AF DEN UTAF KUNGL. MAJ:T DEN 20 OKTOBER 1905 TILLSATTAKOMMITTÉ FÖR VERKSTÄLLANDE AF UTREDNING ANGÅENDEÅTGÄRDER FÖR MÄNNISKOTUBERKULOSENS BEKÄMPANDE (Statens offentliga utredningar 1908:3)

BETÄNKANDE

OCH

FÖRSLAG

AF DEN UTAF KUNGL. MAJ:T DEN 20 OKTOBER 1905 TILLSATTA
KOMMITTÉ FÖR VERKSTÄLLANDE AF UTREDNING ANGÅENDE
ÅTGÄRDER FÖR MÄNNISKOTUBERKULOSENS BEKÄMPANDE

STOCKHOLM 1907
ISAAC MARCUS'' BOKTR.-AKTIEBOLAG

Till Konungen.

Enligt nådigt beslut den 20 oktober 1905 har Eders Kungl. Maj:t uppdragit
åt en kommitté, bestående af undertecknade Tamm såsom ordförande samt Dovertie,
Johansson, Nyländer och Östberg att verkställa utredning angående de åtgärder, som

till hämmande af människotuberkulosens utbredning i riket lämpligen borde vidtagas
och därefter till Eders Kungl. Magt inkomma med det betänkande och förslag,
hvartill samma utredning föranledde.

Till närmare utveckling af kommitténs uppgifter anförde statsrådet och chefen
för civildepartementet till statsrådsprotokollet förenämnda dag följande:

»Den blifvande kommitténs hufvuduppgifter skulle blifva dels att uppgöra
plan till tuberkulossjukvårdens ordnande i riket dels ock att verkställa erforderliga
ekonomiska beräkningar för den sålunda uppgjorda planens genomförande. \id
fullgörandet af sitt uppdrag torde kommittén böra taga under öfvervägande, huruvida
de bestämmelser rörande skyddsåtgärder mot tuberkulos, hvilka innehållas uti
de lagar, som tillkommit i våra grannländer Norge och Danmark, lämpa sig för
förhållandena här i landet, äfvensom därutöfver huruvida för tuberkulosens bekämpande
föreskrifter böra meddelas angående undervisning i hygien, förbud för tuberkulösa
personer att taga befattning med försäljning åt matvaror in. m., vidtagande af nödiga
försiktighetsmått i fabriker samt byggnadshygien.»

Då kommittén ansett det synnerligen angeläget att de felslag och beiäkningai
som af föredragande departementschefen angifvits såsom kommitténs hufvuduppgifter
blefve uppgjorda utan längre dröjsmål, än omständigheterna nödvändigt påkallade,
har kommittén först företagit dessa frågor till behandling. Sedan arbetet i denna
del nu är afslutadt, anhåller kommittén att få till Eders Kungl. Maj:t ötverlämna
resultatet af detsamma, innan hvad som i öfrigt åligger kommittén blifvit fördt till slut.

Kommittén, som första gången sammanträdde den 6 december 1905 och i
hvars arbete professorn vid universitetet i Uppsala medicine doktorn Karl Anders
Petrén efter förordnande af statsrådet och chefen för civildepartementet den 28
december 1905 sedermera deltagit såsom särskild sakkunnig, får härmed till Eders
Kungl. Maj:t öfverlämna

dels betänkande och förslag angående plan för tuberkulossjukvårdens ordnande
i riket,

dels af undertecknad Johansson utarbetad »redogörelse för kommitténs undersökningar
angående behofvet al vårdanstalter för lungsotspatienter i riket»,

dels ock af undertecknad Dovertie författad »öfversikt öfver stiiden mot
tuberkulos i Sverige och utlandet».

Stockholm den 1 juli 1907.

Underdånigst
GUST. TAMM.

G. DOVERTIE. J- E. JOHANSSON.

O. NYLÄNDER. G- F- ÖSTBERG.

K. Å. Fryxell.

BETÄNKANDE OCH FÖRSLAG

ANGÅENDE

TUBERKULOSSJUKVÅRDENS ORDNANDE I RIKET

Då statsrådet och chefen för civildepartementet föreslog Kungl. Magt att
uppdraga åt en kommitté att verkställa utredning angående de åtgärder, som till
hämmande af människotuberkulosens utbredning i riket lämpligen borde vidtagas och
därefter till Kungl. Maj:t inkomma med det betänkande och förslag, hvartill samma
utredning kunde föranleda, anförde departementschefen till statsrådsprotokollet bland
annat, att den blifvande kommitténs hufvuduppgifter skulle blifva dels att uppgöra
plan till tuberkulossjukvårdens ordnande i riket, dels ock att verkställa erforderliga
ekonomiska beräkningar för den sålunda uppgjorda planens genomförande.

Kommittén, som för lösande af dessa uppgifter i främsta rummet behöfde
äga en så fullständig kännedom som möjligt om sjukdomens förekomst i landet,
föranstaltade i början af år 1906 eu enquéte bland rikets samtliga läkare i syfte
att erhålla upplysningar om de sjukdomsfall, som under månaderna februari—
april 1906 varit föremål för läkarnas behandling eller för dem eljest under samma
tid voro kända.

Samtidigt sökte kommittén jämväl på en annan väg förskaffa sig den kunskap
om sjukdomens utbredning, som kommittén med hänsyn till de föreliggande
uppgifterna ansåg för sig erforderlig, i det kommittén föranstaltade om en bearbetning
med afseende å lungsot af de till statistiska centralbyrån från prästerskapet
inkomna uppgifterna om dödsorsakerna i riket under år 1905. Resultatet af ofvannämnda
undersökningar finnes meddeladt i den särskilda »redogörelse för kommitténs
undersökningar angående behofvet af vårdanstalter för lungsotspatienter i
riket», som åtföljer detta betänkande.

Enligt dessa undersökningar uppgår antalet dödsfall i lungsot inom landet till
minst 10,000 per år. Antalet personer med konstaterad lungsot torde, enligt hvad
berörda särskilda redogörelse utvisar, böra beräknas till minst 30,000. Genomsnittslängden
af ett lungsotsfall skulle under sådana förhållanden belöpa sig till tre år,
sedan sjukdomen blifvit diagnostiserad.

I 32,6 procent af de fall, som af läkarna anmäldes vid den af kommittén
föranstaltade enquéten, befann sig sjukdomen på ett sådant stadium, att patienten
icke lämpligen kunde mottagas till vård å sanatorier, därest, såsom kommittén förutsatte,
sådana anstalter endast äro afsedda för tidigare fall, och voro förhållandena i
öfrigt af den art, att den sjuke ej ansågs böra vårdas i hemmet.

Förberedande

undersök ningar.

Behofvet af
vårdplatser.

Kommittén anser, att vid åtgärderna mot tuberkulosen hänsyn i synnerlig
grad bör tagas till dessa fall. Dels har det af undersökningen framgått, att minst
tre fjärdedelar af ifrågavarande patienter varit att räkna såsom medellösa, i följd
hvaraf de knappast kunna beräknas erhålla nödig vård utan bistånd från det allmännas
sida, dels äro dessa fall att anse såsom den viktigaste af de smittokällor,
från Indika sjukdomen utbreder sig.

Åt dessa sjuka måste beredas nödig vård, om striden mot tuberkulosen skall
kunna verksamt bedrifvas. Vid bedömande af frågan om det sätt, på hvilket vården
bör anordnas, har kommittén tagit i betraktande här nedan angifna synpunkter.

Tuberkulosen synes hufvudsakligen spridas genom smitta i hemmen, särskildt
bland den fattiga befolkningen, som oftast är hänvisad till trånga och eljest i sanitärt
hänseende ogynnsamma bostäder. Då den sjuke delar rum med flera personer eller
ännu mera då han delar säng med andra, är faran för smitta synnerligen stor.
Denna fara är störst för de små barnen, som i allmänhet äro mindre motståndskraftiga
och dessutom själfva ej förstå att skydda sig mot smittan. Gent emot
den förr gängse åsikten, att tuberkulosen är eu ärftlig sjukdom eller att åtminstone
dispositionen för densamma är ärftlig, har på sista tiden den uppfattningen börjat
gorå sig gällande att icke blott sjukdomen ytterst sällan ärfves, utan att den s. k.
dispositionen i själfva verket är något annat, nämligen eu i barndomen genom
smitta förvärfvad tuberkulos, som ofta leder till allvarsamma sjukdomssymtom först
i en långt senare period af lifvet.

Det ojämförligt säkraste medlet att förekomma denna smitta inom familjerna
är att aflägsna den sjuke från hemmet. Detta lärer emellertid icke kunna i någon
afsevärd omfattning äga rum, såvida icke särskilda anstalter för sjuka åt här ifrågavarande
slag i tillräcklig mängd finnas.

Äfven ur humanitär synpunkt är det otillfredsställande, att de som lida
af lungsot, den vanligaste af alla sjukdomar, som hafva betydelse såsom dödsorsak,
för närvarande i stor utsträckning måste vara i afsaknad åt anstaltsvård.
Lasaretten, till Indika de sjuka i det väsentliga skulle hafva att lita, äro nämligen
i regel upptagna af kirurgiska och akuta sjukdomsfall, i följd hvaraf lungsotsfallen
endast mera undantagsvis kunna emottagas därstädes. Därtill kommer att bestämmelsen
i § 6 af lasarettsstadgan angående villkoren för intagande af obotligt sjuka
uttryckligen lägger hinder i vägen för emottagande af lungsotspatienter i mera framskridet
stadium, för så vidt ej vissa särskilda omständigheter föreligga.

Kommittén håller före att det under anförda förhållanden är af den högsta
vikt för ett framgångsrikt bekämpande åt tuberkulosen att, i den mån tuberkulosanstalter
icke redan finnas i landet, sådana uppföras i en omfattning, som motsvarar
det förhandenvarande behofvet.

Vid beräkning af behofvet af vårdplatser har kommittén utgått från den anförda
uppgiften, att de patienter som särskildt skulle kräfva den anstaltsvård, hvarom här

är fråga, utgöra eu tredjedel af samtliga luugsotslall i riket d. v. s. omkring 10,000
eller lika många som de under loppet af ett år i lungsot aflidna. Kommittén anser,
i enlighet med en hittills ofta använd beräkningsgrund, antalet lungsotsdödsfall per
år vara eu lämplig måttstock å behofvet af vårdplatser. Erfarenheten från befintliga
vårdanstalter af ifrågavarande art ger vid handen att vårdtiden kan beräknas till 6
månader per intagen patient. Behofvet af vårdplatser skulle således kunna sättas ungefär
lika med halfva antalet lungsotsdödsfall per år.

Kommittén har emellertid måst taga hänsyn till ett förhållande, som framgått
af ofvan åberopade särskilda undersökningsredogörelse. Enligt denna är behofvet af
vårdplatser i förhållande till antalet dödsfall i lungsot per år afsevärdt större i de
stora städerna än på landsbygden och de mindre städerna. Städer med mer än
] 0,000 invånare kunna härutinnan betraktas såsom en grupp för sig.

Under det att antalet fall, som af läkare ansetts behöfva »vård å annan
anstalt» än sanatorium, å landsbygden och de mindre städerna uppgått till. 29 proc.
af samtliga iakttagna fall, utgör motsvarande grupp i nyssnämnda större städer ej
mindre än 41 proc.

Härvid är jämväl att taga i betraktande, att procenten medellösa bland
lungsotspatienterna är högre i dessa städer, nämligen 70 proc. mot respektive 47
och 52 proc. å landsbygden och i de mindre städerna.

Tager man hänsyn endast till de patienter, som af läkarna hänförts till
gruppen »vård å annan anstalt än sanatorium» uppgår procenten medellösa af dessa
patienter till 90 för de större städerna.

Vid beräknande af behofvet åt vårdplatser för dessa städer måste hänsyn
äfven tagas till den omständigheten, att den lösa befolkningen därstädes är relativt
större än i andra delar af landet. Den höga siffra för ifrågavarande större städer,
som betecknar antalet sjuka, hvilka behöfva vård å annan anstalt än sanatorium,
kan förklaras utom af detta förhållande jämväl bland annat af de i sanitärt hänseende
ogynnsamma bostäder, som där stå de fattiga till buds.

På grund af de ofvan anförda omständigheterna Irar kommittén ansett att lör
de ifrågavarande större städerna, som samtliga bilda egna sjukvårdsområden, antalet
behöfliga platser å lungsotssjukhus bör beräknas ungefär lika med antalet lungsotsdödsfall
per år. Som emellertid den siffra, som i kommitténs utredning betecknar
antalet i lungsot aflidna, grundar sig på prästerskapets uppgifter om den kyrkoskrifna
befolkningen och dessa uppgifter afse jämväl sådana, som aflidit å ort utom
vederbörande församling, har, enligt hvad nyss omförmälts, det beräknade antalet ansetts
kunna reduceras med en åttondedel.

Följande tablå innehåller det af kommittén efter ofvan angifna grunder beräknade
platsantalet för de olika sjukvårdsområdena, jämfördt dels med antalet dödsfall
i lungsot år 1905, dels med antalet vid enquéten iakttagna lungsotsfall, som
af läkarna ansetts vara i behof af vård å sanatorium eller å annan anstalt.

Dödsfall i lungsot 1905.	Antal fall enligt enquéten i behof af	Antal platser be-höfliga enligt kom-mitténs beräkningar.	Antal sjuk-sängar pr 1,000 invan, (folkm. vid 1905 års slut).
vård å sana-torium.	vård å an-nan anstalt.
8oi	817	1,003	700	2.i6
351	2 12	188	175	O.91
2 10	158	113	105	O.84
26l	ISO	144	130	O.77
31 I	166	13 6	155	O.64
1 3	90	69	IOO	2.33
277	166	78	135	O.65
284	147	92	I 40	O.89
108	2 5	18	50	0-55
237	174	82	115	O.85
79	37	23	40	°-75
258	187	88	125	O.84
1 -> c 5 ■>)	192	80	165	°-75
562	243	153	280	0.78
168	111	98	145	2 *oi
279	188	99	I 40	O.98
506	190	16 5	2 )0	1.22
447	6 10	474	390	2-55
565	2 1 9	132	280	I *oo
336	118	72	165	0.69
49 5	225	169	245	0.96
289	185	92	145	0.73
34 1	i79	16 1	I 70	I.I4
453	274	231	22 5	I .OO
416	235	16 1	20)	°-95
77	5 4	7 5	70	2.27
489	176	172	240	I *oo
294	88	9 5	150	1.32
296	182	79	150	0.98
429	145	180	2 I 5	I -43
10,067	5,973	4,722	5,600

Stockholms stad ....

Stockholms län ......

Uppsala län ..........

Södermanlands län
Östergötlands län
köpings stad ....
Norrköpings stad .
Jönköpings län

utom Norr -

Kronobergs län ..................

Kalmar län, norra...............

Kalmar län, södra..............

Gottlands län.......................

Blekinge län .......................

Kristianstads län ................

Malmöhus län utom Malmö

Malmö stad ........................

Hallands län .......................

Göteborgs och Bohus län i

Göteborgs stad ..............

Göteborgs stad..................

Älfsborgs län.......................

Skaraborgs län.....................

Värmlands län ....................

Örebro län .......................

Västmanlands län ..............

Kopparbergs län ...............

Gäfleborgs län utom Gäfle

Gäfle stad ..........................

Västernorrlands län ............

Jämtlands län ....................

Västerbottens län ...............

Norrbottens län .................

Summa

Sistnämnda tal >,6oo, utgör sålunda enligt kommitténs beräkning antalet behöfliga
vårdplatser inom landet.

Den nutida tuberkulossjukvården begagnar sig af många olika vårdformer. De, Tillgodosehvilka
kommittén anser vara för vårt land åtminstone för närvarande de lämpliga- hofvet af
ste att begagna, äro sanatorier, tuberkulossjukhus, däri inbegripet jämväl särskilda vårdplatser,
tuberkulosafdelningar vid lasarett, småanstalter, sommarsanatorier och dispensärer.

Sanatorierna äro afsedda uteslutande för de tidiga tuberkulosfallen. Antalet
vårdplatser å dessa anstalter kan växla från några tiotal till liera hundra.

Tnberkulossjukhus kunna uppföras antingen som fullt själfständiga inrättningar,
i hvilket fall dessa ej böra vara för små (exempelvis ej under 50 platser) eller ock
som särskilda afdelningar vid de vanliga sjukhusen. De utgöra ett nödvändigt led i tuberkulossjukvården,
då de äro att anse såsom den enda form af anstalter, hvilken är fullt
lämplig för vården af tuberkulosfall med vissa komplikationer såsom svårare struptuberkulos,
svårare lungblödningar, svår tarmtuberkulos och njurkomplikationer som
ock de till döden ledande fallen af lungtuberkulos under sista delen af patienternas
lif. Dessutom kunna och böra dessa tuberkulossjukhus upptaga lungtuberkulos i
alla, äfven de tidigare stadierna.

Mindre anstalter, här kallade tuber kulos sjukstugor på 20 å 30 platser eller
äfven af något mindre storlek äro afsedda att upptaga både tidiga och kroniska
fall, men däremot ej patienter med de ofvan nämnda komplikationerna och i alltför
stor utsträckning ej heller fall af lungtuberkulos i de allra sista stadierna. De
kunna utrustas enklare än de förut nämnda tvenne anstaltsformerna (de måste dock
alltid hafva ligghall), och kräfva ej heller att en läkare helt eller hufvudsakligen
ägnar sig åt dem.

Sommar sanatorier äro närmast afsedda att anordnas i närheten af städer eller
möjligen ock vid andra mera bebyggda platser. Patienterna fortfara att under natten
ligga i sina bostäder, men vistas hela dagarna vid sanatoriet. Kostnaderna för
dessa sanatoriers inredande och drift blifva härigenom långt mindre än för de andra
slagen af anstalter; de låta emellertid knappast använda sig annat än under den
varmare årstiden och kunna tvdligtvis endast förläggas helt nära städerna eller andra
platser med sammanträngd befolkning.

Upplysnings- och understödsby råer (dispensärer) äro afsedda att hjälpa sådana
patienter, som af någon anledning helt kvarblifva i sina hem. De ha till uppgift, att
bibringa patienterna upplysning om hvad som kräfves dels för vården af de
sjuka i hemmet, dels för undvikande af smittofaran för de samboende, vidare att öfvervaka,
att degifna råden följas, samt slutligen att på olika sätt materiellt stödja de sjuka.

Vid bedömande af frågan, på hvad sätt de tuberkelsjuka i vårt land genom
ingripande från det allmännas sida lämpligen böra beredas vård, har kommittén utgått från
att ändamålet bör vinnas på en väg, som på samma gång den kan antagas på ett verksamt
sätt föra till det åsyftade målet, är förenad med minsta möjliga kostnad. Kommittén
. har dessutom ansett: att vid uppgörande af plan för tuberkulossjukvårdens
ordnande särskild hänsyn måste tagas till vårt lands utsträckta läge och glesa be -

Tuberkulos sjukstugor.

tolkning. Med dessa förutsättningar och på skäl som här nedan närmare utvecklas
håller kommittén före, att i vårt land företrädesvis böra anordnas småanstalter,
tuberkulossjukstugor, på skilda orter. Där detta på grund af omständigheterna i
särskilda fall ej är lämpligt, har kommittén tänkt sig att tuberkulossjukhus eller
tuberkulosafdelningar vid lasaretten böra anordnas.

Af de utredningar, som af kommittén blifvit verkställda och för Indika närmare,
redogörelse lämnas på annan plats i detta betänkande, framgår, att driftkostnaden
per vårdplats beräknadt ställer sig väsentligt billigare vid smärre anstalter än
vid större. Anläggningskostnaderna per säng visa sig däremot vid de större anstalterna
kunna genom långt gående inknappning på utrymme och användande af enklast
möjliga utrustning, nedbringas till samma eller till och med lägre siffra än den,
som utmärker vissa småanstalters kostnad i enahanda hänseende. Det kan emellertid
icke förväntas och är ej heller förenligt med en fullt ändamålsenlig sjukvårdsplan,
att de större anstalterna i verkligheten uppföras efter den enkla typ, som
härvid förutsatts. Man måste därför också räkna med att jämväl anlag:eningskost >

> DO o

naderna blifva relativt högre vid de stora än vid de små anstalterna.

De ökade kostnaderna gifva naturligtvis i utbyte större bekvämlighet och
möjlighet till en mera specialiserad vård af de intagna patienterna, likartad den
som å nutida lasarett beredes de sjuka. Flertalet lungsötspatienter torde emellertid
ej kräfva eu så dyrbar skötsel, som den moderna lasarettsvården alltid innebär.
Att komma bort från ett fattigt hem till en i hygieniskt afseende tillfredsställande
bostad, vid eventuellt behof hafva tillgång till ligghall, att erhålla tjänlig och närande
föda samt daglig tillsyn af skolad sköterska och åtminstone två ä tre gånger
i veckan af läkare, motsvarar för ett stort antal patienter de kraf, som behöfva
ställas på en ändamålsenlig lungsotsvård. En fullständigare och mångsidigare utrustning
i sjukvårdsafseende, mera likartad den de vanliga sjukhusen erbjuda, är
däremot lör flertalet af dessa patienter ej behöflig.

För anordnande af de smärre, billigare anstalterna talar också den omständigheten
att ju dyrare vårdform som väljes, desto längre måste det komma att dröja,
innan det stora flertalet patienter kommer i åtnjutande af den erforderliga vården.

Ett större antal småanstalter medför också framför ett fåtal stora sjukvårdsinrättningar
den fördelen för patienterna, att de ej behöfva blifva alltför långt aflägsnade
från hem och anhöriga. Att få mottaga besök af dessa innebär en trefnad
för den sjuke och en omväxling i det enformiga sjukhuslifvet, hvilket kan vara
välgörande nog.

Det är jämväl att betrakta såsom en vinst af de gifvetvis tätare återkommande
besöken å småanstalterna i orterna, att besökande anhöriga och bekanta få
tillfälle att se, huru en lungsiktig bör skötas.

Kommittén, som genom bemedling af svenska nationalföreningen mot tuberkulos
fått mottaga uttalanden af personer i skilda delar af landet, i hvad män

redan förefintliga byggnader å vissa orter kunde finnas att taga i anspråk för mindre
vårdanstalter för lungsiktiga, till hvilken pris sådana byggnader kunde beräknas
få för ändamålet inköpas samt om öfverhufvud vissa angifna platser lämpade sig
för dylika anstalter, har af dessa uttalanden, hvilka inkommo från personer i skilda
lefnadsställningar, erfarit, att tanken att på skilda orter i landet uppföra småanstalter
mötes med sympati inom vida kretsar.

Kommittén, som härigenom styrkts i sin uppfattning att behofvet af vård åt
värt lands lungsiktiga i mycket afsevärd omfattning bör tillgodoses genom småanstalter,
tuberkulossjukstugor, har tänkt sig, att å dessa borde i främsta rummet mottagas
mera kroniska fall, om hvilka man visserligen ej har att förvänta fullt återställande
till hälsan, men förbättring med för längre eller kortare tid återvunnen arbetsförmåga.
Därjämte skulle dessa anstalter vara afsedda för tidigare fall, i den mån
dessa icke kunde erhålla vård å sanatorier i trängre mening eller å andra större anstalter.

För de längst framskridna fallen, särskilt sådana som kunna väntas snart gå
till döden samt sjukdomsfall med särskilda komplikationer, t. ex. svårare struptuberkulos
och njurinflammation, äro i regel sådana mindre anstalter icke lämpliga. För att
kunna med fördel mottaga sådana fall, skulle anstalterna i fråga kräfva en betydligt
kostsammare utrustning och en större personal än som är förenlig med syftemålet
att uppföra desamma och anordna driften å dem så billigt som möjligt.

Beträffande storleken åt tuberkulossjukstugor anser kommittén, att deras
sängantal lämpligen bör utgöra mellan 20 och 30. Denna begränsning i afseende
å maximiantalet betingas åt hänsyn till att den ofvan beräknade minskningen i kostnaderna
skulle kunna vinnas. Med en sådan begränsning blifva de nämligen icke i
behof åt läkare, som odeladt eller hufvudsakligen ägnar sig åt dem, och därför kan
också läkararfvodet beräknas jämförelsevis lågt. Dä anstalterna icke skulle anpassas
etter de svåraste fallen, behöfva de med desamma förenade kostnaderna,
på sätt ofvan blifvit antydt, icke beräknas så höga som vid vanliga sjukhus, utan
kunna antagas i det hela blifva åt samma omfattning som motsvarande kostnader
vid vissa vårdanstalter för kroniska sjukdomar.

För sådana sjukdomsfall, som icke äro ägnade iör behandling vid de ifrågasatta
tuberkulossjukstugorna utan för hvilkas skötsel behötves tillgång till den moderna
sjukvårdens alla hjälpmedel, är det nödvändigt att söka anordna vård i annan form
än å dessa anstalter. I sådant afseende tänkte sig kommittén från början, att i
sammanhang med en del lasarett skulle kunna anordnas särskilda tuberkulosafdelningar
med uppgitt hufvudsakligen att mottaga de längst framskridna fallen samt
tall med särskilda komplikationer.

För att härutinnan kunna bilda sig eu tillit säker upphittning inhämtade
kommittén uppgifter från landets sjukhusläkare. Dessas yttranden ådagalade
1 fråga om lasarettens lämplighet att utvidgas med särskilda tuberkulosafdelningar
på många håll eu viss tvekan. Visserligen förklarades sådana atdelningar

Särskilda
tuberkulosafdelningar
vid
vissa lasarett.

Tuberkulos sjukhus.

vid åtskilliga lasarett bekvämligen kunna åvägabringas, men i ett flertal fall har på
grund af bristande utrymme å anstaltens tomt eller eljest svårigheten att anskaffa
plats för särskild ny afdelning i lasarettets närhet eller ock slutligen till följd åt
klimatiska eller andra skäl uppförande åt tuberkulosafdelning icke blitvit förordadt.

Dessa afdelningars storlek kan gifvetvis växla efter omständigheterna i hvarje
särskildt fall. Dock har kommittén i öfverensstämmelse med eu del uttalanden åt
lasarettsläkare velat framhålla, att vid de något större lasaretten icke böra förläggas
mera omfattande tuberkulosafdelningar än på 30 sängar, med mindre än att där
finnas en medicinsk och en kirurgisk afdelning med hvar sin öfverläkare.

Den plan för tuberkulossjukvårdens ordnande, som kommittén här angifvit
och enligt hvilken det erforderliga antalet vårdplatser skulle anskaffas genom inrättande
af tuberkulossjukstugor och särskilda tuberkulosafdelningar vid lasaretten,
bör emellertid för ett och annat sjukvårdsområde blifva föremål för jämkning med
hänsyn till särskilda förhållanden. 1 sjukvårdsområden åt ringa geografisk utsträckning
och med särskildt goda kommunikationer är det sålunda mindre nödvändigt
att inrätta ett större antal tuberkulossjukstugor.

Visar det sig i sådant fall jämväl, att det är förenadt med svårigheter att
finna det behöfliga antalet lämpliga platser för dessa småanstalters förläggning eller
då tuberkulosafdelningar i sammanhang med lasaretten icke ansetts kunna i nödigt omfång
åvägabringas, håller kommittén före, att, trots de därmed förenade större
kostnaderna, större sjukhus med centralt läge i länet böra inrättas. Dessa centralanstalter
skulle ersätta ej endast tuberkulosafdelningarna vid lasaretten, utan ock i
viss mån de mindre anstalterna, och skulle under sådana förhållanden å desamma
mottagas patienter i alla stadier.

Med'' en så omfattande uppgift måste dessa anstalter såväl i stor utsträckning
utrustas med sådana sjukvårdshjälpmedel, öfver Indika de moderna lasaretten förfoga,
men Indika icke skulle vara erforderliga vid småanstalter af den typ kommittén
ifrågasatt, som ock stå under ledning af speciellt för tuberkulosvård utbildade
läkare.

I betraktande af de kostnader, som häraf måste föranledas, har kommittén i
sin här ifrågavarande plan med hänsyn jämväl till ofvan omförmälda, på frågan
inverkande omständigheter i möjligaste mån begränsat denna anordning af tuberkulossjukvården.
Utom i de större städerna, som bilda egna sjukvårdsområden och i
Indika af nära till hands liggande skäl anordnandet af småanstalter gifvetvis icke
lärer komma i fråga, har kommittén ansett, att dylika större anstalter endast borde
inrättas i Malmöhus och Kristanstads län, hvarest de relativt små distanserna och det
rikt utvecklade kommunikationsväsendet göra behofvet af anstalter på ett flertal
platser mindre framträdande samt svårigheter dessutom yppats att finna flera, enligt
kommitténs åsikt, i klimatiskt hänseende tjänliga platser.

Förutom de tre ofvan omhandlade arterna af tuberkulosvårdanstalter, hvilkas

inrättande kommittén föreslår, nämligen tuberkulossjukstugor för mera kroniska fall och
i viss mån tidigare fall, särskilda tuberkulosafdelningar vid lasaretten hufvudsakligen
tör de längst framskridna fallen och tall med särskilda komplikationer samt större
lungsotssjukhus för alla fall af ifrågavarande sjukdom torde här jämväl böra omnämnas
några andra arter af vårdinrättningar för tuberkelsjuka.

I den plan för tuberkulossjukvårdens ordnande genom statens och kommunernas
försorg, som kommittén uppgjort, ingår icke inrättandet åt sanatorier i trängre
mening. Kommittén har härvid låtit sig bestämmas dels däraf att sådana anstalter
redan i viss omfattning finnas i vårt land, dels ock af den uppfattningen, att sanatorier,
som uteslutande äro afsedda för lindrigare fall, lättare kunna åstadkommas
genom den enskilda företagsamheten än sådana anstalter, som jämväl mottaga patienter
i långt framskridet stadium af sjukdomen.

Dessutom har kommittén, såsom också här ofvan omförmälts, tänkt sig att
de tidigare fallen ingalunda skulle vara uteslutna från de af kommittén föreslagna
vårdplatserna. Erfarenheten har visat att en anstalt, som hufvudsakligen evakueras
genom patienternas bortgång med döden, snart råkar i vanrykte och icke uppsökes
af de sjuke. Det är därför jämväl ur denna synpunkt viktigt, att å de af kommittén
föreslagna anstalterna, särskildt de smärre, beredes plats äfven för mindre
svåra fall.

Kommittén anser sig emellertid i detta sammanhang böra särskildt framhålla
att det föreslagna antalet vårdplatser lärer kunna fylla sin uppgift endast under
den förutsättningen att vid beläggandet af dessa platser företräde ej skänkes åt lindrigare
fall.

Om kommittén emellertid ej uttryckligen föreslår uppförandet af egentliga
sanatorier, är detta ej så att förstå, att kommittén ej skulle anse anordnandet af
flera dylika mycket önskvärdt, utan har kommittén därvid uteslutande låtit leda sig
af sin sträfvan att begränsa sin plan för tuberkulosens bekämpande å ena sidan till
det som är mest oundgängligt att snarast utföra och å andra sidan till att föreslå
de åtgärder, hvilka bland dem, som kunna påtänkas, äro de billigaste.

På senare åren har uppstått en särskild art af sanatorier under namn af sommarsanatorier.
Såsom benämningen utmärker, är dessa anstalters verksamhet begränsad
till en viss del af året. Patienterna vistas å anstalten endast under dagen
och iå vid kvällen återvända till sina hem. Läkartillsyn behöfver endast i mindre
mån utöfvas vid själfva anstalterna, då patienterna i regel böra på annat sätt beredas
lämplig läkarvård.

Kommittén förbiser ej den betydelse sommarsanatorierna hafva i kampen mot
tuberkulosen, men håller före att, då uppförandet och drifvandet af en sådan anstalt
är ett företag af relativt ringa omfattning och kostnad, dylika anstalter lätteligen
kunna komma till stånd utan ingripande från statens sida. Till följd däraf har
kommittén icke upptagit dem i sin plan för tuberkulossjukvårdens ordnande.

Sanatorier.

Sommarsana

torier.

Upplysningsöch
understödsbyråer.

Kustsjukhus
och kustsanatorier.

Anstalternas
fördelning på
olika delar af
landet.

Upplysnings- och understödsbyråer lör lungsiktig;!, s. k. dispensaires antituberculeux
(dispensärer), halva också gitvetvis eu viktig uppgift att fylla i kampen mot tuberkulosen,
åtminstone i städerna. På den egentliga landsbygden hafva de ännu icke
försökts, vare sig i vårt land eller utomlands, och torde i Sverige med dess glesa
befolkning knappast kunna förväntas komma till användning på landet.

Sin viktigaste uppgift hafva dispensärerna i att uppsöka tuberkulostall samt
att hänvisa till särskilda tubcrkulosvårdanstalter dem som behöfva vård å sådana
anstalter, samt att i de fall, där den lungsiktige af eu eller annan anledning fortfar
att vårdas hemma, söka genom undervisning och öfvervakande motarbeta
smittans spridning i hemmet äfvensom materiellt hjälpa den sjuke. Sanatorier
och sjukhus äro de emellertid icke afsedda att ersätta.

På samma skäl som i fråga om sommarsanatorierna halva dispensärerna uteslutits
ur den förevarande planen.

Då de skrofulös;! sjukdomarna antingen äro särskilda arter åt tuberkulos eller
i allt fall medföra disposition för ett dylikt ondt, är den sjukvård, som är inriktad
på dessa sjukdomars botande, också att anse såsom ett led i kampen mot
tuberkulosen. Därför bör gifvetvis vid utarbetandet af eu fullständig plan för tuberkulossjukvårdens
ordnande uppmärksamhet ägnas äfven åt s. k. kustsjukhus och
kustsanatorier, hvilka, såsom namnen utmärka, belägna vid eller i närheten af halskusten,
äro afsedda för skrofulös;! barn, de förra anstalterna för svårare sjukdomsfall,
som kräfva verklig sjukhusvård, enkannerligen kirurgisk behandling, och de senare
för lindrigare sjuka patienter, för hvilkas tillfrisknande erfordras hufvudsakligen en
god hygienisk vård samt hafsluft och hafsbad. Då kommittén emellertid icke ansett
sig böra upptaga dylika anstalter i sin här framlagda plan, har detta sin

grund däri att kommittén funnit det vara angeläget att planens genomförande icke

förenades med större kostnader än hvad som är nödvändigt och att kommittén

ansett den med hänsyn härtill nödvändiga begränsningen af planen böra göras i
fråga om sådana sjukdomsarter, som äro föga smittofarliga (såsom fallet torde vara
med den under bilden af skrofulös uppträdande tuberkulosen) eller i afseende å
smitta fullständigt ofarliga. Kommittén anser för sin del att omständigheter kunna
förekomma, som berättiga statsunderstöd till här ifrågavarande anstalter, men då
de områden, för hvilka de böra uppföras och hvilka i regel böra omfatta vida
mera än ett sjukvårdsområde, svårligen låta sig bestämma på förhand, torde trågan
om statsbidrag till dessa anstalter böra blifva föremål för pröfning först i hvarje
särskildt fall, då sådan anstalt planeras och statsunderstöd begäres.

Med hänsyn till hvad kommittén a sid. 8 anfört, anser kommittén, att behofvet
af vårdplatser i de större städer, som bilda särskilda sjukvårdsområden,
bör tillgodoses genom anläggande af större sjukhus eller tuberkulosafdelningar
vid lasarett. I Malmöhus, Kristianstads och Gottlands län har kommittén tänkt sig
att anstalter af nyssnämnda arter lämpligen böra inrättas för halfva bchotvet af

vårdplatser. Att i fråga om behofvet i öfriga delar af landet afgöra, huru många
platser som böra förläggas till dylika sjukvårdsinrättningar och huru många som
böra förläggas till tuberkulossjukstugor, möter visserligen svårigheter. Men kommittén
håller före, att det förefintliga behofvet af vård vid anstalt med fullständig
sjukhusutrustning under alla omständigheter blir fullt tillgodosedt, därest en fjärdedel
af det å här ifrågavarande delar af landet belöpande vårdplatsantalet beräknas blifva
förlagd till särskilda större tuberkulossjukhus eller tuberkulosafdelningar vid lasaretten.
Med dessa beräkningar skulle de såsom erforderliga ansedda 5,600 vårdplatserna
komma att fördela sig å ena sidan på tuberkulossjukstugor och å andra sidan på
tuberkulossjukhus och afdelningar vid lasarett på sätt följande tabell utvisar.

Städer, som bilda egna sjukvårdsområden ...	Antal vård-platser å tuberkulos-sjukstugor.	Antal vård-platser å tu-berkulossjuk-hus samt tu-berkulosafdel-ningar vid lasarett.	Summa vårdplatser.
240 2,770	1,405 245 940	1,405 485 3,710
Malmöhus, Kristianstads och Gottlands län
Riket i öfrigt ........................
Summa	3,010	2,590	5,600

Såsom den å sid. 14 införda tabell I utvisar, komma inom närmaste framtiden
995 vårdplatser att finnas inom landet. Detta tal, som kommittén ansett
sig kunna afrunda till 1,000, belöper sig till väsentligaste delen på tuberkulossjukhus
och tuberkulosafdelningar vid lasaretten och har därför sistnämnda tal fråndraga
slutsumman i andra kolummen härofvan vid nedanstående beräkning af det antal
vårdplatser som behöfver anskaffas.

Något bestämdt förslag till anstalternas förläggning inom de olika sjukvårdsområdena
har kommittén för sin del’ ej ansett sig böra framlägga, då det slutliga
valet af platser för anstalterna synts kunna lämpligare och säkrare göras af vederbörande
uti orterna, där i fråga om de på valet af dylika platser inverkande lokala
förhållanden mera ingående kännedom får anses förefinnas än som stått kommittén
till buds. Kommittén har emellertid införskaffat upplysningar dels om olika
orters lämplighet för anläggandet af tuberkulossjukstugor, dels ock om möjligheten att
i sammanhang med sjukstugor och epidemisjukhus anordna dylika anstalter samt att

Tabell /.

Sj ukvårdsom råde.	Antal vårdplatser på tuberkulossjukstugor.	Antal vårdplatser på tuberkulossjukhus eller \| tuberkulosafdelningar vid lasaretten.	Antal redan befintliga eller be-slutade vård-platser.
Stockholms stad ........	_	700	700
Stockholms län...........!	I 30	45
Uppsala län .............	80	25	éo
Södermanlands län .... I	IOO	30	20
Östergötlands län .....	1J5	40	30
Norrköpings stad........	—	IOO	—
! Jönköpings län............	IOO	35	—
Kronobergs län .........	105	3 5
Kalmar län, norra ......	35	*S
Kalmar län, södra......	85	30
Gottlands län...............	20	20
Blekinge län ..............	95	30	—
Kristianstads län ........	80	85	—
Malmöhus län ...........	1 40	140
Malmö stad ..............	—	i45	éO
Hallands län ..............	105	35
Göteb.- och Bohus län	185	65
Göteborgs stad...........	—	390	I 2 5
Älfsborgs län ............	210	70	—
Skaraborgs län...........	125	40
Värmlands län ...........	185	60	—
Örebro län ................	110	35	-
Västmanlands län .....	125	45	—
Kopparbergs län ........	170	55
Gäfleborgs län ...........	15 5	50	—
Gäfle stad ..............		70	—
Västernorrlands län......	180	60	—
Jämtlands län ...........	110	40	—
Västerbottens län .........	110	40	—
Norrbottens län ........	160	55	—
Summa	3,010	2,590	995

Tabell 11.

Sjukvårdsområde.

Platser hvilka ansetts lämpliga
för tuberkulossjukstugor.

Platser å hvilka tuber,
kulosafdelningar ansetts
kunna anordnas i sam-band med redan
förefintliga lasarett.

Platser där tuberku-losvårdanstalter redan
finnas eller äro
beslutade.

Stockholms stad ...

Stockholms län.....

Uppsala län ........

Södermanlands län
Östergötlands län
Norrköpings stad ..

Jönköpings län .....

Kronobergs län.....

Kalmar län, norra
Kalmar län, södra

Gottlands län........

Blekinge län .......

Kristianstads län ...

Malmöhus län .....

Malmö stad .........

Hallands

Göteb.- och Bohus län
Göteborgs stad ..........

j Solna, Bromma, Södertälge, Rimbo och Väster- Östhammar
Enköping.

) Strängnäs, Flen, Oxelösund, Gnesta, Vingåker och: Plr»r»

\ Nyfors. I riLn*

Motalatrakten, Fiskeby och Reijmyre.

i Linköping, Kisa, Söderkö|ping,
Finspong o. Vadstena.

) Värnamo, Tranås, Nässjö, Hvetlanda, Säfsjö och)

IUnnaryd.

Vislanda, Alvesta, Ljungby, Markaryd, Tingsryd.j
^Lenhofda och Växjö.

f Hultsfred, Ofverum, Målilla, Västervik, VimmerbyJ
) Högsby.

Nybro, Mönsterås, Borgholm, Söderåkra.
Visbytrakten.

Jämshög, Ronneby och Sölvesborg.

Kristianstad, Ovesholm, Klippan och Färlöf.

I Teckomatorp, Ystad, Ystadstrakten, Barsebäck.!
\ Svedala, Lund, Höganäs.

till .............. | Ullared, Torup, Varberg och Laholm.

Lur, Hällevadsh., Dragsmark, Svenshög., KungälfJ

. Kragenäs, Backamo, Lilldal, Stordal, Stenkyrka,
1 Edsten, Fjällbacka, Uddevalla, Lysekil o. Strömst J

Älfboro-S läll IJSvenljunga, Billingsfors, Herrljunga, Bäckefors.

Skaraborgs län

\ Kinna, Mellerudstrakten, Alingsås o. Ulricehamn.
| Skofdetrakten, Sköfde, Skaratrakten, Skara och

bJ Icl11 ........... 11 Törebodatrak»oen.

Värmlands län I Uddeholm, Arjeng, Dalby, Kristinehamn och

........... iSunne.

Örebro län J Lindesberg, Ramsberg, Kopparberg, Grythyttehed

............... | och Karlskoga.

Sk innskatteberg, Norberg, Köping, Sala och Heby.
I Malung, Smedjebacken, Kullsved.,Domnarfv.,Grän|
gesberg, Svärdsjö, Leks., Mora, Orsa, Älfdal., o. Nås.
IStorvik, Alfta, Bollnäs, Ljusdal, Delsbo och
\ Mohed.

Västmanlands län .
Kopparbergs län ....

Gäfleborgs län .......

Gäfle stad ............

Västernorrlands län

Jämtlands län .........

Västerbottens län ...
Norrbottens

lan

Ange, Sollefteå och Sundsvall.

Bräcke, Strömsund, Sveg och Hede.

|Nordmaling, Norsjö, Nysäter, Degerfors, Asele,
\ Lycksele och Burträsk.

| Sandträsk,*) Boden, Öjebyn, Arvidsjaur, Neder|
Kalix, Öfver Torneå, Matarengi och Pajala.

Eksjö.

Växjö.

Västervik.

Visby.

Kristianst., Ängelholm,
Landskr., Ystad, Hörby

Halmstad.

Uddevalla.

Borås.

Mariestad, Lidköp.
Karlstad, Filipstad.

Norberg.

Falun.

) Sundsvall, ..Härnösand,
^ Backe och Örnsköldsvik.

Umeå.

Luleå.

Sabbatsberg, S:t Göran,
Söderby.

Uppsala, Wattholma.
Nyköping.

Stratomta.

Malmö sjukhus.

Göteborgs tuberk.sj.-h.

I fjärde kolumnen å de bägge tabellerna hafva icke medräknats af enskilda uppförda tuberkulosanstalter,
tuberkulosafdelningar vid fattighus o. d. samt i öfrigt smärre anstalter i fråga om hvilka uppgift saknats, huruvida
de varit inrättade i öfverensstämmelse med de fordringar, som kommittén anser böra ställas på anstalter, hvilka skola
åtnjuta statsunderstöd.

) Planerad för omkring 60 sängar.

Beräkning af
anläggningskostnaderna.

vid lasaretten uppföra särskilda tuberkulosafdelningar. Härvid har kommittén hatt
som ledning bland annat de här ofvan omförmälda uppgifterna från läkarna vid
sjukvårdsanstalterna i riket samt de jämväl omnämnda yttranden, som kommit kommittén
tillhanda genom svenska nationalföreningen mot tuberkulos. Resultatet af kommitténs
undersökningar härutinnan utvisar, i hvad mån lokala förutsättningar anses
finnas inom olika sjukvårdsområden för genomförande af kommitténs plan. Till
belysning af dessa möjligheter har kommittén ansett sig böra i afseende å olika
sjukvårdsområden i särskild tabell (II) meddela det hufvudsakligaste af detta resultat.
I sammanhang härmed meddelas jämväl i särskild tabell (I) en öfversikt öfver såväl
det beräknade behofvet af olika arter af vårdplatser som ock antalet sådana, Indika
inom dessa områden redan finnas eller äro beslutade.

Vid de undersökningar, som kommittén i afseende å uppförande af tuberkulossjukstugor
verkställt, har kommittén haft att tillgå ett år 1906 af svenska nationalföreningen
mot tuberkulos utgifvet betänkande om »Tuberkulossjukhus, deras planläggning
och uppförande», hvilket utarbetats af särskilda af föreningen för ändamålet
utsedda kommitterade. De i samma betänkande förekommande kostnadsberäkningar
hafva af kommittén blifvit sammanställda med uppgifter om kostnader för
uppförande af byggnader af här ifrågavarande slag, som införskaffats från skilda
delar af landet. Slutligen har härutinnan jämväl beaktande ägnats åt de faktiska
kostnaderna för uppförande af andra sjukhus i olika delar af landet.

Den genom nationalföreningens försorg verkställda utredningen afser anstalter
med 50, 25, 17, 16, 13 och 12 sängar. Kostnadsberäkningarna äro gjorda såväl
för det fall att sjukhusen äro själfständiga som kombinerade med andra sjukhus.
Då kommitténs plan icke upptager andra småanstalter än sådana, hvilkas sängantal
uppgår till 20 å 30, hafva af nationalföreningens utredning endast beräkningarna
rörande anstalter med 2 5 och 17 sängar fått tjäna till ledning för kommitténs
undersökningar.

Nationalföreningens utredning upptager å sid. 5 3 och 5 4 ritningar till själfständigt
sjukhus för 25 patienter. Vid ritningarna finnas å sid. 52, 53 och 55 fogade,
bland annat, följande beskrifning och kostnadsberäkningar för anstaltens uppförande.

• »Sjukhus för 25 patienter, sjanständigt, med egen ekonomiafdelning.

Byggnaden tankes förlagd i en tämligen skarp sluttning, hvarigenom stenfoten
mot söder blifver så hög-, att ligghallens tak kommer under fönstren i botten o7

våningen. Därest sluttningen ej är tillräcklig, kan man lägga ligghallen åt någondera
sidan.

Byggnaden innehåller: i källarvåningen: pannrum med kolförråd, tvättstuga,
mangel och förråd; i bottenvåningen: ett större rum, tjänstgörande som mat- och
dagrum, två 4-patientersrum, två 2-patientersrum, rum för sköterska, förrådsrum,
skolrum, toalett- och snyggningsrum, badrum samt vid hufvudentrén, på ena sidan
undersökningsrum med mörkrum och på motsatta sidan köksafdelning, bestående
af kök, diskrum och inlämningsrum, skafferi samt serveringsrum; i våningen en
trappa upp: två 4-patientersrum, två 2-patientersrum, ett isoleringsrum, två rum
för betjäning, skolrum samt snvggnings- och toalettrum samt dessutom förrådsvind.

Vaktmästarbostad på vinden eller i särskild byggnad.

Byggnadskostnaden för detta sjukhus är beräknad till:

utfördt i sten --= 5 6,000 kr.

» » trä = 50,000 ».»

Motsvarande beskrifning och kostnadsberäkning för själfständigt sjukhus för
17 patienter, för hvilket ritningar finnas å. sid. 61—63 i nationalföreningens arbete,
är upptaget å sid. 60 och är af följande innehåll:

»Sjukhus för 17 patienter, själfständigt med egen ekonomiafdelning, bestående
af en hufvudbyggnad och en ekonomibyggnad, sammanbundna förmedelst en
kort passage.

Byggnaden tänkes förlagd i en mot söder sluttande terräng, hvarigenom
ligghallarna ej skymma för sjukrummen.

Hufvudbyggnaden innehåller: i källarvåningen: trappor ledande ned till

ligghallarna, rum för förvaring af madrasser, filtar o. d., samt eventuellt rum för
värmeledning; i ■ bottenvåningen: mat- och dagrum, två 4-patientersrum och fyra
2-patientersrum, förrådsrum och undersökningsrum, badrum samt toalett- och sköljrum;
i våningen en trappa upp (vindsvåningen): ett isoleringsrum, två betjäningsrum
och förråd.

Ekonomibyggnaden innehåller: i källarvåningen: två förrådskällare, rum för
madrasser; i bottenvåningen: kök, diskrum, skafferi och tvättstuga; i våningen en
trappa upp: mangelrum och torkvind.

Byggnadskostnaden för detta sjukhus är beräknad till:

utfördt i sten = 35,000 kr.

» » trä = 30,500 ».»

Enligt nationalföreningens beräkningar utgöra byggnadskostnaderna, för säng
beräknade, alltså i fråga om sjukhus för 25 patienter (byggnaderna af sten) 2,240
kr. och (byggnaderna af trä) 2,000 kr, samt beträffande sjukhus för 17 patienter
(byggnaderna af sten) 2,060 kr. och (byggnaderna af trä) 1,790 kr.

Kostnadsberäkningarna enligt nationalföreningens utredning hafva emellertid
icke utan förändring lagts till grund för de beräkningar kommittén funnit sig böra
göra. Nämnda utredning utgår från att åt hvarje patient beredes en luftkub af
25 230 kubikmeter.

Kommittén håller emellertid före, att vårdanstalterna icke komma att förfela sitt
ändamål, om luftkuben beräknas något mindre än i nationalföreningens betänkande
blifvit gjordt. Man kan nämligen antaga, att de sjuka i allmänhet icke vistas

i sjuksalarna om dagarna och att fönster till dessa rum i regel hållas öppna

om natten. Med hänsyn härtill har kommittén tänkt sig, att storleken af den
luftkub, som bör beräknas för hvarje patient, utan risk kan bestämmas till 20 å 25

kubikmeter. Den minskning i kostnaderna, som härigenom kan beräknas, mot väges

emellertid af den ökning i byggnadskostnaderna, som ägt rum sedan nationalföreningens
betänkande utarbetades. Byggnadspriserna hafva till och med på sista
tiden stigit så högt, att, äfven med den af kommittén beräknade mindre luftkuben,
kostnaderna för uppförande af de ifrågavarande småanstalterna i stort sedt måste
antagas blifva högre än nationalföreningens utredning gifver vid handen.

De uppgifter angående byggnadskostnaderna, som kommittén hatt att tillgå,
afse tyvärr icke så många olika platser i landet, som man kunnat önska. Svårigheten
att i förevarande afseende erhålla upplysningar har haft till följd att man fått
nöja sig med ett ringare material.

För detta materials bedömande har kommittén biträdts af arkitekten Ernst
Stenhammar, som jämväl utfört de ritningar med tillhörande kostnadsberäkningar,
som finnas i nationalföreningens omförmälda utredning.

Med användning af de för kommittén sålunda tillgängliga kostnadsuppgifter
och med iakttagande af ofvan angifna besparingar i anstalternas utrymme, har kommittén
ansett sig kunna utgå från att medelkostnaden per säng för uppförande åt
anstalter med 25 sängar uppgår till 2,500 kr. i fråga om stenhus och 1,900 kr.
beträffande trähus samt för uppförande af anstalter med 17 sängplatser till 2,400
kr. i fråga om stenhus och 1,900 kr. beträffande trähus.

Man torde med tämligen stor bestämdhet kunna utgå från, att flertalet af småanstalterna
komma att uppföras af trä. Kommittén har antagit att så skulle blifva fallet
med åtminstone 75 procent af dessa anstalter. Om byggnadskostnaden per säng åt
anstalter med träbyggnader för inalles 2,260 sängar (ungefär ®/4 af hela det såsom
erforderligt beräknade antalet 3,010) i medeltal beräknas till 1,900 kr. och motsvarande
kostnader vid anstalter med stenbyggnader för tillhopa 750 sängar, (ungefär 1 4
af nyssnämnda 3,010) sättes till 2,500 kr., blir medelkostnaden per säng för det
erforderliga antalet i sin helhet omkring 2,050 kr., som lämpligen torde kunna
afrundas till 2,000 kr.

De uppgifter om byggnadskostnaderna i olika delar af landet, som stå till kommitténs
förfogande, gifva vid handen, att tuberkulossjukhus med omkring 100

sängar under gynnsammaste förhållanden kunna anordnas för 2,150 kr. per säng,
under förutsättning att byggnaderna uppföras af sten. Beräkning af kostnaderna
för det tall, att byggnaderna vid anstalter af här ifrågavarande storlek uppföras af
trä, torde sakna praktiskt värde och har därför icke blifvit verkställd.

Vid de beräkningar, som fört kommittén till nämnda siffra, har kommittén
emellertid förutsatt mycket vidtgående besparingar. Utom det att luftkuben per
patient, i enlighet med kommitténs ofvan angifva uppfattning af hvad som därutinnan
må kunna anses tillfyllest, beräknats till högst 25 kbm., har man tänkt sig
sjukhusbyggnaderna uppförda i tre våningar. Då tak och grund vid en sådan anordning
blifva gemensamma för ett större antal platser än om byggnaden uppfördes
i två våningar, är gifvetvis eu besparing att vinna. Ritningar till sjukhus åt
bär ifrågavarande omfattning har på anmodan af kommittén utförts af arkitekten
Stenhammar och återgifvas såsom bil. 1 -IV till detta betänkande.

I fråga om sjukhusens utrustning har man slutligen räknat med det enklast
möjliga. Dock har kommittén måst förutsätta att hissar anbringas i desamma.

Om kommittén också ansett sig böra här angifva ifrågavarande minimikostnad
2,150 kr., håller kommittén emellertid före, att denna siffra icke är ägnad att läggas
till grund för beräkningen af kostnaderna för genomförandet af eu systematisk plan
för tuberkulossjukvårdens ordnande. Det lärer nämligen icke lida något tvifvel, att
man på många håll skall hysa betänkligheter vid att uppföra här ifrågavarande
sjukhusbyggnader i tre våningar. Sjukhusens utrustning torde ock i en mängd
I all komma att anordnas mindre enkel och därför också dyrbarare, än nyssnämnda
beräkningar förutsatt. Kommittén anser också, att sjukhusen blifva mera skickade
att fylla sin uppgift, om de förses med eu rikhaltigare och solidare utrustning, än
hvad som förutsatts vid förenämnda beräkningar.

Med hänsyn såväl till ofvan angifva omständigheter som ock till den erfarenhet
man äger rörande kostnaderna för redan inom landet uppförda sjukhus af
enahanda omfattning och ändamål, som här afses, har kommittén ifråga om sjukhus
med 100 sängar funnit sig icke böra utgå från lägre medelkostnad per sång än
2,500 kr.

Beträffande kostnaderna för uppförande af tuberkulosafdelningar vid lasarett
gitver erfarenheten Iran lasarettsbyggen under de senare åren vid handen, att dessa
kostnader måste beräknas väsentligt högre än 2,500 kr. pr säng. Af det utaf
medicinalrådet R. Wawrinskv utgifna arbetet »Sveriges lasarettsväsende förr och nu»
framgår att medelanläggningskostnaden vid lasaretten under de senare åren i allmänhet
uppgått till omkring 4,000 kr. per säng. I fråga om särskilda tuberkulosafdelningar
vid lasarett behöfver väl anläggningskostnaden ej beräknas så högt, då besparingar
kunna vinnas genom kombinationen med redan förefintliga sjukhus. Med
hänsyn till ofvan angifna omständigheter har kommittén räknat med en gemensam
medelanläggningskostnad för större tuberkulossjukhus och tuberkulosafdelningar vid

lasaretten af 3,000 kronor per säng, inventarier och sängutrustning däri icke inbe
räknade.

För vinnande af enkelhet och öfverskådlighet vid den fortsatta beräkningen
af kostnaderna för genomförande af den af kommittén framlagda planen för tuberkulossjukvårdens
ordnande i landet, har kommittén ansett önskligt att finna ett
värde, som betecknade medelanläggningskostnaden per säng beträffande samtliga olika
arter af anstalter, som samma plan upptager. Kommittén har ansett det så mycket
mindre vanskligt att räkna med ett sådant värde, oaktadt dess omisskännliga karaktär
af approximativt tal, som kommittén i fråga om samtliga ofvannämnda värden
till följd af eu mångfald samverkande orsaker måst utgå från approximationer.
Om, såsom kommittén å sid. 18 beräknat, medelanläggningskostnaden per säng i
fråga om tuberkulossjukstugor bestämmes till 2,000 kr. samt motsvarande kostnad
för de större tuberkulossjukhusen och tuberkulosafdelningarna vid lasaretten sättes till
3,000 kr., blir medelanläggningskostnaden per säng i fråga om hela det såsom erforderligt
ansedda antalet vårdplatser, som ej redan finns, 4,600, omkring 2,345 kr.,
under förutsättning att 3,010 vårdplatser förläggas till tuberkulossjukstugor och 2,590
till större tuberkulossjukhus och tuberkulosafdelningar vid lasarett, samt att, såsom
kommittén ä sid. 13 antagit, af sistnämnda antal redan finnas eller planeras 1,000
platser. Den sålunda beräknade medelanläggningskostnaden 2,345 kr. torde lämpligen
böra afrundas till 2,350 kr.

Med afseende å denna siffra är emellertid att märka, att den förutsätter att
tuberkulosvårdanstalterna anordnas utan sammanhang med andra arter af vårdanstalter
eller att, där en sådan kombination åvägabringas, tuberkulosvårdanstalten
kräfver särskilda ekonomibyggnader eller väsentligare omändringar i de till den
andra anstalten hörande ekonomibyggnaderna. I fall, då tuberkulosvårdanstalt förbindes
med annan vårdanstalt, hvars ekonomibyggnader utan atsevärda tillbyggnader
eller förändringar kunna användas jämväl för den förra anstalten, kan man beräkna
en väsentlig minskning i de ofvan angilna kostnaderna.

Det är gifvet, att de af kommittén här framlagda medeltalen, hvilka äro
afsedda att läggas till grund för beräkningen åt den totala kostnaden för genomförande
af den af kommittén utarbetade planen för tuberkulossjukvårdens ordnande,
icke utan vidare kunna användas för kostnadsberäkningar i enskilda fall. Kommittén
vill i förevarande afseende icke Hafva lämnat oanmärkt, att de af kommittén
antagna medeltalen i åtskilliga delar af landet kunna beräknas ända till 10 proc.
lägre, under det att desamma för vissa andra landsdelar måste höjas, kanske med
så mycket som 20 proc.

Kommitténs beräkningar äro gjorda under förutsättning att anstalterna inrymmas
i för ändamålet nyuppförda byggnader. Såsom i ofvanberörda, af nationalföreningen
utgifna betänkande blitvit framhållet och jämväl af redan vunnen
erfarenhet i vårt land t. ex. vid Vattholma tuberkulossjukhem samt Stratomta

tuberkulossjukhus, för hvilken sistnämnda anstalt anläggningskostnaden per säng endast
uppgår till 1,100 kr., bekräftats, kän man räkna med en högst afsevärd besparing
i kostnaderna, därest äldre byggnader finnas att aptera och omändra för anstalterna.
1 hvilken omfattning en sådan besparing skulle kunna vinnas vid genomförandet af
den af kommittén uppgjorda plan, är gifvetvis ej möjligt att angifva, så länge det
icke uttryckligen kan afgöras, i hvilken omfattning äldre byggnader tagas i anspråk
för anstalterna. Under sådana förhållanden har kommittén icke låtit denna möjlighet
till besparing, som i hvarje fall endast kan göras vid småanstalterna, öfva inverkan
på de af kommittén beräknade medeltalen för kostnaderna i fråga.

Då behofvet af vårdplatser, enligt hvad ofvan blifvit angifvet, skulle belöpa
sig till 5,600 stycken och behofvet redan är tillgodosedt i afseende å omkring
1,000 platser, skulle anskaffandet af det återstående antalet 4,600, med den af
kommittén antagna medelkostnaden per säng, komma att kräfva en kostnad af tillhopa
10,810,000 kronor.

Såsom kommittén här ofvan antydt, kan det visserligen ej komma i fråga
att tillgodose hela det förevarande behofvet på en gång. Härför lärer tvärtom erfordras
en längre tidrymd. Om nya anstalter med tillhopa 460 sängar per år anskaffas,
skulle hela det erforderliga antalet vårdplatser vara ernådt efter 10 år, och
skulle totalkostnaden per år uppgå till 1,081,000 kr.

Jämväl beträffande driften af sådana anstalter, som äro upptagna i kommitténs
plan, har det gifvetvis varit erforderligt att verkställa särskilda kostnadsberäkningar.
Kommittén har härvid, liksom i fråga om anläggningskostnaderna, haft att
stödja sig på beräkningar, som finnas intagna i nationalföreningens omförmälda betänkande.
Med afseende å driftkostnaderna vid de i kommitténs plan upptagna
tuberkulossjukstugorna har kommittén sålunda i väsentliga delar utgått från den å
sid. 55 åt betänkandet • intagna »Driftkalkyl för ett själfständigt sjukhus för 25
patienter», hvilken kalkyl är af följande innehåll:

A. ^Aflöningar m. m.

Läkare (med skyldighet att göra rond hvarannan dag) Kr. 7 5°: —

Sköterska. Allt fritt 365, lön 500................................ » 865: -

En städerska och en köksa 730, löner 400................ » 1,130:

Vaktmästare. Bostad & vedbrand 165, lön 800 ....... » 965:

Hustrun för tvätt............................................................... » 200:

Kr. 3,910: —

Beräkning af
driftkostnader
na.

B. Utspisning m. in.

2 5 patienter i 360 dagar å 1 kr. ....................	............ Kr.	9,000:
Ved och kol.............................................................	............ ))	600:
Tvätt ........................................................................	............ ))	200:
Lyse .......................................................................	............ ))	300:
Medicin .....................................................................	........... ))	250:
Linneförråds- och inventariers underhåll .............	............ ))	250:
Byggnadsunderhåll in. in.....................................	............ ))	500:
Oförutsedda utgifter................................................	))	250:

Summa kr. 15,260: —

För de af kommittén afsedda mindre anstalterna har kommittén emellertid
ansett, att nyss anförda beräkningar låta sig modifiera. Utom det att kommittén
förmenar, att läkarens arfvode icke bör sättas lägre än 1,000 kr., under det att
detsamma i nyss återgifna kalkyl är upptaget till 750 kr., samt, med hänsyn till erfarenheter,
som vunnits vid andra sjukhus, vissa mindre jämkningar af kommittén
blifvit gjorda vid några andra åt kalkylens poster, t. ex. med afseende å köksas
och vaktmästares arfvode samt posterna »linneförråds och inventariers underhåll»
och »oförutsedda utgifter», är det emellertid särskildt betydelsefullt för beräkningen
af den totala driftkostnaden, att kommittén ansett sig kunna sätta utspisningskostnaden
betydligt lägre än hvad som blifvit gjordt i betänkandet. Under det att:
det sistnämnda utgår från en utspisningskostnad åt en krona per person, har kommittén
i enahanda afseende räknat med 70 öre per person. Kommittén har härvid
stödt sig på den erfarenhet, som i förevarande afseende vunnits vid sjukstugorna.
Vid dessa vårdanstalter uppgår utspisningskostnaden i medeltal till 60 öre per dag
och person. Med hänsyn till den starkare näring, som måste beredas tuberkelsjuka,
har dock detta belopp ansetts böra i någon mån ökas, och har kommittén i
sådant afseende antagit, att en höjning med 10 öre per dag af omständigheterna
påkallas.

Med de jämkningar i ofvan angifna riktning, som blifvit gjorda med afseende
å den i nationalföreningens betänkande intagna driftkalkyl lör ett själfständigt
sjukhus för 2 5 patienter, ställer sig driftkalkylen för en sådan vårdanstalt på följande
sätt.

Driftkalkyl för sjelfständigt sjukhus för 25 patienter.

Aflöningav m. in.

Läkare................................

Sköterska...........................

Köksa................................

Städerska............................

Vaktmästare (+ fri ved)
Hustrun för tvätt............

Kr. 1,000: —-» >00: —

» 300: —

» 200:

» 720: -

)> 200: -

Kr. 2,920: -

Utspisning in. m.

Kosten för 23 patienter + 3 personal å

70 öre ........................................................	Kr.	6,643:
Ved + kol........................................................	))	1,000: —
Tvätt ................................................................	))	200: -
Lyse ................................................................	))	300: —
Medicin ............................................................	))	250:
Linneförråds och inventariers underhåll........	))	750:
Byggnadsunderhåll ........................................	))	500: —-
Oförutsedda utgifter........................................	))	869: —
Summa	kr.	13,432:

Enligt denna kalkyl uppgår underhållskostnaden per patient och dag till
1 krona 60 öre.

Vid beräkningen af driftkostnaderna af de större tuberkulossjukhus, som finnas
upptagna i kommitténs plan och äro afsedda att mottaga tuberkelsjuka i alla
stadier, har kommittén icke haft någon ledning af nationalföreningens betänkande,
hvilket, såsom förut omförmälts, ej behandlar större anstalter än sådana, som äro
afsedda för 5 o patienter. Kommittén har alltså härvid uteslutande varit hänvisad till
hvad kommittén inhämtat om erfarenheten rörande ifrågavarande kostnader vid redan
i verksamhet varande sjukhus af olika slag. Med ledning häraf har kommittén
uppgjort följande

Driftkalkyl för sjukhus för 107 sängar med eu medelbeläggning

af 100 patienter.

tAflöning ar m. m.

en läkare ............................................................... Kr. 5,000: —

en underläkare....................................................... » 2,000: ____

en syssloman ........................................................ » 500:___

husmoder............................................................... » 700: ____

tre sköterskor å kr. 400: ........................ » 1,200: —

fem sköterskebiträden å kr. 200: — ............ » 1,000: —

en kokerska ........................................................ » 400: —

tre köksbiträden å kr. 180: — .................... » 540: -.....

två tvätt erskor å kr. 180: - ........................ » 360:

en maskinist utan fri kost ............................... » 1,200: —

en dräng................................................................ » 300: —

Kr. 13,200: —

Utspisning m. m.

100 patienter i 365 dagar å 70 öre ........ Kr. 25,550: —

17 personer tillhörande betjäningen i 365

dagar å 70 öre ............................ » 4,3 43: 5o

Ved, kol och lyse............................... » 7,000:

Tvätt, renhållning och vatten......................... » 1,000: -

Medicin ........................................................... » 1,500: —

Diverse sjukvårdsartiklar ................................. » 1,500: -

Linneförråd och kläders underhåll .................. » 2,000: —

Byggnaders underhåll .................................. » 2,000:

Inventariers underhåll ...................................... » 3,000: —

Oförutsedda utgifter ............ » 2,781: 50

Summa Kr. 63,875 - -

Enligt denna kalkyl, som icke torde kräfva någon särskild förklaring, blir
underhållskostnaden per patient och dag i kr. 75 öre.

Hvad beträffar driftkostnaderna vid tuberkulosaidelningar vid lasarett lära
de kunna beräknas blifva desamma som vid de lasarett till hvilka de höra. Den
lägsta underhållskostnad som vid sådant förhållande kan beräknas är 2 kr. 10
öre per dag.

Den allmänna sjukvården är ju som bekant i princip en angelägenhet som
tillhör kommunerna, hvarmed här afses jämväl landsting och städer som ej deltaga
i landsting. Denna grundsats är emellertid icke undantagslöst genomförd. Sålunda
har staten ej endast uppfört hospitalen utan äfven åtagit sig driften å desamma.
Likaså lämnar staten bidrag till vården af sinnesslöa barn. Det må ock
erinras därom, att staten bidrager till underhållet af sjukhemmet för spetälska i
Järfsö samt bekostar tjänsteresor, som af ämbetsläkare göras för bekämpande åt
epidemier. Det har från flera håll jämväl påyrkats att staten skulle påtaga sig
åtminstone en del af kostnaderna för tuberkulossjukvården i riket. Kommittén
erinrar om de uttalanden i sådan riktning som blifvit gjorda af svenska läkaresällskapet
1904 samt det i2:te allmänna svenska läkarmötet 1905 och hvilka
finnas närmare omförmälda å sid. 6 i den åt kommitténs ledamot Dovertie utarbetade
»Öfversikt öfver striden mot tuberkulos i Sverige och utlandet''). Härutinnan
må ock framhållas, att flertalet af svenska nationalföreningens mot tuberkulos
länskommittéer i anledning af förfrågan från föreningen, enligt föreningens skrifvelse
till Kungl. Maj:t den 6 juni 1905, uttalat sig för att staten i större eller mindre
grad skulle bekosta tuberkulossjukvården. Det står jämväl för kommittén klart,
att de betydande kostnaderna för genomförande af kommitténs plan icke böra
enbart drabba kommunerna, utan att staten bör lämna ett bidrag, som ej är alltför
obetydligt. Därest staten skulle påtaga sig någon del af kostnaderna för en
allmänt och systematiskt genomförd tuberkulossjukvård, lärer, i betraktande af ofvan
angifna förhållanden, en sådan afvikelse från hittills i afseende å skyldigheten att
bekosta sjukvården tillämpade principer icke sakna motsvarighet.

De skäl, som hittills betingat afvikelser från den gällande grundsatsen, att
kostnaderna för den allmänna sjukvården skola bestridas af kommunerna, torde hafva
varit af olika beskaffenhet. Det är emellertid i ögonen fallande, att sjukvården
ur kostnadssynpunkt betraktats såsom en statsangelägenhet, då den afsett sjukdomar
af allmänfarlig beskaffenhet, eller med andra ord, då vården af det enskilda fallet
ombesörjts ej endast i den sjukes utan också lika mycket eller mera i samhällets
intresse.

Ehuru tuberkulosen icke är en allmänfarlig sjukdom på samma iögonenfallande
sätt som sinnessjukdomarna och epidemierna, har det dock för den sjukes omgifning
i hemmet och i arbetet en så afsevärd betydelse, att genom en ändamålsenlig
tuberkulossjukvård smittokällor uppspåras och göras oskadliga samt insikten

Principuttalande
om
statsbidrag
till tuberkulossjukvården.

Statsbidrag
till driftkostnaderna.

om sjukdomens art och dess rationella behandling blilver spridd, att statens ekonomiskt
stödjande ingripande i ordnandet åt denna art åt sjukvård synes väl motiverad.
Härtill kommer, att hvad som åt landet offras på eu energiskt och praktiskt
drifven strid mot tuberkulosen ur eu vidare nationalekonomisk synpunkt säkerligen
icke skall behöfva betraktas såsom ett dödt kapital. Det är ej endast de genom
en lämplig vård tillfrisknade sjuka, hvilkas arbetskraft räddas åt samhället. Stolle
betydelse äger det förhållandet, att genom successivt beredande af en planmässig
vård åt flertalet sjuka och genom smittokällornas oskadliggörande, sjukdomen för framtiden
kan förväntas blifva i betydande grad begränsad i sin omfattning. Värdet af
den arbetskraft som därigenom bevaras åt samhället lärer icke kunna blifva föreinål
för någon säker beräkning, men det antagandet torde i hvarje fall ej \aia föi
djärft, att samhällets ekonomiska utbyte af de kostnader, det i förevarande afseende
påtager sig, skall visa sig till 1 ullo motsvara desamma. Det är häiutinnan
värdt särskild uppmärksamhet, att det onda, hvarom här är fråga, åstadkommer
den mesta förödelsen i åldern 20-60 år. Af samtliga dödsfall i Sveriges städer
1901 under denna ålder förorsakades omkring 36 proc. åt tuberkulos och ai
dödsfallen under åldern 20 — 40 år gällde detta icke mindre än 53 procent.

Ehuru staten enligt kommitténs mening bör till eu del åtaga sig kostnaden
för tuberkulossjukvården, bör jämväl denna art af sjukvård i det väsentliga vara eu
kommunens angelägenhet. Kommittén har ock med afseende häiå ansett, att själfva
anläggningen icke bör omhänderhafvas al staten och att sålunda e] heller initiativet
till uppförandet af tuberkulosvårdanstalter bör vara en statens sak. Det lider
nämligen enligt kommitténs mening icke något tvifvel, att den åt kommittén ifrågasatta
planen för tuberkulossjukvårdens ordnande låter sig genomföra med betydligt
mindre kostnad om eu kommunal myndighet omhänderhar saken än om den bekostas
och administreras enbart al staten. Därest staten skulle omhändertaga hela
denna art åt sjukvård, behöfdes otvifvelaktigt eu alsevärd ökning af de aibetskraltei,
som äro satta att hafva inseende öfver sjukvården i riket, enkannerligen i medicinalstyrelsen.
Men oalsedt den kostnad, som detta förhållande skulle medföra,
skulle staten såsom anordnare och innehafvare åt anstalterna vara långt mindre
skickad än kommunen att anpassa desamma efter särskilda lokala förhållanden och
därigenom göra besparingar i afseende a såväl anläggning som drift. Att detta i
alldeles särskild grad gäller småanstalterna torde ligga i öppen dag. Där kommuner
vilja uppföra vårdanstalter åt ifrågavarande slag, anser kommittén, såsom förut
klifs it angifvet, att under vissa förutsättningar ekonomiskt bidrag från statens sida
lör ändamålet bör beredas vederbörande.

Statens bidrag kan tänkas utgå antingen till anläggningskostnaderna eller till
driftkostnaderna eller till bådadera. Därest staten inskränkte sitt undeistöd till anläggningskostnaderna,
håller kommittén före, att det på vissa håll, med bänsel! till

svårigheten att för en längre tid framåt beräkna de årligen återkommande driftkostnaderna,
skulle förnimmas en stor tvekan att inlåta sig på anordnandet af en tuberkulossjukvård
af den omfattning, som det förhandenvarande behofvet krafvel-.
Härtill kommer att driftkostnaderna, redan sådana de af kommittén beräknats med
ledning åt nu gällande arbets- och varupris, äro af sådan omfattning, att svårigheter
kunna uppstå för vederbörande att med dessa kostnader ytterligare belasta
den kommunala budgeten. För att en god tuberkulossjukvård skall kunna
vinnas för landet, anser kommittén alltså under alla omständigheter nödvändigt, att
staten lämnar ärligt bidrag till bestridande af driftkostnaderna.

I iråga om den giund, efter hvilken statsbidraget bör utgå, anser kommittén,
att detta i regel bör bestämmas till 50 öre för dag för hvarje a anstalt vårdad
patient, motsvarande omkring 30 procent af den beräknade medelkostnaden.
Men bidraget synes ock böra blifva föremål för begränsning såväl i förhållande till
kommunens egna utgifter för ändamålet, som ock med hänsyn till folkmängden
inom vederbörande landstingsområde eller stad, som ej deltager i landsting. I
förra afseende^ torde man böra utgå från den principen, att statens uppoffringar
för ifrågavarande sjukvård ej blilver större än kommunens, och bör på grund
häråt enligt kommitténs mening bestämmas, att det högsta statsbidrag, som kan
lämnas, skall utgöra hälften åt de kostnader, som kommunen får vidkännas för den
eller de anstalter, som äro i fråga. Men statsbidraget synes ock böra begränsas för
hvarje landstingsområde eller stad, som ej deltager i landsting, till visst årligt belopp
i förhållande till folkmängden. Det är nämligen att märka, att för de största
städerna antalet erforderliga sjukplatser är betydligt större i förhållande till folkmängden
än för öfriga delar af landet. Enligt beräkning å sid. 6 skulle behöfliga
sjukplatser för städerna Stockholm, Norrköping, Malmö, Göteborg och Gäfle utgöra
respektive 2,1;, 2,•>?,, 2,01, 2,55 och 2,27 eller i medeltal 2,25 platser per
1,000 invånare, under det att för öfriga delar af landet behofvet beräknats till
endast o,a 11 platser per 1,000 invånare. I allmänhet kräfves inom landstingsområdena
enligt den gjorda beräkningen mindre än en plats per 1,000 invånare, endast
inom Göteborgs och Bohus län, Västmanlands län, Jämtlands län och Norrbottens
län öfverstiger behofvet en plats. Då det icke torde finnas skäl att lämna
de största städerna, hvilka ju äro de ekonomiskt bärkraftigaste bland rikets kommuner,
större statsbidrag i förhållande till folkmängden än öfriga kommuner, och
då nödig omtänksamhet krafvel'' att staten ej ikläder sig större uppoffringar, än
som kunna anses nödvändiga för målets vinnande, har kommittén kommit till den
uppfattningen, att man bör beräkna statsbidraget för högst eu sjukplats per 1,000
invånare, hvilket om man utgår från bidrag af 50 öre per patient och sjukdag ungefärligen
motsvarar 180 kronor per 1,000 invånare och att alltså den bestämmelse
bör gifvas, att statsbidraget ej för något landsting eller stad, som ej deltager
i landsting, tår öfverstiga sistnämnda belopp. Där inom landstingsområde eller

stad, som icke deltager i landsting, statsunderstöd redan lämnats till driften af tuberkulosvårdanstalt
af sådan typ, som ingår i kommitténs plan, bör, oberoende åt
om understödet lämnats till landsting eller dylik stad eller slutligen annan kommun,
det sålunda lämnade understödet gifvetvis tagas med vid beräkningen af storleken
af ifrågasatt nytt statsbidrag till landstingsområde eller stad.

En beräkning af det belopp, hvartill statsbidraget till bestridande af driftkostnaderna
under ofvan angifna förutsättningar kommer att uppgå, ställer sig i hög
grad vansklig, då det är omöjligt att på förhand beräkna, i hvilken utsträckning
kommuner och enskilda komma att under denna tid uppföra sådana vårdanstalter
för Indika statsanslag kan komma i fråga, samt folkmängden inom riket under
den tid af io är som fordras för genomförandet af kommitténs plan för tuberkulossjukvårdens
ordnande är underkastad oberäkneliga växlingar.

Om vid början af planens genomförande 1909 finnas 1,000 platser och
från ock med nämnda år anordnas 460 platser årligen under tio år, skulle
statens utgifter, beräknade efter 50 öre för en hvar af samtliga patienter, för ifrågavarande
tio år uppgå till de belopp här nedan upptagna tabell utvisar:

År.	Antal	patienter.
1909	1,000	+	460
1910	1,460	_J_ i	460
I 9 I I	1,920	+	460
1912	2,380	+	460
1913	2,840	+	460
1914	0 0 ro ro	+	460
1915	5,760	+	460
1916	4,220	+	460
1917	C CO Tf	+	460
19 r8	5,14°	+	4 6 0

Statens understöd till driftkostnader
efter 50 öre pr patient.

kr. 266,450

» 350,400

43 4)3 5°

» 518,300

» 602,250

» 686,200

» 77°)15°

» 854,100

» 938)°)°

» 1,022,000

Summa kr. 6,442,250

Statens verkliga kostnader för bidrag till anstalternas drift komma emellertid
i verkligheten icke att uppgå till här angifna belopp. Med hänsyn till den af
kommittén föreslagna begränsningen af 180 kronor för hvarje 1,ooo-tal invånare
i län eller stad, som icke deltager i landsting, är en icke oväsentlig minskning att
beräkna i ofvannämnda belopp. I hvilken omfattning kostnaderna kunna komma att
nedbringas låter sig, i stort sedt, icke på förhand bedöma. Såsom ett exempel på
den inverkan ifrågavarande begränsning kan hafva på beloppen må anföras, att

Stockholms stad, som år 1909, etter 50 öre per plats, med 700 platser skulle erhålla
ett statsbidrag af 126,750 kr., till följd åt begränsningen för samma år endast
skulle erhålla 58,320 kr.

Om sålunda, såsom kommittén ifrågasätter, ett afsevärdt understöd af staten
lämnas kommunerna för täckande af driftkostnader, bör enligt kommitténs åsikt uppförande
af anstalterna i det stora hela bekostas af kommunerna själfva. Staten torde
emellertid äfven i fråga om sistnämnda utgifter kunna bereda kommunen en hjälp,
som för staten skulle innebära en jämförelsevis ringa ekonomisk uppoffring, men
som i väsentlig grad skulle underlätta möjligheten för kommunerna att anordna behöfliga
vårdanstalter.

För att kunna gripa sig an med sådana företag, som här äro i fråga, måste
kommunerna gifvetvis i regel anlita lånta medel. Hvad kommunerna härutinnan
komma att behöfva synes lämpligen kunna försträckas desamma af staten, och anser
kommittén att statslån bör lämnas till så stort belopp, som motsvarar hela
byggnadskostnad^!, dock oberäknadt kostnaden för anskaffande af tomt. 1 re^el
skulle kommunerna å dessa lån betala ränta. Denna, som gifvetvis bör vara den
lägsta möjliga, har kommittén tänkt sig kunna utgöra 3 1 2 procent. Äfven någon,
om ock kortare tids räntefrihet synes böra komma i fråga vid lånetidens början.
Den tid, under hvilken lånet skulle vara fritt från ränta, kan lämpligen bestämmas
sålunda, att räntefriheten åtnjutes till dess anstaltens byggnader blifvit färdiga att
tagas i användning, dock högst under två år från den dag, då första delen
af lånet utbetalas. Amorteringen synes lämpligen böra göras på 40 år.

Den uppoffring staten skulle åtaga sig genom detta bidrag inskränker sig,
om man bortser från den tämligen obetydliga kostnaden för lånens förvaltning, till
ränteförlusten i början åt lånetiden samt skillnaden mellan den ränta staten betalar,
och den ränta, mot hvilken lånen al staten utlämnas. Den längsta tid under hvilken
lånen torde kunna beräknas blifva räntelösa är 1 1 år. Ränteförlusten, beräknad
etter 3 V2 procents ränta på hela anläggningkapitalet 10,810,000 kr. skulle för
nämnda tid af 1V3 år blifva 567,525 kronor.

Därest statens bidrag till bestridande af anläggningskostnaderna komme att
höfvas pa sätt kommittén ifrågasatt, lärer det blifva erforderligt att riksdagen anvi
sar medel för bildande åt en iond att användas för ifrågavarande ändamål. Att redan
från början till fonden afsätta hela det belopp, som skulle erfordras för genomförandet
af den af kommittén framlagda planen för tuberkulossjukvårdens ordnande,
bör enligt kommitténs mening icke komma i fråga. Kommittén anser
att här ifrågavarande lånefond från början endast bör beräknas för behofvet under
fem år. Det belopp som sålunda skulle erfordras motsvarar halfva den å sid. 21
beräknade anläggningskostnaden för samtliga anstalter och utgör sålunda 5,405,000
kronor.

Statslån till
kommunerna,
för anläggningskostnadernas
bestridande.

3°

Villkor för er- Det synes vara gifvct att, därest statsunderstöd skall lämnas sjukvårdsin statsunder-

rättningar åt här ifrågavarande slag antingen i form af lån på särskildt förmånliga
stöd. villkor för anstalternas uppförande eller såsom bidrag till bestridande af driftkostnaderna,
anstalterna böra motsvara vissa fordringar i afseende ä ändamålsenlighet äfvensom
vara underkastade kontroll från statens sida. Härmed har kommittén emellertid
icke velat förorda vare sig i detalj gående bestämmelser i fråga om anstaltsbvggnademas
konstruktion och inredning samt inrättningarnas drift eller en kontroll,
som rimligtvis kan kännas besvärande för landsting och kommuner. I förra afseende!
böra de på förhand gittra bestämmelserna ej sträcka sig längre än att frihet
lämnas vederbörande att anordna anstalterna på sätt som i hvarje fall med hänsyn
till säregna lokala förhållanden och andra orsaker må finnas vara mest praktiskt
och billigt, och hvad beträffar kontrollen bör denna endast hafva till ändamål att
söka få undanröjdt sådant som ur synpunkten af eu ändamålsenlig tuberkulosvård
kan anses såsom ett verkligt missförhållande, och att i öfrig! tillhandagå vederbörande
med råd och upplysningar.

Med fasthållande af ofvan angifna synpunkt anser kommittén emellertid,
att villkor för erhållande af statsunderstöd i ena eller andra formen böra fastställas
i nedan angifna afseenden.

De .ritningar och den plan i öfrig! etter hvilka anstalt, för hvilken statsunderstöd
önskas, är uppförd eller ämnad att uppföras måste vara godkända efter sakkunnig
granskning. Det synes vara naturligt att pröfningen härutinnan öfverlämnas
åt medicinalstyrelsen, och de därmed förenade kostnader torde icke blifva åt
någon vidare betydenhet.

Sjukrummen böra ej afses för flera än 8 patienter och måste samtliga vara
af den storlek, att hvarje patient beredes en luftkub af minst 20 kbm. och eu
golfyta af minst 6 kvm. För svårt sjuka böra finnas på hvarje anstalt minst två
rum med endast en å två sängar i hvarje. Det måste också anses såsom nödvändigt
att å tuberkulosvårdanstalt finnas liggveranda, badrum och tvättstuga. A hvarje
anstalt bör finnas åtminstone ett dagrum, hvilket å de mindre anstalterna jämväl
må kunna tjäna till matrum.

Hvad beträffar de af kommittén ifrågasatta tuberkulosafdelningarna vid lasaretten
bör statsunderstöd icke lämpligen beredas dessa, därest de icke äro afsedda för
minst xo sängar samt skilda från öfriga sjukafdelningar och försedda med egen ingång
från det fria.

Däi''est tuberkulossjukstuga uppföres i samband med epidemisjukhus måste aldelningarna
hållas fullt skilda och hafva särskilda ingångar.

Vid tuberkulosvårdanstalter af de slag kommittén ifrågasatt är det ömkligt att
tillgång finnes till skog eller park.

Kommittén anser det vara af synnerlig vikt, att landsting och kommuner, som
anordna och drifva de anstalter, som äro i fråga, sätta patientafgifterna så lågt som

möjligt. Kommittén håller också före, att ett villkor i sådant hänseende bör fästas
vid statsbidrag, som lämnas till bestridande af driftkostnaderna. För att bidrag
skall kunna medgifvas, bör dagafgiften icke öfverstiga i kr.

Att såväl de villkor, som efter granskningen af ritningar och plan blifva fästa
vid ett statsanslag, sedermera iakttagas som ock att anstalten drifves på ett sätt, som
motsvarar lungsotshygienens fordringar, bör vara eu oundgänglig förutsättning för
erhållande af statsbidrag till driftkostnaderna. En kontroll från statens sida härutinnan
blifver alltså nödvändig och synes denna lämpligen åtminstone tillsvidare kunna
utökas genom förste provinsialläkare eller i städer, som icke ingå i första provinsialläkarens
tjänsteområde, genom förste stadsläkaren.

Hvad kommittén föreslagit i fråga om understöd till kommuner bör enligt
kommitténs mening efter pröfning af Kungl. Maj:t i särskilda fall gälla jämväl i
fråga om töreningar eller enskilda, som uppföra tuberkulosvårdanstalter.

Bil. 1.

PLAN AF KÄLLAREN

SJUKHUS FÖR 107 PATIENTER.

Bil. II.

tn o

□ □

eu a

SJUKHUS FÖR 107 PATIENTER. PLAN AF BOTTENVÅNINGEN.

Öl

-i

Bil. III.

tf ; ■?

SJUKHUS FÖR 107 PATIENTER. PLAN AF VÅN. 1 TR. UPP.

Bil. IV.

: ! 1 ; ! I ! i : i''

SJUKHUS FÖR 107 PATIENTER. PLAN AF VÅN. 2 TR. UPP.

REDOGÖRELSE

FÖR

KOMMITTÉNS UNDERSÖKNINGAR ANGÅENDE BEHOFVET AF VÅRDANSTALTER
FÖR LUNGSOTSPATIENTER I RIKET

(ENLIGT uppdrag utarbetad af professor J. E. JOHANSSON)

I. Lungsotsdödligheten i riket år 1905 enligt prästerskapets uppgifter till

statistiska centralbyrån.

En systematisk registrering af dödsorsakerna utföres endast i städerna och i
ett mindretal andra samhällen med hälsovårdsnämnd. Å landsbygden har prästerskapet
skyldighet att i dödböckerna särskild! anteckna fall af farsot och våldsam
död. Emellertid göras i flertalet socknar anteckningar äfven om andra dödsorsaker.
Dessa blifva visserligen mycket ojämna och ofullständiga, men i fråga om en så
allmänt bekant och i slutstadiet lätt igenkännbar sjukdom som lungsoten kan man
a ''priori antaga, att dessa anteckningar kunna vara af ett visst värde. Särskilt
har under de senaste åren allmänhetens uppmärksamhet blifvit inriktad på denna
sjukdom och man kunde därför vänta att i uppgifterna för år 1905 från prästerskapet
till statistiska centralbyrån finna någon vägledning för bedömandet af lungsotens
spridning jämväl beträffande landsbygden.

Tab. I innehåller en sammanställning af dessa uppgifter. Landsbygd och
städer äro förda särskild^ likaså antalet dödsfall i lungsot och annan tuberkulos.

Tillika angifves för hvarje län	samtliga uppgifna dödsorsaker och	samtliga dödsfall.	Uppgifterna
Resultatet af denna sammanställning är följande:			om döds-orsaker
				år 1905.
	Landsbygd.	Städer.	Hela riket.
Antal dödsfall *) . . . .	..... 63,235	19,027	82,262
uppgifna dödsorsaker	..... 40,161	18,771	58,932
däraf lungsot . . . .	..... 5,743	2,861	8,604
annan tuberkulos . .	...... 427	686	1,113
uppgifna dödsorsaker i	procent af
samtliga dödsfall . . .	..... 63,5 %	98,7 %

‘) Materialet är ännu ej bearbetadt af stat. centralbyrån, hvadan de här meddelade uppgifterna
måste betraktas som preliminära.

Approximativ
beräkning af
lungsotsdödsfallen
å
landsbygden.

I betraktande af dödsorsakernas ofullständiga registrering å landsbygden måste
det verkliga antalet dödsfall i lungsot antagas vara afsevärdt högre än det, som
framgått af ofvan anförda sammanställning. Antager man, att lungsot som dödsorsak
förekommit i samma proportion bland de fall, i hvilka dödsorsaken icke uppgifvits,
som bland de uppgifna fallen, så skulle hela antalet lungsotsdödsfall å landsbygden
uppgå till 9,044 d. v. s. 57 procent mer än hvad som ofvan anförts.
För hela riket skulle antalet lungsotsdödsfall således vara 11,905, motsvarande 2,26
11 o af invånarantalet den 31 12 1904.

Ett sådant antagande vore emellertid oberättigadt. Lungsot som dödsorsak
har, såsom vi ofvan framhållit, större utsikt att blifva antecknad än andra dödsorsaker,
som prästerna ej äro skyldiga att uppgifva.

För att erhålla ett värde för lungsotsdödsfallen å landsbygden, om hvilket
man med säkerhet kunde påstå att det ej vore för högt, men vid hvars beräkning
hänsyn jämväl tagits därtill, att endast en del af fallen blifvit anmälda, kan man.
använda eu approximationsmetod efter följande grunder.

Finner man, att för en del socknar inom ett visst område, t. ex. eu domsaga,
dödsorsakerna uppgifvits i minst 90 procent af samtliga dödsfall, sä har man
all anledning att antaga, att flertalet lungsotsdödsfall befinna sig bland de uppgifnafallen.
Frekvensen lungsotsdödsfall inom dessa socknar, uttryckt i procent af samtliga
dödsfall, kan betraktas som representativ för hela domsagan, för så vidt socknarna
i fråga utgöra en något så när afsevärd del af domsagan och ej intaga någonsärställning
genom att omfatta ett flertal samhällen med tät befolkning, fabriker o. d.
Med kännedom om procenten lungsotsdödsfall inom denna grupp af socknar — för
hvilka i det följande användes beteckningen grupp A — samt hela antalet dödsfall inom
de öfriga socknarna — grupp B — kan man beräkna antalet lungsotsdödsfall, som
sannolikt ägt rum inom dessa senare socknar. Öfverskottet af det beräknade antalet
öfver det uppgifna utgör det approximativa tillägget och uttryckes i procent
af antalet uppgifna lungsotsdödsfall för hela domsagan.

Ju .större antal dödsfall B-gruppen representerar i förhållande till hela domsagans
dödsfall, desto osäkrare blir approximationen. Befinnes det att B-gruppen
skulle komma att omfatta ungefär hälften af samtliga dödsfall inom domsagan, så
är det ur den ofvan angifna synpunkten riktigast att minska fordringarna på den
representativa A-gruppen och därigenom öka dess storlek. Man medtager således
socknar, för hvilka de uppgifna dödsorsakerna uppgå till So procent af samtliga
dödsfall och, ifall detta ej visar sig tillräckligt, sänkas fordringarna ytterligare till
70 procent, 60 procent o. s. v. Flärvid riskerar man visserligen att den frekvens
lungsotsdödsfall, som tages som representativ för området ifråga, blir för låg, men
man erhåller ett värde för lungsotsdödligheten, om hvilket man kan påstå att det
ej är för högt.

1 tab. II lämnas en öfversikt öfver approximationens utsträckning vid beräkningen
af antalet lungsotsdödsfall å landsbygden inom de särskilda länen. De bästa
uppgifterna om lungsoten såsom dödsorsak hafva erhållits från Gäfleborgs, Uppsala,
Östergötlands, Kopparbergs och Stockholms län. Skaraborgs län företer det minsta
intresset för registrering af dödsorsaker i allmänhet. Inom Västerbottens och Norrbottens
län uppgår visserligen procenten uppgiga dödsorsaker ungefär till samma
värde som i Skaraborgs län, men man har påtagligen inom flertalet socknar ägnat
särskild uppmärksamhet åt lungsoten, hvilket ger sig till känna därigenom, att''det
beräknade antalet lungsotsdödsfall visar ett jämförelsevis ringa öfverskott öfver det
uppgiga antalet.

I kol. 3 å tab. II anföres antalet lungsotsdödsfall å landsbygden för de särskilda
länen efter den här ofvan beskrifna approximationens genomförande. Fruhela
rikets landsbygd uppgår detta antal till 7,206, motsv. 25,4 procents förhöjning
åt det åt prästerskapet uppgifna antalet. Det approximativa tillägget blir således
enligt detta beräkningssätt ej fullt hälften så stort som vid den första beräkningen,
då hänsyn ej togs till att särskilda omständigheter gynnat anteckningen om lungsot
som dödsorsak.

I sista kolumnen å tab. I anföres antalet lungsotsdödsfall inom de särskilda
länen, städer och landsbygd sammanslagna, med den mera tillförlitliga approximationen
genomförd. För hela riket erhålla vi på detta sätt 10,067 lungsotsdödsfall
motsvarande 1,91 0/00 af invånarantalet den 31/12 190g.

\i kunna således vid följande beräkningar utgå ifrån att /''. n. minst 10,000
personer årligen aflida i lungsot i Sverige.

Tab. III lämnar eu öfversikt öfver lungsotsdödligheten, %0 af invånarantalet,
och frekvensen lungsotsdödsfall, % af samtliga dödsfall, å landsbygden och i städerna
inom de särskilda länen.

Af tab. I—III erhålles följande:	Landsbygd.	Städer.	Hela riket.
Lungsotsdödsfall, antal......	. 7,206	2,861	10,067
procent af samtliga dödsfall . .	11,4	1 5,0	12,2
%o af befolkningen......		a,41	1,91

Lungsotsdödligheten

år 1905.

Till jämförelse må här anföras ur Runborg och Sundbärgs undersökning*):

Lungsotsdödsfall i Sveriges städer
1861 1870 1871 — 1880 1881 —1890 1891 —1900 190J

procent af samtliga dödsfall 11,7 13,5 15,2 15,6 ig.„

uoo af befolkningen .... 3,06 3,24 3,00 2,70 2.41

Den minskning i lungsotsdödligheten i städerna, som Runborg och Sundbärg
påvisat för perioden 1881 — 1900, synes hafva fortgått.

*) Le lutte contre la tuberculose en Suéde. Sid. 205.

Fall. i.

Lungsotsdödligheten år 1905 inom olika delar af landet.

A. Landsbygden.

I lungsot döda, %0 af befolkningen

under 1.5
Uppsala län
Södermanlands län
Östergötlands .,

Jönköpings „

Kalmar ,,

Gottlands „

Skaraborgs ,,

Örebro

1.5—2.0
Kronobergs län
Blekinge „
Kristianstads län
Malmöhus
Hallands
Älfsborgs
Värmlands
Stockholms
Gäfleborgs
Västerbottens

2.0—2.5

Göteborgs o. Bohus län
Västmanlands län
Kopparbergs ,,
Västernorrlands „

öfver 2.5
Jämtlands län
Norrbottens län

B. Städerna.

1 lungsot	döda, °/oo af befolkningen
under 1.5 0	1.50— 1.7 5	1.75—2.00	2.00—2.25	2.2 5—2.5 0
* Södermanlands län	Enköping	* Stockholms län	Södertälje	Uppsala
* Östergötlands ,,	Lund	Linköping	* Jönköpings län	* Kalmar län
Oskarshamn	Landskrona	Kalmar	Västervik	Malmö
Kristianstad	Hälsingborg	Visby	Växjö	Ystad
Sköfde	* Skaraborgs län	Karlskrona	Karlshamn	Uddevalla
Umeå	* Örebro ,,	* Blekinge län	* Kristianstads län	Borås
		* Malmöhus län	Halmstad	Lidköping
		* Hallands „	Örebro	Filipstad
		* Göteborgs „	Söderhamn	Gäfle
		Vänersborg	Hudiksvall	Härnösand
		Kristinehamn	Sundsvall	Östersund
		Köping	* Norrland
2.50—2.	75 2.75 —	3.00 3.00—8.25	öfver 3.2	5
Stockholm	Eskilstuna Göteborg	Sala
Nyköping	* Älfsbo	rgs län	Arboga
Norrköping			Luleå

Jönköping

Varberg

Karlstad

Västerås

Falun

* Kopparbergs län *

* Städer med mindre än =t,ooo invånare.

Lungsotsdödligheten j
på landsbygden
år 1905

pr 1000 invånare.

J tab. i (texten) redogöra närmare för lungsotsdödligheten inom olika delar
åt landet. Landsbygd och städer föras särskildt. Af städerna anföras alla med
öfver 5,000 invånare, De mindre städerna äro sammanförda i grupper efter län.

Den lägsta lungsotsdödligheten a landsbygden finna vi inom ett sammanhängande
område, som omfattar Uppsala län, östra delen af landet söder om Mälaren,
samt Skaraborgs län (jmfr den bifogade kartan). Eu lungsotsdödlighet af 1,5—2,0 0 u0
finna vi inom ett område omfattande landets sydligaste, och västra delar med
undantag af Göteborgs och Bohus län, vidare de utefter östra kusten belägna
Stockholms, Gäfleborgs samt \ ästerbottens län. Nästa grupp utgöra af Västmanlands,
Kopparbergs och Västernorrlands län med ungefär lika hög lungsotsdödlighet
samt Göteborgs och Bohus län, som kommer närmast intill den fjärde gruppen,
Jämtlands och Norrbottens län med eu lungsotsdödlighet öfver 2,5 1100. Tydligen
äro landets nordligaste och västligaste delar mest utsatta f ör lungsotens härjningar.

Beträffande lungsotsdödligheten 1 städerna finna vi de högsta värdena för
Sala, Arboga, Luleå, Göteborg, Eskilstuna samt småstäderna i Älfsborgs län, de lägsta
för småstäderna i Södermanlands och Östergötlands län samt Oskarshamn, Kristianstad,
Sköfde och Umeå.

Den här lämnade redogörelsen afser lungsotsdödligheten året 1905. Då man
står i begrepp att vidtaga omfattande åtgärder mot sjukdomen, vore det af intresse
att känna förhållandena under hela den närmast förflutna 5-årsperioden. Det ligger
i sakens natur, att man snarast möjligt sill erhålla upplysning om, i hvad mån de
företagna åtgärderna visat sig verksamma. Ett sådant bedömande underlättas i
väsentlig mån, om man har tillgång till observationer från eu följd af år närmast
1 öre åtgärdernas vidtagande. Kommittén har därför dragit försorg om, att prästerskapets
uppgifter om lungsotsdödsfallen blifva bearbetade jämväl lör åren 1901 —
i9o_|.. Arbetet har framskridit så långt, att man kunnat konstatera i det närmaste
samma ordningsföljd de särskilda länen emellan i afseende på lungsotsdödligheten
under hela perioden som under året 1905.

II. Förekomsten af lungsot bland befolkningen, enligt särskildt insamlade
uppgifter från läkarna i riket angående af dem iakttagna lungsotsfall under
månaderna februari—april 1906.

För att erhålla kännedom om i landet befintliga lungsotsfall, särskildt med
hänsyn till deras behof af vård å anstalt, anordnades en enquéte bland de praktiserande
läkarna. På kommitténs anhållan utskickade medicinalstyrelsen till läkarna
blanketthäften att af dem ifyllas. A omslaget till dessa häften angats närmare
ändamålet med enquéten och sättet för dess utförande:

Fråge formulärets utseende.

Uppgifter om lungsotsfall till tuberkuloskommittén.

lämnade af ..........................................................................

(Läkarens namn och hemort.)

»För att med säkerhet kunna bestämma omfånget af de åtgärder, som behöfva
vidtagas mot människotuberkulosen i vårt land, vore det af värde att erhålla kännedom
om samtliga fall af lungsot under viss tid. Då detta dock ej kan uppnås,
har kommittén begränsat sig till att begära uppgift på de fall, som under en viss
tid komma under observation af läkare. För detta ändamål anhåller kommittén
hos landets läkare, att de enligt bifogade formulär måtte lämna uppgift om samtliga
af dem under tiden den i februari — 30 april 1906, äfven tillfälligt, iakttagna
lungsotsfall. Materialet kommer att begagnas med full diskretion.

Då ett af hufvudändamålen med denna undersökning är att komma till en
slutsats om det erforderliga antalet vårdplatser för lungsot, vore det önskvärdt,
om läkarna skulle vilja förutom de patienter, Indika under den angifna tiden besöka
eller tillkalla dem, äfven upptaga fall å fattighus eller liknande inrättningar äfvensom
andra för dem säkert bekanta fall. Vid bedömandet af foliens behof af anstaltsvård
bör tagas hänsyn såväl till smittofaran för omgifningen som till de sjukas eget
behof af behandling å annat ställe än i hemmen.

Angående blankettens ifyllande må följande påpekas: Om endast initialer ut sättas,

torde för undvikande af förväxling födelseår och datum uppgifvas. Till
gifta räknas äfven änklingar och änkor.

De helt eller delvis ifyllda häftena torde före den ij maj 1906 insändas
till Kungl. Medicinalstyrelsen i bifogadt kuvert. Om ytterligare blanketter erfordras,
torde sådana rekvireras från kommitténs sekreterare, doktor K. A. Fryxell, Norrlandsgatan
3, Stockholm.»

Blanketterna hade följande utseende:

1. Namn (eller initialier) ........................................................................................

2. Gift, ogift, mankön, kvinnkön * ............................................................................

j. Ålder ...........................................................................................................

4. Yrke (eget, mans eller föräldrars)* ...........................................................................

j. Hemort {stad, köping, municipal., socken)* ............................................ ..................

(För Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping: adress.)

6. Välbärgad, bärgad, fattig * ...................................................................................

7. Den sjuke bör värdas ä sanatorium, å annan vårdanstalt, kan vårdas hemma .

4 Hvad som ej äger tillämpning öfverstrykes,

Svar hafva ingått från 1,215, motsvarande g 2 procent af de tillfrågade
läkarna, ett resultat, som måste betraktas som synnerligen godt, vittnande om
läkarnas stora intresse för kommitténs uppgift.

Antalet inrapporterade lungsotsfall uppgår till ip,gg8.

Beträffande den vård, som i de särskilda fallen kunde anses vara lämplig,
innehöll frågeformuläret trenne rubriker: »vård i hemmet», »sanatorievård» och
»vård å annan anstalt». Vid rubriceringen »vård i hemmet» skulle hänsyn tagas
såväl till patientens eget behof som till smittofaran för omgifningen. Vid uppgifternas
afgifvande har tydligen en och annan läkare jämväl tagit hänsyn till möjligheten
att transportera patienten. Sålunda hafva några patienter i sista stadiet
förts under rubriken »vård i hemmet», ehuru de med hänsyn till smittofaran för
andra egentligen bort föras till gruppen »vård å annan anstalt». Till rubriken
»sanatorievård» skulle naturligtvis i främsta rummet de tidigare fallen hänföras.
Gruppen »vård å annan anstalt» omfattar de mera framskridna fallen, som med
hänsyn till smittofaran för omgifningen ej lämpligen kunna vårdas i hemmet.

Tab. IV innehåller en sammanställning af uppgifterna om den lämpligaste
formen för patienternas vård. Uppgifterna äro ordnade länsvis, hvarjämte landsbygd,
städer med mindre än 30,000 och med öfver 30,000 invånare föras särskilt.
Fördelningen ställer sig på följande sätt:

Tab. 2.

Äf läkarna iakttagna lungsotsfall, fördelade efter lämpligaste formen

för deras vårdande.

			Vård i	hemmet	Vård	å	Vård å	annan
					sanatorium	anstalt
			Äntå 1	7»	Antal	7"	Antal	7»
A.	Landsbygd		2,352	29.7	3,264	41.2	2,303	29.1
B.	Städer med	mindre än 30,000
	invånare...		623	27.2	992	43.4	672	29,4
C.	Städer med	mer än 30,000 in-
	vånare ...		813	19.0	1,717	40.1	1,747	40.9
D.	Hela riket ...		3,788	26.2	5,973	41.2	4,722	32.6

Gruppen »vård å sanatorium» intager i det närmaste samma storlek, i procent
uttryckt, bland materialet från landsbygd som från stora och små städer. Man
har således anledning att antaga, att ingen mera afsevärd skillnad i afseende på
frekvensen fall i tidigt eller framskridet stadium af sjukdomen förefinnes mellan landsbygd
och stad. Påtaglig är däremot skillnaden mellan landsbygden och de mindre
städerna å ena sidan och de större städerna å den andra, då det gäller fallens

Lämpligaste
formen för
patienternas
vård.

Lungsots patienternas förmögenhets ställning.

fördelning å grupperna »vård i hemmet» och »vård å annan anstalt». Svårigheterna
att sköta de sjuka i hemmet göra sig tydligen mera gällande i de större städerna.

Uppgifterna om patienternas förmögenhetsställning äro sammanställda i tab.
V med samma fördelning, som tillämpats i tab. IV.

Å blanketterna upptogos tre rubriker: »välbärgade», »bärgade» och r>fattigav>.
Till »fattiga» hafva räknats ej allenast fattighjon utan i allmänhet sådana, som
enligt läkarnas uppfattning ej kunnat i nämnvärd grad själfva bidraga till sin vård.
En stor del lungsiktiga bland den kroppsarbetande befolkningen blir naturligtvis räknad
till denna kategori, enär sjukdomen medför oförmåga till arbete, och de flesta ej hafva
några afsevärda besparingar. Gruppen bör sålunda riktigast benämnas »medellösa».
Fördelningen å de tre grupperna ter sig på följande sätt:

Tab.

Af läkarna iakttagna lungsotsfall, fördelade efter förmögenhetsförhållanden.

Välbärgade Bärgade Fattiga

A.	Landsbygd ....................	765	9.6 ° 0	3,461	TV 6 %	3,718	46.8
B.	Städer med mindre än 30,000 invånare ........	251	11-0 %	844	36.9 %	1,194	52.1
C.	Städer med mer än 30,000 invånare ....................	195	T 6%	1,066	24.9 o/o	3,017	10.5
D.	Hela riket........................	1,211	8.3 O/o	5,371	37.0 o/0	7,929	54.7

Mer än hälften af patienterna hafva af läkarna ansetts vara medellösa och blifvit
förda till gruppen »fattiga». Särskilt betydande är denna grupp i de större städerna.

I tab. VI äro uppgifterna om den lämpligaste formen för patienternas vård
och om deras förmögenhetsförhållanden kombinerade länsvis. Uppgifterna från landsbygd
och städer (mindre såväl som större) äro sammanslagna. I slutet af tabellen
anföras särskilt uppgifterna från de större städerna. Resultatet af fördelningen är
följande:

Tab. 4.

Sammanställning af uppgifterna om patienternas förmögenhetsförhållanden
och om den lämpligaste formen för deras vårdande.

A. Landet i dess helhet:

Välbärgade Bärgade Fattiga

	alls. tal	7»	abs. tal	7»	abs. tal	7»
Vård i hemmet .............	............... 675	17.8	2,065	54.6	1,043	27.6
„ å sanatorium .........	............... 438	7.3	2,271	38.1	3,252	54.6
,, å annan anstalt .....	............... 95	2.0	1,021	21.7	3,597	76.3
Städer med öfver 40,000 Vård i hemmet .............	invånare: ............... 106	13.1	411	50.6	295	36.3
,, å sanatorium .........	............... 81	4.7	487	28.4	1,149	66.9
„ å annan anstalt .....	............... N	0.5	168	9.6	1,571	89.9

Som man kunde vänta, finna vi inom gruppen »vård i hemmet» jämförelsevis
många välbärgade och bärgade. Inom de båda andra grupperna »vård å sanatorium»
och »vård å annan anstalt» öfverväga däremot de medellösa. För riket
i dess helhet är något iller än hälften af de för sanatorievård lämpliga fallen att
räkna som medellösa, och af dem som behöfva anstaltsvård, men ej kunna mottagas
å sanatorierna, äro tre fjärdedelar i samma ställning. Ännu större blir de
medellösas kontingent, om man håller sig endast till de större städerna. Enligt
uppgifterna från de sex städer, som hafva mer än 30,000 invånare, utgöra de
medellösa 2/''3 af sanatoriefallen och a 10 af de öfriga anstaltsfallen. Ju mera sjukdomen
framskrider desto sämre blir i flertalet fall patientens ekonomiska ställning
och det är därför naturligt att vi skola finna jämförelsevis flera medellösa bland
dem, som ej kunna mottagas å sanatorierna, än bland dem, som ännu ägna sig
för sanatorievård.

I tab. IV—VI anföres antalet fall, som iakttagits inom de olika länen. Det
är emellertid klart, att dessa uppgifter i viss mån äro beroende af den intensitet.
med hvilken enqueten bedrifvits inom de olika delarna af landet. Tydligen äro
förhållandena gynnsammare för enquétens utförande i städerna än å landsbygden
med dess jämförelsevis glesa befolkning. Härtill kommer att eu del städer,
framför allt Stockholm och Göteborg, vid en del sjukhus skaffat sig särskilda lungsotsafdelningar,
å hvilka en större mängd lungsotsfall äro sammanförda. Man kan
således a priori antaga, att antalet anmälda lungsotsfall i förhållande till antalet
faktiskt förefintliga är större i städerna än å landsbvgden.

Såsom ett mått på enquetens intensitet vilja vi i det följande använda förhållandet
mellan antalet vid enqueten iakttagna lungsotsfall och antalet lungsotsdödsfall
inom samma område under ar 190g. Antalet lungsotsdödsfall pr år kan nämligen
anses vara ett uttryck för sjukdomens spridning å orten. Hvad städerna beträffar
är detta tal säkert bestämdt, men för landsbygden endast approximativt beräknadt.
Jämväl af detta skäl är det således lämpligast att behandla städer och
landsbygd särskilda

I tab. 5 meddelas en ötversikt öfver de värden enquétens intensitet, beräknad
på ofvan angifvet sätt, har nått dels å landsbygden inom de olika länen, dels
i de särskilda städerna med öfver 5,000 invånare. De smärre städerna äro sammanförda
länsvis.

Högsta värdet, 4,,2 företer Växjö. Värdena öfver 3,0 äro emellertid tämligen
enstaka. Vidare är att märka att inga af de större städerna nå upp till denna
gräns. Stockholm och Göteborg, där likväl förhållandena torde hafva varit ganska
gynnsamma för enqueten, nå endast till 2,8; Uppsala når till 2,9. Längre ned i

* 2

Enquétens intensitet.

Tal. j.

Jämförelse mellan antalet under februari—april 1906 af läkare
iakttagna lungsotsfall och antalet dödsfall i lungsot 1905.
Enquétens intensitet.

Förhållan-det mellan iakttagna lungsotsfall och dödsfall i lungsot	Antal observa- tions- områden	Observation som rå den
1.9	1	A. Landsbygden. Stockholms län.
1.6	2	Södermanlands län, Kopparbergs län.
1.4	i	Västmanlands län.
l.s	i	Uppsala län.
1.2	3	Jönköpings län, Gottlands län, Västerbottens län.
i.i	5	Östergötlands län, Kristianstads län, Hallands län, Örebro län, Gäfleborgs län.
1.0	6	Kronobergs län, Kalmar län, Blekinge län, Malmöhus län, Västernorrlands län,
0.9	2	Norrbottens län. Göteborgs o. Bohus län, Värmlands län.
0.8	3	Älfsborgs län, Skaraborgs län, Jämtlands län.
4.2	1	B. Städerna. Växjö.
13.8	1	Oskarshamn.
3.3	1	Umeå.
3.1	l	* Södermanlands län.
2.9	1	Uppsala.
2.8	4	Stockholm, Göteborg, * Jönköpings län, * Blekinge län.
2.7	5	Linköping, Söderhamn, Enköping, * Göteborgs o. Bohus län, * Örebro län.
2.6	2	Västerås, Karlshamn.
2.4	3	Sundsvall, Kalmar, Eskilstuna.
2.3	2	Halmstad, * Kristianstads län.
2.2	i	Köping.
2.1	4	Galle, Karlskrona, Varberg, * Östergötlands län.
2.o	2	Sköfve, * Hallands län.
1.9	6	Hälsingborg, Örebro, Karlstad, Kristianstad, Södertälje, Härnösand.
1.8	4	Malmö, Lund, Falun. Luleå.
1.7	3	* Stockholms län, * Skaraborgs län, * Kopparbergs län.
1.0	3	Norrköping, Uddevalla, Kristinehamn.
1.5	1	* Västernorrlands, * Västerbottens och Norrbottens län tillsammans.
1.4	1	Visby.
1.3	2	Borås, * Älfsborgs län.
1.2	3	Östersund, Vänersborg, Hudiksvall.
i.i	2	Jönköping, Filipstad.
1.0	2	Ystad, Sala.
under 1.0	7	Landskrona, Västervik, Nyköping, Lidköping.
		Arboga, * Kalmar län, * Malmöhus län.

* Städer med mindre än 5,000 invånare.

serien falla observationerna ganska tätt. Det torde sålunda ej vara oberättigadt att
förlägga öfre gränsen för enquetens intensitet mellan 3.0 och 4,0. Sätta vi den
till 3,0 så hafva vi ej lagt den för högt.

Betydelsen af detta gränsvärde inses af följande utveckling. Det antal
lungsotsfall, som hinna iakttagas inom loppet af 3 månader, kan knappast öfverskrida
genomsnittstalet lungsiktiga vid eu viss tidpunkt. Visserligen hinner ett visst
antal do och nya fall tillkomma, men lungsoten är eu sjukdom som i regel varar

flera år och under sådana förhållanden är tillkomsten och afgången under 3 må nader

ringa i jämförelse med hela genomsnittstalet. Å andra sidan torde en hel
del fall hafva undgått iakttagelse äfven å de orter, där man ägnat enquéten det
största intresse.

Då det nu visar sig, att förhållandet mellan antalet iakttagna lungsotsfall och
antalet lungsotsdödsfall per år i gynnsammaste fall når upp till värdet 3, kan man
draga den slutsatsen att genomsnittsutdräkten af ett lungsotsfall är omkring 3 år.
sedan detsamma blifvit konstateradt.

Detta värde stämmer ganska säl öfverens med direkta iakttagelser. Dr v.

Post har vid en diskussion i Sv. Läkaresällskapet (år 1904) meddelat tvänne obser vationsserier

å resp. 300 och 42 fall, de senare följda till döden. I den förra
var genomsnittslängden 2,85 år, i den senare 3>42 ar. Från Norge föreligger eu
redogörelse för en mycket omfattande undersökning*''), af hvilken det framhår att
den sannolika utdräkten af ett lungsotsfall belöper sig till 31/3 år, lika för män
och kvinnor.

På goda grunder kunna vi således antaga, att ett lungsotsfall i genomsnitt
har en utdräkt af minst 3 år. Såsom vi ofvan sett, kunna vi beräkna minst
10,000 lungsotsdödsfall pr år. Häraf framgår att antalet personer med konstaterad
lungsot i Sverige uppgår till minst 30.000. motsv. 5,7 per 1,000 invånare.

Enquetens material, omfattande 14,538 fall, motsvarar i det närmaste hälften
af det beräknade genomsnittsantalet lungsotspatienter i riket.

Utdräkten af
ett lungsotsfall
i genomsnitt.

Antalet
konstaterade
lungsotsfall i
riket.

Det kunde ligga nära till hands att sätta den växlande intensiteten i enquéten
i samband med den olika tillgången på läkare å olika orter. Af tåls. 6
framgår emellertid att denna faktor ej kan hafva någon större betydelse.

Af tab. 7 framgår, att med tilltagande lungsotsdödlighet, d. v. s. ökad
spridning af sjukdomen, grupperna »vård å annan anstalt» och »fattiga» tilltaga ej
allenast absolut utan äfven relativt.

*) Norsk Magazin for Laegevidenskaben. N:o 4, 1906.

Tab. 6.

Enquétens intensitet sammanställd med tillgången på läkare.

1	Q .	3
		En läkare på			Hela
						rikets
	6,000 —	8.000—	10,000—	12,000-	mer än	lands-
	8,000	10,000	12,000	14,000	14,000 inv.	bygd
A. Landsbygden.
	Stockh. 1.	Jönköp. 1.	Upps. I.	Älfsb. 1.	Blek. 1.
\|	Söderm. 1.	Gottl. 1.	Österg. 1.	Skarab. 1.	Hall. 1.
1	Göteb. 1.	Malmöh. 1.	Kronob. 1.
	Kopparb. 1.	Värml. 1.	Kalm. 1.
\	Västernorrl. 1.	Örebro 1.	Krist. 1.
	Jämtl. 1.	Gäfleb. 1.	Västmanl. 1.
	Västerbott. 1.
{	Norrb. 1.
Antal län .....................	8	(i	6	2	2
Döda i lungsot 1905... (a)	2,767	1,740	1,522	776	401	7,206
Iakttagna lungsotsfall ...(b)	3,356	1,824	1,719	651	416	7,966
Enquétens intensitet ..	1.21	1.0 5	1.13	0.S4	1.04	l.lt

	Eu läkare på	Samt- liga städer
mindre iin 1,000 inv.	1,000— 1,500	1,500— 2,000	2,000- 2,500	2,500— 3,000	mer än 3,000 inv.
B. Städerna.
Antal städer * ..............	15	22	28	14	7	4
Döda i lungsot 1905 ... (a)	82	969	491	935	297	83	2,861
Iakttagna lungsotsfall. . (b)	179	2,629	906	2,083	518	197	6,572
Enquétens intensitet...	2.2	2.7	2.o	2.2	1.7	. 2.4	2.30

*) 3 städer utan särskild läkare.

Tab. 7.

Enquétens intensitet, frekvensen fall tillhörande grupperna “vård
å annan anstalt" och “fattiga", sammanställda med lungsots dödligheten.

1		2		3
	Lungsotsdödlighet	Hela rikets
	under 1 5 °/ /oo	1.5—2.0 %„	2.0—2.5 %0	öfver 2-5 %„	landsbygd
A. Landsbygden.
	8	10	4	2
Döda i lungsot 1905.............. (a)	1,678	3,312	1,557	659	7,206
Iakttagna lungsotsfall februari —april 1906 .............................. (b)	1,903	3,617	1,824	622	7,966
dåiraf:
grupp »vård å annan anstalt» (c)	534	961	575	233	2,303
grupp »fattiga» .................. (d)	892	1,605	911	310	3,718
Enquétens intensitet ............ (—) Gruppen »vård å annan anstalt»	1.13	1.09	1.17	0.91	l.n
i °/0 af iakttagna lungsotsfall (^jp)	28%	27 %	32%	37 %	29 %
Gruppen »fattiga»
i °/0 af iakttagna lungsotsfall	47 %	44 %	50%	50 %	47’ %

			Lungsotsdödlig	ipf 0'' uet 00				Samt-
	under	1.50—	1.75—	2.oo—	2.25 —	2.50 —	2.75 —	3.00—	öfver	liga
	1.5 0	1.75	2.90	2.25	2.5 0	2.75	3.oo	3.25	3.25	städer
B. Städerna.										1
Antal observationsområden .. Döda i lungsot 1905 ...... (a)	6 59	6 142	12 214	12 268	11 467	9 1,121	2 64	1 447	3 79	2,861
Iakttagna lungsotsfall febr.— april 1906.............. (b) däraf:	155	244	443	578	845	2,809	126	1,273	99	6,572
grupp »vård å annan an-stalt* ..................... (c) grupp »fattiga» ......... (d)	35 66	68 119	139 210	153 292	276 431	1.193 2,045	34 77	474 908	47 63	2,419 4,211
Enquétens intensitet ...... (—) Grupp »vård å annan anstalt»	2.6	1.7	2.1	2.2	1.8	2.5	2.0	2.8	1.8	2.30
i % af samtliga iakttagna lungsotsfall ......... (nP)	23 "/„	28 "/ o	31 7„	26 %	33%	42%	27 %	37 %	47 %	37 %
Grupp »fattiga» i °/0 af samtbga iakttagna
lungsotsfall .........	43%	49%	47%	51%	51%	73%	61%	71 "A,	64%	64 %

Att ingå på en analys af detta förhållande är lör närvarande ej möjligt. Det
torde vara tillräckligt att här framhålla att i de landsdelar, där lungsoten är mest
spridd, antalet patienter i. sådant stadium, att de ej kunna mottagas å sanatorier, är
jämförelsevis stort samt att dessa patienter i öfvervägande grad äro medellösa.

Det kunde vidare vara åt intresse att undersöka, huruvida enquétens intensitet
haft något inflytande på storleken af gruppen »vård å annan anstalt». Man kunde
förmoda, att ju noggrannare efterforskningar man anställer efter de lungsiktiga,
desto större utsikt har man att påträffa de framskridna fallen, af hvilka en stor del
uppgifvit hoppet och afstått från att söka läkare.

Tab. S.

Enquétens intensitet sammanställd med frekvensen fall tillhörande
gruppen “vård å annan anstalt".

| Hela

Enquétens intensitet i rikets i

	0.8	0.9	1.0	l.i	1.2	1.3	1.4	1.6	1.9	bygd
A. Landsbygden.
Antal län ........................	3	2	6	5	3	1	1	2	1
Iakttagna lungsotsfall .........	882	830	1,960	1,568	662	184	334	957	589	7,966
Fall tillhörande gruppen
»vård å annan anstalt»......	263	267	55o	434	145	63	109	308	164	2,303
dessa fall i °/o samtliga	1
iakttagna........................	30 %	32 %	28 %	28 -° lo	22 %	34 %	33%	32%	28%	29%

		Enquétens	intensitet
	under 1.0	1.0—1.5	1.5— 2.0	2.0—2.5	2.5—3.o	öfver 3.0	städer
B. Städerna. Antal observationsområden ......	6	10	17	12	12	4
Iakttagna lungsotsfall ...............	81	287	1,188	708	4,151	157	6,572
Fall hörande till »vård å annan anstalt»...............................	24	64	395	245	1,651	40	2,419
Dessa fall i °/0 af samtliga iakt-i tagna.................................	30 %	22 %	33 %	35 »/„	40%	25 %	37%

Den i tab. 8 meddelade sammanställningen ger hvad städerna beträffar ett
visst stöd åt eu sådan förmodan. I fråga om landsbygden finnes däremot ingen
skillnad i afseende på den relativa frekvensen af de framskridna fallen, hvilken
skillnad kunde tillskrifvas eu olikhet i enquétens intensitet.

Tab. <j.

Enquétens intensitet, frekvensen fall hörande till grupperna “vård
å annan anstalt" och “fattiga" samt lungsotsdödligheten inom
städer af olika storlek och å landsbygden.

1	2	3	4	5	6	7	8	9	10
	Antal städer	Döda i lungsot år 1905 a	Iakt-tagna lungsots-fall febr. —april 1906 b	Gruppen “vård å annan anstalt" c	Gruppen “fattiga" d	Lung- sotsdöd- lighet 1905 0 / /oo	Enqué-tens in-tensitet b a	Frekven-sen fall hörande till “vård å annan anstalt. 100 c b	Frekven-sen fall hörande till “fattiga" 100 (1 — ii
Städer med
mer än 100,000 inv.	2	1,248	3,543	1,477	2,619	2.74	2.8 4	42 *’/„	74 %
30,000—100,000 „	4	402	736	270	398	2.3 2	1.8 8	37 „	54 „
20,000— 30,000 „	4	217	431	121	241	2.20	1.99	28 ,,	56 ,,
15,000— 20,000 „	7	234	468	134	250	2.oo	2.00	26 ..	5.8 ..
10,000— 15,000 „	8	217	426	146	228	2.27	1.90	34	54 ,, i
5,000— 10,000 „	It»	318	530	168	281	2.3 3	1 .07	32 „	53 „ 1
mindre än 5,000 ,,	49	225	438	103	194	1.94	1.86	23 „	44 „
Samtliga städer......	93	2,861	6,572	2,419	4.211	2.41	2.3 0	37 °/0	64 %
Landsbygden .........	—	7,206	7,966	2,303	3,718	1.77	1.11	29 „	47 „

I tab. 9 meddelas en sammanställning af uppgifterna från städerna, ordnade
efter dessas invånarantal.. Lungsotsdödligheten (tab. 9 kol. 7) visar ett regelbundet
aftagande med städernas storlek. De två grupperna med resp. 10,000—15,000
och 5,000—10,000 invånare bilda emellertid ett afbrott i den aftagande serien.
I den torra gruppen befinna sig städerna Eskilstuna med eu lungsotsdödlighet 2.80 0 00,
Falun 2.67 °/00, Karlstad 2.64 u/''00, Uddevalla och Ystad 2.45 %0. I den andra gruppen
finna vi städer med ännu högre lungsotsdödlighet: Arboga 4.02 0 00, Luleå 3.68 %0,
Sala 3.50 %o Till

jämförelse må anföras de åt Rimborg och Sundbärg *) meddelade värdena
för åren 1891 —1900.

Lungsotsdödlighet

städer med öfver 100,000 invånare.............................. 2,95 %0

» » 20,000—100,000 » .............................. 2,81 »

» » 10,000— 20,000 » 2,40 »

» » 5,000— 10,000 » 2,41 »

» » 2,000— 5,000 » 2,35 »

» » under 2,000 » 2,27 »

Städernas
storlek och
förekomster»
af 1 ungsot.

) ha lutte contre la tuberculose en Suéde.

Ålder, kön och
civilstånd.

För samtliga storleksgrupper af städer kunna vi konstatera eu minskning
i lungsotsdödligheten. Detta aftagande står naturligtvis i sammanhang med den
allmänna hälsovårdens framsteg. Tydligt är emellertid att i en del städer med
5,000—15,000 invånare denna utveckling ej gått fullt så raskt som i de större
städerna. Beaktansvärd är emellertid minskningen i lungsotsdödligheten i de mindre
städerna med en folkmängd under 5,000 1).

I afseende på enquétens intensitet (täln 9 kol. 8) förefinnes eu tydlig skillnad
mellan städerna med öfver 100,000 invånare, Stockholm och Göteborg, och de
mindre städerna. Detta sammanhänger, såsom ofvan påpekats, efter all sannolikhet
därmed att i de nämnda städerna finnas särskilda lungsotssjukhus, från hvilka ett
betydande antal lungsotstall blifvit anmälda under enquéten. Man har sålunda all
anledning att antaga att inrättandet af dylika sjukhus skall sä att säga utsöndra
lungsotsfallen. Under lörhandenvarande förhållanden äro de spridda bland befolkningen
och många komma aldrig till läkarnas kännedom.

Frekvensen fäll hörande till gruppen »värd ä annan anstalt» (tab. 9 kol. 9)
företer eu påtaglig parallellism med lungsotsdödligheten, ett förhållande som vi redan
påpekat. Särskild! är att märka att de två grupperna städer med resp. 10,000
—15,000 och med 5,000 —10,000 invånare förete jämförelsevis höga värden i
fråga om förekomsten åt mera framskridna fall. —- Frekvensen medellösa (tab. 9
kol. 10) är högst i storstäderna Stockholm och Göteborg. Afsevärdt lägre, men
sinsemellan öfverensstämmande värden förete de följande 5 grupperna ända ned
till städer med 5,000 invånare. I småstäderna sjunker frekvensen medellösa bland
lungsotspatienterna ännu mera.

I slutet af tab. 9 meddelas eu jämförelse mellan samtliga städer och landsbygden.

Tab. VII: A—D innehåller sammanställningar af uppgifterna om de vid
enquéten iakttagna lungsotspatienternas ålder, kön och civilstånd. Sammanställningarna
äro utförda dels för riket i dess helhet, dels särskild! för landsbygd och
för städer och slutligen särskildt för Stockholm. Fallens fördelning på de olika
könen och åldersgrupperna under 15 år, 15—50 år, öfver 50 år meddelas i tab.
10 till jämförelse med motsvarande fördelning inom befolkningen.

Af de iakttagna fallen tillhöra 77—78 % åldersgruppen 15—50 är. Bland
befolkningen i dess helhet utgör denna åldersgrupp i det närmaste hälften. Det
kända förhållandet att lungsoten företrädesvis angriper människan 1 den kraftigaste
åldern har således genom enquéten fatt eu ytterligare bekräftelse. *)

*) Den ifrågavarande minskningen i lungsotsdödligheten beror ej därpå, att en del städer genom
ökningen i invånarantalet blifvit öfverflyttade till nämnda högre grupper.

Bland de iakttagna lungsotsfallen öfverväga kvinnorna och denna Övervikt
är tydligen större än livad som motsvarar kvinnornas större antal i befolkningen.
Särskildt är detta fallet å landsbygden. För Stockholm äger däremot det motsatta
förhållandet rum. Trots kvinnornas jämförelsevis stora öfvervikt i hufvudstadens
befolkning äro de manliga iungsotspatienterna afsevärdt talrikare än de kvinnliga.

Tab. io.

De iakttagna lungsotsfallens fördelning efter ålder och kön.

	Iakttagna lungsotsfall	Iakttagna lungsotsfall	Befolkningen (1900)
	under	I5—5°	öfver	under	15—50 öfver	under	15 — 50 öfver
	15 år.	år.	50 år.	15 år.	år. 50 år.	15 år.	år. 50 år.
				0/„	°/o °/o	>	7"
Hela riket ..	1,252	11,171	2,025	8.7	77.3 14-0	32.4	47-1 20.5
Landsbygd	6S9	6,117	1,123	8.7	77.1 14.2	3 3 -6	45.° 21.3
Städer........	563	5 T 5 4	902	8.6	77.5 13-8	28.1	54.6 17.3
Stockholm	167	1,762	329	7-4	78.0 14.6	2 3 .6	60. t I6.3
		Män	Kvinnor	Män	Kvinnor	Kvinnor	på 1,000 män
				7"	7»	lungsiktiga	befolkningen
							(I9°°)
Hela riket......		• é>755	7,783	46.5	53-5	1,152	1,049
Landsbvgd ...		• 3,7 12	4,254	46.6	5 3-4	1,146	1,018
Städer...........		• 3,043	3,529	4^-3	5 3-7	1,160	1,174
Stockholm ...		. 1,178	1,092	51 -9	48. t	927	1,192
I tab.	VII:	E äro de	iakttagna	lungsotsfallen beräknade i förhållande till

storleken af motsvarande ålders- och civilståndsgrupper inom befolkningen1). Tabellen
skulle således angifva lungsotsfrekvensen inom olika befolkningsgrupper efter ålder och
kön. Som emellertid vid enquéten endast omkring hälften af lungsotsfallen blifvit
iakttagna, äro talen i tab. VII: E lägre än den verkliga lungsotsfrekvensen. I främsta
rummet gäller detta talen för landsbygden, enär enquétens intensitet, såsom redan
påpekats, å landsbygden varit lägre än i städerna. De ifrågavarande talen äro
emellertid fullt användbara, då det gäller att jämföra olika ålders- eller civilståndsgrupper
i afseende på deras lungsotsfrekvens. Det finnes nämligen ingen som helst
anledning att antaga, att vid enquéten vissa ålders- eller civilståndsgrupper skulle
hafva blifvit iakttagna framför andra.

Vi kunna således beräkna lungsotsfrekvensen för de olika åldersgrupperna i
förhållande till hela mankönets resp. kvinnkönets lungsotsfrekvens. Resultatet af

l) !9°5 års befolkning fördelad enligt uppgifterna från folk räkningen år 1900.

Tab. II.

Lungsotsfrekvensen för olika åldrar, om lungsotsfrekvensen för hela
mankönet resp. hela kvinnkönet sättes till 100.

Ålders-	Landsbygden	Samtliga städer	Stockholm
grupper	Mankön	Kvinnkön	Mankön	Kvinnkön	Mankön	Kvinnkön
0— 5	11	10	11	11	9	10
5 —10	2 2	29	3 3	37	38	45
10— 15	i	53	-> 0 f>	60	38	58
15—20	120	121	106	120	94	105
20—25	245	198	149	159	108	14 5
C \| Öl	2 12	208	167	187	154	190
0 1 OO	201	227	156	146	14 3	1 29
3 5 —4°	i5s	169	130	129	118	1 13
40—43	147	150	141	120	136	123
C 1 Th	125	126	139	99	148	9 2
5°—5 5	123	106	136	77	173	82
55 — 60	87	82	108	71	i33	5 5
60 — 63	92	63	78	67	93	52
C 1 NO	-> i ;>	43	86	69	106	71
70—	2 2	2 4	52	54	69	7 3
Samtliga	100	100	100	100	I OO	100

Lungsotsfrekvensen

inom olika
åldrar.

denna beräkning anföres i tab. 11. Beräkningen är utförd särskilt för landsbygd
och för samtliga städer samt särskildt för Stockholm.

För mankönet ä landsbygden finna vi ett utprägladt maximum i åldern
20—sy ar. I städerna infaller detta maximum något senare, i åldern 25 — 30 år.
För Stockholm kommer ett nytt maximum i åldern jo—år, hvilket är högre
än det första.

För kvinnkönet ä landsbygden iakttages ett maximum i åldern 30—35 år.
I städerna infaller detta maximum något tidigare, i åldern 25 — 30 år. Någon stegring
motsvarande det 2 alra maximum för hufvudstadens manliga befolkning iakttages
icke beträffande kvinnkönet.

Tab. 12 visar en jämförelse mellan lungsotsfrekvensen hos mankönet och
kvinnkönet mom samma åldersgrupp.

Ta b. 12.

Lungsotsfrekvensen hos mankönet om densamma hos kvinnkönet

sättes till 100.

i Åldersgrupp	Landsbygd	Samtliga städer	\| Stockholm
0— 5	100	100	I 1 6
5—10	66	90	107
10—15	5 5	56	83
C Öl	88	89	11 5
2 0-2 5	1 10	94	95
25 — 3°	9i	90	104
30 — 35	78	108	142
35-40	er, ce	IOI	1 34
40—4 5	8?	119	U3
45—5°	88	142	207
50—55	IOI	178	271
C I	94	1 5 3	31 2
60—6 5	13	116	2 31
65—70	66	124	19 3
70 -	80	96	12 2
Samtliga	89	IOI	129

Ä landsbygden är lungsotsfrekvensen hos männen afsevärdt lägre än hos
kvinnorna. Endast åldersgrupperna 20—25 år samt 50—55 och 60—65 år
göra undantag härifrån. I städerna är likaledes lungsotsfrekvensen bland männen
lägre än bland kvinnorna ända till åldern 30 år men därefter blir förhållandet omvändt.
För Stockholm framträder mycket tydligt en med åldern tilltagande öfvervikt
för mankönet i fråga om lungsotsfrekvensen. \ åldern 45 — 50 år är densamma
dubbelt och i åldern 55—60 3 gånger så hög bland männen som bland
kvinnorna. Egendomligt är att den öfvervikt i lungsotsirekvens lör mankönet i
åldern 20-—25 år, värnpliktsåldern, som så tydligt gör sig gällande å landsbygden,
ej har sin motsvarighet i städerna.

Eab. 13 utvisar förhållandet mellan lungsotsfrekvensen hos ogifta och gifta x)
inom de särskilda åldersgrupperna.

Lungsotsfrekvensen

hos män och
kvinnor.

Lungsotsfrekvensen

hos gifta och
ogifta.

g Änklingar, änkor och frånskilda äro ej medräknade.

Yrke.

Tab. i).

Lungsotsfrekvensen bland ogifta om densamma bland gifta

sättes till 100.

Åldersgrupp	Landsbygd	Samtliga	städer	Stockholm
Mankön	Kvinnkön	Mankön iKvinnkön	Mankön	[Kvinnkön
20	-25	131	123	ISO ,	104	153	82
25-	-30	127	136	130	I 08	126	I I 2
3°-	-3 5	145	109	134 *	95	1 16	IOO
3 5-	-4°	I 03	97	112	11 3	99	146
40-	-4 5	96	84	i35	79	13 5	91
45	-50	72	100	164	82	i47	97
! 50	-5 5	83	96	205	83	23 5	5 3
55	-60	13 5	57	208	94	159
60-	-65	100	6 5	163	44	11 1
6)	-7°	57	46	105	51	135	68
70		100	50	151	57	188	56

För de åldersgrupper, inom h vilka de flesta äktenskap ingås, finna vi eu högre
lungsotsfrekvens bland de ogifta än bland de gifta. Skillnaden framträder tydligare
bland männen än bland kvinnorna. För åldersgrupperna etter den egentliga äktenskapsåldern
blir lungsotsfrekvensen hos kvinnkönet genomgående lägre för de ogifta
än för de gifta. '' Detsamma är förhållandet i fråga om männen å landsbygden
med undantag af åldersgruppen 55—65 år. 1 städerna däremot ställa sig fÖl -hållandena ogynnsammare för de ogifta männen, sa att vid 50 åis åldei äi lungsotsfrekvensen
dubbelt så hög bland de ogitta som bland de gitta.

Det torde ej vara oberättigadt att ställa detta förhållande i sammanhang
med alkoholmissbruket, för hvilket de ogifta männen i städerna äro mera utsatta
än de gifta. Den stegring af lungsotsfrekvensen, som enligt tab. 11 mträder
efter åldern 40 år bland den manliga befolkningen i Stockholm och som nät sitt
maximum vid åldern 5°— i 5 å*'', torde hafva samma oisak.

Tab. Vill: A utgör eu sammanställning af uppgifterna om de iakttagna
lim vsotspatienternas yrke. Rubriceringen är utförd efter samma grunder som tillämpas
af stat. centralbyrån. I tab. VIII: B äro de sålunda rubricerade fallen beräknade

i förhållande till motsvarande yrkesgruppers storlek bland rikets befolkning enligt
folkräkningen år 1900.

Vid bedömandet af talen i tab. VIII: B såsom uttryck för lungsot sfrekvensen
inom olika yrkesgrupper måste man emellertid ihågkomma dels att vid enquéten
endast omkring hälften af samtliga lungsotsfall kommit till observation, dels att de
olika yrkesgrupperna äro olika företrädda å landsbygden och i städerna. Grupperna
1—8 »jordbruk och fiske» hänföra sig hufvudsakligen till landsbygdens befolkning.
Att frekvenstalen för dessa grupper äro jämförelsevis låga beror åtminstone
till en del därpå, att enquétens intensitet är ungefär hälften så hög å landsbygden
som i städerna. Påtaglig är emellertid den lägre lungsotsfrekvensen för kvinnkönet
inom dessa yrkesgrupper.

Bland de grupper, som företräda industrien, utmärka sig tobaksarbetare
(grupp 22), porslinsarbetare (grupp 28), typografer (grupp 31), bokbindare {grupp
32) samt fotografer (grupp 34) för en hög lungsotsfrekvens. Anmärkningsvärd
är den höga lungsotsfrekvensen för de kvinnliga yrkesutöfvarna inom tobaksindustrien
och bokbinderiyrket. Äfven sömmerskor, skonåtlerskor samt arbeterskor å bryggerier
och i pappersfabriker synas vara mera utsatta för lungsot än deras manliga kamrater.
Till en del torde emellertid de högre talen för de kvinnliga yrkesarbetarna bero
på ofullständiga uppgifter i yrkesstatistiken.

Inom nästa afdelning, »handel och samfärdsel» faller gruppen 46, uppassarna,
i ögonen. Den höga lungsotsfrekvensen bland de manliga uppassarna i jämförelse
med motsvarande tal för deras kvinnliga yrkeskamrater torde få tillskrifvas alkoholmissbruket.

Anmärkningsvärd är den höga lungsotsfrekvensen bland de kvinnliga yrkesutöfvarna
inom grupperna 37 och 38, d. v. s. kvinnor anställda å kontor, bank,
i post- och telegrafverket. I hvad mån de höga talen särskildt för grupp 37
kunna bero på ofullständiga uppgifter i yrkesstatistiken kan f. n. ej afgöras.

Inom nästa afdelning »allmän tjänst jämte litterära och konstnärliga yrken»
må påpekas den jämförelsevis höga lungsotsfrekvensen bland folk- och småskolelärarinnor.

Sammandrag af prästerskapets uppgifter år 1905 angående dödsorsaken

approximativ beräkning af hela

L ä n				L a n	1 S b j	g a			S t ä-
6 p i’ i	'' i f n ;i	<t r> d s f a 11		Samtliga uppgifva döds- orsaker	Samtliga dödsfall		U p p	g i f n n
i lungsot	i annan tuberkulos	i	lungsot
Män	Kv.	S:a. j Män	Kv.	S:a	Män	Kv.	S:a
Stockholms stad .......										456	345	801
Stockholms	län	131	148	279	14	16	30	2,229	2,820	15	21	36
Uppsala		57	75	132	9	5	It	1,253	1,522	23	43	66
Södermanlands		78	86	164	10	9	19	1,538	2,030	39	28	67
Östergötlands	n	121	122	24(1	16	13	29	2,546	3,259	64	91	155
Jönköpings	11	73	94	167	7	6	13	1,707	2,472	29	10	69
Kronobergs	ii	92	113	205	9	1	10	1,370	2,420	4	12	16
Kalmar		116	115	231	2	5	7	2,354	3,230	27	34	61
Gottlands		20	23	43	3	•2	5	372	755	8	9	17
Blekinge	11	47	78	125	4	5	9	801	1,833	32	41	73
Kristianstads		113	132	245	8	7	15	2,085	3,557	12	13	*25
Malmöhus		141	203	344	20	16	36	3,165	4,506	131	170	301
Hallands		52	106	158	4	7	1 1	1,140	1,810	24	39	63
Göteborgs och Bohus		152	202	354	19	18	37	1,903	3,007	234	257	491
Älfsborgs	ii	147	221	368	8	6	14	2,235	3,980	26	54	80
Skaraborgs		52	92	144	4	3	7	1,396	3,216	18	27	45
Värmlands		179	190	369	5	8	13	2,135	3,596	28	33	61
Örebro		68	98	166	6	5	11	1,459	2,449	29	34	63
Västmanlands	ii	87	113	200	10	5	15	1,307	1,796	52	42	94
Kopparbergs	ii	163	208	371	15	u	26	2,323	3,198	16	19	35
Gäfleborgs	it	164	206	370	16	10	36	2,296	2,892	51	61	112
Västernorrlands	„	139	177	316	It	7	18	1,802	3,127	35	24	59
Jämtlands	ii	81	108	189	7	4	11	797	1,545	7	10	17
Västerbottens		113	116	229	9	14	23	901	2,054	4	3	7
Norrbottens	ii	139	189	328	11	17	28	1,047	2,161	21	26	47
Sum	ma	2,538	3,315	5,743	337	300	437	40,101	03,235	1,385	1,470	2,801

och dödsfall samt om antalet dödsfall i lungsot och annan tuberkulos jämte
antalet dödsfall i lungsot.

ler		L a ii d s	i'' y »	d och s	t ä d e r		Landsbygd och städer
d ö d s f a	11		Samtliga			Uppgifna	döds	fall		Samtliga		Hela antalet dödsfall i ■ lungsot ‘ (approx. be-räkn. för \| landsb.)
i annan Män	tuberkulos	uppgifna döds- orsaker	Samtliga dödsfall	i	lungsot	i annan tuberkulos	uppgifna döds- orsaker	Samtliga dödsfall
Kv.	S:a	Män	Kv.	S:a	Män	Kv.	S:a
95	88	178	5,326	5,363	456	345	801	95	83	178	5,326	5,363	801
4	8	7	296	302	146	169	315	18	19	37	1,757	2,037	351
7	5	12	504	515	80	118	198	16	10	26	2,525	3,122	210
r.	7	13	427	434	117	114	231	16	16	32	1,965	2,464	261
21	L4	35	1,100	1,111	188	213	101	37	27	64	3,646	4,370	421 !
It	18	24	445	448	102	134	236	18	19	37	2,452	2,920	277
2	—	2	108	109	96	125	221	11	1	12	1,478	2,529	284
16	5	21	578	578	143	149	292	18	10	28	2,932	3,808	345
—	2	2	146	149	28	32	60	3	4	7	518	904	79
7	10	17	605	614	79	119	198	11	15	26	1,406	2,447	258
2	2	4	245	252	125	145	270	10	9	19	2,330	3,809	335
61	52	113	2,293	2,314	272	373	(545	81	68	149	5,458	6,820	730
10	9	19	431	439	76	145	221	14	16	30	1,571	2,249	279
52	40	92	2,515	2,544	386	459	845	71	58	129	4,418	5,551	953
9	6	15	486	496	173	275	448	17	12	29	2,721	4,476	565
6	10	16	352	371	70	119	189	10	13	23	1,748	3,587	336
2	8	5	366	372	207	223	430	7	11	18	2,501	3,968	495
14	It	25	420	434	97	132	229	20	16	36	1,879	2,883	289
9	17	26	491	494	139	155	294	19	22	41	1,798	2,290	341
6	1	7	206	211	179	227	406	21	12	33	2,529	3,409	453
9	It	20	696	700	215	267	482	25	21	46	2,992	3,592	493
2	10	12	370	387	174	201	375	13	17	30	2,172	3,514	489
5	0	11	87	98	88	118	206	12	10	22	884	1,643	294
—	—	—	77	82	117	119	236	9	14	23	978	2,136	296
4	6	10	201	210	160	215	375	15	23	38	1,248	2,371	429
iso o	326	6 S 6	18,771	111,027	IVU 3	4,691	8,(104	587	526	1,113	58,932	82,202	\| 10,007

Tab. II.

Approximativ beräkning af antalet dödsfall i lungsot å landsbygden

år 1905.

1	2	3	4	5	ti	7
		Dödsfall	i lungsot	Approxi-mativa tillägget i % af de uppgifna talen	Uppgifna dödsorsaker i % af dödsfallen inom	Dödsfallen inom
Län		uppgifna	approxi- mativt beräknade	samtliga socknar	A-grup- pelis socknar	i % af samtliga dödsfall
Stockholms	län	279	315	12.9	,79.o	92.2	27.0
Uppsala	»	132	144	9.1	82.3	88.8	16.2
Södermanlands	))	164	194	18.3	75.8	94.7	32.5
Östergötlands	»	246	269	9.3	78.1	89.8	23.9
Jönköpings	))	167	208	24.6	69.1	89. o	36.7
Kronobergs	»	205	268	30.7	56.6	74.6	35.6
Kalmar	»	231	284	22.9	72.9	88.o	27.5
Gottlands		43	62	44.2	49.3	75.5	43.7
Blekinge	»	125	185	48.0	43.7	(50.9	46.3
Kristianstads		245	310	26.5	58.6	81.5	44.1
Malmöhus	»	344	429	24.7	70.2	89.7	35.5
Hallands		158	216	36.8	62.9	83.2	33.0
Göteborgs och Bohus „	354	462	30.6	63.3	83.9	37,i
Alfsborgs	n	368	485	31.8	56.2	76.1	42.9
Skaraborgs	f)	144	291	102.9	43.4	75.o	59.4
Värmlands		369	434	17.6	59.4	70.5	30.6
Örebro		166	226	36.1	59.6	86.7	44,o
Västmanlands		200	247	23.1	72.8	81.7	32.7
Kopparbergs		371	418	12.7	72.6	81.4	15.1
Gäfleborgs		370	381	3.0	79.4	82.1	6.9
Västernorr] ands		316	430	36.1	57.6	74.o	37.9
Jämtlands	)>	189	277	46.6	51.6	65.6	38.4
Västerbottens		229	289	26.2	43.8	54.5	35.5
Norrbottens		328	382	1 (). 5	48.5	56.4	19.2
Hela	riket	5,743	7,200	25.4	63.5	80.2	34.1

Tab. III.

Dödsfall i lungsot i förhållande dels till invånarantalet, dels till hela

antalet dödsfall år 1905.

L ä n			Landsbygd		Städer	L a n d	s b y g d	och städer
	Dödsfall i lung-sot "/oo af befolk-ningen enligt de	Dödsfall i lung-sot °/o af antalet dödsfall enligt de	Dödsfall i lungsot °/oo af befolk-ningen	Dödsfall i lungsot °/o af antalet dödsfall	Dödsfall i lung-sot °/oo af befolk-ningen enligt de	Dödsfall i lung-sot i °/„ af antalet dödsfall enligt de
		uppgifna talen	approx. beräkn. talen	uppgifna talen	approx. beräkn. talen	uppgifna talen	approx. beräkn. talen	uppgifna talen	approx. beräkn. talen
Stockholms stad .........						2.52	14.9	2.52		14.9
Stockholms	län	1.63	1.84	9.9	11.2	2.08	11.9	1.67	1.87	10.1	11.2
Uppsala		1.36	1.49	8.7	9.5	2.30	12.8	1.58	1.67	9.7	10.3
Södermanlands		1.16	1.37	8.1	9.6	2.4 2	15.4	1.37	1.54	9.4	10.6
Östergötlands	n	1.13	1.2 3	7.6	8.3	2.2 7	14.0	1.40	1.48	9.2	9.7
Jönköpings		0.9 5	1.18	9.8	8.4	2.41	15.4	1.15	1.35	8,i	9.5
Kronobergs		1.36	1.78	8.5	11 1	2.08	14.7	1.40	1.80	8.7	11.2
Kalmar		1.19	1.47	7.2	8.8	1.83	10.6	1.29	1.52	7.7	9.1
Gottlands		0.9 7	1.40	5.7	8.2	1.94	11.4	1.13	1.49	6.6	9.7
Blekinge		1.14	1.69	B.8	10.1	1.88	11.9	1.39	1.74	8.1	10.5
Kristianstads		1.21	1.53	6.9	8 7	1.54	9.9	1.23	1.53	7.1	8.8
Malmöhus		1.22	1.53	7.6	9.5	2.06	13.o	1.51	1.71	9.5	10.7
Hallands		1.39	1.91	8.7	11.9	2.15	14.4	1.55	1.96	9.8	12.5
Göteborgs och Bohus	n	1.82	2.38	11.8	15.4	3.io	19.3	2.40	2.7 0	15.2	17.2
Älfsborgs		1.49	1.97	9.6	12.2	2.35	16.1	1.60	2,oi	lO.o	12.6 \|
Skaraborgs	»	0.67	1.36	4.5	9.1	1.76	12.1	0.7 9	1.40	5.3	9.4
Värmlands	)>	1.61	1.89	10.3	12.1	2.36	16.4	1.68	1.94	10.8	12.5 ;
Örebro		0.9 9	1 34	6.8	9.2	2.02	14.5	1.15	1.4 5	7.9	lO.o
Västmanlands		1.6 9	2.0 9	11.1	18.8	3.0 0	19.o	1.97	2.2 8	12.8	14.9
Kopparbergs	n	1.78	2,oo	11.9	18.1	2.6 4	16.6	1.8 3	2.04	12.0	13.3
Gäfleborgs		1.88	1.93	12.8	18.2	2.38	16.o	1.97	2.02	13.4	13.7
Västernorrlands	n	1.50	2.04	10.1	13.7	2.13	15.2	1.57	2.0 4	10.7	13.9
Jämtlands	>i	1.79	2.6 2	12.2	17.9	2.39	17.4	1.83	2.6 1	12.5	17.9
Västerbottens		1.58	1.99	1 1.2	14.1	1.13	8.5	1.56	1.96	11.1	13.9
Norrbottens	n	2.44	2.84	15.2	17.7	3 61	22.4	2.54	2.91	15.8	18.1
Hela riket	1.41	1.77	0.1	I 1.4	2.41	15.0	1.04	1.01	10.5	12 2

Folkmängdsuppgifterna (enl. stat. ctbn) 3''/12 I9°4-

2Ö

T eib. IV.

Under månaderna februari—april 1906 af läkare iakttagna lungsotsfall, fördelade

efter den lämpligaste formen för deras vårdande.

Område		A. L a	n d s b	y g d:		B. Städer med mindre än	30,000 invånare:
Vård i hemmet	Vård å sana- torium	Vård å annan anstalt	F. n å hospital	Summa	tto , . Vård å Vård i , J sana- liemmet , tonum	Vård å annan anstalt	F. n. å hospital	Summa
Stockholms	län........	•235	190	164		589	17 • 22	24	_	63
Uppsala	)1 ........	46	75	63	—	184	55 83	50	i	189
Södermanlands		71	129	102	5	307	42 51	42	—	135
Östergötlands		77	116	106	i	300	25 50	30	i	106
Jönköpings	» ........	73	114	53	2	242	18 52	25	—	95
Kronobergs		66	119	73	—	258	20 28	19	—	67
Kalmar		83	145	68	—	296	31 54	32	i	118
Gottlands		28	23	21	—	72	8 \| 14	2	—	24
Blekinge	tf ........	32	105	42	—	179	39 82	46	—	167
\| Kristianstads		110	169	68	—	347	16 23	12	—	51
1 Malmöhus		164	160	97	—	421	27 48	28	—	103
Hallands		56	117	64	—	237	30 71	35	i	137
Göteborgs och Bohus		132	157	134	2	425	25 33	31	—	89
i Älfsborgs		no	177	113	5	405	43 42	19	—	104
1 Skaraborgs		90	94	61	i	246	26 j 24	11	i	62
Värmlands		96	174	133	2	405	17 51	36	i	105
\| Örebro		66	128	60	•_>	256	37 57	32	—	126
Västmanlands		104	120	109	1	334	50 59	52	-	161
Kopparbergs	H ........	183	251	206	10	650	15 23	25	—	63
Gäfleborgs		94	198	136	—	428	15 37	25	—	77
j Västernorrlands		161	127	126	1	415	34 49	46	—	129
i Jämtlands	)) ........	60	79	89	3	231	6 i 9	6	\| —	21
Västerbottens		100	172	11	5	348	8 10	8	—	26
Norrbottens	n ........	115	125	144	7	391	19 20	36	—	75
	Summa	2,352	3,264	2,303	47	7,966	623 992	672	6	\| 2,293
C. Städer med mer än	30,000
invånare:
Stockholm .................		450	817	1,003	—	2,270
Norrköping................		25	90	69	—	184
Malmö........................		98	in	98	—	307
Hälsingborg .............		19	35	28	—	82
Göteborg .................		187	610	474	2	1,273
Galle .........................		34	54	75	—	163
	Summa	813	1,717	1,747	2	4,279
D. Hela riket .........		3,788	5,1)73	4,722	55	14,538

Tab. V.

Under månaderna februari—april 1906 af läkare iakttagna lungsotsfall,

fördelade efter förmögenhetsförhållanden.

0 in r å d e		A. L a	n ds t	y g <i:		B. Städer med mindre än	30,000 invånare:
Väl- bärgade	Bärgade	Fattiga	Ej upp-gift-t	Summa	Väl- bärgade	Bärgade	Eattiga	Ej upp-gifva	Summa
Stockholms	län ........	54	217	318		589	4	23	36		63
Uppsala	fl .......	10	82	92	—	184	17	69	103	_	189
Södermanlands	fl .......	15	130	162	—	307	12	47	76	_	135
Östergötlands	It .......	26	115	159	—	300	19	38	48	1	106
Jönköpings	tf .......	18	116	108	—	242	12	19	64	_	95
i Kronobergs	tf .......	16	137	101	4	258	5	20	12	_	67
Kalmar	tf .......	38	129	133	1	296	17	48	53	_	118
j Gottlands	tf .......	8	38	26	—	72	5	11	8	_	24
j Blekinge	fl .......	29	66	84	—	179	30	74	63	_	167
\| Kristianstads		61	149	137	—	347	5	17	29		51
Malmöhus	ff .......	57	189	173	2	421	13	41	49	_	103
Hallands	rf .......	28	113	95	1	237	23	46	67	1	137
Göteborgs och Bohu	s „ .......	26	186	213	—	425	3	37	49	_	89
Älfsborgs	1) .......	30	194	179	2	405	12	30	62	_	104
Skaraborgs	„ .......	40	112	93	1	246	9	31	22	_	62
Värmlands	fl .......	43	192	169	1	405	8	45	52	_	105
Örebro	it .......	28	108	119	1	256	1 1	48	65	2	126
Västmanlands	rf .......	33	133	163	5	334	12	62	87	_	161
Kopparbergs	tf .......	53	260	337	—	650	1	31	31	_	63
Gäfleborgs	it .......	39	191	198	—	428	5	31	41	_	77
Västernorrlands	it .......	30	187	198	—.	415	9	46	74	_	129
Jämtlands	tf .......	22	101	108	—	231	3	7	11	—	21
Västerbottens		38	159	151	—	348	7	4	15	__	26
Norrbottens	it .......	28	157	202	4	391	9	19	47	—	75
	Summa	765	3,461	3,718	22	7,966	251	844	1,194	4	2,293
C. Städer med mer ä	n 30,000
invånare:
Stockholm ................		105	454	1,711	_	2,270
Norrköping ............		10	43	131	—	184
Malmö ....................		10	142	154	1	307
Hälsingborg ............		4	32	46	—	82
Göteborg ................		51	314	908	—	1,273
Galle ........................		15	81	67	—	163
	Summa	195	1,066	3,017	1	4,279
D. Hela riket ........		1,211	i I	7,92!)	27	14,rots

Under månaderna februari—april 1906 af läkare iakttagna lungsotsfall,

formen för

	Vård	i hem	m e t
Väl- bärgade	Bärgade	Fattiga	Ej upp- gifvet	Summa
62	201	187		450
42	135	75		252
14	57	30	—	101
19	69	25	—	113
SO	71	26	—	127
23	44	24	—	91
11	53	21	1	86
33	57	24	—	114
5	26	5	—	36
23	30	18	—	71
31	59	36	—	126
52	174	81	1	308
25	32	28	1	86
35	208	101	—	344
19	94	40	—	158
25	73	18	—	116
27	65	21	—	113
23	61	18	1	103
30	85	39	—	154
35	103	60	—	198
27	89	27	—	143
24	106	65	-	195
14	40	12		66
24	59	25		108
22	74	37	1	134
(175	2,005	1,04»	5	»,788
7	9	9	—	25
7	61	29	i	98
2	13	4	—	19
21	104	62	—	187
7	23		—	34

L ä n

Stockholms stad..........

Stockholms

Uppsala

Södermanlands

Östergötlands

Jönköpings

Kronobergs

Kalmar

Gottlands

Blekinge

Kristianstads

Malmöhus

Hallands

Göteborgs och Bohus

Älfsborgs

Skaraborgs

Värmlands

Örebro

Västmanlands

Kopparbergs

Gäfleborgs

V ästernorrlands

Jämtlands

Västerbottens

Norrbottens

Norrköping ..

Malmö..........

Hälsingborg

Göteborg......

Gä de ..........

län

Hela riket

Tab. VI.

fördelade dels efter förmögenhetsförhållanden dels efter den lämpligaste
deras vårdande.

	Vård å	sanatorium		V å r d å	annan anstalt
Väl- bärgade	Bärgade	Fattiga	Ej upp- gifvet	Summa	Väl- bärgade	Bärgade	Fattiga	Ej upp- gifvet	Summa
40	198	579	_	817	3	55	945	_	1.003
12	Öl	139	—	212	4	44	140	—	188
10	02	80	—	158	3	32	78	—	113
6	07	107	—	180	2	38	104	—	144
18	90	147	i	250	7	34	104		205
6	00	94	—	100	i	24	53		78
8	08	69	2	147	2	30	53		92
10	94	94	1	199	7	26	07		100
7	13	17	—	37	i	10	12		23
38	82	72	—	187	3	28	57	_	88
32	85	75	—	192	3	22	55	—	80
27	107	100	—	354	5	03	181	2	251
24	88	70	—	188	2	39	57	1	99
40	239	521	—	800	5	90	544	—	639
18	88	112	1	219	5	42	85	-	132
19	52	47	—	118	4	18	49	1	72
17	119	89	—	225	7	52	109	1	169
14	71	99	1	185	2	24	65	1	92
13	72	89	5	179	2	38	121	—	101
It	104	159		274	0	79	140	—	231
24	125	140		289	8	89	139	—	236
11	82	83		170	4	45	123	—	172
10	30	42	—	88	1	30	04	—	95
20	77	85	_	182	1	20	52	—	79
8	05	71	i	145	7	37	134	2	180
438	2,271	3,252	12	5,K 7 3	tf 5	1,021	3,507	0	4,722
3	23	64		90		11	58	_	09
3	03	45	—	in	—	18	80	—	98
2	15	18	—	35	—	4	24	—	28
28	103	419	—	010	2	47	425	—	474
5	25	24	—	54	3	33	39	—	75

3°

T eib. FILA.

Under månaderna februari—april 1906 af läkare iakttagna lungsots fall,

fördelade efter ålder och civilstånd. Hela riket.

	M a n k ö n	Kvinnkön	Summa mankön	Summa kvinn- kön
Ålder	Ogift	Grift	Änkling eller frånskild	Okänd! civil- stånd	Ogift	Gift	Anka eller frånskild	Okändt civil- stånd
Okänd	14	19		11	18	20	3	5	44	46
0-4	87	_	—	—	91	—	—	—	87	91
5 — 9	191	—	—	_	241	—	—	—	191	241
10-14	226	_	—	—	416	—	—	—	226	416
15 — 10	747	4	—	—	840	8	—	i	751	849
20-24	1,144	64	—	5	990	195	—	3	1,213	1,188
25 — 29	632	306	—	24	665	452	10	6	962	1,133
30-34	321	399	8	13	344	552	14	5	741	915
35-39	151	438	4	9	232	508	19	3	602	762
40-44	in	419	7	7	136	464	29	—	544	629
45-49	73	349	4	5	97	331	23	—	431	451
50 — 54	63	288	2	10	67	241	25	2	363	335
55 — 59	45	189	7	2	49	192	16	i	243	258
00-64	25	145	4	5	'' 28	136	20	i	179	185
65-69	10	71	9	4	22	91	24	i	94	138
70-	14	65	2	3	37	77	31	i	84	146
	3,854	2,756	47	98	4.273	3,267	214	29	6,755	7,783

Tab. [TI: B.

Under månaderna februari—april 1906 af läkare iakttagna lungsots
fall, fördelade efter ålder och civilstånd. Rikets landsbygd.

Ålder	M a n k ö n	Kvinnkön	Summa mankön	Summa kvinn- kön
Ogift	Gift	Änkling eller frånskild	Okändt civil- stånd	Ogift	Gift	A lika eller frånskild	Okändt civil- stånd
Okänd	5	12		i	6	12	1		18	19
0-4	47	—	—	—	52	—	—	—	47	52
5-9	88	—	—	_	132	_	—	—	88	132
10-14	127	_	_	_	243	—	_	—	127	243
15-19	429	4	—	—	455	7	—	i	433	463
20-24	679	42	—	2	510	no	—	3	723	623
25-29	333	171	_	6	302	241	5	4	510	552
30-34	166	220	7	5	173	347	10	3	398	533
35—39	73	248	2	6	96	323	8	1	329	428
40-44	46	240	4	—	60	281	11	—	290	352
45-49	21	194	3	2	46	203	14	—	220	263
50 — 54	19	172	—	4	33	161	13	2	195	209
55 — 59	18	114	1	—	15	129	8	1	133	153
60 - 64	11	97	3	5	12	82	8	—	116	102
65 — 69	2	33	4	i	5	50	13	—	40	68
70-	5	39	—	i	7	39	16	—	45	62
	2.069	1,586	24	33	2,147	1,985	107	15	3,712	4,254

T eib. VII: C.

Under månaderna februari—april 1906 af läkare iakttagna lungsots fall,

fördelade efter ålder och civilstånd. Rikets städer.

	M a n k ö n	Kvinnkön	Summa	Summa

Ålder			Änkling	Okändt			Änka	Okändt
	Ogift	Gift	eller	civil-	Ogift	Grift	eller	civil-	mankön	kvinn-
			frånskild	stånd			frånskild	stånd		kön
Okänd	7	7		10	12	8	2	5	24	27
0-4	40	—	—	—	39	—	—	_	40	39
5 — 9	103	—	—	—	109	—	_	_	103	109
10-14	101	—	—	—	173	_	_	_	101	173
15-1»	318	—	—	—	385	1	_	_	318	386
20-24	465	22	—	3	480	85	_	_	490
25 - 29	299	135	—	18	363	211	5	2	452	581
30-34	155	179	1	8	171	205	4	2	343	382
35-39	78	190	2	3	136	185	1 I	2	273	334
40-44	65	179	3	7	76	183	18	_	254	277
45-4»	52	155	1	3	51	128	9	_	211	188
50 — 54	44	116	2	6	34	80	12		168	126
55 — 59	27	75	6	2	34	63	8	_	no	105
60-64	14	48	1	—	16	54	12	i	63	83
65-6»	8	38	5	3	17	41	11	i	54	70
70-	9	26	2	2	30	38	15	i	39	84
	1,785	1,170	23	65	2,126	1,282	107	14	3,043	3,529

Tab. VILD.

Under månaderna februari—april 1906 af läkare iakttagna lungsotsfall,
fördelade efter ålder och civilstånd. Stockholms stad.

	M a n k ö n	Kvinnkön		Summa
									Summa
Al der			Änkling	Okändt			Änka	Okändt
	Ogift	Gift	eller	civil-	Ogift	Gift	eller	civil-	mankön	kvinn-
			frånskild	stånd			frånskild	stånd		kön
Okänd	3	2		2	3	2			7
0-4	9	—	—	_	8	_	_	_	9	8
5 — 9	37	—	—	—	35	__	_	_	37	35
10-14	85	—	—	—	43	_	_	_	35	43
15-19	105	—	—	—	98	—	_	_	105	98
20-24	160	•i	—	i	147	25	_	_	167	172
25-29	139	45	—	5	145	59	1	_	189	205
30-34	66	67	—	3	63	55	1	2	136	121
35-39	34	74	—	—	O O	46	3	i	108	105
40-44	32	69	2	3	37	59	4	_	106	100
45-49	28	63	—	1	20	33	5	_	92	58
50 — 54	31	46	1	1	11	30	2	_	79	43
55 — 59	13	31	4	—	12	12	i	_	48	25
60 — 64	6	19	1	—	1	14	5	_	26	20
65 — 69	5	12	3	1	9	10	3	_	21	22
70-	4	7	-	2	15	10	6	i	13	32
	707	441	11	19	702	355	31	4	1,178	1,092

T eib. VII: E.

Af läkare iakttagna lungsotsfall °/00 af motsvarande ålders- och
civilstånds-grupper inom befolkningen.

		Mankön	Kvinnkön
	Åldersklass			Änkling			Änka	Man- kön	Kvinn- kön
		Ogift	Gift 1		eller	Ogift	Gift ''	eller
				frånskild			frånskild
	0-4 ...............	0.2	_			0.2			0.2	0.2
	5-9 ..............	0.4	_		—	0.6	—	—	0.4	0.6
bl	10-14.............	0.6	—		—	l.l	—	—	0.6	1.1
	15-19...............	2.2	! 3-s		—	2.6	3.2	—	2.2	2.5
	20-24 .............	4.6		—	4.3	3.5	—	4.5	4.1
C/)	25-29 .............	4.2	3.3		—	4;9	3.6	5.2	3.9	4.3
	30-34 ..............	4.5	3.1	1		4.9	4.5	l 3 1	3.7	4.7
tf	35-39 ...............	3.0	2.9	/		3.5	3.6	1	2.9	3.5
—	40-44 ...............	2.7	2.8	1	1.0	2.7	3.2	! u	2.7	3.1
	45-49 ..............	1.8	2.6	1	2.7	2.7	2.3	2.6
+■»	50-54 ...........	2.0	2.4	l	0.S	2.3	2.4	j 0.7	2.3	2.2
CD	55 — 59 ..............	2.3	1.7	1	1.2	2.1	1.6	1.7
	60-64..............	1.8	1.8	1	0.3	1.1	1.7	l 0 K	1.7	1.3
	65 69 ...............	0.4	0.7	\|	0.6	1.3	I U* 0.2	0.6	0.9
	70- ...............	0.7	0.7		—	0.6	1.0	0.4	0.5
		1.65	2.33		0.2 8	1.80	1.91	0.6 4	1.84	2.07
	0-4 ..............	0.6				0.6	_	_	0.6	0.6
	5-9 ..............	1.8	—		—	2.0	—	—	1.8	2.0
•	10-14............	1.8	—		—	3.2	—	—	] .8	3.2
	15-19...............	5.7	_		—	6.5	1.9	—	5.7	6.4
■0	20- 24...............	8.3	4.6		—	8.5	8.2	—	8.0	8.5
sos	25—29 ...	9.5	7.3		—	10.4	9.6	9.6	9.0	10.0
•4J	30-34 ...............	9.8	7.3	1		7.6	8.0	j 4.2	8.4	7.8
	35-39 ..............	7.0	''6.8	1		7.5	6.6	7.0	6.9
	40-44 ...............	9.5	7.0	1	1.0	5.5	7.0	[ 3.3	7.6	6.4
	45-49 ..............	11.5	7.0	/	5.1	6.2	7.5	0.3
	50-54 ........... 55 — 59 ..............	13.1 10.6	6.4 5.1	1 1	2.4	4.0 4.5	4.8 4.8	1 Le	7.3 5.8	4.1 3.8
c*	60-64 ...............	7.0	4.3	1	1.4	2.6	5.7	! u	4.2	8.6
		5.1	4.8	\|	3.3	6.5	4.6	3.7
	70—................	5.3	3.5		0.4	3.9	6.9	0.9	2.8	2.9
		4.8 7	6.41		1.37	5.06	7.93	1.91	5.38	5.3 4
	0-4 ..............	0.7				0.6	_	_	0.7	0.6
	5-9 ..............	3.0	—		—	2.8	—	—	3.0	2.8
-d	10-14...............	3.0	—		—	3.6	—		3.0	3.6
eö	15-19.............	7.5	—		—	6.6	—		7.5	6.5
V)	20-24 ..............	8.7	5.7		—	8.8	10.7	—	8.6	9.0
25-29 ..............	12.8	10.1		—	12.3	11.0	5.6	12.3	11.8
C/J	30-34 .............	12.2	10.6		—	8.0	8.0	} 3.2	11.4	8.0
E	35-39 ...............	9.6	9.7		—	8.6	5.9	9.4	7.0
	40—44 .............	13.4	9.9	1	2.7	7.6	8.3	13-4	10.9	7.6
	45-49 ...............	16.5	11.2	1	6.0	6.2	11.8	5.7
	50-54 .............	26.3	11.2	1		4.1	7.8	J 0.8	13.8	5.1 \|
O	55 — 59 ..............	15.4	9.7	1		4.9	4.1	10.6	3.4
O	60-64 ...............	9.1	8.2	1	4.0	0.5	7.0	) 1J	7.4	3.2
+■>	65-69 .............	10.7	7.9	f	5.6	8.2	8.5	4.4
	70- ..................	10.7	5.7		-	6.4	11.3	1.6	5.5	4.5
		7.2	9.9		2.8	6.1	7.7	1.9	\| 8.0 .	6.2

Anm. Folkmängden den 81/i« 05, fördelad efter kön, ålder och civilstånd i samma förhållande

som ar 1900.

Tab. VULA.

Under månaderna februari—april 1906 af läkare iakttagna lungsotsfall,

fördelade efter yrke. Absoluta tal.

Yrke	Yrkesutöfvare	Hustrur utan yrke	Barn under 15 år
man- kön	kvinn- kön	man- kön	kvinn-kön j
i. Godsägare, inspektörer och landtbrukselever............	8	2	9	2	14
2. Hemmansägare, arrendatorer, landtbrukare ............	544	7	631	106	201
3. Deras barn (öfver 15 år) och mågar ........................	218	372	_	2	2
4. Jordtorpare, nybyggare, öfriga jordbruksarbetare
(drängar och pigor å landet), trädgårdsarbetare,
backstugusittare, jämte barn (öfver 15 år) och
mågar samt ladugårdselever ....................................	488	458	233	43	102
5. Stattorpare jämte barn (öfver 15 år) och mågar ....	50	2	48	10	14
6. Fiskare jämte barn (öfver 15 år) och mågar............	82	9	43	_	9
7. Rättare, trädgårdsmästare och elever, mejerister, ägare
af hönsgård....................................................................	37	6	21	8	8
8. Lappar jämte barn (öfver 15 år) och mågar...........	1	1	2	—	—
	1,376	857	987	171	350
9. Sågverksägare, jägmästare, graf- och bruksägare,
fabrikörer, ingenjörer, byggmästare, kontorsperso-
nal, faktor.................................................................	91	3	58	10	26
10. Sågverksarbetare, brädgårds-, skogs-, flottningsarbe-
tare, kolare, skogvaktare, kronojägare...................	138	—	74	15	34
11. Graf- och bruksarbetare (verkmästare, gruffogdar)....	145	—	97	12	44
12. Stenarbetare (stenbrotts-, cement-, grundläggare) ...	135	—	48	n	13
\| 13. Järn- och metallarbetare ...........................................	486	6	136	27	48
14. Snickare jämte deras arbetare samt timmermän........	254	1	98	24	39
J 15. Målare jämte deras arbetare........................................	100	—	34	9	12
16. Murare jämte deras arbetare........................................	64	2	23	4	7
17. Öfriga inom byggnadsindustrien ................................	131	8	46	12	18
18. Mjölnare jämte deras arbetare ....................................	33	—	15	3	4
19. Bagare, sockerbagare jämte deras arbetare ............	41	26	12	2	6
1 20. Bryggare jämte deras arbetare....................................	20	10	u	1	6
21. Slaktare jämte deras arbetare ....................................	29	_	12	3	6
22. Tobaksarbetare ............................................................	19	27	4	_	1
23. Öfriga till närings- och njutningsmedelsindustrien....	5	—	5	_	2
24. Skräddare jämte deras arbetare ................................	109	342	43	15	27
25. Skomakare d:o ............................................................	168	14	51	18	39
26. Öfriga till beklädnadsindustrien ................................	61	138	13	8	14
	2,029	577 \|	780	174 j	346

* 5

Yrke

Yrkesutöfvare	Hustrur utan yrke •	Barn under 15 år
man- 1 kön. ''	kvinn- kön	man- 1 kön	kvinn- i kön
2,029	577	780	174	346
13	—	7	4	—
13	5	1	2	—
19	6	10	2	3
14	8	6	1	5
82	7	14	1	3
36	15	2	—	2
13	—	1	1	2
10	7	1
22	—	3	1	1
160	222	72	23	28 ;
2,411	ce -1	897	209	390
402	238	159	38	81
42	34	23	4	14
41	3	19	3	3
97	2	71	11	31
22	—	24	6	10
165	—	35	r* (	13
98		39	11	17
71	4	24	4	14
10	18	8	3	7
30	24	1	1	—
978	323	403	88	190
30	4	37	7	23
38	2	28	5	10
32	119	17	2	12
15	—	21	5	6
121	—	35	6	14
76	91	32	6	13
312	216	170	31	78
i 50	354	10	3	2
.1 695	no	492	126	231
■ 1 251	602	177	51 a]	97
996	1,066	679	\| 183	330

27.

28.
29-3°-

31-

32-

33-

34-

35-

36-

37-

38-

39-

40.

41-

I 42.

43-

44-

45-+6.

47-

48.

49.

50-

51-52.

53-

54-

55-

Transport

Glasfabriksarbetare.................................................

Porslinsarbetare .....................................................

Pappersfabriksarbetare .........................................

Öfriga inom kemisk-tekniska industrien .............

Typografer, boktryckeriarbetare, stilgjutare, stentryckare
.............................................................

Bokbindare jämte deras arbetare.........................

Urmakare med arbetare.........................................

Fotografer med biträden .....................................

Öfriga till industrien för litteratur och konst.....

Fabriksarbetare och verkmästare (ej specificerade)

Gross-, minut-,
banktjänstemän.

samt bankbetjäning............................

Järnvägsbetjäning ................................

Sjökaptener och styrmän ....................

Sjömän jämte eldare och maskinister
Åkare, hyrkuskar med drängar, kuska!

spårvägspersonal ................................

Stadsbud, hamnarbetare, portvakter ...

Värdshusidkare ....................................

Deras biträden ....................................

Präster, statens och kommuners tjänstemän ....

Betjäning ................................................................

Folk- och småskollärare........................................

Officerare................................................................

Underofficerare och manskap ............................

Öfriga till “Allmän tjänst jämte litterära och konstnärliga
yrken" ................................................

Tjänstehjon, vaktmästare, drängar och pigor i
Arbetare af obestämdt slag (järnvägsarbetare)
Öfriga i gr. “Utan uppgifvet yrke"...................

a) Öfverförda
delning efter kön.

ind. från kvinnkön till mankön och tillagda 3 gossar för att stämma med ålderslistans för -

Tab. VIII: B.

Äf läkare iakttagna lungsotsfall pr 1,000 individer inom olika yrkesgrupper

af rikets befolkning.

Yrke i	Yrkesutöfvare	Hustrur utan yrke	Barn L5	under år
man- kön	kvinn- kön	man- kön	kvinn- kön
i. Godsägare, inspektörer (landtbruks-) samt landtbruks-
elever (2 st.) ............................................................	1.84	—	1.03	1.05	7.4
2. Hemmansägare, arrendatorer, landtbrukare................	2.07	0.28	2.8 8	0.5 0	0.9
3. Deras barn (öfver 15 år) samt mågar........................	1.37	2.7 0	—	_.	_
4. Jordtorpare, nybyggare, trädgårdsarbetare, backstuga-
sutare, öfriga jordbruksarbetare (drängar och pigor
på landet), jämte deras barn (öfver 15 år) och
mågar, samt ladugårdselever....................................	1.70	2.4 2	1.8 5	0.36	0.8 7
5. Stattorpare (statdrängar) jämte barn (öfver 15 år)
och mågar....................................................................	1.31	—	1.57	0.2 8	0.4 0
6. Fiskare jämte barn (öfver 15 år) och mågar............	2.91	3.6 4	6.6 6	—	1.44
7. Rättare, trädgårdsmästare och -elever, mejerister,
ägare af hönsgård ....................................................	2.69	1.96	1.91	0.6 5	0.65
8. Lappar jämte barn (öfver 15 år) och mågar............	0.7 3	1.6 7	3.0 7	—	—
	1.77	2.3 5	2.44	0.42	0.8 9
9. Sågsverksägare, jägmästare, gruf- och bruksägare,
fabrikörer, ingenjörer, kontorspersonal (skogsfaktor)
och byggmästare ........................................................	6.64	—	5.81	1.52	1.13
10. Sågverksarbetare, brädgårdsarbetare, skogsarbetare,
flottningsarbetare, kolare, skogvaktare, kronojägare	3.37	—	2.92	0.5 0	1.20
11. Gruf- och bruksarbetare (verkmästare och gruffogdar)	5.28	—	5.15	0.59	2.10
12. Stenarbetare (stenbrotts-, cement-, grundläggare) ....	8.69	—	1.63	0.91	I.12
13. Järn- och metallarbetare ............................................	9.04	11.93	1.62	0.89	1.6 4
14. Snickare jämte deras arbetare samt timmermän ....	6.38	—	1.02	1.04	1.73
15. Målare jämte deras arbetare........................................	8.95	—	5.63	1.41	1.9 7
16. Murare „ „ ,, ........................................	6.76	—	3.89	0.6 7	1.21
17. Öfriga till byggnadsindustrin hörande arbetare........	6.91	—	5.24	1.18	1.80

Yrke

Yrkesutöfvare	Hustrur	Barn under 15 år
man- kön	kvinn- kön	utan yrke	man- kön	kvinn- kön
4.11		3.4 6	0.61	0.82
6. .ii	9.94	4.18	0.6 5	1.95
0.1 2	24.10	4.20	—	—
5.7 3	—	4.28	—	—
17.0 2	35.6 2	7.23	—	—
2.1 9	—	2.97	—	—
4.99	14.79	3.5 3	1.21	2.2 2
5.0 7	22.30	2.7 9	0.96	2.15
5.76	10.49	2.0 7	—	—
5.0 3	—	4.8 7	—	—
1(1.82	15.24	2.00	—	—
3.46	24.49	2.5 7	—	—
2.9 3	50.13	1.97	—	—
21.77	19.12	8.4 6	—	— j
! 24.24	33.4 8	2.98	—	—
5.9 2	—	0.98	—	—
1(1.0 8	13.92	3.7 2	—	—
12.7 9	—	3.9 3	—	—
20.01	43.60	13.93	3.81	4.8 2
6.8 0	16.6 2	4.2 6	0.94	1.81
8.49	16.81	6.7 0	1.76	3.8 0
9.04	21.12	9.4 2	—	—
9.0 3	_	7.3 5	—	—
5.6 9	—	5.9 2	0.82	2.42
5.84	—	9.37	2.80	4.6 7
5.3 3	—	2.7 7	—	—
8.15	—	4.81	1.3 8	2.1 6
7.76	9.11	3.9 7	—	—
7.9 5	10.42	8.02	—	—
17.11	4.78	—	—	—
7.38	1 13.86	5.6 2	1.27	2.7 9
3.4 0	13.61	7.05	1.67	5.56

18.

i9-

20.

21.

22.

23-

24.

25-

26.

27.

28.

29.
SCSI 32.

33-

34-

35-

36-

37-

38.

39-

40.

4r 42.

43-

44.

45-

46.

47-

Mjölnare jämte deras arbetare .............................

Bagare, sockerbagare jämte deras arbetare .....

Bryggare jämte deras arbetare.............................

Slaktare „ „ „ .............................

Tobaksarbetare .....................................................

Öfriga till njutnings- och näringsmedelstillverkning

Skräddare jämte deras arbetare .........................

Skomakare „ „ „ .........................

Öfriga till beklädnadsindustrien .........................

Glasfabriksarbetare.................................................

Porslinsarbetare .....................................................

Pappersfabriksarbetare .........................................

Öfriga till kemisk-tekniska industrien .................

Typografer, boktryckeriarbetare, stilgjutare och stentryckare
.................................................................

Bokbindare jämte deras arbetare.........................

Urmakare „ „ „ .........................

Fotografer jämte biträden.....................................

Öfriga till industrien för litteratur och konst
Fabriksarbetare och verkmästare (ej specificerade)

U1US5- nnnuuuuiuiu! -----------------

bokhållare, agenter, banktjänstemän.................

Post-, telegraf-, telefon-, järnvägs- samt lotstjänstemän
Betjänte vid post-, telegraf-, telefon- och lotsst*1"

samt bankbetjäning .............................................

Järnvägsbetjänte (inräkn. lokomotivförare och -ek

Sjökaptener och styrmän .....................................

Sjömän (inräkn. eldare och maskinister).............

Åkare, hyrkuskar jämte deras drängar, kuskar

enskilda, samt spårvägsbetjäning .....................

Stadsbud, bärare, hamnarbetare, gårdskarlar

portvakter.............................................................

Värdshusidkare .....................................................

Uppassare .........................................................._

Präster, statens (civila) ord. och e. o. ämbetstjänstemän
samt kommuners tjänstemän ........

Yrke	Yrkesutöfvare	Hustrur utan yrke	Barn under 15 år
man- kön	kvinn- kön	man- kön	kvinn- kön
48. Civil- och kommunalbetjänte samt kyrkobetjaning....	3.54		3.73
49. Folk- och småskollärare................................................	5.88	11.78	4.5 7	—	—
50. Officerare........................................................................	5.06	—	14.02	—	—
51. Underofficerare och manskap ....................................	3.37	—	2.06	—	—
52. Öfriga inom gruppen “Allmän tjänst jämte litterära					—
och konstnärliga yrken"............................................	6.72	8.82	5.51	—	—
	4.1 7	10.32	4.16	0.71	1.81
53. Tjänstehjon (inräkn. vaktmästare) utan uppgifven
anställning, drängar och pigor i stad ....................	8.71	4.92	7.51	—	—
54. Arbetare af obestämdt slag (inräkn. järnvägsarbetare)	8.89	10.8 9	11.11	—	—
55. Öfriga inom gruppen “Utan uppgifvet yrke eller
bestämd anställning" ................................................	2.2 2	2.96	3.19	—	—
	5.06	3.74	6.6 5	—	-

Sjukhusvistelsens

längd och
dödsprocenten
för lungsotspatienter

vårdade å
olika anstalter
år 1905.

III. Sammanställning af uppgifter angående tuberkulosvården å olika anstalter.

Af uppgifter, som erhållits dels ur Medicinalstyrélsens berättelse för år 1905
dels genom direkta förfrågningar hos sjukhusläkarna, hafva följande beräkningar utförts
angående medeltalet lungsotspatienter vårdade pr dag ä olika anstalter, medellängden
af sjukhusvistelsen samt dödsprocenten.

Medellängd af Dödsprocent

Lasarett ’)........................................ Sjukstugor .....................................	Medeltal pr dag vårdade j 186	sjukhus- vistelsen dagar 42,s 39,4	pr år i förh. till antalet intagna 111,6	pr dag i förh. till medeltalet vårdade 0,27
Enskilda sjukhus och barnsjukhus .	16	5 U2	19,6	0,32
Sjukhus vid försörjningsinrättn......	-18	8 3,3	4 1 j3	0,43
Afdeln. för bröstsjuka, Uppsala....,	40	93	24;5	0,26
Lungsotsafd. vid Sabbatsberg ........	30	96>7	20,8	0,28
Tub.-afd. vid S:t Göran ..............	106	173	5 3)1	0,31
Göteborg-s tuberkuloshem .............	70	273	5 r)4	0,''9
Lungsotssanatorier ........................	340	133	0,64	0,0048

Anstalterna äro ordnade efter stigande längd af vårdtiden, undantagandes lungsotssanatorierna,
som utgöra en från de öfriga skild typ åt vårdanstalter. Dödsprocenten
är beräknad dels i förhållande till antalet intagna pr år, dels i förhållande
till medeltalet vårdade pr dag. Med detta senare beräkningssätt erhåller man det
bästa uttrycket för det mer eller mindre framskridna stadium, i hvilket patienterna å
anstalten i genomsnitt befinna sig. Om å en anstalt skulle vårdas likformigt patienter
i alla stadier åt sjukdomen, så skulle dödsprocenten uppgå till 0,09 pr dag i förhållande
till medeltalet vårdade under den förutsättning att sjukdomen har en utdräkt
af 3 år i genomsnitt.

Den anstalt, hvars dödsprocent kommer närmast detta tal, är Göteborgs
tuberkuloshem. Lungsotssanatorierna vårda tydligen endast patienter i ett mycket
tidigt skede af sjukdomen. A lasarett och sjukstugor samt å de särskilda lungsotsafdelningarna
vid Sabbatsberg och Akademiska sjukhuset i Uppsala uppgår den på
ifrågavarande sätt beräknade dödsprocenten till ungefär det 3-dubbla genomsnittsvärdet
för dödsprocenten bland lungsiktiga i alla stadier. Därefter komma tuberkulosafdelningen
vid S:t Göran samt barnsjukhusen. Högsta dödsprocenten förete sjukhusen
vid försörjningsinrättningarna, hvilka synas få mottaga hufvudsakligen patienter,
för hvilka endast några få månader återstå.

■*) Lungsotsafdelningarna vid S:t Göran, Sabbatsberg och Uppsala stads sjukhus äro ej medräknade.

Lasaretten och sjukstugorna, lungsotsafdelningarna vid Sabbatsberg och i
Uppsala samt tuberkulosafdelningen vid Sfi Göran kunna betraktas som representanter
för 3 typer af vårdanstalter för lungsiktiga. De hafva det gemensamt att
dödligheten bland de vårdade är ungefär densamma, d. v. s. patienterna befinna sig
i genomsnitt på samma stadium af sjukdomen, men vårdtidens längd är betydligt
olika. Den förhåller sig ungefär som talen 1:2:4. Betydelsen af en anstalt
såsom medel i kampen mot tuberkulosens spridning inom hemmen beror naturligtvis
i främsta rummet af vårdtidens längd å anstalten. Erfarenheten har gifvit vid
handen, att i många fall en lungsotspatient, som intages å en vårdanstalt, att börja
med förbättras. Han tilltager i vikt och en del komplikationer gå tillbaka. Men
därmed är ej sjukdomen häfd, och om patienten återvänder till ett fattigt och trångbodt
hem, återinträder snart nog smittofaran för omgifningen. Stannar patienten
däremot en längre tid å anstalten, så är först och främst hemmet under denna tid
befriadt från smittofaran och därtill kommer att ifall utsikter finnas till en något
så när varaktig förbättring, dessa utsikter i de flesta fall bättre tillgodogöras å
anstalten än i patientens torftiga hem. Ur dessa synpunkter måste man tillmäta
anstalter af den typ, lungsotsafdelningen vid Sfi Göran representerar, större betydelse
än de öfriga anstalterna, som att döma af dödlighetssiffran mottaga patienter i
samma genomsnittsstadium af sjukdomen.

Samtliga fall af tuberkulos å civila sjukvårdsinrättningar under åren 1901— Tuberkulos .

.. vården å

1905 utgöra: civila

Intagna. Döda. Dödsprocent. sjukvårds -

	Män.	3 ■ Kvinnor.	Män.	Kvinnor.	Män.	Kvinnor.	inrättningar
Å lasarett ’), sjukstugor och epidemisjukhus.....	16,870	14,944	CO CO >—1	1,400	11.0	9.4	1901 - 1905-
Å enskilda sjukhus och
barnsjukhus......	1,011	932	202	165	20.0	17-7
Å sjukhem och sjukhus vid
försörjningsinrättningar .	i,9 77	1,074	886	557	44.8	51-9

En sammanställning af uppgifterna om sjukdomens lokalisation i de anförda
fallen har gifvit följande resultat, hvarvid må ihågkommas, att i en del fall sjukdomen
varit lokaliserad samtidigt i flera organ:

*) Lungsotsafdelningarna vid S:t Göran, Sabbatsbergs och Uppsala akad. sjukhus äro medräknade.

		Intagna	Intagna	Intagna
		å lasarett,	å ensk. sjuk-	å sjukhem 0.
		sjukstugor 0.	hus 0. barn	sjukhus vid
		epid.-sjukhus.	sjukhus.	försör	n.-inr.
		Män. Kvinnor.	Män. Kvinnor.	Män.	Kvinnor.
Tuberkulo- Tub.	pulm........	32.0 % 29.8 %	I 6.5 % 21.7 % 94.2 %	91-5 %
sens lokalisa-tion i olika ”	laryng.......	2.1 „ 1.5 „	0.3 ,, 0.1 „	2.4 „	3-1 j>
organ. „	intestin.......	2.0 ,, 2.2 ,,	1.6 „ 1.8 „	1 *° „	I -9 >>
J J	periton.......	2.7 „ 6.0 ,,	5-5 h.5 ,,	0.6 „	0.8 „
)5	cerebr. et mening.	^ *8 jj I -5 5?	8.0 ,, 7.3 „	0.4 ,,	O.7 ,,
	mil. ac. et univers.	1.2 „ 0.9 ,,	5.2 ,, 4.2 „	0.3 ,,	O.4 yy
	cutis. Lupus vulg.	2-7 >> 3-4 >;	5.0 ,, 4.1 ,,	0.2 ,,	0.6 „
	oss. et artic. . . .	30.0 ,, 26.0 ,,	37-1 „ 29.0 „	2.0 „	I.7 „
	gland. lymph. . . .	20.6 „ 28.8 „	22.9 „ 24.2 „	O.o ,,	0*4 ??
5?	apparat, urogen. . .	8.8 „ 3.3 „	4-3 „ 4-2 »	O.9 ,,	O.4 55
	Af de å lasaretten	och sjukstugorna äfvensom å enskilda	och bai	nsjukhus

behandlade fallen har största delen varit s. k. kirurgisk tuberkulos, d. v. s.
tuberkulos i ben, ledgångar och lymfkörtlar. Lungsotsfallen utgöra knappt
en tredjedel af samtliga tuberkulosfall.

Förekomsten af fall då struphufvud, tarm eller bukhinna varit angripna
uppgår till 1U å V5 af lungsotsfallen å lasaretten och sjukstugorna men däremot
endast till 4 % å 7 % af lungsotsfallen å försörjningsinrättningarnas sjukhus.

En beräkning af lungsotens betydelse som orsak till patienternas intagning
och som bidragande till dödligheten å sjukvårdsanstalterna under åren 1901 —1905

utvisar:

Lungsotspatienter i
°/o af samtliga
intagna döda

å lasarett, sjukstugor och epidemisjukhus..... 2.5 % 8.2 %

„ enskilda sjukhus och barnsjukhus ‘)...... 2.1 „ 6.5 „

„ sjukhem och sjukhus vid försörjningsinrättningar'') 19.2 „ 33.5 „

Verksamheten å landstingens och kommunernas sjukhus afser endast i mycket
ringa mån behandling af lungsot. Äfven om man medräknar lungsotsafdelningarna
vid S:t Göran, Sabbatsberg och Akad. sjukhuset i Uppsala, uppgår lungsotspatienterna
endast till 2.5 % af samtliga intagna.

Å sjukhusen vid försöjningsinrättningarna intager lungsoten en helt annan
ställning. Omkring 1 B af samtliga intagna utgöras af lungsiktiga och V3 af dödsfallen
å dessa sjukhus äro att tillskrifva lungsoten.

*) Aren 1903—05.

IV. Dagskostnaderna vid lasarett och sjukstugor

De af landstingen underhållna sjukvårdsanstalterna utgöras af lasarett och
sjukstugor. Under den senaste femårsperioden hafva en del landsting, Västmanlands,
Södermanlands och Blekinge, älven ölvertagit epidemisjukhusen inom sina resp. län. *)
Sjukstugorna äro smärre anstalter med i regel mindre dyrbar utrustning och
vanligen förlagda å ort där provinsialläkare är stationerad. Å lasaretten får enligt
gällande stadga sängantalet ej understiga 25. De hafva egen läkare och hafva
under de senaste årtiondena fått en mycket fullständig utrustning för kirurgisk
verksamhet. De större lasaretten i Stockholm, Göteborg, Uppsala, Lund, Falun
och Malmö hafva skilda kirurgiska och medicinska afdelningar med särskilda öfverläkare.
Särskilda afdelningar lör veneriskt sjuka och för sinnessjuka finnas vid åtminstone
ett lasarett inom hvarje län.

I det följande meddelas en öfversikt öfver dagskostnaderna vid lasaretten och
sjukstugorna. Som den kirurgiska verksamheten i viss mån medför särskilda kostnader,
lämnas här först en öfversikt öfver omfattningen af denna verksamhet å de
båda slagen af anstalter under år 1905

Antal intagna ä) .
„ operationer

å lasarett å sjukstugor

69,952 9,602

23,350 1,685

Å lasaretten här ungefär hvar 3 :dje, å sjukstugorna endast hvar 6:te patient
blitvit opererad. Härtill kommer att rapporterna från sjukstugorna upptaga ett
jämförelsevis stort antal smärre operationer.

Vid beräkningen af de i följande tablå anförda totalkostnaderna pr underhållsdag
hafva kostnaderna lör utvidgningar och större reparationer fråndragits. Utspisningskostnaderna
afse endast mathållningen åt patienterna. I tabellen anföres tillika
medelbeläggningen pr dag i procent af antalet platser. Uppgifterna, som ligga till
grund lör beräkningen, äro hämtade ur Medicinalstyrelsens berättelser.

ö Att döma af antalet platser å epidemisjukhus i förhållande till länens invånarantal är epidemisjukvården
bäst ordnad just inom dessa län.

2) Afdelningar för sinnessjuka och veneriskt sjuka ej medräknade.

* 6

Öfversikt öfver utspisnings-J) och totalkostnaderna 2) för underhållsdag vid lasaretten
och sjukstugorna i de olika länen. Medeltal för åren 1901—1905.

1	2	3	4	5	6	7
	*) Utspisnings-	2) Totalkostnad	Medelbeläggning'' pr dag i % af platsantalet
Län (sta (1)	kostnad	pr dag	pr	dag
vid låsa-	vid sjuk-	vid låsa-	vid sjuk-	vid låsa-1 vid sjuk-
	retten	stugorna	retten	stugorna	retten	stugorna
	Öre	Öre	Kr.	Kr.
Stockholms stad....................................	52*7	—	2*3 7	—	79''9	—
Stockholms län.................................	57-o	65''2	1''96	2*6 8	80''8	46-7
Uppsala »> .................................	58''0	68.1	2''03	1*0 5	81-o	97-2
Södermanlands » ................................	43-o	50-8	1-70	1''86	77m	65''7
Östergötlands » (utom Norrköping) .........	47*9	SO-8	1*78	2'' 6 3	73-c	64-9
Norrköpings stad ...............................	öl-c	—	2''5 3	—	57*9	73-s
Jönköpings län.................................	57*7	58''«	2''48	1*84	67''4	80-c
Kronobergs » ........ ........................	46’ 0	45-8	1''89	1*5 0	71''8	87-8
Kalmar > ...............................	52-2	10) J 164-2	1*6 9	nr, U-9« '' (1''83	87''0	57''C
Gottlands » ..............................	50-2	—	2''08	—	78''2	—
Blekinge » .....''■.........................	3)51-u	—	2''U	—	87-3	—
Kristianstads » ...............................	56''5	—	2''21	—	74*i	—
Malmöhus » (utom Malmö) ..............	58'' 9	—	2''öc	—	80-5	—
Malmö stad........................................	58''7	—	2''47	—	97-0	—
Hallands län ................................	56-3	60*5	2''S Er	2''00	66-o	54-9
Göteborgs och Bohus län (utom Göteborg)	60-0	50-n	2''oc	2''03	67m	100
Göteborgs stad .................................	42-2	“1 41-5	2*3 3	1*64	75''2	80-8
j Älfsborgs län ............................	o7*2	62-3	2''1!)	2M 4	79''3	55*5
Skaraborgs » .........,......................	50''0	—	2''0 3	—	75-8
Värmlands » ...............................	4)47‘2	57''3	2-08	1*9 5	73-2	62-4
	6)51o 438	56-3	2''1 2	1*8 9		73m
Västmanlands » ...............................	1 ’ 8 7		86-7
Kopparbergs » .................................	44-1	56''t	1*9 3	1*8 7	83-3	70-8
Gäfleborgs » ...............................	65.o	—	2*3 8	—	66-2	—
	'')f)Ö“2	_	2''2 0	_	78''4	_

jämtlands » ..............................	8) 56’S	69''4	2''3 3	2''46	72-0	57*0
	51-8		1*84	2m 7		64-3
Norrbottens » ...............................	9)56m	67-1	2''4C	2*4 3	60m	51.8
Hela riket	5*2-8	59'' 1	2-20	1''98	\| 70''o	68-o

*) Omfattar endast uppgifter om patienternas utspisning.

2) Kostnader för nybyggnader och större reparationer ej inräknade.
8) Omfattar ej uppgifter från Karlskrona.

4) Uppgifter från Karlstad ingå ej häri för de sista 3 åren.

6) Endast för åren 1901 och 1902.

6) Omfattar ej uppgifter från Gäfle och Hudiksvall.

7) Omfattar ej uppgifter från Sundsvall och Sollefteå.

8) Endast för år 1902.

9) Omfattar ej uppgifter från Haparanda.

10) Kalmar läns norra resp. södra landstingsområde.
n) År 1905.

Följande tablå lämnar en öfversikt öfver dagskostnaderna under hvart och
ett af de senaste fem åren. Äfven epidemisjukhusen äro upptagna.

Öfversikt öfver '') utspisnings- och 2) totalkostnaderna för underhållsdag vid lasaretten,
sjukstugorna och epidemisjukhusen. Medeltal för år.

Utspisnings- | vi^ lasaretten..................

kostnad 1

pr dag 1 vid sjukstugorna ............

\ vid lasaretten..................

Totalkostnad . , . , ,

, - ; vid sjukstugorna ............

pr dag

J vid epidemisjukhusen ......

Medelbelägg- ] vid lasaretten..................

in%gafrpldaatf. 1 vid siukstug°rna..............

antalet ) vid epidemisjukhusen 8)......

1901

1902

1903

1904

1905

Medeltal

1901—05

50’c öre

66'' i »

2-16 kr.

1- 93 »

2- 49

73-9 %

64*0 »

27*3 »

52*8 öre

59*2 »

2*21 kr.

1*91 »

2*8 2 »

73*9 %

65*2 »

19*5 »

52*3 öre

59* G »

2*19 kr.

1*97 »

2*84 »

75*4 o/o

66*7 ,,

18* o »

52*7 öre 55*0 öre

59*0 » 57*7 »

2*21 kr. 2*24 kr.

1*9 5 > ! 2*0 0 »
2*61 » 2*25 »

79*2 % 79*8 o/o

72*3 » 70*7 »

22*4 » 30*2 »

52*8 öre

59* l »

2*2 0 kr.

1*98 »

2*5 2 »

76*c o/o

38* o »

23*1 »

Den jämförelsevis låga beläggningssiffran å epidemisjukhusen har tydligen
medfört en höjning af dagskostnaden.

Beläggningens inverkan på dagskostnaden framgår af följande tablå.

Totalkostnaden per underhållsdag vid lasarett och sjukstugor, sammanställd med
medelbeläggningen i % af platsantalet. Medeltal för åren 1901—kjoj.

1	2	3	4	5	6	7
	Medeltal	pr dag belagda platser i % hela platsantalet.
					ce	CD
	\|	O		O	- o
	Q''		1	1	i	1
	O		-71	ce	CD	1
		O	O	o	O
				SR	SR	SR
	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.
Totalkostnad ] vid lasarettet ............... pr underhålls- ; . , . , , dag. 1 Vld sJukstlIg°r ...............	2*70	2*41	2*25	2*23	2*11	2*13
2*3 7	2*10	1*94	1*82	1*85	1*79

J) Uppgifterna omfatta endast patienternas utspisning.

2) Kostnaderna för nybyggnader och större reparationer äro ej inräknade.
8) Endast de under året belagda anstalterna.

En jämförelse af dagskostnaderna vid olika stora anstalter innehålles i
följande tablå.

Öfversikt öfver utspisnings- och totalkostnader per underhållsdag vid lasarett och
sjukstugor med olika antal platser. Medeltal för åren 1901—190J. * i

Utspisnings- / vid lasarett ....
kostnad pr dag \ vid sjukstugor .

Totalkostnad / lasarett ....

pr dag ( vid sjukstugor .

Medelbeläggningen
per
dag i % af
platsantalet

vid lasarett —
vid sjukstugor.

Antal sjukplatser
t. 0. m. 10	T to	21—50	51—100	101—200	Öfver 200
—	—	52*6 öre	53''8 öre	50''4 öre	54*2 öre
60'' 0 öre	59''3 öre	57-3 öre	—	—	—
-	—	2-15 kr.	2-19 kr.	2-0 8 kr.	2''36 kr.
2* * 5 kr.	1-8 9 kr.	1-92 kr.	—	—	—
—	—	7Ts)	77*4	74-6	82-ö
62-7	ö6''i	78-2	-		—

Som emellertid beläggningssiffran utöfvar ett väsentligt inflytande på dagskostnadens
storlek och det visat sig, att de mindre anstalterna i genomsnitt varit
mindre belagda än de större, ha i följande tablå upptagits endast anstalter som

i det ifrågavarande afseendet äro jämförliga med hvarandra.

Öfversikt öfver totalkostnaderna per underhållsdag vid lasarett och sjukstugor af olika
storlek under gynnsammaste beläggningsförhållanden, 90—100 % af sjukplatserna t
medeltal belagda per dag. Medeltal för åren 1901—190J.

Antal sjukplatser

Totalkostnad
pr underhållsdag -

vid lasarett....
> sjukstugor

A priori skulle man vara böjd för att antaga, att en centralisering af sjukhusvården
skulle medföra en minskning i dagskostnaderna. Af ofvanstående tablå
framgår emellertid, att dagskostnaden tilltager med anstaltens storlek såväl beträffande
sjukstugorna som lasaretten. Detta förhållande förklaras däraf att anspråken på
utrustning, betjäning o. s. v. äro större å de större anstalterna. I utbyte lämna
dessa naturligtvis en mera genomförd skötsel i olika afseenden, hvilken kommer
de patienter till godo, som öfverhufvudtaget kunna hafva nytta af sjukvården.

De kostnader för lasaretten, som upptagits i rapporterna för åren 1901 —
1905, uppgå inalles till 27,721,378 kronor. Häraf komma 3,659,743 kronor
motsvarande 13.2^ på nybyggnader och större reparationer. Fråndragas dessa
kostnader jämte utgifterna för upptagningsanstalterna för sinnessjuka, fördela sig
de egentliga utgifterna för lasarettsvärden på följande sätt:

förbandsartildar ................................................................. 3.78 %

läkemedel.......................................................................... 4.84

mineralvatten, is och dylika förbrukningsartiklar................. 1.87 ,,

patienternas utspisning.......................................................... 24.87

annat kosthåll ... - , =-

aflöningar och pensioner .................................................... 21.63,,

uppvärmning och belysning................................................ 13.30,,

tvätt, renhållning, vattenafgift .......................................... 4.28 ,,

gång- och sängkläder (nyanskaffning och underhåll) ......... 2.50 ,,

instrument o. apparater ,, ,, ,, ........ 1,22 ,,

inventarier af andra slag „ ,, „ ........ 4.10,,

underhåll och mindre reparationer ....................................... 4.67 ,,

öfriga utgifter ..................................................................... 5.79 „

Rubriken »annat kosthåll» omfattar utspisning åt betjäning och underläkare.
Sammanslås denna post med den följande, »aflöningar och pensioner», visar det sig
att aflöningarna utgöra den största utgiftsposten. Därnäst kommer »patienternas
utspisning» samt »uppvärmning och belysning». Utgifterna för den kirurgiska
verksamheten, »förbandsartiklar», och »instrument», uppgå ungefär till samma belopp
som utgifterna för »läkemedel».

Följande tablå lämnar en öfversikt ötver utgifterna för lasaretten, sjukstugorna
och epidemisjukhusen under åren 1901 —1905 samt utvisar, huru dessa utgifter
blifvit bestridda:

Lasarett ........

Sjukstugor.....

Epidemisjukhus

Samtliga

Utgifterna hafva hufvudsakligen blifvit bestridda åt landsting och kommuner,
endast till omkring 20 % genom afgifter af patienter.

Utgifterna lör nybyggnader och utvidgningar af ifrågavarande sjukvårdsanstalter
utgöra i det närmaste 15 % af samtliga utgifter och uppgå till något ötver 5
millioner kronor under den gångna 5-årsperioden, en summa som utvisar, med
hvilket stort intresse landsting och kommuner omfattat sjukvårdens utveckling i
vårt land.

V. Sammanställning af uppgifter angående möjligheten af att anordna särskilda
lungsotsafdelningar vid lasaretten samt att inrätta smärre vårdanstalter
för lungsiktiga antingen i samband med sjukstugor eller
epidemisjukhus eller ock genom att ombygga redan
befintliga boningshus.

Såsom svar på särskilda förfrågningar hos läkarna vid lasaretten hafva följande

uppgifter erhållits:

1. En afdelning med jo platser
lasarett med (*) eller utan utvidgning af

S:t Görans sjukhus (finnes redan).
Östhammar.

Uppsala (finnes redan).

* Flen.

Linköping.

Visby.

Malmö (under byggnad).

2. En afdelning med omkring 20
med (*) eller utan utvidgning af området

Kisa.

Söderköping.

* Finspång.

* Vadstena.

Eksjö.

Simrishamn (afstyrkes på grund af
klimatet).

Ängelholm (å närbelägen kronan tillhörig
tomt).

* Landskrona.

* Ystad.

eller härutöfver kan förläggas till följande
tomten:

Hörby.

Göteborg (redan planerad).

Mariestad.

* Lidköping.

Karlstad.

* Filipstad.

Umeå.

Summa 14.

platser kan förläggas till följande lasarett

[Halmstad, i händelse af nybyggnad/.

* Norberg.

Falun (redan planerad).

Sundsvall (1 5 platser) beslutad.
Härnösand (30 platser).

Backe (30 platser).

* Örnsköldsvik (vid det nya lasarettet).
Luleå.

Summa 16 (17).

3- En afdelning, platsantalet ej uppgifvet, kan förläggas till följande lasarett:

Växjö, i händelse särskild öfverläkare
å med. afdelningen.

[Västervik, i händelse en närbelägen
villa inköpes/.

? Oskarshamn ? dåligt vatten.

Karlshamn, afstyrkes på grund af
klimatet.

[Kristianstad, såsom annex på tomt
utom staden/.

Uddevalla, i händelse särskild öfverläkare
å med. afdelningen.

[Borås, såsom annex å tomt på längre
afstånd/.

[Örebro, med utvidgning af området,
dock olämpligt/.

Summa 4 (8).

Af samtliga lasarett (75) kunna säkert 34 och möjligen ytterligare 5 utvidgas
således ungefär halfva antalet. Utvidgningen skulle mot icke

beröras af utvidgningen i fråga:

med en lungsotsafdelning,
svara omkring 1,000 platser.

Följande sjukvårdsområden skulle

Stockholms stad — utvidgningen
redan genomförd.

Uppsala län — utvidgningen redan
genomförd.

Kalmar län, norra delen.

Malmö stad — utvidgningen redan
genomförd.

Hallands län.

Göteborgs stad — utvidningen redan
genomförd.

Älfsborgs län.

Örebro län.

Gäfle stad.

Gäfleborgs län.

Jämtlands län.

Sammanställning af uppgifter från läkarna vid sjukstugorna:

1. Vid följande sjukstugor uppgifves en vårdanstalt med omkring 20 platser
för lungsiktiga kunna inrättas med (*) eller utan utvidgning af det nuvarande

området:

Enköping.

Saf sjö, med ända till 50 platser.

* Unnaryd.

* Tings ryd.

* Lenhofda.

* Mönsterås.

* Laholm.

* Svenljunga, ogynnsamt klimat.
Kristinehamn, med 5 o platser och

därutöfver.

* Sunne.

Kopparberg.

* Svärdsjö.

* Leksand.

* Hora.

* Orsa.

* Älfdalen.

* Nås.

Lima, afstyrkes på grund af svårigheten
vissa tider att erhålla mjölk.

* Degerfors.

* Åsele.

2. I närheten af följande sjukstugor
20 platser kunna inrättas för lungsiktiga.

Värnamo, 3 å 4 km från sjukstugan.
Billingsfors, 1 km från sjukstugan —

50 platser.

Uddeholm, 1 km från sjukstugan —

50 platser.

Lindesberg.

Smedjebacken.

* Lycksele.

* Burträsk.

Summa 2 2.

uppgives en vårdanstalt med omkring
Sveg.

Hede, svårighet att anskaffa mjölk
vissa tider.

Nordmaling.

Nysätra.

Norsjö.

Summa 10.

Vid eller i närheten af 3 2 af landets 70 sjukstugor kunna således vårdanstalter
för lungsiktiga med omkring 20 platser förläggas.

Sammanställning af uppgifter från läkarna vid epidemisjukhusen:

Vid följande epidemisjukhus uppgifves en vårdanstalt för lungsiktiga med

omkring 20 platser kunna uppföras med

Enköping (se sjukstugorna).
Oxelösund, klimatet olämpligt.

* Gnesta. Vingåker.

Ny fors.

Rejmyra, såsom annex till en nybyggd
epidemisjukstuga.

Nässjö.

* Hvetlanda.

Växjö, planeras i samband med nytt
epidemisjukhus.

* Vimmerby.

Västervik, klimatet möjligen olämpligt.

Ronneby.

(*) eller utan utvidgning af området.

Sölvesborg, med 50 platser.

* Kristianstad.

Höganäs.

Ystad.

Varberg.

* Alingsås.

* Ulricehamn.

Sköfde.

* Karlskoga.

Köping.

Sala.

* Heby.

\Sundsvall
Summa 2 3.

uppgifves en vårdanstalt med om -

2. I närheten af följande epidemisjukhus
kring 20 platser för lungsiktiga kunna uppföras:

5°

Solna, på kronan tillhörig mark invid
den beslutade nya epidemisjukstugan.

Flen (se lasaretten).

Jämshög.

Uddevalla (se lasaretten).

Lysekil.

Strömstad.

Lidköping (se lasaretten).

Skara.

Domnarfvet, vårdanstalt för lungsiktiga
finnes.

Grängesberg, vårdanstalt för lungsiktiga
uppföres.

Summa io.

Vid eller i närheten af 33 af landets 156 epidemisjukhus kunna vårdanstalter
för lungsiktiga uppföras. Tvänne redan uppförda.

3. Nuvarande epidemisjukhuset kan efter uppförande af ett nytt apteras
till vårdanstalt för lungsiktiga.

Bromma. Strängnäs.

Södertälje. Lund.

Sammanställning af uppgifter, insamlade genom Nationalföreningens försorg, angående
olika orters lämplighet i fråga om förläggning af vårdanstalter för lungsiktiga
samt angående möjligheten att förvärfva redan befintliga byggnader, som
kunde apteras till dylika anstalter.

Ort; som varit föremål för förfrågan	Lämplig-het !)	Möjlighet att för-värfva byggnad 2)	Prisuppgifter m m.
Stockholms län.
Rimbo ................	*	*
Gustafsberg	_	_
Västerhaninge .......................	*	—
Östergötlands län.
Motalatrakten ..........	*	_
Fiskeby ...............................	*	—
Jönköpings län.
Värnamo ............................	*	*	15,000 kr. (anbud).
Tranås ................................	*	*N d
Kronobergs län.
Vislanda...............................	*	—
Tingsryd ...........................	*	—
Alfvesta ...............................	*	—	Hyresanbud.
Ljungby ...... .......................	*	*	5,000 kr. (anbud).
Markaryd ........	*	*	3,000 kr. inköp + 5,000 kr. tillbyggnad.
Kalmar län.
Högsby .............................	*	_
Hultsfred ......	*	—
Nybro ..........	*	—	Billiga byggnadskostnader.
Söderåkra ............	*	_
Ofverum................	*	—
Målilla.........	*	_	15,000 å 20,000 kr.
Borgholm .............	*	*	15,000 å 16,000 kr.

'') Tecknet * utmärker att orten anses lämplig för ett lungsots sjukhus.

) Tecknet utmärker att möjlighet förefinnes att förvärfva redan befintlig byggnad.

Ort, som varit föremål för förfrågan	Lämplig- het	Möjlighet att för-värfva byggnad	Prisuppgifter m. m.
Blekinge län.
Jämshög.................................	*	—
Karlshamn ..........................	'' —	—
Karlskrona .........................	—	—	Lämpligare är skogsbygden i norra delen af länet.
Kristianstads län.
Ovesholm, Färlöf................	*	_
Klippan ................................	*	—
\| Malmöhus län.
Teckomatorp .......................	*	*	27,000 å 30,000 kr.
Ystadstrakten ......................	*	—
Kjäflinge...............................	-	—
Barsebäck ..............................	*	__
Svedala ................................	*	—
Tomelilla .............................	—	*
Hallands län.
Ullared ..............................	*	__
Torup ..................................	*	*
Varberg ............................... Göteborgs och Bohus län.	* ?	*
Lur ......................................	*	_
Hällevadsholm.......................	*	—
Dragsmark .........................	*	—
Svenshögen ...........................	*	*	12,000 kr.; tomt 500 kr.
Kungälf .................................	*	—
Kragenäs .............................	*	—
Backamo...............................	*	—
Lilldal, Stordal, Stenkyrka,	*		Billiga byggnadskostnader.
Edsten, Fjällbacka.................	*	—

Ort, som varit föremål för förfrågan	Lämplig- het	Möilighet att för-värfva ; byggnad	Prisuppgifter m. m.
Älfsborgs län. .
Svenljunga.............................	*	*	12,500 kr.
Billingsfors ........................	*	—
Herrljunga..............................	* i	j	I Kronopark en Ed.
Bäckefors ..............................	*
Rinna ....................................	*	—
Mellerudstrakten ...................	*	—
Skaraborgs län.
Sköfdetrakten ........................	*	—	Våmle.
Skaratrakten...........................	*	*	Stora Ensberg 15,000 kr.
Törebodatrakten ..............	*
Värmlands län.
Uddeholm.............................	*	—
Årjeng ..................................	*	*
Sunne ..................................	*	—
Dalby ..................................	*	—	Billiga byggnadskostnader.
Örebro län.
Askersund ............................	—	—
Lindesberg.............................	*	—	Billiga byggnadskostnader.
Ramsberg ..............................	*	* •
Kopparberg ........................	*	*
Grythyttehed .......................	*	—
Västmanlands län.
Skinnskatteberg ...................	*	j -
Norberg ................................	*	—
Kopparbergs län.
Morshyttan ..........................		—
Malung ...............................	*	—	Billiga byggnadskostnader.
Smedjebacken....................	*	—
Kullsveden (Säter) ............	*	—	!

Ort, som varit föremål för förfrågan	Lämplig- het	Möjlighet att för-värfva byggnad	Prisuppgifter m. m.
Gäfleborgs län.
Storvik ................................	*	_
Bergsjö ... ............................	?	—
Alfta ....................................	*	—
Bollnäs .................................	*	—
Ljusdal ............................	*	—
Delsbo ..........................	*	—
Mohed..............................	*	*
\| Väste morr lands län.
Ange ................................	*	_
Sollefteå...............................	*	p	20,000 kr. Ett större skolhus byggdes för 24,000 kr.
Jämtlands län.
Bräcke..................................	*
Sveg....................................	*	*
Strömsund ............................	*	*
Västerbottens län.
Nordm äling ..................	*	*	11,000 kr.
Norsjö...................................	*	*	7,000 kr.
Norrbottens län.
Jockmock .................	___
Ofver-Torneå, Matarengi .....	*	*	15,000 kr.
Neder-Kalix ........	*	_
Haparanda.......	p	*	10,000 kr.
Boden ..............	*	__
Sandträsk ...........	*	*
Arvidsjaur .........	*	*
Ojebyn .........	*	*
Pajala ..............................	*	*	1

Åt upplysningar dels från läkarna vid sjukstugor och epidemisjukhus, dels
tran Nationalföreningens ombud framgår, att med få undantag ingen svårighet förefinnes
att anordna mindre vårdanstalter för lungsiktiga — med omkring 20 sängar_

i närheten af sådana platser, där läkare finnes.

Undantag måste emellertid göras för kusttrakterna och de större slättbygderna,
där klimatet synes vara olämpligt för vård af lungsiktiga. Vidare anföres
trän en del afsides belägna trakter, såsom Lima, Jockmock, svårigheter att anskaffa
lifsmedel, särskilt mjölk.

Beträffande möjligheten att omändra redan befintliga byggnader till vårdanstalter
för lungsiktiga hafva endast i ett mindretal fall afgörande svar kunnat erhållas —
naturligt nog då de tillfrågade ej haft tillräcklig tid för upplysningars inhämtande.
I 30 å 40 procent af de ingångna svaren har man emellertid ansett denna möjlighet
vara värd att beaktas. På många orter anser man dock, att några mera afsevärda
besparingar ej skulle kunna ernås genom detta tillvägagångssätt. Man framhåller
dessutom fördelen af att kunna fritt välja den lämpligaste platsen.

Kostnaderna för en vårdanstalt med 20 sängar synas efter de ingångna svaren
ej behöfva öfverstiga 20,000 kronor.

OFVERSIKT

STRIDEN MOT TUBERKULOS

I SVERIGE OCH UTLANDET

G DOVERTIE

Det synes vara en bland allmänheten ganska utbredd åsikt, att tuberkulosen
under äldre tider varit föga gängse och först på de sista årtiondena fått större
spridning. Det finnes dock åtskilligt som talar för motsatsen, sålunda statistiker
från England, Köpenhamn och Munchen och ej minst den af Sundbärg gjorda sammanställningen
af lungsotens förekomst i vårt land under åren 1750_1830, som

utvisar en ganska hög lungsotsdödlighet under denna tid, särskildt i Stockholm.

Det var först med Kochs upptäckt af tuberkelbacillen år 1882, som eu
säker grund erhölls för bekämpande af denna nutidens svåraste folksjukdom. Ännu
dröjde det dock ett årtionde eller mera, innan kampen mot densamma på allvar
upptogs. Man började då i de flesta länder bilda föreningar, ofta nationalföreningar,
som sökte intressera den stora allmänheten för saken och verkade dels genom att
utbreda upplysning om sjukdomen, dels genom att arbeta för anordnande af vårdanstalter
för tuberkulösa.

I England konnno sådana till stånd redan i början af förra århundradet, de
voro dock för fåtaliga för att verka något väsentligt mot tuberkulosen. Hufvudsakligen
torde den storartade nedgången af dödligheten i denna sjukdom hafva
åstadkommits genom förbättrade hygieniska förhållanden och bättre bostäder än
annorstädes, hvartill kanske också kommer, att arbetarklasserna där numera torde
ta goda födoämnen till billigt pris, medan arbetslönerna äro höga.

I Tyskland upptogs striden mot tuberkulos från ett annat håll, nämligen
genom försäkringsanstalterna, som kommo till stånd 1884 —1890. Dessa lämna
den fattige sjuke tillfälle att redan från början sköta sig, utan att familjen behöfver
lida nöd, och de hafva mäktigt bidragit både till byggande och till underhåll af
sanatorierna. Från Tyskland utgick rörelsen för folksanatorier och har här sedan
tagit större fart än i något annat land.

I Frankrike har man redan tidigt organiserat kampen mot den s. k. kirurgiska
tuberkulosen och skrofler hos barn, medan däremot vårdanstalter för lungsiktiga där
ännu finnas endast i ringa antal. Dispensärerna hafva omfattats med stort intresse.

Detta är äfven förhållandet i Belgien. Hvad som här närmast karakteriserar
striden mot tuberkulos är den af staten energiskt understödda egnahemsrörelsen, som
nått en storartad utveckling.

Först af europeiska länder ställde Norge de lungsiktiga under kontroll af
hälsovårdsmyndigheterna genom en tuberkuloslag. Här har man också stiäfvat att
få till stånd eu rad af små, billiga sjukvårdsanstalter för lungsiktiga i långt framskridet
stadium.

1 Danmark har staten på allra sista tiden på ett mycket kraftigt sätt ingripit
i tuberkuloskampen, dels genom eu omfattande tuberkuloslag, dels genom storartade
subsidier till vårdanstalter för tuberkulösa. De gynnsamma verkningarna häraf visa
si» oenom det ytterst lifliga arbete, som nu pågår i detta land för åstadkommande
af sanatorier och tuberkulossjukhus.

Äfven i Sverige har intresset för striden mot tuberkulosen under det sista
årtiondet vant i ständig tillväxt, hvarom vittnar det stora antal tuberkulosfrågor,
som varit före i riksdagen, samt i landsting och kommunalförvaltningar, hvarjämte
många enskilda personer och bolag offrat betydliga summor för att bekämpa denna
vår svåraste folksjukdom. Sedan sanatorierna kommit till genom svenska folkets
storartade gåfva till Konungen vid regeringsjubileet, har intresset alltmera rört sig
om vårdanstalter för mera framskridna fall af lungsot.

I det följande lämnas på uppdrag af kommittén eu öfversikt öfver striden
mot tuberkulos i Sverige och i ett antal andra länder, hvarvid särskild hänsyn
tagits till dem, där arbetet i denna riktning är mera framskridet. Bristen på goda,
öfversiktliga framställningar för de olika länderna gör, att detta arbete ej blir sa
uttömmande, som önskligt vore. Så vidt möjligt har i allmänhet användts officiella
källor, särskildt meddelanden från representanter för resp. länder vid kongresser
och tuberkuloskonferenser. Under sommaren 1906 gjorde undertecknad en kortare
studieresa till Tyskland, Danmark och Norge för att taga kännedom om vårdanstalter
för tuberkulösa. För Sverige äro uppgifterna till stor del grundade på
från läkare och andra lämnade skriftliga meddelanden, för Indika jag härmed får
frambära mitt vördsamma tack.

Stockholm i november 1906.

Författaren,

S verige.

Tuberkulosens stora betydelse som folksjukdom för vårt land har ända in
till sista tiden i förvånande ringa grad varit föremål för uppmärksamhet från
myndigheternas, allmänhetens och läkarnas sida. Det är först under det sista
årtiondet som denna fråga trädt fram i förgrunden och som åtgärder i större skala
vidtagits, direkt riktade mot tuberkulosen.

Svenska läkaresällskapet hade redan år 1884 ingående behandlat tuberkulosfrågans
vetenskapliga sida och upptog år 1896 densamma till ny diskussion från
mera praktiskt social synpunkt, hvarigenom frågan bragtes på dagordningen inom
landet.

I det utlåtande, som afgafs med anledning af diskussionen, ansågos följande
åtgärder från det allmännas sida behöfliga:

»a) lungsotssanatoriers upprättande för mindre bemedlade personer, som ännu
kunna hafva utsikt att förbättras;

b) beredande af vård på särskilda anstalter för lungsiktiga i mera framskridna
stadier af sjukdomen;

c) oskadliggörande af bröstsjukas upphostningar i offentliga inrättningar,
skolor, samlingslokaler, fabriker, järnvägsvagnar etc.;

d) desinfektion eller rengöring i lägenheter, som bebotts af lungsiktiga;

e) utgifvande af tjänliga skrifter till allmänhetens upplysning om tuberkulosen
och sättet för dess bekämpande samt

f) bekämpande af tuberkulosen hos våra husdjur.»

Bostäder, kläder m. m., som af lungsiktiga nyttjats, borde ej af andra personer
användas, förrän de underkastats grundlig rengöring eller desinfektion. På
vanliga sjukhus intagna lungsotspatienter borde vårdas å särskilda afdelningar.

Nötkreaturstuberkulosen borde bekämpas genom tuberkulinundersökningar,
inrättande af offentliga slakthus och tvångsslakt på allmän bekostnad af kor, som
lida af jufvertuberkulos.

Samma år ingick läkaresällskapet till Kung!. Maj:t med anhållan om anvisande
af medel till en täflan om folkskrifter rörande tuberkulos. Följande år ställde
Kungl. Maj:t det begärda beloppet, 3,000 kronor, till sällskapets förfogande.

Läkare sällskapet 1896.

Läkarmötet

1897.

Göteborgs

läkare sällskap 1901.

Läkare sällskapet 1904—05.

Kongressen
för invärtes
medicin 1904,

Läkarmötet

1905.

Svenska
nationalföreningen

mot tuberkulos.

Regementsläkaren E. N. Nilssons med första pris belönade skrift »Om lungsot»
trycktes sedermera på statens bekostnad i 200,000 ex. på svenska och 2,000 ex.
på finska och utdelades genom medicinalstyrelsens försorg. Doktor v. Posts skrift,
som tilldelats andra pris, trycktes dels i almanackan, dels i en särskild upplaga ä

20,000 ex. Kostnaderna för tryckning af dessa båda broschyrer uppgingo till
21,150 kronor.

Det 8:de allmänna svenska läkarmötet år 1897 upptog äfvenledes tuberkulosfrågan
till diskussion och uttalade sig för önskvärdheten af att vid våra länslasarett
upprättades särskilda sjukafdelningar för lungsiktiga.

År 1901 diskuterades frågan om anmälningsskyldighet af tuberkulos i Göteborgs
läkaresällskap, och beslöt sällskapet uttala, att »allmän anmälningsskyldighet
af förefintliga fall af tuberkulos är nödvändig såsom ett af vilkoren för att arbetet
mot tuberkulosen skall kunna drifvas med framgång».

År 1904 upptog svenska läkaresällskapet åter tuberkulosfrågan till diskussion,
och behandlades den därvid synnerligen ingående. Sällskapet beslöt 1905 med
anledning häraf att såsom sin åsikt uttala, »att de för vårt land viktigaste åtgärderna
för bekämpande af tuberkulosen för närvarande äro:

1. Införande af undervisning i allmän hälsovård i de allmänna läroverken
och folkskolorna samt i de enskilda goss- och flickskolorna och att därvid särskild
hänsyn tages till lämpliga delar af tuberkulosläran;

2. Uppförande af vårdanstalter för tuberkulösa i långt större utsträckning
än hittills ägt rum samt beviljande af statsunderstöd till dessa.»

Däremot kunde man icke ena sig om ett uttalande för anmälningsskyldighet,
som föreslagits af den tillsatta kommittén.

Äfven vid den 5 :te nordiska kongressen för invärtes medicin i Stockholm
1904 var tuberkulosfrågan uppsatt som ämne för diskussion. Denna rörde sig
hufvudsakligen om tvenne frågor, nämligen anmälningsplikten och tuberkulossjukhusen,
Indika båda man svntes anse behöfliga, ehuru intet gemensamt uttalandegjordes.

Det i2:te allmänna svenska läkarmötet år 1905 uttalade som sin åsikt,
»att i vårt land för närvarande finnes ett oafvisligt och trängande behof af ökadt
tillfälle- till sjukhusvård för lungsiktiga och att ett afhjälpande af detta behof ej
kan väntas komma till stånd annorledes, än genom samarbete mellan statsmakterna,
landsting och kommuner, samt anser, att initiativ till åvägabringande af dessa samarbeten
böra utgå från regeringen.»

Då tuberkulosfrågan sålunda i flera år hade lifligt dryftats i läkarkretsar,
ansågs tiden mogen för att intressera en större allmänhet för denna viktiga fråga.
På initiativ af allmänna svenska läkarföreningens styrelse, bildades i februari år
1904 under protektorat af H. K. H. Kronprins Gustaf svenska nationalföreningen
mot tuberkulos med uppgift »att med alla till buds stående medel verka för be -

kämpande af tuberkulosen som folksjukdom i vårt land». »Så småningom har det
blifvit klart för oss svenska läkare liksom för våra kolleger i många andra länder,
att ensamma kunna vi icke utföra striden mot tuberkulosen med något hopp om
slutlig seger», vttrades i hälsningstalet vid det konstituerande mötet.

Nationalföreningen har sedan denna tid varit lifligt verksam och arbetat
hufvudsakligen i tre riktningar, nämligen för upplysningsarbete, för upprättande af
vårdanstalter för lungsiktiga i alla stadier samt för skyddande af barnen mot tuberkulossmitta
i hemmet.

Under loppet af åren 1904 och 1905 höllos sålunda på dess initiativ 525 föredrag öfver
tuberkulosen, Indika sammanlagdt åhördes af omkring 95,000 personer. Vidare trycktes under dessa
år 4 populära ströskrifter, hvilka spriddes i upplagor på 15 — 20,000 exemplar till föreningens medlemmar,
folkbibliotek etc. Från början af år 1906 utgifves en kvartalsskrift öfver tuberkulosen. En
pristäflan utlystes för författare till en populär skrift öfver ämnet: “Huru skall lungsotens spridning
inom hemmet förhindras"; doktor v. Posts med första pris belönade skrift trycktes i kvartalsskriften.
I år har i Stockholm öppnats en tuberkulosutställning i föreningens för arbetarskydd lokal. Slutligen
har genom föreningens initiativ tillfälle beredts 6 läkare årligen att under 2 månader idka studier vid
jubileumsfondens sanatorier.

Agitationen för upprättande af vårdanstalter för lungsiktiga har bedrifvits genom nämnda
föredrag och skrifter. Vidare har föreningen genom en kommitté låtit uppgöra förslag till ritningar
och program för enklare vårdanstalter för tuberkulösa, hvilket arbete under året afslutats. En annan
kommitté har gjort en utredning af tuberkulosens förekomst i armén och flottan. Till det första länstuberkuloshemmet,
Vattholma, gafs ett anslag af 7,000 samt ett lån å 5,000 kronor.

Sedan föreningens styrelse genom ett cirkulär till länskommittéerna förvissat sig om, att en
■utbredd opinion fanns för att staten skulle lämna bidrag till vårdanstalter för lungsiktiga, ingick den
till Kungl. Maj:t med underdånig framställning om tillsättande af en kommitté för utredning af frågan
-och ställde ett belopp af 10,000 kronor till Kungl. Maj:ts förfogande. Kungl. Maj:t behjärtade föreningens
hemställan och tillsatte den 20 oktober 1905 den kommitté, genom hvars försorg denna
.redogörelse utarbetas.

Nationalföreningen har slutligen ägnat mycket arbete åt att söka motarbeta tuberkulosens
.spridning inom familjen, särskild! till barnen. Den har sökt visa, att detta kan ske genom att införa
en rationell och effektiv hygien i familjens dagliga lif. För detta ändamål har i Stockholm arrenderats
ett boningshus och lägenheterna därstädes uthyrts till lungsiktiga arbetarfamiljer med friska barn.
Särskild uppmärksamhet har där ägnats åt att isolera de sjukas sofplatser från barnens, för hvilket
ändamål i vissa fall enklare järnsängar tillhandahållits. Hyresgästerna hafva stått under läkartillsyn.
Man söker . såvidt möjligt följa barnens öden, äfven sedan familjen aflyttat från huset. Det maste
.naturligtvis gå flera år, innan resultatet af denna verksamhet kan bedömas.

Ett socialhygieniskt försök af ännu större räckvidd har nationalföreningen i mars 1906 satt i
gång i Antnäs och 3 andra byar i Neder-Luleå socken af Norrbottens län. Sedan det genom förberedande
undersökningar visat sig, att lungsoten här var mycket utbredd, stationerades i Antnäs en
läkare och 2 sjuksköterskor. Ett hus inköptes, som ombyggdes för att tjänstgöra dels som sjukstuga
för svårare fall af lungsot, dels i en annan afdelning som hem för friska barn från lungsiktiga familjer,
dels till läkarbostad. Ligghallar skola inrättas med platser för 15 patienter.

I första rummet har dock verksamheten riktats på hemmen. Här som annorstädes på Norrbottens
landsbygd bor familjen, äfven om flera rum finnas, i köket, där ventilationen på senare tiden
.blifvit mindre god genom att de stora öppna spisarna ersatts med järnspisar. Fönstren äro vintertid

igenspikade. Mera betänkligt är emellertid, att folket gärna sofvel- i en s. k. lucksäng, ett vanligt skåp
med dörrluckor å framväggen och ofta inrättadt med sofplatser i 2 våningar. Man arbetar på att få bort
dessa sängskåp, att minska trångboddheten genom att äfven andra tillgängliga rum användas och den
lungsiktige får eget sofrum, att igångsätta enkla badinrättningar, finska badstugor, att genom inrättande
af ett skolkök fa bättre kosthåll för befolkningen m. m. De fattiga sjuka understödjas äfven vid
behof med ved och annat.

En föreställning om hur utbredd lungsoten är i dessa trakter får man genom den nyligen af
därvarande läkare anställda undersökningen, som utvisade, att af 210 vuxna personer i Antnäs 41
ledo af lungsot, hvarjämte hos ytterligare 23 antagligen fanns denna sjukdom. Meningen är nu att
inom förut nämnda område söka hämma tuberkulosen, och detta utan att i större utsträckning använda
anstalts vård. Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund har för bestridande af kostnaderna för alla
dessa anordningar ställt till nationalföreningens förfogande ett årligt belopp af 12,000 kronor under 8 år.

I många fall kan den lungsiktige af en eller annan anledning icke förflyttas till en vårdanstalt.
Det kan då stundom vara fördelaktigt att förflytta de barn, som förblifvit friska, till andra hem, där
de icke äro utsatta för smitta. Föreningens styrelse uppgjorde därför planen för en sådan verksamhet,
som sedermera kommit till stånd i Stockholms stad och i 9 län. I planen ingår, att endast barn,
hvilkas föräldrar därom uttryckligen anhållit och som vid läkarundersökning befunnits vara fullt
friska, få omhändertagas, att fosterhemmen liksom i dem vårdade barn skola emellanåt inspekteras af
läkare m. m. Nationalföreningen har för ändamålet anslagit 50,000 kronor.

Föreningen har äfven med understöd af respektive 2,000, 3,000 och 1,000 kronor bidragit till
upprättande af de första dispensärerna i landet, i Upsala, Örebro och Sundsvall.

Föreningens styrelse har vändt sig till den hufvudsakligen af läkare och teknici bestående
Stockholms hälsovårdsförening med framställning, att denna ville till behandling upptaga frågan om
sättet att förhindra tuberkulosens spridning i fabriker och verkstäder. Hälsovårdsföreningen har äfven
tillmötesgått denna anhållan.

Till det vetenskapliga arbetet i tuberkulosfrågan har nationalföreningen bidragit genom att
anslå 2,500 kronor till den på franska utgifna publikation, som ägnades åt tuberkuloskongressen i
Paris af den svenska kommittén för beredande af Sveriges deltagande däri. År 1905 uppdrog föreningen
åt professor C. Sundberg att i Neapel studera en särskild bakterie, som jämte tuberkelbacillen
skulle vara verksam vid lungsot. För arbetet till tuberkulosens bekämpande i Sverige redogöres,.
utom i nyssnämnda publikation, i ett tuberkuloskonferensen i Haag 1906 af nationalföreningen tillägnadt
arbete på franska språket.

Det är tydligt, att föreningen för utöfvande af denna vidtomfattande verksamhet behöft tillgång
till rätt mycket penningmedel. Dessa hafva insamlats genom årsafgifter, uppgående för år 1904
till i rundt tal 17,000 och för 1905 till 25,000 kronor, vidare genom afgifter af ständiga medlemmar,.

44.000 kronor, gåfvor 78,000 samt såsom en väsentlig post inkomsten af försäljning af välgörenhetsmärken,
uppgående till 128,000 kronor. Inalles hafva inkomsterna nyssnämnda båda år utgjort

307.000 kronor.

Föreningens medlemsantal uppgick vid årsmötet 1906 till 11,075, hvarjämte i 6 län hade
bildats underafdelningar; om dessas medlemmar medräknas, utgjorde hela antalet 18,436. I Älfsborgs
län finnes en fristående förening. I de öfriga länen verka länskommittéer för föreningens ändamål;,
sådana finnas dock ännu icke i Jönköpings och Värmlands län.

Jag har här något mera utförligt redogjort för nationalföreningens verksamhet, då denna i
många hänseenden beträdt nya vägar för tuberkuloskampen i Sverige och då en stor del af hvad som
under de sista åren uträttats eller planerats i detta hänseende påverkats eller igångsatts af föreningen..

Det liflig.! intresse, som från läkarnas sida ägnats tuberkulosen, kunde icke
undgå att snart nog sprida sig i allt vidare kretsar till den stora allmänheten.
Redan den framgång, som nationalföreningen haft under sina första verksamhetsår,
och den hastiga tillväxten af medlemmarnas antal visar, att det svenska folket fått
ögonen öppna för de stora faror, som hota från tuberkulosen såsom folksjukdom,
och för det trängande behofvet af att på ett verksamt sätt bekämpa densamma.
Äfven i tidningar och tidskrifter har ägnats tuberkulosen en liflig uppmärksamhet,
och striden mot densamma har i dem mött stor sympati. Men icke minst hafva
de offentliga myndigheterna under de senare åren börjat visa sitt intresse för saken.

Det första stora steget till tuberkulosens verksamma bekämpande togs år
1897. Den 6 oktober detta år tillkännagaf Hans Maj:t Konungen, »att, sedan ett
belopp af 2,200,000 kronor öfver hela landet blifvit insamladt och ställts till
Hans Maj:t Konungens förfogande för att användas till det allmännyttiga ändamål,
Hans Maj:t funne för godt bestämma, Hans Maj:t täcktes anslå beloppet till ett
kraftigt bekämpande af tuberkelsjukdomen och i sådant syfte nu ville utse kommitterade
med uppdrag att verkställa all den till frågans bedömande erforderliga utredning
samt att till Hans Maj:t inkomma med fullständiga förslag i ämnet».

Utredningen skulle .inskränkas till »lämpligaste sättet för anläggande af slutna
sanatorier för obemedlade lungsotspatienter (folksanatorier) i det stadium af sjukdomen,
att patienterna kunna anses botliga eller åtminstone i sådan grad förbätterliga, att
de genom en sanatoriekur kunna åter blifva arbetsdugliga». De borde blifva »verkliga
mönsteranstalter, ej blott i ändamålsenlighet, utan, om möjligt, äfven i relativ
prisbillighet, så att de må mana till anläggning af flera likartade anstalter på större
kommuners, sjukkassors eller enskilda föreningars bekostnad».

Den under Hennes Maj:t Drottningens hederspresidium tillsatta kommittéen
påpekade, att de insamlade medlen skulle räcka till blott 2 sanatorier, som skulle
uppföras för en sammanlagd kostnad af 900,000 kronor, hvar jämte föreslogs, att
till underhållsfond för dessa skulle afsättas 1,200,000 kronor samt att för eu
framtida sanatorieanläggning borde reserveras de 200,000 kronor, som sedan, inräknadt
räntor, torde återstå af jubileumsfonden. De två sanatorierna föreslogos
skola förläggas, det ena i kronoparken Hålahult, det andra i Oxböleskogen vid
Bispgården, hvilket sedermera ändrades till Osteråsplatån.

I lika lydande motioner af 5 medlemmar af riksdagens första och 44 åt
dess andra kammare föreslogs samma år, att riksdagen måtte för åstadkommande
af ett tredje sanatorium i södra delen af landet på extra stat bevilja 850,000
kronor, hvilket också blef riksdagens beslut. Dessutom ställdes till förfogande
platser för anläggning af de tre sanatorierna samt virke till byggnadstimmer för
desamma. Samma år fastställde Konungen ritningar för sanatorierna i Hålahult och
Österåsen samt anvisade mark för det tredje i kronoparken Hessleby.

Jubileums fondens sanatorier.

Sanatoriet i Hålahult invigdes den 13 juli 1900, Österås den 2 augusti
1901 och Hessleby den 28 september samma år.

Kostnaderna för uppförande och utrustning hade från början beräknats till

450.000 kronor för hvardera sanatoriet, sedermera för alla tre med utrustning till

1.590.000 kronor. Emellertid fann öfverstyrelsen för jubileifonden år 1902 denna
summa vara för lågt beräknad, då anläggningskostnaderna befunnits uppgå till kronor
1,998,356,53 och inventarierna då voro bokförda till 1 57,457,66 eller sammanlagdt
i rundt tal till 2,156,000 kronor, således 718,600 kronor för hvardera. Vidare
befanns dagkostnaden för patient betydligt öfverskrida den beräknade, beroende på
drygare arbetskostnader, större erforderlig personal och högre utspisningskostnader.
Därför måste ej obetydligt tagas af kapitalet, då endast 1902 års vinst- och förlustkonto
utvisade en minskning för jubileifonden af nära 142,000 kronor. Öfverstyrelsen
föreslog därför såsom enda utvägen ur dessa ekonomiska svårigheter
anordnande af ett penninglotteri till sanatoriernas förmån.

Sedan emellertid ett antal enskilda personer täckt den vid 1903 års slut
uppkomna bristen å 200,000 kronor, anslog 1904 års riksdag, under villkor, att
sådant lotteri ej anordnades, en summa af 400,000 kronor, hvaraf hälften skulle
få disponeras redan år 1904. Äfven åren 1905 och 1906 beviljade riksdagen

200.000 kronor till samma ändamål. En motion i andra kammaren år 1903
om anslag för åstadkommande af ytterligare ett sanatorium vann emellertid icke
riksdagens gillande.

De 3 jubileisanatorierna erbjuda för närvarande hvardera 112 platser, hvarjämte
vid Hålahult och Hessleby sommartid kunna ytterligare vårdas 12 patienter.
Det stora antalet ansökningar till dessa visa, hvilket stort förtroende desamma åtnjuta,
men medföra också den stora olägenheten, att väntetiden blifvit oskäligt lång.

Antal ansökningar till inträde och antal intagna patienter å jubileisanatorierna:

År	Ingångna ansökningar Summa från stad , , I landsbygd	Beviljade ansökningar	Intagna patienter
I 900	6 42			315	168
IgOI	in 9 i	—		6 12	544
190 2	1,79 3	—	—	i,245	839
ce~\ O GV	1,604	849	7 55	1,222	926
1904	1,771	876	CO vo	I,34I	950
1905	1,828	929	899	i,39i	933

Antalet beviljade ansökningar har de tre sista åren hållit sig vid 76 proc.
af de ingångna, men var förut vida lägre. De inträdessökande fördela sig under
åren 1903—1905 på följande sätt å olika kön och betalningsklasser. 1 samma
tabell angifves väntetiden.

Antal inträ des sökande och väntetid i olika betalningsklasser vid jubileisanatorierna.

		Antal inträdessökande	Medelväntetid i dagar.
Betalningsklass
		1903	1904	1905	1903	1904	1905
kronor 3:50	män	69	CO	78	17	29	48
„ 2: 50	??	177	177	19 3	51	65	69
„ 1:25	55	376	Oj CO vo	381	145	171	194
„ 0: 50		260	301	CO i *“■ I ro \|	217	19 3	205
Summa		882	954	970
trs ro O 5 _ 0	kvinnor	46	65	7 5	2 2	17	28
„ 2: 50	33	146	184	182	3 2	28	46
» 1: 2 5	3?	286	3 °7	5 0 1	75	87	129
„ 0: 50	3 3	244	26 1	OJ O O	137	108	159
Summa	33	722	817	CO C/l CO

För att endast få till behandling fall, som äro lämpliga för sanatoriebehandling,
har man här liksom annorstädes vid beviljande af ansökningarna sökt få in endast
patienter i första stadiet. I själfva verket har det dock blifvit till största delen
mera framskridna fall, som vårdats å sanatorierna, hvilket väl hufvudsakligen torde
få tillskrifvas den långa väntetiden. Detta framgår af följande tablå, som äfven
visar, att de framskridna fallen, i tredje stadiet, minskat i antal på senare år, då
man börjat begära förnyadt läkarbetyg, och då läkarna mera fått sin uppmärksamhet
riktad på vikten, att lungsotsfallen komma tidigt till behandling.

stad. 1 stad. II stad. III
1900......................................... 20 % 27 % 5 3 %

1901 ......................................... 25 „ 21 „ 54 ,,

1902 ....................................... 24 „ 27 ,, 49 ”

1903 ....................................... 31 » 3 5 » 34 »

1904 ........................................ 41 „ 29 ,, 30 ,,

1905 ........................................ 40 „ 30 ,, 30 „

Kurtiden hade från början beräknats till tre månader, men den blef snart
väsentligt högre, såsom framgår af följande siffror, som angifva densamma i dagar:

Kurtid vid jubileisanatorierna.

	1901	1902	1903	1904	1905
Hakbult..........................	1 14	09	134	133	125
Österås .........	6 8	5 17	13 9	156	14 1
Hessleby..........................	—		123	121	127
Medeltal	—	—	132	1 37	131

Dessutom hafva ett stort antal patienter upptagits till förnyad behandling,
sålunda 1905 206 för andra, 49 för tredje, 16 för fjärde, 4 för femte och 1

för sjätte gången, detta af 933 under året intagna patienter.

Behandlingens resultat vid jubileisanatorierna.

	Summa utskrifva	A.	AB.	B	c.	D.	E.	A + AB + C. 7"
1900	''T -t / y	9	7	45	4	I 2	2	7 5,3
1901	352	I I	32	180	47	71	I I	6 3,4
1902	832	36	88	454	183	)2	19	69,5
1903	879	I 0	104	54°	164	50	11	74,5
1904	911	18	1 6 1	566	r 2 1	36	9	8 1,8
1905	909	9	132	590	136	36	6	80,4
Summa	3956	87	5 24	2,37)	é) )	2)7	5 8	—
Procent	IOO?o	2,2	ö,2	6 0,0	I 6,6	6,5	1,5	7 5 >5

Här betecknar A fall, som vid utskrifning»! visat inga subjektiva sjukdomstecken
och af objektiva symtom blott ett orent andningsljud och någon dämpning
af perkussions.tonen, inga rassel. AB fall med liknande objektiva symtom samt
ringa subjektiva sjukdomstecken. Till B räknas alla öfriga förbättrade fall, till C
oförbättrade, till D försämrade och E aflidna. Om man frånser de små och därför
mera på tillfälligheter beroende siffrorna för första året, har en ej obetydlig förbättring
inträdt i afseende på de senare årens resultat. Om väntetiden bortfölle
eller blefve väsentligt kortare, skulle nog ännu mycket bättre resultat kunnat erhållas.

Uppgifter hafva år 1905 uppsamlats angående 1,065 under åren 1900 —1902
behandlade" patienter. Rörande dessas hälsotillstånd, som kanske bäst bedömes af
deras arbetsförmåga, har följande inhämtats, hvarvid patienterna delas i 3 afdelningar
efter det olika stadium, deras sjukdom vid intagande å sanatoriet utvisade.

	I.	II.	III.	Summa
Full arbetsduglighet ............	......................... 197	123	87	4°7
Nedsatt eller ingen ............	.......................... 37	6 1	7 3	1 71
Aflidna .................................	........................ 34	88	365	487
	Summa 268	272	525	1,065.

Häraf framgår betydelsen af att patienterna så tidigt som möjligt komma
under behandling. Af patienterna i första stadiet voro ännu efter 3 år 74 proc.
fullt arbetsdugliga, af de i andra 45 och af de i tredje stadiet blott 17 procent.

Anläggningskostnaderna för de 5 sanatorierna utgjorde enligt 1905 årsbokslut
i runda tal:

Hålahult...........	646,900 per säng 5,600 kronor med inventarier 6,100 kronor
Österås ...........	77 3,000 ,, ,, 6,700	? 5	7> 3 00
Hessleby ........	601,700 „ „ 5,200 „ „		5,700
Antalet sängar har då vid Österås beräknats till 115.	till 112,	vid de två andra
Utgifterna	för patient och dag uppgingo till kronor:
	1902 1903 1904	1 905	1902 —1905
Hålahult ............	2:23 2:51 2:76	2: 38	2: 47
Österås .............	........ 3:49 3:76 3: 31	3 • °7	3:41
Hesslebv............	........ 3:20 2: 44 2:36	2: 30	2: 58
Medeltal 2:97 2:90 2:81	2: 58	2: 82
Utgifterna sanatorierna 82	för kosthållet har de tre sista åren öre samt på Österås kronor 1: 14.	utgjort för	de båda sydliga
Angående	beskrifningen å sanatorierna får jag 1	länvisa till	Meddelanden om

Konung Oscar II:s jubileumsfond för åren 1900—1902.

År 1903 beslöt riksdagen en skrifvelse till Kungl. Maj:t med begäran om
utredning angående statsanslag för medellösa lupuspatienters behandling enligt den
s. k. ljusmetoden. Det framhölls i skrifvelsen, att de dyrbara anordningarna för
dessa patienters behandling torde lägga hinder i vägen för beredande åt dem af
lämplig vård å sjukhusen i deras hemorter.

Följande år beviljades på proposition af Kungl. Maj:t 7,000 kronor för behandling
af medellösa, med lupus vulgaris behäftade personer från landsorten, under
villkor, att genom bidrag från vederbörande landsting, kommun eller annorledes
bestredes det belopp, som erfordrades för patientens resa och hans underhåll under

Öfriga
tuberkulosfrågor
i
riksdagen.

behandlingstiden. Öfverenskommelse träffades dels med St. Görans ljusinstitut i
Stockholm, dels med Finsens ljusinstitut i Köpenhamn angående betalningsvillkoren
m. in. Enahanda anslag gafs af 1905 och 1906 års riksdagar.

Under år 1905, det första året, då statsunderstöd lämnats till behandling af
lupussjuka, behandlades 6 3 patienter på statens bekostnad, däraf 55 vid sjukhuset St.
Göran i Stockholm och 8 på Finsens ljusinstitut i Köpenhamn. Af dessa hade
i september 1906 45 afslutat behandlingen och syntes läkta. Kostnaderna hade
dittills uppgått till 282 kronor för patient.

De sökandes antal har visat sig betydligt högre än som beräknats. För år
1906 har Kungl. Maj:t anvisat 5,000 kronor till täckande af bristen, för 1907 begär
medicinalstyrelsen ytterligare 7,000 och för 1908 anhålles om inalles 14,000 kronor.

År 1898 motionerades i andra kammaren om skrifvelse till Kungl. Maj:t
angående utredning om förbud mot försäljning å auktion eller spridning af kläder,,
möbler m. m. efter personer, som aflidit af lungsot, förr än fullständig desinfektion
ägt rum. Motionen föll, men väcktes åter i liknande syfte följande år, då andra
kammaren beslöt en sådan skrifvelse, medan första kammaren med en rösts öfvervikt
beslöt att icke biträda medkammarens beslut. 1901 återupptogs saken af
en annan ledamot af andra kammaren, hvilken senare äfven då för sin del beslöt
en skrifvelse, hvilket dock icke vann första kammarens godkännande, sedan dess
andra tillfälliga utskott upplyst, att vederbörande departementchef redan vidtagit
åtgärder för vinnande af den utaf andra kammaren åsyftade utredning.

2 år förut hade nämligen ecklesiastikministern anmodat medicinalstyrelsen att
afgifva yttrande i detta ämne. I skrifvelse af den 11 augusti 1899 föreslog styrelsen
bland annat, att den jämlikt § 20 i epidemistadgan af den 19 mars 1875 samtliga
läkare åliggande skyldighet att hos hälsovårdsnämnd anmäla hvarje fall af vissa
smittosamma sjukdomar äfven skulle gälla i fråga om lungsot, så snart den sjuke
aflidit, flyttat från en bostad till en annan eller intagits å sjukvårdsinrättning. Där
hälsovårdsnämnd ej finnes, skulle kommunalnämndens ordförande af läkaren underrättas
om fallet och meddelas anvisning om behöflig rening eller desinfektion.

Sedan åtskilliga andra myndigheter hörts och varit af ganska olika meningar
om förslaget, framlades proposition till lag om lungsot för 1904 års riksdag. Chefen
för civildepartementet ansåg sig icke kunna förorda anmälning af hvarje sjukdomsfall
af lungsot, då därmed följer ett visst öfvervakande af de sjuka; af samma skäl afstyrktes
anmälning vid flyttning, som skulle medföra svåra olägenheter för dessa.
Läkares anmälningsskyldighet begränsades därför till dödsfall i lungsot, och skulle
efter dessa verkställas rening eller desinfektion. Förslaget antogs af riksdagen med
ett mindre väsentligt tillägg och fastställdes af Kungl. Maj:t den 13 maj 1904.

Vid detta års riksdag väcktes i andra kammaren 2 motioner, den ena om
skrifvelse till Kungl. Maj:t med begäran om utredning, hvilka ytterligare åtgärder
från samhällets sida böra vidtagas för bekämpande åt tuberkulosen, den andra rörande

förbud för försäljning af aflidna lungsiktigas tillhörigheter, innan desinfektion ägt
ruin. Motionerna afstyrktes af vederbörande utskott och afslogos af kammaren.

År 1905 väcktes motioner i båda kamrarna om en skrifvelse till Kungl.
Maj it med begäran om fullständig utredning angående de åtgärder, som lämpligen
kunna för hämmande af tuberkulossjukdomens utbredning vidtagas. Vederbörande
utskott i kamrarna afgåfvo likalydande yttranden, hvari påpekas vanskligheten af eu
lagstiftning mot tuberkulos, då man ännu vet så litet med säkerhet om denna
sjukdom. Däremot anses inrättande af sjukhus eller sjukstugor för lungsiktiga vara
ett af de första villkoren för en framgångsrik strid mot tuberkulosen. Ett »kraftigt
ingripande från statens eller statsinstitutioners sida i eu sak, hvilken, liksom när
det gäller sjukvård öfver hufvud taget, plägar anses uteslutande tillhöra kommunerna
eller den enskilda välgörenheten, torde finna sin förklaring i den omständigheten,
att statsintresset bjuder, att dessa skyddsåtgärder mot sjukdomens vidare utbredning
blifva genomförda någorlunda likformigt öfver hela landet, på det att icke försumlighet
å vissa orter må äfventyra de resultat, Indika man å andra lyckats tillkämpa
sig. Utskottet vill vidare erinra därom, att det i denna fråga icke enbart är de
filantropiska synpunkterna, som böra komma i betraktande, utan att det därjämte
gäller att aflägsna en nationalekonomisk tara, af hvilken samhället allvarligt hotas.
Det förhållandet, att tuberkulosen just i människans kraftigaste ålder skördar sina
bestå offer, är hvad som, praktiskt taget, gifver denna sjukdom dess stora betydelse.»

Af utskotten tillstyrktes en skrifvelse om utredning »angående de åtgärder,
som till hämmande af tuberkulossjukdomens utbredning kunna lämpligen vidtagas,
närmast genom beredande åt erforderlig sjukhusvård åt de tuberkulossjuka». Utskottens
förslag antogs af andra kammaren utan votering, men förkastades i törsta
kammaren med 44 röster mot 40. Vid samma riksdag förföll äfven en motion
om tillverkning och försäljning genom kungl. poststyrelsens försorg af s. k. välgörenhetsfrimärken
till förmån för nationalföreningen.

Vid 1897 —1906 års riksdagar har sammanlagdt beviljats 565,000 kronor
till tuberkulinundersökningar af nötkreatur, hvarjämte anvisats medel till belöningar
för bemödanden till förekommande och hämmande af tuberkulosen hos dessa.

Vidare ma erinras, att vid de tre sista riksdagarna motioner väckts om
undervisning 1 hälsolära vid rikets offentliga skolor och att en skiifvelse till Kungl.
Maj:t angående vidtagande af åtgärder för att denna undervisning måtte blifva bättre
tillgodosedd beslöts vid 1906 års riksdag.

Af en viss betydelse för tuberkulosfrågan är äfven riksdagens beslut år 1904,
att 10 millioner kronor finge för åren 1905 — 1909 disponeras för lån till egna
hem på landsbygden, äfven till bostadslägenheter. Eu motion om att lån skulle
kunna beviljas till bostadslägenheter i städerna vann icke riksdagens gillande. 2
är senare godkändes ändrade bestämmelser i fråga om lånen för att underlätta tillkomsten
af egna hem i närheten af de större städerna.

År 1905 biföll andra kammaren en år 1904 fallen motion i syfte att
högst V,,, af postsparbankens medel skulle kunna utlånas till bostadsföreningar och
aktiebolag, som hafva till uteslutande uppgift att befordra den allmännyttiga byggnadsverksamheten
bland städernas arbetare och mindre bemedlade befolkning; törsta
kammaren biträdde dock icke medkammarens beslut.

frågor Ålands- 1 landstingen har tuberkulosfrågan under sista åren varit föremål för ett allt tingen.

jiiint växande intresse. Kalmar läns södra landsting har under några år anslagit
i .ooo kronor till att bestrida halfva kostnaden för lungsiktigas resor till sanatorier.
Östergötlands landsting har äfvenledes gifvit anslag till liknande ändamål. År 190,
gaf Kalmar läns båda landsting under 5 år ett årligt anslag å tillsammans 2,500
kronor för bestridande af kostnader för omhändertagande af friska barn från medellösa,
med tuberkulos behäftade familjer. Om anslag till kustsanatorier so nedan.

År 1905 anslog Alf sborgs län landsting 2,000 kronor årligen i 5 år, Gäfleborgs
landsting 2,000 kronor, Västmanlands 1,500 kronor och Stockholms landsting
200 kronor till resp. länsföreningar eller kommittéer mot tuberkulos, hvarjämte
Kopparbergs landsting 1905 och 1906 anslog 2,000 kronor till föreläsningar öfver
tuberkulos.

Tuberkulos- Frågan om särskilda tuberkulossjukhus har först på sista tiden tilldragit sig landstingens upp sjukhus.

märksamhet. År 1903 motionerades om en tuberkulospaviljong vid Ystads lasarett, hvilket dock icke
vann gillande hos Malmöhus läns landsting.

Jämtlands Sedan Jämtlands läns sparbank 1903 anslagit 10,000 kronor (1904 och 1906 tillsammans 30,000

-lans landsting, kronor) till ett sjukhem för lungsiktiga, beslöt Jämtlands läns landsting år 1903 att tillsätta en kommitté
för att utreda frågan om ett sjukhem för patienter lidande af obotlig tuberkulos, hvartill gamla
lasarettsbyggnaden skulle användas, men landstinget ej få betungas med underhåll af hemmet. Kommittén
beräknade, att byggnaden kunde rymma 48—50 patienter, byggnadens flyttning och omändring
m. m. beräknades kosta omkring 34,000, inventarier 9,000 kronor. Dagafgiften föreslogs till 1 krona
och kostnaderna med en medelbeläggning af 40 patienter till kr. 14,934: 50, alltså brist endast 334: 50.

Kostnadsberäkningarna ansagos dock med skäl af utskottet vara alldeles för låga, dagafgifterna
för höga, och troddes landstingets årliga utgifter komma att uppgå till 6—8,000 kronor. Förslaget
förkastades därför af landstinget med den förseglade sedelns hjälp, minoriteten röstade för ett större

Västerbottens
läns landsting.

anslag till den förening, som ville åtaga sig att underhålla sjukhemmet. År 1905 anslogs besparingen
af en landtbruks- och industriutställning 1905 till en fond för upprättande af ett tuberkuloshem för
länet, hvarjämte äfven för samma ändamål anvisades de medel, som kunde inflyta för försäljning af
den gamla lasarettsbyggnaden (sammanlagdt omkring 13,500 kronor.) Sedermera har bildats en länsförening
med uppgift att uppföra ett tuberkuloshem för Jämtland.

År 1904 tillsattes i Västerbottens län en landstingskommitté med ändamål att utreda frågan
om lungsiktigas isolering. Kommittén ansåg i sitt förslag till 1905 års landsting antalet lungsiktiga
i framskridet stadium vara lika med antalet årliga dödsfall, hvilket approximativt beräknades till 375.
för dessa ansågos, med afdrag för dem, som voro i sådan ekonomisk ställning, att de själfva kunna
skaffa sig nödig vård, och med antagande af ‘/a års vård för hvarje patient, 150 sängar vara behöfliga.
Fullständigt kostnadsförslag uppgjordes dock blott för en anstalt med 50 sängar, hvartill det gamla
lasarettet skulle användas, då den nya lasarettsbyggnaden 1907 togs i bruk. Den skulle vara en
kombinerad försörjnings-, isolerings- och sjukvårdsanstalt för lungsiktiga inom länet. Ändringar i
byggnaderna samt i uppvärmnings- och upplysningssystemet beräknades kosta 25,000 kronor, utrust -

ningspersedlar 14,000. De årliga utgifterna beräknades till 30,300 eller omkring kronor 1: 70 pr dag
däraf utspisning 70 öre. Landstingets årliga kostnader beräknades till 16,800 kronor. Alternativt
föreslogs dock underhandlingar om inköp af staten tillhöriga byggnader på Vännäs lägerplats, där
plats skulle kunna beredas såväl för en större anstalt för lungsiktiga som för eu sinnesslöanstalt.
Det sistnämnda alternativet tillstyrktes af utskottet, men frågan i sin helhet föll i landstinget, efter
bland annat en liflig protest från en landstingsman från Vännäs mot att en lungsotsanstalt skulle
förläggas till denna plats. Frågan återkom till 1906 års landsting, då utskottet föreslog ytterligare
utredning dels om förvärfvande af Vännäs läger med därå befintliga byggnader, dels om mindre vårdanstalter
i kommunerna. I landstinget förkastades dock den första frågan med 20 röster mot 17, den
andra med den förseglade sedelns tillhjälp.

Värmlands läns landsting tillsatte år 1904 en kommitté för att till nästa landsting afgifva
förslag till åtgärder för beredande af vård åt lungsiktiga inom länet. Kommittén ansåg platser böra
beräknas för 500 patienter eller med ett hälft års vård för hvarje 250 sängar, hvilket med en byggnadskostnad
af 2,000 kronor per säng skulle göra 500,000 kronor. Dagkostnaden ansågs blifva minst
1,50 per dag; om patienten betalade 60 öre, skulle landstingets utgift blifva 90 öre eller inalles 82,125
kronor per år utom 25,000 kronor i ränta och amortering å kapitalet. Kommittén ansåg sig blott
kunna föreslå 1 — 2 sjukhus eller, då det ena strandade på grund af motstånd från den kommun, dit
det skulle förläggas, endast ett på 50 sängar vid Arvika. Detta beräknades kosta, uppfördt af sten
samt med värmeledning, vatten- och afloppsledningar och elektriskt ljus 72,250 kronor, hvartill kom

5.000 kronor för ligghallar, desinfektionsugn och likbod samt 15,000 kronor för inventarier och utrustningspersedlar.
Arsstaten beräknades till 28,000 kronor, däraf landstingets tillskott 17,050. Sjukhuset,
som skulle hafva gemensam läkare och syssloman med sjukstugan i Arvika, ansågs böra mottaga
lungsiktiga i alla stadier. Dagkostnaden beräknades till kronor 1,53 och legosängsafgifter till 0,60.

Kommunalfullmäktige i Arvika hade beslutit att lämna fri mark och att bidraga till planering
in. m. Detta beslut öfverklagades hos konungens befallningshafvande, och vid besvärens kommunicering
förklarade sig fullmäktige icke hafva något att erinra mot att beslutet upphäfdes. Orsaken synes
hafva varit “obefogad rädsla för smittoöfverföring". Kommittén föreslog ny utredning till nästa år,
men landstinget beslöt med 33 röster mot 32, att inga åtgärder skulle vidtagas.

Vid Upsala akademiska sjukhus anordnades år 1897 en provisorisk afdelning
för bröstsjuka med 20 platser. År 1903 nybyggdes en paviljong för sådana
patienter å lasarettstomten; den inrymde till en början 32, numera 46 patienter,
och upptager hufvudsakligen lungsiktiga. Den har med utrustning kostat omkring

75.000 kronor.

Då denna paviljong visat sig alldeles otillräcklig för länets behof, beslöt länskommittén
af nationalföreningen att söka åstadkomma en ny, mindre, på landsbygden
förlagd vårdanstalt för tuberkulösa. På egendomen Vattholma inköptes en
mindre lägenhet med 2 boningshus. Nationalföreningen beviljade ett anslag af 7,000
kronor och ett lån af 5,000 kronor, hvilka summor tillhopa ansågos behöfvas för
lägenhetens inköp, inredning och aptering till vårdanstalt samt till erforderlig utrustning.
Kostnaderna uppgingo till något större belopp eller omkring 14,000 kronor.

Vårdanstalten skulle lämna plats för 14 patienter, driftkostnaderna beräknades
till 7,665 kronor eller 1,50 per dag, af hvilket 2,555 ansågs komma att inflyta i
dagafgifter efter 50 öre per dag. Konungens befallningshafvande gjorde därför
framställning till 1905 års landsting om ett anslag af högst 5,200 kronor under

Värmlands
läns landsting.

Uppsala läns
landsting.

Norrbottens
läns landsting.

Västernorrlands
läns
landsting.

Östergötlands
läns landsting.

Hallands läns
landsting.

3 år för att täcka bristen i driftkostnaderna. Landstinget beviljade anslaget, och
skulle vårdanstalten afses »för tuberkulösa sjuka från Uppsala län, hvilka voro mindre
bemedlade och icke kunde beredas lämplig vård i eget hem».

Vid 1905 års landsting tillsattes flera kommittéer för att bereda frågor
rörande vårdanstalter för tuberkulösa.

I Norrbottens län utsände den tillsatta kommittén förfrågningar till samtliga kommuner inom
länet, huruvida de, i händelse landstinget skulle bevilja anslag för en gång af 500 kronor per sjuksäng
samt ett årligt anslag under 5 år af 50 öre per underhållsdag, vore villiga att uppbygga eller eljest
anordna sjukstugor för lungsiktiga. Jakande svar ingick dock blott från en kommun, som därvid fäste
oantagliga villkor. Intresset för saken syntes vara stort, men man ville afvakta tiden tills “det blifvit
bekant, i hvilken utsträckning staten kommer att bidraga till kostnaderna".

Kommittén föreslog därför, att landstinget skulle inköpa en egendom, där flera stora åbyggnader
funnos, samt inreda dessa för 60 patienter. Utrustningen beräknades kosta 14,350 kronor, driften
37,500 eller kronor 1:71 per dag, hvaraf kronor 22,630 beräknades komma att inflyta på dagafgifter å
kronor 0:60, 1:00 och 1:50, hvadan landstingets årliga tillskott skulle utgöra 14,870 kronor. Utspisningen
beräknades kosta 1 krona. Anstalten skulle vara så inrättad, att verklig sanatorievård där
kunde meddelas. Kommitténs förslag förkastades dock af landstinget, sedan bl. a. utskottet framhållit,
att frågan om statsanslag tidigast kan förekomma vid 1908 års riksdag.

En kommitté i Kopparbergs län ansåg behofvet i länet lämpligen kunna tillgodoses därigenom,
att dels vid länslasarettet i Falun uppfördes en tuberkulospaviljong för omkring 20 sängar, dels å
landsbygden anlades ett tuberkulossjukhus för 66 sängar. Kostnaderna för dessa hade beräknats till
resp. 91,040 och 226,000 kronor, hvilka dock kommittén anser sig böra nedbringa. I enlighet med
kommitténs förslag, beslöt landstinget, att ny utredning skulle verkställas, hvartill anslogos 10,000 kronor.

Fästernorrlands landsting, som i donation erhållit ett hemman i Edsele
socken jämte 10,000 till ett hem för tuberkulösa, anslog 1906 14,000 kronor till
gårdens iordningsställande för 20 — 25 lungsiktiga patienter. Driftkostnaderna beräknades.
till 10,000 kronor men något anslag lämnades ej härtill, då hemmet
antogs icke vara i ordning före hösten 1907.

I Östergötlands län hade sommaren 1906 på den korta tiden af 2 månader
insamlats ej mindre än cirka 31,000 kronor. Den därför organiserade kommittén
föreslog, att landstinget skulle för 10,000 kronor inköpa en byggnad å Stratomta
ägor i Törnevalla socken och för 16,000 kronor omändra denna till ett tuberkulossjukhus
för 30 patienter; i detta pris skulle äfven ingå uppförande af en ligghall,
vattenledning, inredning och inventarier, totalkostnaden således ej fullt 900 kronor
per säng. Underhållskostnaderna beräknades med full beläggning till 16,425 kronor,
således kronor 1: 50 per patient och dag, däraf o: 62 för utspisning. Afgiften skulle
för fattiga sättas till kronor o: 50 per dag. Landstinget beslöt i enlighet med
förslaget.

En år 1905 af Hallands läns landsting tillsatt kommitté, med uppdrag att till 1906 års landsting
inkomma med utredning och förslag till lungsotssjukvårdens ordnande i länet, hemställde till årets
landsting om uppskof med frågan, hvilket äfven beslöts. Ärendet borde hvila, till dess svenska

nationalföreningen mot tuberkulos verkställt utredning rörande lämpligheten af att å lägerplatsen
Skedalahed, som numera icke behöfdes för Hallands regemente, anordna en vårdanstalt för tuberkelsjuka.
Meningen lär vara att anlägga denna i stor skala, möjligen för flera län.

Bland landets städer är det helt naturligt, att Stockholm gjort mest mot
tuberkulosen, då dels dödligheten i denna sjukdom är rätt betydlig, omkring 700
dödsfall årligen i lungsot, och dels denna stad gifvetvis har mycket stora resurser
för att kunna åstadkomma behöfliga medel.

År 18 9 6 inlämnade dåvarande förste stadsläkaren, numera generaldirektören
K. Linroth ett tjänstememorial till hälsovårdsnämnden. Den plan för åtgärder mot
tuberkulosen, som han framlade, omfattade:

1) upprättande af ett lungsotssanatorium, till en början för 100 sängar;

2) byggande vid något af kommunens sjukhus af en asyl för lungsiktiga i
långt framskridet stadium af sjukdomen, också för 100 sängar;

3) anordning af desinfektion på stadens bekostnad i bostäder, där lungsiktiga
bott;

4) utgifvande och spridning af råd och anvisningar för allmänheten angående
tuberkelsjukdomen.

Följande år tillsatte hälsovårdsnämnden en kommitté för att uppgöra program
till för hufvudstaden erforderliga anstalter till tuberkulossjukvårdens ordnande. Denna
enade sig om att det borde uppföras dels ett sanatorium, dels en asyl för långt
framskridna fall, hvarjämte tillstyrktes anordnande af en isoleringspaviljong på 32
sängar vid Sabbatsbergs sjukhus. Den senare beslöts sedan af stadsfullmäktige och
öppnades år 1899. 250 — 330 asylplatser ansågos behöfliga för de till 6—800

beräknade sjuka i framskridet stadium, dessa antogos behöfva vårdas 120—150
dagar i medeltal. Det föreslogs till en början anordnande af en asylbyggnad om
108 platser. Medel härtill beviljades äfven af stadsfullmäktige, och kunde år 1902
tuberkulosasylen vid S:t Göran öppnas; den hade kostat omkring 2,000 kronor pisang,
hvartill kommer 370 kronor för inventarier. Då denna asyl snart befanns
vara för trång, anslog stadsfullmäktige 251,000 kronor till ytterligare en paviljong
å 108 platser vid S:t Görans sjukhus, hvilken nu snart torde vara färdig.

I Stockholm finnas nu följande antal platser för lungsiktiga:

å Sabbatsbergs sjukhus ................................................ 32

å sjukhuset S:t Göran ................................................. 108

å Provisoriska sjukhuset................................................... 20

å Försörjningsinrättningen.................................;............... 300

Summa 460

Emellertid har det ansetts ömkligt att befria försörjningsinrättningen från de
lungsiktiga, hvarjämte ett ganska afsevärdt antal nya platser kräfves för att fylla det

Tuberkulosfrågor
i
städerna.
Stockholm.

behof af sjukhusvård för lungsiktiga, som länge gjort sig kännbart. År 1904 tillsattes
en ny kommitté för att utreda denna fråga. Dennas förslag, hvilket hälsovårdsnämnden
upptog, gick ut på uppförande å Söderby i Salems församling af
ett sjukhus för 408 patienter i allmänt rum och 40 i enskildt eller halfenskildt
rum, hvarjämte i 2 sommarpaviljonger skulle kunna inrymmas 56 patienter. Kostnaden
för denna storartade inrättning beräknas för byggnader, elektrisk belysning,
värmeledning, vatten- och afloppsledningar, väganläggningar in. m. men utan tomt
och inventarier till 1,996,000 kronor eller öfver 4,000 kronor per säng, hvartill
kommer 200,000 å 225,000 kronor för inventarier. Driftkostnaden antogs till

336,000 kronor. Under förutsättning att tuberkulossjukvården vid försörjningsinrättningen
och provisoriska sjukhuset upphörde, skulle då Stockholm förfoga öfver
omkring 700 platser för lungsiktiga och ytterligare 56 på sommaren. Stadsfullmäktige
beslöto 1906 att bygga sjukhuset i enlighet med förslaget.

Ofvanstående framställning visar, huru behofvet af sjukplatser för lungsiktiga
under sista åren stigit i hufvudstaden. Under åren 1886 —1895 vårdades i medeltal
å stadens sjukhus 268 och å försörjningsinrättningen 267 eller sammanlagdt
5 3 5 lungsiktiga. På Sabbatsberg var behandlingstiden vid denna tid 7 5 dagar.
Under åren 1901 —1905 intogos å stadens sjukhus i medeltal 578 lungsiktiga och
å försörjningsinrättningen 1901—1903 473. Medellängden af sjukhusvistelsen å
S:t Göran var 1903 —1905 resp. 1 5 1, 163 och 173 dagar, således mer än dubbelt
så lång tid som förut på Sabbatsberg och väsentligt längre än på sanatorierna.

De här vårdade patienterna ledo (1902 —1905) till 94 % af långt framskriden
lungsot (tredje stadiet), och därför måste dödligheten blifva mycket stor.
Af 897 fall slutade 47,5 % med döden, 23,1 % utskrefvos förbättrade och återstoden
oförbättrade.

Kostnaderna för vården härstädes kunna icke uppgifvas, då afdelningen har
gemensam stat med det öfriga sjukhuset, de torde öfverskrida kronor 2: 50. Det
har förut varit svårt att erhålla en stadigvarande personal af biträden och sköterskor
men dessa svårigheter hafva nu upphört. Platserna i tuberkulospaviljongen hafva varit
mycket eftersökta, ansökningarnas antal öfverskrider betydligt antalet disponibla platser.

Kommunen bekostar dessutom vården för dem, som få inträde å jubileisanatorierna.
Sålunda hafva under de sista åren på hälsovårdsnämndens bekostnad
vårdats följande antal personer, för Indika äfven utgifterna angifvas:

	Vårdade	Utgifter kronor
1901 .............	.................i 7	8,092
1902 ...............	.............. 87	19,028
1903...............	.............. 7 3	2 U43 1
1904..............	............. 112	28,055
1905...........	............. M7	30,682

Medel till denna sjukvård har delvis tagits från en år 1897 stiftad fond,

Konung Oskar II:s och Drottning Sofias jubileifond, till hvilken stadsfullmäktige
nämnda år anslogo 200,000 kronor och 1904 en lika stor summa.

År 1901 inrättades å hälsovårdsnämndens laboratorium en bakteriologisk afdelning.
Å denna hafva under åren 1901 —1905 undersökts å tuberkelbaciller
öfver 4,000 prof upphostningar från patienter från staden samt ett 1 oo-tal urinprof.
Priset för undersökningarna är 1 krona för personer från Stockholm.

Slutligen må nämnas, att stadsfullmäktige nyligen anslagit 2 5,000 kronor till
hjälp- och understödsbyråar för lungsotssjuka. Äfven frågan om ett kustsanatorium
för skrofulösa barn har varit före. Under år 1905 har på hälsovårdsnämndens bekostnad
å kustsanatoriet vid Skelderviken vårdats 2 3 barn för '' en kostnad af
7,057 kronor.

I Göteborg vårdas de lungsiktiga dels å en särskild sjukhusbyggnad med 80 Göteborg,
sängar å fattigvårdsanstalten Gibraltar, dels å hemmet för lungsotssjuka, vidare å
Haraldsminne vid Alingsås samt å sommarsanatoriet vid Sandarne. Ur den Renströmska
donationen har nyligen erhållits 300,000 kronor för uppbyggande af ett
sjukhus för tuberkulösa, ej fattigvårdsberättigade, hvilkas afskiljande från hemmen är
af vikt. Staden har åtagit sig driften af detta sjukhus, som äfven skall förses med
en sanatorieafdelning och är afsedt att inrymma 125 patienter. Slutligen har förslag
framkastats om en tuberkulospaviljong vid Sahlgrenska sjukhuset.

Berättigade till vård å hemmet för lungsotssjuka äro fattiga sjuka från staden,

Indika icke haft fattigunderstöd. Särskild hänsyn tages därvid till trångboddhet och
smittofara i hemmen. Anstalten öppnades i slutet af år 1902 och har plats för
60 patienter. Den är inrymd i ett gammalt trähus, som förut varit användt till
konvalescenthem till stadens sjukhus och är beläget i en rätt stor trädgård i utkanten
af staden; det iordningsställdes för omkring 20,700 kronor för sitt ändamål.

Ligghallar torde.komma att anordnas. Under åren 1903 —1905 vårdades där i
medeltal 49 patienter dagligen. 216 patienter utskrefvos, af dessa 63 såsom förbättrade,
36 oförbättrade och 117 (55 %j döda. Det synes sålunda mest vara
långt framskridna fall och många af de sjuka vårdas ända till döden. Medelbehandlingstiden
för de under 1905 utskrifna och döda var 105 dagar. Kostnaderna
per patient och dag utgjorde i kronor:

inalles

utspisning

1903

1904

1905

2: 10
1: 89
1:80

o: 61

o: 58

Haralds Minne är eu vårdanstalt för fattiga lungsiktiga kvinnor i tidiga stadier
af sjukdomen. Det tillkom redan 1887 på grund af en donation och underhålles

af denna, flyttades år 1903 till Alingsås. Byggnaden innehåller 6 sjukrum, hvardera
för 2 patienter, badrum, hall, liggverandor in. in. Kostnaderna endast för
flyttning af byggnaden från Göteborg, densammas inredning och tomt uppgingo till

52,000 kronor. De 12 platserna äro ständigt upptagna, de sjuka få i allmänhet
fri vård och stanna oftast länge. Dagkostnaderna för patient uppgå till kronor
1: 67 och 1: 62 för åren 1904 —1905.

År 1903 öppnades ett sommar sanatorium vid Sandarne, 20 minuters väg från
spårvägens ändpunkt vid Göteborg. Staden lämnade fri mark, hälsovårdsnämnden
ställde till disposition 2 baracker, som användes till förvaringsrum och tillflyktsort
vid svårt väder, genom frivilliga gåfvor insamlades kontanta medel och bidrag in
natura åt filtar,'' liggstolar, böcker etc.

Första sommaren funnos 40 platser, 1904 och 1905 50. Sanatoriet var öppet resp. 60, 103
och 90 dagar. Inalles hafva 173 obemedlade patienter behandlats. De hafva i allmänhet stannat å
sanatoriet 12 timmar om dagen, den mesta tiden i hvilstolarna, och därunder erhållit 3 måltider. Kurtiden
har under de båda sista åren vanligen varit 9 till 10 veckor. De flesta patienter hafva tilltagit
ej obetydligt i vikt. Särskildt lämplig framhålles sommarsanatoriebehandlingen vara för de talrika
kroniska fallen, som under vintern gått i sina sysslor; dessa hafva genom sin sommarkur vunnit varaktig
arbetskraft.

Efterforskningar hafva 1904 och 1905 gjorts efter de föregående somrar behandlade patienterna,
och har resultatet kunnat kontrolleras för 92 sjuka efter 1 år och 39 efter 2 år.

Stadium	Ett år	efter behandlingen	Två år	efter behandlingen
behandlingsåret	arbetsföra	icke arbetsföra	döda	arbetsföra	icke arbetsföra	döda
1................	17	5		10	2	2
11..................	20	0	4	4	4	1 i
in..................	12	13	12	4	4	8
Summa	49	27	16	18	10	11

Behandlingen har blifvit mycket billig. Utspisningen har betingat ett pris af omkring 60 öre
per dag och de öfriga omkostnaderna hafva varit små, så att hvarje patient synes hafva kostat knappt
en krona om dagen.

Under året har en dispensär börjat sin verksamhet, hufvudsakligen afsedd för
tuberkulösa, som anmälts till intagning å sjukvårdsanstalt, men ännu ej hunnit där
intagas. En särskild sköterska har anställts, som skall samarbeta med de olika
församlingarnas diakonissor. Den sjuke skötes under tiden af sin läkare.

Våren 1906 öppnades ett hem, Sparfvebo, med 14 platser för friska barn
tillhörande lungsotssmittade hem. Barn från 3 års ålder vårdas där, tilldess den
sjuke intagits på anstalt. Hemmet, som är beläget i utkanten af staden, drifves
med enskilda medel.

I Malmö öppnades år 1903 ett provisoriskt sjukhus för lungsiktiga, med 26 öfriga städer,
sängar. Omkring ett 1 oo-tal lungsiktiga vårdas där årligen i medeltal cirka 3
månader, och sjukhuset är till fullo belagdt; sjuka i alla stadier emottagas. Medelkostnaden
per patient och dag uppgick 1905 till kronor 1:62.

Å försörjningsinrättningen finnas 2 rum för lungsiktiga med hvardera 6—8
platser, som dock ofta icke äro belagda. Vid stadens allmänna sjukhus är under
uppförande en afdelning om 60 sängar för kroniska sjukdomar, hufvudsakligen
tuberkulos; byggnadskostnaden för denna har beräknats till 158,000 kronor.

I Landskrona har nyligen öppnats ett sjukhem med 76 sängar, det har med
inventarier kostat 98,000 kronor. Den nedre våningen är afsedd för lungsiktiga,
och har 18 platser för sådana patienter. Ligghallar finnas för dessa. Sjukhemmet
är beläget på försörjningsinrättningens tomt och sorterar under fattigvårdsstvrelsen.

Den första dispens är i landet öppnades i februari 1905 i Uppsala, till densamma
erhölls ett understöd af Nationalföreningen å 2,000 kronor. Utgifterna för
första året utgjorde kronor 1,433:94, däri inräknadt organisationskostnaderna. 29
personer erhöllo understöd, kostnaden för hvarje patient kronor 46: 78.

Under året utdelades 4,067 liter mjölk, 361 kg. kött, 161 kg. margarin och 44 kg. ister. Fri
medicin erhölls från stadens apotek. I flera fall har äfven lämnats ved till patienterna. I 3 fall har
bostaden befunnits vara så olämplig, att ny mast anskaffas, och har därvid lämnats smärre hyresbidrag.
Under sommaren utackorderades 5 patienter på landet.

Då dispensärens läkare pröfvat en patients lämplighet för erhållande af understöd, företages
en undersökning af hans hem genom en af stadens diakonissor, hvaröfver rapport aflägges enligt
tryckt formulär. Med ledning däraf bestämmes sedan det understöd, som skall lämnas honom. Genom
täta besök i hemmen söker man öfvervaka, huruvida de sjuka följa gifna föreskrifter för att hindra
smittans spridning, hvilket är ett oeftergifligt villkor för meddelande af understöd. Hvarje patient
erhåller en tvättpåse, hvari han skall förvara sin smutsiga tvätt, som sedermera kokas. Han får äfven
en fickspottflaska och en febertermometer. Man har varit betänkt på inrättande af ett sommarsanatorium,
som möjligen torde komma till stånd 1907.

Äfven i Örebro har sedan år 1905 en dispensär varit i verksamhet. Tuberkulossjukhus
planeras.

I Norrköping lät hälsovårdsnämnden 1905 uppgöra ett förslag till ett sjukhus
för lungsiktiga i alla stadier; med 50 sängar beräknades det, utan inventarier, komma
att kosta 300,000 kronor. Under år 1906 har ett sommarsanatorium för 23
patienter varit i gång.

I Gäfle är uppgjordt förslag till ett tuberkulossjukhus på 40 sängar, som
beräknats kosta 71,700 kronor.

Nästa år skall utsändas en eller flera feriekolonier, bestående af tuberkulösa
barn. Medel härtill, troligen minst 10,000 kronor, erhållas från inkomsten af
barnens dag.

I Sundsvall utsändas äfvenledes sedan 1902 tuberkulösa barn på landet, 12
åi 1906. Detta år har äfven utsändts en fjällkoloni om 20 bröstsvaga, ej tuberkulösa
barn. En dispensär har påbörjats 1906.

I Eskilstuna, Falun och Västerås finnas sommarsanatorier, i förstnämnda stad
för 20 patienter, inrättadt 1904; ett tuberkulossjukhus för 25 sängar, kostnad
approximativt beräknad till 100,000 kronor, har föreslagits. I Falun vårdades år
1904 under 3 månader 9 patienter, kostnad inalles af kronor 1,257: 90. I Västerås
öppnades sanatoriet år 1905 och under sommaren vårdades där 12 —13 patienter
dagligen. Staden har liksom Sala beviljat 1,500 kronor till understöd och vård
åt lungsiktiga å sanatorierna. I Sala har det förra epidemisjukhuset omändrats till
eu paviljong för lungsiktiga med 7 platser. I Köping har det forna difterisjukhuset
inredts till vårdanstalt för obotligt sjuka, och upplåtes här 1—2 rum för lungsiktiga
i första stadiet; i trädgården har inrättats ett litet sommarsanatorium för
5—6 patienter. I Jönköping beviljades år 1904 för en gång ett anslag å 1,000
kronor för samma ändamål. Djursholms köping lämnar 300 kronor årligen.

I Linköping iordningställdes år 1902 en mindre byggnad vid försörjningsinrättningen
för att tjäna till tuberkulosasyl, den är afsedd för 18 — 20 patienter.
Under åren 1903 —1905 vårdades där 54 patienter, af Indika 22 afledo, behandlingstiden
i medeltal 66 dagar. Medelbeläggning endast 3 patienter. Att platserna
äro så föga eftersökta, beror troligen på att allmänheten betraktar sjukhuset såsom
fattighus, kanske äfven på den stora dödligheten. I Falun finnes en afdelning på
1 o sängar vid fattighuset.

I Södertälje, Strängnäs, Nyköping, Växjö, Borås, Vänersborg, Varberg och Skellefteå planeras
tuberkulossjukhus, i Lidköping är en kommitté tillsatt. I Vänersborg har uppgjorts förslag till en
anstalt för 12 sängar som beräknas kosta med inventarier 37,720 kronor, hvaraf 31,000 kronor anslagits
af sparbanken. Driftkostnaden beräknas till kronor 2:25 per dag, däraf 1:25 för kosten, eller med
10 platser belagda under 300 dagar 6,750 kronor. I Växjö finnes en donation å 50,000 kronor för
ändamålet.

I Jämtlands län hafva insamlats omkring 55,000 kronor till ett tuberkulossjukhus för länet, i
Got/lands län 8,000. Länskommittén i Västernorrlands liin har för inrättande af ett hem för obotligt
tuberkulösa i Medelpad erhållit 5,000 kronor jämte erforderligt område. I Blekinge län har man, delvis
med bidrag från socknarna i länet, insamlat öfver 10,000 kronor, man planerar där ett sjukhus för
40 patienter. I Gäfleborgs län har nationalförsamlingens länsafdelning framlagt ett förslag till ett
sanatorium på 15 — 20 sängar, som till en början blott skulle vara sommarsanatorium.

I Älfsborgs län planerar man upprättande af kolonier för lungsiktiga, som kunna botas eller
åtminstone betydligt förbättras. Dessa skulle bestå af dels en hufvudbyggnad, inrymmande köksafdelning,
badrum, matsal, liggveranda in. m. samt sjukrum med högst 14 sängar, dels små hus efter
egna hemtypen med 2 — 3 rum för hvardera 2 patienter. En sådan koloni skulle afses för minst 30
patienter, och beräknas då byggnadskostnaden till omkring 82,000 kronor, underhållet till 33,000 kronor,
hvaraf en tredjedel eller hälften kunde erhållas genom dagafgifter.

Trollhättan är den första och för så vidt jag vet hittills enda landskommun,
som byggt tuberkulossjukhus. År 1902 beslöts uppföra en anstalt, i första rummet

Trollhättan.

afse dd för obotligt sjuka understödstagare, men om plats funnes skulle där äfven
kunna intagas icke understödstagare och i tredje rummet patienter på tidigare stadium
af sjukdomen. Det enkelt inredda sjukhuset blef färdigt år 1904 och kostade
med inventarier 11,200 kronor. Sjukhuset administreras tillsammans med fattighuset
och hade först gemensamt kök med detta, men i slutet afår 1905 tillbyggdes
kök, som med inventarier kostade omkring 1,300 kronor. Ligghall torde snart
byggas. Inrättadt för 12 patienter har sjukhuset således inalles kostat omkring

1,000 kronor per säng. Dagkostnaderna för patient kunna icke angifvas. Hemmet
lyder under fattigvårdsstyrelsen.

Under år 1904 och 1905 vårdades där respektive 13 och 12 patienter med
5 och 1 dödsfall, underhållsdagarna voro 1,073 och 1,271, vårdtiden 2,7 och 4
månader. Hemmet var sålunda endast delvis belagdt, då det från början råkat i
misskredit till följd af de många dödsfallen; att komma dit ansågs som en dödsdom.
Man har därför år 1906 lagt an på att bereda plats hufvudsakligen för lättare fall,
och har sedan dess patientantalet ökats. På enskild väg äro insamlade 17,000
kronor till en anstalt för nyinsjuknade.

Flera industriella bolag hafva under sista åren byggt tuberkulossjukhus för
sina arbetare.

I slutet af år 1900 öppnades Hamra sanatorium, tillhörande A.-B. Separator,
för 30 patienter, hufvudsakligen afsedt för bolagets arbetare; byggnaderna hafva
kostat 90,000 kronor, inventarierna 16,200. Åren 1901 —1905 vårdades där
11 o patienter i alla stadier af sjukdomen, behandlingstid i medeltal 13 o dagar.

Bälteberga sanatorium vid Tidaholm, tillhörande tändsticksaktiebolaget Vulcan,
öppnades 1901 och är afsedt för 18 sängar. En äldre byggnad ändrades för ändamålet,
hvilket jämte inventarier kostade cirka 12,000 kronor. Bolagets arbetare
vårdas där fritt, helst mottagas lindriga fall men äfven svåra. Medelbeläggningen
har varit omkring 13 patienter. Inalles hafva 1901—1905 vårdats 132, vårdtiden
har i medeltal varit 167 dagar. Af 124 patienter, för hvilka behandlingen
afslutats, utskrefvos 44 symtomfria, 28 förbättrade, 23 oförbättrade och 15 försämrade,
medan 14 afledo. 1905 uppgick kostnaden för underhållsdag till kronor 2: 26.

Grejvinnan W. v. Hallwyls sanatorium vid Mörsil, öppnadt 1901, har 17
platser och har kostat omkring 80,000 kronor. Det har goda lokaler och en
utmärkt inredning. Arbetarna vid Ljusne-Voxne trävaruaktiebolag med deras familjer
få där fri vård. 88 patienter hafva hittills vårdats, behandlingstiden i medeltal
omkring 1/2 år. Kostnaderna för dag och patient hafva växlat mellan kronor 3: 03
och 3: 51 och utgjorde 1905 kronor 3: 11.

Sandvikens järnverk har vid Storsjön i november 1905 öppnat ett sjukhem
för tuberkulösa, Fredrikskulle, med 20 sängar. Sjukhemmet har fått en god inredning,
är försedt med ligghall och omgifvet af skog, det har kostat 65,000 kronor,
häraf 9,200 kronor för inredning. Hufvudsakligen är det afsedt för att bereda

Industriella

bolag.

2.6

vård åt långt framskridna fall af lungsot, men äfven lindriga fall emottagas där.
Bolagets arbetare få fri vård, medlemmar af deras familjer betala 50 öre per dag.
Äfven personer, som icke äro i bolagets tjänst, emottagas där, om plats finnes,
mot en dagafgift af 2 kronor. Under juni—september månader 1906 uppgingo
dagkostnaderna för patient till omkring 2: 70.

I juni 1906 öppnades ett L. M. Erikssons aktiebolag tillhörigt sanatorium
vid Mogetorp nära Hålahult; öfverläkaren på detta sanatorium besörjer sjukvården.
En villabyggnad nyinreddes fullständigt för en kostnad, som jämte inköp af egendomen
uppgick till omkring 60,000 kronor med inredning för 15 patienter. Driftkostnaden
beräknas, med afdrag för arrendet, till 14,650 kronor eller omkring
1:50 per dag. Gift arbetare eller arbeterska erhåller fri vård, de ogifta få betala
1 krona per dag.

Vidare har St. Kopparbergs bergslag under tak ett tuberkulossjukhus på 20
sängar, beläget vid Hönsarpsberget nära Domnarfvet. Bolaget har äfven byggt 6
arbetarbostäder, hvardera afsedd för 5 familjer, särdeles rymliga och inredda med
hänsyn till att de äro afsedda för familjer med någon tuberkulos medlem. År 1906
har inrättats ett sommarsanatorium med plats för 25 patienter. Grycksbo pappersbruk
har uppfört en sjukstuga för 8 lungsiktiga, den har användts under sommaren
1906, men är ännu ej inredd för vinterbehof. Grängesbergsbolaget har under uppförande
ett tuberkulossjukhus med 16 sängar, det synes blifva mycket väl inredt
och med godt läge, kostnaderna torde ej understiga 50,000 kronor.

Luossavara-Kirunavara A. B. har beslutat bygga ett tuberkulossjukhus för
16 patienter, och har plats därför nyligen inköpts i Kiruna.

Öfver sikt öfver i Sverige befintliga och beslutna vårdanstalter för obemedlade

lungsiktiga.

a) Färdiga.

Hålahult sanatorium............................................................

Österås » ...............................................................

Hessleby » ...............................................................

Sabbatsbergs sjukhus, tuberkulospaviljongen, Stockholm ...............

Sjukhuset S:t Göran, tuberkulospaviljong I » ..............

Akademiska sjukhuset, afdelningen för bröstsjuka, Uppsala............

Vattholma tuberkulossjukhus ...................................................

Hemmet för lungsiktiga, Göteborg ........................................

Provisoriska sjukhuset, Malmö ................................................

Trollhättans tuberkuloshem ...................................................

Landskrona sjukhems tuberkulosafdelning .................................

Försörjningsinrättningen, Stockholm ..........................................

Provisoriska sjukhuset » .........................................

Gibraltar tuberkulosafdelning, Göteborg ....................................

Tuberkuloshemmet vid fattighuset, Linköping..............................

» » » Falun....................................

Köpings tuberkuloshem .........................................................

Sala » .........................................................

Haralds Minne, Alingsås.........................................................

Hamra tuberkulossjukhus, Tumba ..........................................

Bälteberga » Tidaholm .............................................

v. Hallwyls » Mörsil .............. ..............................

Sandvikens » .......................................................

L. M. Erikssons » Mogetorp .............................................

Summa antal sängar

b) Beslutna eller under uppförande.

Stockholms tuberkulossjukhus vid Söderby................................

Sjukhuset S:t Göran, tuberkulospaviljong II, Stockholm ..............

Tuberkulosafdelningen vid sjukhuset, Malmö ............................

Stratomta tuberkulossjukhus ...................................................

Edsele » .........................................................

St. Kopparbergs » Domnarfvet..........................................

Grängesbergs » .........................................................

Grycksbo » ........................................................

Kiruna » ........................................................

Göteborgs » ........................................................

antal sängar

Öppnadt år	Antal sängar	i Byggnads- kostnad för säng	Driftkostnad för patient och dag
1900	115 »)	Kr. 6,100	Kr. 2: 38
1901	112	7,200	3:07
1901	115 ‘)	5,600	2: 30
1899	32	2,400	—
1902	108	2,400	--
1903	46	1,600	—
1906	14	1,000	1: 50
1903	60	350 3)	1: 80
1903	26	—	1: 63
1903	12	1,000	—
1906	18	1,300 4)	—
—	300	—	—
-	20	—	—
1906	80	700 3)	—
1902	20	—	—
—	10	—	—
—	6	—	—
—	7	—	—
1903	12	4,300 3)	1:62
1900	30	3,500	—
1901	18	700 3)	2: 60
1901	IT	4,700	3: 11
1905	20	3,300	2: 70
1906	15	4,000	1:50 2)
	1,213 462 6)	4,800 2)	2: 50 2)
	108	2,300 «)	—
	60	2,600 2)	—
	30	900 -)	1: 50 2)
	25	600 7)	—
	20	—	—
	16	—	—
	8	—	—
	16	—	—
	125	—	—
	870

*) 124 på sommaren, eljest 112. 2) Beräknad kostnad. s) Oberäknadt

naderna. 4) Efter kostnaden å hela sjukhemmet. 5) 504 på sommaren, eljest

7) Oberäknadt kostnaderna för de äldre byggnaderna och beräknad kostnad.

värdet
448,

af de äldre bygg)
Utom inventarier.

Lungsots*
behandling å
sjukhusen.

Badorter och
privata anstalter.

Kust sanatorier.

Ä sjukhusen upptogos lungsotsfallen före 1891 tillsammans med lunginflammationer,
akuta och kroniska. Under åren 1891 —1900 intogos å länslasarett, andra
sjukhus och sjukstugor i medeltal omkring 1,500 lungsotsfall årligen, under åren
1901 —1904 omkring 2,500. Däri inräknas dock tuberkuloshemmen vid St. Göran
och Sabbatsberg i Stockholm, i Linköping, Göteborg, Haralds Minne och Bälteberga.

Under tidigare år vårdades många lungsiktiga vid de svenska badorterna,
sålunda på 1860-talet i Marstrand (äfven långt framskridna fall), på 1870- och
1880-talen i Sköfde, Mösseberg och Ulricehamn. Sedermera utestängdes dock
dessa sjuka alltmera från badorterna. Då i rnidten på 1880-talet stambanan genom
Jämtland blifvit färdig, började en mängd lungsiktiga strömma dit om somrarna
och samlades främst i trakten omkring Mörsil.

År 1891 öppnades här ett privat sanatorium, öppet hela vintern, det första
i landet. Detta har numera 48 sjukrum hvardera för en patient, fördelade på 4
villor och ett större hotell, där äfven dag- och matrum in. in. finnas. Medeltal
vårdade per år är omkring 150, vårdtiden i allmänhet något under 4 månader.
Det största antalet vårdade är långt framskridna fall.

I Mörsil finnes äfven en annan privat anstalt, Didrons sjukhem, med ett
20-tal platser samt för mindre bemedlade personer hvilohemmet Fredsmil och Hagbergs
sanatorium, hvardera med 10 platser.

Saf sjö besöktes redan pa 1870-talet af talrika lungsotspatienter, sedermera
inrättades där ett mindre sanatorium, som 1902 öppnades äfven under vintern och
inrymmer i 4 villor 21 sjukrum för 28 patienter. Under byggnad är ett större
sanatorium för 64 patienter.

Vid Ahlefors nära Alingsås finnes ett privatsanatorium, nyligen utvidgadt, så
att det kan inrymma 20 patienter. Vid Rom anäs nära Tranås bygges ett sanatorium
för öfver 50 betalande patienter, vid Sundsholm i närheten af Halmstad ett för 20.
Dessutom finnas Hägra mindre sjukhem.

Af Jnistsanatorierna för skrofulösa barn är Styrso äldst. År 1890 utsändes
eu koloni af ett 2o:tal barn hit och för deras räkning förhyrdes en fiskarstuga,
likaså 1891. Redan följande år kunde dock byggas eget hus, bestående af en
större sjukhusbyggnad, en köksbyggnad och ett varmbadhus. Här hafva sedermera
under 3—4 sommarmånader vårdats i medeltal under de ro första åren 54 barn
årligen och 1900 —1906 100. De flesta barnen hafva varit från Göteborg och
större delen hafva vårdats fritt. Omkring 90 procent af dem hafva efter cirka
6 veckors vård kunnat utskrifvas friska eller betydligt förbättrade. Under senare
åren hafva där mottagits ett relativt stort antal tuberkulösa, sålunda ledo under de
5 sista åren 41 procent af tuberkulos (24 procent af ben- och ledgångstuberkulos).

Kostnaden för underhållsdag har under det sista årtiondet växlat mellan
kronor i: 03 och 1: 28, kostnaden för barn mellan kronor 43: 20 och 68: 42.

För närvarande är under uppförande en sanatoriebyggnad af sten med centraluppvärmning,
elektriskt ljus, röntgenapparat, liggverandor m. m. Den skall inrymma
70 patienter och hållas öppen hela året samt kan utan större kostnader ökas för
ännu ett 50-tal patienter. Man har tänkt sig att ett eller annat landsting skulle
lämna bidrag till vården därstädes. Hittills har anstalten underhållits helt och hållet
med privata medel.

Kronprinsessan Viktorias kustsanatorium vid Skelderviken kom till stånd genom
att år 1901 i Malmö insamlades vid en basar omkring 70,000 kronor. Denna
summa öfverlämnades till den nybildade föreningen för skrofulösa barns vård. Fn
byggnadsplan uppgjordes, enligt hvilken kustsanatoriet skulle bestå af en administrationsbyggnad,
ett maskin- och badhus samt det egentliga sjukhuset. Af dessa byggdes
det förstnämnda först och inreddes provisoriskt till sanatorium, året därpå byggdes
maskinhuset. Sanatoriet kan nu mottaga 70 patienter. Statsanslag å 200,000
kronor har begärts till sanatoriets färdigbyggande och tillstyrkts af medicinalstyrelsen
och tuberkuloskommittén. Det skulle då kunna rymma 150 patienter.

Anstalten är öppen äfven under vintern. 1905 utgjorde de sjuka till 80
procent af tuberkulösa. 5 6 operationer utfördes. Om de där behandlade har styrelsen
lämnat följande uppgifter:

Antal utskrifna

Antal vårdade \|	Inalles	Läkta eller myc-ket för-bättrade	För- bättrade	Oför-bättrade eller döda
1903 59	49	32	15	2
1904 , 137	120	79	31	10
1905 [ 167	127	in	13	3

Driftkostnaderna uppgingo 1904 och 1905 till kronor 1: 57 och 1:55 med
ett medeltal vårdade af resp. 34 och 51. Under årens lopp hafva alltflera landsting
lämnat anslag till anstalten, såsom framgår af följande tablå, där anslagen angifvas
i kronor; tilläggas bör att Stockholms stad år 1905 betalat omkring 7,000
kronor i legosängsafgifter:

3°

Lungsiktiga

fattighusen.

		1901	1902	19< i3	1904	19i )5	1906	1907
Kristianstads läns landsting	5OO	1,000	7)0	1,500	3,000	3,000	4,000
Malmöhus „	? 5		750	1,500	O C c rr\	5,5 OO	5,500	5)5oo
Hallands ,,	?5		500	750	i,5°o	2,600	2,600	2,600
Blekinge „				7 5°	U5°°	2,600	2,600	2,600
Malmö stad						O O	U5°°	3,000
Kronobergs läns	landsting						900	1,200
Jönköpings ,,	??							900
Värmlands ,,	5 5							900
	Summa	5OO	2,250	3>7 5°	7,500	15,200	16,100	20,700

Kustsanatoriet Hälsan i Bygdeå, Västerbotten, har sedan år 1900 varit öppet
2 — 3 månader hvarje år, de sista 2 åren 70 dagar, och har plats för 12 —13 barn.

Beläget vid en hafsvik, består det af en större byggnad, innehållande sofsal,
sköterskerum och kök samt en mindre med badrum och ett litet sofrum. Det
mottager endast skrofulösa barn. Underhållskostnaderna uppgingo 1905 och 1906
till resp. 65 och 70 öre per person och dag, medlen anskaffas på privat väg.

Kustsanatoriet Apelviken äges och drifves af föreningen för kustvård af skrofulösa
barn i Varberg och är öppet under månaderna maj—september. Det består
af en sofhall med 24 sängar och ett kök, som på samma gång tjänstgör som rum
för sköterska och under ruskig väderlek som matsal. Byggnadskostnader med inventarier
omkring 5,000 kronor. Dagkostnaden uppgår till 1 krona per barn, däri
ej inberäknadt ränta och amortering å byggnadskapitalet. Sanatoriet har af Hallands
läns landsting beviljats ett årligt anslag å 1,500 kronor för åren 1906 —1908.
Under åren 1904 —1906 vårdades där resp. 20, 35 och 41 barn.

Å fattighusen torde ofta lungsiktiga vårdas, ehuru det är svårt att erhålla
uppgifter därom, då de icke äro underkastade någon regelbunden inspektion af läkare.
Från första provinsialläkarna hafva i denna sak ingått följande meddelanden:

Stockholms län: Ännu förekommer det, att å fattighusen lungsiktiga vårdas bland andra, men
där utrymme finnes, afskiljas de vanligen i särskildt rum.

Uppsala län: I Uppsala vårdas å försörjningsinrättningens sjukhus äfven lungsiktiga, man
söker dock såvidt möjligt placera dem i särskilda sjukrum. I Enköping vårdas de i särskilda rum.
Från landsbygden omtalas, att platser å fattighusen ej kunna beredas för de lungsiktiga, endast ! ett
distrikt sägas sådana undantagsvis vårdas där.

Södermanlands län: Lungsiktiga vårdas i allmänhet ej å fattighusen, men nog finnas många
undantag från denna regel. På de flesta ställen är utrymmet för knappt att vårda sådana sjuka afskilda
från andra hjon.

Östergötlands län: I Linköping afskildt tuberkuloshem å 20 sängar, sorterande under fattigvårdsstyrelsen,
i Norrköping 2 rum för lungsiktiga, rymmande 23 patienter. I öfrigt ej närmare kändt.

Gottlands län: Lungsiktiga vårdas i allmänhet icke på fattighusen.

Kalmar län: Lungsiktiga vårdas i allmänhet icke i fattighus utom i Kalmar, där för dem finnes
särskild sjukafdelning, bestående af 3 rum med högst 9 platser.

Jönköpings län: I städerna vårdas de lungsiktiga fattighjonen i särskilda rum å fattighusen.
På landsbygden synas lungsiktiga mera sällan förekomma på fattighusen, som oftast ej ha några sjukrum.
Från Eksjö och Södra Unnaryds distrikt meddelas dock, att de lungsiktiga, som åtnjuta fattigunderstöd
och sakna vård i eget hem mottagas på fattighusen, där särskild! rum ej kan beredas dem.

Kronobergs lön: I allmänhet vårdas lungsiktiga icke å fattighusen, men sannolikt inhyses ett
och annat fattighjon å sådant, troligen då ej i särskilt rum.

Blekinge län: A städernas fattighus vårdas lungsiktiga fattighjon i särskildt rum, med undantag
af Sölvesborg, där detta ännu ej kunnat åstadkommas.

Kristianstads län: Å en del större fattighus finnas särskilda rum för tuberkulösa, numera torde
äfven isolering ske å de fattighus, som besökts vid de sanitära inspektionerna.

Malmöhus län: Såvidt bekant förekomma tuberkulospatienter äfven å fattighusen, någon isolering
från andra hjon torde ej ifrågakomma. I Lund kommer en lungsotsafdelning att anordnas vid den
nya försörjningsinrättningen, som blir färdig nästa år.

Hallands län: I Halmstad finnas två sjukrum om resp. 8 och 6 sängar för lungsotspatienter
å fattighuset. Eljest torde sådana icke vårdas å fattighusen.

Älfsborgs län: Lungsiktiga hjon separeras så vidt möjligt är å de af förste provinsialläkaren
besökta fattiggårdarna. Förslaget att å dessa anordna särskilda lokaler för dylika patienter har ännu
icke realiserats.

Skaraborgs län. I städerna finnas å fattighusen särskilda rum för lungsiktiga. I Skara har
nyligen en byggnad blifvit färdig vid försörjningsinrättningen, inrymmande dels en sinnessjukafdelning,
dels 3 rymliga rum åt söder för 5—6 lungsotspatienter, främst sådana, som äro i framskridet stadium
af sjukdomen och åtnjuta fattigunderstöd. I Tidaholm äro rummen i öfvervåningen af epidemisjukhusen
afsedda för att mottaga sådana patienter. På landsbygden torde nog fattiga lungsotssjuka inhysas å
fattighusen, utan att därstädes finnes särskildt rum för deras isolering från de andra hjonen.

Örebro län: I Örebro aflida årligen cirka 50 personer i lungsot, däraf i genomsnitt 8 å försörjningsanstalten,
där de vårdas tillsammans med andra sjuka, dock hafva barn och andra mottagliga
personer såvidt möjligt hållits skilda från dem. A andra större fattiggårdar, såsom i Karlskoga och
Lerbäck finnas rum för lungsiktiga. Eljest torde desamma i regel vårdas tillsammans med andra hjon.

I Västerås äro 2 rum vid fattiggårdens sjukafdelning upplåtna åt lungsotspatienter.

Värmlands län. Lungsiktiga vårdas icke ofta å fattighusen; där detta sker, har man så vidt
möjligt sökt isolera dem i särskildt rum. I Karlstad och i ett par landsdistrikt vårdas de dock tillsammans
med andra hjon. Å Gillberga fattiggård isoleras de i särskild byggnad, som äfven innehåller
rum för sinnessjuka.

Kopparbergs län. Sannolikt torde emellanåt lungsiktiga finnas å fattighusen, hvarvid isoleringen
ofta torde vara otillfredsställande, ehuru ett och annat drag af förståndig försiktighet härvidlag kan
förspörjas.

Gä/leborgs län. Lungsotssjuka vårdas å fattighusen, säkerligen ofta i samma rum som andra
hjon, i Gäfle och Söderhamn i särskilda rum. Länsföreningen mot tuberkulos har utfärdat upprop till
samtliga fattigvårdsstyrelser med uppmaning att för vård af dylika sjuka anskaffa särskilda afdelningar
eller åtminstone särskilda lägenheter. Till fattighusen hafva utdelats plakat, innehållande råd och upplysningar
angående lungsot.

Jämtlands län. A Östersunds fattiggård finnas 2 rum för lungsotspatienter, de där intagna
befinna sig vanligen i framskridet stadium af sjukdomen. Å landsbygden finnas mångenstädes inga
fattiggårdar och svårighet har emellanåt yppats att åt lungsiktigt fattighjon bereda lämplig bostad.
Där fattighus finnas, vårdas icke lungsiktiga å dessa, undantagandes i två socknar, där dock för dem
finnas särskilda rum.

Västernorrlands län. I allmänhet vårdas fattiga lungsiktiga å fattighusen, där sådana finnas.
1 Härnösand och Sundsvall finnas sjukrum för sådana patienter.

Västerbottens lätt. Fattighus äro mycket sällsynta i länet, sådana finnas blott a städerna, och
i några få landskommuner. I Umeå stads och Umeå sockens fattiggårdar samt i Nysätra fattighus
vårdas lungsiktiga skilda från andra hjon, å de andra torde sådana sjuka icke finnas. “Det vanliga
är, att de fattiga lungsiktiga, som ej äga något eget hem, utackorderas till den minst fordrande, och
är sådana sjukas vård naturligtvis mycket otillfredsställande och faran för smitta stor."

Norrbottens län. Vid af mig år 1905 å Luleå fattighus verkställd undersökning, funnos där 13
lungsiktiga, som vårdades tillsammans med andra hjon; senare har man dock sökt isolera dessa i
särskilda rum. I länet finnas å landsbygden blott få fattighus, och åtgärder för särskild vård af de
lungsiktiga hafva här icke vidtagits. I Gellivare har planerats en tuberkulosafdelning vid fattiggården.

Från Göteborgs län hafva inga uppgifter erhållits.

Lupus.
behandling

Desinfek tioner.

På landsbygden möter det svårigheter att kontrollera, huru allmänt det desinficieras efter
lungsotsdödsfall, då läkare blott undantagsvis få reda på dessa. I Kristianstads och Norrbottens län
har dock till samtliga pastorsämbeten hemställts, att de ville till vederbörande läkare anmäla dödsfall
i lungsot.

Där distriktssjuksköterskor finnas, verkställa dessa ofta desinfektionerna. Detta omtalas mera
allmänt ske i Stockholms län (särskilda desinfektörer i 20 socknar), Uppsala län (desinfektörer anställda
i 4 landsdistrikt), Kalmar län (desinfektörer i ett distrikt), Gottlands, Kronobergs, Kristianstads,
Malmöhus, Älfsborgs, Örebro, Västmanlands, Värmlands, Gäfleborgs och Norrbottens län. I
Kristianstads län hafva de desinficierat efter lungsot år 1905 i 143 fall (91 år 1904), i Värmlands län
i 119 fall (66 år 1904), i Norrbottens län i 126 fall.

Det beräknas, att i vårt land årligen 6o — 70 personer angripas af lupus;
under 10 år hafva minst 700 lupuspatienter från landsorten behandlats på sjukhusen
eller vändt sig till dessa för behandling. Troligen är dock antalet årligen
angripna större än det ofvan angifna, då erfarenheten från Danmark visar, att
dessa olyckliga blifva synliga, först då en verksam behandligsmetod blir mera bekant.
I detta land uppskattar man antalet lupösa till 2,000 på hälften så stor befolkning
som i Sverige.

Sedan Stockholms stadsfullmäktige beviljat medel till anordnande af ljusbehandling
efter Finsens metod å sjukhuset St. Göran, börjades denna på hösten 1902.
Statsanslag erhölls, som ofvan nämnts, till behandling af fattiga lupuspatienter från
landsorten. I mars 1905 hade behandlats 121 patienter, nämligen 40 från Stockholm
och 81 från annat håll. Af dessa hade 50 haft sjukdomen kortare tid än

5 år, 37 5 —10 år och 34 öfver 10 år. 74 patienter hade vid nämnda tid

afslutat behandlingen, af dessa voro 41 läkta, 22 nästan läkta och 11 betydligt

förbättrade.

Såsom ofvan omtalats, stadgades år 1904, att rening eller desinfektion
skulle verkställas efter dödsfall i lungsot. År 1905 gjordes i rikets städer 2,784
bostadsdesinfektioner för tuberkulos; på en del ställen angifves dock uttryckligen,
att däri inräknas äfven sådana, som skett efter flyttning. Redan de föregående
åren hade dock gjorts ett stort antal desinfektioner, således ej mindre än 2,401
år 1904. År 1905 verkställdes öfver 300 desinfektioner i andra samhällen, där
hälsovårdsstadgan för rikets städer är gällande.

I Älfsborgs län hafva desinfekförer antagits af ett stort antal kommuner. År 1899 utbildade
förste provinsialläkaren 64 och år 1905 ytterligare 19 desinfektörer. I Kronobergs län hafva på
förste provinsialläkarens initiativ bildats 5 smittrenaredistrikt, omfattande 25 socknar, och flera distrikt
aro under bildning; desinfektörerna hafva utbildats i Stockholm. I Västernorrlands län finnas desinfektörer
eller sjuksköterskor, som tjänstgöra som sådana, i 42 af länets 63 landskommuner. I Västerbotten
saknas sådana blott i 8 socknar, i Norrbotten i 5.

Af stor betydelse för bekämpande af skrofler och tuberkulos äro de från ett
stort antal städer utsända feriekolonierna. De första sådana kommo till stånd, för
så vidt jag har mig bekant, år 1885 från Stockholm, Göteborg och Norrköping.
Från förstnämnda stad hafva kolonierna hufvudsakligen varit förlagda till skärgården;
under de sista 11 åren har man dock i mindre skala sändt kolonier äfven till Jämtlands
fjälltrakter och därvid särskilt tagit hänsyn till att söka förekomma tuberkulos.
Kostnaderna för samtliga kolonierna uppgingo under de 20 åren 1885—1904 till
omkring 465,000 kronor; dagkostnaden har växlat mellan 51 och 68 öre. Tiden
för landtvistelsen har utgjort omkring 2 månader. I öfriga städer har den växlat
mellan 4 och 10 veckor. En öfversikt meddelas öfver feriekolonierna i landets
städer, den är möjligen ofullständig. För år 1906 saknas uppgifter bl. a. från
Stockholm. Hela antalet feriebarn detta år torde uppgå till öfver 4,000.

Några ord må slutligen nämnas om koloniträdgårdar, som genom det friska
utelif de medföra bidraga till att stärka särskildt det uppväxande släktet.

De första trädgårdarna, till antalet 68, kommo till stånd i Malmö år 1895
efter mönster från Köpenhamn. De voro tämligen små, 72 kvm., och någon
nämnvärd plantering omkring dem förekom icke. En större utvidgning företogs
år 1898, då ytterligare 86 lotter utlades, något större. Samtidigt omgafs hela
området med prydliga planteringar och lindalléer, vattenledning infördes och flera
brunnar borrades. Sedan utvidgades anläggningarna ytterligare, sålunda 1905 med
89 nya lotter å 120 kvm., hvilka voro ännu mera eftersökta än de förra. Inalles
funnos våren 1906 256 lotter koloniträdgårdar på en areal af 10 tunnland anlagda
af Malmö planteringsförening, allt på stadens jord. Lusthus af växlande storlek
hafva byggts i de flesta. De uthyras mot afgifter af 8 —12 kronor; numera gör
föreningen ingen förlust å dem. Utgifterna för desamma 1895 —19°5 utgjorde
nära 20,000 kronor. Inkomsterna omkring 15,000 kronor.

Ännu större utveckling hafva trädgårdarna nått i Landskrona, där 1905
funnos 550 trädgårdar; storleken är här 4 — 500 kvm., de utarrenderades för 12
—15 kronor.

Äfven i andra städer har man på sista tiden börjat med liknande anläggningar,
sålunda i Lund, Hälsingborg, Jönköping, Eskilstuna, Örebro, Gäfle, Göteborg
och Stockholm, i hvilka 2 sistnämnda städer de under året nått stor utveckling. **

Feriekolonier.

Koloni trädgårdar.

Öfversikt ''öfver antal barn utsända i feriekolonier i Sveriges städer i8pj—ipoö.

	1897	1898	1899	1900	1901	1902	1903	1904	1905	1906
Stockholm ....................	608	648	648	782	860	921	1,047	1,120	1,319
Uppsala ........................	27	27	27	27	57	71	88	87	90	90
Nyköping........................	-	-	-	-	~	-	-	25	25	60
Eskilstuna .....................	-	-	-	-	25	50	50	50	50	-
Linköping .....................	-	-	-	17	26	43	45	47	51	53
Norrköping....................	94	102	no	no	115	in	115	119	122	122
Visby ...........................	-	-	-	-	-	-	10	10	10	10
Kalmar ........................	-	-	-	-	-	25	»O Öl	25	30	30
Jönköping .................	23	22	22	43	44	43	44	48	48	49
Karlskrona .....................	50	50	50	50	75	75	75	75	75	100
Karlshamn ....................	-	-	-	-	-	—	12	14	14	22
Kristianstad ................	28	56	56	56	56	56	56	56	56	56
Malmö.........................	71	72	96	123	144	145	211	212	220	440
Lund ...........................	-	-	-	30	80	so	113	132	127	131
Hälsingborg ..................	-	-	-	35	44	62	77	91	121	123
Trelleborg .....................	-	-	-	-	-	-	-	-	9	12
Halmstad........................	-	-	20	22	25	26	32	33	56	60
Laholm ........................	-	-	-	-	—	-	-	-	22	-
Göteborg........................	242	253	312	354	433	491	562	585	609	760
Uddevalla .....................	-	-	-	-	-	-	-	20	20	25
Borås ...........................		-	-	-	-	-	25	25	30	30
Örebro .......................	19	22	20	35	52	83	86	93	100	130
Västerås ........................	-	-	-	-	-	—	-	-	26	60
Karlstad .......................	-	-	-	-	14	35	30	30	41	50
Falun ..........................	60	60	60	60	60	60	60	86	86	86
Gäfle ...........................	100	100	100	100	100	100	100	125	125	125
Sundsvall .....................	-	10	15	36	42	60	62	69	117	122
Östersund .....................	-	-	-	-	-	-	—	—	—	10
Härnösand —.................	-	-	-	-	-	—	—	20	45	46
Umeå ...........................	-	—	—	-	—	—	—	—	32	42
Summa	1,322	1,417	1,536	1,880	2,252	2,537	2,925	3,197	3,676

Finland.

Landet äger två stora, moderna lungsotssanatorier, båda öppnade år 1903. Sanatorier.
Nummela sanatorium, uppfördt på initiativ af finska läkarsällskapet, erhöll af staten
fri tomt, 200,000 mark som gåfva och 200,000 som lån, intet årligt understöd
åtnjutes. Det är deladt i 2 afdelningar, den ena inrymd i en envånings träbyggnad
för betalande i lägre klass, den andra i ett trevånings stenhus för högre betalande
patienter. Afgifterna för de förra uppgå till 2: 50 — 6 mark per dag, för de senare
till 7—15 mark, utgifterna uppgå till 6 — 7 mark för patient och dag. Sanatoriet
lämnar plats för So patienter,

Takaharju sanatorium uppfördes på initiativ af finska läkarföreningen Duodecim
och är afsedt för 100 patienter. Af staten erhölls fri mark, 400,000 mark som
gåfva, 200,000 som lån, hvarjämte staten bidrager med 38,400 mark till årsutgifterna,
hvaremot sanatoriet skall uppehålla 24 friplatser. Dagafgifterna äro eljest
3, 5 och 7 mark. Dessa båda anstalter äro således ej egentliga folksanatorier; en
petition från 1897 års ständer, att ett sådant skulle uppföras med allmänna medel,
har icke ledt till något resultat.

Högsands sommarsanatorium nära Hangö är öppet 31 månader på året och
är afsedt för 30 skrofulösa barn. Staten har bidragit till byggnadskostnaderna med
50,000 mark och lämnar 3,000 mark i årligt understöd. Sanatoriet är skyldigt
■att hålla 22 friplatser. Dagkostnaderna uppgå till 2: 27.

Endast i Helsingfors finnes vid det kommunala sjukhuset eu särskild paviljong Tuberkulos för

lungsiktiga, inredd för detta ändamål 1895 och inrymmande 40 sängar. Vid sjukhus,

stadens fattiggård finnes en paviljong för 30 lungsiktiga, hvarjämte utanför staden
iordningställts ett mindre sjukhus för 26 lungsiktiga. För öfrigt finnas i landet
inga kommunala sjukhus eller asyler för lungsotspatienter, ej heller några afdelningar
för sådana vid lasaretten; å de senare försöker man så vidt möjligt bereda särskilda
rum åt dem.

I Helsingfors arbetar sedan år 1904 en dispensär, som är förlagd vid stadens Dispensär.

sjukhus och understödes af staden med 9,000 mark årligen. Under år 1905 be söktes

dispensären af 501 patienter inalles 1,181 gånger. Patienterna erhålla poli -

Tuberkulos kommitté.

klinisk behandling och deras familjer understöd i form af matvaror, särskildt mjölk,
medikamenter m. m. 1905 hade anordnats ett sommarhem på landet för 14
manliga lungsiktiga. Sedan 1904 uppehåller diakonissanstalten i Helsingfors på
landet nära staden ett hem för kvinnor, lidande af lungtuberkulos.

År 1898 tillsattes af regeringen en kommitté för att afgifva förslag till åtgärder
för tuberkulosens bekämpande i landet. Dess betänkande utkom .år 1900
och innehåller åtskilligt af intresse.

Kommittén ansluter sig till 1896 års förslag till ändringar i hälsovårdsstadgan, särskildt hvad
angår bostadshygien, men föreslår ett tillägg innehållande, att i lokaler, som äro belagda större delen
af dygnet, såsom fattighus, fängelser, bör det minsta utrymmet för vuxen person utgöra 25 m3 eller
med effektiv konstgjord ventilation 17 in3. I lokaler som äro fullt belagda blott en del af dygnet,
såsom arbetarbostäder, härbergen m. m. fordras 12 m3. Stadganden om konstruktion af arbetarbostäder
och härbergen hafva föreslagits i nämnda ändringsförslag och anses vara af stor betydelse för tuberkulosens
hämmande.

En viktig åtgärd anser kommittén vara att bereda byggnadslån för arbetarbostäder. Såsom
villkor bör fastställas 1) att husen böra vara fristående, 2) att hvarje bostadslokal skall vara isolerad
från grannens och helst hafva skild trappa samt 3) att väggarna i bostadsrummen inrättas så, att de
kunna rengöras (träpanel, rappning och kalkstrykning, oljemålning eller dylikt).

För fabrikerna fordras yrkesinspektion genom medicinskt utbildade personer, lämpligen provinsialläkarna.
Dessa böra 1) minst en gång om året och helst tillsammans med den tekniska inspektören
verkställa inspektion; 2) föra journal öfver sjukdoms- och dödsfall i tuberkulos bland arbetarna i de
olika industrigrenarna, antingen på grund af egna iakttagelser, anmälningar af läkare eller af fabriksförvaltningen;
3) årligen till medicinalstyrelsen afgifva rapporter härom.

En byggnadsordning för industriella anläggningar anses böra upprättas. Denna bör innehålla
bestämmelser bl. a. om minimalt utrymme för hvarje arbetare (12 in3) samt om att golf och väggar
böra vara sä inrättade, att de lätt kunna rengöras. Sjuk- och försäkringskassor böra understödjas.

Ett förslag till tuberkuloslag afgifves, innefattande skyldighet att till tjänsteläkarna anmäla
sjukdoms- och dödsfall af lungsot och andra tuberkulösa sjukdomar, rengöringstvång för bostad vid
dödsfall och flyttning af lungsiktig samt för sådan persons kläder, förbud för utackordering af lungsiktigt
fattighjon annat än till af hälsovårdsnämnden godkänd person m. m.

Af vårdanstalter för tuberkulosens bekämpande sätter kommittén sanatorierna för skrofulösa
barn i främsta rummet, då de åtgärder, som lämna ett skydd mot lungsotens framtida utbrott, anses
viktigare än de som afse att återställa till hälsan. Det föreslås att på statens bekostnad bygga 2
sådana sanatorier å 130 sängar.

För lungsiktiga anses 6 sanatorier om 100 sängar behöfliga, af hvilka ett bör snarast anläggas
af staten. 2,500 mindre bemedlade lungsiktiga om 15—60 år beräknas årligen böra vårdas under minst
3 månader å sanatorierna.

Dessutom böra mindre afdeiningar å 5—10 sängar anordnas vid lasaretten, närmast afsedda
för patienter, som kunna botas och som därifrån skulle kunna sändas till sanatorierna eller utskrifvas
förbättrade, men däremot icke för lungsiktiga i mera framskridna stadier. För de senare böra inrättas
mindre, kommunala asyler, å hvilka dock äfven borde kunna mottagas patienter, som kunna förbättras.
De borde erhålla statsbidrag med lika belopp, som nu utgår till sjukstugor och kommunala sinnessjukhus.

Äfven feriekolonier för barn och vuxna borde understödjas. Kunskap om tuberkulosen bör
spridas genom föredrag, skrifter och främst genom skolorna; i dessa senare skulle lärjungarna erhålla
metodisk undervisning i hälsovårdslära, särskildt rörande lungsot.

Efter diskussion af kommittéförsiaget i finska läkarsällskapet uttalades, att anmälningsskyldigheten
borde inskränkas till orter, där hälsovårdsnämnd finnes, att rengöring af lungsiktigs bostad vid
flyttning ej borde föreskrifvas och bestämmelser om rengöring af hans kläder uteslutas. Vidare borde
förslaget, att staten skulle bygga sanatorier för skrofulösa, ej godkännas i så vidsträckt skala, som
föreslagits. Däremot tillstyrktes inrättande af ett folksanatorium, af tuberkulosafdelningar vid lasaretten
och af asyler.

Det enda af kommitténs förslag, som hittills realiserats, är att medicinalstyrelsen
utlyst en täflan om folkskrifter angående tuberkulos. Under år 1906
hafva prisbelönts en skrift på svenska och en på finska, hvilka tryckts på statens
bekostnad.

Slutligen må nämnas, att finska läkarsällskapet beslutit bilda en nationalförening
för bekämpande af tuberkulosen i Finland.

Enligt kungörelse af den 12 december 1898 kan hvarje kreatursägare få
sina djur kostnadsfritt undersökta med tuberkulin, hvarjämte import af tuberkulösa
kreatur bekämpas genom lagen.

National förening.

Kreaturs*

tuberkulos.

Lungsots dödlighet.

Tuberkulos kommitté.

Norge.

Dödligheten i lungsot beräknas i Norge på 10,000 invånare utgöra:

1872	—1880	2 6
1881	—1890	27
1891	—1900	27
1901	-1904	24

Denna beräkning är dock för den första hälften af ofvannämnda period ganska osäker, emedan
de fall, där läkare konstaterat dödsorsakerna, endast uppginge till 40 å 55 procent af samtliga dödsfall;
sedan steg denna procent betydligt och uppgick under de sista 4 åren till öfver 85 procent. Man har
beräknat det relativa antalet lungsotsfall lika högt för dödsfallen med okänd dödsorsak som för dem
med känd, hvilket torde gifva för höga siffror, särskilt för de tidigare åren.

En minskning i tuberkulosdödligheten synes sålunda hafva inträdt först under allra sista tiden.
Den i befolkningens ekonomiska och hygieniska förhållanden inträdda förbättringen anses hafva motverkats
af industriens utveckling, vidare af den växande samfärdseln, som bragt aflägsna landsändar
i lifligare förbindelse med den yttre världen — det är egentligen i de mest aflägsna västliga och nordliga
delarna af landet som tuberkulosen tilltagit. Slutligen påpekas utvandringen tiil Amerika, som beröfvat
landet tusenden af dess kraftigaste innevånare. Många återvända hem i sista stadiet af tuberkulos,
för att få do hemma. (Holmboe).

Ett af de första praktiska stegen till tuberkulosens bekämpande togs af den norska läkarföreningen,
som år 1887 tillsatte en kommitté'' för att föreslå åtgärder för detta ändamål. Resultatet
af dennas arbete synes dock blott hafva blifvit ett tuberkulosplakat, som 2 år senare utdelades genom
medicinalstyrelsens försorg. Från denna tid sökte och erhöllo åtskilliga hälsovårdsnämnder stadfästelse
på lokala stadgar, innehållande bland annat förbud mot försäljning af kläder och uthyrande af rum
som användts af lungsiktiga, förrän rengöring ägt rum, vidare mot att lungsiktiga utackorderades eller
att friska barn lämnades till familjer med lungsot samt om spottkoppar i skolorna.

Det var dock först år 1894, som statsmyndigheterna på allvar upptogo
tuberkulosfrågan till behandling, i det att stortinget detta år på regeringens förslag
lämnade medel till utarbetande af ett förslag till åtgärder mot tuberkulosen.

I sitt år 1895 framlagda betänkande beräknade den norska tuberkuloskommittén, att i landet årligen
do 5,000 personer i lungsot, af hvilka en femtedel ansågos ej kunna få lämplig vård i hemmet och
därför böra vårdas å anstalt under sista halfåret af sitt lif. För dessa skulle således behöfvas sjukhem
med tillsammans 500 platser, byggnadskostnaderna beräknades till 1,000 kronor för säng, underhållet
till 1:00—1:20, d. v. s. omkring 200,000 kronor om året.

Sjukhemmen böra så vidt möjligt ligga nära den sjukes hem. “De sjuka måste förutsättas
hvarken vara i stånd till eller önska att göra någon längre resa, ju närmare de kunna stanna de
sina, desto mindre ovilja kan man antaga, att de skola hysa mot intagning på sjukhus, när
sådant anses lämpligt. Man bör därför lägga an pa att sprida dessa sjukhem sa mycket som möjligt,
det bör uppföras flera och mindre." I första rummet böra å dem mottagas långt framskridna fall,
men äfven fattiga sjuka på tidigare stadium af sjukdomen skulle kunna upptagas å dem i stället för
att utackorderas af fattigvården.

Det föreslogs, att staten skulle anordna såväl sanatorier för färska fall som vårdanstalter för
långt framskridna. Vidare uppgjordes ett förslag till tuberkuloslag.

Vid öde norska läkarmötet 1895 fattades en resolution, hvari mötet förklarade sig gilla principerna
i förslaget och uttalade önskvärdheten af att detsamma snarast möjligt vunne framgång. Vid
diskussionen i medicinska sällskapet följande år framfördes dock stora betänkligheter mot förslaget ;
dess helhet, särskildt mot anmälningsskyldigheten vid sjukdomsfall. En af förslagets upphofsmän försvarade
denna med, att man vid dödsfall träffar blott den mindre farliga smittokällan, då tuberkelbacillen
har endast kort lifstid utom organismen.

Den norska tuberkuloslagen utfärdades den 8 maj 1900 i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med förslaget. I ett viktigt hänseende har kommitténs förslag
icke följts. Det har nämligen öfverlämnats åt kommuner och enskilda att anordna
vårdanstalter för framskridna fall af lungsot, då däremot staten hittills har åtagit
sig att få till stånd sanatorier och lämnar högst väsentliga årliga bidrag till dessa
liksom till kustsanatorier för skrofulösa.

Nedanstående tabell angifver antalet för sundhetskommissionerna anmälda
sjukdomsfall i tuberkulos, äfvensom antalet tuberkulosdödsfall, enligt mortalitetsstatistiken,
där läkare angifvit dödsorsaken.

■	Anmälda sjukdomsfall	Dödsfall
Lung- tuberkulos	Tuberkulos i andra organ	Lung- tuberkulos	Tuberkulos i andra organ
1901	10,086	00 CO	4,337	OJ OJ 00
1902	6,348	397	4,249	1,376
1903	6,439	439	4,488	OJ CO
1904	6,291	406	4,489	CO G\ ri

Det stora antalet år 1901 anmälda sjukdomsfall beror på, att lagen med
detta år trädde i kraft och att sålunda en mängd äldre fall då äro nedtagna; sedan
har antalet hållit sig ganska konstant. Enligt lagen skola blott de tuberkulosfall
anmälas, som äro förbundna med sjukliga afsöndringar. Därför äro siffrorna i
andra kolumnen, tuberkulos i andra organ, relativt små, då bland annat den viktiga
tuberkulösa hjärninfkmmationen ej ingår häri, liksom en stor del fall af ben -

Anmälnings plikt.

och ledtuberkulos. Antal patienter, som utstrukits ur protokollen på grund af tillfrisknande
eller förbättring, uppgår till omkring 400 årligen.

Man har anledning antaga, att de allra flesta sjukdomsfallen af lungtuberkulos
förr eller senare anmälas. Ej sällan sker dock anmälan vid eller strax före
döden, sålunda i Kristiania 1901 —1903 omkring 17 procent, medan ytterligare
cirka 18 procent anmäldes inom 1/., år före döden. Detta utgör onekligen en stor
brist, då de sjuka säkerligen långt före denna tid haft smittosamma afsöndringar.
På landet synas dock anmälningarna ingå mera regelbundet än i de stora
städerna. Ofvannämnda siffror för dödsfallen i lungtuberkulos torde innefatta så
godt som alla döda i denna sjukdom, då till följd af sjukdomens kroniska förlopp
nästan alla sådana sjuka någon gång anlita läkare och antalet af läkare konstaterade
dödsfall uppgick till 86 procent.

I sammanhang härmed må nämnas några ord om en nyligen i Norge anställd
undersökning om lifslängden hos de lungsiktiga, hvilken har en stor betydelse,
då man skall beräkna behofvet af anstaltvård för dessa sjuka.

För 2,005 patienter bland arbetsklassen och en del af medelklassen, som
står denna närmast, fann man sannolika lifslängden utgöra något öfver 3 år, då
man räknar från den tid, då lungsoten gifvit tydliga symtom.

Frågan hvad man vunnit med anmälningsplikten besvaras af medicinaldirektör
Holmboe sålunda: »Man har erhållit en så säker grund för bedömande af sjuk domens,

särskildt lungtuberkulosens utbredning, som man öfver hufvud kan vänta
sig på statistisk väg. Man har vidare ernått, att samtliga läkare känna sig förpliktade
att utbreda insikten om, att försiktighet och snygghet om möjligt iakttages
i den sjukes hem, att sådana sjuka, som lefva under alltför dåliga förhållanden,
inläggas på sjukhem eller sjukhus och att det desinficieras efter dödsfall (i de flesta
fall äfven efter flyttning). Slutligen har anmälningsplikten i några fall gjort det
möjligt att påvisa sjukdomshärdar och att foga anstalter för att göra dessa oskadliga.»

Det synes som om anmälningsskyldigheten numera ej vore så impopulär i
landet, som man kanske skulle hafva väntat. Läkarna, som från början till stor
del ställde sig afvisande mot densamma, synas nu hafva försonat sig med den.
Ej heller synes lagen hafva alstrat eu oresonlig fruktan för lungsot och för de
lungsiktiga, tvärtom syntes denna exempelvis i Kristiania vara mindre utpräglad än
i våra större städer. För anmälningspliktens popularitet talar också, att redan 10
städer och 75 landskommuner infört sådan äfven vid flyttning enligt lagens § 3.

Anmälningsskyldigheten har reglerats genom en rundskrifvelse från justitiedepartementet
af den 30 november 1900. Sundhetskommissionens ordförande, som
alltid är läkare, skall föra protokoll öfver de tuberkulösa, och är han i detta hänseende
underkastad tystnadsplikt. Han gör detta i allmänhet utan ersättning, blott
i de största kommunerna har man måst anlita särskildt biträde, kostnaderna härför
uppgå i Kristiania till omkring 600 kronor.

Där läkaren enligt anmälningsformuläret förklarar, att den sjuke skall förblifva
under hans behandling, skall han enligt lagens § 4 sörja för, att åtgärder
vidtagas till att förhindra sjukdomens spridning. I sådant fall plägar från sundhetskommissionens
ordförande ej vidtagas någon annan åtgärd än det föreskrifna
införandet i protokollet. I motsatt fall plägar man i Kristiania sända till den sjuke
en tjänsteman, som efter tryckt formulär tager reda på hans förhållanden, lämnar
honom ett plakat med råd och anvisningar o. s. v. Äro de sanitära förhållandena
dåliga, gör sundhetsinspektören ett besök hos den sjuke. Någon gång är man nödsakad
att hota med tvångsinläggning å sjukhus enligt lagens § 6, sådan har dock
hittills i hufvudstaden skett genom polisens försorg endast en gång. Förbud för
person att sysselsätta sig med försäljning af vissa näringsmedel eller att taga tjänst
som amma eller barnflicka har enligt lagens § 10 förekommit i hela landet 3 3
gånger på 4 år.

I Norge finnas endast 2 folksanatoricr, Reknaes och Lyster med respektive
70 och omkring 130 sängar, ritningar till ett tredje äro uppgjorda. Dessutom
finnas 9 privata sanatorier med något öfver 300 platser; dagafgiften vid dessa är
5 — 10 ..kronor, vid folksanatorierna 1:20.

Reknces byggdes år 1861 af staten för att användas till vårdanstalt för
spetälska. Då denna sjukdom sedermera betydligt aftagit, ombyggdes det för en
summa af 60,000 kronor för att användas dels till sanatorium, dels till sjukhem
för lungsiktiga, snart kom det dock blott att användas till sanatorium.

Af 1,423 patienter som intill den 20 juli 1904 behandlats minst en månad:
utskrefvos:

symtomfria 2o.o procent

förbättrade 52.7 „

oförändrade 18.1 „

försämrade 7.7 „

döda 1.5

Behandlingstiden var 1901 —1905 för:
färska fall 101 dagar

framskridna fall 99 ,,

långt framskridna fall 126 dagar
Alla 1 o 1 dagar.

För patient och dag uppgick 1897 — 1905 totalkostnaden till omkring 2: 60,
bespisningskostnaden till 1 krona. Staten betalar här liksom i Lyster hvad som
öfverskrider dagafgiften, 1: 20.

Lysters sanatorium byggdes år 1902 med medel från en fond för vård af
spetälska, som står under statens kontroll. Det inrymmer i en 470 m. öfver

”6

Sanatorier.

Kustsjukhus.

Tuberkulos hem.

hafvet belägen trevåningsbyggnad platser för 124 patienter jämte ytterligare 12
platser på sommaren.

Kostnaderna hafva uppgått till 751,000 kronor eller omkring 6,000 kronor
per säng, däraf 150,000 till planering, vägar, vattenledning, 456,000 kronor för
byggnaderna samt 145,000 till inredning och inventarier. 1905 var medelbeläggningen
blott 96 patienter, medelbehandlingstiden för de patienter, som vårdats mer
än en månad, 121 dagar.

Anslaget från statens sida har de sista åren uppgått till omkring 64,000
till Lyster och 34,000 till Reknaes. Dessutom har beviljats 6 —10,000 kronor
till bidrag till patienters vård å privata sanatorier samt 1904—05 21,000 och
de två sista åren 25,000 kronor till tuberkulösas inläggning på sjukhus och vård
utom hemmet enligt lagens § 6. Justitieministeriet har i skrifvelse af år 1901
förklarat sig vilja betala 4 10 af kostnaderna för obemedlads vård å sjukhus, då
denne antingen med eget samtycke eller som tvångsåtgärd genom sundhetskommissionens
försorg inlägges å sjukhuset.

Kustsjukhuset för skrofulösa barn vid Fredriksvcem byggdes år 1892 med
50 platser och utvidgades 1898, så att det nu inrymmer 85 patienter och sommartiden
ytterligare 15, medelbeläggningen har de sista åren utgjort 90. Kostnaderna
uppgå till cirka 170,000 kronor, hvartill kommer inventarier 25,000 kronor eller
med 90 platser inalles 2,200 kronor för säng. Flertalet där behandlade barn lida
af ben- och ledtuberkulos, till stor del svåra fall. Operationer verkställas i ganska
stor skala. Af 523 under åren 1900—1905 slutbehandlade barn utskrefvos 70
procent som läkta eller betydligt förbättrade, 15 procent som förbättrade eller
sammanlagdt 85 procent. För de sista åren utgör medelbehandlingstiden 297 dagar,
totalkostnaden har hållit sig mellan 1: 43 och r: 54.

Dessutom finnes vid Hagevik ett kustsjukhus på 50 sängar, det utvidgas i
i år till 100; medelbeläggning 1904 52 patienter, dagkostnad 1: 43. Dessa båda
sjukhus hafva i åtskilliga år åtnjutit statsanslag, som för närvarande utgår med 15,000
kronor till Fredriksviern och 8,000 kronor till Hagevik under villkor, att dagafgiften
ej får sättas högre än en krona.

Sommaren 1906 funnos i Norge 17 sjukhem för lungsiktiga (pleiehjem)
med 6 — 20 platser, jämte ett par under byggnad. Byggnadskostnaderna för några
af dessa jämte antalet sängar framgå af nedanstående uppgifter:

Antal sängar.	Kostnad	för säng.
Graarud 20	i,5°o	kronor
Skien 20	800	5 J
Tönsberg 10	i,3°°	??
Voss 20	1,000	?)
Röros 10	1,200	??

Antal sängar.

Kostnad för säng.

Vaerdalen 9
Namsos 8

Ibbestad 9

Tanafjord 20

i,3°°

1,200

1,100

1,300 kronor

De af mig besökta hemmen vid Graarud och Tönsberg voro väl inredda.

Det senare, som ännu blott hade 3 sjukrum för 10 patienter, var beräknadt att
kunna utvidgas med ännu ett rum för 4 patienter. Sjukrummen hade höga och
breda fönster, å golfven linoleummattor, å väggarna oljemåladt papp. En sorts hall
användes till mat- och dagrum. Hemmet var föga belagdt, hittills hade slutbehandlats
23 patienter, af hvilka 20 dött, således långt framskridna fall. I

Graarud hade en villa för ändamålet inköpts och omändrats. Den var ursprungligen
afsedt för framskridna fall, men hyste nu mest sanatoriepatienter. Betalningen
utgjorde här 65 kronor i månaden, hvilket ansågs räcka till underhållet.

I Stenkar hade, sedan hemmet 1904 öppnades, slutbehandlats 36 patienter,
af hvilka 19 dogo, medelbehandlingstid 99 dagar, däraf 75 för de döda. Kostnaden
omkring 1: 40 per dag. Läkaren därstädes anser, att man ej kan inskränka sig
till att mottaga obotligt lungsiktiga, emedan hemmet då skulle komma i vanrykte, utan
har man försökt att få in äfven lättare fall. I Röros hafva 21 behandlats, af

hvilka 7 dött å hemmet, 6 efter hemkomsten, medelbeläggning endast 4 — 5
patienter om dagen, kostnad omkring 1: 60 per dag. I Vaerdalen hafva hittills
slutbehandlats 10 patienter, af hvilka 6 dött.

Öfver hufvud äro dessa sjukhem så nya — det första i Voss öppnades i
slutet af år 1903 — att någon större erfarenhet från dem ännu ej erhållits.
Underhållskostnaderna lära i allmänhet uppgå till omkring 1: 50 för patient och dag.

Sjukhemmen hafva oftast tillkommit genom läkarnas initiativ och de mesta
medlen till dem insamlats på privat väg. Med ett par undantag stå de icke i
samband med fattighusen.

Dispensärer hafva ännu icke inrättats i Norge. I Bergen har man dock
satt i gång en verksamhet som står nära dessa. Där har äfven anordnats ett

hem med plats för 7—8 unga kvinnor, som blifvit behandlade på sanatorier

eller andra anstalter för tuberkulos och ha svårt att skaffa sig arbete och uppehälle.
Patienterna undersökas emellanåt af läkare. De i landet befintliga tuberkuloskommittéerna
arbeta eljest på att skaffa pengar till fattiga sjukas underhåll på sanatorier,
delvis äfven för att hjälpa dem, då de komma ut från sådana. I några
större städer erbjudas läkarna tillfälle att på kommunens bekostnad få undersökta
upphostningarna från personer, misstänkta för att lida af tuberkulos.

I Kristiania användes för lungsiktiga ett äldre sjukhus med 100 sängar. Det Kristiania.
är beläget inne i staden vid en starkt trafikerad gata, rummen äro tämligen tätt

Skolorna.

Kreaturs tuberkulosen.

Folkskrift.

belagda och ej särdeles ljusa. Ä gården finnas några hvilstolar, liggverandor hafva ej
anordnats. Ganska goda resultat lära dock här hafva uppnåtts. Dessutom har i
utkanten af staden förhyrts ett äldre hus, Bellevue, med små rum, där platser
finnas för 3 5 patienter, som hufvudsakligen rekryteras genom fattigvården. I den
stora och vackra trädgården äro sommartid hvilstolar placerade. Af enskild person
hade i ett mycket gammalt hus med små rum anordnats en vårdanstalt för fattiga
lungsiktiga.

På en ö i fjorden utanför staden finnes en anstalt för barn, lidande af skrofler
och tuberkulos i körtlar, ben och leder; den har plats för 25 barn, på sommaren
för 50. Många barn opereras på stadens sjukhus och få sedan vistas på ön.
Dagkostnaden för barn uppgår till omkring 1: 50. Feriekolonier hafva sedan
1882 i växande antal utsändts från staden, 1905 något öfver 1,000 barn. Tiden
för vistelsen på kolonierna var nämnda år endast 3 5 dagar.

I resolution af år 1902 har bestämts, att i skolorna skola finnas spottkoppar,
bestämmelser hafva däri gifvits för lokalernas utluftning och rengöring m. m. År
1905 har förordnats om undervisning i seminarier och skolor rörande tuberkulosen och
medlen att förekomma denna sjukdom; i enstaka skolor, såsom i Bergen, har redan
förut hållits föredrag i de öfre skolklasserna om detta ämne.

Sedan år 1895 har kämpats mot tuberkulosen bland nötkreaturen genom
kostnadsfria tuberkulinundersökningar och genom att lämna ersättning för slaktade
tuberkulösa djur.

På statens bekostnad har i 300,000 ex. tryckts en folkskrift af doktor
Hansen om tuberkulos, den utdelas dels genom fabriksinspektörerna bland arbetarbefolkningen,
dels genom skolorna och hälsovårdsnämnderna.

Danmark.

Om lungsotsdödligheten i Danmark har man säkra underrättelser endast från
städerna, där läkarna skola för hvarje dödsfall afgifva dödsattester. På landsbygden
lämnas dylika blott för en fjärdedel af dödsfallen och mycket ojämt i olika landsändar.
Af stort intresse är statistiken från Köpenhamn, emedan den sträcker sig
tillbaka ända till 1830-talet.

Dödlighet i lungsot på 10,000 personer:

			Köpenhamn. I-	Mildra städer.
1835-	39 ...................		............ 38
1 0 CO	44 ...................		........... 34
CO 4^	49 ...................		............ 34
1850—	54 ...................		........... 30
1855	59 ..................		............. 3°
1860-	6 1 ...................		............. 3i	23
. ko CO	69 ...................		............. 30	24
1870-	74 ....................		............ 34	25
CO V» 1	79 ....................		............. 31	23
1880	84 ...................		............. 29	22
CO CO ''-a. 1	89 ..................		............ 25	23
CO ko o- 1	94 ..................		............ 21	2 2
1895-	99 ...................		............. 19	17
1900-	— 1904 ’) .................		.......... 15	15
Lungsotsdödsfallen utgöra under	sista	årtiondena omkr	ing 10 procent af
samtliga dödsfall.	Lungsotsdödligheten	har	på de sista 20-	3 u 1 CS 1
staden fallit till omkring hälften och i	de andra städerna med	en fjärdedel. Man
har, ehuru på osäkr	a grunder, beräknat	att i	hela landet do årligen 5,000 personer

i tuberkulos, af hvilka 4,000 i lungsot. Man har likaledes på lösa grunder beräknat
antalet lungsiktiga i landet till 20,000. Enligt en räkning af de lungsiktiga,
liknande den, som nu företagits i Sverige, men omfattande blott mindre
delar af landet, skulle det finnas blott 12,500.

Lungsots dödlighet.

l) För andra städer 1900—1902.

Kustsjukhus
och kustsanatorier.

Jämför man .dödligheten i Köpenhamn med den i Stockholm finner man
under 1890-talet resp. 19 och 29, således en högst väsentlig skillnad. För barn
under 15 år samt för kvinnor öfver 65 är dödligheten i Stockholm dubbelt så
stor, hvilket dock möjligen kan bero på olika uppfattning af lungsoten i dessa
åldrar. Eljest är den omkring en tredjedel större i vår hufvudstad, och detta hos
båda könen.

Den äldsta anstalten för tuberkulösa i Danmark är kustsjukhuset i Refsnäs,
som byggdes år 1875 och sedan dess betydligt utvidgats och förbättrats. Det
kan nu upptaga 130 patienter och har kostat omkring 340,000 kronor eller 2,600 *
kronor per säng. Driftkostnaden för patient och dag uppgick 1904 —1905 till
kronor 2:15.

Kustsjukhuset kom till på privat initiativ med statsbidrag å tillsammans

55,000 kronor. Staten lämnade dessutom från början ett årligt anslag af 6,000
kronor, hvilket så småningom höjts till 25,000 kronor, för behandling af fattiga
barn från hela landet. Köpenhamns kommun som först lämnade fast anslag till
vård af fattiga hufvudstadsbarn, betalar nu efter räknitig; 1905 vårdades på kommunens
bekostnad 5 9 barn sammanlagdt 11,562 dagar.

Sjukhuset erhåller äfven en mindre del af öfverskottet från ett lotteri.

Om resultatet af behandlingen af de här intagna tuberkulösa och skrofulösa
barnen under åren 1875—1902 kan man döma af följande tabell:

Resultatet af behandlingen af tuberkulösa och skrofulösa patienter, utskrifna

1875—1902.

Sjukdomsgrupp	Antal	Utskrifna friska	Väsentligt förbättrade	Förbättrade	Oförändrade eller förvärrade
1	777	57 %	34 %	8 %	1 %
2	9 18	55 „	37 „	5 »	3 >5
3	993	59 „	2 3 53	6 „	12 „
4	177	17 »	38»	15 „	31 „
Summa	\Q CO cl 1_.	55 %	31 %	7 %	7 %

Första gruppen omfattar patienter med ytliga hud- och slemhinneåkommor,
den andra de med körtelsvulster och svårare hud- och slemhinneåkommor, den
tredje de med led- och bensjukdomar och den fjärde patienter med tuberkulos i
inre organ, lungor, njurar etc.

Af ännu större intresse är en undersökning om barnens hälsotillstånd längre
tid efter utskrifningen (minst 9 år).

Upplysningar om 970 under åren 1876—1890 utskrifna tuberkulösa och skrofulösa

patienters senare hälsotillstånd.

Sjukdoms- grupp	Antal	Friska	Ännu skrofu-lösa eller tuberkulösa	Döda af tuberkulos	Döda af andra sjukdomar	Arbetsdugliga
1	177	70 %	23 %	5 %	1 %	88 %
2	389	61 „	23 >,	15 »	1 „	li „
3	349	67 „	11 „	19 „	3 „	72 „
4	55	22 „	15 „	64 »		3 5 „

Jag har något utförligare omtalat denna statistik, emedan den torde vara
den fullständigaste som finnes från något kustsjukhus för barn. Den visar synnerligen
goda resultat för de 3 första grupperna, med 2 » af patienterna efter längre
tid fullt botade, medan de i fjärde gruppen infattade, svårt angripna sjuka helt
naturligt visa mindre vackra siffror. Det är att märka, att behandlingen är ganska
långvarig, omkring ett år, under sista åren något mera. Betydligt kortare tid
vårdas barnen på de tyska kustsanatorierna, där t. ex. på Nordeney endast 3
procent stannat öfver ett hälft år; resultatet är här också sämre, fullständig statistik
finnes dock ej.

Som kustsjukhus räknas äfven JueIsminde, byggdt 1901 —1902, hvilket tillkommit
genom enskilda personers välgörenhet, hvarjämte staten lämnat ett byggnadsbidrag
på 55,000 kronor och förut ett årligt bidrag af 10,000 kronor, hvilket
numera torde ersättas med det lagstadgade anslaget af kronor 1:50 per patient
och dag. Byggdt för 5 2 barn, har det i år utvidgats så, att det kan inrymma
100 barn, hvartill erhållits 34,800 kronor statsanslag. Dagkostnaderna uppgå till
kronor 1: 62. Ursprungligen afsedt för lättare former af skrofler, har det under
senare år alltmera upptagit svårare fall, som behöfva egentlig sjukhusvård och
operativa ingrepp. Behandlingen uppgick under åren 1903 och 1904 för de utskrifna
till resp. 186 och 211 dagar. Det är öppet hela året.

Kustsanatoriet i Hclldnek uppfördes 1896 af en förening för åstadkommande
åt sanatorier för kostnadsfri vård af fattiga, sjuka barn, synnerligast tuberkulösa;
ursprungligen var den atsedd för 3 5 barn. Med hjälp af ett statsanslag på 42,000
kronor utvidgades det sedermera, så att det nu kan samtidigt mottaga 70 patienter,
som i medeltal stanna där omkring en månad. Åren 1898 —1903 vårdades där
årligen cirka 200 fattiga barn af båda könen. Totalkostnaden för barn utgör
cirka 1 krona per dag.

Sanatorier.

Pensionatet i Snogcbck, Bornholm, afser att i nämnda fiskarby lämna lindrigt
skrofulösa barn tillfälle att på sommaren njuta af hafsluft och bad. Barnen äro
inackorderade hos familjer på platsen. Köpenhamns kommun har arrenderat ett
område vid stranden och här uppsatt 2 Döckerska baracker, där barnen få kläda
af och på sig för baden och få skydd vid dåligt väder. Kostnaderna för vivre
uppgå till omkring kronor 0:65 per dag, totalkostnaden till 100 kronor för hvarje
vårdadt barn.

Asylen för skrofulösa barn i O lider har anlagts 1896 af en välgörenhetsförening
och har plats för 20 patienter, lidande af skrofler. Kostnaderna per barn
uppgå till 179 kronor för år.

Såsom viktigt för kampen mot barntuberkulos må vidare nämnas, att tusentals
fattiga barn från Köpenhamn under sommaren åtnjuta fritt uppehåll hos landtman,
hvarvid staten lämnar fria resor. En förening finnes för upprättande af landtbrukskolonier
för fattiga barn, och denna har 3 kolonier i gång.

Den första anstalt af detta slag, i Vejlefjord, blef färdig år 1900 och kom
till stånd genom den danska läkarföreningen. På kort tid samlades genom subskription
nära V4 million, och staten gaf 1896 ett anslag utan återbetalningsskyldighet
på 100,000 kronor. Kostnaderna för byggnad, grund och inventarier uppgingo i
rundt tal till 785,000 kronor.

Sanatoriet är hufvudsakligen afsedt för patienter ur de mera burgna samhällsklasserna,
dagafgiften utgör kronor 6: 50 — 8: — per dag, för utländingar mera,
staten har förut gifvit 2,000 kronor årligen för vård af fattiga sjuka. Driftkostnaderna
per underhållsdag uppgå till kronor 6: 50. 1900—19°5 vårdades

där (öfver en månad) 1,043 patienter af hvilka 44,7 procent blefvo friska eller
betydligt förbättrade och ytterligare 41,8 procent förbättrade. Detta är ett ganska
vackert resultat med hänsyn till att 63 procent utgjordes af patienter i framskridet
stadium af sjukdomen (III stadium), behandlingstiden är dock tämligen lång, i medeltal
163 dagar. Af intresse är också att af 653 under åren 1900—1903 från
sanatoriet utskrifna voro i januari 1906 55 procent i stånd att sköta sitt vanliga
eller lättare arbete, 3 6 procent hade aflidit.

Helsebo är ursprungligen en till konvalescenthem byggd anstalt, som de sista
åren användts uteslutande för lungsiktiga. Dessa hafva i allmänhet fått vistas där
5 månader. Underhållskostnaden uppgick I9°3 till 12,000 kronor eller 174
kronor för patient.

Boserup folksanatorium har byggts af Köpenhamns kommun och är afsedt
för stadens invånare. Det inrymmer i 2 trevåningsbyggnader, en för män och
en för kvinnor, 18 rum med 6 sängar, 9 med 2 och 18 med 1 säng, med en
storlek af resp. 44 och 52 kbm. för säng, därjämte 2 stora dagrum och 2 matsalar
in. in. Kostnaderna för byggnad och inredning hafva uppgått till i rundt tal

640,000 kronor. Kostnaden för underhållsdag uppgick för tiden 1 januari 1903
till 31 mars 1905 till kronor 3:06. Kommunens bidrag utgjorde för denna tid
omkring 279,000 kronor. Hvarje patient vårdades i medeltal 150 dagar.

År 1901 stiftades nationalföreningen för tuberkulosens bekämpande, som
har till hufvudsakligt ändamål:

1) att i vida kretsar sprida kännedom om tuberkulosen och dess smittovägar;

2) att arbeta på uppförande af sanatorier, där fattiga sjuka kunna erhålla
behandling billigt eller gratis;

3) att lämna understöd till de sjuka och deras familjer.

Föreningen har nu 28,000 medlemmar, som sista året betalade i årsafgifter
och bidrag för en gång 159,000 kronor. Af staten erhöll den en räntegaranti
på ett lån om en half million och en årlig subvention motsvarande hälften af kostnaderna
för de sjukas vård å föreningens sanatorier eller för räkenskapsåret 1905 —
1906 omkring 123,000 kronor.

Nationalföreningen har redan uppfört 4 sanatorier, Silkeborg, Ry, Haslev
•och Skörping, hvarjämte man torde komma att 1907 påbörja ännu ett stort sanatorium
ä 100 sängar på Fyen och längre fram ett på Själland. Med dessa sex
anser man behofvet vara fylldt. Under det att i Sverige på grund af fruktan för
smitta det ofta mött svårigheter att erhålla lämpliga platser för vårdanstalter för
lungsiktiga, täflade i Danmark enskilda och kommuner om att erbjuda nationalföreningen
fri mark för sanatorierna.

Silkeborg ligger i eu vacker, skogrik trakt, där för sanatoriets räkning
afsätta eu plats af 1 5 hektars storlek. Hufvudbyggnaden är ett stort trevåningshus,
alsedt för 170 lungsiktiga män. Centrum i dennas undre våning bildas af den
störa hallen, som tjänar till dagrum, bredvid denna ligger den ännu större matsalen.
Sofrummen äro belägna mot söder, de flesta afsedda för 3—6 patienter, några
dock för 1—2. I sjukrummen finnas ingå tvättställ, utan är i korridoren placeradt
ett långt marmorbord med särskilt tvättfat för hvarje patient, på motsatta väggen
har hvarje patient ett skåp för gång- och linnekläder. Afsikten härmed är, att
de sjuka så litet som möjligt skola vistas i sofrummen, på samma gång undgår
man möbler i dessa, frånsedt sängen och en taburett för kläderna, hvarför här ej
finnes några dammgömmor. Golfven i sjukrummen liksom i andra rum äro
belagda med linoleum. Byggnaden uppvärmes med varmvatten och upplyses med
elektriskt ljus. De två ligghallarna äro förlagda på båda sidor om byggnaden;
framtill äro de försedda med vederbörligt bröstvärn, i hvilket på vintern kan insättas
höga fönster för att något skydda mot blåsten. Taket är belagdt med torf för
att minska värmen på sommaren.

Sanatoriet beräknas hafva kostat 473,000 kronor, hvartill kommer att Silkeborg
kommun har lämnat fri mark, samt anlagt vägar och kloakledningar. Under

räkenskapsåret 1905 — 1906 var medeltalet patienter 170, det var således hela

året fullt belagdt. _ ....

Föreningens sanatorier i Ry och Hcislev för 28 och 25 kvinnliga patienter

hafva försöksvis byggts så små, i" den tro, att mindre sanatorier, spridda öfver hela
landet, skulle bidraga till att patienterna sedermera lättare kunde stå i förbindelse
med anstaltens läkare, hvarjämte sålunda skulle erhållas ett större antal läkare med
specialutbildning. I nedre våningen i det stora tvåvåningshuset i Ry sanatorium
ligger matsal, dagrum, läkarens och sjuksköterskans rum, laboratorium och ett par
enkelrum, i andra våningen 5 sjukrum för 22 patienter med korridorer inrättade
liksom i Silkeborg, i källaren kök, maskinrum och bad. Ligghallen, omkring 30
meter lång, ligger i skogen skild från den stora byggnaden. Dessutom finnes ett
mindre hus för portvakt och uppsyningsman, hvilket äfven innehåller desinfektionsugru
Sanatoriet är försedt med centraluppvärmning, ventilation sker hufvudsakligen genom
fönstren. Det inrymmer 28 patienter, på sommaren ytterligare 10 1 4 vindsrum.
Kostnaderna för Ry och Haslev hafva med inredning, men utan grunden uppgått

till respektive 97,000 och 90,000 kronor.*)

X905_1906 var medelbeläggningen å dem respektive 35 och 24 patienter..

Skörpings sanatorium, öppnadt sommaren 1906 och afsedt för 114 kvinnliga
patienter, har beräknats kosta med inredning 375,000 kronor.

Våren 1906 väntade 1,327 patienter på inträde å Nationalföreningens sanatorier
mot 896 föregående år. Dagafgifterna äro numera kronor 0:75, då staten betalar
:14 af de beräknade dagkostnaderna eller högst kronor 2: 25. Den verkliga kostnaden
för patient och dag uppgick för finansåret 1905—06 till:

Silkeborg......................................... 2: 19

liv................................................. 2: 06

Haslev......................................... 2: 42.

Slutligen hafva eu mängd andelsföreningar, hufvudsakligen andelsmejerier och
bruksföreningar, hvilkas antal våren 1906 uppgick till 908 med öfver 150,000
medlemmar, bildat en sanatorieförening. Andelsföreningarna betala en afgift, växlande

mellan 3 kronor för medlem en gång för alla och 18 öre under 28 års tid.
Staten har beviljat räntegaranti på ett lån å en half million. Vid Krabbesholm,
nära staden Skive, som skänkt 15,000 kronor till inköp af mark, har föreningen
byggt ett sanatorium för 114 sängar, hvilket inberäknadt inventarier, har kostat
circa 373,000 kronor och invigdes hösten 1905. Andelsföreningarna hafva planlagt
ännu’ett sanatorium vid Faxinge på 120 sängar, hvartill erhållits statsbidrag
å 150,000 kronor.

*) Byggnadskostnaderna för de 3 sanatorierna hafva i föreningens berättelse upptagits något lägre,
än hvad här angifvits, då i denna icke inräknats en del utgifter, som bestridts med arets inkomster.

i sjukdomens 3 olika stadier:

Procent vårdade i olika stadier

Relativt läkta............................

Betydligt förbättrade..................

folksanatorierna var	(intill	1905) fö
1.	II.	in.	Medeltal.
............ 37	2>	ce Cl
........... 68	2 0	t y	~> y y
.......... ''3	t -> •) ;>	20	2 6.

Det bör anmärkas, att i denna statistik intagits såväl de som hemsändts såsom
olämpliga för sanatorievård som de, som för tidigt afbrutit kuren. En statistik
från Boserup folksanatorium utvisar, att 3 år efter behandlingen voro 58,8 procent
arbetsdugliga.

Behandlingen för de utskrifna samt procenten patienter i olika stadier utgjorde
å nationalföreningens sanatorier:

	Behandlingstid dagar.	1.	11.	in.
1903 04...	110		26 %	41 %
1904- 05 ..	136	3 1 „	31 »	3 7 35
1905 —06...	M4	3 6 „	3 7 »	3 7 ?3
Alla åren ..	137	30 % .	32 %	38 %

På initiativ af en posttjänsteman har i Danmark till julen 1904—1905
sålts frimärken till ett pris af två öre, som detta år inbragte 67,000 kronor.

Det är meningen att nya sådana frimärken skola säljas hvarje år, och inkomsten
skall användas till att bygga ett eller flera barnsanatorier. Mark till ett sådant har
redan förvärfvats.

Köpenhamn äger, såsom ofvan nämnts, Boserups sanatorium. A stadens sjukhus Köpenhamn
vårdades (utskrefvos) under 1870-, 1880- och 1890-talen årligen omkring 500

fall af lungsot. Sedan växte antalet hastigt; 1903 utskrefvos öfver 1,000 patienter,
af dessa hade omkring fjärdedelen aflidit. Behandlingens varaktighet ökades också
betydligt på sista tiden eller från i medeltal 34 dagar år 1895 till 92 dagar år
1902. Vid Oresundshospitalet finnes en särskild sanatorieafdelning på 180 sängar,
ännu ett 1 oo-tal vårdas i äldre baracker, nya byggnader torde snart komma att
byggas i stället för dessa. Vid Fredriksbergs hospital finnas 2 särskilda afdelningar
med sammanlagdt 38 sängar. Såväl dessa som afdelningen på Oresundshospitalet
äro fullt skilda från öfriga delar af sjukhusen. De hafva dock gemensamt kök
med dessa.

På båda sjukhusen vårdas lungsiktiga i alla stadier. Å Oresundshospitalet
skiljas dessa icke åt, dock finnas åtskilliga ruin för 1 — 2 sängar, där svårt sjuka

och orenliga patienter inläggas. Liggverandor torde komma att byggas nästa år i
den ganska rymliga parken, som har ett härligt läge vid Sundet. Afdelnihgarna
hafva erkänts såsom tuberkulossjukhus och erhålla således statsunderstöd. Äfven på
Kommunehospitalet vårdas lungsiktiga, dock i mindre skala, vanligen i särskilda rum.

Vårdanstalter Förteckning ''öfver sanatorier med flera vårdanstalter för tuberkulösa i Danmark.

i Danmark. * J . _

	Öppnadt år.	Antal sängar.	Underhålls-kostnad för säng.	Byggnads-kostnad för säng.	Ägare.
a) för vuxna: Vejlefjord..............	1900	93	6: 50	CO 4- Q O	Bolag
Helsebo ................	(I9°3)	18	IO O	2,200	Diakoniss-stiftelsen
Boserup.................	1901	144	3: Öl	4,4°°	Staden Köpenhamn
Silkeborg ...............	1903	170	2: 19	2,800	N ationalföreningen
% ........................	”	31*)	2: OO	3,100	5?
Haslev ..................	yy		2: 41	3,800	yy
Skörping ..............	1906	120	—	OJ O O	yy
Krabbesholm .........	1905	101	2:25	^1 O O	Andelsföreningarnes sanatorieförening
b) Kustsjukhus och sanatorier för barn: Refsnäs ...............	1875	130	2: 00	2,600	V älgörenhetsinrättning
Hellebadv .............	1896	7 5	1: 00	900	yy
Juelsminde ...........	1902	100	1: 62	1,800	yy
(Lider asyl............	1896	20	0: 50	700
Buddesminde ........	1904	16	—	900	yy

Finsens Finsens Ljusinstitut för behandling af hudtuberkulos eller lupus kom till

Ljusinstitut, stånd år 1896 genom privat välgörenhet. 1897 fick det ett statsanslag af 20,000
kronor, 3 år senare ett räntefritt statslån på 240,000 kronor och 1902 ett årligt
statsanslag på 25,000 för behandling af fattiga lupuspatienter. De lupussjuka uppskattas
i Danmark till 12 —1300, det årliga antalet nya fall till V10 af detta belopp.
Under tiden till och med december 1904 behandlades på institutet 1,251 lupus -

*) 38 på sommaren, 28 återstående delar af året.

patienter, af hvilka 51 procent vore läkta ännu hösten 1905, 29 procent voro
vid förstnämnda tid under behandling och 20 procent hade af brutit behandlingen
eller dött af lungsot eller andra sjukdomar. Af de 632 läkta hade 551 iakttagits
längre tid än 2 år, utan att recidiv inträdt. Man kan snart motse den tid,
då hvarje lupuspatient kan erhålla behandling för sin sjukdom.

Kampen mot kreaturstuberkulosen har i Danmark förts på ett mycket energiskt sätt, som tjänat
till förebild för enahanda förfaringssätt Sos oss och i andra länder.

Försöken sattes i gång af professor Bang. Genom hans undersökningar visade det sig, att
tuberkulosen bland kreaturen kommer till stånd dels genom lång sammanlefnad med andra tuberkulösa
kreatur i samma ladugårdar, dels genom att man föder dem med mjölk, innehållande tuberkelbaciller.
Han drog den slutsatsen, att hjordar, som dittills varit fullt friska, skulle förblifva så, om infektion
hindrades, samt att man skulle kunna sä småningom förvandla en sjuk hjord till en frisk genom att
efter födseln aflägsna kalfvarna från de sjuka korna och gifva dem mjölk, fri från tuberkelbaciller.
För att påskynda framkallande af en frisk hjord, borde samtliga djur undersökas med tuberkulin och
de icke reagerande djuren föras till en annan ladugård än de sjuka. Där detta ej var möjligt, skulle
ladugården delas genom en tjock plankvägg i två afdelningar, en för friska och för sjuka djur. De
friska djuren skulle emellanåt, i regel en gång om året, åter undersökas.

År 1893 ställdes af regeringen till disposition en summa af 50,000 kronor ärligen, hvilken
summa några är senare höjdes till 100,000, som dock blott delvis utgått för ändamålet under några
år. I början Unge blott kalfvarna undersökas på statens bekostnad, numera erhålla landtbrukarna
tuberkulin äfven'' till de vuxna djuren, och hela undersökningen sker på statens bekostnad. Villkor är,
att ägarna skola fullt skilja de friska från de sjuka, vidare skola kalfvarna uppfödas med kokt mjuk
eller mjölk från friska kor, och de ladugårdar, dit man för frisk boskap, skola fullständigt desinfekteras.

Resultaten af detta förfaringssätt framgå af den betydligt minskade spridning kreaturstuberkulosen
i Danmark synes hafva fått under ett 10-tal år. Medan 1893—94 40 procent af de undersökta
kreaturen reagerade, var detta 1903—04 fallet endast med 15 procent. Öfver 400,000 kreatur
hafva undersökts under 12 år, inalles finnas omkring en million mjölkkor.

Kostnaderna för kreaturens ägare hafva varit mycket obetydliga, särskildt om två ladugårdar
från början funnos. De djur, som reagerade, men ännu vore någorlunda friska, hafva i regel bibehållits.
De svårt sjuka djuren var det i alla händelser icke skäl att behålla. Bangs metod har den
fördelen framför Ostertags (se under Tyskland), att man med den sistnämnda knappast kan skaffa
sig en fullt frisk hjord, då undersökningen i regel ej sker med tuberkulin utan efter den mycket mindre
tillförlitliga kliniska metoden.

Lag af ar 1903 om åtgärder mot tuberkulos hos nötkreatur och svin, reglerar villkoren för
erhållande af statsunderstöd till tuberkulinundersökningar och påbjuder sådana vid import, för så vidt
ej kreaturen skola genast slaktas, samt föreskrifver nedslagning af kor med jufvertuberkulos, för
hvilka ägaren får ersättning; detta sker årligen med omkring 600 kor. Vidare förbjuder den mejerierna
att sälja skummad mjölk eller kärnmjölk utan föregående pasteurisering. 1904 bestämdes, att allt för
export bestämdt smör skulle tillverkas af till 80° uppvärmd grädde.

För förbättrande af bostäderna har gjorts mycket, särskildt i Köpenhamn.
Läkarföreningen påbörjade redan på 1850-talet byggande af ett antal arbetarbostädci,
som ännu finnas kvar. På 1860-talet bildades arbetarnes byggnadsförening,
som t. o. m. 1905 hade byggt 1,246 hus för en samlad summa af i det närmaste
10 millioner kronor. Husen äro byggda i två våningar, vanligen flera sammanbyggda
och hvardera afsedt för 1—2 familjer. Dödligheten i dessa hus med

Kreaturs turberkulosen.

Bostads hygien.

Tuberkulos kommitté.

omkring 10,000 innevånare var 1898 —1905 11,4 per mille mot 17,0 för hela
hufvudstaden. Staten har sedan 1898 lämnat lån till kommuner och till byggnadsföreningar
för uppbyggande af arbetarbostäder; på dessa betalas 3 procent ränta
och 1 procent amortering.

Koloniträdgårdar började anordnas i Köpenhamn år 1892 och hafva numera
i alla landets städer nått en storartad utveckling. Det beräknas att i Köpenhamn

finnas 10—12,000 trädgårdar och i landsortsstäderna 10,000.

I november 1901 tillsattes eu kungl. kommitté för att utreda frågan om de
åtgärder, som från statens sida kunde vidtagas mot tuberkulosen. Då denna kommittés
arbete resulterade i en 1905 fastställd tuberkuloslag, som är bland de få

ännu existerande, skall jag här något utförligare redogöra för såväl kommitténs
arbete som för sakens vidare behandling i riksdagen.

Kommittén uppgjorde tvenne lagförslag, af hvilka det första handlar om åtgärder till tuberkulosens
bekämpande, det andra om statsunderstöd till sjukhus för tuberkulösa och till patienternas behandling
på sådana.

Det framhålles i motiveringen, att åtgärder för att förebygga tuberkulosen särskild! hos äldre
är ett spörsmål, som griper djupt in i hvardagslifvet. Många åtgärder, som kommittén anser skulle
i och för sig vara gagneliga, underlät den att föreslå, för att icke kampen mot tuberkulosen skulle
bli en kamp mot de tuberkulösa och bidraga till att försvåra tillvaron för dessa. Dit hör t. ex. desinfektion
vid den lungsiktiges flyttning. Kommittén inskränkte sig därför till förslag om att sådan kan
ske genom hälsovårdsnämndens försorg på begäran af den sjukes läkare, hvilket äfven blef lag.

Den anser förbättring af bostadsförhållandena vara af mycket stor vikt, föreskrifter finnas
visserligen härom för städerna, men det saknas effektiv tillsyn öfver att föreskrifterna följas. Bestämmelser
härutinnan vore nödvändiga, men ansågos ligga utom kommitténs uppgift att föreslå. Vidare
påpekas nödvändigheten af att läkarna i hela landet erbjudas tillfälle att få de sjukas upphostningar
gratis undersökta, hvilket numera också har skett.

Lagförslag I innehåller i första paragrafen förslag om tillsättande af en tuberkulosinspektör, som
skulle vara biträde åt justitieministeriet vid genomförande af lagarna och tillika å statens vägnar
kontrollera deras efterlefvande samt vid behof framkomma med nya uppslag till tuberkulosens bekämpande.
Detta förslag ansåg sig dock vederbörande minister ej böra taga upp, då lagen borde få verka
någon tid, innan en sådan ämbetsman tillsattes. Både i riksdagen och inom läkarkretsar väckte
detta gensägelse. I år har dock en läkare förordnats såsom ministeriets biträde i ärenden rörande
tuberkuloslagarna.

Vidare föreslogs och fastställdes äfven i lagen, att läkarna skola till vederbörande ämbetsläkare
anmäla hvarje sjukdoms- och dödsfall af lungsot och struplungsot. Denna föreskrift, som går
vida längre än hvad i andra europeiska länder utom Norge är föreskrifvet, mötte intet motstånd
i riksdagen. Genom sundhetskollegiums cirkulär af den 10 december 1905 reglerades anmälningsplikten.

Efter dödsfall i sådana sjukdomar kan hälsovårdsnämnden föreskrifva desinfektion. Sådan
kan äfven påbjudas, då en person lidande af lung- eller struptuberkulos flyttar från den ena bostaden
till den andra, dock blott på förslag af den behandlande läkaren. En minoritet inom riksdagen önskade
ersättningsskyldighet för enklare kläder, som förstörts genom slarf vid desinfektionen. Detta gick
dock ej igenom. Man ansåg, att i sådant fall skulle hvar gång man gjorde en desinfektion folk komma
och begära ersättning. När en person dör af tuberkulos, voro det relativt ringa förlust, om de saker,

-som eljest ej skulle hafva något värde, blefve förstörda. I särskilda fall kunde dessutom kommun eu
■själfmant gifva ersättning, hvilket äfven skett.

Då hälsovårdsnämnden erfar, att en person, som lider af nämnda sjukdomar, lef\er under
sådana förhållanden, att det är särskild fara för sjukdomens öfverförande till andra, kan den bestämma,
hvilka åtgärder böra vidtagas därför. Kommitténs förslag gick ut på, att om den sjuke eller hans
omgifning af tredska underlåter att följa gifna föreskrifter, kan det beslutas om hans inläggning pa
sjukhus, hvilket då likväl skall ske på det allmännas bekostnad. Detta förslag godkändes af folktinget,
men ändrades af landstinget därhän, att saken skulle hänskjutas till öfversundhetskommissionen
(i amtet), hvarjämte tillädes, att en sjuk ej får tvingas att uppgifva sin yrkesverksamhet och att samlifvet
mellan makar ej får mot deras vilja omöjliggöras. Lagen förutsätter dock, att tvångsinläggning
på sjukhus kan äga rum; staten skall då betala 3/i och kommunen >/i af kostnaderna för vården.

Af öfriga föreskrifter vill jag påpeka §§ 7—11, som handla om barnens, särskild! skolbarnens
skyddande mot tuberkulos. Kommittén föreslog härutinnan, att tuberkulösa skolbarn skulle af läraren
anmälas för skolkommissionen, som, om sjukdomen var smittsam, skulle hemställa till skolrådet, om
de ej borde befrias från skolgång. Detta godkändes af riksdagen, som dock äfven stadgade, att skolrådet
skulle anordna undervisning för barnet, utgifterna skulle delas af kommunen 1/t och staten å Kommittén

ansåg det vara af synnerlig betydelse, att skollokalerna äro inrättade i enlighet
med hälsovårdslärans kraf och att de hållas noga rena, därför borde regeringen fastställa föreskrifter
härför, liksom för anskaffande af lämpliga spottkoppar, fastän dessa föreskrifter ej borde intagas i
tuberkuloslagen. Vidare borde i de kommuner, där sadant vore möjligt, införas skolbad, och man
borde verka för skolläkares anställande.

Folktinget beslöt för sin del ganska detaljerade bestämmelser om skollokalens beskaffenhet,
dess renhållning och luftning, hvilket dock- ej godkändes af landstinget, som ansag, att detaljerade
föreskrifter ej skulle komma att passa pa alla platser; i stället erhöll förslaget den lydelse som framgår
af § 9.

Regler för rengöring i skolorna hafva fastställts af undervisningsministern den 2 november 1905.

I § 11 gifvas stadganden för att lungsiktiga lärare ej må undervisa i folkskolorna. Folketinget
gjorde ett för öfrigt något dunkelt och möjligen ganska vidtgående tillägg till denna paragraf rörande
andra ämbets- och tjänstemän, hvilkas yrke medför sådan beröring med allmänheten, att denna otvifvelaktigt
utsättes för smittofara. Under diskussionen nämndes särskildt funktionärerna vid posten.
Man torde häri inbegripa äfven de vid järnvägarna och fängelserna anställda, enligt i sundhetskollegium
lämnad upplysning.

Fn annan viktig paragraf tillkom under behandlingen i riksdagen, nämligen om att den, som
under militärtjänsten visar sig lida af smittosam tuberkulos, kan på statens bekostnad inläggas på ett
tuberkulossjukhus. Man utgick därvid från att en soldat eller värnpliktig, då han mönstras, icke lider
af sådan sjukdom; om han sedan förvärfvar den under tjänsten, bör han få vård.

Intet motstånd mötte den viktiga föreskriften i lagens § 13, att lungsiktiga personer ej få
-vårdas å fattighus annat än i därför särskildt afsedt rum.

Vid föregående års folkting hade väckts förslag om, att undervisning i hygien och tuberkulos
skulle införas i alla landets skolor och tinget uttalade i en dagordning, att det vore önskligt, att sådan
-undervisning meddelades både i skolor för barn och i skolor för vuxna. Bestämmelser härom hafva
dock ej införts i lagen, men anslag kan lämnas till upplysning om tuberkulosen (§ 15).

Äfven kommittén ansåg den bästa vägen för meddelande af folkundervisning vara, att barnen
redan i skolan bibringades kunskap om tuberkulos. För att möjliggöra detta måste först lärarna
erhålla nödig utbildning. Detta kunde ske så, att de nuvarande lärarna så småningom finge tillfälle
att genomgå kortvariga kurser i detta ämne och att hädanefter undervisning meddelades på seminarierna
i tuberkuloslära, möjligen äfven i allmän hälsovårdslära, utan att dock denna gjordes till examensämne.
.För ofvannämnda kurser borde beviljas statsanslag, liksom äfven till att förse skolorna med upp -

lysande, helst illustrerade plakat angående tuberkulosen. Vidare borde gifvas statsanslag till föredrag
af sakkunniga vid universiteten, i föreläsningsföreningar etc., särskildt i de landsändar, där tuberkulosen
är mest utbredd. Detta hade dock skett redan förut, i det nationalföreningen erhållit ett belopp af 2,000
kronor för detta ändamål.

Riksdagen gaf äfven anslag till kostnadsfria undersökningar af upphostningar. 12 läkare i
skilda delar af landet verkställa sådana prof mot en ersättning af 2 kr., som betalas af staten. Kostnaderna
härför beräknas till omkring 25,000 kr.

Lagförslag II rör statsunderstöd till sjukhus för tuberkulösa och till patienters behandling på
sadana. De sjukvårdsinrättningar, åt hvilka statsanslag enligt kommitténs förslag skulle lämnas, voro
kustsjukhus och kustsanatorier för barn, folksanatorier, kommunala tuberkulossjukhus samt asyler för
lungsiktiga. Definition på dessa anstalter meddelas i lagen.

Under lagförslagets behandling i folktinget tillädes en ny art af sjukvårdsanstalter, nämligen
konvalescenthem. Utskottet motiverade behofvet af sådana anstalter med att, då en patient har vårdats
på sanatorium under 3 månader, har han kanske förbättrats högst betydligt, men det är icke säkert,
att denna förbättring fortfar. Då han kommer tillbaka till sitt hem, där han får enkel och icke så
riklig föda och kanske får arbeta i fabrikslokaler, där luften är förorenad, torde han ofta få ett recidiv..
Därför borde han på ett konvalescenthem så småningom vänja sig vid öfvergång till vanlig föda och
till sitt vanliga arbete. Vården där beräknas till högst 2 månader.

En annan ändring var, att ordet “kommunala" framför “tuberkulossjukhus" ströks i regeringens,
förslag. Man ansag, att genom kommunernas försorg ej tillräckligt många sådana sjukhus skulle
komma till stånd, utan att man äfven borde understödja det enskilda initiativet.

Kustsjukhusen afse enligt kommittén att behandla de svårare formerna af skrofler hos barn,,

hvilka fordra ständig tillsyn af läkare och ofta kirurgisk behandling; de böra därför vara försedda

med alla hjälpmedel, som tillhöra ett modernt sjukhus. Behandlingen blir där ofta långvarig (Refsnäs
omkring 1 år). Genom effektiv behandling förekommer man i ett stort antal fall, att det hos dessa
barn senare uppträder lungtuberkulos.

Kustsanatorierna för barn aro beräknade för de lättare formerna af skrofler, hvilka icke fordra
sjukhusbehandling, men som kunna väntas blifva häfda genom uppehåll under goda förhållanden jämte
hafsluft och hafsbad. Läkare behöfver ej bo på anstalten. Dessa sanatorier kunna inrättas såväl för
drift endast under sommaren som för behandling året om. De kunna byggas och underhållas billigare
än kustsjukhusen, och behandlingstiden är i allmänhet kortare.

Lungsotssanatorierna böra vara inrättade för fattigt folk och enskilda rum finnas endast för
patienter, hvilka böra vara sängliggande. Behandlingstiden beräknas i allmänhet till 3 månader och:
bör i regel icke öfverskrida 1/-i år. Barnen böra helst behandlas på särskilda sanatorier och då

behandlingen, för att man skall nå godt resultat, ofta blir långvarig, skall det sörjas för tillfälle till

undervisning.

Luberkulossjukhusen skulle främst upptaga sådana patienter, som på grund af framskriden''
sjukdom behöfva sjukhusvård. Men äfven ett mindre antal alldeles färska och lätta fall böra där kunna
upptagas, som måhända sedan kunna flyttas till sanatorierna. Sjukhusen böra helst ligga på landet
eller i en större trädgård och böra förses med ligghallar.

Enligt regeringens lagförslag skulle på tuberkulossjukhusen behandlas “patienter med lungtuberkulos
och särskildt sådana, som befinna sig i ett mera framskridet stadium af sjukdom eller hvilkas
behandling kräfver sängläge", bolktingets utskott ändrade detta till den lydelse som den fick i lagen,
nämligen att där skulle behandlas lungsiktiga, som ej kunde hafva tillbörlig nytta af behandlingen på
ett sanatorium. Man var rädd för den förra ordalydelsen, emedan “följden däraf skulle blifva, att
tuberkulossjukhusen i den allmänna uppfattningen skulle komma att te sig som anstalter, öfver hvilka
det hvilade något hemskt, nämligen att de, som kommo in där, hade all rimlig utsikt att icke komma

lefvande därifrån". Dessutom synas sjukhusen, då man tager hänsyn till förhållandena i Köpenhamn,
“hafva lika så goda eller nästan lika så goda resultat som sanatorierna vid behandlingen af lungsiktiga11.

Slutligen hafva vi asylerna. Dessa böra vara små, emedan större sådana genom sina många
dödsfall lätt komma i misskredit. De äro afsedda för en klass patienter med mera långsamt förlöpande
former af lungsot, hvilka icke äro i stånd att arbeta så mycket, att de kunna försörja sig själfva, men
icke äro så sjuka, att de behöfva egentlig sjukhusvård. Dessa patienter kunna icke lämpligen behandlas
på fattighusen tillsammans med andra fattighjon. Asylerna skulle sålunda verka som en sorts ålderdomshem
för lungsiktiga.

Kommittén ansåg nödvändigt, att alla dessa slag af anstalter inrättades. A ena sidan äro
resultaten af behandlingen å sanatorierna icke så goda, att man kunde vänta sig, att genom dem

tuberkulosen skulle kunna fullständigt utrotas. Å andra sidan skulle det vara mycket inhumant att

inskränka sig till att upprätta tuberkulossjukhus och asyler, som särskildt hafva till mål att isolera
de sjuka och verka förebyggande. Då det är fastslaget och allmänt kändt, att lungsoten i dess början
katt botas, är det en plikt för samhället att sörja för, att äfven de obemedlade få tillträde till goda
anstalter.

Under år 1900 utvecklade det socialdemokratiska partiet en liflig verksamhet för att få till
stånd massmöten och petitioner. I början af följande år inlämnades äfven en adress till folktinget,
hvilken inalles fick 233,000 underskrifter från medlemmar af erkända sjukkassor. Såväl massmötena
som adressen fordrade, att staten skulle bygga sanatorier och åtaga sig deras administration samt i
öfrigt stödja kampen mot tuberkulosen.

Tuberkuloskommittén ansåg sig likväl ej kunna tillstyrka, att staten på sådant sätt öfvertog
hela sakens genomförande, och äfven kommitténs socialdemokratiska ledamot ansåg sig efter den

utveckling saken tagit böra instämma häri. “En sådan centralisation skulle blifva föga ekonomisk

och obekväm, synnerligast som många af dessa sjukhus måste vara så små och ligga så spridda, att
de nästan med nödvändighet måste drifvas af de lokalt intresserade." “På detta sätt skall man äfven
uppnå en fri och naturlig utveckling af saken. Enligt kommitténs åsikt bör också den omständighet,
att stora delar af befolkningen som privata personer eller genom resp. kommuner komma att deltaga i
kampen mot tuberkulosen, hafva sin betydelse genom att utbreda insikt och kärlek till uppgiften."

Då emellertid kommunerna redan tyngas betydligt af utgifter för tuberkulosen, bör staten gifva
en . kraftig hjälp, i första hand till driften af anstalterna. Staten borde bidraga med samma belopp som
vid andra smittosamma sjukdomar, nämligen med 3/4 af utgifterna, dock endast till de fattiga. Sjukkassorna
borde förpliktas att betala den sista fjärdedelen för medlemmarna och deras barn. I en del
andra fall borde kommunerna hjälpa till.

I regeringsförslaget sänktes statsbidraget till hälften, och detta, enligt hvad justitieministern
framhöll, af rent finansiella skäl, då det ansågs tvifvelaktigt, om staten skulle kunna bära en så betydande
utgift som tre fjärdedelar. I folktinget höjdes bidraget åter på förslag af utskottet till det
ursprungligen föreslagna beloppet. Man afsåg härmed att göra det möjligt äfven för de mest obemedlade
att kunna söka in på sanatorierna och de öfriga anstalterna. Detta blef också riksdagens beslut, och
fixerades bidraget till de belopp, som nämnas i lagens § ö. Villkoren för statsbidrag bestämdes i
regulativ af den 14 april 1905.

Kommittén ansåg följande antal platser behöfliga. Kustsjukhus 250 platser, inberäknadt de
120, som redan funnos å Refsnäs. Kustsanatorier, hufvudsakligen öppna sommartid, 250 platser.
Folksanatorier 500 platser, senare kanske 600 för vuxna samt 100 för barn. I huru stor utsträckning
tuberkulossjukhusen komma att användas, kan ej beräknas, men antages för dem lika manga platser
som för sanatorierna eller 500. Asylerna beräknas för 200 patienter.

** 8

Med en medelbeläggning af 360 dagar om året beräknades kostnaderna, när alla dessa anstalter
■kommit till, blifva för staten:

Kustsjukhus ...................	Säng-platser ..... 250	Ärligt stats'' anslag 135,000 kr
Kustsanatorier ...............	..... 25()	81,000 „
Folksanatorier för vuxna....	..... 500	405,000 „
Folksanatorier för barn ....	..... 100	54,000 „
Tuberkulossjukhus ..........	... . 500	333,000 „
Asyler...........................	..... 2( K)	64,800 „
	Summa	1,072,800 „

bör första året beräknades anslag till redan befintliga sjukvårdsanstalter antagligen komma att
uppgå till 425,800 kronor.

Det har redan visat sig, att behofvet af platser å folksanatorierna beräknats för lågt; det finnes
nämligen nu öfver 600 platser å sådana, hvarjämte nationalföreningen och andelsföreningarna hafva
utsett platser till ytterligare 2 stora sanatorier. Å tuberkulossjukkus finnas 218 platser i Köpenhamn
''(Öresundshospitalet och Frederiksbergs Hospital'', hvarjämte ansökningar ingått om statsanslag till
tuberkulossjukhus om sammanlagdt 236 platser, hvilket antal snart torde ökas. Däremot synes föga
intresse förefinnas för inrättande af asyler.

Ledamoten af folktinget, doktor Rördam, som varit en af de verksammaste i striden mot tuberkulosen
i Danmark, inledde diskussionen om de båda lagförslagen i folktinget med bland annat följande
ord, som äro värda att här anföras:

“Alla de stora programfrågorna gå igenom först efter betydlig strid och besvärligheter, och
ofta har förgyllningen gått af dem, innan de komma så långt, att de blifvit genomförda. Det är
emellertid några ting, som förgyllningen aldrig går af, och det förefaller mig, som om dessa särskild!
böra vara programfrågor för ett demokratiskt parti. Det är allt som angår de stora sociala förbättringarna.
Dessa äro frågor, som hafva en reell betydelse, frågor, som det är värdt att sätta något in
på att få genomförda, frågor just af den art, som i dag föreligga. Därför hälsar jag dessa förslag med
den allra största och varmaste glädje. Det förekommer mig som voro de bland de viktigaste lagförslag
vi haft före i riksdagen, åtminstone under den tid jag har haft äran att hafva säte i detta ting. De
föreliggande lagförslagen angå ju bekämpande af ett socialt ondt af utomordentligt stor betydelse, och
jag tror mig kunna säga, att denna kamp i verkligheten är den största sociala uppgift vi någonsin haft
till behandling här i riksdagen.“

Vid slutet af behandlingen i folktinget påpekar Rördam “att lagen med ett slag skulle ställa
Danmark främst i raden af alla länder, där det är fråga om humana sträfvanden från statens sida för
att bekämpa tuberkulosen".

Fn af de siste talarna, Harald Jensen, yttrade: “Innan dessa lagar lämna tinget, känner jag
behof att säga ett par ord. Det är nämligen så, att det knappast är någon lag, som emotses med större
förväntningar af det danska folket än denna. Ibland oss och synnerligast bland arbetsklassen finnas
hundrade och åter hundrade af människor, som lida hårdt af denna sjukdom, som vi här hafva satt
oss före att bekämpa."

Båda lagförslagen antogos efter verkställda ändringar enhälligt af folktinget och
efter nya ändringar likaledes enhälligt af landstinget. Sedan folktinget oförändradt
godkändt landstingets förslag, stadfästes detta af konungen den 14 april 1905.

För lag om åtgärder till tuberkulosens bekämpande redogöres af doktor
Fryxell. Hufvudpunkterna i »Lag om statsunderstöd till sjukhus för tuberkulösa

och till patienters behandling på sådana» hafva i det föregående angifvits oeh skola
här i korthet rekapituleras.

Statsanslag meddelas till sådana anstalter, som erhållit statens erkännande och
stå under dess kontroll. Af dessa äro kustsjukhus och kustsanatorier båda afsedda
för barn med skrofler (kirtelsyge), de förra för svårare former, de senare för lättare.
Vidare nämnas folksanatorier, där det behandlas uteslutande tidiga fall af lungsot,
och tuberkulossjukhus, hvarmed förstås sjukhus eller med egen byggnad försedda
afdelningar af sjukhus, där det endast behandlas lungsotspatienter i skilda stadier,
»dock företrädesvis sådana, som af särskilda, ofta blott tillfälliga grunder icke kunna
draga tillbörlig nytta af behandlingen på ett sanatorium». Sjukhusafdelningarna
skola vara »strängt afspärrade» från den öfriga delen af sjukhuset.

Medan de båda senast nämnda anstalterna böra anses såsom sjukhus, kunna
konvalescenthem och asyler för lungsiktiga närmast räknas som hem för sådana
patienter, för Indika sjukhusvård ej anses nödvändig; dessa skola dock här stå under
läkartillsyn. Kustsjukhus och folksanatorier skola hafva platser för minst 20
patienter, kustsanatorier, tuberkulossjukhus och konvalescenthem för minst 1 o, asyler
för 5 och tuberkulosafdelningar vid sjukhus för 6 patienter.

Statsbidrag till dagafgifterna meddelas åt medlemmar af erkända sjukkassor
och deras barn, åt andra personer som äro i sådan ställning, att de eller deras
försörjare kunna blifva medlemmar af sådana kassor, samt slutligen åt patienter,
hvilkas ekonomiska ställning skulle väsentligt försämras, om de själfva eller familjeförsörjarna
skulle betala full afgift. Det påpekas särskild^ att alla omkostnader,
som från det allmännas sida lämnas på vårdanstalterna eller för patienternas transport
till och ifrån dessa, icke betraktas som fattighjälp. Lagen går t. o. m. ännu
längre, i det äfven samma förhållande gäller om understöd, lämnadt åt de familjer,
hvilkas försörjare äro intagna på anstalterna.

T. o. m. år 1911 erhålles statsbidrag per sjukdag till följande belopp, under
villkor, att dagafgifterna ej sättas högre än hvad här angifves:

Statsbidrag Dagafgilt

Kustsjukhus.................................... 1: 50 2: 00

Kustsanatorier................................ 0:90 1:20

Folksanatorier a) för vuxna........ 2: 25 3: 00

» b) för barn ........ 1:50 2: 00

Tuberkulossjukhus a) för vuxna 1:85 2: 50

» b) för barn 1:25 1: 66

Konvalescenthem ........................ o: 90 1: 20

Asyler............................................ 0:90 1:20

Staten erlägger således 3/4 af dagafgiften, hvilken utbetalas till anstalterna
kvartalsvis, efter attest af vederbörande läkare eller inspektör. På konvalescenthem

Statsanslag
1906—1907.

utgår detta bidrag under högst 2 månader på de andra anstalterna angifves ej
någon viss tid. Beloppet af statens anslag till detta ändamål fastställes för hvarje år.

För 5 år har staten vidare anslagit 100,000 kronor årligen såsom understöd
till uppförande och utvidgning af tuberkulossjukhus; bidraget får uppgå till hälften
af byggnadskostnaden, inberäknadt inredning, dock icke öfver 1,250 kronor per
säng. Maximalbeloppet kan dock växla med stigande och fallande priser för material
och arbete. Årligen bestämmes, huru stort belopp får användas såsom byggnadsbidrag
till andra sjukhus för tuberkulösa.

Det är högst betydande utgifter, som den danska staten sålunda har åtagit
sig för tuberkulosens bekämpande. För finansåret 1906 —1907 hafva anslagits
följande belopp:

Statsbidrag till byggnad och inredning af

1. Tuberkulossjukhus:

a) ordinarie enligt § 9 i tuberkuloslagen .... kr. 100,000

b) extra till Tarm och Faxe tuberkulossjukhus » 18,675

2. Folksanatorier:

a) Nationalföreningens vid Skörping ............ » 150,000

b) Andelsföreningarnas vid Faxinge ............ » 150,000

3. Kustsjukhus:

Utvidgning af Juelsminde ........................ » 34,800

4. Färöarna:

Ett tuberkulossjukhus med sanatorie afdelning.

............................................... » 60,000

‘Bidrag till driften af

Kustsjukhus ................................................ » 50,000

Kustsanatorier ............................................ » 30,000

Folksanatorier................................................ » 500,000

Tuberkulossjukhus........................................ » 216,000

Konvalescenthem ........................................ » 4,000 »

hindra statsanslag:

Kustsjukhus vid Refsnäs ............................ » 25,000

Finsens ljusinstitut....................................... » 25,000

Till undersökning å tuberkelbaciller........ » 16,000

Förvaring och bearbetning af material till

tuberkulosstatistik ................................ » 1,700

Tuberkulosföredrag ................................... » 2,000 »

Summa Kr.

51 3.475

800,000

69,700

U383D75

Statsbidrag har begärts hittills till uppförande af följande tuberkulossjukhus

	Antal i sängar	Kostnad för Begärdt stats-sak anslag
Esbjerg ............	... 28	1,700	24,250
Give ...................	\... ■ i 5	2,200	I 6,5 OO
Svendborg .........	T O .... } 3	2,5 OO	4°>975
Horsens ...........	.... 18	2,900	22,500
Rönne ................	22		27,500
Hj örring .............	22	2,200	24,000 ;
Aalborg ............	.... 15	2,400	18,205
Ebeltoft .............	26	2,600	32,50°
Ringkjöbing .......	12	2,300	13,628
Holsterbro ..........	■ 25	2,400	30,400
Faxe ...................	I O	2,100	10,325
Tarm ...............	I 0	1,600	8,15°
Summa 256		269,133

Tyskland

Tuberkulos dödlighet.

Orsakerna till
tuberkulosdödlighetens

nedgång.

I intet land har kampen mot tuberkulosen förts på ett mera energiskt och
målmedvetet sätt än i Tyska riket. Det kan därför vara af särskildt intresse att
se, huru dödligheten i tuberkulos gestaltat sig i detta land under de senaste årtiondena.
Jag anför här siffrorna öfver tuberkulosdödligheten på 10,000 invånare i Preussen,
för hvilket land statistiken sträcker sig längre tillbaka i tiden än för de andra tyska
staterna, samt för 10 tyska stater1); den är dock blott delvis baserad på uppgifter
från läkare.

År	Dödlighet i Preussen	Dödlighet i io tyska stater
Män	tuberkulos Kv. I Summa	Total	I tuber-kulos	Total	År
1876.. ..	■ 34	to CO	31	256
l88l ...	34	28	31	250
1886.....	34	28	31	262
I 89 I.....	29	2)	27	230	26	244	1892
1896...	24	20	22	CN O cq	24	210	1896 1
I 90 I.....	21	18	20	207	21	209	1901
1902 ....	2 I	17	T9	193	2 I	196	1902
I9°3 ....	. 21	18	20	199

På 2 5 år har således såväl den totala dödligheten som den i tuberkulos
aftagit högst betydligt, den senare med en tredjedel. Under åren 1875 —1880
utgjorde i Preussen tuberkulosdödsfallen V8 af samtliga dödsfall, under år 1901 —
1903 endast VioJ tuberkulosdödligheten har sålunda aftagit hastigare än den allmänna
dödligheten. Man ser af ofvanstående tabell, att det var under senare hälften af
1880-talet som dödsfallen i tuberkulos började afgjordt minskas. Det är klart, att
denna nedgång i dödligheten ej • kan hänföras till den storartade utvecklingen af
sanatorieväsendet i Tyskland, då denna faller först inom tiden för det sista årtiondet. *)

*) Preussen, Bayern, Sachsen, Wurtemberg, Baden, Hessen, Sachsen-Koburg-Gotlia, Bremen,
Hamburg och Elsass-Lothringen.

Granskar man andra förhållanden, som kunna hafva inverkat fördelaktigt i
detta hänseende, så synes det som om två faktorer haft ett afgörande inflytande,
nämligen dels den ■ i o millioner arbetare omfattande sjukförsäkringen, som trädde i
kraft år 1884 och möjliggjorde en effektiv och tidig vård af de fattiga sjuka, och
dels upptäckten af tuberkelbacillen 1882, som gaf ett säkert underlag åt kampen mot
tuberkulosen. Senare tillkommo andra viktiga moment, nämligen 1890 invaliditetsförsäkringen,
genom hvilken 13 millioner af arbetarbefolkningen försäkrades mot
invaliditet förorsakad af sjukdom och ålderdom, samt från midten af 1890-talet
folksanatorierörelsen. Af stor betydelse äfven för befolkningens ekonomiska ställning
är den ej obetydliga nedgången af tuberkulosdödligheten i den ålder, då människan
är mest arbetsduglig, nämligen mellan 15 och 60 år; denna utgjorde nämligen i
medeltal för åren 1892 — 1893 33 och under åren 1901 —1902 27 på 10,000.

Med anledning af den stora vikt, som kan tilläggas arbetarförsäkringen i
striden mot tuberkulos i Tyskland, torde det vara nödvändigt att här angifva grunddragen
af densamma.

Tre slags obligatoriska försäkringar finnas, nämligen mot olycksfall, mot sjukdom och mot
invaliditet. Af dessa spelar synbarligen den förstnämnda ingen roll i tuberkulosfrågan. Sjukförsäkringen
omfattar personer anställda i industri och handel med en årlig lön af högst 2,000 M., men
torde komma att utsträckas äfven till åkerbruksarbetare och till tjänare. Invaliditetsförsäkringen är
obligatorisk för alla arbetare. Årliga kostnaderna för alla försäkringarna för hvarje arbetare uppgå
till omkring 34 M., af hvilket staten betalar omkring 3 M., arbetarna 15 M. och arbetsgifvarna återstoden.

De ersättningar, som sjukförsäkringsanstalterna lämna och som kunna beröra tuberkuloskampen,
äro i hufvudsak följande:

1) sjukersättning, som vid total oförmåga till arbete belöper sig till minst halfva medellönen
och i vanliga fall utgår under en tid af högst */ä år;

2) penningunderstöd till arbetarens familj, under det han vårdas på sjuk vårdsanstalt, uppgående
till halfva sjukersättningen;

3) ersättning vid dödsfall, utgörande 20 medeldagslöner.

Invaliditetsersättningarna äro:

1) invaliditets- och sjukpension vid arbetsoduglighet under längre tid än ''g år och växlande
mellan 116 och 450 M. årligen;

2) sjukhjälp till arbetarens familj vid dennes vistelse på sjukvårdsanstalt i de fall, då invalidförsäkringsanstalten
åtagit sig sjukvården.

Samtliga sjukkassor utbetalade under åren 1885—1903 omkring 1,118 millioner M. till sina försäkrade,
invaliditetskassorna 1891 —1903 omkring 816 millioner.

Försäkringarna skydda arbetaren från att hemfalla åt fattigvården och, hvad som är af stor
betydelse särskildt för tuberkulosen, lämna honom medel att från början på ett rationellt sätt sköta
sin sjukdom, utan att familjen under tiden behöfver lida nöd.

Sjukkassorna funno snart, att de lungsiktiga ofta med större fördel behandlades på en anstalt
än i hemmen, och uppgjorde därför kontrakt med sjukhus, sanatorier och dylika sjukvårdsinrättningar.
De hafva också i stor skala sändt sina försäkringstagare, särskildt de lungsiktiga, till sommarsanatorier.
Äfven åt konvalescentvården hafva de ägnat stort intresse; den sjuke som är försvagad af tillfälliga
sjukdomar, som har utskrifvits från ett sanatorium etc., kan, efter det sjukersättningen slutat att
utgå, under ett år på kassans bekostnad vårdas på ett konvalescenthem, vistas på landet, erhålla fria

Den tyska
arbetarförsäkringen -

bad 6. d. Vid läkarbehandlingen af de lungsiktiga, liksom af andra sjuka hafva kassorna ofta användt
specialister inom de olika facken.

Hvad sålunda sjukförsäkringsanstalterna åstadkommit i striden mot tuberkulos, öfverträffas
vida af invalidförsäkringsanstalternas arbete på detta område. Enligt försäkringslagen hafva dessa
rättighet — icke skyldighet — att åtaga sig de försäkrades behandling, försåvidt man såsom följd af
deras sjukdom kan frukta uppkomsten af oförmåga till arbete, som kan ligga till grund för anspråk på
invaliditetspension. Styrelsen för försäkringsanstalten i Hansestäderna, en af de största i Tyskland,
insåg snart den stora fara, som hotade invalidförsäkringen genom tuberkulosen, i det att utgifterna
för en sådan sjukdom, som sträcker sig öfver ett antal år, snart skulle komma att stegras oerhördt.
Af manliga industriarbetare intill 35 års ålder, hvilka erhållit invaliditetspension, lida nämligen öfver
hälften af lungsot. Anstalten öfvertag därför behandlingen af de försäkrade redan från sjukdomens
början, mot det att sjukkassorna till densamma öfverlämnade det lagstadgade bidrag, som de eljest
skulle låtit utgå till de försäkrade. Men ej nog härmed, den utsträckte också behandlingen till de mot
invaliditet försäkrade, som ej voro medlemmar i sjukkassor, trots det, att den här hade att bära alla
kostnaderna. Det uträknades, att kostnaderna för de sjukas behandling skulle till fullo ersättas genom
minskad invaliditetsersättning. Så småningom skulle också på detta sätt tuberkulosens utbredning
komma att minskas och således anstalternas utgifter ännu mera nedgå.

Utgående från dessa principer, hafva äfven andra invaliditetsförsäkringsanstalter i allt större
skala börjat vårda de lungsiktiga redan i de första stadierna af deras sjukdom och vidare dels bidragit
med stora summor till uppförande af sanatorier, dels själfva byggt sådana, afsedda att mottaga deras
egna försäkringstagare. 1904 ägde de sanatorier med sammaulagdt 2,200 sängar, som i uppförande,
inberäknadt mark och inventarier, kostat 14 millioner M. Om inbesparingen i invaliditetspensioner
uppväger de stora kostnaderna för sjukvård kan ännu ej afgöras.

Invalidförsäkringslagen tillåter, att en försäkrad i stället för att erhålla pension på anstaltens
bekostnad intages i ett invalidhem. Då emellertid de lungsiktiga icke kunna upptagas i en asyl, där
sjuka af alla kategorier vårdas, har det varit nödvändigt att bygga särskilda asyler för dessa patienter.
På samma gång som sålunda de sjuka erhålla en god vård, skyddas deras omgifning mot smitta och
äfven härigenom förbättras befolkningens hälsotillstånd. De första tuberkulosasylerna byggdes vid
Grosshansdorf af de fria städernas försäkringsanstalt och vid Lichtemberg för Berlin. En annan anstalt
har påbörjat byggandet af en asyl och ytterligare två äro beslutna.

Antalet på invaliditetsförsäkringsanstalternas bekostnad för tuberkulos vårdade, antalet underhållsdagar
och kostnaden för hvarje vårdad (i Mark) framgår af följande tabell:

År	Vårdade	Underhålls- dagar	Totalkostnad man	för vårdad kvinna
1897	3,334	252,896	295	350
1898	4,91U	369,934	308	341
1899	7,698	572,214	310	318
1900	11,094	823,337	345	321
1901	14,656	1,( >95,407	349	329
19( 12	16,489	1,249,173	360	341
19( )3	2( ),148	1,538,91 >8	374	3.511
1904	23,477	1,785,934	374	327
Summa	101,806'')	7,687,803

!) 1905 omkring 26,600, för hvilka utgifterna uppgingo till 9,600,000 M.

Af dessa utgjordes ä/i af män. Af de under 1903 vårdade behandlades omkring 17,500 på
sanatorier, 1,600 vid badanstalter, 500 på konvalescenthem och 600 på annat sätt (sjukhus m. m.)
Såsom ett exempel på hvad lungsoten kostar anstalterna må nämnas, att riksförsäkringsanstalten i Berlin
under åren 1897 —1904 utbetalade för sjukvård af lungsiktiga i rundt tal 3,900,000 M. och för sjukvård
af andra sjuka 2,600,000 M. Under åren 1893—1904 använde Hansestädernas försäkringsanstalt 3 1/t
null. M. till behandling af lungsiktiga, frånsedt andra 2 ’/s mill., som användes till byggande af sanatorier.

Utgående från den förutsättningen, att tuberkulosens utbredning oftast beror på de allmänna
lifsvillkor, under hvilka folket lefver, hafva försäkringsanstalterna äfven ägnat sig åt andra, rent profylaktiska
åtgärder mot tuberkulosen. Hit hör främst besiktigande af den sjukes bostad. Sjukbesökarna
göra anteckningar om rummens storlek, belysning, uppvärmning, fukt, om antalet personer boende i
samma rum etc. Befintliga brister påpekas sedan för husägarna, polisen, fattigläkaren, understödsbyråerna
etc., hvarigenom förbättring ej sällan erhålles. Äfven missförhållanden i arbetslokalerna
påpekas.

Många sjukkassor hafva anordnat kurser, där läkare hålla föredrag i hygieniska frågor, såsom
om tuberkulos, alkoholism, näringshygien etc. Alla sjukkassor sprida bland sina medlemmar populära
skrifter, särskilt i tuberkulos.

Där det är långt till läkare och dyrt att söka honom, där blir tuberkulosen oftast för sent diagnostiserad.
För att något förbättra förhållandena i detta afseende på landsbygden hafva försäkringsanstalterna
lämnat understöd till placering på landsbygden af sjuksköterskor eller andra i sjukvård
kunniga personer. Bidragen för detta ändamål uppgingo 1904 till 93,000 M. Äfven med kommunernas
sjuksköterskor stå de i förbindelse. Det är dessa som hålla kassorna underrättade om de sjukas tillstånd,
som öfvervaka de tillfrisknade försäkringstagarnas hälsa samt påpeka, om förnyad kur behöfves.

Slutligen må nämnas, att försäkringsanstalterna placerat en stor del af sina kapital i företag,
som äro ägnade att förbättra folkets allmänna hälsotillstånd och ej minst att motverka tuberkulosen.
Utom att de byggt egna sanatorier, hade de vid slutet af år 1903 placerat 178 mill. M. i sjukhus,
asyler, konvalescenthem, folksanatorier, arbetarpensionat, folkbad, vatten- och kloakledningar samt andra
133 mill. i goda arbetarbostäder. Hvad särskilt sanatorierna angår, så har det varit möjligt, att
i Tyskland bygga så många sådana endast därigenom, att försäkringsanstalterna försett dem med penningar
och sändt sina patienter till dem.

“Sålunda hafva organen'' för den tyska invalidförsäkringen till följd af sina stora resurser och
med hänsyn till sina egna finansiella intressen blifvit grundpelare för sträfvandena att förekomma och
bekämpa folksjukdomarna och särskilt tuberkulosen11, yttrar en specialist på försäkringsområdet.

Kampen mot tuberkulosen i Tyskland karakteriseras närmast af den storartade
utveckling sanatorieväsendet där har utvisat.

Tanken på att vårda de lungsiktiga i slutna anstalter väcktes till lif af
Brehmer, som år 1854 grundade en ännu bestående privat anstalt i Görbersdorf.

Under de 3 sista årtiondena af förra århundradet tillkommo ytterligare ett 30-tal

sådana anstalter, hvilka liksom den nämnda voro afsedda för de burgna samhällsklasserna
; priserna vid dem växla betydligt eller från 4 till 15 Mark per dag.

Arbetet på åstadkommande af folksanatorier började på allvar först omkring

1890 och det är prof. Leydens stora förtjänst att med all sin kraft och sin tungt

vägande auktoritet hafva satt detta arbete i gång. Nämnda år funnos sanatorier i *)

*) Är 1904 nedlades 45 mill. M. af invalidförsäkringen i sådana allmännyttiga företag.

Sanatorier.

Görbersdorf, Falkenstein och på 5 andra ställen, alla afsedda för bemedlade patienter.
År 1892 öppnades i Falkenstein det första tyska sanatorium för obemedlade —
om man frånser en liten Johaniterorden tillhörande anstalt för 12 patienter •—
detta hade dock blott 28 sängar. Samma och följande år fick staden Berlin färdiga
2 stora folksanatorier i stadens omgifning.

Under de närmast följande åren bildades öfver hela Tyskland talrika föreningar
för byggande och underhåll af sanatorier. Ett viktigt framsteg för sanätorierörelsen
var, när invalidförsäkringsanstalterna i midten af 1890-talet började sända
sina klienter till sanatorierna och själfva började bygga sådana. Men äfven åtskilliga
städer, såsom Berlin, Munchen, Leipzig, Gladbach, Fiirth hafva byggt egna sanatorier,
liksom flera landtkretsar. Staten är direkt intresserad i byggande och underhåll af
sanatorier i Hamburg, Baden, Wtirtemberg, Hessen. Af dessa har Hamburg lämnat
ett årligt bidrag af 100,000 M. till ett af enskild person byggdt sanatorium. I
Preussen har lämnats fri mark till dylika anstalter.

År 1896 förenade sig de olika föreningarna i att bilda centralkommittén för byggande af sanatorier
i Tyskland, numera tyska centralkommittén för tuberkulosens bekämpande. Denna kommitté
har sedan blifvit en centralpunkt för sträfvandena i denna riktning och räknade år 1904 bland sina
medlemmar 8 ministerier, 305 kommuner, 66 grupper af kommuner, 28 landsförsäkringsanstalter, 69
föreningar och sanatorier m. fl. Dess inkomster hafva bestått i 3 penninglotterier, beviljade af staten,
vidare i statsbidrag från Tyska riket, i gåfvor och medlemsafgifter. Den utdelade under de första 10
aren af sin verksamhet 1 1/a mill. M. i bidrag till vårdanstalter för tuberkulösa, men bygger själf ej
sådana. Den har vidare bildat en upplysningsbyrå för ärenden rörande sanatorieväsendet, i denna
byrås arbete deltaga kliniker, hygieniker, arkitekter, finansmän. I samband härmed har den utarbetat
“Synpunkter vid byggande af ett sanatorium på 100 sängar''1. På senare tiden har kommittén mera
ägnat sig åt att få till stånd sommarsanatorier.

Den anordnar vidare föredrag på skilda ställen i landet och har utgifvit en prisbelönad skrift
om tuberkulosen i 400,000 exemplar. Sedan 1902 utgifver kommittén den äfven i Sverige väl kända
månadsskriften Tuberculosis, som innehåller kortare uppsatser i alla ämnen rörande kampen mot tuberkulos
i skilda länder. Den utgifver äfven hvarje år ett stort arbete om tuberkuloskampens dåvarande
läge i Tyskland.

Propagandan för beredande af vård åt lungsiktiga fick snart en storartad
framgång, det ena folksanatoriet efter det andra växte upp särskildt från år 1898.
5 år senare funnos 6o folksanatorier med 4,500 sängar, våren 1906 däremot 85
med omkring 8,100 sängar. Därjämte funnos sistnämnda år 36 privatanstalter
med öfver 2,000 platser och 13 anstalter för tuberkulösa barn med 400 sängar.
Att byggandet af folksanatorier ännu icke afstannat framgår däraf, att år 1905
öppnades 9 sådana med sammanlagdt nära 1,000 sängar och att flera äro under
byggnad eller projekterade.

Det stora flertalet af de årligen till ett antal af omkring 30,000 uppgående
patienterna å folksanatorierna tillhörande arbetsklassen, som är underkastad obligatorisk
försäkring. För dessa kan man anse att behofvet är ganska väl fylldt, om man tager
hänsyn till, att endast fall i dess första början mottagas till behandling. Däremot

gör sig ett starkt behof gällande att söka få till stånd anstalter med måttligt pris
för de mindre bemedlade af medelklassen, som icke hafva del i försäkringens fördelar;
prisen, 3—4 Mark eller någon gång 1: 50 — 2:00 äro för höga för åtskilliga
sjuka. Uppgiften att underlätta vården för dessa anses tillhöra den privata

välgörenheten. Det arbetas också på att få de privata lifFörsäkringsanstalterna att
åtaga sig utgifterna för vården af sina klienter och att få den icke försäkringspliktiga
medelklassen att försäkra sig. Äfven barnsanatorier behöfves det i mycket större
skala än hvad som hittills åstadkommits.

Utom försäkringsanstalterna lämnar äfven fattigvården sina skyddslingar vård
å sanatorier, och detta isynnerhet sedan den högsta fattigvårdsmyndigheten för ett
par år sedan förklarat denna sorts behandling höra till dess skyldigheter. Detta

kommer mest barnen och de icke försäkrade hustrurna till godo. Berlins fång vårdsstyrelse

har i stor utsträckning praktiserat att lämna de sjuka sanatorievård,
hvilket kan anses som ett betydligt framsteg för uppfostrande af ett friskt släkte.
Rikskansleren har också anvisat kommunerna att anordna särskilda fonder för behandling
af tuberkulösa, så att denna hjälp ej skall behöfva räknas som fattigunderstöd.

Sanatorierna äro af mycket olika storlek, från några få platser till öfver 300, ofta håller sig
dock sängantalet till omkring 100. I inånga fall äro de byggda med tanke på att kunna väsentligt
utvidgas och har redan så skett på åtskilliga af dem. De flesta äro afsedda antingen för män eller för
kvinnor, ett 10-tal inrymma dock patienter af båda könen, då vanligen i särskilda byggnader.

Sanatoriet bygges någon gång efter paviljongsystemet (Obornik, Grabowsee, Görbersdorf), men
vanligen består det af en enda stor byggnad för de sjuka, ej gärna öfver tre våningar hög och med
en flygel eller utbyggnad afsedd för köksafdelningen och matsalen. Läkaren har vanligen sin egen
bekvämt inredda villa, dessutom finnas särskilda betjäningshus, verkstäder, kapell, maskinhus etc.

Man föredrager i allmänhet sofrum om högst 6 sängar, men af billighetshänsyn har man på
några ställen inrättat en del af sofrummen för flera patienter, såsom i Albertsberg för 12, i barnsanatoriet
i Belzig för 15 samt i Harlaching och det stora sanatoriet i Edmundsthal för 20 patienter. Anmärkas
bör, att i sistnämnda anstalt, som utgör en privat stiftelse och delvis underhålles af staten Hamburg,
afgifterna äro ovanligt låga. I den senare byggda afdelningen för kvinnor har man frångått dessa stora
sjuksalar såsom varande olämpliga för patienterna.

Sofrummen skola i Preussen hafva en storlek af minst 30 in3 per säng, för barn 25 ms, de
enskilda rummen 40 m3. Vanligen hafva de sjuka dessutom flera dagrum till sin disposition jämte en
stor matsal.

Man inreder gärna särskilda toalettrum bredvid sjukrummen, där äfven vattenklosetterna förläggas.
Vanligen står toaletten i samband med vattenledningen. I några anstalter använder man
enkla handfat, bland annat för att vänja de sjuka vid att på ett enkelt sätt hålla sig rena, i sådant
fall har hvarje patient sitt eget handfat. Stundom är dock toaletten placerad i sjukrummen.

Matsalen är vanligen tillräckligt stor att inrymma samtliga de sjuka och betjäningen. Den
plägar äfven tjäna till kapell, några sanatorier hafva dock ett eget sådant.

Invid matsalen ligger köket med sina stora ånggrytor, där bredvid ett särskilt diskrum och
matsal för betjäningen.

Liggverandan är en viktig faktor i sanatoriebehandlingen. Den förenas gärna direkt med den
stora byggnaden, hvarvid man dock söker sörja för att utdunstningar från grunden och köket ej må
tränga dit. På några ställen har man byggt den fristående, men förenad med hufvudbyggnaden medelst
ett galleri. Man vill gärna ha 1 meter mellan hvarje hvilstol, i de flesta fall är dock afståndet mindre.
Man ställer då ofta skärmar emellan dessa. Djupet är vanligen 3 m. Man har också konstruerat
liggverandor i form af vridbara paviljonger med sidoväggar och å bakväggen fönster för att tillåta en
grundlig luftning. I några anstalter, såsom Albertsberg och Carolagriin, försiggår liggkuren i det.fria,
ute i skogen, hvilket otvifvelaktigt på de sjuka måste verka mycket mera upplifvande än att ligga och
se upp i liggverandans tak; i denna får han i dessa fall blott ligga vid regn och snöväder.

I rummen har man undvikit alla skarpa hörn. Väggarna äro nedtill målade i olja eller emaljfärg,
upptill med en billig vattenfärg. Den svåra frågan att göra golfven fullt släta och ogenomträngliga
för vatten har man sökt lösa på många sätt, såsom med linoleummattor på cement, hårdt parkettgolf
i asfalt, hvarjämte användts åtskilliga kompositioner, såsom främst “torgament“, som kan gjutas i
hvilken form som helst och gå öfver direkt i väggen. Dubbelfönster användas ofta icke, dock äro
åsikterna härom delade; den öfre rutan står vanligen öppen. För att äfven ständigt sängliggande
patienter skola få fullt frisk luft, har man t. ex. i Friedrichheim ordnat så, att panelen under fönsterna
kan aflägsnas medelst en enkel mekanism.

Central värmeledning med varmt vatten eller lågtrvcksånga användes i alla sanatorier. Värmeelementen,
som böra hafva släta ytor, stå nästan alltid vid fönstren och den uppvärmda luften blandar
sig med den genom den öppna rutan inträngande friska luften. Till artificiel! upplysning användes i
allmänhet elektricitet.

A omstående sida lämnas åtskilliga uppgifter om ett antal folksanatorier.

Byggnadskostnaderna per säng uppgå till mark 4,000 för 20 sanatorier, 4—5,000 för 17,
5—6,000 för 9, 6—7,000 för 11 samt öfver 7,000 för 3, häri inräknas icke priset för marken och inventarierna.
Det så att säga normala priset kan anses vara 5—7,000 Mark per säng, för detta pris anser
man sig kunna bygga sanatorier, som motsvara alla hygienens och hållbarhetens kraf. De billigaste
anstalterna, under 4,000 mark hafva varit de, där äldre byggnader för ändamålet omändrats eller där
det delvis användts flyttbara baracker och där i öfrigt förhållandena varit gynnsamma. Men äfven de
öfriga skilja sig vida i pris. Det är tydligt, att de som byggts i bergstrakter, långt från de stora
kommunikationslederna och där marken i stor skala behöft nivelleras blifvit dyrare (Ernst Ludwig,
Siilzhain, Friedrichheim). Men äfven på slätten har ett och annat blifvit mycket dyrt, såsom försäkringsanstaltens
i Berlin sanatorium i Beelitz, hvilket öppnades 1902 och torde komma, när det en gång
blir färdigt, att kosta öfver 13,000 Mark eller inalles 20 millioner för 1,500 sängar, däraf 600 afsedda
för icke lungsiktiga. Det är dock i alla afseenden en mönsteranstalt och nästan praktfullt inrede

Det blir vidare en ej obetydlig prisskillnad, om sanatoriet bygges med stora sofrum (Albertsberg,
Edmundsthal, Lostau, Harlaching, Carolagriin) eller med många smårum för en patient (Friedrichheim,
Miinchen-Gladbach, Behringhausen, Moltkefels). De tidigare byggda anstalterna voro vanligen
billigare än de, som tillkommit senare. I folksanatorierna råder med ett eller annat undantag ej någon
lyx, sofrummen äro mycket enkla med billiga möbler, dagrummen har man dock ofta gifvit en viss
komfort. Det yttre af sanatorierna är ofta ganska storartadt.

Man får de fullständigaste uppgifterna om de verkliga kostnaderna för behandlingen
af de lungsiktiga från försäkringsanstalterna. Utgifterna för hvarje behandlad
tuberkulos man utgjorde 1897 omkring 300 mark, men har sedan dess varit
i jämnt stigande till 374 år 1904. Däri är dock icke inberäknadt, att i en del
fall, omkring 18 procent, behandlingen måste förnyas. Tages detta med i räkningen,
kostade 1903 hvarje behandlad i medeltal 434 Mark. För kvinnorna hafva siffrorna

Sanatorium	Ägare	Öppnadt år	Antal sängar	Kostna Bygg- nader	d för säng, Mark Inven- j Summa tarier ,	Dagafgift Mark
Ruppertshain ..........................	Sf.	1895	138	4,800	700	■5,500	2,50—5,00
Grabowsee .............................	Sf.	1896	189	3,900	400	4,300	3,50
Albertsberg ..............................	Sf.	1897	120	3,000	300	3,300	3,00
Oderberg ................................	F.	1897	115	6,700	800	7,500	—
i Sulzhain .................. ..............	P.	1898	130	6,300	500	6,800	5,00
Vogelsang ..............................	Sf.	1899	164	4,200	1,200	5,400	3,50-6,00
Edmundsthal ...........................	V.	''1899	200	4,600	400	5,000	1,50—2,00
Belzig ....................................	Sf.	1899	150	7,100	800	7,900	3,50
Harlaching ..............................	St.	1899	212	6,100	1,900	8,000	2,30—3,50
Friedrichheim ..........................	F.	1899	170	7,600	700	8,300	—
Kolkwitz .................................	F.	1900	112	5,500	800	6,300	3,75—5,75
Oberkaufungen ......................	Sf.	1900	112	4,700	400	5,100	3,00—5,00
Oppenweiler ...........................	F.	1900	177	5,900	600	6,500	—
Carolagrun ..............................	Sf.	1900	123	4,000	400	4,400	3,00—3,50
Lippspringe ..............................	Sf.	1901	119	3,200	500	3,760	3,50
, Ernst-Ludwig ..........................	F.	1901	122	9,200			4.50
Glttckauf .................................	F.	1901	100	5,400	600	6,000	—
Lostau ....................................	Sf.	1902	60	3,500	500	4,000	3,50—4,00
Holsterhausen ..........................	Sf.	1902	112	5,600	600	6,200	3,50—5,00
Obornik .................................	F.	1903	100	5,600	700	6,300	3,00
M. Gladbach ...........................	V.	1904	75	5,700	500	6,200	3,50—5,00
Beringhausen ...........................	Sf.	1904	130	6,500	800	7,300	2,00—3,00
Moltkefels .............................	P.	1904	100	7,000	1,000	8,000	4,25

Sf = Förening för byggande af sanatorier. F = Landsförsäkringsanstalt. P = Pensionskassa.
V = Välgörande stiftelse. St = Stad.

växlat mellan 320 och 350 Mark. 1897 utgjorde kostnaderna för underhållsdag
både för män och kvinnor 4 Mark, men hade 1904 stigit till 5 Mark för män,
medan de för kvinnor fortfarande höllo sig till 4 Mark, allt i runda siffror. A 8
försäkringsanstalterna tillhörande sanatorier med sammanlagdt 629 sängar utgjorde
1904 totalkostnaden per patient och dag i medeltal Mark 3:61 och växlande
mellan 2:87 och 4:96. Dessa sanatorier byggdes 1895 —1900, och både sålunda
utgifterna där hunnit stadga sig.

7°

Resultatet af
sanatoriebehandlingen.

Hvad resultatet af sanatoriebehandlingen beträffar, så må här angifvas den tyska
medicinalstyrelsens siffror för folksanatorierna under åren 1896 —1900, hvarvid de
fåtaliga döda fråndragits:

1896—98 1899—1900

Fullt arbetsdugliga i det gamla yrket.....65,7 67,3

Fullt arbetsdugliga, men för annat yrke .... 6,s 7,t

Delvis arbetsdugliga..........12,8 14,6

Ej arbetsdugliga ...........15,r n,0

Det uppgifves, att vid intagande å sanatorierna voro blott ett fåtal arbetsdugliga,
säker statistik finnes dock ej härför. Det är också ej säkert, om alla de
intagna ledo af en aktiv form af tuberkulos, som gjorde sanatoriebehandling nödvändig.
Det vore ett vackert resultat, om öfver 2 3 blifvit fullt arbetsdugliga, trots
det behandlingen i regel varat blott tre månader. Som man ser, hafva förhållandena
också betydligt förbättrats för den andra perioden, hvilket kanske hufvudsakligen
beror på ett bättre urval af patienterna.

Af intresse äro siffrorna öfver antalet af dem, som befriats från smittämnen
i upphostningarna, fastän resultaten här ej visa sig så lysande, som det synes
framgå af ofvanstående tabell. 1899 —1900 funnos bacillhaltiga upphostningar hos
52,8 procent af de inskrifna patienterna, om hvilka lämnats fullständigare uppgifter,
medan vid utskrifningen detta var förhållandet med 40,2 procent. Härmed ganska
öfverensstämmande resultat visa uppgifterna från 8 sanatorier af olika typ för åren
1896 —1901, där de resp. siffrorna äro 5 1,7 och 39 procent.

Hvad angår lungornas tillstånd hos patienterna vid utskrifningen, så framgår
detta af nedanstående tabell, omfattande åren 1896 —1901 och 8 anstalter; lungornas
tillstånd indelas i 3 stadier.

Fullt läkta............ 3,4 proc.

Relativt läkta...........11,9 „

Betydligt förbättrade och inträdda i ett bättre stadium 41,0 ,,

Förbättrade inom gränserna af samma stadium . 28,7

Tillstånd oförändradt .... .... 9,8 ,,

Försämrade............ 4,9 ,,

Döda....... 0,4 „

8 J proc. förbättrade

Medan sålunda öfver halfva antalet blefvo betydligt förbättrade under vistelsen
på sanatoriet och endast omkring 5 procent försämrades eller dogo, är antalet
fullt läkta påfallande litet.

Till de fullt läkta räknas dock blott de, hvilkas lungor vid utskrifningen
voro fullt normala. Relativt läkta ansågos de patienter vara, på hvilkas lungor
ingå rassel kunde påvisas, som ej hade hosta och för öfrigt utvisade ett godt all -

mänt tillstånd. De från början alltför högt ställda förhoppningarna i detta hänseende
hafva numera måst gifva vika för en nyktrare syn på saken. Det är intet
tvifvel om att det för att åstadkomma fullständig läkning af en så kroniskt förlöpande
sjukdom som lungsot, fordras en väsentligt längre tid än de tre månader patienterna
i regeln tillbringa på sanatorierna. Det redan vunna resultatet är dock mycket
vackert, både i afseende på den objektiva undersökningen af lungorna och det
stora antal patienter, som utgå arbetsdugliga. På sista tiden har man också med
framgång sökt öka verkan af sanatorievistelsen genom att låta de utskrifna tillbringa
någon tid på konvalescenthem eller på ett dagsanatorium, där vården ej blir
så dyr.

Af ej ringa intresse är äfven försäkringsanstalternas statistik öfver de patienter
de låtit behandla. Man har visserligen här ej skiljt på dem som vårdats å sanatorier
och de på annat sätt, hufvudsakligen på sjukhus eller vid badanstalter
behandlade, men de förra utgjorde nära 90 procent af hela antalet, hvarför
de nästan fullständigt bestämma resultaten. Denna statistik utvisar en betydlig
förbättring af resultaten under några få år. Om man frånräkna!'' dem, som behandlats
under kortare tid än 14 dagar, utskrefvos 1897 såsom arbetsdugliga 71 procent,
och 1903 hade denna siffra ökats till 83 procent. Med arbetsduglighet menas
här förmåga att förtjäna minst en tredjedel af hvad personer i samma yrke och i
samma trakt förtjäna, hvilken gräns är bestämmande för invaliditeten.

Anstalterna hafva dessutom nedlagt ej ringa förtjänst på att efterforska, huru
länge nämnda arbetsförmåga kvarstår. Af personer, behandlade under nedanstående
år med sådan framgång, att de vid utskrifvandet vore arbetsdugliga, kvarstod arbetsförmågan
vid slutet af

Behandlingsåret andra tredje fjärde femte året

1899	92	procent	67	procent	3 ) procent	47	procent	4 3 procent
1900	92	y t	69	? ?	58 „	52	yy	44
1901	93	yy	72	y y	62	5 3	yy
1902	94		76	J y	64 „
O G\	94	? }	77	? 5
1904	96	??

Äfven denna tabell utvisar sålunda en betydlig förbättring åt behandlingens
resultat under dessa 6 år, om man också hade väntat att finna bättre siffror.
Äfven de tala för att eu längre behandlingstid behöfves. Det göda resultatet kvarstår
längre hos kvinnor än hos män.

Direktören för Hansestädernas invalidförsäkringsanstalt, Gebhart, afslutar eu
redogörelse för de vid de tyska sanatorierna erhållna resultaten med följande ord:

»De summor, som utgifvits för att skapa sanatorier i Tyska riket och som
årligen åtgå för att hålla dem i gång, äro mycket betydliga. Men om man tager

Behandling
af framskridna
fall.

i betraktande det inflytande, som de enligt ofvan angifna siffror måste utöfva på
de sjukas och deras familjers ekonomiska ställning, liksom på folkets i sin helhet,
om man tager hänsyn till de många välgärningar, som äro följden af en bättre
utveckling af en kommande generation och som man har sanatorierna att tacka för,
om man medräknar de nyttiga resultat, som sanatorierörelsen har medfört i skilda
grenar af den praktiska hygienen, så är det intet tvifvel om, att de summor, som
användts och komma att användas icke äro för höga för målet, som det gäller att
uppnå. Dessa utgifter hafva redan rättfärdigats genom de goda resultaten af
sanatorierna, och detta omdöme skall alltmera bekräftas, eftersom resultaten af sanatoriernas
verksamhet tydligen blifva allt bättre.»

För åstadkommande af särskilda sjukhus för lungsiktiga i mera framskridet
stadium af sjukdomen har man i Tyskland ännu ej gjort mycket. Fortfarande
intagas dessa patienter vanligen på de allmänna sjukhusen.

I rundskrifvelse af den 16 juli 1904 anför tyska rikets kansler följande af den tyska medicinalstyrelsen
enhälligt antagna grundsatser, som anbefallas till genomförande:

“För undvikande af möjlighet till smitta är det nödvändigt att å sjukhusen på lämpligt sätt
isolera de lungsiktiga, särskild! de i framskridet stadium. För detta ändamål rekommenderas:

1) Byggande af särskilda sjukhus för sådana patienter;

2) där detta ej går för sig, anordnande af specialafdelningar å de allmänna sjukhusen, hvilka böra

inrättas i särskilda hus och byggas som sanatorier;

3) där ej ens detta är utförbart, böra de lungsiktiga behandlas i särskilda rum å sjukhusen."

Vid tyska centralkommittéens för bekämpande af tuberkulosen årssammanträde 1905 framhöll
ordföranden, statsministern Posadowsky, att nu behofvet af sanatorier vore tillgodosedt och att man
främst borde ägna sig åt två andra uppgifter, nämligen för det första anskaffande af specialanstalter
för framskriden lungsot och för det andra anordnande af upplysnings- och understödsbyråar för lungsiktiga,
hvarjämte äfven bostadshygienen vore cn viktig fråga p.

Det synes som om utvecklingen i praxis ginge därhän, att socknarna och
kretsarna, hvilka det närmast tillhör att taga hand om dessa sjuka, föredroge att
anordna särskilda tuberkulosafdelningar vid lasaretten. Sådana finnas redan vid ett
stort antal sjukhus, såsom vid Charité i Berlin, i Aflöna, Bremen, Nurnberg,
Böblingen, Bolingen och Heidenheim i Wiirtemberg in. fl. ställen. I de flesta fall
synes dock endast en eller annan sal i sjukhusen hafva upplåtits åt lungsiktiga;
äfven i ett par nya sjukhus, som af mig besöktes, var detta fallet. Att ett mycket
stort antal lungsiktiga i långt framskridet stadium vårdas å sjukhusen i Tyskland
finner man bland annat af att i Berlin dogo år 1903 2,071 personer af tuberkulos
å sjukhusen, motsvarande öfver hälften af tuberkulosdödsfallen i staden. I Flamburg
inträffade under åren 1895 —19°4 41 procent af lungsotsdödsfallen å sjukhus.

Särskilda sjukhus för lungsiktiga, som ej kunna mottagas på sanatorierna, finnas ännu blott
ett par, nämligen Bergfrieden i Schlesien samt Eckardsheim nära Bielefeld. Det förra inrymmer i 24

J) Vid årsmötet 1906 yttrade han dock: »Vi måste söka åstadkomma ännu mera folksanatorier,
för att genast och i rättan tid hvar och en, som har behof däraf, må erhålla vård å dessa kuranstalter.»

rymliga rum 25—30 patienter, underhållskostnaden uppgår till M. 1:80 per dag. Vid Echardsheim
utgör priset 2—3 M., det har plats för 30 patienter. Lungsotssjukhus äro under byggnad vid M.-Gladbach och ''(Hassel, flera andra äro planerade.

De fria städernas försäkringsanstalt har i Gross-Hansdorf vid Hamburg för ett par år sedan öppnat
ett invalidhem för tuberkulösa män, som icke hafva utsikt att blifva friska och som i sina hem ej
kunna få tillfredsställande vård. När denna asyl blir färdig, skall den i flera boningshus, spridda öfver
en stor areal, inrymma 200 sjuka. Dessa få för smittans skull éj lämna anstalten, där de synas
komma att få stanna hela sitt lif om de så önska. De skola sörja för sina personliga behof och gifva
nödig hjälp åt de andra i samma sjuksal, äfvensom i öfrigt uträtta lättare arbeten. Kostnaderna för
hemmet beräknas komma att uppgå till ej mindre än 4,000 M. per säng, årliga underhållet jämte
ränta å kapitalet till 1,200 M. Det synes dock, som om det skulle vara svårt att få de sjuka att söka
in här, i somras vårdades blott ett 30-tal patienter.

Försäkringsanstalten Berlin har vid Lichtenberg inrättat ett invalidhem för 20 tuberkulösa män.

I första rummet upptagas patienter i framskridet stadium, dock icke döencjp, och de stanna där länge.
De få gå ut och taga emot besök samt arbeta något med täckstickning. Den lilla anstalten är alltid
väl belagd; underhållskostnaderna uppgingo 1905 till något öfver 5 M. för underhållsdag.

Fn annan försäkringsanstalt påbörjade 1905 ett sjukhem för 100 patienter och ytterligare
tvenne äro planerade.

På tuberkuloskongressen i Berlin 1899 framlades först förslaget till sommarsanatorier
(Walderholungstätten) och redan följande år förverkligades denna idé,
då en afdelning af folksanatörieföreningen Röda korset upprättade den första anstalt
af detta slag i närheten af Berlin. 1905 ägde föreningen 6 för staden Berlin
afsedda sommarsanatorier, 2 för män, 2 för kvinnor och 2 för barn, hvarjämte
ytterligare 3 ägdes af andra föreningar och bolag. Antalet underhållsdagar växte
hastigt eller vid Röda korsets anstalter från 27,000 år 1901 till 133,000 år
1904. Liknande anstalter för vuxna funnos 1906 till ett antal af mer än 50 i
Tyskland och hafva äfven öppnats i andra länder, såsom i Mons i Belgien, i Wien,
Kiew, Helsingfors, Göteborg etc.

Vid anläggande af ett sommarsanatorium inhägnas ett område skogsmark af s/i — 1 hektar.
Här uppsättes en s. k. Döckers barack, som erhålles till låns af Röda korset och innehåller byrå- och
undersökningsrummet, kök, matsal och tre mindre boningsrum. Vidare bygges en hall, där. de sjuka
få vistas vid regn, ett helt litet toalettrum, ett likaledes litet badrum och ett afträde, hvarjämte en
borrbrunn anordnas och aflopp beredes för spillvattnet. För hvarje sjuk anskaffas en hvilstol och en
filt, jämte köksattiralj och servis.

Anstalten ledes af en sjuksköterska, dessutom finnas eu köksa med två biträden och en nattvaktSkötseln
öfvervakas af en styrelsemedlem samt af en läkare.

De sjuka komma dit på morgonen, vanligen på spårvagn, och stannaHill aftonen, de kvinnliga
patienterna kunna medföra 1—2 barn, som icke äro i skolåldern. Den föda, dé sjuka erhålla, växlar
något. Å Berlineranstalterna erhålla de middag, samt i öfrigt mjölk och smörgåsar, stundom choklad,
allt till billigt pris, som oftast erlägges af vederbörande sjukkassa. Vid sommarsanatorierna för barn
erhålla dessa för M. 0: 50 full förplägning (M. 0: 30 för fattiga), de erhålla också fullständig läkarbehandling,
medan de vuxna behandlas af sina egna (sjukkassans) läkare.

Sommarsanatorierna i Berlin voro första tiden blott öppna under maj—okt. månader, men
vintern 1904—1905 gjordes ett första försök med en vinterkur. I stället för baracker byggdes då en
envåningsbyggnad med liggverandor. 50 manliga patienter vårdades här och försöket slog synnerligen

Sommar

sanatorier.

I O

val ut. En annan nyhet är att man vid en af anstalterna har inrättat två paviljonger med 20 sängar
för att de svårt sjuka skola kunna stanna där öfver natten.

De på sommarsanatorierna vårdade patienterna utgöras till stor del af bröstsjuka, lungsiktiga
i alla stadier, från de misstänkta fallen till de långt framskridna. Procenten sådana sjuka växlar dock
betydligt, från 87 procent i Röda korsets anstalter till 20 procent i Frankfurt. Hvarje sjuk, som förmår
färdas till anstalten, kan där emottagas. Sålunda vårdas där de, som måste vänta på inträde å
sanatorium, vidare de, som tillbakavisats från ett sådant, emedan deras sjukdom är för långt framskriden
och de, som redan genomgått en kur. För de långt framskridna fallen tjänar anstalten som
asyl. Det är dessa, som utgöra majoriteten af de ifriga och flitiga kurgästerna å sommarsanatorierna.
De känna det som en välgärning att hela dagen få njuta af den härliga skogsluften och af en riklig
föda, medan under tiden deras anhöriga äro skyddade för smitta.

Fruktan för att dessa lungsiktiga skola smitta de öfriga patienterna har icke visat sig grundad.
Den sjuke har alltid samma kärl och samma spottkopp. Det är absolut förbjudet att spotta på marken
och de sjuka vaka själfva lefver att så ej sker. Det synes dock som om det vore lämpligt, att sjuka
med utpräglad lungtuberkulos vårdades vid särskilda sommarsanatorier, skilda från andra sjuklingar.

Man är mycket nöjd med dessa anstalter, synnerligast är resultatet af vården där efter en
en sanatoriekur godt. En stor fördel ligger i deras billighet. En anstalt för 100—120 sjuka
kostar i uppsättning 4—7,000 M.; om barackerna erhållas till låns, kan den under i Tyskland rådande
förhållanden uppehålla sig själf. Staten lämnar fri mark, barackerna erhållas till låns, sjukkassorna
betala kosten och genom att inköpa maten till grosshandelspris och sälja den något dyrare betalas
äfven öfriga driftkostnader.

Såsom exempel på utgifterna för ett dylikt sommarsanatorium må anföras Unterberg i Posen
för sjuka arbetare.

Anläggningskostnad:

1. Byggnader jämte transport af lånade baracker

2. Vatteninledning, badkar .............................

3. Köksattiralj, köksspis, servis .......................

4. Filtar, liggstolar ......................................

5. Sängar och sängkläder för personalen...........

6. Andra husgerådssaker ................................

7. Diverse ..................................................

Driftkostnader:

1. Födoämnen och ved (kol) ........................................................

2. Löner jämte bidrag till invalid- och sjukförsäkring (för betjäningen?)

3. Försäkringar och telefon..........................................................

4. Spårvagnspenningar för patienterna .............................................

5. Diverse, tryckkostnader m. m....................................................

.......... Mark 3,447:40

.......... „ 20: 75

.......... „ 540: oi i

.......... ,. 488: 73

.......... ., 199: 25

.......... ,. 116:5(1

.......... „ 19Q: 12

Summa Mark 5,012:65

.......... Mark 2,299: 55

.......... „ 922: 54

.......... .. 96: 89

.......... „ 78:60

449: 43

Summa Mark 3,847: Öl

Semmarsanatoriet var inrättadt för 120 män, men besöktes detta första år (1903) blott af 101
patienter med 2,706 underhållsdagar. Kostnaderna uppgingo sålunda till M. 1:47 per dag, hvilket
torde blifva billigare, då patientsiffran höjes till 120. Landsförsäkringsanstalten och staden
betalade 1,800 M. til! uppsättningen och cirka 3,100 till underhållet, resten täcktes af en förening.
Det följande år inrättade lika stora sommarsanatoriet för kvinnor och barn kostade i uppsättning
6,700; detta blef dyrare, emedan från början hushållet fick en bättre och fullständigare uppsättning,
underjordisk ledning anlades för affallsvattnet och ett luftbad inrättades.

I samband med sommarsanatorierna må omtalas skogsfolkskolan i Charlottenburg,
som öppnades år 1904 och är afsedd för barn, som lida af eller äro misstänkta
för tuberkulos; dessa skola på samma gång erhålla en god undervisning och
få vistas i frisk skogsluft. Barnen utväljas af läkarna i folkskolorna.

De samlas på morgonen vid spårvagnsstationen och föras i särskild vagn under uppsikt af en
lärare ut i skogen, där de sedan få vistas hela dagen. För 6 klasser med omkring 120 barn finnas
3 lärare och en lärarinna, hvarje lektion varar 25 min. och barnen få inalles 2 1/a—3 timmars daglig
undervisning, delvis i det fria. De erhålla duschar och enligt läkares föreskrift salta bad, 2 timmar
dagligen få de hvila i liggande ställning. De få middag och lättare mål. Till skolan hör en skolbarack
med 2 skolrum och 2 lärarrum, vidare en barack för hushållet med sofrum för kökspersonal
och sjuksköterskor samt en mindre byggnad med tvättrum, skilda för gossar och flickor, dusch och
varmbad, till hvilken stadens vattenledning lämnar vatten. Slutligen finnes en mot söder öppen ligghall,
där barnen få vistas vid dåligt väder.

Resultaten af denna skola voro så gynnsamma, att staden år 1906 har anordnat skolan för
dubbla antalet barn. De små tilltogo under 3 månader i medeltal öfver 2 kilo i vikt. De voro under
skoltimmarna anmärkningsvärd! uppmärksamma, så att några mindre begåfvade barn, som förut måst
undervisas särskildt, kunde med godt resultat följa med den allmänna undervisningen. En liknande
skola öppnades 1906 i staden Miinchen-Gladbach. Man förespår en stor framtid åt dessa skolor i det
fria för de lungsiktiga och synnerligast för de för lungsot misstänkta barnen.

Åkerbrukskolonier äro ännu en länk i den kedja af anstalter för lungsiktiga,
som kommit till stånd i Tyskland. Man utgick från den tanken, att man vid
utskrifningen från sanatorierna bör förskaffa patienterna ett arbete som motsvarar
deras krafter och ej är skadligt för dem och på samma gång möjligen äfven underlättar
öfvergången till ett för deras hälsa nyttigare yrke.

Två sådana anstalter hafva hittills anordnats. Den ena som sattes i gång af försäkringsanstalten
i Hannover, misslyckades, dels emedan den blef för dyr, dels emedan man ej kunde få dit
tillräckligt antal konvalescenter — endast 10 procent af de från anstalterna utskrifna patienterna sökte
inträde där år 1904. De syntes ej vilja förstå, att födan och arbetet på en dylik koloni måste vara
annorlunda ordnade än på ett sanatorium, och obligatoriskt arbete är ej omtyckt. Bättre lyckades
försäkringsanstalten i Oldenburg med sin koloni Haus Sannum. Sedan 1903 sysselsättas här 39 män
och 18 kvinnor, som ej vidare behöfva stå under ständig uppsikt af läkare. Sjuka med smittoförande
upphostningar uteslutas, hvarigenom dock anstaltens verksamhetsfält väsentligt inskränkes. Patienterna
erhålla tillräcklig och närande föda, de få arbeta några timmar dagligen i trädgården och på fältet, och
detta arbete betalas, ehuru lågt, för att intressera dem därför. Man iakttog mycket gynnsamma verkningar
af vistelsen på kolonien hos de patienter, som erhöllo inträde där efter slutad sanatoriekur.
Man anser sig dock ej böra anordna flera sådana kolonier, innan man fått se, hur förhållandena i
Sannum i längden gestalta sig.

Stora svårigheter hafva mött att bereda lämpligt arbetet åt dem, som utgått från sanatorierna,
då arbetsgifvare liksom arbetskamrater motarbeta anställning af arbetare, som genomgått en sanatoriekur.
En annan svårighet ligger däri, att arbetarna förlora sin plats, då de söka inträde på en dylik anstalt.
Många arbetare med ett för hälsan ogynnsamt yrke, vilja äfven efteråt fortsätta detta, och det har
visat sig svårt att förmå dem, som lärt ett yrke, att öfvergå till ett annat.

Vid Hohenliichen har man anordnat en koloni för att låta barn, som utskrifvits från sanatorier,
längre tid vistas i landtluft och på samma gång sysselsätta dem med trädgårdsarbete, för att
sålunda vänja dem vidt ett yrke, som är för dem hälsosamt. Arbetstiden regleras efter deras krafter
och efter läkares föreskrifter, arbetet afbrytes också af långa pauser, då barnen få hvila sig eller leka.

Skogsskolor.

Åkerbruks kolonier.

Omsorg om
den sjukes
familj.

Barnens

skyddande

mot

tuberkulos.

Sanatorieföreningarna hafva, sedan försäkringsanstalterna alltmera tagit hand om sanatorierna,
börjat ägna sig åt att sörja för den sjukes familj. De skicka dit sjuksköterskor, söka förbättra bostaden
i hygieniskt hänseende, sysselsätta sig med barnen, som redan blifvit smittade eller äro i fara att
blifva det. Äfven af försäkringsanstalterna har familjen god hjälp, i det sjukkassorna, i vissa fall
invalidkassorna, skola utbetala till familjen ett belopp, motsvarande halfva sjukersättningen; är den
sjuke ej medlem af en sjukkassa, utgår understödet med en fjärdedel. Med hänsyn till att de sjuka
ej kunna underhålla sin familj med detta belopp hafva försäkringsanstalterna beslutit att af sin vinst
utbetala högre understödsbelopp än det föreskrifna. Jnvalidförsäkringslagen tillåter under vissa villkor
att äfven den försäkrades anhöriga behandlas på försäkringsanstaltens bekostnad, därtill fordras dock
förbundsrådets godkännande. Försäkringens betydelse för tuberkulosens bekämpande skulle blifva
väsentligt större, om detta förfaringssätt finge allmän användning.

På tuberkuloskongressen i Berlin 1899 började man först på allvar sysselsätta
sig med den viktiga frågan om barnens skyddande mot tuberkulos. Resultatet
häraf blef en liflig agitation för sanatorier, konvalescenthem och asyler för barn
angripna eller hotade af tuberkulos.

Hvad som dessförinnan gjorts var hufvudsakligen arbetet på åstadkommande
af feriekolonier, som började i slutet af 1870-talet, då i Frankfurt am Main grundades
den första institution af detta slag. 1902 funnos i 119 städer föreningar, som
under nämnda år använde en summa af öfver en million M. för feriekolonier, i
hvilka 39,000 barn deltogo. Vid utvalet af barnen håller man sig i första rummet
till de högre klasserna i skolan, barn af 10—14 års ålder, och läraren gör det
första urvalet. Sedan undersökas de af läkare och det definitiva urvalet verkställes
af lärarna och läkarna tillsammans.

Billigast men också minst verksamma äro de kolonier, omfattande nästan en tredjedel af
barnen, där man endast för dagen för ut dessa i stadens omgifningar och förser dem med mjölk
eller ger dem fullständiga måltider. Mycket större betydelse hafva de kolonier, som förskaffa barnen
fördelen af en flera veckors vistelse på landet och som omfatta något öfver 20,0C0 barn. De olika
kolonierna, hvardera om 16—20 barn, stundom flera, få bo i hus uppförda i skogen, i barnhem eller
kusthärbergen tillhörande sällskapen (14,000), eller åtaga sig familjer på landet 1—2 barn gratis eller
mot betalning (3,000). De få en enkel men närande föda och vistas större delen af dagen i det fria.
Flertalet tilltaga i vikt på samma gång som deras intellektuella gåfvor utvecklas.

Viktigt för tuberkulosens bekämpande är, att en del föreningar för feriekolonier sända sina
skyddslingar till hafsbad eller vattenkuranstalter, emedan därvid i allmänhet utväljas tuberkulösa och
skrofulösa barn. År 1902 sändes till de sistnämnda öfver 13,000 barn, af hvilka en femtedel behandlades
i särskilda, föreningarna tillhörande vårdanstalter. Utom dem, som sändas ut som feriekolonier,
behandlas ytterligare 6,600 i dylika anstalter vid badorterna. Inalles finnas vid baden 37 barnsanatorier
och 60 procent af de där behandlade barnen torde lida af skrofler.

1880 bildades i Berlin en förening för att åstadkomma kustsanatorier och denna förening har
hittills skapat 4 dylika anstalter (Zoppot, Grossmuritz, Wyk och Nordeney). Priset för behandlingen
där är tämligen högt, 2—3 M. per dag men för fattiga barn sänker man det till hälften, stundom få
de gratis vård, 1,900 barn behandlades där sommaren 1902, af hvilka de flesta sändes dit af föreningarna
för skollofskolonier, dessutom sände dessa öfver 2,000 fattiga barn till andra orter vid
kusterna. Af dessa torde en tredjedel vara tuberkulösa eller skrofulösa.

Skolväsendet visar ännu många brister i sanitärt hänseende; särskild! framhålles bristen på
skolläkare vid ett stort antal skolor samt det fel som begås genom att skolrummen på landsbygden
i allmänhet sopas torrt.

Sanatorierna för lungsiktiga barn äro ännu fåtaliga, kostnaderna för dessa
äro höga och de hafva ej något stöd från försäkringsanstalternas sida. De första
anstalterna af detta slag äro de i Belzig och Hohenliichen för resp. 36 och 100
barn, båda äro mönstergillt inredda, de kosta resp. 6,300 och 5,500 per säng.
Utom dessa finnas ett x o-tal mindre sådana, anordnade af föreningarna för skollofskolonier
och placerade hufvudsakligen vid hafsbaden eller andra badanstalter.
1904 öppnades 2 sanatorier för barn, lidande af tuberkulos i ben och leder, följande
år påbörjades vid Hohenliichen en stor anstalt på 100 sängar för sådana
sjuklingar, igångsatt af en förening i hufvudstaden. Det första kustsjukhus för barn
öppnades hösten 1906 i Sahlenburg nära Cuxhaven och har platser för So barn;
det har kostat med inredning 665,000 Mark.

Som ett viktigt led i kampen mot barntuberkulosen må slutligen påpekas de
förut omtalade sommarsanatorierna för barn, af hvilka två utanför Berlin började
sin verksamhet 1902 och 1903 och äro öppna halfva året. Barnen fara dit ut
på spårvagn på morgonen, hvarvid de äldre taga hand om de yngre, stundom
medföljer en sjuksköterska. De få 5 mål om dagen, till middagen erhålles kött,
till de andra målen bröd, mjölk, potatis och grönsaker. Mellan måltiderna sysselsätter
man barnen efter deras ålder med lekar, gymnastik, lättare trädgårdsarbete,
medan de svårare sjuka få ligga till sängs. Efter middagen skola barnen sofva 1V2
timme. Resultatet af behandlingen därstädes anses icke så mycket sämre än vid
de slutna sanatorierna. Kostnaderna äro dessutom högst väsentligt lägre.

Upplysnings- och understödsbyråer för lungsiktiga (dispensärer) hafva till
ändamål’ att bekämpa spridningen af tuberkulos särskildt inom familjen. Vid dem
undersökas de sjuka och deras anhöriga gratis, undervisas om de mått och steg,
som böra vidtagas i striden mot sjukdomen samt erhålla vid behof understöd för
ett eller annat ändamål. Intresset för dessa inrättningar är i Tyskland starkt i
tilltagande, särskildt i de stora städerna.

För att kunna existera behöfva byråerna anlita hjälp af arbetarförsäkringen,
af fattigvården och af den privata välgörenheten. För försäkringsanstalternas verksamhet
har ofvan redogjorts. Det må här blott erinras, att sjukkassorna lämna
medel till den sjukes behandling, om så behöfves på sjukhus eller sanatorier, att
de på samma gång lämna penningunderstöd till familjen, om familjefadern är sjuk,
och att denna hjälp vanligen lämnas under högst ett hälft år. Fattigvården har
laglig skyldighet att gifva åt dem, som ej äro försäkrade, all den hjälp, som det
eljest tillkommer sjukkassorna att lämna. Många städer hafva också stiftat fonder
för underhåll af sjuklingar, hörande till s. k. pauvres honteux.

Upplysningsoch
understödsbyråer.

Det är ett af upplysnings- och understödsbyråarnes förnämsta värf att förmedla
denna hjälp från försäkringsanstalterna, fattigvården och den privata välgörenheten
och efterse att den användes på ett sätt, som är ägnadt att bekämpa tuber kulosen,

samt att i öfrigt komplettera den så, att sjukdomens spridning särskildt
inom den sjukes familj förhindras.

I Tyskland lade man från början så mycket som möjligt tyngdpunkten i
kampen mot tuberkulosen på dennas första stadier, hvarför sanatorieväsendet där
har fått så storartad utveckling. Först senare och ännu i högst ofullständig grad
har man börjat vidtaga åtgärder vid de långt framskridna fallen, där det mindre

gäller att skaffa bot åt den sjuke än att söka skydda familjen. De största svårigheterna
möta, när det gäller den stora grupp af de lungsiktiga, som, ehuru deras
sjukdom är så långt gången, att de ej kunna erhålla inträde på ett sanatorium,

dock ännu äro arbetsdugliga, och svårigheterna äro här så stora, emedan dessa
beräknas till So procent af hela antalet. Det är särskildt i de två sistnämnda

fallen, som byråerna kunna utveckla en välsignelsebringande verksamhet.

De tre hufvudpersonerna i en upplysnings- och understödsbyrå äro ordföranden (eller sekreerareng
läkaren och sjuksköterskan. Den förstnämnde är med fördel äfven ordförande i fattigvårdsstyrelsen,
såsom förhållandet är i Halle. Hans uppgift är att underhålla förbindelsen med vederbörande
välgörenhetsinrättningar, fattigvård, försäkringsanstalt etc. Byråns läkare behandlar icke de sjuka,
utan öfverlämnas detta till andra läkare, särskildt sjukkasseläkare, och de mottagas icke på byrån utan
remiss från denne. Däremot undersökes den sjuke alltid på byrån upprepade gånger för att finna,
hur stort understöd han kan behöfva, och för att skilja på smittosamma fäll och andra; upphostningarna
undersökas därför alltid på baciller. Patienter med icke smittsam lungsot söker man snarast skaffa
plats på ett sanatorium eller dagsanatorium eller, om detta ej går för sig, ordnar man hans lif på
sådant sätt, att hans sjukdom ej må förvärras, eventuellt söker man förmå honom att skaffa sig ett
annat yrke, om detta är behöfligt för hans hälsa. Man sysselsätter sig också särskildt med de unga
för att få dem att välja lämpligt yrke.

Läkarens viktigaste arbete torde dock vara undersökningen af den sjukes familj. Då en person
af byråns läkare befinnes lida af lungsot med smittoförande afsöndringar, anmodas han att nästa mottagningsdag
återkomma med hela sin familj. Man finner därvid synnerligen ofta, att barnen, som bo
tillsammans med sin sjuka mor eller far, trots det att de förefalla fullt friska och besöka skolan som
vanligt, påfallande ofta lida af börjande lungsot, som sedan kanske först efter åratal bryter ut. Uppspårande
af dessa börjande sjukdomsfall är en mycket viktig uppgift.

Hvarje sjuksköterska erhåller en bestämd stadsdel, så att hon skall lära känna befolkningen
där. Hon ägnar sig särskildt åt bostadshygienen, skall således göra täta besök i hemmen för att lära
hustrurna och barnen renlighet, vänja dem vid ventilering, vid sättet att hindra smittans spridning.
Hon måste efterse, att de sjuka ej dela bädd med de friska. Vid behof förses familjen med sängar.
Helst söker man placera den sjuke i eget rum; är bostaden för träng, verkar man för att anskaffa
en bättre eller lämnar medel till att hyra ännu ett rum. Spottkoppar tillhandahållas. Vid behof skall
sjuksköterskan ombestyra desinfektion af bostad, sängar, kläder etc., hvilket icke bör kosta de mindre
bemedlade något.

Penningunderstöd beviljas de sjuka blott om de äro oförmögna att anskaffa hvad som fordras
för deras vård. Det är särskildt i sjukdomens sista stadier som detta är behöfligt, dä familjens resurser
äro uttömda.

F. n. finnes i Tyskland öfver 70 sådana upplysnings- och understödsbyråer,
oberäknad! 85 af Badens kvinnoförening anordnade undersökningsställen. I Berlin
öppnades den första i september 1904 med en läkare och en sjuksköterska, nu
äro 20 läkare och 11 sjuksköterskor anställda vid densamma, och den har 5 undersökningsställen.
Af de omkring 35,000 mark, som denna byrå kostade under de
första 10 månaderna lämnade försäkringsanstalterna 28,000 och centralkommittén
för tuberkulosens bekämpande 6,000. Här liksom alltid i kampen mot sjukdomar
är det således försäkringsrörelsen, som lämnar det kraftigaste ekonomiska stödet.

Under de första 19 månaderna af byråns verksamhet undersöktes af dess läkare
7,500 familjer, 1,077 vuxna sändes till sanatorier och 1,014 till sommarsanatorier,

420 patienter med mera framskriden sjukdom remitterades till sjukhus, för 623 barn
skaffades plats å barnsanatorier eller kustsanatorier. Understödsbyrån skall således
»vara det centrum, Irån hvilket de till tuberkulosens bekämpande nödiga åtgärderna
enhetligt ledas och såväl i de sjukas som i de friskas intresse samtliga till tuberkuloskampen
behöfliga inrättningar på bästa möjliga sätt användas», säger understödsbyråns
öfverläkare.

Den första polikliniken för lungsiktiga inrättades i Berlin 1899 och fick Polikliniker
snart sin egen byggnad, hvars undre våning är afsedd för de sjukas mottagande förlungsiktiga,
och undersökning, medan den öfre är afsedd till laboratorium, där bakteriologisk
undersökning af upphostningarna verkställes, hvilken, om så behöfves, kompletteras
med ympning på djur och kulturförsök. Denna poliklinik besöktes 1903 af 9,000
patienter.

Här undersökas och behandlas de sjuka gratis. De försäkrade mottagas dock
blott, om de visas dit af sjukkassans läkare. Denne erhåller, enligt begäran på tryckta
kort, upplysning antingen om lungornas tillstånd eller om resultatet af upphostningarnas
undersökning, hvilken upplysning sändes honom genom posten.

Sådana polikliniker äro af stor betydelse för en tidig diagnos af lungsot —
ju tidigare de sjuka komma till behandling på sanatorium, desto bättre är resultatet.

De kunna också med stor fördel användas i undervisningens tjänst, då de vanligen
äro förenade med universiteten. Sådana hafva således inrättats vid universiteten i
Greifswald, Hålk, Göttingen, Bonn, Marburg, Kiel, Strassburg, Heidelberg och
Breslau samt vid åtskilliga sjukhus.

Den tyska centralkommittén för tuberkulosens bekämpande har på flera sätt Undervisning
verkat för folkundervisning om tuberkulos, bland annat genom att, till största delen omtuberkulosgratis,
utdela eu prisbelönt skrift om »Tuberkulosen och dess bekämpande» i 400,000
exemplar. Vidare hafva på dess initiativ hållits talrika föredrag i olika delar af
landet. De många föreningarna för byggande af sanatorier hafva äfvenledes bidragit
till utbredande af kunskap om tuberkulosen genom föredrag och utdelande af skrifter,
liksom äfven försäkringsanstalterna.

Internationell

centralbyrå.

Tuberkulosen
i armén.

Som en praktisk form af undervisning må nämnas tuberkulosmuséerna, af
hvilka det första inrättades i Charlottenburg genom ofvannämnda centralkommitté.
I klara och tydliga drag åskådliggöres här tuberkulosens början, utveckling, läkning
och sättet för dess förekommande. Här hafva också hållits gratiskurser på 3 —4
föredrag, bland annat för försäkringsanstalternas sjukbesökare, för polisen, m. fl.
Då det hufvudsakligen är kvinnorna, som måste vårda de sjuka, har man för dem
afhållit särskilda kurser, där de undervisas i konsten att hålla bostäderna snygga,
att behandla upphostningarna, att isolera den sjuke i familjen, om sättet att skydda
barnen mot smitta. Ett andra museum anordnades 1904 i Carlsruhe, ett tredje
1906 i Darmstadt, det senare skall vara ett vandringsmuseum.

För propagandan mot tuberkulos var den stora tuberkuloskongressen i
Berlin 1899 af stor betydelse ej endast för Tyskland utan äfven för alla andra
stater, som vid detta tillfälle läto representera sig. Här deltogo ej endast läkare,
utan äfven delegerade för myndigheter, försäkringsanstalter, kommuner, fattigvårdsstyrelser.

På den följande år i Neapel afhållna tuberkuloskongressen väcktes fråga om
en internationell centralbyrå för tuberkulosens bekämpande som 1902 hade sitt
konstituerande sammanträde i Berlin, där den har sitt säte. Denna centralbyrå har
till ändamål att sammansluta de olika nationerna i gemensam kamp mot den svåra
folksjukdomen och att samla uppgifter om hvad i olika länder uträttats mot densamma.
Till dess konferenser sänder äfven Sverige delegerade.

Tuberkulosen i armén har under de sista åren minskats ej obetydligt. Den
fullständigaste statistiken finnes för den preussiska armén och tre andra armékårer.
Här höll sin antalet af de tuberkulösa i förhållande till den effektiva styrkan före
1892 till 3 %0 och däröfver, sedan dess har denna siffra varit i nedgående och
de sista 6 åren stadnat vid 1,7—2,1 %o, däraf 1,5—1,8 °/00 lungsot.

Det har helt naturligt ansetts synnerligen viktigt att vid mönstringen söka utesluta alla lungsiktiga.
I tvifvelaktiga .fall kan mönstringsläkaren föreslå den civile ordföranden i mönstringskommissionen
att införskaffa upplysningar om vederbörandes föregående hälsotillstånd, tuberkulos i familjen
etc. och under vissa förhållanden låta den mönstrade inträda i hären. För tuberkuloskampen anses
den bestämmelsen i Baden vara af en viss betydelse, att mönstringsläkaren skall göra den civile ordföranden
uppmärksam på sådana mönstrade, som lida af tuberkulos eller äro därför misstänkta.

Äfven då den värnpliktige börjar sin militära tjänstgöring, skall han underkastas en fullständig
och grundlig undersökning. Resultatet af denna, som äfven skall omfatta uppgifter om föregående
sjukdomar, längd, vikt, bröstomfång, m. m., uppsättes å ett särskildt, ganska vidlyftigt formulär, där
äfven sedermera under militärtjänsten påkommande sjukdomar införas.

I kasernerna skola finnas spottkoppar, sopningen öfvervakas ordentligt. Nyligen har bestämts,
att då trupperna äro borta på en längre öfning, skall kasernen luftas och rengöras.

Då fall af smittsam tuberkulos konstaterats hos en soldat, skall han genast
afföras till militärsjukhuset, läkaren skall låta desinficiera den sjukes säng och sängkläder,
hans uniform och andra af honom använda effekter. De flesta sjukhusen

gifva tillfälle till vistelse i fria luften, de nyare har man försett med stora parker.
Det har bestämts, att så småningom särskilda afdelningar för lungsiktiga skola anordnas
vid de militärsjukhus, som lämpa sig för ändamålet. Sådana finnas nu i
Miinchen och Detmold och äro under byggnad i Miinden och Saarbriicken, åter
andra skola anordnas i samband med de nya sjukhus, som äro beslutna. De ledas
af militärläkare, som fått specialutbildning.

Kejsaren lät för några år sedan inreda Villa Hildebrand i Arco, Sydtyrolen,
till konvalescenthem för officerare och deras vederlikar, som lida af tuberkulos.
Plats finnes här dock blott för 2 5 patienter. Sedan ett tiotal år har man anordnat
konvalescenthem för militärer, och dessa hade år 1905 sammanlagdt öfver 700
sängar. Här emottagas äfven de män, som ännu ej kunna stå ut med tjänstens
mödor och behöfva stärkande vård. Härigenom få de en viss betydelse för tuberkulosens
förekommande. De där vårdade erhålla lindrig tjänstgöring med skjutning,
patrulltjänst, gymnastik, marscher af stigande längd etc.

Sedan flera år har man sändt de soldater, som under tjänsten ådragit sig
lungsot, till sanatorierna. Reglementet tillåter dock sådana långvariga specialkurer
endast under den förutsättning, att man kan hoppas på ett stadigvarande godt
resultat af dem. Är detta ej förhållandet befrias soldaten från tjänsten, då det
med läkarattest intygas, att han är oduglig till densamma eller invalid. I vissa
fall erhåller han pension. Till följd af ökade anslag för detta ändamål kommer
man hädanefter att årligen kunna å statens bekostnad bevilja sanatorievård åt ett
betydligt antal militära invalider.

Tuberkulosen i marinen har äfvenledes ej obetydligt minskats under de
senare åren, men är dock väsentligt mera utbredd än inom armén. Det förnämsta
skälet härtill ligger i trångboddhet under däck. På de moderna slagskeppen har
visserligen utrymmet kunnat utvidgas till 8 kbm per man, men på de mindre
båtarna har det bibehållit sig ytterst litet, iV3 kbm. Ventilator finnas dock alltid.
Besättningarna äro därjämte mycket utsatta för förkylningar.

Upptäckes ett fall af tuberkulos ombord, skall den sjuke genast landsättas
och hemsändas, hvarefter han befrias från tjänsten, om diagnosen bekräftas vid
observation på marinsjukhusen. Marinen äger ej något sanatorium, utan man måste
nöja sig med de få platser, som hafva ställts till dess disposition på de vanliga
sanatorierna.

I handelsflottan är tuberkulosen väsentligen mera utbredd än inom örlogsflottan.
Logementen, deras luftning och rengöring äro ännu i dag i många fall
under all kritik. Nyligen hafva dock fastställts bestämmelser angående storleken af
logementen, om toalettrum, bad och afträden för besättningen m. m.

Bostadslagar finnas i Hessen, Baden, Bayern, Hamburg och Sachsen och förslag
till en sådan är utarbetad i Preussen. I Sachsen hafva dock föreskrifterna af
år 1896 rörande byggnadsplaner och bostäder måst delvis upphäfvas, emedan däri -

Tuberkulosen
i flottan.

Bostads hygien.

Koloni trädgårdar.

Kreaturs tuberkulosen.

Öfriga åtgärder
från
statens sida.

genom bristen på smålägenheter i landets större städer ännu mera ökades. I Hessen
har byggnadskrediten ordnats på ett tillfredsställande sätt.

Försäkringsanstalterna understödja byggande af goda arbetarbostäder genom
att till byggnadsföreningar, arbetsgivare och arbetare för detta ändamål utlåna penningar
till billig ränta. Längst i denna riktning har försäkringsanstalten Hannover
gått, som t. o. m. åi 1905 hade utlånat öfver 20 mill. M. till arbetarbostäder\
åt dessa hade 5 3 procent utlånats till byggnadsföreningar och 2 5 procent till försäkrade
arbetare, återstoden till sparkassor, fabriksaktiebolag etc. Inalles hade anstalterna
1903 i dylika företag nedlagt 133 millioner. Äfven kommunerna åtaga
sig i någon män denna fråga genom lån till kooperativa byggnadsföreningar, köp
af aktier i dylika etc. Tyska riket har bildat en fond för att bereda lån åt
bostadsföreningar. Preussen hade år 1902 anslagit 32 mill. M. till byggande af
bostäder, hufvudsakligen för de i statens tjänst anställda lägre tjänstemän och betjänte
vid järnvägar och allmänna arbeten. En tredjedel af denna summa hade
användts till lån åt allmännyttiga bostadsföreningar, dock företrädesvis sådana,
som hufvudsakligen bygga åt i statstjänst anställda. Äfven Bayern har sedan år
1900 anslagit stora summor till detta ändamål. Hamburg har 1902 ställt till förfogande
1,200,000 M. tör lån till småbostäder. Af kommunerna må främst nämnas
Dusseldorf, som ordnat byggnadskrediten genom grundande af en hypoteksbank
med 20 mill.'' kapital.

Koloniträdgårdar hafva under senare åren kommit till stånd i stor skala i Charlottenburg; här
arrenderar en förening ett större område i utkanten af staden och har indelat detta i fält om 250—
300 kvm., som utlämnas åt fattiga familjer med många barn mot en afgift af M. 0,20 i veckan. Här
får familjen sätta upp ett lusthus och resten planteras till trädgård. Sådana fält hade 1903 lämnats
till 230 familjer. Några öppna platser äro afsedda till gemensamma lekplatser. Liknande inrättningar
finnas äfven i Berlin, Leipzig, Dresden och på några andra platser.

Kampen mot kreaturstuberkulosen har hufvudsakligen i Preussen upptagits efter en af prof.
Ostertag utbildad metod. Alla djuren undersökas af veterinär, och de djur, som visa de svårare formerna
af tuberkulos med smittsamma afsöndringar, afskiljas. Endast i tvifvelaktiga fall användes tuberkulin,
i andi a fall bakteriologisk undersökning af mjölken efter centrifugering eller också harpunering
af jufret. for att skydda kalfvarna mot sjukdomen, uppfödas de redan från det de äro 2 dagar gamla
med kokt mjölk. Samtidigt förbättras ladugårdarna. Staten understöder dessa försök. I Vestpreussen
har man på detta sätt på 4 år lyckats minska tuberkulosen från 2,7 procent till 1,3 procent af samtliga
undersökta kreatur. Äfven i andra delar af riket, såsom i Sachsen och Schleswig-Holstein har man
användt denna metod.

Nötkreatur, kommande från Sverige, Norge och Danmark äro underkastade obligatorisk tuberkuhnundersokmng,
de som reagera därför få ej införas, de öfriga skola slaktas i offentligt slakthus.
Förslag föreligger om anmälningsplikt för hornboskap med framskriden lungtuberkulos och tuberkulos
1 jufver, lifmoder och tarm, hvilka skola slaktas efter viss tid, samt att mjölk från kor med jufvertuberkulos
ej får användas till människoföda ens efter uppvärmning. Dessa lagförslag, som utgått
från den kejserliga medicinalstyrelsen, ha i allmänhet tillstyrkts af de auktoriteter, som yttrat sig därom.

Af öfriga åtgärder från statens sida må främst nämnas anmälningsplikt, som
är stadgad i Sachsen, Baden, Oldenburg, Braunschweig, Sachsen-Altenburg och

Preussen. I sistnämnda land antogs i juni 1905 af landtdagen en lag, som stadgar
anmälning vid dödsfall af lungsot och struplungsot samt desinfektion af bostaden
och den sjukes effekter. Enligt lagförslaget skulle äfven fall af lungsot och struplungsot
i framskridet stadium anmälas, då patienten flyttade från en bostad till en
annan. Sistnämnda bestämmelse ströks af landtdagen, då det ansågs bli alltför besvärande
för den sjuke att på sätt och vis stå under polisuppsikt och då det troddes

skola blifva svårt för dem att få andra bostäder.

I Sachsen och Baden har man gått något längre, i det utom dödsfall af

lung- och struplungsot äfven skall anmälas, när en af sådana sjukdomar i långt
framskridet stadium angripen person flyttar till en annan bostad eller utgör eu
höggradig fara för sin omgifning, vidare i Baden vid hvarje sjukdomsfall i skolor,
i Sachsen vid sjukdomsfall i sjukhus, fattighus, i pensionat, natthärbergen in. in.
Desinfektion skall ske vid dödsfall och flyttning.

I Sachsen, där anmälningsplikten infördes år 1900, mötte den i början
mycket motstånd från läkarnas sida, i det dessa ansågo den vara utan verkan, så
länge hvar och en kan kvacksalfva i tyska riket, men gensagorna synas under sista
tiden hafva tystnat. Tjänsteläkarna framhålla, att förordningen därom väsentligt
bidragit till att höja renligheten i bostäderna. Klagomål öfver att de sjuka lidit
skada af anmälningarna hafva icke afhörts.

I Baden upptogs förordningen, som utkom 1902, mycket gynnsamt af läkarna.
Antalet anmälda sjukdomsfall är dock ganska litet, uppgående 1902 —19°3 till

16 procent af dödsfallen. Desinfektionen sker punktligt vid dödsfall eller vid den
sjukes förflyttning till sjukhus. Däremot synas vid andra flyttningar desinfektioner
mera sällan komma till stånd. Hyresvärdarna motarbeta dem, emedan de hafva
svårt att efteråt få bostaden uthyrd, de sjuka, emedan de frukta för att tå svårt
att erhålla annan bostad.

På sista tiden hafva i Preussen anordnats skolor för desinfektörer hos kommuner
eller kretsar. Kursen varar 8 — 10 dagar och ledes af en hygieniker tillsammans
med föreståndaren för desinfektionsanstalten i den stad, där den äger rum.
Efter kursens slut hålles examen, hvarefter deltagaren, om han godkännes, erhåller
ett diplom. 1893 erhöllo 585 elever sådana diplom.

Sedan år 1902 har Tyska rikets riksdag beviljat det mycket måttliga anslaget
af 150,000 M. till kampen mot tuberkulosen, hvilken summa delades mellan centralkommittén
för tuberkulosens bekämpande och tyska medicinalstyrelsen för vetenskapliga
undersökningar; de sistnämnda hafva hufvudsakligen rört sig om kreaturstuberkulosens
förhållande till människotuberkulosen. För öfrigt hafva flera stater,
såsom ofvan nämnts, deltagit i byggande och underhåll af sanatorier. Hvarför de
olika staterna ej ansett sig ekonomiskt böra i högre grad stödja kampen mot tuberkulosen
förklaras af det kraftiga stöd densamma erhåller af försäkringsanstalterna,
staten bidrager dessutom väsentligt till invalidförsäkringar.

Ett cirkulär från preussiska arbetsministern af år 1905 påpekar vikten af att
tuberkulosen bland de vid stats)''äril vägarna anställde bekämpas, då särskilt tågpersonalen
kan utsätta allmänheten för smittofara. Fall af lungsot, som efter järnvägsläkarens
åsikt fordrar särskilda åtgärder, skola, »för så vidt de sjuka eller deras
anhöriga tillåta det», anmälas för järnvägsstyrelsen. Den sjuke kan genom en
understödsfond erhålla kostförbättring, vid långt framskridna fall skola rum och
bostäder emellanåt desinficieras, särskildt skall detta ske vid flyttning och dödsfall;
om bostäderna äro dåliga, kunna bättre anskaffas, vidare få sjuksköterskor anställas,
svårt sjuka kunna hänvisas till en vårdanstalt. För personalen finnas två sanatorier
om tillsammans 220 sängar, byggda af pensionskassan.

		Schweiz.
Dödligheten	i landet var	på 10,000 invånare:
		i lungsot	all tuberkulos
	1878—82	2 2
	OO CO OJ ! CO ^1	23	27
	1888 — 92	22	27
	CO VO OJ vc	21	26
	1898 —1902 19	27
Dessa siffror	äro relativt	säkra, då på sista	tiden (1903) endast 3,5 procent

af dödsfallen icke konstaterades af läkare. Ökningen af annan tuberkulos torde
vara skenbar, då till följd af skarpare diagnos numera åtskilliga fall hänföras dit,
som förut rubricerades under andra dödsorsaker.

Sträfvandena för tuberkulosens bekämpande kunna sägas hafva tagit fart från
år 1895, då det första folksanatoriet öppnades. Sedan dess hafva bildats talrika
föreningar, som verkat dels genom en liflig propaganda för att meddela folket
undervisning om tuberkulosen, dels isynnerhet genom att skapa sanatorier. Genom
deras verksamhet hafva hittills 3 folksanatorier för vuxna tillkommit, hvarjämte
några föreningar samlat betydliga fonder, hvarför flera sådana anstalter komma ätt
byggas. Kommunerna hafva flerstädes bidragit till dem, äfven staten har lämnat anslag.

Folksanatorier i Schweiz:

	Öppnadt	Höjd		Antal	Byggnadskostnad
	år	ö. h.		sängar	för säng
Heiligenschwendi	1895	1,100	m.	99	5,500 fr.
Davos	1896	1,700		86	6,600 ,,
Braunwald	1897	1,200	yy	30	6,400 ,,
Ziiricher Wald	1898	900	yy	90	6,100 ,,
Malvilliers	1899	900	yy	22	4,500 „
Leysin	1903	1,200	yy	115	3,900 „
Clairmont	1903	2,500	yy	62	6,800 „
Knoblisbuhl		1,000	yy	80

Tuberkulos dödligheten.

Feriekolonier.

Då det sistnämnda, som är under byggnad, blir färdigt, skall i Schweiz
finnas 8 folksanatorier med nära 600 sängar på en befolkning af 3,4 millioner.
Härtill kommer vidare de tyska och holländska sanatorierna i Davos med resp. 50
och 120 sängar, hvarjämte på samma plats ligger ett litet engelskt sjukhem, som
skall väsentligt utvidgas. Slutligen finnas 2 3 privata sanatorier med omkr. 1,600 sängar.

Dagafgiften är i de privata sanatorierna 8 —16 fr., i folksanatorierna fr.
2:25 — 5: —. Behandlingstiden var i de förra 167 dagar, i de senare 114 dagar,
hvarvid dock frånräknats de, som vårdats kortare tid än 4 veckor. För omkring
7,500 från de större folksanatorierna utskrifna patienter var resultatet af behandlingen
följande:

	Förbättrade	O förbättrade	Döda	Full arbets-förmåga	Föga nedsatt	Ingen eller nästan ingen !
Stadium I ....	97)3 %	2,6 %	0,1 %	83,5 %	14.1 %	2,3 %
Stadium II ....	9U° „	8,2 „	0,8 „	48,8 „	11,» „	11,» „
Stadium III	62,5 „	33)+ »	4>r »	9)7 ))	45,7 ,,	45,7 „
Summa	83,8 %	14,6 %	1,6 %	47)1 %	19)4 %	19,4 %

Af intresse äro uppgifterna från folksanatoriet i Davos öfver patienter, som
lämnat anstalten 1 — 5 år förut.

1 år 2 år 3 år 4 år 5 år

Full förvärfsförmåga 70,7 % 65,6 % 62,4 % 58,3 % 52,9 %

Döda 18,0 ,, 25,3 ,> 32>z >, 37)9 ,, 43)1 >>

Särskilda anstalter för obotliga lungsiktiga finnas ännu icke, men äro påtänkta
i flera kommuner. Dock hafva platser reserverats för sådana sjuka i 7
asyler. För tuberkulösa konvalescenter finnes en åkerbrukskoloni i Leysin.

Den första dispensären för lungsiktiga öppnades nyligen i Neuchåtel och en
andra skall snart öppnas i Geneve, flera torde inom den närmaste tiden komma
att anordnas.

För lungsiktiga barn finnas 2 folksanatorier med resp. 35, 42 och 68
sängar. För fattiga, skrofulösa barn finnas ett 1 o-tal anstalter med öfver 300
sängar. Dessutom arbeta flerstädes föreningar på att sända barn till hafskusten.

Initiativet till feriekolonier har utgått från Schweiz, där flera kolonier komrno
till stånd redan år 1876. De underhållas genom privata medel, dock hafva några
städer och kantoner lämnat bidrag. Barnen få bo antingen hos enskilda eller i förhyrda
byggnader, några föreningar hafva dock egna hus. Tiden för barnens vistelse
på landet växlar mellan 3 och 6 veckor. Under åren 1894 —19° 3 utsändes
inalles omkring 31,000 barn för en kostnad af 1^ million fr.-

År 1902 bildades en schweizisk centralkommitté för kampen mot tuberkulos;
denna har nyligen offentliggjort sitt program och har utdelat instruktioner i plakatform,
afsedda att uppsättas i skolor och på andra offentliga ställen. Denna kommitté
har satt ännu mera lif i sträfvandena att motarbeta tuberkulosen. Två lands föreningar

för allmän välfärd hafva också spelat stor roll i detta arbete.

En tuberkuloslag blef år 1902 fastställd för kantonen Graubtinden. Den föreskrifver anmälningsplikt
och desinfektion vid dödsfall af lungsot; om på något ställe tuberkulosdödligheten är synnerligen
stor, skall undersökning göras för att konstatera orsakerna härtill. Lokala förordningar om
spottförbud böra utfärdas, hvarjämte skall i dem bestämmas om vattning af gatorna samt om daglig
fuktig rengöring och periodisk desinfektion af järnvägsvagnarna. Ett laboratorium för undersökning
af upphostningar skall inrättas.

Obligatorisk desinfektion af bostäder och sängkläder, använda af lungsiktiga, hade 1903 fastställts
för 3 städer och för kantonen Wadt; efter dödsfall göres den kostnadsfritt i åtskilliga städer.

För att hindra tuberkulossmitta i verkstäderna har 1900 utfärdats en instruktion, som skall

anslås i arbetslokalerna. Fabrikslagen af år 1877 innehåller flera stadganden om lokalernas dimensioner,
ventilation, upplysning m. m.

De frivilliga sjukkassorna, som omfatta 750,000 medlemmar, hafva hittills ej spelat stor roll
i tuberkulosstriden. Dock hafva 22 sjukkassor upptagit idén om försäkring mot tuberkulos; för hvarje
medlem betalas årligen fr. 0,50. Intages han å sanatorium, betalas under högst 4 månader utom det
vanliga sjukbidraget en summa af 2 fr. dagligen.

Bostadsfrågan har i Schweiz liksom annorstädes sysselsatt myndigheterna. Flera städer hafva
vid rådande bostadsbrist byggt hus med smålägenheter, så t. ex. byggde Bern under första hälften af
1890-talet 134 smärre hus med bostäder om 2—4 rum och har sedan dess i mindre skala fortsatt att
bygga. Kantonen Geneve har lämnat finansiellt understöd åt sparbanken och staden Genéve för att
bygga hus med små lägenheter till billigt pris. Staden lät för ett 10-tal år sedan nedrifva en hel
grupp hus och byggde i stället nya hus för en million. Staden lät dock falla sig till last att bygga
fyravåningshus vid en gata om 10 meters bredd. För ett par år sedan har staden anslagit D/2 million
till byggande af arbetarbostäder. Genéve har också för arbetarbostäder beviljat vissa skattelindringar,
som dock föga tillämpats.

Kantonen Basel har den mest fullständiga lagstiftningen angående arbetarbostäder. Lagen af
ap 1900 lämnar föreskrifter om en bostadskommitté, som under sig har bostadsinspektörer; den bemyndigar
staten att understödja de husägare, som ej kunna bära kostnaderna för påbjudna reparationer,
och att expropriera ohälsosamma boningshus. Kantonen Wadts bostadslag af år 1899 föreskrifver
regelbunden inspektion af bostäderna och medgifver rättighet att stänga ett osundt hus. I Zurich är
bostadsdesinfektion föreskrifven.

Medicinalstyrelsen har vändt sig till styrelsen för järnvägarna med uppmaning att vidtaga
vissa åtgärder mot tuberkulos; att uppsätta anslag med spottförbud i passagerarvagnar, väntsalar etc.
och att där placera praktiska spottkoppar, att hvarje dag anordna våtsopning af diverse lokaler samt
att vid konstruktionen af järnvägsvagnarna taga hänsyn till förhindrande af tuberkulossmittans spridning.
Bolagen hafva visat sig villiga att ställa sig denna uppmaning till efterrättelse.

För att motarbeta kreaturstuberkulosen tillhandahålles på statens bekostnad tuberkulin kostnadsfritt,
och hälften af kostnaderna för undersökningen betalas af staten. I ett stort antal kantoner
hafva med statsunderstöd bildats försäkringsanstalter för kreatur, dessa lämna ersättning för djur, som
slaktats på grund af sjukdom, I Genéve, Zurich, Basel m. fl. städer är genom polisförordningar föreskrifvet,
att hvarje ko skall undersökas med tuberkulin inom 8 dagar efter det den inställts i en ladugård.

National förening.

Tuberkulos lagstiftning.

Sjukkassor.

Bostads hygien.

Järnvägs hygien.

Kreaturs tuberkulosen.

Tuberkulos dödlighet.

Kustsjukhus
och kustsanatorier.

Frankrike.

Tuberkulosdödligheten på 10,000 invånare uppgick 1901—1903 i 713
franska städer med sammanlagdt 14 millioner invånare till:

					Lungsot	All tuberkulos
Paris					• 39	43
Andra	städer	med	mer än	100,000 inv.	• 29	34
Städer	med	30-	100,000	inv......	• 27	■y y y y
yy	yy	20 —	30,000	yy ......	26	30
yy	yy	I O -	20,000	yy.....	21	26
y y	yy	5 —	10,000	yy.....	. 18	23
yy	yy	1 —	5,000	yy.....	16	20

I städer med öfver 10,000 invånare har tuberkulosdödligheten på senare
tiden sjunkit något, i de från 5 —10,000 har den förblifvit oförändrad och i de
med under 5,000 har den stigit.

Under det tyskarna med den största entusiasm slagit in på vägen att bygga
sanatorier för att sålunda behandla lungsot hos vuxna personer i dess första stadier,
hafva fransmännen från början mera ägnat sig åt att vårda de svaga barnen i afsikt
att sålunda förekomma, att lungsot senare utbryter. Särskildt i afseende på kustsanatoriema
intager Frankrike det främsta rummet.

Den första större anstalten af detta slag var det Paris fattigvård tillhörande
kustsjukhuset i Berck-sur-Mer, öppnadt 18 6 6. Sedermera har tillbyrggts en väldig
stenbyggnad med 6 paviljonger alldeles invid hafvet och inrymmande 14 sofrum,
afsedda hvardera för ej mindre än 3 o barn, samt 5 för 16 sängar. Dessutom
har byggts eu observationsanstalt med 60 sängar, där de hvar månad från Paris
ankommande barnen först intagas och kvarstanna några veckor för att de af smittsamma
sjukdomar lidande skola kunna isoleras. Under andra månaden inläggas
barnen för fortsatt observation på särskilda salar i det stora sjukhuset, först efteråt
komma de i samma rum som de andra barnen, för så vidt de befunnits fria från
smitta. 4 isoleringspaviljonger för smittsamma sjukdomar finnas. Skola är anordnad
för konvalescenterna.

Anstalten inrymmer inalles 718 barn, hufvudsakligen lidande af tuberkulos
i ben och leder. Ett nytt sjukhus om 300 sängar är under bj^ggnad och skall
kosta 1 i million fr., det är afsedt för patienter, som äro sängliggande med förband.
Framför sofrummen skall anordnas ett mot hafvet öppet galleri för liggkurer.
Underhållskostnaderna hafva de sista åren uppgått till omkring 600,000
fr. eller bortåt 700 för hvarje patient, fr. 2,40 för underhållsdag. Behandlingstiden
är i medeltal omkring 9 månader.

Dessutom finnas i Berck tre stora privata anstalter med platser för sammanlagdt
1,000 barn, en del af dessa placeras här af Paris’ fattigvård. Denna har
ännu ett stort kustsanatorium i Hendaye, öppnadt 1899 men nu stadt under utvidgning,
så att det snart skall inrymma 628 sängar, det är afsedt för barn hotade
af tuberkulos, rakitiska eller eljest svaga. Dagkostnaderna uppgå här till något
öfver 2 fr. pr säng.

Under senare hälften af 1880-talet tilltog intresset för kustsanatorier;
då bildades Oeuvre des sanatoriums maritimes, som nu har 2 anstalter på samrnanlagdt
360 sängar. Flera nya anstalter tillkommo då och under följande åren, så
att 1906 funnos inalles ett 20-tal kustsanatorier och kustsjukhus för fattiga barn
med omkring 4,400 sängar, hvartill komma åtskilliga anstalter, som äro öppna en
kortare tid på sommaren, dessutom finnas andra med cirka 400 sängar för betalande
barn. Under byggnad är ett storartadt kustsanatorium vid Zuydcoote, som
skall inrymma ej mindre än 1,200 barn i en rad af paviljonger. Det har nyligen
erhållit sanktion å ett lotteri på 10 null. fr.

Ä de franska kustsanatorierna och sjukhusen mottagas hufvudsakligen barn
lidande af anemi, skrofler, bentuberkulos och engelska sjukan. Lungsot uteslutes
från de flesta af dem, men genom att vårda svaga, för tuberkulos disponerade barn
hafva de blifvit ett kraftigt medel mot denna sjukdom.

Barnen vårdas på en del ställen ganska länge, exempelvis i Berck. Resultatet
af behandlingen af ben- och ledtuberkulos härstädes kan anses mycket godt, med
64 % tillfrisknade. Läkningen är till stor del definitiv, såsom framgår af undersökningar
å barn, som ända till 10 år förut där vårdats. På andra ställen, såsom
Hendaye, Hyéres, vårdas barnen kortare tid, 3—6 månader, på åter andra ställen,
såsom Saint-Pol, är behandlingstiden ännu kortare.

Sedan år 1887 hafva å de 15 förnämsta franska kustsanatorierna vårdats
inalles 60,000 barn. Medelsiffran å de botade är 59 procent, hvartill kommer 25
procent betydligt förbättrade. Procenten läkta fördelar sig sålunda på olika sjuk -

domar :

1. Anemi.................. 66 %

2. Kortelskrofulos.............. 74 ,,

3. Bentuberkulos............... 52 ,,

4. Tuberkulos i ryggraden.......... 32 „

Feriekolonier.

Sanatorier
för barn.

5. Skrofulider (hud, näsa, ögon, öron) .... 61 %

6. Engelska sjukan.............. 72 ,,

En stor del af barnen behandlas gratis, för de öfriga betalas fr. 1,50—2.00
per dag. Flertalet rekryteras från barnhusen, asylerna och de stora sjukhusen.
Barn af 2 —15 års ålder mottagas. Eu stor del af kustsanatorierna har den privata
välgörenheten att tacka för sin tillkomst, under det att andra underhållas af departement,
kommuner eller städer, främst Paris.

I detta sammanhang må äfven omtalas ferie kolonierna. Staden Paris sänder
årligen 5—6,000 barn under i medeltal 3 veckor till kusten och ut på landet,
och den gifver i anslag härtill 200,000 fr. Kostnaderna för barn uppgå dagligen
till omkring 3 fr. Dessutom utsända privata föreningar omkring 3,000 barn från
hufvudstaden. Barnen utväljas efter föräldrarnas förmögenhetsvillkor och efter läkarundersökning.
De installeras vanligen i villor eller pensionat, som ägas eller hyras
af staden. Inalles finnas i Frankrike omkring 170 skollofskolonier med 22,000 barn.

Det var också för barn som det första lungsotssanatoriet i Frankrike kom
till stånd, då genom privat välgörenhet 1878 öppnades en liten anstalt nära Paris,
afsedd för unga flickor med lungsot. Denna flyttades snart till Villepinte och utvecklades
alltmera, så att där nu finnas 290 platser. Bland annat finnas 100
sängar för lungsiktiga i långt framskridet stadium.

Detta sanatorium äges nu af en förening, Oeuvre de Villepinte, som har till
speciellt ändamål att taga hand om unga flickor, särskildt de som lida af tuberkulos.
Den har i 4 städer pensionat för unga arbeterskor och kontorister, afsedda
att skaffa dem en god bostad och god föda för billigt pris (omkring 1,50 per dag);
den har vidare i Paris en dispensär för kvinnor, i Chämprosay ett konvalescenthem
på 100 sängar och en landtkoloni för unga flickor samt i Hyéres ett kustsanatorium.

En annan förening med storartad verksamhet är Oeuvre des enfants tuberculeux
(Oeuvre d’Ormesson). Den har 2 sanatorier för gossar och ett för flickor
med sammanlagdt 250 sängar, vidare 1 konvalescenthem och 4 landtkolonier.
Verksamheten ledes från Paris, där föreningen har en dispensär för urval af lämpliga
patienter för sanatorierna. Anstalterna underhållas hufvudsakligen genom årsbidrag,
en frisäng kan grundas för 10,000 fr., äfven kan en person med 500 fr. betala
årskostnaden för ett barn. Anslag hafva erhållits af staten, staden Paris m. fl.
Dessutom har ett lotteri inbragt 4 null. fr.

Sanatorierna äro uteslutande afsedda för fattiga barn, som vårdas gratis.
Frilufts- och luftkurer användas i stor skala och behandlingen är den vanliga hygieniskt-dietetiska.
Då barnen utskrifvas från sanatorierna, öfverföras de på det närbelägna
konvalescenthemmet och kunna där någon stund af dagen deltaga i landtliga
arbeten. Vid åkerbrukskolonierna stanna de slutligen någon tid för att lära sig ett
yrke. 1900 hade nära 18,000 barn behandlats. 27 procent hade utskrifvits friska.

Utom dessa finnas några andra sanatorier, afsedda dels för barn med tuberkulos,
dels för dem, som hotas däraf.

Det första större folksanatorium för vuxna efter tyskt mönster öppnades
1900 i Hauteville nära Lyon, byggdt af en välgörenhetsförening i nämnda stad
för en kostnad af 800,000 fr. och afsedt för 118 patienter af båda könen, hvilka
behandlas i strängt skilda afdelningar. Behandlingstiden är i medeltal 6 månader,
urvalet af patienterna sker i en särskild dispensär i Lyon. Dagafgiften är fr. 2: 50,
45 friplatser betalas af enskilda, sjukhus etc., ''dagkostnaden uppgår till omkring. 4
fr. Af 910 patienter t. o. m. år \ 904 vårdade1''öfver 3 månader hade 19 procent
utskrifvits friska, 21 procent skenbart friska med obetydliga kvarstående förändringar
i lungorna, endast 5. procent voro stationära eller försämrade.

Samma år öppnades fattigvårdens i Paris sanatorium i Angicourt för 70
sängar; det har nu utvidgats, så att det inrymmer 148 patienter, endast manliga,
och torde komma att ytterligare utvidgas till 350. Byggnadskostnaden uppgår till
7,800 fr. pr säng (fullt färdigt torde det kosta 5—6,000 fr.), underhållskostnaden
per patient och dag till fr. 5,30 (1902), medelbehandlingstiden till omkring 8
månader.

Paris har ännu ett sanatorium, Bligny, med 120 platser för fattiga, manliga
patienter, det har byggts af en förening och öppnades 1903. 56 platser under hållas

årligen af järnvägsbolag, försäkringsbolag m. fl., och föreningen lämnar dessutom
åtskilliga friplatser. En stor paviljong för kvinnor torde snart byggas. Ett
fjärde folksanatorium om 102 sängar har troligen redan öppnats; det har byggts
af lärarnas och lärarinnornas ömsesidighetsförening, omfattande 1 5,000 medlemmar.
För öfrigt finnas 9 mindre folksanatorier eller inalles 13 med sammanlagdt omkring
700 sängar. Vidare finnes för medelklassen ett sanatorium på 160 sängar
i Hyéres vid Medelhafvet, åstadkommet genom en okänd gifvares donation å 4
mill. fr. Hvarje sjuk har där sitt eget rum, priset är moderat. Slutligen finnas
ett 20-tal andra sanatorier för betalande med sammanlagdt cirka 600 sängar.

Sanatorierörelsen saknar i Frankrike det fasta stöd, som den i Tyskland har
i arbetarförsäkringen.. Äfven här hafva dock ömsesidighetsföreningarna börjat intressera
sig för. behandling af tuberkulosen, som årligen kostar dem flera millioner
i direkta utgifter. De hafva börjat bilda kassor för försäkring mot tuberkulos efter
belgiskt mönster.

I princip erkännes i Frankrike nödvändigheten af att å sjukhusen afskilja de
lungsiktiga från andra sjuka. Den permanenta tuberkuloskommittén föreläde 1903
regeringen en framställning i denna riktning, och följande år utsände inrikesministern
en rundskrifvelse till prefekterna, hvari han påpekade nödvändigheten af att snarast
möjligt vidtaga åtgärder för de sjukas isolering å sjukhusen. Hvilken oerhörd betydelse
denna fråga har, kan man sluta däraf, att 45 % af de å sjukhusen i Paris
vårdade lära lida af tuberkulos.

Folk sanatorier.

Lungsots -behandling å
sjukhusen.

Dispensärer.

Hittills har dock föga gjorts därför, sålunda vårdas i Paris de lungsiktiga i
regel tillsammans med andra sjuka, deras isolering å särskilda afdelningar och sjukhus
står dock på dagordningen. Den stora staden äger nu blott en liten tuberkulosafdelning
om 69 sängar å sjukhuset Boucicaut, hvilken skall utvidgas med ännu 60
sängar. En större afdelning å sjukhuset Lariboisiére har nyligen stängts tillföljd af
ombyggnad af anstalten. Strax utom staden, i Brévannes har fattigvården under
byggnad ett tuberkulossjukhus med 454 platser för äldre och 92 för barn, sjuksalarna
äro här mycket stora, för 14—24 patienter. Dessutom planeras ännu eu
asyl med 1,500—1,800 sängar. Då tuberkulosen härjar svårt bland sjuksköterskorna
vid stadens sjukhus, har för dem anordnats en liten vårdanstalt i Forges-les Bains.

I landsorten finnas blott på enstaka ställen tuberkulosafdelningar å sjukhusen,
den största i Havre med omkring 150 sängar.

Stor betydelse för tuberkuloskampen tillmätes äfven i Frankrike dispensärerna. Dessa äro
afsedda att i städerna, särskildt i industristäderna, gifva de lungsiktiga och deras anhöriga en hygienisk
uppfostran, att lära dem snygghet och sättet att förhindra spridning af smitta, de böra vara en skola
för de vuxna för att lära dem kampmedlen mot tuberkulos. Därjämte böra de lämna ekonomiskt understöd
åt de talrika lungsiktiga, som hvarken kunna få inträde på sjukhusen eller å sanatorierna. “För
att komplettera dispensären måste finnas tillgång till å ena sidan ett folksanatorium, å andra sidan
ett sjukhus för obotliga sjuka" (Calmette).

"Det förnämsta målet för dessa dispensärer bör vara", säger Calmette, skaparen af den första
anstalten af detta slag, “icke att ordinera eller utdela medicin åt de fattiga sjuka, hvilket är
välgörenhetens sak, utan att genom en förståndigt drifven propaganda i de folkrika kvarteren uppsöka,
draga till sig och kvarhålla arbetare, angripna af eller misstänkta för tuberkulos; att så ofta
och så länge de hafva behof däraf gifva råd åt de sjuka och deras familjer; att då de nödgas upphöra
med sitt arbete utdela understöd i form af föda, kläder, sängkläder, fickspottkoppar, antiseptiska medel;
att göra bostäderna sundare genom ofta återkommande rengöring och på regelbundna mellantider
verkställda desinfektioner; att, om nödigt anskaffa en mera hälsosam bostad; att gratis tvätta de sjukas
linnekläder för att förhindra smitta i och utom familjen; att vidtaga åtgärder för att erhålla hjälp af
den privata välgörenheten, arbetsgifvarna m. m., som kan möjliggöra, att den sjuke, om han ej är
alltför svårt angripen, blir återställd till hälsan, och kan återgå till arbetet."

“Men hur väl organiserad den (dispensären) än må vara, så är den dock ej tillräcklig för att
möjliggöra tuberkulosens utrotande. Den utgör intet suveränt medel. Man får icke, detta upprepas
här, betrakta den som ett verksamt kurmedel och i detta hänseende kan den icke ersätta sanatoriet.
Det vore missledande att tilldela den dygder, på hvilka den icke kan göra anspråk." Det är “af vikt att
gifva största möjliga utveckling åt denna franska metod för striden mot tuberkulos ända till den dag,
då våra lagar för värnande af allmänhetens hälsa, då våra organisationer för arbetarskydd och arbetarförsäkring
slutligen hafva gjort det möjligt att upptaga kampen mot tuberkulos på en gång genom
sanatorier, genom hygieniska arbetarbostäder och genom billig biffstek."

Dispensärens läkare besöker den sjuke i hans hem för att kunna meddela fattigvården eller
arbetsgifvaren hans behof af understöd, för att lämna mödrarna råd om huru de skola sköta sina barn,
för att efterse, att bostaden hålles snygg etc. Läkarens förnämsta biträde är sjukbesökaren. Denne
är vanligen en arbetare, som således bättre än andra kan sätta sig in i den sjukes ställning, som på
ett för honom lättare begripligt sätt kan lära honom behöflig renlighet och som slutligen icke mottages
med samma misstroende, som ofta ägnas en person ur den s. k. bättre klassen.

Det kraftigaste understöd lämnas dem, som äro minst sjuka och fattigast, ty samhället har
största intresset af att hjälpa de arbetare, om hvilka man har förhoppning, att de skola kunna åter
försörja sin familj. Äfven de obotligt sjuka måste man dock understödja, dels af humanitära skäl,
dels för att i utbyte mot den hjälp man lämnar dem uppnå iakttagande af de försiktighetsmått, som
tjäna till att skydda de anhöriga mot smitta.

Understödet utgår hufvudsakligen genom utdelning af föda åt de sjuka, hvilka sålunda erhålla
kött, köttpulver, mjölk, ägg, bröd etc. Äfven spottkoppar utdelas. Vidare söker man så vidt
möjligt förbättra bostaden, anskaffar stundom en bättre sådan eller lämnar hjälp till att betala hyran. I
vissa fall placerar man barnen från den sjukes familj på landet för att förekomma att de blifva smittade.
Sjuka barn söker man få in på kustsanätorier. De vuxna sjuka kunna i vissa fall erhålla plats på ett
sanatorium eller på ett sjukhus, dock sakna dispensärerna den pekuniära hjälp, som de tyska understödsbyråerna
fa af försäkringsanstalterna, hvarigenom de arbeta under svårare förhållanden. Platserna
på sanatorierna äro också ännu fåtaliga och sommarsanatorier saknas nästan. Det tycks, som om
systematisk undersökning af den sjukes familj ej skulle ske så regelbundet.

Utgifterna för dispensären i Lille uppgingo åren 1902 och 1903 till följande belopp (i francs):

A. Dispensärens underhåll:		1902	1903
Personalens aflöningar .................			7,488: 75
Trycksaker ..............................		........... 1,274:80	743: 05
Uppvärmning och belysning .........			225: 45
Desinfektion och tvätt .................			1,612: 20
Diverse, underhåll af byggnader m.	171. ..	.......... 1,175:95	3,304: 40
Spottkoppar, antiseptiska medel etc.		........... 716:70	327: 20
B. Understöd åt de sjuka:
Bröd .........................................			219: 40
Mjölk .......................................			9,014: —
Kött .........................................			3,979: 76
Ägg ...................................		........... 2,143:50	7,097: 55
Måltider (i folkköken) .................		.......... 1,130:40	52: 80
Sängkläder och kläder .................			83: in
Hjälp till hyror ...........................			2,046: 50
Kol ....................................			2,204: 50
Sanatorieafgifter (för barn) .........		........... 316:45	451:45
Antalet understödda familjer uppgick under	Summa 24,846: 70 de båda åren till	37,850: 40'') resp. 178 och 347, hvardera
under en tid af minst 3 månader.
Den första institutionen af detta	slag	korn till stånd	år 1901 i Lille genom
den ofvannämnde Calmette. Idén vann	hastigt anklang, och en mängd dispensärer
bildades snart öfver hela landet. En	förteckning, lämnad	till kongressen i Paris
hösten 1905, upptager ett 40-tal dispensärer i Paris med	förstäder och öfver 20

i landsorten.

Fattigvården i Paris har nyligen anordnat 2 dispensärer. Årskostnaderna
för den törsta af dem hafva beräknats till omkring 29,000 fr., däri dock icke inberäknats
understöd till familjerna, som öfverlämnats åt välgörenhetsföreningarna; ej
heller här gifves behandling och medikamenter.

'') Slutsumman synes vara riktig, men en af de öfriga siffrorna under B. är uppenbarligen feltryckt
i rapporten.

Sommar sanatorier.

Upplysnings arbete.

Skolhygien.

Bostads hygien.

Sommarsanatorierna hafva i Frankrike ännu blott fått föga utbredning.

Den franska nationalligan mot tuberkulos, bildad 1891, verkar uteslutande för upplysning
genom utdelande af talrika flygblad och genom föreläsningar, och har den till stor del förtjänsten af
den nationella rörelse mot tuberkulosen, som f. n. gör sig gällande i landet. Äfven andra föreningar
verka i samma syfte.

År 1904 förenade sig tuberkulosföreningar, nykterhetssällskap, byggnadsföreningar för arbetare,
ligorna mot barnadödligheten och understödsföreningarna i en gemensam grupp, L’alliance d hygiéne
sociale, som har till ändamål att samla sträfvandena för den sociala hygienen i Frankrike. Den representerar
5 millioner medlemmar genom nämnda föreningar.

Viktiga för skolhygienen äro de föreskrifter, som 1902 utfärdades af undervisningsministeriet
I alla internats (helpensioner) skall skolläkaren för hvarje lärjunge föra anteckningar om hans vikt,
längd och bröstomfång hvar tredje månad. Angående skolrummen stadgas bland annat, att golfven
skola vara släta, ogenomträngliga för vatten och motståndskraftiga mot tvättning och skurning. Torrsopning
förbjudes uttryckligen, utan skall golfvet dagligen sopas med fuktig sågspån eller med en våt
trasa, hvarje vecka skall skuras, och under ferierna skola väggarna tvättas. I stället för skolbänkar
med fast pulpet, böra helst användas vanliga bord och enkla stolar. Skolan bör ej gärna upplatas till
sammankomster, kan detta ej undvikas, måste efter hvarje sådan skolan skuras.

Ingen får antagas till lärare, utan att han vid läkarundersökning befunnits vara fri från lungsot;
blir en lärare lungsiktig, skall han erhålla tjänstledighet, tills han blifvit frisk, hvilket skall styrkas
med läkarbetyg. Lungsiktiga barn med hosta och smittförande upphostningar få ej gå i skolan.

Sedan 1893 skall byggnadsplanen för nya skolor underställas hälsovårdsmyndigheten i departementet.

I Paris äro enligt en förordning af år 1879 skolläkare anställda, söm skola undersöka barnen
och skollokalerna. 1886 bestämdes, att kommunernas och departementens läkare skulle inspektera
skolorna, men denna föreskrift torde till stor del vara död bokstaf, då ännu 1903 den medicinska
inspektionen b.lott var organiserad i en mindre del af departementen och aflönad i ännu färre.

I Frankrike är ej mycket gjordt för att förbättra bostadshygienen. Lagen af
den 30 november 1894 fastställer vissa skattelindringar för arbetarbostäder, hvarjämte
den söker underlätta anskaffande af lån för byggande af sådana. De olika

föreningarna hafva byggt hus, hvilkas värde dock inalles ej uppskattas till mer än
9 millioner francs (1903). I denna summa inräknas icke de arbetarbostäder, som
byggts af industriidkare, grufbolag etc. och hvilkas värde är vida större. Herrarna
Rotschilds storartade gåfva på 1 o millioner för detta ändamål torde dock snart

åstadkomma någon förbättring af de små bostäderna.

I Paris härjar tuberkulosen svårt i vissa mindre, tätt bebyggda delar. Under
åren 1894—1904 inregistrerades 101,496 dödsfall af lungsot, fördelade på 39,477
hus af stadens omkring 80,000; af dessa inträffade ej mindre än 11,500 i 820

hus, bebodda af 106,300 personer. Det är hus och grupper af hus, som bilda

svåra tuberkuloshärdar, hvarjemte i de angränsande husen mycket ofta förekomma
lungsotsdödsfall, äfven om hygienen i dem är god. Dessa härdar karaktäriseras af
trånga gator, trånga gårdar, omgifna af höga byggnader, gårdarna äro delvis öfverbyggda.

De äro vanligen bebodda al lattiga, tätt sammanträngda i trånga rum, dock
äro åtskilliga af dessa hus nybyggda, väl inredda, och bebodda" af förmöget
folk. A andra sidan finnas öfverbefolkade, smutsiga hus, till hvilka dock sol och
luft hafva fiitt tilltiäde och där tuberkulosen icke härjar. De öfre våningarna förete
mindre tuberkulosfall än de undre, och dock bebos de förra i allmänhet af de
fattigare. Köken äro vanligen mycket mörka i Paris, och torde det bero härpå,
att lungsot härjar mycket bland tjänarna.

Öfver 40 procent af husen i Paris äro enligt officiella uppgifter medelmåttiga
eller dåliga i sanitärt hänseende och mer än tredjedelen af befolkningen bo* i
öfverbefolkade bostäder. Otvifvelaktigt ligger äfven häri en viktig anledning till
den höga tuberkulosdödligheten. Sedan år 18 9 4 uppgör man en särskild beskrifning
af hvarje hus i Paris från sanitär synpunkt; i denna antecknas äfven där inträffade
smittsamma sjukdomar, de arbeten, som behöfva göras för att förbättra huset etc.

Staten och departementen hafva i Frankrike ej gjort något för att bygga goda
arbetarbostäder och äfven kommunernas verksamhet i detta hänseende är obetvdlm

„ . En ganska. lifaktig rörelse är arbetet pa att skaffa de fattiga i städerna tillgång till egna träd- Arbetarträd gårdar.

Denna började på 1870-talet i ett par städer men nådde större utveckling först från 1890. gårdar.

År 1905 funnos å 250 platser omkring 10,000 arbetarträdgårdar mot 6,000 två år förut.

Tuberkulosen är ganska spridd i den franska armén, sjukligheten uppgår under första värn- Tuberkulos i
pliktsåret till 8—12%0, under de öfriga till 5—6°/oo. En mycket stor del af de lungsiktiga anses med- armé och
föra sjukdomen från hemmet. Trånga bostäder i kasernerna, trötthet till följd af de ovana ansträjig- fl°tta''

ningarna, otillräcklig föda i förhållande till det arbete rekryten utför, ovana vid väderväxlingar, förändringar
i lefnadsvanor och landsbornas förflyttning till städerna anses vara orsaken härtill. För de
lungsiktigas vård hafva inga särskilda åtgärder vidtagits, den sjuke befrias i regel så snart som möjligt
från tjänsten.

Äfven i flottan är tuberkulosen ganska vanlig, 8%o, isynnerhet bland eldare, maskinister och
märsgastar, som aro mest utsatta för förkylningar. De sjuka erhålla permission och befrias sedermera
från tjänsten, om de ej blifva friska.

Statens verksamhet i tuberkuloskampen inskränker sig hufvudsakligen till utfärdande af för- Åtgärder från
■ordningar, af hvilka flera redan omtalats. En parlamentarisk kommitté påyrkade 1902 bland annat statens sida.
spottförbud och placerande af spottkoppar i alla statens lokaler, hvilka icke skulle få sopas torrt, samt
att staten skulle bygga sanatorier för de i dess verk anställda, som insjuknat i tuberkulos.

1903 tillsattes af regeringen en permanent kommitté för att arbeta på åtgärder, ägnade att
förekomma tuberkulosen, och denna har utöfvat en liflig verksamhet. Sålunda har subkommittén för
arbetsförhållandena föreslagit föreskrifter för fabriker, innehållande i hufvudsak, att golfvet i lokalerna
skall vara ogenomträngligt för vatten och slätt, väggarna skola tillåta tvättning, spottkoppar skola
alltid finnas och förbud utfärdas för att spotta på golfvet m. m. Vidare har föreslagits en lag om
sanitär inspektion af ladugårdarna och mjölkkontroll. Ett annat förslag går ut på undervisning af
lärjungarna i alla skolor i sättet att undvika tuberkulosens spridning, i första hand skulle läraren
undervisas; läkarundersökning borde ske i alla skolor. Ett annat förslag framlades, att järnvägsvagnarna
skulle vara så inrättade, att de lätt kunna rengöras och att damm i dem undvikes, hvarjämte
spottning på golfvet skulle förbjudas; desinfektion af vagnar, väntsalar m. m. skulle ske vid vissa
tillfällen.

Belgien.

Nationalföl-. Striden mot tuberkulosen i Belgien kan anses börja år 1898, då på initiativ

ening'' af läkarsällskapet skapades nationalligan mot tuberkulos. Denna har till ändamål
dels propaganda genom skrifter, föredrag, tidningsartiklar, dels kamp emot smittan
och dels behandling af de sjuka på sanatorier etc. Det sistnämnda målet har dock
ligan till följd af bristande medel hittills endast obetydligt kunnat ägna sig åt.
Däremot har den genom sina sektioner spridt talrika populära skrifter om tuberkulos,
låtit uppsätta tusentals anslag med förbud att spotta på golfvet i fabriker, i soldat''
kaserner, skolor, teatrar, rådhus in. m. Den utgifver en kvartalsskrift, Revue Beige
de la tuberculose, innehållande korta meddelanden om tuberkuloskampen. Regeringen
understöder dess propaganda med ett anslag af 5,000 fr.

Sanatorier. Belgien är ännu mycket sparsamt försedt med sanatorier. 2 för burgna

patienter finnas, i Bockryck och i Mont-sur-Meuse, hvardera med 40 sängar; det
förstnämnda har kostat 5,000 ir. per säng.

Provinsen Liittich har efter tyskt mönster byggt ett folksanatorium för 114
sängar i Borgoumont, öppnadt år 1903. Det innehåller 7 rum för 6 sängai, 13
för 4 och 12 med 1 — 3 sängar. Det har kostat ej mindre än 1,400,000 fi.
eller omkring 12,000 per säng. Under andra halfåret i9°4 var medelbeläggningen
endast 86 patienter, medelkostnad fr. 3:83. Medlemmarna af de erkända sjukkassorna
betala 1 fr. per dag. Patienterna hafva i allmänhet vårdats där 4 5

månader.

Mot slutet af år 1905 öppnades det andra folksanatoriet i La Hulpe nära
Briissel. Det har tillkommit på enskildt initiativ, inrymmer 60 patienter oJr kostar
omkring 300,000 fr. eller 5,000 per säng. Nära nämnda stad skall snart resa
sig ännu ett stort folksanatorium, till hvilket en privatperson skänkt ej mindre än
5 millioner fr. Slutligen finnes vid Beverloo ett litet militärsanatorium för 30
patienter, som tyckes vara skäligen enkelt inredt. Militärer lidande af lindrig
tuberkulos vårdas här 3—6 månader; om de utskrifvas friska, erhålla de 6 månaders
ledighet för att stärka sin hälsa.

Endast ett sjukhus, det i Namne, är försedt med särskild tuberkulosafdelning
med 24 sängar. Frågan om tuberkulossjukhus står i Belgien ännu icke på dagordningen.

Vid Mons finnes ett sorts dagsanatorium för 20 patienter; i skogsbrynet har
byggts en liggveranda. Dit föras de sjuka på morgonen och få stanna där öfver
dagen samt erhålla 2 måltider, natten tillbringa de i särskilda salar i ett närbeläget
sjukhus.

Tuberkulosföreningarna försökte eu tid att sända ut lungsotspatienter på landet
och inackordera dem i familjer, men detta befanns ej vara lämpligt. Dålig och illa
beredd föda, tvifvelaktig snygghet och okunnighet hos befolkningen om den enklaste
hygien gjorde att patienterna ej hade den väntade nyttan däraf och att värdfolkets
hälsa riskerades.

Sjukkassorna i Belgien hafva börjat intressera sig för vården af de lungsiktiga
och hafva för detta ändamål bildat understödsfonder,'' som lämna den sjuke tillfälle
till vård å sanatorier. De, som ej kunna erhålla inträde på ett sådant, få ett
dagligt understöd, som utgår endast under den förutsättning, att de sjuka följa
gifna föreskrifter för att hindra smittans spridning.

Ett kustsanatorium för barn med 100 platser finnes sedan 1884 vid Middlekerke,
tillkommet genom enskild välgörenhet. Det mottager hufvudsakligen bentuberkulos.
En mindre anstalt finnes nära Antwerpen.

Under år 1901 öppnades i Belgien 5 dispensärer, hösten 1905 hade antalet
stigit till 19, hvar jämte 5 andra voro under bildning och flera hade planerats. Af
ofvannämnda 19 hafva 13 kommit till stånd genom nationalligan med understöd
från kommuner och regeringen, 4 äfvenledes genom privat initiativ, hvarjämte en
anordnats af provinsen Antwerpen och en af en kommun.

De belgiska dispensärerna äro mycket enkelt inrättade, en lokal med 3—4
rum för patienter och läkare, vid behof ett laboratorium och en desinfektionsapparat.
Personalen består inalles af 56 läkare och 28 underordnade, hufvudsakligen sjukbesökare
efter franskt mönster. Kostnaderna för den första uppsättningen uppgingo
inalles till omkring 60,000 fr. Däri inräknas dock ej nybyggnaden för dispensären
i Antwerpen, som ensamt torde komma att kosta lika mycket, men också blir
mönstergillt inredd. Den kommer att inrymma mottagnings- och väntrum, ett stort
kontor, bibliotek, laboratorium, rum för mikroskopi, fullständig bad- och tvättinrättning,
rum för fördelning af mjölken m. in. Nybyggnaden har kommit till stånd
genom att en enskild person gifvit 60,000 fr. för ändamålet.

Underhållskostnaderna för samtliga dispensärerna uppgingo 1904 till 125,000
fr., hvaraf 16,000 användes till hyror m. in. för lokalerna, 34,000 till personalens
aflöning — flera läkare arbeta dock utan aflöning. Till understöd åt patienterna
och deras familjer återstå 75,000. Eu stor del af dessa penningar härröra från
den privata välgörenheten. Några kommuner och provinser hafva lämnat anslag

Kust sanatorier.

Dispensärer.

Bostads hygien.

och regeringen har stundom bidragit till den första uppsättningen. Ä dispensärerna
undersökas årligen 4,500 nya patienter, af hvilka omkring 2,000 befunnits vara
tuberkulösa.

Dispensärens mål är närmast att uppsöka de lungsiktiga i de arbetande klasserna. Utan att
meddela dem medicinsk behandling i egentlig mening, undersöker dispensärens läkare de sjuka och
öfvervakar själf eller genom sjukbesökaren (vanligen en arbetare) deras lif inom och utom familjen.
De, hvilkas sjukdom synes obotlig, emottaga råd, som möjligen kunna åstadkomma en förbättring och
hindra smittans spridning. Särskild uppmärksamhet ägnas åt de nyss insjuknade, dessa sändas om
möjligt till ett sanatorium.

Allt efter de olika sjukdomsfallens beskaffenhet, den sjukes fattigdom och dispensärens tillgångar
lämnas understöd åt patienterna. Detta utgår ej i penningar utan i mjölk, ägg, kött, fläsk,
kol, kläder, hvilstolar, spottkoppar, decinficierande medel, tandborstar etc. Understödet är ett utmärkt
medel att draga patienterna till dispensären och kvarhålla dem. Hufvudändamålet är dock att verka
uppfostrande och profylaktiskt, den materiella hjälpen åt de sjuka och deras familjer kommer först i
andra rummet (enligt Beco, belgisk referent i dispensärfrågan vid tuberkuloskongressen i Paris 1905).

Ett par exempel må här anföras. På 4 år besökte 174 lungsiktiga dispensären i Verviers, dessa
tillhörde hushåll med sammanlagdt 721 personer, hvartill komma 557 inneboende. Det är tydligt, att
alla dessa voro i hög grad utsatta för smittan, isynnerhet som det uppgafs, att 167 af de 174 spottade
på golfvet. I öfver 2/3 fal''en lag den sjuke i samma säng som en annan person. Af 566 lungsiktiga,
mottagna vid dispensären i Brusse], voro 345 nödgade dela säng med en till två personer,
ofta barn, och i 153 fall fanns blott ett rum för familjen. “Kan man undra på“, säger den rapport,
som omtalar dessa förhållanden, “att mer än hälften af våra lungsiktiga familjer räkna flera af sina
medlemmar angripna af samma sjukdom." Det är obestridligt, att dispensärerna i dessa fall kunna
göra stor nytta.

6 provinslaboratorier finnas för bakteriologiska undersökningar, och tillmätas
dessa efter betydelse i kampen mot tuberkulos.

I Belgien har man nedlagt mycket arbete på förbättrande af arbetarbostäderna.
Efter den svåra koleran 1866 sanktionerades lagen om att aktiebolag kunde bildas
för att bygga, köpa eller sälja hus, bestämda för de arbetande klasserna. Kort
efteråt bildades det första bolag af detta slag i Lilttich, några år senare tecknade
staden aktier på 1/2 million och beviljade ett lån till nästan samma belopp. 1888
hade bolaget byggt 42 5 hus, spridda öfver olika kvarter. Antwerpen följde snart
exemplet. I Brussel bildades 2 stora bolag med tillsammans 10 millioner fr.
aktiekapital, hvilka byggde hus i utkanten af staden. Talrika bolag grundades för
samma ändamål i olika delar af landet.

Genom lagar, utfärdade 1889, 1892, 1893, JS96 och 1905 beviljades
betydliga nedsättningar och befrielser från skatter. Taxan för inregistrering af köp
sänktes till hälften för hus, afsedda till bostäder för arbetare, förutsatt att grundens
storlek ej öfverskred 25 ar, nedsättning af afgiftema för lån beviljades arbetare och
äfven ofvannämnda aköiebolag åtnjöto dessa reduktioner. 1893 fritogos arbetare,
som voro ägare af små af dem själfva bebodda hus, från vissa andra afgifter.

Statens kostnader för dessa minskade afgifter uppgingo 1903 till 2 mill. fr.
Skattelindringarna uppgå i medeltal till 100 fr. för hvarje fastighet, de hafva tjänat
som ett viktigt medel att intressera arbetarna för anskaffande af egen bostad just
genom sin karaktär af ett för dem skapadt privilegium.

Af väsentligt större betydelse är emellertid, att lagen afår 1889 bemyndigar
den under statsgaranti ställda sparbanken att använda en del af sina disponibla
fonder till lån för uppbyggande och förvärfvande af arbetarbostäder. Sålunda
användas småfolkets besparingar till att förskaffa de fattiga eget hem och på samma
gång skydda dem mot ockerräntor. De för detta ändamål använda medlen uppgingo
i slutet af år 1904 till öfver 62 mill. fr., hvarå räntan utgjorde 2,5— 3,0,
sällan 3,25 %. Penningarna utlånas till aktiebolag eller kooperativa föreningar, som
sedan lämna penningar till arbetarna.

Hvarje arbetare, som äger behöflig mark eller besparingar för att köpa sådan,
kan sålunda erhålla ett lån för att bygga ett hus, likaså för att köpa ett hus.
Vanligen tages därvid en lifförsäkring. Lånen återbetalas månadsvis under 10 — 25
år, men låntagaren har alltid rättighet att afbetala större summor än dem kontraktet
föreskrifver. År 1904 hade 29,900 arbetare lånat penningar till bostäder genom
ofvannämda bolag och föreningar, af dessa hade 3,200 fullständigt återbetalat lånen.
Värdet af de intecknade fastigheterna uppgingo till nära 89 millioner fr. eller 3,340
för hvarje. Detta är ett synnerligen vackert resultat i ett land med föga större
folkmängd än Sverige.

Ofvannämnda lagar hafva nästan uteslutande verkat för att göra arbetarna
till husägare, medan däremot föga gjorts för att skaffa bostäder till de fattigaste
arbetarna, som ej hafva några besparingar och sålunda ej kunna bygga. Kreditbolagen
och föreningarna utlämna nämligen lån endast åt dem, som hafva en sparad
penning. Af ofvannämnda 62 millioner, utlånta af sparbanken, hade blott 2,400,000
lämnats åt föreningar, som bygga arbetarbostäder till uthyrning. Hvarken staten
eller provinserna hafva byggt arbetarbostäder, med ett par undantag ej heller
kommunerna. Äfven välgörenhetsinrättningarna spela eu mindre betydande roll i
detta hänseende. Några kommuner hafva beviljat vissa skattelindringar åt de små
husägarna och hyresgästerna, bland annat har man i Brussel sänkt vattenledningsafgiften
till hälften för små byggnader.

1889 års lag stadgade äfven tillsättande af skyddskommittéer, som skulle
uppgöra förslag till goda arbetarbostäder och i öfrigt underlätta det för arbetarna
att skaffa egna hem. De hafva verkat såväl genom utgifvande af broschyrer som
genom undersökningar om arbetarbostädernas hygien. I dem sitta vetenskapsmän,
arkitekter, jurister, arbetare och andra, som kunna anses intressera sig för frågan.

Nämnda lag innehåller inga bestämmelser om bostädernas sanitära beskaffenhet,
utan har det öfverlämnats åt kommunerna att uppgöra byggnadsordningar.
Dessa äro dock i regel otillräckliga och bristfälliga. Effektiv bostadsinspektion finnes

IOO

Koloni trädgårda:''.

Armén.

icke men anses önskvärd. I ett förslag till hälsovårdslag, som föreligger alltsedan
1899, talas bland annat om sanitära inspektörer, som skulle hafva till uppgift att
lämna myndigheterna upplysningar och vaka öfver att lagar och reglementen rörande
hygien och folkets hälsa efterlefvas.

Koloniträdgårdarna synas vinna terräng i Belgien, sådana hafva hittills dock
blott anlagts vid några få städer.

I belgiska armén blifva alla med utpräglad tuberkulos behäftade militärpersoner
genast pensionerade. Enligt en ny instruktion, skola samtliga soldater undersökas
af läkarna hvarje månad. Ä militärsjukhusen finnas särskilda afdelningar för
lungsiktiga, där sjuka i mera framskridet stadium vårdas, innan de hemförlofvas.
Spottkoppar af stengods finnas i kasernerna jämte anslag med förbud om spottning
å golfvet.

IOI

England.

Dödligheten på 10,000 personer	utgjorde i England Lungsot.	och Wales: All tuberkulos.	Tuberkulos- dödlighet.
CO G-\ O	. . . 27	3 5
1861—70 ....	• • • 2,	3 2
1871—80 ....	2 I	29
CO CO T vo 0	. . . 17	24
1891 —1900	. . . Ig	20
1901 — 03	I 2	i7

Tuberkulosdödligheten i England har sålunda sjunkit högst betydligt på de
sista årtiondena och är nu synnerligen låg jämfördt med i andra länder*).

Orsakerna till tuberkulosens aftagande har man i främsta rummet att söka
i förbättrade hygieniska förhållanden. Dödligheten började hastigt sjunka under
1870-talet, då den nya hälsovårdslagen trädde i kraft. Förbättrade och rymligare
bostäder, införande åt vatten- och kloakledningar i städerna, sanitära förbättringar
i fabrikerna, som förut voro mycket ohälsosamma, hafva säkerligen spelat en stor
roll därvid. Härtill kommer vidare förbättrade inkomster — den stora massan af
folket är nu betydligt bättre lottad i ekonomiskt hänseende än förut, arbetslönerna
torde vara de högsta i Europa, under det att priserna på födoämnen sjunkit. Slutligen
må påpekas en omständighet, som kan hafva bidragit till att minska tuberkulossmittan,
nämligen att en mycket större procent af dödsfallen numera inträffa på
allmänna inrättningar. Således kommo 1901—1903 16 procent af dödsfallen på
fattighus och deras sjukvårdsinrättningar, på sjukhus och hospital mot 8 procent
under åren 1869 — 70.

Påfallande är, att tuberkulosdödligheten har aftagit hastigare för kvinnorna
än för männen. Detta kan förklaras därigenom, att kvinnorna äro mera bundna

3) Det är dock möjligt, att denna statistik är i någon mån missvisande, emedan det antal dödsfall,
som upptagas under rubriken andra sjukdomar i andningsorganen, är påfallande stort eller på 1890-talet 34 på 10,000.

102

Vårdanstalter

föi lungsiktiga.

vid bostaden, och i England har man mest lagt an på att förbättra denna. I
Tyskland, där den kanske verksammaste orsaken till tuberkulosdödlighetens minskning
varit arbetarförsäkringen, har denna minskning varit störst bland männen.

Vid tuberkuloskongressen i London 1901 framhöll den engelske referenten
i sanatoriefrågan, att England orättvist har blifvit anklagad t för att blifva efter den
öfriga världen i denna sak. »Med karaktäristisk försiktighet hade England icke
rusat in i den nya sanatorierörelsen, förrän man hade öfvertygat sig om dess möjlighet;
när man nu var tillfredsställd i detta hänseende, skulle det ej blifva någon
slapphet eller uppskof i att framföra saken.» 1902 funnos i Storbrittanien 2,250
platser reserverade för lungsiktiga å sanatorier och sjukhus, år 1904 hade antalet
stigit till 2,760. Det är dock att märka, att af dessa voro 1902 endast omkring
ett 1,ooo-tal friplatser. Dessutom hafva de allmänna sjukhusen hittills stått öppna
för de lungsiktiga, men i regel få dessa stanna där helt kort tid, och på senare
tiden hafva sjukhusstyrelserna allmänt börjat neka att taga emot dem. Slutligen
vårdas de fattiga lungsiktiga i alltjämt växande antal i särskilda salar i fattighusen
och i de med dessa förenade sjukvårdsinrättningarna.

I London, som beräknas hysa omkring 27,000 lungsiktiga, finnas några
mycket gamla sjukhus för bröstsjuka (icke uteslutande för lungsiktiga), såsom City
of London Elospital, bvggdt 1814, Brompton, byggdt 1841, Victoria Park och
Mount Vernon Hospital med resp. 80, 318, 164 och 140 sängar. :V4 af de där
vårdade äro lungsiktiga. Ett annat äldre sjukhus för bröstsjukdomar är Ventnor
Hospital, beläget i en härlig trakt på ön Wight. Det motsvarar moderna fordringar
på sådana anstalter och har plats för 134 patienter. Dessa liksom de flesta öfriga
sjukhus underhållas genom frivilliga gåfvor.

På sista tiden hafva byggts 2 sanatorier, som stå i förbindelse med Brompton
och Mount Vernon och erhålla sina patienter från dessa, hvarigenom fullt
lämpliga fall kunna utväljas. Dessa, Brompton och Northwood, med resp. 100
och 112 sängar, hafva blifvit mycket dyra, cirka 13,000 och 16,000 kronor per
säng, trots det inredningen och anordningarna i öfrigt ej lära vara alldeles utan
anmärkning. Vården är där fri, liksom på ofvannämnda sjukhus, underhållskostnaden
lär vid Brompton sanatorium uppgå till ej mindre än 12 kronor per patient
och dag. Vid Northwood mottagas mest framskridna sjukdomsfall. En mönsteranstalt
är kung Edwards sanatorium, som tillkommit genom en gåfva på 3 Va millioner
och öppnades 1906; det är afsedt för medelklassen.

Behofvet af asyler för långt framskridna fall af lungsot framhålles numera
lifligt. På nationalföreningens årsmöte 1905 yttrade ordföranden, att »för närvarande
har med få undantag en aktningsvärd, fattig person i vårt land ingen
annan tillflyktsort än fattighuset, då han får lungsot. Detta ställer det upplysta
England på en ofördelaktig plats i förhållande till andra länder.»

io3

Den stora engelska arbetarförsäkringen, Friendly Societies, som har öfver
13 millioner medlemmar, har på sista tiden börjat intressera sig för vården af de
lungsiktiga. Af de omkring 31,000 dödsfall, som 1897 —1901 inträffat bland
dess medlemmar, förorsakades 4,500 eller 15 procent af lungsot. Man har för
afsikt att bygga ett sanatorium på 200 sängar, där föreningarna skulle kunna få
sina medlemmar vårdade för ett pris af cirka 23 kronor i veckan. Försäkringsbolagen
hafva hittills visat föga intresse för kampen mot tuberkulos.

Kustsanatorierna hafva i England ej nått någon större utveckling. Det förnämsta
och äldsta af dem är det mer än 1 oo-åriga Margate med 150 sängar, af
Indika 85 äro afsedda för barn. 1904 vårdades här 510 barn, behandlingstiden
var i allmänhet blott 1—2 månader. Dessutom funnos nämnda år ett par smärre
kustsanatorier. London har tre smärre sjukhus för barn med höftsjuka, inalles inrymmande
100 sängar, samt ett litet sanatorium för lungsiktiga barn. 1905 påbörjades
ett större barnsanatorium å 64 sängar i Northumberland.

En dispensär öppnades redan så tidigt som 1887 i Edinburgh och hade till
1906 behandlat inalles nära 15,000 patienter. Man arbetar i de större städerna
i England på att åstadkomma dispensärer.

Anmälningsplikt för tuberkulos har stadgats i Sheffield, läkare skall anmäla
hvarje tuberkulosfall till stadsläkaren och är underkastad böter, om ej detta sker.
Staden betalar läkaren cirka kronor 2: 25 för hvarje anmäldt fall i den enskilda
praktiken och 90 öre för fall å sjukhus. Desinfektion af bostaden sker på stadens
bekostnad.

I ett cirkulär af år 1906 förklarade den högsta hälsovårdsmyndigheten i Skotland, att den skulle
godkänna, om de lokala myndigheterna införde anmälningsplikt, dock blott under villkor, att man vore
beredd att på ett effektivt sätt behandla de sjuka och vidtaga åtgärder mot smittans spridning. Desinfektion
borde ske genom kommunernas försorg. Detta cirkulär har i England väckt stort uppseende,
och tjänsteläkarna i London och på ett par andra platser uttalade sig nyligen för anmälningsskyldighet.

Åtskilliga städer hafva infört frivillig anmälan af lungsotsfall, hvarmed början
gjordes i Brighton 1899. Anmälan göres här antingen af läkare eller af en fattigvårdstjänsteman,
läkaren erhåller samma ersättning som i Sheffield, hvilken äfven
utbetalas vid anmälan om flyttning. Då anmälan mottagits, tager man reda på
sjukdomens varaktighet och förlopp, på hvar patienten bott och arbetat under de
sista 5 åren, på antalet som bo i samma rum som den sjuke, anledning till smitta
m. m. Patienten undersökes icke. Hans rum rengöres och desinficieras vid behof,
alltid vid flyttning och dödsfall. Bostaden inspekteras i allmänhet. Upphost ningar

undersökas gratis på stadens laboratorium.

1903 utfärdade Londons styrelse förbud för spottning på golf och väggar i hvarje för allmänheten
afsedd vagn, sal, väntrum eller nöjeslokal, vare sig tillträde erhålles mot betalning eller icke,
och stadgades böter upp till 36 kronor vid brott mot denna förordning. Liknande föreskrifter hafva
utfärdats i några andra städer.

År 1900 tillsattes en kommitté för att utreda frågan om tuberkulosens förekomst på hospitalen
och sättet att förekomma dess spridning. Kommittén fann, att tuberkulosdödligheten 1895—1899 var

Anmälnings skyldighet.

Spottförbud.

Tuberkulos å
hospitalen.

104

Kreaturs tuberkulosen.

Bostads hygien.

i de engelska anstalterna 21, i de skottska 14 och i de irländska lä på 1,000. Det föreslogs bland
annat isolering af alla lungsotsfall, helst i särskilda hospital, begränsning'' af de vanliga hospitalens
storlek och af antalet bäddar i sofrummen, hvarjämte öfver hufvud öfverbefolkning skulle undvikas.

Kraftigare åtgärder mot kreaturstuberkulosen i landet hafva icke vidtagits, om man undantager den
stränga kontrollen i en del städer. I England anses, på grund af en 1902 företagen undersökning, 15
procent af nötkreaturen lida af tuberkulos och 2 procent af jufvertuberkulos.

Bostadshygienen har i England mycket sysselsatt de lagstiftande och administrativa myndigheterna.
Landet är deladt i sanitära distrikt med sanitära myndigheter, kallade distrikts- eller stadsråd,
hvilka bland annat skola tillse, att bostäderna äro i godt skick. De skola ingripa, då bostädarna äro
i ett sådant skick, att de äro ett “nuisance* eller äro farliga för hälsan samt då huset eller en del af
detsamma är så öfverbefolkadt, att det utgör en våda för invånarnas hälsa. Med nuisance eller hälsovådlighet
förstås, att bostäderna äro förfallna, i oordning, smutsiga, att sjukdom fått insteg där etc.
I hvarje distrikt finnes en läkare anställd för hälsovården, denne utöfvar äfven kontrollen öfver bostadsinspektionen.

I London anses öfverbefolkning bestå, om sofrummens kubikinnehåll är under 7.o kbm. för
hvarje vuxen och 3.8 för hvarje barn under 10 är; där rummet ej uteslutande användes till sofrum,
höjas fordringarna till cirka 10 och 5 kbm. Om öfverbefolkning existerar, göres anmälan till myndigheterna,
som kunna döma den skyldige till böter och efter 2 sådana domar kunna stänga huset. Detta
sker dock sällan, då det är svårt att skaffa nya bostäder. Den stränga eftersynen har också gjort,
att husägarna höjt hyrorna för arbetarna och ej gärna taga emot stora familjer.

Af befolkningen i London bodde 1899:

i lägenheter om ett rum 9.2 hyra i medeltal per vecka 3 kr.

" v v två „ 16. t „ „ „ „ „ o „

- v v tre ,, lt>. 7 ,, „ „ ,, „ „ 6: oO „

Genom lagar af år 1890, 1900 och 1903 bestämmes, att vid expropriation
af stadsmark, som upptages af bostäder för arbetare, skall den, för hvilken expropriationen
sker, tillse, att invånarna i dessa erhålla nya bostäder, hvarjämte lagarna
öfver hufvud taget medgifva stadsmyndigheterna att anskaffa nya bostäder för de
arbetande klasserna, hvaraf de också i vidsträckt mån begagnat sig.

I London var det före 1889 praxis, att då staden röjde ut en äldre, osund
stadsdel, såldes de exproprierade egendomarna till bostadsföreningar för arbetare, särskildt
till Peabody trust, för att dessa skulle bygga nva hus; på detta sätt hade
staden indirekt skaffat bostäder åt omkring 28,000 människor. Sedermera har
staden i allmänhet själf byggt ä den exproprierade marken. Detta har under tidernas
lopp blifvit allt dyrare, expropriationspriserna hafva stigit enormt, och markens
prisstegring genom myndigheternas stora inköp uppgifves hafva åstadkommit, att
privata personer afskräckts trän att bygga i de mera centrala stadsdelarna.

Nödvändigheten att skaffa billigare bostäder åt de fattiga har således
gjort, att staden trän 1892 börjat bygga för de arbetande klasserna. I stadens
centrala delar byggdes stora lemvåningshus men i förstäderna smärre hus för eu
familj, omgifna af trädgårdar. Till följd af de billigare markpriserna kunna de senare
ändå uthyras till ett lägre pris per rum än i de stora, centralt belägna husen. Staden
har nu fyra egendomar med en sammanlagd yta af 140 hektar, å hvilka byggas

1 05

sådana smärre hus. Den storartade utvecklingen af spårvagnsnätet möjliggör för
arbetarna att bo i utkanten af staden.

Våren 1905 hade Londons styrelse byggt hus för öfver 30,000 personer
af de arbetande klasserna, med 6,000 lägenheter. Det kapital, som nedlagts i
dessa arbeten, uppgick till omkring 36 null. kronor och det beräknas, att minst
samma summa behöfves för att fullborda de påbörjade arbetena.

Storartade äro äfven de arbeten, som utförts i Birmingham. I slutet af
1870-talet inköptes i en af fattiga bebodd, osund stadsdel ej mindre än 1,867 hus*
af hvilka två tredjedelar nedrefvos och de öfriga försattes i godt skick, hvarjämte
på de frilagda tomterna af staden byggdes en mängd nya arbetarbostäder och genom
hela området drogs en bred boulevard. Kostnaderna för detta arbete uppgingo till
omkring 30 millioner kronor. 1897 påbörjade staden ett annat stort arbete, hvarigenom
en osund stadsdel skulle utrymmas och bebyggas med enkla och billiga
bostäder för daglönare. Äfven andra städer, såsom Manchester, Liverpool, Glasgow
hafva utfört stora byggnadsarbeten för liknande ändamål.

Af enskilda filantropiska företag må särskildt nämnas Peabody trust och
Guiness trust. Båda hafva tillkommit genom stora donationer och hafva till ändamål
att bygga goda arbetarbostäder. Afkastningen å kapitalet beräknas till 2,5-3
procent och användes uteslutande till att bygga nya hus. År 1901 ägde den
förstnämnda stiftelsen i London 18 grupper hus med öfver 5,000 lägenheter och

11,000 rum, antalet invånare var omkring 20,000. Guiness-stiftelsen ägde samtidigt
byggnader med öfver 2,500 lägenheter och 5,000 rum, bebodda af 9,000
människor. Hyrorna äro något lägre än i andra bostäder med 1 — 3 rum i London.
Dessutom hafva 8 bolag byggt hus med 12,000 lägenheter och ett bolag

har byggt öfver 4,000 mindre hus, allt i London. Ett annat bolag har uppfört 6

arbetarhotell, inrymmande platser för 5,000 män; dessa betala omkring 50 öre
för dag eller 3,25 per vecka.

Vissa skattelindringar beviljas i England boningshus, där inkomsten per lägenhet
understiger 1,000 kronor (60 pd st.). Denna förmån erhålles dock blott
under det villkor, att vederbörande distriktsläkare efter undersökning af huset intygar,
att huset är så byggdt, att det motsvarar sanitära kraf och har tillräckligt

utrymme för invånarna (lagar af 1890, 1891, 1900 och 1903).

Penningar utlånas af staten till billigt pris åt såväl enskilda som bolag och
föreningar för att bygga arbetarbostäder. Räntan är vanligen 4 procent och afbetalningstiden
högst 40 år.

Fabrikslagen af år 1901 gifver betydlig makt åt myndigheterna, och denna användes i stor skala
för att förekomma spridning af sjukdomar på grund af ohälsosamma anordningar i verkstäderna; härigenom
har verkats åtskilligt äfven till förekommande af tuberkulosens utbredning.

De engelska skolråden hafva af undervisningsdepartementen tillhållits, att barn, som lida af
hastigt förlöpande lungsot, skola aflägsnas ur skolorna. I skolstadgan af år 1904 för London föreskri f -

Fabrikslag.

Skolorna.

National förening.

Behöfliga åt
garder.

icö

ves, att barn, som lida af lungsot, ej få besöka skolorna, om de hosta eller spotta, denna föreskrift
lär dock icke efterföljas. Systematisk läkarundersökning förekommer dessutom icke, dock skall i
misstänkta fall läkarbetyg anskaffas.

I lärarseminarierna hör hälsovårdsläran till de frivilliga ämnena och i en del skolor undervisa
lärarna däri. De yngsta barnen erhålla kortfattade meddelanden om vikten af snygghet, om solljusets
goda inflytande, om mat och dryck, om kroppens hållning och rörelse, om lekar och sömn. De äldre
barnen undervisas mera i detalj om samma saker, hvarjämte tillkomma meddelanden pm tobaken, om
sjukdomar, om de omständigheter, som kräfva läkarens tillkallande m. m. I Skottland undervisas i
hälsolära i alla seminarier utom ett. En egendomlighet för denna undervisning är den därvid förekommande
demonstrationen af barn, lidande af diverse sjukdomar, som det kan vara nyttigt för den
blifvande läraren att hafva reda på.

Den engelska nationalföreningen mot tuberkulos bildades år 1898. Den har
utsändt åtskilliga broschyrer och utgifver en kvartalsskrift. Dessutom ägnar den
sig genom sina sektioner åt att bygga sanatorier, af hvilka det första öppnades år
1901 i närheten af London. Under år- 1904 kommo 3 nya sanatorier i verksamhet,
med platser för 20 — 64 sängar.

Af intresse kan vara att meddela hvilka åtgärder den engelska referenten vid tuberkuloskonferensen
i Berlin 1902 ansåg böra vidtagas mot tuberkulosen i England:

1. Förbud mot spottning på golf och väggar i offentliga lokaler.

2. Införande af systematisk anmälning af lungsotsfall.

3. Befordrande af tillräcklig ventilation och belysning i alla fabriker, allmänna byggnader och
privata bostäder.

4. Uppmuntran till byggande af vårdanstalter för två klasser lungsiktiga, tidiga, botliga fall
och framskridna fall.

ioy

Förenta staterna.

Dödligheten i lungsot kan närmare angifvas i 5 af de östliga staterna och
dessutom i 10 större städer med en sammanlagd befolkning vid periodens slut af
omkring 13 millioner. Den utgjorde beräknadt på 10,000 människor:

CO	—75 ....	... j j	procent.
1876	—80 ....	. . . 31	33
1881	-85 ....	. . . 30	33
1886	-90 ....	. . . 27	33
1891	-95 • • • •	. . . 23	33
NO GN CO	—1900 . . .	...''21	33

Dödligheten har aftagit betydligt hastigare bland kvinnorna än bland männen,
orsaken härtill är ej känd.

De första anstalterna för lungsiktiga, Channing-hemmet i Boston, grundadt
1857, Cullis hem för lungsiktiga (1854) och Hvilohemmet (House of rest, 1869)
i New York, voro alla afsedda för patienter, som väntades komma att stanna där
intill döden. Närmast efter dessa kommo 1876 den protestantiskt-episkopala missionens
två anstalter i Philadelphia, hvilka till 1905 hade vårdat öfver 3,500
patienter i alla stadier af sjukdomen. 1881 öppnades Brooklyn-hemmet för lungsiktiga,
och året därpå S:t Josephs Hospital i New York, båda mest afsedda för
framskridna fall. 1885 tillkom det första sanatoriet, i Saranac. Sedan växte dessa
hastigt i antal, så att år 1905 funnos i Förenta staterna och Kanada inalles 135
anstalter af alla slag för tuberkulösa med 8,400 sängar, af hvilka en tredjedel
ensamt i staten New York.

Det första statssanatorium öppnades vid Rutland i Massachusetts år 1898,
afsedt för 257 patienter, patienterna betala här 4 dollars i veckan, staten fyller i
hvad som fattas i totalkostnaderna, 9,36 per vecka. Det nästa öppnades 1904
för 120 patienter vid Ray Brook i New York, det är afsedt hufvudsakligen för
fattiga patienter, för hvilka de lokala myndigheterna betala en del af underhållet
(högst 5 dollar per vecka). Ett tredje öppnades 1905 och ett fjärde beräknades

Tuberkulos dödlighet.

Vårdanstalter
för lungsiktiga.

Öfriga åtgärder.

108

blifva färdigt i år. Inalles hafva 11 stater och en provins byggt eller beslutit
statssanatorier, hvarjemte frågor om sådana stå på dagordningen i flera andra
stater. Den stora amerikanska arbetarorganisationen, omfattande 8 millioner medlemmar,
lär hösten 1906 hafva satt i gång en koloni i Nya Mexiko, afsedd att
rymma 5,000 lungsiktiga. Dessa skulle bo i tält, hyddor och baracker. Området
för denna koloni är mycket stort.

Vid Fort Stanton öppnades 18 9 9 en anstalt på 225 sängar för lungsiktiga
sjömän vid handelsflottan, den underhålles af Förenta staternas regering. Samma
år öppnades äfven ett för hela landet gemensamt statssanatorium på 350 sängar,
Fort Bayard, för lungsiktiga soldater, som där vårdas fritt, båda äro belägna i Nya
Mexiko. Marinen har ännu icke anordnat något eget sanatorium, men experimenterar
sedan 1903 med ett tältläger vid ett af sina sjukhus, där ett 50-tal lungsiktiga
vårdas.

Barnsanatorier finnas ännu icke, men i New York har 1904 början gjorts med
ett tältläger vid kusten för barn med tuberkulos i ben och leder.

För anstaltvård af framskridna fall af lungsot synes ej mycket hafva blifvit
gjordt, om man frånser hvad som ofvan sagts därom och hvad i öfrigt gjorts i
New York. Vid ett och annat stater eller städer tillhörigt fattighus hafva särskilda
afdelningar ordnats för dem. Referenten i detta ämne vid nationalföreningens möte
1905 framhöll, att staten bör sörja för dessa patienter, liksom den gör det för
sinnessjuka och fallandesjuka. Man har dock exempelvis i Boston börjat med
sommarsanatorier.

Vid ett af tuberkulossjukhusen i New York satte man 1903 och 1904 upp
ett dussin tält med hvardera 12 sängar. I dessa vistades patienterna mestadels
dag och natt äfven under den i dessa trakter ganska stränga vintern, då temperaturen
i desamma höll sig betydligt under nollpunkten, trots kaminer. Sängar funnos
inne ä sjukhuset för att användas under de kallaste nätterna, men begagnades föga
af de sjuka. Kostnaderna för tälten uppgingo till omkring 20 dollars per säng.

Af öfriga åtgärder mot tuberkulosen i Förenta staterna må nämnas, att 1905
funnos 32 dispensärer, där 9,000 patienter behandlades. årligen och att särskilda
åtgärder mot sjukdomen vidtagits vid 1 5 anstalter för sinnessjuka och i 7 fängelser.
53 större städer, däribland de 13 största, hafva infört anmälningsplikt; desinfektion
af lungsiktigas bostäder fordras i ro städer och framhålles som önskvärd i 61
städer. I minst 1 5 städer undersökas upphostningarna gratis. I en stad uteslutas
lungsiktiga barn från skolorna, i staten Indiana har nyligen beslutits eu lag i samma
riktning. 59 städer erkänna tuberkulosen som eu smittsam sjukdom och hafva mer
eller mindre stränga förbud emot spottning å offentliga platser.

Ett synnerligen energiskt krig mot tuberkulosen har förts i New York. Det
började med att vidtaga åtgärder mot mjölk -och andra matvaror, som kunde antagas
medföra smitta. 1893 uppmanades läkarna i allmänhet och ålades offentliga

New York.

109

anstalter att anmäla hvarje fall åt tuberkulos, 1897 infördes allmän anmälningsplikt.
Cirkulär härom utsändes till alla läkare och då ett dödsfall inträffat, utan att sjukdomen
dessförinnan anmälts, erhåller läkaren en föreställning härom. Det anses,
att 8 ) procent af sjukdomsbild! anmälas. Massor åt lätt begripliga cirkulär angående
tuberkulosen utdelas årligen till allmänheten.

Då en läkare anmält en af honom privat behandlad patient, vidtages i allmänhet
ej någon åtgärd af inspektion, för såvidt ej läkaren begär det. Däremot
sändes alltid eu läkare eller en sjuksköterska till de patienter, som anmälas från
sjukhusen eller andra anstalter, för att meddela dem förhållningsregler angående
handhafvande af upphostningarna in. m. Har patienten aflidit eller flyttat, skall
hälsovårdsnämnden vidtaga de åtgärder, som anses behöfliga för att befria bostaden
från smitta. Om nämnden föreskrifver reparation, fa nya hyresgäster ej flytta in,
föirån sådan ägt lum. I annat fall desinficieras efter hvarje dödsfall eller flyttning
rummen med formalin, sängkläderna med ånga. Hos patienterna göras sedan upp1
epade besök åt däiföi afsedda sjuksköterskor. Stundom genomsökas hyreskasernerna
åt kvinnliga läkare, då nya lungsotsfall ej sällan påträffas.

Vidare undersökas upphostningarna gratis på bakterier, således 1904 omkring

11,000 prof. Sedan år 1896 har också funnits förbud för spottning på offentliga
platsei, hvilket modifierades 1902. Enligt påbudet sistnämnda år är spottning förbjuden
å tiottoarer, i offentliga lokaler, på båtar, järnvägs- och spårvagnar, från
hvilka man ej heller får spotta ut på gatan. Däremot får man eljest spotta pa
gatan. Dessa föreskrifter anses hufvudsakligen hafva en uppfostrande betydelse.
Staden har tuberkulossjukhus på sammanlagdt 1,300 platser, där lungsiktiga i alla
stadier eller mera framskridna fall mottagas. De farligaste patienterna, de som äro
utan hem och familj eller mycket fattiga, mottagas företrädesvis på dessa. De
kunna om så behöfves tvingas in där. Nyligen har utsetts plats för ett sanatorium
för 500 sängar.

Lungsotsdödligheten har under de senare åren minskats högst väsentligt i
New York; det må dock påpekas att den största minskningen inträdde, innan alla
dessa åtgärder sattes i gång. Dödstalet på 10,000 invånare utgjorde i medeltal
årligen:

	Lungsot.	All tuberkulos
ce CO 1 1 CO	.....40	4 6
1886—90	3 )	41
1891 — 9j	.... 29	34
1896—1900	2 6	3<)
1901-0;	. ... 24	^7

Ett i ar af republikens president utfärdadt cirkulär bestämmer, att vissa af
eu därtor tillsatt kommitté uppgjorda förhållningsregler skola uppsättas i alla statens

Åtgärder

ämbetslokaler.

National förening.

ämbetslokaler och iakttagas af lungsiktiga tjänstemän, att för lungsot misstänkta
skola undersökas samt att offentliga byggnader skola underkastas sanitär besiktning
och rapport lämnas om behöfliga förbättringar.

1904 bildades en nationalförening för tuberkulosens bekämpande, och har
denna redan lämnat åtskilliga spår af sin verksamhet. Året förut kom till stånd
Henry Phipps institut, som, utrustadt med storartade penningmedel, dels ägnar sig
åt det praktiska bekämpandet af tuberkulosen genom ett sjukhus och en dispensär
samt föreläsningskurser, dels bedrifver vetenskapliga forskningar.