AFGIFVET DEN 17 MAJ 1904 (Statens offentliga utredningar 1905:3)

BETÄNKANDE

MED

FÖRSLAG

ANGÅENDE

AFGIFVET DEN 17 MAJ 1904

DÄRTILL I NÅDER FÖRORDNADE KOMMITTERA!®

STOCKHOLM

Isaac Mahctjs'' Boktk.-Akttebolaö
1904

t* %r i / i

•/ .* ■

{ rr»\

Till Konungen,

Genom nådigt bref den 31 oktober 1902 behagade Eders Kungi.
Maj:t uppdraga åt en kommitté, bestående af undertecknad Dickson såsom
ordförande samt undertecknade De Geer, Karlsson, Pehrsson, Tranchell

och Westrup äfvensom professorn vid tekniska högskolan, filosofie
doktorn Johan Peter Klason såsom ledamöter, att utreda, ej mindre
hvilka fördelar och olägenheter i jämförelse med nu gällande skatteform
införande af produktbeskattning å socker — vare sig fabrikat- eller
konsumtionsskatt — kunde komma att medföra, än äfven — under förutsättning
att den nuvarande skatteformen bibehölles — hvilka förändringar
af bestämmelserna om beräkning af hvitbetssockertillverkningsskatten
som borde vidtagas för att bringa den till grund för nämnda
skatt stadgade beräkningen af sockerutbytet till närmare öfverensstämmelse
med det utbyte, som i verkligheten erhölles, eller hvilka eljest
kunde finnas behöfliga, samt att afgifva de förslag, hvartill utredningen
kunde föranleda. Efter det professorn Klason, på därom gjord underdånig
anhållan, entledigats från det honom meddelade uppdraget, täcktes
Eders Kungl. Maj:t den 6 mars 1903 förordna undertecknad Ekstrand
att i professorn Klasons ställe vara ledamot i kommittén.

Kommittén, som första gången sammanträdde den 27 november
1902, har därefter hållit sammanträden under vissa delar af december 1902,
mars, april, maj och juli månader 1903 samt februari, mars, april och
maj månader 1904. Såväl under våren 1903 som våren 1904 hafva
dessutom särskilda delegerade mellan de allmänna sammanträdena utfört
vissa med kommitténs uppdrag sammanhängande arbeten.

Såsom kommitténs sekreterare har efter dess uppdrag tjänstgjort
t. f. krigsfiskalen, juris kandidaten Carl Edvard Sterky.

Vid sina sammanträden under november och december månader
1902 beslöt kommittén till en början införskaffa åtskilliga uppgifter
och upplysningar rörande vissa i samband med fullgörandet af kommitténs
uppdrag stående frågor. Då kommittén härjämte fann nödigt
skaffa sig eu såvidt möjligt fullständig kännedom, ej mindre om huru
beskattningen å socker vore anordnad i vissa främmande länder, än
äfven om vissa i samband med där gällande sockerbeskattning stående
frågor, anhöll kommittén, som ansåg, att erforderliga upplysningar
i berörda hänseenden icke kunde lämpligen anskaffas på annat sätt än
därigenom, att sakkunniga personer sattes i tillfälle att besöka några
utländska sockerfabriker, uti underdånig skrifvelse den 4 december 1902,
att Eders Kungl. Maj:t täcktes uppdraga åt två personer att senast under
januari och första hälften af februari månader 1903 besöka Danmark,
Tyskland och Frankrike samt, om tiden så medgåfve, Belgien för att
därstädes inhämta de för kommitténs arbeten erforderliga upplysningarna
samt att efter återkomsten till kommittén afgifva berättelse rörande
sina under resan gjorda iakttagelser. Med anledning af denna fram -

ställning fann Eders Kung''!. Maj:t enligt nådigt bref den 12 december
1902 godt uppdraga åt undertecknad Ekstrand och sekreteraren bos
landtbruksakademien, professorn, filosofie doktorn Herman Julius B:son
Julilin Dannfelt att för angifna ändamål besöka Danmark, Tyskland och
Frankrike äfvensom afgifva berättelse i det af kommittén angifna
hänseende.

Sedan de sålunda utsedda personerna under februari månad 1903
företagit omförmälda resa och den 22 juli 1903 till kommittén afgifvit
sin reseberättelse, fann Eders Kung!. Maj:t, på kommitténs framställning,
enligt nådigt bref den 18 september 1903 godt medgifva, att berättelsen
finge genom kommitténs försorg befordras till trycket; och får
kommittén i underdånighet åberopa samma förut tryckta berättelse såsom
bilaga till kommitténs betänkande.

Då det inom kommittén sattes i fråga, om icke beskattningen å
hvitbetssockertillverkningen kunde anordnas sålunda, att skatten, utan
att den nu tillämpade råämnesbeskattningen i princip öfvergåfves, utginge
i förhållande till mängden och sockerhalten af de vid tillverkningen
använda hvitbetor, men ett dylikt beskattningssystem icke blifvit
någonstädes pröfvadt samt anställandet af försök med detsamma i flere
afseenden syntes nödvändigt, fann kommittén uti underdånig skrifvelse
den 12 maj 1903 sig böra hemställa, att Eders Kung!. Maj:t täcktes
förordna, att under 1903/04 års kampanj vissa försök med det sålunda
ifrågasatta och af kommittén jämväl föreslagna beskattningssystemet
måtte få inom riket anställas.

I anledning af kommitténs omförmälda framställning fann Eders
lvungl. Maj:t genom nådigt bref den 3 juli 1903 godt dels medgifva,
att försök till närmare utredning af omförmälda beskattningssystem
finge under 1903/04 års kampanj anordnas vid två af landets nuvarande
livitbetssockerfabriker, dels förklara, att chefen för Eders Kungl.
Maj:ts finansdepartement skulle äga att vid hvardera af de två fabriker, med
hvilka aftal om försökens anordnande kunde komma att träffas, låta
under den tid, försöken påginge, anställa, utom öfrig undersökningspersonal,
en kemist, som skulle hafva skyldighet att till kommitterade
afgifva berättelse om resultaten af de vid fabrikerna gjorda försöken,
dels ock förordna, att försöken skulle utföras enligt de närmare föreskrifter,
som chefen för finansdepartementets kontroll- och justeringsbyrå
ägde meddela.

De af Eders Kungl. Maj:t sålunda anbefallda försöken hafva sedermera
i föreskrifven ordning utförts vid råsockerbruken i Kjeflinge och
Svedala; och får kommittén, som vid betänkandet såsom särskilda bilagor

fogat den af föreståndaren för försöken i Kjeflinge till kommittén afgifna
berättelse och en af föreståndaren för försöken i Svedala upprättad
tabell, ifråga om resultaten af försöken i underdånighet hänvisa
till hvad kommitténs betänkande därutinnan innehåller.

Sedan kommittén vid donna dag hållet sammanträde afslutat sina
öfverläggningar, får kommittén såsom resultat af sina arbeten härmed
öfverlämna underdånigt betänkande, innefattande

1) förslag till förordning om beskattning af hvitbetssockertillverkningen,

2) förslag till ordningsstadga för fabriker för tillverkning af socker
eller sirap af hvitbetor,

3) förslag till förordning om vågning af hvitbetor,

4) motiv till dessa författningsförslag, samt

5) åtskilliga bilagor, innefattande, bland annat, ett af kommittén
fullständigt utarbetadt utkast till förordning om beskattning af socker
enligt konsumtionsbeskattningssystemet med tillhörande ordningsstadga.

Undertecknade Dickson, De Geer, Ekstrand, Karlsson, Pehrsson
och Westrup åberopa i underdånighet sina vid betänkandet fogade
särskilda yttranden.

Underdånigst:

ROBERT DICKSON.

L. DE GEER. Å. G. EKSTRAND. K. G. KARLSSON.

P. PEHRSSON. C. TRANCHELL. WILH. WESTRUP.

Carl Edv. Sterky.

Stockholm den 17 maj 1904.

FÖRSLAG

Förslag

till

Förordning om beskattning af hvithet
sockertillverkningen.

Kap. I. Om skattens beräkning och erläggande.

1 §•

För all tillverkning af hvitbetssocker i fast eller flytande form skall,
med det i 2 § stadgade undantag, erläggas tillverkningsskatt i förhållande
till det socker, som de för tillverkningen använda betor beräknas innehålla;
och skall denna skatt utgöra hälften af gällande tullsats för utländskt
råsocker af mörkare färg än n:o 18 af den i världshandeln antagna
holländska standard.

Det skattepliktiga sockret beräknas för hvarje tillverkningsdygn
efter vikten af de för tillverkningen använda betorna samt deras
genom direkt polarisation utrönta sockerhalt, minskad med två procent.
Vid sockerhaltens bestämmande uttiyckes densamma till och med i tiondedels
procent.

2 §•

För tillverkning af sirap, som utan sammanhang med sockertillverkning
äger ram genom afverkning af hvitbetor, skall erläggas tillverkningsskatt
med ett öre för hvarje kilogram sirap, som utvinnes,
dock att afgiften för hvarje tillverkningsdygn skall i medeltal utgöra
minst tjugu kronor.

Till sirap må vid tillverkning, hvarom i denna § förmäles, allenast
hänföras vara, i hvilken invertsocker ingår till minst tio procent.

3 §•

Tillverkningsår räknas från och med den 1 september till och med
den 31 augusti.

Med tillverkningsdygn förstås tiden från klockan sex förmiddagen
ena söckendagen till samma tid nästpåföljande söckendag.

4 §•

Tillverkningsskatten för de under en kalendermånad till afverkning
uppvägda betorna eller för den under månaden vunna sirapen
skall före utgången af nästföljande månad inbetalas till landtränteriet
i det län, där fabriken är belägen. Betalas ej skatten å föreskrifven
tid, återkallas det för tillverkningens företagande meddelade tillståndsbevis
och utmätes skatten.

3 §•

Afskrifning eller återbetalning af tillverkningsskatt äger ej rum
i anledning däraf, att hvitbetorna eller däraf framställda fabrikater
blifvit skadade eller förstörda.

Kap. II. Om anmälan till tillverkning
6 §■

Med tillverkare förstås i denna författning den person, hvilken
i egenskap af ägare, innehafvare, disponent eller verkställande direktör
har högsta inseendet öfver fabriks skötsel och för hvilken därför tillståndsbevis
för tillverknings utöfvande skall utfärdas.

7 §•

Minst fjorton dagar, innan arbete för tillverkning af socker första
gången börjar i fabrik, skall tillverkaren till Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i två exemplar inlämna dels skriftlig anmälan om sin afsikt
att använda fabriken för tillverkning af socker (fabrihsanmälan), innefattande
jämväl en enligt de i den ordningsstadga, Kungl. Maj:t vill
fastställa, meddelade särskilda föreskrifter affattad beskrifning å den -

samma, dels ock planritning öfver samtliga fabrikslokalerna med tydligt
angifvande af hvars och ens ändamål.

Enahanda anmälan skall göras minst fjorton dagar, innan arbete
i fabrik för tillverkning af sirap, utan sammanhang med sockertillverkning,
första gången börjar.

8 §•

Då fabriksanmälan skett, läte Kung!. Majrts befallningshafvande
öfverlämna handlingarna i ärendet till öfverkont.rollör, som har att vid
besiktning tillse, att anordningarna vid fabriken icke strida mot gällande
föreskrifter, att de af tillverkaren lämnade uppgifterna äro riktiga samt
att kärl och fasta apparater äro försedda med ordningsnummer och de
förra jämväl med uppgift om rymden. Kontrollmätning af pannor och
andra fasta kärl företages likväl endast, när särskilda omständigheter
därtill föranleda, och vare i sådant fall tillverkaren pliktig att ställa
nödigt antal arbetare samt erforderliga målkärl till öfverkontrollörens
förfogande.

På kallelse af öfverkontrollören skall tillverkaren själf eller genom
ombud närvara vid besiktningen, vid äfventyr att densamma inställes
och ny sådan endast medgifves på tillverkarens bekostnad. Öfver förrättningen
skall föras protokoll i två exemplar, som undertecknas ej
mindre af tillverkaren eller hans ombud än äfven af öfverkontrollören,
hvilken senare till Kung]. Maj:ts befallningshafvande insänder det ena
exemplaret och till tillverkaren eller hans ombud öfverlämnar det andra,

Sedan tillverkaren, om så erfordras, lämnats tillfälle att vid
ny besiktning styrka, att de föreskrifter, öfverkontrollören meddelat,
blifvit iakttagna, meddele Kung!, Maj:ts befallningshafvande beslut,
huruvida anordningarna godkännas. Godkännas desamma, läte Kung!.
Maj:ts befallningshafvande teckna beslutet därom å planritningen samt
öfverlämna det ena exemplaret af planritningen och anmälan jämte
besiktningsprotokoll till öfverkontrollören, som insänder handlingarna
till Kungl. finansdepartementets kontroll- och justeringsbyrå, och det
andra exemplaret af planritningen och anmälan till tillverkaren, som
är skyldig att, när så påfordras, hålla desamma tillgängliga för kontrolltj
änstemännen.

9 §-

Byggnader, lägenheter, fasta apparater och fasta kärl, som icke
blifvit upptagna i fabriksanmälan eller som godkänts men sedermera

ändrats, må icke vid tillverkning af socker eller sirap af k vitbetor
användas utan att hafva bliivit af Kung!. Maj:ts befallningshafvande
godkända.

10 §.

När i anseende till vidtagna förändringar inom fabrik äldre ritning
icke vidare anses användbar, äge Kungl. Maj:ts befallningshafvande förelägga
tillverkaren att anskaffa ny ritning och beskrifning, med hvilka
förfares enligt 8 §.

11 §.

1. Då fabrik för tillverkning af socker skall sättas i gång, åligger
tillverkaren att minst tio dagar, förrän betafverkningen företages,
till Kungl. Maj:ts befallningshafvande ingifva skriftlig driftsanmälan med
uppgift om

a) dagen, då han ämnar börja afverkningen,

b) den vikt betor, han beräknar i medeltal skola komma att afverka^
för hvarje tillverkningsdygn under den tid, för hvilken driftsanmälan
gäller, samt

c) det ombud, som i hans frånvaro skall företräda honom inför
k ontrolltj änstemännen.

2. Då fabrik för tillverkning af sirup, utan sammanhang med
sockertillverkning, skall sättas i gång, åligger tillverkaren att minst
tio dagar, förrän betafverkningen företages, till Kungl. Maj:ts befallningshafvande
ingifva skriftlig driftsanmälan med uppgift om

a) dagen, då han ämnar börja afverkningen,

b) den vikt sirup, han beräknar att i medeltal för hvarje lillverkningsdygn
kunna vinna, samt

c) det ombud, som i hans frånvaro skall företräda honom inför
kontrolltjänstemännen.

3. Samtidigt med den i 1 mom. omnämnda anmälan skall tillverkaren
hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande ställa säkerhet för så
stort skattebelopp, som svarar mot den uppgifna medelafverkningen
under sextio tillverkningsdygn. Härvid antages den beskattningsbara
sockerhalten i hvitbetorna vara tretton procent.

Vid anmälan enligt 2 mom. skall ställas säkerhet för ett skattebelopp,
som svarar mot den beräknade sirupstillverkningen under sextio
tillverkningsdygn, dock minst för tolfhundra kronor.

4. Varder säkerheten af Kungl. Maj:ts befallningshafvande god -

känd och finnes ej heller annat hinder för handteringens utöfvande,
meddele Knngl. Maj:ts befallningshafvande tillståndsbevis för tillverkningens
företagande.

5. Vill tillverkare, sedan driftsanmälan skett, ändra lämnad uppgift,
vare han pliktig sådant ofördröjligen anmäla hos Knngl. Maj:ts
befallningshafvande.

6. Har under tjugu på hvarandra följande tillverkningsdygn i
medeltal för hvarje dygn afverkningen af betor eller tillverkningen af
sirap med mer än en femtedel öfverstigit hvad i driftsanmälan uppgifvits,
skall tillverkaren ofördröjligen ställa säkerhet för det mot den
ökade afverkningen eller tillverkningen svarande skattebeloppet, vid
äfventyr att tillståndsbeviset eljest återkallas.

7. Driftsanmälan äfvensom anmälan enligt 5 mom. skall tillverkaren
i två exemplar ingifva till Kung]. Maj:ts befallningshafvande, som
behåller det ena och öfverlämnar det andra till vederbörande öfverkontrollör,
för att af honom tillställas den vid fabriken anställde förste
kontrollören.

8. Till kontroll- och justeringsbyrån skall Kungl. Maj:ts befallningshafvande
första helgfria dag i hvarje vecka insända uppgift å de
tillståndsbevis, som under föregående vecka utfärdats.

12 §.

Så snart tillverkare i sockerfabrik afslutat betafverkningen eller
tillverkare i sirupsfabrik afslutat tillverkningen, skall tillverkaren genast
skriftligen anmäla sådant för förste kontrollören, hvilken det åligger
att härom lämna tillverkaren bevis samt ofördröjligen underrätta Kungl.
Maj:ts befallningshafvande.

När i denna § omförmäld anmälan skett, må betafverkning ej äga
rum utan nytt tillståndsbevis, dock att, efter Kungl. Maj:ts befallningshafvandes
pröfning, afverkningen i sådant fall må kunna upptagas inom
kortare tid från driftsanmälan än tio dagar.

13 §.

Företages ej utverkning af livitbetor inom fem helgfria dygn,
efter det densamma enligt tillståndsbevis må taga sin början, eller
underlåter tillverkare att om afverknings eller tillverknings upphörande
göra anmälan, på sätt i 12 § sägs, eller afbrytes afverkning utan sådan

anmälan, som i 12 § omförmäles, och utan att ånyo företagas inom tio
helgfria dygn, det oräknadt, hvarunder afbrottet skedde, åligger tillverkaren
att för hela den tid, afverkning icke ägt rum men kontrollpersonal
varit vid fabriken anställd, till Kungl. Maj:ts befallningshafvande
inbetala det kontrollpersonalen vid fabriken tillkommande arfvode, hvilket,
Kungl. Maj:ts befallningshafvande eljest låter hos honom utmäta.

Kap. HL Om kontrollen vid fabrikerna.

14 §.

Ofverinseendet öfver kontrollen vid tillverkning af socker eller
sirap af hvitbetor utöfvas af chefen för finansdepartementets kontrolloch
justeringsbyrå.

15 §.

1. Enligt de närmare föreskrifter, som innehållas i ordningsstadgan,
skall kontrollen vid fabrikerna för tillverkning af socker eller
sirap åt hvitbetor under tillsyn af öfverkontrollörer utöfvas af förste
kontrollörer, assistenter och kontrollörer.

2. Öfverkontrollörer förordnas åt Kungl. Maj:t, som bestämmer
dem tillkommande ersättning.

3. Förste kontrollörer, assistenter och kontrollörer utses af Kungl.
Maj:ts befallningshafvande efter förslag af vederbörande öfverkontrollör,
samt, hvad förste kontrollörerna angår, efter chefens för kontroll- och
justeringsb3rrån hörande.

4. Dagarfvode utgår af statsmedel till förste kontrollör med tretton
kronor, till assistent med åtta kronor och till kontrollör med sju kronor;
och erhåller en hvar åt dem dessutom, om resa förekommer, reseersättning
med tio kronor för hvarje gång, han inträder i tjänstgöring eller
från en till annan fabrik förflyttas.

5. Vid sockerfabrik skola såsom kontrollpersonal vara anställda
eu förste kontrollör, två assistenter och fyra kontrollörer. Där särskilda
omständigheter sådant föranleda, äger dock Kungl. Maj:ts befallningshafvande
förordna ett större antal kontrollörer.

6. Vid sirupsfabrik skall vara anställd en förste kontrollör.

7. Tillverkare vare skyldig att, så länge förste kontrollör, assistent
eller kontrollör skall uppehålla sig vid fabriken, på anmodan af

Kung! Maj:ts befallningshafvande åt hvar och eu af dem, som sådant
önskar, dels i fabrikens närhet upplåta ett eldadt, städadt och med nödiga
möbler försedt boningsrum till ett pris af en krona om dagen, dels ock
anskaffa lämplig kost mot en ersättning af två kronor om dagen. De
i detta mom. omförmälda ersättningsbelopp afdragas från det vederbörande
tillkommande arfvode och tillhandahållas tillverkaren genom
Kungl. Maj:ts befallningshafvande.

16 §.

1. I sockerfabrik skola de råa betorna af kontrollörerna uppvägas
omedelbart innan de bringas i rif- eller skärmaskinerna samt i
den mån afverkningen fortgår. Väg och vikter för betornas uppvägning
anskaffas och underhållas af tillverkaren. Denne skall ock lämna
allt arbetsbiträde, som erfordras för betornas framskaffande till och
bortförande från vågen.

2. För bestämmandet af sockerhalten i betorna skall i sockerfabrik
förste kontrollören eller assistent flere gånger på dygnet taga
prof af de sönderskurna betorna. Bestämmelser om undersökningen
af sockerhalten meddelas i ordningsstadgan.

Tillverkaren eller den, han därtill utser, äger följa undersökningen.
Göres anmärkning mot undersökningen af visst prof, skola förste
kontrollören och de båda assistenterna samtidigt undersöka polarisationsinstrumentet
och profvet; och skall hvad två af dem bestämma vara
afgörande för skatteberäkningen.

3. I sockerfabrik åligger tillverkaren dels att till kontrollörernas
förfogande ställa ett behörigen uppvärmdt och upplyst kontrollrum så
beläget, att vakthafvande kontrollören därifrån kan ej mindre sköta
vågen än äfven öfvervaka betornas inmatning i rif- och skärmaskinerna,
dels ock att lämna förste kontrollör och assistenter tillträde till fabrikens
laboratorium för utförandet af behöfiiga undersökuingar, skolande tillverkaren
härjämte inom laboratoriet tillhandahålla erforderligt skåp
till förvarande af statens kontrolleffekter. Vill tillverkaren hellre åt
kontrollpersonalen upplåta särskild! laboratorium, vare sådant honom
obetaget.

17 §.

1. I fabrik för tillverkning af sirup af hvitbetor skall sirupen
från vakuumpannan genom en rörledning, som ej får äga någon sidoöppning,
föras till en på väg uppställd, låst behållare. Sedan förste

kontrollören vägt den å behållaren uppsamlade sirupen och tagit prof
af densamma, skall sirapen genast i förste kontrollörens närvaro tappas
af behållaren, som för sådant ändamål skall hafva en tillräckligt stor
afloppskran. Tillverkaren äger därefter att fritt förfoga öfver sirupen.

Såväl behållaren som afloppskranen skola vara så anordnade, att
de kunna sättas under kronans lås.

2. Förste kontrollören skall undersöka det uttagna profvet för
bestämmande af dess halt af invertsocker. År tillverkaren ej nöjd med
undersökningen, skall prof af sirupen, försedt med förste kontrollörens
och tillverkarens sigill, insändas till kontroll- och justeringsbyrån för
ny undersökning, hvars resultat blir afgörande.

3. Behållare, våg och vikter anskaffas och underhållas af tillverkaren.

4. Uppvägning af sirap må ej påkallas mellan klockan åtta
eftermiddagen och klockan sex förmiddagen.

5. Det åligger tillverkaren att till förste kontrollörens förfogande
ställa ett inom fabriken beläget, behörigen uppvärmdt och upplyst
kontrollrum; och skall detsamma vara försedt dels med särskild dragskorsten
att användas vid kemiska analyser, dels ock med fönster såväl
utåt som inåt fabriken, de sistnämnda så anbragta att vågen och
vakuumpannan kunna från kontrollrummet iakttagas.

18 §■

Å sön- eller helgdag mellan klockan sex förmiddagen och klockan
sex eftermiddagen må uppvägning af betor eller deras afverkning å rifeller
skärmaskiner icke äga ram.

19 §.

Tillverkare åligger att öfver tillverkningens gång föra sådan bok,
att därur med lätthet kan inhämtas, huru stor ytvidd varit använd för
odling af de betor, som inom fabriken afverkats, huru stor mängd hvitbetor
vid tillverkningen användts, huru mycket af särskilda fabrikater
i fabriken vunnits, äfvensom i öfrigt sådana upplysningar erhållas, som
för upprättande af en tillförlitlig statistik öfver sockerindustrien erfordras;
och vare tillverkare skyldig att i afseende å bokens anordning
och förande ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, som chefen för
kontroll- och justeringsbyrån meddelar. Nämnda bok skall, när hälst
så påfordras, hållas tillgänglig för den öfverkontrollör och den förste
kontrollör, under hvilkas inseende fabriken är ställd.

20 §.

Tillverkaren ställe sig till efterrättelse hvad ordningsstadgau innehåller
om hans åligganden samt de föreskrifter, chefen för kontrolloeh
justeringsbyrån eller vederbörande kontroll tjänsteman i enlighet
med denna förordning eller ordningsstadgau meddelar.

21 §.

Ofverkontrollör och den kontrollpersonal, som är anställd vid
fabrik, äge när som hälst för undersökning tillträde till alla inom fabriken
befintliga lägenheter, till boningsrum dock endast mellan klockan nio
förmiddagen och klockan nio eftermiddagen.

22 §.

Allmän åklagare äge anställa undersökning för upptäckande af
förbrytelser mot denna förordning.

Sådan undersökning bör göras i två vittnens närvaro, och bör
förrättnings man nen för att tillgodonjuta det skydd, som honom därvid
tillkommer, vid förrättningen på sig synbart bära påbjudet tjänstetecken
eller, innan förrättningen företages, uppvisa fullmakt eller förordnande.

Bor förrättningsmannen inom orten eller är där allmänt känd,
vare lian frikallad från skyldigheten att sålunda styrka sin behörighet.

Kap. IV. Om ansvar för öfverträdelse af förordningens föreskrifter.

23 §•

Den, som utan tillståndsbevis af hvitbetor tillverkar socker i fast
eller flytande form, hvartill äfven liänföres sirap, böte från och med
etthundra till och med tvåtusen kronor eller straffes med fängelse från
och med en till och med sex månader samt gälde den i 1 § stadgade
tillverkningsskatt.

I sådant fall beräknas tillverkningsskatten efter den betafverkning,
som med ledning af redskapens beskaffenhet, den tid, densamma må

hafva varit i bruk, och hvad i (ifrigt i målet förekommit kan. antagas
hafva ägt rum.

Skulle i sådan fabrik, där på grund af tillståndsbevis tillverkning
af sirap, utan sammanhang med annan sockertillverkning, bedrifves,
sirapen vid proftagning befinnas innehålla mindre än tio procent
invertsocker, vare dock tillverkaren ej förfallen till ansvar, men gälde
för den vikt sirap, profvet afser, skatt, motsvarande hälften af gällande
tullsats för utländskt råsocker af mörkare färg än n:o 18 af den i världshandeln
antagna holländska standard.

24 §.

1. Den, som i fabrik, där tillverkning af hvitbetssocker på grund
af tillståndsbevis bedrifves,

å urlakningskärl fyller eller i rif- eller skärmaskin olofligen inmatar
hvitbetor, hvilka icke blifvit af vederbörande kontrolltjänsteman
uppvägda,

eller vidtager åtgärd, hvarigenom betornas vikt eller sockerhalt
vid kontrollen angifves för låg,

eller olofligen bryter försegling eller öppnar eller borttager lås,
som kontroll tjänsteman åsatt,

straffes med böter från och med femhundra till och med femtusen
kronor eller dömes till fängelse från och med en månad till och med
ett. år. Den saktande erlägge ock den tillverkningsskatt, hvaraf kronan
gått i mistning.

2. Där omständigheterna ådagalägga, att sådant fyllande af hvitbetor
å urlakningskärl eller inmatande af hvitbetor å rif- eller skärmaskin,
hvarom i 1 mom. förmäles, skett utan uppsåt att begå skatteförsnillning,
skall dock den skyldige umgälla sin förseelse med böter från och med
tio till och med femhundra kronor.

3. Om någon i fabrik, där tillverkning af sirap af hvitbetor,
utan sammanhang med annan sockertillverkning, på grund af tillståndsbevis
bedrifves,

från beskattning undansnillar något af den sirap, som tillverkas,
eller begagnar tillverkningsredskap, ledningsrör eller behållare
med dold öppning eller afledning, hvarigenom sirap kan lönligen uttagas,
eller vidtager åtgärd, hvarigenom vid vågning af sirap mindre
än sirapens rätta vikt af .vågen angifves,

eller olofligen bryter försegling eller öppnar eller borttager las,
som kontrolltjänsteman åsatt,

straffes han, såsom i 1 mom. sägs.

25 §.

Den, som under pågående lofgifven tillverkning af hvitbetssocker
till därvid begagnad rif- eller skärmaskin eller nrlakningskärl framför
livitbetor, som icke blifvit af kontrolltjänsteman uppvägda, böte, ändå
att oloflig afverkning ej följt, från och med femtio till och med femhundra
kronor, där ej af omständigheterna finnes, att framförandet icke
skett i uppsåt att begå skatteförsnillning.

26 §.

För förbrytelse, hvarom handlas i 23, 24 eller 25 §, af arbetare
eller annan vid fabrik för tillverkning af socker eller sirap af livitbetor
anställd person ansvara tillverkaren, såsom vore förbrytelsen af honom
själ!" begången, så framt ej omständigheterna göra sannolikt, att den
skett utan hans vetskap och vilja. Begagnar tillverkare ombud vid
rörelsens utöfvande, ansvare dock ombudet jämte tillverkaren och lika
med denne för sådan förbrytelse.

27 §.

Underlåter tillverkare att, i enlighet med därom gifna föreskrifter,
föra den bok, som omförmäles i 19 §, eller vägrar han öfverkontrollör
eller förste kontrollör tillgång till samma bok eller vederbörande kontrolltjänsteman
eller den, hvilken äger anställa undersökning om förbrytelse
mot denna förordning, tillträde till rum eller byggnad, där undersökning
må ske, eller till ritning och beskrifning öfver fabriken, straffes med
böter från och med etthundra till och med ettusen kronor.

28 §.

Ofverträdes förbud, som i 18 § gifvet är, böte tillverkaren hvarje
gång sådant sker från och med fem till och med etthundra kronor.

29 §.

Uraktlåter tillverkare att ställa sig till efterrättelse något af hvad
i denna förordning eller gällande ordningsstadga föreskrifves eller de
föreskrifter i fråga om tillverkares åligganden, vederbörande kontrolltjänsteman
i enlighet med denna förordning eller ordningsstadgan med -

delar, straffes, där ej särskild! ansvar är bestämdt, med böter från och
med fem till och med etthundra kronor; och äge Kungl. Maj:ts befallningshafvande
att vid lämpligt vite ålägga honom att sin skyldighet
genast eller inom utsatt tid fullgöra eller ock att låta tills vidare afbryta
betafverkningen.

30 §.

Tillverkare, som åt någon vid hans fabrik anställd kontrolltjänsteman
såsom gåfva något gifver eller erbjuder, böte från och med tjugu
till och med tvåhundra kronor. Kontrolltjänsteman, som gåfvan mottager,
vare lika ansvar underkastad och miste därjämte befattningen.

31 §.

Den, som innehar eller innehaft befattning såsom kontrolltjäusteman,
vare förbjudet att röja tillverkares yrkeshemlighet eller affärsförhållanden.
Gör han detta och framgår ej af omständigheterna, att
han om den hemlighet eller de affärsförhållanden erhållit kännedom å
tid, då han dylik befattning ej innehaft, straffes med böter från och
med femtio till och. med ettusen kronor. Sker det för att göra skada
eller begagnar han sig af berörda yrkeshemlighet eller affärsförhållanden
till egen eller annans fördel, då må till fängelse från och. med eu månad
till och med två år dömas.

Har i nu omförmälda hänseenden genom kontrolltjänstemans åtgöranden
skada uppkommit, vare han ock skyldig den till fullo godtgöra.

32 §.

När undersökning, hvarom i 22 § förmäles, anställes mellan klockan
nio om aftonen och klockan fem om morgonen å ställe, dit kontrollpersonalen
då ej äger fritt tillträde, men förbrytelse ej upptäckes, böte
förrättningsmannen från och med fem till och med femtio kronor, där
han ej haft giltig anledning till undersökningen.

33 §.

Böter, som enligt denna förordning ådöinas, skola, om tillgång
till deras gäldande brister, förvandlas enligt allmän strafflag.

34 §.

Då tillverkningsskatt jämte böter blindt ådömd enligt denna förordning,
må, där tillgång saknas till skatten eller någon del däraf,
böterna ej kunna med penningar gäldas, utan skall den sakfällde i stället
undergå motsvarande förvandlingsstraff.

35 §.

Böter, som enligt denna förordning ådömas, tillfalla med en tredjedel
kronan och med två tredjedelar åklagaren. Finnes särskild angifvare,
tage lian hälften af åklagarens andel. Sådan del tillkomme dock ej
angifvare, då angifvelse skett af föräldrar mot barn, barn mot föräldrar,
makar eller syskon mot hvarandra, annan skyldeman mot den, hos
hvilken han njuter kost och underhåll, fosterbarn mot fosterföräldrar
eller tjänare mot husbondefolk under den tid, de äro i tjänsten.

36 §.

Förbrytelse mot denna förordning må endast åtalas af allmän
åklagare.

Finner kontrolltjänsteman öfverträdelse begången, som bör föranleda
åtal, anmäle han det för allmän åklagare.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1905, med hvilken dagförordningen
om beskattning af hvitbetssockertillverkningen i riket den
19 maj 1893 med däri vidtagna ändringar upphör att gälla.

Förslag

till

Ordningsstadga för fabriker för tillverkning
af socker eller sirap af hvitbetor.

Kap. I. Om kontrolltjanstemännen.

1 §•

1. Chefen för knngl. finansdepartementet inkallar öfverkontrollör
till tjänstgöring och bestämmer de fabriker, öfver Indika han skall utöfva
tillsyn.

2. Chefen för finansdepartementets kontroll- och justeringsbyrå
äger meddela öfverkontrollör tjänstledighet under högst fjorton dagar
samt förordna om tjänstens upprätthållande under samma tid; önskar
öfverkontrollör längre tids tjänstledighet, göre därom ansökan hos chefen
för finansdepartementet.

2 §•

Öfverkontrollörs aflöning utbetalas efter hvarje månads slut eller
efter tjänstgöringens upphörande från landtränteriet i det län, där tjänstgöringen
ägt rum, och, om denna sträckt sig till flera län, från landtränteriet
i det län, som i kallelsen till tjänstgöring blifvit först nämndt.

3 §.

Öfverkontrollör insände sin adress, ehvad han är inkallad i tjänstgöring
eller ej, till kontroll- och justeringsbyrån och, om han är tjänstgörande,
därjämte till Kung!. Maj:ts befallningshafvande.

4 §■

Ansökning till befattning såsom förste kontrollör, assistent eller
kontrollör inlämnas årligen före den 1 augusti till Kungl. Majrts befallningshafvande,
som, efter att i fråga om ansökning till befattningsåsom
förste kontrollör hafva inhämtat chefens för finansdepartementets
kontroll- och justeringsbyrå yttrande, öfver!ämnar ansökningshandlingarna
till vederbörande öfverkontrollör.

Sökande till befattning såsom förste kontrollör, assistent eller
kontrollör skall vid ansökningen foga bevis, hvarmed han vill styrka
sin lämplighet, däribland, om han ej förut tjänstgjort, intyg af öfverkontrollör
om nödig kännedom af gällande författningar och föreskrifter
rörande beskattningen af hvitbetssockertillverkningen och tillsynen därvid
samt, om den sökande står i tjänster»ihållande, bevis, att han skall
erhålla den för befattningens mottagande erforderliga tjänstledighet.

För att kunna antagas till förste kontrollör eller assistent måste
sökanden därjämte vid ansökningen, enligt de föreskrifter Kungl. Maj:t
vill meddela, foga intj^g därom, att sökanden äger tillräckliga insikter
i verkställandet af analyser å hvitbetor och sirap; och skall sökande till
befattning såsom förste kontrollör vid ansökningen jämväl foga betyg
öfver aflagd mogenhetsexamen eller examen från tekniskt läroverk.

Det åligger vederbörande öfverkontrollör att före den 1 september
till Kungl. Maj:ts befallningshafvande afgifva förslag till utnämning af
kontrollpersonal. Äfven i fråga om personalens placering vid fabrikerna
afgifve öfverkontrollör förslag, hvarefter Kungl. Maj:ts befallningshafvande
inkallar kontrollpersonal i tjänstgöring, i den män sådant
erfordras.

En hvar af kontrollpersonalen må kunna af Kungl. Maj:ts befallningshafvande
när som helst entledigas.

5 §•

1. Förste kontrollör, assistent och kontrollör skall infinna sig
vid fabrik, där han blifvit anställd, ett tillverkningsdygn före den tid,
då afverkning af betor enligt tillståndsbevis må begynna.

2. Därest ej ombyte af förste kontrollör, assistent eller kontrollör
äger rum, skall den inkallades tjänstgöring fortfara till och med dagen
näst efter den, då tillverkaren gjort anmälan enligt 12 § i Kungl. förordningen
om beskattning af hvitbetssockertillverkningen.

3. Då förste kontrollör, assistent eller kontrollör inkallas i tjänstgöring
eller ombyte sker, underrätte Kungl. Majrts befallningshafvande
därom öfverkontroilören.

G §•

1. Kungl. Maj:ts befallningshafvande eller för högst åtta dagar
öfverkontrollör äger bevilja förste kontrollör, assistent eller kontrollör
tjänstledighet och, där så nödigt pröfvas, förordna annan lämplig person
att under tiden bestrida befattningen; och gifve öfverkontrollör Kungl.
Maj:ts befallningshafvande del af sitt åtgörande.

2. Varder till tjänstgöring inkallad förste kontrollör, assistent
eller kontrollör af sjukdom eller annat förfall hindrad att å bestämd
tid infinna sig till tjänstgöring eller att eljest fullgöra sin befattning,
anmäle han det ofördröjligen hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande,
som, där så nödigt finnes, inkallar annan.

3. Den, som är satt i ställe för förste kontrollör, assistent eller
kontrollör, åtnjute under sin tjänstgöringstid det arfvode och de öfrig»
förmåner, som tillkomma den, hvilken han företräder.

7 §•

Tjänstgöringsarfvode, med afdrag af tillverkares ersättning för boningsrum
och kost, äger förste kontrollör, assistent eller kontrollör utbekomma
hos Kungl. Maj ds befallningshafvande för en månad i sänder eller
vid tjänstgöringstidens slut samt reseersättning första gången arfvode lyftes,
dock må slutlikvid ej ske, förrän vederbörande öfverkontrollör meddelat
intyg, att kontrolleffekter och förbrukningsartiklar redovisats och tjänsteJ
land lingar na afläm nate.

8 §•

Kontrolltjänstemännen lyda under chefen för kontroll- och justeringsbyrån
och äro pliktige att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter,
han å ämbetets vägnar meddelar.

9 §•

Glör förste kontrollör, assistent eller kontrollör sig skyldig till
oredlighet, oskicklighet, opålitlighet eller liknöjdhet, eller underlåter
han att efterkomma de föreskrifter, öfverkonfrollören honom i tjänsten
meddelar, äge denne att skilja honom från utöfningen af befattningen
och att förordna annan lämplig person att bestrida tjänsten, intill dess
Kungl. Maj:ts befallningshafvande, som genast bör om åtgärden underrättas,
i ärendet beslutit.

Kap. II. Om byggnader och redskap samt vissa tillverkaren åliggande skyldigheter.

10 §.

Ånlägges ny fabrik, skall fabriksbyggnaden ligga fritt, utan samband
med andra byggnader, och må icke innehålla andra lägenheter än dem, som
äro behöfliga för tillverkningen af socker eller sirap. De lägenheter, i
hvilka kristallisering och centrifugering af råsocker försiggår, skola
bilda en särskild afdelning af byggnaden, så att de, om så erfordras,
må kunna afstånga^ från öfrig» delar af densamma.

11 §.

Det i fabriken till kontrollpersonalens förfogande ställda kontrollrummet
skall hafva en golf yta af minst tio kvadratmeter samt inåt
fabriken vara försedt med stora fönster. Tillverkaren åligger att förse
rummet med ett skrifbord, tre stolar samt ett säkert och i öfrigt lämpligt
förvaringsrum för de till kontrollen hörande handlingar och öfriga
effekter.

12 §.

Till uppvägning af betor eller sirap må endast begagnas våg af
sådan konstruktion, som blifvit af chefen för kontroll- och justeringsbyrån
för ändamålet godkänd.

I såväl sockerfabrik som sirupsfabrik skola rif- och skärmaskiner
vara så inrättade, att läs eller försegling med lätthet kan å dem anbringas
på fullt betryggande sätt.

De behållare, i hvilka betorna i sockerfabrik framföras till vågen,
skola rymma minst två deciton råa betor, vara försedda med ordningsnummer
samt alla hafva samma vikt. För att med lätthet kunna åvägabringa
denna likhet i vikten skall å hvarje behållare vara fästad en
liten af järnplåt förfärdigad och med lås försedd låda, i hvilken järneller
blybitar kunna inläggas och hvartill nyckeln förvaras af kontrollörerna.

13 §.

I de fall, då ordningsnummer eller rymdinnehåll skall vara utsatt
å kärl eller apparat, skola beteckningarna på tydligt och varaktigt sätt
anbringas antingen medelst oljefärg å själfva redskapen eller ock på
annat lämpligt sätt, som öfverkontrollören godkänner.

14 §.

Den i förordningen angående beskattning af hvitbetssockertillverkningen
föreskrifna fabriksanmälan skall innehålla uppgift om

a) fabrikens belägenhet,

b) de särskilda till densamma hörande byggnaderna,

c) förvaringsrummen för såväl betor som de särskilda fabrikaterna,

d) de egentliga fabrikslokalerna,

e) de fasta apparater, som tjäna till betornas tvättning, rifning

eller skärning äfvensom till saftens utpressning eller utdragning,
samt

f) de kärl, som äro afsedda för saftens skedning, saturation,

värmning, kokning och klarning äfvensom, då fråga är om
sockerfabrik, för saftens kristallisering, eller, då fråga är
om sirupsfabrilc, för sirupens invertering; skolande rymden
af hvart och ett af dessa kärl, uttryckt i liter, därjämte
vara angifven.

15 §■

Tillverkaren åligger att själf eller genom ombud närvara vid den
besiktning af fabriken, som omnämnes i 20 eller 33 § af denna
ordningsstadga.

16 §.

Vill tillverkare under tid, då kontrollpersonal icke är vid fabriken
anställd, för reparation eller af annan anledning hafva tillgång till
något af de redskap, som af kontrollpersonalen blifvit satta under lås
eller försegling, göre han därom anmälan hos öfverkontrollören. Sedan
tillverkarens behof af tillgång till redskapen upphört, underrätte han
därom öfverkontrollören.

Kap. III. Om kontrollen i sockerfabriker.

17 §■

Förste kontrollör åligger:

att ägna uppmärksamhet åt arbetet i fabriken och tillse, att de
för kontrollen gifna stadganden städse iakttagas,

att med biträde af de två assistenterna bestämma sockerhalten
i betorna,

att öfvervaka, att proftagning och analyser utföras med omsorg
och i rätt tid,

att för hvarje dygn uträkna medelsockerhalten i betorna,
att likaledes för hvarje dygn bestämma den beskattningsbara
sockermängd, som skall påföras fabriken,

att föra foreskrifna anteckningar och journaler, samt
att hafva vård om alla till kontrollen hörande handlingar, instruxnent,
lås, ämbetssigill, kontrolleffekter och förbrukningsartiklar, som
icke i tro anförtrodda åt kontrollörerna.

18 §.

Assistenterna åligger:

att biträda förste kontrollör vid proftagning och vid undersökning
af betornas sockerhalt, äfvensom

att vid behof efter öfverkontrollörs tillsägelse tillhandagå förste
kontrollör vid öfriga honom åliggande uppgifter.

19 §.

Kontrollörerna åligger:

att uppväga alla de betor, som vid fabriken afverkas,
att noga öfvervaka, det icke betor afverkas, utan att de blifvit
behörigen uppvägda,

att föra föreskrifna anteckningar och journaler, samt
att tillse, det de för kontrollen i öfrigt gifna stadganden städse
iakttagas.

Kontrollörerna indelas af öfverkontrollör till tjänstgöring.

20 §.

Innan uppvägning af betor första gången efter nytt _ tillståndsbevis
börjar, skall fabrikens kontrollpersonal anställa besiktning af
fabriken för att! utröna, huruvida byggnader och redskap öfverensstämma
med fabriksanmälan och tillhörande ritning samt föregående
besiktningsprotokoll. Besiktningen må verkställas endast vid dagsljus.
Hinner densamma icke afslutas på dagen, skall den åt brytas vid skymningen
för att fortsättas påföljande helgfria ,dag.

Med anledning af besiktningen uppsättes åt förste kontrollören
protokoll, innehållande uppgift på de förändringar, som vidtagits med
byggnader och redskap efter näst föregående besiktning, eller att förändring
ej ägt rum. Af detta protokoll utskrifvas två exemplar, hvaraf
det ena bilägges den vid fabriken förvarade fabriksanmälan och det
andra insändes till öfverkontrollören.

A7id besiktningen tillses, att lås eller försegling, som under tider,
då betafverkning icke äger rum, jämlikt 41 § bör vara antingen å rifoch
skärmaskinerna eller å saftvinningsapparaterna anbragt, är i behörigt
skick. Läs eller försegling må dock ej från nämnda maskiner
och apparater borttagas, förrän desamma skola sättas i verksamhet.

21 §.

Omedelbart innan uppvägningen af betor börjar, skall den kontrollör,
som har första vakten, tillse, det vågen är riktig samt att
vikten af de behållare, hvari betorna uppvägas, är öfverensstämmande
med deras gemensamma motvikt; och skall han anteckna resultatet af
undersökningen i sin uti 24 § omförmälda anteckningsbok. Hvarje
gång eu kontrollör afiöser en annan vid vägningen, skall den förre
anställa en dylik undersökning och på lika sätt inskrifva resultatet i
sin anteckningsbok.

22 §.

Vid hvarje vågning bringas alltid en lika vikt betor på vågen.
Viktbeloppet bestämmes årligen af öfverkontrollören för hvarje fabrik
vid afverkningens början, dock får detsamma ej understiga två deciton.

De behållare, hvari betorna vid vägningen befinna sig, böra, såvidt
ske kan, alltid i samma ordningsföljd framföras till vågen.

23 §.

Vid eller i närheten af rif- eller skärmaskinerna må betor icke
uppläggas, och skola därför de uppvägda betorna alltid direkt ur behåll
arne inmatas i rif- eller skärmaskinerna eller i de till dem ledande
elevatorerna.

24 §.

Öfver uppvägningen af betor föra kontrollörerne hvar sin anteckningsbok
samt gemensamt en vågjournal.

Efter hvarje vågning inskrifver vakthafvande kontrollören genast
med bläck i sin anteckningsbok tiden, då vägningen skedde, och behållarens
ordningsnummer. Efter slutet af hvarje vakt uträknar han
vikten af de under vakten uppvägda betorna och, sedan uträkningen
blifvit af efterträdaren granskad och i anteckningsboken attesterad,
inför han resultatet i vågjournalen.

25 §.

Förste kontrollören och de två assistenterna skola, i den ordning
öfverkontrollören bestämmer, sig emellan fördela arbetet med betornas
polarimetriska undersökning, skolande vid fördelningens verkställande
iakttagas, att nattjänst ej ålägges förste kontrollören samt att de båda
assistenterna hafva sådan tjänst hvarannan vecka.

Så länge fabriken är i gång, skall förste kontrollör eller assistent
uttaga snitselprof minst en gång i timmen hela dygnet om, och
må undersökning af uttaget prof ej uppskjutas mer än tre timmar.

Bestämmandet af sockerhalten i betorna skall ske efter alkoholextraktionsmetoden.
Närmare föreskrifter om undersökningens utförande
och om profning af polarisationsinstrument meddelas af chefen för kontroll-
och justeringsbyrån.

26 §.

Öfver betundersökningarna skall föras analys journal, däri antecknas
tiden för hvarje proftagning och polarimetrisk undersökning, den för
hvarje gång funna sockerhalten samt namnet å den, som utfört undersökningen.
Efter den sista undersökningen för hvarje tillverkningsdygn

uträknas och antecknas medelsockerhalten för tillverkningsdygnet. Denna
medelsockerhalt, minskad med två procent, utgör den sockerhalt, som
lägges till grund för skatteberäkningen.

27 §.

Sedan, på sätt i 24 § sägs, vikten af de under dygnets samtliga
vakter uppvägda betorna blifvit införd i vågjournalen, åligger det förste
kontrollören att däri utföra sammanlagda vikten för tillverkningsdygnet
och att vid sidan däraf anteckna såväl den från analysjournalen hämtade
beskattningsbara sockerhalten för samma dygn som produkten af vikten
och sockerhalten eller den beskattningsbara sockermängd, som för samma
dygn skall påföras fabriken.

28 §.

Första helgfria dag i hvarje månad skall förste kontrollören ur
vågjournalen göra utdrag, upptagande den mängd beskattningsbart socker,
som under föregående månad påförts fabriken, äfvensom den beräknade
skatten därför. Sådant utdrag skall tillställas tillverkaren, kontroll- och
justeringsbyrån samt öfverkontrollören äfvensom, sedan det blifvit af
öfverkontrollören vid hans nästa besök i fabriken attesteradt, Kungl.
Maj :ts befallningshafvande.

Omedelbart efter det betafverkningen vid fabriken för tillverkningsåret
upphört, skall förste kontrollören för den förflutna delen af månaden
meddela enahanda utdrag ur vågjournalen, och skall öfverkontrollören,
sedan han attesterat sådant utdrag, insända detsamma till Kungl.
Maj:ts befallningshafvande.

29 §•

\ id hvarje fabrik skall af kontrollpersonalen föras eu dagbok, i
hvilken vakthafvande kontrollör antecknar de afbrott i betafverkningen,
som inträffa under hans vakt, förste kontrollören den dag, då tillverkaren
anmält, att betafverkningen upphört, samt en hvar af personalen
tiden för hans ankomst till fabriken, de besök, han gör i fabriken
under sön- och helgdagar samt vid andra tillfällen, då af någon anledning
betafverkningen livilar och kontrollpersonalens ständiga närvaro i
fabriken icke är nödvändig, äfvensom andra anmärkningsvärda tilldragelser
i iabriken, Indika röra redskapen, tillverkningen eller kontrollen därå.

30 §.

A sön- och helgdagar äfvensom eljest, då afverkningen af betor i
sockerfabrik tillfälligtvis måste hvila längre än sex timmar, skall den
kontrollör, under livilkens vakt afbrottet inträffar, med lås eller försegling
stänga rif- och skärmaskiner.

Om af någon anledning, t. ex. behof att reparera rif- eller skärmaskiner,
nyssnämnda förfarande icke skulle kunna användas, skola i
stället saftvinningsapparaterna på lika sätt stängas eller ock vidtagas
annan säkerhetsåtgärd, som öfverkontrollören anser betryggande mot
oloflig afverkning.

31 §.

A de tider, då redskap enligt nästföregående § medelst läs eller
försegling är försatt ur bruk, skall vakthafvande kontrollör minst en
gång under vakten göra besök i fabriken för att tillse, det förenämnda
anordning är i behörigt skick.

Kunna åter vid sådana tillfälliga afbrott i afverkningen, hvarom
i nästföregående § sägs, hvarken rif- eller skärmaskiner eller saftvinningsapparater
på föreskrifvet sätt stängas, äro kontrollörerna pliktige att genom
vakthållning i fabriken förvissa sig, det ingenting olofligt där förehafves.

Kap. IV. Om kontrollen i sirupsfabriker.

32 §.

Förste kontrollör åligger:

att vid ankomsten till fabriken anbringa läs å vågbehållaren och
dess afloppskran,

att efter anmälan af tillverkaren borttaga lås från vågbehållaren
och afloppskranen och närvara vid behållarens tömning,

att för hvarje gång, behållaren tömmes, uttaga prof af skarpen och
undersöka dess invert.sockerhalt,

att efter slutad vågning åter anbringa kronans lås å vågbehållaren
och afloppskranen,

att noga följa tillverkningen i fabriken,

att tillse, att alla för kontrollen anbragta lås befinnas i oförändrad!
skick, samt

att med noggrannhet öfvervaka, att gifna stadganden för kontrollen
städse iakttagas.

33 §.

Innan afverkning af betor första gången efter nytt tillståndsbevis
börjar, skall förste kontrollören anställa besiktning af fabriken för att
utröna, huruvida byggnader och redskap öfverensstämma med fabriksanmälan
och tillhörande ritning samt föregående besiktningsprotokoll.
Besiktningen må verkställas endast vid dagsljus. Hinner densamma icke
afslutas på dagen, skall den af brytas vid skymningen för att fortsättas
påföljande helgfria dag.

Med anledning af besiktningen uppsattes af förste kontrollören
protokoll, innehållande uppgift på de förändringar, som vidtagits med
byggnader och redskap efter näst föregående besiktning, eller att förändring
ej ägt rum. Af detta protokoll utskrifvas två exemplar, hvaraf
det ena bilägjges den vid fabriken förvarade fabriksanmälan och det
andra insändes till öfver kontrollören.

Vid besiktningen tillses, att lås eller försegling, som under tider,
då betafverkning icke äger rum, jämlikt 41 § bör vara antingen å rifoch
skärmaskinerna eller å saftvinningsapparaterna anbragt, är i behörigt
skick. Lås eller försegling må dock ej från nämnda maskiner och apparater
borttagas, förrän desamma skola sättas i verksamhet.

34 §.

Innan uppvägning af sirup för tillverkningsåret tager sin början,
skall förste kontrollören pröfva vågens riktighet och förvissa sig om,
att sirupsbeliåll aren på vågen med tillhörande rörledningar för till- och
aflopp äro täta och att kranarne äro så inrättade, att de kunna stängas
med kronans lås. Under tillverkningens gång bör vågens känslighet
af förste kontrollören allt emellanåt pröfvas.

Af hvarje sirupskok skall förste kontrollören uttaga dels ett prof
för omedelbar undersökning, dels ock ett reservprof på omkring en tredjedels
liter, skolande det sistnämnda förseglas med förste kontrollörens
och tillverkarens sigill samt förses med anteckning om kokets nummer.
År tillverkaren missnöjd med förste kontrollörens undersökning, insändes
reservprofvet ofördröjligen till kontroll- och justeringsbyrån. Uttaget
reservprof behöfver ej förvaras längre tid än en vecka.

35 §.

1. I hvarje sirupsfabrik skall af förste kontrollören föras en vågjournal,
däri för hvarje kok antecknas den tillverkade sirupens vikt äfvensom den

skatt, som, med hänsyn till den hos koket utrönta invertsockerhalten,
enligt förordningen om beskattning af hvitbetssockertillverkningen å
koket belöper.

2. Första helgfria dag i hvarje månad skall förste kontrollören
ur vågjournalen göra utdrag, upptagande den mängd sirap, som under
föregående månad blifvit uppvägd, jämte uppgift om den därå belöpande
skatt, hvarvid, i händelse något kok beskattats såsom socker, angifves
kokets vikt och därå belöpande skatt. Sådant utdrag tillställes tillverkaren,
kontroll- och justeringsbyrån samt öfverkontrollören äfvensom,
sedan det blifvit af öfverkontrollören vid hans nästa besök i fabriken
attesteradt, Kungl. Maj:ts befallningshafvande. Omedelbart efter det tillverkningen
vid fabriken för tillverkningsåret upphört, skall förste kontrollören
för den förflutna delen af månaden meddela enahanda utdragur
vågjournalen, och skall öfverkontrollören, sedan han attesterat sådant
utdrag, insända detsamma till Kungl. Maj:ts befallningshafvande.

36 §.

Förste kontrollör skall i regel besöka sirupsfabrik en gång hvarje
förmiddag och en gång hvarje eftermiddag samt eljest, då tömning af
vågbehållaren bör äga rum. Om förste kontrollören aflägsnar sig från
sin bostad för längre tid än sex timmar, skall han därstädes lämna
underrättelse, hvarest han under, frånvaron kan anträffas.

37 §.

I sirupsfabrik skall förste kontrollören föra en dagbok, i hvilken
antecknas dagen för hans inställelse vid fabriken, förekommande afbrott
i tillverkningen och anledningen därtill, tiden för de besök, förste
kontrollören gör i fabriken under sön- och helgdagar samt eljest, då tillverkningen
är afbruten, dagen, då tillverkaren anmält, att tillverkningen
upphört, äfvensom andra anmärkningsvärda tilldragelser i fabriken, hvilka
röra redskapen, tillverkningen eller kontrollen därå.

Kap. V. Gemensamma bestämmelser rörande kontrollen.

38 §.

Fn hvar af kontrollpersonalen ställe sig till efterrättelse de föreskrifter,
som varda honom i och för hans befattning meddelade af vederbörande
öfverkontrollör.

39 §.

En hvar af kontrollpersonalen skall omsorgsfullt vårda och förvara
alla handlingar, kontrolleffekter och förbrukningsartiklar, som han
för kontrollens utöfvande emottagit, och må ingen obehörig person till
dem äga tillgång.

40 §.

Befinnes medelafverkningen af betor eller medeltillverkningen af
sirap under tjugu på hvarandra följande tillverkningsdygn med mer än
en femtedel öfverstiga den i driftsanmälan uppgifna, skall sådant af förste
kontrollören ofördröjligen anmälas för Kungl. Maj:ts befallningshafvande.

41 §.

När tillståndsbevis vid fabrik upphört att gälla, skall förste kontrollören
med lås eller försegling afstånga rif- och skärmaskiner, hvaremot
vågbehållare och afloppskran i sirupsfabrik må lämnas öppna.

Innan förste kontrollören lämnar fabriken, skall han, med undantag
allenast af de lås, som blifvit i fabriken anbragta, till öfverkontrollören
insända samtliga till kontrollen hörande handlingar, lås,
nycklar, ämbetssigill, andra effekter och förbrukningsartiklar, dock må
chefen för kontroll- och justeringsbyrån kunna föreskrifva, att vissa
effekter och förbrukningsartiklar under lås kvarlämnas i fabriken.

42 §.

Ofverkontrollörs allmänna åliggande är att hålla tillsyn öfver
efterlefnaden af de för kontrollen öfver hvitbetssocker- och sirupstillverkningen
gällande författningar; och skall han för detta ändamål tillse,
att byggnader, apparater och redskap befinnas i lagenligt skick, undersöka
den våg och de vikter, som vid kontrollen skola användas, tillse, att
alla beräkningar i anteckningsböcker samt våg- och analys-journaler äro
riktiga, granska utdragen ur vågjournaler samt i öfrigt öfvervaka, att
kontrollpersonalen noggrann! tillämpar meddelade föreskrifter.

43 §.

Under den tid, tillståndsbevis vid fabrik gäller, skall öfverkontrollören
besöka fabriken minst två gånger i månaden; och göre han
därom anteckning i den af kontrollpersonalen förda dagboken.

Sedan tillståndsbevis vid fabrik upphört att gälla, skall öfverkontrollören
besöka fabriken en gång i månaden eller oftare, i fäll chefen
lör kontroll- och justeringsbyrån sådant föreskrifver.

44 §.

Öfverkontrollör skall tillhandahålla kontrollpersonalen alla för kontrollen
nödvändiga effekter och förbrukningsartiklar äfvensom formulär
och blanketter till föreskrifna böcker, journaler och utdrag; och äge
han därför att hos kontroll- och justeringsbyrån rekvirera samma effekter,
artiklar, formulär och blanketter.

45 §.

inom Ijorton dagar efter hvarje månads slut insände öfverkontrollör
till kontroll- och justeringsbyrån uppgift å de fabriker, han under
månaden besökt, tiderna för besöken och hvad anmärkningsvärd! därvid
förefallit. Inträffar under månadens lopp något af större vikt, bör anmälan
därom genast till byrån insändas.

46 §.

Omedelbart sedan tillståndsbevis vid fabrik upphört att gälla,
insände öfverkontrollör till Kungl. Maj:ts befallningshafvande anmälan,
huruvida vid fabriken ägt rum sådant uppehåll, som omförmäles i 13 §
i förordningen om beskattning af hvitbetssockertillverkningen.

47 §''

Öfverkontrollör åligger att årligen före utgången af april månad
till kontroll- och justeringsbyrån insända:

a) samtliga kontrollhandlingar, som blifvit under tillverkningsåret
förda vid de under hans tillsyn ställda fabrikerna;

b) uppgift å kontrollpersonalen vid samma fabriker samt å de
tjänstgörandes yrken och tjänstgöringstid; samt

c) redovisning för mottagna kontrolleffekter och förbrukningsartiklar.

48 §.

Så snart tillverkaren hunnit afsluta den fabriksbok, som det enligt
19 § i förordningen om beskattning af hvitbetssockertillverkningen åligger

honom fora, skall öfverkontrollör ur densamma göra utdrag i enlighet
med fastställdt formulär; och bör dylikt utdrag insändas till kontroll- och
justeringsbyrån senast under loppet af september månad af nästföljande
tillverkningsår.

49 §.

Begär tillverkare att under tid, då tillståndsbevis vid fabrik ej
gäller, för reparation eller annan liknande anledning få tillträde till
något redskap, som skall vara satt under kronans lås eller försegling,
skall öfverkontrollören, så fort sig göra låter, infinna sig vid fabriken
för att borttaga låset eller förseglingen och vidtaga de åtgärder, som
han finner af behofvet påkallade. Efter slutad reparation anbringe
öfverkontrollör ånyo lås eller försegling, dock att under tiden från den
1 maj till den 1 september tillverkaren må äga obehindradt tillträde till
samtliga maskiner och redskap.

50 §.

De i denna ordningsstadga omförmälda formulär fastställas af chefen
för kontroll- och justeringsbyrån.

Denna ordningsstadga träder i kraft den 1 juli 1905, då ordningsstadgan
den 19 maj 1893 med däri genom kungörelsen den 10 juli
1903 vidtagen ändring upphör att gälla.

Förslag

till

Förordning om vågning af hvitbctor.

i §•

Vid leverans af hvitbetor skall, såvidt köpare eller säljare så fordrar,
betornas uppvägning ske genom vägare, som Kungl. Maj:ts befallningshafvande
antagit.

2 §•

Då hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande anmäles, att å viss ort
finnes våg och vikter för vågning af hvitbetor, har Kungl. Maj:ts befallningshafvande
att förordna en eller flere lämpliga personer att vid
den våg vara vägare för det årets skörd.

3 §•

Vägare skall gå allmänheten tillhanda vid vågning af betor i den
ordning, hans åtgärd påkallas. Härvid skall vägaren utröna bruttovikten.

Skall enligt aftal betalningen erläggas efter betornas nettovikt,
bar vägare att på begäran uttaga och väga prof, som därefter rengöres,
så att det motsvarar bestämmelsen i aftalet, och genom tvättning befrias
från vidhängande jord samt åter väges, hvarefter bestämmes den smutsprocent,
som skall afdragas, samt den nettovikt, efter hvilken betalningen
skall erläggas.

Allt arbetsbiträde, som erfordras för betornas förande till och från
vågen, tillhandahålles af säljaren. Det biträde, som erfordras för betornas
rengöring och tvättning, anskaffas och betalas af köparen.

4 §•

Efter verkställd vågning skall vägaren till köpare och säljare
utfärda vågsedel, upptagande köparens och säljarens namn, dagen för
uppvägningen, bruttovikten af de uppvägda betorna äfvensom, i händelse
nettovikten blifvit bestämd denna och smutspröcenten.

5 §•

Vägare åligger att med noggrannhet förrätta honom i tjänsten
anförtrodt arbete. Beträdes vägare med oordentlighet, försumlighet eller
opassande uppförande, afskedas han från sin befattning.

Innan vägare träder i utöfning af sin befattning, läte Kungl. Maj:ts
befallningshafvande erinra honom om de med befattningen förenade
åligganden och det ansvar, försummelse däraf medför.

6 §•

Ersättning för vägning af betor utgår till vägare efter taxa, som
Kungl. Maj:ts befallningshafvande fastställer för hvarje särskild våg.

Afgiften erlägges till hälften af köpare och till hälften af säljare,
där ej annat dem emellan aftalats.

Närmare föreskrifter för vägare utfärdas af Kungl. Maj:ts befallningshafvande.

MOTIV

Inledning.

Inledning,

För sockerindustrien har tull- och skattelagstiftningen vant af
genomgripande betydelse. Sedan nämligen ett högt tullskydd under
1800-talet i de flesta europeiska länder framkallat och utvecklat en
hvitbetssockertillverkning, som allt mera inkräktat på den marknad,
som förut uteslutande var förbehållen det ur sockerröret framställda
kolonialsockret, har den särskilda beskattning å socker, hvars införande
blifvit nödvändig såsom en ersättning för vederbörande statskassors
minskade inkomster af sockertullen, i sin ordning haft en ingripande
betydelse för sockerproduktionen.

På sätt framgår af de ständiga förändringarna i sockerlagstiftningen
i alla de länder, där en inhemsk sockertillverkning öfverhufvud
taget förekommer, har emellertid anordnandet af sockerbeskattningen
visat sig vara ett synnerligen svårlöst problem. Ehuru denna beskattning
ursprungligen framkallats allenast af hänsyn till de olika staternas
finanser, bär det likväl mer och mer framträdt, att sockerbeskattningen,
jämte sin direkta inverkan på sockerpriset och den däraf beroende
sockerkonsumtionen, haft ett allt efter de olika sätten för skattens anordnande
väsentligen olika inflytande på såväl sockertillverkningen
som odlingen af de för sockrets framställande erforderliga råämnena.

De olika tid efter annan vidtagna förändringarna i tull- och
skattelagstiftningen rörande socker återspegla också en ständig sträfvan
hos de lagstiftande myndigheterna att vid frågans lösning söka sammanjämka
de stridiga intressen, som därvid starkast gjort sig gällande.
Dessa intressen hafva i de sockerproducerande länderna i Europa hufvudsakligen
varit: statskassans behof af ökade skatteinkomster, råsockertillverkares
och raffinadörers kraf på skydd för sin näring, landtbrukarnes
önskningar att i vidsträcktaste mån draga fördel af betodlingen, äfvensom
i länder med egna rörsockerproducerande kolonier hänsynen till

42 Inledning.

dessa koloniers sträfvan att upprätthålla sin tillverkning af kolonialsocker
vid sidan af hvitbetssockertillverkningen.

Innan kommitterade öfvergå till att redogöra för huru tull- och
skattelagstiftningen i de förnämsta sockerproducerande länderna i
Europa utvecklat sig och huru den för närvarande där är gestaltad,
vilja kommitterade först erinra om att vid sockerbeskattningen, sådan
den hittills varit anordnad, till grund för skatteberäkningen lagts antingen
1) den använda redskapens afverkningsförmåga, eller 2) vikten
af de använda betorna, eller 3) mängden och tätheten af den utpressade
eller på annat sätt utdragna betsaften, eller ock 4) vikten af
det tillverkade sockret. I hvad mån dessa olika system för beskattningen
erbjudit särskilda fördelar och olägenheter, skall jämväl i det
följande i korthet beröras.

Beskattning efter utrönta och uppskattade afverkningsförmågan
hos de för hvitbetssaftens vinnande använda apparater (Pauschalirung)
har förekommit i Osterrike-Ungern och Ryssland. Vid användande af
diffusionsmetoden beräknades skatten efter den antagna betvikten per
hektoliter af diffusörernas rymd. Det nämnda beskattningssättet var
visserligen enkelt och medförde ganska ringa kostnad för kontrollen,
enär någon ständig tillsyn vid fabriken icke erfordrades. Då emellertid
skattens bestämmande skedde efter en antagen beräkning af utbytet,
visade beskattningssättet sig synnerligen osäkert, och tillverkarne voro
allmänt i tillfälle att afverka större myckenhet betor, än myndigheterna
beräknat. Då systemet numera icke någonstädes tillämpas, torde någon
närmare redogörelse därför ej erfordras.

Det andra sättet är att beräkna skatten efter de för sockertillverkningen
använda betornas vikt, hvilken af kontroll tjänstemannen utrönes
omedelbart innan de tvättade betorna inmatas i rif- eller skärmaskinerna.
Såsom förhållandet varit vid systemets tillämpning i Sverige,
plägar dock skatten i regeln beräknas, icke direkt efter betornas vikt,
utan i visst förhållande till det utbyte i socker, som de vid tillverkningen
använda hvitbetorna antagas hafva lämnat. Det verkliga förhållandet
mellan betornas vikt och den ur betorna vunna sockermängden
söker man tid efter annan bestämma enligt den erfarenhet, som vid
tillverkningen vinnes. Hvarje tillverkare ålägges nämligen föra och vid påfordran
för kontrolltjänstemännen förevisa »fabriksböcker», hvari redogöres
för det utbyte i socker af alla slag, som vunnits af den vid fabriken

Inledning. 48

afverkade betmängden. De ur dessa böcker hämtade uppgifter jämte
vågjournalernas data samt de upplysningar i öfrigt, som det tillhör kontrollörerna
att samla, lämna staten den nödiga ledningen vid bestämmandet-
af det beskattningsbara utbytet.

Kontrollen vid detta beskattningssätt är enkel, lätt handhafd och
ganska tillförlitlig, och då den ej häller af de lägre kontrolltjänstemännen
kräfver några tekniska insikter i hvitbetssockertillverkningen,
är kostnaden vid densamma jämförelsevis billig. Sedan betorna blifvit
uppvägda, äger tillverkaren full frihet att drifva sin tillverkning på sätt
honom lämpligast synes utan att därvid vara underkastad annan kontrpll
än den, som kan erfordras för tillsynen därå, att betor icke i fabriken
afverkas utan att hafva blifvit i föreskrifven ordning vägda. Tillverkaren
kan med fabriken förena raffinaderi eller annan fabriksrörelse, och förarbetande
inom fabriken af kolonial- eller annorstädes tillverkadt råsocker
kan tillåtas, utan att skattekontrollen därigenom i ringaste mån
försvåras. Då den för tillfället gällande skatten utgår efter betornas
vikt, ehvad utbytet af socker är större eller mindre, måste tillverkaren
ägna den största uppmärksamhet ej mindre däråt, att redskapen i
möjligaste män tillgodogör betornas socker, än äfven åt själfva hvitbetsodlingen
för åstadkommande af betor med den största sockerhalt.
Att i allmänhet en betydligare sockerhalt hos betan måste för tillverkaren
vara synnerligen fördelaktig inses däraf, att kostnaden för afverkningen
af en viss mängd betor måste ställa sig tämligen lika,
antingen sockerhalten är större eller mindre, och att således tillverkningskostnaden
för hvarje kilogram socker bör ställa sig lägre, i den
mån utbytet blifvor rikare. Med systemet följer också, att vid etthögre
Titbyte af socker den erlagda skatten för kilogram socker blir
mindre än vid ett- lägre utbyte. Med afseende å dessa förhållanden
anses systemet äga en synnerlig förmåga att utveckla betodlingen och
det tekniska förfaringssättet inom sockerindustrien.

Mot. beskattningssättet- har åter anmärkts, att, då bestämmandet
af det legala sockerutbytet i förhållande till det verkliga tid efter annan
måste ändras, systemet leder till upprepade förändringa i lagstiftningen;
att oaktadt dessa ändringar tillverkarne dock i allmänhet
erhålla en mer gynnad ställning än lagstiftningen afsett; att, då sockerhalten
i betorna i anseende till mer eller mindre gynnsam väderlek
och andra förhållanden under olika år och på skilda ställen kan växla
en eller annan procent, beskattningen kan drabba tillverkarne ojämnt
samt ofta- betydligt gynna tillverkaren på statskassans bekostnad; att
svårighet möter att vid utförsel af hvitbetssocker bestämma skatte -

44 Inledning.

godtgörelsen, som därför vanligen kommer att innebära en mer eller
mindre betydande exportpremie; att, enär vid val af betsort, gödslingsmedel
och odlingssätt hänsyn måste tagas till frambringandet af möjligast
sockerrika och i öfrig! godartade betor, odlaren på en gifven jordrymd
erhåller mindre betor än eljest; att betodlingens fördelar endast kunna
komma jordbrukarne till godo i de delar af ett land, där jordmånen
och klimatet bäst lämpa sig för odlingen af dfe sockerrikaste betor;
samt att, då tillverkarens fördel bjuder honom att af de beskattade
betorna vinna det största möjliga sockerutbyte, han däraf föranledes
till användande af dyrbarare fabriksinrättningar samt omständligare och
kostbarare arbetsmetoder, än han möjligtvis under andra omständigheter
skulle begagna.

Då skatten bestämdes efter betsaftens mängd och täthet eller egentliga
vikt, b vilket varit fallet bland annat i Belgien till den 1 september
1903 och tidigare jämväl i Nederländerna och Italien, uppmättes saften och
utröntes dess egentliga vikt med en areometer eller s. k. densimeter,
å hvilken den punkt, som motsvarade vattnets täthet, var betecknad
med 1,00 och hvarje hel grad motsvarade eu skillnad af 0,oi i egentliga
vikten. Härvid uträknades den skattepliktiga sockerkvantiteten efter
det antagande, att en viss volym saft i utbyte lämnade en viss mängd
socker för hvarje grad öfver l,oo, som densimetern vid en temperatur
af+15° C. i saften angaf.

Enär saftens sockerhalt i allmänhet växer med dess egentliga vikt
och denna således i allmänhet kan anses såsom eu approximativ mätare
af saftens värde, skulle ifrågavarande beskattningssätt framför betbeskattningen
ägt det företräde, att skatten, som lämpades efter saftens egentliga
vikt, därvid mera rättvist träffade tillverkaren samt att jordbrukaren
mindre föranleddes att företrädesvis söka frambringa betor, som gåfvo
det högsta sockerutbytet. Likasom vid betbeskattningen kunde raffinering
af kolonialsocker och hvitbetsråsocker, som blifvit annorstädes
tillverkadt, äga rum i hvitbetssockerfabrik, under det afverkning af
betor där försiggick, utan att skattekontrollen därigenom gjordes mer
invecklad eller mindre tillförlitlig.

Betsaftens värde står emellertid ej alltid i direkt förhållande till
dess egentliga vikt. De salter och andra ämnen, som betsaften innehåller
(Nicht-Zucker), bidraga nämligen att höja dennas egentliga vikt,
men vålla på samma gång ett förminskadt utbyte af det förhandenvarande
sockret samt nedsätta alltså dettas värde. Grunden för utbytesberäkningen
var därför icke fullt tillförlitlig, och vid saftens profning
kunde tämligen lätt misstag eller till och med missbruk äga rum.

Inledning. 45

Enär vidare, innan betsaften blifvit profvad, med densamma icke fick
vidtagas någon åtgärd, hvarigenom dess egentliga vikt kunde förändras,
ingrep kontrollen ganska väsentligt i tillverkarens åtgöranden. Då för
kontrollen fordrades flere tjänstemän och anspråken på deras skicklighet
icke kunde sättas låga, blef kontrollkostnaden ej obetydlig, utan att
ändå säkerhet mot underslef visade sig kunna ernås.

En produktbeskattning eller beskattning af den färdiga varan, såsom
i Sverige sker vid brännvinstillverkningen, synes väl vara det teoretiskt
riktiga. Beskattningen hvarken inverkar på betornas odlingssätt eller nödvändiggör
mer invecklade och kostsamma fabriksinrättningar och arbetssätt
än sådana, som af förhållandenas egen natur betingas och skulle
användas, äfven om icke någon sockerskatt funnes. Det erfordras
därvid, att fabriken omgärdas af en mur eller på annat sätt isoleras
samt att den sättes under bevakning af en kontrollpersonal, hvilken
jämväl äger anställa undersökning å personer eller varor, som lämna
fabriken, samt har att under lås förvara det tillverkade sockret, intill
dess detsamma lämnar fabriken. Kontrollkostnaden varder därigenom
ej obetydlig. I tillämpningen kan denna bevakning göras mer eller
mindre betungande och omständlig.

Beskattningssättet kan anordnas på två olika sätt, antingen så att
skatten erlägges eller påföres, då varan lämnar fabriken (fabrikatskatt),
eller ock så att den först ifrågakommer, då varan uttages till förbrukninginom
landet (konsumtionsskatt).

Vid fabrikatskatt måste olika skattesatser fastställas för olika slag
af socker, som från fabriken utgå. Svårighet att fastställa ett riktigt
förhållande mellan de olika slagen af socker möter emellertid därvid.
Undersökning kan nämligen ej med nöjaktig säkerhet ske efter den
holländska standarden eller något annat typsystem, utan bör därtill
användas polarisationsinstrument, polarimeter, hvarmed förstås en särskild
apparat, hvars anordning grundar sig på det förhållandet,
att socker i följd af sin inre kemiska byggnad inverkar på s. k. polariseradt
ljus. Om en polariserad ljusstråle får passera genom en sockerlösning,
vrides polarisationsplanet åt höger, och denna vridning är fölen
och samma längd hos lösningen proportionell mot dess halt af
socker. Användandet af polarisationsinstrument kan dock endast anförtros
åt personal med viss kompetens, och kräfver därför systemet en särskilt
utbildad och således dyrbar kontrollpersonal. Ännu omständligare
och därför äfven dyrare är tillämpningen af fabrikatskattesystemet, om
man för sockrets kvalitativa bestämning icke åtnöjer sig med dess
polarisering, utan såsom i Frankrike använder fullständig kemisk, s. k.

Sockerkonventionen i Bryssel.

sackarimetrisk analys. Om utländskt råsocker eller socker, som annorstädes
tillverkats, införes i fabriken, invecklas vid detta system än mer
beräkningarna. Vid olika skattesatser kan slutligen bestämmandet af
rendementet gifva anledning till någon premie.

Vill man till undgående af dessa svårigheter använda eu konsumtionsskatt,
måste ej blott alla hvitbetssockerfabriker, utan äfven alla
raffinaderier sättas under bevakning samt socker, som forslas från fabrik
till annan, äfven vara underkastadt tillsyn af kontrollpersonalen. Vid
detta system förekommer emellertid blott en lika afgift för allt socker,
som uttages till inländsk förbrukning, och någon undersökning af sockret
erfordras ej. Rättvisare än vid något af de öfriga beskattningssätten
träffas den färdiga varan och då skatten för sockret ej behöfver af
fabrikerna erläggas, förrän detsamma utlämnas till konsumenterna, befrias
fabrikerna från att bära räntor å inbetalda skattebelopp. Några
dolda premier förekomma ej.

Mot produktbeskattningen i båda dess former har man anmärkt,
att den icke såsom beskattningssättet efter betornas vikt förmått att
höja och utveckla vare sig hvitbetsodlingen eller sockertillverkningen.

Sockerkonventionen i Bryssel.

Af de olika system för sockerbeskattningen, som bär ofvan berörts,
hafva råämnesbeskattningen eller beskattningen efter de vid sockertillverkningen
afverkade betornas vikt samt beskattningen efter betsaftens
mängd och täthet haft vidsträckt tillämpning i lagstiftningen. Då
emellertid skatten enligt dessa system utgår under förutsättning att
betorna eller saften lämna socker efter en viss gifven procent af betornas
vikt eller saftens volym, följer, såsom förut antydts, med dessa beskattningssätt
den olägenheten, att det beräknade utbytet i allmänhet blir
lägre än det verkliga, och då för restitution af skatt vid export det
legala utbytet antages såsom det bestämmande, medför restitutionen
en förmån eller premie för exportören. Denna omständighet har gjort,
att material- och betsaftbeskattningen mer och mer förlorat terränginom
soekerlagstiftningen och att produktbeskattningen i stället erhållit
vidsträcktare tillämpning. Men premieringen af sockerexporten upphörde
likväl icke därmed. Direkt genom kontant godtgörelse eller indirekt
genom förmåner, som i eu eller annan form kommo tillverkarne eller exportörerna
till godo, premierades nämligen fortfarande sockerexporten,

Sockerkonventionen i Bryssel.

De system för premieringen, hvilka därvid följdes, voro snart sagdt
lika många som de stater, Indika förse den internationella marknaden
med betsocker. Genom anslutning till den år 1902 afskräde konventionen
i Bryssel kafva flertalet af dessa stater emellertid sökt komma
ifrån premieringen af sockerexporten.

Exportpremierna tillika med de höga tull skydd, medelst h vilka
staterna hittills sökt bevara den inhemska marknaden för den inhemska
produktionen, medförde nämligen vissa för respektive stater och konsumenter
särdeles betungade konsekvenser. J)å produktionen för hvarje
år med allt större belopp öfversteg den årliga konsumtionen, blef följden,
att priset för det socker, hvilket exporterades, allt mer sjönk och icke
sällan understeg produktionskostnaden. Att fabrikanterna det oaktadt
funno med sin fördel förenligt att fortsätta med export, berodde ej allenast
på exportpremierna utan ofta nog i ännu högre grad på det förhållandet,
att fabrikanterna af försäljningen å den inhemska marknaden kunde
förskaffa sig eu vinst, som mer än betäckte förlusten å exporten. Skillnaden
mellan de skatter eller afgifter, som träffade utländskt socker,
och de skatter eller afgifter, Indika det inhemska sockret var underkastadt,
eller den så kallade »surtaxe», var i regel så stor, att sockerfabrikanterna
genom sammanslutning i ring eller kartell med eller utan
statens autorisation kunde oberoende af sockrets försäljningspris å världsmarknaden
bestämma prisen å den inhemska marknaden. De pras,
sockerkonsumenterna inom produktionslandet således fingo betala till
förmån för sockerexporten, inverkade emellertid indirekt hämmande på
statens skatteintäkter å sockret. En sådan stegring af den inhemska
konsumtionen, att staten kunnat erhålla ersättning för premieringen
af sockerexporten, uteblef nämligen till följd af de höga sockerprisen
inom landet.

Dessa för stat och konsumenter ofördelaktiga följder af det rådande
systemet inskränkte sig emellertid icke till de betsockerexporterande
länderna. Stater, hvilka såsom England innehade rörsockerproducerande
kolonier, sågo dessa koloniers välstånd hotadt genom rörsockrets
underlägsenhet i konkurrensen med det genom premier, tull
och andra förmåner gynnade betsockret.

På grund af dessa förhållanden hafva från de staters sida, för
hvilka premiesystemets skadliga verkningar varit mest kännbara, å olika
internationella konferenser upprepade gånger försök gjorts att återställa
pris- och exportförhållandena inom sockerindustrien i ett normalt läge.
De senaste decenniernas arbeten i nämnda riktning hafva dock först
nyligen krönts med ett så till vida lyckligt resultat, att en af ombud

Sockerkonventionen i Bryssel.

från flertalet sockerproducerande europeiska länder undertecknad, å
konferens i Bryssel utarbetad konvention i ämnet under år 1903 ratificerats
af följande länder, nämligen Tyskland, Frankrike, OsterrikeITngern,
England, Belgien, Nederländerna, Sverige, och Italien.

Denna konvention, som är affattad i tolf artiklar, är afsedd att
gälla under fem år från den 1 september 1903 och därefter allt fortfarande
år efter år, om icke uppsägning från någon fördragsslutande
makts sida sker.

I konventionen göres i fråga om förpliktelser en ganska afsevärd
skillnad mellan exporterande och icke exporterande länder. De förra
äro sålunda skyldiga, att enligt artikel 1 afskaffa de direkta och indirekta
premier, som produktionen eller exporten af socker kan åtnjuta,
och att icke införa dylika premier under hela den tid, konventionen
kommer att gälla;1) att enligt artikel 2 ställa råsockerfabriker och sockerraffinaderier
under ständig och verksam kontroll samt att enligt artikel
3 begränsa tilläggsafgiften (surtaxe) till 6 francs för 100 kilogram för
raffineradt och därmed likartad! socker och till 5,5 0 francs för annat
socker.

Från de i nämnda artiklar omförmälda förpliktelser är Sverige
liksom Italien på grund af artikel 6 fritaget, så länge sockerexport icke
äger rum. Skulle något af nämnda länder emellertid öfvergå till att
vara sockerexporterande i den betydelse konventionen afser, åligger
det sådant land att senast inom ett år från den tidpunkt, då den i
artikel 7 omförmälda ständiga kommissionen funnit så vara händelsen,
bringa lagstiftningen rörande socker i öfverensstämmelse med konventionens
förenämnda bestämmelser. Af öfriga stadganden i konventionen,
hvilka skola gälla för samtliga fördragsslutande makter och således
omedelbarligen äfven för Sverige, äro de i artikel 4 gifvetvis
de mest betydelsefulla. För att icke genom borttagandet af premierna
för sockerexport gynna exporten från de premiebetalande länder, hvilka
icke ansluta sig till konventionen, bestämmer artikel 4, att socker
från sistberörda länder skall beläggas med en särskild afgift, som icke
får understiga beloppet af de direkta eller indirekta premier, som
betalas af ursprungslandet. Medan man således genom detta stadgande
och stadgandet i artikel 8, afseende att förhindra, det pre -

1) På grund af en separatöfverenskommelse medgafs åt Frankrike, att den s. k.
détaxe de distance icke skulle anses såsom premie i konventionens mening. Frankrike
lämnar således fortfarande under vissa förhållanden ett statstiUskott af intill 2 francs per 100
kilogram exporteradt socker, motsvarande den inom landet för sockret betalade frakten.

Sockerbeskattningen i utlandet. . 49

mieradt socker, som transiterat en fördragsslutande stats område, komme
i åtnjutande af de af konventionen härflytande förmåner, sökt förekomma
en ojämn konkurrens med premiebetalande land, har man å
andra sidan genom bestämmelserna i artikel 5 velat bereda exporten
från hvart och ett af de föredragsslutande länderna den största möjliga
likställighet i fråga om konkurrensmöjligheter. Enligt sistnämnda artikel
skall sålunda hvarje land, som ansluter sig till konventionen, behandla
alla öfriga fördragsslutande makter såsom mest gynnad nation vid
sockerimport, hvarjämte artikeln förbjuder, att rörsocker och betsocker
af fördragsslutande makt beläggas med olika tullafgifter. För
att öfvervara tillämpningen af ifrågavarande bestämmelser samt i
tvistiga och andra i artikel 7 nämnda fall upptaga och pröfva uppkomna
eller i artikeln eljest nämnda frågor hafva de fördragsslutande
makterna inrättat en ständig kommission. Denna kommission består af
delegerade för de fördragsslutande staterna och med densamma är förenad
en ständig byrå.

I sammanhang med Sveriges anslutning till konventionen och
med anledning af ofvan omförmälda förpliktelser, som Sverige enligt
artiklarna 4 och 5 måst ikläda sig, har Riksdagen, på Kungl. Maj:ts
därom gjorda framställning, den 1 april 1903 dels besluta, att under
den tid, konventionen är för Sverige gällande, socker, kommande från
länder, livilka bevilja premier för tillverkning eller utförsel, skall, då
sockret införes på svenskt område, i enlighet med bestämmelserna i
artikel 4 beläggas med en särskild afgift till det lägsta belopp, sistnämnda
artikel i sådant afseende bestämmer, dels medgifvit, att under
den tid, konventionen är för Sverige gällande, införsel af socker, tillverkadt
vare sig i de fördragsslutande staterna eller i de af dessa staters
kolonier eller besittningar, som i artikel 5 omförmälas, må ske till
lägsta tullsats, dels ock förklarat, att rörsocker och betsocker icke skall
vid införsel till Sverige under nyss nämnda tid beläggas med olika
afgifter.

Någon ytterligare förändring i sin tull- och skattelagstiftning
beträffande socker behöfver däremot Sverige, på sätt ofvan antydts, på
grund af konventionen icke vidtaga, förrän landet börjar exportera
socker.

Sockerbeskattningen t utlandet.

Efter dessa anmärkningar rörande sockerlagstiftningens allmänna
anordning och de åtgärder, hvilka på den internationella öfverenskommel 7 -

(pockerbeskattningen i utlandet. Danmark.

sens väg vidtagits till förekommmande af vissa af de olägenheter, som
hittills visat sig vara förbundna med sockerproduktionens ställning på
världsmarknaden, vilja kommitterade öfvergå till en framställning af
lagstiftningens utveckling och närvarande gestaltning i vissa europeiska
länder. Vid denna redogörelse skall särskildt afseende fästas vid de
stadganden, som i olika lagstiftningar äro gällande i fråga om skattekontrollens
anordning.

Danmark,

Danmarks första och ännu gällande lag om beskattningen af
inländskt betsocker är af den 3 maj 1873. I denna lag har senare
endast gjorts några smärre förändringar. De närmare bestämmelserna
om kontrollen finnas intagna uti en af »generaldirektor ate t för skattevassenet»
den 30 augusti 1883 utfärdad instruktion jämte en särskild
tilläggsbestämmelse därtill.

Vid hvitbetssockertillverkningen utgår i form af en fabrikatskatt
afgift till statskassan sålunda att: a) för hvarje pund (= Va kg.) tillverkadt
inhemskt betsocker, som är mörkare än n:o 19 enligt holländska
standarden, erlägges 2,2 5 öre, samt b) för hvarje pund råsocker,
som svarar mot n:o 19 eller är ljusare än sådant, samt för kandissocker,
socker i hela eller krossade toppar, bitar, kakor eller dylikt erlägges
24/, eller 2,5 7 öre.

Vid import af främmande socker erlägges tull för a) kändis samt
socker i hela eller krossade toppar, bitar, kakor eller dylikt, utan hänsyn
till färgen, äfvensom hvit! pulvriseradt socker, som är ljusare än
n:o 18 enligt holländska standarden, med 6 öre för pund, b) annat
pulvriseradt socker, som är ljusare än n:o 9 enligt holländska standarden,
med 3 öre för pund, samt c) annat pulvriseradt socker, som icke är ljusare
än n:o 9, samt upplöst och annat flytande socker, därunder innefattas
rörsaft, hvarifrån sockret ej blifvit afskildt (melados), äfvensom hvit
sirap, med 2 öre för pund.

Vid jämförelse mellan de sålunda bestämda tull- och skatteafgifterna
framgår, att i Danmark tullskyddet för råsocker, som är mörkare än
n:o 18, allenast utgör 0,7 5 öre för pund, medan skyddet för socker
mellan n:ris 18 och 19 är 3,75 öre samt för socker, ljusare än n:o 19
är 3,4 3 öre, allt för pund. Att den danska sockerindustrien trots det
ringa skyddet kunnat äga bestånd i konkurrensen med den utländska,
förklaras, bland annat, däraf, att omkring hälften af allt i Danmark

Sockerbeskattningen i utlandet. Danmark. 51

konst!meradt socker just är ett slags farinsocker, som kommer i åtnjutande
af det högsta skyddet eller 3,7 5 öre för pund, samt att betpriset
är lägre än i Sverige.

Vid utförsel af råsocker, som icke är ljusare än n:o 18, åtnjutes
icke någon som helst premie, enär vid utförseln, om den sker direkt
från vederbörande fabrik eller dess lager, skatten afskrifves samt, om
skatten redan erlagts, blott den erlagda afgiften restitueras. Vid utförsel
af annat socker erhålles däremot en direkt exportgodtgörelse af 3 öre
för pund, och uppstår härigenom en premie, som utgör, vid utförsel af
raffinad, tillverkadt af inhemskt råsocker, 0,4 3 öre för pund, och vid
utförsel af inhemskt socker mellan n:ris 18 och 19 0,7 5 öre för pund.

Om en tillverkare i en hvitbetssockerfabrik vill införa utländskt
rörsocker för att använda det såsom tillsättning vid betsockertillverkningen,
erhålles befrielse från tullens erläggande och allt i fabriken
tillverkadt socker drabbas blott af den bestämda skatten.

Då den danska sockerlagstiftningen är grundad på principerna fölen
fabrikatskatt, gäller lagen blott ifråga om råsockerfabrikerna och ej
beträffande raffinaderierna. Blott tillverkningen i de förstnämnda står
under ständig bevakning, och utöfvas denna — liksom kontrollen öfver
de indirekta skatterna i allmänhet — af tulltjänsteman.

De närmare bestämmelserna om villkoren för rätt att utöfva tillverkning
af hvitbetssocker och om kontrollen vid samma tillverkning
äro i hufvudsak följande.

Rätt att utöfva tillverkning af socker och sirap af betor eller
betsaft eller af den från sådan sockertillverkning kvarblifna melass tillkommer
den, som efter gällande näringslagstiftning förvärfva!- särskilt
tillstånd att utöfva dylik näring.

Alla för tillverkningen erforderliga lokaler, med undantag dock af
upplagsplatser för ännu icke skurna betor och färdigt socker, äfvensom
af rum för ångpannor och ångmaskiner, skola vara förlagda till en och
samma byggnad. Denna skall ligga fritt, utan förbindelse med någon
annan byggnad, och får blott innehålla de för själfva rörelsen erforderliga
lokaler. Fabriksbyggnaden får blott hafva en allmänt brukad ingång.
Alla andra ingångar till densamma skola vara försedda med två lås, af
hvilka tullmyndigheten uteslutande har nyckeln till det ena, och äger
tullmyndigheten sätta dylika ingångar under läs eller försegling. Alla
lokaler, där formar eller kristallisationskar fyllas och tömmas eller där
socker centrifugeras, skola bilda en särskild afdelning af fabriksbyggnaden,
som blott med en öppning får stå i förbindelse med de

52 Sockerbeskattningen i utlandet. Danmark.

ruin, där den förutgående behandlingen af saft och fyllmassa äger ruin,
och som likaledes blott med en öppning får stå i förbindelse med
hvarje annat rum, såsom förvaringsrum för socker eller lokaler, där
sockrets ytterligare behandling försiggår. Alla fönster skola vara försedda
med järngaller, som ej kunna öppnas. De af förenämnda bestämmelser,
som angå andra lokaler än sådana, där formar eller kristallisationskar
fyllas eller där socker centrifugeras, tillämpas ej, när hela den
plats, på hvilken fabriksbyggnaderna äro belägna, med undantag af
den vanliga ingången, omgifves af ett efter tullmyndighetens pröfninggodkändt
och på erforderligt afstånd från byggnaderna anbragt stängsel,
på hvilket icke finnas andra öppningar än sådana, som antingen äro
stängda med dörrar under två lås, af Indika tullmyndigheten har nyckeln
till det ena, eller kunna sättas under tullverkets lås eller sigill. På den
fasad af byggnaden, där den allmänna ingången finnes, får i sådant
fall icke finnas annan öppning än denna. I fråga om fabriker, som
vid lagens trädande i kraft voro under uppförande, kunde lättnader
medgifvas i omförmälda regler om byggnadernas inrättande, för såvidt
en betryggande kontroll därigenom icke omöjliggjordes. Skulle emellertid
missbruk till följd häraf uppstå, kunna myndigheterna påfordra de allmänna
reglernas fullständiga tillämpning.

I hvarje fabriksbyggnad skall till uteslutande bruk för kontrollpersonalen
finnas inrättadt ett kontor af lagom storlek för två kontrolltjänstemän.
Detta kontor skall vara så beläget, att intet socker och
ingen sockersaft kan bortföras från fabrikslokalerna genom den vanliga
ingången utan att föras förbi kontoret samt att från detsamma finnes
bekvämt tillträde till nämnda lokaler.

Alla fasta kittlar, kar eller andra behållare, som äro bestämda till att
innehålla betsaft, fyllmassa, socker, melass eller annan sockerhaltig vätska,
skola vara försedda med nummer, som jämte rymdinnehållet, uttryckt
i »pottej-tal, skall på hvarje sådant kärl vara anbragt på en i ögonen
fallande plats med hvit färg på svart botten eller omvändt.

När fabrik anlagts, skall inom viss tid anmälan därom göras till
vederbörande tullkammare, och skall vid anmälan fogas beskrifning å
fabriken. Tullmyndigheten skall härpå besiktiga densamma. Äro lagens
fordringar ej uppfyllda, förbjudes fabrikens igångsättande. Om förändringar
inom fabriken skola vidtagas, skall anmälan därom göras viss
tid i förväg. Tillverkningen inom en fabrik anses begynna med att
rensade och tvättade betor anbringas på rif- och skärmaskinerna. Minst
3 veckor före den dag, då rörelsen skall begynna, har ägaren eller

Sockerbeskattningen i tittandet. Danmark. 53

disponenten att efter fastställdt formulär göra skriftlig anmälan därom
till vederbörande tullkammare, med uppgift om hvilken dag tillverkningen
skall börja, om rörelsen skall oafbrutet fortgå eller, om afbrott
sker, vid hvilka timmar på dygnet sådant äger rum, när rörelsen under
pågående kampanj kommer att sluta, hvilken mängd betor som under
kampanjen skola afverkas, om allenast råsocker, mörkare än n:o 19, skall
tillverkas eller jämväl annat finare socker, på hvilket sätt saften skall
frambringas ur betorna och hur den skall renas, samt antalet och
rymden af alla för tillverkningen behöfliga lösa kar, formar och behållare,
som äro afsedda att rymma saft, fyllmassa, socker, melass eller
annan sockerhaltig vätska.

Så länge tillverkningen pågår, kontrolleras den af en i fabriken fast
anställd kontrollpersonal, som skall infinna sig därstädes åtta dagar, innan
tillverkningen enligt anmälan börjar. När kontrollpersonalen ankommit
till fabriken, borttager den lås eller försegling, som anbragts å redskapen,
och ställer den till tillverkarens förfogande. Före tillverkningens början
besiktigas och uppmätas lösa kärl med flere apparater. Vid tillverkningens
slut skall anmälan därom göras, och kontrollpersonalen har då att
försegla vissa apparater och maskiner.

Tillverkaren är pliktig att i särskilda af kontrollmyndigheterna godkända
häften och efter fastställdt formulär införa eller låta införa uppgift
om a) vikten af den mängd tvättade och rensade betor, som hvarje dygn
afverkats på rif- och skärmaskinerna, b) hvarje gång, inkokning af saft
ägt rum, samt kokkittelns nummer, c) när fyllning af inkokt fyllmassa i
formar eller kristallisationskar börjat, samt d) när fyllningen slutat, huru
många formar och kristallisationskar af hvart slag, som fyllts, och hvar
de uppställts.

Kontrollpersonalen äger öfvervaka tillverkningen på hvarje stadium.
Den är berättigad att, innan kalken tillsättes saften eller saften
öfverhufvud försättes med annat ämne, uttaga prof däraf för närmare
undersökning.

Innan kristalliseradt socker skall uttagas ur formar eller kristallisationskar,
har tillverkaren att efter fastställdt formulär därom göra anmälan
med uppgift om antalet kärl, som skola tömmas, tiden därför
samt, såvidt sockret skall centrifugeras, när detta skall ske. Kontrollpersonalen
är förpliktad att infinna sig på den i anmälan angifna tid.
Gör den icke det, får tillverkaren fritt börja tömningen och centrifugeringen.
Samtidigt med eller omedelbart efter det sockret uttagits
från formarna, kristallisationskaren eller centrifugerna, klassificeras detsamma
efter holländska standarden, och vikten utrönes i närvaro af

Sockerbeskattningen i utlandet. Tyskland.

tillverkaren eller hans ombud. Vikten beräknas efter fullständig vågning;
profvägning är ej tillåten. Efter hvarje vågning införes vikten af vederbörande
kontrollör i hans kontrollbok, som, när vägningen afslutats
och sammanräkning af de olika vägningarnas resultat ägt rum, till sin
riktighet bestyrkes genom tillverkarens eller hans ombuds underskrift,
och tillställes tillverkaren en med löpande nummer försedd, af kontrollören
underskrifven uppgift å den beräknade sammanlagda vikten, med
angifvande af hvilken klass sockret tillhör.

Innan sockret på förut omnämnda sätt behandlats, får ej något
socker bortföras från den lokal, hvarest tömning af formar, kristallisationskar
eller centrifuger försiggår. Så snart vägningen och klassificeringen
afslutats, skall sockret aflägsnas från nämnda lokal och öfverföras
till nederlag för färdigt socker eller till de för sockrets ytterligare
behandling särskildt afsedda rum. Från fabrikslokalerna må allenast
bortföras beskattadt socker och restmelass och det allenast efter förutgången
anmälan till kontrollen. Betsaft, fyllmassa eller annan sockerhaltig
vätska får ej bortföras från nämnda lokaler. Vid bortförande af restmelass
skall anmälan göras om mängden och bestämmelsen.

Kontrollpersonalen i hvarje fabrik skall enligt de regler, som i
sådant afseende närmare bestämmas af tullstyrelsen, till vederbörande
tullkammare aflämna meddelande om alla i fabriken företagna klassifikationer
och vägningar af tillverkadt socker. Tullkammaren beräknar
afgiften och tillställer tillverkaren en räkning å det skattebelopp, han
har att erlägga.

De vid en fabrik anställde kontrolltjänstemännen, så ock tullverkets
ämbets- och tjänstemän, som dit beordras, skola äga obehindradt tillträde
till samtliga fabrikslokaler på hvilken tid af dygnet som helst
och få därstädes vidtaga, all slags besiktning, mätning, vågning och
dylikt, som anses erforderligt för kontrollens behöriga utöfvande.

Tyskland.

Tyskland, som ursprungligen både en beskattning efter betornas
vikt, tillämpar från år 1888 delvis och från år 1892 fullständigt en
Jconsumtionsbeskattning. I samband med Tysklands anslutning till Brysselkonventionen
utfärdades den 6 januari 1903 en lag, som delvis kompletterar
äldre bestämmelser och hvarigenom upphäfts förut gällande
föreskrifter om exportpremier, om den särskilda »Betriebssteuer» och

Sockerbeskattningen i utlandet. Tyskland. 55

om »kontingenteringen» af sockertillverkningen 1). Konsumtion sskatten
nedsattes till 14 mark (1 mark = 89 öre) för 100 kilogram socker samt
10 mark för 100 kilogram skattepliktig sirup. Melass, hvars kvotient
(halt af socker i torrsubstansen) understiger 70, är skattefri. Vid
införsel af socker, som i det land, där det tillverkats, icke åtnjutit någon
premie, skall tullen utgå blott med det högsta tullbelopp, som enligt
konventionen medgifves.

Sockerskatten skall erläggas, när sockret utlämnas i den fria
marknaden. Betalningsskyldigheten för densamma åligger innehafvaren
af den sockerfabrik, från hvilken berörda utlämnande af sockret äger
rum. Emellertid kan enligt därför särskildt gifna regler kredit för
skattens erläggande medgifvas för en tid af sex månader, om säkerhet ställes.

Till sockerfabriker räknas alla sådana anstalter, som äro afsedda
för framställning af kristalliseradt betsocker.

Hvarje sockerfabrik skall vara så byggd och inrättad, att en betryggande
bevakning af densamma till skydd mot sviklig^ bortförande
af socker utan svårighet kan äga rum samt att såväl gången af tillverkningen
som sockrets förvaring inom fabriken kunna öfvervakas.

Med undantag af fabriker, som ägt bestånd redan före den.
1 augusti 1888, fordras hos hvarje sockerfabrik antingen fullständig inhägnad
af hela fabriksanläggningen eller afstängning af de lokaler, där
betsaft kristalliseras, socker bearbetas och förvaras eller sirup finnes,
såväl från de öfriga fabrikslokalerna som utåt. Färdigt socker må dock
kunna förvaras utanför det afstängda området uti särskildt därför inrättadt
magasin.

Finnes stängsel kring fabrik, får ingen byggnad inom eller utom
detsamma ligga på mindre än fem meters afstånd därifrån. Stängslet
skall vara minst två och eu half meter högt och utgöras af stenmur
eller galler af järnstänger eller järntråd. Med särskildt medgifvande
får inhägnaden till viss del utgöras af byggnader, i Indika dörrarna skola
kunna sättas under kronans lås samt fönstren stängas med galler af järn

J) För att bereda statskassan en ersättning för de höga premierna infördes år 1896,
utöfver konsumtionsskatten, under namn af »Betriebssteuer» en särskild tillverkningsafgift,
som enligt en progressiv skala skulle utgå i proportion till den vid hvarje fabrik årligen
tillverkade mängd socker. För att åstadkomma en begränsning af de summor, som öfverhufvud
kunde komma att utbetalas i exportpremier, skulle vidare enligt i lagen fastställda
normer en viss maximisumma för tillverkning af socker bestämmas för hela landet och
hvarje sockerfabrik tilldelas viss »kontingent» af den sålunda bestämda sockerproduktionen.
Öfversteg en fabriks tillverkning den fabriken tilldelade kontingenten, skulle »Betriebssteuer»
för öfverskottet utgå med hela det belopp, som exportpremien för råsocker utgjorde.

56 Sockerbeskattningen i utlandet. Tyskland.

eller ståltråd. I stängslet få ej finnas flere ingångar än som oeftergifligen
är nödvändigt för samfärdseln till och från fabriken.

År ej hela fabriken inhägnad utan äro blott särskilda lokaler afstängda,
få till samma lokaler ej finnas flere ingångar än som är oeftergifligen
nödvändigt för fabriksrörelsen. Alla från fabriken ledande dörrar
skola vara inrättade för åsättande af kronans lås. Fönster och liknande
öppningar å de särskild! afstängda fabriksrummen skola vara försedda med
galler af järn eller ståltråd.

Tillämpningen af dessa bestämmelser om fabrikernas yttre anordningföranledde
gifvetvis åtskilliga kostnader i afseende å äldre fabriker, då
konsumtionsbeskattningen först infördes i Tyskland. Enligt kommitterade
meddelad uppgift skall staten, som åtagit sig dessa kostnader, för öfvergångens
genomförande haft att därför vidkännas utgifter till belopp af
omkring 3,000,000 mark.

Fabriksägaren är skyldig dels att upplåta för kontrollen vid
fabriken erforderliga expeditionsrum och att förse desamma med nödiga
möbler, dels att, på särskild anmodan, upplåta ett lämpligt och med tillräckliga
möbler försedt rum till uppehåll för de vid fabriken anställde
kontrolltjänstemännen utom tjänsten och nattetid, dels ock att draga
försorg om att nämnda rum behörigen underhållas, rengöras, belysas
och eldas. Vidare kan fabriksägaren, i fall af behof, åläggas att efter
närmare anvisning af skattemyndigheterna bereda bostad åt de för
fabrikens öfvervakande ständigt anställde kontrolltjänstemännen. För
alla nu berörda, tillverkaren åliggande förpliktelser, utom ifråga om
skyldigheten att upplåta expeditionsrum, är tillverkaren berättigad att
uppbära ersättning från statskassan.

I fråga om fabriksägarens skyldigheter är slutligen att märka,
att. det åligger honom att tillhandahålla erforderliga vågar och vikter
för kontrollvägning af socker.

Om ny fabrik anlägges eller äldre fabrik ombygges, skall dessförinnan
byggnadsplanen föreläggas vederbörande myndighet för inhämtande
af dess godkännande. Senast sex veckor före arbetets upptagande
vid en ny eller ombyggd sockerfabrik skall fabriksägaren
inlämna en uppgift om samtliga till fabriken hörande, därmed förbundna
eller omedelbart dit gränsande lokaler, äfvensom ingifva beskrifning
och plan öfver lokalerna. År tabriken fullständigt inhägnad, skall beskrifningen
omfatta hela det inom inhägnaden belägna fabriksområdet.
Ingen förändring får verkställas å fabrikslokal, belägen inom dylik
inhägnad, med mindre skattemyndigheterna därtill lämna tillstånd.

Sockerbeskattningen i utlandet. Tyskland.

Innan arbetet vid en sockerfabrik för första gången tager sin
början, skall fabriksägaren inlämna en beskrifning öfver det tekniska
förfaringssättet vid tillverkningen och därvid särskild! uppgifva, bvilka
slag af betsocker som skola framställas. Innehafvare af sockerfabriker,
där betor förarbetas, skola minst en vecka före hvarje kampanjs början
göra skriftlig anmälan om hvilken dag tillverkningen skall upptagas.
Ägare af annan sockerfabrik behöfver göra sådan anmälan endast innan
fabriken för första gången öppnas. I anmälan skall lämnas uppgift,
huruvida tillverkningen skall fortgå oafbrutet eller med hvilka regelbundna
afbrott arbetet skall bedrifvas, så ock om den dagliga arbetstiden.
Sker ett oförutsedt afbrott i tillverkningen, skall anmälan göras
omedelbart efter afbrottet, och skall arbetets återupptagande efter dylikt
afbrott anmälas skälig tid i förväg.

Sockerfabrikerna äro underkastade ständig bevakning af de tjänstemän,
som äro fast anställda vid kontrollen öfver de indirekta skatterna.
Så länge arbetet pågår, utöfvas denna bevakning dag och natt; för den
tid, då arbetet hvital-, anordnas kontrollen, på sätt skattemyndigheterna
närmare förordna. För den tid, under hvilken ständig bevakning af sockerfabrik
icke äger rum, vidtagas därstädes sådana säkerhetsanordningar, att
intet socker kan bortföras därifrån utan kontrollens vetskap. Till dylika
anordningar hör, att vissa redskap genom åsättande af kronans lås
eller eljest göras obrukbara samt att det i fabriken befintliga sockret
sättes under försegling. Om en sockerfabrik för längre tid än fyra
veckor försättes utom den ständiga bevakningen, skall kontrollpersonalen,
med ledning af de uppgifter, som tillverkaren är skyldig afgifva, fastställa,
huru stort förråd af färdigt socker, som i fabriken förefinnes,
och upplägges därefter sockret i särskilda magasin under kronans lås.
Allt socker, som vinnes i råsockerfabrikerna, skall af fabriksägaren till
vikten bestämmas. Då inhemskt betsocker eller annat socker till hvitbetssockerfabrik
införes, skall anmälan därom göras till kontrollpersonalen,
som har att företaga granskning af anmälans riktighet.

Vidare åligger det fabriksägaren att i enlighet med fastställdt
formulär föra bok öfver hela sin tillverkning, utvisande, å ena sidan,
myckenheten och beskaffenheten af det socker och de olika sockerhaltiga
ämnen, som vid tillverkningen förarbetas, samt, å andra sidan,
af de vid tillverkningen framställda produkterna. Tillverkarens räkenskaper
skola ständigt hållas kontrolltjänstemännen tillhanda och skola
utdrag af desamma å bestämda tider insändas till den centrala skattemyndigheten.

58 Sockerbeskattningen i utlandet. Tyskland.

Då socker skall utlämnas från fabrik, skall därom till vederbörande
uppbördsmyndighet ingifvas en skriftlig anmälan, med angifvande af
sockrets slag samt sättet för utlämnandet. Det socker, som omedelbart
utlämnas till fri disposition, skall af kontrollen uppvägas, men kan
vägningen inskränkas till profvägning, då fråga är om utlämnande af
socker i samma slags kolli. Sådan profvägning får inskränkas till två
procent af antalet till utlämnande anmälda kolli, såvida icke vid vägningen
vikten af något kolli med mer än två procent öfverstiger den
anmälda.

Det socker, som vid utlämnandet från fabrik icke skall öfvergå i
deu fria marknaden, skall åtföljas af särskild förpassning. Sådan skall
alltid begagnas, när obeskattadt socker exporteras, samt när sådant
socker skall öfverföras från en sockerfabrik till a) en annan sockerfabrik,
b) en fabrik, som har tillstånd att begagna obeskattadt socker
såsom råämne vid tillverkning af sockerfabrikat för export eller vid
tillverkning af andra fabrikat än sådana, som äro afsedda till konsumtion,
eller c) särskild! sockernederlag.

Visar det sig vid försändning af obeskattadt socker, att till destinationsorten
ej framkommit den i förpassningen upptagna mängd socker,
skall skatt därför erläggas. Om emellertid vid försändning under försegling
af obeskattadt socker den under transporten försvunna sockermängden
icke öfverstiger en procent af den förpassade mängden, fästes
ej något afseende vid undervikten, när det kan antagas, att densamma
uppkommit allenast iföljd af naturliga orsaker och ingen grund föreligger
att misstänka, att någon del af sockret under transporten undansnillats.

Andamålet med uppläggandet af socker på nederlag är att uppskjuta
erläggandet af skatten därför. Sådant uppläggande kan få ske
antingen å offentliga nederlag eller å privata lagermagasin, som äro
ställda under kronans lås. I enahanda ordning kan uppläggning äfven
få äga rum af sockerhaltiga varor, för att, om vid deras tillverkning
användts obeskattadt socker, tills vidare uppskjuta sockrets beskattande,
eller, om beskattadt socker användts, lämna tillfälle till restitution af
skatten. Då varor uttagas från nederlag för att utlämnas till fri disposition,
skall den å varorna belöpande sockerskatten inbetalas.

Innehafvare af ett privat-nederlag är pliktig att på anmodan utan
ersättning tillhandahålla kontrollpersonalen ett lämpligt med erforderliga
möbler försedt, eldadt och belyst rum för verkställandet af de
erforderliga expeditionsåtgärderna och inventeringarna i nederlaget, och

Sockerbeskattningen i utlandet. Österrike- Ungern.

skall lian jämväl tillhandahålla justerad våg ocdi erforderligt arbetsbiträde
för expeditionsåtgärderna.

Öfver allt socker, som upplägges på nederlag, föres en särskild
lagerbok. Från nederlag må i regeln ej utlämnas mindre mängd socker
på en gång än 500 kilogram. Om sättet för sockers utlämnande från
nederlag och om dess försändande därifrån under förpassning gälla för
öfrigt i tillämpliga delar de bestämmelser, som angå sockerfabrikerna.

Österrike-Ungern.

I dessa länder tillämpades länge en redskapsbeskattning. Då
emellertid detta beskattningssätt vid exportens tillväxt alltmer ökade
de premier, som kommo sockerfabrikanterna till godo, och ett år till
och med ledde till att utförselgodtgörelsen öfversteg beloppet af den
influtna skatten, nödvändiggjordes öfvergången till ett nytt skattesystem.
Genom den i hufvudsak ännu gällande sockerskattelagen af den 20 juni
1888 tillämpas från den 1 augusti nämnda år i Österrike-Ungern en
ren konsumtionsbeslcattning.

Sockerskatten utgör för betsocker och allt annat socker af liknande
slag, oafsedt sockrets renhet, 38 krönen (1 krone=76 öre) per 100 kilogram.
För andra slags socker, såsom stärkelsesocker, maltos och dylikt,
är skatten allenast 6 krönen per 100 kilogram. Restmelass, som icke
kan användas till människoföda, är skattefri.

Vid import af utländskt socker erlägges jämte konsumtionsskatten
särskild tullafgift, som tidigare varit betydligt högre än nu, då den på
grund af Brysselkonventionen per 100 kilogram utgör 6 francs för
raffinad och därmed likställdt socker samt 5 francs 50 centimes för
annat socker.

Sockerfabrikerna skola vara fullständigt inhägnade och omgifna
af ett minst 2 meter högt stängsel, bestående af mur, plank, galler eller
taggstaket. Vid äldre fabriker kan afstängningen delvis bildas af byggnader,
dock så att i desamma icke får finnas någon öppning till det
yttre och att, om i desamma finnas öppningar, genom hvilka en förbindelse
utåt kan äga rum, desamma skola vara stängda med ståltrådsgaller
med mellanrum af högst 5 centimeters bredd.

Består stängslet af ett plank, galler eller taggstaket, få plankets
bräder eller gallrets stolpar vara skilda från hvarandra med högst 7
centimeters mellanrum. I fabriker, som upprättats efter det lagen trädt

60 Sockerbeskattningen i utlandet. Österrike-Ungern.

i kraft, får afståndet från stängslet till de inom eller utom detsamma
belägna byggnader icke utgöra mindre än 5 meter. I äldre fabriker
får ny byggnad ej uppföras på mindre afstånd från stängslet än nyss
sagts. I stängslet få blott förekomma ingångar, som äro nödvändiga
för fabriksdriftens uppehållande, och få under dagen högst fyra och
under natten högst två ingångar hållas öppna. De vid vanligt bruk
ej begagnade ingångarna skola af de för fabrikens öfvervakande anställde
tjänstemän stängas med kronans läs och få blott i kontrollpersonalens
närvaro öppnas vid tillfällen, då sådant är nödvändigt.

Föreskrifterna om fabrikernas anordning i öfrigt, om tillverkarens
anmälningsskyldighet, om sockrets vågning och utlämnande från fabrikerna,
samt om sockers transport och uppläggning på nederlag, äro i
hufvudsak öfverensstämmande med de i Tyskland gällande bestämmelserna,
ehuru i regel strängare för tillverkaren. Någon kemisk undersökning
af sockrets olika slag äger i regel ej rum, utan får smaken
afgöra till hvilket slag sockret hör. I tveksamma fall uttages dock af
kontrollpersonalen prof af sirup, som insändes för undersökning till eu
särskild undersökningsbyrå.

En egendomlighet i afseende å kontrollen äro de bestämmelser,
som afse en tillsyn öfver socker, som redan utlämnats till fritt bruk.
Hvarje fabrik måste nämligen hafva ett enligt gällande varumärkeslag
registreradt varumärke, som i föreskrifven ordning skall anbringas å
olika slags till försäljning färdigt socker. Beskattadt socker skall dessutom,
innan detsamma bortföres från tillverkningsstället eller från nederlag,
förses med ett kontrollmärke af vederbörande myndighet. Finansministrarna
bestämma sättet och de närmare villkoren för sockerprodukters
förpackning. Inom tullgränsen måste allt skattepliktigt socker, som
förekommer utom fabriker eller nederlag vara försedt med kontrollmärke,
till dess detsamma för detalj försälj ning, konsumtion eller annat
ändamål måste uttagas ur det med kontrollmärke försedda emballaget.
Socker, som skall vara försedt med kontrollmärke, skall, om det anträffas
utan kontrollmärken, eller med förfalskade, efterapade eller redan använda
märken, behandlas som obeskattadt, respektive oförtulladt socker.

En hvar, som efter den 1 augusti 1888 fortsätter äldre eller börjar
ny handel eller försäljning af socker, har att därom göra särskild anmälan.
Om en sådan person mottager socker, som ej är försedt med
behörigt kontrollmärke, är han underkastad straff, såvida han ej inom
48 timmar efter mottagandet därom gör anmälan till vederbörande
kontrollmyndighet. Vid öppnandet af emballaget skall sådan handlande

Sockerbeskattningen i utlandet. Frankrike. 61

förstöra kontrollmärket. I hvarje fall, då dylikt märke bortfaller, åligger
det handlande eller den, som ombesörjer transport af sockret, att styrka
det sockret i behörig ordning beskattats eller förtullats.

Frankrike.

Sockerlagstiftningen i detta land bär varit mera invecklad än
annorstädes, hufvudsakligen till följd däraf att vid beskattningens anordning
hänsyn måst tagas icke blott till statskassans behof och hvitbetssockertillverkarne
utan äfven till de franska kolonierna. Allt ifrån
sockerskattens första införande har i Frankrike kontrollen å densammas
utgörande, i likhet med den franska skattekontrollen i allmänhet, varit
både omständlig och för fabrikerna besvärlig, beroende detta till stor
del därpå, att man vid beskattningen hittills icke byggt på något enhetligt
system utan på en kombination mellan olika principer för sockerbeskattningen.

Ursprungligen tillämpade man en fabrikatskatt, som påfördes
olika slags socker efter deras antagna renhet. Vid kontrollen begagnade
man sig emellertid icke blott af råsockrets vågning och
undersökning utan jämväl af betsaftens uppmätning och afprofning
med densimeter. Efter en kortare tids försök med att införa en betsaftsbeskattning
återgick man till det ursprungliga systemet, som i
hufvudsak var gällande till år 1884. Sistnämnda år infördes en beskattning
efter betornas vikt och ett antaget utbyte af 7 procent. Då
emellertid utbytesberäkningen snart nog visade sig vara för låg, infördes
år 1887 ett stadgande om en särskild skatt å den del af tillverkningen,
som öfversteg det legala utbytet. Därefter återinfördes år 1891 reellt
om än ej formellt en produktbeskattning. Alla sockerfabriker, såväl
råsockerfabriker som raffinaderier, hafva nämligen ända sedan dess stått
under en kontroll, hvarmed afsetts att kunna utröna hela mängden af
tillverkadt socker. Denna kontroll har dock visat sig svår att genomföra
i afseende å raffinaderierna, då skatten, såsom till sin natur en
fabrikatskatt, påförts råsockret vid dess införande i raffinaderierna. Då
skatten å råsockret utgått efter ett visst beräknaclt raffinadutbyte, men
rendementsberäkningen gjort, att en viss del af sockret till följd af
beräkningens ofullständighet blifvit obeskattadt, har man under en följd
af år sökt komplettera skatteberäkningen genom att undersöka restmelassen
i raffinaderierna. Befanns det nämligen vid undei''sökningen,
att melassen innehöll mindre socker än som beräknats vid råsockrets

Sockerbeskattningen i utlandet. Frankrike.

införande i raffinaderiet, påfördes raffinadören sockerskatt för det utbyte
i socker, som lian utvunnit utöfver det beräknade.

Som nyssnämnda metod att genom restmelassens undersökande
bestämma det verkligen utvunna raffinadutbytet ur råsockret, enligt
den ständiga Brysselkommissionens beslut förklarats icke stå i öfverensstämmelse
med bestämmelserna i konventionen, bär Frankrike måst
under innevarande år införa en ytterligare ändring i sin sockerlagstiftning,
hvarigenom kontroll införts i raffinaderierna öfver mängden af
allt därstädes tillverkadt och därifrån utgående socker. Man kan därför
säga, att Frankrike numera tillämpar en konsumtionsbeskattning,
om än ej i dess renaste och därför enklaste form.

Sockerfabrikerna skola vara på visst sätt anordnade. Föreskrifter
om fabrikernas fullständiga afstängning genom murar eller plank förekomma
emellertid icke, utan äro bestämmelserna om fabrikernas yttre
beskaffenhet inskränkta därtill, att fabrikerna icke få vara sammanbyggda
med andra byggnader, att alla öppningar och fönster skola
vara försedda med järngaller, med högst fem centimeters mellanrum,
att i hvarje fabrik i regel allenast eu ingång får hållas öppen, samt att
öfriga ingångar, då de icke tillfälligtvis måste hållas öppna, skola sättas
under kronans lås.

Enligt lagen den 27 januari 1903 utgår skatten för raffinad af
mer än 98 procent rendement med 25 francs (1 franc — 72 öre) per 100
kilogram af dess verkliga vikt. Då emellertid skatten i första hand
beräknas på det råsocker, som införes i raffinaderierna, stadgas särskildt,
att skatten för sådant socker skall utgöra 25 francs per 100 kilogram
däri genom sackarimetrisk analys befunnet raffinadsocker. Bestämningen
sker sålunda, att från den genom polarisation utrönta
sockerhalten afdragas två gånger sockrets procenthalt af drufsocker och
fyra gånger den procenthalt aska, som erhållits efter sockrets fuktning
med svafvelsyra och inaskning. Vid skatteberäkningen afdragas
dessutom 1 1/i procent af sockrets vikt såsom den antagna raffinationsförlusten.

Det gällande beskattningssättet med dess talrika sockeranalyser
erfordrar en större och dyrbarare kontrollpersonal än om det anordnades
så, att allt socker först vid dess öfvergående i allmänna marknaden
påfördes skatten efter en skattesats, som icke toge hänsyn till
sockrets olika renhet. Ännu mer besvärlig är den franska sockerkontrollen
därigenom, att man, sedan den år 1884 införda vägningen
af betorna år 1903 afskaffats, såsom en sekundär kontroll numera återinfört
en viss undersökning af betsaftens mängd och täthet.

Sockerbeskattningen i utlandet. Nederländerna.

Nederländerna.

Intill den 1 september 1897 tillämpades hufvudsakligen en betsaftbeskattning.
Tillverkaren ägde visserligen att välja mellan en
produktbeskattning i form af fabrikatskatt och en beskattning efter
betsaftens mängd och täthet, men då den senare beskattningsmetoden
beredde tillverkaren en premie, föredrogs densamma allmänt.

Genom den ännu gällande sockerskattelagen af den 29 januari
1897 infördes emellertid en konsumtionsskatt. Denna utgår nu för allt
raffineradt socker, som utlämnas till konsumtion med 27 floriner (1 florin
= 1 krona 50 öre) för 100 kilogram. Med raffinad likställes råsocker
med ett rendement öfverstigande 98 procent. För socker af annat
slag — vare sig finare eller sämre — utgår skatten i proportion till
rendementet.

Med rendement förstås enligt sockerskattelagen: i fråga om råsocker
den genom polarisation bestämda sockerhalten, minskad med
två gånger sockrets procenthalt af drufsocker och fyra gånger dess procenthalt
aska efter fråndrag af olösliga ämnen däri, samt i fråga om
bastard den genom polarisation utrönta sockerhalten.

Melass eller sirap från inhemsk hvitbetssockertillverkning eller inhemsk
raffinering är fri från skatt, om dess kvotient icke öfverstiger 68.

Några bestämmelser om sockerfabrikernas afstängning genom mur
eller plank förekomma ej. Ändamålet att åstadkomma en fullt effektiv
kontroll har man däremot sökt vinna genom meddelandet af noggranna
föreskrifter om fabrikernas anordning, om stängsel för fönster och dörrar,
som ej alltid kimna öfvervakas, om tillverkarnes skyldighet att på tillverkningens
olika stadier göra anmälningar till kontrollpersonalen, om
allt förfärdigadt sockers uppläggande under kronans läs och om vågning
och proftagning af socker, som lämnar fabrikerna, så ock framför
allt genom bestämmelsen att såväl råsockerfabriker som raffinaderier
ständigt, såväl natt som dag, skola stå under kontrolltillsyn.

När socker utlämnas till fritt bruk, skall skatten därför erläggas.
Uttages socker från fabrik för att öfverföras till annan fabrik eller
nederlag, skall transporten ske under förpassning.

Sockerheskattningm i utlandet. Belgien.

Belgien.

Under lång tid har sockertill verkningen i Belgien beskattats efter
betsaftens mängd och täthet. Från den 1 september 1903 tillämpas
en ny lag af den 21 augusti 1903, som är grundad på en ren konsumtionsbeskattning.
Skatten, som utgår vid sockrets utlämnande till fritt
bruk, utgör för alla slags socker 20 francs (1 franc=72 öre) och för
sirap 10 francs per 100 kilogram. Restmelass är skattefri.

Liksom i Nederländerna fordras ej, att sockerfabrikerna afstängas
med murar eller plank. Hvad råsockerfabrikerna beträffar, gäller, att
kontrollen skall gå ut på ett noggrant iakttagande af de olika stadierna
af tillverkningen, hvilket underlättas bland annat därigenom, att centrifugering
och insänkning af råsocker ej får ske annat än i en särskildt
anordnad lokal i fabriken och att berörda åtgärder af tillverkaren icke
få vidtagas förrän efter skedd anmälan till kontrollpersonalen. Så snart
förfärdigadt råsocker uttagits ur centrifugerna insäckas det i kollin af
lika vikt och väges af kontrolltjänstemännen. Efter vägningen skall
sockret omedelbart inläggas på magasin under kronans lås eller eljest
sättas under bevakning. Såsom en sekundär kontrollåtgärd hafva bibehållits
vissa bestämmelser om undersökning å betsaftens mängd och
täthet. Raffinaderiernas yttre anordning är bestämd så, att de ej få
hafva mer än en enda utgång och att alla andra öppningar skola vara
stängda med järngaller, som icke få äga större mellanrum än 3 centimeter.
Finansministern kan dock i förekommande fall föreskrifva lättnader
i afseende å bestämmelsen om utgången från fabriken. Allt socker,
som tillverkas i ett raffinaderi, skall uppvägas i kontrolltjänstemäns
närvaro och omedelbart uppläggas på magasin, eller i fråga om flytande
socker, fyllas på cisterner, som kunna sättas under försegling. Sockrets
uttagande sker därefter under kontroll och äger rum antingen genom
sockrets utlämnande till fritt bruk eller genom dess uppläggande å
nederlag eller genom export.

Ryssland.

I detta land tillämpas en produktbeskattning, som närmast är atf
anse såsom en konsumtionsskatt. Skatten utgör 1 rubel 75 kopek (1
rubel — 1 krona 92 öre) per pud (1 pud — 16,3 8 kilogram), motsvarande

SocJcerbeskattningen i utlandet. Ryssland in. fl. länder.

20,5 öre per kilogram, för det tillverkade sockret utan afseende å dess
beskaffenhet. Dessutom utgå särskilda tillverkningsafgifter dels från
råsockerbruken dels ock från raffinaderierna.

Tullen utgör 4 rubel 50 kopek (3 rubel i guld) per pud råsocker
och ti rubel (4 rubel i guld) för pud raffinad, hvilka tullsatser förhindra
all import.

Ehuru Ryssland redan nu har alla sockerfabriker afstängda och
under ständig bevakning och dess skattesystem således härutinnan uppfyller
Brysselkonventionens bestämmelser, har Ryssland hvarken biträdt
konventionen eller af den ständiga kommissionen ansetts berättigad
därtill. Försäljningen af socker inom landet är genom särskilda bestämmelser
reglerad på ett sätt, som gör att exporteradt ryskt socker
måste anses komma i åtnjutande af premier. Ministerrådet äger nämligen
årligen fixera ej mindre ett normalt sockerpris utan ock den
kvantitet socker, som sockerfabrikerna äga utlämna för ofvanupptagna
skattesats. Önskar en fabrik utlämna mer socker än som belöper å
dess andel i nämnda kvantitet eller fabrikens s. k. kontingent, drabbas
sådant socker af dubbel skatt. Då dessa bestämmelser äro ägnade att
konstlad! drifva upp det inhemska sockerpriset, och hela anordningen,
som i själfva verket innebär en kapellering af sockerindustrien med
statens bistånd, därigenom uppmuntrar tillverkarne att äfven till lägre
pris än tillverkniningskostnaden exportera det produktionsöfverskott,
som den inhemska konsumtionen till följd af de höga prisen icke kan
tillgodogöra sig, måste det exporterade sockret betraktas såsom premieradt
till ett belopp, motsvarande skillnaden mellan det uppdrifna priset
inom landet och det pris, som där eljest varit det naturliga. Tendensen
att utföra socker bär likväl på sista tiden minskats, då numera medgifvits,
att ett års öfverskott af socker kan få ingå i följande års kontingent.

Öfriga länder i Europa.

Af de i sockerkonventionen deltagande länderna bär Italien, som
väl producerar men ej exporterar socker, i likhet med Sverige befriats
från skjddigbeten att så anordna sitt skattesystem, att mängden tillverkadt
socker vid beskattningen verkligen utrönes. Emellertid tillämpas
numera i Italien liksom i Spanien en ren honsumtionsleskattning.

Slutligen märkes Storbrittanien, som val icke har någon inhemsk
hvitbetssockertillverkning, men af hänsyn till sina kolonier biträdt kon 9 -

66 Sockerbeskattningen i utlandet. Nord-Amerika. Sockerprisen.

ventionen. Det antages nämligen, att koloniernas socker numera skall
komma till större användning i moderlandet än under de senare årtiondena,
då de större sockerproducerande länderna såsom Tyskland, Osterrike-Ungern
och Frankrike till följd af sockerpremierna kunnat till
underpris utbjuda sitt produktionsöfverslcott till England. Konventionen
har också redan medfört en höjning af sockerprisen, om än dessa icke
på långt när stå på samma punkt som för tio eller tolf år sedan.

Nord-Amerika.

Här har livitbetssockertillverkningen under de senare åren med
framgång börjat bedrifvas vid sidan af den rätt betydande tillverkningen
af socker ur sockerrör. Emellertid räcker icke den inhemska produktionen
till att fylla konsumtionen, som därför täckes genom import från
Europa. Sedan Kuba nyligen kommit i närmare förhållande till Förenta
Staterna och därefter kan väntas nå en större utveckling än under den
spanska tiden, lärer det kunna antagas, att sockerproduktionen där
kommer att betydligt tillväxa och att den europeiska sockertillverkningen
följaktligen kommer att få lida afbräck på eu af sina förnämsta marknader.

Sockerprisen.

Sockerprisens växling på världsmarknaden under åren 1891—1903
framgår af följande sammanställning, däri prisen afse tyskt betsocker af
88 procent fob Hamburg i kronor per 100 kilogram och vid hvars
upprättande primäruppgifterna, som afse shilling per engelsk cwt, reducerats
under antagandet att 1 shilling = 90 öre och 1 cwt = 50 kilo -

	Lägst.	Högst.	Medeltal.
1891 ........................	........................ 22,84.	25,88.	24,30.
1892 ........................	........................ 23,18.	26,10.	24,45.
1893 ........................	........................ 22,39.	33,30.	27,15.
1894 ........................	........................ 15,41.	23,18.	20,36.
1895 ........................	........................ 16,43.	19,58.	17,54.
1896 ........................	........................ 15,98.	22,61.	18,79.
1897 .......................	....................... 14,96.	17,21.	15,86.
1898 ........................	........................ 16,28.	18,38.	17,02.
1899 ........................	........................ 16,20.	20,03.	18,04.

Sockerbeskattningen och sockerindustrien i Sverige.

	Lägst.	Högst.	Medeltal.
1900 .......................	........................ 16,20.	22,16.	18,56.
1901 .......................	....................... 11,81.	16,76.	14,48.
1902 ........................	....................... 10,58.	14,40.	12,08.
1903 ......................	....................... 13,84.	15,30.	14,78.

Sockerbeskattningen och sockerindustrien i Sverige,

Efter den i det föregående lämnade framställningen af sockerbeskattningens
nuvarande anordning i de förnämsta sockerproducerande
länderna öfvergå kommitterade till en redogörelse för den svenska
sockerbeskattningen och sockerindustriens utveckling och nuvarande läge
i Sverige.

Sedan lång tid tillbaka har i Sverige funnits tull vid införsel af
socker. På den tid, då intet hvitbetssocker tillverkades inom landet,
hade tullen visserligen till hufvudändamål att bereda statskassan en
inkomst, men äfven att genom skillnaden i tullsatserna för raffinad
och råsocker bereda ett skydd för den sedan gammalt inom landet
existerande raffinationsindustrien. Då senare den inhemska betodlingen
och sockertillverkningen ur hvitbetor uppstod, gick det hos oss som i
så många andra länder, nämligen så att statens sedan gammalt betydande
inkomster af sockertullen i betydlig mån gingo tillbaka. Redan
innan en dylik minskning i statsinkomsten gjort sig märkbar, ansågs
emellertid nödigt att belägga hvitbetssockertillverkningen med skatt.

Först i senare hälften af 1860-talet framställdes förslag om beskattning
af tillverkningen. Vid 1867 och 1868 årens riksdagar vunno
enskildes motioner ej bifall, men då dessa förnyades år 1869, beslöt
Riksdagen enligt bevillningsutskottets förslag, att tillverkningen af
hvitbetssocker inom landet skulle åläggas särskild beskattning i förhållande
till införseltullen å utländskt råsocker; att undantag från denna
bestämmelse medgåfves sålunda: att nämnda tillverkning finge skattefritt
bedrifvas till den 1 juli 1873, att från och med den 1 juli 1873
till den 1 juli 1876 tillverkningen endast skulle åläggas en skatt, motsvarande
en femtedel, från och med den 1 juli 1876 till den 1 juli
1879'' två femtedelar, från och med den 1 juli 1879 till den 1 juli 1882
tre femtedelar samt från och med den 1 juli 1882 till den 1 juli 1885
fyra femtedelar, allt af den vid dessa tider gällande tullsats å utländskt

Socker beskattningen och sockerindustrien i Sverige.

råsocker af mörkare färg än n:o 18 af den i världshandeln gällande
holländska standard; att den beskattningspliktiga sockerkvantiteten skulle
bestämmas på det sätt, att, sedan den till sockerberedningen afsedda
hvitbetssaften blifvit uppmätt och dess specifika vikt utrönt medelst
densimeter, afkomsten i socker för hvarje 100 kannor saft och hvarje
grad af densimetern vid en temperatur af + 15 grader Celsius beräknades
till 9 23G/iooo skålpund, (hvilket motsvarar 1,500 gram för hektoliter);
samt att hos Kungl. Maj:t i underdånighet anhålla, att Kungl. Maj:t
täcktes dels utfärda allmän författning i öfverensstämmelse med beslutet,
dels ock låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till de
reglementariska stadganden, hvilka i och för tillämpningen och kontrollen
öfver beskattningen ansåges erforderliga. I den underdåniga
skrifvelsen motiverades beslutet af dels den ej obetydliga minskning,
som i statens tullinkomster af utländskt socker skulle genom fortfarande
skattefrihet för den inhemska sockertillverkningen af hvitbetor uppkomma
utan motsvarande lindring i skattebördan ä sockerförbrukningen,
och dels beliofvet af skydd och uppmuntran för odling och sockerberedning
af hvitbetor under denna närings utvecklingsperiod.

I öfverensstämmelse med Riksdagens beslut utfärdade Kungl. Maj:t
den 15 oktober 1869 kungörelse om att hvitbetssockertillverkningen
skulle beskattas i förhållande till sockertullen samt om de bestämda
tiderna för skattens påförande och förhöjning. Vidare uppdrog Kungl.
Magt åt en kommission att afgifva utlåtande i fråga om lämpligaste
grunden för beskattningen tillika med förslag till erforderliga reglementariska
föreskrifter. I afgifvet betänkande af den 28 september
1872 förordade kommissionen, vid jämförelse af de olika sätten för
ordnande af hvitbetssockerbeskattningen, att skatten skulle utgå efter
de afverkade betornas vikt och att utbytet skulle bestämmas för råa
betor till 7 7* procent och för torkade betor till 37 Va procent råsocker
af mörkare färg än n:o 18 af den holländska standarden. I enlighet
härmed uppgjordes förslag till förordning i ämnet äfvensom till ordningsstadga.
Hvad sålunda föreslagits låg till grund för Kungl. Maj:ts proposition
i ämnet till 1873 års riksdag, som äfven i hufvudsak biföll
förslaget, dock med den förändring att utbytet nedsattes till 6 1/i procent
för råa betor och 31 V* procent för torkade. Härefter utfärdades den 30
maj 1873 förordning och ordningsstadga.

Den 2 juni 1876 utkom kungörelse om den skatteförhöjning, som
enligt Riksdagens o in förmälda beslut af år 1869 skulle inträda den 1
påföljande juli.

Sockerbeskattningen och sockerindustrien i Sverige.

Af åtskilliga fabriker för tillverkning af hvithet ssocker, som igångsattes
vid slutet af 1860- och början af 1870-talet, var det allenast en
fabrik, nämligen den ännu befintliga fabriken vid Arlöf, som ägde bestånd
någon längre tid.

I följd häraf väcktes vid 1879 års riksdag förslag om tillverkningsafgiftens
upphörande. Detta förslag bifölls väl icke, men föranledde ett
Riksdagens beslut, att afgiften till den 1 juli 1882 fortfarande endast
skulle utgöra två femtedelar af tullen å råsocker. Då nämnda tull vid
samma riksdag höjdes från 18,8 till 23,5 öre för kilogram, innebar
äfven detta en ökad förmån för industrien, hvars tullskydd vid det
lagliga utbytet ökades från 11,3 öre till 14,i öre.

I underdånig skrifvelse den 20 september 1881 anhöll Malmöhus
läns hushållningssällskap, det Kungl. Maj: t ville till Riksdagen göra
framställning om, att skatt å tillverkningen af hvitbetssocker måtte
under en tidrymd af tio år från och med år 1882 fastställas till högst
två femtedelar af tullen å råsocker.

Innan framställningen af Kungl. Maj:t pröfvats, gjordes frågan
genom särskilda motioner till föremål för behandling af 1882 års riksdag.
Bevillningsutskottet föreslog, att skatten skulle höjas med en tiondedel
och sedermera hvart femte år med eu tiondedel samt från 1 juli 1897
utgöra åtta tiondedelar af tullen. Detta bifölls af Första Kammaren,
hvaremot Andra Kammaren beslöt, att skatten fortfarande skulle utgöra
två femtedelar af tullen. Vid gemensam omröstning segrade Andra
Kammarens beslut, och den 16 juni 1882 utfärdades i öfverensstämmelse
härmed nv förordning om beskattning af hvitbetssockertillverkningen
i riket.

Oaktadt härefter industrien visade sig vara i besittning af stor
utvecklingsförmåga, i det att nya fabriker började anläggas och betafverkningen
öfverallt ökades, väcktes vid riksdagarne åren 1886 och
1890 motioner om beskattningens upphäfvande, hvilka dock ej biföllos.
Samma öde rönte en vid 1889 års riksdag väckt motion om skattens
höjande; men då motionen förnyades vid 1891 års riksdag, beslöt
Riksdagen ej blott att höja skatten till hälften af tullens belopp, utan
äfven att hos Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t vid framläggande
af nådig proposition angående den tullsats å socker, hvartill tullkommitténs
betänkande torde gifva anledning, jämväl täcktes taga
under ompröfning, huruvida någon ändring i den nu utgående hvitbetssockeraccisen
såväl i fråga om dess belopp som i afseende å själfva
beskattningssystemet lämpligen kunde äga rum och därom i sådant
fall hos Riksdagen göra framställning.

70 Sockerbeskattningen och sockerindustrien i Sverige.

Om förhöjningen i beskattningen utfärdades kungörelse den 22
maj 1891, hvarjämte Kungl. Magt den 6 augusti 1891 uppdrog åt en
kommitté, bland annat, att taga under ompröfning, huruvida anledning
kunde förefinnas till förändring vare sig af beloppet utaf hvitbetssockertillverkningsafgiften
eller af det gällande systemet för beskattning af
nämnda tillverkning, samt att afgifva de förslag, som af en sådan
pröfning kunde anses påkallade.

Efter fullgjordt uppdrag afgaf denna kommitté den 7 april 1892
sitt underdåniga betänkande. I fråga om förändring af beskattningssystemet
fann kommittén, efter en längre utredning, att för det dåvarande
anledning ej funnes att frångå det hittills i riket följda och efter betornas
vikt lämpade beskattningssättet. Emellertid ifrågasatte kommittén,
som afstyrkte hvarje förändring af skattens förhållande till sockertullen,
en förhöjning af det utbyte, som dittills varit antaget, och föreslog i
sådant hänseende att utbytet borde fastställas till nio procent. För att
bereda tillverkare en lättnad vid öfvergången till den nya skatteberäkningen
föreslogs, att förhöjandet af det lagbestämda utbytet skulle ske
successivt, så att det komme att beräknas från den 1 september 1893
till 7,5 procent och från den 1 september 1895 till 8,2 5 procent och
från den 1 september 1897 till 9 procent.

I hufvudsaklig öfverensstämmelse med 1882 års förordning med
tillhörande ordningsstadga framlade kommittén, med iakttagande af
sina omförmälda grundsatser, förslag till förordning om beskattning af
hvitbetssockertillverkningen i riket och till ordningsstadga för sockerfabrikerna
i riket. Af de föreslagna bestämmelserna torde bär behöfva
anföras, att kommittén till förmån för de fabriker, som anlades i trakter,
där hvitbetsodling dittills icke ägt rum, föreslog en föreskrift af innehåll,
att, då ny fabrik anlades på mer än 40 kilometers afstånd från
annan i gång varande hvitbetssockerfabrik, skulle, där Kungl. Maj:t
så pröfvade skäligt, utbytet ur betorna beräknas utgöra, under de tre
första tillverkningsåren 5 och under de därpå följande tre tillverkningsåren
7 procent.

I öfverensstämmelse med Riksdagens beslut utfärdades den 19 maj
1893 de ännu gällande författningarna om beskattningen af hvitbetssockertillverkningen,
hvilka i det väsentliga öfverensstämma med 1892
års kommittéförslag. Förordningen bestämde, att det skattepliktiga råsockret
skulle beräknas efter de för tillverkningen använda betornas
vikt sålunda, att etthundra kilogram råa betor skulle antagas lämna
ett utbyte af nio kilogram socker. I fråga om tiden för skattehöjningens
inträdande föreskrefs emellertid, i olikhet med kommitténs för -

Sockerbeskattningen och sockerindustrien i Sverige. 71

slag, att utbytet ur betorna skulle beräknas, intill den 1 september
1894 till 7,5 procent och intill den 1 september 1895 till 8,2 5 procent,

I fråga om den af kommittén ifrågasatta skattelindringen för
nyanlagda fabriker, stadgade 1893 års förordning i sin ursprungliga
lydelse, att, om ny fabrik anlades på mer än 30 kilometers afstånd
från annan i gång varande hvitbetssockerfabrik, skulle utbytet af etthundra
kilogram råa betor vid den nya fabriken beräknas utgöra under
de tre första tillverkningsåren två och under de därpå följande två
tillverkningsåren ett kilogram mindre än det högsta utbyte, söm beräknades
vid någon äldre fabrik inom riket. I öfvergångsbestämmelserna
stadgades härjämte särskildt, att vid den fabrik, som inom Gottlands
län först anlades, skulle utbytet af etthundra kilogram betor beräknas
utgöra under de tre första tillverkningsåren tre och under de därpå
följande två tillverkningsåren två kilogram mindre än det högsta utbyte,
som beräknades vid någon äldre fabrik inom riket.

På grund af omförmälda bestämmelser hafva de under liöstarne
1894 och 1895 igångsatta hvitbetssockerfabrikerna i Köpinge, Ivarpalund,
Roma och Karlshamn fått under de i förordningen afsedda tider
åtnjuta meagifven skattelindring.

Det i 1893 års förordning såsom normalt antagna sockerutbytet
af 9 procent har, efter det under de följande åren hvitbetornas sockerhalt
allt mera stigit och fabrikerna genom teknikens förbättring kunnat
ur betorna tillgodogöra sig allt mera socker, gång efter annan höjts
sålunda, att det utgjort från och med den 1 september 1896 till den 1
september 1901 10,5 procent, från och med sistnämnda dag till den 1
september 1902 11,5 procent samt från och med den 1 september 1902
och allt fortfarande 12 procent.

I fråga om den år 1893 medgifna skattelindringen för särskildt
belägna fabriker gjordes år 1896 den förändringen, att lindringen icke
skulle komma andra fabriker till godo än sådana, som på grund af den
äldre bestämmelsen redan kommit i åtnjutande af lägre utbytesberäkning
än den i allmänhet stadgade. Sedan den 1896 igångsatta fabrikens
i Karlshamn undantagsställning den 1 september ^ 1900 upphört och
någon privilegierad fabrik därefter icke kunnat förekomma, borttogs
bestämmelsen om skattelindringen år 1901 fullständigt ur förordningen.

Slutligen torde ej böra med tystnad helt och hållet förbigås, att
vid flere riksdagar väckts förslag om att upphäfva beskattningen af
den inhemska sockertillverkningen och att samtidigt nedsätta tullen
till hälften. Dessa förslag, som skulle inneburit en betydlig minskning
i statsinkomsten, hafva emellertid icke vunnit bifall.

Sockerbeskattningen och sockerindustrien i Sverige.

Ehuru visserligen redan i slutet af 1830-talet några försök att
tillverka socker af livitbetor företogos i Sverige, dröjde det dock ganska
länge, innan samma tillverkning bär fick någon större omfattning.
Först år 1853 började Skånska sockerfabriksaktiebolaget under ledning
af disponenten J. Tranchell i Landskrona en mer betydande sockertillverkning
af li vitbetor, som till en början mest odlades på bolagets
egendom Säbyholm med underlydande. Betafverkningen ökades så
småningom ocb uppnådde år 1866/67 en storlek af 15,510 ton betor.

Vid slutet af 1860- och början af 1870-talet utvidgades betodlingen
i landet rätt väsentligt och anlades flere råsockerfabriker, däribland
den ännu bestående fabriken vid Arlöf utanför Malmö samt fabriker
i Halland, Östergötland och invid Stockholm. Sistnämnda fabriker fingo
emellertid alla en kort varaktighet cell den betodling, som begynt i de
öfre delarna af landet, upphörde följaktligen snart nog.

Sedan fabriken i Landskrona år 1875 nedbrunnit, var fabriken i
Arlöf under några år framåt landets enda hvitbetssockerfabrik. Men
efter det Skånska sockerfabriksaktiebolaget år 1883 satt i gång sin
nuvarande råsockerfabrik vid Säbyholm, och Lunds sockerfabriksaktiebolag
år 1885 under ledning af disponenten A. J. Roman börjat eu
synnerligen framgångsrik verksamhet i råsockerfabriken vid Staffanstorp,
dröjde clet icke länge,! örrän den inhemska hvitbetssockertillverkningen
nådde en för våra förhållanden både hastig och storartad utveckling.
Nya fabriker igångsattes sålunda år 1888 i Trelleborg, år 1890 vid
Örtofta och i Helsingborg, år 1891 vid Jordberga och vid Kjeflinge
samt år 1892 vid Hököpinge, alla dessa fabriker belägna inom de bördigaste
och därför för betodling lämpligaste delarne af Malmöhus län.

Redan sistnämnda år började emellertid betodling bedrifvas jämväl
i Kristianstads län, i samband därmed att en fabrik i Engelholm
började sin verksamhet. Påföljande år 1893 igångsattes icke mindre
än sju nya fabriker, nämligen dels tre vid Teckomatorp, Klågerup och
Eslöf anlagda, i samband med de äldre fabrikerna vid Säbyholm, Staffanstorp
och Örtofta stående s. k. saftstationer»), där allenast saften afvinnes
betorna för att i underjordiska ledningar föras till hufvudfabrikerna,
dels ock fyra råsockerbruk. Af dessa sistnämnda höra två, de vid Köpinge
och Svedala belägna, till Malmöhus län, en, fabriken vid Karpalund,
till Kristianstads län och en, den vid Roma, till Gottlands län. År 1894
började en i Karlshamn belägen fabrik sin verksamhet inom Blekinge län.

’) Enligt nu gällande förordning om beskattning af hvitbetssockertillverkningen äro
de s. k. saftstationerna fullständigt likställda med andra fabriker.

Sockerbeskattningen och sockerindustrien i Sverige.

Det sista årtiondet Lar slutligen medfört igångsättandet af två
nya sockerbruk inom Malmöhus län, nämligen ett vid Hasslarp år 1896
och ett vid Skifarp år 1901.

Ofvannämnda tjugu fabriker (däraf tre saftstationer) ägas af
fjorton olika sockerfabriksaktiebolag, som efter tiden för deras bildande
äro: Skånska sockerfabriksaktiebolag et, med fabriken vid Säbyholm och
saftstationen vid Teckomatorp, Malmö sockerfabriksaktiebolag med fabriken
vid Arlöf, Lunds sockerfabriksaktiebolag, med fabriken vid Staffanstorp och
saftstationen vid Klågerup, Trelleborgs sockerfabriksaktiebolag, med fabriken
i Trelleborg, Helsingborgs sockerfabriksaktiebolag, med fabrikerna i
Helsingborg och Engelholm, Örtofta sockerfabriksaktiebolag, med fabriken
vid Örtofta och saftstationen vid Eslöf, Jordberg a, KjefUnge, Hököpinge,
Karp alunds) Boma och Svedala sockerfabriksaktiebolag, med fabrikerna
på motsvarande platser, Karlshamns sockerbruksaktiebolag, med
fabriken i Karlshamn, samt Sockerfabriksaktiebolaget Union med fabrikerna
vid Köpinge, Hasslarp och Skifarp.

Åtskilliga af bolagen tillverka icke blott råsocker utan äfven raffinad,
i det de antingen i anläggningar, som stå i förbindelse med vederbörande
bolags råsockerbruk, raffinera socker, eller ock drifva raffinaderirörelse
i själfständiga fabriker. Det förstnämnda gäller ifråga om Malmö
sockerfabriksaktiebolags fabrik vid Arlöf, Helsingborgs sockerfabriksaktiebolags
fabrik i Helsingborg samt Sockerfabriksaktiebolaget Unions
fabrik vid Hasslarp. Sistnämnda bolag äger ett själfständigt raffinaderi i
Ystad och Skånska sockerfabriksaktiebolaget ett dylikt i Landskrona.

Raffinationsindustrien representeras i vårt land härjämte af fyra
särskilda bolag, som raffinera från andra fabriker inköpt eller från utlandet
importeradt råsocker. Dessa bolag äro Tanto aktiebolag i Stockholm,
Aktiebolaget 1). Carnegie & C:o i Göteborg, Aktiebolaget Gripen i
Norrköping samt Aktiebolaget Sockerraffinaderiet Öresund i Lund.

På senaste tiden har i Lidköping anlagts en ny fabrik, där raffinering
af socker redan tagit sin början och råsockertillverkning säges
skola upptagas hösten 1904.

Samtidigt med att sockerindustrien inom landet nått sin här antydda
omfattning, hvarigenom den under närmare ett tiotal år i hufvudsak
varit i stånd att utan import af utländskt råsocker förse den inhemska
konsumtionen med dess behof af socker, har betodlingen fått
allt större omfattning. Medan sålunda sockerbruken till sin betafverkning
under tillverkningsåret 1891/92 icke använde större areal för betodling
än 9,571,4 0 hektar, utgjorde motsvarande areal åren 1902/03 och 1903/04
resp. 24,047,71 hektar och 27,377,10 hektar. Själfva äga sockerbruken

74 Sockerbeskattningen och sockerindustrien i Sverige.

3,911 hektar jord, däraf vid pass en femtedel årligen kan användas
till betodling.

Den sålunda utvidgade betodlingen har utan tvifvel varit till gagn
för jordbruket i de delar af landet, där odlingen hittills bedrifvits. Då
hvitbetan kräfver en djupt plöjd, väl gödslad och omsorgsfullt skött
jord, blir nämligen åkerjorden genom hvitbetsodlingen djupare och
bättre bearbetad samt vinner i växtkraft och befrias från ogräs. Vid
sådant förhållande och då jordens trådning ej vidare erfordras i samma
utsträckning som förut, kan en egendoms areal lämna ej blott en värderik
betskörd utan därjämte efter hand en större skörd af andra kulturväxter
än som ägt rum, innan betodlingen vid egendomen infördes. Samtidigt
sättes odlaren i tillfälle att genom inköp af affall från fabrikerna eller
betmassan till billigt pris hålla kreatur, som åter bereda rikare tillgång
på naturlig gödsel och således i sin mån bidraga till jordens förbättrande.

Härtill kommer den säkra inkomst, odlaren har genom försäljningen
af betskörden. Det kontraktsenliga betpriset bestämmes till
olika belopp, om leveransen sker vid upptagningen eller längre fram
under kampanjen, i hvilket fall betorna för att ej frysa måste täckas
med jord. I vissa kontrakt stadgas viss dag, vanligen den 1 december,
såsom den tid, från hvilken vid betleverans det s. k. vinterpriset skall
börja tillämpas. I andra kontrakt åter föreskrifves, att, oafsedt leveranstiderna,
höstpriset skall gälla för ena och vinterpriset för andra hälften
af hvarje odlares leverans. I hvarje fall plägar dock odlaren åläggas att
före den 1 december aflämna viss del af sina betor.

Det kontraktsenliga betpriset, som i regeln varit lika vid landets
alla fabriker, har under årens lopp växlat något, såsom framgår af
nedannämnda tabell öfver priset i kronor per 100 kilogram betor.

År.	Höstpris.	Vinterpris.
1876—1883 .......................	...................... 1,88	2,12
1884 .......................	...................... 1,76	2,00
1885 ........................	...................... 1,65	1,90
1886—1888 .......................	...................... 1,75	2,00
1889—1894 .......................	...................... 1,85	2,io
1895 ........................	...................... 1,66	1,86
1896 ........................	...................... 1,65	1,85
1897 ........................	...................... 1,35	1,55
1898 ........................	.................... 1,50	1,70
1899 ........................	..................... 1,65	1,85
1900—1902 .......................	...................... 1,75	1,95
1903 .......................	..................... 1,90	2,10

Sockerbeskattningen och sockerindustrien i Sverige.

Innevarande års betpris är ännu ej fullt bestämdt.

Fabrikerna i Roma och Karlshamn hafva emellertid under hela sin
verksamhetstid, med undantag af tillverkningsåret 1903/04, i sina kontrakt
intagit särskilda bestämmelser om betpriset.

Den kostnad, fabrikerna hafva för betornas inköpande, ställer sig i
regeln vida högre än det kontraktsenliga priset gifver vid handen.
Fabrikerna hafva nämligen åtagit sig en del af de med själfva betodlingen
och betornas framförande till fabrikerna förenade utgifter. Dit
hör i främsta rummet, att fabrikerna pläga kostnadsfritt förse sina betodlare
med det för odlingen erforderliga fröet. I allmänhet åtgå för en hektar
24 kilogram frö å 65 öre, hvilket för hektar, gör 15 kronor 60 öre.
Under förutsättning att 30 ton betor skördas på hektar, ökas fabrikernas
utgifter för hvarje 100 kilogram betor med 5,2 öre.

Lika litet som i Danmark har det hittills lyckats att i Sverige
bedrifva någon odling af betfrö, utan inköpa fabrikerna därför det erforderliga
fröet från några stora firmor i Tyskland.

Bland fabrikernas kostnader för betinköpen märkas vidare de, som
sammanhänga därmed, att sockerfabrikerna vid järnvägsstationerna förvärfvat
sig områden, där de odlare, som bo närmast, få aflämna sina
betor. Anordnandet af dylika upplagsplatser med tillhörande våghus
och betvågar medför naturligen för fabrikerna någon kostnad. Därtill
kommer, att fabrikerna under olika tider betalt större eller mindre
del af de järnvägsfrakter, som förorsakats af betornas transport till
fabrikerna. För närvarande synes regeln vara, att fabrikerna åtaga sig
hälften af nämnda fraktkostnad. Enligt tillgängliga uppgifter kan det
antagas, att fabrikerna för fraktandet till fabrikerna af hvarje 100
kilogram betor hafva en utgift af 5 öre.

Vid bestämmandet af storleken af den kostnad för betornas anskaffande,
som fabrikerna i verkligheten hafva att vidkännas måste man
slutligen taga hänsyn därtill att, då de betor, som levereras till fabrikerna,
i regeln icke äro så rena, som fordras för deras omedelbara
afverkning, fabrikerna genom erläggandet till odlarne af det kontraktsenliga
priset i själfva verket äfven betala för en viss vikt ämnen,
hvaraf fabrikerna icke kunna begagna sig vid sin tillverkning.

Beträffande betornas leveransdugliga beskaffenhet föreskrefs före
tillverkningsåret 1903/04 i allmänhet allenast, att betorna vid leveransen
skulle vara omsorgsfullt rengjorda samt fria från gröna nackar, att
betorna ej finge vara grodda eller uppblandade med halm, tång, betblast
eller dylikt samt att, om dessa villkor ej uppfylldes, leverantören
hade att återtaga betorna eller åtnöja sig med det viktafdrag, som af

Sockerbeskattningen och sockerindustrien i Sverige.

fabriken bestämdes. I regel fanns således i kontrakten icke någon
föreskrift om eu så kallad högsta smutsprocent, utan det stod i fabrikernas
skön att, därest ett levereradt parti betor öfverhufvud taget
mottogs, vid viktberäkningen mer eller mindre godtyckligt göra afdrag
från bruttovikten. Fanns, såsom understundom var händelsen, bestämmelse
om en högsta smutsprocent, stadgades, att om det vid proftvättning
visade sig, att betorna höllo mindre än den bestämda procenten
smuts, afdrag icke skulle göras från betornas vikt, men att i motsatt
fäll vid vägningen hela smutsprocenten skulle afdragas.

Frågan om afdrag vid betalning af hvitbetor för betorna vidhängande
smuts utgjorde länge ett tvisteämne mellan betodlare och
fabriker. Sedan emellertid under 1903 i betkontrakten intagits bestämmelse,
att det för hvarje år fastställda priset afser fullständigt
rena betor, att deras netto vikt, som skall ligga till grund för betalningen,
skall utrönas genom proftvättning af hvarje levereradt parti, samt att
odlarne sjkifva eller genom gemensamt utsedda ombud skola äga utöfva
kontroll öfver proftvättning och vågning af hvitbetor, torde tvisterna
mellan odlarne och fabrikerna om smutsprocenten och det däraf beroende
afdraget vid betalningen hafva i allmänhet upphört.

Oaktadt fabrikerna sålunda numera allenast betala för så kallade
rena betor, lärer dock hufvudsakligen tillföljd däraf att proftvättningarna
icke utföras med tillräcklig noggrannhet eu jämförelse mellan den vikt
betor, efter hvilken betalning erlägges till odlarne, och den vikt, efter
hvilken betorna drabbas af skatt, visa, att fabrikerna i själfva verket
för de kontrollvägda betor, som af dem afverkas, få vidkännas högre
pris än det kontraktsenliga, som utbetalas till odlarne. Enligt sockerfabrikernas
egna beräkningar skulle deras verkliga kostnader för betinköpen
under tillverkningsåret 1903/04 hafva växlat mellan 2 kronor
46 öre och 2 kronor 11 öre per 100 kilogram och i medeltal hafva
utgjort 2 kronor 25 öre för samma vikt betor.

Betskördarne äro naturligen hos oss liksom i alla andra länder af
högst växlande beskaffenhet, och bero desamma väsentligen af de olika
odlingsårens väderlek. Medan skörden under de för betodlingen gynsamma
åren 1900 och 1901 uppgick till respektive 875,911 och 903,792
ton kontrollvägda betor, utgjorde den skörd, som erhölls år 1902, på
grund af det årets regniga och kalla sommar, allenast 505,017, ton
kontrollvägda betor. År 1903 utgjorde skörden 748,446 ton kontrollvägda
betor. Att söka angifva ett medeltal för den skörd, som ett hektar
jord afkasta!-, innebär också, om man fäster tillbörlig hänsyn till nämnda
förhållande, stora svårigheter. Det torde emellertid kunna antagas,

Sockerbeskattningen och sockerindustrien i Sverige,

att skördeafkastningen per hektar under år med gynnsam väderlek
i allmänhet uppgår till 30,000 kilogram. Jämföras resultaten af betodlingen
i Sverige med förhållandena i andra länder, visar det sig,
att icke någon väsentlig olikhet förefinnes. Af en tabell, som intagits
å sid. 44 i den af byråingenjören doktor Å. G. Ekstrand och
professorn H. Juhlin Dannfelt till kommitterade afgifna reseberättelse,
framgår, att betskördarne under åren 1894—1902 i medeltal utgjort i
Sverige 28,300, i Tyskland 31,060 och i Frankrike 27,900 kilogram per
hektar. Äfven en jämförelse mellan Sverige och Danmark gifver vid handen,
att betskördarne i regeln ställa sig lika i de båda länderna och att
det olika skörderesultatet under olika år måste hänföras till de växlande
väderleksförhållandena. Följande tabell utvisar betskördens storlek per
svenskt tunnland i de båda länderna under hvart och ett af åren
1897 — 1902.

Betskörden i kilogram per tunnland

År i Sverige i Danmark

Kontrollvikt. • Inköpsvikt.

1897 ................................................ 15,118 15,488

1898 ................................................... 10,497 10,967

1899 ...................................................... 11,774 12,758

1900 ...................................................... 15,145 15,130

1901 ....................................................... 15,997 15,622

1902 .................................................... 10,377 10,117

Att betodlingen har en stor ekonomisk betydelse för landet, framgår
däraf, att de under kampanjen 1903/04 afverkade, kontrollvägda
hvitbetorna, såsom förut nämnts, utgjorde i det närmaste 750,000 ton
och att efter ett medelpris af 2 kronor för deciton betor 1903 års skörd
ägt ett värde af omkring 15,000,000 kronor. Till jämförelse härmed
kan meddelas, att hveteskörden enligt statistiska centralbyråns sammandrag
af Kungl. Maj:ts befallningshafvandes årsväxtberättelser för år 1903
under samma år uppgick till 1,954,700 hektoliter, motsvarande efter ett
medelpris af 11 kronor för hektoliter ett värde af 21,501,700 kronor.
Till extra arbetare torde betodlarne under samma år hafva utbetalt
omkring 4,000,000 kronor.

Med väsentliga svårigheter är förenad! att beräkna det ekonomiska
resultat, betodlingen kan anses medföra för betodlarne, och särskildt huru
därmed ställer sig i Sverige i jämförelse med de hufvudsakligen likställda
länderna Danmark och Tyskland.

I afseende å kostnaden för betodling i Sverige få kommitterade
hänvisa till den vid betänkandet fogade, såsom Bil. 4 intagna skrifvelse,

Sockerbeskattningen och sockerindustrien i Sverige.

hvilken den 9 februari 1903 afgifvits af åtskilliga betodlare. Dessa
kafva däri beräknat, att kostnaden för odling ock transport af betor i
medeltal uppgår till ett belopp af 472 kronor per hektar eller, under
förutsättning att afkastning^ uppgår till 30,000 kilogram betor per
hektar, att odlingskostnaden för 100 kilogram betor alltså utgör 1 krona
57 öre. Då den betalning den svenske odlaren för närvarande betingar
sig för betorna utgör medelsiffran mellan höst- och vinterpriset eller 2
kronor per hvarje 100 kilogram betor, skulle följaktligen betodlarens
vinst på betodlingen kunna uppskattas till 43 öre för 100 kilogram
skördade betor eller, med antagande af en afkastning af 30,000 kilogram
på hvarje hektar, till 129 kronor på hvarje hektar, som användts till
odlingen.

Hvad odlingskostnaden i Danmark angår, angifves densamma i
den af herrar Ekstrand och Juhlin Dannfelt till kommitterade afgifna
reseberättelse till 218 kronor 97 öre för danskt tunnland, motsvarande
396 kronor 44 öre per hektar. Under motsvarande förutsättning, som
för Sveriges del antagits, eller att afkastningen uppgår till 30,000 kilogram
för hektar, skulle odlingskostnaden för 100 kilogram betor alltså
i Danmark utgöra 1 krona 32 öre. Den betalning, betodlarne i Danmark
under de sista åren erhållit för betorna, utgör, enligt berörda
berättelse, för 100 kilogram 1 krona 36 öre jämte för viss del af leveransen
»nedkulingspenge», som för hvarje 100 kilogram bör antagas
uppgå till 1 Va öre. Till detta kontanta pris för betorna 1 krona 37 Ya
öre bör man emellertid för att vinna ett med Sverige jämförligt tal
lägga 10 öre, motsvarande det belopp, som utgör värdet af betsnitseln,
som i Danmark gratis återlämnas till odlarnc. Det pris, som den danske
odlaren betingar sig, bör enligt kommitterades åsikt följaktligen kunna
uppskattas till 1 krona 47 Va öre för 100 kilogram. Jämföres detta
pris med det svenska, 2 kronor för 100 kilogram, skulle det danska
priset ställa sig 52 Va öre lägre. I själfva verket skulle dock, enligt
hvad från tillverkares sida gjorts gällande, prisskillnaden vara ännu
större än nämnda siffra anger, då bestämmelserna om betornas leveransgiltiga
beskaffenhet i Danmark skulle vara så mycket strängare än i
Sverige, att fabrikerna i förstnämnda land icke behöfva betala något
för betorna vidhängande rötter, smuts och dylikt, hvaremot i Sverige
fabrikerna vid betleveranser få betala en intill 5 procent högre vikt än
den kontrollvägda. A andra sidan har däremot för kommitterade uppgifvits,
att de danska sockerfabrikerna, för att bereda betodlarne lättnad
vid betornas framförande till fabrikerna, pläga utlägga s. k. décauvillespår
å vägar och åkrar, att, därest sådant utläggande icke äger rum, till

Sockerbeskattningen och sockerindustrien i Sverige.

vederbörande odlare i stället betalas ett Öfverpris af 12 öre för 100 kilogram
levererade betor, att ofvanberörda s. k. »nedkulingspenge» skulle uppgå
till högre belopp än ofvan beräknats samt att de danska betodlarne äro
missnöjda med betalningen för betorna. De danska sockerfabrikernas
direktör meddelar emellertid, att nyssnämnda öfverpris aldrig förekommit.

Äfven om man emellertid utgår därifrån, att de danska odlarne för
sina leveranser hafva en ersättning af 1 krona 47 Vs öre per 100 kilogram,
utgör emellertid deras behållna vinst, sedan 1 krona 32 öre, motsvarande
odlingskostnaden, af dragits, allenast 15 Va öre för hvarje 100 kilogram
betor. Behållningen å hvarje hektar jord skulle sålunda i Danmark
vid eu skörd af 30,000 kilogram på hektar, icke utgöra mera än 46
kronor 50 öre eller vida mindre än i Sverige. Vid bedömandet af
denna olikhet får man dock icke förbise, att, medan inga spannmålstullar
förekomma i Danmark, den hos oss tillämpade tullen å säd
genom spannmålsprisens uppdrifvande äfven måste medföra en höjning
af betpriset.

Att gorå en jämförelse mellan det ekonomiska resultatet af betodlingen
i Sverige och Tyskland ställer sig ännu svårare, då odlingsoch
prisförhållandena i Tyskland, på sätt af merberörda reseberättelse
framgår, ställa sig så väsentligt olika i landets olika delar. Såvidt
kommitterade kunnat bilda sig ett omdöme i frågan, anse sig kommitterade
därutinnan kunna såsom ett antagande uttala allenast, att
betpriset i de västra delarna af Tyskland i det närmaste motsvara förhållandena
i Sverige, medan däremot priset i de östra delarne af
Tyskland snarare skulle motsvara det i Danmark gällande.

Samtidigt med att den svenska sockerindustrien under årens lopp
alltmer och mer utvidgat sig, och betodlingen bredt ut sig öfver allt
större arealer i olika delar af landet, har sockerhalten i de betor, fabrikerna
haft att afverka, genom betfröets förädling samt själfva odlingssättets
förbättrande visat en fortgående och jämn ökning. Resultatet
af de undersökningar å sockerhalten i betorna, som fabrikerna årligen
låta verkställa och som för tillverkningsåren 1898/1903 meddelas i
Bil. 6'', utvisar närmare denna öknings fortgång. I det stora hela
har ökningen varit lika stor vid alla fabrikerna. Då ökningen fortgått
äfven under tillverkningsåret 1903/04, torde man såsom regel kunna
fastställa, att sockerhalten under de sex senare tillverkningsåren öfverallt
ökats med mellan en eller två procent.

I sammanhang med att sockerhalten i hvitbetorna stegrats, har
också det utbyte i råsocker, som fabrikerna utvunnit ur betorna, blifvit
större. Utbytesprocenten har till och med vuxit hastigare än socker -

80 Sockerbeskattningen och sockerindustrien i Sverige.

halten i betorna, beroende detta därpå, att fabrikerna allt mer sökt
förbättra det tekniska förfaringssättet vid fabrikationen och framför
allt genom anläggandet af s. k. sackaratfabriker infört en utsockring
af den vid tillverkningen uppkommande melassen.

Det råsocker, som framställes ur hvitbetssaften, kallas första,
andra eller tredje produkt, allt efter det sockret får utkristallisera efter
en tidigare eller .senare inkokning af sirupen. Då utbytet af andra och
tredje produkt är af väsentligt sämre slag än första produkten och vid
raffinering af råsockret icke anses kunna lämna mer än resp. 75 och
65 procent af hvad första produkten lämnar, bör vid bestämmandet af
en fabriks utbyte i råsocker reduktion till första produkt ske af de
kvantiteter, fabriken erhållit af de sämre produkterna. Eu sådan reduktion
har iakttagits vid upprättandet af nedanstående för de tio tillverkningsåren
1893/1903 upprättade tabell öfver vikten af afverkade
betor och tillverkadt råsocker vid samtliga fabriker i Sverige.

Tillverkningsår.	Afverkade betor. Ton.	Tillverkadt rå-socker, reduce-radt till I produkt. Ton.	Utbyte i % af betvikten.
1893/94 ..............	................ 373,962	41,405,5	11,08
1894/95 .............	................ 628,480	70,443,8	11,21
1895/96 ..............	................. 538,708	60,099,1	11,34
1896/97 ............	................. 890,240	102,568,1	11,52
1897/98 ..............	................. 716,141	86,246,5	12,04
1898/99 .............	................. 480,931	58,080,5	12,08
1899/00 ..............	................. 622,046	79,593,4	12,80
1900/01..............	............. 875,911	113,318,1	12,94
1901/02 ............	............... 903,792	123,749,0	13,6 9
1902/03 ............	....... 505,017	71,598,2	14,17

Häraf framgår, att utbytesprocenten för hvart och ett af de tio
tillverkningsåren visat eu ökning och att dess sammanlagda belopp
öfverstigit 3 procent.

Den storartade utvecklingsförmåga, hvaraf den svenska hvitbetssockerindustrien
under senare hälften af 1880-t.alet och första hälften åt
1890-talet visade sig mäktig, medförde snart, att den stora import af
socker, vare sig raffinad eller råsocker, som tidigare för fyllandet af
landets sockerbeliof ägt rum, hastigt sjönk. Medan sålunda ännu under
år 1893 infördes ej mindre än 26,583 ton råsocker och 4,622 ton
raffinad, utgjorde importen år 1898 allenast 510 ton råsocker och 219

Sockerbeskattningen och sockerindustrien i Sverige. 81

ton raffinad. Med undantag af åren 1899 och 1900, då importen af
råsocker till följd af de dåliga betskördarna åren 1898 och 1899 steg till
respektive 12,330 och 12,496 ton, har sockerimporten sedermera varit
af samma obetydliga storlek som under år 1898. Af sockerhaltiga varor
är det allenast sirap, som är föremål för någon betydligare import, och
införes häraf årligen sedan åtskilliga år tillbaka i medeltal omkring
15,000 ton. Med det hos oss hittills tillämpade beskattningssystemet
har nämligen någon inhemsk sirap stillverkning icke kunnat bedrifvas,
då ju betskatten utgår med lika högt belopp för all fabriksmässig tillverkning
af sockerhaltiga varor vare sig i fast eller flytande form. Tillverkningsskatten
för sirap skulle nämligen under nuvarande förhållanden
utgöra omkring 7 öre för kilogram. Då sirap af hvitbetor är
betydligt underlägsen sirap af kolonialsocker, kan dock öfverhufvud
betviflas, att sirap stillverkning i större skala är sannolik här i landet.

Med undantag för sirap kan således sägas, att den svenska hvitbetssockerindustrien
under senare år i det stora hela fullständigt varit
i stånd att fylla den inhemska konsumtionens behof af socker. Då
betskördarne olika år väsentligen växla, kan det väl något år, såsom
också redan år 1897 visade sig vara fallet, inträffa, att öfverproduktion
af socker skulle äga ram, eller ock blifva nödvändigt att genom import
fylla konsumtionens behof. Genom träffandet af en öfverenskommelse
hafva emellertid sockerfabrikerna under de senare åren åstadkommit en
sådan reglering af sockerproduktionen inom landet, att faran för öfverproduktion
i det stora hela är undanröjd. Genom att från sådana tillverkningsår,
då tillverkningen till följd af god betskörd något öfverstiger
den normala, lagra en del af sockeröfverskottet, hafva sockerfabrikerna
kunnat både under dylika år hålla det inhemska sockerpriset
uppe och under,år med dåliga betskördar förekomma behofvet
af import från utlandet.

Att exakt angifva storleken af årskonsumtionen af socker i Sverige
låter sig icke göra, då man icke känner raffinaderiernas och de enskilda
affärsmännens lagerbehållningar. Om man för en följd af år beräknar
summan af hvarje års inhemska sockertillverkning och importen af
socker samt därefter bestämmer medeltalet för samma tid, finner man
emellertid en viss utgångspunkt för konsumtionens beräkning.

Uti den af kung!, finansdepartementets kontroll- och justeringsbyrå
såsom bidrag till Sveriges officiella statistik afgifna underdåniga
berättelse för tillverkningsåret 1902/03 har beräknats att för landets
behof under kalenderåren 1894—1903 funnits disponibla nedannämnda
kvantiteter råsocker, nämligen:

Sockerbeskattningen och sockerindustrien i Sverige.

År.	Råsocker. Ton.
1894 ..........	........... 82,000
1895 ...........	........... 89,000
1896 ...........	.......... 84,000
1897 ...........	.......... 113,000
1898 ...........	.......... 67,000
1899 ..........	........... 92,000
1900 ..........	......... 118,000
1901 ...........	........... 131,000
1902 ..........	.......... 78,000
1903 .........	.......... 108,000

Fördelas summan för de sista fem åreD, 527,000 ton, på samma
år, skulle medelförbrukningen per år hafva uppgått i rundt tal till 105,000
ton råsocker, och skulle, med beräkning att 110 kilogram råsocker
motsvara 100 kilogram raffinad, den i Sverige årligen förbrukade
kvantiteten konsumtionssocker följaktligen utgöra omkring 95,450 ton
eller omkring 19 kilogram per år och invånare.

Sockertillverkarne hafva under de senare åren med ledning af
från fabrikerna och sockerraffmaderierna lämnade uppgifter om tillverkning
och lagerbehållningar verkställt beräkningar angående sockerkonsumtionen
under tiden från 1 oktober det ena året till samma dag
det därpå följande. Den sålunda beräknade konsumtionen, som visar
en jämn stegring, framgår af följande tabell:

År.	Råsocker. Ton.
1893—1894............	......... 65,360
1894-	-1895............	........ 72,298
1895—1896............	......... 72,164
1896—1897............	......... 91,312
1897—1898...........	......... 86,046
1898 — 1899............	......... 90,853
1899-	-1900............	....... 97,506
1900—1901.............	........ 100,999
1901-	-1902............	......... 106,004
1902-	-1903............	......... 107,681

En fråga, vid hvars utredning kommitterade fäst stor vikt, kar
varit den om hvitbetssockertillverkningens ekonomiska resultat och de
redan existerande sockerfabriksaktiebolagens ekonomiska ställning. Af
en sådan utredning beror nämligen möjligheten af hvarje förhöjning
i den beskattning, som redan drabbar hvitbetssockertillverkningen.

Sockerbeskattningen och sockerindustrien i Sverige. 83

På resultatet af tillverkningen inverkar å ena sidan det pris, fabrikanterna
kunna betinga sig för varan, ocli å andra sidan de kostnader,
tillverkare hafva för anskaffandet af råämnet, för själfva tillverkningen
samt slutligen för betskatt.

Så länge utbudet af socker inom landet ej öfverstiger landets
konsumtionsförmåga, rättar sig naturligen sockerpriset efter priset på
världsmarknaden och skulle teoretiskt sedt inom landet utgöra summan
af det pris, som betingas för sockret å utlandets stora exportplatser
med tillägg af frakt och tull. Då tullen för råsocker är 23 kronor
50 öre för 100 kilogram, borde priset för inhemskt råsocker med ungefär
nämnda belopp öfverstiga utlandets.

Att så i regeln icke varit fallet, framgår dock af följande tabell
utvisande de växlingar, priset å svenskt råsocker af 92 % rendement,
beräknadt i kronor per 100 kilogram, under nedannämnda år varit
underkast adt.

År.	Lägst.	Högst.	År.	Lägst.	Högst.
1893.....	... 46,40	47,60	1898......	... 35,20	38,—
1894......	... 37,50	47,4 0	1899.....	... 37,40	39,—
1895......	... 36,—	41,6 0	1900......	... 37,40	39,40
1896......	... 38,io	44,-	1901......	... 36,—	39,40
1897......	... 29,-	38,5 0	1902......	. 35,-	36,40

Jämförda med de å sidd. 66 och 67 intagna uppgifter om priset å
råsocker af 88 % rendement fob Hamburg1) ådagalägga nämligen dessa
siffror, att det svenska priset ställer sig proportionsvis lägre än det
utländska. Anledningen härtill torde vara, att den inhemska industrien
för att förekomma import från utlandet icke kan utnyttja hela det tullskydd,
som tillkommer sockret i Sverige.

Då det inhemska råsockerpriset under den period, tabellen afser,
snarare sjunkit än stigit, kan man redan däraf sluta, att de senare
åren icke medfört några uppåtgående konjunkturer för den svenska
sockerindustrien. Härtill kommer emellertid, att åtskilliga af fabrikernas
kostnader under de senare åren otvifvelaktigt vuxit. På sina ställen i

0 Hvitbetsråsocker säljes på basis af 88 eller 92 proc. raffinadrendement. Sker
försäljningen på basis af 88 proc. betingar hvarje procent öfver eller under 88 en prisskillnad,
som i Tyskland utgör 25 Pfennige (22 x/2 öre) per 100 kilogram. Då försäljningen
sker på basis af 92 proc , är motsvarande prisskillnad 40 Pfennige (=86 öre) per
100 kilogram. .

Sockerbeskattningen och sockerindustrien i Sverige.

det föregående liar redan berörts, hurusom stulen genom upprepade
förhöjningar i den utbytes beräkning, som ligger till grund för beskattningen
af hvitbetssockertillverkningen, påfört industrien ökade utgifter,
äfvensom att kostnaderna för betinköpen stegrats till högre belopp än
förut. Att märka är äfven, att själfva fabrikationskostnaden till följd
af höga arbetslöner, dyra pris å maskiner och materialier, in. in.,'' i
Sverige torde ställa sig väsentligt högre än i flere andra länder.

I fråga om fördelningen af det tullskydd, som i Sverige tillkommer
sockertillverkningen, hafva kommitterade fått mottaga eu däröfver verkställd
beräkning, som utan någon kommitterades granskning vid betänkandet
fogats såsom Bil. 5.

Alla ofvan nämnda omständigheter i förening medföra sålunda,
att det ekonomiska resultatet af hvitbetssockertillverkningen numera
icke kan vara lika förmånligt för näringens utöfvare, som under de
tider, då sockerpriset var högre, industrien mindre beskattad och dess
kostnader för råämnet och tillverkningen lägre än nu. Betydelsen
häraf är dock i hvarje fall mindre för alla de affärsföretag, som tillkommit
på sådan tid, att de samma under åtnjutandet af lägre beskattning
och andra gynnsamma förhållanden kunnat trygga sin ställning,
eller till följd af en omfattande betafverkning äro i tillälie att på en
större tillverkning fördela de ökade fabrikationskostnaderna, hvilka i
allt bill icke växa proportionellt med afverkningens omfattning. Sådana
fabriker däremot, som endast under eu kortare tid varit i verksamhet
och därunder icke kunnat i samma mån som andra uppdrifva sin tillverkning,
måste i första hand blifva beroende af förhöjningen i beskattningen
och dyrare tillverkningskostnader.

Den sammanställning rörande flertalet svenska sockerfabriksaktiebolags
ekonomiska ställning, som kommitterade med ledning af till
kommitterade öfverlämnade uppgifter låtit utarbeta och som vid betänkandet
fogats såsom Bil. 7, bestyrker också i hufvudsak ofvan
nämnda uttalanden. Jämför man nämligen å ena sidan uppgifterna för
de äldre bolagen såsom Lunds, Trelleborgs, örtofta, Jordberga, Kjeflinge
och Hököpinge sockerfabriksaktiebolag med å andra sidan uppgifterna
lör Karpalunds, Roma och Svedala sockerfabriksaktiebolag samt
Karlshamns sockerbruksaktiebolag, finner man, att under de tillverkningsår,
tabellen afser, förstnämnda bolag i allmänhet haft goda behållningar,
särskild!; om hänsyn tages därtill att bolagen genom under
tidigare år verkställda afskrifningar å fastigheters och maskiners bokförda
värden samt genom afsättning^!'' till fonder kunnat -väsentligen
konsolidera sin ställning. De sistnämnda bolagen hafva däremot icke

Sockerbeskattningen och sockerindustrien i Sverige.

blott icke käft några lysande behållningar å sin rörelse utan äfven
saknat de andra bolagens tillfällen att göra sådana afskrifningar och
afsättningar. Medan vidare de förstnämnda affärsföretagen, enligt hvad
kommitterade haft tillfälle förvissa sig om, under sin verksamhet nästan
utan undantag kunnat till sina aktieägare lämna årliga utdelningar af
omkring tio procent eller mera, och tre af samma bolag kunnat antingen
utan tillskott från aktieägarne fördubbla sina aktiekapital genom öfverföring
från samlade fonder eller från sådana fonder till aktieägarne göra
extra utdelningar, motsvarande större del af det inbetalda aktiekapitalet,
hafva däremot Karpalunds, Roma och Svedala sockerfabriks aktiebolag
samt Karlshamns sockerbruks aktiebolag lämnat mindre gynnsamma
resultat, äfven om Korna sockerfabriksaktiebolag genom dylik öfverföring
ökat sitt aktiekapital.

Den utveckling af den svenska hvitbetssockerindustrien, som ägt
rum under de sista tjugu åren, har icke åtföljts af en motsvarande ökning
i de inkomster, staten sedan länge haft af sockerförbrukningen.
Medan sålunda under år 1883 till statsverket inflöto 11,688,000 kronor
i tull för socker och sirap och 149,000 kronor i hvitbetssockertillverkningsafgift
från de två enda, då bestående råsockerfabrikerna, eller ett sammanlagdt
belopp af 11,837,000 kronor, utgjorde statens inkomster under år
1891 af tullen 9,241,000 kronor samt af den samma år hejda och från
dåvarande åtta fabriker utgående skatten 1,847,000 kronor, eller tillhopa
allenast 11,088,000 kronor. Jämföras vidare de sålunda anförda
siffrorna med motsvarande siffror för de senaste åren, befinnes det, att under
år 1901 tullen utgjorde 1,792,745 kronor och skatten 12,605,641 kronor
eller tillhopa 14,398,386 kronor och under år 1902 tullen 1,777,000 kronor
och skatten 7,775,960 kronor eller tillhopa 9,552,960 kronor. Oaktadt
sockerkonsumtionen under de sista årtiondena väsentligen ökats, har sålunda
ifrågavarande statsinkomst under samma tid kvarstått ungefär på
samma punkt. Den tull, som fortfarande inflyter, härleder sig nästan uteslutande
från den sedan gammalt rätt betydande sirupsimporten, hvilken
nödvändiggjorts däraf att, såsom förut nämnts, beskattningssystemet ej
medgifvit uppkomsten af en inhemsk sirupstillverkning. Afdrages från
de olika årens slutsiffror inkomsten af sirupstullen, framträder det än
tydligare, att statens inkomster af sockerförbrukningen icke ökats i
jämbredd med densamma. Detta resultat får emellertid icke betraktas
såsom oväntadt. Vid beskattningen af det inom landet tillverkade
sockret har nämligen alltid beaktats, att den inhemska sockerindustrien
behöfver ett väsentligt tullskydd för att kunna bestå i konkurrensen

86 Önskemål beträffande socksrbeskattningens anordning.

med utlandet. Detta framgår bland annat däraf, att det aldrig ifrågasatts,
att det inhemska råsockret skulle drabbas af högre skatt än den,
som motsvarat viss del af sockertullen, och att den bestämmelsen, som
infördes 1891, att skatten skulle utgöra halfva tullen, därefter bibehållits
oförändrad.

Hittills har emellertid det inom landet tillverkade sockret icke ens
drabbats af en skatt motsvarande halfva tullen. Med det hos oss hittills
tilllämpade skattesystemet har nämligen med nödvändighet följt, att det
antagna sockerutbyte, som tid efter annan fastställts såsom gällande
grund för skatteberäkningen, i hvarje fall varit lägre än det utbyte,
som i verkligheten utvunnits ur betorna, och att följaktligen någon del
af sockerproduktionen förblifvit skattefri.

Detta förhållande äfvensom några andra oegentligheter hos vår
nuvarande sockerbeskattning hafva ytterst föranledt åtskilliga nyligen
framställda förslag till ändringar i nämnda beskattning, för hvilka kommitterade
vilja i korthet här redogöra.

Önskemål beträffande sockerbeskattningens anordning.

Vid 1902 års riksdag, som, på sätt ofvan anförts, beslöt den
ändring i förordningen om beskattning af hvitbetssockertillverkningen,
att hvitbetorna skulle antagas lämna ett utbyte af tolf procent, förekom
äfven till behandling en motion om ändring i grunderna för hvitbetssockerbeskattningen.

I anledning af motionen hemställde bevillningsutskottet, att Riksdagen
måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t
måtte låta utreda, huruvida icke utbytesprocenten borde höjas utöfver
tolf procent, eller om genom andra åtgärder statsverkets inkomster af
hvitbetssockertillverkningen kunde ökas. I olikhet med utskottets hemställan,
men i öfverensstämmelse med en vid utskottets betänkande
fogad reservation beslöt emellertid Riksdagen en skrifvelse till Kungl.
Maj:t med anhållan, det täcktes Kungl. Maj:t låta utreda, hvilka fördelar
och olägenheter, i jämförelse ined nu gällande skatteform, införandet
af produktbeskattning å socker — vare sig fabrikat- eller konsumtionsskatt
— skulle kunna medföra, samt för Riksdagen framlägga
resultatet af denna undersökning till vidare behandling och vidtagande
af de åtgärder, som kunde vara nödiga och nyttiga.

Vid föredragning af Riksdagens skrifvelse beslöt emellertid Kungl.
Maj:t, på sätt af kommitterades underdåniga skrifvelse framgår, uppdraga

Önskemål beträffande sockerbeskattningens anordning.

åt kommitterade att utreda, ej mindre Indika fördelar och olägenheter i
jämförelse med nu gällande skatteform införande af produktbeskattning
å socker — vare sig fabrikat- eller konsumtionsskatt — kunde komma
att medföra, än äfven — under förutsättning att den nuvarande skatteformen
bibehölles — hvilka förändringar af bestämmelserna om beräkning
af hvitbetssockertillverkningsskatten som borde vidtagas för att
bringa den till grund för nämnda skaft stadgade beräkningen af sockerutbytet
till närmare öfverensstämmelse med det utbyte, som i verkligheten
erhålles.

Under fortgången af lcommitterades arbeten har frågan om sockerbeskattningen
såväl vid 1903 som vid 1904 års riksdag bragts på tal
genom åtskilliga motioner.

Sålunda väcktes år 1903 inom hvardera kammaren motioner rörande
tullen å sirap, hvilken för närvarande enligt gällande tulltaxa
utgår med 10 öre för kilogram. I den inom Första Kammaren väckta
motionen föreslogs en höjning af tullen för sirap till samma belopp
som för råsocker, mörkare än n:o 18 enligt holländska standarden, eller
till 23,5 öre för kilogram. Den inom Andra Kammaren väckta motionen
innefattade åter förslag, att tullen å sirap och melass måtte höjas till
22,3 öre per kilogram samt att, i händelse detta förslag bifölles, en
skatt af 5 öre per kilogram måtte påläggas all inom landet producerad
sirap. Till stöd för förslagen om sirupstullens höjande åberopades
hufvudsakligen, att med deras genomförande skulle kunna komma till
stånd eu inhemsk sirupstillverkning, som skulle leda till en förbättring
af handelsbalansen, samt att genom inrättandet af särskilda sirupsfabriker
tillfälle till betodling skulle yppas å därför lämplig jord, icke
blott i Skåne och på Gottland utan äfven i andra delar af landet, såsom
öster- och Västergötland.

Bevillningsutskottet, som afgaf gemensamt utlåtande öfver de båda
motionerna, anförde däri hufvudsakligen följande. Genom antagandet af
någon af de föreslagna höjda tullsatserna komme priset på sirap att
stegras så, att priset på den värdefulla beståndsdelen i sirupen, sockret,
komme att ställa sig högre eller i allt fall ungefär lika med priset på
raffineradt socker. Då sirap konsumerades i öfvervägande grad af den
mindre bemedlade delen af befolkningen i vårt land, syntes en höjning
af tullen å sirap därför vara berättigad allenast under den förutsättning,
att därigenom kunde inom vårt land åvägabringas en tillverkning af
sirap, tillräcklig att tillfredsställa det stora behofvet af denna vara, och
att konkurrensen mellan de inhemska fabrikanterna skulle medföra, att
priset därå icke oskäligt stegrades. Huruvida höjningen af tullen skulle

Önskemål beträffande sockerbeskattningens anordning.

kunna medföra den af motionärerna ifrågasatta verkan, att hos oss
skulle uppstå en fabrikation af sirap ur hvitbetor vid fabriker, spridda
i olika delar af landet, vore en fråga, hvarom något bestämdt omdöme
icke kunde uttalas. Det syntes dock böra erinras, att § 36 i förordningen
angående beskattningen af bvitbetssockertillverkningen i riket
föreskrefve, att nämnda författning icke skulle äga tillämpning å sådan
tillverkning af sirap, som kunde äga rum allenast för eget husbehof
med användande af hvitbetor, dem tillverkaren själf odlat. För annan
tillverkning af sirap skulle således accis utgå likasom för tillverkning
af socker. Detta förhållande syntes icke hafva blifvit beaktadt i den
inom Andra Kammaren väckta motionen, däri föreslagits, jämte höjning
af tullen, att en skatt af 5 öre för kilogram måtte påläggas all inom
landet producerad sirap. Fabriksmässig framställning af sirap direkt
ur hvitbetor syntes sålunda icke gärna kunna förekomma inom vårt
land, med mindre ändring i nu gällande bestämmelser om sockerbeskattningen
vidtoges. Nyssnämnda förslag om en särskild skatt å sirupstillverkning
innebure i sjkifva verket en sådan förändring och vore
därjämte afsedt att motväga den minskning i statsinkomst, som, därest
tullen å sirap höjdes, kunde förväntas genom bortfallande af största
delen af sirupstullen. Mot detta förslag talade dock åtskilliga skäl,
som utskottet icke kunde undgå att finna befogade. Till en början
finge då erinras, att vissa raffinaderier tillverkade sirap af redan beskattadt
råsocker, hvarför sådan sirap väl icke kunde beläggas med
en ytterligare skatt. Undantoges åter denna sirap från beskattning,
skulle följden kunna blifva, att sådana själfständiga sirupsfabriker,
hvilka såsom råmaterial använde hvitbetsmelass och således icke erlagt
skatt, skulle befrias från den särskilda skatten. Olika grenar af sirupstillverkning
skulle sålunda kunna komma i olika läge med afseende å
beskattningen, något som utskottet icke kunde finna lämpligt eller
riktigt. Vidare syntes det kunna antagas, att en längre tid skulle
komma att åtgå, innan i följd af teknikens utbildning och konkurrensen
emellan de inhemska fabrikerna priset å sirap skulle kunna så nedbringas,
att icke den högre införseltullen komme att verka till varans
oskäliga fördyrande. Och slutligen syntes anordnandet af nödig kontroll
vara förbundet med svårigheter och kostnader samt i allt fall icke
någon så enkel sak, som motionärerna syntes hålla före. Men äfven
om dessa frågor kunde tänkas lösta på ett tillfredsställande sätt, syntes
det i alla händelser synnerligen olämpligt att, då frågan om beskattningen
af hvitbetssockertillverkningen vore föremål för kommitterades

Önskemål beträffande sockerbeskattningens anordning.

undersökning, vidtaga några åtgärder i fråga om ett därmed så nära
sammanhängande ämne som beskattning af sirupstillverkning.

På de sålunda anförda grunderna hemställde utskottet, att ingendera
af de båda motionerna måtte af Riksdagen bifallas.

Andra Kammaren biföll denna hemställan, men Första Kammaren
beslöt för sin del, att Riksdagen i anledning af motionerna måtte besluta
att i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kung! Magt
låta utreda, om och under livilka villkor i beskattningsafseende en tillverkning
af sirap skulle inom landet kunna i större omfattning komma
till stånd, särskildt af sådan sirap, som tillverkas direkt af hvitbetor
(i Tyskland kallad Rubensirup), samt för Riksdagen framlägga resultaten
af denna undersökning och förslag till de åtgärder, som för vinnande
af nämnda syfte kunde anses erforderliga. Frågan förföll således.

Vid 1904 års riksdag väcktes två särskilda motioner, af livilka
den ena innefattade förslag till sådan ändring i förordningen om beskattning
af hvitbetssockertillverkningen i riket, att etthundra kilogram
betor skulle antagas lämna ett utbyte af femton kilogram socker, och den
andra gick ut på sådan ändring i tulltaxan, att den nuvarande tullsatsen
23,5 öre per kilogram oraffineradt socker, mörkare än n:o 18 af den
holländska standarden, måtte höjas till 29,5 öre per kilogram.

I afgifvet utlåtande hemställde bevillningsutskottet, hufvudsakligen
under hänvisning till kommitterades pågående utredning, att förevarande
båda motioner icke måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda, och
fattade båda kamrarna beslut i enlighet med denna hemställan.

Af de framställningar berörande sockerbeskattningen, vid hvilka
kommitterade under fullgörandet af sitt uppdrag haft att fästa afseende,
är härjämte att märka den, som, på kommitterades därom gjorda anmodan,
till kommitterade afiämnats af en utaf svenska betodlareföreningen
för ändamålet den 8 januari 1903 utsedd kommitté. I en den
17 i nyssnämnda månad dagtecknad skrifvelse har betodlareföreningens
kommitté i träffa om förhållandet mellan sockerfabrikerna och betodlarne

anfört bland annat följande. Den ensambestämmanderätt ifråga om betpris,
leveransvillkor o. s. v., som sockerfabrikerna numera besutte, hade tvifvelsutan
icke alltid brukats så försiktigt som önskligt varit, och det är däri
man hade att söka källan till det nu rådande missnöjet bland de betodlande
landtmännen. Oaktadt dessa icke finge använda hvilket slags betfrö,
de skälfva önskade, utan uteslutande måste begagna det frö, som sockerfabrikerna
lämnade och som frambringade betor med i förhållande till

Konsumtionsskatt.

vikt och volym allt. högre sockerhalt men mindre mängd, och trots
de betydligt stegrade omkostnaderna vid betodlingen, hade betpriset
under tidernas lopp sänkts högst afsevärdt och befunne sig ännu, oaktadt
ett par smärre höjningar do senare åren, icke på den punkt det förut
stått och där det med hänsyn till det för industrien gällande skyddet
borde stå. Äfven i afseende å betornas vågning vid leverans samt den
så kallade smutsprocentens bestämmande hade betköparna gjort sig till
de ensambestämmande, under det att leverantörerna fått nöja sig med
den vikt, som anmälts för dem, utan att de på länge ens fått kontrollera
den, och med den viktprocent, som afdragits för betorna vidhängande
jord. Visserligen hade betodlarne efter förnyade hemställanden på
senare tiden på sina ställen fått anställa egna aflönade kontrollanter
vid vägningen, men dels vore detta långt ifrån öfverallt fallet och dels
vore det klart, att full rättvisa icke kunde åstadkommas, om icke vägaren
vore fullkomligt opartisk. Detta hade hos betodlarne väckt den
tanken, att staten som ett villkor för tillgodonjutande af sockerskyddet
borde förbehålla sig att genom länsstyrelserna eller annorledes tillsätta
vågmästare vid betvågarne i analogi med det sätt, på hvithet dylika
platser i andra fall besattes. Kunde detta ske, skulle säkerligen ett
viktigt missförhållande afhjälpas. Beträffande sockerbeskattningen vore
en tidsenlig förändring af tullagstiftningen rörande sirap önskvärd, så
att äfven denna del af den inhemska sockerkonsumtionen kunde fyllas
genom inhemsk produktion. Hvad anginge de olika beskattningssystemen,
hade betodlarne för sin del icke kunnat undgå att finna det rättvisa
i införandet af så kallad produktbeskattning'', enär den tvifvelsutan
skulle göra sockerbeskattningen mera rättvis, under det att det nu tilllämpade
skattesystemet beredde sådana sockerbruk, som på grund af
med betodlingen i deras ort förenade särskilda omständigheter finge
högre sockerutbyte än andra, afsevärda fördelar framför dessa senare.
Dock betraktade betodlarne det såsom en helt naturlig rättvisa, att
icke betpriset sänktes, äfven vid en sådan skatteförändring, enär det ej
funnes någon anledning, hvarför de ensamma skulle få bära följderna
af eu eventuell skattehöjning.

Konsumtionsskatt.

Vid fullgörandet af det kommitterade lämnade uppdraget hafva
kommitterade i första rummet undersökt, huru en produktbeskattning

Konsumtionsskatt.

å socker, grundad på principerna för en konsumtionsskatt, i vårt land
kunde tänkas anordnad, och hafva kommitterade för sådant ändamål
utarbetat de under Bil. 1 intagna utkast till förordning om beskattning
af socker, till ordningsstadga rörande sockerbeskattningen i riket
samt till ändringar i gällande tulltaxa och de så kallade tulltaxeunderrättelserna.

Till närmare belysning af sättet för ett eventuellt införande i
Sverige af en konsumtionsbeskattning vilja kommitterade här redogöra
för grunderna för berörda utkast.

Såsom af inledningen och redogörelsen för den utländska sockerlagstiftningen
framgår, är hufvudgrundsatsen för en ren konsumtionsbeskattning,
att allt socker, som utlämnas till fritt bruk, skall oafsedt
dess större eller mindre renhet beläggas med samma skatt. I öfverensstämmelse
härmed föreslås också i utkastet till förordning, 1 § 1 inom.,
att för allt socker, som inom riket tillverkas eller dit införes, skall vid
sockrets utlämnande till fritt bruk erläggas skatt med visst belopp för
hvarje kilogram. Då den inhemska industrien emellertid är i behof af
ett effektivt tullskydd, är i nämnda mom. tillika föreslaget, att för socker,
som till riket införes, skall jämte skatten erläggas tull enligt tulltaxan.
Storleken af den tull (surtaxe), som sålunda skulle drabba utifrån infördt
socker, angifves i utkastet till ändring i tulltaxan, däri föreslås tullsatser
för olika slags socker enligt enahanda klassificering, som hittills
varit gällande.

Det för genomförandet af eu konsumtionsbeskattning grundläggande
stadgandet om bevakning af obeskattadt socker meddelas i 2 § af utkastet
till förordning, däri stadgas att, intill dess socker, som inom riket
tillverkas eller dit införes, utlämnas till fritt bruk, detsamma skall stå
under statens kontroll. Huru denna kontroll tänkts anordnad, kommer
i det följande att på sina ställen antydas.

Då det emellertid icke kan ifrågakomma att med sockerskål
belägga alla sockerhaltiga ämnen, har i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med hvad i utlandet i allmänhet är gällande i 1 § 2 mom. af utkastet
till förordning intagits bestämmelse, att till socker ej skall räknas honung,
stärkelsesocker (glykos) och maltsocker (maltos), samt ej heller sirap
eller melass, i hvilka den genom direkt polarisation utrönta sockerhalten
är mindre än sjuttio procent af torrsubstansens vikt.

Att uppdraga gränsen mellan skattepliktig och skattefri sirap och
melass innebär ju i och för sig vissa svårigheter, men då afsikten med
en dylik gräns närmast måste vara att, jämte det affallsprodukterna vid
sockertillverkningen undantagas från beskattningen, möjliggöra, att

Konsumtionsskatt.

den vanliga så kallade matsirupen icke genom beskattning fördyras,
kafva kommitterade ansett sig kunna sätta gränsen för skattefriheten
så som skett. Då den i sockerfabrikerna vunna melassen i regeln
innehåller en sockerhalt under den föreslagna gränsen, har man också
vunnit, att kontrollen öfver melassen i sådana fabriker kan vara synnerligen
enkel, enär kontrollpersonalen redan genom att följa tillverkningens
gång erhåller kännedom om melassens beskaffenhet.

Med grunderna för en konsumtionsbeskattning å socker sammanhänger
vidare, att sockerskatten icke behöfver erläggas till vederbörande
uppbördsmyndighet förrän i samband med sockrets utlämnande till fritt
bruk och att sådant utlämnande af socker kan få ske icke blott från
den fabrik, där sockret tillverkats, eller, om sockret införts, från tullverket,
utan jämväl från särskilda för förvaring af obeskattadt socker
inrättade sockernederlag. Enligt 3 § af utkastet till förordning stadgas
således, att det skall bero på Kung!. Maj:ts pröfning, om och under
Indika villkor och kontroller samt mot hvilken afgift dylikt allmänt
sockernederlag må medgifvas. Rätten att upprätta ett nederlag är följaktligen
beroende af att nederlagsinnehafvaren betalar kostnaden för
aflöningen åt den tillsyningsman, som enligt bestämmelserna i utkastet
till ordningsstadga skall utöfva kontrollen vid nederlaget.

I 5 § 1 och 3 mom. af utkastet till förordning föreskrifves nämligen,
att vid utlämnande af socker till fritt bruk den därå belöpande skatt
skall inbetalas, då socker utlämnas från fabrik eller sockernederlag, till
landtränteriet i det län, där fabriken eller nederlaget är beläget, eller,
hvad fabrik eller sockernederlag i Stockholm angår, till öfverståthållareämbetet,
samt, då socker omedelbart från tullverket utlämnas till fritt
bruk, till tullverket. I sistnämnda fall skall skatten erläggas samtidigt
med tullen.

Betalning af sockerskatten behöfver dock icke alltid ske i samband
med sockrets utlämnande till fritt bruk. Om nämligen tillverkare eller
nederlagsinnehafvare ställer säkerhet, som af Kungl. Maj:ts befallningshafvande
godkännes, må han liksom vid förtullning för någon kortare
tid åtnjuta anstånd med erläggande af skatt, och den, som direkt från
tullverket uttager infördt socker till fritt bruk, åtnjuter betalningsanstånd
för skatten under enahanda villkor, som i tullstadgan finnas föreskrifna
i fråga om anstånd för tullafgiften. Antydda bestämmelser om sättet
för sockerskattens betalning och om anstånd därmed ådagalägga lättheten
att vid en konsumtionsbeskattning träffa sådana bestämmelser,
att man undviker den med öfriga skattesystem förbundna olägenheten,

Konsumtionsskatt.

att sockerindustrien behöfver för längre eller kortare tid före sockrets
utlämnande till den konsumerande allmänheten förskjuta skattebeloppet.

En annan bestämmelse, som kunnat i utkastet upptagas, är det i 4 §
förekommande stadgandet om villkoren för export af socker. Då däri stadgas,
att från fabrik, som står under kontroll, eller från allmänt sockernederlag
socker må från riket utföras utan erläggande af sockerskatt,
om utförseln sker genom tullkammare under den kontroll och de villkor,
som i tullstadgan bestämmas för utförsel af nederlagsgods, har därmed
åsyftats en anordning, hvarigenom all restitution af skatt vid export af socker
kunde undvikas. Den olägenhet, som vidlåder råämnes- eller betsaftbeskattningen,
därigenom att export ej kan ske med mindre skatterestitution
medgifves och att restitutionen vanligen medför någon premie
för exportören, är enligt, utkastet undanröjd. I fråga om denna bestämmelses
tillämplighet vilja kommitterade emellertid påpeka, att stadgandet
faktiskt är obehöflig!, så länge Sverige icke exporterar något socker,
äfvensom att, om detsamma vid eu börjande export skulle behöfva träda
i kraft, ett dylikt förhållande skulle nödvändiggöra en sänkning af
tullskyddet för socker i enlighet med Brysselkonventionens bestämmelser.

Utkastet medgifver vidare enligt 1 § 3 mom. anordnandet af så
kallad denaturering af socker. Denatureringen, som kan ske för olika
ändamål, såsom för att använda socker till kreatursföda eller vid tvåltillverkning,
sker i förra fallet genom sockrets sammanblandning med
mjöl af foderkakor och i senare fallet genom tillsättande af något alkaliskt
ämne. Ett användande af obeskattadt socker för något af antydda ändamål
kan följaktligen vid eu konsumtionsbeskattning få äga rum, medan
vid det hos oss gällande betskattesystemet någon rättvis grund för den
erlagda skattens restituerande lika litet kan utfinnas vid denaturering
som vid export af socker. Skulle någon använda denatureradt socker
till framställning af socker till människoföda, blir naturligen sådant socker
beskattadt.

En fråga, hvars lösning ställts i samband med en blifvande förändring
i sockerbeskattningen, är den om sirupstillverkningen. Det är
redan antydt, hurusom utkastet till förordning söker lösa denna fråga
genom att lämna visst slags sirap fri från skatt. Villkoret för att sådan
vara skall få utlämnas till fritt bruk utan skatts erläggande är, att den
i sirapen polarimetriskt utrönta sockerhalten är mindre än sjuttio procent
af torrsubstansens vikt. Den sirap, som sålunda göres skattefri, är visserligen
icke af bästa beskaffenhet, men afsikten med stadgandet är ju, att
allenast sådan sockerhaltig vara, som ingår i de minst bemedlades konsum -

Konswmtionsskatt.

tion, skall göras så billig som möjligt. Ehuru tillverkning af skattefri
sirap antagligen kan komma att äga rum allenast i sockerfabrikerna,
där sirapen framställes såsom biprodukt vid sidan af sockret, hafva
kommitterade likväl, vid det förhållandet att utkastets bestämmelser
rörande sockertillverkningen synas fullt betryggande, för att tillverkad
skattefri sirap icke skall kunna användas till olaglig framställning af
socker, ansett sig kunna i 26 § af utkastet till förordning lämna
vissa föreskrifter, som för den yrkesutöfvare, hvilken, utan samman-''
hang med sockertillverkning, vill tillverka sirap eller melass, innefatta
lättnader i de villkor, som gälla för sockertillverkare. De bestämmelser,
som måste lämnas rörande sockerfabrikers allmänna anordning och bevakning''
under en konsumtionsbeskattning, behöfva nämligen icke göras
tillämpliga ifråga om sirupsfabriker, som ej hafva någon skatt att erlägga.
Den kontroll, som erfordras i dylika fabriker och som kan inskränkas
till att prof af tillverkningen på obestämda mellantider tages i fabriken
för undersökning, huruvida den tillverkade varan uppfyller villkoren för
att ej räknas såsom socker, hafva kommitterade enligt utkastet tänkt
sig kunna i regel utöfvas af vederbörande öfverkontrollör. Detta framgår
af 35 § af utkastet till förordning, jämförd med 32 § af utkastet
till ordningsstadga. Af sistnämnda bestämmelser framgår också, att
kontrollen i sirupsfabrikerna i regeln kan inskränkas därtill, att vederbörande
öfverkontrollör tid efter annan besöker de inom hans distrikt
belägna sirupsfabriker för att tillse, att i dessa fabriker ej drifves annan
rörelse än den anmälda.

Kontrollen öfver sockerskattens utgörande utöfvas enligt 2 § af
utkastet till förordning dels af tullverket öfver infördt socker, tills det
öfverföres till sockerfabrik eller allmänt sockernederlag eller utlämnas
till fritt bruk, dels ock enligt utkasten till förordning och ordningsstadga
vid fabriker, i hvilka socker tillverkas eller raffineras, och i allmänna
sockernederlag. Då den kontroll, som kan ankomma på tullverket,
naturligen måste öfverensstämma med den tillsyn, som utöfvas
öfver oförtulladt gods, hafva några föreskrifter därom icke behöft upptagas
i de utarbetade utkasten. För de däri intagna utförliga bestämmelserna
om sockerkontrollen vid fabriker och sockernederlag äfvensom
vid sockers transport skall däremot här lämnas en förklarar ande redogörelse.

Hvad törst angår frågan i hvad omfattning fabriker, som afse
tillverkning af socker, för tillämpningen af en komsumtionsskatt skola
stå under kontroll, är att märka, att s. k. saftstationer} där arbetet inskränker
sig därtill att saften afvinnes betor och i rörledning föres till

Konsumtiomskatt.

annan sockerfabrik för bearbetning, jämlikt 13 § och 28 § 3 mom. i
utkastet till förordning, icke behöfva vara försedda med några särskilda
anordningar för kontrollens utöfvande eller under fabriksdriften
stå under ständig tillsyn af särskild kontrollpersonal. Den kontroll,
saftstationerna äro underkastade, inskränker sig nämligen enligt 32 § i
utkastet till ordningsstadga därtill, att vederbörande öfverkontrollör tid
efter annan besöker de inom hans distrikt belägna saftstationer för att
tillse, att i dessa fabriker ej drifves annan rörelse än den anmälda.
Möjligheten att i sådana fabriker framställa något socker är nämligen
utesluten därigenom att i förenämnda slags fabriker icke finnas några
apparater för inkokning éller centrifugering af socker.

Hvarje annan fabrik, som afser tillverkning eller raffinering af
socker, — sålunda både råsockerbruk och raffinaderier — skall, jämlikt
9 § i utkastet till förordning, vara så byggd och inrättad, att enligt
de närmare föreskrifter, som i samma utkast eller i utkastet till ordningsstadga
meddelas, eu betryggande bevakning af densamma till skydd
mot skatteförsnillning utan svårighet kan äga rum. Berörda närmare föreskrifter
återfinnas hufvudsakligen i 10 och 11 §§ af utkastet till förordning
samt 12 § af utkastet till ordningsstadga. Såsom regel gäller sålunda,
att fabriksbyggnaden skall vara fullständigt omgifven af ett minst två
meter högt stängsel, som skall bestå af mur, plank, galler eller järntrådsnät.
Mellanrummen i galler eller järntrådsnät få icke öfverstiga fem
centimeter. Till stängslet må dock räknas brandmur så ock till fabriken
hörande byggnad, som till fabriksområdets utsida ej bär annan öppning
än sådan ingång, som är bevakad eller ställd under kronans läs, eller
ock fönster, försedda med galler eller nät af järntråd med högst fem
centimeter mellan stängerna eller trådarna. Stängsel skall så anbringas,
att detsamma ej ligger på mindre än fem meters afstånd från byggnad,
som ej utgör del af stängslet.

I de sålunda anförda bestämmelserna om fabrikernas afstångande
kan eftergift få ske, därest Ivungl. Maj:t för visst fall finner mindre
fullständiga anordningar kunna medgifvas. Med denna bestämmelse har
närmast afsetts, att lämna öppen möjligheten att i råsockerbruken, i
likhet med hvad i utlandet i allmänhet äger rum, förlägga kontrollen
hufvudsakligen till de delar af fabrikerna, där råsockret uttages ur
centrifugerna, samt till fabrikernas lager.

I fråga om en vederbörligen inhägnad fabrik skall vidare gälla,
bland annat, att för trafiken till och från fabriken må i stängslet kring
densamma i regel ej hållas öppna mer än två ingångar om dagen och
en om natten, att alla andra ingångar skola vara stängda med kronans

Konsunitiomskatt.

lås, utom då de vid behof öppnas i kontrolltjänstemans närvaro, samt
att alla till eller från fabriksområde ledande kanaler skola vara försedda
med särskilda invid stängslet inrättade gallerluckor, hvilka, liksom
bryggor och ledningar för att till eller från fabriksområdet föra materialier
eller affall, skola kunna afstängas med kronans läs. I hvarje fabrik
skall härjämte rif- och skärmaskiner samt centrifugapparater vara så
inrättade, att de lätt kunna sättas ur bruk genom anbringande af lås
eller försegling.

Vid hvarje ingång, som icke i allmänhet hålles stängd i fabrik,
skall finnas vaktstuga eller vaktrum för de till ingångens bevakning
anställde kontrollörer. Sådan lägenhet skall vara inrättad med fönster
åt ingången till fabriken. Dessutom skall i hvarje sockerfabrik finnas
ett för kontrollpersonalen afsedt expeditionsrum med minst tjugu kvadratmeters
golfyta. Samtliga omförmälda lägenheters möblering, belysning
och uppvärmning skola enligt utkasten bekostas af tillverkaren i fabriken.

Hvad härofvan anförts om fabrikernas anordning afser närmast
sådan fabrik, som kan komma att uppföras efter det eu konsumtionsbeskattning
blifvit införd. I fråga om äldre fabrik däremot skall enligt
50 § af utkastet till förordning gälla, att därest afsevärda svårigheter
möta att inskränka antalet ingångar till två eller att i öfrigt vidtaga
föreskrifna anordningar, Kungl. Maj:t skall äga att på framställning af
tillverkaren och efter vederbörandes hörande för fabriken meddela de
förändrade bestämmelser, som af omständigheterna kunna påkallas.

I detta sammanhang lärer böra framhållas, att den kostnad, som
kan uppkomma, till följd däraf att äldre fabriker vid en eventuell öfvergång
till konsumtionsbeskattning skola inhägnas med stängsel samt
förses med erforderliga galler, järntrådsnät, äfvensom vaktstugor, synts
kommitterade böra första gången bekostas af staten. Härom meddelas bestämmelse
i omförmälda 50 § af utkastet till förordning. Storleken af
den kostnad, som på grund häraf kan drabba statsverket, har af kommitterade,
efter tagen hänsyn till beskaffenheten af de 17 råsockerbruk
och de 6 raffinaderier, som nu existera och som skulle behöfva förändras,
approximativt beräknats komma att uppgå till 513,000 kronor.
Därvid hafva kommitterade utgått ifrån att afstängningen icke behöfver
utföras af annat material än träplank. Skulle för densamma användas
järngaller, skulle kostnaden ökas till 638,000 kronor och, om för ändamålet
skulle användas tegelmurar, skulle kostnaden stiga till 1,138,000
kronor. Dessa beräkningar, som äro uppgjorda under antagande, att
de erforderliga stängslen skulle hafva 2 Va meters höjd, kunna säker -

Konsumtionsskatt.

ligen i någon mån reduceras, om, såsom i utkasten föreslagits, endast
2 meter höga stängsel komme att användas.

Kontrollen öfver sockerskattens utgörande går, hvad sockerfabrikerna
beträffar, ut på att allt socker, som i fabrik införes, där tillverkas eller
raffineras eller därifrån utföres, skall till vikten bestämmas i viss föreskrifven
ordning, äfvensom att sirap eller melass skall undersökas i afseende
på sockerhalten. Sirap eller melass, hvars polarimetriskt bestämda sockerhalt
är sjuttio procent eller däröfver af torrsubstansens vikt, räknas såsom
socker, annan sirap eller melass är däremot skattefri och ställes utan
vidare till tillverkarens fria förfogande. Omförmälda bestämmelser, som
återfinnas i 30 § och 32 § 1 mom. af utkastet till förordning, kompletteras
af vissa stadganden i utkastet till ordningsstadga, hvilka afse att utan
eftergift i fråga om en betryggande kontroll så anordna vägningar af
socker och undersökningar å melass, att dessa kontrollåtgärder icke kräfva
en alltför stor kontrollpersonal. I sådant hänseende vilja kommitterade
dels hänvisa till bestämmelserna i 25 § af utkastet till ordningsstadga,
att den för taraberäkning erforderliga bestämning af vikten af säckar och
pappersomslag endast behöfver fastställas genom profvägning, som tid
efter annan fastställes, att, då socker förvaras i säck, hvarje säck skall
innehålla etthundra kilogram, att den en gång utrönta nettovikten af
socker i lådor och fat skall antecknas å hvarje kolli, som äfven förses
med märke och nummer, att kontrollpersonalens befattning med sockrets
uppvägning kan inskränkas till att antalet kolli räknas och ett mindre
antal däraf profväges, att uppvägdt socker, som ej utföres ur fabriken,
skall uppläggas under kronans läs, att, då sådant socker därefter utlämnas,
detsamma ej behöfver omvägas samt att, då socker införes i
fabrik, i allmänhet erfordras, att endast två för hundradet af antalet
kolli omvägas, där ej särskild anledning föreligger till antagande, att
sockrets vikt ej motsvarar den uppgiga, dels ock åberopa den i 18 §
2 mom. i utkastet till ordningsstadga förekommande bestämmelsen, att
töreskritven undersökning af sockerhalten hos sirap och melass icke
behöfver äga ram, då vederbörande kontrolltjänsteman på grand af sin
erfarenhet om tillverkningen i fabriken äger kännedom om varans beskaffenhet.

Anordnandet af en konsumtionsbeskattning erfordrar naturligen
anställandet af ett rätt stort antal kontrolltjänstemän för sockerfabrikernas
öfvervakande. Utkasten till nu ifrågavarande författningar, som i
likhet med nu gällande förordning om beskattning af hvitbetssockertillverkningen
stadga, att öfverinseendet öfver kontrollen skall utöfvas

Konsiimliömskati:

af chefen för finansdepartementets kontroll- och justeringsbyrå och att''
vid kontrollen skola finnas anställde öfverkontrollörer med särskilda
tjänstgöringsdistrikt, föreskrifva härjämte, att vid hvarje sockerfabrik,
med undantag af de s. k. saftstationerna, skall för hela den tid, då
arbete i fabriken pågår och icke allt socker inlagts i magasin under
kronans lås, finnas- eu ständig kontrollpersonal, bestående af en förste
kontrollör och nödigt antal kontrollörer. Kommitterade hafva under
sina arbeten sökt beräkna storleken af det sålunda behöfliga antalet
kontrollörer. Därvid är emellertid att märka, att de nu befintliga råsockerbruken
och raffinaderierna äro till sin yttre anordning så olika,
att antalet kontrollörer, som måste anställas för deras bevakning, med
all säkerhet blir högst växlande. Därtill kommer att kontrollpersonalens
arbete med vågning af socker blir väsentligt mycket större i de fabriker,
som tillverka raffineradt socker, än i sådana, där tillverkningen afser
råsocker. Hvad råsockerbruken angår, hafva kommitterade emellertid
ifrågasatt, om icke anställandet af 6 kontrollörer vid sidan af förste
kontrollören i allmänhet skulle befinnas tillräckligt. Då eu ingång i fabriken
skall stå under bevakning dag och natt, måste, med en beräknad tid för
hvarje vakt af åtta timmar, för ingångens bevakning anställas tre kontrollörer.
Af öfriga tre kontrollörer hafva två tänkts i hufvudsak blifva
sysselsatta med bevakning af den ingång, som i fabriken må hållas
öppen endast om dagen, men äfven i någon mån jämte den återstående
kontrollören komma att biträda förste kontrollören vid arbetena inom
fabriken med kontrollen å vågning och utlämnande af socker äfvensom
å sockrets inläggande och uttagande från magasin. Förste kontrollören,
som med hänsyn till sin ställning ifråga om skattepåföringen i fabriken
och sockrets utlämnande därifrån, måste intaga en ledande ställning
bland kontrollpersonalen och därför skall hafva närmaste tillsynen öfver
kontrollörerna och skyldighet att mellan dem fördela vakttjänstgöringen
och andra kontrollarbeten inom fabriken, har vid sidan af sina redan
antydda uppgifter äfven att verkställa undersökningarna å sirap och
melass. I Tyskland uppgifves antalet kontrollörer vid råsockerfabrikerna
vara i allmänhet fyra.

Beträffande raffinaderierna hafva kommitterade af ofvanberörda
anledning antagit, att de där anställda kontrollörernas antal måste sättas
högre än vid råsockerbruken. Under antagande att vågning af socker i
ett raffinaderi såväl natt som dag kan komma att pågå vid minst två
olika ställen inom fabriken, lärer det erforderliga antalet kontrollörer
komma att uppgå till tio.

Den tid, hvarunder kontrollpersonal skall vara anställd vid socker -

Konmmtiansskatt.

fabrikerna, är betydligt olika vid råsockerbruken och vid raffinaderierna.
Vid råsockerbruken pågår arbetet i regeln blott under den s. k. kampanjen
eller den tid af omkring tre månader, hvarunder betafverkning
vid dylika fabriker äger rum, samt därjämte under någon kortare tid,
då sockret utvinnes ur de sist afverkade betorna och melassen. Efter
det arbetet i en dylik råsockerfabrik upphört, kan det tillverkade
råsockret därför uppläggas i magasin under kronans lås och krontrollpersonalen
återkallas. Bestämmelserna i 21 § och 28 § 6 mom. i utkastet
till förordning, afse också att åstadkomma, att den vid råsockerbruken
anställda kontrollpersonalen icke skall behöfva tvärstanna där längre
tid än som är oundgängligen nödvändigt. Då emellertid ifrågavarande
slags fabriker under mellantiderna mellan kampanjerna till raffinaderierna
pläga leverera sitt på magasin upplagda råsocker, har det varit erforderligt
att i sist omförmälda mom. stadga, att Kungl. Majrts befallningshafvande
kan äga förordna lämplig person att såsom förste kontrollör
öfvervaka uttagen af socker från fabrikens magasin och vidtaga de därför
erforderliga expeditionsåtgärderna. Det har antagits vara tillräckligt,
att staten bekostar en sålunda förordnad förste kontrollörs inställelse
vid fabriken högst trettiofem särskilda dagar under samma
tillverkningsår.

Vid de själfständiga raffinaderierna äfvensom de vid råsockerbruk,
som äro förbundna med raffinaderier, fortgår däremot arbetet oafbrutet
året om. Den kontrollpersonal, som anställes vid sådana fabriker, kommer
sålunda att vara sysselsatt hela året samt uppbära ständig aflöning.

En fråga, som bär äfven behöfver beröras, är den om hvilken
kompetens tillämpningen af en konsumtionsbeskattning krafvel- af kontrollpersonalen.
Svaret härpå lämnas i 4 § af utkastet till ordningsstadga.
Hvad härvid angår villkoren för att någon skall kunna anställas
såsom förste kontrollör, har det ansetts nödigt, att en sådan kontrolltjänsteman,
som ju skall svara för en ganska vidlyftig boklöring i
fabriken och har att göra föreskrifna undersökningar å sirap och melass,
besitter såväl ett visst mått af allmänbildning som en särskildt ådagalagd
teknisk färdighet. Det har väl ifrågasatts, att de uppställda
kompetensvillkoren skulle kunna medföra svårigheter för staten att få
tillräckligt antal förste kontrollörer, särskildt vid råsockerfabrikerna, där
den årliga anställningen allenast skulle vara af öfvergående natur. Då
emellertid vid en komsumtionsbeskattning allenast 15 af de nu befintliga
svenska råsockerbruken skulle behöfva för kampanjen anställde
förste kontrollörer, medan vid de med raffinaderier förbundna råsockerbruken
i Arlöf och Helsingborg förste kontrollörerna i likhet med dem

100

Konsumt io Huskatt.

vid de sex själfständiga raffinaderierna komme att hafva ständig sysselsättning,
torde svårighet ej möta att kunna anskaffa erforderligt antal
kompetenta personer, i synnerhet som befordringsmöjligheten till de
stadigvarande befattningarna måste anses rätt beaktansvärd.

Hvad kontrollörsbefattningarna angår, äro kompetensfordringarna
i utkastet öfverensstämmande med dem, som gälla enligt förordningen
om beskattningen af hvitbetssockertillverkningen.

Ersättningen åt kontrollpersonalen bestämmes i 28 § 3 mom. af
utkastet till förordning. För förste kontrollörerna har dagarfvodet
föreslagits till tolf kronor, hvilket ansetts såsom ett skäligt belopp
med hänsyn till den af dylika befattningsinnehafvare fordrade kompetens
och deras ansvarsfulla uppgift. Kontrollörernas arfvode är enligt utkastet
föreslagen till sex kronor eller samma belopp, som nu tillkommer
kontrollörerna vid hvitbetssockertillverkningen.

• Ehuru vederbörandes behållning af arfvodet enligt utkastets förslag
skulle blifva något lägre än nu, om kontrollören tager i anspråk
bostad och kost från tillverkaren, har någon höjning af arfvodet ej
ansetts böra komma ifråga, då en konsumtionskatt äfven vid de fabriker,
som blott tillverka råsocker, skulle medföra eu längre tids tjänstgöring
än för närvarande och därför föranleda kontrollörerna att taga sin bostad
i närheten af fabriken, i hvilken händelse något afdrag för bostad och
kost icke behöfver ifrågakomma.

Vid sidan af bestämmelserna om den direkta kontroll, som, på
sätt ofvan framställts, genom statens personal utöfvas i alla anläggningar,
där socker, sirap eller melass tillverkas, förekomma i utkasten
vissa föreskrifter, som medelbart afse ett betryggande af sockerskattens
utgörande. Af berörda föreskrifter torde här allenast behöfva åberopas
de i 24 och 26 §§ i utkastet till förordning lämnade stadgandena om
skyldighet för tillverkare i sockerfabrik och yrkesutöfvare i sirupsfabrik
att fullgöra viss bokföring beträffande tillverkningen och att hålla fabriksboken
tillgänglig för de kontrollerande myndigheterna.

De i kap. V af utkastet till ordningsstadga förekommande bestämmelser
om transport al obeskattadt socker äro i hufvudsak grundade på
gällande tullstadgas föreskrifter om transport af nederlagsgods. Ändamålet
med bestämmelserna är att bereda möjlighet till en försändning
al obeskattadt socker mellan tullkammare, fabriker eller allmänna sockernederlag,
vare sig afsikten är sockrets bearbetande eller dess uppläggande
i afbidan på dess utlämnande till fritt bruk. För att emellertid i hvarje
tall garantera staten skatten för socker, som sålunda försändes, stadgas i
45 § af utkastet till ordningsstadga, att afsändare skall för allt socker.

Fabrikatskatt.

101

som under transport mellan inrikes orter förkommer, ofördröjligen betala
vederbörlig’ skatt. Kan afsändaren lagligen styrka, att godset genom
skeppsbrott, uppbringning eller annan olycka gått förloradt, äger lian
att återfå därå belöpande skatt, som kan kafva erlagts,

Fabrikatskatt.

Skulle i Sverige ifrågasättas införandet af en produktbeskattning
i form af en fabrikatskatt å det framställda sockret, böra alla fabriker
för tillverkning af socker ur bvitbetor anordnas liksom vid en konsumtionsbeskattning
och sättas under en liknande kontroll. Sådana fabriker,
som endast raffinera från andra fabriker eller utlandet inköpt råsocker,
behöfva däremot hvarken förändras till sin yttre anordning eller ställas
under bevakning af någon kontrollpersonal.

Med en fabrikatskatt kan man visserligen ernå eu del af de fördelar,
som en konsumtionsskatt medför. Så kan man vid den inhemska
beskattningen utröna mängden af allt tillverkadt hvitbetssocker. Vidare
medgifver systemet, att inom landet tillverkadt råsocker utföres ur landet,
utan att skatterestitution behöfver ifrågakomma, samt att denaturering
åt sådant socker får ske, innan detsamma utförts från vederbörande
fabrik och därvid beskattats.

Andra af konsumtionsbeskattningens fördelar medfölja däremot icke
fabrikatskatten. Då skatten enligt sistnämnda system utgår af en halffärdig
vara, blir följden, att om än anstånd kan lämnas med erläggande
åt skatt för råsocker till dess det föres till raffinaderi, raffinationsindustrien
icke kan komma i åtnjutande af nederlagsinstitutionens fördelar
Titan måste arbeta med eu redan beskattad råvara. Vidare kan
man vid fabrikatskattesystemet icke medgifva en skattefri sirupstillverkning,
åtminstone icke med en så obetydlig kontroll som vid konsumtionsbeskattningen.
Då raffinaderierna vid fabrikatskatten icke äro
ställda under bevakning, skulle nämligen dylika fabriker lätt nog kunna
uppköpa de skattefria sirupsfabrikernas produkter för att däraf tillverka
socker.

I jämförelse med konsumtionsbeskattningen medför slutligen fäbrikatskatten
väsentliga svårigheter i afseende å skattesatsens bestämmande.

Om alla hvitbetssockerfabriker tillverkade samma varukvalitet, skulle
visserligen fabrikatskatten vara mycket bekväm att använda. Man hade

102

FabrikcitskaU.

nämligen då allenast att bestämma, att för hvarje kilogram socker, som
utginge från fabrikerna, skulle erläggas skatt med visst belopp. I hvitbetssockerfabriker,
och det särskildt i de svenska, tillverkas emellertid
socker af stor olikhet i värde och beskaffenhet, i det att där framställe»
både den finaste raffinad och ett tämligen underhaltigt råsocker.
Hade man nu endast en skattesats, skulle naturligen fabrikerna
tvingas att uteslutande tillverka det finaste sockret, d. v. s. raffinad.
Häraf skulle åter följa, dels att de nuvarande raffinaderierna skulle blifva
nödsakade att inställa sin verksamhet, hvilket måhända kunde framkalla
anspråket, att raffinaderierna skulle inlösas af staten, dels ock att
all raffinering blefve förlagd till den korta tid af året, då afverkningen
af hvitbetor pågår. Då nu erfarenheten i alla länder visat, att det är
mera ekonomiskt att skilja raffineringen från råsockertillverkningen, och
då en ytterligare stegring af arbetet med sockertillverkningen under
höstmånaderna i förening med eu motsvarande minskning under öfrig»
delar af året i onödan skulle skada arbetareklassens intressen, är det
tydligt, att ett fabrikatskattesystem med allenast eu skattesats skulle
leda sockerindustrien in under helt och hållet onaturliga förhållanden.

För att en fabrikatskatt skall vara rättvis fordras det därför, att
man fastställer olika skatt för produkter med olika sockerhalt. I de
länder, där en fabrikatskatt tillämpas, bär man för nämnda ändamål
också sökt på olika sätt åstadkomma sockrets klassificering. I Danmark
har man således aldrig beskattat råsockret efter dess sockerhalt
utan inskränkt sig till att bestämma allenast två olika skattesatser, eu
för ljusare och eu för mörkare socker efter den holländska standarden.
Några undersökningar å sockret medelst polarimeter eller genom sackarimetrisk
analys förekomma ej, utan kontrollpersonalen i råsockerfabrikerna
har blott att jämföra det förfärdigade sockret med särskilda
ty-pprof. Att systemet kunnat i denna enkla form bibehållas i Danmark,
beror dock hufvudsakligen därpå, att skatten i Danmark är synnerligen låg.

Skulle eu fabrikatskatt införas i Sverige, där skatten är betydligt
högre än i Danmark, råder däremot intet tvifvel om att betydligt mer
omfattande åtgärder måste tillgripas för att förhindra systemets brister
att för bjärt framträda. Man borde då följa det franska systemet med
fullständig sackar imetrisk analys samt föreskrifter om rätt för raffinaderierna
att vid införsel af råsocker i fabrikerna för sockrets beskattning
få tillgodoräkna sig viss raffinationsförlust.

Men äfven om en fabrikatskatt hos oss anordnades, såsom den tilllämpats
i Frankrike, skulle svårigheter möta. Så kunde beräkningen
af raffinationsförlusten i hvarje fall gifva anledning till premier för

jFabrikaiskätti

103

raffinaderierna. Vidare skulle oundvikliga olägenheter framträda vid
systemets tillämpning i sådana fabriker, som äro afsedda för såväl råsockertillverkning
som för raffinering. Det raffinadsocker, som vid
utlämnandet från en sådan fabrik skall beskattas, kan nämligen hafva
framställts antingen af socker, som vunnits genom utverkning af hvitbetor
inom själfva fabriken, eller af redan beskattadt råsocker, som
från annan inhemsk råsockerfabrik införts i fabriken, eller ock af
råsocker, som till fabriken införts från utlandet. För det redan beskattade
inhemska råsockret, som införes i fabriken, måste densamma
uppenbarligen tillgodoföras den redan erlagda skatten, beräknad efter
sockrets sackarimetriskt bestämda rendement. I fråga om utifrån till
fabriken infördt råsocker kan däremot ett tillgodförande af hela den
tull, som drabbar detsamma enligt den holländska standarden, icke
komma ifråga. Tillämpningen af systemet medgifver nämligen, att
vid beskattandet af raffinad, som vunnits ur utländskt råsocker, allenast
så stor del af tullen för råsockret, som motsvarar skatten för den
därur vunna raffinaden, restitueras. För en rättvis beräkning af en
dylik restitution borde tullen, liksom skatten, påföras efter sackarimetrisk
analys af sockret. Då emellertid tullen å råsocker för närvarande beräknas
efter den holländska standarden, skulle följaktligen införandet af
ett fabrikatskattesystem hos oss äfven nödvändiggöra en sådan förändring
i sättet för sockertullens beräkning, att sockret med ökad kostnad
vid tullbehandlingen underkastades sackarimetrisk analys.

Redan nu finnas i Sverige två råsockerfabriker, nämligen de vid Arlöf
och i Helsingborg, som äro förenade med raffinaderier, äfvensom en råsockerfabrik,
den vid Hasslarp, som omedelbart i samband med betafverkningen
framställer raffinadsocker. Då samtliga dessa fabriker kunna till
förarbetande mottaga råsocker från annat håll, framgår, att antydda olägenheter
vid ett införande af en fabrikatskatt ofördröjligen skulle gorå
sig gällande.

För att visa huru inveckladt ett fabrikatskattesystem skulle ställa
sig, tillåta sig kommitterade hänvisa till 51 § af det utarbetade utkastet
till förordning om beskattning af socker, hvilken § afser att lämna
bestämmelser om öfvergången till en konsumtionsbeskattning.

Fn fabrikatskatt, anordnad enligt det franska systemet, skulle vid
landets 17 fabriker för tillverkning af socker ur hvitbetor medföra anställandet
af en större och dyrbarare kontrollpersonal än som vid samma
fabriker skulle behöfva finnas vid en konsumtionsbeskattning. Utom det
att i dessa fabriker behöfde finnas enahanda antal kontrollörer som vid
en konsumtionsskatt, skulle därjämte vid sidan af förste kontrollörerna
behöfva ställas åtminstone två kemiskt bildade biträden eller assistenter

104

Beskattning efter betornas rikt och socker halt.

för verkställandet enligt den i Frankrike tillämpade metoden af analyser
å det tillverkade råsockret, eller ock Unge man inrätta en eller flera
centrala analysstationer, dit socker från fabrikerna dagligen kunde skickas
för undersökning.

Beskattning efter betornas vikt och sockerfat.

Jämte det kommitterade under sina arbeten undersökt möjligheten
af att i Sverige anordna sockerbeskattningen såsom en konsumtionsskatt
eller fabrikatskatt, hafva kommitterade emellertid också undersökt lämpligheten
af ett beskattningssystem, så anordnad!, att skatten, utan att
den nu tillämpade råämnesbeskattningen i princip öfvergåfves, utginge
i förhållande till mängden och sockerhalten af de vid sockertillverkningen
använda hvitbetorna.

Då ifrågavarande beskattningssätt hos kommitterade först bragtes
på tal, ifrågasattes till en början, att utrönandet af hvitbetornas sockerhalt
skulle kunna ske genom ett enkelt bestämmande af betornas
specifika vikt. Sedan emellertid assistenten vid tekniska högskolan,
ingenjören John Köhler, på kommitterades uppdrag, utfört ett antal
undersökningar å hvitbeta- för utrönande om något konstant förhållande
äger rum mellan betornas sockerhalt och specifika vikt, samt dessa
undersökningar ådagalagt, att något dylikt konstant förhållande icke
kan påvisas, hafva kommitterade- tagit i öfvervägande, huruvida systemet
kunde grundas på den genom polarimeter bestämda sockerhalten
i betorna.

Då emellertid detta beskattningssätt icke förut blifvit någonstädes
pröfvadt samt anställandet af särskilda försök med detsamma syntes
nödvändigt, för att kommitterade skulle kunna få tillräcklig ledning
för bedömandet af vissa med systemets genomförande sammanhängande
frågor och särskildt för utrönandet af hvilka skattesatser-, som med
systemet vore förenliga, funno sig kommitterade böra göra den i kommitterades
underdåniga skrifvelse o in förmäld a framställning om anställandet
af vissa försök med systemet. Resultaten af de försök, som, på
sätt af nyssnämnda skrifvelse framgår, efter Kung!. Maj:ts därom gjorda
förordnande under 1903/04 års kampanj ägt rum vid sockerfabrikerna
i Kjeflinge och Svedala, hafva framlagts för kommitterade i särskilda
af föreståndai-ne för försöken, ingenjören J. C. Stjerna och filosofie
kandidaten F. Eländer till kommitterade afgifna berättelser, och fogas

105

Beskattning efter betornas vikt och sockherhalt.

vid betänkandet såsom Bil. 2 den af ingenjören Stjerna affattade berättelsen
samt såsom Bil. 3 ett till kandidaten Eländers berättelse
hörande sammandrag. I öfverensstämmelse med den af kungl. finansdepartementets
kontroll- och justeringsbyrå för försöken uppgjorda plan
omfattade dessa dels en under hvarje dygn ofta upprepad undersökning
af betornas sockerhalt, dels en med ledning af den för hvarje tillverkningsdygn
utrönta medelsockerhalten och de därunder afverkade betornas
vikt gjord beräkning af den under dygnet i fabriken införda
sockermängden, dels ock en vågning och analys af de erhållna sockerprodukterna.

De vunna resultaten framgå lättast af följande af kommitterade
ur berättelserna och de vid försöken förda journaler i tabellform sammanställda
uppgifter.

Fabrikens

namn.

De afver-kade be-tornas

vikt.

Ton.

Sockerbalten i

% af betvikten.

Den efter

sockerhalten

beräknade

socker-

mängden.

Kilogram.

Direkt uppvägda produkter.

Kilogram.

Beräknad mängd rent socker i de direkt

uppvägda produkterna.

Kilogram.

Fabrikations -

förlust i rent

socker.

Medeltal

för dygn.

Medeltal för

kampanjen.

Råsocker.

Fyll-

massa.

Melass.

I fast form.

I flytande

form.

Summa.

Kilogram.

% af bet-vikten.

I pro- j II pro-dukt. 1 dukt.

Lägst.! Högst.

Kjeflinge
j Svedala

29,686,8

36,835-

1o,49|18,75
14,G6jl6,0 2

16,20

15,41

4,809,684

5,675,051,2

4,620,200 --

5,047,400 249,600

159,367

_ _

387,185

4,527,825

5,177,832,8

97,181

191,311,8

4.625.006

5.369.144.6

184,678

305,906,6

0,6 2

0,8 3

En närmare undersökning af de gjorda sockerhaltsbestämningarna
har visserligen gifvit vid handen, att betanalyserna sinsemellan visat
en afsevärd skillnad, men hafva det oaktadt de vunna medeltalssiffrorna
för på hvarandra följande dygn ådagalagt en synnerligen god öfverensstämmelse.
Med anledning häraf och då resultaten i öfrigt synts kommitterade
lämna en tillförlitlig grund för bedömandet af möjligheten att
använda sockerhaltsbestämningen för skattens beräkning, hafva kommitterade
i öfverensstämmelse med den för beskattningssättet antagna
grunden om skattens beräkning efter betornas vikt och sockerhalt samt
med iakttagandet af de under senare tid från olika håll framställda
önskemål om en sådan anordning af sockerbeskattningen, att en inhemsk
sirupstillverkning kunde åstadkommas, utarbetat förslag till förordning
om beskattning af hvitbetssockertillverkningen och till ordningsstadga
för fabriker för tillverkning af socker och sirap af hvitbetor.

Förslagen göra en bestämd skillnad mellan fabriker för tillverkning
af hvitbetssocker och fabriker, där tillverkning af sirap, utan

106 Beskattning efter betornas vikt och sockherhalt.

sammanhang med sockertillverkning, äger rum genom utverkning af
hvitbetor. Den skatt, de förra hafva att erlägga, är liksom den nuvarande
beskattningen en råämnesskatt, ehuru till grund för dess beräkning
skall läggas icke blott de afverkade betornas vikt utan jämväl
deras sockerhalt. Från sirupsfabrikerna skall utgå en fabrikatskatt,
beräknad till visst belopp för hvarje kilogram tillverkad sirap.

I olikhet mot hvad i utkastet till en konsumtionsbeskattning är
fallet har i föreliggande förslag sirap icke kunnat definieras såsom en
sockerhaltig vara med en viss lägre sockerhalt, utan förstås i förslagen
med sirap allenast vara, i hvilken invertsocker ingår till minst tio
procent.

Då enligt förslagen raffinaderierna icke skola stå under någon
slags kontroll, har det nämligen icke kunnat medgifvas att i särskilda
utom den ständiga bevakningen stående fabriker hvilken sockerhaltig
vara som helst med viss låg sockerhalt får tillverkas, utan kunna sirupsfabrikerna
få tillverka sirap blott om de särskild! behandla (invertera)
densamma. Raffinaderierna skulle nämligen eljest kunna inköpa skattefri
sirap och däraf tillverka socker, som sålunda undandrages beskattningen.
Det har följaktligen blifvit nödvändigt att så bestämma sirapens
beskaffenhet, att ur densamma icke kan med fördel framställas kristalliseradt
socker. Eu sockerlösning, som innehåller minst tio procent
invertsocker uppfyller berörda villkor.

Hvad
natur, att alla deras produkter blifva beskattade, då skatten beräknas
å hela mängden afverkade betor utan hänsyn till den afsedda produktens
beskaffenhet. Skulle därför ett raffinaderi från ett råsockerbruk inköpa
någon sockerlösning eller melass för att däraf framställa kristallis er adt
socker, är ju den sålunda använda råvaran i vederbörlig ordning beskattad.

Såsom redan antydts, är grunden för skatteberäkningen olika i
sockerfabriker och i sirupsfabriker. Beträffande de förra stadgas i 1 §
af förslaget till förordning, att för all tillverkning af hvitbetssocker i
fast eller flytande form skall erläggas tillverkningsskatt i förhållande
till det socker, som de för tillverkningen använda betor beräknas innehålla,
att det skattepliktiga sockret beräknas för hvarje tillverkningsdygn
efter vikten af de för tillverkningen använda betorna samt deras
genom direkt polarisation utrönta sockerhalt, dock med visst afdrag
från den senare, samt att vid sockerhaltens bestämmande densamma
skall uttryckas till och med i tiondedels procent.

1 fråga om sirupsfabrikernas beskattning stadgas åter i den före -

107

Beskattning efter betornas vikt och sockerhatt.

slagna förordningens 2 §, att för tillverkning af sirap, som utan
sammanhang med sockertillverkning äger rum genom afverkning af
hvitbetor, skall erläggas tillverkningsskatt med visst belopp för hvarje
kilogram sirap, som utvinnes.

Kontrollen öfver sockerbeskattningen är enligt de af kommitterade
upprättade förslagen naturligen något mer omfattande än enligt nuvarande
beskattningssätt.

I sockerfabrikerna skola liksom nu de betor, som afverkas, af
kontrollörerna uppvägas omedelbart innan de bringas i rif- eller skärmaskinerna
samt i den män afverkningen fortgår. För dessa kontrollåtgärder
skola liksom enligt gällande förordning vid hvarje sockerfabrik
vara anställde fyra kontrollörer.

För sockerhaltsbestämningarna skola vid hvarje sockerfabrik vara
anställda en förste kontrollör och två assistenter. Kompetensvillkoren
för att kunna anställas såsom förste kontrollör äro desamma enligt förslagen
som enligt ofvanberörda utkast till eu konsumtionsbeskattning.
För att kunna antagas till assistent fordras däremot, förutom hvad som
är stadgadt för kontrollör, allenast, att sökanden visar sig äga tillräckliga
insikter i verkställandet af analyser å livitbetor och sirap.

Om sättet för sockerhaltens bestämmande samt förste kontrollörs
och assistents arbete därvid lämnas föreskrifter i 16 § 2 mom. af förordningen
samt 25—27 §§ af förslaget till ordningsstadga. Förste kontrollören
och de två assistenterna skola i den ordning, vederbörande
öfverkontrollör bestämmer, sig emellan fördela arbetet med betornas
polarimetriska undersökning, och skall vid fördelningens verkställande
iakttagas, att nattjänst ej ålägges förste kontrollören samt att de båda
assistenterna hafva sådan tjänst hvarannan vecka. Så länge fabriken
är i gång, skall förste kontrollör eller assistent uttaga snitselprof minst
en gång i timmen hela dygnet om. Undersökning af uttaget prof får
ej uppskjutas mer än tre timmar. Undersökningen af sockerhalten skall
ske enligt alkoholextraktionsmetoden. Tillverkaren eller den, han därtill
utser, äger följa undersökningen. Göres anmärkning mot undersökning
af visst prof, skola förste kontrollören och de båda assistenterna
samtidigt undersöka polarisationsinstrumentet och profvet. Hvad två
af dem därvid bestämma är sedan afgörande för skatteberäkningen.

Öfver betundersökningarna skall föras analysjournal, däri antecknas
tiden för hvarje proftagning och polarimetrisk undersökning, den för
hvarje gång funna sockerhalten samt namnet å den, som utfört undersökningen.
Efter den sista undersökningen för hvarje tillverkningsdygn
uträknas och antecknas medelsockerhalten för tillverkningsdygnet. Denna

108 Beskattning efter betornas vikt och sockerhatt.

medelsockerhalt, minskad med den procent, om hvars storlek kommitterade
framdeles komma att yttra sig, utgör den sockerhalt, som lägges
till grund för skatteberäkningen. Sedan vikten af de under hvarje dygn
utaf kontrollörerna uppvägda betorna blifvit af dem, en hvar för sin
vakt, införd i den vid fabriken upplagda vågjournalen, åligger det förste
kontrollören vid fabriken att däri utföra sammanlagda vikten för tillverkningsdygnet
och att vid sidan däraf anteckna såväl den från analysjournalen
hämtade beskattningsbara sockerhalten för samma dygn som
produkten af vikten och sockerhalten eller den beskattningsbara sockermängd,
som för samma dygn skall påföras fabriken.

För kontrollen i sirupsfabrik skall där finnas anställd en förste
kontrollör.

De närmare bestämmelserna om kontrollen vid sirupsfabrikerna
återfinnas hufvudsakligen i 17 § af förslaget till förordning och Kap.
IV i förslaget till ordningsstadga. I hvarje sirupsfabrik skall sirupen från
vakuumpannan genom en rörledning, som ej får äga någon sidoöppning,
föras till en på våg ujopställd läst behållare. Innan uppvägning af
sirap för tillverkningsåret tager sin början, skall förste kontrollören
pröfva vågens riktighet och förvissa sig om att sirupsbehållaren på
vågen med tillhörande rörledningar för till- och aflopp äro täta och
att kranarna äro så inrättade, att de kunna stängas med kronans lås.
Hvarje gång kontrollören vägt den å behållaren uppsamlade sirapen
och tagit prof af densamma, skall sirapen genast i förste kontrollörens
närvaro tappas af behållaren, som för sådant ändamål skall hafva en
tillräckligt stor afloppskran. Hvarje taget prof af sirap skall undersökas
i afseende å dess invertsockerhalt. År tillverkaren ej nöjd med
inom fabriken verkställd undersökning å sirap, skall profvet, försedt
med förste kontrollörens och tillverkarens sigill, insändas till kontrolloch
justeringsbyrån för ny undersökning, hvars resultat blir afgörande.
I hvarje sirupsfabrik skall af förste kontrollören föras en vågjournal,
däri antecknas den tillverkade sirupens vikt äfvensom den skatt, som
med hänsyn till vikten och den hos hvarje uppvägdt parti utrönta
invertsockerhalten belöper å partiet. Om sålunda undersökningen af
ett parti sirap gifver vid handen, att detsamma icke innehåller minst
tio procent invertsocker, beskattas partiet såsom socker enligt 1 § af förordningen.

Arfvodena till kontrollpersonalen föreslås enligt 15 § 4 mom. af
förslaget till förordning att utgå med tretton kronor till förste kontrollör,
åtta kronor till assistent och sju kronor till kontrollör, allt för dag
räknadt. Att arfvodet till förste kontrollör och kontrollörer enligt för -

Kontrollkostnaden vid tillämpning af olika skattesystem. 109

slaget skall vara en krona högre än enligt utkastet till en konsumtionsskatt,
beror därpå att, då enligt förslaget ingen af personalen komme
att hafva anställning hela året samt den, som toge sådan anställning,
icke skulle hafva någon möjlighet till befordran till någon fastare plats,
kommitterade ansett, att svårighet för staten skulle möta att erhålla
tillräckligt antal kontrolltjänstemän, om icke aflöningen sattes tillräckligt
hög.

Det föreslagna dagarfvodet åt assistent har ansetts vara det minsta,
som kan ifrågakomma, om erforderligt antal kompetenta personer skall
kunna anskaffas för de tillfälliga uppdragens skötande.

Kontrollkostnaden vid tillämpning af olika skattesystem.

Sedan kommitterade i det föregående redogjort för huru tillämpningen
i Sverige af en konsumtionsskatt, en fabrikatskatt eller en beskattning
efter betornas vikt och sockerhalt kan tänkas anordnad, vilja
kommitterade anställa eu jämförelse mellan beloppet af den kontroll -kostnad, som den nuvarande beskattningen efter betornas vikt medför,
och den beräknade kostnaden för kontrollen vid hvart och ett af omförmälda
ifrågasatta beskattningssystem.

1 jämförelsen tages ingen hänsyn till kostnaden för öfverkontrollörers
anställande, då sådana ju skola finnas anställda enligt samtliga
systemen och den omständigheten, att öfverkontrollörerna redan
nu hvar och en inom sitt distrikt hafva att utöfva kontroll öfver äfven
andra tillverkningsafgifter än sockerskatten, åstadkommer, att man ej
kan säga, huru stor del af öfverkontrollörernas arfvoden bör belöpa å
sistnämnda beskattning. Den kontrollkostnad, som kan jämföras, är
följaktligen allenast den, som uppkommer vid den lokala fabrikskontrollen.

Vid nu gällande skattesystem äger kontrollvägning af betorna rum
vid tjugu fabriker (däraf tre saftstationer). Då vid hvarje fabrik skola
vara anställde fyra kontrollörer, som äga uppbära arfvoden af sex
kronor om dagen, uppgår den dagliga kontrollkostnaden till 480 kronor
eller, med beräkning att hvarje betkampanj räcker 100 dagar, för hvarje
tillverkningsår till 48,000 kronor.

Kostnaden för tillämpning af eu konsumtionsskatt enligt det af
kommitterade utarbetade utkast har af kommitterade beräknats med
iakttagande, bland annat, att icke någon kontrollpersonal behöfver an -

110 Kontrollkostnaden vid tillämpning af olika skattesystem.

ställas vid de s. k. saftstationerna, att kontrollpersonalen vid de vanliga
råsockerbruken beliöfver tjänstgöra, förste kontrollören 20 ocli kontrollörerna
10 dagar utöfver den till 100 dagar beräknade kampanjen, att
då vid sockerfabriken i Hasslarp tillverkning sker af konsumtionssocker,
under kampanjen där behöfva vara anställde en förste kontrollör,
och tio kontrollörer under samma tider som vid de vanliga råsockerbruken,
samt att Adel fabrikerna i Arlöf och Helsingborg äfvensom
vid de sex själfständiga raffinaderierna fulltalig kontrollpersonal beh
öl Ver vara anställd hela året.

Beräkningens resultat framgår af följande tabell öfver kostnaden
för kontrollpersonalens aflöning:

a) vid 14 st. råsockerbruk,

14 st. förste kontrollörer, anställde
120 dagar mot 12 kr. hvar om

dagen...................................................

6 st. kontrollörer vid hvarje fabrik
eller tillhopa 84 st., anställde 110
dagar mot 6 kr. hvar om dagen
14 st. t. f. förste kontrollörer (för
sockeruttag mellan kampanjerna)
för 35 besök hvardera å 10 kr.

b) vid fabriken i Hasslarp,

1 förste kontrollör, anställd 120

dagar mot 12 kr. om dagen ......

10 st. kontrollörer anställde 110
dagar mot 6 kr. hvar om dagen
1 t. f. förste kontrollör för 35 besök
å 10 kr.............................................

c) vid de blandade fabrikerna i Arlöf och

Helsingborg samt de 6 själfständiga
raffinaderierna,

8 st. förste kontrollörer, anställde
hela året mot 12 kr. hvar om

dagen...................................................

10 st. kontrollörer vid hvarje fabrik
eller tillhopa 80 st., anställde hela
året mot 6 kr. hvar om dagen

Summa kronor 299,130: —

kronor 20,160: —

„ 55,440: —

„_______________4,900: — 80,500: —

„ 1,440: -

„ 6,600: —

„_______________•">50: — 8,390: —

„ 35,040: —

„ 175,200: — 210,240: —

Kontrollkostnaden vid tillämpning af olika skattesystem.

För eu beräkning

af kontrollkostnadens storlek vid tillämpning
af eu fabrikatskatt är att iakttaga, att allenast 17 fabriker för tillverkning
af socker ur hvitbetor skulle behöfva sättas under kontroll. Vid
fabrikerna vid Arlöf och i Helsingborg skulle en kontrollpersonal, bestående
af en förste kontrollör, två assistenter och tio kontrollörer behöfva
vara anställd hela året om. I fabriken vid Hasslarp skulle en
lika stor kontrollpersonal behöfvas,'' men torde tjänstgöringstiden kunna
inskränkas för förste kontrollören och assistenterna till 20 dagar och
för kontrollörerna till 10 dagar utöfver den till 100 dagar beräknade
kampanjen. Vid hvart och ett af de vanliga råsockerbruken skulle eu
förste kontrollör, två assistenter och sex kontrollörer behöfva tjänstgöra
under samma tider som motsvarande kontrolltjänstemän vid fabriken i
Hasslarp. Arfvodena finge vid tillämpning af en fabrikatskatt icke
sättas lägre än vid en beskattning efter betornas vikt och sockerhalt.

Kostnaden för personalens aflöning skulle således utgör

ra :

2 st. förste kontrollörer, anställde 365 dagar mot

13 kr. hvar om dagen............................................

15 st. förste kontrollörer, anställde 120 dagar mot
13 kr. hvar om damm.............................................

4 st. assistenter, anställde 365 dagar mot 8 kr.

hvar om dagen .........................................................

30 st. assistenter,
hvar om dagen

anställde 120 dagar mot 8 kr.

20 st. kontrollörer, anställde 365 dagar mot 7 kr.

hvar om dagen .....................................................

1)4 st. kontrollörer, anställde 110 dagar mot 7 kr.
hvar om dagen .........................................................

kronor	9,490: —
11	23,400: —
11	11,680: —
11	28,800: —
11	51,100: —
11	72,380: —
kronor	196,850: —

Beträffande slutligen kontrollkostnadens storlek vid tillämpning
af systemet med beskattning efter betornas vikt och sockerhalt skulle
den, med iakttagande af de i kommitterades förslag antagna förutsättningar
i fråga om personalens aflöning, komma att omfatta följande poster:
20 st. förste kontrollörer, anställde 100 dagar mot

13 kr. hvar om dagen............................................. kronor 26,000: —

40 st. assistenter, anställde 100 dagar mot 8 kr.

hvar om dagen.......................................................... „ 32,000: —

80 kontrollörer, anställde 100 dagar mot 7 kr. hvar

om dagen..................................................................... „ 56,000: —

Summa kronor 114,000: —

112

Val af skattesatser vid de olika skattesystemen.

Härtill kommer emellertid, att samtliga berörda skattesystem erfordra
vissa undersökningar, till Indika komma att erfordras åtskilliga
apparater, kemikalier och dylikt. Att beräkna storleken af kostnaden
härför låter sig svårligen verkställa, men vilja kommitterade i sådant
hänseende emellertid anmärka, att dessa kostnader vid en konsumtionsbeskattning
skulle blifva obetydliga i jämförelse med motsvarande kostnader
vid en fabrikatskatt eller en råänmesbeskattning med sockerhaltsbestämningar.
De erforderliga undersökningarna vid förstnämnda beskattningssätt
äro nämligen försvinnande få i jämförelse med de undersökningar,
som nödvändiggöras vid de båda andra systemen. Kostnaden
för använda apparater och kemikalier vid de under kampanjen 1903/04
vid Kjeflinge och Svedala anställda försöken uppgingo till något öfver
2,000 kronor vid båda fabrikerna. Vid en tillämpning af ett skattesystem
med sockerhaltsbestämningar torde dock ifrågavarande kostnader
med lätthet kunna nedbringas till 500 kronor vid hvarje fabrik.

Va! af skattesatser vid de olika skattesystemen.

En öfvergång från det hos oss nu tillämpade beskattningssättet
till något af de ifrågasatta systemen fordrar gifvetvis en utredning om
b vil k a skattesatser som i ena eller andra fallet skulle vara tillämpliga.

Vid de undersökningar, som kommitterade i berörda hänseende
verkställt, hafva kommitterade, med hänsyn till hvad ofvan anförts ifråga
om de svenska sockerfabriksaktiebolagens ekonomiska ställning, funnit
att någon ändring icke bör vidtagas i det hos oss sedan länge antagna
förhållandet mellan tullen för importeradt och skatten för inhemskt råsocker
eller med andra ord att den svenska sockerindustrien bör bibehållas
vid det tullskydd, som kommer densamma till del därigenom
att skatten för råsocker bestämts till att utgöra hälften af tullen för
utländskt råsocker, mörkare än n:o 18 efter den holländska standarden.
Den fördel däremot, som industrien hittills åtnjutit, därigenom att
skatten beräknats efter ett antaget utbyte ur de afverkade betorna,
hvilket mer eller mindre understigit det, som i verkligheten erhållits,
komme däremot i hufvudsak att försvinna vid en tillämpning af någotdera
af de ifrågasatta nya beskattningssystemen, hvilka, i öfverensstämmelse
med det kommitterade lämnade uppdraget, samtliga utarbetats
med hänsyn till önskemålet att beskattningen kunde anordnas så, att
det inom riket tillverkade råsockret fullständigare än nu kunde drabbas
af skatten.

113

Val af skattesatser vid de olika skattesystemen.

I enlighet härmed och då tullen för råsocker, mörkare än n:o 18,
utgör 23,5 öre för kilogram, borde allt inhemskt råsocker af motsvarande
beskaffenhet vid tillämpningen af en fabrikatskatt vid dess utlämnande
från råsockerfabrikerna påföras en skatt af 11,75 öre för kilogram.
Då emellertid det i råsockerfabrikerna tillverkade sockret är af
växlande beskaffenhet, finge, på sätt förut anmärkts, vid en fabrikatskatt
träffas bestämmelser om att de olika sockerprodukterna påfördes skatten
i förhållande till den sockerhalt desamma efter sackarimetrisk analys
befunnes innehålla, såsom brännvinet beskattas efter dess alkoholhalt.

Hvad härefter angår storleken af den skattesats, som borde användas
vid en konsumtionsbeskattning, måste vid dess bestämmande
iakttagas, att det socker, som utlämnas till fritt bruk, är att anse såsom
likställdt med raffinad och att det förty bör beskattas såsom sådant.
Om skatten för råsocker, med tillämpning af ofvan angifna grundsatser,
anses böra vara 11,7 5 öre för kilogram, kan man lätt bestämma konsumtionsskatten,
sedan man fastställt förhållandet mellan råsocker och
raffinad. På grund af äldre försök är detta förhållande, vid restitutionen
af tull för raffinad, tillverkad af utländskt råsocker, enligt tulltaxeunderrättelserna
för närvarande bestämdt sålunda, att 100 kilogram
råsocker anses lämna 83 Vs kilogram raffinad. Emellertid hafva
råsockrets kvalitet och arbetsmetoderna inom raffinaderierna sedan dess
så förbättrats, att man torde kunna påräkna ett utbyte af 90 kilogram
raffinad ur 100 kilogram råsocker. Denna beräkning har också
nyligen vunnit stöd i Brysselkonventionen, som bestämmer den högsta
medgifna »surtaxe» (se sid. 47) för de i konventionen deltagande sockerexporterande
länderna till 6 francs för raffinad och 5 francs 50 centimes
för råsocker, hvilka siffror antyda ett antaget raffinadutbyte af 91,1
procent. Med godkännande af omförmälda beräkningsgrund hafva kommitterade
funnit, att en konsumtionsskatt i Sverige borde bestämmas till
11,75 x 100

9 0--°re e^er ^055 öre kilogram, hvilken sistnämnda skatte sats,

afrundad till 13 öre, också upptagits i det af kommitterade utarbetade
utkastet till förordning om beskattning af socker.

Då emellertid den enligt nämnda utkast ifrågasatta konsumtionsskatten
å socker komme att utgå för allt socker, som utlämnas till
fritt bruk, vare sig sockret är af inländskt eller utländskt ursprung,
måste detta förhållande medföra ändringar i gällande tulltaxa och de
s. k. tulltaxeunderrättelserna, och har därför vid utkastet till förordning
om beskattning af socker fogats särskilda utkast till sådana
ändringar. I dessa har iakttagits, att utländsk raffinad ej skall

114

Val af skattesatser vid de olika skattesystemen.

drabbas af högre afgifter än nu samt att förhållandet mellan de nuvarande
tullsatserna å olika slags socker icke rubbats i vidare mån än
som påkallas däraf, att förhållandet mellan råsocker och raffinad rättats
i öfverensstämmelse med den nuvarande uppfattningen däraf. I öfverensstämmelse
härmed har det föreslagits, att tullsatserna för raffinad
och oraffineradt socker till färgen icke mörkare än n:o 18 skola utgöra
20 öre för kilogram, att tullsatsen för oraffineradt socker, mörkare än
nämnda standardnummer, skall vara 11,75 öre för kilogram samt att vid
export af raffinad, tillverkad af utländskt råsocker, skall jämte frihet
från konsumtionsskatt lämnas en restitution af 13 öre för kilogram.

Genom dessa bestämmelser komme utländsk raffinad att vid utlämnandet
till fritt bruk inom landet få bära i tull och skatt tillhopa
33 öre eller ett belopp, motsvarande den nuvarande raffinadtullen. Utländskt
råsocker, som importerades för att här raffineras, komme att
drabbas dels till hela sin vikt af tullen, 11,75 öre för kilogram, dels
ock vid sockrets utlämnande till fritt bruk med 13 öre för hvarje kilogram
därur vunnen raffinad.

För bestämmandet af råsockertullen till 23,5 öre och raffiuadtullen
till 33 öre för kilogram har legat till grund antagandet, att 100 kilogram
råsocker lämna 83 14 kilogram raffinad. Enligt detta antagna utbyte är
restitutionen vid utförsel af raffinad bestämd till 28,2 öre. 4,8 öre synas
sålunda vara det tullskydd, raffinationsindustrien åtnjuter. Vid tillämpning
af konsumtionsskatten och de af kommitterade för sådant fall föreslagna
tullsatserna skulle raffinad, som framställts af utländskt råsocker, komma
att drabbas af tull och skatt till sammanlagdt belopp af 26 öre för
kilogram. Då direkt importerad raffinad, såsom nyss nämnts, komme
att drabbas af motsvarande afgifter af sammanräknad t 33 öre för kilogram,
synes som om det extra skyddet för raffinaderierna skulle komma
att höjas till 7 öre för kilogram, utgörande skillnaden mellan 33 öre
och 26 öre. Då det högre utbytet emellertid länge varit ett bestående
faktum och industrien sålunda redan nu i verkligheten åtnjuter det högre
skyddet samt de uppgifter, kommitterade inhämtat rörande raffinaderiernas
ställning, angifva, att desamma fortfarande äro i behof af detta skydd,
kunna kommitterade icke föreslå någon ändring beträffande skyddets
storlek. Det får ej heller förbises, att en minskning af raffinadtullen
skulle medföra en nedsättning af det skydd, som tillkommer hvitbetssockertillverkningen.

Hvad slutligen angår beräkningen af skattesatsen vid ett beskattningssystem
efter betornas vikt och polarimetriskt bestämda sockerlialt,
kunde man visserligen enklast gå tillväga så, att man utan hänsyn till

115

Val af skattesatser vid de olika skattesystemen.

tullen bestämde en viss afgift för hvarje kilogram socker, som betorna
innehålla. Såsom kommitterade redan ofvan antydt, hafva kommitterade
emellertid ansett det vara önskvärdt, att det hos oss sedan år 1891
bestående förhållandet mellan skatt och tull, att den förra utgör hälften
af den senare, kunde bibehållas. Vid tillämpning af nu förevarande
beskattningssystem kan man dock ej belägga allt det i betorna befintliga
sockret med skatt motsvarande halfva råsockerlullen. Erfarenheten
visar nämligen, att man aldrig kan ur betorna utvinna allt däri
befintligt socker, då å ena sidan en de! — uppgående, enligt de å sid.
105 lämnade uppgifter om resultaten af de vid sockerfabrikerna i Kjeflinge
och Svedala anställda försöken, vid förstnämnda fabrik till 0,6 2
% och vid den senare fabriken till 0,8 3% — vid tillverkningen går
alldeles förlorad, i det att den dels kvarstannar i betsnitseln och pressåterstoden,
dels ock bortsköljes i moderlutar och tvättvatten, och å
andra sidan en del icke kan uttagas ur restmelassen, som enligt Bil. 6
i allmänhet synes variera mellan 0,5 0% och 3% af betvikten, motsvarande
0,2 5 % och 1,5 0 % socker af samma betvikt.

Då af anförda förhållanden synes framgå, att den sockermängd i
betorna, som ej kan utvinnas, äfven om den i någon fabrik med betydande
melassutsockring kan nedgå under 1% af betvikten, vid andra
fabriker dock kan komma att öfverstiga 2 %, hafva kommitterade ansett
sig böra i de upprättade förslagen intaga bestämmelse om att medelsockerhalten
i betorna för hvarje tillverkningsdygn, minskad med två
procent, skall utgöra den sockerhalt, som vid tillämpning af nu förevarande
skattesystem bör läggas till grund för skatteberäkningen. Med
iakttagande häraf skulle fabrikör, hvilkas betor hafva en sockerhalt af
omkring 14 %, komma att betala skatt med samma belopp som enligt nu
gällande bestämmelse eller efter 12 %. Andra fabriker åter med betor
af högre sockerhalt komma däremot vid det ifrågasatta systemet att
drabbas af högre skatt än nu är fallet. Sålunda skulle den fabrik,
som under kampanjen 1902/03 hade högsta sockerhalten i sina betor
eller 16,3 %, fått betala skatt efter 14,3 %, och det medeltal, hvarefter
samtliga fabriker under nämnda kampanj skolat beskattas, hade varit
15,3 %, minskadt med 2 %, eller 13,3 %. I hvad mån hela det utbyte,
fabrikerna utvinna ur betorna vid en beskattning efter betornas
vikt och sockerhalt, kommer att drabbas af en skatt af 11,75 öre för
hvarje kilogram, beror åter på om melassutsockring användes eller icke.

En fråga, som i detta sammanhang behöfver utredas, är, huruvida
en noggrannare beräkning af sockerutbytet låter förena sig med socker -

116

Val af skattesatser vid de olika skattesystemen.

industriens ekonomiska bestånd. För att erhålla en utredning om olika
beskattningssystems verkan i detta fall hafva kommitterade i förut
åberopade Bil. ?, jämte meddelande af det ekonomiska resultatet af de
för tillverkning af råsocker afsedda svenska sockerfabriksaktiebolags
rörelse tillverkningsåren 1898/1903, sammanställt beräkningar dels öfver
den vinst eller förlust, vederbörande bolag under nämnda tillverkningsår
skulle haft, om skatt med 11,75 öre för kilogram utgått 1) efter ett
för alla fem åren liksom för året 1902/03 beräknadt sockerutbyte ur
betorna af 12 %, 2) efter det i förslaget antagna beräkningssättet eller
efter vikten och sockerhalten hos betorna, den sistnämnda minskad med
2 °/0, samt 3) efter det verkligen vunna utbytet af råsocker, dels ock
å det vinstöfverskott eller den brist, som under nyssnämnda förutsättningar
för vederbörande bolag skulle uppkommit, sedan bolaget tillgodofört
sig 5 % å aktiekapital och fonder.

Af dessa beräkningar framgår, att en tillämpning af såväl en beskattning
grundad på betornas vikt och sockerhalt enligt de af kommitterade
utarbetade författningsförslag, som en konsumtionsskatt af
13 öre för kilogram konsumtionssocker, motsvarande 11,7 5 öre för kilogram
tillverkadt råsocker, skulle betydligt reducera sockerindustriens
behållning. Hvad de äldre bolagen angår, skulle visserligen dessa, som
tidigare kunnat i hög grad konsolidera sin ställning, vid tillämpning
af hvilketdera af de båda systemen som helst fortfarande kunna lämna
tillfredsställande resultat. De yngre bolagen åter kunde åtminstone i
början efter genomförandet af ett nytt beskattningssystem få vissa
finansiella svårigheter att bekämpa. Det får emellertid icke förbises,
att Brysselkonventionen antagligen skall komma att verka till förhöjning
af sockerpriset på världsmarknaden. Häraf kan åter följa, att
de svenska sockerfabrikanterna blifva i tillfälle att något höja priset
inom landet. A andra sidan lärer väl den möjligheten icke vara utesluten
för sockerindustrien att åstadkomma sådana förändringar i fabrikationen,
att produktionskostnaderna komma att sjunka. Vid tillämpning
af en konsumtionsbeskattning tillkommer den omständigheten, att skattens
inbetalning blott behöfver ske för den fullt färdiga varan, hvarigenom
sockerindustrien blir befriad från att bära räntor å förskottsvis gjorda
skatteinbetalningar.

En öfvergång till en konsumtionsbeskattning eller en beskattning
efter betornas vikt och sockerhalt efter de för dessa beskattningssätt
af kommitterade antagna grunder skulle naturligen medföra höjning i

117

Val af skattesatser vid de olika skattesystemen.

statens inkomster af sockerbeskattningen. En tillämpning af en konsnmtionsskatt
skulle dessutom för statsfinanserna medföra en större
jämnhet i intäkterna, då skatten årligen komme att inflyta för den till
sin kvantitet tämligen konstanta sockermängd, som åtgår till landets
årliga förbrukning.

Då emellertid vid en beskattning efter betornas vikt och sockerhalt,
liksom vid det nu tillämpade skattesystemet, skattens finansiella resultat
för hvarje år måste vara i hög grad växlande allt efter betskördarnes
och betafverkningens storlek, hafva kommitterade vid sina beräkningar
om den inverkan, ett förändradt beskattningssätt skulle medföra för statsfinanserna,
icke kunnat utgå från sockerförbrukningens storlek utan från
en såsom normal antagen betafverkning. Med hänsyn till medeltalet
för de senare åren torde årsafverkningen af betor för hela riket skäligen
kunna beräknas till 750,000 ton. Vid nuvarande beskattningssätt, då
hvarje ton betor beräknas lämna 120 kilogram råsocker, skulle skatten
för en dylik betafverkning utgöra 750,000 x 120 x 11,75 öre = 10,575,000
kronor. Den skatteinkomst en motsvarande betafverkning skulle medföra
vid tillämpning af eu beskattning, därvid utom betornas vikt äfven
deras sockerhalt lades till grund för skatteberäkningen, blefve beroende
på storleken af betornas medelsockerhalt. Under tillverkningsåret 1902/03
utgjorde denna 15,3 %. Minskades denna sockerhalt med två procent,
skulle statens inkomster enligt beskattningssystemet kunna beräknas
utgöra 750,000 x 133 x 11,7 5 öre = 11,720,625 kronor.

Tillämpades slutligen en konsumtionsskatt, skulle en utverkning
af 750,000 ton betor, under antagande att melassutsockring fortfarande
vid ett sådant skattesystem kunde löna sig och att sockerutbytet,
reduceradt till första produkt och uttryckt i procent af betvikten, liksom
under tillverkningsåret 1902/03 utgjorde 14,17 %, lämna en kvantitet
råsocker första produkt af 106,275,000 kilogram. Skatten härför skulle,
under förutsättning att konsumtionsskatten utgjorde 13 öre för kilogram
och att 100 kilogram råsocker motsvarade 90 kilogram konsumtionssocker,
utgå för ett till 95,647,500 kilogram beräknadt utbyte, hvilket
tämligen nära öfverensstämmer med den å sid. 82 meddelade uppgiften
om medeltalet för landets sockerkonsumtion under de sista fem åren.
Statens inkomst komme i det antagna fallet att uppgå till 95,647,500
x 13 öre = 12,434,175 kronor. Skulle melassutsockringen vid konsumtionsskattesystemet
icke komma att fortsättas, blefve visserligen sockerutbytet
af den uppgifna betvikten mindre än det ofvan antagna och
skatteinkomsten proportionsvis lägre för den betafverkning, som tagits
såsom utgångspunkt för beräkningarna. Då emellertid sockerförbruk -

118

Val af skattesystem.

ningen måste anses förblifva lika stor vid tillämpning af hvilketdera
skattesystemet man välde, måste den antagna påföljden af en konsumtionsbeskattning,
att melassutsockringen komme att upphöra, föra med
sig antingen en ökad betafverkning eller eu import af utländskt råsocker,
hvarigenom konsumtionens behof biefve fylldt och statens ofvan
beräknade inkomst af konsumtionsskatten i hvarje fall komme att ernås.

Skillnaden mellan statsinkomsten vid en beskattning efter sockerhalten
och en konsumtionsbeskattning skulle emellertid icke för sockerindustrien
innefatta en motsvarande lindring i skatten, då, såsom nämnts,
vid förstnämnda beskattningssätt skatten måste inbetalas lång tid före
sockrets uttagande till förbrukning. Med afseende å beräkningen af
resultatet af en konsumtionsbeskattning, enligt hvilken beräkning skatteförhöjningen
skulle uppgå till omkring 2,000,000 kronor, torde å andra
sidan böra anmärkas, att densamma antagligen skulle drabba industrien
väl hardt. I händelse konsumtionsskattesystemet skulle vinna tillämpning,
torde därför den föreslagna skattesatsen af 13 öre för kilogram
socker behöfva göras till föremål för vidare öfvervägande.

Val af skattesystem.

Otvifvelaktigt har användandet i Sverige af det hittills tillämpade
beskattningssättet efter betornas vikt varit gynnsamt för hvitbetsodlingen
och hvitbetssockertillverkningen, hvilka båda under årens lopp vunnit
en vacker utveckling. Att med detta beskattningssätt sockret något
olika beskattats vid olika fabriker, har åtminstone ej föranledt något
klagomål af tillverkarne, hvilka i utbytes beräkningen och den enkla
kontrollen sett förmåner, som uppvägt den antydda ojämnheten i beskattningen.
Det har ock varit möjligt för staten att vid systemets
tillämpning efter hand höja tillverkningsafgiften, där sådant ansetts vara
af förhållandena påkalladt.

Systemet har emellertid från statens synpunkt sedt den olägenheten,
ätt den till grund för skatten stadgade beräkningen af sockerutbytet
icke kan bringas till närmare öfverensstämmelse med det utbyte,
som i verkligheten erhålles, utan att därvid de fabriker, som hafva
det mindre utbytet, blifva för högt beskattade. På sätt framgår af det
kommitterade lämnade uppdraget, hafva kommitterade haft att rikta
sin synnerliga uppmärksamhet på möjligheten att undvika nämnda

119

Val af skattesystem.

olägenhet, och har det därvid synts kommitterade, att det icke kan
ifrågasättas att bibehålla det nuvarande beskattningssystemet oförändrad!.

Sedan numera utbytesberäkningen nått en höjd, som starkt närmar
sig det verkliga utbytet hos de fabriker, som förarbeta hvitbeta*''
af lägre sockerhalt, framträder det äfven alltmera, huru ojämnt, för att
icke säga orättvist, skatten drabbar de olika fabrikerna, hvilka samtliga
utan hänsyn till deras verkliga sockerutbyte få betala samma skatt för
det använda råmaterialet. Alldeles oanvändbart blir det nuvarande beskattningssystemet,
om, såsom fallet väl torde vara, staten vill af sockerindustrien
uttaga ett än högre skattebelopp än nu. Fortginge man på
den gamla vägen med höjning af utbytesprocenten, skulle äfven snart
flere fabriker få skatta för mer än sitt verkliga utbyte. Vid sådant förhållande
ligger det närmast till hands att tänka på en öfvergång till eu
produktbeskattning i form af vare sig fabrikat- eller konsumtio nsskatt.

Hvad fabrikatskatten angår, hafva kommitterade redan vid framställningen
af sättet för anordnandet i Sverige af ett sådant beskattningssystem
framhållit de därmed oskiljaktigt förbundna olägenheterna.
Då dessa olägenheter vida skulle uppväga de fördelar, systemet kunde
medföra, hafva kommitterade funnit, att systemets införande hos oss
icke kan förordas.

Hvad åter konsumtionsbeskattningen beträffar, kan det icke förnekas,
att detta system i möjligaste mån uppfyller alla fordringar på ett rättvist
och i tillämpningen säkert beskattningssystem. Skatten är där
lika för allt socker, som uttages till inhemsk förbrukning. Några undersökningar
af socker förekomma ej, och de undersökningar, som måste
utföras å sådan vara, sirap eller melass, hvilken ej skall beskattas som
socker, äro tämligen enkla. Skattefrihet kan utan svårighet lämnas
för socker, som utföres eller denatureras, och för sockerfabrikerna medför
systemet den stora fördelen, att skatten erlägges först, när den
färdiga varan utlämnas till förbrukning, och ej såsom nu, lång tid
innan densamma är färdig till afsättning.

Då kommitterade emellertid, trots konsumtionsbeskattningens fördelar,
det oaktadt icke anse sig kunna förorda dess införande hos oss,
beror detta i hufvudsak på rent praktiska hänsyn. Först och främst
kräfver systemet, såsom af det utarbetade utkastet till förordning framgår,
en vidlyftig och dyrbar kontroll. Ej allenast råsockerfabrikerna
måste underkastas en noggrann afspärrning och bevakning, utan en
sådan måste äfven anordnas vid samtliga raffinaderier, hvilka nu äro
helt och hållet fritagna därifrån, och då raffinaderierna äro i gång året
om och i regeln både dag och natt, medför denna utsträckning af kon -

120

Val af skattesystem.

trollen en betydlig kostnad. Vidare måste för bevakningens möjliggörande
omfattande åtgärder vidtagas för fabrikernas och raffinaderiernas
inhägnande eller afstängning.

Kostnaderna för kontrollen vid detta system skulle enligt kommitterades
beräkningar komma att uppgå till omkring 300,000 kronor
om året eller till mer än sex gånger hvad den nuvarande kontrollen
kostar. Sannolikt komme dessutom den sålunda beräknade kostnaden
att öfverskridas, enär vid systemets tillämpning på alla äldre, för ett
dylikt kontrollsystem från början ej afsedda fabriker och raffinaderier
det nog i många fall skulle visa sig nödigt att hålla ett större antal
kontrollörer, än kommitterade upptagit såsom oundgängligen behöflig!

Beträffande kostnaden för inhägnader kring fabriker och raffinaderier,
hvilka inhägnaders första uppsättande skäligen borde bekostas
af staten, skulle densamma enligt kommitterades förut omförmälda
beräkningar komma att uppgå till omkring 500,000 kronor, detta dock
under förutsättning att endast plank af trä användes, hvilket naturligen
för fabrikerna skulle medföra en dryg underhållskostnad. Denna kostnad,
vare sig den uppginge till 500,000 kronor eller, om dyrbarare stängsel
användes, till något öfver 1,000,000 kronor, blefve visserligen, såsom
varande eu utgift blott för en gång, icke så särdeles betungande för
staten, men så mycket mer afsevärd blefve enligt kommitterades mening
den ökade årliga kontrollkostnaden. Antalet kontrolltjänstemän och
statens utgifter för kontrollväsendet hafva på senare tider varit i stark
tillväxt, och det synes kommitterade därför ingalunda oviktigt att tillse,
det statens utgifter i detta afseende icke blifva drygare än hvad verkligen
nödigt är.

Utom kontrollens dyrhet kan man mot konsumtionsskattesystemet
anmärka, att detsamma nödvändiggör en hel del inskränkningar i fabrikanternas
frihet att anordna fabriksdriften på det bekvämaste och mest
ändamålsenliga sätt. Sålunda uppstår genom fabrikernas afstängning
och kommunikationernas inskränkning till ett fåtal bevakade ingångar
gifvetvis stor olägenhet, likasom kontrollvägningen af socker och sockrets
bevakning under transport med flere för kontrollen nödiga anordningar
utan tvifvel förorsaka besvär och åtminstone indirekt kostnad.

Förutom den ökade kontrollkostnaden och inskränkningarna i friheten
att på ändamålsenligaste sätt anordna arbetet vid fabrikerna skulle
dessutom införandet af konsumtionsbeskattningen väsentligt förminska
fabrikanternas intresse att i högsta möjliga grad söka tillgodogöra sig
allt det socker, som innehålles i betorna. Sannolikt skulle då ett mindre
intensivt utnyttjande af råmaterialet visa sig mera ekonomiskt, och

121

Val af skattesystem.

fråga är, om icke de dyrbara anläggningar för melassutsockring, som
vid de flesta af våra fabriker blifvit gjorda, skulle få uppköra att användas.
Följden af eu sådan tillbakagång af fabrikationens intensitet
blefve naturligen den, att en större kvantitet betor måste produceras
för att fylla landets behof af socker, ock då det socker, som kvarstannar
i affallet från fabrikerna, icke blir till nämnvärd nytta, skulle detta ur
nationalekonomisk synpunkt gifvet lända till förlust.

Till alla dessa ökade kostnader ock olägenheter finge man emellertid
icke taga hänsyn, därest en rättvis och för statskassan lika tillfredsställande
beskattning icke på annat sätt kunde anordnas. Enligt kommitterades
mening låter detta sig dock göra genom att, på sätt de af
kommitterade utarbetade författningsförslagen närmare angifva, helt
enkelt lägga skatten på sockret i sjkifva betorna eller med andra ord
att beskatta dessa efter deras vikt och sockerhalt. Då, på sätt de omförmälda,
vid Kjeflinge och Svedala utförda försöken utvisa, det måste
anses vara ådagalagdt, att bestämmandet af betornas eller betsnitselns
sockerhalt kan ske med erforderlig säkerhet och utan afsevärd svårighet,
synes det kommitterade, som man genom ett sådant beskattningssätt
skulle på ett vida enklare och billigare sätt än genom en konsumtionsbeskattning
kunna uppnå det mål, man eftersträfva!''. Fabrikerna emellan
blefve full rättvisa skipad, då hvar och en af dem finge betala skatt i
förhållande till det förarbetade råmaterialets värde, och för staten vunnes
den betydande fördelen, att, likasom vid konsumtionsbeskattningen,
skattebeloppet kunde bestämmas allenast med hänsyn till hvad sockerindustrien
i sådant afseende ansåges kunna bära, i stället för att man
nu måste lämpa skattesatsen efter förmågan hos de fabriker, som arbeta
med det sämsta råmaterialet, och låta de bättre situerade fabrikerna
skörda en alltför stor vinst. Det missförhållande, som härigenom
komme att utjämnas, är af ganska stor betydelse, ty enligt tillgängliga
uppgifter har sockerhalten i betorna under kampanjen 1902/03 vid de
olika fabrikerna växlat mellan lägst 14,33 procent och högst 16,34 procent,
alltså med mer än 2 procent. Då fabrikerna vid ett sådant beskattningssätt
— där skatten noga rättades efter växlingarna i råmaterialets
beskaffenhet — blefve fullkomligt likställda i fråga om den viktigaste
faktorn i produktionen, råmaterialet, vore det enligt kommitterades
mening en fördel, att fabrikerna fortfarande genom detta system finge
en sporre att hålla fabrikationens teknik uppe vid samma höjd som nu
eller än mera utveckla densamma, ty vore skatt en gång erlagd för
sockret i betorna, komme det alltid att ligga i fabrikernas intresse att
se till, att så mycket som möjligt af detta socker också blefve tillvara 16 -

122 Speciell motivering till kommitterades författningsförslag *

taget. De betydliga kapital, som redan nedlagts i och för sackaratmetodens
tillämpning, vore då icke bortkastade, såsom eljest möjligen
kunde blifva händelsen.

Hvad kontrollkostnaden vid detta beskattningssätt beträffar, så
skulle den enligt kommitterades beräkningar komma att uppgå till
114,000 kronor eller föga mer än tredjedelen af motsvarande kostnad
vid eu konsumtionsbeskattning. Därtill kommer visserligen utgifterna
för apparater, kemikalier och dylikt, men dessa utgifter komme troligen
ej att uppgå till sammanlagdt mer än 10,000 kronor om året.

Då alltså af det anförda torde framgå, att genom en beskattning
efter betornas vikt och sockerhalt samma fördelar i beskattningsafseende
kunna vinnas som genom en konsumtionsbeskattning, då vidare detta
förstnämnda beskattningssätt icke i någon mån rubbar de förhållanden,
under b vil ka industrien nu arbetar, utan lämnar denna samma frihet
som förut att utan onödigt tvång af omständliga kontrollbestämmelser
bedrifva sin verksamhet på ändamålsenligaste sätt, då systemet befordrar
uppehållandet af en intensiv fabriksdrift och möjliggör fortfarande användning
af befintliga anordningar för melassutsockring och då slutligen
detsamma, jämfördt med eu konsumtionsbeskattning, skulle medföra eu
mycket afsevärd besparing i kontrollkostnad, hafva kommitterade icke
tvekat att i sitt förslag förorda ett beskattningssätt, så anordnadt, att
tillverkningsskatt, med ett belopp motsvarande hälften af gällande tullsats
för utländskt råsocker af mörkare färg än n:o 18 af holländska
standarden, skall erläggas i förhållande till det socker, som de för tillverkningen
använda betor beräknas innehålla, samt att det skattepliktiga
sockret beräknas för hvarje tillverkningsdygn efter vikten af
de för tillverkningen använda betorna samt deras genom direkt polarisation
utrönta sockerhalt, minskad med två procent.

Speciel! motivering till kommitterades författningsförslag.

Redan i det föregående hafva kommitterade utvecklat de hufvudsakligaste
grunderna för förslagen till förordning om beskattning af
hvitbetssockertillverkningen och till ordningstadga för fabriker för tillverkning
af socker eller sirap af hvitbetor. Kommitterade hafva därvid
redogjort för de olikheter i afseende å sättet för skatteberäkningen,
kontrollpersonalens sammansättning och uppgifter samt kontrollens utförande,
som förslagen innehålla i jämförelse med nu gällande författningar
om sockerbeskattningen. I öfrigt äro förslagen i det stora hela

Speciell motivering till kommitterades för fattnings förslag. 123

öfverensstämmande med nu gällande lagstiftning. En och annan § innefattar
emellertid, frånsedt rent redaktionella olikheter, nya bestämmelser,
som kommitterade ansett här erfordra en närmare belysning.

I 2 § af förslaget till förordning möter ett dylikt stadgande, nämligen
att från sirupsfabrikerna skall utgå en fabrikatskatt med ett öre
för hvarje kilogram sirap, som utvinnes, och att af giften för hvarje
tillverkningsdygn skall i medeltal utgöra minst tjugu kronor. Anledningen
till att sirap stillverkningen i de särskilda sirupsfabrikerna ej
ansetts kunna göras skattefri är hufvudsakligen, att den, såsom å sidd.
106 och 108 framhålles, måste stå under ständig kontroll och att staten
allenast för aflönande af den förste kontrollör, som skall vara anställd vid
hvarje sådan fabrik, kommer att hafva en utgift af tretton kronor om
dagen. För att statens utgifter för kontrollen skola blifva betäckta, har
det därför visat sig nödigt att föreskrifva, att från sirupsfabrikerna skall
utgå viss afgift, som lämpligast utgår i form af eu skatt i förhållande till
fabrikationens storlek. Vid skattebeloppets bestämmande bör emellertid,
så vidt möjligt, undvikas, att sirapen i någon afsevärdare grad fördyras,
då denna vara mest förbrukas af landets fattigare befolkning, äfvensom
tillses, att en möjligen uppkommande inhemsk sirupsindustri, vid bibehållandet
af den nuvarande tullsatsen af 10 öre för hvarje kilogram,
erhåller det nödvändiga tullskyddet. Alla dessa synpunkter hafva kommitterade
trott kunna tillfredsställande uppfyllas genom skattesatsens
bestämmande till 1 öre för kilogram tillverkad sirap. Bestämmelsen,
att afgiften för hvarje tillverkningsdygn skall i medeltal utgöra minst
tjugu kronor, afser att garantera staten en viss minimiinkomst för
kontrollkostnadens betäckande och torde icke innebära någon olägenhet
för fabrikerna, då icke någon anläggning lärer kunna komma till stånd
med en beräknad tillverkning af mindre än 2,000 kilogram per tillverkningsdygn,
hvilken tillverkning vid ett antagligt utbyte af tjugu procent
skulle motsvara en aftorkning af endast 100 deciton betor.

De i II Kap. af förordningen intagna bestämmelserna om fabriksanmälan
och driftsanmälan äro i allmänhet lika med den nu gällande
författningens motsvarande bestämmelser, med undantag af de ändringar,
som tillkommit därigenom att sirupstillverkningen särskildt skall stå
under kontroll.

Vissa olikheter förekomma emellertid. I 11 § 1 mom. af förordningen
har sålunda borttagits föreskriften, att i driftsanmälan för sockerfabrik
skall intagas uppgift om huruvida betafverkningen skall fortgå
dag och natt eller endast om dagen. Anledningen härtill är, att alla råsockerbruk
måste så anordna sin tillverkning, att betafverkningen fortgår

124 Speciell ''motivering till kommitterades förfaUnmgsförslag.

såvidt möjligt oafbrutet. I de sirupsfabriker, som kunna uppkomma,
torde behofvet af kontrollpersonal ställa sig lika vare sig betafverkningen
fortgår både dag och natt eller endast om dagen. Förslaget stadgar
ju, att den tillverkade sirupen icke kan uttagas från vågbehållaren utan
att den vid fabriken anställde förste kontrollören infinner sig i fabriken,
och hafva kommitterade, såsom nedan kommer att nämnas, förutsatt,
att förste kontrollörens besök i fabriken skola kunna väsentligen inskränkas.

Den säkerhet för tillverkningsskattens utgörande, som det åligger
tillverkare i råsockerfabrik att ställa, kan icke såsom nu beräknas allenast
efter den uppgifna betafverkningens storlek. Då grunden för
skatteberäkningen ändrats, har det nämligen blifvit nödvändigt att ifråga
om säkerhetens ställande äfven taga hänsyn till sockerhalten i betorna.
Sockerhaltens växlingar böra emellertid icke vålla rubbningar i den en
gång ställda säkerhetens belopp, och hafva kommitterade därför i 11 §
3 mom. af förordningen föreslagit, att sockerhalten i förevarande afseende
skall antagas uppgå till en bestämd storlek eller tretton procent,
hvilken procent med hänsyn till nuvarande förhållanden måste betraktas
såsom ett lämpligt medeltal.

Hvad sirupsfabrikerna angår, kunde visserligen sättet för skattebetalningen
uti förslaget hafva ordnats i likhet med grunderna för
hvarje konsumtionsbeskattning eller så att skatten elda des först, när varan
uttoges till förbrukning. För en sådan anordning skulle det emellertid
erfordras, att i sirupsfabrikerna inrättades särskilda magasin eller behållare
för uppvägd men obeskattad sirap, hvilka kunde sättas under
kronans lås. Då emellertid dylika anordningar komme att ställa sprätt
dyrbara för fabrikerna, och det skattebelopp, hvars inbetalning kommer
i fråga, icke är synnerligen afsevärdt, hafva kommitterade ansett
sig kunna föreslå motsvarande bestämmelser för sirupsfabrikerna som
för sockerfabrikerna. Skatten skall sålunda påföras vid sirapens uppvägning,
mot åtnjutande af det betalningsanstånd, som redan nu gäller
vid hvitbetessockertillverkningen. Vid ställandet af säkerhet för skatten
skall den i driftsanmälan uppgifna medeltillverkningen läggas till grund.

Tiden, för hvilken säkerheten skall ställas, har föreslagits till
sextio tillverkningsdygu, hvithet motsvarar nu gällande bestämmelse
och sammanhänger med föreskriften om tiden för skatteinbetalningen.
Att minimibelopp för säkerheten från sirupsfabrik blifvit bestämd, beror
af nyss omförmäld a stadgande, att afgiften för hvarje tillverkningsdygu
skall i medeltal utgöra minst tjugu kronor.

Speciell motivering till kommitterades författningsförslag. 125

I 12 och. 13 §§ af förslaget till förordning förekomma bestämmelser,
som afse att ersätta föreskrifterna i §§ 11 och 12 af nu gällande
förordning. Kommitterade hafva med de nya föreskrifterna sökt vinna
en mer än nu tillfredsställande bestämmelse om den tid, då tillverkningen
skall anses hafva upphört och kontrollpersonalen lämna fabrik,
där den blifvit anställd. Detta ändamål torde kunna uppnås därigenom,
att i 12 § föreslås, att tillverkaren i hvarje fall, när i sockerfabrik betafverkningen
och i sirupsfabrik tillverkningen afslutats, skall genast anmäla
sådant för förste kontrollören, samt att i 5 § 2 mom. af förslaget
till ordningsstadga föreskrifves, att kontrollpersonalens tjänstgöring
skall fortfara till och med dagen näst efter den, då tillverkaren gjort
anmälan enligt nämnda § i förordningen. Påföljden om tillverkaren
försummar fullgöra sin anmälningsskyldighet stadgas i 13 § af förordningen.

En bestämmelse, som af kommitterade ansetts behöfva undergå
eu förändring, är den i § 14 mom. 5 af nu gällande förordning intagna,
afseende förhållandet mellan tillverkarne och den vid fabrikerna anställda
konfcrollpersonal. Där stadgas nämligen skyldighet för tillverkare
att åt en hvar af kontrollörerna vid fabriken i fabrikens närhet
kostnadsfritt upplåta ett eldadt, städadt samt med nödiga möbler och
sängkläder försedt boningsrum, dock i intet fall flera än f}u-a rum,
samt att åt den eller dem bland kontrollörerna, som sådant önska, anskaffa
lämplig kost mot en ersättning af eu krona om dagen för
hvarje person.

Till förekommande af hvarje slags mellanvarande mellan fabrikerna
och kontrollpersonalen hade det varit önskligt, att stadgandet
fått fullständigt bortfalla. Då det emellertid icke torde vara otänkbart,
att för någon af kontrollpersonalen under den tillfälliga tjänstgöringen
vid fabrik, belägen på landsbyggden, kan möta svårighet att skaffa
sig bostad och kost, hafva kommitterade i 15 § 7 mom. af förslaget
till förordning upptagit den föreskriften, att tillverkaren skall vara skyldig
att, på anmodan af Kungl. Maj:ts befallningshafvande, åt hvar och
en af kontrollpersonalen, som sådant önskar, dels i fabrikens närhet
upplåta ett eldadt, städadt och med nödiga möbler försedt boningsrum
till ett pris af en krona om dagen, dels ock anskaffa lämplig kost mot
eu efter nutidens prisförhållanden lämpad ersättning af två kronor om
dagen. Genom bestämmelsen, att aftalet om förmånernas åtnjutande
skall ske genom Kungl. Maj:ts befallningshafvande, samt stadgandet, att
ersättningsbeloppen skola afdragas från det vederbörande tillkommande
arfvode och tillhandahållas tillverkaren genom nämnda myndighet, anse

Förorda. 12
och 13 §§.
Ordn.-stadgan
o § 2 mom.

Förorda, lo §
7 mom.

126 Speciell motivering till kommitterades för fattnings för slag.

sig kommitterade hafva åstadkommit eu anordning, hvarigenom kontrollpersonalen
kan blifva fullt själfständig gent emot tillverkaren.

Förordn. ic§. Hvad angår tillverkarens skyldigheter i fråga om fabrikernas an ordning

skola i såväl socker- som sirupsfabriker nu tillämpade bestämmelser
i hufvudsak gälla. I fråga om sockerfabrikerna har dock uti

16 § af förordningen tillkommit en ny föreskrift, som ålägger tillverkaren
skyldighet att lämna förste kontrollör och assistenter tillträde
till fabrikens laboratorium för utförandet af behöfliga undersökningar
och att inom laboratoriet tillhandahålla erforderligt skåp till förvarande
af statens kontrolleffekter. Det kan väl ifrågasättas, om icke tillverkaren
borde åläggas att tillhandahålla ett särskild!;, uteslutande för
kontrollpersonalen afsedt laboratorierum, där sockerhaltsundersökningarna
å betorna kunde verkställas, men då ett sådant åläggande skulle
åsamka tillverkarne väsentliga kostnader och i hvarje fall icke är oundgängligen
nödvändigt, hafva kommitterade ansett den föreslagna bestämmelsen
vara tillfyllestgörande.

Förordn. 17 § j sirupsfabrik skall finnas ett för förste kontrollören afsedt kon trollrum.

Enligt 17 § 5 mom. af förordningen skall detsamma hafva
fönster såväl utåt som inåt fabriken, de sistnämnda så anbragta, att
vågen och vakuumpannan kunna från kontrollrummet iakttagas. Dessa
bestämmelser äfvensom föreskriften, att rummet skall vara försedt med
särskild dragskorsten att användas vid kemiska analyser, kunna icke
anses betungande för vederbörande tillverkare, då de ifrågasatta anordningarna
icke komma att behöfva tillämpas annat än på anläggningar,
som efter förordningens ikraftträdande tilläfventyrs tillkomma.

VÖ>4mom7® ^ afseende å den föreslagna kontrollen och den erforderliga kontroll Ordn.

-stacigan personalen hafva kommitterade förut utförligt yttrat sig. I fråga om
36 §■ kontrollen vid sirupsfabrikerna, är dock att märka, att bestämmelserna i

17 § 4 mom. af förordningen och 36 § af ordningsstadgan grundats
på den förutsättningen, att förste kontrollörens närvaro i fabriken för
vågbehållarens tömning och sirupens undersökning i regel icke skulle
behöfva ifrågakomma mer än eu gång hvarje förmiddag och en gång
hvarje eftermiddag.

Förorda. 10§. 19 § i förordningen, som handlar om den tillverkaren åliggande

bokföringsskyldigheten och afser att motsvara § 18 i nuvarande förordningen,
innehåller vissa nya bestämmelser för åstadkommande af en
bättre statistik öfver sockerindustrien, än som nu kan erhållas.

Förorda. 23§. Ansvarsbestämmelserna äro i förslaget jämkade i öfverensstämmelse
med de nya bestämmelser, förslaget i öfrigt innehåller. 23 § stadgar,
liksom nuvarande § 20, straff för den, som utan rätt tillverkar socker

Speciell motivering till kommitterades författningsförslag. 127

i fast och flytande form. Någon skillnad mellan socker och sirap göres

1 detta fall icke, och det af den anledning att, om för olaga sirupstillverkning
stadgades lägre straff än för oloflig tillverkning af socker,
den tilltalade eljest i hvarje fall skulle kunna invända, att han allenast
tillverkat sirap, och bevisningen sålunda skulle försvåras. Om någon,
som i vederbörlig ordning förvärfvat rättighet att tillverka sirap, framställer
sådan vara, att densamma icke uppfyller villkoren för att kunna
räknas såsom sirap utan bör anses såsom socker, är han ej förfallen
till straff enligt förevarande §, då han ju ej varit i saknad af tillståndsbevis.
'' Befinnes vid proftagningen i sirupsfabrik, att sirapen innehåller
mindre än tio procent invertsocker, leder sådant icke till annan påföljd,
än att varan påföres skatt såsom för socker.

24 §, som stadgar straff för förbrytelser, hvilka äro att hänföra till Förordm.34;§.
skatteförsnillningsbrott, innehåller, hvad sockerfabrikerna angår, i 1 och

2 mom. bestämmelser, som motsvara nuvarande § 21. Bland de olika
sätten för begåendet af ifrågavarande slags brott upptages emellertid
i förslaget äfven åtgärd, hvarigenom betornas sockerhalt vid kontrollen angifves
för låg. 3 mom. af förslagets förevarande § innefattar ansvarsbestämmelser
för skatteförsnillningsbrott i sirupsfabriker och motsvarar
i hufvudsak den tillämpliga bestämmelsen i förord ningen om villkoren
för tillverkning af brännvin.

26 §, som talar om tillverkares ansvarsskyldighet för förbrytelse Förordn.so§.
af arbetare eller annan vid socker- eller sirupsfabrik anställd person,
är affattäd i öfverensstämmelse med motsvarande bestämmelser i nyssnämnda
förordning och i nu gällande förordning om beskattning af
hvitbetssockertillverkningen.

Ofriga bestämmelser i IV Kap. af förslaget till förordning öfverens- Förord. 3i§.
stämma med nu gällande förordning, dock med undantag att 31 § första
stycket i förslaget saknar tillägget i § 28, »där ej högre straff följer».

Uttrycket har borttagits med hänsyn till anmärkning inom högsta domstolen
vid förslaget till den nyligen utfärdade förordningen om tillverkning
och beskattning af maltdrycker.

I § 36 af nu gällande förordning förekommer ett stadgande, af
innehåll att förordningen icke skall äga tillämpniog å sådan tillverkning
af sirap, som kan äga rum allenast för eget husbehof med användande
af hvitbetor, dem tillverkaren själf odlat. Detta stadgande
har af kommitterade uteslutits ur förslaget. Anledningarna härtill hafva
varit, dels att någon sådan sirupstillverkning, såvidt kommitterade hafva
sig bekant, aldrig bedrifvits i Sverige, dels ock att medgifvandet af
husbehofstillverkning vid sidan af den kontrollerade tillverkningen i

128 Speciell motivering till kommitterades författningsförslag.

sirupsfabrikerna lätt skulle gifva anledning till missbruk af förstnämnda
slags tillverkning.

Äfven i förslaget till ordningsstadga förekomma vissa bestämmelser,
utöfver de förut omnämnda, som behöfva närmare förklaras.

Ordn.-stadgan Stadgandet i 4 §, att en hvar af kontrollpersonalen må kunna äf

Kung!. Maj:ts befallningshafvande när som helst entledigas, afser blott
att bestämdt uttala något, som måste anses hafva varit gällande redan
enligt nuvarande lagstiftning.

Ordn.-stadgan I fråga om sirupsfabrikernas anordning, som i hufvudsak beskrif 12

vits redan i den allmänna motiveringen, erinras här om 12 § i den
föreslagna ordningsstadgan. Att äfven i sirupsfabrikerna rif- och skärmaskiner
skola vara så inrättade, att lås eller försegling med lätthet
kan på dem anbringas på fullt betryggande sätt, afser åvägabringandet
af en sekundär kontroll öfver att oloflig tillverkning där icke bedrifves
å tid, då anmäld rörelse vid fabriken icke pågår eller afbrott däri
inträder.

Ordn.-stadgan Bestämmelsen i 41 §, att förste kontrollören skall med lås eller

él försegling afstånga rif- och skärmaskiner, när tillståndsbeviset vid
fabriken upphört att gälla, sammanhänger därmed, att tillverkaren enligt
12 § i förordningen skall till förste kontrollören göra anmälan, när
betafverkningen eller sirupstillverkningen afslutats.

Vågning af h vitbetor.

Såsom vid redogörelsen för de framställda önskemålen beträffande
sockerbeskattningen anmärkts, har svenska betodlareföreningens kommitté
i sitt till kommitterade afgifna yttrande ifrågasatt, om icke, för vinnande
af full rättvisa mellan sockerfabrikerna och betodlarne i afseende
å betleveranserna, borde träffas anstalter att genom länsstyrelserna eller
annorledes kunde tillsättas vågmästare vid betvågarne, på enahanda sätt
som dylika platser i andra fall besättas. Enligt hvad kommitterade
inhämtat, äro jämväl tillverkarne benägna för ett dylikt förfarande.
Kommitterade hafva sålunda föranledts att utarbeta särskildt förslagtill
förordning om vågning af hvitbetor.

Bestämmelserna i nämnda förslag lära i allmänhet icke erfordra
någon vidlyftigare motivering.

Tillsättandet af vägare genom Kungl. Maj:ts befallningshafvande
bör uppenbarligen icke förekomma i annat fall än att på någon ort,

Speciell motivering till kommitterades för fattnings för slag. 129

vare sig genom en sockerfabrik eller betodlare i trakten inrättas en våg,
som kan användas för vågning af hvitbetor. I öfverensstämmelse härmed
föreslås i förordningens 2 §, att Kungl. Maj:ts befallningshafvande,
efter anmälan att å viss ort finnes våg och vikter för vågning af
hvitbetor, har att meddela förordnande åt en eller flere lämpliga personer
att vara vägare. Förordnandet bör allenast afse vågning af skörden
för det år anmälan göres.

Sedan dylikt förordnande meddelats, kan enligt 1 § såväl köpare
som säljare vid leverans af hvitbetor påfordra betornas uppvägning
genom den förordnade vägaren.

Föreskriften i 3 § rörande proftvättning och beräkning af smutsprocent
har affattats i öfverensstämmelse med de i de nu gällande betkontrakten
förekommande föreskrifter om villkoren för betornas leveransdugliga
beskaffenhet och om sättet för åtagna betleveransers fullgörande.

Då betornas proftagning, rengöring och tvättning måste ske fullt
opartiskt, har det varit nödigt föreslå, att vägaren själf öfvervakar utförandet
af dessa åtgärder. Skulle vid en mera trafikerad våg en
vägare icke kunna medhinna samtliga förekommande arbeten, kan vid
vågen förordnas mer än en vägare.

Bestämmelsen i 5 §, att Kungl. Maj:ts befallningshafvande, innan
vägare träder i utöfning af sin befattning, skall låta erinra honom om
de med befattningen förenade åligganden och det ansvar, försummelse
däraf medför, öfverensstämmer med stadgandet i nådiga skrifvelsen den
13 juli 1887 till kommerskollegium angående afskaffandet af åtskilliga eder.

Den taxa för ersättning till vägare, som Kungl. Maj:ts befallningshafvande
enligt 6 § skall fastställa, bör upptaga olika belopp, för det
fall vägaren endast skall bestämma betornas bruttovikt och det fall, att
vägarens biträde påkallas jämväl för bestämmandet af nettovikten och
smutsprocenten. Taxan kan böra bestämmas olika vid olika vågar, då
mängden betor på olika platser kan växla och vägarens både arbete
och inkomst kan ställa sig olika på olika platser.

Kostnaden för anlitandet af vägare bör gifvetvis fördelas lika på
köpare och säljare, såvida dem emellan ej träffas aftal om annan grund
för kostnadens fördelning. Att någon kostnad för vägningen icke bör
drabba statsverket är uppenbart.

t? 2 ; > -t '' ''l '' 1 5\ ’ '' • ‘.i ;; -i".

_■ ;•

-Jj ; *wk h -■ v '' ; 1 v

. ; ai r "v i i" ■ .v i\;vv ■ ■ - i- r. viv . wv;

jilVVj:. '' i " V . .? '''' ''

... -j

^MviV ■>::;

. .

- ''Vi:.''.''- v ‘ : -wv vivi: ,;v!v

"" ''

■

BILAGOR

Bilaga 1.

133

Bil. 1.

Utkast

till

Förordning om beskattning af socker.

Kap. I. Om skattens beräkning och erläggande.

1 §•

1. För allt socker, som inom riket tillverkas eller dit införes,
skall, på sätt i denna förordning närmare bestämmes, vid sockrets
utlämnande till fritt bruk erläggas skatt med tretton öre för hvarje
kilogram. För socker, som till riket införes, skall därjämte erläggas
tull enligt tulltaxan.

2. Till socker räknas ej honung, stärkelsesocker (glykos) och
maltsocker (maltos) samt ej heller sirap eller melass, i hvilka den genom
direkt polarisation utrönta sockerhalten är mindre än sjuttio procent af
torrsubstansens vikt.

3. För socker, som enligt de föreskrifter, Kungl. Maj:t vill meddela,
gjorts till förtäring af människor obrukbart (denaturerats), erlägges
ej skatt.

2 §•

Intill dess socker, som inom rikét tillverkas eller dit införes,
utlämnas till fritt bruk, skall detsamma stå under statens kontroll.
Denna kontroll utöfvas dels af tullverket öfver infördt socker, tills det
öfverföres till sockerfabrik eller allmänt sockernederlag eller utlämnas
till fritt bruk, dels ock, på sätt i denna förordning och särskild af
Kungl. Maj:t fastställd ordningsstadga närmare bestämmes, vid fabriker,
i hvilka socker tillverkas eller raffineras, pell i allmänna sockernederlag.

134

Bilaga 1.
3 §.

På Kungl. Maj:ts pröfning skall bero, om och under hvilka villkor
och kontroller samt mot hvilken afgift allmänt nederlag för obeskattadt
socker utan sammanhang med sockertillverkning må medgifva^.

4 §•

Från fabrik, som står under kontroll, eller från allmänt sockernederlag
må socker, utan erläggande af sockerskatt, från riket utföras, om utförseln
sker genom tullkammare under den kontroll och de villkor, som i
tullstadgan bestämmas för utförsel af nederlagsgods.

5 §•

1. Innan socker från fabrik eller allmänt sockernederlag utlämnas
till fritt bruk, skall den därå belöpande skatt inbetalas till landtränteri
i det län, där fabriken eller nederlaget är beläget, eller, hvad fabrik
eller sockernederlag i Stockholm angår, till öfverståthållareämbetet; dock
att, därest tillverkaren eller nederlagsinnehafvaren ställer säkerhet, som af
Kungl. Maj:ts befallningshafvande godkännes, han må för en tid af två
månader åtnjuta anstånd med erläggande af skatt.

2. Försummar tillverkare eller nederlagsinnehafvare att inbetala
förfallen skatt, skall all ogulden skatt genast utmätas, och hafve den
försumlige förlorat rätten att under det tillverkningsår åtnjuta anstånd
med skatts erläggande.

3. Då socker omedelbart från tullverket utlämnas till fritt bruk,
skall sockerskatt samtidigt med tullen till tullverket erläggas. Om
betalningsanstånd, ställande af säkerhet samt påföljd för fördröjd eller uteblifven
betalning gälle hvad i tullstadgan beträffande tullafgifter stadgas.

6 §''

Har socker, som utlämnats till fritt bruk, innan köparen mottagit
det, blifvit så skadadt, att tillverkaren önskar omarbeta detsamma, må
under den kontroll, Kungl. Maj:ts befallningshafvande efter förste kontrollörs
hörande föreskrifver, sockret för omarbetning åter införas i den
fabrik, hvarifrån det utförts, och socker till lika mängd och af samma
slag utan erläggande af skatt från densamma utlämnas till fritt bruk.
Sockrets mängd och slag bestämmas af förste kontrollören eller, i
tvistigt fall, på tillverkarens bekostnad genom sakkunnige, som Kungl.
Maj:ts befallningshafvande tillkallar.

Bilaga 1. 135

Kap. II. Om tillverkare och hvad honom åligger.

7 §•

1. Med tillverkare förstås i denna författning den person, hvilken
i egenskap af ägare, innehafvare, verkställande direktör eller disponent
har högsta inseendet öfver sockerfabriks skötsel och för hvilken därför
tillståndsbevis för tillverknings utöfvande skall utfördas.

2. Ej må tillståndsbevis utfärdas för den, som blifvit, dömd till
ansvar för brott, som omförmäles i 37 eller 38 § i denna förordning.

8 §•

Tillverkningsår räknas från och med den 1 september till och
med den 31 augusti.

9 §.

Fabrik, som afser tillverkning eller raffinering af socker, skall
vara så byggd och inrättad, att enligt de närmare föreskrifter, som i
denna förordning eller i ordningsstadgan meddelas, en betryggande
bevakning af densamma till skydd mot skatteförsnillning utan svårighet
kan äga rum.

10 §.

Fabriksbyggnaden skall vara fullständigt omgifven af ett minst
två meter högt stängsel, därest ej Kung! Maj :t finner mindre fullständig
anordning kunna medgifvas. Till stängslet må dock räknas brandmur
så ock till fabriken hörande byggnad, som till fabriksområdets utsida
ej har annan öppning än sådan ingång, som är bevakad eller ställd
under kronans lås, eller ock fönster, försedda med galler eller nät af
järntråd med högst fem centimeter mellan stängerna eller trådarna.

Stängsel skall så anbringas, att detsamma ej ligger på mindre
än fem meters afstånd från byggnad, som ej utgör del af stängslet. 11

11 §•

1. I fabrik skall vid hvarje ingång, som icke i allmänhet hålles
stängd, finnas vaktstuga eller vaktrum för de till ingångens bevakning

136

Bilaga 1.

anställde kontrollörer; och åligger det tillverkaren att förse dylik lägenhet
med erforderliga möbler samt bekosta dess belysning och uppvärmning.
Från lägenheten skall finnas fönster åt ingången till fabriken.

2. För trafiken till och från fabriken må i stängslet kring densamma
i regel ej hållas öppna mer än två ingångar om dagen och en
om natten. Alla andra ingångar skola vara stängda med kronans lås,
och få de vid behof öppnas allenast i kontrolltjänstemans närvaro.

12 §.

1. I hvarje sockerfabrik skall finnas ett för kontrollpersonalen
afsedt expeditionsrum med minst tjugu kvadratmeters golfyta; och
åligger det tillverkaren att förse detsamma med erforderliga möbler
samt bekosta dess belysning och uppvärmning.

2. Vederbörande förste kontrollör eller hans ställföreträdare äge
tillträde till fabrikens laboratorium för utförandet af behöfliga undersökningar.

13 §.

De i 9—12 §§ meddelade föreskrifter afse ej sådan sockerfabrik
{saftstation), där arbetet inskränker sig därtill, att saften afvinnes betor
och i rörledning föres till annan sockerfabrik för vidare bearbetning.

H §.

Tillverkare äger att äfven utom fabriksområdet men i fabrikens
närhet upplägga obeskattadt socker i magasin, som uteslutande användes
till förvaring af sådant socker. Sådant magasin räknas till fabriken
och skall stå under kronans lås. Så vida Kungl. Maj:ts befallningshafvande
ej medgifver undantag, skall sådant magasin ligga inom en

kilometers afstånd från fabriken.

• ■ " ; im; äoo ''loile .alu enfinci» mbim

15 §.

Minst fjorton dagar, innan arbete för tillverkning eller raffinering
af socker första gången börjar i fabrik, skall tillverkaren till Kungl.
Maj:ts befallningshafvande i två exemplar inlämna dels skriftlig anmälan
om sin afsikt att använda fabriken för tillverkning eller raffinering af

137

Bilaga 1.

socker (fabr iksanmälan), innefattande jämväl en enligt de i ordningsstadgan
meddelade särskilda föreskrifter affattad beskrifning å densamma
med tillhörande område, dels ock planritning öfver samtliga fabrikslokalerna
med tydligt angifvande af hvars och ens ändamål.

16 §.

Då fabriksanmälan skett, läte Kungl. Maj:ts befallningshafvande
öfverlämna handlingarna i ärendet till öfverkontrollör, som har att vid
besiktning tillse, att anordningarna vid fabriken öfverensstämma med
gällande föreskrifter, samt att de af tillverkaren lämnade uppgifterna äro
riktiga. Kontrollmätning af pannor och andra fasta kärl företages likväl
endast, när särskilda omständigheter därtill föranleda, och vare i sådant
fall tillverkaren pliktig att ställa nödigt antal arbetare samt erforderliga
målkärl till öfverkontrollörens förfogande.

På kallelse af öfverkontrollören skall tillverkaren själf eller genom
ombud närvara vid besiktningen, vid äfventyr att densamma inställes
och ny sådan endast medgifves på tillverkarens bekostnad. Öfver förrättningen
skall föras protokoll i två exemplar, som undertecknas ej
mindre af tillverkaren eller hans ombud än äfven af öfverkontrollören,
hvilken senare till Kungl. Maj:ts befallningshafvande insänder det ena
exemplaret och till tillverkaren eller hans ombud öfverlämnar det andra.

Sedan tillverkaren, om så erfordras, lämnats tillfälle att vid ny
besiktning styrka, att de föreskrifter, öfverkontrollören meddelat, blifvit
iakttagna, meddele Kungl. Maj:ts befallningshafvande beslut, huruvida
anordningarna godkännas. Godkännas desamma, läte Kungl. Maj:ts befallningshafvande
teckna beslutet därom å planritningen samt öfverlämna
det ena exemplaret af planritningen och anmälan jämte besiktningsprotokoll
till öfverkontrollören, hvilken insänder handlingarna till Kungl.
finansdepartementets kontroll- och justeringsbyrå, och det andra exemplaret
af planritningen och anmälan till tillverkaren, som är skyldig att,
när så påfordras, hålla desamma tillgängliga för kontrolltjänstemännen.

17 §.

Byggnader, lägenheter, anordningar, fasta apparater och fasta kärl,
som icke blifvit upptagna i fabriksanmälan, eller som godkänts men
sedermera ändrats, må icke vid tillverkning eller raffinering af socker
användas utan att hafva blifvit af Kungl. Maj:ts befallningshafvande
godkända efter sådan besiktning, som i 16 § omförmäles.

138

Bilaga 1,

18 §.

Vill tillverkare, innan ifrågasatt nybyggnad eller ändring vidtages,
underställa densamma Kungl. Maj:ts befallningshafvandes pröfning, ingifve
han erforderliga beskrifningar och ritningar till Kungl. Maj:ts
befallningshafvande, som, efter öfverkontrollörs hörande, meddelar beslut
i ärendet. Sedan medgifven nybyggnad eller ändring blifvit utförd,
skall besiktning och pröfning ske på sätt i 16 § sägs.

19 §.

När i anseende till vidtagna förändringar inom sockerfabrik äldre
ritning icke vidare anses användbar, äge Kungl. Maj:ts befallningshafvande
förelägga tillverkaren att anskaffa ny ritning och beskrifning,
med Indika förfäres enligt 16 §.

20 §.

1. Det åligger tillverkare att minst tio dagar före tillverkningsårs
början eller, där fabrik först senare skall sättas i gång, minst tio
dagar, innan rörelsen börjar, till Kungl. Maj:ts befallningshafvande ingifva
skriftlig driftsanmälan med uppgift om

a) dagen, då han ämnar börja rörelsen,

b) huruvida arbetet skall fortgå dag och natt eller endast om dagen,

c) antalet ingångar, som i allmänhet skola hållas öppna,

d) huruvida socker skall förvaras utom fabriksområdet, samt

e) det ombud, som i tillverkarens frånvaro skall företräda honom
inför kontrolltjänstemännen.

2. Finnes ej hinder för rörelsens utöfvande, meddele Kungl. Maj:ts
befallningshafvande tillståndsbevis.

3. Vill tillverkare, sedan driftsanmälan skett, ändra lämnad uppgift,
vare han pliktig sådant ofördröjligen anmäla hos Kungl. Maj:ts
befallningshafvande.

4. Driftsanmälan äfvensom anmälan enligt 3 mom. skall tillverkaren
i två exemplar ingifva till Kungl. Maj:ts befallningshafvande,
som behåller det ena och öfverlämnar det andra till vederbörande öfverkontrollör,
för att af honom tillställas den vid fabriken anställde förste
kontrollören.

139

Bilaga 1.

21 §.

Tillverkare skall lios Klingl. Maj:ts befallningshafvande ofördröjligen
göra anmälan:

a) då arbetet vid fabriken afslutats, och

b) då allt socker fullständigt utlämnats från fabriken.

Vill tillverkaren, sedan anmälan enligt mom. a blifvit gjord, under
tillverkningsåret åter upptaga rörelsen i fabriken, må sådant ej ske med
mindre tillverkaren gör ny anmälan på sätt i 20 § är stadgadt.

22 §.

Till kontroll- och justeringsbyrån skall Kung!. Maj:ts befallningshafvande
första helgfria dag i hvarje vecka insända uppgift å de tillståndsbevis,
som under föregående vecka utfärdats, och å de anmälningar,
som under samma tid må hafva gjorts enligt 20 § 3 mom. eller 21 §.

23 §.

Om i annan fabrik än de i 13 § omförmälda arbete för sockertillverkningen
ej företages inom fem helgfria dygn efter den i driftsanmälan
uppgifna tiden, åligger tillverkare att för hela den tid, hvarunder
arbete icke ägt rum, till Kungl. Maj:ts befallningshafvande inbetala
det kontrollpersonalen vid fabriken tillkommande arfvode, hvilket Kungl.
Maj:ts befallningshafvande eljest låter hos honom utmäta.

Har under den del af året, ai’bete i fabriken enligt anmälan fortgått,
icke vid fabriken tillverkats i medeltal femtusen kilogram socker
för hvarje helgfritt dygn, åligger tillverkare att till Kungl. Maj:ts befallningshafvande
inbetala hela det kontrollpersonalen vid fabriken
tillkommande arfvode, hvilket Kungl. Maj:s befallningshafvande eljest
låter hos honom utmäta.

24 §.

140

Bilaga 1.

upprättande af eu tillförlitlig statistik öfver sockerindustrien erfordras;
och vare tillverkare skyldig att i afseende å bokens anoi''dning och
förande ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, som chefen för
kontroll- och justeringsbyrån meddelar. Nämnda bok skall, när helst
så påfordras, hållas tillgänglig för den öfverkontrollör och den förste
kontrollör, under hvilkas inseende fabriken är ställd.

25 §.

Tillverkaren ställe sig till efterrättelse hvad ordningsstadgan innehåller
om hans åligganden samt de föreskrifter, chefen för kontrolloch
justeringsbyrån, vederbörande öfverkontrollör eller kontrolltjänsteman
i enlighet med denna förordning eller ordningsstadgan meddelar.

26 §.

Vill någon, utan sammanhang med sockertillverkning, tillverka
sirap eller melass, hvarom i 1 § 2 mom. förmäles, göre för hvarje
tillverkningsår, minst tio dagar förrän arbetet i fabriken börjar, hos
Kungl. Maj:ts befallningshafvande anmälan därom, med angifvande
af det ställe, där tillverkningen skall bedrifvas, och det ombud, som i
yrkesutöfvarens frånvaro skall företräda honom inför den, som skall
utöfva kontrollen vid fabriken. Finnes ej hinder för rörelsens utöfvande,
meddele Kungl. Maj:ts befallningshafvande tillståndsbevis. När tillverkningen
upphört, göre yrkesutöfvaren ock anmälan hos Kungl. Maj:ts
befallningshafvande. Om inkommen anmälan underrätte Kungl. Maj:ts
befallningshafvande skyndsamt kontroll- och justeringsbyrån.

Finnes inom sådan fabrik anordning för framställning af kristalliseradt
socker, skall densamma sättas under kronans lås eller försegling.

Yrkesutöfvare i sådan fabrik vare ock skyldig att föra bok, som
omförmäles i 24 §. Nämnda bok skall, när helst så påfordras, hållas
tillgänglig för den öfverkontrollör, under lrvilkens inseende fabriken är
ställd, äfvensom för den, hvilken eljest äger anställa undersökning i
fabriken.

Hvad i öfrigt i denna förordning stadgas om tillverkare och fabrik,
äger icke tillämpning å yrkesutöfvare och fabrik, hvarom i denna § förmäles.

Såsom ersättning för kontrollkostnaden skall yrkesutöfvaren för
hvarje månad till Kungl. Maj:ts befallningshafvande inbetala tio kronor
för hvarje dag, arbetet enligt anmälan pågått. Betalas ej afgiften inom
utgången af den påföljande månaden, varde densamma utmätt.

Bilaga 1.

141

Kap. in. Om kontrollen.

27 §.

Öfverinseendet öfver kontrollen vid sockerbeskattningen utöfväs
af chefen för finansdepartementets kontroll- och justeringsbyrä.

28 §.

1. Enligt de närmare föreskrifter, som innehållas i ordningsstadgan,
utöfvas kontrollen af öfverkontrollörer samt kontrollpersonal,
bestående af förste kontrollörer och kontrollörer.

2. Öfverkontrollörer förordnas af Kung!. Maj:t, som bestämmer
dem tillkommande ersättning.

3. Förste kontrollörer och kontrollörer ntses af Kungl. Maj:ts
befallningshafvande efter förslag af vederbörande öfverkontrollör samt,
hvad förste kontrollörerna angår, efter chefens för kontroll- och justeringsbyrån
hörande. I hvarje fabrik, med undantag af de i 13 § omnämnda,
skall finnas en förste kontrollör samt nödigt antal kontrollörer.

4. Dagarfvode utgår af statsmedel under tjänstetiden till förste
kontrollör med tolf och till annan kontrollör med sex kronor; och
erhåller en hvar af kontrollpersonalen dessutom, om resa förekommer,
reseersättning med tio kronor för hvarje gång han inträder i tjänstgöring
eller från en till annan fabrik förflyttas.

5. År fabrik belägen utom stad, köping eller municipalsamhälle,
vare tillverkare pliktig att på anmodan af Kungl. Maj:ts befallningshafvande
åt en hvar af den vid fabriken anställda kontrollpersonal till ett
pris af en krona om dagen i fabrikens närhet upplåta ett eldadt, städadt
samt med nödiga möbler och sängkläder försedt boningsrum. Oafsedt
fabrikens belägenhet vare tillverkare ock skyldig att pa anmodan åt
Kungl. Maj :ts befallningshafvande åt en hvar af kontrollpersonalen, som sådant
önskar, anskaffa lämplig kost mot en ersättning af två kronor om
dagen. De i detta mom. omförrnälda ersättningsbelopp afdragas från
det vederbörande tillkommande arfvode och tillhandahållas tillverkaren
genom Kungl. Maj:ts befallningshafvande.

6. Då arbete i sockerfabrik ej pågår och allt socker inlagts
i magasin under kronans lås, må kontrollpersonalen återkallas och
tillsynen vid magasinet öfverlämnas åt den person, Kungl. Maj:ts befallningshafvande
förordnar att såsom förste kontrollör bestrida beväk -

142

Bilaga 1.

ningen. Sådant förordnande lämnas utan att chefen för kontroll- och
justeringsbyrån höres och kan meddelas åt den, som eljest ej är behörig
att vara förste kontrollör. Sålunda förordnad förste kontrollör erhåller
i arfvode af statsmedel tio kronor för hvarje dag hans verksamhet vid
magasinet påkallats. Påkallas hans åtgärd under tillverkningsåret mer
än trettiofem särskilda dagar, skall ersättningen för de dagar, hans
åtgärd därutöfver påkallats, gäldas af tillverkaren.

29 §.

För uppvägning af socker vare tillverkare skyldig att anskaffa
och underhålla våg äfvensom nödiga vikter.

Allt arbetsbiträde, som erfordras för vägningen, lämnas af tillverkaren.

30 §.

Allt socker, som i fabrik införes, där tillverkas eller raffineras
eller därifrån utföres, skall till vikten bestämmas på sätt ordningsstadgan
föreskrifver.

31 §.

1. När socker skall uttagas från fabrik, göre tillverkaren hos
förste kontrollören skriftlig anmälan därom, med angifvande af sockrets
slag och vikten af hvarje kolli äfvensom huruvida sockret skall utlämnas
till fritt bruk eller försändas till annan fabrik, allmänt sockernederlag
eller tullkammare.

2. Utlämnas socker till fritt bruk, skall, sedan vikten däraf
blifvit bestämd samt skatt erlagd eller säkerhet därför ställd, förste
kontrollören utfärda vågsedel i två exemplar, af hvilka det ena öfverlämnas
till tillverkaren och det andra, försedt med kvitto af tillverkaren
eller hans ombud, bilägges kontrollhandlingarna.

3. Föres socker till annan fabrik, allmänt sockernederlag eller tullkammare,
skall, sedan vikten däraf blifvit bestämd, försändelsen i öfrigt
ske under de villkor och bestämmelser, som meddelas i ordningsstadgan.

32 §.

1. Innan sirup eller melass utlämnas från fabrik, bestämmes
enligt 1 § 2 mom. dess sockerhalt. År denna sjuttio procent eller där -

148

Bilaga 1.

öfver af torrsubstansens vikt, förfares med varan på samma sätt som är
stadgadt för socker, eljest äger tillverkaren att däröfver fritt förfoga.

2. År tillverkaren ej nöjd med undersökning, som enligt 1 mom.
blifvit i fabriken verkställd å sirap eller melass, tages däraf prof,
som, försedt med förste kontrollörens ocli tillverkarens sigill, insändes
till kontroll- och justeringsbyrån för verkställande af ny undersökning,
hvars resultat blir afgörande.

33 §.

Där så nödigt aktas, äger Kungl. Maj:ts befallningshafvande förordna,
att inventering och uppvägning af allt i fabrik eller magasin
befintligt socker skall äga ram.

34 §.

Ofverkontrollör och den kontrollpersonal, som är anställd vid
fabrik, äge när som helst för undersökning tillträde till alla inom fabriken
befintliga lägenheter, till boningsrum dock endast mellan klockan nio förmiddagen
och klockan nio eftermiddagen, äfvensom rätt att anställa
undersökning å personer och varor, som lämna fabriken.

35 §.

Ofverkontrollör och den, Kungl. Maj:t eljest förordnar, äge när
som helst tillträde till sådan fabrik, som i 26 § omförmäles, och att där
taga prof af tillverkningen för dess undersökande. Till boningsrum
äge han dock ej tillträde mellan klockan nio eftermiddagen och klockan
nio förmiddagen.

36 §.

Allmän åklagare äger anställa undersökning för upptäckande af
förbrytelser mot denna förordning.

Sådan undersökning bör göras i två vittnens närvaro, och bör
förrättningsmannen för att tillgodonjuta det skydd, som honom därvid
tillkommer, vid förrättningen på sig synbart bära påbjudet tjänstetecken
eller, innan förrättningen företages, uppvisa fullmakt eller förordnande.

Bor förrättningsmannen inom orten eller är där allmänt känd,
vare han frikallad från skyldigheten att sålunda styrka sin behörighet.

Bilaga 1.

144

Kap. IY. Om ansvar för öfverträdelse af förordningens föreskrifter.

37 §.

Den, som utan tillståndsbevis tillverkar eller raffinerar socker
eller tillverkar sirap eller melass, böte från och med etthundra till och
med tvåtusen kronor eller straffes med fängelse från och med en till
och med sex månader samt gällde den i 1 § stadgade skatt.

I sådant fall beräknas skatten efter den tillverkning, som med
ledning af redskapens beskaffenhet, den tid densamma må hafva varit
i bruk och hvad i öfrigt i målet förekommit kan antagas hafva ägt ruin.

38 §.

Den, som från fabrik, där tillverkning eller raffinering af socker
på grund af tillståndsbevis bedrifves, eller från lägenhet, där obeskattadt
socker förvaras under kronans lås, eller under transport af obeskattadt
socker undansnillar sådant,

så ock den, som i fabrik för tillverkning eller raffinering af socker
eller i allmänt sockernederlag eller under transport af obeskattadt socker
olofligen bryter försegling eller öppnar eller borttager läs, som kontrolltjänsteman
eller tullförvaltning åsatt, eller vidtager åtgärd, hvarigenom
vid uppvägning af socker mindre än sockrets råtta vikt af vågen angifves,

straffes med böter från och med femhundra till och med femtusen
kronor eller dömes till fängelse från och med en månad till och med
ett år.

Den sakfällde erlägge ock den skatt, hvaraf kronan gått i
mistning.

39 §.

För förbrytelse, hvarom handlas i 37 eller 38 §, af arbetare eller
annan vid sockerfabrik eller allmänt sockernederlag anställd person ansvara
tillverkaren eller nederlagsinnehafvaren, såsom vore förbrytelsen af honom
själf begången, så framt ej omständigheterna göra sannolikt, att

145

Bilaga 1.

den skett utan hans vetskap och vilja. Begagnar tillverkare ombud
vid rörelsens utöfvande, ansvare dock ombudet jämte tillverkaren och
lika med denne för sådan förbrytelse.

40 §.

1. Underlåter tillverkare att, i enlighet med därom gifna föreskrifter,
föra den bok, som omförmäles i 24 §, eller vägrar han öfverkontrollör
eller förste kontrollör tillgång till samma bok eller vederbörande kontrolltjänsteman
eller den, hvilken äger anställa undersökning om förbrytelse
mot denna förordning, tillträde till rum eller byggnad, där undersökning
må ske, eller till ritning och beskrifning öfver fabriken,
straffes med böter från och med etthundra till och med ettusen
kronor.

2. Underlåter yrkesutöfvare, hvarom i 26 § sägs, att i enlighet
med därom gifna föreskrifter föra bok, som omförmäles i 24 §,
eller vägrar han öfverkontrollör eller den, hvilken eljest äger anställa
undersökning i fabriken, tillgång till nämnda bok eller tillträde till rum
eller byggnad, där undersökning må ske, vare lag samma.

41 §.

Uraktlåter tillverkare eller nederlagsinnehafvare att ställa sig till
efterrättelse något af hvad i denna förordning eller gällande ordningsstadga
föreskrifves eller de föreskrifter, vederbörande kontrolltjänsteman
eller tillsyningsman vid allmänt sockernederlag i enlighet
med denna förordning eller ordningsstadgan meddelar, straffes, där ej
särskildt ansvar är bestämdt, med böter från och med fem till och med
etthundra kronor; och äge Kungl. Maj:ts befallningshafvande att vid
lämpligt vite ålägga honom att sin skyldighet genast eller inom utsatt
tid fullgöra eller ock att låta tills vidare afbryta tillverkningen.

42 §.

Skulle tillverkare, nederlagsinnehafvare eller sådan yrkesutöfvare,
som i 26 § omförmäles, åt någon vid tillsynen öfver hans fabrik eller nederlag
anställd person såsom gåfva något gifva eller erbjuda, böte från
och med tjugu till och med tvåhundra kronor. Den, som gåfvan mottager,
vare underkastad lika ansvar och miste därjämte befattningen.

146

Bilaga 1

43 §.

Den, som innehar eller innehaft befattning vid tillsyn å sockerbeskattningen,
vare förbjudet att röja tillverkares yrkeshemlighet eller
affärsförhållanden. Gör han detta och framgår ej af omständigheterna,
att han om den hemlighet eller de affärsförhållanden erhållit kännedom
å tid, då han dylik befattning ej innehaft, straffes med böter från och
med femtio till och med ett tusen kronor. Sker det för att göra skada
eller begagnar han sig af berörda yrkeshemlighet eller affärsförhållanden
till egen eller annans fördel, då må till fängelse från och med en
månad till och med två år dömas.

Har i nu omförmälda hänseenden genom kontrolltjänstemäns åtgöranden
skada uppkommit, vare han ock skyldig den till fullo godtgöra.

44 §.

När undersökning, hvarom i 36 § fönnäles, anställes mellan klockan
nio om aftonen och klockan fem om morgonen å ställe, dit kontrollpersonalen
då ej äger fritt tillträde, men förbrytelse ej upptäckes, böte
förrättningsmannen från och med fem till och med femtio kronor, där
han ej haft giltig anledning till under sokn ingen.

45 §.

Böter, som enligt denna förordning ådömas, skola, om tillgång
till deras gäldande brister, förvandlas enligt allmän strafflag.

46 §.

Då skatt jämte böter blifvit ådömd enligt denna förordning, må,
där tillgång saknas till skatten eller någon del däraf, böterna ej kunna
med penningar gäldas, utan skall den sakfällde i stället undergå motsvarande
förvandlingsstraff.

47 §.

Böter, som enligt denna förordning ådömas, tillfalla med en tredjedel
kronan och med två tredjedelar åklagaren. Finnes särskild angifvare,
tage han hälften af åklagarens andel. Sådan del tillkomme dock ej

147

Bilaga 1.

angifvare, då angifvelse skett af föräldrar mot barn, barn mot föräldrar,
makar eller syskon mot hvarandra, annan skyldeman mot den, hos
hvilken han njuter kost och underhåll, fosterbarn mot fosterföräldrar
eller tjänare mot husbondefolk under den tid, de äro i tjänsien.

48 §.

Förbrytelse mot denna förordning må endast åtalas af allmän
åklagare.

Finner den, som med kontrollen har befattning, öfverträdelse
begången, som bör föranleda åtal, anmäle han det för allmän åklagare.

Kap. V. Öfvergångsstadganden

49 §.

Denna förordning träder i kraft den 1 september 1906; dock att
föreskrifterna om anmälan och förordnande af kontrolltjänstemän för
det tillverkningsår, som börjar den 1 september 1906, därförut skola
lända till efterrättelse.

50 §.

Beträffande de fabriker, inom hvilka arbete bedrifvits under tillverkningsåret
1904—1905 och som skola vara i gång under tillverkningsåret
1906—1907, skall dock särskilt till efterrättelse lända:

a) De i 10 § omförmälda stängsel, galler och järntrådsnät samt
de i 11 § omförmälda vaktstugor skola första gången bekostas af staten.

b) Därest afsevärda svårigheter möta att inskränka antalet af
fabrikens ingångar till två eller att i öfrigt vidtaga föreskrifna anordningar
inom fabrik, vill Kungl. Maj:t på framställning af tillverkaren
och efter vederbörandes hörande för fabriken meddela de förändrade
bestämmelser, som af omständigheterna kunna påkallas.

c) Senast den 1 oktober 1905 skall tillverkare till Kungl. Maj:ts
befallningshafvande ingifva ritningar till de stängsel och vaktstugor samt
beskrifning å de galler och nät, som vid fabriken erfordras, jämte
kostnadsförslag samt förklaring, till hvilket pris han är villig utföra
arbetet. Till ledning vid förslagens bedömande skall han därjämte in -

148

Bilaga 1.

gifva dels en planritning öfver samtliga fabrikslokalerna med tydligt
angifvande af hvars och ens ändamål, dels ock en uppgift om fabrikens
belägenhet, fabriksområdet, ingångarne till detsamma, de särskilda till
fabriken hörande byggnaderna, de egentliga fabrikslokalerna, de lägenheter,
där uppvägning af socker skall äga rum, förvaringsrummen för
de särskilda fabrikaterna samt behållarne för förvaring af sirap eller
melass. Efter infordrande af yttrande från öfverkontrollör och en i
byggnadsfrågor och ortens pris förfaren person har Kungl. Maj:ts befallningshafvande
att med eget utlåtande insända handlingarna till Kungl.
Maj:t, som beslutar i ämnet. Vill tillverkaren ej utföra arbetet till det
pris, Kungl. Maj:t bestämmer, skall arbetets utförande utbjudas på entreprenad.

51 §.

Vill tillverkare, att socker, som före den 1 september 1906
tillverkats eller förtullats, efter nämnda dag skall kvarligga inom
fabrikens område, göre före den 1 augusti 1906 anmälan därom hos
Kungl. Maj:ts befallningshafvande, som förordnar förste kontrollör och
kontrollörer att, mot arfvode enligt 28 §, utöfva bevakning vid fabriken,
sätta sockret under kronans lås och i vissa fall, på sätt här nedan sägs,
bestämma detsamma till vikt och rendement. Härvid iakttages följande:

a) Socker, som är eller före utgången af augusti månad blir färdigt
till förbrukning, sättes den 31 augusti under kronans lås och må af
tillverkaren uttagas utan erläggande af den skatt, som i denna förordning
stadgas.

b) Råsocker sättes den 31 augusti under kronans lås. Under
september månad äger tillverkaren att i mån af behof däraf för raffinering
vid egen fabrik eller försändning till annan fabrik uttaga större
eller mindre partier, som till vikt och rendement bestämmas, på sätt i
mom. e och g sägs. Det råsocker, som den 1 oktober finnes kvar, skall
omedelbart på enahanda sätt till vikt och rendement bestämmas.

c) Den 29, 30 och 31. augusti 1906 får smältning af socker ej
äga ram inom raffinaderi. Det socker, som ännu den 31 augusti är
under arbete, bestämmes till vikt och rendement enligt mom. e, f
och g.

d) Efter hand som det i mom. b och c omförmälda socker till
vikt och rendement bestämmes, skall tillverkaren i ved-erbörande räkenskap
föras till godo den utrönta mängden af rendementssocker med därå
belöpande skatt enligt 1 § eller ock må, där tillverkaren det begär, detsamma
tillgodoföras tillverkare vid annan fabrik.

149

Bilaga 1.

e) Vid den i mom. b omförmälda inventering nppväges sockret,
dock att, där sockret är packadt i kolli med lika vikt, räkning af antalet
kolli och profvägning af två på hnndradet må vara tillfyllest, därest
ej anledning linnes till antagande, att sockrets vikt ej uppgår till den
uppgifna.

f) Vid inventering af sådana sockerprodukter, som förvaras å
fasta reservoirer och kärl, utrönes vikten genom mätning och bestämmande
af specifika vikten.

g) Vid inventering uttages ur hvarje likartadt parti prof, därvid i
intet fall ett prof må representera mer än femtiotusen kilogram. De
uttagna profven underkastas kemisk undersökning, hvarvid sockerhalten
bestämmes genom polarisation samt askhalten utrönes genom prolVets
inaskning med svafvelsyra, hvarefter rendementet bestämmes genom att
från polarisationen afdraga fem gånger askhalten. Härefter uträknas
för hvarje parti den vikt rendementssocker det innehåller. För verkställande
af den kemiska undersökningen äger förste kontrollören att på
statens bekostnad anlita biträde af sakkunnige.

150

Bilaga, 1.

U tkast

till

Ordningsstadga rörande sockerbeskattningen.

Kap. I. Om kontrolltjänstemännen.

1 §•

1. Chefen för kungl. finansdepartementet inkallar öfverkontrollör
till tjänstgöring och bestämmer de fabriker, öfver Indika han skall
utöfva tillsyn.

2 §•

Öfverkontrollörs aflöning utbetalas efter hvarje månads slut eller
efter tjänstgöringens upphörande från landtränteriet i det län, där
tjänstgöringen ägt rum, och, om denna sträckt sig till flera län, från
landtränteriet i det län, som i kallelsen till tjänstgöring blifvit först
nämndt.

3 §•

Öfverkontrollör insände sin adress, ehvad han är inkallad i tjänstgöring
eller ej, till kontroll- och justeringsbyrån och, om han är tjänstgörande,
därjämte till Kungl. Maj:ts befallningshafvande.

151

Bilaga 1.

4 §•

Ansökning till befattning såsom förste kontrollör eller kontrollör inlämnas
årligen före den 15 juli till Kungl. Maj:ts befallningshafvande, som,
efter att i fråga om ansökning till befattning såsom förste kontrollör hafva
inhämtat chefens för finansdepartementets kontroll- och j usteringsbjrå
yttrande, öfverlämnar ansökningshandlingarna till vederbörande öfverkontrollör.

Sökande skall vid ansökningen foga bevis, hvarmed han vill
styrka sin lämplighet, däribland, om han ej förut tjänstgjort, intyg af
öfverkontrollör om nödig kännedom af gällande författningar och föreskrifter
rörande beskattningen af socker och tillsynen därvid samt, om
den sökande står i tjänsteförhållande, bevis, att han skall erhålla den
för befattningens mottagande erforderliga tjänstledighet.

För att kunna antagas till förste kontrollör måste sökande därjämte
vid ansökningen foga dels betyg öfver aflagd mogenhetsexamen
eller examen från tekniskt läroverk, dels ock, enligt de föreskrifter
Kung]. Maj:t vill meddela, intyg därom att sökanden äger tillräckliga
insikter i verkställandet af analyser å socker, sirap och melass.

Det åligger vederbörande öfverkontrollör att före den 15 augusti
till Kungl. Maj:ts befallningshafvande afgifva förslag till utnämning af
kontrollpersonal. Äfven i fråga om personalens placering vid fabrikerna
afgifve öfverkontrollör förslag, hvarefter Kungl. Maj:ts befallningshafvande
inkallar kontrollpersonal i tjänstgöring, i den mån sådant
erfordras.

5 §.

Kontrollpersonalen skall infinna sig vid fabrik ett dygn före den
tid, då tillverkningen enligt tillståndsbevis må begynna, och kvarstanna
eu hvar till dess han af Kung!. Maj:ts befallningshafvande återkallas.

6 §•

Då förste kontrollör och kontrollör inkallas i tjänstgöring eller
ombyte sker, underrätte Kungl. Maj:ts befallningshafvande därom
vederbörande öfverkontrollör, och skall hvarje förste kontrollör af
Kungl. Maj:ts befallningshafvande tillställas uppgift å h vilka kontrollörer
som beordras att tjänstgöra vid den fabrik, där han blifvit
anställd.

152

Biläga 1.

■> §•

1. Kung!. Maj:ts befallningshafvande eller för hög''st åtta dagar
öfverkontrollör^ äger bevilja förste kontrollör eller kontrollör tjänstledighet
och, där så nödigt pröfvas, förordna annan person att under tiden
bestrida befattningen; och gifve öfverkontrollör Kungl. Maj:ts befallningshafvande
del af sitt åtgörande.

2. Förste kontrollör äge att för högst två dygn bevilja kontrollör
ledighet.

3. Varder den, som till tjänstgöring inkallats, af sjukdom eller
annat förfall hindrad att å bestämd tid infinna sig till tjänstgöring eller
att eljest fullgöra sin befattning, anmäle han det ofördröjligen hos Kungl.
Maj:ts befallningshafvande, som, där så nödigt finnes, inkallar annan.

4. Den, som är satt i ställe för förste kontrollör eller kontrollör,
åtnjuta under sin tjänstgöringstid det arfvode och de öfriga förmåner,
soin tillkomma den, hvilken han företräder.

8 §•

Under tjänstgöring skall en hvar af kontrollpersonalen bära synligt
tjänstetecken.

9 §.

Tjänstgöringsarfvode, med afdrag af tillverkares ersättning för
boningsrum och kost, äger en hvar af kontrollpersonalen utbekomma hos
Kungl. Maj:ts befallningshafvande för en månad i sänder eller vid tjänstgöringstidens
slut samt reseersättning första gången arfvode lyftes,
dock må slutlikvid åt förste kontrollör ej ske, förrän vederbörande
öfverkontrollör meddelat intyg, att kontroll effekterna redovisats och
tj kastellandlingarn a aflämnats.

10 §.

Kontrolltjänstemännen lyda under chefen för kontroll- och justeringsbyrån
och äro pliktige att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter,
han å ämbetets vägnar meddelar.

11 §■

Gor förste kontrollör eller kontrollör sig skyldig till oredlighet, oskicklighet,
opålitlighet eller liknöjdhet eller underlåter han att efterkomma de

158

Bilaga 1.

föreskrifter, öfverkontrollören honom i tjänsten meddelar, äge denne
att skilja honom från ntöfningen af befattningen och att förordna annan
lämplig person att bestrida tjänsten, intill dess Kungl. Maj:ts befallningshafvande,
som genast bör om åtgärden underrättas, i ärendet beslutit.

Kap. IT. Särskilda bestämmelser om beskaffenheten af byggnader och redskap
samt om vissa tillverkare åliggande skyldigheter.

12 §.

1. Stängsel kring fabrik skall bestå af mur, plank, galler eller
järntradsnät, och må mellanrummen i galler eller järntrådsnät ej öfverstiga
fem centimeter.

2. Alla från eller till fabriksområde ledande kanaler skola vara
försedda med särskilda invid stängslet inrättade gallerluckor, som kunna
tillstängas med kronans lås, då kanalerna ej användas för framledande
af vatten.

3. Bryggor och ledningar för att till eller från fabriksområdet
föra betmassa, slamkalk, stenkol eller annat, skola vara så inrättade, att
de kunna afstängas med kronans lås, då de ej användas.

4. I fabrik befintliga rif- och skärmaskiner så ock centrifugapparater
skola vara så inrättade, att de genom anbringande af lås eller
försegling med lätthet kunna sättas ur bruk.

13 §•

Inom eller utom fabriksområde beläget magasin för uppläggning
och förvaring af obeskattadt socker skall, för att kunna godkännas,
vara sa uppfördt, att obehörigt tillträde därtill ej kan vinnas utan synbart
våld. Det bör vara af tillräcklig höjd för sockrets bekvämliga
inläggning äfvensom för magasinets besiktning. Fönster och gluggar,
där sådana finnas, skola vara försedda med järngaller och luckor att
inifrån tillskrufvas. Dörröppningar skola tillslutas med järndörrar eller
brädbeklädda, val beslagna plankdörrar, så anbragta, att de ej kunna
obehörigen aflyftas, och försedda med hvar sin öfver hela dörrens bredd
gående stark järnbom för tilläsning.

154

Bilaga 1.

14 §.

Till uppvägning af socker må endast begagnas våg af sådan
konstruktion, som blifvit af chefen för kontroll- och justeringsbyrån för
ändamålet godkänd.

15 §•

1. Kärl och fasta apparater skola vara försedda med ordningsnummer
och de förra jämväl med uppgift om rymden, och skola beteckningarna
på tydligt och varaktigt sätt anbringas antingen medelst
oljefärg å själfva redskapen eller ock på annat lämpligt sätt, som öfverkontrollören
godkänner.

2. Cisterner för förvaring af sirap och melass skola på olika
höjd och olika sidor vara försedda med kranar, som anbringas på .sätt
öfverkontrollören bestämmer. Kranar vid till- och aflopp skola vara så
beskaffade, att de kunna förses med kronans läs.

16 §.

Den i kungl. förordningen om beskattning af socker föreskrifna
fabriksanmälan skall innehålla uppgift om

a) fabrikens belägenhet,

b) fabriksområdet,

c) ingångarna till detsamma,

d) de särskilda till fabriken hörande byggnaderna,

e) de för kontrollpersonalen afsedda särskilda lokalerna,

f) de egentliga fabrikslokalerna,

g) de fasta apparater, som tjäna till betors tvättning, rifning eller
skärning äfvensom till saftens utpressning eller urlakning samt sockrets
centrifugering,

h) de kärl, som äro afsedda för saftens skedning, saturation, värmning,
kokning, klarning och kristallisering; skolande rymden af hvart
och ett af dessa kärl, uttryckt i liter, därjämte vara angifven,

i) de särskilda lägenheter, där uppvägning af socker skall äga rum,

k) förvaringsrummen för de särskilda fabrikaterna, samt

l) behållarne för förvaring af sirap och melass.

17 §.

Tillverkaren åligger att själf eller genom ombud närvara vid den
besiktning af fabriken, som omnämnes i 23 § af denna ordningsstadga.

Bilaga 1.

155

Kap. III. Om kontrollen.

18 §. *

1. Förste kontrollör åligger:

att hafva närmaste tillsynen öfver de vid fabriken anställde kontrollörer
och mellan dem fördela vakttjänstgöringen och andra kontrollarbeten
inom fabriken,

att tillse det föreskrifven uppvägning af det inom fabriken tillverkade,
dit införda eller därifrån utlämnade socker, därest densamma ej
kontrolleras af förste kontrollören själf, verkställes i kontrollörs närvaro
och noggrann! antecknas,

att i särskild anteckningsbok noggrann! verkställa föreskrift^ anteckningar
rörande de af honom kontrollerade vägningar af socker,

att med ordning och noggrannhet föra föreskrift^ journaler och
längder,

att anbringa kronans lås för alla öppningar, som ej äro ständigt
bevakade eller försedda med gallerverk, och för alla kanaler, bryggor
och ledningar, då de ej skola användas,

att ombesörja, att de i 12 § omförmälda maskiner och redskap
sättas under lås eller försegling, då tillverkning eller raffinering af
socker vid fabriken afslutats,

att omsorgsfullt vårda nycklarna till lås, som sålunda anbringas,
eller som användas vid tillstängning af de inom eller utom fabriken
befintliga magasin för socker,

att jämväl i öfrigt omhänderhafva och vid behof till kontrollörerne
utlämna de för fabriken afsedda kontrolleffekter,

att förvara alla kontrollen rörande handlingar,
att enligt de närmare föreskrifter, chefen för kontroll- och justeringsbyrån
meddelar, å sirap och melass, som skall från fabriken utlämnas,
verkställa undersökning för bestämmande af dess sockerhalt,

att kvittera förpassningar för obeskattadt socker, som till fabriken
ankommer från annan fabrik, allmänt sockernederlag, tullnederlag eller
tullkammare,

att utfärda förpassningar lör obeskattadt socker, som från fabriken
utlämnas för transport till annan fabrik, allmänt sockernederlag eller tullkammare,

att tillse, att de för kontrollen i öfrigt gifna stadganden städse
iakttagas, samt

156

Bilaga 1.

att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, vederbörande öfverkontrollör
eller chefen för kontroll- och justeringsbyrån i tjänsten meddelar.

2. Den i 1 inom. omförmälda undersökning af sockerhalten hos
sirap och melass behöfver icke äga ram i de fall, då förste kontrollören,
på grand af sin erfarenhet om tillverkningen i fabriken, äger kännedom
om varans beskaffenhet.

3. Närmare bestämmelser om undersökning af sockerhalten i sirap
och melass meddelas af chefen för kontroll- och justeringsbyrån.

19 §.

Förste kontrollör åligger att årligen senast den 15 september
genom öfverkontrollören till kontroll- och justeringsbyrån insända:

a) samtliga kontrollhandlingar, som blifvit under föregående tillverkningsår
förda vid den under hans tillsyn ställda fabrik;

b) uppgift för samma tillverkningsår å kontrollörerna vid samma
fabrik samt å deras yrken och tjänstgöringstid; samt

c) redovisning för mottagna kontrolleffekter.

20 §.

Så snart tillverkare hunnit utsluta den fabriksbok, som det enligt
förordningen om beskattning af socker åligger honom fora, skall förste
kontrollören eller, om sådan ej finnes vid fabriken anställd, öfverkontrollören,
ur densamma göra utdrag i enlighet med fastställdt formulär;
och bör dylikt utdrag insändas till kontroll- och justeringsbyrån senast
under loppet af september månad af nästföljande tillverkningsår.

21 §.

Begär tillverkare att under tid, då tillståndsbevis vid fabrik ej
gäller, för reparation eller annan liknande anledning få tillträde till
något redskap, som blifvit satt under kronans lås eller försegling, skall
förste kontrollören eller, där sådan ej finnes vid fabriken anställd, öfverkontrollören,
så fort sig göra låter, infinna sig vid fabriken för att
borttaga låset eller förseglingen och vidtaga de åtgärder, som han finner
af behofvet påkallade. Efter slutad reparation anbringas ånyo läs eller
försegling, dock att under tiden från den 1 maj till den 1 september
tillverkare i råsockerfabrik må äga obehindradt tillträde till samtliga
maskiner och redskap.

Bilaga 1.

157

22 §.

Kontrollör åligger:

att i den ordning förste kontrollören bestämmer bestrida bevakningstjänsten
vid de ingångar till fabriken, Indika icke hållas stängda med
kronans lås, hafva uppsikt vid kanaler, bryggor och ledningar, äfvensom
kontrollera vägningen af socker, som i fabriken tillverkas, dit införes
eller därifrån utföres,

att i särskild anteckningsbok noggrannt verkställa föreskrift^
anteckningar rörande de af honom kontrollerade vägnifigar af socker
och omedelbart efter dessas afsilande därom afgifva rapport till förste
kontrollören,

att tillse, att i fabriken de för kontrollen gifna stadganden iakttagas,
samt

att ställa sig till efterrättelse hvad honom i tjänsten af vederbörande
anbefalles.

23 §.

Innan arbetet inom fabrik efter nytt tillståndsbevis börjar, anställe
förste kontrollören besiktning af fabriken för att utröna, huruvida
byggnader och redskap öfverensstämma med fabriksanmälan och
tillhörande ritning samt föregående besiktningsprotokoll. Besiktningen
må verkställas endast vid dagsljus. Hinner densamma icke afslutas på
dagen, skall den afbrytas vid skymningen för att fortsättas påföljande
helgfria dag.

Med ledning af besiktningen uppsättes protokoll, innehållande
uppgift på de förändringar, som vidtagits med byggnader och redskap
efter näst föregående besiktning, eller att förändring ej ägt rum. Af
detta protokoll utskrifvas två exemplar, hvaraf det ena bilägges den
vid fabriken förvarade fabriksanmälan och det andra insändes till öfverkontrollören.

Vid besiktningen tillses, att las eller försegling, som under tider,
då tillverkning icke äger rum, blifvit å maskiner eller apparater anbragt,
är i behörigt skick. Lås eller försegling må dock ej från nämnda
maskiner eller apparater borttagas, förrän desamma skola sättas i verk- ,
samhet.

24 §.

Omedelbart innan uppvägningen af socker börjar, skall den kontrollör,
som därvid tjänstgör, tillse, det vågen är riktig; och skall han

158

Bilaga 1.

anteckna resultatet af undersökningen i sin uti 22 § omförmälda anteckningsbok.
Hvarje gång en kontrollör aflöser en annan vid vägningen,
skall den förre anställa en dylik undersökning ocli på lika sätt inskrifva
resultatet i sin anteckningsbok.

25 §.

1. Uppvägning af socker skall ske inför vederbörande kontrolltjänsteman.

2. Vågning af bitsocker, kaksocker och socker, som förpackas i
säck, sker vid inpackningen. Vägning af annat socker sker, då sockret
skall utföras från fabriken.

3. Vid vägningen fråndrages vikten af förpackning, där sådan
ifrågakommer. Vikten af säckar och pappersomslag fastställes genom
profvägning, som tid efter annan verkställes. Vikten af annan förpackning
fastställes för hvarje kolli före användandet.

4. Då socker förvaras i säck, skall hvarje säck innehålla etthundra
kilogram. Den befunna nettovikten af socker i lådor och fat
antecknas å hvarje kolli, som äfven förses med märke och nummer.

5. Efter pröfning af öfverkontrollör må kontrollpersonalens
befattning med sockrets uppvägning kunna inskränkas därtill, att antalet
kolli räknas och ett mindre antal däraf profväges.

6. Efter vägningen skall socker, som ej utföres från fabriken,
uppläggas under kronans lås. Då sådant socker utlämnas, behöfver det
ej omvägas.

7. Då socker införes i fabrik, erfordras i allmänhet, att endast
två för hundradet af antalet kolli omvägas, där ej särskild anledningföreligger
till antagande, att sockrets vikt ej motsvarar den uppgifna.

26 §.

Införande eller utlämnande af socker må i fabrik äga rum allenast
under hvardagar mellan klockan sex om förmiddagen och klockan
nio om eftermiddagen.

27 §.

1. Förste kontrollören skall, efter granskning af kontrollörernas
anteckningsböcker, dagligen införa de under föregående dag däri äfvensom
i hans egen anteckningsbok intagna uppgifterna om sockers npp -

159

Bilaga 1.

vågning uti tillverknings- och magasinsjournalerna, hvilka böcker skola
vara upprättade enligt formulär, som fastställas af chefen för kontrolloch
justeringsbyrån.

2. I tillverkningsjournalen skall i särskilda kolumner antecknas:
vikten af socker, som för raffinering till fabriken införes, vikten af
socker, som införes för omarbetning, vikten af allt i fabriken förfärdigadt
socker, som blifvit uppvägdt, samt vikten af det socker, som antingen
omedelbart från fabriken utlämnas eller under kronans lås upplägges
på magasin inom eller utom fabriksområdet.

3. I magasinsjournalen antecknas, jämväl i särskilda kolumner, å
ena sidan, vikten af det socker, som å magasinet upplägges, samt, å
andra sidan, vikten af det socker, som från magasinet utlämnas vare
sig till fritt bruk eller för omarbetning i fabriken eller för utförsel ur
riket eller för transport till annan fabrik eller allmänt sockernederlag.

28 §.

I hvarje fabrik skall härjämte förste kontrollören enligt af chefen
för kontroll- och justeringsbyrån fastställdt formulär föra skatteafräkningslängd.

I denna längd skall antecknas, i en kolumn det belopp, för livilket
tillverkaren ställt säkerhet i syfte att utfå socker utan att kontant erlägga
skatt, samt de af betalningar, som, enligt de skattekvittenser tillverkaren
företer, tid efter annan göras å skatten, i en annan kolumn
den vikt socker, som enligt fabriks- och magasinsjournalerna utlämnats
till fritt bruk, med därå belöpande skatt, samt i en tredje kolumn det
saldo, tillverkaren har till godo, skolande vid hvarje månads slut de
två första kolumnerna hopsummeras och slutsummorna öfverföras till de
för nästa månad afsedda nya sidorna, hvarjämte det saldo, tillverkaren
har till godo, utföres i tredje kolumnen.

29 §.

Första helgfria dagen i hvarje månad skall förste kontrollören till
kontroll- och justeringsbyrån och öfverkontrollören öfversända utdrag
af skatteafräkningslängden för föregående månad; och skall öfverkontrollören,
sedan sådant utdrag blifvit vid hans nästa besök i fabriken
attesteradt, insända detsamma till Kungl. Maj:ts befallningshafvande.

Omedelbart efter det tillverkningen vid fabriken upphört och allt
socker från densamma bortförts, skall med utdrag af skatteafräkningslängden
för den förflutna delen af månaden på liknande sätt förfaras.

160

Bilaga 1

30 §.

Vid hvarje fabrik skall förste kontrollören föra en dagbok, i
hvilken antecknas:

resultatet af de utaf förste kontrollören verkställda undersökningar
af sirap eller melass,

de bestämmelser, öfverkontrollören meddelar angående sockrets
vågning,

när tillverkningen inom fabriken upphört,

när allt i fabriken tillverkadt socker upplagts på magasin,

när allt sockret utlämnats från fabriken,

samt alla andra anmärkningsvärda tilldragelser i fabriken, hvilka
röra redskapen, tillverkningen eller kontrollen därå.

31 §.

Öfverkontrollörs allmänna åliggande är att hålla tillsyn öfver efterlefnaden
af de för kontrollen öfver sockerbeskattningen gällande författningar;
och skall han för detta ändamål i fabriker och allmänna
sockernederlag tillse, att byggnader, apparater och redskap befinnas i lagenligt
skick, undersöka de vågar och de vikter, hvarmed sockret uppväga,
tillse, att alla beräkningar i kontrollpersonalens anteckningsböcker,
i journaler och skatteafräkningslängcler äro riktiga, granska utdragen vilde
senare samt i öfrigt öfvervaka, att kontrollpersonal och tillsyningsman
noggrann! tillämpa meddelade föreskrifter.

32 §.

Tid efter annan skall öfverkontrollören besöka de inom hans distrikt
belägna saftstationer och sirupsfabriker för att tillse, att i dessa
fabriker ej drifves annan rörelse än den anmälda.

Under den tid, tillståndsbevis vid annan fabrik gäller, skall öfverkontrollören
besöka fabriken minst två gånger i månaden; och göre han
därom anteckning i den af förste kontrollören förda dagboken.

Sedan tillståndsbevis vid annan fabrik än saftstation upphört att
gälla, skall öfverkontrollören besöka fabriken en gång i månaden eller
oftare, i fall chefen för kontroll- och justeringsbyrån sådant föreskrifver.

Bilaga 1.

161

33 §.

Ofverkontrollör skall tillhandahålla såväl förste kontrollörer som tillsyningsman
vid allmänna sockernederlag de för kontrollen nödvändiga
effekterna, såsom lås och ämbetssigill, äfvensom formulär och blanketter
till föreskrift^ böcker och journaler samt till utdrag ur dessa; och äge
han därför att hos kontroll- och justeringsbyrån rekvirera samma effekter,
formulär och blanketter till behöflig^ antal.

34 §.

Inom fjorton dagar efter hvarje månads slut insände öfverkontrollör
till kontroll- och justeringsbyrån uppgift å de fabriker och
allmänna sockernederlag, han under månaden besökt, tiderna för besöken
och hvad anmärkningsvärdt därvid förefallit. Inträffar under månadens lopp
något af större vikt, bör anmälan därom genast till byrån insändas.

Kap. IV. Om allmänna nederlag för obeskattadt socker.

35 §.

Vill någon vinna rättighet att tills vidare innehafva sådant allmänt
nederlag- för obeskattadt socker, som omförmäles i 3 § af förordningen
om beskattning af socker, göre härom ansökning hos Kungl. Maj:t i
finansdepartementet och uppgifve därvid stället, där nederlaget skall
inrättas.

36 §.

Finner Kungl. Maj:t skäl bifalla ansökningen, åligger den, som
sålunda erhållit rättighet att innehafva allmänt sockernederlag att inrätta
det därför afsedda magasinet på sätt 13 § af denna ordningsstadga
föreskrifver.

Då i dylikt magasin förvaras obeskattadt socker, skall detsamma
stå under kronans läs.

37 §.

Förrän medgifven rättighet till allmänt sockernederlag får begagnas,
skall den, som undfått rättigheten, med företeende af tillstånds 21 -

162

Bilaga 1.

resolutionen anmäla sig hos Ivungl. Maj:ts befallningshafvande i det
län, där nederlaget är beläget, äfvensom ställa säkerhet för två månaders
kontrollkostnad vid nederlaget. Den afgift, staten för hvarje månad
fått utbetala för kontrolltillsynen vid nederlaget, skall af nederlagsinnehafvaren
under följande månad inbetalas till Knngl. Maj:ts befallningshafvande,
vid äfventyr att beloppet eljest utmätes.

38 §.

1. Tillsyn vid allmänt sockernederlag utöfvas af särskild tillsyningsman,
som, efter förslag af vederbörande öfverkontrollör, för
högst ett år i sänder förordnas af Knngl. Mapts befallningshafvande,
dock med rätt för Kungl. Maj:ts befallningshafvande, om anledning
därtill förekommer, att jämväl tidigare skilja honom från befattningen.

2. Tillsyningsman åtnjuter godtgörelse af staten med tio kronor
för hvarje dag, socker blifvit upplagdt å eller uttaget från nederlaget.

3. Skulle de tillsyningsmannen åliggande göromål vid nederlaget
blifva af den omfattning, att desamma icke kunna af honom nöjaktigt
fullgöras, äge Kungl. Maj:ts befallningshafvande, efter öfverkontrollörens
hörande, förordna en eller flere biträdande tillsyningsmän.

4. Biträdande tillsyningsman åtnjuter af staten godtgörelse med
sex kronor för hvarje dag han är tjänstgörande.

39 §.

Tillsyningsman åligger:

att anbringa kronans läs för nederlagets dörrar,
att omsorgsfullt vårda nycklarna till lås, som sålunda anbringas,
att öfvervaka sockrets uppläggande å och uttagande från nederlaget
äfvensom föreskrifven vägning vid båda dessa tillfällen,

att med ordning och noggrannhet föra föreskrifna journaler och
längder,

att kvittera förpassningar för obeskattadt socker, som till nederlaget
ankommer från fabrik, annat allmänt sockernederlag, tullnederlag
eller tullkammare,

att utfärda förpassningar för obeskattadt socker, som från nederlaget
utlämnas för transport- till fabrik, annat allmänt sockernederlag
eller tullkammare,

163

Bilaga 1.

att tillse, att de för kontrollen gifna stadga rid en städse iakttagas,

att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, vederbörande öfverkontrollör
eller chefen för kontroll- och justeringsbyrån i tjänsten
meddelar, samt

att hafva sin bostad i nederlagets närhet.

40 §.

1. Innan törsta uppläggningen af socker å allmänt sockernederlag
får ske, skall öfverkontrollören i nederlagsinnehafvarens eller hans ombnds
närvaro verkställa besiktning af nederlagsmagasinet.

2. Finnes vid besiktningen magasinet vara i något afseende
annorlunda inrättadt, än gällande författningar medgifva, skall öfverkontrollören
föreskrifva nödig rättelse; och må ej socker å nederlaget
uppläggas, förrän den föreskrifna rättelsen blifvit verkställd. Åtnöjer
sig icke nederlagsinnehafvaren med öfverkontrollörens föreskrift, anmäle
han genast förhållandet hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande, hvilken
äger att i ärendet besluta.

3. Med ledning af besiktningen upprättar öfverkontrollören öfver
nederlagsmagasinet beskrifning, hvilken utskrifves i två exemplar, hvaraf
det ena öfverlemnas 1 ill tillsyningsmannen och det andra behålles af
öfver ko ntrollören.

41 §•

1. Öfver allt på allmänt sockernederlag upplagdt och därifrån utlämnadt
socker skall tillsyningsmannen föra magasinsjourna], däri antecknas,
å ena sidan vikten af det socker, som å nederlaget upplägges, samt å
andra sidan vikten af det socker, som från nederlaget utlämnas, vare
sig till fritt bruk eller för utförsel ur riket eller för transport till fabrik
eller annat allmänt sockernederlag.

2. Härjämte skall tillsyningsmannen enligt af chefen för kontrolloch
justeringsbyrån fastställdt formulär föra skatteafrälmingslängd. Om
sättet för upprättandet af denna längd äfvensom för utdrag af densamma,
gälle i tillämpliga delar till efterrättelse hvad i 28 och 29 §§ finnes
stadgadt.

3. Tillsyningsman skall årligen senast den 15 september genom
öfverkontrollören till kontroll- och justeringsbyrån insända magasins journalen
och skatteafräkningslängden för sockernederlaget för nästföregående
tillverkningsår, så ock de till samma handlingar hörande verifikationer.

164

Bilaga 1.

42 §.

I fråga om kontrollen vid allmänna nederlag för obeskattadt socker
galle i (ifrigt i tillämpliga delar till efterrättelse, livad som stadgas uti
8, 18, 25, 29—31, 33, 34 och 36 §§ af förordningen om beskattning
af socker samt i 6—9, 11, 14, 24—26 samt 30 §§ i denna ordningsstadga,
med iakttagande därvid, att hvad som finnes stadgadt ifråga
om tillverkare skall gälla om nederlagsinnehafvare, hvad som stadgats
om förste kontrollör skall gälla om tillsyningsman och hvad som gäller
om kontrollör skall tillämpas å biträdande tillsyningsman.

Kap. V. Om transport af obeskattadt socker.

43 §.

1. Obeskattadt socker må, behörigen förpassadt, sjöledes eller på
järnväg försändas från fabrik, allmänt sockernederlag eller tullkammare
till fabrik eller allmänt sockernederlag, eller från fabrik eller allmänt
sockernederlag till tullkammare; så ock, i den ordning i tullstadgan
skils, från tullkammare till tullkammare.

2. Sker förflyttning af obeskattadt socker helt eller delvis på
annat sätt än å fartyg eller på järnväg, skall transporten, där den ej
utföres uti af vederbörande kontroll- eller tulltjänstemän förseglade
vagnar, äga rum under dylika tjänstemäns bevakning.

3. Då obeskattadt socker, på sätt i 1 mom. sägs, skall försändas
under förpassning samt tullstadgans föreskrifter om förpassning icke
äga tillämpning, afgifve godsägaren till vederbörande förste kontrollör
vid fabrik, tillsyningsman vid allmänt sockernederlag eller tullförvaltning
förpassningsinlaga, affattad i tre exemplar, om försändningen skall äga
rum sjöledes, och i fyra exemplar, om den skall ske på järnväg; börande
inlagan upptaga märke, nummer och vikt å hvarje kolli, samt
lägenheten, med hvilken, orten, hvarthän försändningen skall ske, samt
emottagare!!. Vid försändelse af infördt socker från tullkammare till
fabrik skall därjämte uppgifvas den eller de lägenheter, med hvilka
sockret inkommit, samt tiden då det angifvits till förtullning.

Föres obeskattadt socker å järnväg, skall detsamma föras under
kronans lås eller försegling.

44 §.

1. Förpassning å obeskattadt socker, som försändes inom riket,
skall äga den lydelse formuläret litt. A. utvisar.

165

Bilaga 1.

2. Vid försändning sjöledes af obeskattadt socker tecknas förpassningen
å två exemplar af förpassningsinlagan, af liviika det ena
tillställes skepparen och det andra med posten öfversändes, om godset
sändes till fabrik, till förste kontrollören vid fabriken, om godset sändes
till allmänt sockernederlag, till tillsyningsmannen vid nederlaget, eller, om
godset sändes till tullkammare, till tullförvaltningen å den ort, dit godset
skall afgå; börande kvitto å sockret af skepparen tecknas å det
tredje exemplaret af inlagan, hvilket hos förste kontrollören, tillsyningsmannen
eller tullförvaltningen i afsändningsorten därefter förvaras.

3. Vid försändning på järnväg af obeskattadt socker tecknas
förpassningen å tre exemplar af förpassningsinlagan, af hvilka ett under
transporten åtföljer godset, ett kvarblifver å järnvägsstationen till därvarande
godsexpeditions säkerhet och det tredje alsändes med posten
till vederbörande förste kontrollör, tillsyningsman eller tullförvaltning
i destinationsorten; och meddelas i detta fall af vederbörande järnvägstjänsteman
vid godsets mottagande kvitto å det fjärde exemplaret af
inlagan, som därefter bör hos förste kontrollören, tillsyningsmannen
eller tullförvaltningen i afsändningsorten tvärstanna.

4. Sedan socker, hvarom i denna paragraf är nämndt, till destinationsorten
i behörigt skick ankommit, åligge härvarande förste kontrollör,
tillsyningsman eller tullförvaltning att härom meddela attest a
det dit öfversända exemplaret af förpassningen och detsamma därefter
med posten återsända till förste kontrollören, tillsyningsmannen eller
tullförvaltningen i afsändningsorten

45 §.

För allt obeskattadt socker, som under transport mellan inrikes
orter förkommer, skall afsändaren ofördröjligen betala vederbörlig skatt.
Kan lian sedan lagligen styrka, att godset genom skeppsbrott, uppbringning
eller annan olycka gått förloradt, äge han att återbekomma
därå belöpande skatt. För den förlust, han i annat fall lidit, ma nan
söka sitt åter af vederbörande skeppare eller järnvägsförvaltning.

Öfvergångsstadgande.

Donna ordningsstadga träder i kraft den 1 september 1906; dock
att föreskrifterna om anmälan och tillsättning af kontrolltjänstemän för
det tillverkningsår, som börjar den 1 september 1906, därförut skola
lända till efterrättelse.

166

Bilaga 1.

Formulär Filt. A.

Enligt förordningen om beskattning af socker och ordningsstadgan
rörande sockerbeskattningen angifves till försändning med järnväg (med
skepparen N. N., ångbåten N. N.) från sockerfabriken i N. (allmänna
sockernederlaget i K, tullkammaren i N.) till 1ST. N. och sockerfabriken
i N. (allmänna sockernederlaget i N., tullkammaren i JSL):

Märke: X. Y. Z.

Kris 1—100.

(Specifikation: ,

N:r 1. Brutto 30 kg., tara kg.

N:r 2. » 20 » » » .)

100 säckar socker, vägande netto
10,000 kg.,

(100 lådor bitsocker, vägande netto 2,500
kg., enligt specifikation,)

(hvilka hitkommit från Hamburg med skepparen
N. N., ångbåten N. N. samt angifvits
till förtullning den ).

N. N. den. 19 .

N. N.

Ofvanstående 100 säckar socker, vägande netto 10,000 kg., (hvilka
hitkommit från Hamburg med skepparen N. N., ångbåten N. N. och angifvits
till förtullning den ,) förpassas till N. N. och socker fabriken

i N. (allmänna sockernederlaget i N., tullkammaren i N.).

Sockerfabriken i N. (Allmänna sockernederlaget i K, Tullkammaren
i N.) den 19 .

N. N.

Bilaga 1.

167

Utkast

till

ändrad lydelse af rubriken “Socker44

i fulltaxan.

579.	Socker: ralfineradt, alla slag, såsom topp-, kandi- och kålt- samt krossadt eller	Kvantitet för tull-beräkningen.	Tull- sats. öre. ■
580.	pulvriseradt socker ............. oraffineradt : a) till färgen icke mörkare än n:o 18 af den i världshandeln gällande holländska standard, hvarå general-prof genom generaltullstyrelsens för-sorg hållas vederbörande tullkammare	1 kilogram	20;
581.	tillhanda ............... b) till färgen mörkare än nämnda standardnummer, äfven om varan in-	1 kilogram	20 [
	kommer i upplöst eller flytande tillstånd	1 kilogram	11,75
582.	sirap och melass ............................	1 kilogram	10

Anm. Då infördt socker utlämnas till fritt bruk, erlägges därför skatt enligt
kung!, förordningen om beskattning af socker.

168

Bilaga 1.

Utkast

till

ändrad lydelse af § 9 i Underrättelser om hvad
vid tulltaxans tillämpning iakttagas bör.

§ 9.

1. Vid utförsel sjöledes från stapelstad af följande, utaf utländskt''''
råämne inrikes tillverkade varor beviljas restitutionsvis af tullmedlen:
för 1 kilogram raffineradt socker, topp-, kandi-* och kak-..... 13 öre.

Bilaga 1.

169

Förklaring till vissa §§ al utkasten till förordning om beskattning af
socker och till ordningsstadg-a rörande sockerbeskattningen.

Vid nu gällande beskattningssätt tinnes intet hinder för raffinaderierna
att för omarbetning återtaga socker, som, sedan det lämnat
fabriken, skadats. Vid en konsumtionsskatt åter, där äfven raffinaderierna
stå under kontroll, kan redan beskattadt socker i dylikt fall icke utan
vidare åter införas i raffinaderi, då det i sådan händelse två gånger skulle
drabbas af skatten. För att undvika denna olägenhet med beskattningssätt
et har bestämmelsen i 6 § af utkastet till förordning tillkommit. Däri
medgifves nämligen, att skadadt socker får återinföras till fabrik, därifrån
det utlämnats, och att vid sådant återlämnande annat socker till
lika mängd och af samma slag utan erläggande af skatt i stället får
från fabriken utlämnas till fritt bruk. Kommitterade hafva således
ansett, att rätten att omarbeta skadadt socker, som utlämnats till fritt
bruk, endast bör tillkomma den fabrik, hvarifrån sockret utlämnats.
Nämnda rätt är emellertid enligt utkastet ytterligare så begränsad, att
återinförandet endast får ske, om sockret skadats, innan köparen mottagit
det, och att återinförandet måste ske under den kontroll, Kungl.
Maj:ts befallningshafvande efter den i fabriken anställde förste kontrollörens
hörande för hvarje särskildt fall föreskrifver.

I 12 § 2 mom. af utkastet till förordning finnes en föreskrift om
skyldighet för tillverkaren att för vederbörande förste kontrollör eller
hans ställföreträdare upplåta det laboratorium, som kan finnas i fabriken,
för utförandet af behöfliga undersökningar. Enligt 18 § i utkastet till
ordningsstadga skall det nämligen åligga förste kontrollör i fabrik att
å sirap och melass, som skall utlämnas från fabriken, verkställa undersökning
för bestämmande af dess soclcerhalt. Då emellertid sådan
undersökning enligt 2 mom. af nyssnämnda § icke behöfver äga rum
i de fall, då förste kontrollören på grund af sin erfarenhet om tillverkningen
i fabriken äger kännedom om varans beskaffenhet, komma vid
tillämpning af en konsumtionsskatt de erforderliga kemiska undersökningarna
antagligen att blifva rätt få. Af sådan anledning har det
ansetts ej vara nödvändigt, att i sockerfabrikerna finnas särskilda för
kontrollen afsedda laboratorier, utan tillräckligt att förste kontrollören
erhåller tillträde till fabrikens laboratorium.

170

Bilaga 1.

Bestämmelsen i 14 § af utkastet till förordning afser att i möjligaste
mån förenkla kontrollen i sockerfabrikerna. Genom att det tillverkade
sockret efter band upplägges på magasin under kronans lås,
kan man nämligen åstadkomma, att socker, som vid inpackningen uppvägts
och omedelbart därefter inlägges på magasinet, ej behöfver ånyo
vägas, när det lämnar fabriken. Likaså vinnes därmed den i motiverna
omförmälda fördelen, att sedan i råsockerfabrikerna allt socker vid kampanjens
slut upplagts på magasinet, kontrollpersonalen kan återkallas
och vid fabrikerna anställas särskilda t. f. förste kontrollörer, hvilka
blott på kallelse behöfva infinna sig för att öfvervaka sockrets uttagande
från magasinet.

De i 15—22 §§ af utkastet till förordning lämnade stadgandena
om fabriks- och driftsanmälan och därmed i sammanhang stående ämnen
äro i hufvudsak lika med motsvarande föreskrifter i kommitterades förslag
och nu gällande lagstiftning. Då emellertid fabriksan ordningarna
i sockerfabrikerna vid en konsumtionsskatt måste vara betydligt mer
invecklade än nu och det måste vara i tillverkarens intresse att vid ifrågasatta
ändringar i fabriksanordningar få desamma pröfvade före arbetets
vidtagande, har ansetts nödigt föreslå det i 18 § intagna stadgandet.

23 § innehåller en bestämmelse, som afser att förhindra att,
sedan tillståndsbevis till sockertillverkning vunnits och kontrollpersonal
anställts vid fabrik, tillverkaren skall i onödan uppskjuta början af
tillverkningen eller göra afbrott däri. Påföljden är i förra fallet,
att tillverkaren får svara för arfvodet till kontrollpersonalen för den
tid utöfver fem dagar, som tillverkningens början uppskjutes, och i
senare fallet, att han får svara för hela arfvodet till kontrollpersonalen,
därest, i följd af afbrotten i tillverkningen, under den del af tillverkningsåret,
arbete i fabriken enligt anmälan fortgått, icke tillverkats i
medeltal femtusen kilogram socker för hvarje lielgfritt dygn.

Om ändamålet med den i 24 § af utkastet till förordning tillverkaren
ålagda bokföringsskyldighet är redan taladt i den allmänna
motiveringen samt vid 19 § i kommitterades förslag till förordning.

Bestämmelserna om de olika kontrolltjänstemännen, deras aflöning
och uppgifter äro redan i den allmänna motiveringen skildrade. 1 fråga
om den vid hvarje fabrik anställda kontrollpersonalens ställning till
tillverkaren hänvisas till 28 § 5 mom. i utkastet till förordning och
hvad i den speciella motiveringen till kommitterades förslag yttrats om
15 § 7 mom. i förslaget till förordning.

Af de speciella bestämmelserna i utkasten vilja kommitterade här
särskildt framhålla dem, som beröra sättet för skattebetalningen och

171

Bilaga 1.

kontrollen där öfver. I 31 § af utkastet till förordning föreskrifves sålunda,
i 1 inom., att när socker skall uttagas från fabrik, vare sig till
fritt bruk eller eljest, skall tillverkaren därom göra skriftlig anmälan
bos förste kontrollören, med angifvande af sockrets slag och vikten af
hvarje kolli, samt i 2 mom., att, då socker utlämnas till fritt bruk, skall,
sedan vikten däraf blifvit bestämd samt skatt erlagd eller säkerhet därför
ställd, förste kontrollören utfärda vågsedel i två exemplar, af hvilka
det ena öfverlämnas till tillverkaren och det andra, försedt med kvitto
af tillverkaren eller hans ombud, bilägges kontrollhandlingarna. Med
dessa handlingar förstås närmast den i 28 § af utkastet till ordningsstadga
omförmälda skatteafräkningslängden. I denna längd skall antecknas,
i en kolumn det belopp, för hvilket tillverkaren ställt säkerhet
i syfte att uttaga socker utan att kontant erlägga skatt samt de afbetalningar,
som, enligt de skattekvittenser tillverkaren företer, tid efter
annan göras å skatten, i en annan kolumn den vikt socker, som enligt
fabriks- och magasinsjournalerna utlämnats till fritt bruk, med därå
belöpande skatt, samt i en tredje kolumn det saldo, tillverkaren har
tillgodo. Genom dessa bestämmelser har åsyftats, att icke i något fall
större mängd socker skall kunna utlämnas än den, hvarför säkerhet blifvit
ställd, och att således tillverkaren för att få uttaga mer socker, än som
svarar mot den ställda säkerheten, måste göra afbetalningar å skatten.
Kungl. Maj:ts befallningshafvande har med ledning af utdrag ur skatteafräkningslängden
att tillse, att skatten för uttaget socker, för hvilket
säkerhet blifvit ställd, erlägges inom stadgad tid.

Bland kontrollföreskrifterna återstår att erinra om stadgandet i
33 § af utkastet till förordning, att Kungl. Maj:ts befallningshafvande,
där så nödigt aktas, äger förordna, att inventering och uppvägning af
allt i fabrik eller magasin befintligt socker skall äga rum. Då en sådan
inventering måste vålla uppehåll i fabriksdriften och i och för sig måste
vara en omständlig åtgärd, är tydligt, att densamma icke kan eller bör
tillgripas annat än, då grundad misstanke förefinnes, att i fabriken skatteförsnillning
äger rum.

Ansvarsbestämmelserna enligt utkasten äro i det hufvudsakligaste
lika med dem, som förekomma i kommitterades förslag, och få kommitterade
därför här hänvisa till hvad som därutinnan anförts i kommitterades
speciella motivering. I fråga om utkastets stadganden anse kommitterade
sig emellertid böra framhålla, att 37 § afser att bestraffa all tillverkning,
som utan förvärfvad rättighet beclrifves, och att sålunda den,
som enligt 26 § gjort anmälan om att tillverka skattefri sirap eller
melass, ådrager sig straff enligt 37 §, om han tillverkar sådan vara,

172

Bilaga 1.

hvars sockerhalt vid direkt polarisation befinnes utgöra sjuttio procent
eller däröfver af torrsubstansens vikt.

Slutligen hafva kommitterade att i korthet yttra sig om de i
49—51 §§ af utkastet till förordning intagna öfvergångsstadgandena.

Då fett eventuellt anordnande af sockerbeskattningen såsom en
konsumtionsskatt i hvarje fall icke kan träda i tillämpning förrän tidigast
ett år, efter det förordning därom utkommit, har i 49 § föreslagits, att
förordningen skulle träda i kraft den 1 september 1906 eller samtidigt
med det då börjande tillverkningsåret. Förutsättningen för att äldre
sockerfabriker skola komma i åtnjutande af de lättnader i afseende it
fabrikernas yttre anordningar, som af kommitterade berörts i den allmänna
motiveringen, är enligt 50 §, att inom fabrikerna bedrifvits
arbete under tillverkningsåret 1904—05. Skulle någon ny fabrik komma
att anläggas i den närmaste framtiden och ej hinna igångsättas förrän
vid början af tillverkningsåret 1905—06 eller efter det en förordningom
en konsumtionsskatt redan utfärdats, har det synts kommitterade
rättvist, att den, som anlägger eu sådan fabrik, skall vara skyldig att
beträffande dess anordnande ställa sig förordningens allmänna föreskrifter
till efterrättelse.

Då kommitterade utgått från att staten skall svara för kostnaderna
för nödvändiga förändringar i de äldre fabrikerna, hafva kommitterade
i 50 § 3 mom. upptagit bestämmelse om hur förhållandet mellan staten
och fabrikerna skall i nämnda hänseende regleras.

51 § afser att bestämma, huru vid öfvergången från nuvarande
beskattningssystem till en konsumtionsskatt bör förfaras med
socker, som redan drabbats af betskatten och vid eu ny förordnings
ikraftträdande kommer att sättas under bevakning. Sådant socker bör
nämligen vara fritt från konsumtionsskatten. Tillverkaren skall för
sockret i vederbörande räkenskap tillgodoföras den utrönta mängden
af rendementssocker med därå belöpande skatt. De olika sockerslagen
måste emellertid uppskattas efter kemisk analys, utförd i enlighet med
den i Frankrike tillämpade sackarimetriska metoden. Såväl de sålunda
erforderliga undersökningarna som själfva inventeringen af fabrikernas
inneliggande sockerlager blifva visserligen besvärliga, såsom af innehållet
i förevarande § åskådliggöres, men torde svårigheterna något
reduceras genom det förhållandet, att lagren vid den afsedda tiden för
förordningens ikraftträdande pläga vara de minsta under året.

173

Bilaga 1.

I detta sammanhang vilja kommitterade härjämte påpeka, hurusom
de i 44 § af utkastet till ordningsstadga lämnade föreskrifterna, att
vederbörande förste kontrollörer, tillsyningsman vid allmänna sockernederlag
och tullförvaltningar vid förpassning af obeskattadt socker
skola i viss ordning befordra förpassningsinlagorna, synts kommitterade
vid ett införande af en konsumtionsbeskattning komma att påkalla särskilda
bestämmelser om rätt för förste kontrollörer och tillsyningsman
vid allmänna sockernederlag att i tjänsteärenden begagna tjänstefrimärken
och tjänstebrefkort.

174

Bilaga 2.

Bil. 2.

Berättelse öfver den enligt nådiga brefvet den 5 juli 1903
anordnade försökskontrollen vid Kjeflinge sockerfabrik
kampanjen 1905 04.

I afseende å planen för anordnandet af försökskontrollen hänvisas
till de allmänna föreskrifter, som af kungl. finansdepartementets kontrolloch
justeringsbyrå utfärdats.

Försökskontrollen omfattade:

bestämmande af de utvunna sockerprodukternas vikt och

proftagning samt undersökning af betsnitseln och de utvunna
sockerprodukterna.

Utom hvad i de allmänna föreskrifterna är angifvet, lämnas här
några meddelanden i afseende å enskildheterna.

Bestämmande af de utvunna sockerprodukternas vikt.

1. Vågning af råsockret.

På grund af fabriksarbetets anordning befanns det lämpligast att
uppväga hvarje kok för sig omedelbart efter centrifugeringen. Därigenom
undgicks att öfvervaka utförseln af socker från fabriken, hvilket
för tillverkaren skulle vållat en del svårigheter. Uppvägningen skedde
å en decimalvåg, vederbörligen försedd med justeringsattest. Dygnet
uppdelades mellan de tre vägningskontrollörerna i följande vakter:

fm. m. m. em. em. fm.

6—12, 12—6, 6—6, och hvarje kontrollör tjänstgjorde i medeltal 8
timmar per dygn. Sockeruppvägningen stod således under ständig
bevakning. Sockerjournalen är uppställd i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med de vågböcker, som föras vid betvägningskontrollen.

2. Bestämning af de öfriga sockerprodukternas vikt.

175

Bilaga 2.

Som Kjeflinge sockerfabrik för efterprodukternas behandling bibehållit
cisternförfarandet, skulle en bestämning af efterproduktsråsocker
och melass kunna ske först på våren 1904, då centrifugering af fyllmassan
är afsedd äga rum. Enligt order från kungl. finansdepartementets
kontroll- och justering,sby rå skulle emellertid slutberättelse öfver
undersökningarna vara inlämnad till sockerbeskattningskommittén före
utgången af januari månad 1904, hvarför man måste tillgripa utvägen
att uppmäta och undersöka den af afloppet från 1 produkt inkokade
fvllmassan. Sirap skällaren, hvarest de cisterner voro placerade, i livilka
fyllmassan nedkokades, förlädes under kronans lås från kampanjens
början tills uppmätning skett. Sådan företogs någon tid efter nedkokningen,
den 31 december 1903, sedan fyllmassan i cisternerna afsvalnat
till ungefär samma temperatur, inemot 30° C.

Pr aftagning samt undersökning af betsnitseln och de utvunna socker -

produkterna.

Innan analyserna togo sin början, företogs pröfning och justering
af alla redskap, kärl, etc., som kommo till användning och som af
sockerfabriken ställdes till förfogande. Yågarne, en analysvåg och en
teknisk våg med c:a 20 milligrams känslighet, undersöktes af Lunds
universitets mekaniker och befunnos enligt bifogadt intyg vara i fullgod!
skick. Polarimetern, från firman Julius Peters i Berlin och af
modernaste konstruktion, pröfvades vid 0-punkten, vid 77,6 5° med en
justerad kvartsplatta, samt vid 100,o 0° medelst en för ändamålet beredd
kemiskt ren sockerlösning. Gynnsamt för arbetet var, att assistenternas
och mina egna afläsningar å polarimetern sinsemellan stämde öfverens,
så att korrektion aldrig behöfde göras. Polarisat-ionsrören pröfvades
med justerad måttstång i afseende på längden och genom omvändning
i polarimetern på rakhet. Täckglasen befunnos inaktiva. Graderade
glaskärl omjusterades. Endast undantagsvis påträffades riktigt graderade
käi''l. Som de nya bestämmelserna i afseende på normaltemperatur och
normalvikt, 2-f respektive 26,000 gram, ännu icke blifvit vid sockerfabriken
tillämpade, ansågs lämpligare att använda den äldre metoden.
Justeringen skedde således vid 17,5° C. och normalvikten utgjorde
26,04 8 gram.

1. Proftagning och undersökning af betsnitseln.

Som erfarenheten visat, att betorna, åtminstone vid några af de
skånska sockerfabrikerna, kunna hafva en mycket växlande sockerhalt,
vore det önskvärd!, att prof af snitseln kunde tagas med korta tids -

176

Bilaga 2.

intervaller. Det bekvämaste sättet vore visserligen, att sedan i ett tättslntande
kärl förvara dessa prof, hvilka några gånger om dygnet kunde
undersökas. Emellertid ansågs det icke rådligt att förvara snitselprofven
någon längre tid före undersökningen, då den möjligheten förelåg, att
förändring i sockerhalten under förvaringen kunde inträda. Med de
lokala anordningar och den personal, som stod till förfogande, var det
icke möjligt att anställa mer än 24 snitselanalyser om dygnet, då äfven
ett större antal analyser af annat slag skulle utföras. Som emellertid
extraktionsapparaterna rymde dubbla normalvikten, gjordes följande
arrangemang, hvarigenom med 24 analyser inedeltal af 48 snitselprof
per dygn erhölls. Hvarje halftimme uttogs ur snitselrännan nyss skuren
snitsel i små portioner ungefär hvar tredje sekund under 5 minuters
tid. Hela profvet maldes omedelbart i eu så kallad amerikansk köttkvarn
till möjligast fin konsistens och omblandades. Af detta generalprof
uppvägdes normalvikten, som spolades ned i extraktionsapparaten
och öfvergöts med alkohol. Sedan efter en halftimmes förlopp nytt
prof tagits och ånyo normalvikten snitsel nedspolats i extraktionsapparaten,
företogs extraktion. Analysresultatet utvisade då medelsockerhalten
af de båda snitselprofven.

Beträffande valet af undersökningsmetod behöfde knappast någon
tvekan göra sig gällande, då alkoholextraktionsmetoden allmänt anses
öfriga undersökningsmetoder öfverlägsen i noggrannhet och tillförlitlighet,
åtminstone där det gäller att erhålla absolut taget möjligast sanna
värden. Här må endast anföras ett uttalande af professor Georg Dunge
i hans år 1900 utgifna: Chemisch-technische Untersuchungsmethoden,
sid. 271:

))Zur Zeit gelangen in der Praxis hauptsächlich fiinf Methoden
der Zuckerbestimmung in der Riibe zur Ausiibung; —--— — —

Unter diesen fiinf Methoden ist es allein die, urspriinglich von Scheibler
angegebene, von Sickel verbesserte alkoJiolische Extraktion, die wissenschaftliche
Genauigkeit besitzt, und daher, richtige Ausfiihrung vorausgesetzt,
auch stets richtige und genaue Zahlen liefert; sie bietet den
wesentlichen Vortheil, dass man sich jederzeit davon uberzeugen karm,
ob alle polarisirende lösliche Substanz wirklich ausgelaugt ist, eine
Kontrolle, die bei den vier verschiedenen Digestionsmethoclen in gleicher
Weise nicht möglich erscheint.»

Och å sid. 274:

»Öb die sog. Digestionsmethoden iiberhaupt wissenschaftlich genaue
Zahlen ergeben, und unter welchen Umständen sie dies tliun, muss als
noch immer strittig bezeichnet werden.»

177

Bilaga 2.

Undersökningen, utfördes i enlighet med Vereinslaboratoriums i
Berlin arbetsföreskrifter (angifva i »Zeitschrift des Vereins der Deutschen
Zuckerindustrie» 1901 sid. 334), med det undantag, att extraktionen
försiggick med öppet häfvertrör. Härigenom inträdde icke någon afsevärd
ökning i extraktionstiden men undveks behållarens intermittenta
tömning, hvilken verkade störande å kokningen och förkortade kolfvarnes
lifslängd.

2. Proftagning och undersökning af råsocker I produkt.

Omedelbart efter hvarje koks uppvägning uttogs prof med ett

profspjut ur hvar tionde säck. Som råsockret kan vara af mycket
växlande beskaffenhet, beroende på olika hård centrifugering och
eventuellt däckning, lades stor vikt vid blandningen af de uttagna profven.
Den brukliga blandningen för hand af det å ett bord utbredda
profvet ansågs förkastlig af tvenne skal, isynnerhet då det är fråga om
fuktigt och sirapshaltigt råsocker, vid hvilket blandningen kan taga
lång tid i anspråk. Ty dels inverkar den omgifvande luftens temperatur
och fuktighetshalt, dels undergår profvet en kvalitetsförbättring genom
att sirup vidhäftar händerna och på så vis aflägsnas. Som råsockret
var fullkomligt fritt från klumpar, ägnade sig väl för blandningen en
af I. Fogelberg konstruerad apparat, hvari blandningen skedde mekaniskt
i en sluten cylinder. Ur det blandade profvet uttogs sedan generalprof,
som förvarades å tättslutande glasburkar.

Råsockrets undersökning å polarisation skedde enligt den nu i

rp i, n , „ i 27 Mai 1896

tyskland gällande »Zuckersteuergesetz vom gJamiaridog uebst Aus fuhrungsbestimmungen».

För att äfven erhålla en fullständigare föreställning
af råsockrets sammansättning blandades generalprofven från
30 kok åt gången och underkastades fullständig sockeranalys. Dessa
analyser finnas äfven införda i analysjournalen.

3. Proftagning och undersökning af II produkt fyllmassa.

Vid nedsläppningen af koken i cisternerna i sirupskällaren togos,
med lika stora tidsmellanrum, af fyllmassan prof, Indika sedan under
uppvärmning blandades till ett generalprof, ett för hvarje cistern.

Undersökningen verkställdes i öfverensstämmelse ined den ofvannämnda
tyska sockerbeskattningslagens bestämmelser, dock med det
undantag att specifika vikten utröntes medelst pyrometer, då ett noggrannare
värde å densamma vid dessa undersökningar var nödigt.

Cisternerna rymde hvardera 11,2 8 4 kubikmeter.

178

Bilaga 2.

Försökskontrollens resultat

Vid omedelbart före kampanjens början anställd inventering befnnnos
i lager från förra kampanjen:

Råsocker II produkt 478 säckar å 80 kilogram = 38,240 kilogram.

Melass .......................................................................... 145,700 liter.

Råsockret, som sattes under bevakning, utfördes de närmast följande
dagarne ur fabriken:

den 12 oktober 5,040
„ 16 „ 33,200 = 38,240 kilogram.

Såväl den cistern, i hvilken melassen förvarades, som sirupskällaren,
i hvilken afloppssirapen från I produkt under kampanjen nedkokades,
ställdes under kronans lås.

Någon upparbetning af sockerprodukter från föregående kampanj
företogs ej, om man undantager mindre kvantiteter efterproduktsocker,
hvilka vid fyllmassans nedsläppning sutto kvar å cisternernas väggar
men tydligen afdrogos vid uppmätningen af fyllmassans volym.

Af hufvudjournalen framgår, att vid fabriken afverkats 29,686,8
ton betor med 4,809,684 kilogram socker samt att härur erhållits:

I produkt råsocker 46,202 deciton med 4,533,576 kilogram socker

II ,, fyllmassa 159,367 kilogram „ 110,777 „ „

Summa 4,644,353 kilogram socker.

För konsekvensens skull har äfven vid II produkt fyllmassa termen
»utvunnet socker» blifvit använd. Värdet härför har erhållits genom
en på fyllmassans volym, sp. vikt och sockerlialt grundad beräkning
och uttrycker totalmängden i fyllmassan befintligt socker. Huru stor
del af detta socker, som kan erhållas i form af II produkt råsocker,
kan först vid den sedermera försiggående centrifugeringen utrönas.
Enligt uppgift af fabrikens disponent erhölls näst föregående kampanj,
1902—1903, 177,219 kilogram II produkt fyllmassa, hvaraf utvanns
38,240 kilogram II produkt råsocker eller 21,5 8 procent af fyllmassans
vigt.

När nu i betsnitseln införts 4,809,684 kilogram socker, skulle
fabrikationsförlusten utgöra skillnaden eller 165,331 kilogram socker.
Detta sockerutbyte, 4,644,353 kilogram, är emellertid ej utan vidare
jämförbart med den i betsnitseln funna sockermängden, emedan sockerhalten
såväl i betsnitseln som i de utvunna sockerprodukterna bestämts
genom direkt polarisation. Ty, under fabrikationens gång, dels koncentreras
en del af i betorna — om ock i mycket ringa mängd —
förekommande optiskt verksamt icke-socker, dels nybildas sådant och

Bilaga 2.

179

återfinnes sedan i sockerprodukterna, vid hvilkas undersökning polarisationen
häraf påverkas. Särskild! är detta fallet vid de råsockerfabriker —
som exempelvis Kjeflinge —, hvilka intensivt utsockra sin melass. Den
af dessa optiskt verksamma substanser, som i vida öfvervägande grad
i sockerprodukterna från dylika fabriker återfinnas, är raffinos. Densamma
förekommer till så ringa mängd i betorna 0,oi—0,0 2 procent,
att den icke, utom i undantagsfall, kan påverka polarisationen. 1 sockerprodukterna
framträder den tydligt — i melassen ända till 5 procent —
och kan där bestämmas. Med hvarandra mera jämförbara värden å
sockret i betsnitseln och sockret i de utvunna sockerprodukterna erhållas
därför, om i dessa senare bestämning af sockerhalten sker med hänsyn
tagen till den närvarande raffinosen.

Resultatet af dessa undersökningar finnas i närlagda bilaga A. x)
På grund af den stora renheten (se nedan), ljusa färgen och frånvaron
af invertsocker hos I produkt råsocker har vid dettas undersökning
ansetts tillåtligt att antaga den enligt raffinosformeln erhållna
sackarosh alten såsom riktig, då differensen mellan denna och polarisationen
var 0,2 5 procent och däröfver. Vid upprepade analyser af samma
sockerprof visade resultaten af de olika analyserna mycket sällan större
skiljaktighet än 0,2 4 procent. Af bilaga A1) framgår, att utbytet rent
socker varit:

I produkt råsocker ........................ 4,527,825 kilogram

II » fyllmassa ........................ 97,181 »

Summa 4,625,006 kilogram

Fabrikationsförlusten har således varit 184,678 kilogram socker.
Detta värde stämmer äfven bättre öfverens med sockerfabrikens egna
undersökningar. Enligt meddelande af fabrikens disponent har fabrikationsförlusten
enligt de direkt gjorda bestämningarna belöpt sig till
0,6 2 5 procent af betvikten eller 185,543 kilogram socker.

Betorna hafva visat en anmärkningsvärdt jämn sockerhalt, och
öfverensstämmelsen med sockerfabrikens egna undersökningar å betsnitseln
har varit rätt god. Enligt hufvudjournalen har sockerhalten varit
100 X 4,809,684

29,686,800

16,20 procent, och 16,07 procent enligt sockerfabrikens

egna undersökningar, 6 stycken i dygnet, hvilka äfven utfördes enligt
alkoholextraktionsmetoden.

0 Denna bilaga bar ansetts kunna bär utelämnas.

180

Bilaga 2.

Kåsockret har haft eu ljus färg samt jämn och hög kvalitet.
Enligt analys-journalen har sammansättningen varit följande hos 30-koks generalprofven:

1 Kokets n:o	Polarisation.	Saekaros.	Raffinos.	Invert- socker.	Vatten.	Aska.	Rest.
1—30	98,10	98,10	0	0	0,73	0,4 0	0,77
31—60	98,10	98,10	0	0	0,89	0,43	0,58
61—90	97,95	97,95	0	0	0,92	0,46	0,6 7
91 — 120	97,50	97,20	0,2	0	0,99	0,51	1,00
121 — 150	98,05	97,7 8	0,1	0	0,86	0,50	0,59
151—180	98,00	98,00	0	0	0,99	0,44	0,57
181—210	98,50	98,18	0,2	0	0,70	0,3 5	0,45
211 — 240	98,45	98,4 5	0	0	0,75	0,35	0,4 5
241—270	98,45	98,15	0,2	0	0,84	0,32	0,39
271—297	98,50	98,17	0,2	0	0,8 2	0,31	0,37
Medeltal	98,16	98,01	0,1	0	0,85	0,4 1	0,58

Gammalt rendement 96,11. Nytt rendement 95,9 3.

100 X 4,533,57 G

Enligt hufvudjournalen är råsockrets polarisation = — n.......

100 X 4,527,825

— 98,13 procent och sackaroshalten —TTTETohn— = 98,0 0 procent och

Z U U

öfverensstämmelsen således mycket god.

Laborator ieomkostnaderna för ett sockerbeskattning ssystem, grundadt på
undersökning af betornas sockerhalt.

Dessa omkostnader hafva vid försökskontrollen af flere orsaker
varit jämförelsevis betydande. Dels har denna omfattat ett stort antal
undersökningar å råsocker och sirap, hvilka vid en betundersökningskontroll
ej ifrågakomma, och dels hafva gifvetvis innan nödig erfarenhet
vunnits en större apparat varit nödig för undersökningarnas
anordning, än hvad annars skulle vara fallet. Äfven hafva lokala omständigheter
och de provisoriska anordningarna orsakat för stora utgifter
för sönderslagna glasvaror. Det nu erhållna ekonomiska resultatet kan
sålunda icke läggas till grund för eu eventuell kostnadsberäkning, och
jag har därför ansett mig böra angifva, huru besparingar skulle kunna
göras, åtminstone vid de större posterna.

Inskränkning i antalet betunder sökning ar. En dylik inskränkning
skulle kunna göras, om snitselprofven kunde någon tid förvaras,
utan att förändring i sockerhalten inträdde. För undersökningen af

Bilaga 2.

181

detta förhållande erbjöd sig vid Kjeflinge sockerfabrik särdeles godt
tillfälle, då differenserna i sockerhalten hos betorna voro helt obetydliga.
Det var därigenom möjligt att ur det tagna snitselprofvet för
jämförande undersökning uttaga generalprof med sannolikhet för, att
dessa senare skulle hafva samma sockerhalt som det ursprungliga snitselprofvet.
Försöken utfördes på följande sätt: Af de hvarje halftimme
uttagna, väl omblandade snitselprofven, uppvägdes 200 gram af hvarje
och förvarades i en tättslutande glasburk. Sedan 6 prof erhållits, maldes
dessa och generalprofvet undersöktes. Det äldsta profvet var då 3
timmar gammalt. Följande resultat erhöllos:

	T i d	f ö r	p r o f t a	g n i n g.	Försöks- prof Socker procent.	Medeltal af 6 st. ordi-narie prof Socker procent.	Differens i medel-sockerhalt procent.	Under samma \| försöksserie förekommande största diffe- j rens i socker- j halt.
Datum.	Klockan.
Nov.	16	6	e. in.—	-8,30 e. m.	16,50	16,43	+ 0,07	0,7 0
77	18		77	77	16,40	16,38	+ 0,02	0,1 5
77	19		77	77	16,35	16,37	— 0,02	0,3 0
77	20		77	77	16,20	16,13	+ 0,0 7	0,3 0
77	21		77	77	16,00	16,10	— 0,10	0,2 0
7?	24		77	77	16,oo	15,98	+ 0,0 2	0,3 0
77	25		77	77	16,20	16,28	— 0,08	0,25
77	26		77	77	16,20	16,27	— 0,07	0,4 0
77	27		77	77	16,25	16,27	— 0,02	0,25
77	28		77	77	16,20	16,20	0	0
77	29	10	e. in.—	-1 f. in.	16,30	16,28	+ 0,02	0,50
77	30	6	e. m.—	-8,3 0 e. m.	16,50	16,53	— 0,03	0,30
Dec.	1		77	77	15,90	15,88	-j- 0,0 2	0,30
77	2		77	77	16,20	16,20	0	0,4 0
77	3		77	77	16,05	16,12	—- 0,07	0,30
77	4		77	7?	16,1 o	16,13	— 0,03	0,20
77	77	9	e. in.—	-11,30 e. in.	16,10	16,08	+ 0,0 2	0,15
77	5	6	f. m.—	-8,3 0 f. in.	16,00	15,92	+ 0,08	0,35
77	77	6	e. m.—	-8,30 e. m.	16,10	16,12	— 0,02	0,15
77	77	10	e. in.—	-12 in.	15,75	15,78	— 0,03	0,2 5
77	6	7	e. in.—	-9,3 0 e. in.	16,00	16,07	— 0,07	0,10
77	77	10	e. in.—	-12 m.	16,10	16,1 o	0	0,20
77	7	6	e. in.—	-8,3 0 e. in.	16,20	16,17	+ 0,0 3	0,10
77	77	9	e. m.—	-11,3 0 e. in.	16,30	16,28	-F 0,o 2	0,0 5
77	8	6	f. in.—	-9,3 0 f. in.	16,10	16,15	— 0,0 5	0,30
				Medeltal	16,1 G	16,1 7	— 0,01	j 1

182

Bilaga 2.

Differensen i sockerlialt har aldrig öfverstigit 0, i procent, och
medeltalen öfverensstämma så godt som fullständigt med hvarandra.
Under samma försöksserie förekommande största differens i sockerhalt
hos de särskilda profven har endast en gång öfverstigit 0,5 procent
men i allmänhet varit betydligt lägre.

Några försök för att utröna, huru 6-timmars prof förhöllo sig,
gjordes äfven i analogi med de 3-timmars försöken, med den skillnad,
att af hvarje snitselprof 50 gram i stället för 200 gram uppvägdes.

	T i d	för pr o frågning.	Försöks- prof Socker procent.	Medeltal af ordinarie prof 12 st. Socker procent.	Differens i medel-sockerhalt procent.	Under samma försöksserie förekommande största diffe-rens i socker-halt.
Datum. \|	Klockan.
! ok t.	12	6 e. in.—11,30 ''e. m.	15,40	15,59	— 0,19	0,35
11	11	12,30 f. in.—5,30 f. in.	15,70	15,70	0	0,40
v	13	6 f. in.—11,30 f. in.	15,65	15,7 3	— 0,08	0,25
11	11	12 e. m.—5,3 0 e. in.	15,60	15,68	— 0,08	0,35
11	11	6 e. in.—11,30 e. m.	15,65	15,68	— 0,03	0,20
11	11	12 m.—5,30 e. m.	15,7 5	15,72	+ 0,03	0,50
„	14	11 11	15,70	15,70	0	0,40
Dec.	7	7 f. in.—12 in.	16,00	16,04	— 0,04	0,20
		Medeltal	15,68	15,73	— 0,0 5

Med undantag af vid det första profvet är öfverensstämmelsen
äfven här god, dock tjmkes, som om värdena å försöksprofven tenderade
att ligga något under. Emellertid torde dessa försök lämna ett ytterligare
bevis för, att någon förändring i sockerhalten vid arbete med
3-timmars prof icke är att befara. Af det sagda framgår, att man kunde
nöja sig med ett färre antal analyser, hvarigenom såväl hela undersökningskontrollen
förenklades som utgifterna för sprit och laboratoriebiträden
kunde minskas.

Användning af billigare sprit. Som man icke hade sig bekant,
huruvida polarisationen påverkades vid användning af denaturerad sprit
till extraktionen, användes uteslutande ren sprit. (Pris 1: 7 2 pr liter.)
Under kampanjen anställdes emellertid försök för att utröna, huruvida
denaturerad sprit vore möjlig att använda. Det enda af brukliga denature -

183

Bilaga 2.

ringsmedel, som af praktiska hänsyn kunde användas, var pyridin. Två
försöksserier gjordes med olika stor pyridinhalt hos spriten. Pyridinen
erhölls från apoteket Svanen i Lund och uppgafs vara kemiskt ren.
Tillsättningen skedde genom kylröret.

Pyridintillsats till hvarje extraktion:

1,5 cm.3 0,7 om.3

Datum.	P o 1 a r i	sation	Datum.	Polarisation
med pyridin.	utan pyridin.	med pyridin.	utan pyridin.
1903				1903
Nov.	14	1Ö51 5	16,00	Nov.	23	16,2 0	16,15
11	11	16?75	16,70	11	11	16,25	16,30
11	15	1Ö535	16,30	11	24	16,30	16,20
11	16	10755	16,40	11	11	15,90	15,90
11	11	16,4 0	16,3 0	11	25	16,35	16,40
11	17	16,20	16,20	11	11	16,40	16,40
r>	18	16,35	16,30	11	26	16,30	16,35
,,	19	16,45	16,40	11	27	16,45	16,45 j
n	20	16,45	16,4 0	11	28	16,50	16,45
ii	21	16,30 .	16,30	11	11	16,55	16,60
ii	11	15,90	15,90	11	29	16,50	16,50
ii	22	16,40	16,30	11	30	15,80	15,90
Medeltal	16,35	16,29	11	11	16,30	16,35
				Dec.	1	16,3 5	16,40
				11	2	16,00	15,90
				11	11	16,20	16,25
				11	3	16,00	16,10
				11	4	15,70	15,6 0
				Medeltal	16,23	16,23

En denaturering med den mindre pyridintillsatsen, motsvarande
ungefär 0,4 procent, var således utan inverkan på polarisationen.

För öfrig!, kan väl ifrågasättas, huruvida icke vid en eventuell
betundersökningskontroll skattefri, ren sprit skulle kunna få användas,
hvilket naturligtvis vore det säkraste och bekvämaste.

Minskning i förbrukningen af extraktionskolfvar. Genom den upprepade
kokningen undergick glaset mycket snart förändringar, blef skört,

184

Bilaga 2.

och kolfvarna gingo sönder i vattenbadet. Att detta hade en stor åtgång
af kolfvar till följd, är tydligt, då antalet betanalyser uppgått till
öfver 2,000 stycken. Men en annan mycket svårare olägenhet uppstod
häraf, nämligen profvens förolyckande. Och som kolfvarna vanligen
gingo sönder först eu stund efter insättningen i vattenbadet, var det
icke vidare möjligt att erhålla nya snitselprof. På detta betänkliga förhållande
kunde hela det ifrågasatta skattesystemet falla, då det ju för
att erhålla ett verkligt medeltal för sockerhalten hos snitseln är alldeles
nödvändigt, att alla värdena å de med lika tidsintervaller uttagna snitselprofven
ingå i beräkningen. Efter någon tids experimenterande visade
sig emellertid, att dessa svårigheter kunde undvikas genom att verkställa
extraktionen i ändamålsenligt konstruerade kolfvar af metall,
hvilkas innehåll sedan nedspolades i glaskolfvarna för polarisering.
Sedan endast ett par stycken sådana metallkolfvar kommit i bruk, nedgick
förbrukningen af glaskolfvar till hälften.

Genom tillämpning af ofvan anförda samt andra vid försökskontrollen
gjorda erfarenheter kunna omkostnaderna enligt min åsikt
nedbringas till betydligt mindre än hälften af hvad de nu visat sig vara.

Helsingborg den 23 januari 1904.

J. C. Stjerna.

Bilaga 3.

185

Bil. 3.

Sammandrag’ öfver den enligt nådiga bref vet den 3 juli 1903 anordnade
försöks kontrollen vid Svedala sockerfabrik kampanjen 1903/04,
utarbetad af filosofie kandidaten F. Eländer.

Månad	Betor ton	Socker-mängd i snitseln kg.	Råsocker	Rent socker	Melass
I Produkt dt.	II Produkt dt.	I Produkt kg.	II Produkt kg.	Uppvägd kg-	Beräknadt socker kg.
Oktober ...............	9,787.5	1,518,015.2	i 12,083	55	1,181.624.3	5,346
November ............	15,345	2,371,029.1	22,624	275	2,205,119.9	26,811.7	—	—
December ............	11,702.5	1,786,006.9	15,893	763	1,558,641.9	74,870.7	—	—
Januari ............ .	—	—	- 126	1,403	— 12,310.2	137,728.6	387,185	191,311.8
	36,835	5,675,051.2	50,474	2,496	4,933,075.9	244,756.9	387,185	191,311.8

Snitseln: 5,675,051.2 kg. = 15,400 °/o af betvikten.

Råsocker I Prod,: 5,047,400 kg. = 13.703 °/o af betvikten.

„ II „ 249,600 „ = 0.678 °/o „ „ Rent socker

I melass direkt pol.

socker ............ 215,531.4,, — 0.686 °/» ,,

S:ma 14.966 °/o „

33 33

33 3)

I Prod.: 4,933,075.9 = 13.392 °/o af betvikten.
II „ 244,756.9 = 0.671 °/o „ „

i melass: 191,311.8= 0.519 °/o „ „

S:ma 14.682 °/o ,, „

186

Bilaga 4.

Bil. 4.

Beräkning’ al kostnaderna för odling af hvitbetor, afgifven till svenska
råsockerfabrikernas ombud vid möte i Malmö den 25 februari 1905

af särskilda kommitterade.

För fullgörande af det uppdrag, som af herrar ombud vid möte
i Malmö den 21 sistlidne januari lämnades åt utsedde kommitterade:
att i samråd beräkna och uppgifva den antagliga kostnaden för odling af
sockerbetor, sammanträdde undertecknade i Lund den 9 dennes, och

sedan en hvar af oss uppgifva det
beräkningar kommit, så framginge
skulle utgöra svar på frågan: hvad
betor per hektar räknadt?

Jordarrende eller ränta ......................

Ränta å rörelsekapital.........................

Skatter och onera ...............................

Administration........................................

Jordens beredning och sådden .......

Jordens gödsling ..................................

Betornas rensning och upptagning.
Transport från åker eller lagring....
Järnvägsfrakt ........................................

resultat, till hvilket han genom sina
däraf följande medeltal, som således
kostar odling och transport af socker -

.... kronor 56	—
.... „ 16	—
.... „ 12	—
.... „ 16	—
.... „ 46	—
.... „ 106	—
... „ 140	—
.... „ 64	—
.... „ 16	—
kronor 472	—

Härvid är att anmärka, att värdet af utsädesfrö ej blifvit beräknadt,
emedan fabrikerna lämna detta åt landtmännen gratis. Denna
kostnad torde uppgå till 18 kronor per hektar. Betornas sammanläggning
på åkerfältet kommer äfven att något öka den uppgifna kostnaden,
för den händelse väderlek och leveranstid betinga en omsorgsfullare
täckning.

Om den uppställda frågan förändras därhän, att man önskar veta
huru mycket t. ex. 100 kg. betor kosta, levererade vid fabrik, så är

187

Bilaga 4.

den svårare att besvara, emedan odlingskostnaden ställer sig mycket
olika allt efter jordmån och andra förhållanden. Men under antagande
att 30,000 kg. kan anses såsom medelafkastning vid flertalet af fabriker,
så skulle medelproduktionskostnaden för 100 kg. sockerbetor, af landtmannen
aflämnade vid fabriken, uppgå till 1 krona och 57 öre.

Lund den 9 februari 1903.

Gottfr, Warholm.

Wilhelm von Plåten.
Malte Ramel.

A. C. Jacobaeus.
Jacob Lundström.

188

Bilaga o.

Bil. 5.

Beräkning

öfver, huru det skydd, som den svenska sockerproduktionen åtnjuter,
fördelar sig på staten, producenterna af råvaran, själfva industrien,
arbetarne, handeln och konsumenterna.

(Till kommittén inlämnad af direktör C. Tranclrell. Jfr sid. 84.)

Det teoretiska skyddet utgör skillnaden mellan rafinadtullen och
den tillverkningsskatt, som drabbar motsvarande kvantitet inhemsk
raffinad.

Härvid är att märka, att det under inga förhållanden kan vara
möjligt för den inhemska industrien att tillgodogöra sig hela detta
skydd, ty:

l:o) måste, då man vill förhindra import af utländskt socker,
priset inom landet hållas så lågt, att det icke vid tillfälliga prisfall
på den utländska marknaden kan ifrågakomma att importera utländskt
socker, och

2:o) måste alltid priset i norrländska hamnarne, dit frakterna
från Tyskland oftast äro lägre än till de skånska, hållas lika lågt
som å produktionsorten, i följd hvaraf tillverkaren alltid förlorar
frakten dit.

Vidare måste man taga med i beräkningen, att svenska fabrikerna
måste betala skatten, långt innan sockret kan afyttras. Så lågo fabrikerna
den 1 oktober 1902 med ett lager i värde uppgående till omkring
17,000,000 kronor, som tillverkats under 1900 och 1901, och som
först kunde afyttras under 1903. Såsom det för fabrikerna gynnsammaste
förhållandet torde kunna antagas, att det socker, som tillverkas
på hösten, under hela det följande kalenderåret kommer till
förbrukning. Medelförbrukningsdagen blifver då den 1 juli. Medelinbetalningsdagen
för skatten är i regeln den 1 januari. Fabrikerna
betala alltså skatten till staten sex månader i förskott.

För beräkning af den del af skyddet, som kommer betodlingen
i vårt land till del, skulle man egentligen jämföra hvitbetspriset här -

189

Bilaga 5.

städes med samma pris i ett land, där hvitbetssockerindustrien icke
åtnjuter något tullskydd. Ett sådant land finnes emellertid icke, ock
måste man därför gå till det land, där industrien åtnjuter det minsta
skyddet, eller till Danmark. Detta passar så tillvida bra, att klimatiska
och öfriga förhållanden äro någorlunda desamma som i vårt lands
hvitbetsdistrikt. I Danmark var priset för fullständigt rentvättade
och rengjorda hvitbetor 1900 kronor 1: 30, 1901 kronor 1: io och 1902
enligt kontraktet kronor 1: io,med en vinstandel af 22 öre, samt enligt
dr. Ekstrands och professor Juhlin Dannfelts reseberättelse i medeltal
för de senare åren kronor 1: 3 6 per 100 kilo, inberäknad den vinstandel,
som fabrikerna lämna betleverantörerna. Då detta pris järn föres
med det svenska, måste det emellertid ökas med 10 öre, motsvarande
50 procent hvitbetsaffall, som de svenska ordlarne betala med 20 öre
per 100 kilo, men som de danska erhålla gratis. Den minskning af
danska priset, som i kalkylen egentligen borde göras på grund af
danska skyddstullen, utelämnas. Man torde emellertid kunna antaga,
att densamma motsvaras af den vinstandel, som danska betodlarne
uppbära. Då de svenska fabrikerna lämna hvitbetsfrö gratis, betala
halfva frakten för hvitbetorna och dessutom för odlarnes bekvämlighet
inrättat vågar vid järnvägsstationerna samt sköta proftvättningen af
hvitbetorna så, att de äfven under senaste året haft eu undervikt af
4 å 6 procent, hvithet allt icke äger ruin i Danmark, måste vid beräkningen
af svenska priset eu motsvarande rättelse göras.

För beräkning af den skatt, som påhvilar det svenska raffinadsockret,
kan naturligtvis icke utbrytas ett enstaka år med god sockerhalt,
utan bör tagas ett medeltal för några år. Enligt kontrollbyråns
uppgifter var sockerutbytet

1898/99 ......	......... 12: 3 3 %	af alla produkter
1899/00	......... 12: 99 »	» » »
1900/01 .......	......... 13: 10 »	» » »
1901/02	......... 13: 87 »	» » »
1902/03 .......	......... 14: 3 4 »	» » »
medeltal för	5 år 18: 3 3 »	» > »

Utbytet af alla sorter raffineradt socker kan icke beräknas högre än
till 90 procent, livilket äfven antages öfverallt i utlandet. Raffinadutbytet
kan alltså antagas vara 12 procent, då emellertid häri är inbegripet
alla krossockersorter, fariner och dylika mindervärdiga sockersorter.

190

Bilaga 5.

Beräkningen kommer att ställa sig på följande sätt:

Tullen på utländsk raffinad utgör..... per 100 kilo kronor 33: 0 0

I skatt för 120 kg raffineradt socker
har erlagts kronor 14: io eller.................... per 100 kilo » 11: 75

Det s. k. skyddet utgör alltså............ per 100 kilo kronor 21:25

och fördelas detta på följande sätt:

l:o) Staten:

På grund af förskottslikviden af skatten drabbas
fabrikerna af 6 månaders ränta å 6 % å kronor.. 11: 7 5 kronor —: 3 5.

2:o) Arbetarne:

På grund af i Sverige gällande höga arbetslöner
drabbas svenska fabrikerna, jämfördt med t. ex. de tyska
(om import skall äga rum, blifver det säkerligen från

Tyskland), för råsockerfabrikerna ............ kronor —: 4 o

för raffinaderierna ......................................... » —; 4 o

3:o) Konsumenterna:

Utländskt toppsocker i lösa toppar kostade 1/9—
31/12 1903 i medeltal fob Stettin per 50 kilo rm. 12

eller per 100 kilo å 89: 10 ........................ kronor 21: 38

Tillägg i priset för fatpackning rm. 1 » —: 8 9

Frakt 10 sh per ton ........................ » —; 91

Assurans 1/2 % .................................... » —: 12

Tull ...................................................... » 33: —

kronor 56: 3 0.

Svenskt fatpackadt toppsocker kostade
samtidigt ......................... kr. 55: —

Med afdrag af

2 % papperstara ............ 1: 10

1,5 % diskont ............... —: 8 3

frakter till alla delar

af landet i medeltal...... 2:— » 3; 93 » 51- 07

4:o) Handeln:

3 % köpmannarabatt
1 % agentprovision
1 % delcredere i medeltal

—: 80.

5: 23.

2: 75.

5 % å 55 kronor

Transport kronor 9: 13.

Bilaga 5.

191

Transport kronor

5 :o) Hvitbetsodlarne:

Svenska hvitbetspriset är nu kronor 1: 9 0 för höstleverans
och kronor 2: i o för vinterleverans eller i medeltal
(många fabriker få endast 1 /4 af hvitbetorna till

höstpris)........................................................... kronor 2: —

half frakt................................. » —: 0 5

hvit betsfrö ..................................................... » —: 0 5

kostnader för vågstationer .......................... » —: o 3

Per 100 kilo brutto kronor 2: 13,
hvilket pris, då undervikten utgör i medeltal
5 %, fördeladt på 95 kilo skattevikt,
gör per 100 kilo............................................

I Danmark, hvarest dock näringen
åtnjuter tullskydd, är priset........................

kronor 2: 2 4

1:46

Skillnaden blifver per 100 kilo hvit betor

.................................................................. kronor

eller å 12 % utbyte per 100 kilo raffinad .
6: o) Raffinaderier och hvitbetssockerfabriker:

6: 5 0
5: 62.

Kronor 21: 2 i

Stockholm den 28 februari 1904.

C. Tranchell.

192

Bilaga 6.

Bil. 6.

Tabell, utvisande de svenska råsockerbrukens tillverkning under tillverkningsåren
1898 99—1902/05 äfvensom hvilka skattebelopp som under
samma år af dem erlagts eller skolat erläggas, om nedannämnda
beskattningsgrunder varit tillämpade.

Anm. Vid jämförelse mellan uppgifterna om medelsockerhalten ocli sockerutbytet bör iakttagas, att medelsockerhalten
afser rent socker, medan utbytet uträknats i råsocker, äfvensom att utsockring af melass understundom företagits först året
efter det den utvunnits.

Fabrikens namn.	Tillverk- ningsår.	1 Afverkade betor. Ton.	Medel- soeker-	\| Utbyte i % af i betyikten.	i	Skattebelopp, om skatten utgått: efter vikten och\| «, , , efter ett be- sockerbalten e ?rr e räknadt hos betorna, i vefji 1£en j sockerutbvte''den sistnämnda , [ v l »it n , auvaci t n4f a o n/ minskad med ,, , , af 12 %. \| i utbytet.
halten i betorna. i % \	Råsocker reduceradt till 1 pro- dukt.	Melass.	Erlagd i skatt.
Arlöf	1898—99	36,008,0	13,44	11,80	2,8 7	443,978	507,712	483,948	499,375 !
	1899—00	50,236,0	14,8 0	13,3 0	2,0 9	619,409	708,327	759,066	788,707
	1900—01	75,359,0	14,9 7	13,44	2,29	929,176	1,062,561	1 1,148,371	! 1,190,498 t
	1901—02	72,011,0	15,85	14,48	0,48	972,868	1,015,355	1,171,619	'' 1,225,431 1
	1902-03	38,982,0	15, G3	15,18	—	549,646	549,646	624,492	695,431 i
j Engelholm	1898—99	29,742,5	13,50	11,57	2,93	366,725	419,362	401,821	404.211 ?
	1899—00	49,363,5	14,10	12,54	2,8 2	608,651	696,018	701,948	727,125 1
	1900—01	60,774,0	14,2 0	12,57	2,76	749,343	856,913	871,499	897,629 i
	1901—02	60,440,o	14,41	13,4 2	2,48	816,544	852,204	880,610	953,136
	1902—03	32,866,0	14,co	14,8 3	3,00	463,410	463,410	490,360	572,789 !
Hassiarp	1898—99	21,637,0	13,2 0	10,15	3,7 4	266,784	305,081	284,743	258,006
	1899—00	34,452,0	14,8 0	12,85	1,73	424,793	485,773	518,158	520,125
	1900—01	56,020,5	13.8 0	12,10	1,25	690,732	789,882	776,437	796,297 \|
	1901—02	51,713,0	14,8 0	12,7 0	1,50	698,642	729,153	777,763	775,077
	1902—03	28,037,0	15,10	13,25	1,56	395,321	395,321	434,293	436,653 !
Helsingborg	1898—99	17,477,0	14,10	11,5 5	3,22	215,491	240,425	250,620	237,256 i
	1899—00	32,931,0	14,0 8	12,3 7	5,3 7	406,039	464,327	491,330	478,636
	1900—01	44,641,5	14,oo	12,60	2,61	550,429	629,438	629,445	681,125
	1901—02	42,750,0	15,2 2	13,84	2,8 8	577,552	602,775	663,052	695,212 1
	1902—03	24,307,5	15,0 2	13,6 2	2,89	842,735	342,735	371,418	389,101
1 Hököpinge	1898—99	30,760,0	14,15	12,52	8,3 2	379,270	433,716	439,252	452,645 !
	1899—00	36,445,5	14,2 9	12,0 2	3,4 7	449,373	513,874	526,273	540,441 1
	1900—01	61.602,5	14,23	13,3 2	2,5 2	636,258	727,588	741,527	807,671 i
	1901—02	51,595,0	14,8 5	13,8 5	2,50	697,048	727,489	779,084	839,478 \|
	1902—03	30,708,0	15,72	14,51	2,2 8	432,982	432,982	495,012	523,544 \|
Jordberga	1898—99	30,758,5	14,3 0	12,40	2,61	379,252	430,987	444,460	450,224
	1899—00	40,742,5	15,10	12,7 9	2,84	502,355	573,462	631,916	612,504
1	1900—01	53,782,0	14,7 0	12,70	2,4S	663,132	758,326	802,427	806,567 \|
	1901—02	49,790,0	15,06	13,72	0,5 9	672,662	702,039	766,268	802,431 1
	1902—03	28,486,0	15,5 3	14,7 9	—	401,652	401,652	451,787	494,898 i
! Karpalund	1898—99	26,664,0	13,7 0	12,32	2,60	297,570	375,962	368,229	385,881
I	1899—00	33,919,0	13,95	12,70	2,69	418,221	478,257	476,222	506,354 1
	1900—01	43,847,0	13,57	13,18	1,84	540,633	618,242	595,880	679,138 !
	1901—02	46,867,0	14,4 0	14,5 3	1,20	633,173	660,824	686,132	800,257 \|
	1902—03	27,532,5	14,3 3	14,5 4	0,75	388,208	388,208	398,670	470,377 !
Karlshamn	1898—99	16,532,5	14,47	13,00	2,29	184,502	233,101	242,201	253,694
	1899—00	14,641,0	13,00	11,75	2,73	163,393	206,438	199,556	202,111 !
	1900—01 1	29,275,0 \|	13,40	12,25	2,35	360,960	412,777	392,285	421,437
	1901—02 !	33,747,5	13,9 0	13,18	3,11	455,928	475,882	471,790	522,651
	1902—03	18,835,0	14,7 9	13,65	1,27	265,573	265,573	283,090	302,092

Bilaga 6.

193

Fabrikens namn.	Tillverk- ningsår.	Afverkade betor. Ton.	Medel- socker- halten i betorna. %	Utbyte i % af betvikten.	Erlagd skatt.	Skattebelopp, om skatten (efter vikten och efter ett be'' j sockerhalten räknadt j hos betorna, sockerutbyte den sistnämnda o 1 o o/ I minskad med “ ll %'' \ 2%.	utgått: efter det j verkligen j utvunna socker- j utbytet.
Råsocker- reduceradt till 1 pro- dukt.	Melass.
Kjeflinge	1898—99	18,324,0	14,71	12,93	2,7 5	225,934	258,368	273,577	278,439
	1899—00	26,152,0	15,0 8	14,1 9	2,82	322,464	368,743	420,263	436,160
	1900—01	34,144,5	15,22	14,01	0,22	421,001	481,430	530,264	585,972
	1901—02	37,760,7	16,30	15,2 8	0,2 D	510,147	532,416	637,023	678,010
	1902—03	20,638,5	16,34	15,52	0,50	291,002	291,002	347,552	376,352
Köpinge	1898—99	62,529,0	13,71	12,32	1,03	697,823	881,658	860,399	905,314
	1899—00	60,480,5	13,00	12,42	2,04	745,724	852,768	824,342	882,671
	1900—01	107,162,0	13,95	13,00	1,50	1,321,307	1,510,984	1,504,554	1,636,963
	1901—02	82,808,0	14,5 9	13,co	1,34	1,118,736	1,167,529	1,224,730	1,323,343
	1902—03	42,218,0	14,8 0	14,44	1,87	595,273	595,273	634,958	716,468
Roma	1898—99	50,448,5	14,9 0	12,93	2, G 5	503,476	711,323	764,799	766,534
	1899—00	35,862,5	14,7 0	12,38	3,3 9	442,184	505,661	535,068	521,758
	1900—01	45,283,5	14,7 0	12,70	2,01	568,345	638,490	675,629	675,625
	1901—02	51,644,0	14,40	12,72	3,00	697,710	728,180	752,453	771,728
	1902—03	32,897,5	15,00	13,79	1,11	463,854	463,854	502,666	533,191
Skifarp	1901—02	44,692,0	15,00	13,84	0,4 5	603,788	630,572	682,446	726,913
	1902—03	25,954,6	15,3 5	14,4 9	0,98	365,958	365,958	411,638	440,729
Staffanstorp	1898—99	27,749,7	13,89	12,11	3,41	342,153	391,260	387,663	394,976
med Klågerup	1899—00	42,102,9	14,2 2	13,08	3,41	519,128	593,638	604,597	646,872
	1900—01	53,326,5	14,27	12,77	2,92	657,515	751,896	768,968	800,010
	1901—02	55,731,0	15,23	13,7 2	3,14	752,933	785,807	866,626	898,604
	1902—03	28,961,4	15,01	13,70	3,17	408,355	408,355	463,092	468,261
Svedala	1898—99	19,759,0	13,45	10,04	4,37	243,628	278,601	266,242	233,061
	1899—00	26,563,5	14,2 0	12,38	2,83	327,527	374,538	380,654	386,398
	1900—01	40,252,5	13,7 5	13,io	0,4 9	496,313	567,553	555,484	619,413
	1901—02	39,899,5	14,7 0	13,7 9	0,76	539,042	562,575	595,300	646,825
	1902—03	21,538,0	15,32	14,4 3	0,0 0	303,685	303,685	337,069	365,178
Säbyholm med	1898—99	35,339,5	13,71	12,05	3,25	435,736	498,279	486,271	500,233
Teo k om »torp	1899—00	58,010,3	14,81	13,17	3,94	715,267	817,941	883,055	897,888
	1900—01	74,356,9	14,18	12,23	3,57	916,820	1,048,419	1,064,048	1,068,839
	1901—02	74,020,7	14,8 9	11,76	4,0 9	1,000,019	1,043,682	1,121,413	1,022,388
	1902—03	40,461,3	15,35	11,91	5,14	570,504	570,504	634,838	566,044
Trelleborg	1898—99	31,949,0	13,78	11,78	2,59	393,931	450,368	442,174	442,140
	1899—00	44,618,0	14,3 0	12,5 0	2,8 6	550,139	629,113	647,853	655,591 i
	1900—01	57,824,6	14,0 9	13,2 0	0,74	712,976	815,318	820,529	900,708
	1901—02	60,044,5	14,9 8	14,07	0,76	811,201	846,620	915,678	992,463
	1902—03	35,663,5	15,89	14,92	0,3 0	502,855	502,855	582,028	625,288 !
Ortofta med	1898—99	25,253,3	14,10	12,2 2	2,84	311,373	356,067	359,102	362,464
	1899—00	35,525,0	15,10	13,15	2,80	438,030	500,902	546,739	548,877
	1900—01	48,259,7	14,4 0	13,53	0,75	595,042	680,451	703,244	767,380
	1901—02	48,277,8	16,00	15,27	0,47	652,233	680,705	794,170	863,096
	; 1902-03	26,930,9	15,io	14,42	0,0 5	379,725	379,725	414,467	456,464

194

Bilaga 7.

Bil. 7.

Uppgifter rörande åtskillig^ svenska sockerlabriksaktiebolags ekonomiska ställning''
tillverkningsåren 1898 99—1902 05 samt det beräknade resultatet af deras råsockertillverkning
under samma år, om nedannämnda beskattningsgrunder

varit tillämpade.*)

i Beräknadt vinstöfverskott (+) eller

Beräknad vinst (+) eller förlust (—),| brist (—), om bolaget tillgodofört j

Bolagets namn.	j Tillverk-i ningsår.	Bokförda i värdet af j fastigheter, maskiner \|och inven-tarier.	Tillverk-ningsårets vinst (-J-) eller för-lust (—).		om	skatten utgått:	sig 5 % å aktiekapital oc'' samt skatten utgåt	fonder ''ter det erkligen tvunna socker- tbytet.
efter ett be-räknadt socker-utbyte af 12 %.	[efter vikten och socker-halten hos betorna, den sistnämnda minskad med 2 %.	efter det verkligen utvunna socker-utbytet.	efter ett be-räknadt socker-utbyte af 12 %.	efter vikten och socker-balten lios betorna, den sistnämnda minskad med 2 %.	e v i i
\| Skånska sockerfa-	1898-	-99		+	54,204		8,339	+	3,669		10,293
briksaktiebolaget	1899-	-00	—	+	537,980	+	435,306	+	370,192	+	355,359		- -		—		—
	1900-	-01	—	+	366,017	+	234,418	+	218,789	+	213,998		___		— —		- -
	1901-	-02	- .-	+	281,218	+	237,555	+	159,824	+	258,849		- -		—		—
	1902-	-03	—	+	78,933	+	78,933	+	14,599	+	83,393		— —		—		—
Malmö sockerfabriks-	1898-	-99	- -	+	167,173	+	103,439	+	127,203	+	111,776		_ _		— —		- -
aktiebolag	1899-	-00	- -	+	578,172	4*	489,254	+	438,515	+	418,874		- -		—		—
	1900-	-01	—		820,961	+	687,576	+	601,766	+	559,639		—		—		—
	1901-	-02	—	+	692,168	4*	649,581	+	493,417	+	439,605		—		—		—
	1902-	-03	—	+	312,221	+	312,221	+	237,375	+	166,436		■--		—		—
Lunds sockerfabriks-	1898-	-99	525,528	+	228,601	+	179,494		183,092	+	175,778	+	68,184	+	71,782	+	64,468
aktiebolag	1899-	-00	500,110	+	509,872	+	435,362	+	424,404	+	382,128	+	320,562	4	309,604	4"	267,328
	1900-	-01	478,794	+	446,084	+	351,703	+	334,632	+	303,589	+	232,075	+	215,004	+	183,961 j
	1901-	-02	458,553	"T	519,926	+	487,052	4"	406,234	4-	374,255	+	361,958	+	281,140	+	249,1611
	1902-	-03	458,553	+	318,717	+	318,717	+	263,980	+	258,811	+	183,008	+	128,271	+	123,102
Trelleborgs socker-	1898-	-99	158,527	+	163,482	+	107,045	+	115,240	+	115,273	+	45,639	+	53,834	+	53,867
fabri ksakti ebol ag	1899-	-00	119,172	+	318,747	+	239,773	4-	221,034	+	213,295	+	177,463	+	158,724	+	150,985
	1900-	-01	121,034	+	542,563	+	440,221	+	435,010	+	354,831	+	384,510	+	379,299	+	299,120
	1901-	-02	261,365	+	474,088	+	438,669	+	334,192	-i-	292,826	+	352,900	+	248,423	+	207,057
	1902-	-03	231,525	+	233,867	-i-	233,867	+	154,695	+	111,434	-1-	146,598	+	67,426	+	24,165
Helsingborgs socker-	1898-	-99	_ •_	+	265,587	+	188,016	+	196,362	+	206,336		- -		- -		---
fabriksaktiebolag	1899-	-00	- -	+	513,930	+	368,275		335,342	+	322,859		—		- -		- - \|
1900-	-01	—	+	488,824	+	302,245	+	287,652	+	229,842		—		—		--1
	1901-	-02	- -	+	514,372	+	453,489	+	364,806	+	240,120		—		—		—
	1902-	-03	—	+	146,252	4*	146,252	4-	90,619		9,493				—		—
Ortofta sockerfabriks-	1898-	-99	755,214	+	159,705	+	115,011	+	111,976	+	108,614	+	51,421	4-	48,386	+	45,024
aktiebolag	1899-	-00	621,205	+	315,841	4*	252,969	+	207,132	+	204,994 !	+	188,658	+	142,821	4	140,683
1900-	-01	487,900	+	253,252	+	167,843	+	145,050	+	80,914	+	97,200	+	74,407	+	10,271
1	1901-	-02	487,872	+	420,908	4-	392,436 j	+	278,971	+	210,045	+	309,186	+	95,721	+	126,795
	1902-	-03	489,272	4	152,723 j	+	152,723 !	+	117.981 1	4-	75,984 j	+	57,822	4-	23,080	—	18,917

1) Uppgifterna för Skånska soekerfabiiksaktiebolaget, Malmö och Helsingborgs sockerfabriksaktiebolag samt Soekerfabriksaktiebolaget
Union hafva icke kunnat fullständigt utföras, enär dessa bolag vid sidan af råsockertillverkningen äfven drifva raffinaderirörelse,
hvadan afskrifningarna å fastigheter, maskiner och inventarier äfvensom afsättningarna till fonder ej kunnat fördelas å
fabriksörelsens olika grenar. De upptagna vinstbeloppen afse allenast råsockertillverkningen.

Bilaga 7.

195

Bolagets uauiu.	Tillverk- ningsår.	Bokförda värdet af fastigheter, maskiner och inven-tarier.	Tillverk-ningsårets vinst (+) eller för-lust (—).	Beräknad vinst (+) eller förlust (—), om skatten utgått:	Beräknadt vinstöfverskott (+) eller brist (—), om bolaget tillgodofört sig 5 % å akliekapital och fonder samt skatten utgått:
efter ett be-räknadt socker-utbyle af 12 %.	efter vikten och socker-halten hos betorna, den sistnämnda minskad med 2 %.	efter det verkligen utvunna socker-utbytet.	efter ett be-räknadt socker-utbyte af 12 %.	efter vikten och socker-halten hos betorna, den sistnämnda minskad med 2 %.	efter det verkligen utvunna socker-utbytet.
Jordberga sockerfa-	1898-	-99	672,029	+	290,560	+	238,825	+ 225,352	"b	219,588	+	164,945	+	151,472	4*	145,708
briksaktiebolag	1899-	-00	513,372	-I-	304,794	+	203,687	+ 175,233	+	194,645	+	128,579	+	100,125	+	119,537 i
1900-	-01	393,142	+	356,885	+	261,691	+ 217,590		213,450	+	183,906	+	139,805	+	135,665
	1901-	-02	1,215,833	+	366,543	+	337,166	+ 272,938	+	236,774	+	215,747	+	151,519		115,355 i
	1902-	-03	1,171,997	+	186,440	+	186,440	+ 136,305	+	93,194	+	58,773	+	8,638		34,473 j
KjefHngc sockerfa-	1898-	-99	920,081	+	183,371	+	150,937	+ 135,728	+	130,866	+	63,237	+	48,028	+	43,166 ;
briksaktiebolag	1899-	-00	1,089,668	+	255,159	+	208,880	-b 157,360	+	141,463	+	118,334	+	66,814	+	50,917
	1900-	-01	1,020,847	+	348,060	+	287,631	+ 238,797	+	183,089	+	194,851	+	146,017	+	90,309
	1901-	-02	1,007,938	+	316,604	“b	294,335	+ 189,728	+	148,741	+	193,947	+	89,340	+	48,353
	1902-	-03	1,017,443	+	148,793	+	148,793	+ 92,243	+	63,443	+	43,224	+	13,326	—	42,126
Hököpinge socker-	1898-	-99	950,686	+	144,140	+	86,694	+ 84,158	-i-	70,765	+	29,927	+	27,391	+	13,998
fabri ksaktiebolag	1899-	-00	1,154,553	+	284,803	6-	220,302	+ 207,904	+	193,735	+	164,681	+	152,283	+	138,114
.1900-	-01	1,441,705	+	564,712	+	473,382	+ 459,443	+	393,299	+	395,653	+	381,714	+	315,570
	1901-	-02	1,392,886	+	412,750	+	382,309	4- 330,714	+	270,320	+	326,474	+	274,879	+	214,485 i
	1902-	-03	1,297,593	+	121,382	+	121,382	-f 59,352	+	30,820	-1-	58,354	—	3,676		32,208 ;
Karp.alutnls socker-	1898-	-99	1,558,542	+	57,071	—	21,321	— 13,588	—	31,240	—	82,406	—	74,673	—	92,325
fabriksaktiebolag	1899-	-00	1,563,381	+	133,888	+	73,852	+ 75,887	+	45,755	+	12,913	+	14,948	—	15,184 j
1900-	-01	1,699,639	+	135,477	+	57,868	+ 80,230	—	3,028	+	5,015	+	17,347	—	65,911 j
	1901-	-02	1,873,201	+	297,706	+	270,055	+ 244,747	+	130,622		203,898	+	178,590	+	64,465 !
	1902-	-03	1,889,162	+	10,104	+	10,104	— 358	—	72,065	—	61,981	—	72,443	—	144,150 !
Roma sockerfabriks-	1898-	-99	1,965,695	+	474,231	+	266,384	+ 212,908	+	211,173	+	172,847	+	119,371	+	117,636 i
aktiebolag	1899-	-00	2,036,631	+	106,460	+	42,983	+ 13,677	-t-	26,886	—	70,316	—	99,722	—	86,413
1900-	-01	2,035,219	+	177,721	+	97,576	+ 60,437	+	60,441	—	15,847	—	52,986	—	52,982
	1901-	-02	2,145,207	+	118,877		88,407	+ 64,135	+	44,859	—	27,379	—	51,651	—	70,927 !
	1902-	-03	2,337,451	+	4,065	+	4,065	— 34,746	—	65,272	—	113,458	—	152,269	—	182,795 I
i Svedala sockerfabriks-	1898-	-99	1,622,121	—	63,337	—	98,310	— 85,951	—	52,770	—	154,060	—	141,701	—	108,520 i
aktiebolag	1899-	-00	1,598,460	+	113,519	+	66,508	+ 60,393	+	54,648	+	13,925	+	7,810	+	2,065 :
1900-	-01	1,683,592	+	241,791	+	170,551	+ 182,620	+	118,691	+	117,051	+	129,120	+	65,191
	1901-	-02	1,649,355	"T	176,994	+	153,461	+ 120,736	+	69,211	+	98,461	+	65,736	+	14,211
	1902-	-03	1,594,043	+	14,806	+	, 14,806	— 18,577	—	46,687	—	41,444	—	74,827	—	102,937
Karlshamns sockor-	1898-	-99	1,485,876	+	106,508	+	57,909	+ 48,810	+	37,316	—	23,560	—	32,659	—	44,153
bruks aktiebolag	1899-	-00	1,466,151	+	68,427	+	25,382	+ 32,264		29,709	—	57,595	—	50,713	—	53,268 \|
1900-	-Öl	1,491,532	~b	110,293	+	59,476	+ 78,969	+	49,816	—	24,109	—	4,616	—	33,769
	1901-	-02	1,686,065	+	57,551	+	37,647	+ 41,690	—	9,172	—	48,188	—	44,145	—	95,007
	1902-	-03	1,769,987		129,016		129,016	— 146,532	—	165,535	—	211,783	—	229,299	—	248,302
Sockerfabriks»	1898-	-99	_ _	+	37,471	_	826	+ 20,174	+	46,249		- -		- -		—
aktiebolaget Union '')	1899-	-00	- -	+	144,116	-i-	83,136	\| + 50,751	+	48,784		—		—		—
1900-	-01	- -	+	254,109	6-	154,959	i + 168,404	i +	148,544		- --		—		- -
1901-	-02	- -	! +	245,785	+	215,274	! + 166,664	: +	169,350		—		—		—
	1902-	-03	—	; +	328,381	i +	328,381	i + 204,044	+	91,083		—		—		— —

i) I fråga om uppgifterna för Sockerfabriksaktiebolaget Union är att märka, att desamma för de fyra första tillverkuingsåren
endast afse fabriken i Hasslarp men för tillverkningsåret 1902/03 jämväl råsockerfabrikerna i Köpinge och Skifarp. Då emellertid
vid fabriken i Hasslarp icke tillverkas något råsocker utan direkt framställes raffinad, äro de för bolaget lämnade uppgifterna om
det beräknade resultatet af tillverkningen icke fullt jämförbara med öfriga uppgifter.

196

Bilaga 8.

Bil. 8.

Tabell, utvisande storleken af de svenska sockerfabriksaktiebolagens
aktiekapital äfvensom huru stor del däraf som kontant inbetalts.

Bolagets namn	Aktiekapital 1904	: Kontant inbetaldt aktiekapital
Skånska sockerfabriksaktiebolaget .................	6,000,000	1,200,000
Malmö sockerfabriksaktiebolag .......................	2,500,000	1,500,000
Loncls sockerfabriksaktiebolag..........................	2,031,900	677,300
Trelleborgs sockerfabriksaktiebolag...............	1,400,000	700,000
Helsingborgs sockerfabriksaktiebolag ...........	6,291,500	6,291,500
Ortofta sockerfabriksaktiebolag.....................	700,000	700,000
Jordberga sockerfabriksaktiebolag .................	1,005,000	1,005,000
Kjeflinge sockerfabriksaktiebolag.....................	1,000,000	1,000,000
Hököpinge sockerfabriksaktiebolag ..................	900,000	900,000
Karpalunds sockerfabriksaktiebolag ..................	1,000,000	1,000,000
Korna sockerfabriksaktiebolag.........................	1,515,200	1,000,000
Svedala sockerfabriksaktiebolag........................	1,000,000	1,000,000 1
Karlshamns sockerbruksaktiebolag ................	1,476,000	1,476,000
Sockerfabriksaktiebolaget Union .....................	8,391,500	8,391,500 j
Tanto aktiebolag .................................................	1,700,000	1,700,000
Aktiebolaget D. Carnegie & C:o ...................	10,000,000	10,000,000
Aktiebolaget Gripen........................................	650,000	650,000 i
Aktiebolaget sockerraffinaderiet Öresund ......	2,000,000	2,000,000 1

Bilaga 9.

197

Bil. 9.

Utdrag af protokoll vid sammanträde med den al
Kungl. Maj:t den 31 oktober 1902 tillsatta kommittén
för utredning af vissa frågor rörande sockerbeskattningen,
hållet i Stockholm den 12 maj 1903.

Närvarande:

Ordföranden, Herr Öfverståthållaren in. in. K. Dickson,
äfvensom samtliga ledamöterna:

Herrar Friherre L. De Geer,

Byråingenjören m. in. A. G. Ekstrand,

Grosshandlaren K. G. Karlsson,

Landtbrnkaren P. Pehrsson,

Disponenten in. in. C. Tkanghell, samt
vice Konsuln in. in. W. Westrup.

S. I). Företogs förnyad öfverläggning rörande ett inom kommittén
väckt förslag om att beskattningen å hvitbetssockertillverkningen
borde anordnas sålunda, att skatten, utan att den nuvarande råämnesbeskattningen
i princip öfvergåfves, utginge i förhållande till mängden
och sockerhalten af de vid tillverkningen använda hvitbetor; och beslöts
underdånig skrifvelse i ämnet.

Herr ordföranden samt Herrar Ekstrand och Karlsson förenade
sig om följande särskilda yttrande:

»Beslutar man sig för att öfvergifva det för beräkning af livitbetssockertillverkningsskatten
nu använda sätt, som är för tillverkarn e föga
betungande och medför billiga kontrollkostnader samt visat sig äga
förmågan att höja sockerbetsodlingen, torde man böra öfvergå till det i
utlandet allt mer omfattade systemet att upptaga accisen såsom en
konsumtionskatt, därvid den till förbrukning färdiga varan drabbas af

198

Bilaga 9.

skatten, utan att någon mer eller mindre osäker utbytosberäkning ifrågakommer.
Det inom kommittén föreslagna sättet att beräkna skatten
efter det socker, de för tillverkningen använda betorna beräknas äga,
har vissa fördelar; i förhållande till det nu använda beskattningssättet är
det pålitligare, då det lämpar sig efter sockerhalten i olika slags betor
och i förhållande till en konsumtionsskatt är det för tillverkaren vida
mindre besvärande och för staten något billigare; men det befordrar
ej i samma mån som det nu använda sättet odlingen af allt sockerrikare
betor, och med detsamma är alltid förenad en oviss beräkning, huru
mycket af det i betorna befintliga sockret kan framställas såsom socker.
Sådant lärer bero såväl af betornas som af fabrikens beskaffenhet.

Om vi således icke tilltro oss att förorda antagandet af ett på
betornas sockerhalt grundadt beskattningssätt, anse vi oss dock ej böra
afstyrka den nu ifrågasatta utredningen, hvars utfall ju kan vara af
afgörande betydelse för dem, hvilka hafva att i sista hand besluta i
frågan.»

In fiitem

(Jarl jEdv. Sterky.

SÄRSKILDA YTTRANDEN

J ''■

Särskilt yttrande af herrar Dickson, Ekstrand och Karlsson. 201

Särskild! yttrande af herrar Dickson, Ekstrand och Karlsson.

Vi anse förhållandena påkalla, att det nu använda sätt för beskattning
af livitbetssockertillverkningen bör ersättas af ett annat, som
lämpar beskattningen efter det verkliga sockerutbytet; och lika med
kommitténs flertal finna vi, att användande af en fabrikatskatt icke kan
förordas.

Däremot äro vi från kommitténs flertal skiljaktiga, i det vi anse,
att man vid ändring af beskattningssätt omedelbart bör öfvergå till
eu konsumtionsbeskattning. Vi hålla nämligen före, att man förr eller
senare måste öfvergå till detta beskattningssätt, som redan är infördt i
de länder, bvilka anslutit sig till Brysselkonventionen utan att förbehålla
sig eu undantagsställning. Ju längre man dröjer med införandet
af detta beskattningssätt, dess större svårighet och kostnader torde
blifva förenade med öfvergången därtill.

Vid eu konsumtionsbeskattning blir afgiften lika för allt socker,
som uttages till inhemsk förbrukning, ehvad betorna äro bättre eller
sämre eller lämna större eller mindre utbyte. Någon undersökning af
sockret erfordras icke. Den enda undersökning, som erfordras, är
nämligen den, som måste utföras å sådan vara, sirap eller melass,
hvilken ej skall beskattas såsom socker, och denna undersökning är
tämligen enkel. Några dolda premier förekomma ej och beskattningen
hvarken inverkar på betornas odlingssätt eller förleder till mer invecklade
eller kostsamma fabriksinrättningar eller arbetssätt än sådana,
som af förhållandenas egen natur betingas och skulle användas, äfven
om icke någon sockerskatt funnes. Såsom af de uppgjorda utkasten
framgår, lämnar eu konsumtionsbeskattning med lätthet tillfälle att
ordna utförseln af socker äfvensom medgifva skattefrihet för det socker,
hvilket denatureras för att användas till tekniskt bruk eller till utfodring
af kreatur. Det faller af sig själft, att med skattens erläggande får anstå,
till dess varan verkligen uttages till förbrukning, hvilket jämväl för
statskassan medför mer jämn inkomst. Likaså kan skattefri tillverkning
af sirap eller melass medgifvas under en föga betungande eller dyrbar
kontroll.

Mot konsumtionsskatten har man anmärkt, att beskattningssättet
är dyrbart för staten och besvärligt för tillverkarne. Vi föreställa oss

202 Särskild yttrande af herrar Dickson, Ekstrand och Karlsson.

dock, att det efter någon tids erfarenhet skall låta sig göra att begränsa
det nu förutsatta antalet kontrolltjänstemän, i livilket afseende
må kunna åberopas, att antalet tjänstemän vid råsockerfabrik i Tyskland
kan inskränkas till fyra. I förhållande till det betydliga skattebelopp,
12,000,000 kronor, livilket tillverkningsafgiften beräknas inbringa,
må emellertid den af kommittén beräknade kontrollkostnaden
icke anses afsevärdt hög. Om konsumtionsskatten betingar en högre
kontrollkostnad än det af kommitténs flertal förordade beskattningssätt,
torde dock skillnaden ersättas af den högre inkomst, konsumtionsskatten
kommer att lämna. Fråga är ock, om ej tillverkarens
olägenheter af konsumtionsskatten uppvägas af fördelarne af ett fullt
rättvist och rubbningar mindre underkastadt beskattningssätt, af anståndet
med skattens erläggande, till dess varan uttages till förbrukning,
och af det därigenom beredda tillfället för raffinaderierna att
arbeta med en betydligt billigare råvara.

Beskattningssättet efter sockerhalten i betorna borde väl mer än
det nu i Sverige använda sättet komma att träffa det verkliga sockerutbytet,
men som systemet hittills ingenstädes blifvit pröfvadt, har man
ingen erfarenhet om dess tillförlitlighet. Denna synes oss böra betviflas.
Äfven om antagas må, att sockerhalten i betorna kan med tillförlitlighet
bestämmas, måste dock bestämmandet af förhållandet mellan sockret i
betan och det socker, för livilket skatt skall erläggas, vara beroende på
flere antaganden. Visst är, att en del af sockret kvarstannar i betsnitseln
eller bortgår i sköljvattnet. Denna del utgjorde vid försöken vid Kjeflinge
0,6 2 och vid försöken vid Svedala 0,8 3 procent af betvikten. Eu annan
del af sockret kvarstannar i melassen. Storleken af denna del är mer
oviss och beror af fabrikationen, som således af systemet drifves till
användande af den dyra sackaratmetoden. Det är således oemotsägligt,
att de två procent socker, som enligt förslaget äro skattefria, kunna vid
olika fabriker i olika grad tillgodogöras, livilket således kan för vissa
fabriker medföra en premie. Den sockermängd, som efter afdrag af dessa
två procent skulle beskattas, är emellertid polariseradt rent socker; men
skattesatsen afser råsocker, mörkare än n:o 18 af den holländska standarden.
Häraf torde framgå, att systemet icke kan rätt träffa den sockermängd,
man vill beskatta. En granskning af de uppgifter, som varit
för kommittén tillgängliga, bestyrker äfven att förslaget ej synes träffa
det verkliga råsockerutbytet. Såsom Bil. 6 är vid betänkandet fogad en
tabell, som för de olika råsockerbruken angifver medelsockerhalten i
betorna och utbytet af råsocker i procent af betvikten under tillverkningsåren
1898/99—1902/03. Jämföres sockerhalten, minskad med 2

Särskildi yttrande af herrar Dickson, Ekstrand och Karlsson. 203

procent, med råsockerutbytet, visar sig, att de i vissa fall något så när
äro lika och att i enstaka fall det tal, efter hvilket skatten skall beräknas,
öfverstiger det verkliga utbytet. I många fall är emellertid det
verkliga sockerutbytet afsevärdt större än sockerhalten, minskad med
2 procent. Såsom exempel anföra vi:

Fabrikens namn.	Tillverkningsår.	Betornas sockersaft,	Råsocker i%	Skillnad.
		minskad med 2 %.	af betvikten.
Arlöf.................	...... 1902/03	13,63	15,18	1,55
Engelholm ......	........ 1901/02	12,41	13,42	1,01
55 .......	...... 1902/03	12,6 6	14,83	2,1 7
Hököpinge .......	...... 1900/01	12,23	13,32	1,09
Jordberga..........	1902/03	13,53	14,79	1,26
Karpalund	....... 1901/02	12,46	14,53	2,07
55 ........	1902/03	12,33	14,54	2,21
Kjeflinge ..........	1900/01	13,22	14,61	1,39
55 ...........	..... 1901/02	14,3 6	15,28	0,9 2
55 ...........	....... 1902/03	14,34	15,52	1,18
Köpinge ............	...... 1901/02	12,59	13,60	1,01
55 ..............	....... 1902/03	12,80	14,44	1,64
Svedala ............	....... 1900/01	11,75	13,10	1,3 5
55 .............	....... 1901/02	12,70	13,79	1,09
55 .............	1902/03	13,32	14,43	1,11
Trelleborg ........	....... 1901/02	12,98	14,07	1,09
55 .......	...... 1902/03	13,89	14,92	1,03
örtoftal ..............	....... 1900/01	12,40	13,53	1,13
med , .............	...... 1901/02	14,00	15,27	1,27
Eslöf 1 .............	....... 1902/03	13,10	14,42	1,32

I afseende å de i denna tabell upptagna siffror är det i Bil. 6
erinradt, att insockring af melass stundom skett först året efter det
den utvunnits. Man kan ock invända, att siffrorna tillkommit på grund
af mindre noggranna iakttagelser. Granskar man emellertid uppgifterna
om de vid Kjeflinge och Svedala gjorda försöken, visar sig enligt tabellen
å sid. 105 i betänkandet följande:

Vid Kjeflinge. Vid Svedala.

Beräknad mängd socker............................ 4,809,684 kg.

Afdragas 2 % af betvikten........................ 593,786 ,,

skulle skatt erläggas för ........................... 4,215,948 ,,

Sockerutbytet utgjorde reduceradt till

första produkt ....................................... 4,620,200 .,

Obeskattad!, blefve ....................................... 404,252 ,,

eller i procent af betvikten ..................... 1,3 G % „

5.675.051.2 kg.

736,700 „

4.938.351.2 „

5,234,600 „

296,248,8 „
0,80 % „

204 Särskildt yttrande af herrar Dickson, Ekstrand och Karlsson,

Härtill kommer ytterligare det socker, som erhålles vid fyllmassans
vidare bearbetning.

Med dessa beräkningar vilja vi ej anses hafva ifrågasatt, att det
afdrag, två procent, som enligt kommitterades förslag får göras från
betornas sockerhalt, innan påförandet af tillverkningsskatten äger rum,
borde minskas eller bortfalla. Sådant skulle i vissa fall medföra det
obilliga förhållande, att det beskattningsbara utbytet blefve högre än
det verkliga. Yi hafva med de angifna talen velat visa, att vid de
olika fabrikerna en ej obetydlig skillnad kan äga rum mellan det verkliga
sockerutbytet och betornas med två procent minskade sockerhalt.
Vi hämta häraf stöd för vår åsikt, att beskattningssättet ej är tillförlitligt.
Men systemet är ej heller billigt. Till följd af de dyrbara
undersökningarna af sockerhalten kommer dagkostnaden vid en fabrik,
där betor afverkas för sockertillverkning — vare sig fabrik eller saftstation
— att blifva minst lika hög, om ej högre än enligt konsunitionsskattesystemet
vid en råsockerfabrik.

Kommitténs flertal synes hålla före, att öfvergifvandet af den så
kallade sackaratmetoden vore en nationalekonomisk förlust . Genom denna
metod framställes samtidigt med den öfriga fabrikationen ur melass
något socker af sämre kvalitet, men för dess framställande erfordras
så stora kostnader (för kol, kalk in. m.), att tillverkningen ej skulle
löna sig, om ej beskattningssättet vore sådant, att skatten är lika
stor, vare sig detta socker framställes eller ej, och att således denna
produkt är liksom skattefri. Användandet af en metod, som för framställande
af socker kräfver så stor kostnad bland annat för inköp af
stenkol från utlandet, att varan billigare kunde framställas direkt ur de
betor, som odlas i landet, synes icke vara någon nationalekonomisk
fördel.

Yi få således förorda det förslag, som innefattas i de vid betänkandet
såsom Bil. 1 fogade förslag till förordning om beskattning af
socker jämte dithörande författningar.

Särskildt yttrande af herrar friherre De Geer och Pehrsson. 205

Särskild! yttrande al herrar friherre De Geer och Pehrsson.

I kommitterades på beskattning efter betornas sockerbalt grundade
förslag till förordning är i 15 § stadgadt, att arfvoden skola utgå med
tretton kronor till förste kontrollör, åtta kronor till assistent och sju
kronor till kontrollör. För närvarande erhåller kontrollör vid sockerfabrik
sex kronor om dagen, men därjämte äger han af tillverkaren
erhålla fri bostad samt, om han så önskar, kost till ett pris af en krona
för dag räknadt. I fråga om dessa förmåner hafva kommitterade föreslagit
den ändring, att tillverkaren väl på anmodan af Kungl. Maj:ts
befallningshafvande skulle vara skyldig lämna dem bland kontrollpersonalen,
som sådant önskade, bostad och kost, men att han härför
skulle erhålla ersättning med en krona för bostad och två kronor för
kost per dag.

Den omständigheten, att tillverkaren hittills hållit kontrollörerna
med bostad och kost, har oss veterligen icke från kontrollens synpunkt
medfört någon olägenhet, hvarför vi ansett den tillverkaren i detta
afseende nu åliggande skyldighet böra ej blott bibehållas utan äfven
utsträckas därhän, att tillverkaren ålägges förse äfven förste kontrollören
och assistenterna med fri bostad och kost till samma pris, som för
kontrollörerna nu är bestämdt, detta så mycket hellre som tillverkaren,
i händelse ifrågavarande beskattningssystem införes, därigenom undgår
de afsevärda direkta och indirekta kostnader, som vid en konsumtionsbeskattning
otvifvelaktigt skulle drabba honom och i jämförelse med
hvilka den ökade kostnaden i nu förevarande afseende är en ren obetydlighet.
För kontrollpersonalen är däremot rättigheten till fri bostad
och kost till bestämdt, billigt pris af stort värde, och i all synnerhet är
det af vikt, att en sådan förmån kan erbjudas de blifvande förste kontrollörerna
och assistenterna, enär dessa antagligen ofta torde behöfva
tagas långväga ifrån.

Under förutsättning att sålunda fri bostad och kost till ett pris
af en krona om dagen beredes hela kontrollpersonalen, anse vi, att
arfvodena kunna nedsättas för förste kontrollören till tolf kronor och
för kontrollörerna till sex kronor om dagen. För assistenterna tro vi
däremot det föreslagna arfvodet af åtta kronor böra bibehållas, om man
för dessa rätt maktpåliggande befattningar skall kunna påräkna tillräckligt
många kompetenta sökande.

206 Särskild yttrande af herrar friherre De Geer och Pehrsson.

Den af oss föreslagna anordningen skulle, till följd af minskningen
i ofvan berörda arfvoden, vid jämförelse med kommitterades förslag
medföra en årlig besparing för statsverket af sammanlagdt 10,000 kronor,
hvadan hela kontrollkostnaden enligt detta system, hvilken kostnad af
kommitterade beräknats till 114,000 kronor, skulle komma att utgöra
104,000 kronor om året.

Särskildt yttrande af herr Ekstrand.

207

Särskild! yttrande af herr Ekstrand.

Vid en beskattning efter kvitbetornas vikt och sockerbalt skulle
enligt kommitterades därför uppgjorda förslag kontrollpersonalen vid
hvarje råsockerfabrik komma att bestå af en förste kontrollör, två
assistenter och fyra kontrollörer, hvilka allesamman skulle utses af
Kungl. Maj:ts befallningshafvande efter förslag af vederbörande öfverkontrollör
samt, hvad förste kontrollören angår, efter chefens för kontroll-
och justeringsbyrån hörande. Med afseende på själfva tillvägagångssättet
beträffande förste kontrollören hafva kommitterade föreslagit,
att först chefen för kontroll- och justeringsbyrån skall afgifva
yttrande om inlämnade ansökningar till befattningen, därefter öfverkontrollören
uppsätta förslag, hvarpå slutligen Kungl. Maj:ts befallningshafvande
tillsätter förste kontrollör vid fabriken ifråga. Mot
detta något omständliga förfaringssätt har jag ansett mig böra framställa
den anmärkningen, att det säkerligen vore bättre och enklare, om
förste kontrollörerna utsåges direkt af chefen för kontroll- och justeringsbyrån,
helst som denne har befogenhet att meddela särskilda föreskrifter
för utöfvandet af kontrollen vid råsockerfabrikerna och af
denna anledning finge mycket att göra med nämnda förste kontrollörer,
hvilkas göromål till icke ringa del äro af teknisk natur och alltemellanåt
torde påkalla brefväxling med kontroll- och justeringsbyrån.

Det skulle äfven kunna hända, att vid en eller annan fabrik
ingen inom föreskrifven tid anmäler sig hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande
såsom sökande till befattning som förste kontrollör, då ju
aflöningsvillkoren för en därtill fullt kompetent person måste betraktas
såsom skäligen knappa, särskild! med hänsyn till den korta tjänstgöringstiden
hvarje år. I sådana fall finnes enligt mitt förmenande knappt
annan utväg, än att kontroll- och justeringsbyrån får söka anskaffa
lämpliga personer, hvilket naturligtvis går lättare, om chefen för byrån
tillika har rätt att omedelbart tillsätta platsen.

Det föreslagna beskattningssystemet fordrar, att förste kontrollörerna
skola äga kemisk-teknisk bildning, men af personer med sådan
torde ej andra eftersträfva dessa platser än de, som af en eller annan
anledning ej för tillfället hafva fast anställning. Lämpliga personer af
denna kategori torde endast undantagsvis förekomma i landsorten och

208

Särskild yttrande af herr Ekstrand.

vara kända af länsstyrelserna men äro ofta till finnandes i Stockholm,
där kontroll- och justeringsbyrån lätt nog torde få kännedom om, huruvida
de vilja mottaga en förste kontrollörsplats och äro lämpliga därtill.

Med det här framkastade förslaget skulle äfven följa den fördelen,
att, sedan förste kontrollörerna blifvit i god tid utsedda af chefen för
kontroll- och justeringsbyrån, deras yttrande skulle kunna inhämtas för
öfverkontrollörernas förslag till assistenter, hvilket ej är utan betydelse
med hänsyn till förste kontrollörernas och assistenternas samarbete.
Då assistenterna säkerligen kunna tagas bland personer, som för närvarande
ifrågakomma till betvägningskontrollörer och som blott behöfva
genomgå en obetydlig kurs i analys af hvitbetor och sirap för att få
kompetens till assistentplats, torde de skäl, som tala för att kontrollörerna
utses af ortsmyndigheten, Kung!. Maj:ts befallningshafvande,
äfven gälla i fråga om assistenterna.

Det af mig här framställda förslaget, att förste kontrollörerna vid
råsockerfabrikerna skulle utses af chefen för kontroll- och justeringsbyrån,
assistenter och kontrollörer däremot af Kungl. Maj:ts befallningshafvande,
står i öfverensstämmelse med det kända förhållandet,
att vid denaturering af brännvin kontrollanten utses af chefen för
kontroll- och justeringsbyrån och vittnet af Kungl. Maj:ts befallningshafvande,
en anordning, som befunnits mycket lämplig.

Hvad jag här anfört, gäller äfven tillsättningen af förste kontrollörer
enligt det af kommittén utarbetade konsumtionsskatteförslaget.

Särskildt yttrande af herr Karlsson.

209

Särskildt yttrande af herr Karlsson.

Jämte hvad som anförts i den reservation, hvilken afgifvits af
herrar Dickson, Ekstrand ocli undertecknad, får jag som min särskilda
mening ytterligare anföra följande.

I kommitterades betänkande och särskildt i den del, som bär
rubriken »val af skattesystem», framhålles starkt, att konsumtionsskattesystemet
krafvel- en vidlyftig och dyrbar kontroll, som tillika skulle
blifva hinderlig för fabrikernas fria verksamhet genom de stängsel, hvarmed
enligt detta system fabrikerna skulle omgifvas.

Emellertid har jag under kommitterades öfverläggningar icke
kunnat blifva öfvertygad om nödvändigheten af ifrågavarande stängsel.
Meningen med denna afstängning är ju att förekomma obeskattadt
sockers utförande i den allmänna marknaden. Därför framställer sig
den frågan, om det finns rimliga grunder för det antagandet, att skatteförsnillning
skulle komma att äga rum, i fall de ifrågasatta stängslen
icke komme till stånd.

Möjligen skulle man kunna befara, att fabrikernas personal skulle
söka att för eget bruk ur fabrikerna bortföra socker. Enligt hvad som
upplysts i kommittén hafva emellertid fabrikanterna redan nu förstått att
på ett effektivt sätt förebygga denna möjlighet. Och samma intresse
att hindra försök i sådan riktning komma fabrikanterna alltid att hafva,
oafsedt hvilket skattesystem som kommer att tillämpas. Därför torde
man kunna alldeles bortse från liknande försök till skattefor smil ning i
mindre skala.

Beträffande åter försök från fabrikanternas sida att i marknaden
utföra obeskattadt socker, är ett sådant försök förenadt med så stora
svårigheter och med så mycken risk, att ytterst liten anledning förefinnes
att befara, det någon fabrikant skulle våga inlåta sig på ett
dylikt företag.

Hvad beträffar råsockerfabrikerna, är det där tillverkade sockret
i allmänhet af sådan beskaffenhet, att det icke utan förutgången raffinering
är till människoföda användbart. När därtill kommer, att hvarje
fabrik under hela tillverkningstiden skulle stå under en bevakning af
sju personer, kan säkerligen ingen fara för skatteförsnillning förefinnas
vid råsockerfabrikerna.

210

Särskild yttrande af herr Karlsson.

Rörande raffinaderierna, vid indika kontrollens tyngdpunkt väl
måste läggas vid tillämpning af konsumtionsskattesystemet, är först att
märka, att dessa fabriker skulle stå under bevakning af eu till elfva
personer uppgående kontrollpersonal. Då man så betänker, att skatteförsnillning,
på grund af de kvantiteter det bär skulle vara fråga om,
icke kunde äga rum utan under medverkan af både befäl och arbetare
vid fabriken — ett samarbete, för hvilket hvarje fabrikant torde taga
sig i akt — kan jag omöjligen inse nödvändigheten af fabrikernas afstängning
medelst staket eller murar. Endast under förutsättning att
kontrollpersonalen ville göra sig medbrottslig vid försök till skatteförsnillning,
kan man tänka sig, att sådan skulle kunna utan upptäckt bedrifvas.
Men i sådant fall hjälper det icke, om man omgärdade fabrikerna
med än så höga murar.

Härtill kommer att man i det sätt, hvarpå fabrikationen följes af
kontrollpersonalen, och i den statistik, som fabrikanterna äro skyldiga att
föra, äger en sekundär kontroll, hvilken icke är att förakta.

Anmärkas bör äfven, att man hvarken i Nederländerna eller i
Belgien ansett dylika stängsel behöfliga, och att man i Tyskland icke
låtit uppföra dem i den utsträckning, som där gällande förordning
angifver.

På de grunder, jag här anfört, anser jag, att om statsmakterna
skulle finna sig föranlåtna att besluta införandet af konsumtionsskattesystemet,
ur det af kommitterade utarbetade författningsförslaget de
bestämmelser böra utgå, Indika stadga uppförande af stängsel rundt
fabrikerna. Härigenom skulle uppstå rätt afsevärd besparing för statskassan,
på samma gång som större rörelsefrihet bereddes industrien.

Särskildt yttrande af herr Westrup.

211

Särskildt yttrande af herr Westrup.

Det har icke varit lätt att fullgöra det uppdrag, som af Kung!.
Maj:t öfverlämnats åt utsedde kommitterade, nämligen att utreda, ej
mindre hvilka fördelar och olägenheter, i jämförelse med nu gällande
skatteform, införande af produktbeskattning å socker — vare sig
fabrikat- eller konsumtionsskatt — kunde komma att medföra, än äfven
— under förutsättning att den nuvarande skatteformen bibehölles —
hvilka förändringar af bestämmelserna om beräkning af hvitbetssockertillverkningsskatten
som borde vidtagas för att bringa den till grund
för nämnda skatt stadgade beräkningen af sockerutbytet till närmare
öfverensstämmelse med det utbyte, som i verkligheten erhölles, eller
hvilka eljest kunde finnas behöfliga, samt att afgifva de förslag, hvartill
utredningen kunde föranleda.

Det gamla skattesystemet, enligt hvilket ett visst antaget utbyte
skall ligga till grund för beskattningen, har nämligen vid många tillfällen
visat sig vara alldeles olämpligt och i hög grad orättvist, hvilket
också framgår af den genom kontroll- och justeringsbyrån lämnade
uppgiften om fabrikernas verksamhet arbetsåret 1902—1903.

212

Särskildt yttrande af herr Westrup.

Sålunda hade under nämnda år en fabrik att betala kronor 118,40
i skatt per ton råsocker, eu annan åter endast kronor 90,9 0, hvarigenom
eu differens af kronor 27,5 0 uppstod såsom en extra inkomst för den
senare fabriken.

I allmänhet har den högre skatten fått betalas af de yngre fabrikerna,
Indika oftast haft ett mindre sockerrikt material att förarbeta.

Det nya af kommittén föreslagna systemet för beskattning af betornas
rikt och sockerhalt skall utan tvifvel mera rättvist fördela skatten på de
olika fabrikerna, ehuru åtskilligt ännu återstår att önska i det afseendet.

För kommitterade har det gällt att föreslå införandet af ett system,
hvilket å ena sidan kunde tillföra staten största möjliga inkomst af
sockerindustrien och å andra sidan icke störta den industri, som direkt
och indirekt varit landet till så stort gagn och nytta.

Jag har lämnat min anslutning till det skattesystem, som kommittén
beslutit förorda, men anser det vara min oafvisliga plikt att inlägga
min bestämda reservation emot själfva den siffra, hvarå skatten närmast
skulle komma att grunda sig (utbytesprocenten med lagstadgadt afdrag)
och samtidigt påfordra en progressiv beskattning efter af verkning ens storlek.

De svenska fabrikerna äro hvarandra så olika. Det finnes några,
som varit med, då skatten t. ex. år 1891 utgick med 7 kronor 84
öre per ton betor, och då råsockerpriset samtidigt utgjorde omkring
47 kronor per 100 kilogram och 92 procent rendement. Det finnes återigen
andra, nämligen Roma, Karpalund, Karlshamn, Svedala och Köpinge,
hvilka alla tillkommit med tanke på, att det af Riksdagen år 1893
fattade beslutet skulle komma att blifva bestående, eller att skatten år
1895 skulle komma att utgöra 10 kronor 57 öre per ton betor och därvid
en längre tid förblifva. Dessa senare fabriker hafva stora finansiella
svårigheter att bekämpa, enär Riksdagen år 1896 höjt skattebeloppet
från kronor 10,5 7 till kronor 12,3 3 och vidare år 1901 till kronor 13,51
och slutligen år 1902 till kronor 14,io per lön betor, medan samtidigt
råsockerprisen uppgått endast till omkring 37 kronor per 100 kilogram.

Under dessa förhållanden löpa de nämnda nyare fabrikerna, äfvensom
de senare inrättade i Hasslarp och Skifarp, fara att gå under.
Den först nämnda gruppen af fabriker har uppvuxit till välstånd, redan
innan de senaste skatteförhöjningarna vidtogos och torde därför ytterligare
kunna beskattas, men huru saken ter sig vid ett närmare skärskådande
af de yngre fabrikernas ekonomiska läge, framgår med all
önskvärd tydlighet af kommitténs bilaga 7.

Kommittén säger å sid. 116, att efter genomförandet af det nya

213

Särskildt yttrande af herr Westrup.

beskattningssystemet »de yngre bolagen skulle få viesa finansiella
svårigheter att bekämpa».

Med den erfarenhet jag har och med kännedom om de olika bolagens
ekonomiska ställning, tvekar jag ej att uttala såsom min mening,
att kommittén skulle kommit verkliga förhållandet närmast, ifall den
uttalat sig på följande sätt: Det nya beskattningssystemet, hvarigenom
sockerindustrien pålägges vida högre skatteumgälder än de hittills
varande, skall utan tvifvel hafva till resultat, att alla de fabriker, hvilka
tillkommit efter år 1894, skola nödgas nedlägga sin verksamhet.

Man måste nämligen se saken sådan, som den i verkligheten förhåller
sig, och ej låta förblinda sig af de lysande vinstsiffrorna från
sådana fabriker som de i Staffanstorp, Trelleborg, Arlöf, Hököpinge
m. fl. Man måste, såvida man ej vill vedervåga de yngre fabrikerna,
hvilka dock representera ett kapital af mellan 15 och 20 millioner
kronor, och som tillkommit framför allt med hänsyn till Riksdagens
ofvan omförmälda beslut af år 1893, tänka ut ett system, som, i förening
med kommitténs eget förslag, skulle kunna göra det möjligt för
dessa senare att arbeta och förkofra sig vid sidan om de äldre.

. För att visa, huru skatten hittills utgått för en medelstor fabrik,
vill jag framhålla, att en sådan fabrik, under förutsättning att årsafverkningen
varit 40,000 ton, skulle i skatt årligen betalt:

År 1894/95 .........

„ 1895/96 ........

„ 1896/01 .........

„ 1901/02 .........

„ 1902/03 .........

kronor 387,600
„ 422,800

„ 493,200

„ 540,400

„ 564,000

Under förutsättning att sockerhalten förblefve densamma som
under sistlidet år, skulle åter efter det nu af kommittén förordade systemet
skatten komma att utgå med kronor 630,000: —.

För alla fabriker har visserligen utbytet stegrats år efter år,
men omkostnaderna för maskiner, nybyggnader, betor, arbetslöner etc.
hafva stigit i ännu högre grad.

Nästan alla de yngre fabrikerna skola, såvida ej afverkningen uppgår
till större mängder, utsättas för risken att göra förluster, sedan det
nya skattesystemet, på sätt kommittén föreslagit, trädt i kraft.

Det är under dessa förhållanden nödvändigt, att andra utvägar
sökas, genom hvilka de yngre fabrikerna erhålla tillbörligt skydd i

214 Särskild yttrande af herr Westrup.

kampen för sin tillvaro, samtidigt med att staten ej går förlustig de
påräknade högre skatteinkomsterna.

Enär vissa omkostnader äro i det närmaste lika för en fabrik,
vare sig den har stor eller liten betafverkning, måste tydligtvis en
större fabrik arbeta under gynnsammare ekonomiska förhållanden än en
mindre, något som äfven tydligen framgår af följande siffror från en
fabrik, hvilken under kampanjen 1896/97 afverkade c:a 40,000 ton
betor, men under kampanjen 1902/03 däremot endast 22,000 ton:

1896/97 1902/03

Aflöningars konto........................ 25 öre 52 öre

Räntors d:o ........................ 14,5 „ 45,6 „

Allmänna omkostnaders d:o ....................... 19,8 „ 33 „

allt pr 100 kg. betor.

Den större fabriken bör alltså kunna betala en proportionsvis högre
skatt än den mindre och måste äfven göra detta, om båda fabrikerna
skola blifva jämnställda.

Den enda rättvisa beskattningsformen är därför den progressiva,
hvilken, rätt afvägd, ej gynnar den starkare mot den svagare, men ej
heller gifver den senare någon fördel gent emot den förre.

En sådan progressiv beskattning har också varit använd såväl i
Tyskland som ock i Österrike, men nu blifvit förändrad på grund af
Brysselkonventionens bestämmelser, enär vissa stater ansågo, att de
nämnda sockerexporterande länderna skulle kunna på detta sätt bibehålla
en maskerad utförselpremie.

Den tyska regeringen yttrar i sitt betänkande till lagförslaget af
den 1 februari 1896 bland annat följande, i öfversättning:

»Vissa delar af sockerindustrien hafva i sitt förhållande till hvarandra
utvecklat sig i en riktning, som tyckes påkalla ett inskridande
från lagstiftningens sida. Vi syfta på denna industris sedan liera år
tillbaka pågående utveckling till storindustri. — — — — — — —

De mindre fabrikernas tillbakagång får sin förklaring i de billigare
produktionskostnader, som åstadkommas genom industriens bedrifvande
i stor skala. Detta tillbakaträngande af den mindre industrien gagnar
emellertid hvarken landtbrukarna, som producera sockerbetor, eller
arbetarna. A eu a sidan är för dessa samhällsklasser en koncentrering
till några få platser af betafverkningen och därmed följande tillfälle till
arbetsförtjänst i och för sig icke eftersträfvansvärd; vidare äro de
mindre fabrikerna tvungna att sysselsätta ett jämförelsevis större antal

215

SärskildIt yttrande af herr Westrup.

arbetare, under eu längre tid af året än de större fabrikerna. Dessutom
medföra de förra mindre fara för öfverproduktion än de senare.

Viktiga ekonomiska skäl tala sålunda för, att man, såvidt på
beskattningslagstiftningen ankommer, bör söka verka för skyddande af
den mindre fabriksdriften och, med afseende på beskattningen, gynna
denna så mycket som möjligt i förhållande till storindustrien, d. v. s.
fördela skattebördan så, att de större fabrikerna få erlägga en större
skatt, som i någon mån åtminstone svarar emot den fördel, dessa hafva
genom de billigare produktionsomkostnaderna, hvarigenom sålunda möjlighet
beredes för de mindre fabrikerna att fortfarande äga bestånd.

Synnerligen lämpligt synes införandet af ett särskild^ i proportion
till omfånget af fabrikens produktion stigande tillägg till sockerskatten
(afverkningsafgift), som uppbäres vid sockrets uttagande från fabriken.
— — — — — — — — — — — — — — — — — _---))

1 Tyskland ansåg man, att man genom progressiv beskattning
skulle stödja de svagare fabrikerna i konkurrensen, men att de extra
pålagorna å de stora fabrikerna aldrig finge sättas så högt, att dessas
existens därigenom skulle hotas, eller att de blefve sämre ställda än de
mindre fabrikerna. Lagförslaget föreslår också en långsamt stigande
afverkningsskatt.

Äfven i Österrike hafva genom lagstiftningen de mindre fabrikerna
haft eu gynnsammare ställning än de större, och regeringen yttrade
på sin tid i sin motivering härom följande:

»Som bekant uppvisa sockerbruken mycket betydliga skillnader i
storlek, i tekniska anordningar, i geografiskt läge, i kapitalstyrka o. s. v.,
och emot dessa svara lika stora skiljaktligheter med afseende på driftkostnadernas
storlek. Skulle nu den inhemska marknaden prisgifvas åt
obegränsad konkurrens emellan dessa så föga jämnstarka element, så
blefve häraf eu oundviklig följd, att de ekonomiskt svagare, alltså i första
hand de mindre fabrikerna, nedtrycktes och ruinerades, hvarigenom
vidare äfven de landtbrukare, som försåge dessa fabriker med betor,
på ett kännbart sätt skulle blifva lidande. Om därföre icke de svåraste
ekonomiska rubbningar skola uppstå i landet på industriens och landthushållningens
områden, så måste lagstiftningen lämna de svagare
något skydd emot den starkare konkurrentens fullkomligt fria utveckling.»

Införandet af en progressiv beskattning skall äfven inom vårt
land medföra större likställighet mellan de olika fabrikerna och därigenom
skydda de mindre för en förödande konkurrens samt bevara
sockerbetsodlingens fördelar åt största möjliga område, på samma gång
som staten i skatt erhåller allt hvad den kan få af sockerindustrien.

216 Särskildt yttrande af lierr Westrup.

För att emellertid icke några fabriker skola drabbas för Lärdt af
den progressiva beskattningen, böra alla intill en viss gräns eller afverka
ngsmängd betala samma skatt; först vid öfverskridandet af denna
gräns tillämpas den progressiva skalan. Jag tänker mig denna gräns
satt vid 25,000 ton, så att en fabrik med t. ex. 60,000 ton betafverkning
för de första 25,000 ton, den afverka!'', betalar alldeles samma skatt
som en fabrik, hvilken öfverhufvud blott afverka!'' 25,000 ton; för Överskjutande
35,000 ton betalar den större fabriken däremot dels samma
afgift pr ton som för de först afverkade 25,000 ton och dels en extra
afgift, som progressivt Löjes, i samma mån afverkningen stiger utöfver
den fastställda gränsen.

Denna extra progressivt stigande afgift, har jag tänkt lämpligen
kunna utgå med 50 öre per ton för de första 10,000 ton öfver gränsen,
25,000 ton, med 1 krona per ton för de därpå följande 10,000 ton och
för nästa 10,000 ton med 1 krona 50 öre per ton o. s. v., så att den
extra afgiften stegvis höjes med 50 öre per ton för hvarje 10,000 ton
öfver de första 25,000 ton. Om alltså X betecknar det antal kronor,
en fabrik har att erlägga per ton betor, skulle skatten komma att
utgå efter följande skala:

		Afverkning		Skatt per ton i kronor.	Extra afgift per ton i kronor.
F ör	de första	25,000	ton ..............	................... X:—	0 —
11	11	nästa	10,000	11 .............	.................. X:—	0,50
11	11	11	10,000	11 ..............	................... X:	1,00
11	11	11	10,000	11 ..............	................... X:—	1,50
11	11	11	10,000	11 ..............	................... X:—	2,00
?1	11 etc.	„ 10,000 etc.	)i ..............	................... X:—	2,50

Efterföljande tabell visar, huru skatten i enlighet med denna skala
skulle komma att verka på de olika fabrikerna. Af tabellens rubriker
synes, att skatten beräknas utgå efter betornas medelsockerhalt, minskad
med resp. 3 % och 2 V2 °/0, och med halfva tullen per kilogram råsocker.
Det torde vidare beaktas, att afverkningsmängderna för de olika
fabrikerna äro beräknade samt utgöra de sannolika mängder, som
skulle komma på de resp. fabrikerna, om dessas sammanlagda afverkning
uppgår till 750,000 ton, detta för lättare jämförelse med
kommitténs beräkningar å sid. 117.

SärsMldt yttrande af herr Westrup.

217

Med år 1902—05 till grund för beräkningen.

Fabrik	Beräknad afverkning, om fabrikernas sam-manlagda afvik-ning anses utgöra 750,000 ton	Socker i betan %	Skatt utgår efter betornas medelsocker-halt minus 3% med kr. 11.7 5 pr 100 kg. råsocker. För hvarje 10,000 ton utöfver 25,000 ton erlägges därtill progressiv till-verkningsafgift	Skatt utgår efter betornas medelsocker-halt minus 21/s% med kr. 11.75 pr 100 kg. råsocker. För hvarje 10,000 ton utöfver 25,000 ton erlägges därtill progressiv till-verkningsafgift
Summa ton	Fördel-ning af ton för skattens beräk- ning	\| Medelsockerlialt för \| skatteberäkning	Kr. pr ton	Kronor	Summa Kronor	>> m a> ro C1 £ ro ro S* S P D* *■ „ 3 -s	Kr. pr ton	Kronor	Summa Kronor
Arlöf	57,892,0	25,000,0	15,G 3	12,03	14	84	371,000	00			13,13	15	42	385,500	00
		10,000, o			15	34	153,400	00				15	92	159,200	00
		10,000, o			15	84	158,400	00				16	42	164,200	00
		10,000, o			16	34	163,400	00				16	92	169,200	00
		2,892,0			16	84	48,701	28	894,901	28		17	42	50,378	64	928,478	64
Engelholm	48,810,0	25,000, o	14,0 6	11,0 6	13	70	342,500	00			12,10	14	28	357,000	00
		10,000, o			14	20	142,000	00				14	78	147,800	00
		10,000,o			14	70	147,000	00				15	28	152,800	00
		3,810,0			15	20	57,912	00	689,412	00		15	78	60,121	80	717,721	80
Hasslarp	41,637,0	25,000, o	15,18	12,13	14	25	356,250	00			12,0 3	14	84	371,000	00
		10,000, o			14	75	147,500	00				15	3 4	153,400	00
		6,637,0			15	2 5	101,223	40	604,973	40		15	S 4	105,139	58	629,539	58 i
Helsingborg	36,098,9	25,000,o	15,20	12,20	14	3 3	358,250	00			12,70	14	92	373,000	00
		10,000, o			14	83	148,300	00				15	42	154,200	00
		1,098,9			15	33	16,846	14	523,396	14		15	92	17,494	48	544,694	48 !
Hököpinge	45,604,3	25,000, o	15,7 2	12,72	14	94	373,500	00			13,22	15	53	388,250	00
		10,000,o			15	44	154,400	00				16	03	160,300	00
		10,000, o			15	94	159,400	00				16	53	165,300	00
		604,3			16	44	9,934	69	697,234	69		17	03	10,291	22	724,141	2 2
Jordberga	42,304,4	25,000,0	15,5 3	12,5 3	14	72	368,000	00			13,03	15	31	382,750	00
		10,000, o			15	22	152,200	00				15	81	158,100	00
		7,304,4			15	72	114,825	17	635,025	17		16	31	119,134	76	659,984	76
Karlshamn	27,971,8	25,000, o	14,7 9	11,79	13	85	346,250	00			12,2 9	14	44	361,000	00
		2,971,8			14	35	42,645	33	388,895	33		14	94	44,398	69	405,398	69
Karpalund	40,888,4	25,000, o	14,3 3	11,33	13	31	332,750	00			11,88	13	90	347,500	00
1		10,000, o			13	81	138,100	0U				14	40	144,000	00
1		5,888,4			14	31	84,263	00	555,113	00		14	90	87,737	16	579,237	in
Kjeflinge	30,650,1	25,000, o	16,34	13,341 15	07	391,750	00			13,84	16	26	406,500	00
		5,650,1			16	It	91,362	12	483,112	12		16	76	94,695	67	501,195	67
Köpinge	62,697,8	25,000, o	14,8 0	11,80	13	86	346,500	00			12,30	14	45	361,250	00
		10,000, o			14	3 G	143,600	00				14	95	149,500	00
		10,000, o			14	86	148,600	00				15	45	154,500	00
		10,000, o			15	36	153,600	0n				15	95	159,500	00
1		7,697,8			15	86	122,087	11	914,387	11		16	45	126,628	81	951,378	81

218

Särskildt yttrande af herr Westrup.

Med år 1902—05 till grund för beräkningen.

1 Fabrik	Beräknad j afverkmng om ] fabrikernas sam-] manlagda afverk-ning anses utgöra 750,000 ton	Socker i betan %	Skatt utgår efter betornas medelsocker-halt minus ?j% med kr. 11.7 5 pr 100 kg. råsocker. För livarje 10,000 ton utöfver 25,000 ton erlägges därtill progressiv till-verkningsafgift	Skatt utgår efter betornas medelsocker-balt minus 2 1/''i% med kr. 11.7 s pr 100 kg. råsocker. För hvarje 10,000 ton utöfver 25,000 ton erlägges därtill progressiv till-verknings afgift
Summa ton	Fördel-ning af ton för skattens beräk- ning	Medelsockerhalt för j skatteberäkning j	Kr. pr ton	Kronor	i Summa kronor	j Medelsockerhalt för skatteberäkning	Kr. pr ton 1	Kronor	Summa kronor
! Rom a	48,855,9	25,000, o	15,09	12,0 9	14	20	355,000	00			12,5 9	14	79	369,750	00		j
		10,000, o			14	70	147,000	00				15	29	152,900	00		1
		10,000,o			15	20	152,000	00				15	79	157,900	00
		3,855,9			15	70	60,537	63	714,537	63		16	29	62,812	61	743,362	61
Skifarp	38,544,8	25,000, o	15,40	12,40	14	57	364,250	00			12,9 0	15	15	378,750	00
		10,000, o			15	07	150,700	00				15	65	156,500	00
		3,544,8			15	67	55,192	54	570,142	54		16	15	57,248	5 2	592,499	52
Staffanstorp	43,010,4	25,000, o	15,54	12,5 4	14	73	368,250	00			13,04	15	32	383,000	00
		10,000, o			15	23	152,300	00				15	82	158,200	00
		8,010,4			15	7 3	126,003	59	646,553	59		16	32	130,729	72	671,929	72 \|
Svedala	31,986,0	25,000, o	15,32	12,32	14	47	361,750	00			12,8 2	15	06	376,500	00
		6,986,0			14	97	104,580	42	466,330	42		15	56	108,702	16	485,202	16
Säbyhohn	60,088,9	25,000, o	15,3-5	12,35	14	5 1	362,750	00			12,85	15	09	377,250	00
		10,000,o			15	01	150,100	00				15	59	155,900	00
		10,000, o			15	Öl	155,100	00				16	09	160,900	00
		10,000, o			16	01	160,100	00				16	59	165,900	00
• \|		5,088,9			16	51 \|	84,017	74	912,067	74		17	09	86,969	30	946,919	SO i
Trelleborg	52,963,7	25,000, o	15,89	12,8 9	15	14	378,500	oo			13,3 9	15	73	393,250	00
		10,000, o			15	64	156,400	00				16	23	162,300	00
		10,000, o			16	14 !	161,400	00				16	73	167,300	00
		7,963,7			16	G4	132,515	97	828,815!	97		17	23	137,214	5 5	860,064	5 5
Örtofia	39,995,0	25,000, o	15,15	12,15	14	27 j	356,750	00	1		12,65	14	86	371,500	00
		10,000, o			14	77	147,700	00				15	36	153,600 j	00
	\|	4,995,0			15	27 \|	76,273	65	580,723	65		15	86	79,220	70	604,320	70 j
Summa]	750,000, o!	i	! 1	i	1 i	11,105,621]	78 \|		l		1		11,546,069	37 1

219

Särskudt yttrande af herr Westrup.

I enlighet med uppgiften å sid. 117 skulle skatten uppgå efter

nuvarande skatteberäkning (12% utbyte) till ......... Kr. 10,575,000: —

med 12 % utbyte och progressiv beräkning, på sätt

här föreslagits, skulle skatten (bil. A) uppgå till „ 10,860,991:7 0

med 3 % afdrag å hela sockerhalten i betan skulle

skatten uppgå till ..................................................... ,, 10,819,630: 0 8

med samma afdrag och progressiv beräkning till „ 11,105,621: 78

med 2 V» % afdrag å hela sockerhalten i betan

skulle skatten uppgå till ........................................ ,, 11,260,076: 7 1

med samma afdrag och progressiv beräkning till „ 11,546,069: 3 7

Att gå längre och, såsom kommittén föreslagit, fastställa blott 2 %
afdrag å sockerhalten i betan, skulle medföra eu större beskattning af
sockerindustrien än denna för närvarande förmår bära. De af kommittén
verkställda utredningarna af de olika fabrikernas ställning samt
iillverkningsresultatet vid olika afdrag bevisa till fullo detta.

Med endast 2 % afdrag å hela sockerhalten i betan skulle skatten

uppgå till ........................................................................... kr. 11,700,312: 0 7

och med progressiv beräkning till ......................... „ 11,986,303: 7 4

— eu större summa än hvad industrien för närvarande kan bära.

För att således bestämma den största möjliga skatt för staten, på
samma gång de yngre fabrikerna beredas tillfälle att fortfarande arbeta
vid sidan om den äldre och mera lyckligt lottade industrien, vågar jag
föreslå, att skatten komme att utgå, på sätt kommittén föreslagit i
sitt betänkande, d. v. s. efter betornas vikt och sockerhatt, dock med den
ändring, att densamma utgår progressivt enligt ofvanstående tabell,
och att afdraget under de två första åren måtte göras med 3% och
därefter med 21I2 %• Härigenom skulle staten få under de första två

åren en ökad skatteinkomst af .............................. kr. 530,621: 7 8 per år

och därefter en ökning af ....................................... ,, 971,069: 3 7 ,, ,,

Huru denna ökade beskattning kommer att fördela sig å de olika
fabrikerna, framgår af den specifikation, som finnes anförd i bilaga A.
I fall detta förslag vunne Riksdagens bifall, skulle öfvergången till det
nya beskattningssystemet icke komma att vålla allt för stora rubbningar,
och statens kraf på ökad inkomst likväl tillgodoses.

I betänkandet framliålles vidare, att kommittén jämväl undersökt,
huruvida beskattningen lämpligen borde utgå i form af så kallad konsumtionsbeskattning,
hvarigenom först den färdiga raffinadvaran skulle

220

Särskildt yttrande af herr Westrup.

komma att beskattas. Den skattesats af 13 öre per kilogram, som i detta
fall föreslagits, tiar kommittén likväl ansett skola drabba industrien väl
hårdt, hvarför densamma, i den händelse konsumtionsskattesystemet
skulle vinna tillämpning, behöfde göras till föremål för vidare öfvervägande.

Men äfven vid detta skattesystem borde progressiv beskattning
tillämpas, och skulle under sådana förhållanden det färdiga råsockret
drabbas af en progressiv produktionsskatt eller tillverkningsafgift, liknande
den, som infördes i Tyskland genom lagen af 27 maj 1896.

Äfven här måste af ofvan anförda skäl de lägre produktionsmängderna
för alla fabriker åsättas samma skatt.

Då . flera fabriker framställa eller i framtiden komma att framställa
hvitt socker direkt ur betor, och då sådana fabriker på samma
gång också införa socker från andra fabriker, måste lagen innehålla
följande bestämmelser:

l;o) För det socker, som utsändes i marknaden från en sockerfabrik,
hvilken afverkar betor, uppbäres en tillverkningsskatt, som, för
de under en kampanj afsända mängderna, belöper sig till de belopp,
som närmare angifves i bilaga B.

2:o) Tillverkningsskalten beräknas efter de mängder råsocker,
som utgå från fabriken. Afsändes sockret icke från fabriken i form
af råsocker, på måste man beräkna det i förhållande till dess råsockervärde,
hvarvid 90 delar hvitt socker antagas motsvara 100 delar råsocker.

3:o) Socker, som under skattekontroll införes i fabriken, skall i
förhållande till sitt råsockervärde afräknas från den mängd, som utgår
från fabriken.

Jag har här ofvan i korthet antydt vägen för eu beskattning, som
skulle tillgodose såväl stat som industri, såväl jordbruket som arbetarna.
Skulle däremot Riksdagen komma att antaga kommitténs skattesatser
eller reservanternas beträffande konsumtionsbeskattning utan här förordade
förslag om progressiv skattläggning efter afverkningens storlek
samt beträffande afdragets beräkning, skola de yngre fabrikerna se sin
existens i högsta grad hotad och betodlingen skall inskränkas till endast
vissa mycket begränsade delar af landet.

Särskilclt yttrande af herr Westrup.

221

Bilaga A.

Fabrik	Beskattning efter ett utbyte af 12 %			Beskattning efter betornas vikt och sockerhalt
Icke progressiv	Progressiv
Betornas verkliga sockerlialt minskad med:	Betornas verkliga sockerhalt minskad med:
Nuvarande	Progressiv
3 %		2''/--'' %		2 %	1	3 %		27» %		2 %
Arlöf ..............	816,277	20	852,06l\| 2 o	859,117	28	892,694	64	926,850	92	894,901	28	928,478	64	962,634	92
! Engelholui ........	688,221	00	708,936	00	668,69?! oo	697,006	80	725,804	70	689,412	00	717,721	80	746,519	70
! Hasslarp ..........	587,090	16	598,727	76	593,335 so	617,901	98	642,051	79	604,973	40	629,539	58	653,689	39
Helsingborg .....	508,994	49	515,093	39	517,297 24	538,595	59	559,893	94	523,396	14	544,694	48	565,992	83
Hököpinge........	643,020	63	658,927	OS	681,328 24	708,234	78	735,141	32	697,234	69	724,141	22	751,047	76
Jordberga ........	596,492	04	608,796	44	622,720 7 7	647,680	37	672,216	91	635,025	17	659,984	76	684,521	31
Karlshamn ........	394,402	38	395,888	28	387,409 43	403,912	79	420,136	44	388,895	33	405,398	69	421,622	33
Karpalund ........	576,526	44	587,414-	84	544,224co	568,348	76	592,064	03	555,113	00	579,237	16	602,952	43
Kjeflinge...........	432,166	41	434,991	46	480,287 >7	498,370	63	516,147	68	483,112	12	501,195	67	518,972	73
Köpinge ..........	884,038	98	929,434	58	868,991 51	905,983	21	942,974	91	914,387	11	951,378	81	988,370	51
Roma .........	688,868	19	709,652	04	693,753	78	722,578 7 6	751,403	74	714,537	63	743,362	61	772,187	59
Skifarp ...........	543,481	68	552,026	48	561,597	7 4	583,953 7 2	606,695	15	570,142	54	592,499	52	615,239	95
Staffanstorp ......	606,446	64	619,457	04	633,543,19	658,919 3 2	683,865	36	646,553	59	671,929	72	696,875	76
Svedala ... ......	451,002	60	454,495	60	462,837 42	481,709	16	500,580	90	466,330	42	485,202	16	504,073	90
Säbyliolm --------	847,253	4 9	887,431	29	871,889(94	906,741	50	942,193	95	912,067	74	946,919	30	982,371	75
Trelleborg ........	746,788	17	773,733	72	801,870 42	833,119	00	864,367	58	828,815	97	860,064	55	891,313	13
Örtofta ..............	563,929	50	573,924	50	570,728 os	594,325i	70	617,922	75	580,723	6 5	604,320	70	627,917	70
Summa! 10,575,000 j o o 10,860,991	7 0	10,819,630 08	11,260,076(71	11,700,312	07]	11,105,621	78	11,546,069	37	11,986,303	74

222

Särskild yttrande af herr Wedrup.

Bilaga B.

Progressiv tillverkningsafgift vid konsumtionsbeskattning.

Tillverkningsraängder Tillverkningsafgift

i deciton råsocker. i kr. pr deciton.

Öfver	25,000	Intill 3 3	25.000 35.000	0: o o 0: 35
33 53	35,000	33	45,000	0: 4 0
45,000	33	55,000	0: 4 5
33	55,000	33	65,000	0: so
33	65.000 75.000	33	75,000	0: 5 5
33	33	85,000	0: 6 0
33	85,000	33	95,000	0: 6 5
33	95,000	33	105,000	0: 7 0
33	105,000	33	115,000	0: 7 5

Eu fabrik med 45,000 deciton sockertillverk ning skall betala:

= Er. 0: —
x 0:35 =

10,000 X 0:4 0 =

25.000 x 0: oo

10.000

3,500

4,000

— Er. 7,500:

I medeltal alltså för hvarje deciton socker

7,500

16,7

ore.

45,000

En fabrik med 75,000 deciton sockertillverkning skall betala:

25,000	X	0:	00 =	Er		0
10,000	X	0:	35 =	33	Q O	500
10,000	X	0:	40 —	33	4	000
10,000	X	0:	45 =	33	4	500
10,000	X	0:	50 =	33	5)	000
10,000	X	0:	55 =	33	5	500

Sålunda i medeltal för deciton socker

; Er. 22,500:

22,500
75,000

— 30 öre.

223

Innehållsförteckning.

Sid.

Skrifvelse till Konungen ......................................................................... 3

Förslag- ............................................................................... 7

Förslag till förordning om beskattning af livitbetssockertillverkningen .. 9

Förslag till ordningsstadga för fabriker för tillverkning af socker eller

sirap af hvitbetor................ 22

Förslag till förordning om vågning af hvitbetor .................................... 37

Motiv ................................................................................................ 39

Inledning ................................................................................................. 41

Sockerkonventionen i Bryssel.................................................................. 46

Sockerbeskattningen i utlandet .......................... 49

Danmark............................................................................ 50

Tyskland ................................................. 54

Österrike-Ungern.................................................................. 59

Frankrike ............................................................................. 61

Nederländerna ...................................................................... 63

Belgien ................................................................................ 64

Ryssland............... 64

Öfriga länder i Europa ..................................................... 65

Nordamerika ....................................................................... 66

Sockerprisen ............................................................................................ 66

Sockerbeskattningen och sockerindustrien i Sverige .............................. 67

Önskemål beträffande sockerbeskattningens anordning .......................... 86

lvonsumtionsskatt .................................................................................... 90

Fabrikatskatt ................................ 101

Beskattning efter betornas vikt och sockerhalt..................................... 104

Kontrollkostnaden vid tillämpning af olika skattesystem ....................... 109

Val af skattesatser vid de olika skattesystemen .................................... 112

Val af skattesystem .............................................................................. 118

Speciell motivering till kommitterades författningsförslag ..................... 122

224

Bilagor ........................................................................................................... 131

N:o 1. Utkast till författningar om beskattning af socker enligt kon sumtionsskattesystemet.

.................................................. 133

Utkast till förordning om beskattning af socker .................. 133

Utkast till ordningsstadga rörande sockerbeskattningen......... 150

Utkast till ändrad lydelse af rubriken »Socker» i tulltaxan 167
Utkast till ändrad lydelse af § 9 i tulltaxeunderrättelser na 168
Förklaring till vissa §§ af utkasten till förordning om beskattning
af socker och till ordningsstadga rörande sockerbeskattningen
.................................................................... 169

N:o 2. Berättelse öfver försökskontrollen vid Kjeflinge sockerfabrik

kampanjen 1903/04 ......................................................... 174

N:o 3. Sammandrag öfver försökskontrollen vid Svedala sockerfabrik

kampanjen 1903/04.......................................................... 185

N:o 4. Beräkning af kostnaderna för odling af hvitbetor................... 186

N:o 5. Beräkning öfver fördelningen af tullskyddet för socker............ 188

N:o 6. Tabell, utvisande de svenska råsockerbrukens tillverkning och

beskattning tillverkningsåren 1898/99—1902/03 .............. 192

N:o 7. Uppgifter rörande åtskilliga svenska sockerfabriksaktiebolags
ekonomiska ställning m. m. tillverkningsåren 1898/99—

1902 03 ..................................................................... 194

N:o 8. Tabell, utvisande storleken af de svenska söckerfabriksaktie bolagens

aktiekapital in. m............................................. 196

N:o 9. Utdrag af kommitténs protokoll den 12 maj 1903 .................. 197

Särskilda yttranden .................................................................... 199

Särskild! yttrande af herrar Dickson, Ekstrand och Karlsson .............. 201

,, „ „ herrar friherre De Geer och Pehrsson................. 205

,, ,, „ herr Ekstrand ................................................... 207

„ „ „ herr Karlsson .........................................................'' 209

„ „ ,, herr Westrup ........................................................ 211