A K B E TSTID8K0MMI T T E N. I (Statens offentliga utredningar 1919:6)

A K B E TSTID8K0MMI T T E N. I.

BETÄNKANDE

MED

FÖRSLAG TILL LAG

BEGRÄNSNING AV TIDEN FÖR BAGERIOCH
KONDITORIARBETE

AVGIVET DEN 22 NOVEMBER 1918

STOCKHOLM 1919

KCNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNKB

185223

Innehållsförteckning.

Sid.

Underdånig skrivelse................... g

Förslag till lag om begränsning av tiden för bageri- och konditoriarbete...... t

Inledande historik......................... jq

Allmän motivering......... jg

Nattarbetets olägenheter för arbetarna.................. 73

Bageriidkarnas skäl för nattarbetets bibehållande ............. 73

Kommitténs ståndpunkt i nattarbetsfrågan................ 74

Lagförslaget ej något allmängiltigt uttryck för kommitténs mening angående

arbetstidens reglering...................... 4g

Lagförslagets allmänna läggning.................... 4 g

Speciell motivering............................ 7g

Utländsk lagstiftning........................... 27

Bilaga: Statistisk redogörelse för arbetstidsförhållandena inom bageriyrket..... 31

I. Föregående utredningar i ämnet.................... 37

II. Undersökningens planläggning och utförande............... 35

1. Socialstyrelsens utredningsuppdrag.................. 35

2. Planen för arbetstidskommitténs utredning.............. 3g

3. Bageriyikets teknik och yrkesspecialiteter............... 37

in. Arbetstidens reglering inom bageriyrket enligt gällande kollektivavtal..... 37

1. Avtal träffade t. o. m. mars 1918 ................. 37

2. Avtal träffade efter mars 1918................... 4g

IV. Arbetstidsförhållandena inom bageriyrket enligt arbetstidskommitténs undersökning 41

1. Tidpunkten för undersökningen och bagerinäringens fluktuationer 1913—1918 41

2. Undersökningens omfattning.................... 43

3. Den dagliga arbetstidens förläggning ................ 4g

4. Ordinarie arbetstid per dygn.................... 52

5. Ordinarie arbetstid per vecka.................... 00

6. Ordinarie nattarbete ....................... g4

7. Ordinarie söndagsarbete...................... 05

8. Övertidsarbete.......................... 72

9. Semester.................... 73

10. Förändringar i arbetstidsförhållandena under åren 1913—1918...... 75

Stockholm den 22 november 1918.

Till KONUNGEN.

Med anledning av därom av socialstyrelsen gjord framställning beslöt
Kungl. “Maj:t den 1 sistlidne juli att till den genom nådigt beslut
den 15 februari 1918 tillsatta så kallade arbetstidskommittén, bestående av

landshövdingen friherre L. De Geer, ordförande, disponenten J. L. Ekman,
yrkesinspektören B. O. V. Hellström, förtroendemannen i svenska
metallindustriarbetarförbundet K. W. Holmström, förste provinsialläkaren
C. J. F. Lundberg, ingeniören E. L. Magnus, sekreteraren i svenska grovoeh
fabriksarbetarförbundet C. Michaelsson, byråchefen i socialstyrelsen
J. A. E. Molin, tillika kommitténs sekreterare, förtroendemannen i svenska
sågverksindustriarbetarförbundet A. Svensson samt disponenterna C.
Wabren och B. E. Wijkander, överflytta det tidigare åt socialstyrelsen
lämnade uppdraget att verkställa utredning angående nattarbete" inom
bagerier, konditorier och så kallade hembagerier samt att avgiva det
förslag i ämnet, vartill utredningen kunde föranleda.

Samtidigt med förstberörda beslut uppdrog Kungl. Maj:t åt föreståndaren
för Stockholms stads rättshjälpskontor advokaten S. A. H.
Silow att såsom ledamot biträda kommittén vid behandling av frågor
rörande bageriindustrien och dess ekonomiska förutsättningar, varjämte
chefen för civildepartementet bemyndigades att utse sakkunniga för att tillhandagå
kommittén med upplysningar i nämnda frågor. I enlighet härmed
utsåg chefen för civildepartementet samma dag till sådana sakkunniga
civilingenjören J. W. Schumacher, vilken emellertid sedermera på
därom gjord ansökan entledigats och ersatts med byrådirektören H. S.
Kinmanson, disponenten N. Westerdahl, direktören H. Andersson i Malmö,
förtroendemannen i Svenska bageri- och konditoriarbetarförbundet A. Sjöstedt,
kassören D. G. Lagergren samt ledamoten av riksdagens andra
kammare L. Borggren.

Vid fullgörande av det nådiga uppdraget i vad det avsåg utredningen
har kommittén, synnerligast som uppdraget av chefen för civildepartementet
angivits vara av brådskande beskaffenhet, ansett sig höra
i huvudsak åtnöjas med de uppgifter beträffande bageriarbetet, som ingått
i det av kommittén hopbragta arbetsstatistiska materialet rörande
industrien och hantverket i allmänhet. Utredningen har emellertid, med
hänsyn dels till omfattningen av den tidigare av socialstyrelsen uppgjorda
och av Kungl. Maj:t godtagna utredningsplanen och dels till
önskvärdheten att i ett sammanhang behandla alla de förhållanden inom
bageriyrket, vilka kommittén enligt sitt allmänna uppdrag har att uppmärksamma,
måhända något utsträckts utöver vad nödvändigtvis varit
påkallat för kommitténs betänkande i ämnet. Ifrågavarande utredningsarbete
har, under ledning av förste aktuarien i socialstyrelsen B. Nyström,
handhafts av amanuensen i styrelsen J. Richert. Vid arbetets planläggande
har dessutom byråchefen i styrelsen N. Bergsten i egenskap av
adjungerad ledamot biträtt kommittén.

Vid förberedande överläggningar, som kommitténs sekreterare jämte
advokaten Silow höll med ovannämnda, särskilt tillkallade sakkunniga,
framställdes från dessas sida förslag om, att man borde i Norge inhämta
upplysning om verkningarna av det där sedan länge införda förbudet
mot nattarbete i bagerierna. Enligt nådigt förordnande företogo även
sedermera byrådirektören Kinmanson och förtroendemannen Sjöstedt
jämte kommitténs sekreterare för berörda ändamål en resa till Kristiama.

Sedan kommittén, delvi med biträde av de särskilt tillkallade sak
kunniga, behandlat förevara^ fråga vid sammanträden den 21, 22, 24
och 30 oktober samt den 22 november 1918, får kommittén härmed i
underdånighet överlämna betänkande med förslag till lag om begränsning
av tiden för bageri- oc konditoriarbete.

Underdånigst

LOUIS DE GEER.

J. L. Ekman.

Carl Miciiaelsson.

Olof Hellström.

A. Molin.

K. W. Holmström.

Aug. Svensson.

Ch. Lundberg.

Carl Wahren.

Erik L. Magnus.

B. WlJKANDER.

Förslag

till

lag om begränsning av tiden för bageri- och konditoriarbete.

1 §•

Arbete för tillverkning till avsalu av bageri-eller konditorivaror må
icke bedrivas å sön- eller helgdag eller å tid mellan kl. 8 e. m. och 6
f. m. å söckendag.

Arbete, varom här är sagt, skall icke, där det bedrives i hotell-,
restaurang- eller kaférörelse eller eljest utan samband med bageri- eller
konditorirörelse, vara underkastat denna lag i vidare mån, än det avser
tillverkning av bröd, bakelser eller annat dylikt bakverk.

2 §•

Utan hinder av vad i 1 § är stadgat må

a) arbete för tillverkning av konditorivaror utföras å sön- eller
helgdag under högst tre timmar mellan kl. 6 f. m. och 6 e. m.;

b) i hotell-, restaurang- eller kaférörelse arbete för tillverkning av
bröd, bakelser eller annat dylikt bakverk, vilket bedrives utan samband
med bageri- eller konditorirörelse, utföras å sön- eller helgdag under
högst tre timmar mellan kl. 6 f. m. och 6 e. m.;

c) s. k. anrörning utföras å sön- eller helgdag under högst två
timmar mellan kl. 8 f. m. och 8 e. m.;

d) uppeldning eller deggörning utföras å söckendag från kl. 4 f. in.;

e) uppeldning utföras av annan än bageri- eller konditoriarbetare;

f) under natten till söckendag, som närmast föregår två eller flera
på varandra följande sön- eller helgdagar, uppeldning eller deggörning
utföras från kl. 2 f. m. och annat arbete från kl. 3 f. m.

3 §•

Arbete för tillverkning av spis- eller knäckebröd må, där arbetet
är indelat i skift pa sadant sätt, att arbetstiden, raster däri inbegripna,
ej för något arbetslag överstiger 8 timmar av dygnet, å söckendag fortgå
jämväl mellan kl. 8 och 10 e. m. ävensom, i den mån så kräves för det
tillverkade brödets torkning, mellan kl. 10 e. m. och 12 midnatt. Erfordras
för ett företags ändamålsenliga drift oundgängligen ytterligare
nattarbete, äge arbetsrådet att lämna medgivande därtill.

4 §•

Påkallar särskilt förhållande avvikelse från det i 1 § stadgade förbud,
utöver vad 2 § medgiver, äge vederbörande yrkesinspektör att meddela
tillstånd därtill. Sadant tillstånd, vilket skall sökas för varje särskilt
tillfälle, må ej avse mer än två dygn åt gången eller för samma arbetsställe
meddelas mer än tio gånger under ett och samma kalenderår. På
yrkesinspektionens chefsmyndighet ankommer att, där så prövas nödigt
meddela ytterligare eftergift. ''

Nödvändiggöres på grund av missöde eller annat oförutsett förhållande
avvikelse, varom i nästföregående stycke är sagt, och är ej tid att
inhämta tillstånd därtill, må avvikelsen vidtagas utan tillstånd, dock ej
för mer än ett dygn åt gången. Om sådan åtgärd och anledningen därtill
aligger det företagets innehavare att ofördröjligen göra anmälan till vederbörande
yrkesinspektör.

5 §.

Tillsyn å efterlevnaden av denna lag utövas av yrkesinspektionens
befattningshavare; och skall därvid i tillämpliga delar lända till
efterrättelse vad som finnes stadgat rörande tillsyn å efterlevnaden av
lagen om arbetarskydd den 29 juni 1912.

6 §.

Bedrives arbete i strid mot vad i denna lag är stadgat, straffes
företagets innehavare med böter från och med tio till och med ettusen
kronor. Har till arbete, vilket bedrivits på sådant sätt, med faders eller
malsmans vetskap och vilja använts person under aderton år, vare fadern
eller målsmannen förfallen till böter från och med fem till och med
femtio kronor.

Den, som under tid, då han är ställd under åtal för förseelse,
varom i denna § förmäles, fortsätter samma förseelse, skall, när han
varder därtill lagligen förvunnen, för varje gång stämning därför utfärdats
och delgivits, fällas till det ansvar, som är bestämt för sådan
förseelse.

7 §•

Fullgöres icke anmälningsskyldighet, varom stadgas i 4 § andra
stycket, straffes företagets innehavare med böter från och med fem till
och med fyrahundra kronor.

B §•

Förseelse, som omförmäles i 6 eller 7 §, åtalas vid polisdomstol, där
särskild sådan är inrättad, men eljest hos poliskammare eller, där sådan
ej linnes, vid allmän domstol.

Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan. Saknas tillgång
till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas enligt allmän
strafflag.

Denna lag träder i kraft den----— och äger giltighet

tillsvidare, intill dess Konungen annorlunda förordnar.

Kan det visas, att tillämpningen av denna lag å ett företag, skulle,
därest vissa förändringar ej vidtoges, i väsentlig mån förminska företagets
produktionsförmåga, må arbetsrådet medgiva nödigt anstånd med
tillämpningen.

2—155223

Inledande historik.

Frågan om lagstadgad reglering av arbetstiden inom bageriyrket
har här i landet sedan länge varit föremål för uppmärksamhet. Sålunda
utarbetades år 1894 av en av Stockholms bageriarbetare tillsatt kommitté
ett förslag till lag i ämnet. Detta förslag förelädes påföljande års riksdag
i en inom andra kammaren av A. Hedin väckt motion (nr 88) om
utfärdande av en »lag ang. arbetstiden i bagerier, för försäljning arbetande
s. k. hembagerier samt konditorier ävensom restauranger och hotell,
där bakning idkas». De huvudsakliga bestämmelserna i detta lagförslag
inneburo, att den dagliga arbetstiden, raster inberäknade, skulle begränsas
till högst 12 timmar samt infalla mellan kl. 6 f. m. och 6 e. m. Ugnsbesättningen
skulle dock få börja 1 å 2 timmar före och sluta 1 å 2
timmar efter näm»da tider. Vidare skalle de s. k. förarbetena få begynna
3 timmar före den vanliga arbetstiden med rätt likväl för de därmed
sysselsatta arbetarna att sluta 3 timmar förr än de övriga.

I motiveringen åberopade motionären bl. a. Stockholms hälsovårdsnämnds
berättelse till medicinalstyrelsen över en år 1890 företagen undersökning
av bagerierna i huvudstaden samt en av nyssnämnda kommitté
avgiven redogörelse, vilka båda framställningar gåvo vid handen, att
inom bageriyrket förekommo avsevärda missförhållanden såväl med hänsyn
till arbetsförhållandena i allmänhet som särskilt i avseende å arbetstiden.
Motionen vann stöd hos lagutskottet, som föreslog skrivelse till
Kungl. Maj:t med anhållan, att Kungl. Maj:t ville efter verkställd utredning
taga i övervägande, om och i vad mån lagbestämmelser angående
arbetstiden för arbetare i bageriyrket voro erforderliga och därefter
för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen kunde giva an.
edning. Utskottets förslag bifölls av andra men avslogs av första kammaren.
Vid riksdagen år 1896 väcktes motioner (resp. nr 29 och 1),
åsyftande samma beslut som i lagutskottets nyssberörda utlåtande, av

C. Treffenberg inom första och av A. Hedin inom andra kammaren.
Dessa motioner, vari frågan på olika sätt men särskilt under hänvisning
till utländska utredningar och lagstiftningsåtgärder ytterligare utvecklades,
lände ej heller till något riksdagens beslut.

Sedan riksdagen år 1896 med anledning av nådig proposition beviljat
10,000 kronor för verkställande av arbetsstatistiska undersökningar,
utfördes under åren 1897 och 1898 på uppdrag av kommerskollegium
och under dess inseende av J. Leffler en undersökning av bagerierna i
Sverige. Denna undersökning omfattade bagerierna i rikets städer och
köpingar samt ett antal municipalsamhällen, och är redogörelse för densamma
lämnad i den år 1899 publicerade »Arbetsstatistik I*. De däri
meddelade uppgifterna torde i åtskilliga avseenden, bl. a. beträffande
arbetstiden, kunna anses vitsorda de i förut berörda motioner påpekade
missförhållanden.

Ehuru bageriarbetarna sedermera lyckats undanröja vissa av de
missförhållanden, som i förut omnämnda motioner anförts till stöd för
reformkraven, kvarstod likväl nattarbetet. Med hänsyn härtill funno
sig L. Borggren samt G. Nilsson i Kristianstad föranlåtna att vid 1913
års riksdag inom andra kammaren väcka motion (nr 193) om skrivelse
till Kungl. Maj:t angående utredning och förslag rörande reglering av
nattarbetet inom bagerier, konditorier och s. k. hembagerier. Enligt
motiveringen åsyftade motionärerna en sådan reglering av arbetstiden,
att arbetet ej fick börja före kl. 6 f. m. eller fortgå efter kl. 6 e. in.
med undantag likväl för deggörningen, som skulle få börja 2 timmar
tidigare på morgonen. Motionen avstyrktes av lagutskottet under hänvisning
till att utskottet samtidigt, med anledning av motion av C.
Lindhngen m. fl., förordat skrivelse till Kungl. Maj:t om en allsidig utredning
rörande nattarbete för män inom industriella och angränsande
områden m. m. Andra kammaren biföll men första kammaren avslog
motionen.

Vid 1914 års båda riksdagar förnyade A. Petrén i första (nr 11,
resp. 29) och L. Borggren m. fl. i andra kammaren (nr 46, resp. 59)
nyss berörda motion. Dessa motioner rönte samma öde som deras närmaste
föregångare. År 1915 framlades åter samma förslag, i första
kammaren av Å. Petrén och C. Wickman (nr 31) samt i andra kammaren
av L. Borggren m. fl. (nr 84). Lagutskottet tillstyrkte motionerna,
och vunno de denna gång riksdagens bifall.

Kungl. Maj:t remitterade den 11 juni 1915 riksdagens skrivelse
angående nyssnämnda beslut till socialstyrelsen med anmaning att av -

giva förslag rörande verkställandet av den utav riksdagen begärda utredningen.
Sedan nämnda styrelse, som jämväl fått till sig remitterad
en riksdagens skrivelse angående åtgärder till förekommande av nattarbete
av män inom industriella och angränsande områden, därom gjort
framställning, fick styrelsen den 9 november samma år i uppdrag att
utarbeta fullständig plan för de i riksdagens här berörda två skrivelser
åsyftade utredningar jämte bemyndigande att härvid anlita biträde av
sakkunniga. Med anledning härav utarbetades sedermera inom styrelsen
dylik plan jämte förslag till frågeformulär m. m. I den underdåniga
skrivelse av den 11 maj 1917, varigenom styrelsen anmälde, att här berörda,
förberedande arbeten slutförts, hemställde styrelsen emellertid med
hänsyn till de inom bageriyrket rådande abnorma förhållandena bl. a.,
att utredningens verkställande finge anstå tills vidare. Den 27 därpå
följande juli uppdrog Kungl. Maj:t åt styrelsen att i huvudsaklig överensstämmelse
med förberörda plan verkställa ifrågavarande utredning, så
snart styrelsen prövade de därför nödiga förutsättningarna hava inträtt,
samt att därefter avgiva det förslag i ämnet, vartill utredningen kunde
föranleda. Att uppdraget sedermera överflyttats på arbetstidskommittén,
har förut omnämnts.

Såsom av betydelse för förevarande fråga torde i detta sammanhang
jämväl böra erinras om, att under de senaste åren i ändamål att
åvägabringa besparing i brödkonsumtionen utfärdats förbud mot försäljning
av färskt bröd. Sålunda föreskrev Kungl. Maj:ts befallningshavande
i Malmöhus län genom kungörelse den 19 maj 1917, att försäljning
av hushållsbröd finge ske först 24 timmar och av finare matbröd, mjukt
kaffebröd, småbröd och skorpor först 12 timmar efter tillverkningen. En
allmängiltig bestämmelse i enahanda riktning meddelades i den på framställning
av folkhushållningskommissionen den 1 februari 1918 utfärdade
nådiga förordningen innefattande vissa föreskrifter angående tillverkning
och försäljning av bröd och annat bakverk. I denna förordnings § 7
föreskrives, att mjukt bröd icke må saluhållas, förrän minst 12 timmar
förflutit, från det att brödet vid bakningen gräddats. Vidare medgives
däri Kungl. Majrts befallningshavande att för länet eller viss ort utsträcka
nämnda tidrymd, dock ej mer än till 24 timmar.

Folkhushållningskommissionen gjorde i sin nyss berörda framställning,
som avgavs den 14 november 1917, gällande, att såsom ett komplement
till förbudet mot försäljning av färskt bröd borde stadgas förbud
mot nattarbete i bagerierna. Såsom skäl härför syntes kommissionen
vilja anföra, förutom önskvärdheten av besparing av belysningsmedel,

att ett förbud av sistberörda innebörd skulle vara erforderligt för det
avsedda försäljningförbudets effektiva upprätthållande.

Förbudet mot försäljning av färskt bröd torde emellertid haft
den verkan, att nattarbetet inom bagerierna, i vad angår tillverkningen
av mjukt bröd,_nu under kristiden tillsvidare väsentligen upphört.

Allmän motivering.

Såsom av den bifogade statististiska utredningen framgår, före- Nattarbeten
kommer inom det egentliga bageriyrket, i ganska stor omfattning en olj^h^
arbetsform, som från arbetarskyddssynpunkt måste anses särskilt olämp- letama.
lig, nämligen nattarbete för samma arbetare natt efter natt i ständig
följd med undantag möjligen för natten till sön- eller helgdagar. Bageriarbetaren
är således med hänsyn till arbetets förläggning i stor utsträckning
sämre ställd än andra nattarbetare, vilka i regel hava egentligt
nattarbete endast varannan eller var tredje vecka. Givetvis måste ett
dylikt beständigt nattarbete, även om det är av relativt kort varaktighet,
då sömnen på dagen ju ej kan bli lika ostörd och stärkande som
på natten, medföra menliga följder i hygieniskt avseende. Ehuru arbetsförhållandena
inom bageriyrket otvivelaktigt under senare tid avsevärt
förbättrats, exempelvis genom förkortning av arbetstiden, lära de också
fortfarande anses mindre tillfredsställande.

Att här ifrågavarande nattarbete jämväl i andra avseenden skall
medföra betydande olägenheter, torde vara uppenbart. Erinras må sålunda
om den otrevnad, som måste förorsakas av tvånget att städse under
natten stiga upp och begiva sig till sitt arbete samt om den störande
inverkan detta måste ha på den gifta bageriarbetarens hemliv. Genom
sitt behov av sömn på eftermiddagen och kvällen gå vidare bageriarbetarna
miste om många tillfällen till rekreation och inhämtande av
bildning.

Till stöd för sitt sedan många år vidhållna motstånd mot arbetar- Bagerinas
krav på nattarbetets avskaffande anföra arbetsgivarna inom bageriyrket
i huvudsak följande. nattarbetet»

Arbete nattetid i bagerierna är en nödvändig förutsättning för att
mjukt bröd i färskt tillstånd skall kunna tillhandahållas allmänheten i aan
tillräckligt god tid på morgonen, d. v. s. så tidigt, att allmänheten, med
undantag väl dock i regel för kroppsarbetarna, kan få sådant bröd till

sin första frukost. Själva bakningen av finare mjukt bröd kan visserligen
utföras på 2 å 3 timmar, men därefter måste brödet få något
svalna, innan det lämpligen kan sorteras för distribution, vilken sistberörda
åtgärd sedermera tager en betydande tid. Från deggörningens
början till dess brödet finnes att tillgå för den stora allmänheten i de
talrika försäljningsbutikerna, »magasinen», lär sålunda böra beräknas en
tid av 5 å 7 timmar — för dem som ha tillfälle att inköpa sitt bröd
vid bagerierna ställer sig saken tydligtvis annorlunda.

Kunde publiken ej fa sitt behov av färskt bröd på morgnarna fyllt
av de större, yrkesmässigt bedrivna bagerierna, skulle den komma att
vända sig till de talrika s. k. hembagerierna, vilka, ohindrade av nattarbetsförbudet,
givetvis skulle kunna tillhandahålla sina varor betydligt
tidigare. Jämväl för det fall, att dessa bagerier bleve inbegripna under
ett dylikt förbud, skulle de, då de ej hava någon tidsödande distribution,
kunna erbjuda eu besvärande konkurrens i avseende å tiden för
varornas tillhandahållande. Även kunde det vara att befara, att allmänheten
för att förskaffa sig färskt bröd skulle i avsevärd omfattning övergå
till att i hemmen framställa sitt bröd.

Genom ett förbud mot nattarbete komme vidare produktionstiden
att inskränkas, vilket åter skulle leda till antingen minskad produktion
eller krav på ökat antal arbetare, ugnar och andra hjälpmedel — alltså
i varje fall försämring av de ekonomiska produktionsvillkoren och till
följd därav ökade försäljningspris.

Till bemötande av nu anförda motivering för nattarbetet har från
arbetarnas sida väsentligen gjorts gällande, dels att de framhållna olägenheterna
av nattarbetets avskaffande vore betydligt överdrivna och dels
att arbetarnas krav på en dylik förändring uppbures av så starka skäl,
att vid jämförelse därmed berörda eventuella olägenheter ej kunde tillmätas
någon avgörande betydelse. Emot nattarbetet har jämväl framhållits,
att det även med hänsyn till driftens ekonomi medförde vissa
olägenheter, såsom kostnader för belysning och sämre arbetsutbyte.

fiå™dliunkt övervagande av förevarande fråga har kommittén ansett sig

» nnttarbets- höra anlägga följande synpunkter. Otvivelaktigt torde allmänheten, om
frågan, nattarbetet avskaffas, i avsevärd utsträckning komma att gå miste om
sitt färska bröd till frukost. Emellertid kan det häremot invändas, att
berörda olägenhet väsentligen skulle drabba endast de större samhällena
— i de mindre, där någon mer omfattande distribution ej förekommer,
utan publiken i regel inköper sitt brödförråd vid bageriet, skulle denna
olägenhet antagligen ej bli synnerligen kännbar. Vidare berör, som förut

antytts, denna fråga icke eller åtminstone ej i samma mån alla samhällsklasser.
Kroppsarbetarna lära nämligen till största del även under
hittillsvarande förhållanden fått försaka det färska brödet till sin första
måltid och, då sådant ej heller kunnat medföras till arbetsplatsen, väl i
regel även vid den kafferast, som brukar förekomma under morgonarbetet.
Med hänsyn härtill torde den olägenhet för allmänheten, varom här är
fråga, icke förtjäna alltför stort avseende.

Beträffande bageriidkarnas farhåga för konkurrensen från hembagerierna
torde densamma i första hand hava föranletts av det antagandet,
att hembagerierna ej skulle komma att inbegripas under ett lagstadgat
förbud mot nattarbete — liksom de ej varit underkastade lagstiftningen
angående förbud mot kvinnors användande till nattarbete.
Genom att utsträcka förbudet mot nattarbete inom bageri hanteringen till
att omfatta även hembagerierna torde här ifrågavarande farhåga i väsentlig
mån undanröjas. Med hänsyn till den befarade följden av ökad
bakning i hemmen förefaller det kommittén, som om denna farhåga vore
föga grundad. Bakning i hemmen torde nämligen endast i undantagsfall
verkställas dagligen och så tidigt, att tillgång på färskt bröd därigenom
skulle kunna beredas till första frukosten. Konsumenterna av
hembakat bröd torde snarare vara vana att få förtära sitt bröd flera
dagar gammalt.

Att avskaffandet av nattarbetet skulle, såsom från idkarhåll göres
gällande, inskränka produktionsförmågan och medföra vissa menliga verkningar
i ekonomiskt avseende, lär väl ej kunna förnekas, men torde
de enligt kommitténs mening ej gärna kunna få någon mer betydande
omfattning.

I betraktande av det här anförda samt de olägenheter för arbetarna
och deras familjer, som nattarbetet medför, vill det synas kommittén,
som om en förändring i förevarande avseende av bageriarbetets anordning
vore ej blott väl motiverad utan även med hänsyn till arbetarskyddets primära
krav av behovet påkallad.

Nu skulle man kanske kunna ifrågasätta, huruvida ej härovan
berörda olägenheter av nattarbetet inom bageriyrket skulle kunna i
väsentlig mån undanröjas genom införande, såsom i allmänhet inom
industriell verksamhet med nattarbete, av en ordnad skiftindelning, så
att ej samma arbetare behövde arbeta på natten mer än t. ex. varannan
eller var tredje vecka. Enligt inhämtade upplysningar lär emellertid arbetets
beskaffenhet, åtminstone i de mindre bagerierna, ej medgiva en
dylik anordning.

Kommittén har sålunda funnit sig föranlåten föreslå förbud mot
nattarbete inom bagerihanteringen.

Nämnas bör måhända, att kommittén ansett sig ha stöd för detta sitt
beslut jämväl i den erfarenhet, som man i flera andra länder haft av verkningarna
utav dylika förbud. Kommittén tillåter sig i sådant hänseende
dels hänvisa till redogörelser i ämnet uti Sociala Meddelanden (191(1 sid.
916 ff. och 1918 sid. 905 ff.) och dels åberopa de iakttagelser, som kommitténs
sekreterare vid sitt tidigare omförmälda besök i Norge haft tillfälle göra beträffande
verkningarna av den norska lagstiftningen rörande bageriarbetet (se
sid. 28). Sannolikt skulle även de svenska bageriidkarna, om nattarbetsförbud
införes, komma att finna de därav föranledda olägenheterna mindre
betydande, än de befarat, ja måhända, att desamma uppvägas därav, att
man genom förbudet blivit befriad från en av de äldsta och svåraste
stridsfrågorna inom yrket.

Lag- Kommittén anser sig i detta sammanhang icke kunna underlåta

''^nfgot^nli- att framhålla, att inom kommittén yppats tvekan, huruvida det vore
mängiltigt lämpligt att redan nu, innan kommittén haft tillfälle att taga ståndpunkt
"kommitténs till frågorna rörande arbetstidens reglering i allmänhet, inlåta sig på en
mening ang. reglering av arbetstiden för ett särskilt yrke. Denna tvekan har synts
“reglering"11 desto mer befogad, som det här åsyftade nattarbetet inom bagerierna,
mot vilket den ifrågasatta föburdslagstiftningen skulle rikta sig, till följd
av kristidsförhållandena f. n. knappt lär förekomma i någon avsevärdare
omfattning. När kommittén icke dess mindre funnit sig nu
böra framlägga ett förslag till lag i ämnet, har kommittén gjort det
dels på den grund, att här ifrågavarande nattarbete måste anses vara av
alldeles säregen art och dels med hänsyn därtill, att en övergång till
förändrad anordning av arbetet framdeles, sedan produktionen åter kommit
in under normala förhållanden, skulle komma att såväl för bagerihanteringen
som allmänheten medföra än mer kännbara olägenheter. Kommittén
vill emellertid uttryckligen framhålla, att bestämmelserna i berörda lagförslag
icke få anses såsom några uttryck för kommitténs mening rörande
arbetstidens reglering i allmänhet.

..Log- Innan kommittén ingår på en motivering av lagförslagets särskilda

allmänna bestämmelser, anser den sig böra något beröra vissa drag hos förslaget,
läggning, vilka äro av större principiell betydelse.

T 11 en början torde då påpekas, att lagens tillämpningsområde
ansetts böra utsträckas till att omfatta ej blott bakuingen av mjukt bröd,
för vilken tillverkning nattarbetsförbudet i främsta rummet är avsett,

utan i regel även all tillverkning av hårt bröd och konditorivaror. Anledningen
härtill har varit, att tillverkningen av sistnämnda tva varuslag
i stor utsträckning bodrives tillsamman med framställningen av mjukt
bröd. Ett avskiljande från lagens tillämpning av dessa två varuslag
skulle tydligt vis i betänklig mån försvåra kontrollen och även i övrigt
försvaga lagens effektivitet. Skulle man åter begränsa sig till att från
lagens tillämpning undantaga ej tillverkningen, var den än förekommer
av här ifrågavarande varor, utan endast de fristående konditorierna och
spisbrödsfabrikerna, komme detta att innebära eu betänklig orättvisa i
konkurrensavseende.

Lagens huvudsakliga stadgande utgöres av ett förbud mot nattarbete.
Med hänsyn till det nära sambandet mellan regleringen av berörda
arbete och av söndagsarbetet samt det numera allmänt såsom befogat
erkända kravet på söndagsledighet, bär kommittén emellertid funnit sig
föranlåten att med nyssnämnda stadgande förbinda ett förbud jämväl
mot arbete på sön- eller helgdagar. För övrigt lär ett dylikt förbud redan
vara i väsentlig mån genomfört genom de nu gällande kollektivavtalen
inom bageriyrket (se sid. 37).

Nära till hands hade tydligen legat att låta lagen reglera även den
dagliga arbetstidens längd. Av arbetarrepresentanterna bland de förut
omförmälda särskilt tillkallade sakkunniga har också uttryckts en önskan
i nu berörda riktning. Kommittén bär emellertid ansett sig icke böra i
lagen intaga någon dylik reglering, da kommittén inom kort torde komma
att avlämna förslag till lag om en mer allmängiltig reglering av arbetstidens
längd, vilken reglering skulle omfatta jämväl bär ifrågavarande slag av verksamhet.

Den nu gällande lagstiftningen på arbetarskyddets område vänder
sig i regel mot användande av arbetare under vissa förhållanden, som
enligt lagstiftarens uppfattning innebära fara för arbetarens liv eller hälsa
eller, i fråga om minderåriga eller kvinnor, deras moral. För sin egen
del äger arbetsgivaren att utan hinder av skyddslagstiftningen arbeta
under vilka förhållanden som helst, och enligt lagen om arbetarskydd
gäller denna frihet t. o. in. medlemmarna av arbetsgivarens familj.
Otvivelaktigt hade det varit mest tilltalande att upprätthålla nu berörda
princip jämväl i avseende å förevarande lagstiftning. Av såväl arbetsgivar-
som arbetarrepresentanter bland de särskilt tillkallade sakkunniga
har emellertid med styrka gjorts gällande, att ett dylikt tillvägagående
icke borde ifrågakomma med hänsyn till konkurrensen olika bageriföretag
emellan. Därigenom skulle nämligen hembagerierna, som ofta endast
sysselsätta arbetsgivaren och medlemmar av hans familj, beredas möjlig 3—185223 -

het att idka nattarbete och kunna tillhandahålla allmänheten färskt bröd
på morgnarna långt tidigare än de större bagerierna. Man skulle även,
såsom ^ erfarenheten från andra länder visar, kunna befara försök att
kringgå lagen, t. ex. genom att arbetarna formellt upptagas såsom delägare
eller hyresgäster. Med hänsyn härtill har kommittén funnit sig
nödgad rikta förbudet mot själva arbetet, oavsett av vem det verkställes.
Framhållas mä för övrigt, att den svenska skyddslagstiftningen icke saknar
exempel på en likartad läggning. Lagen den 5 juni 1909 om förbud
mot handels idkande under vissa tider av dygnet åsyftar nämligen meddelande
av förbud mot handelsbods öppethållande under vissa tider,
oberoende av huruvida öppethållandet förutsätter användande av biträden
eller ej eu läggning av lagstiftningen, som tydligtvis även den är
föranledd av hänsyn till konkurrensen.

Från de i lagen meddelade förbuden mot sön- eller helgdags- och
nattarbete äro givetvis undantag påkallade med hänsyn till vissa förhållanden.
Dessa förhållanden äro antingen av den art, att de kunna
förutses och hava då, antagligen i flertalet mer betydelsefulla fall, gjorts
t dl föremål för undantagsbestämmelser, eller ock äro de av mer tillfällig
och oberäknelig natur. Möjlighet till undantag är i sistberörda fall berett
dels genom bemyndigande för viss myndighet att meddela eftergift och
dels genom medgivande för arbetsgivaren att inom en snävt uppdragen
begränsning efter eget avgörande vidtaga avvikelse.

Kontrollen över lagens tillämpning har kommittén ansett sig höra
uppdraga åt yrkesinspektionen. Såväl i detta avseende som beträffande
ansvaret för överträdelser har kommittén i det väsentliga följt lagen
om arbetarskydd.

Slutligen må nämnas, att kommittén tänkt sig, att lagen endast
skulle ha provisorisk giltighet — detta förnämligast på den grund, att
kommittén ej nu, innan de igångsatta utredningarna hunnit avslutas och
kommittén kunnat bilda sig ett omdöme i frågorna rörande arbetstidens
reglering, ansett sig kunna föreslå några bestämmelser, som skulle
vara bindande för. framtiden. Otroligt är ej heller, att man om något
år kan ha gjort en de] erfarenheter, som kunna bli av värde vid en revision
av lagen.

1!)

Speciell motivering.

i §•

Denna paragraf inneliåller lagens huvudstadganden, nämligen förbuden
mot sön- eller helgdags- och nattarbete. I förhållande till dessa
äio lagens övriga stadganden väsentligen att anse såsom undantags- eller
tillämpningsbestämmelser.

Med formuleringen »arbete för tillverkning» etc. har åsyftats att nå
varje verksamhet, som ingår såsom ett nödvändigt led i produktionsprocessen
Dit bör sålunda enligt kommitténs åsikt räknas t. ex. ugnarnas
uppeldning, råvarornas framforsling å arbetsstället samt rengöring av
maskiner och redskap. Till här avsedda arbete skulle däremot icke vara
att hänföra transport av råvaror till arbetsstället, rengöring av företagets
lokaler eller distribution av de producerade varorna.

Uttrycket »tillverkning till avsalu», vilket betecknar, att tillverkningen
bedrives i och för näring, avser att från lagens tillämpning avskilja
produktion för egen förbrukning, i främsta rummet de enskilda
hushållens men även offentliga anstalters och inrättningars. Givetvis
iubegripes däremot, såsom även antydes i paragrafens senare stycke,
under lagens tillämpning sådan tillverkning av här ifrågavarande varor,
som utövas i samband med hotell-, restaurang- eller kaférörelse. I stället
för nu angivna uttryck har även varit ifrågasatt bestämningen »yrkesmässig
tillverkning», men gjordes däremot från de särskilt tillkallade sakkunnigas
sida den anmärkningen, att densamma i många fall skulle
tolkas så, att den gåve hembagerieina en möjlighet att undgå lagens
tillämpning.

Förbudet mot arbete å sön- eller helgdag omfattar tydligtvis tiden
från kl. 12 natten före sön- eller helgdag till samma klockslag natten
efter sådan dag.

Beträffande tiden för nattarbetsförbudet är det uppenbarligen av
mindre vikt, när berörda tid börjar och slutar, blott densamma medgiver

en tillräckligt lång, lämpligt förlagd nattvila. Att förbudstidens slut
satts till kl. 6 f. m. beror därpå, att det givetvis är angeläget, att bageriarbetet
får börja så tidigt, som skäligen kan anses såsom en någorlunda
normal begynnelsetid för arbete i allmänhet. I fiåga om klockslaget
för förbudstidens början har kommittén, i överensstämmelse med
de särskilt tillkallade sakkunnigas mening föreslagit kl. 8 e. m., varigenom
bageriidkarna torde beredas en möjlighet att genom arbete på kvällen i
viss mån ersätta det förbjudna nattarbetet.

Med förbuden i paragrafans första stycke har väsentligen åsyftats
att träffa det arbete, som utföres i bagerier och konditorier. Bland konditorivaror,
varmed väl torde få förstås sådana varor, som i allmänhet
saluhållas i konditorier, ingå emellertid en del varuslag, vilka endast
mer undantagsvis tillverkas i samband med konditorirörelse, såsom choklad,
karameller, medicinska pastiljer, viner m. in. Genom paragrafens andra
stycke har man velat från lagens tillämpning undantaga tillverkningen
av dylika varor. Vidare har man med iörevarande stycke haft för avsikt
att undan lagen fritaga tillverkningen i hotell, restauranger och
kaféer av efterrätter, som ej äro att hänföra till bakverk. Att märka
är att förevarande undantag endast gäller sådan tillverkning, som ej
bedrives i samband med hagel i- eller konditorirörelse — ett» förhållande
som är av ganska stor betydelse med hänsyn till den synnerligen vanliga
föreningen av kaférörelse med bageri- eller konditorirörelse. Visserligen
torde även bagerier och konditorier i viss mån tillverka efterrätter
av nyss berörda slag, och skulle sålunda möjligen nu nämnda företag
komma att anse sig orättvist behandlade. Å andra sidan lär det enligt
kommitténs mening ej gärna vara möjligt att förhindra kökspersonalen i
hotell, restauranger eller kaféer att i samband med den övriga matlagningen
tillaga efterrätter. Beträffande bröd, bakelser och annat dylikt
bakverk, d. v. s. de varuslag, som förnämligast åsyftas i denna lag, skulle
åter de utfärdade förbuden gälla jämväl, när tillverkningen äger rum i
företag av nyssnämnda slag.

2 §•

I lagförslagets 2 § äro sammanförda ett flertal undantagsbestämmelser,
samtliga avsedda att kunna komma till användning utan myndighets
beslut.

a), b) och c).

b örbudet mot sön- eller helgdagsarbete har ansetts böra i viss mån
lindras i tre fall. Det första avser tillverkning av konditorivaror. Dylika

varor, vilka ha särskilt stor avsättning ä nämnda (lagar, kunna visserligen
i väsentlig mån tillverkas under närmast föregående dag, men
färdigställandet av dem låter sig i stor utsträckning ej lämpligen göra
så långt förut. Därtill kommer, att avsättningen av vissa av här ifrågavarande
varor är i hög grad beroende av väderleken, varför det för
näringsidkarna är av betydelse att, efter som väderleken ter sig,
kunna i någon mån variera storleken av den för dagens konsumtion avsedda
varumängden. En arbetstid av tre timmar har synts tillfyllestgörande,
men har, då inom vissa slag av företag arbetet bör förrättas på
morgonen och inom andra först framåt eftermiddagen, för arbetstidens
förläggning ansetts böra utmätas en ganska vid tidrymd, nämligen mellan
kl. 6 f. in. och 6 e. in.

Det andra av här ifrågavarande fall avser tillverkning utan samband
med bageri- eller konditorirörelse av bröd, bakelser eller annat
dylikt bakverk inom hotell, restauranger eller kaféer. Tydligen skulle
det mången gång, t. ex. då oväntat antal resande ankommer, för
dylika företag ställa sig synnerligen svårt att iakttaga förbudet mot bakning
å sön- eller helgdagar. Med hänsyn härtill har kommittén, oaktat
erinringar däremot möjligen kunna framställas från konkurrenssynpunkt,
ansett sig böra bereda omförmälda företag enahanda möjlighet till undantag,
som medgivits beträffande tillverkning av konditorivaror.

Såsom ett tredje undanlag från förbudet mot sön- eller helgdagsarbete
har föreslagits eftergift beträffande s. k. anrörning, varmed förstås
läggningen av surdeg för tillverkning av sura limpor. Då anrörningen
måste verkställas dagen förut, skulle eljejt tillverkning av dylika limpor
ej kunna bedrivas å dag efter sön- eller helgdag.

d).

Detta undantag, som torde vara det mest betydelsefulla bland de
i förevarande paragraf upptagna, avser att bereda näringsidkarna möjlighet
alt utan uppskov börja det egentliga arbetet kl. 6 f. m., och utgör i
viss mån en kompensation för nattarbetet. Till förmån för detta undantag,
som även å arbetarsidan bland de särskilt tillkallade sakkunniga
funnits befogat, kan anföras, att till här ifrågavarande s. k. förarbeten
endast ett fåtal arbetare användes.

e) .

Att uppeldning av ugnarna, när detta arbete utföres av särskild
eldare eller maskinist eller annan person, som ej kan anses såsom bageriarbetare,
bör falla utom lagen, synes vara skäligt. Anmärkas må
även, att dylika utom bageriarbetarnas krets fallande ugnseldare, vilka
för övrigt endast lära förekomma vid de största bagerierna, i regel torde
hava en mindre permanent sysselsättning än de egentliga vrkesarbetarna.

f) -

Vid sådana tillfällen, då två eller flera sön- eller helgdagar följa
på varandra, måste arbetet under de närmast föregående söckendagarna
tvdligtvis forceras för att motsvara det ökade konsumtionskravet. Hela
den varumängd, som erfordras för två eller tre dagar, skall nämligen då
finnas att tillgå å den senaste, helgfria dagen. Om än några varuslag
kunna tillverkas en eller annan dag i förväg, måste den alldeles övervägande
delen av produktionen uppskjutas så länge som möjligt, för att
varorna skola komma konsumenterna tillhanda i färskt och njutbart tillstånd.
Av bageriidkafnas representanter bland de särskilt tillkallade sakkunniga
påyrkades även, att vid dylika tillfällen hela natten före den
senaste söckendagen skulle undantagas från nattarbetsförbudet. Såsom
skäl för detta yrkande framhölls bl. a., att det för arbetarna vore önskvärt
att på lördagen eller helgdagsaftonen få sluta i god tid. Vidare
gjordes gällande, att det eljest skulle möta betydande svårighet att medhinna
distributionen, vilket åter skulle medföra, att utkörarna komme att
bli upptagna av sitt arbete ända intill sena kvällen. Från arbetarrepresentanterna
bland de sakkunniga invändes häremot, att erfarenheten
gåve vid handen, att arbetsanhopningen vid här ifrågavarande tillfällen ej
vore så stor, att den motiverade ett så långt gående undantag samt att
det för arbetarna jämväl vore av värde att på lördagen eller helgdagsaftonen
ej vara alldeles uttröttade till följd av eu genomvakad natt. T
avsevärd mån kunde även det ökade arbetsbehovet tillgodoses genom anlitande
av tillfälliga hjälpkrafter.

Kommittén har med hänsyn till de å ömse sidor anförda skälen
ansett sig böra gå en medelväg och föreslagit en framflyttning av begynnelsetiden
för det egentliga arbetet till kl. 3 och för förarbetena till
kl. 2 f. in.

Såsom förut framhållits, har kommittén varit något tveksam i fråga
om lämpligheten att inlåta sig på reglering av arbetstiden för ett särskilt
yrke, innan kommittén fattat principiell ståndpunkt till arbetstidsfrågorna
med hänsyn till industrien i allmänhet. Berörda tvekan har
gjort sig särskilt gällande i avseende å tillverkningen av spis- och knäckebröd,
som, åtminstone då den bedrives såsom specialproduktion i fristående
brödfabriker, till sitt driftsätt föga påminner om den egentliga
bagerihanteringen utan torde kunna jämställas med vilken annan labriksmässigt
bedriven industriell verksamhet som helst. 1 de fabriker av
ifrågavarande slag, där produktionen fortgår dygnet runt, är sålunda
arbetet indelat på tre skift om 8 timmar — alltså eu anordning av arbetet,
som enligt gängse uppfattning ej från skyddssynpunkt anses giva
anledning till anmärkning. Närmast till hands kunde det synas ligga
att helt enkelt utesluta tillverkningen av spis- och knäckebröd eller åtminstone
de fristående spis- och knäckebrödsfabrikerna från förevarande lags
tillämpning, men torde detta, såsom tidigare utvecklats, ej väl låta sig göra.

Representanten för spis- och knäckebrödsfabrikerna bland de särskilt
tillkallade sakkunniga påyrkade, att dylika fabriker skulle helt
undantagas från lagens tillämpning eller, om kommittén ej kunde tillmötesgå
detta krav, att ifrågavarande företag skulle få drivas kontinuerligt
med tre skiftlag. Skulle ej heller detta senare yrkande vinna kommitténs
bifall, ansåg han sig, då det ofta nog på grund av oberäkneliga
faktorer i produktionsproceduren ej läte sig gorå att på ett bestämt
klockslag avsluta arbetet, böra hemställa om medgivande för spis- och
knäckebrödsfabrikerna att, med en arbetsindelning på tre skift, få under
det egentliga nattskiftet använda endast ett mindre antal arbetare, motsvarande
ungefär ett tredjedels skiftlag.

Från arbetarrepresentanterna bland de sakkunniga gjordes mot
berörda yrkanden gällande, att den kontinuerliga driften inom förevarande
fabriker under normala förhållanden ej vore av behovet påkallad utan
utgjorde eu kristidsföreteelse. Ej ens med hänsyn till den nu stegrade
konsumtionen av spis- och knäckebröd vore det nödvändigt att medgiva
nattarbete, då produktionskapaciteten hos en del av ifrågavarande
fabriker med endast dagdrift ej vore till fullo utnyttjad ett påstående,
vars riktighet dock bestreds av representanten för spis- och knäckebrödsfabrikerna.

Såsom förut antytts, torde det ej lämpligen låta sig göra att frän
lagens tillämpning undantaga spis- och knäekebrödstillverkningen. Med

hänsyn till det inom denna verksamhetsgren införda ordnade skiftarbetet
och de betydande kostnaderna för de därinom förekommande tekniska
hjälpmedlen synes det emellertid vara skäligt att för ifrågavarande fabrikation
medgiva i viss mån utsträckt arbetstid — en anordning, som
biträtts jämväl å arbetarsidan bland de särskilt tillkallade sakkunniga.
Det bär då förefallit ligga närmast till hands att begränsa arbetstiden
pa det sätt, att förbudet mot nattarbete inskränkes till att motsvara ett
av de tre skift, vari arbetet på sina håll är indelat. Spis- och knäckebrödstillverkningen
skulle sålunda, med avskaffande av det egentliga
nattskiftet, få bedrivas på två dagskift. Tiden för arbetets början bar
kommittén, till vinnande av överensstämmelse med bageriarbetet i allmänhet,
ansett lämpligen kunna sättas till kl. 6 f. in., och skulle alltså hela
arbetsperioden komma att omfatta tiden mellan kl. 6 f. m. och 10 e. in.

Framhållas bör måhända i detta sammanhang, att tillverkningen
av spis- och knäckebröd, om den skall bedrivas på lagenligt och från
arbetarskyddssynpunkt tillfredsställande sätt, måhända ej skulle ställa sig
ekonomiskt sämre med 2- än 3-skiftindelning. Som bekant få i företag med
mer än 10 arbetare kvinnor ej användas till arbete mellan kl. 10 e. in. och 5
f. in. Till följd härav måste ifrågavarande fabriker, som i alldeles övervägande
mån sysselsätta kvinnliga arbetare, om de vilja ha kontinuerlig drift och
ej bryta mot nämnda bestämmelse, hålla sig med ett manligt arbetslag,
som användes under nyss angivna tidrymd. Till följd av skillnaden
mellan manliga och kvinnliga arbetares löneanspråk fördyras redan därav
driften avsevärt. Skulle nu, som man till undvikande av ständigt nattarbete
för vissa arbetare väl torde kunna fordra, två eller tre manliga arbetslag
anställas, skulle antagligen de därav föranledda merkostnaderna jämte
de olägenheter, som alltid medfölja nattarbetet, i väsentlig mån uppväga
fördelen av den större produktion, som den kontinuerliga driften möjliggör.

Ovan berörda anordning av arbetstiden hänför sig till det egentliga
arbetet. Givetvis äga emellertid även undantagsbestämmelserna i 2 §,
i den män de nu kunna komma till användning, tillämpning å ifrågavarande
tillverkning. Uppeldning och deggörning skulle sålunda jämväl
vid spis- och knäckebrödsfabrikation få börja kl. 4 f. in.

Från spis- och knäckebrödsfabrikernas sida har gjorts gällande,
att för fullt utnyttjande av tiden för det egentliga arbetet, om denna
arbetstid kom att inskränkas genom lagbestämmelse, tarvades medgivande
att använda några arbetare till att sköta torkningen av det bröd, som
tillverkats under de senaste timmarna för det egentliga arbetet. Med
hänsyn till det ringa antalet av de arbetare, som härför skulle erfordras,
har kommittén ansett sig böra tillmötesgå detta krav" och medgivit dylikt

efterarbete mellan kl. 10 e. m. och 12 midnatt — eu begränsning, som
emellertid ä spis- och knäckebrödsfahrikanternas sida lär anses väl snäv.

Ehuru ovan berörda bestämmelser angående arbetstiden enligt
kommitténs förmenande i regel torde motsvara spis- och knäckebrödsfabrikationens
berättigade anspråk, vill kommittén ej förneka, att förhållandena
vid vissa fabriker eller vissa tillfällen möjligen kunna motivera
ytterligare modifikation i något avseende. I betraktande härav och
med hänsyn jämväl till kommitténs förut framhållna tvekan i fråga om
förevarande lags tillämpning på nyssnämnda fabrikation har kommittén
slutligen ansett sig böra bereda densamma möjlighet, ätt, där så oundgängligen
erfordras för företagets ändamålsenliga drift, vinna ytterligare
eftergift genom hänvändelse till arbetsradet en institution, som korn
mitten har för avsikt att föreslå för handläggande av mer betydelsefulla
frågor rörande arbetstidens reglering.

4 §.

Utöver de undantag, som omförnrälas i 2 och 3 §§, kunna tydligen
i en del fall på grund av särskilda förhållanden, synnerligast då
de inträffa oförutsett, finnas påkallat att vidtaga avvikelse från de i 1 §
angivna förbud. Utländska lagar på förevarande område innehålla även
vanligen åtskilliga bestämmelser om eftergift. Kommittén hai tänkt sig
att dylik avvikelse i regel skulle medgivas av vederbörande yrkesinspektör,
vars befogenhet i detta avseende likväl skulle begränsas dels på
sådant sätt, att eftergiften ej fick omfatta mer än två dygn åt gången
och dels så, att för ett arbetsställe ej skulle få meddelas eftergift nier
än tio gånger under samma kalenderår. För de antagligen sällan inträffande
fall, då nyss berörda befogenhet ej skulle göra tillfyllest, har
kommittén föreslagit bemyndigande för yrkesinspektionens chefsmyndighet
att meddela ytterligare eftergift.

Behov av avvikelse kan emellertid givetvis, t. ex. vid missöde
med en ugn, inträffa så plötsligt och oförutsett, att tid till inhämtande
av eftergift ej finnes. I betraktande härav och till förekommande
av det eljest i många fall sannolikt inträffande förhållandet, att
näringsidkaren skulle utan hänsyn till lagens bestämmelser vidtaga nödigavvikelse,
har kommittén till sist i förevarande paragraf intagit medgivande
för näringsidkaren att under vissa förutsättningar efter eget avgörande
vidtaga eu kortvarig avvikelse. Till förekommande av missbruk
har emellertid detta medgivande förbundits med en föreskrift om viss
an mälningsskyldighet.

4—185223

5-8 §§.

De fyra sista paragraferna i lagen ha till syfte att med hänsyn till
tillsyn a efterlevnad samt straffansvar m. m. jämställa och sammanföra
denna lag med lagen om arbetarskydd. Då straffen för närmast jämförbara
förseelser mot lagen om arbetarskydd ofta visat sig väl lindriga,
har det, synnerligast i betraktande jämväl av penningvärdets fall, synts
kommittén påkallat att för här ifrågavarande överträdelser föreslå i regel
till det dubbla beloppet förhöjda straffmaxima.

Till förekommande av den minskning av produktionsförmågan, som
lagens begränsningar av arbetstiden antagligen i viss mån skulle medföra,
torde det kunna förväntas, att icke så få bageriidkare komma att utvidga
eller eljest förändra sina anläggningar. Då det måste anses skäligt med
hänsyn till nämnda näringsidkares intressen och i vissa fall måhända
även önskvärt för den konsumerande allmänheten, att produktionen i avvaktan
på dylika förändringar kan orubbad fortgå, har till stadgandet
om lagens ikraftträdande fogats en övergångsbestämmelse, som bemyndigar
arbetsradet att i fall, varom här är fråga, medgiva nödigt anstånd
med lagens tillämpning.

Utländsk lagstiftning.

I fråga om deri utländska lagstiftningen rörande arbetstiden inom
bageriyrket tillåter sig kommittén i huvudsak hänvisa till förut omnämnda
redogörelser för densamma och i viss mån även för dess verkningar, vilka
redogörelser finnas införda i Sociala Meddelanden, sid. 916 för år 1916 och
sid. 905 för år 1918. Kommittén anser sig emellertid i detta sammanhang
därjämte höra i korthet återgiva de väsentliga dragen hos ett par av de
åtminstone för vårt land mest betydelsefulla lagarna pa förevarande
område ävensom med några ord beröra vissa lagstiftningsåtgärder, som
vidtagits efter det nyssnämnda redogörelser utarbetats.

Den finska lagen av den 4 juni 1908 angående arbete i bagerier,
vilken äger tillämpning å bageri- och sockerbageriverksamhet, medgiver
arbete allenast å söckendagar mellan kl. 6 f. m. och 9 e. m. I fall av
behov på grund av särskilda omständigheter kan dock magistrat ellei
kommunalnämnd giva tillstånd till arbete under högst tio mot socken
dagar infallande nätter om året. Den ordinarie arbetstidens längd är
begränsad till 10 timmar för dag och 48 timmar i veckan. Övertidsarbete
är medgivet under högst 10 timmar i veckan och 100 timmar

under året. .

Den i Norge intill innevarande års sommar och i viss man ännu
gällande lagen av den 24 april 1906 om inskränkning av arbetstiden i
bagerierna innebar i jämförelse med de tidigare, under senare hälften av
1890-talet utfärdade lagarna i ämnet vissa lindringar av förbudet mot
nattarbete. Lagen förbjuder brödbakning på sön- eller helgdagar, räknat
från kl. 6 e. m. dagen förut till kl. 12 på natten efter sön- eller helgdagen.
Lagens förbud mot nattarbete omfattar tiden mellan kl. 8 e. m.
och 6 f. m. å söckendagar, och får därunder ej utföras annat arbete
än torkning av skorpor eller skeppsbröd, anrörning, läggning av raskdeg
eller ugnseldning. I förbindelse med nu berörda arbeten kan
vidare från kl. 5 f. m., med stark begränsning likväl av arbetarantalet,
deggörning utföras. Till dylikt nattarbete får arbetare ej användas mer

an sex nätter under loppet av två veckor. När nattarbete utföres av
arbetare, som sysselsättes även på dagen, skall hans dagarbetstid förkortas
med dubbelt så lång tid, som åtgått för nattarbetet. Från här berörda
förbud medgivas likväl undantag för natten till dag före sön- eller
helgdag, då aibetet får börja kl. 2 f. in. — före två eller flera sön- eller
helgdagar jämte vid vissa andra tillfällen får arbetet börja redan kl. 10 e. m.
dagen förut. Dessutom kunna undantag medgivas dels av kommunalstyrelsen
med stadfästelse av konungen för viss tid av året med i allmänhet mera
arbete och dels, med samtycke av vederbörande arbetare, av polismästaren
för särskilda tillfällen. Lagen innehåller vidare vissa bestämmelser
rörande bruttoarbetstidens längd — 12 och i visst fall 10 timmar — samt
angående minderårigas användande m. in.

Genom eu provisorisk lag av den 4 juni 1918 om arbetstiden i
hageliei, vilken lag tillsvidare ersätter motsvarande delar av här ovan
relaterade norska lag, har arbetsdvgnet inskränkts till tiden mellan kl.
6 f. in. och 6 e. in. Vederbörande regeringsdepartement kan dock med
hänsyn till särskilda förhållanden medgiva enstaka företag att låta utföra
anrörning och raskdegsläggning samt ugnseldning mellan kl. 6 och 8 e. in.
— eu allmängiltig dispens i detta avseende har meddelats beträffande
sou - och helgdagar. Arbetstiden härför frånräknas med sitt dubbla belopp
påföljande dags arbetstid. Dessutom äger departementet meddela
efteigift lör de sista dagarna före skärtorsdag och julafton ävensom på
giund av enstaka särskilda omständigheter, som medföra opåräknad arbetsanhopning.
Arbetstidens längd har begränsats till 8 timmar om
dagen, med rätt likväl att utsträcka arbetstiden till 9 timmar de två
sista söckendagarna före sön- eller helgdag, och 48 timmar i veckan. F
arbetstiden inräknas sedvanliga spis- och vilotider.

Beträffande den norska lagstiftningen och dess verkningar inhämtade
kommitténs sekreterare vid sitt förut omtalade besök i Kristiania
bl. a. följande.

Under bagerilagstiftningen inbegripes ej tillverkning av konditorivaror,
spis- eller knäckebröd eller käx — detta även om berörda slag
av tillverkning bedrives i samband med egentlig bagerirörelse.

Genomförandet på 1890-talet av förbudet mot nattarbete hade,
enligt uppgifter från bageriidkarnas sida, föranlett en viss ökning av
ugnai och arbetarantal samt distributionsmedel, men hade kostnaderna
härför kompenserats genom förändring av brödets pris och vikt. Med
hänsyn till att brödtillverkningen, från deggörningens början räknat,
drog framåt 3 timmar och distributionen därefter krävde en 2—4 timmar,
hade allmänheten givetvis i avsevärd mån fått avstå från det färska

brödet till frukost, eu förändring, som den dock rätt snart torde hava
vant sig vid. Någon ökad hembakning hade ifrågavarande lagstiftningsåtgärd
knappast medfört. Förbudet mot nattarbete både för övrigt ej
hatt någon egentlig praktisk betydelse annorstädes än i landets tre
största städer.

På opartiskt håll uppgavs, att ifrågavarande förbud ej föranlett
några avsevärda olägenheter. Av don norska riksförsäkringsanstaltens
industristatistik, som dock endast avser fabriksmässiga töretag, fraxngai
ej heller annat, än att den norska bagerihanteringen från mitten av
1890-talet, då omförmälda statistik börjar, företer en jämn utveckling
med hänsyn till såväl företagens antal som arbetarstyrkan samt i regel
även arbetsförtjänstens belopp och dagsverkens antal. Från år 1895/96
till år 1915 både företagen ökats från 237 till 405, arbetarantalet från
1,066 till .2,182, arbetsförtjänsten från 1,170,798 till 2,726,552 kr. och
dagsverkens antal från 450,261 till 639,466.

Av de möjligheter till undantag efter myndighets medgivande, som
1906 års lag bereder, har tillfället till undantag efter kommunalstyrelses
beslut endast i mindre utsträckning kommit till användning, såsom under
badsäsongen vid vissa badorter. Behovet av mer tillfälliga eftergifter —
tillkommande polismästaren att meddela — har däremot visat sig större.

Med hänsyn till nu gällande provisoriska lag framhölls av bageriidkarna,
att den under rådande kristid med alla dess inskränkningar ej
gjort sig särdeles kännbar, men skulle den, om den kom att bibehållas,
sedan normala förhållanden återinträtt, sannolikt medföra betydande
olägenheter. Särskilt riktades anmärkningar mot den bristande möjligheten
till förarbeten samt framhölls, att den medgivna förlängningen med
en timme av arbetstiden de två sista dagarna före sön- eller helgdag
vore otillräcklig.

Tyskland. I den uppsats i Sociala Meddelanden, vartill förut hänvisats,
omtalas de lagstiftningsåtgärder till arbetstidens inskränkning,
vilka, förnämligast väl i syfte att verka besparing av bränsle och lyse,
vidtagits under krigstiden. Den måhända viktigaste bestämmelsen i förevarande
ämne förbjöd bageri- och konditoriarbete mellan kl. 7 e. m. och
7 f. m. Från arbetarnas sida utvecklades emellertid eu livlig agitation
för att en dylik reglering måtte bli gällande jämväl efter fredsslutet.
Den 1 september 1918 framlade även rikskanslern för tyska riksdagen
ett förslag till lag angående arbetstiden i bagerier och konditorier, och
den 23 därpå följande november utfärdades en förordning i ämnet. 1
denna förordning, som omfattar ett vidsträckt tillämpningsområde, har
förbudet mot nattarbete inskränkts till att gälla tiden mellan kl. 10 e. m.

och 6 f. m. Den dagliga^ arbetstiden är begränsad till högst 8 timmar.
På sön- eller helgdagar får ej bedrivas arbete med det undantag likväl,
att efter kl. 6 e. m. under en timme får utföras sådant arbete, som är
nödvändigt för återupptagande av det ordinarie arbetet dagen därefter.
Från de föreslagna bestämmelserna äga myndigheterna att i vissa fall
medgiva undantag.

Österrike. Genom eu av handelsministeriet den 8 februari 1917
utfärdad förordning har tillverkningen av bröd och annat bakverk i bagerier
och sockerbagerier förbjudits under tiden mellan kl. 9 e. in. och
5 f. m. Från förbudet äro dock undantagna läggning av raskdeg och
ugnseldning, men får härtill endast användas oundgängligen erforderligt
antal arbetare. Myndigheterna äga att förskjuta berörda förbudsperiod
till kl. 10 e. m.—6 f. m. ävensom att vid oförutsett avbrott i driften i
viss omfattning medgiva undantag.

Utlaga.

Statistisk redogörelse för arbetstidsförhällandena inom bageriyrket.

I. Föregående utredningar i ämnet.

I värt land liksom i andra utgör bageriyrket en av de näringsgrenar, vilka
jämförelsevis tidigt påkallat särskilt intresse ur socialpolitisk synpunkt. Anledningen
härtill har varit de svåra missförhållanden, sotn där uppgivits förekomma,
tidigare förnämligast genom det för arbetarnas höjande i moraliskt, kulturellt och
ekonomiskt avseende mycket hindersamma kost- och logisystemet, sedermera genom
arbetstidens längd och förläggning, vilken särskilt medförde, att arbetarna i en stor
del bagerier året om voro under ogynnsamma villkor sysselsatta med nattarbete.

Dessa förhållanden hava i ett flertal länder ansetts påkalla en särskild
lagstiftning angående arbetstiden i bagerier, konditorier och därmed jämställda
företag. Jämväl hava, till stor del i samband med ifrågavarande lagstiftningsarbeten,
genom vederbörande socialstatistiska ämbetsverk anordnats statistiska
undersökningar rörande bagerinäringens arbetsvillkor, avsedda att giva en grundlig
och opartisk belysning av särskilt de påstådda missförhållandena i fråga om
arbetstiden inom denna näringsgren. Dylika utredningar föreligga även i vårt
land, men innan redogörelse lämnas för dem, må först utlandets viktigaste socialstatistiska
undersökningar rörande bagerinäringen beröras.

Bland tidigare utredningar av detta slag må nämnas den »undersökning
rörande arbetstiden inom bagerier och konditorier», varmed Tyska rikets »Kommission
fur Arbeiterstatistik» år 1892 inledde sin verksamhet. Nyare uppgifter
rörande bageriarbetarnas arhetstidsförhållanden i utlandet föreligga dels i
de allmänna undersökningar rörande arbetstiden inom industri och hantverk, vilka
efter olika grunder och i växlande omfattning utarbetats i Storbrittannien, Amerikas
Förenta Stater, Österrike, Ungern, Schweiz, Nederländerna, Danmark och
Norge, dels i vissa på bageriyrkets särskilda förhållanden inriktade . specialundersökningar,
av vilka de båda märkligaste föreligga för Finland och Österrike.

Den finska undersökningen1, vilken utgjorde ett led i de några år senare
med framgång krönta strävandena att lagfästa arbetstiden inom landets bagerinäring,
verkställdes år 1904 av industristyrelsen. Vid undersökningen användes
sex olika frågeformulär, vilka genom reseombud underställdes vederbörande arbetsgivare
och arbetare till besvarande, och som avsågo att utröna bageriarbetarnas
anställningsvillkor, löne- och arbetstidsförhållanden, hälsotillstånd m. in.
samt arbets- och bostadslokalernas beskaffenhet ävensom verkningarna av ev.

1 Arbctsstatistik III. Undersökning av bageriyrket i Finland. Helsingfors 1905.

in fört förbud mot nattarbete. Undersökningen, vilken omfattade sammanlagt 696
arbetsställen med 2 149 arbetare, konstaterade bl. a., att bageriarbetarnas arbetstid
var synnerligen lång, i det att enligt deras egna uppgifter i städerna 64 % och
Ijå landsbygden 55 % hade en arbetstid av mer än 72 timmar per vecka, i vissa
fall stigande ända till 120 timmar och mera. Härvid hava dock de ej sällan till
flera timmar om dagen uppgående fristunderna icke frånräknats, varför talen genomgående
avse bruttoarbetstid. Detta sammanhänger med, att i Finland vid
tiden för undersökningen bagerierna sä gott som uteslutande voro små företag
med några få arbetare, som mestadels voro i mästarnas kost och logi, vilket starkt
bidrog att göra rasterna ytterst oregelbundna. Vidare framgick av undersökningen,
att av alla arbetare 51 % hade nattarbete (vartill räknades arbete under
tiden 9 e. in.—5 f. in.) av längre eller kortare varaktighet samt c:a 35 % arbete
även under sön- och helgdagar.

Den österrikiska undersökningen, vilken föranletts av en i riksrådets deputeradekammare
ar 1909 väckt motion om begränsning genom lagstiftning av bageriernas
arbetstid, återgives i ett »enquéte-protokoll», upptagande dels statistiska
uppgifter rörande bageriarbetarnas antal, arbetstid, hälsotillstånd m. in. i Österrike
samt jämförbara data för vissa andra länder, dels inför en sakkunnig kommission av
representanter för bagarmästare och bageriarbetare lämnade muntliga upplysningar
och uttalanden rörande de faktiska arbetstidsförhållandena inom bagerinäringen
samt möjligheterna att förbättra dem genom införande av bestämmelser om maximiarbetsdag
eller minimivilotid, förbud mot natt- och söndagsarbete m. in.1 Ifrågavarande
. protokoll ger ingen allmän översikt över men nog så intressanta inblickar
i bageriyrkets säregna arbetsförhållanden, vilka ju delvis äro av den art,
att de bättre belysas genom en dylik tvångsfri diskussion än genom en särdragen
lätt undanskymmande statistisk utredning.

I Sverige liksom i Tyskland inleddes serien av officiella arbetsstatistiska
utredningar med en undersökning av bagerierna, vilken år 1897 verkställdes av
J. Leftler under inseende av kungl. kommerskollegium.2 Föremål för densamma
voro alla i rikets städer och köpingar samt å vissa tättbefolkade platser å landsbygden
befintliga bagerier, dock med undantag av sockerbagerier eller konditorier
samt hembagerier, med vilken sistnämnda beteckning förstods sådana bagerier,
vilka som regel arbeta uteslutande med tillhjälp av bageriidkarnas familjemedlemmar
eller tjänstefolk. Undersökningen verkställdes genom särskilda ombud,
vilka enligt trenne olika formulär införskaffade upplysningar dels hos vederbörande
arbetsgivare i fråga om företagets art, arbetarnas antal och yrkesfördelning,
arbetslokalernas och arbetarbostädernas beskaffenhet samt rörande
varje särskild arbetares arbetstids- och löneförhållanden, dels från varje enskild
arbetare i fråga om hans löne- och arbetstids-, bostads- och hälsoförhållanden
in. m. Uppgitter insamlades beträffande 727 bagerier, vid vilka sysselsattes
sammanlagt 2 872 bageriarbetare, medan vid samma tid hela näringen enligt den
officiella statistiken använde 4 275 arbetare, inberäknat konditoriarbetare, utkörare,
butiksbiträden o. d., som ej medtagits i den arbetsstatistiska undersökningen.
Undersökningen ger en bild av arbetsvillkoren inom den svenska bageri -

1 K. k. Årbeitsstatistisckes Anit. Protokoll uber die Enquete betreffend die Arbeitszeit i in
Itäckergewerbe, abgehalten am 14., 15. und 16. Juni 1910. Wien 1910.

8 Arbetsstatistik 1. Undersökning av bagerierna i Sverige. Stockholm 1899.

näringen på en tidpunkt, dä den nästan uteslutande stod på hantverkets ståndpunkt
(blott ett Stockholm sbageri hade över 40 arbetare), och erbjuder även ett
särskilt intresse därigenom, att den inföll samtidigt med kost- och logisystemets
avskaffande och det första kollektivavtalets träffande i Stockholm. Beträffande
arbetsvillkoren framhålles det i undersökningen, att det finnes få yrken, där arbetsdagens
längd är både så svår att konstatera och i så hög grad föremål för
missnöje som inom bagerinäringen. Också voro de från arbetsgivarna erhållna
arbetstidsuppgifterna delvis väsentligt avvikande från de av arbetarna uppgivna,
vartill förklaringsgrunden ansågs ligga dels i svårigheten att fixera bageriarbetets
böljan och slut, då vissa förarbeten måste föregå den egentliga brödtillverkningen
samt arbetarna måste kvarstanna till den delvis ovissa och växlande
tidpunkt, då baket blivit färdigt, dels i den växlande uppfattningen i frågan,
huruvida de under arbetets gång uppkommande pauserna borde anses såsom verkliga
fritider eller ej. Med hänsyn härtill räknas det i undersökningen blott med
bruttoarbetstid, och denna befanns vara mycket lång, för nära 60 % av arbetspersonalen
72 timmar per vecka eller däröver, i vissa fall ända till 108 timmar och
mera. Härtill kommer, att för ungefär 86 % av arbetarna arbetet helt eller delvis
var förlagt till natten (8 e. m.—6 f. m.) samt att c:a 25 % av bageriarbetarna
regelmässigt hade vissa timmars arbete på sön- och helgdagar.

Under det decennium, som närmast följde efter denna undersökning, synes
bagerihanteringen hava genomgått en kraftig utveckling i ekonomiskt och tekniskt
hänseende. Inom det dittills sä gott som uteslutande hantverksmässigt bedrivna
bageriyrket uppstod nu ett allt större antal ångbagerier, brödfabriker o. d. större
bagerier med mera fabriksmässiga driftsanordningar och arbetsformer. I samband
härmed begynte en omvandling av arbetsvillkoren inom bagerihanteringen, framdriven
av den allt kraftigare fackföreningsrörelsen Idand bageriarbetarna och tagande gestalt
i de kollektivavtal, som på den ena orten efter den andra ingingos mellan vederbörande
fackföreningar samt arbetsgivarna eller deras organisationer. Beträffande arbetstiden
gingo kollektivavtalen i första hand ut på att fixera ett bestämt antal arbetstimmar
per vecka och därnäst att fastställa den dagliga arbetstidens längd i syfte att hindra
arbetstimmarnas hopande på ett särskilt dygn. Vidare sökte man bereda arbetaren
så fullständig vila som möjligt under sön- och helgdagsdygnen genom att bestämma,
när arbetet skulle sluta å lördag eller helgdagsafton, och när det åter skulle taga
sin början å söndags- eller helgdagskväll eller följande dags morgon, ävensom trygga
honom en längre sammanhängande vilotid varje dygn, vilken då vanligen skulle
förläggas under dygnets natthälft, räknad från kl. 6—8 e. m. till samma tid f. in.
Bestämmelser som dessa inskränkte i väsentlig grad nattarbetet inom bagerierna,
och i samma syfte verkade de visserligen sparsammare förekommande avtalsparagrafer,
som reglerade tiden för det dagliga arbetets början och förläde denna till
tiden 4—6 f. m. Däremot var det ännu relativt få avtal, som föreskrevo, att de
dagliga arbetstimmarna skulle utgöra en sammanhängande arbetstid, avbruten
av bestämda raster. Otvivelaktigt måste ovillkorliga föreskrifter av denna art
ställa höga krav på arbetets organisation å ett arbetsställe, såsom oundvikliga
pausers förtänksamma utfyllande med diverse biarbeten in. m. Också framställde
vissa avtal den sammanhängande arbetstiden blott som ett önskemål, vilket »om
möjligt» skulle förverkligas.

Resultaten av här antydda utveckling inom bagerinäringens arbetstidsförhållanden
belysas närmare genom tvenne av kommerskollegii avdelning för ar 5

-1 s’!22.y

betsstatistik utförda undersökningar, den ena avseende arbetstidens längd
inom industri och hantverk i Sverige år 1905,1 den andra arbetstidens
längd och arbetslönens storlek inom olika näringsgrenar enligt gällande
kollektivavtal (1907—08).2

Den förra, vilken för samtliga näringsgrenar använde ett likalydande av
vederbörande arbetsgivare ifyllt frågeformulär,omfattar bl.a. 72 större och 702 mindre
bagerier, konditorier och käxfabriker med resp. 1 848 och 2 141 arbetare eller tillhopa
834 arbetsställen med 3 989 arbetare, medan hela näringen vid samma tid uppgives
hava omfattat 2 714 arbetsföretag med 5 822 arbetare. Undersökningen tager ju icke
särskilt sikte på bageriyrkets egenartade arbetstidsförhållanden men ger dock eu
upplysande bild av, huru dessa i sina huvuddrag tedde sig mot bakgrunden av motsvarande
forhållanden inom andra näringsgrenar. En brist är, att åtskillnad icke
kunnat göras mellan arbetstidsförhållandena för olika arbetarspecialiteter, icke
ens mellan fackarbetare och andra slag av arbetare, ävensom att uppgifterna uteslutande
härröra från vederbörande arbetsgivare, medan, såsom föregående undersökningar
givit vid handen, särskilt i fråga om bagerinäringen kontrollerande
uppgifter från arbetarhåll varit önskvärda. Såsom var att vänta, visar undersökningen
en väsentlig förbättring av arbetsförhållandena inom bageriyrket. Frånräknas
rasterna, hade av arbetarna inom bagerier, konditorier och käxfabriker
51 % en nettoarbetstid av 60 timmar och 22 % sådan arbetstid av över 60 timmar,
medan återstoden hade kortare arbetsdag, och blev genomsnittliga veckoarbetstiden
för hela näringsgrenen 59''7 timmar mot 59''5 för industrien i dess helhet.
Antalet bageriarbetare in. fl. med ordinarie nattarbete utgjorde 36 % samt med sönoch
helgdagsarbete 12 % av samtliga arbetare, i båda fallen sålunda en mycket betydande
nedgång sedan 1897, varvid dock är att märka, att vid sistnämnda tidpunkt
men icke 1905 kontrollerande uppgifter förelågo jämväl från arbetstagarna.

Nu nämnda utredning kompletteras i åtskilliga avseenden genom undersökningen
rörande arbetstidens längd enligt de vid årsskiftet 1907—08 gällande
kollektivavtalen. Enär vid denna tid arbets- och löneförhållandena vid det
stora flertalet arbetsställen av någon betydelse reglerades genom kollektivavtal,
vilka beräknats beröra sammanlagt 507 arbetsgivare och 3 651 arbetare, kunna de
på denna väg erhållna uppgifterna tillmätas en ganska hög grad av allmängiltighet.
Dock kunna givetvis arbetsförhållandena aldrig fullständigt belysas enbart
genom bestämmelser i kollektivavtal, enär dessa i regel begränsa sig till sådana
punkter, som varit föremål för tvist eller av andra skäl ansetts påkalla skriftlig
fixering, medan återigen andra, för en riktig uppfattning av arbetsvillkoren betydelsefulla
men i arbetsstriderna för tillfället icke aktuella moment ofta lämnas
utanför. Vidare angiva avtalen icke alltid de faktiska arbetsförhållandena, utan
fastmer de gränser, inom vilka de kunna variera, exempelvis beträffande nettoarbetstiden
maximiantalet timmar per vecka, vilket väl må underskridas men icke
överskridas.

Möjlighet att följa den senare utvecklingen på detta område föreligger
genom de av först kommerskollegii avdelning för ar betsstatistik och sedermera
socialstyrelsen utgivna årliga redogörelserna för ingångna kollektivavtal.

’ Arbetstidens längd inom industri och hantverk i Sverige (utg. 1911).

2 Kollektivavtal angående arbets- och löneförhållanden i Sverige (utg. 1908—11): III. Arbetstidens
längd och arbetslönens storlek inom olika näiingsgrenar enligt gällande kollektivavtal (1907—08).

II.

Undersökningens planläggning och utförande.

1. Socialstyrelsens utredningsuppdrag.

Anledning att ånya ägna arbetsvillkoren inom bageriyrket uppmärksamhet
gavs, då Kungl. Maj:t genom nådig remiss den 11 juni 1915 uppdrog åt
socialstyrelsen att avgiva förslag rörande verkställandet av eu av riksdagen begärd
utredning, huruvida och i vad mån en reglering av nattarbetet inom bagerier,
konditorier och s. k. hembagerier för såväl män som kvinnor kunde anses
vara av förhållandena påkallad. Få socialstyrelsens hemställan uppdrog Kung],
Maj:t sedermera i nådigt brev den 9 november 1915 åt styrelsen att, i samråd
med särskilt tillkallade sakkunniga, utarbeta plan för ifrågavarande undersökning.

I detta syfte införskaffade styrelsen från överståthållarämbetet och konungens
befallningshavande i samtliga län förteckningar över förefintliga bagerier, konditorier
och s. k. hembagerier, och gåvo de sålunda erhållna upplysningarna vid
handen, att bageriernas antal utgjorde 2 204, konditoriernas 543, bageri-konditoriernas
244 och hembageriernas 1801, vadan tillsammans 4 795 företag av ifrågavarande
slag skulle finnas inom landet. I och för undersökning av arbetstidsoch
enkannerligen nattarbetsförhållandena inom dessa företag utarbetades, i samråd
med sakkunniga representanter för arbetsgivare och arbetare, trenne frågeformulär,
varav ett var avsett att tillställas arbetsgivarna vid samtliga företag
och upptog frågor angående tillverkningens art, antalet arbetare och deras fördelning
på yrkesspecialiteter, arbetstidens förläggning, verkningarna av ev. förbud
mot nattarbete m. m., medan de två övriga, vilka genom yrkesinspektionens försorg
skulle ifyllas beträffande vissa typiska företag, avsågo att införskaffa uppgifter
dels angående vissa namngivna arbetares hälsotillstånd, arbetstids- och bostadsförhållanden
m. m. och dels rörande arbetslokalernas beskaffenhet. Vidare
planerades undersökning rörande utländsk lagstiftning i fråga om arbetstidens reglering
i bagerier och därmed jämställda företag ävensom beträffande verkningarna
av avskaffandet av nattarbetet vid bagerier i vissa främmande länder.

Med undantag av sistnämnda båda utredningar, vilkas resultat offentliggjorts
i »Sociala Meddelanden»,1 kommo dock inga av de sålunda planerade undersökningarna
till stånd inom socialstyrelsen. Kungl. Maj:t gav nämligen sitt
bifall till dels en underdånig framställning av styrelsen, den 11 maj 1917, vari
styrelsen, under hänvisning till att arbetsförhållandena inom bageriyrket med
hänsyn till rådande socker- och mjölknapphet samt därav härrörande arbetslöshet
för det dåvarande voro så rubbade, att resultatet av en ev. undersökning icke
kunde anses utslagsgivande för mera normala förhållanden, hemställde om anstånd
tillsvidare med ifrågavarande utredningars verkställande, dels till en underdånig
framställning den 4 april 1918, vari styrelsen, med erinran om arbetstidskommitténs
beslut att verkställa eu ingående utredning av hithörande spörsmål inom
samtliga till industri och hantverk m. m. börande företag, anhöll om överlämnande
av ifrågavarande uppdrag jämte den av styrelsen uppgjorda planen för
utredningarnas verkställande till berörda kommitté.

Årg. 1916, sid. 916 tf., ärg. 1918. sid. 905 tf.

2. Planen för arbetstidskommitténs utredning.

Sedan utredningen rörande reglering av nattarbetet inom bagerier, konditorier
och s. k. hembagerier av Kung! Maj:t överlämnats till arbetstidskommittén,
gick kommittén, som för ändamålet förstärkts med särskilda sakkunniga och däribland
representanter för arbetsgivare och arbetare inom bagerinäringen, omedelbart
i författning om att verkställa de statistiska undersökningar, vilka kunde anses
oundgängligen erforderliga för att närmare belysa ifrågavarande spörsmål. Enär
det ansågs synnerligen önskvärt, att hela utredningsarbetet bleve avslutat i sä
god tid, att proposition i ämnet kunde avlåtas till 1919 års riksdag, befanns det
icke möjligt att medhinna så omfattande och ingående statistiska undersökningar
som de, vilka upptagits i socialstyrelsens förberörda, till kommittén överlämnade
undersökningsplan, utan ansåg man sig böra i huvudsak inskränka sig till tvenne
statistiska utredningar, nämligen dels en översikt över arbetstidens reglering inom
bageriyrket enligt gällande kollektivavtal, grundad på socialstyrelsens samling av
sådana, fullständigad medelst avtal, vilka benäget ställts till förfogande av svenska
bageri- och konditoriindustriarbetareförbundet, dels en redogörelse för arbetstidsförhållandena
inom nämnda yrke, grundad på eu special bearbetning efter utvidgad
plan av de primäruppgifter, vilka arbetsgivarna inom nämnda näringsgren
avgivit till den av kommittén, som nyss nämnts, tidigare igångsatta allmänna
undersökningen rörande arbetstidens längd och förläggning inom industri och hantverk
i Sverige.

För sistnämnda utredning, vartill materialet insamlades under sommaren
och hösten 1918, hava använts tvenne frågeformulär, A och B, vilka genom yrkesinspektörernas
försorg tillställts större och mindre bageriföretag i riket. Form. A
har sålunda avsetts för arbetsställen med verksamhet av sådan omfattning, som
angives i 15 § arbetarskyddslagen, alltså i regel med över 10 arbetare, form. B
för övriga, mindre arbetsställen. Bägge formulären innehålla frågor angående arbetarnas
antal och fördelning på yrkesgrenar m. in., ordinarie arbetstiden per dag
och per vecka, sön- och helgdagsarbete, skiftarbete, övertidsarbete, semester m. m.
Form. A upptager därjämte särskilda frågor angående arbetarnas antal under
vart och ett av åren 1913—1917 samt angående förändringar i arbetstiden, vilka
eventuellt vidtagits under perioden 1913—-1918.

I likhet med kommerskollegii förenämnda undersökning i avseende å bagerierna
år 1905 utgör här ifrågavarande undersökning i huvudsak en del av en
allmän arbetstidsundersökning och är sålunda icke planerad med särskild hänsyn
till bageriernas säregna arbetsförhållanden. Arbetstidsuppgifterna hava därför
icke, såsom enligt socialstyrelsens plan förutsatts, blivit systematiskt specificerade
efter olika yrkesspecialiteter utan blott efter yrkesgrenar och arbetargrupper, och
de från arbetsgivarna härrörande upplysningarna om nattarbetets omfattning m. m
hava icke, såsom öosbligt varit, kunnat sammanställas med motsvarande uppgifter
från arbetstagarna samt med skildringar av de för arbetets inverkan på arbetaren
betydelsefulla hygieniska förhållandena i arbets- och bostadslokalerna. Det har
emellertid ansetts, att berörda bristfälligheter skulle, åtminstone i för utredningsarbetets
närmaste praktiska syfte i tillräcklig utsträckning, kunna fyllas genom
muntliga upplysningar från de såsom särskilda sakkunniga tillkallade representanterna
för bageriyrkets arbetsgivare och arbetare.

Med stöd av erfarenheterna från tidigare utredningar torde det för »ivrigt
kunna sägas, att en exakt arbetstidsstatistik blott i begränsad inåt! är möjlig
att vinna beträffande detta yrke, vars teknik ofrånkomligen medför vissa, siffermässigt
svårligen fixerbara oregélbundenheter i arbetet, och där även i våra
dagir vid sidan av stora fabriksmässigt organiserade företag förefinnas talrika
hantverkerier med mycket primitiv teknik. Tages hänsyn till det nu anförda,
torde den bild, sum genom det införskaffade materialet kunnat erhållas, få anses
åtminstone i de stora dragen riktigt återgiva de redovisade bageriernas arbetstidsförhallanden,
i den mån detta kan ske i siffermässig form.

3. Bageriyrkets teknik och yrkesspecialiteter.

Innan här lämnas redogörelse för resultaten av nämnda båda undersökningar,
torde några ord vara på sin plats rörande bageriarbetets produktionsteknik,
särskilt i den mån denna tar sig uttryck i arbetets fördelning på olika
yrkesspecialiteter. På grund av tillverkningens organiska art och sammansättning
av i varandra gripande arbeten förekomma inom bageriyrket i allmänhet icke
några så skarpt avgränsade yrkesspecialiteter som inom många andra näringsgrenar,
utan äro särskilt inom smäbagerierna arbetarna merendels kunniga i och
utföra alla förefallande arbeten. 1 större bagerier, särskilt i vetebrödsbagerier,
kunna dock vissa yrkesspecialiteter särskiljas. Bland de yrkesutbildade arbetarna
märkas i främsta rummet tråg- och ugnsarbetarna, av vilka den förre bereder
degen och den senare gräddar det färdigbakade brödet. Ilgnsarbetaren börjar
i regel sitt arbete några timmar efter trågarbetaren, vilken eldar upp och
sköter ugnen, till dess ugnsarbetaren infinner sig. På mellanstadierna märkas
tredjern, som delar degen i stycken av viss storlek, bordsarbetaren, som formar''bröden
och lägger dem på plåten för att låta dem jäsa, samt raskpassaren,
som passar på jäsningen. Ytterligare förekomma hjälparbetare för förrättande
av allehanda hantlangningsarbeten och andra smärre sysslor. Ett kvalificerat arbete,
delvis besläktat med konditoriarbetarens, utför i-finbagerierna den med bakning
av wienerbröd sysslande wienerbagaren, en tillverkningsgren, som dock
under kristiden av kända skäl varit så gott som inställd. I spisbrödsbagerier pläga
särskilda spritsare vara sysselsatta med »spritsning» från bordet på »plank» och
från »planken» till ugnen och kavlare förrätta arbetet med rågbrödskakornas
formande, varjämte i ett och annat bageri särskilda paketerare eller packare
kunna förekomma.

III. Arbetstidens reglering inom bageriyrket enligt gällande kollektivavtal.

1. Avtal träffade t. o. m. mars 1918.

När det gäller att utfärda lagbestämmelser rörande arbetstiden inom
bageriyrket, är det givetvis av intresse att undersöka, huru yrkets arbetsticlsförhällanden
reglerats genom den sedvaDerätt kollektivavtalen beteckna.
Med hänsyn härtill har det ansetts lämpligt att utarbeta en översikt
över de bestämmelser om arbetstiden, som finnas i kollektivavtalen inom

bageriyrket. Härvid hava närmast lagts till grund de avtal, som voro gällande
i mars 1918. Syftet härmed var närmast att medtaga de avtal, vilka ingåtts
under för yrket i allmänhet mera normala förhållanden, enär i senare träffade
avtal regleringen av arbetstiden givetvis påverkats av de allmänna kristidsförhållandena
och kanske .i främsta rummet av kungl. förordningen den 1 febr. 1918
om förbud mot försäljning av färskt bröd. Beträffande tre här medtagna avtal,
avseende Malmö stad med omnejd och gällande från den 1 jan. 1918, samt ett
Hälsingborgsavtal av 1 juli 1917 kunna emellertid bestämmelserna om arbetstiden
anses hava lastställts med hänsyn till det liknande förbud, som inom Malmöhus
län varit gällande från den 19 maj 1917 enligt länsstyrelsens kungörelse.

Den 31 mars 1918 voro inom yrket gällande 69 kollektivavtal (häri ej inräknade
9 avtal, som avse brödutkörningsarbete). Samtliga hava tillkommit under medverkan
av sy. bageri- och konditoriindustriarbetareförbundet, medan arbetsgivarnas
Qentralorganisation, Sveriges bageriidkareförening, står som part eller garant till
35 av dem. Avtalen beröra icke mindre än 623 arbetsgivare och 3344 arbetare,
och torde därför undersökningen kunna tillmätas en ganska hög grad av allmän
giltighet.

. Bestämmelser om arbetstid finnas i samtliga avtal, men på grund av yrkets
invecklade arbetsförhållanden belysa de endast ofullständigt arbetstidens
längd och fördelning.

Den i avtalen medgivna ordinarie arbetstidens längd per vecka framgår
av nedanstående sammanställning, vald för jämförelses skull medtagits motsvarande
uppgifter för år 1907/08 och år 1916, hämtade från inom socialstyrelsen
tidigare verkställda utredningar:

Arbetstid per vecka, A

timmar 1907/08

48...... _

52..........

54 ............... 5

55 ........... _

56 ...... _

67..........i

58............... 1

60...............55

63............... 5

66............... 2

69 1

. 1 avtal 1916	1918	1918 av kollektivavtal berörda arbetare antal %
4	9	290	8-7
—	1	11	0-3
10	9	270	8-1
—	1	19	0-8
7	9	189	5-6
9	11	316	94
48	45	2 249	67-3
1	—	—	—
—	—	—	—
—	—	—	—
79	85	3 344	100-0

1 kolumnen för år 1918 hava några avtal dnbbelräknats, enär de innehålla
särskilda bestämmelser för grov- och hembagerier samt för dag- och nattarbete.
Sålunda stadga 4 avtal för dagarbete en tid av 58 timmar per vecka och för
nattarbete av 57 timmar. Omförmälas må även, att i två avtal är arbetstiden un(i6r
sommarmanaderna resp. 5b och. 56 timmar, medan densamma för vintermånaderna
satts till resp. 56 och 54 timmar. Av de nio avtalen med 48 timmars
arbetstid per vecka gälla tre (för Malmö stad med omnejd) från 1 jan. 1918, medan
två äro träffade under år 1917 och de övriga av äldre datum.

Jämtöras talen tran 1907/08 med dem för 1916, framträder en markerad
utveckling mot kortare arbetstid, varemot några större förändringar knappast ägt

ruin från sistnämnda år till år 1918. I allmänhet hava också de avtel-^as
giltighetstid utlöpte under år 1917, i vad beträffar arbetstidens längd of0. ändrat
pro lön ger ats, vilket även varit fallet med det stora flertalet avtal, vilkas foifallo

tid inträffat under förra hälften av år 1918. e •

Bestämmelser om den ordinarie arbetstidens längd per dag finnas
52 avtal (berörande 1 104 arbetare), av vilka sex (266 arb ) föreskriva en arbetstid
av 8 timmar, nio (128 arb.) av 9 timmar, fem (51 arb.) av 9/a timmar, ett (30
arb.) av 9 timmar 40 minuter samt elva (629 arb.) av 10 timmar.

'' De bestämmelser, som i vissa avtal finnas om medgiven högsta längd foi
övertidsarbete, hava här nedan sammanställts med i samma avtal befintliga
stadgande!! om den ordinarie arbetstidens längd.

Högsta medgivna
arbetstid
pr vecka,
timmar
68
68
67
65
64
54

pr dag,
timmar

Härav

ordinarie
arbetstid, tim.

övertid
(maximum), tim.

12 .
10 .
0 .
9 .
6 .
6 .

3 .
2 .
2 .

Antal

avtal

I tvenne avtal (vid föreningsbagerier) stadgas, att om övertidsbetalningen
per vecka under någon tid uppgår till ett belopp motsvarande den ordinarie av lönil]een,

skall en ny arbetare anställas. # A , ... . #*.. i *i»

S Av samtliga^ avtal för egentliga bagerier innehålla 40 bestämda föreskrif ter

angående den dagliga arbetstidens början, vilken, med bortseende från det
någonSeller några timmar tidigare begynnande tragarbetet, infaller tid gast kl.
1 i. m. i 1 fall, 2 f. m. i 2 fall, 3 f. m. i 3 fall, 4 t. in. i 3 tall 5 f. m. i 10 tall,
6 f. in. i 20 fall samt kl. 12 middag i 1 fall. I 29 av dessa avtal angives av en
tidpunkten för det dagliga arbetets slut, vilket i det sist anförda fallet intrader
kl. 12 midnatt samt i några andra fall kl. 9—10 e. m., men eljest i regel

'')_8 e’Vad beträffar arbetet i konditorier, bestämmes i sex avtal tiden för dess
hörian till tidigast kl. 6 f. m., i ett avtal till kl. 5 och i ett till kl. 7 t. m.

Wienerb ägare fl börja arbetet kl. 5 f. m. enligt fyra avtal, kl. 4 enligt tre och

kl. 12 mid"atatv®“1l''g^;ie^ innehålla några föreskrifter angående arbetstidens

förläggning, heter det vanligen, att »bageriarbetarna skola infinna sig till arbetet
vid de tider under dygnet, som bageriidkarna, var och en för sitt bageri, bestämma».
I denna arbetsgivarens bestämmanderätt gorå likväl avtalen, om an indirekt
vissa av hänsyn till arbetarna betingade inskränkningar.

''Sålunda stipuleras i 14 av sistberörda avtal extra, ersättning, därest icke
en sammanhängande vilotid av 8 timmar (i ett avtal 7 timmar) kan beredas ar -

betona mellan kl. 7 e. m. och 7 f. in. (i två avtal kl. 6 e. in.—6 f. m. och i ett
avtal kl. b e. m.—6 t. m). Vidare fastställes i tre avtal en sammanhängande
vdotid av ,) timmar per dygn och i två avtal 8 timmar per natt. Föreskrifter
om maitnisraster förekomma i 19 avtal, av vilka 7 dock endast stadga, att nödiga
måltidsraster skola, beredas arbetarna. Ett avtal anger deras tidslängd till »
timme, 5 avtal till 1 timme, 4 avtal till D/s ä 2 timmar; 2 avtal föreskriva 15
minuters frukostrast.

I avsikt att bereda arbetaren så fullständig vila som möjligt under sönoch
he gdagsdygn har i flertalet avtal bestämts, när arbetet skatt sluta lördag
eller helgdagsafton, och när det åter skall taga sin början å sön- eller helgdagens
kväll eller den följande dagens morgon. Förstnämnda tidpunkt är i 9 avtal satt till
, ./Tf e- m-> 1 14 avtal till 3—4 e. m. och i 25 avtal till 5—6 e. m. Arbetet
skall aterupptagas under den på sön- eller helgdagen följande natten kl 10_p>

e,mjienif 16 av.tal; k}- enligt 11 avtal, kl. 4-5 f. m. enligt 10 avtal

och kl. 6 t. m. enligt ett avtal, häri dock ej inräknade nödiga förarbeten. Om tre
helgdagar inträffa i omedelbar följd, skall enligt 18 avtal en av dem (enligt 9 av.
den Bistå) räknas som vanlig arbetsdag, enligt ett avtal som halv arbetsdag.
1 va avtal medgiva, i dylikt fall, att arbetstiden dygnet förut utsträckes intill
5 t™raar (ordinarie arbetstid 10 timmar). Helgdagar få enligt 21 avtal icke
»inarbAas». 1 5 avtal föreskrives emellertid att tvä, högst 3 timmar av helgdala
uttagas pa en annan dag. ö °

första maj är enligt 7 avtal fridag och räknas som halv arbetsdag i 20
avtal, varvid i allmänhet samtidigt anges, att arbetet skall sluta senast °kl. 12
middag. Enligt 11 avtal slutar arbetet kl. 11 f. m„ i tre avtal sättes tiden till 10

l. m. och i ett till 8-30 f. m. Långfredagen räknas som halv arbetsdag i 10 avtal
Detsamma är även fallet med julafton i 6 avtal och midsommaraftoS i 4 avtal!
sistnämnda dag slutar arbetet kl. 12 middagen enligt 19 avtal och 1 e. m. enligt
ett avtal. Julafton slutar arbetet kl. 12 middagen enligt 11 avtal.

Bestämmelser om semester finiiasi 55 avtal, av vilka 44’avtal med-iva
rätt till en veckas eller 8 dagars ledighet med full avlöning under någon av sommarmanaderna
for arbetare, som vant anställda viss tid (3 män.—]l% år) En ilSn

It fV ae?s^ slstDfimnda avta( äger arbetaren rätt att utbyta ledigheten mot
en dubbel veckolön under sommaren, vanligen midsommarveckan. I två avtal är
semestertiden satt till 3 dagar med full avlöning, i ett till 1 vecka utan avlöning
och i 7 avtal till 2 veckor med bibehållen avlöning, därav 4 avtal vilka
föreskriva en längre tids anställning (5 år). Ett avtal stadgar endast, att semester
lian erhållas.

2. Avtal träffade efter mars 1918.

Ben ordinarie arbetstidens längd per dag och vecka i de 9 för förevarande
utredning tillgängliga avtal, vilka tillkommit efter 31 mars 1918, framgår av följande
tablå: °

Antal

avtal arbetare

8 283

1 ä6

Arbetstid
P.r dag,
timmar
8 . .

Antal i Arbetstid

avtal arbetare ■ pf. ve,,ka>

; timmar

. 4 84 48 . .

55 . .

1 avtalet för eu stor spis bröds fabri k i Stockholms län heter det, att arbetstiden
vid treskiftindelning är 48 timmar per vecka, medan vid ett- och tvåskittindelning
»nuvarande» arbetstid, d. v. s. f>4 timmar per vecka, skall bibehållas,
dock får ej längre arbetstid uttagas än vid Stockholms spisbrödstabriker. Detta
sistnämnda stadgande sammanhänger därmed, att vid spisbrödsfabrikerna liksom
Övriga bagerier inom Stockholm den arbetstid, som gällande avtal medgiva, 1. n.
icke° uttages. För att i möjligaste mån motarbeta den rådande arbetslösheten
inom yrket har nämligen i Stockholm en inskränkning av arbetstiden till i allmänhet
48 timmar per vecka ägt ruin, ehuru ingen egentlig överenskommelse
härom träffats. Vid de förhandlingar, som under våren och försommaren 1.118
fördes mellan bageriidkareföreningen samt bageri- och konditorii ndustriarbetareförbundet,
framställdes av arbetarna krav på en arbetstid av 48 timmar per vecka och
8 timmar per dag samt att allt arbete skulle vara slut kl. 7 e. m. Bagerndkama
förklarade sig emellertid icke kunna fastställa en arbetstid av 48 timmar pei
vecka, enär den i avtalen i regel stipulerade arbetstiden, 58 eller i vissa fall 57
timmar per vecka, kunde behöva uttagas för rörelsens upprätthållande, men
skulle arbetsgivarna i möjligaste man företaga en inskränkning av arbetstiden.
Som ovan framhållits, har så även skett i Stockholm.

De bestämmelser, som i tvenne avtal finnas om övertidsarbetets längd per
vecka, hava här nedan sammanställts med föreskrifterna i samma avtal om den
ordinarie arbetstidens längd.

Högsta tillåtna
arbetstid pr vecka,
timmar
Öl
58

Därav

ordinarie övertid

arbetstid, tim. (maximum), tim.
48 3 . . . .

48 10 ... .

Antal

avtal

I ett avtal stadgas, att övertidsarbetet per dag får utgöra högst 2 timmar

(ordinarie arbetstid 8 timmar). # . ,

Vad beträffar arbetstidens förläggning, föreskriva 6 avtal, att arbetstiden
uttages mellan 5—6 f. m. och 6—8 e. m. Enligt ett avtal äger arbetsgivaren
bestämma arbetstidens början.

I bestämmelserna om arbetstidens slut på lördagar och helgnagsattnar aro
i allmänhet inga förändringar vidtagna. Första maj är enligt tre avtal fridag,
enligt tre avtal halv arbetsdag, varvid arbetet slutar kl. 12 middag. Enligt ett
avtal upphör arbetet nämnda dag kl. 8‘30 1. m. Jul- och midsommarafton liksom
långfredagen äro i allmänhet halva arbetsdagar. .

Vad slutligen beträffar frågan om semester, medgiva 8 avtal en veckas
ledighet med full avlöning (ett avtal med halv avlöning) under någon av sommarmånaderna
för arbetare, som varit anställda viss tid (3 mån. 1 år). Ett avtal
stadgar 2 veckors ledighet med full avlöning (efter o månaders anställning).

IV. Arbetstidsförhållandena inom bageriyrket enligt arbetstidskommitténs

undersökning.

1. Tidpunkten för undersökningen och bagerinäringens fluktuationer 1913 1918.

Förevarande statistiska undersökning skulle närmast avse år 1917, men borde
därest arbetsförhållandena vid något företag nämnda år i väsentlig mån avvikit

G—1S5223

från de normala, uppgifter i stället lämnas för närmast föregående någorlunda
normala år. Detta har vid undersökningen så tillämpats, att av de 367 bagerier,
varifrån uppgifter föreligga, 354 lagt är 1917, 11 år 1916, 1 år 1915 och 1 år 1913
till grund rör sin statistik.

Då bagerinäringen under de senast förflutna krisåren på grund av först den
tilltagande socker- och mjöl bristen och sedan den genomförda brödransoneringen
varit underkastad betydande förändringar, synes det lämpligt att söka här något
närmare belysa dessa fluktuationer och därmed de angivna årens egenskap av
»normalar», lät vara att växlingarna mindre gjort sig gällande i fråga om arbetstidsförhål
landen a än beträffande antalet anställda arbetare.

Såsom belysande härför må anföras följande uppgifter från 63 större bagerier
angående arbetarantalets växlingar under åren 1913—1917:

1913 1914 1915 1916 1917

Antal sysselsatta arbetare........ 2100 2145 2193 2 257 1 978

Ökning, resp. minskning, \ %....... — + 2''0 + 2''2 +2-9 — 12‘4

Siffrorna giva i viss mån en illustration åt bagerirörelsens växlande omfattning
under perioden 1913—1917, varvid den starka minskningen i arbetarantalet år
1917 givetvis är att tillskriva brödiansoneringens inflytande. Såsom komplement
må meddelas, att enligt den officiella industristatistikens uppgifter den vid samt*
liga större bagerier sysselsatta arbetarstyrkan under aren 1913—14, 1914—15 och
1915 16 ökats med resp. 3''5, 6-o och 10''2 %. Att dessa siffror angiva en starkare

tillväxt än de nyss anförda, beror tydligen på, att de giva uttryck åt icke blott
ökningen av befintliga företags storlek utan även tillkomsten av nya företag.

Belysa dessa siffror i viss man arbetstillgangen inom bageriyrket, framträder
denna klarare och mer i detalj genom växlingarna i arbetslösheten, sådana
dessa komma till synes i nedanstående tablå, baserad på bageri- och konditoriindustriarbetareförbundets
månatliga, i »Sociala Meddelanden» offentliggjorda rapporter
till socialstyrelsen:

Procenttal arbetslösa bland redovisade medlemmar inom sv. bageri- och konditoriindustri arbetareförbundet.

	Jan.	Febr.	Mars	April	Maj	Juni	Juli	Aug.	Sept.	Okt.	Nov.	Dec.
1913......	11-6	13-7	131	11-4	7''4	6-2	3-7	4-4	5-2	5-4	8-6	10-7
1914......	10-2	8-9	10-5	73	5-8	3‘8	3-0	0-8	4 2	4-9	7-6	107
1915......	14-5	10-9	12-6	7-6	6-9	8-0	4 6	4-0	3-7	24	4-6	4 2
1916......	7-7	So	4-0	4-4	6-8	4*4	3-9	3-1	4-3	2-0	4-7	5-9
1917......	7-7	12-7	16*5	17-2	17-3	14-7	9-9	5-9	4-7	3-2	36	4*4
1918......	8-0	6-4	8-0	7-0	7-6	5-9	4-7	8-4	8-o	8-0	8-0

Man finner, att arbetslösheten bland de organiserade bageriarbetarna, som
i stort sett varit tämligen liten år 1916, blev ovanligt stor i samband med brödransoneringens
införande i början av år 1917, men mot slutet av samma år åter
nedgick till delvis än lägre nivå än förut, vilket torde stå i samband med många
bageriarbetares övergång till annan sysselsättning.

2. Undersökningens omfattning.

Undersökningen omfattar, såsom framgår av omstående tab. 1, sammanlagt 367
bagerier, varav 117 större (med minst 10 arbetare) och 250 mindre, med tillhopa
4 108, re-m. 3 086 och 1 022 arbetare. Till jämförelse bör nämnas, att den officiella
industristatistikens senaste årgång (1916) upptager 176 större bagerier o. d., omfattande
till-ammans 3 893 arbetare. Beträffande de större bagerierna torde sålunda
den föreliggande undersökningen kunna betraktas som någorlunda fullständig,
särskilt om hänsyn tages till att, som förut antytts, bageriverksamheten ar
llåV synes hava gått något tillbaka. Mindre bagerier hava i den officiella statistiken
redovisats senast för år 1915 och dä till ett antal av 2 907 med sammanlagt
4 325 arbetare. Av en jämförelse med dessa siffror och de än högre av
soeialsiyrelsen inhämtade (sid.''35) framgår, att föreliggande undersökning endast
berör ett mindretal sådana och bland dem inga av de talrika utan främmande
arbetskraft bedrivna s. k. hembagerierna. Den bör därför i fråga om de mindre
bagerierna närmast betraktas som ett stickprov. o

De redovisade bageriernas fördelning på olika storleksklasser framgar av
tab. 1, enligt vilken 158 bagerier sysselsätta vartdera mindre än 5 arbetare, 92
5-*9, i05 10—49, 8 50—99 och 4 100 arbetare eller mera.

I tab. 1 har även skett en uppdelning av de större företagen efter tillverkningens
huvudsakliga art, varvid företag med särskilda finbageri-, spisbrödseller
konditoriavdelningar uppdelats på dessa. Någon uppdelning av gruppen
»mindre bagerier» efter samma grunder har icke kunnat genomföras, ehuruväl
angivna specialisering nog även sträckt sig till åtskilliga hithörande bagerier.
Man finner, att antalet redovisade fin-, grov- och limpbagerier utgör 78 med
sammanlagt 1453 arbetare, antalet spisbrödsbagerier 49 med sammanlagt 1128
arbetare, antalet konditorier 30 med sammanlagt 253 arbetare och antalet käxfabriker
4 med sammanlagt 252 arbetare. Närmare V* av fin-, grov- och lirnpbagerierna,
cirka 7* av spisbrödsbagerierna och 2/s av konditorierna utgöras av i
större bageriföretag ingående specialavdelningar, omfattande vardera mindre än
iq arbetare. Cirka 2/s av såväl fin-, grov- och limpbagerierna som av spisbrödsbagerierna,
V3 av konditorierna och 2 av de 4 käxfabrikerna omfatta vardera 10 49
arbetare, medan endast resp. 6, 3, 0 och 2 av de olika slagen av här ifrågavarande
företag sysselsätta 50 arbetare eller mera. Tab. 1 visar även bageriernas fördelning
på städer och landsbygd, varvid det stora flertalet befinnes vara stadsbagerier.

Tab. 2 redovisar arbetarnas fördelning efter kön och ålder vid bagerier av
olika slag och storlek samt deras fördelning på yrkesgrupper, nämligen 1) fackarbetare
(egentliga bageri- och konditoriarbetare), 2) arbetare vid drivmaskiner (maskinister
och eidare) och 3) övriga arbetare (utkörare, brödräknare m. fl.). Av samtliga
arbetare rubriceras 3 350 eller 81''6 % som fackarbetare, medan 38 eller 0’9 %
hava angivits vara arbetare vid drivmaskiner och återstoden, 720 eller 17\5 %,
förts till gruppen »övriga arbetare». Man finner vidare, att av samtliga bageriarbetare
2 849 eller 69-4 % äro manliga och 1 259 eller 30-6 # kvinnliga. Blott 348
eller 8 s % av bageriarbetarna hava uppgivits vara minderåriga, varvid relationstalet
är något större för de kvinnligas än för de manligas vidkommande. En
jämförelse mellan bagerier av olika storlek och slag visa!'', att medan de kvinn -

Tall. 1. De redovisade bagerierna och deras arbetare, fördelade på städer och landsbygd

samt efter olika slag av tillverkning.

I 2

j Fin-, grov!
och limp|
bagerier

Arbetsställenas belägenhet I
och storlek i,

4 | 5 || 6 | 7

12 13

Spisbröds-}!
bagerier II

Kondito rier -

Käx fabriker -

! & i ps j B i

~ s ; b Si

j CD >-i | CD p fD -i P O''! »1 3 J

Stockholms stad .

Ostra Sverige.

Norrköping......

Eskilstuna......

Västerås.......

Uppsala.......

Linköping......

Övriga städer.....

Landsbygd ......

Småland och (jama.

Jönköping ......

Övriga städer.....

Landsbygd ......

Södra Sverige.

Malmö.........

Hälsingborg.......

Karlskrona.......

Övriga städer......

Landsbygd.......

Västra Sverige.

Göteborg........

Örebro.........

Övriga städer......

Landsbygd.......

Norra Sverige.

Gävle.........

Övriga städer......

Landsbygd .......

Hela riket.

Städer .........

Landsbygd .......

CD **! CD P

Samtliga |
större
bagerier !

p —

cd p

Mindre

bagerier

14 | 16

Samtliga

bagerier

Cfl p

c-H

Summa |

Därav bagerier med
under 5 arbetare . . .
5—9 » ...

10—49 > ... i

50—99 > . . . J

100 arbetare o. däröver i

23	j 475	j! 7 j 290	ij 12	88	1 ■	35	30 888	20	\| 91	50	979
1		2 17	1	i 12	_		3! 32	4	23	7	55
2	13	2! 58	2	7			2 78	1	5	3	83
3	29	3 44	—		-		3! 73	1	6	4	79
2	8	2 14	2	29	—	—	4 j 51	1	2	5	53
—	—	1 - I -	—	—	—	—	- 1 -	2	8	O	8
2	32	1 2 34	—	—	—	—	4! 06	7	24	11	90
2	19	5 217	2	4	1 1	39	8 j 279	4	17	12	296
—	—	- -	—	—	—	_	i -j	7	21	7	21
1	4	3 1 118	2	13	—	—	4 \| 135	10	34	14	16!»
				—	—	—		4	12	4	12
6	154	- j -	1	11	_		7! 165	15	82	22	247
?	42		—	—			3 i 42	7	35	10	77
1	10	l\| 10	—	—			1 20	6	25	7	45
7	74	- -	2	17		_	7 ; 91	21	90	28	181
		i	—	—		_	- '' -	17	45	17	45
11	404	5 105	3	51	_	_	15 i 560	9	45	24	605
i	9	1 16	1	4	1	106	3: 135	5	32	8	167
4	48	3 { 64	1	16	1	72	8; 200	48	195	56	395
		2 30	—	—	—	—	21 30	5	16	7	46
5	94	3 i 20	_	_ i	_		5; 114	2	6	7	120
4	35	8 911	1	1	—	—	8: 127	32	122	40	249
	~	1	—		—	-	- : - \|	22	86	22	80
76 !	1 434 ■	42 1 881	28	249 i	3	213	107 \|2 777 j	198	846	305	3 623
2	191	7\| 2471	2	41	1	39\|	10 1 3091	52	176	62	485
78	1458	49 11281	BO	253:	4 •	252	117 3086	250	1022	367	4108
—		4 löl	13	38 !	_	1		158 i	428	158	428
18	91	11; 70	6;	37 i	—	- \|	- j _	92	594	92	594
54	898	31 592	ii	178	2	74	105 1 872			105	1 872
5	304	1 '' 91	—	—	1	72	81 588	_ i	_	8	58''''
i	160	2 1 360	— ''	— j	1	1061	4 i 6261	—	—	4	626

Arbetsställen, som äro uppdelade på avdelningar, t. ex. ett bageri med särskilda iinbröds-, spisbröds-
och konditoriavdelningar, hava här räknats endast en gång, varför siffrorna i kol. 10 icke alltid
utgöra summor av dem i kol. 2, 4, 6 och 8.

Tal*. 2.

Arbetarna vid bagerier av

olika slag och storlek, fördelade efter kön, ålder och
yrkesgrupper.

Bagerier av
olika slag
och storlek

Yrkesgrupper

3	4 1	6 II	6 1	7 1	« II	9 1	10 1	11 i
Manliga arbetare j	Kvinnliga arbetare	Samtliga arbetare j —
18 år . där-över	under 18 år	Sum- ma	18 år 0. där-över \|	under 18 år	Sum- ma	18 år 0. där-över	luder 18 år	i Snm- ! ma
1 896 i	23 !	919	186	1	187	1082	24	1106
131		13	_	—	—	13	—	131
288	30 !	318	14	2	16	302	32	334 \|
1197	53 1	1 250	200	3	203	1397	56	1 4555
272	16	288	550	32	582	822	48	870
18	_	18	_	—	—	18	—	18
99	5	104	107	29	136	206	34	240
389	21	410	657	61	718	1 1046	82	1128
171	12	183	54	11	65	1 225	23	248
_		_	_	—	—	—	—
1	4	5		_	—	1	4	5
172	16	188	54	11	65	226	27	253
55	22	77 84	22	106	139	44	183
5	_	5	—	—	—	i 5	—	5
14	1	15	37	12	49 51	13	61
74	23	97	121	34	155	195	57	252
1 394	73	.1467 874	66	940	l\| 2 268	139	2407
36		36	\| —	-	—	36	—	3()
402	40	442	158	43	201 560	83	643
1832	113	1945 1 032	109	\| 1141	2 864	222	3086
751	79	83096	17	113	847	96	943
2		! 2	_	—	—	2		2
47	25	72		5	5	47	30	77
800	104	j 904	1 96	22	118 896	126	1022
2145	152	2 297	970	83	\| 1053 ! 3115	235	3350
38		38	_	—	—	II 38		38
449	65	514	158	48	206	607	113	720
2 632	217	\| 2849	1128	131	1 259	!\| 3 760	34$	4108
350	41	391	! 29	8	37	379	41	428
450	63	i 513	67	14	81	II 517	T	594
1201	86	; 1287	527	I 58	585	\|\| 1 728	14c	1872
400		422	157	9	16b	557	3i	588
\| 231	5	236	348	42	3901] 579	4''	626

Fin-, grovoch
limpbagerier -

Spisbröds bagerier -

IFackarbetare......

Arbetare vid drivmaskiner

Övriga arbetare.....

Samtliga arbetare ....

IFackarbetare......

Arbetare vid drivmaskiner

Övriga arbetare.....

Samtliga arbetare ....

(Fackarbetare

Konditorier

(Övriga arbetare . .
Samtliga arbetare .

Käsfabriker i Metare vid drivmaskiner j
||Övriga arbetare . . .
((Samtliga arbetare . .

Samtliga
större bagerier -

I Arbetare vid drivmaskiner j

(Övriga arbetare.....j

iSamtliga arbetare . . . • |

| Fackarbetare.......

(Arbetare vid drivmaskiner j

(Övriga arbetare.....

(Samtliga arbetare . . . .

Mindre bagerier Samtliga

,
större och
mindre bagerier Därav

bagerier med

under 5 arbetare . . . .

5-9 > . . . .

10—49 > . . . .

50—99 > . . . .

100 arbetare och däröver

I Arbetare vid drivmaskiner

(Övriga arbetare.....

(Samtliga arbetare ....

liga arbetarna vid fin-, grov- och limpbagerierna endast utgöra cirka V» och vid
de mindre bagerierna endast något mera än Vio av hela arbetarantalet, stiger
deras antal vid spisbrödsbagerierna och käxfabrikerna till nära 73.

3. Den dagliga arbetstidens förläggning.

, .... J ertalet av de redovisade bageriarbetarna eller 3 585 (87-3 %) arbeta utan
skiftindelmng, medan Övriga 523 (12-7 #, vid 1905 års undersökning vilka

voro anställda vid 20 olika företag, hava arbetat på skift med varandra regelbundet
avlösande lag Av ''de sistnämnda voro 463 fackarbetare, medan endast
11 arbetade vid dnvmaskiner och 49 voro icke-fackarbetare av annat slag (paketerare
eller sorterare) De flesta skiftarbetarna eller 373 tillhörde spisbrödsbagerier
medan Dl arbetade vid fin-, grov- och limpbagerier och 29 vid mindre bagerier!
(Jlr tab. 6 i det följande). ö

. ^-v skiltarbetarna både o50 arbete med växlande skift förlägen in g (exempel vis

den ena veckan dag-, den andra nattskift). Såsom skiftarbetare hava emellertid
därjämte räknats en del arbetare, till antalet 173 och huvudsakligen sysselsatta
gr°V'' 0C]1 limpbagerier, vilka visserligen arbeta i varandra efterträdande
samlag, men med ständigt samma förläggning av arbetstiden lör arbetarna i vartdera
laget (exempelvis antingen dag- eller nattarbete).

J övrigt är beträffande skiftarbetets anordning att nämna, att samtliga
skiltarbetare arbetat på tvä lag med undantag för ovannämnda 11 maskinister
och lör 15 arbeterskor vid ett spisbrödsbageri, vilka arbetat på treskift. För 2
arbetare vid ett mindre bageri har skiftanordningens beskaffenhet icke angivits.

.... ° S,er upplysning angående den dagliga arbetstidens början och slut

för samtliga arbetare. I det förra hänseendet föreligga uppgifter för 3 832 eller
93-3 % av arbetarna och i det senare för 3 818 eller 92-9 %. Vad sådana

arbetare beträffar, vilka arbetat på skift (med växlande förläggning), har arbets/
o? - anglvit® sådan den gestaltat sig vid en och samma tidpunkt, så att vid
tvaskilt exempelvis halva antalet arbetare redovisats som dagarbetare och halva
antalet som nattarbetare. I övrigt bör anmärkas, att de uppgifter, på vilka
* _ ''ägavarande tabell baserats, endast kunna anses giva en summarisk bild av

förhållandena vid resp. bagerier men icke noggrant återgiva- sådana bär och
dar förekommande individuella avvikelser i fråga om arbetstidens förläggning
som att t. ex. vissa trågarbetare börjat arbetet en eller ett par timmar tidigare
an arbetsstyrkan i allmänhet. Bageriarbetets säregna beskaffenhet medför ju
dessutom ofta svårigheter att noggrant begränsa arbetstiden inom vissa klockslag
Med denna reservation finner man, att 1 353 eller 32o % av bageriarbetarna
(bland de minderåriga 33-6 /) börjat sin arbetsdag mellan kl. 6 och kl. 7 f. m.

qC e^er (bland de minderåriga 41i %) mellan kl. 7 och kl. 8 f. in.

bäväl fackarbetarnas som de övriga arbetarnas begynnelsetider koncentrera sig
huvudsakligen till dessa timmar, och även inom varje särskild grupp av bagerier
är tiden för det dagliga arbetets början övervägande så förlagd, i särskilt utpräg1
ad grad vid käxfabriker och konditorier. Karakteristiskt för bageriyrket är emellertid,
att såväl icke-skiftarbetare som skiftarbetare kunna börja arbetet vid snart
sagt vi ket klockslag som helst. Av fin-, grov- och limpbageriernas arbetare
hava sålunda 17-i % varit i arbete redan före kl. 6 f. in., bland dem flertalet redan
under nattimmarna före kl. 5 f. m., under det 12-6 utgörande en annan grupp
nattarbetare, börja först efter kl. 5 e. m.; för icke mindre äu 13-4 % av
arbetarna mom denna bagerigrupp har tiden för arbetets början icke kunnat fixe -

ras. Vid spisbrödsbagerierna liar en arbetargrupp (14o %) börjat arbetet under
timmen mellan kl. 5 och kl. 6 f. m. och eu annan (13ra %) under tiden mellan
kl. 1 och kl. 5 på eftermiddagen, vid de mindre bagerierna en del arbetare (23-9 %)
före kl. Il f. m. (deribland mera än hälften redan under nattimmarna före kl. 5
f m.) och en del andra (9ps %) mellan kl. 8 och 9 f. in. Endast i enstaka fall har
däremot vid de sistnämnda bägge slagen av bagerier arbetet börjat efter kl. 5 e. in.

Arbetets slut bär för 26p4 % av arbetarna (och för 43p4 % av de mmderariga)
infallit mellan kl. (i och kl. 7 e. m, för 2.ri % (och för 32p2 % av de minderåriga)
mellan kl. 5 och kl. 6 eller mellan kl. 7 och kl. 8 e. in. och för de Övriga huvudsakligen
mellan kl. 2 och kl. 5 e. in. En del nattarbetare, huvudsakligen vid fin-,
grov-°och limpbagerier samt spisbrödsbagerier, slutade sitt arbete först efter kl. 10
på natten eller fram på morgonen.

En klarare bild av här berörda förhållanden erhålles genom en detaljundersökning
av arbetets faktiska förläggning vid vissa enskilda typiska företag, varifrån
specificerade uppgifter i detta avseende benäget lämnats. Här framträder
den skarpa åtskillnaden mellan de i tab. 3 blott antydningsvis markerade dagoch
natt arbetarn a, och man finner även, att inom var och eu av dessa kategorier
arbetstidens förläggning kan vara olikartad för de enskilda arbetarna. Sådana
divergenser betingas dels av produktionstekniska förhållanden, dels av angclägenheten^att
kunna leverera färskt bröd flera gänger på dagen.

Såsom exempel må redogöras för arbetstiden vid en större spisbröd stabrik.
Här arbeta tvenne grupper av skiftarbetare. En arbetargrupp, utgörande tillsammans
42 arbeterskor, arbetar i två skiftlag växelvis från kl. 5 f. m. till kl. lp3 0
e. in. och från kl. lp30 till kl. 10 e. m. och den andra, bestående av 28 arbeterskor,
likaledes i två skiftlag växelvis från kl. 5 f. in. till kl. 1 e. in. och från kl. 1
till kl. 9 e. in. Arbetarna inom den första gruppen avbytas turvis av trenne
arbeterskor för erhållande av 40 minuters rast, medan den andra gruppens arbetare,
vilka arbeta på ackord, alla samtidigt erhålla en rast på 20 minuter under
varje skift. För de nämnda trenne »avbyterskorna» blir den dagliga arbetstiden
förlagd mellan kl 6 f. m. och kl. 7pio e. m., med rast mellan kl. 10p4o f. m. och
kl. 2-30 e. m. Vidare förekomma inom samma bageri tvenne grupper av nattarbetare,
utgörande 16, resp. 13 man och bägge sysselsatta mellan kl. 10 e. in.
och kl. 5 f. m., den förra turvis avbytt av tvenne arbetare för erhållande av 40
minuters rast, den senare (förman och diversearbetare) i sin helhet^ erhållande 40

minuters rast kl. 1 på natten. De nämnda tvenne avbytarna få sin arbetstid

mellan kl. 11 e. m. och kl. 5 f. m. Slutligen äro inom samma bageri 14 nattarbetare
sysselsatta mellan kl. 9 e. in. och kl. 5 1. in. med 20 minuters rast
för alla samtidigt.

I ett större finbageri med genomfört nattarbete hava arbetarna uppdelats
på olika yrkesspecialiteter med skilda arbetstider. Av 4 trågarbetare börjar sålunda
en sitt arbete redan kl. 2 1. m. och slutar kl. 12 middagen, två arbeta
från kl. 4 e. ra. till kl. 2 f. m. och den fjärde från kl. 6 e. m. till kl. 4 f. in.,

samtliga med ‘/a timmes rast. Bordsarbetarna, 11 stycken, äro fördelade på 3

grupper, vardera om 2, 6 och 3 arbetare, vilka börja och sluta sitt arbete^ 2 timmar
senare än de tre grupperna av trågarbetare och likaledes hava var sin halvtimmes
rast, inom varje grupp uttagen samtidigt. Huvudgruppen av bordsarbetare
börjar sålunda arbetet kl. 6 e. m. och slutar kl. 4 1. m. Slutligen komma 4
uo-nsarbetare, av vilka två arbeta mellan kl. V3 7 e- m- och kl. V3 b f. m., en

Tab. 3. Tiden för det. dug

	i	2	3	4	5	6	7	8	9	10	11	12	18	14	15	16	17	18	19
									n	tal	a	r	i)	e	a	r	e,	V	i 1-
	.Slag	av bagerier och arbetare								b	ö r	j a	r
	12- 2 fm.	2-3	3-4	4-5	5-6	6-7	7-8	8-9	9 fm em.	1-3	3-5	5-616-7	7-8	8-9	9—	10—	°-
			fm	fm.	fm.	fm.	fm.	fm.	fm.	em.	em.	em.	jern.	em.	lera.	10 em	12 ein.	\| best. I tid
1	Fin-,	\| Fackarbetare......	29 71	13	38	62	355	162	35	31		6	39	50	29	16	20	14
2	grov-och	[Arbetare vid drivmaskiner	—		—	1	2	7	_	_	_	_								3
3	limpba-	1 Övriga arbetare ....	—		—	—	32	181	50								15			56 195
4	gerier	(Samtliga arbetare ....	29	71	13	39	96	543	212	35	31	—	6	39	50	29	31	20	14
5	Spis-	fFackarbetare......	—	8	—	5	133	215	284	2	15	66	59	_	19	4	4	16	36	4
6	Arbetare vid drivmaskiner						2	4	1	—	_	1	_			_		1	9
T	gerier	Övriga arbetare.....	—	—		—	25	78	75	20	3	21					—			18
8	Samtliga arbetare ....	—	8	—	5	158	295	363	23	18	87	60	—	19	4	4	16	37	31
9		fFackarbetare......	—	5	3	1	5	70	113	32	_	_	_	_	_				4	15
in	torier	Övriga arbetare.....	—	—	—	1	—	—	1	4
11	Samtliga arbetare ....	—	5	3	5	70	114	36	—	—	—		—	—	—	—	4	15
12		Fackarbetare......	—	_	_		_	106	77
13	Käxfa-	Arbetare vid drivmaskiner						_	5
14	briker	Övriga arbetare ....	—		—	—	—	_	64			_		-
15		Samtliga arbetare ....	—		—	—	_	106	146
Samtliga	Fackarbetare......	29	84	16	44	200	746	636	69	46	66	65	39	69	33	20	36	54	155;
Arbetare vid drivmaskiner	—	—	—	1	2	9	9	1	—	_	1	_	_			1	12
18	bagerier	Övriga arbetare.....					57	259	190	24	3	21.	_	_	_	_	15	_		74
19	Samtliga arbetare ....	29	84	16	45	259	1014	835	94	49	87i	66	39	69	33	35	36	55	241
20	Mindre	Fackarbetare......	20	29	31	52	no	312	223	83	6	_1			5	2	12	14	11	33
21	Arbetare vid drivmaskiner	—	—	—:		_	1	_	]			-
22''	bagerier	Övriga arbetare.....	—	—	—	—	2	26	30	16	1	_j		_	__					2
23;		Samtliga arbetare ....	20	29	31	52	112	339	253	100	7	—	—	—	5	2	12	14	11	35
24	Samtliga	Fackarbetare......	49	113	47	9<J	310	1058	859	152	52	66]	65	89	74	35	32	50	65	188
2»\|	Arbetare vid drivmaskiner	—	—	—	I	2	10	9	2		_	i			_			1	12
26!	större 1	Övriga arbetare.....	—	—	-,	—	59	285	220	40	4	21		_	_		15			76
27; 28	och J mindre	Samtliga arbetare {	49 12	113 2-8!	47! 1-1	II	371 9-n	1 353 32 9	1088 26 öi	194 4 7	56 1-4	87; 66 21 1-6	39 10	74 1-8	35 0-9 j	47 i-i	50 1-2	- 66 i 1*6 :	276 6-7
*29'' 30 j	bagerier	Därav minderårigaj	=	2\| 0''6	5: 1-4	i-i!	12; 3-41	in; 33’6l	143 43 41-1I12-41	—	—	—				8 2-31			14 4*o!

Tub. 4. Raster för fackar -

	i	2	3	4	5	6	7 1	8	i 9	1 10	I it ! 12
Slag av bagerier	Antal arbetare							Ant	a 1 a	r b e t a r e
						r	a s t	er på be-
				1 rast på				2 raster på
mindre, än Va tim. ;	*/s—4 tim.	1-lVs tim.	lVs-2 tim.	2—3 tim.	3-4 tim.	4—5 tim.	5 tim. o. där-över	mindre! 1 «1/ I än 1 VA /2 tim. \| tlm-
l;	Fin-, grov- och limpbagerier .	1106		150	70	20	1 26	23	26	111	34 ! 151
	Spisbrödsbageiier......	870	14	87	48	4	9			8
3	Konditorier......	248	_ j	11	22	ti		8
4	Käxfabriker.......	183	_
5:	Samtliga större båge-/ Antal	2 407	14 !	248	no	32	50	38	33	119	34 \| 151
6	ricr .......\| %	1000	0-o	103	5-8	1-8	2-1 !	To	14	5-o	1-4 \| 6-3 j

4!)

arbetets börjnu och slut.

20	21 I 22	28	24 \|	25 \|	26 1 27 \| 28 \|	2if\|	30 1 81 I	32 [	33 \|''	84 \|	35 \|''	86 \|	37 \|	38 f	31) \|	40 \|	4 1
k a	s	d	a K	1 i	g a	a	r b c	t 8	t	i d							—	Sum- ma arbe- tare
								S	1 u	a r
12— ; 2 '' em.	2-38—4 em. em.	4—5 em.	5-6 om.	6-7 em.	7-8 em.	8—9 em.	9-10 em.	lu- ll em.	11— 12 em.	12 em-3 fm.	3—4 fm.	4-5 fm.	5—G fm.	6—7 fm.	_ <1 s i • ce " —. ce	9— 10 fm.	io— 12 fm.	o- best. tid
32	124	Öl	118	123	197	47	12		5	26	24	39	32	38	37	15	_	6	4	136	1 106	1
	2	1		1	6	—													•-	o1	13	2
	12	]	24	64	133	35	9	_	_		—	—	—	—	—	—	—	—	—	56	334	3
32	138	93	142	188	336	82	21	—	5	26	24	39	32	38	37	15	—	6	4	195	1453	4
46	35	89	23	126	241	89	7	20	52	—	61	—	• 2	58	17	—	—	—	—	4	870	5
		3			3	1													—	9	18	6
1 _	22		7	9	79	70	_	_	24		_		—	—	—	—	—	—	—	29	210	7
46	57	92	30	135	323	160	7	20	76	1	61	—	2	58	IT	1		—	—	42	1128	8
	4	15		37	77	84	9	4											—	15	248	9
						5															5	10
_	4	15	3	37	77	89	9	4											~~	15	253	11
																					183	12
				_	_	5		—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	O	13
_	_	_	_	_	50	14															64	14
	—	—	—	—	190	62 —														252	15
78	163	195	144	286	655	263	28	24	57	26	85	39	34	96	54	15	—	6	4	155	2 407	IG
	2	4	_	1	9	6													—	12	36	17
	34	1	31	73	262	124	9	_	24										—	85	G43	18
78	190	200	175	360	926	393	37	24	81	27	85	39	34	96	54	16	—	6	4	252	3086	19
62	114	113	149	132	135	114	26	2	3	_	—	—	4	Q O	19	7	4	4	16	36	944	20
		1				_	_	1	_	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—		21
	4	1	5	7	25	25	7	1	_	_	—	_	—	—	—	—	—	—	—	2	77	22
62	118	115	154	139	160	139	33	4	3	—	—	—	4	3	19	7	4	4	16	38	1022	23
140	277	308	293	418	790	377	54	26	60	26	85	39	38	99	73	22	4	10	20	191	3 350	24
	2	5		1	9	6		1	_	1	—	—	—	—	—	\	—	—	—	12	38	25
	88	2	30	80	287	149	16	1	24										—	8 ''t	720	26
140	317	315	829	499	1086	532	70	28	84	27	85	39	38	99	73	23	4	10	20	290	4108	27
3-4	7*7	7''7	8-0	121	20-4	ISO	1-7	07	2-0	6-7	2-1	0''9	0-9	2-4	1-8	06	Öl	0-2	05	7-1	100 0	28
	19	5	26	33	151	79	13	1	—	1									—	14	348	29
1 1-7	5''5	1-4	7-5	9-5	43-4	22-7	3-7	0-3	—	0''3	—	—	—	—	—	—	—		—	4o	100o	30

hetare vid större bagerier.

13	14	15	16	17	18	19	20	21	22	23
med _____
stämt	a tit	e r							inga regel-bundna raster	ingå upp-givna raster
tillsammans	3 raster pä tillsammans	4 raster på tillsammans
I1/»—2 tim.	2—2 Va tim.	2Vs tim. och där-över	mindre än 2 tim.	2—2 Va tim.	2*/> tim. och där-över	mindre än j 2 tim.	2-3 tim.	3 tim. och där-över
85	53	18		14				_	109	216
165	53		8	120	10	12	12	6	223	84
46	72	2	—	35	—	—	—	—	1
77 373	106 284	20	8	169	10	12	12	6	333	321
155	118	0-8	03	7-0	04	0-5	05	0-3	13-8	133

7—1S5223

mellan kl. 7 e. m. och kl. 5 f. m. samt en mellan kl. 8 e. m. och kl. 6 f. m., ävenledes
med var sin halv timmes rast.

Det sammanhänger med bageriarbetets art, att i fråga om rasternas antal
och längd förhållandena ftro synnerligen växlande, varför de inkomna uppgifterna
i många fall måst bliva tämligen svävande och ofullständiga, i synnerhet beträffande
mindre bagerier. Anmärkas hör även, att bageriarbetarnas raster mången
gång^ knappast få karaktären av verkliga fritider, enär arbetaren måste uppehålla
sig å eller i närheten av arbetsstället för att kunna ingripa, närhelst arbetet så
påfordrar.

Med dessa reservationer må hänvisas till tab. 4 rörande rasternas antal
och längd för fackarbetare vid olika slag av större bagerier. Man finner härav,
att för 19-5 % av fin-, grov- och limpbageriernas fackarbetare och för 9-7 %
av spisbrödsbageriernas ingå raster alls uppgivits förekomma, och aft för 9-9 %
av den förstnämnda gruppen och 25-6 % av den senare tillämpats''endast oregelbundna
raster, som icke förlagts‘till bestämda klockslag utan uttagits allteftersom
arbetet medgivit en stunds ledighet för den ene eller andre av arbetarna.
Den ovan beskrivna anordningen med avbytning torde därvid ofta hava tillämpats.
Vid spisbrödsbagerierna hava över huvud rastförhållandena varit tämligen
skiftande. Rasternas antal har där växlat mellan en och fyra, deras sammanlagda
längd i allmänhet mellan x/2 och 2 Va timmar. Bland de arbetare vid fin-, grovoch
limpbagerier, för vilka raster på bestämda tider tillämpats, hava flertalet haft
ett enda uppehåll i arbetet, för en del utgörande mindre än en timme men för
åtskilliga av ansenlig längd, 5 timmar och däröver, vilket ger en ny illustration
till den . söndersplittring av arbetstiden på olika delar av dygnet, som kan förekomma
inom bageriyrket. För övriga hithörande arbetare uppgår i allmänhet
rasternas antal till 2 och deras sammanlagda längd vanligen till 1 ä 2 V2 timmar.
Två raster, vanligen med en sammanlagd längd av l1/2 ä 2x/ä timmar, hava tilllämpats
för cirka halva antalet konditoriarbetare, medan flertalet av de övriga
haft en enda rast, vars längd växlat mellan Va och 5 limmar. Vid de fyra
käxfabrikerna hava rasternas antal genomgående varit två och deras sammanlagda
längd lVs å 2''/» timmar.

En åskådlig bild av bageriarbetets växlande intensitet vid olika tider på
dygnet och därmed i viss mån av de olika timmarnas betydelse ur arbetssynpunkt
erhålles genom bifogade diagram, som visar antalet under varje särskild halvtimme
på en gång sysselsatta arbetare, dels för bageriyrket i dess helhet, dels
särskilt för olika slag av bagerier.

Man finner, att mängden av det under tiden före kl. 6 f. m. och efter kl.
7 e. in. utförda arbetet — innefattande även allt nattarbete — varit relativt obetydlig.
Härtill bör dock bemärkas, dels att detta arbete, om än siffermässigt
ringa, kan vara av mycken vikt för produktionsprocessen i dess helhet, dels att
det sammanlagda antalet under ifrågavarande tider av dygnet sysselsatta arbetare
blir större än som framgår av diagrammet, där ju endast de på en gång
arbetande angivits. I övrigt lägger man märke till, att kl. 9 —9-3o f. m. synes
vara en relativt vanlig frukosttid samt att flera bageriarbetare synas hava .middagsrast
vid tiden kl. 1—Fao e. m. än vid någon annan tid på dygnet. Även
vid de nämnda klockslagen äro emellertid flertalet bageriarbetare likväl i arbete,
vilket i sin mån illustrerar den heterogena beskaffenheten av bageriernas arbetsförhållanden.
Den i synnerhet vid fin-, grov- och limpbagerierna samt de mindre

Antal bageriarbetare, som Sira i arbete under olika tider av dygnet.

Arbetare -antal

, SamttufCL arb. inom Tida bagcrijyrlut
Fackarbetare •• ••

» « större bagerier

•> " van/tre *

» » sinsbrääsbagerter

- •• tbi-grovöUmpbagericr

5.000

2.200

2,100

2,000

1,900

7,000

1,200

1O0O

o OJ O to

i. S I 8 I S I 8

uj i/S ti> o t- H os od oi ai 9°

W co to -ft

bagerierna utpräglade starka splittringen av arbetstidens förläggning och särskilt
av tiden för arbetets avslutande belyses skarpt genom det redan efter middagstid
inträdande gradvisa fallandet av resp. kurvor.

4. Ordinarie arbetstid per dygn.

Med tillhjälp av uppgifterna om tiden för arbetets början och slut samt
beträffande rasternas längd kan upplysning vinnas angående brutto- och nettoarbetstiden
per dygn, vilken närmare belyses genom tab. 5. Att märka är, att
i det följande avses arbetstiden under vardagsdygn, d. v. s. med frånseende av
de på lördagar och ofta även på måndagar ej sällan förekommande avvikelserna
från veckans vanliga arbetsschema.

Bruttoarbetstid. I fråga om bageriyrket är bruttoarbetstidens längd förtjänt
av särskild uppmärksamhet, då ju rasterna, som förut framhållits, ofta äro
dels mycket obestämda och dels utan karaktär av verkliga fritider, varför bruttoarbetstidens
längd i själva verket i många fall blir det riktiga måttet på den tid,
under vilken arbetaren är bunden vid arbetet.

Man finner härav, att den dagliga bruttoarbetstiden inom bageriyrket växlar
tämligen mycket. Av samtliga 4 108 arbetare hava 1 217 eller 29-6 % haft en
bruttoarbetstid av 12 timmar om dygnet. Vanlig är även en bruttoarbetstid
på 11 timmar, som tillämpats för 576 arbetare (14 o %), på 10 timmar, som varit
gängse för 558 arbetare (like %), och på 8 timmar, vilken åtnjutits av 407 (9-9 %).
.Endast 205 _ arbetare (4-9 %) hava haft mera än 12 timmars bruttoarbetsdag och
97 (2-4 /) mindre än 8 timmars. Anmärkningsvärt är, att av de 348 minderåriga
arbetarna det stora flertalet hade en bruttoarbetstid av 11—12 timmar om dygnet,
41-9 % av jämnt 12 timmar. Den genomsnittliga bruttoarbetstiden per arbetare blir
för hela gruppen av bageriarbetare 10-7 timmar, för de minderåriga något längre,
nämligen ll*i timmar. År 1905 utgjorde den genomsnittliga bruttoarbetstiden
för samtliga bageri arbetare 11*9 timmar, vadan alltså under de mellanliggande
tolv åren en genomsnittlig förkortning med l a timmar ägt rum. Uträknas den
genomsnittliga bruttoarbetstiden 1917 särskilt för fackarbetare, för arbetare vid
drivmaskiner och för övriga arbetare, befinnes den för dessa kategorier utgöra
resp. 10-6, 10 o och 11*3 timmar. En jämförelse mellan olika slag av bagerier
visar, att de längre arbetstiderna (upp tiil 12 timmar) i synnerhet förekommit vid
käxfabrikerna och konditorierna, där medelarbetstiden per arbetare blir ll-8, resp.
11-3 timmar per dag (för fackarbetare 11-9, resp. 11-3 timmar), samt även vid fin-,
grov- och limpbagerierna, för vilka genomsnittstalet blir ll-o (10-s). Motsvarande
siffror bliva för spisbrödsbagerierna 10''2 (10-1) och för de mindre bagerierna 10’4
(10''3) timmar.

Några uppgifter må i detta sammanhang lämnas beträffande särskilt skiftarbetarnas
vanliga bruttoarbetstid per dygn. Denna sammanfaller här med arbetstidens
längd per skift, beträffande vilken hänvisas till tab. 6. Man finner, att en
skiftlängd om 9 1/2 ä 12 timmar förhärskat för arbetare med konstant skiftförläggning,
medan en något kortare, 8 ä 10 timmar, i allmänhet gällt för sådana
med växlande skiftförläggning. I genomsnitt per arbetare blir skiftarbetarnas
bruttoarbetstid per dygn 9s (för fackarbetare 9-6) timmar.

Nettoarbetstid. I fråga om uppgifterna beträffande arbetstidens längd med
frånräknande av raster må reservation göras med hänsyn till de ovanberörda, ofta
svävande uppgifterna angående dessas längd. En tillnärmelsevis riktig föreställning
torde dock kunna erhållas beträffande den effektiva arbetstidens längd.

Liksom bruttoarbetstiden företer även nettoarbetstiden i avseende å sin
längd, såsom senare avdelningen av tab. 5 utvisar, stora variationer. En nettoarbetstid
av 10 timmar under vanliga vardagsdygn har tillämpats för 1 390 arbetare
(33 m %), alltså för något flera än de, som haft 12 timmars bruttoarbetsdag. I
övrigt finner man, att 617 arbetare (LVo %) haft en nettoarbetstid av 9 timmar, 584
(14-2 /) av 8 timmar, 518 (12• o %) av 9V2 timmar och 233 (5-7 %) av 7Vä timmar.
För 169 arbetare (4m Z) kar nettoarbetstidens längd varit mindre än 7''/2 och
för 216 (5-3 %) över 10 timmar. 1 genomsnitt per arbetare blir nettoarbetstiden
per dag 9i timmar (år 1905 9-9 timmar). För de minderåriga tagna för sig blir
den, liksom bruttoarbetstiden, något längre, 9-5 timmar. Uträknas motsvarande
medeltal för särskilt fackarbetare, arbetare vid drivmaskiner och övriga arbetare,
befinnas dessa vara resp. 9m, 9''o och 9-5 timmar.

Nettoarbetstidens längd har liksom bruttoarbetstidens varit störst vid käxfabrikerna
och konditorierna, där den i genomsnitt per arbetare uppgått till 9-9,
resp. 9-6 (för fackarbetare 10o, resp. 9m) timmar. Däremot lägger man märke
till, att den ganska avsevärda skillnaden beträffande bruttoarbetstidens längd
mellan fin-, grov- och limpbagerier å ena sidan och spisbrödsbagerier samt mindre
bagerier å den andra utjämnas i fråga om nettoarbetstiden. För fin-, grov- och
limpbagerier na blir nämligen det motsvarande medeltalet 9 i (9''o) timmar, för
spisbrödsbagerierna 9 o (9-o) och för de mindre bagerierna 9-o (8-9).

Tab. 7 innehåller uppgifter om den vanliga nettoarbetstiden per dygn för
speciellt skiftarbetare. Man finner, att dennas längd växlat mellan 7 och 10
timmar men för 41*5 % av samtliga skiftarbetare utgjort jämnt 9 timmar och för
25m % 8 timmar. I genomsnitt per arbetare blir den dagliga nettoarbetstidens
längd för skiftarbetare 8''6 timmar (för fackarbetare 8m), alltså något lägre än
för vanliga arbetare. Skiftarbetarnas nettoarbetstid per dygn har i likhet, med
deras bruttoarbetstid varit högre vid fin-, grov- och limpbagerier och vid mindre
bagerier, där den i genomsnitt utgjort 9m timmar, än vid spisbrödsbagerier, för
vilka medeltalet blir 8m (8m) timmar.

Ordinarie arbetstid på lördagar. Såsom redan antytts, avviker arbetstidens
längd inom bageriyrket, liksom inom åtskilliga andra näringsgrenar, på lördagar
ofta från dess längd å andra dagar. Ehuru undantagsvis en förlängning av arbetstiden
på veckans sista dag ifrågakommit, har dock i regel avvikelsen bestått
däri, att arbetet då avslutats tidigare, varigenom ju en mera effektiv söndagsvila
uppnåtts. Detta framgår av de uppgifter om brutto- och nettoarbetstidens
längd på lördagar, vilka sammanställts i tab. 8. Bruttoarbetstidens
längd å lördagar har i det hela varit synnerligt växlande, från mindre än 6 till
över 12 timmar, men har för 37m % av bageriarbetarna utgjort 7 å 8 timmar. I
genomsnitt per arbetare har den utgjort 9-o timmar, alltså 1m timmar mindre än
övriga dagar. Den har haft samma genomsnitts!ängd för de minderåriga som för
de vuxna. För fackarbetare har lördagsarbetstidens bruttolängd i genomsnitt
varit 8 9 timmar, för arbetare vid drivmaskiner 8m och för övriga arbetare 9m.
timmar. Vid fin-, grov- och limpbagerierna har lördagsarbetstidens längd, i
medeltal per arbetare belöpt sig till 9m timmar (för fackarbetare 9-o), vid spis -

Talj. 5. Ordinarie arbetstid

	1	1 2	1 3	4	1 5	1 6	1 7	I »	1 9	1 10	\| It \| 12 \| 13	1 14 \| 15
					Antal arbetare, vilkas	ordinarie arbetstid per dygn	varit.
			Antal	Antal							raster
	Slag av	bagerier och arbetare
arbets- ställen	arbe- tare
	un-				1
					der 8	8	8Vä	9	9V«	10	! lova	11	liv»	12	121/»	13
1	Fin-, grov-och limp-bagerier	[Fackarbetare.....	78	1106	14	139	7	86	31	121	118	138	7	234		2i
2 3	Arbetare vid drivmaski- ner......... 1 Övriga arbetare ....	7 40	13 334	—	13	—	2	8	12	14	3 69	7	8 160	5	n
4	[Samtliga arbetare . . .	78	1453	14	152	7	88	39	133	132	210	14	402	5	32
5		[Fackarbetare.....	49	870	37	116	82	17	8	173	10	129	59	211
6	Spisbröds- bagerier	Arbetare vid drivmaski-ner.........	6	18		15						2
	Övriga arbetare ....	191 240	22	1	—	1	21	14	5	13	30	101	3	_
8		[Samtliga arbetare . . .	49[ 1128	59	132	82	18	29	187	15	144	89	312	3
9		[Fackarbetare.....	30	248	3	3	_	1	4	42	4	2»	28	123
10	Konditorier	[Övriga arbetare ....	1	5	—	—	—	—	_	—	—	4		1	_	_
11		[Samtliga arbetare . . .	30	253	3	3	—	1	4	42	4	32	28	124	—	—
12		(Fackarbetare..... Arbetare vid drivmaski-	4	183	—	—	—		—	—	—	15	10	158	—	—
ia	Käxfabriker	ner.........	1	5	—	_								5
14		Övriga arbetare ....	3	64	—	—	—	—	—	—	—	24	25	15	_	_
15		Samtliga arbetare . . .	4	252	—	—			—	—	—	39	35	178
IG	Samtliga	[Fackarbetare..... Arbetare vid drivmaski-	1117	2 407	54	258	89	104	43	336	132	310	104	726	—	21
	större	ner.........	14	36	—	15	—	2	_	_	_	5	_	13
18	bagerier	Övriga arbetare ....	63	643	22	14	—	1	29	26	19	no	62	277	8	11
19		Samtliga arbetare . . .	1117	3 086	76	287	89	107	72	362	151	425	166	1016	8	32
20		Fackarbetare.....	250	943	20	114	15	117	28	193	52	137	40	160		29
21 22		Arbetare vid drivmaski-
bagerier ''	ner......... Övriga arbetare ....	2 48	2 77	1	1 5	—	1	3	3	6	14	z	41	—	1 ]
23		Samtliga arbetare . . .	250	1022	21	120	15	118	31	196	58	151	40	201	—	31
24		Fackarbetare..... Arbetare vid drivmaski-	>367	3350	74	372	104	221	71	529	184	447	144	886	—	50
26!	Samtliga större och	ner.........	16	38	—	16	—	2	—	—	—	5	_	13	__I	1
26)	Övriga arbetare ....	in	720	24	19	_ I	2	32;	29	25	124	62	318	8	12
27! 28	mindre ! bagerier	Samtliga arbetarej	7	4108 100-o	97 2-4	407 9-9;	104 2-5	225 5*5	103 2-5	558 13 g	209 5’i	576 140	206 So	1217 29-6	8 02	63 1-6
29 30!		Därav minderåriga j		318 100-0	5! l-4-\|	9 2-G	— !	17 4-9	12 3-4	34 9-8:	10 2-9	60 17-2	42 12-1	146 41-9	— 1	1 0-s

_1 Arbetsställen, som äro uppdelade på avdelningar, t. ex. ett bageri med särskilda finbröds-, spisbrödsrande
siffror beträffande de särskilda slagen av bagerier.

per vardagsdygn.

1 16 1	17 1	18 1	19 1	20	21 \| 22 \|	23 \|	•24 \|	‘25 \|	26 \|	27 \|	28		29 j	30 \|	8LL	82 \| dd \|	Öl
med inräknande av	Genom-snittlig brutto-arbetstid per dygn, timmar	Antal	arbetare, vilkas ordinarie arbetstid per dygn varit, med frånråk-nande av raster, timmar
13''/a\|	14	1 överi 14 1 * * * * * * 8 9	obe- stämt antal	nn- 1 der 7	I 7 1	7 ‘/»I	8	! 81/* 1	9 1	91/»	10	10''/a	11	11 Va	12	över 12 I	obe-stämt 1 antal
	18	83	89	10-8	26	26	1271	148	30	193	115	355		20	8i	—	4	I	54
1				11-8			— i	1	2	_	1	9		—	— 1	—	—	— 1	—
	4	3	28	11-5	_		13	34	9	39	30	135		42	13	—	—	1	10
_	22	86	117	ilo	26	26	140j	183	41	232	146	499		62	21	—	4	—	73
—	—	8	20	101	31	9	69	136	54	169	137	236 j	19	—	—	4	- :	6
			1	8-4				13\| 1	_	1	2	—	—	—		—	1
			29	ll-o	1	22	—	24	20	—	6	124	11	—	—		—	32
_	_	8	50	10''2	32	31	69	173 75	169	144	3621	30	—	—	4	—	39
			12	11-3	_	9	—	19	—	46	34	no	24	3	—	—	-	3
			_	11-2	_	—	—	—	—	—	—	—	1	—	5	—	—	—	—
_	—	—	12	11-3	—	9	_ 1	19 —	46	34	no:	24	8	—		—	3
			—	11''9	—	—		—		_	15	168	—	-		—		—
			_	120
			_	114	_	_	_ i	—	—	—	24	40	—	—	—	—	—	—
_	—	—	—	11-8	—	—		—	—	—	39	1 213	—	—	—	—	—	—
—	18	91	121	10''7	57	44	196	303	84	408	301	! 869	63	n	—	8	—	63
			1	10-0				14	3		2	16	—	—	—	—	—	1
	4	o	57	11-8	1	22	13	58	29	39	60	! 299	53	18	—	—	—	51
I _	22	94	179	10-8	58	66	2091	375 116	447	36311184	116	29	—	8		115
—	5	13	20	10-3	23	21	21	201	69	1G4	140	481	26	14	8	3	3	69
				10-5	_	_	_	1		—		1	—	—	—	—		—
			2	112	1	_	3	7	5	6	15	i 24	7	1	—	1	—	7
_	5	13	22	10''4	24	21	24	209	74	170	. 155	i 206	33	15	8	4	3	76
—	23	104	141	10 6	SO	05	217	501	153	572	441 1050	89	25	8	11	3	132
			1	10 0				15 3	_	2	17	_	—	_	—	\| -	1
_	i	3	59	113	2	22	ioi	051 34	45	j 751 323	60	19	—	1		58
	27	107	201	107	82	87	233	581	i 190	617	5181300	149	44	8	li	3	191
_	07	2-6	4-8		2-0	2-1	5-7	142	4-6	150	12 6	i 33-8	3-G	ll	02	0s	Oi	4-7
	2	2	8	11-1	5	4	8	37 18	27	51	162	17	5	1		—	13
	06	06	! 2-3		1-4	11	2-3	10-6	\| 5-2	7-8! 14-7	1 46-6	4-9	1-4	08		—	3*7

a 5

netto -

9-0

9''G

9- 6
9 1

8- 4
9 3

9- 5
ll-o

9-6

10- 0

10-0

9-8

9-9

9-0
9-5
9- 2

8- 9

9- 0
9-4
9-0

90
95

25
2G

och konditoriavdelningar, hava här räknats endast en gång, varför dessa siffror icke utgöra summor av motsva -

Tab. 6. Olika

I 3

Slag av bagerier och arbetare

j Antal I , , ,
arbete-! *“tal
ställeni arbetare

Två skift

med växlande skiftförläggning

	7Va tim. pr skift	8 tim. pr skift	8*/s tim. pr skift	10 tim. pr skift	lOVatim pr skift	12 tin pr ski:
5	121	_	-
10	313	4	64	66	114	4	13
2	11	—	—	—	_
1	49	—	—	43	._		6
10	373	4	64	109	114	4	19
15	434	4	64	66	114	4	13
2	11	—	—	_
i	49	-''	—	43	_	_	6
15	494	4	64	109	114	4	19
5	29	—	8	—	—		_
20	403	4	72	00	114	4	13
2	11	—		_	_
i	4!)	—		43	_	.....	o
20	523	4	72	109	114	4	19
	100 0	0-8	13 7	208	21-8 !	08	3-6
	7	—	—	- j	_ 1
	100-0	_	—	—	- 1	- i	—

16
17

Fin-, grovoch
limpbagerier Spisbröds bagerier Samtliga större bagerier Mindre bagerier Samtliga

större och
mindre
bagerier

J Fackarbetare

iFackarbetare......

(Arbetare vid drivmaskiner
j Övriga arbetare ....
(Samtliga arbetare ....

IFackarbetare......

Arbetare vid drivmaskiner

Övriga arbetare.....

Samtliga arbetare ....

•J Fackarbetare......

Fackarbetare......

Arbetare vid drivmaskiner (
Övriga arbetare .

4 Samtliga arbetare

i Antal i

j Därav minderåriga j

Tab. 7. Nettoarbetstid per dygn

Slag av bagerier och arbetare

Fin-, grovoch
limpbagerier Spisbröds bagerier -

Samtliga

större

bagerier

Mindre

bagerier

Samtliga
större och
mindre
bagerier

Fackarbetrre

Fackarbetare . . • . . .
Arbetare vid drivmaskiner

Övriga arbetare.....

Samtliga arbetare ....

Faekarbetare......

Arbetare vid drivmaskiner

Övriga arbetare.....

Samtliga arbetare ....

Fackarbetare......

Fackarbetare........

Arbetare vid drivmaskiner . ''.
Övriga arbetare.......

Samtliga arbetare . . i j

l % j

J Antal ''

l %

Därav minderåriga

2	3	4	5	6	7	8	9
Antal arbets- ställen	Antal ar-betare	Antal arbetare, vilkas ordinarie ar-betstid per dygn varit, med från-räknande av raster, timmar	Genom-snittlig nettoar-betstid per dygn timmar
7	8	9	10	obest. antal
5	121	—	_	70	51		93
10	313	32	114	144	23		8-4
2	11	—	11	—	_		8-0
1	49	43	—	_	6		7-3
10	373	75	125	144	29	_	8-3
15	434	32	114	214	74	_	8-7
2	11	—	11	_	_		8-0
1	49	43	—	—	6	_	7-3
15	494	75	125	214	80	—	8-5
5	29	—	8	3	16	2	9-3
20	403	32	122	217	90	2	8-7
2	11	—	11	_			8-0
I	49	43	—	_	0	_	7-3
20	523	75	133	217	i)0	2	8-6
	1000	14-3	25''4	41 5	18-4	04
	7	—	—	3	4	_	9-4
	lOO-o	—	—	42-9	57-1	—

sklftforiner.

10 [	n	12 \|	13	14	15	16	17	18	10	20	21
									Tre skift	Icke
per dygn									per dygn pa	angi-	lirnttoar-
								3 lag med	veu	betstid peri
									växlande	skift-	vardags-
\|			med konstant skiftförläggning			skiftför-	anord-	dygn
. 1									laggning	ning	i genom-snitt per 1 arbetaie
; Summa j	8 tim.	9 tim.	9Vä tim.	10 tim.	lOVstim.	11 tim.	12 tim.	Summa	och 8 tim.	(ar- betstid
arbetare 1	pr skift	pr skift.	pr skift	pr skift	pr skift	pr skift	pr skift	arbetare	per skift	obest.)
1 I _		2	23	15	43	36	2	121	—	—	10''4
265	10	—	—	-		—	23	33	15 11	—	9-3 8-0
49 1 :S14 1 265	10 10	2	- 23	15	43	36	23 25	33 154	26 15 11	—	8- 9 9- 2 9-6 8-0
49 314	_ 10	2	23	15	43	36	25	154	26	—	8- 9 9- 5
8	_ .	_	—	13	6	—	—	19	—	2	9-5
273	10	2	23	28	49	36	25	173	15 11	2	9-6 S-o
49 322	10	- 2	23	_ 28	49	30	25	173	26	2	8-9 95
	1''9	04	4-4	5-3	9-4	6-9	4-8	331	5-0	0''4	10-1
			3	i	1	2	v-	7	—	—
! —	—		42-8	14-3	14-3	28-6	—	1000	—	—

och per vecka vid arbete på skift.

\| 10 1	11 1	12 \|	13 \|	14 [	15 \|	16 1	17 \|	18 \|	19 !	20 1	21 !	22	23
													Genomsnitt-i
; Antal	arbetare, vilkas ordinarie arbetstid per vecka varit, med fr&nräknande av raster, timmar	lig nettoar-betstid per
													vecka, tim- i mar
I 42 !	43—44	45	46—47	48—50	51	52—53	54	55-56	57	58-59	60	obest. antal
i i —i	10	_	2	12	13	43			5	36	—		52-8
41	28	34	57	23 8 31	131		13			—	23	—	49-4 49-1
43! 4?!	28	34	57	131	3	13		ö 6	z	23	_	43-8 48-6
4\|	38	34	59	35 8	144	43 Q	13	—	5	36	23	_	50-3 49-1
IB!							—	—	6	—	—	—	43-8
47 {	38	34	59	43	144	46	13	—	11	36	23	—	49-7
i —i	_	_	_	8	_	3	—	10	6	—	—	2	53-4
Å	38	34	59	43 8 51	144	4(> 3	13	10	11	36	23	2	50-5 49-1
i	38	34	59	144	49	13	10	6 17	36	23	2	43-8 49-8
9-oj	7''3	6-5	113	9-7	27-5 3	94	2,	1-9 1	3-2 6-9 11 2	4-4	0-4	54-6
-1	—	—	—	—	42-8	—	—	14 3	14-3 28-6		—

16
17

8— 185223

^ 02

Tab. 8. Ordinarie arbets -

Slag av bagerier och arbetare

2	3	4	! b	1 6	1 7	1 8	1 9	1 10	in	1 12	1 13	1 14	1 15
Antal arbets- ställen	Antal arbetare	Antal arbetare,	vilkas ordinarie arbetstid per dygn av raster, timmar
under 6	6	6 Vs	'' 7	7 Va	!8	8>/s	9	9>/s	10	10Vs	i 11
78	110H	47	77	60	75	26	] 289	: 60	23	17	101	10	Öl
7	13	—			—		6	_	2				2
40	334	—	6		—		89		b	8	43		28
7ö	1453	47	83	60	75	26	384	60	31	25	144	10	81
49	870	47	22	16	91	118	190	82	64	24	66	10	64
6	18	2	—	—	1	—	11	_	_L_	2	_		1
19	240	1	1	—	38	10	11	43	_	16	n	_	50
49	1128	50	23	16	130	128	212	125	64	42	77	10	115
30	248	1	14	—	35	10	9	4	2	8	81	—	20
1	5	—	—	—	4	—	—	—	_	_	1	_
30	253	1	14	—	39	10	9	4	2	8	82	—	20
4	183	—	15	_	62	106	_	_
1	5	—	—	_	5	_	_	_
3	64	—	24	—	40	—	_	_	_	_	_
4	252	—	39	—	107	106	—	—	—	—	—	—	_
1 117	2 407	95	128	76	263	260	4^8	146	89	49	248	20	135
. 44	36	2	—	—	6	—	17	_	2	2			3
63	643	1	31	—	82	10	100	43	6	24	55	_	78
1 117	3 086	98	159	76	351	27t>	605	189	97	75	303	20	216
250	943	15	28	—	76	16	205	32	114	30	124]	25	92
2	2						1	—	_	__	1
48	77	—	—	—	—	1	8	3	1	4	71	3	10
250	1022	15	28	—	76	17	214	35	115	34	132]	28	102
1 307	3 350	no	156	76	339	276	093	178	203	79	372	45	227
lli	38	2	—	—	0	—	18	_	2	2]	1]		3
in	720	1	31		82	11	108	46	7	281	02	3	88:
1 367\|	4108	113	187	76	427	287	819	224	212	10!)	4351	4s\|	318
	100-0	2-7	H	1-8	104	7-0	10-9	5~4	5-2	2-7	10-6	1-2	7-7
	348	2	20i	1	73	31	44	7;	12	21	26	3:	46
	100-0	0''6	5*7}	0-3]	21-0	8-9	12-6	2-0]	3-4	60	7-5\|	O-o!	13-2

14
15|

löi

17|

18|

2o!

22 j

24
251
261

27!

29,

30!

Fin-, grov- [ Fackarbetare .....
och limp t Arbetare vid dnvmaskiner
bagerier I Övriga arbetare . .

I Samtliga arbetare .

. ( Fackarbetare ....
Spisbröds- I Arbetare vid drivmaskin
bagerier | Övriga arbetare . .

( Samtliga arbetare

I Faokarbetare . . .
Konditorier < Övriga arbetare . .

I Samtliga arbetare .

| Fackarbetare ....

I Arbetare vid drivmaskiner]
| Övriga arbetare . .

| Samtliga arbetare .

I Fackarbetare ....
i Arbetare vid drivmaskiner|
Övriga arbetare . .

| Samtliga arbetare .

Fack arbetare ....
Arbetare vid drivmaskiner]
Övriga arbetare . .
Samtliga arbetare .

Fackarbetare ....
Arbetare vid drivmaskiner]
Övriga arbetare . .

Käxfabriker

Samtliga

större

bagerier

Mindre

bagerier

Samtliga
större och
mindre
bagerier

1 Samtliga arbetare

/ Antal

l %

Därav minderåriga

• \Å5be£sstfle?’ s.?m, uppdelade på avdelningar, t. ex. ett bageri med särskilda finbröds-, spisbröds- och
siffror beträffande de särskilda slagen av bagerier. r

tid på lördagar,

j IG | 17 | 18 | 19
varit, med inräknande

liv» 12

över i obest.
12 | antal

Genomsnittlig

bruttoarbetstid

per dygn,
timmar

21 1 22 | 23 1 24 | 25 | 26 | 27 | 28 [ 29 | 80 [ 31 | 82 [ 33 | 34

Antal arbetare, vilkas ordinarie arbetstid per dygn varit, med fråntak- J
nande av raster, timmar

[er	5	5V»\|	6i	61/»	\| 7	77»	8 1	87»	o! 1	97»	10 !l01/»	över I lOVa 1
18	44	«\|	89	26	58	97	351	26	941	761	64	35	9!
			_	_	_	—	7	2	—1	1:	31	—	—
	3	_	3	_	1	18	119	6	48	18	47,	37	10
18	47	65	92	26	59	115	477	34	142	95114	72	19
26	43	_	58	67	193	107	182	62	4	74!	29;	19	—
	2	_	_	1	—	—	13	1	—	—	-	—	—
1		_	52	2	43	—	34	11	5	41	7:	11	1
27	45	—	no	70	236	107	229	74	9	115	36;	30	1
_	12	_	20	15	16	5	86	—	30	28	16	17	—
	_	_	_	—	4	—	—	—	1	—	— I	—	—
—	12		20	15	20	5	86 -	31	28	16	17	—
_	_	15	—	62	106	—	—	—	—	—	-1	—	—
_	_	_	—	5	—	—	—	—	—	—		—	—
_	_	24	—	40	—	—	—	—	—	—		—	—
—	•-	39	—	107	106	—
44	99	80	167	170	373	209	619	88	128	178109!	71	9
	2		_	6	—	—	26	3	—	1	3	—	—
1	3	24	55	42	48	18	151	17	54	59	54;	48	11
45	104	104	222	218	421	227	792108	182	238166 1	119	j 20
12	4	20	25	50	96	45	246! 46	no 83	82''	34	26
		_	_		—	—	]		1	—	—	—	—
		2	2		2	5	6 6	6	10	21	5	1 5
12	4	22	27	5C	98	50	253 52	117	93103	39	! 31
Öb	103	100	192	22(	409	254	805134	238 201191	105: 35
		_		(	—		211 1	1	1	3		\| -
1	3	20	57 42	50	23	159 23	001 09	75	53; 10
57	108	120	249! 208 519	277	1045\|160	299 331	209	158\| 51
1-4	2-e	8-1	Öl	Öl	12-6	Of	25-4 8-9	7-i	8-1	0-6	3-8 1-2
1	E	17	30 44 56	21	49 1C	14 41	i BO	12\| 3
o-s! i-	4-9	8-6 12-6] 16-1	G-t	14-1 2-9	4-0 11-8	I 8-6	3-5\| 0-9

Genomsnittlig

nettoar- j
betstid
per dygn,
timmar

59 1221

Öl —
87 251

89
28

141491 1471 117

—

14
14 38]

145

247

1-7

3''ö

130

159

92| 41

126

237

133|

3731

9- 1

35!

10- 1 j

121

184

41
451

171 141

— 1

33 04

204 200

5''0i 5-o

2-0!

2-3

9-5

10-3

9-4

8- 4

7- 9

9- 3

8- 6

9-6

7-6

9- 5

7-2

7-0

6-6

7- 1

8- 7

8- 4

9- 5

8- 9

9- 4
9-0

10- 9
9-5

8- 4

9- 7

541

321

39:

63
ll
56 j
120;

64;

127

191

4-6;

3-7

7- 8

8- 7
8-9
8-0

7-5

7-6

7-8

7- 6

8- 1

7- 4

8- 1

6-7-

6- 5
6-1
6''6

7- 6

7- 8

8- 3

7- 4

8- 3

8- 5

9- 2
8-4

7-8

7- 9

8- 3

7-9

7-8

20
21
22

konditoriavdelningar, hava här räknats endast eu gång, varför dessa siffror icke utgöra summor av motsvarande

brödsbagerierna hat- den nedbragts till 8-c (8-4), vid konditorierna och de mindre
bagerierna till 9-5 (9''e, resp. 9-4) och vid käxfabrikerna ända till 7-i (7-2) timmar
eller en 4;t timmar kortare arbetstid än under vardagar. Nettoarbetstiden på
lördagar visar en utpräglad tendens till koncentration kring ett visst timantal, i det
att den för 44''s % av bageriarbetarna utgjort 7 ä 8 timmar; i övrigt växlar den
»an 5 timmar och. mindre till 101/2 timmar och mera. Ge no msnitts längd en per
arbetare blir 7’9 timmar, alltså l-2 timmar mindre än andra dagar. Såsom naturligt
är, bär sålunda nettoarbetstiden på lördagarna förkortats mindre än bruttoarbetstiden.
För. speciellt de minderåriga blir den genomsnittliga uettoarbetstiden
pa lördagar ra timmar, för fackarbetare 7-s timmar, för arbetare vid drivmaskiner
7;o timmar och för övriga arbetare 8 3 timmar. De olika slagen av bagerier uppvisa
lönande genomsnittstal: fin-, grov- och limpbagerier 8-o (för fackarbetare 7-s)
spisbrodsbagener 7m (7m), konditorier 8''i (81), käxfabriker 6m (6m), mindre bagerier
8m (8m) timmar. ''

5. Ordinarie arbetstid per vecka.

Genom att sammanlägga de vanliga vardagarnas arbetstid med lördagens
(ev. även med måndagens) och söndagens, i den mån ordinarie söndagsarbete förekommit
(varom närmare längre fram), erhålles arbetstidens längd per vecka
Da det synes onodigt att jämväl beträffande veckoarbetet giva en framställning
av både brutto- och nettoarbetstiden, har bearbetningen begränsats till den sistnämnda.
Neltoarbetstiden erbjuder jämväl bättre jämförbarhet såväl med arbetstidsbestämmelserna
1 svenska och utländska kollektivavtal som med andra förut
utrörda arbetstidsundersökningar.

Bageriarbetarnas nettoarbetstid per vecka, vilken sammanställts i tab. 7.
bennnes va,ra särdeles skiftande, såsom naturligt är, då alla växlingar i arbetstidens
längd under veckans olika dygn influera på densamma.

Backarbetarnas fördelning efter veckoarbetstidens längd belyses genom
följande med ledning av omstående tab. 9 uppgjorda sammanställning:

en nettoarbetstid per vecka av timmar:

55-56 57-58 över 58 obestämt

antal

214 1 002 428 129

6''4 29-9 12''8 3-9

Antal fackarbetare 3

350
100-0

Därav arbetare med

mindre ,,

än 48 48“54

500 1077

14-9 32-1

1 11 jemförelse meddelas följande siffror, hämtade ur den förut meddelade

koliektivavtalsutredningen och avseende den i början av år 1918 för bageriarbetare
gällande maximiarbetstiden: ö

Hela antalet
arbetare

3 344
1000

Därav arbetare med en arbetstid

18—54 55—56

571 208

17''1 6-2

per vecka av timmar:

57—58

2 565
76-7

Meda* sålunda kollektivavtalen tillåta eu veckoarbetstid av 57—58 timmar
för 7b-7 % av resp. arbetare (58 timmar för 67-3 %), har enligt arbetsgivarnas uppgifter
1 verkligheten en sådan arbetstid uttagits av endast 29-g % (58 timmar för

(il

19-i o/\ bland de fackarbetare, vilkas faktiska arbetstid varit föremål för undersökning,
medan däremot 32''i % haft endast 48—54 och 14’9 % mindre än 48 timmars
veckoarbetstid. Vid ett antal, förmodligen icke avtalsbundna, bagerier har veckoarbetstidens
längd för fackarbetare överstigit 58 timmar. I genomsnitt för samtliga
arbetare erbålles en veckoarbetstid av 54''i timmar, för speciellt de minderåriga
en något längre, 56-1 timmar. Motsvarande medeltal bliva för fackarbetare
53-?, för arbetare vid drivmaskiner 53’6 och för övriga arbetare 56-2 timmar.

Per vecka liksom per dygn har den genomsnittliga nettoarbetstiden vant
längst vid konditorier och käxfabriker, där den utgjort lfa resp. 56''s (för fackarbetare
57 2 resp. 56-9) timmar, men har veckoarbetstiden vid de sistnämnda
blivit förhållandevis kort tack vare den starka förkortningen av arbetstiden pra
lördag. Motsvarande genomsnittstal bliva för fin-, grov- och limpbagerier och
mindre bagerier 54-3 (53''4 resp. 54''i) och för spisbrödsbagerier 52-4 (52 i).

Tab. 7 innehåller uppgifter om nettoarbetstiden per vecka för skiftarbetarna,
tagna för sig. Drygt Vi samtliga skiftarbetare hava haft en nettoarbetsvecka
av 51 timmars längd, för de övriga har densamma växlat mellan 42
och 48 samt mellan 52 och 60 timmar, utan att koncentration omkring någon särskild
arbetstid i nämnvärd grad framträder. I genomsnitt per arbetare blir skiftarbetarnas
nettoarbetsvecka 49''8 (fackarbetarnas 50 s) timmar. Den har, liksom
nettoarbetsdygnet. varit längre vid fin-, grov- och limpbagerierna och de mindre
bagerierna, för vilka den i genomsnitt utgjort 52''8 rasp. 53''4 timmar, än vid spisbrödsbagerierna,
för vilka motsvarande medeltal blir 48''6 (49*4) timmar.

År 1905 utgjorde den genomsnittliga veckoarbetstidens längd inom bageriyrket
59-7 timmar, och har alltså under mellantiden en genomsnittlig förkortning
med 5-6 timmar ägt rum. I övrigt visar eu jämförelse med 1905 års undersökning,
att bageriyrkets arbetstidsförhållanden nu äro betydligt mera heterogena än
år 1905, då c:a halva antalet arbetare hade en arbetstid av 59 ä 60 timmar i veckan.
Den nu rådande starka splittringen på olika veckoarbetstider av kortare
längd häntyder på, att en tendens till förkortning av arbetstiden framträder,
vilken, om den får fortsätta att gorå sig gällande, måhända kommer att medföra
en ny koncentration kring någon viss kortare veckoarbetstid.

1 detta sammanhang bör måhända lämpligen även meddelas några uppgifter
rörande bageriarbetarnas arbetstid i en del främmande länder.

Bageriarbetarnas arbetstid i Norge framgår av följande översikt, baserad
på uppgifter från arbetsgivarna och insamlade vid 1910 ars hantverksräkning.

Hela anta-let bageri-arbetare	Därav arbetare med	en nettoarbetstid per vecka av timmar:	I genom-snitt per
högst 54 55 intill 60	60 över 60	obestämt antal	arbetare, tim.
3130	100 1004	40 1242	744	610
1000	3''2 321	13 397	23''7

För samtliga hantverksfack var medelarbetstiden 59''i timmar per vecka och

sålunda något kortare. , , ,, ...

1 Danmark synes ännu år 1915 av uppgifter i kollektivavtalen att döma
bageriyrkets arbetstid genomgående hava varit tämligen lång.1 2 Den utgjorde näm 1

Ilaaii dverk sta-llingen i Norge 1910. Tredje hefte. Arbetstid. Kristiania 1914.

2 Arbeideroverenskomster i Danmark den 1. Ang. 1915. Köpenhamn 1916.

Tab. 9. Ordinarie

20
21
22

28j

29!

Slag av bagerier och arbetare

Fin-, grovocb
limpbagerier -

Spisbröds bagerier -

Konditorier

Käxfabriker

Samtliga

större

bagerier

Mindre

bagerier

Samtliga
större och
mindre
bagerier

[Fackarbetare . . .

| Arbetare vid drivma:
[Övriga arbetare . .
(Samtliga arbetare .

(Fackarbetare . . .

1 Övriga arbetare.....

Samtliga arbetare ....

! Fackarbetare......

Övriga arbetare.....

Samtliga arbetare ....

j Fackarbetare......

. Arbetare vid drivmaskiner

| Övriga arbetare.....

(Samtliga arbetare ....

I Fackarbetare......

Arbetare vid drivmaskiner
Övriga arbetare . . .
Samtliga arbetare . .

j Fackarbetare ....
j Arbetare vid drivmaskiner
[Övriga arbetare . . .

I Samtliga arbetare . .

Fackarbetare ....
Arbetare vid drivmaskiner
Övriga arbetare.....

Samtliga arbetare / -^“tal
t “

Därav minderåriga j

1 2	3	1 4	1 6	1 6	\| 7 \| 8	1 9	\| 10 i 11	! 12	1 13	1 14
; Antal arbets-! ställen	Antal arbe- tare						Antal	arbetare,	vilkas
un- der 42	\| 42	j 43	44 45	146	47 ! 48	49	1 1 50	I Öl j
78	1104	15	: 19	j 44	1 10 86	! 6	31 75 1	12 37
7	13		-—	—	_ _		— i			2
40	334	—	—	—	—1 16		— 23	O		8
78	1453	15	19	1 44	10 102	6	31 99	4	12	47
49	870	31	4	5	I 28 51	26	451 55	IG	5	i 143''
6	18	—	—	—	—- 2	_	—! 8			1
19	240	1	43			1	— 2	8	—	1 12
\| 49	1128	32	47	• 5	28 53	27	45 65	24	5	156
so	248	—	5	—	- ~	_	4 7	—	O O	27 i
1	5	—	—	—	-i -	_	__ _
30	253	—	5	—	- -	—	4- 7	—	3	27
4	183	_	_	_	— —
1	5	—	—		_ _	_	—			_
3	64	-	—	—	- -	_
. 4	252		~	—	— —	—	- -	—	—	—
1 1 117	2 407	46	28	49	38 137	32	80 137	17	90	207
14	36	—	—	—	- 2	_	— 9			3
63	643	1	43	—	—[ 16	1	- 25	11	_	201
! 1 117	3 086	47	71	49	38 155	33	80 171	28	20	■230!
250 ■	943 9	23	6	1	7 19	5	29 155	15	17	40
48	77	1	_-1	_1		2	— 1 —1 6	1	2	4
250 j	1022	24	6	1	7\| 19	?	29 162	16!	19	44\|
1 367	3 350	69	34	50	45 156	37	109 292	32	37	247
16	38	—	-1	—	_ O	_	— 10			3
in 1	720	2	43	—1	—1 16	3!	—i 31	12	0 i	24
1 307 (	410S	71	77	so	45 174	40	109) 3331	44	39	274
	100o	17	1-9	1-2	l-i\| 4-2	l-o	2-21 8-1 j	1-1 (	l-o\|	6-7
	348	G	2	2	8	_	51 25!	3!	• 4I	15
;	10ÖO	1-7	0''6\|	0-6	—I 2-3	—	1-4) 7-2	0’9:	l-ll	4-s\|

1 Arbetsställen,
rande siffror beträffande

som äro uppdelade på avdelningar, t. ex. ett bageri,med särskilda finbröds-, spisbröds de

särskilda slagen av bagerier.

arbetstid per vecka,

15	16	17	18	19	20	2i	22	23	24	25	26	27	28	29	30	31	32	33	34	35 i
rbetstid per vecka	varit	med fränräknande	av rastei	, timmar								1 __
52	1 53	54	55	56	57	1 58 !	59	60	61	62	63	64	65 \|	66	67	68	69	70	över 70	0- bcst. an- tal
48	51	G6	26	31	50	369	14	37	—	1	15	—	—	-!	—	8	—	_	—	54
	_			_	1	6	—	3												24
1	_	8	15	_	25	93	6	37	—	20	37	10	8	—	—		—		—
49	51	74	41	31	76	468	20	77	—	21	52	10	8	— 1	_	8	—		—	78
50	18	48	46	44	77	74	—	79												6
		1	_	_	_	2														1
			_	43	8	30	6	42	1	—	11							-		32
53	18	49	46	87	85	106	6	121	1	—	30									3y
i	2	11	1	_	44	85	—	—	18	—	8	19	—	—	—	13	—	—	—	—
			_	_	_	—	—			—	—	—	4		—	1	—	—	—	—
i	2	11	1	—	44	85	—		18	-	8	19	4		—	14	—			—
_	15	_	_	—	125	43
_	_	_	_	—	—	5	—
_	24	—	—	—	26	14	—	_
—	39	—	—	—	151	62
99	86	125	73	75	296	571	14	116	18	1	42	19	—	—	—	21	—	—	—	60 1
	_	1	_	_	1	13	—	3	—	—		—	—		—	—	—	—	—
1	24	8	15	43	59	137	12	79	1	20	48	10	12		■-	1	—	—	—	56
103	no	134	88	118	356	721	26	198	19	21	90	29	12	—	—	22	—	—	—	117
27	33	99	34	32	65	70	37 1	58	19	6	9	10	9	11	q	14	4	3	8	69
1		6	4		6	1	3	13	1	—	6	1	3	1	3	3	—	i	2	6
28	33	105	38	32	71	71	41	71	20	6	15	11	12	12	12	17	4	4	10	75
126	119	924	107	107	361	641	51	174	37	4	51	29	9	11	ii	35	4	8	8	129
3		i			1	13	1	3	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	1
2	24	14	19	43	65	138	15	92	2	20	54	11	15	1	3	4	—	1		62
131	143	239	126	ISO	427	792	67	269	39	27	105	40	24	12	12	39	4	4	10	192
3''2	35	5*8	3-1	3-7	104	193	1-6	6''6	lo	07	2''6	l-o	0 6	0*3	0*3	1*0	0*1	Öl	0 2	4 7
10	13	17	17	25	65	26: 10	39	5	3	4	7	9	2	4	9	—	1	1	11
2''9	3*7	4''9	4''9	7''2	18-7	7''4	2''9	11''2	1*4	0*9	l-l	2*0	2*6	0*6	1*1	2* G	—	0*3	0''3	3-2

Genomsnittlig

nettoarbetstid

>er verka,
timmar

53-4

56- 5
57''4

51- 3

52- 1
501

53 8

52- 4

57*2

664

57- 4

56- 9

58- 0
555
56''5

53- 6
53'' 6
56''0

54- 1

541
53'' 5

57- 8
64-3

53-7

53-6

öda

54 l 56

56 l

5
G

20
21
22

129

och konditoriavdeiningar, hava här räknats endast en gäng, varför dessa siffror icke utgöra summor av motsva -

ligen för så gott som samtliga bageriarbetare 972 ä 10 timmar per dag, under det
att veckoarbetstiden för c:a V3 av alla arbetare inom livsmedelsindustrien och för
c:a 76 av samtliga industriarbetare understeg 972 timmar.

För Tyskland belyses bageriyrkets arbetstidsförhållanden genom nedanstående
uppgifter ur kollektivavtal, gällande vid slutet av år 1914:1

Därav arbetare med eu nettoarbetstid per vecka av timmar:
mindre än 48 ''48—54 55—60 över 60

3109 5 632 3 908 6 963

159 28-7 19-9 35-5

Beträffande Amerikas Förenta Stater plägar arbetsdepartementets statistiska
byrå meddela vissa uppgifter angående »standardarbetstid» för fackorganiserade
arbetare på olika orter. Av ifrågavarande publikation för år 19152
finner man, att arbetstiden per vecka för bageriarbetare i flertalet fall utgjort
48, 51 eller 54 timmar.

Hela antalet
berörda arbetare

19 612
100-0

6. Ordinarie nattarbete.

Ordinarie nattarbete, varmed här förstås arbete under tiden kl. 10 e. in.—5
f. m., har, såsom av tab. 10 närmare framgår, uppgivits förekomma vid 92 arbetsställen,
representerande „ 25-i % av samtliga, och för 817 arbetare, utgörande
19-9 % av hela antalet. År 1905 voro 36-3 % av bageriarbetarna nattarbetare, medan
inom hela den svenska industrien nattarbetarna utgjorde 14-1 %. Det har emellertid
redan påpekats, att såväl 1905 som 1917 års procenttal för nattarhetsfrekvensen
bland bageriarbetare äro anmärkningsvärt låga i förhållande till motsvarande
tal för år 1897, som var ej mindre än 85-6 %. Härvid är emellertid att märka,
att såsom natt då räknades den väsentligt längre tiden mellan kl. 8 e. m. och kl.
6 f. m. Lägges detta tidsrum, vilket ju även överensstämmer med det, varunder
enligt kommitténs lagförslag bageriarbete icke må bedrivas å söckendag, till grund
för beräkningen år 1917, höjes procenttalet nattarbetare till 29''6 % eller ej fullt
en tredjedel av alla bageriarbetare. Det torde emellertid kunna sägas, att nattarbetssiffrorna
i föreliggande undersökning äro utpräglade minimisiffror, enär
uppgifterna dels uteslutande grundats på arbetsgivarnas summariska redovisningar
utan tillgång till individualuppgifter rörande de enskilda arbetarnas arbetstidsförhållanden,
dels, oaktat alla försök att erhålla uppgifter om normala arbetsvillkor,
sannolikt i icke obetydlig mån rönt intryck av de speciella kristidsförhållandena.

Bland de redovisade nattarbetarna (i först angivna bemärkelse) äro 805
fackarbetare, vartill komma 12 arbetare vid drivmaskiner. Endast 13 minderåriga
bageriarbetare hava uppgivits arbeta nattetid. Av nattarbetarna äro 280
skiftarbetare, utgörande 53-s % av hela antalet skiftarIletare, och 537 icke-skiftarbetare,
motsvarande 15-o % av hela antalet sådana. Vad de olika slagen av bagerier
beträffar, finner man, att av fin-, grov- och limpbageriernas arbetare 375

1 Die Tarifverträge im Deutschen Iieiche am Ende des Jahrea 1914. Berlin 1916.

2 U. S. Department of Labor. Bureau of Labor Statistics. Union Scale of Wages and Hours of
Labor May 1, 1915. Washington 1916.

eller 25-8 / halt nattarbete, av spisbrödsbageriernas 248 eller 22m % av konditoriernas
12 eller 4-7 % och av de mindre bageriernas 182 eller 17‘8 %. Vid käxfabrikerna
bar intet nattarbete förekommit. Spisbrödsbageriernas nattarbetare
utgöras huvudsakligen av skiftarbetare, bn-, grov- och limpbageriernas och de
mindre bageriernas däremot övervägande och konditoriernas uteslutande av andra
arbetare. De skiftarbetare, som vid fin-, grov- samt småbagerierna arbeta på
natten, äro nästan uteslutande sådana med konstant skiftförläggning.

Tab. 10 ger upplysning om den ordinarie nattarbetstidens längd i genomsnitt
per dygn. Man finner, att denna för 27-4 % av samtliga nattarbetare endast
utgjort 1—2 timmar per dygn, medan den för 16''5 % uppgått till 3—4 timmar
och för 23m % ända till 7 timmar. 1 mindre utsträckning har nattarbete pa
mindre än 1 timme samt på 2—3, 4.-5, 5—6 och 6—7 timmar förekommit. De
längre nattarbetstiderna förekomma huvudsakligen bland icke-skiftarbetare och
bland skiftarbetare med konstant skiftförläggning. Bland arbetare med växlande
skiftförläggning har flertalet haft endast 1—2 timmars genomsnittlig nattarbetstid,
varvid bör anmärkas, att växlingen mellan dag- och nattskift givetvis
periodvis medför längre nattarbetstid. I medeltal per arbetare har den dagliga
nattarbetstiden utgjort 3-7 timmar. För icke-skiftarbetare blir medeltalet 3 m, för
skiftarbetare med konstant skiftförläggning 5''4 och för sådana med växlande
skiftförläggning lm timmar. För fin-, grov- och limpbageriernas och för konditoriernas
arbetare blir medeltalet nattarbetstimmar 4-2, resp. 3m, för spisbrödsbageriernas
3i och för de mindre bageriernas 3''3 timmar.

Den ordinarie nattarbetstiden i genomsnitt per vecka, vilken sammanställts
i tab. 11, har för 16-8 % av arbetarna utgjort mindre än 7 timmar, för 20-2 %
7_14 och för 18m % 14—21 timmar, alltså för 55-2 % mindre än 21 timmar. För
21*7 % har den utgjort 21—42 timmar och för 23m % 42—49 timmar. I medeltal
per arbetare blir nattarbetstidens längd per vecka 20''4 timmar. För skiftarbetare
med växlande skiftförläggning blir medeltalet endast lim timmar (jfr ovan), för
sådana med konstant skiftförläggning åter 32o och för icke-skiftarbetare 21m
timmar. För fin-, grov- och limpbageriernas arbetare blir motsvarande siffra 25m,
för spisbrödsbageriernas 19-0, för konditoriernas 22m och för de mindre bageriernas
11''6 timmar.

7. Ordinarie söndagsarbete.

Ordinarie sön- och helgdagsarbete har, såsom framgår av tab. 12, förekommit
vid 121 arbetsställen, utgörande,, 33m % av samtliga, och lör 657 arbetare, representerande
16-o% av hela antalet. År 1897 var sistnämnda jämförelsetal 25-1 % och år
1905 11-6 %, vartill bör erinras, att uppgifterna för sistnämnda år i förevarande
hänseende betecknats som mindre fullständiga. Bland 1917 års söndagsarbetare voro
543 fackarbetare, 6 arbetare vid drivmaskiner och 108 arbetare av annat slag.
Av de minderåriga arbetarna hava 73 (2 08 %) haft söndagsarbete. Man finner
vidare, att av söndagsarbetarna 546 äro icke-skiftarbetare (15m % av hela antalet
icke-skiftarbetare) och de återstående 111 skiftarbetare (resp. 21m %)■ Söndagsarbete
har relativt mest förekommit vid konditorier, nämligen för 69 m % av resp.
arbetare. Motsvarande tal bliva för fin-, grov- och limpbagerierna 13-4 %, för spisbrödsbagerierna
5m % (så gott som uteslutande skiftarbetare) och för de mindre
bagerierna 21-8 %. Från käxfabrikerna har intet söndagsarbete omförmälts.

9—185223

(56

Tab. 10. Ordinarie nattarbetstid

	[______________......	2	1 3	! 4	1 &	II 6	1 7	1 8	1 9	1 i»	It 11	1 12	1 13	1 11	1 15	1 16
	i				1							S k i	f t	arb	e t	are
	j
	,		\|	i			Med växlande skiftför-	il
				Antal natt- arbe- tare				läggning			Med konstant skiftför-
			; Antal \|arbets-ställen
	j Slag av bagerier och arbetare		annat ord i-	Antal arbetare, vilkas ordinarie nattarbetstid	i genom-
				arbe-te på skift					i me-
	narie
					natt-	mind-	1—	2-	3—	delta]	mind-	i-	2—	3—	4	5—
					arbe-	(re än	2	3	4	per	re än	2	3	4	5	6
						te	ltim.	tim.	tim.	tim.	arb.,	1 tim.	tim.	tim	tim.	tim	tim.
											tim.
1	Fin-,grov-och limp-bagerier	(Fackarbetare . .	32	374	80	294						13	2	2	1	4	10
2 3	1 Arbetare vid driv-maskiner . . . ''Samtliga arbetare	1 32	1 375	80	1 295						i 13	2	2	1	4	10
4		1Fackarbetare . .	11	237	170	67	_	114	23	17	1-9		5
6	Spisbröds-	1 Arbetare vid driv-
	bagerier	maskiner . . .	2	11	11	—	_	_	11	_	2-3	_
6		Samtliga arbetare	11	248	181	67	—	114	34	17	1-9	—	5	_	_	_	_
''	Kondito- rier	Fackarbetare . .	3	12	—	12
8 9	Samtliga större • bagerier	Fackarbetare . . Arbetare viddriv-	1 37	623	250	373	—	114	23	17	1-9	13	7	2	1	4	10
10	maskiner . . . Samtliga arbetare	3 1 37	12 635	11 261	1 374	_	114	11 34	17	2-3 1''9	13	7	2	1	4	10
11	Mindre bagerier ''	Fackarbetarc . .	55	182	19	163	8	—	—	—	05	_	—	—	—	—	—
12		Fackarbetare . .	1 92	805	269	536	8	114	23	17	1-8	13	7	2	1	4	10
13		Arbetare vid driv-
	Samtliga	maskiner . . .	3	12	11	1	—	—	11	—	2-3	—	_	_	_	_	__
14	större och	Samtliga (Antal j	1 92	817	280	537	8	114	34	17	1-9	13	7	o	1	4	10
15	bagerier	arbetare \ %		100-0	34S	65 7	lo	139	4-2	2i		1-6	0''9	0''2	Öl	0-5	1-2
16	Därav min-f Antal I		13	3	10	_	_	_	_		3
17		deråriga \ %		100-0	23-1	76-9	—	—	—	—1		23-1 j	—	—	—\|	—	-1

1 Arbetställen, som äro uppdelade på avdelningar, t. ex. ett bageri med särskilda finbröds-, spisbröds rande

siffror beträffande de särskilda slagen av bagerier.

<57

(kl. 10 e. in.—5 f. in.) per dygn.

1 17 1 18 \|	10 \|	20 1	21 I	22 \|	23 \|	24 \|	25 \|	23 \|	27 \|	28 \|	‘29	30 \|	31 \|	32 \|	33 \|	34 \| 35 \|	36 \| 87 \|	38 \|	39 i
				Arbetare med	annat	ordinarie		S a ni 11 i	ga	arbetare		1
						n	attarbete
läggning
				Antal		vilkas ordinarie nattarbete-	Antal arbetare, vilkas ordinarie nattarbets- i
snitt per dygn vant		tid	per	dygn varit				tid	i genomsnitt per dygn vant
6—		eJ	i me-deltal	mind-	1—	2—	3—	4-	5-	6—		i me-deltal	mind-	1—	1 2-\|	3—	4-	5—	6 —	7	ej upp- gi- ven	i me-deltal;
7 tim.	7 tim.	upp- gi-	per arb.,	re än 1 tim.	2 tim.	3 tim.	4 tim.	5 tim.	6 tim.	7 tim.	tim.	per arb.,	re än 1 tim.	2 tim.	3 \| 4 tim.itim.	5 tim.	6 tim.	7 tim.	tim.	per ! arb., \|
	ven	tim.									tim.									tim.
7	41		5-2	5	49	11	74	45	29	37	44	4-0	18	51	13	75	49	39	44	85		4-2 !
7	41	—	5''2	5	50	11	74	45	29	37	44	ro 40	18	1 52	13	75	49	39	44	85	—	l-o 4-2
—	11	—	5-1	6	—	—	12	—	—	—	49	5-7	6	119	23	29	—	—	—	60	—	3-2
																						2-3
—	11	—	51	6	—	—	12	—	—	—	49	57	6	119	34	29	—	—	—	60	—	31
—	—	—	—	—	—	3	5	—	—	4	—	3-8	—	—	3	5	—	—	4	—	—	3-8
7	52	—	5-2	11	49	14	91	45	29	41	93	4-3	24	170	39	109	49	39	48	145	—	3-8
					1	.				_	_	l-o	_	1	11	_	—	—	—	—	—	2-2
7	52	—	5-2	11	50	14	91	45	29	41	93	4-3	24	171	50	109	49	39	48	145	—	3-8
—	10	i	7-0	1	53	31	26	10	9	—	33	3-2	9	53	31	26	10	9	—	43	1	3-3
7	62	i	5''4	12	102	45	117	55	38	41	126	3-9	33	223	70	135	59	48	48	188	l	3-7
		_	_	_	1	_	_	—	—	—		l-o	—	1	11		—	—	—	—	—	2-2
7	62	i	5-4	12	103	45	117	55	38	41	126	3-9	33	224	81	135	51	48	48	188	1	3-7
Öl)	7-6	Öl	1-5	12-6	5-5	14-3	6 7	47	5-0 15''4		4 l	27-4	9-9	165	7-2	5-9	5-9	23-0	Öl
			0''5	_	4	3	2		_	_	i	2-4	3	4	3	2				1	—	2-0
		1 —	—	30''7	23-1	\| 15-4		—		1 7-7		23-1	30-7	23-1	15-4				7-7	—

och konditoriavdelningar, hava här räknats endast en gång, varför dessa siffror icke utgöra summor av motsva -

loj

ll|

12!

181

14!

16|

Tab. 11. Ordinarie

Fin-, grovoch
limp- ■
bagerier

Spisbröds- j
bagerier

Konditorier Samtliga större bagerier Mindre bagerier -

Samtliga
atörre och
mindre
bagerier

1	1 2	1 3	4	1 5	II 6	1 7	1 8	1 9	1 10	II 11	1 12	1 13	1 14	1 15	1
bagerier och arbetare	Antal arbets- ställen	! Antal natt- arbe- tare	Därav med					Skifta	b e	t a	r e
j Med växlande skiftför-läggning		Med konstant skifi
arbe-te på skift	annat ordi- narie natt arbe- te	Antal arbetare, vilkas ordinarie nattarbetstid i genom	-
mind-re än 7 tim.	7— 14 tim.	14— 21 tim.	21— 28 tim.	i me-deltal per arb., tim.	mind-re än 7 tim	7— 14 tim	14— 21 tim.	•21- 28 tim.	28— 55 tim
(Fackarbetare ....	32	374	80	294						15	2	3	o	in
1 Arbetare vid drivma-
i skiner ......	i	1		1
\| Samtliga arbetare . .	32	375	80	295	—	—	—	_	_	15	2	3	2	10
IFackarbetare ....	11	237	170	67	_	118	19	17	11-5	5
(Arbetare vid drivma-
\| skiner ......	2	11	11	_	_	_	11		140
(Samtliga arbetare . .	11	248	181	67	—	118	30	17	11-6	5	—	—	—	—
jFackarbetare ....	3	12	—	12	—	—	—	—	—	—	—	_		_
(Fackarbetare ....	1 37	623	250	373		118	19	17	11-5	20	2	3	2	10
(Arbetare vid drivma-
) skiner ......	3	12	11	1	_	_	11		14-0
(Samtliga arbetare . .	1 37	635	261	374	—	118	30	17	11-6	20	2	3	2	10
\| Fackarbetare ....	55	182	19	163	8	—	—	—	30	—	—	—	—	_
Fackarbetare ....	1 92	805	269	536	8	118	19	17	11 1	20	2	3	2	10
Arbetare vid drivma-
skiner ......	3	12	11	1	—	—	11	—	14-0	—	—	_	_	___
Samtliga arbe-1 Antal	1 92	817	280	537	8	118	30	17	112	20	2	3	2	10
tare \ %		lOOo	313	65 7	1-0	144	3-7	2''1		2-5	0-2	04	0-2	1-2
Därav minder-J Antal j		13	3	10	_	__	1			3
ånga \ %	I	100-0	23-1	76-9	—	—	i	—		23-1	—	—	—	—

1 Arbetsställen, som äro uppdelade på avdelningar

mde siffror beträffande de särskilda slagen av bagerier.

, t. ex. ett bageri med särskilda iinbröds-, spisbröds -

naltarbotstid por vockn.

! i«	17	18	19	20 \| 21 \| 22	23	24	25 \| 26	27	28 \| 29	80	31	32 \| 83 \|	34 \|	85 \|	86
förläggning		Arbetare med annat ordinarie nattarbete		Samtliga	nattarbet	are
snitt	per vecka varit	Antal	arbetare, vilkas ordinarie nattarbets-tid per vecka varit	Antal arbetare, vilkas ordinarie nattarbetstid i genomsnitt per vecka varit
35- 42 tim.	42— 49 tim.	ej upp- gi- ven	i me-deltal per arb., tim.	mind-re än 7 tim.	7— 14 tim.	14— 21 tim.	21— 28 tim.	28— 35 tim.	35— 42 tim.	42- 49 tim.	i me-deltal per arb., tim.	mind-re än 7 tim.	7— 14 tim.	14— 21 tim.	21— 28 tim.	28- 35 tim.	35— 42 tim.	42— 49 tim.	ej upp- gi- ven	i me-deltal per arb., tim.
7	41		81-1	54	11	74	45	29	37	44	24-0	69	13	77	47	39	41	85	—	25''5
				1				_	_	_	6-0	1								60
■ 7	41	—	311	55	11	74	45	29	37	44	23-9	70	13	77	49	39	44	85	—	25''5
—	11	—	30-8	6	—	8	4	—	—	49	34-4	11	118	27	21	—	—	60	—	19-3
																				14-0
—	11	—	308	6	—	8	4	—	—	49	344	11	118	38	21	—	—	60	—	190
—	—	—	—	—	3	5	—	—	4	—	22-5	—	3	5	—	—	4	—		22-5
7	52	—	310	60	14	87	49	29	41	93	25''8	80	134	109	68	39	48	145		231
				1				_	_	_	60	1	_	11	_	—	—	—	—	13-3
7	52	—	310	61	14	87	49	29	41	93	258	81	134	120	68	39	48	145	—	22-9
—	10	1	420	48	31	29	13	9	—	33	10-1	56	31	29	13	9	—	43	1	11-6
7	62	1	32o	10S	45	116	62	38	41	126	21o	136	165	138	81	48	48	188	1	206
_	_	_	_	1		_	—	—	—	—	60	1	—	11	—	—	—	—	—	133
7	62	1	32o	109	45	116	62	38	41	126	210	137	165	149	81	48	48	188	1	204
0 9	7-6	Öl		133	5-5	14 2	7-6	47	5-0	15 4		16-8	202	18-2	9-9	5-9	5-9	23-0	Öl
			30	2	5	2		_	_	1	8-1	5	5	2	—	—	—	1	—	6-9
—	—		•	15''4	38-5	15-4		—		7-7		38-5	38-5	15-3		—	—	7-7	—

och konditoriavdelningar, hava här räknats endast en gång, varför dessa siffror icke utgöra summor av motsva -

Tub. 12. Ordinarie sön -

	j _	i	2	3	4	1 5	6	1 7	1 8	1 9	11*10	111	1 12	1 13	1 14 1
	:				Därav								I C	k e
			Antal	Hela antale'' sön-			Antal arbetare, vilka haft ordinarie sön- och
													u
	Slag av bagerier och arbetare	arbets- ställen	(och helg-) dags- arbe- tare	icke skift-	skift- arbe- tare		1-	-29			30—49
				arbe- tare	4—5 tim.	Obest. tid	Summa arbetare	Arbetstid i medeltal tim.	3—5 tim.	07- e+ B	! 7 tim. och däröver	Summa arbetare	Arbetstid i medeltal tim.
i	Fin-, grov-och limp-	\| Fackarbetare.......	13	118	68	50	3	_	3	5-0
2	.Övriga arbetare......	12	77	77	_					2			2	3-0
4>	bagerier	[Samtliga arbetare.....	21	195	145	50	3		3	5-0	2	—	—	2	3-0
4		[Fackarbetare ....	4	55		55	_	_	_
o	Spisbröds-	Arbetare vid drivmaskiner .	2	6	_	6									-
6	bagerier	Övriga arbetare......	1	2	2	—	_	—	_	_	_	_	_
7		Samtliga arbetare.....	6	63	2	61
$		[Fackarbetare.....	20	171	171	_	_	_	_	_	O u	33		35	5-8
9	Konditorier -	Övriga arbetare......	1	5	5
10		Samtliga arbetare.....	20	176	176	—	—	—		—	2	33	—	35	5-8
11	Samtliga större	[Fackarbetarc.......	>35	344	239	105	3	_	3	5-0	2	33		35	5-8
12	Arbetare vid drivmaskiner .	2	6	—	6
13	bagerier	Övriga arbetare......	14	84	84	—	—	—	—	—	2	_	—	2	30
14		Samtliga arbetare.....	1 40	434	323	in	3	_	3	50	4	33		37	5-7
15	Mindre bagerier	[Fackarbetare......	77	199	199	_	2	_	2	4*0	22			22	3-8
16	Övriga arbetare......	15	24	24	—	1	1	2	40	2	_	i	3	4''7
17		Samtliga arbetare.....	81	223	223	—	3	1	4	4-0	24	—	i	25	3-9
18		[Fackarbetare......	•112	543	438	105	5	—	5	46	24	33	_	57	5o
19		Arbetare vid drivmaskiner .	2	6	—	6	—	—	_	_	_	_	_	_	_
20 21 22	Samtliga större och	Övriga arbetare...... Samtliga arbetare .(A. n t al	29	108 657	108	—	i	1	2	4-0	4	—	4	5	4o
mindre	1 121	546	in	6	1	7	4-5	28	33	1	62	5-0
bagerier	1 % ■		100-o	83-1	169	l-o	Öl	ll		4-3	5o	Öl	9-4
23 24,		_... no- 1 Antal . Darav minderariga<		73	73	—	—	—	—	—	6	2	1	9	4-6
	1 JK 1		100-0	100-0	—	—	—	—		8-2	2-7	1-4	12-3

,1 Arbetsställen, som äro uppdelade på avdelningar t. ex. ett bageri med särskilda finbröds-, spisbröds- och

ror beträffande de särskilda slagen av bagerier.

och hclgdagsarbctc.

1 15	16	17	18	19	20 \|	21 \|	22 \|	23	1 24	\| 25	1 26 \|	27	28	\| 29	\| SO \| 31	1 »2 II 33 \|	84 \|	35 \|	36
b k	i	t	a r	b	O t	a	r e								s	Lift	a r	i e t	are
helgdagsarbeto under nedanstående	antal sön	och helgdagar per år	Antal arbetare, vilka haft ordinarie helgdags arbete	BO»-	och
50 och däröver	obestämt antal	varje söndag	varannan söndag
T S’	Oi B	4 tim.	1 5 tim.	6 tim. och däröver	Summa arbetare''	Arbetstid i medeltal tim.	2—3 tim.	4 tim. i	5 tim. och däröver	obest. tid	Samma arbetare	Arbetstid i medeltal tim.	1 tim.	2 tim.	3—4 tim.	Summa arbetare	Arbetstid i medeltal tim.	2 tim.	6—7 tim.	Summa arbetare	Arbetstid i medeltal tim.
_	O	49	8	_	60	4-1	5	—	_	_	5	30	—	—	—	—	—	38	12	50	30	I
14	7	31	1	—	53	3-4	2	20	—	—	22	3-8	—	—	—	—	—	—	—		—	2
14	10	80	9	—	113	3-7	7	20	—	—	27	3-7	—	—	—	—	—	38	12	50	30	8
—	—	—	—	—	—	—		—	—	—	—	—	4	36	4	44	2-0	—	11*	11	6-0	4
—														3	3	6	30	—	—		—	5
—	2	—	—	—	2	30	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	-	6
	2	—	—	—	2	3-0	—	—	—	—	—	—	4	39	7	50	2-1	—	11	11	6-o	7
0	28	37	23	12	105	4-8	5	11	15		31	4-7	—	—	—	—	—	—	—	—	—	8
—	—	5	—	—	5	4-0	—		—	—	—	—	—	—	—	—	—	--	—	—	—	e
5	28	42	23	12	no	4-3	5	11	15	—	31	4-7	—	—	—	—	—	—	—	—	—	10
5	31	86	31	12	165	4-2	10	11	15		36	4-4	4	36	4	44	2-0	38	23	61	3*5	n
—	—	—	—	—	—	—	—	- .	—	—	—	—	—	3	3	6	30	—		—	—	12
14	9	36	1	—	60	3-4	2	20	—	—	22	38	—	—	—	—	—	—	—	—	—	13
19	40	122	32	12	225	40	12	31	15	—	58	4-2	4	39	7	50	2-1	38	23	61	3-5	14
22	35	28	35	27	147	42	11	9	6	2	28	3-8	—	—	—	—	—	—	—	—	—	15
—	2	1	5	7	15	6-3	—	—	2	2	4	5*5						1 __				16
22	37	29	40	34	162	4-4	11	9	8	4	32	3-9	—	—	—	—	—		—	—	—	17
27	GG	114	GG	39	312	4-2	21	20	21	2	04	4-2	4	36	4	44	2-0	1 38	23	61	3 5	18
—	—		—	—	—	—	—	—	—	—	—	—		3	3	G	3-0	—	—	—	—	19
1 14	11	37	G	7	75	4-0	2	20	2	2	26	4-o	—	—	—	—	—	1 _		—	—	20
41	77	151	72	46	387	4-1	23	40	23	4	30	4-1	4	39	r* 4	50	2-1	j 38	23	01	»5	21
6''2	117	23o	Ilo	7-0	58-s		3-5	0-1	3-5	06	13 7		0-6	5-9	H	7-6		58	35	9-3		22
3	8	22	15	6	54	4-6	6	1	3	—	10	3*5	—	—	—	—	—	—	—	1 —	—	23
41	ilo	30-1	20-C	8-2	74-0		8-2	1-4	4-1	—	.13-7		—	—	—	—		! —	--			24

konditoriavdelningar, hava här räknats endast eu gång, varför dessa siffror icke utgöra summor av motsvarande silf -

Man finner av tab. 12, att icke-skiftarbetare med söndagsarbete i flertalet
fall arbetat 3—5 timmar (raster frånräknade) per arbetssöndag, och att arbetssöndagarnas
antal för flertalet bland dessa eller för 387 arbetare utgjort 50
eller mera. I medeltal bar för dessa 387 arbetare arbetstiden per sön- och helgdag
utgjort 4-i timmar (för fackarbetare 4-2). Motsvarande genomsnittssiffror bliva
för fin-, grov- och limpbagerierna 3-7 (4-i), för spisbrödsbagerierna 3o (endast 2
hjälparbetare), för konditorierna 4m och för de mindre bagerierna 4-4 (4-2) timmar.

Bland skiftarbetare med söndagsarbete hava sådana, som tillhört fin-,
grov- och limjpbagerier, endast arbetat varannan söndag, medan vid spisbrödsbagerier
sysselsatta huvudsakligen arbetat varje söndag och till en mindre del
varannan. Bör skiftarbetare med arbete varannan söndag bar arbetstidens längd
vaxlat mellan 2 och 7 timmar och i medeltal per arbetare utgjort 3-5 timmar, för
sådana med arbete varje söndag har den växlat mellan 1 och 4 timmar i genomsnitt
per söndag och i medeltal per arbetare utgjort 2-i (2m) timmar.

8. Övertidsarbete.

I)å, såsom förut antytts, på grund av arbetets natur den ordinarie arbetstiden
vid bagerierna är i viss mån tänjbar, kommer övertidsarbete i vanlig mening
icke att där spela någon framträdande roll. Endast 22 bland de 117 större, mera
fabriksmässigt organiserade bagerierna hava kunnat lämna begärda uppgifter angående
övertidsarbetets förekomst och utsträckning under åren 1913, 1915 och
1917, vilka uppgifter sammanställts i tab. 13. Härtill bör dock anmärkas, att
lämnande av dylika uppgifter ställer särskilda krav på noggrann bokföring och
tidsödande arbete från vederbörandes sida, varför man får antaga övertidsarbetets
förekomst inom bageriyrket vara större, än vad förevarande undersökning givit
vid handen.

Vid de 22 företag, från vilka uppgifter i nämnda hänseende föreligga,
hava, under åren 1913, 1915 och 1917 693 arbetare varit sysselsatta i genomsnitt
per år, och av dessa hava i medeltal 380 eller 54m % haft övertidsarbete, däribland
281 manliga och 99 kvinnliga arbetare. Räknas endast med de 494 fackarbetarna,
blir motsvarande procenttal 70-9. Beträffande de vid företagen i fråga redovisade 12
arbetarna vid drivmaskiner har övertidsarbete endast omförmälts för en enda och
beträffande övriga 187 arbetare för endast 15 m % (29 paketerare vid ett spis brödsbageri).
Vad beträffar de olika slag av bagerier, vilka såsom självständiga bagerier
eller såsom specialavdelningar ingå bland de ifrågavarande 22 företagen,
har vid 14 fin-, grov- och limpbagerier övertidsarbete förekommit för 47m % av
arbetarna (67m % av fackarbetarna), vid 7 spisbrödsbagerier för 62-3 (75m) % och
vid 7 konditorier för 73m (73m) %.

Övertidsarbetets längd Bär i genomsnitt för de tre undersökningsåren utgjort
50—149 timmar per ar för 39m % av samtliga arbetare med sådant arbete (huvudsakligen
för arbetare vid fin-, grov- och limpbagerier och konditorier), medan
den för de övrigas stora flertal uppgått till 150—299 timmar (huvudsakligen för
arbetare vid spisbrödsbagerier) eller 300 timmar och däröver (huvudsakligen för
arbetare vid fin-, grov-, och limpbagerier). 1 medeltal per arbetare för hela yrket
blir övertidsarbetets längd 147m timmar (för fackarbetare 145m); för fin-, grov -

Talj. 18. Övertidsarbete (vid vissa större bagerier).

	1 1	''i 1	a \|	4 1	& 1	« 1	7 II	« 1	9 \|	10 \|	it 1	12 \|\| 13 \|	14 I	15 \|	in
		Arbets-			\|	1 1					II
		ställen med upp-	Antal arbetare	Antal j	Antal arbetare, vilkas vi\|kllK iivertids. Övertid i genomsnitt ;j företrädes-:
		gifter om				övertids-j		per ar utgjort.		vis	nfallit under
						timmar i
slag av bagerier och arbetare .	Antal . arbetställen	i Antal arbetare	Manliga	Kvinnliga	Summa	genom-snitt per år och arbetare	under 50 timmar	50—149 timmar	rT; o« - c §• 1 g 8 * <x>	300 timmar och däröver	ej uppgivet antal tim.	sommar	vinter	hela året	> '' S.? •; p
	backarbetare . . .	14	5374	179	7	186	178-0	13	88	13	1 63	9	42	4	1 90	50
Fin-, grov-	Arb. vid drivmask.	4	9	1		1	10-3	i	—	-	—		_	—	-	1
och limp- \ bagerier	Övriga arbetare . .	8	115	—	-				_		—		_
	Samtliga arbetare .	14	398	180	7	187	177-3	14	88	13	63	9]	421 -1	90	51
	Fackarbetare . . .	7	140	i 57	48	105	147*3	4	17	53	12	19	631 3	12	27
Spisbröds-	Arb. vid drivmask.	i	3	—		—				—	__	-	—			—
bagerier	Övriga arbetare . .	3	753	5	21	29	169''4	1 -		29	-	—	29\|		—
!	Samtliga arbetare .	7	5315	\| 62	72	134	\| 152-0	4	17	82	12	19	92	3	12	27
\| Kondito-	Fackarbetare . . .	7	80	J 39	20	59	10-7	i 8	43	—	_	8	5	j 51	1	2
rier
	Fackarbetare . . .	1 22	494	: 275	75	350	1 145 G	25	148	66	75	36	111	j 58	103	79
! Samtliga	Arb. vid drivmask.	5	12	i 1	24	1	40-3 169 1	1		29			__	-		i
\| större	Övriga arbetare . .	ii	187	5	29	1 “ 26	! —	\| —	—	i =»\|
j bagerier	Samtliga f Antal arbetare \| «/	i 22	693	\| 281	99	380	147-2	148	95	75	36	113!	58	103	.80
			73-9	26-1	lOOo	1 6-8	i 39-0	25-0	119 7	9-5	36 f	15-3	27-1	i 21-0

och limp bagerierna blir motsvarande medeltal 177s (178-o), för spisbrödsbagerierna
lö''2''o (147-3) och för konditorierna 40- (40''7). *

I fråga om 300 arbetare har uppgift lämnats angående övertidsarbetets
huvudsakliga förläggning. För 46’4 % bland dessa har övertidsarbetet företrädesvis
varit förlagt till sommaren och för 19''3 % (särskilt konditoriarbetare) till vintern,
medan det för de återstående 34‘s % fördelat sig tämligen likformigt på hela året.

9. Semester.

Såsom en följd av bageriarbetets ansträngande natur, särskilt den betydande
nattarbetsfrekvensen och bristen på regelbundna fritider, kan måhända betecknas,

1 Arbetsställen, som äro uppdelade på avdelningar, t. ex. ett bageri med särskilda linbröds-,

spisbröds- och konditoriavdelningar, hava här räknats endast en gång, varför dessa siäror icke utgöra

summor av motsvarande siffror beträffande de särskilda slagen av bagerier.

\0—185223

Tab. 14. Semester.

	i	2	1 8	! 4	1 6	1 6	1 7 !
		Semester har	1 Semesterns	varaktighet


		komma	för föl-		1 vecka	Mer än	1
Slag av bagerier och arbetare	\| jande	antal		1
		1 vecka	(6 dagar)	1 vecka	medeltal per arbetare. dagar
,
		\| arbets-ställen	1 i arbetare 1	Antal arbetare	Antal arbetare	Antal arbetare
	\| Fackarbetare.......	45	\| 458	12	415	31	G’3
Vin-, grov- och	1 Arbetare vid drivmasbiner .	4	6	_	5	1	70
I limpbagerier	j Övriga arbetare......	21	143	19	95	29	6-8
1	ISamtliga arbetare.....	45	607	31	515	61	6-4
	j Fackarbetare.......	26	392	33	323	36	6-1
1 Spisbrödsbagerier	''Arbetare vid drivmaskiner . Övriga arbetare......	4 11	14 115	13	14 97	5	00 5-8
	[Samtliga arbetare.....	28	521	40	434	41	6-0 ]
Konditorier	(Fack arbetare....... ''Övriga arbetare......	21 1	202 5	23	138	41 5	7-7 i 12*0 \|
	Samtliga arbetare.....	21	207	23	138	46	7-8 i
	[Fackarbetare.......	4	183	10	171	2	0 9 j
Käxfabriker	Arbetare vid drivmaskiner .	1	5		5		6-0 !
Övriga arbetare......	3	64	49	15		3-7 i
\|	Samtliga arbetare.....	4	252	59	191	o	5*3 !
	Fackarbetare.......	1 73	1235	78	1 047	no	6-4 1-
Samtliga större	Arbetare vid drivmaskiner .	9	25		24	1	6-2 1
1 lagen er	Övriga arbetare......	36	327	81	207	39	5*9 i
	Samtliga arbetare.....	1 75	1587	159	1278	150	6-Ö !
	Fackarbetare........	163	601	28	430	143	7-4 !
Mindre bagerier \ i i	Arbetare vid drivmaskiner . Övriga arbetare......	i 22	1 44	1	1 34	_ 9	6-0 i 6-8 !
	Samtliga arbetare.....;	164	646 i	29	465	152	7''ii i
	Fackarbetare.......	1 230	1 830 ;	100	1 477 !	253 i	07
	Arbetare vid drivmaskiner . 1	10	20 \|		25	1 i
Samtliga större	Övriga arbetare......I	58	371 \|	82	241	48 \|	O-o !
\| och mindre bage-rier	Samtliga arbetare . j Antal j	5 239	2233 i 100o 1	188 8-4	1 743 i 78-1 t	302 135 j	(>•<! i
	Därav minderåriga j -^ntai		204 j 100-0 i	14 6-9	150 i 73 6 i	40 i 19-fi :	7-0

att kravet på eu längre tids sammanhängande ledighet för arbetarna tidigt kommit
på dagordningen och i stor utsträckning efter hand förverkligats. Ännu år 1905 förekom
semester, i betydelsen av ledighet med bibehållande, helt eller delvis, av löneförmåner,
endast vid 8’» % av de undersökta bagerierna och för 8’i % av samtliga
arbetare, och av de 1907—08 undersökta kollektivavtalen stipulerade icke mera än

1 Arbetsställen, som äro uppdelade på avdelningar, t. ex. ett bageri med särskilda finbröds-,

spisbröds- och konditoriavdelningar, hava här räknats endast en gång, varför dessa siffror ej utgöra

summor av motsvarande siffror beträffande de särskilda slagen av bagerier.

17-9 % semester. Under följande årtionde har emellertid semesterledighet i betydligt
ökad utsträckning kommit''bageriarbetarna till godo. Bland de i mars 1918 gällande
kollektivavtalen stadgade, som ovan påvisats, icke mindre än 78-2 % semesterrätt, och
enligt de uppgifter, som erhållits genom förevarande undersökning, har semester
förekommit vid 239 arbetsställen (65* i % av samtliga) och för 2 233 arbetare (54-4 %),
däribland 204 minderåriga (58-e %). För fackarbetare, arbetare vid dnvmaskiner
och övriga arbetare bliva motsvarande procenttal 54''8, 68-4^ och 51 5. 4) e tv ra

käxfabrikerna hava alla givit sina arbetare semester, likaså det störa ilertaiet
(70-o %) konditorier och mindre bagerier (65-e %), omfattande 81-8 resp. h3’2 % av
dithörande arbetargrupper. Bland till-, grov- och liinpbagenerua hava .)7''7 % med
41-8 % av arbetarna omförmält semester och bland spisbrödsbagerierna 57-1 %,
sysselsättande 46-2 % av gruppens arbetare. .

För det stora flertalet eller 78''i % av de arbetare, soin åtnjutit semester,
har dennas längd utgjort jämnt en vecka (6 arbetsdagar), för 8-4 % mindre och för
13-5 % mera än eu vecka. 1 genomsnitt per arbetare blir semesterns längd, om
endast vardagar medräknas, 6-c dagar, för särskilt de minderåriga 7 o, för iackarbetare
6-~ dagar. Vid fin-, grov- och limpbagerierna har semesterns genomsnittliga
längd utgjort 6''4 dagar (för fackarbetare 6 3), vid spisbrödsbagerierna. 6-o (6''i),
vid konditorierna och de mindre bagerierna 7''s (7''t) resp. 7 » (ci) samt vid käx fabrikerna

f>''3 (5-9) dagar. . . , ...

Slutligen må omnämnas, att vid ett spisbrödsbageri, ett konditori och 1/
mindre bagerier hava arbetarna plägat åtnjuta annan sammanhängande ledighet
med avdrag å lönen. Ledigheten har i allmänhet varit omkring eu vecka lång
och vanligen omfattat tiden mellan jul och nyår. 10

10. Förändringar i arbetstidsförliållandena under åren 1913—1918.

Det till de större bagerierna utsända formuläret upptog även en fråga
rörande under åren 1913—1918 vidtagna, förändringar i avseende å arbetstiden,
och belysa svaren på denna fråga i viss man den inverkan arbetsvillkoren
rönt av de förut berörda driftfluktuationerna inom bagerinäringen under dessa
år. Med undantag av att, som ovan påpekats, nattarbetet år 1918 i stor utsträckning
avskaffats i anledning av förDudet mot försäljning av färskt bröd,
hava emellertid några förändringar i arbetsförhållandena endast 1 ett mmdretal
fäll oinförmälts. Vid ett finbageri med 32 arbetare samt ett kombinerat spisbröds-
och finbaveri med 12 arbetare har arbetstiden i samband med nattarbetets
avskaffande ökats från 8 till 9 timmar ner dag. Vid ett finbageri (23 arb.) avskaffades
nattarbetet redan 1917 och förkortades samtidigt arbetsdagen tran 8/3
till 8 timmar, vid ett annat (32 arb.) minskades arbetsdagen samma är tran 9
till 8 timmar, vid ett tredje (7 arb.) vidtogs samma förändring år 1913 och vid ett
fjärde (10 arb.) år 1918; vid ett femte (26 arb.) förkortades arbetsdagen ar 1918
från 8 till 71/* timmar. År 1918 har vidare arbetstiden vid tvenne spisbrödsbagerier
(21 arb.) förkortats från 10 till 8 timmar per dag, vid ett tredje (23 arb.)
från 91/2 till 81/2 timmar per dag och vid ett fjärde (56 arb.) tran 59 /2 till 57 /a
timmar per vecka. Slutligen har från ett konditori (17 arb.) inrapporterats en
under perioden 1913—1917 företagen minskning av den dagliga arbetstidens längd
från 10 till 9 timmar.

ARBETSTIDSKOMMITTEN. II.

BETÄNKANDE

MED

FÖRSLAG TILL LAG

BEGRÄNSNING AV ARBETSTIDEN

AVGIVET DEN 25 JANUARI 1919

STOCKHOLM 1919

KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNEB

190216

Innehållsförteckning.

Underdånig skrivelse.................

Förslag till lag om arbetstidens begränsning................. 5

Inledning....................... .....

Lagstiftningsåtgärder i olika länder................... 20

Internationella strävanden.................. jo

Behandling i riksdagen....................... 29

I Sverige gällande reglering av offentlig-rättslig natur........... 20

Allmän motivering....................... 22

Arbetstidsförkortningens möjlighet ................. 22

Arbetstidsförkortningens inverkan på industrien........ 23

Åttatimmarsdagens verkningar för arbetarna............... 26

Speciell motivering...................... 29

Reservation av herrar Ekman, Wahren och Wijkander............ 4g

Tabeller till herrar Ekmans, Wahrens och Wijkanders reservation........ 71

Reservation av herrar Holmström, Michaelsson och Svensson........... 80

Bilaga 1. Preliminär redogörelse för arbetstidens längd inom industri och hantverk

m. m. i Sverige och vissa främmande länder........... 85

1. Föregående utredningar i ämnet.................. 85

2. Undersökningens planläggning och utförande............. 86

3. Arbetstiden per vecka enligt kollektivavtal, träffade under åren 1908—1917 88

4. Arbetstiden per vecka inom industri och hantverk m. In. omkring år 1917

enligt uppgifter från företagen.................. 98

a. Tidpunkten för undersökningen.................. 98

b. Undersökningens omfattning............. 99

c. Veckoarbetstid för samtliga arbetare................ 99

d Veckoarbetstid vid arbetställen av olika storlek...........107

e. Veckoarbetstid för skiftarbetare..................210

f. Veckoarbetstid för olika arbetargrupper..............212

5. övertidsarbetets omfattning inom vissa näringsgrenar enligt uppgifter från

företagen...........................213

6. Arbetstidens längd inom jordbruk, skogsbruk, hotell- och restaurangrörelse

m- ........................116

7. Arbetstidens längd i vissa främmande länder.............128

Bilaga 2. Arbetstidens inverkan i hygieniskt avseende m. m..........123

Bilaga 3. Arbetstidens inverkan på produktiviteten..............231

Stockholm den 25 januari 1919.

Till KONUNGEN.

Genom beslut den 15 februari 1918 har Kungl. Maj:t uppdragit åt
en särskild kommitté att verkställa utredning och avgiva förslag till lagstiftning
rörande arbetstidens längd och förläggning jämte i samband där 1—190216.

med stående förhållanden. Av statsrådsprotokollet i äinnet angivas särskilt
såsom inbegripna i kommitténs uppdrag frågorna om maximalarbetsdag,
nattarbete, söndagsvila, fridagar utan kyrklig karaktär samt arbetarsernester.
Till ordförande i kommittén, som sedermera antagit benämningen »arbetstidskommittén»,
förordnades landshövdingen friherre L. De Geer och
till ledamöter i densamma disponenten J. L. Ekman, yrkesinspektören B. O.

V. Hellström, förtroendemannen i svenska metallindustriarbetarförbundet
K. W. Holmström, förste provinsialläkaren C. J. F. Lundberg, ingenjören
E. L. Magnus, sekreteraren i svenska grov- och fabriksarbetarförbundet
C. Michaelsson, byråchefen i socialstyrelsen J. A. E. Molin, vilken tillika
skulle tjänstgöra såsom kommitténs sekreterare, förtroendemannen i svenska
sågverksindustriarbetarförbundet A. Svensson samt disponenterna C. Wahren
och B. E. Wijkander.

För fullgörandet av sitt uppdrag fann kommittén nödvändigt att
föranstalta om vissa undersökningar. Med hänsyn till att de närmast
föregående undersökningarna rörande arbetstiden inom industri och hantverk
huvudsakligen hänföra sig till en så långt tillbaka liggande tidpunkt
som åren 1905—08, ansågs i främsta rummet påkallat att få till stånd en
förnyad undersökning i nu berörda avseende. Denna ar betsstatistiska undersökning,
'' som skyndsamt planlades och påbörjades, har under ledning av
förste aktuarien i socialstyrelsen B. Nyström handhafts av amanuensen därstädes
J. Richert. Byråchefen i nämnda ämbetsverk N. Bergsten har i
egenskap av adjungerad ledamot biträtt kommittén i frågor rörande undersökningens
planläggning. Vid primäruppgifternas insamlande och granskning
har kommittén erhållit medverkan av yrkesinspektionens befattningshavare.

Vidare fann kommittén nödvändigt att söka få till stånd en undersökning
rörande de ekonomiska följderna av en lagstadgad förkortning av
arbetstiden. Denna undersökning har yarit anförtrodd åt aktuarien i kommerskollegium
A. Lilienberg. För att vinna fullständiga och tillförlitliga
uppgifter i ämnet har aktuarien Lilienberg eller kommitténs sekreterare
besökt ett större antal arbetsställen.

På uppdrag av kommittén har undertecknad Lundberg verkställt
en undersökning rörande arbetstidens inverkan i hygieniskt avseende
m. in.

Slutligen bör måhända även nämnas, att man inom kommittén varit
betänkt på att vid en del arbetsställen, där arbetstiden mer avsevärt förkortats,
söka i någon mån utreda den inverkan, denna förändring haft på
produktiviteten.

Den 1 juli 1918 beslöt Kungl. Maj:t att till kommittén överflytta

det tidigare åt socialstyrelsen lämnade uppdraget att verkställa utredning
angående nattarbete inom bagerier, konditorier och så kallade hembagerier
samt att avgiva det förslag i ämnet, vartill utredningen kunde föranleda.
Kommittén, som av chefen för civildepartementet anmodades att skyndsamt
fullgöra detta uppdrag, har med anledning av detsamma den 22 november
1918 avgivit betänkande med förslag till lag om begränsning av tiden
för bageri- och konditoriarbete.

Innan nyssnämnda betänkande avgivits, fick kommittén från chefen
för civildepartementet mottaga eu anmodan att såvitt möjligt så påskynda
sitt arbete beträffande arbetstidens reglering i allmänhet, att förslag till
lagstiftning i ämnet, åtminstone i vad angår arbetstidens längd, kunde
föreläggas 1919 års riksdag.

Genom här berörda tvenne särskilda brådskande lagstiftningsuppdrag
har givetvis planen för kommitténs arbete väsentligen rubbats. Kommittén,
som haft för avsikt att i ett sammanhang framlägga förslag til
en mer allsidig och allmängiltig reglering av arbetstiden, har blivit nödgad
att i stället framgå med skilda författningsförslag i avseende å de olika
frågor, som ingå i nämnda reglering. Ej heller ha ovan omförmälda utredningar
kunnat fullföljas på åsyftat sätt.

För att efterkomma chefens för civildepartementet nyss omtalade
senare anmodan fann sig kommittén föranlåten att omedelbart till särskild
behandling upptaga frågan om reglering av arbetstidens längd. Med den
mycket begränsade tid, som stått till kommitténs förfogande härför, har
det emellertid icke varit kommittén möjligt att ägna denna viktiga fråga
den uttömmande behandling, som varit önskvärd.

Kommittén, som förehaft nämnda lagstiftningsfråga till särskild behandling
vid sammanträden den 18—23 november och 5—9 december
1918 samt den 20—25 januari 1919, får härmed i underdånighet överlämna
betänkande med förslag till lag om arbetstidens begränsning. Mot
kommitténs beslut i ämnet ha reservationer i vissa delar anförts av undertecknade
Ekman, Wahren, Wijkander, Holmström, Michaelsson och Svensson,
och äro dessa reservationer närlagda betänkandet.

Vid betänkandet har såsom bilaga fogats en preliminär redogörelse
för arbetstidens längd inom industri och hantverk in. in. i Sverige och
vissa främmande länder. På grund av tidens knapphet har ej åt denna
redogörelse kunnat givas det mer allsidiga innehåll, som varit avsett. Av
samma skäl ha de i redogörelsen ingående uppgifterna endast ofullständigt
och på ett förberedande stadium av bearbetning varit tillgängliga för
kommitténs ledamöter, innan kommittén fattat beslut i frågan.

Till betänkandet har vidare fogats en sammanfattning av de upp -

lysninger, som vunnits genom förut omnämnda undersökning rörande arbetstidens
inverkan i hygieniskt avseende in. in.

Slutligen har, då den påtänkta utredningen rörande verkningarna i
avseende å produktiviteten av vidtagna förkortningar av arbetstiden ej
kunnat i någon avsevärdare mån genomföras, vid betänkandet närlagts
vissa uppsatser och uttalanden, vilka, såsom ägnade att belysa nyssberörda
och därmed sammanhängande förhållanden, tidigare tillhandahållits kommitténs
ledamöter.

Vad angår den av kommittén föranstaltade utredningen rörande de
ekonomiska följderna av en lagstadgad förkortning av arbetstiden har densamma,
som i liera avseenden mött betydande svårigheter, icke ännu hunnit
slutföras. Kommittén hyser emellertid den förhoppning, att så skall
kunna ske, innan förevarande lagstiftningsfråga företages till mer slutgiltigt
avgörande.

Underdånigst:

LOUIS DE GEER.

J. L. Ekman.
Olof Hellström.
K. W. Holmström.
Ch. Lundberg.
Erik L. Magnus -

Carl Michaelsson.
A. Molin.

Aug. Svensson.
Carl Wahren.

B. Wijkander.

Förslag

till

lag om arbetstidens begränsning.

1 §•

Denna lag äger tillämpning å varje rörelse, industriell eller icke,
vari arbetare användes till arbete för arbetsgivares räkning, så ock å hus-,
väg- eller vattenbyggnad, vattenavledning eller annat dylikt särskilt arbetsföretag,
vari arbetare på sådant sätt användes.

Från lagens tillämpning undantagas dock

a) arbete, som utföres i arbetarens hem eller eljest under sådana
förhållanden, att det ej kan anses tillkomma arbetsgivaren att vaka över
arbetets anordnande,

b) arbete, som utföres av medlem av arbetsgivarens familj,

c) arbete, som till sin natur är så oregelbundet, att det icke kan
förläggas till bestämda tider,

d) arbete, som bedrives av staten,

e) arbete, som är att hänföra till hälso- eller sjukvård,

f) arbete, som utföres av sjöfolk och är att hänföra till skeppstjänst,
evad arbetet utföres ombord eller icke, ävensom fiske,

g) skogsarbete, kolning därunder inbegripen, samt flottning utom
vid skiljeställe,

h) jordbruk jämte därtill hörande binäringar, vilka icke bedrivas
såsom självständiga företag, ävensom djurskötsel, ändå att den bedrives
utan samband med jordbruk,

i) arbete, som åligger trafikpersonal vid järnväg, som är upplåten
för allmän trafik,

j) arbete, som åligger biträde i handelsbod, rakstuga, frisersalong
eller badinrättning, samt

k) sådant arbete i hotell-, restaurang- eller kaférörelse, som är att
hänföra till allmänhetens direkta betjänande.

2 §•

Såsom arbetare skall vid tillämpning av denna lag ej räknas disponent,
verkmästare eller annan befattningshavare i överordnad ställning och
ej heller ritare, kontorsbiträde eller därmed jämställd person.

3 §•

Yppas tvekan, huruvida visst arbete är att hänföra till sådant, varå
denna lag skall äga tillämpning, eller huruvida viss arbetstagare är att
räkna såsom arbetare enligt lagen, äger arbetsrådet därom träffa avgörande.

4 §•

Arbetare må icke användas till arbete under längre tid, raster oräknade,
än 872 timmar av dygnet eller 48 timmar i veckan.

Bedrives arbetet med regelbunden skiftindelning, må nyss angivna
begränsningar gälla den genomsnittliga arbetstiden under en tidrymd av
högst tre veckor.

5 §•

Beträffande arbete, som fortgår allenast under kortare tid eller medför
synnerligen ringa ansträngning eller tillgodoser ändamål av större
allmänt intresse, må arbetsrådet medgiva undantag från de i 4 § angivna
begränsningar.

Måste arbete, som bedrives med tre skiftlag, oundgängligen fortgå
jämväl under sön- och helgdagar, må arbetsrådet, i den mån så prövas
påkallat, medgiva därför erfoderligt undantag.

År för visst arbete arbetstiden i väsentlig mån beroende av årstiden
eller väderleken eller är den på grund av annat förhållande av växlande
längd, må arbetsrådet medgiva, att arbetstiden allenast i genomsnitt skall
vara underkastad de i 4 § angivna begränsningar.

6 §•

Har natur- eller olyckshändelse eller annan omständighet, som ej
kunnat förutses, vållat avbrott i driften eller ock medfört hot om sådant
avbrott eller om skada å varor eller annan egendom, må arbetare, som
fyllt aderton år, i den mån så är nödigt med hänsyn till berörda förhållande,
användas till övertidsarbete utöver de begränsningar, som finnas

angivna, i 4 § eller kunna hava meddelats med stud av 5 §. Om sådant
övertidsarbete samt dess anledning, omfattning och varaktighet åligger det
arbetsgivaren att senast inom två dygn från dess början göra anmälan till
yrkesinspektionens chefsmyndighet, övertidsarbetet må icke fortsättas utöver
nämnda tid, utan att tillstånd därtill sökts hos nämnda myndighet.
Angående sådan ansökan har yrkesinspektionens chefsmyndighet att ofördröjligen
meddela beslut. Anmälan eller ansökan, varom här är sagt, må
anses gjord, när densamma i betalt brev avlämnats till allmänna posten.

7 §•

Finner arbetsgivare i annat fall, än som avses i 6 §, med hänsyn
till särskilt förhållande påkallat att använda arbetare till övertidsarbete
utöver de begränsningar, som äro angivna i 4 § eller kunna hava meddelats
med stöd av 5 §, vare därtill berättigad i avseende å arbetare, som
fyllt aderton år, för högst 25 timmar under loppet av en månad och 150
timmar under loppet av ett år. Erfordras ytterligare eftergift, må sådan,
dock för högst 10 timmar under loppet av eu månad och 75 timmar under
loppet av ett år, meddelas av yrkesinspektionens chefsmyndighet.

8 §•

Rörande övertidsarbete åligger det arbetsgivare att senast näst därpå
följande dag göra anteckning i särskild övertidsjournal, upprättad enligt
formulär, som fastställes av yrkesinspektionens chefsmyndighet.

Beslut av yrkesinspektionens chefsmyndighet i ärende rörande övertidsarbete
skall biläggas övertidsjournalen å det arbetsställe, beslutet rör,
och skall övertidsjournalen jämte bilagda beslut förvaras å arbetsstället
under minst tre år, räknat beträffande journalen från den tid, då sista
anteckningen gjordes däri, och beträffande beslut från detsammas datum.

ré9 §■

Arbetsrådet består av sju ledamöter, utsedda av Konungen för en
tid av två år åt gången. Tre av ledamöterna skola utses bland personer,
som icke kunna anses företräda arbetsgivar- eller arbetarintressen, och
förordnar Konungen en av dessa ledamöter till rådets ordförande och chef
samt en till ställföreträdare för denne. Rådets övriga fyra ledamöter skola
utses till halva antalet bland personer, föreslagna av rikssammanslutningar
utav arbetsgivare, och till halva antalet bland personer, föreslagna av
rikssammanslutningar utav arbetare. För sistnämnda fyra ledamöter skola
i enahanda ordning utses lika många suppleanter.

Vid handläggning av ärenden, som avses i denna lag, bör rådet i
regel ej blott bereda vederbörande arbetsgivare och arbetare tillfälle att
yttra sig utan även på lämpligt sätt söka samråd med representanter för
arbetsgivare och arbetare inom ifrågakommande verksamhetsområden.

Rådet äger att, där skäl därtill föreligga, i avbidan på vidare utredning
meddela beslut, som gäller endast tills vidare.

Närmare bestämmelser rörande rådet och dess verksamhet meddelas
av Konungen.

10 §.

Tillsyn å efterlevnaden av denna lag utövas av yrkesinspektionens
befattningshavare; och skall därvid i tillämpliga delar lända till efterrättelse
vad som finnes stadgat rörande tillsyn å efterlevnaden av la^en om
arbetarskydd den 29 juni 1912.

11 §•

Användes arbetare till arbete i strid mot vad i denna lag är stadgat,
straffes arbetsgivaren med böter från och med tio till och med ettusen
kronor. År arbetaren under aderton år och har användandet skett med
faders eller målsmans vetskap och vilja, vare fadern eller målsmannen förfallen
till böter från och med fem till och med femtio kronor.

• j Csn som under tid, da han är ställd under åtal för förseelse, varom
i denna paragraf förmäles, fortsätter samma förseelse, skall, när han varder
därtill lagligen förvunnen, för varje gång stämning därför utfärdats och
delgivits, fällas till det ansvar, som är bestämt för sådan förseelse.

12 §.

Försummar arbetsgivare att fullgöra anmälningsskyldighet, som föreskrives
i 6 §, eller att iakttaga vad enligt 8 § åligger honom, straffes
med böter från och med fem till och med fyrahundra kronor.

13 §.

Förseelser mot denna lag åtalas vid polisdomstol, där särskild sådan
är inrättad, men eljest hos poliskammare eller, där sådan ej finnes, vid
allmän domstol.

Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan. Saknas tillgang
till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas enligt allmän
strafflag.

14 §.

Beträffande verksamhet, som bedrives av kommun, skall vad i denna
lag är stadgat angående arbetsgivare gälla arbetsföreståndaren.

15 §.

Över beslut av arbetsrådet må klagan föras genom besvär hos
Konungen inom tid, som för överklagande av förvaltande myndigheters
och ämbetsverks beslut är bestämd.

16 §.

Skulle tillämpningen av denna lag omöjliggöra det fortsatta bedrivandet
av visst arbete eller företag, må Konungen, efter arbetsrådets hörande,
medgiva undantag därifrån.

Bestämmelserna i denna lag träda beträffande arbete, som vid tiden
för lagens utfärdande bedrives oavbrutet såväl natt som dag, i kraft den
1 januari 1920 och beträffande annat arbete den 1 juli 1919 samt gälla
tillsvidare, intill dess Konungen annorlunda förordnar.

Förmår arbetsgivare visa, att tillämpningen av denna lag å företag,
som bedrives av honom, skulle, därest vissa förändringar ej vidtoges, i
väsentlig mån förminska företagets produktionsförmåga, må arbetsrådet
medgiva nödigt anstånd med tillämpningen.

2—190216

Inledning.

ningsåtaär- Bestämmelser till begränsning av arbetstidens längd ingingo i de

der i olika lagar, som inleda den moderna arbetarskyddslagstiftningen och ha alltan
ei- jämt utgjort viktiga beståndsdelar av denna lagstiftning. Som naturligt
var, avsågo de till en början de mest skyddsbehövande — barn och kvinnor.
I England, som ju var industrialismens föregångsland, utfärdades
redan år 1802 bestämmelser i ämnet, vilka sedermera efterföljts av en
mångfald av stadganden såväl där som i nästan alla kulturstater. Tanken
på att en lagstadgad begränsning av arbetstiden kunde vara påkallad jämväl
med hänsyn till vuxna manliga arbetare torde i lagstiftningen först
ha kommit till uttryck i en fransk lag av år 1848, som för den större
industrien begränsade den effektiva arbetstiden till 12 timmar. Enahanda
begränsning infördes år 1864, resp. 1869 i de schweiziska kantonerna
Glarus och Basel-Stadt. Genom fabrikslagen av 1877 utsträcktes regleringen
av arbetsdagens längd till hela Schweiz, men inskränktes arbetstiden
till 11 timmar i allmänhet och 10 timmar å dag före sön- eller helgdag.
I den österrikiska Gewerbeordnung infördes 1885 en bestämmelse,
som för fabriksmässiga företag begränsade den effektiva arbetstiden under
loppet av 24 timmar till högst 11 timmar. Jämväl må nämnas, att i
Ryssland år 1897 lär stadgals begränsning av arbetstiden i regel till IIV2
och å dag före sön- eller helgdag till 10 timmar.

Nu berörda äldre fall av lagstadgad begränsning av arbetstiden för
vuxna manliga arbetare torde emellertid ej haft någon större praktisk betydelse,
då begränsningen varit så vid, att den endast lär träffat mer undantagsvis
förekommande arbetstider. Först med en beo-ränsnino- av arbetstiden
till 10 timmar torde ifrågavarande lagstiftning lett till några
praktiska resultat. En dylik begränsning infördes i Frankrike genom en
lag av år 1900 beträffande sådana manliga vuxna arbetare, som arbetade
tillsammans med minderåriga eller kvinnor. Den senare schweiziska fabrikslagen,
av år 1914, begränsade arbetstiden till 10 timmar i allmänhet
och till 9 timmar å dag före sön- eller helgdag. Samma år utfärdades i
Portugal , en lag, som begränsade arbetstiden till 10 timmar om dagen
och 60 timmar i veckan. Slutligen må nämnas, att lagstadgad maximal -

arbetsdag om 10 timmar ar gällande i eu del utomeuropeiska länder,
bl. a. i ett flertal av Amerikas Förenta Stater.

Med hänsyn till den alltjämt fortgående förkortningen av den faktiska
arbetstiden torde emellertid ej heller en lagstadgad begränsning till
It) timmar, synnerligast om den ej införts förr än under de senaste
åren, ha haft någon mer betydelsefull inverkan på arbetsförhållandena.

Ytterligare ett steg till förkortning av arbetstiden togs i Norge genom
arbetarskyddslagen av år 1915, som begränsade arbetstiden till 10
timmar om dagen och 54 timmar i veckan — alltså en genomsnittlig arbetsdag
av 9 timmar.

Kravet på 8-timmars arbetsdag, vilket redan 1817 funnit sin förespråkare
i Robert (hven, har, synnerligast efter det den internationella
socialistkongressen i Paris år 1889 uttalat sig för detsamma, småningom
blivit det mål i förevarande avseende, varom arbetarna samlat sig. Sedan
snart 30 år ha världens organiserade arbetare den 1 maj i enlighet med
beslut vid nämnda kongress demonstrerat för ifrågavarande krav.

Lagstadgad 8-timmars maximalarbetsdag för vuxna män inom industriellt
arbete i allmänhet eller med annan dylik mer allmängiltig tilllämpning
har emellertid, om man bortser från den allra senaste tidens
lagstiftningsåtgärder inom vissa stater, ej hittills kommit till stånd i någon
större omfattning.

Ett av de länder, som tidigast införde den lagstadgade 8-timmars
maximaldagen torde varit Nya Zeeland. Uti fabrikslagen av 1901 förbjöds
inom industri och hantverk längre effektiv arbetstid än 48 timmar
i veckan eller 8''s/4 timmar om dagen.

I några av Amerikas Förenta Sta ter torde även 8-tim marsd agen ha
införts relativt tidigt. Bestämmelserna i ämnet ha emellertid gjorts beroende
av villkoret att annorlunda ej är avtalat — en förutsättning förutan
vilken bestämmelserna äro utsatta för att av domstolarna förklaras
ogiltiga såsom stridande mot författningen.

8-timmarsdagen infördes genom lag i Panama år 1914, i Uraguay
1915, i Ecuador och Coahuila de Zaragoza (Mexiko) 1916 samt i Mexikos
Förenta Stater 1917. Vidare har, vilket för vårt land är av större intresse
och betydelse, Finjand år 1917 samt Norge, dock endast villkorligt och
provisoriskt, antagit lagbestämmelser om 8-timmars arbetsdag. Bestämmelser
i ämnet av mer tillfällig natur ha nyligen utfärdats i Tyskland och
Tyskösterrike. Dessutom torde denna lagstiftningsfråga f. n. stå på dagordningen
inom flera stater.

Anmärkas bör, att förutom härovan omnämnda fall av lagstadgad
8-tiinmarsdag med mer allmängiltig tillämpning i många fall införts dy -

lik begränsning av arbetstiden inom särskilda verksamhetsområden. Sålunda
torde arbetstiden vara begränsad till 8 timmar för den nordamerikanska
förbundsregeringens företag samt de olika staternas arbeten inom
stora delar av Amerikas Förenta Stater. Enahanda reglering lär gälla i Frankrike
och England samt antagligen även på andra håll.& I Amerikas
förenta Stater tillämpas denna begränsning jämväl för arbeten, vilka av
enskilda firmor utföras på entreprenad för statens räkning. För arbete
under jord i gruvor gäller lagstadgad 8-timmarsdag i ett flertal länder
såsom Frankrike, Norge, Grekland och åtskilliga amerikanska stater. Enahanda
reglering torde vidare inom olika länder vara genomförd för trafiktjänsten,
såsom vid de nordamerikanska järnvägarna, i företag med kontinuerlig
drift, i Danmark har därom nyligen framlagts ett°regeringsförslag
i riksdagen — inom bageriyrket m. m.

Under krigstiden har regleringen av arbetstiden underkastats åtskilliga
provisoriska förändringar inom de krigförande staterna. Till motverkande
av den arbetslöshet, som i början av kriget mer allmänt och sedermera
på grund av materialbrist inom vissa branscher gjorde sio- trallande,
förkortades sålunda mångenstädes genom statligt ingripande den
ordinarie arbetstiden.

Här må även påpekas, att lagstiftningen rörande arbetstiden för
minderåriga och kvinnor givetvis haft en reglerande inverkan jämväl på de
vuxna männens arbetstid. I de talrika fall, där män arbeta tillsamman
med minderåriga eller kvinnor och de för sitt arbete äro beroende av
varandra, kunna nämligen de manliga arbetarna ej lämpligen sysselsättas
längre än de minderåriga eller kvinnorna.

Av det ovan anförda framgår, att lagstiftning om en effektivt förmaximalai
betsda^, med mer allmängiltig tillämpning hittills inom
länder, vilkas förhållanden någorlunda överensstämma med våra, endast
förekommer i finland och Norge. Något utförligare uppgifter om de
väsentligare . dragen av ifrågavarande lagstiftning i dessa två stater har
synts kommittén vara på sin plats i detta sammanhang.

Den finska lagen om åtta timmars arbetstid, som utfärdades den 27
november 1917, angives äga tillämpning på två skilda grupper av företag.
Till den förra gruppen hänföras: hantverks- och■ fabriksrörelse samt
andra industriella yrken; byggande, reparation och underhåll av hus och
hamn samt av bana, bro, väg och annan kornmunikationsanstalt; bärgningsoch
dykeriverksamhet; badstuga och badinrättning; röjnings-, rensnings-,
torrläggnings- och renhållningsarbete; skogs- och vedhygge; utdrivning
och flottning av virke; lastning och lossning av varor; handels-, kontorsoch
nederlagsrörelse; värdshus-, hotell- och kaférörelse ävensom yrkesdrif -

ter oeli företag, vilka äro att anse såsom jämförliga med de förenämnda.
Under den senare gruppen upptagas: järnvägs- oeh spårvägstratik, post-,
tull- och telefoninrättningar samt kanaler; automobiltrafik och formansrörelse;
sjukhus oeli fängelser samt rörelser och inrättningar, vilka äro att
anse såsom jämförliga med de nu nämnda. Från lagens tillämpning undantagas
huslig ekonomi, jordbruket med binäringar samt arbeten, som
komma till utförande i omedelbart samband med jordbruket.

I den förra gruppen av företag får arbetare icke användas till regelbundet
arbete längre tid än 8 timmar av dygnet eller 96 timmar under
två veckor. Arbetstiden per dag men ej den per vecka får likväl överskridas,
där arbetets tekniska beskaffenhet eller annan tvingande omständighet
påkallar det. I avseende å utdrivning och flottning av virke, lastning
och lossning av varor, kontorsarbete och arbete i mejerier frigöres
arbetstidens begränsning jämväl från 2-veckorsperioden och föreskrives, att
arbetstiden får uppgå till högst 192 timmar under 4 veckor. Sist angivna
begränsning skall även gälla för den senare gruppens företag.

Till övertidsarbete utöver den i lagen medgivna tiden får arbetare
med eget begivande användas högst 10 timmar i veckan, 40 timmar under
4 veckor och 150 timmar om året. Då arbetets regelbundna fortgång
ovillkorligen kräver det, kan inspektionsmyndigheten medgiva övertidsarbete
under ytterligare högst 100 timmar om året. Oberoende av här
angivna begränsningar får arbetstiden under högst 4 veckor måttligt förlängas,
då naturtilldragelse, olyckshändelse eller annan fara hotar att avbryta
eller redan avbrutit arbete eller då avbrott i arbete skulle förorsaka
förskämning eller förstöring av egendom. Sådan vidtagen förlängning
skall med angivande av åtgärdens orsak samt förlängningens omfattning
och varaktighet ofördröj lingen anmälas till inspektionsmyndigheten, som
äger att låta vid anmälningen bero eller vidtaga åtgärd till förlängningens
begränsning eller inställande. För övertidsarbete utöver den medgivna
arbetstiden skall avlöningen förhöjas med minst 50 % för de två första
timmarna och med minst 100 % för de följande.

I lagen meddelas även bestämmelser om söndagsledighet och raster.

Senaten utfärdar närmare föreskrifter angående lagens tillämpning.

Visar sig lagens tillämpning på grund av arbetets tekniska beskaffenhet,
årstiden eller annan tvingande omständighet ogenomförbar i avseende
å företag, som tillhör förut omnämnda senare grupp av företag,
äger senaten att på förord av inspektionsmyndigheten för högst ett år i
sänder medgiva undantag från arbetets anordnande enligt lagen.

Lasren trädde i kraft 3 månader efter sitt stadfästande, men berättigades
senaten att beträffande verkställigheten bevilja uppskov, högst

under 6 månader, på områden, där lagens tidigare genomförande mötte
oövervinnerliga hinder.

Genom en lag av den 14 augusti 1918 har bl. a. nyss refererade
övertidsbestämmelser förändrats. Maximum för direkt medgivet övertidsarbete
har nämligen höjts till 24 timmar för två veckor, 48 timmar för
fyra veckor och 200 timmar för året. Det ytterligare övertidsarbete, som
inspektionsmyndigheten kan medgiva, har ökats till högst 150 timmar.
Vidare har bemyndigandet för senaten att, där lagen visar sig ogenomförbar,
för högst ett år medgiva undantag utsträckts till att gälla jämväl den
förra gruppen av företag, varå lagen äger tillämpning.

Med stöd av nu berörda bemyndigande har senaten den 19 augusti
1918 för ett års tid medgivit ganska betydande avvikelser. Sålunda har
från lagens tillämpning undantag^ uppförande av privata bostads- och
ekonomibyggnader på landet samt reparation och underhåll av hus, hamn,
bana, bro, väg och annan kommunikationsanstalt; röjnings-, rensningsoch
torrläggningsarbete, som utföres i omedelbart samband med skogsskötsel;
skogs- och vedhygge; ut drivning och flottning av virke; lastning*
och lossning av varor; järnvägarnas trafik- och banavdelningar, postverkets
trafikavdelning, tullverket, kanaler samt telefoninrättningar, förutom i avseende.
å expediering av samtal; sjukhus och fängelser samt rörelser, företag
och inrättningar, vilka äro att anse såsom jämförliga med de förenämnda.

Genom här ifrågavarande senatsbeslut medgives vidare för vuxna
arbetare, som användas i sådan fabriksrörelse eller del därav, där arbetets
tekniska beskaffenhet fordrar oavbruten drift och arbetet är indelat i tre
skift, vilka regelbundet avlösa varandra och ombytas varje vecka, en arbetstid
under tre veckor av 156 timmar, om arbetet kan inställas för
helgdag, och av 168 timmar, där dylikt inställande icke är möjligt.

Senaten lär även för de flesta större industrier medgivit, att 104
arbetstimmar under 14 dagar få räknas som normal arbetstid?

För särskilda affärsföretag och inrättningar hade senaten tidigare
medgivit befrielse från tillämpningen av lagen om åtta timmars arbetstid.
Genom ett beslut, jämväl av den 19 augusti 1918, har denna befrielse
generellt förlängts med två månader.

Den norska lagen om arbetarskydd i industriella företag av den 18
september år 1915 stadgar, som förut omnämnts, i regel en begränsning
av arbetstiden till 10 timmar om dagen och 54 timmar i veckan. Bland
dess övriga bestämmelser angående arbetstidens längd må anföras följande.
Övertidsarbete medgives under högst 10 eller med tillsyningsinyndighetens
samtycke under högst 15 timmar i veckan. Sådant" arbete får dock ej
överstiga 30 timmar under loppet av 4 veckor med undantag likväl för

arbetare, som regelbundet sysselsättas med uppeldning eller uppvärmning
före den allmänna arbetstidens början. Arbetsgivaren är ej berättigad
fordra utförande av övertidsarbete, om arbetaren med läkarintyg kan
styrka, att hans hälsa skulle lida av längre arbetstid än den vanliga.

Från tillämpningen av nyss berörda bestämmelser rörande arbetstiden
äro, i vad angår användandet av vuxna arbetare, undantagna företag,
som sysselsätta la ger- och pank husarbetare samt arbetare vid tomter, upplagsplatser,
ångbåtsexpeditioner och liknande ävensom hantverksföretag.
Pappers-, cellulosa- och trämassefabriker* med nattarbete äro fritagna från
iakttagandet av bestämmelserna rörande den ordinarie arbetstiden, och
konungen äger, efter arbetsrådets hörande, att medgiva samma frihet för
andra företag, där nattarbete lagligen äger rum. Om företag av nu berörda
slag inför en av konungen fastställd skiftordning med tre skift per
dygn, äger det att låta arbetet fortgå från söndag kl. 10 e. m. till påföljande
söndag kl. 6 f. m.

Från bestämmelsen om tiden för lagens ikraftträdande, som var satt
till dem 1 januari 1916, gjordes undantag i avseende å stadgandena rörande
arbetstiden, vilka icke trädde i kraft förrän den 1 januari 1917.

För företag, som vid lagens utfärdande hade en längre arbetstid än
den i lagen medgivna, kan konungen bestämma, att arbetstiden nedsattes
småningom på sådapt sätt, att den intill utgången av 1920 kommer ned
inom de i lagen angivna begränsningarna. År vid lagens ikraftträdande
tiden för ett tidigare avslutat tariffavtals giltighet icke utlupen, träda för
de företag, som omfattas av avtalet, lagens bestämmelser om arbetstiden
icke i kraft, förrän avtalets giltighetstid är slut.

På våren 1918 ingick sekretariatet för de norska arbetarnas fackliga
landsorganisation till regeringen med en framställning, att den ville, särskilt
med hänsyn till den rådande livsmedelskrisen, träffa anstalter till
fastställande av 8 timmars normalarbetsdag för alla industriarbetare. Efter
det åtskilliga sammanslutningar av arbetsgivare och arbetare m. fl. yttrat
sig över framställningen, framlade regeringen proposition i frågan för
stortinget, och ledde detta till utfärdande den 14 augusti 1918 av en provisorisk
lag om förkortning av arbetstiden i företag, som gå in under lagen
om arbetarskydd i industriella företag.

Enligt nämnda provisoriska lag äger konungen efter ansökan föreskriva,
att i vissa slag av företag eller särskilda företag, vilka äro underkastade arbetarskyddslagens
bestämmelser om arbetstiden, en arbetares ordinarie
arbetstid icke får överstiga 8V2 timmar om dagen eller 48 timmar i veckan.

* Enligt ingånget avtal har numera inom denna industri införts fördelning av arbetet
på tre skiftlag.

När arbetstiden är begränsad på sådant sätt, får arbetare endast undantagsvis
och med tillstånd av tillsynsmyndigheten eller vederbörande
regeringsdepartement användas till övertidsarbete. Skulle arbetstidens
förkortning föranleda tvist, huruvida bestående tariffavtals lönesatser böra
höjas, får sådan tvist icke leda till strejk eller lockout. Kan tvisten icke
lösas medelst förhandling mellan vederbörande organisationer, skall den
hanskjutas till en lönenämnd, bestående av fem ledamöter, utsedda av
konungen. Lönenämndens avgörande skall gälla, så länge lagen ä°-er
giltighet, dock icke utöver tariffavtalets giltighetstid. I fall av överträdelse
av nyssnämnda förbud mot arbetets inställande skall lagen om arbetstvister
komma till tillämpning. Lagen, som trädde i kraft omedelbart,
skall gälla till dess 12 månader förflutit, efter det allmän fred
slutits.

Granskningen av ansökningar om den provisoriska lagens tillämpning
verkställes av fabrikstillsynens chefsmyndighet, som inhämtar yttrande
från vederbörande arbetsgivare och lokala tillsynsmyndighet samt hälso- och
provianteringsråden. Som vid granskningen tages hänsyn till ej blott näringsförhållandena
å arbetsplatsen och i orten utan även till arbetets mer
eller mindre ansträngande och hälsofarliga beskaffenhet samt konkurrensförhållandena,
lär granskningsarbetet visat sig mycket betungande. Vid
mitten av sistlidna oktober uppgavs ansökningar av här ifrågavarande
innebörd hava inkommit beträffande ungefär halva antalet av de arbetsställen,
som kunde ifrågakomma, men förväntades dylika ansökningar rörande
ytterligare ett större antal arbetsställen.

Osannolikt torde ej vara, att 8-timmarsdagen eller rättare sagt 48-timmarsveckan på nu berörda sätt väsentligen kommer att genomföras
inom Norges industri och byggnadsverksamhet m. m.

I Tyskland har Reichsamt för die wirtschaftliche Demobilmachung
den 23 november 1918 utfärdat en författning angående reglerino-en av
arbetstiden för arbetarna inom yrkena (Gewerbe). Enligt uppgift skall
denna lagstiftningsåtgärd vara tillkommen i ändamål att motverka arbetslöshteen.

Författningen äger tillämpning på yrkes- (gewerbliche) företag i
allmänhet, d. v. s. industri, hantverk, handel etc. av såväl enskild som
offentlig karaktär, ävensom å jordbrukets binäringar i den mån de äro
att hänföra till dylika företag. Den ordinarie dagliga arbetstiden får ej
överskrida 8 timmar. Förkortas på grund av överenskommelse arbetstiden
å dag före sön- eller helgdag, får likväl den sålunda åvägabragta minskningen
ersättas medelst förlängning av arbetstiden å veckans övriga
söckendagar.

Av författningens övriga bestämmelser raå följande här återgivas.
För kommunikationsverken erforderliga, av tidsförhållandena betingade
allmänna undantag skola bestämmas genom överenskommelser emellan
driftsledningarna och arbetarorganisationerna. I företag, vilkas natur ej
tillåter avbrott i arbetet eller vid vilka ett oavbrutet söndagsarbete i
allmänt intresse är nödvändigt, få manliga arbetare över 16 år, till genomförande
av en regelbunden skiftväxling per vecka, inom en tidrymd av tre
veckor en gång användas till arbete under högst 16 timmar, detta under
villkor att de under dessa tre veckor två gånger beredas en oavbruten
vilotid av 24 timmar åt gången. Ovan angivna bestämmelser äga icke
tillämpning »på arbeten av övergående beskaffenhet, vilka ofördröjligen
måste vidi agas i fall av nöd.

Beträffande företag, vilkas natur ej medgiver avbrott i arbetet eller
vilkas oinskränkta drift nödvändiggöres av ett allmänt intresse, kan en
från förut angivna bestämmelser avvikande reglering av vederbörande uppsiktsinyndighet
tills vidare medgivas i det fall, att dugande arbetskraft
ej står till förfogande i tillfyllestgörande utsträckning. För dylikt medgivande
förutsättes ansökan av arbetsgivaren samt, såvida ej avtal i frågan
träffats mellan vederbörande arbetsgivar- och arbetarorganisationer, godkännande
av arbetarutskottet eller, där sådant ej tinnes, av företagets
arbetarkår. Skulle sedermera mellan nämnda organisationer trätfas avtal
om längre gående avvikelser, äger uppsiktsmyndigheten att meddela däremot
svarande ytterligare eftergifter. Omförmälda myndighet har att
efter meddelad eftergift genast underrätta vederbörande arbetsförmedlingsanstalt
om bristen på arbetskraft vid företaget i fråga. Anmälan om lämnad
eftergift skall även göras till vederbörande »Demobilmachungskommissar»,
och äger denne ålägga uppsiktsmyndigheten att återkalla eftergiften.

Slutligen har den provisoriska nationalförsamlingen i staten Tyslcösterrike
den 19 december 1918 antagit en lag, varigenom arbetstiden för
.arbetare i fabriksmässigt bedrivna yrkesföretag under tiden intill fredsslutet
begränsats till högst 8 timmar under loppet av 24 timmar. Bland
lagens bestämmelser i övrigt må nämnas, att arbetstiden efter tillstånd av
eller i vissa fall endast efter anmälan hos vederbörande myndighet kan
få utsträckas till 10 timmar under högst 3 veckor för att tillfredsställa ett
ökat arbetsbehov, särskilt inom säsongyrkena. Längre gående undantag
kunna för särskilda grupper av yrkesföretag medgivas av Staatsamt för
soiziale Försorge, som dock i frågan skall höra ett av arbetsgivar- och
arbetarrepresentanter sammansatt råd. Lagens bestämmelser om begränsning
av arbetstiden äga icke tillämpning å hjälparbeten, som måste föregå

3—190216

Internatio
nella strävanden.

eller efterfölja flen egentliga produktionsprocessen (såsom ångpanneeldning,
rengöring e. d.), för såvitt ej till dem användas minderåriga arbetare.

Frågan om lagstadgad begränsning av arbetstiden har ägnats rätt
®mycken uppmärksamhet av den internationella föreningen för lajrstadgat
arbetarskydd och varit föremal för överläggning vid flera av dess sammanträden,
såsom vid delegerademötena i Lugano är 1910 och Ziirich år
1912. Vid det senare beslöts, efter ett uttalande om önskvärdln ten av
åttati mm årsskift i allmänhet i företag med kontinuerlig drift, bl. a. att rikta
en framställning till schweiziska förbundsrådet med begäran, att detta ville
inbjuda intresserade stater till eu konferens i syfte att åvägabringa överenskommelse
om införande av åttatimmarsskift för skiftarbetare vid masugnar
och andra anläggningar för framställning av järn iller stål. Även
beträffande glashyttorna ansågs tiden vara mogen för en internationell
överenskommelse, som åtminstone borde åsyfta en begränsning av arbetstiden
per vecka till genomsnittligt 56 timmar med en oavbruten ledighet
av 24 timmar. Dessutom anbefalldes de olika ländernas sektioner att
genom studier förbereda frågan om införande av åttati in marsdag eller
däremot svarande arbetstid per vecka inom en del andra industrier. Den
internationella föreningen har slutligen sökt verka för, att vid fredsförhandlingarna
bl. a. frågan om arbetstidens förkortning genom internationell
reglering måtte bli föremål för överläggning, och har föreningen i sådant
syfte den 11 juni 1918 till schweiziska förbundsrådet ingivit en framställning
i ämnet.*

Bland de fredsfordringar, som antagits av de internationella fackliga
konferenserna i Leeds år 1916 och i Bern år 1917 ha upptagits vissa krav
i avseende å arbetstidens längd. A den förra beslöts sålunda bl. a., att
arbetsdagen ej skulle få överskrida 10 timmar. Den senare konferensen uttalade
sig för en begränsning av den dagliga arbetstiden ti 1 högst It) timmar,
men skulle de fördragsslutande staterna vara förpliktade utfärda lagbestämmelser,
enligt vilka efter bestämda mellantider en inskränkning av
den dagliga arbetstiden skulle inträda, så att efter förloppet av viss tid,
varom överenskommelse skulle träffas, den lagstadgade åttatimmarsdagen
uppnåddes.

Omnämnas bör måhända här även, att från Norge år 1916 till de
övriga skandinaviska länderna utgått förfrågan rörande benägenhet för förhandlingar
om överenskommelse att införa treskiftsystemet inom pappersmasse-
och pappersindustrierna. Under sistlidne höst ha underhandlingarna

* Återgives i Bulletin des Internationalen Arbeitsamtes för år 1918, sid. 137.

i frågan fortskridit så långt, att delegerade för förhandlingarna blivit utsedda
och arbetet påbörjats. . ,

Den första riksdagsmotionen rörande lagstadgad begränsning &v Behandling *

arbetstiden väcktes redan år 1856 av hemmansägaren Nils Hansson i Varalöv.
Motionen utmynnade bl. a. i det yrkaml •, »att arbetstiden inom alla
rikets fabriker genom ett statsmakternas sammanstämmande beslut måtte
bliva bestämd till högst 12 timmar om dagen lör fullvuxna personer och
de över 16 år samt till 8 timmar om dagen för ungdom under 16 års
ålder». Motionen blev en medverkande anledning till ett riksdagens beslut
om skrivelse med begäran om lagstiftningens ingripande för reglering av
minderårigas arbete, ett beslut som dock ej medförde något direkt resultat.

Det dröjde sedan 30 år, innan förslag i förevarande fråga ånyo förelädes
riksdagen. Detta skedde genom motion i törsta kammaren år 1886 av S.

A. Hedlund, vilken föreslog lagstadgad maximalarbetsdag av 9 timmar för
de näringar, som komme att stödjas genom skyddstullar. Motionen, som
var ett led i striden mot protektionismen, avslogs av båda kamrarna.

Vid riksdagarna år 1891, 1893, 1894 och 1895 väckte Fridtjuv Berg
i andra kammaren motion i ämnet. Motionen avslogs av andra kammaren
vid de förra två riksdagarna men vann, inskränkt till att avse hälsomenlio-a
arbeten, nämnda kammares bifall vid de två senare. Första kammaren,
vars första tillfälliga utskott är 1895 tillstyrkt förslaget, biträdde dock
ej medkammarens beslut.

Efter 13 års förlopp påkallades 1908 ånyo riksdagens uppmärksamhet
å frågan, denna gång genom motion (N:r 245) i andra kammaren av
K. V. Kydén m. fl. Det på en utförlig motivering stödda yrkandet gick
ut på skrivelse med anhållan om utredning, huruvida och i vilken utsträckning
en maximalarbetsiid av 48 timmar under en vecka och 8 timmar
under ett dygn må bestämmas för arbetare och biträden i industriellt och
därmed jämförligt yrke, hantverk, byggnadsarbeten av alla slag, transportväsende
och därmed sammanhörande arbete ävensom statens och kommunernas
arbeten och företag samt framläggande av de förslag, vartill utredningen
kunde föranleda. Motionen avstyrktes av andra kammarens
fjärde ^tillfälliga utskott, huvudsakligen med hänsyn till den föreslagna
stärka förkortningen av arbetstiden och den internationella konkurrensen,
samt avslogs av kammaren.

Vid 1910 års riksdag väcktes av E. C. Kropp och C. E. Svensson i
Nyköping i andra kammaren motion (n:r 190) med yrkande om utredning
jämte eventuellt förslag, huruvida och i vilken utsträckning en lagstadgad
maximalarbetsdag må bestämmas för arbetare och biträden i hälsofarliga

industrier och yrken. Motionen avstyrktes av vederbörande utskott och
avslogs av kammaren.

Av G. F. Steffen och A. C. Lindblad i första samt av H. Lindqvist
m. fl. i andra kammaren väcktes är 1913 likalydande motioner (n:r 94,
resp. 239) med begäran om skrivelse, att Kungl. Maj:t måtte låta verkstäda
utredning, om och på vad sätt för manliga och kvinnliga lönarbetare
och biträden inom industri, hantverk, handel och samfärdsel samt statens
och kommunernas arbeten och företag må fastställas en maximalarbetsdag
av 8 timmar per dygn samt i vilken utsträckning även inom andra områden
av lönarbete sådan maximalarbetsdag må kunna fastställas eller,
där så visas icke lämpligen kunna ske, på vad sätt motsvarande legala
skydd för ett minimum av arbetsfri tid må kunna beredas dessa näringars
lönarbetare. Första kammarens tillfälliga utskott avstyrkte motionen M. a.
på den grund, att Sverige i fråga om lagbestämmelser angående arbetstidens
längd inom det industriella arbetsområdet borde rätta sig efter de
större europeiska kulturländerna samt att frågan lämpligast borde lösas
genom internationell överenskommelse. Kammaren fölide sitt utskotts
mening. Andra kammarens fjärde tillfälliga utskott tillmötesgick motionärerna
på det sätt, att det tillstyrkte en utredning om maximalarbetsdacr
i allmänhet, och detta förslag biträddes av kammaren.

Slutligen har I. Vennerström in. fl. vid 1918 års riksdag i motion
uti andra kammaren (n:r 2) hemställt om skrivelse med anhållan, att
Kungl. Maj:t ville låta verkställa utredning om arbetstidens nuvarande längd
inom industri, byggnadsverksamhet, hantverk, kommunikationsväsende,
handel jämte närgränsande arbetsområden, både inom allmänna och privata
företag, samt på grundvalen av denna utredning för riksdagen framlägga
förslag om genomförande inom angivna yrken av en maximalarbetstid på
8 timmar per d ig och 48 timmar i veckan, där ej särskilda omständigheter
ovillkorligen nödvändiggöra en längre arbetstid. Under hänvisning
till att Ivungl. Maj:t redan uppdragit åt en särskild kommitté att verkställa
utredning och avgiva förslag rörande bl. a. den fråga, som motionen avsåg,
avstyrkte lagutskottet motionen, och avslogs densamma av riksdagen.

1 Sverige Den svenska nu gällande lagstiftningen innnehåller ej någon direkt

9\rivgav ''reglering av arbetstidens längd annat än i fråga om minderårigas använoffentlig-
dande. Den huvudsakliga bestämmelsen på detta område, vilken meddelas
r<natur9 \ ^ § a) av lagen om arbetarskydd flen 29 juni 1912, innebär, att arbetstiden
för minderårig, som användes till industriellt arbete, hantverksarbete
därunder inbegripet, eller byggnadsarbete, ej får överskrida för minderårig
under 13 år 6 timmar av dygnet eller 36 timmar i veckan, för minderårig,
som fyllt 13 men ej 14 år, 8 timmar av dygnet eller 48 timmar i

veckan och för annan minderårig, d. v. s. person som fyllt 14 men ej 18
år, 10 timmar av dygnet eller 60 timmar i veckan. Beträffande minderårUi,
som användas till kringförande av varor, uträttande av bud eller
ärenden eller till arbete i handel, begränsar samma lags 12 § indirekt
arbetstiden genom en föreskrift om oavbruten ledighet från arbetet under
minst 11 timmar varje dygn. Lagen den 20 november 1909 angående
förbud mot kvinnors användande till arbete nattetid i vissa industriella
företag innefattar, i 1 §, en liknande indirekt reglering i avseende å kvinnliga
arbetare i industriella företag av viss storlek.

Den enda lagbestämmelse rörande begränsning av arbetstiden, som
har avseende jämväl å vuxna manliga arbetare, återfinnes i 5 § e) av lagen
om arbetarskydd och har följande lydelse: »Tiden för arbetares användande
till särskilt hälsofarlig sysselsättning skall tillbörligen inskränkas.» Någon
avsevärdare tillämpning torde denna bestämmelse emellertid icke fått.

I detta sammanhang bör måhända även omnämnas, att staten för
vissa delar av sin verksamhet meddelat administrativa föreskrifter till begränsning
av arbetstidens längd, vilka föreskrifter torde få anses äga en
viss principiell betvdelse.

Telegraf-, järnvägs- och vattenfallsstyrelserna meddelade sålunda redan
den ^februari 1909 i sina efter överenskommelse utfärdade allmänna
bestämmelser rörande arbetare vid resp. underlydande tre verk vissa föreskrifter
angående arbetstiden. Den ordinarie arbetstiden fastställdes däri
för den ljusare delen av året till 57 timmar i veckan och 10 timmar
om dagen med undantag för helgfri lördag, då arbetstiden skulle inskränkas
till 7 ^timmar. Under den mörkare delen av åre t skulle, för såvitt ej
konstgjord betsning anordnades, arbetstiden avkortas på sätt arbetsbefälet
bestämde. Genom ny öveienskommelse den 31 juli 1917 begränsades arbetstiden
under den ljusare delen av året till 54 timmar i veckan samt
9 V2 timmar å veckans fem första vardagar och 6 1/2 timmar å lördagar.
Den 11 april 1918 genomfördes ånyo en förändring i förevarande avseende,
i det här berörda tider sattes till resp. 52, 9 och 7 timmar. Vidare har
för verkstads- och förråd sarbetare vid statens järnvägar arbetstiden fr. o. m.
den 1 januari 1919 nedsatts till resp. 48, 8 V2 och 5 x/2 timmar. Beträffande
arméns och marinens arbetsställen slutligen har Kungl. Maj:t
den 12 november 1918 meddelat bestämmelser, varigenom den ordinarie
arbetstiden per vecka fastställts till högst 48 timmar.

Arbetstidsförkortningens
möjlig
het.

Allmän motivering.

Hundra år ha nu såsom förut berörts förflutit, sedan förslå# om
lagstadd förkortning av arbetstiden först framställdes av Robert (hven.
Eu mångfald sociologer och nationalekonomer ävensom en del industriidkare
ha sedan dess trätt inom skrank1 urna till förmån lör nämnda reform.
Hela världens organiserade arbetare ha under snart BO år genom sina
1-majdemonstrationer sökt giva eftertryck åt kravet pa denna reform, och
vid ett otal avtalsförhandlingar mellan arbetsgivare och arbetare ha de
senares ombud bemödat sig att i större eller mindre utsträckning få dets
na förverklinat. Fhuru berörda strävanden ingalunda varit utan frukt
arbetstiden har i regel på alla näringslivets områden visat en stadigt
fortgående förkortning — har dock åttatimmarsdagen hittills ej kommit till
tillämpning i någon större omfattning.

De olika faktorer, som tillsammans i huvudsak bestämma storleken av
ett arbetes resultat, torde kunna sägas vara arbetarens energi och skicklighet,
arbetsledningens duglighet, beskaffenheten av arbetsmaterialier, hjälprnedel
och andra tekniska arbetsförhållanden samt arbetstidens längd. Under tidigare
skeden, då de tekniska arbetsförhållandena befunno sig på en relativt låoutvecklingsståndpunkt,
kunde det ej gärna ifrågakomma att i någon avse°
värdare man eftersätta anspråken på tidens utnyttjande för arbete. De begränsningar
av arbetstiden, som då förekommo, torde också mindre tillkommit med
hänsyn till arbetarnas intressen än varit framtvungna genom bristen på
betningsmedel, gängse levnadsvanor, kyrkans krav in. in. Med den stigande
kulturen ha visserligen anspråken på produktionen stegrats, men
utvecklingen av de tekniska arbetsförhållandena har fortskridit snabbare
Tillgodogörandet av naturkrafterna ha utsträckts till allt vidare arbetsområden,
och på samma gång ha hjälpmedlen och arbetsmetoderna allt
mer fulländats. Följden härav har blivit, att insatsen från människans
sida i arbetskraft och tid för den materiella produktionen kunnat minskas,
under det produktionens effektivitet det oaktat ej blott hållits uppe utan
betydligt ökats, för att icke säga mångfaldigats. Nu berörda tendenser

torde av den intensiva elektrifieringen och den livliga uppfinnarverksamheten’
att döma, åtminstone för vart lands vidkommande, ej visa några

tecken att försvagas utan måhända snarare att skärpas.

Frågan är då, huruvida eu väsentlig, ytterligare nedsättning av arbets- Arbetad*.
tiden skulle leda till eu avsevärd minskning av produktionen. Att sä ifW?r.

»kulle ske ligger ju nära till hända »tt antaga, sända .eke vid en forkor- pa»

tad arbetstid arbetsintensiteten kan väntas bil okad på sådant satt, att för
losten i tid därigenom uppväges. På sådana verksamhetsområden, dar de
tekniska hjälpmedlen spela eu mindre roll och arbetarnas person lga insats
följaktligen är större, kan vad som förloras i tid till stor del eller i vissa
fall fullt återvinnas genom ökad arbetsintensitet. Annorlunda ställer sig
saken, när produktionen är väsentligen beroende av de tekniska hjälpmedlen.
Arbetstakten bestämmes då i övervägande grad av dessa. Framkallas
må dock, att maskinernas prestationsförmåga alltid i större el.er mindre
mån är beroende av den levande arbetskraft, som erfordras för deras skötsel
Ju större tröttheten är hos arbetaren, desto sämre skötes maskinen,
vilket bevisas bl. a. av det kända faktum, att antalet olycksfall i fabrikerna
stegras under de tider, då arbetarna efter ihållande arbete börja

Eu minskning av arbetstiden bör sålunda även vid sådant arbete,
som är beroende av°maskiners eller andra tekniska hjälpmedels prestationsföimå-a,
kunna föra till bättre arbetsresultat. Eu mångfald exempel på
gynnsamma resultat av arbetstidens förkortning omtalas l litteraturen. 1
bilaga 3 återgivas några belysande uppsatser och uttalanden i ämnet.

Åven om det icke kan med siffror visas, torde det vara uppenbart,
att tillräcklig ledighet är eu nödvändig förutsättning för att arbetarna skola
kunna bibehålla sin arbetsförmåga och utveckla största möjliga prestationskapacitet.
Vid en ihållande lång arbetstid utan erforderlig v.la sliter arbetaren
alltför fort ut sig och blir, om han ej gar eu förtidig död till
mötes, redan innan han nått någon högre ålder, mindre arbetsför, vilket
ofvetvis från ekonomisk synpunkt innebär eu förlust ej blott för landet
utan jämväl för arbetsgivaren. Ej heller får man förbise, att den ökade
möjli-rhet till inhämtande av kunskaper och allmän medborgerlig bildning,
som lieredes genom förkortad arbetstid, bör föra till en även på arbetsdugligheten
förmånligt inverkande höjning av arbetarens ställning. _

Framhållas må även, att en lägst iftning om arbetstidens förkortning
torde komma att giva en kraftig impuls åt industrien att överallt, där
sådant är behövligt, söka införa förbättringar i fråga om arbetets orga -

nation * och tekniska utrustning. Genom vidtagande av sådana förbättringar
bor den genom arbetstidens nedsättning befarade minsknin-en i
produktion kunna rätt mycket reduceras. °

D.e nackdelar, en nedgång i produktionen skulle förorsaka, komme
för övrigt att i viss män motvngas genom en del besparingar o^h and™
fordel ar, som arbetstidens förkortning torde medföra. I sådant avseende
må framhållas, att bruttoarbetstiden, d. v. s. arbetstiden med raster inräknade,
i stor omfattning torde kunna inskränkas ej blott i samma mån som
nettoarbetstiden utan, da en förkortning av sistberörda arbetstid medgiver
or or ning j

r^n''H h r ,m8kf?kning,''°rde -sev»rSa besparing bi ,!

avseende a bränsle och lyse. Sistnämnda utgiftspost borde dessutom kunna

minskas dangenom, att arbetstiden väl komme att begränsas till en med
hänsyn till dagsljuset förmånligare tidrymd. Vidare synes man med en
kortare arbetstid såsom förut framhållits, böra kunna likna på "”bättre
utförande av arbetet samt minskad sjukdoms- och olycksfallsfrekvens

för driften T la T k * P™dukt,onen skulJe otvivelaktigt, då kostnaderna
leda ti l -L '' -1 kunna i någon avsevärdare mån nedbringas, komma att

Kornig LbT prod-U,ktl0nskostnaden per enhet producerade varor,
ommitten hade, såsom tidigare omnämnts, ansett sig böra söka -enom

fnom^k Vd;re<?n-ing llå°0t n«™are undersöka denna produktionsfördyring
I saknad “en ^ den"a utredning eJ ännu hunnit avslutas

sia kornmitt de UPPI-ySningar> S0In utredningen var avsedd att lämna, anser
s kommittén ej kunna något närmare ingå på den i varje fall vanskliga

r!f;in .(Jm de ek°noiniska konsekvenserna av en lagstadgad förkortnin-av

1 rele ’toerd k" fe 1°''** ^ d°ck vå*a sä^a- att en dylik åtgärd

i regel

IifeTvisVek yr''n,? aV VaruPri8en> en fördyring som vid vikande prisnivå

b-en i dfe Va''a ;dlenast n;latlv- P>enna fördyring kommer uppenbarfe
d J mun ohindrad får göra sig gällande, att drabba den

konsumerande allmänheten.

under fefe här+ afeÖrtSi fenföf fe" tiU de fal]> då arbetstiden förkortas
under i övrigt oförändrade driftsförhållanden. Nu kan det emellertid

såsom även bestyrkes av en del uttalanden från arbetsgivarhåll, antagi
s att näringsidkarna i stor utsträckning ej komma att finna si- i eD
produktionsminskning utan komma att vidtaga förändringar, såsom ökninav
arbetarantalet, utvidgning av anläggningen eller förbättring av driftsättef

* Såsom belysande i detta avseende må hänvisas till tvenne av Sveriges industri förbund

Äv:JÄ,,rlige“F-w- •*»—-« xä;

för att oaktat arbetstidens förkortning kunna vidmakthålla produktionsförmågan.
Ett särdeles effektivt sätt att förbättra utnyttjandet av anläggningar,
där endast dagarbete med ett arbetslag förekommer, och vilket förmodligen
kommer att tillämpas vid särskilt dyrbara anläggningar, består
däri, att arbetet fördelas på två dagskift.

En särställning komma företagen med kontinuerlig drift att intaga
vid genomförandet av förkortad arbetstid. Ehuru en övergång från två
till tre skiftlag under den senaste tiden ägt rum på åtskilliga håll, torde
allt fortfarande det ojämförligt största antalet skiftarbetare arbeta på två
lag, d. v. s. med en ''arbetstid, som, då de förekommande avbrotten i arbetet
i regel ej kunna räknas såsom raster, belöper sig till 12 timmar av
dygnet. För dessa företag kan eu avsevärdare förkortning av den dagliga
arbetstiden tydligtvis ej genomföras på annat sätt än genom övergång till
arbete på tre lag. Då det väl endast undantagsvis torde ifrågakomma
att låta någon del av en anläggning stå obegagnad, komma företagen
sålunda i regel att se sig föranlåtna att mycket betydligt öka sin arbetarstam.
Visserligen lär det förekomma företag, vilka hittills så föga forcerat
sin drift, att de skulle kunna verkställa en övergång från tva till tre
lag utan alltför stor ökning av personalen, men i vanliga fall torde man
ha att räkna med en personalökning, ej alltför mycket understigande 50
% — med en redan förut fullt och rationellt utnyttjad arbetsstyrka skulle
ökningen givetvis uppgå till sist angivna tal. Även om arbetstidens förkortning
sålunda för företag med kontinuerlig drift icke skulle leda till minskad
produktion, lär det icke kunna förnekas, att dessa företag skulle drabbas
särskilt kännbart av ifrågavarande lagstiftningsåtgärd. Först och främst
torde det, åtminstone om man får döma efter hittillsvarande förhållanden,
möta stora svårigheter för dem att anskaffa den för det tredje skittlaget
erforderliga arbetsstyrkan. Vidare skulle förändringen medföra betydande
kostnader, nämligen dels skiftarbetarnas med framåt 50 % ökade avlöning
och dels den i v|ra dagar mycket dryga kostnaden för bostäder åt den
nya personalen. A andra sidan kan emellertid ej förnekas, att förevarande
reform i avseende å dessa företag måste anses ha särskilt starka skäl för
sig, då arbetstiden vid desamma ej blott i regel är exceptionellt lång utan
även delvis infaller under natten.

En olägenhet, som den ifrågasatta lagstiftningen, oavsett den allmänna
inskränkningen av produktionsmöjligheten, kommer att medföra för
företagarna är en viss bundenhet eller brist på rörelsefrihet i avseende å
arbetets bedrivande. Au kan arbetsgivaren i regel, allt efter som det
finnes av praktiska skäl påkallat, anordna övertidsarbete. Med en lagstadgad
begränsning av den ordinarie arbetstiden följer åter, att även

i—190216

möjligheten till övertidsarbete blir ganska snävt kringskuren — eljest
skulle ju förstberörda begränsning bli meningslös.

Kommittén, som hittills skärskådat frågan om lagstadgad förkortning
av arbetstiden väsentligen mod hänsyn till de verkningar en sådan
åtgärd kan förväntas få för produktionen och företagen, övergår nu till att
söka i någon mån påvisa de verkningar, åtgärden sannolikt skulle komma
att medföra för arbetarna med hänsyn till deras arbets- och levnadsförhållanden.

Attatim- Kravet på arbetstidens förkortning torde till en början väsentligen

SÄ* varit grundat på den uppfattningen, att arbetet genom, sin långvarighet
för arbe- förorsakade överansträngning och yrkessjukdomar. Otvivelaktigt hade
tama. denna uppfattning starka skäl för sig på en tid, då den effektivt arbetstidens
längd ej sällan översteg 12 timmar av dygnet och ingen avsevärd
kontroll från det allmännas sida utövades beträffande arbetsförhållandena i
hygieniskt avseende. Under senare tider ha betydande förändringar inträtt
i nu berörda hänseenden. Arbetstiden har avsevärt förkortats, och de
hygieniska förhållandena å arbetsställena torde numera i stort sett få anses
tämligen tillfredsställande. Vidare är att märka, att arbetets karaktär i stor
utsträckning förändrats genom den alltmer använda och fulländade maskintekniken.
Arbetet har härigenom till stor del förvandlats till maskinpassning,
vilket åter medfört, att den fysiska arbetsansträngningen i väsentlig
mån förminskats. Samtidigt torde emellertid ej så sällan den
psykiska ansträngningen vid arbetet, såsom vid passningen av kanske ett
flertal hastigt gående maskiner, i betänklig grad ökats. Den för en rationell
produktion onekligen betydelsefulla tendensen till specialisering och
arbetsfördelning samt den därmed följande ensidigheten i arbetet ärtTäven
omständigheter, som ur hälsosynpunkt ofördelaktigt känneteckna det moderna
produktionssättet.

\ id sidan av här ovan berörda grund för kravet på arbetstidens
förkortning har småningom med allt större styrka gjort sig gällande skäl
av rent social innebörd. Det tidigare förhärskande långa arbetet gav
under arbetsveckan arbetaren knappast någon tid övrig annat än till sömn
och måltider. Aven med en effektiv arbetstid av 10 timmar, som vid
1906 års undersökning angående a; betstiden \ar alldeles övervägande och
ännu i avseende å de fem första veckodagarna torde gälla för omkring
hälften av industriens arbetare, ställer sig förhållandet ej mycket bättre!
Då rasterna sammanlagt vanligen uppgå till c:a 2 timmar, kommer hela
arbetsperioden att omfatta 12 timmar. Börjar då arbetet kl. 7 f. in., har
arbetaren, åtminstone om han bor på något avstånd från arbetsstället, i
regel att stiga upp före kl. 6. Efter arbetets slut kommer han väl i regel

‘hem någon gång mellan kl. 7 och 8 e. m. och hinner just ej mycket mer
än att älta k vä lsvard, förrän det kan vara tid för honom att gå till sängs.
Nårnm iid övrig för barnens uppfostran eller andra familjens angelägenheter,
arbete för" hushållets rakning, bildande läsning eller förströelser eller
tillgodoseende av andra särskilda intressen eller för deltagande i föreningseller
det kommunala eller politiska livet bär han ej annat än å lördagseftermiddagar
samt sön- och he’gi!agar..

Men ej blott ur arbetarnas eg''t utan även med hänsyn till samhällets
intresse torde det vara önskvärt, att arbetarna beredas ti.lfälle att i
större omfattning förfoga över sin tid. Den nya och ansvarsfulla ställning
arbetarklass n intagit inom samhället och står i begrepp att ytterligare
befästa, ställer på denna klass stora krav, vilkas fyllande förutsätta
förbättrade tillfällen för arbetarna att skalla sig erforderliga kunskaper samt
taga del i samhällets angelägenheter. Eu särskild ■•inledning att nu beakta detta
förhållande ger den stora, nyligen beslutade utvidgningen av skolundervisningen.
Genom denna reform beredes folkets breda lager tillfälle att
förvärva såväl allmän medborgerlig bildning som även teoretisk och praktisk
yrkeskunskap. Skall emellertid reformen leda till åsyftat resultat, tår
tydligtvis arbetarungdomen icke genom för lång arbetstid betagas hågen
och möjligheten att begagna sig av de sålunda erbjudna bildningstillfällena.

Från arbetarnas sida plägar därjämte ej sällan som en fördelaktig
verkan av arbetstidens förkortning framhållas, att en sådan åtgärd skulle
bereda ökad arb tstillgång och sålunda motverka arbetslösheten. Onekligen
finnes ett visst fog för detta resonemang, och åtskilliga inskränkningar av
ar bets liden ha under krigsåren företagits i nu berörda syfte. Emellertid
torde det med hänsyn till arbetsmarknaden i dess helhet och under normala
förhållanden ej just förefinnas något överflöd på dugande arbetskraft, och
skulle den åsyftade åtstramningen otvivelaktigt komma att i sista hand gå
ut över jordbruket.

Vid övervägande av här ovan anförda skäl för och emot ifrågavarande
lagstiftningsåtgärd anser sig kommittén icke kunna tveka att förorda
densamma. Kroppsarbetarna måste med hänsyn till den ståndpunkt, vartill
den ekonomiska och sociala utvecklingen nått här i landet, anses ha
berättigade anspråk på att ernå större likställighet med andra arbetstagare
i fråo-a om fördelningen av tiderna för arbete och vila. Aven om reformen
”till en början skulle leda till åtskilliga svårigheter för industrien och
en viss minskning av produktionen, håller kommittén före,
genheter säkerligen i stort sett komma att betyda mindre
heter och förluster, som skulle vållas genom
strid om denna sak.

långvarig

att dessa olään
de svårigoch
förbittrad

Det återstår emellertid att pröva, hur långt en förkortnin» av arbetstiden
bör sträckas. Att härvid stora svårigheter möta, kan icke förnekas,
och det torde nog vara omöjligt att på förhand bedöma, vilken
fördelning av dygnets timmar till arbete, annan sysselsättning och vila är
den ur alla synpunkter riktiga. Då emellertid det gamla önskemålet om
tredelningen av dygnet synes ha goda skäl för sig, har kommittén den
uppfattningen, att lagstiftningen bö.r anordnas i enlighet därmed.

Härvid bär kommittén dock utgått från den förutsättningen att,
såsom väl sannolikt är, en liknande inskränkning av arbetstiden inom
den närmaste tiden kommer att genomföras jämväl i de ledande industriländerna,
_ Tänkbart är dock, att den brist på viktiga förnödenheter, som
uppstått till följd av produktionens hämmande under det långvariga världskriget,
skulle kunna anses lägga hinder i vägen för ett omedelbart genom"*
förande av en dylik lagstiftning. I sådant fall skulle otvivelaktigt vår
för vårt folks välstånd så viktiga exportindustri, även om arbetsintensiteten
stiger och industriens tekniska hjälpmedel förbättras, få svårt att
reda S1g i världskonkurrensen. För oss kan det då, om de stora på världsmarknaden
dominerande länderna finna sig nödsakade att bibehålla eller
återinföra en längre arbetstid, bliva oundvikligt att följa exemplet.

Om ock komm ttén hyser en livlig förhoppning, att åttatimmarsdagen
snart skall bliva lagstadgad i hela den civiliserade världen, har
kommittén med hänsyn bl. a. till ovissheten i nu berörda hänseende ansett
sig böra föreslå, att åt lagen endast gives provisorisk giltighet.

Speciell motivering.

i §•

Med hänsyn till det nära sambandet mellan förevarande lagstiftning
och laven om arbetarskydd — enligt kommitténs mening torde även
den förras bestämmelser framdeles böra inarbetas i den senare har
kommittén i fråga om den här föreslagna lagens tillämpningsområde
ansett sig böra så vitt möjligt upptaga någon mer betydelsefull begränsning
soin gäller beträffande lagen om arbetarskydd. Närmast till
bands låg då åt t välja den begränsning, som gäller för den enda egentliga
i sistnämnda lag förekommande reglering av arbetstiden, nämligen l
fråva om minderårigas användande. Denna begränsning, som angives i
inoressen till lagens 13 §, omfattar bergverks-, bruks-, labnks-, hantverksoch
annat industriellt^rbete samt byggnadsarbete, även om det ej är att
hänföra till industriellt arbete. Ehuru begränsningen är ganska svävande
ano-iven i la<mn, har den numera genom praxis lått en någorlunda last
utformning. Emellertid kunde mot ett sådant val göras den invändningen,
att det skulle lämna utanför regleringen av arbetstidens längd åtskilliga
grupper av arbetare, såsom transport- och handelsarbetarna, vilka
med lika fog som industriens arbetare kunde göra anspråk på att bli delaktiga
av regleringens förmåner. Försök att genom komplettering av de
i nyssnämnda lagrum upptagna slag av arbete vinna en lämplig begränsning
av ifrågavarande tillämpningsområde visade sig, särskilt med hänsyn
till^den knappa tid, som stod kommittén till buds, ej giva några lovande
resultat. Ett förslag att bemyndiga Kungl. Maj:t att i mån av behov utvidga
lagens tillämpning genom att därunder inbegripa nya grupper av
arbetare ansågs icke heller tillfredsställande bl. a. med hänsyn till det
dröjsmål och det osäkerhetstillstånd för näringarna, som därav skulle föranledas.
, . .

Under nyss berörda omständigheter fann kommittén det ej återstå

annat än att åt den föreslagna lagen giva i huvudsak samma tillämpningsområde,
som gäller för lagen om arbetarskydd. För en sådan anordning
talar också, att det med lagen åsyftade ändamål först med en dylik myc -

ket vidsträckt omfattning torde bliva behörigen tillgodosett. Framhållas
må även, att samtliga de riksdagsmotioner, som på senare tiden väckts
ämnet, åsyftat en reglering av dylik mer allmängiltig tillämplighet. De
av kommittén föranstaltade utredningarna, vilka måst igångsättas, innan
kommittén kunnat fatta ståndpunkt med hänsyn till sina lagstiftnin^suppgifters
läggning och omfattning, ha emellertid väsentligen anpassats efter
härovan först, ifrågasatta begränsning.

Beträffande lagens tillämpningsområde må för övrigt framhållas, att
det i praktiken sannolikt ej skulle ha så stor betydelse, vilkendera av
härovan berörda begränsningar, som fastställes. Redan den förra begränsningen
är så vittomfattande, att den arbetstid, som kornme att gälla därinom,
småningom måste, åtminstone vid någon avsevärdare konkurrens om
arbetskraften, bli normerande jämväl för övriga arbetsområden.

Fn sådan begränsning av lagens tillämpningsområde, som nyss
förordats, har ansetts påkalla en del undantag utöver de, som äro upptagna
i 1 § lagen om arbetarskydd. Dessa undantag jämte de tre
första i nämnda lagrum ha ordnats så, att under a)—d) upptagits undantag,
som ej hänföra sig till vissa yrkesgrenar, under det de senare momenten,
e)—k), avse undantag för vissa slag av yrkesverksamhet. Med
hänsyn till nyss berörda, allmänt normerande inverkan av en lagstadgad
begränsning av arbetstiden, kommer emellertid dessa undantag antagligen
med tiden ej att få någon större praktisk betydelse.

a) och b). Dessa två undantag överensstämma med de två första
undantagen under 1 § lagen om arbetarskydd.

c). Detta undantag hänför sig till arbete, som kännetecknas av
en högre grad av oregelbundenhet. Vissa mera betydande slag av dylikt
arbete ha visserligen uttryckligen undantag^ från lagens tillämpning
genom att inbegripas under undantagen f), g) eller h), men har det, synnerligast
med hänsyn till lagens vidsträckta omfattning, ansetts påkallat att
äga tillgång till en mer allmängiltig undantagsmö jlighet. Med uttrycket
»till sin natur så oregelbundet» äsyftas, att här ifrågavarande kännetecken
skall ha en viss grad av nödvändighet och sålunda ej får vara blott tillfälligt.
Såsom exempel a här åsyftat arbete kan måhända anföras skjutsning
vid eu skjutsstation, stuveriarbete vid mindre hamnplatser, beredning
av. vissa fiskkonserver samt en del reparationsarbeten, som utföras
av särskilda reparatörer. Tydligtvis kan det stundom möta svårighet att
a\göra, huruvida visst arbete ä,r sådant, att förevarande undantagsbestämmelse
kan komma till tillämpning i avseende å detsamma. I 3 § anvisas
emellertid en utväg till slitande av meningsskiljaktigheter i detta hänseende.

d) . I olikhet med vad som gäller beträffande lagen om arbetarskydd
har arbete, som bedrives av staten, undantagits från lagens
tillämpning. I avseende å sådant arbete synes nämligen staten, såsom även
redan i stor utsträckning skett (se sid. 21), böra äga att på administrativ
väg bestämma arbetstiden.

e) . Arbetet på hälso- och sjukvårdens område är med hänsyn till
såväl ändamål som beskaffenhet så skilt från det vanliga förvärvsarbetet,
att det knappast svnes lämpligen kunna inbegripas under samma reglering
med hänsyn till arbetstiden. Förevarande undantag skall emellertid
enligt kommitténs mening endast avse den egentliga sjukvårdspersonalen,
vilkens tjänstgöringstid för övrigt ändå lär bli föremål för reglering, men
ej sjuk vårdsanstalternas ekonomi- eller verkstadspersonal.

f) . Detta från 1 § arbetarskyddslagen hämtade undantag har utvidgats
till att omfatta jämväl fiske. Visserligen torde denna verksamhet,
när" den bedrives till havs och i större skala, redan vara inbegripen under
undantaget i dess hittillsvarande form, men med hänsyn till skärda
rds- och fn sjöfisket torde en dylik förändring vara påkallad, hör sjöfolket
lär, enligt vad kommittén inhämtat, bestämmelser rörande arbetstiden
vara att förvänta på sjölagstiftningens område.

g) . De arbeten, som här avses, skulle antagligen redan genom be stämmelserna

i a) och c) i stor omfattning kunna anses fritagna från lagens
tillämpning, men har eu uttrycklig bestämmelse i ämnet dock funnits
önskvärd. Under skogsarbete skulle enligt kommitténs avsikt även inbegripas
dikning, gallring, markberedning för sådd och andra till skogsskötsel
hänförliga arbeten. _ v

h) . I statsrådsprotokollet angående kommitténs tillsättande tram hålles

bl. a., att för jordbruket av derå skäl vore påkallad en viss undantagsställning
i fråga om arbetstidens reglering samt att det därför lämpligen
borde ankomma på vidare omprövning, huruvida och i vad mån
den ifrågasatta lagstiftningen kunde vinna tillämpning å det egentliga
jordbruksområdet. 1 överensstämmelse härmed har jordbruket helt
undantagits från lagens tillämpning. I samband med jordbruket har
jämväl undantagits till detsamma, hörande binäringar, för så vitt de ej
''bedrivas såsom självständiga företag. Denna utvidgning av undantagen
har föranletts av det förhållandet, att arbetet i det egentliga jordbruket
och inom dess binäringar i många fall förrättas av samma personel
och ej vål låta sig särskilja. Bedrives sådan binäring såsom självständigt
företag, har den i regel ej blott egen, väsentligen självständig
ledning utan även egen personal, och ställa sig förhållandena då givetvis
annorlunda. Slutligen har undantaget utsträckts till att omfatta jämväl

djurskötsel utan samband med jordbruk. Denna utsträckning motiveras
förutom av. hänsyn till djurskyddet, därav, att ifrågavarande verksamhet
stundom inåste bil i hög grad oregelbunden.

i) . När kommittén från lagens tillämpning undantagit det arbete,
som åligger trafikpersonalen vid de enskilda järnvägarna — motsvarande
arbete vid statsbanorna är redan genom d) undantaget — har detta icke
skett på den grund, att kommittén ansett här ifrågavarande arbete särskilt
väl kunna undvara lagstadgad reglering av arbetstiden. Snarare synes det,
da jämväl hänsyn till trafiksäkerheten talar därför, som om detta arbete
framför andra borde komma i åtanke vid en dylik reglering. Att kommittén
emellertid ej^ sökt förverkliga nämnda tanke utan i stället uteslutit berörda
arbete från lagens tillämpning, har varit föranlett därav, att kommittén
funnit detta arbete kräva särskild reglering, vilken kommittén, med
hänsyn till därför erforderlig utredning, icke ansett sig ha tillfälle att
utarbeta.

j) . Närmaste anledningen till förevarande undantag är den, att socialstyrelsen
i underdånigt betänkande den 2 september 1918 framlast förslag
ej blott till reviderade bestämmelser rörande tiderna för handelsbodars
öppnande och stängande utan även till begränsning av tiden för
öppethållande av rakstugor, frisersalonger och varm badin rättningar. Visserligen
hänföra sig bestämmelserna i nyss berörda förslag ej direkt till
biträdenas arbete, men torde de likväl vara ägnade att i viss mån verka
till begränsning, av detta arbete. Förutom nu berörda mer formella anledning
har kommittén åven ansett sig ha ett par skäl av reell innebörd för
detta undantag. Såsom kommerskollegium och medicinalstyrelsen redan
deri 10 december 1892 anförde beträffande ett då föreliggande förslag till
revision av skyddslagstiftningen rörande minderåriga, torde arbetet fnom
handeln i allmänhet ej kräva en så jämn och ihållande kroppsansträngning
som fabriks- eller hantverksarbetet utan lämna tillfälle till större
omväxling. Vidare måste det enligt kommitténs förmenande anses som
ett från social synpunkt beaktansvärt önskemål, att de företag, varom här
är fråga, hållas öppna någon tid utöver den för industri- och övriga arbetare
vanliga arbetstiden, så att dessa arbetare beredas möjlighet alt utom
arbetstiden göra erforderliga uppköp m. m. I avseende å rakstugor, frisersalonger
och badinrättningar har denna synpunkt gjorts gällande jämväl
till förmån för handelsbiträdena, vilket lett till, att socialstyrelsen i
sitt. nyss berörda lagförslag för dessa tre slag av företag förlagt stängningen
en timme senare än för handelsbodarna. Kommittén vill emellertid ej
med det här anförda ha förnekat, att fog kan finnas för en strängare reo-lerirm
av arbetstiden för biträdena i handelsbodar, rakstugor, frisersalonger och bad°

inrättningar än nyssnämnda lagförslag angiver, men anser kommittén detta
icke lämpligen kunna ske i förevarande sammanhang. Anmärkas bör, att i avseende
a badinrättningar ovan omförmälda mer formella grund för inbegripandet
under förevarande undantag endast gäller beträffande varmbadinrättningar
— blott detta slag av badinrättningar skulle vara underkastade
bestämmelserna i merberörda lagförslag. Kommittén har emellertid med
hänsyn till arbetsförhållandena i kallbadinrättningarna — de äro ju endast
öppna en kortare del av aret och arbetet i dem i regel lätt — ansett
att undantaget lämpligen kunde omfatta jämväl dessa badinrättningar.

k). I avseende å hotell-, restaurang- och kafépersonal har kommittén
funnit sig föranlåten att företaga en uppdelning allteftersom personalen
har att direkt betjäna allmänheten eller ej. En lagstadgad begränsning
av arbetstiden skulle nämligen för sådana grupper av personalen, som ha
att tillhandagå publiken, uppenbarligen medföra betydande olägenheter,
och tvivelaktigt torde även vara, om en dylik anordning skulle vara välkommen
för personalgrupperna i fråga, då deras arbetsförtjänst ju väsentligen
har form av drickspengar. Beträffande övriga grupper av personalen
inom förevarande slag av företag föreligger ej här nämnda skäl till
undantag, utan torde fastmera för dessa i åtskilliga fall en lagstadgad förkortning
av arbetstiden vara särskilt av behovet påkallad.

2 §.

I lagen om arbetarskydd tages begreppet arbetare i mycket vidsträckt
bemärkelse. Enligt lagens 2 § skall nämligen såsom sådan förstås
envar, som utför arbete för annans räkning utan att i förhållande
till denne vara att anse såsom självständig företagare. Då nämnda lags
bestämmelser rörande användandet av arbetare i allmänhet, d. v. s. frånsett
minderåriga och kvinnor, endast ha avseende å arbetets säkerhet och
sundhet, torde nämnda vidsträckta bemärkelse av arbetarbegreppet emellertid
ej givit anledning till några oskäligt besvärande verkningar. Annorlunda
ställer sig saken, när fråga blir om eu på arbetsförhållandet så
djupt ingripande åtgärd som reglering av arbetstiden.

Vid övervägande av förevarande fråga har det synts kommittén,
som om något egentligt behov av lagstadgad förkortning av arbetstiden i
stort sett knappast förefunnes för några andra arbetstagare än sådana,
som enligt gängse uppfattning äro att hänföra till eller väsentligen att
jämställa med kroppsarbetare. Något allmännare eller starkare krav på
reglering av här ifrågavarande innebörd har ej heller gjorts gällande från
andra håll. Av de högre ställda arbetstagarna, som för övrigt vanligen

5 — 190216.

avbeta under gynnsammare förhållanden, har också i regel ej utkrävts
längre arbetstid än den, vartill arbetarna nu sträva.

Ehuru såsom nu berörts förevarande lagstiftningsåtgärd i allmänhet
ej skulle medföra någon inverkan på sistnämnda arbetstagares arbetstid,
kan det emellertid ej förnekas, att densamma i vissa fall beträdande dem
skulle kunna föranleda betydande olägenheter. En teknisk eller kommersiell
befattningshavare i överordnad ställning kan tidvis för fullföljandet
av viktiga och brådskande uppgifter behöva sysselsättas utan hinder av
lagstadgade inskränkningar. Då tillfällig kompetent hjälp eller ersättare
i många fall ej kan påräknas, skulle ett annat förhållande kunna förorsaka
rubbningar i ett företags drift.

Kommittén har ej tilltrott sig att formulera någon bestämmelse, som
direkt angiver det avsedda arbetarbegreppet, utan har kommittén sökt nå
sitt syfte genom att från arbetarbegreppet avskilja överordnade jämte vissa
andra befattningshavare. Till förtydligande av kommitténs avsikt med
förevarande bestämmelse skulle möjligen kunna sägas, att lagen skall äga
tillämpning först och främst i avseende å alla, som enligt allmänna språkbruket
äro att anse såsom »arbetare». Vidare skola under dess tillämpning
inbegripas underordnade befattningshavare på olika områden, vilka
med hänsyn till arbetsuppgifter och sålunda i regel även beträffande utbildning
och social ställning äro att jämställa med arbetare. Leder en
person andras arbete utan att själv annat än undantagsvis deltaga i detsamma
eller är hans arbete av sådan beskaffenhet, att i allmänhet för dess
utövande lörutsättes en mer omfattande allmän eller facklig teoretisk utbildning
än arbetare i allmänhet äga, är han åter icke att räkna till arbetare
i här ifrågavarande bemärkelse.

Till exemplifiering av det anförda skulle möjligen kunna sägas, att
till arbetare äro att räkna förare och konduktörer å spårvagnar, maskinister
och lokomotivförare, som utföra eldnings- eller dylikt arbete, förmän,
som själva deltaga i arbetet, samt nattvakter. Såsom icke varande arbetare
i lagens mening skulle åter enligt kommitténs mening kunna nämnas
laboratoriebiträden, av vilka fordras teknisk fackbildning, handelsresande
och spårvägskontrollörer.

Beträffande den stundom svårlösta frågan, huruvida i ett visst fall
en person bör anses som arbetare eller arbetsgivare eller vem som där
bör räknas såsom arbetsgivare, synas reglerna i 2 § lagen om arbetarskydd
kunna tjäna till ledning, även när det gäller tillämpning av här
föreslagna lag.

3 §.

Med det, vida tillämpningsområde, som lamell fått, och den i 2 §
angivna inskränkningen av arbetarbegreppet torde det kunna förväntas,
att° det ej så sällan skall uppstå fråga om lagens tillämplighet. För
att få sådana frågor sakkunnigt, enhetligt och skyndsamt lösta, . har
det synts ändamålsenligt att bemyndiga arbetsrådet — en av kommittén
föreslagen myndighet, som eljest väsentligen skulle ha att handlägga vissa
ärenden rörande eftergifter från lagstiftningen angående arbetstiden och
vilken längre fram skall bli föremål för närmare behandling att träffa
avgörande i dessa frågor. Förevarande bestämmelse tillerkänner emellertid
ej arbetsrådet någon uteslutande befogenhet härutinnan, utan skulle
frågor av berörda innebörd, som givetvis i många fall ej behöva erbjuda
någon större svårighet att bedöma, även kunna bli föremål för domstols
prövning. Dock torde det kunna förväntas, att domstolarna i stor utsträckning,
åtminstone när någondera av parterna så påyrkar, skola begagna sig
av möjligheten att inhämta arbetsråclets mening.

4 §.

Förevarande lagrum, som innehåller lagens huvudsakliga stadgande,
har förklarligt nog givit anledning till meningsskiljaktighet mellan arbetsgivarnas
och arbetarnas representanter inom kommittén. Först, och främst
gjordes från de förras sida gällande, att en förkortning av arbetstiden till
48 timmar per vecka eller i genomsnitt 8 timmar per dygn vore eu alltför
våldsam åtgärd, som för industrien, särskilt inom sådana branscher,
där den hade att uthärda konkurrens från främmande länder med längre
arbetstid, skulle komma att medföra allvarliga rubbningar. Vidare ogillades
å nämnda håll, att arbetstiden begränsats för dag och vecka, och påyrkades,
att ifrågavarande begränsning ej skulle fastställas med hänsyn
till kortare tidrymd än en vecka och helst för längre tidsperiod, så att
arbetsgivarna finge .möjlighet att med något större frihet ordna arbetet
efter förekommande omständigheter. Av arbetarnas representanter genmäldes
i förstberörda avseende, att en förkortning av arbetstiden på här
ovan angivna sätt vore det minsta, varmed arbetarna kunde åtnöjas och
som under nuvarande förhållanden skäligen kunde ifrågakomma. Beträffande
kravet på arbetstidens beräkning genomsnittligt för en längre tidrymd
invände arbetarrepresentanterna, att det läte tänka sig, att en arbetsgivare
kunde finna det fördelaktigt att låta arbetet pågå endast under
kortare perioder, t. ex. vissa dagar i veckan, men då med så mycket längre
daglig arbetstid.

Kommitténs majoritet har på grunder, som angivits i den allmänna
motiveringen, ansett sig höra i huvudsak biträda arbetarnas mening.

Med den dagliga arbetstidens begränsning till 8 1h timmar har, såsom
tydligt torde vara, avsetts att med bibehållande av en arbetsvecka av
48 timmar bereda möjlighet till eu ytterligare förkortning av arbetstiden
å lördagar.

Bland den mångfald av olika skiftsystem, som förekomma vid kontinuerlig
drift, finnas även sådana, där skiften äro av olika längd. Även
med begränsning av skiftens antal per vecka till 18 kan då en arbetares
arbetstid den ena veckan komma att överskrida 48 timmar för att en annan
vecka åter understiga detta timantal. För att möjliggöra en dylik
skiftindelning, som på grund av särskilda förhållanden på vissa arbetsställen
måhända kan ha skäl för sig, har kommitténs majoritet i paragrafens
andra stycke ansett sig böra lämna medgivande till att vid regelbundet
skiftarbete arbetstidens begränsningar få beräknas i genomsnitt för eu tid
av högst tre veckor — den längsta period, som praktiskt taget torde kunna
behöva ifrågakomma.

5 §.

I denna paragraf har sammanförts några bestämmelser om eftergifter
från stadgandena om arbetstidens begränsning.

törsta stycket har till ändamål att under vissa förutsättningar bereda
möjlighet till verklig förlängning av arbetstiden. I avseende å de bada
första där berörda fallen kan man emellertid säga, att arbetstidens förlängning
kompenseras, i det ena genom arbetsperiodens korthet och i det
andra genom arbelets lätthet. Såsom tidigare berörts, kan en förkortning
av arbetstiden till minskande av arbetsansträngningen vara i höo- grad
olika starkt motiverad, när det gäller olika slag av arbete. Med möjligheten
till eftergift i de här ifrågavarande fallen avses att bereda tillfälle
till en viss utjämning. Det tredje undantagsfallet i första stycket är
måhända av särskild betydelse, så länge den nuvarande kristiden med dess
brist på livsmedel och andra förnödenheter är rådande, men torde även
framdeles kunna ha skäl för sig. Ett för ett samhälle viktigt arbetsföretag
kan till exempel behöva avslutas innan kölden inträder, men tillgång till
erforderlig arbetskraft saknas.

I den allmänna motiveringen har framhållits, att företag med kontinuerlig
drift skulle komma att drabbas av förevarande lagstiftningsåtgärd
alldeles särskilt kännbart, i det de av densamma i stor utsträckning skulle
tvingas att övergå från användandet av två till tre skiftlag. Emellertid
skulle förändringen icke alltid ens inskränka sig härtill. I''fråga om ar -

beten, som ej tåla något avbrott, sålunda ej ens å sön- eller helgdagar, skulle
nämligen med eu fördelning av arbetet på tre skiltlag på varje sådant lag
komma eu arbetstid per vecka av 56 timmar — alltså per skifling H
eller för samtliga skiftlag 24 timmar för mycket. Till det arbete, som
påfordras under dessa timmar, torde väl i vissa tall kunna användas folk,
som ändå hålles i reserv eller eljest tinnes att tillgå vid arbetsstället, men
i andra fall åter skulle otvivelaktigt anskaffandet av den därför erforderliga
extra arbetskraften komma att medföra betydande olägenheter. Med hänsyn
härtill har det synts kommittén nödvändigt att bereda en möjlighet till
undantag i nu berörda fall, och har detta förefallit kunna lämpligast ske
genom att, såsom i paragrafens andra stycke angives, arbetsrådet bemyndigas
att under här berörda förutsättningar i mån av behov meddela eftergift.

I paragrafens sista stycke är ej fråga om någon förlängning, genomsnittligt
taget, av den medgivna arbetstiden utan endast om en anpassning
av arbetstiden efter förhållandenas växling — förlänges arbetstiden under
en period, skall den i motsvarande mån förkortas under en annan. Mellan
det fall, som avses i 1 § c), och det här ifrågavarande är den skillnad,
att det förra kännetecknas av arbetets oregelbundna förekomst, under det
arbetstidens växlande längd är det utmärkande för det senare. Emellertid
torde i särskilda fåll en tillämpning av båda de här berörda lagrummen
kunna ifrågakomma.

6 §•

Från de stadgade begränsningarna av arbetstiden, vilka äro avsedda
för normal drift, måste uppenbarligen medgivas avvikelse i de fall, då
genom oförutsebara händelser förorsakas avbrott i driften eller hot därom.
Liknande tvång kan givetvis förekomma även utan samband med avbrott
i driften, såsom t. ex. då råvaror för livsmedelsproduktion utsättas för
förskämning till följd av omslag i väderleken eller ett vattenbyggnadsföretag
hotas genom översvämning. Med hänsyn till karaktären av de
omständigheter, som nödvändiggöra här ifrågavarande undantag, måste
arbetsgivaren medgivas att utan särskilt tillstånd vidtaga erforderliga avvikelser.
Ej heller kunna dylika avvikelser genom lagbestämmelser skäligen
begränsas till viss tidslängd eller visst antal för någon bestämd
tidrymd. Fn sådan frihet kan emellertid giva anledning till missbruk,
och har kommittén till förhindrande därav föreskrivit dels anmälan
om vidtaget övertidsarbete och dels ansökan om tillstånd för det fall, att
sådant arbete måste fortgå längre tid än två dygn. Med sistberörda anordning
avses emellertid ej, att övertidsarbetet etter nämnda tidsförlopp
skall avbrytas i avvaktan på tillstånd, utan får arbetet fortgå, intill dess

arbetsgivaren fått del av yrkesinspektionens chefsmyndighets beslut, vare
sig detta utfaller jakande eller nekande. Ett korrektiv mot missbruk härutinnan
föreligger däri, att avvikelse endast får vidtagas, »i den mån så
är nödigt» — bristande beaktande härav kan medföra straffpåföljd.

7 §•

Såsom ovan berörts i den allmänna motiveringen, måste en lagstadgad
begränsning av arbetstiden för näringsidkarna te sig som en besvärande
inskränkning i deras frihet att anordna arbetet med bästa möjliga
anpassning efter de faktiska förhållandena. Nekas kan ej heller, att
produktionen i stor omfattning på grund av olikartade omständigheter
är underkastad talrika och betydande variationer, med vilka en konstant
arbetstid endast med svårighet låter förena sig. En del näringar, som
väsentligen arbeta på lager eller ha att påräkna en jämn och stadigvarande
avsättning för sina produkter, kunna visserligen i regel begränsa sin drift
till den ordinarie arbetstiden, men för andra åter, vilkas produktion huvudsakligen
är beroende av osäkra och ojämna beställningar eller andra
oberäkneliga omständigheter, låter det sig praktiskt taget icke göra att
undvara övertidsarbete. Att avvisa en beställning, som anses ej kunna
medhinnas inom utsatt tid, betyder kanske ej blott förlusten av den förtjänst,
beställningen kunde påräknas giva, utan stundom även av en betydande
och förmånlig kund. Oskäligt måste det även förefalla, om ej arbetstiden
skulle få i någon mån ökas t. ex. för att undgå ett ansenligt vite
för försenad leverans. Stundom måste också ett arbete forceras för att
bespara andra personer betydande olägenheter, t. ex. vid reparation av en
haverist, stuveriarbete å fartyg, som s all vara segel klart inom viss tid, eller
tryckning av brådskande officiella publikationer. Kompetent arbetskraft är
icke alltid att tillgå, och att halla erforderlig reserv därav till mötande av
oförutsedda, tillfälliga behov av iorcering torde endast undantagsvis kunna
ifrågakomma.

Tillgång till övertidsarbete torde sålunda enligt kommitténs mening
vara oundgängligen av behovet påkallat för näringarna. Begränsas detta
arbete på lämpligt sätt, lär det ej heller behöva föranleda några avsevärdare
olägenheter för arbetarna. Givetvis får det emellertid ej förekomma
i sådan omfattning, att den med lagen åsyftade begränsningen av arbetstiden
därigenom äventyras.

I fråga om det mått av övertidsarbete, som borde medgivas, ha som
förklarligt är, olika meningar gjorts gällande av arbetsgivar- och arbetar1
epresentanterna inom kommittén. Att det i förevarande paragraf med -

givna övertidsarbetet ej kan anses allt för högt tilltaget, torde framgå av

1)1. a. en jämförelse med tidigare berörda norska och finska bestämmelser
i ämnet, vilka tillåta sådant arbete i betydligt vidsträcktare omfattning.

8 §•

Till möjliggörande av kontroll å efterlevnaden av lagens bestämmelser
rörande övertidsarbete har det synts kommittén nödvändigt att föreskriva
förandet av anteckningar beträffande detsamma i en särskild, på
visst sätt upprättad övertidsjournal. Givetvis skulle dylika anteckningar
vara till nytta även i det avseendet, att de för arbetsgivaren skulle
underlätta iakttagandet av de lagstadgade begränsningarna för här ifrågavarande
arbete.

Förvarande paragrafs senare stycke överensstämmer i huvudsak med
bestämmelserna i 30 4? andra stycket av lagen om arbetarskydd, i vilket
lagrum meddelas föreskrifter rörande anteckningsboken för yrkesinspektionens
meddelanden m. in.

9 §•

Med hänsyn till den olikhet och växling i förhållandena, varunder industrien
och jämväl andra näringar bedrivas, är det i regel vid lagstiftning
på arbetarskyddets område nödvändigt att i ganska vidsträckt omfattning
bereda möjlighet till undantag. I annat fall löper man, såsom erfarenheten
visat, den risken, att tillämpningen av de allmängiltiga, i stort sett
riktiga och välgörande bestämmelserna i en del säregna fall förorsakar mer
skada än gagn — stundom jämväl för arbetarna. Fn dylik meningslös
stränghet måste såvitt möjligt undvikas. Den enklaste och minst besvärande
utvägen härför är tydligen att i anslutning till de allmängiltiga bestämmelserna
medgiva erforderliga direkta undantag. Med. hänsyn till den
mångfald av olika omständigheter, som därvid i vissa fall kan och bör
komma i betraktande, möter det emellertid ej sällan svåra för att icke såga
oövervinnerliga hinder att på tdlfredsställande sätt meddela dylika direkta
undantagsbestämmelser. I varje fall erfordras därför omsorgsfulla utredningar
och noggrant utarbetad''avfattning — fordringar, som i avseende å
förevarande lagförslag på grund av tidens knapphet ej kunnat fullt tillgodoses.
Härtill kommer, oavsett omöjligheten att i lagstiftningen uppmärksamma
alla eventuella, beaktansvärda omständigheter, att de direkta
undantagen ej medgiva möjlighet att med hänsyn till förekommande omständigheter
begränsa avvikelserna till tiden eller på annat sätt eller att för -

binda dem med villkor, som kunna vara ägnade att kompensera avvikelserna,
och ej heller att inverka ledande på utvecklingen inom området. Beträffande
arbetarskyddslagstiftningen tinner sig sålunda lagstiftaren ej sällan föranlåten
att meddela viss myndighet befogenhet att under vissa, mer allmänt armivna
förutsättningar bevilja eftergift från ett särskilt lagstadgande. Så har också
kommittén funnit anledning göra såväl i dera avseenden i förevarande lagförslag
som i det av kommittén tidigare avgivna förslaget till lag om begränsning
av tiden för bageri- och konditoriarbete. Jämväl på° de la»-stiftningsområden, som det återstår kommittén att bearbeta, torde bemyndiganden
till eftergifter i dera fall komma att visa sig av behovet
påkallade.

Befogenheten att meddela de eftergifter, som kunna förekomma i
avseende å vissa bestämmelser i lagen om arbetarskydd, är uppdragen dels
åt Kungl. Maj:t och dels åt yrkesinspektionens chefsmyndighet,^. v. s.
tillsvidare socialstyrelsen. Onekligen läge det närmast till hands att i
avseende å lagstiftningen rörande arbetstiden följa berörda anordning.
Emellertid^ tala däremot dera skäl. Vad först angår alternativet att uppdraga
åt Kungl. Maj:t att meddela här ifrågavarande eftergifter skulle detsamma
ej väl överensstämma med den på senaste tiden genom åtskilliga
lagstiftningsåtgärder till uttryck komna tendensen att i möjligaste mån
befria Kungl. Maj:t från dylika löpande ärenden. Vidare skulle en dylik
förläggning av bär ifrågavarande ärenden, vilken skulle nödvändiggöra
remiss till vederbörande fackmyndighet, ej medgiva den snabba behandling
och expedition, som åtminstone vid tiden för den föreslagna lagens ikraftträdande
måste anses nödvändig.

lager man åter i betraktande det andra härovan berörda alternativet,
kan mot detsamma invändas, att socialstyrelsen åtminstone med
sin nuvarande organisation knappast skulle vara i stånd att på tillfredsställande
sätt fullgöra en sådan uppgift. Styrelsens bvrå för arbetarskyddsärenden,
dit dessa licensfrågor närmast skulle höra, torde
redan hava en så pass dryg arbetsbörda, att det ej lämpligen lär kunna
ifrågakomma att pålägga densamma några nya arbetsuppgifter av mer
betungande ait. Ej heller är styrelsen utrustad med sådan representation
för arbetsgivare och arbetare, som med hänsyn till förevarande uppdrag
lär få anses nödvändig varken styrelsens fullmäktige eller vederbörande
sektion av det sociala rådet torde lämpligen kunna tagas i anspråk för ett
så tidskrävande arbete, varom här är fråga. E t förläggande av ifrågavarande
befogenhet till socialstyrelsen skulle sålunda ej låta sig göra
utan att inom styrelsen vidtaga betydande, förändringar. Emellertid
torde det vara tvivelaktigt, om man även med dylika åtgärder skulle

kunna undanrödja olägenheterna och nå den mest ändamålsenliga organisationsform
för förevarande arbetsuppgifter. Styrelsens chef, som åtminstone
enligt nu gällande regler skulle ha beslutanderätten och sålunda måste
deltaga i ärendenas handläggning, komme av dessa arbetsuppgifter att
tagas i anspråk på ett sätt, som skulle verka förryckande på hela -hans
ämbetsutövning i övrigt. Dessutom torde det förhållandet, att avgörandet
i regel faktiskt komme att ligga hos en person, den föredragande, eller
hos honom och styrelsens chef, måhända härvidlag innebära en viss svaghet.

Med hänsyn till härovan berörda omständigheter har kommittén,
som anser det vala av synnerlig vikt, att ifrågavarande ärenden bli till
försäkrade eu så vitt möjligt opartisk, sakkunnig och skyndsam behandling,
funnit sig nödsakad att för omhändertagande av dessa ärenden, i den män
de kunna anses vara av större eller mer principiell betydelse, föreslå inrättandet
av ett särskilt organ, för vilket, efter i Norge och Danmark
befintliga institutioner på arbetarskyddets område, ifrågasatts benämningen
»allhet srådet».

Ehuru kommittén sålunda föreslår, att här omhandlade ärenden skola
handläggas utom socialstyrelsen, har kommittén ingalunda förbisett det
nära sambandet mellan dessa ärenden och de uppgifter,^ som åligga styrelsen
i egenskap av yrkesinspektionens chefsmyndighet. Kommittén tillåter
sig också uttrycka en förväntan, att det vid organiserandet av arbetsrådet
och dess verksamhet skall befinnas möjligt att om ej på annat sätt så
vid personvalet — behörigen beakta nämnda samband. Möjligt torde för
övrigt vara, att efter några år, sedan det hopade arbete, som genomförandet
av lagstiftningen rörande arbetstidens regleiäng otvivelaktigt kommer
att medföra för rådet, och sedan riktlinjerna för denna lagstiftnings tilllämpning
hunnit utformas, arbetsrådets uppgifter skola kunna överflyttas
på socialstyrelsen.

Beträffande arbetsrådets sammansättning ifrågasattes först, att rådet
skulle bestå av en opartisk ordförande samt två arbetsgivare och två
arbetarrepresentanter, samtliga med suppleanter. Ehuru en dylik fåtalig
sammansättning måhända kunde vara fördelaktig med hänsyn till önskemålet
om skyndsam behandling av ärendena, lär det ej kunna förnekas,
att med densamma det opartiska elementet inom rådet skulle bli val
svagt företrätt. Beaktas bör därjämte, att det opartiska elementet i
rådet har en viktig, självständig uppgift att fylla, nämligen att bevaka
det allmännas intresse vid de betydelsefulla avgöranden, som
rådet har att träffa. I betraktande härav har kommittén funnit sig föranlåten
föreslå, att i arbetsrådet, liksom i det sedan ett^ år fungerande
försäkrangsrådet, skola insättas tre opartiska ledamöter. Nämnas må, att

6—190216

jämväl flen genom nådiga propositioner till 1910 och 1911 års riksdagar
föreslagna arbetsdomstolen skulle vara försedd med tre opartiska ledamöter.

I)å för de opartiska ledamöterna, om deras antal sättes till tre, ej torde
erfordras några ställföreträdare, komme för övrigt ökningen att inskränka
sig till en ledamot.

.Med två lämpligt valda opartiska ledamöter vid sin sida borde rådets
ordförande vara i tillfälle att få ärendena på ett tillfredsställande sätt beredda
till föredragning i rådet — utan en dylik beredning skulle rådets sammanträden
åtminstone till en början otvivelaktigt bli mycket betungande,
för att de opartiska ledamöternas insats i rådets arbete skulle kunna bli
den bästa möjliga, torde en av dem böra ha juridisk och en teknisk-industriell
utbildning. För förstnämnda fordran talar, att rådets verksamhet i
ganska väsentlig omfattning skulle komma att gestalta sig som eu fortsatt
utveckling av lagstiftningen rörande arbetstiden. Dessutom måste juridisk
sakkunskap inom rådet anses påkallad redan med hänsyn till det löpande
arbetet, som ju grundar sig på tolkning av lagar och författningar. Den
tekniska sakkunskapen torde i många fall vara nödvändig för att bereda
de opartiska ledamöterna möjlighet att bilda sig ett självständigt omdöme.
Särskilt för ärendenas beredning skulle en ledamot med dylik sakkunskap
bli till nytta. Gäller det t. ex. att undersöka driftförhallandena på ett
arbetsställe, skulle denna men knappast någon annan av rådets ledamöter
lämpligen ensam kunna utsändas.

I avseende å sättet för utseende av rådets arbetsgivar- och arbetarrepresentanter
har det inom kommittén ifrågasatts, att den i paragrafens
första stycke berörda förslagsrätten skulle inskränkas på något sådant sätt,
att den blev förbehållen de verkliga huvudorganisationerna å ömse sidor.
Fn begränsning av förslagsrätten till organisationer med visst lägsta medlemsantal,
såsom gäller i fråga om motsvarande ledamöter i försäkrino-srådet,
giver emellertid i flera avseenden anledning till anmärkningar.
Kommittén har med hänsyn härtill avstått från dylik begränsning uiuler
förhoppning, att Kung]. Maj:t, som har att meddela närmare bestämmelser
rörande rådet, därvid måtte finna möjlighet att på lämpligt sätt gå berörda
önskemål''till mötes.

Med hänsyn till att rådets verksamhet, såsom härovan berörts, måhända
blir allenast av övergående varaktighet, har uppdragstiden begränsats
till två år. Då det måste anses särdeles angeläget att till ledamöter i
rådet erhålla personer med bästa möjliga kvalifikationer och vidare det
arbete, S''>m väntar rådet, åtminstone till en början torde bli mycket krävande
och betungande, lär det vara nödvändigt att räkna med väl tillmätta
arvoden åt rådets ledamöter.

Rådets arbetsgivar- och arbetarrepresentanter, som huvudsakligen
skulle ha till uppgift att företräda de allmänna arbetsgivar- och arbetarsynpunkterna,
kunna tydligtvis ej erbjuda tillfyllestgörande kännedom om
facksynpunkterna inom näringslivets olika områden. För att tillgodose
behovet av sådan kännedom skulle rådet, såsom i paragrafens tredje stycke
angives, söka samråd med arbetsgivar* och arbetarrepresentanter inom de
fack, som beröras av de förekommande ärendena.

Med hänsyn till den anhopning av arbete för rådet, som torde vara
att vänta vid början av dess verksamhet, och de betydande olägenheter
som längre uppskov med ärendenas avgörande, t. ex. för mer vittgående
utredningar, kunde föranleda, har det synts lämpligt att uttryckligen medgiva
rådet att meddela provisoriska beslut.

10—15 §§.

Flertalet bestämmelser i dessa paragrafer överensstämma i huvudsak
med motsvarande stadganden i lagen om arbetarskydd. Bland vidtagna förändringar
må omnämnas, att kommittén med hänsyn till samma förhållanden,
som beaktats i kommitténs förslag till lag om begränsning av tiden
för bageri- och konditoriarbete, nämligen straffens bristande effektivitet och
penningvärdets fall, funnit sig föranlåten föreslå förhöjda straffmaxima.

16 §.

Kommittén har i den allmänna motiveringen ansett sig böra framhålla,
att lagens tillämpning kan befaras komma att på en del områden
medföra minskning av produktionen. Denna påföljd kan tydligen i vissa
fall, såsom där man till följd av utländsk konkurrens arbetar med särskilt
knapp vinstmarginal, leda till, att en tillverkning ej kan hållas uppe.
Fn sådan verkan skulle måhända stundom väsentligen vara att tillskriva
en produktionsgrens eller ett företags egen inneboende svaghet, exempelvis
på grund av överproduktion på området, olämplig anläggning, otidsenlig
utrustning, kapitalbrist eller inkompetent ledning, och i dylikt fall bör
tydligtvis förevarande paragraf ej komma till användning. Men det låter
även "''tänka sig, att här berörda verkan kan framkallas genom lagens tilllämpning,
utan att man kan lägga verksamheten i fråga något dylikt
missförhållande till last. Bl. a. torde det kunna inträffa, att en hel in
dustrigren hotas med undergång genom åtgärder vidtagna i annat land
— en möjlighet som med hänsyn till den nu stundande skärpta konkurrensen
staterna emellan synes värd beaktande.

På grund av vad nu anförts, har det synts kommittén påkallat att
hålla en möjlighet öppen till undvikande av nämnda för såväl arbetsgivare
som arbetare ödesdigra, eventuella verkningar av lagen. Förevarande bemyndigaride
till eftergift bör emellertid endast undantagsvis och med stor
varsamhet komma till användning. Särskilt torde eu tillämpning av paragrafen
kunna anses motiverad i det fall, då utsikt eller möjlighet till förändnng
av förhållandena synes vara för handen, så att undanlaget endast
skulle behöva bli av övergående varaktighet. Med hänsyn till den särskilt
betydelsefulla innebörden av förevarande bestämmelse har det synts
lämpligt att åt Kung!. Maj:t anförtro bemyndigandet att meddela här
åsyftade undantag. I ndantagen skulle givetvis kunna medgiva full eller
på visst sätt begränsad eller villkorlig befrielse från lagens tillämpning och
meddelas för viss eller obestämd tid.

Ehuru det otvivelaktigt för näringsidkarna i många fall skulle varit
önskvärt att erhålla något längre tid till beredelse för lagens tillämpnino-,
har kommittén, för att såvitt på denna sak beror icke äventyra arbetsfredens
upprätthållande, föreslagit praktiskt taget snarast möjliga ikraftträdande
av lagen. Härvid har kommittén med hänsyn till den väsentligt olika
omfattningen av de förändringar, som lagens tillämpning antagligen skulle
påkalla i avseende å kontinuerligt bedrivet och annat arbete, funnit sionödsakad
att upptaga olika tider för ikraftträdandet för dessa två slag av
verksamhet. Vid angivandet av berörda tider har kommittén emellertid
utgått från, att lagen skulle utfärdas senast vid början av nästkommande
april månad. Skulle utfärdandet komma att äga rum senare, torde
tiderna för ikraftträdandet böra i motsvarande mån framflyttas.

Med hänsyn till de betänkligheter, det måste möta att avgiva förevarande
lagförslag, innan de utredningar, som skulle tjäna till°grundval
för detsamma, hunnit avslutas och i betraktande av de abnorma och synnerligen
ovissa förhållanden, som f. n. råda på den industriella produktionens
område, har kommittén såsom förut berörts ansett sig böra föreslå,
att åt lagen endast gives provisorisk giltighet.

. Vid förläggning om bestämmelsen rörande lagens ikraftträdande
har inom kommittén framhållits de svårigheter, som kunna föranledas
därav, att arbetstiden genom layen förkortas, under det kollektivavtalens
bestämmelser, som hänföra sig till en längre arbetstid, i måhända flertalet
fall skulle komma att fortfarande gälla under längre eller kortare tid efter
lagens ikraftträdande. I fråga om arbetstidens längd torde någon menings -

skiljaktighet ej behöva uppstå, då lagens bestämmelser härutinnan tydligt- _
vis måste lända till efterrättelse. Däremot kunde det förväntas, att tvister
å sina håll skulle uppkomma beträffande arbetslönen, som, om den fortfarande
beräknades efter avtalets bestämmelser, ej längre kunde giva upphov
åt lika stor arbetsförtjänst som förut. Kommittén vill icke förneka,
att fog kan förefinnas för nu berörda farhågor, men anser sig kommittén,
som e^ ser någon möjlighet att genom lagstiftning förekomma de befarade
konfliktanledningarna, kunna förvänta, att arbetsgivarna i regel skola visa
sig beredda att taga konsekvenserna av förevarande lagstiftning och medgiva
sådana förhöjningar av arbetslönen, som erfordras, för att arbetsförtjänsten
skall kunna vidmakthållas oförminskad.

Såsom förut berörts, skulle en nedsättning av produktionen i många
fall medföra betydande olägenheter, och är det därför att förvänta, att
näringsidkarna i stor utsträckning komma att söka undvika en inverkan i
dylik riktning av lagens tillämpning genom att vidtaga utvidgningar eller
andra förändringar av sina företag. Särskilt torde, såsom förut utvecklats,
dylika åtgärder komma att vidtagas vid företag med kontinuerlig drift. Då
det givetvis måste vara angeläget att söka, i den mån så lämpligen låter sig
göra, undvika rubbningar i näringarnas drift till följd av lagens genomförande,
har kommittén i en övergångsbestämmelse föreslagit bemyndigande
för arbetsrådet att medgiva nödigt anstånd med lagens tillämpning i de
fall, där eljest, om ej förändringarna vidtagas, väsentlig produktionsminskning
kan visas vara att vänta.

Anmärkas bör måhända, att förevarande övergångsbestämmelse skiljer
sig från 16 § därigenom, att här ej behöver vara fråga om en så allvarlig
följd av lagens tillämpning, som angives i 16 §, och vidare att övergångsbestämmelsen
förutsätter möjlighet och avsikt att genom förändring
förebygga produktionsminskning.

Inledning.

Reservation

av herrar Ekman, Wahren och Wijkander.

Redan i början av kommitténs överläggningar beslöts verkställandet
av en utredning i två avseenden: en statistisk och en ekonomisk. Ino-endera
av dessa hade hunnit slutföras, när till följd av framställning från
chefen för civildepartementet nu föreliggande förslag till lag om begränsning
av arbetstiden i största hast måste utarbetas. Vid det kommittésammanträde,
då departementschefen gjorde framställning om snabbt utarbetande
av detta lagförslag, uttalades från arbetsgivaresidan allvarliga betänkligheter
mot ett sådant påskyndande, innan man hunnit klargöra, vilka
verkningar lagen skulle komma att medföra. Ingenstädes, där lagstiftningsarbetet
kunnat ske fritt från revolutionära inflytelser, har- ett lagförslag^av
förevarande betydelse framdrivits så brådstörtat, som här är fallet, utan
överallt annorstädes hava vidlyftiga utredningsarbeten föregått antagandet av
lagar, som reglerat arbetstiden. I Schweiz t. ex. tog utredningen i anspråk
icke mindre än nio år. r

Av den beslutade statistiska utredningen föreligger sedan endast
några få dagar före utlåtandets dagtecknande en preliminär redogörelse för
arbetstidens längd. Denna redogörelse visar endast ofullständigt, huru en
inskränkning i arbetstiden berör särskilt de industrier, som i större eller
mindre grad använda övertids-, natt- eller söndagsarbete.

Kommittén har vid fattande av sitt beslut icke heller haft material
till förfogande för att kunna besvara sådana frågor, som röra industriens
sannolika produktionsförmåga och ekonomiska bärighet vid en förkortad
arbetstid, och ännu mindre har kommittén för sig klarlagt, vilken ökning
i arbetareantalet är behövlig för att — därest vid kortare arbetstid, såsom
är mest sannolikt, en minskning i produktionen inträder — produktionen
må kunna bibehållas vid nuvarande omfattning.

på således föga eller ingen utredning förelegat angående lagens
sannolika följder, synes tillbörlig försiktighet ovillkorligen hava bjudd att

de inskränkningar i arbetstiden, som kommittén velat föreslå till införande
i ny lag, blivit så måttfulla, att man åtminstone kunnat antaga, att
verkningarna icke skulle bliva alltför omstörtande eller rent av olycks
brinnande för såväl industrien som arbetarna själva.

Dessa synpunkter hava dock enligt vår mening allt för litet beaktats
av kommitténs flertal, som föreslagito bland annat normalarbetstidens begränsande
till 48 timmar i veckan. År 1905 uppgick motsvarande arbetstid
vid landets större industrier i medeltal till 59,5 timmar. Enligt ovan
nämnda preliminära redogörelse har arbetstiden omkring år 1917 nedgått
till 56,4 timmar. Kommitténs förslag innebär en inskränkning i normalarbetstiden
av ej mindre än 14,9 % å 1917 års siffra.

Innan vi inlåta oss på ett närmare bedömande av detta förslag, torde
det vara lämpligt att dessförinnan något beröra de internationella förhållan- landeri.
dena på hithörande område.

Då andra kammaren år 1908 avslog herr Värner Rydéns motion om
utredning angående införandet av en maximalarbetstid av 48 timmar under
en veeka° o< h° 8 timmar under ett dygn, åberopades därför huvudsakligen
att en dylik åtgärd, vidtagen endast inom den svenska industrien, skulle
i betydaiide grad minska konkurrensförmågan inom alla sådana industrigrenar,
som äro byggda på export till utlandet, och vederbörande utskott
betonade att, om någon avsevärd minskning i arbetstiden skall inom industrien
kunna genomföras, eu sådan minskning bör grunda sig på internationell
överenskommelse eller genomföras genom internationell praxis, på
vilken väg kulturstaterna ju även delvis redan inslagit i fråga om det
kvinnliga arbetet och förbud för nattarbete i sådant arbete.

När sedan år 1913 första kammaren behandlade väckt fråga om 8-timmars maximalarbetsdag, anfördes, att Sverige i fråga om lagbestämmelser
angående arbetstidens längd inom det industriella arbetsområdet bör
rätta sig efter de större europeiska kulturländerna samt att nämnda fråga
lämpligast bör lösas genom internationell överenskommelse.

Samma tanke har ännu så sent som år 1918 omfattats av chefen för
civildepartementet, då han den 15 februari till statsrådsprotokollet yttrat,
att vid utredning om begränsning av arbetstiden otvivelaktigt bör tagas
hänsyn till lagstiftningens ståndpunkt och de faktiska förhållandenas utveckling
i utlandet, särskilt i de länder, med vilka vi hava att konkurrera
på världsmarknaden.

I fråga om utlandet hava herrar Vennerström m. fl. i sin motion
nr 2 i andrå kammaren vid 1918 års riksdag lämnat en mycket utförlig
redogörelse för lagstiftningen i andra länder. Därav framgår, att, om

tillsvidare den finska lagen lämnas å sido, lagstiftningen vid denna tid i
de största industriländerna, såsom Tyskland, England, Frankrike och i
stort sett Amerikas Förenta Stater ävensom i Holland, icke ens närmade
sig den ståndpunkt, kommitténs flertal nu intagit; endast i några fa av
Förenta Staterna har 8-timmars dagen blivit införd, men eljest funnos icke
i nämnda länder lagstadganden om maximalarbetstid för vuxna män. I
Schweiz har ar 1914 maximalarbetstiden fastställts till 59 timmar pr vecka
och i Norge år 1915 till 54 timmar.

Vad Finland angår är 8-timmarsdagen där tydligt lagfäst i landeri
27 november 1917, som sedermera modifierats särskilt i fråga om
övertids arbete genom lag den 14 augusti 1918. Övertidsarbete får Enligt
dessa lagar komma till användning endast med arbetarnas samtycke, och
s öd därav hava enligt uppgift arbetarna i flera fall vägrat att arbeta
på övertid för att därigenom hava ett medel att tillgodose sina intressen.
Aven i övrigt äro de finska lagarna från industriell synpunkt mycket otillfredsställande.
Den finska industrien torde icke i lika hög grad som vår
vara beroende av de stora ländernas industri. Finlands industriella förhållanden
kunna icke på något sätt vara normgivande för våra, och icke
heller kan den finska lagen, såsom tillkommen under revolutionära omständigheter,
väntas vara väl avvägd och lämpad för normala förhållanden.
Bästa beviset härför är, att senaten på ansökan av sädana industrier, som
haft tillgång på råvaror och arbetare, gruppvis beviljat eftergift’ frän
lagarnas tillämpning. Till följd härav har för de flesta större industrierna
i landet normala arbetstiden utsträckts till 104 arbetstimmar pr 14 dagar,
d. v. s. 9 timmar för vardagar och 7 timmar för lördag. Under sådana
förhållanden lära de finska lagarna icke vara av beskaffenhet att böra vara
vägledande för vår lagstiftning;.

1 Norge har på sista tiden i anledning av där uppkommen brist på
livsmedel lagstiftats om 8-timmars arbetsdag, men icke heller dessa lagbestämmelser
torde böra vägleda vår lagstiftning, då dels den norska lagen
är av provisorisk natur och dels våra arbetareförhållanden äro mycket
olika de norska, som till följd av en mängd nytillkomna industriföretag
synas vara mycket otillfredsställande.

De senaste bestämmelserna om 8-timmarsdagen i Tyskland, vilket
land åtminstone hittills haft stort inflytande på vara förhållanden, äro tillkomna
undei den ännu långt ifrån avslutade revolutionära rörelsen. De
varken höra eller kunna tagas till förebild för ett land, som befinner sioi
inre jämvikt, helst som de icke ännu torde vara fullt fastställda. .Med
hänsyn till den tyska nationens flit, sparsamhet samt målmedvetenhet i
arbetet torde det dessutom vara klokast att räkna med sannolikheten av

att den tyska lagstiftningen blir underkastad förnyad prövning, när revolutionsyran
omsider upphört. Skall Tyskland kunna återvinna vad som i
värden gått förlorat under krigsåren, och skall den eftersträvade högre
levnadsstandarden kunna bibehållas eller ernås, måste produktionen ökas.
Skall landet kunna återbetala de skulder, som det ådragit sig under kriget,
och därtill utgöra oerhörda krigsskadestånd, måste framförallt industrien
anstränga sig till det yttersta. Men arbetarestammen har under kriget
ansenligt förminskats, och man kan därför med skäl sätta i fråga, om
Tyskland har råd att förkorta arbetstiden i sin industri och andra näringar.
Kunna vi inte snarare vänta, att Tyskland inom kort skall resa sig till
att åter bliva den svåra, nästan oemotståndliga konkurrent på den internationella
marknaden, som det var före kriget!

Vilka lagbestämmelser i avseende å arbetstiden kunna bliva antagna
av våra åtminstone för närvarande svåraste konkurrenter, England och
Amerika, undandrager sig för tillfället vår kännedom. Det är föga troligt,
att dessa länder, sedan de under krigsåren förbrukat så mycket arbete för
improduktiva ändamål, nu i fortsättningen skola minska det fredliga
arbetet. Och även om en större inskränkning i arbetstiden snart nog
skulle genomföras, så torde man böra räkna med en reaktion, när samhällskroppen
åter kommit i jämvikt. Härtill kommer, att industrien särskilt
i Amerika utnyttjar arbetskraften långt mera intensivt än vi göra
det här i landet. För ''arbetarna vore det helt visst till föga båtnad, om
de, i gengäld för en timmes minskning i arbetstid per dag, skulle under
de återstående timmarna bliva kanske ännu mera jäktade än förut.

Av vad sålunda i korthet anförts torde framgå, att kommitténs flertal
icke i de utländska förhållandena äga något hållfast stöd för en förkortning
av arbetstiden i sådan grad, som av dem föreslagits.

Den danske socialdemokratiska regeringsmedlemmen Stauning har nyligen
enligt uppgift i pressen uttalat, att arbetstidens förkortande helst
bör åstadkommas genom avtal mellan organisationerna och att lagstiftningen
endast bör ingripa för att hindra allt för lång arbetstid, därvid
hjälpande de arbetare, som till följd av bristande organisation eller av
annan orsak icke själva kunnat bevaka sina intressen. Skall det nu hos
oss lagstiftas i fråga om arbetstiden utan avvaktan på den igångsatta utredningen
och utan avvaktan, huru förhållandena utveckla sig i andra
länder, bör man enligt vår mening inrikta sig på att arbetstiden begränsas
i allmänhet till förebyggande, att arbetaren på otillbörligt sätt exploateras
till förfång för hans hälsa, hemliv, trevnad och arbetsförmåga. Men man
kan och bör ej gå så långt i eftergift för arbetarnas fordringar, att man

7—190216

bortser från vad våra näringar kunna tåla icke minst i konkurrensen med
andra industriländer.

intensiteten. 1 hrr Vennerströras m. flas motion vid 1918 års riksdag gjordes

gällande, att en kortare arbetstid, t. ex. 8-timmars maximalarbetsdag,
varken ökar produktionskostnaden eller minskar produktionen. Den korta
arbetstiden skulle nämligen innebära en sporre till frambringande av icke
blott samma utan till och med större produktionsmängd än vad den längre
arbetstiden förmår.

B viktiöa frana hava vi rådfört oss med idkare av

olika industrier och från alla håll erfarit, att utsikterna till erhållande av
ökad arbetsintensitet vid kortare arbetstid äro ytterst små. Erfaren heten
lär, att då man genom överenskommelse med arbetarna förkortar arbetstiden,
arbetsintensiteten till en början något stegras men snart därefter
återgår till vad den var före ändringen.

Om arbetstiden blir i lag förkortad, kommer frågan dessutom för
visso i ett för arbetsgivaren mycket sämre läge, ty arbetsintensitetens
ökande kan da icke uppställas såsom villkor för arbetstidens minskning,
utan de yngre elementen bland arbetarna komma helt visst att genomdriva
sitt kända motstånd mot ökad arbetsprestation. Det är betecknande,
att Irån visst håll i arbetarepressen redan ganska oförbehållsamt tillkännagivits,
att talet om arbetsintensitetens stegring vid 8-timmarsdagen är helt
och hållet vilseledande. Arbetarnas mening med förkortning av arbetstiden
är nämligen alldeles icke att magasinera arbetskraft till arbetsgivarens
bruk; en sänkning av arbetstiden skall alls icke medföra en motsvarande
stegring av arbetsintensiteten.

Det särskilt i utlandet från arbetaresidan ofta framförda önskemålet
om borttagande av allt ackordsarbete synes icke heller lova gott för uppfyllandet
av en förhoppning om ökad arbetsintensitet i följd av lagstiftning
om kortare arbetstid.

I detta sammanhang vilja vi åberopa ett uttalande, intaget i Bulletin
du ministére du travail för juni—juli 1917, av en utav franska ammuniti<
msdepartementet tillsatt arbetshygienkommission, vilken hatt till uppgift
att undersöka, vilka arbetsvillkor voro mest ägnade att trygga arbetarnas
hälsotillstånd samt- att tillika tillförsäkra staten de bästa arbetsresultaten
i ainmunitionsfabrikerna. Denna undersökning har omfattat
mycket olika arbetsarter, av vilka somliga kräva stor fysisk styrka men
andra äro ganska lätta och mer eller mindre medgiva en stillasittande
ställning. 1 värjo fall har man jämfört prestationerna av en och samma
arbetaregrupp vid olika tidpunkter under inskränkning av arbetstiden.

Därvid har till en början konstaterats, att den dagliga arbetstid, som tillförsäkrat
den bästa arbetseffekten, växlar efter arbetets beskaffenhet. I
de arbetskategorier, som tarva viss fysisk styrka, bär arbetseffekten alltid
varit större, då arbetstiden ej överskrider BO timmar i veckan, och såsom slutsats
av undersökningen har framgått, att maximiproduktionen vid tyngre arbete
ägt ruin på eu arbetstid av något mer än 56 timmar, detta dock för de
skickligaste och härdigaste arbetarna. Men beträdande arbetsarter, som
icke kräva stor möda, fastslog undersökningen, att, om ock arbetstidens
inskränkning nästan oföränderligt ökar produktionen per timma, den likväl
icke kan öka totalproduktionen; i vissa fall minskas denna till och med
avsevärt.

Såsom ovan anförts har den av kommittén beslutade ekonomiska Statistiskt
utredningen icke ännu hunnit slutföras. Kommitténs ledamöter hava emellertid
fått del av vissa förarbeten, som giva möjlighet att därå grunda grundade boett
omdöme om de huvudsakliga verkningarna för de större och viktigare räkningar.
industrierna av den föreslagna begränsningen av arbetstiden. Enligt vår
mening är det oundgängligen nödvändigt att, innan myndigheterna och
statsmakterna fatta ståndpunkt till detta i hela landets ekonomi djupt ingripande
lagförslag, man söker att, så långt det nu är möjligt, skalla sig
inblick i dess verkningar. Vi vilja därför här nedan redogöra för nämnda
förarbeten och draga slutsatser av der föreliggande materialet.

Vid utredningen, som handhaves av aktuarien i kommerskollegium
d:r A. J. Lilienberg, har landets industri uppdelats i 39 grupper. Inom
varje sådan grupp har undersökningen omfattat ett antal verk, i regel
omfattande tillsammans minst 25 % av gruppens hela tillverkningsvärde,
och härvid hava i många fall upplysningar erhållits genom besök på platsen
eller genom förhandling med verkens ledare. De sålunda erhållna resultaten
hava sedan hoplörts i ett sammandrag för varje grupp. Sådana
sammandrag föreligga numera för ett flertal av de viktigaste grupperna,
och meningen är, att de skola var för sig bearbetas genom samarbete med
sakkunniga av arbetsledare och arbetare inom de olika yrkena.

Nämnda sammandrag avse att i första hand klarlägga, utom arbetstiden,
sammansättningen av industriernas tillverkningskostnader, da tillverkningarna
debiterats 6 % ränta å värdet av tomter, strömfall, byggnader,
maskiner och lager. För erhållande av dessa värden har man i första hand
utgått från brandförsäkringsvärdena och, där sådana ej föreligga, från
räkenskaperna och uppskattning.

De resultat, som erhållits av de hittills färdiga sammandragen, framgå
av bifogade tabeller A och B. I dessa hava tillverkningskostnaderna av

oss uppdelats i dels sådana, som kunna anses fasta och således oberoende
av tillverkningens storlek, och dels sådana, som växla efter produktionsmängden
(såsom för råmaterialier, bränsle, smörjämnen och andra förbrukningsartiklar
samt ränta å lager). Den beslutade specialgranskningen
med biträde av sakkunniga torde komma att medgiva en mera fullständig
och noggrann fördelning mellan de olika slagen av kostnader, än vi kunnat
verkställa, men intill dess denna granskning hunnit vidtagas, torde man
äga rätt att räkna med den i tabellerna införda fördelningen.

Den ekonomiska utredningens främsta uppgift skulle vara att besvara
följande frågor:

dels vid oförändrat arbetareantal:

a) huru stor tillbakagången i produktionsmängd kan antagas bliva,
därest arbetstiden nedsättes till lagförslagets 48 timmar i veckan,

b) med huru många procent tillverkningskostnaden för den sålunda
framkomna mindre produktionsmängden beräknas komma att stiga;

dels vid oförändrad tillverkning smängd efter nyss nämnda nedsättning
av arbetstiden, åstadkommen genom anställande av flera arbetare och
produktionsmöjligheternas ökande i förhållande därtill:

c) huru många nya arbetare behöva för ändamålet anställas,

d) huru stora engångskostnaderna därvid bliva för nytillkomna byggnader,
maskiner och arbetarbostäder, samt

e) med huru många procent tillverkningskostnaden under angivna
förhållanden beräknas komma att stiga.

Av förut anförda skäl hava vi vid våra verkställda undersökningar
icke vågat räkna med någon ökad arbetsintensitet efter införandet av 8-timmarsdagen utan vi hava antagit produktionen bliva proportionell mot
antalet arbetare och arbetstiden. Väl har kommittéflertalet, om än tämligen
svävande, räknat med produktionsmängdens ökande i följd av sådana
förbättringar i fråga om arbetets organisation och tekniska utrustning,
vartill nedsättningen i arbetstidens längd skulle giva impulsen. Om den
svenska industrien skall kunna hålla ut i den svåra konkurrens, som är
att emotse, äro sådana förbättringar helt visst nödiga, även oberoende av
arbetstidens förkortande. Ständigt fortgående förbättringar kunna aldrig
undvaras i den moderna industrien, och därför anse vi kommitténs uttalande
i denna del ligga utanför den föreliggande frågan och således verka
vilseledande för en rätt uppfattning av densamma. Vi befara till och med
en stor minskning i möjligheterna för industrien att utföra dyrbara, arbetsbesparande
tekniska utrustningar, om dessas användningstid inskränkes
genom en alltför stor begränsning av arbetstiden.

I avseende å arbetslönerna hava vi antagit, att arbetarnas årsförtjänst

skall, oaktat deri genom den föreslagna lagen bestämda förkortningen i arbetstid,
bliva lika stor som före lagens tillämpning.

De olika industrierna äro av oss skilda i sådana, som arbeta företrädesvis
endast om dagarna, upptagna å tabell A, och andra industrier,
tabell B.

Då man icke torde kunna antaga, att vid ökat antal av på en gång
sysselsatta arbetare fabriksutrymme, maskinella anordningar, kraft in. m.
skola tillhandahållas i mindre utsträckning per arbetare än vid ett mindre
arbetareantal, har för den förstnämnda industrikategorien antagits, att samtliga
fästa tillverkningskostnader, utom avlöning till tjänstemännen in. 11.,
ökas i samma proportion som antalet arbetare. I en del fall torde visserligen
ökningen av produktionsmöjligheterna icke kunna åstadkommas för
proportionsvis samma låga kostnad som de redan befintliga dels till följd av
nuvarande höga anskaffnings- och byggnadskostnad^'' och dels emedan en
jämförelsevis liten utvidgning av en fabrik kan betinga en relativt stor
ombyggnad. Enär åter i andra fall den ökade kostnaden kan bliva jämförelsevis
mindre än den förut använda, torde giltiga skäl tala för att vid
ifrågavarande undersökning, på sätt som angivits, beräkna kostnaderna i
direkt förhållande till arbetarantalets ökning.

I fråga om de skiftgående coh därmed likställda verken har antagits,
att det behövliga antalet nya arbetare kan sysselsättas genom
övergång från två till tre skiftlag utan fabrikens utvidgande. Kostnadsökningen
har därför beträffande sådana liksom för övriga i tabell B angivna
verk ansetts kunna inskränkas till avlöning åt nyanställda arbetare
och dessas förseende med bostäder. Det må dock ej förbises, att inom
vissa industrier stora svårigheter kunna uppstå därigenom, att övergången
från två till tre skiftlag kräver anställandet av ett relativt stort antal
arbetare — i de flesta fall inemot 50 % av det förutvarande antalet
under det att kanske varken marknaden för tillverkningarna eller tillgången
på råmaterial medgiva den ökning av produktionen, som av den
relativt stora personalökningen borde föranledas. Hänsyn härtill har dock
icke kunnat tagas vid nu ifrågavarande beräkningar.

I tabellerna C och D hava intagits beräkningar över verkningarna
av 48-timmarsveckans införande vid såväl dagarbetande som skiftarbetande
och därmed likställda verk inom de industrigrupper, som upptagas i tabellerna
A och B, sådana dessa verkningar framträda vid såväl oförändrat
antal arbetare som oförändrad produktion.

För förstnämnda fall, nämligen att antalet arbetare är oförändrat,
har uträknats, huru många procent av den förutvarande arbetstiden och
sålunda även av den förutvarande produktionsmängden erhållas, då arbe -

tärna icke fa arbeta mera än 48 timmar i veckan. Härvid har antagits,
att s;imtliga arbetare kunna sysselsättas under hela den föreslagna maximalarbetstiden,
oaktat detta kanske icke alltid låter sig göra. ^

För beräknande av tillverkningskostnadernas ökning genom de fasta
kostnadernas fördelning på den mindre produktionen har beloppet av
dessa senare kostnader (uttryckt i procent av alla tillverkningskostnader)
dividerats med det här ovan nämnda procenttalet och från den sålunda
erhållna kvoten har dragits beloppet av de fasta kostnaderna enligt den i
tabellerna A och B intagna kostnadsfördelningen. Skillnaden utgör den
kostnadsökning för en viss produktionsmängd, som uppstår genoin°arbetstidens
minskning till 48 timmar i veckan.

Det antal nya arbetare, som skulle erfordras för bibehållande av
oförändrad produktion, erhålles i procent av det förutvarande antalet genom
division med 48 timmar i det antal timmar, som utgjort medeltalet pr
vecka för varje yrkesgrupp. Den procentuella ökningen i arbetareantalet,
multiplicerad med beloppet av samtliga fasta kostnader (utom tjänstemännens
avlöning), uttryckta i procent av alla tillverkningskostnader, anger
i procent den ökning i tillverkningskostnaden, som under dessa förhållanden
skulle följa av den föreslagna lagens tillämpning på de dao--arbetande verken. & v

För de skiftgående och därmed likställda verken erhålles motsvarande
siffra genom att multiplicera summan av arbetslöner och olycksfallsförsäkring
med den procentuella ökningen i arbetareantalet och till
det erhållna talet lägga ränta och underhåll å arbetarebostäderna för de nya
arbetarna, även dessa uträknade i procent av totala tillverkningskostnaden.
I tillverknings sammandragens arbetslönekostnader ingå även kostnaden
för arbetarnas bostäder, men då, om industrien skall hava någon utsikt att
kunna fylla det av lagen framkallade stora behovet av arbetare, det torde
vara ofrånkomligt att särskilda åtgärder vidtagas för goda bostäder för de
nya arbetarna och kanske även för de äldre, härå vi icke kunnat underlåta
att i detta fåll beräkna särskild kostnad härför; detta har skett med
10 °/° å i tabellen angivna engångskostnader för nya arbetarebostäder.

Engångskostnaderna för produktionsmöjligheternas utvidgning vid
de daggående verken i förhållande till det ökade antalet arbetare erhålles
genom att multiplicera värdet av byggnader och maskiner med den procentuella
ökningen av antalet arbetare. (Tomter och strömfall hava antagits
tillräckliga för utvidgningarna, så att ingen ökad kostnad beräknats
för dessa.)

Engångskostnaderna för tillämpningen av den föreslagna lagen å
de skiftgående verken torde enligt vad ovan anförts inskränka sig till

arbetarebostäder för deras nya arbetare. Det har beräknats, att dessa
bostäder kunna erhällas för 5,000 kronor pr arbetare, vid vilken beräkning
antagits, att en tredjedel av arbetarna äro ogifta.

För att engångskostnaderna skola kunna generaliseras för hela industrien
har vidare i tabellerna angivits, huru många procent de utgöra
av verkens tillverkningskostnader för kret.1

Med ledning av de i den officiella statistiken för år 191G (den
sista tillgängliga) angivna produktionsvärdena för de olika industrierna
hava vi i tabellerna såsom resultat av beräkningarna för hela industrien
infört:

vid oförändrat antal arbetare: produktionsminskningen i kronor, det
sålunda erhållna årsproduktionsvärdet och den på denna produktionsmängd
belöpande extra tillverkningskostnaden,

vid oförändrad produktionsmängd: det behövliga antalet nya arbetare,
behövligt utlägg för nyanläggningar ävensom ökade årskostnader.

Vidare hava motsvarande summor och medeltal uträknats för alla i
tabellerna upptagna industrigrupper tillsammans, och slutligen hava vi
under antagande, att de sålunda erhållna siffrorna i medeltal gälla även
för övriga industrier, i sista kolumnen infört motsvarande siffror för hela
landets industri.

Av de sålunda utförda beräkningarna framgår såsom ett ungefärligt Beräkresultat,
att lagförslagets tillämpning skulle medföra: slutresultat.

vid oförändrat arbetareantal:

en minskning i värdet av den svenska industriens
årsproduktion av............c:a kr. 600,000,000

en ökning av kostnaderna för den minskade
produktionsmängden, jämfört med vad samma produktionsmängd
nu kostar, av............» » 170,000,000

1 Vid tillämpningen av angivna siffror på industrien i sin helhet stöter man på den
svårigheten, att här anförda beräkningar avse tillverkningskostnaderna under det att den
officiella statistikens siffror avse saluvärdet av årstillverkningen. Då emellertid i kommitténs
tillverkningssiffror ingår ränta å det i industrien nedlagda kapitalet och desamma till övervägande
delen hänföra sig till år 1917, under det att senaste statistiken gäller 1916 års
betydligt lägre värden, torde den anmärkta olikheten i fråga om siffrorna icke medföra
något större fel, även om man tager hänsyn därtill, att skatterna för inkomst icke inga i
kommitténs tillverkningskostnader.

för oförändrad produktion:

behövligt antal nya industriarbetare.....c:a

behövliga engångsutgifter......... »

extra årskostnader, inberäknat ränta å engångsutgifterna,
.................. »

75,000
kr. 300,000,000

» 145,000,000.

Det är givetvis ej möjligt att bedöma, vilketdera av de båda alternativen
företrädesvis kommer att väljas. Olika industrier och verk gå
skilda vägar; särskilt tillgången pa arbetskraft och i städerna lämpliga utrymmen
ävensom kapitaltillgången torde härvid för många bliva bestämmande.
Sannolikt kommer verkliga förhållandet att ligga någonstädes
emellan de båda ytterligheterna. I alla händelser måste man räkna med,
att den förlust, industrien får vidkännas genom ökningen i kostnader,
kommer att uppgå till omkring 150 millioner kronor pr år.

Till jämförelse härmed må efter den officiella statistiken här anföras
storleken av den bevillningstaxerade inkomsten av industri inom Sverige:

år 1907 (1906 års rörelse)

	1908	1907		»
»	1909	1908	»	T>
»	1910	1909	»	»
»	1911	1910	»	»
»	1912	1911	»	»
»	1913	1912	»	»
»	1914	1913	»	»
»	1915	1914
»	1916	1915	»	«

. . . kronor 112,555,520

• • • » 111,364,248

• • . » 96,572,856

. . . » 91,242,858

. . . » 121,423,777

. . . » 123,227,477

. . . » 137,913,920

. . . » 161,096,714

• • • » 158,161,424

. . . » 267,440,176

Härav vill synas, att den föreslagna lagen skall för industrien medföra
en extra årskostnad, som är mycket större än den bevillningstaxerade
inkomsten för något av åren före den nuvarande tiden, som ju intager
en undantagsställning i skatteavseende. Då man dessutom besinnar, att
motsvarande kostnader till följd av lagen kommer att drabba även andra
arbetsgivare än industrien, framstår i klar belysning, huru utomordentligt
dyrt lagförslagets genomförande måste köpas för hela landet. Naturligen
kommer en stor del av industriens ökade kostnader att genom höjda priser
å industriprodukterna avlyftas från industrien och läggas på den köpande
allmänheten i alla lager och således även på arbetarna själva, men kostnaden
för landet i sin helhet blir ej mindre därigenom, och då det gäller

konkurrensen med utlandets produkter på såvål den inländska som den utländska
marknaden låter sig ett sådant avlyftande ej verkställas. Om
industrien under sådana förhållanden skall bliva bärkraftig, synes nödvändigt,
att den då kommer i åtnjutande av ökat tullskydd. Vad särskilt
an^år^exportindustrien, har den i nuvarande kritiska. tid mycket svårt att
nedbringa tillverkningskostnaderna sa långt som erfordras för att den ej
skall komma till korta i konkurrensen på världsmarknaden. Kan utlandet
med bibehållen längre arbetstid driva sin tillverkning billigare än vi, kommer
detta att verka rent nedbrytande för våra exportindustrier.

Detta är alltså det resultat, som de av oss utförda beräkningarna
oivit vid handen. Möjligt och till och med sannolikt år, att anmärkningar
kunna och även komma att riktas mot grunderna för dessa beräkningar,
och man skall kanske även mot oss rikta den förebråelsen, att vi
föregripit den av kommittén igångsatta utredningen och till stöd för våra
åsikter velat i förväg hopsamla ett bevismaterial, som skulle vara ägnat
att stödja de åsikter, vi omfattat. Övertygade, som vi äro om olyckan
för hela vårt land av den föreslagna lagens genomförande, hava vi ansett
det vara vår plikt att till undanröjande av denna olycka förebringa all
den bevisning, vi kunnat åstadkomma. Grunderna för väta beräkningar
hava vi utförligt framlagt, på det att de må kunna kontrolleras vid den
granskning av sakkunniga, som icke lärer utebliva, och på denna granskning
torde få bero, om våra beräkningar givit en något så när riktig bild
av de sannolika verkningarna av arbetstidens inskränkning till 48 timmar
i veckan.

Av förestående beräkningar framgår, att industrien för att efter
införandet av 8-timmars dagen kunna uppehålla produktionen skulle behöva
ytterligare omkring 75,000 nya arbetare. Utgår man från att motsvarande
behov då även kommer att yppas för hantverk, transpoitväsen,
handel, lastning och lossning m. m., torde man ej överskatta behovet, av
nya arbetskrafter till städer och industrisamhällen, om man anslår detsamma
till 100,000, kanske 150,000 personer. Ett så stort antal yrkeskunniga
eller ens för arbetet i industrien lämpliga nya krafter torde knappast
stå att uppbringa inom landet, men behovet blir därför ej mindre
utan snarare större, då för utförandet av ett arbete med oövat folk givetvis
åtgår större personal, än om denna består av övade och yrkesdugliga
• personer.

Det är sålunda sannolikt, att industrien måste finna sig i, att dess
behov av arbetare icke kan fyllas och att alltså produktionen minskas, men
även under antagande att så sker, torde icke något tvivel böra råda där 8—190216 -

Behovet av
arbetare.

Allmänna

ekonomiska

synpunkter.

om, att i alla händelser jordbruket, om den föreslagna lagen blir verklighet,
få släppa till allra största delen av de nya arbetskrafter, som beräknats
erforderliga för industriens uppehållande.

Men om industriarbetarna en gäng erhållit den förkortade arbetstid,
som nu är i fråga, komma jordbruksarbetarna säkerligen att förr eller
senare tilltvinga sig en liknande inskränkning av arbetstiden. Det är ej
svårt att tänka sig, huru under sådana omständigheter den nyss omförmälta
åderlåtningen i fråga om arbetskraft skall verka på jordbrukets
skötsel och möjligheten av dess bedrivande. För denna närin^so-ren blir
den föreslagna lagen helt enkelt ödeläggande, oeh detta samtidigt lom hela
landet yrkar på ökad produktion av jordbruksalster. Redan denna omständighet
synes oss böra nära nog omöjliggöra antagandet av den föreslagna
lagen, som vi anse vara ej endast för industrien utan för hela
landet av den mest ödesdigra innebörd.

För klarläggande av den rent av lavinartade ökning i behovet av
arbetskraft, som den föreslagna lagen skulle medföra, anföres här industriens
arbetareantal under senaste 20 år enligt den officiella siatistiken:

Arbetareantal i industrien:

1896—1905

1906—1910

1911—1915

1915 . . .

1916 . . ,

284 751
328 012
357 147
373 9.J6
397 823

Behövligt antal för uppehållande av produktionen efter införande av 8-timmars

arbetsdag........................... 000

Under de angivna tjugu åren har jordbruket ofta bittert klagat över
den avtappning av arbetskraft till industrien, som den fått vidkännas, och
dock har industrien under dessa år ej upptagit mer än omkring 7,000
arbetare pr år i medeltal. Efter den föreslagna lagens antagande skulle
för industrien uppkomma ett behov att på en gång upptaga från jordbruket
lika många arbetare som tidigare under loppet av ett tiotal år,
vartill kommer den stora mängden av ökade arbetskrafter, som, enligt vad
ovan anförts, samtidigt erfordras för andra ändamål.

Utöver de erinringar mot förslaget, som omedelbart framgå av -de anförda beräkningarna, må ytterligare från mera allmän ekonomisk
synpunkt anmärkas, att tiden för framförandet av den föreliggande frågan
måste anses synnerligen olämplig. Landets manufakturindustri anses°av

de sakförståndiga gå emot eu synnerligen svår och oviss konjunktur. Det
kan icke vara klokt att nu ytterligare öka de befarade svårigheterna genom
arbetstidens skarpa begränsning och upprivandet av nuvarande skiftindelningar
samt nödvändiggörandet i följd därav av nya arbetarebostäders uppförande
samt anskaffandet av nya maskiner. Dessa åtgärder, påtvingade
industrien i eu brydsam tid, kunna lätt göra dess ställning ohallbar. Och
mer än tvivelaktigt är, om landets kreditinstitut skola vara beredda att
förse industrien med nödiga medel för sådana åtgärder och om över huvud
taget landet nu har råd till de utgifter, som för detta ängamål erfordras.

För närvarande råder i vårt land såväl som i ‘hela världen stor
varubrist. Det synes i hög grad opraktiskt att under sådant förhållande
minska arbetstid och produktion. Hela världen borde i stället anstränga
sig till det yttersta för att fylla den brist i tillgången på nyttigheter, som
under kriget uppstått. Om än på vissa områden kan väntas en skarp
konkurrens från utlandet efter fredens avslutande, kommer sannolikt på
många andra områden varuknappheten att någon tid göra sig kännbar.

För övervinnande snarast möjligt av den för alla så tryckande dyrtiden
vore högsta möjliga grad av arbete och produktion det för landet och dess
innebyggare mest nyttiga och det mest förnuftiga.

Vi övergå härefter till att något granska motiveringen för kommit- Kommitténs
téns förslag om lagstadgad 8-timmars arbetsdag. Kommittén har medgivit,
att den igångsatta och tidigare såsom nödvändig ansedda utred- mars dagen.
ningen ej medhunnits. Det framgår tydligt, att utlandet i mycket ringa
grad infört motsvarande lagstiftning. Någon erfarenhet om 8-timmarsdavens
verkningar har ej kunnat åberopas; tvärtom veta vi, att man i
Finland, trots där lagstadgad 8-timmars dag, i mycket stor omfattning
ansett sig böra utsträcka arbetstiden till 52 timmar i veckan. Kommittén
uttalar en föga stark förmodan, att en minskning av arbetstiden bör medföra
bättre arbetsresultat. Den brister helt och hållet i sin bevisskyldighet
därom, att en lagstadgad 8-timmarsdag skulle hava till följd ett sådant
bättre arbetsresultat, vilket tvärtom motsäges av de erfarenheter, som gjorts
vid arbetstidens minskning i allmänhet, likasom av gjorda uttalanden från
arbetarehåll och därifrån framförda yrkanden om ackordslönernas borttagande.

Den genom fabriksläkarna verkställda utredningen om arbetstidens inverkan
i hygieniskt avseende ger icke något stöd för behovet från hälsosynpunkt
av den nu vanliga arbetstidens minskning, allra minst till 8 timmar
om dagen. Kommitténs erinringar om en de! besparingar och andra

-fördelar av den. föreslagna förkortningen av arbetstiden torde icke väo-a
tungt mot vad vi anfört om förslagets ekonomiska verkningar.

De redan anförda beräkningarna över de ekonomiska verkningarna
av 8-timmarsdagens införande hava avsett att visa, huru ytterst allvarliga
de följder äro, som vid en sådan arbetstid kunna befaras uppstå för såväl
industriens och landets ekonomi som även i avseende å möjlio-heten
att anskaffa nödigt antal arbetare. Enda utvägen att komma ur° detta
trångmål skulle vara ökad arbetsintensitet med ökad produktion pr tidsenhet.
Här vore något att giva i gengäld för vad man nu å arbetaresidan
synes vara besluten att taga. Men utsikterna till vinnade av en ökad
arbetsintensitet äro tyvärr ytterligt små. Såsom nedan skall närmare utvecklas
talar tvärtom sannolikheten för en sjunkande arbetsintensitet i
ö d av lagstadgad kort arbetstid.

Kommitténs egen motivering i denna del torde snarast verka nedslående
på den, som vill bygga på en förhoppning om ökad arbetsintensitet till ersättning
för den förlorade arbetstiden och som i tilltron härtill skulle vara benägen
för att biträda kommitténs förslag. Några få utdrag ur litteraturen och
redogöielse för ett lyckat försök med ökad produktion vid förkortad arbetstid,
detta är jämte några rätt försiktigt uttalade förväntningar den °rund,
varpå kommittén byggt i denna så ytterst viktiga fråga. Då man besinnar,
att kommittén väl sökt att för sitt förslag framföra så goda skäl,
som den kunnat finna, och då erfarenheten lär, att arbetsintensitetens
ökande är beroende av helt andra orsaker än arbetstidens längd, torde
det icke kunna av någon bestridas, att motiveringen i denna del är synnerligen
knapphändig och litet övertygande.

Det torde vara skäl att man i denna fråga söker noga intränga i
arbetarnas tankegång. Väl kan det antagas såsom rimligt och naturligt,
att kroppsarbetaren uträttar ett mera intensivt arbete å en arbetsdag orn
8 timmar än å en om 10 timmar, och han gör det även utan tvivel^ om
han har något intresse därav. Men det är å andra sidan ganska mänskligt
att, sedan arbetstidens förkortning skett genom lagbud, arbetaren ej gärna
vill underkasta sig att giva något för vad som blivit hans lagliga rättighet.
När i följd av arbetstidens begränsning genom lag avtalsvägen icke längre
kan utnyttjas för erhållande av ökad arbetsprestation, återstår endast för
arbetsledaren att söka gallra ut de sämre och mindre flitiga arbetarna.
Denna metod låter sig dock ej användas, då det råder brist på arbetskraft.
Inom vår industri har under de senaste krigsåren gjorts sorgliga erfarenheter
om arbetsintensitetens sjunkande, och detta förhållande°torde vara
att främst tillskriva den brist på arbetskraft, som under dessa år förelegat.
Tydligt är, att arbetsledaren ej gärna verkställer någon utgallring, när

(51

han ej vet, varifrån'' han skall erhålla annan arbetskraft, och han nödgas
då aven blunda för eu kanske alltjemt sjunkande arbetsintensitet. Sådana
skola säkerligen arbetsförhållandena bliva efter införandet av en lagstiftning
som den förevarande, vilken ju, om produktionen skall kunna uppehållas,
kommer att medföra eu utomordentlig efterfrågan på arbetskraft.
Av rent psykologiska orsaker blir således följden av lagens antagande
snarare eu minskad än eu ökad arbetsintensitet, d. v. s. motsatsen till vad
kommittén antagit, och härtill kommer givetvis även att bidraga nödtvånget,
att ett stort antal oövade arbetare måste intagas i industrien. Man kan
ej finna onaturligt, att arbetarna och deras organisationer icke taga tillbörlig
hänsyn till de risker, som lagens genomförande skulle åstadkomma
för industrien, det däri nedlagda kapitalet och hela landets näringsliv samt
att de även förbise riskerna för dem själva av industriens nedgång. Men
för oss är det svårt att fatta, huru man eljest kan bortse från de omständigheter,
vi här ovan berört, och andra samhällsklassers berättigade
intressen.

Vad som i sin helhet av kommittén åberopats till stöd för lagförslaget
kan knappast anses innefatta någon bevisning för lämpligheten av en lagstiftning
här i landet om just 8-timmars dagen. Från såväl privat-, som
statsekonomisk synpunkt talar motiveringen onekligen bättre för en mindre
långt gående inskränkning av arbetstiden. Till stöd för en åtgärd, som
plötsligt utsätter vårt lands hela industri för oberäkneliga risker och förluster,
har över huvud taget icke kunnat åberopas annat eller mera än
vissa skäl av social innebörd, vilka i sig själva äro nog så beaktansvärda
men likväl icke kunna från statsintressets synpunkt tillmätas avgörande
etydelse. Att märka är, att kommitténs ståndpunkt uttryckligen vilar
på den antagna förutsättningen, att en liknande inskränkning av
arbetstiden kommer att inom den närmaste tiden vidtagas i de ledande
industriländerna. Viktigast torde väl ändock vara att veta, om så i verkligheten
sker och om reformen blir beståndande. Kommitténs egen förutsättning
äger emellertid icke den nödiga fastheten, ty kommittén har icke
kunnat^bortse från möjligheten, att »de stora på världsmarknaden dominerande
länderna finna sig nödsakade att bibehålla eller återinföra en längre
arbetstid» än 8 timmar om dagen. Oss vill det synas, att den rätta konsekvensen
av denna tanke bort vara att inför den angivna möjligheten icke
taga ut steget ända till 8-timmarsdagen utan föreslå en mera varsam förkortning
av arbetstiden.

Skulle det visa sig, att den av kommittén antagna förutsättningen
uteblir eller att ett eller annat stort industriland, som under nuvarande
förhållanden måhända ser sig nödsakat att införa 48-timmars veckan, snart

nog, t. ex. efter exemplet från Finland, återinför en längre arbetstid, då
är faran stor att särskilt vår exportindustri överflyglas av mera gynnsamt
ställda konkurrenter. Vi äro då ej hjälpta med att i vår tur återgå till
den längre arbetstiden, sedan vi kanske förlorat eu stor del av den utländska
marknaden. Industrien har under tiden tillfogats obotlig skada,
och ofantliga värden i tillbyggnader och dylikt skola vara bortkastade
utan nytta. ,

Av vad ovan anförts framgår, att vi reservanter funnit den nuvarande
tidpunkten vara den mest olämpliga för en lagstiftning om begränsning
av arbetstiden. Av skäl, som av kommittén åberopats, hava vWikväl
icke velat undandraga oss vår medveikan till en sådan lösning av den föreliggande
frågan, som innebär skydd för arbetarna mot en obehörigt lånaarbetsdag.
° °

Arbetstiden. Vid den egentliga fabriksdriftens första tid under 1800-talets första

hälft infördes en mycket lång arbetstid, uppgående till 16—18 timmar,
ja, ända till 20 timmar per dag. Att ändock fabriksdriften vid denna tid
var föga lönande, berodde av ofullkomliga arbetsmetoder och bristande
skicklighet i ledningen. Sedermera har arbetstiden alltjämt varit i sjunkande,
så att dep på 1870-talet i regel var 12 timmar per dag och 72 timmar
pr vecka. År 1905 hade medelarbetstiden pr vecka för samtliga då redovisade
arbetare, såsom ovan nämnts, nedgått till 59.5 timmar, och år 1917 enligt
kommitténs preliminära statistiska utredning till 56,4 timmar. Under
de sista tolv aren har alltså arbetstiden inskränkts med 3,i timmar eller
med omkring 5,3 %. Och under år 1918 har arbetstiden genom nya kollektivavtal
ytterligare ej obetydligt nedbringats.

Naturligt nog hava arbetsgivarna med mycken tvekan gått med på
en minskning av arbetstiden, då därav följt minskad användningstid för
deras dyrbara anläggningar, ökade arbetslöner och andra utgifter,"minskad
produktion och konkurrensduglighet. Flit och arbetsamhet hos landets befolkning
i alla lager äro onekligen de viktigaste villkoren för dess lycka och
välgång, och den under senare åren i industrien vanliga arbetstiden av
10 timmar å vardagar och 7 timmar å lördag torde icke kunna sä«-as vara
oskäligt låna:.

Kravet på förkortad arbetstid har emellertid från arbetarnas sida
varit mycket stark, och arbetsgivarna hava, om även motvilligt, efter hand
givit efter för detta krav. Därigenom, att förändringar på (fetta sätt skett
successivt, har likväl industrien kunnat anpassa sig efter de nya förhållandena,
så att ändringen kunnat genomföras utan allt för störa omstörtningar.
Minskningen i arbetstid har vanligen skett efter förhand -

lindar (eventuellt strider) mellan arbetarnas och arbetsgivarnas organisationer,
men härvid har ibland även avtal kunnat träffas om åtgärder, som
ökat arbetsprestationen pr tidsenhet, så att reformens skadliga verkningar
därigenom kunnat något motverkas.

Nu vill man emellertid rubba jämvikten mellan de båda parterna
genom att med stöd av ett visst övertag i politiskt avseende genomföra
lagbestämmelser, som beröva den ena parten all makt. Man förbiser, att
härigenom varje möjlighet bortryckes att genom överenkoinmelse minska
olägenheterna av den i industriens och hela samhällets livsvillkor djupt
ingripande reformen.

Enär vidare förhållandena äro mycket olika inom olika yrken och
på olika platser, framstår med full klarhet det berättigade i departementschefens
yttrande till statsrådsprotokollet vid kommitténs tillsättande, att
»staten endast med varsamhet bör ingripa reglerande på ett område, som
är i så hög grad beroende av olika lokala och andra omständigheter».
Men icke förty har man nu ansett sig icke kunna invänta resultatet av
de igångsatta utredningarna. Till samma protokoll har departementschefen
vidare uttalat, att strävandet till förbättringar i arbetsvillkoren inom olika
yrken natt olika långt; att det i vissa fall till och med kan synas, som
om minst blivit gjort på områden, där förbättringar varit mest av behovet
påkallade.

När man sammanställer dessa båda uttalanden och därjämte av
statistiken finner, att den ordinarie arbetstiden för vissa grupper av arbetare
är ganska lång, ja efter nutida uppfattning allt för lång, bibringas
man den för övrigt logiskt riktiga uppfattningen, att den nu ifrågasatta
lagstiftningen bör främst inriktas på att genom införande av en mnximalarlietstid,
ungefär motsvarande 1917 års medeltal eller omkring 56 timmar
pr vecka, hjälpa den svagare part, som ej förmått tillvarataga sina intressen
därhän att få sin arbetstid nedsatt till den i allmänhet i landet gällande.
Lagstiftningen skulle då icke behöva ingripa på områden, där arbetstiden
redan är jämförelsevis kort, utan låta den naturliga utvecklingen till ännu
kortare arbetstid få fortgå, såsom hittills skett. Härigenom skulle helt
visst ernås det lyckligaste resultatet för alla parter och för landet i sin
helhet.

Vid frågans bedömande hava vi emellertid tagit hänsyn därtill, att
den norska lagen av år 1915 infört en maxi in iarbetstid av 54 timmar.
Detta är enligt vår mening den kortaste arbetstid, vars lagfästande industrien
utan allt för stora olägenheter kan medgiva, och för att sålunda
tillmötesgå arbetarnas fordringar och framställa ett förslag, om vilket parterna
borde kunnat enas, hava vi i kommittén föreslagit arbetstidens be -

Övertidsarbete.

glansning till högst 54 timmar per vecka. Såsom ovan antytts är arbetet
i ett yrke mera påfrestande än i ett annat och inom samma yrke det ena
arbetet mera betungande än ett annat. Det kan därför ej med fog göras
gällande, att arbetstiden skall vara lika för alla industrier och yrken.

Av stor betydelse för frågans »varsamma» och praktiska lösning är,
att man frångår kravet på en viss kort maximitid per dag och åtnöjes
med begränsning av arbetstiden för någon längre tid, exempelvis två
veckor. För arbetets rationella bedrivande är det nämligen i ett stort
antal fall nödigt, att arbetet drives något längre tid den ena dagen än
den andra, såsom vid byggnadsarbete i följd av väderlekens växlingar, vid
lastning och lossning i följd av båtars och vagnars ankomst, vid många
metallurgiska och kemiska processer, som taga längre tid i anspråk än
normalarbetsdagen, och flera andra liknande fall.

Den av oss föreslagna nedsättningen av arbetstiden till högst 54
timmar i veckan skulle, då många verk redan hava en kortare arbetstid,
innebära en normalarbetstid av 53,2 timmar i medeltal enligt 191? års
siffror. Om det skulle invändas, att en sådan begränsning icke är av
större betydelse, är att märka, att nedsättningen dock uppgår till fulla
5,7 % redan på 1917 års medeltal och att den blir mycket avsevärd för
en stor mängd arbetare, som nu hava längre normalarbetstid än 54 timmar.
Enligt 1917 års siffror var normalarbetstiden: för 4 X av ifrågavarande
arbetare 55 timmar, för 13,5 tf 56 timmar, för 24,7 tf 57 timmar,
för 5,5 tf 58 timmar, för 8 tf 59 timmar, för 10,7 tf 60 timmar och för
6,5 tf över 60 timmar. Förslaget skulle alltså medföra nedsatt arbetstid
för nära 73 tf av arbetarna.

Allmänt torde vara erkänt, att övertidsarbete är nödvändigt för reparationer,
uppeldningar samt andra förberedande och avslutande arbeten,
men från arbetarehåll vill man göra gällande, att egentlig produktion icke
skall få verkställas pa övertid. Denna uppfattning måste från arbetsgivaresidan
bestämt tillbakavisas av flera skäl. Sålunda är oavvisligen nödigt,
att någon elasticitet finnes i fråga om verkens tillverkningsförmåga, så att,
om oförutsett stora beställningar inkomma eller något arbete av oförutsedda
omständigheter blivit försenat, arbetet i sådant fall må kunna
drivas på övertid. Bleve möjligheten att sålunda något rätta arbetstiden
efter behovet avskuren, en möjlighet som i alla tider och alla länder funnit
användning, skulle detta på ett högst olyckligt sätt såväl minska industriidkare^
förmåga att fullgöra sina åtaganden som även tvinga densamma att
vid avslutande av försäljning räkna med minimal produktionsförmåga, och
därav kunde i sin ordning följa driftsinskränkning till skada jämväl för

.arbetarna. Man kan nämligen ej räkna med att orderbeståndet vid varje
tidpunkt kan fyllas, utan industrii dkaren har att taga emot beställningar,
när de erbjudas.

Vid hastigt påkommande skeppningsmöjligheter kan det även bliva
nödvändigt att forcera tillverkningen, på det att med erbjuden lägenhet
må bliva skeppat så mycket som möjligt. Vid lastning i fartyg måste
övertidsarbete i regel anordnas för lastningens medhinnande på den vanligen
ytterst knappt tillmätta lastningstiden. Detta icke minst vid lastning
och lossning av järnvägsvagnar,

Vid utförandet av större beställningar framstår ofta nödvändigheten,
att arbetet forceras på någon viss del av fabriken eller verkstaden, på det
att andra delar må kunna förses med nödigt material. Givetvis vore det
till stor skada både nationalekonomiskt och för arbetarna själva, om ett
sådant forcerande av arbetet ej finge äga rum. Från arbetaresidan har
framhållits, att industriidkaren under sådana förhållanden får skaffa extra
manskap för det erforderliga arbetets utförande, men man förbiser härvid
att extra arbetare, lämpliga för ändamålet, ej alltid stå till buds och att
plats och maskiner oftast icke finnas för sådan extra personal.

Vi hava här ovan lämnat en översikt av vår allmänna ställning till
den föreliggande frågan. Här nedan skall närmare beröras de särskilda
bestämmelser, angående vilka vi uttalat eu från kommittéförslaget avvikande
mening.

4 §•

1 det föregående har framhållits den stora vådan från ekonomisk synpunkt
för industrien av arbetstidens förkortning till 48 timmar i veckan
och framlagts skälen för att arbetstiden åtminstone icke i frågans nuvarande
läge lättes kortare än 54 timmar i veckan. Kommittéförslagets tidsbegränsning
per dag är ej tillräckligt motiverad och den är för industrien
synnerligen skadlig. Då lagens mening endast bör vara att bereda skydd
mot obehörig exploatering av arbetskraften, kan målet fullt vinnas genom
arbetstidens begränsning i genomsnitt pr vecka eller veckor. Inom vissa
industrier inträffar nämligen mången gång, att visst arbete ej kan avbrytas
utan måste fortsätta med samma arbetare något utöver normalarbetsdagen.
Om så sker, beredes dessa arbetare motsvarande ledighet andra dagar.
Några fysiologiska olägenheter av en sådan anordning torde näppeligen
kunna påvisas, varemot fördelen därav för industrien ligger i öppen dag.
Om en tidsbegränsning pr dag skall anses behövlig, är tillräckligt att låta
.kollektivavtalen därom bestämma.

Detaljbe stämmelser.

9—U>02i0

Dessutom må anmärkas, att en del industrier nu drivas med 20 skift
om 8 timmar pr dag, d. v. s. 160 timmar fördelade på 3 skiftlag, motsvarande
53 Vs timmar pr lag och vecka. En veckoarbetstid om 48 timmar
åter innebär vid skiftarbete 3 skift pr dag under veckans 6 dagar,
d. v. s. endast 18 skift. Med den av oss föreslagna arbetstiden av 54
timmar pr vecka skulle alltså ovan nämnda industrier äga möjlighet att
utan vidare driva sina verk i 20 skift om 8 timmar.

I detta sammanhang vilja vi erinra därom, att av Kungl. Maj:t tillsatts
eu särskild kommitté med uppgift att tillsammans med representanter
från de övriga skandinaviska länderna utreda frågan om arbetstiden
inom cellulosa- och pappersindustrien. Enligt vad oss meddelats har denna
kommitté ansett det ingå i det uppdrag, som givits densamma, att utreda
även frågan om skiftens antal pr vecka inom dessa industrier.

För de industrier, som gå med s. k. ständig eld helgdag och vardag,
är den av oss föreslagna arbetstiden av 54 timmar i veckan i medeltal
för två veckor otillräcklig. Med indelningen i 3 skiftlag måste nämligen
arbetstiden för sådana industrier bliva 56 timmar i veckan, tv denna
siffra utgör jämnt V3 av veckans 168 timmar. Från arbetaresidan har påyrkats,
att extra personal skall anställas för det sjunde dygnet, men uppenbart
är, att eu sådan anordning skulle medföra alltför stora svårigheter
och dessutom kostnader, vilka industrien ej förmår att bära. Undantag
från den lagbestämda arbetstiden för s. k. ständig eld äro medgivna i
flertalet av utlandets lagar. Anda till helt nyligen bedrevs arbetet i här
avsedda verk under 84 timmar pr vecka, motsvarande 12 timmar under
varje av veckans 7 dygn. Förslaget om en begränsning till 56 timmar
pr vecka i medeltal för två veckor innebär alltså en betydande lindring
för arbetarna.

Enligt kommittéflertalets förslag (5 §) skall arbetsrådet äga medgiva
undantag från normalarbetstiden i fråga om arbete, som bedrives
med tre skiftlag och oundgängligen måste fortgå jämväl under sön- och
helgdagar. Detta förslag innefattar en kompromiss mellan olika meningar.
Då erfarenheten lär, huru svårt det är för administrativa myndigheter att
lämna medgivande i fall, sådana som nu förevarande, anse vi riktigast, att
lagen innehåller tydligt stadgande om ifrågavarande för industrien nödvändiga
undantag.

Från arbetaresidan framställt yrkande, att vid arbete dag och natt
rasterna skola inräknas i arbetstiden, är fullständigt oantagligt för indu 7

OOO

strien, då arbetstiden ändå är den kortast möjliga.

Av motiveringen till denna paragraf framgår, att arbetsgivaren icke
är pliktig att invänta svar från yrkesinspektionens chefsmyndighet på sin
ansökan om tillstånd, innan han t. ex. för bekämpande av eldsvåda, översvämning
eller dylikt får fortsätta övertidsarbetet utöver två dygn. Då
emellertid lagtexten synes lämna arbetsgivaren i ovisshet härom och någon
fara för missbruk av övertidsarbetets användning i omförmälda fall
ej kan anses föreligga, hava vi ansett till fyllest att föreslå ett stadgande
om allenast anmälningsskyldighet i omförmälda fall, en skyldighet som
dock synes kunna inträda tidigare än kommittén föreslagit.

Att i fall, som paragrafen avser, även arbetare under 18 år må
kunna användas till övertidsarbete hava vi ansett fullt befogat.

7 §•

Behovet av rymliga bestämmelser angående övertidsarbete är förut
framhållit. Flera av våra industrier, särskilt verkstads- och järnindustrien,
måste kräva en viss elasticitet i arbetstiden för att kunna verkställa
driften på rationellt sätt. Svårigheten att på dagen beräkna den tid, som
åtgår för utförande av en beställning, särskilt en större sådan, torde ligga
i öppen dag. Därest arbetet tager längre tid än som beräknats, måste
tillverkaren använda övertidsarbete för att i rätt tid kunna fullgöra den
åtagna leveransen. Särskilt påtagligt är detta för de industrier, som vissa
tider på året äro överhopade med arbete och andra tider hava mindre att
göra. Ju kortare den ordinarie arbetstiden är, dess större möjlighet måste
lämnas industrien till anordnande av övertidsarbete.

Beträffande övertidsarbetets längd hava vi i det närmaste anslutit
oss till den norska lagen av år 1915, som stadgar rätt till övertidsarbete
för 30 timmar pr 4 veckor med rättighet för yrkesinspektören att lämna
tillstånd till vtterligare 15 timmars övertidsarbete under 4 veckor. Härjämte
hava vi särskilt beaktat de göromål, som fordras för att förbereda
eller avsluta det egentliga arbetet, såsom påeldning, städning m. m. Det
synes fullständigt orimligt att ifrågasätta, att industrien skall hålla särskilt
manskap till dessa arbeten, som kräva en helt kort stund varje dag, eller
att de arbetare, som utföra detta arbete, skola vara frånvarande motsvarande
tid under dagen. Vårt förslag härutinnan innefattar ej mer än
nödig hänsyn till industriens behov att ej för mycket klavbindas.

Mot de något rymligare övertidsbestämmelser, som innefattas i vårt,

förslag, har invänts, att det är meningslöst att först i lag fastställa en
maximalarbetsdag och sedan genom bestämmelser om övertidsarbete möjliggöra,
att den faktiska arbetstiden kan bliva en hel timme längre pr
dag. Erfarenheten lär emellertid, att den fastställda normala arbetstiden
alltid blir den i huvudsak gällande. Detta skulle den igångsatta utredningen
hava klarlagt, men med visshet kan redan nu sägas, att övertidsbestämmelser,
sådana som de av oss föreslagna, helt obetydligt komma att
höja medeltalet för arbetstiden i sin helhet. Arbete på övertid kommer
således alltid att bliva undantag, och orsaken härtill är, att sådant arbete
är mycket dyrt och att såväl arbetareorganisationerna som de enskilda arbetarna
i regel ställa sig mycket avvisande därtill. Någon fara för arbetarna
ligger således alls icke i vårt förslag, som endast avser att icke genom
onödigt stränga begränsningar hindra övertidsarbetets användning,
där sådant är behövligt.

Det föreligger enligt vår mening icke något giltigt skäl att från bestämmelserna
om övertidsarbete undantaga arbetare under 18 år.

Tillstånd till bedrivande av sådant arbete å tid utöver föreslagna 30
timmar anse vi böra lämnas av arbetsrådet.

9 §•

Då det synes nödigt förebygga, att en sammanslutning av blott ett
fåtal medlemmar, under föregivande att den vore att anse såsom en rikssammanslutning,
påyrkade att bliva företrädd i arbetsrådet, hava vi föreslagit,
att en sammanslutning för att kunna betraktas såsom rikssammanslutning
skall omfatta minst 50,000 arbetare.

16 §.

Denna paragraf har i lagförslaget till skillnad från tidigare inom
kommittén uppgjorda förslag erhållit en avfattning sådan, att dess tillämpning
blivit så gott som omintetgjord. Vi hava därför ansett nödigt att
ändra ordalydelsen så, att paragrafen vid behov kan komma till användning.

Övergångsbestämmelserna.

Enär det icke kan vara riktigt och skäligt, att arbetarna, för den
händelse de ej kunnat erhålla en mot arbetstidens sänkning svarande höj -

ning av tim- och ackordslöner, skola förmenas att arbeta ä hittills avtalad
arbetstid, och eu sådan löneförhöjning rättsenlig!, icke kan komma till
stånd förr än efter utlöpandet av de kollektivavtal, som åro gällande vid
lagens ikraftträdande, hava vi i full överensstämmelse med den norska
lagen föreslagit, att beträffande sådana verk, där kollektivavtal vid ikraftträdandet
ännu bestå, lagens bestämmelser ej skola äga tillämpning förr
än efter avtalstidens utgång.

På grund av vad sålunda anförts hava vi ansett, att nedannämnda Hese
paragrafer i förslaget böra erhålla följande lydelse:

4 §•

Arbetare må icke användas till arbete under längre tid än 54 timmar
i veckan i medeltal för två veckor.

Vid arbete, där oavbruten drift är behövlig, må denna arbetstid
utsträckas till 56 timmar per vecka i medeltal för två veckor.

Här angivna tidsbegränsningar avse den effektiva arbetstiden, raster
sålunda oräknade.

ö §■

Beträffande arbete, som fortgår allenast under kortare tid eller medför
synnerligen ringa ansträngning eller tillgodoser ändamål av större allmänt
intresse, må arbetsrådet medgiva undantag från de begränsningar,
som i 4 § angivits.

6 §•

Har natur- eller olyckshändelse eller annan omständighet, som ej
kunnat förutses, vållat avbrott i driften eller medfört hot om sådant avbrott,
må arbetare, i den mån så erfordras till avbrottets avhjälpande eller
förekommande, användas till övertidsarbete utöver de begränsningar, som
finnas angivna i 4 § eller kunna hava meddelats med stöd av 5 §.

Om sådant arbete behöver bedrivas mera än ett dygn, vare arbetsgivaren
skyldig genast anmäla förhållandet till yrkesinspektionens chefsmyndighet.

Vad nu är sagt skall även gälla för det fall, att arbete måste forceras
till förekommande av skada å varor eller annan egendom.

7 §•

Finner arbetsgivare i annat fall, än som avses i 6 §, med hänsyn till
särskilt förhållande påkallat att använda arbetare till övertidsarbete utöver
de begränsningar, som äro angivna i 4 § eller kunna hava meddelats med
stod av 5 §, vare därtill berättigad för högst 30 timmar under en kalendermånad
och därutöver för enstaka arbetare ytterligare högst 10 timmar
per månad för förberedelse- och avslutningsarbeten.

Erfordras övnrtidsarbete i vidsträcktare omfattning, än ovan sägs
ma medgivande därtill, dock ej avseende ytterligare mera än 15 timmar
under en kalendermånad och högst 75 timmar under ett år, lämnas av
arbetsrådet.

9 §.

Arbetsrådet består av sju ledamöter, utsedda----för denne.

Rådets övriga fyra ledamöter skola utses till halva antalet bland personer,
föreslagna av rikssammanslutningar utav arbetsgivare, omfattande var och
en minst 50,000 arbetare, och till halva antalet bland personer, föreslagna
av rikssammanslutningar utav arbetare, omfattande var och en likaledes
minst 50,000 medlemmar. För sistnämnda — — — — — lika mån^a
suppleanter. 6

Vid handläggning-----verksamhetsområden.

Rådet äger att — — — endast tills vidare.

Närmare bestämmelser-----meddelas av Konungen.

16 §.

.Skulle tillämpningen av denna lag i avseende å visst arbete möta
synnerligen svåra hinder eller medföra särskilt betydande olägenheter, må
Konungen, efter arbetsrådets hörande, medgiva undantag därifrån att "älla
tillsvidare.

Tillägg till övergångsbestämmelserna.

Finnes vid tiden för denna lags ikraftträdande gällande kollektivavtal,
skola bestämmelserna i denna lag ej tillämpas förr än efter avtalstidens
utgång.

Tabeller

till

herrar Ekmans, Wahrens och Wijkanders reservationer.

Ta -

Industrier med företrädesvis dagarbete	Mekaniska verkstäder	Järn- o. stålmanu-faktur	Sågverk o. hyvlerier	Snickeri-0. möbel-fabriker	Bomulls- fabriker
Antal undersökta verk......	23 st.	14 st.	\| 24 st.	21 st.	11 st.
j Värde å tomter..........	12 058 474;	1249 301	)j 6 677 8001	816 02"	(I 2 487 300
d:o å strömfall...........	2 215 800	2 335 00(	> 20 000	330 00(	)\| 2 743 000
d:o å byggnader (med en del maskiner) ....	59 309 443;	18 883 19-	> 39 537 445	6158 355	! 15 805 340
d:o å maskiner i övrigt.......	67 846 182:	10 009 694	11 8 557 655;	3 576 795	i 20 879 000
d:o å lager........	108 716 615>	18 660 27fc	71 651 8021	12 109 57C	\| 25 679 500
Summa kronor	250 200514	51137 405	126 444 702j	22990 741	I 67 594140
j Tillverkningskostnader per år........Kr.	160 558 281	45 355 457	71 044 5121	16 468 284	49 605 985
% härav
\| Ränta å byggnader, maskiner, tomter in. m. . . .	O 27	4-30	4-63	3-97	5-07
\| Underhåll av byggnader.....	0''60	1-29	1-17	0-46	0-68
d:o av maskiner.......	1''84	2-21	1-64	0-70	1-76
Brandförsäkringar........	0-31	0-24	112	1-05	0-45
Olycksfallsförsäkring m. in........	014	Oll	0-19	0-24	008
Hyreskostnader för hyrda lägenheter . . .	0’02	001	023	0-19	Olif
Fastighetsskatter............	014	0-18	0-34	0-15	0-14
Avskrivning å byggnader.........	0-68	0-61	0-92	1-27	0-54
d:o å maskiner . .......	2-22	0-90	1-48	1-78	2-49
'' Arbetslöner för dagarbetare......	18-68	11-44	12-34	29-29	13-15
d:o t arbetare å 2 skift......	1-48	2-76	0-98	—	0-86
d:o » d:o > 3 d:o ....	0-78	0-61	—	—	0-03
Avlöning till tjänstemän m. fl........	4-83	223	2-17	6-21	1-69
Kraft och lyse..............	0-66	1-05	023	0''74	1-29
Övriga kostnader..........	3-83,	2-41	1-79	2-40	1-67
Summa fasta kostnader \|	41-38	30-34	29-23j	48-461	29-29
Råmaterialier............	48-34:	53-63	61-87	43-81	60-99
! Bränsle...............	4-00j	8-91	0''74\|	l-22j	3-60
! Smörj ämnen och div. förbrukningsartiklar . . .	2-20	4 76;	2-llj	2-11	3-01
\| Ränta å lager...........	4-08;	2-47	6-0&I	4-411	3-11,
Summa variabla kostnader	58"62''	09-66!	70-77\|	51-65	70-71
Summa	100-oo	100-06)	100-00	lOOOO;	100-00
1 Antal arbetare, ej skiftare......	15 273	3 622;	6 092!	2 731	6 700
d:o d:o , skiftare........... *	1884	551	488	—	160
Ordinarie arbetstid i medeltal......	55-9	57-2	56-7''	55-9	58-21

hell A.

Linne-hampa- 0. juteindu-stri	Yllc- fabrikor	T rik il-fabrik er	Sömnads- fabriker	Sko- fabriker	Slakterier o. charku-tericr	Fabriker för elek-triska maskiner	Metall- manufak- tur	Gummi- varu- fabriker
5 st.	10 st.	4 st.	9 st.	5 st.	7 st.	3 st.	4 st.	3 st.
1159 880	1 642 250	841 564	368 (X)0	489 500	1 459 950	89 000	355 790	260 000
802 200	2 457 750	—	—	—	—	—	523 000	385 000
10 042 200	12 420 935	3 450 762	1 938 950	2 234 380	3 152 000	1 070 200	6 047 892	1395 500
6 684 600	9 529 574	6125 442	569 268	1 496 500	785 957	1 316 200	9 591 000	1 893 000
10 562 800	14 802 186	5 041 500	7 209 316	7 069 000	1 686 295	5 448 500	15 210 280	3 800 000
29251680	40852695	15459268	10085 534	11289380	7 084202	7 923 900	31 727 962	7 738500
15176 130	30 087 109	9 065 669	14 400 756	17 024 667	30 796 611	7 091 102	65 114 355	6 913 241
7''39	5*20	6*89	1*20	1*49	1*04	2*09	1 *52	3*41
1-86	0*57	0*80	0*33	0*11	0*18	0*41	0*13	0*20
0''97	1*39	1*22	0*22	0*38	0*23	1*51	0*61	0*45
063	0*45	0*46	0*13	0*12	0*02	0*4!	0*09	0*68
'' 0''16	0*19	0*04	0*04	0*05	0*03	0*07	0*02	0*08
—	0*02	—	0*62	—	0*29	0*17	—	—
0*19	0*24	0*13	0*05	0*09	0*03	0*04	0*02	0*07
0*83	0*69	0*79	0*24	0*20	0*16	0*35	0*35	0*39 i
2*62	2*20	3*30	0*30	0*67	0 24	3*18	0*74	3*04
14*94	11*47	17*73	20*96	10*59	2*13	17*89	3*03	13*88
—	—	—	—	~~	—	—	1*24	—
—	—	—	—	—		—	—	—
3*00	2*77	8*69	3*78	2*40	0*94	5*09	0*71	6''05j
1*52	0*46	0*85	0*48	0*32	0*20	0*76	0*72	—
1*92	2*11	1*61	2*54	1*16	113	1*90	1*24	0*87
36*03	27*76	42*01	30*89	17*58	6*62	33*87	10*42	29*12:
52*84	64*53	50*60	64*81	79*02	91*71	60*21	83*84	65*381
3*18	2*62	2*66	0*65	0*19	0*72	0*74	3*60	1 2*20
3''77	2*14	1*39	0*65	0*72	0*63	0*57	0*74
4*18	2*95	3*34	3*00	2*49	0*32	4*61	1*40	3*30!
63*97	72*24	57*99	6911	82*42	93*38	66*13	89*68	70*88 i
100*00	100*00	100*00	100*00	100*00	100*oo	100*00	100*00	100-00
1 998	2 927	1348	1834	1589	304	793	1595	1307
_	_	—	—	—-	—	—	316	—
58*4	57''6	55*4	52*7	53*9	56*1	55*0	57*1	58*0:

10—190218

Ta -

De industrier, som icke äro npptagna i tabell A	Pappersbruk	Trämasse- fabriker
Antal undersökta verk..........	10 st.	9 st.
Värde å tomter........	2 725 000	435 000
d:o å strömfall........	8 494 823	1025000
d:o å byggnader (med en del maskiner)................	27 818 540	20 863 906
d:o 8. maskiner i övrigt..................	31 865 357	4 455025
d:o å lager ..................	30 564 663	16 622 561
Summa kronor	101468 383	43 401492
Tillverkningskostnader per är....................]<r	60 435 132	26 476 206
% härav i Ränta ä byggnader, maskiner, tomter m. m.	7-04	6-07
Underhåll av byggnader ....	0-73	0-61
d:o av maskiner.................	1-74	3-21
Brandförsäkringar .	0''60	0-69
; Olycksfallsförsäkring m. m................	0-10	0-36
Hyreskostnad för hyrda lägenheter . . .	003	0-02
Fastighetsskatter.................	0-32	0*30
Avskrivning å byggnader........................	0-97	1-77
d:o å maskiner.....................	3-94	3 26
Arbetslöner för dagarbetare . . .	4-41	3-21
d:o * arbetare å 2 skift . . .	5*87	320
d:o » d:o » 3 d:o .....	033	3-36
Avlöning till tjänstemän m. fl.....	1*54	1-77
Kraft och lyse.......................	1-35	1-51
Övriga kostnader.....................	2-00	2-40
Summa fasta kostnader	30-97	3174
Råmaterial ier........................	46-73	49-29
Bränsle...........	15-39	11-52
Smörjämnen och diverse förbrukningsartiklar...............	3-90	3-68 !
Ränta å lager.....................	304	3-77
Summa variabla kostnader	6906	68-26
Summa	100-00	100-oo
Antal arbetare, ej skiftare.......................	2 013	901
d:o d:o , skiftare .	1509	1177
Ordinarie arbetstid i medeltal......................	64-2	58-2

hell B.

Järn- och stälverk	Sockerrafiina- dcrier	Kvarnar	Garverier	Gasverk	Elektricitets- verk	Kolgruvor
8 åt.	2 åt.	G st.	4 st.	3 st.	2 st.	1 st.
2 047 100	991000	2 532 120	207 000	3 970 330	1 848 276	455 000
5 401 250 i	—	—	—	—	1 535 250
51 528 229 :	7 799 000	13 279 991	Z 593 39!2	24 098 975	21 992 028	2 775 300
9 672 000	6 942 733 j	8 875 690	1 486 000	2 493 700	1 684 900	464 300
39 355 625 ;	14 404 000 i	17 290 540	8 651 000	8 251 458	3 175 985	87 000
108004204	30136 7:53	41978341	12937 392 I	38 814463	30236439	3 781600
104 960 706	28 055 355	58 076 250	15 762 211	19 136 467	10 770156	1387 226
3-92	3-37	2''55	1-63	9-58	15-07	15-98
1-08	051	0-52	0-27	0-48	0-41	2-29
2''76	0-86	1-04	0-62	1''66	3-83	3-03
0''19	0-35	0-38	0''20	0-28	0-24	0-31 ,
o-ll	0-04	0-04	0-05	003	0-01	0-92
_	001	0*03	0-13	0-22	0-13	—
0-18	012	o-io	0-05	0''06	023	0-27
064	0-13	0-28	0-26	1-34	1-36	5 74
1-44	1-37	1-22	0-66	2-96	14-37	1-43
6-32	3-09	1-15	5-39	4-75	5-00	38-00
6-42	1-43	0-74	—	—	0-03	1-82
105	—	0 03	—	3-25	359	—
1''97	0-97	1-20	1*50	2-86	3-06	2-24
0''92	0-14	0-37	0-10	1-40	7-59	—
2-28	1-25	0-41	0-76	2-75	1-64	11-71
29-28	14-24	1006	11-61	31-61	56"55	Ä3-74
23-48	77-26	86-32	81-66	1 63-39 ■	!	3-97
40-84	2-21	0-98	1-60	1	40-90	\|1 11-91
4-15	3-22	0-85	1-94	2-41	0-78	it
2-25	3.08	1-79	3-30	2-59	1-77	0-38
70-72	85-76	89-94	88-39	68-39	43-45	1626
100-00	100-00	100-oo	100-oo	100-oo	100-0 0	100-00
2 667	644	264	439	519	369	504
3 664	175	180	—	262	171	143
58-6	60-7	60-4	57-5	56-4	55-8	49-5

Tå -

gnande

fasta tillverkningskostnaderna fördelade
å denna produktionsmängd . .

Avgår nuvarande fasta kostnaderna . • .

Ökningen i tillverkningskostnaden sålunda
i % av totala kostnaden . . .

samt vid oförändrad produktionsmängd: Behövligt

antal arbetare i % av nn använt
antal............

Ökade tillverkningskostnader:
de fasta kostnaderna utom tjänstemannalöner
ggr % ökat arbetarantal

och engångskostnader: byggnaders och
maskiners värde ggr samma %-tal

utgörande i % av tillverkningskostnaderna
pr år........

För hela industrigrupperna är produktionsvärdet
enligt 1916 års statistik
.............Kr.

och skulle enligt lagförslaget bliva

med oförändrat arbetarantal enligt
förestående ?l-tnellt minskade arbetstid
.............Kr.

vadan produktionsminskningen skulle
bliva............Kr.

och ökningen i tillverkningskostnad
ovanstående %-tal ggr den minskade
produktionens värde.....Kr.

Nn använt arbetareantal är enligt statistiken
...........st.

För oförändrad produktion behöver
detta antal ökas med ovanstående %-tal eller antal arbetare .... st.

och bygnader och maskiner behöva ökas
för ett värde av.......Kr.

varjämte tillverkningskostnaden skulle
ökas med produktiov svärdet ggr ovan
för detta fall anförda %-tal eller Kr.

Mekanisk: verkstäder	\| Järn- o. stålmanu-faktur	Sågverk o hyvlerier	1 Snickeri-''( o. möbel-fabriker	\| Bomulls-fabriker	1 Linne, I hampa o. jnteindu-stri	Ylle- fabriker	Trikå- fabriker
48/55-9 = 85-9 %	! 48/57-2 = 83-9 %	\| 48/56-7 = 84-7 %	48/559 = 85’9 %	48/58-2 = 82-5 %	48/58-4 = 82-2 %	48/57-6 = 83-3 %	148/55-4 = 86-6 %
48-17	36-11	34-61	5640	35-50	43-83	33-33	'' 48-51
41-38	( 30-34	29-23	49-46	1 28-29	\| 36-03	27-76	42-01
6.79 %'' tyll %	5''28 %	1 7‘96 %	6-21 ■	7-80 %	5-57 JK	6-50 %
j 55*9/48 = 116''6 %	57-2/48 = 119-2 %	56-7/48 = 118-1 *	55-9/48 = 116*5 %	58-2/48 = 121-2 %	1 58-4/48 = j \| 121-7 %	57-6/48 = 120 %	55-4/48 = 115-4 %
6-03 %	5''40 %	4-90 %	6''97 %	5"87 %	7-17 %	5''00 %	5-13 %\
20 990 578	5 547 435	8 705 213	1 606 299	7 776 080	3 629 716	4 390 102	1 474 735
13-1 #	10-2 %	12-3 %	9’7 %	15''7 %	23-9 %	14-6 %	16.3 %
358 462 625 123 215 904	346 095 618	42 856 390jl01 005 477	21 797 339 94 170 004	24 461 003
307 919 395(103378 143	293 142 988	36 813 639	83 329 519	17 897 413(78 443 613	21183 229
\| 50 543 230! i	19 837 761	52 952 630!	6 042 751	17 675 958 i	3 899 926	5 726 391	3 277 774
20 907 727!	5 964 919	15 477 950	2 926 844	5 174 763!	1 395 998	4 369 309	1376 910
53 297	16 480	46 864	11116	14 0071	3 575	10 929	4 097
8 794	3164	8482:	1834	2 969	776	2186	631
46 958 604	12 568 022	42 569 761	4 157 070	15 857 860	5 209 564:13 748 821	3 987 143
21 615 296	6 653 659	16 958 685	2 987 090	5 929 021	1 562 869	4 708 500	1 254 849

hell C.

Sömnads- fabriker	Skofabriker	Slakterier o.i charkuterierj	Tabriker för elektriska ■ maskiner	Metall- i manufaktur	II Grummivaru-; fabriker J	Summa för denna tabell	Summa för de Övorföres j undersökta från tabell D industri-grupperna j	Hela landets industri ungefärligen
j 48/52-7 = 91.1 %	48/53-9 = 89-1 %	48/56-1 = 1 85-6 %	48/55 = j 87-3 %	48/57-1 = 84-1 %	48/58 = 82-8 %		— —:
33-91	19-73	7-73 \|	38-80	12-39	35-17 j;	—1	— —	—1
30-89	17-58	6-62 j	33-87	10-42	29-12 ii	—	— j_—	—
3-02 %	2-15 %	1-11 #	4-93 %	1-97 %	\|\| 6-05 JÉjj		1	—
52-7/48 = 109-8 %	53-9/48 = 112-3 %	56-1/48 = 116-9 %	55/48 = 114-6 %	57-1/48 = 119 9/	58/48 - i 120-8 % :	—	— —	1
2-66 %	1-87 %	0-96 %	4-20 %	1-84 %	4-80 *\|i	—		“I !
245 805	458 898	665 515	348 414	2 971 389	684 008	—		—
1-7 %	2-7 #	2 2 %	4’9 %	4''6 ^	9-9 <	—	- -
46 223 517	101 321 273	104 804 806	37 509 064	87 813 417	19 378 829	1 509 115 266	1070 3903501 2 579 505 616	3 777 423 122
42 109 624	90277 254	89 712 914	32 745 413	\| 73 851084	16 045 6701	1 286 849 898	863 545 766\| 2 150 395 664	3 149 000 000
4 113 893	11044 019	15 091 892	4 763 651	13 962 333	1 3 333159!	222 265 368	1 '' 1 206 844 584 429 109 952	628 000 000
1 271 711	1 940 961	995 813	1 614 349	1 454 866	i 970 763	65 842 883	j 51070 719 116 913 602	171 000 000
8 051	8 958	1417	4 070 6 462	1 896;	191 219	62 639 253 858	397 823
789	1102	239	594 1228	394\|	33182	14 595 47 777	75 000
785 80C	2 735 674	2 305 706	1 837 944	[\ 3 951 604	I 1 918 504[	158 592 141	72 975 000 231 567 141	339 000 000
1 229 546	2178407	i 1 006 126	1575 381 1615 767	930 1841	70 205 382	\| 29 967 099 100 172 481	147 000 000

Ta -

	1 Pappersbruk	Trämasse- . fabriker	Järn- och stål-verk
Vid tillämpande av 48 tim. arbetsvecka blir normalarbets-tiden i ^ av nu gällande......	\| 48/64-2 = 74-8 %	'' 1 48/52-2 = 82-5 %	48/58-5 = 82-1 %
och vid oförändrat arbetarantal de fasta tillverknings-kostnaderna fördelade å denna produktionsmängd ....	41-40	38-47	35*66
Avgår nuvarande fasta kostnader.....	3097	31*74:	29-28
Ökningen i tillverkningskostnad sålunda i procent av totala kostnaden ......	10-43 %	6-73 %	6''38 %
samt vid oförändrad produktionsmängd behövligt antal arbetare i % av nu använt antal . .	64-2/48 = 133-8%	58-2/48=121-2%	58-5/48 = 121-9%
Okade tillverkningskostnader: samtliga kostnader för arbetarne ggr % ökat arbetarantal .	3-62	2-15	3-04
Kostnader för bostäder åt arbetarne ä 500 kr. pr år pr ar-betare motsvarande % å tillverkningskostnaderna ....	1-42	0-65	0-88
Summa ökade kostnader i %	5-04 %	2*80 %	3-92 %
-För hela industrigrupperna är produktionsvärdet enligt 1916 års statistik........ Kr	146 013 629	217 581 676	285 363 337
och skulle enligt lagförslaget bliva med oförändrat arbe-tarantal enligt ovanstående %-tal . Kr	109 218 194	179 504 883	231 429 666
vadan produktionsminskningen skulle bliva . Kr	36 795 435 j	\| 38 076 793 \|	53 933 671
och ökningen i tillverkningskostnad ovanstående %-tal ggr den minskade produktionen .... Kr	11391458	12 080 679	14 765 213
Nu använt arbetarantal är enligt statistiken.....st	12 255	13 269	22 844
För oförändrad produktion behöver detta antal ökas med ovanstående %-tal till .... 9t	4142 \|	2 813	5 003
och för de nya arbetarna uppföras bostäder ä 5,000 kr. pr arbetare för....... jjr	20 710 000 \|	14 065 000 j	25 015 000
varjämte tillverkningskostnaden skulle ökas med produk-tionsvärdet ggr ovan för detta fall anförda %-tal . . Kr. \|	7 359 087 1	6 092 287	11186 243

hell D.

Socker- raffinaderier ;	Kvarnar	Garverier	Gasverk	Elektricitets- verk	Kolgruvor	Summa överföres till tabell C
48/60*7=79-1 %\	48/60-4 = 79-5 #	48/57-5 = 83-5 %	48/56''4 = 85''l #	48/55-8=86 %	48/49-5 = 97 %
18-00 ,	12-65	13-90	3714	65‘76	86-33
14-24	10-06	11-61	31-61	5655	83-74
3''76 %	2-59 #	2-29 #	5‘53 %	9-21 #	2-Ö9 %
60-7/48 = 126-5#	60-4/48 = 125-8#	57-5/48= 119-8#	56-4/48=117-5#	55-8/48 = 116-3#	49-5/48 = 103-1#
1-37	0-51	1-08	1-41	1-41	1"26
0-34	0-23	0-29	0-58	0-45	0-57
1-71 #	0-74 %	1-37 %	1-99 #	1-86 #	1-83 #
83 231128	182 679 215	75 555 569	26 033 153	47 550 470	6 382 173	1070 390 350
65 835 822	145 229 976	63 088900	22 154 213	40 893 404	6 190 708	863 545 766
17 395 306	37 449 239	12 466 669	3 878 940	6 657 066	191465	206 844 584
2 475 427	3 761 456	1 444 736	1 225 128	3 766 283	160 339	51 070 719
2126	3 214	2 238	1739	2 606	2 348	62 639
563	829	443	304	425	73	14 595
2 815(100	4 145 000	2 215 000	1 520 000	2 125 000	365 000	72 975 000
1 423-252	1351826	1 035 111	518 060	884 439	116 794	29 967 099

Reservation

av herrar Holmström, Michaelsson och Svensson.

Mot följande delar i Arbetstidskommitténs förslag lag till om begränsning
av arbetstiden få vi anföra reservation.

4 §•

l:a stycket.

Formuleringen »Arbetare må icke användas till arbete under längre
tid, raster oräknade, än 8V2 timmar av dygnet eller 48 timmar i veckan»
kan giva anledning till misstolkningar, då man med raster endast avser
de regelbundet återkommande måltidsrasterna. På arbetsplatserna förekomma
icke så sällan tillfälliga raster på längre eller kortare tid, föranledda
därav, att skada uppstår på maskiner eller att arbetsmateriel saknas. Under
sådana raster få arbetarna i regel kvarstanna på arbetsplatsen för att återupptaga
arbetet så snart hindret, som uppstått, blivit avhjälpt.

Åven förekommer det, exempelvis vid lossnings- och lastningsarbete
vid hamnarna, att arbetarna äro skyldiga infinna sig på arbetsplatsen å viss bestämd
tid, ehuru arbete icke omedelbart kan lämnas dem. Raster i det egentliga
arbetet, som på så sätt uppstå, böra icke fråndragas arbetstiden, om
ändamålet med dess förkortning, att lämna arbetarna mera fritid, skall
uppnås. För att detta må tillräckligt tydligt framgå ur lagtexten, yrka
vi följande formulering av densamma:

»Arbetare må icke användas till arbete under längre tid än
8Va timmar av dygnet eller 48 timmar i veckan, däri inräknad
eventuell väntetid och uppehåll i arbetet men undantagandes måltidsraster.
»

2:a stycket.

Bestämmelsen att arbetstiden, 48 timmar i veckan, vid skiftarbete
kan beräknas genomsnittligt under tre veckor är obehövlig för ett praktiskt
ordnande av nämnda arbete och kan dessutom medverka till att det

ändamål, lagen avser att fylla, i vissa fall icke uppnås. Det kan nämligen
tänkas, att ett företag, vilket av tekniska eller ekonomiska skäl drives i
skift, har så liten avsättning av sina produkter, att månadsbehovet täckes
genom fabrikens igånghållande under allenast halva månaden. Den andra
halva månaden ha arbetarna sysselsatts med annat, kanhända för arbetsgivaren
mindre nödvändigt arbete. Vid ett sådant företag kan efter lagens
tillkomst, om treveckorsgränsen bibehålies, fortfarande under halva
månaden drivas 12-timmarsskift mot det att arbetarna bli lediga den andra
halva månaden. En sådan arbetstidsfördelning bliver, under angivet fall,
till ekonomisk fördel för företaget, men måste densamma ur arbetarsynpunkt
anses högst olämplig. Det kan dessutom antagas, att arbetarna under
så lång ledighet taga arbete hos annan arbetsgivare, i vilket fall lagens
mening motverkas.

Varje företag, som drives i skift, bör inrätta sig på sådant sätt, att
den enskilde arbetarens arbetstid inskränkes till högst 8 timmar av dygnet
och högst 48 timmar i veckan, dock kan det i undantagsfall bli nödvändigt
att nämnda arbetstid utan särskilda formaliteter får överskridas. Detta
kan inträffa, t. ex. om någon specialarbetare utebliver från arbetet det
sista veckoskiftet. I sådant fall bör naturligtvis någon av skiftkamraterna
kunna övertaga skiftet, i trots av att denne redan fullgjort sin arbetsvecka.
Redan påföljande vecka är det dock möjligt utjämna den för en sådan arbetare
från föregående vecka överskjutande arbetstiden.

För att i den mån det är möjligt förebygga sådant missbruk av
bestämmelsen, som vi här ovan anfört exempel på, yrka vi att bestämmelsen
må lyda:

»Bedrives arbetet med regelbunden skiftindelning, må nyss
angivna begränsningar gälla den genomsnittliga arbetstiden under
en tidrymd av högst två veckor.» 5

5 §•

Enligt femte paragrafen kan arbetsrådet göra vissa undantag från
lagen utöver de undantag, som angivas i första paragrafen. När i sjätte
paragrafen är ordnat för de fall, där en längre arbetstid än den i fjärde
paragrafen bestämda måste medgivas, och i sjunde paragrafen gives rätt
till övertidsarbete, så föreligger intet verkligt behov av att ytterligare utsträcka
undantagen. Arbeten, som enligt femte paragrafens första och
sista stycken kunna tänkas ifrågakomma, torde huvudsakligen vara s. k.
säsongarbeten. Men då de arbetare, vilka sysselsättas i sådana arbeten i
regel söka sig från arbetsplats till arbetsplats, och olika industrier ha såll—
190216

solig under olika årstider, så kommer det förhållandet att inträda, om
femte paragrafen medtages i lagen sådan densamma formulerats i lagförslaget,
att säsongarbetarna ständigt komma utanför lagen, och därigenom
få en längre arbetstid per år än övriga arbetare. Den obestämda formulering
paragrafen i dessa båda stycken erhållit gör, att densamma kan
tillämpas på byggnadsindustrien, tegelindustrien, sockerindustrien, torviiidustrien
m. fl. liknande industrier. Ingen av de här nämnda industrierna
— och vi känna icke heller till några andra — äro av den art, att vare
sig för arbetarna, arbetsgivarna eller samhället föreligger något verkligt
behov, som motiverar undantag från vad som bestämts i fjärde paragrafen.
Förhållandet för arbetarna och samhället är i stället det motsatta, i det
att en kortare arbetstid per dag inom nämnda m. fl. industrier endera
giver tillfälle för sysselsättning åt flera arbetare eller också giver längre
tids sysselsättning åt de arbetare, vilka redan äro anställda däri.

Enligt samma paragrafs andra stycke kan arbetsrådet medgiva undantag
från fjärde paragrafen, där arbetet oundgängligen måste fortgå även
under söndagar. I de flesta fall skulle väl detta betyda, att på sådana
arbetsplatser veckan indelades i sju åttatimmarsskift, d. v. s. att den genomsnittliga
arbetstiden blev 56 timmar i veckan. Denna arbetstid förekommer
redan nu under angivna förhållanden på de allra flesta arbetsplatser,
varest arbetarna äro organiserade. Omnämnda arbetstid är icke
blott betungande för arbetarna, utan arbetet i fråga utföres ofta i hälsofarliga
arbetslokaler, såsom t. ex. syrehus, ångparmehus etc. Denna arbetstid
är dessutom olämplig ur den synpunkten, att arbetarna aldrig erhålla
något helt dygn ledigt, undantagandes vid sådana skiftombyten, då övergång
från natt- till dagskift skall äga rum. Vid sådant skiftombyte inskränkes
dock icke arbetstiden under ombytesskiftet till åtta timmar, utan bliver
för veckans sista skiftlag och påföljande veckas första skiftlag minst
12 timmar.

Ur ekonomisk synpunkt kan det icke vara av någon väsentlig betydelse,
att rätt till undantag i angivna fall erhålles, enär det endast är
ett obetydligt antal arbetare, varmed arbetsstyrkan behöver utökas för att
man skall kunna inskränka arbetstiden för den enskilde arbetaren till 48
timmar i veckan även på arbetsplatser, varstädes arbetet icke kan avstanna
under söndagsdygnet. Den ekonomiska uppoffringen måste i fall sådana som
dessa, där den sammanlagda arbetstiden dock är 168 timmar i veckan,
bli mindre än den kan antagas bli, där det gäller att införa 48-timmars
arbetsvecka i företag, vilka endast driva dagskift.

Då vad som föreslagits i femte paragrafen icke tillför någon part
verkliga fördelar men kan vara skadligt för arbetarna och då vi icke anse

tillräcklig garanti mot sistberörda förhållande ligga diiri, att avgörandet
lägges i arbetsrådets händer, yrka vi:

att bestämmelserna i lagförslagets femte paragraf icke må införas
i lagen.

16 §.

Svårigheterna att avgöra, huruvida det är möjligt eller icke möjligt
för ett företag att fortsätta driften efter denna lags ikraftträdande,
torde vara ytterst stora, för att icke säga oöverkomliga. Införes i lagen
sextonde paragrafen sådan densamma av kommitténs majoritet föreslagits,
torde arbetsrådet icke ha annat att göra än låta de av företaget lämnade
uppgifterna vara avgörande och med stöd av dessa tillstyrka Konungen att
bevilja undantag. Härigenom öppnas möjligheter för företag, vilka vilja
undandraga sig lagens tillämpning, att regelbundet utnyttja en längre arbetstid
än den i fjärde paragrafen bestämda. Hos sådana företag anställda
arbetare erhålla härigenom eu sämre ställning med avseende på arbetstiden
än den andra arbetare innehava. Men bestämmelsen torde också vara
ägnad att åstadkomma orättvisa mot andra företag, vilka lojalt ställa sig
lagen till efterrättelse. .Om lojala företag, för att ställa sig lagen till
efterrättelse, ikläda sig omkostnader för omändringar i sina företag och
för anskaffandet av bättre och modernare maskiner samt öka sin arbetsstyrka,
på det att produktionen icke skall minskas, så är det tydligt, att
ett sådant företag i konkurrensavseende kommer i en sämre ställning än det
företag, vilket kvantitativt bibehåller produktionen genom en längre arbetstid.

Vi anse att bestämmelsen uppmanar till försök att komma utanför
lagen, och på så sätt försvåras dess genomförande. Utöver de undantag, som
angivits i första paragrafen, och det anstånd med lagens tillämpning, som kan
medgivas vid lagens ikraftträdande, bör intet ytterligare undantag från
lagen förekomma, varför vi yrka:

att bestämmelsen i lagförslagets sextonde paragraf icke må införas
i lagen.

K. W. Holmström. Carl Michaelsson. Aug. Svensson.

■ r

Bilaga 1.

Preliminär redogörelse för arbetstidens längd inom industri och
hantverk in. in. i Sverige och vissa främmande länder.

1. Föregående utredningar i ämnet.

För en utredning om de arbetstidsförhållanden, som faktiskt råda inom
näringslivet, erbjuda sig i huvudsak tvenne vägar.

Den ena är sammanställning av arbetstidsbestämmelserna i de kollektivavtal,
vilka i form av skriftliga överenskommelser mellan arbetsgivarorganisationer
eller enskilda arbetsgivare å ena sidan och arbetarorganisationer å den andra
generellt reglera arbetsvillkoren inom flertalet viktigare näringsgrenar. När det
gäller att utfärda lagbestämmelser rörande arbetstidens längd inom industri och
hantverk m. m., är det givetvis av stort intresse att taga kännedom om, huru de
särskilda yrkenas arbetstidsförhållanden reglerats genom den sedvanerätt kollektivavtalen
beteckna. Dock bör värdet av den sålunda erhållna inblicken i näringslivets
arbetstidsförhållanden icke överskattas. Sålunda finnes det ännu åtskilliga
betydelsefulla näringsgrenar och talrika arbetsföretag, vilkas arbetsvillkor icke
äro underkastade kollektiv reglering. Och även inom kollektivavtalens giltighetsområde
kunna arbetsförhållandena aldrig fullständigt belysas enbart genom
bestämmelser i kollektivavtal, enär dessa i regel begränsa sig till sådana punkter,
som varit föremål för tvist eller av andra skäl ansetts påkalla skriftlig fixering,
medan återigen andra, för en riktig uppfattning av arbetsvillkoren betydelsefulla
men i arbetsstriderna för tillfället icke aktuella moment ofta lämnas utanför.
Vidare angiva avtalen icke alltid de faktiska arbetstidsförhållandena utan
fastmer de gränser, inom vilka dessa kunna variera, exempelvis beträffande nettoarbetstiden
maximiantalet timmar per vecka, vilket väl må underskridas men icke
överskridas. Med hänsyn härtill måste en arbetstidsundersökning, vilken åsyftar
att giva icke blott en hastig orientering i utan en verklig och ingående kunskap
om de faktiskt rådande arbetsvillkoren, grundas icke blott på bearbetning av
kollektivavtalsbestämmelser utan även och i huvudsak på från de särskilda
arbetsföretagen införskaffade uppgifter rörande den faktiska arbetstidens
längd och förläggning vid varje särskilt arbetsställe.

Dylika undersökningar av mer eller mindre omfattande natur hava verkställts
såväl i ett flertal främmande länder, varom närmare nedan, som även i vårt
land. Sålunda anordnade kommerskollegii avdelning för arbetsstatistik en utred -

ning avseende arbetstidens längd inom industri och hantverk i Sverige
år 1905.1 Denna, som för samtliga näringsgrenar använde ett lika lydande, av
vederbörande arbetsgivare ifyllt frågeformulär, omfattade sammanlagt 19 879 arbetsställen
med 345 446 arbetare, varav 4 728 större arbetsställen (med 10 arbetare
och däröver) och 15 151 mindre med en arbetspersonal av resp. 301 796 och 43 650.
För samtliga dessa lämnades detaljerade redogörelser för antalet arbetsveckor
per år, ordinarie arbetstid per vecka och per dag, förkortning eller förlängning
av arbetstiden vid olika tider på året, ordinarie arbetstid på lördag, tiden för det
dagliga arbetets början och slut samt raster, skiftarbete, natt- och söndagsarbete,
övertidsarbete, semester och ledighet den 1 maj.

Ungefär samtidigt med denna omfattande utredning offentliggjorde kommerskollegii
avdelning för arbetsstatistik eu annan, avseende arbetstidens längd
och arbetslönens storlek inom olika näringsgrenar enligt gällande kollektivavtal
(1907—08).2 Denna grundar sig på 1 971 kollektivavtal, vilka godkänts
av omkring 9 600 arbetsgivare med c:a 256 000 arbetare, och avser i huvudsak
förhållandena inom gruvdrift, fabriker, hantverk och byggnadsverksamhet
''men även inom allmänna arbeten, handel och samfärdsel samt, i någon mån, jordbruk
och skogsbruk. Beträffande de särskilda näringsgrenarna inom nämnda grupper
lämnas en tabellarisk översikt över nettoarbetstiden per dag och per vecka
enligt då gällande kollektivavtal samt i samband därmed en på enahanda material
grundad utförlig textlig redogörelse, avsedd att klargöra, vad ifrågavande siffror
innebära och i vad mån de kunna anses för resp. näringsgrenar typiska.

2. Undersökningens planläggning och utförande.

Nyss berörda utredningar avse sålunda tidpunkter, som ligga mera än ett
årtionde tillbaka, och kunna därför deras resultat, särskilt med hänsyn till de
mellanliggande årens snabba utveckling på det ekonomiska och sociala området,
icke anses belysande för eller tillämpliga på nu rådande förhållanden. Med hänsyn
härtill har arbetstidskommittén för fullgörande av sitt uppdrag att förbereda
en lagstiftning angående arbetstidens längd och förläggning m. m. funnit nödigt
föranstalta särskilda statistiska utredningar rörande vissa arbetstidsförhållanden
dels på grundval av inom olika näringsgrenar gällande kollektivavtal, dels med
användande av från de särskilda arbetsställena införskaffade uppgifter.

För ett fullständigt utnyttjande av kollektivavtalens upplysningar rörande
arbetstidens nuvarande längd och arbetstidsförhållandenas utveckling under
de senaste åren hade det varit nödigt att med avseende på en bestämd tidpunkt,
exempelvis årsskiftet 1917—18, verkställa en bearbetning ur här ifrågavarande
synpunkter av samtliga då gällande kollektivavtal, vilka uppskattats till cirka
1 800, berörande ungefär 9 000 arbetsgivare och 300 000 arbetare, samt jämföra
resultaten härav med den förenämnda, tio år tidigare verkställda utredningen.
Enär emellertid en dylik undersökning, särskilt genom nödvändigheten av att
underkasta socialstyrelsens samling av kollektivavtal en omfattande inventering * *

1 Arbetstidens längd inom industri och hantverk i Sverige (ntg. 1911).

* Kollektivavtal angående arbets- och löneförhållanden i Sverige (utg. 1908—11): 3. Arbetstidens
längd och arbetslönens storlek inom olika näringsgrenar enligt gällande kollektivavtal (1907—08).

och komplettering under jämförelse med samtliga arbetsgivar- och arbetarorganisationers
avtalsarkiv m. m., måste bliva förenad med betydande kostnader och
tidsutdrftkt, har arbetstidskommittén, åtminstone för närvarande, icke ansett sig
kunna anordna någon bearbetning av hela beståndet av gällande kollektivavtal,
i synnerhet som en dylik utredning, avseende avtalens samtliga bestämmelser
och sålunda väsentligt fullständigare än den här ifrågasatta, under en nära framtid
ställts i utsikt från socialstyrelsens sida. Därjämte föreligger möjlighet att
åtminstone i viss män följa utvecklingen på detta område genom de törst av kommerskollegii
avdelning för arbetsstatistik och därefter av socialstyrelsen utgivna
årliga redogörelserna för ingångna kollektivavtal. En sammanställning av i dessa
årsöversikter för tiden 1908—1917 meddelade uppgifter om arbetstiden lämnas

nedan belåna förhållanden har arbetstidskommitténs statistiska arbete i

huvudsak inriktats på att söka erhålla möjligast fullständig och uttömmande kunskap
om de i vårt land faktiskt rådande arbetstidsförhållandena pa grundval av
från de särskilda arbetsställena införskaffade uppgifter.

För detta ändamål hava särskilda frågeformulär genom yrkesinspektionens
försorg under våren 1918 tillställts samtliga arbetsställen, vilka äro underkastade
gällande arbetarskyddslag. Undandantagna från utredningen hava dock
varit jordbruk med därtill hörande binäringar, för såvitt de ei vant att anse
som självständiga industriella företag, skogsbruk (avverkning och kolning), handel
och varulager, post, telegraf, telefon, järnvägs- och spårvägstrafik (dock ej dessa
företags verkstäder eller anläggningsarbeten), ävensom hotell- och restaurangrörelse,
rak- och frisersalonger samt badinrättningar, vilka sistnämnda yrkesgrenars arbetsvillkor
nyligen belysts genom särskilda undersökningar av socialstyrelsen. I
avseende å flottning hava uti kommitténs undersökning endast inbegripits sorteringsställen.
men icke den egentliga bäck- och älvflottningen. Sedermera har utredningens
ram ytterligare vidgats därigenom, att biografer och fotografiateljeer

av särskilda skäl medtagits i densamma.

De för undersökningen använda frågeformulären hava vant tvenne, benämnda
A och B. Formulär A har avsetts för verksamhet av sådan omfattning,
som avsetts i 15 § arbetarskyddslagen, alltså i regel med minst 10 arbetare formulär
B för övriga, mindre arbetsställen. Bägge formulären hava innehållit frågor
angående arbetarnas antal och fördelning på yrkesgrenar m. m., ordinarie arbetstid
per dag och per vecka, sön- och helgdagsarbete, skiftarbete, övertidsarbete,
semester m. m. Uppgifterna skulle avse år 1917,, men därest arbetstidsförhållandena
vid något företag nämnda är i väsentlig man avvikit tran det normala,
borde uppgifterna i stället gälla närmast föregående, någorlunda normala
år. För att kunna bedöma de för utredningens allmängiltighet i fråga om mera
normala förhållanden betydelsefulla spörsmålen om de särskilda näringsgrenarnas
fluktuationer under kristiden hade därjämte å form. A ^ upptagits särskilda
frågor angående arbetarnas antal under vart och ett av aren 1918—1917 samt
rörande de förändringar i arbetstiden, vilka vidtagits under perioden

Enligt den för undersökningen uppgjorda planen skulle frågeformulären i
utfyllt skick av resp. arbetsgivare insändas till vederbörande befattningshavare
inom yrkesinspektionen senast den 15 maj 1918, men felades vid angivna i -punkt uppgifter från ett stort antal arbetsställen, varjämte de insända i mycket

stor utsträckning visade sig behäftade med felaktigheter och ofullständigheter.
S+tf«UI\d+ harai från saval yrkesinspektionens som kommitténs sida Igång sattas

ett mycket tidsödande kompletterings- och granskningsarbete, vilket först
nådde sm avslutning fram pa senhösten. Vid denna tid förelågo i användbart
skick uppgifter från nära 13 400 arbetsställen med tillhopa c:a 440 000 arbetare.

,. e^. .££er 1 sakens natur, att den tabellariska och textliga bearbetningen

mateJ''ai av den.na omfattning måste taga avsevärd tid i anspråk, även^m
arbet® lcke.göfs vidlyftigare, än som direkt påkallas av utredningsarbetets
narmaste praktiska syfte. Den statistiska bearbetningen har bedri Wf?nd

cneC k<?m®ltt|ns öv“ga arbete och anlagts på sådant sätt, att de
sifferuppgifter först skulle framräknas, vilka voro erforderliga för kommitténs
narmaste, brådskande utredningsuppdrag. Sålunda har å ena sidan verkställts den
l-tredm°f efter utvidgad plan av arbetstidsförhållandena inom bageriyrket
v en mgar i kommitténs den 22 nov. 1918 dagtecknade betänkande med förslag''
fm! b®Sränsn“S aX tiden för bageri- och konditoriarbete, å den andra,

för att lämna det oundgängliga statistiska underlaget för kommitténs förslag till
arbe v tldjn® beSran®ning, utarbetats den allmänna översikt över veckoafb
atstldenS langd ln01?, ln<tustri och hantverk m. m. samt övertidsarbetet inom
anDnf Dariagsg[eiiar> vilken mnehålles i efterföljande kap. 4 och 5, men vars resultat—
särskilt av den anledning, att kontrollerande bearbetningar av materialet
prelfndr" synpunkter lcke uiedhunmts — dock måste betecknas som allenast

Arbetstiden per vecka enligt kollektivavtal, träffade under
åren 1908—1917.

En ungefärlig föreställning om arbetstidens längd och arbetstidsförh duande3
utveckling under de senare åren kan, som ovan angivits, erhållas på grundval
av de sedan ar 1908 av kommerskollegii avdelning för arbetsstatistik och sedermera
av socialstyrelsen utarbetade årsöversikterna över ingångna kollektivavtal
Av dessa redogörelser föreligga årgångarna 1908-1916 i tryck, medan årgången
.}/ an,nu ar ,a.nd!;!'' arbete, men hava för här ifrågavarande ändamål nödiga unnstyrelsens1,
sida Väl kunnat erbalkas genom benäget tillmötesgående från social De

viktigaste uppgifter rörande arbetstiden, som föreligga i dessa källor
hava sammanställts i omstående tab. 1, vilken avser veckoarbetstidens längd
enligt kollektivavtal träffade under tioårsperioden 1908—1917. Med hänsyn till
den från och med år 1914 förändrade officiella industrigrupperingen har tabellen
mast uppdelas i tvenne avdelningar, betecknade resp. l:a och 1: b.
v,* fabellen meddelade sifferuppgifterna avse ordinarie arbetstid utan

hänsyn till det övertidsarbete, som givetvis i större eller mindre utsträckning
förekommer Vidare^hava raster, där dessa varit inräknade i den i avtalen am
givna - arbetstiden, såvitt möjligt fråndragits denna för erhållande av nettoarbetstiden.
1 vissa fall är emellertid den här behandlade arbetstiden att anse

såsom maximalarbetstid eller den högsta tillåtna ordinarie arbetstiden, vilken
vid varjehanda tillfällen reduceras. I en del fall föreskriva avtalen olika arbetstider
för skilda kategorier av arbetare, och har då endast arbetstiden för huvudgruppen
arbetare kommit i betraktande. Då skiftarbete förekommit vid sidan av
vanligt (lagarbete, har i regel den för dagarbetare föreskrivna arbetstiden varit
bestämmande för arbetarnas fördelning på de särskilda kolumnerna. Den för skiftarbetare
fastställda arbetstiden, som vanligen är att betrakta som bruttoarbetstid,
har angivits i noter vid tabellen. Där olika arbetstider funnits stipulerade
för sommar och vinter, har hänsyn tagits endast till sommararbetstiden.

Granskas närmare de i tab. 1 meddelade sifferuppgifterna, befinnas de
därstädes redovisade avtalens betydelse och räckvidd i hög grad växla under de
olika åren, vilket belyses därigenom, att medan år 1908 131 175 och år 1916
115 741 arbetare fingo sina arbetstidsförhållanden nyreglerade, var åren 1912 och
1915 så fallet med endast resp. 26 591 och 13 094. Under sådana förhållanden är det
naturligt, att även de tal, som i tabellen återgiva uppgifterna om nettoarbetstidens
avtalsenliga längd per vecka, skola förete betydande växlingar. Dock framträder
så gott som varje år en koncentration till de båda arbetstidsgrupperna
omkring 57 timmar per vecka. I syfte att giva en sammanfattande inblick i
arbetarnas procentuella fördelning efter arbetstidens längd har uppgjorts nedanstående
tablå, varvid avtalen fördelats på allenast två grupper, allteftersom de
ingåtts under någon av femårsperioderna 1908—1912 eller 1913—1917:

Avtal ingågna
under perioden

Procenttal arbetare berörda av avtal, vilka
fastställt en veckoarbetstid (i timmar) av

högst 48 49—54 55—57 58—60 61—66 över 66

1908—1912 3-0 13-9 37-0 43-0 2-7 0-4

1913—1917 2-9 8-6 42-0 44-7 1-6 03

Inom kollektivavtalens giltighetsområde i dess helhet synes sålunda knappast
några avsevärdare förändringar i fråga om arbetstidens längd hava ägt rum från
den första till den andra av de bägge femårsperioderna. Det må emellertid framhållas,
att den för redovisningstiden karakteristiska starka utvecklingen från
lokalavtal till avtal för större distrikt eller t. o. m. hela riket kan hava påverkat
begreppet avtalsenlig arbetstid därhän, att detsamma nu i högre grad än förr
innebär en över den faktiska arbetstiden svävande och blott dess övre gräns fixerande
maximalarbetstid.

Går man till de särskilda näringsgrenarna, visar det sig, att den avtalsenliga
arbetstidens längd inom åtskilliga näringsgrenar varit i det närmaste
oförändrad under hela den tioårsperiod översikten omfattar. Detta synes sålunda
t. ex. i allmänhet hava varit fallet inom järn- och stålmanufakturen och den mekaniska
verkstadsindustrien, där 57 timmars veckoarbetstid förhärskat, inom trämasseindustrien,
där veckoarbetstidens längd för icke-skiftarbetare bibehållit sig vid 59 å 60
timmar, inom bokbinderiyrket, där arbetsveckan redan tidigt fixerades till 5-4 timmar,
vid sockerbruk, bryggerier samt spinnerier och väverier m. m., där den utgjort c:a 60
timmar, inom tobaksindustrien, där vid uppgörelserna såväl 1908 som 1914 och 1915
57-timmarsveckan lades till grund, samt inom byggnadsindustrien och vid kommu -

12—190216

Tab. 1: a. Nettoarbetstid per vecka enligt

1	2	3	4	5	6	'' 7	8	9	10	n	12	13	14	15 I
Yrkesgrenar			1 9	0 8					1 9	0 9
Antal arbetare berörda av avtal med bestämmelser om arbetstid	Därav arbetare med en veckoarbetstid av	Antal arbetare berörda av avtal med bestämmelser om arbetstid	Därav arbetare med en veckoarbetstid av	Antal arbetare berörda av avtal med bestämmelser om arbetstid
48 timmar och därunder	över 48 t. o. m. 54 timmar	över 54 t. o. m. 57 timmar	över 57 t. o. m. 60 timmar	över 60 timmar	48 timmar och därunder	över 48 t. o. m. 54 timmar	över 54 t. o. m. 57 timmar	över 57 t. o. m. 60 timmar	över 60 timmar	48 timmar och därunder
I. Jordbruk och trädgårdsskötsel . . .	852				661	191	294				294
II. Flottning ............	1966	—	—	—	1966	—	6 381	—	—	—	6 381	_	618	_
III. Gruvdrift...........	203	140	63	_	—	—	242	‘242	_	_	_	_	3 000	21700
IV. 1. Kvarnar............	4 6 342	—	—	_	342	_	42	_	_	_	42	_	89
2. Bagerier och konditorier.....	1 996	—	30	20	1946	_	826	_	34	95	697	_	20	_
3. Råsockerbruk o. sockerraffinaderier .	4 1 940	—	—	_	1940	_	732	_	_		732	_	7 711	_
4. Bryggerier o. läskedrycksfabriker	4 81 242	—	—	11	1220	11	532	—	—	—	532	_	164	_
5. Tobaksfabriker.........	3 250	—	—	3 250	—	_	239	—	119	120	_	_	_	_
6. Margarinfabriker........	96	—	—	—	96	—	—	_	—	—	_	_	10	_
7. Slakterier och charkuterier ....	152	—	—	_	152	—	22	_	_	—	22	_	5	_
V. 1. Spinnerier, väverier, färgerier in. m.	2 793	—	—	—	2 758	35	3 221	—	—	—	3 221	_		_
2. Repslagerier..........	52	—	—	_	52	_	3	_	_	_	3	_	20	_
VI. 1. Hattfabriker..........														_
2. Skrädderier och sömnadsfabriker . .	1871	—	—	_	1871	_	762	_	13	_	713	36	165
3. Skofabriker...........	3 918	40	3 878	_	_	_	147	30	117	_			42	42
4. Skomakeriverkstäder.......	227	—	_	_	227	_	32	_	32	_	_	_
5. Toffelmakerier, paraplyfabr. m. m. .	12	—	—	—	12	_	14	_	14	_	_	_	_
6. Handskfabriker.........	8	—	2	6									212
7. Barberare...........	212	—	—	—	—	212	80	—	_	—	_	80	554
VII. 1. Garverier och läderfabriker ....	371	—	56	55	257	3	200	—	_	49	151		124
2. Sadelmakeri- o. tapetserarverkstäder .	150	—	—	136	14	—	10	—	—	—	10	_	35
3. Gummivarufabriker.......	18	—	—	_	18	_	883	—	__	_	883
4. Borst- och penselfabriker.....	—	—	—	—	—	—	166	—	_	166		_
Vill. 1. Sågverk, brädgårdsrörelse, träkolsverk	4 4 370	—	490	1124	2 756	—	6 693	—	95	914	5 684	_	1189
2. Snickeri- och möbelfabriker ....	5 1618	—	—	1038	580	—	560	—	_	374	186	_	316
3. Vagnmakerier..........	20	—	—	—	20	—	15	—	_	_	15	_
4. K orgm åkerier..........	32	—	—	32									SO
5. Tunnbinderier.........	109	—	8	15	86	_	_	_	_	_		_
6. Korkfabriker..........	242	—	242	_		_	_	_	_	_	_
IX. 1. Trämassefabriker och pappersbruk .	7 4 378	—	—	240	2 325	1813	3 440	—	_	160	2 714	566	328
2. Bokbinderier..........	1849	—	1834	15
X. Grafisk industri.........	6 537	—	6 537										6 860
XI. Järn-, stål- och kopparverk ....	28 610	4 551	—	14	24 045	_	165	_	_	_	165	_	290
XII. 1. Järn- och stålvarufabr., smides-, re-
parationsverkstäder m. m. . . .	5 605	—	—	571	34	_	287	_	3	123	161	_	294
2. Bleck-, plåt- och kopparslagerier	680	—	—	506	174	—	36	—		16	20	_	150
XIII. 1. Mek. verkstäder och gjuterier . . .	5 30 425	—	156	30 233	36		227	_	_	227	_	_	128
2. Elektr. verkstäder och installationer	—	—	—	_	_	_	931	_	_	931	_		90
3. Instrnmentfabriker (urmakerier 1911)	60	—	—	60	—	—	50	—	6	44	—	—	100	—

1 Vid arbete ovan jord är arbetstiden 60—65 timmar. — 2 Arbetstiden utgör 48 timmar vid arbete under jord, 60 timmar ovanjord,
arbete ovan jord är arbetstiden 60 timmar. — 4 Dessutom förekommer skiftarbete (8—10-timmarsskift). — 6 Dessutom förekommer skifttimmar
per vecka. — 8 Dessutom förekommer skiftarbete, 66 timmar per vecka. — 9 Dessutom förekommer skiftarbete, (8—12-timmarsskift).

kollektivavtal, träffade under åren 1908—1913.

18 | 19 | 20 |211 22

24 | 25 | 26 | 27 | 28 |

19 10

Därav arbetare med
en veckoarbetstid av

B >

CD 0

1 9 1 1___

Därav arbetare med
eu veckoarbetstid av

B £*

19 12

E >■

n PJ

b ä

Q (t

3 g*

Därav arbetare med
en veckoarbetstid av

| 33] 34 | 35

19 1

86 | 87

B t*-

B ?

i."

ce er*
CD CD

" 3.
° tt

B ^

p p

Därav arbetare med
eu veckoarbetstid av

K*-

Grupp

n:r

618
1300
46
19
7 711
164

212

205

—! 30

>6 860

106

1132
42

8 328

554

294

118

103

100

290

800

73
430
20
97
591
4 800

198

1283

204

4 800

207

800

330

136

642 —

123-

795-

272-

601—

430

564

198

746

5 262

123

795

162

9380

140
2 931
184

358

377

1315

160

2 087
753
64

‘140

148

333

115

2 280
184

346

361

1566

1131

1154
167
133

1200

160

494

738

170

1593

1071

1119
— 167

133

101252

60
35

>314

765

406 —
50 20

987

438

140

7] —
1306! —
32 —

547

152

6 308
870

42
114
4 646
49

317

197
99
30 074
1225

379

132

400

765

‘406

987

106

1306

1571

310

114

6 335

97
96
30 074
1225
35

4 705
160

547

3 534

4 317

100

II.

in.

IV. i
2.
3,
4

6.
7.

v.l

VI. 1

9777

VII. 1

VIII. 1
2

IX. 1.
2.
X.

XI.

XII. 1.

XIII. l.
2.
3.

De av avtalet berörda arbetarna bava
arbete (skiftlängden ej bestämd). — 6
— 10 Dessutom förekommer skiftarbete,

i överensstämmelse härmed enligt approximativ beräkning fördelats på kol. 15 och 18. d

Dessutom förekommer skiftarbete (12-timmarsskiftl. — 7 Dessutom förekommer skiftarbete, 48-84
56—78 timmar per vecka. — 11 Vid dagliga tidningar är arbetstiden 48 timmar.

Tab. 1: a (forts.)- Nettoarbetstid per vecka enligt

Y r k

8 g r e n a r

I 8 I 4 I 5 I 6 I 7 | 8 [ 9 | 10 | 11 | 12 | 131 U | 15 |

19 0 8

B >■

B Cu

5 2

O- <

XIV. 1. Stenbrott och stenhuggerier . . . .

2. Torvindustri.........

3. Cemeutfabriker, kalk- och tegelbruk

4. Glasbruk............

5. Kakelfubriker..........

6. Övrig jord- och stenindustri . . .
XV. 1. Oljeslagerier och tvålfabriker . . .

2. Karbid- och kloratfabriker ....

3. Sprängämnesfabriker.......

4. Gödningsämnes- o. svavelsyrefabriker

5. Tändsticksfabriker........

XVI. 1. Murare............

2. Bvggnadsträarbetare.......

3. Målare............

4. Förgylleri- och glasmästeriarbetare,

gipsrörare m. fl........

5. Bildhuggare och stuckatörer ....

6. Kakelugnsmakare........

7. Skorstensfejare.........

8. Rörarbttare..........

9. Byggnadsgrovarbetare......

10. Väg- och vattenbyggnadsarbetare . .

XVII. 1. Kommunalarbetare........

2. Andra arb. vid allmänna arbeten
XVIII. 1. Handelsarbetare och varuntkörare

2. Restaurangpersonal.......

XIX. 1. Akerirörelse..........

2. Stuverirörelse..........!

3. Spårvägar...........

4. J ärnvägar...........

5. Telefon............

XX. Maskinister, eldare och sjömän . .

f antal
Samtliga <

{ %

Därav arbetare med
en veckoarbetstid av

19 0 9

B >

B'' |
B §

Därav arbetare med
en veckoarbetstid av

1 891			331	507	5C	914
1 216				216		100
2 1133		45	52(	482	86	4 403
81234	734	42		458		704
7 322	—	46	17	259		IÖ’
277	—	—	241	36	_
7150	—	—	150	_	—	30
16	—	_	_	16	z	200
243	—	—	98	145	—	35
1188	—	—	1099	50	39	1548
3 769	—	—	3 538	231	_	2 807
3 210	—	—	2 770	440	—	1232
192	—	_	177	15	_	7
183	—	—	183	_	_	40
15	—	—	15	_	__
26	6	20	—	—	_	119
743	—	—	738	5	_	25
3 946	—	60	3514	372	_	2 010
1 2 878	42	1129	1435	272	_	654
1 2125	—	—	1487	638	_	148
530	—	90	140	300	_	298
944	—	27	—	820	97	325
8	—	—	—	—	8	_
278	—	—	—	230	48	186
3186	—	338	1400	1448	_	741
7 102	—	102	—	—	_	1095
1772	—	—	—	_	1772	_
376	—	—	374	2	_	_
16	—	—	—	—	16	—I
131175	5 513	15195	55 556	50 530	43S1	44863
100-0	4-2	11-6	42-4\|	38-5	3-3	100-o

170

3 >

ST 5

034

176

400

813

1465
2 525
419

119 —

25
1898
410
72
138
23

244

580

442

2 741

6-1

738
100
4 003

6 30

5 195
35
83
282

172

434

515

11931

26-6

112
7 76
272

289

160

28872

64-3

108

1830

123

379
412
2 090

195

231

69
2 521

877

2-0

30 851

100-0

1752

5-7

.c 7S * Dessutom förekommer skiftarbete (skiftlängden ej bestämd). — 2 Dessutom förekommer skiftarbete (12-timmarsskift). — 9 Dess56-78
timmer per vecka. - Dessutom förekommer skiftarbete (8—12-timmarsskift). - 7 Dessutom förekommer skiftarbete (8-10-tim -

kollektivavtal, träffade under åren 1908—1913.

1 18 1	17	18 \|	19 1	20 21	22 \|	23 j	24 \|	26 )	26	27 \| 28	29	30 j	31	82 \| 33	84	36	36	87	88
1 9 1	0					1 9	1 1			19 12	19 13
					Durav arbetare med	B > ro P		Durav arbetare med	B > ro P		Därav arbetare med
en veckoarbetstid av		B > ro p		eu veckoarbetstid av	eu veckoarbetstid av		en veckoarbetstid av
över 48 t. o. m. 54	över 54 t. o. m. 57	över 57 t. o. m. 60	o« ■< ►t er. o 5 B	^ p er s s ST: er g » 5 p p a ro » «T er 2 ro o B g-	hf» CO B 3 p o s* a-	över 48 t. o. m. 54	över 54 t. o. m. 57	över 57 t. o. m. 60	OI < ro 05 O W 3	P er 2 * £ g- B S-3 a 5 ? = §■ B g* P	fe B B P O ro er P* j? p	över 48 t. o. m. 54	Ot -i ro S Ht- o B 04	över 57 t. o. m. 60	O: < ro 05 O r-H 3 B	er ^ ST: er c n Z, p i3 2 ro* O: O B g- p p	P» CO ej- B B p o ro P“ Cu p:	o« < ro ht» CO rf O B Q4 ht»	över 54 t. o. m. 57	över 57 t. o. m. 60	o« •< ro S B B	Grupp n:r
i —		€*■	p			sr.	rf	ST	H	er <	sr.	ET.		P	3- <	P	S?.	sr		g
5	B	3		S- p	p	3	B	3			p	3	3	B		S p	P	3	B	3
B P -i	B SO	3 p >-t		“ E Bi	c?	B so	B p ►i	B P •-*		< pi £	ro •-«	3 p	3 p	B p ■"*			ro	3 p	3 P	B p
—	65	20	.—	3 620	—	—	207	3 413	—	3 236	—	—	1714	1522	—	730	—	127	79	524	—	XIV. 1. 9
	48	30	30	_		_	_	_	_	30	_	_	_	_	30	47	_	_	47	—	—	3.
_	_	41830	_	64	_	_	_	6 64	—	108	—	—	—	5 108	—	147	17	—	8 130	—	—	4.
_	_		_	_	_	—	—	—	—	297	—	—	297	—	—	57	—	—	57	—	—	5.
120																						6.
i	—	—	—	—	—	—	—	—	—	62	—	—	—	62	—	65	—	—	39	26	—	XV. I. o
								_	_	145	_	_	8145	_	_	_	_	_	_	_	_	3.
—	—	4 90	—	240	—	—	—	6125	»115	160	—	—		6 155	5	463	—	—	9 456	—	7	4. f;
	379			1600	z	Z	1600	_	_	1892	_	_	1892	_	_	55	_	_	55	—	—	XV!. 1
_	380	32	—	1240	_	—	1240	—	—	2 734	—	—	2 734	—	—	280	—	—	255	25	—	2.
2 000	90	—	—	3 968	—	2 493	1475	—	—	432	—	139	271	22	—	323	—	177	105	41	—	3.
_	90	_	_	145	_	_	145	_	_	117	_	_	117	_	_	20	_	_	20	_	—	4.
_	—	_	_	101	_	10	91	—	—	95	—	—	95	—	—	—	—	—	—	—	—	5.
	—	—	—	450	—		450	—	—	—	—	—	—	—	—	27	—	—	27	—	—	6.
y	z	z	z	845	Z		845	_	_	107	_	_	107	_	__	_	_	_	__	_	_	8.
—	—	—	_	1674	—	—	1659	15	—	2 825	—	—	2 825	—	—	471	—	—	471	—	—	9.
125	70	—	—	1100	—	300	800	—	—	172	—	—	127	45	—	740	—	—	740	—	—	10.
—	—	231	—	65	—	—	12	53	—	677	—	—	118	''559	—	320	—	—	7 162	7 158	—	XVII. 1. 2. XVIII. 1.
—	—	—	—	218	—	—	—	218	—	122	62	—	—	60	—	114 15	8	—	49	57	15
_	_	__	69	1020	_	_	150	_	870	_	_	_	_	_	_	_	_	_	_	XIX. 1.
275	in	2135	—	580	—	—	135	445	—	661 44	—	350 44	—	311	—	1017 34 20 000	—	120 34	389	508	—	2.
—	—	—	—	56 400	—	—	118 1 Tf!	4	52	—	—	—	—	—	—	20000	—	O. 4.
—	—	—	35	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	XX.
9659	2 359	16280	801	28009	—	7 S73	10843 7 823	1470	26 591	202	891	15 983	8980	535	73 887	82	1619	37 011	33824	1351
31-3	7-6	52-8 2-6	100-0	—	28-1	38-7	27-9	5-3	100-0	0''8	3-3	60-1	33-8	2-0	100-0	0-1	2-2	50-1	45-8	1-8

utom förekommer skiftarbete (8-timmarsskift). — 4 För skiftarbetare är arbetstiden över 66 timmar. — 6 Dessutom förekommer skiftarbete,
marsskift). — 8 Dessutom förekommer skiftarbete, 46—56 timmar per vecka. — 9 Avser skiftarbete.

Tab. 1: b. Nettoarbetstid per vecka enligt

1	2	1 3	1 4	1 6	f 6	1 1	1 8	1 9	10	1 111 12	1 13	1 14	15
			1	9 1						1	9 1	5
	Antal arbetare berörda av avtal med bestämmelser om arbetstid	Därav arbetare med en arbetstid av	vecko		it		Därav arbetare med en veckoarbetstid av
Yrkesgrenar	48 timmar och därunder	över 48 t. o. m. 54 timmar	över 54 t. o. m. 57 timmar	över 57 t. o. m. 60 timmar	över 60 t. o. m. 66 timmar	över 66 timmar	al arbetare berörda av avtal i bestämmelser om arbetstid	48 timmar och därunder	över 48 t. o. m. 54 timmar	över 54 t. o. m. 57 timmar	O: ■< n <-t Oi O B 05 o B B >-i	över 60 t. o. m. 66 timmar	över 66 timmar
I. 1. Malmgruvor........		_	_	_	_	_	_	234	‘234
2. Järn-, stål- o. kopparverk . .	17	—	17	—	—	—	—	9	—	—	9	—	—	—
3. Järn- o. stålmanufaktur, smides-, reparations- m. fl. verkstäder	80			80
4. Bleck- o. plåtslagerier ....	34	—	—	34	—	—	—	584	—	10	574	—	—	—
5. Mekauiska verkstäder ....	465	—	—	465	—	—	—	35	—	—	35	—	—	—
6. Elektriska verkstäder ....	189	—	—	189	__	—	—	80	—	—	80	—	—	_
7. Instrumentfabriker.....
8. Metallmanufaktur.....
II. 1. Kolgruvor, sten-o. lergodsfabriker	3 945	2145	—	—	31 800	—	—	—	—	—	—	—	—	—
2. Stenbrott o. stenhuggerier . .	545	—	—	"37	508	—	—	172	12	—	—	160	—	—
3. Kalkbruk.........	—	—	—	—	—	—	—	in	—	30	—	481	—	—
4. Cementfabriker, tegelbruk . .	4 391	—	30	—	“4 345	16	—	—	—	—	—	—	—	—
5. Porslins- o. kakelfabriker . .	10	—	—	10	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—
6. Glasbruk.........	2 066	—	—	2 066	—	—	—	20	—	—	8 20	—	—	—
111. 1. Flottning.........	960	—	—	—	960	—	—	250	—	—	—	250	—	—
2. Sågverk o. hyvlerier ....	5 023	—	112	200	4711	—	—	2 257	—	—	—	2 257	—	—
3. Brädyårdar........	576	—	—	—	576	—	—	431	—	—	130	301	—	_
4. Snickeri- o. möbelfabriker . .	861	—	351	502	8	—	—	248	—	25	223	—	—	_
5. Pianofabriker.......	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	:—	_
6. Toffelfabriker.......	6	—	—	—	6
7. Tunnbinderier.......	166	—	—	122	44	—	—	45	—	—	—	45	—	_
8. Korgm åkerier.......	—	—	—	—	—	—	—	1	—	—	1	—	—	—
9. Korkfabriker........	68	—	33	35
IV. 1. Trämassefabriker o. pappersbruk	2 969	—	—	—	112 810	“159	—	1197	—	—	4137	41060	—	—
2. Bokbinderier........	—	—	—	—	—	—	—	384	—	384	—	—	—	—
3. Tapetfabriker.......	—	—	—	—	—	—	—	30	—	—	30	—	—	—
4. Boktryckerier.......	6 800	1800	5 000
V. 1. Kvarnar.........	64	—	—	—	3 64	—	—	71	—	—	—	4 71	—	—
2. Bagerier, konditorier o. choklad-fabriker.........	186	53		25	108			295			256	39
3. Råsockerbruk o. sockerraffina-derier ..........	318				318			403				8 403
4. Destillationsverk o.’ jästfabriker
5. Brvggerier.........	18	—	—	—	18	—	—	25?	—	—	—	'' 251	—	—
6. Tobaksfabrikör.......	2 876	—	238	2 638	—	—	—	2 250	—	—	2 250	—	—	—
7. Margarinfabriker......
8. Slakterier, cbarkuterier o. ma-karonifabriker......	67	_	_	37	30	_		99	_		67	32
VI. 1. Spinnerier, väverier m. m. . .	18 000	—	—	—	18 000	—	—	2	—	—	—	2	—	—
2. Repslageri........	16	—	—	—	16	—	—	—	—	—	—	—	—	—
3. Skrädderier........	322	—	—	—	322	—	—	43	—	—	—	23	20	—
4. Hattfabriker........	116	—	—	112	4

1 Vid arbete ovan jord är arbetstiden 60 timmar per vecka. — 2 Vid arbete ovan jord är arbetstiden 58 timmar
6 Gäller torvindustri. — 6 För sand- och kalkstensarbetare är arbetstiden 50 V* timmar. — 7 Sågare 72 timmar, slipare
10 Skiftarbete 58 timmar. — 11 Dessutom förekommer skiftarbete, 56—72 timmar per vecka.

kollektivavtal, träffade under åren 1914—1917.

16 j	17 \|	18	19 \|	20 \|	21 \|	22	28 !	24 \|	26 \|	26	27 \|	28 \|	29 \|	30
		1	9 1 6					1	9 1 7				Grupp n:r
Antal arbetare berörda av avtal med bestämmelser om arbetstid	Därav arbetare med	en veckoarbetstid av	Antal arbetare berörda av avtal med bestämmelser om arbetstid	Därav arbetare med en veckoarbetstid	av
48 timmar och därunder	över 48 t. o. m. 54 timmar	O: < rt -i . o« 4. O B u B B B	i över 57 t. o. m. 60 timmar !	över 60 t. o. m. 66 timmar	över 66 timmar	48 timmar och därunder	över 48 t. o. m. 54 timmar	över 54 t. o. m. 57 timmar	över 57 t. o. m. 60 timmar	över 60 t. o. m. 66 timmar	över 66 timmar
3 297	8 3 297						404	2 404	_	_	___	—	—	1.1.
131		—	73	58	—	--	27 208	—	—	»27009	199	—	—	2.
336			336	_	_	_	679	—	—	679	—	—	—	3.
499	_	_	476	23	—	—	181	—	21	160	—	—	—	4.
3 618	_	397	3 221	—	—	—	905	—	351	554	—	—	—	5.
			___	_	—	—	117	—	—	117	—	—	—	6.
249	_	249	_	_	—	—	566	—	566	—	—	—	—	7.
50	_		50	_	_	_	2189	—	103	*2 086	—	—	—	8.
92		_	28	64	_	—	400	—	—	6 400	—	—	—	II. 1.
357	_	_	281	76	—	—	402	—	144	7 230	28	—	—	2.
37	_	_	22	15	—	—	27	—	—	—	27	—	—	3.
	_			_	_	—	50	—	50	—	—	—	—	4.
205	_	_	205	—	—	—	780	—	54	726	—	—	—	5.
2 060	81285	_	671	104	—	—	153	19	134	—	—	4 -	—	6.
1055		_	_	1055	—	—	200	—	—	—	200	—	—	in. i.
5 335	_	_	1549	3 786	—	—	6 996	—	225	»5 667	1104	—	—	2.
587	_	18	164	405	—	—	224	—	—	224	—	—	—	3.
2152	_	44	2 086	22	—	—	3177	—	1305	1872	—	—	—	4.
61	_		61	_	_	—	373	—	140	233	—	—	—	5.
7				7	_	_	135	—	—	10135	—	—	—	6.
no	_	_	_	no	—	—	64	—	—	13	51	—	—	7.
22	_	_	22	_	_	—	26	—	26	—	—	—	—	8.
352		352		_	_	_	69	—	9	60	—	—	—	9.
6 364	_		135	5 378	839	12	5 231	—	—	11474	113 999	“758	—	IV. 1.
1863	—	1863												2. 3.
				_	__	_	287	287	—	—	—	—	—	4.
269	—	—	138	131	—	—	in	—	—	»in	—	—	—	V. 1.
2 905	33	41	252	2 508	71	—	206	3	160	—	43	—		2.
7 482	_	_	_	7 482										3.
73	_	_	_	73	—	—	9	—	—	9		—		4.
1521	_	—	—	1521	—	—	328	—	—	—	328			5.
482	—	—	482											6.
261	—	—	181	80	—	—	—	—	—	—				7.
377			251	126	_	_	1107		64	878	165	—		8.
23 000		_	—	23 000	—	—								YL 1.
40			40		_		21				21			2.
2 427	_		21	2 406			995		609	158	228			3.
6			6				16		6 10	—		1 -	1 4.

per vecka. — s Dessutom förekommer 12-timmarsskift (72 timmar per vecka). — * Vid skiftarbete gäller annan arbetstid,
dagvecka 60 timmar, nattveoka 63 timmar. — 8 För vissa arbetargrupper gäller längre arbetstid. -- Nattskift 10 timmar.

Tab. 1: b (forts.). Nettoarbetstid per vecka enligt

1	2	1 3	1 4	1 6	1 6	1 7	1 8	9	1 io	in	1 12	1 13	1 14 1 15
			1	9 1	4					1	9 1	5
	B > a a p- gr c- sh 3- \| I		Därav arbetare med		B > cd a		Därav arbetare med
		en	veckoarbetstid av			eu	veckoarbetstid av
Yrkesgrenar	KL. QO et- 5 3	O: < cd Kl. OO	över 54 t.	över 57 t.	över 60 t.	över	so o- (5 os “ i p: er* B i- 3 S CD	Kl. CO 3 3	över 48 t.	över 54 t.	över 57 t.	över 60 t.	över
	» er 2 CD o ®! B g- g » 3- <	O CD er eu So: >-t S	O B Ut K*. et-	O B eu -a e-t-	O B 05 O	O 3 05 05 e-t-	66 timmar	cd ro"* “* -1 O % g eu p p £3 t» O- -1	•-t o CD er eu So:	O 3 ut K*- e-t-	O 3 Ut c-t-	o 3 05 O	O B 05 05	05 05 3 3 p
	% p oa £ E	CL. CD	B S	B B SO "i	B B p	B B p -i		CD £3 o- £	3 eu CD n	3 5 p -1	b" 3 g	B B P ►1	3 3 p •-*
VII. 1. Garverier o. läderfabriker . .	32				28	4		1373			1373
2. Handskfab riker.....	262	—	_	262
3. Skofabriker.......	31	—	—	31	_	_	_	121		52		69
4. Skomakeriverkstäder ....	330	—	100	230	_	_	_
5. Gummivaruverkstäder . . . 6. Sadelraakeri- och tapetserar-	949	—	—	371	578	—	—	298			298			—
verkstäder.......	9	—	—	_	9	_	_	48			48
VIII. 1. Uljeslagerier o. tvålfabriker .	45	—	—	_	45	_	_	12				*12
2. KoDstgödningsfabriker . . .	217	—	—	—	2 217	_	_	182			3 44	3138
3. Koluingsverk.......	—	—	—	—	_	_	_	62				3 62
4. Garvämnesfabriker .	_	_	_	_
5. Sprängumnesfabriker ....	214	—	136	78
6. Täudsticksfabriker.....	370	—	—	70	300	_	_	446			446
7. Karbid- o. kloratfabriker . .	18	_	_	618
IX. 1. Murare........	219	—	_	219	_
2. Byggnadsträarbetare ....	1 341	—	—	1341	_	_	_	160			160
3. Byggnadsgrovarbetare . . .	485	—	—	485	_	_	_	116			116
4. Målare......... 5. Förgylleri- o. glasmästeriarb.	25	—	—	25	—	—	—	98	—	—	98	—	—	—
6. Stuckatörer.....	—	—	_	_
7. Kakelugnsmakare.....	8	—	—	8	_	_	_
8. Rörarbetare....... 9. Elektriska montörer . .	24	—	—	24	—	—	—	59	—	—	59	—	—	—
10. Väg-o. vatten byggnadsarbetare	470	—	—	8 470	_	_	_
*X. Kommunalarbetare ....	no	—	—	6 93	17	_	_	90			90
XI. 11 andelsarbetare o. varuutkörare	491	—	15	375	40	61	_	223		12	7	195	9
XII. 1. Akerirörelse ....	—	—	_	_
2. Lastning o. lossning ....	2 864	—	—	1077	1787	_	_	95				95
3. Spårvägar ........	—	—	—	_	_	_	_
4. Järnvägar ........	56	—	—	3 56	_	_	_
XIII. Jordbruk........ XIV. 1. Skorstensfejare......								120		120	—	—	—	—
2. Barberare........	56	—	—	_	__	56	_	89				89
3. Fönsterputsare......	—	—	—	_	_	_	_
4. Teaterarbetare......	17	—	_	17
5. Nattvakter........	47	—	47		_
6. Försäkringsanstalter ....	—	—	—	—	_	_	_
7. Tidningsexpeditioner ....	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	_	_
( antal Samtliga <	59844	3998	6 079 11802	37669	296	—	13094	246	633	6 551	5 546	118	—
1 %	1000	6-7\|	10''2J	19-7	62-9	0-5	—	100-0	1-9	4-8	50-o	42-4	0-9	—

Fr. o. m. */i 1918 54 timmar per vecka. 2 Dessutom
förekommer skiftarbete, 56 timmar per vecka.

förekommer skiftarbete, 56—72 timmar per vecka. —

kollektivavtal, träffade under åren 1914—1917.

16	17	18 \|	19 \|	20	21 \|	22	23	24	25	26	27	28 i	29	80
		1	9 1 6					1	9 1 7				Grupp n:r
Antal arbetare berörda av avtal med bestämmelser om arbetstid	Därav arbetare med	en veckoarbetstid av	Antal arbetare berörda av avtal med bestämmelser om arbetstid	Därav arbetare med en veckoarbetstid av
48 timmar och därunder	över 48 t. o. m. 54 timmar	över 54 t. o. m. 57 timmar	över 57 t. o. m. CO timmar	över 60 t. o. m. 66 timmar	1 över 66 timmar	48 timmar och därunder	över 48 t. o. m. 54 timmar	över 54 t. o. m. 57 timmar	över 57 t. o. m. 60 timmar	över 60 t. o. m. 66 timmar	över 66 timmar
14			14	_	_		282		225	57		_	_	VII. 1.
_	_	_	_			—	250	—	—	250	—	—	—	2.
6 320	—	6 320	—	—	—	—	76	—	47	'' 29	—	—	—	3.
201	—	21	150	30	—	—	681	—	7	654	20	—	—	4.
—	—	—	—	—	-	—	195	—	—	195	—	—	—	5.
568		374	184	10		_	120	_	28	92	—		—	6.
90	_	_	90	_	_	—	8	—	—	8	—		—	vin. 1.
337	—	—	242	90		5	699	—	—	18	4 632	49	—	2.
200	—	—	—	200	—	—	—	—	—	—	—	—	—	3.
125	—		125	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	4.
376	—		286	90	_	—	51	—	—	51	—	—	—	5.
2 088	—	—	2 088	—	_	—	2 657	—	—	2 657	—	—	—	6.
1*0	—	_	180	—	—	—	48	—	—	48	—	—	—	7.
2 598	—	—	2 598	—	—	—	402	—	64	338	—	—	—	IX. 1.
6 349	—	—	6 349	—	—	—	897	—	146	751	—	—	—	2.
5 563	—	—	5 563	—	—	—	476	—	25	451	—	—	--	O.
5 034	_	3199	1806	29	_	—	359	—	80	241	38	—	—	4.
49	—	—	49	—	—	—	16	—	16	—	—	—	—	5.
70	—	10	41	19	_	—	—	—	—	—	—	—	—	6.
200	—	—	200	—	—	—	46	—	—	46	—	—	—	7.
1165	—	740	425	—	—	—	241	—	—	241	—	—	—	8.
461	—	—	461	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	9.
291	—	—	271	20	_	—	—	—	—	—	—	—	—	10.
239	_	_	65	174		—	2 779	—	—	1741	1038	—	—	X.
234	_	—	97	137		—	486	—	60	276	150	—	—	XI.
1427	_	—	150	30	1247	—	882	—	—	—	432	—	450	XII. 1.
1062	—	300	no	652	—	—	79	—	—	17	56	6	—	2.
1247	—	1145	—	102	—	—	405	—	48	357	—	—	—	3.
11417	_	_	—	11417	—	—	39	—	—	—	39	—	—	4.
_	_	_	_	_	_	_	100	—	—	100	—	—	—	XIII.
_	_	_	_	_	_	_	42	_	42	—	—	—	—	XIV. 1.
77	_	—	_	—	77	—	570	—	—	—	26	—	544	2.
30	_	30	_	—	—	—	30	—	—	30	—	—	—	3.
—	-		—	—		—	46	—	46	—	—	—	—	4.
40	40	_												6.
7	7			-										7.
Ilo 741	4 662	15103	32 29ö\| 61430	2 234	17	66 598	713	4801	50453	8824	813	994
100-o	4-0	131	27-9	531	1-9	—	100-0	1-1	7-2	75-8	13-2	1-2	1-6

8 Vid skiftarbete gäller annan arbetstid. — * Dessutom förekommer skiftarbete (8—12-timmarsskift), — 6 Dessutom
13—190216

nernas arbeten, där arbetstiden per vecka alltifrån tidsperiodens början utgjort
57 å 5* timmar (för målare dock något kortare).

Inom vissa yrken och näringsgrenar kunna emellertid under redogörelseperioden
iakttagas vissa arbetstidsförkortningar. Sålunda minskades arbetstiden
för ovanjordsarbetare vid gruvor, vilken ännu år 1915 var 60 timmar per
vecka, år 1916 till 58 timmar. Järnbruksindustriens riksavtal bestämde år
1917 arbetstiden per vecka till 57 timmar för icke-skiftarbetare (1908: 58 timmar),
glasbruksindustriens år 1914 till 55—57 (1910: 59—60) och boktryckeriernas år 1914
till 51 timmar (1910: 54). Slutligen är att nämna, att för flertalet sågverksarbetare,
vilka år 1917 fingo avtalen nyreglerade, veckoarbetstiden sattes till 57
timmar mot 59 timmar vid föregående uppgörelse (1916) samt att arbetsveckan
för tändsticksarbetarna åren 1914—1916 reglerades till 57 timmar, medan den
alltifrån år 1907 i regel varit 60 timmar.

Det må dock framhållas, att nu ifrågavarande utredning stannar vid årsskiftet
1917/18 och sålunda icke innefattar de avtalsuppgörelser, som inträffat
under år 1918 och de första veckorna av år 1919, och vilka inneburit delvis
mycket betydande nedsättningar av den tidigare gällande arbetstiden. Erinras
må — förutom om de, visserligen icke i kollektivavtalsform föreliggande, men
likväl för arbetstidsförhållandenas utveckling mycket betydelsefulla, å sid. 21 omnämnda
bestämmelserna om till 52 ä 48 timmar förkortad arbetstid för vissa statens
arbetare — om de, delvis visserligen temporära eller preliminära, avtalsuppgörelser,
varigenom Stockholms stads byggnadsarbetare från den 1 maj 1918 erhöllo en
arbetstid av 52 timmar, vilken arbetsvecka vunnit tillämpning ej blott vid åtskilliga
andra städers arbeten utan även inom den enskilda byggnadsindustrien,
samt om de vid årsskiftet 1918/19 träffade överenskommelserna inom den mekaniska
verkstadsindustrien, pappersmasseindustrien, läderindustrien och småglasindustrien,
varigenom skiftarbetarnas 12-timmarsskift i regel skulle med viss
övergångstid utbytas mot 8-timmars samt dagarbetarnas arbetstid förkortas från
resp. 57, 57—59, 57 och 55—57 timmar per vecka till resp. 52, 54, 54 och 49Vs —
52 timmar.

4. Arbetstiden per vecka inom industri och hantverk ni. in. omkring år 1917

enligt uppgifter från företagen.

a. Tidpunkten för undersökningen.

Förevarande av arbetstidskommittén anordnade statistiska undersökning
skulle, som ovan anföits, närmast avse år 1917, men borde, därest arbetsförhållandena
vid något företag nämnda år i väsentlig mån avvikit från de normala,
uppgifter i stället lämnas för närmast föregående någorlunda normala år. Detta
har vid undersökningen så tillämpats, att flertalet föietag lagtår 1917 till grund.
För vissa näringsgrenar, där kristidens råvarubrist e. d. gjort nämnda års arbetsförhållanden
i hög grad onormala, såsom t. ex. textil- och margarinindustrierna,
har dock »normalåret» vanligen förlagts något tillbaka i tiden, i regel till 1916
men i vissa fåll även till 1915, 1914 eller 1918.

b. Undersökningens omfattning.

Såsom förut antytts och de första kolumnerna av efterföljande tab. 2 närmare
angiva, berör förevarande undersökning sammanlagt 13 34(1 arbetsställen, från
vilka redovisats 438 838 arbetare. Av ifrågavarande arbetsställen hava 6 299, med
411 (iOl arbetare, vartdera omfattat minst 10 arbetare eller eljes (genom arbetets indelning
på skift e. d.) kunnat anses mera fabriksmässigt organiserade och därför räknats
till den större eller medelstora industrien, medan övriga 7 047 arbetsställen
med sammanlagt, 27 237 arbetare representerat småindustrien och hantverket.
Att utredningen i stort sett måste betraktas som synnerligen fullständig, framgår
därav, att hela antalet arbetare inom industri och hantverk i kommerskollegii
berättelser däröver för åren 1916 och 1915 angives till 447 663, vilken siffra med
endast omkring 2 % — eller om de till näringsgrenarna flottning, renhållningsverk,
landtransport och »annan yrkesrörelse» hörande arbetarna, vilka ej finnes medtagna
i kollega berättelser, frånräknas — med c:a 5 % överstiger det här redovisade
arbetarantalet. Till jämförelse må erinras om, att den förenämnda 1905 års arbetstidsundersökning
— vilken visserligen berörde ett fåtal näringsgrenar, vilka icke
här medtagits, såsom skogsavverkning, men å andra sidan uteslöt en del här upptagna,
såsom stuverirörelse — omfattade sammanlagt 19 879 arbetsställen, med
345 446 arbetare, varav 4 728 större arbetsställen med 301 796 arbetare och 15 151
mindre med 43 650 arbetare. Man finner, att hantverket och småindustrien år 1917
voro vida svagare företrädda än år 1905, vilket dock delvis sammanhänger med industriens
fortskridande utveckling till stordrift. De vid förevarande undersökning
redovisade arbetarnas fördelning på olika näringsgrupper och näringsgrenar redovisas
även i tab. 2. I första rummet kommer med hänsyn till arbetarantalet
gruppen malmbrytning och metallindustri med 141 533 arbetare eller icke mindre,
än 3^-2 % av hela antalet. Därnäst följa träindustri med 73 741 arbetare (16-8 %),
textil- och beklädnadsindustri med 45 677 (10''4 %), jord- och stenindustri med
42 415 (9‘? %), pappers- och grafisk industri med 38 712 (8''8 %) samt livsmedelsindustri
med 36 681 (8 4 %).

c. Veckoarbetstid för samtliga arbetare.

Den ordinarie nettoarbetstidens längd per vecka är tydligtvis.av större
vikt att känna än dess längd per dag. Arbetstiden är nämligen ofta å vissa dagar
i veckan, speciellt lördagar, kortare (eller längre) än å andra dagar, varjämte det
ordinarie arbetet även kan fortgå å sön- och helgdagar.

Arbetstidens faktiska längd per vecka enligt resp. arbetsgivares uppgifter
redovisas i kol. 4—37 av tab 2. Uppgifterna avse nettoarbetstiden, d. v. s.
arbetstiden med frånräknande av raster. Anmärkas må, att vid beräkningen av
nettoarbetstidens längd endast regelbundna raster fråndragits, sålunda i regel
icke skiftarbetares 0. d. oregelbundna måltidsraster. Vidare bör observeras, att
för ett stort antal skiftarbetare, vilka hava olika lång arbetstid olika veckor,
såsom ordinarie arbetstid angivits det genomsnittliga antalet timmar per vecka.

100

Tab. 2. Ordinarie nettoarbetstid per vecka för samtliga arbetare

	1	2	3	4	5	6	7	8	9	10 \| 11	12	i 13	14	15	16 1
	Yrkesgrupper och	Antal arbets- ställen	Antal arbe- tare						Antal	arbetare	vilkas	arbetstid
	yrkesgrenar	under 42	42	1 1 43	44	45	46	47	48	49	50	51	52	53
1.	Malmbrytning och metall-industri .....	2 759	141 533	900	073	987	1 744	2 435	469	1577	3 371	937	1 038	3 729	3 632	4 734
a.	Järnmalmsgruvor och anrik-ningsverk .......	105	11864	625	428	732	1041	1649	238	254	2 759	114	16	146	115	1015
b.	Ami ra malmgruvor och an-likningsverk......	30	1737	174	100	46	24	241	92	54	163	21		20	106	25
C.	Verk för framställning av järn och stål......	127	15 139	38	134	140	34	184	7	64	in	26	57	41	95	674
d.	Verk för framställning av andra metaller.....	2	536								—
e.	Järn- och stålmanufaktur .	958	21 875	55	6	62	52	150	13	in	49	44	194	343	129	822
f.	Mekaniska verkstäder . . .	1156	65 076	3	5	—	574	2n	103	906	130	155	412	251	2 369	1768
g■	Skeppsvarv ........	31	6 428	—	—	—	—	11	—	—	5	—	—	—	2
h.	Fabriker för elektriska ma-skiner .........	18	2 821											91	12	14
i.	Fabriker för elektriska appa-rater och ledningar . . .	26	3 662				2	123			3		2	2 059	313	83
j-	Instrument- och urfabriker	32	1021	—	—	3	—	25	—	9	5	19	89	8	266	137
k.	Metallmanufaktur.....	200	8 733	4	—	3	14	—	15	33	70	61	197	340	155	174
1-	Guld- och silvervarufabriker	46	1399	1	—	1	—	19	—	53	76	4u4	71	421	64	20
\| m.	Annan järn- och metallin-dustri .........	28	1182	—	—	—	—	13	1	93	—	93	—	9	6	1
2	Jord- och stenindustri .	954	42 415	581	119	126	61	303	in	606	2 016	925	863	484	799	1904
• a.	Kolgruvor........	7	1820	—	_	—	_	4	_	357	1091	_	20	_	_	_
b.	Torvindustri.......	218	8 747	16	54	8	8	194	54	58	302	7	212	186	173	405
1 C*	Brytning jämte grofhugg-ning och krossning av sten	185	8 496	12	3		8	44	48	79	64	29	51	43	51	824
1 d-	Finare stenförädlingsindustri	66	1276	—	1	—	3	—	—	—	25	6	—	7	2	6
; e-	Kalk- och kritbruk ....	45	1 507	18	44	—	—	—	6	—	36	—	395	43	146	64
f.	Cementfabriker......	11	1432													15
! g-	Stengods- och lergodsfabriker	13	623,													5
h.	Tegelbruk........	237	7 745	7	14	—	—	20	3	17	59	in	16	78	36	260
i-	Porslins- och kakelfabriker .	32	2 634	77	—	—	—	—	—	—	—	73(1	—	—	56	149
k.	Glasindustri.......	69	5 405	451	3	118	42	41	—	93	439	42	169	91	99	160
1.	Annan jord- och stenindustri	71	2 730						2				36	236	16
3.	Flottning och träindustri	3 251	73 741	233	11	81	69	131	210	137	333	55	529	1 096	1247	2 300
c.	Flottning (skiljeställen) . .	31	5174												108	_
e.	Sågverk och hyvlerier . . .	1751	43 693	222	10	—	—	108	187	91	236	34	298	56ÖI	766	1383
f.	Vedsågerier........	104	1781	—	—	76	—	—	2	—	—	10	_	—	—	3
g.	Låd- och fanérfabriker . .	71	2 244	—	1	—	2	—	- -	22	—	—	_	30	2	45
h.	Pråmvarv och båtbyggerier	78	1707	—		—	3	—	5	—	—	4	—	—	16	48
i.	Snickeri- och möbelfabriker	1014	16 015	—	—	5	64	18	6	23	39	5	74	453	196	756
k.	Annan trävarufabrikation .	202	3127	11	—	—	—	5	10	1	58	2	157	53	159	65

101

inom industri och hantverk m. m. i Sverige omkring år 1917.

17 | 18

20 | 21 | 22 [ 23 1 24 | 25

per vecka (med frånräknande av raster)

^rr^T~28 1 29 I 30 1 81 I 32 | 83 | 84 ] 35 j 36 | 37

varit i timmar

54 j	55	I 56 \|	57	58	59	60	61	62	63 1 I	64	65	66	67- 71	72	77 j	78 j	(9- 83	84	0 )rerU si n jai
1 9 348	9 895	38 336	39 089	4 095	3 387	4 526	1 877	465	306,	527	1 069,	397	783:	674	35	13	—	381	2
197	175	206	844	934	114	163	4	—	9:	4	—	5	35	13	3	—	—	H	2
—	75	73	160	153	92	80	67	—	J	—	2	—	24	—	—	—	—	4	—
664	260	3 566	3174	857	341	524	1293	85	193	117	596	264	659	564	7!	2	—	345	—
26	36	274		45		137	_	_	3	—	—	—	—	—	9	6	—	1	—
1137	1 389	4 933	7 276	553	869	2 369	415	269	45	16	447	53	16	57	13	3	—	14
6 144	5 346	20 830	21363	1385	1536	971	91	101	50	347	24;	65	4a	26		2		16
29	1008	2 732	2 508	41	14	68	—	—	—		H	8	*-
335	40	1455	866	3	—	—	—	—	—	—		—	2	—	3	—	—		—
39	623	138	154	2	39	68	6	—	6		—	—	—	—	—	—	—	2	—
3	49	245	in	6	8	38	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—
615	696	3 251	2 553	92	313	77	1	10	—	43		2	—	14	—	—	—
20	72	102	23	7	44	1
137	146	531	57	17	17	60					•
1780	2 016	2 158	8 527	6 553	4 035	5 113	130	181	246	25	149	52	71	50	200	50	25	302	— 1
10		_	2	288	_	1	—	—	—	—	—	_	13		—		—	34	—
538	597	613	1229	287	891	1763	80	38	63	—	33	39
141	192	282	983	1804	1041	1945	8		13	23		1	—	4	11	—	—	. —	—
282	54	138	375	100	25	171			15		—		—		—
49	52	16	121	144	212	81	—		5		6		20	14	<27			<3
12	19	60		853	212	34			42		—	4			66	48	25	39
10		68	26	413	21	35	—		1 -		—				1 39	2
478	177	367	1904	1760	1293	715	—	90 32	2	2	6	18	30	89	—		208
27		76	1090	3	24	25i		41 3		i 104	-						77
142	882	350	967	844	253	52	1	1	73		4	2	17		17			19
91	44	188	183C	57 53	61	4C	10 —		1 —		3	2	1
5 434	2 001	7 437	23 597	4 25E	14 576	7 746	17E	376 433	6:	396	49''	6,C	2C		5	—	5	—
		125	lön	97	761	2 402	-		-1 -		- 28C	> 34;	3£	-	- —	-1 —			—
2 748	782	2 50>"	14 95(	2 761	11 66:	3 38(	) 131	218 230	3"	r\| lot	ij 52	1''	2	L	»!	—		—
5C	21	5	741		10£	602	i	22 10	—	- —	- 9f	-
552	100	430	750	41	156	9"	1-	-
8S	35	555	480	io:	18:	174	1.	5 —
1 54C	941	3 552	4 841	86‘	1416	869 2<	) 10	3 172		2	L	l\| -		2 -
45c	12(	262	81t	371	282	211	3 1	3 n	2	lj	l\| il	-	-1 “				—

Uenom snittlig ue:to arliets tid,

timmar

1 854

896

792

223

166

55- 3

48-7

50-7

58-5

57-6

56- 6
55-6
560

55''7

52- 0

53- 5
55''5
50-8

54- 2

560

50-2

56- 0

57- 1

56- 2
54''4
60-6

58- 4

57- 9
54-5
53-4
56-4

569

59-6

57- 0

58- 4
55''9
56-7
56-2
55''8

p- o

102

3 |

Yrkesgrupper och
yrkesgrenar

Antal

arbets-

ställen

Antal

arbe-

tare

Tab. 2 (forts.). Ordinarie nettoarbetstid per vecka för samtliga

4	1 5	i «	1. 7	1 8	1 9	1 io	1 11		12	1 13	1 . 11	1 15	16
					Antal arbetare	vilkas	arbetstit
unde 42	42	43	44	45	46	47	48		49	50	51	52	53
96	89	It	51	38C	101	265	!, 1 820	409	419	4 359	1 699	1 353
2C	18	£	—		i “	f	)[ 433	18	3	5	32C	322
				35	J _ !		-1 108		-		126	167
2	_		6	121	18	14	22	34	19	336	501	458
11	41	—	31	83		13	268	134	40	173	217	i®!
63	30	7	14	147	83	226	989	222	357	3 842	529	221 j
527	466	70	161	279	217	377	607	447	122	629	2 262	1 830
1	1		1	10	1 _	1			2		4	11	31
_	4	_	_	4	—			)	1	3	—	—
71	77	50	45	174	40	109	333	44	39	274	131	143!
—	—		—
—	—
—	6			—	4	219	2	*_		164	161	69
—	—	—	6	—	2	—			7	3	—	8	_
4	75											3	10
—	—:	69	—	—	—	M\|	8	2	11	16	20
—	1		'' -	35	16	12	22!	80	_	7	5	10
—	—			—	—	—			—	—	_	1707	1203
433	298	20	34	46	129	36	153!	296	23	51	93	134
										_	_		48
7		—	6	10	8	—	33	4	27	44	68	101
—	-		—	—	—	—	IO!	5i	19	46	36
11	4	~	~		18	—	20;		6	28	23	61
295	34	6	70	306	549	78	1454		691	393	1 150	1 492	2 130
—	—		4	157	14	12	91		—	20	7	7	102
—	—		10	—	—	—	99		_	22	1	_	117
—	—	-1	4	—	—	—	13		—	—	38	—	52
		-j	~	j	—	—	16		269	26	147	35	90
—	“1		-!		—	3	98		52	—	24	37	9
—	1	—		—	_	16	62		_	_			8
224	22	1		130	379	45	808		190	241	717	1214	1373
71	9		50:	19	116	—	238		ISO:	57	205	151	322
—	3;	6\|	2	—	_	2	9		1	24	8	12	3
—	—!		—	40	—	20		— \|.	3	3	36	54

4. Pappors- och grafisk
industri.....

Pappersmassefabriker . . .
. Pappersbruk och pappfabriker
..........

. Kartongvarufabriker och annan
pappersindustri . . .

Tapetfabriker.......

Gratiska anstalter.....

Boktryckerier.......

5. Livsmedelsindustri . .

c. Kvarnrörelse.......

d. Stärkelsefabriker.....

e. Pressjästfabriker.....

f. Bagerier.........

g. Råsockerbruk.......

b. Sockerraffinaderier ....
i. Choklad- och karamellfabriker
.........

k. Bräunvinsbrännerier....

l. Destilleringsverk.....

m. Bryggerier och mälterier. .

n. Fabriker för andra dryckes varor

.........

o. Tobaksfabriker......

p. Mejerier.........

q. Margarin- och flottfabriker

samt talgraffinaderier . .

r. Slakterier och charkuterier

s. Fiskberedningsanstalter och

konservfabriker.....

t. Annan livsmedelsindustri .

6. Textil- och beklädnadsindustri
.’ . . . .

a. Bomullsspinnerier och -vave- [

rier..........j

b. Lin-, hamp- och jutespinne- j

rier och -väverier ....

. Ullspinnerier och ylleväverierj
. Trikåfabriker.......j

e. Band- och gardinfabriker

samt snörmakerier ... i

f. Repslageri samt bindgarns fabriker.

.......

g. Sömnads fabriker.....1

h. Hatt- och mössfabriker . .

i. Färgerier, blekeri och im pregneringsfabriker

. . .
k. Annan hithörande industri .

939

142

204

448

2 984

661

107

367

270

872

387

684

117

34
235

38 712

15 022

8 710

5719
268
1611
7 382

36 681

2 468
665;
208

4 108''
6 393
1862

2 733
455
137

5 038

4 145

571
2 446

637

689

45 677

12 912

2 920!
9 525j
3184

1607

651
10 5ld
2 ÖL,;

1975

377!

103

arbetare inom industri och hantverk i Sverige omkring år 1917.

| 17 | 18 | 19 [

per vecka (med

54 55 56

20 I 22 I 23 I

friinräknande av

24 |__25 1 26 | 27

raster) varit

28 | 29 | 80 | iU | 89

i timmar

| 33 | 34 | 35 | Sfi | 37

59 i 60

4 233

136

117

3 359

277

344

2 047

587

369

445

1687

1414

1 348

1 901	t-H 00 t—4	3 550	5 479
796j	812	2 703	3 839
7271	422	795	1568
157	141	34	—
64	—	18	66
33	38	•—	—
124!	68	—	6

61 62

63 , 64 65

| (27_

66 ! 72

3 236 2 358 1 346

9 733

34	5	109	215	44''	205	1054
31		4	33!	28	61	319
			1	—	69	60
239	126	150	427	792!	67	269
			93	—	50	1 914
—	—	—		—	—	1767
354	57	77	542	735	257	70
28	14	27	18	14	139
	_	12	_	68	15	3
107	21	56	205	104	247	3 360
15	13	5	87	144	129	163
903	_	—	332	—	—	—
78	55	277	22	45	19	118
17			395	99	—	9
168	98	606	576	222	62	195
11	50	22	35	53	143	197
62	20	16	247	6	8	96
4 542	786	2 034	9 917	2 858	4 936	10 521
1258	33	46	1490	1715	i 2108	5 412
			1036	14	1046	575
239	96	46?	3 941	847	! 876	2 792
367	171	99	1337		_	622
99		24?	746	E	24c	36
c	11	9f	13c	40'' 201	65
2 28É	20?	80?	431	44 79	505
22''	14;	18t	29	-	"i '' ~	1
2(	6:	7i	759	169; 29''	513
31	■5	1‘	1 171 241	-

246

161

127

188

194

2 351 49

542 49

1809

146j 597 228 4 719

138 271 156 2 616

701 421

83| 12

391

105 40

8 293

2 103

33 —

139

260

141

341

220

6 i 208
24 99 —

5!
30;
24
2491
12;

33;

225	517
51 9	41 !
12 10	1 59 223
— 10 12 8 — 22 551 49

59 81

—I 11 11

6 —

23 12

12: —

39 16 22

—! —1 2

33i

16 12

—! - 3

73- 77	78 ''	9-1 33	84 *	0 ver »4 an
I 88	90	2	187
84	56	2	74	—
4	34	—	113	—
_	_	—	—	—
—	—	—		_
—	—	—	—	—
81	726	368	3 641	5 1
2	2	4	2	3
	—	15	—	—
i 4	_	—	—	—
2 2	—	2	1	2
5 2	721	234	2 625	—
3 15	—	—	5	—
_	_	_	—	—
2 40	—	—	6	—
_ -		—		-1
6 —	—	—	2	—
_ _	_	—	—	_
_ __	.-	—	—	—
9 16	3	12	—	j
-1 —	—	—	—	—
2 —	—	—		-j
5 -				i
2 -				i -1

				—
				—
				- —
_ _				- -
2 -

— -				-\| -

Ucnum snittlig netto arbets tid,

timmar

354

194

221

261

695

57 9
61-1

63-2

535

57- 4
50-7
50-4

593

603

60- 9

61- 1
541
73-5
60-4

55 3
62-2

58- 2
593

56''0
53 0
51''4

56-7

56-2

56-8

''55''4

d.
c.
f.

g h.

P q r.

686

56 2	6.
58''2	a.
577	b.
57-9	c.
557	d.
558	e.
56-4	f.
52 4	g-
51''0	b.
57-7	i.
53-7	k.

er1 so

104

I I

Yrkesgrupper och
yrkesgrenar

Antal

arbets-

ställen

Antal

arbe-

tare

Tab. 3 (forte.). Ordinarie nettoarbetstid per vecka för samtliga

1-LAJ.J5 I 7 I 8 I 9 I 10 | 11 I 12 I 13 j 14 I 15 I 16 r

Antal arbetare, vilkas arbetstid
4:1

varuindustri ....

Garverier.........

Päls- och skinn varafabriker

Skofabriker........

Gummivarufabriker ....
Annan hithörande industri .

Kemisk-teknisk industri

Färg- och fernissfabriker .
Olje-, tvål-, ljus- och parfymfabriker.
......

Konstgödningsfabriker . . .
Kolnings- och trädestilla tionsverk.

.......j

Krutbruk och andra spräng- |

ämnesfabriker......

Tändsticksfabriker . . . . |
Annan kemisk-teknisk in- I
dustri.........

. Byggnadsverksamhet .
Hnsbyggnadsverksamhet . j
Målning och glasmästeri .
Monteringsarbeten. . j
Väg- och gatubvggnader . . j
Järnvägs- och spårvägsbygg- j

nader........I

Vattenbyggnader.....[

10. Kraft-, belysnings- och
vattenverk in. in.

a. Elektricitetsverk . .

b. Gasverk......

c. Vattenledningsverk .

d. Renhållningsverk . .

12. land- och sjötransport

e. Åkeri rörelse......

f. Hamutjänst.......

g. Lastning och lossning . .

14. Annan yrkesrörelse

a. Fotografiateljéer.....

b. Tvättinrättningar ....

c. Biografer........

antal

I b*

c.
! d.
! e.

i „

I c*
j d.

. |

j f.

! ©•

I b*

i e''
i f.

502

243

106

15 433

1835
1221
9 039
1568:
1800

285 16 052,

466!

59 170,	J -				6
1	51 85	Lj 4	l	1 “
37 j 93?	4				9
13 119311 6		!
20: 7 855	4			—	5
109 3 05C	\| 1	73		8	—
292 12 913		21	10	_	8
69 3 088		21	_		6
59! 766	_	_	_
102	2 690	_	_	10		2
32	3 330		—	-	__
2	682
28; 2 357	—	—	_	—	—
424	6 703	25	10	11	3
309	2 849	ö!	5	11!	3	—1
40	1564	-1	_	_j
54	903	2l	_	_
21	1387	18	5	—	—	_
97	7 269j	■ _	_i	_		193
12	212	_	1
6	380!	_i
79!	6 677	—	—	—1	—	193;
175,!	1 679	46	3	1	10	9
80!	24o\|	2	3!	_1	9	81
83	1400!	8!		_	1\|	ll
1*	39	36	—	1		I

13 134

33
13

— 101

25 233

9
3

-! 6
—, 206

11 17

87 —

871

26j

156

128

12|

100;

Samtliga arbetare j
Därav minderåriga j an^

103

390

243

13!

199

173

97:

126

-I 1

14j

101

158

278

75 j

107

100

123

13 3461438.838: 2 729 1 507 1 307 2 204 4 087:1 792 3 43!

100-U 0-6j 0-3 0-8 0*51 0-aj 0-41 0-8

54423 365! 97 220 231 457 252 70»

100-of 0-71 0*2 f 0-4 0*4 0*81 0*5 i 1*3

'' !

734

508:
18
2011

450:

17j

12:

175!

240

608

260

279

861

oO;

158

135

10 019:3 786 3 814 12 010 1181410 321

2*8 0*9 j 0*9| 2*7) 2*7

1430 539 (iOO 1783 1696

2*6! l*ol- l-l! 3*3l 3*1

O*7j

2 430
4*5

arbetare inom industri och hantverk i Sverige omkring år 1917.

17	18	19	20	21	22	23	24	25	26	27	*28	29	no	31	32	33	84	85	36	37	38
per vecka (med frånriiknande av raster) varit	i timmar								Genom- snittlig netto- arbets- tid, timmar
54	55	56	57	58	59	60	61	62	63	64	65	66	67- 71	72	73- 77	78	lo- ss	84	över 84	obe- stämt antal
8 366	453	1 200	1 610	422	709	480	21	28	24	10	19	78	17	4	2					486	54-8	7.
298	38	146	653	197	202	118	11	—	5	2	—	70	—	1	2	—	—	—	—	1	56-7	a.
417	162	345	49	8	—	11	—	—	—	—	—	—	—	—		—	—	—	—	11	54-0	b.
7198	77	454	254	24	144	104	10	25	19	8	19	8	17	3		—	—	—	—	14	54-3	C.
6)	123	28	449	—	225	204														459	57-4	d.
392	53	227	205	193	138	43	—	3												1	54-4	e.
71S	768	1 760	7 315	1 383	454	1 029	27	132	154	2	29	30	102	67	50	38	—	88	—	21	56-6	8.
77	15	5	88	136	19	76	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	3		—	56-4	a.
128	190	92	277	581	74	42	7	_	4	_	10	2	2	10	2	_	_	_	_	_	55-9	ii.
2	—	18	96	44	87	451	—	12	—		—	1	43	6	2	16	—	53	—	—	61-4	c.
49	—	178	207	125	144	88	15	3	—	—	4	—	14	22	6	—	—	20	—	21	58-3	d.
173	94	259	39	104	_	77	_	_	105	_	_	26	1			_	_	_	_	_	55-7	e.
—	430	566	6 005	376	—	17															56-3	f.
286	39	642	603	17	130	278	5	117	45	2	15	• 1	42	29	40	22	—	12	—	—	56-3	g-
1 275	352	1673	7 385	404	272	309	17	151	4	—	1	2	9	—	—	—	—	1	—	42	56-2	9.
8	103	1275	1 352	18	217	38	—	1	—	—	1	—	6	_	—	_	—	—	—	3	56-4	a.
51	43	32	304	12	19	14														4	55-0	b.
562	174	343	991	241	5	28	17	—	3	—	—	2		—	—	—	—	1	—	8	55-2	C.
31	—	1	2 692	72	—	206	—	—	—	—	—	—	3	—	—	—		—	—	27	56-8	d.
167	_	_	515	_	_		_	_	_	_	_	_	_	_	_	_		_	_	_	563	e.
456	32	22	1531	61	31	23		150	1												56-6	f.
550	50	1 517	2 409	133	164	629	31	91	215	42	21	55	126	67	29	6	8	64	4	155	575	10.
391	24	489	862	75	119	166	13	15	41	13	10	40	101	63	29	2	8	59	4	89	58-0	a.
45	—	498	804	23	23	64	15	—	1	—	9	—	7	—	—	4	—	2	—	39	56-9	b.
38	23	132	529	11	5	20	—	3	8	—	2	4	15	4	—	—	—	3	—	27	566	C.
76	3	398	214	24	17	279	3	73	165	29	—	11	3								57-5	d.
326	—	5	3 073	200	1 580	1 343	8	9	—	—	—	6	—	—	—	—	—	—	—	466	57-5	12.
1	—	5	25	35	3	46	8	9	—	—	—	6	—	—	_	-	—	—	—	64	58-5	e.
—	—	—	284	18	36	42										—					57-5	f.
325	—	—	2 764	147	1541	1255														402	67-4	g-
243	81	204	279	90	136	in	3	33	1	1	2	6	1	13	3	3	4	—	—	13	54-7	14.
37	9	8	27	7	1	5	2	_	1	1	_	5	—	_	—	_	—	—	—	1	52-0	a.
206	72	196	252	83	135	106	1	33	—	—	2	i	1	13	3	3	4	—	—	12	55-8	b.
																					30-9	C.
38 857	17 434 59 359108 338 24 233	35145	46922	2 755	1987 4576	1360 2 314 19611936 6102	494 928307 3 669	115329	56-4
8''9	4 0	13-5	24-7	5*5	8-0	10''7	0''6	0''5	l-i	0''3	0*5	0-5	0-4!	14	0-1!	0-2 0-1	0''8\|	o-o	1-2
C 124	2 C17	6881	15 726	2 996	4404	3 453	169	103	161	74	45	107	72;	31	5	41	11	»i	1	638	55-3
11-3	4-8	12 6	28-9;	5''5	8''1	6-3	03	0''2''	03	0i\|	o-i!	0-2	Ol\|	Öl	0-o\| O o O-o	O-o!	0-0	1-2

14—190216

106

Betraktar man tab. 2, springa först i ögonen de oerhörda skiljaktigheter
arbetstiden företer inom vårt näringsliv. Summaradens procenttal visa dock, att
av samtliga redovisade arbetare det stora flertalet, 286 366 eller 64-6 % (av de
minderåriga 71''2 %), haft en ordinarie veckoarbetstid av 54—59 timmar, däribland
108 338 eller 24 m % av 57 timmar och 59 359 eller 13*5 % av 56 limmar. Bland övriga
arbetare hava 46 922 eller 1 ()• 7 % arbetat 60 timmar per vecka och 28 400 eller 6’5 %
över 60 timmar (bland de minderåriga endast 1-4 %), medan åter 17 057 eller 3''8 %
(bland de minderåriga 4-3%) arbetat mindre än 48 och 10 019 eller 2''3 % (bland
de minderåriga 2''6 %) 48 timmar.

Arbetare med ovanligt lång veckoarbetstid träffas huvudsakligen vid råsockerbruk,
där arbetstiden varit längre än 60 timmar för 4 336 arbetare (67-s %
av hela antalet till denna industri hörande arbetare), samt vid pappersbruk och
pappersmassefabriker, där detsamma varit fallet för 4 536, resp. 4105 arbetare
(52m, resp. 27-3 %), och vid järn- och stålverk, där så inträffat med 4 125 man
(27''2 %). Bland arbetare med ovanligt kort (högst 48 timmars) arbetstid mörkas
icke mindre än 7 729 (65m %) av järngruvornas arbetare, vidare 1 741 (2m %) av de
mekaniska verkstädernas, 1 608 (15‘3 %) av sömnadsfabrikernas, 1559 (21m %) av
boktryckeriernas, 1452 (79 s %) av kolgruvornas, 1 187 (22-o %) av glasbrukens
och 1 149 (34m %) av mejeriernas. De ibland dessa arbetare, för vilka arbetstiden
understigit 48 timmar, träffas huvudsakligen bland järngruvornas underjordsarbetare
(4 970) samt vid mekaniska verkstäder (1 611), mejerier (996), sömnadsfabriker
(800) och glasbruk (748). Man finner, att för en del arbetare, särskilt
vid järngruvor (625), glasbruk (451), mejerier (433) och sömnadsfabriker (224),
arbetstiden t. o. m. understigit 42 timmar. Av dessa arbetare hava endast ett
fåtal (resp. 64, 44, 11 och 44) varit minderåriga.

Utvecklingen under de senaste tolv åren belyses av följande sammanställning
av samtliga redovisade arbetares procentuella fördelning efter veckoarbetstidens
längd år 1905 och år 1917:

Hela anta- Därav (i %) med en nettoarbetstid per vecka av timmar

År

let redovi-sade arbetare

under

49—51 52- 53 54—55 56

58-59

över

obe-

stämt

1905

345 446

2-9

1-7 1-9 6’1 3''9

8-5

13-2

34-7

20-9

3-3

1917

438 838

3-8

2-3

4-5 6-4 12-9 13 5

24-7

13-5

10-7

6''5

1-2

Bortser man från en något olika fördelning av de representerade industrigrupperna
de båda åren, återspeglar sammanställningen den förskjutning mot kortare
arbetstid, vilken ägt rum under den mellanliggande tidsperioden. Mot den
ansamling omkring 60 timmars veckoarbetstid, som kan iakttagas för år 1905,
svarar en om än mindre utpräglad koncentration kring 57 timmar år 1917.

Beräknar man på grundval av de särskilda uppgifterna medelarbetstiden
per vecka, finner man av tab. 2, kol. 38, att denna utgjort 56m timmar för samtliga
arbetare och för de minderåriga något mindre eller 55‘3 timmar. Motsvarande
medeltal för de större industrigrupperna visa icke några avsevärda divergenser.
Det högsta medeltalet, 59’3 timmar, erhålles för livsmedelsindustrien och
det minsta (54-8) för läder-, hår- och gummivaruindustrien, om man bortser från den
lilla gruppen »annan yrkesrörelse» (med 54m timmar). En del särskilda yrkesgrenar
utmärka sig emellertid för en genomsnittlig arbetstid av över 60 timmar i veckan.
Vid räsockerbruken har sålunda den genomsnittliga arbetstiden uppgått till

107

73''5 timmar per vecka, varvid dock är att märka, att det här är fråga om ett utpräglat
säsongyrke, där arbetet i huvudsak pågår blott under den några månader
långa »kampanjens men då bedrives i skift dag och natt (jfr nedan), över 60 timmars
genomsnittlig veckoarbetstid redovisas även för cementfabriker (60 e timmar), pappersmassefabriker
(61*i), pappersbruk och pappfabriker (63''a), kvarnar (60’3), stärkelsefabriker
(60''9), pressjästfabriker (61*i), sockerraffinaderier (60-4), brännvinsbrännerier
(62-2) och konstgödningsfabriker (61‘4), sålunda huvudsakligen för en del
industrier med arbete på skift (se nedan). A andra sidan har veckoarbetstidens
längd i genomsnitt varit mindre än 54 timmar inom följande näringsgrenar:
järngruvor (48-7 timmar), andra malmgruvor (50*7), fabriker för elektriska apparater
och ledningar (52-o), instrument- och urfabriker (53’5), guld- och silvervarufabriker
(50*«), kolgruvor (50''ä), glasbruk (53’4), kartongvarufabriker etc. (56*5),
grafiska anstalter (50''7), boktryckerier (50‘4), tobaksfabriker (53m), mejerier (51 *4),
sömnadsfabriker (52-4), hatt- och mössfabriker (51''o) samt fotografiateljéer (52m)
och biografer (30m).

År 1905 utgjorde den för samtliga redovisade arbetare uträknade genomsnittliga
arbetstiden 59m timmar per vecka, vadan alltså en genomsnittlig arbetstidsförkortning
av 3 i timmar per vecka sedan dess skulle hava ägt rum. En närmare
granskning visar, att även inom varje särskild industri den genomsnittliga
arbetstiden något förkortats (utom vid råsockerbruken, där medeltalet t. 0. m. blivit
högre, vilket dock uteslutande synes bero på år 1917 förändrat redovisningssätt
beträffande skiftarbetarnas raster). Den förkortning av den genomsnittliga arbetstiden,
som kan konstateras, har i allmänhet belöpt sig till 2 5 3 timmar. Ovanligt
liten har minskningen varit vid järn- och kolgruvor (0''9 resp. Om timmar) samt
vid cementfabriker (0* 1), stengodsfabriker etc. (0-3) och glasbruk (0*2); särdeles stor
åter vid järn- och stålverk (5m timmar) — vilket torde sammanhänga med vidtagna
förändringar beträffande skiftindelningen — instrument- och urfabriker (4*9),
guld- och silvervarufabriker (5*2), kalk- och kritbruk (6* 1), porslins- och kakelfabriker
(4-8), bagerier (5-6), mejerier (4-4), sömnadsfabriker etc. (6-3), hattfabriker
(4m) och skofabriker (4m). I fråga om såväl sömnads- som skofabriker är att
märka, att 1905 års undersökning här redovisade en mängd hantverkerier med
särskilt lång arbetstid, medan dylika endast varit fåtaligt representerade år 1917.

d. Veckoarbetstid vid arbetsställen av olika storlek.

Med beaktande av det inflytande rörelsens omfattning sålunda kan anses
utöva på arbetstidens längd, redovisar tab. 3 särskilt för de större företagen
arbetarnas fördelning efter veckoarbetstidens längd. Denna överensstämmer i det
närmaste med motsvarande fördelning av samtliga industri- och hantverksarbetare,
såsom ock naturligt är, då de större industriföretagens arbetare utgöra 93’8 % av
samtliga och sålunda fullständigt dominera. I medeltal för samtliga arbetare inom
den egentliga industrien blir veckoarbetstidens längd 56*5 timmar (för minderåriga
55m). Bland de särskilda större industrigrupperna uppvisar endast livsmedelsindustrien
någon avsevärd skillnad i fråga om genomsnittlig arbetstid mellan de
stora företagen och samtliga företag (60-4 resp. 59m timmar).

Större bliva avvikelserna, när man kommer till tab. 4, som redovisar småindustriens
och hantverkets arbetare tagna för sig. Dessa uppvisa en mera

108

Tab. 3. Nettoarbetstid per vecka för samtliga arbetare vid större arbetsställen.

1	2	3	4	5	6	7	8	9	10	il	12	13	14	15
Yrkesgrupper	Antal större arbets- ställen	Antal arbe-	Antal arbetare	, vilkas arbetstid per vecka (med frånräknande av raster) varit i timmar	Genom- snittlig netto-
	tare	under 48	48	49- 51	52- 53	54- 55	56	57	58— 59	60	över 60	obe- stämt antal	arbets- tid, timmar
1. Malmbrytning och metallindustri	1419	136 553	8 702	3 322	5 508	8 099	18 551	37 593	37 855	6 601	3 918	6 338	66	55''2 i
2. Jord- och stenindustri ....	707	41 136	1 864 1 970	2 203	2 623	3 666	2 086	8 24210 347	4 901	1 459	1775	56-0
3. Flottning och träindustri . . .	1525	65 601	810	246	1473	3 227	6 513	6 717	22127! 16 541	6 266	1 627	54	56''9 \|
4. Pappers- och grafisk industri .	589	36 979	904:1 737	4 290	2 825	4 549	1669	1851	4 984	5 434	8 691	45	58-2 i
5. Livsmedelsindustri......	569	29 265	1 051	260	622	3 737	1911	879	2 773	2 962	8619	6 003	448	60-4 !
6. Textil- och beklädnadsindustri .	489	44 753	12941420	2196	3 543	5 206	1973	9 795	7 631	10 375	658	662	56-2
7. Läder-, hår- och gummivaruind.	219	14 435	185	71	308	827	8 637	1078	1399	1003	364	93	470	54-7 !
8. Kemisk-teknisk industri ....	181	15 586	344	131	591	707	1361	1 745	7 242	1759	982	710	14	56-7 !
9. Byggnadsverksamhet..... 10. Kraft-, belysnings- och vatten-	187	12 449,	124	44	107	675	1583	1636	7 214	608	257	177	24	56-2 :
verk m. m..........	283	6 388	68	56	83	204	581	1509	2 360	275	491	681	80	57-4
12. Land- och sjötransport ....	81	7189	193	15	10	35	321	5	3 066	1770	1310		464	57-4 \|
14. Annan yrkesrörelse......	47	1 267:	14	18	87	157	277	167	251	169	75	52	55-5
Samtliga arbetare jaI^a*	C 299	411601 100-0	15 553 9 29017 478 3 8 2-3 j 4-2	26 059 6''5	5315G 12-9	57 057 13-9	104175 25-3	54 650 13-3	42 992 10-4	20 489 6-4	4102 l-o	56‘5
Därav minderåriga (an^a*		51505 100-0	2138 1 328 2 591 4-2 2-6 5-0	3 909 7-6	8 310 16-1	0 004 12-8	15 238 29-6	0 930 13-5	3177 6-2	677 1-3	591 1-1	55-3

Tab. 4. Nettoarbetstid per vecka för samtliga arbetare vid mindre arbetsställen.

1	2	3	4	5	G	7	8	9	10	11	12	13	14	15
‘ - Yrkesgrupper	Antal mindre arbets- ställen	Antal arbe-	Antal arbetare, vilkas arbetstid per vecka (med frånräknande av raster) varit i timmar	Genom-snittlig netto- \| arbets-tid, ti in in ar
i	tare	under 48	48	49- 51	52— 53	54— 55	56	57	58— 59	60	över 60	obe- stämt antal
1. Malmbrytning och metallindustri	1340	4 980	83	49	196	267	690	743	1234	881	608	191	38	56-5
2. Jord- och stenindustri.....	247	1 279	43	46	69	80	130	72	285	241	212	22	79	56-1
3. Flottning och träindustri . . .	1726	8140	62: 87	207	320	922	720	1470	2 291	1483	409	169	573
4. Pappers- och grafisk industri .	350	1733	93	83	890	221	271	18	50	47	45	13	2	51-7 i
5. Livsmedelsindustri......	2 415	7 416	1046	347	576	355	581	469	463	742	1114	948	775	54-6
6. Textil- och beklädnadsindustri .	195	924	44	34	38	79	122	61	122	163	146	82	33	56-3 i
7. Läder-, hår- och gummivaruind.	283	1028	8	18	52	65	182	122	211	128	116	no	16	56-7 !
8. Kemisk-teknisk industri . . .	104	466	50	25	19	21	122	15	73	78	47	9		54-3
9. Byggnadsverksamhet..... 10. Kraft-, belysnings- och vatten-	105	464	2	—	33	31	44	37	171	68	52	8	18	56''5 \|
verk m. m.........	141	315	10	3	7	6	19	8	49	22	38	78	75	60-0
12. Land- och sjötransport ....	13	80	—	—	—	_	5		7	10	33	23	2	59-9 1
14. Annan yrkesrörelse......	128	412	63	37	45	31	47	37	28	57	36	18	13	52-0 :
Samtliga arbetare jan^a^	7 047	27 £37 100-0	1 504 5-5	7£9 2-7	2132 7-8	1476 5‘4	3135 11-5	2 K02 8-5	4103 15-3	4 728 174	3 930 14-4	19111227 7-0 4-5	559
Därav minderåriga lana l 70		2 918	180	102	331	217	425	277	488	404	270	105	47	£4-9
	100-0	6-4	3-6	11-3	7-4	14-6	9-5	16-7	15-9	9-5	3-0	1-6	1

Tab. 5. Nettoarbetstid per vecka för skit.tarbetare inom industri och hantverk m. m.

1 \| 2	» II	4 1	1	« 1	7 1	« 1	9	10	i''	12	''8	14	ir> !
Yrkesgrupper	Antal arbets- ställen	Antal \| Bkift- \| arbe- \| tarc :	Antal skiftarbetare, vilkas arbetstid per vecka (med frånräknande av raster) varit i timmar	Ge-nom- 1 snittlig netto- j arbets- : tid, timmar
under 4b	48	49— 55	56	57— 59	60	61— 65	66— 71	72	ö\er 72	obe- stämt antal
i.	Malmbrytning och metallindustri	325	24 257	7117	2 075	2 262	4 053	1280	1810	3 496	1081	G68	415	_	54-2
2.	Jord- och stenindustri......	217	2 7(i7	687	230	426	280	154	44	180	74	42	560	30	57-1
i 3.	Flottning och träindustri.....	86	6 725	180	143	2158	27	1126	2 248	481	349	2	11	—	574
4.	Pappers- och grafisk industri . . .	246	13 311	360	836	852	1409	219	2 775	992	780	4 719	367	2	63-3
5.	livsmedelsindustri........	no	6 463	190	51	244	94	91	1147	337	280	386	3 639	4	73-0
«.	Textil- och beklädnadsindustri . .	10	269	154	71	31	—	—	—	11	2	—	—	—	47-0
7.	läder-, hår- och gummivaruindustri	3	31	—	—	18	11	—	—	—	—	—	2	—	54-3 \|
8.	Kemisk-teknisk industri.....	75	1819	20	24	462	742	38	53	179	72	53	176	—	59l
! 9-	Byggnadsverksamhet.......	5	443	—	—	293	—	—	—	150	—	—	—	—	56''5 ;
jio.	Kraft-, belysnings- o. vattenverkm. in.	253	1806	37	13	363	901	48	82	61	130	66	92	13	58-3
12.	Land- och sjötransport......	4	211	192	—	8	—	—	11	—	—	—	—	—	40’1
14.	Annan yrkesrörelse........	1	5	3	—	2									46-9 j
		1335	58 047	8 940	3 443	7119	7 517	2956 8170	-5887	2 768	5 936	5 262	49	59 1
	Samtliga arbetare < ^		100-0	15-1	5-9	12-2	12-9	51	14-2	10-1	4''8	102	9i	Öl
i	. , o • _ lantal		2 618	595	313	573	237	1431 422	188	96	29	17	—	53-2 \|
	Därav minderåriga < ^		100-0	22-8	12-0	21-9	9-1	55	16-0	7-2	3-7	IT	0-7	—

Tab. 6. Nettoarbetstid per vecka för facirarbetare inom industri och hantverk m. m.

l I	2	3 \|	* !	5 1	6 1	7 1	8	9	10	H	12	13	14	15
Yrkesgrupper	Antal arbets- ställen	Antal fack- arbe- tare	Antalet fackarbetare, vilkas arbetstid per vecka (med frånräknande av raster) varit i tinunar	Ge- nom- snittlig netto- arbets- tid, timmar
under 48	48	49- 51	52— 53	54— 55	56	57	58— f.9	60	över G0	obe- mält antal
1. Malmbrytning och metallindustri	2 759	135 453	8 531	3190	5 337	8 039	18211	37 362	37 337	6 695	4 311	6 339	101	55-3
2. Jord- och stenindustri ....	954	39 159	1851	1987	2 224	2 678	3 731	1989	8178	9 507	4 900	1 123	1791	55-9
3. Flottning och träindustri . . .	3 251	7U879	867	325	1635	3 384	7113	7199	22 511	18 281	7 522	1 856	186	56-9
4. Pappers- och grafisk industri .	939	31 655	945	1 728	5 074	2 884	4 604	1360	908	2148	4 246	7 71 1	43	57-7
5. Livsmedelsindustri......	2 984	31 765	1 856	521	1034	3 816	2 125	1231	2 782	3175	8126	6 162	937	59-4
6. Textil- och beklädnadsindustri .	684	44162	1296	1437	2116	3 583	5 084	1981	9 602	7 556	10123	700	684	56-2
7. Läder-, hår- och gnmmivaruind.	502	15 151	190	87	356	877	8 770	1168	1491	1093	454	179	486	54-8
8. Kemisk-teknisk industri . . .	285	14 010	372	141	540	662	1323	1717	6 252	1677	733	573	20	56-6
9. Byggnadsverksamhet.....	292	12 503	116	43	135	686	1512	1660	7 170	662	303	174	42	56-2
10. Kraft-, belysnings- och vatten-
verk m. m..........	424	5962	66	59	86	210	584	1454	1944	278	522	647	112	57-4
12. Land- och sjötransport ....	97	7163	189	9	10	35	325	—	3 003	1777	1338	23	454	57''5
14. Annan yrkesrörelse......	175	1550	69	51	124	185	306	183	254	213	107	46	12	54-4
1 n a,. v x (antal	13 346	410 212	16348 9 578	18 671	27 039	536S8	57 304	101 432	53062	42 6s5 25 5374 868	563
Samtliga arbetare \| ^		100- o	4-0	2-3	4-6	6-G	13T	14-0	24-7	12-9	10-4	6-2	1-2
„.. . , „ . lantal		51 733	21671363	2 762	3 932	8 403	0 716	15062	6 788	3181	735	624	55-3
Darav minderåriga-j		100-0	4-2	2-6	5-3	7-6	16-3	130	29-1	13-1	6-2	1-4	1-2

splittrad fördelning på olika arbetstidsgrupper än de större industriföretagens arbetare,
och någon koncentration kring någon viss arbetstid kan över huvud knappast
för dem iakttagas. Obestämd arbetstid förekommer jämväl, såsom man kunae
vänta, i ett relativt större antal fall vid de små arbetsställena än vid de större,
nämligen för f 5 % av flertalet arbetare vid de förra mot endast To % vid de senare.
Den genomsnittliga veckoarbetstiden blir för småföretagens arbetare 55-9 timmar
(för minderåriga 54m), alltså något kortare än för industriföretagens arbetare.
Detta i viss mån överraskande resultat beror väsentligen på förhållandena inom
grupperna pappers- och grafisk industri samt livsmedelsindustri, där genomsnittstalen
för arbetarne vid mindre arbetsställen bliva resp. 51m och 54m timmar,
medan de för de större företagens arbetare uppgå ända till 58m resp. 60-4 timmar,
bl. a. beroende på förekomsten vid sistnämnda företag av skiftarbetare med lång arbetstid.
För flertalet övriga större industrigrupper ställer sig däremot arbetstiden i
genomsnitt per vecka något längre vid de små företagen än vid de stora. .Någon
mera avsevärd skillnad i detta avseende framträder dock i fråga om de större
industrigrupperna endast beträffande läder-, hår- och gummivaruindustrien, där
angivna differens utgör 2m timmar, för elektricitetsverken m. m. (2m timmar) samt
för åkeri- och stuveriverksamheten (2m timmar).

En granskning av förhållandena inom särskilda näringsgrenar och speciellt
inom sådana, där den hantverksmässiga driften spelar någon mera betydande roll,
visar, att skillnaden mellan de stora och de små företagens genomsnittliga veckoarbetstid
varit stor särskilt i fråga om sömnadsyrket och skofabrikationen, varest
veckoarbetstiden för de förra varit resp. 4m och 3m timmar kortare än för de senare.

e. Veckoarbetstid för skiftarbetare.

1 det föregående har vid upprepade tillfällen uppmärksamheten fästs på,
att arbetstidens längd röner avsevärt inflytande av, om arbetet inom vissa näringsgrenar
i större utsträckning är ordnat på skift. Denna anordning innebär, att vederbörande
arbetare äro indelade i två eller flera arbetslag, vilka avlösa varandra
enligt en bestämd plan, som dock kan vara väsentligt olika vid skilda arbetsställen
och för olika yrkesspecialiteter.

Arbete på skift har, såsom framgår av vidstående tab. 5, enligt förevarande
undersökning befunnits regelmässigt förekomma vid 1 335 arbetsställen och för
58 047 arbetare, utgörande resp.„ 10m och 13m % av samtliga undersökta arbetsställen
och redovisade arbetare. År 1905 utgjorde motsvarande relationstal 5m och
12"5 %, vadan någon ökning av skiftarbetets användning sedan dess synes hava
ägt rum. Man finner av tabellen, att skiftarbete förekommit relativt mest inom
gruppen pappers- och grafisk industri — däribland vid pappersmassefabrikerna
lör 59m % av arbetarna och vid pappersbruken för 40m % — inom gruppen kraft-,
belysnings- och vattenverk m. m. (lör 2fim % av arbetarna), inom livsmedelsindustri
(för 17m %, huvudsakligen sockerbruksarbetare), inom gruppen malmbrytning
och metallindustri — vid järngruvorna för 56" 1 %, vid andra gruvor för
52-1 %, vid järn- och stålverken lör 57m %, inom järn- och stålmanufakturen
för 21-i % — inom kemisk-teknisk industri (för 11m %, år 1905 för endast 5m %),
inom flottning och träindustri — däribland för icke mindre än 54m % av arbetarna
vid sorteringsbommar, men för endast 7m % av sågverksarbetarna — samt
inom jord- och stenindustri (lör 6m %, beträffande speciellt cementfabrikernas

arbetare för icke mindre än 23-e %). Mycket sällsynt har åter skiftarbetets förekomst
varit inom textilindustrien, läder-, bär- och gummivaruindustrien, byggnadsindustrien
och stuverirörelsen.

Såsom nyss antyddes, kan skiftarbetets anordning vara ganska olikartad,
men någon undersökning över olika skittlormers fortkomst har ännu icke hunnit
genomföras. En preliminär granskning av de beträffande denna^ punkt lämnade
uppgifterna, jämförda med de i tab. 6 sammanställda data angående veckoarbetstidens
längd, synes dock giva vid handen, att inom trämasse- och pappersindustri,
sockerindustri och träindustri samt vid kalkbruk, cementtabnker och
tegelbruk arbetet år 1917 liksom år 1905 övervägande varit igdelat i två skift å 12
timmar och vid gruvor m. m. i två skilt å 8 timmar. Arbete i tre skift ä 8 timmar
på två lag och sålunda med 12 timmars genomsnittlig arbetstid per dygn och arbetare,
vilken skiftform år 1905 var förhärskande vid järn- och stålverk m. fl., har
vid dessa i väsentlig mån ersatts av arbete i tre skilt ä 8 timmar på tre lag,
varigenom arbetstiden per arbetare och dygn minskats med c:a 50 /. Ilen senare
skittformen återfinnes i övrigt särskilt vid glasbruk, vid belysnings- och vattenverk
m. m. samt inom den kemisk-tekniska industrien. Nämnas må även, att
samma skiftform vunnit en a äsentligt ökad utbredning vid pappcrsinassefabrikerna,
där den tidigare endast varit föga företrädd. Genom den ovan antydda utvecklingen
under åren 1918—19 synes 8-timmarsskiftet på tre lag här liksom inom
övriga näringsgrupper vara på väg att bliva den förhärskande skittformen.1

Tab. 5, kol. 4—14, redovisar skiftarbetarna fördelade efter nettoarbetstidens
— här visserligen i stor utsträckning med bruttoarbetstidens — sammanfallande
längd per vecka, vilken befinnes vara synnerligen växlande. För 15-4 % av samtliga
58 04 7 skiftarbetare har sålunda veckoarbetstidens längd varit mindre än 48
timmar, för 5''9 % 48, för 12-2 % 49—55, för 12-9 % 56, för 5u % 57—59, för 14''2 %
60, för 14-9 % 61—71, för 10’2 % — huvudsakligen en del arbetare vid trämasseoch
pappersfabriker — 72 och för 9u % över 72 timmar. Flertalet av de till den
sistnämnda gruppen hörande arbetarna hava haft 84 timmars veckoarbetstid och
utgöres förnämligast av sockerbruksarbetare.2

Till jämförelse må nämnas, att medan år 1917 sammanlagt 51 • 5 % av samtliga
skiftarbetare hade en veckoarbetstid av mindre än 60 timmar, var detta år
1105 endast fallet med 27-3 %. Skillnaden beror visserligen till någon del på, att
vissa industrier med relativt kort skiftarbetstid blivit förhållandevis mera representerade
1917 än 1905, men likväl kan man i fråga om mycket betydande skiftindustrier
iakttaga en bestämd förskjutning mot kortare arbetstid. Medan sålunda
av järn- och stålverkens skiftarbetare år 1905 endast 15 o % och bland pappersmasseindustriens
icke mera än 9*2 % hade mindre än 60 timmars veckoarbetstid,
hade motsvarande procenttal år 1917 stigit till 53*4, resp. 29-s, vilket förhållande
uppenbarligen sammanhänger med dessa industriers ovan omförmälda övergång i
stor utsträckning till treskiftsindelning med tre arbetslag.

I medeltal för samtliga skiftarbetare har nettoarbetstidens längd per vecka
utgjort 59*i timmar (för de mindeiåriga 53*a). För särskilt låga medeltal utmär 1

Nämnas må, att arbetet vid en av rikets Btörsta mekaniska verkstäder sedan flera år varit
indelat i två ä tre skift om åtta timmar per dygn för omkring >/s av arbetspersonalen, vilken har c:a 48
timmars arbetsvecka.

S Enligt gällande kollektivavtal betalas vid råsockerbrnken arbete över 60 timmar per vecka såsom
övertidsarbete.

112

ka sig textilindustrien med 47-6 timmars skiftarbetstid per vecka, stuverirörelsen
med 46-1 och tvättinrättningarna (5 maskinister) med 46 9 timmar, ävensom de i
huvudgruppen malmbrytning och metallindustri (medeltal 54’2 timmar) inräknade
järngruvorna med 42‘9 och mekaniska verkstäderna med 50-7 timmar samt de till
jord- och stenindustrien (medeltal 57-1 timmar) hörande glasbruken med 46-o och
de under gruppen papp_ers- och grafisk industri (medeltal 63''3 timmar) upptagna
boktryckerierna med 47-9 timmar. Vid glasbruken är den korta nettoarbetstiden
väsentligen att tillskriva rastanordningarna, och detsamma synes i viss mån kunna
sägas vara fallet med boktryckerierna. Ovanligt lång, 73''o timmar per vecka, har
den genomsnittliga arbetstiden blivit för livsmedelsindustriens skiftarbetare (huvudsakligen
soekerbruksfarbetare) ävensom för tegelbrukens brännare o. d., för vilka
den uppgått till 75-5 timmar.

f. Veckoarbetstid för olika arbetargrupper.

Det torde vara bekant, att arbetstiden inom en näringsgren sällan ställer
sig lika för samtliga arbetare, utan att den företer avsevärda avvikelser för olika
grupper av sådana. Att i detalj undersöka dessa förhållanden för hela massan
av olika yrkesspeeialiteter kan dock knappast bliva fråga vid en allmän arbetstidsundersökning
såsom den förevarande, utan måste man inskränka sig till
att inordna arbetarna under några få huvudgrupper. Härvid hava i första hand,
i den mån materialet det medgivit, utskilts fackarbetarna, d. v. s. sådana
arbetare, som äro direkt sysselsatta med industrialstrens framställning o. d., varom
uppgifter sammanställts i tab. 6. Till fackarbetarna hava där förts 41U 212 arbetare
eller icke mindre än 93''5 % av samtliga, medan 3139 (0-7 %) maskinister, eldare,
smörjare o. d. tillförts gruppen arbetare vid drivmaskiner och 25 487 (5-s %)
reparatörer, kuskar, vakter etc. räknats som »övriga arbetare». Man torde dock
kunna antaga, att lackarbetarnas antal härvid blivit något för högt därigenom, att
maskinpersonal och »övriga arbetare» företrädesvis utskilts i sådana fall, där deras
arbetstid skiljer sig från fackarbetarnas, varemot i andra fall uppgiftslämnarna
visat benägenhet att sammanföra ett företags samtliga arbetare i en enda grupp.

Det är under sådana förhållanden naturligt, att totalbilden av industrioch
hantverksarbetarnas arbetstid så gott som helt erhåller sin prägel av fackarbetarnas.
Dessas procentuella fördelning efter veckoarbetstidens längd är i det
allra närmaste densamma som samtliga arbetares, och arbetstidens genomsnittliga
längd blir ungefär lika stor för bägge grupperna, nämligen 56''3 timmar för fackarbetarna
och 56’4 för samtliga arbetare. Samma förhållande möter inom de större
industrigrupperna och även för de särskilda industrigrenarna. Den största skillnaden
trälfas vid pappersmassefabriker, där de i regel skiftarbetande fäckarbetarnas
arbetstid är en timme längre än den allmänna arbetstiden, samt vid råsockerbruken,
där de egentliga fabriksarbetarna hava c:a Om timme kortare arbetstid
än arbetarna i gemen.

Under sådana förhållanden har fackarbetarnas utskiljande förnämligast den
betydelsen att lata avvikelserna i arbetstid klarare framstå för övriga arbetargrupper.
För arbetare vid drivmaskiner, vilka i stor utsträckning arbeta på
skift, har arbetstiden i allmänhet varit längre än för fackarbetarna och i genomsnitt
uppgått till 60m timmar per vecka. Även de företrädesvis med transport-,
reparations- o. d. arbeten sysselsatta övriga arbetarnas arbetstid har plägat

113

vara längre än fackarbetarnas, ehuru skillnaden varit mindre betydande. I genomsnitt
per arbetare blir denna grupps veckoarbetstid 57’a timmar.

I övrigt belyses den genomsnittliga veckoarbetstiden per vecka inom olika
näringsgrupper för nämnda tre arbetarkategorier genom följande översikt:

Fackarbetare . .

Arbetare vid drivmaskiner
....

Övriga arbetare . .

Geni

S Sb
S- 3

eg er
—* *-1

o- 5.

P 3
“er?

2-0

p 553 -

man	itilig nettoa	r b s t s t i d	per	vecka i	timmar
Jord- oc i lida	Flottning indn	P *3 P ''	£ BO B CD Pa CD	Textil- oc nadsin	Öl) g IT B EG: B g- jfJ	W CD S “*	w 0* cd aq P p B Sa	Kraft-, belysn.- oc vattenverk	Land- o träns	> P hi P O: g HJ P CD
“ P-*-< CD	CD e-*- O M p-	p. o P o CD P^	ca P* Pa	P- Pr “ a c-t CD	p f=r’ p* 7° Pa	ca et-«Tt- CD 2 Pr 2.	%< CD	CD 3-T	sr *3 ® pr CD
a P	c+- p:	2. er* p	P CD C-t- H*	•n pt SÖ: Pa	och ustr	ca pr	pr i	o: i	ca i

559	56-9	57-7	59-4	56-2	54-8	56-5	56-2	57-4	57-5	54-4
65-7	58-4	62-7	61-5	56-7	59-9	61-6	55-5	56-9	56-0	61-9
57*7	57-1	58-5	58-0	56’5	56-2	57-0	55-8	57-6	56-1	55 0

<rt j

er?''
; »

\ p

60-6

5. Övertidsarbetets omfattning inom vissa näringsgrenar enligt uppgifter

från företagen.

För att en fullständig bild av arbetstidsförhållandena inom industrien må
erhållas, bör emellertid hänsyn tagas icke blott till det ordinarie arbetet utan även
till arbetet på övertid. Härför erforderliga utredningar hava emellertid ännu icke
avslutats, varför man f. n. måste begränsa sig till att belysa övertidsarbetets förekomst
och omfattning vid större företag (med minst 10 arbetare) inom vissa mera
betydande industrier. Ifrågavarande uppgifter meddelas i vidstående tab. 7.

Då övertidsarbetet utgör det industriella arbetets så att säga mest rörliga
del, vars förekomst och omfattning under olika år i hög grad växlar med konjunkturerna,
hade man i frågeformulären begärt upplysningar i detta hänseende
beträffande de tre åren 1913, 1915 och 1917 för att på grundval härav kunna erhålla
för de normala förhållandena belysande genomsnittssiffror. Vid 1905 års undersökning
mötte stora svårigheter att erhålla de då begärda, väsentligt mindre
omfattande övertidsuppgifterna, men de senare årens omläggning av industriföretagens
lönebokföring, vilken föranletts särskilt av de ledande arbetsgivarorganisationernas
uppläggande av egen lönestatistik, har medfört helt andra förutsättningar
än tidigare för en god övertidsstatistik. Särskilt gäller detta om den
egentliga storindustrien, medan i fråga om de delvis på hantverkets stadium
kvarstående näringsgrenarna, t. ex. bageriyrket, betingelserna för en noggrann bokföring
och redovisning av övertidsarbetet äro mindre gynnsamma.

De i tab. 7 redovisade näringsgrenarna omfatta sammanlagt 4 624 större
arbetsställen med tillhopa 312 640 arbetare. För 1 094 eller 23-7 % av dessa arbetsställen
hava siffermässiga uppgifter om övertidsarbete lämnats, och utgjorde de
vid dessa företag anställda arbetarnas antal 120 569, representerande 38‘6 % av
samtliga till näringsgrenarna ifråga hörande arbetare. Av en jämförelse mellan
de båda procenttalen framgår sålunda, att uppgifter särskilt föreligga för de
större företagen. Procenttalen i kol. 4 visa dock, att de särskilda industrierna

15—1 »031 tf

114

Tab. 7. Övertidsarbete inom vissa näringsgrenar.

1	1 2	3	4	5	6	7	8	9	10	il	12 \| 13 \| 14
Yrkesgrenar	Arbetställen med uppgifter om övertid	Arbetare med övertid	Antal över-tids-tim-mar i genom-snitt per år och arbe-tare	Antal tid	arbetare, vilkas över-i genomsnitt per år utgjort
antal ar-bets-s tal-len	arbetare	man- liga	kvinn- liga	samtliga	under 50 tim- mar	50— 149 tim- mar	150- 299 tim- mar	300 tim- mar och där- över	ej upp- givet antal tim- mar
antal	%1	antal	%2
Järnmalmsgruvor och an-	25	6 224	526	1556		1556	25-0	80-7	981	325	141	109
rikningsverk ....
Verk för framställning av	28	6 083	40-2	1463	—	1463	24-1	93-6	730	446	232	55	—
järn och stål ....
Järn- och stålmanufaktur	44	7119	36-2	2 972	56	3 028	42-5	86-8	1351	1 307	199	127	44
Mekaniska verkstäder .	303	32 224	51-1	21805	157	21 962	68-2	114-1	10 196	6 345	3 022	1916	483
Metallmanufaktur . . .	36	5102	61-6	3132	208	3 340	65''5	106-3	1434	1197	375	180	154
Torvindustri......	3	320	3-8	41	—	41	12-8	106-6	21	1	17	2	—
Brytning jämte grovhugg-
ning och krossning av
sten........	2	463	5''6	38	—	38	8-2	48-9	14	22	1	1	—
Tegelbruk.......	19	1432	19''2	631	7	638	44-6	57-5	483	98	35	22	—
Sågverk och hyvlerier .	60	6 149	15-7	1285	2	1287	20-9	89-9	693	301	212	81	—
Snickeri- o. möbelfabriker	67	3 387	25''1	2 074	50	2124	62-7	82-3	1087	695	202	78	62
Pappersmassefabriker . .	61	8 035	53-5	3 525	2	3 527	43-9	121-4	1372	1178	551	426	—
Pappersbruk och papp-
fabriker.......	31	4 557	52-7	2 275	217	2 492	54-7	177-4	652	686	463	691	—
Boktryckerier.....	105	3 396	54-4	2 654	159	2 813	82-8	147-7	744	962	615	353	139
Bagerier.......	22	693	22-5	281	99	380	54-8	147-2	26	148	95	75	36
Råsockerbruk.....	19	5 604	87-7	4 249	77	4 326	77-2	109-5	1070	2 384	816	56	—
Bryggerier och mälterier	59	2 951	G6-8	1434	545	1979	67-1	147-0	569	622	522	266	—
Tobaksfabriker ....	3	308	7-4	127	97	224	72-7	64-8	60	147	17	—	—
Bomullsspinnerier o. -va-
vener........	16	5154	401	500	272	772	15-0	165-2	273	230	125	144	—
Ullspinnerier och ylle-
väverier.......	34	3 424	S6''4	850	413	1263	36-9	141-6	437	454	201	171	—
Sömnadsfabriker ....	24	2188	21-7	342	888	1230	56-2	53-8	408	598	95	16	113
Skofabriker......	15	2 425	28-3	859	434	1293	53-3	36-0	1006	167	63	2	55
Tändsticksfabriker . . .	5	1 951	24-9	709	95	804	41-2	122-9	422	169	130	83	—
Husbyggnadsverksamhet	5	643	21-4	207	—	207	32-2	111-7	119	30	52	7	2
Väg- och gatubyggnader	4	2 658	80-7	203	12	215	8-1	193-0	17	33	88	77	—
Vattenbyggnader ....	7	819	35-3	497	—	497	60-7	64-3	258	68	69	102	—
Elektricitetsverk ....	39	1189	45-5	911	—	911	76-6	140-7	404	259	182	116	—
Gasverk.......	16	1035	66‘5	490	2	492	47-5	59-9	330	116	33	10	3
Renhållningsverk . . .	5	1040	75-7	798	—	798	76-7	122-8	155	241	316	86	—
Lastning och lossning .	37	4 086	61-6	2 800	—	2 800	68-ö	204-1	213	506	108	1	1972
Summa och medeltal	1094	120 569	38-6	58 708	3 792	62 500	ol-sj	1123	25525	19 735	8 92<\|5 250 3 063

1 Procenttalen äro beräknade i förhållande till samtliga till resp. industrigrenar hörande arbetare.

2 Procenttalen äro beräknade i förhållande till samtliga arbetare vid arbetsställen med övertidsuppgifter.

115

äro representerade i mycket olika utsträckning, från över 80 % av arbetarantalet
(råsockerbruk, väg- och gatubyggnader) och ned till mindre än 10 % (torvindustri,
sterihuggerier, tobaksfabrikör). Det låter sig likväl knappast med säkerhet bestämma,
i vad mån en dylik skillnad varit uttryck för övertidsarbetets olika frekvens
inom olika näringsgrenar, och i vad mån den influerats av den större eller
mindre noggrannheten i fråga om övertidsarbetets bokföring eller beredvilligheten
att underkasta sig det tidsödande arbetet med uppgifternas sammanräkning.

Bland de 120 569 arbetarna vid företag, som lämnat uppgift om övertidsarbete,
hava 62 500, huvudsakligen manliga arbetare, eller 51-8 % av dessa arbetsställens
hela personal haft sådant. Går man till de särskilda yrkesgrenarna, befinnes
ifrågavarande procenttal vara störst vid boktryckerierna, där det utgjort
82''s, varefter följa råsockerbruk (77‘2), renhållningsverk (76-t), elektricitetsverk (76-6),
tobaksfabriker (72-7), lastnings- och lossningsföretag (68’5), mekaniska verkstäder
(68 2), bryggerier och mälterier (67-1), metallmanufakturverk (65-s), snickeri- och
möbelfabriker (62-7) samt vattenbyggnader (60-:). Vad snickeri- och möbelfabriker
samt tobaksfabriker beträffar, bör dock anmärkas, att de uppgivna företagen med
övertidsarbete endast representera en relativt obetydlig del av resp. industrier. Minst
har procenttalet övertidsarbetare varit vid de väg- och gatubyggnader, som lämnat
uppgift om övertidsarbete, (8-i %) och därnäst vid resp. stenhuggeri!’ etc. (8 2), torvfabriker
(12’s), bomullsspinnerier och -väverier (15-o)_, sågverk och hyvlerier (2O 9),
verk för framställning av järn- och stål (24-1) samt järnmalmsgruvor m. m. (25 o).

I fråga om 59 437 arbetare med övertidsarbete finnas uppgifter beträffande
deras fördelning efter övertidsarbetets sammanlagda längd per är. I genomsnitt
för de tre undersökningsåren har denna längd utgjort mindre än 50 timmar för
43-o % av dessa arbetare och 50—149 timmar för 33’2 %, alltså mindre än 150
timmar för 76’2 %\ för 15-o % av de i övertidsarbetet deltagande har detta uppgått
till 150—299 timmar och för 8’s % ända till 300 timmar eller mera. I medeltal för
alla övertidsarbetare blir övertidsarbetets sammanlagda längd per år och arbetare
112’3 timmar.

Särskilt långt har övertidsarbetet i genomsnitt varit vid lastnings- och
lossningsarbeten, där dess medellängd uppskattats till 204-i timmar per år och
arbetare. Därnäst i ordningen komma väg- och gatubyggnader — där ju visserligen
endast ett fåtal arbetare haft övertidsarbete — med 193-o timmar, pappersbruk
och pappfabriker med 177-4, bomullsspinnerier och -väverier med 165’2, boktryckerier
med 147-7, bagerier med 147’2, bryggerier och mälterier med 147’o, ullspinnerier
och ylleväverier med 141-6 samt elektricitetsverk med 140’7 timmar.
Hit kunna även hänföras råsockerbruk, om hänsyn tages till, att genomsnittet,
109-5 timmar, här i huvudsak avser den blott några månader långa betkampanjen.
Inom samtliga dessa industrigrenar har emellertid, såsom kol. 10—13 giva vid
handen, övertidsarbetets omfattning merendels varit synnerligen växlande för de
särskilda arbetarna, i det att bland dessa äro företrädda såväl sådana med mycket
(över 150 timmar) som sådana med litet övertidsarbete.

I genomsnitt per arbetare har övertidsarbetets årslängd varit minst vid
skofabriker, där den utgjort 36’o timmar, och därnäst vid stenhuggerier m. m.
(48-9 tim.), sömnadsfabriker (53’s), tegelbruk (57-s), gasverk (59’9), vattenbyggnader
(64-3) och tobaksfabriker (64’s). Inom dessa näringsgrenar (utom vattenbyggnaderna)
har övertidsarbetets längd endast undantagsvis (för mindre än 10 % av
resp. arbetare) uppgått till 150 timmar per år.

116

6. Arbetstideus längd inom jordbruk, skogsbruk, hotell- och restaurangrörelse
m. in.

Om arbetstidens längd inom bär ovan angivna näringsgrenar, vilka i stort
sett icke varit inbegripna under kommitténs förut avhandlade undersökning, har
det emellertid synts lämpligt att, med anlitande av material från andra källor,
i detta sammanhang meddela några kortfattade upplysningar.

Om arbetstidens längd inom jordbruket lämnas uppgifter i de av socialstyrelsen
årligen utgivna redogörelserna för arbetartillgång, arbetstid och arbetslön
inom denna näringsgren.1

De uppgifter, som i dessa berättelser meddelas om arbetstidens längd och
fördelning, avse endast arbetsdagen inom det egentliga jordbruksarbetet, d. v. s.
ute på fälten samt i lador, logar etc., men icke kreatursskötarnas avsevärt längre,
ehuru till väsentlig del med passningsarbete utfyllda arbetstid i stallar och ladugårdar.
För de egentliga jordbruksarbetena meddelas vidare blott sifferuppgifter
rörande arbetstidens längd under sommaren. 1 den mån dagsljuset avtager, förkortas
inom jordbruket arbetsdagens längd, så att denna under vintern blir flera
timmar kortare än under sommaren. I medeltal för hela riket utgjorde år 1917
per sommararbetsdag bruttoarbetstiden eller arbetstiden med inräknande av
raster 12*3 timmar, rasternas längd 2-2 timmar samt arbetstiden med frånräknande
av raster eller nettoarbetstiden sålunda 10-1 timmar. Under de sju år
lantarbetarundersökningarna pågått har man endast kunnat konstatera ringa
förändring i dessa, med jordbrukets hela arbetsorganisation sammanhängande och
därför tämligen konstanta förhållanden, men likväl har en nedåtgående tendens
varit omisskännlig. Sålunda beräknades nettoarbetstiden år 1911 till i medeltal
10*5, åren 1912—1914 till 10*4, år 1915 till 10*3 och år 1916 till 10*i timmar. Arbetstidens
längd är ganska växlande i olika landsdelar. Fästes uppmärksamheten
företrädesvis på nettoarbetstiden, förefinnas i Sverige två områden, där
arbetsdagen understiger (eller sammanfaller med) medeltalet för hela riket, av vilka
det ena utgöres av de två länen i Skåne, det andra av ett stort distrikt i mellersta
Sverige fr. o. m. Värmlands och Kopparbergs län i norr t. o. m. Östergötlands län
i söder. Övriga delar av riket utmärka sig för jämförelsevis lång arbetstid.

Arbetstidsförhållandena inom skogsbruket i Sveriges nordligare delar belyses
i en av socialstyrelsen utförd specialutredning, avseende förhållandena år 1913.2
Vad beträffar det antal arbetstimmar, som i genomsnitt komma på var och en
av de 50—100 arbetsdagar, vilka pläga erfordras för vinterns timmerdrivningar,
uppgår detta med frånräknande av raster vanligen till 7—8 timmar per dag.
Detta gäller dock endast arbetssäsongens tidigare del, ty när i februari dagarna
bliva ljusare, förlänges nettoarbetsdagen vanligen till i genomsnitt 9—10 timmar.
Dessa uppgifter avse företrädesvis huggarna, under det körarnas arbetsdag i allmänhet
är längre, då de måste använda avsevärd tid på skötseln av sina hästar
samt vården av sina körredskap. Emellertid medföra särskilda förhållanden, att
deras arbetstid ofta blir tämligen oregelbunden.

1 Arbetartillgång, arbetstid och arbetslön inom Sveriges jordbruk åren 1911—1917.

a Skogsarbetarnas levnads- och arbetsförbållanden i Värmland, Dalarna och Norrland (utg. 1916).

117

Flottning pågår i kall- och bivattendragen i allmänhet omkring fyra
veckor, från medlet eller slutet av maj till frameinot midsommar. 1 huvudvattendragen
är arbetssäsongen längre men ställer sig väsentligen olika inom olika
delar av flodområdet. Medan nämligen de kring de större älvarnas övre lopp
belägna distrikten i allmänhet äro slutflottade på en till två månader, intrader
längre ned i ådalarna med den växande flottgodskvantiteten en utökning i arbetssäsongens
längd, så att i de nedre distrikten och särskilt vid de där belägna sorteringsverken
— vilka ju beröras av arbetstidskommitténs förenämda undersökning
— arbetet ofta pågår hela sommaren. Arbetstiden per dag utgör i medeltal 12*4
timmar i bivattensflottningen och 11*7 timmar vid flottning i huvudvattendragen,
men dessa siffror beteckna blott abstrakta genomsnitt, enär flottning är ett i hög
grad oregelbundet arbete. Medan flottningsarbetarna tidvis blott syssla med
passning och vakthållning, ja vissa dagar t. o. m. ligga helt sysslolösa, måste vid
andra tillfällen manskapets arbetsförmåga utnyttjas intill gränsen för det fysiskt
möjliga, stundom flera dygn i sträck. o

Kolningssäsongen plägar i Norrlandsskogarna pågå c:a sex månader. Beträffande
arbetsdagens längd vid koluingsarbetet har det varit ganska svårt att
erhålla preciserade uppgifter, men torde i fråga om vedens huggning ocly hopkörning,
milans resning samt de färdiga kolens framkörning ar betstidsförhållandena
i huvudsak överensstämma med de vid timmeravverkningen rådande. Under
själva kolningen plägar däremot arbetet bliva mera oregelbundet, da den tända
milan vissa tider måste tillses dygnet igenom. I sådana fall kan ej heller söndagsarbete
undvikas, men eljest uppgives sådant icke förekomma.

Till belysning av hotell- och restaurangpersonalens arbetsvillkor hava uppgifter
benäget ställts till förfogande från en inom socialstyrelsen pågående specialutredning,
avseende åren 1914—1916. Enligt denna har personalens (vid årsföretag)
genomsnittliga nettoarbetstid per vecka uppgått till 81‘2 timmar enligt företagsinnehavarnas
och till 89*3 timmar enligt egna uppgifter. För speciellt
serveringspersonalen bliva motsvarande siffror 79''7, resp. 84*9 timmar, medan
för kökspersonalen, vilken ju skulle omfattas av den ifrågasatta arbetstidslagstiftningen,
arbetsveckan i medeltal utgjort 83-s, resp. 90''7 timmar för den yrkesutbildade
och 84*7, resp. 93*5 timmar för den icke
Samtliga kategorier uppvisa dock i hög grad olikartade arbetsförhållanden på
olika orter och restauranger, med arbetstidens längd växlande från 60 timmar
och mindre till 102 timmar och mera i veckan.

Vid herrfriser salonger har nettoarbetstidens längd per vecka för det stora
flertalet (68*7 °/o) av personalen utgjort 63 ä 68 timmar och vid damfrisersalonger
60 ä 68 timmar (för 58-3 %), allt''enligt socialstyrelsens åren 1914—15 avseende
specialundersökning.1 I övrigt förekomma vid bägge slagen av arbetsställen saväl
längre som kortare arbetstider. Personalen vid badinrättningar (årsföretag) har
enligt företagsinnehavarnas uppgifter haft 67''6 timmars genomsnittlig nettoarbetstid
per vecka och enligt dess egna uppgifter 73''4 timmars. Enligt bägge parternas
uppgifter har nettoarbetstiden utgjort 66—71 timmar för c:a 30 % av personalen,
men i övrigt växlat från 54 timmar och mindre till 84 timmar och mera.

Vad slutligen beträffar arbetstidsförhållandena för sjöfolk samt järnvägsoch
spö.rvägspersonat i linje- eller trafiktjänst, föreligga för den förstnämnda kate -

1 Arbetstidens längd vid frisersalonger och badinrättningar i Sverige (utg. 1916).

118

gorien ganska utförliga uppgifter, vilka dock avse år 1911, i en av socialstyrelsen
utförd undersökning,1 varemot de för klargörande av de invecklade arbetsvillkoren
för sistnämnda båda personalgrupper erforderliga utredningarna ännu i
huvudsak återstå.

7. Arbetstidens längd i vissa främmande länder.

Undersökningens syftemål och källor. För att erhålla en riktig uppfattning om
arbetstidsförhållandena i vårt land torde det vara lämpligt att jämföra i det föregående
meddelade sifferuppgifter med motsvarande data från främmande länder.
I detta syfte har utarbetats efterföljande redogörelse, som avser att giva en bild
av nettoarbetstidens och speciellt veckoarbetstidens längd i utlandet. Härvid
har syftemålet mindre varit att sammanställa abstrakta genomsnittstal för industrien
i dess helhet eller större delar därav — bl. a. enär dylika medeltal avsevärt
påverkas av resp. undersökningars omfattning och näringslivets skiftande struktur
i de särskilda länderna — än att konkret belysa arbetstidens längd inom vissa viktigare
industrier. I detta syfte hava i första hand utvalts järn- och metallmanufakturen
och de mekaniska verkstäderna, byggnadsfacken och den grafiska
industrien, vilka överallt torde arbeta under någorlunda likartade förhållanden
och vilkas arbetsvillkor lätt kunna uttryckas i siffermässig form. De meddelade
uppgifterna avse närmast normala förhållanden, d. v. s. åren närmast
före världskrigets utbrott, men har det synts vara av intresse att därjämte, i
den mån tillgängliga källor det medgiva, belysa den utveckling i berörda
hänseende, vilken ägt rum under krigsåren. Då undersökningen sålunda är in
skränkt till de senaste åren, kan den endast i mindre grad bygga på sådana
omfattande arbetstidsstatistiska undersökningar, som med långa mellantider pläga
utgivas av de socialstatistiska ämbetsverken, utan i huvudsak på de, ofta årligen
utkommande, officiella sammanställningar av bestämmelser i kollektivavtal, som
numera föreligga för ett flertal länder. Det är egentligen endast för Norge och
Amerikas Förenta Stater, som därjämte nyare upplysningar om den faktiskt rådande
arbetstiden stått till buds. Likväl synas de erhållna uppgifterna vara
tillräckliga för en allmän orientering i arbetstidsfrågan, och längre kan man
knappast komma genom internationella statistiska jämförelser, enär man vid sådana
knappast kan taga hänsyn till de skiljaktiga tekniska och hygieniska villkor,
under vilka arbetet bedrives, och vilka jämte arbetstidens längd bestämma arbetets
större eller mindre påfrestning.

Norge. Av en i samband med förarbetena till 1915 års norska arbetarskyddslag^
utförd officiell norsk undersökning rörande arbetstiden inom industrien
år 1913,2 för byggnadsverksamhetens del kompletterad medelst 1910
års hantverksräkning,3 framgår, att av samtliga redovisade 72 991 dagarbetare inom
industrien 52‘2 % hade en veckoarbetstid understigande 57 timmar, 25-4 % av 57—59
timmar och 20-2 % av 60 timmar och däröver, medan för övriga 2-2 % arbetstidens
längd icke uppgivits. Ser man på de särskilda näringsgrenarna, hade inom järn 1

Sjömansyrket i Sverige, del II (utg. 1919).

Norges officielle statistik VI: 3. Arbeidstiden i industrien September 1913. Utgit av Departementet
for sociale saker, handel, industri og fiskeri. Kristiania 1914.

3 Norges officielle statistik VI: 1. Haandverkstadlingen i Norge 1910. Tredje hefte. Arbeidstid.
Utgit av Det statistiske centralbyraa. Kristiania 1914.

119

och metallindustrien en nettoarbetstid av 10 timmar per dag och 95 /s timmar
per vecka tillämpats för det stora flertalet arbetare eller för 74 9, resp.
58-2 %. I fråga om särskilt de mekaniska verkstäderna bliva motsvarande procenttal
80-4 och 64-i. I övrigt har beträffande denna grupp en arbetstid av 91/*
timmar per dag och 51 Va å 55 timmar per vecka varit vanligast. Vad beträffar
den grafiska industrien, hava icke mindre än 45''6 % av dess arbetare haft mindre
än 9 timmars arbetstid per dag och 36''o % 9 timmar; veckoarbetstiden har
här för det stora flertalet (69-8 %) utgjort 48 ä 51 timmar. Inom byggnadsindustrien
har arbetsdagens längd för det stora flertalet såväl murare och timmermän
som målare (eller för resp. 71''o, 60''5 och 56''9 %) utgjort 10 timmar. Arbetstiden
per vecka har varierat, men c*.a halva antalet byggnadsarbetare har haft o7 eller
60 timmars veckoarbetstid.

Under de följande åren har, under inflytande av införda lagbestämmelser
rörande arbetstidens begränsning, arbetstidens längd väsentligt nedgått. Sålunda
beräknas den i Norsk arbeidsgiverforenings statistik för dec. 1918 till i genomsnitt
52-2 timmar per vecka för industrien och 51*9 timmar för hantverket.1

Danmark. Enligt de år 1915 gällande kollektivavtalen2 * hava järn- och
metallindustriens arbetare nästan samtliga haft 91 /.2 timmars arbetsdag och byggnadsindustriens
9x/2 å 10 timmars, målarna dock kortare eller 9 å 9 Va timmar.
Inom den grafiska industrien har högst 8 timmars arbetsdag varit stipulerad för
42''3 % av arbetarna och 9 ä 9x/2 timmars för det stora flertalet av de Övriga.

Tyskland. Beträffande arbetstidens längd i Tyskland kunna upplysningar
hämtas ur de av Statistisches Reichsamt (förut Kais. fetatistisches Amt), Abteilung
fur Arbeiterstatistik, såsom bilaga till »fteichsarbeitsblatt» årligen utgivna redogörelserna
för de tyska kollektivavtalen. De i det följande meddelade uppgifterna
hänföra sig till avtal, som gällde år 1914.8 Därvid är att märka, att då avtalen
innehålla flera arbetstider, endast den kortaste upptagits, och denna är i regel den
för fackarbetare gällande, under det att en längre arbetstid stundom stipuleras
för maskinister, eldare, kuskar och andra arbetargrupper. Man finner härav, att
av metall- och maskinindustriens arbetare 48*i % haft en arbetstid av 9 timmar
per dag och 50''o % av 9 Vs å 10 timmar; per vecka blev arbetstiden 53 å 06
timmar för det stora flertalet eller för 71*3 % av hithörande arbetare. Inom den
grafiska industrien har en arbetstid av 9 timmar per dag och 53 å 54
per vecka bestämts för icke mindre än 93-5, resp. 90''6 % av arbetarna. Bland
byggnadsindustriens arbetare har flertalet (53-o, resp. 51''o %) haft en arbetstid av
10 timmar per dag, resp. 59 ä 60 timmar per vecka, medan de Övriga vanligen
haft kortare arbetstid. Den längre arbetstiden har varit vanligast för murare
och timmermän, den kortare för målare. . .

Några officiella uppgifter angående de förändringar i fragan om arbetstidens
längd, vilka under krigsåren ägt rum i Tyskland, kunna i detta sammanhang
vara av intresse.4 Man finner, att under tiden mars 1914 sept. 1.17 den
ordinarie nettoarbetstidens längd per dag ökats inom åtskilliga industrier, såsom

1 Meddelelser fm Norsk arbeidsgiverforening 1919 n:r 1. -

2 Statistiske Meddelelser IV: 49. Årbejderoverenskomster i Danmark den 1 August 191D. Köpenhamn
1916. Jfr Statistisk Aarbog 1917,

? Die Tarifverträge im Deutschen Reiche am Ende des Jahres iyi4. Berlin lyio,

4 Löhne der Arbeiterschaft und Arbeitszeit während des Krieges. Reiehsarbeitsblatt'' lyiö nr 4*.

120

vid cigarrfabrikerna med 48 minuter, inom järn- och metallindustrien med 28
minuter, vid kvarnarna med 20 minuter och inom träindustrien med 19 minuter.
Minskats har arbetsdagens längd under samma tidsperiod blott inom sådana industrier,
som lidit av råvarubrist, såsom choklad- och konfekttillverkningen (2 tim.)
sömnadsfabrikerna (1 tim. 17 min.l, bindgarnsfabrikerna och linneväverierna (41
min.), skofabrikationen (40 min.), ylleindustrien (30 min.) m. fl.

Den efter revolutionen den 15 nov. 1918 träffade överenskommelsen1 mellan
Tysklands samtliga arbetsgivar- och arbetarorganisationer om bl. a. arbetstidens
nedsättning till 8 timmar per dag synes dock i huvudsak hava inneburit en bestämd
brytning med den föregående utvecklingen.

Österrike. Enligt de i landet år 1913 ingångna kollektivavtalen2 hava av
metall- och maskinindustriens arbetare 62''4 ^ och särskilt bland maskin fabriksarbetarna
icke mindre än 81-7 % haft en arbetsdag av 10 timmar, medan så gott som
samtliga de övriga arbetat 9 å 972 timmar. Byggnadsindustriens arbetare, som i
Österrike i motsats till i Tyskland i allmänhet synas hava åtnjutit en kortare arbetstid
än fabriksindustriens, hava till största delen (61-e %) haft 9 timmars och i övrigt
huvudsakligen 9 1/2 timmars arbetsdag. Eör speciellt murare och timmermän
har arbetsdagens längd fördelat sig i ungefär lika utsträckning på 9 och 9 72 timmar.

Frankrike. Till belysning av arbetstiden inom den franska industrien må
ur eu ofhciell sammanställning3 av bestämmelser i år 1911 ingångna kollektivavtal
anföras följande uppgifter angående arbetsdagens längd. Av 64 avtal för industrier,
där arbetstiden är likformig under hela året, bestämma 43 arbetsdagen till
10 timmar, medan densamma i 5 avtal begränsas till 9 timmar, i 4 till 8 och i
ett till 7 timmar, i 7 åter till 11 och i 4 till 12 timmar. Av 17 avtal, vilka röra
säsongindustrier, bestämma 10 arbetsdagens längd under högsäsongen till 10 timmar,
2 till 8, 4 till 11 och ett till 14 timmar.

England. Medan — om man bortser från utvecklingen å vissa håll under den
allra senaste tiden — 972 å 10-timmarsarbetsdagen inom kontinentens industristater
förhärskat inom flertalet näringsgrenar, har i England sedan ganska lång tid tillbaka

9-timmajsarbetsdagen intagit motsvarande plats. Närmare uppgifter om arbetstidsförhållandena
i England kunna erhållas ur den av Board of Trade periodiskt
publicerade »Abstract of labour statistics», vari bl. a. meddelas uppgifter angående
den på olika orter gängse, enligt överenskommelser mellan resp. arbetsgivare och
fackföreningar tillämpade arbetstiden inom vissa yrken. Enligt de senaste tillgängliga
uppgifterna av detta slag, vilka avse år 1914,4 växlade inom maskinindustrien
nettoarbetstidens längd per vecka mellan 48 och 561/* timmar, men synes
1 regel hava utgjort 53 ä 54 timmar. Inom den grafiska industrien utgjorde
veckoarbetstiden i allmänhet 51 timmar, men gick i enstaka fall ned till 48 och
upp till 54 timmar. Vad byggnadsindustrien beträffar, förete arbetstidsförhållandena
en tämligen heterogen bild. För såväl murare som snickare och målare

1 Återgiven i Reichsarbeitsblatt 1918 n:r 12.

* Die kollektiven Arbeits- and Lohnverträge in Österreich.
Jabres 1913. Wien 191H.

Abscbliesse nnd Erneuerungen des

3 Bulletin de ^Office du Travail 1912, sid. 464.

4 Board of Trade (Department of Labour Statistics): Seventeentb
of tbe United {Ungdom. London 1915.

abstract of labour statistics

121

växlade veckoarbetstidens längd mellan 44‘/a å 461/* och 55x/a å 561/a timmar,
med tyngdpunkten vid något över 50 timmar.

Under krigsåren synes i England att döma av de periodiska uppgifterna
i »Labour Gazette» över antalet arbetare, som ernått reducering i arbetstiden,
utvecklingen mot förkortad arbetsdag alltjämt ha fortgått.1 Detta gäller dock
blott den ordinarie arbetstiden, vars genomsnittliga längd inom åtskilliga viktiga
industrier och däribland maskin- och skeppsbyggnadsindustrien förefaller
att hava nedgått till 49 å 47 timmar pr vecka. Krigsindustriens krav på ökat
arbete synes i huvudsak hava tillgodosetts genom utvidgning av skiftarbetet och
väsentlig ökning av övertidsarbetet. En för utredning av ammunitionsarbetarnas
hälsotillstånd tillsatt kommitté påyrkade emellertid i jan. 1916, att veckoarbetstidens
längd inklusive övertid icke borde få överstiga 65—67 timmar för män och 60 timmar
för kvinnor. Dessa och än längre gående krav på arbetstidens förkortning
synas också hava blivit uppfyllda under de senaste krigsåren, under vilka den
tidigare rådande uppfattningen om den ofördelaktiga inverkan på arbetsprestationen
av en förkortad arbetsdag torde hava väsentligt rubbats.

Amcrikns Förenta Stater. I detta land synes arbetstidens längd närmast
överensstämma med den i England rådande, om än en tendens till ytterligare förkortning
är märkbar. Detaljerade uppgifter föreligga i en av Förenta Staternas
arbetsdepartement utgiven periodisk publikation, upptagande den för fackorganiserade
arbetare gällande standardarbetstidens längd på olika orter och inom olika
yrken. År 19152 utgjorde inom metall- och maskinindustrien nettoarbetstiden
per dag för t. ex. maskinverkstadsarbetare i det stora flertalet fall 9 timmar, och
i övrigt synes 8 timmars arbetsdag hava varit något vanligare än 10 timmars.
Per vecka var den vanligaste arbetstiden 54 timmar, varefter i ordningen kom
en arbetstid av 48 timmar eller mindre och därnäst en arbetstid av 55—60 timmar.
Kortare var arbetstiden inom den grafiska industrien, varest vid civiltryckerierna
en nettoarbetstid av 8 timmar per dag och 48 timmar per vecka varit regel,
medan vid tidningstryckerierna en arbetstid av 7 å 7 x/2 timmar per dag och 42
eller 45 timmar per vecka icke varit sällsynt. Inom byggnadsindustrien har den
avtalsenliga arbetstiden växlat mellan 8 och 9 timmar per dag och mellan 44 och
54 timmar per vecka för såväl murare som timmermän och målare och i flertalet
fall hållit sig närmare det lägre än det högre gränstalet.

Enligt i den officiella »tylonthly Labor Review» meddelade uppgifter om
»union scales» synas under de senaste åren på allt flera platser tillämpas 44 timmars
arbetsvecka för byggnadsfacken och 48 timmars för metallindustrien. Arbetstidsförkortningarna
torde hava föranlett utsträckt användning av skift- och
övertidsarbete. Så utgör arbetstiden vid en av Förenta Staternas största motorfabriker
54 V2 timmar pr vecka för dagskift- och 50 timmar för nattskiftarbetare,
men betalas 50 % övertidsersättning för all tid över 8 timmar pr dag.3

Förenta Staternas Department of Labor utger även med korta mellantider
arbetsstatistiska monografier över vissa viktigare industrier, vari på grundval
av uppgifter från resp. företag belyses den normala (»full-time») veckoarbetstidens

1 Labour Gazette, utg. tidigare av Board of Trade, nu av Hinistry of Labour, årg. 1915—1918.

2 United States Department of Labor. Bureau of Labor statistics. Union scale of wages and
honrs of labor. May 1, 1915. Washington 1916.

8 Monthly Labor Review, sept. och okt. 1918.

16—190216

122

längd, vilken, som tidigare framhållits, icke behöver sammanfalla med den avtalsenliga,
men som å andra sidan skiljer sig från den enskilde arbetarens, av tillfälliga
omständigheter, såsom övertidsarbete, arbetslöshet, sjukdom o. d. påverkade
arbetstid. Enligt dessa undersökningar, vilka avse över hela unionen fördelade,
typiska företag, var arbetstiden vid järn- och stålverk på grund av den kontinuerliga
driften delvis synnerligen lång.1 Sålunda utgjorde år 1913 vid masugnar
veckoarbetstiden 84 timmar för 62-5 % av arbetarna, vilka arbetade sju dagar i
veckan i tolvtimmars skift, medan de övriga i regel både en sexdagarsvecka om
72 timmar. Vid stålverken, som merendels stå stilla söndagsdygnet, både martinugnsarbetarna
i allmänhet tolvtimmars skift och en arbetstid av omkring 72 timmar,
under det att av bessemerverksarbetarna ganska många arbetade på åttatimmars
skift och sålunda omkring 48 timmar i veckan. Arbetsveckan för valsverkens
arbetare räknade övervägande 48—60 timmar. Inom de industrier, som föga
eller alls icke använda skiftarbete, var arbetstiden kortare, sålunda i genomsnitt
56—57 timmar per vecka i bomulls- och 54—55 i yllefabriker (1916),2 52 timmar
vid sömnadsfabriker och 54 timmar vid skofabriker (1914).3

Australien. Den industriella arbetstiden i detta land erbjuder särskilt intresse,
då denna genom lag och praxis hitintills ställt sig lägre där än i något
annat kulturland i världen.

Enligt Australiens officiella statistik4 kan den ordinarie nettoarbetstidens
genomsnittliga längd per vecka inom olika industrigrupper i de sex australiska
staternas huvudstäder, nämligen Sidney, Melbourne, Brisbane Adelaide, Perth och
Hobart, angivas genom följande siffror, hänförande sig till åren 1915 och 1917
och avseende vuxna manliga arbetare:

Genomsnittlig nettoarbetstid per
vecka, timmar

	31 mars 1915	31 dec. 1917
Trä- och möbelindustri etc. .	......47-8	47-8
Metall- och maskinindustri .	......478	478
Livsmedelsindustri......	......49-1	48''5
Beklädnads- och skoindustri .	......47-9	479
Gralisk industri.......		46-3
Annan industri.......	......47-1	48''0
Byggnadsverksamhet ....	......46-3	45-8
Gruvdrift.........	......47-6	45-3
Järnvägs- och spårvägstraflk .		48-4
Annan landtransport ....	......54-0	52-5
Hotell- och restaurangrörelse .	......57-3	56-4

Man finner, att veckoarbetstidens längd för alla yrkesgrupperna med undantag
för »annan landtransport» samt »hotell- och restaurangrörelse» blir c:a 48
timmar eller mindre. Inom vissa grupper och särskilt inom gruvdriften synes
arbetstiden hava ytterligare något förkortats under åren 1915—1917.

1 Wages and honrs of labor in tbe iron and steel industry 1907—1913. Washington 1915.

2 Wages and honrs of labor in cotton goods mannfacturing and finishing, 1916. Washington
1918. Wages and honrs of labor in woolen and worsted goods manufacturing, 1916. Washington 1918.

3 Wages and honrs of labor in the men’s clothing industry 1911—1914. Washington 1916.
Wages and hours of labor in the boot and shoe indnstry, 1907—1914. Washington 1915.

4 Commonwealth Bnrean of Census and Statistics: Labour bulletin, årg. 1915, n:r 9;

Quarterly summary of Anstralian statistics, N:r 71 (mars 1918); Prices, pnrchasing power of money,
wages, trade unions, nnemployment, and general indnstrial conditions 1917 (juli 1918). -----

123

Bilaga 2.

Arbetstidens inverkan i hygieniskt avseende in. m.

På uppdrag av arbetstidskommittén bar dess ledamot förste provinsialläkaren
C. J. F. Lundberg sökt vinna upplysning om arbetstidens inverkan i
hygieniskt avseende samt om vissa andra förhållanden av betydelse för arbetarnas
hälsotillstånd. För ändamålet utsändes i april 1918 till ett 90-tal läkare
ett frågeformulär med anhållan, att de ville under någon tid särskilt uppmärksamma
de i formuläret berörda förhållandena samt därefter ifylla formuläret och
återsända detsamma. Från ett 50-tal läkare ha ifyllda formulär berörande 65
arbetsplatser återkommit. I en stor del av de ifyllda formulären ha samtliga
frågor besvarats rent negativt. Här nedan lämnas en sammanställning av de
positiva, mera utförliga svar, som meddelats i 25 av formulären.

Fråga 1. Ha hos arbetarna vid företaget (eller inom någon särskild yrkesgren
vid detsamma) iakttagits sanitära missförhållanden (yrkessjukdomar, ökad annan
sjuklighet, överansträngning, fördröjd eller försvagad kroppsutveckling hos minderåriga,
påskyndat åldrande etc.), som sannolikt äro föranledda:

a) av för lång ordinarie arbetstid per dag (dygn) eller vecka?

Gibson, Sandvikens järnverk. Knappast, men önskar han påpeka vikten
av att ordna frågan om semester för industriarbetare.

Sandler, Fagersta bruk. De vanliga åkommorna äro en del reumatiska
sjukdomsföreteelser beroende på arbetets art, de skarpa växlingarna mellan värme
och kyla samt dragiga arbetslokaler (oundvikligt). För dessa sjukdomar torde
den nuvarande arbetstiden och dess indelning ej spela någon roll.

Hultin, Kolsva järnverk. Här liksom vid andra järnbruk, där jag haft
min verksamhet, synes mig nog för tidigt åldrande, arterioskleros och kronisk
reumatism överväga något i jämförelse med vad som förekommer hos den jordbrukande
befolkningen, men torde orsakerna härtill ej vara att söka i något av
de i punkterna a)—f) nämnda momenten utan i dels själva arbetets härda natur,
dels de starka temperaturväxlingar, för vilka arbetarna äro utsatta.

Jäderholm, Graversfors masugnar. Förr användes därstädes 12-timmars
skift, och då iakttogs ofta överansträngning. Efter införande av 8-timmars skift
har sådan ej förekommit.

Lindhé, Gustafsbergs porslinsfabrik. Stundom ha fall av överansträngning
förekommit hos äldre arbetare, särskilt innan de hunnit vänja sig vid ugnsarbetet,
varvid tunga bördor måste bäras å huvudet, ävensom hos minderåriga å porslinsverkstaden.

124

b) av olämpliga tider för dagarbetets början eller slut?

Denna fråga har av alla besvarats nekande.

c) av för mycket övertidsarbete?

Forsblad, Svenska kullagerfabriken. Någon ökning av antalet olycksfall
har möjligen kunnat märkas vid mycket övertidsarbete.

Av alla övriga läkare har frågan besvarats nekande.

d) av egentligt nattarbete?

Harke, Norbergs gruvförvaltnings gruvor. I allmänhet ej. En och annan
individ tål dock ej så väl nattarbete, troligen delvis åtminstone beroende på, att
ostörd vila ej erhålles i hemmet. Luftig »sovskrubb» borde finnas i varje nattarbetares
hem.

Gibson, Sandviken. Ofta träffar jag i praktiken personer, som ej tåla nattskiftsarbete
. . . De sakna förmåga att sova under vilskiftena om dagarna och
repa sig vanligen hastigt, om man lyckas skaffa dem dagarbete. Fallen träffa
lika ofta friska och starka personer som sjukliga.

Björklund, Bångbro rörverk. Någon enda gång — men för övrigt högst
sällan — händer det, att en arbetare kommer och klagar över, att han ej tål
nattarbete till följd av sömnlöshet eller allmän kraftnedsättning eller yrsel.

Bjerner, Forsbacka bruk. Huvudsakigen neurastenici ha svårt att fördraga
det med skiftgången förenade nattarbetet, varför de ej sällan tidvis eller helt
befrias från dylikt arbete.

Nyländer, Svenska stålpressnings a.-b. Olofsström. Nattarbete torde utan
tvivel vara ansträngande, särskilt på den grund, att vilan, som skulle erhållas
på dagarna, mången gång ej blir så fullständig, som behövligt vore.

Forsblad, Svenska kullag er fabriken. I ett fåtal fall ha arbetarna klagat
över nervositet och sömnlöshet — nattarbete förekommer emellertid blott vid den
s. k. härden, där det arbetas i tre 8-timmars skift.

Backman, Åtvidabergs förenade industrier. Esomoftast ha arbetare sökt
mig med klagomål ^över, att nattarbetet gör dem sömnlösa och uttröttade. Sannolikt
beror detta på, att sömnen under dagen-blir mindre god på grund av stim
och rörelse omkring dem.

Oden, Vivstavarvs sulfitfabrik. Ja, i några fall.

Palmi, Nordiska kompaniets verkstäder. Ett fåtal gånger har överansträngning
av denna orsak förekommit.

e) av olämplig skiftindelning vid kontinuerlig drift?

Hjorton, Huskvarna vapenfabriks a.-b. Där skiftindelning förekommer,
ha många arbetare svårt att sova om dagen vid arbete nattetid, enär skiften
bytas var vecka. De kunde bättre vänja sig vid sömn om dagen, om skiften
ej byttes så ofta.

Jäderholm, Norrköpings elektricitetsverk. Till följd av att skiften växla för
varje dygn ha hos icke starka individer iakttagits oregelbunden aptit, växlande
sömn, oregelbunden avföring.

f) av olämplig anordning av rasterna (för korta, ofördelaktigt fördelade)?

125

Gibson, Sandviken. Middagsrasten, som nu uppgår till 1 timme 10 minuter,
borde nog vara l1/* timme.

Forsblad, Svenska kullagerfabriken. Frukostrast i två repriser, av vaka den
ena omfattar tiden kl. 8 so—9io t. m.; middagsrast jämväl i två repriser, av vilka
den ena är förlagd till tiden kl. 12v.o—l-so. Om båda dessa raster kan sägas,
att de äro väl snävt tilltagna.

Fackman, Åtvidaberg. Frukostrasten, kl. 8-30—9 f. m., anser jag vara väl
kort. Fn ganska stor procent av arbetarna måste intaga sin frukost på arbetsplatsen,
och bestod den förr av bröd och kaffe, numera av bröd och eventuellt
mjölk. Kroniska magsjukdomar äro mycket vanliga bland arbetarna.

Fråga 2. Förekommer, oavsett missförhållanden, som ovan asyftas, vid företaget

(eller inom någon särskild yrkesgren vid detsamma):

a) speciella yrkessjukdomar? ......

Sandler, Fagersta. Fn vanlig åkomma är kronisk konjunktiv^, förorsakad

av starkt strålande värme och sot. Fall av i lindrig grad nedsatt hörsel ba
iakttagits, sannolikt förorsakade av slammer och buller under arbetet.

Högberg, Vieille Montagne. Blyförgiftning, såväl akut som kronisk, före Gibson,

Sandviken. Lomhördhet vanlig bland de arbetare, som ha bullersamt
arbete. Bland mejslarna förekomma enstaka fall av atrofi. i axel-, arm- och

handmusklerna. .

Sandler, Fagersta. Bland mejslare förekommer, innan de blivit vana, domning,
värk och svaghetskänsla i högra armen. Bland slipare ha iakttagits ett
fall av astma och ett fall av lungsot under de sista åren. Att arbetet predisponerat
härför är troligt. Även i kvartskvarnen ha liknande iakttagelser gjorts.

Bjerner, Forsbacka. Nej, endast vanliga olycksfall ävensom den vanliga
nedsättningen av hörseln hos smederna.

Fjorton, Huskvarna. Bland gjuteriarbetare förekommer i talrika fall magkatarr
på grund av kopiöst drickande.

Backman, Åtvidaberg. Vid poleravdelningen förekommer av och till eksem,
som ansetts såsom yrkeseksem. .. ...

Lindhé, Gustafsberg. Förr mera än nu ha förekommit »pneumokoniosis»
bland arbetare å porslinsverkstäderna och blyförgiftning bland arbetarna i »glasyren».
Genom förbättrade hygieniska åtgärder ha dylika fall numera upphört.

b) anmärkningsvärt stor frekvens av andra sjukdomar (större än bland ortens
övriga befolkning); speciellt tuberkulos?

Lindhé, Gustafsberg. Att verkstadsarbete predisponera^- för tuberkulos,
är givet. Fordom höll en verkstadsarbetare ej ut längre än till omkring 28 års
ålder — numera bliva de dock ofta 50 å 60 år.

Berlin, Junebro tändsticksfabrik, har den bestämda uppfattningen, att tuberkulos
är synnerligen vanlig bland fabrikens arbetare. (Torde kanske i någon
mån kunna förklaras av, att vid fabriken i stor utsträckning användes folk i den
för den.florida tuberkulosen vanligaste åldern.) _

Övriga läkare ha besvarat frågan med nej, i en del fall särskilt framhållande,
att tuberkulos ej förekommer oftare hos industriarbetarna än hos den
övriga befolkningen.

126

Fråga 3. Därest kvinnlig arbetskraft användes, har Ni beträffande densamma
iakttagit några särskilda olägenheter av arbetstidens längd eller förläggning?

Har allmänt besvarats nekande.

Fråga 4. Hurudana är o de hygieniska förhållandena inom företagets arbetslokaler? (Här

önskas uppgift, såvitt möjligt, angående belysning, uppvärmning,
ventilation, förekomst av skadliga ångor, damm eller rök, tillfälle till tvagning,
dusch o. d., frukostrum, marketenteri m. m.)

Till svar å denna fråga ba lämnats ganska fullständiga uppgifter, vilka
dock synas av mindre intresse för frågan om arbetstidens längd. Med hänsyn
härtill meddelas av svaren blott följande:

Harke, Norberg. Arbetet i gruvorna synes, som nämnt är, ej predisponera
till sjuklighet.

Hegardt, Hälsingborgs kopparverk. Skadliga ångor och damm (kisrök) förekomma
ju; någon gång ha förekommit fall av gasförgiftning men blott mycket
enstaka.

Gibson, Sandviken. Dagsbelysningen i arbetslokalerna är i allmänhet otillräcklig.
Arbetets beskaffenhet gör, att lokalerna äro dragiga och uppvärmningen
ojämn. Avsevärda olägenheter av skadliga ångor synas ej förekomma, bortsett
från enstaka fall av gasförgiftning under hyttarbete. Damm och rök förekomma
naturligtvis mångenstädes men ej i egentlig hälsovådlig grad, dock stundom på
enstaka platser med därav föranledda allmänt kända faror. — I allmänhet är det
mycket illa ställt beträffande möjligheten till personlig tvagning och hygien på
arbetsplatsen. Avträden och pissoarer snuskiga. — Emellanåt uppträda epidemier
av halsfluss, påssjuka eller influensaartad sjukdom inom vissa arbetslokaler.

. Srnittovägen är med största sannolikhet de vanligen brukade, gemensamma dricksskoporna.
Fruktlösa försök ha gjorts att förmå arbetarna att till arbetsplatsen
medföra egna drickskärl. Dricksvattenfrågan borde ordnas genom systematiskt
införd vattenledning med på lämpliga ställen inkopplade sifoner, som brukligt är
vid t. ex. moderna folkskolor.

Kristiden med därav följande svårigheter för anskaffande av födoämnen
har på ett stort antal arbetsplatser lett till anordnande av marketenterier, som
vanligen synas drivas med ekonomisk uppoffring från arbetsgivarnas sida.

Fråga 5. Hurudana äro i allmänhet arbetarnas bostadsförhållanden (kaserner,
egna hem, antal rum och kök)? Hava några för hälsotillståndet menliga inverkningar
av bostadsförhållandena iakttagits?

Mot berörda förhållanden riktas flerstädes anmärkningar, vilka dock såsom
ej direkt berörande frågan om arbetstiden icke ansetts böra här återgivas.

Anmärkningar (ägnade att närmare belysa eller fullständiga ovanstående
uppgifter). 6

Av sådana anmärkningar må följande anföras:

Gibson, Sandviken. Min övertygelse är, att den degeneration, som otvivelaktigt
förefinnes bland storindustriarbetarna i vårt land, icke så mycket är för -

127

orsakad av olämpliga arbetstider eller andra missförhållanden på arbetsplatsen
utan fastmera av missförhållanden i hemmen och alldeles särskilt därav, att arbetarhustrun
i regel saknar kompetens för sitt kall. Hon är oftast okunnig, oordentlig
och i saknad av utbildning för hemmets arbete. Den kvinnliga arbetarbefolkningens
fostran till dugliga mödrar och husmödrar är en synnerligen viktig
social fråga, den f. n. kanske — åtminstone i vårt land — för industriarbetarklassen
viktigaste, som finnes. Jag tror, att detta står klart för varje läkare,
som någon längre tid arbetat bland bruksbefolkningen.

Sandberg, Malmö hands};fabrik, Kävlinge. Bostads- och värmefrågan är av
den allra största vikt att fortast möjligt få ordnad. Men detta kan endast ske
genom ökade inkomster för arbetarna eller också genom att arbetsgivare eller
kommuner träda hjälpande emellan.

Wolde, Kanipenhofs bomullsväven och spinneri. Fabriksarbeterskorna äro i
regel okunniga i matlagning. — De i matlagning och hushallsgöromål okunniga
kvinnorna bli mycket dåliga hustrur. Huru än den allmänna hygienen ordnas,
förblir den individuella mindervärdigheten hos hustrun en mycket betydande orsak
till mannens — arbetarens — nedsatta prestationsförmåga i arbetet och hela familjens
mer eller mindre framträdande »undernäring».

Hegardt, Kopparverket. Arbetet här är hårt, och arbetare, som en längre
följd av år varit anställda här, visa för tidigt åldrande.

Sahlin, Hagfors järnverk. Att här liksom på andra håll förekomma fall
av överansträngning och andra olägenheter i arbetet, är ju tydligt, men de förekomma
enligt min mening relativt sällan, mot vad jag sett på andra håll.

Nedanstående, av bruksläkaren vid Domnarvet, doktor K. E. Hällsjö, lämnade
svar å frågeformuläret, har ansetts vara av så stort intresse, att det funnits böra
återgivas i sin helhet.

I allmänhet förspörjes icke någon skadlig inverkan av arbetet bland det
stora flertalet arbetare, men en del undantag förekomma, beroende dels på arbetets
art, som växlar högst väsentligt såväl å de olika avdelningarna av verket
som inom samma avdelning, dels också på olika anpassningsförmåga och motståndskraft
hos de enskilda arbetarna.

Den ordinarie arbetstiden kan f. n. icke anses för lång, särskilt sedan under
de senare åren 3-skiftsgång blivit genomförd å de mera krävande arbetsplatserna
samt tillräcklig söndagsvila åstadkommits genom att arbetet upphör redan
kl. 3 å lördag e. m.

Undantag härifrån göra dock en del reparationslag, som måste arbeta med
övertidsarbete, då verken stå stilla. Bland dessa förspörjas klagomål över bristande
söndagsvila. Så har även varit fallet i verk med s. k. ständig eld, t. ex.
hyttorna, där dock numera överallt 3 skiftlag införts och dylika olägenheter sedan
icke försports.

I valsverken, där den gamla skiftindelningen med omväxlande 8 timmars
arbete och 8 timmars vila är rådande, förmärkes då och då hos arbetarna symptom
av överansträngning. För flertalet medför ej arbetet någon påfallande olägenhet,
sedan de väl blivit vana vid detsamma, men fall inträffa ej så sällan, då
arbetare klaga över allmän kraftnedsättning.

De till vila anslagna 8 timmarna kunna endast delvis utnyttjas, då tid åtgår
för gåendet till och från arbetsplatsen, för måltid och bestyr inom hemmet

128

samt dessutom, då vilotiden inträffar på dagen, störande inflytande från de övriga
familjemedlemmarna gör sig gällande, särskilt vid olämpliga bostadsförhållanden.
Ofta klagas också över oförmåga att över huvud taget sova under dagen.
Denna senare orsak ger ej sällan anledning till önskan hos arbetarna att komma
ifrån 8-timmarsskiftgängen.

En annan olägenhet med dessa 8-timmars arbetsskift är, att tiden mellan
måltiderna blir för lång, då det åtminstone för en del arbetare (vid kontinuerlig
drift i ett valsverk t. ex.) ej ges tillfälle att under denna tid intaga föda. Detta
är dock i regel ej fallet, då vanligen under arbetet uppstå små stillestånd i driften,
som medgiva vila och intagande av föda.

Aven är för dagarbetarna frånvaron av frukostrast olämplig. De börja arbetet
kl. 7 och ha dessförinnan i allmänhet ej gett sig tid till eller haft behov
av att intaga frukost. Det gäller då att under arbetets gång stjäla sig tid till
att äta en medhavd smörgås, eljest få de arbeta utan föda till middagen. Ett
från arbetsledningen utgånget förslag att medgiva frukostrast, mot det att arbetet
börjades tidigare, har enligt uppgift ej godtagits av arbetarna vid Domnarvets
järnverk.

Några svårare fall av speciella yrkessjukdomar ha i regel ej förekommit,
och om ibland någon form av dylik sjukdom visat sig, har man vidtagit anordningar
att förekomma densamma.

Ryggradskrökning hos pojkar i spikfabriken har förekommit i en del fall,
där driften sköttes med maskiner, som fordrade vändning för hand. På de senare
åren har dels noga tillsetts, att inga unga och svagt byggda pojkar tagits till
detta arbete, dels ha nya spikmaskiner med maskinella vändanordningar anskaffats.

Kronisk blyförgiftning har iakttagits hos en metallgjutare, och har mannen
varnats för att fortsätta yrket, men har han vägrat att byta arbete, emedan
den plats, han har, ger honom god förtjänst.

Vid träsprittillverkningens början ledo arbetarna, som sysslade med destilleringen,
ofta av häftig konjunktivit, framkallad genom retning till följd av
amylalkoholångor. Sedan arbetarna lärt sig att undvika gaserna genom iakttagande
av försiktighet vid tappningen och bättre tillsyn utövats över att apparaterna
hållas täta, ha dessa symptom uteblivit.

En annan form av häftig, akut konjunktivit uppträder hos personer, som
utsättas för det skarpa ljuset från en elektrisk lödapparat för lagning av gjutgods
samt likaledes hos de arbetare, som syssla med tappningar från de elektriska
hyttornas smältugnar, särskilt kiselugnen. Arbetarna å dessa platser äro ålagda
att bära mörka skyddsglasögon.

Ytterst vanligt är, att arbetarna i de bullrande verkstäderna få sin hörsel
höggradigt nedsatt.

Förekomsten av tuberkulos med avsevärt större frekvens än hos arbetarna
i allmänhet och traktens befolkning i övrigt har visat sig framför allt hos arbetarne
i kvartsstampen, där kvarts sönderstampas och males till fin sand eller
mjöl. Nästan utan undantag angrepos arbetarna å denna arbetsplats av tuberkulos,
såvida de fortsatte arbetet under någon längre tid. Även i martingjuteriet och
än mer i den till detta hörande skrotboden, där skarpt sanddamm förorenar luften,
uppträder tuberkulos då och då även hos arbetare, som sakna ärftlig belastning
för denna sjukdom. På senare tiden har efter framställning av bruksläkaren

blivit bestämt, att å dessa farliga arbetsplatser arbetarnas tjänstgöringstid ej får
överstiga 2 år.

Vid kisbränniugen i pappersbruket iakttages ofta kroniska luftrörskatarrer
i följd av svavelångornas retande inverkan.

Hyttgasförgiftningen har under de senare åren kanske varit den mest
påfallande sanitära olägenheten av arbetet vid järnverket. Denna uppträdde vid
nyttdriftens omläggning från träkols- till kokssmältning och vållade tidvis, särskilt
vid ogynnsam väderlek, svåra olycksfallstillbud av ösning, ibland massvis
uppträdande. Ofta iakttogs då hoS de arbetare, som voro utsatta för denna så
gott som ständiga hyttgasförgiftning, skadliga verkningar, anemier, allmän kraftnedsättning,
huvudvärk, förtidigt inträffande åldersförändringar o. d.

Genom förbättrade påsättningsanordningar och införande av 3 skiftlag å
dessa arbetsplatser har denna olägenhet kunnat i väsentlig mån avhjälpas, så att
olyckstillbud av detta slag under de två senare åren varit relativt sällsynta.

Vid rensning av rörledningar för hyttgas samt vid avstängning och omkoppling
av dessa ledningar förekommo också ofta svåra osningar, ej så sällan med
dödlig utgång. Genom skärpta bestämmelser om iakttagande av försiktighet, genom
dubbla arbetskrafter å de farliga ställena och på sista tiden genom anskaffande
av skyddsmasker med syrgasinhalatorer att användas, när så behövdes, ha
även dessa olyckstillbud under de senaste åren i betydande mån motverkats.

3. Ett fåtal kvinnor äro anställda vid järnverket för spiksortering och
om sommaren vid ett litet tegelbruk. Inga olägenheter ha iakttagits beträffande
deras hälsotillstånd, vållade av arbetet.

Papperssortererskorna äro i påfallande grad chlorotiska, antagligen mera
beroende på dålig nutrition än på arbetsansträngning.

4. Stort bekvämt badhus finnes för bruksbefolkningen. Vid elektriska
hyttavdelningen finnes särskilt tvättrum.

Stort ångkök, avsett för arbetarna, är i verksamhet vid järnverket, och
kunna c:a 200 arbetare där bespisas.

Under sista året har soppa mot en billig avgift serverats åt arbetare nere
i verket.

5. Mer än hälften av Domnarvets arbetare bodde för 10—20 år sedan i
brukets bostäder, som utgjordes av större (med ända till 16 lägenheter) och mindre
kaserner med ett rum eller högst ett rum och kök per familj — trångt och ohygieniskt.
Kasernerna voro placerade så, att halva antalet lägenheter lågo frånsols.
En mindre del av arbetarna bodde i egna hem eller i förhyrda lägenheter
ute i bygden. Sedan några år har det emellertid arbetats energiskt på att förbättra
bostadsförhållandena vid bruket. De stora kasernerna hålla nu på att
ombyggas undan för undan. Lägenheterna utökas till ett rum och kök eller två
rum och kök, med minst ett rum och då helst köket åt solsidan. Eönsterna göras
större; vatten, avlopp och elektriskt ljus inledas etc. Därjämte bygger bolaget
egnahemslägenheter om 1—2—3 rum och kök och försäljer dessa billigt eller
hyr ut dem till arbetarna. C:a 200 dylika egna hem, de flesta i ett stadsplanerat
område, torde i det närmaste vara färdiga och flera äro planerade eller under
byggnad. Härigenom börjar bostadsfrågan vid Domnarvet att lösas på ett synnerligen
fördelaktigt sätt.

Den mest påtagliga olägenheten av trångboddheten har (bortsett från moraliska
och estetiska synpunkter) varit lättheten för epidemiska sjukdomar att

17—190216

130

sprida och inrota sig. Epidemier av olika slag ha varit intensivt långvariga
och svåra (nu senast spanska sjukan). Att även tuberkulosfrekvensen varit tämligen
stor inom arbetarstammen har säkerligen till en del berott därpå.

Eu svår olägenhet av kasernsystemet är även svårigheten att hålla lägenheterna
fria från väggohyra.

Bil

Bilaga 3.

Arbetstidens inverkan på produktiviteten.

I det efterföljande återgivas några uppsatser och uttalanden, vilka, såsom
ägnade att belysa här nämnda inverkan, tidigare tillhandahållits kommitténs
ledamöter.

Utdrag ur motion i andra kammaren vid 1908 års riksdag av K. V. Rydén
m. fl. om skrivelse till Kungl. May.t angående utredning, om och i vilken utsträckning
en viss maximalarbetstid må bestämmas för arbetare och biträden i industriellt
arbete m. m.

Lujo Brentano, Arbetslönens och arbetstidens förhållande till arbetsprestationen:
----Sedan tiotimmarslagen blivit antagen i Massachusetts, förkla rade

den kände frihandlaren Ewdard Atkinson i Boston, en broder till direktören
för det största bomullsspinneriet i Lowell, inför ett parlamentsutskott, att tiotimmarslagen
av 1874 »vore till sina verkningar skadlig för arbetarne, enär de
måste arbeta för Va mindre än andra staters». Byrån för arbetsstatistik fick då
i uppdrag att undersöka förhållandet. I dess berättelse av 1881 återfinnas denna
undersöknings resultat. Slutet lyder: »Det framgår tydligt, att Massachusetts

§å 10 timmar per man, per vävstol eller per spindel alstrar en lika stor mängd proukter
av samma slag som andra stater på 11 eller ännu flera timmar, och därjämte,
att lönerna äro lika höga, om icke högre, än i stater med längre arbetstid.» Likaså
berättar Donald, att åttatimmar sdag ens införande i åtskilliga yrken inom staten
Bete-York utan undantag haft till resultat, att arbetsprestationen ökats med en tiondedel.
I Australien började åttatimmarsrörelsen år 1858 inom byggnadsyrket i
Melbourne. Den befordrades kraftigt av en entreprenör vid namn James Stephens,
vilken efter de vid hans tegelbruk gjorda försöken förklarade, att hans folk
uträttade lika mycket på 8 som på 10 timmar. Från nämnda år och intill 1891
utsträcktes åttatimmar sdag en till 60 yrken, d. v. s. till mer än 3/<t av arbetarbefolkningen,
utan att industrien därav på något sätt skadades.

Erfarenheten från Europa giver oss samma lärdomar.

P. A. Iladfield and H. de B. Gibbins, A shorter working day, London 1892;

S. H. Johnson & Co., Engineering Works, Carpenters Road, Straff ord,
London.

Denna firma har haft artigheten att giva författaren fullständigt svar på
eu rad spörsmål, framställda till densamma rörande systemet med 8-timmarsdag
(48-timmarsvecka).^ Herrar Johnson & Co. hava arbetat efter detta system omkring
tre och ett hälft år och hava tillämpat det på över hundra man, representerande

132

olika fack: maskinarbetare, uppsättare, gjutare och vanliga arbetare. De förutskicka
den mycket förståndiga anmärkningen, att man vid övervägande av lämpligheten
att införa 8-timmarsdag måste, enligt deras övertygelse, taga hänsyn
till följderna av en jämkning med avseende på tidpunkten för arbetet samt anordningen
därvid. ----

De förändrade anordningar, som herrar Johnson & Co. funno lämpliga att
vidtaga voro: för det första indragandet av frukosttimmen, för det andra tidsavkortningens
förläggande till morgonen. I likhet med de flesta andra firmor hade
de lidit betydlig förlust genom oregelbunden ankomst på morgonen. Om arbetsgivarne
envisas att leva i »den tanklöses paradis» och att anse sig fruktansvärt
förfördelade genom arbetarnes försummelse att ej punktligt iakttaga godtyckliga
och oskäliga regler samt genom det abnorma tillstånd, som det tidiga morgonarbetet
förorsakar, så kunna de ej vänta annat än att själva bliva lidande härpå.
En sådan hållning från deras sida är dock mycket oklok. Vidare vill jag påstå,
att om man anställde en ordentlig undersökning beträffande å ena sidan verkliga
kostnaden för det arbete, som utföres före klockan åtta på morgonen, och å andra
sidan det verkliga värdet av samma arbete, så är det sannolikt, att mången arbetsgivare
skulle spärra upp ögonen av förvåning. Herrar Johnson & Co. hade
gjort den beräkningen — och de hava sedan genom sitt nuvarande arbetssystem
fått bekräftelse på dess riktighet — att det tidiga morgonarbetet kostar arbetsgivaren
50 procent mer än samma arbete skulle kosta, i fall det utfördes under
normal tid på dagen. Detta är eu ytterst viktig punkt. Herrar Johnson & Co.
ansågo vidare, att tillrustningarna för frukostrasten och för igångsättandet av arbetet
efter denna rast tillsammans medförde en tidsförlust av lulla femton minuter.
Ytterligare besinnade de — och detta var en mycket förståndig tanke —
att vägen till en mans hjärta, i fråga om hans arbete likaväl som i fråga om
annat, går så att säga genom hans mage, samt att en arbetare, som måste infinna
sig tidigt på morgonen, sannolikt utan att ha fått en bit mat i sig, ej kan åstadkomma
något fullt tillfredsställande arbete. Sedan arbetets början framflyttats
till klockan åtta, kommo arbetarne däremot icke, liksom förut, med tom mage.
Under det gamla systemet var det även nödvändigt att sörja för artificiell belysning
i arbetslokalen under vintermorgnarna, vilket naturligtvis även medförde
någon förlust av arbetstid. Denna inbesparades nu. Likaså uppstodo även besparingar
i kostnaderna därigenom, att maskineriet ej behövde vara i gång under
en tid, då arbetets värde uppgick till endast 50 procent av vad det borde. Härtill
kommo besparingar i många andra avseenden, såsom praktiska män lätt finna.

På grund härav kommo herrar Johnson & Co. till den slutsatsen, att genom
antagandet av åttatimmarsdagen och genom den på samma gång vunna säkerheten
att verkligen få alla sina arbetare precis klockan åtta, i stället för att
endast vänta dem klockan sex, de sannolikt skulle erhålla lika mycket arbete utfört
på åtta timmar som förut på nio. De framhålla därjämte ytterligare, att
för många av deras arbetare, vilka bo något avlägset från arbetsplatsen (en halv
engelsk mil eller däröver) innebar den tidigare timmen, att de för att få frukost
mellan åtta och halv nio ovillkorligen måste springa både hem och tillbaka, samt
att deras måltid sannolikt måste bliva både otillräcklig och illa smält. Här se
vi någon hänsyn tagen till mera humana motiv, men vi skola även finna, att
detta till och med från ren affärssynpunkt betraktat har lönat sig. Och det
måste ju vara tydligt, att när arbetstidens början är rimlig, så att arbetaren

desstor innan hatt til fälle att få sig ett ordentligt mål och hustrun likaledes haft
tillfälle att laga maten i ordning tids nog, så kan man vänta, att slutresultatet
skall bliva tillfredsställande.

Men — kan man fråga — vad blev resultatet? Jo, under de första tre
månadernas arbete inträffade endast två fall, då arbetare kommo för sent. Fullständigt
har denna höga ståndpunkt visserligen ej sedan bibehållit sig, men punktligheten
har likväl varit fullt tillfredsställande. —----

Herrar Johnson & Co. betalade sina arbetare, under nyss angivna förbehåll
rörande punktlig inställelse, lika mycket för 48 timmar som förut för 54, nämligen
för gjutare och maskinister 40 sh. 6 d. till 42 sh. 9 d. Deras bestämda övertygelse
är, att 8-timmarsdagen en gång måste komma, och stor heder tillkommer
dem för deras kloka och humana åtgöranden.

Följande äro de frågor, som blivit av författaren framställda samt av herrar
Johnson & Co. besvarade:

Åttatimmars-frågan,

1. Har det uppstått någon ökning i produktionskostnaden?

2. Är förändringen omtyckt av arbetarne?

3. Anser Ni, att arbetet numera utföres med mera intelligens och intresse?

4. Uppstå till följd av den kortare arbetstiden några extra besparingar,
exempelvis genom noggrannare tillsyn från förmännens sida? Skulle några andra
extra fördelar visat sig, torde ni vara god uppgiva vilka.

5. Utföres enligt Er uppfattning under åtta och en halv timme av arbetarne
lika mycket eller mindre arbete än under nio?

6. Är påpassligheten om morgnarna likadan eller bättre än före förändringens
genomförande? Om möjligt torde bestämda uppgifter lämnas rörande
denna punkt.

7. Anser ni, att minskad arbetstid i England skulle göra det möjligt för
kontinentens fabrikanter, vilkas arbetare hava längre arbetstid, att tävla med oss
under för dem gynnsammare förhållanden?

Herrar Johnson & Co. svarade:

1. De hava ej funnit någon ökning av produktionskostnaden, utan tvärtom
en minskning.

2. Förändringen är mycket omtyckt av arbetarne, vilkas nit och bemödanden
visa, att den väckt största belåtenhet.

3. Vi hava nu en mera intelligent uppsättning av arbetare.

4. Många extra besparingar uppkomma genom den kortare arbetstiden.

5. Yi erhålla mera arbete utfört.

6. Mera tid blir övrig för äldre och yngre arbetare att förkovra sig genom
besökande av tekniska aftonskolor. Herrar Johnson & Co. anse, att deras
arbetare vinna goda två timmar till vederkvickelse och förkovran.

7. Produktionskostnaden är icke ökad, och på grund av vår erfarenhet om
kontinentens arbetare tro vi ej, att dessa med sin längre arbetstid kunna hålla
stången mot våra med deras kortare arbetstid.

134

Herrar Brunner, Morul & Co i Nortwich,

en firma med mycket stor affär, vars utomordentliga framgång i kemiska tillverkningar
är så väl bekant, har benäget givit svar på författarens frågor rörande
införandet av åttatimmarssystemet i deras verkstäder. Ehuru deras industri
är av en fullkomligt olika beskaffenhet med den nyss anförda, så lämnar
dock även den ett bevis på de goda verkningarna av en förändring från längre
till kortare arbetstid. I detta fall minskades tiden från tolv timmar till åtta.
Personalen arbetade nämligen förut kontinuerligt sju dagar i veckan, tolv timmar
per arbetsdag, med ett skift av tjugutvå timmar var fjortonde dag. Detta tyckes
vara ett arbete så det förslår, ehuru dess intermittenta natur utan tvivel i
någon mån modifierade verkningarna av en så lång arbetstid. Herrar Brunner,
Mond & Co. nedsatte arbetstiden till åtta timmar, och verkställande direktören
säger: »Vi hava aldrig haft anledning att ångra denna förändring. För arbetarna
har den varit en ren välgärning. Den har utövat det största inflytande på förbättrandet
av deras hälsotillstånd och på förminskandet av dryckenskapen, vilken
före systemets antagande verkligen var ganska betydlig. Ordningsmaktens mellankomst
är numera ej längre så behövlig, som den förut brukade vara.»

H. H.

Edert ärade har kommit mig tillhanda, och jag ber att få besvara edra
frågor i den ordning de blivit framställda.

1. Såvitt jag av böckerna och avlöningsräkningen kan döma, tror jag, att
produktionskostnaden kommer att ställa sig lägre än förut.

2. Alla arbetarna äro gynnsamt stämda för förändringen, och de ådagalägga,
om jag så må säga, en sundare anda, vilken bland annat yttrat sig däri,
att vi ej haft några »sölare», sedan det nya systemet började tillämpas.

3 och 4. Förändringen är i själva verket så högt värderad av samtliga
parter, att resultatet därav kommer att ställa sig fördelaktigt för arbetsgivaren.
Förmännen äro alla regelbundet på sin post, så att arbetet går raskt undan.

5. Det må låta som en paradox, men jag får nu avgjort mera arbete utfört,
än förut. Jag är rent av förvånad över huru arbetet går undan, enär jag —
i likhet med så många andra arbetsgivare — föreställt mig, att resultatet av arbetstidens
minskning skulle bliva en motsvarande minskning i arbetsutbytet.
Detta är ett misstag, ty den mänskliga maskinen kan, när den är i god ordning
och vid sunda vätskor, utföra mera arbete än i motsatt fall.

6. Talet om den utländska konkurrensen är en barnslighet. Lång arbetstid
betyder ingalunda större arbetsutbyte eller minskade kostnader; i annat fall
skulle ju vi importera kol från Tyskland o. s. v. I avseende på en del varor,
såsom fickur, väggur, musikaliska instrumenter m. m., kan den utländska konkurrensen
beröra oss, men i våra huvudtillverkningar aldrig — ty under de år, då
utlandets arbetare äro hindrade genom konskriptionen, få våra unga arbetare öva
sig med hammaren och mejseln i stället för med geväret, och på grund härav
kunna vi producera bättre arbetare.

135

Jag är övertygad om, att ett allmänt införande av åttatimmarssystemet
skall visa sig fördelaktigt i rent ekonomiskt hänseende.

Jag har nu framställt min åsikt, grundad på rön och iakttagelser, och jag
har ingen som helst anledning att ångra förändringen. För mig har det varit
verkligen överraskande att bevittna, huru mina gamla åsikter hava ramlat och
huru mina farhågor skingrats genom sakernas nya ordning.

Högaktningsfullt
Wm Allan.

Åttatimmarsarbetsdagen ur fysiologisk och hygienisk synpunkt.

(Ur Hygienisk Revy, nr 7 för 1917).

Frågan om åttatimmarsarbetsdagen är för tillfället aktuell i Förenta Staterna. Här
skall återges i förkortad och fri översättning en artikel i detta ämne av hygienikern Professor
F. S. Lee vid Columbia University, vilken nyligen stått införd i den ansedda amerikanska
tidskriften Science.

Åttatimmarsarbetsdagen är resultatet av en utveckling, buren av humanitära
motiv. Naturligtvis kan det ej uteslutas, att i kampen för denna idé även
spelat in lägre och egoistiska synpunkter, t. ex. önskan att nå största möjliga
lön för minsta möjliga ansträngning, men detta får ej göra oss blinda för, att
detta problem har krav på att diskuteras från högre synpunkter.

Låt oss nu fråga oss, hur den dagliga arbetstidens längd rationellt bör bestämmas.
Efter vår mening är då den första och viktigaste synpunkten, som här
bör komma i fråga, den fysiologiska verkan av arbetet.

Intet arbete kan utföras, utan att kroppens organ därav påverkas, och när
denna påverkan gått tillräckligt långt, inträder trötthet. Skall man nu sysselsätta
sig med trötthetens problem, torde det för undvikande av missförstånd vara
lämpligt att särhålla trötthetens objektiva och dess subjektiva yttringar. Objektivt
yttrar sig tröttheten i en nedsatt arbetsförmåga. Den trötte kan under samma
tid ej utföra lika mycket arbete som då han är utvilad, och denna minskning i
arbetsförmåga är iakttagbar även för utomstående. Men tröttheten yttrar sig
även på det subjektiva området, genom trötthetskänslor. Dessa kunna antingen
vara av speciell art, t. ex. obehag eller kanske t. o. m. värk i de muskler eller
kroppsdelar, som framför allt använts i arbetet, eller ock kunna de vara av mer
allmän art, yttrande sig i ''allmän matthet och olust för fortsatt arbete.

Antagligen betingas trötthetsfenomenen av en hel serie omständigheter.
Varje arbete stegrar ämnesomsättningen och förbrukar alltså i betydande grad
den näring, som står till de levande vävnadernas förfogande. Till en viss grad
kan därför tröttheten tolkas såsom beroende på en minskning i den näring de
arbetande organen kräva. Av mycket stor betydelse för trötthetens uppkomst äro
även de sönderdelningsprodukter, trötthetsämnen, som bildasvid ämnesomsättningen

och som inverka förminskande på vävnadernas arbetsförmåga och kanske i längden
skada dem. Dessa trötthetsämnen spridas från den kroppsdel, som vid sitt arbete
givit upphov till dem, till övriga organ och påverka dessa, vilket i sin mån förklarar,
att hela kroppen kan bliva trött och utmattad även av ett arbete, som
skenbart tagit i anspråk endast en begränsad kroppsdel.

Tröttheten påverkar alltså kroppen i mångahanda riktningar och yttringarna
äro mångtaliga. Sinnenas skärpa minskas, uppmärksamheten kan ej så väl hållas
fixerad, omdömet nedsättes, musklerna slappas, hastigheten och precisionen i muskelrörelserna
avtrubbas, hjärtverksamheten förlångsammas, eller också blir den vid
ytterlig ansträngning snabb och oregelbunden, blodkärlens spänningstillstånd förändras.

Man kan fråga sig, i vad mån de nu beskrivna, objektivt iakttagbara
kroppsliga förändringarna gå hand i hand med den subjektiva trötthetskänslan.
Givetvis finns det ett sammanhang, men erfarenheten bär visat, att den subjektiva
tröttheten ej ger ett alltför tillförlitligt mått på kroppens tillstånd. Trötthetskänslan
kan komma som en alltför tidig varning, vid ett stadium, då kroppens
verkliga krafttillstand ännu är fullt tillfredsställande, trötthetskänslan verkar i
så tall snarast som falskt alarm. Men å andra sidan kan trötthetsvarniugen
komma för sent och göra sig gällande först, när kroppskrafterna redan tagits i
för stort anspråk. Överhuvud taget vidlådas våra trötthetskänslor av mycken
nyckfullhet, och detta förhållande måste också vederbörligen beaktas vid behandlingen
av den industriella trötthetens problem.

I detta sammanhang torde det vara lämpligt att avgränsa begreppet trötthet
från begreppet överansträngning. Här menas med trötthet ett tillstånd, åstadkommet
genom föregående arbete och karakteriserat av de nyss nämnda objektiva
och subjektiva yttringarna, men ej längre gånget, än att full återställelse vinnes
genom en kortare vila och säkert åtminstone genom en natts vila. Om överansträngning
tala vi däremot, då en dylik snabb återgång till ett normalt krafttillstånd
ej längre är möjlig. Man skulle kunna säga, att tröttheten är ett fysiologiskt
tillstånd, under det att överansträngningen är ett sjukligt, ett »patologiskt»
tillstånd.

överansträngning kan uppkomma, vare sig arbetet mer tillfälligt varit
alldeles för påkostande eller också och framför allt, om ett i och för sig måttligt
arbete fått pågå för länge. I detta fall är kanske ej ens nattvilan tillräcklig för
att återställa krafterna. Följden blir, att arbetaren måste taga itu med sitt arbete
följande morgon med från början något nedsatta krafter. På kvällen är han
så pass ansträngd, att den nu följande nattvilan ännu mindre är i stånd att skänka
honom full vederkvickelse. Och på detta sätt bär han råkat ut på ett sluttande
plan.

Den intima samhörigheten mellan kroppens alla organ tager sig tydligt
uttryck i det sätt, varpå en dylik överansträngning yttrar sig. Kanske det arbete,
som förorsakade överansträngningen, skenbart blott tog en viss del av kroppen i
anspråk. Det hindrar ej, att yttringarna av överansträngningen uppträdde från
en hel del andra organ. Den överansträngde visar gärna detta allmänna tillstånd
av sjuklig retbarhet och sjuklig uttröttbarhet, som benämnes nervsvaghet eller
neurasteni. Sjukliga yttringar från blodomloppet och matsmältningen kunna
uppträda.

Överansträngningen kan lätt förleda den därav angripne till att söka hjälp

i stimulerande medel, och när de först använda mängderna ej längre hjälpa, så
kanske större mängder tillgripas. Och snart kan på det viset ett farligt missbruk
grundläggas. Den överansträngde visar också gärna nedsatt motståndskraft
mot smittosamma sjukdomar, överhuvudtaget är alltså en överansträngning att
betrakta som ett ganska ödesdigert tillstånd.

Det sätt, varpå muskeltrötthet utvecklar sig, har å fysiologiska laboratorier
varit föremål för ingående undersökning. Tvingar man en muskel att sammandraga
sig och därvid lyfta en vikt, så befinnes det arbete muskeln kan utföra
bland annat bero på dels viktens storlek, dels tidsintervallet mellan lyftningarna.
ÖKas tyngden hos vikten eller tvingas muskeln att sammandraga sig oftare, så
uppträder tröttheten hastigare. Detta enkla förhållande har nu sin motsvarighet
i industriellt arbete. Även här beror tröttheten på den hastighet, med vilken
de individuella ansträngningarna måste upprepas. I allmänhet har visserligen
införandet av arbetsmaskiner minskat det rent fysiska arbete en arbetare har att
utföra. Livlösa maskiner lyfta numera ofta de tunga vikter, som en gång måste
övervinnas genom människokraft. Och även mycket muskelarbete av lättare slag
har nu övertagits av maskiner. Men ofta har detta blott inneburit ett överflyttande
av människans ansträngningar till ett annat plan. 1 stället för muskulaturen
är det nu sinnesorganen och hjärnan, som tagas i anspråk. Det gäller att
prestera uppmärksamhet, snabbhet och finhet i rörelserna.

Det har vid laboratorieförsök visat sig, att den lyftade vikten och tidsintervallet
mellan de särskilda lyftningarna noga måste avpassas, då det gäller att
taga ut största möjliga arbete från en muskel. Dessa fysiologiska försök hava
nu även sin motsvarighet på det industriella området. Det är ju välbekant, hur
det lyckats den nu avlidne Frederick Taylor att förbättra arbetsresultatet, t. ex.
vid ett fästningsarbete, genom att utfinna den lämpligaste rytmen och genom inskjutandet
av lämpliga arbetspauser. Här må även erinras om en nyligen avgiven
rapport från en engelsk kommitté, som sysselsätter sig med ammunition sarbetarnas
hälsotillstånd. Där berättas följande: Två officerare vid fronten hade
nyligen till uppgift att med användande av lika stora kontingenter arbetare
gräva var sin skyttegrav. Den ena lät sina män arbeta hårt, men i den rytm
de själva valde. Den andre delade sina män i tre lag; varje lag fick arbeta hårt
under fem minuter och sedan vila i 10. Det visade sig att på detta sista sätt
arbetet gick mycket snabbare undan, fastän ingen skillnad mellan arbetsuppgifterna
fanns.

Det sätt, på vilket trötthet utvecklar sig, beror ej endast på arbetskvantiteten
utan också på de förhållanden, under vilka arbetet utföres. Så inträder
trötthet mycket snabbare vid hög temperatur och hög fuktighet i luften. Vid
direkta försök har man funnit, att arbetskvantiteten kanske nedsättes med eu
fjärdedel under dylika ogynnsamma förhållanden. Man har även all anledning
antaga, att sådana faktorer som för stark eller för svag belysning, öronbedövande
buller och mekaniska skakningar kunna påskynda trötthetens inträdande,
om också inga bevisande försök här föreligga.

Det påståendet har ofta framförts, att industrien kan hålla sig uppe endast
med en lång arbetsdag och att en minskning i arbetsdagens längd skulle
innebära hot mot dess bestånd. Det finnes emellertid en hel del iakttagelser,
som visa, att en minskning av arbetsdagens längd till 9 timmar, ja, t. o. m. till
8 timmar kan medföra gagn för industriens avkastningsförmåga. Visserligen

18—i902ie

138

brukar en minskning i den dagliga arbetstiden till en början medföra någon
minskning i den enskilde arbetarens prestation, men snart är han uppe i förutvarande
dagliga arbetskvantitet, och efter ytterligare någon tid presterar han på
en kortare tid kanske mer än på den längre. Några exempel må anföras.

Då professor Abbe reducerade arbetsdagens längd vid de bekanta Zeissverken
i Jena från 9 till 8 timmar, visade sig detta innebära en stegring av den dagliga
arbetsprestationen med 3 %. Ett visst stålverk i England meddelar, att
övergången från 9 till 8-timmarsarbetsdag ej nedsatte produktionen per maskin.
I stålplåts- och tennplåtsindustrien i södra Wales har konstaterats, att övergången
från 13 till 8 timmars arbetsdag åstadkom en stegring i valsverkens produktion
med 20 % och i smältverkens produktion med 127a %. Från kolgruvor i
södra Yorkshire har meddelats, att sedan 8-timmarsarbetsdag införts, produktionen
per arbetare visat, sig vida överstiga vad som iakttagits, då arbetstiden var
12 eller 13 timmar. År 1897 infördes i Illinois vid gruvorna för bituminösa kol
en 8-timmars arbetsdag. Under de tre föregående åren och med en arbetsdag på
10 timmar hade kolproduktionen per individ och dag varit 2-73 ton, under den
följande treårsperioden var den 3''i6 ton. Ökningen var alltså 16 %. Chefen för
ett stenhuggeri, vid vilket under många år varje arbetares prestation registrerats,
skrev 1912, att samma man under eljest lika förhållanden befunnits producera
mer, då han arbetat 9 timmar, än då hans arbetstid var 10 timmar, och att
samma man producerat ännu mer, då arbetstiden sänkts till 8 timmar.

Innehavaren av en tysk glashytta har meddelat, att kort tid efter det att
arbetsdagen minskats från 12 eller 11 till 8 timmar, producerades det utan stegring
i arbetarantalet lika mycket som förut. Och på samma sätt säger chefen
för ett glasbruk i norra Frankrike: »Jag får intyga, att arbetarna producera
precis lika mycket om ej mer under en nettoarbetsdag på 7''/a timmar, som nu införts,
än då arbetsdagen var 10 timmar lång».

Från Engis kemiska fabriker i närheten av Liége, där resultatet av 8-timmars
arbetsdagens införande blev föremål för en mycket noggrann undersökning,
har meddelats, att under en arbetsdag på 8 timmar med 7Va timmars effektivt
arbete samma män med samma råmaterial och samma arbetsmetoder utförde lika
mycket arbete som förut under en 12-timmars arbetsdag med 10 timmars effektivt
arbete.

En betydelsefull jämförelse mellan lång och kort daglig arbetstid utfördes
i samband med byggandet ett och samma år av två amerikanska slagskepp,
Louisiana och Connecticut. Louisiana byggdes vid Newport News av ett enskilt
företag, där arbetstiden var 10 timmar per dag. Connecticut byggdes vid
Brooklyn’s flottstation, där 8-timmars-systemet införts. I en rapport över arbetets
fortskridande under de första 19 månaderna skriver kontrollanten: »Medelproduktionen
per man och timme har varit 24-2 8 % högre vid byggandet av Connecticut
än vid byggandet av Louisiana.» Och han fastslår, att härvid inga andra faktorer
inverkat än produktionsförmågan hos de båda arbetaruppsättningarna, som
gjort precis samma slags arbete, använt samma slags verktyg och arbetat på
samma material. Beräkningen omfattar praktiskt taget endast med händerna utfört
arbete. De automatiska maskinernas arbete har ej medtagits i beräkningen.

Åtskillig statistik visar alltså oriktigheten i den uppfattningen, att en
längre arbetsdag givetvis innebär en större produktion. Yi stå här framför ett

139

i första början överraskande förhållande. Orsakerna till detsamma skulle givet
vin förtjäna en ordentlig granskning. Otvivelaktigt bottna de i fysiologiska förhållanden,
men utan grundliga undersökningar att bygga på kan förklaringen
endast gälla tillsvidare.

Vore en arbetare jämförlig med en livlös automatisk arbetsmaskin, skulle
man säkert ej finna detta förhållande med samma eller höjt arbete vid kortare
arbetstid. Men arbetaren är en mekanism av helt annat slag. Hans muskelsystem,
som utför arbetet, står under inflytande av nervsystemet, som än verkar
medvetet än omedvetet och därvid permanent påverkas av yttre förhållanden.
Arbetsgivare intyga, att den kortare arbetsdagen höjer villigheten och förbättrar
själva den anda.'' som behärskar arbetarkåren. Arbetarna komma mer punktligt
till sina platser och slöa mindre under arbetet. Het är mycket möjligt, att under
övergången till den kortare arbetstiden det finns en återstod av trötthet från
den föregående längre arbetsdagen, vilken trötthet först måste ge sig och att
först sedermera nervsystemet när sin fulla fart och friskhet. Het är ej alls
osannolikt, att införandet av en kortare arbetsdag med tidigare på dagen inträdande
ledighet i och för sig verkar upplivande. Het förefaller, som om arbetet
gick snabbare linda» under den sista arbetstimmen, möjligen på grund av det
upplivande inflytande, som den snart förestående ledigheten utövar. Över huvud
taget torde själsliga inflytelser ha en mycket utpräglad påverkan på den energi,
med vilken en man utför sitt arbete. Bessa själ sinflytelser synas till stor del
verka undermedvetet, och det har meddelats, att det goda arbetsresultatet av eu
kort arbetsdag ofta är en överraskning för arbetarna själva. Att goda resultat
har just med nervsystemet att göra, det styrkes också av det förhållandet, att
arbetaren under 8-timmars arbetsdagen gör färre misstag och förstör mindre material
och att i allmänhet arbetskvaliteten visar en förbättring.

Hen frågan kan emellertid framkastas, om ej det större utbytet av 8-timmarsarbetsdagen
betingas av att arbetaren i själva verket anstränges mera under
denna korta men mera intensiva arbetstid än under den längre. Het förefaller
emellertid ej så. Om tröttheten uteslutande berodde på den energi, som nedlagts
på frambringandet av arbetsprodukten, om alltså en arbetare i detta avseende
vore att betrakta som en automatisk maskin, då skulle det säkert bestå ett
direkt förhållande mellan mödansf storlek och produktens mängd. Visar alltså
8-timmarsdagen ett bättre resultat med hänsyn till arbetsprodukten, så skulle
också det innebära, att den innebar större ansträngning för arbetaren. Och ur
den synpunkten skulle således intet vara vunnet för arbetaren. Men förhållandet
är ej så enkelt. Tröttheten efter en arbetsdag beror ej endast på den energi,
som direkt omsatts i produktionen av det materiella utbytet. Ben härstammar
också från andra källor, från t. ex. vidmakthållandet av den kroppsställning arbetet
kräver, kanske en ganska ansträngande kroppsställning. Bullret, och skakningarna
från maskinerna spela också in, uppmärksamhetens anspänning och en
hel del liknande faktorer. En kortare arbetsdag innebär en motsvarande minskning
i det tröttande inflytande, som dessa faktorer utöva, och arbetaren med
kortare arbetstid går av denna anledning mindre uttröttad från sitt arbete.

Het argument för kortare arbetstid, som oftast framföres åtminstone av
ledarne för arbetarrörelsen, är av socialt slag. Så säger Samuel Gompers: »Hen

korta arbetsdagen är ett krav, som medför möjlighet till vila, vederkvickelse och
utveckling, ett krav alltså efter det som gör livet till något annat än slaveri.»

140

Otvivelaktigt föreligger kär anspråk av legitim art, men det bör ej glömmas,
att möjligheten att pa bästa sätt utnyttja vilotiden står i intimt förhållande
till det tillstånd, i vilket arbetet lämnar arbetaren. En man, som drivits över
gränserna för sin arbetskapacitet, han är mer eller mindre oduglig för fyllandet
av sina plikter mot sig själv, mot familjen och mot samhället. Arbetets historia
har visat detta till överflöd och försöken med inskränkning av antalet arbetstimmar
har ganska allmänt medfört andliga och sociala framsteg. Dryckenskap och
brott ha avtagit, levnadsomständigheterna ha förbättrats, möjligheten till utbildning
ha bättre tillvaratagits, vakenhet och arbetsduglighet ha stigit — allt detta
i motsats till de olycksprofetior, som framförts från förändringens motståndare,
och de farhågor, som uttalats från de tveksammas sida.

Det är ju klart, att den större intelligensen och den bättre utbildningen
böra få medföra krav på högre lön. Men därmed följer ej, att de böra få medföra
krav på kortare arbetstid. Om det arbete, som den intelligentare och bättre
utbildade arbetaren har att utföra, tar hans kroppsliga och själsliga krafter i
större anspråk, så har han rätt till en kortare arbetstid. Men är så ej fallet,
finnes fysiologiskt och hygieniskt intet skäl, varför han skulle vara berättigad till
ett sådant privilegium. -*

Här må göras en sammanfattning. Av de olika faktorer, som rättmätigt
höra tagas i betraktande vid bestämmande av arbetsdagens längd, torde den
fysiologiska faktorn, alltså arbetets kroppsliga inverkan på arbetaren vara den
viktigaste. Varje arbetare bör ha rätt till det kravet på arbetet, att det ej förstör
eller försvagar honom, att det ej överanstränger honom. Samtidigt som detta
krav är det primära, sammanhänger det också intimt med alla de faktorer, ekonomiska
och sociala, som böra få spela in vid bestämmandet av arbetstidens längd.
Frågan om denna längd vilar alltså på fysiologisk grundval. Kan det inom ett
visst yrke uppvisas, att arbetsdagens längd skadar arbetaren, så måste arbetsdagen
förkortas. Kan det däremot uppvisas, att en längre arbetsdag ej medför skada
ur fysiologisk synpunkt, då är där spelrum öppet för ekonomiska och sociala
synpunkter och för arbetarens och arbetsgivarens speciella intressen.

Ser man på frågan ur denna synpunkt, så förstås lätt, att varje särskilt
slags yrkesarbete måste studeras med hänsyn till sina fysiologiska verkningar.
Olika yrken förhålla sig helt olika med hänsyn till den trötthet de alstra.
Särskilt tröttande äro sådana, som utmärkas av betydande muskelansträngning
eller som kräva stor snabbhet eller fin avpassning i muskelverksamheten. Men
även enkla rörelser, som enformigt upprepas under lång tid, verka tröttande.
Tröttsam är också en stark anspänning av uppmärksamheten samt arbete vid
obekväm kroppsställning. Arbete som utföres vid otillräckligt utrymme, vid hög
hetta och fuktighet eller under öronbedövande buller är också särskilt tröttsamt.

Frågan om olika sysselsättningars olika tröttande inverkan invecklas emellertid
mycket av det förhållandet, att olika individer äro mycket olika mottagligå
för trötthetsinverkan av samma arbete. Här liksom på så många andra områden
av detta spörsmål stöta vi emellertid på det förhållandet, att våra exakta
kunskaper äro så små. De olika yrkena äro i detta avseende ej undersökta. Och
ännu torde man ej våga påstå, att arbetstidens inskränkning till 8 timmar är en
fysiologisk nödvändighet. Dock måste medgivas, att de allmänna gynnsamma
resultaten av en dylik förkortning, där den genomförts, talar för ett jakande svar
på frågan om 8-timmarsdagens önskvärdhet.

141

På detta område bar det ej funnits någon mer logisk tänkare än den avlidne
Professor Abbe i Jena, bos hvilken djup lärdom var förbunden med en djärv
blick för vad en effektiv ekonomisk organisation krävde. För 10 år sedan underkastade
han de resultat, som ernåtts genom reduktion av arbetstiden vid de stora
Zeissverken i Jena en granskning, och han undersökte likaledes dels den tyska
industriens ställning med dess då förhärskande långa arbetsdag, dels den engelska
industrien, som var byggd på en kort arbetsdag. Och ban kom till den uppfattningen,
att för det vida övervägande antalet arbetare den kortare arbetsdagen på
ungefär 8 timmar representerade det fysiologiska idealet, till vilket industrien
bör sträva.

Man kan emellertid med skäl fråga sig, om ej kravet på 8 timmars arbetsdag
är för stelt. Antagligen ställer sig saken olika för olika industrier och för olika
individer. Och skall denna fråga kunna komma till avgörande, så är det ej tillräckligt
med endast meningsyttringar vare sig från arbetsgivare eller arbetare
eller från ledare för arbetarrörelsen eller från filantroper eller statsmän. Utan
vad som behöves, äro noggranna undersökningar över olika sysselsättningars och
arbetsformers inflytande på ett tillräckligt antal arbetare. Sådana studier äro
långt ifrån omöjliga. Och endast genom sådana kan en verklig grundval vinnas
för en rationell lösning av dessa problem. Antagligen skulle man på denna väg
kunna nå fram till ett system, som ej är stelt utan elastiskt, ett system i vilket
arbetet är avpassat för arbetaren och arbetaren för arbetet. I en industri är kanske
den riktiga arbetstiden 8 timmar, i någon annan kanske en längre eller en än
kortare. Och kanske inom en och samma industri arbetstiden för den ene arbetaren
kunde vara längre, för den andre kortare. Och med full insikt om svårigheterna
av döt antydda arrangemanget må det påståendet göras, att en lösning
kan vinnas, som tillfredsställer ekonomiska och sociala fordidngar och som leder
till bästa resultat ur såväl individuell som nationell synpunkt.

Det ligger i öppen dag, att regleringen av arbetstidens längd endast avser
sådana, som gä i andras arbete. Men i samma mån en man höjer sig över detta
plan, får han friheten att välja sin arbetstid. Och det är ett faktum, som ej får
glömmas bort, att de ledande personerna inom industrien, inom finansen, inom
yrkena ej känna till någon begränsning av arbetsdagen. Där tar man ej hänsyn
till, om arbetsdagen är 8, 10, 12 eller 16 timmar lång. Här ha vi en av förklaringarna
till, varför dessa personer blivit ledare.

Till slut må här citeras ett uttalande av Sir George Newman rörande den
brittiska industrien: »Vår nations erfarenhet på industriens område är längre än
vad något annat folk kan uppvisa. Den har tydligt visat, att falska uppfattningar
rörande ekonomisk vinst samt blindhet för fysiologiens lagar måste leda till väldiga
nationella förluster och lidanden. Om ej vårt industriella liv i framtiden
kommer att ledas av fysiologiska synpunkter, har det ej utsikt att kunna bibehålla
sin ställning gentemot främmande medtävlare, som redan i detta avseende tillkämpat
sig ett visst försprång.»

142

Arbetstiden vid vissa statsföretag i Norge.

(Ur Ot. prp. N:r 35, år 1914, om utfserdigelse av lov om arbeiderbeskyttelse i industri elle

virksomheter.)

Sedan statsmakterna i Norge år 1892 avvisat arbetarkommissionens förslag
om lagstadgad normal- och maximalarbetsdag, väcktes inom stortinget motioner
om, att staten själv i egenskap av arbetsgivare skulle försöksvis införa en förkortad
arbetsdag, särskilt med hänsyn till de erfarenheter, som av sådana försök
kunde vinnas och som skulle bliva av värde vid en kommande lagstiftning.

År 1894 beslöt också stortinget, att en veckoarbetstid av 53 timmar med
oförminskad arbetslön och starkt begränsat övertidsarbete fr. o. m. den 1 september
1894 och tills vidare skulle tillämpas vid Karl Johansverns varv, Kongsbergs
vapenfabrik och flottans arsenals verkstäder, samt att vid statens väg- och järnvägsanläggningar
med vederbörande arbetslags medgivande ackordsarbeten försöksvis
skulle utlämnas med tillämpning av normala arbetspris och högst 8, resp.
9 timmars arbetsdag.

År 1900 förelägo från försvars- och arbetsdepartementen uttalanden angående
resultaten av de i enlighet med detta beslut utförda försöken. Försvarsdepartementet
förklarade, att tarfken på en återgång till 60 timmars arbetsdag efter de
erfarenheter, som gjorts, borde vara utesluten; snarare kunde bliva tal om att
under vissa förutsättningar ytterligare förkorta arbetstiden. Vad särskilt Kongsbergs
vapenfabrik angår, uttalade dess direktör som sin mening, att såväl fabriksdriften
som arbetarna farit väl av arbetstidens minskning och höll före, att inskränkning
av veckoarbetstiden till 48 timmar med en något förändrad indelning
av arbetsdagen skulle kunna genomföras utan någon egentlig ökning av produktionskostnaderna,
trots att timlönerna skulle behöva höjas med IOV2 %. De av
arbetsdepartementet relaterade erfarenheterna angående de gjorda försöken vid
väg- och järnvägsbyggnaderna voro däremot mindre gynnsamma. Arbetarna hade
i regel ställt sig motvilliga mot tillämpning av den förkortade arbetstiden på
de av stortinget fastställda villkoren, och av de få försök, som kommit till stånd,
hade inga säkra slutsatser kunnat dragas.

I anledning av dessa uttalanden beslöt stortinget år 1900 att låta de vid
arméns och flottans verkstäder anställda försöken fortgå och även, åtminstone vid
Kongsbergs vapenfabrik och eventuellt vid artilleriets verkstäder, pröva verkningarna
av arbetstidens begränsning till 48 timmar, medan däremot ingå medel beviljades
till fortsatta experiment av ifrågavarande slag vid väg- och järnvägsbyggnaderna.

Den planerade övergången till 48 timmars arbetsvecka vid arméns arbeten
visade sig vansklig att få till stånd med hänsyn till svårigheten att med arbetarna
uppnå övenskommelse angående arbetsdagens lämpliga indelning. År 1907 infördes
emellertid på försök 8-timmars arbetsdag vid Kongsbergs vapenfabrik och Rodfos
patronfabrik, och år 1909 lämnades redogörelser för de därvid gjorda erfarenheterna.
Vid Rodfos patronfabrik hade man sålunda funnit, att arbetskostnaderna
genomgående stigit i ungefär samma proportion som arbetstiden minskats; endast

på ett mindre antal poster kunde nedgång i arbetskostnaderna påvisas. Vid Kongsbergs
vapenfabrik hade man emellertid funnit, att ackordsarbetarna fatt lika stora
förtjänster under den nya som under den gamla arbetsordningen. Timlönsarbetarna
däremot, vilka i regel voro de bästa och flitigaste arbetarna, kunde icke i
motsvarande grad öka sitt arbetskvantum, varför arbetskostnaderna för deras vidkommande
stigit med 10 å 12 %.

Försvarsdepartementet ansåg sig i anslutning härtill kunna fastslå, att
arbetskostnaderna stiga med arbetstidens förkortning, då arbetet utföres mot timlön.
På vinstsidan komme emellertid i varje fall en bättre ekonomisering av arbetsdagen,
vilken nu endast bleve sönderdelad av en enda rast; vidare förbättring
i arbetarnas hälsotillstånd med de fördelar detta innebure även ur arbetssynpunkt.
Särskilt ville departementet fästa uppmärksamheten på betydelsen av att
arbetaren betydligt längre kunde behålla sin fulla arbetskraft, och att utgifterna
för sjukdom och alderdomsförsörjnirig — vilka i allt högre grad torde komma att
påläggas arbetsgivaren-staten — bleve förminskade. Departementet fann sålunda
icke skäl att frångå den införda 8-timmarsdagen; emellertid skulle ackordssystemet
i största möjliga utsträckning tillämpas. Stortinget har senare anmodat
regeringen att försöksvis låta införa 8-timmars arbetsdag även vid marinens verkstäder.

Stortinget hade år 1900 jämväl beslutat, att på försök en förkortning av
arbetstiden skulle genomföras även vid statens järnvägars verkstäder. I överensstämmelse
härmed förkortades år 1901 veckoarbetstiden vid dessa verkstäder från
59 till 53 timmar. I arbetsdepartementets budgetproposition för 190(1—1907 redogöres
för resultaten av dessa försök. Järnvägsstyrelsen gör här det uttalandet,
att den finner det omöjligt att med siffror utröna arbetstidsförkortningens gynnsamma
eller ogynnsamma verkningar på arbetskostnaderna. Styrelsen faun det
emellertid icke osannolikt, att ökade kostnader hade förorsakats, ehuru dessa
icke torde hava varit av sådan betydelse, att de kunde motivera en återgång till
den förut tillämpade arbetstiden. På arbetsdepartementets hemställan beslöt även
stortinget år 1908 att bibehålla 53 timmars arbetsvecka vid statens järnvägar.
En framställning från verkstadsarbetarna om införande av 48-timmars arbetsvecka
— vilket även anbefalldes av den s. k. arbetsordningskommittén, under
förutsättning, att ackordsarbete i största möjliga utsträckning tillämpades —
lämnades tillsvidare utan avseende; enligt arbetsdepartementets mening borde
spörsmålet härom utredas i ett sammanhang för samtliga statsverkstäder.

År 1910 inkom »de norska järnvägsföreningarnas förbund» till järnvägsstyrelsen
med eu hemställan att arbetstiden inom järnvägarnas olika arbetsområden
skulle begränsas till genomsnittligt högst 8 timmar om dagen eller ö
timmar om natten, och att tillfälligtvis därutöver förlagd arbetstid skulle kompenseras
genom fridagar. I anledning härav infordrades utlåtanden från vederbörande
avdelningschefer och maskiningenjörer, vilka i allmänhet avstyrkte framställningen.
Yad trafikpersonalen beträffar, anförde exempelvis avdelningschefen
i lista distriktet, att en allmän nedsättning av den dagliga arbetstiden till 8
timmar säkerligen skulle medföra väsentligt ökade utgifter för järnvägarna; endast
för sådana funktionärer, vilka hava särskilt ansträngande arbete, borde 8-timmars
arbetsdag fastställas. Såsom ett uppslag framkastade han emellertid tanken på
att efter svenskt mönster fastställa ett bestämt normalt antal arbetstimmar per
dygn eller vecka för varje kategori av funktionärer med rättighet till kompen -

144

sation för övertid i form av fridagar eller extra betalning. I fråga om verkstadsarbetarna
var maskiningenjören i 2:dra distriktet av den meningen, att redan minskningen
av arbetstiden från 10 till 9 timmar hade fördyrat arbetet och fäste uppmärksamheten
vid, att arbetsmaskinerna presterade en konstant arbetsmängd per
tidsenhet. Maskiningenjören i 3:dje distriktet framhöll, att införandet av d-timmars
arbetsdag i verkstäderna med bibehållande av två raster och den rådande
arbetsmetoden skulle medföra en betydande kostnadsökning, ehuruväl han trodde,
att en _ sådan i huvudsak skulle kunna undgås, om samtidigt med arbetstidens
minskning tillämpningen av ackordsarbete utvidgades och rasternas antal reducerades
till en.

En senare hänvändelse till arbetsdepartementet i samma sak från statsbanornas
verkstadsföreningars landsförening år 1911 föranledde ävenledes i det
hela avvisande uttalanden; avdelningscheferna voro samtliga av den meningen,
att införandet av en arbetstid av 8 timmar per dag vid verkstäderna skulle medföra
väsentligt ökade utgifter för statsverket.

Arbetsdepartementet fann icke heller anledning föreligga att nu upptaga
spörsmålet till positiv behandling.

Brittisk undersökning över överansträngning vid industriella företag.

(Efter referat ur The Iron Age, 1917, d. 22 februari och Zentralblatt för Gewerbehygiene,

1918, nr 7.)

På uppdrag av brittiska regeringen har professorn i fysiologi vid universitetet
i Bristol, A. E. St. Kent, utfört en undersökning över trötthetssymptomen
hus industriarbetarna inom sju fabriker under en period av två år. Den andra
avdelningen av denna undersökning omfattade två fabriker, av vilka den ena,
som sysselsatte sammanlagt 2 000 arbetare, inriktat sig huvudsakligen på framställning
av förbandsartiklar för armén, under det att den andra, som hade en
arbetsstyrka av 600 män och kvinnor, tillverkade krigsmaterialier av alla slag.

Av dessa arbetare uttogs ett visst antal för undersökning av trötthetssymptomen.
Härvid befanns, att med vissa omläggningar av arbetstiden kunde
ökad arbetsprestation ernås. Det framgick nämligen, att övertidsarbete vanligen
icke åstadkommer ökning utan fastmer minskning av produktionen. Förkortning
av arbetsdagen däremot med 16’5 % åstadkom en absolut ökning av något mer
än 5 % av produktionen och en ytterligare förkortning av arbetsdagen från 10
till 8 timmar resulterade i en total ökning av tillsammans 12-4 % av produktionen
under den förkortade arbetstiden. Där det var nödvändigt att uppehålla kontinuerlig
drift, visade det sig fördelaktigare att införa ett nytt skift än övertidsarbete.

Professor Kent definierar trötthet som en minskning av organismens prestationsförmåga,
vilken inträder efter och delvis är beroende av arbetet. Han

14.5

anser, att tröttheten snarare har sitt säte i nerverna än i muskulaturen; den är
sålunda att anse som ett tecken på förminskad energi och arbetsförmåga.

Tröttheten beror dels på graden av arbetets tyngd, dels på arbetstidens

längd.

Undersökning av trötthetssymptomen hos arbetarne gjordes före och efter
arbetet. Kl. 5-40 f. m. undersöktes nattskiftet; kl. 6 f. m. gjordes första undersökningen
av dagskiftet, kl. 8-30 f. m. av kontorspersonalen och några arbetare
från nattskiftet. Efter middagsrasten, som började kl. 11-45 f. m., undersöktes
samma arbetare ånyo kl. T30 e. m. Kl. 4-45 e. m. undersöktes de arbetare, som
slutade sitt arbete 5-30 e. m., tillsammans med dem, som började nattskiftet. Kl.
7''3o e. m. undersöktes de, som arbetat på övertid, och kl. 9-35 e. m. de, som
slutade kl. 10 e. m. Undersökningen gällde:

1. totala reaktionstiden (bokstavs- och färgprov),

2. börselskärpan,

3. synskärpan,

4. blodtrycket.

Undersökningens resultat.

Vid reaktionstidsprovet fick försöksobjektet nedtrycka en slags tangent,
varvid ett tecken anbragtes på en roterande cylinder. Samtidigt slöts genom
tangentens nedtryckande en elektrisk ström, som nedfällde en klaff, visande
en bokstav eller vid färgprovet en färg. Arbetaren skulle då välja ut och slå
ned en med samma bokstav eller färg försedd tangent av sex andra, som voro
placerade framför honom. Tiden, som användes härför, inregistrerades automatiskt
på cylindern. Avståndet mellan de båda tecknen angiver nämligen hur lång tid
den undersökte använder för att uppfatta bokstaven eller färgen, utvälja motsvarande
tangent och nedtrycka den. En kronograf visade till bråkdelen av en
sekund den tid, som motsvarade avståndet.

För att pröva hörselskärpan gjordes prov för att utröna det största avståndet,
på vilket den undersökte kunde höra ett urs tickande.. Ett metermått
hölls bakom örat på den undersökte så, att nollstrecket befann sig vid ytterörat
och det avstånd avlästes, vid vilket det var den undersökte möjligt att ännu uppfatta
ljudet. Detta experiment krävde upprepade försök, varvid emellanåt uret
måste till kontroll hållas bakom den undersöktes rygg.

Undersökning av synskärpan utfördes genom att bestämma längsta avståndet,
på vilket den undersökte kunde avläsa på kort tryckta bokstäver av
normal storlek. Bokstäverna voro ordnade i olika följd för att arbetarna ej
skulle känna igen de olika korten och felresultat härigenom uppstå. Avståndet
uppmättes därefter medelst märken på golvet med x/3 tums mellanrum.

För blodtrycksprovet användes dr H. Frenschs sphygmanometer. Apparaten
anbringades på höger arm, som vilade lätt på bordet i höjd med hjärtat.
Som regel fann man, att tilltagande trötthet åtföljdes av ökat blodtryck.

Trötthet till följd av övertidsarbete.

Ett egendomligt och typiskt resultat gav undersökningarna av reaktionstiden
på måndagen. Det visade sig, att arbetaren nämnda dag var mindre trött
på kvällen än på morgonen; provet utvisade O-86 sekunder längre reaktionstid på

19—190216

146

morgonen än på kvällen. På tisdag arbetades på övertid, och en skillnad i motsatt
riktning visade sig, motsvarande O42 sekunder kortare reaktionstid på morgonen
än på kvällen. På onsdagen arbetades åter på övertid, och den inregistrerade
tiden blev 0-3 8 sekunder längre på kvällen än på morgonen. På torsdagen
gjordes intet övertidsarbete, och skillnaden mellan morgon- och kvällstid blev endast
Iföl sekund. Vilan under torsdagsnatten gjorde arbetarna mera prestationsdugliga
under fredagen, så att de under övertidsarbetet endast reagerade 0''3o sekunder
långsammare än på morgonen. På lördagen, då arbetet slutade redan
kl. 12 på middagen, var åter morgonsiffran högre än den provet på middagen
utvisade.

Liknande prov gåvo vid handen, att även kontorspersonalen blev betydligt
medtagen av övertidsarbete. De personer, som arbetade på övertid, hade en extra
rast från kl. 5''3o till kl. 6 e. m., under vilken de kostnadsfritt erhöllo té, kakor
etc. Men denna halvtimme var synbarligen av mycken liten betydelse, enär de
voro för trötta för att hinna bliva utvilade på så kort tid. De två följande
timmarna gåvo ganska litet arbetsresultat. Härav framgick sålunda, att övertidsarbete
är skadligt och att det ur fysiologisk synpunkt betyder slöseri.

När arbetarna tillfrågades, huru de själva ställde sig till frågan om övertidsarbete,
framgick det, att 83 % voro emot övertidsarbete, under det att de övriga
voro likgiltiga. Längre fram skall ytterligare visas, att övertidsarbete åstadkommer
en faktisk förminskning av produktionen, och att det därför även ur
ekonomisk synpunkt är ett slöseri.

Andra faktorer, som inverka på trötthetsgraden äro: temperatur, ventilation,
förorenad luft, den spända uppmärksamhet som kräves, samt larmet och skakningen
från maskinerna.

Undersökning av arbetarna ur de olika skiften visade, att tröttheten var
större under nattskiften, vilket beror dels på, att nattskiftsarbetarna måste sova

Eå dagen, vilket svårligen kan ske ostört i ett arbetarhem, dels på att både
ropps- och själsförmögenheterna äro svagast på morgonen och först så småningom
nå sin normala skärpa. Hastigheten med vilken detta sker är beroende av
individens fysiska utveckling, hälsotillstånd och näringsförhållanden samt den
större eller mindre graden av utmattning och trötthet. Arbetaren har svårare
att åter känna sig utvilad mot slutet av dagen och veckan än i början. Förlängning
av arbetsdagen därigenom att rasterna borttagits eller övertidsarbete
införts och förlängning av arbetsveckan genom borttagande av den fria lördagseftermiddagen
skulle leda till hastigare utmattning och långsammare återställande
av krafterna. Åven förläggningen av dagarna med övertidsarbete spelar härvid en
stor roll.

Tröttheten och övertidsarbetets inflytande på produktionen.

Den enskilde arbetarens produktionsförmåga är beroende dels av hans yrkesskicklighet,
hälsa, att han är utvilad och arbetsduglig samt fått lämplig näring
och dels av maskinernas och materialets beskaffenhet, arbetskamraternas skicklighet,
vädret etc. Arbetsprestationen är lägst tidigt på morgonen och under övertidstimmarna.
Mitt på dagen är den normal men n edsättes genom övertidsarbete.
Denna nedsättning är ofta så betydlig, att produktionssumman för en dag med
övertidsarbete blir mindre än för en dag utan. Härigenom förfelar övertidsar -

147

betet sitt ändamål. Borttagas de tidiga morgontimmarna på måndagen, nedsättes
i regel produktionen i stället under den efterföljande perioden. Detsamma gäller
jämväl tisdagen. Under de följande dagarna inträder åter en ökning i produktionen
under morgontimmarna. Denna gradvis skeende förbättring av arbetsprestationen
torde bero på, att det härför lämpliga jämviktstillståndet först så
småningom frambringas av vilotiden i början av veckan i samband med de följande
pauserna. Själsliga inflytanden inverka även på produktionen. På lördagen
är den ofta, oaktat den större tröttheten, hög tack vare förkänslan av den fria
eftermiddagen. Undersökningen visade, att en arbetare, som blott var sysselsatt
8 timmar, åstadkom mer än om han arbetat 12. Den extra ledigheten uppvägde
fullständigt tidsförlusten.

För en grupp av 8 arbetare ökades medelsumman av det producerade från
262 stycken till 276, när arbetsdagen förkortades från 12 till 10 timmar och till
316 stycken vid en ytterligare förkortning till 8 timmar. Dagförtjänsten för en
grupp arbetare, som hade betalt per styck, växte likaledes, när arbetsdagen förkortades.
Detta resultat uppnåddes genom bättre tillvaratagande av arbetstiden.
Vid 12 timmars arbetsdag kunde man beräkna förlusten till i medeltal 10 %.

Övertidsarbetets inflytande på arbetarnas hälsa.

I de fall, där den konstaterade arbetstidsförlusten var att tillskriva det
allmänna hälsotillståndet, resulterade övertidsarbetets avskaffande i en tidvinst av
4 V8 %•

Borttagande av de tidiga morgontimmarna åstadkom en ytterligare minskning
av arbetstidsförlust. Nedanstående tabell visar summan förlorad tid, under

10- och 8-timmars arbetsdagar och på olika tider av dagen.

Tvenne genomsnittsarbetares verkliga arbetstid under 10-timmars arbets dag: 1.

8 timmar, 40 minuter.

2. 7 timmar, 26 minuter.

Verkliga arbetstiden under en 8-timmars arbetsdag:

1. 7 timmar, 23 minuter.

2. 7 timmar, 24 minuter.

Arbetstidsförlusten under olika tider på dagen.

Tidigt på morgonen (6—8 f. m.):

1. 13-3 %.

2. 23''3 %.

På förmiddagen (8''30 f. m.—12‘30 e. in.):

1. 6m %.

2. 8''7 5 %.

På eftermiddagen (1-3 o—5-30 e. m.):

1. 22-3 %.

2. 38-7 %.

På kvällen visar sig en påfallande skillnad mellan tidsförlusten för de arbetare,
som börjat sitt arbete tidigt på morgonen och de, som börjat 8''3o f. m.
Tidsförlusten för de förstnämnda blev resp. 22-2 och 38’7 %, för de senare resp.
11*7 och 6‘6 %. En lång arbetsdag har sålunda till följd en större tidsförlust.

148

Höjning av arbetsintensiteten genom arbetstidsförkortning vid ............

bruk.

(Ur en skrivelse från överingenjören vid bruket.)

I anslutning till vårt samtal vid Edert besök här på orten ber jag härmed få
överlämna en del siffror, belysande arbetsintensitetens nöjande vid en sänkning av
arbetstiden från 10 till 8 timmar per dag.

Fallen äro hämtade ur vår förtenni ngsavdelning, där vi på grund av den knappa
tillgången på tenn måste minska på antalet tenngrytor och i stället införa tre
8-timmars skift vid varje gryta. Ackordsprisen bibehöllos, och framgår av den
bifogade tablån, att produktionen höjdes i medeltal med 23 °/.

Det är att märka, att arbetet överallt utförts av samma arbetare i båda fallen.
Vidare är att märka, att ifrågavarande ackordspriser äro satta enligt rationella
metoder med tids- och rörelsestudier, varför eu produktionsökning till så avsevärd
grad vid 8 timmars arbete möjliggjorts endast genom den kortare arbetstiden.

Utdrag ur avlöningsjournalen.

Arb. n:o.			Ackords-	Antal pr. tim.	Medelför-tjänst pr. tim.	Produk-tionshöj-ningen vid 8 tim. arb:s
Artikel	Operation	pris pr. 100 st.	8	10	8	10
			tim.	tim.	tim.	tim.	dag utgör i
				skift	skift	skift	skift	%
77	Reservkittel N:o III	Påsättning Hans	3-75	19-8	16-9	74-3	63-3	17-3 %
219	» > >	» >	3-75	21-4	16-9	802	63-4	26-5 %
219	> > I	> »	3-75	19-7	16-5	74-1	62	19.5 %
77	Skummj. pip P. V.	Förtenning	2''25	33 2	24-6	74-3	555	33-9 %
450	Lister till Colibri lock	>	006	1568-7	1142	94-1	68-5	37-4 %
219	Ring t. pansarbr. A 5-6.	Grundförtenning	100	68	60-8	68	60-8	11-8 %
450	Orädd 1 :s bröst Colibri	>	0*4 0	200	174-2	80	69-7	14-7 %
77	Mellanplåt Col. 0''50	>	0*06	1486	1180	89 l	70-8	25-8 %

AEBETSTIDSKOMMI T T EN. III.

REDOGÖRELSE FÖR UTREDNING

DE EKONOMISKA VERKNINGARNA
AV LAGSTADGAD FÖRKORTNING AV
ARBETSTIDEN INOM INDUSTRIEN

PÅ UPPDRAG AV ARBETSTIDSKOMHITTÉN VERKSTÄLLD

A. LILIENBERG

STOCKHOLM 1919

KUNG!. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER
191923

Innehållsförteckning.

Sid

Inledning........... 5

Utredningens planläggning........................ 6

Materialets insamling, beskaffenhet och förberedande bearbetning.....17

Sammanfattning av uppgiftsmaterialet.................. 28

I. Industriföretagens egendomsvärden, tillverkningskostnader, arbetarantal och

arbetstid..........................28

II. Inkomna yttranden över verkningarna av arbetstidens förkortning .... 39

a) Arbetsintensitetens ökning................ 39

b) Behovet av ökat arbetarantal...............48

c) Produktionskostnadernas ökning............. 61

d) Diverse synpunkter.........;.........74

III. Särskilt tillkallade sakkunnigas uttalanden.............. 78

Redogörelse för beräkningarna............. 82

I. Allmänna beräkningsprinciper................... 82

a) Alternativ A: Oförminskad produktion och ökat arbetar antal

......................... 83

b) Alternativ B: Oförändrat arbetarantal och minskad pro duktion

........................ 90

II. De verkställda beräkningarna.................... 92

a) Alternativ A: Oförminskad produktion och ökat arbetar antal

.........................92

1. Arbetarantalets ökning................92

2. Kapitalkostnadernas ökning.............. 94

3. Produktionskostnadernas ökning............104

b) Alternativ B: Oförändrat arbetarantal och minskad pro duktion

........................105

c) Sammanfattning av beräkningsresultaten.........m

1. Alternativ A: Oförminskad produktion och ökat arbetarantal 113

2. Alternativ B: Oförändrat arbetarantal och minskad produktion 113

d) Beräkningsresultatens generalisering...........113

1. Alternativ A: Oförminskad produktion och ökat arbetarantal 114

2. Alternativ B: Oförändrat arbetarantal och minskad produktion 117

e) Slutanmärkningar....................120

Bilaga: Frågeformulär.......................... 125

Stockholm den 23 april 1919.

Till KONUNGEN.

Såsom arbetstidskommittén i sitt den 25 sistlidne januari avgivna
betänkande med förslag till lag om begränsning av arbetstiden framhållit,
hade den av kommittén föranstaltade utredningen rörande de ekonomiska

verkningarna av en lagstadgad förkortning av arbetstiden inom industrien
icke vid nämnda tidpunkt hunnit avslutas. I förhoppning att utredningen
skulle kunna slutföras, innan frågan om berörda lagförslag företogs till
slutligt avgörande, har utredningsarbetet forcerats, och ser sig kommittén
härmed i tillfälle att till Kungl. Maj:t överlämna redogörelse för
utredningen.

Utredningen, som planlagts av kommittén, har på uppdrag av kommittén
verkställts av aktuarien hos kommerskollegium A. Lilienberg.

O O

Underdånigst
LOUIS DE GEER.

A. Molin.

De ekonomiska verkningarna av lagstadgad förkortning
av arbetstid eu inom industrien.

Inledning.

Då redogörelse härmed framlägges för den av arbetstidskommittén
föranstaltade undersökningen rörande de ekonomiska verkningarna av en
la^stad^ad förkortning av arbetstiden inom industrien, torde inledningsvis
höra betonas, att man allt från arbetets början haft fullt klart för sig de
svårigheter i olika hänseenden, som en utredning av ifrågavarande slag maste
möta? Beträffande arten av dessa svårigheter må först framhållas, att det till
undersökning upptagna ämnet redan till sin natur är av så vidlyftig och
komplicerad beskaffenhet, att det i väsentliga delar undandrager sig säkrare
bedömande. Frånsett det moment av ovisshet, som alltid vidlåder en
undersökning rörande framtida förhållanden, omsluter nämligen frågan om
de ekonomiska verkningarna av arbetstidens förkortning en mångfald specialspörsmål,
rörande vilka allmängiltiga slutsatser ej äro möjliga, och som
därför måste betraktas såsom mer eller mindre irrationella faktorer, till
sistberörda förhållande skall i den följande framställningen återkomma.

Även så tillvida har föreliggande utredningsarbete mött svårighet,
att någon tidpunkt, mindre lämpad för på framtiden inriktade ekonomiska
beräkningar än den innevarande, knappast är tänkbar. För det första ha
nämligen" alla aktuella uppgifter rörande produktionskostnader och Övriga
förhållanden, varpå beräkningarna måste byggas, självfallet under krigsåren
alltmer rubbats ur sitt läge före kriget, och saken kompliceras ytterligare
därav, att denna rubbning ingalunda verkat likformigt utan träffat vissa
kostnads- och värdeförhållanden ojämförligt starkare än andra. Vidare
torde kunna sägas, att framtiden icke minst ekonomiskt just nu vid övergången
från krigs- till fredsförhållanden i alldeles särskild grad befinner
sio- i den stora ovisshetens tecken, och att man knappast kan bilda sig
en mening och mycket mindre en säker sådan om gestaltningen av de
ekonomiska produktionsfaktorerna vid en inträdande stabilisering. Härav
följer, att beräkningar, vilka såsom de följande utgå från ett till krigs -

INLEDNING.

tiden hänförligt, material, icke med någon säkerhet kunna tillmätas samma
grad av giltighet, som de skulle ägt, om de utförts under ekonomiskt
stadgade förhållanden.

Det torde ligga i öppen dag, att undersökningen av ett ämne, där man
såsom i föreliggande fall snart sagt för varje steg stöter på''mer eller mindre
oöverskådliga problem, även rent praktiskt måste ställa sig utomordentligt
vansklig. Den första och kanske största svårigheten ligger hår i själva
planläggningen av utredningsarbetet. Det gäller sålunda att pröva, i'' vad
mån det över huvud är möjligt att finna tillförlitliga upplysningar beträffande
åtminstone några av frågans viktigare beståndsdelar, samt att klargöra
metoden för upplysningsmaterialets insamling. Uppenbart är vidare,
att ett material av här ifrågavarande innebörd ej kan åstadkommas utan
ingående förfrågningar hos produktionsföretagen rörande olika hittillsvarande
ekonomiska förhållanden, varvid stora krav ställas på företagens
medverkan och lojalitet. Saken blir desto mera ömtålig, som de
behövliga upplysningarna väsentligen måste avse värden och kostnader,
som det vanligen ligger i företagens intresse att ej meddela utomstående.

I trots av de svårigheter i ena och andra hänseendet, varmed uppgiften
varit förknippad, har man emellertid ej velat underlåta att genom en
särskild utredning söka belysa fragan om de ekonomiska verkningarna av
arbetstidens förkortning. Den ifrågasatta lagstiftningen i berörda hänseende
synes nämligen vara av så stor betydelse för landets näringsliv och
allmänna ekonomiska ställning, att ett försök till undersökning torde böra
företagas, även om detta måste göras under särskilt ogynnsamma förhållanden.
Redan av vad som ovan sagts om ämnets natur torde dock vara
klart, att undersökningen icke kunnat utsträckas till frågan i hela dess
vidd, utan att den måst begränsas till sådana områden, där ett material
stått att uppbringa av den beskaffenhet, att det kunnat bilda ett åtminstone
relativt säkert underlag för utredningsarbetet.

Utredningens planläggning.

Utrednin- Vid arbetets planläggning gällde det först att avgöra utredningens

eHSning.a^ omfattning. Det syntes härvid kommittén tydligt, att undersökningen ej
kunde utsträckas till samtliga de näringsgrenar, för vilka frågan om lagstadgad
förkortning av arbetstiden ägde aktualitet. En alltför vittgående
undersökning kunde nämligen väntas" dels kräva längre tid, än som stod till
kommitténs förfogande, dels stöta på svårigheter i form av bristande förutsättningar
hos företag med mera primitiv ekonomisk organisation och

UTREDNINGENS OMFATTNING.

bokföring att ställa nödiga upplysningar till förfogande. Kommittén fann
följaktligen lämpligt att för det första vidtaga den begränsningen av uppo-iften,
att utredningen skulle gälla endast industrinäringen. För att inspara
tid och ej mer än nödvändigt betunga nämnda näring vid uppgiftsmaterialets
insamling ansåg sig kommittén emellertid höra gå ännu
längre i begränsning, vilket även syntes kunna ske utan att undersökningens
pålftli-het härigenom sattes på spel. Kommittén fann sålunda ej nödvändigt
att utsträcka denna till landets samtliga industriföretag utan trodde
si- kunna uppnå det huvudsakliga syftet med utredningen genom att
grunda densamma endast på uppgifter från ett antal representativa företag
inom de viktigare industrigrenarna, vilka uppgifter enligt kommitténs
menin- borde kunna läggas till grund för slutsatser beträffande industrien
^i dess helhet. De industribranscher, som alltså utvaldes för undersökningen,
voro sammanlagt 37 till antalet och närmare bestämt följande.

°1) Järnmalmsgruvor och -anrikningsverk;

2) Järn- och stålverk;

3) Järn- och stålmanufaktur;

4) Mekaniska verkstäder;

5) Skeppsvarv;

6) Fabriker för elektriska maskiner;

7) Fabriker för elektriska apparater och ledningar;

8) Metallmanufaktur;

9) Kolgruvor;

10) Cementfabriker;

11) Tegelbruk;

12) Glasindustri;

13) Sågverk och hyvlerier;

14) Snickeri- och möbelfabriker;

15) Pappersmassefabriker;

16) Pappersbruk och pappfabriker;

17) Grafiska anstalter och boktryckerier'';!

. 18) Kvarnar;

19) Bagerier och käxfabriker;

20) Råsockerbruk och saftstationer;

21) Sockerraffinaderier;

22) Choklad- och karamellfabriker;

23) Bryggerier och mälterier;

24) Tobaksfabrikör;

25) Slakterier och charkuterier;

26) Bomullsindustri;

UTREDNINGENS PLANLÄGGNING.

27) Linne-, hamp- och juteindustri;

28) Ylleindustri;

29) Trikåfabriker;

30) Sömnadsindustri;

31) Garverier;

32) Skofabriker;

33) Guramivarufabriker;

34) Tändsticksfabriker;

35) Diverse kemisk-teknisk industri;

36) Elektricitetsverk;

37) Gasverk.

Utom ovannämnda industrigrenar skulle utredningen enligt den ursprungliga
planen omfatta även mejerier och byggnadsindustri, men dessa
två grupper uteslötos sedermera, enär svårigheter mötte att erhålla tillräckligt
omfattande och representativa uppgifter beträffande deras av utredningen
berörda ekonomiska förhållanden.

Räknat efter tillverkningsvärde representera de nämnda 37 industrigrenarna
enligt kominerskollegii industriberättelse för år 1916 sammanlagt
c:a 87 % av landets hela industri. Goda skäl syntes alltså föreligo-a
för den uppfattningen, att utredningsresultat, som erhölles beträffande nyss
angivna branscher, utan risk för större felaktigheter skulle kunna generaliseras
till att gälla industrien i dess helhet, detta så mycket hellre som
åtskilliga av de vid undersökningen ej ingående fabriksbranscherna till
kostnadsförhållanden och ekonomisk struktur äro nära besläktade med av
denna berörda grenar.

Medan utredningen alltså inskränktes till de viktigare industribranscherna,
företogs, såsom ovan antytts, jämväl så tillvida en begränsning,
att ifrågavarande branscher icke skulle undersökas i sin helhet" utan endast
beträffande vissa för varje bransch representativa företao-. Enligt
kommitténs uppfattning borde härvid som regel eftersträvas, att 1U eller
för vissa fall åtminstone XU av varje industrigren efter tillverkningsvärdet
räknat komme att omfattas av undersökningen. Vid det urval av företao-,
som kommittén vidtög för att uppnå nämnda gräns, följdes beträffande
industrier med mera varierande tillverkningsspecialiteter den principen,
att viktigare . sådana specialiteter skulle ingå vid undersökningen i ungefärlig
relation till sin betydenhet, varjämte för samtliga grenar tillsågs,
att olikheter i lokala förutsättningar vunno beaktande. I den mån
det var förenligt med nyss angivna princip, valdes vidare i främsta rummet
de största företagen inom varje bransch, enär dessa ansågos äga

UTREDNINGENS OMFATTNING.

bästa möjligheten att i önskad form avgiva behövliga uppgifter. Därjämte
kunde utfrågningen härigenom inskränkas till ett mindre antal företag, än
om den skulle riktats till smärre fabriker.

Beträffande den antagna minimigränsen för undersökningen, d. v. s.
l/4 av varje bransch, medgives gärna, att den kan synas väl låg för att
uppgifterna skola kunna berättiga till pålitliga slutsatser rörande de av
utredningen berörda förhållandena inom resp. industrigrenar i deras helhet.
Att märka är emellertid, att angivna minimigräns ingalunda ansågs
böra gälla över hela linjen. De industrigrenar, för vilka den syntes kunna
tillämpas utan avsevärd risk för missvisande slutresultat, voro sålunda
företrädesvis de, vilkas produktion är jämförelsevis ensartad, exempelvis
sågverk och hyvlerier, garverier, skofabriker m. fl. I sådana fall torde
man med ganska stor säkerhet kunna utgå från att produktionsförhållanden,
som gälla för 1U av industrigrenen, i stort sett också gälla fördela
dess tillverkning. Då det är fråga om branscher med mera blandad produktion,
exempelvis mekaniska verkstäder, metallmanufaktur, kemisk-tekniska
fabriker in. fl., skulle däremot undersökningens inskränkning till XU
av det hela innebära större fara för missvisande resultat vid en generalisering
av uppgifterna. I betraktande härav utvidgade också kommittén
undersökningen beträffande industrigrenar av ifrågavarande art därhän, att
uppgifter skulle inhämtas från minst Vs av varje gren, räknat efter tillverkningsvärdet*
Med samtidig tillämpning av ovan angivna princip, att
viktigare'' tillverkningsspecialiteter inom varje särskild gren skulle beaktas
ungefär i förhållande till sin betydelse, ansåg sig kommittén på detta sätt
kunna påräkna ett material, som skulle möjliggöra allmänna slutsatser
även för sistberörda art av industrirörelse.

Såsom nyss nämndes, föredrog kommittén, där särskilda skäl ej
motiverade annat tillvägagångssätt, att till undersökning utvälja de mest
betydande företagen inom de särskilda branscherna. Kommittén förbisåg
härvid ej, att förfarandet kunde vara ägnat att försvaga resultatens allmängiltighet,
nämligen på så sätt, att dessa komme att företrädesvis utvisa
ställningen vid °den ekonomiskt och tekniskt bäst organiserade delen av
industrien. Man känner från arbetsstatistiken, att arbetstiden i det hela
brukar vara kortare vid de storindustriella verken än vid smärre och
medelstora företag inom samma bransch. Vidare är det bekant, att de
förra i högre grad än de senare ersatt den mänskliga arbetskraften med
maskinella hjälpmedel, varför arbetslönen vid de mindre företagen ingår
i produktionskostnaden med relativt högre belopp än vid de tekniskt mera
högtstående. Båda de antydda omständigheterna synas berättiga till den
slutsatsen, att de smärre och medelstora företagen komma att träffas hår 2—191923.

UTREDNINGENS PLANLÄGGNING.

Utredningens
föremål.

dåre av arbetstidens förkortning än de större verken. Att den förra
gruppen blivit obetydligt representerad vid undersökningen, skulle således
få den verkan på resultatet, att detta kominer att ställa sig något gynnsammare
för industrien ån vad fallet skulle blivit, om undersökningen omfattat
samtliga arbetsställen.

Det ligger i öppen dag, att en undersökning enligt ovan framlagda
metoder icke kan göra anspråk på precision i strängare bemärkelse beträffande
de generaliserade resultaten. Det torde därför i detta sammanhang
böra tilläggas,, att det ingalunda ingick i kommitténs avsikt att ernå
någon sådan precision. För kommitténs syfte syntes det nämligen tillfyllest,
om de spörsmål, vilkas belysning åsyftades med utredningen, kunde
klargöras i sina allmänna grunddrag. Det torde för övrigt stå tydligt
för var och en, att man inom ett ämne av förevarande art över huvud
ej kan hoppas att komma längre med en undersökning än till resultat,
som i bästa fall kunna göra anspråk på ungefärlig riktighet.

Sedan området för utredningen utstakats, gällde det för kommittén
att klargöra beskaffenheten av de upplysningar, varpå utredningen skulle
byggas. Härvid kom kommittén till den uppfattningen, att såsom grundval
för beräkningarna borde tjäna uppgifter dels rörande det i industrirörelsen
bundna kapitalet och produktionskostnaderna vid hittillsvarande
arbetstid, dels rörande den gällande arbetstidens längd och antalet
vid företagen sysselsatta arbetare. Därjämte syntes industriföretagen böra
uppmanas att, i den mån deras erfarenheter eller i övrigt tillgängligt
material medgåve, meddela upplysningar rörande den inverkan på°arbetsintensiteten,
som kunde väntas av arbetstidens förkortning i viss utsträck vidare,

under förutsättning av oförminskad produktion, rörande förkortningens
följder med avseende på behovet av ökat antal arbetare och
därav föranledd stegring av produktionskostnaderna i form av ökade arbetslöner,
ränta och amortering å kapital för eventuellt behövlig utvidgning
av fabrikslokaler, nybyggnad av arbetarbostäder och nyuppsättning av
maskiner samt slutligen rörande kostnader för andra av arbetstidens^örkortning
möjligen betingade förändringar med avseende på företagen.

Uppgifterna rörande hittillsvarandé arbetstid och arbetarantal inhämtades
genom den av kommittén tidigare igångsatta allmänna undersökningen
över ifrågavarande förhållanden inom industri och hantverk m. m.
För insamlingen av övriga ovan berörda upplysningar utarbetade kommittén
ett särskilt frågeformulär, vars avfattning framgar av bifogat avtryck
(se bilaga).

De viktigare frågorna i formuläret åsyfta uppgifter rörande:

UTREDNINGENS FÖREMÅL.

a) Värdet av industriegendomen (fastigheter, maskiner, inventarier och
lager) med syfte att visa betydenheten av det i rörelsen bundna kapitalet
(pp. 1—2 å formuläret);

b) De med produktionen förenade kostnaderna (p. 3); samt

c) Verkningarna av arbetstidens förkortning beträffande arbetsintensiteten,
behovet av ökat arbetarantal samt tillverkningskostnadens ökning
i olika hänseenden (pp. 6—8).

Vid uppställningen av frågorna rörande egendomsvärdet förelåg
svårighet därutinnan, att tvekan kunde uppstå beträffande den norm, enligt
vilken uppgifterna skulle avgivas. Om valet härvid lämnades f i i 11 åt
företagen, löpte man den risken, att någon enhetlig princip ej kom till
genomförande, enär ju det ena företaget eventuellt kunde meddela bok
föringsvärden för samtliga slag av egendom, det andra taxeringsvärden för
fast ''egendom och brandförsäkringsvärden för lös, det tredje fritt uppskattade
värden utefter hela linjen o. s. v. För att undvika berörda missförhållande,
fann kommittén nödigt att närmare precisera de grunder, enligt
vilka värdeuppgifterna borde utarbetas. Härvid syntes det för utredningens
syfte lämpligast att söka utröna de verkliga värdena, d. v. s. de värden,
som ägde aktualitet vid den tid, som redogörelsen i övrigt avsåge. Då en
fri uppskattning lämnade alltför stort utrymme åt subjektiva omdömen,
ansågs nämnda mål bäst kunna nas genom att inhämta egendomens brandförsäkringsvärde,
i den mån försäkring förekom. Uppgift om ifrågavarande
värde skulle sålunda begäras dels för byggnader med tillhörande maskiner,
dels för övriga maskiner, redskap och inventarier, dels för lager av heloch
halvfabrikat, råmaterialier, bränsle o. d. Beträffande ej försäkrade
byggnader syntes däremot utvägen av uppskattning till skäligt värde böra
anlitas, och detsamma gäller även sådan egendom som tomtjord, vattenfall
samt eventuellt oförsäkrade varulager. _ . ,

I fråga om tillverkningskostnadernas redovisning fann sig kommittén
böra eftersträva en sådan specifikation, att det vid bearbetningen skulle bli
möjligt att skilja på å ena sidan kostnader, som kunde väntas bli påverkade
av arbetstidens förkortning, och å andra sidan av denna mera
oberoende kostnader. För så vitt det var förenligt med denna strävan,
anpassades vidare formuläret efter inom industrien vanligen förekommande
bokföringssystem, varigenom kommittén avsåg att underlätta uppgifternas
avgivand.e.

Vid kostnadsredovisningen skulle medtagas samtliga tillverkningskostnader,
således icke blott direkta löpande utgifter, såsom underhållsoch
reparationskostnader, materialkostnader, kostnader för bränsle och
elektrisk energi, arbetslöner, andra avlöningar och diverse allmänna om -

UTREDNINGENS PLANLÄGGNING.

Planen fö
beräknin
garna.

kostnader, utan även mera indirekta kostnader, såsom försäkringsavgifter,
avskrivningar å byggnader, maskiner och övriga inventarier samt ränta å
det i rörelsen bundna kapitalet. Beträffande sistnämnda post gäller, att
fabriksbokföringen ej lämnar direkta upplysningar rörande dess storlek,
enär den åtminstone i vanliga fall ej debiteras tillverkningen. En utväg
att här undvika missförstånd vid uppgifternas avgivande måste därför
sökas och fanns också däri, att företagen anvisades att beräkna ifrågavarande
ränta på grundval av totalbeloppet av industriegendomens särskilt
uppgivna värde, varvid eu räntesats av 6 procent förutsattes såsom genomsnittligt
ungefärligen skälig.

Då ovan berörda kostnader skulle avse själva tillverkningen, följer
härav, att vissa utgiftsposter, som i vanliga fall belasta industriföretagens
ekonomi men ej äro att rubricera som produktionskostnader i egentlig
mening, uteslötos vid undersökningen. Sådana kostnader äro för det första
olika slag av handelsomkostnader, såsom varurabatter, provisioner, försälj
ningsfrakter, kostnader för resande o. d. I fall, där bokföringen ej
strängt skilde på tillverkning och försäljning och det därför kunde möta
svårighet att utsöndra försäljningskostnaderna från de övriga, fick man
nöja sig med en approximativ fördelning. Vidare skulle bland tillverkningskostnaderna
ej upptagas å industrirörelsens vinst löpande skatter,
enär dessa ej kunna betraktas såsom egentlig produktionskostnad, då de
äro beroende av vinstförhållandena.

De uppgifter, som enligt ovanstående skulle insamlas, avsåg man
att begagna för beräkningar enligt i huvudsak följande plan. Med utgångspunkt
från uppgifterna om den hittillsvarande arbetstidens längd
skulle uträknas, huru stor rubbning härutinnan som vore att vänta av
eu maximibegränsning till 48 timmar per vecka. Arbetstidens sålunda utrönta
minskning kunde under i övrigt oförändrade förutsättningar antagas
komma att leda till nedgång av produktionen. A andra sidan kunde produktionen
tänkas komma att upprätthållas oförminskad därigenom, att
arbetstidens förkortning motvägdes genom anställning av ökat antal arbetare
och åtföljande eventuell utvidgning av industrianläggningarna. I
båda fallen vore i anslutning till de i ämnet begärda upplysningarna att taga
under omprövning, om och i vad mån de antagna förändringarna kunde
mildras genom ökning av arbetsintensiteten och därmed beräkningarna
över de ekonomiska följderna av förkortningen modifieras.

Undersökningen skulle alltså utgå från två alternativa förutsättningar,
nämligen dels:

oförändrad produktion och ökat arbetarantal; dels

BKKÄKNINGSPLANEN.

oförändv(it arbetarantal och, minskad ''produktion.

Vid förstnämnda alternativ (alternativ A) skulle genom utredningen

svar sökas på i huvudsak följande frågor:

a) Huru inånga arbetare behöva nyanställas för att produktionen

skall kunna vidmakthållas oförminskad?

b) Huru stort blir behovet av kapital för utvidgning av fabrikslokaler,
tillökning av maskin- och redskapsuppsättningen samt nybyggnad

av arbetarebostäder? ,

c) Vilken stegring av tillverkningskostnaden kan beräknas inträda

på o-rund av de under a) och b) berörda förändringarna?

& Vid beräkningen enligt de här antagna förutsättningarna kommer
man in på åtskilliga komplicerade förhållanden. Först gäller det att beräkna
den ökning av arbetarantalet, som kan väntas bli behövlig vid arbetstidens
förkortning till 48 timmar i veckan. Vid ifrågavarande beräkning
får bland annat tagas i betraktande de förändringar ifråga om arbetets förläggning,
som eventuellt kunna antagas bli en följd av maximalgränsen,
såsom övergång till arbete pa skift och föråndi ad skiftsindelning.

Sedan arbetarantalets ökning kalkylerats, har man att beräkna återverkningarna
av ifrågavarande ökning på industrigrenarnas kapital- och
kostnadsförhållanden. Härvid kräves en närmare granskning av ökningens
praktiska konsekvenser vid de industriella verken. Ifrågavarande konsekvenser
få olika räckvidd allt efter arten av den omorganisation av arbetet,
som antages åtfölja arbetspersonalens ökning. Vad först beträffar
arbete, som förrättas uteslutande på dagen utan skiftgång, och som ej kan
väntas bli fördelat på skift, antages personalökningen komma att framkalla
ökat behov av fabrikslokaler, maskin- och redskapsuppsättnmg samt

eventuellt arbetarebostäder. .

Då arbetet är fördelat på skift och arbetstidens förkortning ej leder
till förändrad skiftsindelning utan blott till ökning av skiftarbetarnas antal,
gäller ifråga om ökningens verkningar detsamma som nyss yttrats
om dagarbete.

Annorlunda ställer sig saken, då man har att gorå med arbete, som
hittills ej varit fördelat på skift, men för vilket övergång till skiftsindelning
kan väntas ifrågakomma, samt arbete, som redan är förlagt till skift
och& beträffande vilket arbetstidens förkortning antages nödvändiggöra förändrad
skiftsindelning, exempelvis övergång från 2- till 3-skiftssystem.
Vid de två sistnämnda alternativen skulle någon ökning av de samtidigt
sysselsatta arbetarna ej inträda och följaktligen ej heller någon utivdgning
av fabriksutrymmen eller maskinell uppsättning bli behövlig. Däremot år
ett betydande nytt bostadsbehov att motse, då det vid exempelvis insätt -

UTREDNINGENS PLANLÄGGNING.

ning av ökat antal skiftlag kan bli fråga om utökning av skiftsarbetarna
med ända till 50 procent. Den närmare beräkningen av ifrågavarande
behov samt åtföljande kostnad kan, där andra grunder ej äro att anlita,
verkställas med ledning av antalet nya arbetare, som, såvitt kan bedömas’
behöva beredas bostäder genom industriens försorg samt uppskattning av
byggnadskostnaden per arbetare.

_ Sedan omfattningen av det ökade behovet av arbetare, fabrikslokaler,
maskiner och bostäder utretts, återstår att se, hur ifrågavarande öknin^
och nyanskaffning kan beräknas återverka på tillverkningskostnaderna.
Arbetarantalets ökning medför ökning av arbetslönerna samt utgifter för
olycksfallsförsäkring, sjukvård och dylikt. Även förvaltningslönerna kunna
tänkas ökade, i den mån arbetarantalets ökning betingar ökad personal för
arbetets ledning och övervakning samt kontorsgöroinål. Det bundna kapitalets
ökning genom industrianläggningens utvidgning åtföljes av ökade
räntekostnader, varjämte utvidgningen leder till ökning av''brandförsäkringsavgifter,
underhålls- och reparationskostnader för byggnader samt
avskrivningar å byggnadsvärdet. I stort sett oförändrade blTdäremot vid
här behandlade alternativ med oförminskad produktion sådana kostnader
som exempelvis kostnader för produktiva materialier, bränsle, smörjmedel
och övriga förbrukningsartiklar.

Efter beräkningen av ovan antydda kostnadsökning i olika hänseenden
skulle produktionskostnadens totalsumma framträda, vilken summa
genom jämförelse med hittillsvarande totalkostnad komme att utvisa produktionskostnadens
stegring under den antagna förutsättningen.

Beräkningen enligt det andra alternativet, d. v. s. oförändrat arbetarantal
och minskad produktion (alternativ B), skulle i huvudsak avse att
ge svar på följande frågor:

a) Huru stor kan produktionens relativa minskning väntas bli vid
arbetstidens förkortning till 48 timmar per vecka?

„ b) Huru stor blir den relativa ökningen av produktionskostnaden
för den minskade produktmängden?

Med bortseende frän den svårighet, som kunde uppstå för kontinuerligt
arbetande industrier att över huvud fortsätta driften med oförändrat
arbetarantal, skulle grundlinjerna för beräkningen enligt detta alternativ
bli väsentligen följande.

Produktionsmängden sjunker med viss procent, beräknad i anslutning
till arbetstidens minskning. Minskningen av produktionen medför
rubbningar beträffande dels det i rörelsen bundna kapitalet, dels tillverkningskostnaderna.
1 förra hänseendet medför produktionsminskningen
minskat lager av råvaror, hel- och halvfabrikat, medan den övriga industri -

MATERIALETS TIDSBESTÄMNING.

egendomen, såsom fastigheter, maskiner och inventarier, ej påverkas. Av
tillverkningskostnaderna komma vissa poster att minskas på grund av
produktionens nedgång, under det att andra bli oförändrade. Minskningen
träffar räntekostnaden för lagervärdet, underhålls- och avskrivningskostnader
för maskiner och redskap samt vidare i huvudsak kostnaderna för
produktiva materialier, bränsle samt smörjmedel och övriga improduktiva
förbrukningsartiklar, vilkas åtgång bestämmes av tillverkningsmängden. I
huvudsak oförändrade kvarstå däremot sådana kostnader som exempelvis
räntekostnader för i fastigheter och maskiner bundet kapital, underhållskostnader
och avskrivning för byggnader, försäkringsavgifter utom för
lager, avlöning till förvaltningspersonal och arbetare samt diverse allmänna
omkostnader.

Då man dels av de inhämtade uppgifterna kände produktionskostnadens
belopp vid hittillsvarande arbetstid, dels genom beräkning på
ovan antydd väg framkommit till motsvarande kostnad»belopp vid förkortad
arbetstid, skulle möjlighet ges att uppvisa skillnaden mellan kostnaden
per produktionsenhet före och efter arbetstidens förändring, varefter produktionens
fördyring utan vidare kunde procentuellt beräknas.

Principerna för beräkningen av de kostnadsförändringar i olika hänseenden,
som enligt ovanstående av kommittén förutsattes vid de bada
uppställda alternativen, skulle närmare fastställas under beaktande av de
i ämnet från industriföretagen begärda upplysningarna. Vidare stod det
klart för kommittén, att ifrågavarande beräkningar på grund av de förekommande
problemens mångfald och komplicerade beskaffenhet borde företagas
under samverkan med personer, som ägde speciell sakkunskap rörande
det industriella arbetets organisation, teknik och ekonomiska struktur.
Det iimick därför i planen, att fackmän på nämnda områden skulle tillkallas
att åtminstone beträffande de viktigare industrigrenarna deltaga vid den
närmare prövningen av de grunder, enligt vilka beräkningarna skulle genomföras.
För att härvid i möjligaste mån uppnå allsidighet och opartiskhet
befanns det lämpligt att anlita sakkunniga från såväl arbetsgivar- som
arbetarsidan. Personvalet skulle överlämnas åt resp. organisationer, d. v. s.
för arbetsgivarna åt svenska arbetsgivareföreningen och för arbetarna åt
vederbörande fackförbund.

Vad beträffar den tidpunkt, till vilken de för undersökningen behövliga
uppgifterna borde hänföra sig, ansåg kommittén riktigast att
lämna industriföretagen en viss valfrihet. Endast så tillvida skulle sålunda
härutinnan föreskrift meddelas, att uppgifterna borde avse senaste år, då
tillverkning pågått i någorlunda normal omfattning, samt helst det år,

Materialets

tidsbestäm ning.

UTREDNINGENS PLANLÄGGNING.

Oberäkneliga
faktorer.

för vilket uppgifterna till kommitténs särskilda statistiska utredning
rörande arbetstidens längd m. m. avgåves, det senare för att uppnå järn”
förbarhet mellan sistberörda uppgifter och uppgifterna till föreligo-ande
ekonomiska undersökning. Då de arbetsstatistiska uppgifterna, där arbetsförhållandena
ej ställt sig i väsentlig grad abnorma, begärdes för år 1917,
följde härav, att även de ekonomiska uppgifterna kunde väntas komma
att i allmänhet gälla nämnda år. Med hänsyn till de av kriget förorsakade
rubbningarna i företagens kostnadsförhållanden kunde °det ifrågasättas,
om icke ett år före kriget lämpade sig bättre som bas för utredningen.
Kommittén fann dock ej tillräckliga skäl föreligga för en sådan
ståndpunkt, ty å ena sidan var det på grund av industriens kraftiga utveckling
under de senaste åren av synnerlig vikt att erhålla så vitt möjligt
aktuella uppgifter, och å andra sidan kände sig kommittén ingalunda
övertygad om att ekonomiska uppgifter från tiden före kriget skulle bilda
en pålitligare utgångspunkt för dess på framtida eventuella förhållanden
syftande beräkningar än uppgifter från år 1917, så mycket mindre som
de ekonomiska rubbningarna till mycket väsentlig del inträtt först senare.

Det torde böra betonas, att en utredning enligt den allmänna plan,
s ts, natui li^en ej kan göra anspråk på att klarlägga frågan
om de ekonomiska verkningarna av arbetstidens föikortning inom industrien
i hela dess vidd. Såsom redan inledningsvis framhållits, sammanhänger
nämligen denna fråga med en mångfald faktorer, som på grund
av sin art svårligen kunna göras till föremål för allmängiltiga beräkningar,
och till vilka hänsyn följaktligen ej tagits vid de planerade kalkylerna.
Till berörda slag av mer eller mindre obestämbara spörsmål hör exempelvis
frågan, vilken betydelse förbättrad organisation av själva arbetet
samt modernisering av industriföretagens tekniska hjälpmedel kunna tillmätas
såsom motvikt mot arbetstidens förkortning.

En annan i det hela oberäknelig faktor utgör den allmänna prisstegring
å inhemska och, i den mån arbetstiden förkortas utomlands, även
utländska råmaterialier, hel- och halvfabrikat, vilken kan väntas följa av
den ökning av industriens produktionskostnader, som de ovan planerade
beräkningarna skulle avse att belysa.

Till de faktorer, från vilka kommittén på grund av bristande möjlighet
att uppbringa användbart upplysningsmaterial måste bortse vid utredningens
planläggning, hör vidare exempelvis den ökning av industriens
produktionskostnader, som möjligen kan väntas åtfölja arbetstidens förkortning
på grund av skärpt konkurrens om arbetskraften och därmed
följande stegring av arbetslönerna. Samma förhållande gäller beträffande

OBERÄKNELIGA FAKTORER.

den påverkan av lönerna i stigande riktning, smil en av den industriella
produktionens fördyring förorsakad höjning av den allmänna prisnivån
kunde tänkas medföra, i det högre levnadskostnader skulle kräva högre
löner. Slutligen må påpekas, att beräkningarna enligt ovanstående plan
icke kunna ge svar på frågan om industriens räntabilitet vid förkortad
arbetstid och dess därmed sammanhängande förmåga att utan allvarlig
ekonomisk skada anpassa sig efter förkortningen, vilken fråga ju sammanhänger
med så ovissa faktorer som exempelvis arbetstidsfrågans kommande
behandling i de ledande industriländerna samt de allmänna ekonomiska
konjunkturernas utveckling.

Materialets insamling, beskaffenhet och förberedande

bearbetning.

Kommitténs arbete med frågeformulärets avfattning avslutades på Materialets
våren 1918, och i början av juni månad kunde formuläret utsändas till msamltnsde
företag inom de olika industrigrenarna, som kommittén ansett böra
omfattas av undersökningen. I den cirkulärskrivelse, som åtföljde formuläret,
utfäste sig kommittén att behandla de särskilda företagens uppgifter
strängt konfidentiellt, varjämte kommittén erbjöd sig att gå tillhanda med
upplysningar beträffande frågornas besvarande, i den mån sådana behövdes
utöver formulärets anvisningar. Kommittén förklarade sig sålunda beredd
att för nämnda syfte utsända sakkunnig person till de företag, som därom
framställde begäran.

Att åtskilliga industriidkare skulle komma att ställa sig tveksamma
eller t. o. m. avvisande inför kommitténs hänvändelse, fann kommittén
ganska sannolikt, då ju de begärda uppgifterna dels krävde avsevärt arbete,
dels i en del punkter berörde ekonomiska förhållanden av mer eller
mindre strängt privat natur. Kommittén ansåg emellertid icke desto
mindre lämpligast att ej söka införskaffa materialet genom någon tvångsåtgärd
utan att härvid bygga på industriens frivilliga medverkan, enär man
på detta sätt syntes äga anledning att hoppas på uppgifter av högre kvalitet
än vid ett motsatt förfarande. Jämte de särskilda uppgifternas konfidentiella
behandling betonades därför i ovannämnda cirkulärskrivelse det
intresse, som en utredning över ifrågavarande ämne ägde speciellt för industrien
själv. Dessutom ingick kommittén till svenska arbetsgivareföreningen
med hemställan, att från dess sida benäget stöd måtte lämnas
vid uppgifternas insamling, vilken hemställan också tillmötesgicks och bl. a

3—191923.

MATERIALETS INSAMLING OCH BESKAFFENHET M. M.

ledde till en skrivelse från föreningen till dess av utredningen berörda
medlemmar, vari dessa uppmanades att avgiva de begärda uppgifterna.

För frågeformulärets besvarande anslogs av kommittén en tid av
ungefärligen en månad. Då frågeformuläret utsändes i början av juni,
borde alltså materialet i huvudsak ha förelegat bos kommittén i juli månad.
På grund av olika tillstötande hinder kunde emellertid denna plan
icke genomföras. För det första anförde sålunda en del företag, att de
till följd av sommarledighet bland kontorspersonalen eller annan anledning
ej ansåge sig kunna utarbeta och insända uppgifterna inom föreskriven
tid, varför uppskov begärdes. Då utredningen vidare var byggd på industriidkarnas
frivilliga medverkan, ledde detta till att vissa företag avböjde
att avgiva uppgifter under hänvisning till bristande tid och arbetskraft,
misstro i fråga om utredningens nytta och möjlighet samt andra
skäl av varierande beskaffenhet.

De angivna förhållandena medförde, dels att utredningsarbetet fördröjdes,
dels, vad som syntes allvarligare, att utsikten att erhålla tillräckligt
material för utredningen särskilt beträffande vissa industrigrenar blev
synnerligen tvivelaktig. I sistnämnda omständighet låg givetvis en fara
för hela undersökningens kvalitet, och med hänsyn till ämnets vikt fann
kommittén därför nödvändigt att genom särskilda ansträngningar söka
säkerställa tillgången till uppgifter i den utsträckning, som vid planläggningen
åsyftats. För sådant ändamål vidtogs i augusti månad den åtgärden,
att utredningen utsträcktes till ett ökat antal företag inom olika
industrigrenar, och härvid drogs marginalen så vid, att den önskade delen
av resp. industrigrenar skulle komma att innefattas av uppgiftsmaterialet
även för det fall, att ett avsevärt antal av de nu tillfrågade företagen
avböjde att lämna uppgifter. Vidare ansågs saken böra befordras genom
intensivare upplysningsarbete rörande utredningens syfte och betydelse.
Kommitténs sekreterare och undersökningens ledare avlade i sådant syfte
besök hos ett betydande antal industriföretag i landets olika delar, varvid
även biträde och upplysningar lämnades med avseende på frågeformulärets
ifyllande, i den mån önskan härom framställdes. Personliga överläggningar
ägde sålunda rum med chefer eller andra förtroendemän vid inalles ett
80-tal industriföretag.

Resultatet av nyssberörda åtgärder i olika hänseenden blev i det
hela någorlunda gott. Uppgifter inflöto sålunda successivt såväl från flertalet
av de i första omgången tillskrivna företag, vilka av en eller annan
anledning begärt uppskov med att insända uppgifter, som från de flesta i
senare omgången tillfrågade industriidkarna, och i åtskilliga fall, där man
ursprungligen ställt sig avvisande, möttes arbetet efterhand av förståelse

MATERIALETS INSAMLING.

och villighet att bidraga med begärt material. Nämnas kan dock, att den
tid, inom vilken uppgifterna begärdes insända, d. v. s. som regel en månad
efter frågeformulärets utskickning, i talrika fall trots påminnelser betydligt
överskreds. Orsaken härtill uppgavs oftast vara, att kontorspersonalen
genom influensan decimerats i den grad, att med uppgifternas
utarbetning måst anstå, tills förhållandena i nämnda hänseende förbättrats.

Den omfattning, i vilken frågeformuläret utsändes och besvarades,
framgår närmare av omstående tab. 1, som även utvisar betydenheten
av de anläggningar, rörande vilka uppgifter influtit, i förhållande till resp.
industrigrenar i deras helhet. Vid beräkningen av ifrågavarande relation
ha de till kommerskollegii industristatistik avgivna uppgifterna rörande
arbetarantal och tillverkningsvärden år 1916, d. v. s. de senaste tillgängliga,
lagts till grund.

Med avseende på tablån bör märkas, att i den mån industrifirmorna
ingå vid undersökningen med rörelse inom olika industrigrenar, de också
upptagits i det angivna antalet firmor för var och en av de branscher, inom
vilka ifrågavarande rörelse utövats. Förhållandet äger tillämpning på sammanlagt
9 av de firmor, som avgivit uppgifter. Av dessa ha sålunda 2
meddelat särskild redogörelse för dels sågverksrörelse, dels pappersmassefabrikation,
1 för dels järnverks-, dels sågverksrörelse, dels pappersmassefabrikation,
1 för dels pappersmasse-, dels pappersfabrikation, 1 för dels
pappersmasse-, dels pappers-, dels bomullsvara fabrikation, 1 för dels kolbrytning,
dels tegelindustri, 1 för dels råsockertillverkning, dels raöinaderirörelse
samt slutligen 2 för dels elektricitetsverks-, dels gasverksdrift.
I tablåns totalsiffra för antalet firmor, som avlämnat begärda uppgifter,
äro alltså ifrågavarande 9 firmor dubbelräknade. Om denna dubbelräkning
avlägsnas, blir det absoluta antal firmor, från vilka uppgifter föreligga,
242 stycken.

Nämnda antal lämnar emellertid ej upplysning om antalet av de
särskilda industrianläggningar, som omfattas av det inkomna materialet.
Liksom enligt ovanstående några firmor redogjort för rörelse inom skilda
industribranscher, förekommer nämligen i åtskilliga fall även, att firma,
vars uppgifter avse industridrift inom endast en av de i tablån angivna
grupperna, lämnat redogörelse rörande flera av densamma ägda, var för
sig fristående anläggningar. Totalantalet av de vid undersökningen ingående
anläggningarna utgör, såsom framgår av tablån, 307 stycken, varvid med
anläggning förstås självständigt di ivet gruvfält, verk, fabrik etc. Ett järnverk,
varest i kombination idkas masugns-, valsverks- och mek. verk -

MATERIALETS INSAMLING OCH BESKAFFENHET M. M.

Tab. 1. Undersökningens omfattning.

Industrigrenar.	Antal industrifirmor	Antal an-läggningar, för vilka nppgifter influtit	De redovisade anlägg-ningarna i förh. till hela industrigrenen
från vilka uppgifter begärts	från vilka uppgifter influtit	Antal arbetare %	Tillverk- ningsvärde %
Malmbrytninq och metallindustri:				33-84	48-69
Järnmalmsgruvor och -anrikningsverk . .	5	5	G
Järn- och stål verk...........	11	8	8	31-46	29-46
Järn- och stålmanufaktur........	16	14	14	27-85	30-89
Mekaniska verkstäder......... .	24	23	24	32-07	41-62
Skeppsvarv...............	4	2	2	23-34	29-51
Fabriker för elektr. maskiner.......	4	3	3	12-56	12-46
> • > apparater och ledningar	3	3	3	6214	74-44
Metallmanufaktur............	4	4	6	32-64	64-09
Jord- och stenindustri:
Kolgruvor...............	1	1	2	36-50	34-46
Cementfabriker.............	4	4	5	80-56	80-06
Tegelbruk...............	10	6	9	18-61	30 60
Glasindustri..............	5	4	4	25-46	26''75
Träindustri:
Sågverk och hyvlerier..........	33	23	29	17-85	24-84
Snickeri- och möbelfabriker.......	32	20	20	25-03	26-67
Pappers- och grafisk industri:			13	24-06	25-98
Pappersmassefabriker..........	17	13
Pappersbruk och papp fabriker......	10	9	10	33 si	41-62
Grafiska anstalter och boktryckerier . . .	14	9	9	20-63	23-82
Livsmedelsindustri:
Kvarnar................	8	G	G	14-72	37-26
Bagerier och käxfabriker........	15	7	7	1605	18"59
^sockerbruk och saftstationer......	1	1	3	1531	18-36
Sockerraffinaderier...........	1	1	2	41-35	48-94
Choklad- och karamellfabriker......	5	5	5	41-92	45-62
Bryggerier och mälterier.........	G	G	8	21-79	32-97
Tobaksfabrikör.............	1	1	21	100-00	loo-oo
Slakterier och charkuterier........	9	7	7	18-56	30-04
Textil- och beklädnadsindustri:
Bomullsindustri.............	11	11	11	50-47	47-96
Linne-, hamp- och juteindustri......	4	4	5	59-97	64-69
Ylleindustri..............	13	10	13	31-40	35-49
Trikåfabriker..............	4	4	8	46-20	46-89
Sömnadsfabriker............	14	9	9	23-77	30-41
Läder-, hår- och gummivaruindustri:				19-66
Garverier................	7	4	4	27-28
Skofabriker...............	10	5	5	20-07	22-55
Gummivarufabriker...........	4	3	3	67-99	73-36
Kemisk-teknisk industri:
Tändsticksfabriker...........	1	1	3	31-07	34-61
Div. kemisk-teknisk industri.......	15	12	14	25-00	27-32
Kraft-, belysnings- och vattenverk:				20-30
Elektricitetsverk............	5	2	2	21-53
Gasverk........... ....	3	3	4	62-10	69-64
Totalt	334	253	307	29-58	35-87

UPPGIFTERNAS RÄCKVIDD.

stadsdrift, betraktas alltså sotn eu enda industrianläggning, och detsamma
är förhållandet med exempelvis varje särskilt tillverkningsställe för tobaksvaror,
samma bolag tillhöriga, var för sig drivna sågverk o. s. v.

Procenttalen beträffande betydenheten av de till utredningen redovisade
anläggningarna i förhållande till resp. industrigrenar i deras helhet
utvisa, som synes, betydande variationer. Fästes närmast avseende vid
tillverkningsvärdet, vilket utgjort utgångspunkten för bestämmandet av
den del av industrien, som i de olika fallen ansetts böra undersökas, befinnes
det, att kommitténs syfte, d. v. s. att erhålla uppgifter beträffande
V3 eller minst lU av industrirörelsen inom varje gren, i allmänhet uppnåtts.
Nämnvärt under angivna minimigräns ligger resultatet endast ifråga
om fabriker för elektriska maskiner, bagerier och råsockerbruk. Av förstnämnda
industrigren har endast en jämförelsevis ringa del, 12''4ö %, blivit
representerad vid utredningen, beroende på att ett av landets största företag
inom branschen tyvärr avböjt att lämna hithörande uppgifter. Trots
ofullständigheten synes emellertid materialet ej vara knapphändigare, än
att gruppen kan medtagas vid kalkylerna. Ännu mindre tvekan behöver
i detta fall råda beträffande bagerierna och råsockerbruken, ty dels föreligger
här ett större material, dels är driften inom de två grenarna var
för sig ganska ensartad.

Medan alltså uppgiftsmaterial för några få industrigrenar ej influtit
i avsedd utsträckning, representera däremot i många fall de inkomna uppgifterna
en betydligt större del av vederbörande industrigrenar, än som
varit behövligt för att uppnå den antagna gränsen för undersökningens
omfattning. För en industrigren, tobaksindustrien, avse uppgifterna hela
grenen, enär aktiebolaget svenska tobaksmonopolets ifrågavarande redogörelse
omfattar hela dess fabriksrörelse. I en del fall ingå från c:a
40 % till 80 % av hela industrirörelsen vid undersökningen. Förhållandet,
som ju är uteslutande fördelaktigt, har beträffande vissa grenar,
såsom mekaniska verkstäder, pappersbruk, bomullsindustri och trikåfabriker,
sin grund däri, att den marginal, som kommittén, med tanke på att en
del företag kunde befaras komma att avböja medverkan, iakttog vid formulärets
utsändande, i praktiken ej tagits i anspråk i beräknad omfattning.
Beträffande andra grenar, såsom fabriker för elektriska apparater
och ledningar, metallmanufaktur, cementfabriker, linne-, hamp- och juteindustri,
gummivarufabriker samt gasverk, gäller, att produktionen till
väsentligaste delen är förlagd till ett ringa fåtal stora anläggningar, och
då kommittén, för att ej i de för offentligheten avsedda sammandragen
av uppgifterna blotta ekonomiska förhållanden vid något särskilt företag,
ansett behövligt att anskaffa material beträffande som regel minst 3 an -

MATERIALETS INSAMLING OCH BESKAFFENHET M. M.

läggningar, har följden blivit, att uppgifterna beträffande de 3 eller 4
viktigaste anläggningarna också kommit att representera den övervägande
delen av resp. industribransch.

Jämte tillverkningsvärdets procentuella betydenhet visar tablån motsvarande
betydenhet av det arbetarantal, som kommer på de anläggningar,
för vilka uppgifter meddelats, i förhållande till hela arbetarantalet inom
resp. industrier. Eu jämförelse mellan procenttalen för å ena sidan arbetarantalet
och å andra sidan tillverkningsvärdet ger vi handen, att
siffran för det förra i allmänhet är lägre än siffran för det senare. I det
hela kan av förhållandet dragas den slutsatsen, att det föreliggande materialet
avser den del av industrien, inom vilken ersättningen av levande
arbetskraft med tekniska hjälpmedel hunnit relativt längst, vilken slutsats
synes desto bättre grundad, som ju uppgifter i främsta rummet insamlats
från de största och modernaste anläggningarna inom varje bransch. I
särskilda fall, där en industrigren omfattar tillverkningar av väsentligt olika
slag, kan det påvisade förhållandet naturligen därjämte förklaras av att den
redovisade delen av industrigrenen företrädesvis kommit att hänföra sig
till produkter, för vilka framställningskostnaden och därmed tillverkningsvärdet
i avsevärt lägre grad än för industrigrenen i genomsnitt består av
kostnad för anställda arbetare. Sistberörda företeelse kan exempelvis
iakttagas vid gruppen metallmanufaktur, för vilken 64''09 % av tillverkningsvärdet
men blott 32''64 % av arbetarantalet beröras av det inkomna
materialet, samt vid tegelbruken, där motsvarande tal äro resp. 30‘50 %
och 18''6i %. Ifråga om metallmanufakturen gäller sålunda, att de egentliga
metallverken, av vilka de viktigaste avgivit uppgifter, på grund av
tillverkningens art uppvisa ett betydligt högre tillverkningsvärde per arbetare
räknat än gruppen i genomsnitt. På samma sätt förhåller sig saken
exempelvis beträffande vissa av de tegelbruk, för vilka material föreligger,
enär vid ifrågavarande anläggningar jämte tegel framställts vissa lergodsartiklar,
vilkas tillverkningsvärde i avsevärt lägre grad än teglets baserat
sig på insats av levande arbetskraft.

I andra fall är förklaringen till den ifrågavarande procentuella differensen
tydligen att söka mera i olika tekniska förutsättningar än i produktionens
olikartade beskaffenhet. Ett gott exempel erbjuder här kvarnindustrien.
De inkomna uppgifterna representera 37''26 % av hela grenens tillverkningsvärde
men blott 14‘72 % av arbetarantalet. De redovisade kvarnarna äro
samtliga storkvarnar, och tillverkningsvärdet per arbetare är för dessa
givetvis ofantligt mycket högre än för den stora massan av små och medelstora
kvarnar, vid vilka ju dessutom en avsevärd del av för målningen avser
inlämnad främmande spannmål. Andra industrigrenar, som uppvisa stor

UPPGIFTERNAS RÄCKVIDD.

differens mellan arbetarantalets och tillverkningsvärdets procenttal, och varest
berörda differens i huvudsak synes vara att återföra till eu högre teknisk
utveckling vid den redovisade delen än vid den oredovisade, äro exempelvis
sågverk och hyvlerier, bryggerier, slakterier och charkuterier samt garverier.

Av de i tab. 1 meddelade siffrorna framgår ej, huru stor del av
landets totala industri, som beröres av undersökningen. För att klargöra
denna fråga, vilken blir av betydelse, då det gäller att generalisera de på
det inkomna materialet byggda beräkningarna, meddelas nedan en sammanställning,
grundad, liksom tab. 1 i vissa delar, på särskild bearbetning
av uppgifterna rörande arbetarantal och tillverkningsvärden till koinmerskollegii
industristatistik för år 1916. Industrigrenarna kunna här
lämpligen sammanföras i de 9 huvudgrupper, som den officiella statistiken
tillämpar.

Tab. 2. Den undersökta industrien i förhållande till landets hela industri.

Industrigrupper	Hela industrien	De industrigrenar, för vilka represen-tativa företag ingå vid utredningen	De anläggningar, för vilka upp-gifter influtit
Arbetar- antal	Tillv.-värde Mill. kr.	Arbetar- antal	Tillv.- värde	Arbetar- antal	Tillv.- värde
i % av hela industrien
Malmbrytning och metallindustri . . .	135 023	1 110-71	95-43	94-35	29-89	36-80
Jord- och stenindustri.......	35 886	107-42	48-82	59-66	13-55	23-52
Träindustri............	61762	40805	93-88	95-32	18-05	23-87
Pappers- och grafisk industri ....	40 690	441-52	87-80	95-09	23-20	29-60
Livsmedelsindustri.........	39 703	870-52	76-44	68-93	25-33	28-68
Textil- och beklädnadsindustri ....	46 017	327-16	88-36	87-92	35*75	3713
Läder-, hår- och gummivaruindustri .	15 686	216-04	83-46	90-84	22-49	26-69
Kemisk-teknisk industri.......	17 684	216-32	lOOoo	lOO-oo	27-98	28-82
Kraft-, belysnings- och vattenverk . .	5 372	79-68	80-88	92-34	29-95	35-59
Totalt	397 823	3 777-42	87-02	87-22	25-74	31-28

Tablån återger för det första industristatistikens totalsiffror för de
9 gruppernas arbetarantal och tillverkningsvärde, vidare huru stor del av
resp. totalsummor, som faller på dels de vid undersökningen representerade,
i tab. 1 specificerade industrigrenarna i deras helhet, dels på de
inom de olika grenarna undersökta anläggningarna.

MATERIALETS INSAMLING OCH BESKAFFENHET M. M.

Beträffande den tidpunkt, till vilken de insamlade uppgifterna hänföra
sig, gäller som regel, att de i enlighet med planen avse år 1917.
Det förekommer emellertid även, att tidigare år valts för uppgifterna,
vilket då i allmänhet synes ha berott på att år 1917 på grund av
materialbrist eller andra störande förhållanden ställt sig så abnormt i tillverkningshänseende,
att det ej ansetts lämpa sig som bas för de begärda
uppgifterna. För att ge en något närmare föreställning om uppgifternas
ifrågavarande fördelning på olika år meddelas följande översikt.

Tnb. B. Uppgifternas fördelning på olika år.

			Antal	anläggningar.
		för	vilka uppgifterna avse år		Summa
Industrigrupper								anlägg-
	1911	1912	1913	1914	1915	1916	1917
Malmbrytning och metallindustri.....			1	2	5	2	56	66
Jord- och stenindustri..........	—	—	4	—	—	2	14	20
Träindustri...............	—	—	1	1	i	8	38	49
Pappers- och grafisk industri.......	—	—	1	1	i	5	24	32
Livsmedelsindustri...........	2	—	—	—	3	4	50	59
Textil- och beklädnadsindustri......	—	—	5	3	14	8	16	46
Läder-, hår- och gummivaruindustri ....	—	—	3	3	—	—	6	12
Kemisk-teknisk industri.........	—	—	2	1	1	1	12	17
Kraft-, belysnings- och vattenverk ....		—	—	—	1	—	5	6
Summa	2	—	17	11	26	30	221	807

Inom samtliga grupper förekomma alltså uppgifter, som avse tidigare
år än 1917. Förhållandet inverkar på utredningens resultat i så
måtto, att de under kriget allt starkare framträdande abnormiteterna i
ekonomiskt hänseende icke göra sig gällande med samma kraft, som om
materialet genomgående grundat sig på kapital- och tillverkningsförhållandena
år 1917. Att med större noggrannhet bedöma graden av ifrågavarande
inverkan låter sig emellertid ej göra enbart med ledning av antalet
till olika år hänförliga uppgifter, enär även betydenheten av de anläggningar,
som i de olika fallen komma i fråga, är att taga i betraktande.
Frågan synes emellertid ej äga den vikt för utredningens syfte, att eu
preciserad beräkning här är av nöden.

MATERIALETS BESKAFFENHET.

I början av november månad förelåg uppgiftsmaterialet i huvudsak Materialets
insamlat. Härefter vidtog den närmare granskningen av detsamma. p^v beskaffenhet.
denna framgick, att de avgivna uppgifterna visserligen i stort sett voro
tillfredsställande, men att å andra sidan nästan undantagslöst otydlighet
eller luckor förekommo i en eller annan punkt, något som ju ej heller var
ägnat att överraska med hänsyn till deri ingående och omfattande arten
av de begärda upplysningarna. 1 den mån ofullständigheterna gällde uppgifterna
rörande industriegendomens värde och de olika med produktionen
förenade kostnaderna, inhämtades kompletterande upplysningar, och då
otydlighet eller ofullständighet i allmänhet förelåg åtminstone i någon
punkt, kom ifrågavarande hänvändelse att sträcka sig till nästan samtliga
de företag, som meddelat uppgifter. £>om regel visades vid förfrågningarna
stort tillmötesgående från industriidkarnas sida, och tack vare detta kunde
materialet efterhand bringas i förhållandevis likformigt och fullständigt
skick. I några undantagsfall, där begärd komplettering ej gavs, blev det
visserligen nödvändigt att med ledning av förhållandena vid likartade anläggningar
företaga en approximativ korrigering, men då förfarandet endast
i mycket obetydlig utsträckning behövt anlitas, kan det ej anses ha
i någon som helst nämnvärd grad minskat uppgifternas värde i det hela.

De å frågeformuläret begärda uttalandena och beräkningarna rörande
arbetstidsförkortningens verkningar ifråga om arbetsintensiteten, behovet
av ökad arbetskraft och utvidgning av industrianläggningarna samt
härmed följande kostnader inkommo i avsevärt sparsammare grad än uppgifterna
rörande värdeförhållanden och tillverkningskostnader. I en del
fall anfördes, att man saknade tillräcklig erfarenhet för att med någon
säkerhet kunna bedöma ifrågavarande spörsmål, och i andra fall lämnades
frågorna obesvarade utan närmare motivering. Trots att åskilliga industriidkare
sålunda avböjde att yttra sig i berörda ämnen, inkommo emellertid
å andra sidan från flertalet företag uttalanden av större eller mindre utförlighet.
För kommitténs syfte, nämligen att få kännedom om den allmänna
inom olika viktigare industribranscher rådande uppfattningen i
ovannämnda spörsmål, syntes också det erhållna materialet i huvudsak
tillräckligt, varför man avstod från särskilda ansträngningar för dess fullständigande,
detta så myeket hellre som ytterligare belysning av de angivna
frågorna kunde förväntas vid överläggning med de sakkunniga representanter
från arbetsgivar- och arbetarsidan, som enligt planen skulle
tillkallas för att biträda vid fastställandet av principerna för de beräkningar,
vilka det insamlade materialet var avsett att möjliggöra.

Vissa å frågeformuläret begärda uppgifter, nämligen rörande tillverkningskvantiteter,
tillverkningens försäljningsvärde samt kraftförhållan 4—191923 -

MATERIALETS INSAMLING OCH BESKAFFENHET M. M.

Materialets
förberedande
behandling.

den, har kommittén ej funnit anledning att bearbeta, alldenstund ifrågavarande
uppgifter i huvudsak varit avsedda att tjäna endast som en verifiering
av kostnadsuppgifterna. På grund av uppgifternas stora ofullständighet
och olikformighet skulle f. ö. bearbetningen ha förutsatt ett kompletteringsarbete
av synnerligen tidsödande slag.

De uppgifter rörande arbetarantal och arbetstid vid de av undersökningen
omfattade anläggningarna, vilka kunnat hämtas från kommitténs
särskilda utredning rörande arbetstidsförhållandena, hava i det hela visat sig
tillräckliga och lämpliga för sitt ändamål. I vissa fall har dock förekommit,
att ifrågavarande uppgifter hänfört sig till ett annat år än det, för vilket
resp. anläggnings ekonomiska redogörelse avgivits, vilket så tillvida inneburit
eu olägenhet, att de två slagen av uppgifter ej blivit i samma grad
jämförbara, som då de anslutit sig till samma år. Förhållandet är emellertid
tämligen sällsynt och kan ej anses i avsevärdare grad inverka på
beräkningsresultaten. Nämnas kan även, att uppgifter rörande arbetarantal
och arbetstid icke influtit beträffande några enstaka fabriker, för vilka
ekonomiska uppgifter avlämnats. Denna lucka har emellertid, i den mån
det gällt arbetarantalet, kunnat fyllas genom anlitande av ifrågavarande
företags uppgifter för år 1917 till kommerskollegii industristatistik.

Från början av januari månad 1919 kunde det för de olika industrigrenarna
insamlade materialet framläggas i sammanfattad form för kommitténs
ledamöter. Då kommittén tillsvidare var strängt upptagen med
utarbetningen av betänkande med förslag till lag om arbetstidens begränsning,
kunde emellertid materialets behandling i kommittén ej påbörjas
förrän under senare delen av februari månad. Såsom förut omnämnts,
var det avsikten att vid ifrågavarande behandling, som enligt planen skulle
ha till ändamål ett bedömande av materialet och klargörande av de närmare
principerna för de åsyftade beräkningarna, tillkalla särskilda sakkunniga
åtminstone för de viktigaste vid undersökningen ingående industrigrenarna.
För att påskynda arbetets slutförande fann sig kommittén
höra begränsa ifrågavarande medverkan av sakkunniga utom kommittén
till sådana större industribranscher, beträffande vilka de ekonomiska verkningarna
av arbetstidens förkortning kunde anses särskilt komplicerade,
eller för vilka speciell sakkunskap ej fanns företrädd bland kommitténs
egna ledamöter.

Under hand anlitade kommittén sålunda särskilda sakkunniga från
arbetsgivar- och arbetarsidan vid behandlingen av det inkomna materialet

O O

beträffande:

1) Järn- och stålverk;

MATERIALETS FÖRBEREDANDE BEHANDLING.

2) Sågverk och hyvlerier;

3) Pappersrnassefabriker;

4) Pappersbruk och pappfabriker.

Vidare tillkallade kommittén, sedan chefen för kungl. civildepartementet
därtill givit sitt bemyndigande, arbetsgivar- och arbetarrepresentanter
för var och eu av följande industrigrenar eller grupper av industrigrenar:

1) Mekaniska verkstäder och skeppsvarv;

2) Järn- och stålmanufaktur;

3) Snickeri- och möbelfabriker;

4) Grafiska anstalter och boktryckerier;

5) Sockerindustri;

6) Bryggerier och mälterier;

7) Textilindustri;

8) Sömnadsfabriker;

9) Skofabriker;

10) Kemisk-teknisk industri.

I anslutning till det insamlade uppgiftsmaterialet diskuterades den
ekonomiska betydelsen av arbetstidens förkortning för ovannämnda industribranscher
vid sammanträden av kommittén och de särskilt tillkallade
sakkunniga under sista veckan av februari och förra hälften av mars månad.
1) De vid överläggningarna framkomna huvudsynpunkterna skola i den
mån de äga speciellt intresse för de på uppgiftsmaterialet byggda beräkningarna,
senare framläggas i sina allmänna grunddrag (jfr sid. 78 o. f.).
Efter nyssberörda arbetes avslutning gällde det att under beaktande av
de sakkunnigas upplysningar och de genom frågeformuläret insamlade skriftliga
uttalandena i detalj bestämma de principer, enligt vilka det insamlade
siffermaterialet rörande industrigrenarnas kapital- och kostnadsförhållanden
skulle begagnas vid de planerade beräkningarna. Närmast verkställdes
ifrågavarande bestämning i fråga om de grenar, som varit föremål för *)

*) De vid ifrågavarande behandling deltagande sakkunniga voro från arbetsgivarsidan:
disponenterna T. Magnuson, oE. V. Odelberg, 0. Hellström och A. Björklund, direktörerna
friherre J. Mannerheim och A. Nobell, disponenterna C. F. Lundquist och B. Unger, ingenjören
I. Nyström, överingenjören E. A. Forsberg, direktören G. Ahlrot, överingenjören G.
Lindmark, direktörerna A. Ljunggren, C. Ramström, C. F. Tranchell, B. Almgren, A. Bergengren
och E. Erikson, konsul H. Holm, direktörerna G. Karlson och B. Carlson samt överingenjören
T. Jung;

från arbetarsidan: ombudsmannen C. E. Sjöberg, arbetaren K. H. Johansson, ombudsmännen
C. J. Söder och R. Wettergren, arbetarna D. Berg, L. Bratt, V. Olsson och A.
Pettersson, förtroendemannen N. P. Linde, sekreteraren O. Karlén, typografen E. Wiberg,
arbetaren N. Andersson, förtroendemännen S. Eriksson, G. Janzén, Joh:s Andreasson och E.
Johansson, kassören A. Haglund samt förtroendemannen Elof Johansson.

MATERIALETS INSAMLING OCH BESKAFFENHET M. M.

överläggning med de särskilt tillkallade sakkunniga, och beträffande vilka
de ekonomiska förhållandena alltså förelågo bäst utredda. De sålunda
fastställda beräkningsgrunderna tillämpades därefter med de modifikationer,
som kunde anses påkallade av olika industriers säregna produktionsförhållanden,
jämväl beträffande de vid utredningen ingående industrigrenar,
vid vilkas behandling sakkunskap utom kommittén ej anlitats. Nu antydda
arbete utfördes under senare hälften av mars månad, och utredredningen
hade alltså vid slutet av sagda månad fortskridit så långt, att
de med densamma åsyftade beräkningarna kunde sättas i verket.

Innan framställning lämnas av de speciella beräkningsgrunderna och
utredningens resultat, torde en överblick böra meddelas över det upplysningsmaterial,
som av kommittén insamlats. Berörda överblick skall avse:

a) Uppgifterna rörande industriföretagens egendomsvärden, tillverkningskostnader,
arbetarantal och genomsnittliga arbetstid per vecka;

b) De inkomna skriftliga uttalandena rörande verkningarna av arbetstidens
förkortning med avseende på arbetsintensiteten, behovet av ökat
arbetarantal för produktionens bibehållande oförminskad samt med arbetarantalets
eventuella ökning följande kostnadsstegring;

c) De huvudsynpunkter beträffande de ekonomiska verkningarna av
arbetstidens förkortning, vilka framkommit vid kommitténs överläggningar
i ämnet med för vissa angivna industrigrenar särskilt tillkallade sak O

kunniga.

Sammanfattning av uppgiftsmaterialet.

I. De undersökta industriföretagens egendomsvärden, tillverkningskostnader,

arbetarantal ocli arbetstid.

De influtna uppgifterna rörande industriegendomens värde, företagens
tillverkningskostnader samt de anställda arbetarnas antal och genomsnittliga
arbetstid per vecka finnas sammanställda i tab. 4, sid. 32 o. f.
Det har förut framhållits, att siffrorna i stort sett hänföra sig till förhållandena
år 1917. Vad först beträffar uppgifterna rörande egendomsvärdena,
må följande anföras till belysning av deras innebörd.

Uppgifterna De under rubriken brandförsäkringsvärde å byggnader jämte därtill

över indus- hörande maskiner upptagna värdena avse i huvudsak försäkringsvärdet av
domens dels av företagen ägda och utnyttjade fabriksbyggnader med tillhörande
värde. ekonomibyggnader såsom kontors- och magasinsbyggnader samt hyresfritt

EGENDOMSVÄRDEN, PRODUKTIONSKOSTNADER, ARBETARANTAL OCH ARBETSTID.

2!)

eller utan full hyresersättning upplåtna bostadshus för tjänsteman och arbetare,
samlingslokaler o. d., dels sådana maskiner, som enligt gällande
lag äro att hänföra till fast egendom. Försäkringsvärdet av andra maskiner
samt redskap och lösa inventarier skall enligt frågeformulärets anvisning
ha meddelats under särskild härför avsedd rubrik. Det bör emellertid
anmärkas, att distinktionen mellan till fastigheten hörande och Övriga,
d. v. s. mellan fasta och lösa maskiner, icke genomgående tillämpats likformigt
och i vissa fall t. o. in. lämnats helt ur sikie. Till viss grad är
detta mycket förklarligt, då ju gränsen mellan fasta och lösa maskiner är
synnerligen flytande och delvis godtycklig. Då det för beräkningarna varit
av viss betydelse att få ifrågavarande uppdelning åtminstone i det
väsentliga genomförd, har dock eftersträvats att åvägabringa korrigering i
sådana fall, där uraktlåtenheten att vid försäkringsvärdenas redovisning
särskilja fasta och lösa maskiner varit särdeles påfallande. Om sålunda,
såsom ej sällan förekommit, i försäkringsvärdet av byggnader jämte därtill
hörande maskiner inräknats försäkringsvärdet av hela maskinuppsättningen,
har den del av totala försäkringsbeloppet, som kunnat anses hänföra sig
enbart till lösa maskiner, särskilt efterfrågats och efter erhållen upplysning
överflyttats till vederbörlig rubrik. I åtskilliga fall har det ställt sig svårt
att avgöra, enligt vilka principer det för byggnaderna med tillhörande
maskiner upptagna försäkringsvärdet meddelats, men då korrigeringsarbetet
måst begränsas till det allra nödvändigaste, hava likväl uppgifterna trots
bristande klarhet begagnats i oförändrat skick. Förhållandet medför, att
de meddelade totalbeloppen för byggnaders och tillhörande maskiners försäkringsvärde
i olika grad för olika industrigrenar kunna innefatta försäkringsvärde
jämväl av maskiner, som vid en noggrannare fördelning varit
att hänföra till lös egendom, och vilkas försäkringsvärde alltså bort ingå
under annan rubrik. Genom det arbete, som nedlagts på de mera framträdande
olikformigheternas avhjälpande, synes likväl så mycket ha vunnits,
att eventuellt kvarstående sådana icke äro av den betydenhet, att
de utöva något nämnvärt inflytande på de allmänna beräkningsresultaten.

De uppgivna värdena av ej försäkrade byggnader, tomter och strömfall
innebära, såsom framgår av tab. 4, en uppskattning av ifrågavarande
egendoms skäliga värde. Enligt kommitténs avsikt bör uppskattningen i
möjligaste mån ha tagit sikte på det värde, som med hänsyn till rådande
prisförhållanden kunde anses aktuellt vid den tidpunkt, till vilken uppgifterna
i övrigt hänföra sig, således som regel år 1917. I vilken grad
detta iakttagits, kan ej med säkerhet bedömas. Det är en självklar
sak, att värdeuppskattningen i de skilda fallen kan bygga på ganska
varierande grunder, och att den i det hela kunnat bli endast mer eller

SAMMANFATTNING AV UPPGIFTSMATERIALET.

mindre approximativ. Där man ej haft tillgång till särskilda hållpunkter
för värderingen av ifrågavarande egendom, såsom aktuella kostnadskalkyler
för likartade byggnader, kända inköpspris för tomtjord och vattenfall av
jämförlig beskaffenhet o. d., kan givetvis även förekomma, att de uppgivna
värdena blivit mer eller mindre subjektiva. Det osäkerhetsmoment,
som alltså här kan tänkas vidlåda uppgiftsmaterialet, är emellertid även i
ogynnsammaste fall av mycket underordnad betydelse i förhållande till
egendomsvärdenas totalbelopp, vars ojämförligt viktigaste beståndsdelar
ju utgöras av brandförsäkringsvärden å byggnader, maskiner och varulao-er,
vilka värden i det hela kunna anses vara bestämda enligt objektiva
grunder. Med avseende på de byggnader, för vilka uppskattningsvärden
meddelats, må slutligen tilläggas, att det här är fråga om huvudsakligen
sådana för brandrisk mindre utsatta byggnader som grunder, vissa ugnsbyggnader,
transportanläggningar, dammbyggnader, kajer, broar, vattenledningar
o. d.

De uppgivna värdena å lager av materialier, bränsle, halv- och helfabrikat
äro i det väsentliga att betrakta som brandförsäkringsvärden.
Visserligen skulle enligt frågeformulärets anvisning ett uppskattad skäligt
värde meddelas för varulagret, i den mån detta ej var brand försäkrat,
men man torde vara berättigad antaga, att den oförsäkrade delen är
mycket oväsentlig i förhållande till det hela. Ett, viktigt undantag
bildar dock härutinnan det för järnmalmsgruvor och -anrikningsverk upptagna
lagervärdet, som till största delen representerar värdet av lagrad
bruten malm, vilken naturligen ej brandförsäkrats. Då malmlagrets värde
i uppgifterna varit särskilt specificerat, föreligger emellertid här möjlighet
att vid de beräkningar, för vilka det är av betydelse att känna totalvärdet
av enbart den brandförsäkrade egendomen, utesluta den i lagret ingående
beståndsdel, som är oförsäkrad.

Anmärkas kan för övrigt beträffande de uppgivna lagervärdena, att
dessa inom åtskilliga industrigrenar på grund av med kriget sammanhängande
svårigheter i transport- och avsättningshänseende in. in. tydligen
befinna sig på en onormal höjd. Att lagervärdet i många fall synes utgöra
en större del av industriegendomens totalvärde, än som skulle varit
att vänta under vanliga förhållanden, kan vidare förklaras därav, att till
mer eller mindre fantastiska priser inköpta råinaterialier i avsevärda mängder
rnågt hållas i lager för driftens säkerställande.

Å andra sidan bör naturligen ej förbises, att tillverknings- och avsättningsförhållandena
inom andra industrier under kriget kunna ha gestaltat
sig på ett sätt, som påverkat lagerbeståndet i motsatt riktning mot
vad ovan påvisats, i det varubristen å ena sidan omöjliggjort nämnvärd

EGENDOMSVÄRDEN, PRODUKTIONSKOSTNADER, ARBETARANTAL OCH ARBETSTID.

lagring av materialier och å andra sidan medfört omedelbar avsättning av
de färdiga fabrikaten.

Å industriegendomens sammanlagda värde har beräknats 6 % ränta,
som påförts tillverkningskostnaderna. I övrigt ingå kostnaderna för i rörelsen produktionsbundet
kapital företrädesvis under rubrikerna underhåll av byggnader, maski-kostnaderna.
ner, redskap och inventarier samt avskrivning å sagda egendom. Vad först
beträffar underhållskostnaderna bör märkas, att däri ej med tagits avlöning till
företagens egna med underhålls- och reparationsarbeten sysselsatta personal,
vilken avlöning enligt frågeformulärets föreskrift varit att sammanföra med
övriga arbetares lönesummor. Huruvida berörda anvisning i allmänhet länt
till efterrättelse, kan dock ej klarläggas, liksom ej heller huruvida i en del
fall belopp upptagits som underhållskostnad, vilka riktigare bort betraktas
som nybyggnads- eller nyanskaffmngskostnad och följaktligen ej hört samman
med redogörelseårets löpande produktionskostnader. Då de uppgivna
underhållskostnaderna som regel förefalla ganska måttliga i förhållande
till motsvarande egendomsvärden, kan sistberörda förfarande i alla händelser
ej ha praktiserats i någon mera nämnvärd omfattning. Dessutom
motvägas de i vissa fall eventuellt för höga underhållskostnaderna därav,
att andra företag under redogörelseåret haft att uppvisa avsevärt lägre
kostnader under denna rubrik, än som rätteligen skulle blivit händelsen,
om deras ifrågavarande kostnader under en följd av år bleve jämnt fördelade
på de särskilda åren.

Såsom avskrivning å dels byggnader, dels maskiner, redskap och inventarier
skulle enligt frågeformuläret upptagas belopp, som uttryckte den
värdeminskning, vilken nämnda egendom skäligen kunde anses ha undergått
under redogörelseåret på grund av slitning och föråldring. I regel
synes avskrivningen röra sig omkring 2 % å byggnaders och 5 å 10 % å
maskiners, redskaps och inventariers värde, sådana ifrågavarande värden
meddelats till utredningen. Då skilda värdeuppgifter ej insamlats för
å ena sidan byggnader och å andra sidan maskiner, redskap och inventarier,
är det emellertid ej möjligt att med större noggrannhet avgöra, i
vilket förhållande avskrivningsbeloppen stå till resp. slag av egendom.

Nämnas kan dessutom, att de uppgivna avskrivningarna i en del fall utgöra
bokföringsbelopp, vilka kunna ha bestämts med annan utgångspunkt
än egendomens verkliga värdeminskning. På grund härav föreligger möjlighet,
att avskrivningen vid somliga företag upptagits högre och vid andra
lägre, än som motiveras av värdeminskningen.

Rörande tillverkningskostnaderna i övrigt gäller för det första, att posten
skatter och övriga onera för industrianläggningens fastigheter tydligen

SAMMANFATTNING AV UPPGIFTS MAT FRIA LET.

Tab. 4. Egendomsvärden, tillverkningskostnader, arbetar -

		J ärnmalmsgruvor och -anriknings-verk 6 st.	Järn- och verk 8 st	stål-	Järn- och stål-manufaktur 14 st.	Mekaniska verk-städer 24 st.	Skeppsvarv 2 st.
	Egendomsvärden:	Kr.	%	Kr.	%	Kr.	%	Kr.	%	Kr.	%
	Brandförsäkringsvärde å byggnader						34-58	54 547 712	21-80	2 692 300	21-14
1	(jämte därtill hörande maskiner) . Uppskattat skäligt värde	26 002 490	48-27	37 958 084	3514	17 684 395

	å byggnader, som icke äro brand-							4 821 731		1100 000	8-64
2	försäkrade .......... å tomter, som äro tagna i bruk för	7 228 945	13''42	13 570 145	12-56	119S 800	2-34	1-93 4-82
12 058 474	2 969 000	23-32
3	anläggningen ......... å strömfall, i den män vattenkräk	1 188 700	2-21	2 047 100	1-90	1 249 300	2-44

	ten användes för den industriella							2 215 800	088
4	driften............	922 000	1-71	5 401 250	5-00	2 335 000	4-57	—
	Brandförsäkringsvärde å maskiner (som
	ej försäkrats tillsammans med bygg-naderna), redskap och andra för till-							67 846 182	27-12	3 811 500	29-94
5	verkningen erforderliga inventarier Brandförsäkrings- och, i den mån så-	3 233 833	600	9 672 000	896	10 009 694	19-58

	dan försäkring icke finnes, uppskat-tat skäligt värde å lager (råmate-rialier, halvfabrikat, färdiga varor, bränsle m. m.) sådant lagret i ge-									2 159 000	16-96
0	nomsnitt varit under året ....	15 295 239	28-39	39 355 625	56*44	18 660 276	36-49	108 716 615	43-45
7	Summa	53871207	100 00	108 004 204	lOOoo	51137 465	100-00	250 206 514	loo-oo	12 731800	lOO-oo
	Tillverkningskostnader:
	Ränta efter 6 % å summan av an-							15 012 391	9-35	763 908	4-94
8	läggningens och lagrets värde . .	3 232 272	11-97	6 480 252	• 6-17	3 068 248	6-77
9	Underhåll av byggnader......	317 258	1-18	1 131 733	1 08	585 287	1-29	969 225	0*60	126 124	0-82
10	> > maskiner o. d.....	288 480	1-07	2 897 082	2-76	1 003 647	2-21	2 946 341	1-84	438 280	2-83
	Försäkring av fastigheter, maskiner							499 078	031	51500	0-33
11	o. d. samt lager........	49 677	0 19	204 078	0-19	'' 108 942	0-24
12	Olycksfalls- och annan försäkring .	86 439	0-32	117 704	0-11	52 015	o-ii	216 874	0-14	45 183	0-29
13	Hyreskostnad för förhyrda utrymmen Skatter för industrianläggningens fas-	34 359	0-13	—	—	2 792	0-01	35 508	0-02	16 000	o-io
	tigheter och övriga onera för de-							220 685		53 048	034
i 14	samma.............	405 690	1''50	188 934	0-18	81880	0-18	014
15	Avskrivning å byggnaders värde . .	1 OSO 214	4-00	670 517	0-64	277 476	0-61	1 097 719	0-68	85 997	0*56
16	•» > maskiners o. d. värde	680 118	2’52	1512 578	1-44	407 988	0-90	3 556 417	222	215 941	1-40
IT	Kostnad för använda råmaterialier .	—	—	24 639 730	23-48	24 277 283	53-53	77 610 492	48-34	8 349 545	53-96
18	> » bränsle........	1		(42 869 877	40-84	4 042 535	8-91	6 415 200	4-00	485 000	3-13
19	> > drivkraft och belysning » > smörjmedel och övriga	>9 866 515	3655	1 961652 \	0-92	475 077	1-05	1068 287	0’6G	170 600	1-10
	(förut ej upptagna) för-							3 535 872	2-20	225 000	1-46
20	brukningsartiklar . .	1		{ 4 361276	4-15	2 154 630	4-75
	Arbetslöner									3 426 557	22-14
21	för dagarbetare (somej arbetaå skift » skiftarbetare, fördelade på två	2 378 924	8-81	6 628 275	6''32	5 186 477	11-44	29 835 835 2 379 600	18''58

22	skiftlag..........	6 649 708	24-63	6 737 562	6-42	1 247 767	2-75	1-48	—	—
	j skiftarbetare, fördelade på tre
23	skiftlag..........	333 139	1-23	1 098 909	1-05	274 901	0-61	1 257 526	0-78	—	—
	Annan avlöning (till disponent, tjäns-
	temän m. fl.) i den mån den bör									690 825	4-47
24	belasta tillverkningen......	642 912	2-38	2 065 714	1-97	1013 652	2-23	7 751 986	4''83
25	Övriga kostnader för tillverkningen .	950 504	3-52	2 394 833	2-28	1 094 860	2-41	6 149 245	3-83	329 560	213
26	Summa	26990 209	lOOoo	104 960 706	100-00	45 355 457	lOOoo	160 558 281	1OO-00	15 473068	lOO-oo
	Arbetarantal:
27	Dairarbetare...........	2 068	2 667	3 622	15 273	2 335
28	Skiftarbetare...........	2 509	3 664	551	1884
29	Summa	4 577	6331	4173	17 157	2 335
	Arbetstid per vecka, timmar:
SO	Dagarbetare...........	50-5	56-9	57-0	55-3	56-4
31	Skiftarbetare...........	46-5	59-7	58''4	49-5
32	Medeltal	48-3	58-5	57-2	54 7	564

EGENDOM

RDEN, PRODUKTIV)

antal cell arbetstid vid de undersökta företagen.

Fabriker elektriska ner it st.	för naski- %	Fabriker för elek-triska apparater och ledningar 3 st.	Metaltmanu 6 st. Kr.	faktur	Kolgra 2 st.	-or % I	Cementfabriker 5 st.	Tegelbruk 9 st.	Glasindustri 4 st. --....--
'' Kr. \|	Kr. j	%	% !	K r.	Kr.	%	Kr.	%	Kr.	%
1 020 200	12-S8	4 986 4001	16''G5\|	5 757 760	18-15\|	I 1 377 000\|	36''411	i 12 990 317!	59-95	5 952 435	47-5d\|	4 119 335	46-92!	1
50 000	0-G3	—		290 132	0-91	1398300	36-98	349 113	1 Öl	6K0 394	5-43	112 345	1-28	2
89 000	1*12	2 822 800	9-43	355 790	112	455 000	12-03	1 085 700	501	1 715 602	13-70	172 580	1-97	3
—			—	523 000	1-65!	—	1	_	—	—		44 000	050	1
1 316 200	16-61	11624 814	38-82	9 591 000	30-23	464 300	12-28	3 235 181	14-93	2 082 395	16 63 _	1 284 750	14-63	5
5 448 500	68''7 6	10 510 516	35-10	15 210 280	47''94	87 000	2-30	4 007 210	18*50	2 089 001	16-69	3 046 640	34-70	6
7 928 900	10O00	29 944 530	lOO-oo	31 727 962	100-00	3 781600 lOO oo	21 667 521	100-ou	12 519827 lOO-oo	8 779650	100-oo	7
	6É70	1 796 672	9-33	1 903 678	2-92	226 896	16-3G	1 300 051	9-4G	751190	15-51	526 779	956	8
29 000	0''41	32 389	0-17	81 923	0 13	31790	2-29	148 151	1-08	118 945	246	124 680	226	9
106 815	1-61	164 746	0-86	399 479	9-61	42 050	3 03	400 935	2-92	106 650	2-20	42 457	0''7 7	10
28 864	0-41	39 410	0-20	58 208	0-09	4 310	0-31	41 645	0-30	31105	0-64	26 496	0-48	11
5 287	0 07	5121	0-03	14 488	0-02	12 810	0-92	20 988	015	16 515	0-34	/ 404	0-14	12
12 388	0-17	4 905	0-03	145	0-oo	—	—	7 290	0-05	3 000	0-OG	2 098	0-04	13
3100	004	36 595	0 19	14 870	0-02	3 793	0-27	31279	0-23	23 088	0-48	18 091	0-33	14
24 500	0-35	120 246	062	227 863	0 35	79 546	5-74	133 036	0-97	174 704	3 61	64870	1-18	15
225 370	318	558 304	2-90	481 292	0-74	19 845	1-43	502 198	3''66	131 665	2 72	161 589	2-93	16
4 269 650	60-21	11 572 690	60-09	54 588 758	83-84	55030	3*97	68 296	0-50	309 319	6-39	933 894	16''95	17i
52 246	0-74	342 506	1-78	2 346 416	3-60	)		5 454 079	3970	853 173 17-62	1223152	22-20	18!
53 665	0-76	159 321	0-83	470848	0-72			221 099	1-61	81151 1-67	36 961	0-67	19
						i 165 245	11-91
40 511	0’57	200 842	1-04	483 359	0''74	1		2 376 081	17-29	71117	1-47	332 240	6-03	20
1268 849	17-89	3 560 725	18-49	1 972 761	3-03	527 190	38-00	2 038 735	14-84	1435 935 29-65	1163 394	2112	21
—	—	13 791	0-07	805168	1-24	25 200	1-82	409 678	2-98	108 037 2-23	6 761	0-12	22
—	—	—	—	—	—		—	82 900	0-60	5 200 0-11	420 051	763	23!
360 605	509	487 744	2-53	459 723	0 71	162 485	11-71	224 920	1-64	136 781	2-82	126 164	2''29	24;
134 818	1-90	162 701	0-84	805 376	1-24	3103b	2 24	277 303	2-02	485 338	1002	291 718	5-30	26
7 091 102	lOOoo	19258 708\| lOOoo	65114355 100 00	1387 226 lOO oo	\| 13 738664\| 1OO-00	\| 4842 916:100-00! 5 508 799! 100-00	26
7	93	2 093	1 595	502	572	1440	1244	27
			5	316		24	172		96	328	28
793	2 098	1911	526	744	1536	1572	29
55 n	51-9	57-0	490	57-8	57-2	55-5	30
	—	71-0	57-7	84-0	731	70-3	43-2	31
55-0	51-9	57-1	SO-G	61-3	58 0	52-9	32

5—191923

SAMMANFATTNING AV IJPPGIFTSMATERIALET.

Tab. 4 (forts.)- Egendomsvärden, tillverkningskostnader,

		I Sågverk och	Snickeri	- och	Pappersmasse-	Pappersbruk och	Grafiska anstal-ter och bok-tryckerier 9 st.
		hyvlerier 29 st.	möbelfabriker 20 st.	fabriker 13 st.	pappfabriker 10 st.
	Egendomsvärden:	Kr.	%	Kr.	%	Kr.	%	Kr.	%	Kr.	%
	Brandförsäkringsvärde å byggnader
1	(jämte därtill hörande maskiner) . [ Uppskattat skäligt värde	37 735 445	29-84	6 125 760	26-64	28 888 906	3102	27 176 655	26-78	6 428 608	26-08
	å byggnader, som icke äro brand-
2	försäkrade.......... å tomter, som äro tagna i bruk för	1802 000	1-43	32 592	014	3 772 000	4-05	641 885	0 63	5 000	0-02
3	anläggningen ......... å strömfall, i den mån vattenkräk	6 677 800	5-28	816 027	355	835 000	0-90	2 725 000	2-69	2 288 549	9-28
	ten användes för den industriella
4	driften............	20 000	001	330 000	1-44	1 025 000	l-io	8 494 823	8-37	_	_
	Brandförsäkringsvärde å maskiner (som
	ej försäkrats tillsammans med bygg-naderna), redskap och andra för till-
5	verkningen erforderliga inventarier Brandförsäkrings- peh, i den mån så-	8 557 655	6''77	3 576 792	1556	24 173 075	25''95	31 865 357	31-41	7 472 400	30-31
	dan försäkring icke finnes, uppskat-tat skäligt värde å lager (råmate-rialier, halvfabrikat, färdiga varor, bränsle m. m.) sådant lagret i ge-	71 651802								■
6	nomsnitt varit under året ....	56-67	12 109 570	52-67	34 447 561	36-98	30 564 663	30-12	8 457 300	34-31
7	Summa	126 444 702J100 00	22 990 741	109-oo	93141 542	IOO00	101468 383	100-00	24 651857	lOO-oo
	Tillverkningskostnader:
	Ränta efter 6 % å summan av an-
8	läggningens och lagrets värde . .	7 586 682	10-68	1 379 444	8-38	5 588 493	10-27	6 088 103	10-07	1479111	8-19
9	Underhåll av byggnader......	833 654	1-17	75 364	0-46	609 463	112	440175	0-73	81 635	0-45
10	> > maskiner o. d. ...	1164 198	1-64	116 056	0-70	1 498 931	2-76	1 052 392	1-74	93 005	0-51
	Försäkring av fastigheter, maskiner
11	o. d. samt lager........	792 765	1-12	172 405	1-05	368 612	0-68	360 333	0-60	64 814	0-36
12	Olycksfalls- och annan försäkring .	136 797	019	38 774	023	127 517	0''23	56 149	0-09	12 859	0-07
13	Hyreskostnad för förhyrda utrymmen Skatter för industrianläggningens fas-	159 483	023	31 623	0-19	5 037	o-oi	15 326	003	70 067	0-39
	tigheter och övriga onera för de-										i
Il4	samma.............	242 875	0-34	24 723	0-15	136 678	0-25	192 939	0 32	226 118	1-251
115	Avskrivning å byggnaders värde . .	653 285	0-92	208 858	1''27	714 816	1-31	586 067	0-97	67 920	0-37
i16	> > maskiners o. d. värde	1 054 119	1-48	293 428	1-78	2 178 231	4-00	2 381717	394	474 769	2-63
17	Kostnad för använda råmaterialier .	43 955 088	6187	7 214 813	43 81	22 871 870	42-04	28 241 948	46-73	8 307 525	45-97
18	> » bränsle........	526 600	0-74	201175	1-22	7 385 980	13 58	9 301 013	15-39	219 917	1-22
19	» » drivkraft och belysning > » smörjmedel och övriga	166 157	0-23	121 796	0-74	683 683	1-26	817 018	1-35	202 267	1-12
	(förut ej upptagna) för-
20	brukningsartiklar . .	1 495 896	2-11	347 114	2-11	2 917 319	5-36	2 353 740	3-90	717 284	3-97
	Arbetslöner
21	för dagarbetare (som ej arbeta å skift) > skiftarbetare, fördelade på två	8 764 459	12-34	4 824 516	29-29	2 936 460	5-40	2 663 009	4-41	3 849133	21-30
22	skiftlag.......... > skiftarbetare, fördelade på tre	697 460	0-98	—	—	2 597 129	4-77	3 547 557	5*87	188137	1-04
12	skiftlag..........	—	—	—	—	1 464 146	2-C9	196 095	0-32	_	_
	Annan avlöning (till disponent, tjäns-
	temän in. fl.) i den mån den bör
24	belasta tillverkningen......	1 541 486	2-17	1023 227	6-21	1 117 239	2-05	932 219	1-54	1 165 699	6-45
i 25	Acciser.............	-!	—	—	_''	_	_	_	_	_
26	Övriga kostnader för tillverkningen .	1 273 508	1-79	394 968	2-40	1 205 614	2-22	1 209 332	2-00	850 535	4-71
27	Summa	71041512	lOOoo	16468 28411011-00	54407 218]	109-00	60 435 132	100-Oo\|l8 070 795	lOO-oo
	Arbetarantal:
28	Dagarbetare...........	6 092	2 731	2171	2 013	1983
29	Skiftarbetare...........	488			2 204	1509	97
30	Summa	6 580	2 731	4 375	3 522	2 080
	Arbetstid per vecka, timmar:
31	Dagarbetare...........	56	‘7	55-9	57-1	60-1	52a
32	Skiftarbetare...........	56''2			58-7	69 6	47-9
33	Medeltal	567	55-9	57-9	64-2	52-2

KO ENDOMS VÄRDEN, PBODDKTIONSKOSTN A DE H, AKI1KTARANTAL OCH ARBläTSTID.

arbetarantal och arbetstid vid de undersökta företagen.

Kvurnar 6 st.	Bagerier och käx-fabriker 7 st.	\| Råaockerbruk och saftstationer 3 st.	Sockerraffinaderier 2 st.	Choklad- och karamellfabriker 5 st.	Bryggerier och mältericr 8 st.	Tobaksfabrikör 21 st.
Kr.	%	Kr.	%	Kr.	%	Kr. .	*	Kr.	%	Kr.	%	Kr.	%
1 1 705 350	27-89	2 264 000	46-40	5 806 700	30-14	7 049 000	23-39	2 380058	''M cb	11853 150	36-49	2 402 500	5''4 4	1
1 574 041	3-75	—	—	1 160 000	6-02	750 000	219	—	-	125000	039		—	2
2 532120	6-03	750 000	15-37	1 054 558	5''47	991 000	329	807 000	9-73	7 331 723	22''57	1 265 000	2-87	3
	--	50 000	1-03	—		—	—	—	—	—	-	—	—	4
8 875 690	21-14	975 343	19-99	5 372 700	27-89	6 942 733	23-04	1 618 132	19-52	6 704 000	20-64	2 037 800	4-62	5
17 290 540	41-19	839 567	17-21	5 870 475	30-48	14 404 000	47-79	3 483 760	42-03	6 467 000	19-91	38 438 800	87-07	6
41 978 341	100-00	4 878910	1OO00	19 204433	100-00	30136 733	lOOoo	8288950	lOOoo	32 480 873	lOOoo	44 144 100	100-oo	7
2 518 700	4-34	292 735	3-18	1155 866	14-00	1 808 204	5-05	497 337	4-44	1948 852	15-90	2 648 646	8-19	8
299 102	0-62	28 325	0-31	38 636	0-47	144 432	0-40	28 977	0-26	127 647	1-04	181100	0-66	9
601 285	1-04	41,995	046	133 438	1*62	242 089	0-68	55355	0-49	247 510	2-02	90 000	0-28	10
220 178	0-38	7112	0-08	43 265	0-52	99 310	0-28	15 114	013	47 434	0-39	67 100	0-21	11
23 705	0-04	9 748	011	8 973	o-ll	9 910	0-03	12 123	0-11	• 14 955	0-12	20 400	0*07	12
17 799	0-03	24 500	0-27	400	0-00	3 311	o-oi	14 605	0-13	14 000	0-12	385100	1-19	13
57 771	O-io	5 834	0-06	32 206	039	33 252	0-09	9 507	008	64 574	0*53	38 800	012	14
164 433	0-28	27 670	0-30	38 094	0-46	37 235	0-10	37 562	0-34	144 635	.1-18	41500	0-13	15
709 839	1-22	47 098	0-51	549 380	6-65	383 998	1-07	181 334	1-62	394 520	3-22	417 400	1-29	16
50128 544	86-32	5 889 325	64-08	4 018 303	48-66	21 672 227	Ö0''55	8 284176	73-94	2 817163	22-98	20 717 100	64-04	17
570 924	0-98	499 259	543	848 010	1027	618 810	1-73	406 343	3-63	690-639	5-63	325 000	l-oo	18
216 332	0-37	41 822	0-45	13 958	0-17	40 010	0-11	23 859	0-21	44 468	0-36	325 000	l-oo	19
492 115	085	457 414	4-98	126 242	1-53	903 427	2-53	11526	010	1 295 496	10-57	350 000	1*08	20
669 100	1-15	833 419	907	451 656	5''47	1 035 186	2-89	987 886	8-82	1705 283	13-91	5 259 500	16-26	21
430 023	0-74	231 887	2-52	416 549	5''04	401 600	112	—	—	19 980	0''16	—	—	22
20 032	0-03	—	—	—	—	—	—	—		12 000	o-io	—		23
696 086	1-20	273 456	2-97	194 880	2-36	271 299	0-76	259 602	2-32	564 445	4-60	595 300	1-84	24
—	—	—	—	—	—	7 736 662	21-62	—	—	1 465 220	11-95	—		25
240 282	0-41	479 411	5-22	188 716	2-28	351 055	0-98	378 072	3-38	639 658	5-22	887 100	2-74	26
58070 250	100-00	9191010	100-00	8258 572! lOD-00	35 792017	100-00	11203378! lOOoo	12258479	lOOoo	32349046	100-00	27
264	526	298	644	1140	1194	4 245	28
180	161	719	175			29			29
444	087	1017	819	1140	1223	4245	30
59-5	53-6	GO-o	60-0	555	55-7	53-1	31
61''8	47-9	76-0	63-2			62-4			32
604	522	713	60 7	55-6	55-9	53 l	33

SAMMANFATTNING AV CPPGIFTSMATERIALET.

3(>

Tab. 4 (forts.)- Egendomsvärden, tillverkningskostnader,

	Slakterier och		Linne-, hamp-och	Ylleindustri	Trikåfabriker
	charkuterier 7 st.	11 st.	jnteindnstri 5 st.	13 st		8 st
Egendom svärden:	Kr.	%	Kr.	%	Kr.	%	Kr.	%	Kr.	%
Brandförsäkringsvärde å byggnader (jämte därtill hörande maskiner) . Uppskattat skäligt värde	3147 000	44-12	14 921 340	22-07	8 864 200	30-30	11 496 504	2814	3 420 762	22-18
å byggnader, som icke äro brand-försäkrade..........	5 000	0-07	884 000	1 31	1 178 000	403	924 431	2-26:	30 000	0*20
å tomter, som äro tagna i bruk för						397	1 642 250	4-02''	841 564
anläggningen ......... å strömfall, i den mån vattenkraf-	1 459 950	2061	2 487 300	3-68	1 159 880	5-44

ten användes för den industriella driften............	_	_	2 743 000	40G	802 200	2-74	2 457 750	6-02	—	—
Brand försäkrings värd e å maskiner (som
ej försäkrats tillsammans med bygg-
naderna), redskap och andra för till-verkningen erforderliga inventarier	785 957	11-10	20 879 000	30-89	6 684 600	22-85	9 529 574	23''83	6 125 442	39 62
Brandförsäkrings- och, i den mån så-
dan försäkring icke finnes, upp-skattat skäligt värde å lager (rå-materialier, halvfabrikat, färdiga varor, bränsle m. m.) sådant lag-ret i genomsnitt varit under året	1 686 295	23-80	25 679 500	37-99	10 562 800	36-11	14 802 186	36-23	5 041500	32 61
Summa	7 Ost 202	1OO-00	07 594 140	100-oo	29 251680	lOOoo	40 852 695	100-oo	15 459 268	100oo!
Tillverkningskostnader:
Ränta efter 6 % å summan av an-läggningens och lagrets värde . .	420 252	1-36	4 055 648	8-18	1 755 101	11-57	2 451162	8-15	927 556 27 425	1023
55 182	018	286 504	0''58	282 603	1-86	171 902	0-57	0-30
» > maskiner o. d.....	70 026	023	867 695	1-75	147 486	0-97	416 995	1-39	110 379	1-22
Försäkring av fastigheter, maskiner o. d. samt lager........ Olvcksfalls- och annan försäkring .	7 273	0-02	223 105	0-45	96 211	0-63	134 510	0-45	41276	0''46;
9 873	003	37 836	008	24 511	016	56 573	0-19	3 492	0-04
Hyreskostnad för förhyrda utrymmen Skatter för industrianläggningens fas-	89 700	0-29	56 440	0-11			5 364	0’02
tigheter och övriga onera för de-	9 504 0-03	70 949	0-14	28199	0-19	72 751	0-24	11506	0-13
	481391 0-16	267 460	0-54	126 082	0 83	208 093	0-69	71374	0-79!
	74 562	■ 0-24	1 235 597	2-49	397 951	2-62	661 8l3	2-20	299 135	3-30
	28 242 357	91-71	30 253 326	60-99	8 018 223	52-84	19 415 495 788 210	64-63	4 587 472	50-60
	220 7191 0-72	1 788 706	3-60	483 080	3-18	2''62	241147	2-66
> » drivkraft och belysning » > smörjmedel och övriga	60 885	0 20	639 260	1-29	230 701	1-52	138 981	0-46	77 362	0’85
(förut ej upptagna) för-brukningsartiklar . .	194 112	0-63	1 493 302	3-01	572 211	3-77	641882	2-13	126 164	1-39
Arbetslöner för dagarbetarc (som ej arbeta å skift)	656 921	2-13	6 524 155	1315	2 267 269	14-94	3 451 344	11-47	1 607 770	i 17-73
> skiftarbetare, fördelade på två							6178	0-02
skiftlag.......... > skiftarbetare, fördelade på tre		—	173 300 15 331	0-35 003

skiftlag..........		j —		—	—	—
, Annan avlöning (till disponent, tjäns-				t
temän m. fl.) i den mån den bör	288 523	094	789 798	1-59	455 666	3-00	833 078	2-77	787 495	8-69
Övriga kostnader för tillverkningen .	348 583	1 1-13	827 5731 1-67	290 836	1-92	632 778	2-10	146 116	1-61
Summa	[30 796 61l\| 100 00	49 005 9851 lOO oo	151761301 100* oo	30 087 109 100 00	j 9 065661	lOOoo
Arbetarantal: Dagarbetare...........	304	6 700	1998	3 216	1748
Skiftarbetare...........		—	160		—		—
Summa	304	(} 860	1998	3 216	17	48
Arbetstid per vecka, timmar:			•
Dagarbetare...........	561	58-2	58-4	b/0	DO" 4
Skiftarbetare...........		—	452		—		—
Medeltal	50-1	57-9	58-4	57-6	55’4

3UKND0M.SVÄKDHN, 1’KODU 1<T10NSK0HTNADKl!, AKISKTA11ANTAL OCH AIUIHTSTII)

;;7

arbetarantal och urbctslld vid de midcrsiiktii fdretngeii.

Sömn a fabri 1 9 st	(Is- ter %	(jarverier 4 st.	Skofabriker 5 st.	(iummivaru- faliriker 3 st.	Tändsticks- fabriker 3 st.	Diverse kemisk-teknisk industri 14 st.	Elektricitets- verk 2 st.	Gasverk 4 st.
Kr.	Kr.	%	Kr.	%	Kr.	%	Kr.	%	Kr.	%	Kr.	%	Kr.	%
1 998 950	19''20	2 593 392	20-04	2 234 380	19-79	1 315 500	17-01	3 430000	22-43 15 442 525	18-82 20 848 900	68-95	21 794 375	5(5*15	1,
	—	—	—	—	—	80 000	1-08	930 000	6-08	7 632 900	9-30	1143128	3''78	2 304 600	5-94	2
368 000	3''65	207 000	1-60	489 500	4-33	260000	o‘Sfi	870 000	5*69	5 139 420	6-2«	1 848 276	6-11	3 970 330	10-23	3
—	—	--	—	—	—	385 000	4-98	180 000	1*18	3 750 000	4-47	1535 250	5-08	—		4
569 368	5’64	1 486 000	11-49	1 496 500	13-26	1 893 000	24-48	4 600000	30-09 30 410 669	37''05	1 684 900	5-57	2 493 700	6-42	5
7 209 316	71''48	8 651 000	66 87	7 069 000	62-62 3800 000	1 1 49-14 5 280000	34-53	19 699 135	24-00	3175 985	10-51	8 251 458	21-26	6
10085534 100 oo 12 937 392	lOO-oo	11289 380	100 00 7 733 oOO 100 00 15280000	100-no	S2 074649	100-00	30 236 439100 oo •	38 814 463	lOO-oo	7
605132	4''20	776 244	4-93	677 363	3-98	464 010	6-71	917 400	8-56	4 924 479	9-63	1 814186	16-84	2 328 868	12-17	*
47 221	0''33	43 230	0-27	18 335	o-ll	14 007	0-20	30 200	0-28	289 396	0-56	44183	0-41	92 092	0-48	9
31511	0''22	97 479	0-62	64 468	0-38	30 955	0''45	131 000	1-22	557 702	1-09	412 347	3-83	318 429	1-66J10
17 886	0''13	31130	0-20	21076	0-12	46 863	0-68	72 300	068	203 705	0-40	25 820	0-24	53 248	0-28	11
6174	0*04	8 646	0-05	7 501	0-05	5 672	0-08	7 000	0-07	49 885	0*10	1396	0-01	5 745	O03\|12
89 445	0''62	20 600	0-13	125	O-oo		—	—	—	59 612	0-12	14 196	0-13	41701	0''22 1»
7 285	0''On	7 818	005	15 902	009	4 865	0-07	4 627	0-04	147 473	0-29	24 900	0-23	9160	005 H
34 500	0 24	40 295	0-26	33 720	0-20	26 713	0-39	53 300	0-49	638 237	1-25	146163	1''30	255 885	1-34 15
43 444	0''30	102 639	0-65	114 226	0-67	210 373	3-04	242 000	2-26	1 774 444	3*47	1548194	14-37	566 751	2-96 16
9 333 639	64''81	12 853 959	81-55	13 453 484	7902	4 519 952	65-88:5 990 400	55-92:31 620 309	61-82	—	—	—	—	1/
93 587	0''65	252 606	1-60	31 539	0 19	1		\| 99 000	0-92	1 383 149	2-70	4 405 168	40-90	12 130 300	63-39 18
69 069	0''48	16 188	0-10	55 316	0-32			1 26 300	0''25	908 785	1-78	817 359	7''59	267 565	1-40 19
						v 151876	2-20	/
94166	0''65	305 918	1-94	122 127	0-72	1		1 71200	0''66	1 567 594	3-06	83 506	0-78	461 462	2-4020 1
3 018 757	20''96	849 304	5-39	1 803 023	10’59	959 610	13-88	2 632 400	24-57	2 947 400	5-76	540 846	5-os	909165	4''75	21
—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	234 000	0-46	—	—	—	—	22
—	—	_	—	_	—	—	—	—	—	1 435 447	281	386 384	3-59	622 610	3-25	23
543 986	3-78	235801	1-50	408 632	2-40	418 320	6*05	243 100	227	834197	1-63	328 277	3 05	547 094	2-86	24
364 954	2-54	120 354	0-76	197 830	1-16	60 025	0-87	193 700	1-81	1 569 655	3-07	177 231	1-64	526 392	275	25
144007561100 oojlö 762 211 100 ooil7 024667\|l00 Oo\|6 913 241 100 oo\|l0712927\|l00 Cd	51145 469100 0010 770 156 100 oo 19136 467\|100 00	26
1899	439	1589	1307	2 711	1459	369	519	27
			—							514	171	^(5:2	28
1899	439	1589	1307	27	11	1 973	540	781	29
52*7	57-5	53-9	58-0	57-0	56-1	56-8	571	30
	—		—		—				—	57-6	53-8	55-1	31
52''7	57''5	53 9	5S-0	57-0	56 5	55-8	564	32

SAMMANFATTNING AV UPPGIFTSMATERIALET.

vållat åtskilligt missförstånd vid uppgifternas utarbetning. Sålunda ha ej
sällan både fastighetsskatter och skatt å industrirörelsens vinst här upptagits,
vilket gjort det nödvändigt att begära specifikation å det ena och
andra slaget av skatt för rättelses vidtagande. Även i andra hänseenden
råder beträffande nämnda utgiftspost en viss förvirring i materialet, vilken
nog i någon mån kvarstår även efter bearbetningen. Förhållandet är
emellertid utan vikt för utredningens beräkningar, då ju hela ifrågavarande
utgiftspost, såsom av tablån framgår, rör sig om belopp, som i förhållande
till utgifterna i det hela äro fullständigt betydelselösa.

I kostnaden för bränsle ingå utgifter för såväl egentligt industribränsle,
exempelvis kol för järnframställning och kraftalstring, som bränsle
för uppvärmning. I frågeformuläret hade bränslekostnaderna begärts
specificerade för vardera av de två huvudändamålen, men då bokföringen
i många fall ej medgivit nämnda specifikation, ha kostnaderna av ena och
andra slaget genomgående sammanslagits. Av liknande skäl ha kostnaderna
för å ena sidan drivkraft och å andra sidan belysning, som ävenledes
begärts specificerade var för sig, sammanförts till gemensamt belopp.
Beträffande sistberörda kostnader är för övrigt att märka, att de i den
form de efterfrågats i huvudsak avse blott utgifter för inköpt elektrisk energi
samt för olika slag av belysningsmateriel. Då företagen nyttjat egna
kraftstationer, ingå däremot ifrågavarande kostnader bl. a. i räntekostnaden
för kapital, i bränslekostnaden, då det rör sig om ångkraft, samt i
underhålls-, avskrivnings- och lönekostnaderna.

Kostnaderna för avlöning till tjänstemän och arbetare innefatta, i
den mån uppgifterna meddelats enligt frågeformulärets anvisning eller
korrigering i motsatt fall varit möjlig, utom kontant avlöning jämväl
värdet av mera avsevärda naturaförmåner, såsom exempelvis fritt lyse och
bränsle eller fördelar beträffande pris å nämnda nyttigheter, livsmedel, bostäder
in. m., som tillhandahållits av företagen.

Under rubriken övriga kostnader för tillverkningen ingå de kostnader
av olika slag, som ej särskilt specificerats. Bland hithörande kostnader
må nämnas utgifter för utensilier till rit- och fabrikskontor, telefon,
porton, experiment, analyser, resor för tillverkningens räkning, körslor,
stall, renhållning, konsultationer, medlemskap i föreningar, skolväsen, pensioner,
läkararvoden, sjukvård, medicin, gratifikationer samt diverse åtgärder
för personalens trevnad och bekvämlighet. Det bör emellertid anmärkas,
att möjlighet ingalunda alltid funnits att med större noggrannhet
avgöra innebörden av de kostnadsbelopp, som uppgivits under förevarande
rubrik. I enskilda fall kan därför tänkas, att beloppen inneslutit bestånds -

EGENDOMSVÄRDEN, PRODUKTIONSKOSTNADER, ARBETARANTAL OCH ARBETSTID.

delar, som bort antingen hänföras till någon av de särskilt specificerade
posterna eller ej alls upptagas som tillverkningskostnad.

Vad slutligen beträffar uppgifterna rörande de vid undersökningen Uppgifterna

o i i. o o ovev ctvuetov ingående

företagens arbetarantal och arbetarnas veckoarbetstid, har tidi- antal och
gare framhållits, att dessa liksom de ekonomiska i''edogörelserna i stort arbetstid.
sett avse förhållandena år 1917, men att fall förekomma, då de två grupperna
av uppgifter hänföra sig till olika år, vilket naturligen i någon mån
inverkar störande på jämförbarheten. Medeltalen för arbetstidens längd
beteckna den av arbetsledningen bestämda, i regel tillämpade arbetstiden,
exklusive raster.

II. Inkomna yttranden över de ekonomiska verkningarna av arbetstidens

förkortning.

Jämte sifferuppgifter rörande industriegendomens värde och tillverkningskostnadernas
storlek begärdes å det till industriidkarna utsända frågeformuläret
uttalanden rörande dels frågan, huruvida förkortning av arbetstiden
intill 48 timmar i veckan kunde väntas medföra ökad arbetsintensitet,
dels frågan i vad mån vid sådan förkortning under förutsättning
av oförminskad produktion behov skulle uppstå att öka arbetarantalet
samt dels slutligen frågan, i vilken grad ökning av produktionskostnaden
skulle inträda genom arbetarantalets ökning och därav eventuellt påkallad
utvidgning av fabrikslokaler, förstärkning av maskin- och redskapsutrustning,
nybyggnad av bostäder eller annan förändring. Såsom förut omnämnts,
hava åtskilliga industriidkare avstått från att besvara berörda
frågor, medan åter flertalet yttrat sig i åtminstone något av de uppställda
spörsmålen antingen mera allmänt och kortfattat eller under framläggande
av utförligare beräkningar. Innehållet i de sålunda inkomna yttrandena
skall nedan i huvudsak sammanfattas för var och en av de angivna frågorna.

a) Arbetsintensitetens ökning.;

Inom den av utredningen berörda industrien som helhet betraktad
är den uppfattningen avgjort förhärskande, att arbetstidens förkortning
icke kan väntas komma att medföra ökad arbetsintensitet, och i några fall
yttras t. o. in., att förkortningen torde leda till minskning av arbetsintensiteten.
Från åtskilliga företag föreligga å andra sidan uttalanden av innehåll,
att en ökning av arbetsprestationen per tidsenhet bör kunna väntas

SAMMANFATTNING AV UPPGIFTSMATERIALET.

vid förkortad arbetstid. För överskådlighetens skull sammanfattas huvudinnehållet
av yttrandena i ena och andra riktningen har nedan för var och
eu av de undersökta industrigrenarna särskilt.

1. Järnmalmsgruvor och -anrikningsverk: Gruvföretagen anse enhälligt,

att en förkortning av gällande arbetstid, som i regel är 48 timmar i veckan för
gruvarbetare och 9 ä 10 timmar per dag för anriknings-, verkstads-, byggnads-,
såg-, stall-, transport-, förråds- och diverse arbetare, icke skulle medföra ökad arbetsintensitet.
Från ett gruvfält meddelas, att arbetsintensiteten är bättre på
sommaren vid 9 timmars arbetstid än på vintern med 8 timmars arbetstid per dag.

2. Järn- och stålverk: Ett järnverk anser, att en förkortning av arbetstiden
knappast torde medföra ökad arbetsintensitet för flertalet arbetare. Därtill är intresset
för arbetet för litet och ambitionen för svag. För de med större pliktkänsla
begåvade individerna kan helt säkert ökning av intensiteten påräknas vid
förkortad arbetstid. Ett annat järnverk yttrar, att någon ökning av arbetsintensiteten
möjligen kan väntas för grovarbetarna men däremot ej för arbetare vid
ugnar och maskiner. I ett tredje fall uttalas, att ingen ökning är tänkbar för
skiftarbetarna, som alltid, ha ackordsarbete, men däremot möjligen, ehuru det betvivlas,
för de grupper, som arbeta på dagen och icke ba ackord, varvid förutsättningen
dock är, att ett större antal förmän måste anställas, än vad avtalet
f. n. tillstädja!’. Övriga 5 verk äro av den uppfattningen, att över huvud ingen
ökning av arbetsintensiteten är att förvänta vid arbetstidens förkortning.

3. Järn- och stålmanufaktur: Någon ökning av arbetsintensiteten väntas

vid förkortad arbetstid av ett verk för »vissa arbetargrupper» och av ett annat
för valsverkets arbetare. Ett tredje verk håller för sannolikt, att en ökning av
intensiteten skulle inträda med c:a 5 % vid förkortning till 48 timmar, därest
arbetartillgången blir god, medan i motsatt fall förkortningen ej skulle få något
inflytande på intensiteten. I ett fjärde fall, där den effektiva arbetstiden är 56
timmar, antages, att vid förkortning till 48 timmar möjligen skulle vinnas eu
ökning av arbetsintensiteten med 10 % för tråddragare och kättingssmeder. Däremot
väntas här ingen ökning för kättinghetsning, spikfabrikation eller diverse arbeten för
lossning, lastning och fraktning. En förutsättning för arbetsintensitetens ökning,
yttrar verket vidare, är dock, att genom lag bestämmes, att de ackord slön er, som
gälla vid förkortningens inträde, icke få höjas under de närmaste två åren, då
annars utan tvivel den förkortade arbetstiden just kommer att tagas till förevändning
för försök till lönernas böjande. Och i taktiken härför kommer otvivelaktigt
att ingå ett nedbållande av arbetsprestationerna per tidsenhet för att därmed
bevisa lönehöjningens nödvändighet.

Till frågan om arbetsintensiteten yttrar ett företag, att denna under senare
år nedgått betydligt inom industrien på landet, på grund av att arbetarna
genom agitation blivit utledsna på arbetet. En förkortning av arbetstiden skulle
ej komma att mbtväga ifrågavarande minskning. Om arbetarna finge den uppfattningen,
att deras yrke är hedersamt och att arbetet ej är en förbannelse, som
blott ger profit åt arbetsgivaren, så skulle arbetstidens förkortning vara av nytta
för både arbetare och arbetsgivare, men under nuvarande förhållanden blir den
till skada för båda parterna.

YTTRANDEN: ARBETSINTENSITETENS ÖKNING.

1 några fall besvaras frågan, om arbetsintensiteten skulle ökas vid förkortning
av arbetstiden, med rent nej, medan andra verk anse sig sakna erfarenhet
för sakens bedömande.

4. Mekaniska verkstäder: Frågan, huruvida eu förkortning av arbetsti den

kan väntas medföra ökad arbetsintensitet, har besvarats av 18 verkstadsföretag,
medan 5 ej yttrat sig i ämnet. Från 7 av dessa 18 företag är svaret
nekande, 2 anse en ökning osannolik, och 3 finna, att ingen nämnvärd ökning
är att emotse, enär produktionens storlek bestämmes av den tid, varunder
arbetsmaskinerna äro i gång. De 15 återstående företagen hävda beträffande
det egentliga maskinarbetet likaledes som regel denna mening men framhålla, att
åtminstone i någon mån ökad intensitet torde kunna väntas, då det gäller grovarbete
och möjligen verktygsarbete. Fn verkstad, som f. n. har 54 timmars arbetstid
per vecka, beräknar denna ökning till 3 % vid förkortning till yl timmar
och till 5 % vid förkortning till 48 timmar. För övrigt föreligga ingå yttranden
om den eventuella ökningens procentuella betydenhet. Ett par verkstäder framhålla,
att den ökade intensiteten icke torde komma att sträcka sig längre än till
närmaste tiden efter arbetstidens förkortning, enär arbetarna snart torde komma
att återgå till sin vanliga arbetstakt.

5. Skeppsvarv: Från ett företag framhålles, att arbetsintensiteten borde

kunna ökas vid något minskad arbetstid, men att sådan ökning icke i verkligheten
torde komma att inträda i nämnvärd grad. Några andra yttranden i frågan
föreligga ej för denna industrigrupp.

15. Fabriker för elektriska maskiner: En fabrik, som nu har 52 timmars arbetstid,
anser, att för dess vidkommande någon ökad arbetsintensitet vid förkortning
av arbetstiden knappast är att vänta, särskilt som arbetseffenten tack vare moderna
maskinella anordningar i det hela redan uppdrivits till sin höjdpunkt. Eu annan
fabrik anser ökning av arbetsintensiteten osannolik annat än för ett fatal arbetare,
enär för största delen av arbetarna produktionen är beroende av maskinernas
hastighet. Från en fabrik saknas yttrande i ämnet.

7. Fabriker för elektriska apparater och ledningar: Samtliga vid under sökningen

ingående företag anse, att ingen ökning av arbetsintensiteten är att
vänta vid arbetstidens förkortning. Ett företag framhåller, att då varje maskin
har sin givna hastighet, så följer härav, att en minskning av arbetstiden med
nödvändighet medför en motsvarande minskning i produktionen. Från ett annat
håll yttras, att ingen ökad arbetsintensitet kan påräknas, enär det ej ligger i
arbetarens intresse att sålunda stödja arbetsgivaren.

8. Metallmanufaktur: Av de 4 vid undersökningen representerade före tagen

uttala 3 den uppfattningen, att arbetstidens förkortning icke torde medföra
ökad arbetsintensitet. Det fjärde företaget har ej yttrat sig i frågan.

9. Kolgruvor: Enligt gjorda erfarenheter kan arbetstidens förkortning ej

väntas leda till ökad arbetseffekt per tidsenhet utan snarare motsatsen.

10. Cement fabriker: Samtliga fabriker uttala, att ingen ökning av arbets intensiteten

är att vänta vid förkortad arbetstid.

11. Tegelbruk: Enligt tegelbrukens samstämmiga mening är ingen ökad

arbetsintensitet att vänta vid förkortad arbetstid, ty produktionen bestämmes av
maskinernas och torkplatsernas kapacitet. Ett tegelbruk, som nedsatt arbetstiden
från 60 timmar till 57 timmar i veckan, har ej märkt någon ökning av arbetsintensiteten.

G—191923

SAMMANFATTNING AV UPPGIFTSMATERIALET.

12. Glasindustri-. Erån intet företag uttalas förväntan om ökning av arbetsintensiteten
vid förkortad arbetstid. Arbetsintensiteten är, yttrar ett företag,
genom ackordssystem redan uppdriven till den högsta möjliga.

13. Sågverk och hyvlerier: Från två verk uttalas, att ökad arbetsintensitet
vid förkortning av arbetstiden kan väntas för sågarbetarna, vilken ökning
uppskattas till i ena fallet 3 % och i andra fallet 7 % vid förkortning till 48
timmar. Ett tredje verk anser, att någon ökning kan påräknas, dock minst för
arbetare vid maskinerna.

I flertalet fall, 16 st., gå emellertid yttrandena i motsatt riktning. Produktionen,
framhålles det, är beroende av maskinernas hastighet och beskaffenhet,
och minskad arbetstid betyder därför i motsvarande grad minskad produktion.
Såsom grund för denna slutsats åberopar ett företag, att då arbetstiden vid dess
verk försöksvis förkortades från 10 till 9 timmar, visade det sig, att arbetsresultatet
sjönk i samma grad. I ett annat fall gjordes liknande erfarenhet, och ett
tredje verk omnämner, att på lördagarna, då arbetstiden är 30 % lägre än annars,
har ej någon ökning av arbetsintensiteten förmärkts. Till liknande slutsatser
kommer den mera ingående undersökning av föreliggande spörsmål, vilken av ett
företag ställts till kommitténs förfogande, och varur här meddelas följande utdrag.

»Vid bolagets två verk, A. och B., gäller sedan 1907 olika arbetstid. Vid
det förra är den 9 timmar per dag och 54 timmar per vecka; vid det senare har
gällt 10 timmar per dag och 59 timmar per vecka under tiden 15/4—15/11 år
1917 och 9 timmar per dag och 54 timmar per vecka under resten av året. Sedan
den 15 april år 1918 är arbetstiden vid B. under tiden 15/4—15/11 bestämd till
57 timmar per vecka. Sågningsmetoderna hava allt emellanåt varit olika vid de
två verken, som därjämte äro olika med avseende på maskinernas avverkningsförmåga
m. m., varför en direkt jämförelse dem emellan ej kan göras. Däremot
har undersökning gjorts mellan de ramar vid de båda verken, som äro lika varandra
med avseende på hastigheten och matningsanordningarna. Jämförelsen är
dock så tillvida haltande, att B. är ett äldre verk, där det är svårare att undgå
uppehåll i driften på grund av mindre maskinfel etc. än vid A.

Denna undersökning giver vid handen, att av 7" och 8" timmer har i
medeltal försågats vid A. 269 stockar under 9 timmar och vid B. 287 stockar
under 10 timmar. Under 10 timmars arbete har sålunda försågats 28-7 stockar
per timme mot 29-g stockar per timme under 9 timmars arbete. Att av denna
undersökning draga den slutsatsen, att intensiteten sjunker vid den längre arbetstiden
torde dock vara förhastat. Eu del andra saker hava nämligen inflytande
härpå, såsom t. ex. sågbladens skärpa. Sågbladen bytas vid varje måltid,
och då arbetstiden vid B. är indelad i tre vakter, mellan 6 f. m.—9 f. m.,
10 f. m.—2 e. m. och 3 e. m.—6 e. m., blir det sålunda en vakt eller mellan
10—2, som blir en timme längre än de andra vakterna. Det har visat sig, att
under de kortare vakterna försågats 2 % mera per timme än under den längre
vakten, och då den längre vakten inträffar mitt på dagen, torde denna minskning
per enhet under den längre vakten helt och hållet kunna tillskrivas sågbladens
skärpa och ej någon minskad intensitet.

Den 15 april 1918 ändrades, som ovan sagt, arbetstiden vid B. till 10
timmar per dag och 57 timmar per vecka. En undersökning av arbetseffekten
före och efter den 15 april, under vilken tid samma sorts timmer sågats, visar,
att efter den 15 april sågats på 10-timmarsdagarna i det närmaste 10 % mera än

yttranden: arbetsintensitetens ökninu. 43

före samma (lag på 9-timmarsdagarna. Jämförelsen liar gjorts mellan dagar, då
det varit full drift.

Den olägenhet, som uppstår genom sågbladens mindre skärpa under 4-timmarsvakterna, kan givetvis minskas genom en annan vaktindelning, t. ex. en
3-timmarsvakt och två 3 Va timmarsvakter.

Av det sagda torde framgå, att en produktionsminskning inträder, om arbetstiden
förkortas. Omtvistas kan ju, huruvida produktionsminskningen och
arbetstidsminskningen stå i ett absolut förhållande till varandra, eller om hela
den minskning i produktionen per timme, som inträffar vid den längre arbetstiden,
är att tillskriva intensitetens sjunkande. Produktionen per timme minskas med
3-6 %, men därav kommer, såsom förut påpekats, på sågbladens skärpa 2 %, och
skulle sålunda intensiteten under den längre arbetstiden minskas med l-e / eller
praktiskt taget ingenting.

Det påståendet torde sålunda kunna göras, att produktionen står i direkt
förhållande till den i denna undersökning angivna arbetstiden. En sänkning av
arbetstiden från 57 timmar till 48 timmar betyder sålunda en produktionsminskning
av 15''8 %.»

14. Snickeri- och möbelfabriker: En fabrikant räknar med någon ökning
av arbetsintensiteten och uppskattar ökningen , vid förkortning av arbetstiden från
nuvarande 50 timmar till 48 timmar i veckan till 2 %. I ett annat fall väntas
möjligen någon ökning för ackordsarbetare, såsom snickare och sågverksarbetare.

Från 16 fabriker föreligga yttranden av innehåll, att ingen ökad arbetsintensitet
är att vänta vid arbetstidens förkortning. Ett av ifrågavarande företag
framhåller, att vid tidigare förkortning ingen sådan ökning förmärkts. En annan
fabrik, som nu har 581/2 timmars arbetstid, anser denna normal och tror ej på
ökad arbetsintensitet genom ytterligare nedsättning. Snickeriarbetet är i allmänhet,
yttrar fabriken vidare, av lättare beskaffenhet och av den art, att det i
sig självt erbjuder någon omväxling, såsom uppehåll rätt ofta för omställning av
maskiner och betydligt olika handgrepp för sammansättarna. Vidare är arbetet
ofta mycket litet ansträngande, såsom lagning av trä, utskärningar för hand,
beslagning av fönster etc. Arbetena utföras på ackord och torde ej kunna forceras
avsevärt mera med bibehållande av ett förstklassigt fabrikat. Fabrikens
erfarenhet av arbetstidens nedsättning från 11 till 10 timmar per dag utvisar,
att produktionens maximum torde ligga snarare strax över 10 timmar än under.

15. Tappersmassefabriker: En förkortning av arbetstiden anses icke komma
att medföra ökad arbetsintensitet. Av 12 fabriker besvara sålunda 10 den uppställda
frågan, om ökad arbetsintensitet under angiven förutsättning kan väntas,
med rent nej, medan den elvte anser det föga troligt, att ökning komme att inträda,
och den tolvte indirekt tillkännager samma mening. Tre av företagen åberopa
egna erfarenheter såsom grund för de avgivna svaren. De meddela sålunda,
att de inom vissa grenar av tillverkningen redan övergått till ö-timmars skift,
men att denna övergång enligt gjorda iakttagelser icke följts av någon ökning
av arbetsintensiteten.

It!. Tapper sbruk och pappfabriker: Av 7 pappersbruk hävdas den uppfattningen,
att arbetstidens förkortning icke kan väntas medföra ökad arbetsintensitet,
enär maskinernas hastighet här är det avgörande. Från ett bruk framhålles
dock, att ökad arbetsintensitet kan påräknas för dagarbetare och möjligen

SAMMANFATTNING AV UPPGIFTSMATERIALET.

även för skiftarbetare på så sätt, att vid övergång från 2 till 3 skift en eller
annan arbetare kan indragas. Ökningens storlek kan likväl ej beräknas.

17. Grafiska anstalter och boktryckerier: 8 tryckerier, som åtminstone på
vissa avdelningar tillämpa längre arbetstid än 48 timmar i veckan, anse att en
förkortning av denna intill nämnda gräns icke torde få till följd en ökning av
arbetsintensiteten. Ett företag framhåller, att arbetstiden redan nu är så kort,
att övertidsarbete i stor utsträckning ej medfört någon olägenhet. Ett tryckeri
uttalar som sin åsikt, att arbetstidens förkortning till 48 timmar i veckan i
stället för att öka tvärtom skulle i hög grad minska arbetsintensiteten, emedan
arbetarna med all säkerhet skulle skaffa sig sysselsättning på annat håll för att
erhålla ökade inkomster och få tiden att gå, varav naturligen följde, att de ej
kunde arbeta på samma sätt i sitt egentliga yrke. Redan nu har det visat sig,
att arbetare tagit arbete på annat ställe efter det ordinarie arbetets slut vid
tryckeriet. En har till exempel varit vaktmästare vid en teater och en annan på
en biograf. Härav framginge tydligt, att arbetstiden för närvarande icke är för
lång utan snarare tvärtom.

18. Kvarnar: Samtliga 5 företag, som yttrat sig i ämnet, framhålla som

sin mening, att arbetstidens förkortning icke skulle komma att följas av ökad
arbetsintensitet, enär det produktiva arbetet förrättas av automatiska maskiner
och de egentliga kvarnarbetarnas uppgift huvudsakligen består i att övervaka
och passa maskineriet. Icke heller för övriga arbetare, såsom mjölpackare och
magasinsarbetare, väntas ökad arbetsintensitet.

19. Bagerier och käxfabriker: Ett bageri anser, att arbetsintensiteten kan

väntas ökad vid förkortad arbetstid, om fritiden begagnas för vila och förströelse
och icke till extra arbete utom tjänsten. Från de övriga 4 bagerier, som yttrat
sig i frågan, framhålles däremot, att ingen ökad arbetsintensitet är att vänta.
Ugnarna baka naturligtvis, yttrar en käxfabrik, mera på 59 timmar än på 57 å 48,
och tillverkningsmängden beror på maskinernas och ugnarnas produktionsförmåga.

20. Båsockerbruk och saftstationer: Ingen ökning av arbetsintensiteten

kan väntas av förkortad arbetstid vare sig i fabrikerna, där maskinerna bestämma
produktionsmängden, eller beträffande arbete vid lastning och lossning, enär detta
genom ackordssystem redan drivits till högsta möjliga intensitet.

21. Sockerraffinaderier: De egentliga fabriksarbetarua skulle möjligen i

någon män kunna öka sin arbetsintensitet vid förkortad arbetstid. I vilken grad
detta skulle ske, kan dock ej bedömas, då erfarenhet på området saknas.

22. Choklad- och karamellfabriker: En fabrik meddelar, att arbetstiden
nedsatts till 54 timmar i veckan, vilket enligt gjorda iakttagelser medfört ökad
arbetsintensitet. Någon ytterligare ökning av denna anses dock ej komma att
följa av en längre gående förkortning. Icke heller övriga 4 fabriker vänta någon
ökning av arbetsintensiteten vid förkortad arbetstid. En fabrik med 57 V*
timmars arbetstid framhåller i detta sammanhang, att någon överansträngning
av arbetarna ej förekommer, varför en förkortning av arbetstiden ej skulle inverka
på arbetarnas prestationsförmåga.

23. Bryggerier och mälterier: Ett bryggeri antager, att ökad arbetsintensitet
skulle vinnas genom övergång till ackordsarbete, men sådant kan ej
tillämpas annat än inom vissa grenar av arbetet. 3 andra företag uttala, att
ingen ökning av arbetsintensiteten är att vänta av förkortad arbetstid, då pro -

yttranden: arbetsintensitetens ökning.

duktionen väsentligen bestämmes av deri tid, som åtgår för olika med tillverkningen
förenade kemiska processer.

24. Tobaksfabrikör: Någon ökning av arbetsintensiteten vid förkortad

arbetstid torde ej vara att vänta. Man bär exempelvis ej funnit, att arbetsintensiteten
på lördagarna, då kortare arbetstid —- 7 timmar — tillämpas, är högre
än under övriga veckodagar.

25. Slakterier och charkaterier: Enligt uttalanden från 5 företag är ingen

ökning av arbetsintensiteten att vänta på grund av förkortad arbetstid. Ett
företag tillägger, att vad särskilt beträffar charkuteriarbetarna, är deras arbete
av så lätt art, att någon överansträngning ej kan förekomma med nuvarande
arbetstid, som är 57 timmar i veckan.

2(1. Bomullsindustri: Ett företag anser, att ökning av arbetsintensiteten
kan påräknas i någon mån för väveriet vid förkortning av arbetstiden. För
övrigt frambålles enstämmigt av de 12 företag, som yttrat sig i frågan, att någon
ökad arbetsintensitet ej är att vänta, enär det är maskinernas hastighet, som
bestämmer produktionens storlek. Arbetaren, som sköter maskinen, yttras det
vidare av en fabrikant, har endast att tillse, att den hålles i gång, och att utöva
tillsynen över den arbetsprodukt, som maskinen åstadkommer, samt avhjälpa
däri uppstående fel. Arbetet är sålunda ej av särskilt ansträngande beskaffenhet,
och man kan därför ej heller, såsom om det vore fråga om arbetare med tungt
kroppsarbete, tänka sig ökning av intensiteten på grund av arbetsidéns förkortning.
En inskränkning av arbetstiden under 60 timmar per vecka utan förändring
av driftsättet i övrigt kommer därför att medföra en minskning i tillverkningen,
som står i direkt förhållande till förkortningen.

27. Linne-, kamp- och juteindustri: Två företag anse, att ingen ökning
av arbetsintensiteten kan väntas vid förkortad arbetstid. Det ena yttrar, att
vid alla de tillfällen, då arbetstiden av en eller annan orsak minskats, har ungefär
motsvarande minskning av produktionen konstaterats. En tredje fabrik
framhåller, att den produktion, som är direkt beroende av maskintimmarna, står
tämligen i direkt proportion till arbetstiden inom viss gräns. Den produktion
åter, som är mera direkt beroende av arbetaren personligen, bestämmes i hög
grad av psykiska faktorer, såsom arbetarens lust, vilja, pliktkänsla m. in. . Arbetstidens
längd kan här inverka men gör det icke alldeles självfallet.. Ovilja, olust
och ansvarslöshet stegras eller minskas icke i direkt proportion till arbetstiden.

28. Ylleindustri: Av de 9 företag, som uttalat sig i ämnet, anser flertalet
(5 st.), att beträffande de arbeten, för.vilka ackordssystem kan användas,
exempelvis vävning, kättingskärning och delvis appreturen, minskning av arbetstiden
kan väntas medföra ökad arbetsintensitet, åtminstone till en början. Ökningen
uppskattas av ett företag till 8 ä 10 % vid förkortning till 51 timmar
och av ett annat till 7 % vid förkortning till 48 timmar. En fabrikant anser,
att vissa ackordsarbeten, som nu kräva 57 timmar, skulle kunna uttöras på 53
timmar. I ett fall uttalas, att arbetsintensiteten torde komma att ökas vid en
förkortning intill 51 timmar, medan vid längre gående förkortning ingen ytterligare
ökning är att vänta.

Från ett företag yttras, att vid under kortare tidsperioder företagen reducering
av arbetstiden i ungefär av kommittén förutsatt utsträckning har å en
del avdelningar, exempelvis väveriet, någon nämnvärd minskning av produktionen
icke märkts under första tiden, men det har förefallit, som om den ökade

4(3

SAMMANFATTNING AV UPPGIFTSMATBRIALET.

arbetsintensiteten sedan så småningom skulle ba slappats. På andra avdelningar,
såsom i vaskning, sköljning o. d., måste ju styckena behandlas viss tid, och här
kan således ej bli fråga om ökad arbetsintensitet.

I ett annat fall åberopas delvis motsatt erfarenhet, i det att den driftsinskränkning,
som vidtagits under kristiden, säges ha motsvarats av en ungefär
lika stor minskning av produktionen. Vidare yttrar detta företag, att maskinerna
redan äro satta på högsta möjliga hastighet, och att det är denna som bestämmer
produktionens storlek. Liknande synpunkter framföras av ett spinneri, som betonar,
att det är maskinerna, vilka, allt efter som de matas med material, utföra
det produktiva arbetet, och att man redan drivit arbetets ekonomisering till sin
största möjliga höjd.

En fabrikant är av den åsikten, att arbetstiden med sin nuvarande längd,
57 ä 58 timmar, borde ha nått sitt minimum. Enligt hans erfarenhet är ett
arbete, kroppsligt eller andligt, under så lång tid nödvändigt för att personen
ifråga skall kunna bibehålla sin spänstighet och hälsa. Maximalarbetsdagen skulle
därför komma att verka förslappande på de flesta, då de ej skulle förstå att använda
sin stora ledighet på det sätt, man från arbetarhåll åsyftat. Man kan
följaktligen befara, att arbetsintensiteten kommer att snarare minskas än ökas
genom förkortning av arbetstiden.

Från något företag framhålles, att arbetsresultatet väsentligen är beroende
av andra faktorer än arbetstidens längd, såsom den tekniska utrustningen, materialets
beskaffenhet, tätheten av förekommande förändringar i arbetsmetoder m. m.

29. TriIcåfabriker: En fabrik, som nu tillämpar 51 timmars arbetstid,
yttrar, att för de automatiska mäskinerna kan arbetsintensititen ej höjas, men
däremot bör den kunna uppdrivas för handarbetet med c:a 10 % vid arbetstidens
förkortning till 48 timmar. Ifråga om maskinarbetet uttalar ännu ett företag,
att ingen ökad intensitet är att påräkna. Från ett företag framhålles, att arbetsintensiteten
måhända skulle ökas något närmast efter arbetstidens förkortning,
men att man sedan snart skulle återgå till sin gamla arbetstakt.

En fabrik har vid förkortning från 59 till 57 V* timmar konstaterat en
minskning av arbetsresultatet, som mer än motsvarat arbetstidens sänkning.
Under de 10 sista veckorna av år 1913, då den längre arbetstiden gällde, producerade
exempelvis de automatiska strumpmaskinerna vid ackordsai-bete 9 365
dussin men under de första 10 veckorna 1914, då arbetstiden var förkortad, var
produktionen 8 934 dussin. Arbetstiden var 2-61 % och produktionen 4''82 % lägre
än motsvarande gamla. Fabriken anser sig dock ej ha haft någon generell olägenhet
av driftinskränkningen.

30. Sömnads fabriker: Enligt uttalanden från 6 fabrikanter väntas ingen
ökning av arbetsintensiteten vid förkortad arbetstid. I ett par fall föreligga dock
meddelanden av motsatt innebörd. Från en fabrik anföres sålunda, att vid tillfälle,
då arbetsbrist hotat och arbetstiden med anledning därav minskats, har
vid 44 timmars arbetstid samma arbetsresultat uppnåtts som förut vid eu arbetstid
om 60 timmar per vecka. Ordinarie arbetstiden är sedan 4 år 54 timmar,
vilken arbetstid kan anses likvärdig med förutv.arande ä 60 timmar.

Ett annat företag anser, att förkortning av arbetstiden skulle medföra
ökad arbetsintensitet för samtliga arbetargrupper, vilken ökning beräknas till 5
ä 10 % vid förkortning från 54 till 48 timmar. Såsom grund för anförda uppfattning
meddelas följande intressanta uppgifter. Arbetstiden var före 1 juli

YTTRANDEN: ARBETSINTENSITETENS ÖKNING.

1918 54 timmar i veckan. Efter nämnda datum gjordes försök med förkortning
till öl1/* timmar, varvid personalen underrättades om att minskningen skulle bibehållas,
endast om samma arbetslön vid oförändrade ackord kunde intjänas under
den reducerade som under den längre arbetstiden. Resultatet blev, att
nämnda villkor uppfylldes, i det någon minskning av produktionen icke inträdde.
På hösten 1918 gick man ett steg längre och införde en veckoarbetstid av 48
timmar. Statistiken utvisade nu, att nedgång av arbetsresultatet i någon mån,
4''9 %, ägde rum. Härvid bör emellertid märkas, att åtgärden inför personalen
motiverades under hänvisning till materialbrist, vilket naturligen kan tänkas ha
föranlett sömmerskorna att något spara på arbetet.

31. Garverier: Samtliga 4 av undersökningen berörda garverier anse,

att ingen ökning av arbetsintensiteten är att påräkna vid förkortad arbetstid,
varvid i något fall tillägges, att vid tidigare förkortning av arbetstiden ingen
ökad arbetsintensitet kunnat iakttagas.

Från ett företag, som nu har 54 timmars arbetstid, meddelas, att en hel del
arbetare har extra sysselsättning under kvällarna och söndagarna, särskilt under
vintermånaderna. En minskning av arbetstiden till exempelvis 48 timmar skulle
antagligen öka detta antal och således i verkligheten ej medföra minskning av
arbetstiden för ifrågavarande arbetare. Vidare skulle troligen även hemarbetet
tilltaga, ty erfarenheten har givit vid handen, att vid tillfällen, då arbetstiden
av en eller annan orsak inskränkts, har efterfrågan på tillfälligt hemarbete stigit.

32. Skofabriker: De 5 vid undersökningen representerade företagen äro av
den uppfattningen, att någon ökning av arbetsintensiteten sannolikt ej vinnes
genom förkortning av den nuvarande arbetstiden, som i regel är 54 timmar. En
fabrik tilllägger, att skoindustrien som helhet betraktad på grund av starkt utvecklad
teknik redan uppnått synnerligen hög arbetsintensitet.

33. G ummiv ant fabriker: Av de 3 vid utredningen medverkande företagen
anse samtliga, att beträffande maskinarbetet ingen ökad arbetsintensitet är att
förvänta vid förkortad arbetstid, enär produktionen här väsentligen bestämmes av
maskinernas prestationsförmåga. Huruvida eu ökad intensitet skulle kunna inträda
ifråga om handarbetet, kan man enligt uttalande från en fabrik av brist
på erfarenhet ej bedöma.

34. Tändsticksfabriker: Ingen ökning av arbetsintensiteten väntas vid förkortad
arbetstid, ty då så gott som uteslutande maskinarbete förekommer, bestämmes
tillverkningskvantiteten i första hand av maskinernas arbetshastighet, vilken
åter beror på maskinernas konstruktion. Erfarenheten visar även, att arbetsintensiteten
ej ökas vid minskad arbetstid. Då viss del av arbetstiden åtgår till rengöring
m. m. av de komplicerade maskinerna, skulle tvärtom det produktiva arbetet
per dag minskas proportionsvis mera än arbetstiden.

35. Diverse kemisk-teknisk industri: Av de 8 företag, som yttrat sig i
ämnet, ansér ett, att arbetsintensiteten möjligen skulle kunna ökas vid förkortad
arbetstid, dock ej avsevärt. I övriga fäll väntas ingen ökad arbetsintensitet.
Produktionen är, framhåller ett företag, beroende av maskinernas prestationsförmåga,
kemiska processer, transportbanors kapacitet m. m.

36. Elektricitetsverk: Större delen av arbetspersonalen har, framhåller ett
verk, vakttjänstgöring, och arbetsintensiteten är således oberoende av arbetstiden.
För övriga grupper arbetare, såsom å verkstaden, vid ledningsnätet m. in., torde eu
verklig ökning av arbetsintensiteten vid förkortad arbetstid sannolikt kunna ernås

SAMMANFATTNING AV UPPGIFTSMATERIALET.

endast genom lämpligt ackords- eller premieackordssystem i de fall, där sådant
är möjligt att använda. Det andra vid undersökningen ingående verket väntar
över huvud ingen ökning av arbetsintensiteten.

37. Gasverk: Av de 3 vid undersökningen representerade gasverken anse 2,
att arbetstidens förkortning ej kan tänkas medföra ökad arbetsintensitet. Det
tredje yttrar, att sådan ökning möjligen kan inträda, dock endast i vissa undantagsfall.
Verket framhåller vidare, att ifråga om en mycket stor del av de förekommande
arbetena kan man knappast tala om arbetsintensitet, åtminstone ej
i samma mening som t. ex. inom den mekaniska specialindustrien. Beträffande
arbeten sådana som vakthållning, eldning o. d. betingas de behövliga arbetarnas
antal av antalet arbetsposter och av den tidslängd, som varje arbetare tjänstgör,
varemot man näppeligen kan tänka sig möjligheten av att genom ökade arbetsprestationer
nedbringa behovet av arbetskraft för sådana ändamål.

För skiftarbetarna har vid detta gasverk 8 timmars arbetsdag redan länge
tillämpats. Några som helst tecken till ökad arbetsduglighet eller arbetsvillighet
kunna emellertid icke sägas ha förmärkts hos ifrågavarande arbetarkategori, och i
de fall, då skiftarbetare insatts i stället för dagarbetare, har resultatet i regel visat
sig dåligt.

Om det också, fortsätter yttrandet, ej är att förneka, att en förkortning av
arbetstiden lian ha ett gynnsamt inflytande på en arbetares produktionsförmåga,
är det långt ifrån säkert, att den nödvändigt skall ha det. Ej att förbise är härvid,
att i och med ökad fritid följa ökade behov av och större möjligheter till arbetsförtjänstens
konsumerande. Penningknapphet, som kanske annars ej skulle förmärkts,
kan bli mycket kännbar, mången gång till större skada för arbetsintensiteten,
än som kan uppvägas av den eventuella nyttan av den kortare arbetstiden.

b) Behovet av ökat arbetarantal.

Då industriföretagen, såsom av ovanstående redogörelse framgår,
i stort sett ej ansett, att en förkortning av arbetstiden skulle kunna motvägas
genom ökad arbetsintensitet, har svaret på frågan, om ifrågavarande
förkortning skulle föranleda ökning av arbetarantalet, naturligen som regel
blivit, att sådan ökning komme att erfordras, under förutsättning att produktionen
skulle bibehållas oförminskad. Det närmare innehållet av de i
ämnet inkomna svaren refereras nedan för de särskilda industrigrenarna. 1

1. Järnmalmsgruvor och -anrikningsverk: Vid allmän förkortning av arbetstiden
till 48 timmar i veckan räknas med behov av ökat antal arbetare vid anrikning,
verkstads- och byggnadsarbeten, transportarbete, arbeten vid sågar, stall och förråd
samt diverse andra med gruvbrytningen sammanhörande arbeten.

Ett par företag anse, att för verkstadsarbetet skulle det bli nödvändigt
att införa skiftgång. I tre fall framhålles, att vid anrikningen erfordras övergång
från 2 till 3 skift, då arbetstiden bestämmes till 48 timmar i veckan.

Den behövliga ökningen av arbetarantalet inom de grupper, som f. n. ha
längre arbetstid än 48 timmar i veckan, uppskattas vid arbetstidens nedsättning

YTTRANDEN: BEHOVET AV ÖKAT ARBETARANTA C.

4!»

till nämnda gräns av ett företag till i genomsnitt 10 %, av ett annat till 17
av ett tredje till 27 % för anrikningsarbetare, 21 % för byggnadsarbetare och 18 %
för verkstadsarbetare samt av ett fjärde till 27) % för anrikningsarbetare, 17 % för
byggnadsarbetare och 33 % för verkstadsarbetare. Härvid förutsättes av de två
senaste företagen övergång från 2 till 3 skift för anrikningsarbetare.

2. Järn- och stålverk: Arbetstidens förkortning kräver ökning av arbetarantalet
inom samtliga yrkesgrenar, om ej produktionsminskning skall inträda.

Uppgifterna om den behövliga ökningens relativa betydenhet förete en del
skiljaktigheter allt efter de olika verkens gällande arbetstid och skiftindelning.
Från ett verk meddelas följande. Hela arbetspersonalen utgör 83(5 man, av vilka
37 arbeta (i hyttorna) på 3 skift ä 8 timmar (56 per vecka), 319 på 2 skift å 12
timmar (70 V2 per vecka i martinverket och 64 V2 per vecka i valsverket), 20 äro anställda
för järn vägstjänst, och 460 äro dagarbetare med 57 timmars arbetstid. Vid
förkortning av arbetstiden till 48 timmar måste 2-skiftsindeiningen utbytas mot
3-skiftsindelning, vilket kräver en ökning av ifrågavarande arbetarantal med 50 %
eller c:a 160 man. Vidare måste dagarbetarna ökas ungefär i proportion till arbetstidens
förkortning, d. v. s. med c:a 18 % eller 80 man, alltså en sammanlagd ökning
av 240 man eller 28''7 % av totala nuvarande arbetarantalet. Hur man tänkt
sig arbetets anordning i hyttorna vid 48 timmars arbetstid, framgår ej av uppgiften.

Ett annat järnverk uppger likaledes, att 2-skift måste utbytas mot 3-skift, samt yttrar vidare, att dagarbetarna delvis torde behöva sättas på 2 skiftlag,
varjämte 3-skiftsarbetarna, som arbeta sön- och vardagar (i hyttor, kraftstationer
0. dyl.), delvis torde få fördelas på 4 skiftlag ä 6 timmars bruttoarbetstid,
så snart arbetstiden bestämmes under 56 timmar per vecka. Den härmed följande
ökningen av arbetarantalet anslås till 50 % för arbetare å 2 skiftlag, 33 %
för arbetare å 3 skiftlag samt för övriga arbetare i proportion till arbetstidens förkortning.
Ett tredje verk, som använder 3-skiftssystem för alla skiftarbeten,
framhåller behovet av övergång till 4 skift å 6 timmar i hyttor och briketteringsverk.
I ett fjärde fall, där större delen av arbetarna arbeta på 2 skift, beräknas
behovet av ökning vid övergång till 3 skift till i genomsnitt 40 % av totala arbetarantalet.
Ett femte verk beräknar ökningen till 50 % för 2-skiftsarbetarna samt för
övriga grupper i proportion till arbetstidens förkortning.

Ett sjätte järnverk anför, att det ej är möjligt att med någorlunda rimlig
kostnad och arbetskraft få fram en tillförlitlig utredning om den vid en förkortningav
arbetstiden behövliga ökningen av arbetarantalet. Verkets avdelningsingenjörer
ha emellertid företagit en ungefärlig uppskattning av ifrågavarande ökningsbehov
vid nedsättning till 8 timmars arbetstid, vilken uppskattning givit till resultat,
att för dagarbetarna skulle behövas en ökning av mellan 17 och 35 % samt för
arbetarna på 2 skift en ökning av mellan 40 och 50 /.

Beträffande behovet av ökad arbetskraft meddelas slutligen följande beräkning
från ett hyttverk, som för närvarande tillämpar 3-skiftssystem men anser,
att en lagstadgad arbetstid av 48 timmar i veckan skulle medföra övergång till
indelning på 4 skift. Beräkningen gäller en årsproduktion av 25 000 ton tackjärn,
vilket motsvarar stundom 3, stundom 4 masugnars drift,

7—191023.

SAMMANFATTNING AV UPPGIFTSMATERIALET.

»För tre masugnars drift är personalbehovet följande:

(3 skiftlag)

Hyttdrängar................9

Slaggdrängar................6

Tackjärnsdragarc..............6

Krossarc..................JO

Uppsättare.................9

Köttätare.................12

Reparatör.................1

Smörjare för linbanan...........3

Slaggskj ätare............... 1

Rostngnsförmän..............3

Rostbrännare................3

Malm skj ätare...............6

Malmslagare................6

Brikettverket: l:ste män..........3

> 2:dre > 6

Efter förslaget
till ny lag
(4 skiftlag)

7
4

Summa 84 man 110 man

För tillverkning av 25 000 ton tackjärn per år måste man tidvis gå med 4
masugnar, varför ovanstående siffror av denna anledning måste ökas. Dessutom
beräknas 6, resp. 7 man tillkomma i och för diverse förekommande reparationer
och andra extra arbeten.

För en produktion av 25 000 ton tackjärn per år (delvis 4 hyttor) blir
alltså personalbehovet:

a) enligt nuvarande förhållanden: 105 arbetare och 2 förmän,

2» föreslagen ny lag: 137 » »3 »

an har från arbetarhåll påpekat, att det ej skulle vara nödvändigt att
införa 4 skiftlag; i stället skulle saken ordnas så, att man tillsätter hjälpkarlar
på en del platser, varigenom de övriga skiftgåendes veckotid skulle hållas nere i
48 timmar. En person, som hittills per vecka gjort 7 skift ä 8 timmar, skulle
alltså få slippa ifrån ett av dessa skift. Hjälpkarlen, som i sin tur får göra högst
6 skift, kan sålunda räcka till för 6 av de nuvarande arbetarna. Hjälpkarlarna
kunna ej gärna tänkas satta till alla i hyttan förekommande arbeten; sådana
mångkunniga karlar finnes det ej gott om. För övrigt tilltalas ej heller arbetarna
själva av sådant ombytligt arbete. Antag emellertid, att man som lyckligaste fall
kan utgå ifrån nedanstående:

yttranden: behovet av ökat arbetarantal. 51

Hyttdräugar \|	Antal man na:	Behövliga gemensamma hjälpkarlar:	Summa
Slaggdrängar J ..... Tackjärnsdragare J	.........21	4	25
Slaggskjutare.......	......... 1	—	1
Krossare..........	.........10	2	12
Reparatör.........	......... 1.	—	1
Uppsättare.........	.........9	2	11
Kolfatare..........	.........12	2	14
Smörjare.......... Rostugnsförmän 1	.........3	1	4
Rostbrännare >.....	.........12	2	14
Malmskj ätare Malmslagare........	.........6	1	7
Brikettarbetare.......	.........9	2	11
	Summa 84 man	16	100 m:

För 25,000 ton tackjärn per år (delvis 4 hyttor i gång) motsvaras detta av:

125 arbetare och 3 förmän, i stället för att vi förut räknat med en ökning
upp till 137 arbetare och 3 förmän.

Tydligt är ju emellertid, att detta »hjälpkarls--system medför betydande
olägenheter:

a) Mycket betungande och trassligt för arbetsledningen. Det gäller ju här
att se till, att var och en skiftgående arbetare får ett skift ledigt per vecka. Förutsatt
att inga sjukdomsfall inträffa, vore det tänkbart att utarbeta tablåer, efter
vilka det hela ginge mera automatiskt. Men störningar av olika orsaker kunna
ej undvikas; följaktligen kommer den föreslagna hjälpkarlsinstitutionen att innebära
ett ideligt passande och ryckande med personalen. Härav följer också, att
friskiften ej komma att kunna bestämmas något avsevärt antal timmar i förväg,
varigenom deras värde nedsättes.

b) Vid större hyttanläggningar med stor personal innebär hjälpkarlssystemet
en mindre ökning än om 4 skiftlag införes. Men när vi komma till små
verk med exempelvis 1 masugn, blir skillnaden ej stor. Skälet härtill är ju, att
det behövs 6 ordinarie arbetare i samma grupp, för att den hithörande hjälpkarlen
skall bli fullt utnyttjad.»

3. Järn- och stålmanufalitur: Om produktionen skall kunna vidmakthållas
vid förkortad arbetstid, erfordras ökning av arbetarantalet inom samtliga yrkesgrenar.
I regel förutsättes ej övergång till skiftarbete eller förändrad skiftindelning,
varför ökningen skulle bli ungefär proportionell till arbetstidens förkortning
utom i de fall, där man räknar med ökad arbetsintensitet och arbetarantalets
ökning alltså skulle bli något lägre. Några verk, som nu i vissa avdelningar
arbeta på 2 skift, beräkna här övergång till 3 skift, varvid den behövliga ökningen
av arbetarantalet procentuellt blir högre, än då det gäller dagarbetarna.

SAMMANFATTNING AV UPPGIFTSMATEllIALET.

4. Mekaniska verkstäder: Genomgående frainhålles, att om produktionen

skall kunna upprätthållas oförminskad, måste arbetarantalet ökas för samtliga
yrkesgrenar. I allmänhet tänker man sig ej denna ökning i samband med övergång
till skiftarbete, vilken arbetsform betecknas såsom olämplig för verkstäderna.
I 2 fäll uttalar man sig dock för övergång till 2 skift för maskin- och gjuteriarbetare.
En verkstad, som nu delvis arbetar med 2 skift å 10 timmar, beräknar
för ifrågavarande avdelning övergång till 8 skift ä 8 timmar samt därjämte
förläggning av maskinarbetet från nuvarande 10-timmars dagarbete till 8-timmars
skift.

Huru stor ökningen av arbetarantalet skulle bli vid övergång till skift
eller den förändrade skiftindelningen, göres ej till föremål för beräkning. Från
företag, som ej förutsatt övergång till skiftarbete eller förändrad skiftindelning,
yttrar man i denna fråga, att ökningen kan beräknas bli proportionell till arbetstidens
förkortning. Då man för närvarande tillämpar 57 timmars veckoarbetstid,
blir alltså slutsatsen, att ökning av arbetarantalet skulle krävas med 18.8 % vid
förkortning till 48 timmar i veckan.

Det bör påpekas, att denna beräkning med något undantag bärrör från
företag, som ej vänta någon ökad arbetsintensitet såsom partiell motvikt mot arbetstidens
förkortning. Även från båll, där en sådan förväntan uttryckts, framhålles
emellertid, att arbetarantalets ökning torde komma att bli ungefärligen
den ovan beräknade.

5. Skeppsvarv: Ett företag yttrar, att arbetspersonalen för upprätthål lande

av oförminskad produktion sannolikt skulle behöva ökas i ungefärlig proportion
till arbetstidens förkortning. Detta skulle emellertid stöta på hinder till
följd av bristande tillgång på yrkeskunniga arbetare.

Övergång till skiftarbete till följd av arbetstidens förkortning antages ej
komma att ske.

6. Fabriker för elektriska maskiner: Ungefär enahanda synpunkter göras

gällande som ovan för skeppsvarv.

7. Fabriker för elektriska apparater och ledningar: Samma synpunkter

som ovan för skeppsvarv framföras. Beträffande övergång till arbete på skift
tillägger ett företag, att försök med skiftarbete gjorts, men både anordningen befunnits
olämplig.

8. Metallmanufaktier: I allmänhet framhålles, att arbetstidens förkortning
under förutsättning av oförminskad produktion skulle framkalla behov av ökat
arbetarantal inom samtliga yrkesgrenar. Två företag anse, att ökningen skulle
företagas i samband med dels övergång till skift för vissa arbetargrupper, som
nu ba dagarbete, dels förändring av skiftindelningen från 2 till 3 skift å de avdelningar,
där arbetet utföres med dyrbarare maskinella anordningar och nu är
förlagt på 2 skift. Därjämte skulle dagarbetarnas antal behöva ökas i förhållande
till arbetstidens förkortning. Ett foretag finner sig ej kunna bedöma, vilka
omläggningar av driften för produktionens vidmakthållande som kunna komma
att ställa sig mest ekonomiska.

9. Kolgruvor: Arbetstiden är i regel 10 timmar för arbetare ovan jord,
8 timmar i torrare och 6 timmar i våtare arbeten för arbetare under jord samt
12 timmar i skift för maskinister och eldare.

En förkortning av arbetstiden skulle alltså framkalla behov av ökat arbetarantal
för det första inom de grupper, som nu ba mer än 8 timmars arbets -

YTTRANDEN: BEHOVET AV ÖKAT ARBETARANTAD.

tid. Vidare visar erfarenheten, att varje avkortning av ovan jordsarbetarnas arbetstid
automatiskt följes av en ytterligare förkortning av underjordsarbetarnas.
Det lider därför ej det'' ringaste tvivel, att en lagstadgad arbetstid av 8 timmar
ovan jord kommer att framkalla krav på en motsvarande förkortning av arbetstiden
under jord, vilken redan nu är alldeles för kort, enär dess effektiva längd
utgör icke fullt 7 timmar i torrare och 5 timmar i våtare arbeten. För att upprätthålla
gruvdriften skulle man alltså även ifråga om underjordsarbetarna ha
att räkna med behov av ökad arbetskraft.

Redan nu råder emellertid brist på arbetare, och en förkortning av arbetstiden
skulle därför ej kunna utjämnas genom ökning av arbetarantalet. Följden
av förkortningen bleve alltså ytterligare skärpt arbetarbrist och minskning av
produktionen.

10. Cementfabriker: Det framhålles, att arbetstidens förkortning skulle
medföra behov av ökat arbetarantal inom samtliga yrkesgrenar. I ett fall undantagas
dock arbetarna i kraftstationen, där 8-timmars skift delvis redan införts,
och i ett annat viss ej närmare specificerad del av arbetspersonalen, som likaledes
redan arbetar på 8-timmars skift. Å de produktiva avdelningarna, exempelvis
roterugnar, kvarnar och kalkugnar, skulle enligt uppgifterna i övrigt erfordras
övergång från 2 till 3 skift, vadan arbetarantalet här finge ökas med 50.^. Ä övriga
avdelningar, såsom tunnbinderi och packningsavdelning, skulle ökningen bli
proportionell till arbetstidens förkortning.

Det betonas emellertid, att stora svårigheter säkerligen skulle möta att
anskaffa de behövliga nya arbetarna.

11. Tegelbruk: I några fåll yttras, att arbetstidens förkortning ej skulle
följas av ökning av arbetarantalet utan av nedgång i produktionen. Vid maskinerna
kan, framhåller ett företag, någon ökad personal ej finna användning. Det
skulle alltså återstå, om arbetstiden minskas från nuvarande 10 till 8 timmar, att
övergå till arbete på 2 skift, men för den härav följande ökningen av produktionen
finns ej torkutrymme liksom ej heller bostäder för den ökade personalen.
Bruket kan'' alltså å ena sidan ej utnyttjas vid 8 timmars arbetsdag och räcker
å andra sidan ej till för 16 timmars arbete.

Vid några andra tegelbruk tänker man sig övergång från 2 till 3 skift vid
brännugnarna med 50 °/o ökning av dithörande arbetare samt ökning av den övriga
personalen i proportion till arbetstidens förkortning.

12. Glasindustri: Uppgifterna äro här ganska skiftande, beroende i huvudsak
på att arbetstiden är olika vid olika glasbruk. Ett bruk ifrågasätter ingen
ökning av arbetspersonalen och ej heller övergång till skiftarbete eller förändrad
skiftindelning vid bestämmelse om 48 timmars arbetstid. Ett annat bruk, som
för närvarande tillämpar 57 timmar för grovarbetare och slipare och 54 ä 55 timmar
för glasblåsare, förutser behov av ökning inom samtliga yrkesgrupper i proportion
till arbetstidens förkortning men tror ej, att övergång till skift skall
ifrågakomma. Samtidigt framhålles emellertid, att möjligheten att anskaffa
yrkeslärda arbetare är mycket liten. Av ett tredje företag uppgives behov av
arbetskraftens ökning i proportion till arbetstidens förkortning å alla avdelningar
utom hyttan, där arbetstiden redan är cirka 48 timmar. Icke heller bär ifrågasattes
övergång till skiftarbete. Ett fjärde glasbruk har redan genomfört
skiftssystem för glasblåsare med i genomsnitt 44 timmar och 18 minuter (41 V2 t.
maj—oktober, 48 timmar och 25 minuter november—april) samt för smältare och

SAMMANFATTNING AV DPPGIFTSMATERIALET.

gaseldare med 56 timmar (även söndag), medan diversearbetarna ba 58 timmars
dagsarbete. Behov av ökning uppstår beträffande den sistnämnda arbetargruppen
i proportion till arbetstidens förkortning samt för smältare och gaseldare med
14 % vid förkortning till 48 timmar.

13. Sågverk och hyvlerier: Om ej produktionen skall minskas vid förkortad
arbetstid, måste arbetarantalet ökas. Detta gäller enligt flertalet yttranden
samtliga yrkesgrenar. Ett par företag betona behovet av ökning speciellt
beträffande såg- och hyvleriarbetare samt brädgårdspersonalen, varemot vid bibehållande
av dagdrift ingen ökning skulle behövas i kraftcentral och reparationsverkstad.
En del av de sågverk, som uttalat sig i frågan, tänker sig arbetarantalets
ökning i samband med övergång till skiftarbete eller förändrad skiftindelning,
så att arbetet komme att drivas på 3 skift. En annan del synes däremot
ej räkna med skiftarbete utan med en utvidgning av dagarbetet.

De för arbetarantalets ökning rätt talrikt meddelade procenttalen förete
naturligen variationer men visa dock, att man i stort sett räknar med en ökning
i proportion till arbetstidens minskning. Två företag, som f. n. ha mer än 57
timmars arbetstid och ej. räkna med införande av skift, uppge sålunda, att arbetarantalet
vid förkortning till 48 timmar skulle behöva ökas i ena fallet med
16 % och i andra fallet med 20 %. Fem andra sågverk, där arbetstiden nu är 57
timmar, och av vilka somliga beräkna och andra icke beräkna övergång till skift
eller förändrad skiftindelning, anse att personalökningen vid förkortning till 48
timmar skulle komma att utgöra resp. 15 %, 16 %, 18 %, 20 % och 25 %.

Ett företag beräknar ökningen vid övergång till skift och 48 timmars arbetstid
till 33 V3 % och av två andra företag framhålles, att vid övergång till
2- eller 3-skiftssystem skulle krävas ungefärligen en fördubbling, resp. tredubbling
av personalen i sågverk, hyvleri och brädgård.

Från några verk anföres, att man åtminstone icke under närvarande förhållanden
räknar med någon möjlighet att öka personalen, varför arbetstidens
förkortning här skulle komma att leda till nedgång av produktionen.

14. Snickeri- och möbelfabriker: Behov av ökat arbetarantal skulle under
förutsättning av oförminskad produktion uppstå inom alla arbetargrupper, såsom
snickare, borrare, polerare, tapetserare, verkstadsarbetare, hantlangare och utearbetare.
Rörande ökningens storlek meddelas åtskilliga procenttal, vilka samtliga
synas utvisa, att man tänker sig den behövliga ökningen ungefär i proportion
till arbetstidens förkortning.

Övergång till skiftarbete anses ej kunna ifrågakomma.

I något fall påvisas svårigheten att genomföra en ökning av arbetarantalet
på grund av rådande brist på yrkesskickligt folk.

15. Pappersmassefabriker: Vid förkortning av arbetstiden till 48 timmar
i veckan skulle behov uppstå att öka antalet av såväl dag- som skiftarbetare,
ökningens betydenhet vid de särskilda företagen blir beroende av den hittills
gällande arbetstidens längd samt de omläggningar av skiftindelningen och arbetets
organisation i övrigt, som kunna visa sig nödvändiga. Från ett företag
meddelas i denna fråga följande upplysningar.

Avdelningar av fabriken, som måste hållas i gång kontinuerligt helg som
socken, äro ångpannehus, kraftcentral, kokeri och kishus för syreberedning, och
här arbetas f. n. med 8-timmars skift eller 56 timmar i veckan. Skulle kortare
tid än 56 timmar bli lagstadgad för dessa avdelningar, finnes just ingenting''

yttranden: behovet av ökat arbetarantal.

a t) nät att göra än att införa 6-timmarsskift eller 42 timmar per vecka, vartill
kunde komma några timmars extra arbete. Sortering och upptagning av sulfitmassa
pågår under (> dygn i veckan med söndagsdygnet iritt. i ill dessa avdelningen
höra massabingar, sliperi och pappsal med 12 timmars skift eller 72 timmar per
vecka. Här skulle vid kortare arbetstid införas 8-timmars skift med 48 timmar
i veckan. Intagning, barkning och huggning av massaveden pågår under 6 dygn
i veckan, söndagsdygnet fritt, med 2 st. 10-timmarsskift eller (SO timmar i veckan.
Här kan eventuell minskning i arbetstidens längd ersättas med ökad arbetsstyrka
och flera maskiner utan att införa flera skift. Beträffande slutligen samtliga utearbetare
med 59 timmars arbetstid under veckans 6 söckendagar kan kortare arbetstid,
åtminstone för de flesta slag av arbete, ersättas med ökad arbetsstyrka utan införande
av skift. . „

Ifråga om ökningen av antalet arbetare, som ej arbeta pa skift, överensstämma
de flesta uttalandena i att framhålla, att denna måste bli ungefärligen
proportionell mot arbetstidens minskning. .

Vid ett företag tänker man sig övergång till 2 skift ä 8 timmar för de nu
ej skiftindelade utearbetarna, för vilket ändamål en ökning av deras antal skulle
erfordras med 80 %.

Ifråga om den procentuella ökningen av skiftarbetarna hava. uppgifterna
blivit mindre överensstämmande, beroende bl. a. på att den t. n. rådande skiftindelningen
ej öyerallt är likformig, enär dels 2-skifts-, dels 3-skiftssystem förekommer''
Vid 8 fabriker, där 2 skift tillämpas, räknar man samstämmigt med
övergång till 3 skift. Då det gällt att bedöma den härmed följande ökningen av
arbetarantalet, har man emellertid kommit till ganska olika resultat. 1 ett tall
anses sålunda ifrågavarande övergång medföra en ökning av driftspersonalen med
i genomsnitt 40 %. Vid ett annat företag skiljer man vid beräkningen pa a ena
sidan arbetare i pappsalen, sileriet, kvistmasseavdelningen och massabingarna, där
arbetarna uppehålla sig 72 timmar i veckan på arbetsplatsen, och a andra sidan
arbetare i vedrenseriet, där arbetstiden är 00 timmar. _ För de förstnämnda beräknas
ökningen vid införandet av 3 skift bli 36 %, varjämte produktionsminsknin
rr skulle inträda vid förkortning av arbetstiden till under 54 timmar, och lör
de senare sättes ökningen till 50 %. Ett tredje företag uppskattar den behövliga
personalökningen till i genomsnitt 35 /, medan slutligen 4 fabriker ange behov
av 50 % ökning vid arbetstidens förkortning till 48 timmar.

Från de verk, som redan genomfört 3-skiftssystem, meddelas i flertalet fall,
att man ej anser en förkortning av arbetstiden komma att niedföra ökning av
arbetspersonalen. Det framhålles dock, att så snart arbetstidens maximigräns
sättes under 53 ä 54 timmar, har man att vänta nedgång i tillverkningen Ett
par yttranden, däribland det mera utförliga ovan refererade, antyda dock, att
man vid förkortning till exempelvis 48 timmar även tänker sig som en utväg a
införa 6-timmarsskift. Någon beräkning över den procentuella ökningen av arbetarantalet
för nämnda fall meddelas emellertid icke. ..

16 Pappersbruk och pappfabriker: I allmänhet anses, att arbetstidens

förkortning måste leda till insättande av ett nytt skiftlag på samtliga avdelningar,
där för närvarande arbetas på 2 skift. De övriga arbetarnas antal far
ökas i förhållande till arbetstidens förkortning. Eu fabrikant beräknar likaledes
övero-ång från 2 till 3 skift för skiftarbetare men anser, att Övriga arbetare hora
kunna öka sin arbetsintensitet ungefär i proportion till förkortningen.

56 SAMMANFATTNING AV UPPGIFTSMATE RIALET.

Uppgifterna om storleken av arbetarantalets ökniDg i % av nuvarande antalet
äro beträffande skiftarbetarna ganska varierande. Ett företag beräknar sålunda
vid förkortning av arbetstiden till Öl timmar och därunder ökningen till

50 % ett annat vid förkortning till 57 timmar och därunder till 45 %, ett tredje
vid förkortning till 48 timmar till 40 % och ett fjärde, likaledes vid förkortning
till 48 timmar, till c:a 30 Beträffande övriga arbetare är man, som nyss påvisats,
med ett undantag enig om att en ökning blir behövlig ungefär i proportion
till arbetstidens förkortning.

17. Gr a fiska anstalter och boktryckerier: Två tidningstryckerier meddela,
att arbetstiden hos dem redan är nedsatt till 48 timmar, varför ingen ökning av
arbetspersonalen skulle bli behövlig. Detsamma är förhållandet vid ett litografiskt
företag. Vid civiltryckerierna uppgives däremot längre arbetstid, c:a

51 timmar, och en förkortning till 48 timmar anses här medföra behov av ökat
arbetarantal a samtliga avdelningar. I flertalet fall tänker man sig ej övergång
till skiftarbete, vilket betecknas såsom i praktiken olämpligt för boktryckerifacket.
Arbetarantalets ökning skulle alltså här bli proportionell till arbestidens
förkortning. Några andra företag anse däremot, att förkortningen skulle kräva
övergång till arbete pa skift vid maskiner för sättning, i bokbinderi och stilgjuteri
samt vid eu del tryckpressar, vilket emellertid skulle utestänga den kvinnliga
arbetskraften på grund av förbudet mot kvinnors nattarbete.

Från såväl ena som andra hållet betonas emellertid, att i verkligheten
skulle den behövliga ökningen av arbetarpersonalen ej kunna åstadkommas, enär
redan nu brist på arbetare råder.

l^ o Kvarnar: I allmänhet framhalles, att om produktionen skall kunna

vidmakthållas och permanent övertidsarbete undvikas, måste mjölnarna, som nu
arbeta pa 2 skift, fördelas på 3 skift, vilket nödvändiggör en ökning av antalet
med 50 %. Dagarbetarna få ökas i proportion till arbetstidens förkortning. Ett
företag anser, att magasinsarbetare och mjölpackare liksom mjölnarna måste fördelas
på o skift för att lossning, lastning, packning etc. skola kunna medhinnas

1 rätt tid.

19. Bagerier och käxfabriker: Från ett par bagerier meddelas, att 8 timmars
arbetsdag hos dem redan införts, varför de skulle bli oberörda av den
ifrågasatta lagstiftningen på området, Av flertalet företag framhålles däremot,
att en förkortning av arbetstiden till 48 timmar under förutsättning av oförminskad
produktion skulle framkalla behov av ökat arbetarantal inom samtliga
yrkesgrenar.

I allmänhet förutsattes ej övergång till skiftarbete eller förändrad skiftm
delo in g i samband med arbetstidens förkortning. Ett bageri uttalar dock, att
om lagstadgad 8 timmars arbetsdag införes, blir det en ren nödvändighet, att
skiftarbete dygnet om kommer till stånd.

Närmare beräkningar rörande den procentuella betydenheten av den personalökning,
som skulle erfordras vid förkortad arbetstid, hava ej framlagts.

20. Råsockerbruk och saftstationer: För råsockerbrukens vidkommande

beräknas, att förkortning till 48 timmars arbetstid skulle medföra övergång från

2 till b skift för driftspersonalen med eu åtföljande ökning av dennas antal med
50 samt därjämte att antalet av övriga arbetare skall behöva ökas i proportion
till förkortningen av nuvarande arbetstiden. För svenska sockerfabrik saktiebolagets
samtliga råsockerfabriker beräknas 8-timmarsdagen komma att framkalla

YTTRANDEN: BEHOVET AV ÖKAT A KB ET A11A N T AI..

behov av ökning av karnpanjarbetarnas antal från nuvarande c:a 5 300 till e:a
7 (500 man, d. v. s. med 2,300 man.

21. Sockerraffinaderier: Vid förkortning av arbetstiden skulle bär uppstå
behov av ökat arbetarantal inom samtliga yrkesgrenar. De ej skiftgående arbetarna,
som f. n. arbeta 60 timmar per vecka, få sålunda ökas, och detsamma gälger
även skiftarbetarna, för vilka övergång från 10- och 12-timmars- till 8-timmarsskift blir behövlig. Ökningens storlek beräknas vid förkortning till 48
timmar till 30 å 40 % i genomsnitt för hela arbetspersonalen.

22. Choklad- och karamell fabrikör: Samtliga företag förklara, att om produktionen
ej skall nedgå, kräves ökning av arbetarantalet i ungefärlig proportion
till arbetstidens förkortning.

Arbete på skift anses ej tillämpligt inom denna industrigren.

23. Bryggerier och mälterier: I allmänhet göres gällande, att arbetstidens
förkortning skulle framkalla behov av ökat arbetarantal. Härvid undantagas
dock i ett par fäll ölutkörarna samt den kvinnliga tappningspersonalen, som avlönas
med provision och ackord. Ett bryggeri undantager de tillverkningsgrenar i allmänhet,
där ackordsarbete kan införas, och i ett annat fall framhålles, att arbetstidens
nedsättning som vanligt torde komma att medföra ökning av övertidsarbete.

Till frågan huruvida arbetarantalets ökning skulle företagas i samband med
övergång till skiftarbete eller förändrad skiftindelning, ställa sig företagen olika,
delvis tydligen beroende på om bryggerierna äro kombinerade med mälterier
eller icke. Ett bryggeri anser sålunda skiftarbete över huvud ej kunna ifrågakomma,
och ett annat hyser samma åsikt, möjligen med undantag för tappningen.
Ett tredje företag förmodar, att övergång till skiftarbete blir behövlig men säger
sig sakna erfarenhet att bedöma saken. Från två bryggerier uttalas slutligen,
att dels övergång till skiftarbete å vissa avdelningar, dels förändrad skiftindelning
för maskinpersonal och mältare skulle komma att erfordras. Arbetarantalets
ökning beräknas av ifrågavarande två bryggerier till 20 % vid arbetstidens förkortning
till 48 timmar i veckan.

24. Tobaksfabrikerna: Ökning av arbetspersonalen skulle vid förkortad
arbetstid krävas för samtliga tillverkningsgrenar och arbetargrupper. Sannolikt
skulle ökningen vidtagas i samband med övergång till arbete ä 2 8-timmars
skift. Till en början skulle sådana skift införas för arbetarna vid produktionsmaskinerna
och sedermera i cigarrfabrikationen. Familjevårdande kvinnor avses
ej skola deltaga i skiftarbete.

Arbetspersonalens ökning vid förkortning från nuvarande 57 till 48 timmar
beräknas i genomsnitt till 18 %, d. v. s. i ungefärlig proportion till arbetstidens
minskning.

25. Slakterier och charkuterier: Arbetarantalet anses i allmänhet behöva
ökas i proportion till arbetstidens förkortning, om produktionen skall kunna hållas
uppe. Övergång till skiftarbete ifrågasättes icke. I ett fall tänker man sig
ingen ökning av arbetarantalet, enär detta ej skulle låta sig göra utan ombyggnad
av slakteriet, och man förutser därför produktionsminskning. Ett kombinerat
slakteri och charkuteri, som nu bar 57 timmars arbetstid, synes förutsätta
ökning endast av charkuteriarbetaima och beräknar ökningen till c.-a 16 % vid
förkortning till 48 timmar i veckan. Ett slakteri med 5572 timmars gällande arbetstid
anger en ökning av 14 % vid förkortning till nyssnämnda gräns.

26. Bomullsindustri: Skulle produktionen upprätthållas oförminskad, måste

8—191023.

SAMMANFATTNING AV UPPGIFTSMATERIALET.

enligt de i ämnet avgivna yttrandena ökning av arbetarantalet ske inom samtliga
yrkesgrupper i ungefärlig proportion till arbetstidens förkortning. Från några
företag meddelas emellertid, att man ej tänker sig någon personal ökning, emedan
fabrikslokalerna ej medgiva utvidgning, vartill kommer, att en sådan ökning förhindras
av bristen på arbetsfolk.

Skiftarbete anses i allmänhet ej kunna ifrågakomma, enär arbetspersonalen
till större delen utgöres av kvinnor och minderåriga. Man kan ej heller gärna
tänka sig ett skiftssystem med dagarbete för kvinnor och minderåriga samt nattarbete
för män. Skulle exempelvis samma vävstol betjänas på dagen av en
kvinna och på natten av en man, måste nämligen svårigheter uppstå vid beräkning
av ackordet på ej färdigvävda stycken, vid fördelning av ansvar för skador
a maskiner och felaktigheter i varan m. m.

27. Linne-, kamp- och juteindustri: Arbetstidens förkortning måste enligt
företagens samstämmiga åsikt leda till arbetarantalets ökning, om produktionsminskning
skall kunna undvikas. I ett fall yttras, att ökning skulle företagas
speciellt inom de tillverkningsgrenar, där förräntningen av nedlagt kapital kräver
uppehållande av största möjliga produktion, d. v. s. att man framför allt
skulle söka upprätthålla maskinarbetet. Härvid räknas med övergång till skiftssystem.
De övriga fabrikerna, som yttrat sig i frågan, betona behovet av ökat
arbetarantal inom samtliga, tillverkningsgrenar men sätta ej ifråga att införa
skiftarbete. Från ett företag framhålles i detta sammanhang, att då textilindustrien
huvudsakligen sysselsätter kvinnlig arbetskraft, ligger häri eu särskild svårighet
för övergång till skiftarbete. Det skulle sålunda bl. a. troligen stöta på
oöverstigliga hinder, åtminstone i städer med större industri, att anskaffa dubbel
uppsättning av kvinnliga arbetare. Redan nu är det förenat med mycket stor
svårighet att erhålla tillräcklig kvinnlig arbetskraft. En stor del av exempelvis
företagets spinneri har under de senare åren ej kunnat hållas i full gång just
till följd av nämnda svårighet. Det synes nämligen, som om genom de allt
högre avlöningarna till männen deras kvinnliga familjemedlemmar ej anse sig
behöva eller vilja »gå i fabrik» utan hellre söka sig ett visserligen kanske mindre
lönande men även mindre ansträngande och bundet arbete, såvida de ej föredraga
att gå helt sysslolösa.

Av det företag, som tänkt sig övergång till skiftarbete, beräknas arbetarantalets
ökning vid 48 timmars arbetstid till c:a 50 /. Från de övriga fabrikerna
föreligga inga beräkningar rörande ökningens betydenhet.

28. Ylleindustri: Ökning av arbetarantalet skulle enligt flertalet uppgifter
behöva företagas i ungefärlig proportion till arbetstidens minskning. Några företag
göra dock undantag för ackordsarbetare, vilkas ökning skulle bli något lägre
på grund av väntad ökning av arbetsintensiteten. Ett kombinerat spinneri- och
väveriföretag, som tänker sig ökat arbetarantal endast i spinneriet och vid appreturen,
beräknar ökningen av ifrågavarande personal till c:a 15 % vid förkortning
till 48 timmar, och ett annat sådant företag, vilket uppger behov av ökning endast
för arbetare med tidlön, beräknar ökningen till 10 % vid nämnda förkortning. Ett
tredje kombinerat företag räknar vid arbetstidens nedsättning till 48 timmar med
en behövlig ökning av c:a 17 % för såväl tidlöns- som ackordsarbetare.

Övergång till skiftarbete anses, möjligen med undantag för vissa avdelningar,
ej tillämplig inom ylleindustrien på grund av arbetets natur och förbuden
mot kvinnors och minderårigas nattarbete.

yttranden: behovet av ökat arbetarantal. 59

29. Trikåfabriker: Ed fabrik med c:a 51 timmars veckoarbetstid, vilken
anser ökning av arbetsintensiteten möjlig utom beträffande det egentliga maskinarbetet,
beräknar ökningen av de arbetare, som sköta automatiska maskiner, till
6 % vid förkortning till 48 timmar men för övriga arbetare ingen ökning. Övriga
fabriker framhålla däremot behov av ökning för samtliga arbetare i ungefärlig
proportion till arbetstidens förkortning.

Övergång till skiftarbete anses ej lämpa sig för denna industrigren.

30. Sömnads fabriker: I de fall, där man räknar med ökad arbetsintensitet,
tänker man sig ingen ökning av arbetarantalet vid arbetstidens förkortning till
48 timmar i veckan. Aven vissa andra fabriker sätta ej ifråga sådan ökning av
det uppgivna skäl, att tillgängliga lokaler redan fullt utnyttjas. På grund av
den relativt korta arbetstid, som sömnadsfabrikerna i allmänhet redan tillämpa,
e:a 51 timmar, blir för övrigt behovet av ökning ganska obetydligt. Ett par
fabriker uppskatta det till c:a 6 % vid förkortning till 48 timmar, och gäller
detta behov samtliga arbetargrupper. En fabrik med 57 timmars gällande arbetstid
beräknar under samma förutsättning behovet av ökning till 14

övergång till skiftarbete anses ej lämpa sig för sömnadsindustrien.

31. Garverier: Företagen yttra samstämmigt, att en förkortning av arbetstiden
skulle under förutsättning av oförminskad produktion medföra behov av
ökat arbetarantal inom samtliga yrkesgrenar.

I regel förutsättes icke övergång till skiftarbete, ty detta är enligt uttalanden
från ett par garverier mindre lämpligt inom läderindustrien. I något fall
yttras däremot, att skiftarbete torde få införas särskilt å de avdelningar, där arbetet
förrättas med maskiner.

Den behövliga ökningen av arbetarantalet anses, där övergång till skiftarbete
ej ifrågasättes, bli proportionell till arbetstidens minskning.

32. Skofabriker: För att hålla produktionen uppe skulle ökning av arbetspersonalen
behövas inom samtliga yrkesgrenar. Från ett foretag framhålles emellertid,
att sådan ökning sannolikt ej skulle vidtagas, emedan det i landet finns
alltför många skofabriker i förhållande till behovet. Frågan om arbetstidens förkortning
till 4S timmar har enligt samma företag redan övervägts av fabrikerna,
och man torde i allmänhet varit beredd att vid ett blivande nytt avtal får 1920) gå
med på 48 timmar. Arbetet vid skofabrikationen fordrar nämligen stor påpasslighet
och blir därför mycket ansträngande.

33. Gummivarufäbriker: Samtliga vid undersökningen ingående företag
anse, att arbetstidens förkortning skulle medföra behov av ökat arbetarantal inom
alla tiplverkningsgrenar och yrkesgrupper. Ökningen skulle enligt uttalanden
från tv å företag icke företagas i samband med övergång till skiftarbete. Ett
annat företag yttrar däremot, att sådan övergång skulle ske i valsverket samt
delvis i övriga avdelningar, såsom i velociped- och automobilringsavdelningarna
och tekniska gummivaruavdelningen.

Av två fabriker beräknas personal ökningen vid arbetstidens förkortning
till 48 timmar till resp. 20 % och 23 %.

34. Tändsticksfabriker: Om produktionen ej skall minskas vid arbetstidens
förkortning, måste arbetarantalet ökas. Denna ökning skulle komma att gälla
alla yrkesgrupper men ej bli förenad med övergång till skiftarbete, ty sådant
lämpar sig ej för tändsticksindustrien, som i stor utsträckning använder minderårig
arbetskraft, ökningen beräknas vid förkortning till 48 timmar i genomsnitt

SAMMANFATTNING AV UPPG1FTSMATEWALET.

till c:a 20 % d. v. s. en ökning ungefär i proportion till arbetstidens minskning,
då den gällande arbetstiden är 57 timmar.

35. Diverse kemisk-teknisk industri: Av samtliga företag, som yttrat sig i
frågan, anses arbetstidens förkortning komma att framkalla behov av ökat arbetarantal
inom alla yrkesgrenar, undantagandes de avdelningar, inom vilka vid
några fabriker 48 timmars veckoarbetstid redan tillämpas. I vissa fall förutsättes
ökningen komma att ske i samband med övergång till skiftarbete eller förändrad
skiftindelning.

Körande ökningens procentuella betydenhet förekomma ganska växlande
uppgifter, beroende på den nu gällande arbetstidens längd och den beräknade
skiftförändringens omfattning. Under förutsättning av arbetstidens förkortning
till 48 timmar beräknas sålunda den behövliga ökningen av ett företag till 9 %,
av ett annat till 10 %, av ett tredje till 12 %, av ett fjärde till 15 %, av ett femte
till 20 %, av ett sjätte till 25 % och av ett sjunde till likaledes 25 %.

36. Elektricitetsverk: Två verk anse, att arbetarantalet måste ökas inom
samtliga yrkesgrenar ungefär i proportion till arbetstidens förkortning. Utom för
själva driftspersonalen bör skiftarbete normalt undvikas.

En kraftstation meddelar följande rörande förkortningens verkningar.

Eöretaget sysselsätter arbetare av tre skilda grupper, nämligen:

a) Fast anställda maskinister vid kraftstationen, vilka tjänstgöra i dagoch
nattskift om 8 timmar = 56 timmar per vecka och ha en ä två veckors semester
per år. Skulle veckoarbetstiden minskas under 56 timmar, måste ett nytt
skift insättas, så att 4 skift å 6 timmar erhållas per dygn, vilket kräver en ökning
av skiftarbetarna med c:a 30 ?».

b) Fast anställda reparatörer, vilka tjänstgöra 57 timmar per vecka med
omkring en veckas semester per år. Reparatörerna hava ofta nog ojämnt arbete.
Tidvis — t. ex. vid linjefel — är arbetet synnerligen brådskande och måste då
forceras så mycket som möjligt. Å andra tider, då mindre arbete föreligger, är
arbetet ganska lindrigt. En obetydligare förkortning av den ordinarie arbetstiden
torde här icke inverka synnerligen mycket.

c) Ej fast anställda diversearbetare för nybyggnader och reparationer.
Dessa arbeta den tid, som enligt vanliga arbetsavtal är bruklig. Om arbetstiden
skulle minskas i högre grad, torde kostnaden för ifrågavarande arbete något ökas.

37. Gasverk: Vilka förändringar i avseende på driften som måste vidtagas
vid arbetstidens förkortning, ävensom huru pass ingripande dessa förändringar
bli, beror, yttrar ett gasverk, i väsentlig grad på huru en blivande lag kommer
att avfattas. Stipuleras t. ex., att arbetstiden per dag ej får överstiga ett
visst antal timmar, kunna konsekvenserna bli mycket betänkliga både i arbetstekniskt
och ekonomiskt avseende. Bestämmes åter ett visst maximiantal timmar
för en något längre tidrymd, t. ex. en vecka, torde frågan angående arbetarantalets
ökning kunna besvaras så, att antalet dagarbetare, för vilka arbetstiden nu
är 57 timmar, får ökas i proportion till arbetstidens minskning. Beträffande
skiftarbetarna, som redan ha 48 timmars arbetstid, räknas ej med någon ökning.

Ett annat gasverk förutser behov av ökning ifråga om såväl skift- som
dagarbetare, av de förra dock ammoniakarbetarna undantagna. Ökningens storlek
beräknas för skiftarbetarna med nämnda undantag till 17 % vid förkortningav
arbetstiden till 48 timmar.

Vidare yttras, att skiftindelningen blir besvärlig, och att det möjligen skall

yttranden: behovet av ökat arbetarantal.

Öl

visa sig nödvändigt att hålla eu större reservpersonal. Frågan huru stor dagarbetarnas
ökning skulle bli, anser sig detta verk ej kunna besvara.

Det tredje gasverket anser för troligt, att arbetarantalet måste ökas, men
kan ej yttra sig närmare om ökningens betydenhet eller fördelning på olika arbetargrupper.

o) Produktionskostnadernas ökning.

Som regel hava ingå mera ingående kalkyler av industriföretagen
framlagts beträffande den ökning av produktionskostnaderna, som skulle
bli en följd av arbetstidens förkortning. 1 den mån bibehållen produktion
och ökning av arbetspersonalen förutsattes, inskränker man sig sålunda
vanligen till att framhålla, att arbetslönerna och övriga direkta personalkostnader
skulle stegras i proportion till arbetarantalets ökning, samt att
i en del fall ökning av kapitalkostnaderna skulle inträda på grund av
ökat behov av fabrikslokaler, maskiner och arbetarbostäder. Där man ej
räknar med ökning av arbetarantalet utan med minskning av produktionen
ungefär i förhållande till arbetstidens nedsättning, uttalas å andra
sidan, att kostnaden per produktionsenhet skulle bli fördyrad, enär vissa
fasta kostnader komme att kvarstå oförändrade.

I en del fall förekomma emellertid även mer eller mindre utförliga
sifferuppgifter beträffande produktionskostnadens beräknade ökning vid förkortad
arbetstid. Huvudinnehållet av dessa uppgifter liksom av de i ämnet
avgivna yttrandena i övrigt torde, i den mån det ej rör sig enbart om
den mera självklara mot arbetarantalets ökning svarande stegringen av arbetslönerna,
framgå av den följande sammanfattningen av det på området
föreliggande materialet.

1. Järnmalmsgruvor och -anrikningsverk: Någon beräkning över produktionskostnadernas
ökning föreligger icke, om man bortser från arbetskostnadernas
ökning, som ställes i direkt förhållande till personalökningen.

2. Järn- och stålverk: Utom stegrad lönekostnad skulle arbetstidens förkortning
innebära väsentligt större utlägg ej blott för bostäder och maskiner utan
även för reparationer av dessa. Därtill skulle komma, att malmer och andra råvaror,
som äro beroende av svenskt arbete, bleve underkastade en prisökning,
som motsvarar den förkortning i arbetstiden, som eventuellt skulle genomföras vid
produktionen av dessa varor.

Ett järnverk, som antager dels övergång från 2 till 3 skift för huvudparten
av arbetspersonalen, dels indelning på 4 skiftlag av de arbetare, som behövas
för den kontinuerliga driften, beräknar, att produktionskostnaden vid arbetstidens
förkortning till 48 timmar i veckan skulle stegras med c:a 1*2 null. kr., utgörande
6*57 % av totala produktionskostnaden år 1917, utan att dock hänsyn tagits
till råvarornas nyss antydda prisstegring.

Det framhålles, att vid denna beräkning medtagits ökningen av arbets -

SAMMANFATTNING AV UPPGIFTSMATERIALET.

kostnaderna samt ränta och amortering för erforderliga nya arbetarbostäder, för
vilka kapitalutlägget skulle bli 2 e mill. kr. efter 1917 års priser. För närvarande
äro emellertid priserna vida högre, varför kapitalutlägget i verkligheten säkert
bleve mycket större. Då det knappast är troligt, att bruksstyrelsen särskilt
under rådande ovissa förhållanden skulle finna det lönande att nedlägga så stora
kapital i bostadsbyggen, vilkas värde vid inträdande normala tider givetvis blir
väsentligt nedsatt, torde följden av en förkortning i arbetstiden bli en betydlig
inskränkning av produktionen.

Samma järnverk yttrar, att vad speciellt martinverket beträffar, skulle
måhända, om i stället för 2 12-timmars skift och 24 timmars söndagsstillestånd
infördes 3 skift ä 8 timmar utan söndagsstillestånd, ingen nämnvärd fördyring av
stålets tillverkningskostnad inträda. Arbetskostnaden skulle visserligen ökas,
men ungefär motsvarande besparing kunde göras i kostnaden för bränsle, som nu
förbrukas under söndagsstilleständet för att hålla ugnarna varma. Detta gäller
åtminstone vid nu rådande höga bränslepris.

Från ett verk, som vid arbetstidens förkortning till 48 timmar antagit eu
behövlig ökning med c:a 240 arbetare, framlägges följande beräkning över produktionskostnadernas
därav framkallade stegring.

Ökade arbetskostnader:

a) för skiftgående arbetare ..........kr. 412 000

b) för dagarbetare..............» 192 000

Ränta, amortering och underhållskostnader för nya

bostäder, 10 % å 1 mill. kr. = 100 000 kr. med

avdrag av arbetarnas hyresavgifter kr. 23 400 . » 76 600

Summa kr. 680 600

Med nuvarande personal produceras normalt 33 800 ton per år med en total
avlöning av kr. 2 154 685 till arbetarna, alltså arbetskostnad per ton 64 kr. Med
övergång till 3 skift skulle följa 15 timmars längre arbetstid per vecka för valsverket,
varigenom dess årsproduktion kunde ökas med c:a 11 % eller till 37 500
ton, varför samtliga arbetslöner och ökade bostadskostnader bleve kr. 2 154 685 +
kr. 680 600 = kr. 2 835 285 eller kr. 75-so per ton. Till denna direkta ökning av
produktionskostnaden med kr. ll so per ton skulle ytterligare komma diverse utgifter,
såsom för olycksfallsförsäkring, sjukvård, skolväsen m. m. c:a kr. Tso per
ton, alltså en ökning med c:a 13 kr. per ton. Under normala konjunkturer brukar
nettobehållningen på svenska valsverksprodukter i konkurrens med den tyska
importen alltför ofta understiga 13 kr. per ton.

Från verket framhålles emellertid, att den förutsättning, varmed ovan räknats,
nämligen övergång till 3 skift för de skiftgående arbetarna samt ökning av
den övriga arbetspersonalen i proportion till arbetstidens förkortning, i själva
verket icke är hållbar framför allt på grund av omöjligheten att skaffa det behövliga
arbetsfolket. Järnhanteringen bär redan nu, yttras det, att kämpa med
ständig brist på arbetskraft, mer och mer kännbar i mån av nytillkomna industrier
inom järnbranschen — förnämligast mekaniska verkstäder och dylikt —,
vilka i regel ha sin rörelse förlagd till städerna eller deras omedelbara grannskap,
vilket tycks utöva särskild dragningskraft synnerligast på ungdomen. Denna
arbetarbrist har under krigsåren kulminerat.

YTTRANDEN: PRODUKTIONSKOSTNADERNAS ÖKNING.

Och även om arbetare kunde skaffas, skulle 3-skiftssystemet åtminstone ej
förrän efter lång tid kunna genomföras, ty en alltför stor del av järnverkens
personal måste bestå av yrkeskunnigt folk, såsom martinarbetare, valsare, smeder,
verkstadsarbetare, gjutare m. fl., allt yrken, som från ungdomen måste inövas,
vadan de ej utan vidare kunna rekryteras med oövat folk.

Följden av arbetstidens förkortning kan därför, anser ifrågavarande verk
— och liknande åsikter framföras även av andra verk —, väntas bli motsvarande
tillbakagång av produktionen med åtföljande relativ fördyring av produktionskostnaderna,
dä de fasta kostnaderna måste fördelas på en minskad varumängd.

Ett annat järnverk framlägger följande beräkning över kostnadsökningen
vid lagstadgad arbetstid i enlighet med arbetstidskommitténs förslag. Vid verkets
masugnar tillämpas redan 3-skiftssystem.

Förutsättning A.

40 timmars söndagsstillestånd, 16 skift ä 8 timmar.

Avdelning	Arb.-antal vid normal drift med nuvarande arb.-tid	Erforder-ligt arb.-antal med tillämpning av nya la-gen	• Ökning Man	Årsför-tjänst per man	\| j Ökning Kronor per år
! Hvttavdelningen'')...........	307	421	114	3 650	416100
Valsverks- och smidesavdelningen.....	791	1077	286	3 490	998 140
Tråddrageri och kallvalsverk.......	815	1058	243	3130	760 590
j Bvggnadsavdolningen........... Mek. verkstad, klensmcdja, gjuteri och mo-	414	459	45	3190	143 550
dcllvcrkstad..............	248	299	51	3 455	176 205
Kraftavdelningen.............	40	50	10	2 878	28 780 j
Sågen .................	43	50	7	3 080	21560
Transportöravdelningeu..........	10	11	1	2 500	2 500
! Nybyggnad av 757 st. lägenheter om 2 rum	2668 \| 3425 Ökning = 6 000 = 4 542 000 kr.	757 28-4 %	3365	2 547 425 j
10 % ränta och amortering.....				.....	454 200
Allm. omkostnader för arbetarna 757 man a 200 kr. Utökning av mek. verkstadsavdelningon 340000 kr.				151400 1
10 % ränta och amortering..... Utökning av tråddragerilokalerna 250 000 kr.					34 000
10 % ränta och amortering.....		Summa ökning per år kr. ,	25000 j 3212025

'') Omfattar arbetare vid hyttor, stålverk och vagnslossning.

SAMMANFATTNING AV UPPGIFTSMATEEIALET.

454

Förutsättning B.

24 timmars söndagsstillestånd, 18 skift ä 8 timmar.

Avdelning	Arb.-antal vid normal drift med nuvarande arb.-tid	Erforder-ligt arb-. antal med tillämpning av nya la-gen	Ökning Man	Årsför-tjänst per man	Ökning 1 Kronor per åri
Hyttavdelningen1)............	307	421	114	3 650	416100
Valsverks- och smidesavdelningen.....	791	977	186	3 490	649140
Tråddrageri och kallvalsverk......	815	968	153	3130	478 890
Bvggnadsavdelningen.........	414	459	. 45	3190	143 550
Mek. verkstad, klensmedja, gjuteri och mo-dellverkstad ..............	248	299	51	3 455	176 205
Kraftavdelningen.............	40	50	10	2 878	28 780
! Sågen .................	43	50	7	3 080	21 560
Transportöravdelningen..........	10	11	1	2500	2 500
	2688	3235	507	3380	1 916 725
Nybyggnad av 567 lägenheter om 2 rum ä 6 10 % ränta och amortering.....	Ökning = 000 kr. = 3 402 000 kr	21-3 %		340 200

Atlm. omkostnader för arbetarna 567 man å 200 kr.

113 400

Utökning av mek. verkstadsavdelningen 340 000 kr.

10 jk ränta ock amortering......................... 34 000 !

Utökning av tråddragerilokalerna 250000 kr.

10 % ränta och amortering.........................j 25 000 |

Summa ökning per år kr. 1 2 429325 i

3. Järn- och stålmanufaktur: Ett företag, som nu har 56 x/a timmars
arbetstid och vid förkortning tänker sig utökning av skiftarbetet, beräknar vid
införande av 48 timmars arbetstid c:a 11 % lord jordig av produktionskostnaderna,
varvid ifråga om behövlig utvidgning av fabrikslokaler och maskinuppsättning
utgåtts från den äldre anläggningens kostnad, varjämte förutsatts, att den nuvarande
administrativa personalen skall hållas oförändrad, samt att ingen kostnad
för arbetarbostäder kommer att träffa företaget.

Rörande produktionskostnadernas totala ökning föreligga i övrigt inga beräkningar,
utan man anser sig sakna möjlighet att lämna i någon mån pålitliga *)

*) Omfattar arbetare vid hyttor, stålverk och vagnslossning.

YTTRANDEN: PRODUKTIONSKOSTNADERNAS ÖKNING.

siffror härför, särskilt med hänsyn till de osäkra ekonomiska och politiska förhållandena.
Det påpekas likväl i några fall, att utom ökade lönekostnader skulle
inträda behov av ökat kapital för utvidgning av fabrikslokaler, nyuppsättning av
maskiner samt nybyggnad av arbetarbostäder.

4. Melcnnisica veritstäder: Från 2 större verkstäder hava beräkningar meddelats
rörande den med arbetstidens förkortning följande kostnadsökningen. I ena
fallet verkställes beräkningen dels med förutsättning av oförändrat arbetarantal
och minskad produktion (alt, A), dels med förutsättning av oförminskad produktion
och ökat arbetarantal (alt. B).

Förutsättningarna vid .beräkningen enligt alternativ A äro följande.

Arbetstiden minskas till 48 timmar eller med 14-3 %, arbetarnas antal förblir
oförändrat, produktionen minskas med 10 /. Genom ökad arbetsintensitet
m. m. ersättas 4-3 % av arbetstidens minskning.

Värdet å hus, tomter, maskiner m. m. förblir oförändrat.

Lagret minskas kvantitativt i samma proportion som produktionen, d. v. s.
med 10 %, men värdet ökas 10 % på grund av prisstegring.

Kostnaden för underhåll av byggnader och maskiner ökas med 10 % på
grund av prisstegring.

o Försäkringsavgifter bli oförändrade. Skatter för fastigheten och avskrivning
å byggnader bli oförändrade.

Avskrivning å maskiner utgör 5 % för slitning och 5 % för ålder. Slitningen
minskas 10 %, utgiften minskas 5 %. Råmaterialier minskas 10 % i kvantitet
men ökas 10 % i pris.

Bränsle, drivkraft och belysning: åtgången minskas 14-3 %, men priset ökas
10 %. Smörjmedel m. m.: åtgången minskas 10 % men priset ökas 10 %.

Transporter och diverse d:o d:o.

Under nämnda förutsättningar skulle produktionskostnaderna sjunka från
kr. 9 668 323 till kr. 9 592 803. Då produktionen samtidigt minskas med 10 %,
inträder alltså en fördyring per produktionsenhet av 10-24 %.

Vid alternativ B äro förutsättningarna för beräkningen följande.

Arbetstiden minskas 14-3 % och arbetarnas antal ökas li % för att bibehålla
produktionen. Skillnaden utjämnas genom ökad arbetsintensitet in. m.

Byggnader, tomter och maskiner ökas 11 % och priset å nyanskaffningen
50 % i förhållande till det gamla.

Lagret blir kvantitativt oförändrat, men värdet ökas 10 % på grund av
prisstegring.

Underhäll av byggnader och maskiner ökas 11 % och priset 10 %.

Avgifter för brandförsäkring ökas 13-25 % och för olycksfallsförsäkring 11 %.

Skatter å fastigheter ökas i förhållande till fastighetsvärdets ökning.

Avskrivning å byggnader ökas i förhållande till byggnadsvärdets ökning.

Avskrivning å maskiner ökas i förhållande till maskinvärdets ökning.

Kostnaden för bränsle, drivkraft och belysning ökas 10 % på grund av
prisstegring.

Kostnaden för smörjmedel, transporter och diverse d:o.

Arbetslöner, kostnad för administration, sanatorievård, semester m.m. ökas 11 %.

Tillverkningskostnaderna i sin helhet skulle på detta sätt stiga från kr.
0 668 323 till kr. 10 744 517, vilket, då produktionsmängden blir oförändrad, betyder
en fördyring per produktionsenhet med 11-13 %.

9—191923.

SAMMANFATTNING AV OPPGIFTSMATERIALET.

Underlaget för beräkningen utgöres vid båda alternativen av avlöningsoch
övriga kostnadsförhållanden år 1917.

Det andra företaget, som meddelat beräkning i föreliggande ämne, kommer
till det resultatet, att vid arbetstidens förkortning från 57 till 48 timmar i veckan
skulle ett upprätthållande av produktionen medföra ökning av arbets- och förvaltningslöner,
räntor å anläggningskapital och övriga kostnader med sammanlagt
968 077 kr., vilket utgör 8’95 % av totala produktionskostnaden år 1917. Enbart
arbetslönerna skulle komma att stegras med 19-7 6 f. Beträffande procentsiffran
för kostnadsökningen, 8-9 5 %, framhålles, att denna vid en mera normal relation
mellan särskilt arbetslöner och materialkostnader skalle ställa sig väsentligt högre.

Det stora flertalet av de tillfrågade företagen anser sig ej kunna ingå på
några beräkningar i föreliggande kostnadsfråga. Antingen förbigås den helt och
hållet eller också anmärkes, att man visserligen måste räkna med nyuppsättning
av maskiner, nybyggnader av arbetarbostäder, utvidgning av fabriksutrymmen
m. fl. förändringar, men att kostnaderna härför icke låta sig med någon säkerhet
beräknas, beroende på rådande starka prisfluktuation. I något fall framhålles
därjämte, att det är ovisst, om och i vad mån arbetstidens förkortning möjligen
kärr motvägas genom organisatoriska åtgärder, exempelvis indragning av frukostrast.

Ett företag, som tänker sig övergång till skiftarbete, betonar, att jämte
kostnaderna för personalens ökning har man att räkna med betydligt ökade
underhålls- och reparationskostnader för maskiner, enär erfarenheten visat, att
dessa bli avsevärt högre vid skiftgång och nattarbete, än då arbetet sker vid
dagsljus och en och samma person är ansvarig för sin maskin. Ifrågavarande
kostnadsökning uppskattas till 30 % av nuvarande underhållskostnaden. Bland
väntade nya kostnader nämnes slutligen den höjning av allmänna lönenivån, som
man anser komma att framkallas av den konkurrens om arbetskraften, som måste
uppstå, då industriföretagen skola söka fylla sitt behov av talrikare arbetspersonal.

5. Skeppsvarv: Intet yttrande föreligger rörande produktionskostnadernas
ökning vid förkortad arbetstid.

6. Fabriker för elektriska maskiner: I de inkomna uttalandena beröres
ingen annan kostnadsökning än den med eu eventuell ökning av arbetspersonalen
följande stegringen av arbetslönerna.

7. Fabriker för elektriska apparater och ledningar: Det framhålles, att
under förutsättning av bibehållen produktion skulle arbetstidens förkortning utom
ökade arbetskostnader medföra ökade kostnader för maskinuppsättning, byggnader,
kraft, bränsle och vissa allmänna ändamål, exempelvis försäkring och sjukvård.
Därjämte kan ökning av förvaltningskostnaderna väntas genom behov av
flera förmän etc. Att beräkna betydenheten av ifrågavarande olika slag av kostnadsökning
låter sig emellertid f. n. ej göra.

8. Metallmanufaktur: Ett företag framhåller, att genom övergång från
2 till 3 skift skulle produktionen ökas med c:a 20 %. Härigenom minskas visserligen
de allmänna omkostnaderna något per kg räknat, men arbetspriset per kg
stiger med 50 %, varför produktionskostnaden likväl blir betydligt högre än nu.

För dagarbetarna fordras, där övergång till skiftarbete ej sker, ökning^ av
maskineri och fabrikslokaler, och åt de nya arbetarna måste enligt uppgift från
ett företag byggas bostäder, till en kostnad av c:a 7 000 kronor per lägenhet om
1 rum och kök.

yttranden: produktionskostnadernas ökning. 67

För övrigt hava företagen ej meddelat närmare beräkning över den med
arbetstidens förkortning följande ökningen av produktionskostnaderna.

9. Kolgruvor: Den vid arbetstidens förkortning väntade ökningen av produktionskostnaderna
har ej i de inkomna uppgifterna gjorts till föremål för närmare
beräkning.

10. Cement fabriker: Utom ökade arbetskostnader förutse fabrikerna vid
förkortad arbetstid behov av ökat anläggningskapital för uppförande av arbetarbostäder
samt i något fall även för partiell ombyggnad av fabrikslokalerna. Rörande
storleken av ifrågavarande ökning av produktionskostnaden anser man sig
dock ej kunna framlägga någon pålitlig beräkning.

11. Tegelbruk: Samma förhållande gäller som enligt ovan beträffande
kolgruvor.

12. Glasindustri: I ett fall räknas ej med någon ökning av produktionskostnaden,
sannolikt emedan 48 timmars arbetstid redan införts. Två glasbruk
omnämna ej annan kostnadsökning än för ökade arbetslöner, genom vilken ökning
produktionskostnaden enligt uppgift från det ena företaget skulle höjas med 5-r %
vid arbetstidens förkortning till 48 timmar.

Ett fjärde bruk förutser jämte ökade arbetskostnader jämväl behov av
kapital för nya bostäder men tillägger, att då glasindustrien äger ringa bärkraft,
skulle några nybyggnader ej kunna verkställas, varför resultatet bleve minskad
produktion med ytterligare nedsättning av bärkraften. Sistberörda verkan framhålles
även av ett annat glasbruk, som befarar, att glasindustriens konkurrenskraft
och räntabilitet skall omöjliggöras genom arbetstidens förkortning.

13. Sågverk och hyvlerier: De uppgifter, som föreligga beträffande den beräknade
ökningen av produktionskostnaden vid förkortad arbetstid, äro ganska
varierande. Vid två sågverk beräknas ökningen per standard komma att utgöra
resp. kr. 6''5o och kr. 7-5o under förutsättning av bibehållen produktion och en
veckoarbetstid av 48 timmar.

Av uppgifterna synes indirekt framgå, att dessa tal avse endast arbetskostnadens
ökning. Förhållandet är detsamma beträffande procentberäkningar,
som meddelats rörande kostnadsökningen från 6 andra företag, och enligt vilka
ifrågavarande ökning skulle uppgå till resp. 15 % 16 %, 30 %, 33 % och i 2 fall
40 % vid arbetstidens förkortning till 48 timmar. Då arbetskostnadens ökning
angives till 30 % och däröver, bör märkas, att man tydligen räknat med övergång
till skiftarbete eller förändrad skiftindelning, varigenom ökning av produktionen
bör inträda.

Från två företag, som ej synas tänka sig övergång till skiftarbete, föreligga
beräkningar, som avse den totala kostnadsökningen i förhållande till 1917
års produktionskostnad, således icke blott, såsom de ovan återgivna, arbetskostnadernas
ökning. Beräkningarna ge till resultat en ökning av resp. 4-12 % och 5’2i %
vid arbetstidens förkortning till 48 timmar i veqkan. ,

Flera andra sågverk, som ej beräkna övergång till skiftarbete, betona, att
betydande kostnader måste nedläggas på nyuppsättning av maskiner, utvidgning
av sågverk, brädgårdar och nybyggnader av arbetarbostäder, därest produktionsminskning
ej skall inträda. Härigenom kommer man även upp till högre taxeringsvärden
och ökade skatter.

I de fall, där man förutsätter övergång till skift, beräknas ingen ökad
kostnad för maskiner men desto större för nybyggnad av bostäder, då det ju här

SAMMANFATTNING AV UPPGIFTSMATERIALET.

skulle bli fråga om att nästan fördubbla, resp. tredubbla arbetarantalet. En motvikt
mot denna kostnadsökning skulle emellertid ligga i produktionens ökning,
vilken av ett företag beräknas till 60 % vid övergång till 2 skift och till 140 %
vid övergång från dagdrift till 3 skift. Det framhålles emellertid samtidigt, att
det redan nu råder brist på sågverksarbetare, och att det därför torde komma
att ställa sig praktiskt taget omöjligt att realisera skiftarbetet. Därjämte förmodas,
att arbetarna ej i längden skola gå med på nattarbete.

Om man mot förmodan skulle lyckas anskaffa tillräckligt antal arbetare
för skiftgång, skulle en olägenhet ligga däri, att den starka folkökningen komme
att leda till högre livsmedelspriser och övriga levnadskostnader, vilket i sin ordning
skulle föranleda krav på ökade löner.

Flera sågverk uttala, att de på grund av att alla utvidgningsmöjligheter
redan tillvaratagits eller andra förhållanden icke kunna räkna med ett upprätthållande
av produktionen vid förkortad arbetstid. I stället emotses här produktionsminskning,
varigenom kostnaderna komma att relativt ökas, resp. avkastningsprocenten
att minskas. I det yttrande, som förut delvis återgivits i samband
med frågan om arbetsintensitetens ökning, förekommer även en beräkning över
verkningarna på företagets ekonomi av en produktionsminskning i proportion till
arbetstidens förkortning, vilken beräkning i sammandrag ter sig på följande sätt.

A. sågverk. Resultatet av en minskning av arbetstiden vid A. från nuvarande
54 timmar till 48 timmar medför en minskning i produktionen av 11 i %.
I kostnadshänseende inverkar detta endast på kostnaden för använda råmaterialier
och smörjmedel. Med hänsyn tagen härtill erhålles vid beräkningen följande
bild av förkortningens inverkan på sågverkets ekonomi, varvid 1916 års tillverkningskostnader
och försäljningspriser lagts till grund.

Arbetstid Samma kostnader Försäljningsvärde Vinst

54 timmar.......... 1 915 300 kr. 2 104 300 kr. 189 000 kr.

48 » .......... 1785 053 > 1870 723 > 85 670 »

Vinsten vid 54 timmars drift minskas sålunda vid 48 timmars drift med
54*67 %. I procent av det använda kapitalet utgör vinsten vid 54 timmars drift
5*57 % men vid 48 timmars drift blott 2*5 2 %.

B. sågverk. Vid B., där arbetstiden är olika sommar och vinter, skulle
arbetstidens förkortning till 48 timmar medföra en produktionsminskning av
16*3 7 %. En beräkning enligt samma grunder som ovan beträffande A. sågverk utvisar
följande inverkan av arbetstidens förkortning.

Arbetstid Summa kostnader Försäljningsvärde Vinst ] §

1916 års............ 1 222 108 kr. 1318 725 kr. 96 617 kr.

48 timmar.........., 1104 534 * 1102 850 > — 1 684 »

År 1916 utgjorde vinsten å det använda kapitalet 4*63 %, men vid 48 timmars
arbetstid skulle vinsten helt försvinna och förbytas i förlust.

14. Snickeri- och möbelfabriker: Några fabriker räkna ej med någon annan
kostnadsökning än den stegring av arbetskostnaderna, försäkringspremier o. d.,
som skulle bli en direkt följd av arbetarantalets ökning och proportionell till
denna. I andra fall påvisas även behov av nya arbetarbostäder samt ökad maskin -

yttranden: produktionskostnadernas ökning.

1)9

uppsättning. Huru mycket den totala produktionskostnaden på grund härav
skulle stegras, anser man sig dock ej med någon säkerhet kunna beräkna.

15. Pappersmassefabriker: Ett företag beräknar att vid arbetstidens för kortning

till 48 timmar i veckan dels övergå från 2 till 3 skift å vissa avdelningar,
dels öka styrkan av å ena sidan en grupp arbetare, som hittills arbetat på
2 skift och skulle fortfara med denna indelning, och å andra sidan samtliga utearbetare.
Räknat efter löneförhållandena år 191(5 skulle ifrågavarande omläggningar
kräva en ökad avlöningskostnad av 120 000 kronor, d. v. s. en ökning med
36-1 % å nämnda års arbetslöner. Av företagets hela tillverkningskostnad utgör
löneökningen 2-9 %.

Även från åtskilliga andra företag föreligga sifferuppgifter beträffande
lönekostnadernas stegring, men då förutsättningarna för ifrågavarande beräkningar
ej framgå av materialet, äga de endast ringa upplysningsvärde.

I samband med arbetslönekostnadens ökning framhåller ett företag, att en
förkortning av arbetstiden med åtföljande större behov av arbetare kan väntas
komma att även indirekt medföra ökade lönekostnader, nämligen därigenom, att
konkurrensen om arbetskraft ökas, vilket leder till uppskridning av hela lönenivån.

Utom ökade arbetslönekostnader nämnas såsom följd av arbetstidens förkortning
stegrade utgifter för arbetarbostäder och i några fall för nyanskaffning
av maskiner och verktyg. Från ett håll framhålles dock, att ifrågavarande kostnadsökning
delvis bör kunna kompenseras genom ökning av driftstiden. Några
mera klargörande beräkningar över denna art av kostnadsökning hava företagen
som regel ej inlåtit sig på. Nämnas kan emellertid, att ett företag, som beräknar
en ökning av arbetsstyrkan med 35 man eller mellan 30 och 35 % av hittillsvarande
antalet, anser sig behöva uppföra bostadshus med 70 rum ä 1 500 kronor,
summa 105 000 kronor. Några andra företag uppgiva likaledes avrundade kostnadsbelopp
för uppförande av nya bostäder, men uppgift saknas här beträffande
beräkningsgrunderna.

Ifråga om sannolikheten av andra kostnader eller förändringar i driften
vid förkortad arbetstid än de ovan berörda saknas i det inkomna materialet så
gott som varje uttalande. Man omnämner visserligen i förbigående ökning av
läkararvoden, ökade premier för olycksfallsförsäkring och kostnader för omorganisation
av arbetsledningen, men i det hela ställer man sig dock på den ståndpunkten,
att följderna av en arbetstidsförkortning icke i sin helhet kunna överblickas
och därför äro till viss grad oberäkneliga.

16. Pappersbruk och p appfabrik er: Flertalet bruk räknar, frånsett ökade
arbetskostnader, med ökade kapitalkostnader på grund av nödvändigheten att vid
en ökning av arbetspersonalen skaffa ökade arbetarbostäder. Denna nödvändighet
gör, att övergången till 8-timmarstid kan ske endast successivt. Även nyanskaffning
av maskiner anses behövlig i vissa avdelningar, varjämte i något fall
framhålles, att arbetskraftens fördyring skulle nödsaka till allmän förbättring av
tekniken genom utrangering av äldre maskiner och uppsättning av modernare.

Ytterligare tillkommer enligt någon uppgift en ökning av kostnaderna
därigenom, att verkmästarnas och förmännens antal måste ökas i samband med
skiftindelningens omläggning.

Huru stor den totala kostnadsökningen skulle bli, finner man sig i allmänhet
ej med någon säkerhet kunna beräkna. I något fall yttras, att ökningen till

SAMMANFATTNING AV UPPGIFTSMATERIALET.

viss del torde kompenseras genom den ökning av driftstiden, som bör bli möjlig
vid införande av 3-skiftssystem. Från ett bruk föreligger en beräkning, att ökningen
av arbetarantalet jämte nybyggnad av bostäder skulle vid 48 timmars arbetstid
medföra en sammanlagd årlig kostnad av c:a 119 000 kronor, vilket är
2''9 % av totala produktionskostnaden år 1917. Byggnadskostnaden för bostäder
uppgives från ett företag i mellersta Sverige till c:a 7 000 kronor per bostad.

Ett finpappersbruk, som beräknar övergång från 2 till 3 skift för alla
skiftarbetarna samt ökning av den övriga arbetsstyrkan i förhållande till arbetstidens
förkortning, anslår den härav följande stegringen av lönekostnaderna vid
48 timmars arbetstid till c:a 420 000 kr. eller 44 % av hela avlöningskostnaden år
1917. Härtill skulle komma en merutgift av c:a 40 000 kr. för ökning av verkmästarnas
och förmännens antal. Summan av de två posterna, kr. 460 000, utgör
4-2 % av produktionskostnadernas totalbelopp år 1917.

17. Grafiska anstalter och boktryckerier: Produktionskostnadens ökning
vid förkortad arbetstid anser man sig ej kunna för närvarande beräkna. Det
framhålles dock, att om arbetarantalet kunde ökas i förhållande till behovet,
skulle utom ökade arbetskostnader krävas ökade kostnader för tillökning av lokaler,
inköp av maskiner m. in. Då denna möjlighet emellertid synes högst oviss,
räknar man med minskad produktion och därav följande relativ fördyring av
produktionskostnaderna.

18. Kvarnar: Från en kvarn yttras, att om nattarbete skulle förbjudas,
komme dess produktion , att sjunka med bO %. Skulle produktionen vidmakthållas
under nämnda förutsättning, krävdes utbyggnad av kvarnen till dubbel förmalningsförmåga
för en kostnad, som ej för närvarande kan beräknas.

19. Bagerier och käxfabriker: Därest 8 timmars arbetsdag skulle lagstadgas
och nattarbete förbjudas, skulle enligt uppgift från ett bageri för produktionens
vidmakthållande uppstå nödvändighet att bygga dubbla antalet ugnar och
anskaffa i det närmaste dubbla antalet maskiner och redskap, varför erfordrades
c:a 75 % utökning av arbetslokalerna genom tillbyggnad. Kostnaderna härför
kunna nu ej beräknas. Aven i ett annat fall uppgives behov av ökat antal ugnar.
För fastigheten, som redan är fullständigt utnyttjad, gäller emellertid byggnadsförbud,
varför det bleve nödvändigt att antingen inskränka driften eller köpa ny
fastighet.

20. llåsockerbruk och saftstationer: För produktionens vidmakthållande vid
förkortad arbetstid skulle arbetsstyrkan under kampanjen högst betydligt behöva
ökas, företrädesvis i samband med övergång från 2- till 3-skiftssystem. Jämte
ökade arbetslöner skulle härav följa ökade kostnader för arbetarbostäder. För 3
råsockerfabriker framlägges följande beräkning över ifrågavarande kostnadsökning,
byggd på avlönings- och övriga kostnadsförhållanden under tillverknings -

året 1917—1918.

Arbetarantalet under kampanjen ökas med 500 man, för vilka avlöningen
skulle utgöra................. kr. 180 000

Befälspersonal, kokare m. fl. ökas med 14 man, för vilka avlöningen
skulle utgöra.................... » 24 735

Bostadskaserner byggas för 330 arbetare till en kostnad av 1 500
kr. per arbetare: kapitalkostnad kr. 495 000: lb % årlig ränta,
amortering och underhåll.............. » 74 250

Summa kr. 278 985

yttranden: produktionskostnadernas ökning.

De 3 fabrikernas sammanlagda produktionskostnad året 1917-—1918 uppgick
till 8*26 in ill. kr., varav den beräknade kostnadsökningen utgör dms %.

Det anmärkes emellertid, att det redan nu vid de flesta råsockerfabrikerna
möter svårigheter att anskaffa tillräcklig arbetskraft under kampanjerna, varför
en förkortning av arbetstiden timligen skulle nödga till en mycket utsträckt användning
av maskinella anordningar, vilka skulle kräva stora kapital utlägg, sota
på grund av den korta avverkningstiden icke kunde förräntas.

21. Sockerrafnadcrier: En fabrik, som normalt sysselsätter 450 arbetare och
beräknar, att 48 timmars arbetstid skulle göra en ökning med 150 man behövlig,
uppger stegringen av produktionskostnaderna till följande belopp:

Avlöningar...........................kr. 205 000

Utgifter för arbetarbostäder utöver av arbetarna erlagda hyror ...» 37 500

Övriga kostnader........................» 35 000

Summa kr. 277 500

Av företagets hela tillverkningskostnad året 1917—1918, oberäknat sockerskatt,
utgör denna summa 2''53 %.

22. Choklad- och karamell fabriker: Ingen beräkning över den vid arbetstidens
förkortning väntade ökningen av produktionskostnaderna har meddelats.

23. Bryggerier och mältericr: Samma förhållande gäller som beträffande
choklad- och karamellfabriker.

24. Tobaksfabrikör: Ingen beräkning över kostnadsökningen föreligger,
men det yttras, att arbetstidens förkortning skulle vid bibehållen produktion utom
ökade arbetslöner medföra ökning av anläggningskapitalet och av de omkostnader,
som stiga proportionellt med dettas ökning.

25. Slakterier och charkuterier: Man anser sig ej kunna beräkna produktionskostnadernas
ökning vid förkortad arbetstid, enär det är ovisst, i vilken grad
övertidsarbete kommer att bli nödvändigt. Ett slakteri framhåller, att driften
måste omläggas från 2 å 3 slaktdagar i veckan till flera, varvid en mängd efterarbeten,
som ej kunna utföras samtidigt med slakten, måste förläggas till övertid
(kväll och natt). Dessutom torde varje slaktdag flera svin och kreatur få överstå
till nästa dag och därför utfodras, vilket allt medför kostnader, som ej kunna
beräknas.

26. Bomullsindustri: Tänkte man sig, framhåller ett företag, att arbetarantalet
kunde ökas i den utsträckning, att produktionen bleve oförminskad,
skulle man, oavsett ökningen av arbetskostnaderna, ha att räkna med betydande
kostnader för nya bostäder, större fabrikslokaler, nyuppsättning av maskiner, omorganisation
av driften, ökning av driftsmaskineriet, ökad bränsleförbrukning o.s.v.,
vilka kostnader ej kunna ens approximativt beräknas.

Vad man i flertalet fall förutser, är emellertid ej ökning av arbetarantalet
utan nedgång av produktionen i förhållande till arbetstidens förkortning. Detta
skulle betyda, att produktionskostnaden per enhet komme att högst betydligt
stegras, enär samtliga kostnader, undantagandes materialkostnaderna, bleve oförändrade
och måste fördelas på en mindre produktmängd. Vad materialkostnaderna
beträffar, vore även, framhåller ett företag, relativ fördyring att vänta, ty
dessa skulle givetvis stegras genom arbetstidens förkortning på de arbetsområden,
varifrån de härstamma. Produktionens allmänna fördyring på antytt sätt skulle

SAMMANFATTNING AV UPPGIFTSMATERIALET.

leda till en förhöjning av de allmänna levnadskostnaderna, vilken torde nödvändiggöra
en större förhöjning av arbetarnas dagsinkomst, vilket skulle medföra
produktens ytterligare fördyring. I genomsnitt kan tillverkningskostnaden för
bomullsfabrikat till följd av de olika fördyrande faktorerna enligt ifrågavarande
yttrande väntas stiga med c:a 25 % vid arbetstidens förkortning från 10 till 8
timmar dagligen.

27. Linne-, Kamp- och juteindustri: För produktionens vidmakthållande
bar man enligt föreliggande upplysningar att räkna med dels ökningen av arbetskostnaderna,
dels medjiostnaden för utvidgning av fabrikslokalerna, nyuppsättning
av maskiner samt nybyggnad av bostäder, i den mån behövliga arbetare kunna
anskaffas. Storleken av ifrågavarande kostnader kan emellertid ej på förhand
angivas.

28. Ylleindustri: Jämte ökade arbetskostnader skulle arbetstidens förkortning
vid bibehållen produktion kräva betydande kostnader för nyuppsättning av
maskiner samt, där fabrikslokalerna redan äro fullt utnyttjade, för utvidgning av
dessa. Skulle ifrågavarande utvidgning inom tekniken ej visa sig ekonomiskt
möjlig, följer å andra sidan nedgång av produktionen med relativ fördyring av
produkterna.

Inom färgeri och appretur, där eu del arbeten förekomma, som kräva minst
10 timmars oavbrutet arbete för att hinna utföras, skulle arbetstidens förkortning
även medföra ökade kostnader för övertidsarbete.

Att beräkna storleken av ifrågavarande olika slag av kostnadsökning finner
man f. n. ej möjligt på grund av de osäkra prisförhållandena.

29. Tr ikåfabr iller: Två fabriker beräkna, att produktionskostnaderna vid
arbetstidens förkortning till 48 timmar under förutsättning av oförminskad produktion
skulle stiga med i ena fallet 6 % och i andra fallet 5''4 %.

En fabrik meddelar, att dess disponibla lokaler äro fullt utnyttjade, varför
nya fabriksbyggnader måste uppföras och ökat antal maskiner anskaffas, om produktionen
skall kunna bibehållas vid förkortad arbetstid. Kostnaderna härför kunna
ej nu angivas.

30. Sömnads fabriker: Som regel synas fabrikerna anse, att arbetstidens
förkortning till 48 timmar i veckan ej skulle få någon större ekonomisk betydelse
för deras rörelse. Ett företag emotser dock förhöjda ackordslöner samt tillägger,
att konfektionsindustrien på grund av den konkurrens, som är att vänta särskilt
från Amerika, ej torde kunna bära en större ökning av kostnaderna.

31. Garverier: Det framhålles av ett företag, att arbetstidens förkortning
under förutsättning av oförminskad produktion skulle utom ökade arbetslöner
medföra ökning av fabrikslokaler, insättning av flera arbetsmaskiner m. m.
Härför skulle krävas betydande kostnader, vilkas storlek emellertid icke för närvarande
kan beräknas, enär det ej ännu är möjligt att i detalj bedöma arten och
omfattningen av de med arbetstidens förkortning följande omläggningarna av
driften.

32. Skofabriker: Intet yttrande föreligger om produktionskostnadens ökning
vid förkortad arbetstid,

33. Gummivarufabriker: Vid arbetstidens förkortning skulle under förutsättning
av oförminskad produktion kostnaden för denna stegras dels genom arbetslönernas
ökning, dels på grund av behovet av nybyggnader och ökat antal
arbetsmaskiner. Två företag beräkna ifrågavarande stegring vid arbetstidens

yttranden: produktionskostnadernas ökning. 73

nedsättning till 48 timmar i det hela till resp. 5• o a % och 7 r> % av totala tillverkningskostnaden
före kriget.

Ett företag framhåller, att om arbetstiden nedsättes under 57 timmar,
kommer tillverkningen i galoschavdelningen, där skiftarbete ej kan ifrågasättas,
att sjunka till s/o av den normala, enär i så fall under en dag i veckan inga
galoscher kunna göras färdiga i galoschverkstaden. En följd härav blir, att arbetet
en dag i veckan måste vila även i övriga avdelningar för galoschtillverkningen,
såsom tillskärningsavdelningen, lackeringsrummet, uppackningssalen och
delvis även valsverket. Resultatet bleve utan tvivel, att arbetskostnaden skulle
ställa sig oförminskad vid en med Ve minskad produktion.

34. Tändsticksfabriker: Under förutsättning av oförminskad produktion

skulle arbetstidens förkortning komma att medföra dels högre arbetskostnader,
dels kostnader för utvidgning av fabrikslokaler och maskinella anordningar, dels
slutligen kostnader för nya bostadslägenheter för arbetarna, enär privat byggnadsverksamhet
under nuvarande dyrtid ej torde kunna påräknas. Huru mycket produktionen
på grund av ifrågavarande kostnadsökning kommer att fördyras, anser
man sig emellertid ej kunna beräkna.

35. Diverse lcemisk-telcnisk industri: I regel ha fabrikerna ej meddelat beräkningar
över kostnadsökningen vid förkortad arbetstid. Från ett verk, som
tänker sig övergång från 2 till 3 skift för skiftgående arbetare samt ökning av
övriga i proportion till förkortningen, meddelas, att till de nya arbetarnas kontanta
lön finge läggas 25 % av denna för indirekta kostnader i form av ökade utgifter
för arbetsledning, tidsskrivning, kontorsarbete, sjukvård, sjukkassa, pensioner,
matanskaffning etc. Härtill skulle komma ökning av redskapsutrustningen,
beräknad till en kostnad av kr. 125 per arbetare och är, samt bostadskostnaden,
satt till kr. 350 per år och arbetare, då årshyran utgår med kr. 250. Ifrågavarande
olika kostnader skulle öka produktionskostnaden med 2-3 % vid arbetstidens
förkortning till 48 timmar i veckan.

För samma fabrik tillkommer, att det för varornas transport och distribuering
erforderliga skeppsrummet måste ökas. Lossnings- och lastningsanordningar
måste vidare ökas i samma grad som arbetstiden inskränkes, enär anländande båtar
icke kunna vänta på varandra. Ävenledes måste kajutrymmen och en del magasin
utökas, för att arbetsutrymme skall kunna beredas äen större arbetsstyrkan.
Berörda kostnadsstegringar uppskattas i allt till kr. 300 000.

För en annan fabrik, där man räknar med dels övergång till skift för en
del av personalen, dels förändrad skiftindelning för de arbetare, som ej nu ha 8-timmars skift, anföres, att arbetstidens förkortning skulle kräva nyanläggningar
till betydande omfång, emedan de nu använda apparaternas kapacitet är nätt och
jämnt beräknad för nu tillämpad arbetstid. Som fabriken är belägen på ett begränsat
område vid stranden av Dalälven nedanför en brant slänt, måste hela fabriken
nedrivas och ombyggas, därest icke övertidsarbete dagligen skulle användas.
Själva apparaterna måste i de flesta fall till antalet fördubblas, enär större än
de nu använda ej tillverkas. Vidare skulle tillkomma kostnader för nya arbetarbostäder,
6 000 kr. per arbetare, och indirekta kostnader för arbetarna, såsom
för arbetsledning, tidtagning, kontorsarbete, försäkringar, bidrag till kassor, läkarelön,
pensioner, matanskaffning m. m. För det med fabriken förenade jordbruket
skulle uppstå en högst betydligt ökad förlust. Vidare inträder en ökning av
bränsleåtgången och kraftförbrukningen, emedan antalet maskinenheter ökas, vilka

10—191923.

SAMMANFATTNING AV UPPGIFTSMATERIALET.

icke kunna avpassas efter behovet utan få arbeta med för liten belastning, i vilket
fall strålnings- m. fl. förluster bli större. Med de större lokalerna följa ökade
kostnader för uppvärmning. En ny ångpanneanläggning bleve nödvändig för
dessa behov, enär den nuvarande ej tål högre belastning.

Produktionskostnadens totala ökning för fabriken beräknas till 15-9 % av
1917 års kostnader under förutsättning av arbetstidens förkortning till 48 timmar
och oförminskad produktion.

För en tredje industrianläggning, där dels övergång till skiftarbete för en
del av personalen, dels förändrad skiftindelning för skiftarbetare, som nu ej ha
8 timmars skift, beräknas, skulle arbetstidens förkortning kräva betydande utvidgningar
och nyanläggningar med åtföljande ökade kostnader. Nya centralvärmeanläggningar
bli nödvändiga. Kostnaderna för övertid vid reparationsarbete i
driften ökas, då dessa arbeten måste utföras å vilken tid av dygnet som helst.
För det med fabriken förenade jordbruket inträder ökad förlust.

Inklusive ökade arbetslöner och indirekta utgifter för personalen beräknas
produktionskostnaden i detta fall komma att i förhållande till 1917 års tillverkningskostnad
ökas med 4-4 % vid oförminskad produktion och arbetstidens förkortning
till 48 timmar i veckan.

Härtill skulle komma större kostnader för badinrättningar, omklädningsrum
m. in., större risk för arbetskonflikter, större svårigheter för anskaffning av
livsmedel, procentuellt större tidsförluster, enär en del arbetare kommer för sent
och slutar för tidigt, och ökad förlust på bolagets matservering — i allt uppskattat
till c:a 90 000 kr. per år eller 0''6 % av 1917 års totala produktionskostnad.

36. Elektricitetsverk: Någon beräkning rörande produktionskostnadens ökning
vid förkortad arbetstid har ej meddelats.

37. Gasverk: Ett gasverk, som redan tillämpar 48 timmars arbetstid för
skiftarbetarna, beräknar ökning av arbetskostnaderna endast för dagarbetet. Även
vissa andra omkostnader komma tydligen, framhålles det, att ökas, ehuru det är
svårt att uppskatta i vilken grad. Speciellt i detta fall anses dock betydelsen
av sistberörda kostnadsökning ej vara särdeles stor. Enbart arbetslönerna beräknas
stiga med kr. 161 000 vid förkortning till 48 timmar, vilket är e:a 14 %
av 1917 års arbetslönekostnad och 1''28 % av samma års totala produktionskostnad.

d) Diverse synpunkter.

Jämte de synpunkter och beräkningar, som i det föregående refererats,
innehålla de från industriidkarna inkomna uppgifterna i enskilda
fall jämväl yttranden beträffande de ekonomiska verkningarna av förkortad
arbetstid av mera allmän karaktär. Sålunda beröres exempelvis frågan
om industriens konkurrenskraft gentemot utlandet, följderna för livsmedelsproduktionen
av förkortad arbetstid vid industrien, förkortningens
betydelse med avseende på landets allmänna ekonomi m. in. Det huvudsakliga
innehållet i här ifrågavarande uttalanden meddelas i den sammanfattning,
som nedan framlägges.

yttranden: diverse synpunkter.

7f>

1. Järnmalmsgruvor och -anrikningsverk: Från ett gruvfält fram hålles,

att införande av 8 timmars arbetsdag för arbeten ovan jord säkerligen skulle
föranleda arbetarna under jord att begära ännu kortare arbetstid, t. ex. (5 timmar
per dag.

2. Järn- och stålverk: Sveriges järnhantering har, framhåller ett verk,

under de senaste årtiondena haft att kämpa med en ganska intensiv utländsk
konkurrens, beroende på att utlänningarna, särskilt tyskarna, alltmera lärt sig
att av sina mindre rena råvaror framställa ädlare fabrikat än tidigare. Under
kriget har denna utlandets utveckling gått framåt med större steg, vartill kommer,
att man de sista åren i de krigförande länderna gjort störa nyanläggningar på
kvalitetsstålets område. Dä dessa nyanläggningar efter fredsslutet befrias från
krigsproduktionen, är det att förutsätta, att de komma att åsamka den svenska
järnhanteringen en mycket farlig konkurrens, möjligen ytterligare skärpt därigenom,
att de ^producerande länderna åsätta sin kolexport till oss höga tvångspriser
för att på så sätt hjälpa sina egna verkstäder att i konkurrensen besegra den
svenska järnhanteringen. En förkortning av arbetstiden skulle givetvis minska
järnverkens möjligheter att uthärda ifrågavarande konkurrens.

Från ett järnbruk yttras, att då arbetstidens förkortning skulle gälla hela
landets industri, ligger det, i sakens natur, att man överallt, där så finnes möjligt,
skall sträva att upprätthålla produktionen genom att draga till sig mera
arbetskraft, vilken alltså skulle komma att tagas från jordbruket, vilket redan
under årtionden lidit brist på arbetskraft i konkurrens med industrien. Följden
av förkortningen bleve sålunda, att antingen industriens produktion och utveckling
bleve minskad och hämmad, eller ock att livsmedelsproduktionen komme att
ytterligare gå tillbaka. Skulle lantbrukets krav på arbetskraft tillgodoses genom
så kraftiga skyddstullar, att industrien icke kan draga behövlig arbetskraft till
sig från detta håll, bleve arbetstidens avkortning alldeles liktydig med motsvarande
minskning av den industriella produktionen, vilken redan förut, särskilt
vad järnverken vidkommer, blivit i betänklig grad hämmad genom den s. k.
ininderårighetslagen, av vilken följt omöjlighet att uppfostra dugliga yrkesarbetare.

4. Mekaniska verkstäder: Ett par verkstäder frukta, att produktionens fördyring
vid förkortad arbetstid skall komma att omöjliggöra export av deras fabrikat
och därmed undanrycka grunden för deras existens.

Från en järn vägsverkstad yttras, att 8-timmarsdagen skulle medföra enbart
olägenheter, ej minst för arbetarna själva. Med den ojämna arbetstillgång, som
städse varit rådande inom branschen, har arbetstidens längd per dag ofta måst
varieras. Skulle lagstiftningen hindra en sådan variation, bleve följden den, att
för vissa perioder eu stor del av arbetspersonalen måste avskedas eller permitteras,
medan den vid andra tillfällen åter behövde väsentligt ökas.

Man anser i något fall möjligt, att för vissa yrkesgrupper och bland
energiska, framåtsträvande arbetare en arbetstid av 48 timmar i veckan skulle
komma att verka därhän, att dessa arbetare på fritiden sysselsatte sig med hemarbete
eller hemslöjd, varigenom säkerligen arbetstiden per dygn bleve väsentligt
högre än den nuvarande. Dessutom komme säkerligen det extra arbetet utom
verkstaden att taga arbetarnas huvudsakliga intresse till förfång för det ordinarie
arbetets effektiva fullgörande, varpå dock industrien äger berättigade anspråk.

Från ett annat företag framföras synpunkter av väsentligen annat innehåll.

76 SAMMANFATTNING AV UPPGIFTSMATERIALET.

Enligt dess erfarenheter är sålunda den personliga oviljan mot ansträngning i
aibetet redan tillräckligt stor och allmän för att skydda individerna mot överansträngning,
och även om eu arbetsgivare skulle vara nog oförståndig att vilja
fordra för mycket av sina arbetare, lär det icke lyckas honom att genomföra sin
vilja och fortsätta därmed. Det synes ligga en större fara för vårt folk just i
obenägenheten för ansträngning och ihärdighet i arbetet. Det torde vara mera
sällsynt, att någon gör sig skada genom arbete än genom lättja. Från folkhälsans
synpunkt är därför em lagstiftning om förkortad arbetstid obehövlig.

Man lär på vissa hall tro, framhålles det vidare, att en minskning av arbetstiden
liksom även i viss mån en minskning av arbetsprestationen skulle medföra
minskad arbetslöshet, bättre löner och över huvud taget bättre levnadsförhållanden
för arbetarna. Denna åsikt kan ej delas. En arbetstidens minskning,
som liksom en minskning i arbetsprestationen medför minskning av produktionen,
maste i stort sett ovillkorligen minska tillgången på alla förnödenheter, som
frambringas genom arbete, och därav följer ovillkorligen, att levnadsstandarden i
stort sett försämras för alla, vare sig fördelningen regleras genom fri konkurrens
eller på annat sätt.

Om man utgår ifrån, fortsätter yttrandet, att arbetet är värt minst lika
mycket som betalas för detsamma, inses lätt, vilken förlust det skulle vara för
vart folk att minska arbetstiden med exempelvis 1 timme om dagen. Man torde
kunna räkna med i runt tal åtminstone 3 null. arbetsföra människor här i landet,
och om med hänsyn till gällande avlöningar värdet av deras arbete uppskattas
till i medeltal endast 40 öre i timmen, så gör detta för 300 arbetsdagar 360 null.
kr. Visserligen arbeta icke alla arbetsföra för lön, som kan uträknas per timme
eller annorledes uttryckas i bestämd form, men deras arbete torde icke vara
mindre värt för det, och en inskränkning i arbetstiden skulle väl rättvisligen
komma alla till godo. Möjligen kan sägas, att en lagstadgad minskning av arbetstiden
icke nödvändigt skulle innebära, att tiden bleve outnyttjad, men det kan
starkt betvivlas, att flertalet av dem, som med lagens hjälp fått sin arbetstid förkortad,
verkligen skulle av egen drift taga sig före något, som gynnade produktionen,
så att därigenom vunnes någon nämnvärd ersättning. Däremot är det
påtagligt, att då arbetstidens minskning tillika medför en minskning i maskinernas,
redskapens och alla övriga hjälpmedels användning, en minskning i arbetstiden i
själva verket betyder en ännu större förlust än den, som framkommer enbart
genom beräkning av arbetarnas efter lönens storlek bestämda arbetsvärde. I
stället för att förkorta arbetstiden borde man därför verka för att vårt folks arbetskraft
bleve bättre utnyttjad, vilket sannolikt också blir nödvändigt, om vi
framdeles skola bestå i den allt hårdare kampen för tillvaron och samtidigt människornas
allt större anspråk på materiella, sociala och andra förmåner skola
kunna tillgodoses i önskvärd grad.

6. labriker för elektriska maskiner: En fabrik yttrar, att då den elektriska
industrien har att räkna Ined särdeles stark konkurrens från Tyskland, böra
nämnda lands arbetstider tagas i betraktande vid frågans avgörande, så att ej
vår konkurrensförmåga omintetgöres.

10. Cementfabriker: Av ett företag framhålles, att om arbetstiden förkortas
i Sverige utan att motsvarande åtgärd vidtages i Tyskland och andra närbelägna
länder, kommer cementindustriens bestånd här i landet att äventyras,
emedan exporten skulle omöjliggöras. Denna är nämligen absolut nödvändig för

yttranden: diverse synpunkter.

de svenska cementfabrikerna, då cementbehovet inom landet ej är tillräckligt stort
för att hålla fabrikerna i full drift. Faller exporten helt eiJer delvis bort, blir
det nödvändigt att inställa driften vissa tider på året, vilket åter kommer att
förorsaka arbetslöshet.

11. Tegelbruk: Ett bruk framhåller, att arbetstidens förkortning skulle
verka synnerligen olyckligt särskilt för tegelindustrien, emedan tegelbruk i allmänhet
kan hållas i drift endast under den varma årstiden, 100—200 dagar per
år, då det är av yttersta vikt, att tiden fullt utnyttjas.

Ett annat företag yttrar, att en förkortning av arbetstiden skulle leda till
tegelindustriens ruin, ty den kan ej bära de ökade arbetskostnaderna och utgifterna
för ökade tork- och bostadsutrymmen m. in.

19. Bagerier och Icäxfabrilier: Skiftarbete dygnet om är, framhåller ett

bageri, önskvärt inom bagerifacket, och dess borttagande skulle innebära en nationalekonomisk
förlust, ty genom avbrott i arbetet uppstår vid ugnarna en avsevärd
värmeförlust Dessutom äro vi ej långt borta från ugnarnas uppvärmning
på elektrisk väg, och det vore då ekonomiskt mycket fördelaktigt att få uttaga
den härför behövliga kraften under natten.

Ett annat företag, som bakar enbart mjukt bröd, yttrar, att maximalarbetsdagen
ej lämpar sig för bagerierna, ty bakningen kräver sin givna tid för
ältning, jäsning, utbakning och gräddning m. m., vilket allt fordrar anpassning
av arbetstiden, och denna kan därför ej nämnvärt inskränkas med hänsyn till
förbättrade mekaniska hjälpmedel.

25. Slakterier och charkuterier: En lagstadgad maximalarbetsdag kan

enligt ett yttrande i praktiken ej tillämpas inom slakteribranschen, enkannerligen
andelsslakterierna, med dess oberäkneliga tillförsel och lätt förstörbara produkter.
Djurens ankomst är vidare beroende av kommunikationerna och kan således ej
bestämmas av slakteriet. Uppstallningstillgångarna äro få och små och utfodringsmöjligheterna
minimala med avseende såväl på fodertillgång som utrymme och
anordningar. En lagstadgad maximalarbetsdag skulle därför säkerligen föranleda
ett personligt avtal av annat innehåll med arbetspersonalen.

26. Bomullsindustri: Från ett företag föreligger ett längre yttrande, i

vilket i huvudsak följande mera allmänna synpunkter framföras.

En lagstadgad förkortning av arbetstiden är en allmän ekonomisk fråga
av stor betydelse, enär dess verkningar komma att icke blott ingripa i industriens
och dess arbetares ekonomi utan jämväl fördyra alla övriga samhällsmedlemmars
livsuppehälle. Den frågan bör därför noga övervägas, huruvida vårt land och
folk kan bära de ökade levnadskostnader, som skulle bli en följd av arbetstidens
förkortning. Det är arbetet, som lägger grunden till ett lands välstånd. Minskat
arbete betyder minskat välstånd.

Produktionens minskning måste naturligen ersättas genom ökad import
eller genom nybyggnad och utvidgning av fabriker inom landet. Det senare alternativet
synes uteslutet på grund av bristen på arbetskraft. Det torde därför
bli andra länders industriarbetare förbehållet att få fylla ut den del av behovet,
som vi själva ej kunna eller vilja frambringa, och följden av det egna arbetsintressets
bortsinande och nationens förkärlek för allt utländskt kan lätt bli, att
hela behovet av industrivaror så småningom kommer att fyllas genom import.
Ingen verksamhet kan bestå, än mindre utveckla sig, när arbetsintresset och arbetsvilligheten
brista.

SAMMANFATTNING AV UPPGIFTSMATERIALET.

En iakttagelse, som säkerligen varje arbetsledare gjort, är den, att efter
varje längre ledighet dröjer det ett par dagar, innan arbetarna komma in i sin
gamla arbetstakt igen, vilket gäller såväl arbetare med tidlön som, ehuru i mindre
grad, ackordsarbetare. Detta beror ej på att man »glömt bort konsten att arbeta»
utan därpå, att man ej rätt förstått att rätt använda sin ledighet, och detta torde
även bliva fallet med mången vid en omotiverat förkortad, lagstadgad arbetstid.
Ledigheten kan, om den missbrukas, verka till skada såväl för samhället som för
individen. Fåfäng gå lärer mycket ont.

27. Linne-, kamp- och juteindustri: De ekonomiska verkningarna av 8
timmars arbetsdag skulle enligt ett yttrande innebära, att den svenska textilindustrien
komme i en mycket svår ställning gent emot den oerhört stora konkurrens,
som med all säkerhet kan väntas från utlandet efter krigets slut. Vi
måste därför akta oss för att själva kringskära våra tävlingsmöjligheter. En
inskränkning av arbetstiden, som ovillkorligen fördyrar våra tillverkningskostnader,
bör uppskjutas, tills motsvarande förkortning genomföres hos våra utländska
konkurrenter, d. v. s. arbetstiden må regleras genom internationella
överenskommelser.

30. Sömnads fabriker: En fabrik yttrar, att om det skulle visa sig, att
arbetsintensiteten icke ökas i samma grad som arbetstiden förkortas, innebär nedsättningen
till 48 timmar en fara för konfektionsfabrikerna med egna s. k. inneverkstäder,
om icke bestämmelsen tillämpas även för detaljister med egna verkstäder
ävensom mästare, skräddare och sömmerskor, som utföra hemarbete på s. k.
uteverkstäder.

34. Tändsticksfabriker: Om arbetstiden minskas i Sverige utan att motsvarande
åtgärd vidtages i andra länder, kan vår exportindustri icke uthärda
konkurrensen med de utländska fabrikerna, och särskilt torde tändsticksindustrien,
som exporterar 95 % av sin tillverkning, bliva i högsta grad lidande därav.

36. Elektricitetsverk: Från två kraftverk framhålles, att av en förkortad
arbetstid inom industrien skulle följa lägre s. k. utnyttjningstid för verken, varigenom
deras omsättning och därmed inkomster i motsvarande grad skulle minskas.

III. S avskilt tillkallade sakkunnigas uttalanden.

Såsom förut omnämnts, tillkallade arbetstidskommittén särskilda
sakkunniga från arbetsgivar- och arbetarsidan att i anslutning till det insamlade
uppgiftsmaterialet deltaga i behandlingen av frågan om de ekonomiska
verkningarna av arbetstidens förkortning beträffande vissa industrigrenar
(jfr sid. 26 o. f.). Avsikten är ej att bär ingå på ett uttömmande referat
av de uttalanden, som framkommo vid ifrågavarande överläggningar,
utan framställningen skall inskränkas till ett sammanträngt återgivande av
sådana mera allmänna grundläggande synpunkter, som varit särskilt ägnade
att tjäna som ledning för de efterföljande beräkningarna.

TILLKALLADE SAKKUNNIGAS UTTALANDEN.

De ämnen av ifrågavarande art, som upptogos till diskussion med
de sakkunniga, sammanfalla delvis med de i föregående avdelning behandlade
spörsmålen och kunna sammanfattas i följande huvudgrupper:

a) Utsikterna för eu ökning av arbetsintensiteten vid arbetstidens
förkortning;

b) Behovet av ökad arbetskraft vid införande av 48 timmars arbetsvecka
under förutsättning av oförminskad produktion;

c) Produktionens nedgång vid oförändrat arbetarantal och förkortning
av arbetstiden till 48 timmar i veckan;

d) Produktionskostnadernas stegring dels vid en ökning av arbetspersonalen
och därmed sammanhängande utvidgning av fabrikslokaler,
maskinuppsättning och bostadsutrymmen, dels vid produktionsminskning
under förutsättning av förkortad arbetstid och oförändrat arbetarantal.

e) Möjligheten att i större eller mindre grad motväga verkningarna
av arbetstidens förkortning genom förbättrad teknik och rationellare organisation
av arbetet.

Ifråga cm utsikterna att uppnå en ökning av arbetsintensiteten vid!
arbetstidens förkortning framhölls från arbetsgivarhåll, att sådana utsikter
i det hela förefunnes endast i ringa mån. Särskilt vore detta förhållandet
beträffande arbete, som drives med automatiska maskiner, eller som är
beroende av olika kemiska processer, vilka kräva sin bestämda tid. Då
fråga vore om arbete, som är mera beroende av arbetarnas fysiska prestationsförmåga,
exempelvis mekaniskt verkstadsarbete, arbete vid ej automatiska
vävstolar, sömnadsarbete och olika slag av grovarbete, kunde möjligen
en ökning av arbetsintensiteten tänkas, vilken ökning av en verkstadsrepresentant
anslogs till c:a 5 % vid arbetstidens förkortning till 48
timmar. I stort sett ansågs emellertid även beträffande nu berörda slag
av arbeten, att en nämnvärd ökning av intensiteten vore osannolik, beroende
bl. a. därpå, att då arbetstiden genom lag begränsas, tager arbetaren
den kortare arbetstiden som sin goda rätt och anser obehövligt att kompensera
förkortningen genom bättre arbetseffekt, medan utfästelse härutinnan
kunde vinnas, om förkortningen genomfördes på den fria förhandlingens
väg.

o o __

Från arbetarsidan hävdades i allmänhet, att arbetstidens förkortning
ger arbetaren ökad möjlighet till vila, varigenom hans kondition andligen
och kroppsligen förbättras, vilket kan väntas återverka även på arbetsdugligheten.
Även då det gällde mer eller mindre automatiska maskiner,
vore produktionen till viss grad beroende av arbetarens snabbhet och påpasslighet.
Arbetstidens förkortning kunde därför i det hela antagas raed -

Möjligheten
av ökad
arbetsintensitet.

SAMMANFATTNING AV UPPGIFTSMATERIALET.

Behovet av
ökad arbetskraft.

Produk tionens minskning.

fora förbättrad arbetsintensitet, om det också ej vore möjligt att närmare
bedöma, i vilken grad förbättringen skulle komma att göra sig gällande.
A andra sidan förklarades, att arbetsintensiteten inom vissa tillverkningsgrenar,
t. ex. skofabrikation, bomullsspinnerier och hyvlerier, redan befunne
sig på en sådan höjd, att ytterligare ökning knappast vore möjlig,
liksom det även bekräftades, att en del processer, exempelvis inom järnoch
metallindustrien, pappersmasseindustrien, bryggerierna, färgerierna,
sockerindustrien och den kemisk-tekniska industrien, äro av den art, att
de icke i nämnvärd grad kunna påverkas genom ökad arbetsintensitet från
personalens sida.

De sakkunnigas åsikter beträffande sannolikheten av en ökad arbetsintensitet
vid förkortad arbetstid blevo naturligen i viss mån bestämmande
även för deras uttalanden rörande den andra frågan, d. v. s. behovet av
ökad arbetskraft för produktionens vidmakthållande vid arbetstidens förkortning
till 48 timmar i veckan. Arbetsgivarnas uppfattning, att nämnvärdare
ökning av arbetsintensiteten i det hela ej vore att vänta, förde alltså till
den slutsatsen, att oförminskad produktion förutsatte ökning av arbetarpersonalen
i ungefärlig proportion till arbetstidens förkortning, då det
gällde dagarbete, och i ännu högre proportion ifråga om arbete, som måste
förläggas exempelvis från 2 till 3 skift. I senare fallet kunde på sina
håll en ökning med ända till 50 % bli nödvändig, varvid dock stundom
eu något förlängd effektiv driftstid och därmed ökad produktion skulle
uppnås.

De sakkunniga från arbetarsidan ansågo likaledes, att arbetstidens
förkortning skulle kräva förstärkning av arbetsstyrkan under förutsättning
av oförminskad produktion. Då man räknade med ökning av arbetsintensiteten,
uppskattades emellertid ifrågavarande behov i det hela lägre än
av arbetsgivarne.

Rörande den tredje frågan eller produktionens nedgång vid arbetstidens
förkortning och oförändrad arbetsstyrka leda de sakkunnigas uttalanden
rörande arbetsintensiteten till den slutsatsen, att enligt arbetsgivarne
produktionsminskning skulle inträda i ungefärligt förhållande till
arbetstidens avkortning, medan enligt arbetarrepresentanterna nedgång visserligen
i stort sett vore att vänta men ingalunda i proportion till arbetstidens
minskning utan med en lägre procent, undantagandes dock tillverkningsgrenar,
där, enligt vad som ovan yttrats i samband med frågan om arbetsintensiteten,
högsta möjliga intensitet redan uppnåtts eller tillverkningen
på grund av sin art mera uteslutande bestämmes av maskiners och appa -

TILLKALLADE SAKKUNNIGAS UTTALANDEN. Hl

ruters kapacitet samt olika kemiska produktionsfaktorer. Si stberörda
produktion skulle i huvudsak kunna anses komma att sjunka i ungefär
samma grad som driftstiden förkortas.

De framkomna huvudsynpunkterna beträffande den fjärde frågan,
d. v. s. verkningarna av arbetstidens förkortning på produktionskostnaderna
under förutsättning av å ena sidan oförminskad produktion och ökat
arbetarantal och å andra sidan oförändrat arbetarantal och minskad produktion,
kunna i korthet sammanfattas på följande sätt.

Från arbetsgivarne framhölls, att om produktionen skulle hållas
oförminskad, koinme den härför behövliga ökningen av arbetarpersonalen
att medföra, utom motsvarande ökning av arbetslönerna och andra
direkta kostnader för personalen, för det första ett avsevärt kapitalbehov
för uppförande av bostäder. Särskilt gällde detta industrier, som äro
lokaliserade till landsbygden, men även företag, som hava sin verksamhet
förlagd till större samhällen, skulle med hänsyn till den allmänt
rådande knappheten på bostäder sannolikt i många fall bli nödsakade att
sörja för de nya arbetarnes bostadsbehov. Frånsett svårigheterna att uppbringa
kapital för ändamålet, komme saken att starkt betunga företagens
ekonomi, alldenstund hyra för bostäderna ej kunde åsättas till så höga
belopp, att kostnaderna för ränta, underhåll och amortering täcktes. Åven
fabrikslokaler och maskinuppsättning skulle behöva utvidgas, då det vore
fråga om ökning av den samtidigt arbetande personalen, och i ungefärlig
proportion till ökningen, enär nu befintliga utrymmen och maskiner i det
hela äro fullt utnyttjade vid normal drift. Då personalökningen vidtages
för insättning av nya skift, inträdde däremot naturligen intet behov av
anläggningens utvidgning.

Vid oförändrat arbetarantal och minskad produktion skulle enligt
uttalanden från arbetsgivarsidan en relativ fördyring av tillverkningskostnaden
inträda därigenom, att alla fasta kostnader, såsom ränta å anläggningskapital,
underhåll av och avskrivning å industriegendomen, försäkringsavgifter
m. m. samt avlöningar måste fördelas på en minskad
kvantitet producerade varor.

Vare sig produktionen bibehölles eller minskades, skulle vidare arbetstidens
förkortning leda till högre materialkostnader, enär produktionskostnadens
ökning givetvis måste täckas genom förhöjda försäljningspriser.

Från arbetarhåll anfördes ifråga om produktionskostnadernas ökning,
att inom flertalet industrigrenar reserver förefinnas med avseende på
fabriksutrymme, varför den mindre ökning av personalen, som kunde bli
behövlig för oförminskad produktion, icke skulle påkalla avsevärdare ut 11—191923.

Produk tionskostna derna» ökning.

SAMMANFATTNING AV UPPGIFTSMATERIALET.

vidgning. Förhållandet vore om ock i mindre utsträckning detsamma
beträffande de maskinella anordningarna. Arbetarnes bostadsbehov till—
godosåges för närvarande, om man undantoge vissa huvudsakligen till
landsbygden förlagda industrier, endast i mindre grad av industriföretagen,
och någon ändring i detta förhållande vore knappast att vänta,
även om arbetarantalet ökades. Då bostäder tillhandahölles, gottgjordes
för övrigt företagen åtminstone till viss grad genom av arbetarna erlagda
hyror och därigenom, att bostadsförmåner tagas i betraktande vid avlöningens
bestämmande, vilket tydligen vore ägnat att högst väsentligt
neutralisera företagens hithörande kostnader.

Förbättrad Vad slutligen beträffar den femte frågan, d. v. s. möjligheten att

teknik och mer eper mindre motväga verkningarna i produktionshänseende av arbetstion
som tidens förkortning genom teknisk modernisering och rationellare orgamsa''ar
bet sti de] ''is ^on av sj älva arbetet, betonades från arbetsgivarhåll, att förbättringar
förkortning, härutinnan visserligen liksom hittills skulle vara ägnade att befrämja tillverkningen,
men att denna fråga icke sammanhängde med frågan om
arbetstiden, enär de tekniska och organisatoriska framstegen skedde oberoende
av arbetstidens längd och under alla omständigheter vore nödvändiga
för industriens bestånd i konkurrensen.

Av arbetarnas representanter framhölls, att arbetet vid många företag
dreves med mer eller mindre föråldrade maskiner och enligt efterblivna
metoder, samt att mycket här stode att vinna till kompensation
av arbetstidens avkortning genom moderniseringsåtgärder. Förkortningen
skulle sålunda efter all sannolikhet verka därhän, att moderniseringen
komme att genomföras i avsevärt hastigare tempo, än vad annars skulle
bliva fallet.

Redogörelse för beräkningarna.

I. Allmänna beräkningsprinciper.

Såsom framgår av redogörelsen för utredningens planläggning, skulle
de på det insamlade materialet grundade beräkningarna rörande den
ekonomiska inverkan på industriens produktion av förkortad arbetstid
verkställas med utgångspunkt från två alternativa huvudförutsättningar,
nämligen dels oförminskad produktion och ökat arbetarantal, dels oförändrat
arbetarantal och minskad produktion. Då man torde kunna utgå
ifrån att industriföretagen i stort sett skola eftersträva att vidmakthålla

ALLM. BEBÄKNING8PRINCIPER: ALTERNATIV A.

sin tillverkning, vilket antagande för övrigt direkt eller indirekt bestyrkts
av uttalanden från industriidkare, synes företrädesvis förstnämnda alternativ
äga aktualitet, och beräkningarna komma därför att beträffande detta verkställas
enligt något mera ingående metoder än beträffande det senare.
Innebörden av de beräkningsprinciper, som under beaktande av inhämtade
upplysningar antagits för tillämpning vid det ena och andra alternativet,
skola närmare framgå av nedanstående.

a) Alternativ A: Oförminskad produktion och ökat arbetarantal.

De frågor, som under förutsättning av oförminskad produktion och
ökning av arbetarantalet genom utredningen skulle belysas, voro i huvudsak:

1) Huru många arbetare behöva nyanställas, för att produktionen
skall kunna hållas oförminskad?

2) Huru stort blir behovet av kapital för utvidgning av fabrikslokaler,
maskin- och redskapsuppsättning samt nybyggnad av arbetarbostäder? 3)

Vilken stegring av tillverkningskostnaderna kan beräknas inträda
på grund av de under 1) och 2) berörda förändringarna?

Det torde vara lämpligt att här förutskicka den anmärkningen, att
då förutsättningen ovan angives vara oförminskad produktion, bör däri ej
inläggas betydelsen av absolut oförändrad tillverkning, enär arbetstidens
förkortning till 48 timmar per vecka i vissa fall, speciellt vid kontinuerlig
drift, kan medföra, att det av praktiska skäl ställer sig svårt eller
rent av omöjligt att bibehålla precis den gamla produktionsmängden. Eu
nödvändig övergång exempelvis från 2- till 3-skiftssystem kan sålunda stundom
tänkas leda till längre effektiv driftstid med åtföljande ökning av produktionen.

Vad beträffar de allmänna beräkningsprinciperna vid förevarande Beräkningen
alternativ, gäller för det första i fråga om uppskattningen av den för pro- nva^{^''
duktionens bibehållande behövliga ökningen av arbetspersonalen följande, ökning.
Av de sakkunnigas uttalanden kan dragas den slutsatsen, att arbetstidens
förkortning åtminstone i vissa fall kan väntas medföra ökad arbetsintensitet.
I det hela hava emellertid inga hållpunkter kunnat erhållas för att
bedöma betydenheten av ifrågavarande ökning, vilket medför, att hänsyn
ej kan tagas till denna faktor vid de siffermässiga beräkningarna. Behovet
av ökad arbetspersonal ställes därför, då det rör sig om dagarbete,
i direkt förhållande till arbetstidens minskning. Möjligheten av övergång

REDOGÖRELSE FÖR BERÄKNINGARNA.

från dag- till skiftarbete lämnas utanför beräkningarna på grund av svårigheten
att bedöma, i vad mån sagda möjlighet i praktiken kan bli av betydelse.

Ifråga om skiftarbete synes däremot den för beräkningen av dagarbetarnas
ökning angivna metoden ej genomgående tillämplig. Man kan
sålunda tänka sig arbete, som hittills förrättats å 2 skift på exempelvis
10 timmar, och som vid införande av 48 timmars arbetsvecka behöver
fördelas på 3 skift. För detta ändamål kan en ökning av skiftarbetarna
med ända till c:a 50 % erfordras, medan en beräkning av ökningen på
grundval av arbetstidens förkortning från 10 till 8 timmar skulle utvisa
ett ökningsbehov av endast 25 %, vilket här vore uppenbart missvisande.
Beträffande arbete, som till sin art är mer eller mindre utpräglat kontinuerligt,
tillämpas följaktligen den grundsatsen, att för arbetare, som
enligt de inkomna uppgifterna arbeta på 2 skift, i det hela antages en
ökning med 50 /, varvid naturligen ej förbises, att, såsom förut antytts,
en ökning av denna betydenhet kan medföra ökning av produktionen.
Vid kontinuerligt arbete, som redan är indelat på 3 skift ä 8 timmar
med eu veckoarbetstid av c:a 56 timmar, beräknas förkortningen till 48
timmar i det hela betinga eu ökning med 1 man på 6 eller 16''67 %,
enär tillgängliga kalkyler synts giva vid handen, att en sådan ökning
möjliggör en minskning av skiftens antal från 7 till 6 per arbetare och
vecka och därmed av arbetstiden från 56 till 48 timmar.

Ifråga om arbete å skift, vilket icke är att betrakta som kontinuerligt,
anses behovet av ökad arbetskraft, där 48 timmars veckoarbetstid eller
därunder ej redan är för handen, liksom beträffande dagarbete bli proportionellt
till arbetstidens förkortning.

Beräkningen Behovet av utvidgning beträffande arbetslokaler, maskinell utrust a\ehovetf~

nino och bostadsmöjligheter beräknas enligt varierande grunder och anses
ökning, i vissa fall kunna lämnas helt eller delvis ur räkningen. Om det tillsvidare
bortses från de industrigrenar, där sistberörda förfarande tillämpats, utgå
här ifrågavarande beräkningar från följande allmänna förutsättningar.

Beträffande industrier med uteslutande dagarbete antages, enär någon
annan allmänt användbar hållpunkt icke står till buds, att behovet av industri-
och bostadsbyggnader, tomter och maskiner ökas i samma grad som
arbetarantalet, vilket i fråga om bostäderna betyder, att om exempelvis
10 % av arbetspersonalen inom någon industri för närvarande bor i av
industriföretagen på förmånsvillkor upplåtna hus, så skulle en lika stor
del eller 10 % av de nyanställda arbetarna beredas bostäder genom företagens
försorg. Med hänsyn till nu rådande bostadsbrist är denna beräkning
dock måhända för låg.

ALLM liERÄKNINUSPRINCIRER: ALTERNATIV A.

Då det rör sig om industrier, där arbetet delvis försiggår på skift,
blir förutsättningen för beräkningen eu annan. Den ökning av personalen,
som företages för övergång från 2 till 3 skift eller för möjliggörande
av 48 timmars arbetsvecka vid kontinuerligt arbete på 3 skift, medför
intet ökat behov av fabrikslokaler eller maskiner, då ju antalet av de på
en gång sysselsatta arbetarna ej ökas. För de avdelningar, där endast
dagarbete förekommer eller övergång till ökat antal skift icke kräves, anses
däremot liksom ovan beträffande industri med uteslutande dagarbete,
att fabriksutrymme och maskiner behöva ökas i samma förhållande som arbetsstyrkan.
Nyanskaffningen av bostäder blir för såväl dag- som skiftarbetare,
på samma sätt som ovan antagits, proportionell mot antalets
ökning. I genomsnitt för fabriksutrymme, maskiner och bostäder kan den
ifrågavarande nyanskaffningen ej ställas i direkt relation till arbetarantalets
totalökning, då ju de för skiftssystemets omläggning anställda arbetarna
endast påkalla ökning av bostadstillgången. Man har därför, alldenstund
uppgiftsmaterialets beskaffenhet ej medger ett noggrannare förfarande, att
använda sig av någon procentsiffra för genomsnittsökningen, som är för
låg, då det gäller nybyggnaden av bostäder, men för hög med hänsyn till
behovet av ökat fabriksutrymme och nyanskaffning av maskiner. En sådan
procentsiffra står som regel till buds i den ökningsprocent, som vid
förevarande industrier framkommer enbart för dagarbetarna, enär denna i
vanliga fall blir lägre än ökningsprocenten för hela personalen i genomsnitt,
beroende på den förutsatta kraftigare ökningen av skiftarbetarna.

Från ovan antydda allmänna beräkningsprinciper beträffande kapitalbehovets
ökning har i större eller mindre grad avvikits ifråga om vissa
industrigrenar, där detta ansetts motiverat av rådande förhållanden. Fölen
gren, nämligen ylleindustrien, förutsättes sålunda ökning av byggnader,
tomter och maskiner endast i halv proportion till arbetarantalets ökning,
enär väverierna i stort sett torde vara så ofullständigt utnyttjade, att eu
ökning av personalen i förhållande till arbetstidens förkortning här skulle
låta sig göra utan några som helst utvidgningar. Beträffande nybyggnad
av bostäder kan denna beräkning möjligen anses missvisande, men felet
torde i varje fall bli så gott som betydelselöst, då av företagen upplåtna
arbetarbostäder, så vitt är bekant, icke i nämnvärd grad förekomma vid
yllefabrikerna.

För ett par industrier, nämligen tegelbruk och sockerraffinaderier,
beräknas intet ökat behov av egentliga industribyggnader, då arbetspersonalens
ökning här delvis betingas av övergång till ökat antal skift och,
vad de avdelningar beträffar, varest endast dagarbete förekommer, vanligen
torde finnas tillräckligt reservutrymme för en ökad arbetsstyrka. Där -

■Sfi

REDOGÖRELSE FÖR BERÄKNINGARNA.

emot kali eu del apparater och redskap behöva anskaffas för de nya dagarbetarna,
vilken ökning beräknas å de (lösa) maskiner, redskap och inventarier,
som vid redovisningen ej sammanförts med byggnaderna, i halv
proportion till arbetarantalets genomsnittliga ökning. En ökning i samma
grad som arbetarantalet synes nämligen ej behöva ifrågakomma, enär en
del av den maskinella uppsättningen torde räcka till även för de nya arbetarna.
Med avseende på behovet av ökat bostadsutrymme antages, att
nybyggnader, i vad som ankommer på industriföretagen, erfordras för 2/3
av arbetarantalets ökning, medan de återstående anses kunna logeras i redan
befintliga, av företagen eller ortsbefolkningen ägda bostäder. Då det
såsom hår är fråga om till den blida årstiden förlagt säsongarbete, krävas
tydligen endast jämförelsevis primitiva bostadsmöjligheter, i form av kasärner
e. d., och byggnadskostnaden per arbetare anslås därför till blott
kr. 1 500.

Inom eu annan grupp av industrigrenar, bryggerier och mälterier,
slakterier och charkuteri er samt gasverk, räknas endast med behov av
något ökad maskin- och redskapsutrustning, medan ökning av industribyggnaderna
i stort sett icke synes behövlig liksom ej heller av på industriens
bekostnad anordnade bostäder, då sådana väl på samma sätt
som hittills endast i undantagsfall torde komma att tillhandahållas. Den
förutsatta ökningen av maskiner och redskap kan väntas bli ganska begränsad
och beräknas därför, liksom ovan för tegelbruk och sockerraffinaderier,
komma att gälla blott de med byggnaderna ej sammanförda (lösa)
maskinerna etc. i halv proportion till arbetarantalets ökning.

Vid några industrigrenar, nämligen järnmalmsgruvor och -anrikningsverk,
kolgruvor, pappersmassefabriker, pappersbruk och pappfabriker
samt råsockerbruk och saftstationer, varest arbetet väsentligast drives
å skift eller utomhus, synes nämnvärt ökat kapitalbehov ej vara att antaga
vare sig för industribyggnader eller maskiner och redskap. Däremot
beräknas liksom för tegelbruk och sockerraffinaderier, att företagen ha att
anskaffa bostäder åt 2/3 av de nyanställda arbetarna. För råsockerbruken,
där det är fråga om säsongarbetare, anslås byggnadskostnaden av förut
angivna skäl till kr. 1 500 per arbetare. Vid de andra grenarna erfordras
däremot bostäder, lämpliga för begagnande året om, varför byggnadskostnaden
här måste uppskattas högre. För ifrågavarande fall beräknas följaktligen
kostnaden i genomsnitt till kr. 5 000 per arbetare. Nämnda belopp
torde kunna anses väl lågt, då det gäller lägenhet för gift arbetare,
men å andra sidan för högt för bostad åt ogift, vadan det såsom liggande
mellan de två gränspelarna må antagas vara ungefärligen riktigt. Uppskattningarna
över ovan berörda byggnadskostnader ansluta sig ungefär -

ALLM. BBRÄKNINGSPRINCIPER: ALTERNATIV A.

1 i o-en till prisläget vid deri tidpunkt, till vilken de inhämtade ekonomiska
uppgifterna i allmänhet hänföra sig, d. v. s. omkring ar 1917.

Slutligen anses en ökning av arbetspersonalen vid en del industrier,
nämligen kvarnar, skofabriker och elektricitetsverk, icke betinga nämnvärd
ökning vare sig av byggnader eller maskiner o. d. Vad skofabrikerna beti
affär, torde sålunda anläggningarna vara tillräckliga för en ökad personal,
särskilt som ökningen här med hänsyn därtill, att arbetstiden redan är
jämförelsevis kort, ej skulle bli av större omfattning och det därjämte
torde förhålla sig så, att anläggningarna normalt i allmänhet ej varit fullt
utnyttjade. Då skofabrikerna som regel äro belägna i städer eller andra
tätt bebyggda samhällen, får förutsättas, att arbetarna liksom vanligen
hittills beredas bostäder utan arbetsgivarnas försorg. Sistberörda förhållande
synes tillämpligt även på kvarnar och elektricitetsverk. Vid dessa
industrier skulle personalökningen delvis ske för omreglering av skiftsystemet,
och i så måtto erfordras alltså inga ökade industrilokaler eller
maskiner. Då det gäller de avdelningar, där dagarbete tillämpas, synes
slutsatsen i det hela bli densamma, enär det huvudsakliga ifrågavarande
arbetet på grund av sin art, vid kvarnarna magasins-, lastnings- och lossningsarbeten
och vid elektricitetsverken olika linjearbeten, ej kan antagas
framkalla utvidgade anläggningar vid en mindre ökning av arbetsstyrkan.

De fall, där enligt ovanstående från de allmänna beräkningsprinciperna
avvikande normer användas, bli mera överskådliga genom följande
sammanfattning:

1) Ylleindustrien: Ökning av industri- och bostadsbyggnader, tomter
samt maskiner, redskap och inventarier beräknas i halv proportion till arbetarantalets
ökning.

2) Tegelbruk och sockerraffinaderier: Lösa maskiner, redskap och

inventarier beräknas ökade i halv proportion till arbetarantalets ökning och
nybyggnad av bostäder för ''2h av de nya arbetarna.

3) Bryggerier och mälterier, slakterier och charkuterier samt gasverk:
Ökning beräknas endast för lösa maskiner, redskap och inventarier och i
halv proportion till personalökningen.

4) Järnmalmsgruvor och -anrikningsverk, kolgruvor, pappersmassefabriker,
pappersbruk och pappfabriker samt råsockerbruk och saftstationer:
Endast nybyggnad av bostäder för 2/3 av arbetsstyrkans ökning beräknas.

5) Kvarnar, skofabriker och elektricitetsverk: Ingen ökning beräknas
vare sig av industri- och bostadsbyggnader eller av maskiner, redskap och
inventarier.

REDOGÖRELSE FÖR BERÄKNINGARNA.

Jnravnprö. , Det återstår nu att klargöra, huru den ovan förutsatta ökningen av
duktions- arbetarantalet och därmed följande utvidgningar beträffande industri- och
nmöknina b°stadsbyggnader, tomter och maskiner skall beräknas återverka på indu''
strigrenarnas årliga produktionskostnader. Vid prövningen av denna fråga
synes det lämpligast att genomgå de skilda i det inkomna materialet specificerade
kostnadsposterna med särskiljande av å ena sidan de kostnader,
för vilka ökning anses vara att vänta, och a andra sidan de kostnader,
som antagas förbli oförändrade.

a) Kostnader, för vilka ökning beräknas.

1) Ränta å bundet kapital: Ökning beräknas i samma proportion

som sammanlagda värdet av fastigheter, maskiner och lager undergår ök genom

enligt ovan angivna grunder beräknad nyanskaffning av byggnader
och tomter samt maskiner, redskap och inventarier.

2) Underhåll av och avskrivning å byggnader: Ökas i samma pro portion

som byggnadsvärdet beräknas ökat''genom nybyggnader.

3) Brand försäkringsavgifter: ökas i samma proportion som sam manlagda

värdet av försäkrade byggnader, maskiner och lager undergår
ökning genom nyanskaffning av egendom, som kan antagas bli brandförsäkraff,
d. v. s. industri- och bostadsbyggnader samt maskiner, redskap
och inventarier.

4) Avgifter för olycksfallsförsäkring och annan försäkring utom
brandförsäkring: Ökas i samma proportion som arbetarantalet, då det här
i huvudsak är fråga om kostnader för olycksfallsförsäkring.

5) Skatter och onera för fastigheter: Ökas i samma proportion som
sammanlagda värdet av fastigheterna, d. v. s. byggnader, tomter och vattenfall,
undergår ökning genom nyanskaffning av industri- och bostadsbyggnader
jämte tomter.

6) Arbetslöner: Ökas i samma proportion som arbetarantalet.

b) Kostnader, som beräknas bli oförändrade.

1) Underhåll av och avskrivning å maskiner, redskap och inventarier:
. För flertalet industrigrenar beräknas visserligen nyanskaffning av
maskiner etc., men kostnaderna för underhåll och avskrivning antagas dock
i det hela bil oförändrade, enär genom arbetstidens begränsning driftstiden
per år och därmed slitning o. d. minskas. Anmärkas kan dock, att vid
ökad maskinuppsättning den del av avskrivningen, som är beroende på
maskinernas föråldring, också bör ökas. Till förhållandet kan på grund
av svårigheten att finna eu beräkningsgrund ej här tagas hänsyn, vilket
dock ej nämnvärt påverkar beräkningsresultaten i stort.

2) Hyreskostnader: Torde ej nämnvärt påverkas av arbetspersonalens
ökning.

allm. bbräkninosprincipkh: alternativ a.

3) Kostnad för råmaterialier: Ändras ej, då produktionsmängden i

det hela beräknas bli oförändrad.

4) Bränslekostnad: Bränsleåtgången för industriellt ändamål anses

bli oförändrad vid oförändrad produktion. För uppvärmning kan vid utvidgning
av lokaler tänkas någon ökning av bränslekostnaden, men ökningen
torde ej bli av den betydenhet, att den här behöver tagas i betraktande.

5) Kostnader för drivkraft och belysning: Vid oförändrad produktion
kan kraftbehovet antagas bli oförändrat. Kostnaden för belysning torde
något minskas, enär ej kontinuerligt arbete vid kortare arbetstid i relativt
högre grad än hittills kan försiggå vid dagsljus. Förhållandet tages
dock ej i betraktande vid beräkningarna.

6) Kostnader för smörjmedel och övriga förbrukningsartiklar:. Antagas
bli oförändrade av samma skäl som kostnaden för råmaterialier.

7) Förvaltningslöner: Det kan tänkas fall, där arbetarantalets ök ning

och skiftindelningens förändring medföra behov av ökad personal för
kontorsarbete, övervakning o. d., men förhållandet torde bli av så underordnad
betydelse, att förvaltningslönerna i stort sett kunna beräknas oförändrade.

8) Acciser: Beräknas bli oförändrade.

9) Övriga kostnader för tillverkningen: Under denna rubrik, som

omsluter eu mångfald olika slag av ej särskilt specificerade kostnader, ingå
dels utgifter, som böra ökas med ökat arbetarantal, exempelvis pensioner
och utgifter för sjukvård och medicin, dels utgifter, som kunna anses
bli oförändrade, såsom kostnader för papper och andra utensilier till ritoch
fabrikskontor, telefon, porton, experiment, analyser, resor för tillverkningens
räkning, konsultationer, medlemskap i föreningar, körslor m.m.
Då den senare gruppen torde vara till betydenheten avgjort övervägande
och en uppdelning ej låter sig göra, synes man vid beräkningarna lämpligen
kunna betrakta hela posten såsom oförändrad.

Till ovanstående kan anmärkas, att enligt de antagna beräkningsprinciperna
bli för vissa industrigrenar även några av de kostnadsposter,
beträffande vilka i flertalet fall beräknas ökning, oförändrade. Vid kvarnar,
skofabriker och elektricitetsverk, där intet nytt behov av vare sig byggnader
eller maskiner antagits, inträder sålunda ökning endast beträffande
avgifter för olycksfallsförsäkring samt arbetslöner, och då såsom för bryggerier
och mälterier, slakterier och charkuterier samt gasverk endast ökning
av den lösa maskin- och redskapsuppsättningen beräknas, uteblir
ökning av byggnaders underhåll och avskrivning samt skatter och onera
för fastigheter.

12—191923.

REDOGÖRELSE FÖR BERÄKNINGARNA.

Produktionsminskningens
beräkning -

Beräkningen
av produktionskostnadernas
absoluta
minskning.

Efter beräkningen av den ovan berörda kostnadsökningen i olika
hänseenden erhålles kostnadsökningens totalbelopp, och genom att ställa
detta i förhållande till sammanlagda uppgivna produktionskostnaden (enl.
tab. 4) framträder produktionens fördyring vid förevarande alternativ.

b) Alternativ B: Oförändrat arbetarantal och minskad produktion.

Då arbetarantalet antages bli oförändrat och produktionen till följd
härav minskad vid förkortning av arbetstiden, skulle genom utredningen
svar sökas å huvudsakligen följande frågor:

1) Huru stor kan produktionens relativa minskning väntas bli vid
arbetstidens förkortning till 48 timmar i veckan?

2) Huru stor blir den relativa ökningen av produktionskostnaden
för den minskade produktmängden?

Då av skäl, som förut framhållits, hänsyn till eventuell ökning av
arbetsintensiteten ej kunnat tagas vid de siffermässiga kalkylerna, gäller
för det första beträffande dagarbetarnas produktion, att denna beräknas
sjunka i direkt förhållande till arbetstidens minskning. Ifråga om kontinuerligt
skiftarbete kan det givetvis i praktiken ställa sig omöjligt vid
en del företag att anpassa driften efter den förkortade arbetstiden med
oförändrat arbetarantal, och man kan tänka sig fall, där vid ej ökad arbetsstyrka
sådana omläggningar av skiftarbetet bli nödvändiga, att produktionen
procentuellt sjunker mera än arbetstiden förkortas. För den
mera summariska beräkning, varom här är fråga, må emellertid även för
skiftarbetarnas vidkommande antagas en produktionsminskning, som i det
hela står i direkt relation till arbetstidens minskning.

Med avseende på industriföretagens olika slag av tillverkningskostnader
beräknas produktionsminskningen få följande konsekvenser:

a) Kostnader, som beräknas bil minskade.

1) Ränta å bundet kapital: Lagret av råmaterialier, hel- och halvfabrikat,
bränsle in. m. antages komma att minskas i samma grad som
produktionen. Räntan sjunker alltså med den procent, som lagervärdets
minskning utgör av sammanlagda värdet av fastigheter, maskiner, redskap
och inventarier samt lager.

2) Underhåll av och avskrivning å maskiner, redskap och inventarier:
Minskning beräknas i direkt proportion till produktionsminsk ningen,

då minskad tillverkning bör i ungefär motsvarande grad medföra

allm. berXkningsprinciper: ALTERNATIV 1!.

minskade underhålls- och reparationsarbeten samt minskad slitning. Det
förhållandet, att avskrivning på grund av föråldring kan erfordras i samma
grad, vare sig driftstiden är kort eller lång, tages härvid på grund av
svårigheten att finna en beräkningsnorm ej i betraktande, varför beräkningen
över förevarande kostnadsminskning kan anses något för hög.

3) Brandförsäkringsavgifter: Brandförsäkringsvärdet av lager sjunker
i förhållande till lagrets ovan antagna minskning. Försäkringsavgifterna
nedgå alltså med den procent, som lagervärdets minskning utgör av sammanlagda
värdet av försäkrade byggnader, maskiner, redskap och inventarier
samt lager.

4) Kostnad för råmaterialier: Minskas i samma grad som produktionen.

5) Kostnad för bränsle: Behovet av industribränsle antages nedgå

i förhållande till produktionens nedgång. Av värmebränsle blir måhända
behovet ej minskat i samma grad, men i brist på fördelningsgrund för de
två slagen" av bränslekostnader kan förhållandet ej beaktas vid beräkningarna.

6) Kostnad för drivkraft och belysning: Åtgången av inköpt

elektrisk energi för kraftändamål beräknas sjunka i samma grad som produktionen.
Behovet av artificiell belysning bör minskas något mera, då
dagarbetet vid kortare arbetstid i relativt högre grad än hittills torde
kunna försiggå vid dagsljus. Förhållandet kommer dock ej till uttryck
vid beräkningarna.

7) Kostnad för smörjmedel och övriga förbrukningsartiklar: Minskas
i samma proportion som produktionen.

8) Acciser: Beräknas nedgå i direkt förhållande till produktions minskningen.

b) Kostnader, som beräknas bli oförändrade.

1) Underhåll av och avskrivning å byggnader: Vid minskad driftstid
kunde möjligen någon minskning tänkas beträffande förbrukningen av
vissa byggnadsdelar, exempelvis golv, skorstenar och vissa ugnsbyggnader,
men förhållandet synes ej av den vikt, att det behöver tagas i betraktande
vid en summarisk beräkning som den förevarande.

2) Avgifter för olycksfallsförsäkring och annan försäkring utom
brandförsäkring: Anses bli oförändrade, da arbetarantalet ej förändras och
avgifterna i huvudsak hänföra sig till olycksfallsförsäkring.

3) Hyreskostnad: Kunde tänkas något minskad, i den mån hyran
avser lagerlokaler, enär lagret minskas. Uppgifterna ge emellertid ingen
klarhet härutinnan, och då för övrigt hela denna kostnadspost i de fleste
fall är utan större praktisk betydelse, kan frågan utan olägenhet förbigås.

4) Skatter och onera för fastigheter: Bli oförändrade, då ingen förändring
av fastighetsvärdet förutsättes.

9 i

REDOGÖRELSE FÖR BERÄKNINGARNA.

5) Arbetslöner: Då dagsinkomsten per arbetare ej förutsättes kunna
minskas, blir avlöningsbeloppet vid oförändrat arbetarantal oförändrat.

6) Förvaltningslöner: Produktionsminskningen torde ej medföra

nämnvärda möjligheter att inskränka förvaltningskostnaden.

7) Övriga kostnader för tillverkningen: Torde i det hela bli oför ändrade.

Beräkningen Sedan produktionskostnadernas absoluta minskning på nyss angivet

tionskostnä- sätt kalkylerats, kan man med utgångspunkt från den antagna produktfonstiva^ökni*1''
m^ns^n^n&en och totalbeloppet av tillverkningskostnaderna dels före, dels
efter arbetstidens förkortning beräkna den förminskade produktionens relativa
fördyring.

II. De verkställda beräkningarna.

I enlighet med de allmänna principer, för vilka ovan redogjorts,
verkställas i det följande de närmare beräkningar rörande den ekonomiska
betydelsen av arbetstidens begränsning till 48 timmar i veckan, vilka det
insamlade uppgiftsmaterialet åsyftat att möjliggöra.

a) Alternativ A: Oförminskad produktion och ökat arbetarantal.

1. Arbetarantalets ökning.

De inhämtade uppgifter rörande hittillsvarande arbetarantal och
arbetstid, på vilka beräkningarna över arbetarantalets ökning för upprätthållande
av oförminskad produktion byggas, äro förut framlagda i översikten
tab. 4, sid. 32 o. f. Ökningen beräknas, för så vitt det gäller dagarbetare,
genomgående i proportion till den förkortning av arbetstiden, som inträder
vid den för de olika industrigrenarna i tab. 4 angivna veckoarbetstidens
sänkning till 48 timmar. Förhållandet blir detsamma beträffande de arbetare
å 2 skift, vilkas arbete ej anses vara av kontinuerlig art. För arbetare
å 3 skift vid ej kontinuerligt arbete beräknas däremot ingen ökning,
enär här vid arbetets stillestånd å söndagar redan 48 timmars arbetsvecka
är för handen. Då fråga är om mer eller mindre utpräglat kontinuerligt
arbete, beräknas, såsom tidigare omnämnts, en ökning av arbetarantalet
med 50 %, då arbetarna äro fördelade å 2 skift, och med 1 man på 6,
d. v. s. med 16’67 %, då fördelning å 3 skift föreligger.

Vilken eller vilka av de ovannämnda beräkningsnormerna, som tilllämpats
för de särskilda industrigrenarna, framgår av de i vidstående
tab. 5 framlagda beräkningarna.

DE VERKSTÄLLDA BERÄKNINGARNA: ALTERNATIV A.

Tall. 5. Arbetarantalets beräknade ökning vid de undersökta företagen enligt alternativ A.

i	Uppgivet arbetarantal		Beräknad ökning	av arbetarantalet
Industrigrenar	Pag-arbe- 1 tare	Arbe- ] Arbe-te å 2 kåre å 3 skift- \| skift- \| lag \| lag Antal j Antal i	Summa \| arbetarej	Dagarbetare	Arbetare å 2 skiftlag	Arbetare å 3 skiftlag	Samtliga arbetare
	Antal j		%	Antal	%	Antal	1 * i	Antal	%	Antal
Järnmalmsgruvor och -anrik-ningsverk .........	2 068	2 309	200	4 577	5-21	108					2-36	108
Järn- och stålverk .......	2 667	3 151	513	6 331	18-64	493	50-00	1 575	16-67	86	34-02	2154
Järn- och stålmanufaktur . . .	3 622	536	15	4 173	18-75	679	21-67	116	21-67	3	19-12	798
Mekaniska verkstäder.....	15 273	1233	651	17 157	15-21	2 323	3-13	39	3 13	20	13-88	2 382
Skeppsvarv ..........	2 335	—		2 335	17-50	409	—	—	- \|	—	17-60	409
Fabriker för elektr. maskiner . .	793	—	_	793	14-58	116	—	—	—	—	14 58	116
Fabriker för elektr. apparater . . och ledningar ........	2 093	5		2 098	8-13	170	47-92	2			8-20	172
! Metallmanufaktur.......	1595	316	—	1911	18-75	299	50-00	158	—	—	23-91	457
j Kolgruvor..........	502	24	—	526	2-08	10	5000	12	—	—	4-18	22
Cementfabriker........	572	141	31	744	20-42	117	50-00	71	16-67	5	25-94	193
j Tegelbruk..........	1440	91	5	1536	19-17	276	50-00	46	16-67	1	21-03	323
Glasindustri.........	1244	6	322	1 572	15-G3	194	50-00	3	—	—	12-53	197
Sågverk och hyvlerier.....	6 092	488	—	6 580	18-13	1104	17-08	83	—	--	18-04	1 187
Snickeri- och möbelfabriker . .	2 731	—	—	2 731	16-46	450	—	—	—	—	16-46	450
i Pappersmassefabriker.....	2171	1380	824	4 375	18-96	412	50-00	690	16-67	137	28-32	1 239
j Pappersbruk och pappfabriker .	2 013	1422	87	3 522	25-21	507	50-00	711	16-07	15	35-01	1233
Grafiska anstalter och boktryc-kerier ...........	1983	97		2 080	9-17	182	_	_	_		8-75	182
Kvarnar...........	264	180	—	444	12-40	33	50-oo	90	—	—	27-70	123
Bagerier och käxfabriker....	526	161	—	687	11-46	60	—	—	—	—	8-73	60
Råsockerbrnk och saftstationer .	298	719	—	1017	25-00	75\| 50-00	359	—	—	42-67	434
Sockerraffinaderier......	644	175	—	819	25 00	lGli 50-00	88	—	—	30-40	249
Choklad- och karamellfabriker .	1140	—	—	1140	il5’G3	178	—	—	—	—	15-63	178
Bryggerier och mälterier ....	1194	18	11	1223	16-04	192, 50-00	9	16-67	2	16-60	203
\| Tobaksfabrikör........	4 245	—	—	4 245	10G3	451	—	—		—	10-63	451
Slakterier och charkuterier . . .	304	—	—	304	16-88	51		—	—	—	16-88	Öl
Bomullsindustri........	6 700	147	13	6 860	21-25	1424		—	—	—	20-76	1424
Linne-, kamp- och juteindustri .	1998	—	_	1998	23-96	479	—	—	—	—	23-96	479
Ylleindustri.........	3 216	—	—	3 216	20-00	643	—	—	—	—	20-00	643
Trikåfabriker.........	1 748	—	—	1748	15-42	270	—	—	—	—	15-42	270
Sömnadsfabriker........	1899	—	—	1899	9-79	186	—	—	—	—	9-79	186
Garverier...........	439	—	—	439	19-79	87	—	—	—	—	19-79	87
Skofabriker..........	1589	—	—	1589	12 29	195	—	—	—	—	12-29	195
Gummivarufabriker......	1307	—	—	1307	20-83	272	—	—	—	—	20-83	272
Tändsticksfabriker......	2 711	—	—	2 711	18 75	508	—		—	—	18-75	508
Diverse kemisk-teknisk industri	1459	72	442	1 973	1688	246	O O ö \Ct	36	16-67	74	18-04	356
Elektricitetsverk.......	369	—	171	540	18-33	68	—		16-67	29	Hl7-96	97
Gasverk ...........	519	—	262	781	118-96	98	—	—	1667	44	18-18	142

REDOGÖRELSE FÖR BERÄKNINGARNA.

Vid fördelningen av skiftarbetarna på 2 och 3 skiftlag har det för
vissa industrigrenar på grund av hithörande uppgifters otydlighet varit
nödvändigt att tillgripa approximering, varvid de för resp. arbetargrupper
uppgivna avlöningsbeloppen lagts till grund. Även vid uppdelningen av
arbetarna i dag- och skiftarbetare har nämnda utväg i något undantagsfall
måst användas. Det bör vidare observeras, att arbetarantalet och dess fördelning
på dagarbetare, resp. arbetare å 2 eller 3 skiftlag såsom anslutande
sig till förhållandena år 1917 eller i vissa fall ännu tidigare år icke alltid
visar läget vid innevarande tid, då ju förändringar i arbetarantalet och
arbetstiden samt omläggningar av skiftssystemet efter den tidpunkt, till
vilken uppgifterna hänföra sig, naturligen kunna och veterligen också ha
ägt rum.

2. Kapitalkostnadernas ökning.

I anslutning till de ovan verkställda beräkningarna rörande arbetarantalets
ökning och de i tab. 4, sid. 32 o. f., meddelade uppgifterna över värdet
av olika slags industriegendom utföres nedan för de särskilda industrigrenarna
en beräkning enligt förut tillkännagivna principer över den vid
arbetarantalets ökning antagna ökningen av det inom resp. grenar bundna
kapitalet. De olika kombinationerna vid beräkningen betingas på sätt, som
förut visats, av syftet att klargöra kapitalökningens återverkningar på de
årliga produktionskostnaderna. 1 2 3

1. Järnmalmsgruvor och -anrikningsverk: Nybyggnad av bostäder erfordras
för V» av personalökningen: 72 man ä kr. 5 000 = kr. 360 000.

Byggnadsvärdet, kr. 33 231 435, ökas med nämnda belopp = l os %.

Tomtvärdet, kr. 1 188 700, ökas i samma proportion = kr. 12 838.

Sammanlagda nyanläggningsvärdet blir således kr. 372 838, vilket utgör
0''69 % å totala egendomsvärdet, kr. 53 871 207.

Värdet av brandförsäkrad egendom, kr. 33 536 589, ökas med kr. 360 000

= 1*07 %.

Värdet av fastigheter, kr. 35 342 135, ökas med kr. 372 838 = Tos %.

2. Järn- och stålverk: Värdet av byggnader, maskiner, redskap och inventarier
samt tomter, kr. 63 247 329, ökas 18-54 % = kr. 11 726 055, vilket utgör
10 •86 % å totala egendomsvärdet, kr. 108 004 204.

Värdet av brandförsäkrad egendom exklusive lager utgör kr. 47 630 084;
ökas 18-64 % = kr. 8 830 618, som utgör 10’is % av den försäkrade egendomens
totalvärde, kr. 86 985 709.

Värdet av fastigheter exklusive vattenfall utgör kr. 53 575 329; ökas 18-64 %
= kr. 9 932 866, som är 16-84 % å totala fastighetsvärdet, kr. 58 976 579.

3. Järn- och stålmanufaktur: Värdet av byggnader, maskiner, redskap
och inventarier samt tomter, kr. 30 142 189, ökas 19-ia % = kr. 5 763 187, som utgör
11-27 % å totala egendomsvärdet, kr. 51 137 465.

1)14 VERKSTÄLLDA BERÄKNINGARNA: ALTERNATIV A.

Värdet av brandförsäkrad egendom exkl. lager utgör kr. 27 694 089; ökas
19-iä % = kr. 5 295 110, som är Hus % å totalvärdet av försäkrad egendom,
kr. 46 354 365.

Värdet av fastigheter exkl. vattenfall utgör kr. 20 132 495; ökas 19-is %
= kr. 3 849 333, som är 17 • i a % å totala fastighetsvärdet, kr. 22 467 495.

4. Mekaniska verkstäder: Värdet av byggnader, maskiner, redskap och
inventarier samt tomter, kr. 139 274 099, ökas 13-8» % = kr. 19 331 245, som utgör
7''73 % å totala egendomsvärdet, kr. 250 206 514.

Värdet av brandförsäkrad egendom exkl. lager utgör kr. 122 393 894; ökas
13-88 % = kr. 16 988 272, som utgör 7-35 % av den försäkrade egendomens totalvärde,
kr. 231 110 509.

Värdet av fastigheter exkl. strömfall är kr. 71427 917; ökas 13-88 % = kr.
9 914195, som utgör 13-46 % å totala fastighetsvärdet, kr. 73 643 717.

5. Skeppsvarv: Värdet av byggnader, maskiner, redskap och inventarier

samt tomter, kr. 10 572 800, ökas 17-so % = kr. 1 850 240, som utgör 14-53 % å totala
egendomsvärdet, kr. 12 731 800.

Värdet av försäkrad egendom exkl. lager är kr. 6 503 800; ökas 17‘5o %
= kr. 1 138 165, vilket utgör 13 x4 % å totala försäkringsvärdet, kr. 8 662 800.

Värdet av fastigheter, kr. 6 761 300, ökas 17-so %.

6. Fabriker för elektr. maskiner: Värdet av byggnader, maskiner etc. samt
tomter, kr. 2 475 400, ökas 14-58 % = kr. 360 913, som utgör 4-55 % å totala egendomsvärdet,
kr. 7 923 900.

Värdet av försäkrad egendom exkl. lager är kr. 2 336 400; ökas 14-58 %
= kr. 340 647, som utgör 4-ss % å totala försäkringsvärdet, kr. 7 784 900.

Värdet av fastigheter, kr. 1 159 200, ökas 14-58 f.

7. Fabriker för elektr. apparater och ledningar: Värdet av byggnader,
maskiner etc. samt tomter, kr. 19 434 014, ökas 8-20 % — kr. 1 593 589, som utgör
5-32 % å totala egendomsvärdet, kr. 29 944 530.

Värdet av försäkrad egendom exkl. lager är 16 611 214; ökas 8-20 % = kr.
1 362 120, som utgör 5-02 % å totala försäkringsvärdet, kr. 27 121 730.

Värdet av fastigheter, kr. 7 809 200, ökas 8 20 %.

8. Metallmanufaktur: Värdet av byggnader, maskiner etc. samt tomter,
kr. 15 994 682, ökas 18-75 % = kr. 2 999 003, som utgör 9-45 % å totala egendomsvärdet,
kr. 31 727 962.

Värdet av försäkrad egendom exkl. lager är kr. 15 348 760; ökas 18''7b %
= kr. 2 877 893, som utgör 9-42 % å totala försäkringsbeloppet, kr. 30 559 040.

Värdet av fastigheter exkl. vattenfall är kr. 6 403 682; ökas 18-75 / = kr.
1 200 690, som utgör 17-33 % å totala fastighetsvärdet, kr. 6 926 682.

9. Kolgruvor: Nybyggnad av bostäder beräknas för 2/3 av personalökningen:
14 man ä kr. 5 000 = kr. 70 000; utgör å byggnadernas värde 2-52 %.

Värdet av tomter, kr. 455 000, ökas i samma grad = kr. 11 466.

Hela nyanläggningsvärdet blir alltså kr. 81466. som utgör 2-ib % å totala
egendomsvärdet, kr. 3 781 600.

Värdet av försäkrad egendom, kr. 1 928 300, ökas kr. 70 000 = 3-63 %.

Värdet av fastigheter, kr. 3 230 300, ökas kr. 81 466 = 2-52 %.

10. Cementfabriker: Värdet av byggnader, maskiner etc. samt tomter,

kr. 14 425130, ökas 20-42 % = kr. 2 945 612, som utgör 13-59 % å totala egendoms
värdet, kr. 21 667 521.

REDOGÖRELSE FÖR BERÄKNINGARNA.

Värdet av försäkrad egendom exkl. lager är kr. 16 225 498; ökas 20-42 %
= kr. 3 313 247, som utgör 16-ss % å totala försäkringsvärdet, kr. 20 232 708.

Värdet av fastigheter, kr. 14 425130, ökas 20-42 %.

11. Tegelbruk: Nybyggnad av bostäder beräknas för a/s av personalök ningen:

215 man å kr. 1 500 = kr. 322 500, som utgör 4-se % å värdet av byggnader,
kr. 6 632 829. Jö6

Värdet av tomter, kr. 1 715 602, ökas 4-s6 % = 83 378.

Värdet av (lösa) maskiner, redskap och inventarier, kr. 2 082 395, ökas i
halv proportion till arbetarantalets ökning eller 10-52 % = kr. 219 068.

Hela nyanläggningsvärdet blir alltså kr. 624 946, som utgör 4-99 % å totala
egendomsvärdet, kr. 12 519 827.

Värdet av brand försäkrad egendom, kr. 10123 831, ökas kr. 541 568 = 5sö%.

Värdet av fastigheter, kr. 8 348 431, ökas kr. 405 878 = 4-86 %.

12. Glasindustri: Värdet av byggnader, maskiner etc. samt tomter, kr.

5 689 010, ökas 12-53 % = kr. 712 833, som utgör 8-12 % å totala egendomsvärdet,
kr. 8 779 650.

Värdet av brandförsäkrad egendom exkl. lager är kr. 5 404 085; ökas 12-53 %
= kr. 677 132, som utgör 8-oi % å totala försäkringsvärdet, kr. 8 450 725.

Värdet av fastigheter exkl. vattenfall är kr. 4 404 260; ökas 12-53 % = kr.
551 854, som utgör 12-4i % å totala fastighetsvärdet, kr. 4448 260.

13. Sågverk och hyvlerier: Värdet av byggnader, maskiner etc. samt tomter,
kr. 54 772 900, ökas 18-04 % = kr. 9 881031, som utgör 7-si % å totala egendomsvärdet,
kr. 126 444 702.

Värdet av brandförsäkrad egendom exkl. lager är kr. 46 293 100; ökas

18-04 % = kr. 8 351 275, som utgör 7-os % å totala försäkringsvärdet, kr. 117 944 902.

Värdet av fastigheter exkl. vattenfall är kr. 46 215 245; ökas 18-04 % = kr.
8 337 230, som utgör I8 03 % å totala fastighetsvärdet, kr. 46 235 245.

14. Snickeri- och möbelfabriker: Värdet av byggnader, maskiner etc. samt
tomter, kr. 10 551 171, ökas 16’4e % = kr. 1 736 723, som utgör 7-55 % å totala egendomsvärdet,
kr. 22 990 741.

Värdet av brandförsäkrad egendom exkl. lager är kr. 9 702 552; ökas 16-46 %
= kr. 1 597 040, som utgör 7-32 % å totala försäkringsvärdet, kr. 21812 122.

Värdet av fastigheter exkl. vattenfall är kr. 6 974 379; ökas 16-46 % = kr.
1 147 983, som utgör 15-72 % å totala fastighetsvärdet, kr. 7 304 379.

15. Pappersmassefabriker: Nybyggnad av bostäder beräknas för */s av
personalökningen: 826 man ä kr. 5 000*= kr. 4 130 000, som utgör 12-65 % å uppgivna
byggnadsvärdet, kr. 32 660 906.

Värdet av tomter ökas 12-65 % = kr. 105 628.

Hela nyanläggningsvärdet blir alltså kr. 4 235 628, som utgör 4-55 % å totala
egendomsvärdet, kr. 93 141 542.

Värdet av brandförsäkrad egendom, kr. 87 509 542, ökas kr. 4 130 000
= 4-72 %.

Värdet av fastigheter, kr. 34 520 906, ökas kr. 4 235 628 = 12-27 %.

16. Pappersbruk och pappfabriker: Nybyggnad av bostäder beräknas för
2/s av personalökningen: 822 man ä kr. 5 000 = kr. 4 110 000, som utgör 14-77 %
å byggnadsvärdet, kr. 27 818 540.

Värdet av tomter, kr. 2 725 000, ökas 14-77 % = kr. 402 483.

DE VERKSTÄLLDA BERÄKNINGARNA: ALTERNATIV A.

Hela nyanläggningsvärdet blir alltså kr. 4 512 483, som utgör 4 i5 / å totala
egendomsvärdet, kr. 101468 383.

Värdet av brandförsäkrad egendom, kr. 89 606 675, ökas kr. 4 110 000
= 4*59 %.

Värdet av fastigheter, kr. 39 038 363, ökas kr. 4 512 483 = 11*66 %.

17. Grafiska anstalter och boktryckerier: Värdet av byggnader, maskiner

etc. samt tomter, kr. 8 722 157, ökas 8 75 % = kr. 763 189, som utgör 3*io % å totala
egendomsvärdet, kr. 24 651 857.

Värdet av brandförsäkrad egendom exkl. lager är kr. 13 901 008; ökas 8*75 %
= kr. 1 216 338, som utgör 5*44 % å totala försäkringsvärdet, kr. 22 358 308.

Värdet av fastigheter, kr. 8 722 157, ökas 8-75 %.

18. Kvarnar: Ingen ökning av kapitalkostnaden beräknas.

19. Bagerier och käxfabriker: Värdet av byggnader, maskiner etc. samt
tomter, kr. 3 989 343, ökas 8*73 % — kr. 348 270, som utgör 7*u % å totala egendomsvärdet,
kr. 4 878 910.

Värdet av brandförsäkrad egendom exkl. lager är kr. 3 239 343; ökas 8*73 %
= kr. 282 795, som utgör 6-93 % å totala försäkringsvärdet, kr. 4 078 910.

Värdet av fastigheter exkl. vattenfall är kr. 3 014 000, ökas 8 73 % — kr.
263 122, som utgör 8*69 % å totala fastighetsvärdet, kr. 3 064 000.

20. Råsockerbruk och saftstationer: Nybyggnad av bostäder beräknas för
av personalökningen: 289 man ä kr. 1 500 = kr. 433 500, som utgör 6*22 % å

gamla byggnadsvärdet, kr. 6 966 700.

Värdet av tomter, kr. 1 054 558, ökas 6 22 % = kr. 65 594.

Hela nyanläggningsvärdet blir alltså kr. 499 094, som utgör 2''5 9 % å totala
egendomsvärdet, kr. 19 264 433.

Värdet av brandförsäkrad egendom, kr. 17 049 875, ökas kr. 433 500 = 2*54 %.

Värdet av fastigheter, kr. 8 021 258, ökas kr. 499 094 = 6''22 %.

21. Sockerraffinaderier: Nybyggnad av bostäder beräknas för 7S av per sonalökningen:

166 man å kr. 1500 = kr. 249 000, som utgör 3''19 % å gamla
byggnadsvärdet, kr. 7 799 000.

Värdet av tomter, kr. 991000, ökas 3’19 % = kronor 31613.

Värdet av (lösa) maskiner, redskap och inventarier, kr. 6 942 733, ökas i
halv proportion till arbetarantalets ökning eller 15*20 % = kr. 1 055 295.

Hela nyanläggningsvärdet alltså kr. 1 335 908, som utgör 4-4 3 % å totala
egendomsvärdet, kr. 30 136 733.

Värdet av brandförsäkrad egendom, kr. 28 395 733, ökas kr. 1 304 295
= 4-60 %.

Väldet av fastigheter, kr. 8 790 000, ökas kr. 280 613 = 3" 19 %.

22. Choklad- och karamell fabriker: Värdet av byggnader, maskiner etc.
samt tomter, kr. 4 805190, ökas 15*63 % = kr. 751 051, som utgör 9*06 % å totala
egendomsvärdet, kr. 8 288 950.

Värdet av brandförsäkrad egendom exkl. lager är kr. 3 998 190; ökas
15*63 % = kr. 624 917, som utgör 8*35 % å totala försäkringsvärdet, kr. 7 481 950.

Värdet av fastigheter, kr. 3 187 058, ökas 15*63 %.

23. Bryggerier och mälterier: Värdet av (lösa) maskiner, redskap och inventarier,
kr. 6 704 000, ökas i halv proportion till arbetarantalets ökning eller
8*30 % . = kr. 556 432, som utgör 1*71 % å totala egendomsvärdet, kr. 32 480 873.

Värdet av brandförsäkrad egendom, kr. 25 024 150, ökas kr. 556 432 = 2*22 %.

13—191923.

RKDOSÖRELSE FÖR RERÄKNINGARNA.

24. T obaks fabriker: Yärdet av byggnader, maskiner etc. samt tomter,
kr. 5 705 300, ökas 10 63 % — kr. 606 473, som utgör 1-37 % å totala egendomsvärdet,
kr. 44 144 100.

Yärdet av brandförsäkrad egendom exkl. lager är kr. 4 440 300; ökas
10''63 % = kr. 472 004, som utgör l-io % å totala brandförsäkringsvärdet, kr.
42 879 100.

Värdet av fastigheter, kr. 3 667 500, ökas 10-63 %.

25. Slakterier och charkuterier: Värdet av (lösa) maskiner, redskap och

inventarier, kr. 7y5 957, ökas i halv proportion till arbetarantalets ökning eller
8-44 % — kr. 66 335, som utgör 0‘94 % å totala egendomsvärdet, kr. 7 084 202.

Värdet av brandförsäkrad egendom, kr. 5 619 252, ökas kr. 66 335 = l is %.

26. Bomullsindustri: Värdet av byggnader, maskiner etc. samt tomter,
kr. 39 171 640, ökas 20-76 % = kr. 8 132 032, som utgör 12 o3 % å totala egendomsvärdet,
kr. 67 594 140.

Värdet av brandförsäkrad egendom exkl. lager är kr. 35 800 340; ökas
20-76 % = kr. 7 432 151, som utgör 12o9 % å totala försäkringsvärdet, kr. Öl 479 840.

Värdet av fastigheter exkl. vattenfall är kr. 18 292 640; ökas 20-76 % =
kr. 3 797 552, som utgör 18 os % å totala fastighetsvärdet, kr. 21035 640.

27. Linne-, kamp- och juteindustri: Värdet av byggnader, maskiner etc.
samt tomter, kr. 17 886 680, ökas 23-96 / — kr. 4 285 649, som utgör 14-65 % å
totala egendomsvärdet, kr. 29 251 680.

Värdet av brandförsäkrad egendom exkl. lager är kr. 15 548 800; ökas
23-96 % = kr. 3 725 492, som utgör 14-27 / å totala försäkringsvärdet, kr. 26 111 600.

Värdet av fastigheter exkl. vattenfall är kr. 11 202 080; ökas 23''96 % =
2 684 018, som utgör 22-36 % å totala fastighetsvärdet, kr. 12 004 280.

28. Ylleindustri: Värdet av byggnader, maskiner etc. samt tomter, kr.
23 592 759, ökas i halv proportion till arbetarantalets ökning eller 10 oo % = kr.
2 359 276, som utgör 5-78 % å totala egendomsvärdet, kr. 40 852 695.

Värdet av brandförsäkrad egendom exkl. lager är kr. 21026 078; ökas
10’oo % = kr. 2 102 608, som utgör 5-8 7 % å totala försäkringsvärdet, kr. 35 828 264.

Värdet av fastigheter exkl. vattenfall är kr. 14 063 185; ökas 10-oo % =
kr. 1406 319, som utgör 8-51 % å totala fastighetsvärdet, kr. 16 520 935.

29. Trikåfabriller: Värdet av byggnader, maskiner etc. samt tomter,
kr. 10 417 768, ökas 15-42 % = kr. 1 606 420, som utgör 10-39 % å totala egendomsvärdet,
kr. 15 459 268.

Värdet av brandförsäkrad egendom exkl. lager är kr. 9 546 204; ökas
15-42 % = kr. 1472 025, som utgör IO09 % å totala försäkringsvärdet, kr.
14 587 704.

Värdet av fastigheter, kr. 4 292 326, ökas 15-4 2 %.

30. Sömnads fabriker: Värdet av byggnader, maskiner etc. samt tomter,
kr. 2 876 218, ökas 9-79 % = kr. 281 582, som utgör 2-79 % å totala egendomsvärdet,
kr. 10 085 534.

Värdet av brandförsäkrad egendom exkl. lager är kr. 2 508 218; ökas 9-79 %
— kr. 245 555, som utgör 2-53 % å totala brandförsäkringsvärdet, kr. 9 717 534.

Värdet av fastigheter, kr. 2 306 950, ökas 9-79 /.

31. Garverier: Värdet av byggnader, maskiner etc. samt tomter, kr.
4 286 392, ökas 19-79 % = kr. 848 277, som utgör 6-56 % å totala egendomsvärdet,
kr. 12 937 392.

DE VERKSTÄLLDA BERÄKNINGARNA: ALTERNATIV A.

9!)

Värdet av brandförsäkrad egendom exkl. lager är kr. 4 079 392; ökas

19- 7 9 % = kr. 807 312, som utgör 6-34 % å totala försäkringsvärdet, kr. 12 730 392.

Värdet av fastigheter, kr. 2 800 392, ökas 19-7 9 /.

32. Skofabriller: Ingen ökning av kapitalkostnaderna beräknas.

33. GummivarufabriTcer: Värdet av byggnader, maskiner etc. samt tomter,
kr. 3 548 500, ökas 20-83 % = kr. 739 153, som utgör 9-so % å totala egendomsvärdet,
kr. 7 733 500.

Värdet av brandförsäkrad egendom exkl. lager är kr. 3 208 500; ökas

20- 83 % = kr. 668 331, som utgör 9-54 % å totala försäkringsvärdet, kr. 7 008 500.

Värdet av fastigheter exkl. vattenfall är kr. 1 655 500; ökas, 20-83 % —

kr. 344 841, som utgör 16-9o % å totala fastighetsvärdet, kr. 2 040 500.

34. Tändsticksfabriker: Värdet av byggnader, maskiner etc. samt tomter,
kr. 9 830 000, ökas 18-75 % = kr. 1 843 125, som utgör 12-05 % å totala egendomsvärdet,
kr. 15 290 000.

Värdet av brandförsäkrad egendom exkl. lager är kr. 8 030 000; ökas

I8-75 % = kr. 1 505 625, som utgör 11-31 % å totala försäkringsvärdet, kr.
13 310 000.

Värdet av fastigheter exkl. vattenfall är kr. 5 230 000; ökas 18-7 5 % =

kr. 980 625, som utgör 18-13 % å totala fastighetsvärdet, kr. 5 410 000.

35. Diverse kemisk-teknisk industri: Värdet av byggnader, maskiner etc.

samt tomter, kr. 58 625 514, ökas 16-88 % = kr. 9 895 987, som utgör 12-06 % å
totala egendomsvärdet, kr. 82 074 649.

Värdet av brandförsäkrad egendom exkl. lager är kr. 45 853 194; ökas
16-88 % = kr. 7 740 019, som utgör 11-81 % å totala försäkringsvärdet, kr. 65 552 329.

Värdet av fastigheter exkl. vattenfall är kr. 28 214 845; ökas 16-88 % =
kr. 4 762 666, som utgör 14-90 % å totala fastighetsvärdet, kr. 31964 845.

36. Elektricitetsverk: Ingen ökning av kapitalkostnaderna beräknas.

. 37. Gasverk: Värdet av (lösa) maskiner, redskap och inventarier, kr.
2 493 700, ökas i halv proportion till arbetarantalets ökning eller 9-09 % = kr.
226 677, som utgör 0-58 % å totala egendomsvärdet, kr. 38 814 463.

Värdet av brandförsäkrad egendom, kr. 32 539 533, ökas kr. 226 677 =

0‘7 O %

För överskådlighetens skull sammanfattas de ovan verkställda beräkningarna,
i den mån de behandla kapitalbehovets totala ökning, i
tab. 6 (sid. 100), i vilken därjämte intages en beräkning över kapitalökningens
storlek i förhållande till uppgivna värdet av industriegendomen,
exklusive lager.

Då värdet av lager icke påverkas av de beräknade värdeförändringarna
och dessutom betydligt mer än de andra slagen av egendomsvärden
kan anses influerat av krigstidens speciella förhållanden, erhålles
givetvis det klaraste uttrycket för den beräknade kapitalökningens relativa
betydenhet inom de särskilda industrigrenarna i de procenttal, som i
tablån utvisa ökningens storlek i förhållande till värdet av industriegendomen,
exklusive lager.

100

REDOGÖRELSE FÖR BERÄKNINGARNA.

Tab. <>. Beräknad ökning av egendomsvärdet vid de undersökta företagen enligt alternativ A.

	Totala upp-givna egen-domsvärdet Kr.	Totala egen-	Egendomsvärdets beräknade ökning
Industrigrenar	domsvärdet exkl. lager-värde Kr.	Ökningens belopp Kr.	Ökningen i % av totala egendoms-värdet	Ökningen i % av egendoms-värdet exkl. lagervärde
Järnmalmsgruvor och-anriknings-verk ............	53 871 207	38 575 968	372 838	069	0-97
Järn- och stålverk .......	108 004 204	68 648 579	11 726 055	10-86	17-08
i Järn- och stålmanufaktur ....	51137 465	32 477 189	5 763 187	11-27	17-75
) Mekaniska verkstäder.....	250 206 514	141 489 899	19 331 245	7-73	1366
1 Skeppsvarv ..........	12 731 800	10 572 800	1 850 240	14-53	17-50
\| Fabriker för elektr. maskiner . .	7 923 900	2 475 400	360 913	4-55	14-58
Fabriker för elektr. apparater och ledningar..........	29 944 530	19 434 014	1593 589	5-32	8-20
Metallmanufaktur.......	31 727 962	16 517 682	2 999 003	9-45	18-16
Kolgruvor...........	3 781 600	3 694 600	81 466	2-15	2-21
Cementfabriker........	21 667 521	17 660 311	2 945 612	13-59	16-68
Tegelbruk...........	12 519 827	10 430 826	624 946	4-99	5''99
j Glasindustri..........	8 779 650	5 733 010	712 833	8-12	12-43
Sågverk och hyvlerier.....	126 444 702	54 792 900	9 881 031	7-81	18-03
Snickeri- och möbelfabriker . . .	22 990 741	10 881 171	1 736 723	7’55	15-96
Pappersmassefabriker......	93141 542	58 693 981	4 235 628	4-55	7-22
Pappersbruk och pappfabriker . .	101 468 383	70 903 720	4 512 483	4-45	6-36
i Grafiska anstalter och boktryc-kerier ............	24 651 857	16 194557	763 189	3-io	4-71
Kvarnar............	41 978 341	24 687 801	—	—	—
Bagerier och käxfabriker ....	4 878 910	4 039 343	348 270	7-14	8-62
Råsockerbruk och saftstationer .	19 264 433	13 393 958	499 094	2-59	3-73 j
j Sockerraffinaderier ....	30 136 733	15 732 733	1 335 908	4-43	8 49
j Choklad- och karamellfabriker . .	8 288 950	4 805190	751 051	906	15-63
Bryggerier..........	32 480 873	26 013 873	556 432	1-71	2-14
i Tobaksfabrikör.........	44 144 100	5 705 300	606 473	1-37	10-63
\| Slakterier och charkuterier . . .	7 084 202	5 397 907	66 335	0-94	1-23
Bomullsindustri........	67 594 140	41 914 640	8 132 032	12-03	19-40
Linne-, hamp- och juteindustri .	29 251 680	18 688 880	4 285 649	14-65	22-93
Ylleindustri..........	40 852 695	26 050 509	2 359 276	5-78	9-06
Trikåfahriker........	15 459 268	10 417 768	1 606 420	10-39	15-42
Sömnadsfabriker........	10 085 534	2 876 218	281 582	2-79	9-79
Garverier...........	12 937 392	4 286 392	848 277	656	1979
Skofabriker..........	11 289 380	4 220 380	—	—	—
Gummivarufabriker......	7 733 500	3 933 500	739 153	9-56	18-79
Tändsticksfabriker.......	15 290 000	10 010 000	1 843 125	1205	18-41
Diverse kemisk-teknisk industri .	82 074 649	62 375 514	9 895 987	1206	1587
Elektricitetsverk........	30 236 439	27 060 454	—	—	—
Gasverk............	38 814 463	30 563 005	226 677	0-58	074

DE VERKSTÄLLDA BERÄKNINGARNA: ALTERNATIV A.

101

Till». 7. IlcrUkniid procentuell Ökning- nv iillvorkniiigskostnndernn enligt alternativ A.

Industrigrenar	Ränta å kapital	Under-håll av byggna-der	Avgifter för brand- försäk- ring	Avgifter för olycks-fallsför-säkring in. m.	Skatter ochonera för fas-tigheter	Avskriv-ning å byggna-der	Avlöning till dag-arbetare	Avlöning till arbetare å 2 skiftlag	Avlöning till arbetare å 3 skiftlag
			B e	r ä k n	i d ö k	ning	i %
Järnmalmsgruvor och -anriknings-verk ............	0-69	1-08	107	2-36	105	1-08	5-21
Järn- och stålverk ......	10-8G	18-54	10-15	34-02	16-84	18-54	18-54	50-00	16-67
Järn- och stålmanufaktur . . .	11-27	19-12	11-42	1912	17-13	19-12	18-75	21-67	2P67
Mekaniska verkstäder.....	7-73	1383	7-35	13-88	13-46	13-88	15 21	313	3-13 [
Skeppsvarv ..........	14-53	17-50	13-14	17-50	17-50	17-50	17-50	—	—
Fabriker för elektr. maskiner . .	465	14-58	4-38	14-58	14-58	14-58	14-58	—	—
Fabriker för elektr. apparater och ledningar..........	5-32	8-20	5-02	8-20	8-20	8-20	8-13	47-92	_
Metallmanufaktur.......	9-45	18-75	9-42	23-91	1733	18-75	18-76	50-00	—
Kolgruvor..........	2-15	2-62	3-63	4-18	2-52	2-52	2-08	50-00	—
Cementfabriker........	13-59	20-42	16-38	25-94	2042	20-42	20-42	50-00	16-67
Tegelbruk..........	4-99	4-86	5''35	21-03	4-86	4-86	19-17	50-00	16*67
Glasindustri.........	8-12	1253	801	12-53	12-41	12-53	15-63	50-00	—
Sågverk och hyvlerier.....	7-81	18-04	7-08	18-04	18-03	1804	1813	17-08	—
Snickeri- och möbelfabriker . .	7-55	16-46	7-32	1646	15-72	16*46	16-46	—	—
Pappersmassefabriker.....	455	1265	472	28-32	12-27	12-65	18-96	5000	16-67
Pappersbruk och pappfabriker .	4-45	14-77	4-59	35-01	11-56	14-77	2521	50-00	16-67
Grafiska anstalter o. boktryckerier	3io	8-75	5-44	8-75	8-75	8-75	9-17	—	—
Kvarnar...........	—	—	—	27-70	—	—	1240	50-oo	- I
Bagerier och käxfabriker . . .	7-14	8-73	693	8-73	8-59	8''73	11-46	—	—
Råsockerbruk och saftstationer .	2-59	622	2-54	42-67	6-22	6-22	2500	50-00
Sockerraffinaderier.......	4-43	3-19	4-60	30-40	3-19	319	25-00	50-00	—
Choklad- och karamellfabriker .	9-06	15 63	8-35	15-63	15-63	1563	15-63	—	—
Bryggerier och mälterier ....	1-71	—	2-22	16-60	—	—	16-04	50-oo	16-67
Tobaksfabrikör........	1-37	10-63	Ilo	10-63	1063	10-63	10-63	—	—
Slakterier och charkuterier. . .	0-94	—	1-18	16-88	—	—	16-88	—	—
Bomullsindustri........	1203	20-76	12-09	2076	1805	20-76	21-25	—	—
Linne-, hamp- och juteindustri	14-65	23-96	14-27	23-96	22-36	23-96	23-96	—	—
Ylleindustri.........	5-78	lO-oo	5-87	20-00	8-51	10-oo	20-00	—	—
Trikåfabriker.........	10-39	15-42	10-09	1542	15-42	1542	15-42	—	—
Sömnadsfabriker.......	2-79	9-79	2-53	9-79	9-79	9-79	9-79	—	—
Garverier...........	656	19-79	6-34	19-79	19-79	1979	19-79	—	—
Skofabriker..........	—	—	—	12-29	—	—	12-29	—	—
Gummivarufabriker......	9-56	20-83	954	20-83	16-90	20-83	2083	—	—
Tändsticksfabriker......	12-05	18-75	11-31	18-75	18-13	18-75	18-75	—	—
Div. kemisk-teknisk industri . .	1206	16-88	11-81	18-04	14-90	16-88	16-88	5000	16-67
Elektricitetsverk.......	—	—	—	17-96	—	—	18-33	—	1667
Gasverk...........	0-58	—	0-70	18-18	—	—	18-96	—	16 67

102

REDOGÖRELSE FÖR BERÄKNINGARNA.

Tab. 8. Produktionskostnadernas beräknade ökning

	Industrigrenar	Ränta å kapital	Underhåll av bygg-nader	Avgifter för brandför-säkring	Avgifter för olycksfalls-försäkring
		B	e r ä k n a d
1	Järnmalmsgruvor och -anrikningsverk......	22 303	3 426	532	2 040
2	Järn- och stålvers ...............	703 755	209 823	20 714	40 043
3	Järn- och stålmanufaktur............	345 792	111 907	12 441	9 945
4	Mekaniska verkstäder..............	1160 458	134 528	36 682	30102
5	Skeppsvarv..................	110 996	22 072	6 767	7 907
6	Fabriker för elektr. maskiner..........	21 632	4 228	1264	771
■ 7	Fabriker för elektr. apparater och ledningar . . .	95 583	2 656	1978	420
8	Metallmanufaktur................	179 898	15 361	5 483	3 464
9	Kolgruvor...................	4 878	801	156	535
10	Cementfabriker.................	176 677	30 252	6 821	5 444
11	Tegelbruk...................	37 484	5 781	1664	3 473
12	Glasindustri..................	42 774	15 622	2122	928
13	Sågverk och hyvlerier..............	592 520	150 391	56 128	24 678
14	Snickeri- och möbelfabriker...........	104 148	12 405	12 620	6 382
15	Pappersmassefabriker..............	254 276	77 097	17 398	36 113
16	Pappersbruk och pappfabriker.........	270 921	65 014	16 539	19 658
17	Grafiska anstalter och boktryckerier.......	45 852	7143	3 526	1125
18	Kvarnar....................	—	—	—	6 566
19	Bagerier och käxfabriker............	20 901	2 473	493	851
20	Råsockerbruk och saftstationer......... .	29 937	2 403	1099	3 829
21	Sockerraffinaderier ...............	80103	4 607	4 568	3 013
22	Choklad- och karamellfabriker..........	45 059	4 529	1262	1895
23	Bryggerier...................	33 325	—	1053	2 483
24	Tobaksfabriker.................	36 286	19 251	738	2169
25	Slakterier och charkuterier............	3 950	—	86	1667
26	Bomullsindustri ................	487 894	59 478	26 973	7 855
27	Linne-, hamp- och juteindustri .........	257122	67 712	13 729	5 873
28	Ylleindustri..................	141 677	17190	7 896	11 315
29	Trikåfabriker..................	96 373	4 229	4165	538
30	Sömnadsfabriker................	16 883	4 623	453	604
31	Garverier...................	50 922	8 555	1974	1711
32	Skofabriker..................	—	—	—	922
33	Gummivarufabriker...............	44 359	2 918	4 471	1181
34	Tändsticksfabriker...............	110 547	5 663	8177	1313
35	Diverse kemisk-teknisk industri.........	593 892	48 850	24 058	8 999
36	Elektricitetsverk................	—	—	—	251
37	Gasverk....................	13 507	—	373	1044

DE VERKSTÄLLDA BERÄKNINGARNA: ALTERNATIV A.

103

i kronor vid do undersökta företagen enligt alternativ A.

Skatter och onera för fastigheter	Avskrivning ä byggnader	Avlöning till dagarbetare	Avlöning till arbetare å 2 skiftlag	Avlöning till arbetare å, 3 skiftlag	Samma kostnads- ökning	Totala uppgivna tillverkningskost-naden (enl. tab. 4)	I)en be-räknade ökningen i % härav
ökning i kronor	Kr.	Kr.
4 260	11666	123 942			168 169	26 996 209	0 C2	1
31 816	124 314	1 228 882	3 368 781	183 188	5 911316	104 960 706	5''63	2
14 026	53 053	972 464	270 391	59 571	1 849 590	45 355 457	4-08	3
29 704	152 363	4 538 031	74 481	39 361	6195 710	160 558 281	3''86	4
9 283	15049	599 647	—	—	771 721	15 473 068	4''99	5
452	3 572	184 998	—	—	216 917	7 091 102	3-06	6
3001	9 860	289 487	6 609	—	409 594	19 258 708	2-13	7
2 577	42 724	369 893	402 584	—	1 021 984	65114 355	1-57	8
96	2 005	10 966	12 600	—	32 037	1 387 226	2''31	9
6 387	27 166	416 310	204 839	13 819	887 715	13 738 664	646	10
1122	8 491	275 269	54 019	867	388 170	4 842 916	8-02	11
2 245	8128	181 838	3 381	—	257 038	5 508 799	4''67	12
43 790	117 853	1 588 996	119 126	—	2 693 482	71044 512	3''79	13
3 886	34 378	794 115		• -	967 934	16 468 284	5-88	14
16 770	90 424	556 753	1 298 565	244 073	2 591469	54 407 218	4-76	15
22 304	86 562	671 345	1 773 779	32 689	2 958 811	60 435 132	4-90	16
19 785	5 943	352 965	—	—	436 339	18 070 795	2''41	17
—	—	82 968	215012	—	304 546	58076 250	0-52	18
501	2 416	95 510	—	—	123 145	9 191 010	1-34	19
2 003	2 369	112 914	208 275	—	362 829	8 258 572	439	20
1061	1188	258 797	200 800	—	554 137	35 792 017	1-55	21
1486	5 871	154 407	—	—	214 509	11203 378	1-91	22
—	—	273 527	9 990	2O00	822 378	12 258 479	2''fi3	23
4124	4 411	559 085	—	—	626 064	32 349 046	1-94	24
—	—	110 888	—	—	116 591	30 796 611	038	25
12 806	55 525	1 386 383	—	—	2 036 914	49 605 985	411	26
6 305	30 209	543 238	—	—	924 188	15 176 130	6''09	27
6191	20 809	690 269	—	—	895 347	30 087 109	2-98	28
1774	11006	247 918	—	—	366 003	9 065 669	4-04	29
713	3 378	295 536	—	—	322 190	14 400 756	2-24	30
1547	7 974	168 077	—	—	240 760	15 762 211	1-53	31
_	_	221 592	—	—	222 514	17 024 667	1-31	32
822	5 564	199 887	—	—	259 202	6 913 241	3''75	33
839	9 806	493 575	—	—	629 920	10 712 927	5''88	34
21 973	107 734	497 521	117 000	239 289	1 659 316	51145 469	324	35
—	—	99 137	—	64 410	163 798	10 770 156	1-52	36
—	—	172 378	—	103 789	291 091	19 136 467	1''52	37

104

REDOGÖRELSE FÖR BERÄKNINGARNA.

8) Produktionskostnadernas ökning.

Efter det dels ökningen av arbetarantalet, dels kapitalbehovets ökning
på sätt som av det föregående framgår beräknats, föreligger möjlighet
att fullfölja kalkylen med avseende på de årliga produktionskostnadernas
ökning under de antagna förutsättningarna. För de beräkningsprinciper,
som härvid följas, har förut redogjorts (sid. 88 o. f.). Med tillämpning av
ifrågavarande principer och de ovan framlagda beräkningsresultaten rörande
arbetarantalets och kapitalbehovets ökning erhålles den bild av kostnadsförskjutningens
procentuella betydenhet inom de olika av förskjutningen
berörda kostnadsposterna, vilken framställes i tab. 7 (sid. 101)''.

Då det gäller arbetare å 2 och 3 skiftlag, för vilka ökning beräknats
i förhållande till arbetstidens förkortning, såsom exempelvis inom
grupperna järn- och stålmanufaktur och mekaniska verkstäder, utgår beräkningen
från ett medeltal för arbetstidens längd, som avser genomsnittstiden
för båda arbetargrupperna, vilket förklarar det i tablån framträdande,
till synes egendomliga förhållandet, att avlöningens ökning procentuellt
blir densamma för arbetare å 2 och 3 skiftlag, trots att arbetstiden i verkligheten
som regel är längre vid 2-skifts- än vid 3-skiftssystem.

På grundval av de i tab. 7 återgivna procenttalen och de ifrågakominande
kostnadsposternas hittillsvarande belopp, vilka återfinnas i tab. 4
(sid. 32 o. f.), kan nu en beräkning verkställas över produktionskostnadernas
ökning, uttryckt i kronor och procent av totala hittillsvarande produktionskostnaden,
under förutsättning av oförminskad produktion och arbetstidens
förkortning till 48 timmar i veckan. Beräkningen framlägges i
tab. 8 (sid. 102—103), i vilken till jämförelse även intages de hittilsvarande
tillverkningskostnadernas totala uppgivna belopp.

Det kan erinras om att de kostnader, som vid förevarande alternativ
genomgående antagits bli i det hela oförändrade, äro:

1) Underhåll av och avskrivning, å maskiner, redskap och inventarier; 2)

Hyreskostnader;

3) Kostnad för råmaterialier;

4) Kostnad för bränsle;

5) Kostnad för drivkraft och belysning;

6) Kostnad för smörjmedel och övriga (improduktiva) förbruknings artiklar; 7)

Förvaltningslöner;

8) Acciser;

DE VERKSTÄLLDA BERÄKNINGARNA: ALTERNATIV A.

105

9) Diverse ej specificerade (allmänna) omkostnader för tillverkningen.

Inom några industrier antagas, såsom av tab. 7 och 8 närmare framgår,
även vissa andra kostnader bli oförändrade, beroende på de särskilda
beräkningsprinciper, som i ifrågavarande fall tillämpats.

b) Alternativ B: Oförändrat arbetarantal och minskad produktion.

Beträffande beräkningsprinciperna vid förevarande alternativ hänvisas
till framställningen sid. 90 o. f. Såsom där meddelats, antages genomgående
en produktionsminskning i direkt proportion till arbetstidens förkortning.
Procenttalen för produktionens nedgång erhållas i regel på så
sätt, att de i tab. 4 intagna uppgifterna över veckoarbetstidens hittillsvarande
längd i medeltal för samtliga arbetare ställas i förhållande till en
veckoarbetstid ä 48 timmar. Då, såsom i några fall förekommer, veckoarbetstiden
för skiftarbetare uppgivits understiga 48 timmar, förfares dock
på så sätt, att skiftarbetarnes produktion antages bli oförändrad, medan
dagarbetarnes liksom nyss beräknas nedgå i proportion till arbetstidens
förkortning. Den sålunda framkomna produktionsminskningen beräknas med
avseende på det i rörelsen bundna kapitalet genomgående medföra den förändringen,
att lagret av råmaterialier, bränsle, hel- och halvfabrikat och därmed
lagervärdet minskas i samma grad som produktionen. Detta medför, att
av de årliga produktionskostnaderna dels ränta å kapitalet, dels brandförsäkringsavgifter
beräknas i någon mån nedgå, den förra posten med den
procent, som lagervärdets minskning utgör av totala egendomsvärdet, den
senare med den procent, som ifrågavarande minskning representerar i förhållande
till totala värdet av brandförsäkrad egendom.

Ovan åsyftade beräkningar över produktionens minskning samt minskningen
av lagervärdet och därmed av rånte- och brandförsäkringskostnaderna
utföras" på grundval av i tab. 4 framlagda uppgifter över industriegendomens
värde i tab. 9 (sid. 10G).

I tablån förekomma samtliga de relationstal, vilka erfordras för beräkningen
enligt förut (sid. 90 o. f.) angivna grunder av produktionskostnadernas
absoluta minskning vid en nedgång av produktionen i beräknad
grad. Procenttalet för ifrågavarande nedgång inom varje särskild industrigren
uttrycker sålunda den relativa minskningen av samtliga de kostnader,
som vid förevarande alternativ beräknas sjunka i direkt proportion till
produktionen, d. v. s. underhåll av och avskrivning å maskiner o. d., kostnad
för råmaterialier, bränslekostnader, kostnad för drivkraft och belys 14—191923.

106

REDOGÖRELSE FÖR BERÄKNINGARNA.

Tab. 9. Beräknad minskning av produktionen och lagervärdet vid de undersökta företagen

enligt alternativ B.

Industrigrenar	Produk- tions- minsk- ning %	Lager- värdets minsk- ning Kr.	Totala uppgivna egendoms-värdet (enl. tab. 4) Kr.	Lager-värdets minskning i % av totala egendoms-värdet	Totala upp-givna värdet av brand-försäkrad egendom (enl. tab. 4) Kr.	Lager-värdets minskning i % av totala för-säkrings-värdet
1 Järnmalmsgruvor och -anriknings-
verk.............	2''34	357 909	53 871 207	0-fifi	33 536 589	0-301)
Järn- och stålverk.......	17-95	7 064 335	108 004 204	6''54	86 985 709	8-12
Järn- och stålmanufaktur ....	16-08	3 000 572	51137 465	5-87	46 354 365	6-47
1 Mekaniska verkstäder......	12.25	13 317 785	250 206 514	5''32	231110 509	5-76
Skeppsvarv ...........	14-89	321 475	12 731 800	2-52	8 662 800	3-71
Fabriker för elektr. maskiner . .	12-73	693 594	7 923 900	8-75	7 784 900	8-91
Fabriker för elektr. apparater och
ledningar...........	7-51	789 340	29 944 530	2-64	27 121 730	2-91
Metallmanufaktur........	15''94	2 424 519	31727 962	7-64	30 559 040	7-93
Kolgruvor...........	5-14	4 472	3 781 600	Öl 2	1 928 300	0-23
J Cementfabriker.........	21-70	869 565	21 667 521	4-01	20 232 708	4-30
j Tegelbruk..........	17-24	360 144	12 519 827	2-88	10123 831	356
j Glasindustri..........	11-21	341 528	8 779 650	3-89	8 450 725	4-04
\| Sågverk och hyvlerier......	1534	10 991 386	126 444 702	8-69	117 944 902	9-32
i Snickeri- och möbelfabriker . . .	14 13	1 711 082	22 990 741	7-44	21 812 122	7''84
1 Pappersmassefabriker......	1710	5 890 533	93 141 542	6-32	87 509 542	6-73
Pappersbruk och pappfabriker . .	25-23	7 711 464	101 468 383	7-fiO	89 606 675	8''6l
Grafiska anstalter o. boktryckerier	804	679 967	24 651857	2-76	22 358 308	301
j Kvarnar............	20-53	3 549 74S	41 978 341	8-46	37 871 580	937
I Bagerier och käxfabriker ....	8-07	67 753	4878 910	1-89	4 078 910	1-66
Råsockerbruk och saftstationer . .	32-68	1 918 471	19 264 433	996	17 049 875	11-25
Sockerraffinaderier........	20-92	3 013 317	30136 733	lo-oo	28 395 733	10-61
Choklad- och karamellfabriker . .	13-51	470 656	8 288 950	568	7 481950	6-29
Bryggerier och mälterier ....	14-13	913 787	32 480 873	2 81	25 024 150
J Tobaksfabrikör.........	9 60	3 690 125	44 144 100	8-36	42 879 100	8-61
Slakterier och charkuterier . . .	14''44	243 501	7 084 202	3-44	5 619 252	4-33
Bomullsindustri.........	17-21	4 419 442	67 594140	6-54	61479 840	7-19
Linne-, kamp- och jnteindnstri . .	17-81	1881 235	29 251 680	643	26 111 600	7-20
Ylleindustri..........	16-67	2 467 524	40 852 695	604	35 828 264	6''89
Trikåfabriker..........	13-36	673 544	15 459 268	4-36	14 587 704	462
Sömnadsfabriker........	8-92	643 071	10 085 534	6-38	9 717 534
Garverier............	16-52	1 429 145	12 937 392	11-05	12 730392	11-23
Skofabriker...........	10-95	774 056	11 289 380	6-86	10 799 880	7-17
Gummivarnfabriker.......	17-24	655 120	7 733 500	8-47	7 008 500	9-35
Tändsticksfabriker.......f	15-79	833 712	15 290 000	5-45	13 310 000	6-26
Div. kemisk-teknisk industri. . . j	1504	2 962 750	82 074 649	361	65 552 329	4-52
Elektricitetsverk........	1413	448 767	30 236 439	1-48	25 709 785	1-75
Gasverk..........	14-89	1 228 642	38 814 463	3-17	32 539 533	3-78 \|

*) I detta fall räknas endast med den del av lagervärdets minskning, som kan anses hänföra sig till
brandförsäkra! lager, vilken del utgör kr. 100 626.

DE VERKSTÄLLDA BERÄKNINGARNA: ALTERNATIV B.

107

lång, kostnad för smörjmedel och diverse förbrukningsartiklar samt aceiser,
ditr sådana förekomma. Av de två övriga kostnadsposter, vilka beräknas
komma att minskas vid minskad produktion, d. v. s. ränta å bundet kapital
ocli brandförsäkringsavgifter, är, såsom redan angivits, den förra att
reducera med tablåns procenttal för lagervärdets minskning i förhållande
till totala egendomsvärdet och den senare med procenttalet för samma
minskning i förhållande till totala brandförsäkringsvärdet.

Nu åsyftade beräkningar utföras i anslutning till industriföretagens
i tab. 4 meddelade uppgifter över ifrågavarande kostnaders hittillsvarande
belopp, varvid de resultat framkomma, som inhämtas av tab. 10 (sid. 108
—109). I tablån återges vidare för varje industrigren till jämförelse summan
av samtliga uppgivna tillverkningskostnader jämte en beräkning över
den absoluta kostnadsminskningen i förhållande till berörda summa.

Såsom komplement till tablån kan erinras om att de produktionskostnader,
som vid förevarande alternativ antagits bli i stort sett oförändrade,
äro:

1) Underhåll av och avskrivning å byggnader;

2) Avgifter för olycksfalls- och annan försäkring utom brandförsäkring; 3)

Hyreskostnader;

4) Skatter och onera för fastigheter;

5) Arbetslöner;

6) Förvaltningslöner; samt

7) Diverse ej specificerade (allmänna) omkostnader för tillverkningen.

Då produktionens minskning beräknas medföra nedgång endast av
vissa kostnader, medan andra kvarstå oförändrade, följer härav, att totala
produktionskostnaden sjunker relativt mindre än själva tillverkningen.
Förhållandet framträder siffermässigt vid en jämförelse mellan å ena sidan
procenttalen för produktionsminskningen i tab. 9 och å andra sidan motsvarande
procenttal för totala produktionskostnadens minskning i tab. 10.
Av här berörda differens kan dragas den allmänna slutsatsen, att produktionskostnaden
per varuenhet eller bestämd varukvantitet stiger i visst förhållande
till produktionsmängdens nedgång, vilken fördyring givetvis blir
desto starkare, ju större avståndet mellan produktions-och kostnadsminskningen
är. För att närmare klargöra betydenheten av berörda produktionsfördyring
inom de särskilda industrigrenarna framlägges i tab. 11 (sid.
110) en beräkning, utvisande dels fördyringens procentuella storlek, dels
dess belopp i kronor under de antagna förutsättningarna.

108

REDOGÖRELSE FÖR BERÄKNINGARNA.

Tnb. 10. Beräknad absolut minskning'' av produktions -

	Industrigrenar	Ränta å bundet kapital	Underhåll av maskiner o. d.	Avgifter för brandför- säkring	Avskriv-ning å maskiner o. d.
B	eräknad minst-
1	Järnmalmsgruvor och -anrikningsverk.......	I 21333	6 750	149	15 915
2	Järn- och stålverk ............	423 808	520 026	16 571	271508
3	Järn- och stålmanufaktur..........	180106	161 386	7 049	65 604
4	Mekaniska verkstäder . . . .......	798 659	360 927	28 747	435 661
5	Skeppsvarv .............	19 250	65 260	1911	32 154
6	Fabriker för elektr. maskiner......	41 600	13 598	2 572	28 690
7	Fabriker för elektr. apparater och ledningar . .	47 432	12 372	1147	41 929
8	Metallmanufaktur..........	145 441	63 677	4 616	76 718
9	Kolgruvor............	272	2161	10	1 020
; io	Cementfabriker........	52132	87 003	1791	108 977
11	Tegelbruk.......	21 634	18 386	1107	22 699
12	GlaBindustri.......	20 492	4 759	1 070	18 114
13	Sågverk och hyvlerier.......	659 283	178 588	73 886	161 702
14	Snickeri- och möbelfabriker.....	102 631	16 399	13 517	41 461
15	Pappersmassefabriker.......	353193	256 317	24 808	372 478
16	Pappersbruk och pappfabriker.......	462 696	265519	31025	600 907
17	Grafiska anstalter och. boktryckerier	40823	7 812	1970	38171
,18	Kvarnar..........	213 082	123 444	20 631	145 730
i 1	Bagerier och käxfabriker......	4 069	3 389	118	3 801
20	Råsockerbruk och saftstationer.....	115124	43 608	4 867	179 537
21	Sockerraffinaderier......	180 820	50 645	10537	80332
22	Choklad- och karamellfabriker.....	28 249	7 478	951	24 498
23	Bryggerier och mälterier...........	54 763	34 973	1731	55 746
24	Tobaksfabrikör..........	221 427	8 640	5 777	40 070
25	Slakterier och charkuterier......	14 457	10112	315	10 767
26	Bomullsindustri.........	265 239	149 330	16 041	212 646
27	Linne-, hamp- och juteindustri..........	112 853	26 267	6 927	70 875
28	Ylleindustri.........	148 050	69 513	9 268 j	110 324
29	Trikåfabriker.........	40 441	14 747	1907	39 964
30	Sömnadsfabriker......	38 607	2 811	1184	3875
31	Garverier........	85 775	16104	3496 j	16 956
32	Skofabriker..........	46 467	7 059	1511 i	12 508
33	Gummivarufabriker.........	39 302	5 337	4 382	36 268
34	Tändsticksfabriker..........	49 998	20 685	4 526	38 212
35	Div. kemisk-teknisk industri.....	177 774	83 878	9 207	266 876
36	Elektricitetsverk..........	26 850	58 265	452	218 760
37	Gasverk...........	73 825	47 414	2 013	84 389

DE VERKSTÄLLDA BERÄKNINGARNA: ALTERNATIV B.

10!)

kostnaderna vid de undersökta företagen enligt alternativ II.

Kostnad för råmate-rialler	Kostnad för bränsle	Kostnad för drivkraft och belysning	Kostnad för smörjmedel och diverse förbruknings-artiklar	Acciser	Summa kostnads- minskning	Total uppgiven produktions-kostnad (enl. tab. 4)	Kostnads-minsk-ningen i % härav
ning	i k r	o n o r			Kr.	Kr.
		230 879			275 023	26 996 209	1-02
4 422 832	7 695 143	172 617	782 849	—	14 305 354	104 960 706	13-63
3 903 787	650 040	76 392	346 465	—	5 390 829	45 355 457	11-89
9 507 285	785 862	130 865	433 144	—	12 481 150	160 558 281	7-77
1 243 247	72 217	25 402	33 503	—	1 492 944	15 473 068	9-65
543 526	6 651	6 832	5157	—	648 626	7 091102	9 15
869 109	25 722	11965	15 083	—	1 024 759	19 258 708	5-32
8 701448	374 019	75 053	77 047	—	9 518 019	65114 355	14-62
2 829 14 820	1 183 535	8 494 47 978	515 610	—	14 786 2 011846	1 387 226 13 738 664	1-07 14-64
53 327	147 087	13 990	12 261	—	290 491	4 842 916	6-oo
104 690	137 115	4143	37 244	—	327 627	5608 799	5-95
6 742 710	80 780	25 488	229 470	—	8 151 907	71044 512	11-47
1 019 453	28 426	17 210	49 047	—	1288 144	16 468 284	7-82
3 911090	1 263 003	116 910	498 862	—	6 796 661	54 407 218	12-49
7 125 443	2 346 646	206 134	593 849	—	11 632 219	60 435132	19-25
667 925	17 681	16 262	57 670	—	848 314	18 070 795	4-69
10 291390	117 211	44 413	101 031	—	11056 932	58 076 250	19-04
475 269	40 290	3 375	36 913	—	567 224	9191010	617
1 313181	277 130	4 561	41 256	—	1 979 264	8 258 572	23-97
4 533830	129 455	8 370	188 997	1 618 510	6 801 496	35 792 017	19-00
1119192	54 897	3 223	1557	—	1 240 045	11203 378	1107
398065	97 587	6 283	183 054	207 036	1039 238	12 258 479	8-48
1988 842	31200	31200	33 600	—	2 360 756	32 349 046	7-30
4 078 196	31862	8 792	28 030	—	4182 541	30 796 611	13-58
5 206 597	307 836	110017	256 997	—	6 524 703	49 605 985	1315
1428 046	86 037	41088	101 911	—	1874004	15 176 130	12-35
3 23H 563	131395	23168	107 002	—	3 835 283	30 087 109	12-75
612 886	32 217	10 336	16 856	—	769 354	9 065 669	8-49
832 361	8 348	6161	8 400	—	901 947	14 400 756	6-26
2 123 474	41731	2 674	50 538	—	2 340 748	15 762 211	14-85
1 473156	3 454	6 057	13 373	■ —	1 563 585	17 024 667	9-18
779 240 945884	15 632	26183 4153	11242	—	890 712 1090 332	6 913 241 10 712 927	12-88 10-18
4 755 694	208 026	136 681	235 766	—	5 873 902	51145 469	11-48
_	622 450	115 493	11799	—	1054 069	10 770156	9-79
—	1 806 202	39 840	68 712	—	2 122 395	19136 467	1109

37|

REDOGÖRELSE FÖR BERÄKNINGARNA.

Tab. 11. Produktionskostnadens relativa stegring vid de undersökta företagen enligt

alternativ B.

Industrigrenar	Relativ kostnads-ökning	Industrigrenar	Relativ kostnads- 1 ökning
Kr.	%	Kr.	*
Järnmalmsgruvor och -anrik-			Bagerier och käxfabriker . .	174 491	2-07 !
ningsverk ........	356 688	1-35	Råsockerbruk o. saftstationer	719 637	12-94
Järn- och stålverk .....	4 535 093	5''27	Sockerraffinaderier.....	686 194	2-42
Järn- och stålmanufaktur . .	1 902 328	5''00	Choklad- o. karamellfabriker	273 531	2-82 1
Mekaniska verkstäder ....	7187 239	5io	Bryggerier och mälterier . .	692 885	6-58
Skeppsvarv.........	810 996	6-16	Tobaksfabriker......	744 752	2-55
Fabriker för elektr. maskiner	254 071	411	Slakterier och charkuterier .	264 490	l-oo
Fabriker för elektr. apparater			Bomullsindustri......	2 012 487	4-90
och ledningar.......	421 570	2-37	Linne-, kamp- och jute-
Metallmanufaktur......	861 209	1-57	industri.........	828 865	6''65 \|
Kolgruvor........	56 517	4''30	Ylleindustri........	1180 238	4-71
Cementfabriker.......	969 444	9-01	Trikåfabriker.......	441819	5-62 i
Tegelbruk.........	544 428	13''58	Sömnadsfabriker......	382 600	2-92
Glasindustri........	289 91.9	593	Garverier.........	263 169	2-01
Sågverk och hj-vlerier....	2 746 321	4-57	Skofabriker........	300 616	1-98
Snickeri- och möbelfabriker .	1038 825	7-35	Gummivarufabriker.....	301131	5''26
Pappersmassefabriker ....	2 506 973	5-56	Tändsticksfabriker.....	601 239	6-66
Pappersbruk och pappfabriker	3 615 565	8-oo	Div. kemisk-teknisk industri	1 818 377	4-18
Grafiska anstalter och bok-			Elektricitetsverk......	467 754	5-06 \|
tryckerier........	604 578	364	Gasverk..........	727 025	4-46
Kvarnar..........	866 122	1-88

Beräkningen innebär, att då produktionen vid arbetstidens förkortning
till 48 timmar i veckan sjunker i antagen grad, d. v. s. för järnmalmsgruvor
och -anrikningsverk med 2.34 %, för järn- och stålverk med
17.95 % o. s. v., kommer kostnaden för den sålunda minskade tillverkningen
att ökas vid järnmalmsgruvor och -anrikningsverk med kr. 356 688,
vid järn- och stålverk kr. 4 535 093 o. s. v. i förhållande till kostnaden
för en lika stor varumängd under de produktionsförhållanden, vilka gällde
vid den tid, som avses av de influtna ekonomiska uppgifterna, ökningen
betyder i de två anförda fallen en fördyring av produktionstkostnaden per
varuenhet med resp. 1.35 % och 5.27 %. Med avseende på beräkningssättet
kan nämnas, att tablåns belopp för den relativa kostnadsökningen utgöra
skillnaden mellan den beräknade absoluta kostnadsminskningen och den
kostnadsminskning, som skulle erhållits, om den totala uppgivna produktionskostnaden
sjunkit med samma procent som produktionen. Procenttalen
för den relativa fördyringen framkomma genom att beräkna, vad
tablåns belopp utgöra i % av en i samma grad som produktionen reducerad
total tillverkningskostnad.

SAMMANFATTNING AV BERÄKNINGARNA.

111

c) Sammanfattning av beräkningsresultaten för de undersökta företagen.

För att underlätta överblicken över de huvudresultat i olika hänseenden,
vilka framkommit vid de i det föregående verkställda beräkningarna,
skola ifrågavarande resultat nedan sammanfattas med hänsyn till
de två alternativa förutsättningar, från vilka beräkningarna utgått.

Tab. 12. Sammanfattning av beräkningarna för de undersökta företagen enligt alternativ A.

Industrigrenar	Arbetarantalets \| beräknade ökning	Egendomsvärdets beräknade ökning	Produktionskostna-dens beräknade ökning
Antal	%	Er.	%	Kr.	%
Järnmalmsgruvor och -anrikningsverk . .	108	2''36	372 838	0-69	168169	0-62
Järn- och stålverk ...........	2 154	34-02	11726 055	10-86	5911316	5''(5o
Järn- och stålmanufaktur........	798	19-12	5 763 187	11-27	1 849 590	4-08 I
Mekaniska verkstad er.........	2 382	13-88	19 331245	7-73	6195 710	3*8(5 1
Skeppsvarv ..............	409	17-50	1 850 240	14-53	771 721	4-99
Fabriker för elektr. maskiner......	116	14-58	360 913	4-55	216 917	3-06
Fabriker för elektr. apparater och ledningar	172	8 20	1593 589	5-32	409 594	2-13
Metallmanufaktur...........	457	23-91	2 999 003	9-45	1 021 984	1*57 1
Kolgruvor...............	22	4 18	81466	2-15	32 037	2 31
Cementfabxiker...........	193	25-94	2 945 612	13-59	887 715	6*46
Tegelbruk.............	323	21-03	624 946	4-99	388170	8-02
Glasindustri..............	197	12-53	712 833	8-12	257 038	4''67
Sågverk och hyvlerier.........	1187	18-04	9 881031	7-81	2 693 482	3-79 j
Snickeri- och möbelfabriker.......	450	16-46	1 736 723	7''55	9(57 934	5-88 \|
Pappersmassefabriker..........	1239	28-32	4 235 628	4-55	2 591469	4-76
Pappersbruk och pappfabriker......	1233	35-01	4 512 483	4-45	2 958 811	4-90
Grafiska anstalter och boktryckerier . . .	182	8-75	763 189	3-io	436 339	2-41
Kvarnar ...............	123	27-70	—	—	301546	05 "2
Bagerier och käxfabriker........	60	8-73	348 270	7-14	123 145	1 34
Råsockerbruk och saftstationer.....	434	42-67	499 094	2-59	362 829	4-39
Sockerraffinaderier...........	249	30-40	1335 908	4-43	554 137	1*55
Choklad- och karamellfabriker......	178	15-63	751051	9-06	214 509	1-91
Bryggerier och mälterier........	203	16-60	556 432	1-71	322 378	2-63
Tobaksfabrikör.............	451	10-63	606 473	1-37	626 064	1-94
Slakterier och charkuterier.......	Öl	16-88	66 335	0-94	116 591	0-38
Bomullsindustri............	1424	20''76	8132 032	1203	2 036 914	4-11
Linne-, hamp- och juleindustri.....	479	23-96	4 285 649	14-65	924 188	6-09
Ylleindustri..............	643	2000	2 359 276	5’78	895 34 7	2-98
Trikåfabriker.............	270	15-42	1 606 420	1039	36(5 0o3	4-04
Sömnadsfabriker............	186	9-79	281582	2-79	322 190	224
Garverier................	87	19-79	848 277	6''56	240 760	1-53
Skofabriker..............	195	12-29	—	—	222 514	1-31
Gummi varnfabrik er..........	272	20-83	739 153	9-56	259 202	3*75
Tändsticksfabriker...........	508	18-75	1 843125	12-05	629 920	5-88
Div. kemisk-teknisk industri......	356	18 04	9 895 987	12-06	1 659 316	324
Elektricitetsverk............	97	17-96	—	—	163 798	1-52
Gasverk................	142	18-18	226 677	0-58	291 091	1-52

112

REDOGÖRELSE EÖR BERÄKNINGARNA.

Tal). 13. Sammanfattning av beräkningarna för de undersökta företagen enligt alternativ B.

Industrigrenar	Produk- tionens beräk- nade minsk- ning %	Egendomsvärdets beräknade minsk-ning på grund av minskat lagervärde	Beräknad absolut minskning av produktions-kostnaden	Beräknad relativ ökning av produktions-kostnaden
	Kr.	%	Er.	%	Er.	%
Järnmalmsgruvor och -anriknings-verk ............	2''34	357 909	0-66	275 023	1-02	356 688	1-35
Järn- och stålverk.......	17-95	7 064 335	6 54	14 305 354	13-63	4 535 093	527
Järn- och stålmanufaktur ....	16-08	3 000 572	5-87	5 390 829	11-89	1 902 328	5-oo
Mekaniska verkstäder......	12-25	13 317 785	5-32	12 481150	7-77	7 187 239	5-10
Skeppsvarv..... ...	1489	321 475	2-52	1 492 944	9-65	810 996	6-16
Fabriker för elektr. maskiner . .	12-73	693 594	8-75	648 626	9-15	254 071	4-11
Fabriker för elektr. apparater. . och ledningar........	7-51	789 340	264	1 024 759	5 32	421570	2-37
Metallmanufaktur.......	15-94	2 424 519	7-64	9 518 019	14-62	861 209	1-57
Kolgruvor...........	5-14	4 472	012	14 786	1-07	56 517	4-30
Cementfabriker........	21-70	869 565	4-01	2 011 846	14-64	969 444	9-01
Tegelbruk...........	17-24	360144	2-88	290 491	600	544 428	13-58
Glasindustri..........	11-21	341 528	3-89	327 627	5-95	289 909	5-93
Sågverk och hyvlerier.....	15-34	10 991 386	8-69	8 151907	11-47	2 746 321	4-57
Snickeri- och möbelfabriker . . .	1413	1 711082	7-44	1 288144	7-82	1 038 825	735
Pappersmassefabriker......	17-10	5 890 533	6''32	6 796 661	12-49	2 506 973	5-56
Pappersbruk och pappfabriker . .	25-23	7 711464	7-60	11 632 219	19-25	3 615 565	8-00
Grafiska anstalter och boktrycke-rier .............	8-04	679 967	2-76	848 314	4-69	604 578	3-64
Kvarnar............	20-53	3 549 748	8-46	11 056 932	19-04	866 122	1-88
Bagerier och käxfabriker ....	8-07	67 753	1-39	567 224	6-17	174 491	2-07
Råsockerbruk och saftstationer .	32-68	1 918 471	996	1979 264	23-97	719 637	12-94
Sockerraffinaderier.......	2092	3 013 317	10-00	6 801496	1900	686194	2-42
Choklad- och karamellfabriker . .	13-51	470 656	5-68	1 240 045	1107	273 531	2-82
Bryggerier och mälterier ....	14-13	913 787	2-8!	1 039 238	8-48	692 885	6-58
Tobaksfabrikör.........	9-60	3 690 125	8-36	2 360 756	7-30	744 752	2-55
Slakterier och charkuterier . . .	14-44	243 501	344	4 182 541	13-58	264 490	l-oo
Bomullsindustri........	17-21	4 419 442	6-54	6 524 703	1315	2 012487	490
Linne-, hamp- och juteindustri .	17-81	1 881 235	643	1 874 004	12-35	828 865	6-65
Ylleindustri..........	16-67	2 467 524	6-04	3 835 283	12-75	1180 238	4-71
Trikåfabriker.........	13-36	673 544	436	769 354	8-49	441 819	562
Sömuadsfabriker........	8-92	643 071	6-38	901 947	6-26	382 6''i0	2-92
Garverier...........	16-52	1 429 145	11-05	2 340 748	14 85	263 169	201
Skofabriker..........	10-95	774 056	6-86	1 563 585	9-18	300 616	1-98
Gummivarufabriker.......	17-24	655 120	8-47	890 712	12-88	301131	5-26
Tändsticksfabriker.......	15-79	833 712	5-45	1 090 332	10-18	601 239	6-60
Diverse kemisk-teknisk industri .	1504	2 962 750	3-61	5 873 902	11-48	1 818 377	4-18
Elektricitetsverk........	14-13	448 767	1-48	1 054 069	9-79	467 754	5-06
Gasverk............	14-89	1 228 642	3-17	2 122 395	1109	727 025	4-46

SAMMANFATTNING AV BERÄKNINGARNA.

113

1) Alternativ A: Oförminskad produktion och ökat arbetarantal.

De företagna beräkningarna med förutsättning, att produktionen
vid arbetstidens förkortning till 48 timmar i veckan skall bibehållas oförminskad,
avse:

dels det antal arbetare, varmed arbetsstyrkan behöver ökas för
nämnda syfte;

dels det behov av ökat kapital, som vid arbetarantalets förstärkning
inträder för nybyggnad eller utvidgning av fabrikslokaler och arbetarbostäder
samt för nyanskaffning av maskiner och redskap;

dels slutligen den ökning av de årliga produktionskostnaderna, som
följer av å ena sidan arbetarantalets ökning och å andra sidan den ökade
kapitalinvesteringen.

Resultaten av utredningen i nu nämnda tre hänseenden äro för de
undersökta företagen sammanförda i tab. 12 (sid. 111).

2 Alternativ B: Oförändrat arbetarantal och minskad produktion.

Beräkningsresultaten med förutsättning, att arbetarantalet vid arbetstidens
förkortning till 48 timmar i veckan bibehålies oförändrat, och att
produktionen härvid nedgår i direkt proportion till förkortningen, behandla:

dels produktionens relativa minskning;

dels den minskning av det i industrirörelsen bundna kapitalet, vilken
uppstår därigenom, att lagret av råvaror, bränsle samt hel- och halvfabrikat
antages nedgå i samma porportion som produktionen;

dels den absoluta minskning av produktionskostnaden, som följer av
produktionens minskning;

dels den relativa ökning av produktionskostnaden per varuenhet eller
viss varumängd, som inträder på grund av att en del kostnader beräknas
bli oförändrade vid produktionens nedgång.

Utredningens resultat i nu nämnda ämnen sammanfattas för de undersökta
företagen i tab. 13 (sid. 112).

d) Beräkningsresultatens generalisering.

I enlighet med den för undersökningen uppställda planen skall slutligen
företagas en generalisering av utredningens huvudresultat, vilka ju i
den form, varunder de i det föregående framlagts, avse endast viss del av
de särskilda vid undersökningen representerade industrigrenarna.

15—191923.

114

REDOGÖRELSE FÖR BERÄKNINGARNA.

För att kunna genomföra berörda generalisering för hela industrien,
behöver man känna dels, huru stor del de inom varje särskild industrigren
undersökta anläggningarna utgöra av industrigrenen i dess helhet,
dels huru stor del de vid undersökningen representerade grenarna utgöra
av landets hela industri, varvid med hela industrien förstås den produktion,
som upptages i kommerskollegii årliga industriberättelse. Beräkningar
i syfte att efter möjlighet klargöra nu nämnda spörsmål hava
tidigare meddelats i tab. 1 (sid. 20) och tab. 2 (sid. 23), vilka beräkningar
på sätt, som nedan närmare visas, skola begagnas för här åsyftade kalkyler.
Såsom vid angivna tabellöversikter anmärkts, ligga uppgifter till kommerkollegii
industristatistik rörande arbetarantal och tillverkningsvärden år
1916 till grund för de i tabellerna framlagda relationstalen. Från utredningens
synpunkt skulle det givetvis varit fördelaktigare, om ifrågavarande
beräkningar kunnat byggas på uppgifter för år 1917, d. v. s. det år, till
vilket det av kommittén insamlade materialet i allmänhet hänför sig. Uppgifterna
till kommerskollegium för sistnämnda år hava emellertid vid tiden
för denna redogörelses avfattning ej förelegat i det sammanfattade skick,
att valet av år 1917 såsom tidpunkt för beräkningen skulle varit möjligt
utan en synnerligen tidsödande specialbearbetning av berörda uppgifter.

Generaliseringen verkställes nedan för vart och ett av de två vid de
föregående beräkningarna förutsatta alternativen.

1) Alternativ A: Oförminskad produktion och ökat arbetarantal.

Då det gäller att generalisera beräkningsresultaten enligt alternativ A,
kan lämpligen förfaras på följande sätt. De i tab. 4 återgivna, till de
undersökta företagen inom varje industrigren hänförliga summorna för
arbetarnas antal, industriegendomens värde samt de årliga produktionskostnaderna
generaliseras för varje industrigren i dess helhet med utgångspunkt
från de i tab. 1 meddelade relationstalen. Ifrågavarande relationstal
avse, såsom nyss antyddes, dels arbetarantalet vid de undersökta
anläggningarna i förhållande till arbetarantalet inom resp. industrigren i
dess helhet, dels tillverkningsvärdet vid den undersökta delen av varje
industrigren i förhållande till hela industrigrenens tillverkningsvärde. Då
det gäller att på grundval av de undersökta företagens arbetarantal beräkna
arbetarantalet inom de olika industrigrenarna i deras helhet, har
man alltså relationstal, som direkt ansluta sig till beräkningens föremål.

Annorlunda ställer det sig i fråga om egendomsvärdets och produktionskostnadens
generalisering, i det någon omedelbar relationsgrund för generaliseringen
här ej föreligger. Vad beträffar förhållandet mellan produk -

BERÄKNINGSRESULTATENS GENERALISERING.

115

tionskostnaden vid de undersökta företagen och vid resp. industngienar i
deras helhet, torde dock de föreliggande relationstalen för tillverkningsvärdenas
motsvarande förhållande kunna tillämpas utan risk för nämnvärt
missvisande resultat. Större tvekan råder beträffande generaliseringen av
de undersökta företagens egendomsvärde, ty man kan här ej draga säkrare
slutsatser av vare sig arbetarantalens eller tillverkningsvärdenas relation.
Då någon tredje beräkningsgrund ej står till buds, är det emellertid nödvändigt
att bygga på endera av berörda procentförhållanden, och det
synes härvid riktigast att välja relationstalen för tillverkningsvärdenas förhållande,
enär dessa, då det gäller företag inom samma industribransch, i
det hela torde utgöra eu säkrare grund än arbetarantalen för att bedöma
de industriella anläggningarnas betydenhet.

Sedan generaliseringen av arbetarantal, egendomsvärden och produktionskostnader
genomförts på nyss angivet sätt för de skilda industrigrenarna,
beräknas den ökning i nämnda tre hänseenden, som enligt alternativ
A följer av arbetstidens förkortning. För ifrågavarande ändamål
äro de i tab. 12 (sid. 111) för resp. slag av ökning sammanställda procenttalen
att använda.

Ovan beskrivna generalisering och beräkningar äro sammanfattade i
tab. 14 (sid. 116).

Då de vid undersökningen ingående industrigrenarna ej utgöra hela
landets industri, kan generaliseringen av beräkningsresultaten icke anses
fullt genomförd med de i tab. 14 framlagda siffrorna. För dess fullföljande
är alltså ytterligare en beräkning behövlig, och eu sådan beräkning
skall därför verkställas, varvid de i tab. 2 (sid. 23) meddelade
procenttalen för de vid utredningen representerade industrigrenarnas betydenhet
i fråga om arbetarantal och tillverkningsvärde i förhållande till
landets totala industri läggas till grund på samma sätt som ovan skett
med avseende på procenttalen för den undersökta delen av varje industrigren
i förhållande till hela industrigrenen.

Enligt tab. 2 utgöra de vid utredningen representerade industrigrenarna
ifråga om arbetarantalet 87''o2 och i fråga om tillverkningsvärdet 87''22 %
av landets hela industri. Med tillämpning av dessa relationstal på slutsummorna
i tab. 14 kommer man till följande för hela industrien generaraliserade
resultat av beräkningarna enligt alternativ A:

Arbetarantalets behövliga ökning........ 71 348 18''67 %

Nytt behov av kapital för nybyggnad eller utvidgning
av fabrikslokaler och bostäder samt nyanskaffning
av maskiner och redskap .... kr. 342 815 058 6''8>i %

llfi

REDOGÖRELSE FÖR BERÄKNINGARNA.

Tab. 14. Generalisering av utredningens resultat för de vid undersökningen representerade industrigrenarna
enligt alternativ A.

Industrigrenar	Arbetar- nas totala hittills- varande antal	Arbetar-antalets be-räknade ök-ning	Totala hit-tillsvarande egendoms-värdet	Egendomsvärdets beräknade ökning	Totala hit-tillsvarande produktions-kostnaden	Produktions-kostnadens be-räknade ökning
	%	Antal	Kr.	*	Kr.	Kr.	%	Kr.
J ärnmalmagravor och -anriknings-verk ............	13 525	2*36	319	Ilo 641214	0-G9	763 424	55 445 079	0-62	343 759
Järn- och stålverk......	20130	34-02	6 848	366 613 048	10-86	39 814177	356 282 098	5-63	20 058 682
Järn- och stålmanufaktur . . .	14 984	19-12	2 865	165 546 989	11-27	18 657 146	146 828 932	4-08	5 990 620
! Mekaniska verkstäder.....	53 499	13-88	7 426	601168 943	7-73	46 470 359	385 771 939	3-86	14 890 797
Skeppsvarv..........	10 004	17-50	1751	43 144 019	14-53	6 268826	52 433 304	4-99	2 616 422
I Fabriker för elektr. maskiner. .	6 314	14-58	921	63 594 703	4''55	2 893 559	56 910 931	3-06	1741474
1 Fabriker för elektr. apparater och ledningar..........	3 376	8-20	277	40 226 397	5-32	2 140 044	25 871451	2-13	551 062
j Metallmanufaktur.......	5 855	23-91	1400	49 505 324	9-45	4 678 253	101 598 307	1-57	1 595 093
i Kolgruvor..........	1441	418	60	10 973 883	2-15	235 938	4 025 612	2-31	92 992
j Cementfabriker........	924	25-94	240	27 064 103 13-5»	3 678 012	17 160 460	6‘46	1 108 566
> Tegelbruk..........	8 254	21-03	1736	41048 613	4''99	2 048 326	15 878 413	8-02	1 273 449-
'' Glasindustri.........	6174	12-53	774	32 8211211 8-12	2 665 075	20 593 641	4-67	961723
i Sågverk och hyvlerier.....	36 86i	18-04	6 650	509 036 643	7-81	39 755 762	286 008 502	3-79	10 839 722
! Snickeri- och möbelfabriker . .	10 911	16-46	1796	86 204 503	7-55	6 508 440	61 748 346	5-88	3 630 803
i Pappersmassefabriker.....	18184	28-32	5150	358 512 479 4-55	16312318	209 419 623	4-76	9 968 374
i Pappersbruk och pappfabriker .	10 417	35-01	3 647	243 797 172	4-45	10 848 974	j 145 206 949	4-90	7 115141
Grafiska anstalter och boktryc-kerier ...........	10 082	8-75	882	103 492 263	310	3 208 260	75 863 959	2-41	1 828 321
Kvarnar...........	3 016	27-70	835	112 663 288		—	155 867 552	0-52	810 511
Bagerier och käxfabriker . . .	4 280	8-73	374	26 244 809	7-14	1 873 879	49 440 613	1-34	662 504
Rå sockerbruk och saftstationer .	6 643	42-67	2 835	104 926 106	2-59	2 717 586	44 981 329	4-39	1974 680
Sockerraffinaderier......	1981	30-40	602	61 578 940	4''43	2 727 947	73 134 485	1-55	1133 585
Choklad- och karamellfabriker .	2 719	15-63	425	18 169 553	9-06	1 646162	24 558 040	1-91	469 059
Bryggerier och mälterier....	5 613	16-60	932	98 516 448	1-71	1 684 631	37 180 707	2-63	977 853
Tobaksfabrikör........	4 245	10-63	451	44 144 100	1-37	604 774	32 349 046	1-94	627 571
Slakterier och charkuterier . .	1638	16-88	276	23 582 5631 0-94	221 676	102 518 678	0-38	389 571
Bomullsindustri........	13 592	20-76	2 822	140 938 574^ 12-03	16 954 910	103 431 995	4-11	4 251 055
\| Linne-, hamp- och jnteindustri .	3 332	23-96	798	45 218 241! 14-65	6 624 472	23 459 777	6-09	1 428 700
j Ylleindustri.........	10 242	20-00	2 048	115110 440	5''78	6 653 383	84 776 300	2-98	2 526 334
I Trikåfabriker.........	3 784	1542	583	32 969 222! 10-39	3 425 502	19 333 907	4-04	781 090
j Sömnadsfabriker.......	7 989	9-79	782	33 165 189	2-79	925 309	1 47 355 330	2-24	1 060 759
1 Garverier...........	2 233	19-79	442	47 424 457	6-56	3 in 044	57 779 366	1-53	884 024
i Skofabriker..........	7 917	12-29	973	50 063 769	—	—	75 497 415	1-31	989 016
Gummivarufabriker......	1922	20-83	400	10 541 848	9-56	1007 801	9 423 720	3-75	353 390
Tändsticksfabriker......	8 725	18-75	1636	44 177 983! 12-05	5-323 447	30 953 271	5-88	1820052
Diverse kemisk-teknisk industri	7 892	18-04	1424	300 419 6521 12-06	36 230 610	187 208 891	3-24	6 065 568
Elektricitetsverk.......	2 660	17-96	478	140 438 639		—	50 023 948	1-52	760 364
Gasverk...........	125811,8-18	229	55 735 874	! 0-58	323 268	27 479 131	1-52	417 683
Totalt	832 617\| 18 67	62087	4359 421112	6-86	299 003 294	3 253 801 047l 3-47\|ll2 990 369

BERÄKNINGSRESULTATENS GENERALISERING.

117

Den årliga produktionskostnadens ökning på grund
av arbetarantalets ökning och den ökade kapitalinvesteringen
.............kr. 129 546 399 S‘47 %

2) Alternativ B: Oförändrat arbetarantal och minskad produktion.

Vad först beträffar den vid förevarande alternativ antagna produktionsminskningen,
har denna, såsom av det föregående framgår, beräknats
i direkt proportion till arbetstidens minskning inom de särskilda industrigrenarna.
För att uppvisa ifrågavarande relativa produktionsminskning i
genomsnitt för samtliga de vid undersökningen representerade industrigrenarna
bär man att med utgångspunkt från det för varje industrigren generaliserade
arbetarantalet och de tillgängliga uppgifterna över hittillsvarande
veckoarbetstid (jfr tab. 4) beräkna totala antalet arbetstimmar per
vecka. Genom att jämföra totalsumman av arbetstimmarnas sålunda beräknade
antal med motsvarande summa vid 48 timmars veckoarbetstid
erhålles relationstalet för arbetstidens och därmed produktionens minskning
i genomsnitt för samtliga vid undersökningen representerade industrigrenar.

Nyssberörda beräkning utföres i tab. 15 (sid. 118), som därjämte
utvisar årsförlusten av arbetstimmar för varje industrigren i dess helhet
vid arbetstidens förkortning till 48 timmar i veckan. Sistnämnda beräkning
bygger på förutsättningen, att arbete under året utföres vid tegelbruk,
sågverk och hyvlerier samt råsockerbruk resp. 30, 40 och 20 veckor i
genomsnitt för säsong- och årsanställda arbetare samt inom övriga i tablån
upptagna industrigrenar 48 veckor i medeltal för samtliga arbetare, vilken
uppskattning utgår från den officiella industristatistikens uppgifter över
antalet årligen utgjorda dagsverken inom industrien.

De vid alternativ B erhållna beräkningsresultaten rörande egendomsvärdets
minskning på grund av lagervärdets antagna nedgång samt produktionskostnadernas
absoluta minskning men relativa ökning generaliseras
för de särskilda industrigrenarna på följande sätt.

De enligt under alternativ A angivna metod för de olika industrigrenarna
generaliserade egendomsvärdena och produktionskostnaderna
minskas i den proportion, som angives av de i tab. 13 (sid. 112) för egendomsvärdets,
resp. produktionskostnadens absoluta minskning meddelade
procenttalen. Skillnaden mellan den sålunda beräknade absoluta minskningen
av produktionskostnaden och den minskning, som skulle inträda,
om ifrågavarande kostnad nedginge i samma proportion som produktionen,
utgör produktionskostnadens relativa ökning för den i beräknad grad minskade
produktionen.

118

REDOGÖRELSE FÖR BERÄKNINGARNA.

Tab. 15. Generalisering av arbetstidens och produktionens relativa minskning för de vid under sökningen

representerade industrigrenarna enligt alternativ B.

1			Totala	Totala	M i	n s k n
i	Arbetarnes	Vecko-	antalet arbetstimmar	antalet	1 n g
	totala hittillsva-rande antal	ai l) G is ti i in in nr
Industrigrenar	arbets- tid	per vecka vid hittills-varande	per vecka vid 48 timmars	Antal timmar per vecka	*	Antal timmar
		Timmar	arbetstid	arbetstid		per år
j Järnmalmagi uvor exil) -anriknings-verk ...........	/ 6111	50-5	308 606	293 328	15 278	1 2''34\|	733 344
1 7 414	46-5	344 751	344 75 L		—
j Järn- och stålverk......	20130	58-5	1 177 605	966 240	211365	17''95	10 145 520
\| Järn- och stålmanufaktur . . .	14 984	57-2	857 085	719 232	137 853	16''08	6 616 944
I Mekaniska verkstäder......	53 499	54-7	2 926 395	2 567 952	358 443	12-25	17 205 264
1 Skeppsvarv ..........	10 004	56-4	564 226	480 192	84 034	14-89	4 033 632
t Fabriker för elektr. maskiner . j Fabriker för elektr. apparater och	6 314	55''0	347 270	303 072	44 198	12-73	2 121 504
ledningar..........	3 376	51-9	175 214	162 048	13 166	7-51	631 968
Metallmanufaktur.......	5 855	57T	334 321	281040	53 281	15 94	2 557 488
1 Kolgruvor..........	1441	50-6	72 915	69168	3 747	5-14	179 856
j Cementfabriker........	924	61-3	56 641	44 352	12 289	21-70	589 872
\| Tegelbruk..........	8 254	58-0	478 732	396 192	82 540	17-24	2 476 200
Glasindnstri.........	1 4 886 \ 1288	555 43-2	271 173 55 642	234 528 55 642	36 645	l 11-21 {	1 758 960
Sågverk och hyvlerier.....	36 862	56-7	2 090 075	1 769 376	320 699	15-34	12 827 960
Snickeri- och möbelfabriker . .	10911	55-9	609 925	523 728	86197	14-13	4 137 456
Pappersmassefabriker.....	18184	57-9	1052 854	872 832	180 022	17-10	8 641 056
Pappersbruk och pappfabriker .	10 417	64-2	668 771	500 016	168 755	25-23	8 100 240
Grafiska anstalter o. boktryckerier	/ 9 612 \ 470	52-4 47-9	503 669 22 513	461 376 22 513	42 293	\| 8-04 \|	2 030 064
Kvarnar...........	3016	60-4	182166	144 768	37 398	20-53	1 795 104
Bagerier och käxfabriker ....	/ 3 277 j 1003	53-5 47-9	175 320 48044	157 296 48 044	18024	\| 8-07 {	865152
Råsockerbruk och saftstationer .	6 643	71-3	473 646	318 864	154 782	32-68	3 095 640
Sockerraffinaderier......	1981	60-7	120 247	95 088	25 159	20-92	1 2u7 632
Choklad- och karamellfabriker .	2 719	55-6	150 905	130 512	20 393	13-51	978 864
Bryggerier och mälterier .... Tobaksfabrikör........	5 613	55-9	313 767	269 424	44 343	14-13	2 128 464
4 245	53-1	225 410	203 760	21 650	9-60	1039 200
Slakterier och charkuterier. . .	1638	56''1	91 892	78 624	13 268	14-44	636 864
Bomullsindustri........	1 13 275 \ 317	58''2 45-2	772 605 14 328	637 200 14 328	135 405	} 17-21 {	6 499 440
Linne-, hamp- och juteindustri . Ylleindustri.........	3 332	58''4	194 589	159 936	34 653	17-81	1 663 344
10 242	57''6	589 939	491 616	98 323	16-67	4 719 504
Trikåfabriker.........	3 784	55-4	209 634	181 632	28 002	13-36	1 344 096
Sömnadsfabriker.......	7 989	52-7	421020	383 472	37 548	8-92	1 802 304
Garverier..........	2 233	57''5	128 398	107184	21214	]6*52	1018 272
Skofabriker.........	7 917	53''9	426 726	380 016	46 710	10-95	2 242 080
Gummivarufabriker......	1922	58-0	111 476	92 256	19 220	17-24	922 560
Tändsticksfabriker......	8 725	570	497 325	418 800	78 525	15-79	3 769 200
Div. kemisk-teknisk industri . .	7 892	56''5	445 898	378 816	67 082	15-04	3 219 936
Elektricitetsverk.......	2 660	55''9	148 694	127 680	21014	1413	100H 672
Gasverk...........	1258	56-4	70 951	60 384	10 567	14-89	507 216
Totalt	882 617	56-3	18 731 363	15 947 278	2 784 085	14-86	125 250872

BERÄKNINGSRESULTATENS GENERALISERING.

II!)

Tub. HL Generalisering av egeniloiiiHvilrdets minskning samt produktionskostnailernas absoluta minskning
och relativa ökning för de vid undersökningen representerade industrigrenarna

enligt alternativ It.

	Totala hit-tillsvarande	I Egendomsvärdets \| beräknade minsk-	Totala hit-tillsvarande	Produktionskostna-\| dens beräknade nb-	Produktionskostna-dens beräknade
Industrigrenar	egendoms- , värdet		ning	produktions- kostnaden	soluta minskning i	relativa ökning
	Kr.	%	Kr.	Kr.	%	Kr.	%	Kr.
Järnmalmsgruvor och -an-				55 445 079	1''02	565 540	1-35	731 875 :
	110 041 214	0-66 :	730 2321
	366 613 048	6 54 ;	23 976 493 j	356 282 098	13-63 \|	48 561 250	5-27	15 391387
Järn- och stålmanufaktur	105 546 989	5''87	9 717 608!	146 828 932	11-89	17 457 960	4 99	6 152 132 i
Mekaniska verkstäder . . .	601108 943	5-32	31 982 188 \|	385 771 939	7-77	29 974 480	5*11	17 282 583 \|
1 Skeppsvarv....... Fabriker för elektr. maskiner	43 144 019	2-52	1087 2291	52 433 304	9-65	5 059 814	6-16	2 747 505
63 594 703	8-75	5 564 537	56 910 931	9-15	5 207 350	4-10	2 037 412
; Fabriker för elektr. apparater				25 871 451	5*32	1376 361		566 585 ;
i och ledningar...... Metallmanufaktur.....	40 226 397	2''64	1 061 977	2-37
49 505 324	7-B4	3 782 207	101 598 307	1462	14 853 672	157	1 341 098 j
Kolgruvor........ Cementfabriker.....• .	10 973 883	0-12	13169	4 025 612	107	43 074	4-29	163 842 !
27 064 103	4-01	1085 271	17 160 460	14-64	2 512 291	9-02	1 211529
Tegelbruk........	41 018 613	2-88	1182 200	15 878 413	6-00	952 705	13-58	1 784 733 i
32 821 121	3''89	1 276 742	20 593 641	5 95	1 225 322	5-92	1083 225
! Sågverk och hyvlerier . . .	509 036 643	8''69	44 235 284	286 008 502	11-47	32 806 175	4-57	11068 529
Snickeri- och möbelfabriker	86 204 503	7-44	6 413 615	61748 346	7-82	4 828 721	7-35	3 896 320!
, Pappersmassefabriker . . .	358 512 479	6’32	22 657 989	209 419 623	12-49	26 156 511	5-56	9 654 245
Pappersbruk och pappfabri-ker .......... : Grafiska anstalter och hok-	243 797 172	7''(i0	18 528 585	145 206 949	19-25	27 952 338 3 558 020	8-00 3''64	8 683 375 2 541442
] tryckerier.......	103 492 263	2-76	2 856 386	75 863 959	4-69
112 663 288	8-46	9 531 314	155 867 552	19-04	29 677 182	1-87	2 322 426
Bagerier och käxfabriker . Råsockerbruk och saftsta-	26 244 809	1-39	364 803	49 440 613	6-17	3 050 486 10 782 025	2-07 12-94	939 371 \| 3 917 873
	104 926 106	9-96	10 450 640	44 981329	23-97
! Sockerraffinaderier .... j Choklad- och karamellfabri-	61 578 940	10-oo	6 157 894	73134 485	19-00	13 895 552 2 718 575	2-43 2-82	1 404182 ] 599 216
	18169 553	5'' 68	1032 031	24 558 040	11-07
'' Brvggerier och mälterier . .	98 516 448	2-81	2 768 312	37 180 707	8-48	3152 924	6''58	2 100 710
Tobaksfabrikör......	44 144 100	8‘36	3 690 447	32 349 046	7-30	2 361 480	2-54	744 028 :
■ Slakterier och charkuterier .	23 582 563	3-44	811 240	102 518 678	13-58	13 922 036	l-oo	881 661
1 Bomullsindustri...... Linne-, hamp- och jutein-	140 938 574	6*54	9 217 383	103 431 995	13-15	13 601 307 2 897 282	4-90 6-64	4 199 339 1-280 904 j
	45 218 241	6-43	2 907 533	23 459 777	1235
1 Ylleindustri...... .	115110 440	6-04	6 952 671	84 776 800	12-75	10 808 978	4-70	3 323 231
Trikåfabriker.......	32 969 222	4-30	1437 458	19 333 907	8-49	1 641 449	5-62	941561:
Sömnadsfabriker.....	33 165189	6-38	2 115 939	47 355 330	6-26	2 964 444	2-92	1 259 651;
: Garverier.........	47 424 457	11-05	5 240 402	57 779 366	14-85	8 580 236	2-00	964 915 i
i Skofabriker.......	50 063 769	6-86	3 434 375	1 75 497 415	9-18	6 930 663	1-99	1336 304
\| Gummivarufabriker ....	10 541848	8-47	892 895	9 423 720	12-88	1213 775	5-27	410874
i Tändsticksfabriker .... j Diverse kemisk-teknisk in-	44 177 983	5-45	2 407 700	30 953 271	10-18	3 151 043 21 491581	6-66 4-19	1 736 478'' 6 664 636
dustri.........	300 419 652	3-61	10 845149	187 208 891	11-48
j Elektricitetsverk.....	140 438 639	1-48	2 078 492	50 023 948	9-79	4 897 345	5-05	2 171039
i Gasverk.........	55 735 874	3-17	1 766 827	27 479 131	11-09	3 047 436	4-46	1044 207
Totalt	4 859 421112	5" 9 7	260255 217	! 8 253 801 047	! 11-80	383 878888	4*54	124 580 423

120

REDOGÖRELSE FÖR BERÄKNINGARNA.

Nu berörda generaliserade beräkningar äro verkställda i tab. 16 (sid.

119).

Det återstår nu att utsträcka de i tab. 15 och 16 framkomna generaliseringsresultaten
till hela industrien.

Enligt tab. 15 utgör arbetstidens och därmed enligt den vid alternativ
B antagna beräkningsnormen produktionens relativa minskning 14''86 %
i genomsnitt för samtliga vid undersökningen representerade industrigrenar
i deras helhet.

Enligt preliminära i kommerskollegium tillgängliga siffror utgjorde
industriens totala tillverkningsvärde år 1917 kr. 4 342 111 778. Om"ovanstående
relationstal tillämpas på nämnda tillverkningsvärde, blir resultatet,
att den vid arbetstidens förkortning till 48 timmar i veckan beräknade
produktionsminskningen medför en minskning av industriens tillverkningsvärde
med kr. 645 237 810.

Den årliga förlusten av arbetstimmar inom industrien blir, då den i
tab. 15 beräknade summan för ifrågavarande minskning representerar
87''02 % av hela industrien, under samma förutsättning beträffande arbetstidens
förkortning 143 933 431.

De i tab. 16 framlagda beräkningsresultaten generaliseras enligt
samma norm som använts vid motsvarande beräkning under alternativ A,
d. v. s. att slutsummorna för de olika industrigrenarnas egendomsvärden
och tillverkningskostnader samt de för dessa beräknade förändringarna
anses representera 87''22 % av industrien i dess helhet. Den slutliga generaliseringen
av beräkningarna i tab. 16 ger alltså till resultat,

att produktionskostnaden för den i beräknad
grad minskade produktionen relativt ökas .... kr. 142 834 697 4''54 %
Vidare skulle produktionskostnaden på grund av produktionens nedgång
absolut minskas med kr. 440 124 264 eller 11‘so % samt egendomsvärdet,
d. v. s. det i industrirörelsen bundna kapitalet, till följd av lagervärdets
beräknade nedgång minskas med kr. 298 389 380 eller 5’97 %, vilket sistnämnda
belopp dock synes särskilt ovisst.

e) Slutanmärkningar.

Fnadedfat Vid studiet av de i det föregående framlagda beräkningarna är det

natorer.C för deras rätta uppfattning av vikt att hålla vissa faktorer i sikte, vilka
uppenbarligen sammanhänga med frågan om de ekonomiska verkningarna
av arbetstidens förkortning, men som i brist på mera allmängiltiga och
pålitliga hållpunkter måste lämnas å sido vid de siffermässiga kalkylerna.
Ifrågavarande faktorer hava i huvudsak redan förut berörts i olika sam -

SLUTANMÄRKNINGAR.

121

manhang raen skola dock nedan i korthet rekapituleras, då det synes av
betydelse att hår åvägabringa bättre överskådlighet.

De åsyftade faktorerna kunna grupperas i två slag, nämligen å ena
sidan sådana, som synas ägnade att i praktiken modifiera de vid beräkningarna
framkomna resultaten, och å andra sidan sådana, som kunna tänkas
skärpa ifrågavarande resultat.

Till den förra gruppen hör för det första den åtminstone inom eu ökadarbetsdel
tillverkningsgrenar säkerligen föreliggande möjligheten att vid arbets- intensitet,
tidens förkortning uppnå högre arbetsintensitet. Av sakkunniga från såväl
arbetsgivare- som arbetarsidan har nämnda möjlighet bestyrkts, ehuru
meningarna divergerat beträffande dess räckvidd. En ökning av arbetsintensiteten
innebär med avseende på beräkningsresultaten under alternativ
A, att behovet av ökat arbetarantal samt utvidgningar av industrianläggningar
och bostadsmöjligheter, resp. produktionskostnadernas ökning blir
något mindre än beräkningarna utvisa, samt med avseende på resultaten
under alternativ B, att produktionsminskningen och därmed den relativa
ökningen av produktionskostnaden ej blir fullt så stor som beräknats.

I samma riktning påverkas beräkningsresultaten, i den mån arbets- förbättrad
tidens förkortning framkallar en rationellare organisation av själva arbetet. arb^°Jflini"
Det ligger i sakens natur, att organisatoriska förbättringar krävas oberoende
av arbetstidens längd, om industrien skall kunna hålla sig å nivå
med utvecklingen och bestå i konkurrensen. Sagda omständighet synes
emellertid ej utesluta, att arbetstidens förkortning kan framtvinga åtgärder
på området, vilka vid oförändrad arbetstid skulle uteblivit eller åtminstone
fördröjts. Man kan sålunda att döma av vissa uttalanden från sakkunnigt
såväl arbetsgivare- som arbetarehåll tänka sig, att exempelvis övergången
från 2 till 3 skift vid de industrier, där sådan övergång beräknats påkallad
av arbetstidens begränsning, kan genomföras utan att arbetspersonalen
i det hela behöver ökas i den grad, som förutsatts under alternativ A,
d. v. s. med 50 liksom även att en del av arbetstidens avkortning kan
motvägas genom eu för driften lämpligare ordning ifråga om arbetets
fördelning, rasternas antal, längd och förläggning in. m.

En modifikation av beräkningsresultaten kan även tänkas möjlig Förbättrad
igenom förbättringar i tekniskt hänseende. Liksom beträffande arbetets teknik,
organisation och av samma skäl gäller givetvis om tekniken, att framstegen
fortgå och måste fortgå, oavsett vilken arbetstid som tillämpas.

Även här synes man emellertid, vilket särskilt från sakkunnigt arbetarhåll
betonats, kunna ha fog för den uppfattningen, att arbetstidens förkortning
i de enligt sakkunnigas upplysningar talrika fall, där man arbetar under
mer eller mindre efterblivna tekniska förhållanden, kan tjäna som en

16—19/923.

122

REDOGÖRELSE FÖR BERÄKNINGARNA.

Produktions

ökning.

Arbetstidens
förkortning
efter är 1917.

kraftig impuls att genomföra eu modernisering. Att företag, som äro
angelägna att upprätthålla sin produktion oförminskad inför eventuella
svårigheter att öka personalen skola beträda nu antydda väg, torde i
varje fall kunna anses som mycket sannolikt. Visserligen kan den för ändamålet
behövliga kapitalanskaffningen bli besvärlig, men något absolut hinder
torde knappast i stort sett här mötå, och med hänsyn till produktionskostnaderna
syries utvägen ifråga kunna förutsättas bli mindre betungande
än den för produktionens bibehållande beräknade ökningen av arbetsstyrkan.

De under alternativ A framkomna beräkningsresultaten kunna möjligen
även i så måtto mildras i praktiken, att den antagna personalökningen
i en del fall skulle leda till en ökning av den effektiva driftstiden
och därmed till ökad produktion. Speciellt är denna synpunkt
tillämplig ifråga om arbete, vid vilket arbetstidens förkortning beräknas
medföra övergång från 2 till 3 skiftlag, och som hittills fortgått med
kortare skift än 12 timmar, eller som är av den art, att produktionsmängden
i praktiken icke helt bestämmes av de tekniska produktionsfaktorerna.
Där man exempelvis arbetat med 2 skift ä 10 timmar, bör
sålunda insättningen av ett tredje skift tydligen ge en längre effektiv arbetstid
per dygn med åtföljande ökning av produktionen. Förhållandet bör
bli enahanda med avseende på arbete å 2 skift, vid vilket produktionsprocessens
hastighet är i avsevärdare grad beroende på arbetarnes fysiska
prestation, ty efter övergång till 3-skiftssystem kan givetvis den tid, som
arbetet står stilla exempelvis på grund av raster, väsentligen reduceras.

Om man alltså synes kunna utgå ifrån att en ökning av arbetspersonalen
i den proportion, som tillämpats vid beräkningarna under
alternativ A, i vissa fall — särskilt torde man härvid kunna tänka på vissa
arbeten vid järn- och ståltillverkningen, metallmanufakturen samt pappersmasse-
och pappersfabrikationen — skulle möjliggöra en ökning av produktionen,
så bör härav följa, att produktionskostnaderna relativt minskas,
enär det i rörelsen bundna fasta kapitalet på detta sätt bättre utnyttjas,
och att de framlagda beräkningsresultaten beträffande produktionens fördyring
följaktligen i förevarande fall något modifieras. Det kan dock
tilläggas, att man här tangerar en komplicerad fråga, då ju produktionsökning
å vissa avdelningar i ett verk tydligen påkallar motsvarande ökning
å andra med dem kombinerade avdelningar, varför det stundom kan bli
tvivelaktigt, om ock i vad mån de antydda resurserna för produktionsökning
kunna tillgodogöras.

I samband med de förhållanden, som synas ägnade att ställa verkningarna
av arbetstidens förkortning på produktionskostnaden i gynnsammare
belysning, än som sker genom beräkningsresultaten, torde böra erin -

SLUTANMÄRKNINGAR.

128

ras om att dessa beträffande den hittillsvarande arbetstidens längd utgå
från läget omkring år 1917. Arbetarnas strävan att utverka förkortad
arbetstid har emellertid även efter nämnda tidpunkt inom flera viktiga
industribranscher lett till avsevärd reduktion av arbetstiden, vilket med
avseende på beräkningsresultaten naturligen betyder, att dessa i tillämpliga
fall ställa sig ogynnsammare, än som skulle inträffat, om nu gällande
arbetstid legat till grund.

Om alltså åtskilliga faktorer synas ägnade att mer eller mindre
modifiera den kostnadsökning, som enligt beräkningarna skulle bli följden
av arbetstidens förkortning, bör å andra sidan hållas i sikte vissa faktorer,
som kunna tänkas verka i rakt motsatt riktning. Framför allt är det
här fråga om den allmänna relativa prisstegring å industriprodukter, som
följer av produktionskostnadernas stegring, och som träffar industrien,
företrädesvis i den mån den för vidare förädling eller för nyanläggningar,
reparationer o. d. använder varor, som förut bearbetats vid verk med förkortad
arbetstid och sålunda blivit delaktiga av fördyringen. Till berörda
relativa ökning av industriens kostnader har vid beräkningarna ej kunnat
tagas hänsyn, ehuru det här tydligen är fråga om en allmän och viktig faktor.

Slutligen torde böra framhållas, att de olikformiga och skarpa förskjutningarna
inom prisbildningen under kriget åstadkommit högst betydande
förändringar beträffande relationen mellan olika slag av produktionskostnader.
Förhållandet medför, att jämväl den relativa betydenheten
av produktionskostnadernas beräknade ökning ställer sig annorlunda, än
om kostnadernas fördelning på olika poster varit ungefär den före kriget
gällande. För att närmare belysa, vad det här rör sig om, skola följande
av tvenne järn- och stålverk meddelade uppgifter rörande tillverkningskostnaderna
dels år 1913, dels år 1917 anföras.

	År 19	H3.	År 19	17.	Ökning.
	Kr.	%	Kr.	%	%
Ränta å kapital.................	1 414 680	8-49	3 215 281	7-64	127-28
Underhåll av och avskrivningar å byggnader ....	333 000	2-oo	810 000	1-92	143-24
> > » » » maskiner o. d. . .	938 600	5-63	1 523 000	3-62	62-26
Försäkring av fastigheter, maskiner o. d. samt lager .	44 300	0-27	104000	0-25	134-76
Olycksfalls- och annan försäkring.........	16 000	0''10	23000	0-05	4375
Skatter och onera för fastigheter..........	51500	0-31	75 000	0-18	45-63
Kostnad för använda råmaterialier.........	•2 844 000	17-07	5 005 000	11-89	75-98
Kostnad för bränsle................	4 345 000	26-08	19 076 000	4532	33903
Kostnad för drivkraft och belysning........	150 000	0''90	441 400	105	194-27
Kostnad för smörjmedel och diverse förbrukningsartiklar	848000	5-09	2 370 000	5-63	179-48
Arbetslöner...................	4 586 000	27-52	7 117 000	16''91	55-19
Förvaltningslöner.................	631000	379	1 030 500	2-4 5	63-81
Övriga kostnader för tillverkningen........	459 000	2-75	1300 000	3-09	183-22

Materialprisernas
stegring.

Rubbning
av olika
kostnaders
inbördes
relation.

Summa 16601080 10000 42000181 100-OC 152-68

124

REDOGÖRELSE FÖR BERÄKNINGARNA.

Totalt ha tillverkningskostnaderna stigit med 152''63 %. Samtidigt
har produktionen enligt vad som meddelats sjunkit från 62 478 lön järn,
stål och manufaktur år 1913 till 50 937 ton år 1917. Per ton utgjorde
produktionskostnaden det förra året kr. 266''67 men det senare kr. 8 2 6*32,
således mer än en tredubbling.

Vad som i detta sammanhang främst skulle påvisas, är emellertid
kostnadsökningens mycket olika relativa betydenhet under de särskilda
posterna. Medan exempelvis kostnaden för råmaterialier stigit 75''98 % och
arbetslönerna 55*19 %, förekommer för bränsle den oerhörda ökningen av
339"03 %. Huvudsakligen på grund av sistnämnda våldsamma ökning har
arbetslönernas andel i totalkostnaderna sjunkit från 27''52 % år 1913 till
16*91 % år 1917. Den relativa ökning av arbetskostnaden, som beräknas
följa av förkortad arbetstid, blir alltså i förhållande till totala produktionskostnaden
avsevärt större i förra fallet än i senare liksom följaktligen även
den genomsnittliga relativa produktionsfördyringen. En tillämpning av
de för järn- och stålverken tidigare använda beräkningsgrunderna på siffrorna
härovan skall tydligt bekräfta ifrågavarande förhållande.

En beräkning enligt alternativ A ger sålunda till resultat, att produktionskostnadens
totalstegring, då de för år 1913 uppgivna kostnaderna
läggas till grund, belöper sig till 10*77 %, medan motsvarande procenttal
blir blott Vo\%, om beräkningen bygges på 1917 års uppgifter. Tillämpas
beräkningsnormerna enligt alternativ B, framträder en liknande differens.
Med den år 1913 förefintliga relationen mellan de olika kostnaderna utgör
sålunda produktionskostnadens relativa ökning 9*19 %, under det att
ett kostnadsförhållande av 1917 års beskaffenhet resulterar i en relativ
kostnadsökning av endast 6*47 %.

På grund av bristande uppgifter är det ej möjligt att med någon
säkerhet bedöma, i vilken grad den ovan påvisade rubbningen av relationen
mellan olika slag av tillverkningskostnader under kriget kommit att
göra sig gällande inom de särskilda industrigrenarna, och i vad mån beräkningsresultaten
kunnat påverkas av ifrågavarande rubbning. Det kan
emellertid hållas för sannolikt, att den för järn- och stålverken framträdande
tendensen, d. v. s. att arbetslönerna från år 1913 t. o. in. år 1917
ökats relativt mindre än vissa andra viktiga utgiftsposter, såsom särskilt
bränsle, råmaterialier och olika förbrukningsartiklar, vid en undersökning
skulle kunna uppvisas även för flertalet andra industrigrenar, och att
alltså de vid beräkningarna framkomna procenttalen för den med arbetstidens
förkortning följande kostnadsökningen i viss utsträckning äro lägre,
än vad som skulle blivit fallet, om uppgifter från tiden före kriget bildat
utgångspunkten för beräkningarna.

12f)

Bilaga.

ARBETSTIDSKOMMITTÉN

Adress: K. SOCIALSTYRELSEN
STOCKHOLM 2.

(Industrianläggningens namn.)

(Postadress.)

Uppgifterna vid 1—5 härnedan avse år1)

1. Industrianläggningens värde (vid årets början):

Brandförsäkringsvärde å byggnader a) (jämte därtill hörande maskiner) . Er.
Uppskattat skäligt värde

å byggnader 8), som icke äro brandförsäkrade..........* *

å tomter, som äro tagna i bruk för anläggningen......• ■ *

å strömfall, i den mån vattenkraften användes för den industriella

driften.......................*

Brandförsäkringsvärde å maskiner (som ej försäkrats tillsamman med
byggnaderna), redskap och andra för tillverkningen erforderliga
inventarier................... 5>

2. Brandförsäkrings- och, i den mån sådan försäkring icke finnes, upp skattat

skäligt värde å lager (råmaterialier, halvfabrikat, färdiga
varor, bränsle m. m.), sådant lagret i genomsnitt varit under året4): >

. Summa kronor

8. Tillverkningskostnad för året:

Ränta efter 6 % å summan av anläggningens och lagrets värde . . .Er.

Underhåll av byggnader5)...................*

» d maskiner o. d.5)............;_• • • • * „.................

Transport Er.

>) Senaste någorlunda normala år och helst detsamma, vartill uppgifterna å kommitténs frågeformulär
A hänföra sig, torde väljas. , ,

2) Hit räknas samtliga Bådana företaget tillhöriga och till anläggningen hanförliga byggnader,
därunder inbegripet bostäder för disponent, tjänstemän och arbetare, samlingslokaler o. d., för vilka hyra
icke erlägges till företaget.

») Såsom grunder, dammbyggnader, transportanläggningar o. d.

*) Ifrågavarande uppskattningsvärde torde kunna erhållas genom att taga medeltalet av mventeringsvärdena
vid årets böljan och slut samt, där vissa varuslags värden ej överensstämma med verkligheten,
vidtaga erforderlig korrigering.

6) Arbetslöner till egen personal inräknas ej här.

126

BILAGA.

Transport Kr.

Försäkring av fastigheter...................»

» » maskiner o. d..................»

» » lager.....................»

Olycksfalls- och annan försäkring......... »

Hyreskostnad för förhyrda utrymmen........•.....»

Skatter för industrianläggningens fastigheter och övriga onera för den -

Avskrivning å byggnaders värde J)...............»

» » maskiners o. d. värde *)..............»

Kostnad för använda råmaterialier...............»

» » bränsle..................■ . . . »

» » drifkraft...........IJ den män härför erfordras

» belysning..........i särskilda utgifter utöver »

» » uppvärmning.........J förut upptagua poster* 2). »

> » smörjmedel och övriga (förut ej upptagna) förbrukningsartiklar
.........................»

Arbetslöner 3)

för dagarbetare (som ej arbeta å skift)............»

» skiftarbetare, fördelade på två skiftlag...........»

» » » » tre » 2

Annan avlöning *) (till disponent, tjänstemän m. fl.) i den mån den

bör belasta tillverkningen 4).................»

Övriga kostnader för tillverkningen (dock ej skatter å rörelsen)

Mer bety- »

dande kost>
nader torde
här specificeras.

Ej särskilt angivna

Summa kronor

4. Företagets tillverkningskvantitet för'' året (om den låter sig angiva på ett någorlunda
enkelt och enhetligt sätt):

Årstillverkningens försäljningsvärde efter avdrag av försäljningskostnader:

‘) Endast sådan som motsvarar verklig värdeminskning.

2) Erhålles t. ex. ström till belysning från egen kraftanläggning, upptages här endast kostnad
för lampor o. d.

s) Härunder inbegripes värdet å mer avsevärda naturaförmåner.

4) I tillverkningskostnaden inräknas ej kostnader för försäljning, såsom för resande, särskilda
försäljningskontor o. d. Beträffande personal, som tages i anspråk för såväl tillverkning som försäljning,
torde avlöningen kunna uppdelas efter den ungefärliga tid, de kunna anses ägna åt de olika slagen av
verksamhet.

BILAGA.

127

5. Vilket eller vilka slag av drivkraft användas?

Beloppet drivkraft i eff. hkr. *)?

Genereras elektrisk drivkraft vid egen kraftanläggning? I så fall

med vad slag av kraft?

Skulle, om arbetstiden förkortades, inbesparad kraft kunna avyttras eller tillgodogöras
för annat ändamål? Vad skulle den sålunda tillgodogjorda

kraften kunna påräknas inbringa per timme?

För det fall att drivkraft erhålles från annans kraftanläggning, efter vilka grunder beräknas
ersättningen?

6. Kan lagstadgad förkortning av arbetstiden (utan förändring av driftsättet i övrigt) förväntas
medföra ökad arbetsintensitet för samtliga eller vissa tillverkningsgrenar eller
arbetargrupper och i så fall för vilka?

Om ökning av arbetsintensiteten kan förväntas, till hur många % skulle ökningen sannolikt
uppgå

vid förkortning av arbetstiden till 57 timmar per vecka?

s » » » » 54 » > »

» » » »»51» »»

» » » • » » 48 » » »

7. Skulle lagstadgad förkortning av arbetstiden föranleda ökning av arbetarantalet?
I så fall för vilka tillverkningsgrenar eller arbetargrupper?

Skulle sådan ökning av arbetarantalet vidtagas i samband med övergång till arbete å
skift eller till förändrad skiftindelning?

Vilken dylik förändring skulle i så fall vidtagas och för vilka tillverkningsgrenar eller
arbetargrupper skulle den gälla?

Med huru många % skulle arbetarantalet inom resp. tillverkningsgrenar eller arbetargrupper
sannolikt behöva ökas, för att produktionen skulle kunna vidmakthållas
oförminskad

'') Komma olika slag av drivkraft till användning, angives kraftbeloppet för varje slag.

128

BILAGA.

vid förkortning till 57 timmar?

» » » 54 »

» » » 51 »

» » » 48 »

Vilken ökning av den arliga produktionskostnaden skulle en dylik ökning av arbetarantalet
(för vidmakthållande av produktionen) jämte därav påkallade förändringar i
avseende a maskin- och redskapsutrustning, bostäder m. m. antagligen komma att
medföra

vid förkortning till 57 timmar?

» » » 54 »

» » »51 »

» » » 48 »

8. Skulle lagstadgad förkortning av arbetstiden sannolikt föranleda andra än härovan
ifrågasatta förändringar i avseende å driften?

I så fall vilka och med vilken antaglig kostnad?

9. Anmärkningar

(Ort och dag.)

(Namn- eller firmateckning.)