AFGIFVET DEN 2 NOVEMBER 1894 (Statens offentliga utredningar 1897:2)

BETÄNKANDE

MED FÖRSLAG TILL

AFGIFVET DEN 2 NOVEMBER 1894

DERTILL FÖRORDNADE KOMITERADE.

STOCKHOLM

1SAAC MARCUS’ BOKTR.-AKTIEBOLAG.
1894.

r i i/, n ; 1 11 i''A t t i ''.i i

Till Herr Statsrådet och Chefen för Kongl. Finansdepartementet.

Sedan Kongl. Maj:t den 19 maj 1893 bemyndigat chefen för
Kongl. Finansdepartementet att för beredande af föreliggande frågor
angående förändringar i skatteväsendet, såsom frågorna om utvidgning
af arfsbeskattningen, om utsträckt tillämpning af stämpelbeskattningen
samt om revision af förordningen angående bevillning fast af
egendom samt af inkomst jemte dermed sammanhängande ämnen, tillkalla
de personer, hvilkas biträde han för beredningen af omförmälda
frågor funne nödigt anlita, samt dervid tillika förklarat, att vid nämnda
beredning, hvilken skulle ega rum enligt de närmare föreskrifter, chefen
för Finansdepartementet egde meddela, hänsyn borde tagas till de uttalanden,
som innefattades i bemälde departementschefs anföranden till
statsrådsprotokollet den 13 januari och den 14 oktober 1892 samt i
Riksdagens skrifvelse till Konungen den 27 november samma år, äfvensom
till hvad i öfrigt vid hithörande frågors behandling inom Riksdagen
förekommit, uppdrog Herr Statsrådet den 24 maj sistlidet år åt
undertecknad Cavalli samt fullmägtigen i Riksgäldskontor Johan Johans -

son i Noraskog att jemte expeditionschefen i Finansdepartementet grefve
Hans Hanson Wachtmeister deltaga i beredningen af ofvan omförmälda
frågor.

De sålunda utsedde komiterade företogo, jemlikt Herr Statsrådets
föreskrift, till en början frågorna om utvidgning af arfsbeskattningen
och utsträckt tillämpning af stämpelbeskattningen samt aflemnade efter
dessa frågors behandling den 27 oktober näst-lidet år förslag till följande
författningar nemligen:

förordning angående stämpelafgiften;

lag angående ändrad lydelse af 9 kap. 1 och 4 §§ Årfdabalken;

lag angående ändrad lydelse af 22 kap. 20 och 21 §§ Strafflagen;

lag angående värdering af död mans bo; samt

lag angående förändrad lydelse af 1 § i förordningen angående
särskilda protokoll öfver lagfarter, inteckningar och andra ärenden den
16 juni 1875.

Efter det Herr Statsrådet vidare, sedan fullmägtigen i Riksgäldskont-oret,
Johansson anmält sig förhindrad att taga del i komiterades
återstående arbeten, uppdragit åt undertecknad Jonsson att i stället
deltaga i berörda arbeten, sammanträdde komiterade åter härstädes den
2 sistlidne juni för att, jemlikt Herr Statsrådets föreskrift, företaga
frågan om revision af förordningen angående bevillning af fast egendom
samt af inkomst.

Med erinran, att expeditionschefen grefve Wachtmeister varit af
sjukdom hindrad att taga del i sistnämnda frågas slutliga behandling,
och med anmälan, att undertecknad Holmquist, som först efter det,
att komiterade enats om grunderna för den ifrågavarande revisionen
och utkast till förslag i ämnet blifvit upprättadt, erhållit Herr Statsrådets
uppdrag att från nästlidne oktober månads början biträda komiterade,
endast deltagit i den slutliga formela granskningen af samma
utkast, få komiterade, efter fullgjord t uppdrag, härmed såsom resultat
af arbetet öfverlemna:

l:o) förslag till förordning angående inkomstbevillning; och

2:o) deraf föranledda förslag till ändringar i kommunalförfattningarna,
nemligen:

a) förslag till ändrad lydelse af §§ 57, 58 och 59 i förordningen
om kommunalstyrelse på landet;

b) förslag till ändrad lydelse af §§ 12, 57 och 64 i förordningen
om kommunalstyrelse i stad;

c) förslag till ändrad lydelse af §§ 12 och 40 i förordningen om
kommunalstyrelse i Stockholm;

d) förslag till ändrad lydelse af §§ 5 och 37 i förordningen om
kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd i Stockholm; samt

e) förslag till ändrad lydelse af §§ 47 och 48 i förordningen om
landsting;

jemte till dessa förslag hörande motiv och bilagor;

varande de förslaget till förordning angående inkomstbevillning
tillhörande och dervid fogade formulär till taxeringslängder, efter uppdrag
af Herr Statsrådet samt anvisning af komiterade, utarbetade af
häradsskrifvaren i Tjusts fögderi af Kalmar län Fredric August Lind.

De särskilda meningar, som undertecknade, hvar för sig, vid
ifrågavarande författningsförslag anfört rörande vissa detaljfrågor, varda
jemväl härhos bifogade.

Stockholm den 2 november 1894.

H. Cavalli. Olof Jonsson i hof. A. Holmquist.

Alexis Hammarström.

lilo fr>V,Il!ll''!ui.»! I If> Ii'').) iV’> Ii; : i ■>!)''/ 1 J >i;''ii >:; r. lif-l- il>

.KttCr Jillii»

■

vitnfti ''-»l.iTjnöiI vi;!n’i«V! il i: <>ini''>(

I ; i ! , IT,i :!''>

. ■1jl ! • i

. Wav\ \ a-\V'' >n av \

Försl a g till förordning

angående inkomstbevillning.

I kap.

Om skyldighet att utgöra inkomstbevillning och om föremål för sådan bevillning.

1 §•

Skyldige att utgöra inkomstbevillning äro, med undantag som i
2 § stadgas:

a) svensk medborgare, som är i riket bosatt: för all den inkomst,
han åtnjuter, vare sig här eller från utrikes ort;

b) svensk medborgare, som icke är i riket bosatt: för den inkomst,
han härifrån åtnjuter;

c) utländing, som är i riket bosatt eller stadigvarande sedan minst
ett, år tillbaka här uppehåller sig för annat ändamål än studiers idkande:
för den inkomst, som af honom här förvärfvas eller, utifrån införd här
användes;

d) utländing, som här i riket eger eller inuehafver fast egendom,
idkar handel eller näring eller härifrån uppbär lön eller pension eller
utdelning för aktier: för den inkomst, som af honom derigenom här förvärfvas
eller härifrån åtn jutes.

Hvad sålunda stadgats om enskild person, galle ock i tillämpliga
delar om kommun och annan menighet, samfund, verk och inrättning,
oskiftadt dödsbo, förening och bolag, derunder jemväl inbegripet sådant,
som enligt särskild författning är skyldigt afstå sin vinst.

/ 2 §.

1 mom. Inkomstbevillning utgöres icke af staten men väl för sådan
staten tillhörig fast egendom, som i 8 § omförmäles.

2 mom. Kyrkor, akademier, allmänna undervisningsverk, vetenskapliga
samfund, stipendiifonder, offentliga pensionsanstalter, inregistrerade
sjukkassor, sjuk- och fattigvårdsinrättningar jemte andra fromma
stiftelser utgöra icke bevillning för annan inkomst än den, som härflyter
af fast egendom, deri inbegripen sådan, som i 7 § 2 mom. omförmäles;
dock att under konsistoriernas vård eller annan allmän förvaltning stälda
kassor härjemte skola utgöra bevillning för inkomst, som tillfaller dem
från ecklesiastika boställsskogar och af lediga ecklesiastika sysslor.

3 mom. Landsting, hushållningssällskap, kommuner och andra
menigheter utgöra icke bevillning för annan inkomst än för den, som härflyter
af fast egendom, deri inbegripen sådan, som i 7 § 2. mom. omförmäles,
samt för inkomst af kapital, handel eller näring. .

4 mom. I öfrigt äro från utgörande af inkomstbevillning frikallade:

a) medlem af konungaätten: för af staten anvisadt anslag samt för
inkomst af kapital;

b) vid de förenade rikenas beskickningar hos utländska makter
anstälde jemte alla öfriga under utrikesdepartementet lydande embetsoch
tjenstemän samt vakfbetjente: för den del af deras aflöning eller
pension, som motsvarar norska statsverkets bidrag dertill;

c) främmande makters härvarande beskickningar och konsulat tillhörande
personer jemte deras betjening, så vida de icke äro svenska
medborgare: för all annan inkomst än den, som härflyter af här i riket
belägen fast egendom eller utgöres af från Sverige uppburen allmän eller
enskild pension eller utdelning för aktier eller erliålles genom här idkad
handel eller näring; samt

d) lappallmogen: för inkomst af renskötsel.

3 §•

Såsom inkomst anses den skattskyldiges samtliga bruttointägter,
vare sig de bestå i penningar eller naturaförmåner eller eljest äro i
penningevärde bestämbara, med undantag allenast af hvad som erhålles

genom arf, testamente, hemgift, lif- eller olycksfallsförsäkring eller i
gåfva, såvidt den består af fast egendom.

All inkomst hänföres till någon af följande hufvudarter:

A) inkomst af fast egendom;

B) inkomst af kapital;

C) inkomst af handel eller näring; samt

D) annan inkomst af varaktig eller tillfällig natur.

II kap.

Om de särskilda slagen af inkomst.

A) Inkomst af fast egendom.

4 §•

1 mom. För beräkning utaf inkomst af fast egendom skall taxeringsvärde
åsättas sådan egendom, antingen såsom jordbruksfastighet eller
såsom annan fastighet.

Taxeringsvärde skall dock icke åsättas:

a) fiske, vare sig staten eller annan tillhörigt;

b) sådan fast egendom, som i 7 § 2 mom. omförmäles;

c) annan staten i öfrigt tillhörig fast egendom än jordbruksfastighet,
som innehafves af staten, fast egendom, som i 8 § omförmäles, och
för statsverkets räkning utarrenderad fast egendom.

2 mom. Såsom jordbruksfastighet anses:

hemman, lägenhet eller annan jordegendom, som hufvudsakligen
användes för jordbruk eller skogsbörd, jemte derå uppförda byggnader
med undantag, som i 3 mom. stadgas.

3 mom. Såsom annan fastighet anses:

tomt i stad, köping eller dermed jemförlig ort samt åbyggnad å
sådan tomt;

lägenhet med tillhörande åbyggnad, då lägenhetens hufvudsakliga
värde utgöres af åbyggnaden;

lägenhet med eller utan åbyggnad, då lägenheten hufvudsakligen
användes för annat ändamål än jordbruk eller skogsbörd;

vattenfall, som är i jordebok särskildt upptaget eller från annan
egendom afsöndradt;

frälseränta; samt

byggnad, belägen på jordbruksfastighet, då byggnaden antingen

icke är afsedd för jordbruk eller ock utgöres af sådant större eller dyrbarare
boningshus, som, med fästadt afseende jemväl å hvad i orten är
brukligt, icke står i skäligt förhållande till den tillhörande jordegendomens
storlek och värde. ,

5 §■

1 mom. Fast egendoms taxeringsvärde bestämmes till det belopp,
som motsvarar egendomens verkliga värde med hänsyn till dess storlek,
beskaffenhet i öfrigt och afkastning, efter de upplysningar härom, som
kunna inhemtas af erhållna uppgifter om areal och olika egoslag samt
arrende- och hyresafgifter, köpeafhandlingar och värderingar för egendomens
belåning eller försäkrande mot brandskada.

Vid bestämmande af taxeringsvärde å jordbruksfastighet skall hänsyn
icke tagas vare sig till tillgång å fiske utöfver husbehof eller till
den afkastning, som vinnes derigenom att någon del af fastigheten användes
för annat ändamål än jordbruk, såsom till handelsträdgård, kalkeller
stenbrott, tomt- eller upplagsplats.

1 fråga om skogsområde, som innehafves af staten, skall icke blott
skogsmarkens värde utan äfven växande skogens värde inbegripas i
taxeringsvärdet, men beträffande jordbruksfastighet i öfrigt skall vid
taxeringsvärdets bestämmande hänsyn icke tagas till tillgång å växande
skog utöfver husbehof.

2 inom. Frälseräntas kapitalvärde uppskattas till tjugo gånger det
belopp, hvartill samma ränta efter nästföregående års markegång uppgått,
så framt icke räntan i enlighet med 14 § i kongl. kungörelsen den
11 maj 1855 utgår efter medeimarkegångspris, i hvilket fall detta senare
bör läggas till grund för beräknande af räntans belopp. Dock
iakttages, att frälseräntas kapitalvärde alltid sättes i fulla hundratal kronor,
så att möjligen Överskjutande belopp icke beräknas

3 mom. Allmän uppskattning af fäst egendom verkställes år 1896
och derefter hvart femte år. Det uppskattade värdet skall bibehållas
oförändradt till nästa allmänna fastighetstaxering, derest icke dessförinnan
egendomens värde blifvit i betydligare mån förhöjdt eller märkligen
förminskats, i h vilka fall detta värde bör jemkas efter de förändringar,
egendomen undergått. Har fast egendom blifvit delad, skall ock särskildt
värde åsättas hvarje del.

6 §•

Vid uppskattning af fast egendom skola särskilda värden, slutande
å fulla hundratal kronor, utsättas:

a) å jordbruksfastighet:

för hvarje hemman och jordlägenhet eller, om hemmanet eller
lägenheten består af två eller flera brukningsdelar eller afsöndring af
jord derifrån egt rum, för hvarje sådan brukningsdel eller jordafsöndring;
för skogsområde, som innehafves af staten; äfvensom för skogsområde,
som innehafves af kommun eller annan menighet;

b) å annan fastighet:

för tomt, i stad, köping och dermed jemförlig ort;

för åbyggnad å sådan tomt;

för lägenhet jemte tillhörande åbyggnad;

för hit hänförlig byggnad å jordbruksfastighet; samt

för frälseränta.

7 §•

1 mom. Inkomst, af jordbruksfastighet, inkomsten af det i jordbruksrörelsen
nedlagda kapital och arbete häri inbegripen, anses utgöra
6 procent, af fastighetens taxeringsvärde. Annan fastighet anses lemna
en inkomst af 5 procent af taxeringsvärdet.

2 mom. Hvad sålunda stadgats gäller dock icke i afseende å:

a) kommuner tillhöriga allmänna platser, tomter och byggnader,
som äro belägna inom kommunens område, och ej heller andra menigheter
än de nyssnämnda samt akademier, vetenskapliga samfund, allmänna
undervisningsverk och barmhertighetsinrättningar tillhöriga allmänna
platser, tomter och byggnader;

regementens och officerskårers vid mötesplatser till begagnande
under allmänna vapenöfningarne uppförda byggnader; eller

enskilda personer eller samfund tillhöriga kyrkor och bönehus;
skolande den inkomst, som af sådana allmänna platser, tomter och
byggnader eller kyrkor och bönehus kan tillfalla egaren, anses, icke såsom
inkomst af fast egendom, utan såsom sådan inkomst, som i 11 §
omförmäles;

b) mark, som upptages af kanal, jernväg, annan farväg eller farled
eller af flottled och ej heller sjelfva anläggningen, hvarunder jemväl
inbegripas de för dess begagnande erforderliga stationshus, verkstäder och
andra Byggnader;

skolande den af sådan fastighet härflytande inkomst beskattas, icke
såsom inkomst af fast egendom, utan i samband med inkomsten af sjelfva
anläggningen.

8 §•

Bevillning för inkomst, af fast egendom erlägges af egendomens
egare utom i följande fall, då bevillningen utgöres af innehafvaren,
nemligen för inkomst af:

a) jordbruksfastighet, som besittes med stadgad åborätt eller är af
offentlig myndighet eller af stiftelse till begagnande mot lifstidsstädja
upplåten; i stad befintlig s. k. ofri tomt, hvarifrån innehafvaren ej må
skiljas, så länge han erlägger tomtören eller utan att vederbörlig lösen
gifves; samt skogsområde, som innehafves af kommun eller annan
menighet;

b) fast egendom, som antingen är till boställe eller eljest på lön
anslagen, såvida hela fastigheten är åt endast en person upplåten; samt

c) lägenhet, som är till besittning på viss tid eller på lifstid från
annan egendom afsöndrad.

B) Inkomst af kapital.

9 §■

Till inkomst af kapital hänföres ränta å utlånade eller i obligationer
nedlagda eller hos bankinrättningar eller enskilde insatta penningar.

C) Inkomst af handel eller näring.

10 §.

Till inkomst af handel eller näring hänföres inkomsten af:

a) penningerörelse, försäkringsrörelse, handelsrörelse, skeppsrederi,
sågverks- och brädgårdsrörelse, grufdrift, kalk- och stenbrott samt annat
dermed jemförligt arbete, masugn eller hytta, stångjernsbruk, manufakturverk
eller annan inrättning, som afser tillgodogörande eller förädling af
mineralrikets alster, fabrik, mekanisk verkstad, skeppsbyggeri, bränvinsbränneri,
bryggeri, sockerbruk och andra för varors tillverkning eller förädling
anlagda inrättningar, mejerihandtering, i den mån den icke afser
tillgodogörande af eget jordbruks produkter, boskapsskötsel utan förening
med eget jordbruk, handelsträdgårdsrörelse, fiske, som icke sker allenast

för husbehof, äfvensom handtverk eller annan näring, såvida för dess
utöfning användes rörelsekapital och aflönadt biträde; dock att jordbruksnäring
ej må hit hänföras;

b) försäljning af skog eller skogseffekter från egen eller annans
mark, virkesfångst från egen eller annans mark för annat ändamål än
husbehof äfvensom virkesfångst från skogsområde, som blifvit af staten
upplåtet till bergshandteringens understöd, till sågverk eller kanalbolag; och

c) kanal, jernväg, annan farväg eller farled, flottled och telefonanläggning.

D) Anna?i inkomst of varaktig eller tillfällig natur.

11 §•

Till annan inkomst af varaktig eller tillfällig natur hänföres:

a) hvad som förvärfvas genom utöfning af vetenskap, läkare- eller
sakförareverksamhet, konst eller handaslöjd;

b) inkomst och förmån af tjenst eller särskild! uppdrag, såsom
aflöning, arfvode, traktamente, sportler, fri kost, bostad, boställe eller
eljest på lön anslagen fastighet, såvida icke för sådan förmån bevillning
såsom för inkomst af fast egendom af löntagaren utgöres, samt annan
med allmän eller enskild tjenst förenad förmån, afkomst af de af kronan
upplåtna stom-, annex- och mensalhemman samt lägenheter, som icke äro
bostadsboställen, i den händelse sådan afkomst enligt gällande författning
från en till annan församling öfverflyttats;

c) pension, lifränta och undantagsförmån samt årligt eller tillfälligt
understöd, som icke är att anse såsom bidrag för bekostande af emottagarens
undervisning eller uppfostran;

d) daglön och annan förut ej omförmäld inkomst af kroppsarbete;

e) krono- och kyrkotionde eller ersättning derför, som åtnjutes af
patronns ecclesise;

f) sådan inkomst af jordbruksfastighet, till hvilken hänsyn icke
tages vid fastighetens taxering och som förty icke taxeras såsom inkomst
af fast egendom och ej heller taxeras såsom inkomst af handel
eller näring;

g) utdelning, som delegare i aktiebolag eller enskild sedelutgifvande
bank eger uppbära från bolaget eller banken;

h) lotterivinst och sådan vinst å tillfälliga affärstransaktioner, hvilken
icke är att hänföra till inkomst af handel eller näring; samt

i) all annan, förut icke omförmäld inkomst.

III kap.

Om inkomstens beräknande.

12 §.

1 mom. Inkomst af fast egendom beräknas efter löpande årets
taxeringsvärde.

Den med allmän eller enskild tjenstebefattning förenade fasta lön
så ock pension beräknas efter det belopp, hvartill lönen eller pensionen
för det löpande året blifvit i stat eller annorledes bestämd. All annan
inkomst beräknas efter det belopp, hvartill inkomsten under nästföregående
kalenderår eller, der, beträffande handel eller näring, kalenderår
och räkenskapsår icke sammanfalla, inkomsten under nästföregående räkenskapsår
uppgått.

2 mom. Inkomst af försäkringsrörelse, som för utländsk räkning
här i riket drifves, taxeras till 15 procent af beloppet af de premier,
som försäkringsgifvaren under nästföregående kalenderår här uppburit.

13 §.

1 mom. Från den i 3 § angifna inkomst (bruttoinkomsten) må
vid taxeringen afdrag ega rum:

a) från inkomst af fast egendom: för ränta å penningebelopp, som
är i fastigheten intecknadt och utgöres af ogulden skuld; dock att sådant
afdrag icke må tillgodonjutas för mera än 40 procent af inkomstens
belopp;

b) från inkomst af kapital: för ränta å upplånadt kapital, till säkerhet
hvarför inteckning i den skattskyldiges fastighet icke är gällande;

c) från inkomst af handel eller näring: för den, enligt 7 § 1 mom.
och a) här ofvan, taxerade inkomst af fast egendom, som af egaren begagnas
till utöfvande af handeln eller näringen, i den mån denna inkomst
belöper å den del af fastigheten, hvilken användes uteslutande för ifrågavarande
ändamål;

för ränta å lånadt rörelsekapital, till säkerhet hvarför inteckning
i fastighet icke är gällande, i den mån afdrag för sådan ränta icke enligt
b) egt rum, dock att från inkomst af jernvägsdrift afdrag må ske jemväl
för ränta å skuld, som är i jern vägen intecknad;

för omkostnader för handelns eller näringens bedrifvande, såsom
hyresafgift för förhyrd fastighet, inköp af varor och råämnen, derunder
inbegripen jemväl köpeskilling för växande skog, kostnaden för underhåll
af inventarier, afskrifning å värdet af inventarier, motsvarande den slitning,
dessa äfven med behörigt underhåll årligen undergå, eller, der
nyanskaffning af inventarier under året egt rum, så stor andel af anskaffningskostnaden,
som motsvarar sagda årliga slitning, underhåll af
annan fastighet än jordbruksfastighet, i den mån den användes för handelns
eller näringens bedrifvande, aflöning, föda och öfriga kostnader för de i
och för handeln eller näringen använda biträden och arbetare samt andra
dermed jemförliga utgifter;

för förlust, som uppstått å handeln eller näringen eller å annan
af den skattskyldige idkad handel eller näring, så vida denna senare
antingen är af samma slag eller bedrifvits inom samma kommun; samt
vid försäkringsrörelse, för hvad som afsättes till försäkringsfond;

d) från annan inkomst af varaktig eller tillfällig natur: för ränta å
skuld, på grund af hvilken afdrag enligt denna § eljest icke eger rum,
dock att sådant afdrag icke må öfverstiga 20 procent af den ifrågavarande
inkomstens belopp;

för den, enligt 7 § 1 mom. och a) här ofvan, taxerade inkomst af
fast egendom, som af egaren begagnas till utöfvande af vetenskap, läkareeller
sakförareverksamhet, konst eller handaslöjd, i den mån denna inkomst
.belöper å den del af fastigheten, hvilken användes uteslutande för
ifrågavarande ändamål, äfvensom för kostnader, som äro förenade med
utöfvande af sådan verksamhet;

för hvad som anvisats till bestridande af de med erhållna tjenster
eller uppdrag förenade särskilda kostnader, såsom resekostnadsersättning,
å stat uppförd häst- eller båtlega, officerares lönetillägg för
tjenstehästar samt fourageringsersättning, anslag till skrifmaterialier och
andra expenser, arfvode, dagaflöning eller traktamente för extra förrättning
å annat ställe än tjenstemans eller i förrättningen deltagande persons
vanliga boningsort, förhöjning i s. k. dietpenningar vid sjökommendering
till aflägsnare farvatten, fältaflöning under krigstid samt arfvode
eller traktamente för riksdag eller för revision af offentliga verks eller
inrättningars räkenskaper, då riksdagen eller revisionen hålles å annan
ort än der arfvodes- eller traktamentstagaren är bosatt; samt

för följande med embete eller tjenst förenade utgifter, nemligen:
den afgift, tjensteman såsom sådan åligger utgöra till pensions-, enkeoch
pupill- eller annan understödskassa, aflöning eller annan ersättning
till vikarie eller tjenstebiträde, presternas i jordeboken upptagna

1Ö

utlagor, i den mån de icke äro eftergifna, ränta ock amorteringsbidrag
till öfverbyggnadsamorteringsfonden för prestgårdarna i Skåne samt
kostnader för sådana särskildt anbefalda tjensteresor, för livilka ersättning
icke är särskildt anvisad, äfvensom för fögderitjenstemäns resor till ocb
från kronouppbördsstämmor, mantalsskrifningsförrättningar ocb taxeringsnämnds
sammanträden.

2 inom. Deremot må afdrag icke ega rum: för utskylder;
för den skattskyldiges och hans familjs lefnadskostnader samt dertill
hänförliga utgifter;

för ränta å den skattskyldiges eget, i af honom utöfvad handel
eller näring eller annan verksamhet nedlagda kapital;

för hvad som afsättes till reservfond eller dylikt, afskrifves å bokförda
värdet af fast egendom eller användes till sådan egendoms förbättring,
till jordbruksfastighets underhåll, för tillökning af inventarier eller
kapitalafbetalning å skuld.

IV kap.

Om taxeringsort.

14 §.

1 mom. För inkomst af fast egendom taxeras skattskyldig i den
kommun, inom hvars område egendomen är belägen, och för inkomst,
hvarom i 10 § b) sägs, der skogsområdet är beläget.

Patronus ecclesim taxeras för inkomst af tionde eller ersättning
derför, der inkomsten utgår, och de under konsistoriernas vård eller
annan offentlig förvaltning stälda kassor för inkomst från ecklesiastika
boställsskogar, der skogen är belägen, samt för inkomst af lediga ecklesiastika
sysslor, der sysslan är ledig.

2 mom. För inkomst af kanal, jernväg eller annan farväg taxeras
skattskyldig i de orter, der stationerna äro belägna, och för inkomst af
flottled eller annan farled, der inkomsten för hvarje, distrikt upptages.

3 mom. Skattskyldig, som drifver bankrörelse, taxeras å de orter,
der hufvud-, afdelnings- eller kommissionskontor finnes.

4 mom. Utländsk försäkringsgifvare taxeras för inkomst af försäkringsrörelse,
der densamma här i riket genom fasta agenturer drifves;
inländsk försäkringsgifvare taxeras, der hufvudkontoret är beläget.

5 mom. För inkomst af skeppsrederi taxeras skattskyldig, der
den svenske hufvudredaren är mantalsskrifven eller, om sådan hufvudredare
icke finnes, der fartyget har sin hemort eller sin hufvudstation
här i riket.

6 m.orn. För inkomst af annan handel eller näring än sådan, hvarom
här ofvan i denna § sägs, taxeras skattskyldig, der handeln eller
näringen drifves.

Drifver enskild skattskyldig handeln eller näringen å flere orter
men endast kortare tid å hvarje ort, taxeras den skattskyldige, der han
är mantalsskrifven, eller, om han icke här i riket är -förd i mantal, der
han eller ombud för honom hufvudsakligen vistas.

Förefinnas i fråga om annan än enskild skattskyldig icke några
bestämda orter för handelns eller näringens drifvande, taxeras sådan
skattskyldig, der styrelsen eller förvaltningen har sitt säte, eller, om sådant
icke här i riket finnes, der ombud för den skattskyldige hufvudsakligen
vistas.

Utgör handeln eller näringen allenast filial eller gren af annan
och drifves den endast kortare tider eller eljest i obetydlig omfattning
och ej på sjelfständigt sätt, taxeras inkomsten i sammanhang med
inkomsten af hufvudrörelsen; och skall skattskyldig, som är mantalsskrifven
i stad, hvilken innefattar flera församlingar, för handel eller
näring, som af honom i staden idkas, taxeras, der han är mantalsskrifven.

Drifver skattskyldig eljest handeln eller näringen å flere orter, skall,
äfven om det sker såsom en gemensam affär, taxering för inkomsten af
sådan handel eller näring ske å de orter, der handeln eller näringen
drifves.

7 inom. För inkomst af kapital så ock i öfrigt för annan inkomst
än den, hvarom här ofvan i denna § sägs, taxeras enskild person, der
han är mantalsskrifven, eller, om han icke är här i riket förd i mantal,
der han hufvudsakligen vistas, eller, om han icke vistas inom riket, å
den eller de orter, der inkomsten erhålles.

Annan skattskyldig än enskild person taxeras för inkomst, hvarom
i detta mom. sägs, der förvaltningen eller styrelsen har sitt säte, eller,
om sådant ej finnes här i riket, der ombud för sådan skattskyldig hufvudsakligen
vistas, eller, om ombud ej tinnes här i riket, å den eller de
orter, der inkomsten erhålles.

V kap.

Om bevillningens belopp och lindring i bevillningen.

15 §.

För bevillningens påförande skall sammanlagda beloppet af den
skattskyldiges i orten taxerade inkomster, i det fall att deri ingår inkomst
af kapital, höjas med hälften af sistnämnda inkomsts belopp; och
erlägges å den med iakttagande häraf beräknade slutliga inkomstsumman
bevillning efter en för hundra,

dock att frihet från bevillning eger rum, i det fall att den skattskyldiges
å en eller flere orter uppskattade årsinkomster, deri inberäknade
äfven hustruns, sammanlagda icke öfverstiga 500 kronor, samt
att, derest samma årsinkomster öfverstiga:

500 kr. men icke 1,000 kr., bevillningsfritt afdrag åtnjutes för 500 kr.

1,000	11	11	11	1,300	11	11	11	11	11	400	11
1,300	11	11	v>	1,600	11	11	11	11	11	300	11
1,600	11	11	11	1,900	11	11	11	11	11	200	11
1,900	11	11	11	2,200	11	11	11	11	11	100

skolande emellertid vid tillämpningen af de i denna § meddelade
bestämmelser iakttagas, att för inkomst af fastighet skall, såvida inkomsten,
efter medgifvet afdrag för ränta å skuld, uppgår till minst 25
kronor, bevillning alltid utgöras för minst 60 procent deraf, samt att, i
händelse skattskyldig finnes vara berättigad till bevillningsfritt afdrag,
sådant må ega rum endast i mantalsskrifningsorten.

Det belopp, för hvilket, enligt hvad ofvan stadgats, bevillning icke
eger rum eller hvilket får såsom bevillningsfritt afdragas, må kunna ökas
med högst 200 kronor å ort, der kostnaden för bostad är synnerligen
hög i jemförelse med förhållandet inom riket i allmänhet, äfvensom
undantagsvis med högst 200 kronor på grund af särdeles ömmande
omständigheter, såsom talrik familj, långvarig sjukdom, olyckshändelse
eller dylikt; dock att denna ökning icke må för någon skattskyldig öfverstiga
sammanlagdt 300 kronor.

Befrielse från eller lindring i bevillningen enligt denna § må ej
åtnjutas af annan än enskild person, som är i riket mantalsskrifven, och
af oskiftadt dödsbo.

VI kap.

Om taxeringsmyndigheter och om uppgifter till ledning vid taxeringen.

16 §.

Taxering eller uppskattning af hvarje fast egendoms värde och
hvarje skattskyldigs årliga inkomst verkställes af beviilningsberedningar
samt taxeringsnämnder och pröfning snämnder, hvilkas sammansättning
och åligganden här nedan bestämmas.

Den på grund af verkstäld taxering utgående bevillning anses utgöra
bevillning för det år, då taxeringen egt rum.

17 §•

Skyldige att, i den ordning här nedan stadgas, utan särskild anmaning
på heder och samvete afgifva uppgifter till ledning vid taxeringen
åt egen inkomst äro:

a) egare af fastighet eller sådan innehafvare deraf, som i 8 § omförmäles,
så vida för nästföregående år taxeringsvärde af minst 1,000
kronor varit fastigheten åsatt;

b) verk eller bolag, som är med Kongl. Maj:ts oktroj försedt eller
fått sin bolagsordning af Kongl. Maj:t stadfäst elier står under offentlig
kontroll;

c) annan skattskyldig, som under nästföregående år å en eller
flere orter uppskattats för eller åtnjutit en sammanlagd inkomst, icke
understigande 1,500 kronor, af andra inkomstkällor än fast egendom eller
ock uppskattats för eller åtnjutit minst 1,000 kronors inkomst af kapital.

18 §.

I mom. Uppgiftsskyldig egare eller innehafvare af jordbruksfastighet
skall, första gången år 1896 och derefter hvart femte år, aflemna
skriftlig uppgift, enligt faststäldt formulär, om egendomens areal

i åker, äng samt skogs- och betesmark, hvarje egoslag för sig, samt,
der sådant med stöd af tillgängliga handlingar kan uppgifvas, egendomens
genom ordentlig gradering kända innehåll i fullgod jord af sagda
egoslag äfvensom om årliga arrendet för utarrenderad egendom.

2 mom. Uppgiftsskyldig egare eller innehafvare af annan fastighet
än jordbruksfastighet skall å tid, som i 1 mom. sägs, aflemna skriftlig
uppgift,, enligt faststäldt formulär, om markens eller tomtens areal och
byggnadernas brandförsäkringsvärde samt om årliga hyressumman för
uthyrd egendom jemte hyresvärdet för de i eget hus använda lägenheter.

3 mom. Utgöres fastigheten af frälseränta, fiske eller vattenfall,
eger uppgiftsskyldighet enligt denna § icke rum.

19 §.

1 mom. Skattskyldig, som i 17 § b) eller c) omförmäles, skall
hvarje år, i enlighet med faststäldt formulär, aflemna skriftlig uppgift,
utvisande dels, särskildt för en hvar af de under B) C) och D) i
3 § angifna hufvudarter af inkomst, bruttoinkomstens belopp, dels. likaledés
särskildt för en hvar af nyssnämnda hufvudarter af inkomst, de
afdrag från inkomsten, hvilka den skattskyldige yrkar att få tillgodonjuta,
-dels ock den fasta egendom, som den skattskyldige å annan ort må
ega eller innehafva, äfvensom huruvida och till hvilket belopp han i öfrigt
åtnjuter inkomst, som jemlikt 14 § skall å annan ort taxeras; skolande
vid uppgift för verk eller bolag, som i 17 § b) omförmäles, fogas bestyrkta
afskrifter eller tryckta exemplar af dess styrelse- och revisionsberättelser
för senaste räkenskapsår.

2 mom. Uppgifter beträffande inkomst af handel eller näring, som
drifves på två eller flera orter, skola särskildt angifva, huru, enligt den
skattskyldiges åsigt, det beskattningsbara inkomstbeloppet bör fördelas
på en hvar af de orter, der enligt 14 § inkomsten bör beskattas; och
skall i fråga om inkomst af bankrörelse till grund för denna fördelning
läggas storleken af sammanlagda in- och utlåningen på de särskilda
orterna, för hvilket ändamål det åligger skattskyldig, som drifver sådan
rörelse, att vid uppgifterna foga utdrag af de särskilda kontorens månadsrapporter,
upptagande balansen å in- och utlåningsräkningarna vid hvarje
månads slut.

3 mom. Sådan i 17 § c) omförmäld skattskyldig, som under nästföregående
år taxerats för en sammanlagd inkomst, icke uppgående
till 3,000 kronor, af andra inkomstkällor än fast egendom, ege att, i
stället för den i 1 mom. stadgade skriftliga uppgift, muntligen afgifva
de upplysningar, som för hans taxering erfordras.

20 §.

Skattskyldig, som har att afgifva uppgift enligt 18 § eller 19 §,
vare dessutom pligtig att, efter anmaning, som i 29 § 2 mom. sägs,
meddela annan för hans taxering erforderlig upplysning, som är af beskaffenhet
att kunna af honom meddelas.

21 §.

Skattskyldig, som vill för ränta å skuld njuta afdrag från inkomst,
hvarom i 3 § A), B) eller D) förmäles, skall det åligga att, i sammanhang
med yrkande om sådant afdrag, meddela upplysning om fordringsegarens
namn, skuldsummans storlek samt räntefoten; och må afdrag,
som nu är sagdt, icke medgifvas på grund af uppgift till ledning för ett
föregående års taxering.

22 §.

Naturaförmåner, som skattskyldig eger åtnjuta, skola till mängd
och beskaffenhet uppgifvas äfvensom, derest så ske kan, penningevärde
derå.

23 §.

Skyldighet att afgifva uppgift, hvarom i detta kap. sägs, åligge för
omyndig eller sådan frånvarande, för hvilken god man af domstol förordnats,
förmyndaren eller gode mannen.

För annan än enskild person åligge uppgiftsskyldigheten vederbörande
styrelse, förvaltning eller ombud.

24 §.

Skattskyldig, som önskar upplysning rörande beskaffenheten af
honom åliggande uppgiftsskyldighet och sättet för dess fullgörande, ege
att för sådant ändamål hänvända sig till vederbörande bevillningsberednings
ordförande.

25 §.

1 mom. Skattskyldig, som enligt de i detta kap. meddelade bestämmelser
icke är pligtig att afgifva uppgift till taxeringen, vare dock
skyldig att efter anmaning, som i 29 § 2 mom. sägs, meddela för
taxeringen erforderlig upplysning.

2 mom. En hvar skattskyldig är det i öfrigt obetaget att meddela
upplysningar, som kunna tjena till ledning vid hans taxering.

26 §.

Till ytterligare ledning vid taxeringen skola derjemte följande uppgifter
meddelas:

l:o) de år, då allmän fastighetstaxering skall verkställas:

a) af stadsdomstol samt domare på landet:

uppgift å beloppet af den vid senaste försäljning betingade köpeskilling
för hvarje fast egendom, hvarå, efter det enahanda uppgift sist
meddelades, lagfart på grund af köp beviljats; börande i denna uppgift,
hvilken skall angifva köpares och säljares namn samt köpeafhandlingens
datum, anmärkas, när försäljningen skett af föräldrar till barn, om och
i så fall till hvilket belopp i köpeskillingen inbegripits godtgörelse för
inventarier eller inbergad gröda, om förbehåll gjorts om s. k. undantagsförmåner
samt om köpet skett å exekutiv- eller konkursauktion;

b) af direktion för hypoteksinrättning:

uppgift å det värde, hvartill hvar och en i samma hypoteksinrättning
till belåning anmäld fast egendom blifvit uppskattad vid derå, efter
det enahanda uppgift senast meddelades, för dylikt låns erhållande anstäld
och godkänd värdering;

2:o) hvarje år:

a) af styrelse öfver brandförsäkringsinrättning eller dess agenter
eller vederbörande brandstodskomité:

uppgift rörande försäkringsvärdet å de i 4 § 3 mom. omförmälda hus
och byggnader; börande denna uppgift afse samtliga bit börande byggnader,
hvilka blifvit mot brandskada försäkrade under den tid af samma
år och det näst föregående, för hvilken enahanda uppgift icke förut
meddelats;

b) af statsdepartement jemte hvarje embetsmyndighet eller embetsverk,
vare sig statens, stads eller menighets, äfvensom af styrelse för
allmän inrättning eller stiftelse, der embets- eller tjensteman, vaktbetjent
eller annan eger utbekomma aflöning eller pension:

uppgift angående hvar och en person för det löpande året tillkommande
fast lön eller pension, äfvensom under nästföregående år uppburna
särskilda belopp af tjenstgöringspenningar, dagaflöning, traktamente,
arfvode, diet-, uppmuntrings-, mil- eller felräkningspenningar, portions-,
inqvarterings-, eller beklädnadsersättning, provision eller gratifikation
och andra löneförmåner, hvarjemte, då med tjenstebefattning följer
fri kost, boställe, bostad eller löningsjord eller inkomst af sportler, expeditionslösen,
bötes- eller beslagsandelar eller andra obestämda eller extra
inkomster, sådant bör i uppgiften särskildt antecknas;

c) af förmyndarekammare eller gode män för tillsyn å förmynderskap: uppgift.

angående sammanlagda beloppet af hvarje omyndigs inkomst
af kapital för nästföregående år, för så vidt den uppgått till minst
100 kronor;

d) af agent för utländskt försäkringsbolag:

uppgift angående antalet försäkringar och premiebeloppet för nästföregående
år inom agenturens område;

e) af styrelse för aktie- eller bankbolag:

uppgift å namn, bostad och delaktighetsbelopp för kände delegare
i bolaget samt å utdelningen under nästföregående år för hvarje
aktie eller lott;

f) af styrelse för verk eller bolag, som i 17 § b) sägs; så ock af
sådan i 17 § c) omförmäld skattskyldig, som under nästföregående år
taxerats för inkomst af handel eller näring till belopp af minst 3,000
kronor:

enahanda uppgift, hvarom i b) stadgas, angående lön- och arfvodestagares
samt öfriga arbetares löneförmåner.

I uppgift, hvarom i 2:o) b) och f) stadgas, må icke något slag åt
de vederbörande tillkommande aflöningsförmåner uteslutas, äfven om enligt
denna förordning afdrag för någon del deraf må vara vid taxeringen
medgifvet; dock att pension eller gratifikation å belopp, understigande
100 kronor, må från sådan uppgift uteslutas, då för den, som åtnjutit
dylik pension eller gratifikation, annan inkomst ej uppgifves.

27 §.

Blanketter till de uppgifter, som i 18 och 19 §§ omförmälas, skola
kostnadsfritt tillhandahållas de skattskyldige hos ordförande i bevillningsbercdning
samt derjemte i Stockholm hos öfverståthållareembetet, i
öfriga städer hos magistraten och å landet hos ordförande i kommunalnämnd.

28 §.

De i 18, 19 och 26 §§ föreskrifna uppgifter skola upprättas särskildt
för hvarje kommun på landet och hvarje territoriel församling i stad
samt före den 1 april aflemnas, antingen direkt till ordföranden i vederbörande
bevillningsberedning eller ock i Stockholm till öfverstålhållareembetet
och i öfriga orter till Kongl. Maj:ts befallningshafvande i det län,
magistraten i den stad eller kronofogden i det fögderi, der taxeringen
anses skola ega rum eller den skattskyldige är bosatt; och må sådana
uppgifter på vederbörandes eget äfventyr i betaldt bref med allmänna
posten insändas.

Med aflemnande af uppgift från verk eller bolag till ledning för
dess egen taxering må dock njutas anstånd till utgången af april månad,
och, derest hinder möter att, innan bevillningsberedningens sammanträde
afslutats, aflemna sådan uppgift, må densamma, efter derom hos beredningens
ordförande gjord skriftlig anmälan, i stället till kronans ombud
hos taxeringsnämnden aflemnas så fort ske kan och i hvarje händelse före
den 1 juni.

Muntlig uppgift, som i 19 § 3 mom. omförmäles, skall afgifvas
inför vederbörande bevillningsberedning, dervid beredningens ordförande
skall å blankett, hvarom i 27 § förmäles, införa de lemnade upplysningarne,
hvilkas riktighet den skattskyldige har att med sin underskrift
bestyrka.

29 §.

1 mom. Derest uppgift, som i 18 § eller 19 § omförmäles, icke
inom föreskrifven tid afgifvits eller ock afgifven sådan uppgift befinnes
ofullständig, må bevillningsberedningens ordförande eller kronans ombud
hos taxeringsnämnd eller hos pröfningsnämnd, i händelse sådant finnes för
taxeringen erforderligt, om förhållandet göra anmälan, i Stockholm hos
öfverståthållareembetet, i öfriga städer hos magistraten samt å landet till
länsmannen i orten, hvilka myndigheter det derefter åligger att ofördröjligen
mot bevis tillställa den försumlige anmaning att inom åtta
dagar efter anmaningens mottagande afgifva fullständig uppgift vid äfventyr,
som i 31 § sägs.

2 mom. Upplysning, som i 20 § eller 25 § 1 mom. sägs, ege
såväl bevillningsberedningens ordförande som kronans ombud hos taxeringsnämnd
eller hos pröfningsnämnd att infordra i enahanda ordning, som
finnes i 1 mom. af denna § föreskrifven.

30 §.

Varder uppgift, som i 26 § omförmäles, icke inom föreskrifven tid
aflemnad, ege bevillningsberedningens ordförande eller kronans ombud
hos taxeringsnämnd eller hos pröfningsnämnd ait densamma infordra.

År den uppgiftspligtige icke offentlig myndighet eller tjensteman,
må infordrandet jemväl kunna ega rum genom Kongl. Maj:ts befallningshafvande,
hvilken dervid eger förelägga lämpligt vife.

För taxeringen eljest erforderlig officiel uppgift skall, då begäran
derom framställes, af vederbörande embetsverk lemnas; hvarförutom bevillningsberedningens
ordförande äfvensom kronans ombud hos taxeringsnämnd
eller hos pröfningsnämnd må ega att taga del af sådana hos
domare eller domstol förvarade handlingar, som i beskattningsafseende
kunna tjena till ledning.

31 §.

Underlåter någon att inom stadgad tid afgifva enligt 18 § eller 19 §
föreskrifven uppgift eller att inkomma med sådan särskildt infordrad
uppgift eller upplysning, som i 29 § omförmäles, hafve förlorat rätten
att fullfölja talan i fråga om taxeringsvärdet å den fastighet eller
beloppet af den inkomst, som uppgiften eller upplysningen skolat afse.

Hörsammas icke sådan anmaning, som i 29 § 1 mom. sägs, och
afser densamma uppgift, hvarom i 19 § stadgas, skall dessutom det belopp,
till hvilket den skattskyldiges i orten beskattningsbara inkomster
af andra inkomstkällor än fastighet eljest bort för bevillnings påförande
upptagas, ökas med en fjerdedel.

Gitter den uppgiftspligtige visa giltig ursäkt för underlåtenheten,
ego de i denna § stadgade påföljder icke rum.

32 §.

Vid underlåtenhet att behörigen fullgöra hvad i 26 § stadgas, vare
den försumlige, derest han är offentlig tjensteman, underkastad ansvar
såsom för annat tjenstefel men böte eljest 25 kronor.

33 §.

Utan hinder af uteblifven uppgift och med rätt att pröfva, i hvad
mån afgifven uppgift är af beskaffenhet att, böra läggas till grund för
taxeringen, eger bevillningsberedningen att föreslå samt taxerings- och
pröfningsnämnderna att bestämma och fastställa skattskyldigs taxering;
skolande härvid, derest af skattskyldig lemnad uppgift icke följes vid
hans taxering, skälen derför i taxeringslängden eller beskattningsnämndens
protokoll angifvas.

34 §.

Uppgift af skattskyldig till ledning för hans egen taxering må,
derest han icke medgifvit uppgiftens offentliggörande, vara tillgänglig
endast för bevillningsberedning och dess ordförande, taxeringsnämnd och
pröfningsnämnd samt kronans ombud hos dessa nämnder äfvensom de
embets- och tjenstemän, hvilka i och för sin befattning deraf erhålla
del, och må ej heller utan den skattskyldiges samtycke i taxerings- eller
pröfningsnämnds protokoll intagas; skolande efter taxeringsårets utgång
såväl nu omförmälda som alla öfriga uppgifter, hvilka enligt denna förordning
aflemnats, med det undantag, hvartill stadgandet i 74 § föranleder,
öfverlemnas till bevillningsberedningens ordförande, hos hvilken
de skola förvaras intill dess fem år förflutit, hvarefter de af honom
förstöras.

VII kap.

Om eftertaxering.

35 §.

1 mom. Derest i afgifven uppgift eller upplysning enligt 18 §,
19 § eller 29 § veterligen oriktigt meddelande lemnats och inkomst derigenom
blifvit irån taxering undandragen, skall vid den taxerings förrättning,
då kännedom erhålles om sådant svikligt förfarande, den skattskyldige
särskild! taxeras för dubbla beloppet af den inkomst, hvarför
bevillning till följd af berörda förfarande icke blifvit påförd.

2 mom. Har inkomst, som af skattskyldig åtnjutits, undgått bevillning
af annan orsak än att afgifven uppgift varit veterligen oriktig, skall vid
den taxerings förrättning, då utredning härom vinnes, den skattskyldige
särskild!, taxeras för den sålunda obeskattade inkomsten.

3 mom. Taxering på grund af denna § skall ske senast inom fem år
efter det år, då inkomsten rätteligen bort taxeras, och påföres bevillningen,
derest den skattskyldige aflidit, hans dödsbo. År boet skittadt, svare
bodelegare icke för mera än hvad af bevillningen å hans lott belöper
och i intet fall med mera än hela sin lott i boet.

VIII kap.

Taxeringsmyndigheternas sammansättning och befogenhet.

l:o) Bevillningsberedningarna.

36 §.

Hvarje kommun skall i allmänhet utgöra ett beredningsdistrikt.
I Stockholm eger öfverståthållareembetet att bestämma antalet af de
bevillningsberedningar, som der skola tillsättas, samt det distrikt, hvarje
bevillningsberedning skall omfatta. För annan stad, hvarest flera bevillningsberedningar
erfordras, eger Kongl. Maj:ts befallningshafvande att,
efter magistratens hörande, bestämma beredningarnas antal och beredningsdistrikten.
På landet må två eller flere mindre kommuner af Kongl.
Maj:ts befallningshafvande kunna till ett beredningsdistrikt förenas.

Till ordförande och föredragande i bevillningsberedning skall Kongl.
Maj:ts befallningshafvande förordna lämplig, helst inom beredningsdistriktet
bosatt person. Sådant förordnande meddelas för tiden intill det år, då
nästa allmänna fastighetstaxering eger rum, Kongl. Maj:ts befallningshafvande
dock obetaget att, derest anledning dertill förekommer, återkalla
förordnandet före utgången af den tid, för hvilken detsamma meddelats.

37 §.

Bevillningsberedning utgöres af, jemte ordföranden, visst antal för
hvarje år, på sätt här nedan stadgas, utsedde ledamöter.

1 stad skola dessa ledamöter, till antal af tre, högst fem, väljas
af stadsfullmägtige eller, der stadsfullmägtige icke finnas, af allmän rådstuga
bland sådana inom beredningsdistriktet boende personer, hvilka
under senast förflutna år derstädes erlagt inkomstbevillning. På landet
skola ledamöter i bevillningsberedning, till antal af två, högst sex, väljas
på kommunalstämma bland de i orten bosatta personer, hvilka under
sist förflutna år erlagt inkomstbevillning inom distriktet. Åro flere kommuner
förenade till ett beredningsdistrikt, skola för hvarje kommun väljas
högst tre ledamöter i beredningen, med iakttagande likväl att antalet
ledamöter i beredningen icke må i något fall öfverstiga sex.

Vid samma tillfälle, som ledamöterna i bevillningsberedningen utses,
skall äfven förrättas val af suppleanter, motsvarande minst hälften
af de ordinarie ledamöternes antal, samt ordningen suppleanterne emellan
bestämmas. För öfrigt bör vid val af både ordinarie ledamöter och
suppleanter tillses, att, så vidt möjligt är, såväl fastighetsegare som
näringsidkare och löntagare komma att i beredningen ega säte och stämma.

38 §.

1 mom. Genom utfärdad allmän kungörelse underrättar Kongl.
Maj:ts befallningshafvande i början af hvart och ett år de skattskyldige
om de personer, hvilka komma att inom hvarje ort såsom ordförande
leda bevillningsberedningens arbeten för samma år, samt om de särskilda
beredningsdistrikt, deruti länet blifvit indeladt, hvarjemte Kongl. Maj:ts
befallningshafvande meddelar föreskrift om det antal beredningsledamöter,
som inom hvarje stad eller kommun skall väljas samt om hvad i öfrigt
vid dessa val bör iakttagas. Uti denna kungörelse erinras vederbörande
om skyldigheten att aflemna de uppgifter, som i afseende på den före -

stående bevillningstaxeringen skola meddelas, samt om påföljden för
uraktlåtenhet derutinnan, hvarjemte underrättelse meddelas om tid och
ställe för uppgifternas aflemnande äfvensom hvarest blanketter till de i
18 och 19 §§ omförmälda uppgifter tillhandahållas, likasom derom, att
skattskyldig, som önskar upplysning rörande beskaffenheten af honom
åliggande uppgiftsskyldighet och sättet för dess fullgörande, eger att för
sådant ändamål hänvända sig till vederbörande bevillningsberednings
ordförande.

2 mom. Val af ledamöter och suppleanter i bevillningsberedningen
skola förrättas före den 15 februari; börande genast efter valförrättningens
slut den, som dervid fört ordet, om valet underrätta ej mindre de
valde än ordföranden i beredningen.

39 §.

På det bevillningsberedningens ledamöter må ega tillfälle att inhemta
nödig kännedom om sina åligganden, bör erforderligt antal exemplar
af denna förordning med dertill hörande instruktion och formulär
genom Kongl. Maj:ts befällningshafvandes försorg öfverlemnas i stad
till magistraten och på landet till ordföranden i kommunalstämman för
att genast efter valet tillhandahållas en hvar af beredningens valde ledamöter.
Sådant exemplar skall jemväl nyutsedd ordförande i bevillningsberedning
tillställas.

I Stockholm tillhandahålles nämnda författning vederbörande ordförande
och ledamöter i beredningarna omedelbart af öfverståthållareembetet.
> •

40 §.

Bevillningsberednings ordförande åligger särskildt:

a) att, i öfverensstämmelse med hvad i 24 och 27 §§ stadgas,
tillhandahålla de skatt skyldige blanketter, som i 27 § omförmälas, samt
på begäran meddela skattskyldig erforderliga upplysningar rörande beskaffenheten
af den honom åliggande uppgiftsskyldighet och sättet för
dess fullgörande;

b) att samla, ordna, numrera och granska de för taxeringen aflemnade
uppgifter och anmälningar, vidtaga föreskrifna åtgärder för uteblifna
eller eljest erforderliga uppgifters införskaffande, dervid bör tillses,
att genom infordrande af sådana upplysningar, som i 25 § 1 mom. omförmälas,
ledning vinnes för taxering af jemväl sådana skattskyldige,

hvilka icke enligt 17 § äro pligtige att utan särskild anmaning aflemna
uppgifter, samt i öfrigt söka att inhemta upplysningar till ledning för
en noggrann och tillförlitlig taxering äfvensom att, då anledning till
tillämpning af 32 § förekommer, derom göra anmälan hos Kongl. Maj:ts
befallningshafvande för den åtgärd, som för sådant ändamål må på sagda
myndighet ankomma;

c) att bestämma tid och ställe för beredningens sammanträde samt
derom ofördröjligen ej allenast underrätta ledamöterna i beredningen
utan äfven på lämpligt sätt och i god tid meddela de skattskyldige
inom , beredningsdistriktet underrättelse; börande beredningssammanträdena,
hvilka på landet alltid skola hållas inom distriktet, utsättas så
tidigt, att samtliga beredningarna senast den 31 maj må hafva afslutat
sina arbeten;

d) att vid beredningens sammanträden föra ordet, tillhandahålla
och meddela ledamöterna alla i och för taxeringen erhållna uppgifter
och upplysningar, i taxeringslängden på behöriga ställen anteckna uppgifternas
nummer, uppgifna salu-, hypoteks- och brandförsäkringsvärden
å fastigheter äfvensom, derest skattskyldig gjort sig skyldig till försumlighet,
hvarom i 31 § förmäles, derom göra anteckning i längden;
skolande derjemte särskild förteckning å sådana försumlige taxeringsnämnden
meddelas;

e) att, då inkommen uppgift å aflöning eller pension eller annan
dylik inkomst afser person, som ej är inom distriktet mantalsskrifven,
till vederbörande afsända uppgiften eller transsumt af densamma och i
senare fallet derom verkställa anteckning å uppgiften;

f) att, då kommun eller annan menighet, samfund, verk eller inrättning,
oskiftad! dödsbo, förening eller bolag af beredningen föreslagits
till utgörande af bevillning för annan inkomst än af fast egendom och
styrelsen eller förvaltningen icke har sitt säte inom distriktet, om sådant
förslag underrätta ordföranden i bevillningsberedningen å den ort, der
styrelsen eller förvaltningen har sitt säte, med uppgift tillika å det föreslagna
taxeringsbeloppet; skolande jemväl rörande annan skattskyldig,
hvilken, utan att vara inom beredningsdistriktet mantalsskrifven, derstädes
upptagits till bevillning för inkomst af nyssnämnda slag, enahanda underrättelse
meddelas beredningens i mantalsskrifningsorten ordförande;

g) att, då sådan underrättelse, som under f) sägs, kommit honom
tillhanda, anteckna innehållet i taxeringslängdens anmärkningskolumn,
så vida underrättelsen afser någon, soin är till bevillning i längden uppförd,
samt i annat fall äfvensom då beredningen afslutat sina sammanträden,
delgifva kronans ombud hos taxeringsnämnden underrättelsens

innehåll för anteckning i nämndens protokoll och den vidare åtgärd, som
på nämnden må ankomma; samt

h) att, då han från sin befattning afgått, till sin efterträdare aflemna
samtliga i enlighet med stadgandet i 34 § hos honom förvarade
handlingar.

41 §•

Till bevillningsberedningens ordförande skall å landet häradsskrifvaren
. och i stad vederbörande tjensteman senast den 20 april, vid bot
af tre kronor för hvarje Överskjutande dag, hafva aflemnat på mantalslängden
grundade, enligt faststälda formulär uppstälda längder, upptagande
samtliga inom beredningens distrikt belägna fastigheter, å hvilka
jemlikt 4 och 6 §§ särskilda taxeringsvärden skola sättas, äfvensom fastigheternas
egare eller i fall, som i 8 § sägs, deras innehafvare. Dessutom
böra vid samma tillfälle till beredningens ordförande aflemnas tillräckligt
antal tryckta blanketter till taxeringslängden öfver inkomstbevillningen,
uti hvilken enligt faststäldt formulär uppgjorda längd beredningen införejalla
de personer, som beredningen anser skyldige att dylik bevillning
inom distriktet erlägga. I stad böra beredningarna till dessa längders
upprättande och kompletterande åtnjuta nödigt biträde af vederbörande
uppbörds- eller annan dertill utsedd tjensteman.

Å tid, som nyss är sagd, skola jemväl till beredningens ordförande
aflemnas, på landet af kommunalstämmas ordförande och i stad, utom
Stockholm, genom magistratens försorg, så väl de i 61 § omförmälda
afskrifter af nästföregående års taxeringslängder som äfven de i 71 §
omförmälda utdrag af protokollet hos det årets pröfningsnämnd.

I öfverensstämmelse med den för taxeringsmyndigheterna utfärdade
särskilda instruktion och under tillämpning af de i denna förordning
stadgade grunder åligger det beredningen att föreslå och införa
dels i fastig hetslängd en hvarje fastighets värde, det belopp, som, med
tillämpning af 7 § 1 inom., anses utgöra inkomst af fastigheten, äfvensom
det belopp, som, efter afdrag enligt 13 § lmom. a), bör upptagas såsom taxerad
inkomst af fastigheten, dels i inkomstlängden, särskildt, för hvarje af de i
3 § angifna hufvudarter af inkomst, det inkomstbelopp, för hvilket hvarje
skattskyldig taxeras, beloppet af medgifven lindring samt beskattningsbara
inkomsten; och bör beredningen dervid följa den inom samma ort
senast upprättade mantalslängd, hvilken för sådant ändamål skall, sedan
densamma blifvit i föreskrifven tid och ordning granskad, jemte alla
dertill hörande uppgifter och handlingar senast den 20 april tillställas
ordföranden i ortens bevillningsberedning.

Finnes inom distriktet samhälle, för hvilket ordningsstadgan, helsovårdsstadgan,
brandstadgan eller byggnadsstadgan för rikets städer är i
tillämpliga delar gällande, skola de inom detta samhälle förekommande
fastighetsvärden och inkomstbelopp i längderna särskildt angifvas och
sammanföras.

42 §.

Beslut må icke kunna fattas af bevillningsberedning, som omfattar
blott en kommun eller en del deraf, derest icke ordföranden och minst
två ledamöter äro närvarande, ej heller af beredning, omfattande två
eller flera kommuner, med mindre, utom ordföranden, en ledamot från
hvarje kommun är tillstädes; börande i allt fall, då ordinarie ledamot i
beredningen är frånvarande, vederbörande suppleant ofördröjligen tillkallas.

Derest i fråga om fastighetsvärde eller inkomstberäkning, skiljaktighet.
i meningarne inom beredningen uppstår, skola beloppen upptagas
i öfverensstämmelse med den mening, som de flesta ledamöterna
yttrat, samt, om rösterna utfalla lika, med den, som ordföranden biträdt;
och åligger det ordföranden att i de fall, då hans mening icke gjort sig
gällande, uti taxeringslängdens anteckningskolumn särskildt upptaga det
taxeringsbelopp, han ansett böra föreslås; varande det jemväl hvar och
en af de öfriga beredningsledamöterna obetaget att få sin särskilda
mening för taxeringsnämnden anmäld, såvida densamma, skriftligen affattad,
till beredningens ordförande aflemnas.

43 §.

Bevillningsberedningens förslag, behörigen summerade, tillika med
mantalslängden jemte de till hvardera hörande uppgifter och öfriga
handlingar skola senast den 6 juni af beredningens ordförande aflemnas
i Stockholm till öfverståthållareembetet och i öfriga städer till magistraten;
börande, utom hvad Stockholms stad angår, vid berörda handlingar
jemväl fogas de enligt 41 § beredningens ordförande tillhandakomna
afskrifter af föregående årets taxeringslängder och utdrag af protokollet
hos det årets pröfningsnämnd. Sagda myndigheter skola senast fjorton
dagar före taxeringnämndens sammanträde kungöra, att ifrågavarande
förslag blifvit uppgjordt och aflemnadt, samt att kännedom om detsammas
innehåll kan på angifvet ställe inhemtas; åliggande det i Stockholm

öfverståthållareembetet, och i öfriga städer magistraten att till taxeringsnämnden
öfverlemna beredningens förslag och mantalslängden jemte alla
öfriga enligt denna § till dem aflemnade handlingar.

På landet skola beredningens förslag senast den 6 juni af beredningens
ordförande öfverlemnas till kommunalstämmans ordförande, som det
åligger ofördröjligen efter mottagandet kungöra, att ifrågavarande förslag
blifvit uppgjorda och aflemnäde samt att kännedom om deras innehåll
kan på angifvet ställe inhemtas. Förslagen skola sedermera af honom
till vederbörande kronofogde öfversändas så tidigt, att desamma kunna
komma denne tillhanda tio dagar före taxeringsnämndens sammanträde.
Mantalslängden med tillhörande uppgifter samt taxeringsuppgifterna och
öfriga beredningens ordförande tillhandakomna handlingar skola af honom
efter förrättningens slut tillställas vederbörande kronofogde, hvilken det
åligger till taxeringsnämnden medföra såväl samtliga dessa handlingar
som ock beredningens förslag.

44 §.

Skattskyldig, som är missnöjd med beredningens förslag, eger att
hos taxeringsnämnden uppgifva de skäl och styrka de förhållanden, på
grund hvaraf han anser detta förslag böra ändras eller ogillas.

45 §.

Magistratperson eller fÖgderitjensteman må ej utan laga förfall
kunna afsåga sig erhållet förordnande att vara ordförande i bevillningsberedningen.

Hvarje annan inom beredningsdistriktet bosatt person vare skyldig
att, såvida han icke de fem nästföregående åren deltagit i distriktets
bevillningsbcredning eller är af laga förfall hindrad, emottaga uppdrag
att vara ordförande eller ledamot i beredningen. Utom distriktet bosatt
person är icke utan sitt eget medgifvande skyldig att sådan befattning
sig åtaga.

46 §.

Der ordföranden i bevillningsberedningen utan att af laga förfall
vara hindrad icke vidtager erforderliga åtgärder för beredningens sammanträde
eller underlåter att inom föreskrifven tid aflemna beredningens

förslag och öfriga handlingar, vare han förfallen till böter af femtio
kronor. Infinner han sig icke å den af honom för beredningens sammanträde
utsatta ort och tid, böte tjugofem kronor. Ledamot af beredningen
eller tillkallad suppleant, som utan laga förfall från sammanträdet
uteblifver, böte tio kronor.

'' 47 §.

Ordförande i bevillningsberedning skall jemväl inställa sig hos
taxeringsnämpden för samma ort. Skulle han icke vara skyldig att för
tjensteåliggandens fullgörande eller såsom ledamot af taxeringsnämnden
komma tillstädes, må han åtnjuta traktamentsersättning under tiden för
sin närvaro vid nämnden med sex kronor om dagen, samt kostnadsersättning
för sin resa till och från nämndens sammanträdesort, då resan
sker med skjuts, efter tre kronor för milen, men då resan sker på ångfartyg
eller jernväg, med ett belopp, motsvarande i förra fallet afgiften
för enkel hyttplats eller, då hytt ej förekommer, en salongsplats och i
senare fallet afgiften för plats i första klassens vagn.

2: o) T axer in gsnärmiderna.

48 §.

De på taxering beroende fastighetsvärden och inkomstbelopp bestämmas
af den för sådant ändamål utaf de skattskyldige, på sätt nedan
stadgas, utsedda taxeringsnämnd. Taxeringsdistrikts område bestämmes
af Kongl. Maj:ts befallningshafvande. Det utgöres i allmänhet af hvarje
särskild stad samt på landet af två, tre eller fyra beredningsdistrikt,
men, der Kongl. Maj:ts befallningshafvande pröfvar sådant nödigt, må
sistnämnda antal ökas eller minskas äfvensom större stad fördelas i flera
taxeringsdistrikt. Hvart och ett taxeringsdistrikt har sin taxeringsnämnd,
hvilken bör hålla sina sammanträden inom staden eller distriktet;
dock må för landet utsedd taxeringsnämnd äfven sammanträda i närbelägen
stad.

49 §.

Efter dertill af städernas magistrater samt kronofogdarne och
luiradsskrifvarne för det löpande året uppgjorda förslag, som före april
månads utgång skola till Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länet insändas,
bestämmer Kongl. Maj:ts befallningshafvande viss tid, efter den
20 juni, samt ställe för taxeringsnämndernas sammanträden. Dervid bör
tillses, att på landet vederbörande kronofogde och häradsskrifvare må
kunna öfvervara hvarje taxeringsnämnds sammankomst, samt att de bemälda
nämnder åliggande taxeringsförrättningar senast den 20 juli kunna
vara afslutade.

50 §.

Så fort sig göra låter utfärdar Kongl. Maj:ts befallningshafvande
allmän kungörelse angående anställande af val till ledamöter i taxeringsnämnderna
samt tid och ställe för nämndernas sammanträden. Denna
kungörelse bör jemväl innehålla bestämda föreskrifter om hvad vederbörande
tjenstemän samt de skattskyldige hafva att med hänsyn till
dessa nämnder iakttaga, äfvensom angående samma nämnders och deras
ledamöters åligganden. Senast inom fjorton dagar efter den, då denna
kungörelse blifvit på vanligt sätt i församlingen offentliggjord, utlyses å
landet kommunalstämma för anställande af omförmälda vai. I stad förrättas
valen inför magistraten af stadens vid allmän rådstuga eller vid
val af stadsfullmägtige röstberättigade invånare; och skall, då stad är
delad i flera taxeringsdistrikt, hvarje distrikt för sig utse sina ledamöter
i taxeringsnämnden.

51 §.

På landet bör antalet af hvarje taxeringsnämnds ledamöter vara
nio, då taxeringsdistriktet icke utgöres af mera än en kommun. Omfattar
åter taxeringsdistriktet två kommuner, skall taxeringsnämnden
bestå af tio ledamöter, bland hvilka fem utses af hvardera kommunen;
och om tre eller flere kommuner tillhöra samma taxeringsdistrikt bör
hvarje kommun utse i förra fallet fyra och i senare tre ledamöter i
detta distrikts taxeringsnämnd.

I stad skall likaledes taxeringsnämnd bestå af nio ledamöter, då
taxeringsdistriktet omfattar blott ett beredniugsdistrikt. Inbegripas åter

två beredningsdistrikt under ett taxeringsdistrikt, skola ledainöterne i
taxeringsnämnden vara tio, deraf fem utses från hvartdera beredningsdistriktet;
och då taxeringsdistriktet omfattar tre eller flere beredningsdistrikt,
utses från hvarje beredningsdistrikt i förra fallet fyra och i
det senare tre ledamöter i taxeringsnämnden.

Vid samma tillfälle, som ledamöterne i taxeringsnämnden väljas,
bör äfven förrättas val af suppleanter, motsvarande minst hälften af
de ordinarie ledamöternes antal, samt ordningen suppleanterne emellan
bestämmas.

52 §.

För att vara valbar till ledamot i taxeringsnämnd erfordras att
inom taxeringsdistriktet hafva under nästföregående år utgjort inkomstbevillniug;
börande åtminstone en af dem, som utses till ledamöter i
taxeringsnämnden, hafva deltagit i årets bevillningsbereduing. För
öfrigt bör vid ifrågavarande val tillses, att, såvidt. möjligt är, såväl
fastighetsegare som näringsidkare och löntagare komma att i nämnden
ega säte och stämma.

Efter valets förrättande bör den, som dervid fört ordet, om detsammas
utgång skyndsamt underrätta, i Stockholm öfverståthållareembetet
och på landet kronofogden, samt dervid tillika meddela hvilka
bland de valde i årets bevillningsberedningar deltagit; skolande i stad
magistraten och på landet kronofogden underrätta de valde ledamöterne
och suppleanterne om det dem gifna uppdrag, hvarvid tillika till en
hvar af de välde, som icke i beredningen deltagit, skall öfverlemnas
ett exemplar af denna förordning.

Den, som valts till ledamot i taxeringsnämnden, är, så vida han
icke af laga lörfall derifrån hindras, skyldig att detta uppdrag fullgöra,
lnträffadt förfall bör ofördröjligen anmälas för magistraten eller kronofogden,
så att före nämndens sammanträde suppleant hinner inkallas.
Ledamot i taxeringsnämnd eller tillkallad suppleant, som, utan anmäldt
laga förfall, uteblifver från nämndens sammanträde, böte fem kronor.
Taxeringsnämnds vid utlyst sammauträde närvarande ledamöter ega
att, om det för taxeringsförrättningens fortgång erfordras och utsedd
suppleant för tillfället icke finnes att tillgå, inkalla annan till ledamot
valbar person att i förrättningen deltaga.

Taxeringsnämnd får icke träda i verksamhet eller fortsätta sina
göromål, så vida icke de närvarande vederbörligen valde eller tillkallade
ledamöterne utgöra minst två tredjedelar af det antal, hvaraf nämnden
bör bestå.

53 §.

Landshöfdingen i länet är berättigad att i taxeringsnämnds öfverläggningar
men icke i besluten deltaga. Då landsböfdingen är närvarande,
före han ordet; egande eljest nämnden att inom sig med slutna
sedlar välja ordförande, och bör vid sådant val ordet föras af den till
lefnadsåren äldste bland nämndens ledamöter.

54 §.

1 mom. Under taxeringsnämnds sammanvaro bör alltid krohoombud
vara tillstädes för att efter sorgfällig granskning af bevillningsberedningens
förslag göra de anmärkningar och framställningar, hvartill
han för iakttagande af kronans rätt finner sig eg a anledning. Detta
ombud, hvilket det dessutom åligger noga tillse att anteckningarna i
taxeringslängden varda verkstälda i öfverensstämmelse med nämndens
beslut, förordnas i stad af Kongl. Maj:ts befallningshafvande; och bör
företrädesvis dertill utses den person eller någon af de personer, som
enligt Kongl. Maj:ts befallningshafvandes förordnande deltagit i samma
års bevillningsberedning. På landet är kronofogden i orten kronoombud
hos taxeringsnämnden.

2 mom. Protokollet hos taxeringsnämnden föres i Stockholm af
person, som dertill af öfverståthållareembetet förordnats, och i öfriga
städer af en utaf magistraten utsedd person, så vida icke denna protokollsföring
åligger någon viss, der anstäld tjensteman. På landet skall
sagda protokoll föras af kronofogden. Af nämndens beslut föranledda
anteckningar i taxeringslängden skola under sammanträdet verkställas
på landet af häradsskrifvaren och i stad antingen af den person, magistraten
förordnat att i sådant afseende vid bevillningstaxeringen biträda,
eller af den tjensteman, hvars åliggande dessa anteckningars verkställande
tillhör; och äro samtlige desse tjenstemän äfvensom vederbörande
bevillniugsberednings ordförande pligtige att nämnden med
upplysningar tillhandagå.

.3 mom. Skulle taxeringsnämnden i ett eller annat hänseende
icke iakttaga denna förordnings föreskrifter eller icke verkställa taxeringen
i öfverensstämmelse med upplysta och bestyrkta förhållanden,
åligger det kronoombudet, häradsskrifvaren och ordföranden i vederbörande
bevillningsberedning att sådant genast anmärka. Dylik an -

märkning äfvensom nämndens i anledning deraf meddelade yttrande
skola i protokollet intagas.

55 §.

Har kronofogde, häradsskrifvare eller annan person, som det
åligger att enligt 54 § 1 och 2 mom. vara tillstädes och tjenstgöra
vid taxeringsnämnds sammankomst, derifrån, utan laga förfall, uteblilvit
efter den för nämndens sammanträde utsatta tid eller har hans
dessförinnan inträffade förfall icke blifvit vederbörligen anmäldt, böte
han tjugofem kronor. Derest ordförande i bevillningsberedning utan
laga förfall från nämndens sammanträde uteblifvit, böte tio kronor.

Kan, till följd af en eller annan anledning, taxeringsförrättningen
icke företagas eller fortgå, bör anmälan derom af nämnden göras hos
Kongl. Maj:ts befallningshafvande, som då vidtager den åtgärd, förhållandet
finnes påkalla.

56 §.

Skulle taxeringsnämnden vid granskningen af bevillningsberedningens
förslag finna erforderligt att från embetsverk och myndigheter,
styrelser och förvaltningar eller enskilde ytterligare uppgifter
och upplysningar inliemtas, skall sådant ske genom kronans ombud
hos nämnden.

Derest uppgift eller upplysning, som, vare sig opåmint eller efter
anmauing af kronans ombud hos taxeringsnämnd, skolat afgifvas till
ledning vid taxeringen, icke meddelats, åligger det sagda ombud att
derom göra anmälan hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande, som om
förhållandet meddelar kronans ombud hos pröfningsnämnden underrättelse
samt vidtager den ytterligare åtgärd, hvartill anledning kan
förefinnas.

57 §.

Uppstå skiljaktiga meningar bland taxeringsnämudens ledamöter
och måste omröstning för frågans afgörande anställas, skall denna vara
öppen och den mening blifva gällande, hvilken flertalet bland ledamöterne
biträdt, eller, om rösterna utfalla lika, den som länder till den
skattskyldiges förmån. Kan denna grund ej tillämpas, gälle den mening,
ordföranden biträder.

58 §.

Taxeringsnämnds sammankomster hållas inom slutna dörrar; dock
är skattskyldig berättigad att inför nämnden företräda för att meddela
upplysningar rörande taxeringen i hvad den honom angår.

59 §.

Så vidt utan hinder för taxeringsförrättningens fortgång sig göra
låter, bör begärd upplysning om den af taxeringsnämnden skattskyldig
påförda taxering honom på stället meddelas.

Dessutom och på det hvar och en skattskyldig må komma i tillfälle
att erhålla kännedom om de hos taxeringsnämnden skedda ändringar
i bevillningsberedningens förslag, åligger det den, som fört
nämndens protokoll, att senast fjorton dagar efter det, taxeringsförrättningarna
inom fögderi eller stad blifvit afslutade, aflemna, i Stockholm
till öfverståthållareembetet, i öfriga städer till magistraten och på landet
till kommunalstämmans ordförande, för hvarje kommun på landet
och hvarje församling i stad utskrifna utdrag af sagda protokoll, utvisande
alla af nämnden beslutade förändringar uti och tillägg till
beredningens förslag. Dessa protokollsutdrag, hvilka äfven böra upptaga
de anteckningar, som enligt 40 § g) blifvit i protokollet gjorda,
skola under viss bestämd och vederbörligen kungjord tid, som icke
må understiga fjorton dagar, på lämpligt och dervid äfven tillkännagifvet
ställe hållas de skattskyldige till handa.

60 §.

Justeringen af det hos taxeringsnämnden förda protokoll skall
verkställas inför nämnden eller senast åtta dagar efter nämndens sammanträde
inför ordföranden jemte minst två af nämnden utsedde ledamöter.
Justeringen bestyrkes genom å protokollet tecknadt intyg af
nämndens ordförande och två ledamöter. Så snart de i 59 § omförmälda
protokollsutdrag äro utskrifna, bör protokollet aflemnas till den
tjensteman, som det tillhört att anteckningarne i taxeringslängden verkställa.
Denna längd underskrifves af både nyssbemälde tjensteman och
kronoombudet, hvarjemte riktigheten af deruti skedda, på taxeringsnämndens
beslut grundade anteckningar äfven vitsordas af ordföranden
och två ledamöter i samma nämnd.

4ö

''61 §.

1 mom. Sedan taxeringsnämndernas förrättningar inom stad eller
fögderi afslutats, skall i stad vederbörande tjensteman och på landet
häradsskrifvaren ofördröjligen uträkna samt i taxeringslängden införa
de bevillningsafgifter, som på grund af taxeringsnämndernas beslut
skola påföras.

2 mom. Senast den 15 augusti skola taxeringsprotokoll och längder
med sammandrag jemte tillhörande handlingar, äfvensom afskrifterna
af föregående årets taxeringslängder till Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i länet insändas, på landet omedelbart af vederbörande häradsskrifvare
och i stad genom magistratens försorg; varande i annat fall
den tjensteman, hvars försumlighet föranledt inträffadt dröjsmål, förfallen
till böter af tre kronor för hvarje dag, hvarmed ofvan bestämda
tid öfverskrides.

I Stockholm bör den tjensteman, som det tillhör att anteckningarna
i taxeringslängden verkställa inom samma tid och vid enahanda
äfventyr till öfverståthållareembetet inlemna taxeringsprotokoll och
längder med tillhörande handlingar.

3 mom. Afskrift af taxeringslängderna, i hvad de angå hvarje
särskild kommun på landet, skall jemväl senast den 15 augusti af
häradsskrifvaren tillställas vederbörande kommunalstämmas ordförande,
för att genom hans försorg i den ordning, som i 59 § föreskrifves,
hållas de skattskyldige till handa; börande afskriften sedermera af ordföranden
förvaras, för att, på sätt i 41 § stadgas, öfverlemnas till ordföranden
i påföljande årets bevillningsberedning.

I stad, utom Stockholm, skall genom magistratens försorg afskrift
af taxeringslängderna för hvarje särskildt beredningsdistrikt i samma
ordning hållas de skattskyldige till banda samt påföljande år öfverlemnas
till vederbörande ordförande i det årets bevillningsberedningar.

62 §.

Innan taxeringsnämnden upplöses, skall nämnden bland sina medlemmar
föreslå i Stockholm fyra men i öfriga städer och på landet tre
personer till ledamöter i samma års pröfniugsnämnd, hvarvid bör tillses
att, såvidt möjligt är, bland de föreslagna finnas såväl fastighetsegare
som näringsidkare och löntagare.

Om de personer, som sålunda blifvit af taxeringsnämnden föreslagna
att, enligt stadgandet i 65 §, utses till ledamöter i pröfningsnämnden,
skall i Stockholm taxeringsnämnds ordförande, i öfriga städer
magistraten och på landet krouofogden ofördröjligen meddela Kong],
Maj:ts befallningshafvande underrättelse.

63 §.

Skattskyldig, som icke åtnöjes med vederbörande taxeringsnämnds
beslut i hvad honom rörer, så ock vederbörande kommun, som är missnöjd
med taxeringsnämnds beslut, må deri söka ändring hos pröfningsnämnden
genom besvär, hvilka, skriftligen affattade, skola senast innan
klockan tolf å fjortonde dagen före den, då pröfningsnämnden sammanträder,
eller, om fjortonde dagen är helgedag, å nästföljande dag till
Kongl. Majrts befallningshafvande ingifvas; dock att besvär mot beslut
af taxeringsnämnd i Stockholms stad må ingifvas senast klockan tolf å
åttonde dagen före pröfningsnämndens sammanträde, eller, om åttonde
dagen är helgedag, å nästföljande dag; börande de skattskyldige genom
den i 66 § omförmälda kungörelse härom erinras.

3 :o.) Pr öfning snämnderna.

64 §.

För att granska taxeringarna samt pröfva och afgöra anförda
besvär eller annars framstälda anmärkningar i anledning af taxeringsnämndernas
vidtagna åtgärder och beslut skall en pröfningsnämnd årligen
under senare hälften af september månad sammanträda för hvart
och ett län i länets residensstad och för Stockholms stad i Stockholm;
egande denna nämnd att, efter tagen erforderlig kännedom om hvad
taxeringslängder samt protokoll jemte aflemnado uppgifter innehålla och
noggrann pröfning af alla nämnden understälda frågor och förhållanden,
meddela sådana rättelser och ändringar i eller göra sådana tillägg till
den verkstälda taxeringen, hvilka finnas af rättvisa och billighet samt
en författningsenlig och jemlik beskattning påkallade.

65 §.

Pröfningsnämnd skall bestå af tjugo, högst trettio ledamöter,
k vilka Kongl. Maj:ts befallningshafvande eger utse bland de, af taxeringsnämnderna
dertill föreslagna personer. Bland ledamöterne i pröfningsnämnden
skall minst hälften och i Stockholms stad minst en fjerdedel
vara egare af fast egendom; och böra nämndens ledamöter så utses,
att nämnden, såvidt förhållandena medgifva, kommer att utgöras af ett
efter beskattningens belopp och mängden af de skattskyldige skäligen
lämpadt antal dels näringsidkare och dels löntagare, samt att inom
nämnden icke saknas tillförlitlig kännedom om länets särskilda delar,
dessas ekonomiska tillstånd och hufvudsakliga näringar.

Den som till ledamot i pröfningsnämnd blifvit utsedd men utan
vederbörligen anmäldt laga förfall vid nämndens sammankomst sig icke
infinner, skall bota tio kronor.

66 §.

Uti derom utfärdad kungörelse uppgifver Kongl. Maj:ts befallningshafvande
dem, som till ledamöter i pröfningsnämnden blifvit utsedde,
samt underrättar länets invånare om tid och ställe för nämndens sammanträde;
och åligger det Kongl. Mapts befallningshafvande att i god tid
låta ett exemplar af denna kungörelse en hvar af nämndens ledamöter
tillställas, hvarjemte genom sagda myndighets försorg förteckning öfver
de inkomna besvärsskrifterna med kortfattad redogörelse för de i besvären
gjorda yrkanden bör, så fort ske kan, till ledamöterna öfversändas;
dock att sådan förteckning icke erfordras för ledamöterne i
Stockholms stads pröfningsnämnd.

67 §.

Vid pröfningsnämndens sammankomster skall landshöfdingen i
länet vara ordförande, med rättighet att deltaga i nämndens öfverläggningar
men icke i dess beslut i annat fall än nedan sägs. År
landshöfdingen hindrad att dessa sammankomster bevista, ege nämnden
att sjelf genom val med slutna sedlar bland sina ledamöter utse ord -

förande, och bör vid sådant val ordet föras af den till lefnadsåren äldste
bland nämndens ledamöter.

Uppstå under pröfningsnämndens öfverläggningar skiljaktiga
meningar bland nämndens ledamöter och måste till följd deraf omröstning
anställas, skall omröstningen vara öppen och den mening blifva
gällande, hvilken flertalet bland ledamöterne biträdt, eller, om rösterna
utfalla lika, den, som länder till den skattskyldiges förmån. Kan denna
grund ej tillämpas, gälle den mening, som biträdes af ordföranden.

68 §.

Såsom kronans ombud och för upplysningars meddelande bör
landskamreraren samt för Stockholm kamreraren vid öfverståthållareembetets
afdelning för uppbördsärenden öfvervara pröfuingsnämndens
sammankomster, med skyldighet att efter sorgfällig beredning göra de
anmärkningar och framställningar, hvartill han för iakttagande af kronans
rätt finner sig ega anledning.

69 §.

Kongl. Maj:ts befallningshafvande eger, der så anses erforderligt,
kalla bevillningsberednings ordförande äfvensom kronofogde och häradsskrifvare
att, för upplysningars meddelande, före och under pröfningsnämndens
sammankomst infinna sig å den ort, der nämnden sammanträder.

70 §.

Protokollet vid pröfningsnämndens sammankomster föres och de
af nämndens beslut föranledda anteckningar i taxeringslängderna samt
i den uti 71 § omförmälda särskilda längd verkställas af den eller de
personer, som Kongl. Maj:ts befallningshafvande dertill förordnat. Sådant
förordnande - får icke meddelas åt någon, som i annan egenskap skall
hos pröfningsnämnden vara tillstädes.

Justeringen af det hos pröfningsnämnden förda protokoll skall
verkställas inför nämnden eller senast fjorton dagar efter nämndens
sista sammanträde inför ordföranden jemte minst två af nämnden dertill
utsedde ledamöter, hvilka skola inställa sig på ordförandens kallelse.
Justeringen bestyrkes genom ett af nämndens ordförande och två ledamöter
å protokollet tecknadt intyg.

71 §■

/ mom. Alla pröfningsnämndens beslut skola upptagas i nämndens
protokoll, der jemväl, i händelse skattskyldig underlåtit att afgifva
honom enligt 29 ^ af kronans ombud hos nämnden affordrad uppgift
eller ''upplysning, anteckning om sådan försumlighet bör ske. Fastighets-
och inkomsttaxering, som till följd af pröfningsnämndens beslut
tillkommit eller blifvit faststäld annorlunda än taxeringsnämnden bestämt,
skall upptagas i särskild längd, deruti de protokollsparagrafer,
som innehålla dylika beslut, böra angifvas, och åligger det kronoombudet
att med sin underskrift vitsorda längdens riktighet. Den, som
fört pröfningsnämndens protokoll, åligger att i Stockholm till öfverståthållareembetet
och i länen till vederbörande magistrater eller kommunalstämmors
ordförande före oktober månads utgång, vid bot af fem
kronor för hvarje dag, hvarmed den sålunda bestämda tiden öfverskrides,
aflemna för hvarje församling i stad och hvarje kommun på
landet utskrifna utdrag af nämnda protokoll, utvisande alla af pröfningsnämnden
beslutade förändringar uti och tillägg till de af taxeringsnämnderna
vidtagna taxeringsåtgärder. Dessa protokollsutdrag, hvilka
jemväl skola innehålla underrättelse om hvad den, som med pröfningsnämndens
beslut icke åtnöjes, har att iakttaga, skola hållas de skattskyldige
tillhanda under viss tid af minst fjorton dagar, hvarom kungörelse
bör på vanligt sätt ofördröjligen utfärdas; börande, utom hvad
Stockholm angår, i denna kungörelse upptagas namn och hemvist för
do skattskyldige, i afseende å hvilkas taxering pröfningsnämnden vidtagit
ändring. På sätt i 41 § stadgas, skola nyssnämnda protokollsutdrag
påföljande år öfverlemnas till vederbörande ordförande i det årets
bevillningsberedningar.

1 Stockholm skall utdrag af pröfningsnämndens protokoll, i hvad
det innehåller beslut om ny taxering eller förhöjning i den af taxeringsnämnden
verkstälda taxering, senast den 15 december vederbörande
skattskyldig tillställas.

2 mom. Inom tre veckor efter pröfningsnämndens sista sammanträde
skola, utom hvad Stockholms stad angår, taxeringslängder jemte
tillhörande handlingar, taxeringsnämndernas protokoll samt de hos pröfningsnämnden
förda längder öfversändas till vederbörande häradsskrifvare
eller magistrat för debiteriugens verkställande.

De i 61 § 3 mom. omförmälda afskrifter af föregående årets

taxeringslängder skola hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande qvarstanna
för att der förvaras.

72 g.

Å pröfningsnämndens sammanträdesort icke bosatte ledamöter i
denna nämnd samt de kronofogdar, häradsskrifvare och bevillningsberedniugsordförande,
som på Kongl. Maj:ts befallningshafvandes kallelse
från annan ort vid pröfningsnämnden sig infunnit, äro berättigade att
under sin närvaro hos nämnden åtnjuta traktamentsersättning med sex
kronor om dagen samt resekostnadsersättning, då resan sker med skjuts,
efter tre kronor för milen, men, då resan sker på ångfartyg eller jernväg,
med ett belopp, motsvarande i förra fallet afgiften för enkel hyttplats,
eller, då hytt ej förekommer, en salongsplats, och i senare fallet
afgiften för plats i första klassens vagn.

Enahanda ersättning tillkommer äfven ledamot af pröfningsnämnden,
som, på annan ort bosatt, efter kallelse af ordföranden inställer
sig för att i protokollsjusteringen deltaga.

73 §.

I Stockholms stad skola de åligganden, som Kongl. Maj:ts vederbörande
befallningshafvande inom öfriga delar af riket med hänsigt
till pröfningsnämnden fått sig uppdragna, tillhöra öfverståthållareembetet;
kommande äfven, hvad Stockholm beträffar och såvidt härom meddelade
föreskrifter äro der tillämpliga, alla andra Kongl. Maj:ts befallningshafvande,
i afseende på taxeringarne och dermed sammanhängande
frågor, tillhörande bestyr att åligga öfverståthållareembetet, som alltså
har att af vederbörande tjenstemän och skattskyldige emottaga enahanda
förslag och uppgifter med flera handlingar, som i landsorten
skola till Kongl. Maj:ts befallningshafvande aflemnas.

Vid Stockholms stads pröfuingsnämnds sammankomst må, då
öfverståthållaren icke är tillstädes, underståthållaren i hans ställe vara
ordförande.

74 §.

1 inom. Har skattskyldig icke hos pröfningsnämnd öfverklagat
taxeringsnämnds beslut, i hvad honom rörer, och varder den hos
taxeringsnämnden åsätta taxering af pröfningsnämnden lemnad oför -

ändrad eller nedsatt, må skattskyldig icke emot pröfningsnämnds
beslut föra vidare talan än angående höjning af sålunda nedsatt taxering
till det af taxeringsnämnden åsätta belopp.

Eljest må besvär öfver pröfningsnämnds beslut anföras af skattskyldig,
som icke till följd af stadgandet i 31 § förlorat rätt till talan,
äfvensom af kronans ombud eller af vederbörande kommun, och skola
besvären, stälda till kammarrätten, ingifvas till Kongl. Maj:ts befallningshafvande
före klockan tolf å sista helgfria dag i december månad det
år, taxeringen egt rum, vid påföljd att besvären eljest icke varda till
pröfning upptagna. Sedan öfver inkomna besvär förklaring från kronans
ombud och, der sådant finnes erforderligt, från andra vederbörande
infordrats och tillsedt blifvit, att vid besvärshandlingarna varda fogade
såväl utdrag af taxeringslängd och beskattningsnämndernas protokoll,
i hvad de den öfverklagade taxeringsfrågan angå, som ock de till bevillningsberedningen
och bemälda nämnder i frågan ingifna handlingar,
insänder Kongl. Maj:ts befallningshafvande till kammarrätten samtliga
handlingarne med de upplysningar och erinringar, som besvären anses
påkalla.

2 mom. Så snart ofvan stadgade besvärstid gått till ända, öfversänder
Kongl. Maj:ts befallningshafvande till kammarrätten förteckning
å anförda besvär.

75 §.

Har någon å ort, der han eljest icke är skattskyldig, taxerats för
inkomst af beskaffenhet att enligt bestämmelserna i 14 § ej hafva bort
der taxeras, ege han att öfver sålunda vidtagen obehörig taxering hos
kammarrätten anföra besvär, hvilka inom natt och år, efter det att bevillning
på grund af den obehöriga taxeringen honom affordrats, skola
ingifvas till Kongl. Maj:ts befallningshafvande i det län, der taxeringen
egt rum, hvarefter med ärendet förfares i enahanda ordning, som i 74
§ 1 mom. stadgas.

4:o) Allmänna föreskrifter.

76 §.

1 mom. Ordförande i och ledamot af bevillningsberedning samt
ledamot af taxeringsnämnd eller pröfningsnämnd må endast den vara,
som råder öfver sig och sitt gods samt är i besittning af medborgerligt
förtroende.

2 mom. Sådan ordförande och ledamot åtnjuter i och för utöfningen
af sitt uppdrag enahanda skydd och säkerhet, som rikets grundlagar
tillförsäkra riksdagsman.

77 §.

1 mom. Ordförande i och ledamot af bevillningsberedning,. taxeringsnämnd
och pröfningsnämnd skall vid fullgörandet af sitt uppdrag
ställa sig till ovilkorlig efterrättelse de föreskrifter, denna förordning
och den till ledning för taxeringsmyndigheterna utfärdade instruktion
innehålla, samt, efter sorgfällig granskning och samvetsgrann pröfning
af meddelade uppgifter och för öfrigt upplysta eller kända förhållanden,
efter bästa förstånd samt på heder och samvete föreslå, bestämma och
fastställa taxeringen, så att densamma varder i möjligaste måtto jemlik
och rättvis.

2 mom. Ordförande i och ledamot af bevillningsberedning, taxeringsnämnd
och pröfningsnämnd samt kronans ombud hos dylik nämnd
och biträdande tjensteman får icke, utom vid beredningens eller vederbörande
nämnds sammanträde, yppa innehållet af skattskyldigs meddelade
uppgift eller upplysning; och må de under öfverläggningarna
inom sagda beredning eller nämnder lemnade upplysningar och yttrade
åsigter rörande enskildes ekonomiska ställning icke på något sätt utspridas.

3 mom. Ordförande i och ledamot af bevillningsberedning, taxeringsnämnd
och pröfningsnämnd skall afträda såväl då fråga förekommer
om hans egen, hans föräldrars, barns eller syskons taxering, som ock
då fråga är om taxering af bolag, hvars styrelse han tillhör, eller af
skattskyldig, af hvilken han uppbär aflöning.

4 mom. Ofvanstående 1, 2 och 3 mom. skola vid hvarje bevillningsberednings,
taxeringsnämnds och pröfningsnämnds första sammanträden
uppläsas.

78 §.

1 mom. Till bestridande af kostnaderna för tryckning eller utskrift
af förteckningar öfver de till pröfningsnämnden inkomna besvärsskrifter,
till ersättning åt ordförandene i bevilIningsberedningarua, till
arfvoden åt kronans ombud vid taxeringsnämnd i stad och för protokollsföringen
hos sådan nämnd samt för protokollsföringen och andra anteckningar
under pröfningsnämndeus sammankomster äfvensom till

vedergällning för det i samband med taxeringsförrättningarna för öfrigt
lemnade biträde af städernas tjensteman eller andra personer, som icke
ega att vid samma förrättningar beräkna rese- och traktamentsersättning,
må hvarje pröfningsnämnd, med undantag af Stockholms stads,
för hvilken nedanstående särskilda stadgande gäller, använda och fördela
högst ett belopp, motsvarande tre procent af de första 100,000
kronor, hvartill länets hela bevillningssumma efter denna förordning
för året uppgår, två procent af derpå följande 100,000 kronor och en
och en half procent af allt hvad bevillningssumman öfverstiger 200,000
kronor; dock får, om än denna bevillningssumma sedermera skulle
visa sig öfverstiga dess af pröfningsnämnden beräknade belopp, hvarken
någon ytterligare kostnadsersättning eller vedergällning än den då
beviljade för samma år utdelas, eller ett sådant öfverskott tagas i beräkning
vid bestämmande af enahanda ersättning och vedergällning
under ett följande år; börande vid de särskilda ersättniugarnes bestämmande
afseende fästas på för uppdragets utförande erforderlig skicklighet,
tid och arbete. Landsstatstjensteman, som i och för tjensten
är skyldig att närvara vid taxeringsförrättning, eger icke att derför
åtnjuta arfvode af bevillningen.

2 mom. Angående det för ofvan uppgifna ändamål af pröfningsnämnden
anvisade belopp och dess fördelning bör till Kong], Maj:ts
befallningshafvande aflåtas särskildt. utdrag af nämndens protokoll, hvarefter
det beviljade beloppet i vanlig ordning utbetalas af länets landtränteri
och med bifogande af sagda protokollsutdrag i kronoräkenskaperna
redovisas.

.3 mom. Till bestridande af kostnaderna för blanketter till taxeringslängder,
till ersättning åt ordförandene i bevillningsberedningarna,
till arfvode åt kronans ombud och för protokollsföringen samt andra
anteckningar under taxeringsnämndernas och pröfningsnämndernas
sammankomster äfvensom till vedergällning för det i samband med
taxeringsförrättningarna för öfrigt lemnade biträde af personer, som icke
ega att vid samma förrättningar beräkna traktamentsersättning, må af
Stockholms stads pröfningsnämnd användas och disponeras ett belopp,
som svarar emot högst en och en half procent af samma städs efter denna
förordning utgående hela bevillningssumma för året; gällande jemväl för
bemälda pröfningsnämnd det i 1 mom. af denna § gjorda förbehåll för
det fall, att bevillningssumman skulle komma att öfverstiga pröfningsnämndens
beräkning. Om det af pröfningsnämnden sålunda beviljade
belopp och detsammas fördelning skall underrättelse genom utdrag af

nämndens protokoll meddelas statskontoret, hvarifrån beloppet utbetalas.

4 mom. Ersättning med 50 öre arket för den afskrift af taxeringslängderna,
hvilken det enligt 61 § 3 mom. åligger häradsskrifvaren
att till kommunalstämmas ordförande aflemna, samt den i 47 och 72
§§ bestämda rese- och traktamentskostnadsersättning bör, efter granskning
af derå ingifna räkningar, utan sammanblandning med de i föregående
tre moment om förmälda taxeringskostnader och arfvoden med
flere utgifter, utbetalas för länen af vederbörande landtränteri och för
hufvudstaden af statskontoret.

5 mom. Statskontoret åligger att till Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i länen efter reqvisition utlemna erforderligt antal exemplar
af denna förordning äfvensom blanketter till taxeringslängder, jemte
sammandrag, samt till pröfningsnämndernas längder, för att genom
Kongl. Maj:ts befallningshafvandes försorg vederbörande tillställas. För
Stockholms stad ombesörjer öfverståthållareembetet tryckning och tillhandahållande
af blanketter till taxeringslängder.

Blanketter till uppgifter, som i 18 och 19 §§ omförmälas, skola
genom Kong]. Maj:ts befallningshafvandes försorg tryckas och vederbörande
tillsändas; börande kostnaden derför gäldas, på sätt i 4 mom.
stadgas.

79 §.

1 mom. Då till följd af uraktlåtet fullgörande af de i denna författning
meddelade föreskrifter eller af annan orsak fråga uppstår
om tillämpning af deruti stadgadt bötesansvar, skall af vederbörande
kronoombud, ordförande eller ledamot i bevillningsberedning, taxeringsnämnd
eller pröfningsnämnd eller annan behörig person anmälan derom
göras hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande, som, efter pröfning
af härvid förekommande förhållanden, förordnar om uttagandet af de
böter, hvartill en eller annan finnes hafva gjort sig förfallen, samt vidtager
de åtgärder, som anmäld försummelse eller uteblifven verkställighet
af hvad i denna förordning stadgas för öfrigt kan påkalla.

2 mom. Den, som icke nöjes åt Kongl. Maj:ts befallningshafvandes
beslut, hvarigenom han, på grund af ofvan åberopade stadganden,
blifvit. fäld till böter, eger att, med iakttagande af hvad i allmänhet
är stadgadt angående böters nedsättning och dylika utslags Överklagande,
öfver det meddelade beslutet anföra besvär hos kammarrätten,
livilka besvär böra vara dit inkomna innan klockan tolf å trettionde
dagen efter erhållen del af samma beslut.

3 mom. Böter, som enligt denna förordning ådörnas, tillfalla kronan.
Saknas tillgång till böternas gäldande, skola de förvandlas efter
allmän strafflag.

80 §.

Af bevillningsberedning, taxeringsnämnd eller pröfningsnämnd
behandlad taxeringsfråga må icke, till följd af gjord anmärkning eller
anförda besvär eller af annan anledning, återförvisas till samma berednings
eller nämnds förnyade behandling. Ej heller må någon förklaringsskyldighet
bemälda beredning eller nämnder åläggas.

81 §.

1 mom. Inom kammarrättens revisionsafdelning må vid granskning
af kronoräkenskaperna anmärkning visserligen framställas beträffande
den af vederbörande tjensteman för skattskyldig uträknade
bevillning men deremot icke i afseende å verkstäld taxering, i annan
mån än för så vidt den afser skattskyldig tillkommande lindring i bevillningen;
egande kammarrätten i anledning af sålunda framstäld anmärkning
föreskrifva erforderlig rättelse.

2 mom. Om kammarrätten vid pröfning af anförda besvär i taxeringsmål
finner, att taxering verkstälts å orätt eller orätta orter eller
uuderlåtits eller ej skett till behörigt belopp å rätt eller rätta taxeringsorter,
eger kammarrätten vidtaga erforderliga rättelser i taxeringen å
alla de orter, som vederbör; dock att skattskyldigs hela taxering i sådant
fall icke må höjas utöfver hvad taxeringsmyndigheterna bestämt,
derest besvären icke innefatta yrkande om sådan höjning.

82 §.

Den, som icke åtnöjes med kammarrättens utslag i taxeringsmål,
eger att deri hos Konungen söka ändring genom besvär, hvilka före
klockan tolf å sextionde dagen efter erhållen del af utslaget skola till
finansdepartementet ingifvas tillika med bevis om dagen, då klaganden af
utslaget erhöll del, hvaremot borgen för kostnad och skada icke erfordras.

* 83 §.

1 mom. Besvär, om hvilka i denna förordning förmäles, må jemte
tillhörande - handlingar kunna, under iakttagande af stadgad tid och

ordning, på klagandens eget äfventyr i betaldt bref med allmänna posten
insändas till den myndighet, till hvilken besvären skola enligt
förordningen ingifvas.

2 mom. Den, som vill öfver taxeringsnämnds eller pröfningsnämuds
beslut anföra besvär, är berättigad att, då han i sådant afseende
anmäler sig hos vederbörande myndighet eller tjensteman,
kostnadsfritt erhålla för dylikt besluts öfverklagande erforderligt utdrag
af taxeringslängden samt nämndens protokoll; och må ej heller lösen
fordras för andra protokollsutdrag och expeditioner, som till följd, af
vederbörande nämnders beslut böra utfärdas.

84 §.

I de städer, der magistrat ej finnes, skola alla bestyr och åligganden,
nämnda myndighet enligt denna förordning fått sig uppdragna,
tillhöra stadsstyrelsen.

IX kap.

Om afkortning, restitution och redovisning.

85 §.

Utom den afkortning af påförd bevillning, hvilken föranledes af
bristande tillgång till dess gäldande, må afkortning ega rum af bevillning
för fast lön och pension, som i följd af dödsfall, afsked eller
annan orsak icke fått för taxeringsåret tillgodonjutas.

86 §.

Ilar skattskyldigs taxering i anledning af anförda besvär öfver
pröfningsnämnds beslut blifvit upphäfd eller nedsatt eller har eljest frihet
från eller lindring i bevillning blifvit skattskyldig medgifven, eger
den skattskyldige att hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande i döt
län, hvarest taxeringen skett, uppå anmälan kostnadsfritt återfå den
bevillning, som af honom erlagts utöfver hvad som rätteligen skolat utgå.

87 §.

1 mom. Sammandrag äf taxeringslängderna, upptagande jemväl
den påförda bevillningen och upprättadt i öfverensstämmelse med faststäldt
formulär, skall årligen, för Stockholms stad inom årets slut och
för annan stad samt för fögderi före den 15 december, insändas till
Kongl. Maj:ts befallningshafvande.

2 mom. På grund af dessa sammandrag och sedan de vid deras
granskning anmärkta förhållanden blifvit förklarade eller rättade, böra,
inom Stockholms stad af dervarande uppbördsverk och inom länen af
landskontoren, uppgöras särskilda sammandrag öfver hvart och ett
läns hela bevillning, livilka sistnämnda sammandrag, dertill tryckta
blanketter genom statskontorets försorg tillhandahållas, skola af Kongl.
Maj:ts befallningshafvande till statskontoret insändas före slutet af januari
månad påföljande år.

3 mom. Så snart de till statskontoret inkomna sammandragen
hunnit derstädes granskas och med enahanda sammandrag för de nästföregångna
åren jemföras, bör ett generalsammandrag för hela riket
inom statskontoret upprättas samt genom detta verks försorg från
trycket utgifvas och med allmänna tidningarne utdelas.

88 §.

För den händelse att restantierna å bevillningen inom någon ort
skulle, utan att ett sådant förhållande af giltiga orsaker föranledts,
uppgå till ett anmärkuingsvärdt högt belopp, åligger det statskontoret
att vidtaga den eller de åtgärder, som finnas vara af omständigheterna
påkallade och för restantiernas skyndsamma indrifvande erfordras.

Denna författning skall tillämpas från och med den 1 januari 1896
till slutet af det år, under hvars lopp ny inkomstbevillning varder af
Riksdagen^faststäld;

dock att i afseende å taxeringen under år 1896 skall iakttagas:
att hvad i 26 § 2:o) f) stadgas angående uppgiftspligtighet för
skattskyldig, som under nästförflutna året taxerats för inkomst till
visst belopp af handel eller näring, skall gälla för den, som under sist -

berörda år taxerats till enahanda belopp för »inkomst af rörelse eller
yrke eller eljest»; äfvensom

att det för behörighet att väljas till ledamot i bevillningsberedning
eller taxeringsnämnd i 37 och 52 §§ stadgade vilkor att hafva
under det nästförflutna året inom distriktet utgjort inkomstbevillning
skall anses vara uppfyldt jemväl af den, som i enlighet med nu gällande
bevillningsförordning under berörda år erlagt fastighetsbevillning.

Förslag

till

instruktion för taxeringsmyndigheterna.

Uppskattning af fast egendoms värde.

1 §•

Värdet, af fast egendom föreslås och bestämmes med ledning af:

l:o) den för sådan, under loppet af nästföregående fem år försåld,
egendom senast betingade köpeskilling, så vida icke denna kan på grund
af särskilda omständigheter skäligen anses hafva öfver- eller understigit
egendomens verkliga värde enligt 5 § i förordningen angående inkom stbevillning,
såsom till följd deraf att i köpeskillingen inbegripits godtgörelse
för inventarier, för inbergad gröda, för växande skog utöfver
hvad för husbehof erfordras, eller att köpet afslutats mellan nära anhöriga
eller att vid försäljningen förbehåll gjorts om så kallade undantagsförmåner; 2:o)

årliga hyres- eller arrendesumman för uthyrd eller utarrenderad
egendom, så vida icke särskilda förmåner eller åligganden blifvit derunder
inbegripna, eller så vida icke hyres- eller arrendebeloppet blifvit
bestämdt med afseende å slägtförbindelser eller andra kända förhållanden
mellan egaren och hyresmannen eller arrendatorn; skolande, der hyreseller
arrendesumman finnes utgöra lämpligaste taxeringsgrunden, egendomens
värde anses utgöra för jordbruksfastighet tjugofem och för annan
fastighet tjugo gånger nämnda summas belopp;

3:o) egendomens vid verkstäld värdering för erhållande af lån från
hypoteksinrättning antagna värde, så vida sådan värdering skett under
nästföregående fem år och det egendomen dervid åsätta värde sedermera
icke blifvit i väsentlig mån förändradt;

4:o) brandförsäkringsvärdet å de i 4 § 3 mom. af förordningen angående
inkomstbevillning omförmälda hus och byggnader;

5:o) jordbruksfastighets areal i åker, äng, skogs- eller betesmark,
jordens och markens samt de för jordbruket afsedda byggnadernas beskaffenhet,
egornas inbördes läge samt egendomens belägenhet och tillydande
särskilda förmåner af skog och fiske till husbehof, sand- och lertägt,
torfmosse och vattenfall; börande särskildt iakttagas, att i den män
fastigheten eger skog till husbehof, taxeringsvärdet höjes i förhållande
till andra lika belägna och för öfrigt jemngoda fastigheter i orten, hvilka
sakna dylik förmån, hvaremot tillgång å skog utöfver husbehof icke
må å taxeringsvärdet inverka, såvida icke fastigheten utgöres af skogsområde,
som innehafves af staten, då i fastighetens värde inbegripes
skogens hela värde, beräknadt till tjugo gånger beloppet af skogens
stadigvarande afkastning; samt

6:o) läget och arealen af hvar och en i stad, köping eller dermed
jemförlig ort belägen tomt eller lägenhet jemte dertill hörande särskilda
förmåner.

Vid taxeringen skall icke någon af ofvan angifna taxeringsgrunder
ega företräde framför annan, utan åligger det vederbörande att utan afseende
å den ordningsföljd, hvari dessa grunder här ofvan upptagits,
tillämpa den eller dem af berörda grunder, som anses bäst leda till
egendomens uppskattning till dess verkliga värde. Kan taxering ej
verkställas enligt sagda grunder, bör egendomens värde upptagas till
ett belopp, som motsvarar uppskattningsvärdet å andra i närheten belägna
jemförliga egendomar, på hvilka dessa grunder kunna tillämpas.

Uå fast egendom, som under nästföregående fem år blifvit såld, varit
uthyrd eller utarrenderad eller undergått värdering för erhållande af lån
från hypoteksinrättning, vid allmän fastighetstaxering uppskattas högre
eller lägre än den senast betingade köpeskillingen, kapitaliserade hyreseller
arrendesumman eller den af hypoteksinrättningen godkända värderingssumman,
så ock då emellan de allmänna fastighetstaxeringarne förändring
göres i det senast faststälda taxeringsvärdet, böra de särskilda
skäl, hvilka dertill föranledt, i taxeringslängden eller nämndens protokoll
antecknas. Utan på enahanda sätt tillkännagifven särskild anledningmå
ej heller de i 4 § 3 mom. af förordningen angående inkomstbevillning
omförmäkla hus och byggnader åsättas lägre värde än det, för hvilket
de äro emot brandskada försäkrade.

Då frälseränta förenats med eganderätten till den jord, hvaraf sådan
ränta dittills utgått, skall vid bestämmandet af fastighetens värde
detsamma ökas med tjugo gånger räntans belopp.

Uppgår fast egendoms värde icke till 100 kronor, skall detsamma
införas endast i den för anteckningar afsedda kolumn i taxeringslängden.

Uppskattning af inkomst af kapital.

2 §.

Inkomst af kapital uppskattas till det belopp, hvartill den efter
aftalad räntefot upplupna ränta för nästföregående år uppgår. Finnes
skälig anledning betvifla, att upplupen ränta kommer att inflyta, bör
med taxering af sådan ränta anstå, till dess den influtit.

Uppskattning af inkomst af handel eller näring.

3 §.

Vid bestämmande af hvad som enligt 3 § i förordningen angående
inkomstbevillning må anses såsom bruttoinkomst af handel
eller näring, skall jemväl behörig hänsyn tagas till den tillökning eller
minskning i värde, som den skattskyldiges varulager vid arets slut
företer i jemförelse med hans vid årets början inneliggande varulager;
börande lagrets värde dervid beräknas utan hänsyn till antaglig handelsvinst.

4 §•

Vid tillämpning af det i 13 § 1 mom. c) af förordningen angående
inkomstbevillning meddelade stadgande, att från inkomst af handel eller
näring afdrag må ega rum för omkostnaderna för verksamhetens bedrifvande
skall beträffande såväl försäljning af skog och skogseffekter som
virkesfångst för annat ändamål än husbehof iakttagas, att, då sådan försälj
ning eller virkesfångst sker från skog, som genom köp eller dermed
jemförligt förvärf åtkommits, densamma anses lemna beskattningsbar
inkomst först efter det, att skogen utöfver husbehofvet lemnat afkastning,
som till fullo betäckt kostnaden för skogens förvärfvande. Om
sålunda en person för 10,000 kronor förvärfvat afverkningsrätt under
10 år till träd af vissa dimensioner å ett hemman samt under _ åttonde,
nionde och tionde åren tillgodogör sig denna rätt genom afverkning, som,
utöfver afverknings- och utdrifningskostnaden samt ränta å köpeskillingen,
i den mån densamma utgjorts af lånadt rörelsekapital, lemnar inkomst till

belopp af 5,000 kronor under åttonde, 7,000 kronor under nionde och
3,000 kronor under tionde aret, skall han det åttonde året anses icke
hafva haft beskattningsbar inkomst, af ifrågavarande företag men taxeras
för sådan inkomst till belopp af 2,000 kronor för nionde och 3,000 kronor
för tionde året.

Ilar växande skog åtkommits genom köp eller dermed jemförligt
förvärf af den fastighet, hvarå skogen finnes, skall för den beräkning
af inkomsten, hvarom ofvan förmäles, skogens värde utrönas genom
jemförelse mellan kostnaden för förvärfvet af fastigheten med derå
växande skog och det fastigheten åsätta taxeringsvärde.

Som inkomst genom afyttring af växande skog i sammanhang
med afyttring af den fastighet, hvarå skogen finnes, icke beskattas såsom
inkomst af handel eller näring utan på sätt i 11 § h) af förordningen
angående inkomstbevillning sägs, ege hvad i denna § stadgas icke i sådant
bill tillämpning.

5 §•

Enär inkomst af virkesfångst, särskildt beskattas, må vid bestämmande
af den inkomst, sågverks- eller annan träförädlingsrörelse skall
anses hafva lemnat, afdrag ske för värdet af sådant förädladt virke,
som hemtats från den skattskyldiges egna eller arrenderade skogar;
börande nämnda värde bestämmas i enlighet med de i afverkningsorten
allmänt gällande pris.

6 §■

Till sådan förlust å handel eller näring, för hvilken jemlikt 13 §
1 mom. c) i förordningen angående inkomstbevillning afdrag må vid taxeringen
tillgodonjutas, räknas jemväl förlust å den skattskyldiges i rörelsen
uppkomna fordringar, dock att, derest sådan fordran till större eller mindre
del framdeles inflyter, sålunda inflytande belopp då bör såsom inkomst
upptagas och till beskattning angifvas. Till sådan förlust hänföres deremot
icke förlust af i rörelsen insatt kapital, hvilken icke eger omedelbart
samband med rörelsens bedrifvande, såsom förlust af penningar eller
varor genom eldsvåda eller olofligt tillgrepp, utan är sådan minskning i
den skattskyldiges tillgångar att anse såsom kapitalförlust.

7 §•

Med afseende å hvad i 14 § 3 mom. af förordningen angående inkomst 8 -

bevillning stadgas angående ort, der inkomst af bankrörelse skall beskattas,
iakttages, att då rörelsen drifves vid flera kontor, alla omkostnader
och förluster under räkenskapsåret af sådan beskaffenhet, att
vid beskattning afdrag derför eger rum, påföras rörelsen i dess helhet,
hvarefter beräkningen af den del af beskattningsbara inkomsten, som
belöper å hvarje särskildt kontor, sker på följande sätt. De belopp,
som enligt kontorets månadsrapporter vid hvarje månads slut balanserats
å kontorets in- och utlåningsräkningar, sammanläggas och summan
delas med månadernas antal, hvarefter den sålunda erhållna qvoten anses
utvisa medelbeloppet af kontorets in- och utlåning för året. Efter
det förhållande, hvari denna in- och utlåning står till den på enahanda
sätt bestämda, sammanlagda in- och utlåningssumman för alla kontoren,
uträknas den del af beskattningsbara inkomsten, som bör taxeras i
den ort, der kontoret är beläget. Utelöpande postremissvexlar och egna
banksedlar inräknas icke i in- och utlåningsrörelsen.

Uppskattning af annan inkomst af varaktig eller tillfällig natur.

8 §•

Med allmän eller enskild tjenst förenad, till inkomst af ifrågavarande
slag luinförlig förmån af fri bostad beräknas till det belopp, som i årlig
hyra inom samma ort vanligen erlägges för bostad af enahanda beskaffenhet.
_ .

Inkomst i öfrigt i naturaförmåner bestämmes till sitt penningevärde
efter ortens senast faststälda markegångspris eller, beträffande
persedlar, som icke finnas i markegångstaxan uppförda, efter i orten
gängse pris.

Daglön och annan dylik inkomst af kroppsarbete bör, der annan
grund för dess taxering saknas, beräknas med hänsyn till arbotstillgång
och arbetspris i orten.

9 §•

Emedan i allmänhet inkomst af fast egendom beskattas enligt 7 §
1 mom. af förordningen angående inkomstbevillning, bör särskild taxering,
jemlikt samma förordnings 11 §, af inkomst från jordbruksfastighet ega

rum endast i det fall, att afseende å inkomsten icke kunnat fastas vid
åsättande af fastighetens taxeringsvärde, såsom beträffande inkomst, som
vinnes genom upplåtelse på viss tid af kalk- eller stenbrott, af tomtplatser
och af mark för upplag eller genom medgifvande att i vattendrag
verkställa flottning och å stranden vidtaga derför erforderliga åtgärder.

Enär . vidare såsom inkomst af jordbruksfastighet beskattas endast
inkomst af sådant arbete, som i och för den å fastigheten drifria jordbruksrörelse
nedlägges, skall inkomst, som egare af jordbruksfastighet
derutöfver genom arbete bereder sig, såsom af daglön eller af körslor
åt annan, särskildt taxeras.

Allmänna föreskrifter.

10 §.

Då jemlikt 12 § af förordningen angående inkomstbevillning endast
inkomst af fast egendom samt fast lön eller pension beräknas efter inkomsten
under det löpande året, skall annan inkomst ej taxeras första
året den åtnjutes, men deremot taxeras året efter det, då den upphört.

11 §•

Enär utgörande af bevillning för inkomst af fast egendom åligger
egendomens egare eller sådan innehafvare deraf, som i 8 § af förordningen
angående inkomstbevillning sägs, samt, såvidt jordbruksfastighet
angår, uti berörda inkomst inbegripes jemväl inkomsten af det i jordbruksrörelsen
nedlagda kapital och arbete, är arrendator af sådan fastighet
icke pligtig att utgöra bevillning för inkomst af jordbrukrörelsen.

Arrendator af jordbruksfastighet, som är för statsverkets räkningutarrenderad,
eller hvars egare eljest är från bevillning för inkomst
af fastigheten Irikallad, skall ej heller utgöra bevillning för inkomst af
arrendet.

12 §.

De i 13 § af förordningen angående inkomstbevillning medgifna
afdrag, för ränta å skuld må icke omfatta annan ränta än sådan, som
upplupit för det år, hvilket närmast föregått taxeringen. Med iakttagande
häraf må dock dylikt afdrag ega rum, oafsedt huruvida den ifrågavarande

räntan vid taxeringstillfället guldits, allenast skälig anledning icke finnes
att betvifla riktigheten af den skattskyldiges uppgifter beträffande skuldens
tillvaro och belopp samt den räntefot, efter hvilken räntan skall
erläggas; börande afdrag för ränta å i fast egendom intecknad skuld
icke medgifvas endast på grund af företedt gravationsbevis.

För öfrigt bör i afseende å rätten till afdrag för ränta å intecknad
skuld iakttagas, att sådant afdrag icke må ega rum från inkomst af
annan den skattskyldiges fasta egendom än den, hvari inteckningen gäller.

13 §.

Der bevillniugsberedning föreslår eller boskattningsnämnd beslutar
tillämpning af det i 15 § af förordningen angående inkomstbevillning
gjorda medgifvande rörande ökning af det belopp, för hvilket bevillning
icke eger rum eller som får från uppskattad inkomst såsom bevillningsfritt
afdragas, skall af beredning i taxeringslängden och af nämnd i dess
protokoll redogörelse meddelas, då ökningen är för viss ort allmän på
grund af hög bostadskostnad, om de i orten rådande förhållanden härutinnan
och, då ökningen grundar sig på ömmande omständigheter, för
dessas beskaffenhet i hvarje särskild t fall.

14 §.

Vid tillämpning af det i 15 § af förordningen angående inkomstbevillning
gifna stadgande om befrielse från eller lindring i bevillning
skall såväl den skattskyldiges i annan ort än mantalsskrifningsorten
taxerade inkomst som ock sådan hans inkomst, för hvilken han icke
personligen taxerats, tagas i beräkning vid bestämmandet af hans sammanlagda
årsinkomster.

15 §.

Har skattskyldig undandragit sig att fullgöra honom åliggande
uppgiftsskyldighet i afseende å egen taxering, vare sig att uppgiften
särskildt infordrats eller skolat utan anmaning afgifvas, må taxeringen
verkställas med ledning af taxeringsmyndigheternas egen kännedom eller
eljest tillgängliga upplysningar om den skattskyldiges inkomster; börande
taxeringsmyndigheterna dervid låta sig angeläget vara, att den skattskyldiges
inkomst icke varder upptagen till lägre belopp än det, hvartill
densamma skäligen kan antagas uppgå.

. .Sfknf 1 afseend<3 å skattskyldig, hvilken det icke ålegat att
opåmint aflemna uppgift till ledning för sin taxering och från hvilken
ej heller upplysning i sådant afseende infordrats, annan tillförlitlig taxenngsgriind,
_ bor sådan hemtas från jemförelser med taxeringen af andra

^ r r rXerlf8''TänUenS å8.ist’ likstälda skattskyldige, om hvilkas inkomst
tilltorlitJig utredning vunnits.

17 §.

Inkomst af handel, näring eller annan verksamhet skall till taxenng
upptagas, oafsedt huruvida inkomsttagaren förvärfvat rättighet till
verksamhetens utöfvande eller icke. ®

Uppgift

till bevillningsberedningen år 18 i stad socken af

län angående nedannämnda fastigheter.

Formulär n:r 1.

härad och

Hvarje fastighets

Namn

(Qvarter)

Mantal
eller
3 I annan
^ beteckning -

J ordbruksfastighet

Areal

Åker

Ang

| Skogs- och
betesmark

Innehåll i fullgod jord arrende

-------------------------- afgift

Å i i Skogs- och för* ut Åker

Ang i ® arrenderad
betesmark egendom

Hektar | Hektar Hektar j Hektar j Hektar j Hektar

Kronor

Marks
eller tomts
areal

Qvadrat meter -

Annan fastighet

Byggnadens
brandförsäkringsvärde Kronor -

Årlig Hyresvärde

för de af
i underteck -

hyres 11 summa

! , .

i nåd sjelf

för uthyrd; använda

egendom lägenheter

Kronor Kronor

Anmärkningar

Att. denna uppgift, så vidt undertecknad känner, är med sanna förhållandet öfvere '' nde, betygas på heder och samvete.
_____________________________ i mars 18......

(Namn och Adress)

Vänd!

Anmärkningar:

l:o) Enligt 18 § i förordningen angående inkomstbevillning skall fastighetsegare, åbo, innehafvare af ofri tomt i stad,
boställe och lägenhet, som i nämnda förordnings 8 § omförmäles, första gången år 1896 och derefter hvart femte år aflemna
uppgift till ledning för fastighetens taxering; dock att uppgiftsskvldighet eger rum endast så vida för nästföregående år taxeringsvärde
af minst 1,000 kronor varit fastigheten åsatt.

Denna uppgift skall innehålla upplysning:

beträffande jordbruksfastighet: Om fastighetens areal i hela och tiondedels hektar af åker, äng samt skogs- och betesmark,
hvarje egoslag för sig, samt, derest sådant med stöd af tillgängliga handlingar kan uppgifvas, dess genom ordentlig gradering
kända innehåll i fullgod jord af sagda egoslag äfvensom om årliga arrendet för utarrenderad fastighet:

beträffande annan fastighet än jordbruksfastighet: Om markens eller tomtens areal och byggnadernas brandförsäkringsvärde
samt om årliga hyressumman för uthyrd fastighet jemte hyresvärdet för de i eget hus använda lägenheter.

Utgöres fastighet af frälseränta, fiske eller vattenfall eger uppgiftsskyldighet icke rum.

2:o) Uppgift skall upprättas särskildt för hvarje kommun på landet ocli hvarje territoriel församling i stad samt före
den 1 april aflemnas antingen direkt till ordföranden i vederbörande bevillningsberedning eller ock i Stockholm till öfverståthållareembetet
och i öfriga orter till Kongl. Maj:ts befallningshafvande i det län, magistraten i den stad eller kronofogden i det fögderi,
der fastigheten är belägen eller den skattskyldige är bosatt; och må uppgiften på den skattskyldiges eget äfventyr i betaldt
bref med allmänna posten insändas.

3:o) Derest flere än en fastighetsegare afgifva uppgift å samma blankett, skall enhvar underteckna densamma med
angifvande af sin bostad; skolande i sådant fall uppgiften bekräftas på följande sätt:

“Att denna uppgift, så vidt undertecknade känna, är, i hvad densamma angår den af oss, hvar för sig, uppgifna fastighet,
med sanna förhållandet öfverensstämmande, betygas på heder och samvete."

Formulär n:r 2.

Enligt 12 § i förordningen angående inkomstbevillning
skall uppgift till ledning för inkomsttaxering
afse vederbörande skattskyldigs inkomst af fast
lön ocb pension under det löpande kalenderåret samt
hans inkomst af hvarje annan inkomstkälla under det
nästföregående kalenderåret eller, der, beträffande
handel eller näring, kalenderår och räkenskapsår
ej sammanfalla, under nästföregående räkenskapsår.

II ppgift

till bevillningsberedningen år .......... i ...................... stad socken af ........................... härad

och .......................... län å undertecknads bruttoinkomst af andra inkomstkällor än fast egen -

dom samt de afdrag från denna inkomst, hvilka undertecknad yrkar att få tillgodonjuta
vid inkomstens taxering.

Kronor. öre. Kronor. öre. Kronor.

l:o) Inkomst af kapital: Upplupen ränta å

obligationer och penningar................

Från detta belopp yrkas afdrag för ränta å nedannämnda
af undertecknad upplånade kapital, till säkerhet
hvarför inteckning i undertecknads fasta egendom!
icke är gällande, nemligen å skuld:

till ..............................................kr..........med...... % ränta

ii .........................................................................................._

Till beskattning återstå alltså, enligt undertecknads
åsigt, af inkomst under denna rubrik..........

2:o) Inkomst af handel eller näring: °

Undertecknads samtliga bruttointägter under denna
rubrik hafva utgjort:

af ...............................................................................

Härifrån yrkas afdrag för:

a) Särskildt taxerad inkomst af följande, undertecknad
tillhöriga fastigheter, som anvtindts i och för
rörelsen, nemligen:

b) ränta å lånadt rörelsekapital, till säkerhet hvarför
inteckning i fastighet icke är gällande, (häri icke
inräknad den under l:o) här ofvan upptagna ränta) . .

c) ränta å skuld, som är intecknad i jernväg.. . .

d) omkostnader för verksamhetens bedrifvande:

hyresafgift för fastighet................

inköpssumma för varor och råämnen.........

Transport

9 och 13 §g
bevillning sförordniv
gen.

10 och 13 §§
bevillningsförordningcn.

- * Drifves handeln och näringen såsom gemensam affär å flera orter, skall uppgiften under denna rubrik
afse hela aflären samt aflemnas å hvarje ort, der affären idkas.

11 och IS
bevillnmgsförordningen.

Transport

köpeskilling för växande skog............

kostnader för underhåll af inventarier samt af annan

fastighet än jordbruksfastighet...........

aflöning och öfriga kostnader för biträden och arbetare
öfriga omkostnader af följande slag:

I |

Kronor. jöre. Kronor. jöre.

Kronor. öre.

e) afskrifning:

å inventariers bokförda värde, kr..........., med

proc., utgörande................

för förluster af följande slag:

Till beskattning återstå alltså, enligt undertecknads
åsigt, af inkomst under denna rubrik..........

3:o) Annan inkomst af varaktig eller tillfällig
natur af följande särskilda slag och till nedannämnda
belopp:

Härifrån yrkas afdrag för:

a) ränta å undertecknads här ofvan icke om förmäld a,
i fast egendom icke intecknade skuld, nemligen:

till.............................................kr.......... med...... % ränta

T) .....................................................................................

5} .........................................................................................

hvilket afdrag i enlighet med 13 § bevillningsförordningen
utföres med högst 20 procent af inkomsten

under denna rubrik eller med..............

b) följande idgifter och dylikt:

Till beskattning återstå alltså, enligt undertecknads
åsigt, af inkomst under denna rubrik.......

Summa beskattningsbar inkomst

För innevarande år är undertecknad mantalsskrifven i .......................................... stad

socken af ............................................ härad och ............................................•■■■ län.

Den under 2:o) här ofvan omförmälda handel eller näring har idkats såsom gemensam
affär på nedannämnda orter, mellan hvilka den uppgifna beskattningsbara inkomsten,
enligt undertecknade åsigt, bör fördelas sålunda:

i .................................. kronor ...............

Å annan ort ■ e^er,. undertecknad följande fastigheter, nemligen:
mnehatver

Dessutom har undertecknad å annan ort åtnjutit följande inkomster:

Att undertecknads bruttointägter för nu ifrågavarande beskattningsår icke öfverstigit
hvad här ofvan i sådant hänseende meddelats samt att följaktligen icke någon inkomst,
af hvad slag det vara må, blifvit med vett och vilja utelemnad, äfvensom att de utgifter
och omkostnader, för hvilka afdrag yrkats, icke upptagits till högre belopp än de verkliga,
varder härmed på heder och samvete betygadt.

.................................... i mars 18.........

(Namn) ......................................................................

(Titel eller yrke) .......................................................................

(Adress) .................................................................................

Vänd!

Anmärkningar:

l:o) Uppgift skall upprättas särskildt- för hvarje kommun på landet och hvarje territoriel
församling i stad samt före den 1 april aflemnas antingen direkt till ordföranden i
vederbörande bevillningsberedning eller ock i Stockholm till öfverståthållareembetet och i
öfriga orter till Kongl. Majrts befallningshafvande i det län, magistraten i den stad eller
kronofogden i det fögderi, der taxeringen anses skola ega rum eller den skattskyldige är
bosatt; och må uppgiften på den skattskyldiges eget äfventyr i betaldt bref med allmänna
posten insändas.

2:o) Underlåtenhet att aflemna föreskrifven uppgift enligt förestående formulär
medför förlust af rätten att fullfölja talan i fråga om taxeringen af den inkomst, uppgiften
skolat afse. Försummar uppgiftspligtig att fullgöra uppgiftsskyldigheten, äfven
efter det särskild anmaning dertill honom tillstälts, skall dessutom det belopp, till hvilket
hans i orten beskattningsbara inkomster af andra inkomstkällor än fastighet eljest bort
för bevillnings påförande upptagas, ökas med en fjerdedel.

3:o) Vid taxering eger afdrag icke rum: för utskylder; för den skattskyldiges och
hans familjs lefnadskostnader samt dertill hänförliga utgifter; för ränta å den skattskyldiges
eget, i af honom utöfvad handel eller näring eller annan verksamhet nedlagda kapital;
för hvad som afsättes till reservfond eller dylikt, afskrifves å bokförda värdet af fast
egendom eller användes till sådan egendoms förbättring, till jordbruksfastighets underhåll,
för tillökning af inventarier eller kapitalafbetalning å skuld.

Formulär n:o 3.

Taxering slängd

öfver fast egendom i N. N. socken, N. N. härad och N. N. län

för år 18 . .

E"are eller innehafvare

eg <B.

p *5.

Egendomen

Officiella uppgifter

Af bevillningsbere

oi o

17 | Staten...................................iHögtomta ...........

„ I n ....................................|Kronoparken Idö

1,4 iJohan Petter Eriksson........Andersbo.

2, 5 jBrukspatron Petrus Arnberg Bankeböta

1,2,5

3,5

3.5

1.5

2.5

3.5
3,5
3,5

3,5

3.5
3, 5

1.6

1.7

1.8

1,9

Karlsro, torp

Lugnet

jLänsmannen Nils Sällman

[Karl Andersson................

| Oskar Eriksson................

jKarl Karlsson....................

sågqvarn ........

„ mjölqvarn........

„ oljeslageri .......

Mantebo ........................

Marielund ...................

ångbränneri...

tegelbruk.......

villa...............

1 3
2'': —
1 1
1 1

2 J

liu

15.000

25.000

35.000

18.000

— 60,000

57,000

77
77
77

Melby ........................... 1

Nannylund ...................j 2

„ boningshus....]—•

Olofstorp........................ lj

Örby masugn ................—■

„ valsverk...............—J

manufaktursmedja]—]—

140,000;

50.000

10.000
5,000

3,000

1,500

10,000

— 30,000

— — 250,OOO)

10 Nils Adolfsson

Karlstorp ....................j

Larsbo...........................

Nannylund ....................

Risefall ........................

Frälseränta af 1 mantal!

Moked n:o 1................!

Rusketorp n:o 1 jordaf-l
söndr. från Risefall n:ol

1-40,000
i 5,000j
140,000
l 4,0001

Transport| — j—| — | —

föreslaget värde	beräknad in-komst enligt
pc		7 § bevillnin
>-K «_>. P* ©	S4 510	förordningen
er. c-	K
03 er er ^	oi 5	Parti	Hufvud-
S- TT w	»rf- ^	summa	summa
1	2	3	4
80,000j		_	4,8
40,0001	—	—	2,40
15,000	—	—	90
40,000	—	2,400	—
20,000!	—	1,200	—
400	—	24]	—
70,000	—	4,200	—
—	50,000	2,500)	—
—	10,000	500	—
—	5,000	250\|	—
37,000	—	2,220	—
150,000	—	9,000	—
—	3,000	1,50	—
—	1,500	75	—
—	10,000	500	—
20,000	—	1,200	—
45,000	—	2,700	—
—	30,000	1,500	—
20,000	—	1,200
—	300,000	15,000
10,000		—	44,61 6
5,000	—	—	3
45,00C		—	2,7
4,000		240
—	3,600	180	4
—	80C	-
\|601,400\|413,900 —	56,77

ngen			Af taxering	snämnden		CO-3	>	cer.
beräknad åter-			beräknad in-	beräknad åter-	so >4	p: _	V
ående	in ko ms	uppskattadt värde	kornst enligt	stående	inko in s	“ O O Z''	SO s	“S 5» c -•	Bevillningsberedningens anteckningar
fter afdrag för	gio		§ bevillnings-	efter afdrag för	S 05 F 2?	O ö Crq	®.-Jg
skuldräntor	i-tl g O	5? 530 r+- 29	förordningen	skuldräntor.	“ so: 3.		~ I
Parti-	Hufvud-	CfQ a*	% 5 a \|	Parti-	Hufvud-	Parti-	Hufvud-	(K	~ Ej	Cj (V
summa	summa	^ TT c»		summa	summa	summa	summa	iL		ca
5	6	i	2	3	4	5	1 6		!
	4,800	80,000			4,800	!	4,8				Egendomen utarreuderad till N. N. på 20 år. i
—	2,400	40,000	—	—	2,400		2,4	—	—	—
—	900	15,000	—	—	900	—	900	—	—	—
1,800	—	40,000	—	2,400	—	1,800	—	—		—	Hvpoteksvärdet omfattar ej värdet å skog till husbehof.
720	—	20,000	—	1,200	—	720	—	—	—	—	I köpet hafva ingått inventarier.
24	—	400	—	24	—	24	—	—	—	—
3,000	—	70,000	—	4,200	—	3,000	—	—	—	—	Hypoteksvärdet omfattar ej värdetå skogtillhusbehof.
2,500	—	—	50,000	2,500	—	2,500	—	—	—	—
500	—	—	10,000	500	—	500	—	—	—	—
250	—	—	5,000	250	__	250	—	—	—	—
2,220	—	37,000	—	2,220	—	2,220	—	—	—	—
6,300	—	150,000	—	9,000	—	6,300	—	—	—	—	Hypoteksvärdet omfattar ej värdet å skog till husbehof.
150	—	—	3,000	150	—	150	—	—	—	—
75	—	—	1,500	75	—	75	—	- ''	—	—
500	—	—	10,000	500	—	500	—	—	—	—
950	—	22,000	—	1,320	—	1,070	—	2	24,000	11	1 Ordföranden ansåg detta hemman böra upptagas ( till 24,000 kronor.
2,300 1,500	—	45,000	30,000	2,700	—	2,300 1,500	—	—			/Särskild! taxeradt, på grund af 4 § 3 mom. be-
—	—	1,500	—	—	—		—	\ villningsförordningen.
1,200	—	20,000		1,200	—	1,200	—	—	—	—
0,000	—	—	300,000	15,000		10,000	—	—	—		/Brandförsäkringsvärdet omfattar cj fasta maskiner \ och redskap.
	33,989	—	—		44,739		34,109	—	—	—
—	600	10,000	—	—	600	—	60	—		—
, -	300	5,000	—	—	300	_	30	—	• _	_ \|	Lotshemman. Åtnjuter frihet från väghåll.
	2,700			2,400		2,4				/Vid jemförelse med Nannylund n:o 2 anses egen-
—	40,000	—	—	—	2	—		\ domen värd 45,000 kronor.
144	—	4,000	—	—	—	—	—	—	—	—
180	324	—	3,600j	—	420		32	—		—	\| Frälseräntans värde enligt nästlidet års markegång \ 180 kronor 37 öre.
—	40	—	800\|	—	40		40	—	700	19	Hufvudsakliga värdet ligger i åbyggnaderna.
— \|46,053\|598,400	413,900	— j	56,599	_ \| 1	45,873\| —	— \| — \|

Officiella uppgifter

Af bevillningsb

2t ■§
—

» CK5

Egare eller innehafvare

Egendomen

er1

Transport —

j 12 Kyrkoherden Nils Almgren Ullebergs kyrkoherdeboställe
.................... 1

— Erik Eriksson ....................Westergarn, Utäng........ 1

13 Frans Fransson.................... „ Lägenhet.... 2;—

1,14 Adam Niklasson....................Westerlösa .................... l| 1 70,000

3 Ytterby tändstiksfabriks aktiebolag

........................jYtterby tändsticksfabrik—!— —

15 N. N.-stad............................jAby................................ 1 —

» ............................I » vattensåg................

3, 16

Tomteboda köping.

Handlanden Sven BergströmITomten n:o 1

Provinsialläk. Aug. Berner

n » »

d:o åbyggnad
Tomten n:o 16
d:o åbyggnad

Summa--

Förrättningsstället N. N. den

18 .

5 Q

-1 SI:
gn. “

= CD

So: ~

föreslaget värde

beräknad inkomst
enligt
7 § bevillni
förordningen

OQ s

g* s

Parti summa -

601,400 413,900

50.000 —

300 —

— 500

40.000 —

Hufvud summa -

56,72

3,00

2,4“

50,00 — 60,000 — i 3,

— 10,000 — 600 -— — 4,000 200

—	— 1,500	75 -
12,00	— 12,000	600,	67
—	— 2,000	100 —
13,0	- 13,0(	650,	7
—	01,700 506,900	- 67,44

Bevillningsberedningen:
N. N.

Ordförande.

iV. N.

Ledamot.

N. N.

Ledamot.

Anmärkningar:

l:o) Egarens eller innehafvarens namn samt egendomens namn, nummer och mantal skola vara af häradsskrifvaren Införda, da läng
2:o) Sedan prötningsnämnden slutat sin förrättning, skola från denna nämnds längd i taxeringslängden införas de ändringar,
taxeringsvärdet.

;i:o) Om taxeringsnämnden gillar alla bevillningsberedningens inom beredningsdistriktot förslag till taxeringsvärden och
bevillningsberedningens transporter och slutsumma i taxeringsnämndens kolumner utsättas.

gen		Af taxeringsnämnden		cOo	>	cCP
e räknad åter-			beräknad in-	beräknad åter-	P	a	TS -r
nde inkom	uppskattad t värde	korust	enligt	stående	inkom	O g.	p 2*	■fr 1 O
r afdrag fö sknldräntor	-o p5 O* ej. a.	3* SO P	7 § bevillnings-förordningen	efter afdrag för skuldräntor	2	° & S. n fr E£< fr 3	2. os 7* cn 2- r ~ f	Bevillningsberedningens anteckningar
Parti- 1 Hufvud-	ap er	CTQ - s g	Parti-	Hufvud-	Parti-	Hufvud-	CL 2	= B, Ct>	Cl n>
summa summa	S- 7T Zl		summa	summa	summa	summa	Sfi		U3
5 6	i	2	3	4	5	6
— 46,05	98,400413,900	—	56,599	—	45,873	—	—	—
— 3,00	50,000	_	_	3,000	_	3,00	_	_	__
— 1	300			18	—	18	—	—	—
2		500		25	—	25	—	—	—
- 2,4	40,000	—	—	2,400	—	2,40	—	50,000	12	I köpet har ingått skog utöfver husbehof.
— 3,0	10,000	60,000	—	3,000	—	3,00	—	—	—	1 Brandtörsäkringen anses för låg. Af ordföranden l infordrad uppgift ej inkommen
- -	—	—	—	—	—	—	—	—
— 8		4,000		800		8
		1,500
675	—	12,000	—	675	—	675	—	—	—
_ _	_	2,000								^Boställe för provinsialläkaren.
75	—	13,000	—	750	—	75	—	—	—
— 56,721	98,700 506,900	—	67,267	—	56,541	—	—	—

Förrättuingsstället N. N. deri

N. N.

Häradsskrifvare.

18 .

N. N.

Kronoombud.

På taxeringsnämndens vägnar:

N. N.

Ledamot.

N. N.

Ordförande.

N. N.

Ledamot.

1 bevillningsberedningens ordförande aflemnas.

pröfningsnämnden blifvit beslutade, så att taxeringslängden alltid för hvarje fastighet innehåller tillförlitlig uppgift ä det verkliga
knade inkomstbclopp, är förslagets utförande i de för taxeringsnämndens åtgärder afsedda kolumner icke behöfligt, men böra dock

Formulär n:o 4.

Taxeringslängd

öfver fast egendom i N. N. stad af N. N. län
för år 18 . .

65 B

3 <t>
3 *

g Jfio

3 ^

Officiella uppgifter

Egare eller inneliafvare -

Egendomens beskaffenhet
samt
stadsjordens rymd

Qvarter

Handl.
Bom

2, 8 Landshöfdingen Karl Karl- Landshöfdingeresi- Riddarborgen 1 —

svärd................................ dens ................

„ D:o d:o ................Tomten ................ „

vice konsul Lars Hus vid Storgatan

............................... Morianen ....

d:o ................Tomten ................ „

d:o ................Magasin v. Sjögatan Fisken ........10 —

d:o ...............Stadsjord, 5 hektar — 10,000

d:o ................A d:o, ångsåg .... — —

Grosshandl. G. Tellman .... Hus vid Stortorget Björnen ........ 5 —

1, 2, 3

2, 3

1, 3

2, 3
2. 4

D:o	d:o
D:o	d:o
D:o	d:o
D:o	d:o

4»

„l

1, 4

2, 4

5
G

2 ''

D:o

d:o ................ d:o ................	Tomten ................ Stadsjord, 2 hektar
d:o ................	Marielund, landeri
d:o ................	,, boningshus
d:o ................	Obebygd tomt vid

3,500

Qvarngränden.... Lyran............ 7

D:o vid d:o ........Rosen............ 2

Snickaren Karl Fredriksson
Arbetaren Oskar Persson.... Obebygd tomt vid

Kåkgränden .... Svalan

Arbetaren Nils Olofsson ....

Gårdsegaren J obn Andersson
D:o d:o ................

D:o vid d:o

Hus vid Köpmansgatan
,

Tomten .

Korpen

G0,000

- GW,

........ M

Summa —

5,000 —

»: ta

a. g.

Af bevillningsber

föreslaget värde beräknad i
komst enl i
7 § bevillnin
Örordningen

Pirti- Hufvu
sura ma sura

3 4

53.000
8,000

90.000

25.00

— 25,00

—	50,000	■—
—	10,000	--
—	53,000 7,000	{3,000
—	8,000	400
10,000	G00
100,000	5,0u0
_	30,000
—	2,000	j 1,600
3,000	—	180
5,000	—	300
—	25,000	1,250
_	400	20
—	500	—
__	400	_
—	G00	—
—	21,000
—	4,000	.
, 00	1, 0	—

13,00

9,0

3,35

}l,2

N. N. den 18 . .

Bevillningsberedningen:

N. N.

Ordförande

N. N. N. N.

I.edamot Ledamot

Anmärkningar:

l:o) Egarens eller innehafvarens namn och titel, egendomens beskaffenhet samt husets eller gårdens nummer jemte qvarterets n
2:o) Sedan pröfningsnämnden slutat sin förrättning, skola från denna nämnds längd i taxeringslängden införas de ändringar,
taxeringsvärdet.

3:o) Om taxeringsnämnden gillar alla bevillningsheredningens inom beredningsdistriktet förslag till taxeringsvärden och
beredningens transporter och slutsamma i taxeringsnämndens kolumner utsättas.

ngen

Af taxeringsnämnden

räknad åternde
inkomst
r afdrag för
skuldräntor

Parti- Jlufvud -

uppskattadt

värde

os er

g" 3

| beräknad in- beräknad återI
komst enligt stående inkom
j7 § bevillnings- efter afdrag för
I förordningen skuldräntor

2.09

77 U3

o a

*7 P:

Parti- Hufvud- Parti- Hufvud -

B ^
g- O:
p HT

*TD p
CfQ

<! “
5f g.
g-3

= £L

O 09
W £»
O g.

Bevillningsbe red ningens
anteckningar

summa summa

>3,000

1,800 ~ ~

400 — —

450 — 10,000

,000 7,650 —

,350 _ _

180 — 3,000

300 — 5,000

,250 — —

20 3,1 —

r- 25 —

— 2 —

_ 3

50.000

10.000

53,000

7.000

8.000

3,000

j-3,000 _

400 —

600 —
90,000; 4,500 8,500
30,000

- I

3,000

,800

400

450

2,000/

25,000

400

500

400

600

1,02‘

26,000

4,000

1,600 _

180 —
'' 300 -

1,250 -

20 3,350

— 25

— '' 20

— 30

4,500 7,150 3 100,000 19 Brandförsäkringsvärdet anses för lågt.
{■1,350 Z Z Z

— 4, 5 1 , 00

_ {1,500
, 0 - 1 ,425

N. N. den

180 — —

300 — —

1,250 — —

20 3,100 —

— 25 —

20 -

— 3 —

I köpet har ingått inbergad gröda.

/Särskildt taxeradt på grund af stadgandet i 4 §3mom.j
/bevillningsförordningen.

- I

1,271

7 —

14,6 —

{Beredningen ansåg brandförsäkringsvärdet för högt.
Ordföranden ansåg huset böra upptagas till 2G,000
kronor.

N. N.

18 . .

N. N.

kronoombud

På taxeringsnämndens vägnar:

N. N.

Ordförande

N. N. N. N.

Ledamot Ledamot

la vara af vederbörande tjensteman införda, då längden till bevillningsberedningens ordförande aflemna».

pröfningsnämnden blifvit beslutade, så att taxeringslängden alltid för hvarje fastighet innehåller tillförlitlig uppgift å det verkliga
omsthelopp, är förslagets utförande i de för taxeringsnämndens åtgärder afsedda kolumner icke behöfligt, men böra dock bevillnings

Formulär n:o 5.

Af N. N. län-s pröfning snämnd beslutade ändringar i taxeringen
af fast egendom i N. N. fögderi
för år 18 . .

• Egare eller innehafvare	Egendomen	Nummer	Mantal	Af taxeringsnämnden uppskattadt värde
å jordbruks- fastighet	å annan fastighet
N. N. socken.		''
Brukspatron Petrus Arnberg ....................	Melby ............................................	i	i / / 2	22,000	—
Nils Adolfsson ..........................................	Rusketorp n:r 1, jordafsöndring....		—	—	800
1 Adam Niklasson .......................................	Westerlösa ....................................	i	1	40,000	“
.	Summa			02,000	800
Den af pröfningsnämnden beslutade förhöjning utgör ...................................			12,000	—
1 ... .. „ minskning „ ...................................	—		—	100
'' —''	Säger	\| — \| —	74,000	1 700

N. N. den 18 .. .

N. N.

Anmärkning :

Sedan längden blifvit afslutad, skall uti fögderisammandraget af taxeringslängderna införas sammanlagda beloppet

Af pröfningsnämnden uppskattadt värde	§ i pröfningsnämndens protokoll	Anteckningar
ä jordbruks- fastighet	å, annan fastighet
2-1,000		11	Annot. i taxeringslängden sid.
—	700	19	D:o i . d:o sid.
50,000	—	12	i):o i d:o sid.
74,000	700
—	—		1

Längdens riktighet vitsordar

N. N.

Kronoombud.

af den utaf pröfningsnämnden beslutade förhöjning eller minskning af fastighetsvärdena, på sätt formuläret n:o 8 närmare visar.

Formulär n:o G.

Taxeringslängd

öfver inkomstbevillningen i N. N. socken (stad) af N. N. härad
och N. N. län för är 18 . .

Nummer å uppgift eller annan bilaga	Den skattskyldiges	j Nummer å hus, hemman eller lägenhet		Af bevillningsber	e d n i n g e n
namn och titel eller yrke	bostad	uppskattad	beraknad tillökning med 50 <> n af kapital- inkomstens uppskattade belopp	1 '' ^	hitförd iukomst af fastighet enligt fastighetslängden	Summa inkomst	medgttven lindring, enligt 15 § bevillnings- förordningen	föreslagen beskatt-ningsbar inkomst	upp
P B >r ?r P o 2. S r-c VI 53 «-	inkomst af handel eller näring	annan inkomst af varaktig eller tillfällig natur 1 -	Hj o p	inkomst af kapital	inkomst af handel eller näring
				1	2	3	4	5	6	7	8	1 9	1 10	i	2
	För landet.							\|	1				1
4, 10	Ilemmanseg. .Toh.P. F.rikssonlAndersbo ...	1	400	200	—	600	200	800	900	1,700	200	1 1,500	400	200
5, 17	Brukspatron Petrus Arnberg	Bankeböta ...	1	0,900	17,825	4,600	29,325	3,450	32,775	33,989	66,764	—	66,764	10,500	34,825
0, 18	Länsmannen Nils Sällman ..	Karlstorp ...	1	—	—	2,450	2,450	—	2,450	600	3,050	—	3,050	—	—
19	Förre Kronofogd. Johan Kall	...	—	—	—	3,850	3,850	—	3,850	—	3,850		3,850	—	—
7, 20	Ilemmanseg. Karl Andersson	Larsbo ......	1	—	—	—	_	—	—	300	300	120	180	—	—
21, 22, 28	Stationsinspekt. Nils Didring	„ station	—	—	—	1,740	1,740	—	1,740	—	1,740	200	1,540	—	—
8, 24	ilemmanseg. Oskar Eriksson	Nannvlund ...	1	—	—	—	—	—	—	2,700	2,700	—	2,700	—	--
25	Sjökapten AVilh. BerggreD...		—	300	—	1,000	1,300	150	1,450	—	1.450	300	1,150	300	—
20	Häradsskrifv. Nils Broman		—	—	—	3,666	3,666	—	3,666	—	3.666	—	3,000	—	—
9,27	Ilemmanseg. Karl Karlsson	Riscfall ......	1	—	1,000	1,200	2,200	—	2,200	324	2,524	—	2,524	—	1,000
28	Smeden Anders Kronberg...		—	—	—	600	600	—	600	—	600	500	100	—	—
29	Garfvaren Tor Karlsson —		—	—	1,100	—	1,100	—	1,100	—	1,100	400	700	—	1,100
	Förre Inspektören Per Brun	n ......	—	500	500	—	1,000	250	1,250	—	1,250	400	850	500	500
10	Nils Adolfsson ..............	Rusketorp ..	—	—	—	—	—	—	—	40	40	10	24	—	—
12	Kyrkoherden Nils Almgren Ulleberg......	1	—	—	2,000	2,000	—	2,000	3,000	5,000	—	5,000	—	—
	Skolläraren Petrus Alm ...		—	—	—	1,075	3,075	—	1,075	—	1,075	400	675	—	—
13	Frans Fransson ..............	Westergarn	1	—	—	—	—	—	—	25	2:	10	15	—	—
14, 33	Adam Niklasson .............	Westerlösa ...	1	—	—	3,500	3,500	—	3,500	2,400	5,900	—	5,900	—	—
	Förre Faktorn Nils Jönsson		—	—	900	—	900	—	900	—	900	—	900	—	900
_	Ytterbv Tändsticksfabriks						''
			__	_	18,750	—	18,750	—	18,750	3,000	21,750	—	21,750		18,750
34	Inspektören N. Löfberg.....	>) .....	_	_		3,000	3,000	—	3,000	—	3,000	—	3,000	—	—
—	Maskinisten P. Flodman ...	„ ......	—	—	—	1,200	1,200	—	1,200		1,200	500	700	—	—
—	Svarfvaren Nils Sjöberg ...	)) ......	—	—	900	—	900	—	900	—	900	700	200	—	900
	Arrendat. af Ytternäs krono-								\|
	laxfiske, Per Persson .....	Ytternäs......	1	—	2.000	—	2,000	—	2,000	—	2,000	100	1,900	—	2,000
					_	_	_	—	_	800	800	—	800	—	—
—	Förre handl. Per Lindberg	Åby...........	—	2,500	—	7,000	9,500	1,250	10,750		10,750		10,750	2,500	—
_	Per Erikssons dödsbo ......	Algenas ......	—	3,000	—	—	3,000	1,500	4,500	—	4,500		4,500	3,000	—
				500	2,000		2,500	250	2,750		2,750		2,750	500	2,000
	Tomteboda stationssai	nhälle.
11, 30	Handlanden Sven Bergström	Gården n:o 1	—	—	10,610	—	10,610	—	10,610	075	11,285		11,285	—	10,610
	Skepparen L. Johansson ..	n	—	''1,000	—	1,100	2,100	500	2,000	—	2,600		2,600	1,000	—
	Färgaren Hans Pettersson	Gården n:o G	—	—	2,000	—	2,000	—	2,000	—	2,000	100	1,900	—	2,000
	Ilepslagaren Aug. Löfdal	,, n:o 10	—	—	2,300	—	2,300	—	2,300	—	2,300	—	2,300	—	2,300
31	And. Bergdal & Otto Nilsson	,, n:o 11	—	—	1,500	—	1,500	—	1,500	—	1,500	—	1,500	—	1,500
32	Tomteboda Mejeribolag......	„ n:o 12	—	—	1,800	—	1,800	—	1,800	—	1,800	—	1,800	—	1,800
—	N. N. församling ............	„ n:o 14	—	—	—	400	400	—	400	—	400	—	400	—	—
	Handlanden Fredr. Bergs
	sterbhusdelegare..........	,, n:o 15	—	700	600	—	1,300	350	1,650	—	1,650	200	1,450	700	600
15, 3(f	Provinsialläk. Aug. Berner	,, n:o 10	—	—	—	5,000	5.000	—	5,000	750	5,750	—	5,750		—
		Summa		15,800 63,985	43,381	123,166	7,900 131,066149,5031180,569,4,146)176,423	19,400)80,985

Förrättningsslället N. N. den

Bevillningsberedningen:

18 . .

iV. N.

Ledamot.

N. N.

Ordförande.

N. N.
Ledamot.

Af taxeringsnämnden

skattad	i Ni. ° 3* ® W p © ® K 3 r-,0 * o p	VI	i hitford inkomst af fastighet enligt c''" fastighetslängden	Summa inkomst 00	O* 3 3 rj et> ■— p. 2.®°S s 3 ck; — < g»* 8 ° w> 3 g-CÖO & »Q 3 9	; i taxeringsnämndens protokoll antagen beskatt- 0 ningsbar inkomst	Sfi: pr P &	1ä g» CfCJ <; ce O* CD <'' B B CfQ 1 1	CfQ <t> »3 en CT1 ja: ös sa EJ 3 §■!• Ni. 3 CfQ 3 CfQ “
annan inkomst af varaktig elle co '' tillfällig natur	Tillhopa •*	i?S= '' = 00 Sj B i*§ ''ö w 2. ■ ■gg? s 3; 3’ 1 p 1 3 g- i \| 5 6	er CD B B 0Q		f-f co CL g i»§• f & 3 3"1 CD ,P co er ‘G 77 cd *73 SD “ ® 5 0
	600 201	800	90C	1,700	20C	1,500 —	ir		-i It	! —
4,eoc	49,925 , 5,250	55,175	34,10C	89,284	—	89,284 2,3	892 81	891	>84	CO P rf- O rf-
2,45C	2,450	—	2,450	60C	3,050	—	3,050 —	30 5C	I 3C	50	_
3,85C	3,850	—	3,850	—	3,850	—	3,850 —	3S	50	3£	OO	—
—	—	j -	—	300	300	120	180 —	1	80		80	_
1,740	1,740	—	1,740	—	1,740	200	1,540 —	15	40	It	40	—
—	—	1 -	—	2,400	2,400	—	2,400 2	24		24		—
1,000	1,300	15C	1,450	—	! 1,450	300	1,150 —	11	50	11	50	2,450
3,066	3,666	—	3,666	-,	3,666	—	3,666 —	36	66	36	0 6	—
1,200	2,200	—	2,200	324	2,524	—	2,52 —	25	24	25	2 4	—
600	600	—	600	—	1 600	500	10 —	1		1	!—	—
—	1,100	—	1,100	—	1,100	400	700 —	7	—	7	.—	—
—	1,000	250	1,250	—	1,250	400	850 —	8	50	8	5 0	—
—	—	—	—	40	40	16	24 —	—	2 4	\| _	124	21
2,000	2,000	—	2,000	3,000	5,000	—	5,000 —	50	—	50		—
1,075	1,075		1,075	—	1,075	400	675 —	G	75	6	7 5	—
\| -	—		—	25	25	10	15 —	—	15	_	1 5	— !
3,500	3,500		3,500	2,400	5,900	—	5,900 —	59	—	, 59	—	0,500
—	900	—	900	—	900	—	900 —	9	—	9	—	—
—	18,750	—	18,750	3,000	21,750	-	21,75 —	217	50	217	50	—
3,000	3,000	—	3,000	—	3,000	—	3,000 2	30	—	30	_	2,100
1,200	1,200	—	1.200	—	1,200	500	700 —	7	_	7	—	_
	900	— .	900	—	900	700	20 —	2	—	2	—	— :
\| -	2,000		2,000	_	2.000	100	1,900 —	19		19	_	_
j -	—	—	—	800	800	—	800 —	8		8	—	—
'' 7,000	9,500	1,250	10,750		10,750	—	10,750 —	107	5°	107	50	—
—	3,000	1,500	4,500		4,500	-	4,500 —	45		45	—	—
—	2,500	250	2,750	— \|	2,750	—	2,750 —	27	50 ■	27	50	—
15,000	25,610		25,610	675	26,285		26,285 —	262''	85	262	85
1,100	2,100	500	2,600	- 1	2,600	—	2,600 f~	26		26	—	_ I
—	2,000	—	2,000	— !	2,000	100	1,900 —	19	—	19	—
■-	2,300	—	2,300		2,300	—	2,300 —	23		23	—	_
—	1,500	—	1,500		1,500	—	1,500 —	15		151	—	_ 1
—	1,800	—	1,800		1,800	—	1,800 —	18		18		- I
O O	400	—	400	—	400	-	400 —	4		4		—
— 1	1,300	350	1,650	_	1,650	200	1,450 —	14	0	14	50
5,000	5,000	- I	5,000	750,	5.750	—	5,750 —	57	>ol	sv,	5 0	- \|
58,381 158,766	9,700 168,466 49,323 217,789 4,146 213,643 — 2,136.43 2,136	:j	—

o crc

77 ce

O 5.

Bevillningsberedningens

anteckningar

Beskattningsbar
inkomst,
för hvilken
skattskyldig
deltager i väg
håll.

os a 2.
E"5 o

a 5 »i

3; c- £

V w

3 3 2.

00,000

00,00

0,000

000

0,00

0,000 0,00

Ej här mantalsskrifven. —

f Uppgift, ehuru af ordföranden infordrad,

I ej aflemnad, hvadan bolagets inkomst qq q q q

(af handel eller näring höjts med ’

1 4-

jlnndringen ökad i anledning af lång* _

|j varig sjukdom.

{/Har 8 minderär.iga barn samt hustru, _

\ sängliggande sjuk sedan 2 är.

15.000 kr. särskildt taxerade för år 18 ..
, enligt 35 § 2 mom. bevillningsförordI
ningen.

11.000 kr. särskildt taxerade med dubbla
I beloppet enligt 35 § 1 inom bevill1
ningsförordningen. ‘ Oriktig uppgift
I afgafs år 18 . .

0,000

00,00

0,00

/Hyresinkomst för en del af Tomteboda
1 skolhus.

0,000

0,00

00,000

0,000

0,00

0,000

0,000 0,000

Summa 00,000 000,000

Förrättningsstället N. N. den 18 . .

iv. JV. N. N.

Härodsskrifvare. Kronoombud.

På taxeringsnämndens vägnar:

N. N.

Ordförande

-ZV. K. N. N.

Ledamot. Ledamot.

Nummer å uppgift eller
annan bilaga

Den skattskyldiges

namn och titel
eller yrke

Af bevill ningsbe redningen

För stad.

3, 8

4, 11

7, 12
13

Landshöfdingen

Handl. vice konsul Lars Bom

N. N. Juridiska byrå ........

Förste stadsläk. Joh. O. Almqvist
........................

Grosshandl. G. Tellman ......

Snickaren Karl Fredriksson
Arbet. Nils Olofsson .........

Fredrik Sjöström .

Skomakaren Olof Engström
Skrädderifirman Olsson & C:o
Fiskuppköparen Karl Karlsson

N. N. stad ...............

Förre kaptenen O. Björk
Bokhållaren Frans Sjölin
Färgaren Karl Månsson .
Barberaren Erik Levin .

delegare... ..............

— Nils Jönssons sterbhus

— !Handlanden Måns Sjö..

— iGarfvaren Johan En ..

— N. N. läns sparbank ..

	CD P° %	uppskattad	p'' 3 og£ i ts	TU	P5 1-tj ’£■ äg g?	X	© sr. 3 , CT5 CD	77 P & oi 5* 5?		n p p-
bostad	», hemman eller mhet.	inkomst af kapital	inkomst af handel eller ^ näring	— annan inkomst af varaktig eller ^ tillfällig natur	Tillhopa ^	2-“ p sq §g gr £■''S. 3'' S. p»? gr3 ® ® 5	Sa G	ET-OS — CD t3* CO 2- a © CN —1 j ! 3 7	•5 2 ■< 1 1 g‘"3 1 la 2 3 B 2. ^ Öi 9 8 ! 9	dagen be- o \| *sbar inko ms	inkomst af kapital	inkomst af handel eller C''1 j näring
Qvart. Ttiddar-borgen ...	i	6,000		13,500	19,500	3,000	22,500	3,000	25.500		25,500	6,000
„ Morianeu	4	4,440	51,000	2,000	58,040	2,220	60,260	7,650	67,910		67,910	4,440	51,600
n >>	—	—	3,200	3,200	—	3,200	—	3,200;	—	3,200	—	—
				11,400	11,400	_	11,400	_	11,400	—	11,400	—	—
,, Björnen	5	—	16,100	600	16,700	—	16,700	3,100	19,800	—	19,800	—	16,100
	2	_	—	575	575	—	575	25	600	500	100	—	—
„ Svalan	1	—	—	—	—	—	—	30	30	12	18	—	—
	—	—	—	750	750	—	750	—	750	700	50	—	—
,, Korpen	6	_	_	_	—	—	—	1,025	1,025	400	625	—	—
	_	_	1,500	—	1,500	—	1,500	—	1,500	300	1,200	—	1,500
	_	_	2,200	_	2,200	--	2,200	—	2,200	—	2,200	—	2,200
	—	—	1,900		1,900	—	1,900	—	1,900	_	1,900	—	1,900
„ Juristen	2	—	—	550	550	—	550	—	550		550	—	—
,, Fisken	16	_	_	2,340	2,340	—	2,340	—	2,340		2,340	—	— ;
	_	_	_	1,000	1,000	—	1,000	—	1,000	500	500		—
V t)	_	100	1,900		2,000	50	2,050	—	2,050	100	1,950	100	1,900
)f »	—	300	1,300	—	1,600	150	1,750	—	1,750	200	1,550	300	1,300
„ Fikonet	1	500	—	1,000	1,500	250	1,750	—	1,750	200	1,550	500
„ Lejonet	1	—	5,000		5,000	-	5,000	j	5,000	—	5,000	—	5,000
„ Hunden	1	—	4,000		4,000	—	4,000	—	4,000	—	4,000	—	4,000
\| „ Kronan	2	6,000	—		6,000	3,000	9,000	—	9,000	—	9,000	6,000
! >j >>	1 —	4,000 5,000	! —	! 9,000	2;000	11,000,	\| 11,000	—	11,000	4,000	5,000

Summa; —121,340;90,500!,36,915| ] 4&,755[ 10,670 159,425 14,830 174,255|2,912 171,343|21,340,90,5001

N. N. den

18 . .

Bevillningsberedningen

N. N.

Ordförande

N. N. N. N.

Ledamot Ledamot

Anmärkningar:

l:o) Sedan pröfningsnämnden slutat sin förrättning, skola frän denna nämnds längd i taxeringslängden införas de ändringar, som af pröfnings2:o)
Inkomstbeloppen må upptagas endast i fulla tal af kronor.

3:o Vid bevillningsberednings och taxeringsnämnds sammanträden införas i derför afsedda kolumner de inkomstbelopp, för hvilka de skatt -

	Af t			mnd(				un					g.» i*	<ur>	i	Beskattnings-
	axeringsna	n			P	cj				B O- ^ OFQ <t> »-Ö	•ö		bar inkomst,
									c+-		H		O- SS'' 3:			för hvilken
skattad	B °a DO CP g—	GC	* £ "i ® O:	& B	= 3 otj ce 4- ^ P O?	so «■*■ 5. p B B	5'' er? § p*	p: pr B g &		»t CT5 w		JO B *3» 3 Ou g 86 2. s M. B CT5 d er? 22	B. a er; \|	Bevillningsberedningens	skattskyldig deltager i väg-häll.
		rvö - .				2	»
innan inkomst f varaktig eller tillfällig natur	Tillhopa	tillökning med af kapital- s uppskattade »elopp	B 3 s»	<t> ty e- © B §>5 £‘»o	i inkomst	5''2 K CKJ 2. ts CD Pj 3 3 2. 3*» eg?»	s-<s 3 § s-? pr • '' o B s-	Pj cd Ö 30 *Ö O o o	CD B. b'' Cf?		1 *		i - B 5 & “ tt ® Cr _, CD CD O" B Om C PT ^ P gL S ? 5	&> CD 1 1 O g.	antec-kningar	p o?2 o* ^ CD 2 p-a K er; ö 2. cd er; b a ® er; 3 <f	af taxerings-nämnden an-tagen
3	4	5	'' 6	''7	8	9	10
13,500	19,500	3,000	22,500	- 3,000	25,500		25,500		255		255
2,000	58,040	2,220	60,260	7,150	67,410	—	67,410	3	674	10	674	10	67,910	19		—	—
9,200	9,200	—	9,200	—	9,200	—	9,200	3	92	—	92	—	6,200	22		—	—
11,400	11,400	__	11,400	_	11,400	_	11,400	_	114	_	114	_	_	_		—	—
600	16,700	—	16,700	3,100	19,800	—	19,800	—	198	—	198	—	—	—		—	—
575	575	—	575	25	600	500	100	—	1	—	1	—	—	—		—	—
—	—	—	—	30	30	12	18	—	—	18		1 8	—	—		—	—
750	750	—	750	—	750	700	50	—	—	5 0	—	50	—	—	/Lindringen ökad i följd af långvarig 1 sjukdom.	—	—
—	—	—	—	1,275	1,275	400	875	—	8	76	8	7 5	—	—	—	—
—	1,500	—	1,500	—	1,500	300	1,200	—	12	—	12	—	—	—		—	—
—	2,200	—	2,200	- ''	2,200	—	2,200	_	22	_	22	__	—	—		—	—
_	1,900	_	1,900	_	1,900	_	1,900	_	19	_	19	_	_	—	Mantalsskrifven i N. N. socken.	—	—
550	550	—	550	—	550	—	550	—	5	50	5	50	—	—	/Inkomst af en uthyrd lägenhet i stadens \ rådhus.	—	—
2,340	2,340	—	2,340	—	2,340	, -	2,340	—	23	40	23	4 0	—	—		—	—
1,000	1,000	—	1,000	—	1,000	500	500	—	5	_	5	—	—	—		—	—
—	2,000	50	2,050	—	2,050	100	1,950	—	19	50	19	50	—	—		—	—
—	1,600	150	1,750	—•	1,750	200	1,550	—	15	50	15	5 0	—	—		—	—
1,000	1,500	250	1,750	—	1,750	200	1,550	—	15	50	15	50	—’	—	f Infordrad uppgift ej aflemnad. Inkomsten,	—	-
—	5,000	—	5,000	—	5,000	—	5,000	—	50	—	50	—	—		/som ansetts utgöra 4,000 kr., höjd med t\|4 (enligt 31 § bovillningsförordningen.		~~
	4.000 6.000	3,000	4.000 9.000	—	4.000 9.000	—	4,000	—	40	—	40		—	—	11,500 kr. särskildt taxerade för år 18 . . en-sligt 35 § 2 mom. hevillningsförordningen. 12,000 kr. särskildt taxerade med dubbla be-/ loppet enligt 35 § 1 mom. bevillningsförord-'' ningen. Oriktig uppgift afgafs år 18 . .	—	1
			9,000		90	—	90	—	—		_

—	9,000	2,000	11,000	—	11,000	—	11,000	-	110	—	110	-	—			—	—
42,915	154,755	10,670 165,425 14,580	180,005 2,912	177,093	—	1,770	93	1,770	93

N. N. den 18 . .

N. N. N. N.

Kronoombud

På Taxeringsnämndens vägnar

N. N.

Ordförande

N. N. N. N.

Ledamot Ledamot

nämnden blifvit beslutade, så att taxeringslängden alltid för hvarje skattskyldig innehåller tillförlitlig uppgift å det beskattningsbara inkomstbeloppet,
skyldige skola deltaga i väghåll.

Formulär n:o 7.

Af N N. läns pröfning snämnd beslutade ändringar i inkomstbevillningen
i N. N. fögderi
för år 18 . .

g B » \| P P COo B	Den skattskyldiges	säl i sl\|! £* * P° \|		J	f t	axe	ring	s n	ä m n d e n	■	Cl c+- P: 7T P P
		uppskattad	B CT* CD CD g. g o« w*		w, E r-* C/J O?	GO i 1	P <T> g oE.3,1 "S eg* °E. 1	er1 cd 05
•—^0 80 CTQ <g g (T) CD	namn ock titel eller yrke	bostad	hus, hemman ägenhet	inkomst af kapital	inkomst af handel eller näring	annan inkomst af varaktig eller tillfällig natur	Tillhopa	» B °!S i Oj <£_ ^ £- CD 5> X 2= ?r ot © £ £ TT 3* '' P B K-OQ	Summa	ct- » B 1 g a g" P B B i ^crq <-*- ; B to ''	i 5'' ! pr o 8 05 ct-	O? <\ 5 -■ © , O Öl P 1 5. O- B B <5 Bj er? 2. <-t 9 hC1 B r J	intagen attningsbar inkomst	O" CD £. 5* er?
				1	2	3	4	5	6	7	8	9	10 \|	n
	Brukspatron P. Arn-							1
	berg.................	Bankeböta	i	10,500	34,825	4,600	49,925	5,250	55,175	34,109	89,284	—	89,284	892	84
—	Sjökapten Wilh.
	Berggren............	Nannylund	_	300	—	1,000	1,300	150	1,450	—	1,450	300	1,150	11	50
10	Nils Adolfsson ......	Rusketorp ...	—	—	—		—	—	—	40	40	16	24	—	24
—	Adam Niklasson......	Vesterlösa...	i	—	—	3,500	3,500	—	3,500	2,400	5,900	—	5,900	59	-
14	Inspektören N Löf-
	berg..................	''Ytterby.....	—	—	—	3,000	3,000	—	3,000		3,000	—	3,000	30	—
		Summa	—	10,800	34,825	12,100	57,725	5,400	63,125	36,549	99,674	316	99,358	993	58
	Den af pröfningsnämnden beslu-
	tade minskning utgör ...........	—	—	—	—	—	—	—	—	—	202		—	—
		Återstår		10,800	34,825	12,100	57,725	5,400	63,125	36,549	99,671	114	99,358	993	58
	Den af pröfningsnämnden beslu									>
	tade förböjning utgör ...........	—	—	—	200	200	—	20(	715	915		1,117	1 11	17
		Säger\| —	\| 10,80(	34,825112,300	j 57,925	\| 5,400	163,325	37,264	! 100,5891 111	1100,475j 1,004	75

N. N. den 18 . .

N. N.

Anmärkning:

Sedan längden blifvit afslutad, skall uti fögderisammandraget
närmare visar.

af taxeringslängderna införas sammanlagda beloppet af

		A f	p r ö	f n i n	g s n ä ra	n d e	n		g		OOO	''		beskattnings-bar inkomst,
inkomst af kapital	uppskattat t ® £ !T 2, g- " p-- p: B E = 5^ 2 Pa C/5 P> et- g s 2L ^ i w 3 CTQ <K) «	H B" JO p	B er fl> n, £•£.3= ä. o m JT p- 3 0 p Pa CL _ _ B P ET. P Öl ”5 — tr o? o ö P pr S ? % 2.	W P E B p	>-h P. ? S3» S-03 P <-- 03 ©: §fa £5 B’ r “''BP ers S. B g-Ä-S B p “3	W P B B p B’ TT O g 03	g § B 5’ tci Oj Ctq CTQ r/Q o “> g cleoo l-srl (g 2. ö T''CTQ	O'' <T> 03 B*» k’ o§K e g-es RrS £ er p “S	p: pt B P CL er <T> cn		►B §“ S- B* o C1Q ?r * o c s sa: B B CL (P B 03	Anteckningar	för hvilken skattskyldig deltager i våghål 1. Hll „ £3 \| §1? sfas! B- 3 * £- 3 ©« p g 2 S5 oq 0,2. p= qj 2. ! ® * 3 pl ro 3 : 3 39Q Pl.309 \| “ 1 “ 1
1	2	3	4	5	G	7	8	9	10	11
10,500	34,825	4,600 49,925	5,250	55,175	34,229	89,404	—	89,404	894	0 4	11	Annot. sid.	. taxeringslängd en 00,000	00,000
300	—	2,000	2,300	150	2,450	—	2,450	—	2,450	24	ÖO	18	D:o	d:o sid.	—	—
—	—	—	—	—	—	35	35	14	21	—	21	19	D:o ''	d:o sid.	—	—
—		3,500	3,500	—	3,500	3,000	6,500	—	6,500	65	—	12	D:o	d:o sid.	0,000	0,000
_	_	2,200	2,200	_	2,200		2,200	100	2,100	21	—	18	I):o	d:o sid.	—	— 1
10,800	34,825! 12,300 57,925	5,400	03,325	37,264\| 100,589	114	100,475	1,004	75	—			-	— 1

Längdens riktighet vitsordar
N. N.

Kronoombud

den utaf pröfningsnämnden beslutade förböjning eller minskning jemte derå uträknad bevillning, på sätt formuläret n:o 8.

Formulär n:o 8.

Sammandrag

af taxering släng derna i N. N. fögderi (stad) af N. N. län

för år 18 . .

Taxeringsdistriktets nummer	H ä rad (Stad)	Socken (Taxerings- distrikt)	Af taxeringsnämnden uppskattade värden å fast egendom	A f
Jordbruks- fastighet	Annan fastighet	Summa	uppskattad	H er o so
inkomst af kapital i	inkomst af handel eller näring	annan in-komst af var-aktig eller tillfällig natur
Iso	N N ................	N. N............	698,700	506,900	1,205,600	19,400	80,985	■ 58,381	158,766
		N. N.............	1,000,000	600,000	1,600,000	20,000	90,000	70,000	180,000
2:o	N. N.................	N. N.............	500,000	300,000	800,000	10,000	45,000	35,000	90,000;
		N. N.............	320,000	410,000	730,000	2,000	38,000	15,000	55,000
		Summa 2,518,700	1,816,900	4,335,600	51,400	253,985	178,381	483,766
	Från ofvanståend	e summa........	2,518,700	1,816,900	4,335,600	51,400	253,985	178,381	483,766
	Af går:
	Af pröfningsnämnden beslutad
	minskning ..		—	100	100	—	—	—	—
		Återstå i	2,518,700	1,816,800	4,335,500	51,400	253,985	178,381	483,766
	Tillkommer:
	Af pröfningsnämnden beslutat							i
	förhöjning..		12.00C	\| —	12,000		—	200	200
		Summa	\|2,530,700	1,816,80C	4,347,500	51,400	253,985	j 178,581	483,966

Uträknad Tilläggs bevillning

bevillning

9,700	168,466	49,323	217,789	4,146	213,643	2,136	43 1	1 2,136	43
10,000	190,000	50,000	240,000	10,000	230,000	2,300	-	2,300	_
5,000	95,000	25,000	120,000	5,000	115,000	1,150		1,150	__
1,000	56,000	20,000	76,000	3,000	73,000	730		730
25,700	509,466	144,323	653,789	22,146	631,643	6,316	43	6,316	4 3
					N. N. den		18
						N N.
25,700	509,466	144,323 ■ _	653,789	22,146 202	631,643	6,316	43	6,316	43
25,700	509,466	144,323	653,789	21,944	631,643	6,316	43	6,316	43
	200	715	915		1,117	11	>7	11	17
25,700	509,666	145,038	654,704:	21,944	632,760\|	6,327]	60]	6,327]	60

N. N. den

taxer	ingsnämnden
B g-		C-	Ul	B B g	3 cs
til SS: 8. o c »T s	CC	*1 » SO: •-•s 7T	B	CT3 ''W CrtT K " —•	5 5. an; »
d tillökning % af kapital- stens upp-de belopp	B B	So c, 03 t— o5* 5* & 2 B	» rr o 73	3 Cn 2 O.UT. _ 3 eg f 1 Säl- TOfQ	» 3 — cr* 3 rt> TT o 3 g. M T

18..

N. N.

Formulär n:o 9.

Sammandrag

af laxering släng cler na öfver fast egendom samt öfver inkomstbevillningen
i N. N. län
för dr 18 . .

Fast egendom

Uppskattadt värde

å	ä
jordbruks-	annan Summa
fastighet	fastighet

N. N. fögderi ...............

N. N. d:o ...............

N. N. stad ...................

N. N. d:o ..................

Summa

Tillökning med 50 % af
kapitalinkomstens uppskattade
belopp

Uträknad

bevillning

Tilläggs bevillning -

N. N. den 18.........

N. N.

löl

Förslag

till

ändrad lydelse af §§ 57, 58 ocli 59

i x

Kongl. förordningen om kommunalstyrelse på landet.

§ 57.

Skyldig — — — — — erläggas.

Enahanda skyldighet åligger bolag.

Jordegare — — — erläggas.

Frihet från dylika utskylder eger rum för kronoparker, i den
mån de icke bildats vare sig af mark, som från enskilda personer inköpts,
eller af statens jordbruksdomäner eller delar af sådana.

§ 58.

De i nästföregående paragraf omförmälda bidrag — — — —
fyrk tal. >

Fyrktalssättningen grundas på den jemlikt förordningen angående
inkomstbevillning senast verkstälda fastighets- och inkomsttaxering
sålunda, att:

A) för fastighet påföres en fyrk för hvarje helt eller påbörjadt
tiotal kronor af den inkomst, som enligt taxeringslängden öfver fast
egendom beräknats såsom inkomst af fastigheten utan afdrag för ränta
å skuld; och

102

13) för inkomst af andra inkomstkällor än fastighet påföres en
fyrk för hvarje helt eller påbörjadt tiotal kronor, som af den skattskyldiges
i taxeringslängdeu öfver inkomstbevillningen upptagna beskattningsbara
inkomst återstår efter afdrag för hans i samma längd
upptagna inkomst af fast egendom.

I fråga om löntagare, som tillika innehar boställe, skall inkomst
från bostället, hvilket enligt ofvan stadgade grunder särskildt till fyrktal
sättas bör, icke vid fyrksättningen för den öfriga lönen i beräkning
tagas. °

Inom de delar--- — stadgas.

§ 59.

Kommunalnämnden-------i särskilda kolumner: för

i mantal satt jord, för jordbruksfastighet utan mantal och för annan
fastighet den enligt taxeringslängdeu öfver fast egendom beräknade
inkomst af sådan egendom utan afdrag för ränta å skuld; det belopp,
som af. den i taxeringslängdeu öfver inkomstbevillningen upptagna beskattningsbara
inkomst återstår efter afdrag af den skattskyldiges i
samma längd upptagna inkomst af fast egendom; det åsätta fyrktalet
lör i mantal satt jord; fyrktalet för jordbruksfastighet utan mantal;
fyrktalet för annan fastighet; fyrktalet för inkomst af andra inkomstkällor
än fastighet ; och summan af den skattskyldiges fyrktal, allt nå

sätt---utvisar. v

Denna längd — — — förvaras.

103

¥örslag

till

ändrad lydelse af §§ 12, 57 och 64

Kongl. förordningen om kommunalstyrelse i stad.

§ 12.

Mom /. Deri, som vid allmän rådstuga röstberättigad är, eger en
röst för hvarje fulla 100 kronor af det inkomstbelopp, efter hvilket
lian enligt § 57 bidrager till kommunens utgifter.

Mom. 2. Ej må någon kunna vid allmän rådstuga utöfva rösträtt
för större antal röster, än som svarar emot en femtiondedel af stadens
hela röstetal efter röstlängden, eller i något fall för mera än ett
hundra röster.

§ 57.

Medlem af en stadskommun är i allmänhet skyldig att till de
utgifter, som för kommunens gemensamma behof böra enligt § 5
mom. 3 uttaxeras, lemna bidrag i förhållande till sammanlagda beloppet
äf, å ena sidan, den i näst förut upprättade, vederbörligen faststälda
taxeringslängden öfver fast egendom för honom upptagna inkomst.
af sådan egendom utan afdrag för ränta å skuld samt, å andra
sidan, ali hans i senast faststälda taxeringslängd öfver inkomstbevillningen
upptagna beskattningsbara inkomst efter afdrag af hans i
sistnämnda längd upptagna inkomst af fast egendom.

Enahanda skyldighet åligger bolag.

Personliga------utgöras.

§ 64.

Debiterings- och uppbördslängden skall upptaga hvarje skattskyldig
till namn och bostad äfvensom, särskildt. för fast egendom och
särskildt för öfriga inkomstkällor, de inkomstbelopp, efter hvilka han
enligt § 57 bidrager till kommunens utgifter, samt vidare den stadsutskyld------meddelar.

Till bestyrkande — — — — — — restantier.

Förslag

till

ändrad lydelse af §§ 12 och 40

Kongl. förordningen om kommunalstyreise i Stockholm.

§ 12.

Vid valet, som förrättas — — — eger en livar till deltagande
deruti berättigad medlem af kommunen en röst för hvarje fulla 100
kronor af det inkomstbelopp, efter hvilket lian enligt § 40 bidrager
till kommunens utgifter; men ej må — ■— — — — — — — — —
än ett hundra röster.

§ 40.

En hvar medlem af kommunen är i allmänhet skyldig att till
de utgifter, som för kommunens gemensamma behof böra uttaxeras,
lemna bidrag i förhållande till sammanlagda beloppet af, å ena sidan,
den i näst förut upprättade, vederbörligen faststälda taxeringslängden
öfver fast egendom för honom upptagna inkomst af sådan egendom
utan afdrag för ränta å skuld samt, å andra sidan, all hans i senast faststälda
taxeringslängd öfver inkomstbevillningen upptagna beskattningsbara
inkomst efter afdrag af hans i sistnämnda längd upptagna inkomst
af fast egendom. — — — — — — — — besluta.

105

Förslag

till

ändrad lydelse af §§ 5 och 37

Kongl. förordningen om kyrkostämma samt k^fkoråd och skolråd i Stockholm.

§ 5

Mom. 1. Rösträttigheten å kyrkostämma beräknas efter sammanlagda
beloppet af, å ena sidan, den i näst förut upprättade, vederbörligen
faststälda taxeringslängden öfver fast egendom för den röstberättigade
upptagna inkomst af sådan egendom utan afdrag för ränta
å skuld samt, å andra sidan, all hans i senast faststälda taxeringslängd
öfver inkomstbevillningen upptagna beskattningsbara inkomst efter afdrag
af hans i sistnämnda längd upptagna inkomst af fast egendom.
För hvarje helt eller påbörjadt åttahundratal kronor af berörda belopp
beräknas en röst; dock vare tjugo röster det högsta röstetal, som
någon inom en församling må tillkomma.

Mom. 2. Det röstetal, som på nämnda grund tillkommer---,

med uppgift i särskild kolumn å de inkomstbelopp, efter livilka röstberättigad
eger, enligt hvad i mom. 1 sägs, åtnjuta rösträtt; och skall
den röstegandes hela röstetal — — — — — — — — — lemnadt.

Mom. 3. Röstlängd — — — införd.

106

§ 37.

Mom. 1. Eu hvar — — — till allmän bevillning uppförd, är,
utom i de fall, för hvilka annorlunda är i lag eller författning stadgadt,
skyldig att i de afgifter, om hvilka kyrkostämma besluter, deltaga i
förhållande till sammanlagda beloppet af, å ena sidan, den i näst förut
upprättade, vederbörligen faststälda taxeringslängden Öfver fast egendom
för honom upptagna inkomst af sådan egendom utan afdrag för ränta
å skuld samt, å andra sidan, all hans i senast faststälda taxeringslängd
öfver inkomstbevillningen upptagna beskattningsbara inkomst efter afdrag
åt hans i sistnämnda längd upptagna inkomst af fast egendom; och
må förty-----------------bolag.

Mom. 2. I fråga--— stadgadt är.

Mom. 3. Embets- eller tjenstemän — — — besluta.

Mom. 4. Personer —--mantalsskrifna.

107

Förslag

, tm

ändrad lydelse af §§ 47 ocli 48

Kongl. förordningen om landsting.

§ 47.

I fråga om---beslutas.

Derest landstinget beslutar, att någon afgift skall utgå endast af
fastighet eller endast af inkomst, som ej härflyter af fastighet, skall
vid den uttaxering, hvilken af sådant beslut påkallas, den summa,
som enligt landstingets beslut bör på detta sätt uttagas, jemföras i
förra fallet, med sammanlagda beloppet af den för fastigheterna inom
länet enligt taxeringslängderna öfver fast egendom beräknade inkomst
utan afdrag för ränta å skuld och i senare fallet med sammanlagda
beloppet af den enligt taxeringslängderna öfver inkomstbevillningen i
länet beskattningsbara inkomst efter afdrag af den i samma längder
upptagna inkomst af fast egendom, då sig visar, huru många öre i
sådan landstingsskatt belöpa på hvarje hundratal kronor af beräknad
inkomst af fastighet och på hvarje hundratal kronor af annan inkomst.
Enligt samma grunder förfares, då någon afgift skall utgå endast af
visst slag af fastighet eller i olika förhållande af fastighet och af inkomst,.

I de fall, då icke några sådana bestämmelser finnas meddelade,

som i mom. 1 af denna paragraf omtalas, böra--i förhållande till

den bevillning enligt bevillningsförordningen, som af en hvar skattskyldig
erlägges, på det sätt, att den summa, som af landstinget blifvit till ut -

108

taxering bestämd, jemföres med hela det från länet till statsverket utgående
bevillningsbelopp, då sig visar, huru många öre i landstingsskatt
belöpa sig på hvarje bevillningskrona. Bråk — — — — höjas.

Då fråga -—- — — företages.

§ 48.

Till ledning — — — summariskt upptaga, särskildt för i mantal
satt jord, särskildt för jordbruksfastighet utan mantal och särskildt för
annan fastighet, den i taxeringslängden öfver fast egendom upptagna
inkomst utan afdrag för ränta å skuld; den i taxeringslängden öfver
inkomstbevillningen upptagna beskattningsbara inkomst efter afdrag af
i samma längd upptagen inkomst af fast egendom; samt beloppen af
åsatt inkomstbevillning. Genom —7 — — upptagande för hela länet
summorna af fastighetsinkomst, af1 annan inkomst och af åsatt bevillning
äfvensom huru mycket sig belöper å hvarje stad eller socken.

MOTIV.

111

De brister, hvilka vidlåda gällande bevillningsförordning, hafva
numera i följd af 1892 års urtima Riksdags beslut, som stält i utsigt
nödvändigheten att genom allmänna bevillningen uppbringa ökade bidrag
till statsbehofvens fyllande, erhållit vida större betydelse än förut.
I den finansplan, som framlades i sammanhang med de till nämnda
Riksdag aflåtna nådiga propositioner, framhöll också Herr Statsrådet
och chefen för Kongl. Finansdepartementet med hänsyn till berörda förhållande
behofvet af en revision af bevillningsförordningens bestämmelser
i syfte dels att åvägabringa en mera likformig tillämpning af
desamma, dels att med beskattning på ett verksammare sätt än för
närvarande träffa vissa inkomstarter; och i skrifvelse den 27 november
samma år uttalade Riksdagen såsom sin åsigt, att det starkare anlitande
af den direkta beskattningen för statsbehofvens täckande, som enligt
den framlagda finansplanen skulle komma att ega rum, oeftergifligt
förutsatte en revision af bevillningsförordningens bestämmelser i syfte
så väl att i allmänhet öka deras effektivitet som ock att, på sätt af
departementschefen antydts, åvägabringa en mera likformig tillämpning
af förordningen samt särskildt med beskattning på ett verksammare
sätt, än för närvarande egde rum, träffa vissa inkomstarter.

Visserligen har det ålegat komiterade vid den nu verkstälda revisionen
af bevillningsförordningen att taga hänsyn jemväl till hvad i
öfrigt vid hithörande frågors behandling inom Riksdagen förekommit,
men nyss anförda uttalanden hafva naturligtvis måst vara väsentligen
bestämmande i afseende å sättet för berörda uppdrags fullgörande.

För de frågor af mera principiel natur, som dervid förekommit,
gå komiterade nu till en början att redogöra.

Allt ifrån det bevillningsstadgan af år 1861 trädde i kraft, har
allmänna bevillningen haft karakteren af en kombinerad fastighets- och
inkomstskatt. De komiterade, hvilka utarbetade det författningsförslag,
som Jades till grund för nämnda bevillningsstadga, uppstälde visserligen
såsom mål för, lagstiftningen i ämnet lika beskattning af all behållen
inkomst utan afseende å inkomstens ursprung, men af praktiska skäl

112

ansågo de, att man borde afstå från försöket att jemväl i afseende å
inkomst af fast egendom genomföra en verklig inkomstbeskattning.
Med erinran att de flesta fastighetsegare icke begagnade sådan bokföring,
att behålla inkomsten af fastigheten kunde ens af dem sjelfva
med säkerhet beräknas, föreslogo komiterade, att man i stället skulle, på
sätt dittills egt rum, bestämma skatten i visst fixt förhållande till fastighetens
uppskattade värde. De grunder för fastighetsbevillningsens utgörande,
som, med anslutning till bemälda komiterades förslag, upptogos
i 1861 års bevillningsstadga, och enligt hvilka bevillningen
skulle utgå af jordbruksfastighet med 3 öre och af annan fastighet
med 5 öre för hvarje fulla 100 kronor af taxeringsvärdet, hafva sedermera
icke undergått annan ändring än att, i sammanhang med 1892
års urtima Riksdags beslut om afskrifning af de å viss jord hvilande
grundskatter samt lindring i rustnings- och roteringsbesvären, den förmånligare
ställning jordbruksfastighet dittills åtnjutit i jemförelse med
annan fastighet, upphäfdes, hvarjemte den förut skattefria afkastningen
af det i jordbruksrörelsen nedlagda kapital och arbete underkastades
beskattning, hvilken bestämdes att utgå i samband med fastighetsbevillningen,
så att bevillning af jordbruksfastighet, nyssberörda bevillning
af sjelfva jordbruksrörelsen inberäknad, numera utgår med 6 öre
för hvarje fulla 100 kronor af fastighetens uppskattade, värde.

Fastighetsbevillningen åsättes efter egendomens beräknade genomsnittsafkastning
utan hänsyn till, huruvida den verkliga afkastningen
i det särskilda fallet blifver större eller mindre samt utan afseende å,
huru stor behållen inkomst denna afkastning lemnar, eller om den
skattskyldige öfver hufvud taget af egendom erhåller någon som helst
inkomst. Inkomsten och inkomsttagarens personliga förhållanden komma
alltså icke i betraktande. Den fastighetsegare, hvars egendom är belastad
med gäld, för hvilken egaren får i ränta utbetala kanske mera
än hälften af egendomens afkastning, erlägger för fastigheten lika
mycket i bevillning som den, hvilken eger en motsvarande fastighet
skuldfri; för en fastighet, hvars afkastning icke uppgår till det belopp,
för hvilket i fråga om inkomst af kapital och arbete bevillningsfrihet
åtnjutes, måste egaren utgöra full bevillning, äfven om han icke eger
annan inkomst, o. s. v. Fastighetsbevillningen är sålunda hvad man
plägar kalla en afkastningsskatt till skilnad från inkomstskatt. Men
nu är man allmänt ense derom, att den direkta skatten till staten
måste, så vida den skall motsvara fordringarne på rättvisa och billighet,
anordnas på grundval af den personliga skatteförmågan, hvilken
väsentligast bestämmes af den skattskyldiges behållna inkomst och

113

hans på denna inkomst hänvisade behof. Då dessa faktorer endast
vid en allmän inkomstskatt kunna vinna vederbörligt beaktande, är
det denna skatteform, som måste, uppställas såsom det slutliga målet
för reformerandet af''den direkta skatten till staten. För afkastningsskatter
finnes inom ett i berörda rigtning reformeradt skattesystem
plats endast såsom komplement till den allmänna inkomstskatten.

I den omständighet, att bevilluingsförordningen från inkomstskatten
undantagit inkomst af fast egendom, har man också uppenbarligen
att söka en hufvudsaklig orsak till den ojemnhet, hvarmed
allmänna bevillningeu drabbar de skattdragande. Det, enligt hvad
nyss anmärkts, karakteristiska för en skatt sådan som fastighetsbevillningen
gör densamma i och för sig allt annat än tjenlig att ersätta
en skatt å inkomsten af fast egendom. Men den omständighet, att
fastighetsbevillningen inom ett visst område träder i stället för inkomstbevillning,
så att inkomstbevillningen icke blifver en allmän inkomstskatt,
verkar dessutom, att icke heller i afseende å sistnämnda bevillning
skatteförmågan kan i hvarje fall vederbörligen beaktas. För att
kunna bedöma eu persons skatteförmåga måste man känna hans totalinkomst.
Med hänsyn härtill foreskrifves i 17 § af instruktionen för
taxeringsmyndigheterna, att då fråga uppstår angående tillämpning af
förordningens stadganden om befrielse från eller lindring i bevillning
för inkomst af kapital eller arbete, den behållna afkomsten utaf skattskyldig
tillhörande fast egendom skall tagas i beräkning vid bestämmandet
af hans sammanräknade årsinkomster; men då härvid inkomst
af jordbruksfastighet skall beräknas till sex procent och inkomst af
annan fastighet till fem procent af taxeringsvärdet, kommer i de fall,
då fastigheten häftar för gäld, gifvetvis den skattskyldiges totalinkomst
och dermed äfven hans skatteförmåga att beräknas högre än den i
verkligheten är, för så vidt icke den skattskyldiges inkomst af kapital
och arbete är af sådan art, att vid dess taxering afdrag för skuldräntan
kan ega rum.

I betraktande af de afsteg från en rättvis och jemlik beskattning,
hvilka alltså den nuvarande fastighetsbevillningen enligt sin natur
måste medföra, har det för komiterade stått klart, att denna skatteforms
ersättande medelst inkomstbevillningens utsträckande i mer eller
mindre fullkomlig form äfven till inkomst af fast egendom är ett oafvisligt
vilkor för vinnande af det mål, som med revisionen af bevillningsförordnirigens
föreskrifter åsyftas. Å andra sidan nödgas man
erkänna vigten af de betänkligheter, som, på grund af svårigheten att
åstadkomma en tilltredsställande taxering af inkomst af fast egendom,

114

hittills gjort sig gällande, då fråga varit om fastighetsbevillningens
utbytande mot bevillning för inkomst af sådan egendom. En dylik
ändring försvåras derjemte genom det hos oss bestående sambandet
mellan bevillningen och den kommunala beskattningen. Äfven om
det kunde anses ingå i komiterades uppgift att taga under öfvervägande,
på hvad sätt detta samband skulle kunna så fullständigt
lösas, att all hänsyn till den kommunala beskattningen kunde lemnas
åsido vid ordnandet af grunderna för taxeringen, lärer det i allt fall
icke kunna antagas, att ett förslag i sådan riktning för närvarande
skulle kunna påräkna någon allmännare anslutning. Under sådana
omständigheter har det synts komiterade, att lämpligaste sättet för
det föresätta målets vinnande för närvarande vore att anlita en medelväg,
som utan att helt och hållet bryta med det bestående dock möjliggj°rde
ett närmande till den rena inkomstskatten. Pin sådan medelväg,
af beskaffenhet att kunna utan allt för stora olägenheter beträdas,
hafva komiterade trott förefinnas i de bestämmelser, hvilka förslaget
i detta ämne innehåller.

Enligt dessa skulle fast egendom fortfarande likasom hittills och
enligt i allt väsentligt samma grunder som för närvarande uppskattas
till sitt verkliga värde — efter hvilket den kommunala beskattningen
fortfarande skulle utgöras — samt afkastningen beräknas i visst fixt
förhållande till detta värde. Från egendomens sålunda beräknade
afkastning skulle, för bestämmande af den skattskyldiges behållna inkomst
af nämnda afkastning, visst afdrag få ega rum för ränta å
egendomen vidlådande, d. v. s. i egendomen intecknad, verklig gäld.
Plhuruväl, med hänsyn till beskaffenheten af den utredning om skuldens
tillvaro och belopp, som förutsättes såsom vilkor för detta afdrags
beviljande, faran för missbruk af en obegränsad rätt till sådant afdrag
icke gerna kunde vara synnerligen stor, torde dock en begränsning få
anses erforderlig ur rent fiskalisk synpunkt. Det vore nemligen fara
värdt, att, derest afdragsrätten icke begränsades, statskassans vederlag
för den nuvarande fastighetsbevillningen blefve allt för mycket kringskuret
och att förty skattebidragen af den i vårt lands näringslif dock
så framstående jordbruksnäringen nedbringades mer än tillbörligt. För
öfrigt torde det, då omedelbar taxering af afkastningen icke eger
rum, vara ganska naturligt, att man icke heller i fråga om afdraget
kan taga steget fullt ut till den rena inkomstskattens ståndpunkt.
Likaledes kan, då någon särskild förmögenhetsskatt å fast egendom
icke förekommer, till stöd för begränsningen åberopas den särskildt
förmånliga ställning i så väl socialt som politiskt hänseende, eganderätt

115

till fastighet medför. Denna ställning torde nemligen icke blott i och
för sig betinga en viss skattskyldighet till staten, utan lärer äfven,
med afseende å derå grundad kredit och dylika förhållanden, få anses
verka en icke oväsentlig höjning i skatteförmågan.

I afseende å gränsen för afdraget synes man böra taga hänsyn
till hvad inteckningsstatistiken gifver vid handen i fråga om fastigheternas
inom riket gäldbundenhet öfver hufvud taget. Af nämnda
statistik framgår, att i medeltal fast egendom å landet är intecknad till
ungefär 40 procent och fast egendom i stad till i rundt tal 55 procent af
taxeringsvärdet. Med afseende härå borde, enligt komiterades åsigt,
gränsen för ränteafdraget lämpligen kunna bestämmas till 40 procent
af det enligt angifna grunder beräknade afkastningsbeloppet. Någon sär''skildt
gynnad ställning torde icke kunna anses härigenom komma
egare af jordbruksfastighet till del i förhållande till egare af annan
fastighet, om man besinnar, att, ehuruväl öfver hufvud taget jordbruksfastighet
är mindre intecknad än annan fastighet, den verkliga inkomsten
af jordbruksfastighet lider minskning äfven med det belopp, egaren kan
hafva att utbetala i ränta för sådan ointecknad gäld, som tillkommit i och
för anskaffande af de för jordbruket erforderliga inventarier, under det att
något motsvarande förhållande icke eger rum med afseende å annan
fastighet. En olika gräns för ränteafdraget, allt efter som fråga vore
om inkomst af jordbruksfastighet eller af annan fastighet, skulle för
öfrigt i tillämpningen möta beaktansvärda svårigheter.

Nettoinkomsten af fast egendom, på detta sätt bestämd, sammanföres
med egarens taxerade inkomst af andra inkomstkällor. På sådant
sätt vinnes kännedom om den skattskyldiges totalinkomst och beredes
möjlighet att å denna i sin helhet tillämpa bestämmelserna om befrielse
från eller lindring i bevillningen för smärre inkomster. Äfven dessa
bestämmelser hafva emellertid på grund af ofvan berörda statsfinansiella
hänsyn måst med afseende å inkomst af fast egendom i viss mån
modifieras, på sätt här nedan anföres.

Inkomst af andra inkomstkällor än fast egendom indelas enligt
gällande bevillningsförordning uti inkomst af kapital och inkomst af
arbete, hvilken indelning eger materiel betydelse med afseende å grunderna
för nettoinkomstens beräknande. Ur denna synpunkt måste det
emellertid anses miudre tillfredsställande att i en kategori sammanföra
all annan inkomst än den, som härflyter af fast egendom eller af
kapital i den inskränkta bemärkelse, bevillningsförordningen gifver åt
begreppet kapital. Derunder inbegripes nemligen — bortsedt från

116

patronus ecclesim tillfallande tionde eller tiondeersättning — endast »ränta
af utlånade eller i räntebärande obligationer nedlagda eller hos penningeförvaltande
verk eller enskilda insatta penningar». Inkomst »af arbete»
kommer vid sådant förhållande att omfatta ieke blott den inkomst, som
förvärfvas genom arbete ensamt, utan äfven den, som vinnes genom
arbete i förening med kapital. Men den olikhet, som med afseende
å inkomstkällan eger rum mellan dessa inkomstarter, påkallar äfven
olika bestämmelser rörande nettoinkomstens beräknande. Med hänsyn
härtill hafva komiterade ansett, att i författningen borde, jemte inkomst
af fast egendom samt inkomst af kapital, såsom särskilda hufvudarter
upptagas inkomst af handel eller näring samt annan inkomst af varaktig
eller tillfällig natur, den sistnämnda sålunda omfattande all inkomst,
hvilken ej faller under någon af de tre öfriga hufvudarterna.

De i gällande bevillningsförordning stadgade grunder för beräkning
af inkomsten af kapital äfvensom af sådan inkomst af »arbete»,
hvilken nyss betecknats såsom inkomst af handel eller näring, ansluta
sig i hufvudsak till fordringarne på en rationel inkomstskatt. I afseende
å sådan inkomst af arbete, som är hänförlig under den fjerde
af de i komiterades förslag upptagna hufvudarter af inkomst har deremot
i gällande bevillningsförordning tillbörlig hänsyn icke tagits till
grundsatsen, att det är, icke inkomstkällans bruttoafkastning, utan den
skattskyldiges nettoinkomst deraf, som skall beskattas. Det innebär
nemligen en betänklig afvikelse från denna grundsats, att från inkomst
af ifrågavarande slag afdrag icke medgifves för ränta å skuld, som står
i samband med dylik inkomst. Löntagaren, läkaren, advokaten o. s. v.
beskattas nu för hela den inkomst, han i sådan egenskap uppbär,
huru stort afdrag han än kan i verkligheten få vidkännas för ränta å
skuld, som han åsamkat sig för utbildning till den verksamhet, hvaraf
den ifrågavarande inkomsten hemtas. Förhållandet kommer så mycket
mera i strid med rättvisans grundsats, som den skattskyldige, hvilken
för sina lefnadsbehof är hänvisad till inkomsten af sitt personliga arbete,
icke sällan befinner sig i vida mindre god ekonomisk ställning än
kapitalisten och näringsidkaren, hvilka dock njuta motsvarande afdrag
från sin inkomst. Den inkonseqvens, som i detta hänseende förefinnes
i bevillningsförordningen, ansåg förberedande skattejemkningskomitén
böra afhjelpas genom medgifvande af afdrag för ränta å skuld från all
inkomst af kapital och arbete. Ehuru återupptaget af kammarrätten
vid dess granskning af skatteregleringskomiténs förslag till bevillningsförordning,
föranledde detta förslag icke någon ändring i grunderna
för beräknande af inkomst af det slag, hvarom nu är fråga. Skulle

117

emellertid komiterades förslag till grunder för taxering af inkomst af
fast egendom godkännas och skuldränteafdr^g sålunda få ega rum från
alla andra slag af inkomst, lärer förmånen åt sådant afdrag icke heller
vidare rättvisligen kunna förvägras vid nu ifrågavarande inkomstart.
I enlighet med denna uppfattning hafva komiterade ansett sig höra
föreslå ett stadgande derom, att från sådan inkomst afdrag må ega
rum för ränta å skuld, som icke hänför sig till inkomst under någon
af de öfriga hufvudarterna af inkomst. Att härutöfver fordra något
närmare ekonomiskt samband mellan skulden och den ifrågavarande
inkomsten torde möta allt för stora praktiska svårigheter. Emellertid
lärer den omständighet, att något sådant samband icke skulle fordras,
böra, i förening med nödig hänsyn till den föreslagna ändringens
verkan i tiskaliskt afseende, föranleda en liknande begränsning af
afdraget som i afseende å skuldränteafdrag vid inkomst af fast egendom.
I betraktande jemväl af den omständighet, att nu ifrågavarande,
afdrag måste komma den skattskyldige till godo äfven vid den kommunala
beskattningen, hafva komiterade ansett detsamma böra begränsas
till 20 procent af inkomstens belopp.

Naturligt är, att man för utrönande af skatteförmågan har att
taga hänsyn icke blott till inkomstens storlek utan äfven till dess art.
Den inkomst, som till större eller mindre del härflyter ur inkomsttagarens
personliga arbete, medför tydligen mindre skatteförmåga än
den, som hemtas ur en redan samlad förmögenhet. Inkomsttagaren
behöfver icke i senare fallet såsom i det förra eller åtminstone icke i
samma omfattning att, med fästadt afseende å sjukdom, ålderdom eller
andra orsaker till arbetsförmågans aftagande eller upphörande, afsätta
nå,gon del al inkomsten för framtida behof. Ur denna synpunkt har
plan i lagstiftningen ganska allmänt gjort skilnad mellan den fonderade
inkomsten, den som härflyter endast af förmögenhet, samt den ofonderade.
På olika sätt har man sökt att för beskattningen tillgodogöra sig den
förras högre skatteförmåga, än medelst en högre skattefot för fonderad
än för ofonderad inkomst, än genom att vid sidan af inkomstskatten
införa förmögenhetsskatt. Till en sådan högre beskattning af den
fonderade inkomsten kqmmer säkerligen den af senast församlade Riksdag
beslutade reform af stämpelförordningen att i afsevärd grad medverka.
Förbises bör icke heller, att i samma riktning verka, hvad inkomst af
fast egendom beträffar, de å visst slag af fastighet ännu hvilande särskilda
skatter likasom ock de föreslagna bestämmelserna rörande beräkningen
af sådan inkomst, hvilka i tillämpningen väl ganska allmänt

118

torde leda dertill, att taxerade inkomsten af fast egendom kommer att
öfverstiga den verkliga. I betraktände häraf hafva komiterade visserligen
funnit sig icke kunna såsom allmän regel förorda en högre
inkomstskatt för fonderad än för ofonderad inkomst; men det har
dock synts komiterade rättvist, att hvad bevillningsförordningen betecknar
såsom inkomst af kapital — hvilket slag af inkomst väl framför
alla andra torde kunna anses bereda ökad skatteförmåga — underkastas
jemväl en högre inkomstskatt. En särskild skattefot för sådan
inkomst skulle emellertid i hög grad försvåra skattens debitering och
lätteligen vålla misstag dervid. Denna olägenhet undvikes, om man,
i stället för att tillämpa en högre skattefot, ökar det uppskattade beloppet
af sådan inkomst i samma proportion, som skattefoten skulle
vara högre än den vanliga. Då komiterade ansett, att för inkomst åt
kapital lämpligen bör utgöras bevillning efter en med hälften ökad skattefot,
har detta alltså i förslaget uttryckts så, att sådan inkomst skall i
och för bevillningens påförande ökas med hälften, hvaremot skattefoten
blifver lika för all inkomst af hvad slag den vara må.

I nära sammanhang med frågan om olika beskattning af fonderad
och ofonderad inkomst står den omtvistade frågan om proportionel eller
progressiv beskattning. Anhängarne af den förstnämnda skatteformen
anse fordran på rättvisa i beskattningen, åtminstone för så vidt den
drabbar regelbundna inkomster, tillfredsställd dermed, att skatten alltid
utgår i enahanda förhållande till den skattskyldiges inkomster, d. v. s.
efter en och samma procentsats. Ifrarne för den progressiva beskattningen
åter hålla före, att rättvisa vinues endast så vida skattebidragen
ökas i större förhållande än inkomsterna och således skatten för en
större inkomst utgöres efter högre procentsats än för en mindre.

Fordran på progressiv beskattning har man sökt stödja på olika
grunder. Den oftast anförda är, att skatten bör för att vara afpassad
efter skatteförmågan förorsaka alla ett »jemförelsevis lika stort offer».
Äfven har för den progressiva beskattningen åberopats, att skatten
vid sidan af sin fiskaliska betydelse skulle ega jemväl en social bestämmelse,
nemligen att verka utjemnande och rättande på inkomstens och
förmögenhetens fördelning, sådan denna under den fria konkurrensen
gestaltat sig. Försvararne af den proportionel beskattningen förneka
emellertid det berättigade i att annan uppgift än den rent finansiela
tillägges skatten och bestrida, att ur denna skattens uppgift stöd
kan hemtas för fordran, att skatten skall förorsaka alla skattskyldige
lika offer, hvilket mål dessutom ej ens med den progressiva beskattningen
skulle kunna uppnås. I sammanhang härmed framhålla de

119

det godtyckliga i såväl den progressiva skalan som den gräns för
progressionen, hvilken, så framt skatten ej skall leda till konfiskation
af de större inkomsterna, måste stadgas. Vidare betona de, att en
progressiv beskattning motverkar sparsambeten, samt att den, i händelse
progressionen göres lindrig, inbringar föga mer än en proportionel
skatt och, i fall progressionen göres mera känbar, föranleder kapitalet
att utflytta eller dölja sig. Åndtligen har ock gjorts gällande, att ett
samtidigt införande af progressiv inkomstskatt och af sjelfdeklaration
minskar utsigterna att erhålla sanningsenliga deklarationer.

I vårt land har, hvad inkomstskatten beträffar, den progressiva
beskattningsprincipen, efteiy ett i början af innevarande århundrade
gjordt misslyckadt’ försök med dess tillämpning, icke vunnit användning;
och erinras må, hurusom Riksdagen så nyligen som vid 1892
års urtima riksmöte stälde sig afvisande gent emot dess användning
i afseende å inkomstbeskattningen, då Riksdagen framhöll, »att
det med berörda beskattningsprincip åsyftade målet eller de större
förmögenheternas relativt högre beskattning lämpligare torde kunna
vinnas på andra för den nu rådande uppfattningen törhända mindre
främmande sätt, såsom exempelvis ett kraftigare anlitande och vidare
utvecklande af vissa arter stämpelskatt». Tillika gaf Riksdagen uttryck
åt den åsigt, att arfsskatten vore den skattetitel, som företrädesvis
lämpade sig för tillämpning af det progressiva beskattningssystemet.
Riksdagens i sammanhang härmed uttalade förvissning derom, att
meningarne lätt skulle kunna ena sig om denna art af progressiv
beskattning har också sedermera visat sig välgrundad, i det att en
progressiv arfsskatt redan nu är hos oss införd. Men dertill torde man,
åtminstone tills vidare, böra inskränka användningen inom vårt skattesystem
af den ifrågavarande principen, hvars, praktiska värde för öfrigt
i ett land med ett så begränsadt antal af större förmögenheter som
vårt torde med allt skäl kunna ifrågasättas. Såväl den nya arfsskatten
och väl i allmänhet äfven den förhöjda eller nya stämpelbeskattning i
öfrigt, hvilken efter 1895 års ingång kommer att blifva gällande, som
ock den högre inkomstbeskattning af kapital, hvilken, enligt hvad ofvan
anförts, af komiterade föreslagits, kommer också hufvudsakligen att
drabba de förmögnare samhällsklasserna. En relativt högre beskattning
af dem åsyftas dessutom med komiterades här nedan! omförmälda
förslag angående bevillnings utgörande jemväl af delegare i aktiebolag
eller enskild sedelutgifvande bank för utdelning å aktier och lottbref.
Å andra sidan hindrar bibehållandet af den proportionela skattefoten
ingalunda, att inkomstskatten anordnas med vederbörlig hänsyn till

1 20

den svagare skatteförmågan hos de i ekonomiskt afseende mindre vid
lottade. Äfven den proportionela inkomstskatten kan, utan att bryta
mot sin princip, inrymma ett bevillningsfritt existensminimum äfvensom
lindring i bevillningen för vissa lägre inkomstgrupper, på sätt
äfven gällande bevillningsförordning medgifver.

De i dessa hänseenden nu meddelade bestämmelser, hvilka i
hufvudsak grunda sig på skatteregleringskomiténs förslag, medgifva,
såsom bekant, skattefrihet för inkomster, understigande 500 kronor,
''samt lindring i bevillningen för inkomster under 1,800 kronor, så att,
derest inkomsten icke uppgår till k,200 kronor, från bevillning frikallas
450 kronor, samt att, derest inkomsten uppgår till 1,200 kronor
men icke till 1,800 kronor, bevillningsfritt afdrag åtnjutes för 300
kronor; hvarjemte det belopp, för hvilket bevillning sålunda icke eger
rum eller som får såsom bevillningsfritt afdragas, kan å ort, der bostadskostnaden
är hög, samt undantagsvis i fall, då särdeles ömmande omständigheter
föreligga, ökas, dock så att denna ökning icke må för
någon skattskyldig öfverstiga 200 kronor.

En ytterligare utsträckning af dessa undantagsbestämmelser är
utan tvifvel af rättvisa och billighet påkallad. Lika påtagligt detta
förhållande är, lika stor svårighet möter det att bestämdt angifva,
hvar gränsen bör sättas, å ena sidan för fullständig befrielse från
skatten och å andra sidan för inträdet af full skattskyldighet. Vid
denna frågas afgörande få statskassans inkomsthehof och sambandet
mellan bevillningen och den kommunala beskattningen icke lemnas ur
sigte. Med hänsyn till jemväl dessa förhållanden och på grund af
det statistiska material, som för frågans bedömande ur statsfinansiel
synpunkt stått komiterade till buds, hafva komiterade funnit sig icke
böra föreslå någon annan allmän höjning af det för närvarande
bevillningsfria existensminimum, än att detsamma må omfatta jemväl
inkomst till belopp af 500 kronor, så att skattskyldighet inträder
först i den mån inkomsten öfverstiger detta belopp. Deremot har det
synts komiterade tillrådligt, att rätten till bevillningsfritt afdrag för
större eller mindre del af den skattskyldiges inkomst utsträckes till
och med inkomster, som icke öfverstiga 2,200 kronor. Erinras må ock
derjemte om den väsentliga utvidgning af tillämplighetsområdet för nu
ifrågavarande bestämmelser, hvilken, såsom en följd deraf, att enligt
förslaget bevillningen skall påföras den skattskyldiges totalinkomst,
kommer att ega rum, i det att stadgandena om frihet från eller lindring
i bevillningen skola tillämpas äfven för inkomst af fast egendom. I
afseende å sådan inkomst har emellertid en viss ytterligare begräns -

121

ning af rätten till frihet från eller lindring i bevillningen ansetts erforderlig
af enahanda skäl, som ofvan anförts för begränsning af rätten
till skuldränteafdrag från dylik inkomst. För sådant ändamål hafva
komiterade ansett lämpligen kunna stadgas, att bevillning alltid skall
utgöras för minst 60 procent af den del af beräknade fastighetsinkomsten,
som återstår efter vederbörligt skuldränteafdrag. Denna begränsning
har emellertid synts icke böra vinna tilllämpning i fråga om
de minsta fastigheterna. Inkomsten af dessa mindre fastigheter,
hvilka till stor del egas af smärre handtverkare, daglönare och dylika
personer med ringa skatteförmåga, består väl oftast till väsentligaste
delen i förmånen af bostad i egen byggnad och torde så mycket hellre
böra i afseende å rätten till frihet från bevillning helt och hållet likställas
med inkomsten af egarens personliga arbete, som den på grund
häraf uppkommande minskning i statsverkets inkomst icke kan blifva
af synnerlig betydelse. Till denna grupp af fastigheter hafva komiterade
ansett skäligen böra hänföras de, hvilka beräknas lemna den
skattskyldige en behållen inkomst af 25 kronor. Eu ointecknad fastighet
kommer således att hänföras hit, så vida taxeringsvärdet understiger
500 kronor.

Ett inom Riksdagen vid flera tillfällen framhållet önskningsmål
är vidtagandet af sådana ändringar i gällande bestämmelser angående
det bevillningsfria afdraget, att skatten måtte drabba de smärre inkomsttagarne
mindre ojemnt än för närvarande. Denna brist kan
naturligtvis endast på det sätt afhjälpas, att antalet olika beskattade
inkomstkategorier ökas samt öfvergången från en grupp till annan i
möjligaste mån sättes vid siffror, som kunna antagas representera endast
ett jemförelsevis mindre antal skattskyldiges hvar för sig egande inkomst;
och är det jemväl på denna väg komiterade sökt åstadkomma
erforderlig rättelse i det öfverklagade missförhållandet.

Enligt komiterades förslag skulle äfven viss ändring ega rum i
bestämmelserna rörande högre beräkning af existensminimum eller ökning
i det bevillningsfria afdraget på grund af särskilda lokala eller
personliga förhållanden. Med tillämpning af de i detta ämne nu gällande
bestämmelser kan det inträffa, att ökningen på grund af hög bostadskostnad
å en ort bestämmes till 200 kronor, samt att följaktligen ingen
hänsyn kan tagas till de ömmande omständigheter, hvilka i afseende
å särskilda skattskyldige å sådan ort förekomma. Detta missförhållande
har synts komiterade böra föranleda den ändring i förevarande bestämmelser,
att ökningen i existensminimum eller i det bevillningsfria
afdraget bestämmes till visst belopp på grund af hög bostadskostnad

122

och visst särskild!, belopp på grund af ömmande omständigheter. Och
då det icke torde böra ifrågasättas att minska den förmåu i berörda
afseende, som för närvarande får åtnjutas på grund af hög bostadskostnad,
samt särskildt ömmande omständigheter väl torde böra föranleda
lika stor lindring i skattskyldigheten som hög bostadskostnad,
hafva komiterade föreslagit, att ökningen måtte få uppgå till 200
kronor på grund af det ena lika väl som på grund af det andra åt
berörda skäl, allenast med den begränsning, att, der båda skälen förekomma
tillsammans, ökningen icke må öfverstiga sammanlagdt 300
kronor.

Då komiterade, såsom ofvan anförts, ansett inkomst af kapital
böra beskattas högre än annan inkomst, har gifvetvis äfven den frågan
framstält sig, huru förfaras borde med inkomst från kapital, som nedlagts
i aktieföretag. Sådan inkomst är för närvarande icke underkastad
beskattning hos de enskilde delegarne i aktieföretaget, utan
skall, såsom 15 § i instruktionen för taxeringsmyndigheterna erinrar,
i stället vederbörande bolag erlägga bevillning både för ränteinkomsten
af hela det i bolaget nedlagda aktiekapitalet och för den vinst, som
rörelsen derutöfver lemnar. Från rent principiel synpunkt innebär
emellertid detta en oegentlighet. Enligt grunderna för den rena inkomstskatten
bör all en person tillflytande inkomst beskattas i hans
hand. Endast under denna förutsättning kan personens skatteförmåga
vederbörligen beaktas. Förhållandet vållar äfven anmärkningsvärda
olägenheter med afseende å den kommunala beskattningen. Då denna
hos oss utgöres i visst förhållande till den inom kommunen påförda
bevillning, kunna välbergade eller till och med förmögna medlemmar
af kommunen, ifall de nemligen hemta sin inkomst uteslutande från
aktieföretag, alldeles undgå att bidraga till utgifterna inom den kommun,
i hvilken de äro bosatta och af hvars inrättningar de draga
nytta. Då derjemte denna kommun ofta nog är en annan än den,
der bolaget drifver sin verksamhet, och aktieegaren således icke heller
i och genom bolaget erlägger kommunalskatt i hemorten, är det förklarligt,
att klagomål så ofta försports öfver de i förevarande afseende
nu gällande bestämmelser. Men det vore icke heller hvarken för
staten eller ur den kommunala beskattningens synpunkt lämpligt, om
bolaget befriades från bevillning och denna i stället upptoges hos de
enskilde delegarne. Ty i sådant fall blefve den del af bolagets vinst,
som icke utdelas utan afsättes till reservfonder och dylika ändamål,
obeskattad; och föga rättvist vore det naturligtvis, att, såsom följden

123

äfven skulle blifva, den kommun, der bolaget drifver sin verksamhet,
och som derigenom oftast tillsändas ökade utgifter för fattigvård, skolväsen
m. m., beröfvades kommunala bidrag från bolaget. Vid sådant
förhållande återstår endast den i flera utländska inkomstskattelagar
anlitade utvägen att beskatta såväl bolaget för dess inkomst som de
enskilde delegarne för dem tillfallande utdelning, hvilket föredöme
komiterade också följt, då komiterade föreslagit, att under »annan
inkomst af varaktig eller tillfällig natur» måtte inbegripas äfven »utdelning,
som delegare i aktiebolag eller enskild sedelutgifvande bank
eger uppbära från bolaget eller banken».

En sådan anordning torde icke heller kunna anses komma i strid
med fordringarne på en rättvis beskattning. Man behöfver icke till
försvar för densamma åberopa den af många förfäktade men af andra
bestridda åsigten, att aktiebolag och dylika inrättningar hafva sjelfständig
inkomst och således utgöra verkliga skattesubjekt. Äfven om
man anser, att inkomsten är de enskilde delegarnes och icke bolagets,
kan den i sådant fall formelt dubbla beskattning, komiterades förslag
innebär, tillfyllestgörande motiveras med hänvisning till ej mindre den
förhöjda beskattning, som föreslagits för »inkomst af kapital» men som
icke skulle drabba inkomsten af det i aktieföretag placerade kapitalet,
än äfven de särskilda förmåner, som lagstiftningen beredt nu ifrågavarande
associationer, och som derför också i utlandet föranledt särskild
beskattning af aktieföretag.

För åstadkommande af en jemlik beskattning är det icke nog,
att grunderna för skatten öfverensstämma med rättvisa och billighet.
Det erfordras äfven, att man anlitar till buds stående praktiska medel
för en i möjligaste mån riktig taxering af inkomsten. Ett medel för
detta ändamål är naturligtvis taxeringsmännens sakkunskap i allmänhet
och de upplysningar, desse med afseende å taxeringen kunna på mera
enskild väg förskaffa sig. Med ensamt detta medel — hvilket dock
är af stort värde der taxeringen, såsom hos oss, verkställes af de skattskyldiges
egna representanter, valde inom och. för ett mindre beskattningsområde
— kan man emellertid icke ernå en tillfredsställande taxering
vid beskattning efter allmänna inkomstskattens grunder med de
mångskiftande och grannlaga förhållanden, hvilka dervid måste beaktas,
utan jemväl andra hjelpmedel måste anlitas. Ett sådant har man
funnit i upplysningar, hvilka myndigheter och inrättningar samt arbetsgifvare
och i allmänhet personer, som befinna sig i den ställning till

124

andra skattskyldige, att de kunna lemna tillförlitliga uppgifter om deras
inkomster, ålagts att meddela. Häraf har äfven gällande bevillningsförordning
begagnat sig, såsom dess 14, 16 och 17 §§ utvisa. Men
att icke ens med tillhjelp af detta medel ett tillförlitligt taxeringsresultat
i något större omfattning kan vinnas, ligger i sakens natur
och bestyrkes äfvenledes af förhållandena hos oss. Det är också numera
en allmänt icke blott i teorien erkänd utan jemväl i lagstiftningen
tillämpad grundsats, att den rena inkomstskatten för sin tillämpning
med nödvändighet kräfver, att man vid taxeringen begagnar sig
af den enda fullt tillförlitliga källan för vinnande af kännedom om den
skattskyldiges inkomst, nemligen hans egna upplysningar i detta hänseende,
eller med andra ord, inkomstskatten måste för att verka rättvist
förbindas med obligatorisk sjelf deklaration. Äfven i vår lagstiftning har
denna grundsats på olika tider mer eller mindre vunnit erkännande.
Så innehöllo de i början af vårt nuvarande statsskick utfärdade bevillningsförordningar
föreskrifter, hvarigenom ej mindre skattskyldig ålades
att lemna uppgifter till ledning för sin taxering än äfven ansvarspåföljder
stadgades för oriktig eller uteblifven uppgift, hvilka föreskrifter
dock, på grund af det klass-skattesystem, hvarpå inkomstbeskattningen
då var byggd, icke kommo till sin fulla rätt, likasom de ock sedermera,
i den mån statsbehofven tilläto allmänna bevillningens minskande, bortfollo
eller modifierades. Den komité, hvars förslag till ny författning
angående allmänna bevillningens utgörande låg till grund för 1861 års
bevillningsstadga, ville visserligen icke förorda fullständigt deklarationstvång
men föreslog dock ganska vidtgåénde bestämmelser i ämnet,
hvilka emellertid vid förslagets pröfning hos Rikets Ständer nästan utan
undantag uteslötos. Så väl förberedande skattejemkniugskomitén som
skatteregleringskomitén ansågo sig böra, för att anföra sistnämnda komit.
és yttrande, »afstå från försöket att i vår skattelagstiftning införa
nyheten af obligatorisk sjelfdeklaration». Nu gällande bevillningsförordning
afviker dock i ej oväsentliga delar från de bestämmelser,
som i detta afseende funnos meddelade uti 1861 års bevillningsstadga.
Deklarationstvång eger nemligen rum för vissa bolag samt vilkorligt
för annan skattskyldig, i fall uppmaning att lemna uppgift tillställes
honom af bevillningsbereduingens ordförande. Den beredningsordföranden
sålunda lemnade rätt lärer dock mera sällan användas; och för
öfrigt må erinras, att deklarationstvånget i detta fall är endast indirekt,
i det att den skattskyldig genom underlåtenhet att efterkomma uppmaningen
icke utsätter sig för annat äfventyr än förlust af talan mot
pröfningsnämndens beslut i beskattningsfrågan. Häraf äfvensom af den

12S

omständighet, att ingen menlig påföljd är stadgad för falsk uppgift,
torde kunna förklaras, att den sålunda stadgade deklarationsskyldigheten
blifvit utan större betydelse för taxeringen. Taxeringsmyndigheterna
hafva i saknad af tillförlitliga upplysningar om de skattsky
ldjges inkomster alltmera måst begagna sig af den nödfallsutväg,
som i 13 § af instruktionen för taxeringsmyndigheterna anbefalles för
taxering af ett visst slags inkomst, nemligen presumtion på grund af
yttre kännetecken, ett förfaringssätt som lemnar fritt spelrum åt godtycket
och för öfrigt är oförenligt med de grunder, på hvilka allmänna
inkomstskatten livilar.

I denna brist på tillräckligt faktiskt underlag för taxeringen har
man utan allt tvifvel att söka en af de förnämsta orsakerna till den
öfverklagade bristen på jemlikhet i inkomstbevillningen. Inkomster, om
hvilkas belopp fullt exakta uppgifter tillhandahållas taxeringsmyudigT
heterna, såsom fallet är t. ex. med aflöningsförmåner vid allmän och
i vissa fall äfven vid enskild tjenst, taxeras till fulla beloppet, under
det att andra inkomster, särskildt kapitalisternas samt de större handelsoch
industriidkarnes, ofta nog till en betydlig de! undgå taxering. Vill
man undanrödja denna brist och åstadkomma en verkligt rättvis och
jemlik beskattning, är detta för visso icke möjligt på annan väg än
genom fullständigt införande af obligatorisk sjelfdeklaration. En sådan
åtgärd har ofta förut påyrkats men frågan har städse fallit, mindre på
grund af något allmännare underskattande af sådan deklarations betydelse
för en noggrann taxering än på grund af praktiska betänkligheter
mot den ifrågavarande grundsatsens fullständiga genomförande.
Man har åberopat de skattskyldiges obenägenhet i allmänhet att lemna
exakta uppgifter om sin inkomst och den deraf alstrade faran för oriktiga
och vilseledande deklarationer samt tillika anfört, att man i den
allmänna sedlighetens intresse borde undvika bestämmelser, som verkade
i riktning att bereda de mindre samvetsgranna samhällsmedlemmarne
fördelar på de mera rättrådiges bekostnad. Dessa skäl torde
dock icke väga särdeles tungt. Hvad i och för sig obenägenheten att
lemna uppgifter angår, beror denna väl i allmänhet.antingen på önskan
att i större eller mindre mån undandraga sig den enligt faststälda
grunder belöpande skatt, i hvilket fall det, såsom med rätta anmärkts,
är lagstiftarens pligt att icke vika undan för en sådan sträfvan, eller
ock är den skattskyldige för sin kredits skull eller af andra skäl motvillig
att blotta en mindre god ekonomisk ställning. Ett sådant bemödande
må nu i och för sig kunna vara mindre lofvärdt. Inom skatte 18 -

lagstiftningens uppgift torde det dock icke falla att motarbeta detsamtna.
Vill den skattskyldige i sitt eget, verkliga eller förmenta intresse uppgifva
sin inkomst högre än den är och förty erlägga högre skatt än
honom åligger, bör sådant honom icke förmenas. Följaktligen bör vid
fastställande af deklarationsformulär tillses, att en sådan möjlighet hålles
den skattskyldige öppen, hvilket kan ske t. ex. derigenom, att den
skattskyldige tillförbindes uppgifva, icke att hans inkomst utgjort så
och så mycket, utan att densamma icke öfverstigit visst belopp. Med
oriktiga uppgifter bör sålunda förstås endast sådana, som skulle leda
till för låg taxering; men faran för dylika uppgifter torde väsentligen
kunna förebyggas genom lämpliga ansvarsbestämmelser samt genom
en verksam kontroll å uppgifternas sanningsenlighet, för hvilken kontroll
uppgifternas eget innehåll bör lemna en värderik utgångspunkt. Dessa
ansvarsbestämmelser och denna kontroll böra väl förty kunna anses
egnade att förekomma den befarade olägenheten, att sjelfdeklarationen
skulle verka såsom en premie för bristande samvetsgranhet i uppgifter
och sålunda motverka den allmänna sedligheten. För öfrigt kan i afseende
å denna anmärkning erinras, att i vår tid den allmänt medborgerliga
pligtkänslan väl får antagas vara så pass utvecklad, att den
allmänna sedligheten icke löper större fara genom sjelfdeklarationen
än vid andra i det dagliga lifvet förekommande fall af kollision mellan
pligt och intresse.

Mera vigt kunde man vara frestad tillmäta hänsynen till den
större eller mindre grad af inqvisitoriskt förfarande från taxeringsmyndigheternas
sida, som den obligatoriska sjelfdeklarationen medför.
Det finnes dock mycket, som talar för, att man öfverskattat vigten af
de mot sjelfdeklarationsprincipen ur denna synpunkt framstälda betänkligheter,
hvilka för öfrigt i sjelfva verket rikta sig mot inkomstskattesystemet
såsom sådant. I berörda hänseende torde endast behöfva
erinras om, hurusom ett folk, hvilket ställer den personliga friheten så
högt som det engelska, funnit sig i deklarationstvånget och dess följder,
samt att detsamma för öfrigt finnes stadgadt i nästan alla utländska
inkomstskattelagar.

Icke synnerligen mera värde kan man, enligt hvad erfarenheten
från andra länder gifvit vid handen, tillägga farhågan för de tekniska
svårigheter, deklarationsförfarandet skulle möta. Man har i detta afseende
särskildt åberopat svårigheten för många skattskyldige, hvilka
icke begagna sig af en ordnad bokföring, att redogöra för sina inkomster
och utgifter; men denna svårighet torde vara undanröjd dermed,
att deklarationstvånget icke utsträckes till de smärre inkomst -

127

tagarne, hvilka väl nästan uteslutande skulle vara de, för hvilka denna
svårighet komme att hafva betydelse. Dessutom bör märkas, att med
det sätt för taxering af inkomst af fast egendom, som af komiterade
föreslagits, deklaration rörande sådan inkomst icke erfordras, hvilken
omständighet väl i väsentlig mån inskränker antalet af de skattskyldige,
för hvilka sådan svårighet kunde ifrågakomma. En stor del af
de svårigheter, som i öfrigt kunna möta för deklarationens behöriga
fullgörande, kunna naturligtvis högst betydligt underlättas genom tillhandahållande
af praktiskt uppställa och eljest ändamålsenliga formulär
och, genom beredande af tillfälle för den skattskyldige att, på begäran,
erhålla kostnadsfri upplysning om honom åliggande uppgiftsskyldigliet
och sättet för dess fullgörande o. s. v.

Den omständighet, att för framtiden medelst allmänna bevillningen
torde komma att uttagas högre skattebidrag än tillförene, innebär otvifvelaktigt
ett särskildt skäl för lagstiftaren att snarast undanrödja de olägenheter,
som bristen på sjelfdeklaration medför. Frågan gäller också
numera, enligt komiterades åsigt, icke huruvida obligatorisk sjelfdeklaration
bör inforas, utan endast sättet, hvarpå den bör anordnas. Ju
strängare principen genomföres, desto mindre utrymme lemnas för
ojemnhet i taxeringen, men desto känbarare blifver naturligtvis också
det inqvisitoriska momentet i förfarandet. Vid afgörandet af frågan,
huru långt man här vid lag lämpligen bör gå, gäller det att väg a fördelarne
å ena sidan mot olägenheterna å den andra. Till en början
är det otvifvelaktigt nödigt att såsom regel stadga skyldighet för vederbörande
att äfven utan föregående anmaning deklarera. Vidare kan man,
enligt hvad erfarenheten gifver vid handen, icke, såvida man vill vinna
ett nöjaktigt resultat, inskränka sig till att stadga ett sådant, indirekt
tvång, som gällande bevillningsförordning tillitat i bestämmelsen om
förlust af besvärsrätt i fall af uteblifven deklaration. Gent emot en
tredskande skattskyldig blifver det enda verksamma medlet att framtvinga
uppgiften ett stadgande af direkt ansvarspåföljd, hvilken komiterade''
ansett lämpligen kunna, såsom i Preussen, bestå i skattens förhöjning
med vissa procent eller, hvilket gifver samma resultat men
förenklar debiteringen, motsvarande förhöjning af taxerade inkomsten.
Komiterade hafva dock ansett, att denna strängare påföljd lämpligen
borde inträda endast i det fäll, att den skattskyldige, oaktadt honom
tillstäld anmaning att inkomma med uteblifven uppgift, likväl underlåter
att fullgöra sin uppgiftsskyldigliet.

Men det är icke nog, att uppgifterna aflemnas. Man måste äfven
förskaffa sig garanti för deras tillförlitlighet. Till den ändan är det

128

nödvändigt icKe blott att stadga ansvar för veterligen oriktig uppgift
utan äfven att inrätta en verksam kontroll å de aflemnade uppgifternas
innehåll. Ingenstädes har man nöjt sig med att efter ett blott konstaterande,
att de skattskyldiges egna uppgifter icke äro bevisligen felaktiga,
lägga dessa till grund för bevillningens påförande. Äfven der,
hvarest man vid taxeringen utgår från dessa uppgifter och icke använder
dem endast för åstadkommande af rättelse i ett på förhand
uPPSjordf taxeringsförslag, eger dock en verklig taxering rum, i det
man ingalunda försummar att tillgodogöra sig de hjelpmedel, som kunna
tjena till kontroll å deklarationerna och vid sidan af dessa bidraga till
en riktig uppskattning. Långt ifrån att våra nuvarande uppskattningsnämnder
skulle blifva öfverflödiga i och med sjelfdeklarationens införande,
är det tvärtom just med hänsyn till nyssberörda kontroll af
vigt, att dessa nämnders sammansättning är på ett nöjaktigt sätt ordnad.
Icke minst ur denna synpunkt har det synts komiterade vara af
stor vigt, att ledningen af bevillningsberedningens arbeten och de synnerligen
vigtiga förberedande åtgärderna derför läggas i händerna på
eu person, som erhållit förordnande, icke såsom nu för endast ett år,
utan för längre tid. Utan tvifvel skulle man såsom följd af en
sådan ändring kunna af beredningarnas ordförande tillförse sig icke
blott vidgad personalkännedom och större författningskunskap utan
äfven ökadt intresse för de med befattningen förenade åligganden,
hvarigenom likasom ock genom kontinuiteten i ärendenas behandling
ökad säkerhet skulle vinnas för en noggrann taxering.

I och för den erforderliga kontrollen å deklarationernas innehåll
har man, såsom ofvan anmärkts, en värderik utgångspunkt i deklarationerna
sjelfva. Det, gäller emellertid med afseende härå att få dessa
så affattade, att de, utan att förorsaka den skattskyldige allt för känbart
obehag, lemna största möjliga ledning för kontrollen. I fråga om
det, enligt komiterades åsigt, lämpligaste sättet att nå detta mål, hänvisa
komiterade till författniugsförslaget, och den speciela motiveringen.
I detta sammanhang må emellertid äfven påpekas betydelsen för den
ifrågavarande kontrollen af det föreslagna stadgandet, att skattskyldig,
som vill för ränta å skuld njuta afdrag från annan inkomst än sådan,
som härflyter af handel eller näring, skall meddela upplysning om
fordringsegarens namn, skuldsummans storlek samt räntefoten.

För deklarationernas behöriga kontrollerande hafva komiterade
föres tält sig, att beskattningsmyndigheterna lämpligen borde ytterligare
hafva att tillgå, förutom egen kännedom om personer och förhållanden,
hufvudsakligen följande hjelpmedel, nemligen: a) befogenhet att i mån

129

■Rf behof infordra särskilda upplysningar från skattskyldig, utöfver hvad
deklarationen innehåller, b) vissa uppgifter från tredje man, i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med hvad nu är stadgadt, c) styrelse- och
revisionsberättelser från vissa verk eller bolag, samt, d) ovilkorlig rätt
för ordförande i bevillningsberedning och kronoombud att taga del af
sådana hos domare eller domstol förvarade handlingar, som i beskattningsafseende
kunna tjena till ledning.

Att såsom i åtskilliga främmande länder tillåta de skattskyldiges
inkallande till muntligt, förhör eller fordra deklarationernas edfästande
eller påbjuda taxeringslängdernas offentliggörande med mera dylikt
torde deremot icke böra ifrågakomma.

Ansvaret för felaktig deklaration torde, så väl för att kunna tilllämpas
omedelbart af taxeringsmyndigheterna som med hänsyn till
lämpligheten af dess redovisning i samband med bevillningen, böra i
likhet med ansvaret för underlåtenhet att deklarera, åläggas i form af
förhöjd bevillning, hvilken komiterade, i betraktande af den ökade
kommunala skattskyldighet, som deraf blifver en följd, ansett icke böra
sättas högre än dubbelt mot hvad som undansnillats. Men äfven i det
fall, att inkomst undgått bevillning af annan orsak än till följd af afsigtligt
felaktig deklaration, bör, så snart sådant upptäckes, bevillning
påföras för dylik obeskattad inkomst. För sådan eftertaxering, vare sig
den grundas på felaktig deklaration eller icke, har en särskild preskriptionstid
af fem år synts lämpligen kunna stadgas. Så väl i ena som
ändra fallet lärer, för den händelse att den skattskyldige aflidit, bevillningeu
böra- påföras dödsboet. Har arfskifte egt rum, bör enskild
dödsbodelegare svara för hvad af bevillningen å hans lott i boet belöper
men i intet fall med mera än hela sin lott. Samtliga eftertaxeringeu
rörande bestämmelser hafva synts böra i ett sammanhang upptagas.

Sambandet mellan bevillningen och den kommunala beskattningen
har, såsom naturligt är, vållat en mängd svårigheter vid komiterades
försök till ombildning af allmänna bevillningen i riktning mot en allmän
inkomstskatt. Icke minst bland dessa har varit svårigheten att
utfinna bestämmelser, genom hvilka möjlighet kunde beredas taxeringsmyndigheterna
att vinna kännedom om den skattskyldiges totalinkomst,
hvarförutan eu rättvis beskattning enligt allmänna inkomstskattens grunder
icke kan åvägabringas. Då det med afseende å nyssberörda samband
mellan bevillningen och kommunalbeskattningen är nödigt att
bibehålla gällande bestämmelser om taxeringsort, lärer sådan kännedom
svårligen kunna taxeringsmyndigheterna beredas på annat sätt än ko -

130

miterade föreslagit, nemligen- dels genom åläggande för deklarationsskyldig
att i deklarationen angifva, huruvida han å annan ort eger
eller innehafver fastighet, äfvensom huruvida och till hvilket belopp
han eljest åtnjuter inkomst, som skall å annan ort beskattas, dels ock
genom föreskrift om kommunikation taxeringsmyndigheterna emellan,
på sätt förslagets 40 § utvisar.

Slutligen hafva komiterade äfven bort här anmärka, hurusom ej
blott hänsynen till bevillningens grundläggande betydelse för kommunalbeskattningen
utan äfven tillbörligt beaktande af sambandet mellan bevillningsförorduingens
föreskrifter och grundlagens stadganden om census
utöfvat väsentligt inflytande på affattningen af vissa bestämmelser
i förslaget likasom äfven på uppställningen af de förslaget bifogade
formulär till taxeringslängder.

Motiven till författningsförslagets speciela bestämmelser skola, i
den mån de icke kunna anses med erforderlig tydlighet framgå af ordalydelsen,
här nedan angifvas.

Förordningen.

1 §•

Innehållet öfverensstämmer i allt väsentligt med bestämmelserna
i 9 § af nu gällande bevillningsförordning. Dock har den omständighet,
att, enligt förslaget, äfven inkomst af fast egendom underkastats
inkomstbevillning, föranledt ett tillägg om skattskyldighet för utländing,
som inom riket eger eller innehafver sådan egendom utan att vara här
bosatt; hvarjemte komiterade ansett skattskyldigheten för utdelning å
aktier böra ega tillämplighet äfven å sådan utländing, ehuruväl komiterade
ingalunda förbisett, att i detta fall skattens uttagande stundom
kan komma att möta svårigheter. I anseende till svårigheter vid tilllämpningen
har stadgandet om skattskyldighet för utländing, »som här
uppehållit sig såsom resande under större delen af tre på hvarandra
följande år» uteslutits. Bestämmelserna om utländings skattskyldighet
hafva för öfrigt omredigerats i syfte att åt dem gifva större tydlighet
än för närvarande, hvarvid tillika deri inrymts det i 11 § af gällande
bevillningsförordning förekommande stadgandet om skattefrihet för utländing,
hvilken vistas här i riket för studiers idkande.

Det enligt svensk rätt obestämda uttrycket »juridiska personer»,
som nu förekommer i sista stycket af 9 §, liar ansetts kunna utan
olägenhet utgå, sedan till der uppräknade skattesubjekt fogats jemväl
:»förening», hvars skattskyldighet lämpligen torde böra särskildt påpekas
med hänsyn till de s. k. kooperativa foreningarne, hvilka icke sällan
hafva verklig, beskattningsbar inkomst.

2 §.

Motsvarande bestämmelser i gällande bevillningsförordning återfinnas
dels i dess 2 § dels ock hufvudsakligen i 11 § 2 mom. Med
vetenskapliga samfund o. s. v. hafva inregistrerade sjukkassor ansetts
böra likställas i afseende å rätt till frihet från bevillning. Hvad pensionsanstalter
angår, torde dylik frihet icke böra medgifvas annat än
för offentliga sådana. Med inkomst, som enligt gällande föreskrifter
kan vid lediga ecklesiastika sysslor tillfalla de under konsistoriernas
vård eller annan allmän förvaltning stälda kassor, har sådana kassors
inkomst från ecklesiastika boställsskogar ansetts böra likställas.

Enligt förslaget skulle, i olikhet med hvad nu eger rum,
landsting, hushållningssällskap, städer och andra menigheter utgöra
bevillning för inkomst af kapital lika väl som för inkomst åt handel
eller näring. Komiterade hafva nemligen icke kunnat finna skäl hvarför
sådan inkomst och särskildt den inkomst, vissa kommuner åtnjuta
från skogsmedelsfonder, skall lemnas skattefri.

Likaledes hafva komiterade ansett, att det undantag från grundsatsen
om bevillningens allmänna karakter, som innebäres i nu särskildt
stadgade frihet från bevillnings utgörande för allmänna hypoteksbanken,
allmänna hypotekskassan för Sveriges städer, hypoteksföreningarne,
jernkontoret, sparbankerna samt vissa rånte- och kapitalförsäkringsanstalter,
bör upphöra. Något giltigt skäl torde väl numera knappast
kunna anföras för dessa inrättningars befrielse från bevillning för verklig
inkomst.

Slutligen har det ansetts, att den främmande makters härvarande
beskickningar och konsulat tillhörande personer jemte betjening medgifna
skattefrihet icke bör utsträckas längre än internationela plägseder
lära fordra, och att förty dess tillämplighet å svenska undersåtar
bör upphöra.

3 §.

Såsom en brist i bevillningsförordningen har ofta anmärkts, att,
oaktadt förordningen särskildt framhåller, att det är behållna inkomsten,

som beskattas och ehuru för sådant ändamål afdrag från bruttoinkomsten
medgifvas, ingenstädes tydligt utsäges hvad med bruttoinkomst
förstås. Denna brist synes komiterade vara af beskaffenhet att, trots
de svårigheter, som äro förenade med inkomstbegreppets bestämmande
fordra ett afhjelpande. Detta torde vara så mycket angelägnare, som
gränsen mellan inkomst och kapitalforvärf eger grundläggande betydelse
för åtskilliga delar af förordningen.

Allmänt plägar förvärf genom arf och testamente undantagas från
inkomstskatten och underkastas särskild beskattning. Hos oss träffas
sådan förmögenhetstillökning af stämpelskatt och lärer med afseende
derå icke böra jemväl träffas af inkomstskatten. Af enahanda skäl
lärer gåfva af fast egendom böra undantagas. Vidare torde, helst i
enlighet med föreliggande förslag, vid beskattningsbara inkomstens
bestämmande afdrag för lif- och olycksfallsförsäkringspremier icke medgifvas,
det utfallande försäkringskapitalet böra fritagas från bevillning.
Slutligen torde ock hemgift, såsom ett förskott å blifvande arf, böra
åtnjuta frihet från bevillning. Alla andra intägter af hvad slag som
helst, vare sig de bestå i penningar eller naturaförmåner eller eljest
äro i penningevärde bestämbara, böra, enligt komiterades åsigt, anses
såsom inkomst och förty, sedan medgifna afdrag derifrån egt rum, påföras
bevillning. Till inkomst skulle sålunda hänföras vinst icke blott
af regelbunden affärsverksamhet utan äfven af tillfälliga affärstransaktioner.
Likaså lotteri- och konjunkturvinster, men deremot icke värdeförhöjning
i ännu icke realiserad egendom.

Såsom af allmänna motiveringen framgår, böra i viss mån olika
grunder tillämpas för beskattningsbara inkomstbeloppets bestämmande
vid olika slag af inkomst. Med hänsyn härtill framställer sig nödvändigheten
att sammanföra de olika inkomstarterna efter inkomstkällan
i ett mindre antal hufvudgrupper. Den af komiterade föreslagna indelningen
öfverensstämmer temligen nära med den preussiska inkomstskattelagens.

4 §•

Då komiterade, med afseende å lämpligheten och den jemförelsevis
ringa svårigheten, af omedelbar taxering af inkomst från fiske och från
fastigheter, som i 7 § 2 mom. omförmälas, funnit dylik inkomst böra
taxeras såsom inkomst af handel eller näring eller såsom »annan inkomst
af varaktig eller tillfällig natur», lärer taxeringsvärde icke behöfva
åsättas sådan fast egendom. Då kommunalutskylder icke skola utgöras

133

för af staten omedelbart disponerad »annan fastighet», lärer taxeringsvärde
icke heller erfordras för sådan fast egendom. Att uteslutande
för statistiskt ändamål i de för redovisning af inkomstbevillningen
afsedda taxeringslängderna upptaga sådan bevillningsfri fast egendom
torde så mycket mindre böra ifrågasättas, som kännedom om dess värde
lätteligen kan på annat sätt erhållas.

I hufvudsaklig öfverensstämmelse med de grunder, på hvilka
nuvarande 5 § hvilar, hafva komiterade i förevarande § sökt att bestämdt
angifva hvad som skall förstås med jordbruksfastighet, å ena
sidan samt annan fastighet å andra sidan. Dervid hafva komiterade
emellertid ansett den ändring i nu tillämpade grundsatser skäligen
böra vidtagas, att hvad som med ett temligen betecknande uttryck
skulle kunna kalla lyxbyggnader å jordbruksfastighet må komma att
särskildt taxeras såsom annan fastighet.

5 §•

Denna paragraf motsvarar 3 § i gällande förordning jemte de
tre första styckena af 2 § i instruktionen.

I öfverensstämmelse med komiterades. förslag under 10 § rörande
beskattning af inkomst af skog står det här förslagna stadgandet, att
vid jordbruksfastighets taxering hänsyn icke skall tagas till tillgång å
växande skog utöfver husbehof. Endast beträffande skogsområde, som
innehafves af staten, bör i detta afseende ett undantag göras af hänsyn
till den kommunala beskattningen. Bestämmelserna i andra stycket af
1 mom. betingas af hvad förslaget i 10 och 11 §§ innehåller rörande
viss af fast egendom härflytande inkomsts taxering, såsom inkomst af
handel eller näring eller såsom »annan inkomst af varaktig eller tillfällig
natur». Till sådan inkomst torde nu föga hänsyn tagas vid fastigheternas
taxering och synes derför särskild taxering af dylik inkomst
vara lika mycket påkallad af statskassans intresse som egnad att bidraga
till en jemlik beskattning af fastighetsegares inkomster.

I anledning af framstälda anmärkningar derom, att verkställande
af ny fastighetstaxering så ofta som hvart tredje år vore icke allenast
onödigt utan äfven olämpligt, och i betraktande jemväl af den större
stabilitet i fastighetsvärdena, som borde blifva en följd af att skogen
icke vidare än till husbehof i taxeringsvärdet inbegripes, hafva komiterade
funnit sig böra föreslå, att allmän fastighetstaxering må ega
rum endast hvart femte år.

134

7 §•

I likhet med 1859 års bevillningskomité hafva komiterade beräknat
afkastningen af det kapital, jordbruksfastighet i och för sig representerar,
till 4 procent af fastighetens uppskattade värde; och då komiterade
tillika ansett, att afkastningen af det i jordbruksrörelsen nedlagda
kapital och arbete kan beräknas till 2 procent af nyssnämnda
värde, har inkomsten af sådan fastighet fixerats till 6 procent af taxeringsvärdet.
Inkomst af annan fastighet har i enlighet med nuvarande beräkningssättet
fastslagits till 5 procent af taxeringsvärdet.

De undantag från nu angifna regler, som i 2 mom. innehållas,
motsvara bestämmelserna i nuvarande 4 § b) och c). Det har dock,
särskildt med hänsyn till den kommunala beskattningen, ansetts skäligt,
att kommuner åläggas att för inkomst af allmänna platser, tomter
och byggnader, belägna utom kommunens område, utgöra bevillning
efter de grunder för inkomstens beräknande, som beträffande inkomst
af fast egendom i allmänhet gälla. Vid det förhållande att taxeringsvärden
lämpligen ej böra åsättas sådana delar af de i a) omförmälda
fastigheter, som lemna inkomst, har bevillningen ansetts böra utgöras
såsom för »annan inkomst af varaktig eller tillfällig natur».

8 §•

Enligt inkomstskattens begrepp och väsen borde i det fall, att
jordbruksfastighet af egaren upplåtits på arrende åt annan person,
skattskyldighet åligga så väl egaren som arrendatorn i förhållande till
den inkomst de, hvar för sig, af fastigheten hemta, d. v. s., enligt
den af komiterade följda beräkningsgrund, den förre för ett inkomstbelopp
af 4 procent och den senare för 2 procent af taxeringsvärdet.
Öfvervägande skäl af praktisk natur tala dock mot en sådan anordning
och för vidhållande af den nu tillämpade principen om skyldighet
för fastighetens egare att svara för hela bevillningen. För egaren och
arrendatorn sjelfva torde det vara skäligen likgiltigt, om så sker eller
om bevillningen delas, enär det ju i hvarje fall står dem öppet att på
den enskilda öfverenskommelsens väg reglera förhållandet sig emellan.
Den enda egentliga olägenheten af förslaget hänför sig till bestämmelserna
om bevillningsfrihet för existensminimum samt lindring i
bevillningen för vissa inkomstbelopp. Vid taxering af arrendator, som
har annan inkomst än inkomsten af den arrenderade fastigheten, måste

135

nemligen sistnämnda inkomst lemnas obeaktad, hvilket vid tillämpning
af nyssberörda bestämmelser kan föranleda, att arrendatorn blir lindrigare
beskattad än han egentligen borde. Denna olägenhet torde
dock icke blifva af någon större betydelse. För fastighetens egare kommer
förhållandet visserligen att gestalta sig i motsatt rigtning, i det att hans
inkomst kommer att beräknas högre än den i verkligheten är, men
detta motväges ofta till väsentlig del af det högre afdrag för skuldränta,
som han till följd af samma beräkning får jemlikt 13 § tillgodonjuta.
Gent emot berörda olägenhet af fastighetsegarens förpligtande
att utgöra hela bevillningen för utarrenderad fastighet må emellertid
erinras dels om den större säkerhet, staten eger för skattens utbekommande
hos egaren, dels ock hurusom en uppdelning mellan egaren
och arrendatorn af inkomsten och derå belöpande bevillning skulle bidraga
till att göra taxeringslängderna alltför vidlyftiga samt försvåra
debiteringsarbetet.

I olikhet med hvad för närvarande i tillämpningen iakttages,
anse komiterade följdriktigheten fordra, att med arrendatorer af statens
jordbruksdomäner samma förhållande eger rum uti ifrågavarande hänseende
som med arrendatorer af enskildes fastighet. Bevillningsförordningarna
efter år 1883 hafva, i motsats till de under närmaste tiden derförinnan
gällande, icke innehållit något uttryckligt stadgande rörande beskattningen
af kronoarrendatorernas inkomst af arrendet. Detta oaktadt har
kronoarrendatorernes skyldighet att i denna sin egenskap utgöra inkomstbevilluing
ansetts ega fortfarande bestånd; och hafva med afseende
härå komiterade ansett sig böra, för den föreslagna ändringens genomförande,
i instruktionen för taxeringsmyndigheterna betona, att kronans
arrendatorer uti nu ifrågavarande hänseende icke vidare skola intaga
någon undantagsställning. Såsom vid framläggandet af 1883 års
förenämnda kong], proposition anmärktes, lärer denna ändring icke
böra möta någon synnerlig betänklighet ur statskassans synpunkt, då
den förmån, kronan derigenom medgifver sina arrendatorer, får antagas
återverka på arrendebeloppen vid egendomarnes framtida utarrendering.
Anmärkas må äfven, att ändringen icke inverkar på den kommunala
beskattningen af arrendatorerna, enär desse redan nu utgöra de kommunala
utskylderna efter annan grund än bevillningen för vinsten å
arrendet. För inkomst af på arrende upplåtna fisken, vare sig staten
eller annan tillhöriga, skola deremot arrendatorerna utgöra bevillning
enligt bestämmelserna i 10 §.

Stadgandet om skyldighet för boställshafvare att utgöra bevillning
såsom för inkomst af fast egendom har i någon mån utsträckts, så att

136

det gäller med afseende å all sålunda disponerad fast egendom, som
är taxeringsvärde åsatt.

10 §.

Inkomst af handel eller näring har i främsta rummet ansetts böra
omfatta hufvudsakligen hvad som för närvarande betecknas såsom inkomst
af rörelse eller yrke. Dock har hvad som förvärfvas genom
utöfning af vetenskap, konst eller handslöjd likasom ock inkomst af
sådant handtverk eller annan näring, vid hvars utöfning rörelsekapital
eller aflönadt biträde icke användes, ansetts mera likartade med de
slag af inkomst, som sammanfattas under kategorien D.) i 3 § och fördenskull
öfverförts till denna inkomstkategori. Vidare har till inkomst af
handel eller näring äfven hänförts viss af fast egendom härflytande
inkomst, som hittills icke varit underkastad inkomstbevillning utan
ansetts beskattad genom fastighetsbevillningen, särskildt inkomst af
skog och fiske, i den mån dessa inkomstkällors tillgodogörande ej kan
anses ske till husbehof.

Frågan om lämpligaste sättet för beskattning af skogens afkastning
har länge stått på dagordningen inom vår lagstiftning. Hittills
liar, alltsedan lagstiftningen började beakta skogen såsom skatteobjekt,
den grundsats gjort sig gällande, att skogens afkastning skolat beskattas
i samband med afkastningen i öfrigt af fastigheten d. v. s.
genom fastighetsbevillningen. För sådant ändamål har föreskrifvits,
att vid taxering af jordbruksfastighet hänsyn skall tagas äfven till
skogsmarkens areal och skogens beskaffenhet. Till denna föreskrift
har dock i allmänhet allt för ringa hänsyn tagits, hvilkct nogsamt
visar sig vid jemförelse mellan taxeringsvärdena å hemman, försedda
med skog, och det pris, dessa vid försäljning betingat. En följd häraf
har också blifvit, att den inkomst, fastighetsegaren dragit af skogen,
blifvit på ett synnerligen otillfredställande sätt beskattad genom fastighetsbevillningen.
Ännu mera otillfredsställande ur beskattningssynpunkt
har emellertid förhållandet gestaltat sig i de fall, då egaren åt
annan person upplåtit afverkningsrätt till skogen. I sådana fall hafva
taxeringsmyndigheterna vid fastighetens taxering väl ytterst sällan
tagit hänsyn till skogens afkastning, och då afverkningsrättens innehafvare
enligt gällande bevillningsförordning icke kunnat påföras vare
sig fastighetsbevillning för sjelfva skogen eller inkomstbevillning för
inkomst af virkesfångsten, har såväl fastighetsegarens som afverkarens
inkomst af" skogen varit fri från skatt. Detta gäller icke blott för det
fall, att afverkningsrättens innehafvare omedelbart försålt skog eller

137

bkogseffekter, utan äfven då lian tillgodogjort sig skogens afkastning
i egen förädlingsrörelse. Det tillfälle, som kunde synas då hafva
erbjudit sig att beskatta vinsten af virkesfångsten i samband med
inkomsten af förädlingsverksamheten, bar man måst lemna obegagnadt,
i det att man vid beskattningen af sistberörda inkomst ansett sig,
med afseende derå att afkastningen af skogen, likasom af fastigheten
i öfrigt, skolat betraktas såsom i egarens hand beskattad genom
fastighetsbevillningen, skyldig att för timrets värde medgifva
afdrag från uppskattade inkomsten. På detta sätt har icke blott staten
utan äfven vederbörande kommuner gått miste om ansenliga skattebidrag.
Detta missförhållande, som särskildt för kommunerna gjort
sig allt mera känbar!, i den mån skogsafverkningen antagit större utsträckning,
har vid upprepade tillfällen framkallat förslag till ett ändamålsenligare
ordnande af skogsbeskattningen. Bland dessa torde särskildt
böra framhållas skatteregleringskomiténs samt det, som den 1
maj 1891 afgafs af en för utredning af ifrågavarande jemte vissa andra
bevillningsfrågor tillsatt komité.

Enligt skatteregleringskomiténs förslag skulle all inkomst och
förmån, som af jordbruksfastighet tillfölle egaren, deri äfven inräknad
inkomst genom försäljning af skog, vara underkastad inkomstbevillning
till så stor del, som öfversteg det belopp af 5 procent af taxeringsvärdet,
hvilket skulle anses genom fastighetsbevillningen beskattadt;
och skulle följaktligen vid fastighetens taxering växande skog tagas i
beaktande endast i den mån den ansågs erforderlig till husbehof.
Detta förslag blef, oaktadt kammarrättens afstyrkande, lagdt till grund
för de i Kongl. Maj:ts vid 1883 års riksdag framlagda förslag till ny
bevillningsförordning inrymda bestämmelser angående skogens beskattning,
enligt hvilka väl skogsafkastning till husbehof fortfarande skulle
anses genom fastighetsbevillningen beskattad men så väl fastighetsegares
som afverkningsrättsinnehafvares inkomst af skogsrörelse underkastas
inkomstbevillning. Kongl. Maj:ts förslag i denna del blef
emellertid, sedan den jemväl lorehafda frågan om grundskatternas
samt rustnings- och roteringsbesvärens afskrifning fallit, af Riksdagen
afslaget. Från Kongl. Maj:ts sida har sedermera något förslag i ämnet
icke förelagts Riksdagen, men, såsom ofvan anmärkts, har frågan nyligen
varit föremål för behandling af en särskild komité.

Efter en omfattande utredning af frågans historiska utveckling
och efter att hafva påpekat de skäl, hvilka tala mot en sådan lösning
af frågan, att — såsom bevillningsutskottet vid 1883 års riksdag föreslog
— inkomst af skogsrörelse å mark, för hvilken den, som drifver

138

rörelsen icke är pligtig utgöra bevillning, blefvc beskattad genom iukomstbevillning,
under det att fastighetsbevillning bibebölles för beskattning
af skogsafkastning i andra tall, öfvergår bemälda komité, som
finner det nödvändigt, att i begge fallen en och samma beskattningsform
användes, till en undersökning, huruvida tastighetsbevillningen i och
för sig är en lämpligare eller åtminstone lika så lämplig form för beskattning
af skogens afkastning som inkomstbevilluingen. Med skäl,
som komiterade för sin del finna öfvertygande, ådagalägger komitén
dervid, att ett afgjordt företräde måste tillerkännas inkomstbevillningen.
1891 års komité förordar också, att, med undantag af skogens användning
till husbehof, som fortfarande bör anses beskattad genom fastighetsbevillningen,
hvarje annat tillgodogörande af denna inkomstkälla »vare
sig det sker genom försäljning af sjelfva skogen, genom afverkning
och försäljning af skogseffekter, såsom timmer, ved och kol, eller slutligen
genom virkesfångst för egen förädlingsrörelse», må, i den mån
behållning uppstår, blifva föremål för inkomstbevillning. Komitén
fäster i sitt utlåtande derefter uppmärksamheten å, att med hänsyn
till gällande bestämmelser om den kommunala beskattningen den grundsats,
hvilken, enligt hvad nyss anförts, bör gälla såsom regel vid taxering
af jordbruksfastighet, eller att skogens afkastning, utöfver hvad
som för husbehof erfordras, icke skall tillmätas något afseende, ej utan
olägenhet kan vinna tillämpning å staten tillhöriga och för dess räkning
förvaltade skogar, utan att vid dessas taxering skogens hela
värde bör i fastighetens inbegripas. Med afseende derå, att helt olika
grunder böra följas vid uppskattning af inrösnings- och afrösningsjord,
liar komitén derjemte förmält sig anse lämpligt, att vid fastighetstaxeringen
särskilda värden åsättas inrösnings- och afrösningsjorden,
i hvilken senares värde äfven borde inbegripas värdet af den skog,
som för husbehof användes. Bestämmande för detta förslag har äfven
varit, att genom sådan särskild taxering i vissa fall en lämplig utgångspunkt
skulle erhållas för bedömande af hvad befintlig ståndskog kostat
dess egare, samt att härigenom en större noggrannhet vid fastighetstaxeringen
skulle ernås.

De föreskrifter, hvilka nämnda komité — under förutsättning att
de grunder, hvarpå gällande bevillningslagstiftning hvilar, icke rubbades
— ansett erforderliga för åvägabringande af den sålunda förordade
beskattningen af skogens afkastning, skulle, enligt komiténs sammanfattning
af innehållet, afse:

»att vid taxering af jordbruksfastighet särskilda värden sättas å
inrösnings- och afrösningsjorden;

139

att vid uppskattning af staten tillhörigt skogsområde växande
skogens hela värde inbegripes men att eljest vid bestämmande af fast
egendoms taxeringsvärde hänsyn tages till afkastningen af växande
skog allenast i den mån densamma användes till husbehof;

att i öfrigt inkomst genom afkastning af skog beskattas genom
inkomst bevillning;

att fördenskull den nu i § 2 af bevillningsförordningon stadgade
skyldighet för innehafvaren att erlägga fastighetsbevilluing för skogsområde,
som blifvit upplåtet till bergshandteringens understöd, till sågverk
eller kanalbolag, må upphöra;

att inkomstbevillning må för behållna inkomsten utgöras, såväl
när försäljning af skog eller skogseffekter drifves såsom handelsrörelse,
som äfven när dylik försäljning eger rum från område, för hvilket den,
som verkställer försäljningen, är pligtig utgöra fastighetsbevilluing;

att, äfven om försäljning af virket ej sker, dylik bevillning bör
erläggas för virkesfångst utöfver husbehofvet å område, för hvilket
den som verkställer virkesfångsten, är pligtig utgöra fastighetsbevillning,
eller å skogsområde, som blifvit af staten upplåtet till bergshandteringens
understöd, till sågverk eller kanalbolag; samt

att vid taxering af inkomst genom försäljning af skog eller skogseffekter
eller genom virkesfåugst från eget område, taxeringen skall
ske i den ort, der skogen är belägen».

Vid öfvervägande ei mindre af 1891 års konrités förslag jemte
de anmärkningar, som vid dess granskning af Kougl. Maj:ts befallningshafvande
och inom kammarrätten framstälts, än äfven af hvad förut i
denna fråga förekommit, har nämnda komités förslag synts komiterade
företrädesvis egnadt. att läggas till grund för en förändrad lagstiftning
i ämnet. Ingalunda underskattande vigten af de erinringar, som gjorts
mot förslaget om omedelbar uppskattning af skogens afkastning utan
att ett sådant uppskattningssätt jemväl genomföres med afseende å
annan afkastning af jordbruksfastighet, hålla dock komiterade före, att
de svårigheter, som härvid möta, skola visa sig vida mindre än svårigheten
att på ett nöjaktigt sätt verkställa den uppskattning af värdet å den
växande skogen, hvilken erfordras, derest man vill inbegripa värdet å
hela skogen i fastighetens taxeringsvärde, Och då för närvarande frågan
endast på den af 1891 års komité förordade väg torde hafva utsigt
till en tillfredsställande lösning, hafva komiterade icke tvekat att i
hufvudsak biträda nämnda komités förslag med de jemkningar, som
föranledts af de af komiterade i öfrigt föreslagna ändringar i grunderna
för bevillningslagstiftningen. På komiterades åsigt i denna fråga har

140 .

äfven i sin mån den omständighet inverkat, att beskattningen af de
ecklesiastika boställsskogarnes afkastning icke gerna kan, då denna
endast delvis kommer vederbörande boställshafvare till godo, anordnas
i annan form än såsom en skatt å den tillgodonjutna verkliga inkomsten
af skogen. I vissa delar hafva dock komiterade icke kunnat ansluta
sig till 1891 års komités förslag. Sålunda anse komiterade, att särskild
taxering till inkomstbevillning bör ega rum för inkomst af virkesfångst
för egen förädlingsrörelse jemväl i det fall, att sådan virkesfångst sker
från annans mark. De skäl, som anförts till stöd för åsigten att inkomsten
af virkesfångsten i detta fall borde beskattas i sammanhang
med inkomsten af förädlingen, synas också mindre öfvertygande; och
onekligt torde vara, att, på sätt äfven i vissa af de öfver förslaget
infordrade yttranden anmärkts, följdriktigheten kräfver enahanda beskattningssätt,
oafsedt om virkesfångsten eger rum från eget eller
annans skogsområde, hvartill kommer, att svårigheterna vid taxeringen
icke lära blifva större i ena fallet än i et andra.

Likaledes hafva komiterade ansett uttrycklig föreskrift erfordras
derom, att inkomst, som vinnes genom försäljning af skog eller skogseffekter
från annans mark, är äfven i det fall, att försäljningen icke
drifves såsom handelsrörelse, underkastad bevillning såsom »inkomst af
handel eller näring». Vidare hålla komiterade före, att, på sätt äfven
vid förslagets granskning anmärkts, alltför stora svårigheter skulle möta
för tillämpning af ett stadgande om utgörande af bevillning särskildt
för inkomst af skogsförsäljning, då sådan sker i samband med försäljning
af sjelfva fastigheten. Ett sådant stadgande torde ock vara öfverflödigt,
derest, i enlighet med komiterades förslag under 11 § h), vinst
å tillfälliga affärstransaktioner och sålunda äfven vinst å fastighetsförsäljning
påföres bevillning, enär i berörda vinst ju äfven ingår inkomsten
af skogens försäljning. Slutligen anse ock komiterade, att ett
stadgande om åsättande af särskilda taxeringsvärden å inrösnings- och
afrösningsjord skulle blifva mindre lämpligt och synnerligen svårt att
tillämpa, med hänsyn hvartill och då det icke kan anses för förslaget
i öfrigt af någon väsentlig betydelse, ett sådant stadgande synts komiterade
icke böra ifrågasättas.

Skatteregleringskomiténs förslag, att inkomst genom försäljning
af torf skulle likställas med inkomst genom försäljning af skog, hafva
komiterade icke ansett sig böra upptaga. Enligt komiterades förmenande
har nemligen icke den torftägt, som sker till afsalu, sådan betydelse,
att icke torfmossarnes hela afkastning lämpligen kan inräknas i fastigheternas.
Deremot hafva komiterade ansett skål förefiunas för att i

141

berörda hänseende likställa fisket med skogen. Genom en sådan anordning
torde man kunna tillförse sig en mera tillfredsställande beskattning
än hittills af inkomst från den såsom verklig näring bedrifna
fiskerihandteringen.

Då, enligt hvad komiterade inhemtat, den omständighet, att sjöfart
är jemte skeppsrederi i gällande bevillningsförordning omförmäld såsom
rörelse eller yrke, gifvit anledning att derunder hänföra äfven sjöfarandes
inkomst, men dylik inkomst väl är närmast hänförlig till inkomst af
tjenst eller daglön, har ordet »sjöfart» ansetts böra uteslutas.

11 §•

De här meddelade stadganden återfinnas delvis under 8 § 1 mom. b)
och 2 mom a) 3:o samt b), c) och d) i gällande bevillningsförordning.

Tillägget under b) rörande afkomst af stom-, annex- och mensalhemman
och lägenheter öfverensstämmer med flera vid tillämpning af
gällande bevillningsförordning gifna prejudikat, enligt hvilka sådan afkomst
beskattats såsom inkomst af tjenst.

Andringen i c) rörande understöd har närmast föranledts af i frågan
meddeladt prejudikat, enligt hvilket af anhörig uppburet understöd
beskattats. En sådan beskattning synes komiterade vara med rättvisa
öfverensstämmande och förekommer äfven enligt vissa utländska
skattelagar. Dock torde billigheten fordra, att bidrag för bekostande
af undervisning eller uppfostran icke underkastas beskattning.

I afseende å stadgandet under f) hänvisas till 9 § i förslaget till
instruktion för taxeringsmyndigheterna.

Beträffande g) åberopas allmänna motiveringen och beträffande h)
motiveringen vid 3 §.

12 §.

Inkomstbegreppet måste hänföra sig till en viss begränsad tid.
Härtill har man i inkomstskattelagarne i allmänhet valt året. Äfven
enligt gällande bevillningsförordning är det årsinkomsten, som beskattas.
För att skatten må kunna utan allt för långt dröjsmål inflyta i
statskassan plägar man taxera inkomsten redan under loppet af skatteåret.
Men naturligtvis möter det icke obetydliga svårigheter att på
förhand beräkna den skattskyldiges inkomster för det löpande året,
och till följd häraf måste man söka ledning för taxeringen uti ett

142

eller liera föregående års inkomstförhållanden. Fasthåller man strängt
vid dessa såsom grund för taxeringen, bör ett exakt taxeringsresultat
kunna ernås; men ett sådant förfaringssätt är äfven förenadt med vissa
olägenheter. Hänsynen till dessa har gjort, att man hos oss hittills så
mycket som möjligt sökt att lägga skatteårets förhållunden till grund
för taxeringen. De hos oss i detta ämne hittills gällande stadganden
hafva emellertid i tillämpningen äfven visat, att man på denna väg
löper fara icke blott att gå miste om fördelen af en exakt taxering
utan äfven att försvåra en likformig tillämpning af taxeringsföreskrifterna.

I förberedande skattejemkningskomiténs den 20 oktober 1876
afgifna underdåniga betänkande anmärktes, hurusom då gällande bestämmelser,
enligt hvilka inkomst af rörelse eller yrke samt med
tjenstebefattning förenade obestämda eller extra inkomster skulle taxeras
för det löpande året men i allmänhet borde beräknas på grund af
förhållanden under nästförutgångna året, tillämpades mycket olika och
i hög grad motverkade en jemlik och rättvis beskattning. Komiténs
med afseende härå afgifna förslag om stadgandets förändring i ändamål
att tydliggöra, hurusom vid taxeringen icke det nästföregångna utan
det löpande årets inkomst skulle läggas till grund för taxeringen, om
än ledning dervid finge hemtas från förhållandena under nästföregångna
året, blef vid 1880 års riksdag, på förslag af bevillningsutskottet,
antaget men verkade i tillämpningen icke åsyftad stadga i taxeringsförfarandet,
hvilket förhållande gaf kammarrätten anledning vid granskningen
af skatteregleringskomiténs förslag till bevillningsförordning
att hemställa, det i förordningen måtte införas, jemte bestämmelse
derom, att det löpande årets inkomster skulle under taxeringsåret beskattas,
ett stadgande i den riktning, att det skulle åligga taxeringsmännen
att vid taxeringen upptaga dessa inkomster till enahanda
belopp med det, hvartill nästföregångna årets beskattningsbara inkomster
i verkligheten ansåges hafva uppgått; och borde, enligt kammarrättens
åsigt, detta åliggande göras så ovilkorlig!, att hvarje afvikelse
derifrån i tillämpningen blefve inför lag ogiltig och kunde, på deröfver
förd klagan, af vederbörande myndighet i högre instans undanrödjas.

I det vid 1883 års riksdag af Kong!. Maj: t framlagda förslag
till bevillningsförordning blef också kammarrättens hemställan i så
måtto beaktad, att såsom regel fastslogs, att inkomsten skulle upptagas
med det belopp, hvartill den under nästföregående året uppgått. Det
kongl. förslaget innehöll dock två afvikelse!1 från denna princip. I afseende
å dem hade vid ärendets föredragning inför Kongl. Maj:t föredragande
departementschefen till statsrådsprotokollet anfört följande:

143

»Då inkomsten första året åtnjutes likasom då den icke åtnjutits
för hela föregående året, har det öfverlemnats åt taxeringsmännen att
verkställa uppskattningen enligt de upplysningar, de kunna förskaffa
sig, hvilken utväg jag ansett vara både ur det allmännas synpunkt
och för bevarandet af de skattskyldiges politiska och kommunala rättigheter
att föredraga framför den af kammarrätten tillstyrkta, att alldeles
frigifva inkomsten första året, den åtnjutes. Vidare och då beloppet
af lön, som är förenad med allmän eller enskild tjenstebefattning,
äfvensom af pension redan för det löpande året är kändt, saknas skäl
att för beräkningen af sådan inkomst föreskrifva annan grund än det
löpande årets förhållanden.»

Derjemte bibehölls såsom en kompletterande bestämmelse det
förut af Riksdagen, på förslag af 1878 års bevillningsutskott antagna
stadgandet, att all tillfällig inkomst, som härflutit af annan den skattskyldiges
verksamhet än hans redan till beskattning taxerade tjenst,
rörelse eller yrke, och som tillfallit honom så sent under ett år, att
densamma icke kunnat af det årets taxerings- eller pröfningsnämnd
beräknas, skulle taxeras till bevillning det näst derpåföljande året.

Kongl. Majrts förslag i denna del biet af Riksdagen godkändt,
och bestämmelserna i fråga återfinnas oförändrade i nu gällande bevillningsförordnings
10 § 2 mom. De hafva dock icke kunnat råda
bot för de öfverklagade missförhållandena utan hafva,, äfven de, esomoftast
vållat störa svårigheter vid tillämpningen. Enda sättet att undanrödja
dessa torde vara att taga steget fullt ut och, jemte bibehållande
af nuvarande bestämmelser i fråga om taxering af lön och pension,
stadga, att all annan inkomst — inkomst af fast egendom naturligtvis
undantagen — skall upptagas med det belopp, hvartill den under nästföregående
året uppgått. Skatten för all annan inkomst än den, hvilken
taxeras såsom inkomst af fast egendom eller utgöres af lön eller pension,
kommer vid sådant förhållande visserligen att påföras först året
efter det, då den samma förvärfvats, och öfvergången till denna princip
är väl förenad med viss olägenhet; men säkerhet och likformighet i
taxeringen utgöra en så afsevärd fördel, att för dess ernående, de
betänkligheter, som kunna mot förslaget framställas, enligt komiterades
åsigt, böra vika. Derest komiterades förslag om införande af sjelff
deklaration vinner afseende, torde den nu förordade ändringen särskildt
vara erforderlig, i ändamål att för de skattskyldige underlätta deklarationens
behöuiga fullgörande.

Angifna regler för taxeringen kunna icke tillämpas i afseende å
inkomst af försäkringsrörelse, som för utländsk räkning bär i riket

144

drifves. Komiterade hafva fördenskull i öfverensstämmelse med gällande
praxis föreslagit, att sådan inkomst må beräknas till 15 procent af de
premier, försäkringsgifvaren under nästföregående kalenderår här uppburit.

13 §.

Äfven vid en konseqvent genomförd inkomstbeskattning är det
förenadt med svårighet att på ett tillfredsställande sätt lösa frågan,
hvilka afdrag från den skattskyldiges bruttoinkomst må ega rum för
beskattningsbara inkomstens beräknande. Svårigheterna inskränka sig
dock här egentligen till frågan, i hvad mån afdrag för förluster,
särskildt kapitalförluster,, böra medgifvas. Såsom allmänt erkända gälla
deremot grundsatserna, att från bruttointägten af hvarje särskild inkomstkälla
afdrag får ske för alla utgifter eller uppoffringar, som äro att
hänföra till omkostnader för vinnande eller bevarande af inkomsten ur
samma inkomstkälla, samt att, sedan på detta sätt inkomsterna ur den
skattskyldiges alla inkomstkällor, hvar för sig, faststälts, från summan
af dessa inkomster afdrag får göras för alla skuldräntor och andra med
dessa likartade utbetalningar, som åligga den skattskyldige.

Tillämpningen af den förstnämnda grundsatsen erbjuder i allmänhet
inga större svårigheter. Också har den redan i nu gällande bevillningsförordning
på ett i hufvudsak tillfredsställande sätt genomförts.
De ändringar i eller tillägg till nu gällande bestämmelser i detta ämne,
hvilka komiterade föreslagit, torde knappast vara af beskaffenhet att
påkalla närmare motivering. Dock torde i afseende å stadgandet om
afdrag för hvad som anvisats till bestridande af de med erhållna tjenster
eller uppdrag förenade särskilda kostnader böra påpekas den inskränkning,
som gjorts beträffande arfvode, dagafiöning eller traktamente för
förrättning å annat ställe än boningsorten genom tillägget, att sådan
förrättning skall för att stadgandet om afdrag må anses tillämpligt
vara extra förrättning. Denna inskränkning har föranledts af det förhållande
att för vissa tjenstemän, särskildt posttjenstemän, aflöningen
till större delen anvisats i form af traktamente, till följd hvaraf en
med stadgandet icke afsedd skattelindring kommit dem till godo.
Såsom anvisade för kostnader af nyssnämnda slag upptagas i gällande
bevillningsförordning äfven arfvode, dagafiöning eller traktamente »för
kommendering utom station». Detta alltför sväfvande uttryck har gifvit
anledning till missförstånd och olika tolkning och har derföre af komiterade
uteslutits, hvaremot i stället upptagits »förhöjning i s. k. diet -

145

penningar vid sjökommendering till aflägsnare farvatten», hvilken förhöjning
torde vara afsedd just för bestridande af sådana särskilda
kostnader, som i stadgandet åsyftas, något som ej kan vara fallet med
de flottans personal under sjökommenderingar i öfrigt tillkommande
allöningsförmåner. Erforderliga närmare föreskrifter rörande beräkningen
af afdraget för omkostnader vid skogsrörelse, torde, på sätt i förslaget
egt rum, böra erhålla sin plats i instruktionen för taxeringsmyndigheterna.

Hvad åter beträffar frågan om afdrag för skuldräntor, kan denna
vid en beskattning, sådan som den'' komiterade nu föreslagit, icke
ordnas på ofvan angifna sätt. Äfven om all en person tillfallande
inkomst taxerades på ett och samma ställe, kunde det dock, då man
i afseende å sättet att beräkna inkomsten af en så vigtig inkomstkälla
som fast egendom måste åtnöjas med bestämmelser, hvilka så väsentligt
afvika från grunderna för den rena inkomstskatten, icke blifva fråga
om att medgifva skuldräntornas afdragande från totalinkomsten. Man
är derföre hänvisad till den utväg, af hvilken gällande bevillningsförordning
i förevarande afseende begagnat sig, nemligen att söka, trots
dermed förenade svårigheter, fixera skulden vid viss inkomstkälla. Att
på denna väg full rättvisa icke kan beredas den skattskyldige är naturligt,
då, äfven om särskilda skäl icke föranledde ytterligare inskränkning
i afdragsrätten, denna dock måste i hvarje fall begränsas så, att
afdraget får ske endast från viss inkomst. Ett större mått af rättvisa
uti nu ifrågavarande hänseende än för närvarande bör dock, på sätt
i allmänna motiveringen framhållits, kunna åstadkommas genom afdrags- •
rättens utsträckande så, att vid intet slag af inkomst sådan rätt är
utesluten. Vid fast egendom lärer endast den gäld, som är i egendomen
intecknad, få anses häfta. Från inkomst af sådan egendom
lärer också ränteafdrag för annan än intecknad gäld icke kunna ifrågasättas.
Frågan om skuldränteafdraget vid ifrågavarande inkomstart
har för öfrigt afhandlats i allmänna motiveringen. Från inkomst af
kapital bör i regeln afdrag få ega rum för all skuldränta, för hvilken
afdrag från annan inkomst icke fått tillgodonjutas. Ett undantag från
denna regel hafva komiterade likväl ansett erforderligt beträffande intecknad
gäld, på sätt här nedan anföres. Med handel eller näring
torde likasom hittills endast sådan skuld, som ulgöres af i dylik
verksamhet nedlagdt lånadt rörelsekapital, böra anses ega det erforderliga
sambandet för medgifvande af ränteafdrag. Lånadt rörelsekapital
kan ju dock, likasom i allmänhet hvilken skuld som helst utan
afseende å ändamålet, för hvilket den tillkommit, vara intecknadt i
fastighet; och med afseende derå synes försigtigheten bjuda, att man,

146

till förebyggande af missbruk af afdragsrätten, så strängt fasthåller
vid sambandet mellan den intecknade gälden och fastigheten, att i
intet fall ränteafdrag för sådan gäld tillätes från annan inkomst äu den,
som härflyter från den intecknade fastigheten. Härifrån bör emellertid
enligt sakens natur undantag göras med afseende å skuld, som är intecknad
i jernväg. Särskild taxering af den mark, som af jernvägen
upptages, och de byggnader, som för jernvägsanläggningens begagnande
erfordras, eger ju icke rum, utan inkomsten deraf inräknas vid
beskattningen uti inkomsten af jernvägsdriften och betraktas sålunda,
äfven den, såsom »inkomst af handel eller näring». Följaktligen bör
ock från hela denna inkomst afdrag få ske för lånadt rörelsekapital,
utan hinder af att detta är i jernvägen intecknadt. Beträffande skuldränteafdrag
från »annan inkomst af varaktig eller tillfällig natur» hänvisas
till allmänna motiveringen.

Frågan, huruvida och i hvad mån afdrag för förluster må medgifvas,
synes komiterade kräfva ett olika afgörande, allt efter som det
gäller kapitalförluster i egentlig mening eller affärsförluster. För de
förra lärer afdrag så mycket mindre kunna medgifvas, som ju icke
hvarje ökning af förmögenheten drabbas af inkomstbevillning. För
förlust å handel eller näring bör deremot afdrag anses berättigadt, om
ock en obegränsad rätt i detta afseende icke gerna kan medgifvas.
Till en början synes det komiterade gifvet, att afdragsrätten bör begränsas
så, att afdraget får ske endast från inkomst al" handel eller
näring, och att följaktligen sådan förlust icke bör få afdragas från t. ex.
inkomst af kapital eller från aflöning. Men icke ens inom det sålunda
begränsade området torde afdragsrätten böra ovilkorligen få tillämpas.
Den skattskyldiges billiga anspråk i förevarande hänseende torde väl
kunna anses tillgodosedt. äfven i det fall, att man uppställer en fordran
på något närmare samband mellan den vinstgifvande och den förlustbringande
affärsverksamheten. Man torde dervid lämpligen böra taga
hänsyn så väl till verksamhetens beskaffenhet som till sättet för dess
utöfvande. År verksamheten i begge fallen af alldeles samma slag,
såsom då en person drifver en affär medelst filialer utom den ort, der
han är bosatt och sjelf öfvervakar hufvudaffären, kan det icke vara
billigt att vid beskattningen bortse från den omständighet, att här i
sjelfva verket föreligger endast ett affärsföretag. Likaså torde billigheten
kräfva, att all den affärsverksamhet, som den skattskyldige drifver
inom en och samma kommun och sålunda kån på ett mera omedelbart
sätt sje 1 f leda och öfvervaka, anses ega sådant sammanhang, att skatten
bör drabba endast det slutliga vinstresultatet. Affärsföretag af olika

147

slag, drifna inom olika kommuner, lära deremot icke skäligen kunna
anses ega sådant samband sins emellan, att förlust å ett bör få afdragas
från vinsten af ett annat.

14 §.

De ändringar i eller tillägg till nu gällande bestämmelser om
beskattningsort, hvilka under denna paragraf upptagas, torde, med
undantag af stadgandet i 1 mom. rörande skogsrörelse, icke vara af
beskaffenhet att fordra någon särskild motivering.

Naturligt är, att, då inköp och försäljning af skogseffekter
drifvas såsom formlig »handelsrörelse», i fråga om ort för taxering
af inkomst från sådan* rörelse gäller hvad i 6 mom. stadgas. Men
derest inkomst af skog vinues genom sådan rörelse eller verksamhet,
hvilken icke har nyss angifna karakter och således icke är hänförlig
under 10 § a) utan under b) i samma paragraf, bör, enligt komiterades
åsigt, taxeringen alltid ske, der skogsområdet är beläget. Möjligheten
af en noggrann och rigtig taxering är otvifvelaktigt der störst, och
dertill kommer den icke minst beaktansvärda omständigheten, att den
kommun, der skogen är belägen, har berättigade anspråk på skattebidrag
från den inkomst, hvarom nu är fråga, hvilka anspråk icke
kunna tillgodoses med mindre än att taxeringen sker inom samma
kommun. Anmärkas bör ock, att dessa anspråk icke komma i strid
med den kommuns, inom hvilken virket tilläfventyrs sedermera af
afverkaren förädlas, enär den inkomst, som bör i afverkningsorten
taxeras, är endast den å sjelfva afverkningen uppkomna vinst, beräknad
efter värdet å timmer i afverkningsorten (jfr 5 § af förslaget till instruktion
för taxeringsmyndigheterna), och förhållandet vid förädlingsrörelsens
beskattning alltså blifver alldeles detsamma, som om i stället
hugget virke för förädling inköpts. Yrkanden, gående i samma rigtning,
som komiterades förslag i ämnet innebär, hafva också vid upprepade
tillfällen under det sista årtiondet af enskilde motionärer inom
riksdagen framlagts, ehuru de hittills icke ledt. till något resultat i
lagstiftningen. På sätt här ofvan under 10 § inhemtas, har äfven 1891
års komité uttalat sig för taxeringsortens bestämmande på nu föreslagna
sätt, allenast med den inskränkning, som förauledts af komiténs förslag,
att inkomst af sådan virkesfångst å annans mark, hvilken sker för
egen förädlingsindustri, skulle beskattas i sammanhang med vinsten å
sistnämnda rörelse.

148

15 §.

Med allmänna bevillningens egenskap af statsfyllnadssumma vore
det onekligen bäst förenligt, att skattesatsen lämpades efter statsverkets
inkomstbehof för hvarje statsregleringsperiod och att således den särskilda
tilläggsbevillningen upphörde. En sådan anordning möter emellertid
ett väsentligt hinder i bestående regleringar af presterskapets i
städerna löneinkomster, hvilka utgå med visst belopp för bevillningskrona;
och med hänsyn härtill synes det ‘komiterade nödigt att, till
dess sådan ändring i berörda öfverenskommelser åvägabragts, att icke
sagda löneinkomster beräknas å större del af bevillningen än som motsvarar
en procent å beskattningsbara inkomsten, åtnöjas med den nuvarande
anordningen med tilläggsbevillning, i den mån allmänna bevillningen
efter en procent af inkomsten visar sig otillräcklig för statsregleringen.
Denna anordning bereder derjemte, i följd af tilläggsbevillningens
i förhållande till den kommunala beskattningen fristående
ställning, större möjlighet att skona de lägst taxerade inkomstkategorierna,
i ty att det bevillningsfria afdraget. vid tilläggsbevillningen bör
kunna utsträckas utöfver den i bevillniugsförordningen bestämda gräns.

Enligt gällande bevillningsförordning får för inkomst, som beskattas
inom annan kommun än den, der den skattskyldige är mantalsskrifven,
hvarken befrielse från eller lindring i bevillningen ega rum. Anledningen
till denna undantagsbestämmelse är naturligtvis endast svårigheten
för taxeringsmyndighet å annan ort, än der den skattskyldige
är mantalsskrifven, att beräkna hans sammanlagda inkomster. Denna
svårighet skulle emellertid enligt förslaget i väsentlig mån undanrödjas
genom föreskrifterna om sjelfdeklaration och kommunikation beredningsordförandena
emellan; och vid sådant förhållande torde ifrågavarande
stadgande, i hvad det innebär inskränkning i rätten till skattefrihet
för existensminimum, icke vidare böra qvarstå. För så vidt det deremot
afser att inskränka rätten till lindring i bevillningen, lärer det
icke heller framdeles kunna undvaras, enär en uppdelning af det
bevillningsfria afdraget på de inom olika kommuner taxerade inkomstbelopp^
skulle möta allt för stora svårigheter.

Åt den i tillämpningen af gällande bevillningsförordning erkända
grundsats, att i fråga om befrielse från eller lindring i bevillningen
oskiftadt dödsbo är likstäldt med enskild person, har ansetts böra i
förordningen gifvas bestämdt uttryck.

149

10 §.

Tillägget i denna §, som motsvarar 13 § i nu gällande bevillningsförordning,
betingas af den föreslagna ändringen under 12 § i författningsförslaget.

17-34 §§.

För de i dessa paragrafer föreslagna bestämmelser åberopas den
allmänna motiveringen bär ofvan, hvarförutom följande må här anföras.

Med afseende å det. sätt, hvarpå enligt förslaget taxering af inkomst
från fast egendom skall försiggå, kan naturligtvis någon sådan
uppgiftspligtighet, som i fråga om annan inkomst stadgas, icke åläggas
den skattskyldige. Den egentliga taxeringen afser ju här icke att
uppskatta inkomsten utan fastighetsvärdet, på grund af hvilket man
sedermera beräknar inkomsten. Ett riktigt taxeringsresultat beror här
alltså på ett riktigt bedömande af de faktorer, som bestämma egendomens
värde; och då. den skattskyldige bör kunna lemna nödiga upplysningar
rörande dessa faktorer, lärer hans medverkan i berörda hänseende
kunna påfordras med lika stort fog, som egare af annan inkomst
än af fastighet förpligtas lemna uppgift till taxeringen. Dock torde
uppgiftsskyldigheten icke behöfva eller böra utsträckas att gälla med
afseende å huru små fastigheter som helst. Ett taxeringsvärde af 1,000
kronor torde i detta hänseende lämpligen kunna bestämmas såsom
gräns, fordran på uppgift om graderingen af jordbruksfastighet har,
då den skattskyldige kan, i saknad aj'' landtmäterihandlingar rörande
fastigheten, vara urståndsatt att lemna upplysning i sådant hänseende,
synts icke böra göras ovilkorlig. Bestämmelser rörande nu ifrågavarande
uppgifter återfinnas i 18 §. Stadgande om införskaffande af
uteblifven sådan uppgift förekommer i 29 §. Underlåtenhet att i fall,
hvarom nu förmälts, fullgöra deklarationsskyldigheten hafva komiterade,
på sätt • förslagets 31 § utvisar, ansett icke skäligen böra föranleda
annan påföljd än förlust af besvärsrätt.

Beträffande de bestämmelser, hvilka afse uppgifter rörande annan
inkomst än den, som härflyter af fast egendom, må anmärkas följande»
Af skäl, som i allmänna motiveringen anförts, böra de smärre
inkom8ttagarne fritagas från deklarationsskyldighet. Detta kan dock endast
gälla skyldigheten att utan anmaning lemna uppgift till taxeringen,
ty naturligtvis bör sådan skattskyldig icke befrias från den honom

150

redan nu åliggande förpligtelsen att efter anfordran meddela upplysningom
sin inkomst vid äfventyr af förlust af rätten att öfver taxeringen
anföra besvär. Såsom gräns för skyldigheten att utan särskild anmaning
afgifva deklaration hafva komiterade ansett, att, man lämpligen
kunde bestämma en minimiinkomst af antingen sainmanlagdt 1,500
kronor af andra inkomstkällor än fastighet eller ock 1,000 kronor af
kapital. Skärpningen i afseende å kapitalinkomsten betingas af den
större lättheten att undandölja inkomst af detta slag. Det torde emellertid
böra antagas, att svårigheter vid deklarationernas skriftliga affattande
skulle kunna uppstå äfven för vissa skattskyldige i de närmast öfver
den angifna gränsen stående inkomstkategorierna; och hafva med afseende
härå komiterade föreslagit, att uppgiftspligtig skattskyldig,
hvars sammanlagda inkomst af nu ifrågavarande slag icke uppgår till
3,000 kronor, må ega att, i stället för skriftlig uppgift, muntligen hos
bevillningsberedningen afgifva de för hans taxering erforderliga upplysningar,
hvilka beredningens ordförande har att uppteckna och låta
den skattskyldige med sin underskrift bestyrka. (19 § 3 mom. och sista
stycket af 28 §).

Nyssberörda bestämmelser angående frihet från deklarationsskyldighet
samt rätt att aflemna de för taxeringen erforderliga upplysningar
muntligen torde icke böra få tillämplighet å verk eller bolag, som
är med Kongl. Maj:t,s oktroj försedt eller fått sin bolagsordning af
Kongl. Maj:t stadfäst eller står under offentlig kontroll. I betraktande
af den omständighet, att sådana skattskyldige för närvarande äro, enligt
16 § bevillningsförordningen, skyldige att till taxeringen aflemna
bestyrkt utdrag af senast afslutade räkenskaper, lärer man skäligen
kunna fordra, att de under alla omständigheter afgifva skriftlig deklaration.
Det i 21 § föreskrifna åliggande för skattskyldig, som vill tillgodonjuta
afdrag för skuldränta, att meddela upplysning om fordringsegarens
namn, skuldsummans storlek och räntefoten lärer af lätt insedda
praktiska skäl icke böra utsträckas att gälla äfven med afseende
å afdrag från inkomst af handel eller näring.

En naken uppgift om sammanlagda beloppet af den skattskyldiges
beskattningsbara inkomst kan icke vara för det, med deklarationen
afsedda ändamål tillfyllestgörande. Ty äfven om man kunde antaga,
att en hvar deklarationsskyldig vore villig att efter bästa förstånd och
samvete uppgifva sin beskattningsbara inkomst, kan man icke jemväl
förutsätta, att han i hvarje fall skulle förstå att tillämpa de regler,
som i'' förordningen uppställas för denna inkomsts rätta beräknande.
Härtill kommer ock, att en sådan deklaration icke skulle lemna taxerings -

151

myndigheterna erforderlig ledning för kontroll å uppgiftens rigtighet.
Det har derföre synts komiterade nödigt att fordra en efter de särskilda
hufvudarter af inkomst, hvarom nu är fråga, specificerad uppgift å
bruttointägterna jemte de afdrag, hvilka den skattskyldige anser sig
berättigad och önskar att tillgodonjuta. Derigenom vinnes äfven den
fördel, att, då taxeringsmyndigheterna funnit anledning att upptaga
den skattskyldiges inkomst annorlunda än han sjelf uppgifvit, detta
icke bestämdt angifver, att de funnit uppgiften otillförlitlig. Deras
förfarande kan ju lika väl hafva sin grund deri, att den skattskyldige
ansett sig berättigad att beräkna afdrag, som författningsenligt icke
kunnat honom medgifvas. »

För att deri skattskyldige icke, såsom nu ofta är fallet, skall
sväfva i ovisshet- om anledningen, hvarför lemnad uppgift icke följts
vid taxeringen, hafva komiterade i 33 § uttryckligen föreskrifvit, att
skälen härför skola angifvas.

Då det med hänsyn till den kommunala beskattningen är af vigt,
att inkomst af affärsföretag, som drifves på två eller flera orter, blifver
vid taxeringen rätt fördelad mellan de särskilda orterna, har det synts
komiterade angeläget, att de skattskyldige sjelfva ålades att i deklarationerna
lemna upplysning till ledning för sådan fördelning. I det
stadgande, som för sådant ändamål upptagits i 19 § 2 mom., hafva
jemväl inrymts de särskilda bestämmelser, som 1891 års förut omförmälda
komité funnit erforderliga för åstadkommande af en i förevarande
afseende tillfredsställande taxering af skattskyldig, som drifver bankrörelse
å särskilda orter; och tillåta sig komiterade att beträffande
motiveringen för dessa bestämmelser jemte det dem kompletterande
stadgandet i 7 § af förslaget till instruktion för taxeringsmyndigheterna
hänvisa till bemälde komités betänkande i ämnet.

Enligt hvad i allmänna motiveringen anförts, har påföljden för
underlåtenhet att fullgöra föreskrifven deklarationsskyldighet, efter det
att påminnelse derom erhållits, ansetts lämpligen böra bestå i viss förhöjning
af taxerade beskattningsbara inkomsten. 1 betraktande af den
omständighet, att denna förhöjning kommer att föranleda jemväl motsvarande
höjning i kommunala utskylder, hafva komiterade trott densamma
icke böra sättas högre än 25 procent.

36 §.

Landtkommuns delning i särskilda beredningsdistrikt torde sällan
ifrågakomma och lärer icke heller kunna anses erforderlig. Vid sådant
förhållande lärer någon betänklighet icke böra möta mot det af be -

152

stämmelsen i 28 § angående taxeringsuppgifternas upprättande kommunvis
föranledda förslaget, att sådan delning icke vidare må medgifvas.

I enlighet med hvad i allmänna motiveringen anförts, hafva komiterade
ansett beredningens ordförande böra förordnas för tiden till nästa
allmänna fastighetstaxering, d. v. s. i allmänhet för fem år.

37 §.

På sätt denna § utvisar, hafva komiterade ansett tillfälle böra
medgifvas att öka antalet beredningsledamöter i stad äfvensom i visst
fall å landet, nemligen dä beredning är gemensam för flera kommuner.
Suppleanter torde lämpligen böra, i likhet med hvad om taxeringsnämnd
gäller, väljas till hälften af de ordinarie ledamöternas antal.

39 §.

Taxeringsmyndigheterna ega ej befogenhet att ingå i pröfning af
fråga om skattskyldigs rätta mantalsskrifningsort; och synes det förty
ej vara lämpligt att bibehålla gällande stadgande om tillhandahållande
åt bevillningsberedningarnas ledamöter af förordningen angående mantalsskrifning,
en föreskrift, som jemväl saknar motsvarighet i fråga om
taxeringsuämnd och pröfningsnämnd.

I afseende å taxeringsmyndigheternas åligganden må i detta sammanhang
derjemte anmärkas, att den i 44 § af gällande bevillningsförordning
meddelade föreskrift för taxeringsnämnden att granska mautalslängderna
har synts komiterade kunna uteslutas, enär densamma efter
personliga skyddsatgiftens borttagande saknar betydelse för bevillningslagstiftningen.

40 §.

I denna §, som delvis motsvaras af 26 och 27 §§ i gällande bevillningsförordning,
hafva de väsentligaste af bereduingsordtorandens
åligganden sammanförts, dervid intagits åtskilliga nya bestämmelser,
af hvilka några redan nu tillämpas och de öfriga af komiterades förslag
betingas.

41, 61 och 71 §§.

Särskildt å landet lärer det ofta inträffa, att beredningen ej iakttager
de ändringar i fastighetsvärdena, som af nästföregående års
pröfningsnämnd beslutats. Detta torde bero deraf, att den tillgängliga
afskriften af nämnda års. taxeringslängd, hvilken afskrift enligt 49 § i
gällande bevillningsförordning utskrifves före pröfningsnämndens samman -

153

träde,'' ej innehåller några upplysningar om dessa ändringar, och att
föreskrift saknas derom, att det utdrag af pröfningsnämndens protokoll,
som, enligt nämnda förordnings 59 §, till ordföranden i kommunalstämman
aflemnas, skall af denne bifogas den hos honom förvarade afskriften
af taxeringslängden för att tillhandakomma nästa års bevillningsberedning.

Till undanrödjande af anmärkta missförhållande hafva komiterade
funnit föreskrift erforderlig om berörda protokollsutdrags öfverlemnande
till vederbörande beredningsordförande. Det har synts komiterade
vara i sin ordning, att redan i förslagets 41 § intoges bestämmelse
så väl i detta ämne som derom, att afskrift af nästföregående årets
taxeringslängder skola till beredningsordföranden öfversändas, samt att
förty i förslagets 61 och 71 §§, hvilka motsvara 49 och 59 §§ i gällande
bevillningsförordning, endast erinrades om vederbörandes skyldighet i
berörda hänseende.

Då enligt förslaget bevillningen skall utgöras för sammanlagda
beloppet af den skattskyldiges samtliga i orten beskattningsbara inkomster
och således inkomsten af fast egendom måste sammanföras
med öfrig inkomst samt beaktas vid en eventuel tillämpning af bestämmelserna
om existensminimum och bevillningsfritt afdrag, är det
jemväl nödigt att förstnämnda inkomst, efter medgifvet afdrag för skuldränta,
öfverföres från fastighets- till inkomstlängden.

I 41 § har vidare gjorts den ändring, att tiden för aflemnande
från häradsskrifvaren till beredningens ordförande af de i paragrafens
början omförmälda längder framflyttats till den 20 April. Anledningen
härtill är svårigheten för häradsskrifvaren att tidigare medhinna upprättandet
af dessa längder, hvilka beredningens ordförande för öfrigt utan
större olägenhet lärer kunna undvara, till dess han jemväl erhåller
mantalslängden.

Slutligen har uti 41 §, i enlighet med hvad 1891 års ofvan omförmälda
komité förordat, intagits ett stadgande i syfte att möjliggöra
bestämmelser i kommunallagstiftningen om särskild uttaxering af erfor
derliga skattebidrag inom samhällen, för hvilka ordningsstadgan, helsovårdsstadgan,
brandstadgan eller byggnadsstadgan för rikets städer
gälla, men hvilka icke utgöra egna kommuner.

43 §.

För att kronofogde må kunna medhinna den granskning af
taxeringsförslag, som på honom i egenskap af kronans ombud vid

154

taxeringsnämnden ankommer, torde förslaget böra vara för honom tillgängligt
åtminstone tio dagar före nämndens sammanträde.

45 §.

Häradsskrifvare torde lika litet som öfrige fögderitjenstemän böra
ega att utan förfall afsåga sig förordnande såsom beredningsordförande.

Nu gällande rättighet för annan inom beredningsdistriktet bosatt
person att afsåga sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i beredning
har synts kunna med fog i viss mån inskränkas.

47 §.

Stadgandet om reseersättning har ändrats till öfverensstämmelse
med hvad för pröfningsnämnds ledamöter gäller. Ar bereduingsordförande
ledamot af taxeringsnämnden, synes han icke böra mera än
nämndens öfrige ledamöter vara till ersättning berättigad.

49 §.

Tiden för insändande till Kongl. Maj:ts befallningshafvande af
förslag rörande tid och ställe för taxeringsnämndernas sammanträden
bör utan olägenhet kunna utsträckas till april månads utgång.

För att de skattskyldige ej mindre än kronoombudet må erhålla
så lång tid som möjligt för granskning ''af taxeringsförslaget föreslås,
att taxeringsnämndernas sammanträden ej må börjas förr än efter den
20 juni. Tiden för dessa nämnders verksamhet torde kunna utsträckas
till den 20 juli.

52 §.

Samma äfventyr, som i händelse af förfallolös utevaro från taxeringsnämnds
sammanträde gäller för ledamot, bör naturligtvis ock gälla för
tillkallad suppleant.

63 §.

För att bereda kronans ombud erforderlig tid att taga del af inkomna
besvär jemte de delar af taxeringsliandlingarna, som kunna
tjena till upplysning i ämnet likasom för möjliggörande af den under
66 § föreslagna anordning måste tiden för besvärs anförande mot
taxeringsnämnds beslut bestämmas till minst 14 dagar före pröfnings -

155

nämndens sammanträde. För Stockholms stad, der pröfningsnämnden
håller särskilda sammanträden under en längre tid och nyssnämnda
anordning sålunda ej heller ansetts erfo.rderlig, har nuvarande besvärstid
bibehållits oförändrad.

66 §.

Då för närvarande ledamot af pröfningsnämnd i regeln först vid
nämndens sammanträde får kännedom om de mot taxeringsnämndernas
beslut anförda besvär, är han för bedömande af besvärens befogenhet
vanligen uteslutande hänvisad till den kunskap, han i allmänhet eger
om fastigheterna i orten samt om de skattskjddiges förmögen hetsställning
och inkomstförhållanden. Men gifvet är, att, derest han på
förhand egt vetskap om de klagandes namn, och i synnerhet om han
tillika fått åtminstone en antydan om besvärens innehåll, han utan
svårighet skulle k-uunat förskaffa sig närmare upplysningar om de öfverklagade
taxeringarna inom sin ort. Med hänsyn härtill hafva komiterade,
i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad bevillningsutskottet
vid 1894 års riksdag i anledning af väckt motion i ämnet hemstälde,
föreslagit, att förteckning öfver de inkomna besvärsskrifterna med kortfattad
redogörelse för de i besvären gjorda yrkanden skall, så fort ske
kan före nämndens sammanträde, ledamöterna tillställas. För ledamöterna
af Stockholms stads pröfningsnämnd lära dylika förteckningar
icke erfordras.

69 §.

Det torde vara lämpligt, att Kongl. Maj:ts befallningshafvande erhåller
uttryckligt bemyndigande att till pröfningsnämnden inkalla äfven
kronofogdar och häradsskrifvare.

74 § 1 mom.

Med stöd af momentets nuvarande ordalydelse skulle skattskyldig,
som icke öfverklagat taxeringsnämnds beslut, men hvars taxering likväl
blifvit af pröfningsnämnden nedsatt, kunna förmena sig ega rätt att
få hos kammarrätten framstäldt yrkande om ytterligare nedsättning
upptaget till pröfning. I syfte att undanrödja en sådan missuppfattning
och tydliggöra besvärsrättens omfattning hafva komiterade omredigerat
första stycket.

156

Föreskriften, att de till taxeringsmyndigheterna ingifna handlingar
rörande öfverklagad taxering skola, så vidt de hos Kongl. Maj:ts
befallningshafvande finnas förvarade, genom klo.gandens försorg anskaffas,
lärer ytterst sällan iakttagas. Lämpligare torde ock vara, att sådana
handlingar, i den mån de icke finnas besvären bifogade, varda, likasom
utdrag af protokoll och längder, genom Kongl. Maj:ts befallningshafvandes
försorg från vederbörande myndighet införskaffade.

Det först i 1883 års bevillningsförordning, på bevillningsutskottets
förslag, införda stadgandet, att Kong]. Maj:ts befallningshafvande
skall afgifva eget utlåtande öfver de till kammarrätten insända besvären,
kan i tillämpningen icke anses hafva medfört åsyftadt gagn. I
betraktande häraf hafva komiterade ansett momentet i denna del böra
återföras till sin förut egande lydelse, hvilken, vid det förhållande att
besvären ej afse något Kongl. Maj:ts befallningshafvandes beslut, äfven
torde stå bättre i öfverensstämmelse med de vanliga formerna för besvärsmåls
handläggning.

75 §.

Det i gällande bevillningsförordnings 62 § — med hvilken förslagets
74 § öfverensstämmer — förekommande stadgande, att, derest
»skattskyldig» icke hos pröfningsnämnden öfverklagat taxeringsnämndens
beslut, han, så vida taxeringen lemnas oförändrad af pröfningsnämnden,
icke eger att emot denna senare nämnds beslut fora talan,
har i praxis ansetts böra tillämpas endast å den, som verkligen finnes
vara skattskyldig inom den kommun, der taxeringen skett. Med denna
uppfattning har den, som obehörigen taxerats inom kommun, der han
eljest icke är skattskyldig, kunnat föra talan om undanrödjande af
sådan taxering utan andra inskränkningar i afseende å tiden än dem,
som röra preskription af enskildes fordringar hos kronan samt restitution
af kronoutskylder. Komiterade har det dock synts, att en ytterligare
inskränkning i denna rätt skäligen kan stadgas; och har derför
under förevarande § intagits, jemte uttryckligt stadgande om rätt att
föra talan angående undanrödjande af dylik obehörig taxering, bestämmelse
om särskild preskriptionstid för sådan talans anhänggiggörande.

77 § 3 mom.

Stadgandena om jäf för deltagande i de på bevillningsberedningar,
taxeringsnämnder och pröfningsnämnder ankommande taxeringsåtgär -

IS?

der kafva ansetts böra bringas till full öfverensstämmelse sins emellan
samt på ett ställe sammanföras.

78 §.

Den ersättning, som för närvarande kan medelst den s. k. bevillningsprocenten
beredas bevillningsboredningarnas ordförande, uppgår
till ett så jemförelsevis obetydligt belopp, att densamma i allmänhet
taget näppeligen kan anses utgöra skälig godtgörelse för det vigtiga
och tidsödande arbete, som är dem ålagdt,. Vid undersökning rörande
storleken af de ersättningsbelopp som år 1893 till beredningsordförandene
utgått, bar det visat sig, att ersättningen i intet län uppgått, i medeltal
för hela länet beräknadt, till högre belopp än 105 kronor för beredningsdistrikt
men väl i flera län till endast 30 å 40 kronor för
hvarje distrikt. Vid sådant förhållande och med afseende å de väsentligt
ökade bestyr, som enligt förslaget skulle åläggas beredningarnas
ordförande, lärer det få anses nödigt att i allmänhet höja berörda ersättning.
Men vid granskning af bevillningsprocentens nuvarande användning
för samtliga föreskrifna ändamål hafva komiterade tillika funnit, att
den erforderliga förhöjningen i beredningsordförandenas arfvoden icke
kan eg a rum med mindre än att, hvad de medelstora och större länen
beträffar, bevillningsprocenten ökas. För sådant ändamål hafva komiterade
ansett, att, med bibehållande af den nuvarande procenten för
de första 100,000 kronorna af hvarje läns bevillningssumma, procentsatsen
borde höjas för de därpå följande 100,000 kronorna till 2 samt
för Överskjutande beloppet till l£ procent.

Detta gäller dock icke i afseende å Stockholms stad. Af tillgängliga
handlingar hafva komiterade inhemtat, att 1893 års pröfningsnämnd
för nämnda stad för de med bevillningsprocenten afsedda
ändamål disponerat ett belopp af 23,602 kronor 61 öre, deraf åt en
hvar af de åtta ordförandene i bevillningsberedningarna tilldelats ersättning
med belopp, vexlande från 350 till 500 kronor. Dessa belopp
torde väl kunna anses såsom skälig godtgörelse för ordförandenas
bestyr; och i betraktande tillika af de jemförelsevis betydliga belopp,
som i öfrigt af bemälda pröfningsnämnd beviljats såsom godtgörelse
för det i samband med taxeriugsförrättuingarna lemnade biträde, vill
det synas som om bevillningsprocenten skulle kunna, hvad Stockholms
stad angår, icke obetydligt nedsättas. Af det vid 1883 års kongl. proposition
med förslag till ny bevillningsförordning fogade statsrådsprotokoll
inhemtas, att föredragande departementschefens hemställan om upp 22 -

tagande i förslaget af den ännu gällande procentsatsen för Stockholms
stad grundats på den förutsättning, att bevillningen för året derstädes
skulle uppgå till 020,000 kronor, derå alltså bevillningsprocenten efter
2| procent skulle utgöra 15,500 kronor. Sistnämnda summa torde
också skäligen kunna anses fullt tillräcklig för bestridande af de utgifter
som i Stockholm böra med bevillningsprocenten gäldas. Till
följd häraf och då bevillningen i nämnda stad numera stigit till så
högt belopp, att densamma af 1893 års pröfningsnämnd beräknades
till 990,000 kronor, anse komiterade den nedsättning kunna utan olägenhet
vidtagas, att bevillningsprocenten derstädes bestämmes att utgå
med högst 1| procent.

gl §.

Omfattningen af kammarrättens revisionsafdelnings anmärkningsrätt
i afseende å bevillningsmål bar ansetts böra i författningen bestämdt
angifvas. I detta afseende torde det vara med den åt taxeringsmyndigheterna
anvisade ställning bäst öfverensstämmande, att revisionens
befogenhet i berörda hänseende bestämmes att omfatta, jemte den på
vederbörande tjenstemän ankommande uträkning af bevillningen, endast
taxeringsmyndigheternas beslut i fråga om skattskyldig medgifven lindring
i bevillningen.

82 §.

Särskildt stadgande angående fullföljd hos Kongl. Maj:t af besvär
i taxeringsmål lärer lämpligen böra i förordningen intagas. Borgen
för kostnad och skada torde icke behöfva bifogas sådana besvär.

85 §.

På bevillning för inkomst af fast egendom understundom ej kan
hos någon skattskyldig uttagas, har i denna §, som motsvarar 79 § i
gällande bevillningsförordning, uteslutits stadgandet, att den för fäst
egendom utgående bevillning ej får afkortas.

86 §.

Ett uttryckligt stadgande om rätt för skattskyldig att utan omgång
återfå erlagd bevillning, då han finnes vara dertill berättigad, har
ansetts erforderligt och derför här intagits.

159

De i ■ gällande bevillningsförordning under 70—78 samt 80—81
§§ meddelade bestämmelser om debitering, uppbörd, afkortning och
redovisning äro af beskaffenhet att tillhöra uppbördsförfattningarna;
och då komiterade inhemtat, att ett af särskilde komiterade upprättadt
förslag till nytt uppbördsreglemente är på Kong!. Maj:ts pröfning beroende
och att sådant reglemente torde under den närmaste tiden
komma att utfärdas, hafva ifrågavarande bestämmelser ansetts kunna
här uteslutas.

Instruktionen för taxeringsmyndigheterna.

En fullständig omarbetning af den nu gällande instruktionen har
ansetts erforderlig. Innehållet i det härvid framlagda förslaget har
delvis berörts i motiveringen af vissa af do i förordningen inrymda
bestämmelser. Jemväl i öfrigt ansluter sig detsamma till de af komiterade
föreslagna ändringar i förordningen och torde lika litet, som do
ändringar i denna sistnämnda, hvilka icke här ofvan omförmälts, påkalla
någon särskild motivering.

Att på förhand beräkna verkningarne i statsfinansielt hänseende
af de nu föreslagna ändringarne i grunderna för allmänna bevillningens
utgörande är naturligtvis, i saknad af en i öfverensstämmelse med dessa
grunder bearbetad bevillningsstatistik, en mycket vansklig uppgift.
Det försök till en sådan beräkning, komiterade på grundvalen af tillgängligt
statistiskt material företagit, och för hvars resultat komiterade
nu gå att redogöra, torde väl dock kunna anses bereda den för förslagets
allsidiga bedömande erforderliga öfversigten af dess ungefärliga verkningar
för statskassan.

Till minskning i den nu utgående bevillningen verka följande af

160

de föreslagna äudringarne, nemligen: medgifvandena enligt 13 § 1 mom.
a) och d) af skuldränteafdrag vid taxering af inkomst af fast egendom
samt »annan inkomst af varaktig eller tillfällig natur»; och utsträckningen
enligt 15 § af rätten till frihet från eller lindring i bevillningen för
smärre inkomster.

l:o. Afdrag för ränta å skuld, intecknad i:

a) Jordbruksfastighet.

Taxeringsvärdet å jordbruksfastigheterna i riket uppgick år 1892
enligt generalsammandraget öfver bevillningen till 2,206,459,555 kronor.

Inkomsten af dessa fastigheter, beräknad enligt 7 § i förslaget
till 6 procent af taxeringsvärdet, belöper sig till 132,387,573 kronor.

Den i jordbruksfastighet intecknade gäld kan — om densamma,
i saknad af närmare uppgifter i ämnet, antages uppgå till enahanda
procenttal af taxeringsvärdet som det, hvilket i senast offentliggjorda
inteckningsstatistik upptagits för fast egendom på landsbygden •— beräknas
hafva år 1892 uppgått till 913,474,255 kronor, hvarå ränta efter
5 procent skulle utgöra 45,673,712 kronor. Men med afseende å dels
det kända förhållande, att åtskilliga inteckningar äro obelånade eller
inlösta och att en betydlig del äro belånade till lägre belopp än det,
hvarå de lyda, eller äro delvis inlösta, dels ock den omständighet, att
i de fall, då skuldräntan öfverstiger 40 procent af beräknade inkomsten,
afdrag för öfverstigande beloppet icke får af den skattskyldige tillgodonjutas,
under det att naturligtvis i många fall skuldräntan och
i följd deraf äfven afdraget kommer att vida understiga denna procentsats,
torde det räntebelopp, för hvilket afdrag vid taxeringen kan antagas
komma att ega rum, icke böra beräknas högre än till hälften af
räntan å samtliga intecknade skuldbelopp; och lärer följaktligen från

beräknade inkomsten af jordbruksfastighet ...............kronor 132,387,573

afdrag för skuldränta kunna antagas komma att

ske med endast ........................................................ „ 22,836,856

och återstående nettoinkomsten alltså komma att

uppgå till ........................................................7............kronor 109,550,717.

Den härå belöpande bevillning, efter 1 procent

räknad t, ................................................................................... kronor 1,095,507

understiger med ................................................................. „ 228,368

motsvarande bevillning å fastigheternas ofvan angiina

beräknade afkastning utan afdrag för skuldränta kronor 1,323,875.

lGl

Den nu utgående bevill ningen för jordbruksfastighet skulle alltså
genom berörda afdrag antagligen minskas med 17,2 5 procent.

b) ‘Annan fastighet.

Om man utgår från det förhållande, att taxeringsvärdet å annan
fastighet år 1892 uppgick till 1,491,886,924 kronor, samt beräknar den
i sådan fastighet intecknade gäld till samma procent af taxeringsvärdet,
som angifves för fast egendom i stad, finner man vid beräkning enligt
samma grunder, som ofvan i afseende å jordbruksfastighet tillämpats,
att den nu för annan fastighet utgående bevillning kan antagas komma
att genom vid taxeringen medgifvet afdrag för skuldränta minskas med
205,507 kronor eller 27,5 5 procent.

2:o. Afdrag för skuldränta vid taxering af »annan inkomst af varaktig

eller tillfällig natur».

Enligt generalsammandraget öfver 1893 års bevillning utgjorde
taxerade inkomsten af allmän och enskild tjenst och pension — hvilken
inkomstkategori torde nära sammanfalla med förslagets »annan inkomst
af varaktig eller tillfällig natur» — tillhopa 156,823,700 kronor.

Den för ifrågavarande slag af inkomst påförda bevillning kan ej
bestämdt utrönas men skulle, under antagande att det bevillningsfria
afdraget fördelar sig lika på alla slag af inkomst och att sålunda den
bevillning, som å de särskilda slagen taxerad inkomst belöper, förhåller
sig till dessa såsom hela inkomstbevillningens summa till sammanlagda beloppet
af all taxerad inkomst, kunna beräknas till 1,127,683 kronor,
motsvarande en beskattningsbar inkomst af 112,768,300 kronor.

Om man vidare antager, att på de till ifrågavarande kategori
hörande skattskyldige, som hafva skuld, för hvilken ränteafdrag från
detta slag af inkomst får ske, belöper hälften af nyssnämnda belopp
112,768,300 kronor samt att afdraget uppgår till i medeltal 10 procent
af den skattskyldiges ifrågavarande inkomst och sålunda sammanlagdt
utgör 5 procent af sistnämnda summa, skulle beskattningsbara inkomsten
af den inkomstkälla, hvarom nu är fråga......... kronor 112,768,300

minskas med ................................................................... „ 5,638,415

162

och alltså nedgå till .................................................... kronor 107,129,885,

hvarå bevillningen efter 1 procent utgör ............... „ 1,071,298

eller ...................................................................................... „ 56,385

mindre än den enligt förestående beräknifig för nu
ifrågavarande slag af inkomst utgående bevillning
................................................................................. kronor 1,127,683;

belöpande sig denna minskning alltså till 1,81 procent af hela inkomstbevilluingen.

3:o) Utsträckning af rätten till frihet från eller lindring i bevillningen

för smärre inkomster.

Verkningarne af de i detta hänseende föreslagna bestämmelser
måste, på grund af bevillningsstatistikens hittillsvarande uppställning,
skärskådas särskildt med afseende å inkomst af fast egendom och särskildt
med afseende å inkomst af andra inkomstkällor. Detta förfaringssätt
vållar emellertid en betydande olägenhet vid undersökningen, i
det att man icke kan beräkna och derför måste bortse från verkningarne
af fastighetsinkomstens sammanförande med annan den skattskyldiges
inkomst. I icke obetydlig omfattning torde det, särskildt i
fråga om inkomst af fast egendom, hända, att det här beräknade afdraget
icke kommer att inträda eller åtminstone kommer att väsentligt
reduceras till följd deraf, att den skattskyldige har anuan inkomst.

a) Med afseende å inkomst af fast egendom.

Till ledning vid undersökningen i denna del har på grundval af
1879 års vid skatteregleringskomiténs betänkande fogade bevillningsstatistik
utarbetats bilagda tabell.

Med den angifna utgångspunkten för undersökningen eller bortseende
från egarens inkomst af andra inkomstkällor än fastigheten och
under antagande, att de särskilda fastigheterna befinna sig i olika egares
händer, blir det först nödigt utreda, till huru högt belopp bevillningen
uppgår för de små fastigheter med en taxerad inkomst understigande
25 kronor, hvilka enligt förslaget skulle blifva från bevillning fria.

Under antagande, att antalet enskilde egare af sådana jordbruksfastigheter
år 1879 utgjorde ungefär en tredjedel af det i tabellen
upptagna antal enskilde egare af fastigheter med taxeringsvärde under
1,666 kronor 67 öre och sålunda uppgick till vid pass 33,000, samt att

medeltaxeringsvärdet var 300 kronor, skulle bevill ni ngen belöpa sig
till omkring 6,000 kronor.

Beträffande annan fastighet skulle motsvarande tal blifva: antal
egare — beräknadt till inemot en tredjedel af antalet egare af fastigheter
med taxeringsvärde under 2,000 kronor — 20,000, medeltaxeringsvärde
300 kronor samt bevillning omkring 3,000 kronor.

Yerkningarne af de ifrågavarande bestämmelserna i afseende å
fastigheter, hvilka beräknas lemna en inkomst af från och med 25 till
och med 2,200 kronor, blifva i viss mån olika, allt eftersom beräknade
inkomsten understiger 1,000 kronor eller uppgår till minst detta belopp.
1 förra fallet kommer det afdrag, som enligt tariffen skulle utgå,
att lida inskränkning genom stadgandet, att för faslighet, som beräknats
lemna minst 25 kronors inkomst, bevillning alltid skall utgöras
för minst 60 procent af inkomsten. Den af denna bestämmelse föranledda
minskning i statsinkomst skulle alltså komma att uppgå till
40 procent af den eljest för ifrågavarande fastigheter utgående bevillning.
I senare fallet åter kommer afdraget enligt tariffen att utgå
fullt, hvaraf blifver en följd, att i detta fall antalet fastigheter inom
de olika grupper enligt tariffen, till hvilka fastigheterna med afseende
å beräknade inkomsten höra, varder bestämmande för den minskning i
statsinkomst, som må antagas å ifrågavarande fastigheter belöpa.

Af förenämnda tabell framgår, att de jordbruksfastigheter, beträffande
hvilka afdragen fullt skulle komma att utgå, innefattas i tabellens
5:te och 6:te grupper, hvaremot de fyra första grupperna omfatta
de fastigheter, i afseende å hvilka afdraget skulle komma att inskränkas
till 40 procent af inkomsten. En fullständig utredning beträffande dels
det bevillningsbelopp, hvarå 40 procent minskning skulle ifrågakomma,
och dels det antal fastigheter, för hvilka afdragen skulle komma att
fullt utgå, skulle tydligen nödvändiggöra 5:te och 6:te gruppernas uppdelning
till grupper, motsvarande dem, som i tariffen upptagas; men
en dylik uppdelning med anspråk på tillförlitlighet har dock med det
material, som stått komiterade till buds, ej kunnat utföras. Beträffande
särskildt 6:te gruppen i tabellen, i hvilken grupp antalet skattskyldiga
enskilda personer antagits vara lika med antalet fastigheter, är en dylik
uppdelning för ifrågavarande beräkning ej heller af så synnerligen stor
betydelse till följd deraf, att antalet i denna grupp är jemförelsevis
litet. Vidkommande åter de i tabellens 5:te grupp angifua fastigheter
hafva komiterade, efter jemförelse af de för denna grupp i tabellen
förefintliga siffror med dem, som der förekomma för 4:de och
6:te grupperna, trott sig våga antaga, att af de den 5:te gruppen om -

164

fattande fastigheter omkring 5,000 stycken skulle tillhöra sådana fastigheter,
för hvilka fullt afdrag får tillgodonjutas, medan åter den å denna
grupp belöpande bevillning, hvarå 40 procent minskning skulle åtnjutas,
beräknats till omkring 115,000 kronor, hvadan och då man bortser
från den omständighet, att det i tabellens 6:e grupp förekommande
maximiiukomstbeloppet något öfverstiger 2,200 kronor, hela antalet
jordbruksfastigheter, för hvilka fullt afdrag skulle utgå, kan antagas
uppgå till ungefär 8,000. Den för dylika fastigheter belöpande bevillningssumma,
hvarå 40 procent minskning skulle ega rum, kan alltså beräknas
utgöra omkring 500,000 kronor.

Med tillämpning af dessa beräkningsgrunder samt under antagande
af 250 kronor såsom medelbelopp för de fullt utgående afdragen, skulle
alltså, derest förevarande bestämmelser tillämpats å 1879 års jordbruksfastighetsbevillning
samt denna bevillning utgått efter 6 öre per 100
kronor af taxeringsvärdet, sagda års bevillning för jordbruksfastighet
kunna antagas hafva minskats med omkring 226,000 kronor.

Motsvarande minskning i 1879 års bevillning för annan fastighet
kan, med iakttagande i tillämpliga delar af enahanda beräkningsgrunder
som i fråga om jordbruksfastighet, samt under antagande, att antalet
fastigheter, för hvilka fullt afdrag enligt tariffen skulle utgå, uppgått
till omkring 3,000 stycken samt att det bevillningsbelopp, hvarå 40
procent minskning skulle ega rum, utgjort omkring 90,000 kronor,
beräknas till ungefär 46,500 kronor.

Vid förevarande beräkning hafva komiterade emellertid, på sätt
ofvan erinrats, bortsett från det förhållande, att en fastighetsegare tilläfventyrs
haft inkomst från andra inkomstkällor än fast egendom; men
då bevillning skall den skattskyldige påföras för sarmnanlagda beloppet
af hans inkomster, kommer tydligen den nu ifrågavarande minskningen
i statsinkomst ej att uppgå till så högt belopp som ofvan beräknats.
Med afseende å detta förhållande torde den beräknade minskningen
kunna antagas nedgå med 20 procent, hvadan bestämmelserna om utsträckning
af rätten till frihet från eller lindring i bevillningen med
afseende å inkomst af fast egendom kunna antagas föranleda minskning
i statsinkomst till följande belopp, nemligen:

för jordbruksfastighet 180,800 kronor eller 14,06 procent af den
för sådan fastighet åtgående bevillning, och

för annan fastighet 37,200 kronor eller 8,5 5 procent af bevillningen
af dylik fastighet.

165

b) Med afseende ä inkomst af andra inkomstkällor än fast egendom.

Till grund för ifrågavarande beräkning har lagts det år 1892
uppå finansdepartementets föranstaltande utarbetade, i olika kategorier
af skattskyldige uppdelade sammandrag af 1891 års taxeringslängder
öfver inkomstbevillningen i riket.

För beräkningen af den minskning i statsinkomst, som bestämmelserna
i 15 §, i hvad desamma afse inkomst af nu ifrågavarande slag,
kunna antagas medföra, är nödigt utreda antalet inkomsttagare inom de
särskilda kategorierna enligt tariffen. Vid denna beräkning måste man
bortse från verkningarne af den i 13 § 1 mom. d) intagna bestämmelse
om skuldränteafdrag, hvilken bestämmelse för öfrigt i fråga om förevarande
kategorier af skattskyldige icke torde blifva af synnerlig betydelse.
Men derjemte försvåras beräkningen genom en i viss mån
olika indelning af inkomsttagarne enligt ofvannämnda sammandrag
och enligt den föreslagna tariffen.

Hvad angår sistnämnda förhållande hafva komiterade, efter jemförelse
mellan de för de olika kategorierna i sammandraget förefintliga
uppgifter, ansett sig kunna uppdela dessa kategorier äfvensom beräkna
den minskning eller ökning, som ifrågavarande bestämmelser må antagas
föranleda, på sätt följande tabell utvisar:

1 Taxerad inkomst. 1	Antal skatt-skyldige.	Minskning i stats-inkomst.	Ökning i statsinkomst.
501— 600	84,942	42,471
601— 700	36,653	18,326	50	- -
701— 800	38,939	19,469	50	- -
801 — 1000	45,467	22,733	50	---
1001 — 1200	19,000	- -	—	9,500
1201—1300	5,142	5,142	—
1301 — 1500	7,000	- -	—
1501 — 1600	3,832	- -	—	- - 1
1601 — 1800	4,000	- -		4,000
1801—1900	3,000	6,000	_	- -
1901 — 2200	9,000	9,000	—	— —
t	mi mina	123,142 50	13,500

166

Ifrågavarande bestämmelser skulle alltså kunna antagas medföra
en minskning i statsinkomst af omkring 110,000 kronor eller 3,6 3
procent af nu utgående bevillning för inkomst af kapital och arbete.

Till ökning i den nu utgående bevillningen torde deremot följande
af de föreslagna ändringarne komma att verka, nemligen: införandet
af obligatorisk sjelfdeklaration; stadgandena i 15 § om förhöjd bevillning
för inkomst af kapital och i 11 § om beskattning för utdelning,
som delegare i aktiebolag eller enskild sedelutgifvande bank eger uppbära
från bolaget eller banken; vidare den utsträckta skattskyldigheten
för vissa menigheter, anstalter och inrättningar samt slutligen
de förändrade stadgandena angående beskattning af inkomst af skog.

l:o) Sjelfdeklaration i fråga om inkomst af handel eller näring samt “annan
inkomst af varaktig eller tillfällig natur."

Under ofvanuämnda antagande, att det bevillningsfria afdraget
fördelar sig lika på alla slag af inkomst, kan 1893 års bevillning för
inkomst »af rörelse eller yrke eller eljest» beräknas till 1,707,037 kronor.
Den af bestämmelserna om sjelfdeklaration, såvidt samma bestämmelser
afse inkomst af handel eller näring, föranledda ökning i bevillningen
torde kunna antagas komma att uppgå till minst 15 procent af nyssnämnda
bevillningssumma eller till 265,055 kronor. Bestämmelserna
om sjelfdeklaration beträffande åter »annan inkomst af varaktig eller
tillfällig natur» torde kunna beräknas medföra en ökning i statsinkomst
af omkring 20,000 kronor. Nyssnämnda två belopp om tillhopa 285,055
kronor utgöra 9,18 procent af hela den nuvarande inkomstbevillningen.

2:o) Sjelfdeklaration i fråga om inkomst af kapital samt förhöjd beskattning af

dylik inkomst.

Den för 1893 beskattningsbara inkomst af kapital, kan — med
enahanda beräkning af det bevillningsfria afdraget, som ofvan i afseende
å inkomst af handel eller näring tillämpats — anses hafva uppgått till
20,844,099 kronor.

167

Under antagande, att sjelfdeklarationen kommer att medföra en

ökning i nyssnämnda inkomstbelopp.................... kronor 20,844,099: —

med minst 20 procent deraf eller med.................. „ 4,168,819: —

skulle, då dertill kommer kapitalinkomstens förhöjda
beräkning jemlikt förslagets 15 §, och

sålunda summan .................................................... kronor 25,012,918: —

ökas med 50 procent eller med ............................. „ 12,506,459: —

den beskattningsbara inkomsten af kapital kunna

beräknas till...............................	summa kronor	37,519,377: —
hvarå bevillningen utgör.......................	................. 77	375,193: —
eller sålunda ...............................................		166,753: —
mer än den nu för inkomst af kapital	utgående
bevillning...............................................	................ kronor	208.440: —

Ökningen utgör 5,3 7 procent af hela inkomstbevillningen.

3:o) Bevillning för utdelning, som delegare i aktiebolag eller enskild sedelutgifvande
bank eger uppbära från bolaget eller banken.

Enligt den af bankinspektören utarbetade öfversigt öfver de enskilda
sedelutgifvande bankernas och aktiebankernas bokslut för år
1893 utdelade för detta år de enskilda bankerna 4,817,860 kronor samt
aktiebankerna 2,744,279 kronor.

Under antagande dels, att den taxerade inkomsten af andra i
riket varande aktiebolag än bankaktiebolag sedan år 1879 —det sista
för hvilket uppgifter föreligga — fördubblats och sålunda kan beräknas
för närvarande uppgå till 36,381,304 kronor, dels ock att ifrågavarande
aktiebolag i medeltal till sina delegare utdela minst 50 procent
af sin inkomst, skulle alltså utdelningen från andra aktiebolag än bankaktiebolag
kunna beräknas till 18,190,652 kronor.

Bevillning efter 1 procent å förenämnda tre utdelningsbelopp, utgörande
tillhopa 25,752,791 kronor, uppgår till 257,528 kronor, hvartill
sålunda den af ifrågavarande stadgande föranledda ökning i statsinkomst
kan beräknas komma att uppgå; belöpande sig denna ökning till 8,2 9
procent af hela den nu utgående inkomstbevillningen.

4:o) Utsträckt skattskyldighet för vissa menigheter, anstalter och inrättningar.

Enligt de bestämmelser, förslaget i detta afseende innehåller, skulle,
i olikhet med hvad enligt nu gällande bevillningsförordning eger rum,

168

ej mindre landsting, hushållningssällskap, kommuner och andra menigheter
erlägga bevillning för inkomst af kapital, än äfven allmänna
hypoteksbanken, allmänna hypotekskassan för Sveriges städer, hypoteksföreningarna,
jernkontoret, sparbankerna samt alla ränte- och kapitalförsäkringsanstalter
utgöra inkomstbevillning i likhet med andra skattskyldige.

I betraktande af den omständighet, att åtskilliga kommuner, enligt
hvad kändt är, eg a betydande kapital, äfvensom det förhållande, att
särskildt sparbankerna — livilkas nettoinkomst för år 1892 uppgick
till omkring 1,500,000 kronor — skulle komma att utgöra bevillning
för icke obetydliga belopp, torde ifrågavarande utsträckning af skattskyldigheten
kunna antagas komma att verka en ökning i statsinkomst
med omkring 30,000 kronor eller 0,9 6 procent af hela inkomstbevillningen.

5:o) Bestämmelserna rörande beskattning af inkomst af skog.

Enligt uppgift i domänstyrelsens underdåniga berättelse rörande
skogsväsendet för år 1892 kan arealen af enskilde tillhörig skogsmark
antagas utgöra omkring 22,294,000 hektar. Under antagande, att värdet
af enskildes skogar förhåller sig till dessa skogars areal likasom det
af domänstyrelsen angifna värdet af statens skogsegendom förhåller sig
till den för statens skogar upptagna ytvidd, kan taxeringsvärdet af
enskildes skogar beräknas uppgå till omkring 388,000,000 kronor. Den
beskattningsbara inkomsten af skog, beräknad till 6 procent af nyssnämnda
belopp, skulle sålunda kunna antagas uppgå till 23,280,000
kronor, hvarå bevillningen efter 1 procent utgör 232,800 kronor, till
livilket belopp alltså den af ifrågavarande bestämmelser föranledda statsinkomst
skulle kunna beräknas.

För utrönande af de verkningar i statsfinansielt hänseende, som
samma bestämmelser kunna antagas föranleda, är det emellertid nödigt
utreda, till hvilket belopp nu utgående bevillning för skogen uppgår.
Detta belopp torde, med afseende å den ringa hänsyn, som för närvarande
vid fastighetstaxering tages till skogens värde, icke kunna antagas
uppgå till högre belopp än hälften af den bevillningssumma, som,
beräknad efter ofvan angifna taxeringsvärde, skulle å skogen belöpa,
eller till 116,400 kronor. Återstående 116,400 kronor skulle alltså utvisa
den ökning i statsinkomst, som på grund af ifrågavarande bestämmelser
kan emotses.

Denna ökning utgör 3,7 5 procent af hela inkomstbevillningen för
år 1893.

169

Öfversigt.

Om samtliga ofvannämnda procenttal tillämpas å 1893 års bevillning,
ställa sig de såsom minskning eller ökning i statsinkomst beräknade
belopp, i jemna hundratal krotior, sålunda:

17,25	procent af iordbruksfastighetsbevillningen........	Beräknad minskning. 233,200	Beräknad ökning.
27,55	11	af bevillningen för annan fastighet......	211,700	— —
1,81	11	af inkomstbevilluingen..............................	56,400	— —
14, OG	11	af jordbruksfastighetsbevillningen.........	190,100	— —
8,55	11	af bevillningen för annan fastighet .....	65,700	— —
3,63	11	af inkomstbevillningen.............................	112,''600	— —
9,18	11	af d:o ..............................	— —	285,100
5,37	11	af d:o ..............................	— —	166,800
8,29	11	af d:o ............................	— —	257,500
0,9 6	11	af d:o	— —	30,000
3,75	11	af d:o .............................	— —	116,400
		Summa	869,700	855,800.

Tabell,

utarbetad på grundvalen af 1879 års
bevillningsstatistik.

Jordbruksfastighet

		T a	x e r i n g s v ä r d e			Antal	Inkomsten efter	beräknad 3 %		Inkomsten beräknad efter 6 °/0

		motsvarande	efter 3 °/0	motsvarande efter 6	0 / lo	skatt- skyldige enskilda personer	Uppskattad inkomst Summa		Brutto- inkomst Summa	Beräknad		Medelbelopp af
	B e 1 o p p	en uppskattad inkomst af	en bevill-ning af	en brutto-inkomst af	en beräknad beskattningsbar inkomst af	en bevill-ning af	Bevillning Summa	beskattnings-bar inkomst Summa	Bevillning Summa	beräknad beskatt- ningsbar inkomst	bevill- ning
l:sta gruppen ...................................................	under 1,666,67	under 50	under 0,5 o	under 100	under 82,75	under 0,82	100,399	2,330,431	23,304,31	4,660,862	3,856.863	38,568,6 3	38,41	0.38
2: dra .....................................................	1,666,6 7—3,833,34	50—100	0,5 0 -1	100—200	82,75—165,50	0,82—1,65	60,049	4,424,006	44,240,06	8,848,012	7,321,730	73,217,30	121,92	1,21
3:dje „ .....! ....................................•........ 4:de ..................................................	3,333,34—6,666,68 6,666,6 8—10,000	100—200 200—300	1—2 2—3	200—400 400—600	165,5 0—331 331—496,5 0	1.6 5—3,3 1 3,31—4,9 6	69,895 28,946	10,046,756 6,969,706	100,467,56 69,697,06	20,093,512 13,939,412	16,627,382 11,534,863	166,273,82 115,348,6 3	237,8 9 398,4 9	2,37 3,9 8
5:te .. ..................................................... 6:te ,, ................................................	10,000—33,333,34 33,333,3 4—50,000	300—1,000 1,000—1,500	3—10 10—15	600—2,000 2,000—3,000	496,50—1,655 1,655—2,482,5 0	4,96 —16,55 16,55—24,82	34,093 2,899	16,487,635 3,467,732	164,876,35 34,677,32	32,975,270 6,935,464	27,287,036 5,739,096	272,870.36 57,390,9 6	800,3 7 1,979,68	8,— 19,79
Summa	— — —	-— —		— —	— — —	— —	296,281	43,726,266	437,262,66	87,452,532	72,366,970	723,669,7 o		—

Annan fastighet.

		T a x e r i n	g s v ä r d e				Beräknad beskattningsbar inkomst S u m m a		Medelbelopp af
		motsvarande efter 5 0	/o	Antal skattskyldige enskilda personer	Brutto-	Bevillning Summa	beräknad
	B e 1 o p p	en bruttoinkomst af	en beräknad beskattnings-bar inkomst af	en bevillning af	inkomst S u m m a	beskattningsbar inkomst	bevillning
lrsta gruppen .................................................	under 2,000	under 100	under 72,4 5	under 0,7 2	51,275	1,543,139	1,118,004	11,180,04	21,80	0,2 1
2; dra „ ...................................................	2,000—10,000	100—500	72,45—362,25	0,7 2—3,6 2	20,806	4,684,615	3,394.003	33,940,0 3	115,0 6	1.15
3:dje ....................................................	10,000—20,000	500—1,000	362,25 — 724,50	3,62—7,24	5,754	3,938,511	2,853,451	28,534,51	495,9 0	4,95
4:de ............................!........................	20,000—30,000	1,000—1,500	724,5 0—1,086,7 5	7,24 —10,86	2,398	2,852,727	2,066,801	20,668,01	861,88	8,6 1
5:te „ ...................................................	30,000—50,000	1,500—2,500	1,086,75—1,811,25	10,86—18,11	2,087	3,903,186	2,827,858	28,278,58	1,354,9 8	13,54
6:te „ ...................................................	50,000—100,000	2,500—5,000	1,811,25—3,622,50	18,11—36,22	1,689	5,763.242	4,175,469	41,754,6 9	2.472,16	24,72
Summa	-- - -	- ---- -	- - -	-- - -	84,009	22,685,420	16,435,586	164.355.86

171

Vid ordnandet af grunderna för den kommunala beskattningen
bör skatteförmågan ingalunda vara i lika hög grad bestämmande som
i fråga om den direkta skatten till staten. Detta förhållande har sin
förklaringsgrund i statens och kommunernas i det stora hela olika
uppgifter. Visserligen hafva äfven kommunerna, likasom staten, att
tillgodose behof af mera allmän omfattning, men den kommunala
hushållningen riktar sig dock till en väsentlig del på uppgifter,
hvilka mer eller mindre hufvudsakligen hänföra sig till de inom kommunen
befintliga förmögenhetsobjekt; och denna omständighet kräfver,
att vid den kommunala skattebördans fördelning afseende fästes äfven
å de olika fördelar, som genom kommunens utgifter tillskyndas de
skattskyldige. I berörda hänseende är det företrädesvis skattskyldigheten
för den inom kommunens område belägna fasta egendom, som
påkallar uppmärksamhet. Fastigheterna föranleda en mängd kommunala
utgifter och tillgodogöra sig dem äfven på ett mera varaktigt och
följaktligen fullständigare sätt än andra beskattningsföremål, hvarförutom
kommunens utgifter icke sällan genom deraf framkallad stegring
i fastighetsvärdet bereda fastigheterna en särskild fördel. Billighet
och rättvisa fordra derför, att den fasta egendomerr mer än andra beskattningsföremål
drabbas af den kommunala skattebördan.

Denna synpunkt kan icke heller i vår nuvarande kommunala lagstiftning
anses obeaktad, ity att vissa kommunala utskylder utgöras
efter högre beräkningsgrund af fast egendom än af andra beskattningsföremål.
Men äfven der så icke är fallet utan de kommunala skattebidragen
utgå i samma förhållande till all påförd bevillning, hvilar
bidragsskyldigheten i viss mån tyngre på fastigheterna till följd af
fastighetsbeviilningens egenskap af objektsskatt. Det är ock, såsom
af det ofvan anförda framgår, alldeles i sin ordning, att den kommunala
skattskyldigheten för fastighet icke mätes efter egarens personliga
förhållanden, och att densamma icke minskas derför, att fastigheten
är belastad med gäld. Ett motsatt förfarande skulle med den omfattning,
i hvilken skattebidrag till kommunens utgifter numera allmänt
erfordras, otvifvelaktigt göra den kommunala skattebördan outhärdlig

172

för öfriga beskattningsföremål. Vid sådant förhållande och då, enligt
komiterades förslag, fastighetsbevillningen skulle väsentligt modifieras
efter grunderna för en allmän inkomstskatt, vid hvars påförande ej
mindre skuldränteafdrag än äfven, för smärre inkomstbelopp, lindring
i bevillningen kunde ifrågakomma, lärer det befinnas nödigt att fota
den kommunala beskattningen på annan grund än sjelfva bevillningen.
För sådant ändamål hafva komiterade — som för öfrigt trott sig
böra föreslå endast minsta möjliga rubbning i det bestående förhållandet
mellan beskattningsföremålen i fråga om kommunala afgifter —
ansett, att man lämpligen kunde använda, i fråga om fast egendom, den,
jemlikt bestämmelserna i 7 § af komiterades förslag till förordning angående
inkomstbevillning, beräknade inkomsten af sådan egendom utan
afdrag för ränta å intecknad gäld, samt, i afseende å andra beskattningsföremål,
beskattningsbara inkomsten af andra inkomstkällor än fastighet.
T denna grundsats har dock en viss modifikation måst göras för de
fall, då den skattskyldige har inkomst både af fast egendom och af
andra inkomstkällor men icke till högre belopp sammanlagdt än att
han får åtnjuta bevillningsfritt afdrag för viss del af inkomsten. I
sådana fall skulle det möta alltför stor svårighet att för bestämmande
af den kommunala skattskyldigheten beräkna, huru stor del af det bevillningsfria
afdraget borde belöpa å taxerade inkomsten af andra inkomstkällor
än fastighet, och har derför afdraget synts böra få i sin
helhet frånräknas sistberörda inkomst. I enlighet med nu angifna
grun der har af komiterade förslag upprättats till ändrad lydelse af
58 § i förordningen om kommunalstyrelse på landet, af 57 § i förordningen
om kommunalstyrelse i stad samt af 40 § i förordningen om
kommunalstyrelse i Stockholm. De inkomstbelopp, efter hvilka kommunalutskylderna
för fast egendom skola utgöras, finnas uppförda i
taxeringslängden öfver sådan egendom och beskattningsbara inkomsten af
andra inkomstkällor utrönes genom en enkel räkneoperation med de i två
af inkomsttaxeringslängdens kolumner upptagna siffror. För ändamålet
har man nemligen endast att från vederbörande skattskyldigs i längden
upptagna beskattningsbara totalinkomst draga hans i samma längd
uppförda inkomst af fast egendom, då återstoden utvisar beskattningsbara
inkomsten af andra inkomstkällor, För de fall, då den skattskyldige
icke är för inkomst af fast egendom i längden uppförd,
blifver det naturligtvis beskattningsbara totalinkomsten, som utan
vidare lägges till grund för den kommunala beskattningen. Tydligt
är, att, då den sålunda föreslagna grunden för de kommunala utskyldernas
fördelning till utgörande för närvarande bestämmer be -

173

loppet af den bevillning till staten, som påföres den skattskyldige,
d. v. s. just den hittillsvarande fördelningsgrunden för den kommunala
skattskyldigheten, komiterades förslag i förevarande afseende
icke verkar någon annan rubbning i förhållandet beskattningsföremålen
emellan än den, som kan föranledas af komiterades förslag rörande
grunderna för beskattningsbara inkomstens beräknande och dermed
sammanhängande stadganden. I sistberörda hänseende kommer naturligtvis
den utsträckta rätt till bevillningsfritt afdrag, som af komiterade
föreslagits, likasom ock den högre beskattningen af kapitalinkomst,
att medföra afsevärda verkningar, en omständighet, som förtjenar beaktande
men, enligt komiterades åsigt, ingalunda bör föranleda ändring
i den hittills tillämpade grundsatsen, att beskattningsbara, och icke
uppskattade, inkomsten bör bestämma den kommunala skattskyldigheten.

Jemlikt 57 § i förordningen om kommunalstyrelse på landet skola
kommunalutskylder utgöras jemväl för sådan jordbruksfastighet, i afseende
å hvilken frihet från bevillning eger rum; men då jemlikt kommiterades
förslag beräknade inkomsten äfven af sådan fastighet kommer
att upptagas i taxeringslängden öfver fast egendom, erfordras icke
vidare, på sätt nu eger rum, någon särskild föreskrift rörande sättet
för bestämmandet af den kommunala skattskyldigheten i fråga om
sådan fastighet. Äfven det nuvarande särskilda stadgandet, att inkomst
af arrende af sådan fastighet ej skall i fyrktal sättas, blifver
naturligtvis enligt komiterades förslag öfverflödigt, då inkomst af arrende
aldrig taxeras särskildt utan inbegripes i deu jemlikt förenämnda
7 § beräknade inkomst af egendomen.

Från regeln, att fastighet, i afseende å hvilken frihet från bevillning
eger rum, ändock skall deltaga i de kommunala utskylderna,
hafva komiterade funnit ett undantag af omständigheterna påkalladt i
fråga om vissa af de under statens omedelbara förvaltning stående skogar.
Det torde nemligen vara billigt, att de, på grund af .Riksdagens beslut,
efter år 1874 af staten från enskilde förvärfvade och till kronoparker
utlagda fastigheter likasom ock de för enahanda ändamål icke
sällan gjorda afsöndringar från indragna boställen allt fortfarande påföras
kommunalutskylder. Medgifvande af frihet från sådan skatt i
berörda fall skulle medföra afsevärd olägenhet för många kommuner.
Men lika betänkligt vore det att icke, såsom hittills i tillämpningen
lärer hafva förfarits, fritaga staten från enahanda skyldighet med afseende
å dess sedan gammalt egande skogsdomäner. Staten skulle eljest
för framtiden tillskyndas utgifter för dessa domäner i en omfattning, som

174

nu knappast kan öfverskådas. T öfverensstämmelse med denna uppfattning
hafva komiterade föreslagit ett tillägg till förenämnda 57 § i
syfte att frihet från liommunalotskylder måtte ega rum för domäner
af sistnämnda slag.

I sjelfva verket kommer sådan frihet att ega rum äfven för skogsområde,
som blifvit af staten upplåtet till bergshandteringens understöd,
till sågverk eller kanalbolag, enär särskildt taxeringsvärde icke
skall sådant skogsområde åsättas och afkastningen sålunda icke kan
beräknas; men då innehafvaren skall utgöra inkomstbevillning för den
virkesfångst, som derifrån eger rum, erhåller kommunen i stället vederbörliga
skattebidrag i förhållande till beskattningsbara inkomsten af
berörda virkesfånget.

Ehuruväl fyrktalssättningen, med antagande af komiterades förslag,
icke egentligen kan anses behöflig, lärer dock, då samma förhållande
redan nu eger rum, och fyrktalet dessutom ligger till grund för bestämmelser
äfven i andra förordningar än de egentliga kommunalförfattningarne,
någon annan ändring i detta hänseende icke böra
ifrågasättas än att till grund för fyrktalssättningen lägges, i öfverensstämmelse
med hvad ofvan anförts, beräknade inkomsten af fastighet
Titan afdrag för ränta å intecknad gäld samt beskattnigsbara inkomsten
af öfriga inkomstkällor i stället för motsvarande bevillning.
Då i stad den kommunala skattskyldigheten skulle komma att utgöras
i omedelbart förhållande till sammanlagda beloppet af den skattskyldiges
inkomst af fastighet samt annan hans beskattningsbara inkomst,
böra naturligtvis äfven de bestämmelser i förordningarne om kommunalstyrelse
i Stockholm och i rikets öfriga städer, hvilka afse den kommunala
rösträtten och återfinnas i 12 § af nämnda begge förordningar,
så ändras, att denna rätt hädanefter må komma att beräknas icke,
såsom hittills, i förhållande till bevillningen utan i motsvarande förhållande
till nämnda inkomstbelopp. Den nu gällande inskränkningen,
att ingen må i något fall utöfva rösträtt för högre röstetal än
det, som motsvarar bevillningen för 10,000 riksdalers inkomst af kapital
och arbete, bör naturligtvis i öfverensstämmelse härmed ändras sålunda,
att gränsen sättes vid det röstetal, som motsvarar ett belopp af 10,000
kronor beräknad inkomst af fast egendom eller beskattningsbar inkomst
af andra inkomstkällor än fastighet, d. v. s. i hvarje fall 100 röster.

De sålunda föreslagna förändringarna påkalla i sin ordning motsvarande
ändringar dels i 59 § af förordningen om kommunalstyrelse
på landet i fråga om fyrktalslängdens innehåll och dels i 64 § af förord -

175

ningen om kommunalstyrelse i stad beträffande innehållet i debiteringsoch
uppbördslängden.

I gällande bestämmelser angående skattskyldigheten inom den
kyrkliga kommunen erfordras i allmänhet icke någon ändring såsom
följd af komiterades förslag till ändrade grunder angående allmänna
bevillningens utgörande. Enligt 6 och 35 §§ i förordningen om kyrkostämma
samt kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862 skall nemligen
vid omröstning å kyrkostämma följas, på landet, hvad för kommunalstämma
och, i stad, hvad för allmän rådstuga stadgadt är i afseende
på xmstberäkning, och skola de afgifter, om hvilka kyrkostärpma beslutar,
utom i de fall, för hvilka annorlunda är i lag eller författning
stadgadt, utgå efter den för rösträtt å kyrkostämma bestämda grund.
De med afseende å skattskyldighet och rösträtt inom den borgferliga
kommunen nu föreslagna ändringar vinna alltså tillämpning äfven beträffande
skattskyldighet och rösträtt inom kyrkokommunerna. Ett
undantag härifrån eger dock rum i fråga om Stockholms stad, der
särskild förordning om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd gäller.
Enligt 5 och 37 §§ i sistnämnda, den 20 november 1863 utfärdade
förordning äro rösträtt och skattskyldighet, utan något beroende af
förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm, satta i visst förhållande
till den bevillning, som församlingsmedlemmarne till staten
böra erlägga. I dessa båda §§ lära alltså erfordras förändringar, motsvarande
de här ofvan ifrågasatta, i syfte att skattskyldighet och
rösträtt måtte bestämmas jemväl der i förhållande till beräknade inkomsten
af fastighet samt beskattningsbara inkomsten af andra inkomstkällor.

Enahanda förändring, som nu förordats i afseende å grunden för
de allmänna kommunala utskyldernas utgörande, kunde jemväl ifrågasättas
beträffande grunden för landstingsskattens uttaxering. Jemlikt
47 § af förordningen om landsting den 21 mars 1862 skola nemligen
äfven de afgifter, som af landstinget blifvit till uttaxering beslutade,
i de fall, då icke sådana särskilda grunder för uttaxeringen finnas
meddelade, som i §:ns första moment omtalas, utgå i förhållande till
den allmänna bevillning för fast egendom eller för inkomst af kapital
eller arbete, som af en hvar skattskyldig till statsverket erlägges.
Från rent principiel synpunkt torde man emellertid näppeligen vara
berättigad att fordra ovilkorlig likformighet i grunderna för skattebidragens
utgörande inom primärkommunen och inom den i allmänhet
mera omfattande kommunala enhet, som bildas af landstingsområdet.
Enligt sakens natur skola utgifterna inom den senare i regeln komma

att ega rum för ändamål af mera allmän betydelse, otdi under sådana
omständigheter är det tillbörligt, att vid skattefördelningen i allmänhet
mera hänsyn tages till skatteförmågan än till omfattningen, i hvilken
de enskilde skattskyldige tillgodogöra sig de anstalter, som föranleda
utgifterna. I denna riktning kan också lagstiftningen anses hittills
hafva gått. Landstingsskatten har, så vida icke för särskilda fall varit
annorlunda bestämdt, utgått för samtliga beskattningsföremål efter
samma grund som bevillningen till staten äfven under den tid, då
kommunalutskylder för jordbruksfastighet erlades med i förhållande till
bevillningen högre belopp än för andra beskattningsföremål; och då,
enligt 1892 års urtima Riksdags beslut, bevillningen för jordbruksfastighet
fördubblades blef äfven jordbruksfastighets bidragsskyldighet
till landstingsskatten i enahanda proportion förhöjd. Den grundsats,
som alltså hittills tillämpats såsom regel i fråga om landstingsskattens
fördelning till utgörande, har också synts komiterade fortfarande böra
upprätthållas. Att förslaget i detta afseende medför någon — ehuru
visserligen i och för sig mindre betydande — fördel för fastighet i
jemförelse med andra beskattningsföremål, lärer lika litet böra tillmätas
någon afgörande betydelse som att, med tillämpning af de föreslagna
bestämmelserna i fråga om beskattningsbara iukomstens bestämmande
och lindring i bevillningen för smärre inkomstbelopp, vägskatten kommer
att drabba fastighet i någon mån tyngre än andra beskattningsföremål.

Om än sålunda landstingsskatten i allmänhet skulle komma
att utgå för alla beskattningsföremål i enahanda förhållande som bevillningen
till staten, är det naturligt, att undantag från denna regel
bör ega rum, då genom landstingsskatt något mera partielt eller lokalt
intresse tillgodoses. 1 sådana fall eger enligt förenämnda § landstinget
att bestämma särskild grund för uttaxeringen, der sådan särskild grund
icke är i lag faststäld; och, enligt hvad den officiela statistiken utvisar,
hafva landstingen äfven begagnat sig af denna rätt. Särskildt har till
följd deraf jordbruksfastighet fått bidraga i större proportion än efter
dess bevillning.

Beträffande sättet för uttaxering af landstingsskatt, som landsting
med tillämpning af sistberörda bestämmelse kunde hafva beslutat uttaga
endast af fastighet eller viset slag deraf eller endast af inkomst
från andra inkomstkällor eller i olika förhållande af olika beskattningsföremål,
lärer för det fall, att icke närmare bestämmelser i ämnet af
landstinget meddelats, särskild föreskrift erfordras. Komiterade hafva
ansett, att i dylika fall, då alltså skattskyldigheten bestämts med hänsyn
-till olika beskattningsföremåls intresse af ett företag, grunderna för be -

177

skattningen inom primärkommunerna böra i tillämpliga delar följas;
och hafva komiterade i öfverensstämmelse härmed i 47 § upptagit ett
nytt moment af den lydelse, förslaget utvisar, hvarjemte så väl på
grund häraf som till följd af komiterades förslag i öfrigt erforderlig
ändring i 48 § vidtagits.

Slutligen få komiterade fästa uppmärksamheten dels derå, att,
derest komiterades förslag till ändrad lydelse af 58 och 59 §§ i förordningen
om kommunalstyrelse på landet godkännes, deraf påkallas
motsvarande ändringar uti det i sistnämnda § åberopade formulär till
fyrktalslängd, dels ock derå, att i komiterades förslag till ändrad lydelse
af förstnämda § och vissa andra bestämmelser i kommunalförfattningarne
hänvisats till “förordningen angående inkomstbevillning“,
under det att på flera andra ställen i berörda författningar ännu hänvisas
till “Art. II bevillningsstadgan“, hvilket förhållande komiterade
emellertid icke ansett böra, lika litet som den omständighet, att i förslaget
till förordning angående inkomstbevillning icke qvarstår det
flerestädes i kommunalförfattningarue förekommande uttrycket “inkomst
af kapital och arbete11, föranleda något förslag till redaktionsförändringar
från komiterades sida.

'' ,

Reservationer.

181

Reservation af herr Cavalli.

Från (let af komiterade framlagda förslag hyser jag en afvikande
mening beträffande den föreslagna beskattningen af utdelning, som delegare i
aktiebolag eller i enskild sedelutgifvande bank eger uppbära från bolaget eller
banken.

Med komiterade är jag ense derom, att vid en revision af bevillningsförordningens
bestämmelser i syfte såväl att i allmänhet öka deras effektivitet
som ock att särskildt med beskattning på ett verksammare sätt än för närvarande
eger rum träffa vissa inkomstarter den inkomst, som härflyter från
aktiebolag och enskilda sedelutgifvande banker, bör inräknas bland de inkomstarter,
som skola drabbas af en högre bevillning än den, som i allmänhet ålägges
öfriga beskattningsföremål, men jag förmenar, att detta mål bör vinnas på
annat sätt än komiterade föreslagit. Utom det att komiterades ifrågavarande
förslag torde kunna kringgås i fråga om de aktiebolag, der aktierna äro
stälda till innehafvaren, varder, äfven i de fall, då aktieegarne äro kända,
den föreslagna beskattningen icke effektiv, då utdelning tillfaller personer,
hvilkas inkomster antingen icke uppgå till beskattningsbart belopp eller ock
uppgå till belopp, hvarå lindring i bevillningen eger rum.

Kommunalbeskattningen i vårt land är dessutom helt och hållet beroende
af den bevillning, som till staten utgöres. I följd häraf måste bevillningen
så anordnas, att den varder rättvis jemväl kommunerna emellan, men i detta
fall möter, enligt min uppfattning, den största betänkligheten emot komiterades
förslag. Det gifves nemligen ett stort antal aktiebolag, af hvilkas delegare
endast ett ringa fåtal är bosatt inom den kommun, der bolagets verksamhet
utöfvas. Då af komiterades förslag följer, att de kommunalutskylder, som
belöpa på inkomsten af utdelningen, skulle tillfalla de kommuner, inom
hvilka delegarne i bolaget äro mantalsskrifna, skulle en sådan anordning som
den föreslagna för dessa kommuner medföra endast fördel, under det att den
kommun, inom hvilken ett aktiebolag drifver exempelvis industriel verksamhet,
koinme att ensam drabbas af de utgifter, som för en kommun äro en ound 25 -

182

viklig följd af en sådan verksamhets idkande inom kommunen, och som, derest
den industriela verksamheten upphör, kunna blifva en tryckande börda.

På dessa skäl har jag ansett, att komiterade i detta ämne bort framlägga
nedanstående förslag, som för öfrigt är för statsverket förmånligare än
komiterades. Detta förslag torde böra intagas i förordningen angående särskilda
förmåner och rättigheter och der erhålla sin plats näst efter 3 § med
ungefärligen följande lydelse:

Aktiebolag så ock enskild sedelutgifvande bank skall, förutom bevillning
för inkomst och, hvad angår sedelutgifvande bank, den i nästföregående §
omförmälda afgift, erlägga ytterligare en årlig afgift, som utgår med samma
belopp som den för året bestämda inkomstbevillningen.

Om detta mitt förslag vinner afseende, böra 11 § g) och 26 § 2:o e)
utgå ur förslaget till förordning angående inkomstbevillning, samt 1 § d) och
2 § 4 inom. c) i samma förordning ändras.

Reservation af herr Olof Jonsson.

Då det i 13 § 1 mom. c) efter orden “afskrifning å värdet af“ förekommande
uttrycket: “inventarier", icke synes mig rätt beteckna hvad som
bör åsyftas dermed, i det att ej derunder kan inrymmas så vigtiga, rätteligen
dit hänförliga, saker som t. ex. en fast ångmaskin, ångpanna eller annat
fast redskap, hvarutaf i vissa verk eller fabriker en mängd af olika slag förekomma,
har jag ansett, att ordet inventarier bort utbytas mot: fasta eller
lösa maskiner, redskap och dylika inventarier, och stycket således komma
att lyda:

“För omkostnader för handelns eller näringens bedrifvande, såsom hyresafgift
för förhyrd fastighet, inköp af varor och råämnen, derunder inbegripen
jemväl köpeskilling för växande skog, kostnaden för underhåll af inventarier,
afskrifning å värdet af fasta eller lösa maskiner, redskap och dylika inventarier,
motsvarande, den slitning, — — — — — — — — — — — — — —
— —--utgifter."

Reservation af herr Holmquist.

I afseende å nedan omförmälda detaljbestämmelser i förslagen är jag
af olika mening med öfrige komiterade.

183

Förslaget till förordningen.

1 § c.

Det här meddelade stadgande, att utländing skall utgöra bevillning för
inkomst, som, utifrån införd, här i riket användes, lemnar rum för tvekan,
huruvida inkomsten är beskattningsbar, äfven om den ej konsumeras utan här
i riket utlånas eller på annat sätt placeras, hvarför orden “eller nedlägges“
lämpligen böra tilläggas i slutet af punkten.

3 §-

Bland inkomsttitlar, hvilka torde böra uttryckligen undantagas från den
allmänna regeln om utgörande af bevillning för all inkomst, synes här böra
inflyta äfven skadestånd, enär den mening eljest kunde göra sig gällande, att
skadestånd skulle såsom inkomst taxeras.

4 § 1 mom.

Efter bestämmelserna i nu gällande bevillningsförordning liksom efter
komiterades förslag måste till fast egendom hänföras äfven byggnader å annans
grund, hvilka dock i civilrättsligt hänseende anses såsom lös egendom; och är
enligt gällande praxis förhållandet enahanda hvad angår till byggnad hörande
fästa maskiner och redskap. Ett uttryckligt stadgande i ämnet synes mig
derför af behofvet synnerligen påkalladt och kunde lämpligen meddelas genom
förändrad lydelse af första stycket sålunda:

• “Fast egendom, hvartill i denna förordning hänföres äfven byggnad å
annans grund liksom till byggnad hörande fasta maskiner och redskap, skall
för beräkning af den inkomst, som af egendomen härflyter, åsättas taxeringsvärde
antingen såsom jordbruksfastighet eller såsom annan fastighet.

4 § 3 mom.

Då någon anledning ej lärer vara för handen att åsätta ett å jordbruksfastighet
befintligt boningshus särskildt taxeringsvärde endast af det skäl,
att det är större än hvad i orten är brukligt, och med ett slikt stadgande
styrelse eller agent för brandförsäkringsverk för öfrigt ej kunde bestämma, i
hvilka fall uppgift skulle efter 26 § lemnas om brandförsäkringsvärden å
jordbruksfastigheter tillhörande boningshus, anser jag orden “större eller“ här
böra uteslutas.

184

5 § 3 mom.

Ovisshet skulle efter komiterades förslag fortfarande liksom hittills
förefinnas, hvilket år jemkning af taxeringsvärdet emellan de allmänna fastighetstaxeringarna
borde vidtagas i anledning af förändring, som en fastighet
undergått. För undanrödjande häraf kunde i andra punkten inskjutas orden
“nästföljande är“ emellan orden “bör" och “jemkas".

6 § a)

Det här förekommande ordet “brukningsdelar", som kan afse vare sig
eganderätt eller upplåtelse, har gifvit anledning till olika tolkning; men som
det ej borde kunna ifrågasättas, att större eller mindre del af en fastighet
skulle åsättas särskildt taxeringsvärde endast derför, att den blifvit för längre
eller kortare tid af egaren till annan person upplåten, bör punkten på lämpligt
sätt förtydligas.

Hittills har ej funnits någon föreskrift, att kronopark, som består af
särskilda hemman eller jordebokslägenheter, skulle åsättas (jemensmnt taxeringsvärde,
hvilket deremot efter komiterades förslag väl hädanefter skulle blifva
fallet, liksom hvad angår skogsområden, som innehafvas af kommun eller
annan menighet, men ingalunda fått något tydligt uttryck i förslaget.

Efter min mening borde sålunda punkten a) erhålla följande lydelse:

“å jordbruksfastighet:

för hvarje hemman och jordlägenhet eller, om styckning af hemman
eller lägenhet egt rum, för hvarje sådan andel deraf, som eges af olika
personer; dock att gemensamt taxeringsvärde skall åsättas i sambruk förenadt
skogsområde, som innehafves af staten, af kommun eller annan menighet, i
den mån sådant öfverensstämmer med föreskriften i 14 § om taxeringsorten
för inkomst af fast egendom".

13 § 1 mom. </).

1 sista stycket bör för tydlighets skull ordet “fögderitjenstemäns" utbytas
emot orden “kronofogdes, häradsskrifvares och länsmäns".

13 § 3 mom. och 23 §.

Då skattskyldig enligt 24 § eger hos bevillningsberedningens ordförande
undfå upplysning rörande uppgiftsskyldigheten, synes all anledning saknas att

185

låta vissa skattskyldige lemna muntlig uppgift inför beredningen och ålägga
beredningens ordförande att skriftligen affatta densamma under beredningens
sammanträde, hvilket säkerligen skulle vålla oreda och onödig tidsutdrägt,
hvarför jag anser, att 19 § B mom. och sista stycket af 28 § böra uteslutas.

26 § 2:o) a).

Det synes tern Ii gen ändamålslöst att ålägga brandförsäkringsinrättningar
lemna uppgifter om brandförsäkringsvärden, derest uppgiften ej upptager sådant
värde å hvarje byggnad, som skall åsättas särskildt taxeringsvärde, hvadan
jag anser att orden “hvar för sig“, böra inskjutas sålunda:

“börande denna uppgift afse, hvar för sig, samtliga hit hörande byggnader
— — meddelats";

35 §.

Föreskrifter om bodelegares inbördes ansvarighet synes böra regleras af
allmän civillag och ej inrymmas i bevillningsförordningen, hvadan efter min
mening sista punkten i tredje momentet bör uteslutas.

40 § f) och <j) och 59 §.

Bestämmelsen, att beredningens ordförande skall i vissa fall underrätta
annan ordförande om taxering af kommun eller annan menighet, samfund, verk,
inrättning, förening eller bolag synes, vid det förhållande att dessa skattskyldige
ej ega åtnjuta lindring i bevillningen, ej erfordras; men deremot kunde
sådant meddelande väl vara på sin plats hvad angår enskild person och oskiftad!
dödsbo, ehuru föga dermed vinnes och ett stadgande härom ej oväsentligt
ökar de beredningens ordförande ålagda bestyr; hvarjemte jag i hvarje fall
anser bestämmelserna i 40 § g) och 59 § om ovilkorlig anteckning i taxeringsnämndens
protokoll af ifrågavarande underrättelser böra såsom olämpliga
uteslutas, helst den föreslagna kommunikationen ordförandene emellan väl ej
bör hafva till syfte att bringa taxeringen till de skattskyldiges kännedom.

41 §.

Den här föreslagna bestämmelsen om öfverförande från fastighetslängden
till inkomstlängden af alla egare eller innehafvare af fast egendom jemte deras
inkomst skulle för beredningarna och deras ordförande, särskildt å landet, medföra
ett högst betydligt ökadt arbete, hvarjemte sammanförande i en längd af

186

all inkomst kommer att vålla svårigheter vid debiteringen af kommunalutskylder
för skattskyldig, som eger inkomst såväl af fast egendom som af andra
inkomstkällor.

Då jag ej kan finna, att det föreslagna sammanförandet af all inkomst
i en längd ur någon synpunkt erfordras, anser jag, att bevillningen för inkomst
af fast egendom bör upptagas och redovisas i fastighetslängden och i
följd häraf denna § erhålla följande lydelse:

“Till bevillningsberedningens — — (lika med förslaget) innehafvare.

Dessutom--till taxeringslängden öfver bevillningen för inkomst af andra

inkomstkällor än fast egendom, uti hvilken — — erlägga. I stad — —
tjensteman.

A tid, — —- pröfningsnämnd.

1 öfverensstämmelse med den för taxeringsmyndigheterna utfärdade instruktion
och under tillämpning af de i denna förordning stadgade grunder
åligger det beredningen att föreslå och införa:

i taxeringslängden öfver bevillning för inkomst af fast egendom: hvarje
fastighets värde, det belopp, som efter föreskrifterna i 7 § 1 mom. skall anses
utgöra inkomst af fastigheten, det belopp som efter afdrag enligt 13 §
1 mom. a) bör upptagas såsom taxerad inkomst af fastigheten, beloppet af
medgifven lindring och föreslagen beskattningsbar inkomst; och

i taxeringslängden öfver bevillning för inkomst af andra inkomstkällor
än fast egendom: särskildt för hvarje af de i 3 § under B), C) och D)
angifna hufvudarter af inkomst, det inkomstbelopp, för hvilket hvarje skattskyldig
taxeras, beloppet af medgifven lindring och föreslagen beskattningsbar inkomst;
och bör vid taxeringen tjena till ledning den för orten senast upprättade
mantalslängd, — ordföranden i bevillningsberedningen.

Finnes — — sammanföras."

I öfverensstämmelse härmed torde formulären till taxeringslängderna böra
undergå vissa ändringar, särskildt hvad angår rubrikerna samt insättande i
fastighetslängden af nya kolumner för lindring, beskattningsbar inkomst och
bevillning och uteslutande i inkomstlängden af kolumnerna för inkomst af fast
* egendom äfvensom till ledning för uträkning af lindring i bevillningen kunna
i 14 § af förslaget till instruktionen intagas ett nytt stycke så lydande:

“Vid beräkning af den skattskyldig tillkommande lindring i bevillningen
iakttages, att, der skattskyldig taxerats för inkomst såväl af fast egendom
som af andra inkomstkällor, i taxeringslängden öfver bevillning för inkomst
af fäst egendom upptages den andel af lindringen, som, i förhållande till den
af alla inkomstkällor taxerade inkomsten och lindringens hela belopp, belöper
å den taxerade inkomsten af fast egendom och att i taxeringslängden öfver

187

bevillning för annan inkomst, upptages den andel af lindringen, som efter enahanda
beräkningsgrund belöper å taxerade inkomsten af andra inkomstkällor
än fast egendom; hvarjemte i dessa längders anteckningskolumner upptages beloppet
af den inkomst, hvartill skattskyldig efter den andra af dessa längder
taxerats. “

43 §.

Då summeringen af bevillningsberedningens förslag hittills vanligen icke
egt rum och det ingalunda efter förslaget är tydligt, hvem sådant åligger, anser
jag, att härom bör intagas uttryckligt stadgande sålunda: “Bevillningsberedningens
förslag, af ordföranden behörigen summerade, — — handlingar".

45 §.

Ordet “ fögderi t j ens tern an “ bör för tydlighetens skull utbytas emot
“kronofogde, häradsskrifvare eller länsman".

54 § 2. mom.

Kronofogden bör, såsom kronans ombud, under taxeringsnämndens sammanträde
få egna sin uppmärksamhet helt och hållet åt handläggningen af
förekommande ärenden, hvarför det är högst olämpligt, att han har till åliggande
föra nämndens protokoll, hvilket för undvikande af särskilda resor vanligen
genast uppsättes och inför nämnden justeras. Skyldigheten att föra
protokollet borde af dessa skäl öfverflyttas från kronofogden till häradsskrif
varen.

Förslaget till instruktionen.

2 g.

Inkomst af • kapital torde hittills hafva plägat taxeras efter det räntebelopp,
som under nästföregående år influtit oberoende af det belopp, hvartill
räntan för samma år skolat efter aftalad räntefot uppgå. Detta sätt att beräkna
inkomsten synes vara att föredraga framför det bitr föreslagna, som
lemnar fritt spelrum för godtycket, helst det icke är möjligt att med någon
säkerhet på förhand afgöra, huruvida ett räntebelopp kan komma att inflyta
eller icke.

188

Förslagen till ändringar i kommunalförordningarna.

För den händelse mitt förslag om upptagande och redovisning i olika
längder af bevillningen för inkomst af fastighet och af andra beskattningsföremål
skulle vinna afseende, erfordras ej några särskilda uträkningar för bestämmande
af det belopp, efter livilket skattskyldig skall för andra inkomstkällor
än fastighet bidraga till utgifterna för kommunala behof, enär nämnda
belopp efter mitt förslag redan skulle finnas uträknadt i den taxeringslängd,
der bevillningen för inkomst af andra inkomstkällor än fastighet redovisas; och
borde i följd häraf dels de i förslagen till ändringar i kommunalförordningarna
förekommande uttrycken “taxeringslängd öfver fast egendom" och “taxeringslängd
öfver inkomstbevillningen“ utbytas emot: “taxeringslängd öfver bevillning
för inkomst af fast egendom" och “taxeringslängd öfver bevillning för inkomst
af andra inkomstskällor än fast egendom", dels § 58 B) i förordningen om
kommunalstyrelse på landet ändras sålunda: “för inkomst — — kronor af
den skattskyldiges i taxeringslängden öfver bevillningen för sådan inkomst
upptagna beskattningsbara inkomst", dels i § 59 af förordningen om kommunalstyrelse
på landet, i § 57 af förordningen om kommunalstyrelse i stad, i
§ 40 af förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm och i §§ 5 och 37
af förordningen om kyrkostämma in. m. i Stockholm uteslutas orden “efter
afdrag af den skattskyldiges (hans) i samma (sistnämnda) längd upptagna inkomst
af fast egendom" och dessa §§ i öfrigt något omredigeras, och dels i
§§ 47 och 48 af förordningen om landsting uteslutas orden “efter afdrag af
den i samma längder upptagna (af i samma längd upptagen) beskattningsbar
inkomst."