AFGIFVET DEN 4 MARS 1901 AE (Statens offentliga utredningar 1902:2)

UTLÅTANDE

AFGIFVET DEN 4 MARS 1901 AE

KOMITERADE FÖR UTARBETANDE AF FÖRSLAG TILL

ÄNDRING 1 GÄLLANDE STADGANDEN

ANGÅENDE

TILLHANDA HÅLL ANDE AF TIDNINGAR
GENOM POSTVERKETS FÖRSORG.

STOCKHOLM

K. I.. BECKMANS BOKTRYCKERI

1901.

''/ ; H 4

Till Herr Statsrådet och Chefen för Kongl. Civildepartementet.

Sedan Kongl. Maj:t enligt nådigt beslut den 19 maj
1899 bemyndigat Chefen för Kongl. Finansdepartementet
att för utarbetande inom departementet af förslag till
ändring i gällande stadganden angående tillhandahållande
af tidningar genom postverkets försorg tillkalla ett antal
af högst sex personer, hvilka skulle hafva att utföra
detta uppdrag enligt de närmare föreskrifter, Chefen för
nämnda departement egde meddela,

har, på grund af berörda nådiga bemyndigande,
Chefen för Finansdepartementet den 15 juni samma år

uppdragit åt undertecknade att deltaga i beredningen af
förenämnda fråga.

Jemte meddelande att under våra arbeten såsom
ordförande tjenstgjort undertecknad Winroth och såsom
sekreterare undertecknad Grönwall, få vi härmed till
fullgörande af det oss gifna uppdrag till Herr Statsrådet
öfverlemna utlåtande och förslag i ofvan omförmälda
ämne; varande dervid fogade reservationer af undertecknade
Winroth, Hammarlund och Montan.

Stockholm den 4 mars 1901.

Hugo Winroth.

Fred!’. Grönwall. Emil Hammarlund.

Ivar Månsson.

E. V. Montan.

INNEHÅLL.

I. Historik.

Sid.

Kongl. bref den 15 december 1820......................................................... 2

Tidningsstämpel:

Kongl. kungörelse den 8 januari 1824 ............................................. 2

Kongl. kungörelse den 30 november 1860 ....................................... 4

Postförvaltarearfvode:

Kongl. bref den 19 februari 1812 ................................................... 5

Kongl. bref den 15 december 1820 ............................................... 5

Kongl. bref den 27 mars 1863......................................................... 0

Procentvis beräknade postbefordringsafgifter:

Kongl. kungörelse den 18 oktober 1872 .......................................... 7

Kongl. kungörelse den 3 oktober 1876............................................. 17

Kongl. kungörelse den 2 maj 1879 ................................................ 22

Kongl. kungörelse den 11 maj 1883 ............................................... 27

Lokalabonnement................................................................................. 34

Kongl. kungörelse den 22 maj 1891................................................ 42

Kongl. kungörelse den 11 december 1891 ....................................... 42

1899 års riksdag .......................................................................... 42

II. Utlåtande.

Nuvarande bestämmelser:

Postabonnement ........................................................................... 49

Tidningskorsband ........................................................................ 51

Postverkets göromål med afseende å postabonnerade tidningar:

Generalpoststyrelsen ..................................................................... 52

Postkontoren................................................................................ 53

Poststationerna............................................................................. 54

Diverse tidningsbestyr vid postanstalterna....................................... 55

Postbefordran m. in.................................................................■•••• 56

Sid.

Nuvarande grunder för beräkning af postbefordringsafgiften................. 57

Postverkets inkomster af tidningsabonnement....................................... 60

Tidningsrörelsens omfattning år 1898............................................. 61

Medelinkomst per nummerexemplar ............................................. 63

Postverkets inkomster af andra rörelsegrenar................................. 04

Omkostnaderna för postverkets tidningsrörelse .................................... 65

Personal .................................................................................... 67

Lokaler ro. in............................................................................... 68

Postbefordran.............................................................................. 69

Föregående kostnadsberäkningar................................................... 71

Kostnadsberäkningen för år 1898................................................... 72

I utlandet verkstälda kostnadsberäkningar .................................... 74

Förhållandet mellan inkomster och utgifter för tidningsrörelsen............ 76

Nedbringande af utgifterna för tidningsrörelsen................................... 78

Höjande af postafgifterna för postabonnerade tidningar........................ 80

Ändrade grunder för afgiftsberäkningen ....................................... 80

Tidningsfrågan i Tyskland............................................................ 82

Komiterades förslag till postafgifter för postabonnerade tidningar ......... 86

Förskrifningsafgift........................................................................ 86

Befordringsafgift.......................................................................... 89

Delar af öre. Minimiafgift............................................................ 94

Inkomst af de föreslagna postafgifterna.......................................... 95

Rabatt å postafgifterna .................................................................... 96

Tidningarnas önskemål .................................................................... 97

Utlemnande af ankommande tidningspost m. m............................ 99

Aflemnande direkt till postkupé .................................................. 100

Snabbare expedition..................................................................... 101

Tidningars försändande utan postabonnement....................................... 105

III. Förslag till Kong! kungörelse

ang. vilkoren för postbefordran af tidningar m. m............................. 114

IV. Skärskild motivering till komiterades författnings förslag.

§ 1. Tidskrifter................................................................................ 127

§ 2. Tidningsregister........................................................................ 127

» Olika upplagor........................................................................... 129

§ 3. Tillståndsbevis.......................................................................... 129

» Abonnement.............................................................................. 130

» Begränsadt antal nummer ........................................................ 131

VII

Sid.

§ B. Större arbeten ........................................................................ 132

» Kataloger m. m...................................................................... 131

» Tidnings titel......................................................................... 131

» Författningssamlingar m. m...................................................... 13S

§ 4. Tidningar, som upphört att utgifvas.......................................... 138

» Uteslutande ur tidningsregistret................................................ 139

§ 5. Tidningstaxa ........................................................................... 130

» Lokalabonnement..................................................................... 140

§ 6. Abonnementstermin.................................................................. 142

» Öfverflyttningsafgift.................................................................. 143

§ 7. Prenumerationsmedels redovisning till utgifvare ........................ 145

§ 8. Postafgifter för abonnerade tidningar ....................................... 146

» Abonnementsafgift .................................................................. 148

» Postafgiftens höjande................................................................ 148

» Helårsvigtens bestämmande...................................................... 149

§ 9. Postabonnerade tidningars aflemnande till posten ..................... 150

» Maximivigt nr. in...................................................................... 150

§ 10. Tidningars upphörande m. m.................................................... 152

§ 11. Utgifvarekorsband .................................................................. 153

Försändning från annan än utgifvaren.................................... 153

Anmälan m. m.................................................................. 154

Förskrifna exemplar ............................................................ 154

Aflemnande till postbehandling............................................. 155

Postbehandling å inlemningspostanstalten m. m..................... 156

Postbehandling å ankomstpostanstalten ................................. 157

» Vanliga tidningskorsband m. m...................... 158

§ 12. Tidningsbilagor........................................................................ 158

§ 13. Tidningars aflemnande å särskilda tider .................................... 163

§ 34..................................................’............................................. 160

Öfvergångsstadgande ........................................................................ 160

V. Reservationer:

l:o) af herr E. V. Montan, § 3 mom. 1 punkt l:o, ang. tryckalster, som

ej böra få införas i tidningsregistret......................................... 170

2:o) af herr E. Hammarlund, § 3 mom. 1, ang. d:o .............................. 171

3:o) af herr H. Winroth, § 4 mom. 1, ang. minsta antal nummer per år 188

4:o) af densamme, § 9 mom. 2, ang. högsta vigten för postabonnerad tidning 188

5:o) af herr E. Hammarlund, § 9 mom. 2, ang. d:o............................... 189

6:o) af herr II. Winroth, § 11 mom. 1, ang. afgiften för s. k. utgifvarekorsband.
................................ ............................................... 191

VIII

Sid.

7:o) af hen'' E. Hammarlund, § 11 inom. 1, ang. clio.............................. 199

8:o) af herr H. Winroth, § 13, ang. tidningars aflemnande till posten å

extra tid......................................................................... 200

VI. Bilagor m. m.

Bil. I. Kong! Generalpoststyrelsens skrifvelse den 19 september 1900
med beräkning öfver postverkets utgifter för bestyret med

postabonnerade tidningar åren 1897—1898..................... 209

Bil. II. Tablå öfver det ekonomiska resultatet af de föreslagna postaf giftema

för postabonnerade tidningar................................ 220

Bil. III. Enligt komiterades förslag uträknade postafgifter för vissa tidningar
....................................................................... 222

Bil. IV. Öfversigt öfver vilkoren för postbefordran af tidningar i vissa
främmande länder:

1. Afgifter ..................................................................... 227

2. Omfattningen af postverkens bestyr med postabonnerade

tidningar................................................................. 231

Bil. V- Postbefordringsafgifter för postabonnerade tidningar i Sverige

och i vissa främmande länder .......................................... 240

Tab. A. Öfversigt öfver postabonnement å svenska tidningar år 1898:

1. Nammerantal ............................................................. 242

2. Helårspris hos utgifvarne............................................. 243

3. Postupplagor............................................................... 244

4. Antal nummerexemplar och vigt ................................. 246

5. Prenumerations- och postbefordringsafgifter ................. 247

Tab. B. Postabonnerade tidningar och tidskrifter åren 1884—1898........ 248

Tab. C. Tidningskorsband under åren 1884—1898 .............................. 251

Tab. D. Postabonnerade tidningar. 1884—1898 (graf. tab.).

Tab. E. Utvecklingen af öfriga delar af poströrelsen 1884—1898 (graf.
tab.).

Antal postförsändelser af olika slag befordrade för 1 krona
1884—1898 (graf. tab.).

Tab. F.

I. Historik.

Några särskilda bestämmelser beträffande postbefordran af
tidningar i allmänhet synas icke hafva förekommit inom den
svenska posttjensten före början af det nittonde århundradet.

Yissa, särskildt privilegierade, tidningar, såsom t. ex. »Postoch
Inrikes tidningar», åtnjöto emellertid förmånen af portofri
postbefordran; och framställningar saknades icke i syfte att få
en dylik förmån utsträckt till tidningar i allmänhet.

Sålunda uttalade Pikets Ständer i skrifvelse till Kong!. Maj:t
den 30 mars 1810 den önskan, att postfrihet utom för »Postoch
Inrikes tidningar» måtte jemväl beviljas för andra dagblad,
hvilka Kong! kanslistyrelsen funne »leda till det med tryckfriheten
åsyftade ändamål: litteraturens tillväxt och allmänna
upplysningens befordran». Men Kong! Maj:t förklarade i nådigt
bref elev, 19 februari 18lä sig vilja i hvarje särskildt fall göra
det nådiga afseende, som omständigheterna fordrade och omsorgen
att ej belasta posterna med för stor tyngd medgåfve.

Prågan om postfrihetens utsträckning återupptogs vid 1815
års riksdag, då hos Ständerna väcktes förslag derom, att sådana
tidningar, som kunde anses bidraga till att sprida upplysning
såväl i ekonomiska som vetenskapliga ämnen, måtte få med posten
portofritt försändas. Ständerna ansågo, jemlikt underdånig skrifvelse
den 29 juli 1815, denna fråga vara af den beskaffenhet, att

K. br. d. 15
dec. 1820.

Tidnings stämpel.

K. kung. cl.
8 jan. 1824.

det berodde på Kong! Maj:t att derom, efter sig företeende
omständigheter, i nåder förordna, samt inskränkte sig till att
uttala den önskan, att Kongl. Maj:t vid ansökningar om postfrihet
för tidningar måtte i synnerhet fästa nådigt afseende på
sådana, som kunde vara af allmän gagnelighet samt ledande till
allmän upplysning i ofvan berörda ämnen.

Det var först under år 1820, som nedsättning i postafgifterna
blef tidningarna i allmänhet förunnad. Jemte meddelande,
att en af utgifvaren af »Stockholms Posten» gjord ansökning
om portofrihet för denna tidning icke bifallits, hade Kongl. Maj:t
i nådigt bref den 24 april sistnämnda år anbefalt Ofverpostdirektören
att inkomma med underdånigt utlåtande, huruvida, utan
hinder för posternas behöriga gång och utan för stor tunga för
postförarne, det kunde tillåtas alla i Stockholm utkommande
tidningar att med ordinarie posterna till landsorterna afgå emot
en nedsatt lämplig betalning.

Sedan Öfverpostdirektören afgifvit det sålunda infordrade
utlåtandet samt äfven Kongl. hofkanslersembetet yttrat sig i
ämnet, medgaf Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 15 december
1820, att alla såväl i hufvudstaden som uti städerna i landsorterna
utkommande dagblad finge med posterna afsändas emot
ett nedsatt porto, beräknadt till Vs hvad för bref efter då
gällande taxa betalades, med åtnjutande i öfrigt af den för vigten
faststälda moderation.

Oaktadt denna afsevärda nedsättning, framstäldes redan vid
1823 års riksdag i särskilda då väckta motioner yrkande på allmän
postfrihet för tidningar; och beslöto med anledning deraf
Rikets Ständer, enligt underdånig skrifvelse den 18 december
sistnämnda år, att alla utkommande tidningar, jemte åtföljande
bihang, offentlige bulletiner likväl unclantagne, borde med en
särskild! dertill inrättad röd stämpel förses, hvaremot eu allmän
postfrihet blef dessa skrifter förunnad, så att alla dagblad skulle
kunna, oberoende af i förväg lagda hinder, portofritt kringsändas
till landsorterna, utan all annan förhöjning för läsare derstädes,
än det postförvaltarne tillkommande arfvode.

I öfverensstämmelse med hvad Ständerna sålunda beslutit,
meddelades i Kongl. kungörelsen angående stämpelpappersafgiften
den 8 januari 1824, § 9, följande föreskrift:

»l:o. Hvarje utkommande Tidnings-Nummer, tryckt på hälft
ark eller derunder, förses med en röd Chartge-Sigillatae Stämpel
till Ett Runstyckes belopp; hvarje helt ark med en dylik till
Två Runstycken; deröfver till och med 11/i ark, Tre Runstycken
samt så vidare;

2:o. För Tidningar åtföljande Bihang gäller samma stadgande,
äfven om det skulle utgöra mindre, än ett hälft ark, med
undantag af sådane Bulletiner som på Wår Befallning tryckas
på särskildte blad och innefatta officielle underrättelser samt
åtfölja Post- och Inrikes Tidningarne». «

Om ock med åtskilliga jemkningar i fråga om stämpelafgifternas
belopp, bibehölls sedermera i nära femtio år grundsatsen
om tidningarnas beläggande med stämpel; och utgjordes sålunda
ersättningen för tidningars tillhandahållande genom postverkets
förmedling af dels stämpelafgift och dels det postförvaltarne tillkommande
arfvode.

Genom Kongl. kungörelsen angående stämplade pappersafgiften
m. m. den 23 januari 1830 utsträcktes stämpelbeläggningen
äfven till periodiska skrifter och till broschyrer, som icke
öfverstege fyra ark; dock gjordes den portofria postbefordringen
af dessa tryckalster beroende af det vilkor, att något uppehåll
i brefpostens ordentliga afsändande derigenom icke förorsakades.
Den befrielse från stämpling, som redan förut varit stadgad för
vissa bihang, innehållande officiela underrättelser, skulle enligt
samma kungörelse ega rum äfven för planscher, tillhörande tidning,
periodisk skrift eller broschyr, som mot stämpelafgift ginge
portofria.

Med anledning deraf att vid tillämpningen af sistnämnda
kungörelses stadgande angående postfrihet för broschyrer någon
gång inträffat, att skrifter, hvilka utgjort delar af en bok, tryckta
bref med prenumerationslistor m. m., som icke rätteligen kunde
benämnas broschyrer, likväl blifvit under denna titel portofritt
med posten afsända, förklarade Kongl. Maj:t, på framställning

af Öfverpostdirektören, i nådigt bref den 2 november 1833, att
med benämning broschyr endast finge förstås en mindre tryckt
afhandling, fulländad i ett häfte.

Genom stämpelpapperskungörelsen den 14 november 1845
blef stämpelafgiften för tidningar m. m., som omfattade mer än
ett hälft ark, så till vida nedsatt, att den skulle utgöra: från ett
hälft t. o. m. ett helt ark 11/t runsk, derutöfver t. o. m. 11/2 ark
iy2 runsk o. s. v.; hvarjemte föreskrefs, att med hälft ark skulle
förstås papper, hvars yta innehölle eu och en half qvadratfot
eller 150 qvadrat-decimaltum.

Redan i Kong!, kungörelsen den 21 november 1851 höjdes stämpelbeloppen
till 2 runst. för hälft ark eller derunder, 21/, runsk
från ett hälft t. o. m. ett helt ark, 3 runst. derutöfver t. o. m.
I1/, ark o. s. v.; hvarjemte portofriheten inskränktes till att gälla
endast vid afsändning från tryckningsorten.

I den följande stämpelförfattningen, utfärdad den 21 november
1854, återfördes afgifterna för tidningsstämplingen till enahanda
belopp, som gält före 1851, eller till resp. 1, 11/i och
1 y, runst.

Genom stämpelpappersförordningen den 27 november 1857
bestämdes afgifterna i riksmynt till följande belopp: hälft ark
eller derunder 1ji öre, från ett hälft t. o. in. ett helt ark 5/18 öre,
derutöfver t. o. m. iy2 ark 3/8 öre o. s. v.

K. kung. cl. Föreskrifterna om tidningsstämplingen skildes från bestämnov''
'' melserna angående stämpelafgifterna i allmänhet, då Kong! kungörelse
den 30 november 1860 utfärdades angående den af Rikets
Ständer faststälda bevillningsafgift för stämpling af tidningar
samt andra periodiska skrifter och tryckta afhandlingar. Stämpelafgifterna
bestämdes genom denna kungörelse i förhållande
till tidningarnas ytinnehåll till följande belopp, nemligen: då
papperets ena yta innehölle 200 qvadrat-decimaltum och derunder,
0''2 öre, utöfver 200 t. o. m. 400 qvadrat-decimaltum, 0''3
öre o. s. v., så att stämpelbeloppet ökades med 0''i öre för
hvarje tillökning af 200 qvadrat-decimaltum i papperets yta. För
broschyrer bestämdes högsta sammanlagda ytinnehållet till 1,200
qvadrat-decimaltum.

Den postförvaltarne tillkommande ersättning för bestyren
med tidningarna var till en början, då dessa bestyr icke ansågos
tillhöra den egentliga posttjensten, beroende på särskilda
aftal mellan posttjenstemännen och tidningsntgifvarne.

Sedan Rikets Ständer i ofvan anförda underdåniga skrifvelse
den 30 mars 1810, bland annat, föreslagit, att postförvaltares
arfvode för de till postkontoren adresserade allmänna tidningar
skulle utgå med 24 skid. årligen för hvarje exemplar, förklarades
i afseende härå genom Kongl. brefvet den 19 februari 1812, att
»Post- och Inrikes tidningarne», som innehölle dels kommunikationer
af allmänna ärenden, dels kungörelser och underrättelser,
som i laga väg egde vitsord, vore af den egenskap, att
deras fortskaffande borde utgöra en postförvaltarne i och för
tjensten åliggande skyldighet, och att följaktligen på Kongl.
Maj:ts pröfning berodde att bestämma arfvodet derför, hvilket
för det dåvarande finge förblifva sådant det med Svenska
Akademien öfverenskommits, eller 1 Exil'' 8 skill. banko om
året för postbetjeningen i Stockholm och lika mycket för postförvaltarne
i orterna; samt, hvad öfriga tidningar angår, att
befattningen med deras framskaffande icke kunde åläggas postförvaltarne
såsom en tjensteskyldighet, utan ankomme på särskilda
aftal mellan dem och utgifvarne om en tjenlig ersättning
för kostnaden och besväret med afsändningen, hvilka aftal borde
till Öfverpostdirektörens pröfning och fastställande anmälas.

När sedermera genom Kongl. brefvet den 15 december 1820
tidningar i allmänhet tillerkändes förmånen af lägre postbefordringsafgifter,
förklarades tillika —• »till förekommande af de
billiga klagomål, som nog allmänt försports öfver de dryga utgifter,
hvilka måste erläggas till postförvaltarne i landsorterna
för besväret med dagblads reqvisition och utdelning» — att
hvar och en postförvaltare, hvars ovilkorliga pligt det derefter
vore att, sedan postporto för dagblad dåmera erlades, dem
emottaga, befordra och utdela i likhet med andra bref, icke finge
vid de tillfällen, då emottagande och öfverstyrande af prenumerationsmedel
å dagblad honom särskild! uppdroges, beräkna högre
arfvode än en Riksdaler banko om året för hvart exemplar; och

Postförval tare arfvode.

K. br. ä. 19
febr. 1812.

K. br. d. 15
dec. 1820.

skulle det arfvode, som sålunda blifvit stadgadt för postförvaltarne
i landsorterna, till samma belopp erläggas till postbetjeningen
i Stockholm för derifrån afgående dagblad.

För »Post- och Inrikes tidningar» skulle postförvaltarearfvodet
likväl fortfarande utgå med förut angifna belopp; och bibehölls
detta förhållande, ända till dess genom Kongl. brefvet
den 21 november 1851 förklarades, att från och med år 1852
postförvaltarearfvodet för denna tidning icke finge beräknas
högre än hvartill detsamma för öfriga dagligen utkommande tidningar
funnes bestämdt.

Genom Kongl. brefvet den 22 november 1834 blef den
nedsättning i postförvaltarearfvodet beviljad, att för tidningar,
som mindre än en gång i veckan utkomme, samt för periodiska
skrifter, hvilka i månads- eller qvartalshäften utgåfves, arfvodet
bestämdes till 24 skid. banko exemplaret till hvardera af postförvaltarne
å afsänclnings- och utdelningsorterna.

Genom Kongl. brefvet den 17 december 1851 utsträcktes denna
afgift af sammanlagdt 1 Rdr banko till att gälla alla tidningar,
hvilka utkommo blott tre gånger i veckan eller mindre ofta;
hvaremot för tidningar, som utkommo fyra gånger i veckan eller
oftare, bibehölls afgiften af 2 It dr banko.

K. br. d. 27 Slutligen blef genom Kongl. brefvet den 27 mars 1863, i
mms 1863. hufvuclsaklig öfverensstämmelse med hvad Rikets Ständer i underdånig
skrifvelse den 14 januari samma år hemstält, följande
taxa för postförvaltarearfvodets beräknande meddelad:
för tidning, som utkommer sex eller flera ggr i veckan Rdr 3: -—

» » » utgifves fem gånger i veckan ...:........... » 2:5 0

» *• >• » fyra » » » » 2: —

» » » » tre » » » » 1: 5 0

» » » » två » » » » 1: —

samt för tidning eller tidskrift, som utgifves en gång

i veckan eller mindre ofta.......................................... » —: 5 o

Samtliga dessa afgifter gälde vid abonnement för helt år.

Vid kortare abonnement minskades beloppen i förhållande till
abonnementstiden.

Emellertid kommo härofvan omförmälda bestämmelser an -

gående postförvaltarearfvodet ingalunda i tillämpning med afseende
å alla tidningsförsändelser. Redan tidigt blefvo, enligt
livad af Generalpoststyrelsens underdåniga skrifvelse den
1 december 1851 inbemtas, tidningar ocb tidskrifter i stor omfattning
med posterna försända under korsband utan någon som
helst afgift till postkassan eller till postpersonalen, ehuruväl,
på sätt af Generalpoststyrelsen i dess underdåniga skrifvelse den
28. februari 1871 framhålles, ett sådant expeditionssätt säkerligen
icke varit afsedt, då vid tidningsstämpelns införande stadgades,
att utöfver bevillningsstämpelafgälden de tidningar, som
med post befordrades, icke borde drabbas af någon annan afgift
»än det postförvaltarne tillkommande arfvode».

De grunder, efter Indika, med stöd af ofvan anförda be- Procentvis
o '' beräknade

stämmelser, ersättning för tidningarnas postbefordran utgjordes, postbefor visade

sig i längden föga tillfredsställande. avgifter.

För postverket var det — i synnerhet sedan, i sammanhang x. kung. ä.
med medelportots införande, Rikets Ständer i underdånig skrifvelse
den 25 oktober 1854 förklarat, att postmedlen finge uteslutande
disponeras för postverkets behof — en afsevärd olägenhet,
att inkomsterna af stämpelafgifterna icke inflöto till postkassan,
utan ingingo direkt till Riksgäldskontoret.

En annan omständighet, som äfven gjorde det för postverket
angeläget att icke behöfva afstå från ersättning för tidningars
postbefordran, var den omreglering af sättet för postpersonalens
aflönande, hvilken, i enlighet med hvad Riksdagen i
underdånig skrifvelse den 13 maj 1868 förordat, borde ega rum
på det sätt, att åtminstone största delen af de med posttjensterna
förenade sportler indroges.

Vidare anmärktes mot tidningsstämplingen:
att stämpelafgiften, hvilken egentligen utgjorde ersättning
för det porto, som förut skolat för postbefordrade tidningar erläggas,
drabbade äfven alla de exemplar af tidningarna, för hvilka
någon postbefordran icke påkallades;

att sjelfva beskaffenheten af tidningsstämpeln lemnade mycket
ringa skydd mot missbruk; samt

Generalpost styrelsen 1869.

Riksdagen

1870.

att stämplingskostnaden vore oskäligt hög i förhållande till
den inkomst, som af stämplingen tillflöte statsverket.

Generalpoststyrelsen, som redan i underdånig skrifvelse den
11 augusti 1862, vid afgifvande af förslag till förnyad fribrefsförfattning,
ifrågasatt tidningsstämpelns afskaffande och ersättande
med en till postkassan utgående postbefordringsafgift,
motsvarande 10 % af prenumerationspriset, framlade i underdånig
skrifvelse den 25 augusti 1869, i sammanhang med förslag
till allmän poststadga, äfven förslag till ändring i bestämmelserna
rörande tidningars postbefordran. Enligt sistnämnda förslag
skulle — i ungefärlig öfverensstämmelse med hvad som vore
vedertaget inom flere andra länder, der postverken öfvertagit
icke allenast tidningarnas fortskaffande, utan äfven deras distribution
och uppbärande af de för dem belöpande prenumerationsafgifter
— stämpelafgiften och postförvaltarearfvodet ersättas
•af ett särskildt tidningsporto, som borde fastställas till 20 % af
prenumerationspriset för alla sådana tidningar m. m., som utkomme
minst en gång i veckan, samt 10 % af prenumerationspriset
för tidskrifter m. m., som utgåfves mindre ofta än en
gång i hvar vecka.

Detta förslag gjordes med anledning af enskild motion till föremål
för behandling vid 1870 års riksdag. Bevillningsutskottet
yttrade med afseende å denna motion, att de enda betänkligheter
deremot, som förefölle utskottet af någon betydenhet, vore
i främsta rummet, att genom en sådan åtgärd statsverket skulle
tillskyndas en förlust af omkring 60,000 Bdr, och dernäst att
de föreslagna portosatserna dels skulle komma att för åtskilliga
tidningar och tidskrifter öfverstiga de dåvarande afgifterna
tillsammanlagda, dels äfven för en eller annan tidning och
tidskrift förefallit högre än, i jemförelse med portosatsen å andra
dylika, postverkets besvär och kostnad för densammas befordran
torde billigtvis erfordra, och sålunda påkallade någon modifikation,
hvartill likväl utskottet saknade tillfälle att framlägga
förslag.

Motionen blef icke af Riksdagen bifallen.

I underdånig skrifvelse den 28 februari 1871 återupptog GeneraipostGeneralpoststyrelsen
å nyo frågan om ändring i vilkoren för i871.
tidningars och tidskrifters postbefordran. Styrelsen anför i sistnämnda
skrifvelse bland annat följande:

»Skall postinrättningen som sig bör uppfylla sin bestämmelse
och skall den kunna, i mån af rörelsens tillväxt, fortfarande
utvidga sin verksamhet, är ingenting angelägnare än att,
på samma gång med hvart år växer massan af postförsändelser
— för hvilkas befordran kräfves användande å flere linier af
ökadt hästantal, likasom för deras postbehandling erfordras ökad
personal å postanstalterna — på samma gång äfven beredes postverket
en deremot ungefärligen svarande tillökning i inkomst,
afsedd att betäcka de utgifter, som blifva en nödvändig följd af
tillökningen i det gods, som skall genom postverket befordras.

Endast under sådana vilkor kan en fortgående tillväxt i antalet
postförsändelser bereda utväg att med hvart år dels utsträcka
postförbindelserna till orter, hvilka förut icke varit i
åtnjutande af en dylik förmån, dels ock att, der sådant visar sig
behöfligt, utvidga tillfället till postutvexling genom en tillökning
i antalet postturer; under det att åläggandet för postverket
att utan all ersättning fortskaffa särskilda slag af försändelser,
hvilkas antal och tyngd år ifrån år tillväxer, icke
allenast måste motverka den vidare utveckling af postinrättningen,
som under andra förhållanden vore möjlig och i alla
afseenden måste anses önsklig, utan äfven han i en framtid göra
det nödvändigt att i någon mån inskränka p o stb ef or dringen å
en och annan linie, så vida icke de ökade utgifterna för posternas
fortskaffande ansåges böra till någon del med andra än postverkets
egna inkomster bestridas.»

Generalpoststyrelsen framhåller vidare tidningarnas och tidskrifternas
betydliga tyngd i jemförelse med det öfriga postgodset.
Sålunda hade vigten af de tidningar m. m., som under
år 1870 postbefordrats utan att vara förskrifna genom postverket,
och hvilkas antal uppskattades till mer än 3 mill. nummerexemplar,
uppgått till 3,022''5 centner (= 128,456''3 kg.); och
om man med stöd af uppgifter, som på styrelsens föranstal -

tande insamlats, jemförde vigten af olika slag af postförsändelser,
visade det sig, att i allmänhet de försändelser, som

med post befordrades, fördelade sig på följande sätt:

bref, postanvisningar och försändelser under band, för livilka

porto erlades till postverket .......................................... 13 %

fribref ....................................................................................... 8 »,

paketpostförsändelser.............................................................. 15 »

tidningar, tidskrifter och broschyrer, livilka, på grund af
åsatt bevillningsstämpel, befordrades utan någon afgift
till postkassan............................................................ 64 » .

Enligt styrelsens uppfattning lede det icke något tvifvel,
att i de allra flesta fall det varit tyngden af postbefordrade tidningar
och tidskrifter, som på senare tiden gjort det nödvändigt
att för ett stort antal poster, än regelbundet hvarje gång, än
allenast vid särskilda tillfällen, använda ett större antal hästar
än som förut beliöft för postbefordringen anlitas. Och ofvan
antydda missförhållande, att icke för mer än 28 % af samtliga
postförsändelser kunde påräknas bidrag till täckande af utgifterna
för poströrelsens bestridande, komme enligt styrelsens
uppfattning att i framtiden gestalta sig ännu ogynsammare.
Tillväxten i brefvexlingen uppvägdes nemligen mångdubbelt af
ökningen i antalet postbefordrade tidningar och tidskrifter. Eu
jemförelse, mellan å ena sidan postverkets inkomster af brefbefordringen
åren 1839—1869 och å andra sidan de belopp,
hvartill nettoinkomsten af tidningsstämpelafgifterna under samma
period uppgått, utvisade, att i förhållande till år 1839 de förra
ökats med resp. 20, 54 och 145 procent för hvart och ett af
åren 1849, 1859 och 1869, men inkomsten af tidningsstämplingen
med resp. 282, 419 och 1,283 procent.

Slutligen framhåller Generalpoststyrelsen faran för korsbandsmissbruk
vid försändning af tidningar m. m. under band, i
det att den stora massan af tidningar och tidskrifter, som,
utan att vara genom postverket förskrifna, af utgifvare, förläggare
och andra enskilde dagligen aflemnades till postbefordran,
gjorde det för postpersonalen omöjligt att egna erfor -

Hertig tillsyn derå, att icke i dylik försändelse, för hvilken på
grund af åsatt bevillningsstämpel påyrkades portofrihet, funnes
inneslutet bref eller annat skriftligt meddelande.

På grund af de här ofvan omförmälda förhallanden fann sig
Generalpoststyrelsen föranlåten att förnya sitt år 1869 framstälda
förslag, dock med den förändring, att — med anledning af hvad
vid 1870 års riksdag anmärkts derom, att befordringsafgiften
enligt sagda förslag skulle blifva oskäligt förhöjd för en del
veckotidningar och tidskrifter — tre taxeringsklasser borde införas,
så att postbefordringsafgiften bestämdes till:

20 % af prenumerationspriset för tidningar och tidskrifter, som
utkomme mer än en gång i veckan;

10 % af nämnda pris för tidningar m. in., som utkomme fr. o. m.

en gång i veckan t. o. m. en gång i månaden; samt
5 % af samma pris för tidskrifter, som utkomme mindre
ofta.

Samtliga dessa afgifter borde enligt förslaget gälla i de fall,
der tidningarna eller tidskrifterna skulle med post befordras
från en till annan postanstalt. Skulle deremot tidningar, som
genom postanstalt förskrefves, med eller utan begagnande af
lösväska, prenumerant genom posten tillsändas, utan att befordran
från en till annan postanstalt ifrågakomme, borde afgiften
derför till postverket utgå med hälften af de här ofvan omförmälda
belopp.

Generalpoststyrelsens ifrågavarande framställning föranledde
Kong!. Maj:t att i nådig proposition den 16 februari 1872 framlägga
ett på samma framställning grundadt förslag till ändrade
vilkor för tidningars och tidskrifters postbefordran.

Beträffande beloppet af den afgift till postkassan, som skulle
ersätta stämpelafgiften och med hvars införande det postförvaltarne
tillkommande särskilda arfvode för tidningars och tidskrifters
postbehandting borde upphöra, anföres i denna proposition,
att vid bestämmandet deraf borde afseende fästas vid det olika
arbetet för postpersonalen och den olika kostnad för postverket,
som befordringen af den ena eller andra tidningen eller tidskriften
kunde antagas medföra. Detta arbete och denna kostnad

Kongl. prop.
1872.

berodde åter väsentligen dels deraf, huru ofta tidningen eller tidskriften
utkomme, och dels af dess storlek; och som båda dessa
omständigheter vanligen funne ett uttryck i tidningens eller tidskriftens
prenumerationspris, ansåge Kong! Maj:t lämpligt, att
detta pris i allmänhet lades till grund för afgiftens beräknande.
Men då hvarje tidningsnummer, som till postbefordran aflemnades,
erfordrade sin särskilda expedition och följaktligen en tidning, hvilken
utkomme dubbelt så ofta som eu annan, för postpersonalen
medförde dubbelt så mycket arbete som den senare, fastän möjligen
bådas prenumerationspris vore detsamma, så fordrade billigheten,
att befordringsafgiften icke faststäldes till samma proportion
af prenumerationspriset för de tidningar, som utkomme t.
ex. flere gånger i hvarje vecka, och för dem, som utkomme
mera sällan, utan borde denna proportion för de förra sättas
högre. Och då vidare vid prenumerationsprisets bestämmande
hänsyn måste tagas äfven till andra omständigheter än tidningens
storlek och huru ofta densamma utkomme, nemligen hufvudsakligen
till beskaffenheten af tidningens innehåll,, så att t.
ex. en tidning, hvars innehåll vore med mer än vanlig omsorg
utarbetadt och derföre värderikare, eller som sysselsatte sig med
ett ämne af mera specifikt vetenskaplig eller teknisk natur och
derföre icke kunde påräkna någon större läsarekrets, eller som
innehölle eller åtföljdes af kostbara illustrationer eller planscher,
betingade ett högre prenumerationspris än en lika stor och lika
ofta utkommande tidning, som t. ex. hufvudsakligen innehölle
annonser, men dessa omständigheter, i fråga om arbetet och
kostnaden vid tidningens postbefordran, vore utan all betydelse,
så borde äfven i detta hänseende en jemkning i förhållandet
emellan befordringsafgiften och prenumerationspriset ega ram,
hvilket lämpligen syntes kunna ske på det sätt, att vid beräknandet
af befordringsafgiften för två tidningar, Indika t. ex. egde
ungefär samma ytinnehåll och utkomme lika ofta, men af Indika
den ena, i anseende till innehållets beskaffenhet, droge ett högre
prenumerationspris än den andra, denna skilnad i prenumerationspriset
icke finge leda till en deremot svarande skilnad i
postbefordringsafgift. Sålunda, om erfarenheten lärde, att det

vanliga prenumerationspriset för eu tidning, som utkorande en
gång i veckan ock hvars ytinnehåll icke öfverstege ett tusen
qvadrattum, vore under 6 Rdr, men att en lika ofta utkommande
illustrerad tidning kunde betinga ett prenumerationspris af 12
Rdr, utan att dess ytinnehåll vore större än det angifna, så
borde, då postbefordran af den senare tidningen näppeligen
kunde för postverket medföra större kostnad eller tunga än befordran
af en tidning med mindre dyrbart innehåll, befordringsafgiften
icke sättas högre än i förhållande till ett prenumerationspris
af 6 Rdr. Skulle deremot någon vilja en gång i veckan
utgifva ett mycket stort annonsblad med t. ex. 2,000 qvadrattums
yta och betinga sig ett i förhållande till dess storlek stående
pris af 12 Rdr, så vore det ju ock billigt, att afgiften för befordringen
af denna dubbelt så tunga tidning utginge utan någon
moderation.

Att vid så mångfaldigt vexlande pris och ytinnehåll som de
svenska tidningarnas, angifva en regel, hvilken i hvart och ett
särskildt fall med säkerhet träffade det absolut rätta, syntes
icke vara möjligt; men efter omsorgsfull pröfning af alla på frågan
inverkande omständigheter och med tillämpning af den grundsats,
att någon förhöjning af det belopp, som enligt då gällande
stadganden skulle i form dels af stämpelafgift och dels af postförvaltarearfvode
utgöras för hvarje särskild tidning eller tidskrift,
hvilken efter förskrifning genom postverket med posterna
befordrades, i regeln icke borde ega rum, funne Kongl. Maj:t
postbefordringsafgiften för tidningar och tidskrifter kunna, med
största sannolikhet att i de speciela fallen öfverensstämma med
billighetens fordringar, fastställas:

för tidning eller tidskrift, som utgåfves mer än en gång i veckan,
till 20 procent af prenumerationspriset samt för tidning
eller tidskrift, som utgåfves en gång i veckan eller mindre
ofta, till 10 procent af nämnda pris;
med iakttagande dock dervid att detta pris icke beräknades
högre än till:

20 Rdr för tidning eller tidskrift, som utkomme 3 eller flera gånger
i veckan och ej hade större yta än 1,000 qvadrat-decimaltum;

6 Ecb för tidning eller tidskrift, som utkom me 2 gånger i veckan
och ej både större yta än 500 qvadrat-decimaltum;

6 Ecb- för tidning eller tidskrift, som utkomme 1 gång i veckan
och ej hade större yta än 1,000 qvadrat-decimaltum; samt
5 Edr för tidning eller tidskrift, som utkomme mindre ofta än 1
gång i veckan och ej hade större yta än 2,500 qvadratdecimaltum
;

sä att för de fyra nu nämnda klasserna af tidningar eller tidskrifter
befordringsafgiften för år räknadt icke komme att i något
fall öfverstiga resp. 4 Edr, 1 Edr 20 öre, 60 öre och 50 öre.

Vidare och då postpersonalens arbete vid hvarje prenumerationstillfälle
vore ungefär detsamma och således i afseende å en
tidningsårgång större, då prenumerationen skedde månads- eller
qvartalsvis, än då den skedde på en gång för hela året, ansåge
Kong!. Maj:t det böra stadgas, att den postbefordringsafgift, som
vid prenumeration å tidning eller tidskrift eller eljest vid aftal
om regelbunden postbefordran af en sådan skulle erläggas, icke
finge för hvarje gång understiga 30 öre, eller om vid samma
tillfälle prenumeration toges å flera exemplar af samma tidning
eller tidskrift, 30 öre för hvarje exemplar.

För de tidningar och tidskrifter åter, som, utan att vara för
viss tid reqvirerade, af tillfällig anledning kunde komma att i
enstaka nummer med posten försändas, borde enligt Kongl. Maj:ts
åsigt vanligt korsbandsporto erläggas; och, hvad broschyrer anginge,
funnes icke någon giltig anledning, hvarföre de skulle i
posthänseende behandlas annorlunda än andra böcker.

Den årliga inkomst, som en efter ofvan angifha grunder
beräknad portoafgift för tidningar och tidskrifter kunde antagas
komma att bereda postverket, hade i den af Kongl. Maj:t till
1872 års riksdag afgifna proposition om statsverkets tillstånd och
behof uppskattats till åtminstone 130,000 Edr.

I det förslag till författning i ämnet, som i öfverensstämmelse
med här ofvan anförda grunder förelädes Eiksdagen, förutsattes,
att prenumeration genom postverket skulle kunna ega rum endast
å tidningar, som inom riket utgåfves å annan ort än der
prenumeranten bodde eller vistades.

Beträffande tidningsbilagor innehöll förslaget hufvudsakligen,
att planscher och af tidningens redaktion utgifna bihang skulle
få afgift sfri 11 med posten befordras, när de utan särskild betalning
utöfver prenumerationspriset åtföljde tidningen samt tillkännagifvande
derom i denna funnes infördt; dock med förbehåll,
beträffande sistnämnda bihang, att, om för tidningen åtnjötes
nedsättning i den mot prenumerationspriset svarande befordringsafgift,
tidningens ytinnehåll, sammanlagdt med bihangets,
icke finge vara större än som motsvarades af den för tidningen
beräknade postbefordringsafgift. För postbefordran af andra bilagor
än de ofvan nämnda skulle erläggas enahanda afgift som
för försändelser under band, der icke i särskilda fall af Generalpoststyrelsen
beviljades antingen nedsättning i eller ock befrielse
från denna afgift. För sådana officiela berättelser eller
meddelanden, som enligt Kong! Maj:ts föreskrift med »Postoch
Inrikes tidningar» till allmänheten utdelades, skulle icke
erläggas någon postbefordringsafgift.

Af förslagets öfriga bestämmelser torde här böra anföras
följande, nemligen:

att hvad som stadgades rörande tidningar borde gälla äfven
i afseende å tidskrifter, nummervis utkommande författningssamlingar
eller handlingar, utgifna af sällskap eller föreningar,
o. s. v.; dervid skulle iakttagas, att Svensk författningssamling
och Biksdagens protokoll med dertill hörande bihang, länsstyrelsernas
tryckta kungörelser samt Kong! krigsvetenskapsakademiens
handlingar och tidskrift, i fråga om befordringsafgiftens
belopp, alltid borde hänföras till den klass af försändelser,
för hvilken nämnda afgift vore bestämd till en tiondedel
af prenumerationspriset, men ej finge för år öfverstiga 60 öre; samt

att bestämmelserna angående den postbefordringsafgift, som
borde erläggas vid prenumeration å tidningar m. in., skulle gälla,
äfven när å postanstalt gjordes framställning om regelbunden
postbefordran af dylika tryckalster, utan att tillika prenumeration
derå vid postanstalten skedde; dervid afgiften borde i förskott
erläggas vare sig af afsändaren eller af emottagaren och dess
belopp, i händelse något prenumerationspris ej funnes faststäldt,

Riksdagen

1872.

beräknas efter det pris, hvartill försändelsen i fråga försåldes i
bokhandeln.

Kong! Maj:ts ifrågavarande förslag blef, jemlikt underdånig
skrifvelse den 30 april 1872, af Riksdagen bifallet med här nedan
angifna förändringar:

l:o) I afseende å de, såsom vilkor för postbefordran mot
vissa bestämda högsta afgifter utan hänsyn till prenumerationspriset,
föreslagna stadganden angående hvarje tidningsnummers
största ytinnehåll, ansåg Riksdagen detta ytinnehåll böra, i likhet
med hvad för mera än två gånger eller endast eu gång i Areckan
utkommande tidningar blifvit antaget, jemväl för sådana tidningar,
som utgåfves två gånger i veckan, fastställas till högst

1,000 qvadrat-decimaltum.

2:o) Den till 30 öre föreslagna minsta afgift för hvarje särskildt
tidningsexemplar och för hvarje gång prenumeration vid
postanstalt egde rum, ehvad prenumerationen afsåge längre eller
kortare tid samt ehvad prenumerationspriset vore högre eller
lägre, fann Riksdagen böra nedsättas till 10 öre. I betraktande
deraf att under dittills varande förhållanden tidningar och tidskrifter
utan någon afgift till postkassan eller postpersonalen
endast på grund af erlagd bevillningsstämpel blifvit befordrade
under korsband, befarade nemligen Riksdagen, att denna föreslagna
afgift kunde för åtskilliga mindre och billigare periodiska
skrifter utgöra eu alltför betydande förhöjning i postbefordringskostnaden,
i jemförelse med hvad af dem dittills i bevillningsstämpel
blifVit erlagdt, och ville följaktligen så bestämma densamma,
att postverket kunde anses erhålla nöjaktig ersättning,
utan att någon tidning eller tidskrift blefve öfver liöfvan betungad.

3: o) Utur det i författningsförslaget förekommande stadgandet
angående rätt för Anssa uppgifna tryckta offentliga handlingar
och skrifter till postbefordran mot bestämd högsta afgift
af 60 öre, utan afseende å det i hvarje vecka utkommande antal
nummer eller å ytinnehållet, uteslöt Riksdagen orden »krigsvetenskaps-akademiens
handlingar och tidskrift», emedan en dylik
undantagsbestämmelse till förmån för berörda tidskrift syntes

i sig sjelf mindre lämplig och derjemte befarades kunna framkalla
anspråk på motsvarande medgifvande för äfven andra likartade
publikationer.

I öfverensstämmelse med hvad Riksdagen sålunda beslutat,
utfärdade Kong! Maj:t den 18 oktober 1872 nådig kungörelse
angående vilkoren för tidningars och tidskrifters postbefordran,
hvilken kungörelse trädde i kraft den 1 januari 1873, samtidigt
med att Kongl. kungörelsen den 30 november 1860 angående
bevillningsafgift för stämpling af tidningar m. m. upphörde att
vara gällande.

Tillämpningen af de nya bestämmelserna medförde å ena
sidan en betydande ökning i postverkets tidningsrörelse och å
andra sidan en deremot svarande minskning i antalet korsbandsförsändelser,
utvisande att postverket efter den nya ordningens
införande mera än tillförene togs i anspråk för att förmedla
prenumeration å tidningar och tidskrifter. Antalet årsexemplar
af genom postverket reqvirerade tidningar m. m., hvilket år 1872
utgjort 72,791, uppgick redan år 1873 till 220,760, för Indika
postbefordringsafgifterna utgjorde 121,619 kronor; och prenumerationsafgifterna
stego från 645,704 kronor år 1872 till 905,373
kronor det följande året. Deremot minskades antalet korsbandsförsändelser,
som år 1872 uppgått till 1,463,321, deraf 1,108,209
portofria tidningar, år 1873 till 424,250.

De ekonomiska verkningarna af den sålunda växande postprenumerationen
å tidningar m. m. visade sig snart nog vara för
postverket allt annat än fördelaktiga. Generalpoststyrelsen såg
sig i följd deraf redan år 1875 nödsakad att, i underdånig skrifvelse
den 29 oktober samma år, väcka förslag om ändring i vilkoren
för tidningars postbefordran.

Enligt styrelsens åsigt hade erfarenheten ådagalagt, att handläggningen
af de till tidningsrörelsen hörande göromål kräfde
ett större antal arbetskrafter, än att utgifterna för desammas
anskaffande och för sjelfva transporten af tidningar m. m. skulle
kunna anses till fullo ersatta af uppbörden i tidningsporto. Framför
allt vållades postverket en betydlig ökning i göromål deri 2 -

1872 års kungörelse -

K. kung. cl. 3
okt. 1876.

Generalpost styrelsen 1875.

genom, att med då gällande bestämmelser det visat sig nödvändigt
att medgifva flera särskilda behandlingssätt och till en del
äfven särskilda bokföringssätt för tidningar, som blefvo på olika
sätt reqvirerade. Förutom postprenumeration i vanlig ordning,
hade nemligen för tidningar, som icke genom sådan prenumeration
förskrefvos, införts dels reqvisition på grund af en utaf vederbörande
tidningsutgifvare utfärdad prenumerations- eller prisskilnadssedel,
dels ock rätt för utgifvare att mot aflemnande af särskilda
reversal i förväg erlägga postbefordringsafgifterna för tidnings
exemplar, som skulle med posten fortskaffas.

Att med någon grad af noggrannhet angifva postverkets utgifter
för den förstärkning af personalen, som för handläggning
af alla de till tidningsförsändningen hörande göromål påkallades,
ansåg Generalpoststjrelsen möta oöfvervinneliga svårigheter, då,
med undantag för ett mindre antal fall, samma personer, som
med tidningsförsändningen toge befattning, äfven användes för
bestridande af andra göromål af alla slag, som å postanstalterna
förekomme. Emellertid beräknade styrelsen de årliga utgifterna

för behandlingen å postanstalterna af tidningar m. m. på följande
sätt:

tidningsexpeditionen i Stockholm, omkring ............... 37,000 kr.

extra biträden vid postanstalterna i landsorten: hälften
af utgående anslag, 189,000 kr.,........................ 94,500 »

tillsammans 131,500 kr.

Då nu postverkets inkomster af tidningarnas postbefordran,
hvilka för åren 1873 och 1874 uppgått till omkring resp. 123,000
och 163,000 kronor, för år 1875 beräknades till 168,000 kronor1),
skulle, efter afdrag af förenämnda 131,500 kronor, icke återstå
mera än 36,500 kronor till gäldande af kostnaderna för, tidningarnas
fortskaffande mellan postanstalterna.

Att beräkna sistnämnda kostnader mötte, enligt hvad Generalpoststyrelsen
vidare yttrar, ännu större svårighet än att utröna
den af tidningarnas postbehandling härflytande tillökning i
utgift för postpersonalens aflönande. Hvad anginge befordringen

*) Enligt årsberättelsen för 1875 uppgingo de faktiska postbefordringsafgifterna
för tidningar samma år till 1G6,950 kr. 95 öre.

å jernväg ocli ångbåt, blefve utgiften för postens forslande icke
i så synnerlig män ökad till följd deraf, att äfven tidningar ocli
tidskrifter inginge bland postförsändelserna. Men väsentligen
annorlunda beskaffad! vore förhållandet med den postbefordran,
som verkstäldes å landsväg. Om ock i många fall tidningarnas
tyngd icke påkallade användande af större hästantal, än som äfven
eljest, för brefs och paketers fortskaffande, måst anlitas, så förekomme
dock mycket ofta andra fall, då hufvudsakligen för tidningarnas
befordran anspannet behöfde förstärkas med en, två
ä tre hästar. Och då, jemlikt den i Generalpoststyrelsens här
ofvan anförda underdåniga skrifvelse den 28 februari 1871 meddelade
utredning, tyngden af tidningar och tidskrifter, som med
posterna fortskaffades, kunde i medeltal beräknas utgöra 64 procent
af samtliga postförsändelsernas tyngd, och för det dåvarande
årliga utgifterna för postbefordringen å landsväg uppginge till
omkring 1,350,000 kronor, förefunnes näppeligen något tvifvel
derom, att eu inkomst af 36,500 kronor vore otillräcklig till betäckande
af utgifterna för tidningars och tidskrifters fortskaffande
mellan postanstalterna.

Det sålunda förefintliga missförhållandet mellan postverkets
utgifter och inkomster för tidningarnas postbefordran kunde
liäfvas antingen genom en förhöjning i tidningsportot eller ock
genom vidtagande af sådana åtgärder, som kunde antagas vara
egnade att minska utgifterna. Någon höjning i tidningsportot
ansåg Generalpoststyrelsen icke böra ifrågakomma, hufvudsakligen
emedan detta porto dels icke kunde anses i medeltal understiga
de afgift fn-, som vid den tiden inom andra, Sverige
närbelägna länder, der tidningsabonnement besörjdes af postverken,
i enahanda afseende uppbures, dels ock, hvad anginge
tidningar, som på grund af prenumeration i vanlig ordning tillhandahölles
allmänheten, ingalunda vore oskäligt lågt1). Beträffande
tidningar åter, för hvilka abonnementsprisen erlades med begagnande
af prenumerations- eller prisskilnadssedlar, eller som *)

*) Det torde böra anmärkas, att vid denna tid prenumerationsprisen för tidningarna
i allmänhet voro ej oväsentligt högre, än hvad de sedermera blifvit. I följd
deraf blefvo ock de procentvis beräknade postbefordringsafgifterna ej så låga, som
numera är fallet.

befordrades efter reversal, skulle med hänsyn till det ökade arbete,
som dylika prenumerationssätt förorsakade postpersonalen, möjligtvis
icke saknats skäl att ifrågaställa en förhöjning i postbefordringsafgifterna;
men styrelsen ansåg sig emellertid icke böra
föreslå en sådan förhöjning, då dels lätteligen praktiska olägenheter
och ökad omgång vid bokföring och redovisning skulle
blifva följden deraf, att för begagnande af olika postförsändningssätt
för särskilda exemplar af samma tidning olika taxor blefve
faststälda; dels ilera af de ifrågavarande tidningarna, hvilka i
stort antal spriddes bland den mindre bemedlade allmänheten,
näppeligen syntes kunna bära en väsentligen förhöjd postbefordringsafgift;
och dels slutligen Riksdagen tillförene, utan tvifvel
med särskild! afseende å en del veckotidningar, hvilka mot billigt
pris ■ afsattes, till 10 öre nedsatt den i Kong!, propositionen
den 16 februari 1872 till 30 öre föreslagna minimiafgiften för
hvart tidningsexemplar, om hvars befordran aftal träffats med
postanstalt.

Då följaktligen ökade inkomster för tidningarnas postbefordran
icke syntes kunna beredas postverket, återstod för att betäcka
skilnaden mellan inkomster och utgifter för ifrågavarande
del - af poströrelsen det andra af de båda här ofvan nämnda alternativen,
eller att söka åstadkomma någon minskning i utgifterna;
och ansåg Generalpoststyrelsen i detta hänseende, att
ifrågavarande ändamål skulle ernås genom en inskränkning i
antalet olika postförsändningssätt, som finge för tidningarna
användas, med deraf beroende minskning i den arbetsstyrka,
som för tidningarnas postbehandling behöfde ■fmlitas.

Om med skäl kunde antagas, att allmänhetens behof af en
lätt tillgång till utkommande tidningar, i hvad på postverket
ankomme, vore fullt tillgodosedt derigenom, att tidningar, å
hvilka prenumeration verkstäldes vid postanstalterna, blefve af
dessa mot den då stadgade afgiften abonnenterna tillhandahållna,
så syntes det Generalpoststyrelsen, som om äfven utgifvares
intresse i att på rimliga vilkor kunna till orterna sprida tidningsexemplar,
hvilka antingen borde genom särskild! antagna ombud
försäljas eller vore afsedda att kostnadsfritt vissa personer till -

delas, kunde i all skälig mån tillgodoses genom stadgande af
ett billigt porto för tidningar, som, utan att vara genom postverket
förskrifna, aflemnades till befordran med posterna. Derigenom
att en sådan anordning skulle medföra en betydlig förenkling
i postbehandlingen af alla exemplar af tidningar, å Indika ej
prenumeration i vanlig ordning verkstäldes å postanstalterna, måste
enligt styrelsens mening också arbetet med denna del af posttrafiken
i betydlig mån förminskas; hvilket åter borde möjliggöra
en nedsättning i utgifterna för aflönande af de extra biträden,
som för tidningarnas postbefordran användes å postanstalterna.

Det porto, som, på grund af hvad sålunda och i öfrigt
anförts, Generalpoststyrelsen ansåg böra stadgas för tidningar,
som försändes under band, föreslog styrelsen — med hänsyn
tagen såväl till befordringsafgifterna för postabonnerade tidningar
som ock dertill, att hvar och en af de ifrågavarande tidningsförsändelserna
i regel borde komma att innehålla flera tidningsexemplar
— till ett öre för hvar vigt af 10 ort1) eller öfverskjutande
del deraf, dock så att icke i något fall afgiften för en särskild
försändelse finge understiga tre öre. I öfrigt skulle å tidningar
m. m., som på ifrågavarande sätt med post fortskaffades,
tillämpas de bestämmelser, som i allmänhet gälde för befordran
af försändelser under band.

Med gillande af Generalpoststyrelsens framställning aflät
Kong! Maj:t den 31 januari 1876 till Riksdagen nådig proposition
i öfverensstämmelse med hvad styrelsen sålunda föreslagit;
och blef denna proposition jemlikt underdånig skrifvelse den
11 derpå följande maj af Riksdagen bifallen.

I sistnämnda skrifvelse anföres, bland annat, hurusom det
visserligen synts Riksdagen tvifvelaktigt, huruvida, derest afgiften
för tidningarnas försändande under korsband sattes så
lågt, som Ivougl. Maj:t föreslagit, vinsten af den enklare och
mera likformiga anordning beträffande tidningarnas spridning,
som förslaget innebure, och derigenom besparadt arbete inom
postanstalterna i någon nämnvärdare mån kunde utjemna missförhållandet
mellan postverkets inkomster och utgifter i det hela

*) Motsvarar 42*50 76 gram.

Kong!, prop.
1876.

Riksdagen

1876.

1876 års
kungörelse.

K. kung. d.
2 maj 1879.

för tidningsförsändelserna; men då Riksdagen erfarit, att bestämmandet
af en högre afgift än den af Kong! Maj:t föreslagna
icke utan skäl befarades skola leda derhän, att tidningsförsändelserna
komme att än mera än dittills betingas genom prenumeration
å postanstalterna, och detta dittills såsom normalt betraktade
sätt för tidningsförsändelser, efter hvad vidare upplyst
blifvit, ingalunda skulle lända till lättnad för arbetet inom postverket,
utan fastmera öka både arbetet och kostnaderna, samt
tidningarnas korsbandsförsändelse, om ock efter den af Kong!.
Maj:t föreslagna afgift lemnande ringa godtgörelse för besvär
och transportkostnader, likväl skulle vara det ur synpunkten af
postverkets fördel mest önskvärda, hade Riksdagen funnit sig
icke böra äfventyra att med afvikelse från Kong!. Maj:ts förslag
fatta något beslut, genom hvars möjliga inverkan det dåvarande
förhållandet, i stället att förbättras, blefve för postverket och
dess utveckling än mera ogynsamt.

Den ifrågavarande ändringen i de uti Kong! kungörelsen
den 18 oktober 1872 meddelade vilkoren för tidningars och tidskrifters
postbefordran offentliggjordes genom Kong! kungörelse
deri 3 oktober 1876.

Verkningarna af denna ändring framträdde, såsom i Generalpoststyrelsens
årsberättelse för år 1877 omförmäles, redan sistnämnda
år i minskning uti såväl antalet genom postverket förskrifna
inrikes tidningar som ock beloppet af uppburna prenumerationsafgifter.
De i årsberättelserna för åren 1876 och 1877
i sådant hänseende förekommande uppgifter inhemtas af nedanstående
sammanställning:
antal årsexemplar af tidningar m. in.,
som reqvirerats genom postverket:
1876: 1877:

inrikes .......................................... 354,217 247,024

utrikes ......................................... 5,007 5,550

prenumerationsafgifter........................ kr. 1,169,988 kr. 1,118,548.

Med anledning deraf att det metriska systemet för mått
och vigt, som redan förut på grund af särskilda postfördrag

kommit till användning i postutvexlingen med främmande länder,
skulle från början af år 1881 eller tidigare, om det lämpligen
ske kunde, uteslutande användas vid, bland andra allmänna inrättningar,
äfven postverket, hade Generalpoststyrelsen i underdånig
skrifvelse den 29 september 1877 gjort framställning rörande
den jemkning eller afrundning i då gällande vigtsatser
för postförsändelser, som till följd af det nya systemets införande
blefve af nöden, och dervid föreslagit, bland annat, att den genom
Kong!, kungörelsen den 3 oktober 1876 för korsbandsförsändelser
af tidningar m. m. bestämda enkla vigtsats, 10 ort,
motsvarande 42''5 076 gram, måtte nedsättas till 40 gram.

Med afseende derå att enkla vigtsatsen för internationela
bandförsändelser enligt en i Bern den 9 oktober 1874 afslutad
allmän posttraktat utgjorde 50 gram, ansåg emellertid Kongl.
Maj:t det vara önskvärdt, att, derest sådant utan väsentlig olägenhet
läte sig göra, vigtsatsen såväl för försändelse under band af
tidning m. in., som för andra bandförsändelser sattes till samma
belopp, som för den internationela trafiken vore bestämdt; och
erhöll fördenskull Generalpoststyrelsen i uppdrag att uppgöra förslag
till den förändring af portosatsema för korsbandsförsändelser,
som kunde anses nödig för att utan förlust för postverket bringa
vigtsatsen i gram för dessa försändelser i öfverensstämmelse
med motsvarande vigtsats i det internationela portosystemet,
samt dervid tillika tillse, huruvida, i hvad mån och under hvilka
vilkor någon tillökning i postverkets inkomster kunde vinnas
genom en lämplig förhöjning af portot för korsbandsförsändelser,
särskildt för de posttrafiken företrädesvis betungande tidningarna.

Sedan Generalpoststyrelsen i underdånigt utlåtande den 24
december 1877 — under anförande, bland annat, att enligt styrelsens
åsigt afgiften för tidningskorsband icke borde sättas så
hög, att densamma kunde befaras komma att menligt inverka på
användandet af detta för postverket ur flera synpunkter fördelaktiga
försändningssätt, samt att vid verkstäld undersökning visat
sig, att med en vigtenhet af 50 gram ett porto af 2 öre skulle i
allmänhet blifva högre än den postbefordringsafgift, som vid
prenumeration utgjordes, hvaremot ett porto af 1 öre per 50

Generalpost styrelsen 1878.

gram skulle verka till minskning i postverkets uppbörd af ifrågavarande
försändelser —: framstält förslag derom, att portot för
tidningskorsband skulle bestämmas till 3 öre för hvar vigt af
100 gram eller öfverskjutande del deraf;

anbefalde Kong! Maj:t, vid anmälan den 15 mars 1878 af
förenämnda framställning, Generalpoststyrelsen att inkomma med
utredning, huru — under förutsättning att korsbandsportot för
tidningar m. m. blefve bestämdt antingen till 2 öre per 50 gram
eller till 4 öre per 100 gram, med minimiafgift i båda fallen af
4 öre för hvarje försändelse — då gällande bestämmelser i afseende
å postbefordringsafgiften för tidningar m. m., hvarå
prenumererades genom postanstalt, borde förändras, på det förekommas
måtte, att vid en dylik tillökning i korsbandsportot det
för postverket beqvämare försändningssättet under band skulle
komma att i mindre grad, än hvad dittills varit fallet, för befordran
af tidningar anlitas.

I sitt med anledning deraf den 7 oktober 1878 afgifna utlåtande
anförde Generalpoststyrelsen, hvad först angår frågan
om portot för tidningskorsband, bland annat, att af de båda
förenämnda alternativen det förra, eller 2 öre per 50 gram
med minimum af 4 öre per försändelse, vore att föredraga,
helst sålunda skulle åstadkommas en alltid önsklig öfverensstämmelse
mellan vigtsatserna för de särskilda slagen af försändelser
under band, vare sig att de afsändes till in- eller utrikes ort,
samt vidare att, då ''tidningarnas försändning under band skulle i
väsentlig mån försvåras, derest för detta slag af försändelser en
maximivigt faststäldes, styrelsen ansåge bestämmandet af någon
maximivigt för hithörande försändelser icke böra ifrågakomma.

Den ökning i postverkets inkomster, som skulle blifva en
följd utaf den af styrelsen förordade höjning med 70 procent i
portot för tidningskorsband, blef med stöd af en under tiden
12''—25 maj 1878 verkstäld undersökning, enligt hvilken antalet
tidningskorsband för år uppgått till 471,900 ^ vägande 18,619,172
ort, af styrelsen beräknad till 13,033 kronor 42 öre.

J) Antalet paket, innehållande direkt hos redaktionerna reqvirerade tidningar,
uppgifves i årsberättelsen för år 1878 hafva samma år utgjort 937,180, deraf 825,506

Hvad derefter beträffar frågan i hvad mån antagande af
ändrade portobestämmelser för tidningskorsband borde föranleda
en förändring i postbefordringsafgiften för tidningar in. in., å
ti vilka genom postanstalt prenumererades, anförde Generalpoststyrelsen
bufvudsakligen följande.

Enär sistnämnda afgift vore beroende af den reqvirerade
tidningens ntgifningspris, men detta pris i ej ringa mån betingades
jemväl af andra omständigheter än den qvantitet tryckpapper,
som erbjödes afnämaren, under det att vid försändning underhand
papperets vigt ensam vore bestämmande för beloppet af
det porto, som skulle utgöras, kunde förhållandet mellan postbefordringsafgiften
vid prenumeration genom postanstalt och vid
försändning under band icke utrönas i vidare mån än för hvar
tidning särskilda Af en inom styrelsen upprättad tabell visade
sig, att, om postbefordringsafgiften i allmänhet höjdes med 25 procent
och minimibeloppet från 10 öre till 20 öre, skulle vid jemförelse
med det porto, som, enligt den ifrågasatta förändrade portobestämmelsen
för tidningskorsband, komme att belöpa vid befordran af
10 exemplar af samma tidning, postbefordringsafgiften vid prenumeration
genom postanstalt komma att för 33 af de i tabellen
upptagna 55 tidningar öfverstiga korsbandsportot för samma tidningar,
hvaremot för återstående 22 tidningar försändning under
band skulle komma att medföra högre porto än vid prenumeration.
Med tillämpning åter af gällande taxebestämmelser och under
ofvan angifna förutsättning i afseende å antalet inom hvart paket
inneslutna tidnings exemplar, skulle för 42 af de i tabellen upptagna
tidningarna befordringsafgiften blifva dyrare vid prenumeration
genom postanstalt än vid försändning under band, under det
ett motsatt förhållande egde rum med återstående 13 tidningar.

Oaktadt sålunda, med tillämpning af de föreslagna bestämmelserna
beträffande portot för tidningskorsband och befordringsafgiften
för postprenumererade tidningar, i afseende å ett
större antal tidningar än förut försändningen under band komme

inrikes försändelser. Skilnaden mellan sistnämnda och liär ofvan angifna tal kan
förklaras deraf, att den undersökning, hvarpå årsberättelsens uppgifter äro grundade,
egt rum under en annan tidrymd än den ofvan nämnda.

Kongl. prop
1879.

1879 års
Kungörelse.

att ställa sig oförmånligare än prenumeration genom postanstalt,
ansåge styrelsen sig ändock icke kunna tillstyrka, att för tidningsprenumeration
genom postanstalt faststäldes liögre afgift än som
blifvit ifrågasatt. I afseende härå anför styrelsen, dels hurusom
i Norge och Danmark motsvarande utgifter vore väsentligen lägre,
medan i Tyskland postbefordringsafgiften utginge med 25 procent
af prenumerationspriset, utan inskränkning i afseende å
maximibeloppet och med ett minimum af 36 öre, dels ock att
försändelsesättet under band medförde vissa fördelar, såsom att
tidningarna kunde senare inlemnas till postbefordran, och att
antalet tidningsexemplar, som öfversändes till återförsäljare,
kunde under qvartalets gång efter omständigheterna ej blott
ökas utan äfven nedsättas.

Tillökningen i årsinkomst genom postbefordringsafgiftens
förhöjande i allmänhet med 25 procent beräknas af styrelsen till
omkring 41,800 kronor, hvartill ytterligare borde läggas 8,200
kronor, motsvarande den ökade inkomst, som vore att förvänta
af minimiafgiftens höjande med .100 procent.1)

Med gillande af hvad Generalpoststyrelsen uti sitt ifrågavarande
utlåtande föreslagit, aflät Kongl. Maj:t den 17 januari
18 <9 till Riksdagen nådig proposition i enlighet med styrelsens
förslag; och bl''ef denna proposition jemlikt underdånig
skrifvelse den 9 april sistnämnda år af Riksdagen bifallen. I
öfverensstämmelse med hvad sålunda beslutats, utfärdade Kongl.
Maj:t under den 2 maj 1879 ny kungörelse angående vilkoren
för tidningars och tidskrifters postbefordran.

De förändringar, som innefattades i denna kungörelse, hvilken,
med upphäfvande af Kongl. kungörelserna den 18 oktober
1872 och den 3 oktober 1876, trädde i kraft med ingången af
år 1880, bestodo hufvudsakligen deruti:

att postbefordringsafgiften vid prenumeration genom postanstalt
bestämdes till eu fjerdedel af prenumerationspriset för tidning,
som utkomme mer än eu gång i veckan, och till en åttondedel af

) Postbefordringsafgifterna för tidningar m. m., som förskrifvits genom postverket,
nppgingo, enligt postverkets hufvudbok för hvartdera året, till 157,694 kr.
år 1879 och 207,959 kr. år 1880, hvadan för sistnämnda år den faktiska ökningen
utgjorde 50,245 kr.

samma pris för andra tidningar; dock att ifrågavarande afgift ej
skulle för år och i förhållande dertill för kortare prenumerationstider
öfverstiga a) 5 kronor, b) 1 krona 50 öre och c) 75 öre för
tidningar, som i hvarje vecka utkomme resp. a) oftare än 2 gånger,
b) 2 gånger eller c) 1 gång, och hvilkas ytinnehåll icke öfverstege
90 qvadratdecimeter, samt 60 öre för tidning, som utkomme
mindre ofta än en gång i veckan och hvars ytinnehåll icke öfverstege
220 qvadratdecimeter;

att minimibeloppet af postbefordringsafgiften faststäldes till 20
öre per exemplar;

att för Svensk författningssamling, Riksdagens protokoll med
dertill hörande bihang samt länsstyrelsernas tryckta kungörelser
afgiften bestämdes till en åttondedel af prenumerationspriset,
med ett maximum af 75 öre per är; samt

att befordringsafgiften för tidningskorsbänd skulle utgöra 2 öre
per 50 gram, dock ej under 4 öre per försändelse.

I sammanhang med utfärdandet af 1879 års kungörelse
blef äfven, i enlighet med hvad Generalpoststyrelsen i detta hänseende
hemstält, genom Kongl. bref den 2 maj 1879 för tidningskorsband
stadgadt undantag från gällande bestämmelse om viss
maximivigt för korsbandsförsändelser.

Ehuruväl den officiela statistikens uppgifter om postverkets
tidningsrörelse under de närmaste åren efter sistnämnda kungörelses
trädande i kraft ingalunda gifva vid handen, att de
genom samma kungörelse stadgade högre postbefordringsafgifterna
vållade någon stadigvarande minskning i sagda rörelse,
dröjde det dock icke länge, förr än inom tidningsmannakretsar
framstäldes klagomål deröfver, att befordringsafgifternas förhöjning
försvårade tidningarnas spridning. Redan år 1881 uttalade
sig ett samma år i Kristianstad hållet tidningsmannamöte fölen
återgång till de afgiftsbelopp, som varit gällande före utfärdandet
af Kongl. kungörelsen den 2 maj 1879.

Sedan underdånig framställning, i enlighet med hvad nämnda
tidningsmannamöte uttalat, blifvit å mötets vägnar gjord samt
genom nådig remiss Generalpoststyrelsens utlåtande deröfver

K. kung. d. 11
maj 1883.

Generalpost styrelsen 1882.

infordrats, afgaf styrelsen den 16 februari 1882 underdånigt utlåtande
i ämnet.

I detta utlåtande anför Generalpoststyrelsen, bland annat,
hurusom den omständigheten, att för de senast förflutna åren från
och med år 1875 måst af andra statsmedel anvisas bidrag till
betäckande af de förhöjda skjutskostnader för postverket, som
uppkommit derigenom, att, på grund af Kong! Maj:ts förklarande
den 5 juni 1874, efter samma års utgång icke vidare varit postverket
medgifvet att för landsvägsposternas fortskaffande anlita
gästgifveri-, håll- och reservskjuts — ett förbud, som utöfvat ett
så mycket större inflytande på postverkets utgifter i berörda
hänseende, som kort derförinnan dels samtliga då återstående
posthemman indragits och dels den ordinarie kronobrefbäringen
öfverflyttats på postverket — finge utan tvifvel antagas hafva utöfvat
ett bestämmande inflytande vid beslutandet af de förhöjningar
i afgifterna för tidningars och tidskrifters postbefordran,
som blifvit den 2 maj 1879 i nåder faststälda.

Sedan emellertid dåmera återgäldats de förskott till sammanlagdt
belopp af 1,489,957 kronor 35 öre, som af ofvannämnda
anledning åren 1875—1878 lyftats i statskontoret, hvarförutom icke
behöft anlitas de anslag af tillhopa 500,000 kronor, som för ändamålet
varit å riksstatens sjunde hufvudtitel uppförda för åren
1879—1881, samt då ej heller för det dåvarande funnes anledning
antaga annat än att postverket äfven fortfarande skulle blifva i
tillfälle att af inflytande postuppbörd bestrida de utgifter verket
tillhörde, förekomme enligt styrelsens åsigt också icke vidare några
sådana omständigheter, som år 1879 kunde hafva ansetts påkalla’
tidningsportots fastställande till högre belopp än hvartill det
vid stämpelafgiftens indragning blifvit bestämdt.

Ett särskildt skäl att nedsätta postbefordringsafgifterna för
tidningar hemtade styrelsen från då för tiden gällande taxor för
tidningars befordran i Norge, Danmark och Finland äfvensom
från det förhållandet, att i postutvexlingen mellan Sverige, å
ena sidan, samt Norge och Danmark, å andra sidan, på grund
af särskilda aftal den afgift, som af abonnenten erlades och
mellan postverken fördelades, icke i något fall uppginge till mer

än Vs af tidningens prenumerationspris, i följd hvaraf det kunde
inträffa, att postbefordringsafgiften för svenska tidningar stälde
sig 25 procent högre för prenumeranter inom landet än vid
prenumeration i Norge eller Danmark.

Med stöd af hvad sålunda och i öfrigt anförts, förordar styrelsen
en nedsättning af postbefordringsafgifterna vid tidningsprenumeration
i allmänhet med 20 procent; men med hänsyn dertill
att användningen af ifrågavarande försändningssätt medförde
så många bestyr för postpersonalen och direkta utgifter för anskaffande
af blanketter m. m., fann styrelsen någon nedsättning
af den stadgade minimiafgiften af 20 öre per prenumeration icke
böra ifrågakomma.

Den minskning i inkomst, som af detta förslags genomförande
skulle förorsakas postverket, beräknas af styrelsen sålunda,
att från uppbörden af postbefordringsafgifter för mellan inrikes
orter år 1881 förskrifna tidningar, 214,580 kronor, först dragés
den andel, som anses beroende af minimiafgiftens bibehållande,
och hvilken, i likhet med hvad som egde rum i styrelsens
ofvan omförmälda utlåtande den 3 oktober 1878, upptages till
8,200 kronor. Af återstoden, 206,380 kronor, räknas sedan 20
procent = 41,276 kronor, hvilket alltså enligt styrelsens åsigt
skulle utgöra beloppet af den ifrågavarande minskningen.

Dör tidningskorsband ifrågasätter styrelsen en afgift af 1
öre per 50 gram, med bibehållande af dåvarande minimum, 4
öre per försändelse; och skulle, derest afgiften sålunda nedsattes
med halfva beloppet, minskningen i uppbörd enligt styrelsens
beräkning — dervid förutsattes, att tidningarnas medelvigt per
nummer utgjorde 28''9 gram, samt att vigten af tidningskorsband
år 1881 i medeltal uppgått till 215 gram per försändelse — i
jemnt tal uppgå till 30,655 kronor, hvarvid emellertid af styrelsen
amnärkes, att, då vid denna beräkning icke tagits hänsyn till de
fall, der minimiafgiften kommit till användning, den verkliga
minskningen skulle komma att i väsentlig mån understiga sistnämnda
belopp.

Med afseende å förhållandet mellan de af styrelsen ifrågasatta
postbefordringsafgifterna dels vid tidningarnas försändande

efter prenumeration å postanstalt och dels vid deras fortskaffande
såsom korsband, anför styrelsen, att, medan vid det förra försändningssättet
af gift er na för de under år 1881 mellan inrikes orter
förskrifna tidningar skulle hafva uppgått till 173,304 kronor, portot
för försändande under band af samma antal tidningar skulle
hafva utgjort endast 120,451 kronor 10 öre.

Under anförande vidare hurusom, under förutsättning att
icke i den närmaste framtiden någon väsentlig förhöjning i postverkets
trafikutgifter vore att förutse, postverket icke kunde
anses komma att sakna erforderliga tillgångar för genomförande
af ej mindre den ifrågavarande nedsättningen i tidningsportot
an äfven tvenne andra af styrelsen förordade reformer, nemligen
brefbäringsafgiftens indragning och assuransportots nedsättning,
för Indika kostnaderna beräknades till resp. 124,328 och 73,010
kronor, hemställer styrelsen slutligen om vidtagande af de ändringar
i Kong!, kungörelsen den 2 maj 1879, som betingades af
tidningsportots sänkning i enlighet med hvad styrelsen ifrågasatt.

Kongi. Maja Då detta ärende den 24 mars 1882 anmäldes inför Kongl.

Maj:t i sammanhang med frågan om aflåtande till Riksdagen
af nådig proposition angående förändring i assuransafgiften för
postförsändelser med angifvet värde, yttrade föredragande departementschefen,
att, huru afsevärd ifrågavarande framställning
i och för sig kunde vara, det dock på anförda skäl syntes vigtigare
att åvägabringa en nedsättning i assuransafgiften för värdeförsändelser;
och då för genomförande häraf likasom af ett Riksdagen
då redan förelagdt förslag om brefbärareafgiftens borttagande
kräfdes icke obetydliga uppoffringar af postverket, hvartill
komme, att, sedan dåmera eu förbättring inträdt i postverkets
ekonomiska ställning, det syntes icke längre böra uppskjutas att
bereda statens jernvägar eu nöjaktigare ersättning för postförsändelsers
fortskaffande, än som dittills utgått, hemstälde departementschefen,
att den gjorda framställningen om nedsättning
i befordringsafgifterna för tidningar och tidskrifter måtte tills
vidare få blifva hvilande. Härtill lemnade Kongl. Maj:t sitt bifall.

Redan i senare delen af år 1882 återupptogs förenämnda
tidningsmannamötes yrkande uti en å Publicistklubbens vägnar

hos Kongl. Maj:t gjord underdånig ansökning, deri särskild!, gent
emot hvad Generalpoststyrelsen i sitt utlåtande af den 16 februari
1882 förordat, ifrågasattes, att minsta afgiften för tidningskor
sband skulle fastställas till 3 öre.

I det utlåtande, som Generalpoststyrelsen efter erhållen Generaipostnådig
remiss den 12 februari 1883 afgaf öfver sistnämnda an- st^gg13son
sökning, anförde styrelsen, bland annat, att med ledning af senare
uppgifter än de, som legat till grund för de i förberörda
utlåtande meddelade beräkningar, den minskning i postuppbörd,
som skulle blifva en följd af den utaf styrelsen föreslagna nedsätiningen
i afgifterna för tidningars och tidskrifters förskrifvande
genom postverket, komrne att uppgå till omkring 46,000
kronor, hvartill också samma minskning blifvit beräknad i styrelsens
förslag till postverkets stater för år 1884. Komme derjemte
att i tidningskorsbandsportot vidtagas en sådan nedsättning,
som blifvit af styrelsen ifrågastäld, syntes minskningen i postverkets
uppbörd för inrikes tidningars och tidskrifters postbefordran
böra för år beräknas uppgå till omkring 76,000 kronor.

Sedan styrelsen afgifvit sitt utlåtande af den 16 februari
1882, hade icke några nya omständigheter tillkommit af beskaffenhet
att förändra styrelsens åsigt om de då föreslagna förändringarnas
lämplighet; och skäl syntes jemväl vara för handen
att antaga, det postverket icke skulle komma att sakna tillgångar
för genomförande af de utaf styrelsen förordade taxeförändringarna.

Beträffande den af Publicistklubben föreslagna nedsättningen
af minimiafgiften för tidningskorsband yttrade styrelsen hufvudsakligen,
att redan den af styrelsen förordade lindringen i korsbandsportot
för tidningar syntes vara så betydlig, att minimiafgiften
utan olägenhet borde kunna vid sitt dåvarande belopp
tills vidare bibehållas.

Vid ärendets föredragning inför Kongl. Maj:t den 6 mars Kongl. grop.
1883 anförde departementschefen, bland annat, att postverkets
rörelse, som under de senare åren fortfarit att visa mer och mer
gynsamma resultat, för år 1882 lemnat en bruttoinkomst af
5,624,100 kronor, deraf, sedan postverkets återstående skuld till

statskontoret blifvit gulden, kunnat såsom reserverade medel
för verkets behof afsättas ett belopp af 950,000 kronor. Efter
ett sådant resultat för det sistförfluten året, borde något tvifvel
ej kunna hysas derom, att icke postverket, oaktadt de dåmera
genomförda förändringarna i afseende å såväl brefbärare- som
assuransafgifterna och den tillökning i utgift, som blefve eu följd
af Kong! Maj:ts den 23 juni och den 3 november 1882 fattade
beslut angående förhöjd ersättning för postbefordran å statens
och enskildes jernvägar, skulle utan olägenhet kunna bära äfven
en nedsättning i befordringsafgiften för tidningar och tidskrifter.
Äfven under förutsättning af eu sådan nedsättning hade, i det
af Generalpoststyrelsen afgifna statsförslag för år 1884, postuppbörden
kunnat beräknas till 5,500,000 kronor, eller 200,000
kronor högre än utgifterna; och då i de Riksdagen förelagda
staterna postverkets inkomster upptagits allenast till 5,300,000
kronor, eller till samma belopp som de beräknade utgifterna,
hade detta skett, endast emedan blifvande öfverskott ansetts böra
reserveras för verkets egna ändamål, och anledning då saknats
att låta statsverkets budget utsvälla med det belopp, hvartill
öfverskottet antagits skola uppgå. Vid sålunda anförda förhållanden
ansåge departementschefen något hinder icke vidare
förefinnas att till hufvudsaklig pröfning upptaga den af tidningsmannamötet
i Kristianstad väckta frågan om nedsättning i postbefordringsafgiften
för tidningar och tidskrifter, hvartill i öfrigt
en ny anledning förelåge i den af Publicistklubben i enahanda
syfte gjorda framställning.

Departementschefen delade Generalpoststyrelsens uppfattning
derom, att den förhöjning, som år 1879 stadgades i postbefordringsafgiften
för tidningar och tidskrifter, till väsentlig del varit
föranledd af postverkets dåvarande betryckta ställning och behofvet
att bereda detsamma ökade inkomster. Någon anledning
att under sedermera förändrade förhållanden, då postverkets
rörelse i stället för brist lemnade betydande årliga öfverskott,
fortfarande bibehålla dessa högre befordringsafgifter, syntes
ej förefinnas, och departementschefen tvekade derföre icke
att, lika med Generalpoststyrelsen, förorda eu återgång till förut

gällande befordringsafgifter med bibehållande af stadgade minimiafgifter.

I öfverensstämmelse med det af Generalpoststyrelsen afgifna
förslag afläts af Kong! Maj:t den 6 mars 1883 till Riksdagen
nådig proposition, hvilken, jemlik! underdånig skrifvelse den 10
april samma år, blek af Riksdagen bifallen; och utfärdades den
11 maj 1883 Kong!, kungörelse angående vilkoren för tidningars
och tidskrifters postbefordran.

Genom denna kungörelse, hvilken med upphäfvande af Kong!,
kungörelsen den 2 maj 1879 trädde i kraft den 1 januari 1884,
återfördes postbefordringsafgifterna för tidningar, derå prenumeration
genom postverket egde rum, till de uti Kong! kungörelsen
den 18 oktober 1872 stadgade belopp, endast med bibehållande
af de genom 1879 års kungörelse införda metriska måttsatser
och det i samma kungörelse stadgade minimum af 20 öre per
tidningsexemplar. Afgifterna blefvo följaktligen bestämda sålunda:

för tidning, som utkommer mer än en gång i veckan, Vs af
tidningens prenumerationspris och för tidning, som utkommer
endast en gång i veckan eller mindre ofta, Vi o fJf prenumerationspriset;
med iakttagande dervid:

dels att postbefordringsafgiften ej må för år och i förhållande
dertill för kortare prenumerationstider öfverstiga 4 kronor, om
tidningen utkommer oftare än 2 gånger i veckan och hvarje
nummers ytinnehåll, beräknadt efter papperets ena yta, icke
öfverstiger 90 qvadratdecimeter, 1 krona 20 öre, om tidningen
utkommer två gånger i veckan och hvarje nummers ytinnehåll
icke öfverstiger 90 qvadratdecimeter, 60 öre, om tidningen utkommer
en gång i veckan och hvarje nummers ytinnehåll icke
öfverstiger 90 qvadratdecimeter, eller 50 öre, om tidningen utkommer
mindre ofta än en gång i veckan och hvarje nummers
ytinnehåll icke öfverstiger 220 qvadratdecimeter;

dels att för hvarje gång prenumeration å tidning vid postanstalt
sker, beloppet af ifrågavarande afgift, ehvad prenumerationen
afser längre eller kortare tid och ehvad tidningens prenumerationspris
är högre eller lägre, alltid skall utgöra minst
20 öre för hvarje särskildt tidningsexemplar;

1883 års
kungörelse.1

Lokaldbonne vient.

dels och att Svensk Författningssamling och riksdagens protokoll
med dertill hörande bihang samt länsstyrelsernas tryckta
kungörelser alltid utan afseende vare sig å det antal nummer,
som i hvarje vecka utgifves, eller å ytinnehållet hänföras till
den klass af försändelser, för hvilken afgiften i fråga är bestämd
till Vio prenumerationspriset, men ej må för år öfverstiga
60 öre.

Hvad angår tidningar, som befordras såsom korsbandsförsändelser,
bestämdes befordringsafgiften till 1 öre per 50 gram
eller öfverskjutande del deraf, dock så, att icke i något fall afgiften
för en särskild försändelse skulle understiga 4 öre; hvarjemte
föreskrefs, att i afseende å tidningskorsband skulle tillämpas
de bestämmelser, som i allmänhet gälde för befordran af korsbandsförsändelser,
med undantag för hvad rörande högsta vigten
för hvarje försändelse funnes föreskrifvet.

Yerkningarna af de genom 1883 års kungörelse införda ändrade
afgiftsbestämmelserna framträda för åren 1884—1886 hufvudsakligen
uti en nedgång i postverkets inkomster af postbefordringsafgifter
för tidningar m. m., ehuru ej så betydlig, som i de här
ofvan anförda beräkningar blifvit förutsatt. Från att år 1883
hafva utgjort 239,394 kronor uppgingo dessa inkomster för hvart
och ett af de tre följande åren till endast resp. 213,513, 232,577
och 237,316 kronor; och det är först med år 1887, som i följd
af rörelsens tillväxt inkomstbeloppet för år 1883 öfverskrides.

Uti den redan i 1872 års kungörelse förekommande bestämmelse,
på grund hvaraf prenumeration genom postverket
icke medgafs för tidningar m. m., utkommande på samma ort,
der prenumeranten bodde eller vistades, hade de följande kungörelserna
i ämnet icke gjort någon ändring. I betraktande af de
olägenheter, som denna inskränkning, hvad särskildt beträffade
Stockholms stad, medförde för såväl tidningsutgifvare som den tidningsläsande
allmänheten, vände sig Publicistklubben i slutet af år
1883 till Generalpoststyrelsen med eu framställning, i syfte att
ifrågavarande bestämmelse måtte upphäfvas eller åtminstone
prenumeration genom utgifningsortens postanstalt medgifvas å

tidning eller tidskrift, som utbomme en gång i veckan eller
mindre ofta.

Med afseende å livad sålunda ifrågasatts, anförde Generalpoststyrelsen
i skrifvelse till postdirektören i Stockholm den 17
juni 1884:

att samma behof af postverkets mellankomst för tidningars
spridning, som gjorde sig gällande i afseende å de pressens
alster, hvilka skulle från utgifningsorten fortskaffas till abonnenter
å annan ort, icke kunde åberopas till förmån för tidningsexemplar,
som afsattes å samma ort, der de utgåfves;

att enligt styrelsens åsigt fullt skäl förefunnes för det antagande,
att de med ifrågavarande tidnings spridning förenade
utgifter för postverket skulle komma att i väsentlig mån öfverstiga
den afgift, som derför komme att i postkassan inflyta; samt

att vid sådant förhållande, och då i den närmaste framtiden
en minskning i portouppbörd syntes blifva att emotse till följd
af beslutad nedsättning i flera bland de inländska portosatsema,
styrelsen funne sig sakna skäl att biträda den af Publicistklubben
gjorda framställningen.

Sedan det efter några år visat sig, att den befarade minslfningen
i postverkets inkomster ingalunda blef af den betydelse,
som styrelsen hade förutsatt, återupptog styrelsen i underdånig
skrifvelse till Kongl. Maj:t den 23 november 1888 frågan om
medgifvande i viss mån af lokalprenumeration.

Minskning i postuppbörden hade visserligen, yttrar styrelsen,
inträdt under år 1885, men långt ifrån i den grad man befarat,
och redan år 1886 voro postverkets trafikinkomster högre
än något föregående år. Denna stigning hade sedan oafbrutet
fortgått, och ur denna synpunkt funnes således icke längre något
skäl för postverket att icke åtaga sig en utvidgad verksamhet
med prenumeration å och postbefordran af tidningar och tidskrifter,
äfven om denna verksamhet skulle visa sig mindre vinstgifvande
eller till och med medföra någon förlust, det senare
naturligtvis endast under förutsättning att en dylik utvidgningpåkallades
af ett verkligt behof.

Hvad anginge behofvet för tidningsutgifvarne och allmän -

Generalpost styrelsen 1884.

Generalpost styrelsen 1888.

heten af en sådan anordning, att å postanstalt jemväl finge verkställas
prenumeration å tidning, utkommande å samma ort som
den, der postanstalten vore belägen, syntes den af Publicistklubben
gjorda framställning i ämnet äfvensom åtskilliga på senare
tiden framkomna uttalanden utvisa, att detta behof förefunnes
hos tidningsutgifvarme. Att det jemväl för allmänheten,
som redan kunde vid postanstalterna prenumerera på utländska
tidningar äfvensom å på andra orter utkommande inhemska tidningar,
skulle vara en fördel att kunna få dersammastädes prenumerera
på vissa eljest mera svåråtkomliga periodiska publikationer,
kunde nog ej heller förnekas. De dagligen eller flera
gånger i veckan utkommande tidningarna kunde väl i allmänhet
sjelfva utan svårighet ombesörja utdelningen till prenumeranter
boende å utgifningsorten och torde till och med vara i tillfälle
att utföra detta på ett för allmänheten mera tillfredsställande
sätt än postverket, för så vidt icke postpersonalen skulle ökas
i en mån, som medförde allt för stora utgifter för postverket.
Utdelning genom vederbörande utgifvares försorg kunde nemligen
ske omedelbart efter det tidningen blifvit färdigtryckt och
\unde
sändelser att kringbära, hvarigenom allmänheten således inom
kortaste tid finge tidningarna sig tillstälda. Annorlunda stälde
sig förhållandena, om dessa tidningar skulle utdelas genom postanstalten
å utgifningsorten. Det läge nemligen i sakens natur,
att postförsändelserna måste utsändas från postanstalterna på
bestämda tider, och att dessa tider i främsta rummet måste
blifva beroende på den tid, vid hvilken posterna ankomme från
andra orter, samt sålunda kunde komma att mycket litet passa
in med den ena eller andra tidningens utgifningstid. Dessa dagligen
eller flera gånger i veckan utkommande tidningar skulle
således, derest icke för deras skull särskilda utdelningsturer
anordnades, hvilket naturligtvis skulle medföra mycket betydliga
kostnader, kunna komma att ligga obefordrade flera timmar å
postanstalten, hvilket åter icke utan skäl skulle framkalla missbelåtenhet
hos så väl tidningsutgifvarne som prenumeranterna.
Det hade väl ock varit med hänsyn bland annat till dessa om -

ständigheter, som Publicistklubben alternativt föreslagit sådan
ändring i gällande bestämmelser, att prenumeration genom utgifningsortens
postanstalt endast blefve medgifven å tidningar
och tidskrifter, som utkomma en gång i veckan eller mindre ofta.

Generalpoststyrelsen hade dock icke funnit sig kunna göra
underdånig hemställan om förändrad lagstiftning ens i hela den
utsträckning, sistnämnda alternativ afsåge. Styrelsen hade nemligen
trott, att de svårigheter, som skulle möta för postverket
att öfvertaga prenumeration för lokalbefordran af dagligen eller
flera gånger i veckan utkommande tidningar, jemväl skulle komma
att göra sig gällande i fråga om dylik prenumeration å tidningar
och tidskrifter, utkommande en gång i veckan. Dylika, till ett
antal af icke mindre än 182 i den vid tiden för aflåtandet af
styrelsens förevarande skrifvelse senast utfärdade taxa å svenska
tidningar och tidskrifter upptagna publikationer torde nemligen i
allmänhet utkomma på bestämd veckodag och såväl utgifvarne som
allmänheten vara angelägna om deras ofördröjliga befordring.

I flera afseenden olika stälde sig deremot förhållandena med
de mindre ofta än en gång i veckan utkommande periodiska
publikationerna. Dels syntes det vara just för dessa, som behofvet
af postverkets medverkan vid deras spridning till prenumeranter
inom utgifningsorten gjort sig mest känbart, dels
torde svårigheterna för postverket att utan större kostnad
åtaga sig deras distribution vara vida mindre. Tid dessa i allmänhet
en gång i månaden eller en gång i qvartalet utkommande
publikationers ögonblickliga utdelning lades icke samma vigt vare
sig af utgifvarne eller af allmänheten som i fråga om de egentliga
nyhetstidningarna, hvadan, äfven om prenumeration å dessa
publikationer vid utgifningsortens postanstalt för lokalbefordran
komme att anlitas i större utsträckning, det icke syntes möta
några väsentliga svårigheter för postanstalterna att utan anordnande
af särskilda utdelningsturer på ett tillfredsställande sätt
verkställa utdelningen.

På grund af hvad sålunda och i öfrigt anförts, hemstälde
Generalpoststyrelsen, att till § 1 mom. 1 af kungörelsen den 11
maj 1883 måtte fogas ett så lydande tillägg:

Kong]., prop.
1891.

»Å tidning, som utkommer mindre ofta än en gång i veckan,
må prenumeration ske å enahanda vilkor jemväl vid postanstalt
å den ort, der tidningen utgifves.»

Sedan Generalpoststyrelsens sistnämnda skrifvelse redan inkommit
till Kong!. Maj:t, gjordes hos styrelsen ytterligare en
framställning i detta ämne af Tidningsmannaföreningens komiterade,
hvilka, i enlighet med nämnda förenings beslut vid möte
i Stockholm den 16 maj 1890, i en till styrelsen ingifven skrift
anhöllo, att styrelsen måtte vidtaga åtgärder i det syfte, att
prenumeration å tidningar och tidskrifter, som af utgifvarne
anmäldes till lokalprenumeration, finge mot beräkning af vanlig
postbefordringsafgift ega rum äfven å postanstalt i den stad,
der tidningen utgåfves, åtminstone hvad anginge tidningar och
tidskrifter, som utkomme en gång i veckan eller mindre ofta.

Då ifrågavarande ärende den 13 mars 1891 föredrogs inför
Kong! Maj:t, anförde föredragande departementschefen, att det
syntes önskligt att i möjligaste mån tillmötesgå de under senaste
tider upprepade gånger framstälda krafven på en utvidgning af
postverkets befattning med tidningars och tidskrifters befordran,
men att, med hänsyn till hvad Generalpoststyrelsen anfört, departementschefen
icke vågade tillstyrka en större utsträckning
af postverkets skyldigheter i förevarande hänseende än styrelsen
föreslagit; och beslöt Kong!. Maj:t, på departementschefens hemställan,
att till Riksdagen aflåta nådig proposition i enlighet med
hvad Generalpoststyrelsen hemstält.

I samma proposition föreslog Kong! Maj:t äfven den ändring
i portot för korsbandsförsändelser innehållande tidningar
och tidskrifter, att minsta afgiften för dylik försändelse skulle
utgöra 2 öre, om försändelsen å postanstalt behandlades utan att
med post eller af landtbrefbärare fortskaffas.

Med afseende å sistnämnda förslag inhemtas af det vid propositionen
fogade statsrådsprotokoll hufvudsakligen:

att i sammanhang med utfärdandet af Kong! kungörelsen den
21 december 1888, beträffande postverkets rätt i fråga om befordran
af bref och brefkort m. m., hvarigenom, bland annat,
statens postverk uttryckligen förklarades ega uteslutande rätt

att mot afgift besörja regelbunden befordran af förseglade eller
eljest tillslutna bref äfvensom af brefkort å de särskilda inrikes
orter, der postverket anordnat lokalbrefbefordran, Kong! Maj:t
genom nådigt bref sistnämnde dag anbefalt Generalpoststyrelsen
att efter verkstäld utredning till Kong!. Maj:t inkomma
med underdånigt yttrande, huruvida och i hvilken mån lindring
i afgiften för lokalbrefbefordran kunde, vare sig genom nedsättning
af portoafgiften, genom höjning af vigtsatsberäkningen vid
enkelt porto eller på annat sätt, utan afsevärd olägenhet för
postverket ega rum;

att uti sitt med anledning deraf den 1 mars 1889 afgifna
underdåniga utlåtande styrelsen förklarat sig, af anförda skäl, icke
kunna föreslå annan lindring i afgifterna för lokalkorrespondensen
än nedsättning af portoafgifterna för korsbandsförsändelser, som
å postanstalt behandlades utan att med post eller landtbrefbärare
fortskaffas; dervid styrelsen närmast afsett korsband,
innehållande andra trycksaker än tidningar och tidskrifter, således
försändelser bestående af annonskort, cirkulär, prospekt,
kataloger, priskuranter m. m., för hvilka trycksaker en nedsättning
i portot beräknades komma att mer än motvägas af det
ökade antal dylika försändelser, som en sådan nedsättning skulle
tillföra postverket; samt

att med hänsyn till önskvärdheten deraf att taxebestämmelserna
blefve uppstälda så systematiskt som möjligt, styrelsen ansett,
att, om lokalportot för andra trycksaker än tidningar och
tidskrifter nedsattes till 2 öre för hvar vigt af 50 gram eller del
deraf, samma förändring jemväl borde vidtagas i fråga om affärshandlingar
och varuprof; hvarjemte styrelsen, utan att i den för
tidningar och tidskrifter utgående afgiften af 1 öre per 50 gram
ifrågasätta någon nedsättning, föreslagit, att minimiafgiften för
dylika försändelser vid lokalbefordran skulle sättas till hälften
af hvad som utgjordes vid annan befordran och sålunda sänkas
från 4 till 2 öre per försändelse.

Med afseende å den förra delen af Kong! Maj:ts nu ifrågavarande
proposition väcktes inom Biksdagen en motion, i syfte

Riksdagen

1891.

att lokalabonnement skulle utsträckas till alla tidningar, som
utkomme högst en gång i veckan.

Jemlik! underdånig skrifvelse den 14 maj 1891 biföll Riksdagen
Kong! Maj:ts förenämnda proposition under anförande
tillika, att Riksdagen funne önskvärd!, att tillåtelsen till lokalprenumeration
jemväl utsträcktes till de s. k. veckotidningarna.
Vid sitt afstyrkande från en sådan utsträckning syntes Generalpoststyrelsen
hafva utgått från det antagande, att såväl tidningsutgifvarne
som allmänheten skulle vara angelägna om dessa tidningars
ofördröjliga befordring. Detta antagande syntes icke vara
rigtigt. Af »Taxa för år 1891 å svenska tidningar och tidskrifter,
hvilka reqvireras genom Kongl. postverket», framginge nemligen,
att af de till ett antal af ungefärligen 160 uppgående veckotidningarna
omkring hälften vore orttidningar, tre åttondedelar dels
facktidningar, dels religiösa eller nykterhetstidningar, dels illustrerade
tidningar samt slutligen omkring en åttondedel af blandadt
innehåll.

Om man nu frånsåge orttidningarna, hvilka utan olägenhet
borde kunna afhemtas af prenumeranterna i de små samhällen,
hvari de utgåfves och för hvilkas utgifvare och prenumeranter
den ifrågasatta tillåtelsen knappast syntes ega sådant värde, att
den komme att begagnas, vore de öfriga veckotidningarna således
af det innehåll, att de ingalunda kunde anses som nyhetstidningar.
Hvarken för utgifvare eller allmänheten förefunnes
derför något särskildt intresse att fortast möjligt få dem utdelade.
I fråga om utdelningen af dessa borde derför kunna sägas
detsamma, som Generalpoststyrelsen yttrat om de tidningar, hvilka
utkomme mindre ofta än en gång i veckan, eller att »på dessa
publikationers ögonblickliga utdelning icke lägges samma vigt,
vare sig af utgifvarne eller af allmänheten, som i fråga om de
egentliga nyhetstidningarna, hvadan, äfven om prenumeration å
dessa publikationer vid utgifningsortens postanstalt för lokalbefordran
komme att anlitas i större utsträckning, det icke synes
möta några väsentliga svårigheter för postanstalterna att utan
anordnande af särskilda utdelningsturer på ett tillfredsställande
sätt verkställa utdelningen».

Men om den ifrågavarande utsträckningen af den tidningsbefordran,
som skedde genom posten, således icke kunde antagas
medföra synnerlig tunga för postverket, måste den deremot erkännas
såväl för veckotidningarnas utgifvare som för allmänheten
ega stor betydelse. För tidningar, som hade den mindre
betydliga spridning en veckotidning i allmänhet hade inom utgifningsorten,
syntes det nemligen möta stora svårigheter att
mottaga lokalprenumeration, enär omkostnaderna för utdelningen
naturligtvis stälde sig synnerligen höga, då densamma endast
skulle ega rum i mindre antal exemplar och allenast en gång i
veckan. Följden häraf vore ock den, att tidningsutgifvaren måste
afböja hemsändning, om tidningen skulle lemnas i någon aflägsnare
stadsdel, och att den derstädes boende derför måste antingen
sjelf genom särskild! bud afhemta sin tidning eller afstå
från den af honom åstundade prenumerationen.

Man hade invända att den ifrågasatta utsträckningen skulle
för postverket medföra ökade utgifter. Hvad Stockholm särskild!
beträffade, hade postdirektören derstädes uppgjort en beräkning
å de inkomster och utgifter, som genom sist berörda
utsträckning skulle för postverket uppkomma.. Af denna framginge,
att de ökade inkomsterna skulle uppgå till 10,034 kronor
47 öre och utgifterna till 19,002 kronor, hvartill borde läggas
kostnaderna för hyra af lokal med inredning, belysning och uppvärmning
samt för expenser. Af Kong!. Maj:ts proposition till
1891 års Riksdag angående rikets tillstånd och behof framginge
emellertid, att för år 1892 postverkets inkomster blifvit, efter afdrag
af 100,000 kronor, hvarmed postverkets kassaförlag borde
ökas, beräknade till 7,700,000 kronor, samt dess utgifter till

7,250,000 kronor, hvadan ett öfverskott skulle uppstå å 450,000
kronor. Under sådana förhållanden syntes den ifrågavarande
utgiften icke kunna betraktas såsom synnerligen afsevärd, särskildt
med hänsyn fästad derå, att postverkets egentligaste betydelse
icke vore att inbringa staten inkomster, utan att på
bästa sätt betjena allmänheten.

Då Riksdagen emellertid icke ansett sig hafva tillgång till
tillräckligt material för att tillförlitligt kunna bedöma, huru stor -

K., kung. d.
maj 1891

K. kung. d. 1
dec. 1891.

1899 års
riksdag.

tunga och huru höga omkostnader berörda utsträckning af tilllåtelse
till lokalprenumeration skulle komma att vålla postverket,
hade Riksdagen icke ansett sig böra besluta eu dylik utsträcka
ning, utan anhölle derför blott, att det af Riksdagen på framställning
af Kong! Maj:t beslutade medgifvande till lokalprenumeration
matte, när sådant utan särskild eller synnerlig tunga
för postverket kunde ske, utsträckas äfven till tidning, som utkomme
högst eu gång i veckan.

22 Jemte det genom Kong! kungörelse den 22 maj 1891
förordnades, dels att å tidning, som utkomme mindre ofta
än en gång i veckan, prenumeration finge ske jemväl vid postanstalt
å den ort, der tidningen utgåfves, dels ock att minsta
afgiften för tidningskorsband skulle vid lokalbefordran utgöra
2 öre per försändelse, anbefalde Kongl. Maj:t genom nådig
remiss af sistnämnde dag Generalpoststyrelsen att afgifva underdånigt
utlåtande öfver Riksdagens ofvanberörda framställning i
fråga om utsträckning af medgifvandet till ilokalprenumeration
äfven till tidning, som utkomme högst en gång i veckan.

i Sedan styrelsen med anledning deraf den 13 november 1891
afgifvit underdånigt utlåtande, deruti anförts hufvudsakligen, att
genom eventuel utsträckning af lokalprenumerationen, på sätt
föreslagits, postverket visserligen komme att drabbas af kostnader,
hvilka antagligen icke kunde betäckas utaf de inkomster,
som ansåges vara att förvänta genom samma utsträckning; samt
att den derigenom uppstående förlusten likväl icke kunde anses
såsom en »synnerlig tunga» för postverket, särskildt i betraktande
af den utaf Riksdagen uttalade åsigt rörande postverkets
betydelse och användandet af de öfverskott, som postverkets
rörelse i dess helhet lemnade;

förordnades genom Kongl. kungörelse den 11 december 1891,
att å tidning, som utkomme högst en gång i veckan, prenumeration
finge ske jemväl vid postanstalt, der tidningen utgåfves.

\id 1899 års riksdag återupptogs frågan om lokalprenumerationens
utsträckning uti en inom Andra Kammaren väckt motion,

'' deri föreslogs, att Riksdagen måtte besluta, att å tidning, som

utkomme högst två gånger i veckan, prenumeration finge ske å
enahanda vilkor jemväl vid postanstalt å den ort, der tidningen
utgåfves.

Bevillningsutskottet, till hvilket motionen remitterades, ansåg
nödigt att för denna frågas bedömande erhålla utredning om de
ökade kostnader, som den sålunda föreslagna förändringen skulle
medföra för postverket, och utverkade för sådant ändamål Kongl.
Maj:ts befallning till Generalpoststyrelsen att till utskottet inkomma
med utredning i berörda hänseende.

I den skrifvelse, som Generalpoststyrelsen med anledning
deraf den 28 mars 1899 aflät till bevillningsutskottet, anförde
styrelsen, bland annat, att den icke kunnat af tillgängliga poststatistiska
uppgifter hemta material för verkställande af beräkning
rörande de ekonomiska verkningarna för postverket af den
i motionen ifrågasatta ändringens genomförande; och tiden hade
ej medgifvit anordnande af några fullständigare statistiska undersökningar
vid vederbörande postanstalter i riket. Det syntes ej
heller vara möjligt att — då icke kunde förutses, i hvilken mån
allmänheten kunde komma att begagna sig af lokalprenumeratioiiens
eventuela utsträckning till halfveckotidningarna, eller i
hvilken mån nya halfveckotidningar kunde komma att uppstå i
följd af möjligheten att påkalla postverkets biträde uti ifrågavarande
hänseende — kunna på förhand pa ett tillfredsställande
sätt beräkna de inkomster och de utgifter, som deraf skulle
följa för postverket. Emellertid hade styrelsen inhemtat utlåtanden
i ämnet af samtlige postdirektörer och postinspektörer
i riket.

Med stöd af sålunda inhemtade upplysningar och af förut
kända förhållanden ansåg Generalpoststyrelsen sig kunna uttala
den åsigt, att genom hvarje steg, hvarigenom lokalprenumerationen
utsträcktes utöfver hvad för närvarande vore medgifvet,
postverket skulle — derest i öfrigt nuvarande lagstiftning rörande
prenumeration genom postverket å inrikes tidningar och tidskrifter
bibehölles oförändrad — komma att drabbas af kostnader,
Indika i allt högre mån skulle komma att öfverstiga

G-eneralp o ststyrelsen

1899.

de inkomster, som kunde vara att förvänta genom samma utsträckning.

Ju oftare eu tidning utkomme, af desto större intresse vore
det i allmänhet för alla vederbörande, att hvarje nummer lomme
prenumeranten fortast möjligt tillhanda. Detta gälde icke minst
beträffande tidning, som utkomme å samma ort som den, der
prenumeranten bodde eller vistades. Yerkstäldes utdelningen
genom vederbörande utgifvares försorg, kunde detta ske omedelbart
efter det tidningen blifvit färdigtryckt och genom en personal,
som icke hade några andra försändelser att kringbära, i
följd hvaraf prenumeranterna kunde inom kortaste tid få tidningsnumren
sig tillstälda. Annorlunda måste förhållandena
ställa sig, om oftare utkommande tidningar skulle utdelas genom
eller på föranstaltande af postanstalten å utgifningsorten. Det
läge nemligen i sakens natur, att, med undantag för särskilda
s. k. expressförsändelser, postförsändelserna måste utsändas från
postanstalterna på bestämda tider och att dessa tider i främsta
rummet måste blifva beroende af tiden för posternas ankomst
från andra orter, samt sålunda kunde komma att mycket litet
passa in med den ena eller andra tidningens utgifningstid. Dessa
oftare utkommande tidningar skulle således — derest icke för
deras skull särskilda utdelningsturer anordnades, hvilket naturligtvis
skulle medföra eu betydlig ökning af postpersonalen och
deraf följande betydliga kostnader för postverket -— kunna komma
att ligga obefordrade flera timmar å postanstalten, hvilket åter
icke utan skäl skulle framkalla missbelåtenhet hos så väl ticlningsutgifvarne
som prenumeranterna. Då Generalpoststyrelsen
tillstyrkt lokalprenumerationens utsträckning till tidningar, som
utkomme högst eu gång i veckan, hade detta också skett under
förutsättning, att hvarken utgifvarne eller allmänheten skulle
lägga någon större vigt på, att veckotidningarna befordrades till
prenumeranterna med samma skyndsamhet, som brefposten utdelades,
samt att spridningen af veckotidningarna kunde fördelas
på flera, å lämpliga tider utgående brefbärareturer, för hvilkas
behöriga fullgörande i öfriga hänseenden ifrågavarande spridning
kunde anses vara minst hinderlig. Beträffande flera städer

i riket hade dock denna förutsättning sedermera, till följd af
så väl tidningsrörelsens som den öfriga poströrelsens stora och
hastiga utveckling, icke gått i fullbordan; och särskildt i Stockholm
hade man för utdelning af postabonnerade lokaltidningar
nödgats anordna icke allenast särskilda utdelningsturer, utan
äfven särskild tjensteman^- och vaktbetjentpersonal med eu
särskild expeditionslokal.

Det vore Generalpoststyrelsens bestämda åsigt, att postverkets
bestyr med de genom dess förmedling abonnerade tidningar
och tidskrifter redan förorsakade postverket mycket stora kostnader
utöfver de för sagda bestyr inflytande afgifter. Yid eu i detta
hänseende för åtskilliga år sedan verkstäld approximativ kalkyl
hade berörda öfverskjutande kostnader beräknats till ett mycket
betydande belopp, hvilket säkerligen ökats och ökades för hvarje
följande år, så länge nuvarande grunder för postbefordringsafgiftens
beräkning gälde.

Det nu gällande sättet att beräkna postbefordringsafgiften
ledde dertill, att ju större förmåner postverket lemnade tidningsutgifvare,
desto lägre kunde denne sätta sin prenumerationsafgift,
samt att ju lägre denna tidningsutgifvaren tillkommande
afgift vore, desto mindre blefve postbefordringsafgiften (d. v. s.
postverkets inkomst).

Det syntes ej heller böra lemnas obemärkt, hurusom, enligt
Kong! kungörelsen den 11 maj 1883, planscher, hörande till tidning,
som genom postanstalt blifvit förskrifven, blefve afgiftsfritt
med posten befordrade, när de utan särskild betalning utöfver
prenumerationspriset (= den tidningsutgifvaren tillkommande
afgift för tidningen) åtföljde tidningen samt tillkännagifvande
derom i denna funnes infördt; samt att enahanda förmån, under
samma vilkor, äfven tillkomme tidningen åtföljande, af dess
redaktion utgifna bihang dertill, dock med visst förbehåll beträffande
bihang till tidning, för hvilken nedsättning i den mot
prenumerationspriset svarande befordringsafgift åtnjötes.

För att åtminstone i någon mån visa, huru ringa ofvan berörda
ersättning kunde te sig i förhållande till de skyldigheter,
som redan nu ålåge postverket i afseende å spridningen af

abonnerade tidningar inom landet, och huru obilligt det, enligt
Generalpoststyrelsens mening, skulle vara att, med bibehållande
af nuvarande grunder för ersättningens beräknande, ytterligare
öka dessa åligganden, lemnades följande exempel. För bestyren
med tidningsprenumerationen och hvad dermed sammanhängde
erhölle postverket för närvarande ersättning (postbefordrihgsafgift)
per nummerexemplar (d. v. s. hvart exemplar af hvarje
nummer af tidning eller tidskrift) med ungefär följande belopp
för nedannämnda tidningar, som utkomme:

a) 1 gång i veckan	öre:
Affärslistan .....................................................	....... 0-4
Söndags-Nisse ...............................................	....... 0''8
Eigaro ..............................................................	....... 0-9
b) 2 gånger i veckan
Dalpilen...........................................................	....... 0-2
Alingsås Tidning............................................	....... 0-4
Avesta Tidning...............................................	....... 0-5
c) 3 gånger i veckan
Nya Yexiöbladet med Ljungbyposten ........	....... 0’2
Bästads Posten ...............................................	....... 0-3
Bärgslagsbladet...............................................	....... 0-4
d) 4 gånger i veckan
Gotlands-Posten ............................................	....... 0''2
Engelholms Tidning......................................	....... 0''3
e) G gånger i veckan
Dagen..............................................................	....... 0-2
Dagbladet Ystads-Posten .............................	....... 0''2
Aftonbladet, dagliga landsortsupplagan .....	....... 0-3

En så ringa ersättning, som den ofvan angifna, kunde icke
anses såsom skälig godtgörelse för det arbete och de utgifter,
som af postverkets redan åtagna bestyr med afseende å tidnings -

prenumeration förorsakades (såsom t. ex. tidningstaxas upprättande
och utgifvande till trycket, afgifters uppbärande och
bokföring, liqvider med tidningsutgifvare, tidningsexemplars blädning,
adresspåteckning och postbefordran samt tidningsnumrens
utdelning, enligt nuvarande regler och bestämmelser, till vederbörande
prenumeranter). Ännu mindre vore ersättning, beräknad
enligt nu gällande grunder, tillräcklig för att jemväl betäcka de
kostnader, som för postverket skulle uppstå genom åtagandet
att i städer, der en eller flera oftare än en gång i veckan utkommande
tidningar utgåfves och dessa i regeln hade sina esta
prenumeranter, vidtaga de åtgärder, som erfordrades för att
hvarje särskild prenumerant måtte kunna å bestämda tider,
flere gånger i veckan, regelbundet få hvarje postabonneradt
nummerexemplar sig tillburet.

Då nu emellertid anspråken på postverket med afseende å
dess befattning med tidningsrörelsen allt mera ökades, men
deremot allt mera aflägsnades möjligheten för postverket att tillfredsställa
dessa anspråk utan anlitande af andra inkomster än
dem, som, med tillämpning af nu gällande bestämmelser, inflöte
af nämnda rörelse, ville det synas Generalpoststyrelsen, som
tiden kunde vara inne för att underkasta nuvarande författningar
angående postverkets tidningsrörelse en revision, särskildt i fråga
om grunderna, efter hvilka postverkets ersättning för dess bestyr
med tidningsprenumeration hädanefter borde beräknas.

För närvarande gälde såsom hufvudgrund, att postverkets
ersättning utginge efter en viss procent af den prenumerationsafgift
eller det prenumerationspris, som tidningsutgifvare sjelf
bestämde. Erfarenheten visade emellertid, att prenumerationsafgifterna
ingalunda vuxit i samma mån som tidningarnas antal
och upplagor. Tvärtom hade, till följd af nutidens utvecklade
annonseringsväsende, vissa utgifvare kunnat sätta sitt pris för
tidningen till en obetydlighet, ja till och med lemna tidningen
utan att derför äska någon prenumerationsafgift. I följd deraf
hade ej heller postverkets ersättning stigit i proportion med
tidningsrörelsen.

Det vore Generalpoststyrelsens lifligt öfvertygelse, att äfven

Riksdagen

1899.

frågan om vidare utsträckning af svenska postverkets skyldighet
att mottaga lokalprenumeration å vissa tidningar borde ställas i
samband med en revision af författningarna angående postverkets
tidningar örelse.

En sådan revision komme emellertid att blifva ett arbete af
mycket grannlaga och delvis ömtålig beskaffenhet. Vid dess utförande
måste behörig och noggrann hänsyn tagas både till
postverkets samt till allmänhetens och tidningsutgifvarnes skäliga
intressen. Den betydelsefulla och i flera hänseenden djupt
ingripande frågan kräfde alltså, för dess rätta lösning, att vid
revisionens verkställande medverkan erhölles af kompetenta personer
äfven utom postverket.

I betraktande af hvad Generalpoststyrelsen i sitt ofvan omförmälda
yttrande anfört, fann sig Riksdagen, jemlikt underdånig
skrifvelse den 29 april 1899, icke kunna under dåvarande förhållanden
bifalla det i ofvanberörda motion framstälda förslaget.
På sätt Generalpoststyrelsen framhållit, syntes det emellertid
kunna ifrågasättas, huruvida icke eu revision af gällande
föreskrifter om postverkets tidningsrörelse vore af behofvet påkallad.
Frågan om utsträckning af postverkets skyldighet att
mottaga lokalprenumeration å vissa tidningar, såvidt en sådan
utsträckning finge anses behöflig eller önskvärd, ansåg Riksdagen
i likhet med Generalpoststyrelsen böra förekomma i sammanhang
med en dylik revision.

Riksdagen anhöll fördenskull, att Kongl. Maj:t måtte
taga under ompröfning, huruvida skäl kunde förefinnas att föranstalta
om en revision af gällande stadganden angående tillhandahållande
af tidningar genom postverkets försorg i det af
Generalpoststyrelsen angifna syfte samt, i sådant fall, till Riksdagen
inkomma med det förslag i berörda hänseende, hvartill
förhållandena kunde föranleda.

II. Utlåtande.

Såsom af förestående historiska redogörelse framgår, grunda
sig gällande stadganden angående tillhandahållande af tidningar
genom postverkets försorg på föreskrifterna i Kong! kungörelsen
angående vilkoren för tidningars och tidskrifters postbefordran
den 11 maj 1883, sådan denna kungörelse lyder med de genom
Kong! kungörelserna den 22 maj och den 11 december 1891
deri gjorda ändringar.

Enligt dessa föreskrifter kunna tidningar —■ med hvilka
härvidlag likställas tidskrifter, nummervis utkommande författningssamlingar
och handlingar, utgifna af sällskap eller föreningar
o. s. v. — antingen hållas allmänheten till hända efter
abonnement genom postverket eller ock mot särskildt porto
vinna postbefordran såsom korsbandsförsändelser.

Abonnement genom postverket å tidning, som utkommer
mer än en gång i veckan, kan icke ske å den ort, der tidningen
utgifves.

Yid postabonnement erlägges af abonnenten i förskott för
den tid, hvarför abonnement sker, utöfver belöpande prenumerationspris,
till postkassan en särskild postbefordringsafgift,
hvilken i allmänhet motsvarar en femtedel af prenumerationspriset
för tidning, som utkommer mer än en gång i veckan, och
en tiondedel af samma pris för tidning, som utkommer endast
en gång i veckan eller mindre ofta. Afgiften i fråga får
dock icke för år och i förhållande dertill för kortare abonnementstider
öfverstiga:

4 kronor, om tidningen utkommer oftare än två gånger i
veckan och hvarje nummers ytinnehåll, beräknadt efter papperets
ena yta, icke öfverstiger 90 qvadratdecimeter;

Nuvarande

bestämmelser.

Postabonne ment.

1 krona 20 öre, om tidningen utkommer två gånger i veckan
och hvarje nummers ytinnehåll icke öfverstiger 90 qvadratdecimeter; 60

öre, om tidningen utkommer eu gång i veckan och hvarje
nummers ytinnehåll icke öfverstiger 90 qvadratdecimeter; eller

50 öre, om tidningen utkommer mindre ofta än en gång i
veckan och hvarje nummers ytinnehåll icke öfverstiger 220 qvadratdecimeter.

Svensk författningssamling och Riksdagens protokoll med
dertill hörande bihang samt länsstyrelsernas tryckta kungörelser
hänföras alltid — utan afseende vare sig å det antal nummer,
som i hvarje vecka utgifves, eller å ytinnehållet — till den klass,
för hvilken postbefordringsafgiften är bestämd till en tiondedel
af prenumerationspriset, men ej må för år öfverstiga 60 öre.

För hvarje gång, abonnement å tidning vid postanstalt sker,
skall beloppet af postbefordringsafgiften alltid utgöra minst 20
öre för hvarje särskildt tidningsexemplar, ehvad abonnementet
afser längre eller kortare tid och ehvad tidningens prenumerationspris
är högre eller lägre.

Skulle tidning, för hvilken befordringsafgiften upptagits till
mindre än en femtedel af prenumerationspriset, upprepade gånger
utkomma med större antal nummer eller med större ytinnehåll,
än som utgör vilkor för sådan lägre afgiftsberäkning, eger,
på anmälan härom, Generalpoststyrelsen förordna om afgiftens
förhöjande vid den prenumeration å samma tidning, som derefter
verkställes; och åligger dessutom i sådant fall tidningens
utgifvare eller den, till hvilken prenumerationsmedlen skola af
postverket redovisas, att för hvart exemplar af tidningen, som
efter det qvartal, hvarunder förordnande om afgiftens förhöjning
meddelats, blifvit genom postanstalt förskrifvet, till postkassan
erlägga ett mot skilnaden i befordringsafgift svarande belopp.

Beträffande tidningsbilagor föreskrifves:

att planscher, hörande till tidning, som genom postanstalt
blifvit förskrifven, varda afgiftsfritt med posten befordrade, när
de utan särskild betalning utöfver prenumerationspriset åtfölja,
tidningen samt tillkännagifvande derom i denna finnes infördt;

Öl

att enahanda förmån under samma vilkor tillkommer äfven
tidningen åtföljande, af dess redaktion utgifna bihang dertill,
dock med förbehåll, beträffande bihang till tidning, för hvilken
nedsättning i den mot prenumerationspriset svarande befordringsafgift
åtnjutes, att tidningens ytinnehåll, sammanlagdt med bihangets,
icke är större, än som motsvaras af den för tidningen
beräknade postbefordringsafgift; samt

att — med undantag af sådana officiela berättelser eller
meddelanden, som enligt Kong]. Maj ds föreskrift med Post- och
Inrikes tidningar till allmänheten utdelas, — för befordran med
post af andra bilagor till tidning än de härofvan omförmälda
enahanda afgift som för försändelser under band skall erläggas,
der icke i särskilda fall sådana omständigheter förekomma,
att Generalpoststyrelsen finner samma bilagor kunna och böra
jemte den tidning, till hvilken de höra, med post befordras antingen
utan särskild godtgörelse eller mot lägre porto än det,
som med tillämpning af taxan för försändelser under band skolat
erläggas.

Skulle tidning upphöra att vidare utgifvas, innan den tid
tilländagått, för hvilken abonnement derå vid postanstalt skett,
eger abonnenten att å postanstalten vid anmälan återbekomma
så mycket af den erlagda befordringsafgiften, som belöper för
hvarje helt qvartal af den efter tidningens upphörande återstående
abonnementstiden. Deremot ikläder sig postverket icke
någon ansvarighet för den förlust, som i öfrig! drabbar abonnent
genom tidnings upphörande; åliggande det dock vederbörande
posttjenstemän att lemna abonnenten allt det biträde, som skäligen
kan ifrågakomma, för att han må komma i åtnjutande af
den ersättning, som i dylikt fall möjligen kan erhållas.

Då tidningar aflemnas till postbefordran såsom korsband, Tidmngskorsutgör
befordringsafgiften för hvar särskild försändelse — ehvad
denna utgöres af ett eller flera exemplar af samma eller olika
tidningar — 1 öre för hvar vigt af 50 gram eller öfverskjutande
del deraf, dock så att icke i något fall afgiften för en särskild
försändelse understiger 4 öre, om den med post eller af landtbrefbärare
forfcskaffas, samt 2 öre, om densamma å postanstalt

behandlas utan att med post eller af landtbrefbärare fortskaffas.

I öfrig! tillämpas å tidningar, som försändas under band,
de bestämmelser, som i allmänhet gälla för befordran af korsbandsförsändelser
med undantag likväl för hvad rörande högsta
vigten för hvar särskild försändelse finnes föreskrifvet.

Generalpoststyrelsen tillkommer att meddela de ordningsregler,
som för behörig tillämpning af de här ofvan omförmälda
föreskrifter kunna finnas erforderliga. Sådana ordningsregler beträffande
postabonnement å tidningar hafva af Generalpoststyrelsen
meddelats i ett den 17, september 1892 utfärdadt reglemente
för postkontoren i riket angående abonnement genom
postverket å tidningar och andra periodiska skrifter.

Postverkets
göromål m.
afs. å ^östat)
onn. tidningar.

Gen eralp o ststyrelsen.

Om man med ledning hufvudsakligen af ofvannämnda reglemente
tillser, Indika de särskilda åligganden äro, som i följd af
postverkets skyldighet att förmedla abonnement å tidningar och
tidskrifter tillkomma detta verk, så befinnas postverkets göromål
i detta hänseende vara väsentligen följande.

För hvarje år utarbetas inom Generalpoststyrelsen taxa å
de tidningar och tidskrifter, hvilka kunna reqvireras genom postverket.
Denna taxa innehåller för hvarje tidning eller tidskrift
uppgifter å publikationens namn, utgifningsort, nummerantal
(per vecka, månad eller år) och abonnementsafgifter, fördelade i
pris hos utgifvaren och postbefordringsafgifter, äfvensom namnet
å den person, som hos Generalpoststyrelsen anmält det ifrågavarande
tryckalstret till införande i taxan. Taxan upprättas med
ledning af uppgifter från vederbörande tidningsutgifvare; och
åligger det fördenskull utgifvare, som önskar få af honom utgifven
tidning anmäld i taxan, att å postanstalten i utgifningsorten
aflemna fullständig, af utgifvaren undertecknad uppgift
rörande tidningens namn, utgifningsort och antal nummer per
vecka, månad eller år, de tidrymder af ifrågavarande kalenderår

— helår, tre, två och ett kalenderqvartal samt kalendermånad

— för hvilka abonnement kan mottagas, äfvensom de afgifter,
hvilka böra för de särskilda abonnementstenninerna till utgif -

våren redovisas, den person, till hvilken vederbörande postanstalt
eger att vända sig med beställningar af exemplar utaf tidningen,
samt hvem som är berättigad att emottaga och qvittera de
genom postverket uppburna prenumerationsafgifterna. Innefattar
uppgiften äfven meddelanden om bihang till tidningen eller om
tidningens innehåll, ankommer i hvarje särskildt fall på Generalpoststyrelsens
pröfning, huruvida eller i hvad mån sådana meddelanden
må i taxan införas eller ej. Om tidningsutgifvare påyrkar
nedsättning i postbefordringsafgiftens belopp, skall i tidningsuppgiften
äfven meddelas ytinnehållet af nummer utaf tidningen,
beräknadt i qvadratdecimeter efter papperets ena yta.

Första numret af tidningstaxan för det följande året utkommer
första söcknedag i december; och böra tidningsuppgifterna,
för att kunna införas i detta nummer, hafva till Generalpoststyrelsen
inkommit före den 24 november. Ytterligare nummer
af tidningstaxan utfärdas, i den mån flera tidningsuppgifter
inkomma, den 8, 15, 22 och 29 december eller, om dessa dagar
äro söndagar, nästföljande söcknedagar. Samtliga de sålunda
utgifna numren sammanfattas i en ny upplaga af taxan, hvilken
utkommer under januari månad och omfattar alla de tidningar,
som dessförinnan blifvit anmälda. Taxan tryckes i så stor
upplaga, att deraf till hvarje postkontor öfversändes ett antal
exemplar, tillräckligt äfven för underlydande poststationer.

Tillägg till och ändringar i taxan utarbetas under årets
lopp, i den mån sådana erfordras till följd af nya tidningars
tillkomst eller genom förändrade utgifningsvilkor för redan i
taxan intagna tidningar, i ofvannämnda ordning och kungöras i
bihang till Generalpoststyrelsens cirkulär.

Hvad derefter angar tidningsgöromalen vid olika post- Postkontoren,
anstalter, är först att taga hänsyn till de postkontor, vid Indika
abonnement eger rum, eller genom Indika förskrifvas tidningar, å
Indika abonnerats vid poststation. Sådant postkontor har uti
ifrågavarande hänseende hufvudsakligen följande åligganden:

a) att mottaga tidningsreqvisitioner från allmänheten och
tidningsförskrifningar från vederbörande underlydande poststationer
;

Poststa tionerna.

b) att i tidningsjournal uppdebitera erlagda abonnementsafgifter,
innefattande icke blott den postverket tillkommande afgift
(postbefordringsafgiften), utan äfven den afgift, som skall redovisas
till tidningsutgifvaren (prenumerationspriset);

c) att hos postanstalterna å de orter, der enligt taxan tidningarna
utgifvas, förskrifva de abonnerade tidningarna, för hvithet
ändamål föres en särskild tidningsförskrifningsbok, upptagande
alla hos postkontoret eller detsamma underlydande poststationer
reqvirerade tidningsexemplar, för hvilka abonnementsterminen
börjar med eller under loppet af ett och samma år;

d) att till abonnenterna utlemna de hos postkontoret reqvirerade
tidningarna, hvithet sker antingen med ledning af anteckningarna
i förskrifningsboken eller ock efter särskild! upprättade
utdelningslistor; samt

e) att särskild! från andra postmedel i behörig ordning redovisa
de abonnementsafgifter, som influtit ej blott vid postkontoret,
utan äfven genom vederbörande poststationer och landtbrefbärare.

Postkontor, hvilka skola hos vederbörande utgifvare beställa
tidningar, hafva i sådant hänseende hufvudsakligen till åliggande:

a) att mottaga och i tidningsbeställningsboken införa ankommande
tidningsförskrifningar från andra postanstalter;

b) att hos vederbörande utgifvare beställa tidningarna;

c) att med ledning af tidningsfördelningsboken, deri hvarje
förskrifvande postanstalt har sitt konto med särskilda afdelningar
för hvarje i orten utkommande tidning, verkställa tidningarnas
fördelning, inpackning och afsändning till vederbö
rande postanstalter, såvida icke, undantagsvis, tidningsexemplaren
genom vederbörande utgifvares försorg direkt aflemnas till jemvägspostkupé,
behörigen fördelade å postanstalter och inslagna
i paket med nödiga påskrifter; samt

d) att till vederbörande utgifvare utbetala och derefter i
tidningsjournalens kredit afföra belöpande prenumerationsafgifter
för bestälda tidningsexemplar.

Så länge på grund af tryckfrihetsförordningen, § 1 mom. 5, boktryckerier
kunnat anläggas och följaktligen tidningar utgifvas

allenast i stad eller inom ett afstånd derifrån af högst en half
mil, hafva, med ett enda undantag (Sigtuna), tidningsgöromålen
vid poststationerna icke omfattat några af de bestyr, som, enligt
hvad här ofvan omförmälts, åligga de postkontor, Indika hafva
att hos tidningsutgifvare beställa tidningar. Deremot hafva göromålen
vid de här ofvan först nämnda postkontoren motsvarigheter
vid poststationer af första och andra klass. På grund af
den för poststationsföreståndare af Generalpoststyrelsen den 31
juli 1894 utfärdade instruktion åligger nemligen dessa poststationer
:

att emottaga och i tidningsjournal bokföra allmänhetens
tidningsreqvisitioner;

att uppföra samtliga tidningar, som med samma postlägenliet
förskrifvas, dels å reversal i två exemplar, stäldt till det
postkontor, hvarunder poststationen lyder, dels ock — hvad
angår lokaltidningar, som förskrifvas från poststationer, lydande
under postkontoren i Stockholm och Göteborg — å särskilda
förskrifningar till vederbörande postanstalt å utgifningsorten;

att jemte belöpande abonneraentsafgifter insända ofvannämnda
reversal och förskrifningar i assureradt bref till det postkontor,
till hvilket reversalen äro stälda; samt

att verkställa ankomna tidningars utdelande till abonnenterna
i enlighet med särskild! upprättade och behörigen vidmagthållna
tidningsutdelningslistor.

Till de här ofvan omförmälda åligganden för vederbörande
postanstalter komma ytterligare de göromål, som förorsakas
postanstalterna af tidnings öfverflyttning från en ort till en annan;
uteblifvande eller felaktig expedition af tidningar; upphörande
af tidning eller ombyte af utgifningsort m. m.; samt, hvad
angår postkontor, skyldigheten att — för att tjena till ledning
vid revisionen af tidningsräkenskapen — för hvarje qvartal upprätta
och afsluta tidningskontrollboken, innehållande dels i
debet tidningsexemplar, för hvilka abonnementsafgifter redovisats
af postkontoret, influtna afgiftsmedel för befordran af tidningsbilagor
och för tidningsexemplars aflemnande, i vissa fall,
å andra tider än de, då postkontoret hålles öppet för allmän -

Diverse tidningsbestyr

vid postanstalterna.

Postbefordran
m. m.

heten, samt af tidningsutgifvare återburna prenumerationsafgifter,
dels ock i kredit exemplar af i orten utkommande tidningar,
å hvilka reqvisition eller förskrifning inkommit till postkontoret.

Förutom de bestyr, som sålunda i följd af postverkets förmedling
af tidningsabonnement tillkomma de fasta postanstalterna,
äro ock att i förevarande hänseende taga i betraktande de
göromål, som förorsakas postverket genom befordringen af postabonnerade
tidningar, likasom af andra postförsändelser, från inlemningsort
(= utgifningsorten) till adressort å landsväg, å jernväg
eller sjöledes samt genom tidningarnas hembäring till abonnenterna
dels å de orter, der lokalbrefbäring finnes anordnad,
hvithet vid slutet af år 1899 var fallet vid 101 af då befintliga
188 postkontor, dels ock i vissa fall genom landtbrefbärare. Med
afseende å postbefordringen torde böra påpekas den skilnad,
som förefinnes mellan postabonnerade tidningar och andra postförsändelser:
medan hvarje annan försändelse vid aflemnande
till postbehandling skall vara försedd med tydlig och fullständig
adress samt i öfrigt i regel har det skick, som bäst lämpar sig
för postbehandlingen, kunna deremot de postabonnerade tidningsnumren
aflemnas till postbehandling direkt från tryckeriet
utan någon som helst påskrift eller adress och i ett skick, som
kräfver åtskilliga manipulationer, för att hvarje särskildt tidningsexemplar
skall lämpligen kunna befordras till sin bestämmelse.

Det är, såsom torde framgå af den ofvan lemnade redogörelsen,
ett mycket betydande och olikartadt arbete, som för närvarande
åligger postverket i följd af dess befattning med abonnement
å tidningar och andra periodiska skrifter. De förmåner,
som derigenom erbjudas både den tidningsläsande allmänheten
och tidningsutgifvarne, äro också ej obetydliga. På hvilken ort i
landet man än befinner sig, kan man genom närmaste postanstalt
eller genom landtbrefbärare i regel förskaffa sig hvilken tidning
som helst, utan stort mera besvär, än då man afsänder ett bref:
postverket icke blott beställer tidningen hos vederbörande utgifvare
och ombestyr prenumerationsmedlens utbetalande- till
denne, utan förmedlar äfven sedermera de särskilda tidnings -

numrens öfversändande till abonnenterna och öfvervakar derjemte,
att numren i regelbunden följd komma dem till banda. Och hvad
tidningsutgifvarne beträffar, torde i förevarande hänseende endast
behöfva påpekas de förmåner, som beredas dem derigenom:

att abonnement å tidningar kunna ega rum vid rikets alla
fasta postanstalter, hvilkas antal vid slutet af år 1899 utgjorde
2,571''), äfvensom genom landtbrefbärare, under d.et att utgifvarne
annars torde hafva varit hänvisade att för tidningarnas spridning
anlita särskilda abonnentsamlare;

att postverket insamlar prenumerationsmedlen från abonnenterna
i landets olika delar och betalar ut medlen till vederbörande
utgifvare i några få större liqvider, hvarigenom utgifvarne
besparas besväret att uppbära medlen i en mängd smärre
poster; samt

att tidningsnumren kunna utan vidare behandling öfverlemnas
från tryckeriet direkt till postverket, som sedan i förekommande
fall ombestyr deras vikning, sortering, inpackning, afsändande
och förseende med adresser.

Tager man härefter i betraktande grunderna för beräkningen
af postverkets ersättning för tidningsgöromålen och för andra
postgöromål, framträder en väsentlig olikhet mellan tidningsförsändelser
och andra postförsändelser.

På sätt här ofvan blifvit omförmäldt, beräknas postverkets
ersättning för tidningsabonnement i regel efter vissa procent af
prenumerationspriset. Detta beräkningssätt har eu viss motsvarighet
i beräkningen af den afgift, som till postverket erlägges
vid försändande af penningemedel genom postanvisning. Likasom
vid abonnement å tidningar postafgiften rättar sig efter det
belopp, som genom postverket betalas till vederbörande tidningsutgifvare,
utgår nemligen äfven postanvisningsafgiften i
viss proportion till det belopp, som genom postverket utbetalas
till anvisningens adressat. Då det för båda de nämnda arterna
af postgöromål gemensamma arbete, nemligen penningemedels
inkasserande på ett håll och utbetalande på ett annat, medför

Nuvarande
grunder för
beräkning af
postbefordringsafgift
en.

J) Vid slutet af år 1900 uppgick antalet fasta postanstalter till 2,6 72.

större ansvarighet för postverket, ju större det inkasserade och
utbetalade beloppet är, synes också dermed öfverensstämma,
att afgiften, hvilken skulle kunna anses såsom en postverket
tillkommande provision på det ifrågavarande beloppet, icke är
densamma vid högre belopp som vid lägre, der postverkets ansvarighet
är mindre.

Men tidningsgöromålen omfatta, enligt hvad förut blifvit
visadt, icke blott prenumerationsmedlens inkasserande från abonnenter
och utbetalande till tidningsutgifvare, utan äfven åtskilligt
annat och framför allt de särskilda tidningsnumrens expedition,
befordran och tillhandahållande till vederbörande abonnenter.
Då nu dessa senare göromål, hvilka onekligen äro bland
tidningsbestyren de mest omfattande, närmast äro att förlikna
med behandlingen af postförsändelser i allmänhet, för hvilka
postverkets ersättning i regel rättar sig efter hvarje särskild
försändelses vigt, så följer häraf, att vid bestämmandet af
postbefordringsafgifterna för postabonnerade tidningar icke, såsom
fallet är vid beräknande af porto för andra postförsändelser,
afgiftsbeloppen hufvudsakligen rätta sig efter omfattningen af
det arbete, som försändelserna förorsaka postverket. Detta
förhållande, som redan ur principiel synpunkt måste betecknas
såsom en oegentlighet, leder också dertill, att postbefordringsafgifterna
för postabonnerade tidningar ingalunda drabba olika
tidningar i skälig proportion till det arbete, som deras postbehandling
och befordran vålla postverket.

Detta arbete rättar sig hufvudsakligast efter det antal nummer,
hvarmed tidningarna utgifvas, och de särskilda numrens
vigt: ju oftare en tidning utkommer och ju tyngre hvarje
tidningsnummer är, dess mera arbete kräfver tidningens postbehandling.
För att åskådliggöra, huru de nuvarande postbefordringsafgifterna
vid postabonnement verka för olika tidningar i
förhållande till tidningarnas nummerantal och vigt, må här anföras
följande exempel:

Tidningarnas namn. *)	Prenumerationspris (1898).	Helårsexemplar för år 1898.	Nuvarande postbefor-dringsafgift (1898).
Antal n:r.	Vi	gt-	Per helårs- exem- plar.	[ medel-tal por n:r.	[ medel-tal per 100 gram. j
Hela år- gången.	I medel-tal per n:r.
	Kr.	Ö.		Kg-	Gram.	Kr.	ö.	Öro.	Öro. I
Stockholms Dagblad.
landsortsupplagan.....	8	33	608	19-s	32	1	67	0’27	0 84
Skånska Dagbladet........	4	00	356	15-5	44	—	80	0''22	0''50
Dagens Nyheter. Stock-
holmsupplagan...........	10	00	312	20-i	64	2	00	0''64	1’00
Stockholms-Tidningen.
Landsortsupplagan.....	3	00	307	7-i	23	—	60	0’20	0''87
Post- och Inrikes Tidnin-
gar...........................	15	00	304	13-4	44	3	00	0''99	2''25
Aftonbladet. Halfveclco-
upplagan ..................	1	00	105	3-o	29	—	20	0''19	0''66
Börstidningen ...............	6	30	102	3-2	31	1	20	1*18	3-81
Teknisk Tidskrift ..........	10	00	52	4u	79	1	00	1''92	2''43
Läsning för folket .........	1	00	4	02	50	—	20	5''00	10''oo

Då nu gällande grunder för beräkningen af postbefordringsafgifterna
för postabonnerade tidningar infördes, ansåg man,
såsom närmare inbemtas af den i det föregående meddelade
historiska öfversigt öfver tidningspostbefordringen, att tidningarnas
nummerantal och storlek vanligen funne ett uttryck i prenumerationspriset,
livilket också fördenskull borde i allmänhet läggas
till grund för afgiftens beräknande. Af ofvan anförda exempel
torde med all tydlighet framgå, huru föga prenumerationsprisen
och följaktligen äfven postbefordringsafgifterna för närvarande rätta
sig efter tidningarnas storlek och antalet af utkommande nummer.
I samma mån som annons- och reklamväsendet utvecklats,
hafva tidningsutgifvare kunnat bestämma prenumerationsprisen
utan synnerlig hänsyn vare sig till den qvantitet papper, som
användes, eller till antalet nummer. Den stora omfattning, som
annonseringen uppnått på senare tider, har medfört, att för åt -

>) Tidningarna äro ordnade efter antalet af utgifna nummer för år 1898.

Postverkets
inkomster
af tidningsabonnement.

skilliga tidningsföretag inkomsterna af prenumerationsafgifterna
i sjelfva verket spela en underordnad roll i jemförelse med de
summor, som inflyta i annonsafgifter, och att följaktligen för
flera tidningar prenumerationsprisen kunnat reduceras till belopp,
Indika i förhållande till qvantiteten af den läsning, som
derför bjudes, måste betecknas såsom minimala, samt i flera
fall periodiska tryckalster kunnat utgifvas och spridas utan någon
prenumerationsafgift alls.

Föi tidningar och tidskrifter åter, hvilka på grund af de
dyrare redaktionskostnader, som betingas af deras textinnehåll,
eller af annan anledning måste hålla högre prenumerationspris,
blifva ofta de procentuela postbefordringsafgifterna orättvist betungande.
De nu gällande bestämmelserna om vissa maximibelopp,
afseende att förebygga detta missförhållande, kunna icke anses
göra till fyllest. Det är nemligen blott ett ringa fåtal tidningar
eller tidskrifter, som med stöd af ifrågavarande föreskrifter kommer
i åtnjutande af nedsättning i de postbefordringsafgifter, som
skolat erläggas på grund af prenumerationsprisen.

Om sålunda de procentvis beräknade postbefordringsafgifterna,
ur synpunkten af hvad som bör vara skäligt i förhållande
till det arbete, de olika tidningarna förorsaka postverket,
knappast kunna anses vara väl afvägda, visa sig dessa utgifter
ännu mindre tillfredsställande, då man tar i betraktande beloppet
af de inkomster, som genom dem tillflyta postverket, samt
dessa inkomsters förhållande till den del af postverkets utgifter,
som föranledes af tidningsrörelsen.

Då, såsom i det föregående redan blifvit omnämndt, inflytande
abonnementsafgifter redovisas särskildt från andra postmedel,
följer häraf, att postverkets inkomster af tidningsrörelsen
låta beräkna sig med vida större säkerhet, än som eljest är
fallet, då fråga är om utrönande af inkomsterna för särskilda
delar af postverksamheten.

Den uppbörd, som efter postverkets hufvudbok plägar i Generalpoststyrelsens
årsberättelser redovisas under rubriken »postbefordringsafgifter
för tidningar och tidskrifter», uppgående för

år 1898 till 465,233 kr. 38 öre 1), innefattar emellertid äfven vissa
andra inkomster än dem, som i detta sammanhang äro att taga
i betraktande. I nyssnämnda belopp, hvilket erhålles vid balansering
af samtliga till postverket inflytande tidningsmedel mot
summan af utbetalade sådana medel, ingå nemligen också dels
de afgifter, som på grund af särskilda föreskrifter erläggas för
sändning af bilagor till tidningar och för aflemnande å postanstalt
af abonnerade tidningsexemplar å tid, då postanstalten icke
bålles öppen för allmänheten, dels äfven inkomsterna å den
förmedling af tidningsabonnement, som eger rum på grund af
ingångna överenskommelser med främmande länder.

För att utröna, huru stor del af förenämnda tidningsuppbörd
i sj elfva verket svarar emot de på grund af föreskrifterna i
Kong!, kungörelsen den 11 maj 1883 uppburna postbefordringsafgifter
för postabonnerade tidningar, har verkstälts en beräkning
af postbefordringsafgifterna för samtliga hos vederbörande utgifvare
under år 1898 genom postverket bestälda exemplar af
svenska tidningar. Sammanlagda beloppet af dessa afgifter utgör
425,957 kr. 94 öre. Uti detta belopp ingå visserligen äfven postbefordringsafgifterna
för de svenska tidningar, som under ifrågavarande
år förskrifvits af utländska postanstalter, enligt beräkning
af Generalpoststyrelsens statistiska kontor uppgående till 7,865 kr.
12 öre; men utan afseende å detta förhållande har det förra beloppet
synts böra läggas till grund för den följande framställningen,
då det icke utan ett mycket vidlyftigt arbete varit möjligt
att i öfrigt genomföra en åtskilnad af de inom landet tagna
postabonnement å svenska tidningar från de jemförelsevis mycket
fåtaliga abonnement å sagda tidningar, som egt rum vid utländska
postanstalter.

Hvad derefter angår omfattningen af den rörelse, hvaraf inkomsterna
här ofvan angifvits, torde till en början böra påpekas,
hurusom de uppgifter, hvilka i den svenska poststatistiken lemnas
angående tidningsrörelsens omfattning, grunda sig på approximativ
beräkning, i det att antalet afgående tidningspaket och deri *)

Tidningsrörelsens
omfattning
år 1898.

*) För år 1899 uppgick motsvarande uppbörd till kr. 523,048: 94.

inneslutna nummerexemplar af postabonnerade tidningar räknas
endast under loppet af en vecka (i september månad), hvarefter
det sålunda vunna resultatet, multipliceradt med 52, får gälla
såsom exponent för rörelsens omfattning under hela året. Då
det ansetts nödigt att, i den mån ske kunnat, erhålla en mera
exakt kännedom om tidningsrörelsens omfattning, än som kan
vinnas genom nyssnämnda approximativa uppgifter, vid hvilka
dessutom icke någon hänsyn tages till tidningarnas vigt, har dels
med begagnande af de hos Generalpoststyrelsen förvarade, till
tidningsräkenskapen hörande handlingar, dels ock med stöd af
uppgifter, som insamlats från vederbörande tidningsutgifvare 1),
verkstälts en undersökning öfver omfattningen af postabonnement
å inrikes tidningar år 1898.

Enligt denna undersökning, för hvars resultat närmare redogöres
i de härvid fogade tabeller Å, n:ris 1—5, voro vid 1898 års
början i inländska tidningstaxan intagna 634 tidningar 2); och infördes
i samma taxa under årets lopp 62 tidningar, hvaremot
31 tidningar utgingo ur taxan, hvadan alltså vid årets slut denna
innehöll 665 tidningar. Å 26 tidningar blef under redogörelseåret
icke taget något abonnement genom postverkets försorg;
och utgingo af sistnämnda tidningar 15 st. under året ur taxan.
Å 670 tidningar togos abonnement genom postverket, men då
fullständiga uppgifter icke kunnat erhållas beträffande 4 tidnin *)

Dessa uppgifter hafva afsett:

a) antalet och sammanlagda vigten, i kilogram och gram, af de under år 1898
utkomna nummer af hvarje i svenska tidningstaxan för samma år införd tidning
eller tidskrift, allt räknadt per postabonneradt exemplar och med frånräknande af
planscher och bihang, hvilka, på grund af hvad som stadgas i § 1 mom. 2 af
BLongl. kungörelsen den 11 maj 1883, blifvit såsom bilagor till årgången i fråga
afgiftsfntt med posten befordrade;

b) antalet och sammanlagda vigten, i kilogram och gram, af ofvannämnda planscher
och bihang; samt

c) de särskilda tidningsnumrens normala ytinnehåll, i qvadratdecimeter, beräknadt
dels efter det utbredda papperets ena yta, dels ock efter en sida af det
format, hvari tidningsnumren plägat aflemnas till postbefordran.

2) Ordet »tidning» fattas härvidlag lika med tidnings- eller tidskrifts-upplåga,
i det att olika upplagor af samma publikation hafva räknats såsom särskilda tidningar.

gar!), liar den ifrågavarande undersökningen omfattat endast 666
tidningar, å hvilka under år 1898 postabonnement egt rum.

Tidningarnas postupplagor hafva beräknats på grund af uppgifterna
derom i de af tidningsutgifvarne till vederbörande postkontor
ingifna räkningar, efter Indika utbetalning af prenumerationsmedel
egt rum och Indika äro fogade vid postkontorens
tidningsjournaler såsom verifikationer till dessas kreditposter.
Enligt nämnda räkningar hafva under år 1898 genom postverket
tagits inalles 1,346,964 abonnement, fördelande sig på olika
abonnementsterminer sålunda:

helår.............. 715,512, motsvarande 53i proc.,

tre qvartal...... 30,650, » 2''3 ».

halfår ............ 112,229, > 8''» »

ett qvartal...... 384,653, » 28''g »

månad............ 103,920, » 7v »

Reducerade till helårsexemplar, motsvara ofvannämnda abonnement
899,437 s/,2 årgångar.

Dessa årgångar hafva, enligt den beräkning, som verkstälts
med stöd af förenämnda, af tidningsredaktionerna lemnade uppgifter,
omfattat inalles 114,331,550 nummerexemplar, vägande
med inberäknande af afgiftsfria bilagor tillsammans 3,802,106
kilogram, hvilket motsvarar i medeltal för hvarje årgång 127
nummer om 33 gram hvartdera.

Då sammanlagda postbefordringsafgifterna för ifrågavarande Medelinkomst
tidningsexemplar i det föregående beräknats till 425,957 kr. 94 exemplar,
öre, har följaktligen portot för hvarje nummerexemplar af inländska
tidningar år 1898 i medeltal utgjort allenast 0''37 öre. Hvilken betydande
nedsättning i postafgifter för närvarande tillgodonjutes
af postabonnerade tidningar, visar sig, då med sistnämnda belopp
jemföres hvad som skulle hafva utgjorts i portoafgifter, om tidningarna
i fråga skolat vinna postbefordran utan abonnement genom
postverkets försorg. Den lägsta afgift, för hvilken försändelse postbefordras
med s. k. brefposthastighet, d. v.s. med den postlägenhet,
genom hvars begagnande försändelsen beräknas skola fortast uppnå *)

*) C. H. Spurgeons Strålkastare, Katalog från Gr. L. Tullstorps Antiqvariat,

Skyddsvännen ocli Socialistiskt Bibliotek.

Postverkets
inkomster af
andra rörelsegrenar.

bestämmelseorten eller snabbast komma adressaten till banda,
är det porto, som gäller för korsbandsförsändelser. Innehåller
sådan försändelse endast inrikes tidningar eller tidskrifter, uppgår
portot, såsom redan omförmälts, till 1 öre för hvar vigt af
50 gram eller del af 50 gram, dock ej under 2 öre för hvarje
lokalförsändelse och 4 öre för hvarje annan försändelse, hvaremot
det för korsbandsförsändelser, innehållande andra trycksaker än
inrikes tidningar, utgör vid lokalbefordran 2 öre och vid annan
postbefordran 4 öre för hvar vigt af 50 gram eller del af 50
gram. Hade förutnämnda tidningsexemplar skolat i särskilda
försändelser genom postverket befordras utan postabonnement,
skulle alltså portoafgiften för hvarje särskildt för sig expedieradt
nummerexemplar icke i något fall hafva understigit 2 öre,
eller mer än 5 gånger det belopp, som i medeltal blifvit till postverket
erlagdt för hvarje sådant exemplar.

För jemförelses skull torde här böra anföras omfattningen
af öfriga delar af poströrelsen och de inkomster, som deraf beredas
postverket. Under år 1898 postbefordrades enligt den
officiela statistiken 116''2 millioner nummerexemplar af postabonnerade
in- och utländska tidningar, inbringande i postbefordringsafgifter
465,233 kronor 38 öre, medan deremot antalet inom
andra branscher af svenska postverkets rörelse behandlade
försändelser utgjorde 123’4 millioner *) och postverkets inkomster
af sistberörda branscher af dess verksamhet uppgingo
till 9,845,239 kronor 91 öre. Antalet postabonnerade in- och utländska
tidningar utgjorde alltså 48''5 proc. af sammanlagda antalet
postförsändelser, men postbefordringsafgifterna för dessa tidningar
uppgingo till allenast 4’6 proc. af postverkets totalinkomster;
och medan af postabonnerade - tidningar i medeltal 250
nummerexemplar vunno postbefordran för en afgift af 1 krona,
blefvo af andra postförsändelser endast mellan 12 och 13 stycken
befordrade för enahanda afgift.

Ofvan omförmälda förhållande är ingalunda något tillfälligt

1) Häri ingå äfven sådana försändelser, för hvilka afgifter icke blifvit tiU
postverket erlagda. Om jemväl dessa försändelser frånräknas, uppgår antalet
af andra afgiftspligtiga postförsändelser än postabonnerade tidningar för år 1898
till 105’7 mill., för hvilka i medeltal erlagts till postverket 9''35 öre per försändelse.

för sistnämnda år. Tvärtom gifva de härvid fogade öfversigtstabeller
öfver postabonnementens utveckling under perioden 1884
—1898 (Tab. B och D—E) otvetydigt vid handen, att ett liknande
förhållande egt rum under hela denna period. Ej heller synes
någon ändring härutinnan vara att emotse, så länge nuvarande
grunder för beräkningen af tidningarnas postbefordringsafgifter
bibehållas oförändrade. Enligt hvad ofvannämnda tabeller ådagalägga,
ökas nemligen postverkets inkomster af tidningsrörelsen
ingalunda i en proportion, som motsvarar sjelfva rörelsens tillväxt:
medan antalet nummerexemplar af in- och utländska postabonnerade
tidningar vuxit från 28 millioner år 1884 till 116''2
millioner år 1898, eller med 315 procent, hafva deremot inkomsterna
af postbefordringsafgifterna för samma tidningar endast
ökats från 214,000 kronor det förra året till 465,000 kronor det
senare året, utvisande för hela den ifrågavarande perioden eu
ökning af allenast 117*3 proc. I följd deraf har också medelbeloppet
af postbefordringsafgiften per nummerexemplar af samtliga
såväl in- som utländska postabonnerade tidningar sjunkit
från 0''76 öre till 0*4o öre''). A andra sidan företer tidningsxörelsen
en tillväxt, som vida öfverträffa!* ökningen inom poströrelsen
i öfrigt: medan antalet postabonnerade tidningar vid
slutet af förenämnda period vuxit till mer än fyra gånger motsvarande
antal vid periodens början, hafva öfriga postförsändelser
under samma tid endast något mer än fördubblats, i det
att de ökats från 58*8 millioner år 1884 till 123*4 millioner år 1898.

Bä, enligt hvad sålunda anförts, de efter nuvarande grunder
utgående postbefordringsafgifterna för postabonnerade tidningar
icke bereda postverket inkomster, som någorlunda svara emot
den ifrågavarande rörelsens omfattning i jemförelse med andra
grenar af postverksamheten, ligger ock det antagandet nära, att
inkomsterna för tidningsrörelsen ej heller stå i rimligt förhållande
till de utgifter, hvilka postverket måste underkasta sig för samma

*) Postbefordringsafgifterna äro vid denna beräkning liemtade ur General''poststyrelsens
årsberättelser; och innefattas följaktligen deri förutom de procentuela
postbefordringsafgifterna äfven vissa särskilda afgifter för tidningsbestyr (jfr sid. 61).

Omkostnaderna
för
postverkets
tidningsrörelse.

rörelse, samt att följaktligen postverket för denna icke liar sådan
ersättning, som kan betacka utgifterna derför, utan att
postafgifterna för andra postförsändelser i sjelfva verket måste
tjena till att bestrida äfven en del af kostnaderna för postabonnerade
tidningars postbeliandling.

Med afseende härå hafva komiterade ansett angeläget att
erhålla en utredning angående de kostnader, som bestyren med
postabonnerade tidningar kunna antagas förorsaka postverket.
Medan de direkta inkomsterna af postverkets tidningsrörelse
låta sig jemförelsevis noggrant beräknas med stöd af tillgängliga
källor, möter deremot en beräkning af utgifterna för samma rörelse
stora svårigheter. Då nemligen tidningsgöromålen i regel
skötas i sammanhang med öfriga postgöromål, i det att endast
vid postkontoren i Stockholm, Göteborg och Malmö för handläggning
af vissa tidningsbestyr finnas inrättade särskilda tidningsexpeditioner,
är det också i allmänhet omöjligt att på annat
sätt än efter approximativ uppskattning beräkna, huru stor del
af utgifterna för postverksamheten bör anses belöpa på tidningsrörelsen.
Komiterade hafva icke trott sig kunna med stöd af de
för dem tillgängliga uppgifter verkställa en sådan uppskattning,
utan hafva fördenskull i skrifvelse till Generalpoststyrelsen påkallat
styrelsens medverkan i förevarande afseende.

Med anledning af komiterades ifrågavarande framställning
har Generalpoststyrelsen infordrat yttranden i ämnet från såväl
postdirektörerna i Stockholm, Göteborg och Malmö som ock
postinspektörerna i samtliga postdistrikt. Postdirektörerna hafva
hvar för sig inkommit med yttranden, hvaremot postinspektörerna
vid hållet sammanträde den 4 november 1899 enat sig om
ett gemensamt uttalande i den föreliggande frågan.

Enligt hvad af detta uttalande inhemtas, hafva postinspektörerna
ansett det tillkomma dem att afgifva yttrande öfver följande
uppgifter:

l:o) kostnaderna till aflöningar åt tjenstemän och vaktbetjente
vid andra postkontor än i Stockholm, Göteborg och Malmö,
arfvoden till poststationsföreståndare och utgifter för lokaler,

materiel m. m., i den mån dessa kostnader bordo anses betingade
af tidningsrörelsen vid de postanstalter, om livilka här vore fråga;

2:o) uppbördsprovision å postbefordringsafgifterna för tidningar
och tidskrifter; samt

„ 3:o) kostnaderna för tidningars och tidskrifters postbefordran
å jernväg, sjöledes, med kärr- och gångpost samt med landtbrefbärare.

För att blifva i tillfälle att meddela tillförlitliga upplysningar
i fråga om de i form af aflöningar åt tjensteman och vaktbetjente
utgående kostnader för tidningsrörelsen hade postinspektörerna
från vederbörande postmästare infordrat svar å följande
tre frågor, nemligen:

»1) I hvilken män hade den vid postkontoret anstälda personal
kunnat undvaras, derest postkontoret ej ålegat bestyret
med genom postverket abonnerade tidningar?

2) Hvilka tillfälliga anslag till förstärkning af personalen
under julen, årsskiftet eller eljest hafva vid postkontoret utgått?

3) Huru stort belopp af sistnämnda anslag hade kunnat besparas
postverket, om postkontoret ej ålegat bestyret med postabonnerade
tidningar?»

För den personal, som sålunda skulle kunnat undvaras,
derest bestyren med tidningsabonnement ej ålegat postverket,
hade — då vid eventuel minskning af personal det syntes rättvist,
att en yngre funktionär entledigades framför en äldre —• ailöningen
beräknats i fråga om tjensteman till 900 kronor, eller såsom för
extra biträde i lägsta arfvodesklassen, och beträffande vaktbetjent
såsom för extra vaktbetjent med arfvode, normal traktamente
och beklädnadsförmån, denna sistnämnda värderad till 75 kronor.

Med hänsyn dertill att äfven vid eu och annan af de ambulanta
postanstalterna personalen kunnat, under ofvan angifna
förutsättning, i någon mån minskas, hade motsvarande uppskattning
verkstälts jemväl beträffande sistnämnda postanstalter, dervid
för den personal, som kunnat undvaras, aflöningen beräknats
till arfvode åt extra biträde resp. extra vaktbetjent, resetraktamente
efter gällande grunder äfvensom, i fråga om vaktbetjent,
beklädnadsförmån (= 75 kr.).

Personal.

Förutom de belopp, hvilka enligt ofvan omförmälda grunder
beräknats hafva utgått till aflönande af den personal, som tillkommit
uteslutande för bestyren med postabonnerade tidningar,
anse postinspektörerna, att till tidningarnas konto bör öfverföras
ytterligare en del af postverkets utgifter i form af löner, tjenstgöringspenningar
och ålderstillägg samt arfvoden och dagtraktamenten.
Då nemligen äfven den personal, hvilken icke tillkommit
uteslutande för tidningsgöromålens handläggning, måste
i afsevärd mån deltaga i dessa göromål, borde enligt postinspektörernas
åsigt tidningarnas konto derjemte påföras 10 procent af
det belopp, som återstår, sedan från summan af postverkets
sistnämnda utgifter dragits hvad som enligt ofvan angifna grunder
beräknats belöpa å den för tidningsröreisen uteslutande afsedda
personal.

Hvad angår poststationsföreståndarnes arfvoden, uttala inspektörerna,
att — med hänsyn dertill att tidningsgöromålen
vålla poststationsföreståndarne mycket arbete och kunna sägas
i allmänhet utgöra hufvudanledningen till desses ständigt återkommande
framställningar om arfvodesförhöjning — 20 procent
af postverkets totalutgifter för nämnda arfvoden böra påföras
tidningarnas konto, hvartill äfven borde läggas sådana till vissa
poststationsföreståndares disposition stälda biträdesanslag, hvilka
tillkommit uteslutande för tidningsgöromål.

Loiaier m.*m. Hvad derefter beträffade postlokalerna, vore det uppenbart,
att göromålen med postabonnerade tidningar, äfven der särskilda
rum för tidningarnas expedition icke blifvit anordnade, påkallade
dels ökadt utrymme, dels ock särskilda möbler, såsom tidningsbord,
sorteringsfack m. m.; och borde fördenskull å tidningarnas konto
uppföras 15 procent af postverkets utgifter för förhyrande af postlägenheter
samt posthusens underhåll m. m. Derjemte borde
äfven 5 procent af postverkets expensutgifter påföras tidningarna,
då de af tidningsrörelsen påkallade större postlokalerna äfven
kräfde ökade utgifter för städning, belysning och uppvärmning.

Vidare anse postinspektörerna följande utgifter vara att hänföra
till tidningsrörelsen:

kostnaderna för tidningstaxorna med dertill hörande ändringar
och tillägg;

kostnaderna för de från postverkets blankettförråd utlemnade
blanketter afseende tidningsrörelsen;

75 procent af kostnaderna för omslagspapper och för sådana
kuvert, som ej äro uteslutande af sedda för andra ändamål; 10
procent af postverkets utgifter för bindgarn; tillverkningskostnaden
för tidningspåsar och tidningssäckar; samt 15 procent
af kostnaderna för andra påsar och säckar äfvensom för postväskor;
varande härvid afsedda endast sådana föremål, som tillhandahållas
genom postverkets persedelförråd; samt

kostnaden för inköp af vissa skrifmaterialier, såsom för tidningspåskrifning
afsedda pennor m. in.

Uppbördsprovision å postbefordringsafgifterna för postabonnerade
tidningar hafva postinspektörerna ansett böra i regel
beräknas till 3 procent och till högre belopp endast beträffande
sådana postkontor, der uppbörden för frankoteeken och lösenförsändelser
icke uppgått till 15,000 kronor för år.

Hvad slutligen angår utgifterna för tidningarnas befordran
med olika postlägenheter, böra enligt inspektörernas åsigt följande
poster påföras tidningarnas konto, nemligen:

a) vid jern vägsbefordran: dels, då särskild t utrymme ej anses
hafva tillkommit för tidningsbefordringen, 25 procent af postföringskostnaden;
dels kostnaden för transport af fack och väskor,
som äro uteslutande afsedda för tidningar; dels och vid annan
jernvägsbefordran skilnaden mellan kostnaderna för det större
postkupé- resp. fackutrymme m. in., som påkallats af tidningarnas
postbefordran, och det mindre utrymme, som erfordrats för
transporten af den öfriga posten;

b) vid befordran per ångbåt emellan inrikes orter: 25 procent
af postverkets utgifter för sådan postbefordran;

c) vid landsvägspostbefordran: dels hvad angår landsvägslinier,
der postföringen utgöres med en häst och åkdon samt
liniens längd öfverstiger 1 eller, då fråga är om ringlinie, 2

1) Enligt årsberättelserna uppgick uppbörden år 189 8 vid 43 och år 188 9
vid 39 postkontor till belopp, understigande 15,000 kr.

Postbefor dran.

nymil, 25 procent af postföringskostnaden; dels, livad beträffar
annan åkande landsvägspost, skilnaden mellan kostnaden för
åkande post och för gångpost äfvensom kostnaden för alla extra
hästar (d. v. s. hästar utöfver en); dels, i fråga om åkande landtbrefbäring,
skilnaden mellan kostnaden för åkande och för gående
landtbrefbärare; dels och 25 procent af postföringskostnaden för
gångpost och gående landtbrefbärare; samt

d) vid posttransporter inom postanstalts eget område: kostnaden
för sådana transporters utgörande medelst häst och åkdon.

Till sist framhålla postinspektörerna i sitt ifrågavarande yttrande,
att postverkets utgifter för bestyren med abonnerade tidningar
under åren 1897 och 1898 med visshet måste antagas
väsentligen öfverskridas under närmast kommande år dels till
följd af sedermera inträdda dyrare tider, hvilka syntes komma att
medföra icke allenast ökade lefnadskostnader för postpersonalen
och deraf betingad förhöjning i dennas aflöning utan äfven ökade
kostnader för postlokaler, materiel m. m., dels ock med hänsyn
till postverkets allt jemt stigande postföringskostnader; och anföres
i sistnämnda afseende, hurusom de dyrare tiderna redan
visat sig medföra i afsevärd mån ökad kostnad för postföring å
landsväg på sådana linier, der kontrakten icke äro för vederbörande
entreprenörer bindande under en längre följd af år, hvarjemte
i afseende å postbefordran på jernväg erinras om den
vid tiden för yttrandets afgifvande ännu oafgjorda frågan om
förhöjning i afgifterna för postbefordran å statens jernvägar.

Enligt den beräkning, som med tillämpning hufvudsakligen
af de grunder, hvilka innehållas i ofvannämnda, till Generalpoststyrelsen
afgifna yttranden, blifvit inom styrelsen verkstäld, och
för hvilken närmare redogöres i den härvid fogade Bilaga I,
hafva postverkets af tidningsrörelsen, d. v. s. postabonnement å
både svenska och utländska tidningar, föranledda utgifter för år
1898 uppgått till följande belopp i jemna tusental kronor:

A) Löner och arfvoden m. m. Kr.

Personal, som användts uteslutande
för tidningsrörelsen vid postkontor
och ambulanta postanstalter 254,000: —
Annan personal vid postkontor m. m. 269,000: —
Poststationsföreståndare .................. 164,000: —

B) Upphördsprovision å postbefordringsafgifter

för tidningar ..................... O
C) Tidningars postbefordran.
Å jernväg ........................................	. 508,000: —
Per ångbåt .....................................	. 32,000: —
Å landsväg .....................................	. 174,000: —
Inom postanstalts eget område....	21,000: —

D) Diverse utgifter.

Förhyrande af postlägenheter in. m.	22,000: —
Inventarier .......................................	18,000: —
Expenser: skrifmaterialier, städning,
belysning, uppvärmning m. m....	21,000: —
Tidningstaxor ....................................	10,000: —
Blanketter m. m. från postverkets
blankettförråd.................................	7,000: —
Förpackningsföremål m. m. från post-
verkets persedelförråd..................	41,000: —

Kr.

687,000: —
15,000: —

735,000: —

119,000: —

Summa kronor 1,556,000: —

Postverkets utgifter för tidningsrörelsen hafva, såvidt komiterade
erfarit, vid tvenne föregående tillfällen utgjort föremål
för uppskattning.

Den ena gången verkstäldes en dylik uppskattning, då Generalpoststyrelsen
i underdånigt utlåtande af den 29 oktober 1875
(jfr sid. 17 o. f.) väckte förslag om ändring i vilkoren för tidningars
postbefordran. Tidningsrörelsens omfattning var på den tiden vida
mindre, än hvad den sedermera blifvit: antalet nummerexemplar
beräknades för år 1875 till 24''2 millioner, fördelade i I t millioner
paket och 331,143 årsexemplar, för hvilka sammanlagda postbefordringsafgifterna
uppgingo till 166,951 kronor. Postverkets

Föregående

koatnads beräkningar.

Kostnadsberäkningen

för år 1898.

utgifter för denna rörelse uppskattades i sistnämnda utlåtande
till sammanlagdt 131,500 kronor för tidningarnas behandling
å postanstalterna, hvartill borde läggas kostnaderna för tidningarnas
fortskaffande mellan postanstalterna. I sistberörda
afseende gjordes ej annan uppskattning, än att det belopp,
36,500 kronor, som af de beräknade postbefordringsafgifterna
för år 1875, 168,000 kronor, återstode, sedan ofvan först nämnda
kostnader blifvit betäckta, ansågs icke kunna vara tillräckligt
för bestridande af kostnaderna för tidningarnas fortskaffande.

För andra gången beräknades utgifterna för postverkets tidningsrörelse
under år 1890. Beträffande denna beräkning, hvilken
torde hafva afsetts i Generalpoststyrelsens till bevillningsutskottet
vid 1899 års riksdag afgifna utlåtande (jfr sid. 45),
föreligger endast ett meddelande, som under riksdagen 1891, då
i första kammaren förevar frågan om lokalprenumerationens utsträckning
(jfr sid. 38 o. f.), af eu talare derstädes gjordes af innehåll,
att postverket redan då för dess bestyr med de genom
postverkets förmedling abonnerade tidningar och tidskrifter ålades
en »utgift» af omkring 95,000 kronor. Då postbefordringsafgifterna
för år 1890 uppgingo till 304,026 kronor, skulle följaktligen
kostnaderna för tidningsrörelsen under samma år hafva
enligt denna beräkning utgjort inemot 400,000 kronor. Såsom
närmare af bifogade tabell B inhemtas, omfattade 1890 års tidningsrörelse
50v millioner nummerexemplar postabonnerade tidningar,
inneslutna i 5 millioner paket och fördelade på 527,409
årsexemplar.

Äfven om sammanlagda beloppet af de nu beräknade kostnaderna
för postverkets tidningsrörelse, hvilket motsvarar något
mer än 16 procent af postverkets samtliga utgifter för år 1898,
i jemförelse med de resultat, som framgå af föregående uppskattningar
af dessa kostnader, förefaller högre, än som motsvarar
sjelfva rörelsens tillväxt, synes det dock i betraktande af de
i allmänhet numera rådande högre prisförhållanden och med hänsyn
till de olikartade göromål, som, enligt hvad här ofvan meddelats,
åligga postverket på grund af dess befattning med tidningsabonnement,
helt naturligt, att sammanlagda omkostnaderna för

bestridandet af alla dessa göromål numera måste beräknas till
vida högre belopp än vid de föregående tillfällen, då sådan uppskattning
egt rum.

Vid komiterades öfverläggningar har visserligen anmärkts,
att kostnaderna vore på en och annan post väl högt beräknade.
Men komiterade hafva trott sig så mycket mindre böra ingå i
en detaljerad granskning af den utaf Generalpoststyrelsen framlagda
kostnadsberäkningen, som komiterade af skäl, livilka här
nedan utförligt angifvas, ansett sig ändock icke kunna ifrågasätta
en sådan höjning i de till postverket utgående afgifterna,
att inkomsterna af tidningsrörelsen skulle kunna täcka de beräknade
utgifterna för densamma.

Härtill kommer äfven, att följande omständigheter hafva
anförts, hvilka synas gifva vid handen, att vissa poster af de
ifrågavarande kostnaderna blifvit snarare för lågt än för högt
beräknade.

Hvad först angår de kostnader, som upptagits underrubriken
»löner och arfvoden m. m.», synes den grund, hvarefter
en eventuel besparing i personalen blifvit beräknad, leda
dertill, att uppskattningen i åtskilliga fall visar resultat, som
understiga de utgifter, hvilka måste anses belöpa på de arbetskrafter,
som faktiskt tagits i anspråk för tidningsgöromålen.
Det lider nemligen knappast något tvifvel, att vid eu hel de!
postanstalter en besparing i följd af tidningsgöromålens borttagande
skulle komma att omfatta äfven den del af personalen,
som åtnjuter högre aflöning än lägsta arfvodet för extra biträde,
och sålunda minskningen i utgifterna för personalens aflöning
uppgå till åtskilligt större belopp än det i den gjorda beräkningen
förutsatta; hvartill kommer, att beloppet af nämnda
arfvode numera blifvit betydligt förhöjdt, hvadan äfven en
uppskattning enligt den nu följda beräkningsgrunden skulle förföljande
år leda till ett väsentligt högre belopp än det bär
ofvan angifna. Och hvad beträffar poststationsföreståndarnes
arfvoden, af hvilka enligt postinspektörernas yttrande 20 procent,
men i den gjorda beräkningen 25 procent antagits böra påföras
tidningsrörelsen, torde äfven sistnämnda procent i flere fall vara

I utlandet
verkstälda
kostnadsberäkningar.

lägre, än som motsvarar det arbete, som vållas poststationsföreståndame
af tidningsbestjren. Att döma af de uppgifter härom,
som blifvit komiterade meddelade, uppskatta på många håll
poststationsföreståndarne sjelfva detta arbete till 50 ä 75 procent
af samtliga postgöromålen vid de poststationer, der de äro anstälda.

Vidare sjnes den kostnad, som beräknats för förhyrande
af postlägenheter m. in., icke motsvara den ökade utgift för
postlokaler, som vallas af tidningsrörelsen. Dels har nemligen
härvid icke tagits hänsyn till de fall, då postlokalerna äro inrymda
i postverkets egna byggnader, och dels torde i betraktande af
det skrymmande skick, hvari tidningarna merendels aflemnas
till postbehandling, och det stora utrymme, som kräfves af tidningarna
i jemförelse med andra slag af postförsändelser, tidningsrörelsens
andel i utgifterna för postlokaler med skäl hafva
kunnat upptagas till ett högre belopp.

Slutligen bör, hvad angår kostnaderna för tidningarnas postbefordran,
erinras, att den af postinspektörerna omförmälda
fråga om förhöjning i ersättningen för postbefordran å statens
jernvägar numera blifvit afgjord, i det att genom Kong! bref
den 18 maj 1900 nyssnämnda ersättning blifvit från och med
den 1 januari 1901 höjd från 16 till 17 öre per kilometer för
hel vagn, hvilande på två axlar, samt från 8 till 8 ''/2 öre per
kilometer för post- och postiljonskupé.

Till ytterligare stöd för den uppfattning, att de ifrågavarande
kostnaderna icke blifvit allt för högt uppskattade, må här anföras
de beräkningar, som i enahanda afseende verkstälts inom
några främmande länder.

I Tyskland, der frågan om ändring i grunderna för postverkets
ersättning för tidningsabonnement utgjort föremål för
öfverläggningar och beslut inom riksdagen år 1899, beräknades
för år 1897, då genom postverket tagits omkring 13 mill. abonnement
å sammanlagdt 3''5 mill. årsexemplar af 5,713 tidningar
och antalet nummerexemplar af sålunda postabonnerade
tidningar utgjorde 937 mill,, vägande omkring 30 mill. kilogram,
omkostnaderna för tidningsrörelsen af rikspostamtet till inalles

6,178,000 mark (5,499,000 kronor), motsvarande i medeltal för
hvarje nummerexemplar 0''CG pf. eller 0''59 öre. Enligt förestående
beräkning för år 1898 skulle hos oss kostnaden i
medeltal för hvarje nummerexemplar visserligen utgöra lss
öre1); men dervid är att beakta, dels att på grund af i Tyskland
gällande bestämmelser postverkets utgifter för tidningarnas
postbefordran å jernväg äro jemförelsevis mycket obetydliga,
dels ock att vid ofvannämnda tyska uppskattning icke tagits
någon hänsyn till kostnaderna för tidningarnas hembäring, för
hvilken i Tyskland uppbäres särskild afgift. Sistnämnda kostnader
beräknades i medeltal utgöra per nummerexemplar i stad
1*04 pf. (0''9 3 öre) och på landsbygden 4''3 pf. (3''83 öre); och uppgick
antalet hemburna tidningar till 480''7 millioner.

I Schweiz uppskattades postverkets utgifter för tidningarnas
transport och hembäring år 1889 till i medeltal 2 centimes (1''4
öre) per nummerexemplar, och för år 1897 beräknade schweiziska
postförvaltningen, att endast hembäringen af hvarje nummerexemplar
kostade i medeltal 1''43 centimes (1''03 öre).

För jemförelses skull förtjenar äfven att nämnas, att enligt
en af franska postförvaltningen under år 1900 afgifven berättelse
omkostnaderna för postbehandling af trycksaker såsom
korsbandsförsändelser uppgått till 5''5 centimes (3''9G öre) per
försändelse; att enligt beräkning af amerikanska postförvaltningen
kostnaderna för tidningars transport och, der sådan eger
rum, äfven hembäring uppgå till 8 cents per amerikanskt pund,
d. v. s. omkring 66 öre per kilogram, motsvarande efter medelvigten
per nummer af svenska tidningar cirka 2 öre per nummerexemplar;
samt att enligt en berättelse, som år 1897 afgifvits af chefen för
storbritanniska postverket, den för tidningar i Storbritannien
utgående postafgift af 1/2 penny (3''8 öre) per exemplar icke är

J) Då vid uppskattningen af omkostnaderna för tidningsrörelsen icke kunnat
göras någon skilnad mellan inländska ocli utländska tidningar, har härvid antalet
nummerexemplar af postabonnerade utländska tidningar, enligt årsberättelsen för
år 1898 beräknadt till 13 millioner, lagts till det förut nämnda antalet postabonnerade
inländska tidningar och sålunda sammanlagda antalet postabonnerade nummerexemplar
beräknats till 115*6 millioner.

tillräcklig för att skydda britiska. postverket för förlust på ifrågavarande
del af dess rörelse.

Förhållandet Äfven om sådana beräkningar, som de ofvan omförmälda,
ster och Ut- kunna lemna annat än approximativa resultat, i det att

ninglrillisen u^^erna för eu verksamhet sådan som poströrelsen, der särskilda
grenar af verksamheten i regel gripa in i hvarandra, endast
undantagsvis och med afseende på jemförelsevis mindre
betydande poster låta sig med visshet fördela på olika rörelsegrenar,
så torde i allt fall af hvad ofvan anförts beträffande svenska
postverkets inkomster och utgifter för tidningsrörelsen framgå,
att den ersättning, som med stöd af nu gällande bestämmelser
utgår till postverket för dess befattning med tidningsabonnement,
icke är på långt när tillräcklig för att betacka postverkets af
tidningsbestyren föranledda utgifter.

Yisserligen synes det kunna sättas i fråga, huruvida postverket,
som framför allt har att tillgodose allmänhetens intressen,
måste hafva full ersättning för hvarje särskild bransch
af sin rörelse, så länge denna rörelse i sin helhet går med
vinst. Om nemligen inkomsterna på öfriga delar af poströrelsen
lemna betydande öfverskott, indika ej komma till användning
för verkets egna ändamål, lärer ur det allmännas synpunkt
icke något vara att erinra deremot, att de förmåner, som
postverket erbjuder allmänheten, ökas genom poströrelsens utvidgande
till att omfatta nya branscher, äfven om derför skulle
tagas i anspråk någon del af berörda öfverskott. En nödvändig
förutsättning bör likväl dervid vara, att dylika branscher
icke uppnå en sådan omfattning, att de kunna anses
inkräkta på det behöriga fullgörandet af verkets åligganden inom
väsentligare delar af dess rörelse och förorsaka sådana utgifter,
att dessa måste deraf lida men.

Af den förut lemnade redogörelsen inhemtas, att tidningsabonnement
genom postverkets försorg, från att ursprungligen
hafva ansetts icke tillhöra den egentliga posttjensten, derefter
kommit att inbegripas i denna och sedermera vuxit till att genom
omfattningen och mångfalden af det derigenom föranledda

arbete utgöra eu högst betydande del af poströrelsen, för hvilken
omkostnaderna i väsentlig mån måste bestridas af postverkets
inkomster på öfriga slag af försändelser; och framställer sig med
afseende derå den frågan, om ur det allmännas synpunkt det är
lämpligt att låta detta förhållande fortfara.

Huru vigtigt det för den allmänna odlingens och upplysningens
befrämjande än är, att tidningarna erhålla eu lätt och
billig spridning till olika delar af landet, lärer väl svårligen
kunna bestridas, att äfven andra branscher af postverksamheten
äro af den vigt och betydelse för samhället, att postverket skulle
föga tillfredsställande fylla sin uppgift, om det åsidosatte dessa
branscher för att tillgodose tidningarnas intressen. Särskildt
måste det ju anses såsom hufvuduppgiften för postverkets
rörelse att med största möjliga snabbhet och säkerhet befordra
bref och brefkort, de försändelser, till hvilkas befordran
mot afgift postverket fått uteslutande rätt sig tillförsäkrad.
Skola de inkomster, som härflyta af sistnämnda försändelsers
postbefordran, fortfarande till så betydlig del tagas i anspråk för
täckandet af den förlust, som för postverket uppstår på dess
tidningsrörelse, kan detta förhållande icke undgå att i längden
verka i hög grad hämmande på berörda hufvuddelar af poströrelsen
och derigenom äfven på utvecklingen af denna rörelse
i dess helhet.

Ändring härutinnan kan åstadkommas dels genom att minska
utgifterna för tidningsrörelsen och dels genom att öka inkomsterna
af densamma.

I det förra hänseendet hafva komiterade till en början tagit
under öfvervägande frågan, huruvida postverkets nuvarande befattning
med tidningsabonnement borde helt och hållet Upphöra.

Förslag i sådant syfte hafva, enligt hvad komiterade inhemtat,
blifvit af postmän framstälda och äfven utgjort föremål för behandling
såväl vid sammanträde af postdirektörerna och postinspektörerna
i riket som inom Generalpoststyrelsen. Emellertid
hafva berörda förslag icke föranledt till vidare åtgärd från
vederbörandes sida.

Komiterade, som funnit angeläget att få kännedom om de

Nedbringande
af utgifterna
för tidningsrörelsen.

åsigter och önskningar, hvilka i afseende å postverkets tidningsrörelse
göra sig gällande bland tidningsutgifvarne i olika delar
af landet, hafva fördenskull lemnat de för komiterade kända korporationer
af tidningsmän tillfälle att yttra sig i ämnet. Af de
med anledning häraf till komiterade afgifna yttranden framgår
med all tydlighet, att inom tidningsmannakretsar allmänt råder
den önskan, att postverket skall fortfarande förmedla tidningsabonnement.

Svenska tidningsutgifvareföreningen, med hvilken Nordsvenska
tidningsmannaföreningen härutinnan instämt, yttrar i
förevarande afseende följande:

»Någon rubbning i det nu bestående förhållandet, att k. postverket
upptager prenumeration samt att tidnings exemplaren försändas
och tillhandahållas genom k. postverket, antager föreningen
icke ens vara ifrågasatt, och tidningsutgifvarne önska ej
heller häruti någon ändring. Det svenska postverket är nu en
gång inrättadt för detta system, vid hvilket allmänheten är van
och hvarmed den funnit sig tillfredsstäld, i synnerhet som det
till följd af k. postverkets goda ledning och dugliga personal i
regeln fungerat synnerligen väl.»

Publicistklubben »önskar ingen ändring i det förhållandet, att
postverket mottager prenumeration för tidningarnas räkning
och befordrar dem till prenumeranterna, utan anser fastmera
att ett sådant postverkets kommissionärskap bör betraktas såsom
en stor och vigtig fördel för pressen såväl som för allmänheten,
hvilken svårligen skulle utan en lång öfvergångstid finna sig till
rätta i nya former».

Styrelsen för Södra Sveriges pressförening anser »det vara
ett oafvisligt behof, att ingen ändring göres i sättet för prenumerationens
upptagande». Skulle prenumeranterna t. ex. få vända
sig direkt till tidningsutgifvarne med sina prenumerationer, skulle
detta vålla i synnerhet de bredare lagren af dem mycket bryderi,
och sannolikt skulle stora skaror af tidningsläsare icke
kunna skaffa sig sin tidning.

I samma rigtning uttalar sig Göteborgs journalistklubb:
»den svenska allmänhetens läslust är nu icke vidare stor, och

det vore fara värdt, att denna läslust aftoge, om ytterligare svårighet
bereddes allmänheten, då den skulle prenumerera på en
tidning. De stora afstånden i vårt land skulle också lägga hinder
i vägen för en annan anordning af prenumerationen, som
genom en sådan skulle oskäligen fördyras».

Äfven komiterade anse, att det ligger lika mycket i allmänhetens
som i tidningsutgifvarnes intresse, att postverket fortfarande
genom att förmedla abonnement å tidningar bidrager
till dessas spridning. Af den ofvan lemnade redogörelsen för
postverkets göromål med afseende å postabonnerade tidningar
framgår, att genom postverkets förmedling af tidningsabonnement,
afsevärda fördelar beredas både den tidningsläsande allmänheten
och tidningsutgifvarne. Skulle postverket nu undandraga sig
ifrågavarande bestyr, så skulle säkerligen deraf följa betydliga
olägenheter för en stor del af landets invånare. Komiterade anse
fördenskull, att abonnement å tidningar bör fortfarande såsom
hittills få ega rum genom postverkets förmedling.

Då komiterade sålunda funnit sig icke böra ifrågasätta någon
ändring i postverkets nuvarande åliggande att mottaga abonnement
å tidningar, hafva komiterade vidare haft att undersöka,
huruvida och på hvad sätt postverkets utgifter för tidningsbestyrens
bestridande skulle kunna nedbringas. Någon nedsättning
i dessa utgifter lärer icke kunna åvägabringas, med
mindre omfattningen af tidningsgöromålen minskas. Detta skulle
enligt komiterades uppfattning kunna ske dels genom att låta
tidningsutgifvarne sjelfva ombesörja en del af de göromål, som
i förevarande afseende nu bestridas af postverket, och dels genom
att underlätta tidningarnas försändning utan postabonnement,
hvarigenom antalet af de genom postverket förskrifna tidningar
skulle kunna minskas. För de förslag, som komiterade ansett
sig böra i nämnda båda afseenden framlägga, kommer redogörelse
att i annat sammanhang här nedan meddelas. Här
torde endast böra nämnas, att de ekonomiska verkningarna af
dessa förslags genomförande visserligen icke låta sig på förhand
beräkna, men att de i hvarje fall icke synas kunna inom den närmare
framtiden i någon högre grad bidraga att täcka den brist,

som, enligt hvad ofvan visats, uppstår å postverkets tidningsrörelse.

Höjande af Detta önskemål lärer sålunda icke kunna vinnas, utan att
Vför Jo station- inkomsterna för tidningsrörelsen ökas och att för sådant ändamål
nemde hd- postbefordringsafgifterna för postabonnerade tidningar höjas.

ning ar.

Ändrade
grunder för
afgiftsb
er åkningen.

Detta har äfven framhållits i ofvanberörda till komiterade
afgifna yttranden. Sålunda uttalar Svenska tidningsutgifvareföreningen,
att postverket bör hafva full rätt att ställa sina
taxor så, att de både skydda mot förlust och lemna tillräcklig
ersättning för de verkliga kostnaderna för ifrågavarande rörelse.
Detta uttalande har biträdts af Nordsvenska tidningsmannaföreningen.
Publicistklubben anser, att eu ordning, som mera tillgodoser
postverkets ekonomiska intressen än den nuvarande, är
af behofvet påkallad.

Det är emellertid ej nog med att de vid abonnement genom
postverket utgående postafgifterna undergå eu förhöjning. Såsom
i det föregående blifvit närmare omförmäldt, medför sj elfva den
grund, efter hvilken afgifterna beräknas, den olägenhet, att dessa
afgifter drabba olika tidningar mycket ojemnt i förhållande till
det arbete och följaktligen äfven de kostnader, tidningarna förorsaka
postverket. Derföre bör, enligt komiterades åsigt, en annan
grund stadgas för afgiftsberäkningen, så att befordringsafgifterna
mera rättvist fördela sig på olika tidningar.

Äfven härutinnan hafva komiterade funnit stöd uti de i
amnet afgifna yttranden. Tidningsutgifvareföreningen yttrar
sålunda bland annat följande:

»Sjelfva grunden för postbefordringsafgifternas utgående har
ej längre befunnits möjlig att bibehålla, då den med pressens
fortgående utveckling allt påtagligare befunnits vara orättvis.
Ändra grunder, genom hvilka k. postverket skulle se sina kostnader
stabilt - betäckta och på grund af systemets egen natur
vinna skydd mot nedpressning i postafgifterna, anser föreningen
sålunda lika befogade ur k. postverkets synpunkt, som de ur
pressens synpunkt betingas af rättvisans kraf på att icke den
ena tidningskategorien, hvad befordringsafgifterna angår, gynnas
på den andras bekostnad.»

Publicistklubben framhåller, att de procentvis beräknade
postbefordringsafgifterna dels för de billigaste tidningarna icke
uppväga postverkets dermed förenade kostnader och besvär, dels
ock drabba tidningar med högre prenumerationspris relativt
hårdt, samt att, då under sådana förhållanden en förändring anses
påkallad, den hittillsvarande normen bör uppgifvas.

Styrelsen för Södra Sveriges pressförening anför i .förevarande
afseende bland annat, att det system, efter hvilket befordringsafgiften
för närvarande beräknas, är föråldradt och behöfver
genomgå en grundlig reformering. »Med den utsträckning,
tidningsutgifvandet tagit, har dess så att säga merkantila
sida äfven gjort sig mer gällande. Det har då icke kunnat
undgås, att postbefordringsafgiftens uttagande pr procent af
^prenumerationspriset ledt till missbruk.»

Äfven Göteborgs journalistklubb anser den nuvarande beräkningen
i många fall olämplig, såsom allt för mycket premierande
de s. k. billighetstidningarna, och framhåller klubben i detta
hänseende såsom en oformlighet, att postverket måste befordra
en annonstidning, hvilken enligt klubbens mening ej kan räknas
till pressen, för 20 öre per år.

Nordsvenska tidningsmannaföreningen förklarar, att inom
föreningens område, d. v. s. Norrland och Dalarne, den nuvarande
beräkningsgrunden allmänt anses otillfredsställande och orättvis.

På samma gång sålunda de procentuela postbefordringsafgifterna
blifvit utdömda, hafva ock framstälts förslag till andra grunder
för afgifternas beräknande, genom hvilkas antagande både skälig
godtgörelse ansetts skola beredas postverket för dess arbete och
en rättvisare fördelning af postbefordringsafgifterna åstadkommas.

Tidningsutgifvareföreningen föreslår i sådant hänseende, att
postbefordringsafgiften måtte sammansättas sålunda:

a) en grundafgift, utgående med lika belopp för hvarje
abonnementstermin;

b) en nummerafgift, beräknad för antal utgifna nummer i
veckan; samt

c) en vigtafgift, beräknad per kilogram af hel årgång.

Grundafgiften skulle enligt detta förslag utgöra ersättning för

Tidningsfrågan
i
Tyskland.

prenumerationens upptagande och prenumerationsbeloppets tillhandahållande
åt utgifvaren; nummerafgiften skulle ersätta det
ökade besväret med oftare utkommande tidningar och vigtafgiften
lemna godtgörelse för tidningarnas olika omfång.

Enahanda förslag har framstälts af Publicistklubben samt
äfven förordats af Nordsvenska tidningsmannaföreningen.

Förslaget grundar sig på de principer för afgiftsberäkningen,
som föreslagits i en till tyska riksdagen den 6 februari 1899
aflåten proposition. Med afseende derå torde det vara nödigt
att i största korthet här redogöra för frågans behandling och
utgång i Tyskland.

Enligt hittills gällande bestämmelser, hvilka meddelats i
posttaxelagen af den 28 oktober 1871, har vid postabonnement
inom tyska postområdet erlagts en postbefordringsafgift, motsvarande
25 % af tidningens pris hos utgifvaren, med nedsättning
till 12''5 % för tidningar, utkommande mindre ofta än 4
gånger i månaden. Minsta afgiften har utgjort 40 pf. (35''6 öre)
årligen. Förutom ofvannämnda afgift erlägges för tidning, som skall
till abonnenten hembäras, en särskild hembäringsafgift, hufvudsakligen
rättande sig efter antalet gånger, då sådan hembäring
skall ega rum. ’)

Den inkomst, som genom förenämnda postbefordringsafgift
tillllyter tyska postverket, beräknades för år 1897 uppgå till
4,484,797 mark (3,991,469 kr.), motsvarande i medeltal för hvarje
nummerexemplar 0''48 pf. (0''43 öre). Då postverkets omkostnader
för tidningsrörelsen samma år beräknats till 0''6 6 pf. per
nummerexemplar, uppkommer alltså på hvarje sådant exemplar
för postverket en förlust af 0''18 pf. (0''16 öre). På grund deraf
och då de på förenämnda sätt beräknade postbefordringsafgifterna
äfven i öfrigt ansågos mindre tillfredsställande, föreslogs i ofvanberörda
proposition, att postbefordringsafgiften skulle sammansättas
af följande belopp:

a) 10 pf. (8''9 öre) för hvarje abonnementsperiod utan hänsyn
till dess längd;

*) Jfr vidare den nedan meddelade öfversigt öfver postbefordran af tidningar
m. m. i vissa främmande länder (Bil. IV).

b) 15 pf. (13''4 öre) årligen för tidningar, som utkomma med
högst ett nummer i veckan, med tillägg af 15 pf. för hvarje
ytterligare nummer i veckan; samt

c) 10 pf. årligen för hvart kilogram af tidningens årsvigt.

Minsta af giften skulle utgöra 40 pf. årligen för hvarje tidning.

Förslaget, hvarigenom någon ändring ej ifrågasattes i hem bäringsafgiften,

innehöll i öfrig!, att tidningarnas vigt skulle för
hvarje år under en period af två veckor beräknas af postverket,
hvarefter helårsvigten, som borde läggas till grund för afgiftsberäkningen
för det följande året, skulle erhållas genom att
multiplicera det vunna resultatet med 26, dervid uppkommande
delar af kilogram skulle räknas såsom helt kilogram. För nya
tidningar skulle vigtafgiften beräknas med ledning af utgifvarnes
uppgifter angående tidningarnas blifvande vigt. Skedde under
årets lopp väsentlig förändring i tidnings vigt, skulle postverket
ega företaga ny vägning och lägga dess resultat till grund för
ny afgiftsberäkning att träda i tillämpning från början af nästföljande
abonnementstermin.

Tidningsutgifvare, som sjelf ombesörjde tidningarnas förpackning,
skulle ega rätt till godtgörelse derför efter 5 pf. (4’5
öre) för hvarje fullt eller påbörjadt 100-tal af sålunda behandlade
tidningar.

Med tillämpning af hvad sålunda föreslagits, skulle tyska
postverkets inkomster af tidningsabonnement för år 1898, då de
procentuela afgifterna beräknades utgöra 4,741,307 mark (4,219,763
kr.), hafva uppgått till 6,807,485 mark (6,058,662 kronor), fördelande
sig på hvar och en af de föreslagna särskilda afgifterna sålunda:

a) 1,308,794 mark,

b) 2,413,822 » och

c) 3,084,869 » .

Medelinkomsten per nummerexemplar skulle hafva uppgått
till 0''7 0 pf. (0''6 2 öre).

öodtgörelsen till de tidningsutgifvare, som sjelfva ombesörjde
förpackning af sina tidningar, beräknades skola uppgå till 260,000
mark (231,400 kronor) per år, under antagande att sålunda försändes
omkring 520 millioner nummerexemplar årligen.

Förslaget, som jemte åtskilliga andra förslag till postala
reformer hänvisades till förberedande behandling af en för
ändamålet särskildt utsedd riksdagskommission, hvilken den 16
maj 1899 afgaf betänkande i ämnet, kom ej till slutlig behandling i
riksdagen förr än under dennas följande session. Vid tredje läsningen,
som egde rum den 21 november nyssnämnda år, blef
förslaget af riksdagen antaget med följande ändringar:

l:o) den under a) föreslagna afgift bestämdes att skola utgå
med 2 pf. (1''8 öre) för hvar månad af abonnementstiden;

2:o) med afseende å den afgift, som föreslagits under c),
bestämdes, att från denna afgift skulle för hvarje tidning undantagas
en fri vigt af 1 kilogram årligen för hvarje nummer i veckan;

3:o) helårsvigten skulle beräknas för hvarje kalenderår efter
den faktiska vigten af de tidningsnummer, som utkommit under
nästföregående finansår (-J-—3g-1), hvaremot för nya tidningar vigten
borde beräknas qvartalsvis efter utkomna nummer; och skulle
tidningsutgifvarne förpligtas att till vederbörande postanstalt
aflemna ett fullständigt normalexemplar af hvarje utkommande
nummer; hvarjemte

4:o) utgifvarne skulle ega rätt att efter ansökan sjelfva ombesörja
förpackningen, utan att derför tillgodonjuta någon godtgörelse.

I öfverensstämmelse med hvad riksdagen sålunda beslutit,
utfärdades den 20 december 1899 lag i ämnet, hvilken trädt i
kraft den 1 januari 1901, med undantag allenast i afseende å
föreskriften om förpligtande för tidningsutgifvare att till postanstalt
aflemna normalexemplar, hvilken föreskrift börjat tillämpas
redan den 1 januari 1900.

Genom de af riksdagen vidtagna förändringar i det framlagda
förslaget minskades den beräknade inkomsten af reformen,
så att denna antogs komma att något understiga inkomsten af de
förut gällande, procentvis utgående postbefordringsafgifterna.

Beträffande de omständigheter, som föranledt riksdagens
beslut, få komiterade, med ledning af de vidlyftiga förhandlingarna
i ämnet inom både riksdagen och ofvannämnda kommission,
meddela följande.

Ehuruväl de principer, som lågo till grund för regeringsförslaget,
allmänt erkändes såsom rigtiga, ansågs likväl förslagets
genomförande i oförändrad form komma att blifva alltför betungande
för de smärre tidningarna och för den mindre bemedlade
delen af allmänheten, hvilken hufvudsakligen utgjorde dessa
tidningars läsekrets. Då sålunda en grundafgift af 10 pf. per
abonnement antogs skola särskild! drabba sådana tidningsabonnenter,
som i brist på medel ej hade tillfälle att abonnera för
helår, utan endast toge abonnement för kortare abonnementstider,
ofta t. o. m. blott på månad, så ansågs det rättvisare att
fastställa en viss, mindre afgift för hvar månad af abonnementstiden,
för att derigenom verkan af ifrågavarande afgift skulle
blifva jemnare fördelad mellan tidningarna.

Vidare framhölls det, att i och med införandet af en grundafgift
för hvarje abonnement borde äfven försändandet af enviss
normalvigt medgifvas utan särskild afgift; och ansågs der vidlag
ett kilogram för hvarje nummer i veckan ungefärligen träffa det
rätta och tillika för de mindre tidningarna medföra en väsentlig
lättnad, då de flesta af dessa derigenom skulle blifva alldeles
befriade från vigtafgift. Till stöd för en minskning • den föreslagna
vigtafgiften anfördes för öfrigt äfven den omständigheten,
att från vissa håll yppats farhågor, att en vigtafgift skulle komma
att minska afsättningen för den tyska tidningspappersfabrikationen,
hvilken i följd af konkurrens från Nord-Amerika redan
förut befunne sig i ett ganska tryckt läge.

Att lägga tidningarnas vigt under endast två veckor till grund
för beräkning af helårsvigten ansågs betänkligt af den anledning,
att tidningarnas omfång till följd af olika annonsering m. m. vexlar
högst betydligt under olika tider af året. Allt efter som den
föreslagna räkningsperioden folie inom den ena eller andra delen
af året, kunde derför resultatet komma att blifva missvisande
till skada för antingen postverket eller tidningarna. Regeringsförslagets
bestämmelser i detta afseende ändrades fördenskull
på sätt ofvan blifvit angifvet.

Hvad slutligen angår den föreslagna godtgörelsen till de
tidningsutgifvare, som sjelfve ville ombesörja tidningarnas för -

Komiterades
förslag till
po stafgifter
för postabonnerade
tidningar.

Förskrifnings afgift.

packning, anfördes emot detta förslag, att det läge i utgifvarnes
eget intresse att genom ett sådant åtagande kunna uppskjuta
tidningarnas afsändande till sista ögonblicket före de postförande
tågens afgång, då tidningarna kunde aflemnas direkt i postkupén.
Kedan med nu gällande bestämmelser hade också åtskilliga tidningsutgifvare
funnit med sin fördel förenligt att sj elfva låta
verkställa tidningarnas inpackning, och vid detta förhållande
ansågs det ej vara skäl att, då man ville tillgodose postverkets
intresse af ökade inkomster för tidningsrörelsen, bevilja vissa
tidningsutgifvare en godtgörelse, som ej kunde komma andra
till del.

I öfverensstämmelse med den princip, som ligger till grund
för såväl det af tyska förbundsrådet framlagda förslaget som.
de af tyska riksdagen fattade besluten i ämnet, anse äfven
komiterade, att vid bestämmande af postafgifterna för tidningar,
som förskrifvas genom postverkets försorg, hänsyn bör företrädesvis
tagas till det arbete och de omkostnader, som genom
tidningsabonnementen förorsakas postverket. Och då ifrågavarande
arbete lämpligen låter fördela sig i göromål, som afse:

a) tidningarnas förskrifning hos vederbörande utgifvare; samt

b) tidningarnas försändande och tillhandahållande åt abonnenterna,

anse komiterade, att den till postverket utgående afgiften för
postabonnerad tidning bör sammansättas af dels en förshrifningsafgift
och dels en befordringsttfgift.

Hvad den förra afgiften beträffar, har framhållits, att, då
postverkets göromål vid förskrifning af en dyrare tidning vore
alldeles desamma som vid förskrifning af en billigare tidning,
också den deremot svarande godtgörelsen borde i båda fallen
vara densamma; och har med anledning deraf såväl i ofvan omförmälda
tyska förslag och beslut i ämnet som ock i de till
komiterade afgifna yttranden, i hvilka denna fråga beröres, den
grundsats vidhållits, att vid bestämmandet af de till postverket
utgående afgifterna vid tidningsabonnement icke någon hänsyn
borde tagas till tidningarnas prenumerationspris.

Komiterade anse också, att bestyren med bokföring af gjorda
abonnement och tidningsexemplarens beställande hos vederbörande
äro hufvudsakligen enahanda vid alla abonnement; och
synes på den grund i förskrifningsafgiften böra ingå en viss för
alla tidningar lika afgift, som kan anses utgöra ersättning för
dessa bestyr.

Att, såsom af tyska riksdagen beslutits, fastställa en sådan
grundafgift att utgå per månad af abonnementsperioden, hvarigenom
afgiften till postverket blir högre för längre abonnement
än för kortare, synes mindre lämpligt, emedan ett sådant beräkningssätt
skulle föranleda, att afgiften, om den skulle innebära
skälig ersättning för postverkets besvär med förskrifningen, blefve
allt för betungande för abonnement å längre tid. Men då dessa
abonnement icke blott äro för både tidningsutgifvarne och
postverket de mest fördelaktiga, utan äfven hos oss, i motsats
till hvad som eger rum i Tyskland, äro de brukligaste, torde de
icke böra på sådant sätt försvåras.

Jemte det att förskrifningsafgiften sålunda bör innehålla en
viss afgift för hvarje abonnement utan hänsyn till abonnementsperiodens
längd, hafva komiterade, äfven härutinnan i motsats
till de tyska bestämmelserna, kommit till den uppfattning, att,
i öfverensstämmelse med det häfdvunna beräkningssättet, vid
förskrifningsafgiftens bestämmande jemväl någon hänsyn bör
tagas till tidningarnas pris hos vederbörande utgifvare, ehuruväl
derigenom antalet af de i postafgiften ingående delar måste
komma att ökas.

Komiterade hafva visserligen i det föregående haft tillfälle
att ådagalägga, till hvilka oegentligheter de ifrågavarande
postafgiftemas bestämmande med uteslutande hänsyn till nyssnämnda
pris hafva ledt och måste leda. Men dessa olägenheter
föreställa sig komiterade skola varda förebygda derigenom, att
procenttalet sättes så lågt, att beloppet af en i viss procent af
prenumerationspriset beräknad afgift blir i jemförelse med öfriga
i postafgiften ingående delar af mindre väsentlig betydelse.

Å andra sidan synas äfven vissa omständigheter tala för,
att tidningarnas prenumerationspris fortfarande, om än i mindre

män, tagas i betraktande vid fastställandet af de ifrågavarande
afgifterna. Komiterade få i sådant afseende särskildt framhålla,
dels att derigenom öfvergången från de nuvarande, uteslutande
efter prenumerationspriset beräknade postbefordringsafgifterna
till de postafgifter, som komiterade med hänsyn till postverkets
behof af ökade inkomster för tidningsrörelsen ansett sig böra
föreslå, skall i någon mån underlättas, och dels att genom en
procentvis beräknad afgift beredes postverket i viss mån en provision
för dess redovisning af uppburna prenumerationsmedel.
Derjemte må påpekas, att, enligt hvad närmare framgår af den
här nedan meddelade öfversigten öfver postbefordran af tidningar
i vissa främmande länder, förskrifnings af giften för postabonnerade
tidningar i Belgien, Danmark och Frankrike utgår med
viss procent af tidningarnas pris hos utgifvarne.

På grund af hvad sålunda anförts, hafva komiterade funnit
sig böra föreslå, att förskrifningsafgiften för postabonnerade tidningar
sammansättes af dels en viss afgift för hvarje abonnement,
utan hänsyn till abonnementsperiodens längd, och dels
en i procent af det utgifvaren tillkommande prenumerationspris
beräknad afgift.

Hvad beträffar beloppet af den förra i förskrifningsafgiften
ingående särskilda afgiften, har detta ansetts lämpligen
böra bestämmas till 10 öre per abonnement. En högre afgift
skulle komma att öfver bokvän betunga de kortare abonne^
menten, och ett lägre belopp synes icke kunna bereda postverket
skälig godtgörelse för de göromål, som kräfvas för tidningarnas
förskrifning.

Den procentvis beräknade delen af förskrifningsafgiften hafva
komiterade, för att undvika de olägenheter, som härrört från de
nuvarande procentuela afgifterna, icke trott sig böra sätta högre
än till 2 procent af vederbörande tidnings pris hos utgifvaren.
Då det bör väsentligen underlätta uträknandet af postafgiften
för kortare abonnementstider, om prenumerationspriset för dessa
städse beräknas i förhållande till priset för helår, samt någon afsevärd
minskning i inkomsten af ifrågavarande afgift icke lärer
kunna derigenom uppkomma, anse komiterade, att vid den pro -

centuela afgiftsandelens fastställande tidningens prenumerationspris
för helår bör läggas till grund för beräkningen äfven i de
fall, då priset för kortare abonnementsperiod är högre, än som
svarar emot helårspriset.

På det att någon ej alltför obetydlig redovisningsafgift
må tillfalla postverket äfven för de tidningar, hvilka hafva mycket
låga prenumerationspris eller för hvilka utgifvarne ej betinga sig
någon afgift, torde för den ifrågavarande delen af förskrifningsafgiften
höra stadgas ett visst minimibelopp, och hafva komiterade
ansett detta lämpligen kunna bestämmas till 5 öre, för år räknadt.

En förskrifningsafgift, utgående efter ofvan ängd na grunder
för samtliga år 1898 genom postverket förskrifna inländska tidningar,
skulle enligt verkstäld beräkning hafva tillfört postverket
följande inkomster, nemligen:

a) 10 öre för hvarje abonnement ........................... kr. 134,696: 40

b) 2 proc. af tidningarnas prenumerationspris
.............................. kr. 45,094: 221)

minst 5 öre per helår ............... » 14,225: 41 s gg gjg. gg

eller tillsammans kr. 194,016: 03

Befordringsafgiften för postabonnerade tidningar, hvilken
skall afse att bereda postverket godtgörelse för dess bestyr
med tidningarnas försändande och tillhandahållande till vederbörande
adressater, bör, då omfattningen af dessa bestyr hufvudsakligen
beror af tidningarnas nummerantal och vigt, också bestämmas
med hänsyn till dessa båda faktorer.

Hvad beträffar sättet för afgiftens beräknande, har det synts
komiterade mindre lämpligt att, såsom eger rum i Belgien, Frankrike
och Schweiz, bestämma afgiften till visst belopp för hvarje
nummer, som ej öfverskrider en viss vigt. Ett sådant förfaringssätt
synes hvila på den förutsättningen, att de särskilda numren af
hvarje tidning ega en viss normalvigt, efter hvilken afgiften kan
på förhand bestämmas. Denna förutsättning motsvarar, hvad *)

*) Detta belopp har beräknats med ledning af de till utgifvarne redovisade
prenumerationsmedel; och har sålunda dervid icke tagits hänsyn till den oväsentliga
minskning, som bör följa deraf, att- enligt förslaget prenumerationsafgiften för
kortare abonnementstider städse bör beräknas i förhållande till priset för helår.

Befordrings afgift.

svenska tidningar angår, ingalunda det verkliga förhållandet. Af de
Hosta tidningarna förekomma nemligen nummer med mycket
olika vigt, och skulle i följd deraf det för sådana tidningar blifva
omöjligt att på förenämnda sätt i förväg beräkna befordringsafgiften,
så vida icke den mot grundafgiften svarande maximivigt
blefve satt så högt, att den endast undantagsvis kunde öfverskridas.
Detta skulle å andra sidan för de mindre tidningarna
kunna medföra den orättvisa, att under i öfrigt enahanda förutsättningar
befordringsafgiften för en helt liten tidning komme att
utgå med samma belopp som för en tidning med större omfång.

Komiterade anse fördenskull, att den ifrågavarande afgiften
bör, i likhet med hvad i detta hänseende numera gäller i Tyskland,
sammansättas af en nummerafgift och en vigtafgift.

Den förra afgiften synes böra utgå med visst belopp för hvarje
nummer i veckan. Då emellertid af tidningar, som utkomma
med mer än ett nummer om dagen, de för samma dag utgifna
särskilda numren vid många postanstalter komma att sammanslås
och på en gång hållas vederbörande abonnenter till hända,
hafva komiterade ansett, att för tidning, som utgifves mer än
7 gånger i veckan, nummerafgiften bör för hvart och ett af
de veckonummer, som af tidningen utkomma utöfver 7 i veckan,
nedsättas till hälften af hvad eljest varder stadgadt. Å andra
sidan hafva komiterade ansett skäligt, att för tidningar, som
utkomma mindre -ofta än en gång i veckan, ändock beräknas
nummerafgift såsom för ett nummer i veckan. Samma beräkningsgrund
synes äfven höra följas i afseende å Riksdagens
protokoll, författningssamlingar, kungörelser och dylika publikationer,
hvilka utkomma med ett obestämdt antal nummer.

Skulle en tidning under olika delar af året icke utkomma
med samma antal nummer i veckan, torde det, till undvikande
af en invecklad af giftsberäkning efter olika grunder för särskilda
abonnementsterminer, vara lämpligt, att till grund för den ifrågavarande
afgiftens bestämmande lägges medeltalet af de under
året förekommande olika antal nummer i veckan. Skulle vid
beräkning af detta medeltal uppkomma bråkdelar, böra dessa
afrundas uppåt till närmast högre hela tal. En tidning, hvilken,

såsom fallet är med en i de senare årens tidningstaxor införd
tidning, under juni—augusti utgiftfes med 3, men öfriga delar
af året med 6 nummer i veckan, skulle alltså i förevarande afseende
räknas lika med tidningar, som året om utkomma (3x3 +

9 X 6): 12 = 5-25 d. v. s. 6 gånger i veckan.

Yigtafgiften bör för hvarje tidning beräknas a den sammanlagda
vigten af en hel årgång. Dervid hafva komiterade tänkt
sig, att för ny tidning, af hvilken icke något nummer utkommit,
vederbörande utgifvares egen uppgift angående tidningens blifvande
vigt borde tillsvidare läggas till grund för afgiftsberäkningen,
hvilken, der den sedermera visade sig i väsentlig mån
understiga det verkliga förhållandet, skulle kunna höjas. Förandra
tidningar åter synes lielårsvigten, då afgiften i fråga skall
bestämmas på förhand för abonnementsperioder, som infalla
under ett följande år, böra beräknas efter vigten af samtliga de
nummer, som utkommit under nästföregående helårsperiod, hvilken
med hänsyn till den tid af året, då afgiften kommer att i
regel bestämmas, lämpligast torde böra räknas från och med
den 1 oktober till och med den 30 september. För tidning, som
börjat utkomma under loppet af eller efter denna period, skulle
helårsvigten beräknas i förhållande till vigten af utgifna nummer
af tidningen.

Då sålunda det icke blir tidningarnas faktiska vigt, som lägges
till grund för afgiftens bestämmande, synes det ock i betraktande
deraf, att tidningarnas vigt merendels torde blifva högre under ett
senare år än under ett föregående, vara skäligt, att vid den afgiftspligtiga
vigtens bestämmande delar af kilogram räknas lika med
helt kilogram.

Att, såsom blifvit föreskrifvet genom de i Tyskland utfärdade
bestämmelserna i ämnet, befria en viss del af tidningarnas vigt
från den ifrågavarande afgiften anse sig komiterade icke kunna
tillstyrka. Genom införande af en dylik frivigt skulle nemligen
den oegentligheten inträffa, att af två tidningar, som båda hade
enahanda helårsvigt, men af hvilka den ena utgåfves flera gånger
än den andra, denna senare skulle komma att drabbas af eu afgift,
som vore alltför hög i förhållande till afgiften för den oftare

utkommande tidningen1). Det skulle sålunda kunna inträffa, att
tidningsutgifvare kunde finna med sin fördel förenligt att fördela
tidningarnas innehåll pa ett större antal nummer, hvarigenom
postverkets arbete blefve ökadt utan motsvarande förhöjning i
den för samma arbete beräknade godtgörelse.

Hvad angår de belopp, som böra för de särskilda delarne
af postbefordringsafgiften fastställas, anse komiterade, att, då
postverkets arbete med tidningarnas försändande och utdelande
hufvudsakligen rättar sig efter antalet nummer och endast i
mindre mån efter tidningarnas vigt, proportionen mellan nummerafgiften
och vigtafgiften bör sättas så, att den senare afgiften
blir jemförelsevis mindre betungande än den förra. Beloppet
af den ena så väl som den andra afgiften anse komiterade
deremot böra bestämmas med hänsyn till de inkomster, som böra
beredas postverket för dess tidningsrörelse.

I detta afseende har i de till komiterade afgifna yttranden
framhållits, att postverket borde erhålla tillräcklig ersättning för
de verkliga kostnaderna för tidningsrörelsen, hvaremot ett verk
med den uppgift och af den beskaffenhet som postverket icke
borde begagna tillfället af en öfvergång till ett rättvisare beräkningssystem
för postafgifterna vid tidningsabonnement till att
»genom onödiga höjningar i taxan förskaffa sig ytterst på allmänhetens
bekostnad en ökad årlig vinst att lägga till sin nuvarande»
(Svenska tidningsutgifvareföreningen). Publicistklubben påpekar
»önskvärdheten och äfven billigheten af att postbefordringsafgifterna
för tidningar ställas så lågt, som på något sätt med postverkets
ekonomi kan vara förenligt, och detta med särskild hänsyn
till den kulturbärande betydelse, som tidningspressens vidsträckta
spridning innebär, och som skulle inskränkas genom ett
fördyrande af prenumerationspriset, hvilket blefve en följd af
postafgifternas höjande».

'') En tidning t. ex., som utkomma, 2 gånger i veckan och. vägde per år 6 kg.,
skulle med en afgift af 12 öre per veckonummer och 6 öre per kg. med frivigt
draga följande befor drings afgift: 12X2 + 6 (6—2) =48 öre, medan för en annan
tidning, som utgåfves med 6 nummer i veckan och likaledes vägde per år 6 kg.,
skulle betalas: 12 X 6 + 6 (6 — 6) = 72 öre, således endast */2 mera, oaktadt den
utgåfves tre gånger så ofta som den förra tidningen.

Att genom postafgifternas höjande söka åstadkomma ett
öfverskott å postverkets tidningsrörelse lärer under nuvarande
förhållanden icke ens kanna komma i fråga. Men äfven en
sådan höjning af postafgifterna, att full jemvigt åstadkommes
mellan postverkets inkomster och utgifter för tidningsrörelsen,
torde få anses omöjlig att genomföra, sedan omkostnaderna för
denna rörelse beräknats med mera än en million kronor öfverskjuta
inkomsterna för densamma. Ty visserligen afser den gjorda
kostnadsberäkningen tidningsrörelsen i sin helhet och omfattar
således äfven tidningsabonnementen i postförbindelsen med utlandet,
för hvilka de till svenska postverket utgående afgifterna
bestämmas i annan ordning än den, som gäller för de inländska
tidningsabonnementen, de enda, om hvilka här är fråga; men
äfven om hänsyn tages till detta förhållande, måste i allt fall,
då hos oss postverkets utländska tidningsrörelse är i förhållande
till den inländska af försvinnande liten betydelse, den på denna
senare belöpande andel i de beräknade omkostnaderna antagas
blifva större, än att de inrikes tidningarna skulle kunna bära en
sådan förhöjning i postafgifterna, som kunde täcka omkostnaderna
för deras postbefordring.

Under sådana omständigheter hafva komiterade haft att öfverväga,
huru stor höjning i postafgifterna för genom postverket
abonnerade inrikes tidningar bör å ena sidan anses i någon
mån motsvara postverkets behof af ökade inkomster för tidningsrörelsen
och å andra sidan, i betraktande af de förhållanden,
som utvecklat sig i skydd af de nuvarande bestämmelserna i
ämnet, kunna genomföras utan att allt för mycket försvåra tidningarnas
spridning.

Äfven i detta afseende ligger det nära till hands att göra
jemförelse med tidningsfrågans ställning i Tyskland. Om riksdagen
derstädes ansett sig kunna afstå från att bereda tyska
postverket större inkomster för dess tidningsrörelse, kunna
emellertid komiterade icke i ett sådant förhållande finna anledning
att uppgifva yrkandet på höjda postafgifter för de svenska tidningarna.
Först och främst äro det svenska postverkets nuvarande
inkomster af de postabonnerade tidningarna proportionsvis vida

Delar af öre.
Minimiafgift.

mindre än motsvarande inkomster enligt hittills gällande bestämmelser
för det tyska postverket: medan hos oss inkomsten per
nummerexemplar af inländska tidningar för år 1898 i medeltal
uppgår till 0’ 3 7 öre, uppskattades tyska postverkets inkomst
år 1897 per postabonneradt nummerexemplar till 0''43
öre eller omkring en sjettedel mera, och detta oaktadt i
sistnämnda siffra ej ingår den särskilt beräknade ersättningen
för tidningarnas hembäring. Vidare har den med bortåt 50 %
ökade inkomst af tidningsrörelsen, som i det tyska regeringsförslaget
sattes i utsigt, för ett verk, sådant som det tyska förenade
post-, telegraf- och telefonverket, hvilket har att uppvisa
ett årligt öfverskott på mer än 36 millioner kronor, icke på
långt när den betydelse, som en ökning i inkomsterna för tidningsrörelsen
skulle hafva för det svenska postverket.

Efter öfvervägande af de olika på denna fråga inverkande
omständigheter hafva komiterade beslutit föreslå, att de särskilda
i befordringsafgiften för postabonnerade tidningar ingående afgifterna
måtte bestämmas till följande belopp, nemligen:

a) nummerafgiften till 12 öre för hvarje nummer i veckan, men
för tidning, som utkommer med mera än 7 nummer i veckan,
12 öre för hvart och ett af 7 nummer samt 6 öre för hvarje
öfverskjutande nummer i veckan; och

b) vigtafgiften till 6 öre för hvarje kilogram af tidningens
årsvigt, beräknad för nästföregående helårsperiod från och med
den 1 oktober till och med den 30 september och med iakttagande
deraf, att de vid denna beräkning uppkommande delar
af kilogram räknas lika med helt kilogram.

Efter beräkning för 1898 års postabonnement å inländska
tidningar skulle de sålunda föreslagna afgifterna hafva medfört
följande inkomster:

nummerafgiften.................. kr. 273,165: 26

vigtafgiften .................................... » 248,599: 02

eller tillhopa kr. 521,764: 28.

Såsom allmän regel vid beräknandet af de afgifter, som
skola till postverket erläggas för postabonnerade tidningar, anse

komiterade böra stadgas, att, der vid sammanläggningen af de
särskilda i afgifterna ingående beloppen uppkomma bråkdelar
af öre, dessa skola afrundas uppåt till helt öretal.

Äfven torde, för att postverkets ersättning ej må blifva alltför
obetydlig vid kortare abonnement, böra bestämmas ett visst
minimibelopp för den sammanlagda postafgiften. Yisserligen
bar af Göteborgs journalistklubb i dess till komiterade afgifna
yttrande uttalats den åsigt, att det nuvarande minimum af 20
öre per abonnement borde höjas. Men då en sådan höjning
skulle komma att särskildt drabba de mindre tidningarna och
de kortare abonnementen, vilja komiterade härutinnan ej ifrågasätta
någon ändring.

Inkomsterna af den föreslagna afjemningen till helt öretal
låta sig knappast beräkna, men torde ej kunna uppgå till något
afsevärdt belopp. Ett minimum af 20 öre har beräknats skola
för postabonnementen å inländska tidningar år 1898 inbringa
kr. 1,724: 88.

Då inkomsten af den här ofvan föreslagna förskrifnings- inkomst af de
afgiften, enligt hvad förut meddelats, skulle för postabonnementen po^tafguterna.
år 1898 hafva inbragt kr. 194,016: 03, skulle följaktligen med de
af komiterade sålunda föreslagna grunder för postafgifternas
beräknande dessa afgifter hafva för de genom postverket år 1898
förskrifna inländska tidningar uppgått till kr. 717,505: 19, hvilket
belopp med kr. 291,547: 25 öfverstiger den summa af 425,957
kr. 94 öre, hvartill komiterade beräknat de enligt nuvarande
grunder utgående postbefordringsafgifterna för ifrågavarande tidningar.
Beträffande inkomsternas fördelning på olika slag af
tidningar hänvisas till dén härvid fogade tablå öfver det ekonomiska
resultatet af de föreslagna postafgifterna {Bil. II).

Den ökade inkomst, som komiterade sålunda ansett böra
beredas postverket för dess tidningsrörelse, är visserligen långt
ifrån tillräcklig för att fylla den brist, som beräknats för postverket
uppstå på denna rörelse. Men oafsedt att i betraktande
af tidningarnas stora betydelse för den allmänna odlingen det
skulle kunna sättas i fråga, huruvida denna brist bör till fullo
täckas, torde i detta afseende böra uppmärksammas, att de af

Rabatt å
jpostafgifterna.

komiterade föreslagna grunderna för beräkningen af ifrågavarande
afgifter innebära en garanti för att postverkets inkomster på
tidningsrörelsen skola stiga i mån af sjelfva rörelsens tillväxt.
Då nemligen de till postverket utgående afgifterna blifva i hufvudsak
bestämda efter de göromål, som de olika tidningarna förorsaka
postverket, följer häraf också, att, i samma mån som tidningsrörelsen
växer, komma äfven inkomsterna för postverket
att ökas. Deremot synas omkostnaderna för tidningsrörelsen
icke nödvändigtvis böra stiga i samma mån som sjelfva rörelsen;
hvadan det torde kunna antagas, att genom de af komiterade
föreslagna beräkningsgrunderna proportionen mellan postverkets
inkomster och utgifter för tidningsrörelsen skall så småningom
förbättras.

Ä andra sidan kan den ifrågasatta höjningen i jemförelse
med nuvarande inkomster af tidningarna förefalla väl högt
tilltagen, då den i sjelfva verket motsvarar en ökning med
omkring 70 proc. Men komiterade få i detta hänseende framhålla,
dels att äfven med de höjda afgifterna den nuvarande tidningsrörelsen
med all sannolikhet kommer att fortfarande för postverket
medföra större utgifter än inkomster; dels att, såsom närmare framgår
af den i Bil. V meddelade sammanställning, de enligt komiterades
förslag beräknade afgifterna i allmänhet visst icke öfverskrida
motsvarande afgifter i åtskilliga andra länder, utan tvärtom
äro lägre än dessa; dels och att de förhöjda afgifterna komma
att i flera fall med för postverket afsevärda belopp drabba tidningar,
hvilka tack vare en mångfald annonser och billiga redaktionskostnader
kunnat trots de låga prenumerationsprisen
utveckla sig till synnerligen vinstgifvande företag och på den
grund sannolikt skola ganska väl kunna bära följderna af den
föreslagna förhöjningen i postafgifterna.

Komiterade hafva i detta sammanhang haft att öfverväga ett
i vissa af de till komiterade afgifna yttranden framstäldt förslag
om beviljande af nedsättning i eljest utgående postafgifter åt
tidningar med mera betydande postupplagor. Tidningsutgifvareföreningen
ifrågasätter nemligen, »om det ej kan anses öfverens -

stämma med billighet att för större kunder bos k. postverket
bevilja en skälig rabatt naturligtvis efter lika grunder för alla
inom samma tidningskategori»; och Publicistklubben anser, att
ett stadgande, hvarigenom de tidningar, som uppnått en relativt
mycket stor spridning, vid årets slut erhölle lämplig rabatt å
postafgifterna, vore måhända en billig eftergift i enlighet med
den i affärsverlden allmänt tillämpade principen gent emot större
kunder.

En dylik rabatt torde knappast kunna beviljas under annan
form än, såsom äfven af Publicistklubben antydts, genom restitution
vid hvarje års utgång af en viss del utaf erlagda postafgifter
för de exemplar af vederbörande tidning, hvilka under året
vunnit postbefordran efter abonnement genom postverkets förmedling.
Yid en sådan restitution skulle emellertid det enligt
komiterades mening oegentliga förhållande inträffa, att till vederbörande
tidningsutgifvare blefve utbetalad en del af de medel,
hvilka abonnenterna erlagt för att få tidningen sig tillstäld.
Restitutionen skulle sålunda i viss mån få karakteren af en
premie för tidningar med stora postupplagor. Men oafsedt att
en dylik premiering lätt nog skulle kunna föranleda till missbruk
i syfte att med konstlade medel åstadkomma en hög siffra
för antalet postabonnerade exemplar, synes det komiterade icke
vara rättvist att på sådant sätt för tidningar med mindre spridning
ytterligare försvåra konkurrensen med de tidningar, som
hafva större läsekrets.

På grund af hvad sålunda anförts, anse komiterade, att den
ifrågasatta rabatten icke bör beviljas.

Äfven andra önskemål hafva i de till komiterade afgifna
yttranden framstälts, hvilka till och med, såsom af Tidningsutgifvareföreningen,
tillerkänts en sådan vigt, att bifall till dem
borde betraktas såsom en naturlig förutsättning för ett förord
till den ifrågasatta höjningen i postbefordringsafgifterna. Dessa
önskemål hafva af nyssnämnda förening uttryckts sålunda:

»l:o) snabbare expedition i allmänhet af till postbefordring
inlemnade tidningar, särskildt å utgifningsorten;

Tidningarnas

önskemål.

2:o) tidningsexpeditionernas på utgifningsorterna tillgänglighet
på tider, som stå i samband med de stora, postförande bantågens
afgångstider, hvadan tiderna för tidningsexpeditionema böra
bestämmas oberoende af vederbörande postanstalts vanliga tider;

3:o) postanstalternas på ankomstorterna öppethållande, så
vidt ske kan, på tider, som stå i samband med de stora, postförande
bantågens ankomsttider;

4:o) rätt till tidnings expedierande å utgifningsorten direkt
till postknpéerna i den mån, sådant kan för k. postverket vara
möjligt att åvägabringa;

5:o) lämplig anordning för tidningsposts utfående vid mötande
tåg;

6:o) den s. k. öfverflyttningsafgiftens sänkande samt utgående
med lika belopp för alla tidningar;

7:o) prenumerationstermins fastställande till minst en kalendermånad,
men med rätt för öfrigt att kombinera terminen på
olika antal månader; samt

8:o) klarare och så långt möjligt otvetydiga bestämmelser
om hvad som bör förstås med del af en tidning samt med bilagor,
och om afgifterna för de senare».

Derjemte framhåller Tidningsutgifvareföreningen ytterligare
önskvärdheten af:

9:o) bestämmelser till förebyggande af svek mot allmänheten
genom utgifvande af allenast ett eller annat nummer af tidning,
oaktadt prenumerationsmedlen lyftats i förskott hos postverket.

Nordsvenska tidningsmannaföreningen har äfven i fråga om
ofvannämnda önskemål instämt med Tidningsutgifvareföreningen.

Publicistklubben har uttalat sig i samma syften, som afses
med hvad under mom. 2, 4 och 5 anföres, i det att klubben
ifrågasatt:

att postkontorens tidningsexpeditioner måtte afgiftsfritt hållas
öppna för emottagande och försändning af tidningar i lämplig
tid före de postförande morgontågen;

att tidningarna måtte få aflemnas direkt till postkupé, de
icke dagliga tidningarna paketerade till samtliga postorter och de
dagliga till orterna närmast utgifningsorten; samt

att tidningar, som anlända till järnvägsstation, der tidningsförsäljning
vid mötande bantåg kan ske, måtte utlemnas direkt
från postkupén till vederbörande emottagare;

hvarjemte såsom ett särskild! i landsorten känbart missförhållande
anförts, att tidningar, som anlända äfven med mycket
tidigt på aftonen ankommande bantåg, icke utlemnas från* vederbörande
postanstalt förr än påföljande dag.

Äfven styrelsen för aktiebolaget Svenska Telegrambyrån,
hvilken med afseende derå, att bolaget på grund af kontrakt med
Kong! Jern vägsstyrelsen eger att tillhandahålla och försälja tidningar
vid samtliga statens jern vägsstationer, jemväl erhållit tillfälle
att yttra sig i ämnet, har i ett med anledning deraf till komiterade
afgifvet yttrande instämt i de flesta af de önskemål, som
uppstälts af Tidningsutgifvareföreningen och Publicistklubben.

Beträffande de yrkanden, som innefattas i ofvan anförda
punkter 2:o, 6:o, 7:o, 8:o och 9:o, få komiterade tillfälle att yttra
sig i den följande särskilda motiveringen till komiterades författningsförslag.

Hvad angår de under punkterna 3:o och 5:o framstälda önskningar
i fråga om dels postanstalternas öppethållande i samband
med postförande bantågs ankomsttider och dels tidningspostens utlemnande
vid tågmöten äfvensom det af Publicistklubben öfverklagade
förhållande med afseende å ankommande tidningars
utdelande från vederbörande postanstalt, anse komiterade det
visserligen vara af stor betydelse icke blott för tidningarna utan
äfven för allmänheten, att hvad i berörda afseenden blifvit anfördt
vinner allt det beaktande, som förhållandena kunna medgifva.
Men komiterade hafva trott det icke innefattas i det åt
dem lemnade uppdrag att härutinnan afgifva förslag, utöfver
hvad komiterade ifrågasatt till förenkling och fortskyndande af
tidningarnas postbehandling såväl i allmänhet som särskild!
genom det här nedan omförmälda förslag om tidningsförsändelsers
taxering efter sammanlagd vigt; och få vid sådant förhållande
komiterade inskränka sig till förestående uttalande, förvissade
att, sedan på detta sätt uppmärksamheten blifvit fästad å ifrågavarande
för pressen vigtiga önskemål, vederbörande skola låta

Utlemnande af
ank. tidningspost
m. m.

100

Aflemnande
direkt till
postkupé.

sig angeläget vara att, i den män ske kan, tillmötesgå de sålunda
framstälda önskningarna.

Hvad vidare beträffar det af Tidningsutgifvareföreningen
under punkten 4:o anförda önskemål med afseende å rätt att expediera
tidningar direkt till postkupé, hvithet önskemål äfven blifvit
af Publicistklubben framhållet och hvari jemväl styrelsen för Svenska
Telegrambyrån instämt, få komiterade påpeka, hurusom
enligt nu gällande bestämmelser tidningsutgifvare, efter derom
gjord framställning, kan direkt till jernvägspostkupé aflemna
genom postverket bestälda tidningsexemplar, sedan dessa
blifvit genom utgifvarens försorg behörigen fördelade på de postanstalter,
till hvilka de böra försändas, samt inslagna i paket
eller påsar, försedda med nödiga påskrifter. Ett sådant medgifvande
är beroende på pröfning af vederbörande postala myndighet
och kan af denna återkallas, när helst utrymmet i postkupén
och den derstädes anstälda personal befinnas otillräckliga
för befordran på ifrågavarande sätt af alla de å en ort utkommande
tidningar, för hvilka ett dylikt expeditionssätt påkallas,
eller detta expeditionssätt eljest befinnes medföra afsevärda
olägenheter.

Oafsedt att tjenstgöringen inom postkupéexpeditionerna icke
synes vara sådan, att den medgifver postbehandling af direkt
inlemnade tidningar i någon större omfattning, lärer i allmänhet
utrymmet i postkupéerna vara allt för upptaget, för att inom
dem några väsentligt ökade tidningsbestyr skulle kunna behörigen
ombesörjas utan vidtagande af särskilda åtgärder. Och att skaffa
större kupéutrymme, för att postverket derigenom skulle blifva
i tillfälle att medgifva en allmännare användning af ofvannämnda
expeditionssätt, skulle medföra en högst betydande ökning i
postverkets utgifter för tidningarnas postbefordring å jernväg,
och detta utan att det skulle kunna i sammanhang dermed påräknas,
att utgifterna för tidningarnas postbehandling å de fasta
postanstalterna skulle i någon afsevärd män minskas. Att införa
ett generel medgifvande för tidningsutgifvare att expediera
tidningar direkt till postkupé torde fördenskull icke vara möjligt.

Komiterade anse sig, på grund af hvad sålunda blifvit an -

101

fördt, icke böra ifrågasätta någon särskild åtgärd i anledning af
hvad i förevarande afseende påyrkats.

Hvad härefter vidkommer det under punkten l:o framstälda
kraf på snabbare expedition i allmänhet och särskildt å utgifningsorten
af de till postbehandling aflemnade tidningarna, synes
det helt naturligt, att det för tidningsutgifvare skall ligga stor vigt
uppå, att den tid, hvarunder tidningarna äro i postverkets hand,
i möjligaste mån förkortas. Det måste nemligen för utgifvaren
vara högst angeläget såväl att kunna i det längsta uppskjuta
tidningens tryckning som ock att, sedan tidningen blifvit tryckt,
få densamma så snabbt som möjligt expedierad till vederbörande
abonnenter. Allmänheten har också i vår tid höjt sina anspråk
på att erhålla »färska nyheter» i samma mån, som kommunikationerna
utvecklats och möjliggjort en allt snabbare befordran af
posterna. I förevarande afseende ställas sålunda från både tidningsutgifvarnes
och allmänhetens sida enahanda kraf på postverket
i fråga om snabbhet i expeditionen af tidningar.

Den tid, som kräfves för tidningarnas expedition dels å inlemningspostanstalten
och dels å utdelningspostanstalterna, beror
till stor del af det skick, hvari tidningarna aflemnas till postbehandling.
Ju mindre arbete, som å vederbörande postanstalter
erfordras för tidningarnas vikning, sortering, inslagning och förseende
med adresser o. s. v., dess mera kan också den tid förkortas,
inom hvilken tidningarna skola vara inlemnade till posten
eller kunna utdelas till vederbörande abonnenter.

För närvarande finnas i ofvannämnda afseende icke några
bestämmelser, utan tidningarna kunna aflemnas till posten i
nästan oförändradt samma skick, som de hafva, då de lemna
tryckpressen. Yisserligen tryckas åtskilliga af de större tidningarna
numera i sådana pressar, som leverera hvarje särskildt
tidningsexemplar för sig, viket i ett sådant format, som utan
vidare lämpar sig för postbehandlingen å afgångspostanstalten
och äfven å adresspostanstalterna kräfver ett jemförelsevis mindre
omständligt arbete. -Men flera, i synnerhet mindre tidningar aflemnas
fortfarande alldeles utan någon vikning och erfordra derför

Snabbare expedition.

102

åtskilligt arbete ocli dermed följande tidsförlust, innan de äro i
ordning för afsändning eller utdelning.

I den af Generalpoststyrelsen den 9 september 1899 utfärdade
allmänna poststadga föreskrifves beträffande inlemningstiden
för abonnerade tidningar, att dessa skola kafva till vederbörande
postanstalt inkommit minst två timmar före affärdandet från postanstalten
af den för tidningarnas befordran afsedda post, äfvensom
att bilagor, livilka skola åtfölja abonnerade tidningar, böra
vara till vederbörande postanstalt allemnade senast vid aflemnandet
af sjelfva tidningsnumret.

För vanliga brefpostförsändelser är inlemningstiden bestämd
till minst en timme, och gäller dessutom, att dylika försändelser,
som senare inkommit till postanstalten, likväl i regel expedieras
med första tillgängliga postlägenhet, derest de å postanstalten
inlemnats minst 15 minuter eller i breflåda, som är anbragt inom
eller vid postanstalten, nedlagts minst 5 minuter före postens
affärdande från postanstalten.

'' Eftersom de sålunda angifna inlemningstiderna äro faststälda
med hänsyn till behofvet af tillräcklig tid för postpersonalen att
medhinna behandlingen af post med den omfattning, som vanligen
förekommer, lemnas tillika föreskrift derom, att korrespondent,
som har att afsända postförsändelser till sådant antal, att
deras behandling kan antagas i väsentlig mån öka arbetet vid
inlemningspostanstalten, bör låta sig angeläget vara att aflemna
försändelserna så tidigt, som förhållandet i sådant fall klöfver.

Hvad derefter angår tiden för ankommande tidningars tillhandahållande
till vederbörande abonnenter, gäller enligt ofvan
anförda poststadga såsom allmän regel, der icke på grund af
särskilda lokala förhållanden undantag medgifvits, att till fast
postanstalt ankommen post bör vara fullt ordnad för utdelande
senast en timme efter postens ankomst till postanstalten.

Derest emellertid antalet med posten ankomna, två gånger
i veckan eller mindre ofta utkommande tidningar, å hvilka genom
postverket abonnerats, är så stort, att posten i sin helhet icke
kan blifva färdig till utdelande senast en timme efter ankomsten,
gäller i fråga om post, som till postanstalt ankommer under

103

tiden 7 f. m.—7 e. m., att behandlingen af sådana tidningar
uppskjutes, till dess den öfriga posten hunnit ordnas och utdelas.
Enahanda gäller beträffande korsbandsförsändelser.

Har vid postkontor å ort, der postverket anordnat lokalbrefbäring,
abonnement egt rum å sådan, i orten utkommande tidning,
som kan blifva föremål för lokalabonnement genom postverket,
gäller beträffande de sålunda abonnerade tidningsexemplaren,
att, om, vid förekommande tillfällen, utkommande nummer
icke kunna med den efter deras aflemnande till postkontoret
först utgående brefbäringstur utbäras till vederbörande abonnenter,
utan att sådant länder till förfång för öfriga ankomna
brefpostförsändelser, med utbäringen af de ifrågavarande numren
af tidningen anstår till nästa lämpliga brefbäringstur derefter.

Ofvannämnda för postabonnerade tidningar föreskrifna inlemningstid
är utan tvifvel för åtskilliga, i synnerhet dagligen
utkommande tidningar till ganska mycket förfång, då derigenom
det lätt nog kan blifva omöjligt att i tidningarna införa vigtiga
nyheter och meddelanden, som i sista stund komma redaktionerna
till hända. Denna tid skulle emellertid helt säkert kunna
ej oväsentligt förkortas, om tidningsutgifvarne sjelfve påtoge sig
en del af det arbete, som för närvarande utföres å den postanstalt,
der tidningarna inlemnas.

Redan nu finna åtskilliga tidningsutgifvare med sin fördel
förenligt att påtaga sig en hel del bestyr för att kunna expediera
tidningarna direkt till postkupé och såmedelst förkorta inlemningstiden
för dessa tidningar. I dylika fall ikläder sig
vederbörande utgifvare ansvaret för tidningsexemplarens behöriga
fördelande på särskilda postanstalter och paketerande, paketernas
förseende med vederbörlig påskrift, paketers eller påsars förpackning
i säckar och säckarnes aflemnande till postkupé.

Styrelsen för Södra Sveriges pressförening uttalar i sitt
till komiterade afgifna yttrande, att erfarenheten visat, att de
bestyr, som sålunda ombesörjas af tidningsutgifvarne, icke synnerligen
mycket betunga dessa, men medföra åtskilliga beaktansvärda
fördelar i afseende å utgifningstiden. Under förutsättning att
stadgandena i förevarande afseende något förenklades och re -

104

formerades, lemnar bemälda styrelse till och med oafgjord!, liyilket
vore att föredraga, antingen att stadga skyldighet för tidningsutgifvare
att ombesörja ofvannämnda bestyr med tidningarnas
fördelning o. s. v. eller att såsom hittills söka få detta genomfördt
på frivillighetens väg.

Då komiterade af skäl, som ofvan anförts, ansett sig icke
kunna yrka på ett allmännare genomförande af tidningarnas
expedition direkt till postkupé, vilja komiterade för sin del
ej heller ifrågasätta att införa ett generelt stadgande om nyssnämnda
åligganden för alla utgifvare af tidningar, derå abonnement
genom postverket egt rum. Genom ett sådant stadgande
skulle visserligen tidningsutgifvarnes eget intresse af inlemningstidens
förkortande kunna på det kraftigast möjliga sätt
tillgodoses, och de flesta större tidningar skulle väl derföre också
lättare finna sig uti att efterkomma ett stadgande i nyssnämnda
rigtning; men det skulle för de mindre ofta utkommande tidningarna,
hvilka ej hafva så stor personal att tillgå för de ifrågavarande
göromålens verkställande, och för hvilka det ej heller
torde i allmänhet vara så angeläget att få inlemningstiden i
möjligaste mån förkortad, utan tvifvel medföra afsevärda svårigheter.

Deremot synes det ej böra beträffande tidningar i allmänhet
möta allt för stora svårigheter att uppfylla den fordran, hvars
billighet äfven framhållits af såväl nyssnämnda styrelse som ock
Göteborgs journalistklubb, nemligen att till underlättande af
postverkets arbete tidningarna vid aflemnandet till posten skola
vara vikna eller falsade. Detta iakttages redan för närvarande beträffande
en hel del större tidningar, vid hvilkas tryckning användas
särskilda s. k. falsmaskiner. Men äfven om med afseende å de tidningar,
hvilka icke hafva sådana maskiner till sitt förfogande,
det kan synas i viss mån betungande att verkställa ifrågavarande
arbete, så är detta emellertid för postverket med den stora
mängd af tidningar, som skola inom posten samtidigt behandlas,
af så stor vigt, att nämnda fordran synes böra för postbekandlingens
fortskyndande uppställas beträffande alla tidningar.

Komiterade anse följaktligen, att tidningarna vid aflemna!!-

105

det till posten städse böra hafva ett format, som lämpar sig för
postbehandlingen. Såsom ett passande maximum för detta format
hafva komiterade tänkt sig ett ytinnehåll af 15 qvadratdecimeter,
hvilket omfång, enligt verkstäld undersökning, icke
synes för närvarande öfverskridas af någon tidning, som i viket
format aflemnas till posten''; och böra tidningarna för att icke
öfverskjuta sagda mått vara vikna, hvarje exemplar för sig. Förekommande
bilagor böra vara inlagda i de nummer, hvilka de
åtfölja. Vid postbehandlingen skall sålunda i regel hvarje tidningsnummer
med allt hvad dertill hör kunna af vederbörande
expedient fattas med ett enda grepp.

Genom hvad komiterade sålunda ifrågasatt, bör visserligen
en ej obetydlig förkortning kunna åstadkommas i tiden för de
postabonnerade tidningarnas postbehandling. Men denna förkortning,
hvilken synes hufvudsakligen böra framträda å inlemningspostanstalten,
hvarest inlemningstiden för tidningarna torde
kunna i förhållande dertill inskränkas, och blott i mindre mån
å den postanstalt, derifrån tidningarna skola utdelas, lärer i allt
fall icke kunna blifva så stor, som med hänsyn till en snabb
expedition af tidningarna vore önskvärdt.

Då emellertid komiterade icke trott sig böra i fråga om
postabonnerade tidningar i allmänhet ställa större anspråk på
tidningsutgifvarne, än ofvan nämnts, hafva komiterade följaktligen
vidare haft att öfverväga, om icke på annat sätt utgifvames
och allmänhetens intresse af den minsta möjliga tidsutdrägt vid
tidningarnas postbehandling och expedition skulle kunna i högre
grad tillgodoses och samtidigt postverkets besvär med de betungande
tidningsgöromålen minskas utan men för postverkets
inkomster.

Den snabbaste expeditionen af tidningarna eger ruin vid
försändning såsom korsband. De särskilda tidningsförsändelserna
äro då vid aflemnande! till posten i det skick, att de i
regel blott behöfva vägas och frankeras, lör att efter sortering
kunna vidare befordras; och på adresspostanstalten kräfves icke
från postverkets sida någon åtgärd utöfver hvad som eger rum

Tidningars
försändande
utan postad
onnement.

106

vid vanliga brefpostförsändelsers utdelande till vederbörande
adressater.

På grund af den betydligt enklare postbehandling, som sålunda
erfordras för de under band försända tidningarna, bar
också detta försändningssätt städse ansetts vara för postverket
förmånligare än försändning efter abonnement, som tagits genom
postverkets förmedling; och bär den nedsättning i eljest utgående
korsbandsporto, som enligt gällande bestämmelser tillgodonjutes
vid försändning af inländska tidningar under band, tillkommit
för att så mycket som möjligt befordra korsbandsförsändning
af tidningarna. *)

Af den statistiska öfversigt, som i tab. C bär nedan meddelas
öfver ifrågavarande del af poströrelsen, visar det sig emellertid,
att försändning af tidningar under band visserligen ökats ej
obetydligt under perioden 1884—18982); men hvarken bär denna
ökning varit på långt när så stor som tillväxten i befordran af
postabonnerade tidningar, ej heller är antalet under korsband
försända tidningar af någon vidare betydenhet i jemförelse med
antalet af de tidningar, som expedieras efter förskrifning genom
postverket.

Det torde väl kunna antagas, att eu höjning i postafgiftema
för de sistnämnda tidningarna skall åstadkomma någon ökning
i försändningen af tidningskorsband, men så länge nuvarande
minimiafgifter för dessa bibehållas, synes detta försändningssätt
fortfarande icke kunna i regel komma till användning annat
än vid försändande af flera tidningsexemplar till en och samma
adressat. Att söka åstadkomma eu ökad korsbandsförsändning
af tidningarna genom att sänka de i sådant hänseende nu gällande
afgifterna hafva komiterade ej funnit tillrådligt, hufvudsakligen
emedan derigenom, så länge de för andra korsbandsförsändelser
stadgade portosatser bibehållas, faran för missbruk af det för
tidningarna föreskrifna lägre porto skulle komma att ökas och

b Jfr sid. 21 o. f. sf^pit 24 o. f.

'') Tillväxten under den ifrågavarande perioden har för tidningskorsband varit
något större än för andra under band försända trycksaker: de förra försändelserna
hafva ökats från 5''1 mill. tiU 16''9 mil!., men de senare från 3''2 mill. år
1884 till 8''0 mill. år 1898.

107

ett sådant missbruk, om det vunne någon större utsträckning,
skulle kunna betänkligt minska postverkets inkomster.

Komiterade hafva derför ansett sig böra undersöka, huruvida
den snabbare postbehandling, som eger rum vid korsbandsförsändningen,
skulle kunna mot lägre afgifter komma tidningarna
till del, utan att risken för missbruk i användningen af
detta försändningssätt blefve i nämnvärd män ökad.

Ett sådant expeditionssätt hafva komiterade trött sig finna
i den försändning af tidningar, som för närvarande praktiseras
inom norska postverket. Såsom närmare inhemtas af den härvid
fogade redogörelse för bestämmelser angående tidningars
postbefordran i vissa främmande länder, tillgår vid försändning
af tidningar genom norska postverket sålunda, att samtliga de
på eu gång af vederbörande utgifvare till posten öfverlemnade
tidningsexemplaren vägas tillsammans, hvarefter en viss afgift
beräknas för den sammanlagda vigten af de på detta sätt expedierade
tidningarna. De särskilda tidningsexemplaren äro i
regel försedda med fullständiga adresser, och tidningar till samma
ort äro sammanslagna i bundtar eller paket.

Komiterade anse, att det skulle lända både tidningarna och
postverket till stor fördel, om ett sådant försändningssätt blefve
in förd t. äfven hos oss. Postbehandlingen å inlemningspostanstalten
är vid denna försändning ännu enklare än vid vanlig
korsbandsförsändning, hvadan inlemningstiden bör kunna i motsvarande
mån förkortas. På adresspostanstalterna undergå tidningarna
i regel samma behandling som andra korsband, då någon
adresspåsltrifning ej kommer i fråga. Postverkets åtgöranden
äro alltså vid dylik tidningsförsändning inskränkta till det
minsta möjliga; och bör följaktligen också å ena sidan den tid,
som postbehandlingen krafvel'', kunna i möjligaste mån förkortas,
och å andra, sidan genom minskningen i tidningsbestyren äfven
kunna åstadkommas någon nedsättning i postverkets af dessa
bestyr betingade utgifter.

Vidare synes fara för att ett dylikt försändningssätt missbrukas
till spridande af andra trycksaker än tidningar kunna utan svårighet
förebyggas, derigenom att särskildt ansvar stadgas för sådant

108

missbruk. Då afsändare!! i regel måste antagas vara tidningens
utgifvare, bör en sådan ansvarsbestämmelse kunna, der så erfordras,
lätt nog göras fullt effektiv.

En förutsättning för sådan tidningsförsändning, som nu är
nämnd, synes vara,att postverket icke tager befattning med sjelfva
abonnementens förmedlande. Ty om vid abonnement genom
postverket i eljest vanlig ordning tidningsexemplaren blefve genom
vederbörande utgifvares försorg försedda med adresser, så skulle
från postverkets sida icke utan särskilda, postbebandlingen fördröjande
anordningar kunna utöfvas nödig kontroll derå, att ej
liera exemplar blefve försända än det antal, för hvilket postbefordringsafgifter
blifvit erlagda. Det torde sålunda böra öfverlåtas åt
tidningsutgifvarne sjelfve att sörja för, att abonnement eger rum;
och skulle detta följaktligen komma att ske antingen direkt hos
utgifvaren eller genom ombud, som för dennes räkning emottoge
abonnement och ombesörjde tidningarnas reqvisition.

I öfverensstämmelse med hvad som tillförene egt rum vid
fastställandet af gällande särskilda portosatser för tidningskorsband
i allmänhet, anse komiterade, att äfven den afgift, som
skall till postverket erläggas vid nu ifrågavarande korsbandsförsändning
af tidningar, bör bestämmas med hänsyn till beloppet
af postafgiften vid abonnement genom postverkets förmedling;
och då postverket skulle befrias från en stor del af de bestyr,
som förorsakas af de postabonnerade tidningarna, bör i regel
den förra afgiften i förhållande dertill vara lägre än den senare.
Ty äfven om den snabbare postbehandling och deraf följande
kortare inlemningstid, som det nya försändningssättet bör
möjliggöra, måste anses medföra en afsevärd fördel för tidningsutgifvarne,
så lära dock dessa svårligen åtaga sig att sjelfva ombesörja
det betydliga arbete med afseende å abonnementens
verkställande och tidningarnas ex}!edition, som vid postabonnement
utföres genom postverkets försorg, så vida icke äfven
någon nedsättning i de till postverket utgående afgifter kan
derigenom vinnas.

Nedanstående tabell innehåller i kol. 5 en öfversigt öfver de
belopp per kilogram, som för olika tidningsgrupper i medeltal

109

motsvaras af de postafgifter, Indika komiterade föreslagit för
postabonnerade tidningar.

1. Tidningar med följande antal nummer:	2. Föreslagen postafgift per nummerex. vid post-abonnement.	O. Medelvigt per nummerex.	4. Antal nummerex. per 1,000 gr.	5. Den före-slagna afgiften (kol. 2) mot-svarar per 1,000 gr.
	Öre.	Gram.	St.	Öre.
a) mer än 7 (12) i veckan	0''4 5	32	31	14''oo
b) 7 i veckan ............	0*60	43	23	13''9 5
c) 6 •> » ............	0''55	32	31	17’1!)
d) 5 » » ............	0-4 5	21	48	2143
e) 4 » »> ............	0''58	32	31	18''is
f) 3 » » ............	0-62	33	30	18-79
g) 2 » » ............	0''60	31	32	19''35
h) i » » b............	0*89	34	29	26’is
i) högst 1 i mån......	3''24	40	25	81’oo
j) obestämdt...............	0-35	15	67	23-33
Medeltal	0‘G3	33	30	19-09

Det framgår af denna tabell, att enligt komiterades förslag
medelbeloppet af postafgiften per kilogram för mindre ofta
utkommande tidningar är ej oväsentligt högre än för tidningar,
som utgifvas med flera nummer i veckan.

Detta förhållande står i öfverensstämmelse med de principer,
på livilka enligt förslaget af giftsberäkningen bör grundas. Den
till postverket utgående afgiften för postabonnerade tidningar
skall nemligen enligt komiterades förslag bestämmas icke blott
med hänsyn till det arbete och de omkostnader, som tidningarnas
postbehandling och befordran vålla postverket, utan äfven i förhållande
till de åligganden, som. tillkomma postverket i följd af
dess befattning med uppbörd af prenumerationsmedlen och tidningarnas
beställning hos vederbörande utgifvare. Då nu de
delar af postafgiften, hviika äro afsedda att bereda postverket
godtgörelse i sistnämnda hänseenden, bestämmas utan hänsyn * 1

*) Innefattande tidningar, som utkomma mer än 1 gång i man., men ej öfver

1 gång i veckan.

till vigten af den vid hvarje abonnement levererade pappers
mängden och följaktligen kunna uppgå till samma belopp för
olika vigtqvantiteter, blifva de också, för hvarje vigtenhet räknadt,
i regel jemförelsevis större, ju mindre den i abonnementet
ingående pappersmängden är. Då denna åter är väsentligen
beroende af antalet utkommande nummer af tidningen, så att
den är proportionsvis mindre, ju mindre ofta tidningarna utkomma,
följer deraf också, att postafgiften i sin helhet korum er
att för tidningar, som utgifvas med ett mindre antal nummer i
veckan, i regel uppgå till större belopp per kilogram än för tidningar,
som utkomma oftare. Postafgiften per kilogram af postabonnerade
tidningar kommer sålunda att i förhållande till antalet
utgifna nummer i veckan utvisa eu fallande skala, som innebär
i viss mån eu rabatt för oftare utkommande tidningar.

Vid sådant förhållande synes det komiterade vara skäligt,
att också beloppet af den afgift, som skall erläggas vid tidningarnas
taxering efter sammanlagd vigt, sättes lägre för tidningar,
som utkomma oftare, än för dem, som utgifvas färre antal gånger.

Visserligen komma derigenom olika afgifter att uppbäras
för olika tidningar. Men äfven om det ur expeditionel synpunkt
skulle för posttjensten vara en fördel, derest ifrågavarande afgift
utginge för alla tidningar med ett och samma belopp, torde
dock ett sådant förhållande ej böra tillmätas afgörande betydelse
gent emot de omständigheter, hvilka synas tala för afgiftens
bestämmande till olika belopp för olika tidningsgrupper.

Af hvad redan anförts med afseende å postafgiften för tidningar,
som förskrifvits genom postverkets förmedling, framgår,
att, om befordringsafgiften per kilogram af tidningarnas sammanlagda
vigt bestämmes till ett och samma belopp för alla tidningar,
dessa skola i fråga om användningen af det nya försändningssättet
komma i mycket olika ställning. Medan detta nemligen
för tidningsgrupperna med mindre antal nummer i veckan
skulle kunna medföra en ganska betydande nedsättning i postbefordringsafgifterna,
skulle åter för de oftare utkommande tidningarna
antingen denna nedsättning blifva högst obetydlig, eller

kanske till och med icke alls någon lindring uppstå i afgifterna
till postverket.

Att åter sätta beloppet af den ifrågavarande befordringsafgiften
så lågt, att taxering efter sammanlagd vigt skulle kunna
med fördel användas i fråga om alla tidningar, har synts komiterade
betänkligt, emedan derigenom fara synes lätt kunna uppstå,
att, om denna tidningsförsändning får en mera betydande
omfattning, postverket skall derå göra ansenliga förluster genom
de dryga omkostnaderna för tidningarnas transport och tillhandahållande
till vederbörande adressater. Och då det är omöjligt
att på förhand bedöma, i hvilken omfattning ifrågavarande nya
försändningssätt kan komma att användas, synes det komiterade
icke vara rådligt att utsätta postverket för en sådan fara.

Till ytterligare stöd för den uppfattning, att den ifrågavarande
postbefordringsafgiften bör bestämmas till ett lägre belopp
för tidningar, som utkomma oftare, än för dem, som utgifvas
mindre ofta, må här framhållas, hurusom vid den i viss mån
liknande tidningsbefordran, som eger rum inom det norska postverket,
befordringsafgiften utgår med 12''5 öre per kilogram för tidningar,
som utkomma 3 gånger i veckan eller oftare, men med 15
öre per kilogram för tidningar, som utkomma mindre ofta än 3
gånger i veckan.

Tidningsförsändelsernas taxering efter olika afgifter för olika
tidningsgrupper synes ej heller böra förorsaka väsentligen andra
praktiska svårigheter, än som för närvarande föranledas deraf, att
postafgifterna för korsband, innehållande trycksaker, böra beräknas
efter olika grunder, allt efter som försändelserna äro adresserade
till orter inom eller utom landet samt, i förra fallet, innehålla
inländska tidningar och tidskrifter eller andra trycksaker.

Då komiterade, på grund af hvad sålunda anförts, ansett
sig böra med afseende å tidningarnas taxering efter sammanlagd
vigt föreslå olika afgifter för olika grupper af tidningar, hafva
komiterade vidare haft att undersöka, på hvad sätt tidningarna
lämpligen borde i förevarande hänseende grupperas, och hafva
dervid funnit sig böra förorda följande fördelning af tidningarna:

l:o) tidningar, som utkomma mer än 7 gånger i veckan;

112

2:o) tidningar, som utkomma 6 eller 7 gånger i veckan; samt

3:o) tidningar, som utkomma mindre ofta.

Hvad angår afgiftsbeloppen, som för de olika tidningsgrupperna
böra bestämmas med hänsyn till den nedsättning i
afgifterna vid postabonnement, hvilken betingas af minskningen
i postverkets bestyr, synes i fråga om gruppen l:o), för hvilken
den föreslagna postafgiften vid abonnement genom postanstalt
motsvarar 14''o 6 öre per kilogram, ett belopp af 10 öre per kilogram
vara lämpligt.

För gruppen 2:o) motsvarar afgiften vid postabonnement enligt
komiterades förslag 16''36 öre per kilogram; och synes i betraktande
deraf den nu ifrågavarande afgiften böra för denna
grupp bestämmas till 12 öre.

Yidkomman.de
vid postabonnement motsvara i medeltal 21''i9 öre per kilogram,
hafva komiterade ansett afgiften i fråga böra sättas till 15 öre
per kilogram.

Skilnaden mellan de till postverket utgående afgifterna vid
postabonnement enligt komiterades förslag och de nu ifrågavarande
befordringsafgifterna skulle sålunda för de båda första
grupperna blifva i det närmaste lika stor, eller något mera än 4
öre per kilogram, men för den sista gruppen större, eller nära
6 Va öre per kilogram. Afgiften för denna grupp har nemligen
ansetts icke böra sättas högre än till 15 öre per kilogram, hvilket
belopp motsvarar den högsta afgiften i Norge, der likväl
postverket icke blott ombesörjer tidningarnas befordran och tillhandahållande
till vederbörande adressater, utan äfven förmedlar
sjelfva abonnementens verkställande. Att åter för vare sig sistnämnda
eller någon af de öfriga grupperna bestämma en lägre
afgift, än som nu blifvit föreslagen, hafva komiterade ej ansett
vara tillrådligt, emedan derigenom icke blott den af komiterade
åsyftade ekonomiska fördelen för postverket af ifrågavarande tidningsbefordran
blefve i hög grad förringad, utan äfven postverket
.skulle kunna utsättas för möjligheten att göra ej obetydliga förluster
å denna nya rörelsegren.

Sammanfattande hvad i förevarande afseende blifvit här

113

ofvan anfördt, föreslå komiterade, att vid tidningsförsändelsers
taxering efter sammanlagd vigt postbefordringsafgiften må bestämmas
sålunda:

l:o) för tidning, som utkommer mer än 7 gånger i veckan:
10 öre per kilogram;

2:o) för tidning, som utkommer 6 eller 7 gånger i veckan: 12
öre per kilogram; samt

3:o) för tidning, som utkommer mindre ofta: 15 öre per kilogram.

Yigten bör beräknas i kilogram ocli hektogram. Delar af
hektogram räknas lika med helt hektogram.

Erlägges afgiften kontant vid tidningarnas aflemnande, bör
vigten beräknas endast i helt eller hälft kilogram, så att Överskjutande
delar af kilogram, der så erfordras, afrundas uppåt till närmast
högre helt eller hälft kilogram. Varder deremot vigten bokförd
för att läggas till grund för afgiftens beräknande och liqviderande
vid utgången af månad eller qvartal, bör vigten för
hvarje gång beräknas i kilogram och hektogram; men vid de
särskilda vigtbeloppens sammanslagning vid betalningstermins
slut iakttages enahanda afrundning af vigten, som ofvan nämnts.

Der vid afgiftens erläggande, vare sig detta sker omedelbart vid
aflemnande! eller först vid utgången af vissa betalningsterminer,
uppkomma delar af öre, afrundas dessa uppåt till helt öretal.

Då det ifrågavarande försändningssättet egentligen bör användas
endast af tidningsutgifvare i fråga om tidning, som af
honom utgifves, i och för tidningens försändande till abonnenter,
som direkt hos utgifvaren eller på annat sätt utan postverkets
förmedling reqvirera! exemplar af tidningen, bör det följaktligen
också- endast komma till användning vid försändande
af ett större antal tidningsexemplar på en gång; och hafva
komiterade i betraktande deraf ansett sig böra föreslå ett visst
minimibelopp af den afgift, som skall för hvarje gång utgå.
Detta har synts lämpligast böra bestämmas sålunda, att för
hvarje gång tidning varder till postbefordran på ifrågavarande
sätt aflemnad, afgift skall beräknas för minst 2 kilogram, b vilket
efter medelvigten af tidningarna år 1898 motsvarar omkring 60
nummerexemplar.

114

III. Författningsförslag.

Sedan komiterade i den föregående framställningen redogjort
för de ändringar, Indika enligt komiterades åsigt böra i
gällande vilkor för tidningars postbefordran genomföras hufvudsakligen
i fråga om afgifterna till postverket för sådan befordran,
få komiterade vidare afgifva förslag till Kongl. kungörelse
angående vilkoren för postbefordran af tidningar och andra
periodiska skrifter.

Beträffande de nya eller ändrade bestämmelser, som innefattas
i detta förslag, få komiterade hänvisa dels till hvad i det
föregående blifvit i sådant afseende anfördt, dels ock till efterföljande
särskilda motivering.

115

Förslag

till

Kong!, kungörelse

angående

viikoren för postbefordran af tidningar
och andra periodiska skrifter.

§ 1.

Hvad i denna kungörelse stadgas beträffande tidningar,
gäller äfven med afseende å periodiska skrifter
i allmänhet.

§ 2.

Mom. 1. För att vinna postbefordran på de vilkor,
som här nedan föreskrifvas, skall tidning vara efter anmälan
af vederbörande utgifvare införd i tidningsregister,
som föres hos generalpoststyrelsen.

Mom. 2. Utkommer tidning i upplagor med olika
pris eller olika antal nummer eller väsentligen olika innehåll,
bör hvarje sådan upplaga vara i behörig ordninginförd
i tidningsregistret.

§ 3.

Mom. 1. Tryckalster, som efter abonnement hållas
allmänheten till hända, kunna med de i detta moment

116

angifna undantag införas i tidningsregistret, såvida på
anmälan om deras utgifvande bevis enligt tryckfrihetsförordningen
blifvit af chefen för justitiedepartementet
meddelade.

1 tidningsregistret må ej införas:

l:o) tryckalster, om hvilket på grund af innehållets
beskaffenhet eller eljest måste antagas, att det skall omfatta
endast ett begränsad! antal nummer eller häften
och efter utgifvande deraf upphöra att vidare utkomma;

2:o) tryckalster, hvars innehåll uteslutande eller i
väsentlig mån består af större arbeten, eller af särskilda
delar af sådana, afsedda att fortsättas från det ena numret
eller häftet till det andra;

3:o) tryckalster, hvars innehåll uteslutande eller
hufvudsakligen utgöres af en eller flere enskilda firmors
eller personers kataloger eller priskuranter;

4:o) tidning, hvars benämning antingen är alldeles
lika med titeln å tidning, som redan är för annans
räkning införd eller behörigen anmäld till införande i
tidningsregistret, eller ock med dylik titel företer sådan
likhet, att tidningarna lätt kunna förvexla^.

Generalpoststyrelsen eger, der sådant anses nödigt,
infordra profnummer af tryckalster, som varder anmäldt
till införande i tidningsregistret.

Mom. 2. Af statsmyndigheter utgifna, nummervis
utkommande författningssamlingar och tillkännagifvanden
äfvensom Riksdagens protokoll med dertill hörande bihang
kunna i registret införas utan hinder deraf, att de icke
uppfylla de vilkor, som i moment 1 af denna paragraf
stadgas.

117

§ 4.

Mom. 1. Tidning eller tidningsupplaga, af hvilken
under ett kalenderår icke utkommit något nummer, skall
såsom upphörd afföras ur registret.

Mom. 2. Befinnes tryckalster, som blifvit i tidningsregistret
infördt, sedermera i något afseende strida mot
hvad i § 3 mom. 1 stadgas, eger generalpoststyrelsen
förordna, att sådant tryckalster uteslutes ur tidningsregistret.

§ 5.

Mom. 1. Önskar utgifvare af tidning, att denna
skall hållas vederbörande till hända efter abonnement
genom postverkets förmedling, bör han anmäla tidningen
till införande i tidningstaxa, som för hvarje år utfärdas
af generalpoststyrelsen.

Äro i taxan införda olika upplagor af en och samma
tidning, anses i fråga om abonnement genom postverkets
förmedling hvarje upplaga såsom en särskild tidning.

Mom. 2. Å tidning, som utkommer mer än en gång
i veckan, medgifves icke abonnement vid postanstalt å
den ort, der tidningen utgifves.

§ 6-

Vid abonnement å tidning genom postverkets förmedling
har abonnenten att i förskott för den tid, hvarför
abonnementet sker, erlägga såväl den utgifvaren tillkommande
prenumerationsafgift, der sådan förekommer,
som ock belöpande afgift till postkassan.

118

§ -

Prenumerationsafgifter för tidningsexemplar, som
förskrifvits genom postverkets förmedling, varda af postverket
redovisade till vederbörande utgifvare, sedan minst
ett nummer af de sålunda förskrifna exemplaren blifvit i
behörig ordning aflemnadt till postbefordran; dock att
vid redovisning af prenumerationsmedel för tidning, hvilken,
sedan den börjat utgifvas, ännu ej har regelbundet
utkommit under ett helt kalenderår och ett omedelbart
derpå följande lcalenderqvartal, må, såvida icke utgifvaren
ställer säkerhet, som varder af generalpoststyrelsen godkänd,
innehållas, hvad af erlagda prenumerationsafgifter
anses motsvara återstående nummer af de genom postverket
förskrifna exemplar af tidningen.

§ 8.

Mom. 1. Postafgiften för tidning, som varder genom
postverkets förmedling förskrifven, utgöres af dels förskrifningsafgift
och dels befordringsafgift.

Mom. 2. Förskrifningsafgiften utgår med:

a) 10 öre för hvarje abonnement utan hänsyn till
den tid, för hvilken abonnementet tages; och

b) 2 procent af den utgifvaren tillkommande prenumerationsafgift,
dock ej under 5 öre, allt räknadt för
helt år och i förhållande dertill för kortare abonnementstider.

Mom. 3. Befordringsafgiften beräknas för år och i
förhållande dertill för kortare abonnementstider sålunda:

a) 12 öre för hvarje nummer i veckan, men för tidning,
som utkommer med mer än 7 nummer i veckan, 12
öre för hvart och ett af 7 nummer och 6 öre för hvarje

119

öfver,skjutande nummer i veckan; skolande tidning, hvilken
utkommer mindre ofta än en gång i veckan, äfvensom
de i § 3 mom. 2 omförmälda tryckalster räknas
lika med tidning, som utgifves med ett nummer i
veckan, hvarjemte i fråga om tidning, som under olika
tider af året utkommer med olika antal nummer i veckan,
afgiftsberäkningen bör grundas på medeltalet af de sålunda
förekommande nummerantal med afjemning, der så
erfordras, till närmast högre hela tal; och

b) 6 öre för hvarje helt eller påbörjadt kilogram af tidningens
sammanlagda vigt under nästföregående helårsperiod,
räknad från och med den 1 oktober till och med
den 30 september; skolande helårsvigten för tidning, som
börjat utkomma under loppet af eller efter denna period,
beräknas i förhållande till vigten af utgifna nummer af
tidningen och för ny tidning med ledning af utgifvarens
uppgift om tidningens blifvande vigt. Tidning åtföljande
afgiftsfria bilagor skola inberäknas i tidningens vigt.

Mom. 4. Der vid sammanläggning af de i postafgiften
ingående särskilda belopp uppkomma bråkdelar
af öre, afrundas dessa uppåt till helt öretal.

Mom. 5. För hvarje gång, abonnement å tidning
vid postanstalt sker, skall beloppet af postafgiften, ehvad
abonnementet afser längre eller kortare tid, alltid utgöra
minst 20 öre för hvarje särskild! tidningsexemplar.

Mom. 6. Ingår öretal i den abonnementsafgift,
som abonnent har att å postanstalt erlägga, bör detta
alltid kunna jemnt delas med 5; och skall fördenskull antingen
den af utgifvaren betingade prenumerationsafgift
eller, der sådan ej förekommer, postafgiften höjas med
det belopp, som derför erfordras.

120

Mom. 7. Skulle tidning upprepade gånger utkomma
med större antal nummer i veckan, än som legat till
grund för postafgiftens beräknande, eger generalpoststyrelsen
förordna om afgiftens höjande för exemplar
af tidningen, som derefter förskrifvas; och åligger i
sådant fall tidningens utgifvare eller den, till hvilken
prenumerationsmedlen skola af postverket redovisas, att
för hvart exemplar af tidningen, som, efter det förordnande
om postafgiftens höjning trädt i kraft, varder aflemnadt
till postbefordran efter den lägre afgiften, erlägga ett
mot skilnad eu i postafgifter svarande belopp, h vilket
må vid sedermera skeende redovisning för influtna prenumerationsmedel
innehållas.

Enahanda gäller, om vigten af tidning, som ej utkommit
under den i moment 3 b) här ofvan omförmäld a
tidsperiod, skulle visa sig i väsentlig mån öfverstiga, hvad
som motsvarar den beräknade helårsvigten af tidningen.

Mom. 8. Utgifvare af i tidningstaxan införd tidning
vare pligtig att till vederbörande postanstalt af
hvarje utkommande nummer öfverlemna ett fullständigt
exemplar, innehållande jemväl sådana bilagor, som
här ofvan i moment 3 nämnas.

§ 9.

Mom. 1. Vid aflemnande till postbefordran böra
tidningar, som blifvit genom postverkets förmedling förskrifna,
vara vikna, hvarje exemplar för sig, i ett format,
som lämpar sig för postbehandlingen och i hvarje
fall ej må öfverskrida ett ytinnehåll af 15 qvadratdecimeter.

121

Mom. 2. Tidning, som skall befordras efter abonnement
genom postverkets förmedling, får icke vara inbunden
samt ej heller med dertill hörande afgiftsfria bilagor
i vigt öfverstiga 150 gram.

Hvad sålunda föreskrifvits, ege icke tillämpning med
afseende å de i § 3 mom. 2 omförmälda tryckalster.

§ io.

Mom. 1. Har tryckalster blifvit af anledning, som
i § 4 mom. 2 omförmäles, uteslutet ur tidningsregistret,
skall, om dessförinnan abonnement derå mottagits genom
postverket och belöpande afgifter derför uppburits, postbefordringen
till abonnenterna under den tid, ifrågavarande
abonnement omfatta, fortgå i enahanda ordning,
som i afseende å genom postverket förskrifna tidningar
iakttages.

Mom. 2. Skulle tidning upphöra att vidare utgifvas,
innan den tid tilländagått, för hvilken abonnement derå
vid postanstalt skett, eger abonnenten att å postanstalten
vid anmälan återbekomma så mycket af den erlagda
befordringsafgiften, som belöper för hvarje helt qvartal
af den efter tidningens upphörande återstående abonnementstiden.

Mom. 3. För den förlust, som i öfrigt drabbar
abonnent genom upphörande af tidning, hvarå abonnement
vid postanstalt egt rum, ikläder sig postverket icke
någon ansvarighet-, åliggande det dock vederbörande
posttjenstemän att lemna abonnenten allt det biträde,
som skäligen kan ifrågakomma, för att han må komma
i åtnjutande af den ersättning, som i dylikt fall möjligen
kan erhållas.

122

§ 11-

Mom. 1. Varda tidningsexemplar, som blifvit i annan
ordning än genom postanstalt förskrifna, af vederbörande
utgifvare till postanstalt i den ort, der tidningen
utgifves, aflemnade till postbehandling såsom korsbandsförsändelser,
må, efter anmälan af utgifvaren, postbefordringsafgiften
beräknas efter sammanlagda vigten af de
på en gång till postbehandling aflemnade försändelser;
och skall i sådant fall afgiften utgöra för hvarje vigt af
ett kilogram:

l:o) för tidning, som utkommer mer än 7 gånger i
veckan, 10 öre;

2: o) för tidning, som utkommer 6 eller 7 gånger i
veckan, 12 öre; samt

3:o) för tidning, som utkommer mindre ofta, 15 öre.

Postbefordringsafgift enligt dessa grunder må, hvar
gång tidningar aflemnas till postbehandling, ej beräknas
för mindre vigt än två kilogram.

Vigten beräknas i kilogram och hektogram. Uppkomma
vid vågning delar af liektogram, afrundas dessa
uppåt till helt liektogram.

Vid afgiftens erläggande böra uppkommande delar
af kilogram afjemnas till närmast högre helt eller hälft
kilogram, äfvensom bråkdelar af öre afrundas uppåt till
helt öretal.

Mom. 2. Der i särskilda fall Kongl. Maj:t finner
omständigheterna sådant föranleda, må de i moment 1
af denna paragraf stadgade vilkor tillämpas äfven i afseende
å tidningsexemplar, som af annan än veder -

123

börande utgifvare aflemnas till postbehandling såsom korsbandsförsändelser.

Mom. 3. Den, som, i syfte att undandraga postverket
inkomst, till postbehandling enligt de här ofvan
i denna paragraf stadgade vilkor aflemnar försändelser,
Indika uppenbarligen icke böra komma i åtnjutande af
sådan postbehandling, vare förfallen till böter från ochmed
5 till och med 50 kronor.

Mom. 4. Aflemnas tidningsexemplar i annan ordning,
än som i moment 1 af denna paragraf stadgas, till
postbefordran såsom korsbandsförsändelser, skall för hvar
särskild försändelse, ehvad denna utgöres af ett eller
flere exemplar af samma eller olika tidningar, befordringsafgiften
utgöra 1 öre för hvar vigt af 50 gram
eller del af 50 gram, dock att afgiften för hvarje försändelse
ej må understiga 2 öre, om försändelsen å postanstalt
behandlas utan att med post eller af landtbrefbärare
fortskaffas, samt i andra fall 4 öre.

Mom. 5. I öfrigt varda å tidningar, som aflemnas
till postbefordran såsom korsbandsförsändelser, tillämpade
de bestämmelser, som i allmänhet gälla för befordran af
sistnämnda försändelser, med undantag likväl för hvad
rörande högsta vigten för hvar särskild försändelse finnes
föreskrifvet.

§ 12-

Mom. 1. Såsom bilaga till tidning kan oinbundet
tryckalster vinna postbefordran enligt de vilkor, som här
nedan i denna paragraf stadgas.

Mom. 2. Å tryckalster, hvilket är afsedt att såsom
tidningsbilaga postbefordran, skall finnas i tryck angifvet,
att det utgör bilaga till den tidning, som det åtföljer;

124

och skall i tidningen vara infördt tillkännagifvande derom,
att bilagan åtföljer densamma.

Vid aflemnande till postbehandling bör bilaga vara
inlagd i det tidningsexemplar, till hvilket bilagan hör.

Med hvarje särskild! tidningsexemplar kunna följa
flere bilagor, dock ej mer än ett exemplar af en och
samma bilaga.

Mom. 3. Följande bilagor skola, när de utan särskild
betalning utöfver prenumerationspriset åtfölja tidning till
alla dess abonnenter, och under vilkor att de vid aflemnande
till postbehandling icke hafva ett format, som
är afsevärdt större än det format, hvari hufvudnumret
aflemnas till posten, anses såsom delar af tidningen och
följaktligen utan särskild afgift med posten befordras,
nemligen:

l:o) planscher, kartor och andra dylika bilagor, b vilka,
utgöra förklaring af eller eljest tydligen hänföra sig till
innehållet i den tidning, som de åtfölja; samt

2:o) bihang, hvilka äro utgifna af tidningens redaktion
för att utgöra tillägg till eller fortsättning af det
tidningsnummer, som de åtfölja; dock med förbehåll att
dessa bihang skola vara tryckta å samma ort som hufvudnumret.

Mom. 4. I öfriga fall bör för tryckalster, hvilka äro
afsedda att vinna postbefordran såsom bilagor till tidning,
som skall med posten försändas antingen efter förskrifning
genom postanstalt eller på de vilkor, som i § 11 mom. 1
stadgas, till postkassan erläggas en särskild afgift, hvilken
för hvarje exemplar af sådan bilaga beräknas till Va öre för
hvar vigt af 25 gram eller del af 25 gram; dock att, der i
särskilda fall omständigheterna sådant föranleda, general -

125

poststyrelsen eger medgifva, att bilaga må jemte den
tidning, till hvilken den hör, postbefordras antingen utan
särskild godtgörelse eller mot lägre postbefordringsafgift
än den, som skolat erläggas med tillämpning af
hvad sålunda blifvit stadgadt.

Der vid beräkning af afgift enligt detta moment
uppkomma bråkdelar af öre, afrundas dessa uppåt till
helt öretal.

Mom. 5. Särskild postbefordringsafgift erlägges
icke för:

l:o) bilagor till tidningar, hvilka postbefordras såsom
korsbandsförsändelser, enligt hvad i § 11 mom. 4 stadgas;

2:o) tidningsbilagor, hvilka endast afse abonnement
å den tidning, de åtfölja;

3:o) sådana officiela berättelser eller meddelanden,
som enligt Kongl. Maj:ts föreskrift med Post- och Inrikes
tidningar utdelas till allmänheten.

§ 13.

Der till vinnande af snabbare postbefordran så är
nödigt, vare utgifvare af tidning berättigad att å annan tid
än den, då postanstalten å utgifningsorten hålles öppen för
allmänheten, derstädes till postbefordran aflemna exemplar
af tidningen. Om sådant aflemnande sker för tidningens
befordran med postlägenhet, som afgår å annan tid än
söcknedagar mellan kl. 7 f. in. och 10 e. in., skall till postverket
erläggas en särskild afgift, hvilken, hvad angår
tidning, som sålunda aflemnas sex eller flere gånger i
veckan, må utgöra, efter helt år räknadt, för ett antal af högst
fem hundra exemplar 500 kronor och för hvarje Överskjutande
antal af högst ett hundra exemplar 50 kronor, men

126

för tidning, som aflemna^ mindre ofta än sex gånger i
veckan, minskas i förhållande dertill.

Efter pröfning, huruvida och i hvad mån ett dylikt
medgifvande åt tidningsutgifvare kan medföra olägenhet
för posttjensten eller föranleda tillökning i vederbörande
postanstalts personal, eger generalpoststyrelsen bestämma,
om och på hvilka vilkor befrielse från eller nedsättning
i ofvaunämnda afgift kan tidningens utgifvare beviljas.

§ 14-

Generalpoststyrelsen tillkommer att meddela de ordningsregler,
som för behörig tillämpning af de här ofvan
gifna föreskrifter kunna finnas erforderliga.

Hvad sålunda blifvit stadgadt, skall träda i kraft den
1 januari 190..., vid hvilken tid nådiga kungörelsen angående
vilkoren för tidningars och tidskrifters postbefordran
den 11 maj 1883 med de genom nådiga kungörelserna
den 22 maj och den 11 december 1891 deri
gjorda ändringar upphör att vara gällande; dock skall,
hvad i § 8 mom. 8 föreskrifves, lända till efterrättelse
från och med den 1 nästinstundande juli, och skola äfven
i öfrigt de nu meddelade bestämmelserna redan innevarande
år tillämpas i afseende å tidningar, som derunder
varda genom postverkets förmedling förskrifna för nästkommande
år.

För år 190... beräknas helårsvigten i förhållande till
vigten af de nummer, som utkommit från och med den
1 juli innevarande år.

Det alla, som vederbör, o. s. v.

127

IV. Särskild motivering

till författningsförslaget.

§ 1-

Då hvarken i nu gällande eller i de af komiterade föreslagna
vilkor för postbefordran af tidningar och andra periodiska skrifter
göres någon åtskilnad mellan »tidning» och »tidskrift», har
det icke ansetts nödigt att i författningsförslaget skilja tidskrifter
från periodiska skrifter i allmänhet. Ett sådant särskiljande
torde för öfrigt vara nära nog omöjligt att fullt konseqvent
genomföra i alla förekommande fall.

Mom. 1. Då den nedsättning i eljest gällande postporto för
trycksaker, som innefattas i förevarande förslag till kungörelse,
icke är afsedd att komma andra trycksaksförsändelser än tidningar
och andra periodiska skrifter till godo, men å andra sidan
ej bör förvägras något tryckalster, som rätteligen är att anse
såsom periodisk skrift, hade det varit önskligt, om en fullt tydlig
och uttömmande definition af hvad som menas med uttrycket
»periodisk skrift» hade kunnat lemnas. Då emellertid den definition
af periodisk skrift, som förekommer i den författning, hvilken
härvidlag bör vara det främsta rättesnöret, eller tryckfrihetsförordningen,
icke ansetts i förevarande afseende tillfyllestgörande,
hafva komiterade valt en annan utväg till att bereda ifrågavarande
bestämmelser eu så likformig tillämpning som möjligt, i det att
komiterade föreslå, att hos Generalpoststyrelsen skall föras ett
register öfver alla tryckalster, hvilka skola anses berättigade att
vinna postbefordran enligt de för tidningar stadgade vilkor.

Ett tidningsregister kan visserligen anses redan föreligga i
den taxa å inländska tidningar, som för hvarje år utgifves af
Generalpoststyrelsen. Men denna taxa är egentligen endast afsedd
för de tidningar, å hvilka abonnement genom postverket
skola ega rum, och har sålunda icke i och för sig någon afgörande

Tidskrifter.

Tidnings register.

128

betydelse i fråga om Indika trycksaker, som skola åtnjuta postbefordran
såsom tidningskorsband. Någon allmän föreskrift derom,
, att det för tidningar stadgade lägre korsbandsporto skall
gälla för alla de i taxan intagna tidningarna och endast för dem,
bär, så vidt för komiterade kändt är, ej heller biff vi t meddelad.
Tvärtom kafva för komiterade omförmälts åtskilliga fall, der praxis
vid postanstalterna visat sig i hög grad osäker, i det att man å
ena sidan tillämpat det lägre korsbandsportot äfven å tryckalster,
som icke förekommit i taxan, och å andra sidan ansett sig
icke böra medgifva befordran såsom tidningskorsband för trycksaker,
hvilka varit intagna i taxan och följaktligen utan tvifvel
bort såsom tidningskorsband behandlas.

Att uppställa en allmän regel, att tryckalster, för att i fråga
om postbefordran få räknas såsom tidning, skulle vara infördt i
årets tidningstaxa, har synts komiterade af flera anledningar
mindre lämpligt.

Det finnes enligt komiterades mening ej något skäl, hvarföre
sådana periodiska skrifter, som hafva sin egentliga spridning
utan abonnement genom postverkets förmedling, skola för ,
hvarje år införas i taxan blott för att komma i åtnjutande af
det lägre korsbandsporto, som gäller för tidningar. I de senare
årens tidningstaxor förekomma redan flera publikationer, å
hvilka icke tagits något eller åtminstone högst få abonnement
genom postverket, medan de deremot på annat sätt hafva haft
en betydande spridning. Ett liknande förhållande synes i framtiden
kunna inträda oftare, i fall komiterades förslag om taxering
af tidningskorsband efter sammanlagd vigt varder genomfördt
och tidningar i följd deraf komma att i utsträckt mån söka sin
spridning på annat sätt än genom postabonnement. Det synes
beträffande alla sådana tidningar vara tillräckligt, om de en gång
för alla blifvit införda i ett register, hvilket icke behöfver
för hvarje år förnyas.

Vidare skulle, om tidningstaxan blefve afgörande för hvad
som skall postbefordras såsom tidning, sådan befordran rätteligen
icke kunna komma andra tryckalster till del än sådana,
som vore införda i det löpande årets tidningstaxa. Men om en

129

tidning en gång blifvit i behörig ordning införd i registret, bör
det i regel ej möta något hinder, att befordran såsom tidningskorsband
kommer äfven äldre årgångar än det löpande årets till godo,
såvida de för sådan postbefordran i öfrigt stadgade föreskrifter
blifvit med afseende å försändelserna i fråga behörigen iakttagna.

Mom. 2. Då under gemensam titel kunna med beteckningsåsom
olika upplagor af en och samma tidning utgifvas tryckalster,
hvilka med afseende å pris, antal nummer eller innehåll
äro så fullständigt skilda från hvarandra, att de egentligen äro
att anse såsom olika tidningar, har det ansetts lämpligt att beträffande
så väsentligen olika upplagor af en och samma tidning
föreskrifva samma registreringsskyldighet som för särskilda tidningar.

§ 3.

Mom. 1. Hvad angår de vilkor, som böra uppställas för
tryckalsters införande i tidningsregistret, synes en ledning- vid
bedömandet af hvad dervid skall anses såsom tidning kunna
hemtas af de stadganden, som i tryckfrihetsförordningen meddelas
angående periodiska skrifter, och i dessa stadgandens tillämpning
genom vederbörande myndighet.

Då nemligen enligt tryckfrihetsförordningen s. k. tillståndsbevis
bör vara utfärdadt beträffande hvarje skrift, som gör anspråk
på att anses för periodisk, synes postbehandling såsom
periodisk skrift icke böra tillgodokomma andra tryckalster än
sådana, för hvilka dylika bevis blifvit i behörig ordning meddelade.

För närvarande synes, hvad tidningstaxan och sålunda abonnement
genom postverket angår, förhållandet vara det, att tillståndsbevis
visserligen blifvit utfärdade för de allra flesta i
taxan förekommande tryckalstren, men att exempel ej saknas
derpå, att för vissa publikationer, företrädesvis författningssamlingar
o. dyl., hvilka af postverket distribueras såsom tidningar
icke utfärdats tillståndsbevis.

Det har synts komiterade oegentligt, att, med de undantag,
som i moment 2 omförmälas, tryckalster, beträffande hvilka icke

Olika upplagor.

Tillstånds bevis.

130

Abonnement.

iakttagits hvad rörande periodiska skrifter är stadgadt, sålunda
komma i åtnjutande af de förmåner i afseende på postbehandlingen,
som äro nämnda skrifter förbehållna; och hafva till förebyggande
häraf komiterade för ett tryckalsters införande i tidningsregistret
uppstält det vilkor, att på anmälan om dess utgifvande
bevis enligt tryckfrihetsförordningen skall hafva blifvit
af chefen för Justitiedepartementet meddeladt.

Hvad angår tidning, som utkommer med olika upplagor,
bör, såvida icke tillståndsbevis blifvit undantagsvis utfärdadt för
viss upplaga, af tidningen, vid registrering af de särskilda upplagorna
endast företes det för tidningens utgifvande meddelade
tillståndsbevis, hvithet sålunda äfven gent emot postverket fårgälla
beträffande samtliga förekommande upplagor af tidningen.
Skulle åter särskilda bevis hafva blifvit för olika upplagor
meddelade, bör naturligen också för hvarje till registrering anmäld
upplaga företes det dertill hörande tillståndsbevis.

För att från postbefordran såsom tidningar utesluta alla de
tryckalster, hvilka icke böra komma i åtnjutande af sådan postbefordran,
är det emellertid ej tillräckligt att uppställa ofvannämnda
vilkor, att tillståndsbevis skall vara i behörig ordning
meddeladt. På grund af tryckfrihetsförordningen lärer det nemligen
icke kunna förekommas, att sådana bevis i sjelfva verket
utfärdas för åtskilliga tryckalster, som rätteligen icke äro att
anse såsom periodiska skrifter. Det kan sålunda lätt inträffa,
att tillståndsbevis uttages endast för att åt tryckalster bereda
tillfälle till postbehandling enligt de för tidningar gällande bestämmelser;
och är det med hänsyn dertill nödvändigt att upp•
ställa ytterligare vilkor för tryckalsters registrering såsom periodisk
skrift.

Till en början torde i detta afseende böra föreskrifvas, att
tryckalster, som anmäles till registrering, skall efter abonnement
hållas allmänheten till hända. Redan af tryckfrihetsförordningens,
stadgande, att under ordet skrift skall förstås allt hvad genom
tryck under allmänhetens ögon lägges, framgår, att tryckalster,
som ej är afsedt att spridas bland allmänheten, icke är att
anse såsom periodisk skrift. Också kommer enligt nu gällande

131

bestämmelser postbehandling såsom tidningar hufvudsakligen
endast de publikationer till del, hvilka äro införda i tidningstaxan,
och å hvilka sålunda för allmänheten erbjudes abonnement
genom postverkets förmedling. I öfverensstämmelse dermed
och då enligt komiterades förslag postbefordran af tidningar,
å hvilka ej erbjudes abonnement genom postanstalt, torde komma
att i utsträckt mån användas, synes det vara nödigt att införa
ett stadgande af nyss angifna innehåll. Publikationer, hvilka
ej äro afsedda för spridning bland allmänheten, utan t. ex.
skola tillhandahållas endast medlemmar af sällskap eller föreningar,
skulle sålunda icke få postbehandlas såsom tidningar.

Af hvad redan anförts torde framgå, att förevarande bestämmelse
ej är så att förstå, som skulle abonnement å publikationerna
i fråga nödvändigtvis kunna ske genom postverkets
förmedling, utan bör det vara till fyllest, om abonnement kan
ega rum endast på annat sätt.

Yidare hafva komiterade ansett sig böra från postbefordran
såsom tidningar utesluta vissa publikationer, hvilka, oaktadt
tillståndsbevis blifvit för dem utfärdade och abonnement å dem
erbjudes allmänheten, ändock ej äro att anse såsom periodiska
skrifter eller af annan anledning synas icke böra införas i tidningsregistret.

l:o) Bland de i senare årens tidningstaxor förekommande Begränsaclt
tryckalster hafva komiterade funnit några, hvilka, såsom t. ex. antalnv/mmer
Landtbrukets bok, Postmästare i Sverige och Finland eller Predikningar
på kyrkoårets sön- och helgdagar, enligt tillkännagifvande
af vederbörande utgifvare varit afsedda att utkomma med allenast
ett visst antal häften, efter hvilkas utgifvande arbetena skolat
föreligga fullt afslutade. Sådana arbeten kunna emellertid enligt
komiterades åsigt icke rätteligen anses såsom periodiska skrifter.

Dessa böra nemligen kunna tänkas fortsatta tills vidare den
ena abonnementsperioden efter den andra. Är deremot till
följd af innehållets beskaffenhet eller eljest antalet nummer eller
häften på förhand begränsadt, så att efter deras utgifvande
publikationen upphör att vidare utkomma, bör skriften i fråga
icke få gälla såsom periodisk.

132

Större arbeten.

Generalp oststyrelsen

1883.

En bestämmelse i syfte att från postbeliandling såsom tidningar
utesluta publikationer af nyssnämnda art bär synts komiterade
så mycket angelägnare, som eljest, enär vid utfärdandet
af tillståndsbevis svårligen lärer kunna afgöras, huruvida skriften
i fråga verkligen är periodisk eller icke, postbeliandling såsom
tidning skulle kunna genom uttagande af tillståndsbevis beredas
snart sagdt hvilken trycksak som helst.

* 2:o) Då Generalpoststyrelsen, efter erhållen nådig remiss,
den 12 februari 1883 afgaf underdånigt utlåtande öfver en å Publicistklubbens
vägnar gjord underdånig ansökning om nedsättning i
då gällande postbefordringsafgifter för tidningar, anförde styrelsen
i sammanhang dermed, hurusom till införande i postverkets
tidningstaxa blifvit anmälda följande arbeten, nemligen »Lördagsqvällen»,
»Nya följetongen», »Romanbladet» och »Vitterlek»,
Indika hufvudsakligen icke utgjorde annat än samlingar af äldre
eller nyare utländska romaner i svensk öfversättning, åtskilliga
bland dem i flera delar om hundratals sidor hvardera. Då i
behörig ordning företetts chefens för Kongl. Justitiedepartementet
tillståndsbevis å utgifvande af tidskrifter med ofvan angifna
namn, hade — synnerligen innan ännu någon kännedom vunnits
om häftenas innehåll — styrelsen ansett sig sakna befogenhet
att afstå framställningen om arbetenas upptagande såsom
tidskrifter i den taxa, som af styrelsen utfärdats.

»Tydligt är emellertid» — yttrar Generalpoststyrelsen härefter—
»att, då för tidningar och tidskrifter beviljats en billigare
postbefordringsafgift än som gäller för andra tryckpressens alster,
dermed icke afsetts att en sådan förmån skulle utsträckas till
alla de bokhandelsartiklar, hvilka häftevis utkomma och i afseende
å hvilka företes intyg derom att intet hinder förekommer
mot deras utgifvande såsom periodiska skrifter.»

Generalpoststyrelsen erinrar vidare, hurusom, sedan mot er_
läggande af stämpelafgift portofri postbefordran beredts åtskilliga
såsom periodiska skrifter uppgifna arbeten, »Bibelläsning för
folket», »Bibliskt Reallexikon, handbok för studerande, skollärare
och prester», »Salongen», »Bibliotek för herrar» och »Miniatyrgalleri
för svenska och utländska noveller», genom särskilda

133

Kong! bref den 21 mars 1850 och den 12 mars 1851 meddelats
den förklaring, att, då, hvad det förstnämnda arbetet vidkomme,
detsamma endast innefattade en upplaga af bibeln, fördelad i
särskilda häften, och, hvad de sist omförmälda arbetena beträffade,
desamma innehölle uti särskilda, oafslutade häften fördelade,
större arbeten, intet af samtliga förenämnda arbeten kunde hänföras
till så beskaffade arbeten, att mot stämpelafgifts utgörande
portofrihet borde dem beviljas.

Hvad förut galt i fråga om hvilka tryckalster vore att hänföra
till sådana skrifter, som, då de blifvit med bevillningsstämpel
försedda, borde utan erläggande af annan afgift till postverket
med post befordras, måste enligt styrelsens åsigt naturligtvis
ega sin tillämpning äfven i fråga om hvilka de tryckalster vore,
som kunde genom postanstalterna förskrifvas.

Yisserligen mötte ej ringa svårighet att i förväg med noggranhet
angifva gränsen mellan, å ena sidan, tryckalster af den beskaffenhet,
att de borde vinna postbefordran mot den för tidskrifter
stadgade lägre afgift, och, å andra sidan, sådana tryckalster, som,
om också tillståndsbevis till deras utgifvande såsom tidskrifter
erhållits, rätteligen vore att anse såsom tillhörande bokmarknaden.
Men äfven om, innan ett eller annat nummer af ett såsom
periodisk skrift angifvet tryckalster funnes att tillgå, det
mången gång blefve omöjligt att utan fara för misstag frånkänna
samma tryckalster rättigheten att vid postbefordran komma i åtnjutande
af den portomoderation, som tillkomme tidningar och
tidskrifter, skulle dock säkerligen pröfningen af ett dylikt ärende
icke befinnas vara förenad med någon synnerlig svårighet, så
snart denna pröfning kunde grundas på beskaffenheten af ett eller
annat redan utkommet häfte.

Om fördenskull det icke kunde förekommas, att vid tidningstaxans
utfärdande i densamma komme att upptagas ett eller annat
tryckalster, hvilket icke rätteligen vore att till tidskrifter
hänföra, så borde dock sedermera rättelse härutinnan kunna
åstadkommas.

Generalpoststyrelsen hemstälde, under åberopande af hvad
sålunda och i öfrigt blifvit anfördt, bland annat, om sådan för -

134

ändring i § 5 af då gällande Kong!, kungörelsen den 2 maj 1879,
att deri skulle intagas särskilda bestämmelser i ofvan angifna
syfte.

Kongi. bref I anledning af Generalpoststyrelsens ifrågavarande fraraställmaj"''i883.
ning bär, i sammanhang med utfärdande af nådiga kungörelsen
den 11 maj 1883 angående vilkoren för tidningars och tidskrifters
postbefordran, Kongi. Maj:t genom nådigt bref samma dag,
i närmaste öfverensstämmelse med hvad styrelsen hemstält,
förklarat:

att, derest tryckalster, hvilket blifvit anmäldt att såsom
tidning eller tidskrift postbefordras, befinnes uteslutande eller
till väsentligaste delen bestå af ett eller några få i särskilda
häften fördelade större arbeten, må i afseende å detsammas
postbefordran icke tillämpas de bestämmelser, som i nyssberörda
kungörelse äro meddelade rörande tidningar och tidskrifter, utan
skall för dylikt tryckalsters postbefordran gälla hvad i sådant
afseende är om trycksaker i allmänhet föreskrifvet;

att, om i postverkets tidningstaxa blifvit såsom tidning eller
tidskrift upptaget tryckalster, hvilket sedermera befinnes icke
vara att hänföra till sådana skrifter, för hvilkas förskrifvande
postanstalterna må anlitas, det skall tillhöra Generalpoststyrelsen
att meddela föreskrift derom, att å postanstalt icke vidare må
mottagas prenumeration å dylikt tryckalster, samt att för dess
befordran under band afgiften ej må utgå efter annan beräkningsgrund
än som i fråga om trycksaker i allmänhet är stadgad;
samt

att, derest emellertid dessförinnan å postanstalt mottagits
prenumeration å dylikt tryckalster och belöpande afgifter derför
uppburits, skall under den tid prenumerationen omfattar postbefordringen
till prenumeranterna fortgå i enahanda ordning,
som i afseende å tidningar och tidskrifter iakttages.

Komiterades Get ändamål, som åsyftats genom hvad sålunda blifvit i
nåder förklaradt, eller att förebygga, det till bokmarknaden
hörande tryckalster komma i åtnjutande af postbefordran enligt
de för periodiska skrifter stadgade särskilda vilkor, har synts
komiterade mycket beaktansvärdt.

135

Att publikationer, som egentligen utgöras af endast i liäften
fördelade bokverk, äfven om de skulle, såsom t. ex. romanbibliotek,
kunna tänkas åtminstone under någon tid fortsatta det
ena året efter det andra, icke böra komma i åtnjutande af de
låga postbefordringsafgifter, som gälla för tidningar, anse komiterade
vara en bjudande nödvändighet med hänsyn till alla de
bokmarknadens alster, hvilka äro hänvisade att vid spridning
genom postverket vinna befordran endast mot de vida högre
portosatser, som gälla för paket eller vanliga korsbandsförsändelser.

Skilnaden i stadgade postbefordringsvilkor för tidningar och
för böcker synes komiterade nemligen vara allt för stor, för att
icke de för tidningarna bestämda förmånligare vilkoren böra, i
den mån ske kan, begränsas till att gälla endast de försändelser,
för hvilka dessa vilkor egentligen äro afsedda. Frånsedt att, då
böcker vinna postbefordran enligt samma vilkor som tidningar,
postverket undandrages en del af detsamma rätteligen tillkommande
portoinkomster, kan det svårligen vara lämpligt, att postverket
skall, såsom sker genom de lägre postbefordringsafgifternas
tillämpning äfven på verkliga bokalster, åt hvilka genom uttagande
af tillståndsbevis och fördelning i häften förvärfvats sken af
periodiskt utkommande skrifter, bidraga till att förminska afsättningen
och i viss mån försvåra spridningen af andra, liknande
bokalster, beträffande hvilka tillståndsbevis icke blifvit uttagna.

Komiterade hafva visserligen icke förbisett de svårigheter,
hvilka skola möta vid tillämpningen af hvarje bestämmelse, som
åsyftar, att tryckalster skulle på grund af innehållets beskaffenhet
kunna frånkännas egenskap af periodisk skrift. Men komiterade
hålla före, att med någon skärpning de hittills gällande
bestämmelserna i förevarande afseende böra värn. tillfyllestgörande,
för att, åtminstone sedan profnummer blifvit företedt,
af Generalpoststyrelsen skall i de allra flesta fall kunna med
vederbörlig säkerhet afgöras, huruvida publikationen i fråga
är att anse såsom periodisk skrift eller icke.

Äfven om med afseende å en och annan publikation kan
råda tvekan, om den bör anses vara en tidskrift eller ett till den
vanliga bokmarknaden hörande arbete, så synes dock beträffande

136

andra, i tidningstaxan förekommande tryckalster det ej böra vara
tvifvelaktigt, att de egentligen äro bokalster och sålunda icke
böra behandlas såsom periodiska skrifter. Komiterade tänka
dervid särskildt på publikationer, Indika, såsom t. ex. Ljus,
På lediga stunder, Svensk Sång eller Be gamla goda böckerna1),
nära nog uteslutande bestå af åtskilliga större arbeten, Indika
icke afse dagens frågor och som i de särskilda numren ingå med
olika delar, så anordnade, att hvar särskild del kan afskiljas från
numrets öfriga innehåll, för att sedermera jemte motsvarande
delar af andra nummer af samma publikation förenas till särskilda
sammanhängande bokverk.

Om dylika publikationer skola fortfarande åtnjuta postbehandling
såsom tidningar, synes konseqvensen fordra, att också
hvarje annat bokalster, som är fördelad t i häften af för postbehandling
lämpligt omfång, kommer i åtnjutande af postbehandling
enligt de för tidningar gällande vilkor.

Ur kulturel synpunkt är det visserligen ej mindre angeläget,
att böcker vinna eu lätt och prisbillig spridning, än att tidningar
erhålla en sådan. Huru önskvärd! detta i och för sig än kunde
vara, faller det emellertid icke inom det komiterade meddelade
uppdrag att derutinnan afgifva något förslag, och i alla händelser
lärer det väl svårligen kunna sättas i fråga att utsträcka
tidningsportot till att gälla äfven för böcker, då derigenom postverkets
omkostnader utan tvifvel skulle i följd af dessa tyngande
försändelsers postbehandling växa vida utöfver den ökning i inkomster,
som kunde följa af en genom portonedsättningen framkallad
tillväxt i sjelfva rörelsen.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, och då komiterade,
genom hvad under punkten l:o föreslagits, velat från postbefordran
såsom tidning utesluta publikationer, hvilka egentligen utgöras
af ett bokverk, synes det i öfverensstämmelse dermed
äfven vara nödigt att införa enahanda stadgande med afseende *)

*) Denna publikation blef, på grund af företedt profnummer, efter Generalpoststyrelsens
medgifvande införd i tidningstaxan år 1900 och återfinnes äfven i
1901 års taxa. Enligt hvad för komiterade upplysts, har af publikationen dock
icke något nummer utgifvits.

137

å tryckalster, som bestå af flera sådana verk, och hafva komiterade
i följd häraf, i anslutning till de i ämnet gällande bestämmelser,
ansett det under 2:o föreslagna stadgande böra intagas
i nu ifrågavarande författning.

3:o) I tidningstaxorna för de senare åren förekomma publi- Kataloger
kationer, hvilka, såsom fallet synes vara med t. ex. Annonsören
(Skandinavisk Annonstaxa), Svensk Annonstaxa, Numa Petersons
Nyheter, åtskilliga förteckningar öfver antiqvariska boklager o. dyl.,
uteslutande eller hufvudsakligen bestå af priskuranter eller
kataloger. För somliga af dessa tryckalster hafva tillståndsbevis
såsom för periodiska skrifter utfärdats, men för andra icke.

Då emellertid utfärdande af tillståndsbevis icke synes kunna
åt dylika publikationer förläna egenskap af periodiska skrifter,
hafva komiterade ansett, att postbefordran såsom tidning ej
bör af dem tillgodonjutas, så mycket hellre som eljest otvifvelaktigt
spridning genom postverkets försorg af publikationer af
nämnda art kan komma att afsevärdt ökas, derigenom att större
affärsföretag uttaga tillståndsbevis beträffande sina priskuranter
m. m. och sålunda få dessa distribuerade såsom tidningar.

4:o) Då erfarenheten visat, att tillståndsbevis kunnat meddelas Tidnings titel.
för tidning, hvilken egt en i allt väsentligt fullkomligt samma
titel som annan tidning, för hvilken tillståndsbevis redan förut
blifvit utfärdadt, och det icke blott för postverket ur expeditionel
synpunkt, utan äfven för tidningarna och allmänheten måste
anses medföra betydande olägenheter, om tidningar på grund af
titlarnes fullkomliga likhet eller nära öfverensstämmelse lätt
kunna vid postbehandlingen förvexlas, hafva komiterade ansett sig
böra föreslå den under 4:o intagna bestämmelsen derom, att
införande i tidningsregistret skall förvägras tidning, hvars benämning
antingen är alldeles lika med titeln å tidning, som redan
är för annans räkning införd eller behörigen anmäld till införande
i tidningsregistret, eller ock med dylik titel företer sådan likhet,
att tidningarna lätt kunna förvexlas.

Genom en sådan bestämmelse skulle det t. ex. kunna förhindras,
att i tidningstaxan samtidigt förekomme tidningar med
titlar, hvilka så lätt kunna förvexlas som * Ledstjärnan* och *Led -

138

Författningssamlingar

m. m.

Tidningar,
som upphört
att utgifras.

■stjernår!, Officiel tidning för Nykterliets-Armén,» eller » Vimmerbys
Tidning» och » Vimmerby Tidning» o. s. v.

Det beliöfver knappast påpekas, att genom ifrågavarande
bestämmelse, hvilken uteslutande egen sin tillämpning i fråga
om postbefordringen af tidningarna, icke lägges något som helst
hinder i vägen för vederbörande att, om tillståndsbevis blifvit
meddeladt, utgifva tidning med sådan benämning, som ofvan
nämnts.

Det torde böra anföras, att i Norge tidning, som anmäles
till postbefordran, icke får hafva samma namn som någon förut
anmäld tidning.

Mom. 2. De i moment 2 nämnda publikationer hafva enligt nu
gällande bestämmelser räknats lika med tidningar; och då
komiterade saknat anledning att härutinnan föreslå någon
ändring, men tillståndsbevis ej synes böra erfordras för dessa
tryckalster, beträffande Indika hittills i allmänhet icke utfärdats
sådana bevis, samt ej heller öfriga bestämmelser i moment 1 torde
höra tillämpas å ifrågavarande publikationer, hafva komiterade
föreslagit dessa undantag från de föreskrifter, som innefattas i
sistnämnda moment.

§4.

Mom. 1. För att icke qvarstående i tidningsregistret af
en tidningstitel, som de facto upphört att användas, skall utgöra
hinder för införande i registret af annan tidning med samma
eller liknande benämning, torde det vara lämpligt att bestämma
en viss tid, utöfver hvilken en tidnings registrering ej anses
gällande, så vida icke tidningen verkligen utgifves.

Någon bestämd fordran på det antal nummer eller häften,
hvarmed en skrift bör under eu viss period utkomma för att få
gälla såsom periodisk, förefinnes ej uti de hos oss gällande bestämmelser.
I andra länder finnas deremot uttryckliga föreskrifter
i detta hänseende. Sålunda stadgas t. ex. i Norge, att
tidning skall utkomma minst 4 gånger om året, och i Danmark,
att minst 1 nummer skall utgifvas årligen.

Då egenskapen af periodisk skrift enligt komiterades åsigt

139

icke bör frånkännas åtskilliga publikationer, bvilka, såsom t. ex.
jultidningar, vissa årsskrifter af sällskap eller föreningar o. s. v.,
ej utkomma mera än en gång om året, men äro afsedda att
utgifvas år efter år, synes minsta antalet nummer af eu periodisk
skrift icke kunna bestämmas högre än ett nummer årligen.
Å andra sidan synes en skrift, som utkommer mindre ofta, svårligen
kunna bibehålla egenskapen af periodisk, hvadan det ifrågavarande
minimum ej heller bör bestämmas lägre, än nyss år
sagdt.

Med hänsyn till hvad sålunda anförts, hafva komiterade
ansett, att en tidning eller tidningsupplaga, hvaraf under ett
kalenderår icke utkommit något för spridning bland allmänheten
iifsedt nummer, ej borde anses vidare utkomma såsom periodisk
skrift, utan följaktligen såsom upphörd afföras ur tidningsregistret,

Mom. 2. Då det ej lärer kunna förekommas, att i tidningsregistret
varda införda publikationer, hvilka sedermera befinnas
icke hafva bort deri intagas, eller att publikation, som ursprungligen
med rätta ansetts såsom periodisk skrift, sedermera på
grund af ändrad beskaffenhet måste frankännas denna egenskap,
torde det vara nödigt, att Generalpoststyrelsen erhåller bemyndigande
att ur tidningsregistret utesluta sådana publikationer,
hvilka vid sedermera skeende pröfning befinnas icke uppfylla
de i § 3 mom. 1 stadgade vilkor.

§ 5-

Mom. 1. Med afseende å den taxa, hvilken enligt korniterades
förslag bör fortfarande af Generalpoststyrelsen för hvarje
år utfärdas öfver de inrikes tidningar, som kunna förskrifvas
genom postverkets förmedling, torde här böra påpekas, att vissa
förändringar i taxans nuvarande uppställning synas betingade
genom de af komiterade föreslagna förändrade grunderna för
postafgifternas beräknande.

Då nemligen enligt dessa grunder tidningarnas vigt tillmätes
en väsentlig betydelse vid postafgiftens bestämmande, torde det
vara lämpligt att i taxan införa uppgift å den vigt i kilogram

Uteslutande
ur tidningsregistret.

Tidningstaxa.

140

Lokdlabonne

ment.

och gram, som för hvarje tidning lagts till grund för afgiftsberäkningen.

Vidare, och då det förutsattes, att anmälan om tidnings införande
i taxan skall, i likhet med hvad som är föreslaget beträffande
tidnings registrering, göras af vederbörande utgifvare, synes
for hvarje tidning i den kolumn, hvari för närvarande angifves, af
hvem tidningen blifvit anmäld till införande i taxan, böra städse
upptagas utgifvarens namn; och torde det med afseende derå
äfven vara lämpligt, att den nuvarande öfverskriften öfver denna
kolumn1) ändras i öfverensstämmelse med den uppgift, som sålunda
varder meddelad i kolumnen i fråga.

Mom. 2. Såsom af den i det föregående lemnade historiska
redogörelsen närmare inhemtas, var det en vid 1899 års riksdagväckt
motion om lokalabonnements utsträckning, som gaf anledning
till Riksdagens beslut om eu allmän revision af gällande
stadganden angående tillhandahållande af tidningar genom postverkets
försorg.

Komiterade hafva sålunda redan i det förhållande, att eu
sådan revision, som ofvan nämnts, numera blifvit satt i verket,
haft en anledning att taga under öfvervägande frågan, huruvida
abonnement genom postanstalt å den ort, der tidningen utgifves,
bör medgifvas äfven beträffande tidning, som utkommer oftare
än en gång i veckan.

Med afseende derå hafva komiterade sökt åstadkomma en
utredning om storleken af de tidningsupplagor, Indika för närvarande
genom vederbörande utgifvares egen försorg distribueras
till abonnenter på de orter, der tidningarna utgifvas, äfvensom
angående kostnaderna för sådan distribution af tidningar.

Enligt hvad komiterade inhemtat af de uppgifter, hvilka till
komiterade ingått såsom svar å gjorda förfrågningar i ämnet,
förekommer tidningarnas hembäring till lokalabonnenter i landsorten
i vida mindre omfattning än inom hufvudstaden.

I de flesta landsortsstäder sker lokaltidningarnas distribution
till abonnenter på platsen genom tidningarnas afhemtning
dels hos vederbörande utgifvare eller å det tryckeri, hvarifrån

'') »Hos Generalpoststyrelsen till införande i taxan anmälda af».

141

hvarje tidning utgifves, och dels å särskilda utdelningsställen.

I följd häraf synas också, i den män af de inkomna uppgifterna
kunnat inhemtas, kostnaderna för tidningarnas tillhandahållandetill
lokalabonnenter i de flesta fall vara jemförelsevis obetydliga
och i allmänhet väsentligt understiga, hvad som enligt komiterades
förslag bör i postbefordringsafgifter för de olika tidningarna
erläggas.

Hvad åter angår liufvudstaden, varder visserligen af de härstädes
utkommande tidningarna ett högst betydande antal exemplar
dagligen kringburet och utdeladt till vederbörande abonnenter
inom staden; och kostnaderna för denna utdelning synas
för de olika tidningarna i allmänhet uppgå till ganska afsevärda
belopp. Men något större intresse af att få tidningarnas
lokala distribution Överflyttad på postverket hafva komiterade
icke funnit vara för handen i fråga om de i liufvudstaden utkommande
tidningarna. Tvärtom hafva utgifvarne af ett par af
de större dagliga tidningarna härstädes till komiterade uttalat
den åsigt, att tidningarnas hembäring svårligen skulle kunna af
postverket verkställas med tillräcklig snabbhet och prisbillighet
eller till abonnenters och tidningsutgifvares belåtenhet.

Att det ej heller ibland tidningsutgifvare i allmänhet råder
något lifligare intresse för en utsträckning af lokalabonnement
genom postverkets förmedling, hafva komiterade funnit framgå
af det förhållande, att yrkande på en sådan förändring icke framstälts
i något af de i det föregående omförmälda, till komiterade
afgifna yttranden, deri likväl anförts åtskilliga andra önskemål
från utgifvarnes sida.

Ser man åter förevarande fråga ur synpunkten af hvad som
är för postverket förmånligast, så torde äfven med de af komiterade
föreslagna postafgifterna en så betydande utvidgning af
postverkets tidningsrörelse böra möta betänkligheter. Ty, såsom
redan förut blifvit framhållet, äfven med den höjning i inkomster
för postabonnerade tidningar, som blifvit af komiterade ifrågasatt,
måste denna del af postverksamheten anses fortfarande bereda
postverket större utgifter än inkomster; och bör det vid sådant
förhållande enligt komiterades åsigt vara synnerligen vigtiga

142

Alonnementst
er ruin.

skal, som skulle föranleda till en utvidgning af tidningsrörelsen.
hvarigenom postverket skulle utsättas för ännu större förluster,

Med särskild! afseende fästadt derå, att ifrågavarande reform,
hvilken synes hufvudsakligen beröra tidningsutgifvarnes intressen,
icke blifvit af de i ämnet hörda korporationer af tidningsmän påyrkad,
hafva komiterade för sin del ej funnit sådana skäl vara för
handen; och hafva komiterade följaktligen ansett sig böra i sitt
författningsförslag bibehålla nuvarande stadgande, enligt hvithet å
tidning, som utkommer mer än eu gång i veckan, icke medgifves
abonnement vid postanstalt å den ort, der tidningen utgifves.

Emellertid få komiterade i detta sammanhang påpeka, att
genom komiterades förslag om en billigare korsbandsförsändning
af tidningar än den, som för närvarande eger rum, möjlighet
beredes tidningsutgifvare att genom postverket få tidningar
distribuerade äfven på utgifningsorten. Men då komiterade icke
ifrågasätta annat, än att tidningarna skola i sammanhang med
den öfriga posten utdelas, lärer nyssnämnda försändning af tidningar
åtminstone icke hvad angår dagliga tidningar kunna få
någon större användning. Allmänhetens kraf på att erhålla dessa
tidningar med minsta möjliga dröjsmål efter utgifvandet torde
nemligen svårligen kunna tillgodoses, med mindre särskilda brefbäringsturer
blefve inrättade för lokaltidningars utdelande; och
en sådan åtgärd skulle, enligt hvad af komiterade gjorda beräkningar
gifva vid handen, för postverket medföra allt för stora
utgifter i förhållande till de inkomster, som kunde deraf inflyta,
för att den skulle lämpligen kunna sättas i fråga.

§ 6.

Såsom redan blifvit omnämndt, har från tidningsutgifvares
sida till komiterade framstälts det önskemål, att abonnementstermin
matte fastställas till minst en kalendermånad, men med
rätt för öfrigt att kombinera terminen på olika antal månader.

I gällande tidningsreglemente stadgas, att vid anmälan af
tidning till införande i tidningstaxan skall af utgifvaren meddelas
uppgift, bland annat, rörande de tidrymder af ifrågavarande

143

kalenderår — helår, tre, två och ett kalenderqvartal samt kalendermånad
— för hvilka abonnement kan mottagas.

Det framgår häraf, att redan enligt nu gällande bestämmelser
abonnement genom postanstalt medgifves äfven för kalendermånad
i alla de fall, då vederbörande utgifvare förklarat sig
för sin del antaga abonnement å sistnämnda tid.

Att utan någon inskränkning medgifva rätt att vid postabonnement
efter behag förbinda olika månader till ett enda
abonnement, torde möta betydande svårigheter vid tidningsräkenskapens
behöriga förande och granskning. Ett sådant medgifvande
synes komiterade fördenskull icke böra ifrågasättas.

Deremot vill det förefalla komiterade, som om ur ofvan
antydda synpunkt mindre betänkligheter borde möta vid ett
medgifvande att förbinda månadsabonnement med annat abonnement
å vare sig samma eller längre tidrymd, derest tillika föreskrifves,
att sålunda sammansatta abonnement skola sluta med
utgången af kalenderqvartal. Komiterade hafva emellertid icke
ansett lämpligt, att bestämmelse i sådant syfte intages i eu af
Kong! Maj:t utfärdad kungörelse, utan torde meddelande af
sådan föreskrift böra öfverlåtas åt Generalpoststyrelsen.

Komiterade hafva ansett sig böra i detta sammanhang afgifva
yttrande jemväl beträffande ett annat af de från tidningsutgifvarnes
sida framstälda önskemål, nemligen i fråga om den
s. k. öfverflyttningsafgiftens sänkande samt utgående med lika
belopp för alla tidningar.

För närvarande gälla enligt Generalpoststyrelsens den 9
september 1899 utfärdade allmänna poststadga i förevarande
hänseende följande bestämmelser, grundande sig på Kongbbrefvet
den 10 november 1876, nemligen:

att inländsk tidning, å hvilken abonnerats genom postverket,
kan för abonnementsterminen eller del deraf öfverfiyttas från en
inländsk utdelningspostanstalt till en annan; samt

att af giften för sådan öfverflyttning utgör, om tidningen utgifves
högst en gång i veckan, 25 öre och, om densamma utgifves
mer än en gång i veckan, 50 öre;

Öfver fly ttningsafgift.

144

skolande likväl sådan afgift icke utgå, derest öfverflyttning
föranledes deraf att, sedan abonnementet egt rum, för abonnenten
lämpligare belägen postanstalt inrättats eller snabbare postförbindelse
å annan, för tidningens befordran användbar linie
kommit till stånd, eller ock förutvarande utdelningspostanstalt
eller postgång indrages, eller postgång förändras på sådant sätt,
att abonnenten skulle erhålla tidningsnumren senare, om ej tidningen
blefve till annan närbelägen postanstalt (Överflyttad.

Då de afgifter, som pa grund af ofvan anförda bestämmelser
erläggas till postkassan, redovisas medelst frimärken till de afgifterna
motsvarande belopp och poststatistiken icke innehåller
någon uppgift angående skedda öfverflyttningar, hafva komiterade
icke varit i tillfälle att bedöma, hvilken verkan ur finansiel synpunkt
en förändring af ifrågavarande afgiftsbelopp skulle medföra.

Emellertid, äfven om en sänkning i dessa belopp icke kan
antagas skola för postverket medföra någon afsevärd minskning
i inkomst, och sålunda ur nyssnämnda synpunkt emot en sådan
sänkning ej skulle vara något att erinra, vill det likväl förefalla
komiterade, som om det nu gällande lägsta afgiftsbelopp af 25
öre ej vore för högt tilltaget. I regel berör ju en öfverflyttning
af postabonnerad tidning icke mindre än tre olika postanstalter,
nemligen den ursprungliga abonnementspostanstalten och den
postanstalt, som hos utgifvaren bestält det ifrågavarande tidningsexemplaret
och hvarifrån detta afsändes, samt slutligen den
postanstalt, till hvilken ticiningen skall efter öfverflyttningen försändas.
För de göromål, som å alla dessa postanstalter föranledas
af en framställning om tidnings öfverflyttning, synes eu
afgift af 25 öre icke vara en för hög ersättning.

Att åter afgiften utgår med ett högre belopp för tidningar,
som utkomma mer än eu gång i veckan, förefaller komiterade
ej vara olämpligt med hänsyn dertill, att lokalabonnement å
dessa tidningar icke är medgifvet. Afgiften bör nemligen i sin
man förhindra, att postabonnement å sådan tidning egen rum i
syfte att genom abonnementets öfverflyttning till utgifningsorten
få tidningen derstädes hemburen af brefbärare och sålunda

145

kringgå bestämmelsen om lokalabonnements inskränkning till
allenast tidningar, som utkomma med högst ett nummer i veckan.

På grund af hvad sålunda anförts, hafva komiterade funnit
sig sakna skäl att föreslå någon ändring i gällande bestämmelser
om postabonnerad tidnings öfverflyttning från en post:
anstalt till en annan.

§ 7-

Bland de af Tidningsutgifvareföreningen framstälda önskemål
i afseende å postverkets tidningsrörelse förekommer äfven frågan
om bestämmelser till förebyggande af svek mot allmänheten
genom utgifvande af allenast ett eller annat nummer af tidning.

För närvarande gäller i detta afseende enligt tidningsreglementet,
att betalning till tidningsutgifvare för bestälda tidnings-exemplar
icke i något fall, utan Generalpoststyrelsens särskilda
tillstånd, får af postkontoret å tidningens utgifningsort verkställas,
förr än från utgifvarens sida effektueringen af tidningsexemplaren
tagit sin början. I följd häraf eger tidningsutgifvare,
så snart ett enda nummer af tidningen för det löpande året
blifvit aflemnadt till postbehandling, göra anspråk på utfående
af samtliga de medel, som till postverket influtit i prenumerationsafgifter
för abonnement under sagda år.

Onekligen lemnar ett sådant förhållande för en mindre
samvetsgrann person tillfälle till svek mot allmänheten genom
att medelst införande i tidningstaxan anmäla tidning till abonnement
och, sedan prenumerationsmedlen utqvitterats, låta tidningen
upphöra. Sedan postverket utbetalat de utgifvaren tillkommande
medel, blir det i de allra flesta fall för abonnenterna
å eu sålunda upphörd tidning omöjligt att återfå erlagda
prenumerationsafgifter. Det saknas också icke exempel derpå,
att personer vetat begagna sig deraf genom att låta i tidningstaxan
införa den ena nya tidningen efter den andra och
sedermera icke utgifva mera än något enstaka nummer, för att
derefter omedelbarligen kunna lyfta influtna prenumerationsmedel
och sedan hvarken fortsätta utgifningen eller till abonnenterna
återbetala de erlagda afgifterna.

Prenumerationsmetlels

redovisning
till utgifvare.

146

Postafgifter
för abonnerade
tidningar.

Då det måste anses i hög grad olämpligt, att postverket på
grund af gällande bestämmelser nödgas i viss mån medverka till
dylika svekfulla operationer, hafva komiterade funnit Tidningsutgifvareföreningens
ifrågavarande yrkande värdt att beaktas;
och då i förevarande afseende svek synes hufvudsakligen vara
att befara i fråga om nytillkomna tidningar, hafva komiterade
beträffande dessa föreslagit en bestämmelse, på grund hvaraf
Generalpoststyrelsen eger att under den tid, då sådant synes
vara mest af behof påkalladt, fordra betryggande säkerhet, derest
prenumerationsmedlen skola utbetalas i förskott.

Det torde böra nämnas, att tyska postverket för alla tidningar
utbetalar prenumerationsmedlen i terminer, som af postförvaltningen
bestämmas, och i förhållande till de nummer, som
blifvit till postbehandling aflemnade. I Belgien sker afräkning
mellan abonnementspostanstalt och utgifvare vid slutet af hvarje
månad, och ett liknande förhållande eger som regel rum äfven
i Danmark.

Med afseende å den i förevarande paragraf föreslagna bestämmelse
angående prenumerationsmedlens redovisning till vederbörande
utgifvare må uppmärksammas, att denna bestämmelse
naturligtvis icke är afsedd att innebära något hinder för utgifvaren
att utfärda fullmagt för annan person att å utgifvarens
vägnar uppbära och qvittera medlen. En sådan fullmagt kan
särskildt blifva af nöden i de fall, då sjelfva tidningsföretaget
icke eges af tidningens ansvarige utgifvare.

§ 8-

Mom. 1—5. Hvad angår de föreslagna grunderna för postafgifternas
beräknande, hänvisas till den i det föregående med
afseende derå framstälda motiveringen (sid. 86 o. f.).

Såsom exempel på verkningarna af dessa grunder hafva i
härefter intagna Bil. IT! meddelats enligt förslaget uträknade
postafgifter för helår för vissa tidningar. I anslutning dertill
torde här böra med följande exempel visas, huru enligt förslaget
postafgifterna utfalla äfven för kortare abonnementsperioder
än helår,

147

Tidningarnas namn.	Abonne- ments- perioder.	Nuvarande postbefor- drings- afgift. (1898.)	Föreslagen postafgift.
Kr.	Ö.	Kr. 1 ö.
Skånska Dagbladet ............................	Helår		80	1	98 j
	3 qvartal	—	60	1	511
	2 qvartal	—	40	1	04 j
	1 qvartal	—	20	—	57!
!	månad	—	20	—	26 i 1
Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning	Helår	2	—	2	34!
	3 qvartal	1	50	1	78
	2 qvartal	1	10	1	22
I	1 qvartal	—	60	—	«
	månad	—	25	—	29
Stockholms-Tidningen. Lanåsortsuppi.......	Helår	—	60	1	36
	3 qvartal	—	50	1	05
	2 qvartal	—	40	—	73
	1 qvartal	—	20	--	42
	månad	—	20	—	21
Aftonbladet. Halfveckouppl....................	Helår	—	20	_	57
	3 qvartal	—	20	—	46
''	2 qvartal	—	20	—	34
	1 qvartal	—	20	—	22

Beräkningen af postafgifterna för de kortare abonnementstiderna
sker lämpligast med utgång från lielårsafgiften. Efter
fråndragande af det i sistnämnda afgift ingående belopp af 10
öre per abonnement, delas återstoden i s/4, 1/t och %2, hvar efter

de sålunda vunna talen med tillägg af den fixa afgiften per
abonnement, 10 öre, och efter vederbörlig afrundning till hela
öretal motsvara postafgifterna för resp. 3, 2 och 1 qvartal samt
månad, såvida icke dervid uppkommande afgiftsbelopp understiga
20 öre och följaktligen skola på grund af bestämmelsen i moment
5 höjas till sistnämnda belopp.

Vid förening af månadsabonnement vare sig med annat
månadsabonnement eller med abonnement å annan tidrymd kan

148

Abonnements afgift.

Postafgiftens

höjande.

postafgiften lämpligen beräknas på det sätt, att de för hvardera
abonnementsperioden angifna afgiftsbelopp sammanläggas, hvarefter
från den sålunda vunna summan afdrages 10 öre.

Mom, (i. Abonnementsafgiften, d. v. s. summan af den utgifvaren
tillkommande prenumerationsafgift, der sådan förekommer,
samt postafgiften, utgår för närvarande i de allra flesta fall
med belopp, som sluta på öretal, livilka kunna jemn! delas med 5.
Detta är onekligen ur praktisk synpunkt en afsevärd fördel för
såväl postverket som allmänheten, i det att ojemna öretal i synnerhet
vid liqvider under brådskande expedition å postanstalterna
lätt kunna vålla olägenheter.

Då enligt komiterades förslag postafgifterna för tidningar,
som blifva genom postverket förskrifna, merendels komma att
sluta på ojemna öretal, torde, på det att abonnementsafgifterna
fortfarande må bestämmas till belopp, som kunna jemnt delas
med 5, det i åtskilliga fall Arara nödigt, att en afrundning till
dylika belopp eger rum; och synes detta lämpligast böra ske
genom höjning af prenumerationsafgiften i alla de fall, då sådan
förekommer, men eljest af postafgiften.

Den ökade inkomst, som genom sistnämnda höjning i postafgiften
kan tillföras postverket, lärer icke uppgå till något afsevärdt
belopp. På grund deraf, och då denna ökning torde
uppvägas af den minskning i den beräknade inkomsten, hvilken
följer deraf, att vid postafgiftens bestämmande prenumerationspriset
för kortare abonneinentsterminer städse beräknas i förhållande
till motsvarande pris för helår, har vid beräknande af det
ekonomiska resultatet af de föreslagna postafgifterna icke tagits
hänsyn till ifrågavarande afgiftshöjning.

Mom. 7. För att skydda postverket för förlust, i den händelse
att befordringsafgiften för en tidning blifvit lägre beräknad,
än som vederbort på grund af tidningens nummerantal eller
vigt, synes det vara nödigt, att, i enlighet med hvad för närvarande
gäller i dylikt fall, Generalpoststyrelsen bemyndigas föranstalta
om postafgiftens höjande.

Har den del af befordringsafgiften, som svarar emot antalet
nummer i veckan, blifvit för lågt beräknad, synes Generalpost -

149

styrelsens ifrågavarande befogenhet böra gälla i afseende å alla
tidningar, beträffande livilka berörda förhållande eger rum.
Likväl hafva komiterade ansett afgiftsförhöjning icke böra ifrågasättas,
förr än det ursprungligen angifna nummerantalet upprepade
gånger öfverskridits. För s. k. »extra nummer», som af
en eller annan särskild anledning tillfälligtvis utgifvas, skulle
sålunda någon höjning i den för tidningen bestämda befordringsafgiften
icke behöfva inträda.

Hvad åter angår den emot tidningens vigt svarande delen
af befordringsafgiften, synes höjning i afgiften icke nödvändigtvis
böra följa af en ökning i vigten. Då nemligen det löpande årets
vigt lägges till grund för beräkning af vigtafgiften för det följande
året, kommer hvarje ökning i vigten under det ena året
att föranleda en motsvarande höjning i afgiften för det andra året.

Detta gäller emellertid endast med afseende på tidningsföretag,
som redan hunnit en viss stadga och beträffande hvilka
det kan med skäl antagas, att de skola regelbundet fortgå från
det ena året till det andra. Annorlunda blifver deremot förhållandet
i fråga om tidningar, hvilka ännu icke uppnått en dylik
stadga i utgifningen, utan kunna befaras skola efter någon tid
upphöra att utkomma. Med afseende å dessa sistnämnda tidningar,
torde det derför, om icke postverket skall löpa fara att
gå förlustigt detsamma rätteligen tillkommande afgiftsbelopp,
vara nödigt att medgifva Generalpoststyrelsen enahanda befogenhet
att höja afgiften, som, hvad angår nummerafgiften, blifvit
ifrågasatt beträffande tidningar i allmänhet.

Då en höjning i postafgiften icke rätteligen bör göras retroaktivt
gällande emot abonnenter, som redan erhållit abonnement
efter en lägre afgift, bör det åligga utgifvaren eller dennes ställföreträdare
att fylla det belopp, som krafvel, för att postverket
må erhålla, hvad detsamma tillkommer.

Mom. 8. För att tjena till ledning vid helårsvigtens bestämmande
torde hvarje utgifvare af tidning, derå postabonnement
är afsedt att ega rum, böra tillförbindas att till postverket
öfverlemna ett fullständigt exemplar af hvarje under ett år utkommande
nummer af tidningen; och synes detta öfverlemnande

Helårsvigtens

bestämmande.

150

Postabonnerade
tidningars
aflemnande
till
posten.

Maximivigt

m. m.

lämpligen böra ske, i den män som numren utkomma, till postanstalten
i den ort, der tidningen utgifves. De sålunda öfverlemnade
nummerexemplaren böra af postanstalten sorgfälligt förvaras,
till dess vågning egt rum af en fullständig samling utaf
de under perioden 1 oktober—30 september utgrina nummer.
Sedan helårsvigten på detta sätt blifvit definitivt faststäld, synes
det ej möta något binder att åter ställa de vägda tidningsnumren
till utgifvarens disposition.

§9.

Mom. 1. Beträffande de i detta moment föreslagna fordringar
i afseende å det skick, hvari postabonnerad tidning bör
aflemnas till postbehandling, hänvisas till den föregående allmänna
motiveringen (sid. 104 o. 1).

Med afseende å vikningen må här blott tilläggas, att en
häftad tidning eller tidskrift, om den i öfrigt uppfyller ifrågavarande
bestämmelser, naturligtvis icke behöfver ytterligare vikas
utöfver den vikning, som egt rum vid häftningen.

De till underlättande af tidningarnas postbehandling i moment
1 föreslagna bestämmelserna äro, såsom af momentets lydelse
framgår, afsedda att gälla endast tidningar, som blifvit genom
postverkets förmedling förskrifna. Med hänsyn till den vida
mindre omständliga postbehandling, som kräfves för tidningsförsändelser
under band, torde det ej vara nödigt att låta de
ifrågavarande bestämmelserna gälla äfven beträffande sistnämnda
försändelser, hvilka för öfrigt äro i förevarande afseende underkastade
enahanda föreskrifter som andra korsbandsförsändelser,
innehållande trycksaker, och följaktligen genom afsändarens försorg
i regel vid aflemnande till posten hafva ett format, som
lämpar sig för postbehandlingen.

Mom. 2. Tidningsförsändelsernas betydliga vigt i jemförelse
med de flesta öfriga slag af postförsändelser icke blott bidrager
att i väsentlig mån höja postverkets omkostnader för såväl posternas
befordran mellan postanstalterna som ock deras hembäring
vid de postanstalter, der sådan eger rum, utan synes äfven gång

151

efter annan vålla postverket allvarsamma olägenheter, derigenom
att postvagnar blifva till följd af stora tidningsposter för tungt
lastade eller rent af otillräckliga, Såsom ett exempel på den betydande
tyngd, som de postabonnerade tidningarna med tillhörande
bilagor kunna hafva, må här anföras, att, enligt hvad
för komiterade omförmälts, vid ett par tillfällen den till postbehandling
aflemnade upplagan af en enda, i Stockholm utkommande
tidning till följd af eu tidningen åtföljande afgiftsfri bilaga
vägt mera än den högsta vigt, som får lastas i postkupé, hvilken
är inrymd i jernvägsbogievagn. Det ligger i öppen dag, att postförsändelser
med en så betydande tyngd äfven skola vid hembäring
genom brefbärare vålla mycket stora svårigheter.

Då enligt de af komiterade föreslagna grunder för postbefordringsafgiftens
beräknande tidningarnas vigt tillmätes en viss
betydelse vid afgiftens fastställande, torde detta förhållande
nog bidraga till att motverka ofvan antydda olägenheter. Men
den höjning i afgift, som med det af komiterade föreslagna
beloppet för afgiften kan följa af en ökning i tidnings vigt, lärer
icke vara tillräcklig för att förebygga posternas allt för stora
belastande med tyngande tidningsförsändelser. Då emellertid
komiterade icke ansett sig böra föreslå ett högre belopp för
den emot vigten svarande afgiften, har det synts nödigt att
införa särskilda bestämmelser i nyssnämnda syfte; och detta
torde vara så mycket lämpligare, som sådana bestämmelser
äfven böra i sin mån bidraga till att förekomma, det bokmarknaden
tillhörande tryckalster varda såsom tidningar postbefordrade.

De bestämmelser, komiterade af ofvan anförda skäl funnit
sig böra ifrågasätta, innefattas i förevarande moment 2. Genom
att icke medgifva befordran såsom postabonnerad tidning för inbundet
tryckalster hafva komiterade velat förhindra, att posterna
betungas och postbehandlingen försvåras genom styfva permar,
hvilka för öfrigt väl merendels snarare anses tillhöra böcker än
tidningar. Hvad åter angår den föreslagna maximivigten af 150
gram per nummer, hafva komiterade ansett, att å ena sidan ett
lägre maximum, såsom t. ex. det i Danmark föreskrifna af 125
gram, skulle vålla för stora olägenheter, emedan derigenom åt -

152

Tidningars
upphörande
m. in.

skilliga värdefulla tidskrifter skulle uteslutas från postabonnement,
och å andra sidan eu högre maximivigt än 150 gram icke
skulle i någon nämnvärd män bidraga till det med ifrågavarande
bestämmelse åsyftade ändamål.

Dessa bestämmelser gälla, såsom synes, i likhet med föreskrifterna
i moment 1, endast tidningsexemplar, som skola befordras
efter abonnement genom postverkets förmedling. Att
utsträcka bestämmelserna i fråga till att gälla äfven vid korsbandsförsändning
af tidningar har synts komiterade vara mindre
nödigt, eftersom vid sådan försändning postafgiften beräknas
uteslutande efter vigt, samt i följd deraf och på grund af afgiftens
högre belopp faran af posternas betungande synes vara
mindre än vid tidningarnas försändning efter postabonnement.

§ 10-

Mom. 1 grundar sig på de föreskrifter i enahanda afseende,
hvilka meddelats genom Kongl. brefvet den 11 maj 1883. (Jfr
sid. 134.)

Mom. 2 och mom. 3 motsvara § 4 i nu gällande KongL
kungörelsen angående vilkoren för tidningars och tidskrifters
postbefordran den 11 maj 1883.

Med afseende å mom. 2 torde böra påpekas, hurusom komiterade
föreslagit, att för tidning, som upphört att vadare utgifvas,
befordringsafgiften för hvarje helt qvartal af den återstående
abonnementstiden skall restitueras. Den i postafgiften
ingående s. k. förskrifningsafgiften synes nemligen med afseende
å grunden för dess beräknande icke böra inbegripas i förberörda
restitution. Ty då förskrifning af abonneradt exemplar måste
antagas hafva i förevarande fall egt rum, bör postverket anses
berättigadt att utan afkortning behålla den del af postafgiften, som
skall utgöra ersättning för dess bestyr med denna förskrifning.

Hvad angår mom. 3, må här framhållas, att genom komiterades
förslag i § 7, senare delen, möjlighet bör beredas postverket
att i fråga om nytillkommande tidningar vida kraftigare,
än för närvarande är fallet, biträda vederbörande abonnenter vid
utfående af ersättning för tidningar, som upphört.

153

§ 11.

Mom. 1—3. Under hänvisning i öfrigt till hvad i det föregående
anförts i fråga om tidningsförsändelsers taxering efter
sammanlagd vigt1), få komiterade i detta afseende ytterligare anföra
följande.

Då det torde vara lämpligt att från början gifva de ifrågavarande
korsbandsförsändelserna en särskild benämning till åtskilnad
från öfriga slag af korsband, hafva komiterade sökt utfinna
en dylik benämning och hafva dervid för sin del funnit ordet
»utgifvarelcorstånd» vara för ändamålet passande.

Såsom af denna benämning antydes och äfven blifvit i det
föregående framhållet, är ifrågavarande tidningsförsändning egentligen
afsedd att användas endast af vederbörande tidningsutgifvare.
Fall kunna emellertid inträffa, då det kunde anses lämpligt att
medgifva äfven andra än utgifvarne rätt att få tidningsförsändelser
taxerade efter sammanlagd vigt. Att införa ett allmänt
stadgande i sådant afseende hafva komiterade icke ansett skäligt,
emedan derigenom synes skola uppstå svårighet att utöfva nödig
kontroll deröfver, att försändningssättet icke missbrukas till att
bereda postbefordran såsom utgifvarekorsband äfven åt sådana
trycksaksförsändelser som affärscirkulär, prospekter, reklamer
o. dyl. Fara för dylika missbruk har deremot synts komiterade
icke böra förekomma i fråga om ett sådant företag som
aktiebolaget Svenska Telegrambyrån, hvilket har till uppgift
att vid samtliga statens jernvägsstationer för utgifvarnes räkning
tillhandahålla och försälja tidningar i allmänhet. Med hänsyn
dertill hafva komiterade ansett, att nämnda företag bör kunna
i förevarande hänseende likställas med tidningsutgifvare. Och
då komiterade trott det ligga i såväl utgifvarnes som allmänhetens
intresse, att tidningarnas spridning genom Svenska Telegrambyrån
eller annat företag af liknande beskaffenhet kan ega ruin
på enahanda vilkor, som äro föreskrifna med afseende å den
distribution af tidningar, som verkställes omedelbart genom
vederbörande utgifvares egen försorg, hafva komiterade ansett

Utgifvarekorsband.

Försändning
från annan än
ntgifvaren.

l) Sid. 107 o. f.

154

Anmälan
m. m.

Förskrifva

exemplar.

sig böra föreslå, att, der i särskilda fall Kong! Maj:t finner
omständigheterna sådant föranleda, de för ntgifvarekorsband
stadgade vilkor må kunna undantagsvis tillämpas äfven i afseende
å tidmngsexemplar, som af annan än vederbörande
utgifvare aflemnas till postbehandling såsom försändelser under
band.

Anmälan om blifvande försändning af ifrågavarande korsband
bör göras å den postanstalt, hvarest försändelserna skola aflemnas
till postbehandling, d. v. s. å postanstalten i utgifningsorten.
Denna anmälan, för hvilken lämpligen torde böra fastställas
särskild formulärblankett, bör innefatta de uppgifter, som
erfordras för att dels möjliggöra nödig kontroll från postverkets
sida och dels bereda tillfälle till en så snabb postbehandling
som möjligt. I sådant afseende torde böra särskildt uppgifvas:

a) titeln å den tidning eller tidningsupplaga, som är afsedd
att vinna postbefordran såsom utgifvarekorsband;

b) ungefärliga antalet af de tidningsexemplar, som utgifvaren
önskar försända på ifrågavarande sätt; samt

c) de dagar och tider, på livilka tidningsexemplaren äro
afsedda att aflemnas till posten.

Sådan anmälan, som nu är sagd, bör göras i lämplig tid,
innan den tidningsförsändning, som deri afses, tager sin början.

Vidare torde det vara nödigt, att utgifvarekorsband, som
varda aflemnade till postbehandling, åtföljas af särskilda reversal,
utvisande dels antalet af de tidningsexemplar, som för hvarje
gång aflemnas till posten, dels ock, i förekommande fall, antal och
vigt af tidningen åtföljande afgiftspligtiga bilagor. Dessa reversal,
för hvilka formulär bör af Generalpoststyrelseii fastställas, synas
icke nödvändigtvis böra vara undertecknade af vederbörande utgifvare,
utan torde äfven kunna å dennes vägnar utfärdas af
annan person, som erhållit bemyndigande att i utgifvarens ställe
i förevarande afseende representera tidningen i förhållande till
postverket.

De tidningsexemplar, som aflemnas till postbehandling såsom
utgifvarekorsband, skola vara af vederbörande adressater
förskrift^ eller reqvirerade. Det bör sålunda ej medgifvas att

155

t. ex. sända profnnmmer såsom en inbjudan till abonnement.
Men å andra sidan böra till en och samma adressat kunna afsändas
flera exemplar af hvarje tidning, då sådana reqvirerats
vare sig till lösnummerförsäljning eller för att fördelas till abonnenter
i orten.

Om med stöd af lemnade uppgifter angående tidningsförsändningens
omfattning eller af annan orsak den postanstalt, der
tidningen aflemnas till postbehandling, finner sig ega grundad
anledning misstänka, att såsom utgifvarekorsband af en tidning
försändas äfven exemplar, som icke blifvit af vederbörande
adressater reqvirerade, bör undersökning ega rum; och om dervid
ådagalägges, att förhållandet är sådant, som nu är sagdt,
torde ifrågavarande bestämmelse icke lämpligen kunna göras
effektiv, så vida ej tidningens utgifvare eller den, som på grund
af särskildt medgifvande ombesörjt tidningens afsändande, kan
ställas till ansvar derför likasom för annat missbruk af utgifvarekorsband.

Då de ifrågavarande försändelserna, utom hvad angår högsta
vigten för hvar särskild försändelse, äro i fråga om posfbefordringen
likstälda med vanliga korsbandsförsändelser, innehållande
trycksaker, följer deraf också, bland annat, att de för trycksaksförsändelser
i allmänhet gällande bestämmelser i afseende å det
skick, hvari försändelserna aflemnas till postbehandling, böra,
tillämpas äfven å utgifvarekorsband. Dessa skola följaktligen
enligt hvad i gällande allmänna poststadga föreskrifves, vara
»antingen inlagda under band, på en rulle, mellan pappskifvor, i
ett å båda sidor eller i begge ändar öppet fodral eller i ett
icke tillskitet kuvert, eller ock blott och bart hopvikna på
sådant sätt, att försändelsens beskaffenhet ej döljes, eller slutligen
omknutna med bindgarn, som lätt kan knytas upp».

Äro flera utgifvarekorsband adresserade till samma postanstalt,
böra de till fortskyndande af postbehandlingen vara sammanbundtade.
Äfven skulle det i hög grad bidraga till underlättande
och förkortande af postbehandlingen, om försändelser, som äro
adresserade till orter belägna vid samma postlinie, vid aflemnandet
vore hopslagna i bundtar. Genom samverkan mellan

Aflemnande
till postbeliandling.

156

Postbehandling
å inlemningspostanstalten
m. m.

vederbörande tidnings expedition och inlemningspostanstalten
synes detta också kunna åstadkommas.

Då vågning af tidningarna svårligen kan ske annat än vid
fast postanstalt, lärer ifrågavarande befordringssätt icke medgifva
tidningsexemplarens aflemnande direkt till postkupé. För
att det oaktadt kunna inbespara den tid, som åtgår för tidningarnas
transporterande från tryckeriet till vederbörande inlem -ningspostanstalt och derifrån till järnvägsstation, skulle det
helt säkert vara i synnerhet å större platser en afsevärd fördel,
om sådan anordning vidtoges, att omedelbart före postförande
bantågs afgång de för befordran dermed afsedda tidningsexemplar
kunde af postverket mottagas vid jern vägsstationen. Äfven om
sjelfva den tidrymd, som kunde genom en dylik anordning vinnas,
icke skulle vara af stor omfattning, är den dock af betydelse,
för så vidt derigenom tidningarnas läggande i press bör kunna
framflyttas.

Med afseende å utgifvarekorsbands aflemnande till postbehandling
torde äfven böra anföras, att det synes vara nödigt,
att försändelserna varda genom utgifvarens försorg på ett eller
annat sätt betecknade såsom utgifvarekorsband. Detta synes
böra utan större svårighet kunna ske t. ex. derigenom, att i
sammanhang med adressen å försändelsen angifves, att denna
består af utgifvarekorsband från viss afsändare. Utöfver adressen
samt meddelanden rörande försändelsens innehåll och om abonnement
å den tidning, som försändes, böra andra uppgifter, såsom
annonser, reklamer o. d., icke få anbringas å utgifvarekorsband.

På sätt redan blifvit i det föregående antydt, hafva komiterade
förutsatt, att postbehandlingen af de till posten aflemnade
tidningsexemplaren å inlemningspostanstalten skulle hufvudsakligen
bestå uti tidningarnas vågning och sortering samt afsändande
af de till andra orter adresserade exemplaren och tillhandahållande
till vederbörande adressater af de exemplar, som
icke skola med post eller af landtbrefbärare fortskaffas.

Eesultatet af vägningen torde, äfven i de fall, då befordringsafgiften
icke erlägges vid tidningarnas aflemnande till postbehandling,
böra för hvar tidning antecknas i eu journal, der hvarje

157

i orten utkommande tidning, som varder på ifrågavarande sätt
postbeliandlad, liar sitt särskilda konto. Genom att tid efter
annan jemföra de sålunda antecknade vigtresultaten med de till
postanstalten gjorda anmälningar ocli de till densamma öfverlemnade
reversal bör från inlemningspostanstaltens sida kontrolleras,
att tidningsförsändningen står i öfverensstämmelse med
livad i fråga om hvarje tidning bli bi t af vederbörande uppgifvet.

Genom granskning af nyssnämnda journal och dess jemförande
med anmälningssedlarne och reversalen, Indika båda
slag af handlingar, såsom utgörande i viss mån verifikationer
till de antecknade vigtbeloppen, torde böra biläggas journalen,
bör sedermera af vederbörande öfverordnade postmyndighet
verkställas kontroll derå, att till postkassan redovisas hvad som
enligt stadgade grunder bort i postbefordringsafgifter erläggas
för de till posten aflemnade tidningsexemplar.

Derigenom att redovisning för ifrågavarande uppbörd icke
eger ruin i sammanhang med redovisning af andra postmedel,
vinnes den fördel, att postverkets inkomster på denna del af
■dess rörelse kunna fullt exakt beräknas; hvarjemte genom innehållet
i ofvannämnda journal bör utan svårighet kunna vinnas
en öfversigt öfver såväl sj elfva rörelsens omfattning i dess helhet
som äfven den utsträckning, hvari försändnings sättet i fråga
kommer till användning med afseende å olika tidningar.

A adresspostanstalterna kräfva utgifvarekorsbanden icke annan
postbehandling än vanliga korsband. Genom det ifrågavarande
nya försändningssättet erbjuder sig följaktligen ett tillfälle
att tillmötesgå de önskemål, som från tidningsmännens
sida framstälts beträffande tidningarnas snabba utlemnande från
ankomstpostanstalterna. Då nemligen de såsom utgifvarekorsband
försända tidningsexemplar böra vara i det skick, att de
omedelbart efter framkomsten kunna hållas vederbörande adressater
till hända, synas tidningarna vid detta försändningssätt
kunna både fortare än vid försändning efter postabonnement
utlemnas från vederbörande fasta postanstalt och äfven t. ex.
vid tågmöten lättare än vid sistnämnda försändning hållas vederbörande
till banda direkt från postkupé.

Postbeiiaudling
å ankomsfcpostanstalteu.

158

Vanliga ticlningskorstand
m. m.

Tiänings bilagor.

Mom. 4 och 5 innehålla de bestämmelser, som återfinnas i
§ 3 af Kong! kungörelsen den 11 maj 1883, sådan denna paragraf
lyder på grund af Kong! kungörelsen den 22 maj 1891.

§ 12.

På sätt redan blifvit i det föregående omförmäldt, har såsom
ett önskemål från tidningsutgifvarnes sida framhållits införande
af »klarare och så långt möjligt otvetydiga bestämmelser
om hvad som bör förstås med del af en tidning samt med bilagor,
och om afgifterna för de senare».

Komiterade hafva förut lemnat redogörelse för nu gällande
bestämmelser angående tidningsbilagor och torde här få hänvisa
till berörda redogörelse (sid. 50 o. f.).

Såsom närmare framgår af densamma, afse ifrågavarande
bestämmelser endast bilagor till tidningar, som försändas efter
abonnement genom postanstalt; hvaremot beträffande bilagor,
som åtfölja tidningar, hvilka postbefordras såsom försändelser
under band, icke finnas några särskilda bestämmelser. Förutsättningar
för afgiftsfri postbefordran tillsammans med postabonnerad
tidning äro för närvarande: dels att bilagan skall utan
särskild betalning utöfver prenumerationspriset åtfölja tidningen,
och dels att tillkännagifvande derom skall finnas infördt i denna.
Under dessa förutsättningar tillkommer afgiftsfri postbefordran
i allmänhet följande bilagor, nemligen :

l:o) planscher och

2:o) af tidningens redaktion utgifna bihang till tidningen.

För andra bilagor än de nu nämnda skall i regel erläggas
enahanda afgift som för försändelser under band, hvilken
afgift i fråga om trycksaksförsändelser utgår med 4 öre eller,
hvad angår lokalförsändelse, 2 öre för hvar vigt af 50 gram eller
del deraf. Emellertid egen Generalpoststyrelsen att efter pröfning
af förekommande omständigheter medgifva bilagors postbefordran
antingen utan särskild godtgörelse eller mot lägre porto
än det nyss nämnda. Den nedsättning i eljest gällande porto,
som på grund deraf varder af Generalpoststyrelsen i särskilda

159

fall meclgifven, synes i regel af styrelsen bestämmas sålunda,
att det särskilda portot för afgiftspligtiga bilagor utgår med */2
öre för hvar vigt af 50 gram eller del deraf, dock att afgiften
för bilaga ej understiger 1 öre per exemplar, samt dessutom
V, öre för hvarje blad, som löst inlägges i bilaga.

De bestämmelser, livilka komiterade ansett sig böra föreslå
i fråga om vilkoren för postbefordran af tidningsbilagor, afse:

dels att, på samma gång vederbörande utgifvare erhåller rätt
att fördela tidningens innehåll på flera särskilda delar och att —
hvad postabonneracl tidning angår, inom bestämda gränser — till
tidningens mera normala omfång göra de tillägg, som kunna af
omständigheterna betingas, derjemte må förebyggas, att såsom
tidningsbilagor utan särskild postafgift befordras försändelser,
hvilka icke stå i det sammanhang med den tidning de åtfölja,
att de böra anses såsom delar af densamma;

dels och att ur företrädesvis expeditionel synpunkt må förhindras,
att tidningarnas postbehandling varder genom åtföljande
bilagor i afsevärd mån försvårad och uppehållen; i hvilket sistnämnda
afseende må särskildt framhållas, dels att bilaga ej får
vara inbunden, dels ock att bilaga skall vara inlagd i det tidningsnummer,
hvartill den hör, och sålunda icke får emballeras
i särskildt omslag, såsom styfva pappskifvor, på rullar o. s. v.

Derjemte hafva komiterade ansett, att åtskillig omgång och
tidsutdrägt skulle besparas, om beträffande sådana bilagor, hvilka
icke böra utan särskild afgift postbefordras, meddelades allmänt
gällande afgiftsbestämmelser, Indika kunde af vederbörande postanstalter
omedelbart tillämpas, och sålunda Generalpoststyrelsens
beslut i fråga om dylika tidningsbilagor ej borde påkallas i andra
fall, än då det gälde undantag från sagda bestämmelser.

I likhet med hvad för närvarande gäller, hafva komiterade
ansett några särskilda bestämmelser icke böra införas i fråga
om bilagor till tidningar, hvilka försändas såsom vanliga tidningskorsband;
utan skulle med afseende å dessa bilagor endast
gälla de för tidningsbilagor i allmänhet föreslagna bestämmelser,
hvilka innefattas i § 12 mom. 1 och 2. Då bilagorna, såsom
inlagda i vederbörande tidningsexemplar, måste vägas tillsam -

160

mans med dessa, kommer den för ifrågavarande korsbandsförsändelser
stadgade särskilda afgift följaktligen att drabba äfven
bilagorna. Att för dessa genomföra vare sig befrielse från den
mot deras vigt sålunda svarande afgift eller befordringsafgiftens
beräknande efter andra grunder synes icke vara möjligt utan
vidtagande af särskilda anordningar, livilka skulle i liög grad
försvåra postbehandlingen af ifrågavarande försändelser.

Hvad deremot angår bilagor till tidningar, livilka försändas
antingen efter abonnement genom postanstalt eller såsom utgifvarekorsband,
synes råda ett annat förhållande. Å ena sidan
är vid båda dessa försändningssätt befordringsafgiften så låg,
att en särskild afgift synes böra uppbäras för de bilagor, Indika
icke så nära ansluta sig till åtföljande tidningsexemplar, att bilagorna
kunna anses såsom delar af dessa; och å andra sidan
synes en dylik afgift kunna utan svårighet genomföras under
omständigheter, som äro betryggande ur synpunkten af nödigkontroll
från postverkets sida. Vid försändning både efter postabonnement
och såsom utgifvarekorsband har nemligen den postanstalt,
der tidningarna aflemnas till postbehandling, och som
följaktligen äfven bör uppbära ifrågavarande afgift för tidningarna
åtföljande bilagor, tillfälle att få kännedom om antalet af de för
hvarje gång afsända tidningsexemplar och kan sålunda äfven, efter
det ett exemplar af en till försändning afsedd bilaga blifvit
företedt, bestämma beloppet af den afgift, som skall vid denna
försändning erläggas.

Hvad beträffar de bilagor, livilka äro att anse såsom delar af
den tidning de åtfölja, och för livilka på grund deraf icke bör
erläggas någon särskild afgift utöfver den, som, då bilagorna
vägas tillsammans med tidningen, svarar emot deras vigt, hafva
komiterade genom de i detta hänseende föreslagna bestämmelserna
i moment 3 afsett, att sammanhanget mellan hufvudnummer
och sådan bilaga skall vara af enahanda art som mellan olika
delar af en och samma tidning. Bilagor af ifrågavarande slagskola
nemligen dels, hvad angår planscher o. d., utgöra förklaring
af eller eljest tydligen hänföra sig till innehållet i den tidning
de åtfölja, dels ock, hvad beträffar andra bilagor, vara utgrina

161

af tidningens redaktion för att, såsom t. ex. följetongs- eller predikobilagor,
utgöra tillägg till eller fortsättning af det tidningsnummer,
som de åtfölja. Då ifrågavarande bilagor — vare sig
de äro uttryckligen betecknade såsom bilagor eller benämnas
»B-nummer», »C-nummer», »^-nummer» o. s. v. — skola anses
såsom delar af den tidning de åtfölja, böra de med afseende å
innehåll, vigt, format m. m. för tidningar gällande bestämmelser
tilllämpas jemväl å dessa bilagor, såsom utgörande delar af vederbörande
tidningar.

De bilagor, som komiterade härvidlag ansett företrädesvis
angeläget att utesluta från afgiftsfri postbefordran, äro sådana,
som tryckas i stora antal för att hufvudsakligen i annonseringseller
reklamsyfte med olika tidningar spridas bland allmänhet,eu
Då dylika bilagor i och för sig ej äro berättigade att vinna
postbefordran mot annat porto än det för trycksaker i allmänhet
gällande, innebär komiterades förslag om en afgift af J/2 öre
per 25 gram i sjelfva verket för de ifrågavarande försändelserna
en betydande fördel.

Afgiftens belopp har föreslagits i anslutning till den afgift,
som, enligt hvad redan är sagdt, plägar i liknande fall af Generalpoststyrelsen
föreskrifvas. Dock har vigtenheten ansetts böra
lämpligen bestämmas till 25 gram, på det att derigenom någon
höjning i af giften måtte inträda för tyngre bilagor. För lättare
bilagor åter hafva komiterade, med afseende å det mindre
besvär, som dessa bilagor, då de hädanefter skola vara inlagda
i vederbörande hufvudnummer, böra förorsaka postverket, ifrågasatt
den lindring, att någon minimiafgift icke skulle bestämmas. —

Det har synts komiterade lämpligt att här lemna en kortfattad
redogörelse för de bestämmelser, som i fråga om tidningsbilagor
gälla inom Norge, Danmark och Tyskland.

Norge. Såsom bilagor (»bilag») till tidningar kunna sändas
trycksaker, å hvilka finnes i tryck angifvet, att de äro bilagor till ett
visst nummer af vederbörande tidning, och hvilka tillställas tidningens
samtliga abonnenter utan förhöjning i abonnementspriset.
Bilagorna kunna vara häftade och falsade, men icke inbundna.

Högsta vigten för bilaga är 250 gram.

162

Bilaga skall inläggas i liufvudnumret ocli får icke sändas
särskild!.

Innan bilaga af sändes, bör tidningsutgifvaren derom underrätta
inlemningspostanstalten och dervid på tro och heder uppgifva
vigten af hvarje exemplar af bilagan äfvensom antalet
exemplar.

För bilaga erlägges — utöfver det vigtporto, som betalas i
följd deraf, att bilagan väges tillsammans med tidningen — ett
tilläggsporto af V2 öre för hvarje exemplar, som ej öfverstiger
50 gram, och 1 öre per exemplar, som väger mer än 50 gram.

Till förenämnda bilagor hänföras icke tillägg (»tillceg.») till
tidning, hvilka utgifvas af tidningens redaktion och utgöra en
del eller fortsättning af tidningen eller tjena till att komplettera, förklara
eller illustrera dennas innehåll, såsom t. ex. upplysande
teckningar, kartor eller illustrationer. Dessa tillägg, å hvilka i
öfrig! tillämpas samma bestämmelser i afseende å påskrift, inläggning
m. in., som gälla för bilagor, anses såsom delar af den
tidning de åtfölja.

Danmark. Såsom afgiftsfria bihang postbefordras: trycksaker,
som utgöra eu direkt fortsättning af medföljande hufvudnummers
innehåll; teckningar, som upplysa texten; register
öfver innehållet.

En afgift af 1 öre per exemplar erlägges för följande bilagor,
nemligen: subskriptionsanmälningar och reklamer, som icke angå
den tidning de åtfölja; priskuranter; romanark, som ej innehålla
fortsättning af en i liufvudnumret införd roman o. dyl.
Dessa, bilagor få ej omfatta mera än 2 sidor, hvilka icke äro
större än sidan af den tidning, med hvilken bilagorna för sändas.

Andra bilagor än de nu nämnda draga vanligt trycksaksporto.
d. v. s. 4 öre per exemplar, ej öfverstigande 250 gram.

Alla bilagor skola vid aflemnande till postbefordran vara inlagda
i vederbörande tidningar. De här ofvan sist nämnda bilagorna
böra dessförinnan vara behörigen frimärkta och afstämplade.

Tyskland (från den 1 januari 1901). Afgiftsfri postbefordran
tillkommer bilagor, som med hänsyn till innehåll,

163

format, papper, tryck och beskaffenhet i öfrigt kunna betraktas
såsom delar af medföljande tidning, eller Indika enligt
skriftlig förklaring af tidningens utgifvare eller på grund af
meddelande i hufvudnumret äro att anse såsom regelbundna
tillägg till den tidning de åtfölja. Då emellertid dessa bilagor
inberäknas i vederbörande tidnings helårsvigt, träffas tidningen
vid postafgiftens fastställande af en emot bilagornas vigt svarande
förhöjning i afgiften.

Dör andra bilagor (»äussergewöhnliche Zeitungsbeilagen»)
har vederbörande tidningsutgifvare att i förskott erlägga en särskild
afgift af V4 pf. för hvarje exemplar och för hvar vigt af
25 gram eller del deraf. Afgiften afrundas, der så erfordras,
uppåt till pfennigbelopp, som kan jemn! delas med 5. Dessa bilagor
inberäknas icke i tidningarnas vigt. Hvarje bilaga får ej
omfatta mera än 2 ark och ej heller vara häftad eller inbunden,
utan skola de särskilda arken sammanhänga i arkform. Postanstalterna
kunna neka postbefordran för sådana bilagor, hvilka
icke lämpa sig för transport i tidningspaketen.

Alla bilagor skola vara inlagda i vederbörande tidningsnummer.

§ 13.

Med anledning af gjord framställning i fråga om aflemnande
af en i Stockholm utkommande tidning till postbefordran med
de tidigt på morgnarne från Stockholm afgående bantågen blef
af Generalpoststyrelsen den 20 december 1864 meddeladt det förklarande,
att, derest på grund af särskild öfverenskommelse mellan
tidnings redaktion och vederbörande tjenstemän vid postkontoret
dessa sistnämnde åtoge sig att till befordran med först afgående
bantåg emottaga tidningar äfven efter utgången af den tid, hvarunder
postkontoret skulle för postförsändelsers inlemnande hållas
öppet, något hinder härför icke borde möta, så länge och för så
vidt derigenom icke vållades något uppehåll eller annan oordning
vid posternas expedierande.

Uppå framställning af Generalpoststyrelsen, som till stöd
derför hufvudsakligen anfört, att det icke kunde anses fullt lämp -

Tidningars
aflemnande d
särskilda
tider.

164

ligt, att ensamt på enskild öfverenskommelse skulle ankomma,
af It vilka personer borde besörjas en del af de postanstalterna
åliggande göromål; att emellertid utväg icke borde saknas att
med dagens post afsända äfven sådana tidningar, som tidigt på
morgnarne utgåfves; samt att en ersättning borde beredas postkassan
för de utgifter, som densamma tillskyndades till följd deraf,
att, för nämnda tidningars expedierande, särskild personal måste
användas^ till tjenstgöring å postkontoret en tid af dygnet — för det
dåvarande vid Stockholms postkontor kl. Va 4 till kl. 6 f. in. — då
kontoret i öfrigt icke vore tillgängligt för allmänheten, utom det att
genom nämnda tjenstgöring ökades utgifterna för belysningm. in.;

Kongi. bref lull1 sedermera af Kong! Maj:t bl hvit genom nådigt bref
<i. i dec.i8/i. jen | december 1871 förklarad!:

att, der till vinnande af snabbare postbefordran, utgifvare
af tidning eller tidskrift anmälde sig önska att å annan tid än
den, då postanstalt hölles öppen för allmänheten, derstädes aflemna
tidning eller tidskrift, som skulle med post fortskaffas,
sådant finge medgifvas mot skyldighet för afsändaren att derför
erlägga till postverket en särskild afgift, hvilken, hvad anginge
tidning, som utkomme sex eller flere gånger i veckan, skulle utgöra,
efter helt år räknadt, för ett antal af högst femhundra
exemplar 500 kronor, för hvart öfver skjutande antal af högst
ett hundra exemplar 50 kronor, och för tidning eller tidskrift,
som utgåfves mindre ofta än sex gånger i veckan, skulle varda
i förhållande dertill minskad;

att de uti ifrågavarande hänseende inflytande medel skulle
ingå till postkassan; samt

att deremot den godtgörelse, hvilken för omförmälda särskilda
tjenstgöring och de öfriga bestyr, som kunde samtidigt
dermed utföras, funnes böra skäligen tillkomma dervid anlitade
extra biträden och vaktbetjening, skulle utanordnas från postkassan
utan afseende på beloppet af ofvanberörda dit influtna medel.

Med anledning af en utaf Publicistklubben gjord underdånig
ansökning i fråga om upphäfvande af hvad i ofvan omförmälda
afseende stadgats, afgaf Generalpoststyrelsen den 29 december
1884 infordradt underdånigt utlåtande, deri styrelsen anförde,

165

bland annat, att, enligt livad af de i ämnet inhemtade upplysningar
framgått, å orter, derifrån postförande bantåg eller andra
poster utginge tidigt på dagen, den anordning i flera fall träffats,
att tidningarna fått aflemnas efter postkontorets stängning eller
före detsammas öppnande för allmänbeten, utan att någon afgift
härför tidningsutgifvarne affordrats, då någon tillökning i postpersonalen
icke behöft ifrågakomma såsom följd af eu dylik
anordning. Ett sådant förfaringssätt hade då icke uteslutande
tillämpats i vederbörande tidningsntgifvares intresse, utan understundom
äfven varit till gagn för göromålen å postanstalten, i
det att, då tidningarna sålunda blifvit aflemnade å annan tid än
den för kontorets öppethållande bestämda, göromålen bättre
låtit fördela sig.

Emellertid ansåg styrelsen det ändock vara betänkligt att,
utan någon som helst afgift, lemna fullständig frihet i afseende
å den tid, inom hvilken tidningar och tidskrifter finge till postanstalt
inlemnas för expedition. Det kunde nemligen befaras,
att denna rättighet under dylika förhållanden komme att understundom
begagnas äfven i sådana fall, då expeditionen af tidningarna
komme att menligt inverka på handläggningen af
öfriga, å postkontoret förekommande, brådskande göromål.

Der åter sådant icke vore förhållandet, och der ej tidningarnas
inlemnande vid annan tid af dygnet än den, då postkontoret
hölles öppet för allmänheten, medförde nödvändighet att ensamt
för samma tidningars expedierande anställa särskild personal,
syntes icke böra möta något hinder för bifall till den af Publicistklubben
gjorda framställningen.

Med afseende å hvad sålunda och i öfrigt anförts, hemstälde
styrelsen, att med upphäfvande af bestämmelserna i ''Kong!
brefvet den 1 december 1871 måtte meddelas det nådiga förklarande,
att tillsvidare det skulle tillhöra Generalpoststyrelsen
att ’ på framställning af utgifvare af tidning eller tidskrift och i
öfverensstämmelse med de grunder, som här ofvan blifvit angifna,
fastställa vilkoren för de genom postverket förskrifna tidningars
och tidskrifters aflemnande å postkontor vid annan tid än den,
då kontoret hölles öppet för allmänheten.

166

Ivongl. bref
cl. 23 jan. 1885.

Komiterades

uttalande.

Vid ärendets föredragning den.23 januari 1885 fann Kong!.
Maj:t godt förklara, att, när på grund af Ivongl. brefvet den 1
december 1871 åt utgifvare af tidning eller tidskrift medgåfves
att till postanstalt å annan tid, än densamma liölles för allmänheten
öppen, till postbefordran aflemna tidnings- eller tidskriftsexemplar,
på Generalpoststyrelsen finge bero att, efter pröfning
huruvida och i hvad mån ett dylikt medgifvande kunde medföra
olägenhet för posttjensten eller föranleda tillökning i postanstaltens
personal, bestämma, om och på Indika vilkor befrielse från
eller nedsättning i den uti omförmälda Kong! bref stadgade
afgift kunde tidningens eller tidskriftens utgifvare beviljas.

Enligt hvad komiterade inhemta!, här, med tillämpning af
hvad sålunda gäller i förevarande afseende, Generalpoststyrelsen
i flera fall lemna! medgifvande till afgiftsfritt inlemnande af tidningar
å tider, då vederbörande postanstalter icke varit öppna
för allmänheten. I vissa fall har den tid, då sådant inlemnande
finge ega rum, begränsats till tiden mellan kl. 6 f. m. och 10
e. in., medan i andra fall det öfverlemnats åt vederbörande
postförvaltare att bestämma den tid, då tidningarna skulle mottagas.
Vid åtskilliga tillfällen har åter Generalpoststyrelsen
pröfvat tidningarnas inlemnande icke böra ske utan erläggande
af särskild afgift. Denna har då i en del fall bestämts att utgå
med de i Kong!, brefvet den 1 december 1871 föreskrifna belopp,
men i andra fall satts till ej oväsentligt lägre belopp.

Såvidt komiterade af tidningsräkenskapen för år 1898 kunnat
inhemta, är det egentligen endast i Stockholm, som tidningarnas
inlemnande å extra tid bereder postverket någon afsevärd inkomst.
Enligt tidningskontrollböckerna för nämnda år uppgingo
nemligen de i förevarande afseende vid postkontoren inbetalade
afgifter till följande belopp:

167

Stockholm...

Malmö........

Lund...........

Gefle...........

kr. 11,802: 17
» 1,921: 43

1,131: 25
166: 67

Summa kr. 15,021: 52'')

I Stockliolm synas ock omständigheterna hafva föranleda
att tidningarnas inlemnande å extra tid måst ega. rum i ganska
stor utsträckning. Då nemligen tiden för tidningars afgiftsfria
inlemnande å tidningsexpeditionen vid Stockholms postkontor
blifvit bestämd att söcknedagar omfatta kl. 10 f. m.—7 e. m.,
men vigtiga postförande bantåg från Stockholm afgått redan kl.
omkring 7,3 0 f. m., hafva följaktligen de i hufvudstaden utkommande
morgontidningar, för att varda med först afgående postlägenhet
försända, hänvisats till antingen expedition direkt till
vederbörande postkupé eller inlemnande å extra tid. Då det
förra försändningssättet medfört ett väsentligt ökadt arbete för
tidningarna, har i många fall den senare utvägen måst anlitas,
På sätt förut blifvit omförmäldt, förekommer bland de af
tidningsutgifvare framstapla önskemål äfven yrkande på tidningsexpeditionernas
å utgifningsorterna tillgänglighet på tider, som
stå i samband med de stora, postförande bantågens åtgångstider,
oberoende af vederbörande postanstalts vanliga expeditionstider.

Ett sådant yrkande synes ganska förklarligt i betraktande
särskildt af de förhållanden, som, enligt hvad ofvan blifvit nämndt,
äro rådande vid Stockholms postkontor. Det förefaller helt naturligt,
att vederbörande tidningsutgifvare funnit det i hög grad
betungande att för tidningarnas aflemnande till postbefordran
under den större delen af dygnet nödgas erlägga en särskild afgift,
hvilken mången gång närmar sig och stundom till och med synes
öfverstiga beloppet af den procentvis beräknade postbefordrings *)

För år 1899 hafva motsvarande afgifter uppgått till följande belopp:

Stockholm .................................................... kr. 12,121: 75

Malmö........................................i..................... 4,892: 90

Lund .......................’.................... ...........-........ » 1,200: —

Summa kr. 18,214: 65.

168

afgiften, som dock afser att utgöra ersättning för alla postverkets
bestyr med tidningarna.

I den mån beträffande andra postförsändelser behof deraf
gör sig mera allmänt gällande, bär också blifvit sörjdt för, att
försändelserna kunna genom att nedläggas i breflåda vinna befordran
med först afgående postlägenliet utan inskränkning till
viss tid af dygnet. Då nu särskilt de postabonnerade tidningarnas
postbeliandling å inlemningsorten icke medgifver dessa
försändelsers nedläggande i breflåda, men det torde få anses
ligga i allmänhetens intresse lika väl som i tidningsutgifvarnes,
att tidningarnas försändande med först afgående postlägenhet
icke varder genom särskilda afgifter försvåradt, hafva komiterade
så mycket hellre funnit sig böra, i den mån detta ansetts
kunna ske utan postverkets alltför stora betungande, tillmötesgå
förenämnda yrkande, som, då postafgifterna för postabonnerade
tidningar enligt komiterades förslag höjas med cirka 70 proc.,
det synes vara billigt, att tidningarna så mycket som möjligt
befrias från särskilda afgifter till postverket.

Komiterade hafva i sådant afseende funnit skäligt, att tidningarnas
aflemnande till posten å extra tid icke belägges med
särskild afgift, när sådant aflemnande sker för tidningarnas befordran
med postlägenhet, som afgår söcknedagar under tiden
mellan kl. 7 f. in. och 10 e. m. Då det förutsattes, att aflemnande!
skall ske i sammanhang med postlägenhets afgång, och
följaktligen antagas måste, att, äfven om icke några tidningar
varda aflemnade, ändock åtminstone någon del af personalen å
vederbörande postanstalt måste vara i verksamhet för den öfråga
postens behandling, hafva komiterade trott, att i de flesta fall
tidningarnas emottagande å sådan tid, som nu är sagd, icke
skulle förorsaka postverket några afsevärdt ökade omkostnader.

Varda tidningar å annan tid än den förutnämnda aflemnade
till postbehandling vid tillfällen, då vederbörande postanstalt
icke är öppen för allmänheten, bör enligt komiterades
åsigt derför uppbäras eu hufvudsakligen efter nu stadgade grunder
beräknad särskild afgift, såvida icke Generalpoststyrelsen på
grund af förhandenvarande omständigheter medgifvit befrielse

169

från eller nedsättning i denna afgift. Beloppet af den afgift,
som sålunda skall för tidningarnas aflemnande erläggas, synes
i hvarje fall icke böra bestämmas högre, än som motsvarar de
kostnader, som af tidningarnas mottagande å extra tid förorsakas
postverket.

§ 14-

Denna paragraf motsvarar § 5 i gällande Kongl. kungörelsen
den 11 maj 1883.

Öfvergång sstadgande.

För att tjena till ledning vid helårsvigtens bestämmande
för det år, då de enligt komiterades förslag beräknade postafgifterna
skola träda i tillämpning, torde det vara nödigt, att utgifvai''e
af i taxan införda tidningar tillförbindas att redan från
och med den 1 juli under det år. då ifrågavarande författning
utfärdas och hvilket tänkes närmast föregå det nyss nämnda, till
vederbörande postanstalt aflemna normalexemplar af utkomna
nummer; och bör vid fastställande af postafgifter för tidningar
under det år, med hvars början författningen kommer att träda
i kraft, helårsvigten beräknas i förhållande till vigten af de nummer,
som af vederbörande tidningar utkommit från och med berörda
1 juli.

170

V. Reservationer:

l:o) af herr Ji. V. Montern,
med afseende å § 3 mom, 1, punkt l:o,
ang. tryckalster, som ej böra få införas i tidningsregistret.

Härmed tillåter jag mig hemställa, att i författningsförslagets
3 § 1 mom. l:o efter ordet tryckalster må inskjutas
orden: som icke af handlar dagens frågor och. Jag har nemligen
i fråga om denna punkt så till vida en afvikande mening, att
jag anser de deri föreslagna undantagsbestämmelserna icke böra
tillämpas på periodiska skrifter, hvilka sysselsätta sig med
politiska eller sociala spörsmål för dagen, äfven om sådana
skrifter skulle utgifvas i »endast ett begränsad! antal nummer
eller häften och efter utgifvande deraf upphöra att vidare utkomma».

Ett enda exempel torde här göra tillfyllest. Det skulle
väl knappast kunna sättas i fråga att vägra införande i tidningsregistret
af en riksdagsrevy, som utkomme med vissa
nummer i veckan eller ett större antal häften i månaden under
eu särskild riksdag, men icke vidare efter dess slut.

171

2:o) af Herr 25. Hammarlund,
med afseende å § 3 mom. 1,

ang. tryckalster, som ej böra få införas i tidningsregistret.

Den enda inskränkning, som för närvarande är gällande med
afseende på rättigheten att få såsom tidning postbefordradt ett
tryckalster, livilket blifvit anmäldt till tidningstaxan, är den,
hvilken tillkommit genom Kongl. brefvet af den 11 maj 1883.
Der föreskrifves följande:

Derest tryckalster, hvilket blifvit anmäldt att såsom tidning eller tidskrift
postbefordras, befinnes uteslutande eller till väsentligaste delen bestå
af ett eller några få i särskilda häften fördelade större arbeten, må i afseende
å detsammas postbefordran icke tillämpas de bestämmelser, som äro
meddelade rörande tidningar och tidskrifter, utan skall för dylikt tryckalsters
postbefordran gälla hvad i sådant afseende är om trycksaker i allmänhet föreskrifvet.

Denna bestämmelse har i komiterades förslag blifvit ganska
väsentligt skärpt, på samma gång åtskilliga nya föreskrifter
tillkommit -— allt i syfte att från postbefordran såsom tidningar
utesluta vissa publikationer.

Villigt må medgifvas, att då och då åtskilliga missbruk gjort
sig gällande, i det att i tidningstaxan införts en och annan publikation,
som der rätteligen ej bort få plats. Dylika missbruk
böra naturligtvis .stäfjas, utan att man går till en motsatt ytterlighet
och utesluter äfven sådant, som i verkligheten måste räknas
till periodisk skrift.

Dör min del har jag kunnat vara med om den bestämmelsen,
att i tidningsregisti-et ej må införas kataloger eller priskuranter,
enär dylika förteckningar näppeligen äro att hänföra

172

Periodisk

skrift.

till livad man egentligen menar med periodisk skrift, utan
i stället böra betraktas såsom af enskilda personer eller firmor
utgifna affärscirkulär.

Vidare har jag varit med majoriteten derom ense, att i tidningsregistret
icke må införas sådant tryckalster, »om hvilket på
grund af innehållets beskaffenhet eller eljest måste antagas, att
det skall omfatta endast ett begränsadt antal nummer eller häften
och efter utgifvande deraf upphöra att vidare utkomma». Dylika
publikationer kunna nemligen ej hänföras till »periodiska».

Deremot anser jag, att komiterade gått för långt, då de
under punkten 2:o) i § 3 mom. 1 föreslagit, att i tidningsregistret
ej bör få införas:

2:o) tryckalster, hvars innehåll uteslutande eller i väsentlig män består
af större arbeten, eller af särskilda delar af sådana, afsedda att fortsättas
från det ena numret eller häftet till det andra.

En skärpning har här skett i två afseenden. För det första
har uttrycket »till väsentligaste delen» utbytts mot »i väsentlig
mån», hvilket kan innebära, att det icke ens behöfver gälla
hälften af omfånget utan blott någon väsentlig del. Och för det
andra har uttrycket »ett eller några få i särskilda häften fördelade
större arbeten» ändrats till det mera omfattande och allmänna
uttrycket »större arbeten» — alltså ej blott enstaka större
arbeten och samlingsverk såsom hittills, utan äfven hvarje under
årtionden fortgående tidning eller tidskrift, som meddelar »större
arbeten», äfven om dessa arbeten icke föreligga färdiga förrän
kanske efter många års förlopp.

Mot denna skärpning, som skulle hafva till följd, att åtskilliga
allmännyttiga och vidt spridda tidskrifter, Indika under åratal
utgifvits i vårt land, icke vidare skulle få befordras såsom
tidningar, nödgas jag reservera mig och får i detta hänseende
andraga följande: 1

1. Det, som för mig varit det afgörande, då det gält att
bestämma, hvad som skulle få införas i tidningsregistret och
hvad som skulle kunna uteslutas, har varit, huruvida eu publikation
kan hänföras till periodisk skrift eller ej.

Enligt de nuvarande bestämmelserna kan postbefordran så -

173

som tidning vägras tryckalster, som befinnes »uteslutande eller
till väsentligaste delen bestå af ett eller några få i särskilda
häften fördelade större arheten». Denna föreskrift, som, enligt
hvad uttryckligen säges i Kongl. brefvet den 11 maj 1883, tillkommit
i syfte att sätta Generalpoststyrelsen »i tillfälle att förvägra
befordran såsom tidskrift af arbete, som uppenbarligen
vore att anse såsom en vanlig bokhandelsartikel», synes mig
rimlig, tv eu publikation, som består af ett eller några få, låt
vara aldrig så störa arbeten, torde ej gerna kunna hänföras till
periodisk skrift.

På grund af denna bestämmelse, som nu varit gällande i 18
år, skulle Generalpoststyrelsen, om den funnit sådant för postverket
önskligt, kunnat hindra, att publikationer sådana som
»Landtbrukets bok», »Postmästare i Sverige och Finland», »Det
färgtryckta bibelverket», »Spurgeons Predikningar» m. fl., Indika
hvar för sig bestå af ett i särskilda häften förcleladt större arbete,
finge postbefordras såsom tidning. Likaledes kan Generalpoststyrelsen
hindra, att samlingsverk, bestående af vissa särskilda
större arbeten (t. ex. »Kunskap för alla», livilket verk dock ej
ens blifvit begärdt att införas i tidningstaxan), vinna postbefordran
såsom tidningar, äfven om s. k. tillståndsbevis blifvit uttaget.

Deremot lärer med nuvarande bestämmelser hinder svårligen
kunna göras mot att såsom tidning postbefordras t. ex. en religiös
tidskrift, innehållande uppbyggelseläsning, så anordnad, att
vissa afdelningar kunna samlas och inbindas för sig samt sålunda
efter åratal bilda »större arbeten», eller en landtbrukstidskrift,
innehållande längre afhandlingar, Indika hvar för sig kunna tillvaratagas
och inbindas som böcker, eller en populär tidskrift
sådan som »Ljus», hvilken innehåller längre och kortare uppsatser
i skilda ämnen, berättelser in. m., hvarje afdelning ordnad
så, att den framdeles kan »förenas till särskilda sammanhängande
bokverk». Dylika tryckalster bestå nemligen icke af »ett
eller några få i särskilda häften fördelade större arbeten», utan
omfatta tvärtom, derest de ostörda få fortgå, hundratals, ja,
kanske tusentals större och mindre arbeten, liksom fallet är med
andra tidskrifter.

174

Komiterade vilja emellertid, att för framtiden Generalpoststyrelsen
må ega förordna, att dylikt tryckalster varder uteslutet
ur tidningsregistret. De anse nemligen, att såsom periodiska
skrifter icke böra behandlas sådana publikationer, »hvilka, såsom
t. ex. ''Ljus’, ''Då lediga stunder’, ''Svensk Sång’ eller ''De gamla
goda böckerna’, nära nog uteslutande bestå af åtskilliga större
arbeten, hvilka icke afse dagens frågor och som i de särskilda
numren ingå med olika delar, så anordnade, att hvar särskild
del kan af skiljas från numrets öfriga innehåll, för att sedermera
jemte motsvarande delar af andra nummer af samma publikation
förenas till särskilda sammanhängande bokverk».

Det har synts mig ofattligt, att den omständigheten, att
innehållet i en tidskrift så anordnas, att det kan. af prenumeranten
samlas och genom hans åtgöranden så småningom bilda
större arbeten, skulle kunna vålla, att publikationen beröfvades
sin. egenskap af periodisk skrift. Huru innehållet anordnas
i en tidskrift, torde vara eu sak, som endast vidkommer redaktionen
och prenumeranterna, men har ingen som helst betydelse
i fråga om postbefordran, och lärer ännu mindre kunna
föranleda dertill, att publikationens karakter af periodisk skrift
försvinner. Lika litet kan den omständigheten, att innehållet
icke afser »dagens frågor», göra, att en publikation förlorar sin
karakter af periodisk skrift, ty då borde ju ock nästan alla religiösa
tidningar, alla barntidningar m. fl. förvägras postbefordran
såsom tidningar. Komiterade hafva för öfrigt påtagligen icke
vågat draga konseqvensen af uttrycket »afse dagens frågor», enär
detsamma ej förekommer i författningsförslaget. Då meningen
alltså ej kan vara att Generalpoststyrelsen skall ingå i pröfning
äfven af en sådan detalj som hvad innehållet i en tidning eller
tidskrift afser, behöfver jag ej vidare uppehålla mig- vid detta
endast i motiveringen förekommande uttryck.

Då sådana tidskrifter som de, hvarom nu är fråga, kunna
tänkas fortgå i oändlighet med ständigt vexlande innehåll, hvilket
ej är. på förhand bestämdt utom för kortare tider, måste de enligt
min mening hänföras till periodiska skrifter.

Denna uppfattning delas äfven inom postverket. I ett den

5 februari 1900 af föreståndaren för Stockholms postkontors tidningsexpedition
afgifvet yttrande med anledning af gjord ansökan
om införande i tidningstaxan af en tidskrift, benämnd »De gamla
goda böckerna», heter det bland annat på tal om »Ljus» nr. fl.
dylika publikationer:

»Det lärer icke kunna bestridas, att dessa''tidskrifter» — i det närmast föregående
nämnes särskildt tidskriften »Ljus» — »äro nummervis utkommande
tryckalster med vexlande innehåll och till sin anläggning och utstyrsel i öfrigt
så beskaffade, att deras intågande i tidningstaxan näppeligen borde
kunna förvägras.

Det för postverket vigtigaste och nästan ensamt af betydelse härvidlag
torde vara de särskilda numrens eller häftenas storlek och tyngd, och här
återkommer man till det i nu gällande bestämmelser för tidningars och tidskrifters
postbefordran förefintliga förhållande, att, oaktadt postbefordringsafgiften
utgår med beräkning allenast efter en viss procent å utgifvärens
pris, likväl saknas begränsning i allmänhet för postabonneradt tryckalsters
tyngande på posttrafiken i förhållande till befordringsafgiften, vare sig det
gäller transporten eller expeditionen.1) Så länge emellertid nu ifrågavarande

publikationers ytinnehåll och vigt m. m. hålla sig inom rimlig gräns----,

torde desamma böra åtnjuta den förmån i afseende å postbefordran, som
intagandet i tidningstaxan medför.

För min del håller jag före, att Kongl. Maj :ts nådiga bref den 11 maj 1883 i
förevarande ärende snarare afser att förhindra, att ett eller flera större arbeten
uti ett eller ett litet fåtal häften anmälas till tidningstaxan och derigenom,
oafsedt tyngd och ytinnehåll, beredas den förmån i afseende å postbefordran,
som är och torde vara förbehållen allenast tryckalster af, i egentlig mening^

periodisk natur, och hvarken »Ljus» eller---torde böra frånkänna»

sistnämnda egenskap.

I fråga om vidare publikationen »Svensk Sång» synes mig icke kunna
råda någon tvekan om dess intagande och bibehållande i tidningstaxan.»

Beträffande sedan den tilltänkta publikationen »De gamla
goda böckerna» heter det i samma utlåtande:

»Då profhäftet väger endast 58 grm med cirka 83 qvdm:s ytinnehåll och
företer vexlande lektyr samt dess periodiska egenskap framgår af dess utgifvande
med ett nummer i veckan, finner jag följdrigtigt, att dess intagande
i taxan för svenska tidningar och tidskrifter medgifves.»

Vidkommande, sistnämnda publikation må i förbigående anmärkas,
att, oaktadt för mera än ett år sedan Generalpoststyrelsen
medgifyit, att densamma må införas i tidningstaxan, icke
något enda för allmänheten afsedt nummer ännu utkommit
af densamma. Då det lär vara tvifvelaktigt, om tidskriften i *)

*) Detta missförhållande kommer emellertid att nndanrödjas, om de af komitcrade
föreslagna bestämmelserna varda godkända.

176

Rättvisa och
billighet.

fråga kommer att utgifvas; då det enda man för närvarande
känner om densamma är ett »profhäfte», som blifvit i ett enda
exemplar hopsatt och till Generalpoststyrelsen öfverlemnadt,
och då publikationen sålunda faktiskt ännu icke existerar, så
lemnar jag den i det följande alldeles ur räkningen.

Den af komiterade nämnda publikationen »På lediga stunder»
utgör en sedan fem år tillbaka i sammanhang med »Allers Familjjournal»
utgifven tidskrift för »underhållningslektyr». Om denna
publikation har jag i öfrigt inhemtat, att densamma under senare
halfåret 1900 (den enda del af tidskriften, om hvilken jag haft
tillfälle taga kännedom) på 1,372 oktavsidor innehållit förutom
en del småberättelser m. m. 10 längre berättelser, samtliga hvarför
sig fristående, af skilda författare och utan något inre samband
berättelserna emellan. Hvarje berättelse upptog alltså i medeltal
137 sidor. Detta skulle sålunda i föreliggande fall enligt komiterades
mening utgöra »större arbeten», hvilka ej vore att anse
som »periodiska skrifter». Men då faller ock eu och annan af
våra vetenskapliga tidskrifter utanför hvad som får gälla som
periodisk skrift.

Beträffande slutligen de två öfriga af komiterade nämnda publikationerna,
»Ljus» och »Svensk Sång», så äro de.ganska allmänt
kända, hvadan något hvar kan blifva i tillfälle att sjelf bilda
sig en föreställning om deras karakter. Jag misstänker, att de
flesta skola vid en granskning komma till det resultat, att någon
tvekan om deras egenskap af periodisk skrift ej gerna
kan råda, så vidt man ej vill frånkänna alla tidskrifter denna
egenskap.

2. Men om — såsom jag sökt häfda och äfven inom postverket
blifvit erkändt — nu åsyftade publikationer äro att hänföra
till periodiska skrifter, så böra de ock, i enlighet med deni§ 1 af
komiterades författningsförslag fastslagna grundprincip, åtnjuta
samma förmån i afseende på postbefordran, som tillgodokommer
andra periodiska skrifter. En bestämmelse, som medgifver större
förmåner åt vissa periodiska skrifter än åt andra, är enligt mitt
förmenande stridande mot rättvisa och billighet, och den är det

177

så mycket mera, som i nu föreliggande fall icke ens blifvit påstådt,
ännu mindre bevisadt, att från statens och det allmännas
sida skulle förefinnas större skäl att främja spridningen af vanlig
tidningslektyr — notiser, annonser o. d. — än af sådana
tidskrifter, som innehålla mera sammanhängande läsning. Tvärtom
torde det väl få anses, att från statens sida föreligga starka
skäl att på allt sätt särskildt understödja sådan litteratur, som
lemnar mera varaktig behållning för lifvet. Den stora kulturela
betydelsen af att äfven annan läsning än den lättare dagspressen
vinner spridning bland allmänheten ligger i öppen dag.

Obilligheten af den ifrågasatta bestämmelsen — genom hvilken
åtskilliga tidskrifter, sou? hittills befordrats som tidningar,
hädanefter skulle blifva hänvisade till att genom postverket befordras
uteslutande efter samma grunder som böcker — framträder
så mycket bjärtare, då man erinrar sig, att i Sverige är
faststäldt ett snart sagdt enastående högt korsbandsporto för
böcker, ett porto, som hart när gör det omöjligt att sända åtminstone
billigare böcker under korsband, enär portot då blir
nästan lika högt som bokens värde.

Medan korsbandsafgiften för tidningar och tidskrifter utgår
med 1 öre för hvarje 50 gram, är den för böcker fyra gånger
högre, alltså 4 öre för 50 gram.

Denna afgift är i åtskilliga andra land väsentligt lägre. En
korsbandsförsändelse, innehållande böcker om sammanlagdt 250
gram, betingar sålunda inom nedannämnda länder följande afgifter:

i Danmark ......................................... 4 öre

i Belgien (10 centimes)........................ 7''2 »

i Italien ( d:o )...................... 7''2 »

i Tyskland (10 pf.) ............................ 8''9 »

i Norge ............................................... 10 »

men i Sverige icke mindre än ......... 20 »

eller nästan lika mycket som det
internationela portot, hvilket för
nyssnämnda vigtsats utgör......... 25 »

Yid befordran som korsband från Stockholm till Norrköping
betingar en bokförsändelse om 500 gram en afgift af 40 öre,

178

medan afgiften vid försändning som postpaket och med ersättningsskyldighet
från postens sida endast utgör 30 öre. Som
jernvägsilgods skulle försändelsen kosta 25 öre (och då kuqde
den för öfrigt få väga ända till 2 kilogram). Befordrad som
korsband från Stockholm till Australien blir afgiften för samma
bokförsändelse 50 öre eller endast 10 öre mera än från Stockholm
till Norrköping.

Förslag om sänkning af nuvarande korsbandsportot för böcker
hafva visserligen tid efter annan framkommit inom riksdagen
(och äfven petitionsvis ingifvits till Kong!. Maj:t), men dessa
förslag hafva af Generalpoststyrelsen blifvit af styrkta och i följd
deraf ej ledt till något resultat. *

Under sådana förhållanden hafva utgifvare af läsning, afsedd
för den stora — i de flesta fall långt ifrån bokhandel boende —
allmänheten, funnit sig rent af nödsakade att anordna denna
läsning så, att den kunnat befordras mot det för tidningar och
tidskrifter gällande lägre korsbandsportot. De hafva, med ett
ord sagdt, i stället för böcker utgifvit tidskrifter, och i dessa
anordnat texten på sådant sätt, att den så småningom bildat
»flera större arbeten».

Men om komiterades förslag blir godkändt, skulle äfven
denna utväg varda stängd. Detta kringskärande af alla möjligheter
för dylika publikationer att få fortlefva måste jag anse
vara en orättvisa. De tidskrifter af detta slag, som nu fortgå,
hafva tillkommit helt lojalt under skydd af hittills gällande bestämmelser.
De hafva utvecklats och skaffat sig en fast prenumerantkrets,
några af dem t. o. in. en fast medarbetarestab, och
för affärens ekonomiska skötsel hafva i ett par fall bildats aktiebolag.
För flera af dem gäller att på deras redigering nedlägges
ett omfattande redaktionelt arbete, väsentligt större än hvad
som kommer många vanliga tidningar till del.

Huru stridande mot gammal häfd i vårt land den nu ifrågasatta
bestämmelsen är, framgår bäst deraf, att bland tidskrifter,
som, så vidt jag förstår, skulle drabbas af bestämmelsen, eftersom
densamma i högre grad än »Ljus» består af större arbeten, befinner
sig en religiös uppbyggelsetidskrift, »Pietisten», hvilken i år utgifter

179

sin 60:e årgång. Det finnes, så vidt jag kan se, intet som helst skäl
från postverkets sida att tvinga denna eller andra liknande tidskrifter
att anordna sitt innehåll på ett annat sätt än det, vid
hvilket allmänheten under åratal blifvit van.

3. Ej nog dermed, att den ifrågasatta inskränkningen blir
en orättvisa mot tidskrifterna sjelfva, den blir derjemte menlig
för allmänheten. Det är nemligen i främsta rummet denna, som
skulle blifva lidande af förslagets genomförande.

Under de långa vinterqvällama gör sig ute i stugorna landet
rundt ett behof gällande af omvexlande och nyttig läsning i
skilda ämnen. Detta behof har allmänheten hittills kunnat tillfredsställa
för ett särdeles billigt pris. På närmaste postanstalt
har den ene prenumererat på en religiös uppbyggelsetidskrift, den
andre på en skönlitterär tidskrift, den tredje på en tidskrift med
populära vetenskapliga afhancllingar, den fjerde på en ungdomstidskrift
o. s. v. Och i olikhet med hvad fallet i regeln är med
den vanliga tidningslitteraturen, samlas de särskilda numren för
att vid tillfälle inbindas. Så småningom kan allmänheten på
detta sätt för billigt pris skaffa sig ett litet bibliotek.

Om komiterades förslag blefve antaget, skulle spridningen
af dylika tidskrifter i hög grad försvåras, på samma gång naturligtvis
priset på publikationerna i fråga måste komma att ansenligt
höjas. För närvarande kan allmänheten vända sig till
omkring 2,700 postanstalter i alla delar af riket för att beställa
dylika tidskrifter. Efter antagandet af komiterades förslag blefve
den hänvisad att vända sig direkt till tidskriftens expedition
eller ock till någon af de 180 boklådor, som finnas i vårt land.
Och hvad denna inskränkning i möjligheten att lätt kunna beställa
en publikation innebär, blir klart, då man erinrar sig de
stora afstånden i vårt land. Särskildt för dem, som bo aflägse
från städer och andra kulturcentra, blefve den nya ordningen i
hög grad besvärlig, på samma gång den skulle förorsaka extra
utgifter, som nu ej komma i fråga.

Härtill kommer, att åtskilliga bokhandlare icke vilja taga
befattning med små 10-öres- och 5-öres-häften, hvilka de anse

Allmänhetens

intresse.

180

Postverkets

intresse.

icke tillhöra bokmarknaden. Det kali i detta afseende nämnas,
att en dylik tidskrift, som vid slutet af förra året hade sammanlagclt
omkring 15,000 subskribenter, endast erhållit 800 af dessa
genom bokhandel, och detta trots att så hög provision erbjudes
bokliandlarne som 35 procent. Skulle nu äfven postverket
frånsåga sig att taga befattning med dessa tidskrifter,
blefve följden, att allmänheten i de flesta fall finge undvara
dem; och endast i mycket sällsynta undantagsfall komme de att
ersättas af verkliga bokhandelsalster.

Komiterade framhålla visserligen, att det nuvarande medgifvandet
bidrager till »att förminska afsättningen och i viss mån
försvåra spridningen af andra, liknande bokalster, beträffande
hvilka tillståndsbevis icke blifvit uttagna». Min åsigt, hvilken
jag vet delas af framstående bokförläggare, är emellertid en alldeles
motsatt. De nu åsyftade små tidskriftshäftena kunna
genom sitt billiga pris och genom möjligheten af prenumeration
vid hvarje postanstalt i riket lättare tränga ut bland folket än
de dyrare böckerna. Men sedan genom dem läslusten blifvit
väckt, ökas ock intresset för den egentliga bokmarknadens alster.
De små tidskriftshäftena tjenstgöra alltså som pionierer, hvadan
bokförläggarne icke hafva något skäl att missunna dem att fortfarande
få vara i åtnjutande af nuvarande förmån — en förmån,
som hittills stått äfven alla bokförläggare öppen för skrifter, som
i verklig mening varit periodiska, men som mycket få begagnat
sig af, helt visst derför, att dylika företag äro ganska vanskliga
i ekonomiskt hänseende och endast sällan lyckas vunna den uppmuntran,
som är erforderlig för företagets framgång.

4. Trots dessa skäl mot den föreslagna bestämmelsen skulle
jag kunna vara med om densamma, derest det kunde påvisas,
att den vore nödvändig ur postverkets egen synpunkt. Men
den är tvärtom ur sagda synpunkt alldeles obehöflig.

Sedan 1883, då de nuvarande bestämmelserna tillkommo,
hafva, så vidt jag känner, inga klagomål försports från postverkets
sida öfver skyldigheten att såsom tidningar postbefordra de
publikationer, hvarom nu är fråga. Icke heller kan man med

181

fog påstå, att det är dessa få tidskrifter, som förorsakat postverkets
stora förluster på tidningsrörelsen.

Om postprenumeration fortfarande får ega ruin på sådana
tidskrifter, livarom nu är tal, skall detta helt säkert lika litet
hädanefter som hittills vålla postverket några särskilda olägenheter,
och den afgift postverket skulle för dem få uppbära blefve
proportionsvis ej obetydligt större än den, som kommer att utgå
för de dagliga tidningarna. För de senare skulle enligt komiterades
förslag afgiften per nummerexemplar komma att utgå med
0,5 5 öre, men för de tidskrifter, hvarom nu är fråga och hvilka utkomma
högst en gång i veckan, med minst 0,89 öre per nummerexemplar;
per kilogram blir medelafgiften för de dagliga tidningarna
högst 17,19 öre men för tidskrifterna minst 26,18 öre.

Komiterade hafva genom sina ofri ga förslag lagt alldeles
tillräckligt många hinder i vägen för att icke den egentliga bokmarknadens
alster må befordras som tidningar. Ett dylikt
hinder är den nya bestämmelsen om maximivigt för tidningsnummer.
Genom att vidare bibehålla den nuvarande föreskriften
i så måtto, att förbud utfärdas för tryckalster, som består af
några få i särskilda häften fördelade arbeten, samt dertill lägga
de i punkterna l:o) och 3:o) upptagna betydelsefulla inskränkningarna,
skulle målet vinnas, nemligen att ur tidningsregistret
må kunna afföras publikationer, som ej äro att hänföra till periodiska
skrifter.

5. Komiterade medgifva, att svårigheter »skola möta vid Bestämmelsen
tillämpningen af hvarje bestämmelse, som åsyftar, att tryck- otydlig.
alster skulle på grund af innehållets beskaffenhet kunna frånkännas
egenskap af periodisk skrift».

I allmänhet söker man vid affattandet af postala bestämmelser
att hålla sig till yttre kännetecken. Men här skulle
Generalpoststyrelsen få den ingalunda lätta uppgiften att på
grund af innehållets beskaffenhet och uppdelning afgöra, om en
publikation skall få införas i tidningsregistret eller ej, utan att
dervid ens vara bunden vid den allmänna uppfattningen om
hvad som menas med periodisk skrift.

182

Genom den sväfvande formulering, komiterade gifvit bestämmelsen
i fråga, ökas svårigheterna och lemnas rum för godtycke.
Ingen som helst antydan lemnas vare sig i författningsförslaget
eller i motiveringen om hvad som menas med »i väsentlig
mån» eller med »större arbeten». Huru stor del af en
tidskrift får upptagas af »större arbeten»? Skall det vara förbjudet
att i en tidskrift meddela en afhandling om 100 oktavsidor,
fördelade på olika häften? Eller inträder risken att varda
utesluten ur tidningsregistret kanske först då afhandlingen eller
berättelsen omfattar 200 eller måhända först vid 300 eller 500
eller 1,000 sidor? Kortare afhandlingar eller berättelser få naturligtvis
införas, äfven om de komma omedelbart efter hvarandra.
Men om efter offentliggörandet af 20 ä 30 dylika afhandlingar
eller berättelser tryckes ett särskildt titelblad att användas
vid inbindningen, har då utgifvaren gjort sig skyldig till
förseelse, så att tidskriften kan uteslutas ur tidningsregistret?

Dessa och liknande frågor har jag framstält till komiterade
utan att derå kunnat få annat svar än: »Det får afgöras i hvarje
särskildt fall.»

För eu samvetsgrann tidningsutgifvare, som vill undvika
hvarje förseelse mot postförfattningarna och som tillika ej vill
riskera att få sin kanske mångåriga affär förstörd genom att hans
tidning plötsligt varder utesluten ur tidningsregistret, är det dock
af största vigt, att bestämmelserna äro så affattade, att de gifva
åtminstone någon ledning.

Äfven den hittillsvarande bestämmelsen är sväfvande —
detta är sannt. Men det är dock att märka, att den nu varit
gällande under 18 år. Derunder har en A7iss praxis utbildat sig
i fråga om dess tolkning, och med ledning häraf haf\ra grundats
affärsföretag, har utbildat sig eu viss teknik i fråga om tidskrifternas
uppställning o. s. v. En rubbning i dessa förhållanden
bör ej ske utan tvingande skäl, ty det ekonomiska lifvet behöfver
arbeta under såA7idt möjligt fasta former.

Att i stället för ett stadgande, som trots sin obestämdhet
dock genom praxis fått en någorlunda fast tillämpning, sätta
ett annat ännu mera obestämdt stadgande, kan icke anses lyck -

183

ligt, helst det kräfves kanske tiotal af år, innan myndigheter,
tidningsutgifvare samt allmänhet få alldeles klart för sig hvad
det nya innebär. Den ovisshet, som häraf uppstår, blir för den
ekonomiska företagsamheten i hög grad hämmande.

6. Slutligen torde vid denna frågas afgörande hänsyn böra Andra länder.
i någon mån äfven tagas till huru förhållandena äro i detta afseende
ordnade i andra land.

I våra grannland Norge och Danmark få sådana tidskrifter
som »Ljus», »Svensk Sång» in. fl. utan vidare postbefordras
såsom tidningar. Detsamma är äfven fallet i Tyskland m. fl.
land. Såsom exempel på dylika i tidningstaxorna förekommande
tidskrifter må nämnas: i Danmark: »Frem», »DeUngesBibliothek»,
»Gyldendals Bibliothek for Hjemmet», »Hjemmets Bibliothek»,

»Hjemmets Musik», »Hver 8:de Dags Romanbibliotek», »Hver
8:de Dags Musik og Sang»,»I ledige Timer»; i Tyskland:» Deutsche
Romanbibliothek», »Deutsche Roman-Zeitung», »Die Rornanwelt»,

»Beclam’s Universum», »Zur Guten Stunde». I Norge gäller
visserligen den bestämmelsen, att mot tidningsporto icke få befordras
skrifter, »der alene indeholder en eller flere almindelige
boger», men man har der, fullt rigtigt, ansett, att till »almindelige
boger» omöjligt kan hänföras en tidskrift sådan som »Ljus».

Om komiterades förslag blefve antaget, skulle sålunda Sverige,
som eljest gerna vill gå i spetsen, då det gäller främjandet af
folkupplysning, på ett dugtigt område uppställa skrankor i afsigt
att hindra spridningen af sådan litteratur, som ej består af
tidningsnotiser och annonser. I det längsta vågar jag betvifla,
att Riksdagen skall vara med om detta steg.

Faran ur konkurrenssynpunkt är derjemte ej ringa för vårt
land. Redan nu har Sverige svårt att på det litterära området
upptaga kampen med grannlanden. Sedan åtskilliga år tillbaka
utgifvas från såväl Köpenhamn som Kristiania svenska jultidningar,
hvilka i vårt land spridas i mycket stora upplagor. Och
som bekant utgafs för åtskilliga år sedan i Köpenhamn en illustrerad
veckotidning på svenska, hvilken hvarje vecka befordrades
genom svenska postverket i 10,000-tals exemplar. Denna

184

tidning liar numera öfvorflyttat till svenskt område, hvadan alltså
numera svenska postverket får hela postbefordringsafgiften för
densamma och ej som förut blott halfva, hvarjemte för inkomsten
af tidningen skatt erlägges i Sverige o. s. v. Denna tidninginnehåller
i stor utsträckning dels sådant, som kan samlas för
att framdeles »förenas till särskilda sammanhängande bokverk»,
dels i sjelfva hufvudnumret en eller flera längre berättelser, som
fortsättas från det ena numret till det andra. Huruvida dylikt
förekommer till det omfång, att Generalpoststyrelsen skulle efter
de ifrågasatta nya bestämmelsernas genomförande kunna utesluta
tidningen ur tidningsregistret, vågar jag, med hänsyn till det
sväfvande i sjelfva formuleringen, naturligtvis icke afgöra. Men
klart är, huru det vid en eventuel uteslutning ur svenska tidningsregistret
komrne att gå. Icke komrne en dylik tidning att
upphöra, lika litet som svenska postverkets hittillsvarande bestyr
med tidningens befordran komrne att upphöra. Skilnadeu
blefve blott den, att ett annat land erhölle en god del af den
nuvarande ersättningen.

Det ligger nemligen i öppen dag, att, om föreliggande förslagskulle
af statsmagterna varda godkändt, våra grannland — som
nog tämligen säkert ur konkurrenssynpunkt akta sig att göra dylika
inskränkningar — finge till följd af sina mindre stränga
bestämmelser i fråga om postbefordringsvilkoren för vissa publikationer,
afsedda för den stora allmänheten, ett väsentligt försteg.
Det skulle alltså kunna hända, att utgifvare af sådana tidskrifter
som »Ljus», »Svensk Sång» m. fl. skulle — i stället för
att på hvarje särskild ort söka skaffa sig en privat kommissionär
och till denne mot det fyrfaldigt högre portot än nu sända tidskriftshäftena
— finna med sin fördel förenligt att öfverflytta
hela verksamheten till ett af våra grannland och der låta trycka,
utgifva och distribuera tidskriften.

De svenska postanstalterna skulle då blifva nödsakade att
fortfarande mottaga prenumeration å tidskriften. Enligt aftal
mellan Sverige och Norge samt mellan Sverige och Danmark
är nemligen faststäldt, att »tidningar och tidskrifter, som utgifvas
i det ena riket, skola tillhandahållas abonnenter i det

185

andra riket mot samma betalning, som erlägges af abonnenter

i utgifningslandet vid prenumeration genom postverket.---

Postafgiften delas lika mellan de båda postverken».

Hela skilnaden skulle alltså blifva den, att — liksom i åtskilliga
andra fall, der proliibitiva åtgärder vidtagits — det blefve ett annat
land, som komme i åtnjutande af de ekonomiska fördelarna.
Besväret med tidskriftens distribution ålåge fortfarande det
svenska postverket, ehuru mot väsentligt lägre afgift än som
skulle komma detsamma till godo, ifall publikationen finge utgifvas
som tidning i Sverige. Såväl för de svenska boktryckerierna
som ännu mera för de svenska pappersbruken skulle en
dylik tvångsöfverflyttning till annat land af åtskilliga i stora
upplagor utgående tidskrifter blifva allt annat än välkommen.
Förlusten för dessa industrier komme ganska säkert icke att
stanna vid 10,000-tals utan fmge nog räknas i 100,000-tals kronor.

Då genom bifall till komiterades förslag i förevarande punkt
åtskilliga publikationer, som ostridigt måste hänföras till periodiska
skrifter, skulle blifva förvägrade att hädanefter postbefordras
såsom tidningar;

då härigenom en orättvisa skulle tillskyndas dessa tidningar
och tidskrifter;

då flera af de tidskrifter, som skulle drabbas af bestämmelsen,
måste anses hafva en icke ovigtig betydelse ur kulturel
synpunkt och förslaget derjemte är skadligt i så måtto, att det
fördyrar och försvårar åtkomsten af mera gedigen läsning;

då vidare intet som helst behof från postverkets sida föreligger
af den ifrågasatta inskränkningen;

då derjemte nu omhandlade bestämmelse affattats i så sväfvande
ordalag, att den gifver rum för godtycke; och

då slutligen i andra land och särskild! i våra närmaste
grannland dylika skrankor mot tidskriftslitteratur af mera sammanhängande
art ej förekomma;

har jag ej kunnat vara med om det förslag komiterade framstäf
under punkten 2:o) i § 3 mom. 1.

Sammanfatt ning.

186

Att på föreliggande område få till stånd lämpliga ocli fullt
rättvisa, bestämmelser är — det skall af mig till fullo erkännas
— en särdeles vansklig sak. Det gäller att afväga tidningarnas,
allmänhetens och postverkets intressen på ett sådant sätt, att
full rättvisa dem emellan blir skipad. Och det gäller tillika
att få bestämmelser, som äro så affattade, att publikationer,
hvilka i verklig mening äro att anse som tidningar eller tidskrifter,
icke må kunna förvägras postbefordran såsom tidningar,
under det å andra sidan utvägar beredas postverket att stäfja
uppenbara missbruk.

Enligt min mening uppfyller komiterades förslag icke dessa
fordringar. Förbudet drabbar nemligen, såsom jag i det föregående
visat, ej blott verkliga bokhandelsartiklar utan ock sådant,
som vid utgifvandet är tidning eller tidskrift, men som kan samlas
för att i en framtid genom prenumerantens egna åtgöranden måhända
blifva ett »bokalster», på samma sätt som dagspressens
s. k. klippföljetonger kunna blifva och i stor utsträckning äfven
blifva »bokalster»; ja, det kan t. o. m. drabba »större arbeten»,
som omöjligen kunna förvandlas till »bokalster» utan genom annan
gruppering och anordning af tidskriftens innehåll, alltså endast
genom arbetets omtryckning. Tillika är bestämmelsen ännu
mera sväfvande än den nuvarande, hvadan det kan befaras, att
den i ännu mindre grad än den nuvarande kan blifva effektiv.
Men en föreskrift, som endast står.på papperet och ej är afsedd
att tillämpas annat än i något enstaka undantagsfall, kan icke
ur den allmänna rättskänslans synpunkt försvaras.

I främsta rummet böra bestämmelserna vara så affattade,
att någon tvekan om deras verkliga innebörd icke bör kunna
råda vare sig från postverkets eller tidningsutgifvarnes sida.
Skulle det sedan ej blifva möjligt att från postbefordran såsom
tidning absolut hindra hvarenda en publikation, som vid en
strängare pröfning möjligen kan betecknas såsom bokalster, så
är detta ur det allmännas synpunkt mindre att beklaga, än om
man väljer den motsatta utvägen och sålunda för att stäfja ett
enstaka missbruk gifver bestämmelserna en så sträng formulering,
att äfven verkliga tidningar och tidskrifter komma att

187

drabbas deraf. Så mycket mindre skäl finnes för den senare
utvägen, som det ej kunnat påvisas, att i något annat land
man förvägrar en periodisk skrift sådan som »Ljus» eller »Svensk
Sång» att postbefordras såsom tidning.

Utgående från dessa grundsatser har jag yrkat, att — jemte
det underpunkterna l:o) och 3:o) upptagas de nya inskränkningar,
som till förebyggande af missbruk kunna anses påkallade —
komiterade måtte under punkten 2:o) införa en bestämmelse af
i hufvudsak samma innehåll som den nu gällande, dock att ur
densamma dels uteslutes hvad som talas om ett större arbete,
enär detta faller rmder punkten l:o), dels ock det sväfvande
ordet »större» utgår, enär, med den ståndpunkt jag intager,
äfven ett sådant tryckalster, som uteslutande eller till väsentligaste
delen består af några få i särskilda häften fördelade mindre
arbeten, ej af mig kunnat hänföras till periodisk skrift.
Derjemte torde vara lämpligt, att för vinnande af likformig tolkning
vid författningens tillämpning äfven i punkten 3:o) uttrycket
»till väsentligaste delen» insattes i stället för det af komiterade
begagnade ordet »hufvudsakligen».

De tre punkter, som bestämma hvad som med hänsyn till
innehållet ej bör få införas i tidningsregistret, anser jag alltså
böra formuleras sålunda:

l:o) tryckalster, om hvilket på grund af innehållets beskaffenhet
eller eljest måste antagas, att det skall omfatta endast ett
begränsadt antal nummer eller häften och efter utgifvande deraf
upphöra att vidare utkomma;

2:o) tryckalster, hvars innehåll uteslutande eller till väsentligaste
delen består af några få i särskilda häften fördelade
arbeten;

3:o) tryckalster, hvars innehåll uteslutande eller till väsentligaste
delen utgöres af en eller flera enskilda firmors eller personers
kataloger eller priskuranter.

Förslag.

188

3:o) af Herr Tf. Winrotli,
med afseende å § 4 mom. 1,
ang. minsta antal nummer per år.

Komiterades flertal har föreslagit, att publikation, hvilken
utkommer med endast ett nummer om året, skall betraktas såsom
periodisk. Jag åter har trott, att minimiantalet af nummer för
samma tid ej bör skäligen bestämmas lägre än till två. Då anmälan
till intagning i den af postverket utgifna taxa omfattar
kalenderår, har det nemligen synts mig, som det icke gerna kan
talas om periodicitet under dylik tid, med mindre än att sistberörda
antal uppnås. Bestämmes åter minimiantalet till endast
ett nummer per år, har jag icke kunnat inse, hvarför eu så sällan
utkommande publikation mer förtjena!* att kallas periodisk än
eu sådan, som kunde tänkas utkomma med exempelvis endast
ett nummer hvartannat år.

Jag har derför yrkat, att i § 4 mom. 1 uttrycket »något
nummer» måtte utbytas mot »minst två nummer».

4:o) af Herr Tf. Winrotli,
med afseende å § 9 mom. 2,

ang. högsta vigten för postabonnerad tidning.

Svårigheten att gifva en klar och bestämd definition på periodisk
skrift och dymedelst verksamt hindra bokmarknadens tryckalster
att, under sken af att vara periodiska skrifter, blifva delaktiga
af förmånen att intagas i tidningstaxan och att kunna å alla rikets
postanstalter reqvireras, har föranledt mig att instämma i komiterades
förslag om maximivigt för hvarje nummerexemplar af postabonnerad
tidning. För att denna bestämmelse, hvilken vid tillämpningen
ej kan gifva någon anledning till tvekan och således ej heller
till tvist, hvithet svårligen torde kunna under alla förhållanden
sägas om de föreslagna bestämmelserna i § 3 mom. 1, punkterna
2 och 3, skall hafva något värde, torde emellertid vara synnerligen

189

angeläget, att berörda maximum ej sättes för högt. I fråga om
detsamma har jag likväl varit skiljaktig från flertalet af komiterade,
i det att jag ansett 125 gram (motsvarande maximivigten
af andra brefportosatsen) böra sättas i stället för af majoriteten
föreslagna 150 gram. Att förstnämnda vigt för tidningar med
deras afgiftsfria bilagor, likaväl här som i Danmark, kan anses
fullt tillräcklig, torde framgå deraf, att exempelvis den sex gånger
i veckan utkommande »Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning»,
som är bland de tyngsta tidningar af denna grupp, i medelvigt
per nummer ej uppgår till mer än omkring 70 gram, samt att
veckotidningen »Idun», som har synnerligen hög nummervigt,
likväl i medeltal stannar under 80 gram.

Invändningen, att åtskilliga tidskrifter skulle, genom fastställande
af en lägre maximivigt än 150 gram, uteslutas ur
taxan, torde ej hafva så stor betydelse, då, enligt 1898 års tidningsuppgifter,
genom sänkningen från 150 till 125 gram endast
11 tidskrifter skulle komma att häraf drabbas, af hvilka endast
å fyra egt rum något nämnvärdt abonnement genom postverkets
förmedling, nemligen för den tidskrift af dessa, som haft största
antalet postprenumeranter, å 335 exemplar.

I den händelse den i § 11 af komiterade föreslagna befordringen
af s. k. utgifvarekorsband kommer till stånd, lärer i
öfrig! detta försändningssätt i de flesta fall komma att erbjuda
minst lika billig befordran, som om postabonnement hade varit å
de från taxan på grund af den af mig förordade vigtsatsen uteslutna
tidskrifterna tillåtet.

5:o) af Herr E. Hammarlund,
med afseende å § 9 mom. 2,
ang. högsta vigten för postabonnerad tidning.

Komiterade hafva i § 9 mom. 2 föreslagit, att tidning, som
skall befordras efter abonnement genom postverkets förmedling,
ej får med dertill hörande afgiftsfria bilagor i vigt öfverstiga
150 gram.

190

Då, enligt komiterades förslag, i tidningarnas postbefordringsafgifter
hädanefter skall ingå en särskild afgift med 6 öre för
hvarje helt eller påbörjadt kilogram af tidningens (inkl. afgiftsfria
bilagors) sammanlagda årsvigt, synes det mig skäligen öfverflödigt
att fastställa en maximivigt för tidningsnummer. Är vigten
högre, blir ju postbefordringsafgiften i förhållande dertill äfven
högre. Och skulle man blifva nödgad att i smärre häften dela
upp en tidskrift, som väger öfver det faststälda maximum, så
beredes dermed ingalunda postverket någon lättnad. Dess bestyr
med tidskriften blir endast fördeladt på flera tider, men det
rent expeditionela arbetet blir ökadt i stället för minskadt.

I Danmark är visserligen faststäldt ett maximum af 125
gram, men man synes der hafva insett det orimliga i en dylik
bestämmelse, ty den efterlefves ej: tidskrifter, som väga 150 ä
200 gram per nummer, hafva i åratal befordrats genom postabonnement.
Och i Tyskland utgifvas som bekant eu mängd
tidskrifter, livilkas nummer ej sällan väga betydligt öfver 200 gram.

Om emellertid hos oss eu maximivigt skall fastställas, synes
mig denna böra sättas något högre än 150 gram. Flera af våra allmänt
kända tidskrifter hafva nemligen eu vigt af omkring 150
gram. Så t. ex. »Ord och Bild» (medelvigt 144 gram), »Yaria»
(146), »Läsning för hemmet» (150), »Historisk Tidskrift» (150),
»Tidskrift för Sjöväsendet» (150), Hygien» (154) samt »Nordisk
Tidskrift» (169). x)

Några af dessa skulle sålunda gifvet behöfva delas upp i
flera smärre häften, och andra skulle vid minsta lilla ökning af
sidoantalet eller förbättring af papperets vigt riskera att icke
vidare få befordras genom postabonnement.

Det har förefallit mig, som om man vid bestämmande af en
maximivigt för tidningsnummer ej gerna borde gå längre än att
en tidskrift sådan som »Nordisk Tidskrift», hvilken per nummer
omfattar 4 ä 5 sextonsidiga tryckark (alltså 64 ä 80 oktavsidor)
fortfarande kunde få utgifvas på samma sätt som hittills utan
sönderdelning i smärre häften.

*) Vigten angifven i enlighet med de till komiterade ingångna uppgifterna
för år 1898.

191

.lag liar derför yrkat, att, derest en maximivigt skall fastställas,
densamma med hänsyn till våra tidskriftsförhållanden
sättes till åtminstone 175 gram.

6:o) af Herr H. Win rot It,
med afseende k § 11 mom. 1,
ang. afgiften för s. k. utgifvarekorsband.

Lika mycket som jag delar komiterades flertals mening
rörande önskligheten af, att befordringen af s. k. utgifvarekorsband
blifver verklighet — i det att jag håller före, att detta
försändningssätt i många fall kan blifva till stor båtnad ej
mindre för allmänheten och respektive tidningsutgifvare, såsom
lemnande tillfälle till ett snabbare och åtminstone i vissa fall
billigare expeditionssätt, likasom öppnande utvägar att erhålla
tidningar hemburna genom postverkets försorg, der sådant hittills
ej låtit sig göra, på grund af att lokalabonnement endast
är tillåtet för tidningar, som utkomma en gång i veckan eller
mindre ofta, än äfven för postverket, i det att det på sjelfvillighetens
väg, eller der utgifvare kan finna sådant med sin
fördel förenligt, är egnadt att för postverket minska den tunga
och hittills obegränsadt växande bördan, som dess agentskap med
abonnement och dermed i sammanhang stående bestyr med bokföring
lägger på detsamma — lika litet har jag kunnat godkänna
förslaget om olika afgifter för korsbandsförsändningen, allt eftersom
de expedierade tidningarna utgifvas flere eller färre gånger
i veckan.

Här gäller ju endast en korsbandsafgift, icke någon abonnementsafgift,
och vid sådant förhållande har jag ej kunnat finna,
att antalet nummer i veckan, hvarmed tidning utgifves, bör spela
in vid afgiftens bestämmande. Skulle eu sådan princip göra
sig gällande, torde hvarje större korrespondent af exempelvis
vanliga korsbandsförsändelser kunna med lika stort skäl göra
anspråk på att erhålla rabatt i postafgifter med hänsyn till att

192

lian dagligen afsänder ett så och så stort antal dylika försändelser,
något som jag förutsätter ej kan under några förhållanden
godkännas.

Komiterades flertal åberopar sig emellertid på en å sid. 109
intagen tabell, som bland annat angifver hvad den af komiterade
föreslagna postafgift för postabonnerade tidningar, indelade gruppvis
efter det olika antal nummer i veckan, hvarmed de utkomma,
motsvarar i vigtafgift per 1,000 gram, liksom å sid. 111 framhålles
att i Norge, der endast vigtafgift utgår, afgiften för samma vigtutgör
12,5 öre för tidningar, som utkomma tre gånger i veckan
eller mera ofta, samt 15 öre för öfriga tidningar, och skulle detta
enligt majoritetens åsigt tala för att äfven hos oss afgiften för
utgifvarekorsbanden borde bestämmas till olika belopp.

Enligt min mening har emellertid förbisetts, att i Norge postafgiften
för abonnerad tidning omsatts i uteslutande en vigtafgift,
samt att det är mycket naturligt, att derstädes, der postverket
fortfarande har bestyr med tidningarnas abonnement och redovisningen
af influtna medel, fast under lättare form än här i
Sverige, två olika vigtafgifter blifvit bestämda, hvilket ock näppeligen
hade kunnat här underlåtas, i den händelse fråga nu
varit att förfara på samma sätt som i Norge och således fastställa
en abonmmentsafgift.

Vid utgifvarekorsbandens befordran är emellertid afsedt, att
postverket skall behandla dem såsom hvarje annan korsbandsförsändelse,
med undantag af att vissa lättnader i expeditionsväg
förutsatts, såsom att alla till en sändning hörande skola vägas
i klump, ej frimärkas, ej datostämplas samt att vid aflemnandet
alla till samma adressort skola vara hopbundtade, hvilket i förekommande
fall kan komma att utsträckas till postlinie, och är
det just dessa lättnader, som skulle göra det möjligt för postverket
att utan förlust mot ett lågt uniformt porto befordra berörda
försändelser.

För att nu rycka denna fråga något närmare in pålifvet, må det
tillåtas mig ingå i detaljerad granskning af majoritetens förslag.

Detsamma innehåller, att för tidningar, som utkomma mer
än sju gånger i veckan, skulle afgiften utgöra 10 öre, för tid -

193

ningar, som utkomma sju eller sex gånger i veckan, 12 öre oelx
för öfriga tidningar 15 öre, allt per vigt af 1 kg. eller 1,000 gram.

Hvad första gruppen beträffar, utgöres den numera ensamt
af en tidning, som vid postafgiftens bestämmande vid postabonnement,
på grund af särskildt anförda skäl, är föreslagen
åtnjuta afdrag med 50 procent af nummerafgiften för alla nummer,
som öfverstiga sju i veckan.

Vidkommande andra gruppen och den för densamma föreslagna
afgift bär jag ej något att deremot erinra, då jag, vid
öfvervägande af å saken inverkande förhållanden, ansett 12 öre
vara eu lämplig, men i hvarje fall för närvarande ock den lägsta
afgift, hvartill ett uniformt utgifvarekorsbandsporto skulle kunna
föreslås.

Komiterades flertal har deremot ansett att, såsom förut
sagts, för tidningar, som utkomma med färre antal nummer i
veckan än sex, bör utgifvas en korsbandsafgift af 15 öre per

1,000 gram, och åberopas till stöd härför förut omliandlade tabell,
af hvilken, enligt majoritetens åsigt, tydligt framgår, att tidningar,
som utkomma med färre antal nummer i veckan, böra såsom
korsband taxeras högre än de, som utkomma flera gånger i
veckan.

Enligt hvad jag redan förut antydt, är emellertid berörda
tabell något missvisande, i det att den angifver den af komiterade
föreslagna postafgiften för abonnerade tidningar omsatt
i vigtafgift.

Att derigenom tidningar, Indika utgifvas mindre ofta än
en gång i veckan, komma att skylta med eu hög vigtafgift, är
ju ganska naturligt, i det att deri ingår samma nummerafgift,
som om tidningen utgifvits en gång i veckan, hvilket
väl knappast kan anses vara rättvist, då fråga är att bestämma
en korsbandsafgift, der ensamt vigten af det för hvarje gång
afiemnade postgodset skall taxeras.

Den af komiterade föreslagna postafgiften för helår för tidningen
»Hygiea», som utkommer endast eu gång i månaden, och
hvilken afgift skulle uppbäras vid abonnement genom postverkets
förmedling, är sammansatt på följande sätt:

194

förskrifningsafgift

10 öre för hvarje abonnement,

26 » (2 procent å årspriset 13 kronor),

befordringsafgift
summa i allt

j 12 öre i nummerafgift,

( 12 » i vigtafgift (årsvigt 2 kg.),

60 öre.

Omsatt till vigtafgift utgör denna postafgift 30 öre per 1,000
gram, med livilket belopp således »Hygiea» ingått i den grupp,
som i tabellen under i) upptagits med 81 öre.

Då det emellertid ej kan komma i fråga, att vid afgiftens
bestämmande för utgifvarekorsband någon förskrifningsafgift skall
deri ingå, bör således i främsta rummet densamma fråndragas
med 36 öre. Vidare torde, enligt min åsigt, äfven böra fråndragas
en proportionel del af nummerafgiften i det förhållande,
hvari 52 står till 12. Af nummerafgiften skulle sålunda endast

bibehållas ~ X 12 = 2''8 öre, eller i rundt tal 3 öre, hvadan den
o2

vid abonnement utgående postafgiften skulle minskas med ytter -

ligare 9 öre.

Ersättning för korsbandsbefordran skulle för »Hygiea» enligt

60 —(36 + 9)

min mening således kunna anses utgöra

7,5 öre

per 1,000 gram.

Om nu ett exempel tages ur nästföregående grupp, nemligen
»Mönstertidning», som utgifves med 24 nummer årligen och
i prenumerationsafgift hos utgifvaren betingar 4 kronor 54 öre,
befinnes dess postafgift vid abonnement utgöra

i förskrifningsafgift ................................................ 20 öre och

i befordringsafgift................................................... 18 »

Summa 38 öre.

Då årsvigten utgör allenast 0,1 kg., komma dessa 38 öre, omsatta
till vigtafgift, att motsvara ej mindre än 380 öre per 1,000
gram, med hvilket belopp denna tidning således ingått i gruppen h).

Eråndragas emellertid här som i föregående exempel förskrifningsafgiften
och en proportionel del af nummerafgiften

195

likasom dessutom eu dylik del af vig t afgift eu, då det ej torde
vara skäligt att af densamma, vid omsättning till korsbandsafgift,
bibehålies mer än; som ungefär motsvarar 0, l kg., skulle

sistnämnda afgift kunna anses utgöra

38 — [20 + 6 + 5]

~ 0,i

= 70 öre per 1,000 gram.

Låna vi nu åter ett par exempel från de tidningar, som
utkomma sex gånger i veckan, finna vi, att postafgiften för
exempelvis »Stockholmstidningen», landsortsupplagan, utgör

i förskrifningsafgift................................................ 16 öre och

i befordringsafgift ................................................ 120 »

Summa 136 öre.

Omsatt i vigtafgift efter den princip, hvarefter tabellen å pag.
109 är upprättad, utgör beloppet 19,15 öre per 1,000 gram.

Afdrages från postafgiften emellertid förskrifningsafgiften,
återstå 120 öre, hvilket belopp, omsatt uteslutande i vigtafgift,
uppgår till närmare 17 öre per 1,000 gram, under det att i tabellen
medeltalet för gruppen c) angifvits till 17,19 öre.

Beträffande »Stockholmstidningen», Stockholmsupplagan, som,
vid jemförelse med samma tidnings landsortsupplaga, har en nära
dubbelt så hög årsvigt, kommer den af komiterade föreslagna
postafgiften med afdrag af förskrifningsafgiften att utgöra, omsatt
i vigtafgift per 1,000 gram, 11,2 2 öre, under det att för
»Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning», som har en hög årsvigt
af 21,3 kg., samma reducerade och omsatta vigtafgift utgör
endast 9,58 öre per 1,000 gram, således något lägre än det af
majoriteten föreslagna lägsta porto för utgifvarekorsband.

Hvad jag med de anförda exemplen velat uttryckligen betona
är, att inom samma grupp af tidningar förekomma högst
väsentliga olikheter i vigtafgiftstalen, samt att det ingalunda
alltid är förhållandet, att vid omföring för tidningar, som utkomma
jemförelsevis få gånger i veckan eller endast äro månadsskrifter,
af postabonnementsafgift till vigtafgift, uppstår ett större tal än
vid samma omföring för tidningar, som utgifvas flera gånger i
veckan, utan beror detta på huru hög årsvigten är i förhållande

196

till den af komiterade föreslagna postafgift, och förekommer
ej sällan, att tidning, som utkommer med jemförelsevis få
nummer i veckan eller om året, har eu högre årsvigt än tidning,
som publiceras oftare, utan att såsom motvigt den senares postafgift
är nämnvärdt lägre — ofta förekommer i dylikt fall motsatsen
— än den förres.

Jag har för min del således icke ansett den åberopade
tabellen vägledande vid bestämmande af porto för utgifvarekorsband,
utan endast i den mån, att den ungefärligen angifver,
hvilka utsigter kunna förefinnas för, att tidningar af olika grupper
komma att begagna sig af rätten att afskicka sina exemplar
som utgifvarekorsband, ty det är gifvet, att, om detta försändningssätt
skulle i allmänhet blifva dyrare än postabonnement,
det ej kunde beräknas, att det nya beställningssättet skulle taga
någon afsevärd fart.

Det torde dock ej lernnas obeaktadt, att äfven helt andra
synpunkter än uteslutande den ekonomiska böra tagas i betraktande
vid besvarande af frågan, huruvida utgifvarekorsbanden skola
komma till någon större användning eller ej, och den väsentligaste
för de större politiska och nyhetstidningarna torde vara
den kortare tid, hvarmed postverket ''vid inlemnandet af tidningarna
kan låta sig nöja, i den händelse desamma expedieras
såsom utgifvarekorsband i stället för såsom abonnerade tidningar.

Också har fördelen af snabbare expedition af denna
kategori af tidningar skattats så högt, att många af dem redan
nu, utan den lockelse, som bör ligga i det billiga försändningssätt,
som utgifvarekorsbanden i regel torde komma att erbjuda,
i ganska stor skala underkasta sig besväret och kostnaden
att direkt till respektive postkupéer expediera tidningsexemplar
inslagna i paket till adressortens postanstalter, och
har en af de pressföreningar, som afgifvit yttrande till komiterade,
till och med ansett detta expeditionssätt så fördelaktigt,
att den framhållit önskvärdheten af att detta system vunne allt
större utsträckning, hvilket äfven kan sägas blifva fallet, om förslaget
beträffande utgifvarekorsband anses förtjena afseende.

197

Yid försändning af tidningar till kommissionärer torde ock
kunna väntas, att utgifvarekorsband böra kunna af de flesta tidningar
ocli af tidningarnas representant såsom distributör vid
jernvägsstationerna, Svenska Telegrambyrån, med synnerlig fördel
användas.

Om emellertid för tidningar, som utkomma sex gånger i
veckan eller oftare, kan påräknas, att det föreslagna försändningssättet
under många förhållanden kan hafva sin stora betydelse
samt för tidningar i allmänhet detsamma synes kunna
med fördel användas vid expedition till kommissionärer, ställer
sig saken något annorlunda, då tidningar, som utgifvas färre
gånger i veckan, skola begagna sig af utgifvarekorsband vid
försändning till enskilda reqvirenter.

Det torde nemligen med skäl kunna sägas att i regel då ej
föreligger på långt när samma behof för sistnämnda tidningar
att i sista stund aflemna sina nummerexemplar till postbehandling
som förefinnes för de större politiska och nyhetstidningarna,
och vid sådant förhållande bortfaller äfven för de förstberörda
ett af de vigtigaste skälen att anlita sagda utväg.

Det torde ock kunna förutsättas, att tidningar, som utkomma
färre antal gånger i veckan, hafva jemförelsevis svårare att ordna
sig för denna form af abonnement, samt att de af dem för
dylikt ändamål påkallade anordningar blifva relativt dyrare, än
hvad de behöfva ställa sig för de dagliga tidningarne med
sin större personal och de bättre mekaniska hjelpmedel, hvaröfver
de med sina i regel större upplagor kunna blifva i tillfälle
att förfoga.

Skulle derför de mindre ofta än sex gånger i veckan utgifna
tidningarne komma att såsom utgifvarekorsband taxeras högre
än tidningar, som publiceras oftare, torde fara vara värdt, att
tidningar tillhörande förstnämnda grupp icke komma att använda
berörda befordringssätt annat än mycket undantagsvis.

I öfrigt kan jag i detta sammanhang icke underlåta att fästa
uppmärksamheten derå, att majoriteten icke med ett ord ifrågasatt
någon rubbning i det enhetliga portot för inrikes tidning skoxaband,
ehuruväl följdrigtigheten torde hafva med nödvändighet for -

198

drat, att flertalet af komiterade äfven i afseende å dem kade föreslagit
olika afgifter, allt efter som tidningarna utkomma flera
eller färre gånger i veckan.

Att majoriteten å sid. 112 särskild! betonat, att den för
utgifvarekorsband föreslagna högsta afgiften, 15 öre, i Norge
äfven utgör ersättning för detta lands postverks besvär med förmedling
af abonnement, har synts mig utgöra ett skäl, för att,
då svenska postverket vid användningen af utgifvarekorsband
skulle blifva från detta tyngande bestyr helt och hållet befriadt,
afgiften för desamma ock borde ställas lägre än den högsta i
Norge gällande vigtafgiften.

Mera på sidan om saken har jag funnit mig böra anmärka
att, efter hvad den å sid. 109 intagna tabell gifver vid handen,
är i gruppen i) eller månadsskrifterna medelvigten per nummerexemplar
angifven till 40 gram, hvilken medelvigt endast öfverskjutes
i gruppen b), der den upptages till 43 gram, och då det
för postverket vid utgifvarekorsbandens befordran naturligtvis
är en fördel, att nummervigten är så hög som möjligt, enär
derigenom ett mindre antal försändelser kan befordras på 1,000
gram, än då nummervigten är lägre, synes äfven häri kunna sökas
ett skäl att ej taxera gruppen i) högre än exempelvis tidningar,
som utkomma mer än sju gånger i veckan, grupp a), i
hvilken medelvigten per nummerexemplar angifvits till 32 gram.

I det jag slutligen återkommer till snabbheten vid utgifvarekorsbandens
behandling å inlemningspostanstalt, hvilket jag för
min del ansett såsom ett af de allra vigtigaste skälen för anordnandet
af befordran af dylika försändelser, tillåter jag mig framhålla,
att denna snabbhet skulle vid flera tillfällen utan tvifvel
betänkligt lida men, liksom postbehandlingen skulle väsentligt
försvåras, hvarjemte äfven förvecklingar i kontrollväg vore att
befara skulle uppkomma, i den händelse ej ett uniform! korsbandsporto
faststäldes, hvilket jag, såsom förut sagts, ansett
lämpligast kunna bestämmas till 12 öre per 1,000 gram, ett belopp,
som äfven utgör i det närmaste medeltalet af de af majoriteten
föreslagna afgifterna 10, 12 och 15 öre.

199

7:o) af Herr E. Hammarlund,
med afseende å § 11 mom. 1,
ang. afgiften för s. k. utgifvarekorsband.

Jemte det jag i allt väsentligt instämmer i förestående reservation,
får jag tillägga ett skal, som ur tidningarnas synpunkt
talar för att hafva ett gemensamt porto för utgifvarekorsband,
oafsedt antalet utgifningsnummer i veckan.

Meningen med utgifvarekorsbandet är ju att för både postverket
och tidningarna vinna ett lätt befordringssätt, vid hvithet
kontrollen så att säga gör sig sjelf. Men detta mål försvåras högst
väsentligt, om tidningarna skola fördelas i vissa grupper med
-olika afgift inom hvarje grupp.

Åtskilliga större tidningsbolag i vårt land utgifva dels dagliga
tidningar, dels halfvecko- eller veckoupplagor af desamma
samt ibland äfven andra veckotidningar. Samtliga dessa af samma
egare utgifna tidningar hafva i regeln samma expedition och
samma kommissionärer.

Lätt är att inse, hvilket onödigt arbete som på en dylik
expedition skall uppstå, ifall de särskilda tidningsslagen ej få
föras tillsammans i ett paket, utan till samme kommissionär skall
inslås en försändelse af t. ex. den dagliga tidningen och en annan
försändelse af lialfveckotidningen. Yid försändelsernas inlemnande
på posten måste de ock noga hållas åtskilda samt särskild
uträkning göras för hvar och eu af dem. Följden måste
blifva, att antingen kontrollen eller snabbheten blifva lidande.

Det finnes exempel på, att tidning under viss del af året
utkommer 6 gånger, men under en annan del endast 3 gånger i
veckan. I dylikt fall skulle alltså afgiften beräknas olika under
olika tider af året, och vid öfvergången från det ena antalet
utgifningsdagar till det andra blefve misstag nästan omöjliga att
förebygga.

Alla praktiska skäl synas mig alltså tala för, att afgiften blir
lika för de olika slagen af tidningar.

Då vigtafgiften vid postabonnement blifvit föreslagen att

200

utgå för alla tidningar med 6 öre per kilogram, bär det förefallit
mig skäligt, att afgiften för utgifvarekorsband sättes, äfvenledes
för alla tidningar, till jemnt dubbla beloppet, alltså 12 öre per
kilogram.

8:o) af Herr H. Winrotli,
med afseende å § 13,

ang. tidningars aflemnande till posten å extra tid.

Beträffande det föreslagna stadgandet, att postanstalterna å utgifningsorterna
skulle för tidningars aflemnande till postbefordran
vara i förekommande fall söcknedagar öppna å andra tider, än
som i regel gäller för postanstalts öppethållande, har jag haft
skiljaktiga åsigter mot öfrige komiterade.

Min första anmärkning är af formel art, i det jag ansett att,
äfven om man skulle vilja saken, tiderna likväl icke hade bort
intagas i detta förslag till Kong!, kungörelse, enär de derigenom
så att säga fastlåsas, hvilket kan vara förenadt med olägenhet
äfven för tidningsutgifvarne sj elfva. Tidsbestämningen har ej
heller synts mig lycklig i så måtto, att föreskriften, att tidningarna
skola kunna inlemnas på sådan tid, att de kunna påräknas,
blifva expedierade med postlägenhet, som söckendag afgår mellan
kl. 7 f. m. och 10 e. in., är egnad att föranleda till en viss
ojemnhet i tiden för öppethållande vid de olika postanstalterna,
enär en postanstalt möjligen kan nöja sig med två timmar för tidningsbehandlingen,
under det att en annan postanstalt behöfver
tre timmar eller flera.

Generalpoststyrelsen har nu förbehållit postverkets funktionärer
en tid af minst två timmar före posts affärdande från
postanstalt för tidningsmanipulationen å inlemningsortens postanstalt,
och om det kan i medeltal beräknas, att posten affärdas

201

från postanstalt omkring 1/2 timme före postförancle bantågs afgång
från jernvägsstation, skulle således, om den föreslagna bestämmelsen
vunne fastställelse, funktionär för mottagande af
tidningspost behöfva å en del postanstalter infinna sig kl.
4,30 f. m., men å andra postanstalter, der tidningsupplagorna
äro större eller måhända tillgång å samtidigt tjenstgörande
mindre, skulle arbetet med de inlemnade tidningarna behöfva
börja ännu tidigare. Jag förutsätter visserligen för möjligt,
att tidningsbehandlingen å utgifningsortens postanstalt kan i
många fall försiggå på kortare tid än angifna två timmar, men
det är, enligt mitt förmenande, nödvändigt att räkna med denna
minimitid för tidningspostens behandling, helst som tidningsupplagorna
visa stor benägenhet att svälla ut och postanstalternas
antal ständigt ökas, hvadan, om icke redan nu, åtminstone
inom kort den förutsatta minimitiden kan blifva i regel
fullt behöflig.

Att fastslå inlemnande t för den kostnadsfria expeditionen
till postlägenheter, som afgå mellan kl. 7 f. m. och 10 e. m.,
har äfven den olägenheten, att, om, såsom lätt kan inträffa, då ny
sommar- resp. vintertidtabell fastställes, en mindre jemkning i
de postförande tågens afgångstider kommer att inträda, en
sådan obetydlig rubbning af måhända endast ett par minuter
kn.n komma att föranleda till, att tidningsutgifvare, som före förändringen
haft rätt till kostnadsfri expedition, derefter komrne
i saknad af sådan.

För att nå det af öfriga komiterade åsyftade målet hade
derför, enligt min mening, varit bättre att i förslaget till författning
intagits, det postanstalterna skulle inom det timtal, som
för postanstalter af olika klasser är bestämdt, hållas öppna för
tidningars mottagande å tider, som lämpa sig för att få dem
expedierade med derefter tidigast afgående hufvudpostlägenheter,
utan afseende på den tid å dygnet, som de afgå. Tiden för
tidningars mottagande skulle således icke alltid sammanfalla
med den tid, som vore gällande för öppethållandet för andra
försändelsers mottagande eller mottagande af abonnement å tidningar,
utan bestämmas oberoende deraf, men dock inom det

202

timtal, som vore bestämdt för hvarje postanstalts klass. I sjelfva
verket tillämpas redan vid de största postkontoren ett dylikt
förfaringssätt, i det att expeditionerna för tidningars mottagande
hållas öppna å i viss mån andra tider å dagen än öfriga expeditioner
af respektive postkontor. Jag får emellertid förklara, det
jag, som, på grund af angifna skäl, ansett, att det af mig omförmälda
förslag till bestämmelse i formelt afseende skulle från
öfriga komiterades sida varit att föredraga, med hänsyn till
härnedan omförmälda principiela och ekonomiska synpunkter,
icke kan förorda berörda förslag lika litet som majoritetens.

Hvad i principielt afseende talar mot förslagen, har nemligen
synts mig vara att, genom bifall till någotdera, postverket
korame att frångå den opartiskhet, den likhet mot alla,
hvarpå allmänheten af hvarje statens inrättning torde med fogkunna
göra anspråk. Bifall till majoritetens förslag skulle
sålunda, utan vissa förbehåll, till hvilka jag skall härnedan
återkomma, åt vissa tidningsutgifvare inrymma en förmån, som
icke allenast nekas öfriga posttrafikanter utan äfven andra
tidningsutgifvare, som hafva behof att få sina tidningar expedierade
med_ andra tåg än med dem, som afgå mellan kl. 7
f. m. och 10 e. m. Abonnerade tidningars behandling kan
med afseende å det arbete, som de vid inlemningspostanstalten
kräfva, anses likstäld med assurerade försändelsers, och har också
expeditionstiden å inlemningspostanstalten för dessa olika slags
försändelser faststälts till samma minimitid eller två timmar
före postens affärdande från postanstalt. Att nu begära, det
postanstalt i förekommande fall skall för tidningars mottagande
hållas öppen redan från kl. 4,3 0 f. in., under det att postkontoren,
exempelvis för värdeförsändelsers mottagande, ej öppnas förr
än kl. 8 f. m., har synts mig principielt origtigt. Visserligen
kan häremot invändas, att tidningsutgifvare redan nu i vissa
fall hafva åt sig inrymd rättighet att få sina tidningar, då postanstalt
ej är öppen för allmänheten, å densamma inlemnade och
utan särskild kostnad expedierade, men detta har alltid skett
under den förutsättning, att den personal, som då varit tjenstgörande
å postkontor för behandling af transito- eller breflåds -

203

poster, kunnat medhinna tidningarnas expedition utan hinder af
sina öfriga göromål.

Har deremot varit förhållandet, att särskild personal behöfts
för tidningarnas expedition, hafva ock dessa för den särskilda
behandling, som kommit dem till del efter inlemnande å tid,
då postanstalt varit stängd, fått betala särskild ersättning, å
vissa orter endast motsvarande den kostnad, som den extra
personalen kraft. Andra förmåner, som medgifvits tidningsutgifvare
i den tidningsläsande allmänhetens intresse, såsom rättighet
att direkt aflemna tidningar till postkupé samt att derifrån
direkt afhemta af tidningsutgifvare abonnerade tidningar,
detta senare i ändamål att göra det möjligt för redaktionspersonalen
att fortare, än om tidningarna skulle afhemtas å postkontoret
å ankomstorten, taga del af i desamma intagna nyheter,
hafva gifvits endast under det uttryckliga förbehåll, att berörda
förmåner, hvilkas beviljande ej åsamkat postverket några kostnader,
kunna gifvas åt alla tidningsutgifvare å samma ort, samt
att i samma stund, genom allt för stor freqvens, svårighet
uppstår för posttjensten att fortfarande tillåta dylik undantagsvis
med gifven expedition, densamma ock skall upphöra för alla
respektive utgifvare.

Öfverallt spårar man således i de medgiv anden, som hittills
lemnats tidningsutgifvare, att, på samma gång postverket velat
visa så långt tillmötesgående som möjligt, det ock noga hållit
sig inom gränsen af opartiskhet, ty förmåner, som icke kosta
postverket något och gifvas åt alla af en och samma klass,
torde icke kunna sägas gå in på någon annans rätt. Det af
majoriteten föreslagna stadgandet kan emellertid icke anses hålla
sig inom dessa råmärken, ty, förutom de enligt min mening
ganska afsevärda kostnader, som förslagets genomförande skulle
åsamka postverket, hafva, såsom förut nämnts, åtskilliga tidningsutgifvare,
eller de, som för sina tidningars expedition behöfva
anlita postanstalt för försändning med bantåg, som afgå
å annan tid å dygnet än mellan kl. 7 f. m.—10 e. m., uteslutits
från förmånen att erhålla sina tidningar expedierade utan särskild
kostnad.

204

Jag skall nu anhålla att få betrakta förslaget, hur det kart
anses ställa sig ur ekonomisk synpunkt. Å sid. 95 af komitérades
utlåtande hafva de ökade inkomster, som tidningsrörelsen
efter deras förslag anses komma att tillföra postverket, beräknats
till 291,547 kronor 25 öre, och å sid. 167 hafva de utgifter,
som af tidningsutgifvare f. n. betalas till postverket för inlemnande
af deras upplagor å postanstalt å annan tid, än då den
hålles för allmänheten öppen, och hvilka åter, der de ej såsom
i Stockholm äfven utgjort ersättning förllokalernas belysning
m. m., i sin helhet utgått till den extra personal, som varit
med tidningarnas expedition sysselsatt, uppgifvits för år 1898
till 15,021 kronor 52 öre och år 1899 till 18,214 kronor 65 öre,
och ändå kommer majoriteten å sid. 168 till det för mig
öfverraskande resultatet, att ett dylikt medgifvande, som densamma
ifrågasatt, icke skulle komma att förorsaka postverket
»några afsevärdt ökade omkostnader». Sannt är visserligen, att
icke hela det angifna beloppet skulle komma att tidningsutgifvarne
besparas och således tynga på postverkets budget, enär i ofvan
angifna belopp äfven ingår ersättning för expedition af tidningar,
som dels å extra tid inlemnas å sön- och helgdagar, å hvilka
dagar enligt komiterades förslag någon afgiftsfri postbehandling
ej skulle förekomma, dels försändas med bantåg, hvilka afgå före
kl. 7 f. m., men äfven om det antages, att endast omkring 12,000
kronor skulle utgifvarne besparas, utgör emellertid detta belopp
öfver 4 procent af den beräknade tillökningen, ett icke obetydligt
afdrag på denna, när särskildt i betraktande tages, att, oafsedt
detsamma, tidningsrörelsen fortfarande kommer att lemna
postverket en årlig förlust af mer än 800,000 kronor, en förlust,
som jag icke vågar vara så sangvinisk som öfrige komiterade att
tro kommer att med den växande tidningsrörelsen minskas, utan
snarare anser komma att gå i motsatt rigtning, särskildt på grund
af ökad postbefordringsersättning samt väsentligt ökade utgifter
till personal vid postkontoren och poststationerna.

På den ståndpunkt jag intagit, eller att, om förändringskall
ske i den rigtning majoriteten föreslagit, alla utgifvare,
som sådant önska, skola lemnas tillfälle att få sina tidningar

205

expedierade utan särskild kostnad, oafsedt hvilken tid på dygnet
vederbörande postlägenheter afgå, torde emellertid berörda 12,000
kronor komma att'' mångdubblas, helst som det kan vara att
befara, att, om den ifrågasatta expeditionen blifver kostnadsfri
för utgifvarne, en eller annan deraf kan komma att lockas att i
den konkurrens, som f. n. eger rum mellan tidningarna i afseende
å ett snabbt meddelande af »färska nyheter», lägga sin tidning
i pressen å en tidigare timme för att såmedelst kunna med de
första morgontågen expediera den till närliggande landsbygd,
som alltmer, gör anspråk på att i det närmaste samtidigt med
stadsinnevånarne bekomma dagens morgontidning.

Hvad en sådan omkastning kan komma att kosta postverket
i förändrade anordningar i postbefordringssättet å jernväg visade
sig, när för några år sedan i eu stad i Sydsverige en tidningför
kringliggande landsbygd öfvergick från micldagstidning till
tidig morgontidning. Detta åsamkade postverket, utan att det
derföre hade någon behållen inkomst, i ökad kostnad för postbefordring
och kupépersonal 6,800 kronor om året. Visserligen
uppstod för åsyftade tidning en icke oväsentlig utgift för tidningsbehandlingen
å extra tid å inlemningsortens postanstalt,
men det till postverket inbetalade beloppet har åter helt och
hållet utgifvits till den personal, som varit med sagda expedition
sysselsatt.

Äfven en annan omständighet torde böra tagas i betraktande
vid prof ningen af frågan, hvilka utgifter majoritetens
förslag skulle kunna medföra för postverket. För närvarande
hafva i flera fall de extra biträden och vaktbetjente, som å extra
tid ombestyrt behandlingen af tidningar, hvilken af utgifvarne ersatts,
haft detta såsom en biförtjenst och på den grund äfven
i förhållande till det arbete, som åstadkommits, och de tidiga
morgontimmar, under hvilka det verkstälts, gjort det för jemförelsevis
mycket billig ersättning. Jag befarar att, om, sedan
utgifvarne befriats från några afgifter, tjenstgöringen å extra
tid skall fördelas på resp. postkontors personal, hvilken naturligtvis
måste förstärkas, i den mån som det ökade arbetet sådant kräk
ver, icke kan beräknas, att detsamma skall kunna verkställas

206

mot samma ersättning som hittills, isynnerhet som anspråken
på ersättning för nattarbete eller motsvarande minskning i arbetstid,
hvilket senare kraf i ekonomiskt afseende kan sägas vara
detsamma som högre ersättning, äro i stigande ju mer den erfarenheten
tränger igenom, huru helsofarligt och nervförstörande
natt- i förhållande till dagarbetet i många fall är.

Hvilken kostnad som förslagets genomförande skulle medföra
för postverket är jag naturligtvis icke i tillfälle att ens förslagsvis
uppgifva, i synnerhet som, såsom jag nyss antydt, räckvidden
häraf icke nu kan öfverskådas, men jag antager, att det icke
kommer att stanna vid något litet belopp äfven att börja med,
och det torde vara att befara, att det kommer successivt att
ökas.

År det nu verkligen förenadt med billighet och rättvisa, att
utgifvare befrias från dessa afgifter å extra tid? Jag tror mig
redan hafva till dels besvarat denna fråga, men då majoriteten
å sid. 168 till stöd för utgifvarnes berättigade anspråk att erhålla
tidningarna inlemnade och expedierade å extra tid bland annat
anfört, att afsändare af andra postförsändelser kunna hvilken tid
på dygnet som helst nedlägga dem i breflåda och derefter få
dem expedierade med först afgående lägenhet, kan jag icke underlåta
att påpeka, det abonnerade tidningar med den jemförelsevis
tidsödande behandling de äro underkastade, icke gerna kunna
i förevarande afseende likställas med postförsändelser, som kunna
till postbehandling ailemnas genom att nedläggas i bref- eller
korsbandslåda. Deremot framträder likheten mellan korsbandsförsändelser
och de tidningspaketer, som af utgifvare aflemnas
direkt till postkupé, mera osökt, och der har ju äfven utgifvare
samma förmån som korsbandsafsändare.

För min del skulle jag emellertid vilja gå ännu längre, nemligen
genom att under viss förutsättning medgifva aflemnande
till postanstalt, då den är för allmänheten stängd, af de i § 11
föreslagna utgifvarekorsband. Dessa skulle ju komma att kräfva
mycket lätt expedition, och jag har förutsatt att, vid det förhållande
att funktionär å tid, då postanstalt ej är för allmänheten
tillgänglig, vore derstädes sysselsatt med posters expedi -

207

erancle, det skulle kunna tillåtas utgifvare att till honom lata
aflemna och äfven få expedierade utgifvarekorsband, naturligtvis
under förutsättning att härigenom icke uppkomme, genom påkallad
förstärkning af personal, någon ökad kostnad för postverket.

Med hvad jag härofvan anfört mot bifall till det af majoriteten
väckta förslaget rörande utsträckning i allmänhet af tiden
för tidningars mottagning å postanstalt, d. v. s. i förekommande
fall äfven poststationer, har jag icke velat säga, hvarken att jag
förnekar billigheten, att öppethållandet för tidningars mottagning
å enstaka postanstalter, såsom exempelvis det af majoriteten
särskildt åberopade postkontoret i hufvudstaden, förändras i sa
måtto, att kostnadsfri expedition möjliggöres till vissa ej förtidigt
afgående morgon- eller icke för sent afgående qvällståg,
ej heller att jag på något sätt är skiljaktig från komiterades
flertal i afseende derå, att ersättningen för tidningarnas mottagning
och expedition å extra tid bör inskränka sig till betäckande
af de kostnader, som detta expeditionssätt för postverket betingar.

Då Generalpoststyrelsen emellertid är i tillfälle att, om den
så finner skäligt, förändra tiderna för postanstalternas öppethållande
äfvensom åt densamma redan nu är inrymd rättighet
att nedsätta eller ej låta upptaga någon afgift för tidningarnas
mottagning å extra tid, har jag af härofvan angifna förhållanden
ej funnit någon anledning att biträda förslaget om ändring i
nu gällande bestämmelser i förevarande ämne, utan har jag
ansett dem böra oförändrade bibehållas.

209

VI. Bilagor och tabeller.

Bil. I.

Till homiterade för utarbetande af förslag till ändring i gällande
stadganden angående tillhandahållande af tidningar genom postverhets
försorg.

Med anledning af Eder uti skrifvelse till Kongl. Generalpoststyrelsen
den 11 oktober 1899 i ämnet gjorda framställning,
bär Generalpoststyrelsen låtit insamla uppgifter rörande postverkets
utgifter för bestyret med de genom dess förmedling
abonnerade tidningar och tidskrifter; Ocli varda härmed till Eder
öfverlemnade dels nämnda uppgifter, hvilka, alltefter som de till
Generalpoststyrelsen inkommit, hållits för vederbörande ledamot
hos Eder tillgängliga och varit föremål för dennes åtgärdande,
dels och en å Generalpoststyrelsens statistiska kontor, efter rådplägning
mellan dess föreståndare och ofvanbemälde ledamot
hos Eder, utarbetad, af tjenstememorial åtföljd sammanställning
af de beräkningar, som i nu ifrågavarande hänseenden blifvit
gjorda för hvartdera af åren 1897 och 1898. Stockholm den 19
september 1900.

F. H. SCHLYTERN.

e. f.

C. Carlberg.

Vördsamt memorial.

Med återställande af samtliga handlingar i ärendet med D:Nr

11028

1278

1899,

Revisionsbyrån I,

fråga om postverkets utgifter

för bestyret med postabonnerade tidningar och tidskrifter, får
Statistiska Kontoret härhos vördsamt öfverlemna en, i enlighet
med Kongl. Generalpoststyrelsens föreskrift, utarbetad sammanställning
af de beräkningar, hvilka i berörda hänseende blifvit
.gjorda för hvartdera af åren 1897 och 1898.

210

Ifrågavarande sammanställning grundar sig, i hvad angår
afdelningarna A, B och C, väsentligen, och der ej annorlunda
blifvit här nedan särskild! anmärkt, på de af vederbörande postdirektörer
och postinspektörer, hvar och en för sitt vidkommande,
i ärendet afgifna yttranden med de uti dessa innefattade eller
såsom bilagor till desamma fogade beräkningar. Bearbetandet
af de sålunda föreliggande primärkalkylerna har i viss mån försvårats
och fördröjts derigenom, att vid desammas uppgörande
sinsemellan skiljaktiga metoder blifvit följda.

Hvad deremot beträffar sammanställningens afdelning D,
stödja sig de meddelade uppgifterna •— vid hvilkas utarbetande
i allt väsentligt följts de beräkningsgrunder, hvilka omförmälas
uti det af samtlige postinspektörer den 4 november 1899 till
Kongl. Styrelsen gemensamt afsina yttrande i ärendet — hufvudsakligen
dels å Postverkets Årsberättelser för 1897 och 1898,
dels å särskild! upprättade detaljberäkningar, allt i enlighet med
hvad här nedan närmare angifves.

I öfrigt anhåller Statistiska Kontoret vördsammast att, beträffande
den metod, som följts vid utarbetandet af vissa detaljer
i den föreliggande sammanställningen, få hänvisa till här efteråt
i form af anmärkningar meddelade upplysningar för hvarje särskild!
fall.

Anmärkningar.

Till Sammanställningens

Afdelning A, punkt 1. Uppgiften å kostnaden för den vid
Tidning srevisionen anställa personal är lemnad af vederbörande
tidningsrevisor.

Den kostnad, som, för Statistiska Kontorets vidkommande,
ansetts böra i förevarande afseende påföras tidningsrörelsen, har,
i öfverensstämmelse med de grundsatser, vederbörande postinspektörer
uti sitt ofvan omförmälda yttrande af den 4 november
1899 gjort gällande (men med frångående, liksom i fråga om
vissa detaljer under afdelning D, af Statistiska Kontorets beräkningssätt
uti ett tillförene i ärendet afgifvet memorial), beräknats
till 1,080 kronor per år, motsvarande ett amanuensarfvode i
lägsta aflöningsklassen.

Beträffande uppgifterna rörande hithörande afiöningskostnader
för hvart och ett af postkontoren i Stockholm, Göteborg och.

211

Malmö har Statistiska Kontoret ansett sig böra från de af vederbörande
postdirektörer meddelade belopp draga hvad af samma
belopp som, enligt af Kontoret inhemtade upplysningar, utbetalats
i form af uppbördsprovision, enär ju dylik provision skall utgå
oberoende af det antal tjensteman, som hafva att sinsemellan
fördela densamma.

Till afdelning A, punkt 2. Särskild uträkning ligger till
grund för uppgifterna angående här ifrågakomna andelar af aflöningen
till vederbörande personal vid andra postanstalter af
förevarande slag än Stockholm, Göteborg och Malmö.

Till afdelning Å, punkt 3. I öfverensstämmelse med hvad
hvardera af postdirektörerna i Göteborg och Malmö påyrkat,
hafva af de såsom aflöning åt post-stationsföreståndare utbetalade
belopp 25 procent ansetts böra påföras tidningsrörelsen. För
beräkningen hafva lagts till grund de i Postverkets hufvudböcker
för åren 1897 och 1898 i förevarande afseende bokförda belopp.

Till afdelning C, punkt 2. De för postkontoret i Göteborg
meddelade kostnadsbelopp innefatta jemväl kostnad, påförd tidningsrörelsen,
för landsvägspostbefordran äfvensom för posttransport
inom postkontorets eget område, enär i vederbörande
primäruppgift ej gjorts åtskilnad mellan ifrågavarande kostnader.

Till de på grund af postdirektörernas och postinspektörernas
primäruppgifter meddelade kostnadsbelopp för ångbåtspostföring
hafva ansetts böra läggas 25 procent af den genom Postverkets
hufvudkassa till vederbörande rederi för hvartdera af åren 1897
och 1898 utbetalade ersättning för ångbåtspostföring mellan
Sveriges fastland och Gotland.

Till afdelning C, punkt 3 b. De för Malmö meddelade kostnadsbelopp
innefatta jemväl sådan kostnad, som eljest är upptagen
under punkten 3 d.

Till afdelning D, punkt 1. Till grund för de angifna kostnadsbeloppen
ligga slutsummorna, för hvartdera af åren 1897
och 1898, i tabellbilagan 9, kol. 9, till Postverkets berättelse
för sagda år, af hvilka summor påförts tidningsrörelsens konto
15 procent.

Till afdelning D, punkt 2. De kalkylerade beloppen grunda
sig på uppgifter i Postverkets berättelser för åren 1897 och 1898
angående de summor, hvilka under dessa år utbetalats för inköp
och underhåll af inventarier, af hvilka summor 15 procent ansetts
skäligen böra påföras tidningsrörelsen. Statistiska Kontoret

212

tillåter sig i detta afseende fästa uppmärksamheten derå, att
ifrågavarande summor icke, såsom i postinspektörernas meranämnda
yttrande den 4 november 1899 synes förutsatt, ingå i
kostnaden för »Förhyrande af postlägenheter samt posthusens
underhåll m. m.»

Till afdelning D, punkt 3. Angående sättet för här angifna
kostnadsbelopps kalkylerande torde böra något närmare
redogöras.

Enligt de af vederbörande postdirektörer och postinspektörer
afgifna primäruppgifter hafva, i och för tidningsrörelsen
särskildt, af postanstalterna utgifvits för skrifmaterialier o. d.:

år 1897............... kr. 13,478: 38

» 1898............... » 14,872: 15.

Sedan dessa belopp — hvilka naturligtvis medräknats uti
de i förevarande punkt angifna summor — från dragits de, jemlikt
vederbörande årsberättelser (tabellbilagan 9, kol. 10) för åren
1897 resp. 1898 genom postanstalterna bestridda expensutgifter
i deras helhet, hafva 5 procent af resterande beloppen med resp.
kronor 5,966: 91 och 6,271: 96, ytterligare påförts tidningsrörelsens
konto för (genom postförvaltarne bestridda) expensutgifter,
såsom skälig andel i kostnaderna för postlokalernas
städning, belysning och uppvärmning m. m.

Till afdelning D, punkt 4. Kostnaden för Postverkets tidningstaxor
med dertill hörande tillägg har beräknats på grund
af särskildt, å Statistiska Kontoret upprättadt sammandrag.

Till afdelning D, punkt 5. Kostnaden för vid tidningsrörelsen
använda Postverkets blanketter har kalkylerats på grund
af uppgifter från vederbörande blankett-aktuarie.

Till afdelning D, punkt 6. Huruledes de för hithörande
förpackningsartiklar angifna kostnadsbelopp blifvit kalkylerade,
framgår af efterföljande tablå. De uti densamma för hvarje särskildt
slag af förpackningsföremål angifna totalomkostnader för hvartdera
af åren 1897 och 1898 äro af Postverkets Persedelförråd
på begäran meddelade.

213

Utgifter för	Inalles	Deraf hafva ansetts höra påföras tidnings-rörelsen.	1897.	1898.
1807.	1898.
	Kr.	Ö.	Kr.	ö.		Kr.	Ö.	Kr.	Ö.
Bindgarn........................	25,548	96	26,824	92	10 % med	2,554	90	2,682	49
Omslagspapper och. kuvert	34,162	31	36,958	29	75 % »	25,621	73	27,718	72
Tidningspåsar och tid-
ningssäckar..................	2,356	85	2,139	80	100 % »	2,356	85	2,139	80
Andra påsar och säckar
samt postväskor ..........	33,625	15	32,142	90	15 % ,	5,043	77	4,821	44
Lack och gummisigill......	33,353	52	33,756	21	10 % >	3,335	36	3,375	62
					Summa	38,912	61	40,738	07

Stockholm, och Kong!. Generalpoststyrelsens Statistiska Kontor,
den 8 september 1900.

Bafael Lundgren.

Sammanställning

af gjorda beräkningar i fråga om postverkets utgifter för bestyret
med de genom dess förmedling abonnerade tidningar
och tidskrifter åren 1897 och 1898.

♦	1897.	1898.
	Kr. \| ö.	Kr.	Ö.
A. På tidningsrörelsen fallande andelar af Postverkets
aflöningskostnader.
1. Till personal som uteslutande användts för tidningsrörelsen.
Vid Kongl. Generalpoststyrelsens Tidningsrevision............	5,091	—	5,691	—
» » » Statistiska Kontor.........	1,080	—	1,080	—
Inom Norra Postdistriktet.............................................	12,847	50	14,859	50
» Mellersta » .............................................	35,040	93	37,674	11
» Ostra » ...........................................	22,414	45	23,086	28
» Vestra > ............................................	21,641	50	27,366	37
* Södra ...........................................	29,969	77	33.727	87

214

	1807.	1898.
	Kr.	Ö.	Kr.	Ö.
Vid Stockholms postkontor: tidningsexpeditionen...............	75,642	98	76,156	96
» » » för lokaltidningars utdelning ..	3,515	—	3,640	—
• ». » » till vaktbetjentes beklädnad ...	2,475	—	2,175	—
» Göteborgs » ............................................	18,095	80	17,006	06
» Malmö*) » ............................................	9,774		11.300	58
Summa (1)	237,587	93	253,763	73
\| 2. Till annan vid postanstalterna (utom poststationerna) anstålä,
personal.
j Vid Stockholms postkontor: 10 % afaflöningentillbrefbärarne	23,345	10	24,758	37
\| » Göteborgs » 25 % * » » »	24,595	—	26,920	—
» » » 25 % » kostnaden för brefbärar-
nes beklädnad.............	1,930	—	2,025	—
» ii » 15 % » aflömngen till filialpost-
kontorens personal......	3,008	25	3,481	50
» öfriga ifrågavarande postanstalter (utomMalmö): 10 %
af aflöningen..............................................................	198,110	87	211,906	66
Summa (2)	250,989	22	269,091	53
3. Till poststationsföreståndarne.
25 % af de utbetalade arfvodena.....................................	148,548	57	153,122	31
Särskilda anslag:
till poststationsföreståndare inom Mellersta Postdistriktet	7,365		*8,520	—
» » » Vestra »	1,382	50	1,805	—
» » » Södra »	37	50	37	50
» » lydande under Stockholms
postkontor.....................	360	—	360	—
» » lydande under Göteborgs
postkontor.....................	60	—	250	—
: » » lydande under Malmö post-
kontor.........................	240	—	240	—
Summa (3)	157,993	57	164,33481
Summa Summarum (A.)	646,570	72	687,190 07

Hithörande primäruppgift från Malmö postkontor synes innefatta jemväl sådan
kostnad, som eljest upptagits under punkten 2.

215

1	1897.	1898.
B. Uppbörd sprovision å postbefordringsafgifterna för tidningar och tidskrifter.	Kr.	Ö.	Kr.	Ö.

Inom Norra Postdistriktet.............................................	1,362	73	1,536	43
» Mellersta » ...........................................	3,137	12	3,523	74
» Ostra » ............................................	2,391	47	2,582	35
» Vestra » .............................................	1,883	63	2,045	75
» Södra » .............................................	2,789	33	3,002	57
Vid Stockholms postkontor..............................................	1,205	51	1,257	19
» Göteborgs » ..............................................	285	40	317	08
» Malmö » ..............................................	410	50	471	50
Summa (B.)	13,465	69	14,736	61

C. Kostnader för de postabonnerade tidningarnas och
tidskrifternas postbefordran.

la. Å jernväg i sådan kupé eller
sådant fack, der särskildt utrymme
icke ansetts tillkommet för tidning
skef''ordringen: 25 % af hela
postföringskostnaden i fråga. 1897. 1898.

Inom Norra Postdistriktet......	..... 28,010:	08	30,713:	35
» Mellersta	Tf ......	..... 87,535:	15	87,460:	96
» Östra	T> ......	..... 45,985:	57	54,024:	39
» Vestra	» ......	..... 82,996:	48	90,701:	65
» Södra	......	..... 90,239:	37	103,162:	49

Ib.

S:r för år 1897 .
» » » 1898 .

Å jernväg medelst fack eller väskor,
hvilka uteslutande varit af sedda för
tidning spost.

Inom Norra Postdistriktet.

» Mellersta »

» Ostra »

» Vestra »

» Södra »

S:r för år 1897
» » » 1898

305:	52	345:	46
431:	71	477:	92
396:	60	3,374:	49
282:	28	333:	07
4,579:	54	6,060:	99

334,766165

5,995

366,062

10,591 93

216

1 c. Å jernväg i annan ordning än
under la och lb omförmälts: belöpande
skilnad mellan, å ena
sidan, kostnaden för det större
kupéutrymme resp. fackutrymme,
befordringen af tidningspost framkallat,
och å andra sidan, kostnaden
för det utrymme, som varit
tillräckligt för den öfriga postens

befordran.	1897.	1898.
Inom Norra Postdistriktet.......	..... 1,758: 90	1,327:	80
» Mellersta » .......	...... 11,906: 40	21,199:	20
» Östra » .......	..... 51.200: 95	52,807:	88
* Vestra » .......	...... 32,347: 87	32,007:	48
» Södra » .......	...... 23,221: 95	24,193:	15

S:r för år 1897
» » » 1898

1897.

Kr.

120,436

1898.

Kr.

131,535

Summa (1 a—1 c)

2. Medelst ångbåt: 25 % af totalkostnaden för ångbåtspostbefordringen
inrikes orter emellan.

Inom Norra postdistriktet.............................................

» Mellersta » .............................................

» Ostra ■> .............................................

* Vestra » .............................................

» Södra » .............................................

Till och från Stockholm (Gotlandsfarten, beträffande hvilken
se nedan, här ej inberäknad)............

» » » Göteborg...................................................

Mellan Sveriges fastland och Gotland...............................

Summa (2)

3 a. Å landsvägslinier, der postföringen
utgjorts med en häst och åkdon,
och liniens längd öfverstigit 1 eller,
i fråga om ringlinie, 2 nymil: 25
% af den för dylik postföring belöpande
totalkostnad. 1897. 1898.

Inom Norra Postdistriktet............ 35,614: 39 38,776: 22

» Mellersta » ............ 17,207: 73 17,742: 39

461,198 37 508,190 28

1,140

493

208

2,926

225

4,563

6,720

13,271

29,549

1,107

531

215

3,046

225

4,467

8,740

14,145

32,478

217

					1897.	1898.
					Er.	Ö.	Kr.	Ö.
Inom » >	Östra Postdistriktet...... Vestra » ...... Södra » ...... Stockholms distrikt *) ......		1897. 17,120: 86 18,871: 39 8,874: 81 2,808: 26 144: 76	1898. 16,645: 83 18,767: 67 7,629: 18 2,844: 71 229: 91
	S:r för år	1897 1898	100,642	20	102.635	91
3 b. Å landsvägslinier: belöpande skil-nad mellan kostnaden för annan åkande post, än som under 3 a omförmälts, samt kostnaden för gångpost. Inom Norra Postdistriktet............	240: 24 361: 31	• 240: 24 349: 78				1

			1,002: 14 119: 03	646: 98
			248: 39
»	Malmö distrikt............... S:r för år	1897 1898	217: 22	405: 21	1,939	94	1,890	60
3 c. Å landsvägslinier: belöpande total-kostnad för postföring efter extra hästar. Inom Norra Postdistriktet............ » Mellersta » ............	9,846: 49 2,135: 54 638: 68	16,591: 67 3,302: 83 1,254: 89 1,234: 63
			982: 29
			428: 88	290: 42
		1897	14,031	8S
	» » »	1898			1 22,674	44

*) Hithörande primäruppgift från Stockholms postkontor synes afse samtliga genom
detsamma under ifrågavarande år bestridda utgifter för landsvägspostföring. 25 % häraf
hafva här påförts tidningsrörelsen.

218

				1897.	1898.
				Kr.	ö.	Kr.	Ö.
3 d.	Ä landsvägslinier: belöpande sldl-
	nåd mellan kostnaden för åkande
	landtbrefbäring och för gående
	landtbrefbäring.	1897.	1898.
Inoir	Norra Postdistriktet............	124: 80	225: 20
»	Mellersta » ............	279: 24	336: 96
»	Östra » ............	212: 52	137: 30
»	Vestra » ............	506: 97	500: 52
	Södra » • ............	207: 31	335: 41
	S:r för år 1897			1,330	84
	» > » 1898					1,535	39
3 e.	Å landsvägslinier: 25 % af total-
	kostnaden för gång po st för ing och
	gående landtbrefbäring.
Inom	Norra Postdistriktet............	6,285: 36	6,662: 81
	Mellersta » ............	8,377: 09	9,235: 39
»	Östra » ... ........	4,859: 76	5.418: 17
»	Vestra » ............	12,011: 23	13,376: 35
	Södra » ............	8,413: 91	9,262: 25
»	Malmö distrikt.....................	680: 13	863: 73
	S:r för år 1897			40,627	48
	> > » 1898					44,818	70
		Summa (3 a—3 e)	158,572!	34	173,555	04
! 4. Medelst sådana posttransporter inom vederbörande post-				j
	anstalters egna områden, för hvilkas utgörande erfor-
	dr åt s häst och åkdon.
Inom	Norra Postdistriktet: belöpande totalkostnad härför...	2,306	SO	2,482	74
	Mellersta » »		»	4,073	30	5,085
	Ostra » *	»	»	3,701	16	4,045!	34
*	Vestra » »	»		1,290	)7	1,595 67
	Södra » »	>	» ....	4,907	31	5,57627
2>	Stockholms stad: 10 % af totalkostnaden	...............1	1,905	>ll	1,975157
			Summa (4)	18,184	15	20,760''''	79
	i Summa Summarum (C.) [	667,5041	35	734,9841	!3

219

	1897.	1898.
	Kr.	Ö.	Kr.	Ö.
D. Diverse utgifter.
1. 15 % af belöpande kostnad för förhyrande af post-
lägenheter och posthusens underhåll in. in. .................	21,957	17	22,441	69
2. 15 % af belöpande kostnad för inköp och underhåll af
inventarier................................................................	14,480	Öl	18,110	51
3. Expensutgifter, bestridda af postförvaltare, för anskaffa
ning af vissa skrifmaterialier samt för vederbörande
postlokalers städning, .belysning och uppvärmning m. m.	19,445	29	21,144	11
4. Kostnaden för Postverkets Tidningstaxor....................	9,113	68	9,615	81
5. Kostnaden för vid tidningsrörelsen använda Postverkets
blanketter..................................................................	6,722	30	7.469	22
6. Kostnaden för vissa vid tidningsrörelsen använda från
Postverkets Persedelförråd levererade förpacknings-
föremål......................................................................	38.912	61	40,738	07
Simma (D.)	110,631	06	119,51941

Rekapitulation.

	1897.	1898.
	Kr.	ö.	Kr.	ö.
A. På tidningsrörelsen fallande andelar af Postverkets
aflöningskostnader ....................................................	646,570	72	687,190	07
B. Uppbördsprovision å postbefordringsafgifterna för tid-
ningar och tidskrifter................................................	13,465	69	14,736	61
C. Kostnader för de postabonnerade tidningarnas och tid-
skrifternas postbefordran ..........................................	667,504	85	734,984	23
D. Diverse utgifter........................................................	110,631	06	119,519	41
Summa	1,438,172	32	1,556,430)32

Stockholm och Kong!. Generalpoststyrelsens Statistiska Kontor den
8 september 1900.

Putfael Lundgren.

220

Bil. II.

Tablå öfver det ekonomiska resultatet af de före -

Antal nummer.	Postupplaga (= antal års-exemplar).			F ö	r e-
Helår.	man.	10 öre per abonnement.	2 % af pren.-priset, minst 5 öre per år.
			Kr.	Ö.	Kr.	ö.
a) Mer än 7 (12) nummer i veckan	6,544	8	1,415	70	1,251	55
b) 7 nummer i veckan....................	28,293	4	8,038	—	2,445	54
c) 6 » » ....................	136,004	2	32,497	60	13,545	35
d) 5 » » ....................	231	--	38	50	15	06
e) 4 » » ....................	28,427	9	5,649	70	2,279	99
f) 3 » » ....................	50,290	7	8,791	90	3,439	39
s) 2 " » ....................	284,741	—	33,808	60	14,769	05
It) 1 » » '')....................	326,155	3	40,352	20	19,314	04
i) Högst 1 nummer i mån.............	37,096	6	3,917	10	2,116	95
j) Obestämdt (länskung. m. m.).......	1,653	—	187	10	142	70
Summa	899,437	3	134,696	40	59,319	62

*) Innefattande tidningar, som utkomma mer än 1 gång i man., men ej öfver 1 gång

221

slagna postafgifterna för postabonnerade tidningar.

slagna	P	o s t a £ g	f t e r.
12 öre per n:r i veck. (resp. 6 öre).	6 öre per kilogr. Delar af kg. = 1 kg-	Minsta afgiften 20 öre.	Summa.		I medel per års exem-plar.	tal: per num- merex.
Kr.	Ö.	Er.	ö.	Kr.	Ö.	Kr.	Ö.	Kr.	Ö.	Ö.
7,460	92	7,779	84	—	—	17,908	Öl	2	74	0*45 i
23,766	40	26,479	26	—	—	60,729	20	2	15	0‘60
97,923	—	85,576	02	—	32	229,542	29	1	69	0''55
138	60	83	16	—	—	275	32	1	19	0’45
13,645	32	12,033	60	84	61	33,693	22	1	19	0’58
18,104	61	16,692	54	276	62	47,305	06	—	94	0''62
68,337	84	60,215	76	394	39	177,525	64	—	62	0''60
39,138	63	37,141	62	904	42	136,850	91	—	42	0*89
4,451	58	2,336	64	64	39	12,886	66	—	35	3''24
198	36	260	58	—	13	788	87	—	48	0''35
273,165	26	248,599	02	1,724	88	717,505	18	—	80	\| 0*63

i veckan.

222

Bil. III.

Enligt komiterades förslag uträknade postafgifter
för vissa tidningar.1)

Tidningarnas namn.	Pris hos utgifvare!!	Nuvarande postbe- fordrings- afgift.	Årlig vigt (1S98).	Föreslagen postafgift för helår.
Er.	öre.	Kr.	öre.	Kg-	Kr	öre.
! 1. Tidningar, som utkomma med						1
12 nummer i veckan. 1
Stockholms Dagblad. Hufvudstadsuppl.	15	—	3		27-9	3	22
» » Landsortsuppl. ...	8	33	1	67	19-3	''2	61
1 Sydsvenska Dagbladet Snällposten......	10	—	2		16-9	2	46
! 2. Tidningar, som utkomma med				.
7 nummer i veckan.
Dagens Nybeter. Stockholmsuppl.(1899)	10	—	2		24-0	2	58
1 Skånska Dagbladet.................................	4		—	80	15-5	1	98
Svenska Dagbladet. Landsortsuppl. ...	5		1	_	15-0	1	94
i Helsingborgs Dagblad...........................	5		1		12-2	1	82
j Svenska Morgonbladet. Landsortsuppl.
(1900)................................................	3	—	_	60	7''72	1	48
3. Tidningar, som utkomma med
6 nummer i veckan.
Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning	10	—	2	—	21-3	2 i	34
Dagens Nybeter. Stoclcholmsuppl. (1898)	10		2		20-1	2	28
Nya Dagligt Allehanda. Stora uppi.	10	" ■" 1	2		17-9	2	10

1 Tidningarna äro ordnade i grupper efter antal utkommande nummer samt inom
hvarje grupp efter årlig vigt. *— 2 Vigten beräknad efter 1898 års uppgifter.

(Forts.)- Föreslagna postafgifter för vissa tidningar.

Tidningarnas n a in n. 7 • A . • ''	Pris hos utgifvaren.	Nuvarande postbe- fordrings- afgift.	Årlig vigt (1898).	Föreslagen postafgift för helår.
Kr.	öre.	Kr.	öre.	Eg.	Kr.	öre.
Grö teborgs Aftonblad..............................	5	_	1	—	17-0	i	94
Aftonbladet. Hufvudupplagan............	10		2		14-1	i	92
Stockholms-Tidningen. StockhoImsuppl.	5		1		13-9	i	76
Vårt Land. Dagliga uppi. med bil...	10	17	2	03	13-6	i	87 i
Post- och Inrikes Tidningar ...............	15	—	3	—	13-4	i	96
Vårt Land. Dagliga upplagan .........	8	33	1	67	12-4	i	77
Malmö-Tidningen....................................	4	—	—	80	12-1	i	68
Nya Dagligt Allehanda. Nationaluppl.	3	33	—	67	11*1	i	61
Ostgöta Correspondenten........................	5	—	1	—	10''9	i	58
Öresundsposten (1898) ........................	6	—	1	20	10-5	i	60
» (1900) ........................	5		1	—	10''5 1	i	58
Dagens Nyheter. Landsortsuppl. (1899)	5	—	1	■—	10-1	i	58
Aftonbladet. Landsortsuppl................	4	17	—	83	9''7	i	51
Örebro Tidning (1898)........................	4	—	—	80	9-6	i	50
» » (1900) ........................	5	—	1	—	9’G 1	i	52
Landskrona-Posten.................................	4	—	—	80	8-9	i	44
Skånska Aftonbladet..............................	8	—	1	60	8''7	i	52
Nerikes Allehanda.................................	5	—	1	—	8-4	i	46
Nyaste Kristianstadsbladet ..................	4	—	—	80	8-0	i	38
Svenska Morgonbladet. Landsortsuppl.
(1898)................................................	2	92	—	58	7-7	i	36
Stockholms-Tidningen. Landsortsuppl.2	3	—	_ " ''	60	7-1	i	36
Dagen....................................................	3	—		60	7-1	i	36
Östgöten (1900)....................................	4	17	—	83	6''81	i	33

1 Vigten beräknad efter 1898 års uppgifter. —• 2 »Dagupplagan» år 1900.

224

(Forts.)- Föreslagna postafgifter för vissa tidningar.

Tidningarnas namn.	Pris hos utgifvaren.	Nuvarande postbe-f ordrings -afgift.	Årlig vigt (1898).	Föreslagen postafgift för helår.
!	Kr.	ore.	Kr.	öre.	Kg.	Kr.	öre.
4. Tidningar, som utkomma med 4 nummer i veckan.
Smålandsposten (1898) ........................	4	17	—	83	8‘5	1	21
» (1900) ........................	2	50	—	50	8-5 1	1	17
Östgöten (1898)....................................	4	17	—	83	6''8	1	09
Gotlands Allehanda ..............................	2	08	—	42	4-4	—	93
5. Tidningar, som utkomma med 3 nummer i veckan.
Södermanlands Nyheter........................	1	67	—	33	5''4	—	87
Nya Yexiöbladet....................................	1	67	—	33	4''8	—	81
Bärgslagsbladet.......................................	3	33	—	67	4''2	—	83
Svenska Morgonbladet. Halfvechoupp-
lagan (1900) ....................................	1	25	—	25	2''71	—	69
1 j ö. Tidningar, som utkomma med 2 nummer i veckan.
Smålandspostens Veckoblad..................	1	25	—	25	4-5	—	69
Dalpilen ................................................	1	—	—	20	4‘2	—	69
Oscarshamns-Tidningen ........................	1	67	—	33	4-l	—	69
Oscarshamns-Posten ..............................	1	67	—	33	4’0	—	63
Skaraborgs Läns Annonsblad...............	1	—	—	20	4''0	—	63
Borlänge Tidning ................................	1	67	—	33	3-5	—	63
Mora Tidning .......................................\| 1 1 Vigten "beräknad efter 1898 års uppgifter.	67	—	33 \|	3-4	—	63

225

(Ports.). Föreslagna postafgifter för vissa tidningar.

Tidningarnas namn.

Börstidningen.........................................

Östhammars Tidning.............................

Elfsborgs Läns Tidning.......................

Yestgöten...............................................

Elfsborgs Läns Annonsblad.................

Aftonbladet. Halfvechoupplagan........

Svenska Morgonbladet. Halfvechotipp■

lagan (1898) ...................................

Handelstidningens Veckoblad..............

7. Tidningar, som utkomma med
ett nummer i veckan.

Teknisk Tidskrift ................................

Idun .....................................................

Allers Familj-Journal..........................

Ny Illustrerad Tidning (1898) ........

» » » (1900) ........

Svensk Läraretidning ..........................

Jordbruks- och Mejeri-Tidning...........

Östgöta-Posten ......................................

Vecko-Posten.........................................

.Reformatorn .........................................

Sanningsvittnet......................................

Vårt Land. Veckoupplagan .............. 1 2

Pris hos utgifvaren.	Nuvarande postbe- fordrings- afgift.	Årlig vigt (1898).	Föreslagen postafgift för helår.
Kr.	öre.	Kr.	öre.	Kg-	Kr.	öre.
6	30	1	20	3-2	—	71
2	—	—	40	3-2	—	63
1	—	—	20	3-2	—	63
1	—	—	20	3-2	—	63
1	—	--	20	34	—	63
1	—	—	20	3*0 ''■ A	—	57
1	—	-	20	2*7	—	57
1	•		20	2-6	"	57
10		1	•	4-1		72
4	54	—	46	4‘0 1	—	56
4	54	—	46	3-9	—	56
11	40	—	60	2-6	—	63
9	09	—	91	2-c3	—	59
3	18	—	32	2-4	_	47
1	30	—	20	2-1	—	45
1	30	—	20	2-1	—	45
2	27	—	23	2''0	—	39
1	80	—	20	2-0	—	39
2		—	20	1‘9	—	39
1	—	—	20	1-9	—	39

1 Enligt särskild uppgift.

2 Vigten beräknad efter 1898 års uppgifter.

226

(Ports.). Föreslagna pstafgifteFr för vissa

T i (i ri i n,g a r i! a s namn.

Pris

hos

utgifvare

Nuvarande
postbef
ordrings -afgift.

Årlig Föreslagen
vigt postafgift
(189,8). för helår.

Kr.	öre.	Kr.	öre.	Kg.	Kr.	öre.
Annonsblad till Tidskrift för Landtman	—	80	—	20	1*9	—V	39
Grefleposten. Veckouppliujan ...............	—	80	—	20	1-6	—	39
Skånes Annonsblad ..............................	—	30		20	Pär	—r	39
Svenska Posten (1898)........................	2	27	—	23	1-4		39
» » (1900) ...........................	1	30	—	2,0	1''4-j1	'' -:	3.9
Svensk Dam-Tidniiig..............................	2	_	—	20	1*3	—	3,9
Norrlandsposten. Vechoupplagan.........	—	80	—	20	1*1	—	39
Praktisk Tidning och Annonsblad etc.	—	80	—	20	10,	—	33
Triumf ...................................................	—	75		20	1-0	—	3.3
Landtmannens Annonsbilaga, ..............	—		—	20	0*9	—	33
Svensk Bokbandelstidning (1898) .....	4		‘	40	0-6	—	36
» » (1900) ......	4	54		4.6	0''6 1	—	38
Barnens egen Tidning...........................	—	50	—	20	0*,4	—	33
Underrättel,ser för sjöfarande ...............	—	—	—	20	0-4	—	33
8. Tidningar, som utkomma mindre
ofta än 1 gång i veckan.
Nordisk Mönster-Tidning (2 i m.)......	2	lK	—	22	1*7	—	39
Kamraten (2 i m.) .............................	2	73	—	27	0*7		34
Missions-Tidning [Evang. Posterl.-Stif-
telsens] (2 i m.) ..............................	1	—	—	20	0''6	—	33
Hygien (1 i m.)....................................	13	—	—	50	2*0	—	60
Svenska Jägareförbundets Nya Tid-
skrift (4 årl.)....................................	4	54	—	46	0-6	—	38
Läsning för folket (4 årl.)..................	1	—	—	20	0''2	—	33

1 Vigten beräknad efter 1898 års uppgifter.

227

Öfversigt

öfver

Bil. IV.

vilkoren för postbefordran af tidningar och andra periodiska skrifter
i vissa främmande länder.1)

I. Åfgifter.

1. Belgien.

A. Vid abonnement genom postverket:

l:o) f ör skrifningsafgift: 2''5 procent af tidningens pris hos
utgifvaren, dervid iakttagas, å ena sidan, ett minimum
af 10 centimes (7''2 öre) för hvarje abonnement utan
hänsyn till abonnementstiden och, å andra sidan, ett
maximum af 20 centimes (14’4 öre) för abonnement,
som ej öfverskrider 3 månader, 40 centimes (28" 8 öre)
för abonnement på mer än 3, men ej öfver 6 månader
samt 75 centimes (54 öre) för abonnement, som öfverskrider
6 månader, men ej helt år;

2:o) befordringsafgift: 1 centime (0v öre) för hvarje nummer
och för hvar vigt af 75 gram eller del af 75 gram.

B. Vid befordran utan postabonnement:

1 centime (0''7 öre) för hvarje exemplar eller nummer med
en bruttovigt af högst 75 gram; för vigt deröfver, ytterligare
1 centime för hvar vigt af 75 gram eller del deraf.

Anm. Korsbandsportot för andra trycksaker utgör 2 centimes
(i''4 öre) per 50 gram eller del af 50 gram.

0 Denna öfversigt är utarbetad med ledning dels af de uppgifter, som
meddelas i den af Yerldspostföreningens internationela byrå i Bern i maj
1896 offentliggjorda »Kecueil de renseignements sur 1’organisation des Administrations
de 1’Union postale universel^ et sur leurs services internes», dels
ock af hvad de särskilda ländernas postförfattningar innehålla i förevarande
ämne.

228

2. Danmark.

A. Vid abonnement genom postverket:

l:o) förskrifningsafgif t: 8 procent af tidningens pris lios

utgifvaren, med nedsättning till 4 procent för tidningar,
som icke passera mera än en räkenskapsförande postanstalt; 2:o)

befordringsafgift: 0’5 öre per nummer, dock ej under
5 öre per abonnementstermin, som icke får understiga
3 månader.

B. Vid befordran utan postabonnement:

a. efter särskild anmälan och för att utdelas enligt adressförteckningar,
som tillhandahållas af vederbörande afsändare
(redaktör, förläggare o. s. v.):

enahanda befordringsafgift, som här ofvan under
2:o omförmäles;

b. i öfriga fall: enahanda afgift, som gäller för andra tryck saker,

d. v. s. 4 öre per försändelse intill en maximivigt
af 50 kvint (250 gram).

3. Frankrike.

A. Vid abonnement genom postverket:

l:o) förskrifningsafgift: 1 procent af tidningens pris hos
utgifvaren, med tillägg af 10 centimes (7''2 öre) per
abonnement;

2:o) befordringsafgift: 2 centimes (1É4 öre) per nummer om
högst 50 gram; för vigt deröfver, ytterligare 1 centime
per 25 gram eller del af 25 gram. För tidningar, som
befordras endast inom det departement, der de utgifvas,
eller inom angränsande departement, utgår afgiften
med halfva beloppet.

229

B. Vid befordran utan postabonnement: enahanda befordringsafgifter,
som här ofvan under 2:o omförmälas.

Anm. Korsbandsportot för andra trycksaker utgör, då de försändas
i form af kort eller i öppna kuvert, 5 centimes (3''6 öre)
per 50 gram eller del deraf och i öfriga fall:

högst 20 gram........................... 1 c. (0''7 öre) per 5 gram;

öfver 20, men ej mer än BO gram 5 c. (3''6 öre);

öfver 50 gram ..................... 5 c. (3''6 öre) per 50 gram.

4. Norge.

A. Vid abonnement genom postverket:

l:o) förskrifningsafgift uppbäres icke;

2:o) befordringsafgift, beräknad efter vigten af samtliga på
en gång aflemnade exemplar: 12''5 öre per kilogram för
tidningar, som utgifvas minst 3 gånger i veckan, och
15 öre per kilogram för öfriga tidningar.

B. Vid befordran utan postabonnement: enahanda afgift, som gäl ler

för andra trycksaker, d. v. s.
högst 15 gram 3 öre;

öfver 15, men ej mer än 125 gram: 5 öre;

» 125, » » » » 250 » 10 » ;

» 250, » » > » 500 » 15 » .

5. Schweiz.

A. Vid abonnement genom postverket:

l:o) förskrifningsafgift: 10 centimes (7''2 öre) per abonnement;

2:o) befordringsafgift: 1 centime (0''7 öre) för hvarje nummer
och för hvar vigt af 75 gram eller del af 75 gram.

B. Vid befordran utan postabonnement: enahanda afgift, som gäller

för andra trycksaker, d. v. s.
högst 50 gram: 2 centimes (l-4 öre);
öfver 50, men ej mer än 250 gram: 5 centimes (3''6 öre);
» 250, » » » » 500 »10 » (7-2 » ).

230

6. Storbritannien.

A. Abonnement genom p.ostver/cet medgifves ej.

B. Vid befordran utan postabonnement:

a. Tidningar, som äro anmälda hos »General Post Office»:
l:o) registreringsafgift: 5 sh. (4 kr. 54 öre) för år;

2:o) befordxingsafgift: */2 penny (3''8 öre) för hvarje nummer,
men för ett paket, innehållande två eller flera
tidningar, icke mera än för en försändelse med andra
trycksaker om enahanda Adgt.

b. Andra tidningar: enahanda afgift, som gäller för tryck saker

i allmänhet, d. v. s. V2 penny (3''8 öre) för
hvar Adgt af 2 uns (56''7 gram) eller del deraf.

7. Tyskland.

A. Vid abonnement genom postverket (enligt lag af den 20 december
1899):

l:o) postbefordringsafgift (»Zeitungsgebuhr»):

aa. 2 pf. (1''8 öre) för Irrar månad af abonnementstiden;
bb. 15 pf. (13''4 öre) årligen för tidningar, som utkomma
med högst ett nummer i Areckan, med tillägg af 15
pf. för hvarje ytterligare nummer i veckan;
ce. 10 pf. (8''9 öre) årligen för hvart kilogram af tidningens
årsvigt, med en frivigt af 1 kilogram årligen
för hvarje nummer i veckan;!)

2:o) hembäringsafgift (från och med den 1 januari 1901):
för tidningar, som hembäras mindre ofta än en gång
i veckan, för hvarje månad 2 pf.;
för tidningar, som hembäras eu gång i veckan, för hvarje
månad 4 pf.; samt

för tidningar, som hembäras oftare, derutöfver 2 pf. i
månaden för hvarje ytterligare hembäring i veckan,

'') Enligt hittills gällande bestämmelser har vid postabonnement erlagts
en postafgift (»Provision»), motsvarande 25 procent af tidningens pris hos utgifvaren,
med nedsättning till 12''5 procent för tidningar, utkommande mindre
ofta än 4, gånger i månaden. Minsta afgift 40 pf. (35''6 öre) årligen.

231

m''éd dén inskränkning att för tidiirhgäf, sota hembäras
6—7, 12—14 och 18—21 gånger i Véekän, ökningen
blott béräknas till 2 pf. för hvarje sådan grupp af
tidningar.* 1)

B. Vid befordran utan pöstabonfoemént: enahanda afgift, stM gäller
för ändra trycksaker, d. v. s.

högst SO gram ................................... 3 pf. ''(•2,7 öre);

öfver 50, men ej mer än 100 gram... 5 » (4"6 » );

» 100, j » » » -250 > ... 10 » (8''9 » );

> 250, * » » » 500 » ... 20 ■» (17''8 > );

» 500, » » » » 1 k-ilogr... 30 » (-26''7 » ).

II. Omfattningen af postverkens bestyr med
postabonnerade tidningar.

1. Belgien.

Deil postanstalt, der abonnement ä tidning egt rum, insänder
till utgifningspostanstalten förteckningar, upptagande abonnenternas
namn och adresser, abonnementsterminerna o. s. v.
Med ledning af dessa förteckningar uppgör sistnämnda postanstalt
för hvarje tidning en lista öfver tagna abonnement, fördelade
efter adresspostanstalter. Denna lista tillställes vederbörande
utgifvare; och afsänder denne derefter tidningsexemplaren
i paket, soni äro adresserade direkt till adresspostahstalterha.

Sedan tidningspäketen å adressorterna undergått behörig
granskning, verkställes utdelningen af tidningsexemplaren efter
abonnentförteckningar, af Indika hvarje brefbärare för sitt distrikt
erhåller ett exemplar.

Tid slutet af hvarje inånäd uppgör abonneihéntspOStåhStåltén
för hvar tidning eu rakning öfver äbonnementeh tillika med en
rekapitulation för hvar utgifningspostånstalt.

*) Före den 1 jan. 1901 beräknades hembäringsafgiften per år till:

60 pf. (53’4 öré)...... för tidningar, som hemburos högst 1 gg i Véckåii;

1 mk (89 öre)......... » » > >2 el. 3 ggr i veckan;

1 >60 fcr. (kr. i:42) > » > » oftare men ej ther än 1 gg

dagligen;

» » mer än 1 gg dagligen.

1 > för hvarje hemb. »

232

Utgifningspostanstalterna upprätta under de första dagarne i
månaden näst efter den, hvarunder abonnement tagits, afräkning
med vederbörande utgifvare. Denna afräkning, som upprättas
särskildt för hvarje tidning, upptager summan af inbetalade
abonnement äfvensom beloppen af förskrifnings- och postbefordringsafgifter,
hvilka sistnämnda belopp vid räkningens liqviderande
för hela abonnementstiden afdragas från tidningens pris
hos utgifvaren.

Under loppet af sista månaden i hvarje abonneraentsperiod
utdelas genom postverkets försorg förnyelseqvittenser till förutvarande
abonnenter. På begäran af vederbörande utgifvare utdelas
äfven genom brefbärare försöks-qvittenser till personer,
hvilka icke äro abonnenter. För de qvittenser af sistnämnda
slag, hvilka icke infrias, betalas af utgifvarne enahanda afgift,
som gäller för inkassering af vanliga qvittenser.

Posttjenstemännen få icke göra propaganda för andra tidningar
än de officiela. De äro äfven förständigade att afhålla
sig från att lemna råd eller anvisningar åt personer, som rådfråga
dem med afseende på val af tidning.

2. Danmark.

Tidningarna skola vid aflemnandet till postbefordran, vara
falsade, hvarje exemplar för sig, i ett för postbehandlingen lämpligt
format, så att de genast kunna med lätthet sorteras vid
ankomstpostanstalten. Bilagor skola vara inlagda i vederbörande
liufvudnummer.

Postverket ombesörjer tidningsexemplarens räkning och inpackning
äfvensom tidningspaketens adressering till olika adresspostanstalter;
dock kan utgifvare, som det önskar, få sjelf åtaga
sig tidningarnas paketering och adressering. Med afseende å
befordring och utdelning behandlas tidningar efter de i sådant
hänseende för vanliga bref gällande bestämmelser.

Afräkning med utgifvaren sker för hvarje abonnementstermin
under loppet af de sista 14 dagarne i terminen och förrättas af

233

den postanstalt, der tidningsexemplaren aflemnats till postbehandling.
Utgifvaren kan, efter derom framstäld skriftlig begäran,
erhålla förskott på honom tillkommande tidningsmedel, dock ej
förr än vid utgången af första tredjedelen af abonnementstiden
och med iakttagande dervid, att i/3 af nämnda medel innehålles
för hvar tredjedel, som återstår af abonnementstiden.

Tidningar, som icke blifvit abonnerade genom postverket,
kunna försändas mot det för postabonnerade tidningar gällande
porto för att utdelas efter särskild förteckning, dervid postverket
åtager sig tidningsexemplarens inpackning, befordran och
utdelning. Afsändaren har först att göra skriftlig anmälan hos
afsändningspostanstalten och sedan att före hvarje abonnementstermin
tillställa samma postanstalt dels en fullständig förteckning
öfver tidningsemottagarnes namn och adresser, dels ock
särskilda förteckningar för hvarje adresspostanstalt, utvisande
derstädes boende mottagares namn och adresser. Portot erlägger
afsändaren i förskott för hvarje abonnementstermin.

Detta försändningssätt användes, bland annat, dels vid distribution
af tidningar på den ort, der de utkomma, dels för spridande
af skrifter och handlingar, som utgifvas af sällskap eller
föreningar, dels också i de fall, då två eller flera personer önska
gemensamt hålla någon tidning (in- eller utländsk). I sistnämnda
fall anmäler den person, som tecknat sig såsom abonnent å tidningen,
denna till postbefordran enligt ofvan angifna bestämmelser
till den person, som näst efter honom skall erhålla tidningen.
Sedan har den förre, när han läst tidningen i fråga, endast att
inlemna densamma, nummer efter nummer, till vederbörande
postanstalt, som derefter ombesörjer dess öfversändande enligt
den en gång för alla uppgifna adressen.

3. Frankrike.

Det belopp, som af abonnent inbetalas'' å postanstalt, omsättes
derstädes i en abonnementspostanvisning, stäld till utgifvaren
af den tidning, hvarå abonnement eger rum, dervid, om

234

tidningsutgifvaren åtagit sig att sjelf gälda belöpande pöstafgiftel'',
dessa fråndragas det inbetalade beloppet. Har deremot Titgifvaren
icke gjort ett sådant åtagande, böra nämnda afgiftel- erläggas
af abonnenten utöfver tidningens pris bos utgifvaren.

Abonnementspöstänvisning Öfversändes i särskildt omslag
och titan afgift till adressaten. I fråga om ''utbetalning och giltighetstid
gälla för sådan postanvisning enahanda bestämmelser
som för Vänliga postanvisningar.

Med afseende å inlemnande till postbefordran, transport och
utdelning behandlas tidningar, derå abonnement egt rum genom
postverket, på enahanda sätt som tidningskorsbänd i allmänhet.

Postverket åtager sig icke något ansvar för dröjsmål eller
oregelbundenheter vid tidningarnas tillhandahållande till vederbörande
abonnenter.

4. Norge. *)

För att vinna postbefordran såsom tidning erfordras, att
publikationen i fråga uppfyller de för trycksaker i allmänhet
stadgade bestämmelser, utgifves inom landet, utkommer regelbundet
under samma titel med fortlöpande nummer och sidantal
per år eller abonnementstermin minst 4 gånger om året samt är
föremål för vanligt abonnement.

Mot tidningsporto kunna t. ex. icke befordras skrifter, som
endast innehålla en eller flere vanliga böcker, samt ej heller
förteckningar eller kataloger öfver en eller flera firmors fabrikater
eller varor m. m.

För hvarje år utgifves af poststyrelsen en förteckning öfver
de tidningar och tidskrifter, Indika hos styrelsen anmälts till
postbefordran såsom sådana.

De i denna förteckning eller dertill hörande tillägg införda

*) På grund af den öfverensstämmelse, som förefinnes mellan de i Norge
gällande grunder för beräkning af postäfgifter för tidningar och koihiterädes förslag
om tidningskorsbands taxering efter sammanlagd vigt> bär redogörelsen för
tidningsbestyrens omfattning i Norge gjorts något utförligare än som skett i fråga
om öfriga länder.

235

tidningar m. m. kunna genom fasta postanstalter och landtbrefbärare
reqvireras mot erläggande i förskott af det abonnementsj>ris
(incl. porto), hvithet af vederbörande utgifvare blifvit bestämdt.
Erlägges abonnementspriset icke i förskott, eller reqvireras
tidning till nedsatt pris, bör abonnenten sjelf verkställa
tidningens reqvisition. Abonnement genom postanstalt kan icke
ega rum å den ort, der tidningen utgifves.

Tecknade abonnement öfversändas medelst postanvisning
eller genom utfärdande af beställningssedel direkt till vederbörande
tidnings expedition. Efter öfverenskommelse med denna
kunna postanstalterna äfven inskränka sig till att reqvirera ett
visst antal exemplar äf tidningen, utan att uppgifva abonnenternas
namn, och derefter ombesörja utdelningen af de sålunda
reqvirerade exemplaren utan någon fördelningslista från tidningen.

Användes beställningssedel, öfversändes abonnementsbeloppet
samtidigt med beställningen, såvida icke tidningen bär något
större antal abonnenter på platsen. För att antalet af tidningsvärdeförsandel
ser måtte inskränkas, öfversändas nemligen i sistberörda
fall beställningssedlarne bland vanliga bref, och afräkning
öfver de inbetalade abonnementsbeloppen eger rum den
lista i hvarje månad samt den 10:de i hvarje qvartals första
månad. Har anmälan om bristande liqvid icke inom en månad
efter utgången af qvartal blifvit insänd till poststyrelsen, är
postverket ej ansvarigt för ifrågavarande belopp.

Bref och postanvisningar, genom hvilka abonneras å tidningar
eller öfversändas abonnementsbelopp för sådana, kunna
försändas portofritt såsom tidnings-saker (»avis-sag»); dock skall
abonnementsbelopp, för att kunna försändas utan porto, afse
antingen en kommande abonnementstermin eller eu abonUementstermin
under löpande eller nästföregående kalenderår.
Äfven bref, som innehåller qvitto å portofritt abonnementsbelopp,
sändes utan porto. Vid afgörande om porto skall erläggas
för abonnementsbelopp eller icke, tages ej någon hänsyn till
huruvida öfversändandet sker från postanstalt eller direkt från
abonnent.

236

Vid aflemnande till postbehandling skall i regel hvarje särskilt
exemplar vara ordentligen falsadt och hoplagdt samt försedt
med tydligt namn och adress, i skrift eller tryck, å vederbörande
abonnent. Derjemte skola alla till en och samma postanstalt
adresserade exemplar vara sammanbundtade.

Inlemningstiden för tidningar bestämmes af vederbörande
postförvaltare så nära postens afgång, som efter omständigheterna
är möjligt.

Tidning, som utkommer minst 6 gånger i veckan, kan aflemnas
utan påteckning af abonnenternas namn och adresser, i
det att adresspostanstalten i sådant fall fördelar exemplaren på
abonnenterna enligt listor, som tillhandahållas från tidningens
expedition.

Tidningar få ej afsändas i slutna omslag. Å omslagen få
icke anbringas annonser eller dylikt.

Tidningarna skola aflemnas af vederbörande tidningsexpedition.
Exemplaren skola vara abonnerade, och profnummer eller
exemplar af äldre årgångar få icke sändas mot tidningsporto.

Hvarje gång en tidning aflemnas till postbefordran, väger
postanstalten å utgifningsorten alla de aflemnade exemplaren
tillsamman.

Det står utgifvare, fritt att erlägga befordringsafgiften antingen
för hvar gång, tidningen aflemnas till posten, eller i afbetalningar
per vecka, månad eller qvartal. I senare fallet kan
emellertid vederbörande postanstalt, hvilken är postverket ansvarig
för afgiftens ordentliga erläggande, affordra utgifvaren
säkerhet eller lämpligt förskott.

Då afgiften erlägges för hvarje gång, beräknas densamma
efter de aflemnade exemplarens vigt, dervid delar af kilogram i
förekommande fall afrundas uppåt till helt kilogram.

Erlägges afgiften i terminer, afrundas vid hvarje vågning
uppkommande bråkdelar af hektogram till närmast högre helt
hektogram, och sammanläggas de sålunda erhållna vigtbeloppen
vid betalningsterminens slut, hvarefter afgiften beräknas på totalvigten,
som, der så erfordras, afrundas uppåt till helt kilogram.

Bråkdelar af öre afrundas uppåt till helt öre.

237

Vid utgifningspostanstalten föres register, i hvilket antecknas
resultatet af vägningarna för hvarje gång, tidningen aflemnas till
postbefordran, äfvensom uppgörelserna med utgifvaren, hvarje
gång dylika ega rum. Hvarje tidning har i detta register sitt
särskilda konto.

Tidningar och tidskrifter, som utkomma mindre ofta än en
gång i veckan, varda, der sådant skulle medföra olägenhet, ej
afsända med först afgående post, utan med den eller de senare
poster, som lämpa sig derför.

A de orter, der bref bäring eger rum, kunna lokaltidningar,
som ej utkomma mer än 5 gånger i veckan, hembäras till vederbörande
abonnenter mot erläggande af vanligt tidningsporto.

Postförsändelser, som äro betecknade såsom portofria tidningssaker
(»avis-sag»), behandlas såsom fullt frankerade. De
skola, såvida de ej äro afsända af postkontor eller försedda med
attest om rätt till portofrihet, öppnas å adresspostanstalten och
varda af denna belagda med lösen, om de befinnas angå ämne,
hvarom portofri korrespondens ej är tillåten.

Postfunktionärerna hafva icke rätt att till enskilda meddela
upplysningar om tidningarnas postupplagor.

5. Schweiz.

En förskrifningsafgift af 10 centimes (7''2 öre) uppbäres,
äfven när tidning genom postverket allenast reqvireras hos utgifvaren
och denne erhåller abonnementspriset antingen genom
postförskott eller på annat sätt.

Tidningarna böra vid aflemnandet till postbefordran vara
genom utgifvarens försorg fördelade i paket till olika adresspostanstalter;
och böra de särskilda tidningsexemplaren vara
vikna och inslagna på sådant sätt, att deras transport och utdelning
till abonnenterna underlättas.

För hvar gång tidningar aflemnas till postbefordran, bör
antalet exemplar angifvas. Denna irppgift verificeras så ofta
som möjligt af den postanstalt, derifrån tidningarna afsändas.
Med stöd af en förteckning öfver samtliga försändningar beräk -

238

nar nämncla postanstalt sedermera portot vid slutet af hvarje
qvartal.

Under loppet af mars, juni, september och december månader
öfverlemna tidningsutgifvarne i hvarje arrondissement till
tidningsexpeditionen derstädes en abonnementsförteckning, upptagande
antalet tidningsexemplar, som reqvirerats till hvarje
postanstalt. Följande tidningsreqvisitioner adresseras omedelbart
till nämnda expedition.

Efter slutet af hvarje qvartal verkställes afräkning med utgifvarne;
dervid i utgifvarnes kredit upptagas beloppen af postabonnement,
medan deremot förskrifnings- och befordringsafgifter
föras postverket till godo. Sedan räkningen granskats af vederbörande
utgifvare, sker liqvid.

6. Tyskland.

Vid det förhållande att, enligt hvad komiterade inhemtat,
en fullständig omarbetning af de för tidningsrörelsen i Tyskland
gällande reglementarisk^ bestämmelser är planlagd och väntas
blifva kungjord efter någon tids förlopp, har det ansetts ändamålslöst
att här lemna någon redogörelse för de i nämnda afseende
nu gällande bestämmelser.

■

i."''J

I«OC?

♦

! •• V

iU\‘

240

Bil. V.

Postbefordringsafgifter för postabonnerade tid -

Nummer.	Tidningarnas namn.	Pris hos utgif-varen. (1898.)	Antal nummer (1898)	Vigt per års- exem- plar.	Medel- vigt per num- mer.	S v e- Enligt gäl-lande taxa.
per vecka.	per år.
Kr. 1 ö. 1	Kg.	Gr.	Kr.	Ö.
						(1898)	(1898)
1	Stockholms Dagblad. Landsorts-
	upplagan .................................	8	33	12	608	19-3	32	1	67
2	Dagens Nyheter. StocMolmsupp-
	lagan (1899) ........................	10		7	362	24-0	66	2
3	Skånska Dagbladet .....................	4	—	7	356	15-5	44	—	80
4	Stockholms-Tidningen. Lands-
	ortsupplagan ...........................	3	—	6	307	7-1	23	—	60
5	Nya Vexiöbladet ........................	1	67	3	154	4‘8	31	—	33
6	Aftonbladet. Halfvechoupplagan	1		2	105	3-0	29	—	20
7	Triumf..........................................	—	75	1	53	Do	19	—	20

0 Siffrorna i den undre raden för hvarje tidning beteckna afgiften för tidningens hem -

241

ningar i Sverige och i vissa främmande länder.

r i g e. Enligt komite-rades för-slag.	Belgien.	Danmark.	Frankrike.	Norge.	Schweiz.	Tyskland'').	Nummer.
Enl. förutv. taxa.	Fr. 0. m." d. 1 jan. 1901.
Kr.	Ö.	Kr.	ö.	Kr.	Ö.	Kr.	Ö.	Kr.	Ö.	Kr.	Ö.	Kr.	ö.	Kr.	ö.
												[ a	09	2	47	1
2	61	4	59	3	71	8	92	2	42	4	45	>				1
												1 1	78	2	57	!
												! 2	50	2	67	1
2	58	2	86	2	61	8	—	3	—	2	68	)				!2
												1 1	42	1	50	1
												i i		1	91	1
1	98	2	67	2	10	5	24	1	94	2	64	)				3
												1 1	42	1	50	)
												f -	75	1	12	]
1	36	2	29	1	78	4	53	—	89	2	29	\			50	4
												1 1	42	1	i
												f —	42	_	78	\
—	81	1	19	—	91	2-	31	—	60	1	19	i				5
												I -	89	—	86	1
	57		83		61	1	60		45		83	i -	36	—	57	u
												1 —	89	—	65	1
_	33		46	_	33	_	85	_	15	__	46	-	36	—	35	l7
												1 -	53	—	43	!

bäring till vederbörande prenumeranter.

242

Tab. A. Öfversigt öfver postabonnement å svenska

tidningar år 1898.

1. Nummcrantal.

Antal nummer.	Antal		Postabonnement för		Summa
gar. >)	helår.	3 qvart.	halfår.	I qvart.	1 män.	helår.	mån.
a) Mer än 7(12) num-mer i veckan ...	4	4,571	109	872	4,433	4,172	6,544	8
b) 7 nummer i veckan	5	9,511	888	9,337	50,365	10,279	28,293	4
c) 6 » »	61	76,333	4,202	24,453	155,765	64,223	136,004	2
<7)5 » »	2) 1	171	—	26	188	—	231	_ 1
e) 4 » »	16	17,779	839	6,861	24,025	6,993	28,427	9
f) 3 ■>	52	34,661	1,931	11,259	31,277	8,791	50,290	7
g) 2 » »	92	250,297	14,505	26,209	39,227	7,848	284,741	— ''
h) 1 » » 3)	4) 221	284,843	7,946	31,748	77,380	1,605	326,155	3
i) Högst 1 nummer i mån................	3) 182	35,910	228	1,035	1,989	9	37,096	6
j) Obestämdt (läns-kungörelser m. m.)	32	1,436	2	429	4		1,653
Summa	66ö	715,512 30,650	112,229	384,658	103,920	899,437	3

*) Olika upplagor af samma tidning eller tidskrift kafva räknats såsom särskilda
tidningar.

2) Denna tidning liar under 9 man. utgifvits med sex och under 3 mån.
med tre nummer i veckan.

3) Innefattande tidningar, som utkomma mer än 1 gång i man., men ej öfver
1 gång i veckan.

4) Beträffande 3 tidningar med en sammanlagd postupplaga af 6 9/i2 årsexemplar
hafva fullständiga uppgifter icke kunnat erhållas.

5) Beträffande 1 tidning med en postupplaga af 68 årsexemplar hafva fullständiga
uppgifter icke kunnat erhållas.

243

Tab. A. Postabonnement å svenska tidningar

år 1898. (Forts.)

2. Helårspris hos utgifvarne.

Prenumerationspris för	Antal		Postabonnement för		Summa
helarsabonnement.	gar.	helår.	3 qvart.	halfår.	1 qvart.	1 män.	helår.	män.
a) Utan prenumerationspris	5	1,398	—	—	—	—	1,398	—
b) Högst 1 krona.............	159	331,517	13,137	16,849	15,716	419	358,758	2
c) Mer än 1, mon ej öfver 2 kr.	130	145,752	5,334	13,151	10,997	1,700	159,218	11
d) » 2, » » 3 »	122	97,025	5,314	18,186	107,962	28,042	139,480	10
é) » 3, » » 4 »	61	38,626	2,421	22,634	92,523	14,183	76,071	5
f) » 4, » » 5 »	107	72,832	3,462	34,073	102,506	31,245	120,695	3
g) » 5, » » G »	15	5,221	218	1,347	3,888	2,082	7,203	6
h) » 6, »> » 7 »	3	709	20	121	736	779	1,033	5
i) » 7, » » 8 »	7	1,823	104	806	5,636	5,929	4,207	1
j) » 8, » » 0 »	4	4,989	115	1,190	6,653	4,492	7,707	10
A'') » 9, » »10 »	19	10,637	420	2,562	13,537	11,311	16,559	10
l) » 10, .. »11 »	3	1,245	27	271	395	—	1,499	6
m) » 11, » » 12 »	2	2,380	31	134	533	307	2,629	1
n) » 12, i) » 13 »	2	263		—	—	'' —	263	—
o) » 14, » »15 »	3	1,095	20	138	725	813	1,428	—
p) Tidningar, som tillkommit under år 1898 och för hvilka helårspris ej upp-gifvits ....................	24		27	767	22,846	2,618	61133	5
Summa	666	715,512	30,650	112,229	384,653	108,920	899,437	3

244

Tab. A. Postabonnement å svenska tidningar år 1898. (Forts.)

3. Postupplagor.

a. Tidningarna fördelade efter nummerantal.

Antal årsexemplar.			Antal	nummer	i veckan.		Summa.
ä) Mer än 7 (12)	b) 7	c) 6	d) 5	e) 4	f) 3	g) 2	A) 1	i) Mindre än 1	3) Obe- stämdt.
Högst	1,000..			2	2	27	i	6	34	50	148	173	32	475
Mer än	1,000,	men ej öfver 2,000	1	1	14	—	5	12	22	32	8	—	95
)) ))	2,000,	»	» 3,000	—	1	9	—	2	3	6	16	—	—	37
)) ))	3,000,	)>	» . 4,000	—	—	3	—	3	1	4	8	1	—	20
)) ))	4,000,	»	» 5,000	1	—	2	—	—	1	3	2	—	—	9
» »	5,000,	»	» 6,000	—	—	3	—	—	1	1	2	—	—	7
» ))	6,000,	»	» 7,000	—	—	—	—	—	—	—	2	—	—	2
)> »	7,000,	))	» 8,000	—	—	—		—	—	—	3	—	—	3
)) »	8,000,	))	» 9,000	—	—	1	—	—	—	—	1	—	—	2
)) ))	9,000,	»	» 10,000	—	—	—	—	—	—	2	1	—	—	3
» »	10,000,	»	» 11,000	—	—	1	—	—	—	—	1	—	—	2
» »	11,000,	»	» 12,000	—							1	—	—	1
)) ))	14,000,	»	» 15,000	—	—	—	—	—	—	1	—	—	'' —	1
» »	15,000,	))	.. 16,000		—	—	—	—	—	1	1	—	—	2!
» »	17,000,	))	» 18,000	—	—	—	—	—	—	—	1	—	—	11
» »	18,000,	»	» 19,000	—	—	—	—	—	—	1	—	—	—	1
» »	19,000,	))	» 20,000	—	—	—	—	—	—	—	1	—	—	1
)) )>	22,000,	»	» 23,000	—	1									1
)) »	23,000,	))	» 24,000	—	—	—	—	—	—	—	1	—	—	1
)) ))	25,000,	»	» 26,000	—	—	1	—	—	—	—	—	—	—	1
» » 120,000.	»	» 121,000	—	—	—	—	—	—	1	—	—	—	1
			Summa	4	5	61	i	16	52	92	221	182	32	666

Tal. A. Postabonnement å svenska tidningar år 1898. (Forts.)

3. Postupplagor. (Forts.)
b. Tidningarna fördelade efter prenumerationspris.

Antal årsexemplar.				Prenumerationspris för helårsabonnement.			Summa.
O	-s	to PT ►1	''B? CO PT	rf». PT	PT	O pr	h) 7 kr.	CD *- t-i	''-1! 6 (f	O PT	PT	to PT	& CO pr	O» PT	pr O ''''w 2.3 3 3 y cn so ^ 4 rf rf, pj £=
Högst	1,000..		5	113	91	91	40	69	n	3	5	2	13	3	1	2	3	23	475
Mer än 1,000,	men oj öfver 2,000	—	17	17	19	12	19	4	—	2	—	4	—	1	—	—	—	95
)) ))	2,000,	» » 3,000	—	9	9	2	5	11	—	—	—	1	—	—	—	—	—	—	37
» »	3,000,	» » 4,000	—	5	5	3	2	4				-•	1						20
») »	4,000,	» » 5,000	--	5	i	1	—	—	—	—	—	*1	1	—	—	—	—	—	9;
» »	5,000,	» » 6,000	—	i	2	—	1	2	—	—	—	—	—	—	—	—	—	1	7j
» »	6,000,	» » 7,000	—	—	1	1													talj
)) ))	7,000,	» » 8,000	~	—	1	1	—	1							—				8
n n	8,000,	» .. 9,000	—	1	—	1	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	2
» »	9,000,	» » 10,000	—	2	1														O <J
» »	10,000,	» » 11,000				Q													O
» )>	11,000,	» » 12,000				—		1											1
» »	14,000,	» .. 15,000	—	—	1	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	1
	15,000,	« » 16,000	—	2														—	<i>
» »	17,000,	» « 18,000	—	1	—		—								—				1
» »	18,000,	» » 19,000	—	1															1
» »	19,000,	» » 20,000			1														1
» „	22,000,	» » 23,000	—	—	—	—	1	—	—	—	—	—	—	—	—	—	-	—	1
» »	23,000,	» » 24,000	—	1															1
» >,	25,000,	» » 26,000				1													1
» »	120,000,	» » 121,000	—	1	—														1
		Summa	5	159il3ojl22	(il	107	15	8	7	4	19	3	2	2	Q tf	24	660

246

Tab. A. Postabonnement å svenska tidningar

år 1898. (Forts.)

4. Antal nnmmerexemplar och vigt.

Antal nummer.	Postupplaga (= antal års-exemplar).	Antal nnmmer- exemplar.	Samman-lagd vigt. *)	Medelvigt
Helår.	Man.	per årsex.	per num- mer- ex.
				Kg-	Kg.	Gr.
a) Mer än 7 (12) nummer i veckan	6,544	8	3,979,360	126,141	19''27	32
t>) 7 nummer i veckan ...............	28,293	4	10,056,072	428,872	15’ic	43
c) 6 » » ...............	136,004	2	41,383,871	1,343,326	9*88	32
d) 5 » » ...............	231	—	61,215	1,294	5''60	21
e) 4 » » ...............	28,427	9	5,767,400	185,347	6’52	32
f) 3 » n ...............	50,290	7	7,671,899	256,030	509	33
g) 2 « » ...............	284,741	—	29,484,932	924,445	3-25	31
h) 1 » >j 2) ..............	326,155	3	15,300,472	517,293	1*59	34
i) Högst 1 nummer i mån..........	37,096	6	397,673	15,949	0<ts	40
j) Obestämdt (länskung. m. m.)...	1,653	—	228,656	3,409	2oe	15
Summa	899,437	8	114,331,550	3,802,106	4 23	33

*) Med inberäknande af sådana bilagor, som blifvit utan särskild afgift postbefordrade.

2) Jfr not 3) å sid. 242.

247

Tab. A. Postabonnernent å svenska tidningar

år 1898. (Forts.)

5. Prenumerations- och postbcfordringsafgifter.

Antal nummer.	Postupplaga (= antal års-exemplar).	Prenumerations- afgifter.	Postbefordrings-afgifter.
Helår.	Mån.	Summa.	I	medeltal	Summa.	I medeltal
per års- ex.	per num- mer- ex.	per års- ex.	per num- mer- ex.
			Er.	ö.	Er.	ö.	Öre.	Er.	ö.	Kr.	ö.	Öre.
a) Mer än 7 (12) nummer
i veckan ................	6,544	8	62,489	09	9	55	1*57	12,647	21	i	93	032
b) 7 nummer i veckan ...	28,293	4	122,277	23	4	32	1''22	25,507	32	—	90	0''25
c) 6 » »	136,004	2	676,554	59	4	97	1''63	142,512	94	i	05	0''34
d) 5 » »	231	—	753	—	3	26	1*23	150	60	—	65	0''25
e) 4 » »	28,427	9	112,136	93	3	94	1''Ö4	23,520	57	—	83	0''41
f) 3 » »	50,290	7	162,954	82	3	24	2-12	34,620	69	—	69	0*45
g) 2 » »	284,741	—	392,743	99	1	38	1''33	83,925	19	—	29	0''28
h) 1 » » 1) ...	326,155	O O	656,431	56	2	01	4*29	93,415	15	—	29	0''61
i) Högst 1 nummer i mån.	37,096	6	62,111	42	1	67	15-62	8,995	13	—	24	2''26
j) Obestämdt (länskun-
görelser in. m.).......	1,653	—	6,258	16	3	79	2''74	663	14	—	40	0"29
Summa	899,437	8	2,254,710	79	251	1-97	425,957	94	--	47	0 37

L) Jfr not 8) å sid. 242.

248

Tab. B. Postabonnerade tidningar och

		Anta	i nummerexemplar
„ A r.		Nummerexemplar.
	Inrikes tidningar.	Utrikes tidningar, reqvirerade till inrikes orter.
	Reqvirera de till inrikes orter.	Reqvirerade till utrikes orter.	Summa.
i.	2.	3.	4.	5.
1884.....................................	26,576,853	565,823	859,920	28,002,596
1885 .....................................	29,942,493	614,484	927,120	31,484,097
1886 ...................................	31,013,105	583,688	1,104,240	32,701,038
1887 .....................................	35,745,682	639,230	1,134,720	37,519,632
i 1888.....................................	38,572,573	664,375	1,062,360	40,299,308
1884—1888:j
i medeltal >........................	32,370,141	613,520	1,017,672	34,001,333
årligen )
1889 ....................................	42,655,692	691,480	1,149,480	44,496,652
1890..................................	48,530,948	755,790	1,458,360	50,745,098
1891....................................	48,719,890	776,184	1,438,440	50,934,514
1892 ....................................	52,562,062	787,936	1,413,000	54,762,998
1893 .....................................	58,128,876	801,216	1,361,400	60,291,492
1889-1893:1
i medeltal >........................	50,119,494	762,521	1,364,136	52,240,151
årligen J
1894....................................	62,717,356	820,300	1,545,960	65,083,616
1895.....................................	67,788,864	909,948	1,504,920	70,203,732
1896 .....................................	74,665,188	1,120,080	1,011,840	76,797,108
1897 .....................................	94,084,172	1,295,112	1,099,320	96,478,604
1898 .....................................	113,177,480	1,690,624	1,325,280	116,193,884
1894—1898: \|
i medeltal >........................	82,486,612	1,167,213	1,297,464	34,951,289
årligen J

Tabellen är utarbetad med ledning af uppgifter i den officiela statistiken.

249

tidskrifter åren 1884—1898.J)

och tidningspaket.	Antal exemplar, efter hel årgång räknadt.
Paket2).	Inrikes tidningar.	Utrikes tid-ningar, re-qvirerade till inrikes orter.	Summa. i
Inrikes för-! sändelser.	Försändelser till utrikes orter.	Summa.	Reqvirerade till inrikes orter.	Reqvirerade till utrikes orter.
6.	7.	8.	9.	10.	11.	12.
3,541,487	159,053	3,700,540	264,443	6,056	6,967	277,468 \|
\| 3,758,604	162,951	3,921,555	320,341	6,468	7,503	334,312
3,702,164	160,975	8,863,139	356,970	6,848	8,486	372,304 1
3,780,300	186,066	3,966,366	359,734	6,580	8,342	374,656
! 4,161,426	180,773	4,842,199	408,453	6,819	7,670	422,942 ^
3,788,796	169,964	3,958,760	341,988	6,554	7,794	356,336 j
4,327,206	184,018	4,511,224	487,767	7,479	8,380	j 508.620
4,776,774	211,266	4,988,040	508,765	7,688	10,956	527,409
5,524,401	215,634	5,740,035	482,045	7,853	10,495	500,393
5,855,168	222,134	0,077,302	550,511	8,030	10,316	568,887
i 6,298,084	225,680	0,523,704	594,334	11,049	11,345	616,728 !
5,356,327	211,746	5,568,073	524,685	8,420	10,304	i 543,409
6,538,584	249,080	6,787,064	621,843	8,587	12.883	648,313
6,920,264	282,880	7,203,144	666,700	9,374	12,541	688,615
7,984,652	392,756	8,377,40S	708,667	10,398	8,432	727,497
8,469,916	399,516	8,809,432	812,481	11,976	9,161	833,618
9,571,640	480,532	10,052,172	874,705	13,919	11,044	890,668 \|
7,897,011	360,953	8,257,964	736,879	''-O ce o~	10,812	758,542

2) Eftersom antalet tidningspaket från utrikes orter icke redovisats för tiden
efter 1886, har denna uppgift uteslutits äfven för de föregående åren. I följd
deraf motsvarar summan i kol. 8 endast summan af kol. 2 och 8.

250

Tab. B. Postabonnerade tidningar och tidskrifter
åren 1884—1898. (Forts.)

Å 1*.	Prenumerationsafgifter.	Post- befor- drings- afgifter.
Inrikes ti Reqyire-rade till inrikes orter.	dningar. Reqvire-rade till utrikes orter.	Utrikes tidningar, reqvire-rade till inrikes orter.	Summa.
1.	13.	14. 1	15.	IG.	17.
	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.
1884...........................	1,083,646	1 _	98,991	1,182,637	213,513
1885...........................	1,157,178	1 _	102,295	1,259,473	232,577
1886...........................	1,181,924	1 _	99,794	1,281,718	237,316
1887...........................	1,212,216	32,706	84,394	1,329,316	247,544
1888...........................	1,287,407	33,756	82,403	1,403,566	266,496
1884—1888: I
i medeltal >..............	1,184,474	—	93,575	—	239,489
årligen J
1889..........................	1,430,966	36,356	86,042	1,553,364	285,368
1890...........................	1,516,485	39,530	92,469	1,648,484	304,026
1891.........................	1,526,209	39,189	91,370	1,656,768	302,157
1892...........................	1,585,945	40,862	84,413	\| 1,711,220	324,344
1893...........................	1,655,193	39,478	99,317	1,793,988	344,986
1889—1893: 1
i medeltal >...............	1,542,960	39,083	90,722	1,672,765	312,176
årligen J					s
1894...........................	1,675,031	39,141	95,762	1,809,934	344,959
1895..........................	1,783,653	40,457	97,364	1,921,474	372,973
1896...........................	1,825,768	44,714	94,354	1,964,836	379,793
1897...........................	1,996,547	49,171	101,167	2,146,885	419,669
1898..........................	2,236,430	57,092	110,211	2,403,733	465,233
1894-1898:1
i medeltal >...............	1,903,486	46,115	99,77*	2,049,372	396,525
årligen J

Uppgifter saknas.

251

Tab. C. Tidningar och tidskrifter,

reqvirerade direkt lios utgifvarne ( - tidningskorsband)
under åren 1884 —1898.'')

År.	Antal nummerexemplar.	Antal paket.
Inrikes.	Till utrikes orter.	Summa.	Inrikes.	Till utrikes orter.	Summa.
1.	2.	3.	4.	5.	6.	7.
1884............	4,577,192	484,550	5,061,742	574,847	308,022	882,869
1885............	4,460,009	491,334	4,951,343	998,680	283,868	1,282,548
1886 ..........	6,426,752	536,261	6,963,013	896,198	275,463	1,171,661
1887............	5,971,710	530.554	6,502,264	771,399	252,078	1,023,477
1888............	6,377,004	488,570	6,865,574	910,132	223,998	1,134,130
1884-1888:	)
i medeltal	} 5,562,533	506,254	6,088,787	830,251	268,686	1,098,937
årligen	j
1889............	6,269,252	593,590	6,862,842	907,114	266,056	1,173,170
1890............	6,879,192	588,046	7,467,238	883,246	317,908	1,201,154
1891..........	9,359,448	678,004	10,037,452	1,314,616	403,956	1,718,572
1892............	8,839,874	718,008	9,557,882	1,216,114	351,782	1,567,896
1893............	9,305,036	690,300	9,995,336	1,192,724	357,032	1,549,756
1889—1893:	1
i medeltal	i 8,130,560	653,590	8,784,150	1,102,763	339,347	1,442,110
årligen	J
1894 ...........	8,081,008	653,744	8,734,752	1,373,372	326,924	1,700,296
1895............	9,946,560	696,748	10,643,308	1,410,136	404,664	1,814,800
1896............	11,053,744	767,884	11,821,628	1,509,040	357,188	1,866,228
1897............	13,737,204	789,204	14,526,408	1,436,552	422,084	1,858,636
1898............	16,018,808	849,056	16,867,864	1,764,360	461,760	2,226,120
1894—1898:	\|
i medeltal	111,767,465	751,327	12,518,792	1,498,692	394,524	1,893,216
årligen	J

'') Tabellen är utarbetad med ledning af uppgifter i den officiel» statistiken.

Ta/j.D.

1884 85 86 8 7 88 89 00 91 92 93 94 9 5 93 97 98

Postabonnerade tidningar 1884—1898,

__Postbtfordringsafgifter i 100,OOO-tal kronor

_______Prennmerationsafgifter i 1,000,OOO-tal kronor.

--Nummerexemplar i 10,000,OOO-tal stycken.

-------Årsexemplar i 100,OOO-tal stycken.

214,000 kn

~97 98

IVen.

Tab.E.

Utvecklingen af öfriga delar af poströrelsen
1884—1898.

Postverkets inkomster af andra delar af dess verksamhet ån tidningsrörelsen
i 1,000,OOO-tal kronor.

Andra post försändelser ån postabonnerade tidningar, i 10,000, OOOtal
stycken.

fi-en. Stab.Lit Armt. StockTi.

Till. F.

Antal postförsändelser af olika slag befordrade
för 1 krona 1884—1898.

_ Nummerexemplar af postabonnerade tidningar.

. Samtliga poetförsändelser.

- Andra postf&rsåndelaer än postabonnerade tidningar.

Ithu. Stab.LiL An k t. tttockh.