AFGIEVET DEN 18 NOVEMBER 1896 (Statens offentliga utredningar 1908:8)

ÅSKANDE

AFGIEVET DEN 18 NOVEMBER 1896

KOMITÉN FÖR UTREDNING ANGÅENDE FÖRÄNDRAD ORGANISATION
AF DEN CENTRALA MYNDIGHETEN FÖR LEDNING AF
LANDETS HÄST VÄSENDE.

STOCKHOLM

Isaac Marcus’ Boktb.-Aktiebolag
1896.

TILL KONUNGEN.

Genom nådigt bref af den 28 Mars 1896 har Eders Kongl. Maj:t
funnit godt tillsätta en komité för att taga i öfvervägande, huruvida en förändrad
organisation af den myndighet, åt hvilken den centrala ledningen af

landets hästväsende för närvarande är anförtrodd, må vara af verkligt behof
påkallad, och att, derest efter omsorgsfull utredning så befinnes, afgifva af
underdånigt betänkande i ämnet åtföljdt förslag härom.

För fullgörande af komitén sålunda gifvet uppdrag sammanträdde komiterade
härstädes första gången den 14 April 1896, vid hvithet sammanträde
plan för komiténs arbete uppgjordes, hvarjemte undertecknad, Tamm, af komitén
antogs till sekreterare. Sedermera har komitén dels in pleno dels genom särskilda
delegerade med vissa afbrott varit i verksamhet för utförande af komiténs uppdrag.

Enär en öfversigt öfver stuterimyndigheternas organisation och premieringsväsendets
tillämpning ej blott här i landet utan äfven i andra hästuppfödande
länder synts komiterade för fullgörande af det gifna uppdraget af gagn, samt
då en dylik redogörelse kan anses vara af ej ringa intresse i öfrigt, har komiténs
sekreterare erhållit uppdrag att utarbeta en dylik.

Med ledning af såväl inom som utom riket vunnen erfarenhet har komitén
sökt uppgöra en efter förhållandena i vårt land lämpad plan för en förändrad
organisation af den centrala ledningen af landets hästväsende och har dervid
enats om att föreslå dels tillsättande af en aflönad styrelse för landets hästväsende,
för hvilken förslag till instruktion blifvit upprättadt, dels ock åstadkommandet
af samarbete mellan denna styrelse och hästuppfödarne såväl genom
årliga sammanträden med ordförandena i de olika prisbelöningsdistrikten som
ock genom sammankallande hvart femte år eller oftare, om så befinnes nödigt,
af en särskild rådgifvande församling.

Då komitén härmed i underdånighet öfverlemnar sitt betänkande, får
den med anledning deraf äfven föreslå, att nådiga instruktionerna af den 18
Maj 1837, den 11 April 1838, nådiga skrifvelsen af den 1 November 1872
och nådiga kungörelsen af den 20 Februari 1874 upphäfvas samt att ett nytt
reglemente för landtbeskälleriet med tillhörande instruktioner för tjenstemännen
vid hingstdepoterna upprättas.

Ehuru komiterade ej haft särskildt uppdrag att deröfver yttra sig, anse
de sig dock i sammanhang med det afgifna förslaget och på grund af de
förändrade förhållandena samt de särskilda skäl, som i betänkandet angifvas,
böra framhålla önskvärdheten såväl af en omarbetning i vissa delar af nådiga
reglementet för prisbelönande af hästar af den 7 Mars 1890, som ock af en
ökning utaf det för detta ändamål utgående anslaget.

Komitén får alltså i underdånighet till Eders Kongl. Maj:t öfverlemna:

l:o) Redogörelser för organisationen af hästväsendets ledning i följande
länder: Danmark, Preussen, Österrike, Ungern, Frankrike och Belgien;

2:o) Redogörelse för vidtagna åtgärder till hästafvelns befrämjande i
Sverige äfvensom för förslag och yttranden angående en förändring af den
centrala ledningen af landets hästväsende;

3:o) Allmän motivering af komiténs förslag;

4:o) Förslag till instruktion för Styrelsen för landets hästväsende jemte
specialmotivering af deri förekommande bestämmelser;

5:o) Ekonomiska beräkningar och förslag rörande härmed förenade
kostnader; samt

6:o) Bilagor.

Stockholm den 18 November 1896.

Underdånigst
F. v. ESSEN.

CARL CARLSON BONDE. C. G. BREDBERG. IVAR INSULANDER,

AUG. af PETERSENS. FREDRIK WRANGEL.

Gösta Tamm.

Redogörelser för organisationen af hästväsendets ledning
i Danmark, Preussen, Österrike, Ungern, Frankrike

ock Belgien.

Danmark.

Statens understödjande af landets hästafvel går i Danmark långt tillbaka
i tiden. Till att börja med var det Fredrikborgs stuteri, som genom ^placering
af beskällare tryckte sin prägel på landets bäststock. Senare tillkom en
hingstdepot, men begge dessa institutioner äro nu upplösta. Huruvida man
äfven för framtiden kan undvara ett eller flera stuterier, får tiden visa, men
många omständigheter tyda dock på, att man såväl i den kallblodiga som
den ädla hästafvel saknar stuterier eller åtminstone bingstdepoter, och just
nu föreligger i Jylland ett förslag till upprättande af ett stuteri för den jutska
hästen. A andra sidan finnas äfven målsmän för den åsigten, att de i landet
existerande hästafvelföreningarne äro de närmaste att taga denna fråga om
hand genom skapande af gemensamma afvelscentra.

Under en lång följd af år bar staten befordrat bästafveln genom
premiering. Förordningen af den 23 December 1778 bestämmer redan premier
för de bästa hästar vid 4 års ålder och anslår lånemedel till anskaffande af
hingstar. Den första husdjurslagen af 1852 ställer 7,600 riksdaler till hästafvelns
disposition, hvilken summa dock sedermera minskades, till dess att genom lagen
af 1887 bestämda och verksamma principer för understödjande af hästafvel
fastslogos.

Genom denna lag anslogos 10,000 kronor till premiering af fölston,

50.000 kronor till äldre hingstar, hvarjemte af landtmannaföreningarnes anslag
å 50,000 kronor till djuruppvisningar en del utgår till yngre hingstar
och ston.

Lagen af 1887 har haft en stor och betydelsefull inverkan på hästafveln,
och det dröjde endast få år, innan man spårade dess följder i ett
vaknande intresse, men lika snart visade sig de anslagna medlen otillräckliga.
Staten skydde dock icke att väsentligt höja dessa, hvarvid början gjordes
med anslaget till hingstarne, som numera utgår med 65,000 kronor, och sedermera
höjdes anslaget för husdjursafveln i allmänhet derhän, att för bästafveln
ensamt disponeras 40,000 kronor, hvarjemte den har sin andel i anslaget å

15.000 kronor till åtgärder som på annat sätt än genom premiering gagna

husdjursafveln. Senast i år hafva landtmannaföreningarne ytterligare fått ett
anslag å 15,000 kronor till utställningar.

De anslag, hvilka staten lemnar till hästafvelns befrämjande, utgå först
och främst som direkta anslag, der staten lemnar hela beloppet. Dessa användas
oför premiering af 4-åriga och äldre hingstar vid utställningar.

Årligen hållas i landet 13 dylika, hvarvid prisbedömningen verkställes af
kommissioner, en för hvarje distrikt, och hvilkas ordförande utses af landtbruksministern,
under det att ledamöterna väljas på tre år af amtsrådena. Dessa
kommissioner äro utrustade med stor myndighet.

Samtliga ordförandena jemte statskonsulenterna bilda under ordförandeskap
af en person, utnämnd af landtbruksministern, den s. k. statsdjurkommissionen,
hvilken dock icke är att betrakta som eu beslutande myndighet utan som en
rådgifvande församling, af hvilken ministern erhåller upplysningar och råd
rörande husdjursafveln.

I vanliga fall sammanträder denna kommission en gång om året, men
kan efter erhållet medgifvande af ministern samlas oftare. De ordinarie sammanträdena
hållas på olika platser i landet i förening med större utställningar.
De löpande ärendena deremellan skötas af ordföranden med biträde af en af
ledamöterna såsom sekreterare.

På förslag af vederbörande distrikts ordförande fördelar landtbruksministern
det till hingstpremier afsedda anslaget 65,000 kronor på distrikten,
hvarvid hänsyn tages till inbördes förhållandet mellan distriktens hästbesättning,
och i synnerhet till antalet födda föl, försåvidt uppgifter derom från senaste
åren kunnat erhållas.

Såsom förut uppgifvits äro kommissionerna utrustade med stor myndighet
och första följden häraf var att man kom till klarhet om, att ett blott
bedömande af individen kan vara mycket ofullständig, t. o. m. missvisande,
äfven om hänsyn tages till härstammningen. Man behöfde en pålitligare
faktor vid bedömandet, hvarför numera utdelas icke allenast premier för
individen utan äfven dylika för uppvisad god afkomma.

Ehuru distriktsordförandena till en början konfererade med hvarandra
och äfven öfvervoro hvarandras förrättningar, visade det sig dock att i flera
afseenden enhet saknades, hvarför år 1890 utgåfvos följande regler för
premieringen:

I. Premieringen:

d) Första prisen sättas så höga, som förhållandena tillåta. Premier
under 100 kronor få icke utdelas. Hingstar, som anses värdiga till premier
under 100 kronor, betecknas som “ premieberättigade “, beskrifvas i redogörelsen
och erhålla diplom.

b) Endast ett första pris utdelas; de följande kunna vara premiegrupper,

som innehålla likstälda individer, utan att dessa ordnas inbördes.

c) Alla hingstar, som första gången erhålla premie, brännas med distriktets

märke.

d) Hingstar från och med 7 till och med 16 år, som minst äro “premie berättigade

“, kunna tilldelas premie för afkomma. Denna premie kan vara

lika stor som lista pris. En hingst, som är 9 år gammal, får icke premieras

med mindre den erhållit premie för afkomma, förutsatt att den varit stationerad
inom distriktet så länge att den kan uppvisa afkomlingar.

é) Extra pris användes för hingstar, om hvilkas värde tvifvel råder,
men hvilka önskas qvarstående, tills en noggrannare undersökning visat deras
verkliga värde.

/) Fyraåriga hingstar kunna tilldelas “behållningspremie“, (= att de
böra såsom hingstar bibehållas). Denna premie berättigar icke till bränning
af märket.

II. Andra bestämmelser ;

a) En hingst som har dolda förärfningsfel, får icke premieras.

b) Bedömandet af afkomman bör vara fullständig och uttömmande.

c) Berättelsen till ministeriet upprättas sålunda:

A) Hingstar af landtras till tyngre bruk.

1. De med penningepris belönade hingstar, ordnade efter premiernas
nummer.

2. Hingstar, befunna premieberättigade.

3. Hingstar, som fått extra premie.

4. Fyraåriga hingstar, som fått behållningspremie, ordnade efter dennas
storlek.

B) Hingstar af landras till lättare''bruk; med samma indelning.

C) Hingstar af ren, ädel ras och af förädlad konstant ras; med samma
indelning.

d) Formulärets rubriker ifyllas, om icke hithörande upplysningar finnas
angifna annanstädes.

e) Vid hingstuppvisningarne aflemna egarne afskrift af språngböckerna
för föregående år, införda i betäckningslistor, som tillhandahållas af ordförandena.
Dessa förvaras sedan af vederbörande statskonsulent.

Allmänna regler

för ''premieutdelningen vid hingstutställning i .................. distrikt.

(............. Amf.)

1. Hvarje i distriktet stationerad hingst kan deltaga i täflingen, om
han uppfyller nedanstående vilkor.

a) Hingstarne bedömas i tre afdelningar:

A) hingstar af landtras för tyngre bruk,

B) hingstar af landtras för lättare bruk,

C) hingstar af ren ädel ras, eller af konstanta, förädlade stammar.

b) Hingstar i klasserna A och B skola vara af dansk ras med dennas
typ och prägel och bevisligen vara fallna efter danskfödda eller nordschleswigska
föräldrar. Hingstar i klass C. behöfva icke hafva danskfödda föräldrar.

Hingstegarne få själfva på ansökningsblanketterna uppgifva, i hvilken afdelning
hingsten önskas bedömd. Med egarnes samtycke kan kommissionen
öfverflytta hingsten till en annan afdelning.

2. Premierna utdelas i två klasser, nämligen:

a) Hingstar fr. o. m. 5 t. o. in. 16 år, hvilka kimma tillerkännas hufvudpremie,
hvarunder inbegripas “premieberättigade“. Dessa brännas med distriktets
märke första gången de premieras.

Denna klass kan åter delas i två underklasser:

1. Hingstar som hafva uppvisat afkomma

2. Hingstar, som ännu icke uppvisat afkomma.

b) Hingstar på 4 år, som kunna erhålla behållningspremie, hvarvid
särskild! tagas hänsyn därtill, att de icke hafva missbrukats genom att få
betäcka för stort antal ston.

3. Premie för afkomma kan tillerkännas hingstar, som minst äro “premieberättigade",
och äro minst 6 och högst 16 år gamla, så länge de äro
afvelsedugliga.

För att täfla om dessa premier, skall hingstegaren för distriktskommissionen
låta uppvisa minst åtta afkomlingar af eu årgång, dock icke föl och
icke samma djur två år i rad. Uppvisas flere, kunna dessa vara af olika åldrar.

4. För att befrämja god skötsel och förning af hingstarna, kunna till
vårdarne utdelas mindre premier, nfönstringspremier.

5. a) För förut premierade hingstar, hvilkas egare erhållit betäckningsrulla,
skall vid utställningen lemnas en betäckningslista för föregående år.

b) Den, som anmäler en hingst, är ansvarig för och skyldig att vid
anfordran bevisa, att hingsten icke har dolda fel, är afvelsduglig, icke har fel
på könsdelarna, att stam täflan är riktig samt att den uppvisade afkomman
verkligen är fallen efter den anmälde hingsten. Kunna dessa förpliktelser icke
uppfyllas, förfaller premien till återbetalning och kan anmälarens namn offentliggöras.

6. För att kunna täfla om hufvud- och behållningspremie skall hingstens
egare låta den undergå en pröfning efter följande regler.

a) Hingstar i afdelning A skola på en tid af högst 18 minuter tillryggalägga
\ dansk mil i traf för vagn.

b) Äldre hingstar för tvåspänd vagn med rörlig springvåg belastad med
1000 pund död vigt eller för enspänd vagn med 300 pund död vigt.

c) Fyraåriga hingstar respektive 800 och 200 pund.

d) Hingstar i afdelning B tillryggalägga samma våglängd i traf för icke
belastad vagn på högst 13 minuter.

e) Hingstar i afdelning C. tillryggalägga samma våglängd under ryttare
i traf eller galopp på högst 10 minuter.

f) Kommissionen afgör, om en hingst på grund af sjukdom icke kan
deltaga i pröfningen samt om en hingst till följd af öfveransträngning skall
afbryta densamma.

g) Vid premieringen tages stor hänsyn till huru kraftprofvet utförts.

7. Den som mottager en premie, förbinder sig derigenom att minst
under ett år behålla det premierade djuret och använda detsamma till afvel
äfvensom att uppvisa det vid nästa års utställning. Kan det sista vilkoret
icke fullgöras, måste bevis framläggas för kommissionen, att hingsten har stått
till stoegares förfogande under det gångna året.

Uppfyllas icke dessa vilkor, återbetalas premien.

8. Hingstegaren är pliktig att ställa sig till efterrättelse ordningshållningsföreskrifterna
på utställningsplatsen.

Ordförandena insända efter hvarje utställning till ministeriet en afskrift
af protokollet, och sedermera utgifvas dessa i tryck. Statsdjurskommissionens
berättelse fördelas öfver hela landet och anses den hafva stor betydelse, då
man derigenom kan följa afvelns utveckling och bilda sig ett omdöme om de
särskilda individernas afvelsvärde.

Premiernas storlek vexlar. Ofvan antyddes att lägsta pennin gepris är 100
kronor, men derutöfver bestämmas prisernas belopp af kommissionen och är
det högsta hittills utdelade 630 kronor, hvaraf då premie för afkomma 230kronor.

Som hufvudpremie betraktas äfven diplom på premieberättigande, hvarmed
icke följa penningpris.

Slutligen utdelas äfven extra premier, äfven bestående af penningebelopp
till hingstar, som af en eller annan anledning icke finnas värdiga att
ännu upptagas bland de premierade. I regel hafva sådana hingstar ett fel,
t. ex. spatt, hvars betydelse först kan märkas genom granskning af afkomman,
hvarför en extra premie alltså betyder, att der är ett eller annat i vägen
med hingsten, hvilket fordrar ett noga aktgifvande på, huru han förärfver sig.

Fyraåriga hingstar, som af kommissionen anses lofvande, erhålla en
behållningspremie.

Staten lemnar emellertid äfven direkta anslag till föreningar, Indika
sjelfva bidraga med i allmänhet lika stor summa.

Vid landtmannaföreningarnes utställningar premieras med dessa medel 2-och 3-åriga hingstar, fölston och yngre obetäckta ston och sker bedömningen
dervid af personer inom föreningen, men för att regeringen må kunna utöfva
nödig kontroll, är den representerad af ordförandena i distriktskommissionerna,
hvilka hafva rätt att deltaga i bedömningen samt att i berättelsen om uppvisningen
uttala sina åsigter och anmärkningar.

Indirekta anslag till hästafveln lemnas i form af understöd åt hästafvelsföreningar,
och äro till hjelp åt desse vid inköp af hingstar anslagna 40,000
kronor, hvilken summa dock redan visat sig otillräcklig. Till grund för fördelningen
af beloppet lägges inköpspriset, hvilket är lätt att kontrollera, då
afvelsdjuren i allmänhet köpas inom landet. Det högsta årliga understöd en
förening kan erhålla är 500 kronor, men i verkligheten har aldrig utdelats
mer än 360 kronor.

Genom lagen af 1893 blef premiering af ston obligatorisk. Ombud för
staten i den nämnd, som utför detta, är i allmänhet en statskonsulent eller ordföranden
i distriktskommissionen.

Det kan icke nekas att premieringens nytta och betydelse icke klart
uppfattas af befolkningen, liksom denna ej heller respekterar den bestämmelsen,
att premierade ston och deras afkomma skola hembjudas afvelsföreningarna till
inlösen, innan de säljas. Premieringen torde knappast komma till sin rätt,
förrän medel anslås för att kunna erbjuda tillräckligt stor hjelp till språngafgifternas
erläggande för 1 klassens premierade ston. Dessa afgifter äro för
de bästa jutska hingstarne 50 kronor, och skulle hälften deraf vara en god
hjelp för att främja premieringen.

Vid gemensamma utställningar eller landtbruksmöten för hela landet
lemnar staten bidrag till belönande af hingstar, men detta hindrar icke att
med andra på enskild väg tillkomna medel premieras ston, samlingar af ungston
och på sista tiden äfven samlingar af brukshästar.

Tvenne statskonsulenter tillhandagå allmänheten med upplysningar, och
hafva de hästafveln så fördelad mellan sig, att den ena befattar sig med den
tyngre afveln, den andra med uppfödningen af kör- och ridhästar. Dessutom
bidrager staten till aflöning af en hel stab af föreningskonsulenter. Understöd
lemnas äfven till utgifvande af stamböcker och andra för djurafveln gagneliga
skrifter, bland andra den förr omtalade berättelsen öfver husdjursafveln, som
sprides i nära 2,000 exemplar.

Slutligen stadgar lagen af 1893, att om understöd sökes till andra för
hästafveln nyttiga åtgärder, kan detta af regeringen beviljas.

Preussen.

Preussen har varit nog- lyckligt att redan under nära ett sekel se ledningen
af landets hästafvel organiserad på ett sätt, hvithet kan tjena som
mönster och hvilket. äfven visat goda resultat, i det att Preussens hästafvel
öfverallt åtnjuter ett berättigadt anseende, om äfven på senaste tider särskildt
den ostpreussiska hästens stjerna visat tendens till nedgående. I detta land
hafva konung och regering alltid visat stort intresse för hästafveln och har denna
äfven från statens sida städse rönt det verksammaste understöd såväl genom
tillhandahållande af beskällare som genom direkt uppmuntran i form af premier.
På det första sättet, landtbeskälleriet, har dock uppmärksamheten från statens
sida hufvudsakligen varit rigtad och denna omständighet bär Preussen att
tacka för tillvaron af den stam af ädla hästar, det eger, och hvilken säkerligen
uppoffrats, om hästafveln uteslutande legat i händerna på privatintresset,
då helt visst der som annorstädes ett hejdlöst användande af det kalla blodet
skulle fullständigt hafva omskapat stostammen. Huru stor nytta landet haft
af att dess stuteriförvaltning fasthållit vid den varmblodiga afveln på stuterierna
framgår bäst af den kolossala efterfrågan på stoföl från Tyskland, som existerar
i alla hästuppfödande länder.

Ledningen.

Ministeriet för landtbruk, domäner och skogar har under sin förvaltning
dels stuteri väsende t, dels premieringen. Representanten för stuteriväsendet inom
ministeriet är öfverlandtstallmästaren, hvilken är byråchef och föredragande råd
af 1 klassen samt chef för stuteriförvaltningen, d. v. s. hufvud- och landtstuterier.

De angelägenheter, som på annat sätt beröra hästafvel^ uppmuntran,
såsom premiering m. m. tillhöra byrån för “höjande af landtkulturen."

Under öfverlandtstallmästaren lyda de 4 hufvud- och 17 landtstuterierna,

kvilka ledas af landtstallmästare och direktörer med underlydande personal.
Ledaren af landets hästafvel är i Preussen så godt som allenaherskande inom
sitt område; han leder personligen ett af hufvudstuterierna, verkställer alla
inköp för statens räkning, utmönstrar afvelsdjur samt bestämmer afvelsrigtningen
inom de olika områdena. Då Preussen har förmånen att i spetsen för sitt
hästväsende se nutidens främste hippolog och denne är utrustad med så stor
magt, är det lätt att inse, att detta land skall veta att bibehålla den framskjutna
plats, det redan lyckats intaga. Här kan man äfven tydligen skönja
inverkan af en fullt sjelfständig styrelse, utsedd endast med hänsyn till fackmannaduglighet
och icke inpressad inom för trånga administrativa gränser.

Personalens rekrytering.

Dertill särskild! lämpliga officerare ur armens beridna vapenslag och
äfven civila personer anställas hos stuteriförvaltningen på ett år, då de på de
olika anstalterna få sätta sig in i förhållandena, hvarefter de på hemställan
af öfverlandtstallmästaren kunna vinna fast anställning.

Utbildningen af den lägre personalen sker på stuterierna och är en stor
kontingent af denna f. d. militärer.

Stuterier och hingstdepoter.

Af hufvudstuterierna står Graditz främst genom värdet af dess afvelsmateriel.
Också har öfverlandtstallmästaren sjelf bibehållit den omedelbara
ledningen deraf. Här uppfödes vid sjelfva Graditz fullblod och kan stuteriet
bland sina produkter räkna en Pumpernichel, en Weltmann, en Birkkahn,
hvilka namn redan torde vara nog att visa den ståndpunkt, denna afvel intager.
Också skys inga kostnader för att anskaffa l:a klassens hingstar och ston,
och de ledande grundsatserna äro här liksom vid hela Preussens hästafvel:
“Blut ist der Saft, der Wunder schafft" samt "lauteres Gold an Beschälern,
fort mit dem fehlerhaften Auswurf." I samband med stuteriet står en träningsanstalt,
ty icke låter den preussiska stuteriförvaltningen komma sig till last
att antaga som afvelsdjur eu fullblodshäst som ej med heder genomgått träningens
eldprof. Vid utgårdarne Döhlen, Repitz och Neu Bleesern bedrifves
äfven halfblodsafvel, så att hela hästmaterielet vid Graditz utgöres af 10 beskälare,
185 moderston och 525 unghästar.

Trakehnen, ett stuteri med verldsrykte, kan berömma sig af att herbergera
en stostam, som står fullblodet så nära som möjligt och samtidigt är

i besittning af mycken bredd och massa. Här uppfödas lätta ridhästar, tyngre
ridhästar och vagnshästar. I blodet äro dessa dock icke så vidt skilda, utan
äro de alla högädla, så att t. ex. äfven vagnshästarne mycket väl kunde
klassificeras som starkare ridhästar. Besättningen utgöres af 15 hingstar, 350
ston och 1,040 unghästar.

Beberbeck, yngre än de föregående, egnar sig hufvudsakligen åt uppfödning
af ridhäsiar och äro dess hufvudbeskällare på ett undantag när engelskt
fullblod. Här stå uppstälda 5 hingstar, 100 moderston och 360 unghästar.

Helt nyligen, nemligen år 1895, är vid Heustadt a D. uppsatt ett
stuteri för den angloarabiska afveln, hvilken återigen i Tyskland fått varma
förespråkare. Eu fullblodsarab och 20 engelska fullblodsston utgöra der
afvelsmaterielet.

Hufvudändamålet med dessa stuterier är att lemna landtbeskällare, Indika
motsvara landets behof af ädla reproduktörer.

Landtbeskällaredepoter eller s. k. landtstuterier äro inrättade i de olika
provinserna, så att för närvarande 17 dylika finnas. Deras besättning, utgörande
2,603 stycken, består nästan uteslutande af ädla hingstar; dock har
numera äfven uppmärksamhet börjat egnas åt industriens och det stora jordbrukets
kraf, *så att särskildt i Rhenprovinsen hingstar af kallblodig! slagbörjat
införlifvas med depoterna.

Då emellertid icke statens hingstar kunna fylla behofvet af beskällare,
så utplaceras depoternas hingstar endast i sådana trakter, livilka särskildt
lämpa sig för hästuppfödning och derför. de bästa resultat äro att förvänta. I
Februari utföras dessa hingstar på stationerna, der de två eller flere tillsammans
skötas af en stuteritjensteman, som i viss mån är ansvarig ledare för hästafveln
inom det område, stationen betjenar. Språngafgifterna vexla mellan 3 och 18
mark, och åtnjuta statens hingstar ett så stort och berättigadt förtroende, att
t. ex. i Ostpreussen inga privatpersoner hålla sig egna beskällare. Medeltalet
betäckta ston utgör per hingst 53 stycken.

Remontering.

Såsom'' ofvan nämndes, lemna hufvudstuterierna landtbeskällare till depoterna,
men dessa underkastas först eu noggrann besigtning af öfveriandtstallmästaren
med biträde af en särskild kommission, innan de inregistreras.
Det öfriga behofvet fylles genom inköp, helst inom landet, och har staten deri
ett kraftigt medel att understödja den privata hästafveln, då dessutom ganska
höga pris betalas. Fullblodet uppköpes deremot nästan uteslutande i England
och Frankrike, och att man dervid ej sparar på omsorgen att tillföra

landet det bästa som står att vinna, derpå häntyda namn sådana som en
diamant, en Flageolett en S:t Gatien, en Escogriffe och en Mephisto. Äfven
de kallblodiga hingstarne uppsökas utomlands, mest i Belgien, och äfven der
offras stora summor, hvithet framgår deraf att vid senaste utställningen i Bryssel
preussiska stuteriförvaltningen erlade 10,000 tres. för en af de hingstar den inköpte.
Till inköp af hingstar och fullblodsston äro anslagna 1,075,000 mark.

(

Rådgifvande församling.

"Die Kommision zur Förderung der Pferdezucht in Preussen" sammanträder
tid efter annan under ordförandeskap af landtbruksministern och består
af följande personer.

al tjenstemän inom ministeriet, hvaribland öfverlandtstallmästaren,

b) landtstallmästarne,

c) delegerade från krigsministeriet,

d) delegerade från alla landtbrukscentralföreningar,

e) tre af unionsklubbens ledamöter,

f) 14 personer, utsedde af landtbruksministern. •''

Kommissionens ändamål är att öfverlägga om och på grund af den

noggranna kännedom som den har om de förhållanden, hvilka ega rum i landets
olika delar, utreda till landthästafveln hörande frågor. Dessa framställas
dels af landtbruksministeriet dels af kommissionens ledamöter. Förhandlingarna
tryckas och offentliggöras.

Kontroll af privathingstar.

Den s. k. “korang" af hingstar är numera icke lika för hela landet,
utan öfverlemnas denna kontroll åt provincialföreningarne.

Derigenom att i Preussen intresset för och insigten uti hästafveln äro
så allmänt utbredda, synes detta heller icke så nödvändigt som i ett land,
der åsigterna ännu ej vunnit stadga, och insigten om vigten af att använda
endast fullgoda afvelsdjur ej fått fast rot i allmänna medvetandet.

Premiering.

Staten egnar icke så stor uppmärksamhet åt sjelfva premieringen utan
öfverlemnar sitt anslag åt provincialstyrelserna att använda på sätt dem för

godt synes, dock städse under kontroll af vederbörande chef för provinsens
landtstuteri. De olika provinserna hafva hvar sitt reglemente, uppstäda efter
samma grundprinciper, och såsom exempel på dylika anföres här det för Ostpreussen
gällande.''

Bestämmelser för*premiering af hästar på distrikts- och allmänna utställningarne
inom Ostpreussiska landtbruks-centralföreningen.

Allmänna bestämmelser angående platsen för utställningarne.
JDistrildsutställningar.

§ 1. I och för hållandet af distriktsutställningar indelas området för
den ostpreussiska landtbruks- central föreningen i 3 större områden, och dessa
åter i 7 distrikt, hvilka föreningen bestämmer resp. ändrar i öfverensstämmelse
med utlåtandet af sektionen för hästafvel.

7. Området.

Kretsarne: Fischhausen, Heydekrug, Königsberg, Labiau, Memel, Wehlau.

II. Området.

Kretsarne: Braunsberg, Pr. Eylau, Fridland, Gerdauen, Heiligenheil,
Kastenburg.

III. Området.

Kretsarne: Allenstein, Heilsberg, Pr. Holland, Mohrungen, Neidenburg,
Ortelsburg, Osterode, Roessel.

7. Distriktet.

Kretsarne: Heydekrug, Memel.

II. Distriktet
Kretsarne: Labiau, Wehlau.

III. Distriktet.

Kretsarne: Fischhausen, Heiligenheil, Königsberg.

IV. Distriktet.

Kretsarne: Pr. Eylau, Fri edland, Gerdanen, Rastenburg.

V. Distriktet.

Kretsarne: Braunsberg, Pr. Holland, Mohrungen.

VI. Distriktet. f

Kretsarne: Allenstein, Heilsberg, Osterode, Roessel.

VII. Distriktet.

Kretsarne: Neidenburg, Ortelsbnrg.

§ 2. Inom de enskilda premieringsdistrikterna hållas distriktsutställningarne
ömsevis å de dertill lämpliga orterna samtidigt med distriktsutställningarne
för preiniering af hornboskap.

Bestämmande af utställningsterminerna.

§ 3. Ostpreussiska landtbruks-centraltöreningen bestämmer efter förslag
af central föreningens styrelse och efter hörande af en kommission, bestående
af herrar presidenter inom premierings-kommissionerna och herrar
stuteridirektörer, de orter och dagar, å hvilka distriktsutställningarne skola
ega rum.

På samma vis fördelas medel till preiniering af hästar på de särskilda
premieringsområdena.

Härvid bör fästas tillbörligt afseende vid de till de särskilda premieringsdistrikterna
hörande landtrådskretsarne och hästafvelns ståndpunkt inom de
sednare.

§ 4. Distriktsutställningarne böra bestämmas så, att de i anseende till
tiden ega rum efter hvarandra, så att det är möjligt för medlemmarne af
centralföreningens styrelse eller för ett ombud för densamma att besöka samtliga
distriktsutställningar, som ega rum inom ett år.

Allmänna utställningarne.

§ 5. Allmänna utställningar ega endast rum på särskildt beslut af
föreningen efter hörande af sektionen för hästafvel.

För hvarje allmän utställning uppgöras de närmare bestämmelserna, efter

hörande af sektionen för hästafvel, af föreningen, hvilken likväl måste ställa
sig till efterrättelse, i afseende på premieringsgrundsatserna, de grundsatser,
som blifvit föreskrifna af herr ministern för landtbruk, domäner och skogar.

Under det år, då den allmänna utställningen eger rum, bortfalla distriktsutställningarne,
utan att derigenom deras ordningsföljd inom områdena och
kretsarne afbrytas.

Bildandet af utställningskomitéerna.

§ 6. Komitén för den allmänna utställningen väljes af föreningen; den
bör konstituera sig under ordförandeskap af föreståndaren och bland sina medlemmar
eller under medverkan af lämpliga personligheter bilda en exekutivko
mité.

§ 7. Komitéerna för distriktsutställningarne bildas af tre medlemmar
af den förening, inom hvars område utställningsplatsen ligger, och ett ombud
för hvar och eu af de öfriga vid den ifrågavarande utställningen deltagande
landtbruksföreningarne.

Finnes vid utställningsplatsen eller inom området, hvartill densamma
hör, två underafdelningar, som tillhöra landtbruks-centralföreningen, så sänder
hvar och en af dessa två ombud till den utställningskomité, som skall bildas.

§ ti. Komitémedlemmarnes uppdrag gäller blott för den ifrågasatta utställningen.

Det är afslutadt, så snart berättelse blifvit afgifven, och vid utställningskomitéerna
för distriktsutställningarne, sedan desamma hafva öfverenskommit
om utställningsorten, som föreslås för nästa distriktsutställning inom det ifrågavarande
premieringsområdet.

§ 9. På distriktsutställningarne få endast konkurrera hästar från det
för hvarje utställning bildade premieringsområdet, på den allmänna utställningen
blott sådana från central föreningens område.

Vilkor för emottagande af hästar vid utställning ar ne.

Här stamning s-attest.

§ 10. Till premiering vid centralföreningens allmänna och distriktsutställningar
emottagas endast hästar af varmblodig ostpreussisk afvel.

Härstamningsattesten måste vid ett- och två-åriga stoföl intygas medelst
fölattest. Vid äldre ston har vid samma egenskaper den hästen företrädet
vid premieringen, som är införd i “ostpreussiska storegistret för ädelt halfblod

af Trakehner ras", eller, dernäst för sådana hästar, som icke finnas införda i
storegistret, men hvilkas härstamning kan påvisas i afläggare led.

§ 11. Härstamningsattesterna böra samvetsgrant afgifvas af utställarne.
Bevisligen oriktiga uppgifter utesluta från premieringen och hafva till följd
förlusten af en möjligen redan erhållen premie.

§ 12. Utställare, om hvilka man kunnat bevisa, att de mot bättre
vetande hafva lemnat oriktiga uppgifter i afseende på de af dem utstälda
hästarne, kunna efter hörande af sektionen för hästafvel för en bestämd tid
eller för alltid uteslutas från deltagande i hästutställningarne.

§ 1.3. Hästhandlare, som icke tillika äro hästuppfödare, få icke exponera
på utställningarne.

Vid samma egenskaper har hästuppfödarens häst företräde framför egarens.

Anmälan.

§14. Alla hästar, som skola exponeras på en allmän eller en distriktsutställning,
måste anmälas hos vederbörande utställningskomité inom den föreskrifna
terminen, med noggrann uppgift om de föl, som redan fallit undan
stoet, och hvar de nu finnas, och skall detta ske skriftligen med användande
af de föreskrifna formulären.

Anmälningsformulären och den fullständiga inbjudan till pristäflingen utsändes
portofritt af utställnings-komitéerna.

Bestämmelser angående de af delningar och klasser, som skola bildas.

§ 15. Premiering af hästar sker efter afdelningar och klasser. — Pristäflingsinbjudningen,
som för hvar afdelning och klass måste lemna noggrann
uppgift om de vid premieringen gällande synpunkterna och om berättigandet
till deltagande i hvarje klass, bestämmes af sektionen för hästafvel vid Decembersammankomsten
för de distriktsutställningar, som skola ega rum under
nästa år.

Pristäflingsinbjudningen måste motsvara bestämmelserna i § 16.

Pristäjling sinbjudning.

§ 16. För pristäflingsinbjudningen till hvarje distriktsutställning måste
efterföljande afdelningar och klasser bildas.

I. Afdelning för främjande af rationellt uppfödande.

Ettåriga stoföl I o . _

Tvååriga stoföl! se ^ ‘

II. Afdelning för främjande af afvelsprodukter.

Moderston i en ålder af 4—8 år med föl, (se de i § 19 förutsedda
undantagsbestämmelserna) utan särskiljande i lätta och tunga slag.
Äldre moderston utan åldersbegränsning med 2 afkomlingar.

§ tf- Om premierna få endast hästar från de hästuppfödare täfla,
hvilka bruka under 100 ha.

§ 18. Ston, som vilja täfla i klass 4, måste presenteras med minst 2
af sina afkomlingar.

Har moderstoet intet föl under utställningsåret, så måste påvisas medelst
betäckningsattest, att det blifvit betäckt under det föregående och under det
löpande året. För ston, som af förhandenvarande omständigheter under det
löpande året ännu icke kunnat blifva betäckta, utbetalas de dem tillerkända
premierna först efter uppvisandet af betäckningsattesten. Afkomlingar af stoet
kunna exponeras på samma gång. äfven om de ej mera tillhöra stoets egare.

Om moderstoet inom denna klass måste kunna påvisas, att det bragt
till verlden minst 5 föl. — Ett och samma sto kan öfver hufvud blott två
gånger premieras på distriktsutstäIlningar och en gång på allmänna utställningfen
som modersto inom denna klass. — Afkomlingarnes värde bör man i
främsta rummet fästa afseende på vid prisets tillerkännande.

Klass 1.
Klass 2.

Klass 3.
Klass 4.

Hästarnes hållning och kondition.

§ tf). Konditionen hos de hästar, som skola premieras, måste inom alla
klasser motsvara syftet för deras begagnande.

Ett- och tvååriga stoföl få icke premieras, om de äro för mycket gödda
eller för klent hållna, äfven måste föl med försummade hofvar uteslutas från
premieringen.

Moderston få endast premieras, om de hafva föl, som exponeras på
samma gång. Vid premiering af moderston skall man taga särskild hänsyn
till fölet, och vid mycket framstående form hos detta kan man öfverse med
brister i stoets utseende. Ston, som under året för distriktsutställningen hafva
födt lefvande föl, kunna, i händelse fölen dött, premieras utan föl, om de ifråga -

varande stoen genom amnälningsattesterna påvisas vara fruktbara moderston.
Moderstoen sjelfva, som konkurrera inom klasserna 3 och 4, måste af sina
uppfödare vara begagnade till alla arbeten, som förekomma inom bondgårdar,
och stoets hela kondition skall motsvara detta syfte. På prisdomarnes begäran
måste hvarje modersto spännas för, och hvarje sto bör uteslutas från premieringen,
som vid detta försök icke visar sig vara en tillförlitlig dragare. I
anseende till för klen hållning kan ett i andra fall godt sto endast uteslutas,
om fölet icke är tillräckligt bra.

Beskaffenheten hos hofvarne och skorna bör isynnerhet uppmärksammas,
och här måste sådana ston ställas tillbaka i den ordningsföljd, allt eftersom
de icke uppfylla anspråken i afseende på hofvarnes och skornas skötsel.

Bestämmelser för ''prisernas bildande.

§ 20. På distriktsutställningarne utdelas för hästar endast penningepris
eller hedersdiplom. Hedersdiplom kunna prisdomarne öfverall utdela der, hvarest
dugliga prestationer, motsvarande förhållandena inom de särskilda afvelsdistrikten,
kunna konstateras, för hvilka de befintliga penningeprisen icke räcka till.

§21. Kunna på en distriktsutställning priserna icke utdelas till prisvärda
hästar, så återlemnas medlen till fonden för premiering af hästar.

Bedömandet.

§ 22. Premieringskommissionen består för hvarje stort område af en
preses och den ifrågavarande stuteridirektören som ställföreträdare. Biträdande
äro inom de olika premieringsområdena för ett eller flere premieringsområden
lokal-prisdomare, äfvensom en djurläkare utan röst.

Presidenterna och lokald omarena, som ock deras ställföreträdare, väljas
af sektionen för hästafvel inom ostpreussiska landtbrukscentralföreningen för
en tidrymd af tre år.

Premieringskommissionernas presidenter och deras ställföreträdare fungera
alltid på de distriktsutställningar, hvilka ega rum inom de landtrådskretsar,
som blifvit dem tilldelade inom det ifrågavarande större området.

§ 23. Prisdomarne för den allmänna utställningen och deras ställföreträdare
väljas för hvarje allmän utställning särskildt af sektionen för hästafvel
till ett antal, som motsvarar det förutsedda behofvet. Likaså preses för den
allmänna utställningen.

Bestämmelser angående dressyr- och prestationspröfningar för
ädla ostpreussiska half blodshästar.

Premieringsplanen skall omfatta efterföljande 7 klasser och hästarnes
bedömande skall utsträckas på följande punkter.

A. Ridhästar af alla åldrar från 4 år.

I klass: Utrustning af karl och häst, betsel, sadel, ridt: hållning, afoch
uppsittning, alla 3 gångarterna, volter och helomvändningar.

II klass: Höjd- och längdsprång i galopp.

De hästar, som konkurrera i klass II, måste först vara framvisade och
pröfvade i klass I.

B. Vagnshästar af alla åldrar från 4 år.

III klass: Enspännare: Anspänning, körsvennens hållning, tömhållning
och tömskötsel, stannande, framkörande, traf, volter och åttor.

IY klass: Tvåspännare, att bedömas som enspännare i klass III.

V klass: Tvåspännare för 4-åriga och äldre hästar i hästhandlares ego,
hvilka hafva sin bostad inom området för ostpreussiska landtbruks-centralföreningen,
att bedömas som enspännare i klass III.

C. Afvelshästar.

VI klass: Trafkappkörning för 3-åriga ostpreussiska afvelsston, härstamning
påvisad, enspännig, distans 2,000 ä 3,000 in. Stoen måste före
kappkörningen förevisas för den härtill bestämda kommissionen, som bestämmer,
huruvida det ifrågavarande stoet är lämpligt som afvelssto.

D. Remonter.

VII klass: Framridande af remonter.

Alla täflande hästar måste vara födda inom provinsen Ostpreussen, och
egarne måste hafva sin bostad inom området för ostpreussiska landtbrukscentr
al för eningen.

Storleken af den egendom, som tillhör de landtbrukare, hvilka täfla med
sina hästar, kommer icke i betraktande vid premieringen.

Såsom förslag å de priser, som böra bestämmas för prestationspröfnin 4 -

garne, uppställer
premieringsplan r

Totalbeloppet a

ingen i anslutning till
siffror:

Klass I.	1	pris	150	M.
	2	55	100	55
	3	55	75	55
	4	55	50	55
			375	M.
Klass It.	Tre hederspris
	mans	150	M.
Klass III.	1	pris	200	M.
	2	55	150	55
	3	55	100	55
	4	55	75	55
			525	M.
Klass IV.	1	pris	300	M.
	2	55	200	55
	3	55	150	55
	4	55	100	55
	5	55	75	55
			825	M.
Klass V.	1	pris	300	M.
	2	55	200	V
	3	55	100	55
	4	55	75	55
			675	M.
Klass VI.	1	pris	400	M.
	2	55	300	55
	3	55	200	55
	4	55	100	55

1000 M.

de ofvan upptagna priserna utgör

utkast till en

ett värde af tillsam -

3,550 M.

Öfriga åtgärder till hästafvelns befrämjande.

Ett sätt att understödja den ädla hästafveln användes med mycken
framgång i Preussen, nemligen öfverlåtelse till privata uppfödare af till afvelsston
lämpliga remonter ur depoterna. De härför gällande bestämmelserna
lyda sålunda:

“För de till afvel afsedda ston, som utlemnas till privata hästuppfödare
från depoterna erlägges i betalning förutom verkliga inköpspriset äfven de
kostnader som för stoet i fråga drabbat staten.

De köpta stoen skola under sex år å rad uppvisas för remontkommissionen
med det sista fölet vid sidan. Är stoet gall skall med språngsedel
styrkas att afsigten varit att använda det till afvel.

Köparen förpligtar sig att årligen låta betäcka stoet med ädla hingstar
tillhöriga staten. Privathingstar få användas endast på särskildt tillstånd af
remontkommissionen eller föreståndaren för närmaste hingstdepot.

Köparen förbinder sig att så föda och sköta stoet, att^det kan länge
användas till afvel.

De undan stoet fallna fölen skola hembjudas remontkommisionen vid
fylda tre år.

Vid stoets inträffade död eller obrukbarhet skall bestyrkt anmälan derom
göras till remontkommissionen."

Kapplöpningarne, hvilka tack vare tolisatorns användande tagit ett
mägtigt uppsving, erhålla i Preussen af en framsynt statsförvaltning ett understöd
af 210,000 mark årligen, hvarförutom alla de vinster, som Gfraditzerhästarne
vinna på banan, det följande året utgå som priser för inhemska hästar.

Österrike»

Österrike, som i alla tider åtnjutit stort rykte såsom hästuppfödande land,
egnar fortfarande stor uppmärksamhet åt denna gren af landthushållningen.
Staten inskrider i och för hästafvel^ förkofran hufvudsakligen genom hållande
af landtbeskällare men äfven till någon del genom premiering.

Ledningen.

Åkerbruksministeriet handhafver såväl ledningen af statens hästafvelsanstalter
och landtbeskälleriet som premieringsväsendet. Den direkta ledningen
tillkommer den s. k. “fackmännische leiter“, hvilken omedelbart under ministern
förestår den sektion inom ministeriet, som benämnes hästafvelsdepartementet.
Denna person är beklädd med en nästan oinskränkt magt i hästafvel sangelägenheter.
Han uppköper hingstar till stuterier och hingstdepoter, fördelar dem
till de olika riksländerna, utmönstrar kiugstarne samt bestämmer afvelsrigtningen
såväl inom stuterierna som inom landthästafveln.

Inom departementet finnes en särskild person, hvars åliggande är att
handlägga de administrativa angelägenheterna. Under hästafvelsdepartementet
lyda i tekniskt och administrativt afseende statens hästafvelsanstalter, men
dessa äro ordnade på militäriskt vis och personalen vid desamma står i disciplinärt
subordinationsförhållande till krigsministeriet.

Personalens rekrytering.

Till tjensteman vid hästafvel sanstalterna antagas endast personer, som
minst tre år varit i aktif tjenst vid armén. För att vinna anställning i
officersklasserna fordras att först under sin tjenstetid vid armén hafva visat
särskild fallenhet samt att derefter hafva undergått examen i hvad till häst -

afvel och hästuppfödning hörer. Vidare underkastas aspiranterna en pröfvotid
på minst sex månader vid ett stuteri eller hingstdepot. Fordringarne på grundlig
hippologisk kunskap synas således vara ganska stora.

För de lägre tjensteldasserna äro fordringarne naturligtvis ej så höga,
och hvad manskapet beträffar, så uttjenar det sin värnepligt genom en treårig
tjenst inom stuteribranchen, men kan sedan som löntagare få qvarstå.

Stuterier och hingstdepoter.

I Österrike finnas tvenne statsstuterier, nemligen Radautz och Piber;
vidare hingstdepoterna Stadl, Graz, Pisek, Klosterbruch och Drohowyze, hingstafdelningen
vid Ober-AVikow samt unghingstgårdarne Stadl-Traun, Ossiak,
Neuhof-Pisek och Troppau.

Stuterierna och unghingstgårdarne äro inhysta på kronodomäner, hingstdepoterna
dels i kronan tillhöriga dels i förhyrda lokaliteter.

Vid stuterierna är hästbesättningen följande:

Radautz.

Engelskt fullblod....................	............................... 5 hingstar
Engelskt halfbad ..................	............................... 8 „	114	ston
Norfolkstraf vare.........................	............................ 1	9
Normander.................................	............................. 4 j,	84
Orientaliskt fullblod .............	q	5
Orientaliskt halfblod ..............	................................ 5 „	106
Lippizaner...............................	............................. 2 „	41
Huzuler ..................................	................................ 2 „	10
	Tillsammans 29 hingstar	369	ston
jemte 721 unghästar och föl.
	Piber.
Engelskt fullblod .....................		3	ston
Engelskt halfblod ....................	................................... 2 hingstar	19
Normander.............................	................................... 1 „	15
Norfolkstrafvare ........................		6
Orientaliskt halfblod ...............	................................... 2 „	30
	Tillsammans 5 hingstar	73	ston

jemte 120 unghästar och föl.

Det Ivan synas förvånande, att vid statens stuterier afveln bedrifves med
så många raser, men orsaken till detta är att söka i den omständigheten, att
ändamålet med denna afvel är uteslutande att remontera kingstdepoterna, och
åkerbruksministeriet sträfvar dervidlag efter att så vidt möjligt i de olika
distrikten uppställa hingstar, hvilka icke äro för olika de redan befintliga
landthästslagen. Ministeriet är dervid ledt af den åsigten, att för tvära öfvergångar
endast verka skadligt, hvarför förbättringen af häststammen endast bör
ske så småningom.

På hingstdepoterna underhållas 1,711 hingstar och hos privatpersoner
äro uppstäda 335 staten tillhöriga och äro af dessa 89 engelskt fullblod, 13
originalaraber, 1,521 ädla hingstar af annat slag samt 323 af kallblodig!
slag. Såsom en egenhet må nämnas att af samtliga dessa endast 1 är ostpreussare.

Språngafgifterna vexla mellan 1—10 floriner och har hvarje hingst i
medeltal att betjena 50 ston.

Remontering af hingstdepoterna.

För att hålla hingstbesättningen fulltalig användas i Österrike tre
sätt. Först insättas de på de statsstuterierna uppfödda unghingstar, hvilka
vid mönstring befunnits lämpliga. Sedan intagas från unghingstgårdarne de
full åri ga hingstar, som vid klassifikationen anses passande till beskällare. Detta
sätt att remontera anses i Österrike med rätta verka mycket godt för landthästafveln
och bedrifves i ganska stor omfattning. För hvarje år inköpas
inom landet cirka 100 stycken hingstföl af känd härstamning, hvilka sedan
uppfödas på de ofvan omtalade unghingstgårdarne, och har erfarenheten visat
att mellan 50 och 60 procent sedermera blifva qvalificerade som landtbeskällare.
Staten bereder derigenom de mindre uppfödarne tillfälle till en god inkomst
genom fölförsäljning, på samma gång den sedan sjelf kan leda uppfödningen i
den önskade rigtningen. Det är emellertid ej endast härigenom, som staten
söker att gynna den inhemska hästuppfödaren, utan äfven det tredje sättet för
depoternas remontering, inköp af fullåriga hingstar, tillämpas så att det hufvudsakliga
hehofvet fylles inom landet. Om icke ledaren af landets hästafvel
sjelf verkställer dessa inköp, så förmedlas de af cheferna för hingstdepoterna,
assisterade af ombud från riksländernas hästafvelsföreningar. Till inköp äro
anslagna 265,000 floriner årligen.

Rådgifvande myndigheter.

För att riksländerna skola få tillfälle att utöfva inflytande på ledningen
af hästafveln inom landet i fråga, har åkerbruksministeriet träffat öfverens -

kommelser om samarbete i detta afseende med de olika riksländerna. Dessa
representeras dervid dels af sektioner af hushållningssällskap, dels af hästafvelsföreningar,
dels slutligen i vissa länder af enskilda personer. Dessa delegationer
eller ombud äro att anse som åkerbruk sministeriets rådgifvare i vigtigare
hästafvelsangelägenheter och medverka vid följande åtgärder: utrangering och
inköp af hingstar för depoterna, utplacering af landtbeskällare på de olika
stationerna samt premiering och statsunderstöd af licenserade hingstar. Vidare
äro de berättigade att inspektera statens anstalter inom beträffande område
och deröfver uttala sin åsigt samt att erhålla meddelanden om alla åtgärder
från statens sida för hästafvelns förbättrande. Med ett ord, deras befogenhet
är i dessa afseenden den största möjliga.

Då synnerligen vigtiga frågor rörande hästafveln varit före, har åkerbruksministern
på uppmaning af Riksdagen sammankallat en hästafvelskommission,
hvilken förelagts bestämda spörsmål till besvarande. Den år 1893 sammankallade
kommissionen bestod af:

åkerbruksministern,

13 ombud för riksländerna,

2 „ för jockey klubben,

1 „ för föreningen för höjande af fullblodsafveln,

1 ,, för trafsällskapen,

4 delegerade från åkerbruksministeriet,

2 chefer för statsstuterierna samt

5 chefer för hingstdepoterna.

Premiering m. m.

Prisbelönande af privata beskällare har numera alldeles bortfallit, utan
inskränker sig staten i afseende på dem att utöfva eu mycket sträng kontroll,
så att ingen hingst får till betäckning upplåtas utan att för året hafva blifvit,
“licenserad." Öfverträdelser af denna bestämmelse bestraffas med böter.
Ehuru staten icke premierar hingstar, så kunna dock de mest framstående af
de licenserade hingstarne erhålla ett understöd mot det att deras egare genom
kontrakt förbinda sig att iakttaga vissa förhållningsregler i afseende på språngafgiftens
storlek m. in.

Premiering af ston och unghästar sker dels med statens medel dels med
riksländernas egna anslag och följas dervid nedan gifna bestämmelser:

1. Åkerbruksministeriet kommer att i början på Mars hvarje år meddela
statens hingstdepot i ........., hvilket belopp, som inberäknadt de för sta tens

penningepremier utfallande stämpelafgifterna kan komma att beviljas för

landet ......... till fördelning af statspris vid de under det ifrågavarande året

beramade hästpremieringame.

2. Anmälan af de orter (konkurrensstationer) der fördelning af statens
pris skall ega rum och tiden för premiefördelningen, som ock beloppet af de
särskilda statens penningepris inom den beviljade subventionen och angående
antalet af de behöfliga stats-hästafvelsmedaljerna (med särskiljande af silfveroch
bronsmedaljer och uttrycklig uppgift å omskrifterna), vidare de behöfliga
hedersdiplomen (under noggrann uppgift å språket) böra jemte framläggande
af utkast till hela premieringsprogrammet, i den mån detta har afseende på
statens premier, af depoten inlemnas till åkerbruksministeriet efter öfverenskommelse
med de till medverkan i landets hästafvelsangelägenheter kallade
....................................... tills April månad hvarje år.

3. Det af åkerbruksministeriet gillade utkastet till premieringsprogrammet
öfverlemnas till statens hingstdepot, som på grund deraf efter öfverenskommelse
med de till medverkan i landets hästafvelsangelägenheter kallade organen eger
författa premieringskungörelsen.

4. Konkurrensorterna och tiden för fördelning af statspremierna som
ock alla de bestämmelser öfver fördelning af statens pris, som medtäflande om
sådana pris behöfva veta, vidare beloppet och antalet af de till fördelning bestämda
statspremierna måste innehållas i premieringskungörelsen.

5. Premieringskungörelsen bör af statens hingstdepot insändas till det
politiska landsembetet, som skall draga försorg om dess tillbörliga offentliggörande
och förständiga dithörande politiska myndigheter att på lämpligt vis
understödja dessa premieringar, utan att likväl af denna anledning åkerbruksministeriet
får åsamkas någon utgift. Tre tryckta exemplar af de ifrågavarande
kungörelserna böra af det politiska landsembetet insändas till åkerbruksministeriet.

6. Samtidigt med bifall till ofvannämnda premieringsutkast utanordnar
åkerbruksministeriet den härtill beviljade subventionen att tillhandahållas statens
hingstdepot, på samma gång som de beviljade medaljerna och diplomerna
tillsändas densamma.

7. Fördelningen af statens premier sker antingen vid särskildt till detta
syfte hållna hästpremieringar eller vid tillfälle af regional- eller landtbruksutställningars
sammankallande, eller vid enskilda af hästafvelsföreningar eller
landtbruks-sällskap anordnade hästutställningar eller premieringar.

8. I hvart och ett af dessa fall böra de normer, som blifvit uppställda
i dessa bestämmelser i afseende på statspremiernas fördelning, som ock å sammansättningen
af premieringskommissionen, statspremiernas beräkning etc. etc. noggrannt
efterlefvas.

9. Vid hvarje tillfälle, der statspremier komma till fördelning, måste

dessa ställas i främsta rummet och således behandlas som de första till fördelning
kommande priserna.

10. På de vid sådana premieringar möjligen till fördelning kommande
distrikts-, förenings- eller privatpriserna utöfvar åkerbruksministeriet intet inflytande,
och sålunda öfverlemnas bestämmandet af normerna för fördelningen
af dessa priser åt de härmed betrodda faktorerna.

11. De af statsmedel till fördelning kommande hästpremierna måste uttryckligen
betecknas som statens pris.

12. Statens pris utdelas för moderston med föl vid sidan, för unga
ston, för hingstföl och för stoföl.

Med afseende å det skedda införandet af subventionering för licenserade
privathingstar finner åkerbruksministeriet för godt att afstå från utdelandet af
statens pris för hingstar.

13. Den omständigheten att en häst under framfarna år redan en eller
flere gånger tilldelats statens pris, utesluter densamma icke från vidare konkurrens
om statspris, deremot är visserligen en häst, som vid någon pröfuingsstation
blifvit premierad med ett statspris under samma år utesluten från vidare
konkurrens om eu statspremie vid någon annan station.

14. Vid premiering å en konkurrensstation får inom en och samma
kategori af premieringsdugliga hästar icke mer än en häst tillhörande samma
egare tilldelas eu statspenningepremie.

15. Härstamningen af hvarje om ett statspris konkurrerande häst, antingen
den är efter eu statens eller en licenserad privathingst eller hästegarens
egen hingst, måste påvisas, och detta i de båda första fallen medelst företeende
af en legal attest.

16. Vid preinieringarne få statens pris endast tilldelas verkligen premieringsvärdiga
hästar. Tillerkännandet af en statspremie är ingen personlig
utmärkelse, enär icke hästens egare, utan den ifrågavarande hästen premieras.

IT. Vid premieringen bör först och främst fästas afseende vid de afvelsdjur,
som synas bäst egnade att förbättra den ifrågavarande traktens hästras.

18. Om vid eu premiering blott hästar af en bestämd ras, ett bestämdt
prestationsslag, ett bestämdt afvelsområde eller bestämda trakter skola tillerkännas
statspremier, så bör detta uttryckligen omnämnas i det premieringsförslag,
som bör framläggas för åkerbruksministeriet, som ock i den i öfverensstämmelse
härmed lydande premieringskungörelsen, enär annars hvarje inom det
ifrågavarande landet uppfödd häst, som tillhör en derstädes bosatt person, kan
konkurrera.

19. Likaledes öfverlemnas det åt ansökan från statens hingstdepot och
landets hästafvelsorganer och bör tillbörligen uttalas i premieringsutkastet, huruvida
samtliga kategorier af premieringsdugliga hästar (moderston med föl, unga

ston, ett- eller tvååriga hingst- och stoföl) eller, med afseende på förhållandena
inom det ifrågavarande landet, endast några af dem, och hvilka, skola
bestämmas för premiering med statens pris.

20. Som statspremier kunna tilldelas:

21. a) Statens penningepris i icke alltför små belopp, nämligen: antingen
i papperspenningar eller i nya silfvermynt eller ock i dukater, i hvilken
riktning ansökan från statens hingstdepot enligt öfverenskommelse med de
till medverkan vid landets hästafvelsangelägenheter kallade organerna bör framställas
vid framläggandet af premieringsförslaget.

22. Delning af en kungjord statspenningepremie mellan två eller flere
hästar, som befunnits värda pris, är icke tillåten.

23. b) Statens hästafvelsmedaljer af silfver i etui, hvilka medaljer på
framsidan visa bilden af Hans K. och K. Apostoliska Majestät och på baksidan
en inskrift, som kännetecknar medaljens syfte.

24. c) Statens hästafvelsmedaljer af brons i etui, utstyrda i likhet med
silfvermedaljerna.

25. Ett hedersdiplom gifves åt en hästegare, som afstår från en statspremie,
som tillerkänts hans framförda häst.

26. Dessa diplomer böra utfärdas och undertecknas af medlemmarne af
premieringskommissionen.

27. Utlemnandet af en statens hästafvelsmedalj samtidigt med ett statens
penningepris är icke tillåtet.

28. Hvarje egare af en häst, premierad med ett statens penningepris,
måste förbinda sig medelst undertecknande af en revers att behålla den premierade
hästen ännu ett år efter den verkställda premieutdelningen och vid
nästa statspremieutdelning, om den då ännu är vid lif, framföra densamma, och
att om något af de i reversen gjorda löftena icke hålles, utan någon gensägelse
återlemna den erhållna penningepremien till den ifrågavarande statshingstdepoten.

29. I händelse framförandet af den premierade hästen i anseende till
betydligt afstånd från premieringsorten eller af andra giltiga skäl skulle vara
förknippadt med särskilda svårigheter, så bör egaren af den premierade hästen
till statens hingstdepot insända ett af kommunalstyrelsen utfärdadt intyg öfver
den omständigheten, att hästen efter det nämnda årets slut ännu är i hans ego.

30. Bedömandet, huruvida enligt sakernas läge det nämnda intyget är
tillfyllestgörande, öfverlemnas åt premieringskommissionen.

31. Statens premier kunna tilldelas:

32. A. Moderston med föl, nämligen moderston från femte året och
mera utan inskränkning till en maximiålder, så länge de äro friska, starka och
väl vårdade, ega ett godt afvelstos egenskaper och föra med sig ett eget, vackert

diföl eller afvändt föl, som enligt attest härstammar från en statens eller licenserad
privathingst eller en den ifrågavarande stoegarens egen hingst.

33. Moderston af den noriska (Pinzgauer) rasen kunna under ofvannämnda
förutsättningar redan premieras från sitt fjerde år eller högre ålder.

34. Ett sto, som under föregående år redan en eller flere gånger tillerkänts
premie, är icke uteslutet från vidare konkurrens om statspremier.

35. Vid premiering af moderston med di- eller afvända föl har den i
allmänhet påbjudna förbindelsen att icke sälja den premierade hästen under ett
år icke afseende på det premierade stoets föl, enär icke fölet utan endast
moderstoet blifvit premieradt.

36. B. Unga ston. Tre års icke betäckta och fjun års betäckta eller
ännu icke betäckta ston af stuterislaget. Tre års betäckta eller icke betäckta
ston af noriska (Pinzgauer) rasen, fyraåriga ston af noriska (Pinzgauer) rasen
och femåriga ston af stuterislaget blott under det vilkor, att de kunna visas
vara betäckta under året för den ifrågavarande premieringen.

37. Betäckandet af ofvannämnda ston måste enligt attest hafva skett
genom en statens hingst eller en licenserad privathingst eller ifrågavarande
stoegares egen hingst.

38. Unga ston, hvilka som sådana en gång erhållit statsprémier, kunna
för framtiden endast premieras som moderston med föl.

39. C. Hingstföl. Ett- och tvååriga hingstföl, ourTde äro väl uppfödda
af egaren, låta förmoda en förmånlig vidare utveckling och god utbildning,
och således lofva att för framtiden blifva goda afvelshingstar.

40. D. Stoföl. Ett- och tvååriga stoföl, om de äro väl uppfödda af
egaren, låta förmoda en förmånlig vidare utveckling och god utbildning, och
således lofva att i framtiden blifva goda afvelsston.

41. Bland flere konkurrerande och annars lika prisvärda befunna hingstoch
stoföl måste man först och främst fästa afseende vid sådana, hvilkas egare
medelst ett af ortsföreståndaren och två vittnen utfärdadt skriftligt intyg eller
på något annat trovärdigt sätt kunna styrka, att de äro i besittning af lokaliteter,
som äro erforderliga för ett rationellt uppfödande af deras fölungar,
d. v. s. der utfodringen står i samklang med rörelse och vistelseort i det fria
såväl vinter som sommar.

42. Hingst- och stoföl, som premierades såsom ettåriga, kunna äfven
under följande året premieras som tvååriga.

43. Om några af de för en premieringsstation kategorivis beviljade statspremierna
i brist på preinieringsvärda hästar inom ifrågavarande kategori icke
komma att utdelas, så kan af premieringskommissionen företagas en omflyttning
från en hästkategori till en annan.

44. Skulle vid en premieringsstation icke alla statspremier komma att

utdelas, så öfverlemnas det åt kommissionen att öfverföra den qvarblifvande
återstoden till andra konkurrensstationer och att utdela dem der.

45. Utdelandet af statspremier vid hvarje konkurrensstation sker endast
genom en särskildt för detta syfte bildad premieringskommission.

46. Denna kommission består af tre medlemmar, nämligen af två fackmän
och ombudet för statens hingstdepot.

47. Uti länder der föreningar, komitéer eller sektioner äro kallade
till medverkan i landets hästafvelsanstalter, utväljas af desamma dessa båda
fackmän.

48. T de länder, hvarest två hästafvelsdelegerade äro kallade till ofvanberörde
medverkan, böra dessa intaga de båda fackmännens ställe.

49. I de länder, hvarest blott eu hästafvelsdelegerad är utsedd till
denna medverkan, eger densamme intaga det ena rummet som fackman och
bör den delegerade i samråd med statens hingstdepot tillkalla en med hästafvelsförhållandena
bekant person som tredje medlem i kommissionen.

50. Hästafvelsdelegerade kunna i händelse de äro förhindrade att deltaga
i några eller i alla under ett år beramade statspremieringar såsom medlemmar
af den ifrågavarande premieringskommissionen, representeras genom en
person, som de sjelfve ega utvälja och uppgifva för statens hingstdepot.

51. De tre medlemmarne af premieringskommissionen välja för hvarje
premieringsstation särskildt en ordförande inom sig sjelfva.

52. Tilldelandet af statspremierna sker genom kommissionen medelst
röstpluralitet.

53. Ordföranden bör leda premieringen och företaga öfverlemnandet af
statspremierna till egarne af de premierade hästarne i närvaro af kommissionens
båda andra medlemmar.

54. Namnet på de hästegare, som hafva erhållit hedersdiplom, böra i
närvaro af kommissionen offentligen uppläsas.

55. Kommissionen kan för bedömande af premieringsvärdigheten af de
framförda hästarne efter eget val tillkalla förtroendemän, men dessa äro ej
röstberättigade, och af denna anledning få inga omkostnader drabba statskassan.

56. Mot premieringskommissionens utslag linnes ingen appell.

57. Statens penningepris, som ock statens hästafvelsmedaljer och diplomer
medföras till premieringen af ombudet för statens hingstdepot och öfverlemnas
derstädes ''_åt premieringskommissionen.

58. Detta ombud bör vidare hafva med sig de formulär, som stå i
förbindelse med utdelande af statspremier och sörja för deras vederbörliga
ifyllning.

Dessa formulär äro följande:

59. 1. Det protokoll, som erfordras för bokförande öfver användandet af
de af åkerbruksministeriet beviljade statspremierna.

60. Efter ifyllande af de särskilda rubrikerna å denna redogörelse måste
egaren af den premierade hästen genom sin egenhändiga underskrift i sista
rubriken erkänna emottagandet af statspremien (penningepris eller medalj).

61. Vid tilldelande af ett statens penningepris bör den för emottagandet
af detta penningebelopp enligt Scala II utfärdade qvittostämpeln klistras på
räkningen af statens premieringssubvention på den ort, der den premierade
hästens egare undertecknat sitt namn.

62. Den sålunda i afseende å alla till fördelning komna statspremier
ifyllda redogörelsen bör undertecknas af alla tre medlemmarne af premieringskommissionen
och öfverlemnas åt ombudet för statens hingstdepot för att framläggas
för åkerbruksministeriet.

63. För hvarje premieringsstation bör en separatredogörelse i ofvannämnda
form uppsättas.

64. Efter afslutande af alla premieringarne i ett land eger statens hingstdepot
att framlägga alla dessa redogörelser jemte en totalräkning öfver användandet
af alla beviljade statspremier för åkerbruksministeriet.

65. 2. Reversblanketterna.

De utfärdade och undertecknade reverserna böra omhändertagas af ombudet
för statens hingstdepot och förvaras vid depoten.

66. De egare af hästar, som icke efterkomma sina reversförpligtelser,''
böra, i händelse de ej frivilligt hafva till statens hingstdepot återbetalt statens
penningepremier, af depoten offentliggöras för den politiska distriktsmyndigheten,
på det denna må kunna vidtaga erforderliga mått och steg för återfordrande
af premien och dess öfverlemnande till depoten.

67. Den statistiska redovisning, i öfverensstämmelse med föreskriften
af den 11 Maj 1883, Z. 6025, bör af statens hingstdepot afgifvas för åkerbruksministeriet
öfver resultatet af premieringarne.

68. Förenämnda, för statens hästafvelspremiefördelning erforderliga trycksaker
eger depoten att anskaffa och i händelse af behof inkomma om anvisande
af de af denna anledning uppkommande kostnaderna, med biläggande af dithörande
dokument.

För ombesörjande af skrifgöromålen vid hästpremieringar med utdelning
af statens pris är det som medlem af premieringskommissionen fungerande ombudet
för statens hingstdepot befullmäktigadt att tillkalla en underofficer vid
stuteribranchen, i händelse icke derom dragés försorg af en förening eller på
något annat sätt.

69. Vid alla tillfällen, der statens premier komma till fördelning, få
inga afgifter upptagas för uppställande af hästarne på premieringsplatsen och

alla, som motsvara premieringsbestämmelserna, måste äfven utan föregående
anmälan ega rättighet att konkurrera, med undantag af utländska hästegare,
hvars hästar icke få erhålla statspremier.

70. De på premieringsplatsen tillstädeskomna hästarne måste i främsta
rummet klassificeras och erkännas vara premieringsvärda i öfvensstämmelse med
föreskrifterna i premieringslagen för statens pris, och först sedan eger deras
framförande, bedömande och eventuela premiering rum.

71. Hvarje häst, som framföres för eventuelt tilldelande af ett statens
pris, måste af kommissionen pröfvas i anseende till sin utveckling, sina former
och sin exteriör och slutligen till sitt sätt att gå.

Hästar, behäftade med ärftliga tel, bör man sjelfskrifvet icke fästa afseende
vid.

72. Vid premieringarne, vid hvilka statspremier komma till utdelning,
måste de egare till kontraktsmässigt subventionerade licenserade privathingstar,
som äro bosatta i närheten af premieringsstationen, i öfverensstämmelse med
de i subventionskontraktet af dem öfvertagna förpligtelserna, framföra dessa
hingstar uppå anmodan af premieringskommissionen.

73. Premieringskommissionen, resp. statens hingstdepot efter öfverenskommelse
med de till medverkan i landets hästafvelsangelägenheter kallade
organerna, bör hvarje år, efter verkstäld afslutning af alla statens hästafvelspremieringar
i landet, aflägga en berättelse för åkerbruksministeriet öfver hästpremieringame,
hvilken bör innehålla en kort beskrifning öfver de iakttagelser,
som blifvit gjorda vid de särskilda premieringsstationerna i afseende å deltagandet
i utställningarne, vidare öfver hästarnes utseende, uppfödningsförhållandena,
den dervarande hästafvelns fram- eller tillbakagående etc. etc.

74. Resultaterna af statspremiefördelningarne, som ock antalet af de
framförda hästarne böra i hvarje land genom statens hingstdepot meddelas åt
den politiska myndigheten för offentliggörande i landets officiella tidning.

Öfriga åtgärder för hästafvelns befrämjande.

Österrike, som näst England och Frankrike kanske mest intresserar sig
för kapplöpningar, har dock icke anslagit mer än 48,000 floriner till priser vid
dessa. Åkerbruksministeriet, som äfven anser denna summa alldeles för låg,
har derför måst vidtaga den åtgärden, att endast utdela priser i löpningar,
öppna för hingstar, och finnes i propositionerna för dessa löpningar intagen den
bestämmelsen, att de täflande hästarne skola erbjudas staten till inlösen för en viss
i anmälningen angifven summa. Staten söker således genom dessa anslag att
såväl indirekt som äfven direkt gagna landets hästafvel.

Till traftäflingarne, som trots flerfaldiga stridiga åsigter, allt mer synas
vinna burskap såsom afvelsprof, äro anslagna 12,000 floriner af statsmedel.

Ungern.

Ungern, alla hästvänners förlofvade land, måste naturligen i ännu högre
grad än något annat ådraga sig uppmärksamheten vid redogörelser sådana
som de nu föreliggande, och hafva komiterade derför trott sig höra egna detta
land en något fullständigare granskning och hafva dertill haft så mycket
större skäl, då en berättelse från åkerbruksministeriet derstädes förelegat.

Ledningen.

Förvaltningen af Ungerns afvelsinrättningar har att framvisa en nästan
exempellös centralisation, så att man utan öfverdrift kan påstå att hela ledningen
ligger i en mans hand, nemligen föreståndaren för det af c:a sex personer
bestående hästafvelsdepartementet inom åkerbruksministeriet. Denna
person, med titel af ministerialråd, har med oinskränkt makt och myndighet*att
afgöra allt som rör afveln vid stuterierna, fördelningen af statsanslagen, anskaffandet
af afvelsmateriel, placeringen af officerare och öfrig personal på anstalterna,
skötseln af de till stuteriväsendet anslagna kronodomänerna — med
ett ord allt som faller inom området för statens befattning med hästafvel.
I rent militära frågor lyda visserligen officerare, underbefäl och manskap vid
stuteriväsendet hvilket i detta afseende är ordnadt likasom i Österrike —
under krigsministeri et eller rättare under den af detta utsedda militärininspektören,
men dessa militära frågor inskränka sig till disciplinära angelägenheter
och manskapets rent militära utbildning för tjensten.

Huru. och hvar officerare, underofficerare och manskap skola användas
inom stuteri väsendet bestämmes af ministerialrådet, så att militärinspektoratet
inför honom har en rätt underordnad ställning.

Personalens utbildning.

Rekryteringen af den officerskår, som tjenar vid stuteriväsendet, sker dels
genom transporter från armén dels genom befordring af derför särskild! ut -

bildade elever vid kadettskolorna. Dessa senare få undergå en ganska fullständig
stuterikurs med eu mångfald af läroänmen, hvari äfven de från armén
transporterade officerame måste aflägga examen, innan de antagas till den
proftjenstgciring, som alltid måste föregå deras definitiva anställning.

Manskapsklassen uttjenar sin värnepligt inom stuteriväsendet och endast
underofficerarne vinna sedan fast anställning. Dessa gamla underofficerare,
framgångna ur ett folk, som med modersmjölken insuper en lidelsefull kärlek
till hästen, äro en sannskyldig prydnad för sitt fack och sådana fodermarskar,
sadelmästare och allt hvad deras olika befattningar heta, som de ungerska
stuterierna hafva att uppvisa, finnas ej i något annat land, ej ens de engelska
träningsetablissementens “head-lads“ undantagna.

T afseende på redogörelsen för statens åtgärder för hästafvelns höjande
tillåta sig komiterade att citera den berättelse, som af åkerbruksministern framlades
för 1892 års “Abgeordnetenhaus". Han säger der bland annat:

Statens afvelsinrättningar.

Liksom alla mina företrädare ansåg jag det vid mottagandet af min
portfölj såsom en af mina vigtigaste uppgifter att så vidt möjligt söka befordra
landthästafveln. Det var nemligen omöjligt att icke genast komma till
insigt om att hvarje af staten härvid erbjudet understöd skulle snart och säkert
bära frukt, då å ena sidan klimat, jordmån, landtbruk och vårt folks
urgamla kärlek till hästen i ovanligt hög grad gynna denna afvelsgren, och å
andra sidan det uppfödda materielet lätteligen vinner afsättning såväl inom
som utom landet, hvarigenom således grundbetingelserna för ett godt resultat
finnas för handen. Dessutom komma de för hästafvel!! gjorda ansträngningarne
och uppoffringarne icke ensamt den till godo, utan samtidigt gynnas
medelbart alla landtbrukets intressen. En högt stående hästafvel förmår nemligen
lättare frambringa arbetsdugliga och kraftiga vagns- och ridhästar, med
hvilka hvarje arbete kan utföras fortare och fullkomligare, hvarjemte den inkomst,
som den kan bereda sina utöfvaré, äfven kommer de öfriga jordbruksgrenarne
till godo.

Bredvid hästafvelns nationalekonomiska betydelse måste jag emellertid
alldeles särskildt framhålla dess vigt för krigsändamål.

Det fall kan nemligen inträffa, att vårt lands öde, ja dess tillvaro kan
komma att bero på utgången af ett krig, och det behöfver knappast påpekas,
hvilken vigtig rol som tillkommer de beridna vapnen vid ett fälttågs afgörande
skede. Dessa vapen kunna emellertid blott då göra sig gällande, när deras
hästmateriel är starkt, snabbt och uthålligt.

Den ungerska statens inåt är derföre att med alla medel befordra uppfödandet
af en ädel, snabb och uthållig, seg och härdig samt genom strängt
arbete pröfvad häst och dervid äfven hos densamma söka erhålla den storlek,
som svarar mot de särskilda rastyperna.

De förhållanden som bjuda oss att ständigt hålla detta mål för ögonen
äro följande: landets allmänna terrängförhållanden och dess klimat, hvilka för
en dylik uppfödning äro synnerligen gynsamma — landtbruksförhållandena,
hvilka fordra af landtmannens häst att han den ena dagen förmår tillryggalägga
långa afstånd i hastiga takter och den andra dagen förrätta tunga körslor i
åkern samt vid begge tillfällena vara utsatt för umbäranden af alla slag, —
befolkningens vanor men i synnerhet beskaffenheten af deras redan befintliga
hästar, — slutligen äfven arméns ofvan antydda fordringar äfvensom den omständigheten,
att en häst af denna typ ständigt är eftersökt äfven i utlandet
och kan vinna afsättning i större skala. Endast på så sätt skaffa vi en
säker grundval, på hvilken vi med lugn tillförsigt kunna bygga vår hästafvel.

Detta allmänna mål hindrar emellertid alls icke att staten äfven kan
bispringa särskilda trakter vid den för dem egendomliga afveta, om denna
blott motsvarar de derstädes existerande behofven, hvarvid regeringen dock
anser det för sin pligt att verka för att icke sådana afvelsrigtningar taga öfverhanden,
hvilka antingen för sin uppkomst hafva att tacka modet för dagen, eller
hvilka kunna synas erbjuda tillfälliga ekonomiska fördelar men verka skadligt
för framtiden. Såsom exempel på en dylik af staten understödd afvel, nämner
jag här uppfödningen af Lippizanerhästen i vissa bergstrakter, hvarförutom i
vissa af landets vestliga delar — men endast i dessa — äfven den kallblodiga
kan ega berättigade anspråk på uppmärksamhet från statens sida.

För att befordra det nu i allmänhet framstälda målet med landets hästafvel
underhåller stater sina stuterier, hingstdepoter och stuteridomäner, understödjer
kapplöpningar i Budapest och landsorten, anordnar premieringar, ombestyr
uppfödning af unga hingstar för de olika orterna och tager slutligen
äfven del i anordnandet åt remontmarknader.

Stuterier.

Statsstuteriernas uppgift är att med hjelp af de derstädes befintliga
afvelsstammarne producera ädla, ur en konstant afvel framgångna och derför
med säker nedärfningsförmåga försedda landtbeskällare äfvensom att erbjuda
uppfödarue tillfälle att bland de utmönstrade eller unga stona finna ett ädelt
och konstant afvelsmateriel. Börande afvelsrigtuingen inom de olika stammarne
skall jag längre fram yttra mig, men vill här redan framhålla, att då hästens

värde icke kan bedömas allenast genom en granskning af dess exteriör och
dess härstamning utan i främsta rummet är beroende af dess förmåga att verkställa
det arbete, hvartill den är afsedd, så lägges eu stor vigt på pröfvandet
af de till afvel afsedda unghästarne såväl i afseende på deras individuela
prestationsförmåga som deras sanda och kraftiga kroppskonstitution. Fördenskull
måste de uppfödda hästarne underkastas en daglig rörelse i fria luften,
afpassad efter deras ålder och krafter; de unga hingstarne, som afses för depoterna,
genomgå eu fullständig dressur, de unga stona deremot en 6 månaders
träning — de lättare under r}rttare, de tyngre för vagn — så att de efter
afslutad förberedelse i eu löpning kunna aflägga prof på uthållighet och sund
kroppskonstitution.

De i Kisbér, Babolna och Mezöhegyes anordnade slätlöpningarne föra
öfver 3,000 in., hinderlöpningen i Fogaras för femåriga ston öfver 4,000 m.
och traftäflingarne i sele öfver en distans af 22^ km. Efter hvarje löpning
antecknas den använda tiden hvarjemte eu noggrann undersökning af benen,
lungorna och hela hästens tillstånd lägges till grund för beslutet om den skall
inrangeras såsom afvelsdjur eller icke.

Kisbér.

I Kisbér underhålles en mindre stam engelskt fullblod och en större
dylik högt i blodet stående engelskt haltblod.

Då fullblodsafveln icke blott i och för sig är en vigtig gren af hästafveln,
utan äfven är alldeles oumbärlig för den allmänna landthästafveln, emedan
den utgör utgångspunkten för hvarje ädel uppfödning, så har regeringen städse
ansett det vara en af dess vigtigaste uppgifter att underhålla och förbättra
fullblodsstammen på Kisbér. Erfarenheten lärer äfven, att denna afvel fyller
sin uppgift i det att den, tack vare de stora anslag med Indika ledningen
kunde röra sig, gaf fullblodsuppfödningen inom landet den första impulsen.
Ku för tiden spelar den visserligen ej så stor rol som förut, sedan landets
privata uppfödare sjelfva äro egare till öfver 600 fullblodsston af god klass,
men den har dock ännu en vigtig uppgift att fylla, dels genom sina hingstar,
dels äfven genom stostammen, som alltid bildar en säker reserv, bjudande en
viss garanti mot verkan af de öfverdrifter, som i den privata afveta så lätt
insmyga sig.

Antalet stambeskältare är 11, ston 28. De i fullblodsstammen födda
fölen säljas årligen på offentlig auktion i eu ålder af ett år till inhemska
uppfödare, med det förbehåll, att de icke vidare få försäljas till utlandet. Sedan

de på kapplöpningsbanan pröfvats, återköpas de hingstar, hvilka utmärkt sig,
och insättas antingen som stambeskällare eller ingå på liingstdepoterna.

Målet med afveln inom halfblodsstuteriet är att för laudthästafvelns
behof uppföda beskällare, hvilka på samma gång de stå högt i blodet utmärka
sig för kraftig byggnad.

Till eu början användes inom detsamma jemte fullblodshingstar äfven
halfblodsbeskällare, men numera tjenstgöra uteslutande de förra, och har detta
haft till följd att stostammen nu utan undantag består af högädla, likformiga
halfblodsston, hvilka med styrka och prestationsförmåga förena en raskonstans,
som borgar mot alla oväntade bakslag.

Detta stuteri består af 143 moderston och 39 treåriga ston jemte unghästar
af senare årgångar.

Båbolna.

I detta stuteri bedrifves endast afvel med arabiskt blod, dels fullblod
dels haltblod, det senare till öfvervägande antal, hvarvid dock är att märka,
att afveln sedan långliga tider bedrifvits inom vissa bestämda stammar, hvilka
ernått den nödvändiga konstansen och dessutom tid efter annan uppfriskas
med originalaraber. Derför äro äfven de inom de s. k. halfblodsstammarne
fallna djuren i besittning af den fullt säkra nedärfningsförmåga, som måste
fordras af derifrån utgående landtbeskällare. Dessa äro afsedda för de delar
af landet, der stostammen är af orientaliskt ursprung eller af mindre kroppsbyggnad
och af den förnöjsamma natur, som är det arabiska blodet egen. Regeringen
hyser den åsigten, att i dessa trakter kan man just till följd af den
befintliga stostammen och genom den mindre intensiva kulturen med deraf
följande mindre fodertillgång endast småningom höja hästafvelns ståndpunkt,
och att detta bäst sker med ädla arabiska hingstar, hvilka dock genom en
rätt drifven afvel bibringats något större massa.

Stuteriet består af 561 hästar och deribland 7 stambeskällare och 153
moderston.

Mezöhegyes.

Fyra olika stammar uppfödas på detta Europas största stuteri nämligen:

1. Engelskt half blod,

2. Lilla Nonius,

3. Stora Nonius, hvilka i början af detta århundrade uppstodo ur en
anglonormandisk blodblandning, och mellan hvilka enda skilnaden är storleken,

i det att de uppfödingar som mäta öfver 168 c. m. räknas till stora stammen
och de öfriga till lilla.

4. Gidranstammen, som ursprungligen var af arabiskt ursprung, men
numera är starkt uppblandadt med engelskt blod.

I samtliga dessa stammar bedrifves afveln med det målet för ögonen att
uppföda ett mägtigt men ädelt och segt afvelsmateriel, hvars afkomlingar egna
sig såväl för landtbrukets som arméns behof, under det att den stora Noniusstammen
äfven är afsedd att bilda karossierer och tyngre draghästar. Med
hänsyn till detta mål bedrifves afveln inom alla fyra stammarne så, att de
ston, som med afseende på seghet, torrhet, uthållighet och blod lemna något
öfrigt att önska, paras med engelska fullblodshingstar, hvilka närma sig stamtypen,
under det att de ston, som genom inblandning af fullblod redan förut
besitta ofvannämnda egenskaper i tillräckligt hög grad, föras till halfblodshingstar
af samma stam som de sjelfva, på det att uppfödningen ej må komma
i saknad af massa och typ. Till följd af detta tillvägagångssätt förefimnas
alla det engelska haltblodets goda egenskaper hos alla fyra stammarne.

Hästbesättningen består vid hela stuteriet af 1,800 stycken, hvilka på
följande sätt fördela sig på de olika stammarne:

Gidranstammen 5 hufvudboskäl!are och 103 ston.

Engelska halfblods d:o	4	d:o	107	d:o
Lilla Momus d:o	5	d:o	107	d:o
Stora Momus d:o	5	d:o	no	d:o

ALd tal om detta stuteri måste vidröras frågan om statens inköp af
hingstföl.

I betraktande af de många svårigheter, hvilka beredas de privata uppfödarne
vid pålägg af hingstar, uppköpas af staten årligen så många hingstföl,
som anslagen tillåta och uppställas på Mezöhegyes, der de förblifva tills
de som fullåriga antingen kastreras som odugliga, insättas på depoterna eller
säljas till de kretsar, som äro i behof af s. k. kretshingstar. På detta sätt
kunna äfven de delar af landet, som från depoterna icke kunna erhålla landtbeskällare,
få tillgång till både billiga och goda hingstar. Priset på de fyraåriga
hingstarne, som vexlar mellan 300 och 500 floriner, erlägges genom
afbetalningar under fyra på hvarandra följande år. År 1890 inköptes 182
föl och hade intill den tiden 396 hingstar på sagda vilkor öfverlemnats till
olika kretsar.

Fogaras.

I de tre förut beskrifna stuterierna uppdragas afvelsdjur passande för
större delen af landet. Endast bergstrakterna kunna der icke finna för dem

lämpade beskälare, då den stora, kraftiga men mindre förnöjsamma engelska
half blodshästen icke trifves i dessa områden och den arabiska hästens temperament
derstädes är för eldigt. .Derför har också i Siebenbiirgens bergigaste
del ett stuteri upprättats, der den s. k. Karsthästen skulle uppfödas och akklimatiseras.
Grunden till den nuvarande stammen lades genom öfverflyttning
af Lippizanerston från Mezöhegyes samt inköp och gåfvor af hingstar från
kejserliga hofstuteriet i Wien. Numera består dock hela stostammen af på
stuteriet födda djur, hvilka, om de ock äro små, dock äro djupa, utomordentligt
härdiga, sega, med senor och hofvar torra och fasta som stål, så att om
de ock icke i värde kunna mäta sig med det engelska half blodet, de dock erbjuda
obestridliga fördelar för den tjenst de i sitt bergiga hemland hafva att utföra.
6 hufvudbeskällare och 100 moderston bilda stammen i den af 407 hästar
bestående besättningen.

Hingstdepoter.

Då regeringen öfvertog hingstdepoterna, måste dess första sträfvan blifva
att undanrödja de tvenne hufvudfaktorer, som stälde sig hindrande i vägen för
dessa inrättningars behöriga inflytande på landthästafveln.

Det första hindret var hingstarnes ringa antal, och tack vare i riklig
mån beviljade anslag lyckades det att småningom höja detta till 2,557 stycken
år 1890. Men tager man i betraktande å ena sidan antalet till afvel använda
ston och å den andra det uppsving, som landthästafveln på senare tider gjort,
så är ej heller detta tillfylles. Det synes derför nödvändigt att ännu mera
utvidga landtbeskälleriet, om vi icke skola utsättas för ett stillastående eller
rent utaf en tillbakagång uti afveln. Emellertid bildar den redan nu befintliga
besättningen en stam, som rätt använd och fördelad synes egnad att bilda
en säker grundval för landets hästafvel och torde kunna utöfva ett gagnande
inflytande.

Det andra hindret fans i den omständigheten, att det ej existerade eu
omedelbar samverkan mellan staten och den hästuppfödande befolkningen, samt
att mellan dem den systematiska, ofta återkommande, ömsesidiga beröringen saknades.
Medan således staten icke kunde få en så grundlig kännedom om
uppfödarnes önskningar, som för styrandet af landets hästafvel var önskvärd,
så måste de senare se sig beröfvade den enhetliga och om sitt mål medvetna
ledning, som de från statens sida egde rätt att påfordra. Dessa svårigheter
stegrades ännu mera derigenom, att det ungerska folket, trots sin stora kärlek
för hästen, icke var hågadt att på uppfödningen nedlägga den möda och de
kostnader, som under nuvarande förhållanden äro oafvisligen nödvändiga för
en lyckad uppfödning, ja befolkningen på vissa orter var icke eu gång på det

klara med uppfödningens mål, utan under inflytande af rådande fördomar ansåg
den understundom eu bestämd färg, understundom vissa kroppsdelars särskilda
utveckling såsom det vigtigaste att eftersträfva.

För att göra ett slut på detta tillstånd måste regeringen söka åstadkomma
en innerligare samverkan mellan statens afvelsinrättningar och de privata
uppfödarne, vidare skaffa befolkningen upplysning om målet och sättet
för en rationel afvel samt anställa personer, som kunde tillhandagå den mindre
jordbrukaren med råd rörande hästafvel. Så uppstodo hästatvelskomitéerna
inom komitaten.

Redan nu kan man konstatera goda frukter af denna åtgärd. Dessa
lcomitéer bilda icke blott en förmedlande länk mellan regering och uppfödare,
med hvilkas hjelp ministeriet kan vidtaga alla åtgärder med noggrann kännedom
om uppfödarnes behof och berättigade önskningar och med tillbörligt eftertryck
göra sina afsigter gällande, utan tack vare dessa komitéers kraftiga
verksamhet och osparade nit har man lyckats komma derhän, att befolkningen
är fullt medveten om afvelns verkliga mål, den rigtning hvari densamma bör
gå och det rätta tillvägagångssättet vid parning och uppfödning, att de allmänna
begreppen om hithörande frågor hafva klarnat, uppfattningen blifvit en
rigtigare och förtroendet för de ledande personligheterna och regeringens åtgärder
vunnit fast fot.

Endast med hjelp af komitéerna har det lyckats att inom jemförelsevis
kort tid bringa landthästafveln därhän, att regeringen i alla delar af landet
kan arbeta efter bestämda principer och med det mål för ögonen, som ofvan
angifvits. Att detta verkligen lyckats, bevisar den omständigheten, att stostammen
i de mest hästuppfödande delarne af landet synes hafva vunnit den
konstans, att ädlare hingstar af hvilken ras som önskas kunna med godt
hopp om framgång till den användas. För icke så längesedan voro uppfödarnes
ston i många delar af landet mycket olika såväl till byggnad som härstamning,
och dessutom var sättet att såväl sköta som använda djuren fullkomligt
olika hos de enskilde uppfödarne. I sådana trakter kunde det gemensamma
intresset icke främjas på annat sätt än att man på samma beskällarestation
uppstälde hingstar af flera olika slag, och måste då åt komitéerna
öfverlåtas omsorgen att tillse att den för hvarje sto mest passande hingsten
användes.

Vid fördelningen af hingstdepoternas afvelsmateriel tillgår på följande
sätt. De trakter, der afveln redan bedrifves på ett enhetligt sätt och der
stostammen är homogen, erhålla på sina beskällarestationer endast sådana
hingstar, som motsvara afvelsrigtningen derstädes. Deremot erhålla de trakter,
der den befintliga häststocken är mera ojemn, s. k. blandade stationer, der

såvcäl den mindre brukaren som uppfödaren af ädlare produkter finna för dem
passande beskällare.

Den bestämmelsen bär äfven vunnit häfd, att sådana hingstar, Indika
visat sig nyttiga på en station, icke bortflyttas förrän fara för inafvel kan
uppstå, och hela fördelningen går derpå ut att trakter, som stå högre ur hästafvelssynpunkt,
erhålla bättre hingstar, emedan dessa der få större användning
och bättre kunna göra sig gällande.

Med dessa allmänna principer till rättesnöre öfverlemnas upprättandet
af beskällarestationerna inom hvarje komitat åt en kommission. Då emellertid
endast 2,600 statshingstar finnas i landet, men behofvet af ädla beskällare
är 5—6,000, så är det gifvet att icke hvarje krets kan få eu station.
Deraf följer att de orter, som få förmånen af att få hingstar hos sig uppställda,
måste vara beredda till motsvarande uppoffringar. De måste äfven i
de flesta fall åtaga sig en del af kostnaderna för hingstarnes utfordring under
den tid de äro placerade på stationerna, men fästes härvidlag behörigt afseende
vid de olika trakternas större eller mindre allmänna välmåga, Hvarje uppfödare
som tager eu landtbeskällare i anspråk, måste betala en viss afgift,
hvars belopp dock är satt så lågt som 1—4 gulden. I vissa särskild! fattiga
trakter tjenstgöra dock statens hingstar utan afgift.

Ett annat sätt, hvarpå statens hingstar komma till användning, är uthyrningen.
Dervid utgår man från den grundsatsen, att det måste anses
angeläget att de bästa stona få de bästa hingstarne, och vidare finner man,
att det icke allenast är den privata uppfödaren, hvilken hyr hingsten, som
deraf får nytta för sin afvel, utan traktens hästafvel får deraf en direkt fördel
och hela landets hästväsende den indirekta nyttan, att staten derigenom kan
få plats för ytterligare en hingst i sina depoter.

Slutligen är att märka, att de hingstar som icke längre motsvara de
höga fordringar, som staten måste ställa på sina beskällare, och hvilka derför
utmönstras, dock i många fall kunna till freds täl 1 a den mindre uppfödarens anspråk
och derför säljas till dylika för ett mycket lågt pris, under vilkor att
de af köparen användas till afvel.

De monteringen af hingstdepoterna sker i främsta rummet genom insättande
af de på stuterierna uppfödda hingstar, som vid mönstring dertill befinnas
lämpliga. Det härefter qvarstående behofvet fylles genom inköp hos inhemska
uppfödare, hvarvid till största delen fyraåriga djur uppköpas, under det att
de föl, som anskaffas för att sedan uppfödas på Mezöhegyes blott utgöra eu
ringa del åt den årliga remonteringen.

A- id^ dessa uppköp komma i första hand i fråga de till halfblodsafvel
lämpade fullblodshingstar, som i de offentliga löpningarne visat sig ega den
erforderliga prestationsförmågan. Dessutom uppköpas halfblodshingstar och

mycket sällan äfven andra hingstar af ädelt slag, hvarvid hufvudvigten lägges
på att de härstamma från sådana ston, hvilka kunna anses såsom konstanta,
så att nedärfningsförmågan är betryggad. År 1890 uppköptes sålunda 67
hingstar.

Kapplöpningar.

Med det förut angifna afvelsmålet för ögonen är det naturligt, att regeringen
måste söka befordra och understödja fullblodsafveln inom landet, ty
såsom oomtvistlig gäller den gamla regeln, att utan pröfvadt fullblod intet
godt halfblod. Ett af de vigtigaste, ja det enda säkra medlet att understödja
fullblodsafveln är och förblir de offentliga täflingarna, och af detta skäl anser
regeringen det nödvändigt att lemna bidrag till dessa. Årligen lemnas 30,000
gulden" för detta ändamål, men erkänner regeringen att detta ringa anslag
vore af ingen nytta, om icke den till bundsförvant hade den dådkraftiga och
offervilliga jockeyklubben.

Det är emellertid ej endast de större afvelsprofven, som äro föremål för
regeringens uppmärksamhet, utan den söker äfven bereda den mindre uppfödaren
tillfälle att genom såväl löpningar som trafkörningar pröfva sitt afvelsmateriel.
Detta medför äfven den fördelen, att täflingarne tjena som en god skola i
ridning och körning och vidare befordra ett bättre uppfödningssätt samt slutligen
uppamma ett lifligare intresse för eu rationel hästafvel.

Premieringsväsendet.

År 1888 upphörde den förut existerande prisbelöningen af moderston,
hvilken staten förut delvis bekostat, men då det visade sig att de inom komitaten
existerande föreningarne icke såsom väntadt var togo denna sak om
hand, har den sedermera återupplifvats men i så liten skala, att årligen dertill
endast 7,000 gulden utbetalas, och tillfalla premier endast de mindre jordbrukarne.
Den allmänna åsigten inom landet är äfven, att hästafvel!! på den
höga ståndpunkt den intager ej är i behof af ett dylikt understöd för att vara
inkomstbringande.

Frankrike.

Ledningen.

Ledningen af Frankrikes hästväsende kan räkna sin nuvarande organisation
frångår 1806, då ett kejserligt dekret sökte bringa ordning i det kaotiska
tillstånd, hvari revolutionen med dess krig bringat hela landet och icke
minst dess hästafvel.

Stuterierna. återupprättas i stor skala och staten får till uppgift att på
två _ sätt ingripa i hästafvel^ dels direkt genom ett landtbeskälleri i stor utsträckning
dels indirekt genom understöd åt den privata företagsamheten. Ehuru
i ett så oroligt land som Frankrike under senaste seklet visat sig vara, hästväsendets
organisation undergått många partiela förändringar, har dock statens
dubbla uppgift fasthållits, och af de många försöken har slutligen framkommit
en bestämd princip. Det har nämligen tydligen visat sig, att om hästafveln
skulle kunna höjas derhän, att den motsvarar arméorganisationens alla kraf,
måste lagar stiftas, hvilka åt ledningen gifva fasthet och förmåga att med bestämdhet
under en längre period fullfölja eu gifven afvelsrigtning, en uppgjord
arbetsplan, och hvilka åt denna ledning äfven anvisa de medel, som den för
sitt arbetes genomförande behöfver. I denna anda är äfven den nu gällande
lagen af år 1874 affattad. Enligt denna har åkerbruksministeriet sig anförtrodd
ledningen af landets hästväsende och utöfvas dess myndighet i detta afseende
af en generalinspektör och “directeur du service". Denne är i likhet
med hvad fallet är inom Frankrikes hela administration bunden af de mest
noggranna föreskrifter för sin embetsutöfning och måste dessutom i alla frågor
inhemta råd af de sex under honom lydande generalinspektörer, hvilka leda
hvar sitt arrondissement. Här kan således icke såsom i de germanska länderna
blifva tal om någon personlig ledning af hästväsendet med deraf följande större
sjelfständighet.

Personalens rekrytering.

En skola finnes i Frankrike upprättad med ändamål att utbilda de tjenstemän,
som skola rekrytera den högre personalen inom stuteristyrelseu hvarjemte

den äfven lemnar undervisning åt de personer, livilka önska helt eller delvis
följa kurserna vid densamma.

För att antagas till ordinarie elev fordras af sökande afgångsexamen
från nationela landtbruksinstitutet och mottagas till hvarje årskurs endast tre
dylika elever, livilka qvarstanna vid skolan under två år. I förening med
dessa högre kurser anordnas äfven undervisning för dem som söka anställning
inom stuteripersonalens lägre klasser.

Stuterier och hingstdepoter.

Frankrike eger endast ett stuteri, nämligen vid Pompadour, och är uppfödningen
der endast afsedd att vidmagthålla den i landet så högt ansedda
anglo-arabiska hästen. Stuteriet förser äfven hingstdepoterna med en del af det
afvelsmateriel af detta slag som de behöfva.

Hingstdepoterna, 22 till antalet, hafva en besättning af 2,803 landtbeskällare,
hvaraf 223 äro engelskt fullblod, 92 orientaliskt fullblod, 225 angloaraber,
863 andra hingstar af ädelt slag, förnämligast anglonormander, och 400
kallblodiga.

Staten medverkar direkt uti den nationela hästproduktionen genom användandet
af dessa landtbeskällare, livilka årligen utplaceras på betäckningsstationer,
der de stå till hästuppfödares förfogande mot en måttlig språngafgift,
hvilken tillfaller anslaget för hästafveln.

Direktörerna vid hingstdepoterna hafva i uppdrag att upprätta förslag
till fördelningen på stationerna, men skall detta förslag dock först underställas
åkerbruksministeriets gillande.

Remontering.

Då endast ett stuteri finnes, är stuteristyrelsen tvungen att hvarje år
verkställa omfattande inköp af hingstar för att remontera sina anstalter efter
de förändringar, som uppsättningarne undergått dels genom förluster dels genom
de utrangeringar Indika vidtagits efter den årliga generalinspektionen. Uppköpen
verkställas af komiterade bland generalinspektörerna och ega rum i
slutet af hvarje år inom de trakter af landet som speciel egna sig åt liästuppfödning.
Ingå hingstar uppköpas inom landet utan att de förut hafva
underkastats offentliga prof, hvilka för fullblodet bestå i kapplöpningar och
för halfblodet i traftäflingar, hvilkas propositioner utfärdas på ministeriel väg.
Den inhemska uppfödningen är dock icke i stånd att remontera depoterna med

förstklassiga engelska och arabiska fullblodsbingstar utan allt efter behof och
■tillgång på medel skickas derför uppköpare till England eller Orienten för att
anskaffa utvalda afvelsdjur, och anförtros vanligen dessa uppdrag åt generalinspektörerna.

Rådgifvande församlingar.

Generalinspektörerna bilda med direktören såsom ordförande en permanent
komité, hvilken rådfrågas vid upprättande af befordringsförslag för den högre
stuteripersonalen, hingstarnes fördelning på depoterna, utdelning af belöningar,
frågor som upptagits i rapporterna från generalinspektionerna, anstalternas
budget, allmänna bestämmelser för tjensten vid depoterna och vigtiga ärenden
som böra hänskjutas till det s. k. “öfre rådet".

Detta “råd" nämnes af Republikens president för en tid af nio år och
består af 24 ledamöter, hvilka till en tredjedel ombytas hvart tredje år. Denna
församling ger sitt utlåtande rörande budgeten, allmänna bestämmelser vid täflingar
och kapplöpningar, öfver beskaffenheten och storleken af de uppmuntringar
som böra komma hästafvel!! till godo samt öfver alla frågor rörande
hästväsendet, hvilka föreläggas densamma af ministern. Minst tvenne sammanträden
hållas årligen och efter hvarje sådant uppsättes en rapport hvilken öfverlemnas
till nationalförsamlingen.

Premiering m. m.

Öfver två millioner trancs lemnar franska staten årligen till understöd
åt den enskilda hästafveln, men af dessa erhållas dock 600,000 från den inrättning,
som i detta land mest bidragit till höjande af den ädla hästafveln,
nämligen totalisatorn.

Den privata hingsthållningen uppmuntras i hög grad, men så existerar
ock en skarp kontroll på dessa hingstar. För att få upplåtas till betäckning
skall en privathingst hvarje år underkastas mönstring, och bestraffas öfverträdelser
af dessa bestämmelser med böter, hvilka för hingstegare, som upplåter
icke godkänd hingst, uppgå till 50—500 tres och för stoegare, som för
sitt sto till en dylik, till 16—50 tres.

De bestämmelser, som gälla för premieringarne, anföras här nedan,
men förutom på detta sätt uppmuntrar staten den privata hästafveln genom
att anslå pris till kapplöpningar, traftäflingar, priskörningar och prisridningar.

Hingstar.

I. Gillade hingstar.

Art. 1.

Approbation är ett diplom, som till hästuppfödares uppmärksamhet anvisar
en hingst, som är i stånd att förbättra rasen.

Den gifves af Ministern på förslag'' af generalinspektören i arrondissementet
och efter rapport af stuteridirektören.

Art. 2.

Ingen häst gillas som icke är minst fyra år gammal och har genomgått
de i ministeriela reglementet för den 19 Januari 1894 föreskrifna prof.

Undantagsvis kunna draghästar approberas vid tre års ålder, om de
hafva öfverlägsna förtjenster.

Innan fullblodshästar kunna gillas måste de vara inskrift^ i en fransk
Stud-Book eller hafva företett ordentliga papper som berättiga eller tillkännage
deras inskrifning i en utländsk Stud-Book.

Hvarje hingst, som uppvisas till approbation, måste förut hafva erhållit
skriftligt intyg på förslag af den komité, som skall tillämpa lagen af den 14
Augusti 1885.

Undantagsvis kunna fullblodshingstar föreslås till approbation, sedan de
blott blitvit granskade af arrondissementets generalinspektör, som bör förvissa
sig om att dessa hingstar äro friska.

Art. 3.

Approbationen är af två slag; utan premie för de hingstar, för hvilka
språngafgiften är högre än 100 francs; med premie för de hingstar, hvilkas
språngafgift är bestämd till 100 francs och derunder.

Art. 4.

Premietaxan är bestämd sålunda:

Engelska fullblodshingstar, 800 till 2,000 francs.

Arabiska eller angloarabiska fullblodshingstar, 500 till 1,200 francs.

Haltblodshingtar, 500 till 1,000 francs.

Draghingstar, 300 till 500 francs.

Undantagsvis kunna vissa pony-hingstar approberas till en taxa vexlande
emellan 200 och 300 francs.

Art. 5.

Stamboksregister öfver sprången tillhandahållas af stuteri-styrelsen åt
hingstegare. De senare böra skrifva in såväl i stamboken som på blanketten,
som lemnas åt stoets egare, priset för språnget, fölstoets signalement, året för
betäckningen och alla de uppgifter som innehållas i den tryckta blanketten.

Dessa register äro rosenfärgade. Färgen och utseendet få icke efterapas.

Art. 6.

De approberade hingstarne få icke användas till betäckning i andra
departement än det, som är angifvet i tillståndsbeviset.

Art 7.

Hvarje år under språngtiden skall generalinspektören för stuterierna
undersöka eller låta undersöka de hingstar, som gillats åt föreståndarne för de
depoter, som stå under hans order. Han skall granska eller låta granska
hingsthållarnes språngregister och vidimera dem.

Art. 8.

Premiens värde kan ökas eller minskas; approbationen kan till och med
återtagas, om hästen icke förenar de nödvändiga vilkoren.

Art. 9.

I hvarje hingstdepot, som tillhör Staten, hålles ett register öfver de approberade
hingstarne med alla uppgifter rörande deras tjenst.

Art. 10.

Hela appobrations-premien erhålles icke, så framt icke hingsten betäckt:

En fullblods arabisk, engelsk eller angloarabisk hingst, 30 ston;

En half blodshingst, 40 ston;

En draghingst, 50 ston.

I händelse dessa tal icke uppnås, skall afräkningen i premiens betalning
göras i förhållande till antalet af de betäckta stoen.

Ingen premie betalas, om hingsten icke betäckt halfva antalet af de ston,
som äro ämnade åt honom enligt hans klass.

Ston som äro under tre år gamla och finnas på en approberad hingsts
språngtabell skola icke räknas vid premiens betalning.

Art. 11.

När en fullblodshäst betäcker till olika pris skola endast de språng, som

göras för 100 francs eller derunder, räknas för premiens betalning, och sättet
för liqviden göres enligt föreskriften i föregående artikel.

Art, 12.

Efter språngtidens slut, och före den 1 Oktober skola språngrullorna
skickas till direktören för områdets hingstdepot med fullständiga uppgifter på
språng och produktions-resultat från föregående år. Dessa redogörelser skola
skrifvas i två exemplar samt vidimeras af märerna i de kommuner, der språnget
egt rum, såväl som af prefekter och underprefekter. Efter kollationering och
verifikation skall direktören skicka dessa handlingar till Ministern.

Företeendet af dessa handlingar är obligatoriskt för alla approberade
hingstar, med eller utan premie.

Art. 13.

Förlustig all rätt till pris blir egaren till en approberad häst, som
icke företett de bestyrkande papper, hvilka nämnas i art. 12, inom före*
skrifven tid.

Art. 14.

Allt ohöfligt tillgrepp af approbationssedel, alla lögnaktiga benämningar
och oriktiga uppgifter om språngpriset, medförer indragning af den beviljade
premien såväl som framtida premier eller approbation, oberäknadt stämning
för domstolen, allt efter omständigheterna.

II. Tillåtna hingstar.

Art, 15.

Tillåtelsen är ett diplom, som lemnas för en hingst, hvilken är duglig
att betäcka utan att försämra rasen.

Densamma är underkastad alla de vilkor som förutsättas i art. 2.

Den gifves i samma form som approbationen.

De tillåtna hingstarne äro inför stuteri styrelsen underkastade samma
formaliteter som de approberade hingstarne i fråga om språngpris, bevis om
fölens härkomst samt verifikation om språng-tjensten.

Språngregister af grön färg skola af stuteristyrelsen lemnas åt egarne
fa tillåtna hingstar.

Ston.

I. Täflingar och pröfning för unga ston.

Art. 1.

Täflingar för de ungston, som äro bestämda till rasens fortplantning,
skola försiggå på följande sätt.

Art. 2.

Ungstons täflingar med trafprof skola hållas under loppet af Mars
April och Maj månader.

Art. 3.

Trafprofven stå öppna icke allenast för premierade ungston, utan äfven
för dem som fått mention honorable vid ifrågavarande premieringar.

Art. 4.

Intet sto om 3 år, som blifvit premieradt eller fått mention honorable,
får deltaga i de särskilda profven för denna klass, om detsamma, före profdagen,
i en eller flera löpningar vunnit en summa af 1,500 francs. (Denna
klausul är afsedd för l:a och 3:dje allmänna inspektions-arrondissementen.)

I trafprofven i 2, 4, 5 och 6 arrondissementerna är det nog att stoet
vunnit ett pris vid en allmän löpning för att likaledes uteslutas från
sagda prof.

Art. 5.

Profvet skall ske med trafridt på en bana af 2,000 meter.

Stoen skola bära: i Norra divisionen 60 kilogram, i Södra divisionen
55 kilogram.

Art. 6.

För att bevisa att stoet blifvit premieradt eller fått mention honorable
skola egarne före löpningen förete ett utdrag ur protokollet öfver prisutdelningen,
utlemnadt af juryns ordförande.

Art. 7.

Då profven utgöra en del af programmet vid en kapplöpning, skola
de underställas kapplöpningskomiténs dom och stadganden.

I motsatt fall skall deri jury, som utdelar premierna, vid kapplöpningen
också utdela priserna.

Art. 8.

Rättighet till premier kan icke med bestämdhet förvärfvas förrän efter
profvet.

Ingen ursäkt för sjukdom eller annan orsak antages.

Likväl böra ston, som uteslutits från profven på grund af art. 4 i detta
dekret, och följaktligen deltagit i eu allmän löpning, anses hafva uppfyllt de
reglementariska föreskrifterna.

Art. 9.

Premiering af ungston utan obligatoriska prof kan äfvenledes ega rum,
antingen på våren, eller sednare på samma gång som fölstoens täflingar.

Art. 10.

I båda dessa slags täflingar böra ungstoen:

l:o. Vara 3 år gamla;

2:o. Sedan minst tre månader hafva tillhört täflings-området;

3:o. Vara fria från lyten och sådana fel, som föranleda köps återgång,
samt vara lämpliga för hästrasens förbättring;

4:o. Hafva varit betäckta under året af en hingst, som antingen
tillhör Staten, är gillad eller tillåten. De ungston, som icke varit betäckta
före sammanträdet, kunna få deltaga i täflingen med vilkor att före språngtidens
slut blifva betäckta af en hingst af något af tre ofvannämnda slag.
Premien utbetalas endast vid företeendet af en språngsedel, som efter omständigheterna
lemnas af föreståndaren för områdets hingstdepot eller af egaren till
den gillade eller tillåtna hingsten.

5:o. Tillhöra halfbad- eller vagnshästslag. Likväl tillåtas ungston af
fullblod att täfla, om de blifvit betäckta eller skola blifva det af en lialfblodsliingst,
antingen tillhörande Staten, eller ock gillad eller tillåten.

Art. 11.

Hvarje täflande bör, då han låter inskrifva sig, förete:

l:o. En uppgift på stoets härkomst, nämligen:

För ett sto, som fallit efter eu statens hingst, ett födelseintyg från
föreståndaren för liingsdepoten i det område, der stoet är födt.

För ett sto efter en gillad eller tillåten hingst, moderns språngsedel,
som lemnas af hingstens egare och vidimerats af föreståndaren för traktens
hingstdepot.

2:o. Ett intyg bevisande att det sto, som lian eger, vid 3 års ålder
blifvit betäckt af eu hingst, som antingen tillhör staten, eller är gillad eller
tillåten, eller också innehållande en förbindelse att låta betäcka det under
året af ett afvelsdjur af ettdera af dessa tre slag. Detta intyg bör dessutom
uppgifva att stoet icke varit betäckt vid 2 års ålder;

3:o. Eu formlig förbindelse att låta det deltaga i en offentlig traflöpning,
om stoet tilldelas premie eller en mention honorable vid en täfling
med obligatoriskt prof.

II. Fölstons tciflingar.

Art. 12.

Stons täflingar skola ega ruin från den 1 Juli till den 15 November.

Art. 13.

För att tillåtas deltaga i täflingarne måste stona:

l:o. Vara 4 till och med 18 år gamla;

2:o. Vara åtföljda af deras senaste föl, fallet efter en Statens hingst,
eller ock eu gillad eller tillåten, och dessutom under samma år vara betäckt
af en hingst af ettdera af dessa slag;

3:o. Vara fria från lyten och fel, som föranleda köps återgång,
samt vara dugliga till hästrasens förbättring;

4:o. Sedan minst ett fjerdedel år hafva tillhört täflingsområdet;

5:o. Vara halfbad eller af vagnshästslag. Vid täflingen antagas
också fullblodsston, åtföljda af ett halfblodsföl, som fallit efter en hingst af
ettdera af ofvannämnda slag.

Art. 14.

När vid ett möte särskilda premier gifvas åt ston utan föl, uteslutes
från täflingen hvarje 4-årigt sto utan föl, som under året skulle deltaga i
en allmän löpning.

Art. 15.

Då egarne låta anteckna sig, böra de förete:

Do. Ett intyg om det stoet åtföljande fölets härkomst, nemligen:
För ett föl, fallet efter en Statens hingst, fölets födelse-attest, gifven af
föreståndaren för områdets hingstdepot;

För ett föl som fallit efter eu gillad eller tillåten hingst, moderns

språngsedel, utfärdad af hingstens egare och vidimerad af föreståndaren för
områdets hingstdepot.

2:o. Arets språngsedel.

III. Allmänna bestämmelser för de i afdelningarne 1 och II föreskri fria täfltngarne.

Art. 16.

Ministern nämner den jury, som skall utdela prisen.

Förutom af Generalinspektören för stuterierna eller i hans frånvaro af föreståndaren
för områdets hingstdepot består densamma af befälhafvare!! för de
militära remonterna eller i hans frånvaro af föreståndaren för remontdepoterna
samt fyra ledamöter, som föreslås af prefekten.

Juryns förrättningar göras utan lön.

Ordförandeskapet i juryn och handledandet af dess arbeten tillkomma
stuteri-föreståndaren.

Art. 17.

Ett undantag i fråga om antalet af juryns ledamöter kan göras då det
gäller tättingar inom departementen.

Art.'' 18.

I sina beslut skall juryn noga följa de regler som gifvas i programmen.
Men då ungstons täflingar ske på samma gång som fölstoens, tillätes det
komitén om den så finner för godt att förflytta till fölstoens kategori de
anslag som icke utdelats åt treåriga ston och omvändt. Flyttning åt anslag
från en täfling till en annan förbjudes.

IV. Hästtäflimjar inom ett landskap.

Art. 19.

Täflingar för hästar af båda könen ämnade till afvelsdjur förenas med
landtbruksutställningar inom särskilda landskap och hållas på samma gång.

I de departement, som frambringa mulåsnor, emottagas representanter af
åsneslägtet i en särskild klass.

De städer der mötena hållas bekosta den materiella inredningen af uppvisningsplatsen.

Art. 20.

I anseende till vidden af de föreskrifna områdena och de olika produkter

som de kunna innehålla, utarbetas förslag till program af organisationskomitéer,
innefattande minst femton och högst tjugufem ledamöter, nemligen:

Eu senator, eu deputerad, generalinspektören för arrondissementet, mären
i staden der mötet hålles, generalinspektören för åkerbruket i trakten, öfverbefälhafvaren
för det militära remont-området, en eller två föreståndare för
hingstdepoter, en föreståndare för remontdepoter, generalråd, uppfödare eller
framstående personer inom området samt en veterinär. Alla departementen
inom området böra, såvidt möjligt är, representeras i komitén.

Prefekten i det departement, der täflingen skall hållas, förelägger ministern
listan på organisationskomitén; han blir ordförande i komitén.

Art, 21.

Juryn består af minst tjugu och högst trettio ledamöter utom ordföranden.
Sjelfskrifna äro: prefekten, generalinspektören öfver arrondissementets
stuterier, befälhafvaren för de militära remonterna, två eller tre direktörer för
hingstdepoter, två eller tre föreståndare för hingstdepoter, två veterinärer.
Juryn kompletteras med generalråd, hästuppfödare och framstående personer,
som ega specialkunskaper.

Fjerdedelen af ledamöterna väljes af departementet, der täflingen hålles,
och de öfriga af de andra departementerna i trakten, så att alla blifva representerade
i mån af deras betydenhet.

De utomstående ledamöterna nämnas af Ministern på förslag af de
intresserade departementen.

Hederspresident i juryn blir prefekten; generalinspektören för stuterierna
är ordförande i juryn och generalkommissarie för täflingarne; han biträdes af
en eller två direktörer för hingstdepoter, hvilka utnämnas till adjungerade
kommissarier.

Art. 22.

Generalkommissarien eger att i sektioner, allt efter de exponerade djurens
antal, indela de jurymän, som äro närvarande på stället.

Hvarje sektion nämner sin ordförande och sin sekreterare.

V. Gemensamma bestämmelser för
de i Af dela. I, II och IV föreskrifna täflingar.

Art. 23.

Hästarnes ålder räknas från den 1 Januari af deras födelseår.

Art. 24.

Ingen kan samtidigt vara utställare ock juryman vid samma täflan.

Art. 25.

Juryn tager sina beslut utan vad, genom röstning. Om meningarna äro
delade, blir ordförandens röst den afgörande.

Om en veterinär är medlem af juryn kar han rätt att begära omröstning.

Art. 26.

Hvarje premie, som icke utdelats, återgår allt efter fondens ursprung till
Staten, departementet, staden etc.

Art, 27.

Polisen vid täflingarna och utredning af alla svårigheter, som kunna
uppstå vid prisens utdelning, tillkomma ordföranden i juryn eller hans biträde.

Art. 28.

Efter hvarje täfling uppsattes ett utförligt protokoll öfver de åtgärder,
som vidtagits. Detta protokoll uppsättes på tryckta blanketter, som stuteristyrelsen
lemnar, och skall innehålla alla erforderliga upplysningar.

Detta protokoll uppsättes under ansvar af juryns ordförande, som kan
få hjelp af en sekreterare, och till denna befattning taga, antingen en ledamot
af komitén eller en tjensteman vid prefekturen, underprefekturen eller niäriet,
alltefter de ställen, der mötet hålles.

Protokollet, undertecknadt af alla juryns medlemmar, ställes till föreståndaren
för områdets hingstdepot, som låter afskrifva detsamma för tjenstebehof
och skickar konceptet till prefekten. Denna embetsman tillställer det
Ministern, sedan han likaledes tagit en afskrift deraf.

VI. Premier åt ston af ren ras.

Art. 29.

Hvarje år gifvas ett visst antal pris af Ministern, på förslag af generalinspektören
för arrondissementets stuterier, åt ston med föl, som fallit efter en
arabisk eller anglo-arabisk fullblodshäst.

För att vara berättigad! till pris bör det anglo-arabiska fölet räkna
minst 25 °/0 arabiskt blod.

Premierna skola vexla emellan 200 och 500 francs.

Art. 30.

Papper, bevisande ett föls härkomst, skola bifogas generalinspektörens
förslag och skola utgöra:

l:o Om det är fallet efter en Statens hingst, af en duplett af födelseintyget; 2:o

Om det är fallet efter en gillad eller tillåten hingst, af språngsedeln
som efter verifikation återställes till egaren.

Belgien

Belgien har på hästafvel^ område förvärfvat sig ett stort anseende och
detta med rätta, ty intet annat land i Europa, Ungern möjligen undantaget,
har af sin hästafvel en relativt så stor ekonomisk vinst som detta land. Det
har för denna omständighet att tacka ett sedan lång tid nedlagdt konseqvent
arbete i hästafvelns intresse och en stor uppoffring af medel från det allmännas
sida. Då landet eger en ganska ringa utsträckning samt klimat och jordmån
öfverallt äro jemförelsevis lika, har man med fördel kunnat egna sig åt uppfödandet
af endast en hästras, hvilket naturligen i mycket hög grad underlättar
målets vinnande. Statens befattning med hästafveln inskränker sig här
uteslutande till premiering och kontroll öfver använda afvelshingstar, men detta
utföres också i så mycket högre skala.

Ledningen.

Ministern för åkerbruk, industri och allmänna arbeten har ledningen af
landets hästväsende om händer i så måtto att han utser den jury, som har
att bedöma de om de nationel prisen täflande hästarne samt att öfvervaka att
de olika provinsernas reglementen för premiering och hingstbesigtning efterlefvas.

Premiering m. m.

För utdelande af statspriser är landet deladt i fyra områden och inom
hvarje af dessa täflas om fem pris å 1,500 frcs hvardera. Berättigade till
täflan äro endast de hingstar, som erhållit ett första pris vid någon af provinsernas
premieringar. Ett förut erhållet statspris utesluter icke från täflan.
Brisen utdelas icke förr än året efter det, då de blifvit tillerkända, om hingsten
då uppvisas och befinnes fortfarande välskött samt bevisligen under året varit

upplåten till afvel inom landet. Man söker derigenom förebygga en export af
de för hästafvel^ fortfarande bestånd lämpligaste beskällarne.

Inom Belgiens nio provinser verkställes premieringen på liknande sätt,
hvarför det torde vara nog att anföra bestämmelserna i Brabants premieringsreglemente,
hvilket 1893 vunnit kunglig stadfästelse.

Kap. 1.

Hingstarnes besigtning.

Art. 1. Till betäckning af främmande ston få icke användas andra
hingstar än de, som äro öfver 3 år gamla och hos hvilka besigtnings-nämnden
funnit de egenskaper, som äro tjenliga till rasens förbättring.

Art. 2. Besigtning är oundgänglig äfven för hingstar, som icke upplåtas
till betäckning, men som tillhöra två eller flera personer, såframt dessa
icke tillhöra samma firma.

Ett före besigtningen åsatt märke bevisar att hingsten blifvit uppvisad
för juryn.

Art. 3. Besigtningen gäller icke längre än för ett år, räknadt från den
dag den skett, till den då den verkställes nästa år.

Art. 4. Hingstar, som blifvit gillade i andra provinser, kunna antagas
till betäckning i provinsen Brabant, om de icke förut förklarats odugliga af
besigtnings-nämnden, och med vilkor att deras egare rätta sig efter detta
reglementes föreskrifter.

Art. 5. Resultatet af besigtningen för de hästar som blifvit gillade
angifves kostnadsfritt genom ett brännmärke under manen på venstra sidan
med bokstäfver eller siffror, som bestämmas af den permanenta nämnden.

Dessutom gifvas åt hingstegare kostnadsfria språng-rullor, gällande för
ett år och innehållande hästarnes signalement.

Art. 6. Personer, som ega eller hålla hingstar hvilka blifvit gillade,
måste uppvisa tillåtelsen så ofta så åstundas af tjensteman och agenter, hvilka
skola tillse verkställandet af detta reglemente, äfvensom af dem hvilka lemna
ston till betäckning.

Art. 7. Hingstar af ädel ras kunna undgå att märkas, på begäran af
egaren.

Anmälan därom göres i språngrullan.

Art. 8. Hingstförarne få icke låta betäcka ston, som äro under tre år,
eller som äro behäftade med ärftliga lyten, smittosamma sjukdomar eller åkommor
som kunna gå i arf.

I tvifvelaktiga fall kunna kingstförarne begära ett intyg från en examinerad
veterinärläkare, som praktiserar i provinsen.

Kingstförarne få icke heller använda till betäckning sådana hingstar,
som äro angripna af smittosamma sjukdomar.

Art. 9. Hingstförarne höra i en stambok, som lernnas af besigtningsnämnden,
inskrifva stoens signalement, datum för sprången, namn och bostad
på de egare, som låtit föra dem till deras hingstar.

Omedelbart efter språnget tillställes stoegaren ett intyg om detsamma,
hvilket, upptager samma uppgifter som språngrullan; följande språng skola antecknas
på samma sedel äfvensom i språngrullan.

Före den 1 September hvarje år lernnas dessa rullor eller böcker till
åkerbruks-komitén genom de lokala myndigheterna. Dessa böcker förvaras i
provins-rådet.

I särskilda fall kan den permanenta nämnden utlemna dupletter af språngsedlar
på bekostnad af reqvirenten.

Art. 10. Eu af den permanenta nämnden tillsatt veterinär-läkare skall
vaka öfver detta reglementes verkställande. Han har titel af provins-veterinär.

Han tillåtes icke att utöfva någon annan befattning.

Hans aflöning är bestämd i Art. 2 i reglementet för hornboskapens förbättring.

Hvarje månad, och oftare om det behöfs, afgifver han till den permanenta
nämnden en rapport öfver sina iakttagelser.

Kap. II.

Besigtnings-Näm liden.

Art. 11. Den i Art. 1 omtalade besigtnings-kornitén nämnes af den
permanenta Deputationen och består af fem ledamöter, ibland hvilka en är
veterinär.

Deputationen utser ordförande för komitén, äfvensom sekreterare.

I händelse af hinder för en ledamot eller sekreteraren skall ordföranden
besörja en suppleants inkallande.

Komiténs beslut äro utan vad.

En ledamot ombytes årligen i besigtnings-kornitén.

Ledamöternas utträdande bestämmes genom lottdragning.

Den afgående ledamoten, med undantag af ordföranden, får icke omväljas
förrän efter ett år.

Resekostnader för ledamöterna och besigtnings-komiténs sekreterare betalas

öfver hufvud med 40 centimer per kilometer och 12 francs om dagen. Resekostnaderna
nedbringas till hälften då färden sker på jernväg.

Art. 13. Den permanenta Deputationen bestämmer täflingarnes omfång
äfvensom tid och rum för komiténs årssammanträden för hingstarnes besigtning,
täflingar mellan stoen, samt utdelning af pris.

Kap. III.

Pris för hingstar.

Art. 14. Följande pris kunna årligen utdelas genom besigtnings-nämnden,
neml:

A. Lokala täflings-pris.

l:o. Ett första pris af 150 francs med silfvermedalj, ett andra pris
af 125 francs med bronsmedalj, och ett tredje pris på 100 francs med bronsmedalj
åt egare af hingstföl under 2 års ålder;

2:o. Ett första pris af 400 francs med silfvermedalj och ett andra

pris på 300 francs med bronsmedalj åt egare af de två bästa hingstar af 3
års ålder.

3:o. Ett första pris af 550 francs med silfvermedalj och ett andra

pris på 400 francs, med bronsmedalj åt de två bästa hingstar af minst 4 och
högst 9 års ålder.

Om besigtningsnämnden finner att de uppvisade hingstarne icke ega de
erforderliga egenskaperna för ett första pris, kan den utdela två andra pris
på 400 francs hvardera.

Likaledes kan man, i anseende till ovanliga förtjenster och ett stort

antal uppvisade djur, bevilja ytterligare ett tredje pris åt egare till föl och ett

andra pris åt egare af hingstar.

B. Täflings-pris för provinsen.

Ett första pris af 900 francs med medalj af förgyldt silfver och ett
andra pris af 700 francs med silfvermedalj åt egarne till de två bästa hingstar
i provinsen.

Då besigtningsnämnden icke finner att de uppvisade hingstarne ega de
erforderliga egenskaperna för ett första pris, kan den bevilja två andra om
700 francs hvardera.

C. Behållningspris.

Ett behållningspris af 700 francs lemnas åt egaren till hvarje hingst
som är högst 15 år gammal och som vid en föregående täflan fått första
täflingspriset bland hingstar om minst 4 år.

Denna premie ökas med 100 francs för hingstar som fått provinspriset.

När en prisbelönt hingst befunnits ega ett särskildt värde kan besigtningsnämnden
utse honom att deltaga i täflingen vid det möte, som skall hållas
enligt art. 17, och i stället för ett behållningspris af 700 eller 800 francs
gifva honom ett pris af 5,000 francs, som betalas per år och i femtedelar,
så framt hästen bibehåller sina egenskaper och fortfarande gillas af besigtningsnämnden.

Emellertid kunna icke flera än fem premier om 5,000 francs årligen
utdelas.

Om hingsten säljes utom landet måste de femtedelar, som redan betalts,
återbäras till anslaget, antingen genom nuvarande innehafvaren eller genom
den förra egaren.

Efter fem års förlopp kan egaren till den sålunda belönade hästen, om
denne förblir godkänd, erhålla ännu ett årligt behållningspris, hvars belopp
icke skall understiga 600 francs och icke öfverstiga 900 trancs.

Åtnjutandet af behållningspremier upphör, då den häst som blifvit sålunda
belönad fyllt femton år.

Art. 15. Egaren till en häst, som erhållit ett behållningspris i en annan
provins, kan fortfarande åtnjuta premien, om sagda häst införes i Brabant, men
med förbehåll att djuret godkännes af besigtningsnämnden och icke öfverskridit
den ålder, då behållningspremier icke längre beviljas i den provins der det
ursprungligen gifvits. I sådant fall eger besigtningsnämnden att, ehuru den
tillåter hästens användning till betäckning, förvägra behållningspremien om
hästen icke har de erforderliga egenskaperna för ett dylikt pris.

Art. 16. I täflingen om provins-prisen få inga andra hingstar deltaga
än de, som fått ett första pris af 550 francs i Brabant, antingen vid samma
eller föregående års besigtning.

Art. 17. Lokala täflingspris äfvensom behållningspris, som hvarje år
gifvas vid hvart och ett af nämndens möten som hällas enligt art. 15, provinspremier
såväl som fortsättningspremier om 5,000 francs beviljas vid ett särskildt
sammanträde, som utsättes af den permanenta Deputationen. Samma häst får
icke uppvisas två eller flera gånger på samma år vid olika möten för att täfla
om lokala eller behållningspris.

Art, 18. Premier och årliga utbetalningar af premier på 5,000 francs
erläggas efter den besigtning, som följer på den, då de tilldömts.

För att erhålla denna utbetalning böra egare eller innehafvare af de
premierade hingstarne uppvisa desamma för nämnden, som eger att bestyrka
att hingstarne bibehållit egenskaperna som goda afvelsam-.

För hingstar som äro öfver 4 år gamla bör dessutom styrkas genom.
ett af lokalstyrelsen bevittnadt intyg af anstäld veterinär, omtalad i art. 10,
att de under minst sex månader från och med d. 1 Januari tjenstgjort såsom
beskällare: för täflingsprisen i provinsen och för behållningspris i landet.

Dessutom bör språngrullan utvisa att de betäckt flera än trettio främmande
ston i egarens stall, och att den språngafgift, som denne begärt, icke
öfverskridit 30 francs.

Undantag för stadgandet i § 2 af denna artikel göres, om den premierade
hästen dör efter den täflan då han vunnit pris. I sådant fall kan hingstens
egare lyfta betalningen vid följande års besigtning efter förklaring af
provinsveterinären.

Art. 19. Om en premierad häst bytt egare, bör säljaren vid vite af
premiens förlust derom underrätta provinsens guvernör samt uppgifva köparens
namn, yrke och bostad inom trettio dagar efter försäljningen och i alla händelser
före den 1 November.

Art. 20. Ett provinspris och ett första pris af 550 francs kunna gifvas
samma år åt samma hingst; egaren till samma häst kan icke erhålla mer än
en enda gång hvar och en af dessa premier. De få icke gifvas åt en hingst,
som redan fått dem i eu annan provins.

Art. 21. Behållningspremien kan icke under samma år utdelas tillika
med provinspriset.

Kap. TY.

Premier för fölston.

Art. 22. Årliga täflingar anställas emellan egare till de bästa fölston.

Inom hvarje klass utdelas vid detta tillfälle:

Ett första pris af 150 francs och en silfvermedalj;

Ett andra pris af 100 francs och en bronsmedalj;

Tre pris af 50 francs hvartdera med en bronsmedalj.

Dessa pris utbetalas omedelbart efter täflingen.

Då nämnden anser att de uppvisade stoen icke hafva de erforderliga
egenskaperna för ett första pris, kan den bevilja två andra om 100 francs
hvartdera.

Art. 23. Stoen böra vara minst 4 år gamla samt vara drägtiga eller
hafva burit ett föl efter en godkänd hingst.

Art. 24. Ett sto som vunnit ett första pris kan icke mera tå deltaga
i tättingar.

Art. 25. Premier för hingstar, såväl som för ston gifvas icke, såframt
nämnden icke anser, att de uppvisade hästarne förena alla erforderliga egenskaper
för rasens förbättring.

Kap. AT.

Gemensamma bestämmelser vid hingstars och stons täflingar.

Art. 26. För att få deltaga i täfling om hvithet pris som helst måste
hingstar och ston vistats minst en månad hos den som eger och uppvisar
dem; denne sednare bör minst ett fjerdedels år hafva bott inom mötets område.

Den liästegare som bryter häremot uteslutes från täflingarne under fem
år, och hästen förklaras oduglig att täfla.

Kap. VI.

Omkostnader.

Art. 27. Kostnaderna för detta reglementes verkställande, oberäknadt
premier af 5,000 samt 600 och 900 francs, hvilka följa efter dessa, och som
betalas af Staten ensamt, skola till hälften betalas af provinsen och till hälften
af Staten.

Art. 28. Alla utgifter betalas från provinsens budget genom den permanenta
Deputationen.

Fördenskull upptagas på provinsens inkomst- och utgiftsstat:

l:ot Såsom utgift, en summa motsvarande de väntade kostnaderna;

2:o) Såsom inkomst en summa motsvarande den andel hvarmed Staten
bidrager.

Kap. VII.

Straffbestämmelser.

Art. 29. Den hingstegare eller innehafvare som bryter emot förordningarne
i artiklarne 1, 8, 4, 5 och 8 i detta reglemente straffas med en
plikt af 50 francs för hvarje öfverträdelse.

Plikten fördubblas i händelse af återfall.

I de fall som förutses i artiklarne 1 och 2 drabbas stoets egare af
samma straff.

Alla öfverträdelser af bestämmelserna i artiklarne 6 och 9 straffas med
en plikt af 5 till 10 francs. I händelse af återfall fördubblas plikten.

Art. 30. Böterna tillfalla kommunalkassan på det ställe der öfverträdelsen
skett. Emellertid tillfaller hälften den agent, som angifvit öfverträdelserna,
om han begär det.

Art. 31. Pro vinsveterinärer, länskommissarier, borgmästare och rådmän,
ledamöter af landtbrukskomitén, examinerade hofslagare, landsgendarmer,
skogvaktare och alla andra polisagenter och tjensteman åläggas i samråd
med provinsveterinären att öfvervaka detta reglementes åtlydnad eller att
lagligen beifra de öfverträdelser, som komma till deras kännedom.

Art. 32. Alla bestämmelser som äro af äldre datum än detta reglemente
äro anullerade.

Öfriga åtgärder till hästafvelns förbättring.

Utom af staten och provinsstyrelserna uppmuntras hästafvel på det
verksammaste af “la société nationale des éleveurs belges“, hvilken årligen i
Bryssel anordnar en utställning, hvari deltaga hästar från hela landet. Dervid
utdelas högst betydande priser i ej ringa antal. Detta sällskap har vidare
genom att utgifva stamboken för belgiska lasshästen gjort ett mycket vigtigt
inlägg i höjandet af landets hästafvel. I densamma äro t. o. m. 1894 intagna
3,712 hingstar och 4,139 ston.

Talbellarisk öfversigt

öfver statens utgifter för hästafvel^ befrämjande i följande länder.

	Kostnader för underhåll, ut-filning m. m. af statens hingstar efter afdrag af influtna språngafgifter	Ärliga "kostnaden för remontering af statens hingstdepoter	Summa kostnad för landt-heskälleriet	Antal hingstar	Kostnad per hingst	Antal be- täckta ston per hingst	Kostnad förj staten för hvarje betäckt sto	Anslag till premieringar, kapplöpningar m. fl. sätt att understödja hästafveln	Summa af staten vidkända kost-nader för hästafveln	Kostnad per individ af landets häststock
	Kronor	öre	Kronor	öre	Kronor	öre		Kronor	öre		Kronor'' öre	Kronor	öre	Kronor	öre	Kronor	öre
Sverige	106,500	76	68,495	30	169,995	06	130	1,538	40	39	Oi CO	53,085	92	223,080	98		44
Danmark	—	—	—	—	— —	—	—	—	—	—	— —	130,000	—	130,000	—	—	31
Preussen	787,564	—	1,791,464	9*	2,579,028	94	2,603	990	79	53	18 69	432,000	—	3,011,028	94	i	17
Österrike	1,094,100		904,890	—	1,998,990	—	2,027	986	67	51	19 3 4	180,000	—	2,178,990	—	i	40
Frankrike	1,890,000	—	910,000	—	2,800,000	—	2,803	997	16	50	19 94	1,052,000	—	3,852,000	—	i	38
Belgien	— —		— —	—	— —	—	—		—	—		137,140		137,140	—	—	61

L>»

Redogörelse för vidtagna åtgärder till hästafvel^ befrämjande
i Sverige, äfvensom för förslag och yttranden
angående en förändring af den centrala ledningen
af landets hästväsende.

Med den historiska framställningen af den omvårdnad, som under förgångna
tider egnats landets hästafvel, hafva de komitéer, som förut varit af
Eders Kong]. Maj it tillsatta för att undersöka härmed sammanhängande frågor,
ganska grundligt sysselsatt sig. Särskilt har 1868 års komité lemnat eu utförlig
redogörelse för stuteriväsendets och den privata hästafvelns utveckling.
Komiterade anse sig derför endast behöfva hänvisa till föregående komitéers
berättelser rörande äldre tiders förhållanden och sysselsätta sig här endast
med en granskning af hästafvelns ställning under den allra senaste tiden.

Det i flera afseenden ganska märkbara framåtskridande inom hästafveln,
som onekligen utmärkt de senaste tjugofem åren, kan med skäl anses väsentligen
härleda sig från den början, som år 1872 skedde med en praktisk tillämpning
af den plan, som 1868 års komité framlade, och hvilken utgjorde en
sammanfattning åt stuteri- landtbeskälleri- och premieringssystem. Stuterier
blefvo nemligen då ännu bibehållna vid Flyinge och Ottenby, hvaremot stuteriet
vid Strömsholm indrogs och derstädes endast bibehölls en hingstdepot, hvarjemte
ett fullt organiseradt premieringssystem för hela landet infördes. Komitén
hade sjelf tydligen framhållit att det af densamma framställda förslaget endast
afsåg att vara ett öfvergångssystem, och det mindre gynsamma ekonomiska
resultatet af statens stuteriväsende föranledde Eders Kongl. Maj:t att redan
1886 tillsätta en ny komité, hvilken efter en noggrann granskning af den
nya planens verkningar och eu fullständig utredning af det sätt, hvarpå landets
hästafvel utvecklat sig, fann sig föranlåten att framlägga ett underdånigt
förslag om jemväl de återstående stuteriernas indragande, men komitén framhöll
dervid uttryckligen, att den endast gjorde detta “af ekonomiska skäl och
i afsigt att kunna förbättra och utvidga landtbeskälleriet", ty den förklarade,
“att af alla åtgärder till hästafvelns befrämjande hade nämligen ingen så kraftigt
ingripit uti och direkt befordrat denna afvel som landtbeskälleriet", men
betonade äfven uttryckligen, “att en tillämpning af landtbeskälleriet utan att
omsorgsfullt och väl sörja för den årliga remonteringen af hingstdepoterna“
icke kunde vara “förenligt med god hushållning eller med praktisk blick för
det mål, hvaråt man sträfvar“.

Komitén föreslog alltså att de medel, som genom stuteriernas successiva
indragning skulle komma att blifva tillgängliga, skulle användas för att utveckla
och förbättra landtbeskälleriet sålunda, att ej blott hingstarnes antal
både vid Flyinge och Strömsholm skulle ökas utan äfven deras qvalitet höjas
genom eu betydlig utgallring af derstädes befintliga för sitt ändamål mindre
tjenliga hingstar.

I full öfverensstämmelse med hvad 1868 års komité redan yttrat med
afseende på premieringen, framhåller äfven 1886 års komité såsom sin åsigt,
“att om det under alla förhållanden är af vigt för hästafvel!! att uppmuntra
till hingsthållning och utmärka framstående afvelsdjur samt att hålla egarne
af sådana skadeslösa för de uppoffringar deras användande till afvel ofta medför,
så blifver detta så mycket nödvändigare, då staten upphör med de afvelsinrättningar,
der man sökt underhålla och tillgodogöra en ädel och god afvelsstam,
afsedd att trycka sin prägel på landets hästafvel". I sammanhang härmed
ansåg sig denna komité, ehuruväl den icke erhållit direkt uppdrag att
yttra sig öfver denna fråga, dock böra fästa Eders Kongl. Maj:ts uppmärksamhet
på vigten af att höja anslaget till premieringen, då den uttryckligen
betonade, att den ansåg det för den närmaste framtiden nödvändigt att “till
premieringsnämdernas disposition ställa så stora anslag att dessa icke se sig
nödsakade att utesluta värdefulla djur från premier, hvartill de kunna finnas
berättigade".

I anslutning till de redogörelser, livilka som ofvan nämnts afgifvits utaf
ifrågavarande komitéer rörande hästafvelns utveckling intill tiden för deras
verksamhet, återstår att granska hvilken inverkan de afgifna förslagen, som
i hufvudsak blifvit åt Eders Kongl. Maj:t gillade och stadfästade, haft på
höjandet af landets hästafvel.

Den föreslagna fullständiga indragningen af stuterierna kunde ej omedelbart
verkställas, och då det först är från och med år 1895 som stuteriöfverstyrelsen
helt och hållet kunnat få använda de för dessa förut utgående medel
till andra ändamål, kan män visserligen ännu ej tillfylles öfverse hela verkan
af förändringen, dock har genom den så småningom skeende indragningen
efter hand allt mer och mer kunnat disponeras för det föreslagna ändamålet
eller hingstdepoternas tillökning och förbättrade remontering.

Om äfven, för den händelse att tillräckligt stora penningemedel för
ändamålet kunnat erhållas, vidmagthållandet af statens stuterier skulle kunnat
vara önskligt för att derigenom säkrare kunna befordra en ädel hästafvel, kan
ej förnekas att de tillgängliga medlen blifvit mera fruktbringande genom det
sätt, hvarpå de numera på grund af komiténs förslag kunnat användas, hvilket
af åtskilliga statistiska siffror kan påvisas. Landtbeskällarnes antal, som
år 1886 utgjorde 115 st., har år 1896 stigit till 137, på samma gång som
de nu befintliga i allmänhet äro af ojemförligt bättre beskaffenhet, hvarom
hvar och en som haft tillfälle att bese besättningarne vid Strömsholm och
Flyinge kunnat öfvertyga sig och hvarom äfven den uppvisning af statens beskällare,
som egde rum vid senaste landtbruksmötet i Malmö, vittnade. Det
ganska höga, till 3,149 kronor uppgående medelpris, som under de senaste
tio åren kunnat för de 91 inköpta hingstarne betalas, och den samvetsgrannhet

och det upplysta omdöme, hvarmed inköpen utaf den framstående hästkännare,
som åt sig haft anförtrodd vården om dessa angelägenheter, blifvit verkstälda,
har möjliggjort detta lyckliga och gynsamma resultat.

Ett tydligt bevis för att äfven landets hästuppfödare insett och erkänt
denna förbättring af statens hingsthållning, erhåller man uti den ökade användningen
af hingstarne. Då nämligen 1886 års komité med ledning af
föregående tiders erfarenhet ej ansåg sig kunna beräkna att mer än 31 ston
skulle blifva förda till hvarje hingst och att vinsten af landtbeskällarnes utförning
skulle uppgå till 85 kronor per hingst, finner man att medeltalet utaf
af hvarje hingst år 1895 betäckta ston utgör 39 stycken och att statens inkomst
af språngafgifterna utöfver kostnaderna för utförning samtidigt uppgått
till 196 kronor per hingst. Isynnerhet är resultatet vid Flyinge, hvilket är
beläget uti den del af landet, som sedan äldsta tider framgångsrikt sysselsatt
sig med hästuppfödning, mycket gynsamt och ett tydligt bevis på huru stort
gagn statens hingsthållning kan uträtta, då den omfattas af allmänhetens intresse.
Hingstarne från Flyinge, hvilka årligen i medeltal betjena 43 ston,
hafva genom det stora förtroende de lyckats vinna nästan helt och hållet
gjort öfverflödigt det för enskilda personer med så stora svårigheter förenade
hållandet af ädla hingstar.

Man har derför grundad anledning att hoppas, att utvecklingen på denna
väg, som för den ädlare hästafveln är af stor betydelse, skall lugnt och säkert
fortgå, och statens hingstar allt framgent uppfylla de anspråk, hästuppfödarne
med rätta ställa på dem med afseende på såväl härstamning och exteriör, som
nedärfn ingsförmåga.

Vid sidan af den sålunda fortgående utvecklingen och förbättringen af
landtbeskälleriet bar det införda premieringssystemet visat sig gagnande verka
såsom en kraftig häfstång för den inhemska landthästafveln, hvilket tillfylles
torde kunna bevisas genom anförande af några statistiska siffror.

Antalet prisbelönade hästar har ständigt ökats; då år 1876 1,399 hästar
premierades, var antalet år 1888 1,821 och uppgick år 1896 till 2,293
stycken, ehuruväl otillräckligheten af de för ändamålet afsedda medlen gjorde,
att samtidigt ett stort antal premiegiltiga hästar måste uteslutas och likväl
hafva de härtill af staten, hushållningssällskapen och landstingen lemnade anslagen
tid efter annan blifvit höjda. År 1876 utgingo de nämligen med
50,123 kronor, 1888 med 53,029,40 och år 1896 med 87,117 kronor.

På samma gång som detta visar att de till prisbelöningar anslagna
medlen verkat gagnande, framgår dock häraf äfven, att för detta vigtiga ändamål
såväl staten som de särskilda korporationerna måste underkasta sig ytterligare
uppoffringar för att med verklig framgång kunna fortgå på den inslagna
vägen.

Då statens hingsthållning till sitt främsta mål måste hafva befordrandet
af den ädla hästafvel!), hafva deremot premieringens verkningar inom flertalet
distrikt hufvudsakligen visat sig af betydelse för den s. k. kallblodiga afveta,
så att äfven antalet godkända kallblodiga beskällare ständigt vuxit och en högst
betydelsefull import af utmärkta djur under senare åren egt rum, om hvars
storlek tyvärr ej några sifferuppgifter kunna anföras, men hvars afsevärda omfång
såväl landtbruksmöte!! som hästutställningar tydligen ådagalagt.

En farhåga har af dem som särskildt intressera sig för den ädla hästafvel
ej sällan blifvit uttalad att genom det stora intresse som premieringen
framkallat inom uppfödningen åt gröfre hästar för landtbrukets och industriens
direkta behof, uppfödande af s. k. varmblodiga hästar skulle komma att åsidosättas
och derigenom det stora intresse, som staten har af att för arméns behof
erhålla dugliga remonter, skulle komma att lida. Likaså har man framhållit
faran af att genom s. k. heterogena korsningar den ädla häststammen skulle
komma att förderfvas. Denna sistnämnda olägenhet — om den förefinnes —
torde dock utan svårighet genom såväl sättet för prisbelöningsreglementets
tillämpning som kanske äfven genom vissa förändrade bestämmelser i detsamma
lätteligen kunna undanrödjas. Hvad ■ åter den först anförda farhågan beträffar,
visar erfarenheten att den åtminstone ännu är fullkomligt ogrundad, då nemligen
remonteringsstyrelsen, oaktadt den numera till följd af den förändrade
arméorganisationen har ett betydligt större behof att fylla, ej funnit någon
svårighet att utföra sitt uppdrag, utan äfven med skärpta anspråk på varans
qvalitet lätteligen tår erforderligt antal remonter.

Det anförda torde vara nog att påvisa, hurusom ej blott den kallblodiga
afveln gått framåt utan likaledes samtidigt den varmblodiga hästafveln, äfven
om den numera möjligen bedrifves uti något minskad omfattning, dock kan
anses förbättrad och att det premieringssystem, som för snart 25 år sedan
infördes, hufvudsakligen kan anses hafva bidragit till detta lyckliga resultat.
Man kan dock ej förneka, att det är af vigt att den största uppmärksamhet
egnas åt att det reglemente, som gäller för prisbelöningen, göres så verksamt
som möjligt för sitt ändamål och att det ligger i sakens natur att kraf på
vissa förändringar uti bestämmelser, som afsågo en så ny sak som denna,
måste framkomma och äfven i många afseenden anses berättigade. För att
derför lyckligt kunna fortgå på den inslagna vägen måste man tillse att
systemet allt mer och mer utvecklas och erforderliga förändringar i rätt tid
blifva vidtagna.

Ehuruväl ingen kunnat förneka, att landets hästafvel på ett gynsamt
sätt utvecklats och den af 1868 och 1886 års komitéer uppgjorda planen
blifvit följd, har dock på senaste tiden ganska allmänt klagats öfver att något ännu
saknades för att rätt kunna befordra en planmessig hästafvel och ett systematiskt

sammanhållande af alla de krafter, som arbeta för detta ändamål. Vid ett
möte mellan hästuppfödare och hästvänner, som 1893 på föranstaltande af
chefen för stuteriöfverstyrelsen och andra för saken intresserade hölls i Malmö,
väcktes frågan om behof vet af en förändrad organisation af den centrala ledningen
af landets hästväsende och uttalade sig äfven mötet härför.

Hushållningssällskapens i Stockholm samma år församlade ombud behandlade
äfven samma fråga och uttalade sig i en underdånig framställning
till Eders Kong!. Maj:t (se Bil. 2) för behofvet af samverkan mellan stat och
hushållningssällskap äfvensom mellan dessa senare inbördes, hvarför de ansågo,
att i stället för den nuvarande stuterikommissionen borde såsom rådgifvande
myndighet under chefen för stuteriöfverstyrelsen ställas eu kommission så sammansatt,
att samverkan och arbetsfördelning kunde uppnås mellan alla på
hästafvelns förbättrande arbetande institutioner. Med ledning af exempel från
Preussen, som enligt ombudens åsigt med sin “Kommission zur börden mg der
Pferdezucht" i detta afseende kunde tjena som mönster, hemstälde ombuden i
underdånighet:

“Att Eders Kong!. Maj:t täcktes taga i nådigt öfvervägande, huruvida
för vården af landets hästafvel vore lämpligt att tillsätta en kommission för
hästafvelns befrämjande, hvilken såsom rådgifvande församling ställes under
chefen för stuteriöfverstyrelsen och sammanträder hvart femte år eller deremellan,
när chefen för stuteriöfverstyrelsen anser det nödigt, samt under chefens för
stuteriöfverstyrelsens ordförandeskap sammansättes sålunda:

Öfverdirektören i landtbruksstyrelsen,

Cheferna för statens hingstdepoter,

Chefen för remonteringsväsendet,

Ordförandena i statens premieringsnäinnder samt
Ett ombud från hvart och ett af rikets hushållningssällskap."
Stuteriöfverstyrelsen erhöll nådig befallning att öfver detta förslag afgifva
yttrande och inledde detta (se Bil. 3) genom att lemna en redogörelse
för huru i berörda hänseende var ordnadt i Österrike och Frankrike. Den
nuvarande stuterikommissionens indragande ansåg sig stuteriöfverstyrelsen på
det bestämdaste böra afstyrka af det skäl, att en större komités sammankallande
vid alla tillfällen, då dess råd kunde behöfva inhemtas, skulle blifva både för
kostsamt och tidsödande. Vidare anmärkte styrelsen att en komité, sammansatt
så som ombuden föreslagit, ej i nog hög grad skulle vara egnad att vaka
öfver att äfven arméns behof af hästar blefve fyldt, utan fara förefunnes att
dess råd blefve mera ensidigt rigtade åt jordbrukets och andra näringars kraf
på för dem lämpade hästar, hvarför densamma hemstälde att Eders Kong!
Maj:t täcktes i likhet med hvad ombuden föreslagit i nåder förordna:

“att en komité skall hvart femte år eller deremellan å tider, som af

Eders Kong!. Maj:t bestämdes, på kallelse af chefen för stuteriöfverstyrelsen
sammanträda i hufvudstaden för att öfverlägga om landets hästafvel i allmänhet
rörande frågor, men att denna komité skall med chefen för stuteriöfverstyrelsen
som ordförande bestå af följande ledamöter:

Stuterikommissionens ledamöter,

Cheferna för statens hingstdepoter,

Ordförandena i de af Eders Kongl. Maj:t förordnade nämnderna för
prisbelöning af hästar,

Ordföranden i remonteringskommissionen,

Chefen för landtbruksstyrelsen,

Tre af chefen för landtförsvarsdepartementet utsedde representanter för
de beridna truppförbanden vid armén samt

Ett ombud för hvarje hushållningssällskap, som åstundar att vid komiténs
förhandlingar låta sig representeras."

Landtbruksstyrelsen, som äfven erhöll nådig befallning att i frågan afgifva
yttrande, egnade densamma en grundlig utredning (se Bil. 4), som föranledde
ett förslag till en mera genomgripande omorganisation. Denna styrelse,
som alltför väl insåg nödvändigheten af åtgärders vidtagande för åstadkommande
af en höjning eller förbättring i landets hästafvel, fruktade likväl,
att den af ombuden föreslagna åtgärden ej skulle vara tillfyllest. Den ansåg
att den nu föreslagna representationen, som endast sällan och under kortare
tid skulle sammanträda, icke kunde tillräckligt medverka vid utförandet af det
trägna och oaflåtliga arbete, som i förevarande fall krätdes. Derför måste
framgången af statens bemödanden för höjande af hästafvel!! komma att bero
på den centrala myndighetens handlingskraft och förmåga att fylla sin uppgift.
Det sätt, hvarpå den nuvarande stuteriöfverstyrelsen vore organiserad, uppfylde ej
tillräckligt fordringarne i detta afseende. Bedan den omständigheten att chefen
är oaflönad måste ingifva betänkligheter, ty därigenom fritages han från de
anspråk, som eljest ställas på embetsmannen. Dertill kommer, att med afseende
på den ekonomiska betydelse, hästafveln eger för landtbruket, denna angelägenhet
bör ses hufvudsakligen från ekonomisk synpunkt, ty endast i den mån
framalstrandet af de för landet behöfliga hästar varder en källa till inkomst
för landtmannen, lärer denna deråt egna den omsorg som önskligt är, såväl
med hänsyn till landtförsvarets behof, som i andra afseenden. Deraf följer att
den myndighet, som handhafver landets hästafvel, bör ega på samma gång
den noggrannaste inblick i landtbrukets ekonomi som den tillförlitligaste kännedom
om dettas intressen och medlen, huru de befordras.

Den brist hos landets hästafvel, som föranledt hushållningssällskapens
ombud till framställande af sitt förslag, anser styrelsen af ofvan antydda skäl
icke kunna afhjälpas på annat sätt än genom öfverlemnandet af vården om

landets hästafvel åt ett på lämpligt sätt organiseradt embetsverk. Under vidare
framhållande utaf att, derest icke i dess instruktion särskildt undantag derför
gjorts, vården om hästafveln gifvetvis skulle ålegat styrelsen, och under betonande
af de ringa kostnader en omorganisation i sådant fall skulle kräfva,
föreslår styrelsen tillsättande på förordnande af tvenne föredragande för hästafveln
inom styrelsen, hvarjemte den påpekar vigten af konsulenter.

Sitt förslag sammanfattar styrelsen sålunda:

“att Kongl. Maj:t måtte förordna, att stuteriöfverstyrelsens ocli stuterikommissionens
befattning med ärenden angående hästafveln skall från den tidpunkt,
Kongl. Maj:t kan finna skäligt bestämma, upphöra samt att frågor
angående hästafveln skola från samma tidpunkt behandlas af Landtbruksstyrelsen,
som i händelse af bifall dertill torde böra erhålla nådig befallning att
inkomma med förslag till närmare bestämmelser i förevarande afseende i enlighet
med ofvan angifva hufvudgrunder. “

Inspektören för kavalleriet, som äfven erhållit befallning att i denna
fråga afgifva utlåtande, (se Bil. 5) instämmer i Landtbruksstyrelsens åsigt att
den ekonomiska sidan af hästafveln är för ett för landet gynsamt resultat den
vigtigaste att betrygga. Han betonar dock skarpare vigten af att ledningens
fackmannainsigter må vara så stora som möjligt. För uppnående af en god
samverkan mellan resp. institutioner anser han dock ej att tvenne föredragande
kunna bidraga, då han af flere skäl drager i tvifvelsmål att enighet och konsekvens
på så sätt kunna ernås.

Vidare framhåller han vigten för landets försvar ej blott utaf att kunna
erhålla remonter utan äfven att vid skeende reqvisitioner kunna påräkna att
erhålla till krigsbruk lämpliga hästar. Med kraft betonas nödvändigheten af
att ansvaret lägges på en person och att det äfven är denne som bör representera
fackkunskapen. För att denne emellertid skall kunna göras fullt ansvarig
måste han aflönas, men å andra sidan endast tillsättas på förordnande,
då vederbörande derigenom vid personens i fråga utväljande kunna hafva
friare händer.

Derföre föreslår inspektören i afseende på stuteristyrelsens ombildning:
“att Kongl. Stuteriöfverstyrelsen organiseras såsom ett embetsverk, under
namn af stuteristyrelsen, och underordnas Kongl. Landtbruksstyrelsen såsom en
sjelfständig underafdelning;

att chefen för stnteristyrelsen aflönas med arfvode;
att chefen för remonteringsväsendet ingår såsom ledamot jemte de två
förutvarande af Kongl. Maj:t utsedde (ledamöterna af stuterikommissionen)
i stuteristyrelsen; samt

att sekreteraren i stuteristyrelsen utses af styrelsens chef bland i hästafveln
erfarne och fackkunnige personer;“

samt med afseende på en representation för hästafvel^ befrämjande:

“att en kommission skall hvart 5:te år'' eller deremellan å tider, som
af Kongl. Maj:t bestämmas, på kallelse af chefen för Landtbruksstyrelsen,
sammanträda i hufvudstaden för att öfverlägga om landets hästafvel och dithörande
frågor;

att såsom ledamöter i denna kommission skola ingå:

Chefen för landtbruksstyrelsen;

Stuteristyrelsens chef och ledamöter;

Cheferna för statens hingstdepoter;

Ordförandena i de af Kong]. Maj:t förordnade nämnderna för prisbelönande
af hästar;

Tre af chefen för Kongl. Landtförsvarsdepartementet utsedde representanter
för de beridna truppförbunden;

Ett ombud för hvarje hushållningssällskap, som åstundar att vid kommissionens
förhandlingar låta sig representeras/''

Hushållningssällskapens i Stockholm, 1895 församlade ombud, hvilka
satts i tillfälle att öfver de olika förslagen afgifva yttrande (se Bil. 6),
uttalade sig såväl med afseende på den ifrågasatta kommissionens sammansättning
som i hvad angick stuteristyrelsens läggande under Landtbruksstyrelsen för
de förslag, som härom blifvit af inspektören för Kavalleriet afgifna. Uti den
votering, som afgjorde frågan, utgjordes majoriteten af 13 röster, hvaremot 9
röster afgåfvos för ett förslag till uttalande, som önskade gifva mera sjelfständighet
åt stuteristyrelsen och ställa densamma direkt under vederbörande statsdepartement.
För ett sådant förslag uttalade sig äfven de 7 reservanter,
hvilka reserverade sig mot ombudens beslut.

Då landtbruksstyrelsen sedermera inlemmade detta yttrande till Eders
Kongl. .Maj:t beledsagade den detsamma med ett utlåtande (se Bil. 7), hvaruti
den ur hufvudsakligen ekonomisk synpunkt söker gendrifva de delar af förslaget,
som strida mot dess eget förra uttalande. Ehuru styrelsen anser en
rådgifvande församlings sammankallande önsklig, förklarar den dock en sådan
ej knifvas förr än man fått röna verkningarne af en omorganiserad central
ledning af hästafveln. Den enhet i behandlingen af hithörande frågor som ombuden
genom två olika föredragande fruktat skola äfventyra^ trodde styrelsen
lika mycket komme att sättas på spel genom det ökade ledamotsantalet i en
stuteristyrelse, organiserad på sätt kavaleriinspektören föreslagit. De frågor
som skola handläggas af ledningen af landets hästafvel sönderfalla nämligen
enligt styrelsens åsigt i tre grupper: 1. frågor angående hingstdepoterna, 2. angående
landtbeskälleriet och 3. angående prisbelönande af hästar. Styrelsens
mening hade derför varit att den ene föredraganden, som inom styrelsen skulle
hafva att bevaka landtförsvarets intressen, endast skulle hafva att göra med

frågor, som inkommit från militära myndigheter. Styrelsen medgifver väl, att
försvarsväsendets berättigade fordran på hästar för sitt behof i någon mån gör
statens förhållande till hästafveln olika mot hvad fallet är med den öfriga
husdjursskötseln, men förklarar det ändock till och med för detta intresses tillgodoseende
ekonomiskt origtigt att låta detta gå derhän att alldeles lösrycka
hästafveln från den myndighet, som har att bevaka jordbrukets öfriga intressen,
i synnerhet då härtill kommer, att staten såsom den störste uppköparen af
hästar kan enligt vanliga ekonomiska principer göra sin vilja gällande gent
emot producenten.

Styrelsen anser det lika obehöflig! som oberättigadt att hos den i sista
hand beslutande fordra alltför stor fackkunskap och framhåller att på samma
grunder kunde fordras, att chefen för landtbruksstyrelsen vore utbildad mejerist,
nötboskapsuppfödare m. in. Framstående egenskaper i administrativt hänseende
anser styrelsen viktigare för ledaren af hästafveln. I sammanhang härmed påpekas
behofvet af konsulanter i hästafvel, Indika äfven skulle kunna användas
för inköp af hingstar till depoterna för statens räkning. På grund af de anförda
skälen upprepar styrelsen sin förut gjorda underdåniga hemställan med
tillägg åt begäran om anslag å 4,000 kronor af redan för hästafveln beviljade
medel åt tvenne på förordnande tillsatte föredragande, Indika derjemte skulle
från sjette hufvudtitelns anslag få uppbära resekostnads- och traktamentsersättning.

Allmän Motivering.

Af den här ofvan anförda öfversigten öfver hästafvelns utveckling och
nuvarande läge i landet, äfvensom öfver de anmärkningar, som isynnerhet på
senare tid blifvit framställda emot det sätt, hvaruppå ledningen af landets hästafvel
är organiserad, framgår att de uti flere afseenden förändrade förhållandena
ansetts nödvändiggöra ett fullständigande af den centrala ledningen utaf hästafvel
och deraf betingade förändringar uti den styrelses organisation och
arbetssätt, som har sig denna ledning anförtrodd, och det uppdrag, som Eders
K orig!. Maj:t genom nådig skrifvelse lemnat Komitén, afser derför äfven uti
främsta rummet att granska och undersöka, huruvida det framstälda krafvet är
berättigadt och huruvida de anmärkningar, som blifvit gjorda, äro grundade och
med anledning häraf en förändring uti den centrala ledningens organisation af
behofvet påkallad.

Det torde ej af någon förnekas, att de stora framsteg landets hästafvel
under senare tid gjort och den utveckling densamma vunnit till en rätt väsentlig
del får tillskrifvas det allt mer och mer växande intresse, som allmänheten
visat för denna vigtiga näringsgren, hvilket allestädes tagit sig ett uttryck uti
bildande af afvelsföreningar och inköp utaf afvelsdjur med kraftigt understöd
från de olika hushållningssällskapen och landstingen, framkalladt och uppmuntradt
genom det synnerligen gagnande prisbelöningssystem, som under de
senaste årtiondena blifvit i landet tillämpadt. Om nu äfven verkligen dessa
framsteg äro förvånansvärdt stora, måste man dock tyvärr erkänna att ganska
många misstag blifvit begångna och ej obetydliga penningebelopp fruktlöst använda
till följd deraf att detta vidlyftiga arbete ej blifvit nog planmessigt bedrifvet
och en tillräckligt sammanhållande och ordnande kraft saknats, ty ehuru
visserligen Stuteriöfverstyrelsen uti sin instruktion haft sig ålagdt att äfven
bevaka hästafvelns intresse i allmänhet och följa dess utveckling uti landet,
har den dock uti främsta rummet haft sig det särskilda uppdraget anförtrodt
att sköta statens inrättade stuterier, så länge sådana funnos, och derefter de
efter hand uti deras ställe anordnade hingstdepoterna. Samverkan mellan denna
styrelse och den hästuppfödande allmänheten samt särskildt de institutioner, som
hafva att bevaka landtbrukets intressen har, om också kanske ej fullkomligt
saknats, dock varit otillräcklig. Utan att vilja på något sätt underskatta betydelsen
af statens hingsthållning såsom medel för hästafvelns förkofran, får
man väl dock erkänna att ett kraftigt understödjande och en klok ledning af
enskildes och korporationers åtgärder för hästafveln är utaf stor vigt, och synes
det derför som om allt borde göras för att bereda dessa tillfälle att från en

erfaren styrelse erhålla råd och upplysningar och på allt sätt underlätta ett
verkligt samarbete uti detta afseende.

Komiterade tveka derför ej heller att, med allt erkännande af att
Stuteriöfverstyrelsen, jemlik! sin instruktion och föregående komitéers framhållna
grundsatser, verksamt arbetat och bidragit till hästafvelns förkofran,
dock instämma uti den från flere håll uttalade åsigten, att de uti så många
afseenden förändrade förhållandena nödvändiggöra en något förändrad
organisation och en utförligare instruktion för den styrelse, som skall
hafva sig anförtrodd ledningen af landets hästväsendc.

Vid bedömande af det sätt hvaruppå den centrala ledningen af hästväsendet
bör ordnas hafva olika åsigter gjort sig gällande, hvilka Komitén
derför anser sig böra upptaga tint granskning.

Erkännas måste att det skulle ligga mycket nära till hands att utan
vidare lägga hästafvelns ledning under den styrelse, som åt sig har anförtrodt
att bevaka landtbrukets öfriga intressen, då onekligen hästafveln måste räknas
till en af landtbrukets binäringar och för landtbruket har en synnerligt stor
betydelse samt borde vara en inkomstbringande gren af detsamma. Ej underligt
derför att många, i likhet med hvad Landtbruksstyrelsen sjelf förklarat, trott
sig finna den enda rätta lösningen åt den föreliggande frågan deruti, att
ärenden rörande hästafveln i likhet med andra landtbruksfrågor öfverlemnas åt
denna styrelse. Det utlåtande, som Landtbruksstyrelsen i ärendet afgifvit,
utvisar dock tydligen att saken ej är så lätt ordnad och att ganska stora
svårigheter härvidlag möta, då deruti föreslagits att tvenne särskilda föredragande
skulle anställas med olika verksamhetsfält och intressen, hvaraf
tydligen framgår att styrelsen sjelf insett och erkänner, att om också sjelfva
uppfödandet alltid blefve en landtbrukets sak, dock det mål hvartill de uppfödde
hästarne skola användas är af två slag, nemligen ej blott för landtbrukets
eget behof af brukshästar utan äfven för arméns behof af tjenstehästar.
Just detta erkännande att vid sidan åt det rena landtbruksintresset
här äfven finnes något annat att uppmärksamma påvisar svårigheten att behandla
hästafveln såsom en uteslutande landtbruksfråga, tv betydelsen af att
vår armé ständigt skall inom landet ega tillgång för sitt behof af hästar ej
blott under fredstid men äfven under oroliga krigstider, talar för att ej
denna angelägenhet helt och hållet öfverlemnas åt en styrelse, hvars fredliga
verksamhet skulle kunna föranleda densamma att ej tillräckligt noga beakta
detta vigtiga och för landets sjelfständighet betydelsefulla statsintresse, och
häruti måste man se anledning nog för den särskilda undantagsställning, som
hästafveln ej blott i vårt land utan äfven i utlandet alltid egt och säkerligen
till en stor del alltid måste fortfara att intaga. Med den organisation som
Landtbruksstyrelsen ännu har, skulle det ej heller låta sig göra att såsom

Kavalleriinspektören föreslagit uppdraga ledningen af hästafvel åt en särskild
under Landtbruksstyrelsen stäld styrelse, ty denna nya styrelse skulle då få eu
uti vår administration ännu okänd och äfven olämplig undantagsställning.
Kär en gång, hvilket man kan hoppas ej skall dröja alltför länge, de svårigheter
blifvit öfvervunna, hvilka nu anses förefinnas för inrättande af ett särskildt
statsdepartement för landtbruket och dess binäringar, skulle nog denna
sak såsom så många andra kunna mera tillfredsställande ordnas. För närvarande
anse likväl komiterade, att ledningen af hästafvel bör anförtros
åt en särskild sjelfständig styrelse stäld under det departement, som handhafva•
landtbruksfrågor i allmänhet, eller Civildepartementet.

Mer än uti många andra grenar af landtbruket erfordras hos den person,
hvilken såsom chef skall handhafva ledningen af landets hästväsende stor
fackkunskap och erfarenhet, ty oafsedt, det härofvan påpekade vigtiga statsintresset,
kräfves en stor insigt, som ej lätt vinnes, för att vid arbetet för
hästafvelns förbättrande undvika misstag, emedan sådana kunna föra med Biverkningar,
som först efter eu lång tidsperiod märkas och då med stor svårighet
kunna undanrödjas. Det är derför af stor betydelse att en särdeles framstående
fackman uppsökes till chef för eu blifvande styrelse, och föga utsigt torde
förefinnas att alltid kunna påräkna en person uti en sådan ekonomisk ställning,
att han utan eller mot en alltför obetydlig ersättning kan åtaga sig ett
sådant uppdrag, hvilket dessutom med den stora utveckling hans verksamhet
bör komma att få nästan uteslutande skall komma att taga hans tid och
krafter i anspråk. En särskild och helst ej altför ringa aflöning måste derför
beredas den blifvande chefen, men tyvärr torde svårigheter möta att för
detta ändamål erhålla ett nytt och tillräckligt anslag, hvarför komiterade
skaffat sig upplysning, huruvida ej möjligen något utaf nu redan för hästafvel
utgående anslag och andra inkomster härför skulle kunna disponeras,
och hafva dervid erfarit, att ett om också ganska ringa belopp från till
stuteriväsendet anslagne medel kan få påräknas. Då emellertid de medel som
kunna erhållas äfven skola användas för de öfriga ledamöternas och sekreterarens
aflöning samt andra kostnader, kan ej lönen åt chefen blifva så stor som
ensidigt vore, hvarför komiterade trott att ersättningen åt honom endast skulle
utgå i form af ett arvode och lian endast tillsättas på förordnande samt ej
heller åläggas att vara bosatt uti hufvudstaden utan fritt finge välja bostadsort,
ehuru alltid sjelfva expeditionen och styrelsens byrå skulle blifva förlagd till
Stockholm. Komiterade föreslå således, att för den ifrågavarande styrelsen
tillförordnas en chef med ett visst årligt arvode.

Ehuruväl komiterade anse att denna chef uti sin embetsutöfning bör
beklädas med stor magt och uti alla frågor vara ensam beslutande, måste
han dock alltid vara i tillfälle och till och med i vissa frågor tvungen att

rådföra sig med andra tillgängliga erfarne personer, hvilka äfven i sin egenskap
af representanter för hästuppfödare skulle på detta sätt hafva tillfälle
att för chefen få framlägga sina önskningar om hästafvelns behof. Vid chefens
sida böra derför ställas tvenne ledamöter, som ehuru endast rådgifvande dock
skola hafva skyldighet att till protokollet anföra sina särskilda meningar, såvida
de äro afvikande från chefens och det af denne fattade beslutet.

Då dessa personers embetsutöfläng, hvilken ej uti alla frågor kan behöfva
påkallas, ehuru ansvarsfull, dock ej torde blifva så magtpåliggande, böra de
kunna egna sig äfven åt annan verksamhet, och anse derför komiterade att
endast ett mindre arvode för dem kan behöfva beräknas, hvarförutom de böra
tillförsäkras reseersättning och dagtraktamente så att de befrias från särskilda
kostnader för sin embetsutöfning.

För att handhafva expeditionen och för öfrigt biträda chefen bör en
atlönad sekreterare vara anstäld, men då fackkunskapen uti hästafveln rörande
frågor är fullt tillräckligt representerad hos chefen och de båda ledamöterna,
bör sådan ej fordras hos sekreteraren, helst han deremot måste hafva den
juridiska bildning och den vana och erfarenhet vid expeditionsgöromål, som
uti flere förekommande fall kan vara af nöden, för att ej vid sådana ärendens
förekomst annat särskildt biträde skall behöfva anlitas. På grund häraf föreslå
komiterade, att styrelsen, förutom af chefen, skall bestå af två ledamöter,
hvarjemte en sekreterare hos densamma skall finnas anstäld.

Af den härofvan anförda redogörelsen öfver hästafvelns utveckling framgår
att premieringsväsendet numera måste betraktas såsom ett synnerligen
vigtigt medel för hästafvelns höjande och förbättrande, och det är äfven just
med afseende å detsamma, hvars högsta ledning skulle tillkomma styrelsen,
men hvars utöfvande är öfverlemnadt åt särskilda prisbelöningsnämder, som en
mera direkt samverkan mellan dessa senare och styrelsen är af synnerligen
stor betydelse, för att å ena sidan styrelsen måtte vara i stånd att noga kunna
följa prisbelöningssystemets verkningar och få kännedom om de ändringar, som
vare sig i sjelfva reglementet eller dess tillämpning kunna vara af behofvet
påkallade, samt å den andra prisbelöningsnämderna bättre än hittills måtte
sättas i stånd att tillämpa de grundsatser som reglementet framhåller.

För detta ändamål borde styrelsen hafva tillfälle att årligen sammanträffa
med ordförandena i de olika premieringsdistrikten, hvilka då också sinsemellan
skulle kunna få utbyta åsigter uti hithörande frågor, hvarigenom såväl de nu
möjligen befintliga ojemnheterna uti premieringens tillämpande, som äfven brister,
hvilka erfarenheten kan visa vidlåda sjelfva reglementet, skulle kunna undvikas
och afhjelpas. Då äfven prisbelöningen har ganska stor betydelse för statens
remonteringsväsende, torde likaledes vid en sådan öfverläggning chefen för
remonteringsstyrelsen böra vara närvarande för att gifva tillkänna sina erfaren -

heter och önskningsmål. Genom en sådan årligen återkommande rådplägning
med personer, som måste anses ega grundlig kännedom om förhållandena inom
olika orter, skulle äfven styrelsen kunna sättas i tillfälle att inhemta värdefulla
upplysningar rörande hästafvelns ståndpunkt och sålunda noga kunna följa dess
utveckling. Med anledning häraf få komiterade föreslå, att styrelsen en gång
ärligen skall sammankalla ordförandena i de olika prisbeldningsnämderna
jemte chefen för remonteringsstyrelsen till ett gemensamt sammanträde inför
styrelsen.

Hushållningssällskapens ombud hafva vid sitt sammanträde 1893 framhållit
önskvärdheten af att eu så stor samverkan som möjligt skulle åstadkommas
mellan hästafvelns högsta ledning och de institutioner, som uti de
olika länen sysselsätta sig med hästafvel rörande frågor nemligen Hushållningssällskapen,
hvilka också närmast få anses representera de hästuppfödande jordbrukarne,
hvarför de också hemstälde att en särskild kommission, bestående af
ombud för dessa sällskap, på vissa tider skulle sammanträda för att rådgöra
och framställa sina önskningar till styrelsen.

Detta förslag anse komiterade särdeles beaktansvärdt, då derigenom såväl
intresset för hästafvel skulle kunna höjas, som äfven genom en sålunda mera
utvecklad samverkan mellan styrelsen och hushållningssällskapen hästafveln,
lämpad efter olika orters behof, kunna föras fram i rätt rigtuing samt göras inkomstbringande
och gagnande. Då såsom ofvan nämnts hästafveln onekligen är
en gren af jordbruksnäringen, bör den högste målsmannen för densamma eller
Landtbruksstyrelsens chef äfven deltaga uti denna kommissions förhandlingar,
hvarjemte likaledes statens militära intressse bör dervid bevakas ej blott af
chefen för remonteringsstyrelsen utan äfven af ytterligare en särskild för ändamålet
af chefen för Landtförsvarsdepartementet utsedd representant för armén.
Hushållningssällskapen torde vid en sådan kommission vara bäst företrädda
genom de ombud, hvilka de valt för att å deras vägnar tillhöra prisbelöningsnämderna
och hvilka måste anses vara de uti hästafveln mest erfarne män.

En så beskaffad kommission anse komiterade böra sammanträda hvart
femte år, emedan en dylik tidsrymd mellan sammanträdena erfordras för att i
någon mån visa verkan af de åtgärder, som utaf en föregående kommissions
uttalanden kunnat föranledas. Då chefen för styrelsen är allena beslutande i
hvad som rörer hans verksamhet, är han naturligen icke i något afseende
bunden af hvad kommissionen uttalar, utan han eger att fästa det afseende
han för godt finner vid hvad dess flertal eller enskilde medlemmar föreslå.
Ehuru denna kommission derför ej har någon beslutanderätt utan blott en
rådgifvande befogenhet, böra de inom densamma förda öfverläggningarne vara
af stort intresse för en större allmänhet och torde derför äfven förtjena att
offentliggöras och bland allmänheten spridas.

Med anledning häraf anse sig komiterade böra föreslå, att hvart femte
år under ordförandeskap af styrelsens chef och inför dess öfriga ledamöter
en kommission skall sammanträda i hufvudstaden, bestående af:

Cheferna för lång st depot er na, ordförandena i prisbelöningsnämnderna,
chefen för remonteringsstyrelsen, chefen för landtbruksstyrelsen, en särskild
af chefen för landtförsvarsdepartementet utsedd representant för armén
samt utaf de inom de olika länen till medlemmar af prisbelöningsnämnderna
utsedde personer.

Alldenstund åt chefen för den föreslagna styrelsen en större befogenhet
med afseende på tillämpningen af de af Eders Kongl. Maj:t utfärdade nådiga
reglementen för prisbelönande af hästar och för landtbeskälleriet måste öfverlemnas,
krätves onekligen uti desammas nuvarande lydelse någon förändring
likasom äfven uti instruktionerna för hingstdepoternas chefer. Komiterade
anse sig dervid äfven böra framhålla önskvärdheten af att samtliga bestämmelser
rörande landtbeskälleriets och hingstdepoternas verksamhet sammanföras
uti ett reglemente, hvarigenom dessa, som nu återfinnas uti flera på olika tider
utfärdade nådiga förordningar, skulle blifva mera öfverskådliga; dessutom torde
erfarenheten gifva vid handen, att reglementet för prisbelönande af hästar i
vissa afseenden kan behöfva omarbetas.

Förslag till instruktion för Styrelsen för landets kastväsende
jemte specialmotivering af deri förekommande

bestämmelser.

Förslag

till instruktion för Styrelsen för landets hästväsende.

Styrelsens embetsbefältning.

§ I Styrelsen

för landets hästväsende åligger att med uppmärksamhet följa
hästafvelns tillstånd och utveckling inom landet och att efter omständigheterna
sjelf vidtaga eller hos Kongl. Maj:t föreslå de åtgärder, som Styrelsen anser
lämpliga för denna närings befrämjande, på det såväl landtförsvarets som ock
jord- och bergsbrukets samt öfriga näringars behof af lämpliga och för ändamålet
tjenliga hästar må blifva behörigen tillgodosedda.

Styrelsen öfvertager från års början den stuteriöfverstyrelsen nu

anförtrodda ledning och förvaltning af de å statens sida vidtagna anstalter till
den inhemska hästafvelns förkofran äfvensom den sistnämnda styrelse i öfrigt
tillkommande befattning med frågor rörande hästafveln.

1 sin embetsutöfning har Styrelsen för landets hästväsende att ställa sig
till efterrättelse, jemte denna instruktion, de särskilda föreskrifter, som finnas
meddelade i afseende å prisbelönande af hästar, landtbeskälleriet med tillhörande
hingstdepoter, kompanihingsthållningen samt premiehingstarne i Skåne,
såvidt samma föreskrifter icke genom hvad i denna instruktion stadgas varda
ändrade.

§ 2.

Med länens hushållningssällskap och remonteringsstyrelsen bör Styrelsen
för landets hästväsende stå i oafbruten förbindelse; och eger Styrelsen för landets
hästväsende för den skull att från hushållningssällskapen, deras förvaltningsutskott
samt remonteringsstyrelsen infordra erforderliga yttranden och upplysningar,
liksom å andra sidan Styrelsen för landets hästväsende bör meddela
hushållningssällskapen och remonteringsstyrelsen kännedom om sådant, som kan
vara af vigt för främjande af deras ändamål samt hos sällskapen och remon -

teringsstyrelsen göra framställningar och väcka förslag i ämnen, som beröra
deras verksamhet.

Till chefen för civildepartementet skall Styrelsen för landets hästväsende
årligen före Mars månads utgång afgifva berättelse om sin verksamhet under
det nästförutgångna året i afseende å såväl prisbelönandet af hästar som landtbeskälleriet,
skolande derjemte i årsberättelse, som afgifves närmast efter det sådant
sammanträde hållits, hvarom i § 19 här nedan förmäles, intagas ej mindre
det vid sammanträdet förda protokoll, än äfven en utaf Styrelsen sammanfattad
redogörelse för hästafvelns allmänna tillstånd och utveckling under senast förflutna
fem år.

§ 3-

Styrelsen har att tillse att det af Kongl. Maj:t utfärdade reglementet
för prisbelönande af hästar på ett för olika orters förhållanden afpassadt, systematiskt
sätt tillämpas samt dervid meddela de föreskrifter och utfärda de närmare
bestämmelser, hvilka i öfverensstämmelse med ifrågavarande reglementes
anda och syfte för befordrande af dermed afsedt ändamål kunna vara af behofvet
påkallade.

Likaledes åligger det Styrelsen att öfvervaka och tillse, att det af Kongl.
Maj:t utfärdade reglementet rörande landtbeskälleriet noga följes och på sådant
sätt tillämpas, att det i alla afseenden uppfyller sitt ändamål att verka isynnerhet
för den ädlare hästafvelns förbättrande inom landet.

§4.

De till hästafvelns förbättrande anslagna medel disponeras af Styrelsen,
som har att desamma använda och redovisa, i enlighet med af Kongl. Maj:t
meddelade nådiga föreskrifter.

§ 5-

Före November månads utgång hvarje år skall Styrelsen till Kongl.
Maj:t ingifva underdånigt förslag till inkomst- och utgiftsstat för Styrelsen
jemte under densammas ledning stående anstalter till hästafvelns förkofran.
Derjemte skall Styrelsen årligen inom Februari månads utgång till Kongl.
Maj:t inkomma med förslag till fördelning mellan de särskilda underdistrikten
af det för löpande året utgående statsanslag till prisbelönande af hästar.

§ 6-

Styrelsen tillkommer att hos Kongl. Maj:t afgifva förslag till ordförande,
ledamöter och suppleanter i de olika prisbelöningsnämnderna.

I afseende på tillsättande af tjensteman -vid hingstdepoterna samt tjenstledighet,
förordnanden och afsked för dem tillkommer Styrelsen:

l:o att, då chefsbefattning vid hingstdepot blifver ledig, utfärda kungörelse
derom i allmänna tidningarna med föreläggande af trettio dagars ansökningstid,
räknadt från den dag kungörandet sker, samt efter denna tids
förlopp till Ivongl. Maj:t insända ansökningshandlingarna tillika med underdånigt
förslag å den bland de sökande, som Styrelsen anser vara till tjenstens
erhållande mest förtjent samt dertill skicklig och lämplig;

2:o att, då beridare-, veterinärläkare- eller stallbokhållaretjenst blifver
ledig, derom utfärda kungörelse på sätt om chefsbefattning ofvan är stadgadt
samt derefter och sedan vederbörande depotchefs yttrande i ärendet inhemtats,
tjensten genom konstitutorial tillsvidare tillsätta;

3:o att bevilja tjensteman vid hingstdepot tjenstledighet till och med
tre månader, samt, då fråga är om längre tids tjenstledighet, ärendet hos
Kongl. Maj:t anmäla;

4:o att meddela erforderliga förordnanden å tjenster vid hingstdepoterna;

5:o att hos Kongl. Maj:t i underdånighet anmäla fråga om afsked från
chefsbefattning vid hingstdepot; samt

6:o att pröfva och afgöra ansökningar om afsked från beridare-, veterinärläkare-
och stallbokhållaretjenster.

Efter särskilda framställningar af depotcheferna beslutar Styrelsen alla
betydligare inköp och försäljningar vid hingstdepoterna. Äfven de förslag öfver
erforderliga reparationer å hingstdepoterna tillhörande boställen och andra byggnader,
hvilka jemte tillhörande kostnadsberäkningar efter årligen hållna ekonomiska
besigtningar af depotcheferna insändas, skola af styrelsen granskas
och godkännas innan de ifrågasatta reparationerna må utföras.

Styrelsens organisation.

§S.

Styrelsen för landets hästväsende utgöres af en Öfverlandtstallmästare
och chef samt två ledamöter.

Derjemte skall hos Styrelsen finnas anstäld en sekreterare.

§ 9-

Chefen och ledamöterna i Styrelsen förordnas af Kongl. Maj:t, chefen
tillsvidare och ledamöterna på tre år.

Sekreteraren tillsattes medelst förordnande af Styrelsen.

Styrelsen eger ock antaga extra ordinarie tjensteman samt utse vaktbetjente.

§ 10-

Till sekreterare må ej annan antagas än den, som aflagt examen, som
berättigar till inträde i rikets rättegångsverk eller Kongl. Maj:ts kansli.

§ 11-

Skulle för något ärende erfordras utredning, som icke står att vinna
bos Styrelsen eller bos derunder lydande tjensteman, må Styrelsen ega för sådant
ändamål anlita särskildt sakkunnigt biträde.

§ 12.

Styrelsen bar sitt säte i hufvudstaden; Chefen och ledamöterna dock
obetaget att hafva sitt hemvist på annat ställe.

Ärendenas handläggning.

§ 13.

Styrelsen sammanträder på kallelse af Chefen, så ofta ärendena det påfordra,
antingen i hufvudstaden eller vid någondera af hingstdepoterna.

§ 14-

Chefen är Kongl. Maj:t i första rummet ansvarig för uppfyllandet af Styrelsens
åligganden och har att noga öfvervaka och tillse, att samtliga rörande
hästafvel!! utfärdade reglementen och för tjenstemännen vid hingstdepoterna
gifna instruktioner noga efterlefvas, samt att Styrelsens tjensteman fullgöra
sina skyldigheter.

Chefen, som sjelf inför Styrelsen föredrager alla förekommande ärenden,
med undantag af dem, som uti § 17 här nedan omförinälas, eger ensam besluta
på sätt i denna instruktion bestämmes.

För användandet och redovisningen af de till Styrelsens disposition stälda,
för hästafvelns förbättrande afsedda medel, är Chefen ensam ansvarig.

§ 15-

Ledamot åligger ej mindre att i alla de hos Styrelsen förekommande

ärenden, vid livilkas handläggning lian är närvarande, uttala sin mening och,
om beslutet blifver derifrån afvikande, låta densamma i protokollet anteckna,
än äfven att uti sådana ämnen, som tillhöra Styrelsens handläggning, sjelfständigt
väcka förslag, livilka, skriftligen affattade, skola till Chefen ingifvas.

§ 16-

Vid föredragning af nedan omförmälda ärenden skall, utom Chefen, minst
en af Styrelsens ledamöter vara närvarande och i ärendets behandling deltaga.
Sådana ärenden äro de som angå:

tillämpning af reglementet för prisbelönande af hästar;
inköp och kassation af hingstar för landtbeskälleriets depoter;
upprättande af förslag för tillsättande af chefsbefattning vid hingstdepot;
tillsättande af sekreterare hos Styrelsen;
tjenstefel af den Styrelsen underlydande personal;
upprättande af förslag till reglementen för prisbelönande af hästar och
för landtbeskälleriet äfvensom till förändring af sådana reglementen;
framställningar och utlåtanden till Kongl. Maj:t; samt
uppgörande af den uti § 5 omförmälda inkomst- och utgiftsstat samt förslag
till fördelning af anslaget till prisbelönande af hästar.

§ I?-

Vid uppgörandet af den uti § 5 omnämnda inkomst- och utgiftsstat,
hviiket ärende skall förekomma på styrelsesammanträde i, hufvudstaden före
November månads utgång, skola cheferna för hingstdepoterna närvara och hvar
för sig inför Styrelsen föredraga förslag till dylik stat för vederbörande
depot.

§ 18.

Chefen för Styrelsen för landets hästväsende skall hvarje år, efter det
de med prisbelönandet af hästar förenade arbeten för året afslutats, kalla ordförandena
uti prisbelöningsnämnderna att med Styrelsen sammanträda i hufvudstaden
för att afgifva redogörelse för prisbelöningsförrättningarna.

Till detta sammanträde, som hålles i sammanhang med och omedelbart
före det i § 17 omförmälda styrelsesammanträde, kallas jemväl chefen för
rem onteringsstyrelsen.

§ 19.

För att lemna i hästafvel intresserade institutioner och myndigheter tillfälle
att tid efter annan ined Styrelsen för landets hästväsende öfverlägga om
frågor rörande hästafvel, kallar Chefen för nämnda Styrelse till sammanträde,
som hålles i hufvudstaden i November månad hvart femte år, första gången
år , följande personer nemligen:

chefen för landtbruksstyrelsen;

chefen för remonteringsstyrelsen;

ordförandena i prisbelöningsnämnderna ;

cheferna för hingstdepoterna;

en af chefen för landtförsvarsdepartementet utsedd representant för
armén; samt

ett ombud från hvarje hushållningssällskap, som vid sammanträdet vill
låta sig representeras.

Ombud från hushållningssällskap må endast vara den af sådant sällskap
valde ledamot i prisbelöningsnämnd.

Kallelser till sammanträdet utfärdas minst en månad före den dag, då
sammanträdet tager sin början.

Deltagare i sådant sammanträde eger rättighet att föreslå ämnen för
öfverläggning vid sammanträdet; dock att förslaget skall, skriftligen affattadt,
vara till Styrelsen för landets hästväsende ingifvet minst fjorton dagar före
sammanträdets början.

Vid sammanträdet föres ordet af Chefen för Styrelsen för landets hästväsende;
vid förfall för denne och då Kongl. Maj:t icke förordnat annan person
att. tjensten uppehålla föres ordet af den äldste ledamoten i Styrelsen.

Öfver hvad vid sammanträdet förekommer föres protokoll af Styrelsens
sekreterare med nödigt kanslibiträde.

§ 20.

Chefen må, när han så nödigt finner, företaga embetsresor ej mindre
för att inspektera möten för prisbelönande af hästar samt landtbeskälleriets
depoter och stationer, än äfven för att bereda sig kännedom om hästafvelns
allmänna ståndpunkt inom landet.

§ 21.

Sekreteraren, hvilken tillika bestrider registrators- och aktuariegöromålen
hos Styrelsen, åligger:

att föra Styrelsens protokoll samt uppsätta från Styrelsen utgående
expeditioner;

att mottaga till Styrelsen inkommande handlingar samt ombesörja att
remisser och utgående expeditioner varda behörigen afsända eller till vederbörande
utlemnade;

att öfver inkommande handlingar samt utgående expeditioner föra särskilda
diarier samt upprätta register dertill, allt enligt formulär, som af Styrelsen
fastställas;

att ordna och förvara alla Styrelsens handlingar äfvensom i öfrig! hafva
vården om Styrelsens arkiv;

att tillhandagå embetsmyndigheter och enskilde med de upplysningar i
tjensten han är i tillfälle lemna, på begäran utfärda diariibevis samt meddela
eller bestyrka afskrifter eller utdrag af hos Styrelsen befintliga handlingar;

att handhafva och redogöra för Styrelsens expensmedel;

att enligt af Styrelsen faststäldt formulär och under Chefens inseende
föra verkets räkenskaper, lrvilka uti Kammarrätten undergå granskning samt
för sådant ändamål böra till detta embetsverk vara ingifna före Juni månads
utgång påföljande året; samt

att föra protokoll vid de uti § 19 omförmälda sammanträden.

§ 22.

Styrelsen eger meddela de närmare föreskrifter, som, utöfver hvad denna
instruktion innehåller, kunna erfordras rörande sättet och ordningen för göromålens
bestridande hos Styrelsen.

§ 23.

1. Öfver alla ärenden, som skola i Styrelsen föredragas, skall genom
sekreterarens försorg upprättas eu lista, å hvilken vid hvarje ärende medelst
en kort anteckning utmärkes att föredragning af detsamma egt rum. För
hvarje föredragningsdag undertecknas denna lista af dem, som i ärendenas
handläggning deltagit. Föredragningslistorna sammanhäftas årligen och förvaras.

Protokoll föres, när beslut skall expedieras genom protokollsutdrag,
skiljaktiga meningar förekomma eller Styrelsen eljest finner anledning förordna
att protokoll skall hållas.

100

2. Koncept till utgående expedition förses med justeringsmärke af
Chefen.

3. Alla från Styrelsen utgående expeditioner underskrifvas af Chefen
och kontrasigneras af sekreteraren.

Utgående protokollsutdrag underskrifvas “På Styrelsens för landets hästväsende
befallning" af sekreteraren.

4. Då uti ärende, som hos Kong]. Maj:t anmäles, skiljaktig mening
förekommit, bör protokollsutdrag derom bifogas den underdåniga skrifvelsen i
ämnet.

Tjenstledighet, förordnanden och afsked.

§ 24.

Inträffar för Chefen behof af ledighet för längre tid än en månad, bör
ansökning om tjenstledighet hos Kong!. Maj:t göras.

Tjenstledighet för sekreteraren må af Styrelsen beviljas på högst tre
månader. Uppstår behof af längre tjenstledighet, göres derom ansökning hos
Kongl Maj:t. Erforderliga förordnanden å sekreteraretjensten meddelas af
Styrelsen.

Om ledighet för extra ordinarie tjensteman äfvensom för vaktbetjent
samt om göromålens uppehållande under tiden eger Styrelsen förordna.

§ 25.

Ansökning om entledigande från förordnande hos Styrelsen bör, då sökanden
är af Kongl. Maj:t förordnad, öfverlemnas till Kongl. Maj:ts afgörande.
I annat fall pröfvas dylik ansökning af Styrelsen.

Åtal och ansvar för tjenstefel.

§ 26.

Begär Chefen fel eller försummelse i tjensten, sker åtal derför inför
Kongl. Maj:ts och Rikets Svea Hofrätt.

101

§ 27.

Gör sekreteraren sig skyldig till fel eller försummelse i tjensten, eger
Styrelsen etter omständigheterna tilldela honom lämplig varning eller ock förordna
om hans tilltalande inför Svea Hofrätt af den, som Justitiekanslersembetet,
uppå Styrelsens anmälan, dertill förordnar; egande Styrelsen emellertid
från tjenstens utöfning skilja den felande, intill dess öfver honom blifvit
slutligen dömdt eller domstolen annorlunda förordnat, och komma under tiden
hans löneinkomster att innehållas, der ej Styrelsen finner skäl låta honom
någon del deraf uppbära.

Extra ordinarie tjensteman, som utan behörigt tillstånd afhållit sig från
tjenstgöring mer än tre månader eller som eljest försumligt eller felaktigt sig
förhåller, må af Styrelsen från embetsverket skiljas.

Beträdes vaktbetjent med opålitlighet, försummelse, olydnad eller annan
förseelse i tjensten, eger Styrelsen efter omständigheterna honom varna eller
från tjensten skilja.

§ 28.

Gör underlydande utom verket sig skyldig till fel eller försummelse i
tjensten, eger Styrelsen härför tilldela honom varning. Inträffar förnyad försummelse
eller är felet af svårare beskaffenhet, må Styrelsen sådant hos
Justitiekanslersembetet eller Kong!. Maj:ts Befallningshafvande anmäla med
begäran om åtals anställande mot den felande.

§ 29.

Är fråga om åtal mot någon tjensteman inom Styrelsen eller någon
Styrelsen underlydande tjensteman utom verket i afseende å redovisning af
allmänna medel, förhålles efter hvad derom särskildt finnes stadgadt.

Besvär öfver Styrelsens beslut.

§ 30.

Ändring i Styrelsens beslut må sökas genom besvär hos Kong!. Maj:t
i dess Civildepartement före klockan tolf å trettionde dagen efter erhållen del
af beslutet. Öfver meddelad varning må dock icke klagan föras.

102

Styrelsens beslut om tjenstemans eller betjents afstängning från tjenstgöring
går i verkställighet utan hinder af anförda besvär.

Denna instruktion träder i kraft den 1 Januari , från hvilken tid nådiga
instruktionen för stuteriöfverstyrelsen af den 18 Maj 1837 och öfriga föreskrifter,
hvilka stå i strid med bestämmelserna i denna instruktion, upphöra
att gälla.

Specialmotivering af i förslaget till instruktion förekommande

bestämmelser.

För ett måhända behöfligt motiverande af en del af de bestämmelser,
som i förslaget till instruktion förekomma, anhålla komiterade att beträffande
vissa paragrafer få anföra följande:

I afseende på den tidpunkt, då instruktionen bör träda i verkställighet,
hålla komiterade före att detta bör ske den 1 Januari efter det år, då förslaget
vunnit nådig stadfästelse.

I § 2 hafva komiterade föreslagit samma befogenhet i afseende på
samverkan med hushållningssällskapen, som gäller för Kongl. Landtbruksstyrelsen.
Komiterade hafva ansett detta nödvändigt, då hushållningssällskapen
ju närmast representera hästuppfödarne och äfven genom de anslag, som utaf
dem på få undantag när lemnas till prisbelönande af hästar, visat sig ega
ett lefvande intresse för hästafvel^ förbättrande. Det torde vara med dessa
sällskap till mellanhand, som den önskade samverkan mellan styrelsen och
landets hästuppfödare bäst uppnås på sådant sätt att dels sällskapen lemna
upplysningar om hästafvelns ståndpunkt inom deras områden och om de åtgärder,
som de ämna vidtaga för dess höjande, samt inhemta styrelsens råd
i ärenden, som röra deras verksamhet, dels ock att denna senare å sin sida
bör framhålla de synpunkter, som för hvarje sällskap äro värda beaktande,
samt väcka förslag till åtgärder från sällskapens sida, hvilka den anser skola
främja hästafveln.

Att styrelsen äfven skall stå i förbindelse med chefen för remonteringsstyrelsen
hafva komiterade ansett nödvändigt af det skäl, att denna representerar
staten i dess egenskap af största förbrukare af hästar, och således
hans åsigter och uttalanden väga tungt i vågskålen för en styrelse, hvars
förnämsta sträfvan skall vara att göra hästuppfödningen inbringande för dem,
som egna sig deråt. De statistiska uppgifter, som chefen för remonteringsstyrelsen
under sin verksamhet är i tillfälle att samla, utgöra för styrelsen
för landets hästväsende ett synnerligen vigtig! grundlag för de årsberättelser,

104

deri till Civildepartementet ingifver, och för de åtgärder, deri vidtager i afseende
på liingstarnes replacering in. m. Å andra sidan kan styrelsen mången
gång vara i tillfälle att gifva remonteringsstyrelsen goda upplysningar och
äfven hafva framställningar att gorå. t. ex. rörande bestämmande af minimipris
för remonter, eu fråga hvilken enligt komiterades åsigt är ett lifsvilkor
för den ädla hästafvel i så måtto, att derest icke uppfödaren är förvissad om
att för en lyckad remont få en summa, hvilken fullt ersätter honom hans utgifter
för remonten i fråga och äfven lemnar ett bidrag att täcka de förluster,
som de många misslyckade uppfödningarna förorsaka, utan denna garanti egnar
sig ingen åt remontuppfödning, utan slår sig i stället på den med mindre risk
förenade uppfödningen af kallblodiga hästar och med dennas öfverhandtagande
hotas starkt statens möjlighet att remontera sin armé inom landet.

Den i samma 2 paragraf omnämnda berättelsen anse komiterade vara
af största betydelse, förutsatt, att den af Civildepartementet sedermera offentliggöres
till allmänhetens upplysning. I densamma bör ingå en detaljerad redogörelse
för prisbelöningen af hästar, som bör lemna en klar bild af de olika
hästrasernas utbredning och förekomst samt hästafvelns ståndpunkt inom olika
trakter äfvensom sätta de olika hushållningssällskapen i tillfälle att erfara,
huru stora anslag lemnas från andra län och huru deras egna anslag fördelas.
Upplysningar rörande hingstdepoternas besättning såväl i afseende på raser
som verksamhet äfvensom angående de åtgärder, som för deras remontering
vidtagits, äro äfven af stort allmänt intresse, likasom äfven meddelanden om
hvilka reproduk törel’, som visat sig mest framstående i ena eller andra afseende!
Visserligen torde upprättande af en dylik berättelse erfordra rätt
mycket arbete, men dess nytta och betydelse torde vara obestridlig. Ätt
dessutom hvart femte år hör lemnas en mera omfattande öfversigt af hästafvelns
allmänna ståndpunkt måste naturligen ännu mera vara till hästuppfödarnes
nytta.

Uti § 3 hafva Komiterade först velat särskild! framhålla den stora
betydelse af att prisbelöningsreglementet på ett för olika orters förhållanden
afpassadt systematiskt sätt tillämpas, och hafva dervid ansett nödigt att,
ehuru visserligen inga förändringar uti sjelfva reglementets bestämmelser må
kunna annat äu af Eders Kong!. Magt vidtagas, styrelsen dock må tilldelas
såväl rättighet som skyldighet att meddela de närmare föreskrifter och utfärda
de särskilda bestämmelser som kunna vara af nöden, emedan genom ett sådant
förfarande hästafvel på skilda orter kan mera planmessigt ordnas och alltför
stora omkastningar och rubbningar undvikas samt det hela bättre sammanhållas
så att det verkar på ett för hela landets hästafvel gagnande sätt.

Då landtbeskälleriet måste gå vid sidan af premieringen för att som sitt
särskilda mål hafva att i främsta rummet betrygga staten för att den ädlare

105

för dess behof så betydelsefulla hästafvel ej må försummas, har i samma §
äfven framhållits styrelsens åligganden med afseende å detsamma.

Den i § 5 föreslagna åtgärden att nådig stadfästelse erfordras för styrelsens
förslag till fördelning åt statsmedlen till prisbelöning synes komiterade
nödvändig, då inga bestämmelser finnas i reglementet för prisbelönande af hästar
intagna rörande grunden för denna fördelning mellan de olika underdistrikten.
Detta anslag, öfver hvilket stuteriöfverstyrelsen hittills haft fri dispositionsrätt,
lär under senare åren fördelats i ett visst förhållande till de anslag, som af
vederbörande hushållningssällskap lemnas till samma ändamål, hvilket torde
vara en fullkomligt rigtig delningsgrund, men då ingen bestämmelse i detta
afseende finnes, är det ju tänkbart att anslaget kan komma att på ett mindre
tillfredsställande sätt fördelas, såvida ej särskild stadfästelse å fördelningsgrunden
erfordrades. Tidpunkten härvidlag är bestämd med hänsyn till bestämmelserna
i reglementet för prisbelönande af hästar.

1 § 9 hafva komiterade föreslagit, att sekreteraren skall antagas af
styrelsen och icke i likhet med hvad inom stuteriöfverstyrelsen nu är förhållandet
förordnas af Eders Kongl. Maj:t. Skälen härför äro hufvudsakligen
tvenne. För det första är sekreteraren icke ledamot utaf styrelsen utan endast
att betrakta såsom biträde åt chefen och tillhör följaktligen den kategori af
embetsmål], som enligt vanliga bestämmelser tillsättas af vederbörande chef.
För det andra torde det ej ligga utom möjlighetens område, att denna plats
ganska ofta kommer att byta om innehafvare, ty till sekreterare kommer antagligen
att utses någon yngre extra ordinarie tjensteman, som möjligen blefve
tvungen att afsåga sig denna sin extra befattning hos styrelsen för landets hästväsende,
så snart han erhåller ordinarie plats.

Bestämmelsen i § 13 att styrelsen kan sammanträda äfven på hingstdepoterna
— förutom i hufvudstaden, der den har sitt säte — har framkallats
af det skälet, att för afgörande af vissa frågor, som tillhöra styrelsens behandling,
erfordras besigtning af hästmaterielen eller tagen del af på depoterna
förefintliga handlingar; sådana frågor äro t. ex. nybyggnads- och reparationsförslag,
utrangering af hingstar, förändring af bestämmelser för utfodring in. fl.

Utaf de skäl, som komiterade redan anfört för att chefen för styrelsen
för landets hästväsende ensam må vara beslutande och ensam uppbära ansvaret,
framgår att han äfven, som komiterade i § 14 föreslagit, sjelf bör vara föredragande
i alla ärenden, då dessutom de båda öfriga ledamöterna endast hafva
rådgifvande befogenhet och icke hafva någon viss gren af styrelsens verksamhet
till föremål för deras särskilda uppmärksamhet.

Då chefen såsom ensam beslutande eger att afgöra alla utbetalningar,
livilka ej förut tilläfventyrs äro bestämda genom nådiga kungörelser eller bref,

106

måste lian äfven, såsom i samma § förordnas, vara ensam ansvarig för alla
till hästafvel anslagne åt hans disposition öfverlemnade medel.

Åt de båda styrelseledamöterna, hvilka ej hafva annat inflytande på
styrelsens åtgärder än den betydelse råd, lemnade af upplysta hästkännare,
kunna ega, hafva komiterade ansett böra i § 15, der deras befogenhet närmare
bestämmes, såväl inrymmas rättigheten som äfven åläggas dem skyldigheten
att till protokollet anföra sin mening, såvida den är afvikande från det af
chefen i frågan fattade beslutet.

§ 16 angifver de frågor, rörande hvilka såsom varande de vigtigaste af
dem, som komma under styrelsens handläggning, chefen före besluts fattande
ovilkorligen måste höra styrelsen.

Bland dessa frågor äro äfven upptagna sådana som angå inköp af hingstar
till depoterna, men härvid är det naturligen endast afgörandet af det slag af
hästar, hvaribland de behöfliga hingstarna skola utväljas, som kan förekomma,
då deremot sjelfva inköpet sedermera naturligen ej kan verkställas af hela
styrelsen, utan ombesörjes detta af chefen på sätt han finner lämpligast. Ehuru
visserligen i samma § bestämmes att beslut må fattas, om blott eu styrelseledamot
är närvarande, är det naturligen ensidigt att båda alltid äro tillstädes,
men komiterade hafva tänkt sig möjligheten att laga förfall för en af dem
kan inträffa, och hafva ansett att detta ej bör få hindra gången af ärendenas
behandling.

Uppgörandet af inkomst- och utgiftsstat hafva komiterade i § IT förlagt
till ett styrelsesammanträde i hufvudstaden, dels emedan de derför erforderliga
handlingar förvaras i styrelsens arkiv, dels emedan det är tänkbart att,
om det uppgjordes på den ena hingstdepoten, denna, hvars brister styrelsen
har för ögonen, kunde gynnas på den andras bekostnad. Här hafva äfven
depoteheferna fått sig ålagdt att föredraga förslag för beträffande depot för att
de sjelfva skola blifva i tillfälle att inför hela styrelsen framhålla för handen
varande brister och behofvet af deras afhjelpande. Genom att styrelsen sålunda
samtidigt får höra båda dessa chefers önskningar uttalade och försvarade,
blir den bäst i tillfälle att opartiskt deråt skänka den uppmärksamhet,
som kräfves.

Tidpunkten har bestämts till november, vid hvilken tid institutioner jemförliga
med styrelsen för landets hästväsende plåga upprätta motsvarande stat.

Tidpunkten för det i § 18 bestämda sammanträdet har förlagts närmast
före nyss berörda hufvudsakligen ur sparsamhetssynpunkt, ty de båda depoteheferna,
hvilka äfven äro ordförande för prisbelöningsnämnden, hvar inom sitt
distrikt, skola vid begge vara närvarande och kunna derigenom inbespara kostnaden
för en resa. Af alldeles samma skäl har äfven det i § 19 omnämnda
sammanträdet föreslagits att ega rum i November månad.

107

De embetsresor, som chefen enligt § 20 eger att företaga, utgöra enligt
komiterades åsigt en mycket vigtig del åt hans verksamhet. Derigenom sättes
han i tillfälle att på ort och ställe förvissa sig om, huru ordförandena i prisbelöningsnämnderna
leda sina förrättningar, och att omedelbarligen inskrida,
om han finner detta påkalladt, äfvensom att sjelf få en öfverblick af olika
orters hästbesättning. Genom inspektioner på hingstdepoterna bör han städse
öfvervaka deras rigtiga och reglementsenliga skötsel. Men det torde ej vara
endast till inspektionsresor chefen bör inskränka sig. Han skall äfven ega
rättighet och skyldighet att genom besök vid uppvisningar, täflingar och
andra tillfällen, då ett större antal hästar äro samlade, samt hos enskilde hästuppfödare
skaffa sig en ännu grundligare inblick i huru hästafveln i olika orter
bedrifves. Komiterade skulle till och med vilja ifrågasätta att dylika embetsresor
kunde få utsträckas utom landet, men kostnaderna härför torde blifva
för dryga och dessutom får chefen ändå vid inköp af hingstar i främmande
länder tillfälle dertill.

Då öfriga paragrafer i förslaget till instruktion antingen äro öfverförda
från nu gällande bestämmelser för stuteriöfverstyrelsen eller ock äro rena formbestämmelser
i fullkomlig likhet med hvad till exempel för Kongl. Landtbruksstyrelsen
är föreskrifvet, så hafva komiterade icke funnit nödigt att vidare
motivera dem.

Ekonomiska förslag och beräkningar.

Genomförandet af det underdåniga förslag, som komiterade här ofvan
framstäf, torde icke kunna undgå att i någon mån medföra ökade kostnader
för statsverket. Komiterade hafva dock sökt att i möjligaste måtto inskränka
dessa, förvissade som de äro, att denna omständighet är ett mycket vigtig!
vilkor för frågans lyckliga lösning.

De kostnader, som genom förslagets utförande skulle tillkomma, kunna
uppdelas i tvenne olika kategorier, aflöningar åt styrelsen och ersättning för
deltagande i sammanträden.

Oheten hvilken af flere angifna skäl bör vara aflönad, är närmast att
jemföra med en öfverdirektör i afseende på embetsställning. Då han emellertid
dels ej behöfver vistas i hufvudstaden och således ej är underkastad de drygare
lefnadskostnader, som med en dylik vistelse äro förenade, dels ock af sin
embetsutöfning icke fullständigt hindras från att fortfarande egna sig åt annan
verksamhet, så torde ej hans aflöningsförmåner behöfva vara lika höga som
eu öfverdirektörs, men då han likväl mycket ofta måste företaga resor mellan
sin vistelseort och den plats — hufvudstaden — der styrelsen har sitt säte,
för hvilka naturligen icke särskild reseersättning för hvarje gång kan utgå,
torde han för dessa resor böra kunna påräkna ersättning genom de aflöningsförmåner,
som komma honom till del. Härvid bör äfven tagas i betraktande
att chefen blifver iklädd personligt ansvar för alla de anslag till hästafvel^
förbättring, hvilka stå under styrelsens förvaltning.

På grund af anförda förhållanden hafva komiterade funnit skäl föreslå, att
arfvodet till chefen må utgå med sex tusen (6,000) kronor årligen.

De tvenne öfriga ledamöterna i styrelsen behöfva visserligen icke i så
hög grad som chefen egna sin tid åt utöfningen af sina embetsgöromål, men
de äro dock skyldiga att städse vara beredda att på kallelse inställa sig vid
styrelsens sammanträden, hvarför de måste kunna påräkna någon om ock ringa
ersättning, hvilken komiterade anse böra utgå i form af ett arfvode, som likväl
ej torde kunna sättas lägre än femhundra (500) kronor årligen för hvar och
en af dem.

Sekreterarens arbete kommer att blifva förökadt i ganska hög grad i
jemförelse med hvad fallet nu är inom Stuteriöfverstyrelsen. Den föreslagna
årsberättelsen i synnerhet i förening med ett möjligen utveckladt premieringsväsende,
kommer särskildt att kräfva mycken tid. I följd deraf hafva komiterade
ansett, att arfvode till sekreteraren bör utgå med två tusen (2,000)
kronor. •

112

Då någon lokal för styrelsen icke ännu lärer kunna erliållas i någon
staten tillhörig byggnad, måste hyra för en dyliks anskaffande beräknas. Vidare
tillkomma utgifter för ljus, vedbrand och expenser. Då emellertid de härmed
förenade utgifterna äro underkastade vexlingar, omöjliga att beräkna, kan
härtill ej föreslås eu fix summa, utan torde anslaget härför böra utgå såsom
förslagsanslag intill ett belopp af ett tusen (1,000) kronor.

För att täcka de nu uppräknade utgiftsposterna för styrelsens aflöning
och expenser eller tillhopa tiotusen (10,000) kronor hafva komiterade tänkt
sig att redan utgående anslag till hästafvelns förbättrande skulle användas
och hafva i sådant hänseende hos Stuteriöfverstyrelsen begärt upplysning,
huruvida af meranämnda anslag en summa af omkring sju tusen kronor utöfver
redan för ändamålet utgående belopp kunde afses till arfvoden in. m. för den
nya styrelsen för landets hästväsende. Stuteriöfverstyrelsens svar, återgifvet i
Bil. 1, gifver vid handen, att det erforderliga anslaget i det närmaste kan
påräknas, för så vidt de inkomster, hvaröfver styrelsen har att förfoga, icke
undergå någon minskning.

Komiterade få derför i underdånighet föreslå, att aflöning och expensmedel
åt styrelsen för landets hästväsende utgå med tiotusen (10,000)
kronor ärligen, hvaraf till chefen sex tusen, till ledamöterna femhundra
hvardera, till sekreteraren två tusen och till hyra för lokal, expenser m. in.
ett tusen kronor såsom förslagsanslag samt att dessa medel utanordnas af
redan utgående anslag till hästafvelns förbättrande.

I afseende på de öfriga kostnader, som förorsakas af föreliggande förslag,
få komiterade i underdånighet föreslå följande bestämmelser:

De embetsresor, som chefen måste göra, förutom dem som afse hans
inställande å den ort, der styrelsen har sitt säte, böra ersättas från sjette
hufvudtitelns anslag till rese- och traktamentspenningar i den klass, Eders
Kongl. Maj:t finner skäl förordna.

Ledamöterna anses förutom ofvannämnde arfvode böra under deltagande
i styrelsesammanträdena äfvensom på resa till och från den ort, der dessa ega
rum, åtnjuta dagtraktamente och resekostnadsersättning från sjette hufvudtiteln
och i den klass, Eders Kongl. Maj:t finner skäl -förordna.

Kostnaderna för det sammanträde, som i instruktionsförslagets 18
paragraf bestämmes, utgå i hvad de röra ordförandena i prisbelöningsnämnderna
från anslaget till prisbelöning af hästar efter samma grunder, som
de. vanliga förrättningsresorna. Chefen för remonteringsstyrelsen åtnjuter för
deltagande i sammanträdet enahanda ersättning och från samma anslag, som
vid hans andra embetsresor.

Kostnaderna för det större sammanträdet, angifvet i paragraf 19, bestå
först i hyra för lokal, men hafva komiterade dervid ansett, att dylik kostnads -

113

fritt torde kunna erhållas, antingen genom landtbruksakademiens i dylika fall
vanliga tillmötesgående eller ock i någon af Eders Kong!. Maj:t disponerad
lokal. Ordförandena i prisbelöningsnämnderna och chefen för remonteringsstyrelsen
ersättas på samma sätt som vid i föregående punkt omnämnda sammanträde.
Chefen för landtbruksstyrelsen är såsom bosatt i hufvudstaden icke
i behof af någon särskild ersättning. Representanten för armén åtnjuter arfvode
såsom i öfrigt tjensteuppdrag från fjerde bufvudtiteln. De hushållningssällskap,
som åstunda att låta sig representeras, böra sjelfva bestrida kostnaderna
för ombudens resor och deltagande i sammanträdet.

De öfriga kostnader, som blifva en följd af detta sammanträde, ersättas
från anslaget till prisbelönande af hästar, då afsigten dermed i främsta rummet
varit att sätta styrelsen i stånd att på ett systematiskt och för olika orters
behof afpassadt sätt tillämpa prisbelöningsreglementet.

BILÄftOR

117

Bil. 1.

Till komitén för uppgörande af förslag till omorganisation af den centrala
ledningen af landets hästafvel.

I skrifvelse den 21 innevarande Augusti hafven I hos Kongl. Stuteriöfverstyrelsen
anhållit om upplysning rörande de inkomster och utgifter, som
årligen kunde vara att påräkna i och för stuteriväsendet äfvensom huruvida
Styrelsen ansåge att derest, såsom komitén ifrågasatt, aflöningen till en blifvande
styrelse skulle komma att höjas med omkring 7,000 kronor, omhänderhafvande
medel lemnade tillgång till bestridande af en sådan ökad utgift.

Hvad den första frågan beträffar, så kunde det synas som, för att med
något anspråk på tillförlitlighet kunna uppställa en dylik kalkyl, en medeltalsberäkning
öfver den senaste 5- eller 10-årsperiodens inkomster och utgifter
skulle kunna lemna ett för ändamålet användbart material, men då genom
Ottenby stuteris nedläggande stuteriväsendets ekonomiska resultat så betydligt förbättrats,
i det att såväl det kontanta årliga statsbidraget till nämnda stuteri,
hvilket bidrag under 5-årsperioden 1886—1890 uppgick till 22,400 kronor, upphört
som Styrelsen numera uppbär det af Ottenby kungsladugård utgående arrende,
anser Styrelsen att för besvarandet af frågan rörande Styrelsens framtida
ekonomi endast kan tagas i betraktande de siffror, som efter nämnda stuteris
nedläggande utvisa ställningen, och då först under år 1895 omförmälda, till
hästafvelns förbättrande anslagna arrende kommit Styrelsen till godo, anser
Styrelsen att endast 1895 års räkenskaper böra med vissa modifikationer läggas
till grund för bedömande af frågan, till hvilka belopp närmast kommande årens
inkomster och utgifter kunna antagas böra uppgå.

I afseende å 1895 års ekonomiska ställning får Styrelsen meddela:

att^Styrelsen vid årets början egde en behållning af......... 89,809: o5

om härifrån afdrages deri ingående prisbelöningsmedel ................ 5,795: 41

så återstå.............................................................................................. 84,018: 64

att Styrelsen, förutom inkomsterna från de till Strömsholms och Flyinge
hingstdepoter anslagna egendomar, under året uppburit:

<#■

118

ordinarie anslaget till hästafvel^ förbättrande................................ 58,550: —

och arrende af Ottenby kungsladugård...................................... 11,060: 61

eller tillhopa....................................................................................... 69,610: 61

(Här upptages ej det anslag å 50,000 kronor, som Styrelsen årligen
uppbär för att användas uteslutande till premieringar och deraf föranledda utgifter.
)

att Styrelsen af det sålunda under året uppburna kontanta

beloppet.......................................... 69,610: 61

lemnat till Strömsholm liingstdepot ........................... 37,331: 2 7

och „ Flyinge „ ........................... 26,164: 07

eller tillhopa......................................................................................... 63,495: 3o

och till Styrelsens aflöning, reseersättning, hingstpremier i Skåne

och diverse utgifter utbetalt tillhopa ..................................... 4,785: 7 9

Summa 68,281: 09.

samt att vid årets slut hos Styrelsen förefanns en behållning af 93,038
kronor 62 öre, derifrån dock bör afräknas till år 1896 reserverade prisbelöningsmedel,
4,482 kronor 97 öre, då såsom disponibel tillgång vid årets slut således
innestod ett belopp af 88,555: 6 5.

Då tillgången vid årets början uppgick till 84,013: 6 4, framgår häraf,
att någon nämnvärd behållning icke under året uppkommit, hvilket hufvudsakligast
måste tillskrifvas de afsevärda belopp, som under året användts till
remonteringen. Sålunda uppköptes hingstar, på sätt bilagda förteckningar utvisa,
med de till depoterna levererade medlen:

åt Strömsholms liingstdepot för.............................................. 35,925: 8 4 och

,, Flyinge ,, ,, ................................................ 25,455: 55

eller tillhopa för............................................................................. 61,381: 3 9.

Härvid anser Styrelsen sig likväl böra erinra, att denna siffra ingalunda
behöfver läggas till grund för kommande års remonteringar, enär till följd af
den utaf Kongl. Magt, i sammanhang med frågan om Ottenby stuteris nedläggande,
beslutade utvidgning af landtbeskälleriet, beskällarnes antal vid
Flyinge under de senaste åren ökats sålunda, att under det att vid 1893 års
början vid depoten funnos allenast 109 hästar (deraf 61 beskällare) vid innevarande
års början funnos 135 hästar (deraf 72 beskällare). Årliga hästinköp
i sådan omfattning som under de senaste organisationsåren torde icke
under normala förhållanden behöfva ifrågakomma.

Till ledning för bedömande af depoternas ekonomi bifogar Styrelsen dels
särskilda redogörelser för depoternas inkomster och utgifter i kontant under
år 1895, dels ock deras särskilda kapitalkonton för samma år.

Vidkommande åter frågan huruvida högre aflöning åt Styrelsen kan med

119

tillgängliga medel bestridas, anser Styrelsen det vara uppenbart att, derest
Kongl. Maj:t beslutar den förhöjda aflöningen, densamma kommer att i första
hand utgå, oberoende af huru stort belopp sedermera återstår för remontering
och öfriga utgifter, samt att de till Styrelsens förfogande stående medel för
sistberörda ändamål komma att minskas med samma belopp, hvarmed aflöningen
åt Styrelsen höjes.

Ehuru Styrelsen således, i saknad af en på längre tid grundad erfarenhet
rörande den nuvarande organisationens ekonomiska resultat, visserligen icke anser
sig kunna meddela någon till siffran bestämd upplysning rörande kommande
års inkomster och utgifter, är det likväl Styrelsens åsigt att, derest
inkomster till enahanda belopp som under år 1895 fortfarande komma att stå
till Styrelsens förfogande, ingen svårighet ur ekonomisk synpunkt bör uppstå
för Styrelsen att, äfven med beräkning af den utaf komitén ifrågasatta ökade
kostnaden för aflöning af en blifvande styrelse, kunna på nöjaktigt sätt upprätthålla
den erforderliga remonteringen och bekosta öfriga för förvaltningen nödiga
utgifter.

Stockholm den 25 Augusti 1896.

ALFRED PIPER.

Eugéne Peyron.

120

Bil. L

Litt A.

Förteckning öfver inköpta hingstar till Strömsholms hingstdepot år 1895.

N:r	\| Fö- Nanin eller N:r delse- 1 år	Färg och tecken	• Fader	Moder	Inköpsp	ris	1 Anmärkning
1	Ilex	1889	Brun, skj. stjern,	W. Hastings	Castoff	4,000
2	Oberon	1891	liten snopp Fux	Schottisch Ring	Cardinal	3,534	97	Transport in-beräkn.
3	Pegasus	1892	Svart	Virtag	Duke of Edinburg	3,090	73	d:o
4	Laxman	1892	Fux, bläs, hv. ben	Flenheim	Schamrock	3,774	20	d:o
5	Lauenburg	1892	Brun	Well	eft. Kuster	3,329	95	d:o
6	Fracasse	1892	Brun, stjern	Pereat	Caroli	4,276	46	d:o
7	Morris	1892	Fux, stjern	Vladimir	Röse	4,276	46	d:o
8	Schlauberger	1892	Fux, stjern, snopp	Schlief	eft. Vilibald	2,532	19	d:o
9	Rejouit	1893	Brunskymmel, h. hv.	Favori	Charlotte	3,771	76	d:o
			bakf.
10	Rustique	1893	Brun, h. hv. bakf.	Favori	Coza	3,339	15	d:o
					Summa kronor	\|35~925	84

Strömsholm den 31 December 1895

C. A. Siwers,

Chef för Strömsholms hingstdepot.

Joh. Er. Sefvelin.

121

Bil. II.

Litt. A.

Förteckning öfver inköpte hingstar till Flyinge hingstdepot år 1895.

N:r	! Namn eller N:r	! Fö-delse-år	Färg och tecken	Fader	Moder	Inköpspris	Anmärk- ning
[Orakel	1892	Svartbrun stj. bv. bf.	Orlando	eft. Froh.	4,801	98
Oliphant	1892Mörkbrun stj.	Flor	55	Nordlicht	2,819	9G
Optimist	1892jMörkbrun stj.	Indus	55	Piccolomini	2,819	96
Ottomar	1892jBrun liten stj. h. liv. bkk.	Herodes	55	Adeptus	2,819	97
Olymp	1892	Brun	Nording	5’	Incognito	2,819	97
I	1895	Brun liten stj. v. liv. bk.	Ambos	55	Miller	428	84
II	1895	Fux stj. sn. o. hv. bf.	A in bos	55	Nadock	455	60
in	1895	Brun stj. sn. bv. bf.	Admiral II	51	Nadock	455	60
IV	1895	Ljusbrun h. hv. bk.	Nadick	55	Schlutter	411	—
V	1895	Brun h. liv. bk.	Nadick	55	Breden	500	20
VI	1895	Brun	Nadick	55	Schlutter	500	20
VIII	1895	Fux stj. v. hv. ff.	Schussman	55	Julianus	589	40
IX	1895	Bran stj. sn.	Schussman	55	Julianus	589	40
X	1895	Brun stj. liv. ff.	Julianus	55	Nord	544	79
	XI	1895	Fux stj.	Schussman	55	Julianus	544	79
	XII	1895	Fux stj. v. liv. bk.	Agent	55	Kan sas	500	20
	XIII	1895	Brun	Al Hafi	55	Maas	544	79
XIV	1895	Mörkbrun	Säd	55	Julius	562	63
	XV	1895	Fux stj.	Juvelier	55	Säd	633	99
	XVI	1895	Brun stj.	The Prince	55	Maas	500	20
	XVII	1895	Fux stj. sn. v. hv. bf.	Pascha 11	55	Maas	522	49
	XVIII	1895	Mörkbrun stj.	The Prince	55	Thud	455	60
	XIX	1895	Fux stj. h. hv. bf.	Pascha II	55	Säd	633	99
				Summa kronor	25,455	- 00 \| \|

Flyinge den 31 December 1895.

Carl Plåten.

Chef för Flyinge hingstdepot.

E. u.

Alexis Tullberg.

122

Bil. III.

Förslag öfver inkomster och utgifter i

1895							Kronor
Jan.	1	Ingående balans
		kassabehållning ............................			1,464	89
		Diverse debitorer
		utestående arrendebelopp................	17,762	75
		ränta på vipp- oeh afskrifn. ............	133	G2	17,896	37	19,361	26
		osäkra fordringar ...................	—	—	1,119	19
		Inkomster:
Dec.	31	Statsmedel från Kongl. Stuteriöfvertyrelsen	—	—	—	—	37,331	27
		Språngafgifter vid depoten .....................	785
		d:o för utstationerade beskällare ........	14,936	-
		d:o för utplacerade i Upsala ...............	58	—	15.779	—
		Diverse inkomster
		upplupen ränta ..............................	91	97
		diverse ........................................	469	76	561	73
		Jordbruket
		arrenden i kontant .......................	17,669	—
		„ tillfälliga...........................	187	50
		bötesmedel ......................................	1,597	—
		skogsarrende ....................................	93	75
		för vindfällen ..................................	285	03	19.832	28
		Försålda hästar.......................................	—	—	3,340	—
		Spanmål försåld ...................................	— —	—	2,518	75
		Hö och halm d:o ..................................		—	2,989	—
		Materialier, ved m. m..............................	—	—	1,997 82	1 47,018	68
1			Transport kronor	[103,71	11 1

123

kontant vid Strömsholms hingstdepot 1895.

1895							Kronor
Jan.	1	Ingående balans
		Skuld vid årets början
		Apoteket, sjukvård ....................	— —	—	—	—	157	62 ''
		Utgifter:
Dec.	31	Ord. aflöningar och arvoden ..................	—--	—	17,268	08
		Fouragekostnader .....................................	—	—	503	31
		Landtbeskällares underhåll ........................	—	—	12,498	97
		Inventariers underhåll ..........................	—	—	533	78
		Byggnaders underhåll...............................	—	—	2,166	07
		Resekostnader ......................................	—	—	209	60
•		Sjukvård, utbetald ....................................	632	40
		obetald, krediterad ....................	220	20	852	60		1
		Utskylder: pensionsfond .........................	1,097	—
		brandförsäkring .......................	321	14
		öfriga utskylder....................	69	46	1.487	60
		Diverse: hästtransport .............................	472	10
		skrifmaterialier ........................	39	10
		skoning....................................	486	98
		inredning af boxar .....................	543	33
	diverse ......................................	715	05	2,256	56
	Jordbruket: aflöningar .............................	630	—
	utskylder.................................	1,498	Öl
	extra dagsverken och transport-
	kostnader .......................	2,479	64
	Transport	4,608	15 37,777	47	157	62

124

Transport

Utgående balans

Skuld till år 1896

Apoteket, Sjukvård

Summa kronor

Anm. 1895 års arrende utgör
17,7 6 2,75 kr. i penningar
117,733 kg. hafre
351,369 kg. hö
124,992 kg. halm
2.000 st. murtegel

Utestående af 1895 års arrende

17,7 62,75 kr. i penningar

109,795 kg. hafre

348,563 kg. hö

91,533 kg. halm

2,000 st. murtegel.

125

Transport	4,608	15	37,777	47	157	62
pensionsfond .......................	153	—
brandstod ........................	46	17
diverse .................................	159	82
skogsplantering.....................	8	75
skogsafverkning ...................	500	40	5,476	29
Kreatur inköpta .....................................	—	—	35,925	84
Spanmål inköpt ...................................	—	—	3,563	95
Materialier d:o .......................................	---	—	1,507	55	84,251	10
Utgående balans
kassabehållning .................................	—	—	1,667	87
Fordringar vid årets slut
arrenden i penningar ......................	17,762	75
upp- och afskrifningsränta..................	91	97	17,854	72	19,522	59
osäkra fordringar ...........................	—	—	1,119	19

Summa kronor |j103,9311 si

Strömsholm den 31 December 1895.

C. A. Siwees.

Joh. Er. Sefvelin.

126

Bil. IV.

Redogörelse för inkomster och utgifter i

1895		Ingående balanskonto:	pag			kr.	Ö.	kr.	Ö.
Jan.	1
		Kassabehållning....................	2	- -	—	438	78
		Diverse debitorer:
		Innestående i Skånes Ensk-
		Bank................................		30,480	—
		Upplupen ränta därstädes......	37	318	38	30,798	38	31,237	16
Dec.	31	Inkomster;
		Statsmedel ...................................	8	- ---	—	- -	—	26,164	03
		Språng af gifter: vid depoten ..... ...		3,G59	—	—	—
		på stationer .........	8	30,831	—	34,490	—
		Diverse: upplupen bankränta ......		388	66
		försåld gödsel ...............		994
		diverse ..........................	10	12	50	1,395	16
		Jordbrukets konto: kontant arrende		G,469	14
		roteringshjelp...... gräsbetesmedel enl.		183	35
		auktion ............		835	—
		d:o för hästar		1,123	—
		d:o efter skörd	24	45	—	8,655	49
		Kreatur skonto: försålde hästar...... Spanmålskonto: försålde 3,G18 kg.	28	- -		6,150	—
		hafre.................	30	—	—	325	62
		Hö och halmkonto: försålde 5,834
		kg. hö		350	04
		d:o4,104kg.
		halm ..	32	123	12	473	16	51,489	43
		Öfverföresj	108,890	62

127

kontant vid Flyinge hingstdepot år 1895.

1895	31		pag		kr. 1	Ö.	kr.	ö.
Dec.	Utgifter:

		Ordinarie aflöning ar....................	11	—	—	18,712	38
		Extra aflöningar .....................	13	—	—	1,112	50
		Landtbeskällares underhäll ............	15	■--	—	12,258	TU
		Inventariers underhåll .................	15	—	-	1,401	78
		Byggnaders underhåll ..................	17	—	—	4,947	43
		Resekostnader ..............................	17	:--	—	374	05
		Sjukvård...................................	19	—	—	657	11
		Utskylder .................................	19	— —	—	501	44
		Diverse: skoning.......................		045	40
		skrifmaterialier, tryckning
		m. m........................		190	75
		brunngräfning ...............		102	54
		provision .....................		25	05
		diverse .........................	21	306	69	1,270	49
		Jordbrukets konto: utskylder.........		1,292	40
		soldatlöner ......		107	49
		torfupptagning		100	—
		extra dagsverken		300	40
		broläggning		550	—
		vattenafledning		763	90
		diverse ...........	23	100	12	3,514	37
		Nybyggnaders konto ..................... Kreaturskonto: inköp af 5 ung-	25			4,290	—
		hingstar och 18 föl	27	—	—	25,455	55
		Öfverföres				74,555	75	I

128

Öfverfördt

Summa kronor!

Flyinge hingstdespot kontor

Attesteras:

Carl Plåten.

Depotchef.

129

	Öfverfördt				74,555	75
	Spanmålskonto: inköp af 208 hl.
	råg ..................		1,764	—
	180 hl. kom .....		1,386	—
	108,190 kg. hafre	29	9,646	90	12,796	90
	Hö och halmlconto: inköp af 25,000
	kg. hö ..........		1,500	—
''	40,560 kg. halm	31	1,220	SO	2,720	so
	Materialier: inköpte stall- ............		514	07
	beklädnads- ............		462	33
	bränsle och belysnings-		1,755	80
	reparations- ............		707	29
	takläggnings-...........		1,483	71
	jordbruks- .............		432	36
	sjukvårds- ...............		244	94
	väfnader..............		99	78
	diverse ...................	33	497	72	6,198	—	96,270	95
	Balans till 1896:
	Kassabehållning ...........................	C			330	88
	Fordringar vid årets slut:
	Innestående i Skånes Ensk. Bank		11,900	13
1	Upplupen ränta därstädes ..........	38 \|	388	66	12,288	79	12,619	67
	Summa kronor	\|		!	\|	\|	108,890	62

den 31 December 1895.

Axel Tullberg.

Redogörare.

130

Bil. V.

Strömsliolms

Kapital

1895
Jan.	1	An Ingående Balans
		skulder vid årets början.............................	2			157	62
		Utgifter.
Dec.	31	,, Ord. aflöningar och arvoden ........................	14	26,949	98
		,, Fouragekostnader .....................................	16	16,078	59
		,, Landtbeskällares underhåll ........................	18	12,498	97
		,, Inventariers underhåll ............................>••••	20	931	55
		,, Byggnaders underhåll ................................	22	2,856	7-1
		,, Resekostnader ...........................................	24	209	60
		„ Sjukvård .................................................	26	854	10
		,, Utskylder ................................................	28	1,939	10
		,, Diverse ......................................................	30	2,628	54
		„ Kreaturs konto:
		förlust å sålda hästar ............ 4,010:
		nedsatt värde å äldre hästar ... 10,949: 37
		störtad en hingst ......... .......... 650: —	36	15,609	37
		„ Spanmåls konto:
		prisskilnad (förlust) på spån mål ..........	38	1.256	39
		,, Inventarie konto:
		för förslitne och kasserade inventarier......	44	199	98	82,012	91
		,, Utgående Balans:
		tillgångar och fordringar vid årets slut .	56	—	—	1,311,280	49
		Summa	Kronor		1,393,451	02

131

liingstdepot.

Konto 1895.

1 1895
Jan.	1	Per	Ingående Balans:
			tillgångar och fordringar vid årets början	1	—	—	1,275,419	22
			Inkomster.
Dec.	31	V	Kongl. Stuteriöfver styrelsen:
			statsmedel ........................................	7			37,331	27
		V	Språngafgifter.........................................	9	15,779	_
		>>	Diverse: räntemedel....................... 91: 97
			diverse inkomster ............ 469: 76	11	561	73
		n	Jordbrukskonto: årets vinst å jordbruket .........................	31	45,783
		}}	Kreaturs konto:
			ökadt värde å uppfödda hästar 3,719:20 för Utflyttade hästar från Fly-
			inge depot .......................... 8,920:74	35	12,639	94
		v	Spanmåls konto:
			prisskilnad (vinst) å inköpt span- mål .......................................... 207:3S	37
		y>	Hö och halms konto:
			prisskilnad (vinst) beroende på
			förändradt enhetspris ............ 4,971:66	39
		!)	Materiaiför rådet:
			vinst å försåld ved m. m.......... 537: 53	41	5,716	56	80,480	33
		>>	Utgående Balans:
			skulder vid årets slut ...........................	55	—	—	220	20
			Summa kronor	1,393,451	02

Srömsholm den 31 december 1895.

C. A. SIWERS.

Joh. Er. Sefvelin.

132

Afskrift. Bil. VI.

Kapitalkonto i Flyinge

1895.		Utgifter.
Dec.	31	An Ordinarie aflöningar....................................	12	25,462	32
		,, Extra aflöningar ....................................	14	1,112	60
		„ Fouragering................................................	14	34,539	20
		„ Landtbeskällares underhåll ..................*.....	16	12,258	70
		„ Inventariers underhåll............. ..................	16	1,862	68
		„ Byggnaders underhåll ................................	18	7,691	89
		„ Besekostnader .........................................	18	374	05
		,, Sjukvård ................................................	20	1,095	27
		„ Utskylder ................................................	20	561	44
		„ Diverse ...................................................	22	1,543	97
		,, Kreaturs konto:
		Förlust å försålda och störtade
		hästar.................:.............. 12,244:60
		Nedsatt värde å äldre d:o ...... 10,693: 63
		Afgångne till Strömsholm ...... 8,920: 74	28	31,858	97
		,, Hö och halm konto:
		Prisskilnad (förlust) ...........................	32	95	Öl
		,, Inventarie konto:
		För förslita^ inventarier ......................	36	33	—	118,489	40
[		,, Utgående balanskonto;
		Tillgångar vid årets slut ... ...................	42	—	—	1,126,319	60

Summa kronor |1,244,809|—

Fly inge den 31 December

Anm. Årets arrenden utgöra: CARL

Kontant..................... 6,469: 14 Chef för Flyinge

59,160 kg. hafre h, 10: oo 5,916: —

132,000 „ hö a 6:oo ... 7,920: —

123,600 „ halm a 3: oo 3,708: —

Summa 24,013: u

133

hingstdepots hufvudbok 1895.

1895.		>
Jan.	1	Per Ingående balanskonto:
		Tillgångar vid årets början .................	1	—	—	1,148,714	61
		inkomster.
Dec.	31	,, Statsmedel.....................................	7			26,164	03
		,. Språng af gifter.............................	7	34,490
		„ Diverse .....................................	9	1,395	16
		,, Jordbrukets konto:
		Vinst derå ...........................................	23	27,377	20
		,. Kreaturs konto:
		Vinst å försålda hästar ........ 519:20
		Ökadt värde ä äldre d:o ........ 5,368:40	27	5,887	60
		„ Spanmåls konto:
		Prisskilnad (vinst) ..............................	29	688	-18
		,, Hö och halm konto:
		Prisskilnad (vinst) ...............................	31	91	92	69,930	36
	Summa Kronor	1,244,809	-

1895.

PLÅTEN.

hingstdepot.

Axel Tullberg.

Anm. Utestående arrenden vid årets slut:

18,365 kg. hafre a 10: oo ..1,836:50

51,749 ,, hö å 6: oo ..... 3,104:94

45,666 ,, halm å 3: oo ..... 1,369: 98

Summa 6,311:42

Vidimeras ex officio
Axel Tullberg.

134

Bil. 2.

Till Konungen.

Behofvet af möten mellan hästuppfödare och fackmän för att öfverlägga
om frågor rörande hästafveln samt för att söka åstadkomma en god samverkan
mellan staten och rikets Hushållningssällskap och äfven mellan de senare vid
de åtgärder, som vidtagas till hästafvelns höjande — har tydligt visat sig
vid det möte, som för detta ändamål på initiativ af chefen för Stuteriöfverstyrelsen,
nyligen hållits i Malmö. Mötet besöktes af omkring 200 personer
och öfverläggningarna togo tvenne dagar i anspråk.

I det land, hvars förmåga att organisera är erkänd, Preussen, har man
i stället för den i vårt land af 2 personer bestående stuterikommissionen,
som är stäld såsom rådgifvande myndighet vid sidan af och under chefens
för Stuteriöfverstyrelsen ordförandeskap en särskild “Kommission zur Förbening
der Pferdezucht in Preussen", hvilken sammanträder tid efter annan, när
omständigheterna dertill föranleda. Dess ordförande är ministern för landtbruk,
domäner och skogar, och dess ledamöter utgöras af: a) tjenstemän inom
Stuteristyrelsen b) landets 6 landtstallmästare, c) delegerade från krigsministeriet,
d) delegerade från alla landtbrukscentralföreningarna, e) tre af Union-klubbens
ledamöter och af 14 personer, utsedda af landtbruksministern.

Hela kommissionen utgöres af 45 personer, och dess ändamål är att
öfverlägga om, och på grund af den noggranna kännedom som den har om
de förhållanden, som ega rum i landets olika delar, utreda till landthästafveln
rörande frågor. Dessa framställas dels af ministeriet och dels af
kommissionens ledamöter. Förkandlingarne tryckas och offentliggöras.

För att hos oss tidens behof och fordringar inom detta område må
blifva fylda, och en lika nyttig som behöflig samverkan och arbetsfördelning
måtte vinnas mellan de institutioner, hvilka arbeta för hästafvelns befrämjande,
torde angeläget vara att äfven i Sverige en institution, likartad med den preussiska,
ordnas.

Hushållningssällskapens nu församlade Ombud hafva derför ansett det
vara skäl att efter preussiskt mönster en kommisson för hästafvelns befrämjande
stäldes såsom rådgifvande myndighet under chefen för Stuteriöfverstyrelsen.

135

Med afseende på tiden för dessa sammanträden hysa Ombuden den
åsigt, att de ej böra, som regel, hållas oftare än hvart 5:te år, på det en
stadgad ^erfarenhet från liera år må kunna läggas till grund för förhandlingarna
vid hvarje nytt sammanträde, och vore önskvärdt om första sammanträdet om
möjligt kunde hållas redan nästkommande år.

På grund af hvad här ofvan blifvit anfördt, hemställa Ombuden i
underdånighet,

att Eders Kongl. Maj:t täcktes taga i nådigt öfvervägande,
huruvida för vården af landets hästafvel, vore lämpligt att tillsätta
en kommission för hästafvelns befrämjande, hvilken såsom rådgifvande
församling ställes under chefen för Stuteriöfverstyrelsen och sammanträder
hvart 5:te år, eller dessemellan, när chefen för Stuteriöfverstyrelseu
det anser nödigt samt under chefens för Stuteriöfverstyrelsen
ordförandeskap sammansättes sålunda:

Öfverdirektören i Landtbruksstyrelsen,

cheferna för statens hingstdepoter,

chefen för remonteringsväsendet,

ordförandena i statens premieringsnämnder samt

ett ombud från hvart och ett af rikets Hushållningssällskap.

På Hushållningssällskapens Ombuds vägnar:

Underdånigst

FREDRIK HEDERSTIERNA.

Carl Bendix.

Stockholm den 14 November 1893.

136

Bil. 3.

Till Konungen.

Uti en till Ivongl. Maj:t ingifven skrift kafva hushållningssällskapens
nästlidne år här i hufvudstaden församlade ombud i underdånighet erinrat,
dels att behofvet af möten mellan hästuppfödare och fackmän för att öfverlägga
om frågor rörande hästafvel samt för att söka åstadkomma en god
samverkan mellan staten och rikets hushållningssällskap och äfven mellan de
senare vid de åtgärder som vidtagas till hästafvelns befrämjande, tydligen
visat sig vid det möte, som för detta ändamål år 1893 hållits i Malmö, dels
ock att i Preussen, i stället för den i vårt land åt 2 personer bestående
stuterikommissionen, funnes en af 45 personer sammansatt “Kommission zur
Fördelning der Pkerdezucht" hvilken sammanträdde tid efter annan, när omständigheterna
dertill föranledde, och för hvilkens sammansättning och ändamål
hushållningssällskapens ombud tillika redogjort.

På det att emellertid hos oss tidens behof och fordringar inom detta
område måtte blifva fyllda och en lika nyttig som behöflig samverkan och
arbetsfördelning vinnas mellan de institutioner, livilka arbeta för hästafvelns
befrämjande, hafva ombuden, som ansett det vara skäl att såsom i Preussen
äfven i Sverige en kommission för hästafvelns befrämjande ställes såsom rådgifvande
myndighet under chefen för Stuteriöfverstyrelsen, i underdånighet
hemställt, det Eders Kongl. Maj:t täcktes taga i nådigt öfvervägande, huruvida
för vården af landets hästafvel vore lämpligt att tillsätta eu kommission
för hästafvelns befrämjande, hvilken såsom rådgifvande församling ställes under
chefen för Stuteriöfverstyrelsen och sammanträder hvart 5:te år, eller dessemellan,
när chefen för Stuteriöfverstyrelsen det ansåge nödigt, samt under
chefens för Stuteriöfverstyrelsen ordförandeskap sammansättes sålunda: öfverdirektören
i Landtbrukstyrelsen, cheferna för statens hingstdepoter, chefen för
remonteringsväsendet, ordförandena i statens premieringsnämnder samt ett
ombud från hvart och ett af rikets hushållningssällskap.

Genom nådig remiss den 19 December nästlidet år anbefald att häröfver
afgifva underdånigt utlåtande får Stuteriöfverstyrelsen, efter det stuterikominissionen
blifvit i ärendet hörd, med remissaktens återställande underdånigst
anföra följande.

137

Innan Stuteriöfverstyrelsen går att yttra sig öfver förevarande framställning,
beder Stuteriöfverstyrelsen att i korthet få redogöra för de institutioner
af nu ifrågakomna beskaffenhet, hvilka finnas i andra länder.

I Österrike är genom en förordning af den 13 Oktober 1876 tillsatt
eu “Central Pherdezuchtcommission“, bestående af 5 utaf åkerbruksministern
på obestämd tid utsedde ledamöter, hvilkas antal kunna ökas till 7. Kommissionen
sammanträder i åkerbruksdepartementet så ofta ärendena sådant kräfva
uppå kallelse af åkerbruksministern eller uppå derom af minst 3 ledamöter
till åkerbruksministern framstäld önskan. Vid kommissionens sammanträden
föres ordet af åkerbruksministern, eller den han i sitt ställe förordnar, och
kommissionen eger att fatta beslut så snart tre ledamöter äro närvarande.

Denna kommission, hvilken enligt ingressen till den åberopade förordningen
tillkommit i ändamål att förhindra ett ensidigt bedömande i Åkerbruksministeriet
af de intressen som röra landets hästafvel, är enligt samma förordnings
lista § afsedd att utgöra en sakkunnig rådgifvande myndighet för
den högsta ledningen af statens stuteriinrättningar och alla öfriga landets
hästafvel rörande angelägenheter. Kommissionens verksamhet omfattar hufvudsak!
igast:

l:o att afgifva förslag rörande de grundsatser, som skola följas vid
förädlingen åt hästafvel i riket och rörande den plan, som på grund häraf,
i och för hästafvel skall fastställas;

2:o att afgifva förslag öfver såväl det afvel sm ateriel som bör för
stuterierna uppköpas som fördelningen af de från stuterierna och föluppfödningsaustalterna
utgående beskällarne på de särskilda provinserna;

3:o att likaledes afgifva förslag rörande sättet för remonteriugen i och
för ersättande af afgången bland de särskilda provinsernas afvelshingstar,
företrädesvis vid uppköp af sådana i utlandet; samt

4:o att iakttaga de vigtigare mått och steg, som hafva afseende på
landthästafveln.

Denna central-hästafvelskommission, som under åren 1876—1878 hållit
några sammanträden, har sedan sistnämnda år icke blifvit sammankallad och
då de under tiden aflidne 3:ne ledamöterna icke blifvit med andra ersatte,
hvadan kommissionen för närvarande består af allenast 2 ledamöter, kan densamma
anses de facto hafva upphört.

Jemte berörda central-hästafvelskommission finnas sedan år 1869 s. k.
“ Landescom mission eu “ i Neder- och Öfverösterrike, Salzburg, Tyrolen, Steiermark,
Kärnten, Krain, Kiistenland, Dalmatien, Böhmen, Mähren, Schlesien,
Galizien och Bukowina.

Dessa kommissioners verksamhet omfattar de lokala intressena inom de

138

olika distrikten, ock deras ändamål är att med anledning af rikets stora utsträckning
tillhandagå Öfverstyrelsen med detaljernas utförande. ..

I Frankrike finnes enligt lagen af den 29 Maj 1874 ett Öfverstuteriråd
(“Conseil superieur des Haras") bestående af 24 ledamöter, som representera
de olika grupperna i fråga om hästuppfödning. Desse ledamöter utnämnas
af republikens president för en tid af nio år. Hvart 3:dje år nyväljes en
tredjedel af ledamöterna, hvilka kunna återväljas.

Detta råd, som närmast motsvarar den nuvarande svenska stuterikommissionen,
skall sammanträda minst 2 gånger om året och har att afgifva
utlåtande i fråga om stuteriernas stater, reglementen för hästpremieringar och
kapplöpningar, i fråga om beskaffenheten och nödvändigheten af de belöningar,
som hafva afseende på hästuppfödningen, samt vidare om alla sådana hästafveln
rörande frågor, som ministern eller, i hans frånvaro, chefen för Stuteriöfverstyrelsen
hänskjuter till detsamma.

Öfverstuterirådet skall erhålla del af generalrådens öfverläggningar och
önskningar i alla frågor som röra. hästafvel!).

Efter hvart och ett af Öfverstuterirådets sammanträden uppsättes en
detaljerad berättelse om mötet och dess förhandlingar, hvilken berättelse förelägges
nationalförsamlingen.

Uti England och Danmark finnas inga dylika kommissioner eller råd
och, såvidt Stuteriöfverstyrelsen har sig bekant, icke heller i andra länder
än ofvan uppgifna.

Ehuru hushållningssällskapens ombud i deras förevarande framställning
ingalunda direkt uttalat den åsigten att den nuvarande, genom nådiga skrifvelsen
den 1 November 1872, angående stuteriväsendets ordnande, tillsatta
stuterikommissionen skulle utbytas mot den af ombuden föreslagna kommissionen,
har Stuteriöfverstyrelsen likväl ansett detta varit ombudens afsigt dels
emedan ombuden framhållit, att man i Preussen, “i stället för" den i vårt
land af 2 personer bestående stuterikommissionen, hade en af 45 personer bestående
kommission, dels ock emedan ombuden bland de fackmän, hvilka af
dem föreslagits till kommissionsledamöter, icke upptagit nuvarande stuterikommissionens
ledamöter.

Ett sådant utbyte eller omorganisation af nuvarande stuterikommissionen
har Stuteriöfverstyrelsen ansett sig icke kunna förorda.

Genom ofvanberörda nådiga skrifvelse af den 1 November 1872 har
Eders Kongl. Maj:t förordnat att, på det så väl landtförsvarets som ock jord -

139

och bergbrukets samt öfriga näringars behof af lämpliga och för ändamålet
tjenlig^ hästar måtte varda behörigen tillgodosedda, två i hästafveln med livad
dertill hörer erfarne och kunnige män skulle så ofta hos Stuteriöfverstyrelsen
till afgörande förekomme frågor om förändringar i stuteriernas hästbesättning,
ombyte af racer derstädes, uppköp af hästar från utlandet, uppgörande af inkomst-
och utgiftsstater, reglementen och instruktioner för hingstdepoterna
samt för der anstälde tjensteman och betjente, åtgärder till landthästafvelns
befordran, äfvensom andra hästafveln i allmänhet rörande vigtigare frågor,
med chefen för Stuteriöfverstyrelsen såsom ordförande sammanträda till en
stuterikommission, med rätt för honom att till dylikt sammanträde kalla depotcheferne
för meddelande af erforderliga upplysningar.

Då nu Stuteriöfverstyrelsen har att tillgodose ej allenast jordbruks- och
öfriga näringars samt enskildes behof af passande beskällare utan äfven landtförsvarets
kraf på tjenliga remonter, hvilka intressen icke alltid kunna med
samma afvelsmateriel tillgodoses i ty att olika qvalifikationer erfordras hos de
beskällare, som skola användas för det ena eller andra ändamålet, befarar
Stuteriöfverstyrelsen att ett votum af en rådgifvande församling, sammansatt
så som hushållningssällskapens ombud föreslagit, skulle genom den numeriska
öfvervigt representanterna för de enskilda intressena dervid konmie att intaga,
ingalunda kunna tjena såsom rättesnöre för Stuteriöfverstyrelsens beslut eller
åtgärder. Det med nuvarande stuterikommissionen afsedda ändamål, att chefen
för Stuteriöfverstyrelsen skulle kunna vid alla här ofvan uppräknade frågor
inhemta råd af fackmän synes Stuteriöfverstyrelsen icke kunna ernås genom
ett, dylikt utbyte, ty äfven om erforderlig sakkännedom i hästafveln rörande
frågor skulle kunna förutsättas hos många af en sådan församling, skulle såväl
kostnaden som tidsutdrägten för ledamöternas inställelse lägga hinder i vägen
för sammankallande af en utaf så många ledamöter bestående kommission vid
alla de tillfällen då nuvarande stuterikommissionens råd och upplysningar skola
af Stuteriöfverstyrelsen inhemtas.

Under förutsättning deremot att den nuvarande stuterikommissionen oförändrad
bibehålies, anser Stuteriöfverstyrelsen att en rådplägande församling af
den omfattning ombuden föreslagit bör kunna blifva af nytta för det af ombuden
uppgifna ändamål, dervid Stuteriöfverstyrelsen likväl anser sig böra framhålla
önskvärdheten deraf, att såsom ledamöter i denna församling måtte, förutom
de af ombuden föreslagna, jemväl förordnas stuterikommissionens ledamöter
äfvensom några representanter för de beridna truppförbanden: samt att
till undvikande af namnförvexling med den nuvarande stuterikommissionen, den
föreslagna församlingen måtte benämnas stuterikomité.

Beträffande kostnaderna för en sådan komité, så, ehuru dessa ingalunda
kunna med anspråk på tillförlitlighet på förhand beräknas, såsom varande be -

140

roende på ledamöternas antal och hemvist, samt deraf uppkommande större
eller mindre reseersättningar, antager Stuteriöfverstyrelsen likväl att, derest
enligt Styrelsens åsigt hushållningssällskapen skulle anses sjelfva böra bekosta
sina ombuds inställelse vid sammanträdena, öfriga rese- och traktamentsersättningar
samt utgifterna för nödigt kanslibiträdes och vaktmästares aflönande,
för anskaffande af erforderlig lokal för sammanträdena in. m. icke skola komma
att öfverstiga 4,000 kronor för hvarje sammanträde, i sammanhang hvarmed
Stuteriöfverstyrelsen anser sig böra tillkännagifva att från anslaget till hästafvelns
förbättrande, hvilket i sin helhet tages i anspråk för depoternas remontering
samt för bestridande af de enligt nådigst faststälda stater och i
öfrigt nödiga utgifter, några medel icke kunna för bekostande af ifrågavarande
komitésammanträden disponeras.

Under åberopande af hvad sålunda blifvit af Stuteriöfverstyrelsen anfördt,
får Styrelsen, i enlighet med stuterikommissionens i ärendet yttrade mening,
underdånigst hemställa, det Eders Kongl. Maj:t täcktes i nåder förordna,

att en komité skall hvart 5:te år eller deremellan å tider, som åt
Eders Kongl. Maj:t bestämmas, på kallelse af chefen för Stuteriöfverstyrelsen
sammanträda här i hufvudstaden för att öfverlägga
om landets hästafvel i allmänhet rörande frågor; samt

att denna komité skall, med chefen för Stuteriöfverstyrelsen såsom
ordförande bestå af följande ledamöter, nemligen:

Stuterikommisssionens ledamöter;

Cheferna för statens hingstdepoter;

Ordföranden i de af Eders Kongl. Maj:t förordnade nämnderna för
prisbelönande af hästar;

Ordföranden i remonteringskommissionen;

Chefen för Landtbruksstyrelsen;

Tre af chefen för landtförsvarsdepartementet utsedde representanter
för de beridna truppförbanden vid arméD; samt

Ett ombud för hvarje hushållningssällskap, som åstundar att vid
komiténs förhandlingar låta sig representeras.

Stockholm den 7 December 1894.

Underdånigst
ALFRED PIPER.

Eugéne Peyron.

141

Bil. 4.

Till Konungen.

Uti underdånig skrifvelse af den 14 November 1893 hafva hushållningssällskapens
ombud! anfört, att behofvet af möten mellan hästuppfödare
och fackmän i hästskötsel för att öfverlägga om frågor rörande hästafvel!!
samt för att åstadkomma en god samverkan mellan staten och rikets hushållningssällskap
och äfven mellan de senare vid de åtgärder, som vidtagas
till hästafvelns höjande, hade tydligt visat sig i det möte, som för detta ändamål
på initiativ af Chefen för Stuteriöfverstyrelsen då nyligen hållits i Malmö
och som besökts af omkring 200 personer under de två dagar, öfverläggningarne
togo i anspråk; att i Preussen inrättats, i stället för den i vårt land
af två personer bestående stuterikommission, som vore stäld såsom rådgifvande
myndighet vid sidan af och under chefens för Stuteriöfverstyrelsen ordförandeskap,
en särskild “Kommission zur Pörderung der Pferdezucht in Preussen“,
hvilken sammanträdde tid efter annan, när omständigheterna dertill föranledde;
att dess ordförande vore ministern för landtbruk, domäner och skogar och dess
ledamöter utgjordes af: a) tjensteman inom Stuteristyrelsen; b) landets 6 landtstallmästare,
c) delegerade från Krigsministeriet, d) delegerade från alla landtbrukscentralföreningarna,
e) 3 af unionklubbens ledamöter och f) 14 personer
utsedda af Landtbruksministern; att hela kommissionen utgjordes af 45 personer
och att dess ändamål vore att öfverlägga om och på grund af den
noggranna lokalkännedom den egde, utreda till landthästafveln hörande frågor,''
hvilka framstäldes dels af ministeriet och dels af kommissionens egna ledamöter;
att, för att inom vårt land tidens behof och fordringar på detta område
skulle blifva fylda och en lika nyttig som behöflig samverkan och arbetsfördelning
vinnas mellan de institutioner, hvilka arbetade för hästafvelns befrämjande,
det syntes angeläget vara att äfven i Sverige en institution, likartad
med den preussiska, ordnades för hästafvelns befrämjande och stäldes
såsom rådgifvande myndighet under chefen för Stuteriöfverstyrelsen; att denna
institutions sammanträden i allmänhet ej borde hållas oftare än hvart femte
år, på det en stadgad erfarenhet kunde läggas till grund för förhandlingarna
vid hvarje nytt sammanträde; samt att ombuden på grund häraf hemstälde,

142

att Eders Kongl. Maj:t måtte taga i nådigt öfvervägande, huruvida för vården
af landets hästafvel vore lämpligt att tillsätta en kommission för hästafvel^
befrämjande, hvilken såsom rådgifvande församling stäldes under chefen
för Stuteriöfverstyrelsen och sammanträdde hvart femte år eller dessemellan så
ofta chefen för Stuteriöfverstyrelsen ansåge sådant nödigt, samt under chefens
för Stuteriöfverstyrelsen ordförandeskap sammansattes sålunda:
öfverdirektören i Landtbruksstyrelsen,
cheferna för statens hingstdepoter,
chefen för remonteringsväsendet,
ordförandena i statens premieringsnämnder, samt
ett ombud från hvart och ett af rikets hushållningssällskap.

Efter det Eders Kongl. Maj:t genom nådig remiss den 19 December
1893 anbefalt Stuteriöfverstyrelsen att efter stuterikommissionens hörande afgifva
underdånigt utlåtande i ämnet, har Stuteriöfverstyrelsen uti underdånig
skrifvelse af den 7 December 1894, med förmälan att stuterikommissionen blifvit
i ärendet hörd, anfört att, ehuru hushållningssällskapens ombud i deras förevarande
framställning ingalunda direkt uttalat den åsigten, att den nuvarande
genom nådigt bref den 1 November 1872, angående stuteri väsendets ordnande,
tillsatta stuterikommission skulle utbytas mot den af ombuden föreslagna
kommissionen, Stuteriöfverstyrelsen på angifna skäl likväl ansett detta vara
ombudens afsigt; att ett sådant utbyte eller omorganisation af den nuvarande
stuterikommissionen likväl icke kunde af Stuteriöfverstyrelsen förordas; att, då
Stuteriöfverstyrelsen hade att tillgodose ej allenast jordbruks- och öfriga näringars
samt enskildes behof passande beskällare, utan äfven landförsvarets kraf
på tjenliga remonter, hvilka intressen icke alltid kunde med samma afvelsmateriel
tillgodoses, Stuteriöfverstyrelsen befarade, att ett votum af en rådgifvande
församling, sammansatt så som hushållningssällskapens ombud föreslagit,
skulle genom den numeriska öfvervigt representanterna för de enskilda
intressena dervid komme att intaga, ingalunda kunde tjena till rättesnöre för
''Stuteriöfverstyrelsens beslut eller åtgärder; att det med nuvarande stuterikommissionen
afsedda ändamål, att chefen för Stuteriöfverstyrelsen skulle kunna
beträffande alla vigtigare frågor inhemta råd af fackmän, syntes icke kunna
ernås genom den föreslagna församlingen, ty om äfven erforderlig sakkännedom
i hästafveln rörande frågor skulle kunna förutsättas hos många af en
sådan församling, skulle såväl kostnaden som tidsutdrägten för ledamöternas
inställelse lägga hinder i vägen för sammankallande af eu utaf så många ledamöter
bestående kommission vid alla de tillfällen, då nuvarande stuterikommissionens
råd och upplysningar eljest skolat af Stuteriöfverstyrelsen inhemtas;
att, under förutsättning deremot att den nuvarande stuterikommissionen oförändrad
bibekölles, eu rådplägande församling af den omfattning, ombuden före -

143

slagit, borde kunna blifva af nytta för det af ombuden uppgiga ändamål,
dervid Stuteriöfverstyrelsen likväl ansåge sig böra framhålla önskvärdheten
deraf att såsom ledamöter i denna församling måtte, förutom de af ombuden
föreslagna, jemväl förordnas stuterikommissionens ledamöter äfvensom några
representanter för de beridna truppförbanden; att till undvikande af namnförvexling
med den nuvarande stuterikommissionen den föreslagna församlingen
måtte benämnas stuterikomité; att, beträffande kostnaderna för en sådan komité,
dessa visserligen icke kunde med anspråk på tillförlitlighet på förhand beräknas
såsom beroende på ledamöternas antal och hemvist samt deraf uppkommande
större eller mindre reseersättningar, men att Stuteriöfverstyrelsen likväl antoge
att, derest enligt Styrelsens åsigt hushållningssällskapen skulle anses böna
sjeltva bekosta sina ombuds inställelse vid sammanträdena, öfriga rese- och
traktamentsersättningar samt utgifterna för nödigt kanslibiträdes och vaktmästares
aflönande, för anskaffande af erforderlig lokal för sammanträdena
m. in. icke skulle komma att öfverstiga 4,000 kronor för hvarje sammanträde;
att från anslaget till hästafvelns förbättrande, hvilket i sin helhet toges i anspråk
för depoternas remontering samt för bestridande af de enligt nådigst
faststälda stater och i öfrigt nödiga utgifter, några medel likväl icke kunde
för bekostande af ifrågavarande komitésammanträden disponeras; samt att,
under åberopande af hvad sålunda blifvit anfördt, Stuteriöfverstyrelsen i enlighet
med stuterikommissionens i ärendet yttrade mening hemstälde, det Eders
Kong]. Maj:t täcktes i nåder förordna, att en komité skulle hvart femte år
eller deremellan å tider, som af Eders Kong!. Maj:t bestämdes, på kallelse af
chefen för Stuteriöfverstyrelsen sammanträda i hufvudstaden för att öfverlägga
om landets hästafvel i allmänhet rörande frågor, samt att denna komité skulle,
med chefen för Stuteriöfverstyrelsen såsom ordförande, bestå af följande ledamöter,
nemligen

stuterikommissionens ledamöter,
cheferna för statens hingstdepoter,

ordförandena i de af Eders Kongl. Maj:t förordnade nämnder för prisbelönande
af hästar,

ordföranden i remonteringskommissionen,
chefen för Landtbruksstyrelsen,

tre af chefen för Landtförsvarsdepartementet utsedda representanter för
de beridna truppförbanden vid armén,

samt ett ombud för hvarje hushållningssällskap, som åstundade att vid
komiténs förhandlingar låta sig representera.

Genom nådig remiss af den 17 December 1894 har Eders Kongl. Maj:t
anbefalt Landtbruksstyrelsen att i detta ärende afgifva underdånigt utlåtande;

144

och får, till åtlydnad häraf,'' Styrelsen, med återställande af remissakten, i
underdånighet anföra följande.

Den fråga, som af hushållningssällskapens ombud sålunda blifvit Täckt,
eller om inrättandet af en representation för dem, hvilka handhafva hästskötseln,
i ändamål att den offentliga myndighet, som fått sig uppdraget att
verka för befrämjandet af berörda intresse, skulle blifva i tillfälle att i sådant
hänseende samråda med fackmän, hvilar på den enligt Landtbruksstyrelsens
åsigt fullt riktiga förutsättningen, att något ytterligare behöfver från det
offentligas sida inom vårt land göras för åstadkommande af en höjning eller
förbättring i landets hästafvel. Huruvida emellertid den föreslagna åtgärden
är den, som i sådant hänseende för närvarande bör anses mest önskvärd, kan
deremot vara tvifvel underkastadt. Det beslut, hvarpå ifrågavarande framställning
grundar sig, fattades af hushållningssällskapens ombud enligt protokollen
vid mötet, hvaraf ett tryckt exemplar härmed öfverlemnas, ej heller
enhälligt utan genom votering med 12 röster emot 9, hvilka afgåfvos för väckt
förslag om aflåtandet af skrifvelse till Eders Kongl. Maj:t, med begäran
att Eders Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huruvida icke handhafvandet
af vården af landets hästafvel borde öfverlemnas till en särskild
efter dess maktpåliggande och ansvarsfulla uppgift aflönad styrelse.

Orsaken hvarföre de nuvarande institutionerna för hästafvelns främjande
icke ansetts tillfyllestgörande har varit den att, oaktadt under eu lång följd
af år icke oansenliga belopp af statsmedel anvisats för hästafvelns höjande,
samma afvel ännu icke kan sägas hafva erhållit den karaktär af enhet och
sammanhang, som utgör ett väsentligt vilkor för dess varaktiga förbättring.
Detta förhållande, med styrka framhållet i den vid hushållningssällskapens ombuds
senaste sammanträde väckta motion, hvari förevarande fråga bragts på
tal, bekräftas af den erfarenheten att från utlandet hit införas afvelsdjur af
de mest skilda slag, hvilka, spridda inom landet, oftast användas till afvel
utan tillbörlig hänsyn till önskvärdheten af den bästa möjliga afkomma.

Till berörda olägenhet, hvaraf uppstå svårigheter ej mindre för remonteringen
af våra artilleri- och kavalleriregementen, än äfven för landets förseende
med verkligt goda arbetshästar, sällar sig en annan af icke mindre
betydenhet, nemligen den, att hästafvel!!, som rätteligen är att anse såsom en
gren af landets modernäring, icke kommer att lemna det ekonomiska resultat,
som önskligt är, livilket under nuvarande för landtbruket tryckta konjunkturer
måste anses såsom en i hög grad beaktansvärd omständighet. Under det att
åren 1889—1893 från Danmark exporterats, utöfver importen, i medeltal årligen
8,478 stycken hästar, representerande ett värde af 6,500,000 kronor,
hafva från Sverige under samma tid exporterats i medeltal endast 2,290 stycken
hästar, motsvarande ett värde af 698,170 kronor. I Danmark räknas också

145

hästafvel såsom eu af de få grenar af landthushållningen, som under nuvarande
t lyckta tider gifva iandtmannen anledning till belåtenhet. Men hästafveln
utmärker sig der också för en hög grad af enhet, hvithet framgår af
det förhållandet att vid en den 1 Juli 1893 företagen kreatursräkning befunnits,
att af de i nämnda land då till betäckning använda 2,419 hingstar
1,665 voro af den jutska rasen, 380 af s. k. Fredriksborgsras, 3121 af blandad
eller icke närmare angifven ras, 35 af halfbad och 18 af fullblod.

För åstadkommande af en sådan för landets hästafvel i dubbel meningönskvärd
enhet fordras emellertid ett oaflåtligt arbete under en längre tid och
inom vårt vidsträckta land torde ett sådant resultat stå att vinna endast genom
den ledning, som eu central styrelse deråt kan lemna. Väl skulle en representation,
sådan som den föreslagna, kunna gifva den centrala styrelsen sitt
stöd och välbetänkta råd, men den omständigheten, att vår hästafvel för närvarande
saknar det kanske förnämsta vilkoret för sin utveckling, enhet, lärer
helt visst lika litet kunna tillskrifvas saknaden af en dylik representation, som
ensamt upprättandet af en sådan skulle innebära någon som helst garanti derför
att samma brist blefve afhjelpt. Det bör nemligen icke förbises att eu
dylik representation, som sammanträder endast sällan och under kortare tid,
icke kan medverka vid utförandet af det trägna och oaflåtliga arbete, som i
förevarande fall kräfves, utan att på den centrala myndighetens egen handlingskraft
och förmåga att fylla sin uppgift framgången af statens bemödanden för
hästafvel i allt fall ytterst måste bero.

Ärenden angående hästafvel handhafvas för närvarande af Stuteriöfverstyrelsen,
bestående af eu chef, som icke åtnjuter någon aflöning utan endast
hyresersättning med 600 kronor samt rese- och traktamentsersättning enligt
andra klassen af gällande resereglemente och till hvars biträde finnes anstäld
eu sekreterare med ett årligt arfvode af 1,500 kronor. På det såväl landtförsvarets
som ock jord- och bergsbrukets samt öfriga näringars behof af lämpliga
och för ändamålet tjenliga hästar må varda behörigen tillgodosedda, skola,
jemlik! nådiga brefvet den 1 .November 1872, angående stuteri väsendets ordnande
(Sv. Förf.-S. N:o 74), två af Eders Kongl. Maj:t för viss tid utsedda,
i hästafvel med hvad dertill hörer erfarne och kunnige män, så ofta hos
Stuteriöfverstyrelsen till afgörande förekomma hästafvel i allmänhet rörande
frågor, med chefen för Stuteriöfverstyrelsen, såsom ordförande, sammanträda till
eu stuterikommission, i hvilken Stuteriöfverstyrelsens sekreterare skall föra
protokoll. De tvenne ledamöterna i denna kommission åtnjuta under deltagande
i kommissionens förhandlingar äfvensom på resa till och från den ort,
hvarest kommissionen sammanträder, i dagtraktamente 10 kronor jemte ersättning
för resekostnad men i öfrigt icke någon aflöning eller arfvode.

Den organisation, Stuteriöfverstyrelsen sålunda erhållit, kan, enligt Landt 19 -

146

bruksstyrelsens åsigt, hvilken icke motsäges af erfarenheten, ej vara för ändamålet
tillfyllestgörande. Redan den omständigheten, att chefen är oaflönad,
måste ingifva betänkligheter i flera afseenden. På samma gång denne derigenom
undantages från embetsställning i vanlig mening, fritages han från
anspråk, som eljest ställas på embetsmannen. Dertill kommer att, med afseende
å den ekonomiska betydelse, hästafveln eger för landtbruket, denna
angelägenhet bör ses hufvudsakligen från ekonomisk synpunkt, d. v. s. från
landtbruksnäringens egen, ty endast i den mån framalstrandet af de för landet
behöfliga hästar varder ur ekonomisk synpunkt fördelaktigt och sålunda en
källa för inkomst för landtmannen, lärer denne deråt egna den omsorg, som
önskligt är såväl med hänsyn till landtförsvarets behof som i andra afseenden.
Visserligen torde landtförsvarets liksom landets i allmänhet behof af ädla hästar
icke kunna för närvarande tillgodoses, utan att staten såsom hittills inköper
hingstar af ädelt slag till beskällare, men som det i allmänhet lärer vara landtmannen,
som får anskaffa ej mindre ston till betäckning än äfven hingstar af
andra slag än det nyssnämnda, kan hästafveln inom landet icke höjas på annat
sätt än genom landtmannens biträde och detta åter icke vinnas, utan att hans
eget intresse dermed förknippas. Deraf följer att den myndighet, som handliafver
landets hästafvel, bör ega på samma gång den noggrannaste inblick i
landtbrukets ekonomi som den tillförlitligaste kännedom om dettas intressen
och medlen, huru de befordras. Stuteriöfverstyrelsens organisation erbjuder icke
någon säkerhet för, knappast någon möjlighet till erhållande af nämnda inblick
och kännedom, ty inom ett embetsverk, som icke står i oafbrutet direkt förhållande
till landtbrukets utöfvare och dessas organer och der icke ansvariga
ledamöter bidraga till samlandet af dylik erfarenhet, kunna gifvetvis icke heller
de förutsättningar finnas, hvilka betinga framgång i förevarande afseende.

Det har vid flera tillfällen under offentliga öfverläggningar rörande hithörande
frågor blifvit uttalad en åsigt, som Landtbruksstyrelsen för sin del
måste beteckna såsom en fördom, nemligen den, att hästafveln icke lämpligen
från statens sida kunde blifva föremål för embetsverksamhet i egentlig mening
utan borde öfverlemnas åt eu af embetsverkets strängare former oberoende
fackman. Då en längre tids erfarenhet tydligen ådagalagt det illusoriska i ett
sådant åskådningssätt samt enligt den organisation, de nyare embetsverken
inom vårt land erhållit, det personliga initiativet tillerkänts allt det inflytande,
som kan vara önskligt, synes förberörda åsigt sakna allt berättigande.

Om sålunda den brist hos landets hästafvel, som föranledt hushållningssällskapens
ombud till framställande af föreliggande förslag, icke kan
afhjelpas annorledes än genom öfverlemnandet af vardnaden om hästafveln åt
ett på lämpligt sätt organiseradt embetsverk, torde dock kunna ifrågasättas,
huruvida, under förutsättning att detta sker, inrättandet af eu särskild repre -

147

sentation för hästafvel kan anses vara af beliofvet påkalladt. Härvid torde
böra erinras, att en allmän representation för landtbruksnäringen redan finnes
under namn af hushållningssällskapens ombud, der äfven frågor om hästafvel
kunna dryftas. Derest vid något särskildt tillfälle eller för något visst ändamål
den centrala myndighet, som finge frågor rörande hästafveln sig uppdragna,
funne sig behöfva samråda med enskilde idkare eller befordrare af
hästskötseln, skulle sådant låta sig verkställa på enahanda sätt, som på senare
tider ej sällan skett beträffande åtskilliga andra grenar af landthushålluingen
— i h vilket hänseende torde böra särskildt erinras om den med hästafveln i
mycket jemförliga nötboskapsskötseln — nemligen så att lämpliga representanter
för tillfället kallades till sammanträde med ifrågavarande myndighet.
Skulle, efter det den nya styrelsen öfvertagit befattningen med hästafveln, det
visa sig, att andra utvägar i förevarande afseende än de redan förefintliga
vore af beliofvet påkallade, då, men först då är enligt Landtbruksstyrelsens
åsigt tiden inne för vidtagande af åtgärder i det af ombuden antydda syfte.

Beträffande frågan åt hvilket embetsverk förevarande ärenden lämpligen
böra öfverlemnas, så, då hvarken dessas beskaffenhet eller myckenhet kräfver
upprättandet af ett särskildt nytt embetsverk samt befrämjandet af hästafveln
gifvetvis skulle ålegat Landtbruksstyrelsen, derest icke i dess instruktion denna
gren af landthushålluingen uttryckligen undan tagits från dess embetsbefattning,
synas förhållandena sjelfva hänvisa till vidtagandet af den åtgärd, som Landtbruksstyrelsen
för sin del, i likhet med hvad föreslagits i ofvanberörda motion
vid hushållningssällskapens ombuds senaste sammanträde, anser vara den i
förevarande afseende naturligaste och lämpligaste, eller att ärenden rörande
hästafveln öfverlemnas till Landtbruksstyrelsen.

1 sådan händelse borde emellertid särskilda fackmän inom Styrelsen
anställas såsom föredragande af hit hörande frågor. Ehuru hästafvel^ skilda
ändamål rätteligen torde kunna sammanfattas i eu enda uppgift, nemligen att
under de i ekonomiskt afseende mest fördelaktiga vilkor framalstra de bästa
för vårt land erforderliga hästar af hvad slag och beskaffenhet de eljest vara
må, torde dock landtförsvarets behof att erhålla dugliga remonter och den
vigt, detta intresse'' eger för landet i sin helhet, kunna anses betinga, att dithörande
och dermed i närmare sammanhang stående frågor betraktas såsom en
af hufvudafdelningarna af den grupp af ärenden, som angå hästafveln. Dylika
ärenden borde derföre handläggas af en föredragande, under det att öfriga
hästafveln angående frågor lämpligen behandlades af en annan. Som det emellertid
icke kan ifrågasättas, att tvenne dylika föredragande, eller ens en enda
sådan, för närvarande skulle kunna på detta sätt beredas full sysselsättning
lärer ej heller lämpligt vara, att någon, än mindre några tjenster på ordinarie
stat för detta ändamål inrättas, utan synas befattningarna böra tillsvidare be -

148

stridas på förordnande af lämpliga personer emot åtnjutande af skäligt arfvode
jemte rese- och traktamentsersättning. Långt ifrån att genom eu sådan anordning
utsigten att erhålla kompetente personer till befattningarna skulle minskas,
torde tvärtom framstående fackmän, Indika icke kunna antagas vilja utbyta
sin öfriga verksamhet mot en obetydligt aflönad ordinarie befattning, endast
på detta sätt kunna påräknas såsom föredragande af ifrågavarande ärenden.
För den händelse konsulenter för hästafveln komme att, på sätt föreslaget
blifvit, införas i vårt land, torde den ena föredraganden kunna bland dessa
utses.

Då de arfvoden, föredragandena borde uppbära, icke behöfde sättas
högre än 2,000 kronor för dem hvar, samt, i händelse att den föreslagna
organisationen genomfördes, så väl den hyresersättning, som nu utgår till
Stuteriöfverstyrelsens chef, som sekreterarens i nämnda styrelse arfvode kunde
indragas, skulle kostnaderna för den nya organisationen icke uppgå till något
afsevärdt belopp.

Med stöd af hvad sålunda blifvit anfördt, får Landtbruksstyrelsen hemställa,
att Eders Kongl. Maj:t måtte, med anledning af förevarande framställning,
förordna, att Stuteriöfverstyrelsens och stuterikommissionens befattning
med ärenden angående hästafveln skall från den tidpunkt, Eders Kongl. Maj:t
kan finna skäligt bestämma, upphöra samt att frågor angående hästafveln skola
från samma tidpunkt behandlas af Landtbruksstyrelsen, som, i händelse af
bifall härtill, torde böra erhålla nådig befallning att till Eders Kongl. Maj:t
inkomma med förslag till närmare bestämmelser i förevarande afseende i enlighet
med ofvan angifna hufvudgrunder.

Stockholm den 30 Maj 1895.

Underdånigst

THEODOR ODELBERG.

AUG. LYTTKENS.

FR EDRIK EG ERSTRÖM.

149

Bil. 5.

Till Konungen.

Genom nådig remiss den 26 Juli innevarande år liar Eders Kongl. Maj:t
ande falt mig afgifva utlåtande, dels öfver Kongl. Stuteriötverstyrelsens yttrande
i fråga om en af mötet med hushållningssällskapens ombud 1893 föreslagen
representation för landets hästafvel, dels öfver Kongl. Landtbruksstyrelsens
yttrande angående samma representation samt öfver dess förslag till ombildning
af Kongl. Stuteriöfverstyrelsen, och får jag till åtlydnad häraf, jämte
återställande af den nådiga remisshandlingen, i underdånighet anföra följande:

Planmessighet och kontinuitet äro utan tvifvel bland de vigtigaste välboren
för en rationel utveckling af vårt lands hästafvel, och dessa vilkor kunna
endast uppfyllas, om inseendet öfver densamma anförtros åt en lämpligt organiserad
myndighet, inom hvilken fackmannainsigter och erfarenhet med säkerhet
alltid finnas att påräkna,

Och enär utvecklingen af vår hästafvel hufvudsakligen bör betraktas ur
ekonomisk synpunkt, i det att äfven arméns behof af remonter kan tillgodoses
inom landet, endast om landtbrukaren finner med sin fördel förenligt att egna
sig åt hästafveln, måste, såsom Kongl. Landtbruksstyrelsen påvisat, ett eftersträfvansvärdt
mål vara att åstadkomma största möjliga samverkan mellan den
hästafvel företrädande myndigheten och sagda styrelse, som är afsedd att
företräda landtbruket jämte dess binäringar.

En dylik samverkan anser jag lämpligast kunna vinnas på det sätt, att
till Kongl. Landtbruksstyrelsen öfverflyttas den nuvarande Stuteriöfverstyrelsen
under namn af Stuteristyrelse, hvars chef med bibehållande i hufvudsak af den
maktbefogenhet med afseende på hästafveln och stuteriväsendet, som i gällande
instruktion nu är honom tillerkänd, sålunda göres till en under Kongl. Landtbruksstyrelsen
lydande embetsman, underordnad med hänsyn till sin verksamhet
ett embetsverks mera bindande former.

Kongl. Landtbruksstyrelsens förslag att ersätta den nuvarande Stuteriöfverstyrelsen
med tvenne föredraganden i förstnämnda styrelse, af kvilka den
ene hufvudsakligen för remontuppfödningen och därmed i sammanhang stående
frågor, kan jag deremot på intet vis biträda.

150

I framstå rummet kan den anmärkningen mot ett sådant förslag framställas,
att det synes ytterst betänkligt att på tvenne personer, om kvilkas
samarbete man aldrig på förhand kan vara förvissad, uppdela en verksamhet,
som ej är möjlig att särskilja i tvenne sinsemellan strängt begränsade områden;
ett försök härtill, som, mig veterligen, ännu aldrig blifvit utfördt, skulle
säkerligen gifva anledning till för hästafvel^ utveckling i dess helhet hämmande
rubbningar, ensidigt åt det ena eller andra af de båda områdena.

Att det "af Kongl. Landtbruksstyrelsen framstälda vilkoret af “enhet och
sammanhang" ej kan uppfyllas genom dess förslag till tvenne likstälda föredragande
torde ligga i öppen dag: äfven om man erkänner, att enhet i liästafveln
ej är att eftersträfva, enär för de olika ändamålen den för hvarje af
dessa mest lämpade hästtypen måste anskaffas och utvecklas, äro i ett så litet
land som vårt de olika typerna likväl så af hvarandra beroende, att ett sammanhang
dem emellan är oundgängligt.

Förlorar nemligen uppfödningen af remonter eller med andra ord af en
varmblodigare hästtyp sitt sammanhang med hästafveln för fyllande af näringarnas
behof, kommer inom kort uppfödningen af remonter samt af eu för
flere olika slags bruk samtidigt lämpad lättare hästtyp att i hög grad inskränkas,
och detta till skada ej blott för armén utan äfven och hufvudsakligen för
den mindre landtbrukaren, hvilken såväl för eget behof som för afsättning
inom och utom landet har vida större fördel af sistnämnda medeltyp än af en
endast för vissa ändamål passande kallblodig typ.

Obehöfligheten af den föreslagna åtgärden framstår äfven tydligt af
Kongl. Landtbruksstyrelsens yttrande att “det emellertid icke kan ifrågasättas
att tvenne dylika föredraganden eller ens en enda sådan för närvarande skulle
kunna på detta sätt beredas full sysselsättning", i all synnerhet, som medgifvas
kan, att nästan fullt likartade fackmannainsigter och erfarenhet fordras
för inseende öfver det ena eller andra af de båda områdena inom hästafveln.

Genom den väsentligen försvågade ställning och inskränktare maktbefogenhet,
som enligt Kongl. Landtbruksstyrelsens förslag skulle komma att
gifvas åt hästafvelns fackmän i denna styrelse, blefve vidare en gifven följd,
att på ifrågavarande styrelses chef öfver flyttades det lmfvudsakliga ansvaret
för hästafvelns utveckling, under det att de båda föredragandena endast blefve
rådgifvare och expeditionshafvande, på samma gång det oafbrutna samarbetet
med landets hästuppfödare säkerligen ej kunde med erforderlig kraft upprätthållas.

Någon verklig jemförelse kan från statens synpunkt sedt ej heller med
fog göras mellan hästafveln och boskapsskötseln för att därmed motivera en
för dem båda likartad administration i Kongl. Landtbrukstyrelsen; staten har
nemligen genom sitt premieringsväsende och genom sina hingstdepoter betydligt

151

mera beslutanderätt och ansvar med afseende på hästafvel!! än åtminstone för
närvarande med afseende på boskapsskötseln samt är dessutom i och för försvarsväsendet
i hög grad beroende af landets hästafvel, ej blott i fred såsom
den största uppköparen genom remonteringsväsendet utan äfven i krig, då med
stoll af reqvisitionslagarna eu del af hästarna inom hela landet måste tagas i
anspråk.

Ansvaret torde derföre helt böra läggas på den fackkunnige målsmannen,
som egnar sitt hufvudsakliga arbete åt hästafveln, men derföre ock åt honom
gifvas vederbörlig sjelfständighet och maktbefogenhet inom hans verksamhetsområde.

Chefen för den föreslagna stuteristyrelsen måste för att fylla sin uppgift
egna eu hufvudsaklig del af sin tid åt denna, ocli torde derföre tillerkännas
honom förutom rese- och traktamentsersättning såsom hittills den aflöning, som
kan anses motsvara hans ansvarsfulla och maktpåliggande plats; härigenom
vinnes den fördelen, att chefen kommer att i viss mån intaga en vanlig embetsställning
och ej fritages från dermed alltid förbundna anspråk.

I enlighet med Kong]. Landtbruksstyrelsen och på i dess förslag anförda
skål anser jag emellertid, att det för erhållande af en framstående fackman
till befattningen är en gifven fördel, att chefsplatsen ej sättes på ordinarie
stat utan skötes på förordnande tillsvidare mot åtnjutande af arvode.

Däremot är jag i olikhet med Kong! Landtbruksstyrelsen af den åsigt,
att en sekreterare i stuteri styrelsen fortfarande är oafvisligt nödvändig, alldenstund
chefens tid ej alltför mycket får tagas i anspråk af den expeditionsföring,
utredning och redovisning, som helt säkert i vidsträcktare grad
än hittills kommer att åläggas styrelsen, när densamma organiseras såsom
embetsverk.

I sammanhang härmed anhåller jag att få påpeka vigten af, att sekreteraren
är en i hästafveln erfaren fackman, och ej endast ett expeditionsbiträde,
för att äfven under chefens tillfälliga frånvaro kunna tillhandagå med
infordrade utredningar eller upplysningar.

Såsom ofvan nämndt blifver chefen för stuteristyrelsen endast, genom
en ständig och i nära beröring med representanter för hästafvel^ olika grenar,
i stånd att vidtaga de åtgärder, som äro lämpade efter de olika ändamålens
och de olika landsdelarnes särskilda kraf.

Detta synes mig bäst ernås genom att dels, liksom hittills i Kong],
Stuteriöfverstyrelsen, tvenne fackmän, på viss tid utsedde af Eders Kong].
Maj:t, ställas till chefens för den föreslagna stuteristyrelsen förfogande, dels
chefen för remonteringsväsendet, hvilken genom sin verksamhet såsom landets
störste uppköpare af lättare hästar kommer i den närmaste beröring med dess
hästuppfödare och derigenom blifver i tillfälle att förvärfva sig den vidsträck -

152

tåste erfarenhet med afseende på den för vårt lands behof i allmänhet mest
passande medeltypen, dessutom ingår såsom ledamot i samma styrelse.

På detta nu framstälda sätt kan Kongl. Landtbruksstyrelsens förslag
till rådgifvande målsmän, dels för den varmblodiga och dels för den kallblodiga
typen, i viss mån komma till uttryck, utan att likväl den beslutande
och ansvariga fackkunniga myndigheten blifver splittrad eller försvagad.

Hvad slutligen angår den af hushållningssällskapens ombud föreslagna
kommissionen för hästafvelns befrämjande, anser jag en dylik kommission vara
af synnerligt stort värde vid sidan af den här ofvan föreslagna stuteristyrelsen
i och för ernående af den flera gånger berörda samverkan såväl
mellan statens myndighet och af hushållningssällskapen härför särskild! valda
ombud för hästafvel som äfven mellan dessa senare, hvarförutom en rationel
utveckling af vår hästafvel knappast är tänkbar.

I öfverensstämmelse med chefen för Kongl. Landtbruksstyrelsen håller
jag emellertid före, att denna med långa mellanrum sammanträdande kommission
ej kan ersätta de ofvan omförmälda ledamöterna i stuteristyrelsen, från
Indika närhelst så erfordras kunna erhållas utlåtanden och upplysningar i vissa
speciela frågor, under det att kommissionen endast är i stånd att behandla
mera allmänna frågor rörande hästafvel.

Hvad beträffar bestämmelserna för kommissionens sammanträden och för
dess sammansättning, ansluter jag mig i alla delar till chefens för Kongl.
Stuteriöfverstyrelsen förslag, under framhållande att den för landet i dess
helhet så ytterst betydelsefulla frågan om den varmblodiga hästtypens och
särskild! om remonters uppfödning endast kan komma till sin fulla rätt, om
fackkunnige representanter från armén äro så talrikt närvarande, att de enskilda
intressena med afseende på hästafvel ej uteslutande blefvo ledande för
kommissionens uttalade beslut.

Såsom sammanfattning af det ofvan anförda får jag hos Eders Kongl.
Maj:t i underdånighet föreslå: med afseende på Kongl. Stuteriöfverstyrelsens
ombildning:

att Kongl. Stuteriöfverstyrelsen organiseras såsom ett embetsverk, under
namn af stuteristyrelsen, och underordnas Kongl. Landtbruksstyrelsen såsom
en sjelfständig underafdelning;

att chefen för stuteristyrelsen aflönas med arvode;
att chefen för remonteringsväsendet ingår såsom ledamot, jemte de tvenne
förutvarande af Eders Kongl. Maj:t utsedda, i stuteristyrelsen; samt

att sekreteraren i stuteristyrelsen utses af styrelsens chef bland i hästafveln
erfarne och fackkunniga personer;

med afseende på en representation för hästafvelns befrämjande:

att en kommission skall hvart femte år eller deremellan å tider, som

153

af Eders Kong!. Maj:t bestämmas, på kallelse af chefen för Kong!. Landtbruksstyrelsen
sammanträda i hufvudstaden för att öfverlägga om landets hästafvel
jemte dithörande frågor;

att såsom ledamöter i denna kommission skola ingå:

Chefen för Kong!. Landtbrusstyrelsen;

Stuteristyrelsens chef och ledamöter;

Cheferna för statens hingstdepoter;

Ordförandena i de af Eders Kong!. Maj:t förordnade nämnderna för
prisbelönande af hästar;

Tre af chefen för Kong!. Landtförsvarsdepartementet utsedde representanter
för de beridna trupp förbanden;

Ett ombud för hvarje hushållningssällskap, som åstundar att vid kommissionens
förhandlingar låta sig representera.

Stockholm den 31 oktober 1895.

Underdånigst
G. BRÅKENHJELM

Inspektör för kavalleriet.

G. Queckfelclt.

154

Bil. 6.

Till Konungen.

Sedan Hushållningssällskapens år 1893 i Stockholm församlade Ombud
uti underdånig skrifvelse af den 14 novemder samma år, med framhållande af
behofvet utaf möten mellan hästuppfödare och fackmän för att öfverlägga om
frågor rörande hästafveln samt för att åstadkomma en god samverkan emellan
staten och rikets hushållningssällskap och äfven mellan de senare, vid de åtgärder
som vidtagits till hästafvelns höjande, hos Eders Kong!. Maj:t hemställt,
att Eders Kong]. Maj:t måtte taga i nådigt öfvervägande, huruvida för
vården af landets hästafvel vore lämpligt att tillsätta eu kommission för hästafvelns
befrämjande, hvilken såsom rådgifvande församling stäldes under chefen
för Stuteriöfverstyrelsen och sammanträdde hvart femte år eller deremellan så
ofta chefen för Stuteriöfverstyrelsen ansåge sådant nödigt samt under chefens
för Stuteriöfverstyrelsen ordförandeskap sammansattes sålunda:
öfverdirektören i Landtbruksstyrelsen,
cheferna för statens hingstdepoter,
chefen för remonteringsväsendet,
ordförandena i statens premieringsnämnder samt
ett ombud från hvart och ett af rikets hushållningssällskap,
så har Stuteriöfverstyrelsen, efter erhållen nådig befallning att efter Stuterikoinmissionens
hörande afgifva underdånigt utlåtande i ämnet uti underdånig
skrifvelse af den 7 December 1894 bland annat anfört, att under förutsättning
att den nu varande stuterikommissionen oförändrad bibehölles, en rådplägande
församling af den omfattning Ombuden föreslagit, borde kunna blifva af nytta
för det af Ombuden uppgifna ändamål, dervid Stuteriöfverstyrelsen likväl ansåge
sig böra framhålla önskvärdheten deraf att såsom ledamöter i denna församling
måtte, förutom de af Ombuden föreslagna, jemväl förordnas stuterikommissionens
ledamöter äfvensom några representanter för de beridna truppförbanden,
men att, till undvikande af naiunförvexling med den nu varande
stuterikommissionen, den föreslagna församlingen måtte benämnas stuterikomité;
och har Stuteriöfverstyrelsen för sin del hemställt, att Eders Kongl. Maj:t
täcktes i nåder förordna att en komité så sammansatt, som Stuteriöfverstyrelsen

155

föreslagit, skulle hvart femte år eller deremellan å tider som af Eders Kong!
bestämdes, på kallelse af chefen för Stuteriöfverstvrelsen sammanträda i hufvudstaden
för att öfverlägga om landets hästafvel i allmänhet.

Efter det 1 andtbruksstyre]sen erhållit nådig befallning att i detta ärende
afgifva underdånigt utlåtande, har Styrelsen, som väl ansett att något ytterligare
behöfde från det offentligas sida inom vårt land göras för åstadkommande
af en höjning eller förbättring i landets hästafvel, men dragit i tvifvelsmål
huruvida den föreslagna åtgärden vore den, som i sådant hänseende för
närvarande borde anses mest önskvärd, derjemte bland annat framhållit, att
den nu föreslagna representationen, som skulle sammanträda endast sällan och
under kortare tid, icke kunde medverka vid utförandet af det trägna och
oaflåtlig^ arbete, som i förevarande fall kräfdes, utan att på den centrala
myndighetens egen handlingskraft och förmåga att fylla sin uppgift framgången
af statens bemödanden för hästafveln i allt fall ytterst måste bero;
hvarjemte Landtbruksstyrelsen, som ansett den organisation, Stuteriöfverstyrelsen
erhållit, icke vara för nu i fråga satta ändamål tillfyllestgörande och den brist
hos landets hästafvel, som föranledt Hushållningssällskapens Ombund till framställande
af sitt föreliggande förslag, icke kunna afhjelpas annorledes än genom
öfverlemnandet af vården om hästafveln åt ett på lämpligt sätt organiseradt
embetsverk, i underdånighet hemställt, att Eders Kongl. Maj:t måtte, med
anledning af förevarande framställning, förordna, att Stuteriöfverstyrelsens och
stuterikommissionens befattning med ärenden angående hästafveln skall från
den tidpunkt, Eders Kong!. Magt kunde finna skäligt bestämma upphöra, samt
att frågor angående hästafveln skulle från samma tidpunkt behandlas af Landtbruksstyrelsen.

Inspektören för kavalleriet, som af Eders Kong!. Maj:t derefter erhållit
nådig befallning att i detta ärende inkomma med utlåtande, har i underdånighet
föreslagit: med afseende å Stuteristyrelsens ombildning:

att Kongl. Stuteriöfverstyrelsen organiseras såsom ett embetsverk, under
namn af Stuteristyrelsen, och underordnas Kong]. Landtbruksstyrelsen såsom
en sjelfständig underafdelning;

att chefen för stuteri styrelsen aflönas med arvode;
att chefen för remonteringsväsendet ingår såsom ledamot, jemte de tvenne
förutvarande åt Eders Kongl. Maj:t utsedda, i stuteristyrelsen; samt

att sekreteraren i stuteristyrelsen utses af styrelsens chef bland i hästafveln
erfarne och fack kunnige personer;

samt med afseende på en representation för hästafvelns befrämjande:
att en kommission skall hvart 5:te år eller deremellan å tider, som af
Eders Kongl. Maj:t bestämmes, på kallelse af chefen för Kongl. Landtbruks -

156

styrelsen, sammanträda i hufvudstaden för att öfverlägga om landets hästafvel
och dithörande frågor;

att såsom ledamöter i denna kommission skola ingå:

Chefen för Kongl. Landtbruksstyrelsen;

Stuteristyrelsens chef och ledamöter;

Cheferna för statens hingstdepoter;

Ordförandena i de af Eders Kongl. Maj:t förordnade nämnderna för
prisbelönande af hästar;

Tre af chefen för Kongl. Landtförsvarsdepartementet utsedde representanter
för de beridna truppförbanden;

Ett ombud för hvarje hushållningssällskap, som åstundar att vid kommissionens
förhandlingar låta sig representera.

Sedan Eders Kongl. Maj:t lemnat Hushållningssällskapens Ombud tillfälle
att afgifva yttrande i anledning af hvad vederbörande i detta ärendeanfört,
få Ombuden, från hvilka ursprungligen förslaget om inrättande af en
kommission för hästafvel^ befrämjande — eller, såsom Stuteriöfverstyrelsen
föreslår att den bör benämnas stuterikomité — utgått, först yttra sig öfver
ifrågavarande del af frågan, och få i sådant afseende i underdånighet meddela:

att de anse — i motsats mot Landtbruksstyrelsen, som håller före, det
eu dylik representation, hvilken endast sällan och under kortare tid sammanträder,
icke kan medverka vid utförandet af det trägna och oaflåtliga arbete,
som i förevarande fall kräfves -—• att denna stuterikomités verksamhet kan
blifva af allra största betydelse för vår hästafvel utveckling, för hvilken Ombudens
åsigt stöd finnes såväl uti det åt Inspektören för kavalleriet som det
af Stuteriöfverstyrelsen afgifna utlåtande;

att de anse, rörande sammansättningen af nämnda komité, att den af
Inspektören för kavalleriet föreslagna bäst uppfyller sitt ändamål att kunna
gagna landets hästafvel i dess helhet, då uti en komité, sammansatt så som
Ombuden uti förenämnda underdåniga skrifvelse af den 14 November 1893
föreslagit, det rena åkerbruksint-resset kan blifva för starkt representeradt gent
emot öfriga intressen inom hästafveln.

Beträffande förslaget om omorganisationen af Stuteriöfverstyrelsen, få
Ombuden i underdånighet framhålla:

att de, i likhet med Landtbruksstyrelsen och Inspektören för kavalleriet,
funnit den nuvarande organisationen af Stuteriöfverstyrelsen otillfredsställande,
hvarföre de, instämmande med bemälde Inspektör, hålla före, att detta qvasiembetsverk
bör organiseras såsom ett verkligt sådant, hvars chef bör aflönas
i förhållande till omfånget af den honom åliggande verksamhet, och hvaruti
såsom ledamöter böra ingå chefen för remonteringsväsendet jemte tvenne af
Eders Kongl. Maj:t utsedda ledamöter;

157

att. Ombuden ej kunna tillstyrka Landtbruksstyrelsens förslag att frågor
angående hästafveln skall från den tidpunkt, Eders Ivongl. Maj:t förordnar,
behandlas af Landtbruksstyrelsen, emedan vid en organisation, på sätt som af
Styrelsen föreslagits, den enhet, som bör förefinnas uti ledandet af rikets hästafvel,
skulle gå helt förlorad, men anse Ombuden att om möjligt, i likhet
med hvad af Inspektören för kavalleriet föreslagits, stuteristyrelsen inordnas
under Landtbruksstyrelsen från den tidpunkt Eders Ivongl. Maj:t kunde finna
skäligt bestämma;

att Ombuden slutligen anse det vara af vigt att, såsom merabemälde
Inspektör yrkat, till sekreterare i den blifvande stuteristyrelsen utses en uti
frågor rörande hästafveln fullt hemmastadd person.

Utdrag af det vid Hushållningssällskapens Ombuds sammanträde den
12 dennes förda protokoll bifogas härjemte.

Stockholm den 13 November 1895.

På Hushållningssällskapens Ombuds vägnar:

Underdånigst:

FREDRIK HE1DERSTIERNA

n. v. Ordförande.

Carl Bendix.

158

Utdrag ur protokoll, hållet vid Hushållningssällskapens Omhuds
sammanträde i Kongl. Landtbruksakademien den 12
November 1895.

§ 6-

Utskottet n:o 3 kade med anledning af Kongl. Landtbruksstyrelsens
på grund af nådig befallning till Hushållningssällskapens Ombud aflåtna framställning
n:o 2 med anhållan om yttrande angående väckt förslag om ändrad
organisation af administrationen för landets hästafvel framlagt förslag till
underdånig skrifvelse i ämnet.

Emot mom. 4 i den föreslagna klämmen, hvari framhållits att den omorganiserade
stuteristyrelsen borde erhålla en så vidt möjligt sjelfständig ställning
och sortera omedelbart under vederbörande statsdepartement, hade Herr
Nathhorst reserverat sig och yrkat, att Ombuden borde tillstyrka bifall till
Inspektörens för kavalleriet förslag, att Stuteristyrelsen skulle läggas under
Kongl. Landtbruksstyrelsen från den tidpunkt Kongl. Maj:t kunde finna skäligt
bestämma.

Efter det Herr Nathhorst talat för bifall för sin reservation och Herr
Frih. Bonde för utskottets förslag samt Herr Odelberg yttrat sig i frågan
utan att framställa något yrkande beslöto Ombuden att godkänna mom. 1, 2,
3 och 5 i utskottets skrifvelseförslag. Beträffande mom. 4 beslöto Ombuden
efter verkstäld votering att bifalla Herr Nathhorsts reservation med 13 röster
mot 9, som afgåfvos för utskottets förslag.

Mot Ombudens beslut i sistomförmälda punkt anmäldes reservationer af
Herrar Grefve G. Hamilton, Bredberg, von Möller, Lilliehöök, Frih. De Geer,
Ericsson och Frih. Bonde, kvilka ansågo sig icke kunna biträda Inspektörens
för kavalleriet förslag att Stuteristyrelsen, så sammansatt som af Inspektören
föreslagits, inordnas under Landtbruksstyrelsen, utan vore deras mening den,

att den omorganiserade styrelsen borde erhålla en så vidt möjligt sjelfständig
ställning och sortera omedelbart under vederbörande statsdepartement.

In fidem protocolli
Carl Bendix.

Justeradt den 13 November 1895.

FREDRIK HEDERSTIERNA.

LARS BERG. CARL CARLSON BONDE. GUSTAF KILMAN.

Ex protocollo:
Carl Bendix.

160

Bil. 7.

Till Konungen.

Sedan Hushållningssällskapens ombud i underdånig skrifvelse af den 14
November 1893 väckt förslag om inrättande af en representation för befrämjande
af landets hästafvel,

samt dels Stuteriöfverstyrelsen till följd af härå erhållen nådig remiss
den 7 December 1894 afgifvit infordradt underdånigt utlåtande i ämnet, dels
Landtbruksstyrelsen uti likaledes infordradt underdånigt utlåtande af den 30
Maj innevarande år af anförda skäl hemstält, att Eders Kongl. Maj:t måtte,
med anledning af hushållningssällskapens ombuds förberörda framställning, förordna,
att Stuteriöfverstyrelsens och Stuterikommissionens befattning med ärenden
angående hästafvel skulle från den tidpunkt, Eders Kongl. Maj:t kunde
finna skäligt bestämma, upphöra, samt att frågor angående hästafveln skulle
från samma tidpunkt behandlas af Landtbruksstyrelsen, dels ock Inspektören
för kavalleriet den 31 sistlidne Oktober i underdånighet yttrat sig i ärendet,

så och efter det Eders Kongl. Maj:t genom nådig remiss den 2 nästlidne
November anbefalt Landtbruksstyrelsen att lemna hushållningssällskapens ombud
tillfälle att vid deras i sistnämnda månad infallande sammanträde afgifva
yttrande i anledning af hvad vederbörande i detta ärende anfört samt dermed
och det utlåtande, som deraf kunde föranledas, till Eders Kongl. Maj:t inkomma,

hafva hushållningssällskapens ombud, till hvilkas behandling ifrågavarande
ärende blifvit, i öfverensstämmelse med Eders Kongl. Majtts förberörda nådiga
befallning, af Landtbruksstyrelsen öfverlemnadt, till Styrelsen inkommit med
närlagda, af utdrag ur ombudens protokoll åtföljda yttrande;

och får Landtbruksstyrelsen, med anledning af hvad deri blifvit anfördt,
för egen del afgifva följande utlåtande.

Uti förberörda yttrande hafva ombuden förklarat, att de ansåge — i
motsats mot Landtbruksstyrelsen, som enligt ombudens uppfattning hölle före,
att en representation för befrämjande af landets hästafvel, hvilken representa -

161

tion endast sällan och under kortare tid sammanträdde, icke kunde medverka
vid utförandet af de trägna och oaflåtliga arbeten, som i förevarande fall
kräfdes — att denna representations verksamhet kunde blifva af allra största
betydelse för utvecklingen af landets hästafvel. Härvid anser sig Landtbruksstyrelsen
böra anmärka, att Styrelsen i sitt förberörda utlåtande ingalunda
förbisett vigten deraf att en representation för hästafvel åvägabringas, fastän
Styrelsen ansett, att tidpunkten derför ännu icke vore inne och att, först
sedan den centrala administrationen för hästafvel blifvit ordnad på ett tillfredsställande
sätt, fråga kunde uppstå om vidtagandet af åtgärder i sådant
syfte, dock alltid under förutsättning, att det visade sig, att andra utvägar i
förevarande afseende än de redan förefintliga, af Styrelsen åberopade, vore af
behofvet påkallade. Såsom af Landtbruksstyrelsens utlåtande med full tydlighet
torde framgå, har Styrelsen dervid varit ledd af den uppfattningen, att
inrättandet af en representation för hästafvel, äfven om en sådan vore behöflig,
ingalunda borde anses göra omorganisationen af stuteriadministrationen
öfverflödig eller ens leda till ett uppskjutande af denna fråga, som dock torde
för närvarande vara af alla sådana den för hästafveln vigtigaste.

Beträffande det af Landtbruksstyrelsen framlagda förslaget om ändrad
organisation af nämnda administration hafva ombuden framhållit, att de, i
likhet med Landtbruksstyrelsen och Inspektören för kavalleriet, funnit den nuvarande
organisationen af Stuteriöfverstyrelsen otillfredsställande, hvarföre de,
instämmande med bemälde Inspektör, hölle före, att detta embetsverk borde
organiseras såsom ett verkligt sådant, hvars chef borde aflönas i förhållande
till omfånget af den honom åliggande verksamhet och hvaruti såsom ledamöter
borde ingå chefen för remonteringsväsendet jemte tvenne af Eders Tvongl.
Maj:t utsedda ledamöter, samt att ombuden sålunda ej kunde tillstyrka Landtbruksstyrelsens
förslag, att frågor angående hästafveln skulle från den tidpunkt,
Eders Kong]. Maj:t förordnade, behandlas af Landtbruksstyrelsen,
emedan vid en organisation på sätt, som af Styrelsen föreslagits, den enhet,
som borde förefinnas uti ledandet af rikets hästafvel, skulle gå helt förlorad,
men att ombuden ansåge, att om möjligt, i likhet med hvad af Inspektören
för kavalleriet föreslagits, stuteristyrelsen borde inordnas under Landtbruksstyrelsen
från den tidpunkt, Eders Kong]. Maj:t kunde finna skäligt bestämma.

Det af ombuden sålunda framstälda förslaget finner Landtbruksstyrelsen
vara i det afseendet ofullständigt, att ombuden icke på något sätt angifvit
i hvad mening eller på hvad sätt den föreslagna Stuteristyrelsen skulle, såsom
ombuden uttryckt sig, inordnas under Landtbruksstyrelsen. Men äfven om
hänsyn icke tages till denna omständighet, synes förslaget träffas af samma
anmärkning, som ombuden riktat mot det af Landtbruksstyrelsen framstälda.

162

Styrelsen hade nemligen i sitt utlåtande af den 30 sistlidne Maj, med framhållande
att hästafvelns skilda ändamål visserligen borde sammanfattas i en
enda uppgift, eller att under de i ekonomiskt afseende mest fördelaktiga vilkor
framalstra de bästa för vårt land erforderliga hästar af hvad slag och beskaffenhet
de eljest vara månde, ansett att, då likväl landtförsvarets behof att
erhålla dugliga remonter och den vigt, detta intresse egde för landet i sin
helhet, kunde anses betinga, att dithörande och dermed i nära sammanhang
stående frågor betraktades såsom en af hufvudafdelningarna af den grupp af
ärenden, som anginge hästafveln, dylika ärenden borde handläggas af eu föredragande,
under det att öfriga hästafveln angående frågor lämpligen behandlades
af en annan. Väl hafva ombuden icke uttryckligen uttalat, att de af
dem föreslagna ledamöterna i stuteristyrelsen skulle föredraga eller behandla
olika slag af ärenden inom densamma, men, för så vidt vanlig ordning inom
detta verk skulle iakttagas, blefve visserligen en sådan anordning följden af
det flerdubbla ledamotskapet, hvarigenom likväl, åtminstone enligt ombudens
uppfattning, enheten inom detta verk skulle gå förlorad.

De frågor, hvilka af Stuteriöfverstyrelsen för närvarande behandlas och
som derföre skulle komma att blifva föremål för det embetsverks handläggning,
hvilket skulle träda i Stuteriöfverstyrelsens ställe, kunna, åtminstone för
så vidt de böra tillmätas någon betydelse, hänföras under någon af följande
tre hufvudafdelningar:

l:o) frågor angående hingstdepoterna,

2:o) frågor angående landtbeskälleriet, samt

3:o) frågor angående prisbelönande af hästar.

Det torde icke liär behöfva närmare utredas, om och i hvad mån den
ädla hästafveln faller inom området för hvarje af ofvanberörda slag af frågor,
utan endast framhållas att, då Landtbruksstyrelsen föreslagit att, för att tillgodose
landtförsvarets behof af dugliga remonter, dithörande och dermed i
närmare sammanhang stående frågor borde handläggas af en föredragande
inom Landtbruksstyrelsen, under det att öfriga hästafveln angående ärenden
lämpligast behandlades af en annan, dermed icke afsetts annat, än att frågor
angående hästafveln, hvilka direkt berörde landtförsvarets intressen, det vill
säga sådana, som inkommit från militära myndigheter, skulle behandlas af en
särskildt för sådant ändamål inom Styrelsen anstäld ledamot eller föredragande,
hvilken för öfrigt inom Styrelsen i allmänhet skulle hafva till uppgift att
bevaka landtförsvarets intresse med hänsyn till hästafveln. Hela anledningen,
hvarföre hästafveln icke kan i administrativt hänseende behandias i fullständig
öfverensstämmelse med den öfriga husdjursafveln, är att söka i landtförsvarets
fordran att inom landet städse skall finnas tillräckligt antal hästar, passande
för dess behof. Derföre hafva äfven särskilda anstalter för detta ändamål

163

utan svårighet kunna, jemte de obetydliga expeditionsbestyr, som af kästafvelns
förläggande under Landtbruksstyrelsen skulle föranledas, utan ersättning öfvertagas
af den tjensteman inom Landtbruksstyrelsen, som har Styrelsens ekonomiska
angelägenheter och expeditionen af dess beslut om hand, och skulle,
derest extra biträde härvid vore af nöden, ersättning härför kunna utgå från
det till Styrelsens disposition stälda anslag till extra biträden, vikariatsersättning
och expenser.

Slutligen torde till eu fullständig framställning af Landtbruksstyrelsens
åsigt-er angående bästa sättet för ordnandet af ifrågavarande förvaltning höra
redogörelse för det sätt, hvarpå Landtbruksstyrelsen tänkt sig inköp af hästar
för hingstdepoternas behof skola försiggå. För den händelse sådana inköp,
hvilka gifvetvis borde bestämmas af Styrelsen, icke, på sätt naturligt vore,
skedde genom någon af de föreslagna ledamöterna, hvilken i sådant fall borde
derom erhålla särskildt uppdrag vare sig förr viss tid eller tillfälle, borde desamma
på enahanda sätt uppdragas åt någon af de konsulenter för hästafveln,
hvilka enligt hvad af Landtbruksstyrelsens utlåtande i ärendet af den 30 sistlidne
Maj inhemtas, föreslagits skola inrättas. Häremot skulle visserligen
kunna invändas, att dessa inköp ofta måste ske med den skyndsamhet, att
Styrelsens beslut icke skulle kunna hinna inhemtas, innan ett fördelaktigt anbud
ginge förloradt, men med den frihet från öfverflödiga former, som just
utmärker byråsystemet inom embetsförvaltningen, torde alla sådana farhågor
vara ogrundade.

Under åberopande i öfrigt af hvad Landtbruksstyrelsen i merberörda
utlåtande anfört, får Styrelsen i underdånighet hemställa, att Eders Kongl.
Maj:t måtte, med anledning af hvad i förevarande ärende förekommit, vidtaga
åtgärder, i syfte att Stuteriöfverstyrelsens och Stuterikommissionens befattning
med ärenden angående hästafveln kommer att från den tidpunkt, Eders Kongl.
Maj:t kan finna skäligt bestämma, upphöra, och frågor angående hästafveln
från samma tidpunkt behandlas af Landtbruksstyrelsen, äfvensom att ett belopp
af fyra tusen kronor årligen varder af anslaget till hästafvelns befrämjande
tillgängligt att användas till arfvoden, hvardera om två tusen kronor, åt två
på förordnande tillsatte föredragande inom Landtbruksstyrelsen af frågor angående
hästafveln, hvilka föredragande derjemte borde ega åtnjuta resekostnadsoch
traktamentsersättning att i likhet med öfriga ledamöters i Landtbruksstyrelsen
utgå enligt tredje klassen af gällande resereglemente från sjette hufvudtitelns
anslag till rese- och traktamentspenningar; och torde Landtbruksstyrelsen
böra erhålla nådig befallning att till Eders Kongl. Maj:t inkomma med
förslag till de med anledning häraf erforderliga förändringar i Styrelsens instruktion
äfvensom de ytterligare föreskrifter, som för ändamålet kunna finnas

164

af sagda ärendens förläggande under Styrelsen, ty denna föredragning kan
mycket väl ordnas på flera sätt, om också det af Styrelsen föreslagna vill
förefalla såsom det i förevarande afseende lämpligaste. Det kunde nemligen
också tänkas, att all föredragning af hästfrågor inom Styrelsen öfverlemnades
åt den ene ledamoten och att den andres verksamhet hufvudsakligen kornme
att bestå i yttrandens afgifvanden i vissa frågor. Att alldeles utesluta sistbemälde
ledamot torde icke vara fullt lämpligt, derest den sakkunskap, som
för behandlingen af ifrågavarande ärenden förutsattes, skulle inom Styrelsen
vara att tillgå. Det dubbla ledamotskapet synes emellertid icke i någon händelse
kunna verka till skada för den enhet inom Styrelsen, som onekligen är
i hög grad önskvärd, så länge en enda person, såsom här skulle vara fallet,
egde rätt att ensam fatta beslut.

Det skulle likväl kunna invändas att, derest en särskild styrelse för
ifrågavarande ärenden inrättades, möjlighet förefunnes, att den, som kornme
att i frågor rörande hästafveln ega beslutanderätt, städse skulle vara fackman
i egentlig mening på detta område. Härvid torde emellertid var,a. att erinra,
att lika väl och med samma rätt fordran skulle kunna uppställas, att chefen
för Landtbruksstyrelsen skulle vara särskildt utbildad mejerist, boskapsskötare,
kemist, frökontrollant, landtbruksingeniör o. s. v., hvithet likväl torde vara
lika omöjligt som obehöflig^ och huru skicklig fackman i fråga om hästafveln
en chef för en särskild stuteristyrelse än kunde tänkas vara, så är det toga
troligt, om ens möjligt, att han skulle kunna ega lika stora förutsättningar
i administrativt afseende för att väl kunna sköta förvaltningen i fråga om
hästafveln, som den, hvilken såsom chef för Landtbruksstyrelsen måste tänkas
ega tillgång till alla de insigter och upplysningar, som erfordras för ett riktigt
bedömande af hästafveln såsom eu gren af landtbruksnäringen, hvilket
dock torde vara eu nödvändig förutsättning för ett lyckligt lösande af ifrågavarande
uppgift.

Till sagda administration hör, förutom sjelfva behandlingen inom Styrelsen
af ärenden angående hästafveln, äfven förvaltningen af de penningemedel,
som utgå till hästafvelns befrämjande och som utgöras af, jemte arrendet
för Ottenbv, dels de till hingstpremier i Skåne tillgängliga medel, 1,398
kronor 75 öre, dels de till Stuteriöfverstyrelsens disposition att användas och
redovisas i enlighet med nådigst upprättade stater jemte i öfrig! meddelade
nådiga föreskrifter stälda medel, 57,151 kronor 25 öre, dels ock det till bestridande
af prisbelöningar för hästar och deraf härflytande kostnader anvisade
särskilda reservationsanslag, 50,000 kronor, tillhopa 108,550 kronor. Denna
penningeförvaltning, hvilken egentligen utgöres af utbetalning af beviljade
medel enligt meddelade föreskrifter med dertill hörande redovisning, skulle

165

inom olika länder vidtagits i syfte att tillgodose detta intresse, såsom stuteriers
eller hingstdepoters inrättande, vissa bestämmelser vid prisbelönandet af hästar
och så vidare. Men att låta detta intresse verka ända derhän, att frågor
angående hästafveln måste lösryckas från andra landtbruket rörande frågor
och sålunda icke anses lämpligen kunna behandlas af samma centrala myndighet
som dessa, synes vara att sträcka omsorgen om det militära ändamålet
så långt, att detta sjelft deraf kommer att lida tillika med den näring, som
har till sin uppgift att förse statens ifrågavarande behof, ty enda sättet att
betrygga förhandenvaron inom landet af det hästmaterial, som för landtförsvaret
erfordras, består deri att göra landtmannen intresserad för dess fyllande. Detta
lärer likväl icke kunna ske på bättre sätt än att ledningen af hästafveln öfverlemnas
åt den styrelse, som just har att bevaka och befrämja landtbrukets
intressen, och då härtill kommer, att staten, såsom den störste uppköpare af
hästar, kan enligt vanliga ekonomiska principer göra sin vilja gällande gentemot
producenten, synas i förevarande fall icke några andra åtgärder utöfver
dem, som hästafveln såsom en gren af landthushållningen eljest betingar, behöfva
i landt förs varets intresse vidtagas än de särskilda föranstaltningar, hvarom
blifvit i det föregående förmäldt. Kan sålunda denna angelägenhet utan förfång
för statsändamålet ordnas på det åt Landtbruksstyrelsen föreslagna sättet,
bör intet tvifvel förefinnas derom, att ju detta sätt äfven är det lämpligaste
med hänsyn till det rena landtbruksintresset. Det måste nemligen förhålla
sig så, att endast den styrelse, som har till direkt uppgift att verka för detta
intresse, kan i samma grad finna medlen att befordra de särskilda grenar af
landthushållningen, som påkalla statens ingripande.

Den af hushållningssällskapens ombud uttalade farhåga att, vid den
organisation, som af Landtbruksstyrelsen föreslagits, den enhet, som borde
förefinnas uti ledandet åt rikets hästafvel, skulle gå helt förlorad, och som
icke kan hvila på annat än den föreställningen, att flera föredragande inom
en styrelse af frågor hörande till ett och samma område ovilkorligen måste
medföra sagda olägenhet, torde i förevarande fall vara ogrundad, enär, på
sätt Landtbruksstyrelsen tänkt sig, den ene föredraganden skulle behandla
endast frågor, som direkt och omedelbart anginge landtförsvarets intressen i
fråga om hästafveln, men hans yttrande eljest inhemtas blott då ärende vore
af den beskaffenhet, att chefen för Landtbruksstyrelsen ansåge sig böra, med
hänsyn till den allmänna uppgift inom Styrelsen ifrågavarande ledamot, enligt
hvad ofvan sägs, skulle ega, tillkalla honom för att jemte föredraganden höras.
För öfrigt är sättet för föredragningen inom Landtbruksstyrelsen af frågor
angående hästafveln alldeles icke afgörande för hufvudfrågan om lämpligheten

166

nödiga, allt i öfverensstämmelse med de hufvudgrunder, livilka af Landtbruksstyrelsen
här ofvan angifvits.

Remissakten återställes härmed. Stockholm den 16 December 1895.

Underdånigst

THEODOR ODELBERG.

AUG. LYTTKENS.

FREDRIK EGERSTRÖM.