AF GIF VEN TILL DEN AF IOJNGL. MALT DEN 31 OKTOBER 1902TILLSATTA KOMMITTÉN FÖR UTREDNING OCH AFGIFVANDEAF FÖRSLAG RÖRANDE BESKATTNINGENAF HVITBETSSO CKERTILLVERKN IN GEN (Statens offentliga utredningar 1905:3)

RESEBERÄTTELSE

AF GIF VEN TILL DEN AF IOJNGL. MALT DEN 31 OKTOBER 1902
TILLSATTA KOMMITTÉN FÖR UTREDNING OCH AFGIFVANDE
AF FÖRSLAG RÖRANDE BESKATTNINGEN
AF HVITBETSSO CKERTILLVERKN IN GEN

ÅKE GERIIÅRl) EKSTRAND

BYRÅINGENJÖR, FILOSOFIE DOKTOR
OCH

HERMAN JULTUS JULILIN DANNEELT

PROFESSOR, FILOSOFIE DOKTOR

STOCKHOLM

ISAAC MARCUS’ BOKTR.-AKTIEBOLAG

1903.

Inledning.

Till kommittén för verkställande af utredning och afgifvande af förslag
rörande beskattningen af hvitbetsockertillverkningen.

Sedan kommittén nti underdånig skrifvelse den 4 december 1902
anhållit, att Knngl. Maj:t täcktes uppdraga åt två personer att senast
under januari och första hälften af februari månader 1903 besöka
Danmark, Tyskland och Frankrike samt, om tiden så medgåfve, Belgien
för att därstädes inhämta vissa för kommitténs arbeten erforderliga
upplysningar samt att, efter återkomsten, till kommittén afgifva berättelse
rörande sina under resan gjorda iakttagelser, uppdrog Kung!. Maj:t
enligt nådigt bref den 12 december 1902 åt undertecknade att för
angifna ändamål inom berörda tid besöka Danmark, Tyskland och
Frankrike, äfvensom afgifva berättelse i det af kommittén angifna
hänseende.

På grund af nämnda uppdrag hafva vi under sistlidne februari
månad besökt Danmark, Tyskland och Frankrike för att inhämta upplysningar
dels om de i dessa länder rådande produktionsförhållanden
för hvitbetor, dels om anordnandet af den bevakning och kontroll,
som sockertillverkningen i nämnda länder är underkastad. På hemresan
från Frankrike ägnade vi, i enlighet med den af kommittén
uttalade önskan, äfven några dagar åt studiet af samma förhållanden
i Belgien.

Tyvärr var dock tiden för vår resa så tillvida olämplig, som råsockerfabrikerna
öfverallt redan afslutat sin verksamhet för kampanjen.
Dessutom var både i Tyskland, Frankrike och Belgien sockerlagstiftningen
under omarbetning med anledning af Brysselkonventionen, till

hvilken alla tre staterna anslutit sig. I Frankrike och Belgien hade
man ännu icke ens utarbetat några närmare föreskrifter om den kontroll,
som under ett för dessa länder nytt skattesystem skulle komma att
tillämpas efter den 1 september 1903.

De korta redogörelser, som i det följande lämnas, hvila därför i
många väsentliga punkter på upplysningar, som meddelats af myndigheter
och tjänstemän, med hvilka vi under vår resa kommit i beröring
och hvilka både vid våra besök och efter vår hemkomst visat oss det
största tillmötesgående.

Från Danmark och Tyskland hafva vi erhållit en mängd olika
formulär till kontrakt för betleverans äfvensom en tämligen fullständig
samling formulär hörande till fabrikskontrollen i nämnda länder, och
skall denna formulärsamling särskildt öfverlämnas till kommittén, hvaremot
vi trott det vara obehöfligt att här bifoga densamma, så mycket
hellre som de viktigare formulären komma att till sitt hufvudinnehåll
refereras i berättelsen. Hvad Frankrike och Belgien beträffar, grundar
sig redogörelsen för fabrikskontrollen, sådan den kommer att gestalta
sig efter införandet af konsumtionsskatt, på de förordningar härom,
som delgifvits den med anledning af Brysselkonventionen utsedda
ständiga kommissionen vid dess sammanträde i Bryssel under nästlidne
juni och innevarande juli månader.

Vid våra studier hafva vi fördelat arbetet så, att undertecknad
Juhlin Dannfelt företrädesvis sysselsatt sig med betodlingen och förhållandet
mellan betodlarne och fabrikerna, undertecknad Ekstrand däremot
företrädesvis med sockertillverkningen och fabrikskontrollen.

Stockholm den 22 juli 1903.

Å. G. Ekstrand.

H. Juhlin Dannfelt.

Danmark.

Betodlingen.

Sedan Marggraf i midten af 18:de århundradet påvisat, att hvitbetor
innehålla socker, dröjde det ett hälft sekel, innan man i stort
sökte draga gagn af denna upptäckt. Den fabriksmässiga tillverkning
af betsocker, som Achard år 1796 började, lämnade dock vid de då
rådande sockerprisen mycket ogynnsamt ekonomiskt resultat, men då
några få år senare det af Napoleon påbjudna kontinentalsystemet spärrat
kontinentens flesta hamnar för införsel öfver hafven, stego prisen
å socker likasom å andra kolonialvaror till betydande höjd och under
dessa ändrade prisförhållanden börjades i åtskilliga länder fabriksmässig
beredning af socker ur betor, hvarvid utbytet ännu uppgick till blott
5 å 6 procent af råmaterialets vikt.

Äfven i Danmark gjordes vid denna tid ett försök att genom inhemsk
produktion tillgodose sockerbehofvet, men den år 1812 öppnade fabriken
måste snart åter nedläggas och först år 1872 kom betsockertillverkningen
i detta land att åter upptagas, i det att två fabriker (en på Laaland
och en i Odense på Fy en) då upprättades och sedan alltjämnt fortsatt
sin verksamhet.

På grund af den stora betydelse, som inkomsten af sockertullen
hade för statens finanser, kom den börjande sockertillverkningen icke i
åtnjutande af någon synnerligen välvillig behandling från de styrandes
sida, utan den beskattning, som genom lagen af den 3 maj 1873 pålades

Historik.

Förhållandet
mellan fabriker
och betodlare.

den danska betsockertillverkningen, var ej lindrigare utan snarare
strängare än den å infördt socker lagda tullen. De förändringar, som
genomförts åren 1877 och 1891, hafva något ändrat dessa förhållanden,
och fabrikationsskatten å socker är fortfarande, såsom nedan närmare
skall visas, blott obetydligt lägre än tullen.

Trots denna jämförelsevis hårda behandling har dock den danska
betodlingen och betsockeri illverkningen småningom tillvuxit, så att för
närvarande odlas betor å omkring 12,000 hektar med en skörd, som vid
landets sju råsockerfabriker lämnat högst något öfver 57,000 ton (år 1901)
socker, men den inhemska tillverkningen har dock i allmänhet ej räckt
att fylla mer än 2''3 till 3/''4 af den inhemska förbrukningen. För att
befordra export af socker har medgifvits eftergift af skatten, och därtill
beviljades år 1887 eu exportpremie af s/4 öre per pund (Va kilogram)
råsocker, en premie, som emellertid visade sig alldeles verkningslös i
jämförelse med de betydligt högre exportpremier, som i andra länder
beviljats, och därför åter afskaffades efter ett år. Exporten af socker
har dock fortgått om än i helt obetydligt omfång.

Om än, såsom nyss nämndes, betodlingen ökats, så har den dock
fortfarande hufvudsakligen blifvit inskränkt till de synnerligen bördiga
delar af riket, där den från början infördes, nämligen Laaland —
Falster, Fyen och södra Sjselland, och de planer, som tid efter annan
varit å bane, att utsträcka odlingen äfven till andra landsdelar hafva
realiserats endast i afseende på Möen, där en fabrik numera är i gång
i Stege. _ . . o

Betsockerindustrien har emellertid fortgått jämnt utan några häftiga
kastningar eller kriser. Delvis beror väl detta på de mindre gynnsamma
förhållanden, hvarunder den arbetat, hvilka ej lockat till hastig ökning
af betodlingen och därmed lätt följande öfverproduktion, men till detta
förhållande har tvifvelsutan äfven bidragit, att landets sockertillverkning
till allra största delen och numera i sin helhet ligger i händerna på eu
mäktig association, bolaget »De Danske Sukkerfabrikker», hvilket också
innehar landets alla tre raffinaderier och sålunda är allenarådande på
sockermarknaden såväl som gentemot betodlarne.

Det bildades visserligen år 1884 en andelssockerfabrik i Nykjöbing
på Falster, och denna fabrik är fortfarande i verksamhet, men hela dess
tillverkning går numera till De Danske Sukkerfabrikker.

Vid fem af de sex råsockerfabriker, som ägas af De Danske Sukkerfabrikker,
inköpas alla betor; den sjätte fabriken arbetar däremot med
dels köpbetor, dels sådana, som skördats vid bolagets eget jordbruk.
Vid andelsfabriken i Nykjöbing å Falster äro delägarne skyldiga att

för hvarje lott,, lydande å 300 kronor, odla 1 tunnland sockerbetor,
men dessa »andelsbetor» utgöra blott omkring V3 af fabrikens råmaterial,
resten köpes från utanför sammanslutningen stående landtman.

Begäret att få odla betor har aldrig varit så stort, att fabrikerna
hafva behöft göra något för att begränsa odlingen, utan tvärtom hafva
fabrikerna för att, försäkra sig om råmaterial bundit sina leverantörer
genom tioåriga kontrakt till odling af viss minsta areal.

Då de — jämfördt med svenska förhållanden — låga prisen på
sin tid väckt starkt missnöje bland leverantörerna och det var att befara,
att åtskilliga bland dessa skulle upphöra med odlingen, när deras
kontrakt utlupit, öppnades för sex år sedan underhandlingar om gynnsammare
villkor för leverantörerna, och genom att bevilja dem andel i
fabrikernas vinst lyckades det år 1897 att med de flesta odlarne afsluta
nya tioårskontrakt, hvilka voro alldeles lika med de förut gällande, med
undantag blott för det nämnda medgifvandet om vinstandel samt eu
mindre ändring i afseende på rätten att uppsäga kontraktet.

Enligt de nya kontrakten äro de viktigaste bestämmelserna följande: 1.

Landtmannen förbinder sig att under tio år för fabriken odla
sockerbetor å viss angifven areal, med skyldighet att hembjuda fabriken
äfven de betor, han utöfver minimiarealen producerar.

2. Fabriken förbehåller sig kontroll öfver: att betorna odlas på
lämplig jord (ej på myrjord eller på vallbrott); att olämplig gödsling ej
användes (ej latrin eller svafvelsyrad ammoniak, ej öfver 20U kilogram
chilesalpeter utan särskildt medgifvande; vanligt är dock numer att
tillåtelse lämnas att använda 300 kilogram chile per hektar, om äfven
300 kilogram 18—20 procentigt superfosfat gifves); att sådd sker i rätt
tid; att afståndet mellan plantorna ej blir för stort (vanligen 18 x 9 tum
= 45 x 22,5 centimeter); att gallringen sker i rätt tid (när 2 blad äro
utvecklade); att hackning och rensning ske i rätt tid; att betorna ej
upptagas, förr än fabrikens ombud erkänner dem vara mogna; samt
att de nackade betorna täckas.

3. Till odlingen skall användas frö, levereradt af fabriken till
marknadspris. Fabriken levererar äfven, om så önskas, konstgödsel.

4. Fabriken har rätt att bestämma, när betorna skola levereras,
och att bestämma, hur stor del skall läggas i stuka för senare leverans.

5. Fabriken mottager ej grönhufvade betor, ej sådana som hålla
mindre än 10 procent polariseradt socker, ej sjuka eller frusna betor
och ej sådana, som vuxit på större afstånd än i kontraktet bestämts.

6. Smuts och affall afdragas från vikten och beräknas efter prof

af 50 kilogram, hvars tvättning och rensning leverantören äger rätt
att öfver vaka.

7. Leverantören svarar för transporten, men får på bolagets banor
(på Laaland, Falster och Möen) betorna fraktade för visst pris (5 öre
för 50 kilogram), beräknadt efter tvättade betor, men om smutsprocenten
öfverstiger 8, betalas för smutsen som för betor.

8. Betorna betalas med 80 öre för 50 kilogram tvättade betor,

då Londonnoteringen för 88 procentigt tyskt betsocker prompt, fob
Hamburg i medeltal från den 1 september till den 31 december uppgår till
31 shilling 9 d.; för hvarje 3 d., som medelnoteringen öfver- eller
understiger nämnda belopp, tillägges eller afdrages 1 öre per 50 kilogram
betor. För jords lugna betor betalas ett tillägg (»nedkulingspenge»)
af 3 öre för 50 kilogram betor emellan den 15 november och den 15
december samt 6 öre efter sistnämnda dag. Snitslarne (vanligen 58 60

procent af rena betor) återlämnas utan betalning åt leverantörerna.

9. Vinstandelen till leverantörerna utgår med 25 procent af
bolagets nettovinst utöfver 5 procents utdelning åt aktieägarne; denna
vinstandel har växlat mellan 3 och 10 öre samt i medeltal sedan 1891
uppgått till mellan 7 och 8 öre per 50 kilogram betor.

10. Rätt att uppsäga kontraktet tillkommer: hvardera parten, om
odlarens egendom säljes eller utarrenderas eller hans bo kommer
under skifte samt om fabriken i två efter hvarandra följande år betalat
betorna med 55 öre eller lägre för 50 kilogram, däri ej inräknadt vinstandel,
»nedkulingspenge» och eventuella statspremier.

Andelsfabriken i Nykjöbing uppgör också med sina leverantörer
af köpbetor kontrakt, som i hufvudsak lära öfverensstämma med de nu
refererade. Betalningen för betorna, sedan de nya kontrakten underskrifvits,
har i medeltal utgjort 68 öre per 50 kilogram rena betor,
hvaraf vinstandel 7—8 öre, och det synes, som om man i jordbrukarekretsar
i allmänhet varit belåten med denna uppgörelse. Då emellertid
det kontraherade priset år 1901 uppgick till blott 53 öre och betorna
sistlidet år 1902 enligt kontraktens bestämmelse skulle betalats med
mellan 54 och 55 öre, hafva fabrikerna dock sistnämnda år betalat. 60
öre eller 6—5 öre öfver det stipulerade priset. Detta synes å vissa
håll hafva väckt missnöje, enär ju härigenom rätten att uppsäga kontrakten
beröfvats odlarne, under det att man å andra sidan framhåller,
att bolaget förfarit synnerligen liberalt, då det ju genom att betala
blott 56 i stället för som nu 60 öre kunnat hafva vunnit sin påstådda
afsikt att vilja göra bestämmelsen om uppsägningsrätten värdelös.

Om det ekonomiska resultatet för odlaren hafva visserligen inga Betodlingens
noggranna detaljerade upplysningar kunnat erhållas från dessa senare, resultat^
men på grund af i litteraturen förekommande uppgifter kan man dock
tillnärmelsevis beräkna, hur denna odling lönar sig under i Danmark
rådande förhållanden.

Kostnaden för betodlingen angifves af Erh. Frederiksen hafva i
medeltal för åren 1882—1890 utgjort vid hans jordbruk i närheten af
Nakskov 218 kronor 97 öre per tunnland, däri inräknadt jordränta 45
kronor per tunnland, och då medelskörden under samma tid utgjort

23.5 ton per tunnland, hafva betorna kostat 93 öre per deciton. Det i denna
beräkning upptagna skördebeloppet, 23,5 ton per danskt tunnland eller

42.5 ton per hektar, är visserligen ganska högt1 — värdet för den
använda kreatursgödseln är alls ej upptaget —, och slutresultatet kan ju
på grund häraf synas vara väl gynnsamt för en för vanliga förhållanden
gällande medeltalsberäkning, men å andra sidan må framhållas, att
kreatursgödselns verkan ju till stor del kommer efterföljande gröda till
del och att den ökade afkastning, som öfriga grödor lämna till följd
af den gödsling, som gifves, såväl som af den höga kultur, som jorden
i öfrigt får genom betodlingen, ej upptagits i räkningen. Arbetskostnaden
torde ock vara upptagen till fullt belopp, livilket för handarbetena
kontrollerats genom en jämförelse med de pris, som finnas upptagna
i ett kontrakt för år 1902 emellan en större jordbrukare på Falster och
förmannen för ett arbetslag polska arbetare. För kostnadsräkningens
användbarhet såsom grundval för de verkliga odlingskostnaderna, åtminstone
vid väl skötta jordbruk på god jord, talar ock, att Frederiksen i ett
år 1897 vid den andra nordiska landtbrukskongressen i Stockholm hållet
föredrag angaf 100 öre som ungefärliga produktionskostnaden för 100
kilogram sockerbetor. 1 2 Betalningen för betorna har, som redan nämnts,
under senare år utgått med i medeltal 68 öre per 50 kilogram eller
1 krona 36 öre per 100 kilogram, hvartill kommer värdet af alfallet,
som Frederiksen beräknar till 28 öre per 100 kilogram betor, hvadan
hela inkomsten skulle uppgå till 1 krona 64 öre per 100 kilogram.

Detta realisationspris öfverstiger det af framstående auktoriteter angifna
medelproduktionspriset så betydligt, att det äfven för jordbruk, där förhållandena
ställa sig mindre gynnsamma, och äfven om kostnad för

1 Skördeafkastningen för hela betodlingen i Danmark var enligt Erh. Frederiksen
för åren 1892—1896 blott 31,879 kilogram per hektar. Berättelse om andra
nord. landtbrukskongressen i Stockholm. Bil. 4.

2 Berättelse öfver andra nordiska landtbrukskongressen i Stockholm. Bil. 4.

Skattens och
tullens belopp.

kreatursgödsling lägges på betodlingen, bör lämna tillfredsställande
ekonomiskt resultat.

Det tyckes ock, som om odlarne voro någorlunda väl belåtna med
affären, ehuru visserligen som ett önskemål uttalas, att vinstandelen
må höjas till det dubbla mot den nu fastställda, och det säges, attlandtmännen,
om ej förr så vid de nu gällande kontraktens utgång, ämna
söka genomdrifva denna fordran.

För öfrigt synes bland betodlarne den meningen vara rådande,
att det lilla skydd, som den danska sockerproduktionen åtnjuter, är
tillfredsställande, så länge ej produktionen öfverskrider konsumtionen
inom landet. Ett ökadt skydd skulle, befarar man, locka jordbrukare i
äfven andra delar af riket, än där betodling nu äger rum, att slå sig
på densamma, och därmed skulle öfverproduktion snart inträda jämte därmed
följande lägre pris.

Sockertiilverkningen och kontrollen därvid.

I Danmark har sedan länge funnits en fabrikatskatt, som både
till belopp och form är bestämd genom en lag af den 3 maj 1873 med
några senare däri införda förändringar af oväsentlig betydelse.

Man skiljer mellan a-socker, som är mörkare än holländsk standard
n:o 19, och b-socker, som är lika med eller ljusare än denna standard.
Skatten för a-socker är 2V4 öre per pund = 4 Va öre pr kilogram. Skatten
för b-socker, hvartill äfven räknas kändis och alla slags raffinad, beräknas
så, att sju pund b-socker motsvara åtta pund a-socker. För bsocker
blir skatten därför 27? öre per pund = 5,14 öre per kilogram.

Med afseende på tullen göres äfven skillnad mellan mörkare och
ljusare socker, men så att gränsen här är n:o 18 holländsk standard.
Tullsatserna äro 6 öre per kilogram för mörkare än n:o 18 och 12 öre för
ljusare än eller lika med n:o 18. En följd häraf är, att tullskyddet
för socker, som är mörkare än n:o 18, utgör 17a öre per kilogram, för
socker mellan n:ris 18 och 19—7 1/2 öre, för ljusare än n:o 19—6,8 6 öre.

Skyddet för verkligt råsocker är således helt obetydligt, och det
är svårt att förstå, huru den danska sockerproduktionen kunnat hålla
sig vid lif under trycket af den premierade exporten från andra länder,
särskildt Tyskland. Förklaringen torde få sökas dels däri, att betpriset,
såsom förut blifvit visadt, är relativt lågt, dels däri, att alla råsockerbruken
på ett enda undantag när tillhöra ett stort bolag, som tillika
genom det stora raffinaderiet i Köpenhamn så godt som ensamt be -

härskar landets sockermarknad. Härigenom blir det möjligt för bolaget
att genom tullskyddet för raffinad hålla sig skadeslöst för den möjliga
förlusten på råsockret, och här spelar det höga skyddet för socker
mellan n:ris 18 och 19 eu stor roll, ty omkring hälften af allt i Danmark
konsumeradt socker är ett slags farina mellan n:ris 18 och 19, som har ett
skydd af 7V3 öre. Såsom senare kommer att nämnas, erlägges skatten
för det inhemska sockret i allmänhet af raffinaderiet, som tack vare
kreditoplagsinstitutionen kan inbetala skatten för den sockertyp, a- eller
b-, som den för tillfället vill fora i marknaden. Såsom ofvan nämnts,
måste sockret både för beskattning och förtullning jämföras med de
holländska ståndardprofven 18 och 19, men, emedan dessa äro javasocker
af en annan färgnyans än betsockret, plägar man vid jämförelsen göra
så, att standarden och det socker, som skall profvas, i lika stora flaskor
ställas i en svartmålad låda af järnbleck, försedd med lika stora utskärningar
för båda flaskorna. Om man nu i ett mörkt hörn af rummet
betraktar flaskorna, skall man finna, att den veiddiga ljusstyrkan
gör sig gällande, alldeles oberoende af nyansen, och att således javatyperna
kunna användas äfven på betsocker.

Emedan skatten utgår för det tillverkade råsockret och sålunda
är en fabrikatskatt till skillnad från konsumtionsskatt, som drabbar det
till förbrukning färdiga sockret, äro raffinaderierna fria från all kontroll,
hvaremot sådan måste utöfvas inom råsockerbruken till förekommande
af försnillningar. Råsockerbruken stå därför, så länge de äro i gång,
under ständig bevakning, både dag och natt, af tulltjänsteman. I Danmark
har nämligen tullstyrelsen högsta inseendet öfver de tillverkningar, som
äro underkastade accis, såsom brännvin, Öl och socker. Till bevakningens
underlättande skola fabrikerna uppfylla vissa villkor i fråga om
belägenhet och anordningar. Så skola alla för tillverkningen nödvändiga
lokaler — dock icke upplagsplatserna för oskurna betor och för
färdigt socker och ej heller rum för ångpannor och maskiner -— vara
samlade i en enda byggnad, som skall ligga fritt, utan förbindelse med
någon annan, och blott får innehålla de för driften behöfliga lokalerna.
Byggnaden får blott hafva en vanligen använd ingång till fabrikslokalerna,
alla andra ingångar skola hafva dörrar med två lås, af Indika
kontrollen uteslutande har nyckeln till den ena, liksom kontrollen är
berättigad att sätta sådana ingångar under särskildt tullförsegling med
hänglås, plomb eller sigill. Alla lokaler, hvari formar eller kidstallisationskärl
fyllas och tömmas eller hvari socker centrifugeras, skola
bilda en särskild afdelning af fabriksbyggnaden, sockerhuset, som blott
med en enda öppning får stå i förbindelse med de rum, hvari den

Kontrollen
öfver tillverkningen.

föregående behandlingen af saft och sirap äger rum, och likaledes blott
genom en enda öppning med hvilka som helst andra rum, vare sig
upplagsrum eller lokaler för sockrets vidare behandling. Till denna
öppning skall finnas en dörr med två lås, af hvilka kontrollen uteslutande
har nyckeln till den ena. Alla fönster skola vara försedda med
järntrådsnät, som ej kunna öppnas.

De af dessa bestämmelser, som angå andra lokaler än dem, hvari
formar och kristallisationskärl fyllas och tömmas eller hvari socker centrifugeras,
gälla ej, när hela den plats, hvarpå fabriken ligger, med
undantag af den vanliga ingången, omgifves med af kontrollen godkändt
stängsel, anbragt på lämpligt afstånd från byggnaderna. I detta
stängsel få ej finnas andra öppningar än sådana, hvartill finnas portar
med två lås, af hvilka kontrollen uteslutande har nyckeln till den ena.
På den fasad af byggnaden, hvari den vanliga ingången befinner sig,
får ej finnas någon annan ingång.

Man skiljer i den danska lagen strängt mellan följande afdelningar
inom en sockerfabrik: nämligen kokhuset, sockerhuset och lagret. Kokhuset
innefattar alla apparater för saftens utdragning ur betorna, rening
och koncentration. Sockerhuset inrymmer kristallisationskärlen och
centrifugerna och är ur kontrollsynpunkt den viktigaste delen af fabriken,
emedan råsockret, själfva skatt eobjektet, där afskiljes ur fyllmassorna.
Mellan kokhuset och sockerhuset får, såsom nämnts, ej finnas mer än
en passage, och invid denna har kontrollen i fabriken sitt hufvudsäte.
I eller vid denna passage ligga också de rör, som föra den färdiga
fyllmassan från kokhuset till sockerhuset, och hvilka sålunda stå under
kontrollens ständiga tillsyn. I sockerhuset har kontrollpersonalen att
omedelbart efter centrifugeringen företaga en klassificering af det utvunna
sockret såsom a- eller b-socker samt att i tillverkarens eller
hans ombuds närvaro noggrann! bestämma dess vikt. Vägningen sker
i bleckkorgar, som vanligen på linledningar föras in i lagret och där
tömmas, hvarefter de på återvägen ånyo vägas, men då tomma. Man
får på detta sätt den exakta vikten af det socker, som tillverkas och
inlägges på lagret. Vid klassificeringen utgår man naturligtvis från
den förutsättningen, att allt socker som erhålles ur samma kok är lika,
och säkerligen begår man intet misstag, om man anser allt socker, som
tillverkas under samma förhållanden, vara af samma klass. Ytterst
sällan anlitas kemisk undersökning af socker. Det uppvägda sockret
inlägges på magasinet. Nödiga vågar och vikter tillhandahållas af tillverkaren.
Vikten införes i uppvägningshäftet, som, när vägningen är
afslutad, förses med tillverkarens underskrift, livarjämte denne erhåller

en utskrift af uppvägningshäftet, upptagande det uppvägda sockrets
mängd och klass. Den från den utkristalliserade lista produkten erhållna
sirapen får genom ledningar rinna ner i stora behållare i källaren.

På detta sätt fortgår arbetet, ända tills betorna blifvit afverkade,
och denna period kallas betkampanjen — härefter inträder eu längre
eller kortare tids hvila i fabrikens verksamhet, till dess efterkampanjen
begynner, då sirapen inkokas till förnyad kristallisation. Nu för tiden
stannar man vid tredje, ofta t. o. m. vid andra produkt och erhåller slutligen
en restmelass, som ej vidare kaninkokas. Resultatet af fabrikens
hela verksamhet kommer således att föreligga i form af socker, a- och
b-socker, samt restmelass, och endast dessa produkter få bortföras från
fabriken. Däremot få sirap och fyllmassor ej aflägsnas därifrån utom
vid fabrikens upphörande på grund af olycka. Rest melassen är skattefri,
men dess bortförande får blott ske efter föregående anmälan af mängd
och bestämmelseort. Någon särskild undersökning af denna melass
företages ej, ty genom den kontroll, som äger rum, bör hvarje parti
melass, som finnes i fabriken, vara till sin natur känd af kontrollpersonalen.
Den enda användning af melassen, som skulle innebära
någon fara för skatten, vore dess ursockring, men den låga skatten och
tullen på socker göra en ursockring mindre lönande, hvarför någon
sådan ej förekommer i Danmark; ej heller till brännvin användes melass
i anseende till den dåliga smaken och lukten hos melassbrännvin. Melassen
användes därför nästan uteslutande till beredning af melassfoder.
Något har också exporterats, isynnerhet förr.

Antalet kontrollörer beror på fabrikens storlek och föreslås af närmaste
tullkammare men bestämmes af tulldirektoratet. Om fabriken
arbetar både dag och natt och har två uppvägningsställen för socker,
fordras sju ä åtta kontrollörer, har den blott ett vägningsställe, behöfvas
fem. En fabrik med ett vägningsställe och blott dagsarbete behöfver
tre kontrollörer. Innan efterkampanjen börjar, måste tillverkaren göra
anmälan därom, och för denna efterkampanj utses af vederbörande
ett behöfligt antal kontrollörer.

Såsom förut nämnts, hör i Danmark kontrollen öfver tillverkningsafgifterna,
såsom socker-, öl- och brännvinsskatt, under generaltullstyrelsen,
och kontrollörerna äro närmast tjänstemän under den tullkammare,
inom hvars distrikt fabriken ligger. Kontrollörernas aflöning
är olika, allteftersom de äro anställda vid den tullkammare, till hvilken
fabriken hör eller måste tagas från annat håll. Om de äro tullkammarens
tjänstemän få de 2 kronor 50 öre i dagaflöning, om de äro från
annat håll 5 kronor jämte ersättning för resa fram och åter. I lagen är före -

Antalet kontrollörer.

Skattens erläggande.

skrifvet, att kontrollörerna böra sätta sig in i tillverkningen, så att de på
hvarje punkt däraf genast kunna bedöma, om allt gått rätt till i fabriken.

Kontrollpersonalen i en fabrik har att meddela vederbörande tullkammare
uppgift på alla i fabriken företagna klassificeringar och vägningar
af tillverkadt socker, hvarefter tullkammaren beräknar afgiften
och hvar fjortonde dag sänder tillverkaren en uppgift på hvad han har
att erlägga i skatt. Tillverkaren häft ar för skatten, som, därest villkoren
för kredit ej äro uppfyllda, skall erläggas hvar fjortonde dag. Staten
behåller såsom pant under sitt lås en sockermängd, som räcker till att
täcka den förfallna skatten två gånger.

För åtnjutande af kredit på råsocker kan tillverkaren föra detta
antingen till sitt eget lager eller s. k. kreditoplag i Köpenhamn eller
ock till ett raffinaderi, som då på sitt kreditoplag mottager sockret och
öfvertager ansvaret för skatten därå.

Däremot kan råsocker ej föras från en råsockerfabrik till annan
sådan och ej heller mellan olika råsockerfabrikers lager. Afgiftskrediten
kan öfverhufvud ej öfverföras till någon annan kreditoplagsinnehafvare,
och inhemskt betsocker kan därför i allmänhet icke uppvisas som kreditoplagsbeliållning.
Ett undantag härifrån är, såsom nämnts, att råsocker
kan öfverföras till ett raffinaderis kreditoplag såväl omedelbart från
råsockerfabrik som från dess lager i Köpenhamn.

För att kontrollera, att på kreditoplagen intet försvinner utan
skatteinbetalning, verkställes en gång i kvartalet en revision, hvarvid
sockret på oplaget väges och beräknas såsom a-socker och b-socker;
såsom a-socker räknas utom egentligt råsocker äfven melis, som upptages
till 1V2 gånger sin vikt, samt lump och baster, som upptagas till
IV4 gånger sin vikt. Till b-socker räknas däremot verklig raffinad
såsom topp och kändis. Vid revisionen eller inventeringen på kreditoplaget,
som hör under tullstadgan och ej under sockerskattelagen, tillgår
helt enkelt så, att oplagsinnehafvaren redovisar sin skuld dels med
skattekvitton, dels med exportkvitton, dels med påföringsbevis till annat
kreditoplag, dels slutligen med förefintligt socker.

Aid export af inhemskt råsocker, hvilken kan ske både från
fabrikerna och från deras lager i Köpenhamn, afskrifves skatten utan
all premie. Vid export af raffinad och annat socker ljusare än n:o 18
holländsk standard lämnas däremot en direkt exportgodtgörelse af 6
öre pr kilogram, och som skatten för allt socker, som är ljusare än
n:o 19, är 5,14 öre, uppstår härigenom en liten exportpremie, som för
raffinad utgör 0,8 6 öre pr kilogram och för socker mellan n:ris 18 och 19

holländsk standard 1 Vs öre pr kilogram (skatten för sådant är nämligen
4Va öre).

Vid transport af obeskattadt socker väges och klassificeras det.

Några särskilda försiktighetsmått vidtagas ej, dock kan tullmyndighet,
som under vägen passeras, företaga en granskning, om den så
önskar. Först vid framkomsten till bestämmelseorten t. ex. kreditoplaget
i Köpenhamn, blir vikten och klassificeringen kontrollerad.

Före tillverkningens början har tillverkaren att skriftligen anmäla:

1) dagen för arbetets början,

2) om arbetet skall fortsättas oafbrutet eller, om så ei är, med
hvilka mellantider,

3) när arbetet antages blifva afslutadt,

4) hvilken mängd betor som sannolikt kommer att afverkas,

5) hvilket slag af socker, a- eller b-socker, som kommer att tillverkas,

6) huru saften skall utvinnas ur betorna, samt

7) antalet af alla vid tillverkningen behöfliga fasta och lösa kärl
jämte dessas rymd.

Anmälan utfärdas i två exemplar, af hvilka tullkammaren behåller
det ena och det andra, försedt med tullkammarens påteckning,
återlämnas till tillverkaren för att förvaras i fabriken, så länge driften
pågår. Ingen driftsanmälan mottages, som ej går ut på en utverkning
af minst 5,000 tpnder (ä ungefär 140 liter) betor i fortlöpande drift.

När betsaften blifvit inkokad och börjat fyllas på kristallisationskärlen,
anmäler tillverkaren detta (muntligen) för kontrollpersonalen,
som infinner sig för att öfvervara fyllningen. Efter slutad fyllning
antecknas i »kontrollboken»:

1) tiden, när fyllningen började,

2) när den slutade,

3) kokets nummer,

4) antalet kärl som fyllts,

5) på hvilket ställe i sockerhuset de äro uppställda, samt

6) kokets märke.

Sedan fyllningen afslutats, sättas alla dörrar, som föra från sockerhuset,
där fyllningen sker, till kokhuset och till lagret, under tullens
läs. med undantag af dörren vid kontrollpersonalens kontor, genom
hvilken allena all passage från sockerhuset till kokhuset äger rum.

När kristallisationskärlen skola tömmas och sockret centrifugeras,
anmäles detta för kontrollpersonalen, som har att närvara vid centri -

Tillverkarens

anmälnings skyldighet.

fugeringen och. den därpå följande uppvägningen samt att i kontrollboken
göra följande anteckningar:

1) när tömningen började,

2) hvilket kok som uttagits,

3) antalet tömda kärl,

4) platsen för deras uppställning,

5) kokets märke, samt

6) fyllmassans totala ne! to vikt.

Socker kan uttagas från lagret och återtagas i driften, för hvilket
ändamål tillverkaren bar att skriftligen anmäla mängden och beskaffenheten
(a- eller b-soeker) däraf. Sedan det uttagna sockret blifvit undersökt
och attesteradt af kontrollpersonalen och i dennas närvaro upplöst
i fabriken, afföres den uttagna mängden från lagerbehållningen,
och tullkammaren underrättas härom genom dupplett af anmälningssedeln.

Äfven importeradt kolonialsocker och importerad kolonialsirap
kunna på samma sätt efter anmälan uttagas från tullen och upplösas i
en råsockerfabrik. För sådant socker och sirap godtgöres tullafgiften,
hvars belopp afgår på tillverkarens skuld för t i 11 v e r k n i n g s sk åt t, men
någon afskrifning i kreditoplaget för så användt kolonialsocker eller
-sirap äger ej rum. Enligt de upplysningar, vi inhämtat, vill detta
med andra ord säga, att kolonialsocker och -sirap alldeles befrias från
tull, när de användas i en betsockerfabrik, hvilket medgifvande afser
att förbättra det inhemska betsockret. Efter behandlingen i fabriken få de
emellertid vidkännas sin del af den inhemska fabrikatskatten. Importeradt
råsocker, som är afsedt för omarbetning i ett raffinaderi, måste däremot
betala tull likaväl som det importerade socker, som direkt förbrukas.
Bokföringen De journaler, som för närvarande föras i de danska fabrikerna,

i fabrikerna. -rQ • ]lufvuc[sak följande:

a) kontrollboken, som skall föras af kontrollpersonalen och innehåller
en öfversikt öfver hela tillverkningen för hvarje dag,

b) betjournal (roehefte),

c) fyllningsjournal (fyldningshefte), som angifver tiderna när fyllmassorna
hällas i kristallisationskärlen, samt

d) tömningsjournal (tomningshefte), som angifver tiderna för kristallisationskärlens
tömning på centrifugerna.

Sistnämnda tre journaler b), c) och d) skola enligt lagen föras af
tillverkaren men föras dock vanligen af kontrollpersonalen; af denna
skall slutligen också föras en

e) vågjournal (opvejningshefte), hvari för hvarje kok upptagas

alla särskilda viktposter, både brutto- och taravikt. Sedan hela koket
blifvit uppvägdt, införes nettovikten därå i kontrollboken.

Slutligen har tullkammaren att till generaldirektoratet inlämna
en öfversikt öfver tillverkadt socker m. m. dels för betkampanjen
omedelbart efter dennas slut, dels för efterkampanjen, sedan denna
afslutats. Dessa öfversikter utvisa dels huru mycket socker som tillverkats
vid fabriken ifråga, dels huru mycket socker fabriken har på
sitt lager samt på sitt kreditoplag i Köpenhamn.

Statistiken öfver sockertillverkningen är i Danmark ej så fullständig
som i många andra länder. Så finnes ingen uppgift om afverkade
betor och om betornas sockerhalt och ej heller om afkastningen
af betor pr hektar. Emellertid erforo vi af direktören för »De Danske
Sukkerfabrikker», att vid de råsockerfabriker, som tillhöra detta bolag,
det utvunna råsockret och betornas sockerhalt varit:

			råsocker i	polariseradt socker
			procent af betvikten		i betorna
			högst	lägst medeltal
år	1898-	-1899 ....................	..................... 11,82	—	- -
11	1899-	-1900 ....................	...................... 11,98	—	- -
11	1900-	-1901 ...................	...................... 12,9	—	- -
11	1901-	-1902 ....................	.................... 12,8	13,5	15,0 14,14.

Vid en jämförelse med förhållandena i Sverige framgår, att sockerhalten
i de svenska betorna, som år 1901—1902 växlat mellan högst
17,30 och lägst 13,02 med ett medeltal af 14,97 procent af betornas
vikt, ej är mycket högre än i Danmark, och detta ehuru skattesystemet
i Danmark ej medför någon särskild premie på sockerrika betor. Hvad
det ur betorna utvunna sockret beträffar, var detta under de nämnda
åren i Sverige:

i procent
af betvikten.

1898— 1899 .............................. 12,33

1899— 1900 .............................. 12,99

1900— 1901 .............................. 13,io

1901— 1902 ............................. 13,87. I

I dessa siffror ingår äfven det ur melassen vunna sockret, hvaremot
i Danmark af skäl som förut framhållits, ingen melassursockring
förekommer. Äfven förut men i synnerhet under de båda åren 1900—
1901 och 1901 —1902 har i Sverige en stor och kanske största delen af

Statistik.

melassen ursockrats, hvarför de danska utbytestalen ej äro fullt jämförbara
med våra. Dock synas de ej jäfva den slutsatsen, att de danska
fabrikerna både med afseende på teknisk utrustning och de använda
hvitbetornas beskaffenhet äro så godt som likställda med de svenska
och under de senaste åren i regeln haft ett för hvarje år stegradt
sockerutbyte.

Tillverkningen af betsocker i Danmarks sju fabriker under senare
åren synes af följande tabell, hvari äfven upptagas in- och utförsel af
socker.

	Betsocker.	Summa. Millioner kg.	Import. Millioner kg.	Export. (blott a-socker) Millioner kg.
Klass a. Milloner kg.	Klass "b. Millioner kg.
1898 .........	29,89	5,74	35,63	17,25	2,89
1899 ........	22,35	17,48	39,83	29,75	2,24
1900 .........	27,56	22,91	50,47	24,81	2,50
1901 ........	42,99	14,78	57,77	30,28	2,01
1902 .........	27,02	11,80	38,82	19,08	1,49

Hela den erlagda skatten utgjorde:

1901 ............... 2,103,245 kronor, hvaraf för a-socker 1,073,637 kronor.

1902 ............... 2,399,117 „ „ „ „ 1,477,852 „ I

Under de sista 5 åren 1898—1902 har skatten i medeltal uppgått
till 2 millioner kronor per år.

Förbrukningen af socker inom landet har under senare åren betydligt
stigit och beräknades:

1898	till	63,45	millioner kilogram	eller	per	individ 25,5 kilogram.
1899	77	64,43	77	77	77	77	77	26,3	77
1900	77	66,55	77	77	77	77	77	27,1	77
1901	:)7	74,17	77	77	77	77	77	30,0	77
1902	77	69,83	77	77	77	77	77	28,0	77

I Danmark uppgår sockerkonsumtionen per individ till 8 å 10
kilogram mer än i Sverige.

De sju danska hvitbetsockerfabrikernas tillverkning under åren 1901
och 1902 synes af följande tabell.

Fabriken i	1901. Tillverkadt socker i kilogram.	1902. Tillverkadt socker i kilogram.
Klass a.	Klass b.	Summa.	Klass a.	Klass b.	Summa.
Stege ....................	3,644,089	3,790,362	7,434,451	578,718	4,257,080	4,835,798
Nykjöbing ............	9,633,723	1,100	9,634,823	6,287,658	1,058	6,288,716
Höjbygaard .......	5,214,300	—	5,214,300	3,793,396	—	3,793,396
Maribo ................	7,274,025	8,541	7,282,566	4,204,210	— —	4,204,210
Nakskov................	7,349,427	6,427,856	13,777,283	8,018,806	3,170,964	11,189,770
Odense ................	5,406,127	—	5,406,127	3,256,720	— —	3,256,720
Assens ................	4,466,322	4,057,005	8,523,327	880,730	4,373,690	5,254,420
	42,988,01314,284,864\|57,272,877	27,020,23811,802,792 38,823,030

En jämförelse med de svenska fabrikerna visar, att medeltillverkningen
per fabrik utgjorde,

1901—1902 1902—1903

i Sverige 7,375,253 kilogram 4,217,542 kilogram (appoximativt)

i Danmark 8,181,840 „ 5,546,149 „

Af de båda anförda åren var 1901—02 både i Sverige och Danmark
alldeles ovanligt gynnsamt, hvaremot 1902—03 nästan var ett
missväxtår, hvad hvitbetor angår. Genomsnittstillverkningen är för de
danska fabrikerna afsevärdt högre än för de svenska, och ingen fabrik
i Sverige kan mäta sig med den i Nakskov, hvars tillverkning 1901—02
var mer är 2 millioner och 1902—3 mer än 5 millioner kilogram större
än vår största fabriks, den i Köpinge. De öfriga danska fabrikerna
äro af ungefär samma storlek som våra.

Tre af de danska fabrikerna, nämligen i Stege, Nakskov och
Assens, hafva saftstationer. Assens, som ligger på Fyen, har sin saftstation
vid Kolding i Jutland, och därifrån transporteras betsaften i
särskildt därtill inrättadt ångfartyg till Assens. Vid de båda andra
fabrikerna pumpas saften på vanligt sätt genom rör från stationen till
fabriken.

Slutligen är det oss en kär plikt att här omnämna den tacksamhetsskuld,
hvari vi stå till Toldinspektör J. L. Moltzen och Fuldmaegtigen
i Generaldirektoratet C. P. Greisen, hvilka genom råd och
upplysningar samt genom att tillställa oss en fullständig samling formulär
rörande såväl tillverkningskontrollen som kreditoplaget högst väsentligt
underlättat vårt arbete.

Historik.

Tyskland.

Betodlingen.

Om än betsockertillverkningen kan sägas leda sitt första upphof
från detta land, i det att ej blott upptäckaren af betans sockerhalt,
Marggraf, var tysk, utan ock de första fabrikerna för denna tillverkning
upprättades i Tyskland under år 1802 och närmast följande år, så
dröjde det dock ganska länge, innan denna fabrikation efter det första
misslyckandet åter upptogs.

Först sedan den franska betsockerfabrikationen genomkämpat sin
i ekonomiskt hänseende första svåra tid och genom förbättrad teknik
och fortgående förädling af betorna till högre sockerhalt utvecklats till
en ekonomiskt gifvande industri, upptogs saken å nyo i Tyskland.
Från år 1836 inrättades nu sockerläbriker i Tyskland i år för år växande
antal, och redan vid 1830-talets slut voro öfver ett och ett hälft hundratal
tyska fabriker i gång, hvilka ur 220,000 ton betor utvunno 12,650 ton
råsocker eller 5,7 5 procent af betornas vikt. Den förlust i minskad
inkomst af sockerskatt, som härigenom orsakades statskassan, föranledde,
att betsockertillverkningen redan år 1840 belädes med skatt. Denna utgick
först med 5 Pfennige pr 100 kilogram betor och har sedan småningom
höjts, tills den år 1885 nådde 1 mark 70 Pfennige för samma kvantitet.
Dessa återkommande höjningar i beskattningen tycktes visserligen för
något år minska tillverkningens omfattning, men på det hela har denna
varit stadd i jämn stigning. Efter den sistnämnda skattestegringen år 1885

visade sig emellertid en afgjord tillbakagång, tills betskatten år 1888
samtidigt med införandet af en konsumtionsskatt på socker åter säuktes
till 80 Pfennige. Sedan dess bar tillverkningen åter varit stadd i jämn
ökning, så att Tyskland för närvarande med omkring 400 fabriker, som
tillverkningsåret 1901—02 ur 15,7 millioner ton betor framställde 2,3
millioner ton socker, stod främst bland alla sockerproducerande länder.

Den tyska sockertillverkningen bär alltsedan början af 1880-talet
öfverstigit den inhemska konsumtionen, och från denna tid har en alltjämt
stigande export af socker ägt rum. Denna hade underlättats
eller kanske rättare möjliggjorts genom eu exportgodtgörelse, som
öfverskridit den erlagda skatten med under olika tider växlande belopp.

Det skydd och de exportpremier, som sålunda beviljats Tysklands
betsockerindustri, hafva framlockat eu alltmer utsträckt betodling,
hvilken från de mer centralt belägna, särdeles fruktbara trakter, provinserna
Sachsen, Anhalt och Schlesien, där odlingen först började och
där den fortfarande bedrifves med största intensitet, spridt sig till
snart sagdt alla delar af riket, äfven de mindre fruktbara, såsom de
nordöstra provinserna Ostprenssen, Pommern och Posen.

Då öfverproduktionen äfven i andra länder starkt tilltagit och en
af de förnämsta konsumenterna, Nordamerikas Förenta Stater, börjat
att genom egen tillverkning fylla sitt sockerbehof, samt prisen å världsmarknaden
därigenom starkt nedpressats, har det skydd och de exportpremier,
som, såsom nyss nämnts, beviljats den tyska sockertiilverkningen,
ej längre varit tillräckliga för att göra sockerindustrien rentabel utan
detta har lyckats endast genom en sammanslutning eller så kallad kartell
mellan fabrikanterna, afsedd att genom uppehållande af höga priser på
den inhemska marknaden kunna täcka den förlust, som eu export till
underpris medfört.

Huru dessa förhållanden skola gestalta sig efter senaste Brysselkonventionens
trädande i kraft, är en fråga, som är svår att besvara.
I alla uti betodling och sockertillverkning intresserade kretsa''- motses de
genom anslutningen till konventionen skapade förhållandena med stor
misströstan.

Den storartade utveckling, som Tysklands sockerindustri undergått,
har bestått ej blott i tillverkningens tilltagande storlek, utan
äfven i afseende på betornas förädling till högre sockerhalt. Under
det att sockerutbytet vid fabrikationens början, såsom redan anförts,
utgjorde blott 5,7 5 procent, har det småningom stigit, så att det numera
under gynnsamma år uppgår till i medeltal 14 procent af betornas
vikt. Till denna framgång har man velat se en medverkande orsak i
den i Tyskland antagna grundvalen för beskattningen. Då skatten

Betornas förädling.

Förhållandet
mellan fabriker
och betodlare -

nämligen utgick på grund af det använda råmaterialets mängd, låg
det en stor ekonomisk fördel i att arbeta med sockerrika betor.

Ett ifrigt arbete har ock nedlagts på betornas förädling, ett arbete,
som visat sig såväl i en stigande sockerhalt hos betorna, som ock
häruti, att de blifvit mindre känsliga för sådana omständigheter, som
äro ägnade att sänka densamma. Således, under det man förr fick
vara mycket försiktig vid användning af såväl kväfverika gödselmedel
som ock klorhaltiga kaligödselsalter, om ej sockerhalten skulle sänkas,
och fabrikerna därför gjorde stora inskränkningar i odlarens rätt att
gödsla betfälten, så tåla de nutida förädlade sockerbetorna utan skada
användning af betydliga mängder såväl chilesalpeter som klorhaltiga
kalisalter.

Arbetet med betornas förädling blef i början af 1880-talet i viss
mån organiseradt och underkastadt kontroll, i det att professor Msercker
i Halle då anordnade profodling med frö från olika fröodlare, hvilka
därigenom fingo en stark sporre till att söka öfverträffa hvarandra i
frambringande af betor, som kunde lämna stor mängd socker på
arealenhet.

Resultatet har, som redan antydts, blifvit synnerligen godt, i det
att de nutida tyska betstammarne stå mycket högt såväl i afseende på
sockerhalt som på god form och ansenlig storlek, och detta förädlingsarbete
är nu så väl grundadt och ordnadt, att framgången fortgått
oförminskadt äfven sedan år 1891 skattesystemet ändrats, så att materialskatten
från år 1892 ersatts af en konsumtionsskatt på den färdiga
produkten och skattesystemet sålunda ej numera är eu sporre till arbete
på höjande af betornas sockerhalt.

Af fabrikerna hafva ett stort antal upprättats genom sammanslutning
af ortens jordbrukare, hvilka förbundit sig att för hvarje aktie
å t. ex. 1,000—5,000 mark odla betor å viss minsta areal för leverans
till fabriken. I regel anskaffa dock dessa fabriker en större eller mindre
del af sitt råmaterial genom köp från utomstående odlare, och därjämte
finnes, dock i mindre antal, fabriker, som helt och hållet arbeta med
köpbetor, hvilka dock i regel levereras efter i förväg för ett års odling
upp gjordt kontrakt.

Aktieägarne betinga sig i allmänhet något bättre villkor för sin
leverans, än som medgifves de fria odlarne, men i öfrigt pläga de vara
underkastade samma bestämmelser som gälla för leverantörer af köpbetor.

Dessa leverantörer bindas alltid genom för det löpande året gällande
kontrakt, hvars bestämmelser i hufvudsak äro öfverensstämmande med

de ofvan för danska leverantörer anförda, men vanligen än mer specificerade.

Leverantören förbinder sig sålunda alltid att leverera betor från
vissa, till arealen bestämda, fält, och oftast älven att ej lämna betor åt
annan fabrik, samt underkastar sig kontroll af fabrikens ombud öfver
betornas odling.

I regel intages i kontraktet förbindelse att odla betorna på lämplig
jord — ej sankt belägen eller myrjord — på lämplig plats i växtföljden
och med lämplig gödsling, allt för att betor af hög sockerhalt
och renhet skola erhållas. Efter baljväxter, särskildt klöfver, lucern
och esparsett, likasom på vallbrott tillåtes aldrig betodling, och stundom
föreskrifves, att jorden ej på två år får hafva burit kväfvesamlande växter
eller andra foderväxter; likasom ock kål, lök och andra gödselfordrande
växter stundom angifvas som otillåtna förfrukter.

I afseende på gödsling afse bestämmelserna att förekomma för starkt
kväfveupptagande. Därför förbjudes alldeles användning af gödselvatten
och kompost samt göres den inskränkning, att kreatursgödsel ej
får gifvas färsk och ej inbringas i jorden senare än föregående höst;
stundom föreskrifves, att endast half kreatursgödsling får användas.
Vanligen föreskrifves, att ingen gödsling får ske efter sådden, en bestämmelse,
som afser att hindra öfvergödsling med chilesalpeter, och
användningen af detta gödselmedel är dessutom inskränkt genom angifvande
af en viss största mängd, 50 —100 kilogram per Morgen
(= 200—400 kilogram pr har), hvarvid ytterligare föreskrifves, att mot
den tillförda kväfvemängden skall svara ett visst minimum af vattenlöslig
fosforsyra, vanligen i förhållandet kväfve : fosforsyra =1:1 eller
1 : 1,5.

Många fabriker förbjuda egendomligt nog helt och hållet användning
af kalisalt — helt säkert en antikverad ståndpunkt, då ju numera är
konstateradt, att dessa salter kunna i hög grad öka sockerhalten.

Rörande odlingen gifvas mer eller mindre detaljerade bestämmelser
såsom om tidig sådd, afstånd mellan raderna (vanligen högst 14 tum)
och i raden (vanligen högst 10 tum), gallring i rätt tid, tre handhackningar
o. s. v.

Frö lämnas alltid gratis af fabriken, vanligen till en mängd af
14—16 Pfund per Morgon (28—32 kilogram per har), och endast detta
frö får användas; ofta bestämmes, att om betskörden till följd af underhaltig
beskaffenhet eller af annat skäl ej levereras, skall det erhållna
fröets värde återgäldas med 36—40 Pfennige per Pfund (65—72 öre
per kilogram).

Så godt som alltid förbjudes att afblasta betorna före skörden.
Om dennas utförande lämnas föreskrifter, som äro afsedda att hindra
betornas försämring. Särskildt påbjudes, att betorna skola skyddas för
solsken och frost, och att de därför böra läggas i hög och noga täckas
med blast, om de ej kunna direkt levereras strax efter upptagningen.

I afseende på betornas leveransduglighet bestämmes, att sjuka, »grönhufvade»,
ihåliga eller af frost, hagel eller öfversvämning skadade betor
ej mottagas, stundom äfven att betorna ej få vara »stora» samt att alla
»stocklöpare», d. v. s. betor, som skjutit blomstjälk första året, skola
aflägsnas från fältet före skörden. För leveransduglighet är alltid en
viss lägsta sockerlialt bestämd, förr vanligen 11 —12 procent, numera
oftast 12,5—14 procent polariseradt socker; i händelse af lägre sockerlialt
är fabriken ej skyldig mottaga betorna till öfverenskommet pris, utan
detta bestämmes då enligt öfverenskommelse eller ock göres i kontraktet
bestämdt afdrag. Så t. ex. afdrages vid en fabrik 10 Pfennige per 50
kilogram för hvarje procent lägre sockerlialt, om sockerhalten understiger
det bestämda 12 procent, och 20 Pfennige, om den är lägre än

II procent. I händelse betorna ej mottagas, skall erhållet frö ersättas.

Betorna levereras än vid fabriken, än å banvagn vid närmaste
station, och i det senare fallet betala eu del fabriker frakten, hvarvid
dock förekommer, att ett tillägg af t. ex. 5 Pfennige pr 50 kilogram
betalas för betor levererade fritt vid fabriken. Då köparen betalar
frakten, är villkor, att det skall vara jämna vagnslaster och att betorna
ej skola hålla mer än normalt (vanligen högst 8 procent) smuts; i
motsatt fall sker afdrag å betalningen för betorna. Vanligen beräknas
smutsprocenten, som afdrages från netto vikt en, till 8 (stundom 6 eller
10) procent, och endast om betorna synas vara orenare, bestämmes
smutsmängden (hvari äfven räknas nackar med kvarvarande bladbaser)
genom rengöring af ett uttaget prof. Om smutsprocenten är hög, är
enligt vissa kontrakt leverantören underkastad extra nedsättning i betpriset
t. ex. 1 Pfennige per 50 kilogram för hvarje öfverstigande procent
eller till och med 10 procent af det kontraherade priset. Oftast förbehålla
sig fabrikerna rätt att vägra mottaga betor med hög smutsprocent
(14—20—30 procent).

Priset, som bestämmes olika i kontraktet, om leverantören tar tillbaka
snitsel (vanligen 40 procent af betvikten) eller ej, varierar högst
betydligt på olika platser och är lägst i Ostpreussen och i allmänhet
i rikets nordöstra delar samt högst i västern; det har under senaste
åren plägat växla mellan 1,6 0 och 2,2 0 Mark pr 100 kilogram.

Några fabriker lämna en efterbetalning af 5 Pfennige per 50 kilogram
neitovikt, om råsockrets medelpris för tiden från den 1 oktober
till den 31 december nppgår till 9 Mark eller mera enligt Magdebnrger
börsnoteringen för 88 procent rendement.

Snitslarne få, såsom nämnts, i regel återtagas af leverantören
till en mängd af 40 procent af betvikten, men en ofta förekommande
bestämmelse är, att leverantör ej får till annan försälja honom tillkommande
snitslar. Stundom förekommer, att för hvarje 20 procent af
betvikten snitslar, som leverantören tagel’, afdrages 5 Pfennige per 50
kilogram betor. Å andra ställen ha snitslarne sålts till ett pris af 12
Pfennige per 50 kilogram friska snitslar.

1 de flesta fall reserverar sig fabriken frihet från kontraktet för
den händelse att fabriken genom eldsvåda eller annan oförutsedd händelse
sättes ur arbetsdugligt skick. I Magdeburgertrakten öfvertagas betorna i
sådant fall af en för ändamålet bildad förening: »Verband zur Verwertung
der Zuckerrubenvorräte in Unglucksfällen».

Slutligen innehålla en del leveranskontrakt bestämmelser, att
leverantör, som ej uppfyller sitt kontrakt, är skyldig att betala en skadeersättning
uppgående till 30—100 mark per Morgen kontraherad betareal.

I afseende på betodlingen och betsockertillverkningens ekonomi Betodlingens
finnas talrika upplysningar dels i litteraturen, särskildt i den af professor ek","ljI]t''ljka
Howard utgifna redogörelsen för en mängd jordbruk, och dels i af
särskilda sakkunnige år 1902 på begäran af rikskanslären afgifna
yttranden, af hvilka vi hade tillfälle taga del i det preussiska finansministeriet
i Berlin.

Enligt en detaljerad beräkning från 1882 öfver betodlingen i
Braunschweig uppgingo kostnaderna för hela odlingen per hektar till
499 Mark eller vid en skörd af 28 ton betor till 1 mark 78 Pfennige
per 100 kilogram, en kostnadsberäkning, som dock innehåller lågt skördetal
och, efter hvad det vill synas, mycket höga arbetskostnader. Enligt
Howardska räkenskaperna växlade kostnaderna vid 98 jordbruk mellan
1 Mark 22 Pfennige och 3 Mark 38 Pfennige för 100 kilogram betor,
och i 57 fall af dessa 98 understego kostnaderna 2 Mark. Enligt uppgifter
i de sakkunniges yttranden kunna betor i Posen och angränsande
landsdelar odlas för 1 Mark 20 Pfennige, under det att priset i allmänhet
uppgår till inemot 2 Mark pr 100 kilogram.

Enligt dessa ganska samstämmande uppgifter växlar produktionskostnaden
rätt betydligt, till väsentlig del beroende på olika arbetspriser
och jordränta, men i medeltal skulle enligt dem betorna produceras
till föga under 2 Mark per 100 kilogram.

Skatt och
tull.

Fabrikernas

anordning.

I de anförda yttrandena af sakkunnige förekommer följande beräkning
af betsockertillverkningens rentabilitet. Under den prisnotering
å råsocker, som för tillfället gällde i Danzig, 12 Mark 60 Pfennige per
100 kilogram, och under antagande af ett rendement af 12 procent
första produkt skulle denna från 100 kilogram betor vara värd 151,2
Pfennige, hvartill kommer 18 Pfennige för efterprodukter och melass
= 169,2 Pfennige. Härifrån afgår fabrikationskostnaden, som skattas
till 80 Pfennige per deciton betor, hvarigenom erhålles ett värde af
89,2 Pfennige per 100 kilogram betor. Exportpremie och kartell uppskattas
till 4 Mark 50 Pfennige per 100 kilogram socker, motsvarande
54 Pfennige per 100 kilogram betor, och sålunda erhålles ett nettovärde
af 143,2 Pfennige per 100 kilogram betor.

Enligt en annan i samma aktstycke förekommande beräkning
upptagas betorna till ett värde af 1 Mark 60 Pfennige pr 100 kilogram.
Dessa uppgifter, som lämnats af personer, som äro både odlare och
delägare i fabriker, äro dock uppenbarligen väl ogynnsamma, och
sanningen torde nog vara, att med de betpris, som faktiskt betalats
under senaste år, 1,6 0—2,2 5 Mark per 100 kilogram, hafva både odlare och
fabriker stått sig.

Helt annat blir däremot förhållandet, då Bryssel-konventionens
bestämmelser skola träda i kraft.

Sockertillverkningen och kontrollen därvid.

1888 har Tyskland delvis och 1892 fullständigt öfvergått till
konsumtionsskatt. Denna, som hittills varit 20 Mark, blir efter den 1
september i år 14 Mark, medan tullen, som förut varit 40 Mark, enligt
Brysselkonventionen kommer att sänkas till 18,8 0 Mark. Sockerskatten
har hittills erlagts af den, som öfvertagit sockret till fritt bruk, men nu
har stadgats, att ägaren af den fabrik, hvarifrån sockret utgår till
konsumtion, ansvarar för skatten. Enär skatten är en verklig konsumtionsskatt,
blir dess belopp lika för allt slags socker, som utgår till
konsumtion, vare sig det är raffinad eller råsocker.

För underlättande af kontrollen måste sockerfabrikerna antingen
vara fullständigt inhägnade eller ock så inrättade, att de lokaler, hvari
sockerlösningarna kristallisera och sockret vidare bearbetas eller förvaras,
likasom de rum, i hvilka melasser befinna sig, äro afskilda från
den öfriga fabriken och afstängda utåt. I allmänhet gäller, att fabriken

ej får hafva flera portar än som äro absolut nödvändiga för driften.
Både ytterportar och inre dörrar måste kunna sättas under kronans
lås. En mycket stor melassursockringsanstalt i Oschersleben i närheten
af Magdeburg var helt och hållet omgifven med trådgaller, i hvilket
endast funnos två portar, en för järnvägsvagnar och en för åkande och
gående; vid båda portarne funnos vakter i små vaktstugor. Det faller
af sig själft, att alla fönster äro försedda med galler, hvarvid dock
fönster i öfre våningar efter kontrollmyndighetens medgifvande kunna
lämnas utan sådana. Vid öfvergången från råmaterial- till konsumtionsskatt
måste en hel del äldre fabriker förändras till öfverensstämmelse
med de nya fordringarna på fabrikernas byggnad, och i Tyskland gäller
den uppfattningen, att staten i dylika fall bör åtaga sig utgift erna
härför. Det uppgafs, att statens utlägg för detta ändamål kunde uppskattas
till omkring 3 millioner Mark, en summa som synes tämligen
obetydlig i anseende till den stora mängden sockerfabriker, men sannolikt
har på många ställen af vederbörande myndigheter afsevärda lättnader
i kontrollen medgifvits.

Enligt närmare bestämmelser af regeringen kan en sådan lättnad
i kontrollen medgifvas äldre raffinaderier och särskildt k andisko kerier, i
det att skatten beräknas redan vid råsockrets införande i fabriken på
grund af ett viktsafdrag såsom raffinationsförlust eller ock blott efter
fabrikens böcker, men det måste dock tillses, att sockret verkligen
undergår en omarbetning i fabriken. Den, som åtnjuter förmånen att
få skatten beräknad på det råsocker, som införes i fabriken, måste likväl
förplikta sig att ej införa skattefri melass i sin fabrik. Viktsafdraget
skall vid de raffinaderier, hvilkas affallslösningar regelbundet hafva en
kvotient under 70, omfatta både fabrikationsförlusten och restmelassen.
År kvotienten 70 eller däröfver, skall afdraget omfatta fabrikationsförlusten
och */j af restmelassens vikt.

Det åligger tillverkaren att åt bevakningspersonalen anskaffa lämpliga
rum inom eller utom fabrikslokalerna. Utom det för själfva
tjänsten afsedda expeditionsrummet har tillverkaren att på begäran tillhandahålla
kontrollpersonalen ett rum för vistelse utom tjänsten samt för
natten.

På landet kan tillverkaren vid behof åläggas att skaffa de i fabriken
fast anställda kontrollörerna bostad enligt närmare bestämmelse af skattemyndigheten.
Såväl för denna bostad som ock för det nämnda uppehållsrummet
lämnas ersättning efter öfverenskommelse eller, om sådan ej
kan träffas, efter bestämmelse af högre myndighet.

Innan en ny sockerfabrik får anläggas, har tillverkaren att hos

Tillverknin gen.

den lokala skattemyndigheten (Iiauptsteueramt) förevisa byggnadsplan
för granskning ur kontrollsynpunkt. Det är dock provinsialförvaltningen
(Direktivbehörde), som meddelar tillstånd till fabrikens byggande eller
föreskrifver de förändringar, som måste företagas. Vid ombyggnad af
sådana delar af fabriken, som ej äro af betydelse för kontrollen, behöfver
tillstånd ej inhämtas.

Senast sex veckor före igångsättandet af ny- eller ombyggd fabrik
har tillverkaren att vid distriktets uppbördsställe lämna uppgift om
samt beskrifning på de lägenheter, som höra till fabriken, stå i förbindelse
därmed eller gränsa därintill, äfvensom en planritning. När
inhägnad förekommer, skall densamma beskrifvas. Förändringar af
sådana lägenheter, som äro af betydelse för kontrollen, få blott göras
med skattemyndighetens tillstånd, och senast tre dagar efter förändringens
utförande skall den skriftligen anmälas. Någon förteckning öfver fasta
kärl behöfver ej lämnas.

Innehafvare af hvitbetsockerfabrik har att skriftligen anmäla afverkningens
början åtminstone en vecka i förväg. En liknande anmälan
göres för raffinaderier en vecka, innan de första gången börja sin verksamhet.
I denna anmälan skall äfven förekomma uppgift om den dagliga
arbetstiden samt om de regelbundna afbrott, som förekomma i arbetet.
Om andra afbrott göres skriftlig anmälan hos myndigheten.

Innan arbetet i en fabrik första gången börjas, skall tillverkaren
lämna skattemyndigheten en beskrifning öfver det i fabriken använda
förfaringssättet, på det att kontrolltjänstemännen må hafva lättare att
följa tillverkningens gång och veta, hvilka produkter som framställas.

Man gör härvid skillnad mellan hvitbetsockerfabriker, raffinaderier
och mellassursockringsanstalter.

A. Hvitbetsockerfabriker. Här förekomma följande hufvudoperationer: 1)

betornas skärning,

2) saftens utdragning,

3) saftens rening, med angifvande om och hvilka tillsatser af
sockerhaltiga ämnen, såsom sockerkalk, råsocker, melass o. s. v., som
äga rum,

4) saftens inkokning och framställning af fyllmassan,

5) framställning af lista produkt ur fyllmassan (medelst centrifugering
etc.) med angifvande af sockrets slag: råsocker, konsumsocker
(bit- eller målet socker),

6) efterprodukternas utvinnande, huru många och af hvilka slag,

7) melassursockring (metoden därför, såsom Auscheidung, Strontianförfaraude
o. s. v.),

8) melassens förarbetning till annat än fast socker såsom till
matsirap eller kreatursfoder.

B. Sockerraffinaderier:

1) råsockrets smältning och klarning (incl. centrifugering före
smältningen efter tillsats af sirap),

2) rening af de sockerlösningar, som erhållas af råsockret,

3) beredning af deckiärsel,

4) inkokning af fyll massan,

5) framställning af första produkt ur fyllmassan, med uppgift om
dess slag (topp- och bitsocker m. m.), topparnes deckning, torkning,
putsning, sockerkakornas sönderskärning till stänger och bitar o. s. v.,

6) efterprodukter, huru många och af hvilket slag,

7) melassutsockring,

8) moderlutarnas förarbetning på annat än fast socker.

C. Melassursockringsanstalter, i hvilka utan betor socker beredes
ur inkokad betsaft eller ur melass:

1) saccharatets (sockerkalkens) framställning och afskiljande,

2) saccharatets rening, (deckning medelst nutsch (sugapparat)
eller i filterpressar),

3) saccharatets vidare behandling för aflägsnande af strontian eller
kalk (kylkar, utslagslådor, centrifuger) o. s. v.,

4) den därvid bekomna moderlutens behandling för vinnande af
ren sockerlösning (saturation, filterpressar),

5) framställning af första produkt ur den så erhållna sockerlösningen,
med uppgift om sockrets slag t. ex. konsumvara (bitsocker o. s. v.),

6) efterprodukter, huru många och af hvilket slag,

7) restmelassens förarbetning på annat än fast socker.

D. Sirapsraffinaderier. Till dessa hafva vi i Sverige ingen motsvarighet.
I Tyskland äro dessa fabriker skyldiga att med afseende på
tillverkningen angifva:

1) sirapens (eventuellt melassens eller betsaftens) rening (t. ex.
filtrering öfver benkol efter förutgången utspädning),

2) den renade sirapens inkokning.

Om förfaringssättet i en fabrik ändras, skall myndigheten underrättas
därom, innan den nya metoden börjar tillämpas.

Sockerfabrikerna äro underkastade en oafbruten bevakning dag
och natt, så länge de äro i verksamhet, och, enligt närmare bestämmelse
af skattemyndigheten, äfven när arbetet ligger nere.

Kontrollen.

Bevakningen kan förstärkas på tillverkarens bekostnad, om denne
blifvit dömd för skatteförsnillning.

Medan sockerfabrik står under ständig bevakning, skola ytterportar
och inom fabriken befintliga dörrar, såvida de ej vanligen användas,
hållas stängda eller efter omständigheterna sättas under kronans
lås och öppnas blott för den tid, de verkligen användas. Den högsta
lokala skattemyndigheten (Hauptamt) bestämmer, hvilka portar och
dörrar som i regeln skola hållas stängda och hvilka ytterportar som
om natten få hållas olåsta. Kronans lås skall vara så anbragt, att det
vid behof utan dröjsmål kan borttagas från port eller dörr, och, om så
synes behöflig!, skall bevakning inträda, när porten eller dörren
hålles öppen.

För den tid, hvarunder bevakningen är indragen, har skattemyndigheten
att träffa sådana åtgärder, att arbete i sockerfabriken ej
kan äga rum eller socker därifrån utföras utan myndighetens vetskap.
För detta ändamål göres redskapen oanvändbar genom anbringande af
kronans lås eller på annat sätt, och förefintligt socker upplägges under
kronans lås. Härvid skola de lokaler i fabriken, som äro afsedda till
förvaring af färdigt socker eller melass skriftligen anmälas.

Om den ständiga bevakningen skall indragas för längre tid än
fyra veckor, har tillverkaren att inom en vecka efter delgifven tillsägelse
införa det färdiga sockret i lagerrum, som kunna ställas under
kronans lås, samt att till uppbördsstället inlämna en skriftlig anmälan
i två exemplar om sockrets mängd. Myndigheten har dessutom att i
närvaro af tillverkaren och en högre kontrolltjänsteman låta verkställa en
inventering af det färdiga sockret efter vikt och slag. Dock kan på
begäran viktsmängden få fastställas genom en jämförelse mellan tillverkarens
anmälan och fabrikens böcker.

Inventeringsinstumentet skall underskrifvas af tillverkaren, som
äfven skriftligen måste påtaga sig ansvaret för skatten å den fastställda
sockermängden, till dess skatten blifvit erlagd eller sockret öfvergått
till annan ägare.

Sedan det inlagrade sockrets mängd blifvit officiellt bestämd,
sättes magasinet under kronans lås och betraktas sedan som allmänt
nederlag, ända tills arbetet i fabriken åter upptages, då tillverkarens
ansvar för skatten på det lagrade sockret upphör. Härvid erfordras
ej ny inventering, om ej särskild anledning föreligger. Skulle vid en
sådan inventering en brist förefinnas, behöfver skatten för det felande
likväl ej erläggas, därest låsen äro oskadade. Skulle fabriksdriften ej
återtagas inom ett år efter verksamhetens upphörande, så kan till -

verkaren åläggas att betala skatt för kvarliggande socker. Afbrytes
fabriksverksamheten i följd af eldsvåda eller annan skada å fabriken,
har myndigheten att vidtaga särskilda säkerhetsåtgärder för skattens utfående.
Färdigt socker af alla slag äfvensom sirap och melass få förvaras
blott i de lokaler inom fabriken, som hos myndigheten skriftligen
anmälts för detta ändamål. I fullständigt inhägnade fabriker får, när
ständig bevakning ej äger rum, socker och melass förvaras blott i lokaler,
som kunna stängas med kronans lås.

Socker, vare sig inhemskt betsocker eller andra slag, som är
afsedt att införas i sockerfabrik, skall till mängd och slag skriltligen
anmälas hos uppbördskontoret (Zuckersteuerstelle) och besiktigas. Vid
besiktning af sådant socker, som ankommer under kronans försegling
från annan fabrik (»im gebundenen Verkehr»), kan den förut angifna
vikten antagas som riktig. Anmälan sker efter särskild! formulär och
införes i anmälningsboken med den i förpassningen angifna nettovikten,
såvidt ej en mindre vikt konstaterats, i hvilket fall den lägre
vikten inlöres i boken. På anmälningssedeln antecknas, att sockret
mottagits i fabriken. År vid sockrets ankomst kronans lås eller försegling
oskadade eller har sockret under transporten bevakats af kontrolltjänstemän,
behöfver ingen besiktning ifrågakomma.

Tillverkaren åligger att föra journal öfver hela fabriksdriften Tillverkarens
enligt af skattemyndigheten meddelade formulär. Denna journal skall ^ldMiet''
alltid vara tillgänglig för kontrolltjänstemännen och utdrag därur till- y *8 6
ställas skattemyndigheten på bestämda tider. Tillverkaren har att angifva,
huru han bestämmer mängden af använda sockerhaltiga ämnen
och) socker samt mängden af utvunna produkter, äfvensom när dessa
bestämningar utföras.

Det förtjänar framhållas, att i Tyskland tillverkarne äro skyldiga
att före den 10 juni hvarje år till uppbördskontoret lämna uppgift på
den af dem disponerade betarealen.

För hvarje månad upprättas af tillverkaren en driftsöfversikt enligt
särskildt formulär i två exemplar och tillställes uppbördskontoret före
den 3 i följande månad. Efter tillverkningsårets slut upprättas eu liknande
öfversikt för hela året och insändes före den 3 september. (Tillverkningsåret
i Tyskland går numera från den 1 september till den 1 september,
men före Brysselkonventionen från den 1 augusti till den 1 augusti.)

I driftsöfversikten behöfver melassen redovisas blott om den under
tillverkningens vanliga gång ej vidare förarbetas eller genom särskild
metod blifvit ursockrad. Äfven redovisas sådan melass, som, vare sig
ursockrad eller ej, utföres från fabriken. Inskrifningarna i tillverknings -

journalen skola omfatta hvarje vecka särskild!, men framför allt är det
af vikt, att i hvarje månadsöfversikt redovisas alla under månaden utvunna
produkter.

Hvitbetorna vägas sådana de komma i skärmaskinen, eller ock
kan vikten beräknas efter diffusörernas antal, till hvilket ändamål
genom snit t s vi k ten af snitseln i en diffusör bestämmes åtminstone en
gång i veckan.

Mängden af använda sockerlialtiga ämnen och socker, inklusive
fyllmassor från andra fabriker, samt af utvunna sockerprodukter och
från fabriken bortförda fyllmassor bestämmes genom direkt vågning
eller genom beräkning på grund af rymden bos de använda förvaringskärlen.
I råsockerfabriker bestämmes vikten af det utvunna råsockret
omedelbart efter centrifugeringen. Vikten af annat socker bestämmes,
sedan det blifvit färdigt.

Före den 6 augusti hvarje år bar tillverkaren att inlämna en
enligt särskildt formulär uppställd redovisning i två exemplar för alla vid
tillverkningsårets slut befintliga sockerprodukter.

Alla öfver fabriksverksamheten, dess resultat och afsättningen af
dess produkter förda böcker, med undantag endast af sådana, som blott
afse penningeräkningar, skola efter tillsägelse vara tillgängliga för de
högre ämbetsmännen inom skatteförvaltningen, bland annat för att göra
nödiga rättelser i öfversikten. Kontrolltjänstemännen hafva rätt att,
så länge fabriksverksamheten pågår eller fabriken står under ständig
bevakning, besiktiga fabriken när som helst, annars från kl. 6 förmiddagen
till 9 eftermiddagen. Besiktningsrätten sträcker sig till alla
lokaler i fabriken äfvensom till sådana, som stå i förbindelse med eller
gränsa till fabriken.

De besiktigande tjänstemännen hafva rätt att fordra alla upplysningar
om fabriksdriften, som äro af vikt ur skattesynpunkt. Likaledes
ha de rätt att begära prof på såväl i fabriken införda sockerlialtiga
ämnen och socker som i fabriken utvunna produkter.

Tillverkaren har att lämna nödigt arbetsbiträde vid alla tjänstehandlingar
i fabriken äfvensom att sörja för belysning.

Anmälan om När socker skall utlämnas från fabrik, göres skriftlig anmälan

sockeruttag, därom hos det lokala skattekontoret (Zuckersteuerstelle), i ett exemplar,
om socker skall utlämnas till fritt bruk, eljest i två exemplar efter särskildt
formulär. Utlämningen verkställes i regel af två tjänstemän samt
på söckendagar. Ordinarie dagar och timmar lör utlämningen fastställas
för hvarje fabrik af vederbörande myndighet (Hauptamt), som ock kan medgifva
undantag därifrån. Anmälan om uttag af socker måste innehålla:

a) antalet kolli, deras förpackningssätt, möjligen befintliga märken
och nummer, brutto- och nettovikt, sockrets slag, uppgift om det begärda
utlämningssättet samt mottagarens namn och boningsort,

b) vid uttag af sirap och melass dessutom en uppgift, huruvida
kvotienten är 70 eller däröfver eller ock under 70.

Uppgift på mottagarens namn och boningsort är obehöflig, när
sockret utlämnas till fritt bruk.

När sockret sändes med förpassningssedel göres anmälan i denna.

Om det utlämnade sockret består af ett större antal kolli med
samma förpackningssätt och närmelsevis lika brutto- och nettovikt, är
det tillåtet att anmäla den totala brutto- och nettovikten med den anmärkningen,
att hvarje kolli har samma genomsnittsvikt, som i sådant
fall måste angifvas.

I fråga om sirap och melass, hvilkas kvotient är under 70, är det
tillräckligt att anmäla den totala brutto- och nettovikten, om fabriken
kan förevisa sina egna anteckningar öfver hvarje kollis vikt. Anmälan
om sockrets uttag till fritt bruk behöfver ej göras så omständlig, utan
hufvudsaken är då blott att få veta hela partiets nettovikt.

Alla anmälningar införas af skattekontoret i löpande följd i en
utlämningsbok enligt särskildt formulär.

För så vidt anmälningssedlarne afse en skatteinbetalning (t. ex.
när socker utlämnas till fritt bruk), införas de i uppbördsboken såsom
verifikationer. Den, som gör en anmälan, ansvarar för riktigheten af
sina uppgifter, men om det vid besiktningen skulle visa sig, att den
anmälda vikten är felaktig, föranleder detta ingen åtgärd, såframt skillnaden
ej öfverstiger 10 procent af den anmäldn vikten. Till och med
den angifna melasskvotienten kan betydligt understiga den verkliga,
men om den befinnes vara 73 eller däröfver, när den uppgifvits till
under 70, inträder ansvarspåföljd.

Socker, som skall utlämnas till fritt bruk, väges officiellt, hvarvid
dock, om partiet består af likartade kolli, som ej skilja sig från hvarandra
med mer än 2 procent af den anmälda vikten, profvägning är
tillåten, och skall denna i sådant fall omfatta minst 2 procent af hela
partiet.

Har sockret i kontrollörs närvaro blifvit förpackadt i kolli på
samma nettovikt, så erfordras ingen bruttovikt. Har å andra sidan
socker i kontrollörs närvaro blifvit inlagdt i förpackningar af känd vikt,
fastställes nettovikten genom att draga taran från bruttovikten.

Skulle vid profvägning afvikelser förekomma på mer än 2 procent

Utlämning af
socker till
fritt bruk.

Sockers utlämnande
i
obeskattadt
tillstånd.

af den anmälda vikten, så måste netto vikten för hela partiet direkt
bestämmas.

Inbetalning af skattebeloppet kan genom förpassningssedel öfverflyttas
på ett annat skattekontor. Begäres skattefrihet för sirap eller
melass, måste kvotienten fastställas, och, om detta ej kan ske på platsen,
tagas två prof, som förseglas både med statens och tillverkarens sigill,
af hvilka prof det ena sändes till en kemist, det andra förvaras hos
skattemyndigheten, tills saken blifvit afgjord.

Kvotienten behöfver ej bestämmas,

1) i råsockerfabriker vid moderlutar från andra produkt eller ännu
sämre efterprodukter, om

a) tillverkaren anmäler dem som sådana,

b) dessa moderlutar enligt erfarenheten ej uppnå kvotienten 70,

c) de nämnda melasserna städse förvaras i särskilda af tillverkaren
angifna kärl, och

d) kontrolltjänstemännen alltså äro öfvertygade, att melass af
ifrågavarande slag föreligger, hvaröfver ett motsvarande intyg skall
afgifvas i utlämningspapperen;

2) i de fall, då melassens beskaffenhet såsom skattefri står utom
allt tvifvel (såsom på grund af fabrikens tillförlitliga driftsböcker eller
undersökningen af en alldeles likartad produkt från samma fabrik).

Vikten af skattefri melass behöfver i regel ej bestämmas, såvidt
den ej skall sändas till en sockerfabrik eller ett sirapsraffinaderi.

Med afseende på sockrets cirkulation skiljer man i Tyskland mellan
»freier» och »gebundener Verkehr».

Vid »freier Verkehr» (= vårt »till fritt bruk») är skatten betald
eller påförd, vid »gebundener Verkehr» åter är skatten ej ännu debiterad.
Det är naturligen företrädesvis råsocker, som utlämnas från en
fabrik i detta tillstånd. Obeskattadt socker kan under förpassning
öfverföras till:

1) en annan sockerfabrik (i allmänhet ett raffinaderi),

2) en fabrik, som tillverkar sockerhaltiga varor för export,

3) en fabrik, som har rätt att använda skattefritt socker till
annat än konsumtionsvaror,

4) skattefritt nederlag eller utlandet.

Såsom häraf synes, kan obeskattadt socker transporteras från en
fabrik till annan och ej blott socker i fast form utan också fyllmassor,
sirap och melass (i Danmark får endast färdigt socker och restmelass
utföras från en råsockerfabrik). Härvid tillgår helt enkelt så, att sockret
i den afsändande fabriken väges i närvaro af kontroll tjänsteman och

vikten samt antalet kolli antecknas i den förpassningssedel, som tillställes
den mottagande fabriken. Här kan man nöja sig med att räkna
till exempel antalet säckar och bestämma vikten på några få af dem.
Om vid mottagandet vikten befinnes mindre än den i förpassningssedeln
angifna, men skillnaden ej öfverstiger 1 procent af den anmälda
nettovikten, anses ingen anledning till misstanke om försnillning
föreligga.

Om under transporten något socker förkommit, blir i första hand
varuföraren ansvarig därför.

Såväl för socker, som utlämnas till fritt bruk, som för sådant
som i obeskattadt tillstånd öfverföres till annan fabrik spelar förpassningsväsendet
en viktig roll, och särskilda formulär angifva, huru det
funktionerar samt hvad såväl myndigheter som afsändaren och mottagaren
hafva att iakttaga därvid.

Prof på det socker, som skall utlämnas från fabrik, får ej tagas
utan särskild anmälan. Prof, som ej öfverstiga 200 gram, äro skattefria.
Större prof bokföras och äro underkastade skatt.

När socker utföres från fabrik, får detta endast ske genom på
förhand bestämda portar, och häröfver föres särskild förteckning enligt
särskildt formulär, i allmänhet af den kontrolltjänsteman, som har vakten
vid den ifrågavarande porten.

Om socker, som utlämnats från raffinaderi, innan det kommit
i mottagarens ägo, blifvit så skadadt, att det ej kan användas för sitt
ändamål, kan tillverkaren på begäran få återtaga detsamma till omarbetning
och i stället utlämna ett annat parti socker af samma vikt
och slag som det skadade. Mängden af det skadade sockret bestämmes
af kontrolltjänstemännen eller, om desse ej kunna, af genom myndigheten
utsedda sakkunniga. Äfven råsockerfabriker, som framställa
konsumsocker, kunna med afseende å detta få samma förmån som
raffinaderier.

Skattefria nederlag äro antingen allmänna eller privata. Sådana
hafva till ändamål

1) att för obeskattadt socker samt för fabrikater, hvilka med
användning af obeskattadt socker äro framställda för export, uppskjuta
skattens betalning,

2) att för fabrikat, hvilka med användning af beskattadt socker
äro framställda för export, lämna godtgörelse för inbetald sockerskatt.

Skattefria nederlag stå under kronans lås och kunna äfven användas
till inläggning af oförtullade, importerade varor.

Förpass ningsväsen det.

Återupptagande
i
fabrik af ska
dadt socker.

Skattefria

nederlag.

Afgifter för
kontrolltjänstemäns
biträde.

Kontroll personalen.

Ägaren till ett privatnederlag har att lämna passande rum åt
kontrolltjänstemännen äfvensom behöfligt arbetsbiträde och nödiga
vägningsredskap. Öfver inlagdt socker föres lagerbok enligt särskildt
formulär, och året sammanfaller här med sockerfabrikernas tillverkningsår.

Tjänsteförrättningar af kontrolltjänstemännen i den fabrik, där
de äro anställda, eller i nederlag, som ligga på denna fabriks område,
utföras utan särskild afgift, om de ske på söckendagar under den ordinarie
tjänstetiden, hvilken ej öfverstiger tio timmar pr dag. Däremot
uppbäres särskild afgift för tjänsteförrättningar, som utföras på sönoch
helgdagar samt på andra ställen än kontrollörens tjänsteställe.

Raffinaderier kunna äfven intaga utländskt råsocker till förarbetande
och få i sådant fall betala skillnaden mellan tull och skatt, hvarefter
de å det erhållna konsumsockret debiteras för den vanliga sockerskatten.
Alla fabriker, såväl råsockerfabriker som raffinaderier, kunna därjämte
återtaga till förnyad bearbetning sådant socker, som redan blifvit inlagdt
i magasinet; detta alföres då enligt särskildt formulär från lagret
för att sedan i sinom tid åter införas såsom färdigt socker.

I Tyskland höra sockerfabrikerna under »förvaltningen för tullar
och indirekta skatter», hvilken till sitt förfogande har en mycket stor
personal, med fast aflöning, hvilken personal i mån af behof användes
till kontroll- och uppbördstjänst inom tullen, sockerfabrikerna, brännerierna,
bryggerierna in. m. Hvarje själfständig stat i tyska kejsardömet
har härför sin särskilda centralförvaltning (= oberste Landesfinanzbeliörde).

I konungariket Preussen är den nämnda förvaltningen sammansatt
af följande organer:

A. Centralförvaltningen (= Abtheilung III des Finanzministeriums).

B. Provinsialförvaltningen:

Tolf provinsialskattedirektioner, som höra omedelbart under finansministeriet
och hafva följande ämbets- och tjänstemän:

12 provinsialskattedirektörer,

103 ledamöter i provinsialskattedirektionerna (titeln: Regierungsrat),
474 byråtjänstemän,

50 vaktmästare.

C. Lokalförvaltningen.

Under provinsialskattedirektionerna stå inalles 131 öfvertull- och
öfverskattekammare (Hauptzoll- och Hauptsteuerämter) med sina expeditionsställen
(Abfertigungsstellen).

I spetsen för hvarje kammare står

1 öfvertull- eller öfverskatteinspektor ...............

Såsom kassabiträden bar hvarje kammare:

1 redogörare...............................................................

1 kontrollör ...............................................................

Vid de viktigare skattekamrarne finnas dessutom
för expeditionstjänsten inalles:

45 packhusföreståndare och öfverrevisorer.........

71 revisionsinspektörer .............................................

120 öfverkontrollörer för expeditionstjänst............

Öfriga tjänstemän vid tull- och skattekamrarne
äro inalles:

56 öfverkontrollörer för byråtjänst........................

1,335 kammarassistenter ................................................

764 kammarbetj änte......................................................

Under tull- och skattekamrarne stå inalles
745 öfverkontrollörsdistrikt. I spetsen för
hvart och ett af dessa står

1 öfvergräns- eller öfverskattekontrollör............

Under dessa lyda inalles:

5 öfverkontrollörsassistenter .................................

7,377 gräns- och skatteuppsyningsmän.....................

32 maskinister och assistenter på båtar ............

33 skeppare på båtar ................................................

118 matroser och eldare på båtar...........................

I öfverkontrollörsdistrikten finnas inalles:

201 tull- och skattekontor (Neben-zoll- und-steuerämter)
lista klass af större betydelse med
201 tull- och skatteuppbördsman af lista

klass ............................................................

377 assistenter ................................................

442 tull- och skattekontor lista klass af mindre
betydelse med

442 tull- och skatteuppbördsman af lista

klass ............................................................

342 tull- och skattekontor 2:dra klass med

342 tull- och skatteuppbördsman af 2:dra
klass ............................................................

Lön

4.000— 6,600 mark.

3.000— 5,000 „

2,700—4,290 „

3,000—5,000 „

2,700—4,200 „

2,700—4,200

1,500—3,300

900—1,200

2,700—4,200 „

1.500— 3,300 „

1,200—1,600 „

1.500— 2,000 „

1,000—1,500 „

900—1,200 „

2,000—3,600

1,500—2,000

1,500—3,300

1,500—2,000

Bevakning i I fråga om detaljerna af sockerfabrikernas bevakning må följande

fabrikerna, bär anföras.

Med det i tyska lagen föreskrifna stängslet kring fabriken äro i
verkligheten endast några få större sockerfabriker försedda, förnämligast
raffinaderier. Stängslet utgöres i sådant fall vanligen af stenmur. I
raffinaderier utan inhägnad bilda husens yttermurar och takens plåtbeklädnad
tillräckligt skydd. Fönster och andra öppningar utåt skyddas
med galler åt stark järntråd, utspända öfver fasta järnramar, som utvändigt
äro fast cementerade i murverket medelst starka järnkrampor.

Portar, med undantag af den ständigt bevakade hufvudporten,
hållas stängda med kronans lås, så länge de ej under särskild tillsyn
hållas öppna för in- eller utförande af socker. Såsom lås användes
konstlås, såframt icke vissa dörrar blott stängas med plomber för att
vid eldsvåda kunna tjäna som nödfallsutgångar. Äfven fönstergaller
kunna undantagsvis stängas med plomberade snören i samma syfte.

I hvarje råsockerfabrik finnes en bevakningsstation med tre tjänstemän,
af hvilka en kallas »Postenfuhrer». Dessa äro både dag och natt
upptagna med tjänstgöring i vaktstugan och anses hafva 8 timmars
tjänstgöring hvar pr dygn.

I samtliga råsockerfabriker och i de flesta raffinaderier hålles för
persontrafiken blott en port öppen dag och natt, och denna är bevakad.

I de allra flesta råsockerfabriker är blott det s. k. sockerhuset,
den del hvari kristallisationen och centrifugeringen försiggår, afstängd.

Antalet behöfliga kontrolltjänstemän är därför tämligen ringa i råsockerfabrikerna.
Förutom de 3 portvakterna finnes ofta nog blott 1 s. k.
assistent, som med tillhjälp af en för tillfället ledig portvakt ombesörjer
expeditionen vid sockers uttagning, som i vanliga fabriker sker blott en
å två gånger i veckan, i de större däremot oftare till och med dagligen.
En och samma assistent kan tjänstgöra i flera ända till 4 fabriker, som
ligga tillräckligt nära hvarandra. I en medelstor råsockerfabrik öfverstiger
kontroll- och bevakningspersonalen således ej 4 personer.

I raffinaderierna fordras större personal; det uppgifves nämligen,
att i raffinaderier, som dagligen förarbeta blott 500 säckar råsocker,
tjänstgöra 3 portvakter samt för mottagning och uttag af socker dessutom
2 assistenter och 2 tillsyningsmän, således inalles 7 personer.
De två assistenterna skola ock föra registren för det i raffinaderiet
stationerade skattekontoret (Zuckersteuerstelle).

I ett större raffinaderi med en daglig förarbetning af 2,500 till 3,000
säckar råsocker behöfvas, förutom de 3 portvakterna, 1 öfverkontrollör,
2—3 assistenter och 4—8 tillsyningsmän eller inalles 10 å 15 personer.

Raffinaderierna arbeta hela året med undantag af ett kort afbrott
för rengöring och maskinernas reparation, men sockeruttag äga dock
äfven under sådana afbrott rum hvarje söckendag.

Råsockerfabrikerna arbeta däremot blott 3-—4 månader om året
och bringa efter arbetets slut det då ännu kvarliggande sockret på
magasin eller nederlag, som stå under kronans lås, hvarför bevakningen
vid fabriken indrages.

Tillsyningsmännen (Steueraufseher) äro för detta underofficerare
i armén, som efter tolfårig tjänstetid erhålla ett s. k. »Civil versorgungsschein»
och därmed också berättigande till anställning i civil statstjänst.

Af sparsamhetsskäl blifva ofta nog blott 2 af de 3 portvaktstjänsterna
i råsockerfabrikerna besatta med ordinarie tillsyningsmän
(med lön på stat), medan för den tredje platsen antagas extra tillsyningsmän
(Hiilfsaufseher) blott för kampanjen samt mot dagarfvode. Till
extra biträden antagas såväl afskedade väl vitsordade militärer som
privatpersoner, som åtnjuta förvaltningens förtroende.

Emedan vi hade hört uppgifvas, att i Tyskland skulle finnas en industri
för framställning af matsirap dels ur melass, dels ur betsaft, men att
denna industri ej fanns upptagen i officiella statistiken, vände vi oss
till preussiska finansministeriet med förfrågan, huruvida några upplysningar
om denna industri stode att erhålla, och fingo därvid det beskedet,
att en skattefri sirapsindustri verkligen existerade och för några
år sedan varit föremål för regeringens undersökning. Anledningen
därtill var den, att de skattebetalande sockerfabrikerna fruktade för
kunkurrensen från dessa sirap sfabriker och påyrkade skatt äfven för
dem. Som undersökningen emellertid gaf vid handen, att hela den
ifrågavarande sirapstillverkningen var af relativt ringa omfattning, har
någon skatt därå ännu icke blifvit af regeringen föreslagen.

Dessa sirapsfabrikers antal och tillverkning för 1898, det år, som
regeringsenquéten afsåg, framgår af följande tabell.

Antal fabriker för	Slag och mängd af bearbetade råämnen	Utvunnen mängd
framställning af matsirap.	deciton.	deciton.

ur melass.	ur betor.	melass.	betor	morötter.	betsaft.	sirap.	betsaft.
6	40	70,077	276,312	1,300	2,894	111,134	1,112

Genomsnittspriset för sirap af melass var 14,5 0 Mark pr 100 kilogram,
för sådan ur betsaft 18—19 Mark. Den bästa sirapen kostade ända.

till 24 Mark.

Den skattefria
sirapstillverkningen.

Skatten på Enligt lagen har förbundsrådet att bestämma, huruvida sirap,

sirap och me melass och betsaft skola vara underkastade skatt äfvensom skattens

lciss i socker* • • •

fabriker, belopp, men riksdagen äger dock i sista hand att stadfästa eller upphäfva
ett sådant förbundsrådets beslut.

1 och med Tysklands anslutning till Brysselkonventionen har
föreslagits, att sirap och melass, som hafva en kvotient af 70, d. v. s.
70 procent socker i torrsubstansen, skola draga en skatt af 10 Mark
pr 100 kilogram. 70 procent af den normala skatten på socker, 14. Mark,
utgöra nämligen 9,8 0 Mark, hvilka afrundats till 10 Mark. Man kan därför
säga, att alla lösningar af rent socker äfvensom bättre sirap och melass,
som kunna användas i matlagningen, i förhållande till sin sockerhalt
drabbas af den normala skattesatsen. Restmelassen i råsockerfabrikerna,
hvilken i medeltal kan sägas hålla 50 procent socker, 30 procent organiska
och oorganiska främmande ämnen samt 20 procent vatten har i
enlighet härmed en kvotient af ££ 100 eller 62,5 och är därför skattefri,
hvilket är i sin ordning, enär den i följd af sin lukt och smak ej
kan användas till människoföda.

Den vanliga matsirapen, som helst bör vara simmig och tjock,
är i allmänhet en konstprodukt, beredd af efterprodukter från raffinaderier
på sådant sätt, att sockret i dessa efterprodukter eller orena
sockerlösningar genom s. k. invertering med en syra delvis förvandlas
till invertsocker, som endast med stor svårighet kristalliserar och äfven
hindrar vanligt socker, hvari det är inblandadt, att kristallisera. Genom
tillsats af stärkelsesirap, som själf är tjock och seg, bibringar man äfven
raffinadsirapen dessa egenskaper. En matsirap innehåller därför utom
åtskilliga främmande ämnen i allmänhet tre sockerarter, nämligen rörsocker,
invertsocker och stärkelsesocker, medan betsockermelass blott
innehåller rörsocker.

Kvotienten, hvari inräknas allt socker, således både rörsocker,
invertsocker och stärkelsesocker, är för matsirap vanligen öfver 70, och
sådan sirap är därför skattepliktig, såframt den erhålles vid raffinaderier
eller sockerfabriker.

Öfvergångs- För öfvergången till den genom lagen af 31 maj 1891 bestämda

b!eräl892 konsumtionsskatten gällde i Tyskland följande föreskrifter.

För allt före den 1 augusti 1892 framställe^ socker af följande klasser:

a) råsocker af minst 90 procent sockerhalt och raffinad under
98 procent men minst 90 procent,

b) kändis och socker i toppar, block, skifvor, stänger och bitar,
antingen hela eller sönderslagna i kontrollens närvaro, äfvensom kristallsocker
och andra hvita, hårda, genomskinliga socker i kristallform af
minst 9 9 Va procent sockerhalt,

c) alla öfriga hårda socker likasom alla hvita, torra socker, med
högst 1 procent vatten, i kristall- eller pulverform af minst 98 procent,
såframt de ej hörde till klass b.,

godtgjordes i händelse af utförsel eller inläggning på nederlag under
kronans lås belöpande betskatt till följande belopp per 100 kilogram
nämligen:

för klass a) .................. 8,50 Mark

ii ii k) .................. 10,65 ,,

ii ii c) ................... 10,oo „ ,

om nämligen sockret utlämnades före den 2 oktober 1892, och dess identitet
officiellt fasthölls från den 1 augusti ända till utlämningen.

Skattegodtgörelse lämnades ej för mindre partier än 500 kilogram.
Under samma förutsättning, att identiteten kunde officiellt fasthållas, fick
det skattepliktiga sockret ända till och med den 1 oktober 1892 utlämnas
mot den gamla konsumtionsskatten af 12 Mark pr 100 kilogram.

Skedde uttaget från nederlag, hvari sockret inlagts mot godtgörelse
af betskatten, återbetalades denna godtgörelse.

Utan officiellt fasthållande af identiteten från den 1 augusti kom
under månaderna augusti, september och oktober 1892 skattegodtgörelse
uttaget socker till godo, så länge betor ej förarbetades i fabriken eller
fäst eller flytande socker eller melass antingen ej infördes eller ock blott
sådant, som otvifvelaktigt förskref sig från tiden före den 1 augusti 1892.

I råsockerfabriker med en sådan metod för melassursockring, att fast
''socker kunde fås ur melassen blott med tillhjälp af betsaft, blef på begäran
mängden af melass, som fanns den 1 augusti 1892, officiellt bestämd och
likaså den mängd socker af minst 90 procent, som därur kunde vinnas.
Anda till denna mängd kunde fabriken under augusti, september och oktober
1892 mot skattegodtgörelse uttaga socker, som vunnits på detta sätt.

Det förekommer någon gång, när sockerprisen äro tryckta, att
efterprodukterna, såsom andra och tredje produkt råsocker, denatureras för
att vinna befrielse från sockerskatten. Denatureringen sker under
offentlig kontroll och verkställes oftast genom sockrets uppblandning
i malet tillstånd med mjöl af oljekakor och dylikt. På sådant sätt
denatureradt socker är afsedt till kreatursfoder; äfven för användning
till ultramarin- och tvåltillverkning kan socker denatureras med anspråk
på skattefrihet, men såsom denatureringsmedel användes då i förra
fallet undersvafvelsyrligt natron, i senare tvålmassa. Den, som begär
denaturering, anskaffar äfven denatureringsmedlet, och denatureringen får
blott företagas i sockerfabrik eller nederlag, som står under kronans lås.

Äfven sirap och melass kunna för vinnande af skattefrihet denatureras,
hvarvid vanlig utspädd svafvelsyra tillsättes.

Denaturering
af socker
och sirap.

Har den
förändrade
skatfeformen
inverkat på
betornas
sockerhalt?

I Tyskland fanns, såsom ofvan nämnts, ända till 1888 en oblandad betskatt,
under hvilkens inflytande den inhemska betsockerindustrien så småningom
utvecklades till stor fulländning, i det att både materialet, själfva
betorna, mer och mer förädlades till sockerbalten och fabrikstekniken förbättrades,
så att en allt större del af betornas sockerhalt uttogs i form
af fast socker. Man kunde nu vara böjd att tro, att efter införandet
af den rena konsumtionsskatten 1892 industrien skulle gå tillbaka, alldenstund
skattesystemet ej längre i samma grad sporrar till framställning
af största mängd socker ur minsta mängd betor, men vid en
granskning af den tyska produktionsstatistiken för åren efter 1892
finner man lätt, att industrien i verkligheten hittills rönt ringa eller
intet inflytande af den förändrade skatteformen. Här nedan meddelas en
tabellarisk öfversikt af sockerindustriens ställning i Sverige, Tyskland
och Frankrike ända från den tid, då Tyskland ännu hade oblandad
betskatt. I tabellen angifves det direkt ur betorna utdragna råsockret,
ej melassockret däri inräknadt.

	Sverige	Tyskland		1''rankri	k e
Tillverk- ningsår	Antal fabri- ker	Medel-afverkning betor per fabrik Ton	Utbyte råsocker i % af betyikten	Antal fabri- ker	Medel-afverkning betor per fabrik Ton	Utbyte råsocker i % af betvikten	Antal fabri- ker	Medel-afverkning betor per fabrik Ton	Utbyte råsocker i % af betvikten
1886—1887	3	18,795	10.30	401	20,715	11.87	391	12,525	9.8 5
1887—1888	3	27,868	10.98	391	17,816	13.08	375	9,639	10.60
1888—1889	4	21,525	10.31	396	19,965	11.96	380	11,113	10.85
1889—1890	4	34,203	10.69	401	24,495	12.36	373	17,898	11.64
1890—1891	6	36,372	9.4 5	406	26,409	12.09	377	17,241	10.52
1891—1892	8	32,509	10.32	403	23,543	12.06	368	15,287	11.4 1
1892—1893	10	27,745	10.78	401	24,468	11.94	367	14,872	10.62
1893—1894	10	37,396	11.54	405	26,279	12.34	370	14,251	10.89
1894—1895	17	36,969	11.60	405	35,854	12.1 5	367	19,449	10.44
1895—1896	18	31,479	11.75	397	29,402	13.11	356	15,201	11.55
1896—1897	19	46,855	11.86	399	34,390	12.66	358	18,896	10.40
1897—1898	19	37,691	12.42	402	34,075	12.79	344	18,610	12.08
1898—1899	19	25,312	12.33	402	30,210	13.36	344	17,749	12.77
1899—1900	19	32,736	12.99	399	31,244	13.58	339	21,813	12.42
1900—1901	19	46,101	13.io	395	33,550	14.14	334	26,100	12.54
1901—1902	20	45,189	13.87 1	397	40,302	13.6 1	332	28,165	11.87

1 För Sverige har här medräknats det ur melassen utdragna sockret. För
att få en med Tysklands jämförbar siffra torde den svenska böra minskas med omkring
0.5 o procent, då man får 13.3 7 procent.

Af denna tabell kan man ej finna något stöd för den åsikten, att
en konsumtionsskatt med nödvändighet försämrar betornas kvalitet, ty
Tyskland har med konsumtionsskatt på det hela taget gått framåt i
sockerhalt minst lika mycket om ej mer än Sverige och Frankrike,
hvilka samtidigt haft betskatt. Lika väl som fabrikernas intresse för
sockerhaltiga betor påtrycker betodlingen sin prägel under betskattesystemet,
fika väl ligger det i deras intresse att erhålla sockerrika betor
under konsumtions» och fabrikatsskattesystemet, emedan sådana betor äro
lättare att bearbeta och, såsom vi förut visat, hafva fabrikerna genom
att lämna odlarne betfrö förstått att i sitt eget intresse ej blott vidmakthålla
utan än mera höja sockerhalten.

Tillverkning, förbrukning, statsinkomst m. m. af socker framgår
af följande tabell.

	Inhemsk tillverkning (råsocker) dt.	Import.	Export.	Förbruk-ning af in-hemskt soc-ker, beräk-nadt såsom råsocker, dt.	Statsinkomst af skatt och tull med afdrag af export-premier. Mk.
Tillverk- ningsår.	Rå- socker. dt.	Raffinad. dt.	1 Råsocker. 1 Raffinad. dt. \| dt.
1898—1899	• 17,224,300	4,100	7,100	[ 4,996,000 4,566,100	7,559,000	109,233,000
1899—1900	17,954,800	4,100	7,400	4,859,300 4,386,300	8,490,600	126,724,000
1900—1901	19,791,200	4,600	7,900	5,332,700 5,473,200	7,739,700	115,691,000
1901—1902	23,022,500	5,100	12,700	5,170,500\| 6,272,700	7,435,200	103,593,000
11902—1903	17,506,000	20,800	3,731,30o\| 5,711,000	7,866,900	112,932,000

Att i Tyskland en sänkning i skatten från 20 till 14 Mark varit
fullt motiverad synes af förhållandena 1901—02.

Om det förbrukade sockret, som enligt bruket i tyska statistiken
i tabellen upptages i råsocker, genom multiplikation med 9/io reduceras
till raffinad, den form, för hvilken konsumtionsskatten hufvudsakligen
erlägges, blir skatten 20 x 6,691,680 — 133,833,600 Mark.
Med 14 Marks skatt utan premier och skatterestitution hade statens behållning
blifvit 93,683,000 Mark.

Betskörd''en per hektar jord är mycket växlande från det ena året
till det andra, ej blott i Sverige utan äfven i Tyskland och Frankrike,
såsom följande sammanställning ger vid handen.

Statistik.

Tillverknings- år.	S y e	i g e.	Tyskland.	Frankrike.
Betskörd pr hektar. Ton.	Sockerutbyte pr hektar. Ton.	Betskörd pr hektar. Ton.	Sockerutbyte pr hektar. Ton.	Betskörd pr hektar. Ton.	Sockerutbyte pr hektar. Ton.
1894—1895	29,5	3,4	32,9	4,0	29,6	3,1
1895—1896	28,7	3,4	31,0	4,i	26,4	3,1
1896 — 1897	31,4	3,7	32,3	4,1	27,5	2,9
1897—1898	30,3	3,8	31,4	4,0	27,7	3,4
1898—1899	21,1	2,6	28,5	3,8	25,5	3,25
1899—1900	23,5	3,05	29,2	3,96	27,8	3,45
1900—1901	30,2 6	3,96	29,6	4,22	28,8	3,61
1901—1902	31,66	4,39	33,6	4,5 7	29,9	3,5.5
Medeltal ......	28,30	3,54	31,06	4,0 9	27,90	3,30

Vi böra ej underlåta att framhålla det stora tillmötesgående vi
rönte från alla ämbetsmän, med hvilka vi kommo i beröring, särskildt
stå vi i storjtacksamhetsskuld till Herr Geheime Oberfinanzrat nicht.er,
som själf var oss följaktig till och visade oss flera fabriker i närheten
af Magdeburg, äfvensom Herr Steuerrat Filhé, som efter vår hemkomst
lämnat oss flera värdefulla upplysningar.

Frankrike.

Betodlingen.

Betsockertillverkningen har i detta land oafbrutet fortgått sedan
kontinentalsystemets dagar. Sedan Napoleon stängt kontinentens hamnar
för den transmarina införseln och sockerpriset därigenom stigit till en
besvärande höjd, ägnade han det lifligaste intresse åt befordrandet af
den praktiska tillämpningen af de erfarenheter, man i Tyskland redan
vunnit rörande sockers framställning ur betor. På hans befallning anlades
tolf mönsterfabriker för utbildande af tekniker på sockertillverkningens
område, likasom ock fyra stora råsockerfabriker grundades.

Med kejsardömets fall upphörde dock detta styrelsens intresse för
den nya industrigrenen, hvilken ännu arbetade med så fattigt råmaterial
och så ofullkomliga arbetsmetoder, att den endast med tillhjälp af ett
betydligt skydd kunde bestå i kampen för tillvaron. Då den franska
marknaden i början af år 1814 öppnades för den utländska sockerinförseln
och sockerpriset till följd däraf hastigt nedgått, syntes den
franska betsockertillverkningen dödsdömd, men sedan regeringen åter
innan årets slut, till förmån för de franska kolonierna, betydligt höjt
tullen å från främmande länder infördt socker och priset å varan till
följd däraf stigit, ljusnade åter utsikterna för betsockerfabrikerna, isynnerhet
som dessas tillverkning fått bibehålla den frihet från accis, som
Napoleon medgifvit dem.

Historik.

Betornas förädling.

De betsockerfabriker, som öfverlefvat ruinen, kunde nu, om än
till en början med liten eller ingen vinst för ägarne, fortsätta sin
verksamhet, och då snart väsentliga förbättringar infördes i tillverkningen,
gick fabrikationen framåt i omfattning och rentabilitet, och innan
betsockertillverkningen i andra länder påbörjats eller ånyo upptagits,
hade denna i Frankrike nått ett ganska betydande uppsving och kunde
redan vid 1820-talets slut täcka Vig af landets sockerkonsumtion. Sedan
betsockertillverkningen år 1838 underkastats beskattning, sjönk visserligen
densamma under några år, men snart började åter en stigning, som
sedan fortgått tämligen oafbrutet, om än mindre jämnt och mindre
hastigt än i Tyskland. Odlingen af sockerbetor bedrifves numera ganska
intensivt i Frankrikes nordvästra delar, särdeles i Pariserbäckenet, men
idkas för öfrigt i de flesta delar af landet med undantag af de nordvästra
och södra bergstrakterna. Sedan midten af 1880-talet har produktionen
öfverstigit den inhemska konsumtionen, och äfven i Frankrike
har sålunda en stigande export af socker blifvit nödig, liksom ock här
betsockerindustrien kunnat hållas uppe endast genom exportpremier.

Den utveckling i storlek, som betsockerindustrien i Frankrike
sålunda visar, motsvarades till en början ej af några synnerliga framsteg
i afseende på betornas kvalitet och afkastningen af socker på ytenhet
räknadt. Då nämligen den beskattning, som år 1838 pålades betsockertillverkningen,
utgick direkt efter produktens mängd och ej såsom i
Tyskland beräknades på grund af råmaterialet, så saknades den sporre
till dettas förbättrande, som en materialskatt innebär. Den franska
betsockerindustrien fick därför länge arbeta med mycket sockerfattiga
betor, och ännu år 1884 var råsocker-rendementet blott 6,8 9 procent
af betornas vikt, motsvarande 5,9 9 procent raffinad, och en ganska
allmänt rådande fördom var, att man ej i Frankrike, vare sig af inhemskt
eller af tyskt frö kunde producera betor af så hög sockerhalt
som i grannlandet på andra sidan Rhen. Sedan emellertid år 1884
beskattningssystemet ändrats, så att skatten beräknades efter de använda
betornas vikt, i det att rendementet beräknades till 5 procent, där pressmetoden
och 6 procent där diffusion användes, inträdde en hastig ökning
i betornas sockerhalt, som dock fortfarande i regel är något lägre än i
Tyskland.

I Frankrike har man däremot ej ägnat tillräcklig omsorg åt betornas
öfriga egenskaper. De betor, som under tidigare skeden odlades, voro
ej blott underlägsna i afseende på sockerhalt, utan de voro också i hög
grad ojämna —• mycket stora och små om hvarandra — samt ofta
mycket greniga eller i annat afseende af olämplig form. Vid den för -

ädling af sockerbetan, som af Vilmorin börjades redan 1850, fäste man
sig så godt som uteslutande vid sockerbalten ocli försummade alldeles
urvalet efter form och storlek, och äfven sedan uppmärksamheten fästs
på olägenheten af en mindre god form på betorna, har man vid förädlingsarbetet
tagit alltför liten hänsyn till betornas storlek, och den
förädlade beta, som Vilmorin år 1870 sände i marknaden under namn
af »betterave améliorée» och som alltjämt förbättrad vunnit stor spridning
i Frankrike, är visserligen mycket sockerrik och till formen oklanderlig,
men betydligt mindre än bättre tyska stammar.

Denna omständighet i förening med en, efter hvad det uppgifves,
bland franska betodlare rådande alltför stor likgiltighet för användningen
af frö af goda stammar liksom äfven i många trakter alltför grund och
ofullkomlig bearbetning af jorden har gjort, att afkastningen, pr hektar
räknadt, i Frankrike i medeltal är lägre än i här förut berörda länder
samt i vissa delar af landet mycket låg. Således plägar beteskörden

per hektar i 6 departement växla mellan 10 och 20 ton

» » 11 » » ■ » 20 » 25 »

» »11 » » » 20 » 30 »

» » 8 » uppgå till öfver 30 ton.

Detta mindre gynnsamma förhållande beror delvis därpå, att en
så betydlig del af det använda fröet produceras af jordbrukarne själfva
utan all hänsyn till förädling. Emellertid hafva en del fabriker börjat
att själfva odla frö till utlämnande åt sina leverantörer — denna fröodling
hade år 1897 stigit till 13,5 procent af hela den använda frömängden
— dels sker en betydlig import af frö från Tyskland, under
det att Frankrikes fordom betydliga export af betfrö betydligt nedgått,

I Frankrike förekomma såväl rena bolagsfabriker, som sådana som
ägas af leverantörerna.

I de flesta fall uppgöras i förväg kontrakt rörande leverans af
årets betskörd. Dessa kontrakt pläga — om ock vanligen blott i allmänna
ordalag — förbinda leverantörerna att odla betorna under iakttagande
af hvad som är ägnadt att göra dem värdefulla för sockerberedning
och särskildt lägges vikt på litet afstånd emellan plantorna
för att befordra tidig mognad af betorna. Det är rätt vanligt, att betodlaren
själf producerar erforderligt frö eller själf anskaffar utsäde
genom inköp, och detta lär isynnerhet förekomma i de trakter i norra
Frankrike, där jordens bördighet och lämplighet för betodling samt
gynnsamma klimatiska omständigheter i viss mån äro eu borgen för att
betorna skola blifva af god beskaffenhet. Men där anskaffningen af

Förhållandet
mellan fabriker
och betodlare.

utsäde är fri, pläga fabrikerna förbehålla sig rätt att vägra att mottaga
betorna, om dessa ej skulle motsvara uppställda fordringar på kvalitet.
Det blir emellertid allt mer vanligt, att odlarna åläggas att använda
endast af fabriken levereradt frö, som betalas till netto anskaffningspris.
Där smärre leverantörer finnas, är vanligt att fabriken gratis utlånar
såningsmaskin. I afseende på skörd af leveransen göras vanligen förbehåll
om, att betorna skola vara friska, mogna, väl hackade och så
väl rengjorda som möjligt, att de skola läggas i täckta högar, då de
ej direkt vid upptagningen lastas för leverans samt att denna i hufvudsak
skall ske efter köparens bestämmelser i afseende på tiden, hvarvid
tilläggspremier betalas för de betor som levereras före den 1 oktober
och efter den 10 november. Priset beräknas för rena betor och smutsprocenten
bestämmes genom tagning af prof, som putsas och tvättas.
En viss högsta smutshalt plägar vara fastställd för betornas leveransduglighet.
Stundom betalas ett tillägg, när betornas smutshalt understiger
viss procent, och göres ett afdrag från grundpriset i motsatt fall.

Priset för betorna har förr beräknats efter åtskilliga olika grunder;
numera är vanligt, att priset göres beroende af betornas sockerhalt.
Vanligen bestämmes ett visst grundpris (på senare år 20—25 francs) för
1,000 kilogram betor af viss kvalitet och stigande eller fallande med
denna. Därjämte låter man ofta sockrets noterade börspris inverka;
så t. ex. bestämmes i vissa fall, att grundpriset ökas med 50 centimes
för hvarje francs, som kursen för hvitt socker n:r 3 under oktober—
december på Paris börs öfverstigit 32 francs.

Betornas kvalitet bestämmes sällan efter verklig eller polariserad
sockerhalt utan på grund af betsaftens täthet, hvilken fastställes på
följande sätt. Ur hvarje vagn tagas några profbetor, livilka rifvas,
hvarefter saften utpressas och undersökes vid + 15° C. med en areometer,
hvars grader öfver 100 (vattnets täthet), multiplicerade med
koefficienten 2, anses motsvara saftens sockerhalt i procent. Sju grader
plägar vara normen för grundprisets fastställande.

Denna bestämning hvilar på en oriktig grund, ty på tätheten
inverkar ju ej blott sockerhalten utan äfven innehållet af andra lösta
ämnen, och vid undersökningar, verkställda i Frankrike, har det visat
sig, att koefficienten, med hvilken täthetsgraden skall multipliceras för
att man skall finna • sockerhalten, i allmänhet stiger med saftens täthet
och växlar mellan 1,71 vid tätheten 1,035 och 2,36 vid tätheten 1,091.
Därjämte beror naturligtvis bestämningens utslag i hög grad på det
sätt, hvarpå den utföres, hur hastigt betorna rifvas och pressas, att

temperaturen är precis + 15°, att saften är fullt fri från luffblåsor och
fast betmassa o. s. v.

Att dock denna kontrollmetod användes och gillas af leverantörerna,
uppgifves egentligen bero däraf, att undersökningen kan göras under
leverantörens ögon och af honom öfvervakas.

Priset brukar beräknas för leverans antingen fritt å banvagn eller
ångbåt eller ock fritt vid fabriken. I detta senare fall lämnas dock eu
fraktersättning i förhållande till våglängden.

Betmassan återlämnas i regel till leverantören i proportion till
levererad mängd betor, vanligen 40 procent. Vid en del fabriker lämnas
den utan ersättning, vid andra till ganska växlande pris, dock alltid
lägre än det pris, hvartill öfverblifven massa säljes till utomstående.

De pris, som betalats för betorna, hafva enligt officiella statistiska
uppgifter sedan 1890 växlat mellan 24,30—28,20 francs, eller i medeltal
uppgått till 26 francs per ton, utan att någon afgjord tendens till
vare sig stegring eller minskning visat sig.

Kostnaderna för produktionen hafva enligt offentliggjorda redo- Betodlingens
görelser 1 växlat mellan 547 och 863 francs per hektar. De högsta slut- ^sulta?0
siffrorna hafva ernåtts därigenom, att dels jordräntan upptagits ovanligt
hög (100 francs) och dels kreat ursgödslingen till mycket högt värde
påförts betornas räkning. Om såsom antagligt medeltal för produktionskostnaden
antages 7(J0 francs per hektar eller, då af kastningen upptages
till 27 ton per hektar, till 25,5 0 francs per deciton betor, uppnås
just det ofvan angifna betalade medelpriset för betorna. Då skördebeloppen
i allmänhet knappt lära uppgå till den ofvan antagna siffran
27 ton per hektar, synes detta visa, att produktionskostnaden i själfva
verket måste vara lägre än de högre bland de anförda räkningarne utvisa

Sockertillverkningen och kontrollen därvid.

Få föremål torde hafva varit underkastade så oaf brutna lagstiftnings- Fransk

åtgärder som sockret i Frankrike, och för främlingen blir denna lag- sstiftnin$^
stiftning så mycket svårare att öfverskåda som hvarje förändring, om
än så genomgripande, blott föranleder borttagande af några äldre och
införande af några nya bestämmelser i en förordning, som synes förskrifva
sig från 1830-talet. I andra länder, såsom Tyskland och Sverige,

1 L. Geschwind et E. Sellier. La betterave agricole et industriel^. Paris 1902.

Skatt.

föranleder hvarje mera betydande förändring utgifvandet af en ny förordning,
som innehåller just allt, som för tillfället är gällande lag, och
ingenting annat. I Frankrike åter blir genom den ständiga inskjutningen
af nytt material i den gamla förordningen förhållandena mer
och mer invecklade, och erfarna kontrolltjänstemän medgåfvo också,
att det fordras en längre tids kontrolltjänst för att riktigt förstå kontrollen
vid de franska råsockerfabrikerna och raffinaderierna. Yi föreställde
oss emellertid, att Frankrike, när det nu anslutit sig till Brysselkonventionen
och därmed i princip förklarat sig vilja införa en verklig konsumtionsskatt,
också ämnade slopa alla gamla sockerförordningar och
utgifva en ny af ungefär samma hufvudinnehåll som den tyska, men
detta visade sig långt ifrån vara fallet.

Sedan 1884 har i Frankrike tillämpats en blandad produkt- och
råämnesskatt, som kräft ett jämförelsevis stort antal kontrollörer, nämligen
dels för att öfvervaka betornas vågning dels för att, såsom i
Danmark, öfvervaka vägningen af allt centrifugeradt socker och slutligen
för att verkställa saccharimetrisk analys på det utvunna sockret,
hvilken senare operation utföres vid särskilda laboratorier bekostade af
staten. För närvarande finnas minst sju sådana laboratorier, till hvilka
sockerprof insändas från alla både råsockerfabriker och raffinaderier i
hela Frankrike. Hvarje till laboratoriet inkommet prof bör i regeln
analyseras samma dag eller senast dagen efter dess ankomst. Till den
mängd analyser, som blir en följd häraf, fordras naturligtvis ett stort
antal kemister.

Om också den saccharimetriska analysen kan sägas vara teoretiskt
fullt riktig samt på sin plats i ett fabrikatskattesystem, sådant som det
franska hittills varit, måste det likväl väcka förvåning, att denna invecklade
analysmetod bibehållits såsom en väsentlig del af den franska
skattekontrollen, äfven sedan Frankrike genom lagen af 28 januari 1903
anslutit sig till Brysselkonventionen, ty för en konsumtionsskatt, sådan
som denna konvention förutsätter, och för hvilken den tyska kan sägas
vara typen, är sockeranalysen tämligen värdelös, och dess bibehållande
i det franska systemet visar bäst, att detta fortfarande är afsedt att
vara en fabrikatskatt.

Den nya lagen bestämmer följande skattesatser på inhemskt socker:

a) råsocker, 25 francs pr 100 kilogram däri genom analys beräknadt
raffinadsocker;

b) raffinad, af mer än 98 procent rendement, annan än kändis,
25 francs pr 100 kilogram af dess verkliga vikt;

c) kändis 26 francs 75 centimes pr 100 kilogram af verkliga vikten.

Af kändis anses nämligen 100 kilogram motsvara 107 kilogram
raffinad.

För socker från franska kolonier är skatten 25 francs pr 100
kilogram däri beräknadt raffinadsocker.

Tullen utgör från och med den 1 september 1903 dels skatten på
inhemskt socker, dels en snrtaxe, som växlar från 5 francs 50 centimes
för råsocker till 6 francs 42 centimes för kändis. För de särskilda slagen
af socker blir tullens sammanlagda belopp pr 100 kilogram af den
verkliga vikten:

, Frcs. ds.

a) pulverformigt socker af mer än 98 procent rendement........... 31: —

b) „ „ af 98 procent rendement eller mindre... 30: 50

c) raffinad, annan än kändis ............................................................... 31: —

d) kändis ..............................;......................................................... 33: 17

e) melass, som ej användes till brännvin, med minst 50 procent socker 20: 75

f) i: som användes „ „ , med mer än 50 procent socker 42:9 0

I den allmänna tulltariffen (tarif général) är melass upptagen till
vida högre belopp nämligen e) till 24,7 5 francs och f) till 52,50 francs
pr 100 kilogram af vikten. Dessa höga tullsatser för melass stå ej i
samklang med den genom Brysselkonventionen betydligt nedsatta tulien
på socker i öfrigt.

Enär skatten på socker hittills varit i allmänhet 60 francs pr 100
kilogram raffinadsocker, som kunnat utvinnas därur, och tullen t. ex. för
raffinad varit i tarif général 76 francs samt i tarif minimum 70 francs
per 100 kilogram af vikten, kommer efter den 1 september i år skatten att
sänkas med 35 francs och tullen med 39 francs per 100 kilogram. Det
förefaller således, som om Brysselkonventionen skulle för Frankrike
medföra en betydlig minskning i statens inkomst af socker, men sannolikt
torde skattens och därmed sockerprisets sänkning komma att medföra
en betydlig stegring i den inhemska konsumtionen, och dessutom
komma exportpremierna att bortfalla.

Dessa hafva i Frankrike under åren 1884—1897 blott varit indirekta,
beroende på en för låg utbytesberäkning, men efter 1897 därjämte
direkta, som till eu början uppgingo till 3,50, 4 och 4,50 francs
pr 100 kilogram af olika sockerslag, men under kampanjen 1901—02
sänktes till respektive 1,56, 1,78 och 2 francs. Emedan under året
1901 exporten uppgick till 640 millioner kilogram, hvaraf 450 millioner
kilogram råsocker och 190 millioner kilogram raffinad, blef statens till -

Tull.

Export premierna.

Subsidiär

kontroll.

skott äfven med då gällande jämförelsevis låga premier omkring II
millioner francs, men en kännbarare förlust drabbade staten i följd af
själfva skattesystemet. Hela den inhemska sockerproduktionen uppgick
till 10,519,000 deciton. Af dessa voro ej mindre än 3,326,000 öfverskottssocker
med den lägre skatten af 30 francs pr deciton och dessa
användes naturligtvis i första hand för den inhemska marknaden. Af
socker med full skatt, 60 francs, användes inom landet blott 841,000
deciton. Hela återstoden af det fullt beskattade sockret exporterades.
Het finansiella resultatet af sockerskatten vid en inhemsk konsumtion
af 4,167,000 deciton blef således omkring 150,460,000 francs, hvaremot,
om allt inom landet konsumeradt socker betalt den högre skatten
af 60 francs, inkomsten skulle ha uppgått till 250,00(),000 francs. Härvid
har tullafgift ej tagits med i räkningen och kalenderåret 1901 ansetts
motsvara tillverkningsåret 1901/02. (Jämför statistiken.) Håller
man sig strängt till tillverkningsåret 1901/02 utgör öfverskottssockret
2,907,719 deciton1 raffinad och de premier, som därigenom tillflöto de
franska fabrikanterna utgjorde 87V4 millioner francs eller 8 francs 29
centimes pr deciton raffinad, hvartill kom den direkta premien af
minst 1 franc 56 centimes.

Med dessa siffror för ögonen finner man, att franska staten under
goda sockerår och äfven med den Kila exportpremie, som på sista tiden
lämnats, ej ens kunnat påräkna en behållen inkomst af 35 francs för
hvarje inom landet konsumerad deciton, ehuru den normala skatten var
60 francs. Sänkningen af skattebeloppet till 25 francs finner under
sådana förhållanden rätt väl sin förklaring.

För att i någon mån hålla statskassan skadeslös för förluster (på
de direkta premierna) bestämdes 1897 dels en raffineringsafgift af 4
francs pr deciton för allt socker, som infördes i raffinaderi, samt 1 francs
i tillverkningsafgift för råsocker, som ej öfverfördes till raffinaderi. Af
dessa afgifter kommer efter den 1 september i år den senare att alldeles
upphöra, den förra att sänkas till 2 francs per deciton. Att den ej helt
och hållet afskaffas uppgafs bero därpå, att statskassans utlägg för direkta
premier med många millioner francs öfverstiger den genom raffineringsafgifterna
bildade export fonden. Det är meningen att bibehålla afgiften,
till dess statens premieutlägg blifvit betäckta.

Såsom nyss nämndes har efter 1884 funnits, utom den egentliga
viktkontrollen på det i råsockerfabrikerna tillverkade sockret, en subsidiär

1 Enligt deutsche Zuckerindustrie 1908. N:o 21.

kontroll, i det att betornas vikt också blifvit kontrollerad och ett visst
sockerutbyte såsom minimum beräknats därur. Före 1884 tjänade bestämning
af saftens volym och täthet som subsidiär kontroll, och därvid
rådde det förhållandet, att om saftens bestämning gaf högre sockerutbyte
än den direkta vägningen af sockret, så beräknades skatten därefter,
annars efter vägningsresultatet. Detta förhållande kan synas egendomligt
men torde vara följdriktigt, när eu så att säga dubbel skattefot
användes, och vi skola se, att Belgien i anledning af Brysselkonventionen
också infört eu sådan. I Frankrike har man efter biträdandet
af nämnda konvention öfvergifva betornas vågning och återinfört den
före 1884 anlitade saftkontrollen, men utbytet har satts till 1,500 gram
raffinad pr hektolitergrad, hvilket utbyte med betornas nuvarande sockerhalt
måste betraktas såsom alltför lågt; i Belgien beräknas nämligen
utbytet till 2,000 gram pr hektolitergrad. Under sådant förhållande
förlorar den franska saftkontrollen den betydelse, som den hade före
1884; hvarvid dock bör anmärkas, att saftbeskattningen före 1884 beräknades
vida lägre eller blott efter 1,200 gram raffinad pr hektolitergrad.

Man skiljer i Frankrike mellan råsockerfabriker, saftstationer,
melassursockringsanstalter och raffinaderier, hvartill komma sådana råsockerfabriker
som äfven tillverka raffinad.

Räsockerfabriker och melassursockringsanstalter skola vara afskilda Anordningen
från hvarje annan byggnad och få endast hafva en ingång, som van- sockerfabriligen
hålles öppen; andra ingångar skola vara låsta med två lås, af hvilka ker än raffikontrollen
har nyckeln till den ena, och få hållas öppna endast i n ene1''
kontrollörs närvaro. Gluggar och fönster i fabriken och tillhörande
byggnader skola vara försedda med järngaller. All förbindelse mellan
fabriksområdet och grannens byggnader är absolut förbjuden. Magasin
får endast hafva en port, stängd med två lås, hvaraf kontrollen har den
ena. Om gluggar och fönster i magasin gäller detsamma som för fabrik.

På hufvudbyggnadens utsida skall finnas skylt.

Om saftstationerna, hvilka i Frankrike äro mycket vanliga och
vid många fabriker förekomma till stort antal, finnas inga särskilda
föreskrifter.

I alla sockerfabriker, men ej saftstationer, skall finnas ett för
kontrollpersonalen afsedt expeditionsrum af minst tolf kvadratmeters
golfyta, för hvilket hyra betalas af staten.

En månad innan fabrik börjar sin verksamhet, skall tillverkaren Tillverkarens
hos den regeringsbyrå, som har att göra med de indirekta skatterna, “kyid^hft5''
göra fabriksanmälan med beskrifning på fabriken samt tillhörande
magasin och byggnader äfvensom uppgift om antalet och rymden af

alla apparater samt fasta och lösa kärl, som användas vid tillverkningen.

För raffinaderier är anmälan åtföljd af en planritning öfver de
olika byggnadernas läge, hvarå äfven ytterportar finnas utmärkta.

Minst fjorton dagar, innan arbetena börja, skall tillverkaren inlämna
en driftsanmälan till kontrollpersonalen i hans fabrik, hvari han anger
l:o den metod, han tänker använda för saftens extraktion, 2:o antalet
arbetstimmar för hvar je dag i veckan. Förändringar, som vidtagas häruti,
skola anmälas två timmar i förväg. Likaså skall anmälan göras, när
arbetena i fabriken skola afbryta^ eller upphöra. Öfver tillverkningens
gång skall tillverkaren föra två register. I det ena, skedningsregistret,
antecknas alla skedningar i den mån de företagas. Till detta ändamål
antecknas tiden, när saften börjar rinna ner i skedningspannan, och
pannans nummer samt tiden för skedningens afsilning. Innan kalken
sättes till pannan, bestämmes saftens täthet af den kontrollör, som har
att öfvervaka skedningen, och anteckning därom göres i registret. För
hvarje dag summeras skedningsregistret, och skatten för de skedade
saftmängderna beräknas. Saftens täthet bestämmes på det sättet, att
sedan saften i en cylinder blifvit efter omständigheterna afkyld eller
uppvärmd till 15° C, en areometer nedsänkes däri och afläses. Saftens
volym åter beräknas efter skedningspannans.

Det andra registret, fyllmasseregistret, innehåller uppgifter om
tiden, då fyllmassan skall tömmas i kristallisationskärlen, samt antalet
formar eller kärl af hvarje slag, som blifvit fyllda, och tiden för operationens
slut.

Det kristalliserade sockret kan ej tagas ur kristallisationskärlen,
förrän en anmälan gjorts, som afser hela dagens operationer. Antalet
formar af hvarje slag, som skola tömmas, bör angifvas, och tömningen
får endast ske i närvaro af kontrollör, som har att verifiera vikten.
Tömningarne få endast företagas om dagen. Om för sockrets skiljande
från moderluten användes centrifugering, skall tillverkaren för hvarje
dag anmäla fyllmassornas natur, antalet och rymden af de kärl, som
skola tömmas. Vid sockrets uttagande ur centrifugen skall kontrollör
anteckna dess vikt. Centrifugering får ske både dag och natt.

I fabriker, hvarest socker raffineras, skall antalet och vikten af
topparna angifvas, innan de insättas i torkrummet, och likaså skall uttagning
af toppar från torkrummet anmälas. Kontrollör har i båda
fallen att kontrollera antalet och vikten. Allt kristalliseradt socker,
som blifvit uppvägdt och antecknadt hos kontrollen, skall genast öfverföras
till magasin, som står under kronans lås. Allt socker, som an -

träffas utanför magasinet, anses nämligen vara undansnillad! Vid omarbetning
af socker eller fyllmassor anmäles beskaffenheten och mängden
af de produkter, som skola omsmältas under dagens lopp, och dessa
afföras blott i den mån de i kontrollörs närvaro blifvit omsmälta.

Om genom olyckshändelse socker eller sockersafter gått förlorade,
kunna de afskrifvas, om tillverkaren omedelbart anmäler förhållandet
för kontrollen, som i sådant fall har att kontrollera förlusten. Ett protokoll
uppsättes öfver undersökningen och undertecknas af två kontrollörer
och tillverkaren. Om det gäller större mängder, underrättas distriktsinspektören,
och man skrider så snart som möjligt till en inventering i
fabriken. Finansförvaltningen besluter i sista hand om afskrifningen.

Inventeringar, som af kontrollen företagas, afse antingen allt
socker af hvad slag det vara må, som finnes i fabriken (inventaire général),
eller ock blott färdigt socker (recensement). Den fullständiga inventeringen
är det viktigaste ledet i fabrikskontrollen.

I råsockerfabrikerna verkställas årligen tre fullständiga inventeringar,
l:o före kanpanjens början, 2:o efter skedningarnas afslutning,
3:o efter alla arbetenas slut. Man ser, att i Frankrike delas kampanjen,
på samma sätt som i Danmark, i eu betkampanj och en efterkampanj.
Vid dessa inventeringar evalveras alla i fabriken befintliga sockerhaltiga
produkter i raffinad, på sätt längre fram kommer att visas, och därvid
skola kontrolltjänstemännen i fabriken verkställa evalveringen. År tillverkaren
ej nöjd med deras beräkning, sändas prof till särskilda sakkunnige
(commissaires-experts). Inventeringsinstrumentet förelägges tillverkaren
till underskrift. Hans vägran medför straffpåföljd för honom
själf, men hindrar ej sakens fortgång.

Om dessa inventeringar visa ett öfverskott, blir detta upptaget till
beskattning, visa de en brist, måste skatt erläggas därför men utan
straffpåföljd.

Partiella inventeringar (recensements) af färdigt socker verkställas
så ofta kontrollen i fabriken finner det nödigt. Därvid företages blott
en vågning af det färdiga sockret. Ett öfverskott medför straffpåföljd.
En brist lämnas opåtald intill 3 procent af de kvantiter, som blifvit
beskattade sedan förra partiella inventeringen. Om bristen är öfver
3, men ej öfver 6 procent af dessa kvantiteter, beror det på finansförvaltningen,
om skatt skall erlägges därför eller ej. En brist öfver 6
procent medför straffpåföljd. I fråga om sockertoppar spelar eu brist
i vikten ingen roll, blott antalet är det rätta. En brist i antalet medför
dels böter dels konfiskation, hvarjämte skatten för det felande skall
betalas.

Invente ringar.

Uttag af
socker.

Melass.

Kontroll tjänste männen.

I allmänhet få endast färdigt socker och restmelass bortföras
från en råsockerfabrik. Ingen försändelse kan ske utan tillverkarens
anmälan, hvarjämte fordras, att kontrollen konstaterar anmälans riktighet
och utfärdar en frisedel (acquit-å-caution). Anmälan och frisedeln skola
angifva: antalet kolli, deras märke, nummer, brutto- och netto vikt,
sockrets kvalité och rendement, bestämmelseorten, mottagarens namn,
vistelseort och yrke, varuförarens namn och vägen, som skall tagas.
Frisedeln skall dessutom angifva timmen, när uttaget skall ske. Kontrollörerna
skola, innan uttagningen får ske, väga de anmälda produkterna,
hvarefter förpackningarna plomberas eller förseglas. Uttag kan endast
ske vid dagsljus. Säckar skola innehålla en nettovikt af 100 kilogram.
Andra kolli skola hafva en nettovikt af minst 100 kilogram; dock kan
kändis sändas i lådor på 25 kilogram. Alla försändelser skola kontrolleras
af två kontrollörer; vid andra arbeten i fabriken behöfver blott en
kontrollör vara närvarande, ehuru, om tillverkaren gör någon anmärkning,
ännu en genast tillkallas. Tillverkaren debiteras för plomberna
med 3 centimes för hvarje men däremot icke för försegling, när sådan
ifrågakommer.

Denna spelar en mycket viktig roll i den franska sockerlagstiftningen.
I Danmark och Tyskland är vanlig restmelass alldeles
skattefri, hvilket i hög grad förenklar kontrollen både inom fabrikerna
och vid uttag därifrån. I Frankrike åter är all melass imderkastad
skatt, men skatten beräknas olika alltefter dess användning. Restmelass,
hvilken är den enda, som får utföras från fabrik, får ej fritt
disponeras utan måste, såsom allmän regel, försändas till: a) brännerier,
b) utlandet, c) andra råsockerfabriker eller d) ursockringsanstalter.
För melass, som sändes till brännerier eller exporteras, afskrifves
skatten i den afsändande fabriken, hvaremot melass, som föres till
andra fabriker eller ursockringsanstalter, debiteras efter 30 procent
raffinadrendement, som afföres i den afsändande och påföres i den mottagande
fabriken. Vid försändelser af melass böra kontrollörerna särskild!;
se till, att den ej är uppblandad med fyllmassa eller socker.

De franska sockerfabrikerna stå under ständig, mycket sträng bevakning,
och i spetsen för kontrollen inom hvarje fabrik står en öfveruppsyningsman
(chef de service), som leder det hela och äfven själf
deltager i bevakningsgöromålen samt ansvarar för att alla räkenskaper
föras riktigt och med ordning. lian har också att till de öfverordnade
myndigheterna insända en mängd rapporter dels periodiska, tre gånger
i månaden om resultatet af fabrikens arbeten, och vid månadens slut
om mängden af det socker, som utlämnats till fritt bruk eller fått anstånd

med betalning af skatten, dels anmälan hos uppbördsmyndigheten för
hvarje gång sockerprodukter försändas från fabriken. Äfven har han
att uttaga och till vederbörande laboratorium försända de sockerprof,
som skola saccharimetriskt analyseras, samt, sedan analysen ingått, beräkna
det analyserade sockrets raffinadrendement och underrätta tillverkaren
därom. Slutligen har han att, efter arbetenas upphörande
och sedan den tredje inventeringen försiggått, insända rapport om slutresultatet
af fabrikens verksamhet i afseende på såväl saftutbytet inbetorna
som det vunna sockrets mängd. Under öfveruppsyningsmannen
tjänstgöra ett större eller mindre antal tillsyningmän i hvarje fabrik.
Dessa tillsyningsmän äro personer utan särskild fackkunskap och kunna
ej utan särskilda kunskapsprof få högre anställning. Aflöningen för eu
tillsyningsman synes vara 5 francs om dagen och ett månatligt hyresbidrag
af 10 francs, arbetstiden tolf timmar på dygnet. Vid kontrollen
tjänstgöra därjämte eu mängd extra ordinarier (surnuméraires), från
hvilka de högre platserna sedan rekryteras. Med afseende på kontrolltjänstemännens
antal må nämnas, att i en råsockerfabrik i Meaux, som
enligt uppgift var till storleken den andra i Frankrike och hade 13
saftstationer, funnos efter betafverkningens slut i senare hälften af
februari åtta kontrolltjänstemän. Vid mindre fabriker torde antalet
komma att inskränka sig till fyra eller fem. Enligt J. R. T. Langs berättelse
till kommerskollegum den 25 februari 1871 funnos med samma
skattesystem, som nu blifvit återinfördt, minst tre uppsyningsmän (préposés)
jämte öfveruppsyningsmannen, men ansågs antalet vara väl knappt
för en verksam fabrikskontroll. I Danmark, där skattesystemet i grunden
är detsamma som i Frankrike, men dels saftkontrollen saknas dels formerna
för kontrollen och sockeruttagen äro väsentligen enklare, fordras,
såsom vi förut omnämnt, minst tre kontrollörer i de allra minsta fabrikerna,
hvilket gör det troligt, att i Frankrike kontrollpersonalens antal
åtminstone icke är för stort för de inånga uppgifter, som åligger densamma.
Det bör framhållas, att hvarken i Danmark, Frankrike eller
Tyskland råsockerfabrikerna i regeln äro omgifna med stängsel, utan
bevakningen inskränkes till fabriksbyggnaden och företrädesvis vissa
delar af denna.

Med afseende på kontrollen stå flera sockerfabriker under tillsyn
af en kontrollör (contröleur), som synes hafva ungefär samma uppgift
som öfverkontrollören hos oss, nämligen att på obestämda tider, dag
eller natt, besöka fabrikerna i sitt distrikt för att se, att allt går
ordentligt till. Öfver sina besök i fabrikerna insänder kontrollören
månatligen en dagbok till sin närmaste förman, inspektören, samt dess 8 -

Den saccharimetriska

analysen.

utom två rapporter om året till förvaltningen, den ena efter betkampanjens
och den andra efter efterkampanjens slut, hvari han redogör för resultaten
af fabrikernas verksamhet och de omständigheter, som kunnat öfva
inflytande därpå. Närmaste myndighet, inspektören, har tillsynen dels
öfver den egentliga tillverkningskontrollen dels öfver sockertransporterna
inom sitt tjänstgöringsområde (division), samt ingriper äfven något på
skatteuppbördens område. Han har att en gång i månaden under tillverkningstiden
besöka hvarje fabrik i sin division äfvensom att leda
de fullständiga inventeringarna i fabrikerna, att mottaga de betanalyser,
som för kontrollens räkning utföras, samt att månatligen, äfven han,
insända rapport till sin närmaste förman, direktören, hvari han redogör
för sina besök och viktigare iakttagelser därvid. I två af dessa
rapporter, de för mars och september, lämnar han därjämte en öfversikt
öfver fabrikernas verksamhet i jämförelse med föregående året.
Äfven bör han framhålla de försök till försnillningar, som förekommit,
sina åtgärder däremot samt hvad han har att anmärka mot kontrollpersonalen.
Direktörerna, hvilkas tjänstgöringsområde kallas »direction»
och i allmänhet torde sammanfälla med ett departement, hafva närmast
under finansministeriet tillsyn öfver de indirekta skatterna i allmänhet,
ej blott sockerskatten, och deltaga ej aktivt i fabrikskontrollen utan
mottaga blott från kontrollörer och inspektörer dessas rapporter för att
granska och öfversända dem till förvaltningen, hvarjämte de i samband
med inspektörernas mars- och septemberrapporter redogöra för de viktigaste
resultaten inom hela området för dessa samma perioder samt
för sockerkontrollen i allmänhet.

Sockeranalysen, som från 1880 är obligatorisk, afser att för hvarje
slag af råsocker erhålla dess sannolika raffinadrendement och såmedelst
till en och samma värdeenhet återföra allt slags socker, på samma sätt
som man kan jämföra sprit af olika styrka genom reduktion till så kallad
normalstyrka, som i Sverige är 50 procent vid + 15° 0. Raffinadrendementet
beräknas efter olika grunder i olika länder. I Frankrike, som
importerar rätt mycket kolonialsocker från sina kolonier, är det nödvändigt
att vid beräkningen fästa afseende vid kolonialsockrets halt af gåykos
(dextros), något som ej kommer ifråga i Tyskland. Dessutom har råsockrets
askhalt betydelse för rendementet. Råsockrets hela sockerhalt
kan lätt erhållas genom en polarimetrisk undersökning, men den i
sockret befintliga glykosen och askan, som härrör af oorganiska salter,
omöjliggöra utkristalliseringen af allt detta socker. Antag till exempel,
att ett råsocker håller 95,2 procent socker enligt polarimeterns utslag,
att det vid förbränning och behandling med svafvelsyra ger 1,21 procent

aska samt vid ti trering med Fehlings lösning 0,5 6 procent glykos;
man har då funnit, att detta socker ger 95,2 — (4 x 1,21+2 x 0,5 g)
= 89,2 4 procent raffinad, det vill säga, då man minskar den direkt polariserade
sockerhalten med 4 gånger askan och 2 gånger glykosen, så
får man raffinadrendementet, men i Frankrike göres ännu ett afdrag,
man anser nämligen, att vid en verklig raffinering af råsockret i fråga
en raffinationsförlust skulle uppstå, och denna har man antagit till
1 Va procent af 89,2 4. Om dessa 1 Vä procent fråndragas, återstå 87,9
procent raffinad, som dock för beskattningen afrundas till 87 procent.
Resultatet blir alltså, att 100 kilogram råsocker af 95,2 procent polariseradt
socker, 1,21 procent aska och 0,5 6 procent glykos påföres skatt
för 87 kilogram raffinadsocker eller 87 x 25 = 21 francs 75 centimes.

Beskattningssystemet ger, såsom ofta framhållits, anledning till
en otalig mängd sockeranalyser; också uppgafs vid finansministeriets
centrallaboratorium i Paris, att under kampanjen omkring 250 rendementsbestämningar
dagligen utföras ensamt på detta laboratorium. Till
de tusentals sockeranalyser, som dagligen utföras i Frankrike under
kampanjen men också under hela året för raffinaderiernas skull, fordras
en stor mängd kemister, som tillhöra tre olika kategorier, nämligen
kemister (chimistes), ordinarie laboranter (préparateurs permanents) och
extra laboranter (préparateurs temporaires). Allesammans utnämnas af
förvaltningen på förslag af direktören för centrallaboratoriet i Paris,
inför hvilken de ha att undergå en pröfning. Direktören för centrallaboratoriet
står i spetsen för hela analysväsendet och utfärdar instruktioner
för föreståndarne vid de andra laboratorierna, som han inspekterar,
när han så anser nödigt.

Profven uttagas, i närvaro af fabrikanten eller dennes representant,
af öfveruppsyningsmannen med tillhjälp af en uppsyningsman, och den
säck, hvarur profvet tagits, plomberas omedelbart. Vid proftagningen
få fabrikens arbetare och tjänstemän icke på något sätt biträda. Profven
böra uttagas så, att de utgöra verkliga generalprof af de sockerpartier,
som skola undersökas. Åt hvarje sockerparti uttagas fyra prof, som förvaras
i bleckkapslar af bestämd form, med påskrift om datum, fabrikens
namn, partiets märke och nummer och antalet kolli, som representeras
häraf. Af melass, som förvaras på läglar, uttagas lika stora prof ur
t. ex. hvar femte lägel, hvilka prof sedan slås tillsammans till ett
generalprof af det ifrågakomna partiet. Detta generalprof delas sedan
på tre flaskor å 70—80 centiliter hvardera; det ena profvet är afsedt
för analys, det andra förvaras i fabriken och det tredje bör åtfölja
sändningen, för att man när som helst skall kunna förvissa sig om att
melassen har samma täthet (enligt Baumé’s areometer) som profvet.

Prof tagningen.

Profvens

försändning.

Betprof.

Melassprofven höra vara försedda med en etikett som angifver, om
melassen kommer från ett raffinaderi eller från en fabrik, där melassen
ursockras; i senare fallet komma nämligen fabrikens efterprodukter
att hålla raffinos, hvars bestämning fordrar en särskild analysmetod.

Profvens försändning sker med posten, antingen till vederbörande
regeringsbyrå, om fabriken hör under centrallaboratoriet, eller till direktören
i den stad, hvarest närmaste laboratorium ligger; två prof skickas
på detta sätt från en råsockerfabrik och samtidigt en särskild avis
att profven blifvit afsända. Sedan profven mottagits, inregistreras de
hos direktören, och det ena, som förses med ny etikett afsändes
genast till laboratoriet, det andra profvet behålles för att vid behof
kunna underkastas kontrollanalys på centrallaboratoriet. Direktören för
detta bestämmer för hvarje landsortslaboratorium numren på de prof,
som böra underkastas koutrollanalys, samt tid efter annan hvilka profkapslar
som kunna återsändas till fabrikerna för att ånyo användas.
Yi hafva nämnt, att för melass blott ett prof afsändes med posten till
direktören, och likaså sändes blott ett sockerprof från raffinaderier och
detta prof bör hafva påskriften: »entrée» eller »sortie», allteftersom sockret
tagits ur ett parti, som införts till eller utförts ifrån raffinaderiet. Här
stannar det behöfliga kontrollprofvet kvar i raffinaderiet hos kontrollpersonalen
därstädes. Sedan ett prof blifvit analyseradt, antecknas
resultatet såväl på kapselns etikett som i en särskild journal, och
kapseln återskickas till direktören jämte särskild uppgift om analysresultatet.
Efter tre månader tömmas kapslarne äfvensom dubblet.tkapslarne,
och sockret lämnas till välgörenhetsinrättningar.

Direktören sänder genast en kopia af resultatet till förvaltningen
och likaså, in duplo, till öfveruppsyningsmannen vid den fabrik, hvarifrån
sockret kommit. Öfveruppsyningsmannen har nu att med ledning
af analysen beräkna raffinadrendementet för sockret i fråga och att
underrätta tillverkaren därom. Om denne ej är belåten med analysresultatet,
sänder öfveruppsyningsmannen dels ett protokoll öfver proftagningen
dels ett af de två i fabriken kvarlämnade profven till förvaltningen,
som då öfverlämnar saken till de sakkunnige, (commissaires-experts),
som blifvit utsedda för dylika fall och hvilkas utslag är slutgiltigt.

Utom sockeranalyser ingå äfven betundersökningar i laboratoriernas
göromål. Härvid har man blott till ögonmärke att genom bestämning
af betornas sockerlialt gifva kontrollpersonalen en ledtråd för bedömande
af fabrikernas arbete såväl hvar för sig som inbördes. Resultatet af
betanalyserna delgifves icke tillverkarne. Betprofven sändas i likhet
med sockerprofven först till direktören och af denne till laboratoriet.

Äfven vid sockerförsändningar tillämpas en mängd formaliteter
och detta oberoende af, huruvida skatten blifvit betald eller ej. Det
är nämligen ej nog, att fabrikerna stå under bevakning, det ges också
en crayon de surveillance)), som innebär atr allt socker såväl inom det
arrondissement, hvarest eu sockerfabrik ligger, som äfven inom angränsande
kantoner måste vid kringföringen vara åtföljdt af en frisedel
(acquit-å-caution) eller ett pass (laisser-passer). Härifrån undantagas dock
l:o) råsockermängder under 20 kilogram, som ej utgått från bevakad
fabrik, 2:o) kändis och raffinad i toppar, för hvilka skatt blifvit betald,
i hvilka mängder som helst, 3:o) socker, som införts till städer med
tullgräns (octroi) för viner och spirituösa, såvidt i staden ej finnes
någon sockerfabrik.

För sockermängder, som ej öfverstiga 1,000 kilogram och litrera
(polarisera) minst 98 procent och lämnas till fritt bruk efter skattens
erläggande, får med förvaltningens tillstånd användas ett enkelt pass,
hvilket medför befrielse från plombering; med pass få också försändas
skattefritt socker till och från ett raffinaderi. Endast socker och melass,
som från ett raffinaderi sändas till bevakad fabrik, måste vara försedt
med frisedel. Hvarje försändelse med frisedel eller pass skall föregås
af eu anmälan, och bevakningspersonalen är ålagd att tillse, det sockrets
kvalitet är noggrannt angifveu på frisedeln eller passet. För att socker,
som ej utgår från bevakad fabrik, skall få försändas med frisedel eller
pass, fordras, att skatten är betald, hvaröfver kvitto skall företes eller
ock ett pass för samma kvantitet. Innan frisedel utlämnas för socker
från bevakad fabrik, skola produkterna verifieras. I andra fabriker
utlämnas visserligen frisedeln vid anmälan, men försändelsen kan ej
äga rum, förrän verifiering försiggått, följaktligen bör timmen för uttaget
angifvas. Resultatet af verifikationen inskrifves på baksidan af frisedeln.
Kontrollen äger fordra, att frisedlar och pass blifva viserade på en
byrå för indirekta skatter, tullar eller octroi. Då en försändelse väl
har kommit i väg, får intet afbrott i transporten äga rum, såvidt det
ej beror på »force majeure». Socker, sirap och melass, som försändas
med frisedel, böra alltid verifieras på bestämmelseorten, och mottagarne
äro skyldiga att förete dem till samma mängd och beskaffenhet med
snören, plomber, sigill och etiketter orörda. Endast i sådant fall får
kontrollpersonalen afskrifva frisedeln. Om pass användes, behöfs ingen
granskning på bestämmelseorten men kan fordras under vägen. Skulle
granskningen, när den än företages, påvisa en skillnad mot frisedelns
uppgifter, större än två procent af vikten, kan transporten ej fortsättas,
och förhållandet medför straffpåföljd, men en ny försändelse, upptagande

Sockers

transport.

Raft

naderier.

den verkliga mängden, utgår nu från den station, där den ursprungliga försändelsen
blifvit stoppad. I samband med verifieringen å bestämmelseorten,
om denna ej är underkastad bevakning, borttagas plomberna. I nederlag
däremot ligger sockret under plomb, ända tills det utlämnas till fritt bruk.

Detta är i korta drag de formaliteter, som måste iakttagas vid
sockers försändelse från fabriker eller inom »rayon de surveillance»,
men därjämte finnas en mängd detalj föreskrifter, som det skulle blifva
för långt att här anföra.

Om raffinaderierna gälla särskilda föreskrifter, hvilka vi trott oss
här nedan böra omnämna i ett sammanhang.

Emedan sockret beskattas såsom råsocker, ehuru efter det på
förut angifna sätt beräknade raffinadrendementet, kan man tycka, att
raffinaderierna i Frankrike borde vara fria från all bevakning lika väl
som raffinaderierna i Danmark och spritrenings verken hos oss. Också
har förslaget om raffinaderiernas bevakning, som flera gånger varit
före, först 1890 blifvit antaget som lag. Kontrollen i raffinaderierna
afser dock ej tillverkningen utan blott utbytet af raffinad ur det råsocker,
som införes i raffinaderiet, eller med andra ord, man vill genom
kontrollen i detta fäll förvissa sig om att den rendementsberäkning,
som användes till skattens påföring, är riktig. Till detta ändamål är
bevakningen så anordnad, att den blott träffar det råsocker, som införes i
raffinaderiet, samt den melass och de efterprodukter, som utföras därifrån,
hvaremot kontrollen ej befattar sig med det raffinadsocker, som utföres.

Fabriksanmälan för raffinaderi skall aflämnas en månad före tillverkningens
början till finansministeriets byrå för indirekta skatter och
skall vara åtföljd af situationsplan, med särskild uppgift på ytterportar.
Ingen förbindelse får äga rum med grannens hus eller tomt. Gluggar
och fönster i raffinaderiet och tillhörande byggnader skola vara försedda
med järngaller, och hela raffinaderiet skall vara omgifvet af mur
eller plank af minst två meters höjd, som endast har det antal öppna
portar, som förvaltningen anser behöfligt, hvaremot öfriga portar äro
låsta med två lås, af hvilka kontrollen har nyckeln till den ena. Dessa
portar få öppnas blott i kontrollens närvaro. Det förtjänar framhållas,
att i den lag (30 augusti 1893), som närmare bestämde kontrollen vid
raffinaderierna, föreskrifves också, att tillverkaren är skyldig att en
månad efter tillsägelse ställa sig lagens bestämmelser om inhägnad och
galler för fönstren till efterrättelse. I den händelse svårigheter skulle
uppstå för tillämpningen af dessa föreskrifter, kunde förvaltningen besluta
efter vederbörande myndigheters hörande. Nya raffinaderier måste i
alla händelser uppfylla lagens fordringar. — Häraf synes framgå, att

staten i Frankrike ej anser sig behöfva bekosta de förändringar inom
äldre raffinaderier, som erfordras för tillämpningen af nya lagar. —

Under natten från kl. 10 till 5 får blott en port hållas öppen.

För kontrollpersonalen skall finnas ett rum af minst tolf kvadratmeters
yta, liggande så nära som möjligt intill den port, genom hvilken
sockret utföres. I närheten af hvarje port, som vanligen hålles öppen, skall
dessutom vara anbragt en vaktkur till skydd för bevakningspersonalen.

I raffinaderier får endast införas beskattadt eller förtulladt socker
eller sådant som står under hvad som kallas »admission temporaire».
Härmed förstås i allmänhet en skattepliktig tillverkares rätt att utan
skattens erläggande mottaga råsocker under förbindelse att exportera
eller lägga det på nederlag inom viss tid, efter att dock förut ha förädlat
detsamma. Denna rätt medgifves blott mot borgensförbindelse.
Enligt sakens natur kan admission temporaire, som afser ett uppskof
med skatten, ej tillämpas på raffinad, men väl på råsocker. Den är
eu form för skattens inbetalning. Kontrollen öfver själfva sockret upphör
härvid och vänder sig blott till de undertecknade förbindelserna.
Om råsocker införts i ett raffinaderi under admission temporaire, kan
förbindelsen infrias därigenom, att motsvarande mängd raffinad exporteras
eller lägges på nederlag eller att belöpande skatt betalas, allt
dock inom två månader.

De kvantiteter råsocker, för hvilka admission temporaire begäres,
beräknas på vanligt sätt i raffinad med fråndrag af 1 Va procent raffinadförlust.
Genom en mängd detaljföreskrifter regleras närmare hvad tillverkaren
har att iakttaga ifråga om admission temporaire.

I raffinaderier få ej inforas melass eller glykos. Ågaren af raffinaderiet
bör på förhand angifva, genom hvilka portar råsocker skall
införas samt genom hvilka melass och efterprodukter skola utföras.
Mellan kl. 10 och 5 om natten får ingenting in- eller utföras.

Af kontrollpersonalen föres bok 1) öfver inkommande råsocker
på sådant sätt, att dess raffinadrendement, enligt medföljande analysattest,
antecknas; 2) öfver den totala skillnaden mellan polariseradt och
rendementssocker, som på detta sätt erhålles och hvilken alltså betecknar
allt det socker, som enligt beräkning bör stanna i melassen;
3) öfver allt socker och glykos, som innehålles a) i den melass, som
direkt expedieras och hvilken bestämmes genom dess polarimetriska
sockerprocent, b) i den melass, som kan tänkas ingå i de farmor och
andra fasta efterprodukter, som expedieras från raffinaderiet, och som erhålles
genom att taga summan af fyra gånger askan och två gånger glykosen
i dessa sockerslag. Raffinaderikontrollen består nu däri, att man två
gånger om året, den 30 juni och den 31 december, jämför de under 2) och 3)

upptagna sockermängderna, livillta, om rendementsberäkningen bvilar
på eu riktig förutsättning, böra vara lika. Visar det sig emellertid,
att 2) är större än 3), så bär rendementsberäkningen varit till raffinadörens
fördel, och skillnaden beskattas; är åter 3) större än 2) har
beräkningen varit till hans nackdel, men någon skatt restitueras dock icke.

För sockers upptagande och påföring i ett raffinaderi användas,
efter raffinadörens val, två tillvägagångssätt:

1) Raffinadören är skyldig att visa, det skatten för sockret blifvit
betald, samt att lämna en skriftlig anmälan, angifvande, å ena sidan,
hvarifrån sockret kommit, samt brutto- och nettovikt på de kolli, som
tillhöra sändningen, å andra sidan, den polarimetniska sockerprocenten
samt procenten däri ingående aska och glykos. Anmälan kontrolleras
genom vägning och uttagning af prof för analys.

2) Socker af hvilket ursprung som helst kan intagas och påföras
i ett raffinaderi förmedelst eu förpassning, som på begäran utställes af
vederbörande tull- eller skattetjänsteman. Förpassningen måste konstatera,
att alla afgifter blifvit betalda, samt innehålla uppgift om antal,
märke, slag och bruttovikt af amälda kolli och om den polarimetriska
sockerprocenten äfvensom procenten aska och glykos i sockret. Nettovikten
af det införda sockret erhålles genom att draga taran från bruttovikten.

Skillnaden mellan dessa båda sätt för sockrets påföring i ett raffinaderi
synes vara den, att raffinadören i 1) ej har något af offentlig
myndighet utfärdadt intyg om att skatt eller tull blifvit erlagd, hvarför
han måste söka att så godt sig göra låter bevisa att så är. I 2) åter
är den af myndigheterna utfärdade förpassningen en box''gen för att
alla afgifter blifvit erlagda.

Hvad nettovikten angår, är det tillräckligt att bestämma taran
för ett kolli på tio af samma slag.

När kontrollen anser det behöflig!, tages prof för analys på det
socker, som införes i ett raffinaderi, men då det vore alltför kostsamt
att låta analysera innehållet i hvarje säck, nöjer man sig med att för
hvarje dag klassificera det i raffinaderiet införda sockret i fyra kategorier
efter dess färg, nämligen 1) alldeles hvitt, 2) sådant som synes
hålla 90—97 procent, 3) sådant som synes hålla 80—89 procent och
4) lägre produkter. För hvar och en af dessa kategorier uttagas nu
små prof ur hvarje säck och hällas i en behållare. Skulle säckarne
vara olika, tagas proportionsvis större prof ur de större säckarne. Vid
dagens slut omröres innehållet i de fyra behållarne väl och ur hvarje
behållare uttagas fyra prof på vanligt sätt för analys och eventuell
undersökning af sakkunnige. På detta sätt inskränkes antalet sockeranalyser
för hvarje raffinaderi till högst fyra om dagen.

Vid försändelse af farina och andra fasta efterprodnkter från ett
raffinaderi till annat måste täckta och plomberade vagnar användas,
såframt ej förpackningarna själfva äro försedda med statens etiketter
eller plomber. Hvarje sändning bör åtföljas af en förpassning med
uppgift på antalet kolli, deras märke samt brutto- och nettovikt.

Hvarken melass, farina eller andra fasta efterprodukter få expedieras
från ett raffinaderi eller lastas på ett åkdon, innan de blifvit
granskade af kontrollen och vägda i dess närvaro. Från bruttovikten
fråndrages taran, som bestämmes genom att väga en och annan säck
eller dylikt. Om läglar användas, bestämmes taran på hvarje kärl. Efter
afskaf ad vågning har tillverkaren att ifylla en blankett, upptagande de
vägda varornas slag, antalet kolli och dessas beskaffenhet, netto vikten
af hvarje slag, den mängd socker och glykos, som inneliålles i produkterna
och slutligen den mängd socker, som svarar mot askan och
glykosen, hvilken sistnämnda uppgift först kan ifyllas, sedan uttagna
prof hunnit analyseras. Af nämnda anmälningssedel utfärdas två exemplar,
som båda underskrifvas af tillverkaren och den kontrolltjänsteman,
som öfvervakat vägningen. Ännu en kontroll består däri, att raffinadören,
sedan säckarne och läglarne m. in. blifvit lastade på vagnen,
lämnar körsvennen eu forsedel med uppgift på brutto- och nettovikten
hos hvarje kolli, hvarefter den tjänsteman, som öfvervakat pålastningen,
ger skriftligt tillstånd till affärd. Detta tillstånd jämte forsedeln
öfverlämnas slutligen till portvakten, som, äfven han, har att
noga tillse, det antalet kolli på vagnen öfverensstämmer med det uppgifna.

Melass får, såsom förut omnämnts, ej föras från ett raffinaderi till
ett annat men väl på annat sätt disponeras, hvarvid raffinadören dock
måste skaffa sig frisedel af bevakningspersonalen i sitt raffinaderi för
dess försändande. Denna frisedel skall innehålla uppgift om antal,
märke och nummer hos de kolli, som ingå i sändningen, hvarje kollis
brutto- och nettovikt, mottagarens namn, bostad och yrke, körsvennens
namn samt den väg, som skall tagas, timmen för affärden och den tid,
som är medgifven för transporten. Alla dessa föreskrifter i fråga om
melassens bortförande, livilka också gälla för råsockerbruken, synas afse
att hindra melassens insmuggling i brännerierna.

Slutligen förtjänar omnämnas, att raftinadörerna äro skyldiga att
lämna nödigt arbetsbiträde äfvensom vägningsredskap och annat, som
fordras för kontrollen i raffinaderierna.

Ett stort raffinaderi i La Vilette i Paris besöktes. Dess årstillverkning
utgjorde omkring 57 millioner kilogram socker, och där
funnos inalles åtta kontrolltjänstemän.

Allmänna

nederlag.

Fabrlquesraffineries

och sucratevies.

Skattens

betalning.

På allmänna nederlag, hvaraf ett besöktes i La Vilette, inlägges
socker, för hvilket ägaren önskar uppskjuta skattebetalningen. Vid inläggningen
beräknas sockrets raffinadrendement och därefter erlägges också
skatten vid sockrets uttag från nederlaget. På nederlag kunna inläggas:

1) obeskattadt råsocker från fabriker eller andra allmänna nederlag,

2) raffineradt socker och beskattadt råsocker, som tjäna till infriande
af förbindelser för »admission temporaire». Sådant socker upphör
därmed att vara beskattadt, och den, som inlägger sådant, får ett intyg,
som har samma värde som en skatterestitution, emedan han därmed kan
infria en förbindelse för »admission temporaire» på motsvarande mängd
socker.

De allmänna nederlagen stå under ständig bevakning och i spetsen
för bevakningspersonalen står en öfveruppsyningsman (chef de service),
som har hand om nycklarne till nederlaget och skall vara närvarande
vid dess öppning och stängning. För hvarje parti socker, som inlägges,
lämnas ett påföringsbevis, forsedt med nummer, och detta nummer skall
med tydliga siffror åsättas motsvarande sockerparti. Emedan de allmänna
nederlagen i Frankrike äro afsedda för huru många inläggare
som helst (och således närmast motsvara våra tullnederlag, men ingalunda
våra allmänna brännvinsnederlag, som snarare borde kallas privatnederlag),
måste hvarje inläggare hafva sitt särskilda konto.

Inrättandet af ett allmänt sockernederlag är, med undantag för ett
par äldre staten tillhöriga magasin, en enskild affär, hvartill dock fordras
finansministerns tillstånd. Tiderna för nederlagsmagasinets öppethållande
och den taxa, enligt hvilken magasinshyran skall betalas till magasinets
ägare, bestämmas i koncessionen.

De allmänna nederlagen stå under tillsyn af inspektören i distriktet.

Det återstår ännu att med några ord redogöra för kontrollen vid
sådana råsockerfabriker, som tillika framställa raffinad (fabriques-raffineries),
och vid melassursockringsanstalter (sucrateries). De förra få
mottaga alla slags socker i motsats mot råsockerfabrikerna, som ej få
mottaga raffineradt socker; en egenhet är, att raffineradt socker från
fabriques-raffineries ej får inläggas på allmänna nederlag. Vid kontrollen
och inventeringen lägges särskild vikt på toppsockret. I melassursockringsanstalterna
är kontrollen densamma som i råsockerfabrikerna,
men endast en inventering om året företages, nämligen den 31 augusti,
om ej särskilda anledningar förefinnas till inventering på andra tider,
något som dock endast får ske på förvaltningens särskilda befallning.

Innan socker öfverlämnas till fritt bruk, måste alla därå häftande
afgifter vara betalda eller ock tillräcklig säkerhet ställd därför. Betalningen
verkställes antingen på närmaste uppbördskontor eller ock till

en kringresande uppbördsman. Skattebelopp under 300 francs betalas
kontant, större belopp kunna äfven gäldas medelst revers, försedd med
borgen och förfallen till betalning efter 4 månader. Slutligen kan
också en tillverkare erhålla »uttagningskredit» (credit d’enlevement),
d. v. s. rätt att för en viss bestämd tid uttaga socker mot borgen för
den skatt, som under tiden kan förfalla. Uppbördsmannen måste härvid
se till, att uttagen ej öfverskrida den ställda säkerheten.

För öfvergången till den nya skatteordningen lämnas i lagen
den 28 januari 1903 följande bestämmelser:

Alla slags socker och fyllmassor (med undantag af melass), som
förekomma i raffinaderier och liknande fabriker den 1 september 1903,
skola inventeras.

Raffinadsocker räknas därvid efter sin verkliga vikt, kändis för
7 procent öfver sin vikt. Andra slag af socker och fyllmassor uträknas
på vanligt sätt i raffinad, äfven sådana som äro under arbete.

De inventerade sockermängderna gå i första rummet i afräkning
mot befintliga påförings bevis (obligations dimission temporaire), hvilka
infrias genom företeende antingen af exportcertifikat eller af intyg om
inläggning på nederlag efter den 31 augusti 1903, eller ock genom
betalning af den nya skatten, 25 francs per 100 kilogram raffinad.

Sådana påföringsbevis däremot, för hvilka vid inventeringen ej
finnes motsvarande socker kunna endast infrias genom intyg om export
eller inläggning på nederlag före den 1 september 1903 eller ock genom
erläggande af den gamla skatten. Under de fjorton dagar, som föregå den
1 september 1903, hafva kontrolltjänstemännen tillgång till raffinaderierna
både dag och natt. De skola ha rätt att följa tillverkningen och företaga
alla undersökningar, som anses behöfliga. Medan inventeringen
verkställes, skall arbetet i fabriker och magasiner alldeles inställas;
tillverkarne eller deras ombud, skola, i mån som inventeringen fortgår,
angifva vikt och raffinadrendement på de produkter af hvad slag det
vara må, som finnas i hvarje fabriksrum eller magasin.

Vi hafva härmed sökt återgifva hufvuddragen af den franska
sockerkontrollen, sådan den kommer att gestalta sig efter den 1 september
i år i enlighet med den redogörelse, som af Frankrikes delegerade
i den ständiga Brysselkommissionen afgafs vid kommissionens
sammanträde under juli månad innevarande år. Emellertid ansåg kommissionen
kontrollen öfver raffinaderierna ej tillfyllestgörande, hvadan
man sannolikt har att motse eu förändring i bestämmelserna härför,
som måhända äfven kommer att inverka på systemet i öfrigt.

Följande tabell lämnar en öfversikt af den franska sockerindustrien
och statens behållning af sockerskatten.

Öfvergången
från det
gamla till det
nya skattesystemet.

Statistik.

Till- verkningsår	Inhemsk tillverkning dt.	Ka- len. derår		I m p	ort
Råsocker från franska kolonier dt.	Främmand råsocker dt.	socker raffinad dt.	Summa import dt.
1898—1899	7,379,021	1898	892,086	18,558	5,053	915,698
1899—1900	8,692,006	1899	969,859	13,233	2,949	986,042
1900—1901	10,402,941	1900	867,797	9,874	738	878,409
1901—1902	10,519,306	1901	925,588	10,249	606	936,443

Export

: Inhemskt
I råsocker

i dt.

Raffinad

dt.

Summa

export

dt.

1,732,438 1,269,694
2,211,2351,492,337
3,806,1781,864,616

3,001,132

3,703,572

5,670,794''

4,503,758 1,903,3126,407,070

En jämförelse mellan Sverige, Tyskland, och Frankrike finnes
införd under Tyskland.

Det är oss en kär plikt att vid afslntandet af denna redogörelse
uttrycka vår tacksamhetsskuld till Mr Fort, byråchef i finansministeriet,
och Mr Charles Olivier, inspecteur des Contributions Indirectes, hvilka
meddelade oss alla önskade upplysningar.

Sockermängder underkastade skatt

till fulla skattesatsen 60 francs	till lägre satsen 30 francs	till vin-skördens sockring 24 francs	Summa beskaffad! socker
dt.	dt.	dt.	dt.
2,319,613	937,540	381,192	3,638,345
2,183,711	1,794,011	390,609	4,368,331
1,471,342	2,895,154	166,228	4,532,724
840,975	3,326,462	45,664	4,213,110

Influten skatt (med uteslutande af tullsurtaxe)	Summa
60 francs	30 francs	24 francs	francs
139,198,000	28,127,000	9,150,000	176,474,000
131,046,000	53,821,000	9,375,000	194,241,000
88,295,000	86,855,000	3,989,000	179,139,000
50,472,000	99,794,000	1,096,000	151,362,000

Belgien.

Betodlingen.

Förhållandet
mellan
fabriker och
betodlare.

Äfven i detta land har betsockerindustrien redan länge mer än
motsvarat den inhemska konsumtionens behof och endast genom exportpremier
för socker har densamma kunnat hållas uppe vid en lönande
afkastning.

Förhållandena mellan odlare och fabrik äro här i hufvudsak enahanda
som i Frankrike. I afseende på betalningsvillkoren gälla dock
andra bestämmelser.

Endast undantagsvis betalas betorna med fixt pris pr ton och i
sådant fall plägar priset hållas något lägre än grundpriset för betor,
som betalas efter sockerhalt. Vid några fabriker betalas dock till och
med något mera i förra fallet än i det senare, men fabriken lämnar
då — mot betalning af produktionspriset — frö af mycket sockerrika
betor.

Det vanliga är, att priset rättar sig efter betornas sockerhalt, bestämd
genom analys. Grundpriset — på senare år vanligen 23 francs
per ton, vid några få fabriker 1 franc högre eller lägre — beräknas
för betor med 14 procent socker, med afdrag för lägre och tillägg för
högre sockerhalt. Vanligt är t. ex. 3 francs afdrag för hvarje procent
lägre och tillägg af 2 francs 50 centimes för hvarje procent högre
sockerhalt, men äfven förekommer, att motsvarande afdrag eller tillägg
utgår med blott 1 franc 50 centimes per procent men 2 francs tillägg
per procent, när sockerhalten är 16 procent eller högre.

Vanligen lämna fabrikerna frö (gratis eller oftare till lågt pris)
åt de odlare, som önska det, och erbjuda de i allmänhet flera sorter att
välja på, likasom ock odlarne, som själfva skaffa frö, hafva rätt att välja
sort (dock endast hvitköttiga, rödköttiga mottagas ej!) Denna frihet
medgifves dock, som redan nämnts, endast då betorna köpas efter sockerhalt,
hvarvid ju risken att få dåliga betor är liten.

Betor, som säljas efter bestämdt pris oafsedt sockerhalten, få levereras
vare sig vid fabriken eller vid ångbåt eller järnvägsstation, i hvilket
senare fall fabriken visserligen betalar frakten men också ett lägre pris
för betorna.

Då betalningen utgår efter sockerhalten, skola betorna lämnas vid
fabriken.

Priset för betorna beräknas alltid för rena betor och smutsprocenten
bestämmes alltid efter prof.

Betmassan plägar ej återlämnas för intet, men intill en mängd
af 50 procent till lägre pris än försäljningspriset åt utomstående, t. ex.
respektive 4 francs eller 7,5 0 francs per 1,000 kilogram. Vid de högre
prisen sker återlämnandet fritt på leverantörens järnvägstation. Äfven
förekommer, att betmassans pris bestämmes efter hennes torrämnehalt
t. ex. 65 centimes per procent torrämne i 1,000 kilogram betor.

Sockertillverkningen och kontrollen därå.

Sedan gammalt har i Belgien skatten utgått efter betsaftens volym
och sockerhalt, och den beräknade sockerhalten har från 1,500 gram
per hektolitergrad (år 1888) successivt stigit till 2,000 gram (år 1898).

För detta socker har skatten utgått med 45 francs per 100 kilo.
Fn egenhet för Belgien till skillnad från de länder, vi förut behandlat,
är, att staten förbehållit sig en viss minimiinkomst af skatt och tull på
socker, uppgående för 1895 till 6,500,000 francs, 1897 till 6 millioner,
1898 till 5 millioner, 1899, 1900, 1901 till 6 millioner och 1902 till 9
millioner francs. Belgiens anslutning till Brysselkonventionen har medfört
öfvergången till en konsumtionsskatt och skattens betydliga sänkning.
Enligt ett numera antaget lagförslag af den 17 juni 1903 utgör
skatten för inom landet tillverkadt socker:

för råsocker eller raffinad ............................ 20 francs per 100 kilogram

för raffinadsirap ............................................ 10 » » >, »

Däremot är melass, som ej kan tjäna till människoföda, skattefri,
hvarvid regeringen bestämmer de närmare villkoren härför.

Skatt.

Tull.

Fabriksanmälan
och
anordningar
i fabriken.

Raffinad, råsocker och betsaft ........................... 20 francs per 100 kilogram

Sirap och melass med 50 procent socker eller

därunder ..................... 10 » d » »

» » » » mer än 50 procent socker 15 » » » »

Dessa tullsatser kunna af regeringen höjas med en surtaxe af högst
5 francs 50 centimes per 100 kilogram. Belgien har således gått ett steg
längre än Brysselkonventionen, i det att tullen tillsvidare är lika med
skatten och en eventuell surtaxe satts lägre än den i konventionen
medgifna af 6 francs.

Såväl sockerfabriker som raffinaderier äro underkastade ständig
bevakning.

En hvar som äger eller hyr en betsockerfabrik är skyldig att hos
uppbördsmannen i distriktet härom göra skriftlig anmälan, åtföljd af
en planritning i tre exemplar öfver de olika lokalerna, med angifvande
af dessas bestämmelse och portar, äfvensom öfver uppställningen af alla
kärl och redskap, ledningsrör och pumpar m. m.; ledningsrör för olika
ändamål böra å planritningen vara utmärkta med olika färger. Sedan
finansministern gillat planritningen, underrättas tillverkaren därom genom
återställande af det ena exemplaret. Hufvudingången till den byggnad,
hvari en sockerfabrik blifvit inrättad efter den nya lagens trädande i
kraft, får ej ligga på mer än 100 meters afstånd från allmän väg.
Emellan ingången och fabrikens olika lokaler bör finnas direkt förbindelse
och de trappor, som förmedla denna, böra vara försedda med stadig
ledstång och måste hafva en bredd af minst 90 cm. och en lutning, som
ej öfverstiger 60°. Öfver hvarje port, som vetter åt allmän väg, skall
finnas skylt och vid hufvudingången en ringklocka.

Inga rör eller ledningar få finnas mellan en sockerfabrik och
annan byggnad, som ej utgör del däraf, och endast sockertillverkning
får bedrifvas i en sockerfabrik.

I hvarje fabrik skola finnas minst två af tillverkaren bekostade
mätapparater för betsaftens uppmätning, hvar och en försedd med ett
räkneverk och en liten behållare, som för hvarje tömning upptager en
konstant mängd saft för bestämning af dess täthet. Alla för tillverkningen
behöfliga fasta kärl skola intaga en bestämd plats i fabriken
och få ej flyttas utan särskilt tillstånd. De olika kärlen och redskapen
äro uppställda på sådant sätt, att det alltid är möjligt att utan besvär
komma intill dem för att undersöka deras inre, äfvensom rör och ledningar,
som mynna ut däri. Mätapparaterna kontrolleras hvarje år,
innan betafverkningen börjar, genom uppmätning med vatten enligt
närmare föreskrifter af finansministern. Härvid bör tillverkaren vara
närvarande. Efter bemyndigande af en högre kontrolltjänsteman kan

fabrikens kontrollpersonal när som helst företaga en profmätning med
mätapparaterna. På begäran af uppsyningsmännen är tillverkaren skyldig
att förevisa de kärl och redskap, som finnas omnämnda i fabriksanmälan.
De skola vara försedda med påskrift i oljefärg, angifvande deras nummer,
volym och ändamål. Alla förändringar i fråga om lokaler eller redskap,
alla förflyttningar eller reparationer af kärl och apparater, som finnas
upptagna i fabriksanmälan, böra i förväg anmälas för uppbördsmannen
i distriktet; dylik anmälan skall vara åtföljd af en i tre exemplar utförd
planritning öfver förändringarna, och denna skall godkännas af finansministern,
innan de nya eller förändrade apparaterna få tagas i bruk.

Centrifugering och insäckning- af socker får blott äga rum på
därför bestämda ställen.

Senast fjorton dagar före början eller återupptagandet af arbetena
måste tillverkaren hos uppbördsmannen i distriktet göra driftsanmälan,
enligt af finansministern fastställdt formulär, och kan ej påbörja arbetena,
innan han fått bevis att anmälan blifvit gjord. Detta bevis måste efter
tillsägelse när som helst företes för kontroll tjänstemännen. En driftsanmälan,
som ej afser en månatlig tillverkning af minst 200,000 kilogram
socker, mottages ej.

Först sedan kontroll tjänstemännen förvissat sig om, att fabriken
med tillbehör uppfyller lagens fordringar, lämnar uppbördsmannen sin
påskrift på anmälan. Om tillverkaren ej börjar arbetena senast under
loppet af elfte dagen efter den, som uppgifvits i anmälan, får han såsom
skatt betala 15 francs för hvarje dygn som han dröjer, och arbetena
kunna ej börja, innan förfallen plikt blifvit betald. Om dröjsmålet
beror på force majeure, kan finansministern helt eller delvis befria från
plikten.

Arbetena anses ej började, förrän betsaften undergått alla operationer
ända t. o. m. inkokningen.

Om arbetena skola upphöra eller inställas under mer än fem dagar,
bör uppbördsmannen underrättas därom tre dagar i förväg.

Då tillverkaren vill företaga centrifugering, bör han skriftligen
anmäla det hos öfveruppsyningsmannen i fabriken dagen förut före
kl. 6 e. m.

Den sirap, som 10 dagar efter betafverkningens slut befinner sig
i kristallisationskärlen, inventeras och förseglas ända tills den föres på
centrifugen, och, om den ständiga bevakningen härunder blifvit indragen,
måste tillverkaren för att kunna företaga centrifugeringen göra ny
driftsanmälan.

Drifts anmälan.

Sockrets

uppvägning.

Viktkontrollen
suppleras
genom saftkontroll.

Det centrifugerade sockret upplägges på bestämd plats, och åtminstone
en gång om dagen företages insäckning och vågning i kontrolltjänstemännens
närvaro. Härvid inskrifver tillverkaren eller hans ombud
i en journal, enligt fastställdt formulär, vikten af det erhållna
sockret och antalet säckar eller andra kolli, hvarefter det vägda sockret
öfverföres till ett magasin af godkänd beskaffenhet. Uppsyningsmännen
å sin sida anteckna i sin bok antalet kolli och myckenheten socker,
i mån som det införes i magasinet, och kontrollera på detta sätt tillverkarens
journal. För hvarje dag sändes till uppbördsmannen ett
meddelande om det socker, som föregående dag införts i magasinet.
Vid arbetenas slut inventeras det på magasinet befintliga sockret. Dessutom
företages på kontrollörens (en högre kontrolltjänsteman) befallning
en liknande inventering minst hvar femte månad. Uppstår härvid ett
öfverskott upptages det till skattepåföring, hvaremot en brist ger anledning
till kontant inbetalning af därå belöpande skatt.

I hvarje fabrik föres en saftjournal, hvari utan afbrott antecknas
alla tömningar i mån som de äga rum. I denna journal inskrifver tillverkaren
eller hans ombud:

1) innan tilloppskranen öppnas, mätarens nummer, dagen och
timmen för fyllningen,

2) innan tömningen sker, timmen därför, hvarefter ett prof af
saften uttages för bestämning af egentliga vikten, som likaledes antecknas.
Innan bestämningen företages, bringas saftprofvet till 15° C. med
tillhjälp af en afkylningsapparat; för temperaturer mellan 11° och 23°
kan dock användas följande reduktionstabell:

Temperaturen högre än 15° C.	Temperaturen lägre än 15" G.
temperatur	eg. vikten ökas med	temperatur	eg. vikten minskas med
16°	0,02	14°	0,03
17°	0,05	13°	0,0 5
18°	0,07	12°	0,08
19°	0,10	11°	0,10
20°	0,12
21°	0,15
22°	0,17
23°	0,20

Tillverkaren åligger att till hvarje mätapparat anskaffa en behållare
af minst fem liters rymd för att under någon tid förvara de saftprof, som
tjänat till bestämning af egentliga vikten. Uppsyningsmännen verifiera
genom egna försök så ofta som möjligt den af tillverkaren funna egentliga
vikten och inskrifva sina resultat vid sidan af tillverkarens. Uppsyningsmännen
beräkna skatten enligt ett utbyte af 2,000 gram socker
pr hektolitergrad efter de högsta talen i saftjournalen, och denna skattepåföring
tjänar nu till kontroll på den direkt bestämda sockervikten,
hvarvid tillgår så, att, sedan centrifugeringarna för kampanjen afslutats,
upprättas ett utdrag dels öfver de sockermängder, som direkt uppvägts,
dels öfver de ur saftvolymen beräknade och det högsta resultatet lägges
till grund för skattepåföringen vid kampanjens slut. Uppbördsmannen
underrättas om det definitiva resultatet och har att eventuellt utkräfva
den skillnad, hvarmed saftskatten öfverstiger den på direkt vågning
beroende.

Medan betafverkning och centrifugering pågår, skall fabriken alltid
vara tillgänglig för kontrolltjänstemännen och tillverkaren bör antingen
själf vara tillstädes eller ock företrädas af någon, som kan lämna dem
nödiga upplysningar. Under andra tider måste tillverkaren öppna fabriken
för tjänstemännen senast två minuter efter det portklockan ringt.

Tillverkaren är skyldig att ställa två rum, hvardera med minst
tolf kvadratmeters golfyta, till kontrolltjänstemännens förfogande, det
ena i närheten af saftmätaren, det andra i närheten af centrifugerna.

Dessa rum möbleras, upplysas och uppvärmas på fabrikantens bekostnad.

Skulle det visa sig, att kontrolltjänstemännen ej kunna förskaffa
sig kost och bostad till rimligt pris inom högst 3 kilometers afstånd
från fabriken hos personer utan direkt eller indirekt intresse i fabriken,
så har driftsanmälan ingen effekt. Det är skattedirektören, som, efter
att hafva inhämtat kontrollörens och kommunalmyndighetens mening besluter
härom; dock med rättighet för den missnöjde att vädja till
provinsrådets ständiga utskott, som har att yttra sig inom tio dagar.

I sista hand kunna besvär anföras hos konungen.

Raffinaderier få blott hafva en utgång och denna bör vetta åt Raffinaderier,
allmän väg. Hvarje annan öppning än denna port bör vara försedd
med ett fast, i muren fästadt metalltrådsnät, hvars maskor ej få hafva
mer än tre centimeters sida. Trådnätet får dock med förvaltningens
tillstånd utbytas mot annat stängsel.

I ett raffinaderi får endast intagas råsocker och hvitt pudersocker
(»poudres blanches de fabrique»). Vikten verifieras af kontrolltjänste -

Tillverk ningsjournal -

Sättet för
skattens erläggande.

Allmänna

nederlag.

männen, och sockret inlägges i ett magasin, anordnadt enligt närmare
bestämmelser af finansministern.

_ Tilly er kningsjournal föres af raffinadören enligt fastställdt formulär,
'' och inskrifves däri:

a) dagen, då sockret intogs i raffinaderiet, dess vikt äfvensom
datum, nummer och utläraningsställe för förpassningssedeln till detta socker,

b) lokalen, där sockret är upplagd!,,

c) den mängd socker, som tages i arbete, samt dag och timme därför,

d) nettovikten af tillverkadt socker, raffinad, kändis, topp, kross,
pulver eller farina, samt

e) mängden erhållen sirap.

Det vid raffineringen erhållna sockrets och sirapens vikt och slag
verifieras af kontrolltjänstemännen och inlägges sedan i magasin och
behållare, hvarifrån de ej kunna uttagas till omsmältning utan föregående
anmälan och inskrifning i tillverknings]ournalen. Tjänstemännen
i raffinaderiet afsända dagligen till uppbördsmannen ett meddelande om
den mängd raffinad, som tillverkats under föregående dag. Hvar sjätte
månad företages på kontrollörens befallning en inventering af allt socker
och sirap, vare sig de äro under arbete eller i magasin och behållare.
För ett öfverskott påföres skatt, för en brist betalas skatten kontant.

I råsockerfabriker föres en magasinsräkning, som debiteras för allt
tillverkadt eller, om sa är för staten förmånligare, allt ur saftvolymen
beräknadt socker, och krediteras för allt socker, som

a) går till fritt bruk mot betalning af skatten,

b) påföres sockerbagare o. d.,

c) påföres en fabrikant, som tillverkar sockervaror eller invertsocker
för export, med frihet från skatten,

d) användes till tekniska ändamål eller till kreatursfoder,

e) exporteras,

f) inlägges på allmänt nederlag, eller

g) påföres en raffinadör.

I raffinaderier påföres skatt för socker, som

a) blifvit direkt importeradt,

b) intagits från allmänt nederlag,

c) erhållits från råsockerfabrik, eller

d) kommit från annat raffinaderi;

och afföres skatt för socker och sirap på samma sätt som i en råsockerfabrik.

I allmänna nederlag påföres skatt för råsocker eller raffinad, som

a) inlägges af råsockerfabriker eller raffinaderier,

b) direkt importeras, eller

c) öfverföres från ett annat allmänt nederlag;

och alföres skatt:

för råsocker, som

a) afsändes till ett raffinaderi,

b) öfvergår till ett annat allmänt nederlag eller till en annans
räkning på samma nederlag,

c) affärdas transito eller till export, eller

d) utgår till teknisk användning eller såsom kreatursfoder;

för raffinad och hvitt pudersocker, som

a) går till fritt bruk mot kontant betalning af skatten,

b) uppföres på krediträkning (compte de credit å terme) bos en
råsockerfabrikant eller en raffinadör eller ock en fabrikant för sockervaror,
som exporteras skattefritt,

c) påföres en sockerbagare e. d.,

d) öfverföres till annat allmänt nederlag eller eu annan räkning
på samma nederlag, eller

e) utgår transito eller till export.

Uppläggning på allmänt nederlag af råsocker eller raffinad af
inhemskt ursprung medgifves ej för mindre kvantitet än 500 kilogram.

Export af socker och sirap är ej tillåten för mindre än 500 kilogram, Export af
och de skola vara af den kvalitet, som förekommer i handeln samt fria soc. och

7 Sirap.

från förfalskningar. För raffinad, som är framställd af importeradt råsocker,
afskrifves vid export påförd surtaxe.

För skattens betalning medgifves två månaders kredit såväl åt Skattekredit.
råsockerfabrikanter som åt raffinadörer, dock ej för mindre poster än
500 kilogram samt mot godkänd säkerhet.

För påföring eller afföring af sockerskatt och därmed sammanhängande
transport af socker fordras en anmälan bos uppbördsmannen
i distriktet, som allt efter omständigheterna utställer en frisedel (passavant-å-caution
eller acquit d’entrée), ett skattekvitto (quittance d’accise)
eller en exporttillåtelse (permis deportation). Vid uppvisandet af dessa
dokument hafva kontrolltjänstemännen på afsändnings- och mottagningsstället
att kontrollera det socker, hvarom fråga är. Det socker, som anmäles
till fritt bruk, blir naturligtvis blott kontrolleradt vid det magasin,
hvarifrån det utgår.

Råsockerfabrikanter och raffinadörer äro skyldiga att för hvarje
dag i en särskild journal inskrifva den mängd sirap och melass, som
säljes, samt fullständiga namn och adresser på köparne och mottagarne.

Hvarje försändelse af nämnda varor måste åtföljas af en utaf afsändaren

Kontroll tjänste männen.

Statistik.

på tro och heder utfärdad forsedel, som angifver varans natur, antalet
kolli samt deras märken och nummer.

I hvarje fabrik hafva hittills funnits 1 öfveruppsyningsman (chef
de service) samt ett större antal (i medeltal 10) dels biträden (adjoints),
dels uppsyningsman (vaktmästare, préposés temporaires), och det uppgafs,
att det nya konsumtionsskattesystemet skulle fordra ännu flera
kontrolltjänstemän, enär fabrikskontrollen till de redan bestående fått
sig ännu en uppgift förelagd nämligen sockrets vägning, hvartill kommer
den omständigheten, att raffinaderierna hittills stått utan kontroll,
men med det nya systemet måste underkastas sträng bevakning och
säkerligen kräfva ett ännu större antal kontrolltjänstemän, i medeltal
räknadt, än råsockerfabrikerna.

Öfver den sedentära kontrollen i fabrikerna står en för flera fabriker
gemensam kontrollör (contröleur), motsvarande samma tjänsteman
i Frankrike eller öfverkontrollören hos oss. Kontrollörerna skola besöka
samtliga fabriker inom sitt distrikt flera gånger i månaden och tillse
att fabrikskontrollen handhafves med noggrannhet samt vid behof undervisa
fabrikens uppsyningsman i sättet att verkställa saftundersökningar.
Kontrollören har till sitt biträde en underkontrollör. Slutligen finnas i
Belgien såsom i Frankrike inspektörer och direktörer, som ej direkt
ingripa i fabrikationskontrollen, men hafva att fördela de underordnade
tjänstemännen på de särskilda fabrikerna och tillse att lagar och förordningar
efterlefvas äfvensom att sammanfatta resultaten af kontrollen
och afgifva rapporter till förvaltningen.

Kontrolltjänstemännens aflöning utgår dels såsom fast lön, dels
såsom dagarfvode under tjänstgöringen; detta dagarfvode för arbete i
sockerfabrik är för öfveruppsyningsman 2 francs 50 centimes, för biträde
1 francs 50 centimes samt för uppsyningsman 2 francs 78 centimes.

Den belgiska sockerindustriens ställning under senare åren synes
af följande tabell, som delgifvits Brysselkonventionen, men, på grund
af skattesystemet, i hvad det rör tillverkningsmängden, ej gör anspråk
på större tillförlitlighet.

År	Inhemsk till-verkning. deciton.	I m p	o r t.	E x p	o r t.	Stats- inkomst. frcs.
råsocker. dt.	raffinad. dt.	råsocker. dt.	raffinad. dt
1898	1,865,070	121,088	4,695	1,251,880	477,821	5,000,000
1899	2,540,654	121,018	4,807	1,878,592	478,893	6,164,000
1900	3,031,186	118,419	6,679	2,479,980	527,594	6,368,000
1901	3,039,599	152,042	8,969	1,834,046	498,489	11,911,000
1902	1,804,848	122,906	5,480	999,161	343,944	18,062,000

Den inhemska tillverkningen är här beräknad ur det antagna saftrendementet
och lämnar ingen säker grund för beräkningen af den
verkligen erhållna sockermängden. Om man emellertid begagnar sig
af de anförda siffrorna för att få en föreställning om sockerförbrukningen
i Belgien, skulle denna blifva skillnaden mellan inhemsk tillverkning
och import, å ena, samt export, å andra sidan, eller i medeltal för
de fem åren 43,561,400 kilogram, eller för hvarje individ omkring 7 kilogram.
Detta är säkerligen ett alltför lågt tal och visar, att saftrenderaentet
varit alldeles för lågt beräknadt. Men antaget att förbrukningen ej
varit större, skulle med den nu antagna skattesatsen af 20 francs per
deciton förbrukadt socker, skatten i alla fall uppgå till 8,700,000 francs
eller tillsammans med surtaxen på importeradt socker till omkring 9
millioner francs, eller den för 1902 bestämda minimiinkomsten af skatt
och tull å socker. Ehuru sänkningen af skatten från 45 till 20 francs

förefaller ovanligt stor, blir statens behållning af den lägre skatten

således lika stor som af den högre, beroende därpå, att exportgodtgörelsen,
45 francs per deciton tydligen inneburit en afsevärd premie, hvarigenom,
isynnerhet vid rika betskördar, statens behållning lidit betydligt
afbräck. Tager man blott siffrorna för de två sista åren, 1901 och
1902, af hvilka det ena var ett godt, det andra ett dåligt år, med i
räkningen, finner man, att i medeltal för dessa båda år förbrukades i

Belgien omkring 72,900,000 kilogram socker alla slag eller med ett

invånareantal af 6,7 millioner närmare 11 kilogram per invånare. En
sockerskatt af 20 francs per deciton å detta belopp utgör mer än 1472
millioner francs, och då det är sannolikt, att en prissänkning å socker
af 25 francs per deciton kommer att betydligt öka konsumtionen, vinna

både staten och allmänheten på den med Brysselkonventionen inträdda
anordningen.

I Belgien har ej funnits någon saccharimetrisk analys och en sådan
torde hädanefter hufvudsakligen komma till användning på melass.

I Belgien finnes en mycket stor råsockerfabrik i Wanze i provinsen
Liöge, hvilken har fjorton saftstationer och dagligen tillverkar
ungefär tre gånger så mycket socker som vår största fabrik, Köpinge.
Men för öfrigt äro de belgiska fabrikerna i allmänhet mycket små i
jämförelse med våra.

Till slut må det vara oss tillåtet att uttrycka vår tacksamhet till
Mr Jules Kebers, generaldirektör i ministeriet för finanserna och allmänna
arbetena, hvilken stått oss till tjänst med alla upplysningar
rörande den i Belgien nyligen antagna lagen om konsumtionsskatt
på socker.