Å VISSA KRONOPARKERI VÄSTERBOTTENS OCH NORRBOTTENS LÄN

Statens offentliga utredningar 1918:14

BETÄNKANDE

MED

FÖRSLAG

TILL

ANORDNANDE AV

KOLONISATIONSFÖRSÖK

Å VISSA KRONOPARKER
I VÄSTERBOTTENS OCH NORRBOTTENS LÄN

AVGIVET DEN 15 DECEMBER 1917

KOLONISATIONSKOMMITTÉN

STOCKHOLM 1918

KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER
180317

Skrivelse till chefen för jordbruksdepartementet...........

Betänkande.

Inledning...............................

Lantbruksstyrelsens tillkomst och nuvarande organisation......

De sakkunnigas förslag.......................

Vissa allmänna spörsmål.......................

Ärendenas handläggning under chefens, frånvaro.......... . .

Vikarie för byråchef........................

Byråindelning inom styrelsen....................

De olika byråerna..........................

Lantbruksbyrän.........................

Arbetsuppgifter 26. — Nuvarande personal m. m. 31. — Tjänstemäns inkallande
till tjänstgöring inom vissa andra verk 33. — Bättre utnyttjande
av redan förefintliga arbetskrafter 35. — Statskonsulenter 35. — Statens
torvtjänstemän 54. -— Inspektörerna för den lägre lantbruksundervisningen
55. — Föreslagen fackutbildad personal med regelbunden daglig
tjänstgöring 71.

Agnknltnrtekmska byrån . . •...................

Sättet för vattenavledningsärendenas tidigare handläggning 73. — Dessa
ärendens nuvarande handläggning 75. — Sammanförande av byrådirektörens
avdelning med agrikulturtekniska byrån 80. — Tekniska avdelningen
81. — Kamerala avdelningen 85.

Fiskeribyråu..........................

Riksdagens skrivelse d. 7/e 1016 och däröver avgivna yttranden 86. —
Historik 00. — P. M. av byråchefen Nordquist 08. — De sakkunniga 90.

Administrativa byrån och biträdande kanslipersonal........

Administrativa byrån 105. — Biträdande kanslipersonal 117. — Personal
med juridisk utbildning 117. — Kvinnliga biträden 120.

28—162561.

Sid.

Vaktmästare...........................128

Översikt över den föreslagna organisationen..............124

Personalens ställning och avlöningsförmåner..............125

Anslag till byråingenjörer och ingenjörsbiträden å agriknltnrtekuiska liv rån . 128
Anslag till amanuenser, extra biträde, vikariatsersättning och expenser . . . 128

Overgångsförliållanden.......... 131

Stater och kostnadsberäkning.....................131

Avlöningsvillkor..........................133

Särskilda löneregleriiigsfrågor.

Statskonsulenter...........................141

Framställning d. 18/6 1913 från samtliga statskonsulenter 141. — Framställning
av statskonsulonteu för det mindre jordbruket A. Östergren 144. -—-Skrivelse den 10/io från lantbruksstyrelsen 145. — Nådig remiss d. 16/io 1917
rörande inrättande till en statskonsulent i fårskötsel 149. — De sakkunniga
153.

Statens fiskeri tjänstemän......................160

Framställningar från statens fiskeritjänstemän 160. •— Skrivelse d. 10/io 1913
och 13/u 1915 från lantbruksstyrelsen 160. — Av lantbruksstyrelsen framställt
förslag till förändring i fiskeristipendiatinstitutionen 164. — De sakkunniga
106.

Reservation.................... 184

Bilaga: Av byråchefen O. Nordquist uppgjord P. M. angående inrättande av en statens
fiskeriundersökningsanstalt samt en central fiskeristyrelse.

Till KONUNGEN.

Genom nådigt brev den 30 Juni 1916 har Eders Kungl. Maj:t uppdragit
åt undertecknade koinmitterade att verkställa utredning och avgiva förslag
beträdande åtgärder för främjande av kolonisation å kronans marker i

Inledning.

Hittillsvarande
former
av bosättning
å
de norrländska
kro■
nomarkerna

Norrland och Dalarna, med undantag av trakterna ovan odlingsgränsen i
Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker, ävensom därmed sammanhängande
spörsmål, däribland även frågan om utsträckt tillämpande av intensivt
skogsbruk å de norrländska statsskogarna samt om därav påkallade
åtgärder för ökad bosättning å dessa skogar.

Det sålunda meddelade uppdraget har kommittén ännu ej hunnit
slutföra. De omfattande utredningar, om vilka här är fråga, kräva uppenbarligen
vida längre tid än den som förflutit sedan kommittén för något
mera än ett år sedan kunde börja sitt arbete. Emellertid har kommittén,
av skäl, som skola angivas i det följande, trott sig böra redan nu framlägga
förslag till kolonisationsupplåtelser å några särskilda trakter inom
de ifrågavarande kronomarkerna.

Innan kommittén går att redogöra för dessa förslag, torde i största
korthet böra erinras om hittillsvarande former för bosättning å de norrländska
kronomarkerna ävensom angående kommitténs tillkomst och uppgifter.

Den form av bosättning, som tidigare varit av den största betydelse
för de trakter, varom här är fråga, är upptagandet av s. k. nybyggen.
Dessa lägenheter upplätos med ständig besittningsrätt, vilken efter fullgörandet
av vissa vid upplåtelsen närmare bestämda skyldigheter i avseende
å odling och byggande kunde övergå till äganderätt, varvid nybygget
erhöll naturen av skattehemman. Sålunda tillkomna nybyggen och hemman
fingo vid den allmänna avvittring, som efter hand övergick de norrländska
länen, sina områden bestämda och avskilda från den omgivande
kronomarken, varvid åt dem utlades skog för såväl husbehov som avsalu.
Nya nybvggeslägenheter kunde jämväl utläggas vid den s. k. efteravvittring,
som på en del trakter ägde rum för disponerande av åtskilliga åt
kronan ditintills bibehållna s. k. överloppsmarker.

Sedan avvittringen numera blivit i det närmaste slutförd, kunna
enligt gällande bestämmelser nybyggesupplåtelser ej vidare i nämnvärd
omfattning komma till stånd, och att genom nya bestämmelser möjliggöra
upplåtelser av denna art har allmänt ansetts ej böra ifrågakomma, då ett
utläggande av skogsmark i den utsträckning det här gäller skulle innebära
en oskälig inkräktning å de mer och mer värdefulla statsskogarna.
I stället hava under de senaste årtiondena å den vid avvittringen utlagda
kronomarken upplåtits s. k. skogstorp och odlingslägenheter. Dessa upplåtelser
grunda sig på åtskilliga författningar, av vilka de viktigaste äro
kungl. brevet den 29 maj 181)1 samt kungörelsen den 1» juni 1909.
Upplåtelsen ankommer på domänstyrelsen och får enligt nu gällande bestämmelser
äga rum under förutsättning, antingen att den finnes vara gag -

Tidig för skogens vård och bevakning, eller ock att jorden år belågen i
närheten av odlad bygd eller kommunikationsled och hinder från skogsvårdens
synpunkt ej möter. Läj enheterna upplåtas under nyttjanderätt
på viss tid, numera femtio år, med optionsrätt för åbon. Denne är skyldig
att bebygga och delvis uppodla lägenheten samt åtnjuter såsom bidrag
härför ett statsunderstöd, vars belopp för närvarande utgör 750 kronor.
Skogsområde åtföljer ej lägenheten, men åbon är berättigad att efter anvisning
eller utsyning erhålla virke å den omgivande kronomarken. Lägenheter
av detta slag hava kommit till stånd i ett ej alltför obetydligt
antal, enligt senaste tillgängliga uppgift 1443.

Under de sista åren hava emellertid från flera håll höjts röster för
upptagande av en mera kraftig och målmedveten verksamhet från statens 1914 om utsida
för främjande av bosättning å kronomarkerna i de nordliga länen. YfionisaMed
anledning av väckta motioner i sådan syftning har riksdagen ock i Hans frågan.
skrivelse till Kungl. Maj:t den 18 september 1914, n:o 273, anslutit sig
till dessa yrkanden. I nämnda skrivelse hemställde riksdagen, att Kungl.

Maj:t måtte låta verkställa en allmän undersökning rörande statens för
kolonisationsändamål tillgängliga och därtill tjänliga marktillgångar inom
de sex nordligaste länen i syfte att vinna en allmän översikt över belägenheten,
storleken och beskaffenheten av jord, som kunde befinnas lämplig
för utläggande av såväl odlingslägenhetcr som med äganderätt upplåtna,
självständiga jordbruk, ävensom en förberedande plan för områdenas fördelning
i nu nämnda hänseenden. Vidare anhöll riksdagen, att Kungl.

Maj:t ville dels efter verkställd utredning för riksdagen framlägga förslag
till ändrade och förbättrade villkor för upplåtelser av odlingslägenheter å
kronoparker och överloppsmarker i de sex nordligaste länen dels ock taga
under omprövning, huruvida sådan ändrad ordning för de å nämnda kronoområden
bi tågna större, sammanhängande odlingsmarkers förvaltande
och upplåtande, som av motionärerna närmare angivits, kunde vara möjlig
och önskvärd. Slutligen hemställde riksdagen, att Kungl. Maj:t måtte fata
undersöka och utreda, i vilken utsträckning och på vilka villkor möjlighet
lämpligen kunde beredas för upplåtelse till odlingslägenheter eller under
äganderätt av de å kronoparker inom de sex nordligaste länen befintliga,
s, k. disponerade ströängar.

Riksdagens skrivelse föranledde till en början upptagande av frågan ^v^odlingsom
den i skrivelsen åsyftade undersökningen av tillgången på odlingsjord jord å kroå
kronomarkerna. Den 11 juni 1915 beslöt nämligen Kungl. Magt be- ^orWanci*
myndiga chefen för jordbruksdepartementet att tillkalla ett antal personer och Dalarna.
att i egenskap av sakkunniga biträda inom departementet vid uppgörande
av förslag till plan för eu allmän undersökning rörande statens för kolo -

Utredning
om ströängar.

Kommitténs

tillkomst.

nisationsändamål tillgängliga och därtill tjänliga marktillgångar inom de
ses: nordligaste länen med undantag av trakterna ovan odlingsgränsen i
Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker.

De sålunda utsedda sakkunniga avgåvo den 20 april 1916 betänkande
med förslag till plan för inventering av odlingsjoid å kronomark i
Norrland och Dalarna. I enlighet med denna plan påbörjades samma år
den föreslagna inventeringen. Den har sedermera i enlighet med ytterligare
förslag av de sakkunniga blivit efter ungefärligen samma grunder
fortsatt innevarande års sommar och är avsedd att slutföras under de tre
närmaste .somrarna.

På framställning av omförmälda sakkunniga har Kungl. Magt vidare
beslutat att omedelbart upptaga även den i riksdagens skrivelse berörda
frågan om beredande av möjlighet att vid upplåtande av odlingslägenheter
i Norrland och Dalarna tillvarataga å kronans marker befintliga, disponerade
ströängar. Genom beslut den 31 december 1915 uppdrogs åt de sakkunniga
att verkställa utredning i detta ämne, ett uppdrag som sedermera
efter deras hemställan överflyttats å den längre fram tillsatta kommittén
och ännu ej hunnit slutföras.

Beträffande övriga i riksdagsskrivelsen antydda spörsmål hade chefen
för jordbruksdepartementet vid föredragning av frågan om uppgörande av
plan för inventering av odlingsjord uttalat, att först efter inventeringsarbetets
utförande tiden torde vara inne att taga under närmare övervägande,
på vilka villkor upplåtelse borde komma till stånd samt huru uppr
låtandet av lägenheterna och förvaltningen av därtill avsedda områden
skulle organiseras.

I sitt den 20 april 1916 avgivna betänkande med plan för inventeringen
hemställde emellertid de sakkunniga, huruvida icke till äventyrs
anledning förelåge att före inventeringens avslutande upptaga till utredning
även övriga frågor, som närmare berörde kolonisationen. Med erinran
att inventeringen komme att kräva åtskilliga års arbete framhöllo de
sakkunniga önskvärdheten av att den med så stort intresse motsedda kolonisationen
sattes i verket under en någorlunda snar framtid. Detta
förutsatte emellertid, att man utan dröjsmål grepe sig an med de frågor,
som rörde de blivande upplåtelserna, såsom storleken av lägenheterna, sättet
för tillgodoseende av deras behov av skogsförnödenheter, utstyckningsförfarandet,
upplåtelseformen (äganderätt, arrenderätt eller något slags
åborätt), det understöd sotn staten borde vid lägenhets bildande lämna
kolonisten, anordnandet av organ för upplåtelser m. m. Aven åtskilliga
andra frågor, som nära sammanhänga med kolonisationsproblemet, ansågps
böra, därest en framgångsrik lösning av detta skulle vara att under när -

mare framtid motse, med det första upptagas till behandling. J ill dessa
hörde enligt de sakkunnigas mening frågan om behovet ur skogsvardssyupunkt
av upplåtelser till sådana lägenhetshavare å kronoskogarna, som
kunde påräknas till skogsarbeten, samt den dermed sammardiångande stora
frågan om utsträckt tillämpande av intensiv^ skogsbruk å statsskogarna i
Norrland. De sakkunniga meddelade, att de på ett tidigare stadium av
sitt arbete insamlat åtskilligt material, som kunde tillgodokomma även
dessa frågors behandling. Detta material häntydde på, att i följd av den
utveckling trävaruindustrien på senaste tiden tagit, intensivt skogsbruk
borde kunna komma till stånd å väldiga områden av de norrländska statsskogarna,
även sådana där dylikt bruk ännu helt nyligen skulle varit otänkbart.
Någon avsevärd betänklighet mot att utan avbidan på inventeringens
avslutande upptaga till behandling nu antydda frågor ansågo de sakkunniga
ej föreligga. Inventeringen kunde ej anses vara av den grundläggande
betydelse för det övriga utredningsarbetet, att ej detta skulle
kunna i sina väsentligaste delar pågå samtidigt med inventeringen, lidigare
utförda undersökningar visade otvetydigt att de på kronoskogarna i
Norrland talrikt förekommande myrarna erbjödo riklig tillgång på odlingsmark,
som ofta nog kunde med ringa kostnad bringas att lämna höavkastning,
och känt vore att även en del för odling lämpliga fastmarksområden
farinös på dessa skogar. Inventeringens egentliga betydelse komme
enligt de sakkunnigas mening ej att ligga däri, att den beredde statsmakterna
möjlighet att, innan grundläggande beslut fattades om kolonisatiousväsendet,
överblicka tillgången på odlingsmark. Dess värde torde
fastmera bestå däri, att ett för varje särskild trakt nödvändigt förarbete
vore undangjort, när det bleve fråga i vad mån denna trakt lämpade sig
till upplåtelser och lägenheter där skulle anordnas. Detta arbete syntes
emellertid utan olägenhet kunna pågå samtidigt med utredandet av de allmännare
spörsmål kolonisationsproblemet inneslöte.

Ifrågavarande framställning utgjorde närmaste anledningen till kommitténs
omedelbara tillsättande. Vid anmälan i statsrådet den 30 juni
1916 av de sakkunnigas hemställan uttalade chefen för jordbruksdepartementet
att de skäl, de sakkunniga anfört för sitt förslag att redan nu,
innan inventeringen avslutats, företaga de av dem angivna spörsmålen till
utredning och behandling, syntes tungt vägande. Dessa frågor vore av
sådan vikt och därjämte så komplicerade, att de för sitt lösande på tillfredsställande
sätt krävde noggrant sakkunnigt arbete, vilket måste draga
rätt lång tid. Det vore dock önskvärt, att så snart som möjligt något
gjordes för att bereda tillfällen till bosättning å kronans därtill ägnade
marker i Norrland och Dalarna. Därigenom främjades landets uppodling

och tillfällen till hem inom landets gränser kunde beredas många, som
eljest kanske skulle emigrera till främmande land. På detta sätt skulle
ock den arbetskraft kunna erhållas, som vore nödvändig för ett intensivt
skogsbruk men som nu i blott alltför ringa grad vore tillfinnandes i dessa
glest bebodda delar av vårt land. På grund härav ville departementschefen
sluta sig till den mening om önskvärdheten av omedelbart igångsättande
av en dylik utredning, till vilken de sakkunniga under fortgången
av sitt arbete och vid närmare inträngande i de med frågan förbundna
omständigheter kommit.

På departementschefens hemställan beslöt Kungl. Maj:t nj^ssnämnda
dag kommitténs tillsättande med uppdrag som här förut avgivits.

^kolonis™ Vid nyssnämnda tillfälle framhöll departementschefen även lämplig tionsförsök

heten av att till en början gripa sig an med kolonisationsförsök i mindre
'' 0rn^a^r^n°'' ^orde, yltrade han, vara icke blott kommittén obetaget

mn''h utan till och med önskvärt att kommittén, innan dess slutliga betänkande
framlades, avgåve förslag, som kunde föranleda omedelbar upplåtelse av
mark å en eller annan trakt. Inom ett så vidsträckt område av landet
som det ifrågavarande vore naturförhållanden och andra betingelser för
kolonisation påtagligen så växlande, att det näppeligen vore fullt lyckligt,
i fall överallt endast samma åtgärder skulle tillgripas. Åtgärderna syntes
snarare böra så naturligt som möjligt anpassa sig efter de lokala förutsättningarna.
För övrigt ville det förefalla, som om i valet mellan att
låta alla positiva åtgärder i kolonisationsfrågan anstå i avbidan på frågans
fullständiga utredande eller att vidtaga ett mindre antal upplåtelser efter
grunder, som man till äventyrs sedermera beträffande det återstående flertalet
funne sig böra frångå, någon tvekan knappast borde behöva råda
om det senare alternativets företräde. Angelägenheten av att staten under
en närmare framtid skrede till handling i avseende å kolonisationen syntes
till fullo motivera, att man före avslutande av den vidlyftiga och tidsödande
utredning, som erfordrades, gjorde början med upplåtelser i den
mån omständigheterna sådant medgåve.

Den sålunda lämnade anvisningen har föranlett, kommittén att vid
sidan av arbetet å övriga inom dess uppdrag fallande spörsmål ägna särskild
uppmärksamhet åt frågan om omedelbart anordnande av sådana mindre
omfattande kolonisationsföretag som departementschefen åsyftat. Såsom i
annat sammanhang skall närmare utvecklas måste enligt kommitténs tanke
förutsättningar anses vara för handen att genom en klokt anordnad
kolonisation å de nordligare länens kronoinarker bereda utkomst åt en ej
obetydlig befolkning och därigenom motverka den ur flera synpunkter
beklagliga emigrationen samt på samma gång lämna staten möjlighet att

långt bättre än för närvarande tillvarataga sina högst värdefulla skogstillgångar.
Åtskilliga tecken tyda ock på att bland de folkelement, som
kunna påräknas för en dylik kolonisation, och särskilt bland eu del av
den norrländska lantbefolkningen, förefinnes ett intresse för saken, som
utan tvivel skulle vidmakthållas och stimuleras av att verksamma statsåtgärder
snart kommo till stånd, låt vara till eu början inom en mindre
om lättande ram. Härtill kommer att, ett kolonisationsförsök i mindre
skala kan bliva av stor betydelse för den vidare behandlingen av kolonisationsfrågan
i dess helhet. '' Ett dylikt på rationella grunder byggt försök
torde nämligen i hög grad vara ägnat till vägledning på ett område, där
om någonsin den praktiska erfarenheten utgör den enda säkra ledstjärnan.
Om än resultaten av ett försök av denna art ej komma att fullt, framträda
förrän i en mera avlägsen framtid, torde man dock snart nog hava
att påräkna en mängd rön och erfarenheter, vilka kunna bliva till gagn
vid den mera omfattande lösning av den viktiga frågan, som måste eftersträvas.

Väl har redan tidigare ett försök av liknande innebörd anställts
genom det av statsmakterna år 1909 beslutade upplåtandet av en del
kolonat å Alträsks kronopark i Norrbottens läns kustland. Utan tvivel äro
ock åtskilliga lärdomar att hämta av detta experiment liksom av den erfarenhet,
som vunnits genom upplåtelserna av skogstorp och odlingslägenheter.
Men med hänsyn till angelägenheten av att en mera allsidig erfarenhet
vinnes om tänkbara lägenhetstyper och upplåtelseformer har
kommittén, helst då, såsom nämnts, kraftiga skäl tala för att kolonisationsarbetet
snart nog i någon mån påbörjas, trott sig böra livligt förorda att,
utan definitivt ståndpunkttagande till alla de spörsmål kolonisationsfrågan
innesluter, ett ytterligare försök med upplåtelser på vissa av kommittén
föreslagna grunder kommer till stånd inom några särskilda områden.

I anslutning härtill anhöll kommittén i skrivelse den 15 maj 191<
hos Kung!. Maj:t. om bemyndigande att under årets sommar verkställa sådana
undersökningar, som voro av nöden för möjliggörande av ett säkert
omdöme om lämpligheten av omedelbar upplåtelse av lägenheter å vissa
kronoparker bland dem, som 1916 års sommar voro föremål för agronomisk
inventering. Denna kommitténs framställning blev genom nådigt
brev den 22 maj 1917 bifallen, varvid på kommitténs förslag bestämdes,
att ifrågavarande undersökningar skulle komma till utförande å kronoparkerna
Djupsjö i Bodens revir i Norrbottens län ävensom Metseken i Bjurbäckens
revir samt Rönnliden och Luspberget i \ ästra Stensele revir i
Västerbottens län.

Undersökningsarbetet, som pågått under hela sistlidne sommar och

t—1*0317

höst och bedrivits av personer med forstlig och lantmäteriteknisk utbildning,
har med utgångspunkt från den förut verkställda inventeringen
i första hand omfattat markens kartläggning och skogsbeståndets be-krivning.
Sedan på sådant sätt erhållits en noggrann kunskap såvål om odlingsmarkens
omfattning och beskaffenhet som en allmän kännedom om
kringliggande skogsmark med växande skog, hava i överensstämmelse med
grunder, som i det följande närmare komma att utvecklas, områdena uppdelats
i ägolotter av olika storlek och sammansättning. Sedan lägenheterna
utstakats å marken, har skogen å varje kolonat i och för värdering
uppräknats. Vidare hava genom lantbruksingenjörs försorg utarbetats åtskilliga
dikningsplaner, varjämte en del vägar utstakats och kostnadsberäkningar
uppgjorts.

Allmänna En närmare redogörelse för dessa arbeten skall lämnas i det föl vid^anläg-jan(^e-

Dessförinnan anser kommittén sig emellertid böra framhålla vissa
gande av vu allmänna synpunkter, från vilka deri utgått vid planläggandet av ifråga\

tionsförsök, ständig utredning av de spörsmål av social, nationalekonomisk, agronomisk,
statsfinansiell och skogsteknisk art, som kolonisationsproblemet innesluter,
kan ej härvid ifrågakomma. Tanken på en försökskolonisation, sådan
som den nu ifrågasatta, innebär helt naturligt, att åtskilliga av dessa
spörsmål tillsvidare i viss män lämnas öppna. >len det torde likväl vara
lämpligt att angiva den uppfattning av de grundläggande spörsmålen, varifrån
kommittén på sitt arbetes nuvarande ståndpunkt trott sig kunna
utgå.

Från social och nationalekonomisk synpunkt är det uppenbarligen
ett viktigt statsintresse att de jordbruksmöjligheter ett land erbjuder tillvaratagas
så långt sådant med fördel kan ske. Det är för folkhushållningen
i det hela angeläget, att dylika tnöiligheter ej ligga obegagnade, och
för folkhälsan är det av oemotsäglig betydelse, att icke i samband med
industriens framsteg den egentliga lantbefolkningen onödigtvis försvagas.
Särskilt gäller det lör staten att icke genom försummat uppmärksammande
av de hjälpkällor landets jord erbjuder göra sig i viss mån medansvarig
för den ur nationell synpunkt synnerligen beklagliga företeelse, som ligger
i en stark utvandring. Det torde i betraktande härav ock få anses
ligga i öppen dag, att, om staten befinnes disponera över marker, som
utan åsidosättande av andra viktiga statsintressen lämpa sig att upplåtas
till odling och bebyggande, staten har all anledning att främja bosättning
å dylika marker.

Att staten i själva verket inom sina vidsträckta skogar i de nordligare
länen och framför allt de två nordligaste kan förfoga över mycken

mark, som med fördel kan odlas, liar länge varit antaget och synes bekräftas
av den i det föregående omnämnda, ännu pågående inventeringen
av tillgången på dylik jord.

Huruvida en lönande jordbruksdrift över huvud kan äga rum i övre
Norrland har visserligen varit föremål för meningsskiljaktighet. Numera
torde man dock tämligen allmänt omfatta den mening, som även delas av
kommittén, att sädesproduktion för avsalu kan ifrågakomma i kustlandet,
men ej i större omfattning i de inre delarna, varemot foderpreduktion har
stora möjligheter även i sistnämnda trakter. Också här kan tvivelsutan säden
ofta bringas till mognad, men brukningstid^! är alltför kort lör att
större arealer skola kunna hållas öppna. Odlingarna få därför i allmänhet
inskränkas till att fylla det egna behovet. 1 många trakter har man
till och med, sedan kommunikationerna utvecklats, upphört att själv producera
brödsäd och i stället inköpt sådan. Man får således här en egendomlig
typ av jordbruk, baserad på foderproduktion och boskapsskötsel,
och den odlade marken kommer att bestå av en ringa areal öppen jord
samt för övrigt mångåriga vallar. Hå emellertid dessa kunna bringas upp
till eu betydande höavkastning, är det tydligt att ett dylikt jordbruk bör
med framgång kunna bedrivas. Beträffande de trakter, åt vilka kommittén
för närvarande har att ägna sin uppmärksamhet, nämligen de längre
in i landet men nedanför den i lappmarkerna uppdragna odlingsgränsen
belägna kronoparkerna i Västerbottens och Norrbottens län, kan alltså med
fog påstås att, så vitt passande jordmån finnes, ett jordbruk efter nyssnämnda
system kan bliva lönande.

Vad åter beträffar tillgången på mark med jordmån, som lämpar sig
för odling, skulle man med kännedom om det sätt, på vilket kronoparkerna
i Norrland i allmänhet tillkommit, kunna vara benägen att ställa sig mera
tveksam. Dessa kronoparker hava med få undantag utlagts vid avvittringen.
Därvid tillgick så, att i enlighet med hithörande författningar stora
skogsområden tilldelades de befintliga fastigheterna eller de nybyggen,
sota vid själva avvittringen bildades; och dessa skogsområden blevo — i
full överensstämmelse med andan i dessa författningar, åtminstone de äldre
av dem — utlagda så, att den fastmark, som ansågs lämplig för odling,
till största delen kom att falla inom enskilt område. Vad som blev över
för kronan kom därför att till stor del utgöra trakter, som enligt den vid
tiden för avvittringens genomförande rådande uppfattningen mindre väl
lämpade sig för bosättning.

Det kan alltså på förhand antagas, att de möjligheter till fastmarlcsodling,
som ifrågavarande statsskogar kunna erbjuda, skola vara tämligen
begränsade. Däremot förtjänar det att noga tillses, i vad mån de å stats -

skogarna befintliga betydande torvmarkema, vilka vid avvittringen mindre
kommu i betraktande såsom odlingsmark, i själva verket ägna sig att tagas
i anspråk för odling.

Vid planläggning av den pågående inventeringen av odlingsjord å
kronomark bär man med insikt härom liksom även på andra grunder fastslagit,
att inventeringen skall avse alla å statsskogarna befintliga torvmarker,
varemot fastmark endast i mera begränsad omfattning eftersökes.

Ehuru tillgången på den odlingsvärda marken ej kan fullständigt
överblickas förr än inventeringen avslutats, torde utan tvivel en viss ledning
kunna erhållas av det resultat, som det redan utförda inventeringsarbetet
lämnat; och må därför några uppgifter här meddelas om inventeringens
huvudprinciper och det första arbetsårets resultat.

I överensstämmelse med vad från flere håll, bland annat inom riksdagen,
gjorts gällande hava isolerade bosättningar ansetts ej vidare böra
få ifrågakomma utan endast de områden betraktats såsom odlingsvärda,
som förslå åt minst tre i varandras grannskap boende kolonister; och då
arealen av odlingsjord ej för något kolonat ansetts böra nämnvärt understiga
fem hektar, varav minst eu hektar fastmark, hava odlingsmarker av
mindre omfattning än femton hektar ansetts ej böra komma i betraktande,
med mindre marken ligger i närheten av annat odlingsområde. Områden,
som i förhållande till markvinsten skulle kräva oskäliga torrläggningskostnader,
skola ej heller tagas i beräkning. Likaledes har man ansett att
stora myrkomplex, med areal över 100 hektar, tillsvidare böra endast summariskt
undersökas, då de för sin torrläggning kräva en kostnad, som ej
står i förhållande till den mindre omfattande bosättning, som i regel kan,
åtminstone till en början påräknas. Slutligen har man ansett, att jordbruk,
baserade uteslutande på myrjord och med byggnaderna förlagda å
dylik''mark, icke borde förekomma. Alla byggnader samt den del av
odlingsmarken, som skall producera säd och potatis, skola förläggas
till bredvidliggande fastmark. En följd av sistnämnda bestämmelse blir
givetvis att åtskillig eljest duglig torvmark kasserats, då erforderlig fastmark
ej stått att finna, änskönt man icke tvekat att för det ändamål
som här avses godkänna även skäligen dålig odlingsjord. Det
enda verkliga hindret för dylikt godkännande har varit alltför stark stenbundenliet.
Eljes har man menat att, då den erforderliga fastmarksarealen
är jämförelsevis liten, även mera svårbruten mark b">r kunna medtagas
ävensom jord med låg vattenkapacitet såsom grövre sandjord. De fysikaliska
bristerna hos dessa jordarter böra nämligen kunna avsevärt upphjälpas,
tack vare den större tillgång på dyjord och gödsel som vid myrjordbruk
står till buds.

Helt annat blir förhållandet, då det gäller att eftersöka odlingsområden,
som bestå enbart av fastmark. Man måste då ställa betydligt större
fordringar på markens vattenkapacitet och lätthet att uppodla. Såsom enbart
fast odlingsmark kunna således endast ifrågakomma leror, mojordar,
finare sandjordar och mera stenfri moränjord, rik på finjord.

Efier nu i korihet angivna principer, inventerades IDIG års sommar Resultat av
682 051 hektar mark å kronopark, spridda över Norrland och Dalarna,
men framför allt inom Västerbottens län. Enligt upprättat sammandrag
hava å parkerna påträffats 1614 mindre områden om tillsammans 33 887
hektar odlingsbar torvmark, 60 större torvmarksomrdden (över 100 hektaO
om tillsammans 15 451 hektar samt 22 områden uteslutande fastmark om
tillsammans 925 hektar (därav ett område om 367 hektar). Den torvmark,
som i första hand kan anses duglig för odling, omfattar således omkring
5 % av den inventerade arealen. Härtill bör läggas den areal odlingsbar
fastmark, som skall brukas i samband med de mindre torvmarksomradena
och som beräknas utgöra 25 I av dessa eller omkring 8 472 hektar.

Av det nu anförda torde framgå, att en mera omfattande bosättning Kolonisatio
å kronomarkerna näppeligen kan komma till stånd annorledes än genomgy^a^hntorvmarkernas
utnyttjande i största möjliga utsträckning. Tydligt torde vwhaklige«
även vara, att torvuiarkernas uppodlande utgör det enda rationella sättet Pmarks
att tillgodogöra sig dem för kolonisation. En bosättning av äldre typ, odling.
baserad på eu obetydlig del odlad mark samt torvmarkers användande såsom
naturslåtter, torde vara utesluten redan av den anledning att i betraktande
av ett dylikt ängsbruks extensiva natur de ängar, över vilka
kronan numera förfogar, icke skulle förslå till särdeles många lägenheter,
vartill kommer att avbärgning av mer eller mindre avlägsna naturslatter
uppenbarligen med senare tiders arbetspriser måste i längden bliva förlust
bringande. I allt större utsträckning börjar ortsbefolkningen inse detta
och den har därför på många håll slutat avbärga de sämre ångarna för
att i stället ägna sig åt intensivare jordbruksdrift, och då på grund av
boskapsskötselns stora betydelse i ifrågavarande trakter företrädesvis åt vallodling.
Den goda tillgången på odlingsbar torvmark har lämnat en nära
till hands liggande möjlighet härtill.

En kolonisation, som grundas huvudsakligen'' på torvmarksodling,
torde ock i enlighet med vunnen erfarenhet hava goda förutsättningar för
bärighet. Om det är uppenbart att god, lättbrukad fastmark har vissa
företräden såsom odlingsjord, är det å andra sidan tydligt att myrodling
har avgjorda fördelar, särskilt framför uppodlandet av sämre mera stenbunden
fastmark, vilken för sitt upparbetande till åker kräver betydande
tid och kostnad. De torvmarker, som vid inventeringen upptagas såsom

odlingsvärda, äro godartade, i allmänhet föga tuv- eller trädbevuxna samt
innehålla ytterst sparsamt med stubbar och stamrester. Då dessutom lutningsförhå''landena
äro goda, kunna dessa marker jämförelsevis billigt och
på kort tid torrläggas och odlas.

Det får även anses till fullo fastslaget, att myrodlingarna i Norrland
äro lätta att bruka samt att de, rätt skötta, giva god avkastning av
foder. Till följd av sin fuktighetsbehållande förmåga kunna de även under
torra år hållas vid hög avkastning. Omplöjning behöver mera sällan
ske, vilket givetvis är av den största betydelse. För sitt underhäll kräva
de därjämte huvudsakligen konstgödsel, varför besparing av kreatursgödsel
kan ske till fördel för fastmarken, som i följd därav kan brukas mera intensivt.
inskaffande, av konstgödsel nödvändiggör visserligen en kontant
utgift. A andra sidan måste emellertid beaktas den väsentliga skillnaden
i kostnad för uppodling av å ena sidan myrjord, å andra sidan fastmark
av den svårbrutna art som i allmänhet ifrågakommer å de norrländska
kronoparkerna. Den viktigaste fördelen är dock måhända, att ett myrjord*
„ bruk inom några år karl bli färdigt, medan ett fastmarksjordbruk kräver
en väseniligt längre tid, innan all jorden är lagd under plog.

Str/iängsser- Om således en kolonisation å statsskogarna i de nordligaste länen

hinder för e^er '' aht fåll dessas inre delar huvudsakligen bör inriktas på uppodlande
kolonisatio- av de å nämnda skogar befintliga torvmarkerna, är det emellertid ett avsenen.
värt hinder för genomförande av sådan kolonisation, att en stor del av
torvmarkerna icke utan vidare kan av staten disponeras. Inom Västerbottens
och Norrbottens läns lappmarker utgöras nämligen de odlingsvärda
torvmarkerna till en högst väsentlig del av myrar, som under benämningen
ströängar tills vidare äro till hemman och nybyggen upplåtna såsom
slåttermark. Änskönt ett huvudsyfte med avvittringen var att åstadkomma
en tillfredsställande ägoreglering mellan kronan och de enskilde,
ansåg man sig vid dess genomförande föranlåten att tills vidare låta fastighetsinnehavarna
bibehålla de av dem förut brukade slätt erlägenheter
som kommo att ligga utanför det egentliga ägoområde, vilket genom avvittringen
bestämdes för fastigheterna. De sålunda uppkomna ströängarnas
antal är högst betydande. Kronoparkerna i lappmarken äro i själva
verket översållade av dylika enklaver, och det kan ut in tvekan påstås att
eu på myrodliug grundad kolonisation icke later sig genomföras, med mindre
utväg beredes kronan att för ändamålet jämväl taga sådana ägor i
anspråk.''

Det måste vid sådant förhållande bliva ett synnerligen viktigt spörsmål
att utreda, huru staten må utan förfång för de nuvarande innehavarna
kunna sättas i tillfälle att förfoga över ströängarna, något som för

övrigt nr av vikt öven ur andra synpunkter än kolonisationsintresseta, framför
allt skogsvårdens, och enligt mångas mening skulle kunna leda till
stor båtnad för ströängsinnehavarna, själva. Den utredning, som kommittén
i detta hänseende fatt sig anbefalld, har emellertid, såsom redan
nämnts, icke ännu kunnat avslutas. Däremot har, på initiativ av förenämnda
före kommitténs tillkomst tillkallade sakkunniga, nyligen genomförts
en författning — kungörelsen den 5 juni 1 it 17 — som, ehuru ej
innefattande eu slutlig lösning av frågan, dock lämnar staten utväg att,
när särskild anledning föreligger till återvinnande av ströängar å någon
viss trakt, komma i besittning av dem genom ett under avvittringsformer
verkställt ägoutbyte. Härförutom föreligger för staten möjlighet att i särskilda
fall förvärva ängar genom avtal med innehavaren, för vilket ändamål
vissa av riksdagen anvisade medel stå till buds.

1 betraktande härav synes, ehuru det ej i fråga om varje ströäng
som kronan kan vilja återvinna låter sig på förhand bedöma, huruvida
detta med nu gällande bestämmelser kan genomföras, dock kunna uttalas,
att ströängarnas förefintlighet icke behöver utgöra något avgörande hinder
för omedelbart företagande av kolonisationsförsök av den art kommitténs
förslag åsyftar, likasom kommittén ock är förvissad om att under den ytterligare
behandling av ströängsfrågan, som ankommer på kommittén, mera
effektiva utvägar skola stå till buds att utan kränkande av de nuvarande
ströängsinneha varnas befogade intressen möjliggöra ängarnas allmännare indragande
till kronan.

Innan staten beslutar sig för åtgärder i syfte att till odling upplåta Kolonisatioströängar
och andra på kronoparkerna befintliga torvmarker, bör det emellertid
tagas under omprövning, huruvida en dylik kolonisationspolitik är vårdsförenlig
med statens intresse av att dess skogskapital tillbörligen bevaras mtresseoch
förvaltas. I detta avseende torde följande förtjäna framhållas.

I sitt nuvarande skick äro torvmarkerna ur skogssynpunkt i allmänhet
mindervärdiga. Eu icke torrlagd sankinark saknar i de bestå fall förmåga
att lämna någon som helst virkesavkastning, varför ett dylikt område
från skogssynpunkt även plägar hänföras till impediment. Men det
är ej nog med att sankmarken ej lämnar någon avkastning för skogsbruket,
den ger mången gång anledning till försumpning av kringliggande
skogsmark, varigenom dennas produktionsförmåga nedsåttes. Då därtill
kommer att de oavdikade sankmarkerna genom sin frostförande egenskap,
särskilt å vissa trakter, åstadkomma skada å omgivande skog, kan tydligen
dessa markers värde i deras nuvarande tillstånd ej vara särdeles stort.

Sedan torvmarkerna blivit avdikade, visar sig däremot onekligen en
stor del av dem synnerligen lämplig för skogsbörd. Frågan om dikning

för skogsbörd ar dock ej ännu till fullo utredd. Under det en del skogsmän
anse så gott som alla sankmarker lämpliga att efter torrläggning producera
skog, hysa andra den uppfattningen att en ganska stor procent av
desamma är för ändamålet otjänlig.

Även om de odlingsbara sankmarkerna i allmänhet skulle vara för
skogsbörd tjänliga, torde det likväl ej minst ur skogsbrukets synpunkt
vara lämpligt, att de i stor utsträckning disponeras för odlingsändamål.
Skälet härtill ligger i skogsbrukets behov av den arbetskraft, som står att
vinna genom kolonisationen. Detta behov utgör enligt kommitténs tanke
i själva verket kanske den mäktigaste hävstången för en kolonisation å
statsskogarna.

För närmare belysande härav torde det vara av nöden att i korthet
antyda kommitténs uppfattning om statsskogarnas nationalekonomiska och
statsfinansiella betydelse samt de krav på deras vårdande, som nutida förhållanden
medföra.

Vårt folk har i senare tid kunnat glädja sig åt ett synnerligen kraftigt
ekonomiskt uppsving på alla områden. Industri och handel hava nått
en förr oanad utveckling. Den viktigaste orsaken härtill är helt visst att
finna i det förhållandet, att vi under senare tid allt mer kunnat taga i
anspråk de väldiga naturrikedomar, som vi besitta bland annat i landets
skogar. Då vårt land långt ifrån producerar vad som erfordras för tillfredsställande
av befolkningens alla behov, är importen från andra länder
mycket stor. Såsom motvikt mot denna införsel och sålunda för utjämnande
av vår handelsbalans spelar exporten särskilt av trävaror eu synnerligen
viktig roll.

De naturliga förutsättningarna för frambringande av skogsalster äro
knappast i något land så förmånliga som i vårt lands nordligare delar.
Jordmånen inom skogstrakterna är från skogssyn punkt mestadels av god
beskaffenhet. Visserligen äro de klimatiska betingelserna för skogsväxten
mindre gynnsamma, varlör produktionen kvantitativt ej är så synnerligen
stor, men detta uppväges väsentligen genom den högre kvalitet, som utmärker
det nordiska virket framiör virke från sydligare trakter. Goda
transportvägar för virke äga vi i våra talrika, för flottning särskilt lämpliga
vattendrag, i vilket hänseende vårt land intar en alldeles särskilt gynnad
ställning.

Sedan skogstillgångarna i de flesta länder numera visat sig allt mindre
motsvara behovet, står Sverige med sitt höga kvalitetsvirke och sina
utmärkta transportleder för virke bland de främsta ^exporterande länder
i världen. Nämnda förhållande innebär en förmån, som det galler icke
allenast att omedelbart tillgodogöra sig på bästa sätt utan ock att bevara

och förkovra åt de efterkommande. Medlet för uppnående av detta mål
år införande av en rationell, intensiv skogsskötsel.

Av de omkring 41 millioner hektar, som vårt land med undantag
av de stoi*a innanvattnen upptager, voro, bortsett från s. k. oavvittrade
marker, vid 1915 års utgång omkring 6 millioner hektar att hänföra till
sjidana allmänna skogar, vilkas avkastning tillföres statsverkets skogslnedel.

År 1915 uppgingo inkomsterna från dessa skogar till i runt tal 26.3 millioner
kronor brutto och omkring 20 millioner kronor netto. Att dessa
skogar sålunda spela en viktig roll i statsbudgeten torde lätt inses.

Den vård, som i våra dagar ägnas kronoparkerna i Norrland och Dalama,
är av mer extensiv natur. Vad särskilt angår lappmarkerna har skogsvård.
någon egentlig skötsel utöver den, som i många fall kommer skogen till
del genom vissa avverkningsåtgärders vidtagande, endast undantagsvis förekommit.
Även å kronoparkerna inom övriga delar av nämnda områden
bedrives skogsvården i stort sett extensiv!. Endast inom relativt små, välbelägna
områden har en i viss mån intensiv form av skogsvård börjat tilllämpas.
Emellertid synes utvecklingen gå emot en allt bättre skogsvård,
men denna utveckling fortskrider av åtskilliga skäl ganska långsamt. En
mängd virke, som eljest kunnat tillvaratagas och avsättas, måste under
nuvarande förhållanden lämnas kvar i skogarna att förfaras. Göras emellertid
skogarna till föremål för intensiv skötsel, kan staten framdeles tvivelsutan
påräkna avsevärt större avkastning än för närvarande. Visserligen
fordrar den intensiva skogsvården, att eu stor del av bruttoinkomsten
återföres till skogen och nedlägges på kulturer, gallringar, torrläggningsarbeten
in. m., men härav följer också snabbare föryngring, ökad
tillväxt i unga och medelålders bestånd samt högre produktion i allmänhet,
vilket i sin ordning efter hand medför ökad avkastning.

Införande av denna driftsform är sålunda en angelägenhet av största
betydelse. Möjligheterna därför hava under senare tid även betydligt
ökats. Genom trämasseindustriens storartade utveckling under det senaste
årtiondet och den sedan länge fortgående prisstegringen å träkol har skogarnas
hittills ej utnyttjade, oerhört stora förråd av småvirke erhållit värde
och börjat att tillgodogöras. Dessa omständigheter jämte andra förhållanden
hava möjliggjort införande av en bättre skogsvård inom mycket stora
områden. Genom gynnsammare avsättningsförhållanden, som uppstå framför
allt genom förbättrade flottleder och framdragande av nya järnvägar,
komma helt visst i en ej allt för långt avlägsen framtid förutsättningar
att tillskapas för en mer intensiv vård av en betydande del av kronoparksarealen
i Norrland och Dalarna.

3—180317

Behovet av
> skogsarbetare.

Ett allmännare genomförande av denna form av skogsvård möter
emellertid mycket störa svårigheter. En av de största bland dessa är att
finna i rådande brist på arbetskraft. Denna brist har inom revir, där eu
mera intensiv skogsvård börjat införas, visat sig särskilt kännbar under
sommartiden, då kulturer, vissa avverkningar, dikning, vägarbeten, en del
kolningsarbeten in. m. skola utföras.

Men det är ej nog med att tillräcklig arbetskraft särskilt för sommararbetet
är tillgänglig. Det intensiva skogsbruket fordrar även, att
denna arbetskraft är i viss mån skolad. Likaså fordras, att tillgången på
arbetskraft till en viss grad är permanent. Under sådana förhållanden
kan skogsbruket påräkna att erhålla värdefullare arbetsprestationer. Åt
en fast, skolad arbetare kunna därjämte anförtros mera ansvarsfulla, självständiga
arbetsuppgifter, utan att kontrollen från ledningens sida behöver
skärpas och sålunda fördyras. Ett ur skogsvårdssynpunkt så ytterst viktigt
arbete som gallring torde sålunda med skolad, fast arbetskraft kunna
utföras utan den kostsamma stämplingsåtgärd, som nu i allmänhet plägar
föregå detta arbete. Slutligen kan den skolade arbetaren under vissa förhållanden
tjänstgöra som bas och ledare för ett lag mera tillfälliga arbetare.

Den arbetskraft, som under nuvarande förhållanden står staten till
buds för dess skogsvård, utgöres dels av de på kronoparkerna bosatta skogstorparne
och odlingslägenhetsinnehavarna, dels av den utom kronoparkerna
boende befolkningen samt från andra orter kommande lösa arbetare.
Denna arbetskraft är emellertid långt ifrån tillräcklig eller behörigen kvalificerad
för sin uppgift. Med allt erkännande av de goda egenskaper,
som utmärka eu de! skogstorpare och odlingslägenhetsinnehavare, torde det
kunna påstås att i stort sett någon dugande arbetarestam ej står att erhålla
genom upplåtelser på de villkor varom här är fråga. De förmåner
staten lämnar vid kolonisering av denna art hava visat sig långt ifrån tillräckliga
att framlocka en för skogsvården tillräcklig och för sina uppgifter
kompetent arbetarestam. Svårigheterna hava nämligen för dessa åbor
varit så stora att, enligt vad kommittén inhämtat, eu avsevärd del av dem
ej lyckats inom kontraktsenlig tid fullgöra sina åligganden. Särskilt hava
de svårigheter, som äro förenade med byggnadernas uppförande visat sig i
många fall oöverkomliga. Ur kungl. domänstyrelsens årsberättelse för år
1915 inhämtas sålunda, att av samtliga skogstorp (den tidigare upplåtelsetypen),
som vid nämnda års slut uppgingo till 728, ej mindre än 270 saknade
fullständiga åbyggnader* och detta, oaktat på grund av kungörelsen
den 18 juni 1909 inga nya skogstorp tillkommit efter denna författnings
utfärdande. Likaså har det visat sig, att odlingsarbetet å skogstorp och

1!)

odlingslägenheter fortskridit ytterst långsamt. Anledningen härtill må i
många fall hava varit, att lit gen heten utlagts å olämplig mark eller att en
del slåttermyra!’ tillagts lägenheten, till följd varav åbon ej varit i omedelbart
behov av odlingar å lägenheten och därför eftersatt odlingsarbetet.

Det huvudsakligaste skälet torde dock hava varit åbons svaga ekonomiska
ställning. För övrigt är antalet av sådana åbor så ringa, att den roll de
kunna spela på grund härav är tämligen obetydlig. Sålunda uppgick hela
antalet dylika lågenheter å kronoparkerna i Norrland och Dalarna nedom
odlingsgräns^! vid 1914 års utgång till 1208 eller 3.i pr kvmil.

Vad angår den övriga befolkningen från trakten torde denna endast
mera undantagsvis vara att påräkna för annat än vinterarbete. Under sommaren
tages nämligen bondebefolkningens tid väsentligen i anspråk för
egna angelägenheter. Även om en och annan jordbrukare för kortare tid
kan vara i tillfälle att ägna sig åt sommararbete i skogen, torde sådana
jordbrukare, som äro boende längre bort från arbetsplatsen, knappast i
något fall vara att tillgå för dylikt arbete. Följden härav blir även, att
tillgången på arbetare från jordbrukarnas led blir mycket inskränkt.

Beträffande slutligen de lösa arbetarna ha dylika visserligen visat
sig stå till buds på eu del trakter, men i det stora hela torde kuling, sägas,
att tillgången på sådan arbetskraft sommartiden är ytterst ringa.

Då sålunda brist på arbetskraft redan nu är rådande och denna brist
uppenbarligen kommer att visa sig ännu mycket mera kännbar, därest eu
förbättrad skogsvård skall ifrågakomma, är påtagligt att en målmedveten
skogspolitik bör inrikta sig på att vidtaga åtgärder, som äro ägnade att
inom en snar framtid anskaffa den nödiga arbetskraften.

I detta syfte hava olika förslag framkommit. Ftt av dessa innebär,
att lösa arbetare anställas och inhysas i kasärner, som uppföras på skogarna.
Ett dylikt system torde dock ur social synpunkt medföra allt för
många och stora olägenheter för såväl arbetarna själva som för staten,
varför detsamma redan av den anledningen ej är att förorda. Visserligen
torde systemet kunna tillföra skogsbruket eu hel del arbetskraft, men då
denna arbetskraft givetvis ej kan beräknas bliva av mer permanent art,
blir det presterade arbetet i många fall mindervärdigt, vilket ej är förenligt
med den intensiva skogsvårdens krav.

Fn mera tilltalande utväg är att å kronoparkerna på vissa villkor
upplåta större och mindre jordbrukslägenheter. Genom ett lämpligt av-för tillgodovägande
av upplåtelseformer och villkor för dessa lägenheter torde kunna
påräknas en stor del av den för skogsbruket erforderliga, mer kvalificerade arbetskraft
arbetskraften. Det torde sålunda få anses tydligt, att på skogen boende A skoffarna
kolonister med ett någorlunda välskött jordbruk, som lämnar dem antin -

Lägenheternas
storlek.

gen stöd vid sidan av inkomsten av arbetet i skogen eller ock deras huvudsakliga
utkomst, komma att bliva staten till allra största nytta för
skogsvården.

Visserligen lärer behovet av skogsarbetare icke på denna väg kunna
helt fyllas, då odlingsmarkerna icke skulle förslå till alla upplåtelser, som
för sådant ändamål skulle erfordras. A andra sidan kan det ock möta
betänklighet att framkalla bosättningar i större antal än att inkomst av
skogsarbete i viss omfattning står kolonisten till buds även i en framtid.
Behovet av skogsarbetare torde nämligen komma att starkt växla under
olika skogsvårdsperioder. Efter en första period med forcerad avverkning
av sedan århundraden sammansparad, övermogen skog och vittgående mark”
förbättringsåtgärder följer nämligen en annan med minskade avverkningar
och skogsvårdsarbeten. Under den förra av dessa är behovet av arbetskraft
synnerligen stort, under den senare avsevärt mindre. Efter sistnämnda
period följer en tid, då den nya generationens skogar vuxit upp,
krävande eu intensiv beståndsvårdande behandling. Under denna period
ökas åter behovet av arbetskraft högst väsentligt.

Om det sålunda, i händelse man vill bereda säkert arbetstillfälle åt kolonisterna,
ej gärna kan bli tal om nedsättande av så många kolonister, att
det närvarande behovet av arbetskraft härigenom fullt ut tillgodoses, kan
likväl genom upplåtelser i lämplig omfattning erhållas den stam av permanenta
skolade arbetare, vars betydelse för skogsvården i det föregående
framhållits. Det tillskott av mera tillfälliga arbetare, som härutöver är
av nöden, måste anskaffas på annan väg, men även i detta avseende kommer
kolonisationspolitiken att bliva av betydelse genom framkallande av
en bofast befolkning, som kan härbärgera och föda de mera tillfälliga elementen.
Kommittén har alltså vid framläggande av sina nu ifrågavarande
förslag trott sig kunna i väsentlig grad tjäna icke allenast statens landsfaderliga
intresse av ödemarkernas uppodling utan även dess intresse av
statsskogarnas behöriga skötsel.

Vad angår den lämpliga storleken av de kolonat, som kunna ifrågakomma,
har kommittén, utan att vilja för närvarande uttala någon definitiv
mening om huru denna fråga bör besvaras vid en mera allmän planläggning
av kolonisationen, trott sig böra föreslå, att vid de nu tillämnade
försöken ifrågakomma två lägenhetstyper, en större med omkring 15 hektar
odlingsmark och en mindre med omkring 5 hektar sådan mark.

Utgår man i likhet med kommittén från att det är behovet av fasta
arbetare å statens skogar, som gör det möjligt för staten att åt kolonisationen
ägna ett långt verksammare stöd än tidigare varit ifrågasatt, och
fasthåller man därjämte, att det i väsentlig grad är för sommararbeten å

skogarna som eu fast skolad arbetarestam är av nöden, torde det vara tydligt
att eu avsevärd del av kolonaten bör anordnas så, att jordbruket icke
blir kolonistens huvudnäring utan allenast ett, låt vara mycket viktigt stöd
för eu ekonomi, som i främsta rummet baseras på stadigvarande inkomst
av skogsarbete. Från denna synpunkt är det som kommittén ansett sig
böra förorda nyssnämnda mindre lägenhetstyp. Att låta odlingsmarken
nämnvärt understiga 5 hektar har kommittén ej kunnat ifrågasätta, hälst
som denna ytvidd redan i den av Kungl. ''Magt godkända planen för den
pågående inventeringen av odlingsjord blivit föreslagen såsom ett minimum.
A andra sidan torde ett jordbruk om 5 hektar vara tillfyllest för att bereda
innehavarens hushåll ett ingalunda föraktligt tillskott av naturprodukter,
på samma gång det lämnar honom möjlighet att under en väsentlig
del av året ägna sig åt skogsarbete, och däribland även en tid under
sommaren.

Fasthåller man tillika, såsom enligt kommitténs mening är obetingat
önskvärt, tanken att bosättning bör ifrågakomma endast där odlingsmöjligheter
finnas för minst tre i varandras grannskap boende kolonister, blir
det ock av denna grund nödvändigt att, för utnyttjande av den förefintliga
odlingsmarken, på en mängd håll begränsa de särskilda kolonatens
odlingsoinråde till 5 hektar, häri då inberäknad såväl den torvmark som i
allmänhet skall bilda huvuddelen av odlingsmarken som det mindre fastmarksområde
som, på sätt tidigare framhållits, jämväl är av nöden. Till
belysning härav må nämnas, att det hittills föreliggande resultatet av den
pågående markinventeringen utvisar, att i ett stort antal fall de påträffade
odlingsvärda torvmarkerna i allmänhet hava ganska ringa utsträckning.
Av 1674 vid inventeringen godkända myrar uppgå nämligen

867 till mindre än 15 hektar
318 » 15—25 hektar

283 » 25—50 »

146 » 50—100 »

60 * mera än 100 hektar.

Flertalet undersökta odlingsområden lämpar sig alltså ej till upplåtande
av annat än småbrukslägenheter av nyss nämnda storlek.

Vid sidan av dessa skulle enligt kommitténs förslag inrättas ett ej
obetydligt antal kolonat med omkring 15 hektar odlingsmark. Att det ur
social synpunkt är synnerligen önskvärt om staten kan bliva i tillfälle att
i avsevärd omfattning upplåta dylika något större jordbrukslägenheter ligger
i öppen dag; men även från den statsfinansiella utgångspunkt, som

Kolonisternas
virkesbehov.

här nngivits, torde de större kolonaten låta väl försvara sig. I det föregående
är framhållet, hurusom en intensiv skogsskötsel förutsätter att man
kan påräkna, förutom den å skogen boende befolkningen, ett ej obetydligt
antal tillfälliga arbetare; och dessa senares förseende med livsförnödenheter
xnöjliggöres eller underlättas genom förefintligheten av större jordbrukslägenheter
å trakten. Utsikten att från dylika lägenheter kunna i större omfattning
än från de mindre påräkna hästar för skogsbrukets behov motiverar
även ur skogsintressets synpunkt sådana lägenheters upplåtande och
stödjande. Då härtill kommer, att lägenheter av denna typ tvivelsutan
för en del av dem, som reflekterar på bosättning i kolonisationstrakterna,
skola synas mera begärliga än de mindre kolonaten, bär kommittén trott
sig kunna utan betänklighet föreslå upplåtande av även de större lägenheterna
på lika gynnsamma villkor som skulle gälla för de mindre.

Un oeftergivlig förutsättning för kolonisation torde vara, att staten
på lämpliga villkor tillhandahåller kolonisten virke ej blott till byggnaders
uppförande och underhåll utan även för andra ändamål såsom till hägnader,
hässjor, täckdikning och bränsle.

Detta kan ske på flera olika sätt.

En nära till hands liggande möjlighet är att vid varje kolonats bildande
en viss areal skogsmark, som beräknas tillräcklig för virkesbehovets
täckande, avskiljes från kronoparken och tillägges kolonatet. En dylik anordning
har kommittén emellertid ansett sig ej kunna förorda. Det kan
enligt kommitténs mening ej anses vara ur statsfinansiell synpunkt tillrådligt,
att staten avhänder sig skogsmark i den omfattning, som härvidlag
skulle erfordras. Det virke, som skall tjäna till fyllande av virkesbehovet
för ett kolonat, måste, särskilt med hänsyn till den i de nordligare
trakterna mycket stora bränsleåtgången beräknas till en ganska stor kvantitet.
För att erhålla ett någorlunda tillförlitligt underlag för bedömande
av detta behov hava de i det föregående omförmälda sakkunniga på sin
tid från alla kronofogdar och länsmän i Norrland och Dalarna infordrat
uppgifter å de virkeskvantiteter, som i allmänhet årligen erfordras för en
redan bebyggd jordbrukslägenhet, tillräcklig för en familjs uppehälle men
ej större än att den kan brukas utan nämnvärt anlitande av legd arbetskraft.
En sammanställning av dessa och andra tillgängliga uppgifter lämnar
efter granskning ett ungefärligt medeltal för Norrland och Dalarna av
10 kbrri. för gagnvirke och 28 kbm. för ved, tillsammans alltså 38 kbm.
Utan att överskatta värdet av dessa uppgifter torde man med ledning av
vunnen erfarenhet våga antaga, att de ej äro alltför missvisande. Vill
man från eu sådan ståndpunkt söka beräkna arealen av deri skogsmark,
som fordras för tillgodoseende av en kolonists virkesbehov, stöter man na -

turligtvis på deri svårigheten att skogens sammansättning, markens produktionsförmåga
jämte andra på frågan inverkande faktorer åro i hög glad
växlande inom olika områden. Att emellertid de ifrågavarande skogsområdena
i allmänhet måste bliva av ganska stor omfattning är uppenbart.
Åt samma håll peka de försök, som tidigare blivit gjorda att mera generellt
angiva den areal skogsmark, som erfordras för ett mindre jordbruk.
Sålunda0har norrlandskommittén beräknat denna areal till 40 hektar medelgod
skogsmark för de delar av Norrbottens och Västerbottens län, som
äro°belägna nedom odlingsgränsen, och i landshövding J. V idéns utredning
om den norrländska förbudslagstiftningens verkningar meddelas, att
vederbörande hushållningssällskaps förvaltningsutskott beräknat ifrågavarande
areal till 25—50 hektar för Norbottens och 30—50 hektar för Västerbottens
län. Ett utläggande av skogsskiften efter dylika grunder, exempelvis
40 hektar för varje kolonat, skulle uppenbarligen leda till avhändande
av betydande arealer av de statsskogar, som blevo föremål för kolonisationen.
Om sålunda staten skulle upplåta i medeltal 40 hektar skogsmark
till vart och ett av de kolonat kommittén nu ämnar föreslå, skulle
av de skogsmarksarealer, om vilka här är fråga, komma att åtgå 14 1° av
block II och III på Djupsjö, 20°/» av block IV och V på Metseken samt
15 % av Luspberget och den del av Rönnliden, som är belägen nedom od
lingsgränsen. Hela den för ändamålet disponerade arealen skulle^ uppgå
till°4O240 hektar med ett ungefärligt realisationsvärde av omkring 650 000
kronor efter 1916 års virkespriser. Det torde svårligen kunna anses välbetänkt
att staten under sådana förhållanden frånhänder sig en ej ringa
del av skogsområden, som, rätt skötta, kunna giva staten en alltjäant steg
rad inkomst, och lämna dem i händerna på personer, av vilka ej i allmänhet
torde kunna förväntas att de underkasta skogen en rationell vård och

hushållning. . .

Även andra omständigheter tala emot utläggande av större skogsskiften
åt kolonaten. Då det torde vara självklart, att den skogsmark, som skall
tilldelas ett odlingsområde, bör så vitt möjligt läggas i omedelbart samband
med detsamma, måste det tydligen mången gång inträffa att den
skot*, som faller inom skiftet, är synnerligen olämplig för fyllande av kolonistens
husbehov. I vissa fall kan skogen sålunda vara sammansatt av
endast unga bestånd, vilket föranleder, att kolonisten, om han för sitt virkesfånw
är hänvisad uteslutande till skogsskiftet, måste avverka ungskog
till ved, under det han icke får sitt behov av grövre virke för byggnader
och dylikt tillgodosett. I andra fall består skogen tilläventyrs uteslutande
av gamla, övermogna, trögväxande träd. överhålles denna skog för att
under en längre tidsföljd lämna kolonisten hans husbehov, kommer kanske

en stor procent av virkesmängden att gå förlorad. Sålunda kan det med
säkerhet påstås, att ett 40 hektar stort skogsskifte ej alltid kan under närvarande
tid tillgodose kolonistens behov av virke.

Mot utläggande av en för hela virkesbehovet tillräcklig skogsareal
kan slutligen framhållas den svårighet en dylik ordning medför för kolonist,
som önskar förvärva äganderätt till kolonatet. Det kan näppeligen
tänkas, att staten skulle vara villig att avhända sig skogsmark annorledes
än mot en viss, någorlunda skälig ersättning, och denna skulle under här
angivna förutsättningar stiga till ganska avsevärda belopp. För att närmare
utreda denna fråga och för att tillmötesgå en inom kommittén uttalad
önskan har kommittén låtit å en av de undersökta kronoparkerna,
Djupsjö, upplysningsvis utlägga skogsskiften av i medeltal något mera än
35 hektars ytvidd för samtliga större lägenheter, varefter skogen å dessa
uppräknats och värderats efter gängse priser. Den sålunda utlagda skogsull
ken och ståndskogen hava därvid visat sig efter It) 16 års virkespriser
äga ett genomsnittligt värde av 4 885 kronor pr lägenhet. Fn kolonist,
som i de flesta fall får antagas vara obemedlad eller mindre bemedlad,
kan tydligen ej komma ut med erläggande av ett sådant belopp annorledes
än medelst skuldsättning, ett förhållande som uppenbart hän tyder på
att upplåtelsen icke fyller det avsedda ändamålet. Skulle man, i trots av
vad nu blivit anfört, bestämma sig för upplåtande av skogsmark med sådant
värde som det nyss nämnda — ett värde som i framtiden lätt kan
komma att stiga torde det i själva verket ej låta försvara sig att medgiva
kolonatens förvärvande med äganderätt. De skulle tydligen alltför
lätt kunna övergå till spekulationsobjekt.

Såsom skäl för utläggande av skogsskiften, tillräckliga att fullt tillgodose
ifrågavarande lägenheters behov av virke, skulle tilläventyrs kunna
framhållas, att dessa lägenheter icke borde sättas i sämre ställning än de
fastigheter, vilka uppstå i Norrland och Dalarna genom ■ägostyckning. I
detta hänseende är som bekant genom lagen den 25 juni 1909 om inskränkning
i rätten att erhålla ägostyckning stadgat bland annat, att hem--manslott, som vid ägostyckning erhåller inägojord, skall med hänsyn till
den myckenhet husbehovsskog, som tilldelas lotten, varda- tjänlig för jordbruk.
Då denna bestämmelse, i den tillämpning lagen fått, avser att den
tilldelade skogen skall vara tillräcklig att fylla fastighetens hela behov av
virke, skulle man kunna påstå, att de regler för fastighetsbildning, som
sålunda bestämts och befunnits ändamålsenliga för nyssnämnda landsdelar,
jämväl borde tillämpas av staten, då den går att därstädes göra upplåtelser
för skapande av självständiga jordbruk å sina marker.

Häremot kan invändas, att förutsättningarna för de av lamell ifråga °

O D

sätta fall av fastighetsbildning och för nu ifrågavarande upplåtelser å kronoparkerna
äro vitt skilda. Under det att vid ägostyckning av enskildas
jord någon garanti för den nybildade fastigheten att annorledes än från
eget skogsskifte erhålla behövligt virke icke förefinnes, så förutsättes i det
senare fallet, att lägenheten under alla förhållanden skall tryggas i fråga
om sitt virkesbehov, vare sig detta sker genom eget skogsskifte eller genom
servitut å kronoparken eller genom bäggedera. Då staten till främjande
av ett statligt intresse inbjuder till och kraftigt vill understödja en
kolonisation av statens odlingsbara marker, faller det av sig självt, att staten
måste tillse, att kolonisten behörigen tillgodoses beträffande framför
allt behovet av husbehovsvirke. Ett motsatt förfarande skulle innebära ett
motarbetande av statens eget intresse. I intet fall löper alltså kolonisten
risk att sakna det nödiga husbehovsvirket.

Lika litet som utläggande av större skogsskiften åt de särskilda kolonaten
torde böra ifrågakomma att tillgodose deras skogsbehov genom
tillskapande av allmänningar, från vilka de till en viss koloni hörande lägenheterna
skulle samfällt få sitt behov fyllt. Ett d}dikt tillvägagångssätt
— vilket vunnit tillämpning vid upplåtelserna å Alträsks kronopark —
synes mindre lämpligt, där, såsom nu skulle bliva fallet, kolonaten bilda
en mängd smärre grupper av lägenheter. Då skogsmarken ej utan kolonistens
betungande kan utläggas annorledes än intill kolonaten, måste en
mängd allmänningar komma att uppstå här och där å kronoparkerna, och
varje dylikt skogsskifte bleve för litet att lämpligen kunna göras till föremål
för den förvaltning, som bör anordnas för en allmänning.

Om alltså kolonaten ej var för sig eller flera gemensamt böra utrustas
med skogsområde av den omfattning att hela virkesbehovet kan därifrån
erhållas, finnas däremot skäl som tala för att skogsmark i mindre omfattning
får ingå vid fastigheternas bildande. Då den odlingsbara delen
av dessa i huvudsak utgöres av torvmarker, som i allmänhet äro till sin
form mycket oregelbundna, och då det givetvis bör eftersträvas, att fastigheterna
erhålla så formliga figurer som möjligt, blir följden att en del
skogsmark redan av denna anledning måste tilläggas kolonaten. Vid den
planläggning, som enligt ifrågavarande princip ägt rum under sommarens
undersökningar, har skogsmark försöksvis tilldelats de större och mindre
kolonaten på sätt följande sammanställning utvisar.

		Areal skogsmark till
	Kronopark	större	mindre
	kolonat	kolonat
		hektar	hektar
Djupsjö .	..........	.....5-11	1-94
Metseken	•.........	.....745	3-41
Rönnliden	och Lnspberget . .	.....7oi	2-96
		Medeltal 6-46	2-91

4—180317

2(3

Områden av sådan storlek äro uppenbarligen långt ifrån tillräckliga
för fyllandet av kolonisternas husbehov, men de bereda dessa fördelen
av att ej för varje obetydligt och tillfälligt behov nödgas vända sig till
förvaltningen av den omgivande kronoparken. Härtill kommer den känsla
av trevnad, som tvivelsutan ligger däri att kolonatet ej begränsas till enbart
själva odlingsmarken utan omfattar även någon skog.

Beträffande de större lägenheterna, vilkas innehavare i framtiden
komma att huvudsakligen livnära sig av jordbrukets avkastning, har inom
kommittén under utredningsarbetets gång ifrågasatts, huruvida dessa ej
borde få sig tilldelat eu något större areal. Man har sålunda tänkt sig
möjligheten av att tillägga lägenheten så stor skogsareal att kolonisten
inom denna kunde erhålla den erforderliga kvantiteten gagnvirke. Då
denna kvantitet, såsom av det föregående framgår, beräknats till omkring
10 kbm. pr år, skulle, därest skogsbeståndet vore av lämplig beskaffenhet
och normal tillväxt, omkring 15 hektar anses tillräckliga för tillfredsställande
av detta behov. För att i praktiken bilda sig en närmare föreställning
om denna lägenhetstyp har kommittén, jämte utläggande även för
dessa lägenheter av förenämnda mindre skogsareal, alternativt i stället
tillagt dein ett 15 hektars skogsskifte.

Efter närmare övervägande av de sålunda föreliggande två alternativa
förslagen har kommittén ock stannat vid att förorda sistnämnda typ
med omkring 15 hektar skogsmark. Ett skogsskifte av denna storlek är
onekligen av en viss betydelse för ifrågavarande, något mera omfattande
jordbruk. Sedan lägenheten uppodlats och jordbruket sålunda nått en
större utveckling, torde kolonistens behov av gagnvirke av olika slag bliva
avsevärt större än för lägenheterna av den mindre typen. Det är under
sådana förhållanden önskvärt, att kolonisten utan hänvändelse till skogspersonalen
kan från eget område fylla större delen av sina tillfälliga, ofta
oförutsedda behov av virke.

Största delen av skogsbehovet lärer emellertid, såsom av det föregående
framgår, böra tillgodoses från den kolonatet omgivande kronoparken.
Den uppoffring det kan medföra för staten att sålunda bistå
kolonisten är långt mindre än den, som ligger i upplåtande av stora skogsskiften.
Staten äger inom de kronoparker det här gäller mycket stora
tillgångar på mindre värdefullt avfallsvirke, som ej kan realiseras men
som dock för kolonisten är fullt användbart, särskilt såsom bränsle; och
även om mera värdefullt virke stundom måste tillgripas, är möjligheten
av lämpligt urval tydligen större inom kronoparken än inom ett begränsat
skifte. Från såväl statsfinansicll som nationalekonomisk synpunkt är det

alltså fördelaktigt, att statens plikt att tillgodose kolonisternas virkesbehov
fullgöres på nu antydda sätt.

I detta hänseende har kommittén tänkt sig, att kolonisten under
en längre tid framåt skulle utan särskild avgift äga efter utsyning eller
anvisning erhålla erforderligt virke för uppförande eller fullbordande av
de byggnader, som ingå i fastställd byggnadsplan, och vissa andra för
kolonatct nyttiga byggnadsarbeten ävensom virke till byggnadernas underhåll
samt till hägnader, hässjor och dylikt, varvid emellertid rätten till
underhållsvirke för byggnader samt virke till hägnader in. in. skulle begränsas
till eu viss på förhand angiven myckenhet. Bränslevirke skulle
också avgiftsfritt tillhandahållas till eu viss myckenhet, av kommittén beräknad
till trettio kubikmeter fast mått, som borde av kolonisten uttagas
efter anvisning.

Att för all framtid tillägga varje kolonat eu på nu angivna sätt
bestämd servitutsrätt gentemot den omgivande kronoparken bör emellertid
enligt kommitténs mening ej ifrågakomma. Upplåtandet av en dylik,
till tiden obegränsad rättighet skulle innebära eu belastning av statsskogarna,
som måhända i framtiden koinme att visa sig långt större än vad
kolonistens verkliga intressen kräva och tillika för staten mera betungande
än nu kan överblickas. Särskilt är det rätten till bränslevirke, som härvidlag
ger anledning till betänksamhet. Det ligger ingalunda utom möjlighetens
gräns, att den betydande kvantitet bränsle, som för närvarande
skäligen måste tillmätas en kolonist — kommittén har för sin del ej tilltrott
sig att sätta densamma till mindre än 30 kbm. fast mått — längre
fram kan i följd av bränslebesparande anordningar eller nya metoder för
uppvärmning befinnas väsentligt större än nödigt är. Från denna synpunkt
måste man, trots insikten om det angelägna i att en kolonist inom
ifrågavarande trakter utan kännbar utgift äger tillgång till nödigt bränsle,
ställa sig betänksam mot att för all framtid fastslå den kvantitet som bör
i sådant avseende beräknas. Erfarenheten från andra länder visar ock,
med vilka svårigheter för staten det är förenat att frigöra sig från servituter
av här antydd art, när sådant längre fram befinnes önskvärt; och
från vårt eget land erbjuda de i det föregående omnämnda ströängarna
— vilka dock icke blivit förbehållslöst upplåtna för all framtid — ett
exempel på svårigheten att avveckla ett för staten betungande rättsförhållande,
som, ehuru det i viss mån förlorat sin betydelse för rättsägaren,
dock alltjämt kan av honom fasthållas.

I betraktande av det nu anförda har kommittén trott sig böra föreslå
skogsservitutets begränsande till en tid av trettio år från upplåtelsen.
Att efter utgången av denna tid kolonisten skulle komma i avsaknad av

o Ö

Kolonatens
upplåtande
med äganderätt
eller
nyttjanderätt.

nödiga skogseffekter torde, såsom ovan framhållits, ej vara att befara. Det
lärer med säkerhet kunna påräknas att staten, i vars intresse det alltjämt
måste ligga, att de på dess skogsmark upptagna lägenheterna kunna med
fördel brukas, på ett eller annat sätt sörjer för att lägenhetsinnehavarnas
virkesbehov varder på billiga villkor tillgodosett.

Frågan huruvida vid kolonisation å de norrländska kronoparkerna
kolonaten böra upplåtas med äganderätt eller med nyttjanderätt av ett
eller annat slag är ett bland de viktigaste av de spörsmål kolonisationsproblemet
innefattar. Ny byggesförfattningarna avsågo, såsom redan erinrats,
upplåtelse med en till tiden obegränsad nyttjanderätt, vilken, efter
det nybyggaren fullgjort, vissa skyldigheter, kunde övergå i äganderätt.
Skogstorpen och odlingslägenheterna upplåtas med nyttjanderätt för viss
tid, för odlingslägenheterna femtio år, ävensom optionsrätt i avseende å
ny arrendeupplåtelse. Vid kolonisationsförsöket å Alträsks kronopark har
man bestämt sig för upplåtelse med äganderätt, dock att såsom förutsättning
för dennas ernående stadgats vissa skyldigheters uppfyllande under
en s. k. försökstid.

Kommittén har för sin del ännu ej kunnat intaga någon slutlig
ståndpunkt i fråga om de särskilda upplåtelseformer, som kunna ifrågakomma
vid kolonisationen. Bland de möjligheter, som erbjuda sig, föreligger
en, som för närvarande icke kan fullständigt överblickas, nämligen
upplåtande av s. k. ständig besittningsrätt. En dylik upplåtelseform, som
i utlandet äger åtskillig motsvarighet, har hos oss tidigare förekommit i
olika nyanser, bland annat de förut omnämnda norrländska nybyggena
och de s. k. allmänna kronohemmanen. Den har på senare tid ock haft
varma förespråkare i vårt land. Dessa framhålla, att om staten för kolonisationsändamål
eller eljest i socialt syfte upplåter lägenheter med full
äganderätt, desamma lätt kunna komma att av förvärvaren eller någon
hans efterträdare i äganderätten överlåtas till köpare, som använder jorden
för helt annat ändamål än det, för vilket staten funnit nyttigt att avhända
sig densamma; särskilt har man ansett en dylik form ligga nära
till hands i avseende å lägenheter, som komma att innefatta skogsområde.
Vidare har man erinrat, hurusohn gäldandet av den avsevärda kontanta
köpeskilling, som måste ifrågakomma vid överlåtelse med äganderätt, kan
komma att från spekulanternas krets utestänga eu del obemedlade med
borgare, som eljest skulle vara hågade och lämpliga att upparbeta och
sköta ett småbruk.

Spörsmålet om eu upplåtelseform med tryggad besittningsrätt har
också tillvunnit sig Kungl. Maj:ts uppmärksamhet. Genom beslut den 10
juni 1912 har nämligen Kungl. Maj:t uppdragit åt chefen för jordbruks -

■29

departementet att tillkalla sakkunniga med uppdrag att utreda, bland annat,
huruvida för främjande av egnahemsrörelsens utveckling upplåtelse av områden
från jordbruks- och skogsdomäner kunde ske, förutom med äganderätt,
jämväl med tryggad besittningsrätt, varvid dock gjorts det viktiga
förbehållet, att utredningen ej skulle avse upplåtelser från kronoparker
och överloppsmarker i de sex nordligaste länen. Den sålunda från de
sakkunnigas utredning undantagna delen av spörsmålet faller tydligen under
förevarande kommittés uppgifter men kan icke lämpligen komma under
behandling förrän ett resultat föreligger av de sakkunnigas arbete.

Detta resultat torde kunna förväntas innefatta uppslag i flera ömtåliga
ämnen, som sammanhänga med den ständiga besittningsrätten, exempelvis
frågorna om periodiskt återkommande reglering av den avgift
som bör erläggas för lägenhet, om någon slags förstfödslorätt mellan avliden
lägen hetsinnehavares arvingar eller rätt för dem att påkalla lägenhetens
delning in. in. Aven om man utgår från att upplåtelserna från
de norrländska kronoparkerna böra i väsentliga avseenden lyda andra regler
än upplåtelser från övriga domäner, lärer det dock vara tydligt, att i
händelse för dessa senare en upplåtelsetyp med stadgad besittningsrätt
skulle bliva föreslagen eller genomförd, sådant skulle väsentligen återverka
på frågan om en liknande upplåtelsetyps lämplighet för norrländska förhållanden.

Då, efter vad kommittén inhämtat, man ännu ej på någon tid har
att motse avslutandet av den åt förenämnda sakkunniga uppdragna utredningen
och kommittén i betraktande av vad nu anförts ansett sig ej kunna
på sitt arbetes nuvarande stadium inlåta sig på frågan om den stadgade
besittningsrätten, har kommittén haft att överväga huruvida häri läge ett
avgörande hinder för kommitténs önskan att redan nu kunna framlägga
förslag om ett kolonisationsförsök i mindre skala. Kommittén har emellertid
ej funnit någon väsentligare betänklighet häremot vara för handen
utan trott sig kunna — utan att nu intaga någon ståndpunkt i fråga om
de upplåtelsetyper, som böra ifrågakomma vid en mera allmän kolonisation
— föreslå, att vid det nu planlagda försöket kolonaten varda, i ungefärlig
överensstämmelse med de grundsatser, som antagits för upplåtelserna
å Alträsks kronopark, upplåtna på vanligt arrende med rätt för
kolonist, som uppfyller honom åliggande skyldigheter, att, när minst tio
år förflutit från upplåtelsen, tillhandla sig kolonatet. Kommittén behjärtar
livligt angelägenheten av att undvika upplåtelser, som kunna medföra att
upplåten mark eller skog göres till föremål för spekulation och övergår i
händerna på personer, som använda den för andra ändamål än upplåtelsen
avsett, något som efter vad erfarenheten visat lätteligen kan inträffa.

Emellertid anser kommittén, på sätt längre fram skall närmare utvecklas,
att om man vid kolonatens bildande undviker att till dem lägga skogsområde
av avsevärd omfattning samt sörjer för att någon större del av
skogsområdet ej kan skiljas från odlingsmarken och att den växande barrskogen
ej annorledes än efter utsyning får avverkas till avsalu, det icke
ur angivna synpunkt kan möta betänklighet att medgiva kolonatens förvärvande
med äganderätt på sätt nyss är nämnt. Enligt kommitténs uppfattning
är det ock, särskilt med hänsyn till det framlagda kolonisationsförsökets
uppgift att i någon mån verka stimulerande å benägenheten för
bosättning, önskvärt att möjlighet till äganderättsförvärv därvid erbjudes
allmänheten. Med hänsyn till den norrländska lantbefolkningens allmänna
läggning anser kommittén en dylik möjlighet vara i sin mån ägnad att
till kolonisationen leda önskvärda element, som eljest till äventyrs ej vore
att påräkna.

I samband härmed må framhållas att kommittén ej kan tillerkänna
någon avgörande betydelse åt vad man stundom hört anföras därom att
äganderättsupplåtelser skulle ur skogsvårdssynpunkt medföra särskilda
olägenheter, när det gällde kolonat, som komme att bilda enklaver i kronoparkerna.
Om, såsom kommittén förmenar, det just ur skogsvårdens synpunkt
måste anses för ett angeläget önskemål att bosättningar komma till
stånd å statsskogarna i Norrland, och det tillika får antagas, att sådana
bosättningar ej i önskvärd omfattning äro att påräkna utan att ett tryggat
rättsläge beredes kolonisterna, skulle det enligt kommitténs tanke vara
mindre välbetänkt att, för bibehållande av möjligheten av något slags
uppsikt från skogsförvsiltningens sida, motsätta sig kolonatets upplåtande
med äganderätt. Ett annat skål, som man till äventyrs skulle vilja åberopa
till stöd för att kolonaten borde upplåtas allenast med nyttjanderätt,
är att en dylik upplåtelseform i motsats till äganderättsupplåtelse gör det
möjligt att lagligen tillförbinda kolonisten en viss arbetsskyldighet å statsskogarna.
Om tillgången på fasta skolade arbetare på dessa skogar är
för staten av den vikt, som i det föregående framhållits, och staten just
med hänsyn därtill finner sig föranlåten till avsevärda uppoffringar för
främjande av bosättningar, kunde det synas angeläget att staten ock genom
kontraktsbestämmelser tillförsäkrade sig den arbetskraft, som sålunda kunde
bliva tillgänglig. Enligt kommitténs mening skulle emellertid ett försök
i denna riktning vara mindre välbetänkt. Oen erfarenhet som härutinnan
står till buds från skogstorpen — för vilkas innehavare dylik arbetsskyldighet
stadgades i nådiga skrivelsen den 29 maj 1891 men avskaffades
genom kungörelsen den 27 maj 1904 — synes ej inbjuda till ett nytt
inslående på den väg man sålunda en gång övergivit. Med kännedom om

;5i

tänkesätt och lynnesart hos den befolkning, som närmast kan påräknas
för kolonisationen, kan det fasthellre antagas att föreskrifter om kolonisternas
arbetsskyldighet skulle vara ägnade att verka avhållande på
många och ofta nog kanske de bästa av dem som eljest kunde påräknas
såsom kolonister. Framhållas må, att även i andra delar av landet, där
staten eller enskilda skogsägare funnit lämpligt att i samband med nyttjanderättsupplåtelser
till lägenheter å skogarna genomföra kontraktsbestämmelser
om arbetsskyldighet för lägenhetshavarna, detta system visat
sig förenat med olägenheter och endast med svårighet kunnat upprätthållas.
I betraktande av de nu ifrågavarande kolonatens belägenhet å
kronoparkerna samt fördelen och behovet för särskilt de mindre kolonatens
innehavare av att i hemmets närhet erhålla arbetsförtjänst torde något
egentligt behov av kontraktsbestämmelser, sådana som de antydda, ej heller
föreligga; och, såsom längre fram skall omnämnas, har kommittén trött
sig kunna genom en viss premiering av skogsarbete skänka detta den
lockelse, som för övrigt här kan vara av nöden.

På samma gång kommittén alltså finner sig böra förorda bestämmelser,
som göra det möjligt för kolonist att förvärva äganderätt till sitt
kolonaf, är kommittén emellertid ingalunda blind för att den ej obetydliga
köpeskilling staten måste vid äganderättens överlåtande förbehålla sig
kan väcka betänksamhet hos mången obemedlad, som skulle kunna passa
till kolonist, eller att den kan visa sig betungande för mången, som tillträtt
ett kolonat i förhoppning om dess framtida förvärvande men ej
lyckats få sin ekonomi tillräckligt stadgad för att utan svårighet kunna
fullgöra den betalningsskyldighet det här gäller. Kommittén anser sig
med hänsyn härtill böra föreslå att — vid sidan av det redan omnämnda
medgivandet av äganderättsförvärv etter eu viss prövotid* utgång — bland
upplåtelsevillkoren intagas bestämmelser om rätt för kolonist att vid utgången
av den från början bestämda arrendetiden, femton år, få upplåtelsen
under huvudsakligen oförändrade villkor förlängd för en ny femtonårsperiod,
varjämte föreslås en tämligen vittgående rätt för kolonisten
att vid kolonatets avträdande erhålla ersättning för odlings-'' och byggnadsarbeten.
Skulle, sedan upplåtelser på de nu föreslagna villkoren
kommit till stånd vid den tillämnade försökskolonisationen, en form för
upplåtelse med stadgad besittningsrätt bliva av statsmakterna godkänd,
möter det ingen svårighet att till sådan rätt omvandla en förut upplåten
nyttjanderätt, när sådant av nyttjanderättshavaren önskas. Det torde väl
för övrigt kunna påräknas att statsmakterna under inga förhållanden skulle
visa obillighet mot en kolonist som vid andra arrendeperiodens ''utgångskulle
önska erhålla ytterligare nyttjanderättsupplåtelse för bestämd tid.

Lagbestäm- Till närmare belysning av vad nyss blivit yttrat angående vikten

förebygg an-av att förebygga skogsmarks avsöndrande från kolonaten må framhållas
de. av skogs- följande:

söndrande De till kolonaten hörande skogsområdena äro med nuvarande lag från

kolonat.

stiftning oåtkomliga för trävarubolagen. Möjligheten för bolagsförvärv

är här vid lag utesluten redan därigenom, att den förvärvsrätt, som medgives
i 3 § av lagen den 4 maj 19U6 angående förbud i vissa fall för
bolag och förening att förvärva fast egendom, är inskränkt till vissa under
hemman lydande ägor. Ett kolonat, vartill äganderätt upplåtits, blir att
hänföra till avsöndrad lägenhet, och å ägor, som avsöndras från dylik
fastighet, äger medgivandet i nämnda § ej tillämpning. För övrigt ligger
den föreslagna skogstilldelningen för varje kolonat långt under den
myckenhet av stödskog, som enligt samma § måste bibehållas åt fastighet,
när en del därav genom avsöndring övergår till bolag.

Däremot skulle det kunna tänkas, att enskilda skogsspekulanter funne
med sin fördel förenligt att förvärva jämväl de små parceller det här är
fråga om. Genom inköp av flera till varandra gränsande eller eljest närbelägna
områden skulle sådana affärstransaktioner kunna få tillräckliga
dimensioner att locka köpare även i fäll, då varje säljare för sig endast
hade mindre omfattande områden att avyttra. Med gångna tiders erfarenhet
för ögonen saknar man icke skäl att befara, att kolonisterna här och
där kunde falla offer för frestelsen att omsätta sin skogsareal i kontanta
medel. Utan särskilda förebyggande åtgärder skulle sådant även lätt låta
sig utföra. Visserligen kan man lämna åsido den möjligheten, att lägenhet
i sin helhet skulle bli en handelsvara på grund av skogens värde.
Härtill är detta alltför underordnat i förhållande till hela egendomens
värde. Men då såsom nämnts kolonaten bliva likställda med avsöndrade
lägenheter, skulle gällande avsöndringslagstiftning icke lägga hinder i vägen
för att skogsmarken frånskildes genom jordavsöndring.

Det har, såsom redan nämnts, synts kommittén vara av vikt, att
sådant genom lämplig lagstiftningsåtgärd blir förhindrat. Mest verksamt
vore i så fall att utan förbehåll stadga oskiljaktighet mellan jordbruksjorden
och skogsanslaget. Fullt så långt lärer man dock av praktiska
skäl icke böra gå. Fall komma även här emellanåt att inträffa, då avskiljande
från fastighet av en mindre del av det ena eller andra ägoslaget
fyller ett helt legitimt behov. Stannar ett sådant avskiljande inom måttliga
gränser, lärer det ej heller böra möta några avgörande betänkligheter.
Kommittén har ansett, att tillräckligt korrektiv mot skadlig söndersplittring
av kolonaten skulle vinnas, om dessa i avsöndringsavseende
likställdes med hemman och självständiga jordebokslägenheter, så att av -

söndring

i allmänhet icke finge ske utöver eu femtedel av ägovidden.

Det torde även finnas helt naturligt, att för de lägenheter, som ti Ilska
pas å kronoparkerna, icke medgives lida re avsönd Tingsrätt än som gäller
för hemman och därmed jämförliga självständiga jordbruksfastigheter.

Skälet för den obegränsade rätten till avsöndring från en förut avsöndrad
lägenhet ligger däri, att denna stamfastighet under hittillsvarande utveckling
av fastighetsväsendet icke förutsatts kunna eller böra hållas inom
någon besutenhetsgräns. De föreslagna kolonaten bliva däremot genom
sin sammansättning och storlek mera jämförliga med självständiga brukningsdelar
i allmänhet.

Att i det nämnda syftet redan nu framlägga lagändringsförslag har
icke synts erforderligt eller lämpligt. Först när kolonaten bliva med äganderätt
förvärvade av innehavaren, således över ett tiotal år fram i tiden,
inträffa förutsättningarna för tillämpning av ett antytt stadgande. Vid
sådant förhållande har med lagförslagets framläggande ansetts b‘">ra anstå till
dess kommittén avgiver sitt slutliga betänkande, vid vilken tidpunkt tillämpningsområdet
för den erforderliga bestämmelsen bättre än nu kan
överblickas.

Vad kommittén i det föregående uttalat angående angelägenheten fyaräntning
av att barrskogen å kolonat ej ens etter dettas överlåtande med ägande- rätt att för
rätt får annorledes än efter utsyning avverkas för avsalu lärer, såvitt rörer
de inom lappmarkerna belägna kolonisationsområdena, ej påkalla några bestämmelser
utöver vad redan gällande lagstiftning innehåller. Enligt förordningen
den 18 juni 1915 angående utsyning å viss skog inom Västerbottens
och Norrbottens läns lappmarker med flera områden gäller nämligen
sådant utsyningstvång för alla inom lappmarken befintliga lägenheter i
enskild ägo. Annat skulle däremot förhållandet bliva med skogen å de
föreslagna kolonaten å Djupsjö kronopark, vilken är belägen nedanför lappmarksgränsen.
Vidtagas ej särskilda lagstiftningsåtgärder, kommer skogen
å dessa kolonat att lyda allenast reglerna i förordningen den 18 juni 1915
om förekommande av överdriven avverkning å ungskog inom de delar av
Västerbottens och Norrbottens län, som ej höra till lappmarken. Fullmålig
skog å kolonat kunde alltså, sedan äganderätt till kolonat övergått å kolonisten,
av denne efter gottfinnande realiseras. Till förebyggande av eu
dylik föga tilltalande eventualitet synes en lagstiftningsåtgärd vara av nöden,
varigenom bestämmelserna i den för lappmarkerna gällande förordningen
erhålla tillämplighet å skogen inom ifrågavarande kolonat. Aven
med hithörande förslag torde dock lämpligen kunna anstå till dess kommittén
i sitt slutliga betänkande blir i tillfälle att närmare angiva räckvidden
av de behövliga nya bestämmelserna. Vad dessförinnan är av nöden
synes vara allenast att i blivande kontrakt om upplåtande av kolonat

5—180317

å Djupsjö kronopark intages en erinran om att bestämmelser av antydda
art kunna vara att längre fram förvänta, något som tydligen kan inverka
på beloppet av den köpeskilling staten bör kräva av kolonisten.

Betesfrågan. Vid kolonisation å kronopark ernå är det av största vikt, att betes frågan

tillräckligt noga beaktas och att mark lämpad för bete reserveras
för kolonisternas behov.

I de trakter av de nordligare länen, där kolonisationen huvudsakligen
kan väntas erhålla betydelse, nämligen lappmarkerna, är betesgången
en mycket viktig faktor för jordbruket. Den extensiva boskapsskötsel, som
i allmänhet varit rådande i dessa trakter och med vilken man även framdeles
torde hava att i viss mån räkna, är förknippad med svag utfodring
under vintern; men det visar sig att någon tids vistelse å goda beten åter
sätter djuren i god kondition. Det är nog också betesgången man har
att tacka för att den norrländska boskapsrasen är så fri från tuberkulos
och andra farliga sjukdomar, som härja söderut, där stallfodring under
sommaren förekommer i större omfattning. 1 Norrland har sommarstallfodringen
lyckligt nog ännu icke vunnit nämnvärt insteg, och ej heller
framdeles torde den få någon utbredning.

Ett område, som skall lämpa sig för betesdrift, bör erbjuda tillgång
på närande örter och gräs i en myckenhet, som möjliggör mjölkavkastningens
vidmakthållande och uppdrivande. Det bör vidare ligga så nära gården,
att djuren kunna komma hem till kvällarna och mjölken bliva rationellt
tillvaratagen. Det bör dessutom vara så rikt givande, att djuren ej
alltför mycket behöva ströva omkring efter föda, varigenom avkastningen
betydligt minskas. Av medelgott skogsbete anses åtgå 4 hektar pr djur,
av sämre 8 hektar.

I de flesta fall utgöres betesmarken av den gården omgivande skogen.
Onekligen kan denna också under vissa förhållanden fylla anspråken
på ett medelgott be‘te. Detta är särskilt fallet, om jordmånen är frisk
eller något fuktig och mera öppen eller glest beväxt med björk eller gran.
Längs bäckar, på och omkring myrar, på kal hyggen och »brännor» finner
man således det bästa betet. Däremot är betestillgången otillräcklig å
tallhedar samt under täta skogsbestånd i allmänhet och speciellt i ungskogar.

Erfarenheten visar emellertid, att det i gårdens närhet förefintliga
skogsbetet esomoftast är otillräckligt. På sin höjd få ungdjuren tillräckligt,
men de äldre sina av under jakten efter föda.

På en del håll, dock näppeligen i lappmarkerna har man sökt avhjälpa
nämnda olägenheter genom att anlägga beteshagar, i det man för
att skaffa gräsväxt undanröjt träd och buskar. Förlägges en dylik hage

på lämplig jordmån och skötes den någorlunda tillfredsställande, betecknar
den ett framsteg i lanthushållningen. Det fordras dock att rätt stora
arealer skogsmark hållas kalhuggna. Sålunda anser en auktoritativ källa
1 hektar bästa beteshage lämna allenast 500—800 foderenheter.

En annan metod är att, när bete tryter kring bostaden, föra djuren
rätt långt därifrån till utvalda betesmarker, där de kvarbliva större
eller mindre del av sommaren. På sådant sätt har det för vissa delar av
Norrland karakteristiska fäbodsystemet uppstått. Där detta system är i
bruk, höra ej sällan till ett hemman två eller flera fäbodar, belägna på
skilda trakter, mellan vilka kreaturen flyttas i den mån betet konsumeras.

När det gäller att bestämma, vilken betesform är den lämpligaste
för kolonister å statsskogarna i övre Norrlands inre delar, synes alla förenämnda
betesmarktyper komma att bliva av mindre betydelse.

Med den samlade bosättning, som här är avsedd att äga rum, måste
skogsbete! bliva högst otillräckligt. De bästa betesmarkerna eller myrtrakterna
utdikas för odling, övriga torrläggas för skogsväxt och kalhyggen
planteras med skog. Om därjämte å själva skogsmarken bedrives en
intensiv skogsvård med täta bestånd, kunna, såsom ovan framhållits, endast
obetydligt med betesväxter förekomma.

Där lämplig jordmån tinnes för anläggande av hagar, skulle det
kunna tänkas att mark till dylika finge ingå i upplåtelserna till kolonister.
Såsom nämnts kräver dock detta städse en rätt stor uppoffring
av mark, avsedd att behållas i skoglöst skick, och där, såsom fallet är på
ifrågavarande trakter, jordmånen i allmänhet icke kan anses vidare lämplig
samt det här ovan beräknade antalet foderenheter pr hektar följaktligen
icke på långt när kan uppnås, måste arealen av den mark som skulle
behöva hållas i skoglöst skick bliva så betydande, att dess uppoffrande
för ändamålet ej låter försvara sig.-

Systemet med fäbodar torde man alldeles kunna lämna ur räkningen.
Den moderna lanthushållningen har kraftigt utdömt detta system
såsom mindre ekonomiskt. I mera bebyggda trakter har man i allmänhet
övergivit det, och för lappmarkernas skogstrakter synes det aldrig hava spelat
någon roll.

En vida bättre lösning av frågan synes kunna erhållas, om man
söker tillgodogöra sig erfarenheterna från betesdrift å mångåriga betesvallar.
I södra och mellersta Sverige har man med framgång börjat bedriva
dylik beteskultur. I Norrland har frågan visserligen ännu icke blivit
aktuell. Några försök föreligga knappast därifrån. Tvivelsutan komma
dock betesvallar å torvjord att i framtiden bliva av den allra största betydelse
för de nordliga landsdelarna. Möjligen blir avkastningen per hek -

tar icke så stor som söderut, beroende på att vegetationsperioden är kortare.
Men eljest tinnes ingen anledning att vänta någon skillnad. De
lämpligaste betesväxterna äro fullt härdiga och ingå redan nu i vallbeståndet
å norrländska myrodlingar.

Välskötta betesvallar erbjuda djurägaren stora fördelar. Det späda
betesgräset är det yppersta och mest allsidiga näringsrika foder man kan
tänka sig. Det innehåller alla för djurkroppens underhåll nödvändiga beståndsdelar
och onödiggör allt tillskott av foderkakor och andra kraft fodermedel.
Avkastningen pr ytenhet är betydande, så att jämförelsevis små
arealer erfordras till varje djur. Likväl hålla djuren sig vid högsta produktionsförmåga.
En framstående auktoritet uppgiver, att betesvallar kunna
lämna 2500—3000 foderenheter pr hektar. Vid Mosskulturföreningens
egendom Flahult erhållas 2000—2500. I Norrland får man nog räkna
med något lägre avkastning, men bete för en ko pr tunnland torde icke
vara för högt räknat.

Jämförda med övriga betesformer möjliggöra således betesvallarna
en högst betydande inskränkning av arealen av betesmarken, ehuru djuren
ändock få tillräcklig rörelsefrihet.

I vad mån kreatursbetningen länder skogsvården till förfång är en
fråga, som sedan länge varit föremål för diskussion. Inom områden med
extensiv skogsvård torde betningen spela en tämligen underordnad roll,
ehuru det ingalunda kan bestridas oatt även där skada kan åstadkommas,
som det är av vikt att förhindra. A trakter däremot, där intensiv skogsvård
bedrives, har frågan sedan mer än ett årtionde varit av brännande
natur. Sålunda finnas åtskilliga exempel på att staten för att skydda sig
mot kreatursbetning varit nödsakad att för dryga kostnader inhägna en del
kronoparker. I den mån skogsbruket utvecklas och intensiv drift med
kultur och beståndsvård införes inom -allt större områden, blir behovet av
skogens fredande mot betning allt starkare. En intensiv skogsvård medför
nämligen ett vidgat tillämpande av trakthyggesmetoden, som i sin ordning
medför kulturer i större omfattning. Då kreaturen företrädesvis uppsöka
de öppna hyggena, är tydligt att den skada, de härvid förorsaka å
de unga plantorna, i många fall blir synnerligen stor. Under sådana förhållanden
kan den intensiva skogsvården uppenbarligen ej tolerera den
fria betningen, utan måste åtgärder vidtagas för avsevärt inskränkande av
densamma.

Utgående från att det således bör vara kolonisten möjligt och ligga
i hans eget välförstådda intresse att låta kreatursbetningen äga rum inom
kolonatets område och att det även för staten såsom ägare av den omgivande
skogsmarken är angeläget, att en dylik anordning kommer till stånd

har kommittén ansett si" ej kunna föreslå, att eu till tiden obegränsad
betesrätt å kronoparken medgives kolonisten. A andra sidan är det uppenbarligen
nödvändigt, att kolonisten till dess han skäligen kan förväntas
hava hunnit å kolonatet utföra de arbeten, som äro av nöden för betningens
begränsande till kolonatets område, äger rätt att beta sina kreatur
å kronoparken. Kommittén anser med hänsyn härtill, att dylik betesrätt
skall tillkomma kolonist under så lång tid som motsvarar den första arrendeperioden.

Erinras må emellertid, att så länge de i § 5 stängselförordningen
upptagna bestämmelser om betning i ohägnad skogsmark ännu äga giltighet,
upphörandet av betesrätten icke äger annan betydelse än att kronan
äger göra gällande sitt stängselvitsord gent emot kolonisten.

Såsom bekant har det visat sig möta mycket stora svårigheter för
hittillsvarande kolonister på statsskogarna (skogstorpare och odlingslägenhetsinnehavare)
att inom stadgad tid uppföra och fullborda lägenheternas
åbyggnader. I första hand har anledningen härtill varit de stora ekonomiska
svårigheter, med vilka dessa kolonister haft att kämpa. I de flesta
fall saknande annat ekonomiskt underlag än det otillräckliga anslag som
staten lämnar, har en stor del av dessa lägenhetsinnehavare helt naturligt
ej mäktat på rimlig tid fullgöra sin byggnadsskyldighet. Utan avsevärt
ökade uppoffringar från statens sida till understödjande av kolonisternas
byggnadsverksamhet torde kolonisationen i stort ej komma att nå någon
kraftigare utveckling. Första förutsättningen för denna utveckling är att
kolonisten med det snaraste erhåller en något så när ordentlig bostad.
Först då kan han med full kraft ägna sig åt sina egentliga uppgifter, vare
sig dessa huvudsakligen gå ut på arbete i skogen eller på jorden. Därtill
kommer att hittillsvarande kolonisters bostadsförhållanden i det stora
hela måste sägas vara ur social synpunkt långt ifrån tillfredsställande.
Väl träffas stundom ganska välbyggda skogstorp eller odlingslägenheter.
Dessa synas dock bilda undantag. Då innnehavaren i de flesta fall är
ekonomiskt så svag, att han ej mäktar att omedelbart vid lägenhetens tillträde
påbörja den relativt dyrbara mangårdsbyggnaden, uppföres ofta nog
i dess ställe ladugården, i vilken provisoriskt avdelas utrymme även för
familjen. I andra fall uppföres en vanligen mycket primitiv liten stuga
med ett rum, som i allmänhet är allt för trångt för den ofta mycket talrika
familjen. Att renlighet och hygien under sådana förhållanden ej
kunna iakttagas är uppenbart. Men dessa primitiva sätt att bo alstra även
hos mången en slöhet och likgiltighet för eget välbefinnande, som visar
sig däruti, att han nöjer sig med sin första hostad och i det längsta dröjer
med mangårdsbyggnadens uppförande.

Kommittén hyser därför den bestämda uppfattningen, att staten bör på
ett långt verksammare sätt än som beträffande skogstorpen och odlingslägenheterna
ifrågakomma lämna kolonisterna hjälp för kolonatens försvarliga
bebyggande.

Detta kan ske antingen såsom hittills genom direkta anslag och lån
eller genom att staten själv ombesörjer byggnadernas uppförande. I en
del fall torde man kunna förvänta, att eu kolonist, under förutsättning
att verksamt penningeunderstöd beredes honom, skall kunna själv med gott
resultat tillgodose sitt byggnadsbehov, i all synnerhet om han besitter
nödig fackkunskap eller är i stånd att förskaffa sig erforderlig hjälp. Beaktas
bör även att kolonisten, då han själv uppför sina byggnader, mången
gång blir i tillfälle att bäst tillgodose de speciella önskningar rörande
desammas anordning, som han personligen kan hysa. Det får icke
heller förbises, att en statens byggnadsverksamhet å ifrågavarande trakter
med sannolikhet kommer att ställa sig jämförelsevis dyrare än den enskildes,
även om densamma anordnas med iakttagande av praktiska hänsyn.
1 varje fall är erfarenheten på detta område icke. sådan, att ett allmänt
byggande genom statens försorg bör utan vidare igångsättas.

Trots dessa, av kommittén till fullo insedda betänkligheter mot
kolonatens bebyggande genom statens försorg har kommittén ansett sig
böra förorda, att i avseende å ett flertal av de mindre kolonat, som nu
föreslås, göres ett försök med dylikt bebyggande, varvid kommittén emellertid
menat det vara tillfyllest, att staten iordningställer så mycket av
byggnaderna som erfordras för att kolonisten med familj skall kunna komma
under tak och äga nödigt utrymme för de kreatur han till en början kan
framföda, varefter byggnadernas fullbordande skulle ankomma på kolonisten
själv.

Önskvärdheten av att de små kolonatens innehavare så fort som
möjligt få sina bostäder färdiga till inflyttning — ett önskemål som berör
lika mycket statens intresse att utan onödigt dröjsmål få sitt behov
av arbetskraft i någon mån tillgodosett som kolonistens behov av snar inkomst
av sitt arbete — har synts kommittén motivera ett försök av denna
art. Om ock byggnadskostnaden härvid kommer att ställa sig dyrare än
om kolonisten själv omhänderhar byggnadsföretaget, torde å andra sidan
kunna antagas, att staten genom anlitande av fackmän på området skall
kunna åstadkomma byggnader, som med hänsyn till sin beskaffenhet bättre
fylla sitt ändamål än de bostäder, som kolonisterna själva utan anlitande
av sakkunnig hjälp uppföra. Dessutom kan en statens byggnadsverksamhet
bliva de kolonister, som bygga själva, till värdefull hjälp och vägledning
dels genom att byggnadsmaterialier av vissa slag — såsom sågat och

hyvlat virke, tegel, kalk, cement, glas och spik in. m. — skulle kunna
lättare tillhandahållas dem dels oek genom det föredöme ett bättre och
sakkunnigare byggnadssätt skulle innebära. Då härtill kommer utsikten
att genom lägenheters upplåtande i delvis bebyggt skick lättare än eljest
kunna erhålla spekulanter från mera avlägset liggande landsdeler, har
kommittén ansett ett experiment i nu antydd riktning kunna bliva av
värde lör bedömande, huru den norrländska kolonisationen bör i framtiden
lämpligast ordnas i berörda hänseende.

De byggnader, som enligt kommitténs mening skulle uppföras å ett
mindre kolonat, äro en mangårdsbyggnad och en uthusbyggnad. I fråga
om storleken och beskaffenheten av dessa hänvisar kommittén till särskilt
utarbetade ritningar, vilka äro såsom bilagor fogade vid detta betänkande
(Bil. 1 — 4). Kommittén har naturligtvis ingalunda tänkt sig att dessa ritningar
skulle överallt eller ens mera allmänt följas vid byggandet utan
tvärtom menat att en ganska stor omväxling härvidlag vore på sin plats,
varvid även vederbörande kolonisters önskningar, så vitt de ej leda till
byggnadens fördyrande, borde i rimlig grad tillgodoses. Vad som åsyftas
har varit enbart att angiva byggnadernas allmänna beskaffenhet.

Det arbete som enligt kommitténs mening borde utföras genom
statens försorg är grundläggning, timring och täckande av mangårdsbyggnaden,
uppsättande av muren samt en del inredning i förstuga och kök.
Beträffande uthusbyggnaden skulle endast den timrade, till ladugård avsedda
delen uppföras och inredas ävensom gödselstad anordnas.

Byggnadernas uppförande genom statens försorg skulle emellertid
icke bliva undantagslös regel utan en viss valfrihet lämnas kolonisten
själv, så att denne, om han ansåge sig kunna med fördel själv utföra
byggnadsarbetet, skulle därtill vara berättigad, varvid han borde erhålla
en byggnadsväg, någorlunda men dock ej fullt motsvarande det belopp,
vartill kostnaden kan på förhand beräknas. Därjämte borde staten understödja
denna verksamhet genom att på billiga villkor tillhandahålla en del
byggnadsmaterialier på bestämda platser.

Därest emellertid staten skulle igångsätta byggnadsarbete, måste härför
uppenbarligen förbehållas vissa områden och vissa kolonat i varandras
närhet, där detta arbete måste uteslutande ske genom kronans försorg, på
det att de anstalter, som härvid erfordras, må kunna på ändamålsenligt
och praktiskt sätt utnyttjas. Att avgöra var dessa kolonat eller områden
skulle förläggas borde överlåtas åt den ledning, som kan komma att anordnas
för kolonisationsförsöken. På.förhand borde endast bestämmas ett
maximi- och ett minimiantal för de kolonat, å vilka staten skulle föranstalta
om byggnadsarbetens utförande.

Beträffande de större lägenheterna, vilka äro avsedda att uppbära
en verklig jordbrukskolonisation, föreligger enligt kommitténs tanke ej
tillräcklig anledning att inlåta sig på ett bebyggande genom statens försorg,
utan synes härvidlag allt byggnadsarbete höra utföras av kolonisten
själv. Emellertid bör det tillkomma företagets ledning att även för dessa
giva bestämda föreskrifter angående byggnadernas storlek och beskaffenhet.
Jämväl här torde byggnaderna böra utgöras av en mansgårdsbyggnad
och en uthusbyggnad. Deri förra synes kunna i allo likställas med motsvarande
byggnad å de mindre kolonaten. Uthusbyggnaden torde däremot
göras något, dock endast obetydligt större. Till kolonisten torde
höra utgå byggnadshjälp efter samma grunder som gälla för kolonist å
mindre lägenhet, där staten ej ombesörjer byggnadsarbete; varjämte även
här en del materialier synas kunna tillhandahållas på samma sätt som åt
nyssnämnda innehavare av mindre kolonat.

Högst önskvärt voro naturligtvis att i avseende å det byggnadsarbete
staten skulle åtaga sig framlägga en säker kostnadsberäkning, som
kunde ligga till grund för bedömande av lämpligheten av den ifrågasatta
byggnadsverksamheten. En dylik någorlunda tillförlitlig kostnadsberäkning
är emellertid under nuvarande, av världskriget framkallade förhållanden
så gott som otänkbar. Som bekant stiga materialpriserna snart sagt
dag från dag och arbetsprisen, som redan nått en förut oanad höjd, komma
möjligen att stiga än ytterligare. Även på grund av skillnaden i kostnaden
för transport av material till olika kolonat är kostnadssumman underkastad
betydande växlingar. Kommittén har emellertid ansett sig böra
genom anlitande av sakkunniga låta utarbeta kalkyler för byggnader^ som
i här förut angiven omfattning skulle uppföras och iordningställas; och
har man därvid utgått dels från de priser soin gällde under år 1914 och
dels från nuvarande priser. Kalkylerna utvisa, att ifrågavarande kostnader
under krigsåren blivit nästan fördubblade och för närvarande — under
förutsättning att nämnda transportkostnader beräknas till en medelsiffra
— kunna för mangårdsbyggnaden anslås till 3 900 kronor och för uthusbyggnaden
till 2 800 kronor eller sammanlagt till 6 700 kronor.

Härvid är att märka, att i sagda belopp städse ingå avsevärda poster
för grundgrävning och grundläggning. Enligt kommitténs mening böra
emellertid dylika arbeten i större omfattning förekomma allenast där terrängens
beskaffenhet gör sådant nödvändigt. Huruvida i varje särskilt
fall sådan nödvändighet föreligger kan icke med säkerhet bedömas förr
än byggnadsplatsen blivit bestämd, men det kan med största sannolikhet
antagas, att den grävning och grundläggning, som erfordras, skall på ett

stort antiil platser kunna utföras för en kostnad sola medgiver summans
nedsättande med ålskilliga hundratal kronor.

Att goda kommunikationer bilda eu mycket viktig förutsättning för Väg/rågan
kolonisationen och dess kraftiga utveckling ligger i öppen dag. Visserliga»
har mycken bygd brutits utan andra kommunikationer än vattenvägar
och gångstigar under sommaren och vintervägar under den kidla årstiden.

Men utvecklingen hav härvid i allmänhet fortskridit ytterst sakta och mödosamt.
Under forna tider och långt in i våra dagar har den norrländska
befolkningen känt sig något så när till freds även med ganska primitiva
förbindelser med den yttre världen, men under senare tider hava från
dess sida framkommit allt starkare krav på kommunikationsförhållandenas
förbättrande. Motviljan hos befolkningen att slå sig ned långt på sidan
om kornmunikationslederna kan även i allmänhet sägas vara mycket stor.

Därför torde kolonisationen ej komma att nå en större utveckling, med
mindre staten kraftigt ingriper för anläggning av nya vägar på kronoparkerna.
Om dylika väganläggningar ur kolonasitionssynpunkt äro av synnerligen
stor betydelse, är frågan av största intresse även för skogsvården.

Under en tid av exploatering av skogarnas tillgång särskilt på grövre
virke med åtföljande ytterst extensiv skogsvård spelade vägförbindelserna
med kronoparkerna en mycket underordnad roll, men i samma mån som
allt mindre virkesdimensioner tillvaratagas och en intensiv skogsvård börjar
införas, göra sig kravet och behovet av ordentliga sommarkörvägar på
kronoparkerna mer gällande. Det är icke för transport av skogsprodukter
som dessa vägar i första hand äro behövliga utan snarare för proviant,
redskap och materialier, erforderliga för skogsvåden. Därjämte skola vägarna
tjäna samfärdseln i övrigt på kronoparkerna. Genom anläggande
av vägar på dessa skogar komma kostnaderna för alla slags skogsarbeten i
ganska väsentlig grad att nedbringas.

Enär sålunda skogsbruket liksom även kolonisåtionen är i stort behov
av goda vägförbindelser, höra uppenbarligen dessa två intressen gemensamt
bestrida de härför erforderliga utgifterna, men då kolonisationen
i väsentlig mån går ut på anskaffande av för skogsbruket erforderlig arbetskraft,
lärer den större anparten av kostnaderna för härför erforderliga
vägar i allmänhet böra påföras skogsbruket.

De vägar som här avses äro dels huvudvägar, som förbinda kolonigrupperna
med viktigare kommunikationsleder, dels bivägar, som anknyta
de olika kolonaten till förenämnda huvudvägar. Kommittén anser att av
kostnaderna för huvudvägarna större delen bör bestridas av domän fonden
och en mindre del av statsmedel, som anslås för kolonisationen, samt att
bivägarna böra bekostas av sistnämnda slags statsmedel. Den del av bi 6—180317 -

Torrläggning
av kolonatens
odlingsmark.

vägarna, som faller inom områdena för kolonaten, torde emellertid böra
anläggas av kolonisterna själva, likasom dessa ock synas böra förpliktas
att underhålla såväl sistnämnda vägsträckor som en del av vad som faller
utom kolonaten.

Den odlingsmark, som avses att upplåtas till kolonisation, utgöres,
såsom tidigare framhållits, till övervägande del av sankmark, vilken, innan
odling kan ifrågakomma, måste torrläggas. I sådant syfte böra i
främsta rummet upptagas för vattnets avledande nödvändiga avlopps eller
huvuddiken, varjämte avledningsdiken böra uppgrävas i gränserna emellan
de olika kolonaten.

För ernående av ett gott odlingsresultat är det av största vikt, att
avlopps- och avledningsdikena upptagas till erforderlig storlek för den vid
flöden framrinnande vattenmängden. Ofta har man dock fumut att vid
nyodlingar, där den enskilde jordägaren ensamt bekostat och utfört uppgrävningen
av sistberörda diken, dessa tagits alltför små, så att i följd av
otillräcklig torrläggning odlingen i större eller mindre grad misslyckats.
Det har därför synts kommittén önskvärt, att sagda diken upptagas genom
statens försorg.

För statens utförande av denna torrläggning tala även andra skäl.

Det torde till en början vara synnerligen angeläget, att utdikningen
av de upplåtna områdena påskyndas, så att marken får börja sätta sig,
varigenom odlingsarbetet underlättas; och att staten härvidlag sitter inne
med de största möjligheterna torde knappast behöva påpekas.

Vidare synes det emellanåt kunna inträffa, att av flere på en myr
utlagda lägenheter endast en eller annan genast kommer att tagas i anspråk,
men att för torrläggning av dessa dikningen måste utsträckas över
alla lägenheterna eller ännu längre. Även av hänsyn härtill torde det
vara lämpligast, att staten tager hand om och ordnar torrläggningsfrågan
i den omfattning nu »är nämnt.

Genom enbart uppgrävande av avlopps- och avledningsdiken försättes
det odlingsbara området dock ej i sådant, skick, att det kan anses berett
till odling. Någon fullständig grad av torrläggning uppkommer nämligen
härigenom ej, utan ytterligare åtgärder måste därför vidtagas. Den
sänka odlingsmarken är nämligen så gott som undantagslöst belägen i terrängens
försänkningar, varigenom den i hög grad är utsatt för dag- och
grundvatten, som nedrinna från angränsande höjder. För avskärande av
dylikt vatten böra även s. k. laggdiken upptagas i gränsen emellan den
sänka och fasta marken.

Först efter genomförandet av ett så beskaffat dikningssystem kan

den vattensjuka marken anses hava kommit i skick att kunna med fördel
uppodlas.

Laggdikena har kommittén emellertid ansett ej höra upptagas genom
statens försorg, utan torde desamma höra bekostas av den enskilde
kolonisten, honom likväl obetaget att efter samma grunder, som äro gällande
för övriga jordbrukare, kunna för ändamålet komma i åtnjutande
av bidrag från norrländska avdikningsanslaget eller andra medel, som av
statsmakterna kunna komma att ställas till förfogande.

Den torrläggning, som möjligen ytterligare kan erfordras, eller
den egentliga tegdikningen tillhör själva odlingsarbetet och bör utföras i
sammanhang med detta. Den synes också utan synbarlig svårighet kunna
verkställas av kolonisten själv.

De kronoparker, som enligt kommitténs förslag nu skulle bliva föremål
för kolonisation äro, såsom nämnts, Djupsjö i Bodens revir, Metseken de föreslagi
Bjurbäckens revir samt Rönnliden och Luspberget i Västra Stensele revir. na, kron°-i
En närmare beskrivning av dessa kronoparkers allmänna beskaffenhet kolonaten.
torde här lämpligen böra lämnas.

Itronoparkerna Rönnliden och Luspberget.

Dessa kronoparker äro belägna sydväst om Stor Uman i Stensele
socken av Västerbottens läns lappmark. Under det att den senare kronoparken
helt och hållet ligger nedom odlingsgränsen, faller större delen av
den förra ovan samma gräns.

Kronoparken Luspberget jämte den del av kronoparken Rönnliden,
som är belägen nedom odlingsgränsen, innefattar enligt skogsindelningshandlingar
följande ägoslag och arealer:

Inägor .......................... 66 hektar

Impediment (mossar, kärr, sjöar och berg).......... 2510 »

Skogsmark........................ 11860 >

Samma 14436 hektar

Av sistnämnda areal disponeras omkring 480 hektar av enskilde såsom
ströängar.

» Vid den år 1916 verkställda inventeringen av den odlingsbara marken
befunnos 688 hektar torvmark vara odlingsbara. Dessutom finnas 539

hektar odlingsbar fastmark, varav 367 hektar ligga i ett sammanhängande
område på Rönnliden.

Den ovan odlingsgränsen belägna delen av Rönnliden innehåller
15385 hektar skogsmark.

Inom de båda kronoparkerna finnas upplåtna sammanlagt 24 skogstorp
och odlingslägenheter, varav 10 äro belägna ovan odlingsgränsen.

Enligt nådig proposition till 1917 års riksdag angående inlandsbanans
framdragande från Angermanälven norrut beräknades rälsläggningen
framkomma till Ume älv vid Stensele år 1919. Likaså beräknades tvärbanan
Hällnäs—Lycksele—Stensele vara färdigbygd år 1923. Till närmast
planerade järnvägsstation vid Inlandsbanan är avståndet från Rönnlidens
kronopark omkring 10 km., från Luspberget omkring 4 km.

Allmänna landsvägen Stensele—Långvattnet passerar över Luspbergets
kronopark på omkring 2 km. avstånd från Rönnlidens kronopark.

De ffottleder, till vilka virket från skogen utdrives, äro Ume älv och
Långvattenbäcken, vilken senare utfaller i Stor Urnan, samt Staburbäcken,
som utrinner i Ume älv vid Stensele.

Terrängförhållandena inom ifrågavarande kronoparker äro ganska
växlande. De centrala delarna av Rönnliden bildas av en samling berg
med 600—700 meters höjd över havet, bland vilka må nämnas Rönnberget,
Vallträskberget Och Niomelåive. Från denna högplatå sluttar landet
tämligen jämt, i nordöst mot Stor Uman, i sydväst mot Staburbäcken och
Långvattnet, i nordväst åt Långvattenån. Om man bortser från nyssnämnda
högplatå torde landet i genomsnitt ligga å 450—500 meters höjd
över havet. Terrängen å Luspberget är även starkt kuperad med flera
bergshöjder å 500—555 meter över havet. Dalarna ligga å omkring 400
meters höjd. Berggrunden å de båda kronoparkerna är i det stora hela
bildad av urberg, men bergarter av siluriskt ursprung förekomma även,
ehuru i mindre utsträckning. De lösa jordlagren utgöras i det stora hela
av stenbunden morän, ofta mycket rik på finjord. Jordmånen är i allmänhet
kalkhaltig och således ur jordbrukssynpunkt ganska lämplig. Torvmarkerna
utgöras till övervägande del av 1—2 meter djupa, för odling
lämpliga starrkärr. Mossar förekomma endast undantagsvis.

Övervägande delen av skogsbeståndet utgöres av gran. Tallen förekommer
mera spridd, ofta i blandning med gran och björk. Ej mindre
än omkring 64 / av hela arealen är beväxt med över hundra år gammal
skog, återstoden av ung och medelålders. Omkring 80 % av hela skogskapitalet
är att hänföra till avverkningsinogen, övermogen och skadad skog.
Skogsbeståndet håller i genomsnitt 43 kbm. pr hektar skogsmark.

I och med inlandsbanans framdragande till Ume älv komma så gott

som alla virkesdimensioner att med fördel kunna avsättas från kronoparkerna.
Den timmerskog, som ej med större vinst kan utflottas till kusten,
kan sägas och förädlas vid banan. Kolveden, som ej kan kolas i skogen,
kan framföras till järnvägen och där kolas.

En inteftsiv skogsvård kan sålunda inom närmaste år införas å ifrågavarande
kronoparker, och det torde vara uppenbart att tillgängen på
arbete i dessa skogar är synnerligen stor. Enligt av kommittén uppgjorda
förberedande beräkningar kunna, bortsett från ett avsevärt antal tillfälliga
arbetare, med säkerhet ett femtiotal personer för obegränsad framtid få
full sysselsättning med skogsarbete året runt på ifrågavarande skogar.

Kronoparken Metseken.

Denna kronopark är belägen i Lycksele socken av Västerbottens
läns lappmark.

Den del av kronoparken, som tänkes bliva föremål för kolonisation,
« år den östligaste, omfattande blocken IV och V.

Dessa block innefatta enligt skogsindelningshandlingarna följande

arealer:

Inägor (skogstorp och odlingslägenheter)........... 16 hektar

Impediment........................ 2544 »

Skogsmark......................... 8748 »

Summa 9308 hektar

Av sistnämnda areal disponeras omkring 255 hektar av enskilde såsom
ströängar.

Vid inventeringen av den odlingsbara marken hava tillsammans 389
hektar torvmarker ansetts för odling tjänliga. Dessutom äro omkring 100
hektar fastmark lämpliga att användas till odling i samband med torvmarken.

Inom ifrågavarande del av kronoparken finnas upplåtna 3 skogstorp
och odlingslägenheter.

Allmänna landsvägen Lycksele—Sorsele framgår vid Ruskträsk strax
utanför sydöstra hörnet av ifrågavarande del av kronoparken.

De flottleder, till vilka virke utdrives, äro Vindelälven, Bjurbäcken
samt Ruskträskbäcken. Sistnämnda två vattendrag utrinna i Vindelälven.

Terrängen är kuperad med höjderna på 290—400 meter och dalarna
på 230—340 meter över havet. I genomsnitt torde landet ligga på omkring
330 meters höjd.

Jordmånen är stenbunden, tämligen rik på tinjord. I det störa hela
är den av god beskaffenhet.

Torvmarkerna utgöras i allmänhet av rena starrkärr. Mossar förekomma
sparsamt. Torven utgöres vanligen av starrtorv, stundom brunmoss-
och vitmossblandad.

Såväl fastmarkens som torvmarkernas odlingsvärde är gott.

Ej mindre än omkring 95 % av skogens hela kubikmassa utgöres av
tall, resten av gran. Omkring 62 % av skogsmarksarealen upptages av
över hundraårig skog. Omkring 68 % av kubikmassan är avverkningsmogen
eller övermogen. I genomsnitt håller skogen 68 kbin. pr hektar.

Då flottningskostnaderna för virke från ifrågavarande delar av kronoparken
äro jämförelsevis billiga, kan timmer av jämväl mindre dimensioner
avsättas. I och med byggande av den beslutade järnvägen Hällnäs —
Lycksele—Stensele beredes möjlighet för avsättning även av kolved. Denna
ved kommer att utflottas efter Vindelälven till Amsele för att där tagas
upp och kolas vid järnvägen.

Sålunda torde en intensiv skogsvård inom en snar framtid kunna
bedrivas å ifrågavarande del av kronoparken. Det har beräknats att under
förutsättning av intensiv skogsvård omkring 15 arbetare året runt
kunna erhålla full sysselsättning inom ifrågavarande block, varförutom
arbete i rikt mått står till buds inom de angränsande blocken.

Kronoparken är belägen i Edefors socken av Norrbottens län nedanför
lappmarksgränsen.

Eldigt domänstyrelsens årsberättelse för år 1915 omfattar kronoparken
följande ägoslag och arealer:

Vid odlingsjordsinventeringen hava 697 hektar torvmark upptagits
såsom lämpliga för odling. Härtill komma omkring 170 hektar fastmark,
duglig att användas till odling i samband med torv marken.

A kronoparken finnas 4 skogstorp och odlingslägenheter. Vid Lakaträsks
järnvägsstation äro 26 hektar upplåtna till tomter, av vilka en del

Kronoparken Djupsjö.

Inägor (skogstorp och odlingslägenheter)

Impediment.............

Skogsmark..............

80 hektar
1833 >

7858 >

Sömma 9771 hektar

utarrenderats på 50 år. Vid Gullträsks station finnes ett liknande område
om 27 hektar.

Jårnvägen Luleå—Riksgränsen är framdragen över och längs med
kronoparken. Järnvägsstationerna Lakaträsk och Gullträsk äro belägna på
kronoparken, under det Sandträsks järnvägsstation är belägen omkring 1
km. från dess södra del.

De viktigaste flottlederna äro Flarkån och Ljusån, som utrinna i
Lule älv, samt Räne älv.

Marken är starkt kuperad och sluttar i stort sett mot väster. I genomsnitt
torde landet ligga 160—200 meter över havet. Jordmånen utgöres
av starkt stenbunden morän, här och där av sand och lera.

Skogarna äro till övervägande del sammansatta av tall. Granen förekommer
dock å betydande områden, bildande dels rena bestånd, dels biandbestånd
med tall och björk. Omkring 75 % av hela arealen är beväxt
med över hundraårig skog. Av virkesmassan äro omkring 90 % att hänföra
till avverkningsmogen, överinogen och skadad skog. I genomsnit*
håller skogen 52 kbm. pr hektar.

På grund av de goda järnvägskommunikationerna samt flottningsförhållandena
kunna även mindre dimensioner avsättas, vadan intensiv
skogsvård kan bedrivas.

Enligt kommitténs beräkningar kunna under förutsättning av intensiv
skogsvård omkring 13 personer erhålla jämn och full sysselsättning
med skogsarbete å ifrågavarande kronopark.

Enligt den plan för lägenhetsupplåtelser, som på grundvalen av detta
års undersökningar uppgjorts, skulle å de särskilda kronoparkerna ifrågakomma
följande upplåtelser:

Kronopark.	Mindre kolonat.	Större kolonat.	Samma.
Djnpsjö..........	...... 9	18	27
Metseken..........	...... 14	19	33
Rönnliden och Lnspberget . .	...... 36	10	46
	Samma 59	47	106

Då det gällt att i den omfattning torvmarkernas storlek och belägenhet
medgiver träffa ett val mellan utläggande av större och mindre
kolonat, har man i främsta rummet tagit hänsyn till behovet av fasta
skogsarbetare i trakten. På Djupsjö och Metseken, där endast ett mindre
antal sådana arbetare kunna påräkna ständig sysselsättning, har kommittén
alltså ansett ett relativt stort antal kolonat av den större tyqien böra

Kolonatens
antal och
ctorlek.

utläggas. På Rönnliden och Luspberget har man däremot trott sig böra
föreslå, att de mindre kolonaten bliva till antalet övervägande. Då någon
bosättning jämlikt gällande författningar ej får äga rum ovan odlingsgränsen
samt största delen av Könnlidens kronopark är belägen ovan denna
gräns, har det ansetts önskvärt att de odlingsområden som ligga närmast
.nedom densamma helt disponeras för mindre kolonat. Härigenom komine
skogsarbetarna att bo så nära den huvudsakliga arbetsplatsen, som med
hänsyn till den odlingsbara markens belägenhet är möjligt.

Den storlek de särskilda kolonaten enligt planen skulle erhålla varierar
ganska avsevärt, vilket är beroende på de i varje särskilt fall mycket
olika naturbetingelserna för kolonatens bildande.

Den genomsnittliga arealen för de olika lägenhetstyperna framgår
av nedanstående tablå, vari intagits uppgifter icke allenast rörande de av
kommittén förordade båda kolonatstyperna (mindre kolonat utan egentligt
skogsområde och större kolonat med omkring 15 hektars skogsområde)
jitan även beträffande den försöksvis utlagda typen större kolonat utan
egentligt skogsområde.

O Ö O

		U	e a 1	i h	e k t	a r.
Lägcnhetstyp	Odlingsbar			Impediment
fast- mark.	torv- mark.	Samma.	Skogs- mark.	icke od-lingsbar torv-mark.	sjöar, berg m. m.	Total areal.
Mindre kolonat..........	1-18	4-23	5-41	2-91	091	008	»•31
Större kolonat utan egentligt skogs-område .............	305	12-05	1510	6-46	2-43	048	24-47
Större kolonat med omkring 15 hek-tars skogsområde........	3''07	1217	15-24	17-70	4-54	0-68	88-06

Detalj uppgifter rörande arealen för varje särskilt kolonat innefattas
i en bilaga till kommitténs betänkande (Bil. 5).

För att i viss mån åskådliggöra de föreslagna kolonisationstrakternas
topografiska förhållanden samt kolonatens belägenhet och sammansättning
med hänsyn till olika ägoslag m. m. har kommittén därjämte vid sitt betänkande
fogat dels generalstabskartor, på. vilka inlagts koloniområden
samt nuvarande och beslutade kommunikationsleder (Bil. 6—8), dels översiktskartor
i större skala, utvisande de olika kolonatens läge och omfattning
jämte förefintliga eller tilltänkta större och mindre vägar (Bil. 9—11),
dels ock, såsom exempel på de detaljkartor och ägobeskrivningar, som av

kommittén uppgjorts för samtliga kolonat, dylik karta och boskrivning
för tre särskilda kolonat, utvalda från olika kronoparker (Bil. 12—31).
Även å nämnda översiktskartor och detaljkartor har man ansett sig böra
inlägga nyss omförmälda, av kommittén ej förordade större kolonat utan
egentligt skogsområde.

De vägar, som å de särskilda kronoparkerna erfordras för tillgodoseende
av kolonisternas vägbehov, äro följande:

N:r	Våglinjer.	Antal km.	Beräknad kostnad för vägfö retag.
	Bönnliden och Luspberget.
	Huvudvägar.
1.	Från viss punkt vid allmänna landsvägen Sten sele— Långvattnet till Vallträsket..........	8-0	19 000
2.	Från Antonsdammen vid Staburbäcken till Långängen	4*6	12 800
3.	Från Vallträskvägen till Njommelåivcmyrarna .... Bivägar.	2-0	5500
4.	Till vissa kolonier................	1*5	1500 38 800
	Metseken.
5.	Huvudväg. Från Ruskträsk förbi Grundtjärn till bl. III ... . Bivägar.	28-0	70 000
6.	Till vissa kolonier................	6-0	6 000 76 000
	Djupsjö.
	Huvudvägar.
7.	Från Lakaträsks järnvägsstation till Stora Rickitmyren	5-2	10 400
8.	Från Gullträsks järnvägsstation till Svanåmyren . . .	lo	2 500
9.	Från Sandträsks järnvägsstation till Odjursbergsmyren]	4-0	10 000
10.	Reparation av vägen Sandträsket—Rävarmyren .... Bivägar.	30	1500
11.	Till vissa kolonier.................	1-5	1 500 25 900
	Summa	84-8	140 700

Av här ovan upptagna vägar har dom än styrelsen beslutat för skogsväsendets
räkning anlägga de under n:r 1, 5, 7 samt 9 upptagna vägarna.
Kostnaderna för dessa uppgå till sammanlagt 109 400 kronor.

Kostnaderna för övriga hithörande vägar, uppgående till sammanlagt
31 300 kronor, skulle inräknas bland utgifterna för kolonisationsföretagen.

7—180317

Väg ii

Torrlägg ningsplaner.

1 de undersökningsarbeten, som under sommaren innevarande år på
kommitténs föranstaltande företagits inom de för kolonisation ifrågasatta
kronoparkerna, ingå, såsom förut antytts, upprättande av planer för torrläggning
av de sankmarker, som skulle bliva föremål för odling.

På grund av brist på arbetsfolk och ogynnsamma väderleksförhållanden
hava dessa arbeten endast i så måtto hunnit avslutas, att för kronoparken
Metseken föreligger ett fullständigt utdikningsförslag. Detta förslag
omfattar'' upptagande av såväl avloppsgravar som avlednings- och laggdiken.
Kostnaden för dess genomförande har beräknats till 93 410 kronor,
varav 56 640 kronor för avlopps- och avledningsdiken samt 36 770 kronor
för laggdiken. Med sålunda vunnen kännedom om utgifterna för torrläggningsarbetena
inom Metseken hava kostnaderna för dylika arbeten inom
kronoparkerna Djupsjö och Rönnliden kunnat approximativt beräknas.
Enligt denna beräkning utgöra kostnaderna för Djupsjö 83 475 kronor,
varav 50 616 kronor för avlopps- och avledningsdiken och 32 859 kronor
för laggdiken, samt för Rönnliden och Luspberget tillsammans 85 834
kronor, varav 52 046 kronor belöpa på avlopps- och avledningsdiken samt
33 788 kronor på laggdiken.

Vid undersökningen har hänsyn tagits till önskvärdheten att kunna
nedbringa kostnaderna så mycket som möjligt utan att fordringarna på en
effektiv torrläggning eftersättas. Avloppsgravarna hava utstakats så att de
i stort sett skulle framgå i den lösa torven och blott undantagsvis beröra
mineraljord, och laggdikena hava utlagts i övergången mellan torvmarken
och fastmarken på så sätt att, oaktat de föreslagits att göras 0.7 meter
djupa, grävningen i det fasta underlaget kan inskränkas till 0.1 meter och
därunder. Emellertid har man ej kunnat undvika att för beredande av
nödigt utlopp för vattnet låta avloppsgravarna på vissa ställen framdragas
genom blockrik moränjord, överdragen med endast ett tunt lager av
torvjord.

Som myrarna till övervägande del för framtiden komma att tagas i
anspråk för frambringande av foderväxter, för vilket ändamål någon särdeles
djup torrläggning ej erfordras, har grävningsdjupet, även där torvlagrets
mäktighet överstiger 2.5 meter, i allmänhet ej ansetts böra överskrida
1.6 meter.

Då torvmarkerna "i stort sett äro tämligen fasta och torven ej så
synnerligen förmultnad, har sidolutningen på de diken, som framgå i torvjord,
för grävningskostnadens nedbringande föreslagits tämligen brant eller
som 1 : 0.75.

Vattenområdena för de i förslagen upptagna dikena äro, med undantag
för några på kronoparken Metseken förekommande avloppsgravar, för

vilka särskilda beräkningar blivit utförda, obetydliga, varigenom bottenbredden
i allmänhet kunnat inskränkas.

Från teknisk synpunkt förefinnas ingå svårigheter för utdikningsarbetenas
genomförande. Lutningsförhållandena äro överallt goda, och
bottenlutningen nedgår endast i sämsta fall till 0.5 : 1 000.

Största delen av den kubikmassa, som skall bortgrävas, utgöres givetvis
av torv- eller dyjord, som förefaller att vara tämligen ren från stubbar
och rötter.

Uti kostnadsförslagen äro även erforderliga broar upptagna på de
vägar, som komma att genomgrävas. Dimensionerna på bärbjälkarna hava
beräknats i enlighet med därom av lantbruksstyrelsen utfärdade föreskrifter.

Till grund för kostnadsberäkningarna har man ansett sig böra lägga
nu rådande arbetspriser, trots att dessa äro exceptionellt höga och för eu
god arbetare ej understiga åtta kronor pr dag. Den beräknade kostnaden
har därför blivit hög och uppgår i medeltal till 319 kronor pr hektar,
varav 194 kronor pr hektar för upptagande av avlopps- och avledningsdiken
samt 125 kronor pr hektar för laggdiken. Det torde knappast behöva
påpekas att under normala arbetsförhållanden utdikningsarbetena skulle
kunna utföras för mindre än hälften av den nu angivna kostnaden.

En föreställning om innebörden av de uppgjorda utdikningsförslagen
erhålles genom de detaljkartor över vissa föreslagna kolonat, vilka åtfölja
betänkandet och å vilka avlopps- och avledningsdiken utlagts. (Bil. 12,
22 samt 26.)

Efter att i det föregående hava redogjort för de allmänna grunderna
för kommitténs förslag till försökskolonisation övergår kommittén till omnämnande
av vissa förut ej berörda punkter, som enligt kommitténs tanke
böra ingå bland villkoren för de tilltänkta upplåtelserna.

Såsom villkor för att vid ett kolonats första upplåtande antagas till
kolonist har ansetts böra, i huvudsaklig överensstämmelse med vad som ningnr.
bestämts i fråga om upplåtelser inom Alträsks kolonisationsområde, stadgas
— förutom god frejd, hederlig vandel och arbetsamhet — att sökanden
besitter förutsättning för drivande av ett mindre jordbruk och ej förut
äger fastighet av sådan storlek, att därå kan födas en familj, varjämte
sjmts böra stadgas, att mera än ett kolonat ej bör upplåtas åt samma person.
Att. efter mönstret av upplåtelsevillkoren för kolonisation inom Alträsks
kronopark föreskriva, att sökande skall vara obemedlad eller mindre
bemedlad, skulle däremot efter kommitténs mening vara mindre välbetänkt.

Det synes tvärtom önskvärt, att bland sökande till kolonat å de trakter .

det nu gäller, förekomma, vid sidan av de obemedlade eller mindre bemedlade,
även eu del personer med relativt god ekonomisk ställning, exempelvis
söner av någorlunda välsituerade hemmansägare eller nybyggare.

Byhjä\pdS Till innehavare av kolonat, varå staten delvis uppför byggnaderna,

lärer någon kontant byggnadsväg p icke böra utgå. Däremot bör, såsom
redan nämnts, innehavare av annat kolonat vara berättigad att till dess
bebyggande erhålla ett statsbidrag, som väl icke fullständigt motsvarar den
kostnad staten får vidkännas när byggnadsarbetet utföres genom dess försorg,
men dock, om hänsyn tages till den kostnadsbesparing som kan påräknas
genom arbetets utförande av kolonisten, kan anses skäligen motsvara
hans möda och utgifter. Då beloppet av vad kolonisten sålunda
uppburit måste — likaväl som värdet av de i andra fall genom statens
försorg utförda byggnadsarbetena — ingå i den köpeskilling, som bör
krävas när kolonisten vill förvärva kolonatet med äganderätt, ligger det ej
i hans verkliga intresse — lika litet som i statens — att beloppet sättes
högre än nödigt är; men bestämmes det lägre än att det förslår till
täckande av de nödvändiga utgifterna för byggnadsarbetet, försvåras härigenom
möjligheten för obemedlade personer att uppträda såsom sökande
till kolonat där byggnadsarbetet skall ankomma på kolonisten.

Att genom allmänna bestämmelser fastställa byggnadshjälpen till
lämpligt belopp möter emellertid vissa svårigheter, beroende av de växlingar
som, enligt vad erfarenheten, ej minst under sista tiden visat, arbets-
och materialpriserna äro underkastade. Kommittén har i betraktande
härav ansett lämpligast att ej föreslå byggnadsbidragets fixerande till
ett på förhand angivet penningebelopp utan förorda, att det i allmänhet
skall utgå med tre fjärdedelar av det belopp, vartill i sammanhang med
kolonatets upplåtande kostnaden för arbetet varder av vederbörande statsorgan
beräknat. Därjämte finner kommittén emellertid nödigt, att ett
maximum stadgas för byggnadsbidraget, i vilket avseende kommittén anser
ett belopp av 4 500 kronor böra ifrågakomma. Under de förhållanden,
som för ögonblicket råda, kommer detta belopp ej alltid att fullt motsvara
tre fjärdedelar av kostnaden för de ifrågavarande arbetenas utförande
genom statens försorg, vilken kostnad i det föregående blivit, för de
fall då grundläggning ifrågakommer, beräknad till 6 700 kronor; och om,
såsom möjligt är, arbets- och materialpriser skulle ytterligare stegras, kan
skillnaden i effektiviteten mellan det stöd, staten lämnar i det ena och
det andra fallet, komma att bliva avsevärd. Med full insikt härom har
kommittén emellertid ansett penningeunderstödet ej i något fall böra utgå
med högre belopp än det nu såsom maximum förordade. Det låter väl
. tänka sig, att staten i något sitt intresse finner sig föranlåten att själv

företaga byggnadsarbeten under en tid då byggnadskostnaderna ställa sig
väsentligt högre än som behöver ifrågakomma, om företaget förlägges till
en annan tidpunkt. Men något helt annat vore, om staten skulle, genom att
under abnorma tider bevilja byggnadsunderstöd utan begränsning till maximibelopp,
locka personer in på företag, vilkas konsekvenser kunde bliva
för dem bekymmersamma, såsom utan tvivel bleve fallet då staten sedermera,
vid fråga om kolonatets överlåtande med äganderätt, återkrävde det
beviljade understödet. Vill åter en kolonist under tider, sådana som de
nuvarande, inlåta sig på att med ett bidrag som understiger de verkliga
kostnaderna igångsätta ett byggnadsföretag, bör detta vara honom obetaget.
Man får då antaga att han ledes av något särskilt intresse, som motväger
de av konjunkturerna härflytande svårigheterna, och att han vet sig
hava möjlighet att övervinna dessa.

I fråga om sättet för byggnadshjälpens utbetalande föreslår kommittén,
med anslutning i viss mån till de bestämmelser, som gälla för statens
egnahemslån, att 500 kronor mot vederhäftig borgen eller annan godkänd
säkerhet utbetalas i förskott, 1 000 kronor då mangårdsbyggnaden kommit
under tak, enahanda belopp då uthusbyggnaden i sin helhet kommit under
tak och återstoden då byggnaderna blivit enligt planen fullbordade.

Vare sig byggnaderna helt skola uppföras av kolonisten, eller staten Tid för
delvis åtager sig deras uppförande, lärer en viss tid böra bestämmas, in- nas uppföoin
vilken de sist skola fullbordas. Denna tid har kommittén trott sig rande.
böra föreslå till tio år. Kolonist, som helt bebygger sitt kolonat, torde därjämte
böra förpliktas att inom tre år utföra byggnadsarbeten, motsvarande
dem som staten verkställer å de övriga kolonaten.

Kolonisten torde vidare böra tillförbindas att under arrendetiden Skyldighet

n tf ''lYl flVVt (1 K\~

vidmakthålla ej blott de genom statens försorg verkställda byggnadsarbetena hålla och
utan även vad han själv utfört, ävensom att hålla byggnaderna brandför- bmndförsäkrade
för statens rakning. “S”''

Likasom det enligt kommitténs mening bör åläggas kolonist att in- Odlingsskylom
viss tid bebygga eller färdigbygga sitt kolonat, torde han böra vid
upplåtelsen tillförbindas att fullgöra ett visst minimum av odling. Odlingsskyldigheten
torde till sin omfattning böra bestämmas väsentligen
olika för de större kolonaten, där jordbruket bör vara kolonistens huvudnäring,
och för de mindre, där det endast skall avse ett understödjande
av hans ekonomi. Kommittén har ansett det böra åläggas innehavare av
större kolonat att uppodla en hektar inom tre år, ytterligare två inom
åtta år och därutöver två före den första upplåtelsetidens utgång. För
innehavare av mindre kolonat föreslår kommittén skyldighet att inom fem

Rätten till
skog inom
kolonatet.

Kolonistens
rätt till ersättning
för
förbättringar
å kolonatet.

år uppodla en hektar och före upplåtelsetidens utgång ytterligare två
hektar.

För odlingen torde i samband med kolonatets upplåtande böra genom
statens försorg uppgöras plan, vilken kolonisten skall hava att ovillkorligen
följa i avseende å det område om en hektar som han först har att uppodla,
varemot det beträffande det övriga odlingsområdet bör stå honom fritt, i
vad mån han vill rätta sig efter planen.

För underlättande av odlingsskyldigheten torde staten, åtminstone i
början av upplåtelsetiden, böra på billiga villkor tillhandahålla kolonisten
konstgödsel.

Den skog, som linnes inom område för kolonat, synes, så länge kolonisten
innehar lägenheten allenast med nyttjanderätt, ej böra stå till
hans fria förfogande. Väl bör han under denna tid äga att för bete,
grustäkt eller dylikt förfoga över själva skogsmarken, men den därå befintliga
skogen bör tills vidare stå under statens förvaltning.

Därvid torde böra gälla, att träd av grövre dimensioner, förslagsvis
de som i brösthöjd hålla 30 centimeter eller mera i diameter skola, såsom i
allmänhet lämpade till försäljning eller till byggnadsvirke åt kolonisten, av
staten disponeras. Torrskog, vindfällen och sådana träd, som kunna väntas
taga skada genom att ej avverkas, torde ock böra av staten avverkas
eller anvisas kolonisten till fyllande av hans husbebov, och detsamma gäller
naturligtvis om skogen å den mark som skall tjäna till gårds- eller
tomtplats eller bliva föremål för odling. Beträffande däremot den övriga
skogen synes, till förebyggande av att kolonatets tillgång på skog inom
eget område skall vid eventuellt köp bliva otillräcklig, böra jbestämmas att
avverkning ej får äga rum utan kolonistens medgivande. A andra sidan
synes kolonisten böra äga påfordra borttagande även av annan ståndskog
än den som enligt det föregående ovillkorligen skall avverkas. Då vid
köp av kolonatet betalning måste utgå för den då befintliga ståndskogen
och det kan inträffa, att virkesförrådets myckenhet avsevärt inverkar till
köpeskillingens höjande, bör det stå kolonisten fritt att, om han för köpeskillingens
nedbringande så önskar, få borttagna de träd, som enligt skogsförvaltningens
bedömande kunna avverkas utan fara för den återstående
skogens bestånd.

För den händelse kolonisten ej förvärvar äganderätt till kolonatet
och nyttjanderätten av en eller annan anledning upphör, synes han böra
äga en tämligen vidsträckt rätt till ersättning för vad som av honom åtgjorts
å den lägenhet, som i sålunda upparbetat skick återgår till staten.
Ersättningen synes böra avse„ förbättringar å jord, diken, hägnader, hässjor,
vägar och byggnader. A ersättningsbeloppet bör avräknas värdet av

virke, som för förbättringarnas utförande tillhandahållits av staten, samt
penningeunderstöd, som kolonisten kan hava av staten bekommit föi ut
förande av byggnads-, odlings- eller dikningsarbete. Skulle kolonisten hava
uppfört andra byggnader än sådana, för vilka han enligt kontraktet må
äga rått till fritt virke, lärer ersättning för dylika överloppshus ej böra

utgå. _ , T ...

Så länge kolonat innehaves med nyttjanderätt, bör eu viss årslega k-jlon''°t
erläggas av kolonisten. Vad som vid dennas bestämmande bör komma i
betraktande är i främsta rummet de staten tills vidare tillhörande byggnaderna,
för vilkas uppförande staten iklätt sig betydande utgifter, antingen
genom att själv draga försorg om vissa byggnadsarbeten eller genom
beviljande av byggnadshjälp. Kommittén har ansett denna del av legan
böra ställas i visst förhållande till det belopp, som vid köp liv kolonatet
skall räknas såsom betalning för byggnaderna. Utgående från att detta
belopp tills vidare bör fixeras till 5''000 kronor när staten delvis uppfört
byggnaderna, och till beloppet av den uppburna byggnadshjälpen när kolonisten
själv utfört hela arbetet, har kommittén ansett sig böra föreslå,
att för byggnaderna beräknas en lega, soin motsvarar 3.6 % å nämnda
del av deri eventuella köpeskillingen, Detta skulle innebära, att byggnadslegan
komme att uppgå för kolonat, vara staten utfört byggnadsarbete,
till ISO kronor och för övriga kolonat till högst 162 kronor.

Förutom byggnaderna torde vid legans bestämmande allenast odlingsmarken
böra komma i betraktande. Da kolonisten, så länge han äi
att anse såsom arrendator, ej äger dispositionsrätt till ståndskogen å. kolpnatet,
lärer hänsyn ej böra tagas vare sig till skogen eller till själva
skogsmarken; och annan till skogsmark ej hänförlig jord, som kan åtfölja
kolonatet — såsom berg, vattenområde eller icke odlingsvärd torvmark
svnes också böra lämnas ur räkningen. Vad angår odlingsmarken,, lärer
legan för denna skäligen böra sättas till 3.6 °/« av det belopp, som vid köp
av kolonatet skall beräknas såsom köpeskilling för denna mark. Om, såsom
kommittén tänkt sig, nämnda köpeskilling sättes till ett maximum a\
femtio kronor pr hektar, skulle marklegan komma att utgöra, för kolonat
med 15 hektar odlingsmark 27 kronor och för sådana med 5 hektar dylik
mark 9 kronor.

Utgivandet av en så pass stor kontant summa som legans totalbelopp
— inemot 200 kronor — skulle emellertid säkerligen i de flesta fall
vara alltför betungade för kolonisten så länge han är upptagen av de i
början av upplåtelsetiden nödvändiga byggnads- och odlingsarbetena; och
kommittén har därför ansett skäligt, att han under de tre första åren helt
och hållet befrias från skyldighet att erlägga lega.

JförTolmwtg När det gäller att beräkna den köpeskilling, som staten bör av ko lonisten

kräva för kolonat, måste, likasom vid legans bestämmande, byggnaderna
komma att spela den största rollen. De betydande utgifter staten,
särskilt under förhållanden sådana som de nuvarande, måste vidkännas
för kolonatens bebyggande kunna, så framt kolonisationstanken skall äga
någon framtid, ej efterskänkas utan böra till väsentlig del återgäldas. Affordra
full gottgörelse för vad staten sålunda utgivit synes emellertid ej
gärna kunna ifrågasättas. Skulle, i händelse av kolonisationsförsökets genomförande
under nu rådande konjunkturer, staten såsom villkor för äganderättens
överlåtande kräva fullt återgäldande av vad som från dess sida
utgivits för byggnaders uppförande och därtill ersättning för det från dess
mark tillsläppta byggnadsvirke^ bleve det säkerligen omöjligt för kolonisten
att realisera sin önskan att förvärva kolonatet, och det nu föreliggande
försöket att låta byggnader uppföras genom statens försorg borde då
hellre ej komma till stånd, åtminstone icke tills vidare. Den omständigheten,
att staten företagit sig byggnadsverksamhet under en ogynnsam
tid och därigenom ådragit sig högre byggnadskostnad^- än som behöft
ifrågakomma därest företaget förlagts till en annan tidpunkt, bör icke
föranleda, att köpeskillingen sättes högre än till vad som motsvarar ett
normalpris å byggnaderna. Med utgångspunkt i här förut omnämnda
beräkningar rörande ifrågavarande kostnaders belopp å olika tider anser
kommittén sig böra föreslå, att priset å de av staten uppförda byggnaderna
sättes till 5 000 kronor. Detta pris torde, särskilt med hänsyn till förmånen
av fritt virke, låta försvara sig även om byggnadspriserna skulle
röna en viss tillbakagång. Skulle emellertid kolonisationsföx-söket uppskjutas
till en tid, då dessa priser undergått en väsentligare minskning, lärer
summan böra nedsättas.

När kolonisten själv fullständigt utfört byggnaderna, bör enligt kommitténs
mening priset å desamma utgöras av det belopp, han bekommit
i byggnadsväg, och alltså bestämmas till ett maximum av 4 500 kronor.

För odlingsmarken, med avlopps- och avledningsdiken upptagna å
torvinarken, anser kommittén, såsom redan nämnts, ett belopp av 50 kronor
böra i allmänhet beräknas. Med hänsyn till den kostnad, sagda diken
kräva även under andra förhållanden än de nuvarande, kan detta belopp
synas alltför ringa; men kommittén har med tanke på kolonisternas
ekonomiska prestationsförmåga icke trott högre pris böra ifrågasättas. För
utjämnande av den olikhet i värde, som kan föreligga mellan olika marker,
synes tvärtom utväg böra öppnas att, när omständigheterna sådant
föranleda, medgiva någon nedsättning av nyssnämnda pris.

A skogsmarken bör enligt kommitténs mening sättas ett pris av

20 kronor pr hektar och å övrig till kolormtet hörande, mindre odlingsvärd
mark, med undantag av sjöar och berg, ett pris av 10 kronor pr
hektar.

Den del av köpeskillingen, som efter nu angivna grunder bör belöpa
å byggnaderna och marken, synes, änskönt köp ej kan ifrågakomma
förrän minst tio år efter kolonatets upplåtande, böra fastställas redan vid
upplåtelsen och angivas i upplåtelsekontraktet. Ur kolonistens synpunkt
är det nämligen önskvärt, att köpevillkoren såvitt möjligt varda redan från
början kontraktsmässigt fastslagna.

Till nu omnämnda faktorer vid prissättningen kommer slutligen
ståndskogen. Beräknandet av dennas värde möter särskilda svårigheter, så
till vida som skogen inom kolonatets område skall under arrendetiden
vara underkastad statens förvaltning och den virkesmängd som vid köpet
bör komma i betraktande alltså ej kan med någon säkerhet beräknas vid
kolonatets upplåtande på arrende. Det synes här vara nödvändigt att låta
värdesättningen försiggå först när köp skall komina till stånd. Betänkligt
vore emellertid om kolonisten skulle komma att under längre tid
sväva i fullständig okunnighet om den blivande köpeskillingen för skogen,
vilket på honom måste verka ekonomiskt oroande och eventuellt utlösa sig
i misströstan om att kunna fullfölja det påbörjade företaget. För att så
långt som möjligt undanröja denna ovisshet synes man höra redan i upplåtelsekontraktet
fastställa vissa grunder för pris beräkningen.

I detta avseende torde böra gälla, att för vindfällen samt torr eller
eljest icke gagnvirkesduglig skog icke beräknas någon köpeskilling. Även
den skog som i brösthöjd håller mindre än 10 centimeter T diameter
torde med hänsvrt till obetydligheten av hithörande virkesmassa böra undantagas.

För den övriga skogen synas tre olika klasser böra upptagas, nämligen 1)

all lövskog samt barrskog om 10—14 centimeters diameter vid
brösthöjd,

2) barrskog om 15—24 centimeter i diameter vid brösthöjd samt

3) barrskog om 25—29 centimeter i diameter vid brösthöjd.

Såsom grundpris pr kubikmeter fast mått har kommittén ansett sig

böra föreslå för första klassen 75 öre, för andra klassen 1 krona 50 öre •

och för tredje klassen 3 kronor.

''Dessa priser torde visserligen redan under nuvarande förhållanden
kunna anses låga och torde med hänsyn till den erfarenhet, som hittills
vunnits om en fortgående stegring av virkesprisen i det hela, kunna förväntas
vid den tid då köp kan ifrågakomma ännu mera understiga de

8—180317

Köpeskillingens
erläggande.

normala. Högre prissättning har kommittén emellertid med hänsyn till
den svaga ekonomiska ställning, vari flertalet kolonister torde komma att
befinna sig, icke vågat föreslå, likasom kommittén av samma anledning
icke trott sig böra ifrågasätta, att vid köpeskillingens bestämmande skall
tagas hänsyn till den betydande förmån, som även efter äganderättsförvärvet
skulle tillkomma kolonisten i form av rätt till utsyning av virke
å statens skogsmark.

Till upplysning angående storleken av de köpeskillingar, som enligt
nu förordade grunder skulle kunna ifrågakomma, har kommittén, med utgångspunkt
i de under nästlidna sommar gjorda lokala undersökningarna,
låtit för vissa av de föreslagna kolonaten av vardera typen uträkna det
pris, som jämlikt nämnda grunder skulle komma att utgå för mark ävensom
för ståndskog med diameter av 10—29 centimeter vid brösthöjd.
Resultatet av denna uträkning föreligger i den vid betänkandet fogade
bil. 32. Då man vid beräkningens utförande ej kunnat taga hänsyn till
annat än skogens nuvarande tillstånd och sammansättning, är beräkningen
naturligtvis långt ifrån exakt, men den torde dock såsom vägledning erbjuda
intresse. Av densamma framgår, att den lägsta köpeskilling, som
mark och skog skulle betinga, vore å mindre kolonat omkring 400 kronor
och å större kolonat omkring 1,450 kronor. Den högsta köpeskillingen
vore för mindre kolonat omkring 1,100 kronor och för större kolonat omkring
4 600 kronor. Lägges härtill för byggnaderna ett pris av 4 500 å
5 000 kronor, skulle minimisiffran utgöra för de mindre kolonaten 4 900
kronor och för de större 5 950 kronor samt maximisiffran resp. 6 100 och
9 100 kronor. Förbises bör emellertid ej, att kolonisten kan ernå en
väsentlig minskning av köpeskillingen genom att göra gällande den rätt,
som enligt förslaget skulle tillkomma honom atit kräva borttagande av
träd, som kunna avverkas utan fara för den återstående skogens bestånd.

I fråga om erläggandet av köpeskillingen har kommittén ansett sig
böra föreslå, att densamma uppdelas i två lika stora delar, vilka mot inteckning
innestå i kolonatet och gäldas i huvudsaklig överensstämmelse
med vad som finnes föreskrivet för statens egnahemslån, xj, amorteringsdelen
skulle alltså erläggas en annuitet av 6 %, varvid såsom ränta räknades
3,6 % å vad som återstode oguldet av denna del. Den stående delen
skulle, till dess den infriats, förräntas efter 3,6 % och i allmänhet innestå
till dess fem år förflutit efter amorteringsdelens infriande. Dessa betalningsvillkor
äro uppenbarligen, särskilt under ndvarande ekonomiska
situation, synnerligen gynnsamma för kolonisten; men med hänsyn till
de fördelar, kolonisationen enligt kommitténs mening medför för staten

såsom skogsägare, hav kommittén trott det vara skäligt, att kolonisterna
icke ställas mindre förmånligt än de personer, som erhålla egnahemslån.

Kommitténs förslag till en försökskolonisation, sådan som den i det PremieAny
föregående om förmälda , vilar i väsentlig grad på beräkningen att de bli- aVarbeU.
vande kolonisternas arbetskraft skall i viss omfattning tillgodokomma statens
skogsvård; och bär kommittén i sådant avseende tänkt sig att innehavarna
av större kolonat skulle vara att påräkna företrädesvis, då deras
arbete minst behöver tagas i anspråk för jordbruket, men de mindre kolonatens
innehavare skulle stå till förfogande ej blott vintertiden utan även
under den del av sommaren, då deras medverkan kräves för de viktigaarbeten,
som denna tid äro av nöden vid en rationell skogsvård.

1 syfte att leda utvecklingen i sådan riktning, att sistnämnda kolonister
redan från början komma att vid sidan av det även för dem nödvändiga
men dock mindre krävande jordbruksarbetet väsentligen ägna sig
åt skogsarbete, har kommittén trott sig böra föreslå, att staten genom ett
slags premiesystem uppmuntrar dem härtill. Premieringen skulle bestå
däri, att i mån av det skogsarbete kolonisten verkställt åt staten visst
avdrag ägde rum å den i upplåtelsekontraktet stadgade köpeskillingen för
kolonatet. Kommittén har tänkt sig en minskning av 30 kronor för varje
fullt antal av 100 dagar som kolonisten själv eller vuxen medlem av hans
familj efter uppgörelse med skogsförvaltningen arbetat å statens mark
och 10 kronor för varje fullt antal av 50 dagar som något av hans minderåriga
barn sålunda arbetat, varvid emellertid endast det arbete borde
komma i betraktande, som utfördes under de femton första åren. Skulle
köp av kolonatet ej komma till stånd, borde premien innestå till dess vid
den andra arrendeperiodens utgång upplåtelsen ginge till ända. För konstaterande
av kolonistens tillgodohavande å varje särskild tidpunkt torde
kunna emellan honom och skogsförvaltningen hållas avräkringsbok, vari
de dagar, under vilka han utför arbete åt staten, skulle efter hand med
vissa mellanrum införas.

Antager man, såsom med fog synes kunna ske, att en kolonist jämte
hustru och vuxna barn kan prestera i medeltal 200 dagsverken om året
och att även de minderåriga familjemedlemmarna kunna i någon mån
medverka vid skogsplanteringsarbeten och dylikt, skulle sålunda öppnas
utsikt till köpeskillingens nedbringande med omkring 1 000 kronor, en
reduktion som för kolonisten måste anses ganska väsentlig, på samma
gång den ur här angivna synpunkter torde vara väl förenlig med statens
intresse.

Den sålunda ifrågasatta premieringen torde böra förbehållas uteslutande
de mindre kolonatens innehavare. Någon anledning att åt åbor

å större kolonat. bevilja en förmån av denna art kan näppeligen anses
föreligga. För vinterarbeten i skogarna torde dessa åbor utan någon särskild
uppmuntran vara att påräkna i erforderlig utsträckning. Vad åter
angår sommararbeten kan det ej anses önskvärt att innehavarna av lägenheter,
som äro avsedda att utvecklas till självständiga jordbruk och, såsom
tidigare antytts, hava att såsom jordbrukare fylla en uppgift även i statens
skogsvårdsintresse, dragas bort från sin egentliga näring under en
årstid, då denna i allmänhet kräver det mesta av deras arbetskraft.

miernocTod- ■ ■ Då det emeller*id naturligtvis är angeläget att sistnämnda kolonister
lingshjälp. eJ * något avseende tillbakasättas, synes det vara nödigt att på annan väg
bereda dem en förmån, som kan anses motsvara den lättnad, vilken de
Övriga åtnjuta genom skogsarbetets premierande. Vad som ur denna såväl
som andra synpunkter ligger nära till hands är att genom särskilda
förmåner uppmuntra till uppodlande av de större kolonaten. Kommittén
har trott sig böra i sådant avseende föreslå dels en kontant odlingshjälp,

, som skulle tjäna till att underlätta det i första hand nödvändiga odlingsarbetet,
och dels odlingspremier, som skulle i mån av ytterligare odling
utgå i form av avdrag å köpeskillingen eller, om köp ej komme till stånd,
utbetalas vid den andra arrendeperiodens utgång. Odlingshjälpen har
kommittén ansett böra sättas till 500 kronor, varav ena hälften skulle
mot vederhäftig borgen eller annan säkerhet utbetalas då upplåtelsen kommit
till stånd samt den andra då två hektar jord uppodlats; och borde
denna odlingshjälp, i motsats till den förut omförmälda byggnadshjälpen,
icke komma i betraktande vid bedömande av köpeskillingen för kolonatet.
Odlingspremierna skulle, enligt vad kommittén tänkt sig, beräknas till
200 kronor för varje hektar fastmark, som kolonisten uppodlat utöver
vad honom enligt kontraktet ålåge, och 100 kronor för varje hektar sålunda
odlad torvmark, dock att premiernas sammanlagda belopp ej firme
överstiga 500 kronor. '' ö

kolonisa Kolonisationsföretagets ledning anser kommittén böra för den när tionsför-

fleste tiden uppdragas åt en för ändamålet tillsatt nämnd. Med hänsyn
söket. till såväl kolonisationens stora betydelse för statens skogsvård i det hela
som önskvärdheten av att utan betungande former en nära samverkan med
den lokala skogsförvaltningen kommer till stånd, synes chefen för domänstyrelsen
böra vara självskriven ledamot i nämnden. Dess övriga ledamöter
torde böra utses av Kungl. Maj:t.

Nämnden bör äga anställa de biträden, som kunna anses erforderliga.
Att på förhand fastslå dessas antal och uppgifter torde vara mindre

<)1

lämpligt. Kommittén hav emellertid föreställt sig, att åtminstone under
första tiden ett sådant biträde med jämförelsevis hög avlöning borde under
nämndens ledning och ansvar utgöra det egentliga verkställande organet,
varjämte till äventyrs borde anställas eu person med bokförares och kassörs
åligganden samt vissa ortsombud och extra biträden. Nämndens ledamöter
synas ej böra åtnjuta annan gottgörelse än det dagarvode för sammanträdesdagar
och den reseersättning Kungl. Maj:t kan finna skäligt att
bestämma.

På Kungl. Maj:t synes böra ankomma att, utöver de mera allmänna
bestämmelser, som kunna varda på förhand meddelade angående kolonisationsföretaget,
lämna nämnden närmare föreskrifter i fråga om kolonatens
upplåtande eller annat som rörer företagets utförande.

Den nu antydda organisationen har kommittén ansett böra fastställas
allenast för en viss tid, förslagsvis fem år, under vilken tid de
tillämnade upplåtelserna kunna förväntas komma till stånd och statens
åtgärder för kolonatens bebyggande och avdikande hava blivit utförda.
Huru efter denna tid företagets ledning bör organiseras synes böra ankomma
på framtida övervägande i samband med allmännare spörsmål av
liknande art, som då torde yppas.

I fråga om kostnaderna för kolonisationsförsöket har kommittén an- Kostnadssett
sig böra här framlägga vissa sammanfattande beräkningar. beräkningåt

Under antagande, att de 46 kolonat, som enligt förslaget skulle
kunna delvis bebyggas genom statens försorg, bleve inom en närmare
framtid upplåtna och av staten sålunda bebyggda samt att byggnadskostnaderna
komme att uppgå till vad kommittén, med utgångspunkt från
nuvarande priser, beräknat, skulle dessa kostnader jämte avlöning till den
närmaste arbetsledningen samt inköp och drift av vissa erforderliga maskiner
kunna anslås till 317 700 kronor.

Skulle övriga 60 kolonat upplåtas och byggnadshjälp komma att
utgå med det i sådant hänseende föreslagna maximum, 4 500 kronor, medför
detta en totalkostnad av 270 000 kronor.

För avlopps- och avledningsdikenas upptagande erfordras, såsom
nämnts, 159 300 kronor.

Till vägar, som skulle bekostas med anslag för kolonisationen, skulle
utgå 31 300 kronor.

Den odlingshjälp, som skulle tillkomma de större kolonatens innehavare,
kan beräknas till 23 500 kronor.

Kolonisationsförsökets
omedelbara
genom
förande.

Kostnaderna för den nämnd, som skulle hava att under fem år utöva
ledningen av företaget, och för dess biträden har kommittén beräknat
till 63 100 kronor. De administrationskostnader, som efter denna tid kunna
ifrågakomma, synas ej låta sig beräkna men lära näppeligen kunna skattas
till några avsevärda belopp.

Totalsumman av nu angivna kostnader uppgår till 864 900 kronor.

Härjämte erfordras medel till förvärvande av ströängar, som skulle
behöva- tagas i anspråk för kolonisationen. För täckande av härmed förenade
utgifter står enligt riksdagens beslut till förfogade de genom försäljning
av mindre kronolägenheter inflytande medel.

Att med någon säkerhet beräkna i vilken omfattning anslaget behöver
påkallas med anledning av här ifrågavarande kolonisationsförsök
låter sig ej för närvarande göra. Enligt en summarisk beräkning bör
emellertid ett belopp av 20 000 kronor vara till fyllest.

Omnämnas bör måhända i detta sammanhang även att de under
innevarande års sommar företagna lokala undersökningar, vilka emellertid
fullföljt även andra syften än dem som kommit till uttryck i kommitténs
förslag,o betingat en kostnad av omkring 42 000 kronor.

A andra sidan böra komma i betraktande de belopp, som i form
av köpeskillingar inflyta vid kolonatens överlåtande. Med utgångspunkt
i här förut gjorda beräkningar av utgifterna för byggnaders uppförande
och byggnadshjälp ävensom de överslag av köpeskilling för mark och skog,
som innefattas i Bil. 32, har kommittén beräknat, att köpeskillingen för
samtliga kolonaten skulle, om hänsyn tages till skogen sådan den för närvarande
befinnes, uppgå till omkring 670 000 kronor. Det behöver knappt
påpekas att, om kolonisterna ock kunna förväntas komma att i mycket
stor utsträckning begagna sig av möjligheten att förvärva äganderätt till
kolonaten, det naturligtvis ej kan påräknas, att dessa undantagslöst skola
varda överlåtna å kolonisterna. Ej heller lärer vara av nöden att erinra
om den inverkan på beräkningen, som kan bliva en följd av att köpeskillingen
inflyter först långt fram i tiden och staten intill dess tillgodonjuter
allenast en synnerligen låg ränta eller däremot svarande lega.

Förbises får slutligen ej, att de av kommittén föreslagna premier
för skogsarbete och odling torde komma att leda till en avsevärd minskning
av köpeskillingarnas belopp.

Då kommittén i det föregående uttalat sig till förmån för åtgärder
till genomförande av en försökskolonisation i mindre omfattning, har i
viss mån lämnats öppet, huruvida försöket skall påbörjas utan något som
helst dröjsmål eller till äventyrs få anstå till dess det visat sig i vad mån

de av världskriget framkallade prisstegringarna äro av övergående natur
och situationen i det hela antagit eu mera normal karaktär.

Det ligger nära till hands att anse ett experiment, som, ehuru ur

statens synpunkt mindre omfattande, dock på statskassan ställer ej alltför

obetydliga krav, vara mindre ägnat till utförande vid en tid, då statens
finanser äro alldeles särskilt ansträngda och då kostnaden för försöket
måste ställa sig väsentligt högre än tidigare varit fallet och måhända även
högre än de skulle visa sig något år framåt i tiden. Invändas skall måhända
även, att försöket skulle kunna i viss mån verka missvisande, så
tillvida som det, företaget under nämnda, särskilt ogynnsamma situation,

kunde väcka en överdriven föreställning om de svårigheter, som voro för knippade

med eu kolonisation efter de principer, som försöksvis vunne
tillämpning. Det kunde exempelvis synas vara ur försökssynpunkt mindre
välbetänkt att för praktiskt utrönande av genomförbarheten av tanken på
vissa kolonats bebyggande genom statens försorg välja en tid, då uppförandet
av de ifrågasatta byggnaderna skulle medföra en normalkostnad
av mellan 8 000 och 7 000 kronor, under det samma kostnad fyra år
tidigare uppgått till mellan 3 000 och 4 000 kronor.

Utan att förbise vikten av dessa betänkligheter har kommittén likväl
trott sig böra förorda, att det av kommittén planlagda försöket iverksättes
med det första. Genom försökets uppskjutande till en mer eller
mindre oviss framtid skulle dess syfte att tjäna till ledning vid den fortsatta
behandlingen av kolonisationsfrågan i väsentlig mån förfelas. Kolonisationsfrågan
bör icke alltför länge lämnas vilande. Det är angeläget,
att åtgärder för planläggning av en mera omfattande kolonisation vidtagas
inom en snar framtid, men, såsom av kommittén framhållits, är det önskvärt,
att innan man bestämmer sig för dessa åtgärders innebörd, äga en
mångsidigare erfarenhet än hittills står till buds om tänkbara linjer för
utvecklingen. Förbises bör ej heller fördelen av att genom de föreslagna
åtgärderna befolkningens intresse för kolonisationen vidmakthålles och höjes
just under en tid, då man måste motse möjligheten av att emigrationen
snart åter kan komma att taga fart.

Till äventyrs kan det ock vara till gagn, att man genom omedelbart
påbörjande av de arbeten, om vilka här är fråga, kan bereda sysselsättning
och arbetsförtjänst åt en del personer, som därav kunna vara i behov.
För ögonblicket föreligger visserligen intet överflöd på arbetskraft,
allra minst i de trakter kolonisationsförsöken skulle avse. Men tecken
saknas ej, som tyda på. att förhållandena kui^na komma att väsentligen
förändras; * och skulle omslaget sträcka sig därhän, att staten finner
sig föranlåten att ingripa genom allmänna arbetens igångsättande,

Kommitténs

hemställan.

lära de av kommittén föreslagna höra till dem, som i hög grad förtjäna
beaktande.

Beträffande de medel, som under de två närmaste åren skulle behöva
anvisas till företaget, har kommittén, på grundvalen av en utarbetad
plan över de arbeten, som skulle ifrågakomma under vardera året, uppgjort
en beräkning, som slutar för år 1918 å ett belopp av 150 000 kronor
och för år 1919 å 225 000 kronor, summor, som med nuvarande
prislägen torde vara tillräckliga men naturligtvis i betraktande av konjunkturernas
växlingar icke kunna anses definitiva.

Under hänvisning till vad i det föregående blivit anfört får kommittén
i underdånighet hemställa:

A. att Kungl. Maj:t måtte vidtaga åtgärder för anordnande
omedelbart eller så snart lämpligen ske kan av
kolonisationsförsök å Rönnlidens, Luspbergets och Metsekens
kronoparker i Västerbottens län samt Djupsjö kronopark i
Norrbottens län;

B. att dessa försök måtte avse upplåtande av kolonat
av två typer, en större med odlingsmark till areal av
omkring 15 hektar och en mindre med odlingsmark av omkring
5 hektar;

C. att kolonatens maxiiniantal bestämmes till 47, av
den större och 59 av den mindre typen;

D. att kolonaten utläggas gruppvis, så att, där de ej
förläggas invid redan befintliga gårdar, minst tre upplåtas i
varandras nära grannskap;

E. att vid kolonatens utläggande och upplåtande följande
skall lända till efterrättelse:

1) att odlingsmarken å kolonaten skall bestå till
större delen av torvmark och till en mindre del av fastmark,
vilken även skall vara avsedd till boplats;

2) att till varje kolonat skall läggas ett skogsområde,
som för större kolonat skall omfatta omkring
15 hektar, dock efter omständigheterna mera eller mindre,
varemot det för mindre kolonat ej må tilltagas
större än att lämplig arrondering vinnes;

3) att dessutom ma till kolonaten läggas impediment
och annan mark, som ur arronderingssynpunkt
anses böra medfölja;

4) att till kolonist må antagas allenast den, som
äger god frejd och gjort sig känd för arbetsamhet och
hederlig vandel samt äger förutsättning för drivande av
ett mindre jordbruk;

5) att kolonat ej må upplåtas till den, som redan
Tiger fastighet av den storlek att därå kan födas en
familj, och att ej heller mera än ett kolonat må upplåtas
åt samma person:

6) att kolonat skall upplåtas för eu tid av femton
år, med rätt för kolonist att, när minst tio år förflutit
och kolonisten uppfyllt sina kontraktsenliga åligganden,
få mot viss köpeskilling kolonatet å sig överlåtet
med äganderätt;

7) ätt avlopps- och avledningsdiken å den odlingsbara
torvmarken för upplåtna kolonat skola genom
statens försorg upptagas;

8) att en del av de mindre kolonaten skall genom
statens försorg förses med en mangårdsbyggnad och eu
uthusbyggnad, vilka dock allenast i så måtto göras färdiga,
att kolonisten kan under första tiden hava nödtorftig
bostad och rum för kreatur;

9) att antalet kolonat, som sålunda skall bebyggas,
bestämmes för Rönnliden och Luspberget till minst 10
och högst 29, för Metseken till minst 8 och högst 11
samt för Djupsjö till 5 eller 6;

10) att innan å någon av kronoparkerna upplåtelse
äger rum av kolonat, som skall av staten förses
med åbyggnader, utrönes, att antagliga sökande finnas
till så många dylika kolonat å kronoparken som motsvara
nyssnämnda minimiantal;

11) att å kolonat, som av staten förses med åbyggnader,
kolonisten skall hava att utan onödigt dröjsmål
och sist inom tio år fullborda åbyggnaderna i enlighet
med ritning och beskrivning, som vid upplåtelsen fastställas,
dock att avvikelse härifrån sedermera må på
kolonistens framställning medgivas;

180317

12) att å kolonat, som ej av staten förses med
åbyggnad*»-, kolonisten skall inom tre år utföra byggnadsarbeten,
motsvarande dem, som staten å de övriga
kolonaten verkställer, samt inom tio år fullborda åbyggnaderna;
och skola även i avseende å dessa byggnadsarbeten
ritning och beskrivning, som fastställas vid upplåtelsen,
lända till efterrättelse i den mån ej sedermera
avvikelse medgives;

13) att kolonist skall hava att för statens räkning
brandförsäkra byggnaderna på sätt därom kan varda
närmare bestämt;

14) att kolonist å mindre kolonat skall hava att i
enlighet med föreskrifter, som meddelas vid upplåtelsen,
inom fem år uppodla en hektar jord, varjämte före
upplåtelsetidens utgång ytterligare två hektar skola uppodlas; 15)

att kolonist å större kolonat skall i enlighet
med föreskrifter, som meddelas vid upplåtelsen, inom
tre år uppodla eu hektar jord, varjämte två hektar skola
uppodlas innan åtta år förflutit och ytterligare två hektar
före upplåtelsetidens utgång;

16) att kolonist, som själv helt och hållet bebygger
kolonatet, skall av allmänna medel äga erhålla
byggnadshjälp med tre fjärdedelar av det belopp vartill
i samband med kolonatets upplåtande byggnadskostnaden
beräknas, dock högst 4 500 kronor och skall av
denna byggnadshjälp utbetalas 500 kronor mot vederhäftig
borgen eller annan godkänd säkerhet då upplåtelsen
kommit till stånd, 1000 kronor då mangårdsbyggnaden
kommit under tak, enahanda belopp då uthusbyggnaden
i sin helhet kommit under tak, samt återstoden
då byggnaderna blivit fullbordade i enlighet med
föreskrift;

17) att kolonist å större kolonat skall äga att i
odlingshjälp utfå 500 kronor, varav 250 kronor utbetalas
mot vederhäftig borgen eller annan godkänd säkerhet
då upplåtelsen kommit till stånd, och enahanda belopp
då två hektar jord uppodlats;

18) att kolonist skall vara berättigad att å kronans
mark avgiftsfritt erhålla virke dels för uppförande

eller fullbordande av föreskrivna åbyggnader dels för
hägnader, hässjor, täckdikning och annat dylikt husbehov,
varvid dock ej må för de första tio åren beräknas
mera än sammanlagt 60 kbm. fast mått för större kolonat
och 50 kbm. sådant mått för mindre kolonat samt
för de återstående fem åren oj mera än 25 kbm. fast
mått för större kolonat och 20 kbm. sådant mått för
mindre kolonat dels för underhåll av åbygtrnader under
de sista fem åren av upplåtelsetiden sammanlagt högst
10 kbm. fast mått dels till vedbrand årligen 30 kbm.
fast mått dels ock vad som kan åtgå till vissa förbättringar
och tillbyggnader, som kolonisten kan önska
företaga;

19) att skogen å det till kolonatet upplåtna området
icke må av kolonisten nyttjas i vidare mån än
som kan föranledas av att det i 18 punkten omförmälda
husbehovsvirke anvisas till uttagande inom området;

20) att utan kolonistens medgivande virke å nyssnämnda
område ej må vare sig anvisas kolonisten till
husbehov eller eljest av staten disponeras, med mindre
det ntgöres av torrskog eller vindfällen eller ock avverkning
erfordras till förebyggande av att skogen på
grund av ålder eller annorledes uppenbarligen tager
skada; dock att träd som i diameter vid brösthöjd hålla
30 cm. eller mera må för statens räkning borttagas, där
de ej av kolonisten lösas till pris som karl varda avtalat,
och vare kolonisten berättigad att, där han för
köpeskillings minskande så önskar, påkalla borttagande
av de mindre träd, som enligt skogsförvaltningens bedömande
kunna avverkas utan fara för den återstående
skogens bistånd;

21) att kolonist skall vara pliktig att väl hävda
den uppodlade jorden samt underhålla de uppförda
åbyggnaderna och de genom statens försorg upptagna
dikena;

22) att vid kolonatets avträdande kolonisten skall
åtnjuta ersättning för de förbättringar han å kolonatet
utfört i avseende å jord, diken, hägnader, hässjor, vägar
och byggnader, dock att härvid skall avräknas värdet
av virke, som för förbättringens utförande tillhanda -

hållits kolonisten av staten, samt belopp, som kolonisten
kan hava enligt kontraktet eller eljest bekommit såsom
odlings-, diknings- eller byggnads hjälp; och må ersättning
ej utgå för byggnader, till vilkas uppförande kolonisten
ej äger erhålla virke;

23) att''kolonisten skall under upplåtelsetiden äga
å statens mark begagna nödigt bete för hästar och nötkreatur,
som vinterfödas å kolonatet;

24) att i årlig lega för kolonat, varå byggnaderna
delvis uppföras genom statens försorg, skall erläggas
dels för marken så mycket som motsvarar ränta efter
3.6 % å det belopp, som vid köp av kolonat skall utgå
för odlingsmarken, och dels för byggnaderna 180
kronor;

25) att för kolonat, varå byggnaderna helt uppföras
av kolonisten, marklega skall erläggas efter nyssnämnda
beräkningsgrund, varjämte för byggnaderna skall
gäldas en årlig lega, som motsvarar 3.6 % ränta å det
belopp kolonisten uppburit i byggnadshjälp;

26) att lega dock ej i något fall utgår under de
tre första åren;

27) att köpeskilling för kolonat, som kolonist vill
förvärva med äganderätt, skall bestämmas sålunda

a) att för byggnaderna räknas, om desamma
blivit delvis uppförda av staten, 5 000 kronor, och,
om de helt uppförts av kolonisten, det belopp denne
bekommit i byggnadshjälp,

b) att för odlingsmarken, med avlopps- och
avledningsdiken upptagna, beräknas ett pris av 50
kronor för hektar, vilket pris dock må kunna med
hänsyn till markens läge och beskaffenhet skäligen
nedsättas,

c) att skogsmarken beräknas till 20 kronor
för hektar och övrig mark till 10 kronor för hektar,
dock att för sjöar och berg icke beräknas något
värde,

d) samt att betalningen för gagnvirkesduglig
ståndskog, som vid äganderättens förvärvande finnes
inom kolonatets område, uträknas efter följande
gruudpris: för lövskog samt växande barrskog om

10—14 om. i diameter vid brösthöjd 75 öre pr kbm.
fast mått, för växande barrskog om 15—24 cm. i
diameter vid brösthöjd 1 krona 50 öre pr kbm.
sådant mått samt för dylika träd om 25—29 cm.
i diameter vid brösthöjd 3 kronor kbm. fast mått;

28) att köpeskillingen skall bestämmas vid upplåtelsen,
dock alt det belopp, som skall erläggas för
ståndskogen, skall förklaras beroende av skogsräkning,
som äger rum, när fråga uppstår om äganderättens förvärvande
;

29) att köpeskillingen skall uppdelas i två lika
stora delar, en stående och en amorteringsdel, vilka
gäldas i huvudsaklig överensstämmelse med vad som
finnes föreskrivet för statens egnahemslån;

30) att vid köp av mindre kolonat köpeskillingen
skall minskas med 30 kronor för varje fullt antal av
100 dagar, som kolonisten, hans hustru eller något av
hans barn över 18 år efter uppgörelse med skogsförvaltningen
utfört å kronans mark, och med 10 ''kronor
för varje fullt antal av 50 dagar, som något av hans
barn under 18 år sålunda arbetat;

31) att vid köp av större kolonat köpeskillingen
skall, så framt kolonisten utfört odling utöver vad honom
enligt kontraktet åligger, minskas med 200 kronor
för varje hektar sålunda odlad fastmark och 100 kronor
för varje hektar odlad torvmark, dock att sammanlagda
beloppet av sådant avdrag ej må överstiga 500 kronor;

32) att om, efter det äganderätt till kolonat förvärvats
men innan den tid för vilken upplåtelsen skolat
gälla gått till ända, utförts arbete eller odling av beskaffenhet
som i 30 eller 31 punkten avses, kolonisten
även därför skall efter förenämnda grunder njuta avdrag
å köpeskillingen, vilket avdrag då skall göras å
dess stående del;

33) att kolonist, som förvärvar äganderätt till kolonatet,
skall vara berättigad att, intill dess trettio år
förflutit från början av upplåtelsetiden, från statens
mark likasom förut erhålla bränslevirke och, om hans
kolonat tillhör den mindre typen, jämväl övrigt virke,
med iakttagande att för hägnader, hässjor och dylikt ej

må utgå mer än 20 kbm. fast mått för varje period av
fem år och för underhåll av åbgyggnader ej mer än
10 kbm. fast mått för varje sådan period;

34) att kolonist, som vunnit berättigande att få
kolonatet å sig överlåtet, skall, där han hellre vill, erhålla
ny upplåtelse med nyttjanderätt för en tid av
femton år på samma villkor som förut varit gällande;

35) att emellertid den rätt till betning utanför
kolonatets område, som under första upplåtelsetiden tillkommit
kolonisten, skall, evad han förvärvar äganderätt
till kolonatet eller får detsamma på nytt åt sig upplåtet
med nyttjanderätt, upphöra när femton år förflutit
från den första upplåtelsen;

36) att kolonist, som erhållit ny upplåtelse av
nyttjanderätt och uppfyller vad honom i följd av upplåtelsen
åligger, skall äga att när som helst under den
nya upplåtelsetiden få kolonatet å sig överlåtet med
äganderätt på enahanda villkor, som gälla för överlåtelse
under den första upplåtelsetiden, dock att skogsarbete
eller odling, som efter dess utgång utföres, ej
må medföra rätt till avdrag å köpeskillingen, varemot,
om överlåtelse ej kommer till stånd före den nya upplåtelsetidens
utgång, kolonisten skall äga av kronan utbekomma
belopp, som eljest kunna för odling eller
skogsarbete avdragas å köpeskillingen;

F. att närmaste ledningen av kolonisationsförsöket för
en tid av* fem år uppdrages åt en särskild nämnd, vars
ledamöter icke må åtnjuta annan gottgörelse än det dagarvode
för sammanträdesdagar och den reseersättning Kungl. Maj:t
kan finna skäligt att bestämma;

G. att nämnden skall utgöras av chefen för domänstyrelsen
samt två andra ledamöter, som av Kungl. Maj:t för
viss tid utses;

H. att nämnden tillförbindes att rätta sig efter de
föreskrifter Kungl. Maj:t kan finna lämpligt att meddela utöver
vad här förut angivits; samt

J. att därest kolonisationsförsöket, på sätt kommittén
i främsta rummet tillstyrker, anses böra påbörjas år 1918,
åtgärder vidtagas i syfte att för ändamålet må uppföras å

1918 ars tilläggsstat ett förslagsanslag av 150 000 kronor
och A 1919 års riksstat ett förslagsanslag å 225 000 kronor.

Stockholm den 15 december 1917.

Underdånigst

E. MARKS VON Wl)[ITEMBERG.

HUGG KAHLÉN.

AND. HOLMGREN.
HENNING WIKSTRÖM.

PAUL HELLSTRÖM.
TOR JONSON.
E. HAGLUND.

LINUS LUNDSTRÖM.
KARL GRUBBSTRÖM.

N. GABRIELSSON.

B IL AU (JK.

It >—180917

d7{i tving Ull'' marjbjyynarf vidduxfitJrbetare/äpeobe? JULI.

jéf/.l

^-**96

Xan2m,

Pollare

1 fdns/ugo

Krzrsry.z

flo/lenplan

7fz?dåp/an

r. r A-i.

W M f H

a ms»

ätylo/og. till manbyggnoé vid skogsorbe/are/ögeohet. Bd, 2.
Jti //

TM v-rfo.

XfJifaneboHen]

gaurJfg£7cL

Gencmskörnirx: t cd-di

s=S59»j.t

[■■ ■■

■ ■ II

■■''II

I»»

■■li

■■ ■■

ii ii

■■''■■i

himnVn

null

imimm

Kammare.

! Käk.

XöitenrJ

7dr$/ugo.t

filolog till nxmbxgffoaJ oicf skogsarbe /er re/dge/jbet. Bil.. J._

J/t in.

Xotomare.

i?! Ila re k

''/bottenplan.

lftfJ-jz±JLdb±zf-i-r£dr

Jti/Din/j till ''lilbuå wcf åkcxparbelare/tyenhet

BiLA.

: Trym/fogd

(jödseJrum

iftoftcnoian

	— ^—h	L-J2-L_
L for	\ Strörvm	I » foge i

	Svale .	---5os —---	— lss-- cSfotboJ j
/fayf a	i —4-M—

Gaä&s&i

JfISE

CeoomskäTBixM / A-fi.

as.

Geuomskörnmg i £-2).

A real Nära in an drag.

Areahammandrag över mindre lägenheter ft kronoparken Ilönnliden.

Lägenhetens nummer					Å	r	e a	1					Total- summa
Odlingsbar	Summa	Skogs- mark	Impediment
fastmark	torvmark	Icke od-lingsbar torvmark	Sjöar, berg m. m.
har	ar	har	ar	har	ar	har	ar	har	ar	har	ar	har	ar
i. . . .	1	30	5	14	6	44	3	56		19			10	19
ii ... .	1	03	3	99	5	02	2	89	—	29	—	—	8	20
in... .	1	—	6	22	7	22	3	02	—	45	_	—	10	69
IV ... .	1	30	4	89	6	19	2	92	—	07	—	—	9	18
v. . . .	1	25	4	92	6	17	1	41	—	21	—	09	7	88
VI ... .	1	BO	3	18	4	68	4	27	—	26	—	_	9	21
VII ... .	1	23	4	84	6	07	—	98	_	47		_	7	52
vin....	2	—	2	68	4	68	2	54	_	_	_	_	7	22
IX ... .	1	—	3	88	4	88	2	21	_	22	_	_	7	31
x. . . .	1	15	4	64	5	79	1	28	—	_	_	_	7	07
XI ... .	1	—	4	03	5	03	2	52	_	_	_	_	7	55
XII ... .	1	15	3	59	4	74	2	72	—	74	_	_	8	20
XIII ....	1	50	5	24	6	74	1	93	—	54	_	10	9	31
XIV ....	1	50	6	32	7	82	1	63	—	08	_	_	9	53
XV ... .	1	16	3	84	5	00	3	41	_	24	_	_	8	65
XVI ....	2	—	2	57	4	57	2	68	_	19	_	_	7	44
XVII ....	1	—	4	12	5	12	1	61	_	_	_	_	6	73
XVIII ....	1	50	2	91	4	41	3	19	_	_	_	_	7	60
XIX ....	1	50	3	21	4	71	3	30	—	38	_	_	8	39
XX ... .	1	10	3	SO	4	90	4	23	_	49	_	_	9	62
XXI ....	1	10	4	86	5	46	2	83	_	_	_	_	8	29
XXII ....	1	—	4	95	5	95	1	11	_	18	_	_	7	24
XXIII ....	1	10	4	33	5	43	—	70	_	19	_	41	6	73
XXIV ....	1	—	4	08	5	08	2	66	_	_	_	27	8	01
XXV ....	1	30	3	06	4	36	1	98	1	08	_	14	7	56
XXVI ....	1	16	3	20	4	36	3	04	_	93	__		8	33
XXVII ....	1	—	3	78	4	78	3	56	_		_	25	8	58
XXVIII ....	1	—	3	44	4	44	3	53	1	15	__.	24	9	36
XXIX ....	1	—	3	55	4	55	1	97	_	38	_		6	90
XXX ....	1	—	3	69	4	59	3	44	1	76	_		9	79
XXXI ....	1	—	3	97	4	97	4	11	1	35	_	_	10	43
XXXII ....	1	—	3	96	4	9(5	4	58		59	_	_	10	13
XXXIII ....	1	20	4	72	5	92	7	38	_	91	_	_	14	21
XXXIV ....	1	25	6	96	8	21	5	07	_	50	_	_	13	78
XXXV ....	1	30	3	79	5	09	3	32	_	36	_	_	8	77
XXXVIII ....	1	00	4	49	5	49	5	03	—	92	—	—	11	44
Samma	43	58	150	24	193	82	10G	60	15	12	1	BO	317	04
Medeltal	1	21	4	18	5	39	2	96	—	42	—	04	8	81

11—180317

Arealsiimmandrag över större lägenheter utan egentligt skogsområde å kronoparkerna
Eöimliden och Luspberget.

					A		e a	1
Lägenhetens nummer	Odlingsbar					Impediment	Total	-
fastmark	torvmark	Samma	Skogs- mark	Icke od-lingsbar torvmark	Sjöar, berg m. m..	summa
	har	ar	har	ar	har	ar	har	ar	har	ar	har	ar	har	ar
XXXVI ....	2	60	10	31	12	91	10	68	3	03		_	26	62
XXXVII ....	3	—	11	91	14	91	7	04	1	20	—	01	23	16
XXXIX ....	3	—	11	93	14	93	3	08	2	27	—	—	20	28
XL ... .	3	—	11	88	14	88	O	04	—	61	—	01	18	54
XLI ....	2	93	11	53	14	46	3	23	—	75	—	63	19	07
XLII ....	2	83	11	93	14	76	6	76	. 1	19	—	01	22	72
XL1II ....	2	80	11	85	14	15	10	30	2	75	—	03	27	23
XLIV ....	3	-	11	72	14	72	6	28	1	89	—	—	22	89
XLV ....	3	20	12	83	16	(»3	9	36	1	90	—	27	27	56
XLVI ....	3	—	11	91	14	91	10	33	—	66	—	48	26	38
Samma	2!»	Sfi	117	30	14(i	66	7a	lo	10	25	1	44	234	4 5
Medeltal	2	94	11	73	14	67	7	01	1	63	—	14	23	46

A real sammandrag över större lägenheter med omkring 15 härs skogsområde
å krouo|iarkerna Könniiden och Luspberget.

			•		A	r	e a	i
Lägenhetens nummer	Odlingsbar					Impediment	Total	-
fastmark	torvmark	Samma	Skogs- mark	li ke od-lingsbar torvma k	Sjöar, berg m. m.	summa
	har	ar	har	ar	har	ar	har	ar	har	ar	har	ar	har	ar
XXXVI ....	2	70	10	73	13	43	16	46	5	14			35	03
XXXVII ....	3	—	11	93	14	93	15	12	2	52	—	27	32	84
XXXIX ....	3	—	11	93	14	93	15	71	4	09	—	—	34	73
XL ... .	3	—	12	10	15	10	15	29	—	88	—	43	31	70
XLI ....	3	—	11	61	14	61	15	14	1	16	1	03	31	94
XLII ....	3	—	11	94	14	94	14	88	4	59	—	01	34	42
XLIII . . .	3	—	11	35	14	35	14	65	2	87	—	03	31	90
XLIV ....	3	—	11	85	14	85	16	82	2	59	—	—	33	76
XLV ....	3	30	13	02	16	32	15	86	2	40	—	27	34	85
XLVI ....	3	—	11	9 1	14	91	16	27	—	75	—	48	32	41
:Samma	SO	—	118	37	148	37	155	70	26	99	2	52	333	58
Medeltal	3	—	11	84	14	84	15	57	2	70	—	25	33	86

Arealsammandrag över mindre Lägenheter & kronoparken Metseken.

					A	r	e a	1
Lägenhetens nummer	Odlin	gshar						Impediment	Total
fastmark	torvmark	Summa	Skogs- mark	Icke od-lingsbar torvmark	Sjöar, berg m. m.	summa
	har	ar	har	ar	har	ar	har	ar	har	ar	har	ar	har	ar
IV.....	1	10	4	53	5	63	3	66	3	40	__	14	12	83
V.....	1	19	4	76	5	95	3	06	—	76	—	—	9	77
VII.....	1	04	4	17	5	21	2	57	—	28	—	—	8	06
XI.....	1	—	3	96	4	96	4	25	—	90	—	—	10	11
XII.....	1	09	4	38	5	47	3	83	2	51	—	—	11	81
XIII.....	1	—	3	96	4	96	4	87	1	65	-	—	11	48
XVII.....	1	09	4	38	5	47	1	86	2	59	—	—	9	92
XIX.....	1	60	6	02	7	52	4	38	2	93	1	41	16	24
XXI.....	1	—	4	08	5	08	2	50	—	—	—	49	8	07
XXIV.....	1	—	4	03	5	03	3	87	—	79	—	—	9	69
XXVI.....	1	12	4	49	5	61	2	96	3	61	—	—	12	18
XXVII.....	1	—	4	02	5	02	3	61	1	12	—	—	9	76
XXIX.....	1	05	4	21	5	26	2	02	1	51	—	52	9	31
XXXII.....	1	02	4	16	5	18	4	33	4	15	—	—	13	66
Samma	15	20	Cl	15	7C	35	47	77	20	20	2	56	152	88
Medeltal	1	09	4	37	5	46	3	41	1	87	—	18	10	92

Areal sammandra g över större lägenheter utan egentligt skogsomrftde å krono parken

Metseken.

					A	r	c a	1
Lägenhetens nummer	Odlingsbar					Impediment	Total
fastmark	torvmark	Summa	Skogs- mark	Icke od-lingsbar torvmark	Sjöar, berg m. m.	summa
	har	ar	har	ar	har	ar	har	ar	har	ar	har	ar	har	ar
i.....	2	85	11	26	14	n	9	48	9	05	_	_	32	64
n.....	3	20	12	94	16	14	5	39	—	75	1	64	23	92
in.....	3	30	13	47	16	77	7	22	6	84	1	61	32	44
VI.....	2	50	9	98	12	48	7	17	—	55	—	—	20	20
VIII.....	3	—	10	87	13	87	7	59	2	76	—	—	24	22
IX.....	3	50	13	93	17	43	8	19	4	89	—	—	30	51
X.....	3	50	13	92	17	42	6	—	5	04	—	—	28	46
XIV.....	2	90	10	89	13	79	9	89	5	87	—	05	29	60
XV.....	3	20	12	70	15	90	8	71	4	20	2	56	31	37
XVI.....	3	20	11	97	15	17	8	24	2	24	2	30	27	95
XVIII.....	3	30	12	99	16	29	3	54	5	57	1	06	26	46
XX.....	3	62	14	27	17	89	9	69	8	54	4	17	40	29
XXII.....	2	67	10	27	12	94	4	23	2	29	—	94	20	40
XXIII.....	3	—	12	05	15	05	7	06	—	71	—	—	22	82
XXV.....	3	10	12	43	15	53	7	37	5	16	—	—	28	06
XXVIII.....	2	60	10	12	12	72	12	56	2	68	2	74	30	70
XXX.....	3	—	11	74	14	74	4	63	2	63	—	—	22	—
XXXI.....	3	18	12	72	15	90	9	57	5	54	3	12	34	13
XXXIII.....	2	70	10	72	13	42	4	92	1	99	—	—	20	33
Summa	58	32	229	24	287	56	141	45	77	30	20	19	526	60
Medeltal	3	07	12	07	15	14	7	45	4	06	1	06	27	71

Arealsammandrag över större lägenheter med omkring 15 härs skogsområde

å kronopnrken Metseken.

					A	r	e a	i
Lägenhetens * nummer	Odlingsbar					Impediment	Total-
fastmark	torvmark	Summa	Skogs- mark	Icke od-lingsbar torvmark	Sjöar, berg m. m.	summa
	har	ar	har	ar	har	ar	har	ar	har	ar	bär	ar	har	ar
i.....	2	85	11	26	14	ii	15	64	9	05			38	80
ii.....	3	20	12	94	16	14	15	33	—	75	1	64	33	86
m.....	3	50	13	47	16	97	15	52	9	79	1	61	43	89
VI.....	2	BO	9	98	12	48	16	24	—	55	—	—	29	27
VIII.....	2	70	10	87	13	57	16	45	2	92	—	—	32	94
IX.....	3	BO	13	93	17	43	16	58	4	89	—	—	38	90
X.....	3	BO	13	94	17	44	13	96	9	28	—	—	40	68
XIV.....	3	—	11	38	14	38	15	78	5	60	—	95	36	71
XV.....	3	20	12	70	15	90	15	53	8	82	4	18	44	43
XVI.....	3	—	11	97	14	97	16	65	4	45	2	30	38	37
XVIII.....	3	—	13	31	16	31	15	44	11	52	2	59	45	86
XX.....	3	BO	14	01	17	51	17	14	9	38	4	17	48	20
XXII.....	2	60	10	27	12	87	16	21	5	78	—	94	35	80
XXIII.....	3	—	12	05	15	05	14	•99	1	32	—	—	31	36
XXV.....	3	10	12	43	15	53	15	78	6	82	—	—	38	13
XXVIII.....	2	60	10	12	12	72	16	87	3	18	2	74	35	51
XXX.....	3	30	12	18	15	48	14	64	3	47	—	—	33	59
XXXI.....	3	10	13	64	16	74	16	68	15	20	3	12	Öl	74
XXXIII.....	2	70	10	72	13	42	16	53	2	84	—	—	32	79
Summa	57	85	231	17	289	02	301	96	115	61	24	24	730	83
Medeltal	3	04	12	17	15	21	15	89	6	08	1	28	33	46

Arealsammandrag över mindre lägenheter å kronopiirken Djnpsjö.

Lägenhetens nummer					A r	e a						Total- summa 1
Odlingsbar	Summa	Skogs mar!		Impediment
fastmark	torvmark		Icke od-lingsbar torvmark	Sjöar, berg m. m.
har	ar	har	ar	har j	ar	har	ar	har	ar	har	ar	har	ar ;
'' II.....	2		2	52	4	52	2	15	3	03	—	—	9	70
VI.....	1	60	3	12	4	62	2	02	—	70	—	—	7	34
! ix.....	1	20	4	86	6	06	2	24	1	66	—	—	9	96
X.....	1	—	4	99	5	99	1	14	1	45	—	—	8	58
XI.....	1	—	5	06	6	06	—	64	—	82	—	—	7	52
XII.....	—	61	5	18	5	79	—	67	—	96	—	—	7	42
XIII.....	1	—	5	31	6	31	—	86	—	71	—	—	7	88
XVI.....	1	04	4	15	5	19	5	13	1	60	—	—	11	92
XXVII.....	1	80	3	18	4	98	2	62	1	55	—	—	9	15
Summa	11	15	88	37	49	52	17	47	12	48	\| —	—	79	47
Medeltal	1	24	4	26	5	50	1	94	1	39	I —	—	8	83

Areal sam m and r .n g över större lägenheter utan egentligt skogsområde å krono piirken

Djupsjö.

Lägenhetens nummer					A	r	e a	1						1- na
Odlingsbar	Summa	Skogs- mark	Impediment	Tota sumi
fastmark	torvmark	Icke od lingsbar torvmark	Sjöar, berg m. m.
har	ar	har	ar	har	ar	har	ar	har	ar	har	\| ar	har	ar
i.....	3	34	13	16	16	50	4	88	3	59			24	97
in.....	2	62	10	3®.	13	—	6	50	2	40	_	44	22	34
IV.....	3	40	13	58	16	98	2	31	2	25	—	_	21	54
v.....	3	90	15	59	19	49	3	88	3	60	_	39	27	36
i VII.....	2	80	10	97	13	77	4	82	—	27	_	_	18	86
j Vill.....	3	—	12	44	15	44	12	24	1	20	_	_	28	88
XIV.....	2	50	9	64	12	14	3	50	_	_	_	_	15	64
XV.....	2	50	10	39	12	89	5	94	—	80	_	_	19	63
XVII.....	3	40	13	79	17	19	8	22	_	65			26	06
XVIII.....	3	35	10	97	14	32	6	38	—	—	_	_	20	70
XIX.....	2	90	11	49	14	39	7	74	1	09	_	_	23	22
XX.....	3	50	14	08	17	58	4	65	—	55	r	_	22	78
XXI.....	3	08	12	31	15	39	1	46	_	04	_	_	16	89
XXII.....	3	-	12	04	15	04	5	19	2	16	.	_	22	39
XXIII.....	3	10	12	43	15	53	3	12	_	83	_		19	48
XXIV.....	2 1	93	11	72	14	65	3	66	_	13	_	_	18	44
XXV.....	3	04	12	16	15	20	4	26	—	—	__	_	19	46
XXVI . ...	3 1	24	12	94	16	18	3	31	1	36	_	_	20	85
Samma	55	60	220	08	275	68	92	06	20	92		83	389	49
Medeltal	3	09	12	23	15	32	5	11	1	16	—	05	21	64

Arealsammandrag över större lägenheter med omkring 15 härs skogsområde

å kronoparken Djupsjö.

					A	r	e a	1
Lägenhetens nummer	Odlingsbar					Impediment	Total-
fastmark	torvmark	Summa	Skogs- mark	Icke od-lingsbar torvmark	Sjöar, berg in. m.	summa
	har	ar	har	ar	har	ar	har	ar	har	ar	har	ar	har	ar
i.....	3	34	13	16	16	50	20	09	4	50			41	09
in.....	2	62	10	38	13	00	18	12	2	92	—	44	34	48
IV.....	3	40	13	69	17	09	14	91	4	17	—	—	36	17
V.....	3	90	15	59	19	49	17	30	5	84	—	39	43	02
VII.....	2	80	11	16	13	96	16	01	2	75	—	—	32	72
VIII.....	3	—	12	44	15	44	24	24	2	61	—	—	42	29
XIV.....	2	50	9	64	12	14	19	15	—	—	—	—	31	29
XV.....	2	50	10	67	13	17	22	31	—	80	—	—	36	28
XVII.....	3	40	14	21	17	61	25	31	3	80	—	—	46	72
\| XVIII.....	3	35	10	97	14	32	27	89	—	52	—	—	42	73
\| XIX.....	2	90	11	54	14	44	19	69	9	67	—	—	43	80
XX.....	3	16	12	64	15	80	25	64	3	82	—	—	45	26
XXI.....	3	16	12	65	15	81	18	63	1	06	—	—	35	50
XXII.....	3	70	14	69	18	39	19	30	7	84	—	—	45	53
XXIII.....	3	10	12	41	15	51	18	38	11	85	—	—	45	24
XXIV.....	2	93	11	73	14	66	22	20	—	44	—	—	37	80
XXV.....	3	04	12	15	15	19	17	08	5	01	—	—	37	28
XXVI.....	3	28	13	14	16	42	28	04	3	85	—	—	48	31
Samma	5(i	08	222	86	278	94	874	29	70	95	—	83	725	01
Medeltal	3	12	12	38	15	50	20	79	3	94	—	05	40	28

12—180117

i-,-

Mil.6.

•kaskeluokl g ^ q''

t* !:iX '' ■ 54H.3

SJ;**

VS MATS

%''■ >i

\ter\’ik

.4G.\5

:so«; "

/ v,....

Utterasyr&n

¥ Tafatt

^ J*fc 4

■

ipil^

''''jas

••• /

SS-M.

£*?£#V

K®!#

»v>#

fsjfe*

M:4ä

*>v

iy. >''V;

•station.

UdLl - oo\ Casi/tZats.

ZZdlZ

ooA mötes/tlats.

a ny z varligt Cäytt av a.tlayblt

kola nät.

vägar till ds titZayda fcoionattn.
ua.ran.cL4

»Föreslagen sträck, nznp a» clan
Zzn/enZZcLZZnäs -JjigckscZe -Stensele.

O ap ar, %/ förut iz./i/ztapna & tartan.

Linder byggnad.
o

1: 200000

i Forts it

?v4

måJ.

GEN. STAB. HT. ANST. STOCKA

ML. 7.

i» AÅnttfm.
.. os T7 t

m läs

ft*"-'',

[mrvo>

kolon ad.

.1 laycla.

Figur) aangioauncle läge t av ui ^

Förvis leg 71 a. vciga.r'' till de utlagda. 7colo7Xö.tert.

Föreslagen sträcfcizing av dart be slutöde, järn vägs It
HäZfr%as -JLyokstlt -jSLt/ZJtZt.

M*fintlig bygdeväg, tf förut upptogert d tartan.

1*. 200 ooo

oi2»* » • ?_»_____*___y K in

Gt.1T.

Wr,

j-Ä -

hr v

, ^ ,ä»

^sar ».''»ib

, Agn

ÄisFS

lägg

vHqSÉ

; ''VjtS—''o;

SÄ ”

IgSI

V>?

",n ...

P|V''jl

? sr»

Ml. 8

m figur

xxtlagcLa. ko lo nät

Tores tågna. vägar- till de utlagda. ItoZonaten.
TZanerad aller under anläggning varande, väg

V 200 000

9I2545678MIO ](m

EMfflKsP

St -

sa! mi

h:‘r4

m&A

mmZ:

WmäSå''

imRn

mmm

nei

. . '' Hl

A »

■gill

mMSBM

!■

i.V>/

- *>■ ’

gS-wö

SäÉsSå.

mai

s»»*

Bisp:

2£2£ä

»183&

SUP

SEN. STAB. UT. ANST. STOCKET.

Luft-y tym.

v''A,x,|.v''r

''7rmV >

hl.1,1,1^''1''1

Zion 7 j ds.

''• ^777.17171X13^%^

SliftsUnsmyrdnS

/|/i/,/,/,/,|A,M.I

\,i.iw./,4

>«7-<_/07-TT.

^Uléhlllilllilll

Öb W,

I.<•/./,I''l*''

^pJtönnlit

''.•ivemyrarna.

lusfihol m.

Krp. LuspbergeT

g ^•U/"4<

y^/.Jjficmeloive.i

»''•<.l,|1l.l.U

TJi

\»w4.

VlV-irrPf^

.I.VvlililiMi1

0 Äo5é«n.;j:

-VA

...............

I. Il I. It II I • I • 1*1

Jrrrnv?.

Z''1''ur!;%■*''%K Va t|

:p''ln^

vriTl'' '' W''

•Äk*^/7<

............

/ Morrhårt
^ ’

Viw^

Vvvi|,iM*r

Z<2 ng va it ne t.

Odlingsgrärisen

gag-3i

förklaring.

Mindre lägenheter

I Större lägenheter *

utan, egentligt skogsimrtUie

Större lägenheter m* omkring /5 hektars skogsomrAde

mm -ffuvad uÖyar.
mmmmmmJUll* äg ar,

»f -V

Odlingsg ränsel___/

KARTA

iber

lägenheter å kronaparkerna

RDNNUDEN oehLUSPBERGET

Stensele socken »aVästerbollens län,

utlagda vid är 1517 upprättat
kilon iso ti alltför »lag

-a • »-

i t a ■ *^n

k 7 ......

i /" i\T\> „

\ i i V A rVr^", Stor sten

b.....''%.....#*4

au.y.

Östervik.

Skala

/eoooo ao verkliga längden.

Qkaskoluokt

Gen. Stab Ltt. Anst. Stock*

Block JU k krp. Mctseken

*»«. A/./././.,

^/•n+mvr''

AVaAt*»>

A»rn%yrtt\

tv''a fort.

y''/’nr>r/wr

,-^rrherge i

*7''nr»''

Bjur fors.

2''iBr*Hmyrk*r

:-=4 ..

Jriuw^n

flott*’*..

''171 VT

Mtoupkorfif:

GutVäVtä ike\

Block U d kr/i. Metseken

JBil. 10.

KARTA

Imi*

lägenheter å kroneparken

METSEKEN

Lycksele socken ..a Vätterbotlen* lön,

utlagda vid År 1917 upprattat

koUniiattontforslag

/''fooöo ao vtrfcligo. längden

Förklaring.

TPTTI

| j l {I Mindre lägenheter

TVII fl! större lägenhe ter utan egentligt sk ogsomrdde
" m jj Större lågenheter med omkring !S hektar skogsområde

It Öl t V« V.

7ud(u2v£j

J?x.våLg

r^hltra

tillit.

Gen. Stad. Lit. Anst. Stockh.

/[glmtoallöu

Djup. sjo

SoT\AVtO.S>R.GV

9jörkb*rg*%7

idträsk

station

Sandträsk

XtOkl

''ffrsv

3^-,w<

a.i.MiW,

llnderi

Söritrgtt.

myrart.

Nn V’

■raiifopMii

■träsk, v

-tbxrytt-^

S\y''

Jäg äril

V- aV. aVxå sVctV

Undir Bredtrdsk. j

3il.ll.

go. ■.

/ ^XZ»tZ» t/
Ärqk träsk $trge t

** d n

\,\.i''M,''/;/;r/"7---------

vVi;l;''-/''/././i/jj''/,,’,,,,,,J-Vir jr------------

......s*y

-t rask

Missjö

Krok

a //

>v /

/ ty'' c-a~**r >

, ^n\ , Ii 1/fLaka träsk

■/ Jarkaimjrran. ^ f * A

l fe. T/VA /

W fes. /''/M1^ /4

under*

Sand t rask

!J-

Under »

Svan

Odjurs bo rj

■m

full träsk

-1 rask.

Sj or n i eros träsk

KARTA

/ä«

laka träs k.

försj*l

Jfu.au.

Under V*

Af Va -

rna mm mm Jmq.aar’,

-träsk. £jJ

förklaring

Minor* lAjrmlvitir

Alm ZdyenAetfer liten yentUjt Aoyiomrdd*.

Större lågonhoter m*d omkring a Tuktar sJtogjområd*

lägenheter å kr»nojsarken

□JupsJd

Edefors socken Norrbottens län/

utlagda oidär 1911 upprätta!
falanisatU inför slag.

Badstvh

-vallen. ^ ''

-berjet

''/casco ao verkliga längd* n.

Gen. Stab. Lit. Anst. Stocka.

£U.14.

KARTA

över de mindre

lägenhet erna nr. X/// — XXI,

ixtlagdLcu

RDNNUDEN

St ertsele socken, Västerbottens lein ,

iLpptagarvde.ffoim,otil str äLckivii ig ert,
ao f$rislo.g7ia, cLifo*7v

enligt år /S/y ,u^vj''tittat a.v di h Tving sför slag.

Jk al a

dlingsba.r toronvccrk.

ef colli rzgsbar torvrrvark.

J)e7~6c£a. siff7~o7~7ia. Q.77^ i v a.

torv77?,cur~ke.7zs cLfu,p

GEN". STAB. LTT. ÄN ST. STOCKS.

Bil. 13.

Ägobeskrivning över lägenheten XIII pä kronoparken Rönnliden.

Mindre lägenhet.

Ägoflgurens n:r k kartan	Lägenhet och ägoslag	A Odlingsbar	r	e a 1 Skogsmark	Impediment
fastinark	torvmark
har	ar	har	ar	har	ar	har	ar
1	Kärr, lagg...........		_	_	—	—	—	—	07
2	Starrkärr............	-		—	14	—	—	—	—
3	Skogsmark...........		25	—	—	—	30	—	—
4	Brunmoss-starrkärr.......	—	—	5	10	—	—	—	—
5	Skogsmark...........	—	25	—	—	—	37	—	—
6	Starrkärr, grunt.........	—	—	—	—	—	—	—	31
7	Skogsmark...........	—	—		—	—	05	—	—
8	D:o ...........	—	—	—	—	—	09	—	—
9	Tjärn ..............	—	—	—	—	—	—	—	10
10	Skogsmark...........	—	68	—	—	—	15	—	—
av 11	D:o ...........	—	32	—	—	—	79	—	—
av 12	Starrkärr, grant, lagg......	—	—	—	—	—	_	—	16
13	Skogsmark...........	—	—	—	—	’ -	18	—	—
	Summa	1	50	5	24	t	93	—	64

Sammandrag:

Odlingsbar fastmark......................1''50 har

Odlingsbar torvmark......................5 24 »

Summa odlingsbar mark G’74 har

Skogsmark..........................1''93 s

Impediment:

Icke odlingsbara torvmarker...................—''64 >

Sjöar, berg m. m...... ................—''in >

Totalsumma 031 har

Bil. 14.

Igobeskrivning över lägenheten XIV på kronoparken Rönnliden.

Mindre lägenliet.

1 Ägofigurens i n:r å kartan	Lägenhet och ägoslag	A Odlingsbar	r	e a 1 Skogsmark	Impediment
faatmark	torvmark
har	ar	har	ar	har	ar	har	ar
av 11	Skogsmark...........	1	50	_	_	1	31	—	_
av 12	Starrkärr, grant, lagg......	—		—	—	—	—	—	08
14	Starrkärr, flarkartat.......	—	—	—	19	—	—	—	—
av 15	Brnnmoss-starrkärr........	—	—	5	11	—	—	—	—
16	Skogsmark...........	—	—	—	—	—	31	—	—
av 17	Starrkärr............	—	—	1	02	—	—	—	—
18	Skogsmark...........	—	—	—	—	—	Öl	—	—
	Samma	1	50	C	32	1	63	—	08

Sammandrag:

Odlingsbar fastmark......................I SO har

Odlingsbar torvmark......................6 32 ;

Summa odlingsbar mark 7 82 har

Skogsmark...........................1''63 »

Impediment:

Icke odlingsbara torvmarker..................—~08 >

Totalsamma 953 har

Bil. 15.

Ägobeskrivning över lägenheten XV pä kronoparken Rönnliden.

Mindre lägenhet.

Ägo figurens n:r ä kartan	Lägenhet och ägoslag			A	r	e a 1			ent
Odlingsbar	Skogsmark	Impedim
fastmark	torvmark
har	ar	har	ar	har	ar	har	ar
av 11	Skogsmark...........	—	13	—	—	—	—	—	—
av 15	Brnnmoss-starrkärr........	—	—	2	30	—	—	—	—
av 17	Starrkärr............	—	—	—	08	—	—	—	—
19	D:o ............	—	—	1	46	—	—	—	—
20	Skogskärr, grunt.........	—	—	—	—	—	—	—	24
21	Skogsmark...........	—	73	—	—	—	—	—	—
av 22	D:o ...........	—	30	—	—	2	38	—	—
av 23	D:o ...........	—	—	—	—	1	03	—	—
	Samma	1	16	8	84	3	41	—	24

Sammandrag-.

Odlingsbar fastmark......................1''1G bär

Odlingsbar torvmark.......... 3~84 >

Samma odlingsbar mark 5— har

Skogsmark..........................3''41 >

—•24 »

Impediment:

Icke odlingsbara torvmarker

Totalsamma 8’65 har

Bil. 16.

Ägobeskrivuing över lägenheten XTI på kronoparken Rönnliden.

Mindre lägenhet.

i Ägofi guruns ii:r å kartan	Lägenhet och ägoslag	A Odlingsbar	1*	c a 1 Skogsmark	Impediment
fastmark	torvmark
har	ar	har	ar	har	ar	har	ar
av 22	Skogsmark...........	2	_	_	_	2	33	_	_
av 23	D:o ...........	—	—	—	—	—	35	—	—
24	Vitmoss-starrkärr, udde......	—	—	—	—	—	—	—	19
25	Starrkärr............	—	—	2	57	—	—	—	—
	Summa	2	—	2	57	2	68	— \| 19

Sammandrag:

Odlingsbar fastmark......................2''— har

Odlingsbar torvmark......................2''57 >

Summa odlingsbar mark 4 ä7 har

Skogsmark...........................2''68 »

—•19 >

Impediment:

Icke odlingsbara torvmarker

Totalsumma 7''44 bar

Bil. 17.

Ågobeskrivning över lägenheten XYII på kronoparke» Könnliden.

Mindre lägenhet.

Ägoflgnrens n:r i kartan	Lägénhet och ägoslag	A Odlingsbar	r	0 a 1 Skogsmark	Impediment
fastmark	torvmark
har	ar	har	ar	har	ar	har	ar
av 26	Skogsmark...........	i	_	_		•	78	_
av 27	Brunmoss-starrkärr........	_	—	4	12		—	—	—
av 28	Skogsmark...........	—	—	—	—	-	83	-•	—
	Summa	i	-	4	12	1	61		—

Sammandrag:

Odlingsbar fastmark......................I-— har

Odlingsbar torvmark......................4’12 >

Summa odlingsbar mark 5 12 har
............1-61 >

Skogsmark

Totalsumma 673 har

Bil. 18.

Ägobeskrivning över lägenheten XVIII på kronoparken Rönnliden.

Mindre lägenhet.

Ägofigurens n:r å kartan	Lägenhet och ägoslag	A Odlingsbar	r	e a 1 Skogsmark	Impediment
fastmark	torvmark
har	ar	har	ar	har	ar	har	ar
av 26	Skogsmark...........	1	_			1	69
av 27	Brunmoss-starrkärr........	—	—	2	87	—	—	—	—
av 28	Skogsmark...........	—	—	—	—	—	06	—	_
av 29	D:o ...........	—	50		—	1	44	—	—
av 30	Brunmoss-starrkärr . ...	—	—	_	04	—	—	—	—
	Summa	1	50	2	91	3	19	—	—

Sammandrag:

Odlingsbar fastmark......................1 BO har

Odlingsbar torvmark..................... 2-91 »

Summa odlingsbar mark 4''41 har

Skogsmark...........................3-19 >

Totalsumma 7‘fiO har

Bil. 19.

Ägobeskrivning över lägenheten XIX på kronoparken Rönnliden.

Mindre lägenhet.

Ägofigurens n:r å kartan	Lägenhet och ägoslag	A Odlingsbar	r	c a 1 Skogsmark	Impediment
fastmark	torvmark
har	ar	har	ar	har	ar	har	ar
av 26	Skogsmark...........	1	_		_	2	30	_	_
av 27	Brunmoss-starrkärr........	—	—	—	08	—	—	—	—
av 29	Skogsmark...........	—	25	_	—	—	13	—	—
av 30	Brunmoss-starrkärr........	—	—		35	—	—	—	— i
av 31	D:o d:o ........	—	—	2	78	—	—		—
av 36	Skogsmark...........	—	25	—	—	_	87	-	—
av 37	Starrkärr............	—	—	—	—	-	—		38
	Summa	1	50	3	21	3	30	_	38

Sammandrag:

Odlingsbar fastmark......................1''50 har

Odlingsbar torymark......................3''21

Summa odlingsbar mark 4''71 bar

Skogsmark ..........................3''30 v

Impediment:

Icke odlingsbara torvmarker..................—’38 »

Totalsumma 8''39 har

13—180317

Bil. 20.

Ägobeskrivuing över lägenheten XX på kronoparken Rönnliden.

Mindre lägenhet.

1 .. I Agofigurens j 11 :r å kartan	Lägenhet och ägoslag	A Odlingsbar	r	0 a 1 Skogsmark	Impediment
fästmark	torvmark
har	ar	har	ar	har	ar	har	ar
av 26	Skogsmark...........		25				20
av 31	Brnnmoss-starrkärr........	—	—	3	63	—	_	_	_
32	Vitmoss-starrkärr........	—	—	—	17	_	_	__	_
33	Skogsmark •.........	—	65	—	_	_	_	_	_
34	Starrkärr, grunt.........	—	—	—	—	—	_	__	12
3b	Skogsmark...........	—	—	—	_	_	14	_
av 36	l):o ...........	—	20	—	_	_•	72	_	_
av 37	Starrkärr ............	—	—	—	—	_	_	_	37
38	Skogsmark...........	—	—	—	_	3	17	—	— !
	Summa	1	10	3	80	4	23	—	49

Sammandrag:

Odlingsbar fastmark......................1-10 har

Odlingsbar torvmark......................3-gO ,

Summa odlingsbar mark 4''90 har

Skogsmark............................4-23 ,

Impediment:

Icke odlingsbara torvmarker....................-49 ,

Totalsumma 9 62 har

Bil. 21.

Ägoboskrivning över lägenheten XXI på kronoparkcn Ilönnliden.

Mindre lägenhet.

Ägodgurens n:r ä, kartan	Lägenhet och ägoslag	A Odlingsbar	r	e a 1 Skogsmark	Impediment
fastmark	torvmark
har	ar	har	ar	har	ar	har	ar
39	Skogsmark...........	_	85	_	_	2	53	—	—
40	l):o ...........	—	25	—	—	—	—	—	—
41	Brunmoss-starrkärr.......	—	—	3	85	—	—	—	—
42	Starrkärr............	—	—	—	51	—	—	—	—
43	Skogsmark...........	—	—	—	—	—	30	—	—
	Summa	1	10	4	36	•>	83	—	—

Sammandrag:

Odlingsbar fastmark...................'' • ■ 1‘10 har

Odlingsbar torvmark .•.....................433 >

Summa odlingsbar mark ÖM6 har
283 »

Skogsmark

Totalsumma S''29 har

Ml.SS.

KARTA

•Ver _ _

lägenhet erna nr. XXV 00a. XXYJ,

utlagda, d kronoparkerv

METSEKEN

Fyeksele socken —*■ Vast^rbotiens larv s
ixpp tagande järrVD&l stråi ok ning ert
av föreslagna, diken.

enligt dr /S/J upprättat

ro 100

[L=4=l

900

—fc=

Förklaring

-A* mindre lägenhet.

B - större lägenhet utan

egentligt skogsområde,. '' \\ fj

B*C n större lägenhet med w
orrik ring /Shektars skogs
o m rdde.

odlingsbar torvmarTs.

ej odlingsbar torvmark,

diken.

vatten

skogsmark..

De röda siffro7‘7za arzgt-oa

tor om arkens öijujv v meter.

''N.TjtTäsXe.-t

1.8 4Pqif >\
A v >

GEN. STAB. LIT. ANST. STOCKH.

101

Bil. 23.

Ägobeskrivning över lägenheten XXV på, kronoparken Metseken. Större

lägenhet utan egentligt skogsområde. (Se kartan alternativ B).

Ägoiignrens n:r å kartan	Lägenhet och ägoslag	'' A Odlingsbar	r	e a 1 Skogsmark har \| ar	Impediment
fastmark	torvmark
		har	ar	har	ar	har	ar
1	Skogsmark...........						27
2	Rismosse............	_	—	_		_	_	_	06 \|
av 3	Skogsmark...........	3	10	—	_	_	_	_
av 5	l):o ...........	. -		—	—	—	26	_	_
av 6	Ilo. ...........	—		—			ost	_	_*
av 7	1 >: o ...........	—	—	—	_	_	16	_
8	Skogsmosse...........	—	—	—	—	—	_	_	49 i
9	ll:o ...........	—	—	_	—	_	_	_	23
10	Skogsmark...........	—	—		—	i	35	—
11	Vitmoss-starrkärr........	—	—	3	02	_	-	_	_
12	Skogsmark, holme........	—	—	—	—	—	10	—	_;
13	Starrkärr ............	—	_	2	08	_	_	_	_
14	Skogsmosse...........	—	—	—	—	—	_	_	35
15	Skogsmark...........	—	—	—	—	2	49	_
16	Skogsmosse...........	—	—	—	—	—	—	2	85
17	Biandskogskärr, delvis starrkärr . .	—	—	4	11	—	_	_	_
18	Skogsmark, kallkälldrag.....	—	—	—	—	—	43	—	_
19	Skogsmosse...........	—	—	—	—	—	—	—	43
av 20	Vitmoss-starrkärr........	—	—	1	06	—	—	—	_
av 21	Vitmoss-starrkärr, grant, stenbundet	—	—	—	—	—	—	_	25
av 23	Starrkärr, bäckäng........	—	—	1	14	—	—	_	_
av 29	Starrkärr, något iiarkigt.....	—	—	—	27	_	_	__	_
av 33	Rismosse, enstaka tall och gran . .	_	—	—	—	—	_	_	44
av 34	Skogsmark...........	_	_	—	—	—	22	_	_
av 35	Vitmoss-starrkärr........				15	_	__	_	_
av 36	Skogsmosse...........		-		—	—	-	—	06
	Samma	S	10	12	43	7	37	5	16

Sammandrag:

Odlingsbar fastmark...................... 3*10 har

Odlingsbar torvmark .....................12 43 *

Summa odlingsbar mark 15*53 har

Skogsmark.......................... 7*37 -

0*16

Impediment:

Icke odlingsbar torvmark

Totalsumma 28*06 har

102

Bil. 24.

Ägobeskrivning över lägeubeten XXY på kronoparken Metseken. Större

lägenhet med omkring 15 härs skogsområde. (Se kartan alternativ B + C).

1 Ägofigurens n:r å kartan	Lägenhet och ägoslag ,	A Odlingsbar	r	e a 1 Skogsmark	i Impediment
fastinark	torvmark
har	ar	har	ar	har	ar	har	ar
i	Skogsmark...........	_ •					27	_	•
2	Rismossc............	—		—	—	—	—	—	06 1
3	Skogsmark...........	—	—	—	—	6	04	—	— !
4	Skogsmosse...........	—	—	—	—	—	—	1	66 j
5	Skogsmark...........	3	10	—	—	2	02	—	— i
av 6	D:o ...........	—	—	—	—	2	42	—	— :
7	D:o ...........	—	—	—	—	—	44	—	— j
8	Skogsmosse...........	—	—	—	—	—	—	—	49 \|
9	l):o ...........	—	—	—	—	—	—	—	23
10	Skogsmark...........	—	—	—	—	i	35	—	—
11	Vitmoss-starrkärr........	—	—	3	62	—	—	—	—
12	Skogsmark, holme........	—	—	—	—	—	10	—	—
13	Starrkärr ............	—	—	2	08	—	—	—	—
14	Skogsmosse...........	—	—	—	—	—	—	—	35
15	Skogsmark............	—	—	-,	—	2	49	—	—
16	Skogsmosse...........	—	—	—	—	—	—	2	86
17	Biandskogskärr, delvis starrkärr . .	—	—	4	11	—	—	—	-''i
18	Skogsmark, kallkälldrag.....	—	—	—	—	—	43	—	- 1
19	Skogsmossa...........	—	—	—	—	—	—	—	43
av 20	Yitmoss-starrkärr........	—	—	1	06	—	—	—	—
av 21	Vitmoss-starrkärr, grunt, stenbundet	—	—	—	—	—	—	—	25
av 23	Starrkärr, bäekäng........	—	—	1	14	—	—	—	—
av 29	Starrkärr, något tiarkigt.....	—	—	—	27	—	—	—	- \|
av 33	Rismosse, enstaka tall och gran . .	—	—	—	—	—	—	—	44 ‘
av 34	Skogsmark...........	—	—	—	—	—	22	—	— !
av 35	Vitmoss-starrkärr........	—	—	—	15	—	—	—	—
av 36	Skogsmossa............	—	—	—	—	—		—	06
	Summa	3	10	12	43	15	78	6	82

Sammandrag:

Odlingsbar fastmark......................3''10 har

Odlingsbar torvmark......... 12''43 ■

Summa odlingsbar mark 15''53 har

Skogsmark..........................15''78 >

Impediment:

Icke odlingsbar torvmark ............ 6''82

Totalsumma 38’13 har

103

Hd. 25.

Ägobeshrivning över lägenheten XXVI pä kronoparken Metseken. Mindre

lägenhet. (Se kartan A).

i Ägofigurens \| n:r å kartan	Lägenhet och ägoslag	— Odlin fastmark	A r gsbar torvmark	e a 1 Skogsmark	Impediment!
har	ar	bär	a r	har	ar	har	ar
av 6	Skogsmark...........						78		1
av 20	Vitmoss-starrkärr........	—	—	—	40	—	—	—	- 1
av 21	D:o d:o , grunt stenbundet	—		—	—	—	—	—	29
22	Skogsmossc...........	—		—	—	—	—	—	22
av 23	Starrkärr, bäckäng........	—		—	59	—	—	—	—
24	D:o , tuvigt ........	—	—	—	14	—	—	—	—
25	Rismosse............	—	—	—	—	—	—	—	47
26	Starrkärr, bäckäng........	—	—	—	12	—	—	—	—
27	Skogsmosse...........	—	—	—	—	—	—	—	78
28	Rismosse............	—	—	—	—	—	—	—	63
av 29	Starrkärr, något fiarkigt.....		—	2	80	—	—	—	_
301 31/	Skogsmark...........	1	12	—	—	—	72	—	—
32	Vitmoss-starrkärr, stenbundet . . .	—	—	—	—	—	_	_	5°
av 33	Ris mosse, enstaka tall och gran . .	—	—	—	—	—	—	—	36
av 34	Skogsmark...........	—	—	—	—	—	38	—	- 1
av 35	Vitmoss-starrkärr........	—	—	—	38	—	—	—	—
av 36	Skogsmosse...........	—	—	—	—	—	—	—	36
37	Skogsmark...........	—	—	—	—	1	08	—	-
	Summa	1	12	4	49	2	96	3	61

Sammandrag:

Odlingsbar fastraark......................112 har

Odlingsbar torvmark......... 4’49 >

Summa odlingsbar mark 5''61 har

Skogsmark...........................2''96 >

Impediment:

Icke odlingsbar torvmark....................3''61

Totalsumma 1218 har

Mil.3.6.

KARTA

öuer

lägenheterna nr. Hl-W/

\ztl agdLa deTzronofvarken

DJUPSJÖ

EdLefors Joc/:en och. NoTrbotteTis larv .

apptagande.JärrwcLl sträckningtn
av föreslagna di/can

enligt dr /Pff n/iptr Uttad aociikn iixgsförsl a.g.

Skala

sot

=£:

60 0

—fc=

700 moéor.

/.S (

Förklaring N

A* Ja^ezt^e^. N

B * större lag enke t otalt ^

egentligt skog som radie. x

större
omkring 75 hektars skogs - x

Om.r&<£e..

_ odliÅn^jfcaT* liorwmar^c

®7 £orom<37’£.

cfö>-fc.
ua tteix.

Skog^rj^ark.

J?e rotta. siffror/sa oljig i va.
torv 7TLa.rke7is cZ/zLfi i meter

GEN.3TAB.Lrr.

1 iil. 27.

105

Ägobeskrivning över lägenheten IV pa kronoparken Djupsjö. Större lägen het

utan egentligt skogsområde. (Se kartan alternativ B).

Ägofigurens n:r å kartan	A r Odlingsbar Lägenhet och ägoslag fastmark torvmark	säl Skogsmark	Impediment
bär	ar	har	ar	har	ar	har	ar
	Vitmosse............ —	!	—		—	—		98
2	Starrkärr............I —-		3	28	—	—		—
3	D:o , grunt.........! —	—		—	—	—		12
av 4	Skogsmark, tallhed........ —	—	—	—	—	55	—	—
3	Mosskärr............j —	—	4	98	—	—	—	- ■
7	Skogsmark, försumpad......■ —	33	—	—	—	—	—	- i
8	Starrkärr............ —	—	—	62	—	—	—	—
av 9	Skogsmark...........i 2	75	—	—	1	74	—	- ''
av 10	Starrkärr............ —			ro	—	—	—	- \|
11	Vitmoss-starrkärr, (lagg)..... —	—	-	-	—	—	1	01 i
av 12	Skogsmark........... —	12	—		—	—	—	- \|
av 13	l):o ........... —	18	—	_	—	—	—	— i
av 16	Mosskärr............ —	—		—	—	—	—	14
av 20	Skogsmark...........	02		—	—	02	—	—
	Summa ! 3	40	13	58	2	31	2	25

Odlingsbar fastmark
Odlingsbar tory mark

Skogsmark ....

Sammandrag:

3''40 har
13-58 >

Summa odlingsbar mark Kl98 har
............ 2-31 .

Impediment''.

Icke odlingsbara torvmarker

..... 2-25 ;

Totalsumma 21-54 har

14—180317

106

Bil. 28.

Ägobeskrivning över lägenheten Y på kronopark™ Djupsjö. Större lägenhet

utan egentligt skogsområde. (Se kartan alternativ B).

				A	r	e a 1			-—
\| Ägofigurens	Lägenhet och ägoslag	Odlingsbar
1 n:r å kartan	fastmark	torvmark	oKogsmarK	impediment
		har	ar	har	ar	har	ar	bär	ar
av 21 av 22 av 27 av 28 av 33 av 34 35 36 37 av 38 39 av 40 41 42 43 44 45 46 47 48 av 49 av 50 av 52 av 61	Skogsmark . : . . . Oro ...... Oro ...... Oro , försumpad...... D:o ...... Dro ...... Mosskärr, däld...... Dro ..... Starrkärr....... Mosskärr, (lagg)..... Dro ..... Starrkärr ..... Tjärn ........ Mosskärr...... Skogsmark....... Vitmoss-starrkärr, (lagg)..... Starrkärr........ Skogskärr.......... Mosskärr, (lagg)........ Dro , grant, sten...... Skogsmark........ Dro ......... Mosskärr, sten......... Skogsmark..........	i i i ii i it ii i i i i i i ii ii iN i i	18 43 59 70	5 1 2 1 3 1	41 89 49 07 20. 36 17 ~ _ i -i	1 1 II 1 II 1 1 M 1 1! 1 1 M 1 ! ^ II 1	03 It 14 08 10 51 91	1 M 1 II 1 1 \| ^ 1 II II II \| \| ^ \| \| \| \|	16 j 04 39 j 20 i 56 12 ! — 1 52 i
	Summa	3	90	15	1 59 \|	3	88 !	3 1	99 I

Odlingsbar fastmark . . . .
Odlingsbar torvmark . . . .

Skogsmark........

Impediment:

Icke odlingsbara torvmarker
Sjöar, berg ni. m......

Sammandrag:

................. 3''90 har

.....■ • • ......15’59 >

Summa odlingsbar mark 1349 har

................. 3-88 >

3-60 >

—''39 >

Totalsumma 27''3fi har

107

Bil. 29.

Ägobeskrivning över lägenheten IV på kronopnrken Djupsjö. Större lågenhet
med omkring 15 härs skogsområde. (Se kartan alternativ B + C).

Ägofigurens n:r å kartan	Lägenhet och ägoslag	Odlin	A gsbar	r	e a 1 Skogsmark	Impediment
fastmark	torvmark
har	ar	har	ar	, har	ar	har	ar :
1	Yitmosse............	_	_	_	_	—	—	—	98
2	Starrkorn- ............	—	—	3	28	—	—	—	—
3	D:o , grunt.........	—	—	—	—	—	—	—	12
ar 4	Skogsmark, tallhed........	—	—	—	—	—	55	—	—
6	Mosskärr............	—	—	4	98	—	—	—	—
7	Skogsmark, försumpad......	—	33	—	—	—	—	—	—
8	Starrkärr............	—	—	—	62	—	—	—	—
9	Skogsmark...........	2	75	—	—	1	79	—	—
av 10	Starrkärr.............	—	—	4	81	—	—	—	- 1
11	Yitmoss-starrkärr, (lagg).....	—	—	—	—	—	—	1	01
av 12	Skogsmark...........	—	12	—	—	—	—	- .	- \|
av 13	D:o ...........	—	18	—	—	—	—	—	—
av 15	D:o ...........	—	—	—	—	6	06	—	—!
10	Mosskärr............	—	—	—	—	—	—	1	13 I
17	Mosse (grund)..........	—	—	—	—	—	—	—	12 \|
av 19	D:o d:o ..........	—	—	—	—	—	—	—	60
20	Skogsmark...........	—	02	—	—	2	64	—	—
av 21	D:o ...........	—	—	—	—	1	50	—	—
av 22	D:o ...........	—	—	—	—	2	07	—	—
23	Mosse..............	—	—	■ —	—	—	—	—	06 \|
24	D:o..............	—	—	—	—	—	—	—	06
av 29	D:o, tallhed...........	—	—	—	—	—	30	—
av 38	Mosskärr (lagg).........	—	—	—	—	—	—	—	_ 06
av 40	Stan-kärr, avlägset beläget ....	—	—	—	—	—	—	—	03
	Summa	3	40	13	69	14	91	4	17

Sammandrag:

Odlingsbar fastmark...................... 3-40 bar

Odlingsbar torvmark .....................13 69 ■

Summa odlingsbar mark 17''09 har

Skogsmark..........................14 91 >

4-17 >

Impediment:

Icke odlingsbara torvmarker

Totalsumma Stil7 har

108

Bil. 30.

Ägobeskrivning över lägenheten Y på kronoparken Djupsjö. Större lägenhet
nied omkring 15 härs skogsområde. (Se kartan alternativ B + C).

a 1

Ägofigurens
n:r å kartan

Lägenhet och ägoslag

Odlingsbar

fastmark
har I ar

torvmark

har

Summa

av 21	Skogsmark.....		!
av 22	D:o ......
25	D:o ....
26	D:o .....
27	D:o ......
28	D:o , försumpad.....	_	18
av 29	D:o , tallhed ....
av 32	D:o .....		\|
av 33	D:o ......		1
34	D:o ......
35	Mosskär, däld.....
36	D:o .....
37	Starrkärr .....		_ \|
av 38	Mosskärr, (lagg) ....
89	l):o .....
av 40	Starrkärr .......
41	Tjärn.......
42	Mosskärr.....
43	Skogsmark......		43
44	Vitmoss-starrkärr, (lagg) . . .
45	Starrkärr.......
46	Skogskärr........
47	Mosskärr, (lagg).......	_	_
4«	D:o , grunt, sten.....	_	_ j
av 49	Skogsmark.......	_	59 1
av 50	I):o .......	2 i	70 1
51	Star, kärr, grunt, sten .....
52	Mosskärr, sten.....
53	Skogsmark, försumpad.....		_
av 54	L:o , tallhed.......	_
av 55	Mosse .......
av 56	Starrkärr, avlägset läge ....	-
av 61	Skogsmark.......		—

3 ! 90 1

Skogsmark	1 Impediment i
har	i ar 1	har	1 ar j
	i j 03
—	89	—
—	49	—	-1
—	28	—	_ j
—	76	—	_
—	20	—	_
5	30	_	_
—	08	—	—
—	81	—	_
—	31	—	_u-
—	—		16
—	—	1	04 \|
z	_	—	- !
—	—	_	89 j
_	_		- \|
—		—	20
—		—	56
—	—	1	12
2	89	—	—
1	_	z	27
—	—	2	25
—	42	—	_
3	93	—	—
—	—	—	21
—	—	—	03
—	91	—	—
17.\|	30 \|	6 1	23 1

Sammandrag :

Odlingsbar fastmark...................... 3-90 har

Odlingsbar torvmark................... 15 59 >

Summa odlingsbar mark 1949 har

Skogsmark..........................27-30 t

Impediment:

Icke odlingsbara torvmarker
Sjöar, berg m. m......

Totalsumma 13''02 bär

10!»

Bil. 31.

Ägobeskrivning över lägenheten VI på kronoparken Djupsjö. Mindre lägenhet.

(Se kartan A).

Ägofigurens n:r å kartan	* Lägenhet och ägoslag	Å Odlingsbar	r	o a 1 Skogsmark	Impediment i
fastmark	torvmark
har	ar	har	ar	har	ar	har	ar
av 49	Skogsmark...........		‘25				42
av 50	D:o ...........	—	40	—	—	—	31	—	—
av 52	Mosskärr, stenigt........	—	—	—	—	—		—	02
av 55	Mosse..............	—	—	—	—	—	—	—	06
av 56	Starrkärr............	—	—	1	63	—	—	—	—
57	Skogsmark...........	—	38	—	—	—	—	—	—
57 a	D:o ...........	—	07	—	—	—	39	—	—
58	Starrkärr............	—	—	1	49	—	—	—	—
59	Mosskärr, grunt.........	—	—	—	—	_	—	—	62
60	Skogsmark...........	—	40	—	—	—	83	—	—
av 61	I):o ...........	—	—	-	-	—	07	—	—
	Summa	1	50	3	12	2	02	_	70

Sammandrag:

Odlingsbar fastmark......................150 bär

Odlingsbar torvmark....................3''12 »

Summa odlingsbar mark 4''62 har

Skogsmark..........................2 02 »

—•70 »

Impediment:

Icke odlingsbara torvmarker

Totalsumma 7 34 har

Tablå över värde å mark samt växande barr- och lövskog (med 10—29 cm. bröst beräknas

för kolonat, vilka betinga

								M	a	r	k	e n
Lägenhetens	Köpeskilling	Odlingsbar mark	Skogsmark	Icke odlingsbar tor vmark	Sjöar, berg, m.m.	s	u m-
nummer	Areal å 50 Kr. pr har	Värde	Areal ä 20 kr. pr har	Värde	Areal ä 10 kr. pr har	Värde	Areal utan värde	Areal
		har	ar	kr.	öre	har	ar	kr.	öre	har	ar	kr.	öre	har	ar	har	ar
Krp. Rönnliden och Luspberyet.													Undre	lä-
XXIII	Minsta	5	43	271	so	—	70	14	—	—	19	i	90	—	41	6	73
XXXIII	Största	5	92	296	—	7	38	147	60	—	91	9	10	—	—	14	21
Krp. Metseken.
XVII	Minsta	5	47	273	50	1	86	37	20	2	59	25	90	—	—	9	92
XXXII	Största	5	18	259	—	4	33	86	60	4	15	41	50	—	—	13	66
Krp. Djupa jo.
XII	Minsta	5	79	289	50	—	67	13	40	—	96	9	60	—	—	7	42
XVI	Största	5	19	259	50	5	13	102	60	1	60	IG	—	—	—	11	92 ''
Krp. Rönnliden och Luspberget.									Stör)	re 1	ägenli	etei	med	om-
XXXVII	Minsta	14	93	746	50	15	12	302	40	2	52	25	20	—	27	32	84
XLIII	Största	14	35	717	50	14	65	293	—	2	87	28	70	—	03	31	90
Krp. Metseken.
IX	Minsta	17	43	871	50	16	58	331	60	4	89	48	90	—	—	38	90
II	Största	16	14	807	—	15	33	306	60	—	75	7	50	1	64	33	86
Krp. Djupsjö.		0
III	Minsta	13	—	650	—	18	12	362	40	2	92	29	20	—	44	34	48
XXVI	Största	16	42	821	—	28	04	560	80	3	85	38	50	—	—	48	31

Bil. 32.

höjdsdiameter), som enligt de av kommittén föreslagna grunder skulle komma att
minsta och största köpeskilling.

					S	t	å n	d s k o	g	e n						Totalvärde \| i
111 u	10—14 cm., jämte lövskog	15—24 cm.	25—29 cm.	Summa
Värde	Massa ä 0: 7 5 kr. pr kinu.	Värde	Massa ä 1: 50 kr. pr kbm.	Värde	Massa ä 3 kr. pr kbm.	Värde	Massa	Värde
; kr.	öre	kbm.	kr.	öre	kbm.	kr.	öre	kbm.	kr.	öre	kbm.	kr.	öre	kr.	1 öre j
genius	er.																		i
287	40	8	6	6	45	28	4	42	00	15	3	45	90	52	3	94	95	382	35 i
4.r2	70	49	6	37	20	75	7	113	55	50	3	150	90	175	6	301	65	754	35
336	60	25	2	18	so	56	3	84	45	32	8	98	40	114	3	201	75	538	j 35 !
■ 887	10	80	2	60	15	237	6	356	40	100	9	302	70	418	7	719	25	1106	35
j 312	50	19	9	14	92	29	_	43	50	10	4	31	20	5!)	3	89	69	402	12
378	10	32	2	24	15	139	4	209	10	52	8	153	40	224	4	391	65	769	75
kring	15 härs skogsområde.
1071	10	93	6	70	20	100	7	151	05	48	6	145	80	242	9	367	05	1441	15
; 103!)	20	103	6	77	70	404	7	607	05	202	6	607	80	710	9	1292	55	2 331	75
1252	—	20G	3	154	73	477	3	715	95	81	7	245	10	765	3	1115	78	2 367	78
1121	10	296	1	222	08	685	5	1028	25	737	5	2 212	50	1719	1	3 462	83	45S3	93
1041	00	229	/	172	27	278	4	417	60	38	4	115	20	516	5	705	07	1746	67
1420	30	222	2	166	65	699	7	1049	55	395	9	1187	70	1317	8	2403	90	3824	20