AFGIFVET DEN 28 MAJ 1902 (Statens offentliga utredningar 1904:1)

UTLÅTANDE

AFGIFVET DEN 28 MAJ 1902

DE FÖR UTREDNING AF FRÅGAN OM ERFORDERLIGA
FÖRÄNDRADE ANOR!)NINGAR

BETRÄFFANDE

LANDTPOLISEN

AF KONGL. MAJ:T DEN 22 NOVEMBER 1901 UTSEDDE

KOMITERADE

STOCKHOLM

K. L. I1HCK HANS BOKTRYCK K K I
1902.

INNEHÅLL,

Sid.

Utlåtande ....................................................... ^

Landtpolisens nuvarande organisation ........................... 2.

Anledningar till nu rådande missförhållanden ........................... 4.

Åtgärder till missförhållandenas afhjelpande:

Godtgörelse åt kronofogdar och länsmän för deras af polisåtgärder
föranledda utgifter........;....................................... 44

Detektiv polis ....... 22

Ridande polis ............................................... 32

Anslag till särskilda polisåtgärder vid gröfre brott ................. 34.

Telefon åt landtpolisen .......................................... 35

Inrättande af flere arrestlokaler .................................. 3g

39.

Bilaga

Till Herr Statsrådet och Chefen för Koiigl. Civildepartementet.

Sedan Kongl. Maj:t den 22 November-1901 förordnat
oss att inom Kongl. Civildepartementet biträda vid utredning
af frågan om erforderliga förändrade anordningar
beträffande landtpolisen samt derefter den 13 December
samma ar uppdragit åt undertecknade Uddén och Hagen
att under en tid af högst en vecka företaga en resa
inom Blekinge och Malmöhus län för att studera landtpolisens
organisation derstädes,

så och efter det Herr Statsrådet lemnat Herr öfverstathallaren
samt i hufvudstaden vistande Herrar landshöfdingar
och landssekreterare tillfälle att vid sammanträde
inför Herr Statsrådet den 18 Mars 1902 öfverlägga

Landtpolisens

nuvarande

organisation.

med oss i fråga om vissa utaf oss angifna hufvud grunder
för sådana förändrade anordningar,

få vi, med erinran att vi uti skrifvelse till Herr
Statsrådet den 7 December 1901 framstält förslag om
anvisande af medel till bestridande af kostnader för särskilda
polisåtgärder vid gröfre brott samt under åberopande
af den härjemte bifogade berättelsen öfver ofvan
nämnda resa inom Blekinge och Malmöhus län, härmed
vördsamt afgifva följande slutliga utlåtande i ämnet.

De missförhållanden i afseende å polisväsendet på
landet, som särskildt under senare tider flerstädes inom
riket gjort sig i hög grad kännbara, hafva till fullo ådagalagt,
att förändrade anordningar beträffande landtpolisen
äro af nöden, hvadan man icke längre torde böra
uppskjuta erforderliga åtgärder till samma missförhållandens
afhjelpande.

Till en början tillåta vi oss erinra om, huru landtpolisen
för närvarande är organiserad. Under Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande såsom högsta polismyndighet i länet
utgöres den ordinarie landtpolisen af kronofogdar, länsmän
och fjerdingsmän, hvarjemte för särskilda, mera tätt
befolkade orter såsom i municipalsamhällen eller vid industriel
anläggningar och dylikt äro anstälde extra polismän.
Dessutom finnas uti en del län landsfiskaler; men
kunna de egentligen icke räknas till landtpolisen i den
mening, hvarom nu är fråga, då deras funktion beträffande
brottmål endast är ett åklagarekall.

Hvad då först beträffar den af kommunen aflönade
fjerdingsmansbefattningen, så äro enligt gällande instruktion
dermed förenade en mängd olikartade handräckningsgöromål
och fjerdingsmannens åligganden beträffande de
egentliga polisgöromålen bestå endast uti att till länsmannen
eller kronofogden inberätta begångna gröfre brott
eller förbrytelser mot allmän ordning och säkerhet samt

lemna den laga handräckning, som vid sådana tillfällen
kan påkallas; att enligt föreskrift af kronofogde eller
länsman biträda vid personers häktning samt att lemna
vederbörande erforderlig handräckning för lösdrifvares
anhållande. Då för fjerdingsman ej andra hufvudsakliga
kompetensvilkor äro uppstäda, än att han skall vara
välfrejdad, ordentlig och pålitlig, sakna innehafvarne
af dessa befattningar äfven i allmänhet polisutbildning,
hvarföre det knappast lärer kunna ifrågasättas
att af dem påräkna en mera effektiv polisverksamhet.
Ville man gifva fjerdingsmännen eu sådan uppgift, måste
hela institutionen omskapas till en ordentligen aflönad
poliskår, som då skulle rekryteras med i polisyrket utbildade
personer, hvilkas befattningar dock ej längre
komme att, såsom hittills, vara ett menighetsbestyr. En så
genomgripande omorganisation, hvarigenom'' en hela landet
omfattande polis- eller gendarmerikår skulle bildas, anse
vi emellertid af skäl, som här nedan närmare angifvas,
ej nu böra ifrågakomma.

Beträffande åter kronofogdar och länsmän lärer väl
ingen vilja förneka, att landet i dessa tjenstemän eger''
organ, som i allmänhet både genom erforderlig utbildning
och insigter samt genom ådagalagd rättrådighet och
nit äro väl skickade att uppehålla allmän ordning och
säkerhet bland befolkningen, ehuruväl det ej kan bestridas,
att kronofogdar och länsmän i fråga om egentliga
polisåligganden för närvarande till följd af vissa omständigheter
afhållas eller tidtals rent af hindras från effektivt
arbete. Men då den nuvarande, för vårt land säregna
organisationen af landtpolisen är i många afseenden
fördelaktig, synes oss densamma ej böra på grund af
nu rådande missförhållanden afskaffas eller ens. på ett
mera ingripande sätt förändras, utan anse vi förevarande
fråga om erforderliga förändrade anordningar beträffande
landtpolisen böra och äfven kunna ordnas med bibe -

Anledningar

till nu rådande
missförhållanden.

hållande af landtpolisens nuvarande organ jemte den förstärkning,
vi här nedan komma att föreslå.

Vi skola i det följande söka visa, hvilka de omständigheter
äro, som föranleda nu rådande missförhållanden
beträffande polisväsendet å landet, samt föreslå de anordningar,
som synas oss lämpliga och nödvändiga för att åstadkomma
erforderlig förbättring i berörda förhållanden.

Hvad då i främsta rummet synes oss egnadt att
verka hämmande å kronofogdarnes och länsmännens polisverksamhet,
är, att direkta utgifter äro förenade med
nästan hvarje deras åtgärd för upprätthållande af lag
och rätt. Kronofogde och länsman ega nemligen ej åtnjuta
ersättning för sina tjensteresor inom distriktet annat
än i följande undantagsfall, der enligt särskilda författningar
sådan ersättning är dem medgifven, nemligen:

enligt Kongl. Kungörelsen angående ersättning till
länsmän och nämndemän i de fall, då flera härader hafva
gemensam tingstad i brottmål, den 17 September 1851,
på grund af hvilken kungörelse länsman i egenskap af
allmän åklagare, om den gemensamma tingsstaden är
belägen utom hans distrikt, erhåller ersättning till de
belopp, som för resor i Kronans angelägenheter, enligt
författningarne, honom tillkomma, hvarvid ersättningen
beräknas efter vägen från hans bostad till den gemensamma
tingsstaden;

enligt Kongl. Förordningen angående ersättning till
förrättningsmän för utmätning i enskilda mål samt till
stämningsmän m. m. den 12 Juli 1878, på grund af hvilken
förordning förrättningsmannen erhåller reseersättning
för skjuts efter en häst;

enligt Kongl. Kungörelsen angående ersättning till
förrättningsmän vid ekonomiska besigtningar å kyrkoherdeboställen,
kapellans- och klockarebord samt prestestomhemman
den 7 November 1895, hvilken kungörelse

berättigar kronobetjent, som förrättat sådan besigtning,
till reseersättning för skjuts efter en häst; samt

enligt Kongl. Kungörelsen angående kostnadsersättning
till landsstats- och ecklesiastike tjenstemän för en
del resor inom tjenstgöringsdistrikten den 22 September
1899, enligt hvilken författning kronofogdar och länsmän
erhålla ersättning efter vederbörlig klass i resereglemente!.
; dock att dagtraktamente hvarken under resa eller
förrättning må beräknas.

De nu uppräknade fall, i hvilka kronobetjent erhåller
reseersättning, beröra dock ej hans egentliga polisverksamhet,
och för de deraf föranledda resor erhåller sålunda
kronobetjeningen ej någon ersättning. Ej heller
får kronofogde eller länsman godtgörelse för sina öfriga
extra utgifter i tjensten.

Ju mera nitisk och verksam i sitt poliskall kronofogden
eller länsmannen är, desto mindre återstår således
för honom till eget och familjs underhåll af den honom
tillkommande aflöningen. Enligt nu gällande, den 31
Maj 1878 faststälda lönestat åtnjuter kronofogde i lön
3,000 kr., i tjenstgöringspenningar 1,000 kr. och i expensmedel
300 kr., eller tillsammans 4,300 kr., samt länsman
i lön 900 kr., i tjenstgöringspenningar 600 kr. och i
expensmedel 100 kr., eller tillsammans 1,600 kr., hvarjemte
lönen efter 10 år kan höjas för kronofogde med
500 kr. och för länsman med 300 kr. I denna lönestat
har sedermera endast den ändring egt rum, att tjenstgöringspenningarne
för innehafvarne af fyra länsmansbefattningar
höjts från 600 kr. till 900 kr., nemligen
genom nådigt bref den 31 Maj 1895 i Arjepluogs, Juckasjärvi
och Enontekis distrikt af Norrbottens län samt
genom nådigt bref den 14 Juni 1901 i Tärna distrikt af
Vesterbottens län.

Då sålunda kronofogde och länsman hafva endast
mycket begränsade lönetillgångar, vore det ej att undra

på, om desse tjensteman sökte inskränka de direkta utgifterna
för polisåtgärder till det minsta möjliga. Men
ofta är dock möjligheten för en gynsam utgång af polisundersökningen
i väsentlig grad beroende på, att erforderliga
åtgärder kunna omedelbart och med anlitande af
alla till buds stående, äfven kanske ganska kostsamma medel
vidtagas, så att den brottslige icke hinner sätta sig i
säkerhet eller utplåna eller försvaga spåren af brottet.
Ser sig derför polismannen i fråga om ett förmodadt
brott nödsakad att för undvikande af allt för stora kostnader
uppskjuta undersökningen derom eller afstå från
verksamma medel till brottets upptäckande och brottslingens
ertappande, blir det mången gång svårt, om icke
omöjligt, att anskaffa bevis om brottet, och brottslingen
går kanske derigenom fri från straff eller erhåller annat
straff än gerningen bort föranleda. En framgångsrik polisverksamhet
förutsätter sålunda, att polismyndigheten kan
begagna sig af allt det ..biträde och den handräckning,
som stå till buds och som kunna befordra en hastig
och noggrann utredning. I städerna bar polismyndigheten
vanligen medel anvisade för dylika ändamål, men å landet
deremot får kronobetjeningen ur egen kassa bestrida alla
de utgifter, som kunna erfordras för utredning i brottmål.
Resultatet af kronobetjeningens polisverksamhet
måste dock under sådana förhållanden blifva högst väsentligen
svagare än om polismannen å landet vore berättigad
att för alla nödiga utlägg för en ändamålsenlig
polisundersökning erhålla godtgörelse.

Förr än sådan godtgörelse blir kronofogde och länsman
af statsmedel tillerkänd, kan man ej hoppas och ej
heller rimligtvis fordra en förbättring uti nu anmärkta
förhållanden. Åstundar samhället ett kraftigare polisskydd
å landsbygden, måste det derför äfven bereda
kronofogdar och länsmän skälig godtgörelse för deras af
polisåtgärder föranledda utgifter.

Då vi, såsom ofvan framhållits, anse landtpolisens
nuvarande organ böra bibehållas, hafva vi i första rummet
sökt påvisa, hvad som erfordras för att gorå dessa
befintliga organ mera verksamma; och det synes oss, att
genom tillerkännande åt dem af godtgörelse för deras
af polisåtgärder föranledda utgifter utan tvifvel mycket
skulle vinnas till främjande af rättssäkerhetens upprätthållande
på landsbygden. Denna åtgärd är dock ej tillfyllest,
ty äfven andra omständigheter än de ofvan
nämnda bidraga till nu rådande missförhållanden, och
dessa omständigheter äro af den art, att de torde föranleda
införande af nya organ inom landtpolisen, der de
nu förefintliga visat sig otillräckliga.

Kronofogde och länsman äro nemligen i hög grad
upptagna af en mängd utom polisväsendet liggande tjenstegöromål,
livilka åtminstone tidtals hindra deras verksamhet
såsom polismän. Väl är det sannt, att dessa tjenstemän,
trots mångfalden af sina åligganden under åtskilliga delar
af året böra ega ganska god tid för sin polisverksamhet,
men tidtals åter äro de upptagna af tjenstegöromål, som
äro af den beskaffenhet, att de hvarken kunna eller få
undanskjutas ens på kortare tid. Äfven med bästa vilja
äro de då icke i stånd att tillfredsställande fullgöra sina
polisåligganden, isynnerhet om det gäller undersökningar
för utredande af gröfre och mera invecklade brottmål,
hvilka undersökningar ej sällan äro af den omfattning
att de för effektivt utförande kräfva, att vederbörande
polisman åtminstone någorlunda odeladt och kanske för
längre tid kan egna sig deråt. Denna mångfald af andra,
utom den egentliga polistjensten liggande göromål, hvilka
åligga kronofogde och länsman, är sålunda menlig för
desse polismän ej blott under deras utbildning för sitt
blifvande kall, utan ock sedermera, i det att verksamheten
ej kan blifva så hufvudsakligen riktad på polistjensten
som önskligt vore för vinnande af öfning sär -

skildt i detektivtjensten, en verksamhet, som för öfrigt
kräfver alldeles bestämda anlag, till hvilkas förefintlighet
hänsyn ej alltid kan tagas vid befordran till kronofogdeeller
länsmansbefattning.

En ytterligare omständighet, som stundom måste
utöfva ett hämmande inflytande å kronofogdes eller länsmans
polisverksamhet, är att desse tjenstemän äro till
sin verksamhet bundna af området för tjenstgöringsdistriktet.
Det inses lätt, att i våra dagar genom de
lättade kommunikationerna med deraf föranledd liflig
samfärdsel öfver vidsträckta delar af landet uppdagandet
af ett brott eller förbrytares ertappande mången gång
kräfver spaningar vida utöfver ett fögderi eller länsmansdistrikt;
och ofta torde polismannens efterspaningar ej
ens kunna begränsas af länsindelningen. Hvilket hämmande
inflytande den nuvarandfe begränsningen till tj enstgöringsdistriktet
dervid skall utöfva å kronobetjeningens
polisverksamhet, låter lätt tänka sig, då sålunda polismannen,
såvida ej Kongl. Maj:ts Befallningshafvande för
något särskildt fall gifvit honom vidsträcktare befogenhet,
måste vid gränsen för distriktet öfverlemna påbegynta
spaningar åt vederbörande inom angränsande
distrikt eller åtminstone afvakta tillkallandet af dennes
biträde för spaningens fortsättande. I förra fallet måste
det förhållande, att ej samma person förer undersökningen
till slut, komma att menligt inverka på densamma, och
i båda fallen orsakas dessutom lätt dröjsmål, som kan
blifva ödesdigert för en gynsam utgång af efterspaningen.
Samma olägenhet af begränsningen till distriktet gör sig
äfven gällande i de fall, då undersökningen afser ett
flertal i ett sammanhang, men inom olika distrikt, begångna
brott.

Förutom ofvan föreslagna godtgörelse åt kronofogde
och länsman för deras af polisåtgärder föranledda utgifter,
anse vi på grund af nu anförda omständigheter erforder -

ligt att, till afhjelpande af de derutaf föranledda missförhållanden,
vid sidan af kronofogde- och länsmansinstitutionen
inrättas detektiv polis, hvars verksamhet göres oberoende
af andra territoriela gränser än rikets eller åtminstone
länets.

Det har äfven mången gång visat sig, att distriktets
stora ytvidd eller andra särskilda förhållanden göra det
omöjligt för landtpolisens nuvarande personal att tillfyllest
öfvervaka ordning och säkerhet inom distriktet, hvarför
behofvet af en flertaligare och i all synnerhet mera
rörlig ordningspolis ofta gjort sig kännbart. Den mest
verksamma anordning i sådant hänseende vore visserligen
att för landet liksom för städerna hvarje distrikt kunde
af patrullerande polis till fots eller till häst genomkorsas
enligt turlistor, som gåfve polisen tillfälle att med korta
mellantider öfvervaka allmän ordning och säkerhet inom
de skilda orterna, allt under kontroll af en inom distriktet
befintlig central polismyndighet. Men inrättandet
öfver hela landet af en för sådant ändamål lämpad, fast
aflönad poliskår skulle, äfven om i sådant fall de nuvarande
fjerdingsmansbefattningarna blefve i polishänseende
obehöfliga, betinga högst betydliga kostnader;
och dessutom kan ett sådant polisskydd beträffande vidsträckta
delar af vårt land, som icke äro bebygda eller
åtminstone blott glest befolkade, ej anses erforderligt.
En sådan hela rikets landsbygd omfattande preventiv
polisuppsigt anse vi derför icke kunna eller böra ifrågasättas;
men i de orter, der ett kostnaderna motsvarande
behof af dylikt polisskydd verkligen gör sig gällande,
synes det oss — särskild! med kännedom om det stora
gagn den inom Blekinge och Malmöhus län anordnade
ridande polis visat sig medföra till ordningens upprätthållande
— att för sådan polisuppsigt bör anordnas
ridande polis.

Af ofvan gjorda framställning utaf de omständigheter,
som synas oss föranleda nu rådande missförhållanden
beträffande polisväsendet å landet, framgår, att de
åtgärder, som befunnits böra till afhjelpande af dessa
missförhållanden vidtagas, äro följande, nemligen:

dels att bereda kronofogdar och länsmän godtgörelse
för deras af polisåtgärder föranledda utgifter;

dels att, vid sidan af kronofogde- och länsmansinstitutionen,
inrätta detektiv polis, hvars verksamhet göres
oberoende af andra territoriela gränser än rikets
eller åtminstone länets;

dels ock att ridande polis anordnas för uppehållande
af polisuppsigt i de orter, der ett kostnaderna motsvarande
behof deraf verkligen gör sig gällande.

I hvad mån staten kan anses skyldig bekosta nu
föreslagna anordningar beträffande landtpolisen, torde bero
på, huruvida desamma kunna sägas afse en förbättyng
af y«sfoWepolisen eller af ordmYu/.spolisen. Att tillgodose behofvet
af förbättrad justitiepolis bör vara uteslutande statens
pligt. Då deremot krafvet å ökad ordningspolis mera
är beroende af särskilda orts- eller enskilda intressen, torde,
såsom hittills, kostnaderna derför åtminstone till någon
del böra bestridas genom anslag af landsting, kommuner
eller enskilde. Af ofvan föreslagna anordningar afse de
två förstnämnda en skärpning af justitiepolisen och böra
sålunda kostnaderna för desamma enligt vår åsigt drabba
statsverket. Ridande polis har deremot föreslagits såsom
en öfvervakande ordningspolis för enstaka platser eller
områden och bör derför i främsta rummet bekostas af de
särskilda orterna; men äfven statsbidrag dertill betingas
dels af de med uppsättningen af ridande polis förenade
dryga kostnader, dels ock enär densamma, ehuru visserligen
ej afsedd att i egentlig mening vara justitiepolis,
dock torde verka till förekommande af förbrytelser.

Vi öfvergå härefter till redogörelse för, huru vi
tänkt oss det närmare ordnandet af ofvan antydningsvis
föreslagna åtgärder till afhjelpande af nuvarande missförhållanden
i fråga om polisväsendet på landet; och
hvad då först beträffar qodtgörelse åt kronofogdar och länsmän
för deras af polisåtgärder föranledda utgifter, tillåta
vi oss till en början att, då sådan godtgörelse utgår i Norge,
här lemna en framställning af motsvarande förhållanden
derstädes.

I Norge innehafvas ännu med våra kronofogde- och
länsmanstjenster ungefärligen likstälda befattningar af
»Fogder» och »Lensmgend», men genom Lov om delvis Omordning
af det civile Embetsverk af den 21 Juli 1894 har
numera den ändring deruti bestämts, att i stället för de
nuvarande fogderne skola inrättas »Amtskasserere» och
»Politimestre», af hvilka de förstnämnde skola öfvertaga
hufvudsakligen fogdernes uppbördsförrättningar och de
sistnämnde deras polisåligganden; och skola berörda lags
bestämmelser träda i kraft snarast möjligt och senast
allt eftersom ledighet i fogdeembetena inträffar. Aflöningsförmånerna
för de till polisväsendet hörande befattningarne
utgöras af dels fast årlig lön dels ock inkomster
af tjensteförrättningar. Fogdernes lön har bestämts
genom Gageregulativ for forskjellige civile Embeder
af den 8 Juni 1872 med deri sedermera gjorda ändringar;
och utgjorde, enligt senast gällande bestämmelser,
fogdernes fasta lön, inberäknadt boställsförmån eller ersättning
derför, lägst 3,600 kronor och högst 5,400 kronor,
men uppgick i allmänhet till 4,000 kronor jemte
godtgörelse för kontorskostnader med belopp från 400
till 2,000 kronor. Politimesterne åtnjuta, enligt Kongl.
resolution af den 6 November 1897, i lön emellan 2,800
kronor och 3,600 kronor jemte godtgörelse för kontorskostnader
med belopp från 500 kronor till 1,600 kronor.
Lensmaendenes löner äro bestämda genom Kongl. resolution

Godtgörelse åt
kronofogdar
och länsmän
för deras af
polisåtgärder
föranledda utgifter.

af den 8 September 1879 med deri sedermera vidtagna
ändringar och vexla emellan 200 kronor och 1,500 kronor,
men uppgå i allmänhet till endast mellan 300 och
700 kronor. Förutom berörda fasta löner åtnjuta emellertid,
såsom ofvan nämnts, desse tjensteman, enligt
den s. k. Sportellov af den 6 Augusti 1897, äfven särskilt
arfvode för en mängd olika tjensteförrättningar
samt resekostnads- och traktamentsersättning för tjensteresor.
Ehvad det sålunda, i fråga om polissaker, gäller
delgifningar och kallelser, eller undersökningar och utredningar
af förbrytelser, eller brottslingars efterspanande
och gripande, eller inställelse vid rätt, eller öfvervakande
af allmän ordning och säkerhet, åtnjutes ersättning
för deraf föranledda resor. Men utom lagbestämda
rese- och traktamentsersättningen erhålles äfven godtgörelse
för alla nödvändiga extra utgifter, såsom till exempel
telegram- och expressutgifter, godtgörelse till enskilda
personer för lemnad hjelp och handräckning, anskaffande
af bojor för fångtransport eller dylikt. I hvad mån sådana
i lag ej bestämda utgifter böra ersättas, afgöres af
Justitiedepartementet, hvarefter godtgörelse i förekommande
fall utbetalas af vederbörande myndighet från det
anslag, som är anvisadt till »Bestridelse af Udgifterne ved
Undersögelser af Lovovertrmdelser m. V.», den så kallade
»Delinkventfond», hvarur samtliga utgifter för förbrytares
efterspanande och gripande blifva ersatta.

I enlighet med hvad sålunda eger rum i Norge hafva
vi tänkt oss, att den föreslagna godtgörelsen till kronofogdar
och länsmän för deras af polisåtgärder föranledda
utgifter skulle utgå såsom eu direkt ersättning för verkligen
häfda kostnader och ej under form af förhöjd aflöning.
Afsigten med denna godtgörelse vore nemligen
att söka förebyggga, att kronobetjeningen, på grund af
de med en polisåtgärd förenade direkta utgifter, droge i
betänkande att företaga densamma. En godtgörelse un -

der form t. ex. af ökade expensmedel åt kronofogde och
länsman skulle säkerligen ej medföra önskadt resultat;
ty, ehuruväl förbättrade löneförhållanden borde åtminstone
i någon mån minska deras obenägenhet för extra utgifter,
skulle dock alltid med återhållande inverkan på kronobetjeningens
verksamhetsifver qvarstå, att hvarje extra
utgift i tjensten komme att göra ett ingrepp i den annars
till personliga utgifter disponibla lönetillgången. Ett
verkligt effektivt medel till förbättrande af ifrågavarande
förhållanden är således att söka, icke i löneförbättring,
utan i beviljandet för hvarje särskild t fall af ersättning
för de direkta utgifterna i polistjensten. Från denna synpunkt
sakna vi anledning att inlåta oss på lönefrågan,
och synes oss den föreslagna godtgörelsen för de af
polisåtgärder föranledda utgifter böra kunna stadgas,
oberoende af den för närvarande under utredning varande
frågan om landtstatens lönereglering.

De utgifter för kronofogde och länsman, som föranledas
af deras polisåtgärder, äro dels kostnader för dermed
förenade resor dels ock andra extra utgifter.

Beträffande först kostnaderna för sådana tjensteresor,
hafva vi ansett, att kronofogdar och länsmän böra få ersättning
af statsmedel i följande fall, nemligen:

1) för verkställande af sådan undersökning, som, då
utan veterligen föregången sjukdom någon finnes ligga
död, det åligger närmaste kronobetjent att genast företaga
till utrönande, huruvida möjligen ett brott föreligger;

2) för brottslingars efterspanande och gripande;

3) för annan undersökning eller utredning med anledning
af sådan öfverträdelse af lag och allmänna stadgande^
som utgör föremål för allmän åklagares beifran;
samt

4) för lösdrifvares anhållande.

Om man frånräknar de här ofvan förut anförda enstaka
fall, der kronobetj eningen genom särskilda författ -

ningar redan nu eger rätt till ersättning för tjensteresor
inom tjenstgöringsdistriktet, skulle således fortfarande
blifva undantagna från ersättning alla öfriga resor, som
åligga kronobetjeningen för öfvervakande af allmän ordning.

Resor för lösdrifvares anhållande hafva, ehuru de väl
närmast äro att hänföra till den öfvervakande polistj ensten,
dock upptagits bland de resor, för hvilka ersättning
bör utgå, på grund af lösdrifvares farlighet för allmänna
säkerheten.

Med den begränsning af ersättningsrätten, som här
ofvan föreslagits, kan således ersättning aldrig ifrågasättas
för följande af kronofogde eller länsman företagna
resor, nemligen: för polisuppsigt vid marknader, torgdagar,
auktioner, beväringsmönstringar, inskrifningsförrättningar,
mobiliseringsöfningar, samling af beväring och
militär, mantalsskrifningar, uppbördsstämmor, folkmöten
och dylikt; för inspektioner å i handeln förekommande
mätnings- och vägningsredskap, å gästgifvaregårdar och
skjutsstationer samt i helsovårdsafseende å slagterier
och andra sådana platser; för hämmande af smittosamma
sjukdomar hos menniskor och djur, med undantag dock
enligt Kongl. Kung. den 22 Sept. 1899; för släckande af
skogsbrand och andra eldsvådor; för syner å allmänna
vägar, broar och färjor; för uppvaktning vid ting, med
undantag endast enligt Kongl. Kung. den 17 Sept. 1851;
samt ej heller för delgifning af stämningar och förelägganden
in. m. i brottmål eller af kallelser enligt ordres från
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande eller andra myndigheter.

Deremot faller visserligen inom området af vårt
ofvan angifna förslag äfven en del ringare öfverträdelser
af lag och författningar, för hvilkas beifrande således
kronobetjeningen skulle blifva berättigad till ersättning;
men att till polisåtgärder beträffande endast t. ex. »gröfre
brott» inskränka rätten till ersättning, har synts oss ej
lämpligt. Dels är det nemligen ofta vanskligt att vid

undersökningens början bestämma, huruvida ett gröfre
brott föreligger; dels torde man utan gensägelse kunna
påstå, att den för närvarande å landsbygden faktiskt rådande
liknöjdheten i fråga om beifrandet af fylleri och
andra smärre förbrytelser, hvilken förvisso fortfarande
skulle göra sig gällande, derest kronobetjeningen ej tillerkändes
ersättning för de af sådana förbrytelsers hedrande
föranledda kostnader, är egnad att hos allmänheten
alstra misstro till statens vilja och förmåga att upprätthålla
rättssäkerheten.

Ej heller synas oss böra från rätt till ersättning
undantagas sådana förbrytelser, vid hvilkas beifran åklagaren
enligt särskilda författningar eger rätt till viss andel
i böter och viten samt i beslagtaget gods. Den i berörda
författningar stadgade rätt till åklagareandel är nämligen
afsedd att såsom en extra belöning utgöra en sporre
till ett uppmärksamt öfvervakande af särskilt dessa författningars
behöriga efterlefnad. Någon gång kan visserligen
åklagareandelen uppgå till belopp, vida öfverstigande
de af förbrytelsens beifran föranledda kostnader,
under det att den af oss föreslagna ersättning deremot
är afsedd endast att hålla kronobetjeningen skadeslös för
dessa kostnader; men i de allra flesta fall skulle, derest
beifrandet af sådana förbrytelser undantoges från rätt till
ersättning, kronofogde och länsman blifva alldeles utan
ersättning eller åtminstone sämre lottade än i fråga om
andra förbrytelser. Dels kunna nemligen förmodade lagöfverträdelser
vid närmare undersökning befinnas icke
begångna eller väckt åtal derom blifva af domstol ogilladt,
dels inträffar ej sällan, att brottslingen, äfven om
han blir fäld, antingen icke eger tillgångar eller ock förstått
undanskaffa dem, dels har det slutligen visat sig
att — äfven om åklagaren verkligen bekommer ifrågavarande
andel -— beloppet deraf ofta ej betäcker utgifterna
för förbrytelsens beifran.

Den af oss nu föreslagna ersättning af statsmedel
skulle utgå enligt gällande resereglemente, efter den klass
deri, hvartill kronofogde eller länsman hör. Dock bör
rätten till dagtraktamente begränsas i den mån sådant
är möjligt utan att polismännen för sitt vivre nödgas bära
alltför stora utgifter. Vi hafva derför tänkt oss, att beträffande
sjelfva resorna, förutom resekostnadsersättning,
äfven dagtraktamente väl bör utgå till kronofogde och länsman
för helt eller delvis till resa använd dag, men att
deremot vid uppehåll å en ort under resan dagtraktamente
ej skulle få beräknas. För vistelsen å en ort torde
nemligen kronobetjeningen hafva lättare än under sjelfva
resan att på förmånliga vilkor ordna om husrum och
kost för sig, hvarförutom, derest dagtraktamente medgåfves
äfven för vistelsen å ort utom hemmet, vederbörande
till äfventyra kunde af dagtraktamentet lockas
att längre än nödigt ligga borta från sitt hemvist.

Till förekommande af missbruk bör ersättning få
beräknas endast från kronofogdens eller länsmannens
hemvist eller från annat ställe inom tjenstgöringsdistriktet,
der han i tjensteärende sig uppehåller.

Då kronofogde och länsman ej böra få åtnjuta reseoch
traktamentsersättning för fullgörandet af sina polisåligganden
i boningsorten och närmaste trakten deromkring,
anse vi, att ett visst minimum bör bestämmas för
den väglängd, som måste tillryggaläggas för rätt till ersättning.

I gällande resereglemente finnes i fråga om rätt till
resekostnadsersättning ej något sådant minimum bestämdt
och beträffande rätten till dagtraktamente är det endast
bestämmelserna uti § 11 mom. 1, som göra traktamentsersättningen
i viss män beroende af den tillryggalagda
väglängden, men dessa bestämmelser förutsätta för sin
tillämplighet att dagtraktamente utgår äfven för förrättning.
I fråga om provinsialläkare finnes dock redan en

dylik begränsning af rätten till rese- och traktamentsersättning
stadgad, nemligen i § 14 af nådiga taxan den
31 oktober 1890, enligt hvilken erfordras, att tjensteförrättning,
som af provinsialläkare på grund af gällande
instruktion eller myndighets uppdrag verkställes, skall
utföras å ställe på längre afstånd från läkarens bostad än
två kilometer, för att reseersättning enligt resereglementet
må utgå. Samma begränsning af rätten till reseersättning
är äfven, enligt nådiga taxan för veterinärs tjensteförrättningar
den 19 oktober 1888, stadgad för förrättning,
som, på grund af gällande föreskrifter angående
hvad iakttagas bör till förekommande och hämmande af
smittosamma sjukdomar bland husdjuren, af legitimerad
veterinär efter vederbörligt förordnande verkställes. Enligt
den i Norge gällande Lov angaaende offentlige Tjenestemsends
Skyds- og Kostgodtgjorelse af den 10 juli 1894
är åter i §§ 13 och 21 stadgadt, att den minsta våglängd,
som vare sig till lands eller sjös måste tillryggaläggas
för att godtgörelse för resekostnad eller traktamente
skall kunna fordras, är 3 kilometer från den resandes
bostad eller 6 kilometer sammanlagdt fram och tillbaka.

Då en begränsning af rätten till reseersättning till
minst två kilometers tillryggalagd våglängd synes oss uti
nu ifrågavarande afseende icke vara tillräcklig, hafva vi,
med anslutning till den norska lagens bestämmelse, ansett,
att minsta våglängd, för hvilken rese- och traktamentsersättning
får af kronofogde eller länsman beträffande
ifrågavarande resor beräknas, bör vara 3 kilometer
från kronofogdens eller länsmannens hemvist eller ock
annat ställe inom tjenstgöringsdistriktet, der han i tjensteärende
sig uppehåller, eller således 6 kilometer sammanlagdt
fram och tillbaka.

Hvad derefter angår de extra utgifter, som utöfver
resekostnaderna föranledas af polisåtgärder, anse vi

högeligen af nöden, att kronofogde och länsman tillerkännas
ersättning af statsmedel för sådana särskilda utgifter,
hvilka de måste vidkännas för behörigt verkställande
af sin polistjenst uti ofvan, för rätt till reseersättning
angifna fyra fall och hvilka utgifter icke afse något
kronofogdens eller länsmannens eget behof, såsom logis
eller underhåll för dem sjelfva eller ersättning åt tillfälligt
biträde i hemorten under deras bortovaro eller
dylikt. Kronofogdar och länsmän blifva ofta nödsakade
till dylika extra tjensteutgifter, hvilka kunna vara af
mycket vexlande beskaffenhet, hvarföre vi här endast
antydningsvis skola angifva, när sådana utgifter kunna
ifrågakomma. I allmänhet förorsakas dock dessa tjensteutgifter
af dels behofvet utaf handräckning och biträde,
dels forslingar af personer och saker samt dels förvar
och underhåll af anhållen person.

Vid en mängd olika tillfällen kan kronofogde eller
länsman blifva nödsakad att, då han sjelf är förhindrad
af andra tjensteåligganden, anlita personers biträde, såsom
för budskickning, någons inställande till förhör eller
dylikt, hvarvid ersättning måste gifvas för den lemnade
hjelpen. Stundom kan äfven för ett måls behöriga utredning
vara nödigt att anlita sakkunniga personers biträde,
såsom för värderingar, mikroskopisk eller kemisk
undersökning, fotografering af brottsling för identifiering,
eller andra dylika, sakkunskap kräfvande utredningar,
med hvilka ej kan få anstå, till dess domstol eller länsstyrelse
är i tillfälle att derom besluta. Det har vidare
ofta visat sig vara till gagn för polisverksamheten att
kunna gifva någon penningebelöning för visade tjenster,
såsom t. ex. åt en person, som lemnat vigtiga upplysningar
för en brottslings ertappande eller gripande, eller
åt någon, som, när anhållen person satt sig till motvärn
eller försök gjorts till hans fritagande, lemnat polismyndigheten
hjelp.

Dessutom kan, för att få en tilltalad person att bekänna
eller för utredning af de närmare omständigheterna
vid vissa brott, såsom mord eller mordbrand, vara
nödigt, att den tilltalade föres inför den mördade eller
till platsen, der brottet skett. Utgifter för dylika fall
förekomma ofta äfvensom för forslingar af föremål, som
kunna tjena till utredning i ett mål, såsom då sådana
måste föras till sakkunnig, till domstol o. s. v.

Vidare inträffar slutligen ofta, att personer måste
hållas i förvar samt dervid förses med underhåll, såsom
t. ex. under pågående polisförhör med åtföljande utredningar,
vid fylleriförseelser eller dylikt; och, då arrestlokaler
i allmänhet ej finnas å landet inrättade annat än
vid tingsställena, förorsakas kronofogden eller länsmannen
derigenom ofta utgifter för lämpligt förvaringsrum
och för förplägning åt den anhållne.

Att här på förhand söka beräkna, till hvilka belopp
nu föreslagna ersättningar för ofvan nämnda tjensteresor
och extra utgifter torde komma att uppgå, lärer icke
med någon tillförlitlighet låta sig göra. Visserligen hafva
länsmännen i riket med anledning af ett utaf Föreningen
Sveriges Kronolänsmän i December 1900 utskickadt frågoformulär
uppgifvit sina beräknade »årliga kostnader för
tjensteskjuts», hvilka uppgifter af sagda förening med
skrifvelse den 21 Januari 1901 ingifvits till Kongl. Statskontoret
i anledning af den Statskontoret af Kongl. Maj:t
anbefalda allmänna revision af aflöningsförhållandena vid
landsstaten; men dessa uppgifter torde ej kunna vara
till någon vägledning beträffande nu föreliggande fråga,
alldenstund desamma under nuvarande förhållanden, då
endast de nödvändigaste resor företagas, torde afse nästan
uteslutande sådana färder, som länsmännen äro tvungna
att företaga till öfvervakande af allmän ordning, eller
resor till ting, för vägsyner otc., och för hvilka länsmännen
fortfarande ej skulle få ersättning. Förslagsvis

hafva vi emellertid tänkt oss att, om man till bestridande
af de ifrågasatta ersättningarne beräknade i medeltal
femtio kronor per år för hvart och ett af de 118 fögderierna
och 520 länsmansdistrikten, eller sålunda sammanlagdt
omkring 32,000 kronor per år, detta belopp kunde
blifva tillräckligt. Det torde nemligen visa sig, att,
ehuruväl kostnaden för ifrågavarande tjensteresor och
andra extra utgifter i ett och annat distrikt skulle
komma att vissa år vida öfverstiga femtio kronor, detta
belopp dock i det stora flertalet af distrikt icke torde åtgå.

. För erhållande af nu ifrågasatta ersättning skall
kronofogde eller länsman till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
ingifva räkning å de häfda kostnaderna, hvarvid
anledningen till resan eller till gjord extra-utgift skall så
noga som möjligt uppgifvas och styrkas genom bifogade
verifikationer. Förutom den granskning, som räkningarne
skola undergå å landskontoret, hafva vi ansett, att äfven
ersättningsanspråkets befogenhet skulle af Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande pröfvas å landskansliet. Härigenom
synes oss den säkraste garanti ligga emot hvarje missbruk
af den föreslagna ersättningsrätten. Utan tvifvel
skulle snart förmärkas, om någon kronofogde eller länsman
utan skälig anledning företoge resor eller föregåfve
extra utgifter; och stode det i sådant fall i Kongl. Maj:ts
Befallningsliafvandes magt att neka ersättning samt äfven
att för framtiden förebygga upprepandet af dylika försök
till missbruk af ersättningsrätten.

Med anledning af det ofvan anförda få vi derför
föreslå, att, i fråga om godtgörelse åt kronofogdar och
länsmän för deras af polisåtgärder föranledda utgifter,
följande bestämmelser måtte meddelas:

Då kronofogde eller länsman företager
tjensteresa

för verkställande af undersökning, hvarom förmärs
i § 16 mom. 1 af Kongl. Förordningen om
nya strafflagens införande och hvad i afseende
derå iakttagas skall den 16 Februari 1864,

för brottslingars efterspanande och gripande,
för annan undersökning eller utredning med
anledning af sådan öfverträdelse af lag och
allmänna stadganden, som utgör föremål för
allmän åklagares beifran, eller
för lösdrifvares anhållande,
utgår ersättning derför af statsmedel enligt
gällande resereglemente; dock må dagtraktamente
endast beräknas för helt eller delvis till
resa använd dag. Ersättningen beräknas från
kronofogdens eller länsmannens hemvist eller,
om han inom tjenstgöringsdistriktet å annat
ställe i tjensteärende sig uppehåller, från detta
senare ställe; och är minsta väglängd, för hvilken
rese- och traktamentsersättning får beräknas,
tre kilometer från nyssnämnda ställen eller sex
kilometer sammanlagdt fram och tillbaka.

Äfven för särskild utgift, som kronofogde eller
länsman, utöfver kostnader för eget behof, måst
vidkännas för behörigt verkställande af sådan
åtgärd, undersökning eller utredning, som ofvan
sägs, eger han åtnjuta ersättning af statsmedel.

Räkning å sådan rese- och traktamentskostnad
eller särskild utgift skall jemte behöriga
verifikationer afgifvas till Kongl. Mapts Befallningshafvande
för vederbörlig granskning; och
skall, efter pröfning jemväl i landskansliet åt
ersättningsanspråkets befogenhet, räkningens godkända
belopp af Kongl. Mapts Befallningshafvande
utanordnas.

Detektiv

polis.

Vidkommande härefter förslaget om inrättande vid
sidan af kronofogde- och länsmansinstitutionen af detektiv
polis, hafva visserligen redan förut vid gröfre och mera
invecklade brott å landsbj^gden detektiver stundom kunnat
erhållas från de större städerna såsom Stockholm
och Göteborg, der detektivkårer redan finnas inrättade;
men dels hafva dylika detektiver på grund af sitt begränsade
antal icke alltid varit disponibla, då behofvet
påfordrat deras hjelp å landsbygden, dels har det ofta
dragit om för lång tid, innan detektiven från dessa stationer
hunnit fram till platsen för brottet, så att mången
gång händt, att alla spår efter brottet hunnit dessförinnan
undanrödjas, dels saknar ock sådan detektiv orts- och
personkännedom, hvilket i högst betydlig grad försvårar
ett gynsamt resultat af hans arbete. Skulle man äfven
kunna aflägsna den nu ofta förefintliga svårigheten
att erhålla dylika detektiver genom att öka de i
vissa städer redan upprättade kårer med ett antal detektiver,
särskildt afsedde för landsbygdens behof, så
qvarstode dock alltid de ofvan angifna, för undersökningens
utgång ofta ödesdigra olägenheterna af dröjsmålet
med detektivernas erhållande och deras brist på
orts- och personkännedom, hvarförutom dessa detektiver
genom en dylik anordning ej komme att blifva i så
vidsträckt omfattning tillgängliga på landsbygden till
hjelp för kronofogde och länsman, som vi ansett önskligt.

Uti en till Kongl. Maj:t ingifven gemensam underdånig
skrifvelse af den 14 December 1901 hafva Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande i Stockholms och Östergötlands
län uttalat sig om nödvändigheten af och sättet för en
förändring och förbättring af polisväsendet å landet samt
dervid föreslagit, att saken skulle ordnas efter följande
hufvudgrunder:

»Vid sidan af nuvarande polisfunktionärer och med
bibehållande af deras befattning med polisväsendet an -

ställas inom hvarje län omedelbart under Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande skolade polismän — länspoliser —
med utbildning såväl såsom detektiver som ordningspolis;

antalet af dessa polismän bör i allmänhet sammanfalla
med fögderiernas antal med ökning eller minskning,
der sådant af särskilda förhållanden påkallas;

Kongl. Majts Befallningshafvande indelar länet i länspolisdistrikt
och antager för hvarje distrikt en länspolis,
hvilken har skyldighet att vara bosatt inom distriktet å
ort, som af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande bestämmes;

länspolisens åligganden äro: att jemte kronobetjeningen
inom distriktet söka upptäcka i synnerhet gröfre
brott, efterspana förbrytare, företaga polisundersökningar,
hålla uppsigt öfver lösdrifvare och i öfrigt vaka öfver
allmän ordning och säkerhet; att efter af Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande faststäld plan vissa gånger i månaden
företaga patrullresor genom distriktet; att jemväl utom
sitt distrikt, när han dertill af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
beordras, göra efterspaningar och hålla undersökningar
angående gröfre brott samt utföra andra till
polistjensten hörande åligganden; samt att i särskilda
fall, när sådant af Kongl. Majrts Befallningshafvande åt
honom uppdrages, utföra tjensteåtal, allt i öfverensstämmelse
med den särskilda instruktion för länspolis, som
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande har att utfärda;

länspolis får ej innehafva annan befattning eller
mot ersättning åtaga sig enskilda uppdrag; han antages
endast tills vidare och kan när som helst efter viss uppsägningstid
af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande entledigas;

lämpligt arfvode åt länspolis anvisas af statsmedel
och bör i detsamma ingå, förutom anskaffnings- och
slitningsersättning för uniform, jemväl anskaffnings- och
underhållskostnader för häst eller ock ett visst belopp
såsom godtgörelse för resor inom distriktet; för tjensteresor,
som länspolis efter order af Kongl. Maj:ts Befallnings -

hafvande gör utom sitt distrikt, bör dessutom rese- och
traktamentsersättning beredas honom, hvarjemte hvarje
länspolis bör erhålla fribiljett å statens jernvägar inom
distriktet och emellan detta och länets residensstad samt
kostnadsfritt ega telefonförbindelse med vederbörande
länsstyrelse.))

Uti vårt här nedan afgifna förslag till detektiv polis
å landsbygden hafva vi i hufvudsak följt dessa af Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande i Stockholms och Östergötlands
län för ordnandet deraf angifna hufvudgrunder, dock med
de afvikelser, som närmare framgå af vårt förslag.

Då vi befara, att man med anordnande af detektiv
polis för hvarje fögderi näppeligen skulle kunna gifva
full sysselsättning åt detektiverna, anse vi, att förslaget
om detektiv polis för landsbygden bör genomföras på
sådant sätt, att som regel inom hvarje län anställes, under
benämning af »länsdetektiv», en i detektivyrket skolad
och i sådan tjenstgöring erfaren polisman.

Uti Malmöhus län finnes redan en dylik polisman
anstäld och tillåta vi oss att beträffande dennes verksamhet
m. in. hänvisa till ofvannämnda här efteråt
bifogade berättelse af undertecknade Uddén och Hagen.
Emellertid kunna ju i vissa län sådana särskilda förhållanden
vara rådande, att antingen länet kanske ej
skulle kunna lemna full sysselsättning för en länsdetektiv
på den grund, att gröfre och mera invecklade förbrytelser
endast ytterst sällan inträffa, eller ock i ett annat län
behofvet af detektiv polis med anledning t. ex. af derinom
befintliga fabriksanläggningar eller andra större
arbetsföretag med deraf föranledd större brottmålsfreqvens
påkallar flere än en länsdetektiv. Sådana särskilda
omständigheter kunna sålunda föranleda, att för
två eller flera angränsande län en eller flere gemensamme
länsdetektiver böra anställas, eller en länsdetektiv för
vissa delar af olika län, eller ock två eller flere läns -

detektiver för samma län. Derför hafva vi tänkt oss,
att länsdetektivs distrikt skall efter sig företeende särskilda
förhållanden inom de olika länen bestämmas af
Kongl. Maj:t.

Vederbörande Kongl. Maj:ts Befallningshafvande skulle
för ett år i sänder förordna länsdetektiv, hvilken dock —
med hänsyn till faran för länsstyrelsen af att äfven blott för
någon tid behöfva behålla i detektivens grannlaga yrke en
person, som visat sig dertill olämplig — borde kunna utan
föregående uppsägning när som helst entledigas. Länsdetektiven
skulle stå helt och hållet till Kongl. Maj:ts
Befallningshafvandes förfogande; men egde Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande, derest så befunnes lämpligt, uppdraga
åt t. ex. någon tjensteman vid landsstaten eller polismästare
eller borgmästare att utöfva närmaste förmansskap
och inseende öfver länsdetektiven. Den redan .nu
i Malmöhus län befintliga länsdetektiven, hvilken jemväl
tillhör Malmö stads detektiva polisafdelning, står sålunda,
äfven i sin tjenstgöring å landsbygden, under närmaste
inseende af stadens polismästare efter derom med denne
af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande träffadt aftal.

Till jemförelse må här anföras, huru ledningen af
detektivpolisen i Stockholm är ordnad. Enligt den af
Kongl. Maj:t den 24 Februari 1899 för förste polisintendenten
derstädes utfärdade instruktion har denne att
närmast under polismästaren utöfva förmanskapet öfver
den vid detektivafdelningen tjenstgörande polispersonal
dervid honom särskilt, åligger: att efter de anvisningar,
polismästaren meddelar, leda och öfvervaka de inom
denna afdelning förekommande arbeten; att tillse att
personalen med omsorg och insigt fullgör sina åligganden
samt att till polismästaren anmäla såväl då någon begått
fel eller förseelser eller visat sig försumlig eller olämplig
i tjensten, som ock då någon utmärkt sig genom nit
eller duglighet; att öfvervaka, att gällande reglementen,

instruktioner och order noggrant efterlefvas; samt att
kontrollera, att föreskrift^ böcker, journaler och anteckningar
med noggrannhet föras.

Länsdetektivens åligganden anse vi böra blifva att
taga befattning med brotts upptäckande och förbrytares
efterspanande samt att efter särskildt förordnande af
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande för visst fall äfven vidtaga
häktningsåtgärd eller utföra allmänt åtal, men deremot
ej annat än i undantagsfall att öfvervaka allmän ordning.
Den spanande och den bevakande polistjensten kräfver
nemligen så skilda egenskaper hos polismannen, att det
icke alltid är lämpligt att hos samma person förena dessa
båda olika uppgifter, utan bör, för uppnående af en verksam
detektivtjenst, län sdetektiven åtminstone ej annat än
undantagsvis användas såsom ordningspolis.

Yi hafva derför äfven föreslagit benämningen »länsdetektiv»
för att redan i namnet beteckna den egentliga
uppgiften hos denne polisman. Den ifrågasatta benämningen
af »länspolis» skulle deremot, förutom det att ordet
såsom kollektiv ej väl lämpar sig såsom benämning å vissa
individer, kunna innefatta, att polismannen äfven vore ordningspolis.

För att fullständigt afhjelpa förut anmärkta olägenhet
af att nuvarande landtpolisen är till sin verksamhet
bunden af området för sitt distrikt, skulle, ehuruväl
länsdetektivens tjenstgöringsdistrikt blir mycket större
och sålunda nyssnämnda olägenhet ej så kännbar, Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande till fullföljd af redan begynta
spaningar kunna, med anmälan derom till vederbörande
länsstyrelse, förordna länsdetektiv till tjenstgöring äfven
utom det honom anvisade distrikt. Om trots det sålunda
mycket vidsträckta verksamhetsområde, som länsdetektiven
skulle få, det ej skulle kunna lemnas honom
full sysselsättning med ofvan nämnda åligganden, hvithet,
dock, såsom vi taga för alldeles gifvet, bör blifva fallet,

så bör han samtidigt, äfven för att erhålla tillfälle till
mera regulier öfning i polisspaningar, kunna användas
inom t. ex. residensstadens poliskår.

Med här ofvan angifna begränsning af länsdetektivens
åligganden till endast justitiepolisen följer äfven,
att lian bör aflönas af statsmedel. Såsom vi förut framhållit,
bör nemligen enligt vår åsigt bidrag af landsting,
kommuner eller enskilda ifrågasättas endast beträffande
öfvervakandet af allmän ordning, hvartill länsdetektiven
dock ej annat än undantagsvis skulle användas. På grund
emellertid af hela karaktären utaf den föreslagna länsdetektivbefattningen,
hvars innehafvare skulle förordnas
endast för ett år i sänder och kunna när som helst entledigas,
bör aflöningen utgå i form af arfvode. Beloppet
af detta arfvode torde böra bestämmas af Kongl.
Maj:t. Den redan nu i Malmöhus län befintliga länsdetektiven
åtnjuter i månadtligt arfvode 125 kronor eller
således 1,500 kronor per år, hvarjemte han erhåller dagtraktamente
af 2 kronor 50 öre och ersättning enligt
räkning för alla resekostnader, såsom skjuts, jernvägsbiljett
och nattlogis, då han vistas utom Malmö,
samt för i tjensten anlitadt biträde af enskilde, för anhållne
personers underhåll under förhör o. s. v., med ett
ord, för alla vid polisspaningar häfda utgifter. Beträffande
detektivpolisen i Stockholm erhåller, dels af 4 kommissarier,
en i lön 3,000 kronor, i tjenstgöringspenningar
1,000 kronor och i arfvode 400 kronor, eller tillsammans
4,400 kronor, en i lön 3,000 kronor och i tjenstgöringspenningar
1,000 kronor, eller tillsammans 4.000 kronor,
samt två i lön 2,625 kronor och i tjenstgöringspenningar
875 kronor, eller tillsammans 3,500 kronor hvardera,
dels 6 öfverkonstaplar i lön 1,140 kronor och i tjenstgöringspenningar
760 kronor, eller tillsammans 1,900
kronor hvardera, jemte beklädnadsersättning, dels ock af
46 detektivkonstaplar 23 i lön 900 kronor och i tjenst -

göringspenningar 600 kronor, eller tillsammans 1,500
kronor hvar, jemte beklädnadsersättning, samt. 23 i lön
840 kronor och i tjenstgöringspenningar 560 kronor,
eller tillsammans 1,400 kronor hvar, jemte beklädnadsersättning.
Vi anse derföre, att ett belopp af 1,500 kronor
i årligt arfvode åt länsdetektiven borde blifva tillräckligt,
då han dessutom skulle erhålla dels för tjensteresor
resekostnads- och traktamentsersättning dels ock
godtgörelse för sådan särskild utgift, som länsdetektiv,
utöfver kostnader för eget behof, måste vidkännas för
behörigt fullgörande af sina tjensteåligganden; hvarförutom
länsdetektiven, såsom äfven om landsfiskal finnes
stadgadt, skulle i mål, der länsdetektiv på grund af
Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes särskilda förordnande
utförde åtal, åtnjuta allmän åklagares andel i böter och
öfriga rättigheter.

Länsdetektiv torde böra berättigas till resekostnadsoch
traktamentsersättning enligt gällande resereglemente
samt deruti hänföras till.sjette klassen, hvarigenom han
blefve berättigad till samma dagtraktamente af 2 kronor
50 öre, som nu utgår till den i Malmöhus län redan
befintliga länsdetektiven; och få vi derföre föreslå, att
det tillägg göres i resereglemente!, att »länsdetektiv»
upptages bland de under sjette klassen uppräknade tjenstemän
och betjente.

I fråga om såväl rese- och traktamentskostnad som
särskild tjensteutgift. skulle, i likhet med hvad ofvan
anförts beträffande godtgörelse derför åt kronofogdar
och länsmän, ersättningsanspråkets befogenhet pröfvas af
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i landskansliet. Till
någon ledning för beräkning af det belopp, hvartill godtgörelsen
åt länsdetektiverna för rese- och traktamentskostnad
samt öfriga extra tjensteutgifter skulle komma att
uppgå, må här omnämnas, att, såsom af bifogade berättelsen
framgår, kostnaden för sådan godtgörelse åt

länsdetektiven i Malmöhus län, inberäknadt dagtraktamente
af 2 kronor 50 öre, ersättning för nattlogis in. fl.
utgifter, för år 1901 utgjort 1,576 kronor 95 öre.

Måhända skulle i ett och annat fall länsdetektiv, som
de teoretiska kompetensvilkoren för länsmanstjenst,
kunna till sådan syssla befordras, hvilken utsigt
borde göra länsdetektivbefattningen begärligare, hvarförutom
länsmanskåren derigenom kunde få goda poliskrafter
sig tillförda.

De närmare bestämmelserna för länsdetektivernas
verksamhet framgå af den instruktion, som vi tänkt oss
skulle, för vinnande af likformighet, af Kongl. Maj:t
utfärdas.

På grund af det anförda hafva vi ansett oss böra
föreslå,

att Kongl. Maj:t måtte indela länen i särskilda
distrikt, inom hvilka, under benämning länsdetektiv,
en eller flere i detektivtjenst förfara e
polismän må anställas; samt att Kongl. Maj:t
måtte såsom instruktion för desse meddela följande
bestämmelser:

1) Länsdetektiv förordnas af vederbörande
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande för ett år i sänder
och kan när som helst, derest han befinnes
icke vara för befattningen lämplig, af Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande entledigas.

2) Länsdetektiv står under Kongl. Maj:ts Befäl
lningshaf vandes lydnad samt under närmaste
förmanskap och inseende af den myndighet eller
tjensteman, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande finner
lämpligt att dertill förordna; och bör länsdetektiv,
med iakttagande af hvad honom enligt
denna instruktion åligger, i tjenstens utöfning
ställa sig gällande lagar och författningar

samt sina förmäns föreskrifter och befallningar
till behörig efterrättelse.

Länsdetektiv skall hafva sin bostad å ort,
som af Kongl. Majrts Befallningshafvande bestämmes.

3) Det åligger länsdetektiv att biträda företrädesvis
vid gröfre brotts upptäckande och
förbrytares efterspanande, men äfven vid polisundersökningar
i allmänhet, äfvensom att, der
öfverträdelser af lag och allmänna stadganden,
som utgöra föremål för allmän åklagares beifran,
komma till hans kännedom, derom hos
vederbörande göra anmälan;

att efter särskildt förordnande af Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande för visst fall äfven
vidtaga häktningsåtgärd eller utföra allmänt åtal;

att öfver sina tjensteåtgärder afgifva rapport
till den myndighet, som i hvarje fall beordrat
åtgärden, samt att, derest af verkstäld
utredning framgår, att häktning eller åtal lagligen
bör ega rum och länsdetektiv icke sjelf
undfått befogenhet till vidtagande af sådan åtgärd,
derom ofördröjligen göra anmälan hos vederbörande
allmänne åklagare;

att föra och på sina resor medhafva inbunden
och folierad dagbok, i hvilken dag för dag
skall antecknas hvarje till honom inkommen anmälan
eller order samt hvarje af honom i anledning
deraf vidtagen åtgärd;

att, när han är stadd på resa, till den myndighet,
under hvilkens inseende han närmast
lyder, lemna nödiga upplysningar om sin vistelseort;
samt

att städse medföra och vid behof till styrkande
af sin tjenstebefogenhet uppvisa af Kongl.

Maj:ts Befallningshafvande faststäldt, tjenstemärke.

4) Kongl. Maj:ts Befallningshafvande eger, äfven
utan att begångna förbrytelser dertill föranleda,
beordra länsdetektiv att i polisändamål samt
för vinnande jemväl af nödig orts- och personkännedom,
enligt af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
faststäld plan, företaga resor inom distriktet.

För fullföljd af redan begynta spaningar må
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, med anmälan
derom till vederbörande länsstyrelse, förordna
länsdetektiv till tjenstgöring äfven utom distriktet.

5) Vid sina tjensteåliggandens utförande
eger länsdetektiv af polisbetjeningen i orten
erhålla den handräckning, som förhållandena
medgifva och lagligen meddelas kan.

6) Länsdetektiv eger åtnjuta af statsmedel
dels årligt arfvode till belopp, som af Kongl. Maj:t
bestämmes, dels för tjensteresa resekostnadsoch
traktamentsersättning enligt gällande resereglemente,
dels ock godtgörelse för sådan särskild
utgift, som länsdetektiv, utöfver kostnader
för eget behof, måst vidkännas för behörigt fullgörande
af sina tjensteåligganden.

Räkning å sådan rese- och traktamentskostnad
eller särskild utgift skall jemte behöriga
verifikationer afgifvas till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
för vederbörlig granskning; och
skall, efter pröfning jemväl i landskansli af
ersättningsanspråkets befogenhet, räkningens
godkända belopp af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
utanordnas.

Länsdetektiv vare ock berättigad att i mål,
der han på grund af Kongl. Majrts Befallnings -

Ridande

polis.

% -

hafvandes särskilda förordnande utför åtal, åtnjuta
allmän åklagares andel i böter och öfriga
rättigheter.

7) Under utöfning af sin befattning åtnjuter
länsdetektiv det skydd och är underkastad det
ansvar, lag säger.

Hvad derefter beträffar det föreslagna anordnandet
af ridande polis för uppehållande af polisuppsigt å landsbygden,
hafva vi ofvan framhållit, att en hela rikets
landsbygd omfattande preventiv polisuppsigt icke kunde
på grund af de dermed förenade betydliga kostnader
ifrågasättas och dessutom i vidsträckta, endast glest befolkade
delar af landet ej heller anses erforderlig, men
att deremot sådan polisuppsigt borde i de orter, der ett
kostnaderna motsvarande behof deraf verkligen gjorde
sig gällande, öfverlåtas åt ridande polis i enlighet med
hvad redan eger rum inom Blekinge och Malmöhus län.
Beträffande ordnandet af den ridande polisen i dessa län,
dess sammansättning, verksamhet och instruktion hänvisa
vi till bifogade berättelse.

Huruvida uppsättande af ridande polis bör ifrågakomma,
torde således bero på lokala förhållanden, och
det ligger i sakens natur, att en så kostsam inrättning
som dylik polis kommer att ifrågasättas endast i de orter,
der en större rörlig arbetarebefolkning visat sig göra samfärdseln
å de allmänna vägarne osäker samt i öfrigt stör
lugn och ordning.

Såsom utgörande en utveckling af den med statsmedel
understödda, redan införda förstärkta polisbevakningen
å landet, synes oss den ridande polisen endast i
det fall böra understödjas med statsmedel, att de särskilda
orterna vare sig genom enskildes eller kommuners
sammanskott eller genom landstings anslag bekostat den
första uppsättningen samt derefter bidraga till det fram -

tida underhållet. Men har uppsättningen af ridande polis
bekostats af orten, då har, synes det oss, staten derigenom
erhållit det kraftigaste bevis för att ett verkligt
behof af sådant polisskydd föreligger, och då lärer ock
statens pligt att med orten deltaga i uppehållandet af
detta skydd vara oafvisligt. Kostnaderna för uppsättning
af ridande polis äro äfven så stora, att den ort, som
ikläder sig en sådan utgift, bör tillförsäkras rätt till statsbidrag.

Vi få alltså föreslå:

att statsmedel måtte beredas till understöd
af ridande polis för särskilda orter inom riket
och att såsom vilkor för erhållande af anslag
för sådant polisskydd måtte stadgas, att det skall
åligga den landsort, som af dylikt anslag vill
komma i åtnjutande, att, vare sig genom enskildes
eller kommuners sammanskott eller g-enom
landstings anslag, bekosta första uppsättningen
af minst tre för ändamålet fullt dugliga
hästar med erforderlig mundering samt uniform
och beväpning för två ryttare; med rätt för orten
att derefter af statsmedel årligen, så länge
stationen vederbörligen uppehälles, uppbära hälften
af årsunderhållet, deruti inberäknad nyanskaffning
af såväl hästar som mundering och uniformspersedlar,
allt enligt af Kong], Maj:ts Befallningshafvande
vederbörligen granskad och godkänd
räkning; skolande sådan polisstation stå
under närmaste uppsigt och kontroll af en utaf
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande särskildt förordnad
polisman samt dess verksamhet bestämmas
genom af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande utfärdad
instruktion.

Anslag till
särskilda polisåtgärder
vid
gröfre brott.

Såsom ofvan erinrats, hafva vi uti skrifvelse till Herr
Statsrådet af den 7 December 1901 föreslagit framställning
till innevarande års Riksdag om beviljande för år
1903 af ett extra förslagsanslag, högst 25,000 kronor,
till bestridande af kostnader för särskilda polisåtgärder
vid gröfre brott; och, sedan Kongl. Maj:t uti statsverkspropositionen
föreslagit Riksdagen att på extra stat för
år 1903 ställa till Kongl. Maj:ts förfogande, förutom det
förut utgående extra anslaget å 95,000 kronor till aflöning
och underhåll af särskild polisstyrka på landet, ett
anslag af 25,000 kronor att användas till åtgärder för
gröfre brotts upptäckande samt förbrytares efterspanande
och gripande, under medgifvande tillika att reservationer
å först omförmälda anslag jemväl finge användas för det
med sistnämnda anslag afsedda ändamål, när sådant funnes
behöfligt, har Riksdagen uti skrifvelse den 15 innevarande
maj bifallit Kongl. Maj:ts ifrågavarande framställningar.
De af oss här ofvan föreslagna förändrade
anordningar beträffande landtpolisen komma, såsom vi
äfven i vår nyssberörda skrifvelse redan antydt, icke
att göra de sålunda för gröfre brotts upptäckande samt
förbrytares efterspanande och gripande till Kongl. Maj:ts
disposition stälda medel öfverflödiga, utan torde de, äfven
efter genomförandet af vårt förslag, fortfarande blifva
nödvändiga för bestridande af kostnader för särskilda
polisåtgärder med anledning af sådana exceptionela förhållanden,
som framkallas af särskildt omfattande och invecklade
förbrytelser.

Förutom ofvan afgifna förslag- till åtgärder beträffande
landtpolisen hafva vi äfven velat föreslå följande
anordningar, som torde böra i ganska hög grad bidraga
till att underlätta landtpolisens verksamhet.

För att polismyndigheten å landet skall kunna verksamt
uppträda, vare sig det afser att förebygga eller afstyra
fridstörande uppträden eller att gripa förbrytare
eller att anställa nödiga utredningar i brottmål, erfordras
att polismännen stå i omedelbar rapport med allmänheten
och med sina öfver- och underordnade. Då polisen
icke alltid å landsbygden kan finnas på de ställen,
der den för tillfället är mest behöflig, är det således
nödvändigt, att utväg finnes att kunna skyndsamt
påkalla polismagtens ingripande; och borde derför såväl
kronofogdar, länsmän och de föreslagne länsdetektiverna
som extra polis- och fjerdingsmän, der telefonnät finnes,
hafva telefon till sin bostad.

Då detta emellertid för närvarande endast undantagsvis
är förhållandet och landtpolisen ej heller synes
kunna med dess ringa aflöning åläggas att anskaffa telefon,
torde kostnaden härför böra, beträffande kronofoe-dar.
länsmän och länsdetektiver, bestridas af statsmedel; hvaremot
i fråga om extra polismän och fjerdingsmän bekostandet
af telefon lärer få bero på frivilligt åtagande
af landsting, kommuner eller enskilde.

Under framhållande att någon beräkning af den
kostnad, som härigenom skulle drabba statsverket, icke
kan verkställas af oss, utan lämpligen torde böra ske
inom Kongl. Telegrafstyrelsen, få vi sålunda

dels föreslå, att, der staten eller enskilde
tillhörigt telefonnät finnes, kostnadsfri telefon
af staten beredes kronofogdar, länsmän och
länsdetektiver, dels ock uttala önskvärdheten af
att äfven extra polismän och fjerdingsmän måtte

Telefon åt
landtpolisen.

förses med fri telefon på landstings, kommuners
eller enskildes bekostnad.

inrättande af Ofta förekommer vidare, att en person af någon
flllkaierSt'' anledning måste af ortens polismyndighet hållas i förvar,
såsom t. ex. för fylleri, oljud eller annat fridstörande
uppträdande. För sådant ändamål äro äfven i städerna
lämpliga förvaringsrum att tillgå, men å landet
finnas arrestlokaler i allmänhet endast vid tingsställena,
och blott undantagsvis har någon kommun anskaffat ytterligare
förvaringsrum. Utan tillgång till arrestlokal
kan det dock ofta för polismannen å landet vara så
godt som omöjligt att förekomma eller afstyra dylika
oordningar.

Inrättandet af flere arrestlokaler å landet synes derföre
vara af behofvet påkalladt, men då landsting eller
kommuner ej lära kunna annorledes än genom särskild
lag åläggas någon byggnadsskyldighet i fråga om sådana
arrestlokaler, få vi härmed endast uttala såsom synnerligen
önskvärd!,

att lämpliga arrestlokaler måtte, efter frivilligt
åtagande, af landsting, kommuner eller
enskilde bekostas inom hvarje kommun eller
åtminstone inom hvarje länsmansdistrikt.

Stockholm den 28 Maj 1902.

HUGO E. G. HAMILTON. HERMAN UDDEN. ROB. HAGEN.

BILAGA.

Berättelse

af H. L. Uddén och R. Hagen angående deras
iakttagelser vid en på nådigt uppdrag företagen
resa för studerande af landtpolisens organisation
inom Blekinge och Malmöhus län.

Sedan Kongl. Maj:t den 22 november 1901 förordnat
Landshöfdingen, Grefve Hugo Erik Gustaf Hamilton,
Landssekreteraren Herman Leonard Uddén samt Länsmannen
Robert Hagen att inom Kongl. Civildepartementet
biträda vid utredning af frågan om erforderliga förändrade
anordningar beträffande landtpolisen,

har Kongl. Maj:t vidare den 13 påföljde december
uppdragit åt undertecknade, Uddén och Hagen, att under
en tid af högst en vecka företaga en resa inom Blekinge
och Malmöhus län för att studera landtpolisens organisation
derstädes.

Med anledning häraf hafva vi uppehållit oss i de
nämnda länen från och med den 13 till och med den 18
innevarande januari och dervid besökt Malmö, Eslöf,
Carlshamn och Carlskrona samt få härmed i korthet
redogöra för våra iakttagelser under denna resa.

Förutom den polisuppsigt, som uppehälles genom
kronofogdar, länsmän och dem underlydande fjerdingsmän
samt särskildt antagne polisuppsyningsmän å vissa,
tätare bebyggda platser, har man i bägge länen som bekant
anställt ridande polismän och i Malmöhus län äfven
en s. k. länsdetektiv, en oberiden detektivkonstapel, som af
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande förordnats att »biträda
vid upptäckandet af häststölder och andra gröfre brott,
som inom länet föröfvats».

Den ridande polisen.

Första upprinnelsen till denna inrättning är att söka
i Blekinge län, hvarest särskildt stenhuggeriindustrien
på 1890-talet samlade till Carlshamnstrakten en mängd
svenska och tyska arbetare, som gjorde samfärdseln å
de allmänna vägarne osäker samt störde lugnet och ordningen
å landsbygden.

För medel, hopbragte från enskilde och landstinget,
uppsattes sålunda i Carlshamn år 1896 den första gruppen
ridande polismän bestående af blott två män med hvar
sin häst samt erforderliga, förhyrda reservhästar. Karlarnas
aflöning, deras beklädnad samt mundering och
fouragering af hästarna har sedermera bekostats af enskilde,
kommuner, landsting och statsmedel. Efter hand
som nyttan af ifrågavarande inrättning blef genom erfarenheten
ådagalagd, hafva nya stationer inrättats nemligen
en i Ronneby och en år 1901 i Carlskrona, hvardera
stationen omfattande två ryttare med erforderliga
hästar.

Likaså har inom Malmöhus län en station inrättats
i Eslöf, der fyra polismän med sex hästar från och med
år 1901 underhållas.

Det är att märka, att denna ridande polis i Blekinge
län har till tjenstgöringsområde, förutom viss landsbygd,
äfven städerna Karlshamn och Ronneby samt Karlskrona
stads icke planlagda område, hvaremot den ridande polisen
i Malmöhus län tillhör uteslutande landsbygden.

Medan således hvarje grupp af Blekingepolisen har
en stad jemte vissa, uppräknade socknar till sitt tjenstgöringsområde
med skyldighet att, »efter ordres från
vederbörande polisbefäl, till häst skyndsamt begifva sig
till den ort, der deras ingripande för ordningens upprätthållande
eller återställande påkallas», gäller för Malmö -

hus län, att dervarande ridande polis, som benämnes centralpolis,
skall utgöra en förstärkning af den å länets landsbygd
förefintliga polisbevakningen, »för hvilket ändamål
den har att tjenstgöra först och främst vid alla sådana
ställen inom länets landsbygd, der af tillfällig anledning
ortens polisbevakning är otillräcklig, såsom vid större torgdagar,
landtbruksmöten, folkmöten eller andra till större
folksamlingar föranledande tillställningar, förlustelseställen,
arbetsinställelser, vid afspärrning af smittade
orter m. m., men äfven dessemellan genom patrullering
å de större allmänna vägarne inom länet, i synnerhet
å orter, der oroligheter yppat, sig eller äro att befara».

Det ligger i sakens natur, att blekingepolisen med
sina jemförelsevis små distrikt skall förrätta en långt
intensivare inspektion än malmöhuspolisen, som — ännu
befinnande sig i ett begynnelsestadium och med endast
en station — har hela detta vidsträckta läns landsbygd
till verksamhetsområde. Detta förhållande har ock blifvit
bestämmande för anordnandet af patrullernas turlistor i
de skilda orterna. För att taga ett exempel må då
nämnas, att Carlshamns station, som verkar inom staden
samt Hellaryds, Asarums och Mörrums socknar, har ej
mindre än 23 olika bevakningslinier, alla med utgångs- och
ändpunkt i Carlshamn. Af dessa linier beridas merendels
2 dagligen, och de vid stationen förda, synnerligen noggranna
anteckningar visa, att konstaplarne under senare
halfåret 1901 ridit en hvar i medeltal 5 timmar 17 minuter
dagligen. På helt annat sätt har man måst gå till
väga i Malmöhus län. Äfven der finnas turlistor uppgjorda,
men de hafva den omfattning, att ryttarne understundom
måste använda 6 dagar och mera på en enda
tur. Enligt föreskrift skola konstaplarne under en dylik
fiird lemna stationen täta telefonmeddelanden, hvarest de
befinna sig, så att polisbefälet hvarje dag har ganska
stor möjlighet att per telefon träffa patrullerna med erfor -

derliga ordres. Vid vårt besök gafs exempelvis befallning
om en tur från Eslöf ned åt Trelleborgstrakten. Klart
är, att dessa vidlyftiga ridturer kräfva icke obetydliga
utgifter för logis, vivre, stallrum och foder.

Polismännen, hvilka stå under närmaste uppsigt af
en förman, som af länsstyrelsen utses, förordnas af Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande tillsvidare, i Malmöhus län
med en månads ömsesidig uppsägningsrätt. Deras verksamhet
bestämmes af en utaf Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
utfärdad instruktion, hvilken i hufvudsak är för
samtliga stationer af enahanda innehåll. Vi bifoga exemplar
af nu gällande instruktioner (Bil. Litt. A. och B.) och lemna
derför allenast ett kort sammandrag af deras innehåll.

Patrull verkställes i allmänhet af två man; och är
anförare den, som dertill förordnats, eller den, som är
af högre grad eller, om begge äro af samma grad, den,
som är äldre i tjenst.

Patrullering eger rum å bestämda bevakningslinier
med rätt och skyldighet för konstaplarne att derifrån
afvika, då särskild anledning dertill förekommer, hvarom
anteckning göres å dagrapport; och skall patrulleringspolis
söka befordra ordning och säkerhet inom det honom
anvisade bevakningsområde, om möjligt förhindra utförande
af brott samt lemna skydd åt dem, som deraf
äro i behof. Han skall med vaksamhet följa hvad sig
tilldrager samt med höflighet i ord och åthäfvor, klokhet,
fasthet och mod gå till väga, då omständigheterna påkalla
hans tjenstebiträde, äfvensom i öfrigt med nit, omsorg
och punktlighet fullgöra sina åligganden, »städse
erinrande sig, att den tjenst, han bekläder, är till för
befrämjande af allmänt och enskildt väl».

Vid all patrullridt skola konstaplarne vara iförda
uniform, försedda med den beväpning och utrustning i
öfrigt, som anbefalles. Beväpningen utgöres i bägge
länen af sabel samt derjemte i Malmöhus län af ridpiska

med kort, kraftigt skaft, i Blekinge af revolver samt
ridpiska eller en battong af omkring en meters längd,
öfverflätad med läder och försedd med armtrens.

Under patrullridt skola konstaplarne färdas i skridt
eller kort traf och må ej ytterligare öka farten, derest
icke sådant af tjenstgöringen påkallas. All öfverdådig
framfart är strängeligen förbjuden. I afseende å konstapels
förhållande i öfrigt lemnas nästan likartade föreskrifter,
såsom att konstapel skall iakttaga ett yttre uppträdande,
som anstår eu ordningens handhafvare samt att
supning, tobaksrökning och dylikt oskick är under patrullering
alldeles förbjudet.

Polisman eger anhålla och gripa:

a) den, som begått gröfre brott och å bar gerning
eller flyende fot träffas,

b) den, som begått ringare brott, men är okänd och
undandrager sig att uppgifva namn eller hemvist eller
emot hvilken skälig anledning förekommer, att hans uppgift
derom är osann;

c) den, som efter Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes
lysning häktas bör;

d) bettlare eller lösdrifvare;

e) af starka drycker öfverlastad person, som antingen
träffas å väg, gata eller annat allmänt ställe och hvars
behöriga vårdande ej annorledes låter sig verkställas, eller
ock på förenämnda ställen, eller å värdshus, näringsställen
eller krogar gör oljud eller förnärmar andras fred
och säkerhet.

Af polisman anhållen person skall genast afföras till
närmaste kronobetjent, som har att pröfva, huruvida den
anhållne skall i häkte inmanas.

Konstapel må ock öfverlemna anhållen person jemte
rapport till fjerdingsman, hvilken i sådant fall har att
föra personen till kronofogde eller länsman samt till dem
aflemna rapporten.

Våld mot person må af konstapel icke användas
utom i följande fall:

då konstapel varder öfver fallen med våld eller hot,
som innebär trängande fara, äfvensom då polisman kommer
den till hjelp, som i sådan nöd stadd är;

vid häktning, såvida den, som häktas skall, sätter
sig till motvärn;

emot rymmare, som sätter sig till motvärn, då konstapel
honom gripa vill;

mot den, som med våld eller hot sätter sig mot
konstapel, då han skall verkställa häktning eller gripa

rymmare;

dock må i dessa fall ej brukas större våld än nöden
kräfver eller till rymnings förekommande eller häktnings
verkställande erfordras.

Slutligen äro merendels föreskrifter gifna om rapporters
afgifvande, om sättet för anhållna personers afförande
till vederbörande polismyndighet, om straff för tjensteförseelser,
om polismans eget skydd för sin person o. s. v.

Hvad beträffar kostnadsfrågan, förefinnas inga väsentliga
skiljaktigheter de begge länen emellan. Här lemnas
några siffror, som uttagits från de redogörelser, vi fått
emottaga.

Hästanskaffningskostnad m. m. för en ryttare:

inköp af häst0) ........................................................ 750:

sadel, stigläder, stigbyglar, voilock, trensbetsel,

täcke, grimma m. m.

beklädnad, syrtut, kollett, kappa, stallrock,

100: —

sporrar

ca m. in.

200: —
65: —

Kr.

1,115: —

*) Det framhölls med eftertryck, att militära tjenste- eller nummerhästar,
enligt hvad erfarenheten skulle visat, höra undvikas. Anskafiningen hör ske
af »rått» material, och ryttarne sjelfva dressera sina hästar. Exempelvis
anmärktes, att hästen bör med lampor läras att icke rygga eller kasta för
hotfulla åtbörder från utomstående utan att med framhofvarne söka undanrödja
dylika yttringar af okynne.

	45
Årligt underhäll:
karlens arfvode — 1,000 å ..............................	1,200: —
beklädnadsbidrag ......................................................	150: —
andel (för en häst) i stallhyra, foder och] underhåll, försäkring, hästskötare, vete- /	900: —
rinär m. m........................................................)
för underhåll och nyanskaffning af munderings- persedlar ............................................................... andel i arfvode åt en förman ...........................	50: — 100: —
Kr.	2,400: —

eller för en station om 2 ryttare med hästar 4,800 kronor,
hvartill kommer årliga kostnaden för reservhäst. För
närvarande utgår aflöningen för ryttarne visserligen med
endast 1,000 kronor för år, men det anses, att detta
arfvode måste höjas, så framt man skall kunna erhålla
fullt pålitligt folk; och behofvet deraf är oafvisligt, eftersom
desse polismän enligt sakens egen natur i väsentlig
grad måste lemnas att tjenstgöra utan direkt kontroll och
tillsyn. Förmansskapet kostar i Eslöf 500 kronor, i Carthamin
200 och i Carlskrona 200 kronor.

Efter hvad vi försporde, har inom Blekinge län, der
institutionen ju är äldre, verkan deraf varit omisskännelig.
Ifrån det att öfvervåld, hemgång och okynne för
några år sedan hörde till ordningen för dagen, har numera
trygghet och säkerhet inträdt. Såväl i Blekinge
som i Malmöhus län är den ridande polisen mycket populär
bland den bofasta befolkningen. Man skulle kunna
antaga, att sedan särskildt inom Blekinge län samhällena
nu återvunnit trefnad och lugn i hem samt på vägar
och stigar, befolkningen skulle finnas böjd att indraga
detta kostsamma polisskydd; men vår derom uttalade
supposition bemöttes obetingadt med svaret, att sådant
alldeles icke komme i fråga. Saken hade väl varit på
tal, men såväl bland landstingsmän som de enskilde,

hvilka vidkändes utgifterna, var den meningen allmän,
att någon indragning ej skulle ske. Detta bekräftas
jemväl deraf, att ridande polis så sent som år 1901 uppsatts
i Carlskrona utan att några egentliga oroligheter
såsom i Carlshamn dertill föranledt.

Länsdetektiven i Malmöhus län.

Likasom den ridande polisinrättningen på landet är
en för oss alldeles ny anordning, torde äfven den af
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Malmöhus län använda
s. k. länsdetektiven vara utan motstycke i andra
landsorter. Med ett förordnande, som enligt ordalydelsen
afser »biträde vid upptäckandet af häststölder och andra
gröfre brott», föröfvade inom Malmöhus län, synes denne
polisman utöfva en verksamhet af synnerligt stor betydelse
och omfattning. Oss bereddes tillfälle att granska
hans dagbok, och deraf togs en afskrift, i hvad rörer
en på måfå vald månad 23 Augusti—23 September 1901.
Denna handling visar, att polismannen vistats vid sin
station i Malmö, sysselsatt med »diverse tjenstgöring»,
allenast 8 dagar af 31, hvaremot han den öfriga tiden
under täta resor korsat länet i alla möjliga riktningar.
Dagboken gifver ock vid handen, att länsdetektivens instruktion,
d. v. s. hans förordnande, i verkligheten medgifvit
en verksamhet af ganska vidsträckt omfattning.

Sålunda infinner han sig såvidt möjligt vid alla de
många torgdagarne å Malmöhus läns landsbygd, söker
der efter kända ficktjufvar och andra misstänkta personer,
besöker städernas pantlånare för spaning efter
stulet gods, gör för öfrigt efterforskningar i anledning
af de många till honom ingående anmälningarna om föröfvade
brott och har t. ex. kunnat med biträde af dansk
detektiv polis förhöra åtskilliga personer i Köpenhamn
angående af dansk undersåte i Sverige föröfvadt brott.

Det vill synas, som om hans verksamhet merendels
utöfvats sjelfständigt nog; understundom biträder han
visserligen länsmännen, men nästan oftare tillkallas han
omedelbart af enskilde i och för spaningar i anledning
af begångna brott och i regeln begynner och fullföljer
han polisundersökningen ensam och sjelfständigt, intilldess
häktning eller åtal bör ske, då frågan af honom
öfverlemnas till vederbörande polismyndighet i orten.

Besinnar man, huru ofta den ordinarie polismannen
å landet, äfven om han eljest besitter naturliga anlag
för poliskallet, är bunden af andra honom åliggande göromål,
som mången gång hindra honom från att snabbt
och odeladt egna sig åt polisuppgiften, huruledes begränsningen
af hans territorium stäckar hans spaningsarbete,
och ändtligen huru nästan hvarje hans polisåtgärd
medför personliga utgifter för honom, kan man
lätt förstå, att en skolad extra polisman å landet utan
annan sysselsättning än polisgöromål och med rätt till
ersättning för hvarje resa skall finna en användning,
fullt jemförlig med de större städernas detektivers.
Också uppskattas det af denne länsdetektiv lemnade polisskydd
af allmänheten till fullo; men gagnet af hans
verksamhet beror naturligen i hög grad derpå, att man
lyckas finna en duglig, nitisk man med naturlig fallenhet
för yrket.

Åberopande i öfrigt till ämnets belysning de utdrag
af länspolisens dagbok samt af hans kostnadsräkning,
Indika såsom bilagor (Ditt. C, D och E) fogats till denna
berättelse, torde vi få öfvergå till kostnadsfrågan.

Den för närvarande använde länsdetektiven tillhör jemväl
Malmö stads detektiva polisafdelning och står, äfven
i sin tjenstgöring å landsbygden, under närmaste inseende
af stadens polismästare, efter derom med Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande träffadt aftal. Han åtnjuter i månadtligt
arfvode 125 kronor, har dertill dagtraktamente af 2

kronor 50 öre samt uppbär ersättning enligt räkning för
alla resekostnader, såsom skjuts, jern vägsbiljett, nattlogis,
då han vistas utom Malmö, för i tj ensten anlitadt
biträde af enskilde, för anhållne personers underhåll under
förhör o. s. v., med ett ord, för alla vid polisspaningar
häfda utgifter. Trots allt detta hafva kostnaderna kunnat
begränsas till 3,076 kronor 95 öre för år, enligt hvad
räkningarne för år 1901 utvisa, hans månadtliga arfvode
inberäknadt.

Stockholm i januari 1902.

HERMAN UDDEN.

ROB. HAGEN.

Bil. Litt. A.

Instruktion

för centralpolisen i Malmöhus län:

(faststäld den 6 December 1900 af Kong-1. Maj:ts
Befallningshafvande i Malmöhus län.)

§ 1.

Centralpolisens uppgift är att utgöra en förstärkning
af den å länets landsbygd förefintliga polisbevakningen,
för hvilket ändamål den har att tjenstgöra först
och främst vid alla sådana ställen inom länets landsbygd,
der af tillfällig anledning ortens polisbevakning är otillräcklig,
såsom vid större torgdagar, landtbruksmöten, folkmöten
eller andra till större folksamlingar föranledande
tillställningar, förlustelseställen, arbetsinställelser, vid afspärrning
af smittade orter m. m., men äfven dessemellan
genom patrullering å de större allmänna vägarne inom
länet, i synnerhet å orter, der oroligheter yppat sig eller
äro att befara.

§ 2.

Centralpolisen har sin hufvudstation i Eslöf.

()fverinseendet öfver densamma, dess hufvudstation
och den dervid anstälda personal tillkommer närmast
under Kongl. Maj:ts Befallningshafvande kronofogden i
Rönnebergs, Onsjö och Harjagers härads fögderi såsom
föreståndare.

§ 3.

Närmaste befälet öfver Centralpolisen utöfvas af en
förman, som Kongl. Mapts Befallningshafvande utser.

§ 4.

Konstaplarne, som äro förste eller andre konstaplar,
antagas af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande med en
månads ömsesidig uppsägningsrätt.

För tjenstgöringen indelas de i patruller om två
man i hvarje; och skall såsom patrullanförare tjenstgöra
den som blifvit dertill utsedd, men i annat fall den som
är af högre grad eller, der begge äro af samma grad, den
som är äldst i tj ensten.

§ 5.

Det åligger förmannen för polisen att i öfverensstämmelse
med faststälda tjenstgöringslistor och af
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande eller föreståndaren
derutöfver meddelade föreskrifter anordna, leda och öfvervaka
konstaplarnes dagliga tjenstgöring, dervid han särskilt
har att söka utöfva en fortgående kontroll öfver
deras tjenstgöring till tid och ort utom hufvudstationen,
äfvensom deras uppförande i och utom tjensteu. För
detta ändamål skall hvarje patrullanförare uppgöra en
rapport för hvarje dag enligt faststäldt formulär, innehållande
de för kontroll å tjenstgöringen nödiga uppgifter,
hvilka rapporter skola så fort ske kan öfverlemnas
eller insändas till förmannen, hvilken i sin ordning har
att efter granskning af desamma öfverlemna dem på bestämda
tider till föreståndaren.

§ 6.

Vid tjenstgöring utom hufvudstationen äro konstaplarne
pligtiga att å hvarje särskild ort ställa sig till efterrättelse
hvad dess polismyndighet i och för tj ensten särskilt
anbefaller dem; och bör fördenskull patrullanförare
å ställe, der kronofogde, länsman eller polisuppsyningsman
bor eller för tillfället är i tjenstgöring stadd, anmäla

sig hos denne, såvidt sådant utan för stor olägenhet kan
ske. År ej någon af förenämnde tjenstemän tillstädes i
tjensteutöfning å den plats, der konstaplarne tjenstgöra,
utölvas förmanskapet af patrullanföraren eller om flera
patruller äro sammandragna på ett och samma ställe, af
den patrullanförare som är äldst i tjensten eller som
blifvit dertill särskild! utsedd.

§ 7.

Patrullering sker i bestämda bevakningslinier i regel
till häst, men annan tjenstgöring kan vid behof äfven
ske till fots.

Vid all tjenstgöring skall konstapel vara iförd uniform
samt försedd med den beväpning och utrustning i
öfrigt som anbefalles.

Under patrullridt skola konstaplarne färdas i skridt
eller kort traf, men må ej ytterligare öka farten, derest
icke sådant af tjenstgöringen påkallas. All öfverdådig
framfart vare strängeligen förbjuden.

Från bevakningslinie må polispatrull afvika, derest
sådant af särskild omständighet föranledes, men bör om
orsaken dertill anteckning å dagrapporten göras.

Konstapel skall väl vårda och sköta sin häst samt
hålla de åt honom anförtrodda utredningspersedlar i
snyggt och vårdadt skick.

Under utöfning af sin tjenst skola konstaplarne iakttaga
ett yttre uppträdande, som anstår en ordningens
handhafvare, och vare förty slipning, tobaksrökning eller
dylikt oskick icke under patrullering tillåtet.

§ 8.

I sin verksamhet skall konstapeln befordra allmän
ordning samt säkerhet till person och egendom, och åligger
honom fördenskull bland annat att söka förhindra ut -

förandet af brott samt att lemna skydd åt dem, som deraf
finnas i behof. Han bör gå till väga med klokhet, fasthet
och mod, då hans hjelp påkallas eller ett ingripande
å tjenstens vägnar eljest bör ske, samt i öfrigt med nit,
omsorg och punktlighet fullgöra sina åligganden, städse
erinrande sig att den tjenst han bekläder är till för främjande
af allmänt och enskildt val.

§ 9.

Polisman eger anhålla:

a) den, som begått brott och å bar gerning eller
flyende fot träffas,

såvida brottet är sådant, att dödsstraff eller straffarbete
enligt lag derå följa kan,

eller brottet är ringare, men den brottslige är okänd
samt undandrager sig att uppgifva namn och hemvist,
eller mot honom skälig anledning förekommer, att hans
uppgift derom är osann;

b) betlare eller lösdrifvare;

c) den, som enligt allmän efterlysning eller myndighets
reqvisition häktas bör;

d) af starka drycker öfverlastad person, som antingen
träffas å väg, gata eller annat allmänt ställe och hvars
behöriga vårdande ej annorledes låter sig verkställas, eller
ock på förenämnda ställen, eller å värdshus, näringsställen
och krogar gör oljud eller förnärmar andras fred eller
säkerhet.

Anhållen person skall genast afföras till närmaste
kronofogde, länsman eller polisuppsyningsman, som har
att pröfva, huruvida den anhållne skall i häkte inmanas
eller icke.

Konstapel må ock öfverlemna anhållen person jemte
rapport till fjerdingsman, hvilken i så fall har att föra
personen till kronofogde eller länsman samt till dem
aflemna rapporten.

§ io.

Våld mot person må af konstapel icke användas utom
i följande fall:

då konstapel varder öfverfallen med våld eller hot,
som innebär trängande fara, äfvensom då polisman kommer
den till hjelp, som i sådan nöd stadd är;

vid häktning, såvida den, som häktas skall, sätter
sig till motvärn;

emot rymmare, som sätter sig till motvärn, då konstapel
honom gripa vill;

mot den, som med våld eller hot sätter sig mot konstapel,
då han skall verkställa häktning eller gripa rymmare
;

dock må i dessa fall icke brukas större våld än nöden
kräfver eller till rymningens förekommande eller häktningens
verkställande erforderligt är.

§ 11-

Har brott blifvit begånget, bör konstapel skyndsamt
söka förskaffa sig fullständig underrättelse om brottets
beskaffenhet, om tid, ställe och sätt för dess utförande
samt andra omständigheter, som dermed ega sammanhang,
äfvensom angående vittnen och de bevismedel i öfrigt,
som finnas att tillgå.

År gerningsmannen känd och kommer konstapel
honom i spåren, skall han förfölja och anhålla honom.

§ 12-

I alla de ärenden, som i följd af konstaplarnes tjensteverksamhet
förekomma, skall såvidt desamma angå brott
och förseelser eller dylikt, rapport muntligen eller skriftligen
snarast möjligt afgifvas af patrullanföraren direkt
till vederbörande kronofogde, länsman eller polisuppsy -

ningsman eller, om detta icke utan större olägenhet kan
ske, till förmannen å hufvudstationen eller ock till föreståndaren.

§ 13.

I öfrigt skall konstapel ställa sig till efterrättelse
hvad honom af Kong). Maj:ts Befallningshafvande, föreståndaren
eller förman anbefalles.

§ 14-

För försummelser eller fel i tjensten, de der icke
äro af beskaffenhet att äfven ansvar enligt allmän lag eller
författning bör å dem tillämpas, bestraffas konstapel med
tillrättavisning eller varning,
åläggande af extra tjenstgöring,
suspension eller
afsättning.

För förseelse af ringa beskaffenhet eger föreståndaren
tilldela polisman varning eller ålägga honom extra
tjenstgöring, men öfriga bestraffningar må endast af
Kongl. Majrts Befallningshafvande ådömas.

Der förhållandena så påfordra, eger föreståndaren
afstånga konstapel från tjenstgöring samt omedelbart
underställa frågan Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes
pröfning.

Bil. Litt. B.

Resolution.

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande finner skäligt till
efterrättelse fastställa följande

Instruktion för de i Karlskrona stationerade
ridande polismän.

§ 1.

Polismännens tjenstgöringsområde utgöres af Karlskrona
stads icke planlagda område samt Lösens, Ramdala,
Augerums, Rödeby och Nettraby socknar.

§ 2.

Polismännen, för närvarande två, med station i Karlskrona,
förordnas af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
som antager dem tills vidare.

De lyda under polismästaren i nämnda stad och, i
den mån han bestämmer, under der anstäldt polisbefäl.

§ 3.

Polismännen hafva å landsbygden till åliggande dels
att utföra bevakningstjenst i bestämda patrull-linier, derunder
de hafva att besöka i vägen liggande eller eljes i
trakten befintliga bruk, stenhuggerier och andra platser
för industriel verksamhet för att lära känna der anstäld
personal, och dels att, efter order från vederbörande polisbefäl,
till häst skyndsamt begifva sig till den ort, der
deras ingripande för ordningens upprätthållande eller återställande
påkallas.

Under bevakningstjenst må polisman aflägsna sig från
patrull-linie allenast när tjensten det fordrar.

Patrull-linierna bestämmas af polismästaren, som jemväl
eger meddela de ytterligare föreskrifter beträffande
fjenstgöringen, som kunna erfordras utöfver hvad denna
instruktion innehåller.

§ 4.

Patrullering till häst verkställes, derest icke till följd
af tvingande skäl vederbörande befäl för särskildt fall
annorlunda bestämmer, af båda polismännen gemensamt,
och föres dervid befälet af den, som af vederbörande
förman dertill utses.

Polismännen skola under tjenstgöring till häst vara
iklädda uniform samt beväpnade med sabel och revolver.

Under ridt böra polismännen färdas i rask skridt
eller kort traf och får takten ej ytterligare ökas, för så
vidt icke tjensten det oundgängligen fordrar.

§ 5.

Polisman, då han är i tjenstgöring, skall söka befordra
ordning och säkerhet inom det honom anvisade
bevakningsområde, med skyldighet att om möjligt hindra
utförande af brott samt att lemna skydd åt dem, som
deraf finnas i behof; och skall han med vaksamhet följa
hvad sig tilldrager samt med höflighet i ord och åthäfvor,
klokhet, fasthet och mod gå till väga, då omständigheterna
påkalla hans tjenstebiträde, äfvensom i öfrigt
med nit, omsorg och punktlighet fullgöra sina åligganden,
städse erinrande sig, att den tjenst han bekläder är till
för främjande af allmänt och enskildt väl.

§ 6.

Polisman eger anhålla och gripa:

den, som begått gröfre brott och å bar gerning eller
flyende fot träffas;

den, som begått ringare brott, men är okänd och
undandrager sig att uppgifva namn eller hemvist eller
emot hvilken skälig anledning förekommer, att hans uppgift
derom är osann, samt

den, som efter Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes
lysning häktas bör.

Af polisman anhållen person skall genast afföras till
närmaste kronobetjent, som har att pröfva huruvida den
anhållne skall i häkte inmanas.

Anhållen person föres emellan ryttarnes hästar på
lämpligt sätt. Kan han ej lämpligen af hästpatrullen
föras, må patrullanföraren vidtaga de åtgärder, som för
den anhållnes fortskaffande synas honom lämpliga.

§ T Har

brott blifvit begånget, skall polisman skyndsamt
söka förskaffa sig fullständig underrättelse om brottets
beskaffenhet, om tid och ställe, hvarest det skett, om
de omständigheter, hvilka dermed ega sammanhang, samt
om vittnen och bevisningsmedel, som finnas att tillgå.

§ 8.

Våld mot person må af polisman ej utöfvas utom
vid de tillfällen:

då den, som skall anhållas, sätter sig till motvärn
eller annan person dervid med våld eller hot sätter sig
emot polismannen;

då polismannen varder öfverfallen med våld eller
hot, som innebär fara, äfvensom då polisman kommer
den till hjelp, som i nöd stadd är.

Vapen må ej af polisman användas utom då trängande
fara föreligger.

Uti ofvannämnda fall må dock icke brukas större
våld än nöden oundvikligen kräfver eller för den anhållnes
gripande är erforderligt.

§ 9.

Under bevakningstjenst är polisman förbjudet:
att röka tobak;

att stanna, utom då tjensten sådant fordrar;
att inlåta sig i samtal utom i tjensteärende;
att öfvergifva patrull-linie i annat fall än då hans
biträde påkallas till skydd för lif eller egendom eller
annat vigtigt ändamål.

§ 10.

Allt hvad anmärkningsvärdt under polismans patrullering
förekommer skall efter hemkomsten till stationen
af patrullanföraren anmälas i den ordning polismästaren
bestämmer.

l n.

Under tjenstgöring tillkommer polisman samma skydd
för sin person, som i allmän lag är kronobetjent tillförsäkradt.

Karlskrona å landskansliet den 15 april 1901.

A. WACHTMEISTER.

Gustaf W. Roos.

Bil. Litt. C.

Utdrag af den utaf länsdetektiven i Malmöhus
län förda rapportbok år 1901.

Aug. 23.
» 24.

» 25.

» 26.

» 27.

Reste till Sjöbo och tjenstgjorde vid torgdagen
derstädes; återvände till Malmö.

På morgon telefon från landtbrukaren P. J. i
Wirketorp att resa dit för undersökning om
mordbrand natten förut, hvarvid uthusen med inbergad
gröda nedbrunnit. Reste öfver Kjeflinge
till Wirketorp och efter öfverenskommelse med
länsmannen Roupé, som börjat förhöret rörande
branden, ut för att söka en person, som P. J.
uppgaf möjligen kunna misstänkas samt påträffade
personen i fråga, anstäld i arbete å
R. gård. Af förhöret framgick, att personen
var oskyldig. Återvände öfver Kjeflinge till
Arlöf och tjenstgjorde der med anledning af
arbetskonflikten.

Tjenstgjorde i Arlöf.

D:o samt återvände till Malmö. Erhöll meddelande
från landtbrukaren O. A. i Wollsjö, att
han nu återbekomma; den för den 22 i d. m.
såsom stulen anmälta hästen: »den hade återkommit
af sig sjelf».

Sedan från godsegaren B. v. L. å Dufeke ingått
anmälan om att han på aftonen den 23
i d. in., medan han i sällskap med sin fru och
en v. Hhöfd. P. från Stockholm färdats åkande
från jernvägsstationen i K. mot sitt hem, blifvit
af några okända personer förfördelad och

Hhöfd. P. slagen med en flaska, som någon af
ifrågavarande personer kastat mot de åkande,
så reste jag öfver Axelvold till Dufeke och
Kågeröd och företog undersökning på stället,
der våldet skett. Af undersökningen framgick,
att såväl våldsverkaren som de öfriga personer,
hvilka förfördeladt B. v. L., med all säkerhet
tillhörde någon af Onsjö eller Rönneberga bevärings
kontingenter, som natten i fråga varit
inqvarterade i K. och trakten deromkring,
hvilket beväringsmanskap nu befann sig å
Ljungbyhed. Reste till Ljungbyhed och höll
förhör med beväringsmanskapet vid Onsjö
kompani utan att erhålla någon upplysning om
i hvilken våldsverkaren kunde vara.

Aug. 28. Förhörde beväringsmanskapet vid Rönnebergs
kompani, dervid besvärande omständigheter
förekommo emot beväringsmannen N:o 00 A.
J. S. från N. W.; men som han med bestämdhet
förnekade hvad som lades honom till last,
fick saken tillsvidare bero. Återvände öfver
Eslöf till Malmö.

» 29. Reste till Lund för att efterspana och anhålla

arbetskarlen N. W. C. från Skifarp, hvilken
angifvits begått mened härstädes. Sedan jag
jemte biträde förgäfves eftersökt C. i Lund,
samt det blef meddeladt, att han möjligen
vore anstäld i arbete hos byggmästaren O. P.
från Sjöbo vid dennes arbeten å Vestkustbanan,
reste jag öfver Kjeflinge till Teckomatorp
och sökte C. samt återvände till staden.
Reste till Sjöbo, dit det kunde antagas, att
C. rest för att råka byggm. P., för hvars räkning
han skulle vittnat falskt.

Återvände till Malmö utan att hafva träffat C.

)'' 30.

Aug. 31.
Sept. 1.

» 3.)

» 4.J

» 5.

» 6.)

» 9.

» 10.

» 11.)
» 12.|
» 13.

Reste till Arlöf och tjenstgjorde der med anledning
af konflikten vid Rösselska fabriken.
Erhöll i Arlöf telefon från polisen i Lund, att
C. nu enligt min begäran anhållits derstädes
och vore att afhemta hit till staden. Reste
till Lund och afhemtade C. till Malmö samt
återvände till min tjenstgöring i Arlöf.

Diverse tjenstgöring.

Reste till Hörby och tjenstgjorde å torgdagen
derstädes samt återvände till Malmö.

Diverse tjenstgöring.

Reste till Lomma och öfriga jernvägsstationer
vid Vestkustbanan t. o. m. Billesholm och eftersökte
för delaktighet i (Aska menedsmålet
misstänkte byggm. O. P. från N. N. äfvensom
vittnen i berörda mål.

Som jag icke kunnat erhålla någon upplysning
rörande byggm. O. P:s vistelseort, men
det blifvit upplyst, att en snickeriarbetare J.
L., som skulle inkallas att vittna i omförmälta
sak, säkerligen begifvit sig till sitt hem i S.
församling, så reste jag till Malmö och vidare
till S. och eftersökte jemte biträde nämnda
J. L., som anträffades, hördes samt delgafs
kallelse att vittna i målet mot häktade C.
Återvände till Malmö.

Diverse tjenstgöring.

Reste, enligt af kronolänsmannen Ljungberg
derom framstäf begäran, till Köpenhamn för
att söka anskaffa bevisning mot för lamstölder
häktade danske undersåtarne A. H. P. och

Sept. 14.

» 15.

» 16.
» 17.

» 18.
» 19.

N. J. samt företog med biträde af dansk polis
undersökningar och förhörde flera personer,
om hvilka det kunde antagas, att de hade sig
något bekant i berörda sak.

Fortsatte spaningarne i Köpenhamn samt vidtalade
ogifta C. L., som varit i tjenst hos
häktade N. J. under den tid stölderna af lam
pågått, samt den detektivkonstapel, som biträdt
vid spaningarna i Köpenhamn, att torsdagen
den 19 i d. m., då målet mot häktade
P. och N. J. åter skulle förekomma, emot
öfverenskommen godtgörelse att resa hit och
vittna i nämnda sak. Återvände till Malmö.
Diverse tjenstgöring. Anmälte statkarlen P. O.,
anstäld och boende hos landtbrukaren P. å E.
inom H. socken, att han sistlidne natt emellan
kl. 12 och 6 på morgonen ur drängkammaren
å H. gård, der han vid tillfället var på besök,
frånstulits en vinteröfverrock och en kavajrock,
tillsammans värderade till 30 kronor.

Diverse tjenstgöring.

Reste till Wollsjö och tjenstgjorde å torgdagen
derstädes för att efterse ficktjufvar, efterlyste
personer och stulna hästar in. m. Återvände
till Malmö.

Reste till Lund och tjenstgjorde å torgdagen
derstädes samt återvände hit till staden.

Var närvarande å ransakning å cellfängelset
med häktade danske undersåtarne A. H. P.
och N. J. De för den 14 i d. m. omnämnda
personerna C. L. och detektivkonstapeln R. H.
hade iakttagit inställelse och vittnade i saken,
hvarefter rätten förklarade båda de häktade
skyldiga till de brott, för hvilka de åtalats
och hänvisade dem till annan häradsrätt.

Sept. 20.

» 21.

» 22.

» 23.

» 24.

» 25.

Reste jemte detektiven Ax. Sjöberg öfver
Helsingborg till Sofiero och tjenstgjorde der
under den tid H. M. Konungen af England
uppehöll sig der. Reste öfver Helsingborg till
Landskrona.

Reste till ön Hven och tjenstgjorde under det
H. M. Konung Oscar II jagade å Hven.
Tjenstgjorde å Hven under den der anordnade
Tyko-Brahe-festen samt reste på e. m.
till Landskrona och tjenstgjorde der under det
H. M. Konung Oscar II uppehöll sig der.
Återvände jag och Sjöberg hit till staden.
Diverse tjenstgöring.

Reste till Eslöf och tjenstgjorde å torgdagen
derstädes samt återvände till Malmö.

Med undantag för namnförkortningar rätt utdraget,
betygas.

Herman Uddén.

Bil. Litt. D.

Afskrift.

Räkning

å lön samt resekostnader och andra extra utgifter såsom
länsdetektiv under Augusti månad år 1901.

1901 Aug.	2	An. En biljett Malmö—Limhamn.........		10
		» Dagtraktamente under en dag ......	2	50
» 2>		» Extra utgifter till biträde m. m. vid spaning efter förre straffången Nils Sjöholm, hvilken misstänktes för inbrottsstöld hos landtbrukaren Per Hansson Bååt i Glostorp...... » En biljett Limhamn—Malmö.........	3	10
>	3	» En 3:dje klass biljett Malmö—Arlöf	—	20
»	5	» Nattlogi i Arlöf under 2 nätter...	4	—
»	»	» Dagtraktamente under 3 dagar.....	7	50
,	»	» En 3:dje klass biljett Arlöf—Malmö	—	20
	10	» En d:o d:o Malmö—Arlöf	—	20
»	12	» Nattlogi i Arlöf under två nätter	4	—
»		» Dagtraktamente under tre dagar...	7	50
	»	» En 3:dje klass biljett Arlöf—Malmö	—	20
»	14	> En d:o d:o Malmö—Ystad	2	25
»		» Dagtraktamente under en dag ......	2	50
»		» En 3:dje klass biljett Ystad—Malmö	2	25
»	16	» En d:o d:o Malmö—Skurup	1	40
»	»	» Dagtraktamente under en dag ......	2	50
»	» 17	» En 3:dje klass biljett Skurup— Malmö ........................................ » En 3:dje klass biljett Malmö—Arlöf	1	O o
		Transport kronor	42	00

1901		Transport kronor	42	00
Aug.	19	An. Nattlogi i Arlöf under två nätter	4	—
»	»	» Dagtraktamente under 3 dagar.....	7	50
»	»	» En 3:dje klass biljett Arlöf—Malmö	—	20
	20	» En d:o d:o Malmö—Arlöf	—	20
»	»	» Dagtraktamente under en dag ......	2	50
	»	» En 3:dje klass biljett Arlöf—Malmö	—	20
»	21	» En d:o d:o Malmö—Lund	—	60
	»	» Extra utgifter i och för tjensten...	2	—
»	»	» Dagtraktamente under en dag ......	2	50
»	»	» En 3:dje klass biljett Lund—Malmö	—	60
*	23	» En d:o d:o Malmö—Sjöbo	1	70
»	»	» Extra utgifter i och för tjensten ..	4	—
»	»	» Dagtraktamente under en dag .....	2	50
»	»	» En 3:dje klass biljett Sjöbo—Malmö	1	70
	24	» En d:o d:o Malmö—Kjeflinge	1	—
»	»	» Skjuts i Kjeflinge till landtbrukaren
		Per Johanssons i Wirketorp med
		flera ställen, deribland till Marie-
		holm och Reslöfsgården, samt åter
		till Kjeflinge...............................	7	—
■»		» Extra utgifter till biträde m. m.
		vid spaning rörande af Per Jo-
		hansson i Virketorp anmäld nät-
		ten förut hos honom föröfvad
		mordbrand .....................	6	—
*	»	» En 3:e klass biljett Kjeflinge—Arlöf		70
»	26	» Nattlogi i Arlöf under två nätter	4	—
»	»	» Dagtraktamente under 3 dagar..	7	50
»	»	» En 3:dje klass biljett Arlöf—Malmö		20
	27	» En d:o d:o Malmö—Axelvold \|	1	65
X1	»	» En d:o d:o Kågeröd—Ljung-
		byhed......................................	1	50
		Transport kronor	101	75

1901		Transport kronor	101	75
Aug.	27	An. Nattlogi i Ljungbyhed under en natt	2	—
	28	.» En 3:dje klass biljett Ljungbyhed—
		Malmö ..........................................	2	40
		» Extra utgifter i och för tj ensten ..	3	— j
		» Dagtraktamente under två dagar...	5	r
	29	» En 3:dje klass biljett Malmö—Lund	—	60
» \|	»	» En d:o d:o Lund — Teckomatorp	—	75
	»	» En d:o d:o Teckomatorp—Malmö	1	20 i
»		» Eu d:o d:o Malmö—Sjöbo..........	1	70
	*	» Nattlogi i Sjöbo under en natt ...	2	—
»	30	» Dagtraktamente under två dagar...	5	—
»		» Extra utgifter till biträde m. m.
		vid spaning efter för mened miss-
		tänkte arbetskarlen Nils Vilhelm
		Cronholm från Skifvarp...............	7	—
»	»	» En 3:dje klass biljett Sjöbo—''Malmö	1	70
	31	» En d:o d:o Malmö—Arlöf	—	20
> i	»	» Dagtraktamente under en dag ......	2	50
»		» Nattlogi i Arlöf under en natt ...	2	—
»	»	» Postporto och telefonsamtal under
		månaden ......................................	1	50
»	»''	» Lön för Augusti månad..................	125	—
		Summa kronor	265	30

Qvittera»

Malmö don 31 Augusti 1901.

P. Steier.

Vidimeras

ex officio:

Fritz Hallberg.

Bil. Litt. E.

Afskrift.

Räkning

å lön samt resekostnader och andra extra utgifter såsom
länsdetektiv under September månad år 1901.

1901
Septbr.	1	An. En 3:dje klass biljett Ärlöf—Lund		40
»	»	» Två jernvägsbiljetter Lund—Malmö
		för mig och i Lund, såsom miss-
		tänkt för mened här i staden,
		anhållne arbetaren N. W. Cron-
		holm från Skifvarp ............	1	20 ^
»	»	■» En 3:dje klass biljett Malmö—
		Arlöf för mig .................	—	20
»	2	» Nattlogi i Arlöf under en natt ...	2	—
»	»	» Dagtraktamente under två dagar...	5	—
»	»	» En 3:dje klass biljett Arlöf—''Malmö	—	20
»	5	» En 2:dra klass biljett å snälltåg
		Malmö—Eslöf..................	2	05
»	»	» En 3:dje klass biljett Eslöf—Hörby	—	85
»	»	» Dagtraktamente under en dag ......	2	50
»	»	» Extra utgifter i och för tjenston...	3	—
»	»	» En 3:dje klass biljett Hörby—Malmö	2	05
»	9	» Eu d:o d:o Malmö—Billesholm	2	io
»	»	» Nattlogi i Billesholm under en natt	2
»	10	» En 3:dje klass biljett Billesholm—■
		Malmö ............................	2	10
»	»	» En 3:dje klass biljett Malmö —
		Svedala...............................		75
		Transport kronor	26	40

1901			Transport kronor j	26	40
Septbr. \|	10	An.	Extra utgifter till biträde m. m. i
			och för tjensten under den 9:de och 10:de vid eftersökande af Byggmästaren Olof Persson från Sjöbo jemte vittnen i mål emot för mened häktade arbetaren Cron-holm från Skifvarp .....................	6
»	»	»	Dagtraktamente under två dagar...	5	— ''
>		»	En 3:dje klass biljett Svedala—
			Malmö .........................................	—	75
	13	»	Eu biljett Malmö—Köpenhamn ...	1	25
»	»		Nattlogi i Köpenhamn under en natt	2	—
»	14	»	Extra utgifter till biträde och skjuts		I
			m. m. i Köpenhamn vid bevis-nings anskaffande i mål emot, för fårstölder å landsbygden inom detta län, häktade danske under-såterne Niels Jensen och A. H. Pedersen .......................................	8	50
»	»	*	Dagtraktamente för mig i Köpen-
			hamn under två dagar å 5 kro-nor per dag ...............................	10	—
	»	»	En biljett Köpenhamn—Malmö ...	1	25 j
»	17	»	En 3:dje klass biljett Malmö—
			Vollsjö öfver Tomelilla...............	3	20
»	»	'' »	Extra utgifter i och för tjensten...	3	50
»	»	>	Dagtraktamente under en dag .....	2	50
■»	»		En 3:dje klass biljett Vollsjö —
			Malmö öfver Eslöf ...................	2	45
»	18	»	En 3:dje klass biljett Malmö—Lund		60
»	»	»	Extra utgifter i och för tjensten...	2
i >	»	»	Dagtraktamente under en dag ......	2	50
			Transport kronor	77	90

1901			4 Transport kronor	77	90
Septbr.	18	An.	En 3:dje klass biljett Lund—Malmö	—	60
»	19	»	Extra utgifter för anskaffande af
! 1			vittnen från Danmark i mål emot för den 14 dennes omnämnde
			X. Jensen och Axel Hans Pe-
			derseu ...............................	4	50
/>	20	»	Två jernvägsbiljetter Malmö—Hel-
			singborg för mig och detektiven A. Sjöberg å 2: 40 per styck	4	80
*	»	>;	Skjuts från Helsingborg för mig
			och Sjöberg till Sofiero för tjenst-göring derstädes under det Ko-nungen af England uppehöll sig der .......................	2
»	*	V	Skjuts för återresan till Helsingborg	2	i
»	*	3	Extra utgifter i och för tjensten ..	6	50
		7,	Två stycken 3:dje klass biljetter
			Helsingborg—Landskrona å 1:40 per styck ....................................	2	CO O
	21	»	Nattlogi i Landskrona under en natt	5	—
>;	»		Två stycken ångbåtsbiljetter Lands-krona—Hven å 50 öre per styck	i	!
*	»	»	Extra utgifter till skjuts m. m. ..	6	—
»	22		Nattlogi å Hven under eu natt ...	4	—-
» •	»	»	Två stycken ångbåtsbiljetter Hven
			—Landskrona å 50 öre per styck	1	—
»	»	»	Extra utgifter till skjuts in. m. ...	5	so
>>	23	»	Nattlogi i Landskrona för mig och
			Sjöberg ..............................	5	—
»	»	»	Två stycken 3:dje klass biljetter
			Landskrona—Malmö å 1: 75 per styck .............	3	50 i
	i		Transport kronor	1 32	40 i

1901			Transport kronor	132	40
Septbr.	23	An.	Dag-traktamente för mig och Sjö-
			berg under 4 dagar...................	20	—
»	25	»	En 3:dje klass biljett Malmö—Eslöf	1	20
	»	»	Extra utgifter i och för tjensten...	4	50
»	»	>.>	Dagtraktamente under en dag .....	2	50
	2>	»	En 3:dje klass biljett Eslöf—Malmö	1	20
»	27		En d:o d:o Malmö—Sjöbo	1	70
»	»		En d:o d:o Sjöbo—Vollsjö	1	50
»	»	»	Skjuts i Vollsjö till smeden Johan
			Sandström i Vallarum med flera ställen och åter .......................	3
»	»	»	Xattlogi i Vollsjö under en natt	2	—
»	28	»	Dagtraktamente under två dagar. .	5	—
2	2-		Extra utgifter i och för tjensten
			vid spaning rörande hos smeden Sandström i Vallarum natten till den 27 dennes föröfvad inbrotts-stöld .......................................	5
»			En 3:dje klass biljett Vollsjö —
1			Malmö, öfver Eslöf.................	2	45
	30	»	Till postporto och telefonsamtal
			under månaden .....................	1	25
*	»	»	Lön för September månad ............	125	—
			Stimma kronor	308	70

Qvitteras

Malmö den 30:de September 1901.

P. Steier.

Vidimeras

ex offieio:

Fritz Hallberg.