 1902, senast ändrad och utvidgad genom kungl. kungörelse den 22
april 1910). Med afseende å olycksfallsförsäkringen hafva riksförsäkringsanstaltens
uppgifter emellertid tid efter annan utsträckts — till att meddela
försäkringar under den s. k. karenstiden (lag den 3 juni 1904) och för olycksfall
utom arbetet (kungl. kungörelse den 2 okt. 1908) äfvensom till att
meddela olycksfallsförsäkring för fiskare (kungl. kungörelse den 2 okt. 1908)
samt att bestämma om ersättning i anledning af kroppsskada, ådragen under
militärtjänstgöring (kungl. förordningar den 18 juni 1909). Jämlikt lagen
äger riksförsäkringsanstalten ock meddela försäkring åt arbetare, som så
önska, vare sig de utöfva sådant arbete, som i lagen afses, eller ej, i hvilket
sistnämnda fall dylik försäkring äfven kan tagas af deras arbetsgifvare (1901
års lag, 23 och 24 §§). Jämväl må erinras om riksförsäkringsanstaltens uppgift
att förvalta barnmorskornas pensionsanstalt (reglemente den 31
dec. 1904 samt förnyadt reglemente den 30 dec. 1910).
1 afseende å riksförsäkringsanstaltens försäkringsverksamhet gäller dock
den inskränkning, att det tillkommer dels postsparbanken att verkställa uppbörd
af försäkringsafgifter och belopp, som för förvärfvande af lifränta erläggas,
äfvensom utbetalning af de utaf anstalten beslutade lifräntor och
andra skadeersättningar, dels ock styrelsen för postsparbanken att förvalta
inflytande försäkringsmedel.
Slutligen må uppmärksammas, att riksförsäkringsanstalten enligt 1901
års lag erhållit — förutom vissa här ej nämnda, af dess försäkringsverksamhet
härflytande befogenheter och skyldigheter — en del åligganden,
som synas tämligen främmande för dess egentliga uppgift som statens
försäkringsanstalt vid sidan af andra, privata sådana. I 15 § af 1901 års lag
stadgas nämligen: »År den skadade icke af arbetsgifvaren försäkrad på sätt
i 10 § afses, må parterna, när de därom öfverenskomma, så ock, sedan tvist
om ersättningen hos domstol eller genom påkallande af skiljeaftals tillämpning
anhängiggjorts, domstolen eller skiljemännen från riksförsäkringsanstalten
inhämta utlåtande, huruvida det arbete, hvari den skadade var stadd,
är sådant, som i denna lag afses, eller i hvad mån kroppsskadan må anses
hafva åstadkommit nedsättning i arbetsförmågan; sådant utlåtande skall af
ÄRENDESGRUPPER: SOCIALFÖRSÄKRINGEN.
113
riksförsäkringsanstalten kostnadsfritt meddelas.» Och 21 § samma lag innehåller
följande bestämmelse: »Arbetsgifvare, som vill enligt särskild anordning
träffa aftal med arbetare om ersättning, som i anledning af framtida
olycksfall skall utgifvas, äge underställa den anordning riksförsäkringsanstaltens
pröfning. Ej må anordningen godkännas, där riksförsäkringsanstalten,
efter erforderliga upplysningars inhämtande, finner dess bestämmelser vara
för arbetarna ofördelaktiga.» I utlåtande den 10 januari 1908 har riksförsäkringsanstalten
själf hemställt (beträffande nyss åberopade bestämmelse i
15 § af 1901 års lag i anslutning till 1907 års riksdags skrifvelse i ämnet)
om ytterligare utvidgning af dessa anstaltens befogenheter, bland annat därhän,
att parter i ersättningstvist, där de därom öfverenskomma, skulle berättigas
att hänskjuta ersättningsfrågan i hela dess vidd till anstalten i skiljemäns
ställe. I motsats härtill förordar kommerskollegium, i sitt utlåtande
rörande den nuvarande olycksfallsersättningslagens revision den 15 april 1909,
att nämnda befogenheter, ytterligare utvidgade, öfverflyttas till annan myndighet,
nämligen ett centralorgan för socialförsäkringen.
Upprättandet af en sådan myndighet måste, enligt den af kommerskollegium
i dess nyssnämnda utlåtande häfdade uppfattningen, sannolikt ske i samband
med en mera omfattande revision och omläggning af gällande olycksfallsersättningslag,
hvarigenom lagstiftningens giltighetsområde skulle väsentligt utvidgas
(bland annat till handtverket, jordbruks- och sjöfartsnäringarna), lagstiftningen
grundas på arbetsgifvarnas obligatoriska försäkringsplikt samt olycksfalIsersättningen
fastställas i förhållande till den skadades arbetsförtjänst
o. s. v. Det centrala förvaltningsorganet skulle därvid med afseende å olycksfallsförsäkringen
få till uppgift att leda och öfvervaka densamma och i kraft
häraf, bland annat, tillse, såväl att ersättning i förekommande fall lämnas
den genom olycksfall i arbete skadade som också att densamma tillmätes i
öfverensstämmelse med lagens föreskrifter. Såsom kommerskollegium påpekat,
kan det nämligen icke vara lämpligt att framgent som hittills
öfverlämna åt resp. försäkringsanstalter att på egen hand tillämpa lagens bestämmelser,
utan bär en fristående myndighet öfvervaka, att denna tillämpning
sker efter enhetliga och rationella grunder. Och i stället för den långsamma och
dyrbara procedur, som försäkringstvister nu ha att undergå vid de allmänna
domstolarna, böra sådana tvister, hos oss som annorstädes, fä ett snabbare,
enklare och sakkunnigare slutligt afgörande genom att förläggas till en dylik
centralmyndighet. »I och med upprättandet af en dylik myndighet» — heter
det, bland annat, i kollegii berörda utlåtande — sborde vidare till densamma
öfverlämnas den afgöranderätt i fråga om vissa med olycksfallslagen sammanhängande
angelägenheter, som enligt nu gällande lagstiftning tillkommer riksförsäkringsanstalten,
och därigenom en ändring ske i den onekligen något egendomliga
situation, som redan nu existerar och som, därest riksförsäkringsanstaltens
ändringsförslag i föreliggande hänseende komme att godkännas,
skulle blifva ännu mera framträdande, eller att samma institution, som, låt
Frågan om
centralorgan
för olycksfallsförsäkringen.
114
FÖRSLAG TILL SOCIALSTYRELSE.
vara för statens räkning, jämte andra försäkringsanstalter drifver försäkringsverksainhet
af visst slag, i vissa fall har att fungera såsom öfverordnad instans
i fråga om en del med denna försäkring sammanhängande frågor. För
att pa ett fullt tillfredsställande sätt kunna fylla dessa och öfriga funktioner,
som kunde blifva till myndigheten i fråga öfverlämnade, och bland hvilka äfven
torde böra ingå att utarbeta och offentliggöra den officiella olycksfall sstatistiken,
borde densamma erhålla en sådan sammansättning, att därstädes
funnes samlad den största möjliga sakkunskap på den sociala försäkringens
och därmed sammanhängande områden. Särskildt borde härvid tillgodogöras
den erfarenhet, som i och genom yrkesinspektionens verksamhet förvärfvas.»
Denna myndighet borde ock, enligt kommerskollegii förslag, för vissa fall
och under fullt betryggande garantier äga meddela befrielse från försäkringsplikten.
En revision af gällande, i flera afseenden bristfälliga olycksfallsersättningslag
har, som tidigare omnämnts, uppenbarligen länge varit af behofvet påkallad.
Förutom kommerskollegium och riksförsäkringsanstalten hafva äfven
en mängd andra myndigheter och korporationer påyrkat en sådan, upprepade
framställningar därom hafva ock förekommit inom Riksdagen, hvars andra
kammare år 1908 för sin del biföll ett yrkande om skrifvelse i ämnet. År
1910 har Kungl. Maj:t också uppdragit frågans vidare utredning åt den s. k.
ålderdomsförsäkringskommittén, hvilken torde komma att föreslå en genomgripande
revision och omläggning af olycksfallsersättningslagen.
Kommittéerna hafva så utförligt, som här skett, återgifvit vissa, särskildt
af kommerskollegium i denna fråga framställda yrkanden för att därigenom
belysa, hurusom inom en närmare eller fjärmare framtid betydligt vidgade
åligganden äfven beträffande olycksfallsförsäkringen kunna väntas tillkomma
en central förvaltningsmyndighet för socialförsäkringen, annan än och öfverordnad
riksförsäkringsanstalten. Kommittéerna hafva därmed jämväl velat
påvisa, att redan under nuvarande förhållanden öfverflyttandet till en dylik
central myndighet af en del riksförsäkringsanstalten tillkommande uppgifter
kunde ifrågasättas. Som emellertid en annan kommitté erhållit i uppdrag
att efter verkställd ytterligare utredning afgifva förslag till den allmänt påyrkade
revisionen af olycksfallsersättningslagen, och detta förslag torde föreligga
inom en nära framtid, hafva kommittéerna ansett sig böra afstå från
att föreslå en öfverflyttning af sådana uppgifter och därför velat lämna riksförsäkringsanstaltens
organisation och åligganden tills vidare i hufvudsak
orubbade.
På grund af riksförsäkringsanstaltens karaktär att hufvudsakligen vara
en af staten upprättad försäkringsanstalt (tills vidare närmast för meddelande
af olycksfallsförsäkring) vid sidan af och i mer eller mindre direkt
konkurrens med andra enskilda sådana, hvilken karaktär anstalten äfven
efter olycksfallsersättningslagens omläggande sannolikt torde fä i hufvudsak
behålla, kan det emellertid icke vara lämpligt att inorganisera densamma uti
ÄRENDESGRUPPER: SOCIALFÖRSÄKRINGEN.
115
det ifrågasatta centrala socialförvaltningsorganet. Dettas uppgift beträffande
olycksfallsförsäkringen bör nämligen, som nämndt, blifva att, i intimt samarbete
med försäkringsinspektionen, leda och öfvervaka hela den sociala olycksfallsförsäkringen.
Riksförsäkringsanstalten bör därför fortfarande som hittills
bibehålla karaktären af en anstalt utanför departementet och närmast under
det centrala socialförvaltningsorganet. Omfattningen och organiserandet
af dess uppgifter med olycksfallsförsäkringen kunna däremot uppenbarligen ej
mera i detalj angifvas, förrän den ofvannämnda försäkringskommitténs förslag
föreligger och kan realiseras.
Tills vidare komma sålunda den ifrågasatta socialförvaltningens uppgifter Sociaiförvaltpå
förevarande område närmast att bestå i ett öfvertagande af de åligganden,
som nu ankomma på civildepartementet — lagstiftningsfrågor och öfriga oiycksfalisregeringsärenden
i anledning af framställningar från kommerskollegium och ^rendcntP"
riksförsäkringsanstalten — äfvensom på kommerskollegium — utlåtanden
och utredningar på området samt utarbetandet af den officiella olycksfallsstatistiken
o. s. v. (Arbetsstatistik C.).
Med afseende å olycksfallsstatistiken må uppmärksammas, att sträfvandena
för en förbättring och förenkling af denna statistik måste i hög
grad underlättas redan genom den nu ifrågasatta organisationens genomförande
i mera begränsad omfattning (i afvaktan på försäkringskommitténs
blifvande förslag), därvid den officiella olycksfallsstatistiken jämte öfrig
socialstatistik förlägges till ett enhetligt högsta förvaltningsorgan för de
sociala ärendena, såsom högsta myndighet äfven för socialförsäkringen och
de därinom verkande anstalterna. Att riksförsäkringsanstalten däremot fortfarande
bör själf utföra de sammanställningar och försäkringstekniska beräkningar
på grundval af sitt eget försäkringsmaterial, hvilka utöfver den officiella
statistiken kunna vara erforderliga för dess arbeten, liksom ock utgifva
en kortfattad årsredogörelse för sin verksamhet, är en annan sak, som ej
rubbas af hvad nu anförts rörande den officiella olycksfallsstatistikens förläggning.
Att denna nämligen, såsom grundad på samtliga olycksfallsanmälningar
enligt lag och förordning (jfr ofvan s. 44) samt kompletterad med
vissa uppgifter från samtliga försäkringsanstalter och ömsesidighetsföreningar,
icke bör anförtros åt riksförsäkringsanstalten, anse kommittéerna vara tydligt.
JBortsedt från, att nämnda anmälningar och statistik äfven skola tjäna
andra syften än olycksfallsförsäkringen (förnämligast arbetarskyddet och
yrkesinspektionen), utgör redan det nyss vidrörda förhållandet, att samtliga
olycksfallsanmälningar och vissa delar af samtliga anstalters material måste
läggas till grund för denna statistik, ett hinder för, att detta material utlämnas
till en af dessa anstalter (riksförsäkringsanstalten). Då denna, af
ofvan angifna grunder, icke heller i öfrigt torde böra tillerkännas någon
öfverordnad ställning öfver öfriga olycksfallsförsäkringsanstalter, utan i
stället jämte dessa synes böra i viss mån underordnas den gemensamma en
-
116
FÖRSLAG TILL SOCIALSTYRELSE.
hetliga socialförvaltningen, lärer äfven olycksfallsstatistiken hos denna sistnämnda
hafva sin vida naturligare plats.
Vid frågan om arbetarskyddsärendena här ofvan hafva kommittéerna
redan framhållit, hurusom till socialförvaltningen också böra öfverföras de
ärenden, hvilka på grund af lagen angående ersättning för skada till
följd af olycksfall i arbete den 5 juli 1901 samt kungörelsen den 17
nov. 1905 angående anmälan om olycksfall i arbete nu tillkomma kommerskollegium
med afseende å fastställandet af formulär till sådan anmälning;
vidare befogenheten att mottaga dessa anmälningar, att föranstalta om undersökning
rörande inträffadt olycksfall samt att angifva till åtal förseelser
rörande underlåtenhet att afgifva sådan anmälning.
Socialförvalt- Att den enhetliga socialförvaltningen bör med afseende å olycksfallsförsäk"verkan
med ringen, redan från början och ännu mera sedan organisationen kunnat mera
riksförsäk- i detalj genomföras, anordna en nära samverkan med riksförsäkringsanstalnn°ten.
S a ten och andra organ för olycksfallsförsäkringen, behöfver här endast i
förbigående påpekas. Däremot är det en annan omständighet, som måste
närmare klargöras. Riksförsäkringsanstaltens förläggning såsom en anstalt
under socialförvaltningen har redan i det föregående framhållits såsom
naturlig. Öfriga försäkringsanstalter, ömsesidighetsföreningar o. d., som utöfva
sin verksamhet endast eller i alldeles öfvervägande grad inom socialförsäkringens
ram, torde äfven böra ställas under socialförvaltningens kontroll.
Emellertid förefinnas ju också för närvarande en de! privata försäkringsföretag,
hvilka, jämte olycksfallsförsäkring för arbetare och med dem jämställda,
utöfva olycksfallsförsäkring i allmänhet, understundom äfven i förening
med annan försäkringsverksamhet. Dessa anstalter synas fortfarande
som hittills närmast vara att hänföra till försäkringsinspektionens förvaltningsområde.
Här möta dock åter de redan i det föregående vidrörda beröringspunkterna
mellan socialförvaltningens och försäkringsinspektionens
uppgifter; och inom vissa gränsområden torde det t. o. m. icke kunna undvikas,
att de i viss mån komma att sammanfalla. Till frågan om huru
denna svårighet skall lösas samt ett intimt samarbete mellan de båda myndigheterna
åvägabringas, skola kommittéerna, som nämndt, i annat sammanhang
återkomma.
Ålderdoms- Ålderdoms- och invaliditetsförsiikringen (-pensioneringen). Huru denna vik°
tets försök- fra£a lämpligen skall lösas, därom tillkommer det, som nämndt, den s. k.
ringen, ålderdomsförsäkringskommittén att afgifva förslag. Detta förslag torde
då ock komma att lämna detaljerad anvisning om anordnandet af den säkerligen
ganska vidlyftiga förvaltningsorganisation, som för förslagets genomförande
erfordras. Under sådana förhållanden hafva förevarande kommittéer
kunnat inskränka sig till att fästa uppmärksamheten på, att jämväl
dessa ärenden böra i sin helhet tillhöra den enhetliga socialförvaltningen.
På den högsta förvaltningen bör därvid ankomma dels det arbete, som be
-
ÄRENDESGRUPPER: SOCIALFÖRSÄKRINGEN.
117
tingas af densamma tillkommande ledning och öfvervakande samt vissa afgöranden
för försäkringens fungerande på ett tillfredsställande sätt, dels och
initiativ samt alla erforderliga utredningar och statistik på folkpensioneringens
område. Själffallet böra ock de organ, som kunna komma att fylla en
uppgift inom den väntade obligatoriska folkpensioneringen, blifva socialförvaltningen
underordnade.
Hvad åter beträffar redan befintliga pensionsanstalter, böra gifvetvis Pensions
sådana
anstalter för statens eller andra offentliga funktionärer fortfarande anstalter till
resp. för
som
hittills i regel följa den förvaltning, som vederbörande personal till- vältningav.
bör, äfven om erforderligt samråd mellan å ena sidan dessa förvaltningar
och å andra sidan försäkringsinspektionen och i vissa fall socialförvaltningen
bör äga rum.
Samma anordning lärer vara lämpligast jämväl beträffande sådana
anstalter och fonder för understöds verksamhet, som särskildt inom försvarsdepartementens
förvaltningsområden utöfva en betydelsefull verksamhet. Sådana
anstalter som t. ex. Vadstena krigsmanshuskassa, Konungens
allmänna hospitalsfond, Drottningens hospitalsfond m. fl. synas
nämligen vara af den speciella natur, att någon öfverflyttning af deras ärenden
till den sociala förvaltningen icke bör ifrågasättas i detta sammanhang.
Redan i det föregående har omförmälts, hurusom den ersättning, som i
anledning af kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, skall utgå från
den i § 46, mom. 1, af värnpliktslagen omförmälda invalid- och pensionsfond,
bestämmes af riksförsäkringsanstalten. Denna angelägenhet torde
fortfarande höra tillhöra försvarsdepartementet, ehuru i samråd med socialförvaltningen.
Hvad slutligen beträffar barnmorskornas pensionsanstalt,
som förvaltas af riksförsäkringsanstalten, torde dess regeringsärenden böra
tillhöra socialförvaltningen i samråd med medicinalförvaltningen.
Däremot är det mera tveksamt, huru i detta afseende skall förfaras med HandelsHandelsflottans
pensionsanstalt. Genom kungl. kungörelsen den 29 g^gånstalt"
januari 1864 meddelades bestämmelser angående inrättandet af en pensionsanstalt
för befälhafvare, styrmän och annat sjöfolk å svenska, till utrikes
fart använda segel- eller ångfartyg äfvensom för maskinister och eldare på
sistnämnda slags fartyg. De hufvudsakligaste uppgifter, som rörande denna
anstalt (handelsflottans pensionsanstalt) för närvarande tillkomma den högsta
administrationen, afse, förutom själfva författningen rörande anstalten, förordnande
af ledamöter i direktionen (en ordförande och två ledamöter) samt
bidrag från handels- och sjöfartsfonden eller annat statsbidrag. Själfva anstalten,
som förvaltas af dess direktion, är för öfrigt i stort sedt fristående från
statsförvaltningen, men torde hittills såsom ett speciellt organ för sjöfarten närmast
ansettshänförlig till kommerskollegii verksamhetsområde. Nämnda ämbetsverks
utlåtanden hafva således plägat inhämtas i ärenden rörande besvär,
118
FÖRSLAG TILL SOCIALSTYRELSE.
Understöds
föreningar.
som hos Kung], Maj:t (finansdepartementet) anförts öfver direktionens beslut
i pensionsfrågor. Anstaltens tillgångar uppgingo vid 1910 års slut till
1,028,105.37 kr. och pensionärernas antal till 1,663 (183 i första klassen, 183
i andra, 199 i tredje och 1,098 i fjärde). En omändring af pensionsanstaltens
verksamhet och dess närmare anknytande till statsförvaltningen torde
emellertid vara tämligen nära förestående. Sålunda har den s. k. sjömanspensioneringskommittén,
som nämndt, redan år 1904 därom gjort framställning
i samband med sitt förslag till lag om försäkring af sjöfolk, hvilket förslag
går ut på obligatorisk försäkring i nämnda anstalt såväl mot olycksfall i
arbete som för beredande af pension. Kommerskollegium, hvars utlåtande
öfver kommitténs förslag blifvit inhämtadt, har dock på det bestämdaste
(den 11 jan. 1909) afstyrkt den af kommittén förordade sammankopplingen af
olycksfalls- och ålderdomsförsäkringen för sjömän och i stället påyrkat, att
dessa frågor skulle lösas hvar för sig. Dessa spörsmål torde nu först blifva
ordnade i samband med ålderdomsförsäkringskommitténs öfriga förslag till
olycksfalls- och ålderdomsförsäkring i allmänhet, således äfven för sjömän,
och frågan om handelsflottans pensionsanstalts omändring torde äfven intill
dess komma att hvila. Under sådana förhållanden vill det synas kommittéerna,
som om, intill dess frågan om ett rationellt ordnande af försäkringen
af sjöfolk blir mogen för sin lösning och handelsflottans pensionsanstalt i
samband därmed, hvilket torde vara antagligt, blir omorganiserad, det bör anstå
med att taga dess öfverflyttning till det sociala försäkringsområdet under ompröfning,
och att sålunda tills vidare ärenden rörande anstalten böra följa
öfriga sjöfartsärenden till den högsta förvaltningsmyndigheten för dylika
ärenden.
I alla händelser bör dock uti nu berörda angelägenheter samråd med vederbörande
inom socialförvaltningen äga rum.
Särskildt öfvervägande bör ock ägnas frågan, hvart enskilda understödsföreningar,
pensionskassor och en del själfhjälpsföreningar
(smärre lifförsäkringsföreningar, begrafningskassor m. fl.) böra hänföras.
Denna fråga har tidigare varit föremål för utredning af särskilda sakkunniga,
hvilka uti sitt förut omnämnda betänkande den 10 -dee. 1910 angående
en särskild lag om understödsföreningar, bland annat, föreslagit inrättandet
af en central registrerings- och tillsynsmyndighet för dylika föreningar.
Med afseende å denna tillsynsmyndighets organisation hafva de
sakkunniga icke haft uppdrag att afgifva förslag, men såsom sin uppfattning
uttalat, att försäkringsinspektionen syntes dem mest lämpad att vara
tillsynsmyndighet öfver understödsföreningarna. Nämnda kommitterade hafva
dock samtidigt häfdat, att dessa föreningars verksamhet till sina hufvuddrag
är af social natur och står öfrig socialförsäkring nära. Då de det
oaktadt uttalat sig för dessa ärendens förläggning till försäkringsinspektionen,
har det skett förnämligast af tvenne skäl, nämligen dels behöfligheten
ärendesgrupper: socialförsäkringen.
119
af speciell försäkringsteknisk kompetens vid handläggningen af dessa ärenden,
dels och dessa föreningars nära beröring med den affärsmässiga försäkringsverksamheten,
på hvilken de icke böra tillåtas intränga. Sistnämnda
omständighet synes dock ej afgörande. Goda skäl kunna ock anföras för,
att understödsföreningarna icke direkt inordnas under statens organ för den
affärsmässiga försäkringsverksamhetens öfvervakande, försäkringsinspektionen,
utan i stället så vidt möjligt förläggas till en med denna sidoordnad myndighet.
Det förstnämnda skälet för deras förläggning till försäkringsinspektionen,
behofvet af särskildt försäkringsteknisk kompetens hos tillsynsmyndigheten,
måste visserligen med nuvarande organisation af statsförvaltningen
tillerkännas afgörande betydelse. Detsamma skulle dock helt och hållet
förfalla i och med upprättandet af en enhetlig socialförvaltning med den
omfattning denna omedelbart och än mera i en nära framtid skulle komma
att få. Inom denna skulle nämligen alltid försäkringsteknisk kompetens
finnas representerad, och för densamma skulle därjämte en snabb och
omedelbar tillgång till ytterligare allmän och speciell sådan kompetens beredas
genom ett ordnadt intimt samarbete med just försäkringsinspektionen.
Denna kommer därmed att erhålla allt tillbörligt inflytande på lagstiftningen
angående och tillsynen öfver de försäkringsorgan, som icke lagts
under dess, utan under socialförvaltningens område. A andra sidan kunna
sådana organ, som enbart eller till hufvudsaklig del äro verksamma inom
socialförsäkringens område eller eljes drifva verksamhet af liknande innebörd,
förläggas dit de naturligast höra hemma, nämligen hos socialförvaltningen
och icke till den för deras verksamhet i stort sedt främmande försäkringsinspektionen,
hvars hufvuduppgifter dock alltid måste falla inom det med understödsföreningarna
i viss mån konkurrerande affärsmässiga försäkringsväsendets
område. Under förutsättning att den nu ifrågasatta socialförvaltningen
blir upprättad, finna sig kommittéerna sålunda böra förorda, att
den tilltänkta centrala registrerings- och tillsynsmyndigheten öfver understödsföreningar
och dessa föreningars angelägenheter i öfrigt blifva dit
förlagda, för att där dock alltid handläggas i närmaste samråd med försäkringsinspektionen.
x)
Därmed vinnes ock den bestämda fördelen, att hela den omfattande s. k.
begrafningskasseverksamheten, som nu i stor utsträckning är förenad
med sjukkasseväsendet — enligt den nya sjukkasselagen får dock sjukkassa ej
meddela större begrafningshjälp än 200 kronor — kommer under tillsyn af
en och samma förvaltningsmyndighet. Uteslutet är ju icke heller, att en del
nu befintliga eller blifvande s. k. understödsföreningar och pensionskassor
under vissa betingelser kunna komma att fylla en uppgift inom den l
l) En bland departementalkommitterade, herr Schotte har hänvisat till, att han, som i egenskap
af sakkunnig deltagit i förarbetet för en lagstiftning om understödsföreningar, därvid biträdt
uttalandet om att den tillsynsmyndighet, som skulle skapas för understödsföreningarna, lämpligast
borde blifva försäkringsinspektionen.
120
FÖRSLAG TILL SOCIALSTYRELSE.
väntade ålderdomsförsäkringen, för hvithet fall deras gifna plats ju bör
vara under socialförvaltningen. Genom samtliga dessa föreningars omedelbara
förläggning under socialförvaltningen vinnes sålunda den bestämda
fördelen, att icke heller dessa organisationer blifva splittrade på två olika
myndigheter. Däremot lärer en viss dubbelställning, såsom ofvan blifvit vidrördt,
icke kunna undvikas med afseende på sådana affärsmässigt bedrifna
försäkringsföretag (d. v. s. sådana som falla under försäkringslagen), hvilka
befatta sig med en eller flera grenar af socialförsäkring. Dessa anstalter
böra nämligen på grund af arten af sin verksamhet och de former, under
hvilka den bedrifves, helt naturligt hufvudsakligen höra under försäkringsinspektionen,
ehuru socialförvaltningen måste tillerkännas ett visst inflytande
i frågor rörande dessa företag, i den mån de verka inom dess områden.
Uti ett följande kapitel är, som nämndt, föreslaget, huru samarbetet mellan
socialförvaltningen och försäkringsinspektionen på dessa och vissa andra försäkringsområden
bör anordnas.
Öfrig socialförsäkring. Beträffande andra grenar af socialförsäkringen än
de tre stora hufvudgrenarna (sjukförsäkringen, olycksfallsförsäkringen samt
ålderdoms- och invaliditetsförsäkringen) hafva kommittéerna redan i det föregående
vidrört eu del i jämförelse med dessa mindre sådana, som med den
ena eller andra af dem stå i ett närmare eller fjärmare samband.
S. k. arbets- Här återstår emellertid att påpeka att, om och när s. k. arbetslöshetsl°säkrin°r~
försäkring, såsom redan skett i Norge, Danmark, Frankrike m. fl. stater,
kan komma att i en eller annan form omhändertagas eller vinna understöd
af statsmakterna i vårt land, handläggningen af hithörande ärenden måste
vara att hänföra till den enhetliga socialförvaltningen. Till hvad därom redan
anförts vid frågorna om arbetsmarknaden, den offentliga arbetsförmedlingen
och arbetslösheten vilja kommittéerna erinra, att ordnadt arbetslöshetsunderstöd
redan utgår inom en del svenska arbetarorganisationer, att frågan vid
flera tillfällen varit föremål för framställningar i Riksdagen och föranledt
andra kammaren att bifalla skrifvelseförslag om utredning i ämnet, att
regeringen år 1908 låtit utarbeta en redogörelse för spörsmålet, samt att
frågans utveckling i in- och utlandet hör till de uppgifter, som det tillkommer
kommerskollegii afdelning för arbetsstatistik att följa. Den 17 nov.
1911 har Kung]. Maj:t ock anbefallt anordnandet af en särskild utredning
rörande arbetslöshetsförsäkringens utveckling samt nuvarande läge i utlandet
och i Sverige. För närvarande kan ej med någon bestämdhet förutses, huruvida
på detta område någon försäkringsverksamhet i egentlig mening kan
tänkas ifrågakomma, eller om endast en statens understödsverksamhet till
befrämjandet af själfhjälpen bör anordnas.
Beliofvet af Beliofvet af en högsta centralmyndighet för socialförsäkringen. Att socialmyndighet
försäkringen bland de sociala frågorna är en bland de allra viktigaste och på
för social för- samma gång den kanske mest svårlösta, icke minst med hänsyn till de högst
säkringen.
ÄRENDESGRUPPER: SOCIALFÖRSÄKRINGEN.
121
afsevärda kostnader, dess rationella ordnande måste medföra, därom torde
ingen meningsskiljaktighet råda. Om också dess olika grenar (sjuk-, moderskaps-,
olycksfalls-, ålderdoms- och invaliditetsförsäkring o. s. v.) beträffande
såväl mål och medel som försäkringsformer äro från hvarandra
mer eller mindre afvikande, samt ehuru visserligen svårigheterna för dess
genomförande äro så stora, att samtliga grenar näppeligen på en gång kunna
genomföras, är det dock af den största vikt att fasthålla, att flertalet af socialförsäkringens
olika grenar gripa in i och äro afsedda att komplettera
hvarandra. Sålunda föreligger ett påtagligt samband mellan sjukförsäkringen
och moderskapsförsäkringen äfvensom mellan sjukförsäkringen och
olycksfallsförsäkringen. Den förstnämnda synes böra öfvertaga sjukbehandlingen
och bereda ersättning vid kortvarig arbetsoförmåga äfven på grund af
olycksfall, under det att olycksfallsförsäkringen bör svara för sålunda vållad
längre arbetsoförmåga (eventuellt äfven på grund af vissa typiska yrkessjukdomar).
I händelse af invaliditet på grund af sjukdom eller olycksfall synes
vidare den ersättningsberättigade böra öfverflyttas till invaliditetsförsäkringen
eller, efter uppnådd viss ålder, ålderdomsförsäkringen o. s. v.
Samtidigt som man alltså, enligt hvad som nyss påvisats, måste vara beredd
på, att de successiva och partiella reformernas väg är den mest framkomliga
— hvarom icke minst frågans historia i vårt eget land bär vittnesbörd
— böra dock de anordningar, som träffas, vidtagas under nödigt
beaktande af de olika försäkringsgrenarnas nyssberörda samband med
hvarandra samt under en bestämd och målmedveten sträfvan mot slutmålet,
som bör vara en, så vidt möjligt, gemensam och enhetlig organisation af hela
socialförsäkringen. Kommittéerna kunna därvidlag helt instämma uti hvad
riksförsäkringsanstalten därom anfört i ett dess utlåtande år 1910, nämligen
att »därigenom vinnes största möjliga följdriktighet i det hela och kan
nödig effektivitet uppnås; befintliga bristfälligheter kunna ock lättare påpekas
och afhjälpas.» I
I ett anförande till statsrådsprotokollet den 29 april 1910 har också Propositionen
dåvarande chefen för civildepartementet, i fråga om inrättandet af en central an.?'' ,sjukfo5''
tillsynsmyndighet öfver sjukkasseväsendet, framhållit »den stora betydelsen 1910.
af, att den sociala försäkringen i vårt land, i den mån nya grenar af densamma
tillkomma, anordnas på ett i görligaste mån enhetligt sätt, samt att
såväl gränserna som sambandet mellan de olika grenarna, så långt ske kan,
bestämdt uppdragas, äfvensom att en lämplig gemensam centralmyndighet för
de sociala försäkringsfrågornas handläggning inom statsförvaltningen i sinom tid
tillskapas». Härmed syntes det dock departementschefen böra något anstå i afvaktan
på resultaten af redan pågående eller planerade utredningar (departementalkommitterades
och kommerskollegiikommitténs om en förändrad organisation
af den centrala förvaltningen samt ålderdomsförsäkringskommitténs om anordnandet
af en mera omfattande socialförsäkring). Departementschefen gaf
122
FÖRSLAG TILL SOCIALSTYRELSE.
Centralorganet
för socialförsäkringen
till
socialförvaltningen.
samtidigt uttryck åt den meningen, att en centralmyndighet alltid torde
vara erforderlig för att handhafva den mera omedelbara verksamheten
för socialförsäkringen och uttryckte sin förhoppning, att en sådan centralmyndighet,
så snart lämpligen kan ske, skall komma till stånd. Visserligen
ansåg departementschefen den möjligheten icke utesluten, att riksförsäkringsanstalten
kunde erhålla en så grundväsentligt ändrad ställning
och så vidgade uppgifter, att spörsmålet om dess organiserande till centralmyndighet
för socialförsäkringen i allmänhet kunde komma att framstå i
en väsentligen annan dager än för närvarande. Mera sannolikt syntes dock
departementschefen vara, att riksförsäkringsanstaltens karaktär af försäkringsanstalt,
utan monopolställning, komme att bibehållas, men med en allt
mera vidgad försäkringsverksamhet och »såsom normgifvande i åtskilliga afseenden
för alla de organ, som blifva bärare af de delar af socialförsäkringen,
inom hvilka anstalten verkar». »Men så länge anstalten icke har monopol
därpå, såsom den år 1889 föreslagna riksförsäkringsanstalten förutsattes
skola erhålla, utan andra, offentliga eller privata, organ jämte riksförsäkringsanstalten
erkännas såsom lagliga bärare af skilda grenar af socialförsäkringen,
kan anstalten, som nämndt, icke göras till den högsta öfverordnade
myndigheten öfver en eller liera grupper af öfriga försäkringsorgan.»
Till denna af departementschefen uttalade principiella uppfattning vilja
kommittéerna i hufvudsak ansluta sig. Enligt förevarande förslag skulle
också riksförsäkringsanstalten bibehålla sin karaktär af anstalt, hvilken jämte
öfriga organ för socialförsäkringen underordnas den högsta ledande och kontrollerande
centralmyndigheten på området.
Någon ytterligare motivering, utöfver den i det föregående anförda, för
denna myndighets förenande med öfrig socialförvaltning till det här till
upprättande föreslagna enhetliga sociala förvaltningsorganet, synes kommittéerna
knappast behöfva åvägabringas. Inom denna myndighet skulle
blifva samlad den ingående kännedom om och öfverblick öfver hela det sociala
arbetsfältet, som jämväl för socialförsäkringens behöriga utveckling och handhafvande
är nödvändig. Förutom den härvid oumbärliga socialstatistiken
skola sålunda till den enhetliga socialförvaltningen förläggas en mängd ärenden,
som med socialförsäkringen äga intimt samband, såsom angående förhål landet
mellan arbetsgifvare och arbetare (arbetsgifvarnas och arbetarnas
organisationsväsen, arbetsaftal o. s. v.), angående arbetarskydd och arbetets
reglering (skydd mot yrkesfara, minderårigas och kvinnors användande
i arbete, yrkesinspektion, arbetstid, arbetslön, arbetshygien o. s. v.), fattigvården,
nykterhetsfrågan, bostadsfrågan o. s. v. Ändamålsenligheten
af att dessa sociala frågor, på sätt kommittéerna tänkt sig, jämte socialförsäkringen
sammanföras till en enhetlig gemensam förvaltning, synes kommittéerna
därför icke kunna sättas i fråga. Den nya organisationen, hvars ärendesomfattning
kommittéerna här sökt närmare angifva, kommer ock i det följande
att föreslås så anordnad, att i densamma, med tiden och i den mån nya upp
-
ÄRENDESGRUPPER: ÖFRIGA SOCIALA FRÅGOR.
123
gifter tillkomma, dessa nya uppgifter kunna på ett enkelt och naturligt sätt
inpassas. Detta gäller framför allt de ofvan afhandlade nya grenar af socialförsäkringen,
som ännu icke kommit till utförande, men hvilka inom en närmare
eller fjärmare framtid måste blifva genomförda äfven hos oss.
d) Öfriga sociala frågor.
Den offentliga fattigvården är den otvifvelaktigt äldsta formen för sam -Fattigvårdshällets
omsorger om de ekonomiskt svagares välfärd. Den är ock så till ärenden till
■sida den principiellt mest omfattande formen, som den icke känner någon vattningen.
skillnad mellan personer, utan tillerkänner alla individer rätten att, oafsedt
olika socialt läge och skilda yrken eller uppgifter, erhålla nödtorftigt uppehälle
vid fall af nöd. Såsom i det föregående berörts, pågår i vårt land
liksom annorstädes ett omfattande arbete därhän att genom förebyggande
åtgärder af olika slag begränsa antalet af sådana nödlägen, som påkalla
fattigvårdens ingripande, eller ock att finna lämpligare understödsformer för
de fall, som icke äro beroende på individens oförmåga eller ovillighet att
försörja sig själf. Då det stora flertalet fall af fattigvårdsbehof framkallas
af arbetslöshet, sjukdomar, olycksfall eller ålderdomsskröplighet, som kunna
förhindra äfven oförvitliga medborgare att själfva förtjäna sitt uppehälle, så
måste naturligtvis vår tids omfattande sträfvanden att förebomma eller genom
.socialförsäkring undanröja de svåraste ekonomiska olägenheterna af sådan
förvärfsoförmåga på det intimaste beröra fattigvårdens uppgifter. Icke blott
till sin allmänna natur utan ock genom sin uppenbara samhörighet med
frågorna om arbetarskydd, socialförsäkring m. fl. måste fattigvården sålunda
betecknas såsom en utprägladt social omsorg.
^ Såsom redan inledningsvis erinrats, bestämdes i departementalstadgan den Nuvarande
31 mars 1900, bland annat, att »tills vidare ärenden rörande allmän fattig- {at%''’å,rdsvård»
skulle tillkomma jordbruksdepartementet. Hithörande ärenden jordbmksdekunna
uppdelas i tre grupper: 1) ärenden angående ersättning af allmänna r^tementet.
medel för understöd åt medellösa personer, 2) ärenden angående hemsändande
från Sverige till utlandet af andra medellösa utlänningar än norrmän och
mottagande från utrikes ort med undantag af Norge af medellösa svenskar
samt 3) öfriga ärenden rörande allmän fattigvård.
Ärendena inom första gruppen kunna vidare uppdelas i två kategorier: Ersättning
a) ärenden angående ersättning af allmänna medel för understöd, som af{ör understöd
svenskt fattigvårdssamhälle lämnats åt medellösa svenskar eller andra ut-at medcll8saJänningar
än norrmän samt b) ärenden angående ersättning af allmänna medel
för understöd, som antingen af svenskt fattigvårdssamhälle lämnats åt
medellösa norrmän eller ock af norskt fattigvårdssamhälle lämnats åt medellösa
svenskar.
Beträffande första kategorien ärenden kan ersättning af allmänna medel
9 —112203.
124
FÖRSLAG TILL SOCIALSTYRELSE.
ifrågakomma i de fall, som finnas angifva i 29, 30 ock 31 §§ af kungl. förordningen
angående fattigvården den 9 juni 1871. Framställningar om sådan
ersättning, afseende närmast föregående år, skola, jämlikt 32 § af samma
kungl. förordning, af Konungens befallningshafvande insändas till Kungl.
Maj:t före den 15 nästföljande mars. Granskningen af dessa framställningar
tager mycken tid i anspråk och frågan, huruvida ersättning af statsmedel i
det särskilda fallet bör utgå eller ej, föranleder ofta en ingående undersökning
och är mången gång ganska svår att afgöra. — Ersättningsmedlen
utgå från ett under nionde hufvudtiteln uppfördt förslagsanslag under rubrik
»fattigvården i allmänhet». För åren 1887—1906 var detta anslag i riksstaten
uppfördt med ett belopp af 75,000 kronor, men har höjts till 175,000 kronor
från och med år 1907 och till 260,000 kronor från och med år 1912.
Detta senare belopp torde numera ungefär motsvara behofvet.
Bestämmelser rörande den senare kategorien ärenden eller de svensk-norska
fattigvårdsärendena återfinnas i kungl. förordningen den 15 februari 1855
angående behandlingen af frågor om ersättning för understöd, som af fattigvärdssamhällen
i ett af rikena Sverige och Norge lämnas nödlidande personer
från det andra riket, äfvensom i kungl. kungörelserna den 11 maj 1877 angående
viss ändring i berörda kungl. förordning, samt den 29 oktober 1886
och den 11 juni 1887 angående vissa föreskrifter i ämnet.
Ärenden om ersättning till svenska fattigvårdssamhällen för understöd åt
nödställda norrmän förekomma under hela året; under år 1910 afgjordes 49
sådana ärenden. De beviljade ersättningsmedlen skola i regel förskotteras
af statskontoret, som hvarje år har att till Kungl. Maj:t inkomma med räkning
öfver de förskott, som enligt särskilda Kungl. Maj:ts beslut sålunda
utbetalats. Denna räkning öfversändes därpå till norska kyrko- och undervisningsdepartementet,
som med ledning af förut från vederbörande Konungens
befallningshafvande i Sverige insända handlingar i de särskilda ärendena granskar
räkningen och skriftligen hos jordbruksdepartementet framställer de anmärkningar,
hvartill granskningen kunnat gifva anledning. En liknande räkning
öfver af norska statskassan förskottsvis utbetalade understöd åt nödställda
svenskar i Norge insändes ock därifrån årligen till granskning i
jordbruksdepartementet. Samtidigt uppgöres då likvid rikena emellan för det
år, utgifterna afse. Under en lång följd af år har Norges fordran alltid öfverstigit
Sveriges, men skillnaden har under de senaste åren afsevärdt minskats.
Vid 1910 års granskning, afseende utgifter under år 1908, uppgick Norges af
Kungl. Maj:t godkända fordran till 5,662 kronor 53 öre och Sveriges af de
norska myndigheterna godkända fordran till 4,187 kronor 9 öre. Vid likvidens
uppgörande anbefaller Kungl. Maj:t statskontoret att till Norge utbetala
Sveriges öfverskjutande skuld från förslagsanslaget till fattigvården i allmänhet.
Granskningen af den norska räkningen och af de från norsk sida mot ,den
svenska räkningen framställda anmärkningarna är synnerligen tidsödande
ÄRENDESGRUPPER: ÖFRIGA SOCIALA FRÅGOR.
125
och ganska kräfvande, och uppgörandet af den årliga likviden är förenadt
med betydligt arbete. I regel kunna flera poster i räkningarna icke tillförlitligen
granskas vid likvidens uppgörande, emedan handlingarna i det särskilda
ärendet antingen icke ännu inkommit eller äro ofullständiga. Dessa
poster måste dä undantagas tills vidare från likviden och sedermera särskildt
företagas till pröfning.
Frågor om hemsändande af nödställda norrmän från Sverige och af nödställda
svenskar från Norge underställas i regel icke Kungl. Maj:ts pröfning,
utan behandlas af ortsmyndigheterna (jfr här ofvan nämnda författningar
angående svensk-norska fattigvårdsfrågor).
Ärenden, tillhörande andra hufvudgruppen, förekomma i ej obetydligt Hemsändanantal:
under år 1910 afgjordes 79 sådana. De flesta utgöras af genom d]gs*f “e^l_
Konungens befallningshafvande insända framställningar från svenska fattigvårdsstyrelser
om öfversändande till hemlandet af nödställda utlänningar, oftast
finnar, danskar och tyskar (jfr 32 §, mom. 1 af fattigvårdsförordningen).
Synes skäl föreligga för den nödställdes hemsändande, gör jordbruksdepartementet
skriftlig hemställan hos utrikesdepartementet om utrönande på diplomatisk
väg, huruvida personen i fråga kommer att mottagas i hemlandet eller
ej. Sedan svar härå ingått till jordbruksdepartementet, fattar Kungl. Maj:t
beslut i ärendet.
Särskilda bestämmelser om hemsändande af utlänningar eller mottagande
af svenskar från utrikes ort finnas, förutom beträffande Norge, hvarom förut
är nämndt, endast beträffande Ryssland och Danmark, nämligen en mellan
Sverige och Ryssland i februari 1861 afslutad konvention för ömsesidigt återsändande
af lösdrifvare, tiggare och förbrytare samt deklarationerna den 13
och 26 juli 1888 mellan Sverige och Danmark angående ettdera rikets undersåtar,
hvilka inom det andra riket komma i behof af fattigvård. Af dessa två författningar
framgår för öfrigt, att i vissa fäll hemsändningsfrågor berörande
Ryssland och Danmark icke behöfva underställas Kungl. Maj:ts pröfning.
Frågor om bestridande af kostnader för verkställande af Kungl. Maj:ts
beslut om förande utom riket af utlänningar afgöras ock af Kungl. Maj:t på
jordbruksdepartementets föredragning och detta äfven då det gäller utlänningar,
som på annat departements föredragning blifvit utvisade ur riket
såsom farliga för den allmänna säkerheten, såsom lösdrifvare eller dylika.
Dock anvisar Kungl. Maj:t medel — från anslaget till fattigvården i allmänhet
— endast för gäldande af kostnad för personens förande från svensk
gränsort till lämplig gränsort i hans hemland. Kostnaden för transport inom
Sverige bestrides i regel af Konungens befallningshafvande från det under
andra hufvudtiteln uppförda anslaget till fångars vård och underhåll.
Till denna grupp af ärenden kunna ock hänföras frågor om ersättning på
grund af kungl. kungörelsen den 9 juni 1871 angående understöd af allmänna
fattigvårdsmedel åt arbetsföra svenska medborgare, hvilka i nödställd belägenhet
aflämnas å svensk gränsort.
126
FÖRSLAG TILL SOCIALSTYRELSE.
Öfriga fattigvårdsärenden.
Kommittéut
rcdning.
Fattigv&rdä
statistiken.
Öfriga till jordbruksdepartementet hörande fattigvårdsärenden äro af
skiftande beskaffenhet. Dit hör exempelvis allt hvad som rör den nu arbetande,
på jordbruksdepartementets föredragning tillsatta s. k. fattigvårdslagstiftningskommittén,
vidare frågor om ändring i testamentariska förordnanden till förmån
för fattigvården, understöd åt nödställda lappar m. m. Till understöd åt
nödställda lappar anvisas årligen medel från anslaget till fattigvården i allmänhet,
och grundar detta sig på af Riksens ständer vid upprepade tillfällen
under 1850-talet därom uttalade önskningar.
Klagan öfver Konungens befallningshafvandes beslut i fattigvårdsmål skall
i allmänhet anföras hos kammarrätten, som då afdömer målet i sista instans.
I vissa fall skola dock besvär öfver Konungens befallningshafvandes beslut
i dylika mål anföras hos Kungl. Maj:t. Dessa besvär handläggas visserligen
inom jordbruksdepartementet, men föredragas numera i regel inför regeringsrätten
och endast i undantagsfall inför Kungl. Maj:t i statsrådet.
Behofvet af en genomgående revision af den sedan utfärdandet åt 1871
års fattigvårdsförordning i hufvudsak oförändrade lagstiftningen på detta
område föranledde Kungl. Maj:t att för detta ändamål den 21 juni 1907
tillsätta en särskild kommitté. Ehuru dennas betänkande i detta afseende
ännu icke afgifvits, lärer kunna antagas, att dess förslag kommer att innebära
en ökning af statens ekonomiska bidrag till den af kommunerna fortfarande
i hufvudsak handhafda allmänna fattigvården, i samband hvarmed staten
gifvetvis skulle tillförsäkra sig viss rätt att genom inspektions- och instruktionsverksamhet
leda och öfvervaka fattigvårdens behöriga handhafvande
och utveckling. I alla händelser torde administrationens uppgifter komma
att ej obetydligt vidgas, hvarjämte lagstiftningens allmänna läggning kommer
att präglas ej blott af ekonomiska utan äfven och framför allt af sociala
synpunkter. I sådant fall måste fattigvårdsärendenas hänförande till
socialförvaltningen synas än mer naturligt.
Kommittéerna föreslå således, att ärenden angående allmänna fattigvården
öfverföras till den sociala förvaltningen.
För ett klart öfverskådande af och eu närmare kännedom om fattigvårdens
många omfattande och betydelsefulla spörsmål måste det vara af synnerlig
betydelse att äga tillgång till en god statistik. Med afseende å fattigvårdsstatistiken
har statistiska kommittén i sitt den 7 sept. 1910 afgifna
slutliga utlåtande anfört och föreslagit följande: »Fattigvårdsstatistiken är
enligt kommitténs åsikt i flera afseenden i behof af utveckling och förbättring.
Särskildt måste det betraktas som en betydlig olägenhet, att i densamma,
frånsedt fördelningen i barn och äldre personer, inga uppgifter
meddelas om understöd stagar nas ålder samt att ej heller upplysning gifves
om de särskilda orsaker, som toranledt behofvet af fattigunderstöd. Emellertid
anser kommittén det icke lämpligt att nu framställa förslag om mera
genomgripande förändringar i denna statistik, då frågan om ny fattigvårds
-
127
ÄRENDESGRUPPER: ÖFRIGA SOCIALA FRÅGOR.
lagstiftning står på dagordningen och väl inom kort torde finna sin lösning.
En förändring anser dock kommittén redan nu böra vidtagas, nämligen att
fattigvårdsstatistiken lösgöres från sambandet med finansstatistiken och göres
till en sjelfständig publikation. För finansstatistiken är en sammankoppling
med fattigvårdsstatistiken ingalunda behöflig eller ens önskvärd. Något annorlunda
ställer sig visserligen saken ur fattigvärdsstatistikens synpunkt.
Yissa betydelsefulla uppgifter, de finansiella, måste nämligen fattigvårdsstatistiken
städse komma att hämta från finansstatistiken. Detta kan dock
icke innebära någon nödvändighet för de båda i andra afseenden sinsemellan
så olikartade grenarna af statistiken att utgöra en gemensam publikation.
Med nästan samma berättigande skulle man elj’es kunna fordra, att äfven
folkskolestatistiken offentliggjordes tillsammans med finansstatistiken. Fn
viktig fördel står för fattigvårdsstatistiken att vinna genom en skilsmässa
från finansstatistiken, nämligen en betydligt snabbare publikation. På grund
af primäruppgifternas sena inkommande till statistiska centralbyrån och den
tidsödande granskning och bearbetning desamma måste undergå, kan statistiken
öfver kommunernas finanser och sålunda äfven en mängd därmed förenad
fattigvårdsstatistik icke utkomma från trycket förrän tidigast ett och ett hälft
år efter redogörelseårets utgång. Offentliggjordes fattigvårdsstatistiken oberoende
af finansstatistiken, skulle den kunna utgifvas betydligt tidigare,
senast i november månad efter redogörelsekret. En olägenhet skulle visserligen
denna anordning medföra, nämligen att de summariska uppgifter rörande
fattigvårdskostnaderna, som komme att meddelas i fattigvårdsstatistiken,
måste afse ett tidigare år än redogörelsen i öfrigt. I jämförelse med
den stora fördel, som skulle vinnas genom den snabbare publiceringen, synes
emellertid denna olägenhet vara utan betydelse. Kommittén föreslår sålunda,
att fattigvårdsstatistiken lösgöres från sambandet med statistiken öfver
kommunernas finanser och göres till en själfständig publikation.»
Med instämmande i hvad statistiska kommittén sålunda yttrat, anse dock
kommittéerna, att fattigvårdsstatistiken, i sammanhang med en utveckling af
denna statistik, i syfte att vinna socialt värdefullare upplysningar angående
fattigvårdsväsendet, lämpligen bör öfverflyttas till den öfriga socialstatistiken
och således hänföras till den sociala förvaltning sgruppen. Behofvet för fattigvårdsadministrationen
att äga omedelbar tillgång till ifrågavarande statistik
och dess primäruppgifter synes obestridligt och torde bäst främjas med
kommittéernas nyssnämnda förslag. Planen för fattigvårdsstatistiken bör
emellertid uppgöras gemensamt af socialstatistikens vederbörande och representanter
för öfrig statistik, med hvilken densamma har närmare beröringspunkter.
Äfven i öfrigt bör på detta område fullt samarbete äga rum, så
att erforderliga uppgifter ömsesidigt må vinnas.
Nära sammanhörande med fattigvårdsärendena och af obestridlig social Ärenden annatur
äro också ärenden angående vanartade och i sedligt afseende försummade artade barn
128
FÖRSLAG TILL SOCIALSTYRELSE.
fosterbarnsvården
m. m.
till socialförvaltningen■
-
Tvångsupp
fostran af
minderårigi
förbrytare.
Lösdrifvarlagstiftningen
icke til
socialförvaltningen.
barn (lag den 13 juni 1902 angående uppfostran åt vanartade och i sedligt afseende
försummade barn; kung!, kungörelse den 13 juni 1902 angående statsbidrag
till uppfostringsanstalter för vanartade och i sedligt afseende försummade
barn; kungl. cirkulär den 13 juni 1902 angående utbetalning af dylikt
statsbidrag; kungl. cirkulär den 31 oktober 1902 och den 27 november 1903
angående inspektion af skyddshem) samt angående fosterbarnsvården (lag
den 6 juni 1902; kungl. förordning den 6 juni 1902, kungl. kungörelser den
13 mars 1903 och den 30 okt. 1903 angående undantag från lagen; kungl.
kungörelse den 6 juni 1902 och kungl. brefvet till medicinalstyrelsen den 22
juni 1906). De förra ärendena tillhöra nu ecklesiastikdepartementet, de senare
civildepartementet. I rent administrativt hänseende är ingendera gruppen
af någon betydenhet. Det måste dock förutsättas, att hithörande
frågor, som i viss omfattning äro under behandling af den år 1906 tillsatta
folkundervisningskommittén, i likhet med hvad nyss framhållits beträffande
fattigvårdsärendena, snart skola komma att i högre grad än hittills påkalla
uppmärksamhet från statsförvaltningens sida.
Kommittéerna anse, att alla förevarande ärenden böra, i sammanhang med
fattigvård smålen, öfvergå till den sociala förvaltningen; dock att samråd bör
ske vidkommande ärenden angående sedligt försummade och vanartade barn
med det af departementalkommitterade föreslagna departementet för undervisning
in. m. och beträffande fosterbarnsvårdens ärenden med den förvaltning,
som får den allmänna hälsovården sig anförtrodd (civildepartementets
afdelning för hälsovården, medicinalstyrelsen).
- Ärenden angående tvång suppfostran af minderåriga förbrytare (tvångsarbetsanstalten
Bona) föreslås också öfverflyttade till den sociala förvaltningen.
Förevarande uppgift sammanhänger så nära med vården af sedligt försummade
och vanartade barn, att ett särskiljande af dessa båda upplostringsområden
knappast kan vara att tillråda. Då emellertid åtgärder för uppfostran
åt vanartade förbrytare också hafva ett intimt samband med rättsväsendet
och fångvården, böra alla ärenden af nu förevarande beskaffenhet
handläggas i samråd med vederbörande inom justitiedepartementet.
Lösdrifvarlagstiftningen innesluter sociala moment af stor vikt. Det vore
■ dock, enligt kommittéernas mening, knappast lämpligt att öfverföra hithörande
ärenden till den sociala gruppen, enär de närmare synas höra
samman med fångvårdsärendena än med fattigvårdsärendena. Samhörigheten
med de senare samt äfven med andra sociala ärenden, såsom t. ex. arbetslöshetsfrågan,
är dock så stor, att samarbete mellan justitiedepartementet och
den sociala förvaltningen här bör äga ruin.
Erinras må emellertid, att frågan om lösdrifvares behandling för närvarande är
föremål för en särskild kommittés utredning. Tilläfventyrs kommer därigenom
frågan om dessa ärendens förläggning att framdeles ställas i en annan
ärendesgrupper: öfriga sociala frågor.
129
belysning samt däraf möjligen föranledas deras öfverflyttning till socialförvaltningen.
Under den gemensamma benämningen »fromma stiftelser» plägar man sammanfatta
en del allmännyttiga stiftelser och inrättningar, som enligt tillgänglig
(ej fullt uttömmande) statistik år 1900 fördelade sig på följande
hufvudgrupper af verksamhet.
Stiftelser för: Antal.
egentlig fattigvård.............2,521
barnavård och barnundervisning.......2,354
annan undervisning............1,877
sjukvård (ej själfhjälpskassor)........ 407
pensionering (ej själfhjälpskassor)...... 844
andra ändamål............... 612
Tillsammans S.615
Tillgångar (kr.)
25,575,183
35,913,473
72,748.501
19,675,928
33,243,247
15,905.442
203,061,774
Under dessa hufvudgrupper döljer sig en mängd olikartade ändamål och
syften, som vederbörande velat befordra eller vid hvilka de eljes knutit sina
dispositioner. Så bör t. ex. uppmärksammas, att under den med hänsyn till
beloppet af tillgångar synnerligen betydande gruppen stiftelser för »annan
undervisning» (än för barn) ingå ej blott stipendiefonder o. d. för allmän
undervisning utan äfven sådana för teknisk och handelsundervisning m. fl.
För närvarande ligga ärenden rörande flertalet fromma stiftelser under
ecklesiastikdepartementet, till hvars förvaltning 1900 års departementalstadga
hänvisar »milda stiftelser för ändamål, hvilkas tillgodoseende icke tillkommer
under annat departement lydande ämbetsverk eller förvaltning».
Innebörden af det här gjorda undantaget för vissa stiftelser förtydligas af
stadgans bestämmelser under de båda försvarsdepartementen, till hvilka
förlagts ärenden rörande »välgörenhetsinrättningar» för arméns, resp. flottans
personal.
Hörande sådana stiftelsers rättsliga ställning och öfriga förhållanden finnes
ingen särskild lagstiftning utan endast speciella föreskrifter om vissa
myndigheters åligganden i afseende å stiftelser, som tillhöra deras förvaltningsområde.
Ett af särskilda kommitterade den 21 dec. 1903 afgifvet förslag
till »lag om offentligen erkända stiftelser» afsåg att reglera deras rättsförhållanden
och anordna en genom Konungens befallningshafvande utöfvad
effektiv tillsyn öfver deras förvaltning. Förslaget har emellertid icke töranledt
någon lagstiftning, utan sådan saknas fortfarande på detta område.
I detta sammanhang torde böra erinras om den brist, som för närvarande
onekligen föreligger därutinnan, att ingen statsmyndighet är särskildt be
-
Fromma
stiftelser.
130
FÖRSLAG TILL SOCIALSTYRELSE.
Allmänna
ärenden.
fogad öfvervälla, att gjorda stiftelser för allmännyttiga ändamål verkligen
komma dem till godo. Det statsorgan, som får sig ålagdt att närmast omhänderhafva
statsförvaltningens uppgifter med afseende å milda stiftelser
o. d., synes sålunda böra ägna uppmärksamhet åt afhjälpandet af denna
brist.
Huru mångskiftande de ändamål än kunna vara, som med dylika stiftelser
afses, så har dock flertalet det gemensamma syftet att ekonomiskt bispringa
de sämre lottade. De måste därför i regel anses hafva en utprägladt
social karaktär. Denna framträder tydligast med afseende på sådana grupper
som stiftelserna för egentlig fattigvård och pensionering, hvilkas uppgifter direkt
falla inom ramen för den sociala förvaltningens verksamhet. Kommittéerna
finna därför ock lämpligast, att allmänna ärenden rörande milda stiftelser o.
d. institutioner förläggas till denna förvaltning.
Bland sådana allmänna ärenden må främst nämnas lagstiftningen om
stiftelsernas rättsliga ställning, om tillsynen öfver dem o. s. v., hvilken hittills
ock förutsatts böra blifva enhetlig för samtliga hithörande stiftelser. I
den man denna tillsyn kan komma att hvila ä central myndighet, bör densamma
äfven sammanhållas och utöfvas af den sociala förvaltningen.
Dit bör, enligt kommittéernas mening, vidare förläggas statistiken öfver
samtliga dessa stiftelser för att sammanhållas med de öfriga grenar af socialstatistiken,
med hvilka den har så många beröringspunkter, såsom fattigvårds-
och socialförsäkringsstatistiken. Hvilken lagstiftning än kommer till
stånd angående inspektion af de fromma stiftelserna, lärer väl denna alltid
påfordra afgifvandet af uppgifter om stiftelsernas ekonomiska ställning och
användningen åt deras medel. Då dessa uppgifter böra samlas hos det högsta
förvaltningsorgan, till hvithet stiftelsernas allmänna angelägenheter höra, bör
bearbetandet äfven för statistiskt ändamål af dessa uppgifter lämpligen åligga
samma förvaltningsorgan. Statistiska kommittén har föreslagit, att hvart
tionde år skulle utgifvas en statistik öfver fromma stiftelser samt de härför
erforderliga primäruppgifterna, såsom nu sker, insamlas genom Konungens
befallningshafvandes försorg i enlighet med närmare angifna grunder, enligt
hvilka, bland annat, fortfarande ej blott fromma stiftelser i egentlig mening"
utan äfven själfhjälpskassorna m. m. skulle medtagas. Dessa grunder synas
numera icke vara fullt tillämpliga. Sjukkassorna torde efter den nya sjukkasselagens
tillkomst allmänt komma att låta registrera sig, och den från
den nya sjukkassebyrån utgifna sjukkassestatistiken bör därmed bli fullständig.
Om man far antaga, att det åt särskilda sakkunniga den 10 december
11)10 atgilna förslaget till lag om understödsföreningar, enligt hvithet hufvudmassan
af dylika själfhjälpsföreningar äro underkastade registreringstvång
och plikt att aflämna uppgifter öfver sin verksamhet, hvilka uppgifter skulle
komma att sammanföras och bearbetas i samband med socialstatistiken, blir
i hufvudsakliga delar gällande lag, linnés intet behof att i dessa ärenden ytterligare
infordra statistik.
ärendesgrupper: öfriga sociala frågor.
131
Förevarande statistik öfver fromma stiftelser bör därför ej lämpligen utsträckas
utöfver de egentliga stiftelsernas ram. I hvarje fall bör, enligt
kommittéernas mening, statistiken öfver stiftelser, såsom nyss nämnts, öfverflyttas
till den sociala förvaltningen och ingå i dess statistiska arbete. Uppenbart
torde vara, att enahanda samarbete bör äga rum, som förut berörts
med afseende å fattigvårdsstatistiken, mellan den sociala förvaltningen och
representanter för angränsande statistik rörande planen för denna statistik.
Själffallet böra äfven sådana ärenden, som äro speciella för stiftelse- Speciella
grupperna af öfvervägande social karaktär, närmast ankomma på den so- arendei\
dala förvaltningens handläggning. Däremot torde motsvarande ärenden rörande
andra grupper af stiftelser böra förläggas till de förvaltningsgrenar, med
hvilka de i öfrigt närmast sammanhöra. I den mån särskilda åtgärder,
t. ex. författningar, skulle erfordras med afseende å de allmänna läroverkens
stipendiefonder, böra dessa sålunda utfärdas af undervisningsdepartementet;
likaledes skulle dylika ärenden i fråga om stiftelser för sjukvård tillhöra
medicinalförvaltningen o. s. v. I hvarje fall bör emellertid resp.
ämbetsverk söka vederbörligt samråd med socialförvaltningen i dess egenskap
af sammanhållande myndighet för hela den ifrågavarande ämnesgruppen.
Bland stiftelser af otvetydigt social karaktär torde Allmänna barnhuset Allmänna
och Danviks hospitalsinrättning här böra särskildt omnämnas. Dessa in- t)arn!luset
rättningars ärenden tillhöra för närvarande ecklesiastikdepartementet. Enligt
Kungl. Maj:ts förnyade reglemente för allmänna barnhuset i Stockholm
den 25 november 1910 skall Kungl. Maj:t förordna sex ledamöter i
anstaltens direktion samt öfverläkare och intendent, fastställa aflöningsstat
för åtskilliga barnhusets tjänsteinnehafvare, mottaga dels anmälningar om fel och
försummelser i tjänsten af öfverläkare eller intendent samt dels barnhusets årliga
berättelse, bestämma om större nybyggnad å någon i Stockholm barnhuset
tillhörig fastighet, meddela tillstånd till afyttring eller pantförskrifning af
barnhusets fastigheter och utfärda stadgar för den vid barnhuset inrättade
kliniska undervisningsanstalten.
Reglementet för Danviks hospitalsinrättning den 4 juni 1907 in- Danviks
nehåller, bland annat, att Kungl. Makt skall utse ledamöter i inrättningens hospitalsin
''j
o rättnu) o
styrelse,
fastställa aflöningsstat för anstalten och godkänna beslut om försäljning
af anstalten tillhörande fastigheter samt om inköp af nya fastigheter.
Berörda anstalters ärenden — jämte regiementsfastställelser — böra gifvetvis
komma att beredas inom den sociala förvaltningen och således tillhöra
det departement, hvartill denna förvaltning föres. Samråd med medicinalförvaltningen
bör dock helt naturligt i vissa fall äga rum.
Från regeln, att ärenden rörande stiftelser af öfvervägande social karaktär Militära
skola tillhöra socialförvaltningen, böra emellertid undantagas sådana ärenden,
som röra en del anstalter och fonder för pensionering eller understöds verk- cialförvaitsamhet
med afseende å arméns och flottans personal. Hithörande institutio- ningen.
132
FÖRSLAG TILL SOCIALSTYRELSE.
Nykter lietslagstiftningen
till finansdepartementet.
Öfriga
nykterhetsfnågor.
Nykterhets
statistik.
ner synas nämligen, såsom i det föregående redan erinrats (s. 117), vara af
den speciella natur, att någon öfverflyttning af deras ärenden till den sociala
förvaltningen icke bör ifrågasättas.
Såsom redan inledningsvis framhållits, hafva statsmakternas åtgöranden med
afseende å nykterhet sfrågan hittills väsentligen präglats af ekonomiska och
finansiella synpunkter. De penningmedel, som enligt den nuvarande rusdryckslagstiftningen
tillflyta det allmänna, äro också af den betydelse,
att ej blott statens utan i än högre grad kommunernas, landstingens
och hushållningsällskapens ekonomi däraf är i icke oväsentlig mån beroende.
Det är därför helt naturligt, att denna lagstiftning för närvarande tillhör
finansdepartementet. Visserligen har Kungl. Maj:t den 20 aug. 1909 tillsatt
en särskild kommitté för allsidigt utredande af frågan om det allmännas frigörande
från beroendet af rusdrycksmedlen, men intill dess ett sådant frigörande
kunnat genomföras, lärer rusdryclcslagstiftningen och därmed sammanhängande
ärenden, t. ex. på Kungl. Maj:t i statsrådet ankommande besvärsmål
rörande rusdrycksförfättningarnas tillämpning, höra förhäfva hos
finansdepartementet.
Att emellertid nykterhetsfrågan i allmänhet bör väsentligen bedömas och inom
förvaltningen handhafvas efter andra synpunkter än de finansiella, torde numera
vara allmänt erkändt. I sjkifva verket måste densamma betraktas såsom
ett af de allra viktigaste spörsmål, som möta statsmakterna vid deras
sträfvan för folkhälsans stärkande och särskildt de lägre befolkningsgruppernas
höjande i ekonomiskt och moraliskt afseende. Då nykterhetsfrågan
sålunda har en genomgripande social betydelse och därjämte så nära berör
t. ex. fattigvården, hvilken i det föregående föreslagits tillhöra den sociala
förvaltningen, bör denna förvaltning enligt kommittéernas mening jämväl få
öfvertaga omsorgen om nykterhetsfrågan i allmänhet.
Med afseende härå vilja kommittéerna till en början erinra om föreligliggande
önskemål om upprättande af en genomförd »nykterhetsstatistik»,
hvilken, om och när den kommer till stånd, bör förläggas till den öfriga
socialstatistiken. Denna statistik, till hvilken plan bör uppgöras af nämnda
förvaltning i samråd med öfriga vederbörande myndigheter och särskildt
det departement (finansdepartementet), som enligt kommittéernas förslag skall
handhafva rusdryckslagstiftningen och därmed sammanhängande ärenden,
synes hufvudsakligen afsedd att omfatta enskilda och offentliga åtgärder
för nykterhetens befrämjande (anslag från stat, landsting, kommuner o. s. v.),
nykterhetsorganisationerna (medlemsantal, hufvudsakliga verksamhet, ekonomi,
lokaler o. s. v.), nykterhetsundervisning, nykterhetskurser o. d., inverkan
af rusdrycksmissbruk på brottslighet, hälsovårds- och dödlighetsförhållanden
m. m.
ärendesgrupper: öfrig a sociala frågor.
133
Enligt kungl. förordningen den 9 juni 1905 angående försäljning af bränn- Brännvinavin
(§ 25) skall årligen afsättas 1 % af samtliga brännvinsförsäljningsaf- medde\c^sngfor~
gifter och vinstmedel i riket för att användas till främjande åt nykterhet
och motarbetande af dryckenskapens följder. Fördelningen af de sålunda
tillgängliga s. k. brännvinsmedlen sker på Kungl. Maj:ts förslag af Riksdagen;
det belopp, som vid 1911 års riksdag fördelades, uppgick till 165,900 kr.
Ärendet tillhör för närvarande finansdepartementet, men bör enligt kommittéernas
mening öfverflyttas till civildepartementet och där tillkomma socialförvaltningen,
hvilken ock genom sin befattning med frågans allmänna delar bör
blifva bäst skickad att bedöma det lämpligaste sättet för medlens fördelning.
Den kontroll och ledning genom central statsmyndighet, som kan komma att
bestämmas rörande användningen af statens anslag af brännvinsförsäljningsmedlen
till nykterhetens befrämjande, bör gifvetvis ock handhafvas af det
sociala förvaltningsorganet. Hit böra ock räknas frågor om nykterhetsundervisning,
så mycket hellre som anslagen af brännvinsmedlen äfven
framdeles torde komma att väsentligen användas för dylika undervisningsoeh
upplysningsändamål. Med afseende å sistnämnda spörsmål måste naturligtvis
samråd äga rum med det departement, till hvilket undervisningsväsendet
hör. Det samband, som förefinnes mellan de till socialförvaltningen och
finansdepartementet förlagda olika grupperna af nykterhetsärenden, torde tillräckligt
kunna tillgodoses genom resp. departementschefers närvaro vid
ärendenas föredragning i statsrådsberedningen. I
I tydligt samband med nykterhetsärendena står onekligen frågan om Tvångstvångsinternering
af alkoholister. 1 anledning åt skrifvelse af 1907 års af^nlkoholfs
riksdag öfverlämnades frågan härom till fattigvårdslagstiftningskommittén, tertiUsocial
som den 3 december 1910 afgaf utlåtande och förslag i ämnet. Vissa svårigheter
möta, då det gäller att afgöra, hvart dessa ärenden skola förläggas
inom departementen. Såsom lagstiftningsförslaget nu är lagdt, synas de
medicinska synpunkterna om alkoholistens egen ohälsa eller degeneration
m. m. icke ligga i förgrunden vid bedömandet af frågor om åläggande af
tvångsinternering. Snarare synas därvid familj eh än syn samt polis- och fattigvårdssynpunkter
enligt förslaget böra göras gällande. Frågan om själfva
tvångsinterneringen afgöres af länsstyrelserna, och besvär öfver länsstyrelses
beslut pröfvas af högsta domstolen. Frågor om vård och behandling af den,
som intagits å allmän anstalt för vård af alkoholister, om hans öfverflyttning
till annan anstalt, om utskrifning och om återintagning af den, som
utskrifvits med villkor, synas däremot enligt förslaget komma att behandlas
ur hufvudsakligen medicinska synpunkter. Dylika frågor skola afgöras af
vissa särskilda myndigheter; och besvär i sådana fäll pröfvas af regeringsrätten
på föredragning från civildepartementet.
Frågor om inrättande af särskilda anstalter för vård af alkoholister kunna
i den nva organisationen med ungefär lika fördel afgöras på föredragning
134
FÖRSLAG TILL SOCIALSTYRELSE.
antingen af socialförvaltningen eller af medicinalförvälfången, om blott nödigt
samarbete äger rum. Erinras må dock därom, att fördelningen af den andel
af brännvinsmedlen, hvarifrån anslag till alkoholistanstalter företrädesvis
torde komma att tagas, enligt kommittéernas förslag skulle ankomma på
socialförvaltningen. Frågor om allmänna föreskrifter om vården af alkoholister
å anstalt torde väl lämpa sig bättre för medicinalförvaltningen.
Men själfva lagstiftningsfrågans hufvudpunkt angående de förutsättningar,
under hvilka tvångsinternering får tillgripas, synes vara af sä afgörande
social natur att, med hänsyn ock till nödvändigheten af ärendenas sammanhållande,
alla ärenden i fråga om tvångsinternering af alkoholister böra förläggas
till socialförvaltningen.
Samråd måste härvid gifvetvis sökas med medicinalförvaltningen i alla de
fall, då medicinska synpunkter böra vinna beaktande.
Folkbild- Under öfvervägande har varit, huruvida folkbildningsverksamheten, särskildt
samhete,po- arbetar föreläsningar, samt folkbibliotek och dylika ärenden böra öfverföras
puttra före- till den sociala gruppen eller ej. Kommittéerna hafva dock stannat vid, att
folkbibliotek ^görande skål fåla för, att de bibehållas i det departementet, till hvilicke
till ket undervisningsväsendet i allmänhet hör, ehuru gifvetvis under vedervåltningen
förligt samråd med den sociala förvaltningen. Särskildt hafva ju numera
arbetarföreläsningarna förlorat sin karaktär af att mera uteslutande röra
arbetarklassens bildningssträfvanden, kvilket också tagit sig uttryck däri,
att statsanslaget för dessa föreläsningar sedan år 1908 betecknats som »understöd
åt sådana anstalter och föreningar, som anordna populärvetenskapliga
föreläsningskurser i fölkbildningssyfte».
Yrkesunder- Likaså hafva frågor om yrkesundervisning, och särskildt beträffande lär^till^sockd-
^n9sförhållandena, hvilka visserligen innehålla sociala moment, likväl synts
förvaltnin- kommittéerna i allmänhet vara af beskaffenhet att icke böra hänföras till den
9en- sociala gruppen; dock bör här samarbete af vederbörande sökas med målsmännen
för nämnda ärendesgrupp.
Frågor om Frågor om befrämjandet af sparsamhet, t. ex. genom undervisning i
det''af1spår- skolorna — en fråga, som varit föremål för uppmärksamhet i Riksdagen —
samhet m. m. genom sparbankslagstif tning (jfr också § 15 i gällande lag angående
^cialförvalt- sPar^,an^ier den 29 juli 1892 om vinstmedels användande »för väckande och
ningen, underhållande särskildt hos mindre bemedlade insättare af håg till ökad
sparsamhet»), kunna visserligen också komma i fråga att öfverföras till den
sociala förvaltningen. För närvarande anse kommittéerna dock en dylik
öfverflyttning icke böra ifrågasättas. I den män sparbankslagstiftningen vill
uppmuntra ti 11 ökad sparsamhet Jios mindre bemedlade insättare, lärer vid
beredningen af dithörande frågor samråd med den sociala förvaltningen ändock
icke underlåtas.
årendesgrupper: öfriga sociala frågor. 135
Vid lotterifrågans principiella bedömande böra väl närmast tagas i betraktande
dels den i viss mån sociala, men företrädesvis ekonomiska synpunkten
om sparsambetens betydelse, deds och statsfinansiella hänsyn. Frågans
allmänna sida och särskildt lagstiftningen synes kommittéerna
därför vara att hänföra till finansdepartementet, ej såsom nu civildepartementet,
ehuruväl samråd med socialförvaltningen därvid bör förekomma.
Vid fråga däremot om de särskilda tillstånd till lotteriföretag,
som enligt gällande lagstiftning ankomma på Kungl. Maj:t, bör sådant
ärende behandlas af den förvaltning, till hvars område lotteriets ändamål är
att hänföra, eventuellt sålunda äfven socialförvaltningen. Af finansdepartementets
befattning med lotterilagstiftningen torde dock rimligen böra följa,
att vid mera betydande lotteriföretag samråd med detsamma sökes af vederbörande
förvaltning.
En företeelse i nutiden med starka sociala moment är föreningsväsendet på
■olika områden. Redan i sträfvandet att genom sammanslutning befrämja
syften eller nå mål, för bvilka den enskildes förmåga eller resurser ej förslå,
framträder tydligt föreningsväsendets afgjordt sociala karaktär. Och vid en
närmare undersökning af de ändamål, för bvilka föreningarna verka, skall
man finna, att flertalet af dem måste betraktas såsom organ för socialt
själfbjälpsarbete på olika områden. I efterföljande summariska öfversikt
öfver olika ifrågakommande slag af föreningar (utom sjuk-, pensionsocb
understödsföreningar o. d., beträffande hvilka hänvisas till s. 118 bär
ofvan) har det ansetts lämpligast använda den häfdvunna fördelningen uti
ideella föreningar och föreningar för ekonomisk verksamhet.
Rörande de ideella föreningarnas antal, ändamål och omfattning hafva nedanstående
uppgifter hämtats ur den officiella utredning i ämnet, som i anledning
af vissa föreningslagfrågors föreläggande för Riksdagen anordnades
af justitiedepartementet. Uppgifterna äro ej uttömmande, men torde få anes
hufvudsak tillfyllest för vinnande af nödig öfversikt öfver denna föreningsrörelse.
Olika slag af föreningar: Antalet
föreningar. medlemmar.
Religiösa föreningar................ 2,322 174,972
Nykterhets- » 3,400 263,966
Välgörenhets- » 326 66,830
Djurskydds- » 46 23,383
Sjukvårds- » . ''.............. 28 25,425
Föreläsnings- » 270 26,952
Folkbildnings-(undervisnings-)föreningar........ 143 22,047
Sociala föreningar............... 149 33,795
Politiska > ................. 717 119,355
Lotterifrågor
i allmänhet
icke till
socialförvaltningen.
Föreningsväsendet
i
allmänhet
till socialförvaltningen.
Ideella föreningar.
FÖRSLAG TILL SOCIALSTYRELSE.
Fosterländska föreningar...... | ......... 10 | 5,124 | |
Yrkes- | » ...... | ......... 384 | 54,968 |
Arbetsgifvar- | > | ......... 56 | 8,244 |
Arbetar- | » ...... | ......... 635 | 62,711 |
Konst- | > ...... | ......... 184 | 43,199 |
Idrotts- | » ...... | ......... 340 | 47,747 |
Skytte- | J | .........1,129 | 78,102 |
Försvars- | > ...... | .......... 31 | 15,608 |
Skogs- och jaktvårdsföreningar . . . | ......... 11 | 4,213 | |
Turistföreningar |
| .......... 4 | 50,828 |
Sällskaps- > |
| .......... 124 | 19,754 |
Diverse > |
| ......... 80 | 28,094 |
|
| Tillsammans 10,389 | 1,175,317 |
Man finner häraf, att de ideella föreningarna äro mycket talrika1) och omfattande
samt att deras speciella ändamål äro af synnerligen brokig beskaffenhet.
Sammanräknas emellertid alla de slag af föreningar, hvilkas syften
direkt falla inom området för den sociala förvaltningens verksamhet, nämligen
nykterhets-, välgörenhets-, sociala, arbetsgifvar- och arbetarföreningarna,
så befinnes denna grupp omfatta nära hälften (4,566) af föreningarna
och mer än tredjedelen (435,546) af deras medlemsantal. I öfrigt bilda endast
de religiösa föreningarna (2,322 med 174,972 medlemmar), de politiska
föreningarna (717 med 119,355 medlemmar), samt skytte- och försvarsföreningarna
(tillhopa 1,160 med 93,710 medlemmar) några mera omfattande enhetliga
grupper. Detta intryck af de direkt sociala föreningarnas öfvervägande
betydelse förstärkes än mera däraf, att just dessa föreningar, och bland dem
främst arbetsgifvar- och arbetarorganisationerna, måste ojämförligt mest
påkalla statsmakternas uppmärksamhet.
Af det nu anförda torde framgå, att sådana frågor af allmän art,
som böra enhetligt behandlas för samtliga hithörande föreningar, sålunda närmast
allmän lagstiftning och statistik, böra omhänderhafvas af den
sociala förvaltningen, med hvilken de uppenbarligen till sin natur stå i nära
samband och till hvilken de viktigaste grupperna af föreningar hafva direkt
anknytning.
Däremot måste för de olika grupperna mera speciella ärenden naturligtvis
hänföras till de förvaltningsområden, som däraf omedelbart beröras.
Skulle således en lagstiftning särskildt för t. ex. religiösa föreningar ifrågakomma,
bör denna åligga den förvaltning, som handhar öfriga ärenden på
'') Såsom i den officiella utredningen angifves, är antalet s. k. ideella föreningar, liksom deras
medlemsantal, i verkligheten mycket större än hvad som framgår af de här meddelade uppgifterna.
Dessa hafva emellertid användts af det skäl, att de medge en närmare kännedom om
föreningarnas ändamål.
ärendesgrupper: öfriga sociala frågor.
137
det religiösa området, ehuruväl i intimt samarbete med den sociala förvaltningen.
Likaså måste frågor om t. ex. statsanslag för skytteföreningar ankomma
på vederbörande försvarsförvaltning o. s. v.
Rörande förekomsten af ekonomiska föreningar finnas för närvarande ej Ekonomiska
att tillgå andra uppgifter än de, som kunna hämtas ur de jämlikt lagen om föreningar,
registrerade föreningar för ekonomisk verksamhet den 28 juni 1895 hos Konungens
befallningshafvande förda föreningsregister. I anledning af det
uppdrag att utarbeta statistik rörande vissa delar af den kooperativa
verksamheten i vårt land, som Kungl. Maj:t, efter Riksdagens hörande,
genom nådigt bref den 22 juni 1911 anförtrott kommerskollegium att utföras
af dess afdelning för ai''betsstatistik, har å afdelningen upprättats en preliminär
öfversikt öfver ekonomiska föreningar (kooperationen). Enligt denna
öfversikt skulle hithörande föreningar fördela sig under nedanstående hufvudafdelningar
och speciella grupper:
a) arbetarkoojperation m. «»., bestående af:
Antal. Antal.
. . . 907 Andra byggnadsföreningar.......1.427
... 41 Tidningsföreningar och tryckerier .... 20
... 80 Kretsföreningar............ 46
... 17 Diverse föreningar........... 182
. . . 487 Centralorganisation........... 1
Arbetar
koopera
tion.
Konsumtionsföreningar . . . .
Kooperativa matlag och kaféer
Arbetarprodnktionsföreningar .
Stufveriföreningar......
Bostadsföreningar......
Summa 3208
Den mest omfattande af dessa grupper är otvifvelaktigt konsumtionsföreningarna,
hvilka beräknas omfatta ett samladt medlemsantal af inemot
120,000. Huru medlemmarna fördelas på olika samhällsklasser, kan ej exakt angifvas;
dock kan med visshet antagas, att det öfvervägande flertalet tillhör
industriarbetarnas klass, hvarjämte finnes ett afsevärdt antal landtarbetare
och lägre järnvägspersonal. Föreningar, begränsade till andra samhällsgrupper,
äro mycket sällsynta, ehuru de ej alldeles saknas. De kooperativa
matlagen och kaféerna, hvilkas uppgift tydligt framgår af benämningen,
äro af mindre omfattning och räkna med få undantag sina medlemmar
inom arbetarklassen. Arbetarproduktionsföreningarna och stufveriföreningarna
äro rena arbetarföreningar, fördelade på en mängd olika
yrken. Bostadsföreningarna hafva i allmänhet till ändamål att bygga
ett eller flera hus, där hvarje medlem blir ägare till eller hyresgäst i en
våning; deras medlemmar äro i flertalet fall arbetare och med dem likställda.
Hufvudmassan af andra byggnadsföreningar är s. k. Folkets hus- och
parkföreningar samt föreningar, bildade af medlemmar i nykterhets- och religiösa
föreningar. Tidningsföreningar och tryckerier verka i socialdemokratiska
partiets, i några fall i nykterhetsorganisationernas tjänst. Allenast bland den
brokiga samlingen af diverse föreningar förekomma några sammanslutnin
-
138
FÖRSLAG TILL SOCIALSTYRELSE.
gar af smärre arbetsgivare i produkt.ionssyfte o. d.; för öfrigt märkas här några
fastighetsägareföreningar, telefon- och vattenledningsföreningar o. s. v.
Af denna summariska öfversikt torde tydligt framgå, att den nu behandlade
afdelningen af ekonomiska föreningar i stort sedt kan betecknas med
den ofvan använda benämningen arbetarkooperation.
Jordbruks- b) j or dbrukarltoojter ållon, omfattande:
kooperation.
Antal. Antal.
Föreningar för gemensamma inköp aflandt- Slakteriföreningar........... 8
bruksförnödenheter.......... 942
Aggförsäljningsföreningar........ 63
Föreningar för inköp och drift af landt- , ,
bruksmaskiner............ 74 stärkelse- och bränneriföremngar .... 85
Torfströföreningar........... 33 Diverse jordbruksföreningar....... 95
Afvelsföreniugar............ 57 Centralföreningar ........... 27
Andelsmejerifö reningar......... 478 Summa 1.862
Med afseende å denna afdelning af ekonomiska föreningar torde endast
några korta anmärkningar erfordras. De allra flesta af de • i den första
gruppen redovisade lokala föreningarna äro sammanslutna i centralförbund
länsvis, och dessa i sin tur bilda Svenska landtmännens riksförbund. Inom
många kin ägna sig föreningarna utom åt inköpsverksamhet äfven åt att försälja
produkter af medlemmarnas näringsdrift samt drifva upplysningsverksamhet.
Åtskilliga förse sina inedlemmar utom med landtmannaförnödenheter
äfven med vanliga konsumtionsartiklar. Till gruppen diverse jordbruksföreningar
höra framför allt frukt-, tobaks- och betodlarföreningar.
Nu berörda del af kooperationen bar sålunda till gemensamt syfte att
befrämja jordbrukarnas ekonomiska intressen. I samtliga dessa förekomma
såväl större som mindre jordbrukare.
Föreningar- Sammanfattas nu resultaten af förestående undersökning öfver de ekononaärendenld
l m*s^a föreningarna, så finner man, att de väsentligen fördela sig på två hufvudgrupper,
af hvilka den ena till alldeles öfvervägande del har utprägladt
sociala syften, den andra därjämte och i hufvudsak alser jordbruksekonomiska
ändamål. Det vill dä synas kommittéerna lämpligast, att särskilda
ärenden för den förra gruppen tilläggas socialförvaltningen, för
den senare jordbruksförvaltningen. Detta utesluter själffallet icke, att de
olika föreningarna, liksom hvarje annan rättspersonlighet, i sina resp. verksamhets
riktningar äro bundna af härför gällande lagstiftning äfvensom i
olika angelägenheter hafva att vända sig till den myndighet, som med dem
har befattning.
Allmänna Äfven med afseende å de ekonomiska föreningarna måste det dock vara
socialfSrvalt-h°s ämbetsverk sammanhålla vissa ärenden såsom för
ningen. dem gemensamma. Lagen af år 1895 är afsedd för alla dessa föreningar, och
så är äfven förhållandet med den nya lag i ämnet, som utfärdats den 22
juni 1911. Lagstiftningen på förevarande område synes sålunda böra
ärendesgrupper: öfriga sociala frågor.
139
sammanhållas och öfverlämnas åt socialförvaltningen, dit föreningsväsendets
sociala karaktär och den speciella arbetarkooperationens stora omfattning
närmast hänvisa densamma. För denna förläggning talar jämväl
den omständigheten, att ärenden rörande det öfriga föreningsväsendet ansetts
höra tillhöra nämnda förvaltning.
Det bör vidare erinras, att uppdraget med utarbetandet af en del af
kooperationsstatistiken, som nämndt, redan anförtrotts åt den arbetsstatistiska
af delningen inom kommerskollegium. Att jämväl detta arbete bör
lör samtliga dessa föreningar, som kunna sammanfattas under benämningen
arbetarkooperation, framgent sammanhållas och med den öfriga socialstatistiken
tillföras socialförvaltningen, finna kommittéerna ock uppenbart. Med
hänsyn till registreringsuppgifternas stora betydelse för statistiken på detta
område synes det vidare i hög grad önskligt, att den centrala handläggningen
och kontrollen af de nu af patent- och registreringsverket, efter
Konungens befallningshafvandes meddelanden, sammanställda registreringsuPPgifterna
från samtliga dessa ekonomiska föreningar kunde öfverflyttas
från sistnämnda verk, för hvilket deras sakinnehåll är utan allt intresse,
samt efter ofvan angifna grunder fördelas på den sociala förvaltningen
och jordbruksdepartementet. Fn sådan anordning, att olika delar af
töreningsregistret utarbetas och redigeras af olika förvaltningsorgan, bör
gifvetvis icke utesluta den nuvarande anordningen, att föreningsregistret i
dess helhet publiceras tillsammans med aktiebolags- och firmaregistret, hvithet
senare synes böra anförtros åt ett blifvande handelsdepartements näringsafdelning
(jfr s. 223).
I ett visst afseende hafva bland kommerskollegiikommitténs ledamöter herrar Särskild
Ekman, Hellner, Ljunggren, Malmros och Wahlberg, en afvikande mening memn9-beträffande nu behandlade ämne. De anse nämligen, att den allmänna lagstiftningen
rörande såväl ideella som ekonomiska föreningar till öfvervägande
grad har en sådan karaktär, att anledning saknas att förlägga densamma
till socialafdelningen. Det intima samband, som förefinnes och otvifvelaktigt
äfven framdeles bör finnas mellan lagstiftningen om ekonomiska föreningar
samt lagstiftningen om aktiebolag, synes äfven föranleda, att lagstiftningen
om begge dessa former af sammanslutning bör ligga under samma
departement. Det kan nämligen ej förbises, att föreningsformen i väsentlig
grad låter sig använda för drifvande af samma arter af rörelse och verksamhet
som aktiebolagsformen, samt att en tendens är för handen i den
riktning, att äfven rena affärsföretag, ofta af betydande omfattning, begagna
sig af föreningsformen.
Frågor rörande sådana ekonomiska sammanslutningar som truster och Frågor om
karteller o. d. samt om den möjliga statsuppsikt, som här kan komma till stånd, trus1£r
hafva visserligen i likhet med flertalet andra större ekonomiska spörsmål en socialför10—112203.
valtningen.
140
FÖRSLAG TILL SOCIALSTYRELSE.
Immigrationen
icke
till socialförvaltningen.
Utvandringsärenden
till socialförvaltningen.
viss social innebörd, men höra gifvetvis, på grund af sin allmänna beskaffenhet,
till näringsförvaltningen. De torde dock i förekommande fall
böra beredas i samråd med ej mindre finans- än äfven socialförvaltningen.
Immigrationens nära samband med och omedelbara betydelse för arbetsmarknadsfrågan
och särskildt spörsmålet om användandet af utländsk arbetskraft
har redan i det föregående framhållits (s. 88). Tydligen måste
också åtminstone den del af hithörande ärenden, som rör arbetsförmedlingens
medverkan vid invandringen af såväl utlänningar som svenskar från utlandet
(den senare frågans speciella behandling den 4 juni 1907 öfverlämnad
till den sedan 30 jan. s. å. pågående emigrationsutredningen), anses tillhöra
den sociala förvaltningen.
Frågan i sin allmänhet är dock icke af beskaffenhet att kunna öfverföras
till densamma. Det måste nämligen uppmärksammas, att hithörande spörsmål
äga en ganska ömtålig internationell karaktär, och då departementalkommitterade
funnit nödvändigt, att lagstiftning af internationell karaktär, i
likhet med hvad nu är förhållandet, förlägges till justitiedepartementet,
synes äfven immigrationslagstiftningen böra tillkomma detta departement.
De administrativa ärenden, som häraf kunna blifva en följd, liksom i
allmänhet tillsynen öfver här i riket vistande utlänningar, lära däremot
böra förblifva hos civildepartementet, som handhar andra ordnings- och
polisärenden.
Frågor angående emigration behandlas för närvarande i civildepartementet.
Den omfattande utredning af emigrationsspörmålet, som nu pågår, är
också tillkommen på civildepartementets föredragning. Då emigrationsspörsmålen
i vårt land äro frågor af stor social betydelse och böra göras till
föremål för ingående uppmärksamhet, synas emigrationsärendena böra ses i
sammanhang med andra tidens sociala företeelser och därför läggas till den
sociala ärendesgruppen.
Med afseende å den egentliga emigrationsstatistiken bör emellertid uppmärksammas,
att densamma erhålles i samband med det befolkningsstatistiska
arbetet, som sedan gammalt handhafves af statistiska centralbyrån. Då de
ifrågavarande grenarna af statistik äfven i öfrigt nära sammanhänga med
hvarandra, anse kommittéerna, att den egentliga emigrationsstatistiken äfven
framgent bör utarbetas och publiceras i samband med befolkningsstatistiken.
Enär det emellertid för socialförvaltningen är ett påtagligt intresse, att emigrationsstatistiken
så vidt möjligt motsvarar förvaltningens behof af statistisk
belysning af ämnet, bör vid fastställandet af plan för denna statistik af
vederbörande statistiska verk samråd sökas med socialförvaltningen.
Kommittéerna vilja emellertid påpeka, att för närvarande genom statistiska
centralbyråns försorg jämväl offentliggöras en del preliminära uppgifter
ärendesgrupper: öfriga sociala frågor.
141
om utvandringen, hvilka till ämbetsverket insändas från vissa lokalmyndigketer,
som handhafva tillämpningen af gällande författningsföreskrifter
om utvandring. Kommittéerna, som finna det högeligen önskvärd!, att
dessa löpande uppgifter om den aktuella utvandringen vid hvarje tidpunkt
stå till det ämbetsverks direkta förfogande, som i öfrigt handhar hithörande
ärenden, vilja därför förorda, att insamlandet och publicerandet af dessa
preliminära uppgifter öfvertagas af socialförvaltningen. Denna
bör uppenbarligen ej blott hafva det största intresset af, att uppgifterna
må blifva i möjligaste mån belysande och korrekta, utan äfven kunna med
största framgång verka i sådant syfte, nämligen genom sitt handhafvande
af hithörande författningar samt genom beröring och öfverenskommelser med
resp. motsvarande myndigheter i särskild! våra grannländer samt de mest
betydande emigrationsorterna i utlandet.
I omedelbart samband med emigrationsspörsmålet stå uppenbarligen ären- Ärenden om
den om utvandrar agenter. Dör närvarande har kommerskollegium sig tilldelad
omsorgen om ärenden angående »föreskrifter med afseende å utvandrare socialförsamt
utvandraragenter och deras verksamhet jämte hvad därmed står i sam- v(dtningen.
band» (instruktionen, § 5). Enligt kungl. förordningen den 4 juni 1884 om
hvad med afseende å utvandrares fortskaffande till främmande världsdelar
bör iakttagas, med ändringar den 28 september 1893 och den 8 juli 1904,
åligger kommerskollegium särskild!: att meddela sökande tillstånd att verka
som utvandraragent (§ 2); att förordna om och pröfva säkerhets ställande
af dylik agent (§ 3); att tilldela vissa ersättningar åt konsuler för utgifter,
som de bestridt för utvandrare (§ 10); att mottaga berättelser från konsuler,
inhämta förklaringar öfver dessa, låta verkställa utslag, hvarigenom utvandrare
tillerkänts ersättning; att förordna om återlämnande af ställd säkerhet
(§§ 11, 12 och 13), samt att mottaga anmälningar rörande säkerhets ställande
af redare m. m. (§ 55).
Samtliga dessa uppgifter äro tämligen främmande för kommerskollegii
egentliga verksamhet, till hvars byrå för utrikes handel och sjöfart de
för närvarande äro förlagda. Fastmer är tillsynen öfver de agenter, som
verka i emigrationssyfte, i likhet med hela emigrationsfrågan i öfrigt,
en social angelägenhet, som gifvetvis bör omhändertagas af socialförvaltningen,
till hvilken ock, enligt kommittéernas förslag, de härmed besläktade
ärendena angående kommissionärer för platsanvisning samt arbetsförmediingsfrågan
i sin helhet skulle förläggas.
En af de viktigaste förutsättningarna för vidmakthållandet af folkets Bostadsfråfysiska
och moraliska hälsa samt för befrämjandet af den sociala trefnaden
är obestridligen, att äfven de ekonomiskt svagare samhällslagren kunna alförvaltkomma
i åtnjutande af goda höstäder. Verklig hvila, sundhet och hemkänsla mn9enkunna
ej gärna beredas i bostadslägenheter, som icke erbjuda åtminstone
142
FÖRSLAG TILL SOCIALSTYRELSE.
ett minimum af utrymme, snygghet och bekvämlighet. Att förhållandena i
dessa afseenden i vårt land mångenstädes äro synnerligen beklagliga, lärer
vara allmänt erkändt. Särskildt i våra större städer hafva verkställda
speciella bostadsundersökningar gifvit vid handen, att en stor del arbetare,
men äfven andra mindre bemedlade, nödgas lefva sammanpackade i lägenheter,
som till följd af trånghet och olämplighet i öfrigt icke kunna anses
tjänliga till människoboningar. Och icke desto mindre springa ofta hyresprisen
äfven för dylika bostäder upp till belopp, som taga en afsevärd del
af hyresgästens arbetsförtjänst. Men äfven på landsbygden äro t. ex.
torpares och statares bostadslägenheter ofta nog af synnerligen dålig beskaffenhet.
De af kommerskollegium tillkallade särskilda kommitterade för uppgörande
af plan till landtarbetarstatistik hafva ock konstaterat bostadsfrågans
stora betydelse på detta område samt såsom sin uppfattning uttalat,
att de dåliga bostäderna torde vara en väsentlig anledning till landtarbetarnas
vantrefnad vid arbetet på landsbygden. Det torde ock få anses otvifvelaktigt,
att just bostadsförhållandena på vissa orter i vårt land kraftigt
medverka till uppkomsten af den brist på trefnad och hemkänsla, som i sin
mån framkallar emigrationen.
Då åstadkommandet af goda och billiga bostäder utgör en af de viktigaste
betingelserna för höjandet af stora samhällslagers allmänna ställning och
skyddandet af deras kroppsliga och moraliska sundhet, måste bostadsfrågan
betraktas såsom en af våra viktigaste sociala angelägenheter och därför hänföras
till socialförvaltningen.
Statens upp- Statens uppgifter med afseende å bostadsfrågan såsom socialt problem
gifter. hafva hittills varit synnerligen begränsade och hufvudsakligen bestått i en
iakttagande uppmärksamhet på dels hvad i andra länder utförts, dels hvad
hos oss kommunerna på detta område företaga. Staten har sålunda låtit sig
representera vid de internationella bostadskongresserna samt låtit till trycket
befordra sina ombuds afgifna reseberättelser (i serien af civildepartementets
Meddelanden). Vid olika tillfällen hafva vidare för dessa kongresser eller på
framställning af främmande makter genom statens försorg utförts mera eller
mindre omfattande redogörelser (den senaste under utarbetande å kommerskollegii
afdelning för arbetsstatistik) rörande vissa delar af bostadsfrågan i vårt land.
Kommittéerna vilja i samband därmed också erinra om, att 1911 års riksdag i
skrifvelse till Kung). Maj:t anhållit om anordnandet af en allmän undersökning
rörande de mindre bemedlade klassernas bostadsfråga samt om förslag
rörande det allmännas uppgift i sådant afseende. Otvifvelaktigt komma stora
anspråk att under den närmaste tiden ställas på socialförvaltningen just i
fråga om utredandet af bostadsfrågan, iakttagandet af utländska åtgärder
på området samt tillhandahållandet af upplysningar till kommuner,
korporationer och enskilda.
Såsom Riksdagen i sin ofvanberörda skrifvelse också framhållit, är det på
kommunerna, som hufvudansvaret faller för den lokala bostadspolitiken.
Å RENDESÖTTUPPER: ÖFRIGA SOCIALA FRÅGOR.
143
Genom vissa kommuners intresse kafva ock åtskilliga försök gjorts ock
åtgärder vidtagits i syfte att befrämja tillkomsten ock vidmaktkållandet af
sunda ock goda bostäder. Med afseende härå bör nämnas införandet af särskild
bostadsinspektion. Vidare är frågan om kommunal bostadsförmedling
för närvarande aktuell på några platser. I den mån något statsingripande
i dessa ock andra frågor skulle ifrågakomma, bör detta närmast blifva
den sociala förvaltningens sak.
Det bör emellertid icke förbises, att de för bostadsfrågan synnerligen viktiga
grupper af ärenden, som regleras genom byggnads- ock brandstadgan,
stadsplanelagen samt hälsovårdsstadgan för rikets städer, på grund af sin
speciella natur böra omhändertagas af de förvaltningar, som i dessa afseenden
äro särskildt sakkunniga, nämligen, såsom departementalkommitterade föreslå,
en afdelning af kommunikationsdepartementet (kusbyggnadsafdelningen)
samt civildepartementets medicinalafdelning. Med afseende å sådana hithörande
ärenden, som beröra bostadsfrågans sociala sidor, bör dock samråd
med socialförvaltningen alltid sökas.
På ett särskildt område af bostadsfrågan kafva statsmakterna vidtagit Egna hemsomfattande
positiva åtgärder. I anledning af skrifvelse från 1899 års riks- frågo
dag
tillsatte Kungl. Maj:t den 10 juli samma år en kommitté för utredande
af frågan om statens medverkan för att åt arbetare och andra mindre
bemedlade underlätta sträfvandena att bilda egna hem. I hufvudsaklig
enlighet med kommitterades den 22 juni 1901 afgifna förslag hafva statsmakterna
äfvenledes företagit åtskilliga anordningar för att befrämja tillkomsten af
egna hem. afsedda antingen företrädesvis för idkande af jordbruk eller ock
företrädesvis till bostad. Dessa statens åtgärder gå hufvudsakligen ut på —
frånsedt vissa upplåtelser å kronoegendomar — att tillhandahålla lån
dels ur en egnahemslånefond för egna hem på landet, jordbrukslägenheter
eller bostadslägenheter, dels och från en särskildt bildad jordförmedlingsfond.
Egnahemslånefonden är ej afsedd för städerna, ej heller är den uppdelad
på de två ändamål, jordbrukslägenheter och bostadslägenheter, som den afser
att främja (kungl. kungörelsen den 13 juni 1908).
Till att förlägga åtgärderna för skapande af jordbrukslägenheter,
hvilka främst torde böra afse småbruk, samt för dispositioner från jordförmedlingsfonden
under den sociala förvaltningen föreligga ej tillräckliga
skäl, ehuruväl äfven denna gren af egnahemsrörelsen obestridligen till sitt
syfte är af väsentligen social karaktär. Då därmed sammanhängande ärenden
måste bedömas ur de speciellt jordbrukstekniska synpunkter, som jordbruksförvaltningen
ensam kan till fullo beakta, så synas dessa ärenden
framgent som hittills böra förbli förenade med sistnämnda förvaltning.
Däremot tala många förhållanden för att lägga egnahemsbildandet, i hvad
det afser bostadslägenheter — vare sig de ligga å landet eller i staden, om
och när statsmedel kunna disponeras äfven för befrämjandet af stadsin
-
144
FÖRSLAG TILL SOCIALSTYRELSE.
vånarnas egnahemssträfvanden — till den sociala förvaltningen, som i så
hög grad har andra arbetarklassens välfärdsomsorger om hand. Att däraf
bör föranledas en tudelning af egnahemslånefonden efter dess olika ändamål,
torde vara en fördel äfven ur andra synpunkter. Kommittéerna, som för sin
del förorda, att ärenden angående »egna hem för bostadslägenheten läggas
under den sociala förvaltningen, vilja emellertid fästa uppmärksamheten därå,
att för vidare åtgärders vidtagande i detta afseende till äfventyrs torde höra
afvaktas resultaten af den för hithörande ärenden den 20 jan. 1911 anordnade
särskilda utredningen.
Ärenden om I de utredningar och förslag, ur hvilka den arbetsstatistiska afdelnin
lefnadskost-
gen inom kommerskollegium framgått och efter hand utvecklats, har särtill
social- sltildt framhållits betydelsen af noggranna undersökningar rörande arbe
förvalt-
tamas lefnadslcostnader. En omfattande och detaljerad plan för sådana
1\%V\QCYl U A.
undersökningar uppgjordes också af 1903 års sakkunniga för det arbetsstatistiska
arbetets ordnande, hvilka uttalade önskvärdheten af, att arbetena
härmed snarast möjligt påbörjades. Då emellertid hithörande frågor
äro synnerligen vidlyftiga och svåra att utreda, hafva endast vissa
spörsmål hittills kunnat af den arbetsstatistiska afdelningen närmare behandlas.
Så hafva under åtskilliga år regelbundet inhämtats och offentliggjorts
uppgifter om lifsmedels- och hyrespriser samt uppgifter om
skatter å ett antal orter i riket (i Meddelanden från kungl. kommerskollegii
afdelning för arbetsstatistik samt Arbetsstatistik, D: 1). Den sålunda
inhämtade kännedomen om vissa af de för lefnadskostnaderna bestämmande
faktorerna har redan på mångahanda sätt tagits i anspråk, i det att
ej blott arbetsgifvares och arbetares organisationer däraf hämtat ledning vid
aflöningarnas tillmätande efter olika orters dyrhetsförkållanden utan äfven
samma principer kommit att tillämpas vid löneregleringar för kommuners
och statens tjänstemän. I sistnämnda hänseende vilja kommittéerna särskildt
erinra om det system med s. k. dyrortstillägg, som numera förekommer nästan
öfverallt inom statsförvaltningen och i särskildt stor utsträckning gäller
beträffande de stora kårerna af järnvägs-, post-, telegraf- och tulltjänstemän.
I samma mån som ifrågavarande system kommer till mera allmän användning,
blir det naturligtvis af största vikt, att de till grund för detsamma liggande
uppgifter och undersökningar äro såvidt möjligt noggranna, så att icke till äfventyrs
misstag göras och därigenom orättvisa aflöningsförhållanden skapas.
Det synes därför kommittéerna vara synnerligen angeläget, att hela spörsmålet
om lefnadskostnaderna upptages till allsidig belysning snarast möjligt. Att
detsamma på grund af sin natur och de hithörande spörsmålens beskaffenhet
är en social angelägenhet, synes endast behöfva konstateras. Under hänvisning
till det af kommerskollegium i anledning af nådig remiss den 27 okt.
1910 afgifna underdåniga utlåtandet rörande anordnandet af dylika lefnadskostnadsundersökningar,
vilja kommittéerna därför föreslå, att hithörande
ärendesgrupper: social upplysning och representation. 145
ärenden anförtros åt den sociala förvaltningen. För denna bör undersökandet
af arbetarnas lefnadskostnader blifva af alldeles särskild betydelse så till
vida, som endast på detta sätt tillförlitliga upplysningar kunna vinnas om
våra arbetares lefnadsstandard, hvilkens upprätthållande och höjande måste
vara ett synnerligen viktigt sträfvande för den sociala förvaltningen.
Med det här ofvan verkställda angifvandet af viktigare sociala uppgifter Övriga sociför
statsförvaltningen lärer detta ämne icke vara fullständigt uttömdt. Kommitteerna
förutsätta också, att jämväl andra dylika spörsmål skola förvaltinom
en snar framtid framträda och påkalla statens uppmärksamhet. Ma- ningen.
hända kommer det ock att visa sig, hurusom spörsmål, hvilka för närvarande
anses böra väsentligen bedömas ur speciellt fackliga och tekniska synpunkter,
snart nog antaga en så öfvervägande social prägel, att deras öfverförande
till den sociala förvaltningen kan däraf påkallas. Kommittéerna
vilja därför såsom sin uppfattning uttala, att jämväl sådana i det föregående
icke angifna frågor, som till sin natur äro öfvervägande sociala och
som icke tillagts annan förvaltning, böra handläggas af den sociala förvaltningen.
E. Social upplysning och representation.
Allt ifrån början af den arbetsstatistiska afdelningens inom kommerskol- Social upplegium
verksamhet har densamma i stor omfattning tagits i anspråk såsom gc^^epresenallmän
social upplysning sby rå. På grund af de sociala frågornas synnerli- tationsverkgen
hastiga utveckling och vunna betydelse har nämligen på alla håll upp- aiförstått
ett lifligt behof af att inhämta allehanda upplysningar i än det ena, än vattningen.
det andra afseendet. Det har då varit naturligt, att man för erhållande af gocial npp_
uppgifter och utredningar af statistisk, administrativ eller legislativ beskaf-lysningsbvrå.
lenhet vändt sig till den arbetsstatistiska afdelningen, som — på grund af
sin egen eller sina tjänstemäns befattning med hithörande ärenden, genom
sina statistiska undersökningar och sitt bibliotek, sin samling af in- och utländska
facktidningar och tidskrifter samt icke minst tack vare sin lifiiga beröring
med utländska institutioner och ledande personer på området — i allmänhet kunnat
tillhandagå vederbörande med äskade upplysningar. En ganska väsentlig
del af den arbetsstatistiska afdelningens tid har i själfva verket upptagits
af för sådana syften verkställda utredningar och meddelade anvisningar
eller uppgifter, främst naturligtvis till regeringen samt statens ämbetsverk
och kommittéer, men i stor utsträckning också till Riksdagens utskott eller enskilda
riksdagsmän, till arbetsgifvares och arbetares organisationer, till öfriga
korporationer och institutioner, till kommuner, enskilda personer o. s. v.
En liknande informationsverksamhet har äfvenledes utöfvats gent emot utlandet,
visserligen af mindre omfattning men likväl både betydelsefull och arbetskräfvande.
Mera omfattande utredningar för främmande statsmyndigheters
146
FÖRSLAG TILL SOCIALSTYRELSE.
Representation
vid kongresser
o. d.
Medverkan
från korporationer
o. d.
rakning begäras i regel på diplomatisk väg och tillställas vederbörande sålunda
genom resp. fackdepartements samt utrikesdepartementets förmedling.
Emellertid har på detta område utvecklat sig ett omfattande internationellt,
omedelbart samarbete mellan resp. sociala verk och dylika institutioner, hvadan
en stor del af det utländska utbytet af erfarenheter och uppgifter försiggår
utan diplomatiens medverkan.
En betydelsefull uppgift är vidare att vid de talrika internationella eller
nordiska kongresser, konferenser, utställningar o. d., som behandla olika sociala
frågor, tillhandahålla redogörelser för dessa frågors läge i vårt land.
Detta sistnämnda slag af information, då de lämnade rapporterna vanligen
offentliggöras i sitt naturliga sammanhang, på ett eller flera af de stora hufvudspråken,
samt under officiell och officiös medverkan af de främsta auktoriteter
på området, torde i sj kifva verket vara det bästa sättet för att i utlandet
bekantgöra våra förhållanden. Det är ock utan vidare klart, att i
den mån på detta sätt eller i utländska samlingsverk eller ledande tidskrifter
o. s. v. fullt autentiska redogörelser finnas tillgängliga för utländska
sakkunniga och intresserade, behofvet af speciell information för särskilda
tall skall mindre göra sig gällande och därigenom arbete besparas.
Kommittéerna, som finna det synnerligen angeläget, att särskild! på detta
område tillgång finnes till upplysningar för intresserade myndigheter, korporationer
och enskilda, såväl in- som utländska, vilja för sin del förorda,
att socialförvaltningen tillhandagår med dylik information, i den utsträckning
som förhållandena medgifva.
Kommittéerna vilja emellertid i samband härmed framhålla vikten af, att
socialförvaltningen sättes i tillfälle att såväl inhämta som meddela personlig
information vid kongresser, konferenser, utställningar och dylika sammanträffanden
af personer, som verka på det sociala området. Det torde nämligen
kunna sägas, att på detta område det personliga meningsutbytet och
den direkta beröringen med ledande personer är af särskild betydelse för att
rätt bedöma de olika intressen, förutsättningar och synpunkter, som i hvarje
fall kräfva beaktande. Det måste ock anses som en äfven ur allmänt nationell
synpunkt angelägen sak, att den sociala förvaltningen blir i sin mån
ansvarig för landets värdiga representerande gent emot utlandet med afseende
å det sociala arbetet.
Tuksoin den sociala förvaltningen kommer att tagas i anspråk såsom upplysningsbyrå
af sociala institutioner och organisationer inom vårt eget land,
så måste densamma själffallet i hög grad anlita deras tillmötesgående och
medverkan inom området af deras verksamhet och resurser. Kommittéerna
förutsätta ock, att alla de olika korporationer, hvilka på det sociala området
vilja göra anspråk på beaktande såsom representanter för af dem företrädda
intressen, skola låta sig angeläget vara att träda i förtroendefull förbindelse
med den sociala förvaltningen och tillhandagå densamma med trycksaker, uppgifter
och upplysningar, bereda tillfälle till personlig närvaro vid konferea
-
ärendesgrupper: social upplysning och representation.
147
ser och sammanträden af allmännare betydelse och i öfrigt på allt sätt söka
understödja dess fullgörande af sina viktiga uppgifter. Under denna förutsättning
och på grund af de gynnsamma erfarenheter, som hittills i allmänhet
vunnits med afseende å organisationers och enskildas beredvillighet att tillhandahålla
för olika sociala utredningsarbeten erforderliga primäruppgifter,
hafva kommittéerna ansett obehöflig! att påkalla införandet i vårt land,
såsom annorstädes på sina håll förekommer, af lagstadgad skyldighet att afgifva
dylika uppgifter.
148
Kap. 7. Socialförvaltningens förläggning.1)
Kommittéerna öfvergå nu till att närmare utreda, hvarest den enhetliga
förvaltningsorganisationen för de sociala ärendena, hvilken kommittéerna föreslå
till upprättande, lämpligast hör förläggas.
Till en början må med afseende härå uppmärksammas, att departem ental -kommitterades förslag om inrättande af två nya statsdepartement, handelsdepartementet
för handel, industri och sjöfart, samt kommunikationsdepartementet
för samfärdselsanstalter och allmänna arbeten, äfvensom om sammanslagning
af landtförsvarsdepartementet och sjöförsvarsdepartementet till ett försvarsdepartement,
gifver hittills ej förefintliga möjligheter att vinna utrymme och
plats i ett statsdepartement för den sammanförda sociala förvaltningen
samt denna förvaltnings läggande som en tyngdpunkt i detta departement.
Departementalkommitterade hafva utgått från, att antalet statsdepartement
icke hör ökas med mer än ett. Obenägenheten inom Riksdagen att öfver hufvud
öka statsrådens antal har visat sig ganska stor. Af den redogörelse, som
förut lämnats för frågan om de sociala ärendenas sammanförande i ett statsdepartement,
framgår ock, att de först framställda förslagen, som afsågo
upprättandet af ett arbetslagstiftningsdepartement, resp. ett departement för
sociala ärenden, icke vunno afseende förnämligast på grund af betänkligheterna
mot en ökning af statsrådens antal utöfver hvad Riksdagen redan
tidigare begärt genom sin framställning om ett nytt departement för handel,
industri och sjöfart.
Dessa betänkligheter, hvilka torde föranledts af såväl politiska som konstitutionella
hänsyn, synas ock kommittéerna välgrundade. Däremot visade
det sig, att förslaget om de sociala ärendenas sammanförande vann både
konstitutionsutskottets och båda kamrarnas bifall, då det ställdes i utsikt,
att detta borde kunna ske utan att ytterligare ett nytt departement, jämte
det redan ifrågasatta nya handelsdepartementet, behöfde upprättas. Något
nytt departement uteslutande för sociala ärenden i mera inskränkt bemärkelse
torde sålunda nu icke vara att påräkna.
'') Vissa delar af den efterföljande framställningen ingå i den allmänna delen af departement
talkommitterades betänkande, men hafva för sammanhangets skull här återgifvits.
SOCIALFÖRVALTNINGENS FÖRLÄGGNING.
149
De departement, som kunna komma i fråga till mottagande af den sociala
förvaltningsgruppens ärenden, äro det nya handelsdepartementet, finansdepartementet
och civildepartementet.
Såsom redan i det föregående blifvit omnämndt, ankommer flertalet sociala
regeringsärenden för närvarande på civildepartementet, under det att hufvudmängden
förvaltningsärenden på området tillhör det under finansdepartementet
sorterande kommerskollegium. Vid realiserandet af det allmänt uttalade
önskemålet om upprättandet af ett nytt departement för handel, industri och
sjöfart, hvilket ock lifligt omfattas af båda kommittéerna och hvarom förslag,
delvis gemensamt, delvis särskild! af kommerskollegiikommittén afgifves,
kommer kommerskollegium helt naturligt att ingå i detta nya departement
såsom en inom nämnda departement upprättad afdelning för näringarna,
med undantag af jordbruket. Till det nya handelsdepartementet
blifva ock att hänföra öfriga statsorgan, som närmast hafva betydelse för
vissa grenar af näringslifvet. Därmed får ifrågavarande departement sin
gifna och helt naturliga afgränsning, på samma gång dess arbetsbörda såväl
kvalitativt som kvantitativt blir väl afvägd och i allt fall ganska betydande.
Under sådana förhållanden anse sig kommittéerna icke kunna förorda, att
den enhetliga sociala förvaltningsorganisation, som af dem föreslås, förlägges
till det nya handelsdepartementet eller öfver hufvud taget sammanföres med
näringsförvaltningen. Visserligen är det obestridligt, att rörande många af
de frågor, som, enligt hvad kommittéerna tidigare utvecklat, skulle tillkomma
den sociala förvaltningen, förefinnes ett sådant samband med vissa af
handelsdepartementets ärenden, att den sociala förvaltningens förläggande
till detta departement på grund häraf kan ifrågasättas. A andra sidan
bör emellertid icke förbises, att redan en del af dessa sociala ärenden, som
nu äro förenade med näringsförvaltningen (kommerskollegium), äro af natur
att mer eller mindre intimt beröra äfven andra grenar af samhällslifvet och
följaktligen med samma eller i vissa fall med till och med större skäl kunde
ifrågasättas förlagda till annat departement eller fördelade på flera sådana
(t. ex. arbetsförmedlingen, medlingen i arbetstvister och socialförsäkringen).
Och äfven beträffande sådana af de sociala ärendena, hvilkas nära och närmaste
samband med närings- och särskildt industriärendena eljes är ovedersägligt
(t. ex. arbetarskyddet och vissa andra arbetarfrågor), lärer det icke
kunna förnekas, att äfven här statens uppgifter tendera att väsentligen utvidgas
utöfver de industriella yrkena, handeln och sjöfarten, Indika inom handelsdepartementet
blifva företrädda, samt att vid deras bedömande väsentligen
andra synpunkter måste vara de afgörande än de enbart näringspolitiska.
Understundom torde nog äfven på dessa områden framträda verkliga
eller förmenta motsatser mellan näringarnas intressen, sådana de närmast
företrädas af arbetsgifvarna, och de sociala krafven. Själffallet måste lagstiftningen
och förvaltningen med afseende å hithörande ärendesgrupper i
Socialförvaltningen
icke till
handelsdepartementet.
150
FÖRSLAG TILL SOCIALSTYRELSE.
görligaste grad söka utjämna och taga hänsyn till behofven i båda dessa
hänseenden, men lärer i förekommande fall detta bäst ske därigenom, att
desamma inom den högre och högsta förvaltningen företrädas af olika organ
och personer. Eljes torde, kanske icke utan fog, kunna befaras, att de ena
eller andra synpunkterna och intressena allt efter omständigheterna kunna
vid dylika grannlaga ärendens afgörande blifva otillbörligt tillgodosedda på
andra lika berättigades bekostnad. Af den departementschef, som skulle
hafva att företräda såväl näringarnas intressen som de sociala frågorna, torde
därför icke i allmänhet kunna förväntas det kraftiga och obundna initiativ
på båda dessa områden, som de så väl behöfva.
Det torde böra här ytterligare betonas, att ramen för den sociala
förvaltningen af tidigare anförda skäl bör göras vida rymligare än till att
endast omfatta, hvad man i allmänhet förstår med »arbetarfrågorna» och
arbetarförsäkringen. Inom den sociala förvaltningsgruppen har sålunda
ansetts böra förläggas en mängd viktiga, för närvarande under olika departement
hörande sociala ärenden, som hafva intet eller mycket litet gemensamt
med handel och industri (såsom fattigvård, nykterhet, fromma stiftelser,
bostadsfrågan, hela socialförsäkringen m. m.), och hvilkas hänförande
till ett handelsdepartement skulle vara tämligen onaturligt. Önskvärdheten
af hela socialstatistikens sammanförande på ett och samma håll samt anknytning
till motsvarande förvaltningsområden är ock ett motiv för socialförvaltningens
förläggande på annat håll än inom handelsdepartementet.
Ett synnerligen viktigt skäl mot det enhetliga sociala förvaltningsorganets
förläggande till det nya handelsdepartementet har också varit,
att därmed detta senare departements arbetsuppgifter skulle blifva såväl
oproportionerligt stora som ock alltför olikartade. Med en så betydande
och viktig ärendesgrupps som den sociala förvaltningens förläggande till ett
handelsdepartement af den omfattning, som kommittéerna anse sig böra
föreslå, vore det uppenbarligen att befara, att antingen de sociala ärendena
eller ock, kanske snarare, handelns, industriens och sjöfartens ärenden
skulle komma i andra planet. Äfven ur arbetsbördans synpunkt torde i
allmänhet icke en och samma departementschef kunna helt behärska och göra
sig gällande såsom ledare och särskild! initiativtagare på båda de förevarande
områdena. Kommittéerna finna sig därför icke kunna förorda den
sociala förvaltningens förläggande till det nya handelsdepartementet. Samarbetet
mellan denna förvaltning och det nämnda departementet bör däremot
i en mängd frågor bli synnerligen intimt och fäst organiseradt.
Socialför- Hvad beträffar möjligheten af socialförvaltningens förläggande till finansdepartementet,
så torde det vara uppenbart att, om handelns, industriens och
finansdepar- sjöfartens ärenden utbrytas till ett särskild! handelsdepartement, finansdepartementets
nuvarande arbetsbörda skulle bli så lindrad, att detta departement,
ur arbetsbördans synpunkt, kunde mottaga den sociala förvaltningen.
SOCIALFÖRVALTNINGENS FÖRLÄGGNING.
151
Men anordningen synes ändock mindre rationell och praktiskt lämplig, enär
ett sådant departements ärenden blefve alltför olikartade. Det blefve uppenbarligen
svårt att finna en departementschef, som kunde ha lika lefvande
intresse såväl för finans- och skatteväsendet som för de sociala ärendena
samt lika stora förutsättningar för handhafvandet af förvaltningen på båda
dessa områden. Sannolikheten af, att endera af nyssnämnda stora grupper
komme att lida af sammankopplingen, måste därför ock vara ganska stor.
För närvarande och åtminstone under den närmaste framtiden spelar också
beskattningsväsendet hos oss en så stor roll, att det kräfver en departementschefs
nära nog odelade uppmärksamhet. Kommittéerna anse således, att
den sociala förvaltningens förläggande till finansdepartementet icke vore
någon lämplig anordning.
Återstår således civildepartementet. Detta departement ligger också obe- Socialförstridligen
närmast till hands, då det är fråga om en social förvaltningsgrupps
ärenden. Civildepartementet har redan nu till förvaltningsuppgift civildepartedels
vissa särskildt angifna grupper af den sociala förvaltning, hvarom här mentet
är fråga (sjukkasseväsendet, lagstiftningen om ersättning för olycksfall i arbete),
dels ock »andra sociala frågor» (arbetsmarknaden, arbetslösheten, arbetsförmedlingen,
medling i arbetstvister, emigrationen, bostadsfrågan samt
hela socialförsäkringen). Härmed är civildepartementet i viss mån redan nu
ett socialt departement, ehuru denna dess verksamhet är undanskymd och
tillbakasatt framför allt af kommunikationsväsendets många tyngande bestyr.
Kunde den sociala förvaltningen, sådan den här är föreslagen, läggas
till civildepartementet, vore denna anordning blott ett fortsättande på en redan
inslagen väg.
Genom kommunikationsväsendets utbrytande ur civildepartementet, på sätt
departementalkommitterade föreslå, och förläggande till ett särskildt kommunikationsdepartement
bör det blifva möjligt för civildepartementet att uti
en särskild afdelning inom departementet mottaga hela den sociala förvaltningsgruppens
mångahanda och viktiga ärenden.
Enligt hvad departementalkommitterade föreslå, skulle, efter utbrytande
af kommunikationsväsendet och några andra mindre betydande ärendesgrupper
ur civildepartementet, dettas verksamhetsområde efter nuvarande bestämmelser
hänföra sig till hufvudsakligen tre stora grupper: landtregering och
kommuner; hälso- och sjukvården; försäkrings- och sjukkasseväsendet samt
andra sociala frågor (socialförvaltningen).
Om nu den sociala förvaltningen, sådan den här föreslås till sammanförande,
skulle läggas till ett civildepartement af den beskaffenhet nyss berörts,
gäller det främst att komma till uppfattning om, huruvida en dylik
förläggning kan anses i något afseende medföra olägenheter. Sådana kunna
hufvudsakligen tänkas gälla antingen den sociala förvaltningen själf eller
departementets andra ärenden.
152
FÖRSLAG TILL SOCIALSTYRELSE.
Särskild!
socialt departement
önskvärd!
Ifrågasatta
ärendesom
flyttningar.
Vidkommande den sociala förvaltningen själf, så anse kommittéerna det
vara önskvärdt och ägnadt att kraftigt främja de syften, man vill uppnå med
de sociala ärendenas sammanförande under en högsta enhetlig ledning, om
denna sociala förvaltning uteslutande bildade det nya civildepartementet.
Chefen för ett sådant enbart socialt departement finge, ostörd af hvarje
främmande förvaltningsuppgift, ägna sig helt åt det stora sociala arbetsfältet.
Hans ingripande å olika sociala områden, t. ex. vid en omfattande arbetskonfiikt,
skulle därmed lättare möjliggöras och ge större utsikter till
framgång, än om han tillika skulle behöfva splittra sin uppmärksamhet å
andra samtidiga, viktiga förvaltningsuppgifter, såsom i nyss anförda exempel
för ordningens tryggande och upprätthållande. Ett dylikt departement kunde
också äfven till namnet betecknas såsom ett socialt departement (socialdepartementet,
departementet för sociala ärenden eller dylikt), hvarmed den i
Riksdagens skrifvelse den 20 mars 1907 angående de sociala regeringsärendenas
sammanförande inom ett statsdepartement uttalade önskan, att nämnda
sammanförande måtte om möjligt taga sig uttryck äfven i departementets benämning,
skulle vinna det fullaste beaktande. Den karaktär af ett uteslutande
socialt departement, som civildepartementet med nu nämnda anordning
skulle vinna, förryckes icke genom att till detta också läggas hälso- och
sjukvårdsärendena samt försäkringsväsendet. I båda dessa ärendesgrupper
ingå nämligen sociala moment af betydelse, och de kunna också i det väsentliga
räknas till eller anses sammanhöra med de egentliga sociala ärendena.
Då ett departement, uteslutande i sig upptagande den sociala förvaltning,
hvarom här kan bli fråga, än så länge finge en väl liten kvantitativ arbetsbörda,
åtminstone med afseende å regeringsärendena, så utgå kommittéerna
från, att till ett äfven »rent» socialt departement alltid kunna och böra läggas
ärenden angående hälso- och sjukvården samt försäkringsväsendet. Ett sådant
departement, hvilket äfven det med fullt fog skulle kunna benämnas
socialdepartementet, anse kommittéerna böra vara målet vid sträfvandena
att bereda de sociala ärendena den plats i förvaltningen, som de en gång
böra intaga. För ernåendet af detta mål skulle emellertid fordras, att ärenden
angående landtregering och kommuner öfverflyttades till något annat
departement.
Om till äfventyra nu ej uppmärksammade eller förutsedda olägenheter af
den sociala förvaltningens sammanförande med ärenden rörande landtregering
och kommuner under ett och samma departement yppa sig, bör en ändring
härutinnan icke möta större svårigheter, helst med de grundlagsändringar,
som departementalkommitterade föreslå, äfven större ärendesförflyttningar
mellan departementen kunna under en och samma riksdag genomföras.
Departementalkommitterade hafva undersökt, om en sådan öfverflyttning
kan äga rum och hvilka följder i ena eller andra hänseendet däraf skulle
uppkomma. Därvid har för departementalkommitterade först framstått så
-
SOCIALFÖRVALTNINGENS FÖRLÄGGNING.
153
som en möjlig och äfven i hufvudsak lämplig åtgärd att lägga »landtregering
och kommuner» under justitiedepartementet (eventuellt också som en
möjlighet att lägga »landtregeringen» under justitiedepartementet och »kommuner»
till finansdepartementet, dit redan det kommunala skatteväsendet hör),
samtidigt hvarmed till äfventyra fångvårdsärendena skulle kunna öfverflyttas
från justitie- till civildepartementet. Genom sistnämnda öfverflyttning skulle
civildepartementets förvaltningsområde visserligen erhålla en tillökning, men
ock samtidigt en naturligare omfattning. Dess karaktär af socialt departement
kunde därigenom icke i någon afsevärd mån förryckas.
Vidare hafva emellertid departementalkommitterade haft under öfvervägande
frågan om kyrkoärendenas utbrytande ur ecklesiastikdepartementet och förläggande
till justitiedepartementet, hvarmed ecklesiastikdepartementet skulle
förvandlas till ett undervisningsdepartement, något som 1885 års konstitutionsutskott
och andra kammare funnit önskvärdt. Att till justitiedepartementet
förlägga både kyrkoärendena och ärendena angående landtregering
och kommuner, eller både kyrkoärendena och ärendena angående landtregering,
hafva departementalkommitterade visserligen ur arbetsbördans synpunkt
ansett icke alldeles otänkbart. Enligt departementalkommitterades förslag
till justitiedepartement blefve detta departements arbetsbörda lindrad genom
att dess nuvarande befattning med civil lagstiftningsfrågor skulle minskas i
och med sådana frågors utflyttning i stor omfattning till andra departement,
med hvilkas öfriga förvaltningsuppgifter de sammanhörde. Men en så stark ökning
af justitiedepartementets arbetsbörda som med både kyrkoärenden och
landtregeringens — med eller utan tillägg af kommunernas — ärenden har
synts departementalkommitterade mindre tillrådlig för närvarande med hänsyn
till de stora lagstiftningsarbeten, som äro att förvänta under de närmaste
åren, såsom — för att icke tala om rättegångsreformen och strafflagens revision
— revision af jordabalken, giftermålsbalken, expropriationslagstiftningen,
konkurslagstiftningen, skiftes- och vattenrättslagstiftningen m. m., och hvilka
komma att väsentligt öka chefens för justitiedepartementet arbetsbörda. Departementalkommitterade
hafva därför funnit sig stå inför valet att antingen
föreslå utbrytning från ecklesiastikdepartementet till justitiedepartementet
af kyrkoärenden, eller förorda öfverflyttande af landtregeringens och kommunernas
ärenden från civildepartementet till justitiedepartementet —• den
ofvan antydda möjligheten att dela på sistnämnda ärendesgrupp sålunda, att
»landtregeringen» gick till justitiedepartementet och »kommunerna» till finansdepartementet,
har öfvergifvits hufvudsakligen af skäl, att de nämnda slagen
af ärenden äga så många beröringspunkter, att deras skiljande utan nödtvång
icke borde ifrågasättas. Vid det nämnda valet hafva departementalkommitterade
för sin del funnit, att kyrkoärendenas utbrytande ur ecklesiastikdepartementet
och förläggande till justitiedepartementet, som redan handhar
kyrkolagsfrågorna, och det däraf möjliggjorda skapandet af ett modernt undervisningsdepartement,
för nuvarande förhållanden äro af större betydelse än
154
FÖRSLAG TILL SOCIALSTYRELSE.
Departementets
benämning.
landtregerings- och kommun al ärendenas utflyttande ur civildepartementet
i sammanhang med socialförvaltningens ditförläggande. Till kännedom om
de närmare skälen för kyrkoärendenas förläggande till justitiedepartementet
hänvisa kommittéerna till hvad departementalkommitterade härom komma att
framdeles anföra.
Kvarblifvandet tills vidare af ärendesgruppen landtregering och kommuner i
civildepartementet har icke heller synts departementalkommitterade kunna i
någon afsevärd mån inverka på ett behörigt tillgodoseende af den
sociala förvaltningens ärenden eller på departementets karaktär af hufvudsakligen
socialdepartement. Departementalkommitterade föreslå också, att ett
icke ringa antal ärenden, som, tillhörande gruppen landtregering och kommuner,
nu handläggas i civildepartementet, skola flyttas till finansdepartementet.
Därmed kommer förevarande grupp att än mindre tynga civildepartementet.
Då berörda ärendesgrupp kommer att ligga i departementskansliet
och således närmast skulle tillhöra generalsekreterarens i departementet
öfvervakande verksamhet, får departementschefen i denne det närmaste
biträde vid denna förvaltning, som han behöfver för att dessa ärenden
ej skola i någon afsevärdare mån inkräkta på departementschefens uppmärksamhet
å den sociala förvaltningen, för hvilken också en särskild
departementsdirektör blir den närmast ledande.
Under nu angifna förhållanden hafva båda kommittéerna enats om att
för närvarande förorda,
att den sociala förvaltningen förlägges till civildepartementet, under förutsättning
att ett sär sk tidt kommunikationsdepartement varder inrättadt.
Med de af kommittéerna förutsatta förvaltningsuppgifter för civildepartementet
torde dettas nuvarande benämning böra tills vidare bibehållas.
Då departementalkommitterade funnit önskvärdt att undvika dubbelbenämningar,
såsom i förevarande fall skulle uppkomma med namnet »civiloch
socialdepartementet», skulle riksdagens omförmäld a önskan rörande namnet
på det departement, dit de sociala ärendena sammanföras, vinna skäligt
afseende endast därigenom, att civildepartementets hufvudsakliga förvaltningsområde
i den af departementalkommitterade föreslagna lagen om statsdepartementens
antal m. m. anges till »inre civil förvaltning och sociala
ärenden».
155
Kap. 8. Socialförvaltningens organisation och personal. Lönestat.
a) Organisation och personal.
På sätt förut omförmälts, synes den föreslagna enhetliga socialförvaltningen Departeobetingadt
böra göras till eu departementsafdelning med den organisation, depar- ™entsafdeltemen
talko mmitterade föreslå för sådan afdelning. Äfven för den händelse att Sildifdepartementalkommitterades
förslag beträffande flertalet af de centrala ver- delningschef.
kens inflyttning såsom särskilda afdelningar i de olika departementen icke
skulle komma till utförande på en gång, synes det kommittéerna i alla händelser
vara lämpligt, att socialförvaltningen organiseras såsom en departementsafdelning.
Om sålunda den nuvarande anordningen af vår statsförvaltning inom
en del andra områden kommer att ännu någon tid bibehållas — därvid sålunda
handläggningen af regeringsärenden ombesörjes af vederbörande departementunder
det att förvaltningen i öfrigt tillkommer ett eller flera fristående
centrala verk, där sakkunskapen på området är till finnandes — måste det
nämligen betecknas som i hög grad otidsenligt att träffa en liknande anordning,
då det gäller att för framtiden på ett ändamålsenligt sätt tillgodose
de sociala ärendenas handläggning inom statsförvaltningen, icke
minst med afseende å afgöranden och initiativ från Ivungl. Majfls sida.
Att bereda Kungl. Maj:t och särskildt vederbörande departementschef
omedelbar och direkt tillgång till fullt sakkunniga biträden och föredragande
i olika sociala frågor, måste därför ock vara en af de hufvudfordringar,
som böra ställas på den nya organisationen af de sociala ärendena.
En tänkbar utväg vore visserligen, att socialförvaltningen omedelbart inlades
i civildepartementet i form af byråer till det antal, som nu är eller
framdeles kan finnas behöfligt. Från en sådan lösning af frågan vilja kommittéerna
dock på det bestämdaste afråda. Därvidlag torde först böra
uppmärksammas, att inläggandet af fristående byråex- i departementen icke i och
för sig är någon lämplig anordning. Där ärendesgruppen är jämförelsevis liten
och ej behöfver uppdelas på flera byråer, eller icke förut i hufvudsak handhafts
af något centralt verk eller saknar förvaltningsox-gan i orterna, torde visserligen
en anordning med byråer i departementen vara möjlig och tillsvidare
tillräcklig; i andra fall bör den undvikas, särskildt då så kan ske utan att
någon afsevärd kostnadsökning uppkommer.
11—112203.
156
FÖRSLAG TILL SOCIALSTYRELSE.
Hvad den sociala förvaltningen beträffar, får denna, som nämndt, en så
stor omfattning, att för dess nöjaktiga handhafvande redan från början
erfordras tre byråer, hvilkas antal sannolikt i en framtid torde behöfva
ökas. Men äfven om dessa ärenden äro många till antalet och i viss mån
af olika innebörd med ty åtföljande kraf på speciell sakkunskap i skilda
afseenden, *äro de ock, såsom kommittéerna tidigare påvisat, tillika af det
inbördes samband, att de böra sammanhållas till en enhet inom statsförvaltningen.
Redan nr dessa synpunkter vill det synas kommittéerna, att det för dessa
ärendens sammanhållande och ledning samt för det erforderliga intima samarbetet
mellan de olika byråerna ovillkorligen måste kräfvas en särskild chel under
departementschefen. Det är nämligen här fråga om både förvaltningsgöromål
och lagstiftningsuppgifter af stor räckvidd och delvis ömtålig innebörd
samt statistiska utredningsarbeten och upplysningsverksamhet af omfattande
och ofta mycket omdömespröfvande beskaffenhet. De olika byråernas verksamhetsgrenar
blifva äfven inflätade med hvarandra, och fördelningen af ärendena
dem emellan kan på grund af frågornas säkerligen tid efter annan växlande
innebörd icke göras så fast, att icke tidvis en del af en byrås verksamhet
bör öfvertagas af en annan. Ingående studier erfordras också å flera områden
både af våra egna och utlandets förhållanden och erfarenheter, särskilda
undersökningar påkallas, Indika ofta långt förut behöfva planeras efter ett
sammanhängande system, o. s. v. Alla dessa omständigheter göra det erforderligt,
att förvaltningen står under en särskild chef, som är mera intimt förtrogen
med de olika ärendena, än en departementschef i allmänhet torde vara,
och hvilken därjämte kan förutsättas icke blifva ombytt så ofta som departementschefen.
För en dylik organisation af socialförvaltningen talar också den omständigheten,
att dess personal för de olika byråernas arbeten måste blifva relativt
talrik och af olika utbildning. Därjämte må uppmärksammas, att socialförvaltningen,
vare sig den göres något mera eller något mindre omfattande,
måste träda i intimt samarbete icke allenast med öfriga aldelningar
och kontor inom samt anstalter och andra organ under civildepartementet —
medicinalstyrelsen, försäkringsinspektionen, riksförsäkringanstalten, statens
förlikningsmän, yrkesinspektörerna, arbetsförmedlingsanstalterna, ombudsorganisationen
i orterna o. s. v. — utan äfven, och i afsevärd omfattning,
med andra departement, departementsafdelningar och departementskontor.
Främst kommer härvid i betraktande handelsdepartementets näringsafdelning
och dess särskilda underafdelningar för industri, bergshandtering, sjöfart
och handel, registreringsärenden och statistik—men också undervisningsdepartementet
(vissa folkbildningsärenden), justitiedepartementet (lagstiftnings- och
vissa fångvårdsärenden), finansdepartementet (nykterhets- och lotteriärenden m.
m.), jordbruksdepartementet (egnahemsärenclen, landtarbetarfrågan), försvarsdepartementet
(olycksfallsersättning till arméns och flottans manskap) in. fl.
SOCIALFÖRVALTNINGENS ORGANISATION.
157
Med organiserandet och ledningen af detta omfattande arbete från socialförvaltningens
sida kan uppenbarligen departementschefen icke i någon större
utsträckning taga befattning, och icke heller lärer denna uppgift kunna
anförtros åt generalsekreteraren, utan erfordras därför tydligen en särskild
chef för denna förvaltning.
Af hufvudsakligen nu anförda skäl är det enligt kommittéernas mening
nödvändigt, att den sociala förvaltningen inordnas i civildepartementet såsom
eu särskild departementsafdelning, hvadan kommittéerna föreslå, att den sociala
förvaltningen ställes såsom en departementsafdelning, civildepartementets
social af delning {socialstyrelsen), likställd med öfriga departementsafdelningar,
under en särskild afdelning schef'', departementsdirektör.
Med en sådan anordning blir största möjliga sakkunskap i de sociala ärendena
samlad i en enhetlig organisation inom själfva departementet, hvarigenom
också allt dubbelarbete och öfver hufvud taget all onödig omgång kunna
undvikas. Äfven ur kostnadssynpunkt bör denna organisation, såsom i det
följande skall närmare påvisas, vara den mest fördelaktiga.
Genom socialförvaltningens organiserande såsom en departementsafdelning,
likställd med öfriga departementsafdelningar enligt departementalkommitterades
förslag, får denna samma ställning och uppgift som dessa. Socialstyrelsen
får således till uppgift dels att bereda och i statsrådsberedningen föredraga
äfvensom expediera ärenden, soin afgöras af Kungl. Maj:t i statsrådet (regeringsärenden),
dels ock att utöfva själfständig förvaltningsverksamhet i ärenden,
fallande inom dess område (styrelseärenden).
Socialstyrelsens uppgift som förvaltande verk, om ock från början kanske
icke kvantitativt så omfattande som åtskilliga andra departementsafdelningars,
torde alltjämt komma att ökas med lifligare lagstiftningsarbete och
med utsträckt ledning och kontroll från statens sida på åtskilliga sociala
områden. Stora anspråk komma i hvarje fall alltid att ställas på socialstyrelsens
utredande af olika sociala spörsmål samt på dess initiativ till
statsmakternas åtgöranden. Det är därför af vikt, att socialstyrelsen organiseras
så, att den dels står i lifligaste kontakt med det verkliga lifvet och i
samarbete med dem, som beröras af de växlande sociala spörsmålen, dels ock
leder och handhar de undersökningar och utredningar, som de sociala frågorna
erfordra, samt har tillgång till och behandlar det statistiska material, som
i mångt och mycket blir grundläggande för styrelsens arbeten.
Då många af de sociala frågor, som komma att falla under socialstyrelsen,
intimt beröra andra förvaltningsområden, under det att å andra sidan
socialförvaltningen också måste erhålla tillbörligt inflytande på behandlingen
af en del ärenden af social innebörd, tillagda andra förvaltningsorgan, måste
det erforderliga intima samarbetet mellan socialstyrelsen och vissa andra
departementsafdelningar anordnas efter fasta och bestämda former.
Hvad beträffar ärendenas handläggning inom styrelsen, synes här som
Allmänna
grunder för
organisationen.
158
FÖRSLÅS TILL SOCIALSTYRELSE
Byråindel
ning.
Byråernas
antal.
annorstädes en ledande princip böra vara, att arbetet anordnas och utföres
under möjligast enkla, men dock fullt betryggande former, och att ej
flera deltaga i ett ärendes afgörande än som för hvarje fall oundgängligen
måste anses vara af nöden. Den kollegiala formen bör visserligen i viktigare
fall fortfarande komma till användning, dock endast vid föredragningar och
öfverläggningar, som föregå besluten. Själfva besluten däremot fattas af den,
som därtill har befogenhet, med rätt dock förbehållen för den närvarande,
hvars mening är från beslutet afvikande, att anföra denna till protokollet.
Vidare böra ärendena visserligen allt efter sin natur sammanhållas och
centraliseras till minsta möjliga antal byråer, men dock på samma gång
deras handläggning decentraliseras så till vida, att afgörandet, resp. föredragningen
till afgörande icke förbehålles allenast afdelningschefen, resp.
byråcheferna, utan vidkommande vissa grupper af ärenden eller sådana af
mindre vikt anförtros åt särskilda byråtjänstemän med därtill erforderlig
kompetens. Enkelhet och snabbhet i förvaltningen måste häraf i hög grad
befrämjas. Slutligen torde ock den principen böra tillämpas, att för ordinarie
arbete, så långt lämpligen kan ske, användes ordinarie personal.
Härvid bör dock tillses, att i intet fall högre kvalificerad personal
nyttjas, än oundgängligen är af nöden. Särskildt bör, där så med
fördel kan ske, kvinnlig arbetskraft komma till användning. Redan nu har
sådan arbetskraft i afsevärd utsträckning användts inom kommerskollegium. I
I fråga om det antal byråer, som påkallas för styrelsens jämna och
obehindrade verksamhet, hafva kommittéerna icke velat sträcka sig för
långt. Det är här fråga om ett nytt verk, hvars uppgifter visserligen äro af en
ofta synnerligen svårlöst beskaffenhet och med säkerhet kunna förutses komma
att hastigt växa, men som dock icke från början behöfver utrustas med
större arbetskrafter, än som för de redan föreliggande arbetsuppgifternas
lösning befinnes oundgängligt. Personalen kan dock icke heller tillmätas alltför
knappt, särskildt om det utbredda och kostsamma kommittéväsendet äfven
på detta område skall kunna i någon mera afsevärd grad minskas; den af
departementalkommitterade föreslagna nya organisationen af statsdepartementen
afser också, på sätt i den allmänna delen af departementalkommitterades
utlåtande framhålles, att bereda möjlighet till att inom departementen
få verkställd en god del af de utredningar, som hittills skett genom
kommittéer, kommissioner och sakkunniga.
Med afseende å det för närvarande behöfliga antalet byråer hafva kommittéerna,
som nämndt, utgått från önskvärdheten af, att ärendena, allt efter sin
omfattning och så vidt möjligt efter sitt inbördes samband, böra sammanhållas
till ett fåtal byråer. Nödvändiga förutsättningar för, att detta skall låta sig
göra, äro emellertid, dels att dessa byråer, såsom också redan skett på sina
håll vid nyregleringar inom statsförvaltningen, erhålla en organisation och
personaluppsättning efter en något annan typ än den hittills i allmänhet
SOCIALFÖRVALTNINGENS ORGANISATION.
159
vanliga, dels ock att arbetsfördelningen inom byråerna genomföres under
andra former än hittills inom statsförvaltningen varit gällande. Endast
därigenom kan det vara möjligt att så långt, som här föreslås, inskränka
byråernas antal.
Under angifna förutsättningar hafva kommittéerna trött sig kunna stanna
vid att föreslå, att socialstyrelsen för närvarande utrustas med endast tre
(under viss förutsättning fyra) byråer.
Den mera detaljerade fördelningen af ärendena mellan dessa byråer torde
icke från början böra fastslås genom instruktion utan allenast bli föremål
för närmare bestämmelser i en af chefen utfärdad arbetsordning. Personalen
torde icke heller böra genom stat fördelas på de olika byråerna utan uppföras
direkt å själfva styrelsens stat. Genom nu antydda anordningar
möjliggöres nämligen, att en sannolikt tid efter annan erforderlig förändring
af ärendesindelningen på enklaste sätt kan vidtagas. Emellertid är ju gifvet,
att för bedömandet af antalet byråer samt därå behof! iga arbetskrafter en
ungefärlig ärendesfördelning måste företagas. Därvid hafva kommittéerna
utgått frän dels de redan i det föregående angifna och följda hufvudgrupper,
hvari de sociala ärendena helt naturligt låta sig sammanföra, nämligen
a) arbetarfrågorna i allmänhet, b) arbetarskyddet m. in., c) soeial-(arbetar-)försäkringen
och d) öfriga sociala frågor, dels och: den likaledes tidigare
framhållna nödvändigheten af soeialstatistikens sammanhållande och
organiserande till en enhet. Ur praktisk organisationssynpunkt hafva kommittéerna
samtidigt haft att räkna med, att den början till en enhetlig socialförvaltning
i vårt land, som redan finnes uti kommerskollegii afdelning
för arbetsstatistik med tillhörande organ, bör sammanhållas och,
ytterligare utvidgad, bilda själfva stommen i den nya socialstyrelsen. Det
liar härvid särskildt gällt att tillse, hvilken förändrad organisation och
ärendesgruppering betingas af afdelningens inflyttning i och anordnande som
en särskild departementsafdelning inom civildepartementet.
Den organisation, kommerskollegii afdelning för arbetsstatistik erhållit, Afdelningen
har redan från början, och ännu mera genom de däri tid efter annan före- för arbets"
tågna tilläggen och utvidgningarna, varit af provisorisk natur. Detta har, btatl6tlk''
bland annat, kommit till uttryck däri, att af den talrika personalen endast
chefen — byråchefen — varit uppförd på ordinarie stat, under det att
samtliga öfriga befattningshafvare alltjämt äro upptagna på extra stat. Då det
bär uppenbarligen är fråga om ordinarie arbetsuppgifter för statsförvaltningen
och därtill sadana af alltjämt växande betydelse och omfattning, måste nämnda,
ur flera synpunkter allt annat än lyckliga förhållande med det snaraste upphöra,
och hela den för det ordinarie arbetet erforderliga personalen uppföras på
ordinarie stat. Äfven uti ett annat afseende har den nuvarande organisationens
provisoriska karaktär kommit till uttryck. Då kommerskollegium,
till sina öfriga och hufvudsakliga uppgifter såsom det centrala förvaltnings
-
160
FÖRSLAG TILL SOCIALSTYRELSE.
organet för näringarna, under de senare åren i ständigt stegrad omfattning
anförtrotts administrativa uppgifter med afseende å olika sociala ärenden,
har det befunnits nödigt, att dessa ärenden, på grund af sin vikt och
säregna natur, haft sin särskilda, med dem förtrogna representant inom kollegium.
Denna representant — byråchefen för det arbetsstatistiska arbetet
m. m. — bär haft sig ålagdt att närmast biträda generaldirektören i öfvervakandet
och ledningen af alla de sociala ärendena, med undantag hufvudsakligen
endast af arbetarskyddsärendena, som tidigare tilldelats kommerskollegii
industribyrå. Nytillkomna ärendesgrupper och uppgifter hafva också
alltjämt knutits till kollega afdelning för arbetsstatistik och därigenom sammanhåilits
i en byråchefs hand. Så uppgifterna med afseende å medlingen
i arbetstvister och öfriga »arbetarfrågor», så den år 1910 upprättade sjukkassebyrån
med dess talrika personal — hvilken anordning dock uttryckligen
betecknats som provisorisk — så ock slutligen uppgifterna beträffande den
offentliga arbetsförmedlingen in. m. och den för ändamålet tillsatta arbetsförmedlingsinspektören
o. s. v. För att bereda denna organisation möjlighet
att fungera och lätta nämnda byråchels eljes alltför stora arbetsbörda
har den anordningen vidtagits, antingen att föredragningsskyldigheten
(dock i byråchefens närvaro) och äfven själfständig beslutanderätt
genom uttryckliga bestämmelser för vissa grupper af ärenden — såsom
sjukkasse- och arbetsförmedlingsärenden — tillagts särskilda, honom underordnade
tjänstemän (sjukkasse- och arbetsförmedlingsinspektörerna) och byråchefens
direkta handläggning af dessa ärenden i ölrigt inskränkts till sådana
af viktigare natur, eller ock genom särskilda förordnanden lämnats liknande
befogenhet åt dessa eller andra underordnade tjänstemän.
Dessa af förhållandenas makt framtvungna anordningar kunna uppenbarligen,
särskildt som arbetet alltjämt visar tendens att växa och nya uppgifter
tillkomma, icke i längden upprätthållas. En uppdelning af de sociala
ärendena inom kommerskollegium och särskildt af den arbetsstatistiska afdelningens
uppgifter på flera sidoordnade byråer är i hög grad påkallad och
skulle under andra förhållanden säkerligen redan blifvit vidtagen. Så
länge arbetsområdet tillhör kommerskollegii ämbetsbefattning, har en uppdelning
af de sociala förvaltningsuppgifterna på liera byråer dock svårligen
låtit sig genomföra, enär en sådan säkerligen skulle hinderligt inverka på
den jämna fortgången af kollegii öfriga arbetsuppgifter. Med en förändrad
organisation af det slag, som här föreslås, måste en uppdelning däremot
vara helt naturlig och tillika nödvändig.
De sociala De af kommerskollegii afdelning för arbetsstatistik för närvarande handruTierin-
lagda ärendena låta sig efter ofvan följda indelningsgrunder fördela på
° ° följande sätt: ärenden angående medling i arbetstvister och i öfrigt rörande
förhållandet mellan arbetsgifvare och arbetare samt ärenden angående arbetsmarknaden,
arbetslösheten och offentlig arbetsförmedling (arbetsförmedlingsinspektören)
till grupp I; sjukkasseärendena (sjukkassebyrån) och öfriga
SOCIALFÖRVALTNINGENS ORGANISATION.
1G1
ärenden angående socialförsäkring — förutom statistiken — till grupp II;
samt kela socialstatistiken, inberäknadt sjukkasse- och olycksfallsstatistiken,
till grupp III. öfriga kollegium nu tillhörande sociala ärenden, såsom
angående arbetarskydd (yrkesinspektionen),1 angående kommissionärsverksamhet,
utvandraragenter etc., synas alla till sin natur vara sådana, att de
böra sammanföras med öfriga allmänna arbetarfrågor till grupp I. Till
denna lära slutligen ock kunna tills vidare förläggas öfriga »allmänna sociala
frågor», som ansetts böra sammanföras till den sociala förvaltningen. Dessa
frågor måste visserligen påkalla statsmakternas synnerliga uppmärksamhet,
men de medföra dock ännu så länge ej någon större arbetsmängd inom den
högsta förvaltningen. Om och när en förändring härutinnan kan komma
att äga rum, torde dock en uppdelning af förevarande grupp blifva af
nöden. Därutinnah synes det kommittéerna vara att förorda att, i samband
med genomförandet af föreliggande förslag till lag om arbetarskydd, en ytterligare
byrå enbart för arbetarskyddsärenden bör tillkomma.1)
Till grupp II blir, förutom hvad nyss angifvits, att hänföra äfven den för
närvarande på civildepartementet ankommande handläggningen af socialförsäkringsärendena.
Såsom i det föregående utförligt utvecklats, torde dock, i
den mån den högsta förvaltningen i väsentligt ökad utsträckning kommer att
tagas i anspråk för öfvervakandet och ledningen af en väntad omfattande
socialförsäkrings olika grenar, en liknande och till äfventyra än längre gående
uppdelning än beträffande grupp I behöfva vidtagas. Hvad slutligen
beträffar grupp III — socialstatistiken — bör till densamma, jämte den till
kommerskollegium nu anförtrodda socialstatistiken och öfrig i samband med
socialförvaltningen stående statistik, äfven hänföras all annan statistik
samt publikationsverksamket, som ankommer på civildepartementets öfriga
afdelningar och kontor.
Efter nu angifna hufvudgrunder för en gruppindelning af socialförvaltningens
ärenden skulle sålunda dess tre byråer blifva följande:
en byrå för arbetarfrågor, arbetarskydd1 och, allmänna (öfriga) sociala frågor
(l:sta byrån);
en byrå för sjukkasseärenden och öfriga soda Iför sähringsfråg o r (2:dra byrån)
;
en byrå för socialstatistiken och den sociala upplysningsverksamheten samt
utgifvandet af departementets samtliga publikationer (3:dje byrån). *)
*) Jfr den af tvenne kommerskollegiikommitténs ledamöter, lierrar Malmros och Wahlberg,
härom nttalade särskilda mening (s. 10(5).
Första
byrån.
Andra
byrån.
Tredje
byrån.
162 FÖRSLAG TILL SOCIALSTYRELSE.
Hufvudsakligen följande ärenden skulle föras till:
l:sta byrån:
a) förhållandet mellan arbetsgifvare och arbetare (arbetsaftal och kollektivaftal,
arbetsgifvar- och arbetarorganisationer, arbetskonflikter, medling
och skiljedom i arbetstvister m. m.);
b) arbetsmarknaden (offentlig och enskild arbetsförmedling, arbetslöshet, utländsk
arbetskrafts användande inom landet, tillsyn å utvandraragenter,
emigration m. m.);
c) arbetarskydd och arbetets reglementering (skydd mot yrkesfara o. d.,
minderårigas och kvinnors användande i arbete, arbetshygien, hvilotid,
arbetstidens längd och fördelning, arbetslön, hemindustrielit arbete m. in.;
d) allmänna (öfriga) sociala frågor (allmän fattigvård ''o. d., nykterhetsverksamheten,
bostadsfrågan, vissa fromma stiftelser, föreningsväsendet
samt sociala frågor i öfrigt, som ej tillhöra annat departement och ej heller
närmare beröra annan afdelnings, kontors eller byrås inom departementet
verksamhet);
e) afdelningens inre frågor, såsom personaltillsättning, tjänstledighet, semester,
afsked, pension, extra tjänstemän, instruktion o. s. v.
2:dra byrån:
a) sjukförsäkring och sjukkasseväsendet äfvensom moderskapsförsäkring (tillsyns-
och registreringsmyndighet) o. s. v.;
b) social olycksfallsförsäkring i allmänhet, fiskarförsäkring och ersättning för
olycksfall i arbete (riksförsäkringsanstaltens regeringsärenden m. m.)
samt sjöfolks olycksfallsförsäkring (där dessa ärenden ej ankomma på handelsdepartementet)
o. s. v.;
c) social ålderdoms- och invaliditetsförsäkring, barnmorskepensionering (där
dessa ärenden ej ankomma på medicinalafdelningen), sjöfolks pensionering
(där dessa ärenden ej ankomma på handelsdepartementet), pensionskassor
(där dessa ärenden ej ankomma på försäkringsinspektionen eller annat
departement) o. s. v.;
d) öfrig socialförsäkring, såsom understödskassor (tillsyns- och registreringsmyndighet
för dessa, där denna uppgift ej blifvit tillagd försäkringsinspektionen),
arbetslöshetsförsäkring (där dessa frågor till följd af sin natur
ej närmare tillhöra lista byrån) o. s. v.;
3:dje byrån:
a) verkställandet och utgifvandet af den allmänna arbetsstatistiken och särskilda
arbetsstatistiska specialundersökningar (rörande arbetarförhållanden
inom industrien, handtverket, handeln, kommunikations- och transportväsendet)
o. s. v.;
b) verkställandet och utgifvandet af den s. k. landtarbetarstatistiken;
SOCIALFÖRVALTNINGENS ORGANISATION.
163
c) verkställandet och utgifvandet af olycksfalls- och sjukkassestatistiken samt
öfrig socialförsäkringsstatistik ;
d) verkställandet och utgifvandet af öfrig social statistik (lefnadskostnadsoch
budgetsstatistik samt statistik angående föreningsväsen, kooperation
(dock ej jordbruks-), och bostadsväsen (dock ej s. k. jordbruks-egna hem),
fattigvårdsstatistik, nykterhetsstatistik och statistik öfver fromma stiftelser
o. s. v.;
e) handhafvandet af socialstyrelsens upplysningsverksamhet (bibliotek, meddelande
af muntliga eller skriftliga upplysningar och utredningar i sociala
frågor);
f) utgifvandet af den officiella sociala tidskriften »Sociala Meddelanden» med
sammanställningar och referat af redogörelser för sociala förhållanden i inoch
utlandet, sociallagstiftning och administrativa åtgärder i in- och utlandet
samt med fortlöpande eller tillfälliga smärre statistiska utredningar
af allmännare socialt intresse (se ofvan under a och e);
g) utförandet af de statistiska delarna af medicinalstyrelsens och försäkringsinspektionens
publikationer samt offentliggörandet af dessa och departementets
öfriga publikationer.
Med afseende å nu anförda ärendesgruppering vilja kommittéerna
emellertid ännu en gång betona, att densamma icke synes böra fastslås
genom uttryckliga instruktionsbestämmelser, utan att en öfverflyttning
af vissa ärenden från en byrå till en annan i mån af behof utan
vidare omgång skall kunna äga rum, samt att ett dagligt och intimt
samarbete mellan de olika byråerna gifvetvis måste förutsättas. Särskildt
måste detta vara fallet mellan 3:dje byrån och öfriga byråer — liksom ock
mellan 3:dje byrån samt öfriga afdelningar och kontor inom departementet —
hvilkas på olika områden speciellt sakkunniga tjänstemän å ena sidan böra
hafva ständig tillgång till det statistiska material, som för dem äger intresse,
men också å andra sidan böra i största möjliga utsträckning stå till förfogande
för det statistiska arbetet samt publikations- och upplysningsarbetet äfvensom
vara medansvariga för departementets publikationer inom deras speciella
områden. I
I spetsen för socialförvaltningen bör, såsom ofvan blifvit föreslaget, stå Personal.
en departementsdiraktör med samma tjänsteställning som öfriga departements- Chefen.
direktörer enligt departementalkommitterades förslag. Denna departementsdirektör
bör på grund af socialstyrelsens många och viktiga arbetsuppgifter
erhålla generaldirektörs ställning och titel.
Generaldirektörens för socialstyrelsen uppgifter höra sålunda blifva de
för en afdelnings- och verkschef vanliga, nämligen att närmast under departementschefen
vara den högsta representanten och ledaren inom statsförvaltningen
af de ärenden, som tillhöra området för styrelsens verksamhet, att
164
FÖRSLAG TILL SOCIALSTYRELSE.
vara i första rummet ansvarig för denna dess verksamhet och att tillse,
att all personal med noggrannhet och drift fullgör sina skyldigheter. Honom
tillkommer ock att uppgöra och utfärda arbetsordning, innefattande närmare
detaljföreskrifter utöfver gällande instruktion, angående arbetets gång och
anordnande inom styrelsen samt äfven i öfrigt genom lämnande åt anvisningar
på lämpligaste sätt leda och fördela arbetet.
Uti de styrelsens ärenden, i hvilkas pröfning generaldirektören deltager,
är han ensam beslutande — dock med rätt medgifven föredragande och
andra vid beslutets fattande närvarande ledamöter af styrelsen att till protokollet
anteckna skiljaktig mening. Från all befattning med göromål af
mindre betydenhet hör han dock vara befriad, göromål, som å ena sidan i
främsta rummet fordra allenast rutin och specialinsikt på ett visst begränsadt
område, som han eljes icke behöfver besitta, och å andra sidan genom sin
mängd skulle verka hämmande på hans verksamhet i dess betydelsefullare delar.
Föredragningen af styrelsens regeringsärenden i statsrådsberedningen ombesörj
es af generaldirektören eller, efter hans bestämmande men i regel
dock i hans närvaro, af tjänsteman vid styrelsen, som där deltagit i ärendets
handläggning. Generaldirektören bör ock, så långt hans uppgifter såsom
chef göra sådant möjligt, själ!'' deltaga uti det löpande arbetet inom styrelsen,
särskild! i den förberedande utredningen och behandlingen af styrelsens
regeringsärenden samt styrelseärenden af större vikt eller mera svårlöst
beskaffenhet — i all synnerhet lagstiftnings-, organisations-, anslagsoch
personalfrågor samt öfver hufvud frågor, hvari det kan ankomma på
styrelsen att taga initiativ. Generaldirektören hör det företrädesvis tillhöra
— liksom ock hans byråchefer, hvar och en inom sitt område — att med
oaflåtlig uppmärksamhet följa de många sociala frågornas läge och utveckling
ej blott inom riket utan äfven i främmande länder samt med anledning
däraf framställa förslag, som synas honom gagneliga. Honom bör äfven tillkomma
att leda och deltaga i sammanträden af sociala rådet (se nedan s.
196) och dess olika sektioner, ordna och deltaga i samarbetet med andra
departementsafdelningar, departementskontor och anstalter, i erforderlig mån
representera styrelsen utåt vid in- och utländska kongresser o. d. — i sistnämnda
fall efter Kungl. Maj:ts bestämmande för hvarje gång sådan representation
pröfvas böra förekomma — samt företaga inspektionsresor, där det
pröfvas nödigt, att inspektionen verkställes af honom själ!-, o. s. v.
Ordinarie an- X åtskilliga större förvaltande verk hafva cheferna under senare tid
ställning, tillsatts allenast på vissa år, uppenbarligen för att ett ombyte lättare skall
kunna ske, om vederbörande befinnes icke innehafva de nödiga chefsegenskaperna.
Beträffande ett sådant verk som socialstyrelsen möter det svårighet
att på förhand bedöma frågan om formen för chefens anställning. A
ena sidan är det af stor betydelse, att han verkligen äger i allo lämpliga
egenskaper för sitt viktiga värf, och detta kan ej alltid i förväg förutses.
Därtill kommer, att ärendenas mångfald och ofta invecklade beskaffenhet
SOCIALFÖRVALTNINGENS ORGANISATION.
16Ö
äfvensom de ständigt tillkommande nya uppgifterna samt nya spörsmål och
faktorer, till hvilka hänsyn måste tagas, ställa stora kraf på denne afdelningschefs
förmåga att följa med utvecklingen. A andra sidan måste enhetligheten
i verksamhetens ledning här vara åt särskild betydelse och åtskilligt arbete
planläggas lång tid i förväg. Den förtrogenhet med de mångskiftande ärendena,
som måste förutsättas hos chefen, kan endast förvärfvas småningom och
efter en jämförelsevis långvarig verksamhet inom förvaltningsområdet.
Då det vidare här ej heller är fråga om en styrelsegren, som har förvaltningsverksamhet
nedåt af större betydelse eller afsevärdare underlydande
personal i orterna, eller som drifver någon för staten viktig affärsverksamhet,
synas öfvervägande skäl tala för, att tillsättandet af chefen ej sker
på vissa år. Skulle emellertid principen om chefers tillsättning för viss tid
anses böra genomföras öfver hela förvaltningen, torde ej heller några afsevärdare
olägenheter vara att förvänta, genom att så sker jämväl beträffande
chefen för socialstyrelsen.
Departementalkommitterade hafva för afsikt att föreslå, att den normala Aflöning,
aflöningen för departementsdirektör för de större departementsafdelningarna
(styrelserna) skall fastställas tilL minst 12,000 kronor. Då förevarande styrelse,
enligt kommittéernas mening, redan frän början och än mera i fortsättningen
måste blifva att hänföra till sådana större afdelningar, samt då
vidare på dess chef måste ställas stora kraf med afseende å såväl teoretisk
utbildning som förtrogenhet med viktigare sociala spörsmål, föreslå kommittéerna
för generaldirektören och chefen för socialstyrelsen en aflöning af
12,000 kronor om året. Däraf torde 7,500 kronor böra bestämmas som lön,
6,500 kronor som tjänstgöringspengar och 1,000 kronor som ortstillägg. 1
1 spetsen för en hvar af de tre byråer, hvari styrelsen indelas, bör stå Byråchefer
en byråchef. För att i chefens frånvaro inträda i dennes tjänstgöring Chefens^täU
med den begränsning, som för särskilda fall kan finnas böra bestämmas,
äfvensom, jämlikt därom i arbetsordningen meddelade föreskrifter, i generaldirektörens
ställe utöfva beslutanderätt, resp. föredragningsskyldighet i viss
eller vissa grupper af ärenden, bör en af byråchelerna betros med uppdraget
att vara generaldirektörens ställföreträdare, för hvilket uppdrag ett
särskild! arfvode af 1,000 kronor synes böra anvisas. Denne bör ock i allmänhet
närvara vid alla viktigare föredragningar i styrelsen af de öfriga
byråernas ärenden.
Fn hvar byråchef är ledamot af socialstyrelsen och chef för en byrå Byråchef*
inom densamma med de uppgifter, som i arbetsordningen bestämmas. Byråchef
åligger: att bereda och föredraga de till hans byrå hörande ärenden,
som skola afgöras af generaldirektören; att själ!" afgöra eller till afgörande
af tjänsteman vid byrån, där så rörande visst ärende eller viss grupp af
ärenden icke redan genom föreskrift i arbetsordningen eller eljes af generaldirektören
är bestämdt, öfverlämna byrån tillhörande göromål, som ej skola
166
FÖRSLAG TILL SOCIALSTYRELSE.
afgöras af generaldirektören; att hafva tillsyn öfver, leda och själf deltaga
i göromålen inom byrån och ansvara för, att beslut i de å byrån handlagda
ärendena varda utan dröjsmål expedierade, samt att i öfrigt fullgöra hvad
enligt gällande instruktion eller utfärdad arbetsordning till byråchefsbefattningen
hör. Särskildt bör uppmärksammas, att samtliga dessa byråchefers
själfständiga beslutanderätt måste blifva förhållandevis stor.
Med afseende å byråns regeringsärenden har byråchef särskildt till åliggande,
förutom den nyss nämnda föredragningsskyldigheten i statsrådsberedningen:
att ansvara för uppsättningen af vederbörliga tjänstememorial; att
upprätta förslag till föredragningslista öfver ärenden, som skola förekomma
i statsrådet; att ansvara för uppsättandet af sådana expeditioner, hvilka
skola förses med Konungens eller departementschefens underskrift; att tillhandagå
med samråd angående affattande! af statsrådsprotokollet, samt att
ombesörja det till statsrådsprotokollet hörande registratur.
Vid samarbetet med andra departementsafdelningar m. fl. kommer den på
socialstyrelsen hvilande förberedande utredningen och föredragningen af
ärende, som tillhör byrån, i många fall att påhvila byråcheferna. Detsamma
blir förhållandet vid konferenser med sociala rådet och dess sektioner. Äfven
för hvad kommittéerna ofvan betecknat såsom socialstyrelsens representation
utåt lärer byråchef ofta nog komma att tagas i anspråk, liksom för
företagande af viktigare inspektionsresor o. s. v.
Hvad särskildt beträffar socialstyrelsens redan från början och ännu
mera i framtiden tämligen omfattande inspektionsverksamhet inom olika
sociala områden, har som allmän regel förutsatts, att sådan verksamhet vid
viktigare tillfällen skall komma att personligen, ehuru mera sällan, utöfvas
af generaldirektören, men oftare af resp. byråchefer. Kommittéerna hafva ock
efter moget öfvervägande kommit till det resultat, att särskildt byråchefen
å 2:dra byrån, socialförsäkringsbyrån (sjukkassebyrån), jämte sina öfriga
åligganden äfven bör medhinna fullgörandet af en väsentlig del af inspektionsarbetet
och att följaktligen den eljes erforderliga särskilda öfverinspektörsbefattningen
å nämnda byrå tills vidare bör kunna sammanslås med byråchefsbefattningen.
Denna byrås regeringsärenden torde nämligen under de närmaste
åren ej blifva af någon större mängd; dess hufvudsakliga förvaltningsverk -samhet, nu och intill dess en mera omfattande socialförsäkring hunnit blifva
genomförd, kommer tydligen att, jämte verkställandet af en del tämligen omfattande
utredningsarbeten, bestå utiatt utöfva tillsyns-och registre ringsmyndigheten
öfver sjuk kasseväsendet, hvartill eventuellt i en nära framtid torde komma
enahanda uppgifter med afseende å moderskapsförsäkringen och understödsföreningarna.
I flen mån andra förhållanden i nu berörda afseenden inträda
och arbetsbördan ökas, måste emellertid en förändring härutinnan ske, och
byråchefen å nämnda byrå, äfven om han allt fortfarande så långt möjligt
kommer att deltaga i det löpande förvaltningsarbetet å byrån, befrias från
den direkta uppgiften att tillika vara öfverinspektor för att blifva i till
-
SOCIALFÖRVALTNINGENS ORGANISATION.
167
fälle att mera odeladt ägna sig åt byråns allmänna ledning och andra större
uppgifter. Som i det föregående antydts, torde emellertid socialförvaltningens
uppgifter med afseende å den väntade social försal-; ri ngen i en framtid blifva
sä omfattande, att deras sammanhållande inom en byrå icke i längden blir
möjligt.
Vidkommande däremot byråchefen å l:sta byrån, har visserligen också varit
under öfvervägande, huruvida icke äfven med hans befattning tills vidare
kunde förenas uppgiften att handhafva någon af byråns större inspektionsuppgifter,
vare sig för den offentliga arbetsförmedlingen eller för arbetarskyddet
(yrkesinspektionen), medan den sistnämnda uppgiftens stora och
säkerligen hastigt växande omfattning — äfvensom den speciella utbildning
och kompetens, som måste kräfvas af dess utförare — har dock synts lägga
ett bestämdt hinder i vägen för en sådan anordning. Ur dessa synpunkter
läte det sig onekligen lättare göra, att uppgiften att vara arbetsförmedlingsinspektör
förenades med byråchefsbefattningen. Men äfven denna tanke hafva
kommittéerna funnit sig böra frångå, förnämligast därför, att lista byråns
arbetsbörda redan från början blir synnerligen omfattande, att många och
stora utredningsarbeten förestå inom denna byrås verksamhet, hvilka arbeten
ställa stora kraf på särskildt byråchefens tid och arbetskraft, samt att socialstyrelsens
dubbelställning såsom både själfständigt styrelseverk och afdelning
i ett departement, med däraf följande uppgifter med afseende å regeringsärendens
handläggning och expediering, ovillkorligen måste kräfva, att byråchefen
å lista byrån alltid finnes att tillgå inom styrelsen och icke såsom
ordinarie utöfvare af inspektionsverksamheten på arbetsförmedlingens område
är nödsakad att under längre eller kortare tider befinna sig på regelbundet
återkommande inspektionsresor.
Beträffande slutligen byråchefen å Sidje byrån (socialstatistiken, upplysnings-
och publikationsverksamheten) ligger det i sakens natur, att hans
uppgifter blifva i viss mån olika mot de båda öfriga byråchefernas, ehuru
därför ingalunda mindre maktpåliggande. Honom skall sålunda tillkomma
ledningen och det närmaste ansvaret för planläggningen och utförandet af
alla de omfattande utrednings-, upplysnings- och publikationsarbeten, byrån
bär att utföra, uti hvilka arbeten han och, där de äro af mera svårlöst beskaffenhet,
skall personligen deltaga. För honom liksom ock för öfriga byråchefer
inom socialstyrelsen kommer, med den här föreslagna begränsningen
af byråernas antal och den vidsträckta omfattningen af deras verksamhet,
arbetsbördan att blifva förhållandevis tung och anspråken på teoretiska och
praktiska kunskaper samt omdömesförmåga att blifva stora.
Under sådana förhållanden vill det ock synas olämpligt, att några bestämda
kompetensvillkor uppställas för byråchefsbefattningarna inom socialstyrelsen,
enär därmed hinder lätt kan uppstå att förvärfva de för uppgiften
mest sakkunniga och lämpliga krafterna, hvilka långt ifrån alltid
Kompetens
villkor.
168
FÖRSLAG TILL SOCIALSTYRELSE.
Aflöning.
Byrådirektörer
(iifverinspektörer).
kunna mätas af de aflagda examina, de må nu vara statsvetenskapliga, juridiska
eller tekniska. Öfver hufvud taget böra på innehafvarna af dessa befattningar
ställas de krafven, att de, jämte erforderliga chefsegenskaper, besitta
erforderlig teoretisk utbildning och praktiska kunskaper i sociala frågor,
närmast de, som falla inom byråns arbetsområde, samt äga ingående förtrogenhet
med dylika förvaltningsgöromål. Tillika torde som regel böra
fordras: af byråchefen å lista byrån: författningskunskap, framför allt på
det sociala området; af byråchefen å 2:dra byrån: ingående kännedom om
socialförsäkringen icke allenast i Sverige utan äfven i utlandet samt kännedom
om försäkringsteknikens principer; och af byråchefen å 3:dje byrån:
teoretisk och praktisk utbildning för statistiska arbetens planläggning och
utförande.
Byråchefernas aflöning föreslå kommittéerna måtte fastställas till det belopp,
som uti hittills beslutade löneregleringar i regel blifvit bestämdt för denna
tjänstegrad (3:dje gradens), eller 8,100 kronor om året, däraf 5,000 kronor i
lön, 2,500 kronor i tjänstgöringspengar och 600 kronor i ortstillägg. Härtill
bör komma, såsom vanligt, ett ålderstillägg å 600 kronor efter 5 års
tjänstgöring i befattningen.
Med afseende å det närmare anordnandet af byråerna och arbetssättet därinom
synas böra närmast under byråcheferna och till det antal, hvaraf tid
efter annan behof kan föreligga, anställas några relativt högt kvalificerade
tjänstemän för den själfständiga handläggningen och föredragningen af vissa
större grupper af ärenden. Tjänstemän af sådan högre kompetens torde för
närvarande dock endast erfordras å lista byrån i och för fullgörandet af dess
inspektionsuppgifter, nämligen en öfverinspektor för arbetsförmedlingen
och en yrkesöfverinspektör. Framdeles torde ock en dylik öfverinspektörsbefattning
böra upprättas å 2:dra byrån, om och när med tillkomsten af
nya uppgifter det befinnes nödvändigt att befria byråchefen å nämnda byrå
från den hufvudsakliga uppgiften att tillika fullgöra en väsentlig del af
inspektionsgöromålen. (Till kategorien af högre kvalificerade tjänstemän,
ehuru deras aflöning, på grund af frånvaron af direkta eller mera omfattande
inspektionsuppgifter och arbetsbördans äfven i öfrigt mindre omfattning,
synes kunna sättas något lägre, äro äfven att hänföra s elev eter ärna
på de olika byråerna, inspektörsassistenten å 2:dra byrån och förste aktuarierna
för de större arbetena på 3:dje byrån.)
Hvad särskildt angår de nyssnämnda båda öfverinspektörerna, framgå
deras hufvudsakliga ämbetsuppgifter redan af deras benämning (angående öfverinspektören
öfver arbetsförmedlingen se s. 91; angående yrkesöfverinspektören se
s. 100 f.). En hvar af dessa tjänstemän, hvilka synts kommittéerna böra erhålla
den gemensamma tjänstetiteln byrådirektör, skall sålunda hafva att i regel
själfständigt utöfva den jämlikt lag eller författning å den centrala förvaltningen
SOCIALFÖRVALTNINGENS ORGANISATION.
1G9
ankommande inspektionsmyndigheten på området äfvensom att i ötrigt, i
enlighet med meddelade bestämmelser och däri angifna begränsningar —
t. ex. med afseende å lagstiftnings-, författnings-, organisations- och personalfrågor,
hvilka torde böra förbehållas vederbörande byråchef eller generaldirektören
— själfva afgöra eller ock till afgörande af chefen, resp.
byråchefen föredraga den inom området förekommande mångfalden af öfriga förvaltningsärenden.
Uppenbarligen komma också dessa tjänstemän att emellanåt få
i statsrådsberedningen föredraga regeringsärenden inom sina verksamhetsområden.
Hvad ofvan anförts om byråchefs uppgifter med afseende å styrelsens
samarbete med öfriga afdelningar m. fl., arbetena inom sociala rådet, »representation
utåt» o. s. v. bör i tillämpliga delar gälla äfven byrådirektör.
Hvad ifrågavarande befattningar beträffar, finnes för närvarande redan befattningen
som arbetsförmedlingsinspektör. Vid sidan af sin betydelsefulla
uppgift att öfva tillsyn öfver arbetsförmedlingens olika grenar samt medverka
vid dithörande frågors framförande till lösning, lärer denne ock tagas i
anspråk för handläggningen af andra spörsmål rörande arbetsmarknaden
m. m. Yrkesöfverinspektören är föreslagen af såväl yrkesfarekommittén som
kommerskollegium, hvilket förslag för närvarande är föremål för KunglMajrts
pröfning. Sistnämnda befattning synes ock böra tillkomma omedelbart
och senast i samband med socialstyrelsens upprättande, äfven om det
ifrågavarande kommittéförslaget vid den tidpunkten mot förmodan ännu icke
skulle vara genomfördt.1) Arbetarskyddsärendena synas nämligen vara af
den synnerligen stora betydelse, att de oförtöfvadt böra erhålla sin med dem
fullt förtrogna representant inom den högsta statsförvaltningen.
Vidkommande kompetensvillkoren för ifrågavarande tvenne byrådirektörs- Kompetensbefattningar
synas icke några bestämda sådana böra uppställas för öfver- ''lllkor''
inspektören för arbetsförmedlingen, förutom det att af honom alltid böra
fordras vissa allmänna kvalifikationer samt intim kännedom om arbetsförmedlingen
och närliggande spörsmål. Yrkesöfverinspektören däremot
synes, utom största möjliga kompetens uti arbetarskyddsfrågorna, i vidsträckt
grad böra besitta samma kompetens, som fordras af de honom
närmast underordnade yrkesinspektörerna. I sådant afseende har yrkesfarekommittén
föreslagit, att jämte teknisk högskolebildning skall fordras antingen
deltagande i industriell verksamhet under minst 8 år eller ock förutvarande
anställning såsom assistent hos yrkesinspektör, för hvilken befattning
skulle erfordras teknisk högskolebildning och minst 4 års industriell
verksamhet jämte i regel någon tids tjänstgöring vid »yrkesinspektionens
chefsmyndighet».
Vid upprättandet af sitt förslag till lönestat för socialstyrelsen hafva Aflöning,
kommittéerna utgått från och i regel äfven följt de inom den centrala
förvaltningen — statskontoret, kammarkollegium m. fl. verk — numera
i) Angående önskvärdheten af att i samband med genomförandet af en utvidgad lagstiftning om
arbetarskydd erhålla en byrå enbart för dessa ärenden jfr s. 161 i det föregående.
170
FÖRSLAG TILL SOCIALSTYRELSE.
Sekreterare,
inspektörsassistent
och förste
aktuarier.
Uppgifter.
allmänt tillämpade lönegraderna. Då till förenämnda, inom socialstyrelsen
erforderliga byrådirektörs-(öfverinspektörs-)befattningar icke förefinnes
någon motsvarighet inom nyssnämnda ämbetsverk, har en särskild lönegrad
för dessa föreslagits. Dessa tjänstemäns hela ställning, ämbetsuppgifter
och ansvar samt omfattningen och karaktären i öfrigt af deras
verksamhet göra det enligt kommittéernas mening naturligt och ändamålsenligt,
att dem tilldelas en aflöning emellan den för 2:dra (sekreterare, förste
aktuarie) och 3:dje gradens tjänst (byråchef) nu gällande.
Nu befintliga befattningshafvare af ifrågavarande karaktär, nämligen arbetsförmedlingsinspektören
och sjukkasseinspektören, båda i kommerskollegium,
åtnjuta, den förra en aflöning af 7,000 kronor och den senare af
7,500 kronor. För den af yrkesfarekommittén föreslagna chefen för »yrkesinspektionens
chefsmyndighet» har kommerskollegium i sitt den 22 juni 1911
afgifna utlåtande föreslagit den här af kommittéerna upptagna benämningen
yrkesöfverinspektör samt för denne förordat en aflöning af likaledes 7,500
kronor.
Vid sitt öfvervägande af aflöningsfrågan för dylika befattningshafvare samt
deras lämpliga inpassning i organisationen och aflöningssystemet hafva kommittéerna
kommit till det resultat, att en ny, gemensam tjfilisté- och aflöningstyp
borde fastställas för tjänstemän af detta slag, liggande ungefär
midt emellan 2:dra och 3:dje gradens tjänst i nuvarande aflöningssystem.
Aflöningen för denna grad anse kommittéerna sålunda böra i regel fastställas till
7,000 kronor, däraf 4,500 kronor i lön, 2,000 kronor i tjänstgöringspengar och
500 kronor i ortstillägg. Därjämte skulle, i likhet med för 2:dra gradens
tjänst, tillkomma tvenne ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor, efter 5, resp.
10 års tjänstgöring i befattningen. Nu nämnda aflöningsförmåner föreslås
ock för de två ifrågavarande byrådirektörerna (öfverinspektörerna) inom socialstyrelsen.
Kommittéerna öfvergå nu till frågan om, hvilka tjänstemän af 2:dra graden
redan från början erfordras inom socialstyrelsen. A lista byrån
måste alltid finnas en sekreterare (jurist) för förekommande lagstiftnings- och
författningsärenden samt löpande förvaltningsgöromål, för hvilka juridisk
kompetens företrädesvis är erforderlig. Ifrågavarande tjänsteman, som af yrkesfarekommittén
ursprungligen föreslagits böra tillhöra »yrkesinspektionens
chefsmyndighet» och äfven af kommerskollegium, vid afgifvande af dess ofvannämnda
förslag till denna myndighets provisoriska upprättande inom kollegium,
pröfvats erforderlig, torde tills vidare äfven kunna ombesörja den handläggning
(eventuellt äfven föredragningen) af fattigvårdsärendena, hvilken
redan från början skulle läggas under socialstyrelsen. I den mån arbetsuppgifterna
tillväxa och speciell personal för sistnämnda uppgifter tillkommer,
torde ifrågavarande sekreterarebefattning uteslutande tagas i anspråk för de
här ofvan först nämnda angelägenheterna.
SOCIALFÖRVALTNINGENS ORGANISATION.
171
Den för närvarande å kommerskollegii sjukkassebyrå — 2:dra byrån —
befintliga befattningen som (sekreterare och) inspektörsassistent synes äfven
efter den nya organisationens genomförande vara behöflig med hufvudsakligen
enahanda arbetsuppgifter som för närvarande med undantag dock af de
allmänna sekreterargöromålen, men däremot utvidgade till äfven andra inspektionsuppgifter
än beträffande sjukkasseväsendet.
Nämnda byrås förändrade organisation och därmed följande vidgade arbetsuppgifter,
icke minst med hänsyn till regeringsärendena och vissa tillkommande
förvaltnings-(registrerings-)ärenden, synas ock därjämte kräfva
upprättandet af en särskild, ny sekreterarbefattning (jurist).
Härigenom beredes byråchefen erforderligt biträde å ena sidan i hans
verksamhet som inspektör och å den andra i och för regerings- och förvaltningsärendenas
handläggning. Därmed bör ock det eljes säkerligen tämligen
omedelbart framträdande behofvet af en särskild byrådirektör för inspektionsverksamheten
under byråchefen kunna undanskjutas till en mera aflägsen
tidpunkt.
Till bibehållande uti den nya organisationen — 3:dje byrån — föreslås
likaledes de fyra förste aktuar^befattningar, som för närvarande förefinnas å
kommerskollegii afdelning för arbetsstatistik. Visserligen blir genom den nu
föreslagna omläggningen af organisationen byråchefen befriad från honom nu
åliggande rena förvaltningsuppgifter, och får han sålunda tillfälle att mera odeladt
ägna sig åt icke allenast ledningen och öfvervakandet utan äfven deltagandet
i de olika statistiska arbetena. Men det oaktadt lärer den utökning
af den socialstatistiska byråns arbetsuppgifter, som här föreslås, mer än väl
motivera såväl bibehållandet af samtliga nuvarande förste aktuariebefattningar
som ock den, om ock mindre, förstärkning af personaluppsättningen
af l:sta tjänstegraden, som i det följande föreslås.
Att för byråchefen å 3:dje byrån och en hvar af förste aktuarierna bestämdt
och mera i detalj fastslå, hvilken hufvudgrupp af byråns arbeten af honom direkt
skall utföras, är uppenbarligen ej lämpligt, utan lärer detta böra i görligaste
mån afpassas efter lavars och ens speciella intresseläggning och förutsättningar.
Jämte den allmänna ledningen af arbetenas planläggning och utförande i det
hela torde byråchefens direkta deltagande i detaljarbetet dock i allmänhet
komma att afse vissa delar af den s. k. allmänna socialstatistiken, studier
och referat af utländsk social lagstiftning och andra publikationer af socialt
innehåll o. s. v. I sistnämnda afseende bör det tillkomma äfven enhvar åt
förste aktuarierna och öfriga tjänstemän inom hela afdelningen att hvar
inom sitt fack följa utvecklingen.
De hufvudsakliga uppgifterna skulle såsom för närvarande blifva för
en förste aktuarie: att närmast biträda byråchefen i ledningen af den
allmänna socialstatistiken och att själf, med erforderligt biträde, utföra de
delar af densamma äfvensom af statistik inom gruppen »öfrig socialstatistik»
12—111324.
172
FÖRSLAG TILL SOCIALSTYRELSE.
(exempelvis nykterhetsstatistiken), som ej handhas af byråchefen eller annan
tjänsteman; att vara redaktör för och ombesörja det regelbundna utgifvandet
af månadstidskriften (»Sociala Meddelanden»), samt att fullgöra de allmänna
sekreterargöromålen å afdelningen (en hvar af de öfriga förste aktuarierna
förutsattes fullgöra de på honom ankommande speciella sekreterargöromålen);
en
föiste aktuarie att vara närmaste ledare och utförare, med erforder*
ligt biträde, af de regelbundet fortgående större specialundersökningarna
äfvensom af de delar af »allmän arbetsstatistik» och »öfrig socialstatistik»
(exempelvis fattigvårdsstatistiken samt statistiken öfver fromma stiftelser),
som lämpligen kunna utföras af honom eller under hans ledning;
en förste aktuarie att vara närmaste ledare och utförare, med erforderligt
biträde, af den s. k. landtarbetarstatistiken och de nya grenar af densamma,
som förutsatts skola tillkomma (eventuellt äfven nykterhetsstatistiken,
då en utförligare sådan tillkommer); samt
en förste aktuarie att vara den närmaste ledaren och utföraren, med erforderligt
biträde, af sjukkasse- och olycksfallsstatistiken samt öfrig socialförsäkringsstatistik,
som är att emotse, äfvensom af försäkringsstatistiken
och medicinalstatistiken.
•Kompetens- De kompetenskraf, som böra ställas på innehafvarna af ofvannämnda bevjilkor.
fattningar af 2:dra graden äro följande:
sekreterarna a l:staoch 2:dra byrån: juridisk och administrativ utbildning;
inspektörsassistenten å 2:dra byrån: administrativ utbildning samt
därjämte försäkringsteknisk kompetens (d. v. s. behörighet att vara aktuarie
hos lifförsäkringsbolag), därest sådan icke redan är i tillräcklig mån företrädd
bland byråns öfriga befattningshafvare;
förste aktuarier a o:dje byrån: för innehafvare af högre statistisk tjänst
föreskrifven teoretisk och praktisk utbildning (för sekreteraren helst tillika
speciell administrativ skolning).
AflöDing. Aflöningen för samtliga nu nämnda befattningshafvare af 2:dra graden
bör utgå med det för nyreglerade verk vanliga belopp, nämligen 5,800 kronor,
däråt 5,600 kronor som lön, 1,800 kronor som tjänstgöringspengar och
400 kronor som ortstillägg, hvartill komma två ålderstillägg, hvartdera å
500 kronor, efter 5, resp. 10 års tjänstgöring i befattningen.
Tjänstemän De för närvarande i kommerskollegium för de sociala ärendena befintliga
afgmdenne~^änst«männen af l:sta lönegraden (4 till antalet) synas äfven efter den nya
(Bibliotekarie orSaiQ*sa^onens genomförande blifva behöfliga och böra till socialstyrelsen
och registra-öfverflyttas. Sålunda synes den nuvarande yrkesinspektionsassistenten,
^efilesa1''80111 fiireslagits skola bibehållas, af yrkesfarekommittén hos »yrkesinspekleihet;
byrå-tionens chefsmyndighet» och af kommerskollegium såsom biträde åt vrkesöfverl:sta-o.
3:dje-lnsPeatoren’ aora sasom oyraassistent ingå i den nya organisationen och plabvråD;
akta-ceras ä l:sta byrån med hufvudsaklig uppgift att tillhandagå yrkesöfver
-
SOCIALFÖRVALTNINGENS ORGANISATION.
173
inspektören. Det vill emellertid synas, som byråassistenten i denna sin arie och regiegenskap,
åtminstone till en början, knappast skulle behöfva helt tagas i byrån^aktnanspråk.
Då kommittéerna tillika, efter närmare undersökning af förhållan- arier (2) å
dena och inhämtade upplysningar, fått utrönt, att den nuvarande å kollega 3:dje byr&n)''
afdelning för arbetsstatistik anställde aktuarien och tekniska assistenten LPP?lfterför
olycksfallsstatistiken väl har full sysselsättning med nämnda statistik,
men icke enbart i egenskap af tekniskt sakkunnig assistent, hafva kommittéerna
ansett sig kunna föreslå, att denna speciella uppgift å 3:dje byrån anförtros
åt ofvannämnde byråassistent å l:sta byrån, hvilken därigenom bör
få full sysselsättning.
Nyssnämnda aktuariébefattning vid socialstatistiken skulle dock alltjämt
bibehållas, men beklädas med en statistiker, hvarigenom sålunda en
välbehöflig förstärkning i 3:dje byråns arbetskrafter beredes för mötande af
de föreslagna nya uppgifterna.
Den sedan länge existerande alctuarieb efattning en vid den rena arbetsstatistiken
föreslås äfven till bibehållande (å 3:dje byrån), och skall dess innehafvare
fortfarande som hittills biträda vid de olika arbetena med nämnda statistiks
många skilda delar.
Befattningen som aktuarie och registrator å den nuvarande sjukkassebyrån
hos kommerskollegium — med uppgift förnämligast att ansvara för sjukkasseregistrets
behöriga förande och att förrätta de vidlyftiga allmänna registratorsgöromålen
äfvensom biträda vid de med utbetalningen af statsbidrag
till sjukkassorna förenade göromålen — bör i enahanda egenskap öfverflyttas
till socialstyrelsens 2:dra byrå.
Ett inom kommerskollegium länge kändt behof, som numera blifvit oafvisligt,
är att å afdelningen för arbetsstatistik för den omedelbara vården af
dess synnerligen värdefulla samt af kollega tjänstemän, myndigheter och
den stora allmänheten allt mera flitigt anlitade bibliotek och arkiv erhålla
en särskild bibliotekarie och arkivarie. Detta önskningsmål, om hvars
vikt och behöflighet kommittéerna gjort sig noggrant underrättade, synes, om
ej förr så i samband med den nya socialstyrelsens tillkomst, böra tillgodoses.
I och med en sådan befattnings upprättande lärer ock ett annat viktigt
behof för socialstyrelsen kunna fyllas, nämligen det af en registrator för
ämbetsverkets (socialstyrelsens) allmänna registratorsgöromål. Visserligen
lära de hufvudsakliga registreringsarbetena lämpligast böra förläggas till
de särskilda byråerna och där, utom å 2:dra byrån, direkt handhafvas af
kvinnliga tjänstemän (såsom för närvarande sker å kommerskollegii afdelning
för arbetsstatistik), men en för hela ämbetsverket gemensam registrator
måste det oaktadt alltid blifva behöflig (för regeringsärenden och andra viktigare
ärenden, förbindelsen med allmänheten, fördelningen af till verket inkomna
löpande ärenden på de olika byråerna o. s. v.). Denna uppgift synes,
på grund af nyss nämnda anordningar, dock ej behöfva blifva större
än att den utan olägenhet kan förenas med en bibliotekariebefattning. Kom
-
174
FÖRSLAG TILL SOCIALSTYRELSE.
Kompetens
villkor.
Aflöning.
Kvinnliga
tjänstemän.
(Bokhållare
och kontorsskrifvare.
)
Uppgifter, antal
och tjänstegrader.
mittéerna föreslå sålunda, att a socialstyrelsens stat uppföres en ny befattning
såsom bibliotekarie och arkivarie samt registrator.
Jämväl nu ifrågavarande tjänstemän må i vissa fall kunna betros med
föredragningsskyldighet äfvensom själfständig beslutanderätt i frågor af enklare
beskaffenhet.
Af socialstyrelsens nu nämnda tjänstemän af lista graden torde böra erfordras
följande kompetens:
byräassistenten: teoretisk och praktisk ingenjörsutbildning;
registrator: allmän administrativ utbildning (samt bibliotekarien tillika
statsvetenskaplig utbildning);
aktuarierna å o:dje byrån: för statistisk tjänst föreskrifven teoretisk och
praktisk utbildning.
lör tjänstemännen i lista lönegraden (5 till antalet) föreslås samma aflöning
som den för ifrågavarande lönegrad eljes gällande, nämligen en begynnelseaflöning
af 4,000 kronor (2,200 kronor i lön, 1,500 kronor i tjänstgöringspengar
och 300 kronor i ortstillägg) samt tre ålderstillägg, hvartdera å 500
kronor etter 5, resp. 10 och 15 års tjänstgöring i befattningen.
Liksom för nän arande är fallet inom kommerskollegii afdelning för arbetsstatistik,
bör äfven inom den nvupprättade socialstyrelsen en mängd löpande
arbeten kunna utföras af kvinnlig arbetskraft. Uteslutande dylik
peisonal bör fortfarande som hittills anlitas för renskrifning, preliminär, formell
granskning och kontrollering af statistiska primäruppgifter, uppgifternas
öfverförande och sammanställande i sammandragstabeller, summeringsarbete
och procenträkning, kollationering och korrekturläsning, slutliga kontrollräkningar,
utförande af enklare ritningar och diagram o. s. v. Dylik arbetskraft
bör ock med fördel kunna komma till användning vid visst, mera kvalificeradt
arbete, såsom, förutom en saklig granskning af statistiska primäruppgifter,
uppsättandet af vissa anmärknings- och påminnelseskrifvelser, utförandet
af något mera kräfvande ritnings- och diagramarbete, förandet af
diarier, särskildt hela diarieföringen å lista och 3:dje byrån, katalogisering
och öfrigt biblioteksarbete, biträde vid expeditionsartietet o. s. v. Till dylikt
mera kvalificeradt arbete bör ock vara att hänföra det närmaste »förmanskapet»
och ledningen öfver de öfriga kvinnliga skrif- och räknebiträdena,
särskildt vid större statistiska specialundersökningar.
hlertalet inom socialstyrelsen erforderliga kvinnliga tjänstemän böra, som
af of v anstående framgår, komma till användning inom 3:dje byrån (socialstatistiken),
men äfven a lista byrån (särskildt för yrkesinspektionsärendena och
arbetsförmedlingsärendena) och å 2:dra byrån (sjukkasseinspektionen, moderskapsförsäkringen)
samt å registratorskontoret jämte biblioteket och arkivet
lärer dylik personal vara synnerligen lämplig att använda.
Motsvarande nu inom kommerskollegium förefintlig personal har som bekant
hittills saknat fast anställning, och har dess ställning varit den af »extra
SOCIALFÖRVALTNINGENS ORGANISATION.
175
skrif- och räknebiträden», för närvarande å kollegii afdelning för arbetsstatistik
ett 20-tal. Då emellertid ett flertal af dessa biträden tages i anspråk
för ordinarie arbete, måste det vara med rättvisa och billighet öfverensstämmande,
att dem äfven beredes ordinarie anställning. Detta är ock
ett från kommerskolleginm vid upprepade tillfällen framfördt önskningsmål,
och då dess principiella riktighet, hvilken för öfrigt redan vid tidigare löneregleringar
för andra ämbetsverk blifvit erkänd, till fullo behjärtas af kommittéerna,
föreslås, att ett antal befattningar för kvinnliga tjänstemän uppföres
på socialstyrelsens ordinarie stat.
Hvad beträffar arten och antalet af dylika befattningar, må, under åberopande
af hvad nyss blifvit anfördt om den olika kvaliteten af det arbete,
som åt denna personal skulle anförtros, till en början framhållas, att dessa
befattningar torde böra blifva aftvå olika grader, en högre (bokhållare) för
mera kvalificeradt kvinnoarbete och eu lägre (kontorsskrifvare) för enklare
sådant arbete.
Uti sina framställningar om beredande af fastare anställning för den
kvinnliga personalen har kommerskollegium, under utförligt påvisande
af dessa arbetens delvis mycket olika natur —• å ena sidan mera själfständiga,
omdömes- och ansvarskräfvande uppgifter och å den andra vanliga
skrifgöromål och mera elementärt statistiskt arbete — påyrkat upprättandet
af tvenne sådana lönegrader. Samma yrkande är ock framställdt af statistiska
kommittén i dess den 7 sept. 1910 afgifna betänkande. Erinras må
äfvenledes, att löneregleringskommittén i sitt den 29 juni 1911 framlagda
förslag om »uppförande i stat af vissa biträden hos ämbetsverk och
myndigheter» kommit till samma resultat så till vida, att för de där behandlade
verkens vidkommande utöfver den normala typen föreslagits en ytterligare
aflöningstyp, afsedd för biträden med mera kvalificerade arbetsuppgifter.
Uti sina ofvannämnda framställningar har kommerskollegium föreslagit,
att beträffande dess afdelning för arbetsstatistik skulle inrättas 12 ordinarie
tjänstebefattningar för kvinnor, nämligen 4 bokhållar- och 8 kontorsskrifvarbefattningar,
hvarjämte dylika befattningar äfven skulle upprättas på
kollegii öfriga byråer. Vid bestämmandet af det för den nya socialstyrelsen
behöfliga antalet dylika befattningar hafva kommittéerna för sin del
å ena sidan utgått från antalet nu i kollegium befintliga och i kollegii
framställningar till fast anställning föreslagna äfvensom från det behof af
personalförstärkning, som socialstyrelsens vidgade uppgifter måste medföra.
A andra sidan lärer ock böra uppmärksammas att, om också en del af
dessa arbeten lämpligen bör utföras af ordinarie personal, för en annan del
dock med större fördel fortfarande som hittills böra kunna anlitas extra
arbetskrafter (till äfventyra i vissa fall från armén och flottan pensioneradt
underbefäl). Kommittéerna hafva därför stannat vid att föreslå antalet ordinarie
kvinnliga tjänstebefattningar vid socialstyrelsen till 14, hvaraf 4 bokhål
-
176
FÖRSLAG TILL SOCIALSTYRELSE.
Kompetens
villkor.
Aflöning.
hare och 10 kontorsskrifvare. Af dessa skulle en bokhållare och en kontorsskrifvare
placeras på lista hyrån för hufvudsakligen yrkesinspektions-
och arbetsförmedlingsärendena, men själffallet tillika hafva till uppgift
att biträda vid de motsvarande statistiska arbetena å 3:dje byrån, samt en
bokhållare och 2 kontorsskrifvare komma till användning å 2:dra
byrån (sjukkasseinspektionen m. m.) med enahanda tjänstgöringsskyldighet
å 8:dje byrån i och för statistiken. A 3:dje byrån (socialstatistiken) skulle
2 bokhållare och 6 kontorsskrifvare få sin hufvudsakliga sysselsättning,
(däraf en bokhållare närmast skulle tjänstgöra som registrator och vid
expeditionen samt en bokhållare fungera som »förman» och ledare för den
öfriga kvinnliga personalen vid större statistiska arbeten samt i öfrigt biträda
vid annat mera kvalificeradt arbete). En kontorsskrifvare skulle slutligen
vara anställd som biträde vid hela styrelsens registratorskontor, bibliotek
och arkiv.
För vinnande af anställning som ordinarie kontorsskrifvare bör erfordras
minst realskoleexamen eller motsvarande teoretisk utbildning samt i regel tre
års föregående anställning i statistiskt eller administrativt arbete. Af ordinarie
bokhållare synes, särskildt på grund af det stora behofvet af språkkunskaper
för vissa arbeten inom socialstyrelsen, i regel böra kräfvas en
något högre teoretisk utbildning (studentexamen, afgångsexamen från högre
läroverk för flickor eller motsvarande) samt minst samma praktiska utbildning
som för kontorsskrifvare. Gifvetvis bör dock under tjänstgöring i sistnämnda
egenskap ådagalagd framstående duglighet och omdömesförmåga i
visst fall mer än väl böra få uppväga hvad som till äfventyrs kan brista i
teoretisk utbildning.
Begynnelseaflöningen för kvinnligt extra skri!''- och räknebiträde i kommerskollegium
utgår för närvarande med 90 kronor i månaden, hvilken aflöning
efter vissa är och ådagalagd duglighet kan höjas till högst 125
kronor. Otillräckligheten af dessa aflöningsförmåner har dock gång på gång
framhållits af kommerskollegium liksom äfven af biträdena själfva.
För vid ämbetsverk i Stockholm fast anställdt skrifbiträde har redan vid
några verkställda löneregleringar bestämts en begynnelselön af 1,200 kronor
med 2 ålderstillägg å 200 kronor efter 5, resp. 10 års tjänstgöring. Denna
aflöningstyp föreslås nu ock af löneregleringskommittén i dess ofvan berörda
betänkande för fasta kvinnliga skrifbiträden uti ett flertal andra ämbetsverk,
äfvensom af statistiska kommittén (bet. den 7 sept. 1910) för kvinnlig
kontorsskrifvare i statistiskt verk, dock med den skillnad, att ålderstilläggens
antal ökats till tre. Detta sistnämnda förslag öfverensstämmer i hufvudsak
med det af kommerskollegium afgifna, däri emellertid föreslagits en
begynnelselön för dessa befattningshafvare af 1,350 kronor samt att aflöningsförhöjningarna
(å 150 kronor) skulle inträda hvart tredje år.
Ehuru med hänsyn till såväl de alltjämt stegrade lefnadskostnaderna som
de relativt stora kraf, som måste ställas på här ifrågavarande personal, det visser
-
SOCIALFÖRVALTNINGENS ORGANISATION.
177
ligen vore önskvärd!;, att begynnelseaflöningen, såsom kommerskollegium föreslagit,
kunnat sättas till 1,350 kronor, kafva kommittéerna dock i betraktande af
de nyligen genomförda löneregleringarna, där beloppet fastställts till 1,200
kronor, funnit sig böra stanna vid att föreslå Qvinnlig kontor sskrifvar es begynnelseaflöning
till 1,200 kronor. Däremot böra, dels i öfverensstämmelse
med statistiska kommitténs förslag och hvad för öfrigt redan gäller för
manlig tjänsteman af första lönegraden, för här ifrågavarande kontorsskrifvare
ålderstilläggens antal bestämmas till tre, hvartdera å 200 kronor,
och dels, i enlighet med kommerskollegii hemställan och hvad i öfrigt gäller
dylik lägre personal i vissa andra, redan lönereglerade ämbetsverk, dessa
ålderstillägg få tillgodonjutas redan efter resp. 3, G och 9 års tjänstgöringFör
Qvinnlig kontor sskrif v are skulle sålunda fastställas en aflöning af 1,200
kronor om året, hvaraf 600 kronor som lön, 450 kronor som tjänstgöringspengar
och 150 kronor som ortstillägg, hvartill komma tre ålderstillägg, hvartdera
å 200 kronor, efter 3, resp. G och 9 års tjänstgöring.
Beträffande bokhållarnas aflöning har redan omnämnts, hurusom de mera
kvalificerade extra biträdena i kommerskollegium för närvarande komma upp
till ett månadsarfvode af 125 kronor, hvilket dock, frånsedt deras lösa anställning
för öfrigt, af kollegium ansetts vara otillräckligt. Uti sitt förslag
till en högre aflöningstyp för kvinnliga tjänstemän med något mera kvalificeradt
arbete inom vissa ämbetsverk har löneregleringskommittén — i enlighet
med, bland annat, en från föreningen af kvinnor i statens tjänst därom
gjord framställning för dessa verks vidkommande — stannat vid 1,600 kronor
<800 kronor i lön, 650 kronor i tjänstgöringspengar och 150 kronor i ortstillägg)
jämte 2 ålderstillägg å 200 kronor efter resp. 5 och 10 års tjänst, hvadan
sålunda slutaflöningen för dylik kvinnlig befattningshafvare af högre aflöningstyp
skulle komma att uppgå till 2,000 kronor. I kommerskollegii
meranämnda förslag åter har, under framhållande af arbetets väsentligt
mera kräfvande natur, för kvinnliga bokhållare föreslagits en begynnelselön
af 2,000 kronor och en slutlön (med 2 ålderstillägg efter resp. 3 och 6 år)
af 2,400 kronor. Samma förslag har ock framställts af statistiska kommittén,
dock med en olikhet beträffande tidsintervallerna för ålderstilläggs inträdande.
Utaii att närmare ingå på frågan, i hvad mån den af löneregleringskommittén
föreslagna högre aflöningstypen för kvinnlig befattningshafvare inom
de af nämnda kommitté afsedda förvaltande verken är tillräcklig eller icke,
vilja kommittéerna därvidlag endast hafva uttalat att, därest denna aflöningstyp
på ett eller flera håll skulle komma till användning, den ock i
framtiden torde böra införas äfven inom socialstyrelsen såsom en mellangrad,
en tredje aflöningstyp alltså, för kvinnliga tjänstemän (»förste kontors.
skrifvare»). Däremot synes denna typ icke böra godkännas såsom den enda
högre och högsta aflöningstypen inom socialstyrelsen och därmed jämförliga
verk. De uppgifter för högre kvalificerade kvinnliga tjänstemän, hvarom
178
FÖRSLAG TILL SOCIALSTYRELSE.
Tjänstgöringstid
oeli
•ersättning
för långvarigt
extra
arbete.
det bär är fråga, äro nämligen, såsom redan erinrats, af den själfständiga,
omdömes- och ansvarspröfvande natur samt på grund af sin omfattning äfven
i öfrigt så maktpåliggande, att en aflöning, sådan som den löneregleringskommittén
föreslagit för den högre typen, för här ifrågavarande kvinnliga
tjänstemän måste betecknas som otillräcklig. Kommittéerna anse sig därför
för de kvinnliga bokhållarbefattningar, som nu föreslås till upprättande,
höta bestämdt lörorda det af kommersko 1 legitim, och i hufvudsak äfven af
statistiska kommittén, framställda förslaget, nämligen att aflöningen bestämmes
till 2,000 Tcronor om aret, Häraf 1,200 kronor som lön, 600 kronor som
t j än st gör in g sp en g ar och 200 kronor som ortstillägg, hvartill ytterligare skulle
komma två ålder stillägg, livartdera å 200 kronor, efter resp. 3 och 6 års tjänstgöring.
''1)
Med afseende å nu föreslagna afiöningsbelopp äro de, liksom för öfriga tjänstemän
hos socialstyrelsen, beräknade för eu regelbunden arbetstid å tjänsterummet
om sex timmar dagligen. För några redan lönereglerade verk har
beträffande de fast anställda kvinnliga biträdena föreskrifvits, att denna
deras tjänstetid kan för särskildt fall utsträckas, därvid dock extra ersättning
icke utgår för den första öfver tidstim men utan endast för de följande.
1 rån sistnämnda medgifvande har emellertid löneregleringskommittén (bet.
29 juni 1911) tagit afstånd samt bestämdt afstyrka att »i blifvande bestämmelser
för å ordinarie stat uppförda biträden medgifves ersättning för öfvertidsarbete».
Å andra sidan har af statistiska kommittén (ant'', bet.) lika
bestämdt föreslagits, att äfven för de ordinarie kvinnliga tjänstemännen —
liksom hittills alltid varit fallet fiir extra sådana — extra ersättning utöfver
den ordinarie aflöningen skulle utgå för allt öfvertidsarbete (utom den
dagliga arbetstiden om sex timmar).
Löneregleringskommittén har såsom stöd för sin uppfattning anfört, dels
att ett dylikt medgifvande skulle komma att medföra vissa konsekvenser,
i det att anspråk i enahanda afseende säkerligen komme att framställas
från vaktmästare och andra kategorier af statstjänare, dels ock att öfvertidsarbete
och därmed förbunden särskild ersättning lätteligen skulle kunna
hafva till följd, att biträdenas arbetskraft, till men såväl för dem själfva
som för det allmänna, brytes i förtid. Nämnda kommittés senaste förslag
går därför ut på, att kvinnlig tjänsteman i verk med (i timmars arbetstid
bör vara pliktig att utgöra endast en öfvertidstimme, dock utan särskild
ersättning.
Förevarande kommittéer anse också i hög grad önskvärdt, att arbetskraften,
och särskildt den kvinnliga, ej anstränges öfver höfvan, och att följaktligen
.*) Det torde icke vara ur vägen betona, hurusom på dessa kvinnliga bokhållare torde ställas
minst samma kraf som på t. ex. de kvinnliga förste postexpeditörerna, hvilka i Stockholm
(för 7 timmars daglig tjänstgöring) åtnjuta yn begynnelselön af 2,125 kronor och en slutaflöniug
af 2,l2ö kronor, och på de kvinnliga bokhållarna i järnvägsstyrelsen (likaledes med 7 timmars
tjänstgöring) med en begynnelselön af 2,100 kronor och eu slutlön af 2,750 kronor. Med en daggig
tjänstgöringstid af minst sex timmar måste de ofvan föreslagna aflöningsbeloppen för kvinnlig
bokhållare vid socialstyrelsen (2,000—2,400 kr.) synas skäligt afvägda.
SOCIALFÖRVALTNINGENS ORGANISATION.
179
arbete för den kvinnliga personalen utöfver sex timmar icke bör
förekomma annat än när detta oundgängligen är af nöden. Enligt
kommittéernas mening bör därför ock den dagliga ordinarie arbetstiden för
hufvudsakligen med statistiskt arbete sysselsatt kvinnlig personal fastställas
till sex timmar samt den ordinarie aflöningen för denna arbetstid bestämmas
att utgå med de belopp, som ofvan föreslagits, hvilka måste anses skäligt
och riktigt afmatta för dylikt arbete.
Emellertid förhåller det sig ju så, som statistiska kommittén med
styrka framhållit och vederbörande ämbetsverk äfven vitsordat, att det icke
kan undvikas, att i statistiska verk biträden (liksom öfriga befattningshafvare)
allt emellanåt, då ärendena äro särskildt brådskande, måste åtaga
sig flera timmmars öfvertidsarbete. Icke heller kan detta öfvertidsarbete
alltid jämnt fördelas på samtliga biträden, utan måste oftast åläggas dem,
som äro bäst förtrogna med det ifrågakommande arbetet och följaktligen
mest skickade att snabbt och korrekt utföra detsamma. Hvad särskildt beträffar
den kvinnliga personalen vid socialstatistiken, måste dylikt öfvertidsarbete
påkallas tämligen ofta, nämligen dels omedelbart före publikationernas
utgifvande (t. ex. af månadstidskriften), dels för verkställandet af
brådskande utredningar eller utskrifning af expeditioner, särskildt under riksdagstiden,
dels för ett biträde regelbundet hvarje söndag för fullbordande
af den s. k. riksvakanslistan öfver arbetsförmedlingen o. s. v. Äfven om en
del annat nu förekommande extraarbete kan utföras af extra och med arbetet
mindre förtrogen arbetskraft, kan detta uppenbarligen icke ske utan
verklig olägenhet och därjämte ökad kostnad för statsverket, då det gäller
arbeten af ofvannämnda art, för hvilka vissa och, som nämndt, de i hvarje
fall bäst skickade af de ordinarie arbetskrafterna allt emellanåt böra kunna
tagas i anspråk.
Under sådana förhållanden synes det ock oundgängligt medgifva, att sådant
öfvertidsarbete verkligen får förekomma. Gifvetvis måste det dock ankomma
på vederbörande arbetsledares omdöme och noggranna ompröfning att
tillse, att öfvertidsarbete ej ålägges kvinnlig befattningshafvare oftare eller
i större utsträckning än som ovillkorligen är behöflig!; därvid ock bör omsorgsfullt
tillses, att den personal, som för sådant arbete tages i anspråk,
ej öfveranstränges. I alla händelser torde det vara lämpligt föreskrifva, att
dylikt öfvertidsarbete ej må åläggas någon kvinnlig befattningshafvare utöfver
3 timmar per dag och sammanlagdt 12 timmar per vecka. Det kan då
ej heller vara annat än med billighet och rättvisa öfverensstämmande, att
kvinnlig befattningshafvare, som sålunda ålägges utföra arbete å öfvertid,
därför erhåller en skäligt afmätt extra ersättning. Begränsas detta medgifvande,
såsom riktigt torde vara, uttryckligen till att endast afse kvinnlig
personal för hufvudsakligen statistiskt arbete, lärer några menliga konsekvenser
däraf, såsom löneregleringskommittén befarat, näppeligen vara att
emotse.
180 FÖRSLAG TILL SOCIALSTYRELSE.
Särskild I motsats mot kommittéernas öfriga ledamöter bär herr Schotte ansett
mening, öfvervägande skäl tala för den af löneregleringskommittén häfdade uppfattningen
med afseende å denna fråga och sålunda funnit sig böra förorda, att
hvad af löneregleringskommittén föreslagits rörande öfvertidsarbete för kvinnlig
personal bör blifva gällande äfven för bär ifrågavarande kvinnliga befattningsbafvare
å ordinarie stat. Därvid har han dock velat särskildt understryka
att, eftersom en del af denna personal faktiskt under vissa tider af året tämligen
regelbundet måste tagas i anspråk för arbete utöfver sex timmar dagligen,
och då, enligt hans mening, extra ersättning för sådant arbete ej må
beredas, han obetingadt anslutit sig till förevarande kommittéers förslag, att
dessa befattningshafvare åtminstone måtte beredas de ordinarie aflöningsförmåner,
som ofvan föreslagits.
Vaktmäs- De båda för kommerskollegii afdelning för arbetsstatistik nu afsedda vakttare.
mästarna skulle med den nya organisationens genomförande öfverflyttas till
denna. Säkerligen kommer behofvet af ytterligare vaktmästarbiträde ganska
snart att göra sig gällande, men synas tvenne vaktmästare för socialstyrelsen
tills vidare vara tillräckliga. Den ena af de till bibehållande föreslagna
nuvarande valitmästarbefattningarna lärer dock redan från början böra
omändras till en förste vaktmästarbefattning. Förste vaktmästaren bör
åtnjuta en årsaflöning af 1,500 kronor (900 kronor i lön, 450 kronor i tjänstgöringspengar
och 150 kronor i ortstillägg) jämte två ålderstillägg å 150
kronor efter 5 resp. 10 års tjänst, samt vaktmästaren 1,200 kronor (700
kronor i lön, 350 kronor i tjänstgöringspengar och 150 kronor i ortstillägg)
jämte tre ålderstillägg å 100 kronor efter 5, resp. 10 och 15 års tjänst.
Den här angifna ökningen med afseende å de ifrågavarande vaktmästarnas
ålderstillägg hafva kommittéerna ansett sig böra föreslå på grund däraf, att
vaktmästarna inom socialstyrelsen i ganska stor utsträckning måste tagas i
anspråk för långvarigt öfvertidsarbete på aftnarna (t. ex. för ofta påkommande
vidlyftiga expeditioner af blankettryck, för sammanträden af sociala
rådet, af yrkesinspektörer, statens förlikningsmän m. fl.).
Extra Äfven med fasthållande af principen, att för ordinarie arbete i regel bör
^UträdeT'' anvanclas ordinarie personal, måste man alltid räkna med behofvet af extra
ombud samt arbetskrafter. Sådana erfordras för verkets rekrytering samt för de ordinarie
sakkunnige, tjänsternas uppehållande under tjänstledighet och semester. Särskildt är behofvet
af dylika extra arbetskrafter kännbart i ett verk sådant som socialstyrelsen,
där dels den nyinträdande tjänstemannen i regel torde behöfva
fullgöra en längre tids extraordinarie tjänstgöring, innan han kan blifva
skickad att fylla ett mera själfständigt värf inom verket, dels ock ständigt
torde ifrågakomma större eller mindre tillfälliga extra utredningar, arbeten
eller uppdrag, som måste helt eller delvis utföras af extra arbetskrafter, hvilka
helst på förhand böra vara med arbetet åtminstone i görligaste mån för
-
SOCIALFÖRVALTNINGENS ORGANISATION.
181
trögna. För fyllandet af angifna behof måste alltid på socialstyrelsens stat
finnas uppförda lämpliga anslag till amanuenser, e. o. tjänstemän och biträden,
hvaremot för tillfälliga sådana behof tillfälliga anslag, såsom hittills,
torde böra ställas till förfogande.
Ett särskildt slag af biträden, som alltsedan tillkomsten af kommerskollegii
afdelning för arbetsstatistik måst anlitas och äfven i fortsättningen äro
oundgängligen nödvändiga, hufvudsakligen för det socialstatistiska arbetet,
äro de ombud, som anställts för införskaffande af erforderliga fortlöpande och
tillfälliga primäruppgifter och andra för arbetet erforderliga upplysningar.
Dylika ombud, antagna för år och med årsarfvoden växlande mellan lägst
150 kronor och högst (500 kronor (ett i Stockholm och ett i Göteborg), finnas
för närvarande anställda till ett antal af 37, hvaraf 2 i Stockholm och de
öfriga 35 å viktigare orter i landsorten. Inemot hälften af dessa ortsombud
äro tillika föreståndare för den offentliga arbetsförmedlingens anstalt i orten.
Därjämte lära, förutom de nu nämnda mera fasta ombuden, fortfarande som
hittills böra anlitas mera tillfälligt anställda sådana (reseagenter) för inhämtande
af primäruppgifter vid vissa förekommande, större specialundersökningar.
Vid beräknande af för nu angifna ändamål behöfliga anslag för den närmaste
tiden hafva kommittéerna utgått från de för närvarande för det arbetsstatistiska
arbetet m. m. bestämda anslagen med de jämkningar i desamma, som synts böra
och kunna äga rum i samband med den nya organisationens genomförandeAf
dessa anslag synes ock i regel böra utgå ersättning till de sakkunnige
(förutom till ledamöter i det sociala rådet: se nedan s. 199 f.) — tekniei,
läkare och med andra områden af socialstyrelsens verksamhet speciellt
förtrogna personer — som utan tvifvel redan från början i ganska stor utsträckning
måste af socialstyrelsen anlitas. Med tiden torde nog de nyssberörda
anslagen särskildt för tillgodoseende af dessa behof böra något höjas,
men hafva kommittéerna, i saknad af erfarenhet om, huru stort beholvet kan
blifva, funnit sig böra afstå från att därom redan nu framställa förslag.
För de ledande principerna för ärendenas handläggning inom socialstyrelsen
har förut redogjorts, och vissa belysande exempel därå hafva ock här
och hvar i den föregående framställningen lämnats. Här skall med afseende
å denna fråga ytterligare endast hänvisas till det bifogade förslaget till instruktion
för socialstyrelsen (se s. 202 ff.), uti hvilket dock, på
ofvan anförda skäl, icke ansetts böra inrymmas andra än de hufvudsakligaste
bestämmelserna rörande arbetssättet, under det att de närmare detaljföreskrifterna
öfverlämnats till en blifvande arbetsordning, som det i sinom
tid torde böra tillkomma det nyupprättade verket att själft utarbeta i öfverensstämmelse
med de i instruktionen eller eljes meddelade principerna.
Därjämte torde af Kungl. Maj:t böra vidtagas de i det föregående påyrkade
åtgärderna för en förläggning af det afgörande uti eu del frågor, som
Ärendenas
handlägg
ning.
182
FÖRSLAG TILL SOCIALSTYRELSE.
nu sker af Kung! Maj:t i statsrådet, till socialstyrelsen, allt i öfverensstämmelse
med den här af kommittéerna häfdade principen, att intet afgörande
bör förläggas högre upp, än hvad ärendets vikt och natur oundgängligen
kräfver.
Samarbete Återstår till sist att lämna något närmare anvisning om, huru det fler''"departe-11
s^''^es '' det föregående afhandlade samarbetet inom centralförvaltningen —
mentsafdel- hvilket samarbete är en nödvändig förutsättning för. att den här föreslagna
nmgar m. fl. nya organisationen för socialförvaltningen skall fungera på ett i allo tillfredsställande
sätt — bör anordnas.
Vidkommande samarbetet mellan olika verk i och för regeringsärenden
komma närmare grunder för ett sådant samarbete att angifvas i departementalkommitterades
förslag till bestämmelser om beredning och expediering
af de ärenden, som afgöras af Konungen i statsrådet. För samarbetet med
departement.^ ansliet i lax)- och författning sfr ägor, hvithet för socialstyrelsens
vidkommande måste blifva synnerligen intimt, kommer närmare att redogöras
i departementalkommitterades blifvande förslag till instruktion -för
generalsekreterare i statsdepartementen och för departementskanslier. Hvad
åter beträffar samarbetet mellan olika verk uti styrelseärenden, synes
till en början böra uti vissa viktigare sådana ärenden förekomma gemensam
handläggning och afgörande (jfr instruktionen för socialstyrelsen
§ 19, mom. 2). Vidare böra för alla sådana verk, från eller hos Indika samarbete
med andra verk i styrelseärenden eljest kan tänkas förekomma, meddelas
bestämmelser 1) om skyldighet för resp. verk att, om och när ärende
där förekommer till utredning eller afgörande, hvilket kan i större eller mindre
man beröra ett eller flera andra verks verksamhetsområde, därom i god tid
underrätta detta eller dessa verk, för att tillfälle må beredas ifrågavarande
verk att genom en sin tjänsteman låta sig därvid representera, och 2) om
skyldighet och rättighet för den eller de tjänstemän i resp. verk, Indika enligt
arbetsordningen eller tillfälligt förordnande sådant ålagts, att såsom
representant för sitt verk deltaga i dylikt ärendes behandling och afgörande
inom annat verk (jfr instruktionen för socialstyrelsen § 19, mom. 3 och 4,
s. 209 f.). För socialstyrelsen synes den under punkten 1 angifna skyldigheten
oftast böra komma till användning gent emot handelsdepartementets
näringsafdelning och särskildt dess industribyrå — hvars byråchef eller
annan tjänsteman synes böra direkt åläggas att inträda som representant
för sitt verk i socialstyrelsen vid behandlingen därstädes af frågor om arbetarskyddet
och vissa andra arbetarfrågor; (jfr instruktionen för socialstyrelsen
§ 19, mom. 3) — men äfven gent emot medicinalstyrelsen (vissa
arbetarskyddsfrågor, medicinalstatistiken m. in.), försäkringsinspektionen (socialförsäkringen
och försäkringsstatistiken) — med hvilka ämbetsverk därjämte
vissa ärenden synas böra förekomma till gemensamt afgörande på sätt
ofvan nämnts —justitiedepartementet (lagstiftningsfrågor), finansdepartementet
SOCIALFÖRVALTNINGENS ORQ ANISATION.
183
(nykterhetsfrågor), jordbruksdepartementet (landtarbetarstatistiken)''m. fl. Representant
från socialstyrelsen jämlikt punkt 2 här ofvan lärer också*ofta komma
att få inträda i andra afdelningar, såsom i justitiedepartementet (vissa fångvårdsärenden
etc.), handelsdepartementet (lärlingsväsen, yrkesskolor, arbetarstipendier,
vissa bergmästarärenden, handelsflottans pensionsanstalt, sjömanshusen
o. s. v.), jordbruksdepartementet (egnahemsärenden), i medicinalstyrelsen
och försäkringsinspektionen etc. (jfr instruktionen § 19, mom. 4).
Därjämte torde, för ordnandet af samarbetet mellan socialstyrelsen och
öfriga afdelningar och kontor inom departementet beträffande de statistiska
delarna af deras berättelser äfvensom för utgifvandet af dessa berättelser och
departementets öfriga publikationer, vissa detaljföreskrifter blifva erforderliga.
Eu särskild form för samarbete mellan verken, som uti den nya för valt -ningsorganisationen likaledes torde blifva åt stor betydelse, är den, som bör
etableras inom och genom särskilda råd (s. 193 ff.). Sålunda lärer en representant
för socialstyrelsen i flera fall böra ingå som ledamot uti dylika till
andra förvaltningsorgan anknutna råd (jfr t. ex. i sådant afseende statistiska
kommitténs förslag om chefen för socialstatistiken såsom ledamot i det statistiska
rådet). Och uti det för socialstyrelsen upprättade sociala rådet
och dess olika sektioner torde såsom fasta eller tillfälliga ledamöter äfven
böra ingå representanter för andra verk, såsom för handels-(industri-)departementet,
föi medicinalstyrelsen, försäkringsinspektionen, riksförsäkringsanstalten
o. s. v. En liknande representation från ett verk hos ett annat torde
jämväl böra äga rum vid möten mellan verket och underordnad personal.
Såsom exempel härå må anföras, att gifvetvis handelsdepartementets
industri- och bergshandteringsbyråer böra vara representerade vid yrkesinspektörernas
(jämte bergmästarnas i denna deras egenskap) sammanträden
inför socialstyrelsen (yrkesöfverinspektören), liksom denna sistnämnda bör
■\ ara representerad vid, helst i anslutning till de föregående anordnade, sammanträden
af bergsstatstjänstemän inom handelsdepartementet o. s. v.
I fråga om samarbetet med tillhörande verk, t. ex. mellan socialstyrelsen
och riksförsäkringsanstalten, bör gifvetvis departementsdirektören
kunna i vissa fall inkalla sådant verks chef eller annan tjänsteman att deltaga
i ärendes behandling inom departementsafdelningen.
Hvad slutligen beträffar det mera personliga samarbetet mellan olika
representanter inom statsförvaltningen uti ärenden, som tillhöra bådas verksamhetsområde,
torde för detta några bestämda former eller föreskrifter icke
böra angifvas, utan bör den i sådant afseende meddelade bestämmelsen i regeringsformens
§ 46 alltjämt vara tillfyllest.
b) Lönestat.
Efterföljande lönestat för socialstyrelsen är uppgjord i anslutning till
hvad förut anförts och hvad kommittéerna eljes ansett nödigt föreslå. Anmärkas
bör dock, att anslagen i den stat, som kan blifva fastställd, icke
Lönestat.
184
FÖRSLAG TILL SOCIALSTYRELSE.
höra fördelas på de olika byråerna utan sammanföras för styrelsen i dess
helhet under vederbörliga hufvudrubriker på sätt å s. 187 skett.
En departementsdirektör (generaldirektör)..... 12,000 ny
Chefens ställföreträdare, arfvode......... 1,000 nytt
Eu registrator samt bibliotekarie och arkivarie . . 4,000 ny; dock oundgänglig
ö äfven nnder nuva
rande
förhållanden
En förste vaktmästare.............. I,500 omreglerad
En vaktmästare................. 1,200 >
En kontorsskrifvare (kvinnlig).......... 1,200 > (nv)
Till extra biträden och vikariatsersättningar . . . 1,500
Summa kr. 22,400
lista byrån (för arbetarfrågor och allmänna sociala frågor):
Kr.
En byråchef................... 8,100 ny
En byrådirektör och öfverinspektör för arbetsförmedlingen
..................... 7,000 omreglerad
En byrådirektör och yrkesöfverinspektör1)..... 7,000 ny; föreslagen afyr
•''
kesfarekommittén
En sekreterare................. 5,800 ny; d:o
En byråassistent (tillika teknisk assistent), gemensam
med 3:dje byrån.............
En bokhållare (kvinnlig).............
En kontorsskrifvare (kvinnlig)..........
Till amanuenser, extra biträden, gratifikationer och
vikariatsersättningar...........
Summa kr. 41,100
(Därjämte biträde af personal från 3:dje byrån, medicinalstyrelsen m. fl. Äfven ordnadt samarbete
med industribyrån inom handelsdepartementets näringsafdelning m. fl. Ang. det sociala
rådet se nedan.)
4.000 omreglerad
2.000 > (ny)
1,200
6.000
Framdeles torde tillkomma:
En byrådirektör och fattigvårdsöfverinspektör .
En byrådirektör och bostadsinspektör.....
En notarie.................
Kr.
7,000
7.000
4.000
samt vidare en läkare (mot arfvode) äfvensom eu eller några kvinnliga tjänstemän samt arfvoden
till extra personal m. m.
i) Jfr dock hvad å s. 161 anförts om tidpunkten för tillkomsten af en byrå enbart för arbetarskyddsärenden
äfvensom i samband därmed styrelsens förstärkande med fullmäktige (mot
arfvoden).
SOCIALFÖRVALTNINGENS ORGANISATION.
185
2Gira byrån (för social försäkrings frågor):
Kr.
En byråchef (tills vidare tillika sjukkasseinspektör) . 8,100 omreglerad
En inspektörsassistent.............. 5,800
Eu sekreterare.....•........... 5*800 ny
En aktuarie och registrator............ 4,000 omreglerad
En bokhållare (kvinnlig)............. 2 000
Två kontorsskrifvare (d:o) ä 1,200......... 2,400
Till amanuenser, extra biträden, gratifikationer och
vikariatsersättningar.............. 6,000
Summa kr. 34,100
... (?»rjämte biträde af personal från 3:dje byrån etc. samt från försäkringsinspektionen och riksforsakringsanstalten.
Vissa ärenden af försäkringsteknisk natur handläggas gemensamt af socialstyrelsen
och försäkringsinspektionen. Ang. det sociala rådet se nedan.)
Framdeles torde tillkomma:
Kr.
En byrådirektör för inspektionsverksamheten...........7.000
samt öfrig personal, som kan betingas af genomförandet af socialförsäkringens olika
(eventuellt i någon män motsvarad af indragningar på andra håll).
grenar
3:dje byrån (för socialstatistiken, upplysningsverksamheten samt utgifvandet
af departementets samtliga publikationer).
Eu byråchef................... 8,100 omreglerad
En sekreterare och förste aktuarie (redaktör m. m.) 5,800 >
En förste aktuarie (för större specialundersökningar
m- m-)..................... 5,800
En förste aktuarie (för landtarbetarstatistiken m. in.) 5,800
En förste aktuarie (för socialförsäkringsstatistiken
m0- •_................... 5,800
Två aktuarier för olika statistiska arbeten å 4,000 kr. 8,000
Två bokhållare (kvinnliga) ä 2,000 kr....... 4,000 ,
Sex kontorsskrifvare (d:o) ä 1,200 kr........ 7,200
Till amanuenser, extra biträden, gratifikationer och
vikariatsersättningar.............. 20,000
Till införskaffande af statistiska primäruppgifter,
ombud i orterna m. m.:
för den allmänna socialstatistiken........12,000
» större specialundersökningar ......... 5,000
» landtarbetarstatistiken............ 2,000
Summa kr. 89,500
(Därjämte biträde af personal från öfriga byråer samt andra afdelningar och kontor inom
departementet. Ang. det sociala rådet se nedan.) För extra, större utredningar böra tillfälliga
anslag såsom nu anvisas.
Eör därtill berättigade tjänstemän tillkomma ålderstillägg enligt förut
angifna grunder. (Med afseende å villkor för aflöningens åtnjutande, rätt
186
FÖRSLAG TILL SOCIALSTYRELSE.
till pension och öfriga förmåner böra för personalen vid socialstyrelsen blifva
gällande samma bestämmelser, som för motsvarande befattningshafvare inom
andra nyreglerade ämbetsverk äro meddelade.
Uti förestående statförslag ingå icke kostnader för lokal, skrifmaterialier
och expenser, ved m. m., rese- och traktamentsersättningar etc., hvilka kostnader
äfven för närvarande bestridas af särskilda anslag, och icke heller
kostnader för det sociala rådet (se nedan).
Sammandrag.
Chefen och öfrig gemensam personal m. m. . . . 22,400
lista byrån..................41,100
2:dra byrån..................34,100
3:dje byrån................. 89,500
Summa kronor 187,100
Jämförelse
den gamla
och den nya
organisationen.
En sammanfattning af den föreslagna lönestaten, utan personalens och anslagens
fördelning efter byråer, meddelas å efterföljande sida.
För jämförelses skull hafva kommittéerna ock här velat meddela en samZaT''luttHemställning
öfver de nu utgående eller som erforderliga beräknade
kostnaderna enligt nuvarande organisation (år 1912):
a) för arbetsstatistiken m. m.:
byråchefen................
anslag å 7:de hufvudtiteln.........
d:o för landtarbetarstatistiken.......
d:o å 6:te hufvudtiteln, till sjukkassebyrån .
d:o d:o till arbetsförmedlingsinspektören m. m.
särskild! anslag för arbetslöshetsstatistiken .
för handläggning af yrkesinspektionsärendena
(yrkesinspektörsassistenten m. m.) i kommerskollegium,
beräknadt till c:a . . ......
d:o af sociala ärenden i civil- och finansdepartementen,
beräknadt till c:a......... 5,000
d:o af fattigvårdsärenden i jordbruksdepartementet,
beräknadt till c:a.......... 2,000
d:o af fattigvårdsstatistiken i statistiska centralbyrån,
beräknadt till c:a......... 5,000
för kommittéer, tillkallade sakkunnige och
extra föredragande, beräknad besparing genom
den nya organisationens genomförande,
minst.................... 3,000
Summa kr. 140,075
) Anslaget för år 1912 utgör 50,775 kr., hvaraf dock 2,000 kr. afsetts att utgå redan år 1911.
b)
c)
d)
e)
f)
7,800
48,77b1)
12,500
43,200
7,800
5,000
6,000
SOCIALFÖRVALTNINGENS ORGANISATION.
187
Förslag till
Stat
för Civildepartementets afdelning för sociala ärenden, socialstyrelsen.
|
| Tjänst- |
|
|
|
| Lön. | görings- pengar. | tillägg. | Summa. |
|
| Er. | Er. | Er. | Er. |
|
1 generaldirektör........ generaldirektörens ställföreträdare, | 7,500 | 3,500 | 1,000 | 12,000 |
|
arfvode ........... | — | — |
| 1,000 |
|
1 byråchef ........... | 5,000 | '' 2,500 | 600 | 8,1001 | f Efter 5 år kan lönen höjas |
2 byråchefer.......... | 10,000 | 5,000 | 1,200 | 16,200 ] | | med 600 kronor. |
1 byrådirektör och öfverinspektor | 4,500 | 2,000 | 500 | 7,000 |
|
1 byrådirektör och öfverinspektor | 4,500 | 2,000 | 500 | 7,000 | rEfter 5 år kan lönen höjas |
1 sekreterare .......... | 3,600 | 1,800 | 400 | 5,800 | | med 500 kronor och efter |
6 tjänstemän af 2:dra graden (se- |
| | 10 år med ytterligare | 500 kronor. | |||
kreterare, inspektörsassistent, förste aktuarie)........ | 21,600 | 10,800 | 2,400 | 34,800 | |
| |||||
1 Efter 5 är kan lönen höjas | |||||
1 byråassistent......... | 2,200 | 1,500 | 300 | 4,0001 | 1 med OUU kronor, efter 10 |
4 tjänstemän af l:sta graden (ak- | 8,800 | 6,000 | 1,200 |
|
|
tuarie, bibliotekarie, registrator) | 16,000j 2,0001 | med än ytterligare 500 Efter 3 år kan lönen höjas | |||
1,200 | 600 | 200 | |||
1 bokhållare.......... | |||||
3 bokhållare.......... | 3,600 | 1,800 | 600 | 6,0001 | 6 år med ytterligare 200 |
|
|
|
|
| Efter 3 år kan lönen höjas |
| 600 | 450 | 150 |
| med 200 kronor, efter 6 |
1 kontorsskrifvare....... | 1,200^ | år med ytterligare 200 | |||
9 kontorsskrifvare . ...... | 5,400 | 4,050 | 1,350 | 10,800/ | kronor och efter 9 år |
|
|
|
|
| Efter 5 år kan lönen höjas |
1 förste vaktmästare...... | 900 | 450 | 150 | 1,500 | med 150 kronor och efter |
|
|
|
|
| Efter 5 år kan lönen höjas |
|
|
|
|
| med 100 kronor, efter |
1 vaktmästare......... | 700 | 350 | 150 | 1,200 | 10 år med ytterligare |
Till amanuenser, extra biträden, * gratifikationer och vikari atser- | 100 kronor och efter 15 | ||||
|
|
|
| ||
|
|
|
| ||
sättningar.......... | — | — | — | 33,500 |
|
Till införskaffande af statistiska |
|
|
|
|
|
primäruppgifter, ombud i orterna |
|
|
|
|
|
m. ro.: |
|
|
|
|
|
för den allmänna socialstatistiken | — | — | — | 12,000 |
|
» större specialundersökningar | — | — | - | 5,000 |
|
» landtarbetarstatistiken . . . | — | — | — | 2,000 |
|
Summa krono! | — | — | — | | 187,100 |
|
Anm. Därest vaktmästare i sädan egenskap åtnjuter fri bostad samt bränsle, skall, så länge
denna förmån kvarstår, ortstillägg ej till honom utgå äfvensom å lönen afdragas 100 kronor årligen.
13—112203.
188
FÖRSLAG TILL SOCIALSTYRELSE.
Sammanfatt
ning.
Som af ofvanstående framgår, hafva kostnaderna för den föreslagna
socialstyrelsen med de uppgifter, som redan från den nya organisationens
ikraftträdande skulle tillkomma densamma, beräknats uppgå till i rundt
tal 187,000 Icronor. Kostnaden för motsvarande ärendens handläggning
inom centralförvaltningen med dess nuvarande organisation torde,
enligt hvad nyss visats, för år 1912 kunna beräknas uppgå till c:a 146,000
Icronor. Härtill böra emellertid läggas kostnaderna för en under alla förhållanden
erforderlig slutlig lönereglering för den med de sociala ärendena
(inom departementen och kommerskollegium) sysselsatta personalen — beräknade
till c:a 7,000 kronor — äfvensom kostnaderna dels för en yrkesinspektionens
chefsmyndighet enligt yrkesfarekommitténs förslag — beräknade,
efter reduceringar, till c:a 15,000 kronor — dels för tillsynsmyndigheten
öfver moderskapsförsäkring och understödsföreningar —• beräknade
till c:a 8,000 kronor, och dels för en, enligt hvad ofvan blifvit påvisadt, oundgängligen
erforderlig ny bibliotekariebefattning 4,000 kronor eller sammanlagdt
34,000 Icronor. Samtliga dessa behof måste nämligen tillgodoses,
vare sig det här föreliggande mera genomgripande omorganisationsförslaget
kommer till utförande eller icke. Slutsumman blir sålunda 180,000 Icronor.
De afsevärda fördelar, som genom tillskapandet af den nya socialstyrelsen
stå att vinna, skulle sålunda icke komma att åsamka staten någon
större merutgift. Kunde dessutom, såsom kommittéerna föreställa sig, i
samband med den nya organisationens genomförande någon minskning
äga rum i den eljes erforderliga personaluppsättningen på ett eller annat
håll (i något af de många ämbetsverk, på hvilka handläggning af någon
eller några grupper af sociala ärenden nu ankommer), äfvensom möjligen
någon ytterligare besparing, utöfver den ofvan beräknade, i de nuvarande
kostnaderna för kommittéutredningar, särskilda föredragande etc. (och att så
skall blifva fallet vid många tillfällen, synes kommittéerna uppenbart), så
böra kostnaderna redan från början kunna beräknas blifva ungefär desamma
som vid ett bevarande af den nuvarande, allt annat än tillfredsställande organisationen.
Visserligen är det klart, att i den mån nya och vidgade uppgifter för
socialstyrelsen tillkomma —- något som kommittéerna af helt naturliga
skäl ansett sig böra förutsätta — en förstärkning af personalen med däraf
föranledd kostnadsökning är att emotse. Men samma måste förhållandet
uppenbarligen blifva äfven med nu rådande organisation. Och det synes
utan vidare gifvet, att en dylik utbyggnad tid efter annan å den nya
af kommittéerna föreslagna organisationen — med de sociala ärendenas
koncentrering i görligaste utsträckning inom en och samma departementsafdelning
samt däraf följande sammanförande af största möjliga sakkunskap
inom hithörande områden på ett enda håll inom statsförvaltningen äfvensom
möjlighet af arbetskrafternas utnyttjande på bästa sätt — skall komma att
ställa sig vida billigare, än om man äfven framgent skulle vara hän
-
SOCIALFÖRVALTNINGENS ORGANISATION.
189
visad till att företaga densamma under statsförvaltningens nuvarande gestaltning.
Säkerligen skulle i senare fallet blifva nödvändigt att tid efter annan
upprätta ytterligare nya ämbetsverk, såsom under de senaste årtiondena måst
ske inom andra områden af statsförvaltningen. Denna utsikt har emellertid
synts böra bestämdt förebyggas, något som ock enligt kommittéernas uppfattning
skulle ske genom att deras här framlagda förslag blefve en snar verklighet.
190
å
Kap. 9. Socialstyrelsens organ in. in.
I annat sammanhang redogöres för de uppgifter i nära anslutning till
socialstyrelsen, som skola tillkomma det sociala rådet (s. 193 tf.) och dess olika
sektioner samt de i orterna anställda ombuden (s. 181). Vid sin ämbetsutöfning
kommer naturligtvis socialstyrelsen vidare att påkalla medverkan af eller
eljes träda i förbindelse med vissa statens och kommunens myndigheter
samt en del enskilda korporationer och inrättningar.
Mera direkta organ för det af socialstyrelsen ledda lokala arbetet blifva
emellertid följande kårer och institutioner:
Statens förlikningsmän för medling i arbetstvister;
Anstalterna i orterna för Sveriges offentliga arbetsförmedling;
Statens yrkesinspektörer och andra funktionärer för tillsyn öfver arbetarskyddslagstiftningens
efterlefnad;
Statens uppfostringsanstalt å Bona;
Direktionerna för vissa stiftelser (Allmänna barnhuset, Danviks hospital
O. S. V.).
191
Kap. 10. Socialt råd och sakkunnige.
På sätt departementalkommitterade föreslå, böra på åtskilliga områden
af statsförvaltningen trätfas lämpliga anordningar inom eller vid sidan
af administrationen för att å ena sidan skaffa denna tillgång till
den speciella sakkunskap, som för vissa fall kan vara erforderlig och
icke där finnes företrädd, äfvensom till intim kontakt med och kännedom
om rådande uppfattningar och förhållanden inom samhällslifvet, samt å den
andra sidan tillförsäkra den utom förvaltningen stående teoretiska och
praktiska sakkunskapen inom olika områden ett tillbörligt inflytande på
vissa ärendens utredning, handläggning och afgörande. Visserligen hafva
statens centrala förvaltningsorgan numera kommit i en allt lifligare förbindelse
med lokala myndigheter samt med sammanslutningar och enskilda personer
inom affärslifvet och näringarna (såväl arbetsgifvares som arbetstagares)
samt andra områden, som falla under eller beröras af ämbetsverkens funktioner,
hvilken förbindelse och växelverkan i nu berörda afseende är af den största
betydelse och därför bör allt mera utvecklas (jfr ofvan s. 146). Inom åtskilliga
af dessa områden, särskildt sådana, där statsförvaltningen år efter
år erhåller vidgade uppgifter för sitt ingripande som reglerande, kontrollerande
och rådgifvande faktor, framträder emellertid ett allt starkare behof
af snabb och omedelbar tillgång till speciell sakkunskap samt af deltagande
under känsla af ansvar i vissa ärendens handläggning af på området
representativa, utom förvaltningen stående personer. För fyllande af
detta behof, .hufvudsakligen beträffande löpande förvaltningsärenden,
kunna, allt efter omständigheterna, anlitas
1) fullmäktige, hvilka inträda i ett ämbetsverk vid handläggning af vissa
ärenden och beträffande dessa ärendens afgörande intaga enahanda ställning
som verkets ordinarie ledamöter;
2) sakkunnige (eller s. k. experter), hvilka antingen äro på ett stadigvarande
sätt fästade vid ett verk eller ock tillfälligt tillkallas, i båda fallen
för att biträda inom verket vid utredningen af frågor, där deras speciella
sakkunskap är af behofvet påkallad;
3) råd, hvilket utgöres af en vid sidan af ett ämbetsverk befintlig korporation
med i regel ett flertal till största delen utom förvaltningen stående
ledamöter, med uppgift att afgifva yttranden i till detsamma från Kung
192
FÖRSLAG TILL SOCIALSTYRELSE.
Sakkunnige
{experter).
Maj:t eller verket hänskjutna ärenden äfvensom att i frågor, som beröra dess
kompetensområde, till Kungl. Maj:t eller verket själfmant göra framställningar.
För den nya socialstyrelsen måste uppenbarligen behofvet af ett mera
omedelbart samarbete med utomstående representanter för de områden, som
falla under dess verksamhet, vara i hög grad framträdande. Därvid torde
närmast ifrågakomma att anlita fast eller tillfälligt tillkallade sakkunnige
(»experter») samt en rådsinstitution. Därjämte synes, i händelse af en utvidgning
af arbetarskyddslagstiftningen, böra för handläggningen af viktigare
arbetarskyddsärenden omedelbart tillkomma tvenne fullmäktige.
Vid den förestående utvecklingen af arbetarförsäkringen torde ock kunna
ifrågasättas anlitandet af ännu en form för lekmannaelementets deltagande
i förvaltningen, nämligen en nämnd, bestående af såväl tjänstemän som lekmän,
till hvilken verkets afgöranderätt af yissa ärendesgrupper blir öfverlämnad
(jfr s. 200).
Socialförvaltningen bör emellertid alltid berättigas att, där sådant
pröfvas vara af nöden, för visst eller vissa ärenden eller viss grupp
af ärenden af eget initiativ anlita biträde af inkallade sakkunnige
(experter). Ett dylikt anlitande af sakkunnige har redan i en viss utsträckning
förekommit inom denna förvaltningsgren. Sålunda ingår uti anslaget
för det arbetsstatistiska arbetet in. m. äfven en post för beredande af ersättning
till sakkunnige, som kommerskollegium äger tillkalla i och för deltagande i
utväljande af ämne och utarbetande af detaljerad planläggning för de arbetsstatistiska
arbetena, ett medgifvande, hvaraf kollegium vid upprepade tillfällen
med stor fördel gjort bruk. I en del andra fall har kollegium, efter
därtill för hvarje gång af Kungl. Maj:t erhållet bemyndigande, inkallat några
speciellt sakkunnige för att deltaga i andra utredningsarbeten, exempelvis
för kollegii yttrande och förslag till planläggning af landtarbetarstatistiken,
för vissa ärenden rörande den offentliga arbetsförmedlingen, för vissa
sjukkasseärenden o. s. v. Äfven för det fortlöpande arbetsstatistiska arbetet
hafva från kollegii sida flitigt anlitats råd och anvisningar af tillfälligt
tillkallade utomstående sakkunnige. I några fäll har därjämte förekommit
en mera permanent användning af sakkunnig expert, t. ex. för landtarbetarstatistiken,
för speciella delar af den s. k. allmänna arbetsstatistiken
o. s. v.
I den mån förvaltnings- och utredningsuppgifterna på det sociala området
tillväxa, måste gifvetvis ökade möjligheter beredas centralförvaltningen att
anlita nu nämnda väg för förvärfvande af ökad sakkunskap. Sålunda har
ock kommerskollegium redan år 1906 anhållit om ett mera generellt bemyndigande
att vid förefallande behof tillkalla dylikt biträde; fråga har äfven
vid upprepade tillfällen varit å bane att få ytterligare några dylika mera
permanent medverkande sakkunnige fästade vid afdelningen för arbetsstatistik.
SOCIALT RÅD OCH SAKKUNNIGE.
193
Uti yrkesfarekommitténs i det föregående omnämnda utlåtande liar ock bestämdt
påyrkats, att »yrkesinspektionens chefsmyndighet» skulle berättigas
att för vissa fall anlita sakkunniga specialister. Uti enahanda form, ehuru,
i händelse af genomförande af den föreslagna nya yrkesiarelagen, meia permanent,
torde den af samma kommitté föreslagna läkarassistenten tillsvidare
kunna fästas vid myndigheten. Och älven på flera andra af den föreslagna
nya socialförvaltningens områden torde enahanda behof föreligga att under
denna form bereda densamma omedelbart och direkt biträde af utomståendes
erfarenhet och sakkunskap. Kommittéerna vilja därför föreslå, att
socialstyrelsen i mån af förefallande behof skall äga tillkalla, efter eget
afgörande, tillfälliga, och, efter Kungl. Maj:ts medgifvande i hvarje särskildt
fall, fasta sakkunnige (»experter») för deltagande med råd och anvisningar
samt biträde i öfrigt vid ärendens beredning och afgörande.
Oen ersättning, som till sålunda tillkallad sakkunnig bör utgå, synes, där
uppdraget är af tillfällig natur, endast böra utgöra sedvanligt dagtraktamente
(eventuellt ock reseersättning). Oå uppdraget är af mera permanent natur,
torde i stället ett efter arbetets beskaffenhet och omfattning skäligen afpassadt
arfvode böra bestämmas.
Bibehållandet och utvecklandet på angifvet sätt af sakkunnigeinstitutionen Socialt råil.
utesluter emellertid icke nödvändigheten af, att till socialförvaltningens biträde
upprättas en rådsinstitution, ett socialt råd (med olika sektioner).
Tanken på upprättande af ett socialt råd, med mer eller mindre omfattande Sociala råd i
befogenheter och uppgifter, är ingalunda någon nyhet. Lämpligheten af, att utlandet,
vederbörande administrativa myndighet har till sig anknuten en rådgifvande
och initiativberättigad korporation, som genom sin permanens har verkligt
intresse af att sätta sig in i frågorna och följa desamma, har länge varit
insedd. I utlandets administration (Frankrike, Belgien, Österrike, Tyskland,
Italien, Danmark o. s. v.) har också, icke minst pa det sociala området,
rådsinstitutionen i synnerligt stor utsträckning kommit till användning.
Den därstädes vunna erfarenheten torde äfven bestyrka det stora gagnet af
dylika »råd», hvilka gifvit ökadt lif och intensitet åt administrationen och
förhindrat dess stelnande i former.
Äfven i Sverige hafva vid upprepade tillfällen förslag varit å bane att för- Sociala råd i
stärka administrationen genom att på åtskilliga områden i anslutning till den- Sven°c''
samma inrätta speciella »råd». En sådan institution, som innevarande år
träder i verksamhet, är den till sjukkassebyrån i kommerskollegium anslutna
sjukkassenämnden (hvilken enligt den här använda terminologien är att
betrakta som ett råd och icke som en »nämnd»). I detta sammanhang må
ock erinras om några af de viktigare förslag, som i samband med sociala
förvaltningsuppgifter blifvit framställda beträffande råd.
Bland arbetarförsäkringskorumitténs år 1888 framlagda många förslag rörande
socialförsäkringen fanns äfven ett sådant om upprättandet af ett socialför
-
194
FÖRSLAG TILL SOCIALSTYRELSE.
säkringsråd, hvilket skulle hafva till uppgift att öfvervaka efterlefnaden
af de för socialförsäkringen utfärdade författningar samt föreslå åtgärder
till afhjälpande åt däri sig företeende brister äfvensom för en vidare utveckling
af denna del af lagstiftningen och förvaltningen o. s. v. För detta
»råd» var sålunda afsedd en vida större befogenhet, än som skulle tillkomma
ett råd i här angifven bemärkelse. I Kungl. Maj:ts proposition till 1902
års riksdag angående riksförsäkringsanstaltens upprättande föreslogs också
ett »råd», bestående af försäkringstagare hos anstalten, arbetsgivare och
arbetare till lika antal och valda åt dem själfva, hvilka under ordförandeskap
af anstaltens chef skulle sammanträda en gång om året, eller på kallelse
ottare, för att yttra sig uti till dem hänskjutna frågor samt föreslå
rättelser och ändringar i anstaltens verksamhet och olycksfallsersättningslagens
föreskrifter o. s. v. Förslaget vann dock icke Riksdagens (men väl andra
kammarens) godkännande. Tanken på upprättandet af ett dylikt råd, dock med
mera begränsad rådgifvande myndighet samt med rätt att till anstalten framställa
önskningsmål, ehuru med bisittarne utsedda af Kungl. Maj:t, har ånyo
framförts af riksförsäkringsanstalten i underdånigt utlåtande den lOjan. 1908.
Uti sitt utlåtande i fråga om revision af gällande olycksfallsersättningslag
den 15 april 1909 har kommerskollegium äfven för sin del framhållit behofvet
af ett arbetarförsäkringsråd, ehuru detta syntes böra komma till
stånd först i samband med genomförande af obligatorisk olycksfallsförsäkring.
Detta råd borde dock icke ställas i omedelbar förbindelse med riksförsäkringsanstalten,
där endast en mindre del af de ersättningsberättigade vore försäkrade.
Redan i det förslag till arbetsstatistikens ordnande, som kommerskollegium
år 1894 afgaf tillsammans med statistiska centralbyrån, ifrågasattes inrättandet
af ett arbetsstatistiskt rad. Denna fråga har äfven sedermera
varit å bane, men har något dylikt råd, såsom kändt, ännu icke kommit till
stånd. Behöfligheten af ett sådant råd har dock allt fortfarande från kommerskoll
egii sida vitsordats.
Yrkesfarekommitténs utlåtande år 1909 innefattar äfvenledes förslag om inrättande
af ett arbetsråd för yrkesinspektionen. Detta råd skulle bestå af tre
s. k. opartiska ledamöter samt två arbetsgifvar- och två arbetarledamöter.
Rådets förnämsta uppgift borde vara att utarbeta förslag till de kompletterande
författningar, som den föreslagna arbetarskyddslagen i åtskilliga fall bemyndigade
Kungl. Maj:t att utfärda. Rådet själft hade också att taga initiativ
i detta afseende. Vidare skulle Kungl. Maj:t kunna infordra rådets
utlåtande i ärenden rörande skyddslagstiftningens tillämpning, såsom vid
besvär öfver nyssnämnda myndighets eller andra, administrativa och judiciella
myndigheters beslut. Rådet borde hålla vissa obligatoriska sammanträden
in pleno hvarje år. Eljes ägde ordföranden sammankalla rådet, när
föreliggande frågor så erfordrade. Mer obetydliga frågor borde, efter ordförandens
bepröfvande, kunna afgöras genom cirkulation och skriftlig omröst
-
SOCIALT RÅD OCH SAKKUNNIGE.
195
ning. Förberedande arbeten skulle anförtros åt ett utskott, som, oafsedt tillkallade
fackmän, lämpligen syntes kunna sammansättas af en opartisk, en
arbetsgifvar- och en arbetarledamot. Öfver rådets verksamhet skulle årligen
afgifvas en kortfattad redogörelse.
Yrkesfarekommitténs förevarande förslag har tillstyrkts af kommerskollegium
samt en del andra myndigheter och korporationer.
Slutligen torde böra omnämnas, hurusom det med den offentliga arbetsförmedlingens
hastiga utveckling för kommerskollegium af både praktiska
och ekonomiska skäl framstått såsom synnerligen önskvärd!, att de hittills
i tämligen nära följd anordnade arbetsförmedlingskonferenserna —till
hvilka hvarje särskild anstalt i orterna berättigats att sända ett ombud med
åtnjutande af rese- och traktamentsersättning utaf statsmedel — måtte blifva
mera sällan återkommande, åtminstone såsom anordnade på statens bekostnad,
och i stället ersatta af ett mera fåtaligt arbetsförmedlingsråd såsom
rådgifvande organ åt arbetsfÖrmedlingsinspektören uti hans verksamhet samt
förslagsställare uti dithörande frågor.
Kommittéerna för sin del hålla bestämdt före, att på nästan intet område
af förvaltningen dylika »råd» böra blifva mera nödvändiga och gagnande än
på det sociala området med dess svårlösta spörsmål och starka intressemotsättningar.
Här föreligger ett oafvisligt behof af att städse stå i kontakt
ej mindre med den befolkningsgrupp, kroppsarbetarna och de mindre själfförsörjarna,
hvilka närmast beröras af de sociala spörsmålen och hvilkas
välfärd ofta beror på den omvårdnad, staten kan ägna dem, än äfven
med arbetsgifvarna, för hvilka de af statsmyndigheterna beslutade åtgärderna
ofta bomma att medföra restriktioner och mer eller mindre direkta
ekonomiska bördor. Med representanter för dessa båda intressegrupper böra
också förenas personer, som kunna vara ägnade att vare sig för ett speciellt
viktigare fackområde eller från ett högre plan uppträda som bevakare af
icke blott särskilda utan äfven allas, samhällets som helhet, intressen. Sistnämnda
representanter böra ock i ej oväsentlig mån kunna fylla den viktiga
uppgiften att ingripa såsom ärliga medlare mellan intressegrupperna och de
starka motsättningar på det sociala området, som aldrig kunna undgås. Af
en ur dessa synpunkter sammansatt, officiellt och sålunda under känsla af
ansvar fungerande representation bör säkerligen vara att vänta ett värdefullt
stöd för den nya socialförvaltningen uti dess fortlöpande arbeten äfvensom
många praktiska uppslag och goda initiativ till lämpliga förvaltningsåtgärder
och ett fortsatt, fruktbärande reformarbete.
Att på förhand bestämdt och mera i detalj fastslå, huru detta — eller
dessa — sociala råd bör vara sammansatt, dess funktioner och uppgifter,
vore uppenbarligen ej lämpligt, då nya spörsmål alltjämt uppkomma, hvilka
kunna påkalla nya och speciella dispositioner. Med fasthållande häraf anse
sig kommittéerna dock böra föreslå, att samtidigt med socialstyrelsens
upprättande vid dess sida ställes ett socialt råd, så sammansatt och organi
-
Behofvet af
socialt råd.
196
FÖRSLAG TILL SOCIALSTYRELSE.
Sammansättning
och
uppgifter.
seradt, att det lian fylla de uppgifter å förevarande område, som redan från
hörjan kunna ifrågakomma.
I likhet med motsvarande utländska institutioner hör detta sociala råd
förses med ett ganska stort antal ledamöter, representerande olika sakkunskap
och olika intressen. Med hänsyn till de i viss mån väsentligt olika spörsmål,
hvaruti yttranden och förslag från rådets sida kunna förutsättas, vill
det dock synas, att rådet bör uppdelas på särskilda sektioner. En sådan
anordning utesluter naturligtvis icke möjligheten af, att en och samma person
samtidigt kan vara ledamot i två eller flera sektioner af rådet, utan
bör detta tvärtom i vissa fall vara synnerligen lämpligt. Det bör i regel
blifva dessa sektioner, som hvar för sig inkallas, hvadan sålunda det »sociala
rådet», d. v. s. några eller alla sektioner eller delegerade från flera eller alla,
mera sällan skulle behöfva sammankallas. Och där så i enstaka fäll kan
behöfva ske, torde det böra äga rum i anslutning till samtidigt anordnade
sammanträden af de särskilda sektionerna.
Hvarje sektion af sociala rådet synes böra sammanträda minst en gång om
året å tid, som af socialstyrelsen för hvarje gång bestämmes, samt vara samlad
under högst eu vecka; skolande för längre tids förhandlingar Kungl. Maj:ts
medgifvande för hvarje fall inhämtas. För behandling af viktigare eller mera
brådskande ärenden må styrelsen ock kunna kalla sektion till extra sammanträde.
Vid sammanträde af sektion eller »rådet» behandlas de ärenden,
som socialstyrelsen (eller Kungl. Maj:t) förelägger, äfvensom de framställningar
och förslag, som i sammanhang därmed eller eljes inom det förelagda
området väckas inom sektionen (eller »rådet»).
»Rådet» eller sektion synes hufvudsakligen böra inkallas för yttranden
med afseende å förberedelser till lagar, författningar och speciella föreskrifter
och dispositioner på olika sociala områden, för granskning af uppgjorda preliminärförslag,
för yttrande och förslag i någon speciell förvaltningsfråga,
för igångsättande och genomförande af särskilda utredningsarbeten, statistiska
eller andra, och för utarbetande eller granskning af program för sådana,
m. fl. ärenden, som Kungl. Maj:t eller socialstyrelsen önskar dit hänskjuta.
Ordförandeskapet inom »rådet» och sektion af detsamma utöfvas, där icke
departementschefen själf leder förhandlingarna, af chefen för socialstyrelsen,
eller den byråchef eller byrådirektör, som därtill förordnas, samtliga
dock utan rätt att deltaga i omröstning, där sådan ifrågakommer. Rätt att
öfvervara och deltaga i sektions (»rådets») förhandlingar, likaledes utan rösträtt,
hör efter chefens bestämmande äfven tillkomma öfriga tjänstemän inom
socialstyrelsen. Jämväl representanter för andra departementsafdelningar
(särskildt handelsdepartementets näringsafdelning och medicinalafdelningen)
eller departementskontor (försäkringskontoret) eller anstalter (t. ex. riksförsäkringsanstalten),
hvilkas verksamhet beröres af frågor, som ankomma
på »rådets» behandling, böra på kallelse af departementschefen eller, i förekommande
fall, på anmodan af vederbörande departementsdirektör, öfvervara
SOCIALT RÅD OCH SAKKUNNIGE.
197
»rådets» sammanträden, dock likaledes med blott yttranderätt. Samtliga
ledamöter af »rådet» jämte suppleanter skola, för eu tid af tre år i sänder,
utses af Kungl. Maj:t, hvarvid dock förslagsrätt å dess representanter
i enlighet med därom af socialstyrelsen utfärdad kungörelse må
utöfvas af förefintliga organisationer inom intressegrupperna. Tillfälliga
ledamöter af »rådet» eller sektion kunna därjämte för hvarje särskild gång
utses af Kungl. Maj:t eller socialstyrelsen. Det slutliga förslagets upprättande
samt föredragningen af alla ärenden rörande »sociala rådet» skall
gifvetvis åligga socialstyrelsen.
De sektioner af sociala rådet, som redan från början synas erforderliga, äro: Sektions
I.
sektionen för arbetarskydd; indelning.
II. sektionen för arbetsförmedling;
III. sektionen för sjukkasseärenden;
IV. sektionen för socialstatistik.
I. Hvad till en början beträffar sektionen för arbetarskydd,1 med uppgift, Sektionen
såsom namnet angifver, att mera intimt samarbeta med socialstyrelsen i^shjäd"
arbetarskydds- och yrkesfarefrågor, synes denna, förutom af tillfälligt inkallade
ledamöter, böra, såsom yrkesfarekommittén föreslagit, bestå af sju
ledamöter, hvaraf tre socialkunniga samt två arbetsgifvar- och två arbetarrepresentanter.
Dör närvarande torde denna sammansättning vara lämplig
och tillräcklig; dock torde redan från början vara erforderligt, att äfven
suppleanter utses (resp. 2, 1 och 1). Det kvinnliga yrkesarbetet torde böra
erhålla en representant eller suppleant i sektionen att inkallas i förekommande
fall.
Sektionens närmare kompetens beror af, i hvilken riktning utvecklingen af
arbetarskyddslagstiftningen kan komma att gå. Genomföres yrkesfarekommitténs
förslag i hufvudsak, borde sektionens uppgifter ansluta sig till de
uppgifter, kommittén föreslagit. Jämväl före genomförandet af ett dylikt
förslag bör sektionen emellertid kunna bli af stort gagn för administrationen,
särskildt för yttranden rörande den lämpligaste arbetarskyddslagstiftningen.
Sektionens tillkomst synes därför ej böra göras beroende af yrkesfarekommitténs
förslag, ehuruväl dess verksamhet med dettas genomförande ansenligt
vidgas.
Ordförande i sektionen skulle, där ej chefen för socialstyrelsen själf inträdde
som sådan, vara byråchefen å lista byrån eller byrådirektören
(yrkesöfverinspektören).
Sektionens förhandlingar synas i regel böra öfvervaras af en eller flera
representanter för handelsdepartementets näringsafdelning (industri- och
bergsbyråerna), för medicinalafdelningen, jordbruksdepartementet o. s. v.
1 Den af tvenne kommerskollegiikommitténs ledamöter, herrar Malmros och Wahlberg
uttalade särskilda mening beträffande arbetarskyddsärendenas lämpligaste förläggning gäller naturligen
äfven rådet för arbetarskydd (jfr s. 106).
198
FÖRSLAG TILL SOCIALSTYRELSE.
Sektionen
för arbetsförmedling.
Sektionen
f ör sjukkasseväsen■
det.
Sektionen
för socialstatistik.
II. För sektionen för arbetsförmedling föreslås ledamöterna, förutom tillfälligt
inkallade sådana, till fem, hvaraf två socialkunniga och tre representanter
för offentliga arbetsförmedlingsanstalter (föreståndare, arbetsgivare eller
arbetare). Sektionens uppgift skulle vara att biträda med råd och praktiska
upplysningar i arbetsförmedlingsärenden, att afgifva infordrade yttranden
öfver föreliggande förslag till praktiska anordningar eller föreskrifter samt
att biträda vid utarbetande af sådana. Sektionen skulle också själf äga att
framställa förslag och önskningsmål beträffande dylika föreskrifter, angående
lämpligaste användning af statsanslagen till arbetsförmedlingen o. s. v. Bland
andra förvaltande verk än socialstyrelsen torde särskildt handels- och jordbruksdepartementen
komma att blifva representerade vid nämnda sektions
sammanträden. Ordförandeskapet bör, med nyssnämnda undantag för de fall,
då generaldirektören eller byråchefen å lista byrån leder förhandlingarna,
komma att utöfvas af byrådirektören (öfverinspektören) för arbetsförmedlingen.
III. Sektionen för sjukkasseväsendet blir den redan förefintliga och till
kommerskollegium (sjukkassebyrån) anslutna sjukkassenämnden, med bibehållande
i hufvudsak af dess nuvarande uppgifter, nämligen att en eller flera
gånger årligen sammanträda inför tillsynsmyndigheten »för samråd med
denna myndighet i sjukkasseväsendet rörande angelägenheter» (lagen om
sjukkassor 96 §). Ledamöterna böra fortfarande som hittills vara 10, med
suppleanter till lika antal, utsedda af Kung]. Maj:t efter förslag från registrerade
sjukkassor. Förhandlingarna böra i regel ledas af sjukkasseinspektören,
d. v. s. efter socialstyrelsens upprättande byråchefen å 2:dra byrån.
Representant för försäkringsinspektionen och riksförsäkringsanstalten torde
kunna förväntas komma att ofta nog öfvervara förhandlingarna i sektionen. IV.
IV. Sektionen för socialstatistik synes, liksom sektionen för arbetsförmedlingsärenden,
böra bestå af ett mindre antal fasta ledamöter, dock ej färre
än fem. Däremot torde tillfälliga ledamöter relativt ofta behöfva däri inkallas.
Sektionens uppgift bör helt naturligt blifva att närmast vara rådgifvare
åt socialstyrelsens 3:dje byrå samt sålunda föreslå upptagandet af
nya grenar af socialstatistiken och omläggning eller förbättring af redan
upptagna sådana, att upprätta undersökningsprogram eller biträda med granskning
af preliminärt uppgjorda sådana, att yttra sig om sättet för statistiska
primäruppgifters inhämtande, uppställning af frågeformulär och statistiska
sammanställningar samt öfver sådana inkomna uppgifter, som byrån af
särskild anledning underställde sektionen, äfvensom att öfver hufvud taget
åvägabringa — liksom det af statistiska kommittén föreslagna statistiska
rådet — »den intima förbindelse mellan den officiella statistiken och de
intressen denna har att tjäna, hvilken utan tvifvel utgör en nödvändig
förutsättning för en fullgod statistik». Äfven om också mångt och mycket i
sådant afseende kan uträttas genom det förvaltande ämbetsverkets intima
SOCIALT RÅD OCH SAKKUNNIGE.
199
växelverkan med andra institutioner och det praktiska lifvets män äfvensom
genom anlitande i allt större utsträckning af den ofvan nämnda sakkunnigeinstitutionen,
måste dock äfven på detta område en rådsinstitution blifva till
stor nytta.
Af de fem fasta ledamöterna synas en eller några böra hafva gjort sig
kända för framstående teoretiska och praktiska insikter i sociala, nationalekonomiska
och socialstatistiska frågor samt de öfriga representera näringslifvet,
arbetsgifvare och arbetare. Ordförande i sektionen torde i allmänhet
böra vara byråchefen å 3:dje byrån eller annan tjänsteman därstädes. Äfven
representanter för andra departementsafdelningar, departementskontor och
anstalter (handelsdepartementets näringsafdelning, medicinalafdelningen, försäkringskontoret,
riksförsäkringsanstalten, jordbruksdepartementet, o. s. v.)
liksom ock för socialstyrelsens öfriga byråer torde i alla viktiga fall, som
beröra jämväl deras verksamhetsområde, behöfva tillkallas vid öfverläggningarna
inom denna sektion.
Det sociala rådet med dess nu anförda fyra sektioner skulle sålunda ome- Framdeles
delbart inrättas och träda i verksamhet. Att därtill i en framtid måste flera sekti°-komma ytterligare ett antal nya sektioner, synes kommittéerna utan
vidare klart. Bland nya sektioner af sociala rådet, som i en närmare eller
fjärmare framtid torde böra inrättas, må exempelvis nämnas sådana för
arbetarfrågor i allmänhet, fattigvårds-, bostads-, nykterhets- och emigrationsfrågorna,
för olika grenar af socialförsäkringen, för understödsföreningar
o. s. v. Flera af de spörsmål, för hvilka dylika sektioner kunna ifrågasättas
upprättade, äro emellertid under utredning af särskilda kommittéer, och innan
man närmare känner, hvilka åtgärder i anledning af dessa utredningar kunna
beslutas af statsmakterna, saknas gifvetvis erforderliga hållpunkter för bedömandet
af det slutliga bekofvet af dylika nya sektioner samt deras definitiva
organisation och uppgifter.
Ledamotskap i sociala rådet torde, enligt hvad kommittéerna våga förut- Ersättning
sätta, i allmänhet komma att af de därtill utsedda betraktas som ett allmänt
medborgerligt förtroendeuppdrag af sådan art, att någon ersättning
knappast skulle behöfva förekomma. Som emellertid uppdragets fullgörande
i vissa fall för en af sin borgerliga näring eller annat arbete för
sin utkomst strängt upptagen person uppenbarligen kan bli en tunga, som
han rimligen icke bör bära, torde det lämpligaste vara, att ett mindre
ersättningsbelopp per sammanträdesdag fastställes, nämligen för person bosatt
i Stockholm fem kronor och för annan tio kronor, jämte rese- och
traktamentsersättning för af uppdraget föranledda resor (enligt 3:dje eller
4:de klass i resereglementet). Såsom maning att äfven under tiden mellan
sammanträdena ägna uppmärksamhet åt de frågor och förhållanden, som
falla inom rådets uppgifter, samt för beredande af ersättning för af vederbö
-
200
FÖRSLAG TILL SOCIALSTYRELSE.
rande mellan sammanträdena utfördt mera omfattande arbete synes därjämte
i en del fall, företrädesvis åt ledamöter i kroppsarbetares eller mindre
sjaltför sörjar es ställning, ett mindre arfvode på något 100-tal kronor böra få
tillgodonjntas.
Ifrågavarande kostnader för sociala rådets och dess sektioners verksamhet
synas, i saknad af nödiga hållpunkter och erfarenheter, tills vidare icke böra
uppföras å socialstyrelsens stat, utan få utgå af anslaget under vederbörande
hufvudtitel till rese- och traktamentsersättningar.
Fullmäktige Skulle sålunda sakkunnige- (»expert-») och rådsinstitutionen, enligt hvad
..oc\ ofvan utvecklats, komma till vidsträckt användning i och för socialstyrelnamnaer.
'' . ° ... ,
sens arbeten, halva kommittéerna däremot icke ansett sig böra för närvarande
föreslå denna styrelses förstärkande i allmänhet med fullmäktige
(ej heller förorda inrättande af någon nämnd i ofvan angifna bemärkelse).
Det torde emellertid kunna förutses, att endera eller båda dessa institutioner
inom denna förvaltningsgren framdeles behöfva tillkomma, om ej förr så i
samband med genomförandet af en utvidgad arbetarskyddslagstiftning äfvensom
en mera omfattande och fullständig socialförsäkring.
I sådant afseende må till en början endast erinras, hurusom redan den
äldre arbetarförsäkringskommittén föreslog inrättandet af en särskild nämnd
af sju personer — nämligen, förutom ordföranden, en läkare, en tekniker,
två arbetsgifvare och två arbetare i försäkringspliktiga rörelser — med uppgift
att som högsta instans afgöra ersättningsfrågor i olycksfallsförsäkringstvister.
Ett dylikt afgörande har kommerskollegium i sitt utlåtande rörande olycksfallsersättningslagens
revision den 15 april 1909 förordat böra tilläggas ett blifvande
förvaltningsorgan för socialförsäkringen — d. v. s. den af förevarande
kommittéer bär föreslagna socialstyrelsen. Till äfventyra kan det vid detta
förslags realiserande befinnas ändamålsenligt, att sådana ersättningstvisters
afgörande i större eller mindre utsträckning delegeras åt en inom socialstyrelsen
upprättad nämnd i här angifven bemärkelse, där arbetsgifvare och
arbetare samt arbetarskyddet, läkarvetenskapen och lagfarenheten äro företrädda.
Äfven i något annat fall torde en dylik nämnd kunna tänkas blifva
behöflig.
Samma synes kunna blifva förhållandet med afseende å en fullmäktigeinstitution
i ofvan angifven mening. Denna institution torde visserligen företrädesvis
komma att anlitas vid statens affärsdrifvande verk. Det vill dock
förefalla, att äfven på andra håll och därvid äfven inom socialförvaltningen,
där afgöranden af så vidtomfattande art och på så olika intresseområden
komma att träffas, en eller flera fullmäktige framdeles kunna behöfva tillsättas
för att deltaga i styrelsens behandling och afgörande af frågor af speciell
innebörd eller af synnerlig vikt och omfattning.
I samband med genomförandet af det föreliggande förslaget till lag om
arbetarskydd vore det sålunda otvifvelaktigt i hög grad lämpligt, att social
-
SOCIALT RÅD OCH SAKKUNNIGE.
201
styrelsen förstärktes med åtminstone tvenne fullmälctige, en arbetsgifvare
och en arbetare — eventuellt samtidigt ledamöter af sociala rådet — hvilka
ägde närvara vid handläggningen inom styrelsen af viktigare arbetarskydd särenden.
För dessa fullmäktige skäligt afmätt arfvode torde då ock böra
uppföras å socialstyrelsens stat.
Oaktadt kommittéerna, som nämn dt, icke funnit anledning föreligga att
för närvarande föreslå upprättandet af någon fullmäktiginstitution eller tillsättande
af någon nämnd inom socialstyrelsen — annat än beträffande fullmäktige
under nyss angifna förutsättning, att en utvidgad arbetarskyddslagstiftning
kommer till stånd — har det dock synts dem icke vara ur vägen
att göra dessa erinringar, hvilka kunna vara i viss mån vägledande för den
framtida utbyggnaden och utvecklingen af de till socialstyrelsen anknutna
sakkunniginstitutionerna.
202
Förslag
till
Instruktion
för Civildepartementets afdelning för sociala ärenden.
(Socialstyrelsen).
Kap. 1. Socialstyrelsens tjänstebefattning.
§ I
1.
Socialstyrelsen åligger att handlägga de på civildepartementet ankommande
sociala ärendena, nämligen angående
förhållandet mellan arbetsgifvare och arbetare: arbetsaftal och kollektivaftal,
arbetsgifvar- och arbetarorganisationer, arbetskonflikter, medling och
skiljedom i arbetstvister m. m.;
arbetsmarknaden: offentlig och enskild arbetsförmedling, arbetslöshet, utländsk
arbetskrafts användande inom landet, tillsyn å utvandraragenter
och deras verksamhet, emigration m. m.;
arbetarskydd och arbetets reglementering: skydd mot yrkesfara o. d.,
minderårigas och kvinnors användande i arbete, arbetshygien, hvilotid, arbetstidens
längd och fördelning, arbetslön, hemindustrielit arbete m. m.;
allmän fattigvård, fosterbarnsvård, vanartade och i sedligt afseende försummade
barn, tvångsuppfostran af minderåriga förbrytare m. m.;
föreningsväsende, nykterhetsverksamhet, alkoholistinternering samt fromma
stiftelser (allmänna barnhuset i Stockholm, Danviks hospital m. fl.), där
sådant ärende icke tillagts annat departement;
bostadsväsen: egna hem för bostadslägenheter, bostadsinspektion; lefnadskostnader
in. m.;
socialförsäkring: sjukförsäkring och sjukkasseväsende samt moderskapsförsäkring,
olycksfallsförsäkring och ersättning för olycksfall i arbete, fiskareförsäkring,
barnmorskepensionering, ålderdoms- och invaliditetsförsäkring,
understödsföreningar och vissa pensionskassor m. m.; samt
INSTRUKTION.
203
sociala frågor i (ifrigt, som icke tillhöra annan departementsafdelning, departementskontor
eller anstalt.
Det åligger styrelsen att med uppmärksamhet följa alla företeelser på nu
angifna områden inom landet äfvensom, så långt möjligt, i utlandet, samt
att, efter omständigheterna, vidtaga eller hos Kungl. Maj:t föreslå de åtgärder,
hvilka styrelsen anser påkallade för främjande af de angelägenheter,
som falla inom området för dess verksamhet.
2. Socialstyrelsen åligger tillika att dels insamla, bearbeta och utgifva
statistik öfver arbetarförhållanden inom industrien, handtverket, handeln,
jordbruket, kommunikations- och transportväsendet, öfver arbetskonflikter,
kollektivaftal, arbetsförmedling, arbetslöshet, bostadsväsen, lefnadskostnader,
föreningsväsen, arbetarkooperation, allmän fattigvård, nykterhetsverksamhet,
fromma stiftelser, socialförsäkring, olycksfall i arbete m. m., dels äfven i
öfrigt verkställa statistiska och andra utredningar af särskilda förhållanden
inom styrelsens verksamhetsområde, dels ock utarbeta redogörelser för viktigare
lagstiftnings- och förvaltningsåtgärder samt andra företeelser i utlandet
på de sociala områdena.
Styrelsen utgifver periodiska och andra publikationer öfver sina utredningar
af olika sociala spörsmål.
3. Socialstyrelsen har äfven att, i enlighet med därom meddelade närmare
föreskrifter, utföra de statistiska delarna af medicinalstyrelsens och
försäkringsinspektionens berättelser samt att ombesörja offentliggörandet af
dessa och departementets öfriga publikationer.
4. Socialstyrelsen skall ock tillhandagå offentliga och andra myndigheter
med de upplysningar och det biträde, som af dem äskas och ligga inom
området för styrelsens verksamhet.
§ 2.
I fråga om socialstyrelsens inspektions- och tillsynsmyndighet samt förhållande
i öfrigt till de under dess inseende ställda eller densamma underordnade
organ gäller hvad därom i denna instruktion eller eljes finnes föreskrifvet.
§ 3.
1. Socialstyrelsen äger att af offentliga och andra myndigheter äska och
undfå de upplysningar, det biträde och den handräckning, som för styrelsens
verksamhet erfordras och af dessa myndigheter lagligen kunna lämnas.
2. Styrelsen äger vidare att till det antal och å de platser, styrelsen
pröfvar lämpligt, anställa ombud för insamlande och meddelande af de uppgifter,
hvaraf styrelsen kan vara i behof, särskildt för det socialstatistiska
arbetet.
§ 4.
De till socialstyrelsen hörande ärenden äro antingen sådana, i hvilkas beredning
styrelsen har att i enlighet med särskildt meddelade bestämmelser
14—112203
204
FÖRSLAG TILL SOCIALSTYRELSE.
deltaga, men som afgöras af Kungl. Maj:t i statsrådet (regeringsärenden),
eller ock sådana, hvilka styrelsen har att såsom förvaltande verk själfständigt
afgöra (styrelseärenden).
I regeringsärende skall styrelsen, i enlighet med därom gällande bestämmelser,
afgifva tjänstememorial, innefattande förslag till Konungens beslut i
ärendet jämte de hufvudsakliga skälen till beslutet, i statsrådsberedningen
föredraga sådant ärende samt deltaga i expedieringen af Konungens beslut
i ärendet.
I ärende, som ingår i statsverkspropositionen eller eljes göres till föremål
för proposition till Riksdagen, åligger det styrelsen att, utöfver förslaget till
proposition, tillhandahålla alla för statsrådsprotokollet i ärendet erforderliga
sammanställningar och utredningar äfvensom i öfrigt lämna det biträde, som
påkallas.
Särskildt åligger det styrelsen att, därest ej för visst fäll annorlunda bestämmes
af chefen för civildepartementet, deltaga i beredningen och expedieringen
af regeringsärenden angående lagstiftning inom styrelsens förvaltningsområde,
dock i hvad lagstiftningen är af civillags natur i samråd med departementskansliet
i justitiedepartementet.
1 ärende, som innefattar besvär öfver styrelsens beslut, har styrelsen att,
innan besvären afgöras af Kungl. Maj:t i statsrådet eller af regeringsrätten,
i enlighet med gällande föreskrifter till departementskansliet afgifva promemoria,
innehållande yttrande öfver besvären.
Det åligger styrelsen att tillhandagå andra departementsafdelningar, departementskontor
och departementskanslier med samråd i sådana ärenden, tillhörande
dessas tjänstebefattningar, som böra bedömas jämväl ur sociala synpunkter.
§ 5-
Vidare åligger socialstyrelsen:
att årligen före utgången af september månad till chefen för civildepartementet
aflämna sin till Kungl. Maj:t ställda berättelse om sin verksamhet
under det näst föregående året; samt
att årligen före utgången af oktober månad genom vederbörliga tjänstememorial
hos Kungl. Maj:t anmäla de anslagsäskanden inom styrelsens förvaltningsområde,
som styrelsen finner böra göras till nästföljande ars Riksdag.
§ 6.
De föreskrifter, som, utöfver hvad denna instruktion innehåller eller eljes
stadgats, erfordras angående arbetet inom socialstyrelsen, meddelas i arbetsordning,
som generaldirektören utfärdar efter öfverläggning med styrelsens
ledamöter.
INSTRUKTION.
205
Kap. 2. Socialstyrelsens organisation.
§ 7.
1. Socialstyrelsen utgöres af en generaldirektör såsom chef för styrelsen
samt tre byråchefer såsom ledamöter i styrelsen och chefer för hvar sin byrå,
nämligen byrån för arbetarfrågor och allmänna sociala frågor, byrån för
socialförsäkring och byrån för socialstatistik.
2. Fördelningen af ärendena mellan byråerna bestämmes af generaldirektören
i arbetsordningen. Då tvifvelaktigt är, till hvilken ledamots handläggning
ett ärende rätteligen hör, äger generaldirektören ock därom bestämma.
3. En af förenämnda byråchefer förordnas att i generaldirektörens frånvaro
företräda honom (generaldirektörens ställföreträdare).
§ 8.
1. Generaldirektören är i främsta rummet ansvarig för fullgörandet af
socialstyrelsens åligganden och tillser, att all personal med noggrannhet och
drift fullgör sina åligganden.
Generaldirektören äger ensam beslutanderätt i alla de ärenden, i hvilkas
pröfning han deltager.
Han äger ock, där han så finner lämpligt, själ!’ öfvertaga beredningen och
föredragningen i styrelsen af viktigare ärenden.
2. Föredragningen af regeringsärenden i statsrådsberedningen verkställes
af generaldirektören eller, efter hans bestämmande och, där hinder ej möter,
i hans närvaro, af tjänsteman i styrelsen, som där deltagit i ärendets handläggning,
dock med iakttagande däraf att, i enlighet med föreskrift i lagen
om beredning af de regeringsärenden, som afgöras af Konungen i statsrådet,
chefen för civildepartementet är behörig att kalla annan person att, i stället
för de nu nämnda, ombesörja viss föredragning i statsrådsberedningen samt
att, när han så för godt finner, själ!'' där föredraga ärende.
3. Byråchef åligger:
att med uppmärksamhet följa sådana frågor, som fälla inom byråns verksamhetsområde,
samt i dem framställa förslag;
att bereda och föredraga de till hans byrå hörande ärenden, som skola afgöras
af generaldirektören;
att själf afgöra eller enligt arbetsordningen till afgörande af vederbörande
tjänsteman vid byrån öfverlämna byrån tillhörande ärenden, som ej skola
afgöras af generaldirektören;
att hafva tillsyn öfver göromålen inom byrån och ansvara för, att beslut
i de å byrån handlagda ärenden varda utan dröjsmål expedierade; samt
att i öfrigt fullgöra hvad enligt denna instruktion och gällande arbetsordning
till byråchefsbefattniugen hör.
206
FÖRSLAG TILL SOCIALSTYRELSE.
Med afseende å byråns regeringsärenden åligger det byråchef särskilda
att ansvara för uppsättande af vederbörliga tjänstememorial;
att efter generaldirektörens bestämmande föredraga ärende i statsrådsberedningen;
att
upprätta förslag till föredragningslista öfver ärenden, som skola förekomma
i statsrådet;
att ansvara för uppsättande af sådana expeditioner, hvilka skola förses antingen
med Konungens eller med departementschefens underskrift, samt,
innan de utskrifvas, låta öfverlämna de förra för granskning till generalsekreteraren
i civildepartementet;
att tillhandagå den, som för protokollet i statsrådet, med samråd angånde
affattande af samma protokoll; samt
att ombesörja det till statsrådsprotokollet hörande registratur, i hvad afser
ärenden, som expedieras från styrelsen, och att tillhandahålla protokollsföraren
detsamma.
4. Generaldirektören äger att, då så finnes lämpligt och bestämmelser
därom icke redan i arbetsordningen eller eljes äro meddelade, rörande visst
ärende eller viss grupp af ärenden förordna byrådirektör eller annan tjänsteman
att i byråchefs ställe, och, efter omständigheterna, under dennes inseende,
handlägga på byråchef eljes ankommande ärenden. Sålunda förordnad
tjänsteman inträder för dessa ärenden såsom ledamot i styrelsen och
har jämväl i öfrigt med afseende å dessa ärenden samma åliggande och ansvar
som byråchef. Hvad i denna instruktion stadgas om byråchef gäller ock i
tillämpliga delar sådan särskild ledamot.
Föredragning af särskildt förordnad tjänsteman bör dock alltid ske i närvaro
af vederbörande byråchef, där icke denne för särskildt fall därifrån meddelats
befrielse.
§ 9.
1. 1 socialstyrelsen äro anställda tjänstemän (byrådirektör, sekreterare,
förste aktuarie, inspektörsassistent, registrator, aktuarie, byräassistent o. s. v.),
bokhållare och kontorsskrifvare samt vaktmästare, allt i enlighet med hvad
i gällande stat angifves.
2. Styrelsen äger att i mån af behof antaga amanuenser, andra extra
ordinarie tjänstemän och biträden.
§ io.
Styrelsen äger befogenhet att i tekniska, hygieniska och sociala frågor,
däri erforderlig sakkunskap icke är företrädd inom styrelsen, anlita tillfälligt
biträde af sakkunnige.
§ 11.
Vid socialstyrelsens sida skall finnas ett af arbetsgivare, arbetare och
andra på olika områden af styrelsens verksamhet sakkunniga personer sam
-
INSTRUKTION.
207
mansatt socialt råd, uppdeladt på erforderligt antal sektioner, med uppgift
att afgifva yttrande och förslag uti till dess pröfning hänskjutna ärenden
äfvensom att i öfrigt tillhandagå styrelsen med upplysningar och praktiska
uppslag. Medlem af rådet åligger tillika att, på kallelse af generaldirektören,
deltaga i utredningen och behandlingen af ärende, hörande till denne medlems
särskilda kunskaps- eller intresseområde.
T fråga om rådets och dess sektioners sammansättning, uppgifter, arbetssätt
o. s. v. gäller i öfrigt hvad därom i hvarje särskildt fall är af Kungl. Maj:t
eller socialstyrelsen föreskrifvet.
Kap. 3. Ärendenas handläggning inom socialstyrelsen.
§ 12.
1. De till socialstyrelsens handläggning hörande ärenden afgöras, allt
efter deras beskaffenhet, på sätt i denna instruktion närmare bestämmes
antingen af generaldirektören,
eller af vederbörande byråchef,
eller af vederbörande byrådirektör eller annan tjänsteman.
2. De ärenden, hvilka generaldirektören afgör, handläggas
antingen i närvaro af chefen för den byrå, till hvilken ärendet hör, och
ytterligare minst en byråchef;
eller i närvaro endast af chefen för den byrå, till hvilken ärendet hör;
börande dock vid afgörande af ärende, som angår äfven annan byrå, jämväl
chefen för denna byrå vara tillstädes.
0. Vid afgörande af viktigare ärenden skola dock om möjligt alla ledamöter
vara närvarande.
4. Generaldirektörens ställföreträdare skall, äfven då han ej fungerar såsom
sådan, i allmänhet närvara vid föredragning i styrelsen af viktigare
ärenden, tillhörande öfriga byråer.
§ 13.
1. I närvaro af generaldirektören och cheferna för minst två byråer skola
följande ärenden handläggas:
a) lag- och författningsfrågor, vare sig de äro regeringsärenden eller
styrelseärenden;
b) regeringsärenden rörande tjänstebefattningar, till hvilka styrelsen upprättar
förslag;
c) frågor om styrelsens organisation;
d) förslag till stater och anslagsäskanden af Riksdagen;
e) styrelseärenden angående tillsättande af tjänster, afsked, entledigande!),
afstängning af tjänsteman eller underlydande personal från t änstgöring samt
annan bestraffning;
f) styrelsens tjänsteberättelse; samt
208
FÖRSLAG TILL SOCIALSTYRELSE.
g) alla ej särskildt nämnda frågor, som generaldirektören anser böra i
denna ordning handläggas.
2. I närvaro af generaldirektören och chefen för den eller de byråer, till
hvilkas arbetsområde ärendena höra, skola, med de undantag, som i §§ 15
och 16 omförmälas, handläggas öfriga ärenden.
§ 14.
Föredragande eller annan tillstädesvarande ledamot, hvilkens mening icke
öfverensstämmer med det af generaldirektören fattade beslut, åligger att låta
till protokollet anteckna sin skiljaktiga mening; skolande, då i regeringsärende
skiljaktig mening förekommer, denna mening intagas i tjänstememorialet
eller i bifogad promemoria eller protokoll.
§ 15-
Därest under ämbetsresa, som generaldirektören företager, eller eljes i något
ärende erfordras omedelbar åtgärd, må generaldirektören, utan att hafva inhämtat
yttrande af byråchef, meddela befallning om verkställighetsåtgärder.
Dock skall sådan befallning, i händelse den rör allmänna förhållanden inom
förvaltningen eller föranleder till ändring i någon redan stadgad ordning eller
till utgift, skriftligen utfärdas och därefter i styrelsen vid nästa sammanträde,
som generaldirektören bevistar, anmälas.
§ 16.
1. I ärenden af den enklare beskaffenhet, att de icke finnas i hvarje särskildt
fall påkalla styrelsens pröfning, må vederbörande byråchef och byrådirektör,
utan föregående föredragning i styrelsen, äga besluta eller ock
öfverlämna den slutliga handläggningen åt vederbörande tjänsteman.
2. Hvilka ärenden må handläggas i nu nämnd ordning, bestämmes, där
icke föreskrift därom är i annan väg meddelad, i arbetsordningen eller eljes
af generaldirektören.
3. Utan föregående föredragning må, i den omfattning i arbetsordningen
eller af generaldirektören bestämts, byråchef och byrådirektör genom remiss
eller särskild skrifvelse infordra förklaringar, upplysningar, yttranden och
uteblifna uppgifter äfvensom åt personer, lydande under styrelsen, meddela
påminnelser och anvisningar i ärenden, som höra till hans handläggning.
4. Byråchef och byrådirektör må själf eller genom underordnad tjänsteman
besvara till styrelsen inkomna förfrågningar rörande faktiska förhållanden,
hvarigenom dock föregripande af något styrelsens beslut icke må ske.
5. Likaledes må byråchef och byrådirektör direkt till granskning, bearbetning,
anteckning eller förvaring af vederbörande tjänsteman öfverlämna
inkommande berättelser, rapporter, anmälningar, statistiska uppgifter med
INSTRUKTION.
209
mera dylikt; dock skall, därest dessa handlingar innehålla något af beskaffenhet
att böra i styrelsen anmälas, sådan anmälan omedelbart verkställas.
6. Byråchef och byrådirektör må äfven vidtaga nödig åtgärd i annat
ärende, där det är af den brådskande natur, att icke utan verklig olägenhet
kan med åtgärdens vidtagande uppskjutas och hinder förefinnes för omedelbart
beslut af generaldirektören; skolande dock åtgärd i sådant hänseende så snart
ske kan anmälas i styrelsen.
§ 17-
Generaldirektören äfvensom byråchef, byrådirektör och annan tjänsteman,
den förstnämnde efter anmälan hos chefen för civildepartementet och de
senare med generaldirektörens för hvarje gång lämnade tillstånd, äga företaga
inspektions- och andra tjänsteresor inom riket, som af deras förvaltning
kunna påkallas.
§ 18-
1. I generaldirektörens frånvaro inträder, därest Kungl. Maj:t icke annorlunda
förordnar, generaldirektörens ställföreträdare i utöfning åt hans
åligganden.
2. I generaldirektörens frånvaro må icke, så vida ej Kungl. Maj:t särskilt
annorlunda förordnar, afgifvas förslag till tjänsters återbesättande
eller tjänster tillsättas i annan ordning än genom förordnanden att dem tills
vidare förrätta, ej heller ansvar för fel eller försummelse i tjänsten ådömas
— häri likväl ej inbegripet afstängning från tjänstens utöfning eller ådömande
af försutet vite. Ej heller må i generaldirektörens frånvaro utan
hans medgifvande sådana åtgärder vidtagas, som rubba eller ändra utaf
styrelsen gifna föreskrifter eller förut i styrelsens ämbetsutöfning följda grunder.
Hvad nu sagts skall ock vid inträffande ledighet i generaldirektörsbefattningen
äga tillämpning, intill dess Kungl. Maj:t annorlunda förordnar.
§ 19-
1. Samarbete i regeringsärende mellan socialstyrelsen och annan departementsafdelning,
departementskontor eller departementskansli skall äga rum
i den ordning, som föreskrifves i stadgan om beredning och expediering af
de regeringsärenden, som afgöras af Konungen i statsrådet.
2. Alla viktigare styrelseärenden af försök ringsteknisk natur i egentlig
bemärkelse, hvilka till en del beröra såväl socialstyrelsens som försäkringsinspektionens
ämbetsområden, skola alltid handläggas gemensamt med försäkringsinspektionen.
Alla jämlikt § 1, mom. 3, på socialstyrelsen ankommande ärenden angående
departementets publikationer skola ock handläggas gemensamt med resp.
afdelning eller kontor.
3. Då inom socialstyrelsen eljes handlägges styrelseärende af större vikt,
hvilket berör annan departementsafdelnings, departementskontors, centralt
210
FÖRSLAG TILL SOCIALSTYRELSE.
ämbetsverks eller anstalts verksamhetsområde, skall tillfälle beredas ifrågavarande
verk att låta sig genom en sin tjänsteman därvid representera för
bevakande af intressen, som falla under dess verksamhet. Dylik representant
åligger att i ärendet meddela upplysningar och råd, uttala sin mening samt,
om beslutet blir därifrån afvikande, låta anteckna densamma till protokollet.
Vid handläggningen inom socialstyrelsen af dylikt ärende inom ärendesgrupperna
förhållandet mellan arbetsgivare och arbetare, arbetarskydd,
yrkesfara och arbetets reglementering skall sådan representant, som
ofvan sägs, från handelsdepartementets näringsafdelning alltid varanärvarande.
4. Bereder annan departementsafdelning eller departementskontor, centralt
ämbetsverk eller anstalt socialstyrelsen tillfälle till sådant samarbete i styrelseärende,
hvarom i mom. 3 sägs, äger generaldirektören bestämma, huruvida
och af hvem styrelsen därvid skall representeras; och gånge med sådant
ärendes afgörande såsom i vederbörande instruktion är bestämdt.
5. Med afseende å representanter från annan departementsafdelning, departementskontor,
departementskansli, centralt verk eller anstalt vid sammanträden
af sociala rådet, yrkesinspektörer, statens förlikningsmän m. fl.,
liksom ock med afseende å socialstyrelsens representerande vid sammanträden
af de till annan förvaltningsgren anslutna råd o. s. v., gäller hvad därom i
hvarje särskild! fall är stadgadt.
§ 20.
1. Handlingar i ärenden, hvilka handlagts på sätt i § 13 omförmäles, förses
med anteckning, utvisande den byrå, å hvilken ärendet handlagts, dagen
för beslutets fattande samt hvilka i ärendets handläggning deltagit.
2. Protokoll föres, förutom i de fall, som omförmälas i § 14 samt, då
sådant föranledes af bestämmelserna i § 19 mom. 1—3, jämväl då beslut skall
expedieras genom protokollsutdrag eller generaldirektören finner anledning
särskildt förordna, att protokoll skall hållas.
§ 21.
1. Tjänstememorial eller promemoria i regeringsärende underskrifves af
generaldirektören och närvarande ledamöter med utmärkande därvid af den,
som varit föredragande.
2. År generaldirektören hindrad att underskrifva tjänstememorial eller
promemoria, må handlingen i hans ställe undertecknas af hans ställföreträdare
med tillägg af orden: »För generaldirektören».
§ 22.
1. Expedition i styrelseärende, som föredragits inför generaldirektören,
underskrifves af honom jämte föredraganden.
2. År generaldirektören förhindrad underskrifva sådan expedition, undertecknas
den af hans ställföreträdare med tillägg af orden: »För generaldirektören».
INSTRUKTION.
211
3. Expedition i ärende, som enligt § 16 afgjorts af byråchef eller byrådirektör
utan föregående föredragning, underskrifves »På socialstyrelsens vägnar»
och förses med vederbörandes namnteckning.
4. Expedition i ärende, som enligt § 16 handlagts af annan tjänsteman,
förses med underskrift »Enligt uppdrag» och tjänstemannens namnteckning.
Kap. 4. Daglig arbets- och mottagningstid in. m.
§ 23.
För ordinarie tjänsteinnehafvare skall, i den mån ej nedan annorlunda
stadgas, den dagliga arbetstiden å tjänsterummet hvarje söckendag utgöra
sex timmar, förlagda å tider, om hvilka närmare bestämmelser meddelas af
generaldirektören.
I den sålunda bestämda arbetstiden å tjänsterummet äger generaldirektören
att vid dy tillfällen, då göromålens gång det kräfver, påfordra nödig utsträckning.
A andra sidan må generaldirektören, om och i den mån omständigheterna
det medgifva, kunna för högst tre månader under tiden juni—september
inskränka den dagliga arbetstiden å tjänsterummet till minst fyra timmar.
För fullgörande af något af Kungl. Maj:t eller på grund af Kungl. Maj:ts
bemyndigande meddeladt allmänt uppdrag må erforderlig inskränkning äga
rum i den föreskrifna dagliga arbetstiden å tjänsterummet.
Därest i särskilda fall arbete i tjänsten kan med större fördel utföras utom
tjänsterummet, må medgifvande till inskränkning i arbetstiden å tjänsterummet
lämnas af generaldirektören. Fråga om inskränkning i särskilda fall i
öfrigt i den i allmänhet fastställda arbetstiden å tjänsterummet pröfvas i enahanda
ordning.
Hvad i denna paragraf är stadgadt må ej verka till hinder för utöfvande
af riksdagsmannabefattning.
§ 24.
För generaldirektören, byråcheferna och byrådirektörerna skall viss daglig
för allmänhetens mottagande afsedd tid vara bestämd och genom anslag inom
styrelsen tillkännagifven.
Regis trätor skön tor och bibliotek skola för allmänheten hållas öppna minst
fem timmar hvarje söckendag; dock att generaldirektören må, där sådant
finnes utan olägenhet kunna äga rum, kunna för tre månader under tiden
juni—september inskränka den sålunda bestämda mottagningstiden till minst
fyra timmar om dagen.
Registrator skall vara tillstädes å tjänsterummet en timme före den allmänna
tjänstgöringstidens början.
Registrator åligger särskild! att, i den mån departementschefen icke medgifvit
undantag, till generalsekreteraren i civildepartementet, utan föregången
212
FÖRSLAG TILL SOCIALSTYRELSE.
diarieföring men efter åsättande af ingångsstämpel, öfversända alla till styrelsen
direkt inkomna, till Kungl. Maj:t ställda regeringsärenden.1
Kap. 5. Tjänstetillsättning, semester och annan tjänstledighet,
vikariat och afsked.
§ 25.
1. Generaldirektören utnämnes af Kungl. Maj:t.
Generaldirektörens ställföreträdare förordnas, på förslag af generaldirektören,
likaledes af Kungl. Maj:t för en tid af tre år.
2. Byråchefer och byrådirektörer utnämnas af Kungl. Maj:t efter förslag
af generaldirektören.
§ 26.
1. Sekreterare, inspektörsassistent och förste aktuarie utnämnas af Kungl.
jVIaj :t efter förslag af socialstyrelsen.
2. Annan ordinarie tjänsteman samt bokhållare, kontorskrifvare och vaktmästare
tillsättas af styrelsen.
§ 27.
Då befattning, som på förslag af styrelsen skall tillsättas af Kungl. Maj:t,
är ledig, utfärdar styrelsen kungörelse därom i allmänna tidningarna samt
medelst anslag i styrelsens lokal, med föreläggande af trettio dagars ansökningstid,
räknadt från den dag, kungörandet sker. Efter denna tids förlopp
anmäler styrelsen ärendet hos Kungl. Maj:t med tjänstememorial, däri till
tjänstens erhållande förordas den bland de sökande, som med hänsyn till
förtjänst och skicklighet anses företrädesvis böra ifrågakomma. Vid tjänstememorialet
skola ansökningshandlingarna till tjänsten vara bilagda.
§ 28.
År tjänstemannabefattning, som af styrelsen tillsättes, ledig, skall befattningen
i allmänna tidningarna samt genom anslag i styrelsens lokal kungöras
till ansökning inom trettio dagar. Sedan ansökningstiden utgått, tillsättes
befattningen efter pröfning af de sökandes förtjänst och skicklighet. Finnes
bland sökandena icke någon, som styrelsen anser till befattningen lämplig,
låter styrelsen ånyo kungöra densamma till ansökning ledig.
1 Det i § 24, sista punkten, föreslagna stadgandet har icke biträdts af
kommerslcollegiikommitténs ledamöter, hvilka ansett öfversändandet till generalsekreteraren
af inkomna regeringsärenden höra ske först efter föregången
diarieföring i styrelsen och sedan departementsdirektören (generaldirektören)
haft tillfälle att åtminstone summariskt taga del af dem.
INSTRUKTION.
213
§ 29.
1. Semester må, när sadant kan ske utan kinder för göromålens behöriga
gång, åtnjutas af generaldirektören och byråcheferna samt byrådirektör, sekreterare,
inspektörsassistent och förste aktuarie under en och en half månad
samt af öfriga ordinarie tjänstemän, bokhållare och kontorsskrifvare under
en månad årligen enligt fördelning, som af generaldirektören bestämmes;
börande generaldirektören, då han vill begagna sig af semester och när han
efter åtnjuten semester åter inträder i tjänstgöring, göra anmälan därom hos
chefen för civildepartementet.
Fast anställda amanuenser och fasta biträden samt vaktmästare äga årligen,
när så kan ske, åtnjuta semester under eu half månad.
2. Inträffar för generaldirektören behof af annan ledighet, meddelas sådan
för en och en half månad af chefen för civildepartementet. Erfordras längre
ledighet, hänskjutes ärendet till Kungl. Maj:t.
Åt byråchef, byrådirektör, sekreterare, inspektörsassistent och förste aktuarie
må styrelsen bevilja tjänstledighet under högst en och en half månad årligen.
Under sålunda beviljad tjänstledighet, så ock då nämnda tjänstemän åtnjuta
semester eller befinna sig å tjänsteresa eller när nämnda befattningar äro
lediga, må styrelsen förordna lämplig person att uppehålla tjänsten. Föreligger
behof af tjänstledighet under.längre tid, anmäles ärendet hos chefen
för civildepartementet, som äger att för en tid af högst sex månader bevilja
tjänstledighet och förordna vikarie. Fordras längre tids ledighet, underställes
ärendet Kungl. Maj:t, som då jämväl förordnar om tjänstens uppehållande
under tiden.
Tjänstledighet för annan ordinarie tjänsteman än nu sagts äfvensom för
bokhållare och kontorsskrifvare samt vaktmästare må af styrelsen beviljas
för högst sex månader. Uppstår behof af längre tjänstledighet, meddelas
sådan af chefen för civildepartementet. Förordnande om tjänstens uppehållande
under tiden meddelas af styrelsen.
3. Därest förordnande för upprätthållande af omförmälda tjänster under
ifrågasatt tjänstledighet för nämnda tjänsteinnehafvare medför kostnad för
statsverket, underställes frågan i sin helhet Kungl. Maj:ts pröfning.
4. Extra ordinarie tjänstemän och biträden må styrelsen bevilja frihet
från tjänstgöring för så lång tid, som finnes lämpligt, under förutsättning
att ingen kostnad däraf åsamkas statsverket.
§ 30.
Ansökning om entledigande från befattning hos socialstyrelsen bör, då sökanden
är tillsatt af Kung], Maj:t, öfverlämnas till Kungi. Maj:ts afgörande.
1 annat fall pröfvas dylik ansökning af styrelsen, hvarvid likväl fråga om
rätt till pension af statsmedel skall, i enlighet med därom gällande bestämmelser,
underställas statskontorets pröfning.
214
FÖRSLÅS TILL SOCIALSTYRELSE.
Kap. 6. Åtal och ansvar för tjänstefel.
§ 31.
1. Beträdes generaldirektören, byråchef eller byrådirektör med fel eller
försummelse i tjänsten, sker åtal därför inför Svea hofrätt.
2. Gör annan ordinarie tjänsteman sig skyldig till fel eller försummelse
i tjänsten, äger socialstyrelsen att efter omständigheterna tilldela honom
lämplig varning eller förordna om hans tilltalande inför Svea hofrätt af den,
som justitiekanslersämbetet, på styrelsens anmälan, därtill förordnar; ägande
styrelsen emellertid från tjänstens utöfning afstänga den felande, intill dess
öfver honom blifvit slutligen dömdt eller domstolen annorlunda förordnat;
och komma under tiden hans löneinkomster att innehållas, där ej styrelsen
finner skäl låta honom uppbära någon del däraf.
3. År fråga om åtal mot tjänsteman inom styrelsen i afseende ä redovisning
af allmänna medel, förhålles efter hvad därom särskildt finnes stadgadt.
4. Bokhållare, kontorsskrifvare eller vaktmästare, som förhåller sig felaktigt
eller försumligt i tjänsten, må af styrelsen varnas eller på högst tre
månader suspenderas från tjänst och lön, därvid styrelsen, tills beslut om
suspension vunnit laga kraft, äger afstänga vederbörande från tjänstgöring.
Låter vederbörande sig däraf ej rätta eller begår han fel af svårare beskaffenhet,
må styrelsen skilja honom från tjänsten.
5. Extra ordinarie tjänsteman eller biträde, som ådagalägger försumlighet,
oskicklighet eller klandervärdt uppförande eller gör sig skyldig till fel eller
försummelse i tjänsten och ej låter sig rätta af varning, äger styrelsen
omedelbart skilja ur tjänsten. Den, som öfver tre månaders tid utan behörigt
tillstånd afhållit sig från tjänstgöring, anses själf hafva uteslutit sig
från styrelsen.
Kap. 7. Besvär öfver socialstyrelsens beslut.
§ 32.
Den, som icke åtnöjes med socialstyrelsens beslut, äger, där ej annorlunda
är genom särskilda författningar stadgadt, att hos Kungl. Maj:t söka ändring
genom besvär, hvilka skola ingifvas till styrelsen före klockan tolf å trettionde
dagen efter erhållen del af beslutet, samt i ärende rörande tillsättande åt
tjänstebefattning å trettionde dagen efter den dag, då beslutet blifvit kungjordt
i allmänna tidningarna, öfver tilldelad varning må klagan icke föras.
Styrelsens beslut om tjänstemans eller annan tjänstepersonals afstängning
från tjänstgöring går i verkställighet utan hinder af besvärs anförande.
215
IV. Riksförsäkringsanstalten.1
Kap. 11.
Enligt instruktionen för riksförsäkringsanstalten den 19 december 1902 med
ändringar senast den 22 april 1910 har riksförsäkringsanstalten till tjänsteuppgift
»1)
att enligt de grunder och i den omfattning, som i lagen angående
ersättning för skada till följd af olycksfall i arbete den 5 juli 1901 stadgas,
meddela försäkring för beredande af ersättning för skada till följd af olycksfall
i arbete;
2) att med de inskränkningar beträffande vissa olycksfall och på de villkor
i öfrigt, som af anstalten bestämmas, åt de arbetsgivare, som enligt
förut nämnda lag i anstalten försäkra sina arbetare mot olycksfall, så ock
åt de arbetare, som genom försäkring i anstalten bereda sig ersättning enligt
de i samma lag stadgade grunder för skada till följd af olycksfall i
arbete, meddela försäkring enligt samma grunder jämväl mot olycksfall, som
inträffa utom arbetet;
3) att handlägga de ärenden, som, utöfver hvad under 1) här ofvan omformälts,
i lagen den 5 juli 1901 angifvas såsom tillhörande anstaltens ämbetsut
öfning;
4) att enligt de grunder och i den omfattning, som i nådig kungörelse
den 2 oktober 1908 angående en särskild för fiskare afsedd försäkring mot
skada till följd af olycksfall stadgas, meddela försäkring för beredande af
ersättning för skada till följd af olycksfall och handlägga de öfriga ärenden,
som af denna försäkring föranledas; samt
5) att enligt de grunder och i den omfattning, som stadgas i nådiga förordningen
den 18 juni 1909 om ersättning i anledning af kroppsskada, ådragen
under militärtjänstgöring, samt nådiga förordningen samma dag angående
tillämpning af sistnämnda förordning, handlägga ärenden rörande ersättning
i anledning af kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring.''»
Den inskränkning gäller dock med afseende å riksförsäkringsanstaltens
försäkringsverksamhet, »att det tillkommer postsparbanken att verkställa
Riksförsäkringsanstaltens
nuvarande
tjänstebefattning.
1 Jfr ock s. 111 ff.
RIKSFÖRSÄKRINGSANSTALTEN.
Hiks/örsäkringsanstal■
tens ställning.
216
uppbörd af försäkringsafgifter och belopp, som för förvärfvande af lifränta
erläggas, äfvensom utbetalning af de utaf anstalten beslutade lifräntor och andra
skadeersättningar samt styrelsen för postsparbanken att förvalta inflytande
försäkringsmedel».
Tillika är föreskrifvet, att riksförsäkringsanstalten äger att efter omständigheterna
»antingen omedelbart vidtaga eller hos Kungl. Maj:t föreslå de
åtgärder, hvilka anstalten anser lämpliga för främjande af dess uppgift eller
därmed sammanhängande frågor».
Slutligen skall ock, jämlikt Kungl. Maj:ts förnyade reglemente för barnmorskornas
pensionsanstalt den 30 dec. 1910, densamma förvaltas af riksförsäkringsanstalten,
dock med enahanda uppgifter för postsparbanken och dess
styrelse i afseende å medelsförvaltningen, som nyss angifvits.
För bedömande af anstaltens lämpligaste ställning vid den nu föreslagna
nya organisationen af statsdepartementen torde i anslutning till
hvad därom redan i det föregående anförts böra erinras om, att den
äldre arbetarförsäkringskommittén föreslog försäkringsplikt för vissa arbetargrupper
för följderna af i arbetet inträffande olycksfall samt att denna
försäkring skulle tagas i en af kommittén föreslagen riksförsäkringsanstalt.
hvilken, med föranledande tillika af andra af kommittén föreslagna socialförsäkringsgrenar,
skulle ha till ändamål att genomföra den försäkring för
olycksfall i arbetet och den ålderdomsförsäkring, hvarom i särskilda lagar
skulle stadgas, äfvensom att taga den befattning med inregistrerade och erkända
sjukkassor, som i lag föreskrefves. En sådan ställning har riksförsäkringsanstalten
hos oss, som bekant, ej kommit att intaga. Alderdomsförsäkringsfrågan
har två gånger afslagits af Riksdagen och är för närvarande
föremål för behandling af en kommitté. Befattningen med sjukkasse vä -sendet handhafves för närvarande af sjukkassebyrån i kommerskollegium.
Och gällande lag om ersättning för olycksfall i arbete är icke byggd på
försäkringstvång i en riksförsäkringsanstalt utan på ersättningsskyldighet
för vederbörande arbetsgifvare, som följd hvaraf arbetsgivare är oförhindrad
att försäkra eller underlåta att försäkra sina arbetare samt att, om han försäkrar,
göra detta i riksförsäkringsanstalten eller i enskild anstalt. Den
riksförsäkringsanstalt, som ändock ansågs böra inrättas i sammanhang med
olycksfallsersättningslagens antagande, är hufvudsakligen blott afsedd för
att, där arbetsgivaren så önskar, öfvertaga arbetsgifvarens ersättningsskyldighet
enligt nämnda lag. I praktiken är blott ungefär en femtedel af
alla hos ersättningsskyldiga arbetsgifvare anställda arbetare försäkrad i
riksförsäkringsanstalten.
På sätt framgår af relaterandet af anstaltens nuvarande tjänstebefattning,
har densamma vid olika tillfällen fått en del andra uppgifter, ehuru
e j af större omfattning.
Anstalten har också varit i tillfälle afgifva utlåtanden i olika socialför -
RIKSFÖRSÄKRINGSANSTALTEN.
217
säkringsfrågor och därmed bidragit till att hålla intresset för dessa frågor
lefvande.
Att förläggandet till anstalten af vissa densamma nu tillkommande uppgifter
måste betraktas som en tillfällig anordning, har redan i det föregående
(s. 112 ff.) vidrörts. Af därvid anförda skäl hafva kommittéerna dock icke
funnit sig böra närmare ingå på denna fråga eller föreslå sådana uppgifters
öfverflyttande till socialstyrelsen, hvarom slutligt bestämmande torde böra
ske först i samband med vidtagandet af den väntade revisionen af gällande
olycksfallsersättningslag och de organisationsändringar, som däraf kunna
blifva en följd.
Oberoende häraf kommer dock den nya socialstyrelsens upprättande att
medföra en förändring i riksförsäkringsanstaltens ställning så tillvida, att
styrelsen blir den naturliga målsmannen för hela socialförsäkringsområdet och
för lagstiftningen därå. Därmed är naturligtvis ingalunda sagdt, att icke
socialstyrelsen bör stå i intim kontakt med riksförsäkringsanstalten och inhämta
all den erfarenhet, anstalten vunnit under sin verksamhet. För socialstyrelsens
befattning med olycksfallsstatistiken är redan i det föregående
redogjordt.
Om också en del uppgifter, som nu tillkomma riksförsäkringsanstalten på
sidan om dess egentliga verksamhet, torde böra tillsvidare där bibehållas,
bör dock anstaltens hufvudsakliga uppgift förblifva att vara en af staten
tillhandahållen anstalt för olycksfallsförsäkring. Inom statsförvaltningen
bör anstalten till följd af denna sin karaktär icke inordnas uti
ett departement, utan ställas utanför vederbörande departement såsom en
därtill hörande anstalt.
Sannolikt torde vara, att med tillkomsten af nya socialförsäkringsgrenar
eller utveckling af hittillsvarande sådana riksförsäkringsanstaltens verksamhet
på detta dess egentliga område skall blifva allt mera omfattande och
betydelsefull.
Anstalten skall framgent som nu hafva att till Kungl. Maj:t afgifva framställningar
och utlåtanden i ärenden, som tillhöra dess verksamhetsområde.
Beredning och föredragning af dessa ärenden ske genom civildepartementets
socialafdelning, socialstyrelsen. Här må erinras om, att, enligt departementalkommitterades
förslag, vid föredragning i statsrådsberedningen af ärenden
från anstalt, dennas chef och de ledamöter, hvilka i handläggningen deltagit,
äro pliktiga att, på kallelse af departementschefen, närvara för att tillhandagå
med upplysningar, samt att själfva föredragningen, när departementschefen
så bestämmer, skall ske från anstalten.
Vidare kommer anstalten i vissa fall att beredas tillfälle att genom en sin
tjänsteman blifva representerad vid handläggningen inom socialstyrelsen af
ärende, som berör anstaltens verksamhetsområde (jfr förslaget till instruktion
för socialstyrelsen § 19).
218
RIKSFÖRSÄKRINGSANSTALTEN.
Ändringar
organisa
tionen.
i T anstaltens organisation tiar af ofvan angifna skäl anledning ej förelegat
för förevarande kommittéer att föreslå någon mera betydande ändring.
Dock bör med hänsyn därtill att, enligt departementalkommitterades förslag,
benämningarna generaldirektör och öfverdirektör i regel böra afses för departementsafdelningarnas
och stora centrala verks chefer, chefen för riksförsäkriugsanstalten
i stället för »öfverdirektör» komma att tilldelas annan
benämning. Då denna benämning i allt fall icke torde böra afse nuvarande
innehafvare samt dess utformande väsentligen beror af den ställning, riksförsäkringsanstalten
framdeles kommer att intaga med hänsyn till den sociala
försäkringsverksamheten, sakna kommittéerna anledning att nu afgifva förslag
å berörda titelförändring. I fråga om den nu utgående aflöningen, 9,600
kronor, hafva kommittéerna icke funnit anledning att föreslå någon ändring.
Med afseende å tjänstebefattningarna hos riksförsäkringsanstalten vilja
kommittéerna äfven hafva erinrat därom att, i konsekvens med hvad som
föreslagits för andra ämbetsverk och anstalter, en del af riksförsäkringsanstaltens
kvinnliga biträden torde böra beredas fastare anställning och
därmed förenade förmåner.
Några andra än de nu nämnda ändringarna föreslås ej för närvarande.
Då några af anstaltens nuvarande, ofvan vidrörda uppgifter bortfalla eller om
nya uppgifter för anstalten tillkomma, blir tillfälle till öfvervägande af de
förändringar i organisationen äfvensom beträffande tjänstemän och löner, som
däraf eller af eljes vunnen erfarenhet påkallas.
Postsparbankens nuvarande befattning med uppbörd af försäkringsafgifter
och utbetalning af lifräntor m. m. samt styrelsens för postsparbanken förvaltning
af inflytande försäkringsmedel böra gifvetvis också bibehållas.
Vid ändring af anstaltens instruktion, i enlighet med hvad nu anförts,
torde böra uppmärksammas de andra mindre ändringar (rörande tjänstledighet
o. s. v.) af en del instruktionsbestämmelser, som departementalkommitterade
anse böra genomföras öfver hela förvaltningen och hvilka tagit sig uttryck
i de i denna del af betänkandet meddelade nya instruktionsförslagen
för socialstyrelsen och försäkringsinspektionen.
B
CIV IL DE PA KLEM ENTETS
KONTOR FÖR DET AFFÄRSMÄSSIGA
försäkringsväsendet
(STATENS FÖRSÄKRINGSINSPEKTION)
15—112207.
221
Kap. 1. Verksamhetsområde och organisation.
Enligt nu gällande instruktion för Kungl. försäkringsinspektionen den 12 Försökaugusti
1910 har inspektionen till uppgift ringsinspek
»dels
att utöfva den i lagen om försäkringsrörelse den 24 juli 1903 före- ''farande
skrifna tillsyn öfver försäkringsbolag så ock för visst fall den där föreskrifna f.iänstebesärskilda
administration af sådant bolags bo; fattning.
dels att, på sätt i lagen om utländsk försäkringsanstalts rätt att drifva
försäkringsrörelse här i riket af samma dag stadgas, taga befattning med
dylik anstalts verksamhet;
dels ock att biträda chefen för civildepartementet med beredande till undeidånig
föredragning åt på Kungl. Maj:ts pröfning ankommande ärenden
rörande försäkringsväsendet».
Inspektionens verksamhet är af den natur och den mindre omfattning att, Försiikenligt
departementalkommitterades allmänna grunder för omorganisation afringsinspc.kstatsdepartementen,
inspektionen lämpligast bör ställas såsom ett depense- somdepariementskontor
i civildepartementet. mentskontor.
Efter indragningen af det särskilda biträde, som förut stått chefen för
civildepartementet till buds för beredning af ärenden rörande försäkringsväsendet,
som ankomma på Kungl. Maj:ts afgörande, har inspektionen erhållit
den nyss angifna uppgiften, att »biträda chefen för civildepartementet
med beredande till underdånig föredragning af på Kungl. Maj:ts pröfning
ankommande ärenden rörande försäkringsväsendet». Inspektionen har därmed
kommit i en ganska intim beröring med departementet. Å andra sidan är
inspektionens verksamhet till sin omfattning strängt begränsad samt i det
väsentliga af fristående karaktär, något som ock tagit sig uttryck däri. att
inspektionen upprätthålles genom medel, som enligt bestämda grunder uttagas
af försäkringsanstalterna. Departementalkommitterade hafva därför
funnit sig böra förorda, att inspektionen icke inordnas uti någon departementsafdelning
— socialstyrelsen, med hvilken dess ärenden äga ett visst samband,
vore väl eljes närmast utan att inspektionen blir ett departementskontor i
civildepartementet.
Med försäkringsinspektionens öfvergående till ett departementskontor får Föredraginspektionen
till åliggande att, i öfverensstämmelse med de föreskrifter, som ninss- och
föreslagits beträffande departementsafdelning, i statsrådsberedningen föredraga ''XidighT
regeringsärenden samt expediera Kungl. Maj:ts beslut i dessa ärenden.
222
STATENS FÖRSÄKRING SINSPEKTION.
Befattning
med lagstiftning.
Samarbete
med socialstyrelsen.
Försäkringsinspektionens tjänstebefattning skulle, med inspektionens öfvergång
till departementskontor, äfven utvidgas i ett annat afseende, nämligen
med lagstiftningen å det till kontorets förvaltning hörande området.
Såsom i det föregående omförmälts, hafva departementalkommitterade
ansett, att lagstiftningsärendena böra åtfölja förvaltningsärendena, i anledning
hvaraf beträffande nu förevarande område försäkringsinspektionen skulle
handhafva lagstiftningen rörande det affärsmässiga försäkringsväsendet. I
hvad denna lagstiftning är af civillags natur, skulle dock samråd äga rum
med justitiedepartementet. Antagas kan att, vid fråga om större lagförslag
(t. ex. en omarbetning af försäkringslagarna), särskild föredragande forordnas.
Såsom redan i det föregående under socialstyrelsen blifvit betonadt, förefinnas
på socialförsäkringsområdet flera beröringspunkter mellan socialstyrelsens
och försäkringsinspektionens uppgifter, hvilka inom en del gräns
områden t. o. in. i viss mån komma att sammanfalla. Detta är sålunda händelsen
med sådana affärsmässigt bedrifna försäkringsföretag, som utöfva
verksamhet äfven inom socialförsäkringen och hvilka på grund åt sm allmänna
karaktär måste underställas försäkringsinspektionen. Ett likartadt
förhållande äger rum med afseende å vissa på socialförsäkringsområdet verksamma
understöds- och andra ömsesidighetsföreningar, pensionskassor etc., pa
hvilka i vissa fall måste ställas stränga försäkringstekniska kraf, men som
dock äro af den natur, att de i regel närmast höra hemma under socialförsäkringsorganet,
d. v. s. den här till upprättande föreslagna nya socialstyrelsen.
Enligt hvad kommittéerna redan i det föregående upprepade gånger framhållit,
vill det synas ändamålsenligast, att ärenden inom nu berörda gränsområden
(både lagstiftnings- och förvaltningsärenden) visserligen hänföras
till den ämbetsmyndighet, dit de naturligast höra, nämligen beträffande de
förstnämnda, väsentligen affärsmässiga försäkringsföretagen till försäkringsinspektionen
och beträffande understödsföreningarna m. fl. till socialstyrelsen.
Samtidigt hafva kommittéerna dock ansett sig böra bestämdt förorda, att alla
viktigare kontorsärenden af försäkringsteknisk natur i egentlig bemärkelse,
hvilka till en del beröra såväl socialstyrelsens som försäkringsinspektionens ämbetsområden,
alltid skola handläggas gemensamt af de båda myndigheterna.
Uttrycklig bestämmelse härom har ock intagits i förslagen till instruktioner för
de båda ämbetsverken. Detta mera intima och direkta samarbete dem emellan
bör ju därjämte i hög grad underlättas därigenom, att båda blifva delar af ett
och''samma departement. För underlättande af deras samarbete måste det
o-ifvetvis ock böra eftersträfvas, att båda ämbetsverken erhålla sina lokaler
i eu och samma byggnad i närmaste anslutning till hvarandra. Därmed
underlättas jämväl den af kommittéerna föreslagna anordningen, att socialstyrelsens
3:dje byrå (för socialstatistiken) får skyldighet att verkställa de
statistiska delarna af försäkringsinspektionens berättelser samt utgilvandet
af dessa och inspektionens öfriga publikationer.
STATENS FÖUSÄKRINGSINSPEKTION.
223
I enlighet med departementalkommitterades mening böra centralförvaltningens
uppgifter med afseende å registreringsärendena vid den nya organisationens
genomförande fördelas på de förvaltningsorgan, med livilkas öfrig*1
uppgifter de naturligast höra samman. Kommittéerna finna sig därför böra
föroida, att det register, som enligt 147 § försäkring slagen skall föras för inskrifningar
af anmälningar enligt nämnda lag och hvilket nu omhänderhaf''es
al patent- och registreringsverket, öfverflyttas till för säkring sinspektionen.
Denna anordning är i och för sig naturlig, och det kan ej vara annat än
till gagn, att förvaltnings- och inspektionsmyndigheten har omedelbar tillgång
till registret och anmälningsakterna. Regeringsärenden angående fastställelse
af bolagsordningar för försäkringsbolag komma ju att tillhöra
försäkringsinspektionen. 1 tvilvelaktiga fall lärer samråd ej underlåtas med
\ ederbörande i handelsdepartementets näringsafdelning och civildepartementets
socialafdelning hvilka de hufvudsakliga delarna af registreringsärenden
inom statsförvaltningen i öfrigt komma att tillhöra — så att olika principer
i de viktigaste registreringsfrågorna ej komma att göra sig gällande.
En så stor erfarenhet och en så grundad praxis har dessutom å detta område
redan vunnits, att de tvifvelaktiga tallen måste bli ytterligt få.
Den öfverflyttning af registrering af försäkringsbolag, som sålunda ifrågasättes,
bör emellertid icke utgöra hinder för, att de samlingar af registreringsanmälningar,
hvarom förmäles i kungl. kungörelsen den 4 december 1903, fortfarande
sammanhållas i en publikation. Tvärtom synes med den nuvarande
publikationen böra sammanföras äfven andra samlingar, som nu ivtgifvas för
sig, t. ex. anmälningarna till sjukkasseregistret in. fl. Den här och eljes
af departementalkommitterade föreslagna anordningen, att samlingarna af
dessa anmälningar utarbetas och redigeras inom resp. ämbetsverk, utesluter
nämligen icke, att samlingarna erhålla karaktären af en gemensam publikation,
uppdelad i serier (t. ex. A. handelsdepartementets samling, B. civildepai
tementets samling o. s. v.). Dä hvarje departements och dess olika
afdelningars hela publikationsverksamhet, enligt departementalkommitterades
förslag, skulle komma att anförtros åt en afdelning eller ett kontor inom
hvarje departement, bör utgifvandet åt denna gemensamma och enhetliga
publikation, om ock i olika serier, synnerligen lätt låta sig ordna.
Antalet i patent- och registreringsverket ar 1910 handlagda registreringsärenden
afseende försäkringsbolag utgjorde 45.
Beträffande försäkring sinspektionens organisation efter den nya ordningen F
synas några mera vidtgående förändringar icke böra ifrågasättas. De för-ll(
ändringar, som för närvarande föreslås, äro följande.
Då benämningarna generaldirektör och öfverdirektör synts departementalkommitterade
böra i regel reserveras för departementsafdelningarnas och stora
centrala verks chefer, torde chefen för det nya departementskontoret, försäkringsinspektionen,
böra erhålla annan titel, förslagsvis statens för säkring sin spel: -
Befattning
med försäkring
sr egistret.
Örsäkringsinspektio•ns
organisation.
Personal.
Chefen.
224
STATENS FÖRSÄKRING SINSPEKTION.
för. De löneförmåner, som böra tillkomma kontorschefen, röna häraf ingen in
verkan. Liksom olika löner föreslagits för olika departementsdirektörer — och
nu utgå med olika belopp till olika generaldirektörer och öfverdirektörer —
så höra äfven kontorschefernas löner graderas efter ansvar och arbetsbörda.
Uppenbart är, att chefen för nu ifrågavarande departementskontor får en
mycket ansvarsfull befattning. Någon anledning att föreslå en mindre lön
för »statens försäkringsinspektör» än den, som nu utgår till »öfverdirektören
och chefen för kungl. försäkringsinspektionen» (eller 10,000 kronor), förefinnes
så mycket mindre, som staten, för att kunna förvärfva och bibehålla fullt
kompetent innehafvare af befattningen, i viss mån måste lämpa aflöningen
efter de löner, som de enskilda försäkringsbolagens chefer åtnjuta.
Ledamöter i Enligt instruktionen för försäkringsinspektionen består denna, förutom
lektion?» chefen, af tre ledamöter, af hvilka en tillika är sekreterare och de båda
öfriga »tjänstgöra såsom sakkunnige, den ena för ärenden rörande penningplaceringar
och därmed sammanhängande frågor och den andra för försäkringstekniska
frågor, särskildt beträffande andra slag af försäkring än lifförsäkring».
Öfverdirektören-chefen är emellertid ensam beslutande.
Denna organisationsform är af ganska säreget slag. i bankinspektionen,
sådan den är organiserad genom instruktionen den 26 november 1009, finnes
något liknande i och med den till inspektionen hörande »biträdande ledamoten»
och suppleanten för denne, men bankinspektören är ingalunda ensam beslutande;
de viktigare ärendena afgöras i allmänhet efter flertalets mening och
blott vid lika röstetal för (dika meningar efter hankinspektörens. I vattenfallsstyrelsen,
som hestår af en vattenfallsdirektör och ordförande samt 4 ledamöter,
är enligt instruktionen den 31 december 1908 ärendenas afgörande också
i allmänhet kollegialt. I riksförsäkringsanstalten afgöras plenimål likaledes
efter den mening, hvarom flertalet förenat sig, sa att blott vid lika röstetal
för olika meningar chefens mening blir gällande.
Såväl på grund af hvad sålunda erinrats från andra verk som af hvad för
reda och planmässighet i förvaltningen påkallas, hafva departementalkommitterade
ansett, att antingen skola de nuvarande sakkunnige bibehållas som
ledamöter, samtidigt hvarmed i vissa ärenden kollegial handläggning införes,
eller skall försäkringsinspektörens ensambeslutanderätt bibehållas, men de
sakkunnige likställas med fullmäktige i en del andra verk. Med departementalkommitterades
allmänna ståndpunkt, att kollegial behandling bör i görlig
mån undvikas, har, liksom i fråga om vattenfallsstyrelsen, det sistnämnda
alternativet befunnits vara att föredraga.
öfrig pers»- Med hänsyn därtill, att försäkringsinspektionen såsom departementskontor
nai.1 skulle öfvertaga försäkringsregistrets förande äfvensom anlitas för samarbete
med socialstyrelsen i vissa försäkringstekniska frågor, hvarigenom inspektionens
uppgifter blifva vidgade, vill det synas erforderligt, att den ordinarie
personalen något förstärkes, exempelvis med ytterligare en sekreterare- (inspektörsassistent-)
eller notarie- (aktuarie-) befattning. Intill dess någon erfaren
-
225
STATENS FÖRSÄKRINGSINSPEKTION.
het kan föreligga om det verkliga behofvet af en dylik förstärkning, synes det,
som om extra arbetskraft, om så skulle visa sig erforderligt, till en början bör
kunna anlitas. Under sådana förhållanden synes anledning ej föreligga att för
närvarande föreslå någon ökning af försäkringsinspektionens ordinarie personal
i vidare mån än att å försäkringsinspektionens stat, jämlikt löneregleringskommitténs
förslag den 29 juni 1911, uppföres ett kvinnligt biträde med normalaflöning.
Som emellertid detta biträde redan finnes anställdt som extra, föranledes
däraf ingen ändring i den för inspektionen gällande lönestatens
belopp.
Med afseende å organisationen i öfrigt föreslås ingen annan ändring än
att förste aktuarien — hvilkens tjänstebenämning samtidigt torde böra utbytas
mot inspektörsassistent, såsom mera motsvarande hans befattning —
liksom förhållandet redan nu är med sekreteraren, göres till ledamot af inspektionen
och att de två andra nuvarande ledamöterna, som nämndt, blifva
fullmäktige under benämningen försäkrings fullmäktige.
De nu angifna ändringarna i försäkringsinspektionens ställning och organisation
hafva fått uttryck i den instruktion, hvartill förslag är här bifogadt
och hvilken äfven upptager en del andra mindre ändringar, som departementalkommitterade
antingen i enlighet med förut antagna och för andra
verk tillämpade grunder eller eljes funnit sig böra föreslå. Någon särskild
motivering till dessa ändringar torde i detta sammanhang ej påkallas.
Enligt 133 § af lagen om försäkringsrörelse den 24 juli 1903 och 10 § af Försäkringslagen
om utländsk försäkringsanstalts rätt att drifva försäkringsrörelse här i ^r^mt
riket af samma dag är försäkringsbolag skyldigt att till bestridande af kosXridi- försäkring sderna
för försäkringsinspektionen erlägga bidrag, hvilket icke i något fall må inspektioöfverstiga
en femtedels procent af bolagets hela inkomst af afgifter för näst- rätthållande.
föregående kalenderår för försäkringar, som tillhöra bolagets rörelse här i
riket.
Bidragsprocenten är genom kungl. kungörelsen angående försäkringsanstalternas
bidrag till bestridande af kostnaden för försäkringsinspektionen
den 31 december 1903 för närvarande bestämd till Vio procent af premieinkomsten.
Enligt nämnda kungörelse är försäkringsbolags stj^relse eller utländsk
försäkringsanstalts generalagent skyldig att årligen före den 1 september
till vederbörande Konungens befallningshafvande aflämna uppgift å
den premieinkomst för föregående år, hvarå bolagets bidrag skall beräknas.
Efter uppgiftens erhållande skall Konungens befallningshafvandeo fördröjligen
vidtaga åtgärder för bidragens indrifning samt därefter redovisa desamma
till statskontoret.
Hos statskontoret förvaltas dessa medel särskildt, och för försäkringsinspektionen
erforderliga medel öfverföras efter rekvisition till försäkringsinspektionens
giroräkning i riksbanken. Förefintligt öfverskott öfverföres till nästa
års räkenskaper, men någon ränta å öfverskottet beräknas icke, till skillnad
STATENS FÖRSÄKRINGSINSPEKTION.
226
från hvad som äger rum beträffande patentverkets fond. Detta torde vara
beroende på, att Kungl. Maj:t beträdande sistnämnda fond föreskrifvit, att
densamma skall förräntas, då däremot beträffande försäkringsinspektionen
allenast föreskrifvits, att fonden skall förvaltas.
Vid 1910 års utgång uppgick öfverskottet å de till bestridande af kostnaden
för försäkringsinspektionen förvaltade medlen till ett belopp af 95,462 kronor
59 öre. Äfven om den här föreslagna organisationens genomförande skulle
visa sig medföra en sådan ökning af försäkringsinspektionens arbetsbörda,
att någon förstärkning af dess ordinarie arbetskrafter kan blifva erforderlig
eller expensutgifterna komma att något ökas, torde dock knappast någon
höjning af försäkringsanstalternas bidrag erfordras — den nya stat, som vid
1910 års riksdag fastställdes, upptager i utgifter för försäkringsinspektionens
upprätthållande 53,000 kronor, medan inkomsterna i bidrag från försäkringsanstalterna
för nämnda år uppgingo till 78,979 kronor 18 öre.
Skulle emellertid med förevarande organisationsförslag någon förhöjning
af försäkringsanstalternas bidrag framdeles erfordras, så är denna lätt att
åstadkomma, då blott hälften af det bidrag, som staten med nu gällande
författningar kan upptaga, för närvarande utgår.
Den befattning, försäkringsinspektionen skulle komma att erhålla på grund af
det föreslagna samarbetet med socialstyrelsen i vissa försäkringstekniska frågor,
är nära samhörande med inspektionens verksamhet i öfrigt; och då det för
den affärsmässiga försäkringsrörelsen bör vara af intresse, att vissa delar af
socialförsäkringens, understödsföreningarnas verksamhet o. s. v. varder ordnad
och reglerad på ett sådant sätt, att den ej obehörigen ingriper på försäkringsbolagens
område, synes skäl ej föreligga att för inspektionens verksamhet
i nu berörda afseende anvisa särskilda statsmedel, utan torde äfven
denna dess verksamhet kunna upprätthållas med de bidrag, försäkringsbolagen
lämna. Att dessa böra bekosta den likaledes i och för sig obetydliga kostnadsökning,
som för försäkringsinspektionen kan uppkomma genom att registreringen
af försäkringsbolag sker hos försäkringsinspektionen, är uppenbart.
Samma föreskrifter rörande förräntning af försäkringsbolagens bidrag
torde böra meddelas som de, hvilka äro gifna beträffande patentverkets fond.
De förändringar, som föreslagits med afseende å försäkringsinspektionens
ställning och organisation, kunna omedelbart med den nya departementsorganisationen
genomföras. För inspektionen gälla nämligen (jfr kungl.
kungörelsen den 12 augusti 1910) motsvarande bestämmelser, som för andra
under sista åren nyreglerade verk, eller att »innehafvare af ordinarie befattning
vid försäkringsinspektionen skall vara underkastad den vidsträcktare
tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden, som vid en möjligen
inträdande förändrad organisation af ämbetsverket eller eljes i allmänhet
kan varda stadgad, samt i sådant hänseende, äfvensom därest ämbetsverkets
ställning inom statsförvaltningen så förändras, att detsamma ej längre kan
såsom själfständigt ämbetsverk anses, eller därest vissa ifrågavarande äm
-
STATENS FÖRSÄKRINGSINSPEKTION.
227
betsverk tillhörande göromål öfverflyttas till annat ämbetsverk, vara pliktig
att, med bibehållande af den tjänstegrad och den aflöning, han innehar, efter
ny eller förändrad arbetsordning sköta de med befattningen förenade göromål
eller, efter Kungl. Maj:ts förordnande, tjänstgöra i det verk, till hvilket
göromålen öfverlämnas».
Under öfvervägande har varit, huruvida, efter mönstret från flera främmande
länder, ett försäkring sr ad kunde erfordras till inspektionens biträde.
Då emellertid fullmäldigeinstitution föreslagits att här komma till användning,
har något annat deltagande af lekmän i förevarande förvaltning icke
ansetts för närvarande behöfligt.
Försäk
ringsrätt.
228
Förslag
till
Instruktion
för Civildepartementets kontor för det affärsmässiga
försäkringsväsendet.
(Statens försäkringsinspektion.)
Kap. 1. Försäkringsinspektionens tjänstebefattning.
§ 1.
Försäkringsinspektionen åligger den civildepartementet tillkommande befattning:
a)
att utöfva den i lagen om försäkringsrörelse den 24 juli 1903 föreskrifna
tillsyn öfver försäkringsbolag så ock den där för visst fall föreskrifna
särskilda administrationen af sådant bolags bo;
b) att, på sätt i lagen om utländsk forsakringsanstalts rätt att drifva försäkringsrörelse
bär i riket af samma dag stadgas, taga befattning med dylik
anstalts verksamhet;
c) att föra det i 147 § i lagen om försäkringsrörelse föreskrifna försäkringsregister;
samt
d) att handlägga öfriga ärenden rörande det s. k. affärsmässiga försäkringsväsendet
och hvad därmed står i närmare samband.
§ 2.
Försäkringsinspektionen äger att af offentliga och andra myndigheter
äska och undfå de upplysningar, det biträde och den handräckning, som för
inspektionens verksamhet erfordras och af dessa myndigheter lagligen kunna
lämnas.
§ 3.
De till försäkringsinspektionen hörande ärenden äro antingen sådana, i
hvilkas beredning inspektionen har att i enlighet med särskildt meddelade be
-
STATENS FÖRSÄKRINGSINSPEKTION.
229
stämmelser deltaga, men som afgöras af Kungl. Maj:t i statsrådet (regeringsärenden),
eller ock sådana, livilka inspektionen jämlikt gällande bestämmelser
har att själfständigt afgöra (kontorsärenden).
Inspektionen har att hos Kungl. Maj:t föreslå de på Kungl. Maj:t ankommande
åtgärder, hvilka inspektionen anser påkallade för främjande af dess
uppgifter och därmed sammanhängande frågor.
I regeringsärende skall inspektionen, i enlighet med därom gällande bestämmelser,
afgifva tjänstememorial, innefattande förslag till Konungens
beslut i ärendet jämte de hufvudsakliga skälen till beslutet, i statsrådsberedningen
föredraga sådant ärende samt deltaga i expedieringen af Konungens
beslut i ärendet.
I ärende, som ingår i statsverkspropositionen eller eljes göres till föremål
för proposition till Riksdagen, åligger det inspektionen att, utöfver förslag
till proposition, tillhandahålla alla för statsrådsprotokollet i ärendet erforderliga
sammanställningar och utredningar äfvensom i öfrigt lämna det
biträde, som påkallas.
Särskild! åligger det inspektionen att, därest ej för visst fall annorlunda
bestämmes af chefen för civildepartementet, deltaga i beredningen och expedieringen
af regeringsärenden angående lagstiftning inom inspektionens förvaltningsområde,
dock i hvad lagstiftningen är af civillags natur i samråd
med departementskansliet i justitiedepartementet.
I ärende, som innefattar besvär öfver inspektionens beslut, har inspektionen
att, innan besvären afgöras af Kungl. Maj:t i statsrådet eller af
regeringsrätten, i enlighet med gällande föreskrifter till departementskansliet
afgifva promemoria, innehållande yttrande öfver besvären.
Det åligger inspektionen att tillhandagå departementsafdelningar och andra
departementskontor samt departementskanslier med samråd i sådana ärenden,
tillhörande dessas tjänstebefattningar, som böra bedömas jämväl ur försäkringstekniska
synpunkter.
§ 4.
Vidare åligger försäkringsinspektionen:
att årligen före utgången af september månad till chefen för civildepartementet
aflänma sin till Kungl. Maj:t ställda berättelse om sin verksamhet
under det näst föregående året; samt
att årligen före utgången af oktober månad genom vederbörliga tjänstememorial
hos Kungl. Maj:t anmäla de anslagsäskanden inom dess förvaltningsområde,
som inspektionen finner böra göras till nästföljande års Riksdag.
§ 5.
Härjämte skall försäkringsinspektionen för hvarje år utarbeta och till chefen
för civildepartementet öfverlämna redogörelse för de in- och utländska försäk
-
230
STATENS FÖRSÄKRING SINSPEKTION.
ringsanstalter, som i enlighet med bestämmelserna i ofvan omförmälda lagar
den 24 juli 1903 under året drifvit försäkringsrörelse här i riket äfvensom för
dessa anstalters verksamhet och räkenskaperj och skall denna redogörelse
hafva i sin helhet inkommit till chefen för civildepartementet inom ett och
ett hälft år efter utgången af det år, redogörelsen afser.
§ 6.
De föreskrifter, som, utöfver hvad denna instruktion eller eljes meddelade
bestämmelser innehålla, erfordras angående arbetet inom försäkragsinspektionen,
meddelas i arbetsordning, som försäkringsinspektören utfärdar efter
öfverläggning med inspektionens ledamöter och fullmäktige.
Kap. 2. Försäkringsinspektionens organisation.
§ 7.
1. Försäkringsinspektionen utgöres af statens försäkringsinspektör som
chef samt två ledamöter, af hvilka den ene tillika är sekreterare och den
andre tillika är inspektörsassistent.
2. Fördelningen af ärendena mellan ledamöterna bestämmes af försäkringsinspektören
i arbetsordningen. Då tvifvelaktigt är, till hvilken ledamots
handläggning ett ärende rätteligen hör, äger försäkringsinspektören
ock därom bestämma.
3. Vid behandling af vissa frågor förstärkes försäkringsinspektionen med
två försäkringsfullmäktige, af hvilka den ene bör vara sakkunnig å området
för penningplaceringar och därmed sammanhängande frågor och den andre
sakkunnig för försäkringstekniska frågor, särskildt beträffande andra slag
af försäkring än lifförsäkring.
4. Hos försäkringsinspektionen skola därjämte finnas anställda ytterligare
en ordinarie tjänsteman (registrator) samt en kontorsskrifvare och en vaktmästare.
5. Försäkringsinspektionen äger att i mån af behof antaga amanuenser,
andra extra ordinarie tjänstemän och biträden.
(i. Försäkringsinspektionen är berättigad att inhämta yttrande från sakkunnig
person, som ej är hos inspektionen anställd, då så finnes erforderligt
för utredning af förekommande ärende.
§ 8.
1. Försäkringsinspektören är i främsta rummet ansvarig för fullgörandet
af inspektionens åligganden och tillser, att all personal med noggrannhet och
drift fullgör sina åligganden.
Försäkringsinspektören äger ensam beslutanderätt i alla de ärenden, i
hvilkas pröfning han deltager.
Han ombesörjer ock, så långt lämpligen kan ske, beredningen och föredragningen
i inspektionen af viktigare ärenden.
STATENS FÖRSÄKRINGSINSPEKTION.
231
2. Föredragningen af regeringsärende i statsrådsberedningen verkställes af
försäkringsinspektören eller, efter hans bestämmande och, där hinder ej möter,
i hans närvaro, af tjänsteman vid inspektionen, som där deltagit i ärendets
handläggning, dock med iakttagande däraf att, i enlighet med föreskrift i
lagen om beredning af de regeringsärenden, som afgöras af Konungen i statsrådet,
chefen för civildepartementet är behörig att kalla annan person att, i
stället för de nu nämnda, ombesörja viss föredragning i statsrådsberedningen
samt att, när han så för godt finner, själf där föredraga ärende.
3. Ledamot åligger:
att med uppmärksamhet följa sådana frågor, som falla inom hans verksamhetsområde
samt i dem framställa förslag;
att, efter försäkringsinspektörens bestämmande, bereda och föredraga ärenden,
som skola afgöras af försäkringsinspektören;
att själf afgöra honom tillhörande ärenden, som ej skola afgöras af försäkringsinspektören
;
att ansvara för, att beslut i de af honom handlagda ärenden varda utan
dröjsmål expedierade; samt
att i öfrigt fullgöra hvad enligt denna instruktion och gällande arbetsordning
till hans befattning hör.
Med afseende å de af honom handlagda regeringsärenden åligger det ledamot
särskildt:
att ansvara för uppsättande af vederbörliga tjänstememorial;
att efter försäkringsinspektörens bestämmande föredraga ärende i statsrådsberedningen;
att
upprätta förslag till föredragningslista öfver ärenden, som skola förekomma
i statsrådet;
att ansvara för uppsättande af sådana expeditioner, hvilka skola förses antingen
med Konungens eller med departementschefens underskrift, samt, innan
de utskrifvas, låta öfverlämna de förra för granskning till generalsekreteraren
i civildepartementet;
att tillhandagå den, som för protokollet i statsrådet, med samråd angående
affattandet af samma protokoll; samt
att ombesörja det till statsrådsprotokollet hörande registratur, i hvad afser
ärenden, som expedieras från inspektionen, och att tillhandahålla protokollsföraren
detsamma.
Kap. 3. Ärendenas handläggning inom försäkringsinspektionen.
§ 9.
De till försäkringsinspektionens handläggning hörande ärenden afgöras,
allt efter deras beskaffenhet, på sätt i denna instruktion närmare bestämmes
antingen af försäkringsinspektören,
232
STATENS FÖRSÄKRINGSINSPEKTION.
eller af vederbörande ledamot,
eller af registratorn.
§ 10.
1. I närvaro af försäkringsinspektören och inspektionens båda ledamöter
samt, där ärendes vikt eller beskaffenhet sådant föranleder, därjämte
af den ena eller båda försäkringsfullmäktige skola följande ärenden handläggas:
a)
lag- och författningsfrågor, vare sig de äro regeringsärenden eller kontorsärenden;
b)
regeringsärenden på grund af försäkringslagarna den 24 juli 1903 med
tillhörande författningar;
c) frågor om försäkringsinspektionens organisation;
d) förslag till stater och anslagsäskanden af Riksdagen;
e) kontorsärenden angående tillsättande af tjänster, afsked, entlediganden,
afstängning af tjänsteman eller underlydande personal från tjänstgöring samt
annan bestraffning:
f) förordnande af revisorer enligt 135 § i lagen om försäkringsrörelse samt
meddelande af sådant föreläggande, hvarom i 136 § af samma lag förmäles;
g) inspektionens tjänsteberättelse; samt
h) alla ej särskild! nämnda frågor, som försäkringsinspektören anser böra
i denna ordning handläggas.
2. 1 närvaro af försäkringsinspektören och den ledamot, till hvilkens arbetsområde
ärendena höra, skola, med de undantag, som i §§ 12 och 13 omförmälas,
bandläggas öfriga ärenden.
Försäkringsinspektören bör, i viktigare eller tveksamma ärenden, hvarom
i detta moment är fråga, till rådplägning kalla den af försäkringsfullmäktige,
som på grund af ärendets beskaffenhet är däri företrädesvis sakkunnig.
§ 11-
Föredragande, annan tillstädesvarande ledamot eller fullmäktig, hvilkens
mening icke öfverensstämmer med det af försäkringsinspektören fattade beslut,
åligger att låta till protokollet anteckna sin skiljaktiga mening; skolande,
då i regeringsärende skiljaktig mening förekommer, denna mening intagas i
tjänstememorialet eller i bifogad promemoria eller protokoll.
§ 12.
Därest under ämbetsresa, som försäkringsinspektören företager, eller eljes i
något ärende erfordras omedelbar åtgärd, må försäkringsinspektören, utan att
hafva inhämtat yttrande af ledamot, meddela befallning om verkställighetsåtgärder.
Dock skall sådan befallning, i händelse den rör allmänna förhållanden
inom förvaltningen eller föranleder till ändring i någon redan stadgad
ordning eller till utgift, skriftligen utfärdas och därefter i inspektionen vid
nästa sammanträde, som försäkringsinspektören bevistar, anmälas.
STATENS FÖRSÄKRINGSINSPEKTION.
233
§ 13.
1. I ärenden af den enklare beskaffenhet, att de icke finnas i hvarje särskilt
fall påkalla inspektionens pröfning, må försäkringsinspektören och ledamot,
utan föregående föredragning i inspektionen, äga besluta eller ock öfverlämna
den slutliga handläggningen åt vederbörande tjänsteman.
2. Hvilka ärenden må handläggas i nu nämnd ordning, bestämmes, där
icke föreskrift därom är i annan väg meddelad, i arbetsordningen eller eljes
af försäkringsinspektören.
3. Utan föregående föredragning må genom remiss eller särskild skrifvelse
infordras förklaringar, upplysningar, yttranden och uteblifna uppgifter.
4. Försäkringsinspektören eller ledamot må själf eller genom underordnad
tjänsteman besvara till inspektionen inkomna förfrågningar rörande faktiska
förhållanden, hvarigenom dock föregripande af något inspektionens beslut
icke må ske.
5. Likaledes må direkt till granskning, bearbetning, anteckning eller förvaring
af vederbörande tjänsteman befordras berättelser, rapporter, anmälningar
och andra liknande uppgifter; dock skall, därest dessa handlingar innehålla
något af beskaffenhet att böra inför inspektionen anmälas, sådan anmälan
omedelbart verkställas.
6. Ledamot må äfven vidtaga nödig åtgärd i annat ärende, där det är af
den brådskande natur, att icke utan verklig olägenhet kan med åtgärdens
vidtagande uppskjutas och hinder förefinnes för omedelbart beslut af försäkringsinspektören;
skolande dock åtgärd i sådant hänseende, så snart ske
kan, anmälas i inspektionen.
§ 14-
Försäkringsinspektören samt ledamot och annan tjänsteman äfvensom försäkringsfullmäktig,
den förstnämnde efter anmälan hos chefen för civildepartementet
och de senare med försäkringsinspektörens för hvarje gång lämnade
tillstånd, äga företaga inspektionsresor inom riket, när sådant erfordras
för fullgörande af inspektionens åligganden. Dylikt uppdrag må ock kunna
lämnas annan lämplig person.
§ 15.
1. T försäkringsinspektörens frånvaro afgöras ärendena gemensamt af
inspektionens båda ledamöter samt, i förekommande fall, den ena eller båda
försäkringsfullmäktige.
Uppstå vid ärendes afgörande i försäkringsinspektörens frånvaro olika meningar
mellan de närvarande, utfärdas inspektionens beslut i enlighet med
flertalets mening eller, i händelse af lika röstetal för olika meningar, enligt
den mening, som föredraganden uttalat.
234
STATENS FÖRSÄKRINGSINSPEKTION.
2. I försäkringsinspektörens frånvaro må icke, så vida ej Kungl. Maj:t
särskildt annorlunda förordnar, ledig tjänst tillsättas i annan ordning än
genom förordnande att den tills vidare förrätta, ej heller ansvar för fel eller
försummelse i tjänsten ådömas — häri likväl ej inbegripet afstängning från
tjänstens utöfning eller ådömande af försutet vite. Ej heller må i försäkringsinspektörens
frånvaro utan hans medgifvande sådana åtgärder vidtagas,
som rubba eller ändra utaf inspektionen gifna föreskrifter eller förut i inspektionens
ämbetsutöfniDg följda grunder.
Hvad nu sagts skall ock vid inträffande ledighet i försäkringsinspektörs''-befattningen äga tillämpning, intill dess Kungl. Maj:t annorlunda förordnar.
§ 16.
1. Samarbete i regeringsärende mellan försäkringsinspektionen och departementsafdelning,
annat departementskontor eller departementskansli skall
äga rum i den ordning, som föreskrifves i stadgan om beredning och expediering
af de regeringsärenden, som afgöras af Konungen i statsrådet.
2. Alla viktigare kontorsärenden af försäkringsteknisk natur i egentlig
bemärkelse, hvilka till en del beröra såväl försäkringsiuspektionens som
socialstyrelsens ämbetsområden, liksom ock å socialstyrelsen ankommande
ärenden angående försäkringsinspektionens publikationer, skola alltid handläggas
gemensamt med socialstyrelsen.
3. .Då inom försäkringsinspektionen eljes handlägges kontorsärende af större
vikt, hvilket berör departementsafdelnings, annat departementskontors, centralt
ämbetsverks eller anstalts verksamhetsområde, skall tillfälle beredas ifrågavarande
verk att låta sig genom eu sin tjänsteman därvid representera för
bevakande af intressen, som falla under dess verksamhet. Dylik representant
åligger att i ärendet meddela upplysningar och råd, uttala sin mening
samt, om beslutet blir därifrån afvikande, låta anteckna densamma till protokollet.
4. Bereder departementsafdelning eller annat departementskontor, centralt
ämbetsverk eller anstalt försäkringsinspektionen tillfälle till sådant
samarbete i kontorsärende, hvarom i mom. 3 sägs, äger försäkringsinspektören
bestämma, huruvida och af hvem inspektionen därvid skall representeras;
och gånge med sådant ärendes afgörande såsom i vederbörande instruktion
är bestämdt.
§ 17.
1. Handlingar i ärenden, hvilka handlagts på sätt i § 10 omförmäles,
förses med anteckning, utvisande dagen för beslutets fattande, samt hvilka i
ärendets handläggning deltagit.
2. Protokoll föres, förutom i de fall, som omförmälas i § 11, samt då sådant
föranledes af bestämmelserna i § 16 mom. 1—3, jämväl då beslut skall
expedieras genom protokollsutdrag eller försäkringsinspektören finner anledning
särskildt förordna, att protokoll skall hållas.
STATENS FÖRSÄKRINGSINSPEKTION.
235
§ 18.
1. Tjänstememorial eller promemoria i regeringsärende under skr ifves af
försäkringsinspektören samt närvarande ledamöter och fullmäktige med utmärkande
därvid af den, som varit föredragande.
2. Är försäkringsinspektören hindrad att underskrifva tjänstememorial
eller promemoria, må handlingen i hans ställe undertecknas af föredraganden
med tillägg af orden: »För försäkringsinspektören».
§ 10.
1. Expedition i kontorsärende, som föredragits inför försäkringsinspektören,
underskrifves af honom jämte föredraganden.
2. Är försäkringsinspektören förhindrad underskrifva sådan expedition,
undertecknas den af föredraganden med tillägg af orden: »För försäkringsinspektören».
3. Expedition i ärende, som enligt § 13 åtgjorts af annan ledamot utan
föregående föredragning, underskrifves »På försäkringsinspektionens vägnar»
och förses med vederbörandes namnteckning.
4. Expedition i ärende, som enligt § 13 handlagts af annan tjänsteman,
törses med underskrift »Enligt uppdrag» och tjänstemannens namnteckning.
Kap. 4. Daglig arbets- och mottagningstid in. in.
§ 20.
kör ordinarie tjänsteinnehafvare skall, i den mån ej nedan annorlunda
stadgas, den dagliga arbetstiden å tjänsterummet hvarje söckendag utgöra
sex timmar, förlagda å tider, om hvilka närmare bestämmelser meddelas af
försäkringsinspektören.
I den sålunda bestämda arbetstiden å tjänsterummet äger försäkringsinspektören
att vid de tillfällen, då göromålens gång det klöfver, påfordra
nödig utsträckning. Å andra sidan må försäkringsinspektören, om och i den
mån omständigheterna det medgifva, kunna för högst tre månader under
tiden juni—september inskränka den dagliga arbetstiden å tjänsterummet till
minst fyra timmar.
kör fullgörande åt något åt Kungl. Maj:t eller på grund af Kungl. Maj:ts
bemyndigande meddeladt allmänt uppdrag må erforderlig inskränkning äga
rum i den föreskrifna dagliga arbetstiden å tjänsterummet.
Därest i särskilda tall arbete i tjänsten kan med större fördel utföras
utom tjänsterummet, må medgifvande till inskränkning i arbetstiden å tjänsterummet
lämnas åt försäkringsinspektören. Fråga om inskränkning i särskilda
fall i öfrigt i den i allmänhet fastställda arbetstiden å tjänsterummet pröfvas
i enahanda ordning.
Hvad i denna paragraf är stadgadt må ej verka till hinder för utöfvandet
af riksdagsmannabefattning.
18—11220,1.
236
STATENS FÖRSÄKRINGSINSPEKTION.
§ 21.
För försäkringsinspektören ock ledamot skall viss daglig för allmänhetens
mottagande afsedd tid vara bestämd och genom anslag inom inspektionen
tillkännagifven.
Registratorskontoret skall för allmänheten hållas öppet minst tern timmar
hvarje söckendag; dock att försäkringsinspektören ma, där sådant finnes utan
olägenhet kunna äga rum, kunna för tre månader under tiden juni—september
inskränka den sålunda bestämda mottagningstiden å registratorskontoret till
minst fyra timmar om dagen.
Registratorn skall vara tillstädes å tjänsterummet en timme före den allmänna
tjänstgöringstidens början.
Registratorn åligger särskild! att, i den mån departementschefen icke medgifvit
undantag, till generalsekreteraren i civildepartementet, utan föregången
diarieföring men efter åsättande af ingångsstämpel, öfversända alla till
inspektionen direkt inkomna, till Kungl. Maj:t ställda regeringsärenden.1
Kap. 5. Tjänstetillsättning, semester och annan tjänstledighet, vikariat
och afsked.
§ 22.
1. Försäkringsinspektören utnämnes af Kungl. Maj:t.
Försäkringsfullmäktig förordnas, på förslag af försäkringsinspektören, likaledes
af Kungl. Maj:t för en tid af tre är.
2. Ledamot utnämnes af Kungl. Maj:t efter förslag af försäkringsinspektören.
3. Annan ordinarie tjänsteman samt kontorssknfvare och vaktmästare
tillsättas af försäkringsinspektionen.
§ 23.
Då befattning, som på förslag af försäkringsinspektören skall tillsättas af
Kungl. Maj:t, är ledig, utfärdar försäkringsinspektören kungörelse därom i
allmänna tidningarna samt medelst anslag i inspektionens lokal, med föreläggande
af trettio dagars ansökningstid, räknadt från den dag, kungörandet
sker. Efter denna tids förlopp anmäler försäkringsinspektören ärendet hos
Kung]. Maj:t med tjänstememorial, däri till tjänstens erhållande förordas
den bland de sökande, som med hänsyn till förtjänst och skicklighet anses
företrädesvis böra ifrågakomma. Vid tjänstememorialet skola ansökningshandlingarna
till tjänsten vara bilagda.
§ 24.
Är tjänstemannabefattning, som af inspektionen tillsättes, ledig, skall befattningen
i allmänna tidningarna samt genom anslag i inspektionens lokal kungöras
till ansökning inom trettio dagar. Sedan ansökningstiden utgått, till
-
1 Jfr noten å s. 212.
STATENS FÖRSÄKRINGSINSPEKTION.
237
sättes befattningen efter pröfning af de sökandes förtjänst och skicklighet.
Finnes bland sökandena icke någon, som inspektionen anser till befattningen
lämplig, låter inspektionen ånyo kungöra densamma till ansökning ledig.
§ 2b.
1. Semester må, när sådant kan ske utan binder för göromålens behöriga
gång, åtnjutas af försäkringsinspektören och ledamot under en och en half
månad samt af registratorn och kontorsskrifvare under en månad årligen
enligt fördelning, som af försäkringsinspektören bestämmes; börande försäkringsinspektören,
då han vill begagna sig af semester och när han efter åtnjuten
semester åter inträder i tjänstgöring, göra anmälan därom hos chefen
för civildepartementet.
Fast anställda amanuenser och fasta biträden samt vaktmästare äga årligen,
när så kan ske, åtnjuta semester under en half månad.
2. Inträffar för försäkringsinspektören behof af annan ledighet, meddelas
sådan för en och en half månad af chefen för civildepartementet. Erfordras
längre ledighet, hänskjutes ärendet till Kungl. Maj:t.
Åt ledamot må inspektionen bevilja tjänstledighet under högst en och en
half månad. Under sålunda beviljad tjänstledighet, så ock då sådan tjänsteman
åtnjuter semester eller befinner sig å tjänsteresa eller när dylik befattning
är ledig, må inspektionen förordna lämplig person att uppehålla tjänsten.
Föreligger behof af tjänstledighet under längre tid, anmäles ärendet
hos chefen för civildepartementet, som äger att för en tid af högst sex månader
bevilja tjänstledighet och förordna vikarie. Fordras längre tids ledighet,
underställes ärendet Kungl. Maj:t, som då jämväl förordnar om tjänstens
uppehållande under tiden.
Tjänstledighet för annan ordinarie tjänsteman än nu sagts äfvensom för
kontorsskrifvare och vaktmästare må af inspektionen beviljas för högst sex
månader. Uppstår behof af längre tjänstledighet, meddelas sådan af chefen
för civildepartementet. Förordnande om tjänstens uppehållande under tiden
meddelas af inspektionen.
3. Därest förordnande för upprätthållande af omförmälda tjänster under
ifrågasatt tjänstledighet för nämnda tjänsteinnehafvare medför kostnad, underställes
frågan i sin helhet Kungl. Maj:ts pröfning.
4. Extra ordinarie tjänstemän och biträden må inspektionen bevilja frihet
från tjänstgöring för så lång tid, som finnes lämpligt, under förutsättning
att ingen kostnad däraf åsamkas.
§ 26.
Ansökning om entledigande från befattning hos försäkringsinspektionen
bör, då sökanden är tillsatt af Kungl. Maj:t, öfverlämnas till Kungl. Maj:ts
afgörande. I annat fall pröfvas dylik ansökning af inspektionen, hvarvid
likväl fråga om rätt till pension af statsmedel skall, i enlighet med därom
gällande bestämmelser, underställas statskontorets pröfning.
238
STATENS FÖRSÄKRINGSINSPEKTION.
Kap. 6. Åtal och ansvar för tjänstefel.
§ 27.
]. Beträdes försäkringsinspektören eller ledamot med fel eller försummelse
i tjänsten, sker åtal därför inför Svea hofrätt.
2. Gör annan ordinarie tjänsteman sig skyldig till fel eller försummelse
i tjänsten, äger försäkragsinspektionen att efter omständigheterna tilldela
honom lämplig varning eller förordna om hans tilltalande inför Svea hofrätt
af den, som justitiekansiersämbetet, på inspektionens anmälan, därtill förordnar;
ägande inspektionen emellertid från tjänstens utöfning afstånga den
felande, intill dess öfver honom blifvit slutligen dömdt eller domstolen annorlunda
förordnat; och komma under tiden hans löneinkomster att innehållas,
där ej inspektionen finner skäl låta honom uppbära någon del däraf.
3. År fråga om åtal mot tjänsteman inom inspektionen i afseende å redovisning
af allmänna medel, förhålles efter hvad därom särskildt finnes stadgadt.
4. Kontorsskrifvare eller vaktmästare, som förhåller sig felaktigt eller
försumligt i tjänsten, må af inspektionen varnas eller på högst tre måna
der suspenderas från tjänst och lön, därvid inspektionen, tills beslut om
suspension vunnit laga kraft, äger afstånga vederbörande från tjänstgöring.
Låter vederbörande sig däraf ej rätta, eller begår han fel af svårare beskaffenhet,
må inspektionen skilja honom från tjänsten.
5. Extra ordinarie tjänsteman eller biträde, som ådagalägger försumlighet,
oskicklighet eller klandervärd! uppförande eller gör sig skyldig till fe! eller
försummelse i tjänsten och ej låter sig rätta af varning, äger inspektionen
omedelbart skilja ur tjänsten. Den, som öfver tre månaders tid utan behörigt
tillstånd afhållit sig från tjänstgöring, anses själ!'' hafva uteslutit sig
från inspektionen.
Kap. 7. Besvär öfver försäkringsinspektionens beslut.
§ 28.
Den, som icke åtnöjes med försäkringsinspektionens beslut, äger, där ej
annorlunda är genom särskilda författningar stadgadt, att hos Kung!. Maj:t
söka ändring genom besvär, hvilka skola ingifvas till inspektionen före klockan
tolf å trettionde dagen efter erhållen del af beslutet samt i ärende rörande
tillsättande af tjänstebefattning å trettionde dagen efter den dag, då
beslutet blifvit kungjordt i allmänna tidningarna. Öfver tilldelad varning
må klagan icke föras.
Inspektionens beslut om tjänstemans eller annan tjänstepersonals afstängning
från tjänstgöring går i verkställighet utan hinder af besvärs anförande.