1921 ÅRS PENSIONSKOMMITTÉS BETÄNKANDE I
Statens offentliga utredningar 1922:5
1921 ÅRS PENSIONSKOMMITTÉS BETÄNKANDE I.
BETÄNKANDE med FÖRSLAG
TILL
FÖRFATTNINGAR ANGÅENDE DYRTIDSTILLÄGG OCH
PENSIONSTILLÄGG ÅT VISSA PENSIONÄRER.
AVGIVET ENLIGT DET AV KUNGL. MAJ:T DEN 29 JUNI 1921
LÄMNADE UPPDRAG.
STOCKHOLM 1921
IVAK HiEGGSTHÖMS BOKTRYCKERI A. B.
INNEHALL
Underdånig skrivelse till Konungen............................
Betänkande:
Inledning...........................................
Allmän motivering:
F. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl.....................
Dyrtidstillägg......................................
Pensionstillägg.....................................
Änkor och barn efter befattningshavare i statens tjänst m. fl..........
Dyrtidstillägg...................:..................
Pensionstillägg.....................................
Kostnadsberäkning....................................
Speciell motivering:
Dyrtidstillägg åt f. d. befattningshavare.......................
Pensionstillägg åt vissa f. d. befattningshavare...................
Dyrtidstillägg åt änkor och barn............................
Pensionstillägg åt vissa änkor och barn.......................
Författningsförslag:
Dyrtidstillägg åt f. d. befattningshavare.......................
Pensionstillägg åt vissa f. d. befattningshavare...................
Dyrtidstillägg åt änkor och barn............................
Pensionstillägg åt vissa änkor och barn.......................
Särskilda meningar.....................................
Bilagor: tabeller angående pensionsbelopp och antal pensionärer:
A. F. d. befattningshavare................................
B. Änkor med och utan barn..............................
C. Pensionsberättigade barn utan pensionsberättigad moder in. fl. pensionärer
Sid
5
6
7
15
19
20
25
29
32
38
43
. 51
. 58
. 61
. 66
. 70
. 79
. 80
. 82
Till KONUNGEN.
Genom nådigt beslut den 29 juni 1921 har Eders Kungl. Maj:t
uppdragit åt en kommitté, bestående av undertecknad Södermark
såsom ordförande samt såsom ledamöter undertecknade Anderson,
4
Leijonhufvud och Sidenbladh jämte ledamoten av riksdagens andra
kammare lektorn K. Starbäck, att verkställa utredning och avgiva
förslag beträffande vissa till pensionsväsendet hörande frågor; varvid
tillika undertecknade Thörnell och von Otter förordnades att såsom
ledamöter i kommittén deltaga i behandlingen av frågor beträffande
arméns respektive marinens pensionsförhållanden. Kommittén, som
antagit benämningen 1921 års pensionskommitté, började sitt arbete
den 14 sistlidne september och har därefter varit i verksamhet, varvid
emellertid lektorn Starbäck under så gott som hela tiden varit
till följd av sjukdom hindrad att deltaga.
Då i vederbörande departementschefs yttrande till statsrådsprotokollet
över finansärenden för förstnämnda dag vissa till kommittén
hänskjutna frågor, nämligen rörande förbättring i vissa fall
av redan utgående pensioner samt om jämkning av grunderna för
dyrtidstillägget till vissa pensionärer, betecknats såsom av särskilt
brådskande beskaffenhet, har kommittén främst inriktat sitt arbete
på utredning av berörda frågor jämte därmed i samband stående
spörsmål; och får kommittén härmed i underdånighet överlämna
sitt betänkande med förslag angående allmänna grunder för dyrtidstillägg
åt f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. samt åt
änkor och barn efter befattningshavare i statens tjänst m. fl. ävensom
angående pensionstillägg åt vissa sådana pensionärer. Vid betänkandet
finnes fogat utdrag av kommitténs protokoll, innefattande
särskilda yttranden av vissa av kommitténs ledamöter.
Vid dessa ärendens behandling inom kommittén har undertecknad
Leijonhufvud tillika tjänstgjort såsom sekreterare.
Stockholm den 16 december 1921.
Underdånigst
PER SÖDERMARK.
Anders Anderson. C. A:son Leijonhufvud. Fr. von Otter.
Elis Sidenbladh. O. Gr. Thörnell.
I anledning av en vid 1920 års riksdag inom första kammaren väckt motion
(nr 252) i fråga om visst minimibelopp för dyrtidstillägget åt pensionsberättigade
änkor efter befattningshavare i statens tjänst, anhöll riksdagen i skrivelse nr 432,
att Kungl. Maj:t ville låta utreda, huruvida och i vad mån en lämplig pensionsförhöjning
kunde beredas sådana statstjänares änkor, vilka uppbure låga pensioner
och styrkte sig vara i behövande omständigheter, samt därefter för riksdagen
framlägga det förslag, vartill utredningen kunde föranleda.
På grund härav och med föranledande tillika av åtskilliga till Kungl. Maj:t
från pensionerade f. d. befattningshavare i statens tjänst inkomna framställningar
om beredande av förhöjning av utgående pensioner, verkställdes inom
finansdepartementet vissa preliminära undersökningar, varom redogörelse lämnats
i de utdrag av statsrådsprotokoll, som bifogats propositionerna nr 327 och 328
vid 1921 års riksdag med förslag till allmänna grunder för dyrtidstilläggen åt
f. d. befattningshavare i statens tjänst samt åt änkor och barn efter sådana befattningshavare.
Föredragande departementschefen förklarade sig därvid icke
kunna finna annat än att frågan om åtgärder till förbättring av särskilt sådana
f. d. statstjänares läge, vilka åtnjöte pensioner till allenast mycket låga belopp,
vore förtjänt av ett allvarligt övervägande. Detsamma syntes i måhända än
högre grad gälla motsvarande pensionärer bland änkor och barn efter statstjänare.
Såsom den verkställda preliminära utredningen givit vid handen, mötte emellertid
stora betänkligheter av både principiell och statsfinansiell art mot en mer
definitiv pensionsförbättring. En dylik reglering syntes möjlig först efter en grundlig
och allsidig utredning av alla de synpunkter, som här tarvade beaktande.
Innan en sådan utredning, som syntes med det snaraste böra igångsättas, förelåg,
ansåg sig departementschefen, under erinran att en beskärning av dyrtidstilläggen
till statens befattningshavare ifrågasatts, böra inskränka sig till att förorda,
att de dittills varande grunderna för dyrtidstilläggens beräknande alltjämt
måtte för pensionärernas del bibehållas.
De förslag härutinnan, som av Kungl. Maj:t framlades för riksdagen i berörda
propositioner nr 327 och 328, biföllos av riksdagen enligt dess skrivelser
nr 291 och 292, vadan sagda gynnsammare grunder för dyrtidstilläggsberäkningen
i fortsättningen tillämpas för alla pensionärer och således icke allenast för
sådana, vilkas pensioner i och för sig äro mycket låga, eller sådana pensionärer,
som ej åtnjuta pensioner enligt på senare tid meddelade förmånligare bestämmelser.
I sin skrivelse nr 291 med anmälan om beslutet rörande allmänna
6
F. d. befattningshavare
i statens
tjänst m. fi.
pensionärer.
grunder för dyrtidstillägg åt f. d. befattningshavare i statens tjänst med flera
pensionärer anförde riksdagen emellertid att, då riksdagen, ehuru med tvekan,
ansett sig böra bifalla Kungl. Maj:ts förslag även i nyss berörda avseende, detta
skett på grund av de skäl, departementschefen angivit, nämligen att det skulle
leda till högst betydande praktiska svårigheter att utan en grundlig och allsidig
utredning något så när rättvist genomföra en åtskillnad mellan olika slag av
pensionärer. En dylik utredning syntes riksdagen böra verkställas genom Kungl.
Maj:ts försorg. Riksdagen ville för sin dol i detta sammanhang särskilt uttala
önskvärdheten av att med häns37n till rådande statsfinansiella förhållanden förutsättningarna
för en jämkning i dyrtidstillägget å de högre pensioner, som fastställts
genom beslut av de senaste årens riksdagar, närmare undersöktes. Riksdagen
hade därvid utgått från, att ett förslag i sådant syfte redan nästkommande
år skulle framläggas för riksdagen, varför det nu godkända förslaget vore att
anse såsom ett provisorium.
I anledning av vad sålunda förekommit uppdrog Kungl. Maj:t den 29 juni
1921 åt den då tillsatta kommittén för utredande av vissa till pensionsväsendet
hörande frågor (1921 års pensionskommitté) bl. a. att verkställa utredning såväl
av frågan om förbättring i vissa fall av redan utgående pensioner, särskilt sådana,
som i och för sig äro mycket låga, som ock av spörsmålet om jämkning i dyrtidstillägget
för pensionärer, vilka åtnjuta pensioner enligt på senare tid i samband
med verkställda löneregleringar meddelade förmånligare bestämmelser; och
betecknades därvid båda dessa frågor såsom varande av den brådskande natur,
att förslag om möjligt syntes böra föreläggas 1922 års riksdag.
Kommitterade, som till en början upptaga dessa frågor till behandling i vad
de röra f. d. befattningshavare i statens tjänst, vilja erinra, hurusom i do framställningar,
som till Kungl. Maj:t inkommit om beredande av förhöjning av utgående
pensioner till f. d. befattningshavare i statens tjänst och som i sin mån
föranledde den preliminära undersökning, varom ovan nämnts, i huvudsak framhållits,
att de tid efter annan vidtagna löneregleringarna föranlett till högre pensioner
än dem, som utginge till befattningshavare, vilka pensionerats medan de
äldre staterna ännu voro gällande; att detta förhållande syntes böra leda till vidtagande
periodvis av reglering av f. d. statstjänares pensionsbelopp, samt att nuvarande
pensioner därvid borde höjas till enahanda belopp, som komme att utgå
till nu i tjänst varande befattningshavare i samma eller motsvarande lönegrad,
då dessa efter uppnådd pensionsålder från tjänsten avginge. Och har till stöd
för yrkandet om pensionsreglering åberopats ytterligare den omständigheten, att,
då pensionsförhållandena genom beslut av 1919 års lagtima riksdag ordnades för
dem, som blevo delägare i statens anstalt för pensionering av folkskollärare med
flera, genom vissa övergångsstadganden i anstaltens reglemente blev bestämt, att
de vid reglementets ikraftträdande med ingången av år 1920 till f. d. folkskollärare
utgående pensioner skulle efter vissa grunder regleras i förhållande till de
pensionsbelopp, som enligt de nya pensionsgrunderna komme att utgå till nya
pensionärer.
För att tagas i övervägande vid fullgörande av det kommittén lämnade upp -
7
draget har till kommittén remitterats en av 1920 års statstjänstemannakongress
gjord framställning, vari med föranledande av avgivna motioner om automatisk
pensionsreglering i förhållande till lönernas höjning hemställts om vidtagande av
åtgärder till ordnande av berörda fråga på sådant sätt, att en pensionerad tjänstemans
pension bleve ökad samtidigt med höjningen av avlöningen för den tjänst,
i vilken han pensionerats.
Direkt till kommittén hava ingivits åtskilliga framställningar i enahanda
syfte, såsom från Svenska tullmannaförbundets styrelse, från J. J. F. Dickman
med flera å äldre pensionerade underofficerares vägnar, från f. d. lokomotivmästaren
A. Andersson såsom representant för äldre pensionerade lokomotivmän
med flera vid statens järnvägar förut anställda pensionärer; och hava nyssnämnda
personer jämte representanter för sammanslutningar bland befattningshavare eller
f. d. befattningshavare i statens tjänst på begäran fått inför kommittén muntligen
framföra sina önskemål.
De båda spörsmål, som sålunda nu äro föremål för utredning av kommittén,
hänga uppenbarligen nära samman, i det att frågan om höjning av de låga pensionerna
i själva verket under nuvarande förhållanden måste anses i hög grad
beroende av vad som kan finnas böra i dyrtidstillägg beviljas pensionerade f. d.
befattningshavare. Då det senare spörsmålet, som berör alla ifrågavarande pensionärer,
därför synes böra utredas, innan man kan fatta bestämd ståndpunkt till
frågan om och i vilken utsträckning förbättring av själva pensionen må kunna
anses påkallad, hava kommitterade funnit sig böra främst till behandling upptaga
frågan om de allmänna grunderna för dyrtidstillägget åt dessa pensionärer.
Såsom i förenämnda statsrådsprotokoll för den 29 juni 1921 erinrats, vidtogos
vid 1921 års riksdag vissa ändringar i grunderna för dyrtidstillägget åt
i tjänst varande befattningshavare; och genom dessa ändringar, som tillkommo
huvudsakligen med hänsyn till det statsfinansiella läget, inträdde en kraftig beskärning
av förmånen. I stället för att dittills vid grundtalets bestämmande avdrag
från talet för levnadskostnadsökningen skett med fem eller sex enheter,
bestämdes grundtalet därvid till det tal, som motsvarar nämnda ökning, minskat
med V10, varvid, i händelse brutet tal uppstår, detta jämnas till närmast
lägre hela tal. Vidare blev, i sammanhang med vidgandet av begreppet familjeförsörjare
att omfatta icke blott den, som liar minderåriga barn att försörja, utan
jämväl den, som har hustru, även om han icke därjämte har barn, den ändring
vidtagen, att endast familjeförsörjaren erhöll dyrtidstillägget efter den sålunda
angivna normala beräkningsgrunden, varemot för icke-familjeförsörjaren förmånen
reducerades, allt eftersom han uppnått 25 års ålder eller icke, till a/io respektive
Vs av vad eljest skulle i dyrtidstillägg utgått. Dyrtidstillägget till befattningshavare
med nyreglerad avlöning begränsades ytterligare, i det att dyrtidstillägg
får räknas endast å 80 procent av avlöningsförmånerna samt att grundtalet i
varje fall skall minskas med 20. Några dylika inskränkande ändringar vidtogos
däremot icke beträffande dyrtidstillägget till pensionärer, icke ens för pensionärer
med nyreglerade pensioner, utan bibehöllos de allmänna grunderna för denna
förmån i fråga om pensionärerna oförändrade. Men detta skedde såsom redan
Dyrtiiit)
tillägg.
8
ovan erinrats under uttryckligt angivande, att det vore att betrakta såsom ett
provisorium i avvaktan på allsidig utredning om å ena sidan frågan om höjning
av låga pensioner och å andra sidan genomförande av en rättvis åtskillnad mellan
olika slag av pensionärer i fråga om dyrtidstilläggsberäkningen.
Vid fastställandet av de nya löneregleringarna för befattningshavare vid
kommunikationsverken, domänverket samt statsdepartementen och vissa andra
verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, samt för officerare och underofficerare
ävensom civilmilitära beställningshavare på aktiv stat med flera vid
armén och marinen har till utgångspunkt tagits det prisläge, som, att döma av
stegringen i levnadskostnader åren närmast före världskrigets utbrott, skulle
under normala förhållanden hava varit rådande i början av 1920-talet. På grund
härav och med hänsyn därtill, att dyrtidstillägget beräknats i förhållande till hela
prisstegringen under kristiden och att sålunda däri ingått kompensation icke blott
för den extraordinära ökningen i levnadskostnaderna under kristiden utan även
för den normala prisstegringen efter tiden för krigsutbrottet, alltså efter ingången
av augusti månad 1914, har, såsom ovan nämnts, dyrtidstillägget för befattningshavarna
med nyreglerad avlöning bestämts att utgå efter reducerad beräkningsgrund
i syfte att summan av lön enligt de nya avlöningsbestämmelserna och
dyrtidstillägget icke skulle komma att i stort sett överstiga summan av avlöning
enligt dessförinnan gällande bestämmelser och dyrtidstillägg därå enligt de för
övriga befattningshavare gällande grunder. Samma synpunkter måste enligt
kommitterades mening göras gällande i fråga om pensionärer. Då nämligen
pension, som grundats på den förhöjda lönen i de nya avlöningsbestämmelserna,
till följd därav måste anses innefatta kompensation för den normala stegringen
i levnadskostnaderna intill början av 1920-talet, är det icke annat än riktigt, att
innehavaren av sådan pension får vidkännas en reduktion av dyrtidstillägget
i överensstämmelse med vad som tillämpas i fråga om dyrtidstillägg till befattningshavare
vid nyreglerade verk. Den sålunda ifrågasatta reduktionen av dyrtidstillägget,
vars detaljer kommitterade här nedan komma att närmare angiva,
torde böra komma till tillämpning å f. d. befattningshavare vid postverket, telegrafverket,
statens järnvägar och statens vattenfallsverk, som pensionerats enligt
lagen den 4 juni 1920 (nr 254) angående rätt till tjänstepension för ordinarie
tjänstemän vid nämnda verk, å den personal, som vid statens övertagande av
enskilda järnvägar eller bandelar övergått i statens järnvägars tjänst, såvitt denna
personal pensionerats enligt bestämmelserna i kungl. brevet den 4 juni 1920,
ävensom å f. d. befattningshavare, som komma att åtnjuta pension enligt kungörelsen
den 29 juni 1921 (nr 456) med bestämmelser för befattningshavare vid
statsdepartement och vissa andra till den civila statsförvaltningen hörande verk
i fråga om rätt till pension, samt å f. d. landshövding, som pensionerats efter
det från och med den 1 juli 1922 gällande förhöjda pensionsundcrläget. Däremot
kommer den lönereglering för officerare och underofficerare med flera, som
genom avlöningsreglementet av den 29 juni 1921 (nr 388) fastställts att provisoriskt
lända till efterrättelse under år 1922, icke att medföra någon förhöjning av
pensionerna; utan dessa bliva såsom framgår av 1921 års riksdags skrivelse
nr 395 oförändrade med rätt tillika för den, som avgår med pension, sedan
9
nämnda avlöningsreglemente trätt i kraft, att i likhet med dem, som vid avgången
innehade tillfällig löneförbättring, komma i åtnjutande av pensionsförbättring
enligt de i kungörelserna den 20 augusti 1919 (nr 538) och den 29 augusti
1919 (nr 569) fastställda grunder; och då berörda pensionsförbättring i likhet
med den, tillfälliga löneförbättringen bereder vederbörande ersättning för prisförhöjningen
endast intill år 1914, lära de f. d. militära befattningshavare, som
innehava pensionsförbättring, icke böra i fråga om dyrtidstillägg jämställas med
f. d. befattningshavare med nyreglerade pensioner.
I detta sammanhang vilja kommittérade fästa uppmärksamheten därpå, att
det lärer vara avsett att för 1922 års riksdag framlägga förslag i fråga om pensionsregleringar
för befattningshavare vid tullverket, lotsverket och domänverket;
och då dessa pensionsregleringar lära komma att grundas på avlöningar med
tagen hänsyn till normal levnadskostnadsökning intill början av 1920-talet, torde
de f'' d. befattningshavare, som komma att pensioneras efter dessa pensionsregleringar,
böra i fråga om dyrtidstillägg hänföras till pensionärer med nyreglerade
pensioner.
Liksom beträffande nyreglerad avlöning dyrtidstillägg får beräknas endast
å 80 procent av löneförmånens belopp med iakttagande tillika, att grundtalet i
varje fall minskas med 20, så böra samma begränsningar också bliva gällande
beträffande dyrtidstillägg å nyreglerad pension, varjämte grundtalet för dyrtidstilläggsberäkningen
synes böra bliva detsamma, som tillämpas vid dyrtidstilläggsberäkning
å avlöning, d. v. s. talet för levnadskostnadsökningen minskat med en
tiondel. Enligt nu gällande allmänna grunder för dyrtidstillägg åt f. d. befattningshavare
beräknas dyrtidstijlägget å den del av pensionen, som icke överstiger 175
kronor för kvartal eller alltså 700 kronor för år, efter ett procenttal, som motsvarar
grundtalet, och för överskjutande del av pensionen efter ett lägre procenttal.
En liknande anordning vid beräkningen av dyrtidstillägget, som har sitt
berättigande i det att därigenom på ett enkelt sätt beredes åt de små pensionerna
en jämförelsevis större kompensation för levnadskostnadsökningen, bör givetvis
1 fortsättningen bibehållas; men det synes föreligga anledning att i fråga om nyreglerade
pensioner i någon mån höja gränsen. Bibehållandet av nuvarande
gräns skulle nämligen medföra, att även de lägsta nyreglerade pensionerna skulle
få vidkännas den minskning av förmånen, som föranledes därav, att dyrtidstilllägget
å en del av pensionen beräknas efter lägre procenttal än å den andra
delen. Då alltså den nuvarande gränsen vid tillämpning av förenämnda restriktioner
skulle medföra alltför kraftig beskärning av dyrtidstillägget, hålla kommitterade
före, att dyrtidstillägg å nyreglerad pension bör få beräknas efter ett
procenttal, motsvarande grundtalet minskat med 20, å ett månadsbelopp av 85
kronor eller alltså 1,020 kronor för år räknat, i likhet med vad som gäller i fråga
om dyrtidstillägg å nyreglerad avlöning.
Det skulle givetvis innebära stora praktiska fördelar, om enhetliga grunder
för dyrtidstillägget åt alla pensionerade f. d. befattningshavare kunde fortfarande
bliva gällande. Men lika litet som de grunder för dyrtidstillägget, som fastställts
för nyreglerad avlöning, ansetts kunna tillämpas på ännu icke reglerad avlöning,
lika litet eller rättare sagt än mindre kunna dessa grunder göras gällande i fråga
2
10
om de icke nyreglerade pensionernas jämförelsevis små belopp. Det är uppenbart,
att enhetliga grunder i detta avseende icke kunna vinnas under annan förutsättning
än att själva pensionsbeloppen höjas, så att alla pensioner kunde betraktas
såsom nyreglerade.
Att olika grunder för dyrtidstillägget å nyreglerad och å icke nyreglerad avlöning
nu äro gällande betyder icke så mycket, då det i allt fall endast rör sig
om en jämförelsevis kort övergångstid, intill dess lönereglering hinner övergå
samtliga statsförvaltningen tillhörande verk och institutioner; men beträffande
pensionärerna skulle olikheten, om särskilda åtgärder för pensionsreglering icke
vidtoges, komma att kvarstå ända till dess alla pensionärer med oreglerade pensioner
försvunnit.
Vid sådant förhållande hava kommitterade funnit angeläget att undersöka,
huruvida icke genom en reglering av nu utgående pensioner eller annan dylik
åtgärd själva pensionsbeloppen skulle kunna höjas, så att å de sålunda förändrade
pensionerna ovan föreslagna grunder för dyrtidstillägg å nyreglerade pensioner
skulle kunna tillämpas med tillfredsställande resultat.
Såsom ovan nämnts hava yrkanden från åtskilliga håll framställts därom,
att i sammanhang med varje löne- och pensionsreglering för i tjänst varande
löntagare även deras redan pensionerade företrädare i tjänsten skulle erhålla pensionsförhöjning.
Då pensionen till befattningshavare i statens tjänst emellertid
avpa''ssas i visst förhållande till den avlöning, som uppbäres vid avgången, har
sålunda beviljad pension hittills ansetts böra under vederbörandes hela återstående
lifstid utgå med oförändrat belopp, oberoende därav att avlöningen för den befattning,
pensionären innehaft, må hava blivit mer eller mindre förändrad efter
hans avgång. Den statstjänare, som vid avgången från sin tjänst kommit i åtnjutande
av den pension, vartill då gällande pensioneringsgrunder och avlöningsstat
föranledde, har ansetts icke hava något som helst befogat anspråk på ytterligare
underhåll eller ökad pension av staten. Vid denna princip har det hittills
ansetts vara av vikt att fasthålla; och någon egentlig avvikelse från densamma
har vad angår pensionerade statstjänare ej heller ägt rum utom beträffande de
under åren 1915—1918 pensionerade befattningshavare vid statens järnvägar, åt
vilka enligt beslut av 1919 års riksdag beviljats vissa tilläggspensioner att utgå
från och med den 1 januari 1919. Emellertid har denna principiella ståndpunkt
icke utgjort hinder för att med statsmedel i form av krigstids- eller dyrtidstillägg
bringa hjälp åt statens pensionerade f. d. befattningshavare, när förskjutningen i
prisförhållandena blev alltför betungande. Redan detta visar, att berörda princip
icke kan under nuvarande exceptionella förhållanden uppehållas. Då härtill kommer,
att staten beträffande en stor grupp pensionärer, vilka, ehuru de icke innehaft
statstjänst, dock pensionerats med väsentliga bidrag av statsmedel, bekostat
förhöjning av redan utgående pensioner, såsom framgår av den i förenämnda
preliminära undersökning (se propositionen nr 327/1921 sid. 15—17) lämnade
redogörelse för pensionsreglering för redan pensionerade f. d. folkskollärare, måste
man draga den slutsatsen, att en ändrad uppfattning numera framträtt, uppenbarligen
under påverkan av de säregna förhållanden, som med avseende å levnadskostnaderna
under de senare åren inträtt och alltjämt råda. I sådant avse
-
11
ende tillåta sig kommitterade åberopa vad bankoutskottet vid 1920 års riksdag
i utlåtande nr 54 anförde därom, att en allmän reglering av äldre pensioner
måste anses vara av omständigheterna betingad och ej borde fördröjas alltför
länge. Detta uttalande vann också tillslutning under kamrarnas överläggningar
i anledning av berörda utlåtande.
Tanken på en pensionsreglering under förhandenvarande omständigheter kan
alltså enligt kommitterades mening icke anses böra utan vidare avvisas. Syftet
med en sådan reglering skulle emellertid icke vara att nu bereda större förmåner
över hela linjen, utan pensionsregleringen skulle kombineras med en kraftig beskärning
av dyrtidstillägget med resultat att ökad förmån nu skulle framträda
endast för de pensionärer, som hava låga pensioner; för de övriga skulle förbättringen
huvudsakligen bestå däruti, att de bleve i minskad mån beroende av
det tillfälliga dyrtidstillägget. Därigenom skulle också möjliggöras att tidigare
än eljest kunde äga rum låta dyrtidstillägget till pensionärer helt bortfalla.
Vid en reglering av nu utgående pensioner synes det emellertid icke kunna
ifrågakomma, att i varje fall öka förmånen till samma belopp, vartill den nyreglerade
pensionen i samma befattning blivit bestämd. Den nyreglerade pensionen
är satt i förhållande till en nyreglerad avlöning, vars belopp i sin ordning kan
vara påverkat även av andra omständigheter än levnadskostnadsfördyringen, exempelvis
organisatoriska förändringar med avseende å tjänstens beskaffenhet,
ökning av arbetstiden, strävan att lyfta befattningens innehavare till högre levnadsstandard
m. m. Redan av sålunda antydda skäl måste det anses uteslutet
att likställa de äldre pensionärerna med f. d. befattningshavare med nyreglerade
pensioner; även av hänsyn till kostnaden i framtiden bör detta icke ifrågakomma.
Emellertid torde en pensionsreglering lämpligen böra ställas i visst förhållande
till den nyreglerade pensionen, så att till den oreglerade pensionen lägges viss
del av skillnaden dem emellan. Då en tjänstemans pension i regel är avsedd att
till en tredjedel motsvaras av erlagda avgifter, under det att återstoden utgör
statens bidrag, skulle man kunna tänka sig en pensionsreglering lämpligen genomförd
på sådant sätt att, medan den tredjedel av pensionen, som motsvarar
vederbörandes egna avgifter, lämnas orubbad, återstoden eller den egentliga statspensionen
höjes till motsvarighet med enahanda del av den nyreglerade pensionen.
Pensionsförhöjningen skulle med andra ord motsvara två tredjedelar av skillnaden
mellan vederbörandes nu utgående pension å ena och den pension å andra sidan,
som skulle hava tillkommit honom, om pensionen med tillämpning av de vid
hans pensionering gällande grunder avpassats efter det förhöjda pensionsunderlag,
som blivit fastställt för samma eller motsvarande befattning.
Aven om kommitterade för sin del skulle anse en sådan lösning av frågan
vara att förorda, saknas emellertid för närvarande en av förutsättningarna för
planens förverkligande. Då pensionsregleringen såsom ovan nämnts borde grundas
på skillnaden mellan en pension av äldre typ och en nyreglerad pension, måste
över hela linjen föreligga nyreglerade pensioner. I annat fall kan någon allmän
pensionsreglering med därtill anslutna enhetliga bestämmelser om dyrtidstillägg
icke genomföras. Nu har visserligen under de sista åren för en stor mängd befattningshavare
i sammanhang med lönereglering även fastställts högre pensions
-
12
underlag, som alltså medföra s. k. nyreglerade pensioner; men för icke obetydliga
grupper av befattningshavare, exempelvis häradshövdingarna, befattningshavare vid
länsstyrelserna och landsstaten, de allmänna läroverken m. fl., föreligger ännu icke
någon ny löne- och pensionsreglering. Vid sådant förhållande skulle visserligen
exempelvis för en f. d. länsman med pension å 1,200 kronor en pensionsförhöjning
enligt ovan angivna grunder kunna ske genom jämförelse med landsfiskals
nuvarande pension å 2,800 kronor, men det stora antalet f. d. landsfiskaler med
sistnämnda oreglerade pensionsbelopp skulle icke kunna erhålla någon pensionsförbättring
och därmed skulle också bortfalla möjligheten att å dessa landsfiskalspensioner
tillämpa de strängare dyrtidstilläggsbestämmelserna. Den åsyftade
fördelen med enhetliga bestämmelser skulle alltså gå förlorad.
Väl skulle man kunna tänka sig, att för varje befattning vid de ännu oreglerade
verken fastställdes ett nytt pensionsunderlag; och kommitterade, vilka i anledning
av 1921 års riksdags beslut om höjt pensionsunderlag för landshövding
anbefallts taga under övervägande, huruvida tilläventyrs några åtgärder av provisorisk
natur böra vidtagas för att bereda en motsvarande förmån även för andra
befattningshavare vid ännu icke nyreglerade verk, hava undersökt förhållandena,
men kommit till den slutsats att, även om beträffande en del befattningar vid
oreglerade verk man med ledning av de nya pensionsunderlagen för jämförliga
befattningar vid nyreglerade verk skulle kunna utan större risk fastställa nya
pensionsunderlag, likväl möjligheten av ett föregripande av resultaten av pågående
utredningar om löne- och pensionsreglering skulle beträffande en stor mängd
befattningar ingalunda vara utesluten. På grund härav och då de i tjänst varande
befattningshavare, som skulle beröras av en sådan anordning — i olikhet
med landshövdingarna, vilka åtnjuta avlöning å så gammal stat, att skyldighet
icke föreligger för dem att erlägga avgift för egen pensionering — i allmänhet
skulle genom fastställande av nytt pensionsunderlag nödgas erlägga förhöjda avgifter
för egen pensionering ävensom eventuellt även ökade insatser i vederbörande
änke- och pupillkassa utan att samtidigt erhålla någon förbättring av sina
avlöningsförmåner, hava kommitterade funnit sig icke kunna förorda någon provisorisk
åtgärd i nu berörda syfte. Därmed bava kommitterade också nödgats
övergiva tanken på att redan nu skulle kunna genomföras en verklig reglering
av pensionerna och därvid tillika vinnas enhetliga bestämmelser om dyrtidstillägg
för pensionärer.
Vid sina undersökningar beträffande nu utgående pensioner hava kommitterade
uppmärksammat en del förhållanden, som framkallat tanken på att söka få
fram en pensionsreglering, där förbättringen avpassades icke enbart efter pensionsbeloppet
i och för sig utan där hänsyn tillika toges till tidpunkten för pensionens
beviljande och vissa därmed sammanhängande omständigheter. Exempelvis har
det visat sig, att en f. d. länsman, som pensionerats enligt pensionsunderlag, som
gällde intill utgången av år 1914, åtnjuter i pension 1,200 kronor, och samma
belopp tillkommer i pension en vaktmästare, som pensionerats efter ingången av
år 1920. För länsmannens nuvarande motsvarighet, landsfiskalen, gäller nu ett
pensionsunderlag av 2,800 kronor, dock ej nyreglerat, under det att det nyreglerade
pensionsunderlaget för vaktmästare (expeditionsvakt) är 1,644 kronor. Vissa
13
f. d. kaptener, som avgått före år 1897, uppbära i pension och fyllnadspension
1,600 kronor; deras efterträdare få nu 3,990 kronor. En fanjunkare, pensionerad
under år 1918, uppbär 1,625 kronor i pension och, om avgången ägt rum efter
ingången av år 1919, är pensionen 2,250 kronor. Högre pension än de förstnämnda
kaptenernas uppnås även av sergeanter, som pensionerats efter utgången
av år 1918, nämligen 1,910 kronor. För att i någon mån råda bot på dessa nu
antydda och dylika oegentligheter, vilka ju skulle väsentligen reduceras genom
en verklig pensionsreglering av ovan angiven innebörd, hava kommitterade övervägt
någon åtgärd i syfte att bringa de äldre pensionerna så att säga på samma
nivå. Vid de löneregleringar, som under senare åren ägt rum, har man räknat
med en s. k. normal levnadskostnadsökning av 2 procent per år. Med detta
såsom utgångspunkt hava kommitterade övervägt möjligheten av att pensionerna
allt efter som de grundades på äldre eller nyare bestämmelser skulle genom tilllägg
av 2 procent för varje år kunna föras fram till belopp, motsvarande ställningen
vid början av 1920-talet. Men även en sådan åtgärd medför liknande
risker, som befunnits vidlåda förslaget att redan nu vidtaga en verklig pensionsreglering.
Exempelvis skulle för en f. d. befattningshavare av första normalgraden
vid centralt ämbetsverk (revisor, notarie) pensionen, som enligt reglering
från och med år 1908 utgör 3,700 kronor, komma att med tillägg av 2 procent
därav för varje år till början av 1920-talet överstiga den pension å 4,200 kronor,
som enligt nyreglering fastställts för sådan befattningshavare; och även om ett
sådant överskridande skulle i nyssberörda fall kunna förekommas genom ett
stadgande, att den äldre pensionen jämte tillägget ej må överstiga den nyreglerade
pensionen för samma befattning, så kvarstår dock risken av ett sådant överskridande
beträffande de pensioner, där jämförelse med nyreglerad pension ännu
icke kan äga rum. Även andra svårigheter lägga hinder i vägen för tillämpning
av nu ifrågasatt förfarande, i det att det i vissa fall är synnerligen vanskligt att
avgöra för huru många år det procentuella tillägget borde beräknas, exempelvis
där ny lönestat tillkommit, som måhända grundar sig på prisförhållanden flera
år tidigare, såsom fallet torde vara med de från och med år 1919 gällande löneregleringarna
för landsstaten samt för lärarpersonalen vid allmänna läroverken
med flera läroanstalter. Dessa svårigheter hava synts kommitterade vara så stora,
att det näppeligen vore möjligt att på denna väg åstadkomma en eljest lämplig
utjämning mellan äldre och nyare pensioner. Med tillgodoseende av detta önskemål
torde således få anstå, till dess att tiden kan anses vara inne att genomföra
en verklig pensionsreglering.
Såsom ovan framhållits, skulle de allmänna grunder för dyrtidstillägg, som
av kommitterade förordats i fråga om nyreglerade pensioner, icke kunna tilllämpas
beträffande övriga pensioner annat än under vissa förutsättningar. Då
dessa förutsättningar, såsom kommitterade tro sig nu hava visat, icke för närvarande
föreligga eller lämpligen kunna tillskapas, måste tillsvidare andra och
gynnsammare grunder för dyrtidstillägg å de äldre pensionerna bliva gällande.
Vid frågans lösning på detta sätt, som kommitterade vilja beteckna såsom
ett provisorium, har det synts kommitterade riktigt, att för dyrtidstillägg å oreglerade
pensioner må tillämpas i huvudsak samma allmänna grunder, som nu gälla
14
beträffande dyrtidstillägg å oreglerad avlöning enligt kungörelsen den 29 juni
1921 (nr 344). Grundtalet skulle bestämmas på sätt i nämnda kungörelse angives,
d. v. s. till ett levnadskostnadsökningen motsvarande tal minskat med en
tiondel. Dyrtidstillägg skulle få beräknas å pensionens hela belopp. Beträffande
den del av pensionen, varå dyrtidstillägg må beräknas efter ett procenttal, motsvarande
hela grundtalet, är gränsen i detta avseende för närvarande satt till 175
kronor för kvartal eller alltså till 700 kronor'' för år. I fråga om dessa äldre pensioner
kunna visserligen icke de skäl anses föreligga för uppflyttande av gränsen,
som av kommitterade åberopats till stöd för ändringsförslaget i detta hänseende
beträffande nyreglerade pensioner; men vid det förhållande att kommitterade i
annat sammanhang tillstyrkt en omläggning av utbetalning av egentliga pensioner
till f. d. befattningshavare från att avse kvartal till att gälla månad, synes
gränsen lämpligen böra sättas till ett jämnt månadsbelopp av 60 kronor eller
720 kronor för år räknat. Oaktat denna höjning av den del av pensionen, varå
dyrtidstillägg må utgå efter helt grundtal, komma likväl de sålunda föreslagna
grunderna att till följd av det begränsade grundtalet medföra en minskning av
förmånen över hela linjen. Häremot torde i och för sig icke vara något att
erinra, i det att pensionärerna icke synas böra undgå att i sin mån vidkännas
den reduktion av dyrtidstilläggsförmånen, som för befattningshavarnas del genomfördes
vid 1921 års riksdag. Med tillämpning av det grundtal, som nu är fastställt
för beräkning av dyrtidstillägg åt befattningshavare (117), ävensom av
övriga ovan angivna grunder skulle dyrtidstillägget minskas för pensioner intill
ett årsbelopp av 700 kronor med 9 procent av pensionen; och vid högre belopp
komme minskningen att ungefär motsvara summan av 9 procent å 700 kronor
eller 63 kronor och 5 procent å återstående del av pensionen. För jämförelse
upptagas här följande exempel:
Pension | Nuvarande dyrtids- tillägg (126) | Föreslaget dyrtids- tillägg (117) | Differens | Pension | Nuvarande dyrtids- tillägg (126) | Föreslaget dyrtids- tillägg (117) | Differens | ||||||||
200 |
| 252 |
| 234 | _ | - 18 | _ | 4,000 | _ | 3,159 | _ | 2,941 | 60 | -217 | 40 |
500 | — | 630 | — | 585 | — | - 45 | — | 4,500 | — | 3,504 | — | 3,261 | 60 | —242 | 40 |
700 | — | 882 | — | 819 | — | - 63 | — | 5,000 | — | 3,849 | — | 3,581 | 60 | —267 | 40 |
900 | — | 1,020 | — | 957 | 60 | — 62 | 40 | 5,500 | — | 4,194 | — | 3,901 | 60 | —292 | 40 |
1,000 | — | 1,089 | — | 1,021 | 60 | — 67 | 40 | 6,000 | — | 4,539 | — | 4,221 | 60 | —317 | 40 |
1,500 | — | 1,434 | — | 1,341 | 60 | - 92 | 40 | 6,500 | — | 4,884 | — | 4,541 | 60 | -342 | 40 |
2,000 | — | 1,779 | — | 1,661 | 60 | —117 | 40 | 7,000 | - | 5,229 | — | 4,861 | 60 | -367 | 40 |
2,500 | — | 2,124 | — | 1,981 | 60 | —142 | 40 | 7,500 | — | 5,574 | — | 5,181 | 60 | —392 | 40 |
3,000 | — | 2,469 | — | 2,301 | 60 | —167 | 40 | 8,000 | — | 5,919 | — | 5,501 | 60 | -417 | 40 |
3,500 | — | 2,814 | — | 2,621 | 60 | —192 | 40 |
|
|
|
|
|
|
|
|
15
Härav framgår, att minskningen blir genomgående över hela linjen men inskränker
sig till jämförelsevis måttliga belopp. Emellertid är det givet, att de
mindre pensionsbeloppen icke tåla vid en sådan beskärning utan måste på något
sätt hjälpas upp, helst som pensionärers med låga pensioner ställning ansetts
redan med nu utgående dyrtidstillägg tarva förbättring.
I ovan (sid. 5) omförmälda förberedande utredning om en pensionsreglering
hade ifrågasatts, att de oreglerade pensionerna skulle över hela linjen förbättras
genom ett tillägg, som förslagsvis angivits till 25 procent av pensionen dock minst
100 kronor och högst 1,000 kronor, eller alltså av ungefär liknande art som den
tillfälliga löneförbättring, vilken under senare åren i avvaktan på definitiv lönereglering
tillkommit i tjänst varande befattningshavare. Redan med hänsyn till därmed
förenade kostnader, som beräknats uppgå till omkring tre miljoner kronor, oberäknat
den ökning av dyrtidstilläggskostnaden, som därav kunde föranledas, lärer
en sådan pensionsreglering icke under nuvarande statsfinansiella läge kunna förordas;
och mot en sådan anordning kan jämväl erinras, att enahanda olägenheter,
som, enligt vad förut framhållits, yppat sig vid undersökning av en del andra
utvägar till beredande av pensionsförbättring, icke heller vid detta förslag synas
kunna helt undvikas, i det att exempelvis en landsfiskals pension å 2,800 kronor
skulle kunna genom ett tillägg å 700 kronor komma att överstiga det belopp,
vartill den nyreglerade pensionen kan bliva bestämd.
Ehuru det onekligen varit mycket önskvärt, om förhållandena medgivit att
förbättring i något utsträcktare omfattning kunnat beredas pensionärerna, hava
kommitterade likväl med hänsyn till kostnaden funnit sig nödsakade att inskränka
sitt förslag till att åtminstone under nuvarande förhållanden huvudsakligen
avse beredande av en skälig förbättring av de särskilt låga pensionerna,
på samma gång som likväl åtgärd synts böra vidtagas i syfte, att den ovan berörda
av dyrtidstilläggets omläggning föranledda minskningen må framträda först
då pensionen uppgår till 2,000 kronor.
Dessa mål hava kommitterade efter verkställande av ingående undersökningar
funnit lämpligen kunna nås genom ett pensionstillägg, så anordnat, att pensioner
under 1,500 kronor skulle i regel ökas med 180 kronor för år räknat, att för
pensioner å 1,500 kronor och därutöver intill 2,000 kronor tillägget skulle utgöra
120 kronor, samt att tillägget därefter skulle minskas till 60 kronor, dock så att
pension och tillägg tillsammans icke må överstiga 2,560 kronor. I övergången
mellan högre och lägre tilläggsbelopp erfordras vissa jämkningar. Å pensionstillägget,
som tillika ansetts böra begränsas genom föreskrift att detsamma icke
må överstiga pensionens belopp, skulle dyrtidstillägg utgå såsom om tillägget
vore en del av själva pensionen. Huru förslaget i tillämpningen utfaller framgår
av följande sammanställning:
Pensions
tillägg
16
Nuvarande pension | Pension + (126) | Pensionstillägg | Pension + | Ny pension + | Differens | ||||||
50 | _ | 113 | _ | 50 | _ | 100 | _ | 217 | _ | + 104 | _ |
100 | — | 226 | — | 100 | — | 200 | — | 434 | — | + 208 | — |
200 | — | 452 | — | 180 | — | 380 | — | 824 | 60 | +372 | 60 |
300 | — | 678 | — | 180 | — | 480 | — | 1,041 | 60 | +363 | 60 |
400 | — | 904 | — | 180 | — | 580 | — | 1,258 | 60 | + 354 | 60 |
500 | — | 1,130 | — | 180 | — | 680 | — | 1,475 | 60 | + 345 | 60 |
600 | — | 1,356 | — | 180 | — | 780 | — | 1,660 | 80 | + 304 | 80 |
700 | — | 1,582 | — | 180 | — | 880 | — | 1,824 | 80 | + 242 | 80 |
800 | — | 1,751 | — | 180 | — | 980 | — | 1,988 | 80 | + 237 | 80 |
900 | — | 1,920 | — | 180 | — | 1,080 | — | 2,152 | 80 | + 232 | 80 |
1,000 | — | 2,089 | — | 180 | — | 1,180 | — | 2,316 | 80 | + 227 | 80 |
1,100 | — | 2,258 | — | 180 | — | 1,280 | — | 2,480 | 80 | + 222 | 80 |
1,200 | — | 2,427 | — | 180 | — | 1,380 | — | 2,644 | 80 | +217 | 80 |
1,300 | — | 2,596 | — | 180 | — | 1,480 | — | 2,808 | 80 | +212 | 80 |
1,400 | — | 2,765 | — | 180 | — | 1,580 | — | 2,972 | 80 | + 207 | 80 |
1,450 | — | 2,849 | 50 | 170 | — | 1,620 | — | 3,038 | 40 | + 188 | 90 |
1,500 | — | 2,934 | — | 120 | — | 1,620 | — | 3,038 | 40 | + 104 | 40 |
1,550 | — | 3,018 | 50 | 120 | — | 1,670 | — | 3,120 | 40 | + 101 | 90 |
1,600 | — | 3,103 | — | 120 | — | 1,720 | — | 3,202 | 40 | + 99 | 40 |
1,700 | — | 3,272 | — | 120 | — | 1,820 | — | 3,366 | 40 | + 94 | 40 |
1,800 | — | 3,441 | — | 120 | — | 1,920 | — | 3,530 | 40 | + 89 | 40 |
1,900 | - | 3,610 | — | 120 | — | 2,020 | — | 3,694 | 40 | + 84 | 40 |
1,950 | — | 3,694 | 50 | 110 | — | 2,060 | — | 3,760 | — | + 65 | 50 |
2,000 | — | 3,779 | — | 60 | — | 2,060 | - | 3,760 | — | — 19 | — |
2,050 | — | 3,863 | 50 | 60 | — | 2,110 | — | 3,842 | — | — 21 | 50 |
2,100 | — | 3,948 | — | 60 | — | 2,160 | — | 3,924 | — | — 24 | — |
2,200 | — | 4,117 | — | 60 | — | 2,260 | — | 4,088 | — | — 29 | - |
2,300 | — | 4,286 | — | 60 | — | 2,360 | — | 4,252 | — | — 34 | — |
2,400 | — | 4,455 | — | 60 | — | 2,460 | — | 4,416 | - | — 39 | - |
2,450 | — | 4,539 | 50 | 60 | — | 2,510 | — | 4,498 | — | — 41 | 50 |
2,500 | — | 4,624 | — | 60 | — | 2,560 | — | 4,580 | — | — 44 | — |
2,550 | — | 4,708 | 50 | 10 | — | 2,560 | - | 4,580 | — | —128 | 50 |
17
Nuvarande pension | Pension + | Pensionstillägg | Pension + pen-sionstillägg | Ny pension + | Differens | ||||||
2,600 | — | 4,793 | _ | _ | _ | 2,600 |
| 4,645 | 60 | -147 | 40 |
3,000 | — | 5,469 | — | — | — | 3,000 | — | 5,301 | 60 | —167 | 40 |
3,500 | — | 6,314 | — | — | — | 3,500 | — | 6,121 | 60 | —192 | 40 |
4,000 | — | 7,159 | - | — | — | 4,000 | — | 6,941 | 60 | -217 | 40 |
4,500 | — | 8,004 | — | — | — | 4,500 | — | 7,761 | 60 | -242 | 40 |
5,000 | — | 8,849 | — | — | — | 5,000 | — | 8,581 | 60 | -267 | 40 |
5,500 | — | 9,694 | — | — | — | 5,500 | — | 9,401 | 60 | —292 | 40 |
6,000 | — | 10,539 | — | — | — | 6,000 | — | 10,221 | 60 | —317 | 40 |
6,500 | — | 11,384 | - | — | — | 6,500 | — | 11,041 | 60 | —342 | 40 |
7,000 | — | 12,229 | — | — | — | 7,000 | — | 11,861 | 60 | —367 | 40 |
7,500 | — | 13,074 | — | — | — | 7,500 | — | 12,681 | 60 | —392 | 40 |
8,000 | — | 13,919 | — | — | — | 8,000 | — | 13,501 | 60 | -417 | 40 |
Härav framgår, att genom pensionstillägget jämte därå belöpande dyrtidstillägg
den här ovan uppvisade minskningen förbytts till ökade förmåner för dem,
som innehava pensioner understigande 2,000 kronor, samt att minskningen för
pensionstagare med pensioner mellan 2,000 och 2,500 kronor blir praktiskt taget
utan betydelse. Ökningen av de lägsta pensionerna blir givetvis, till följd av
föreskriften att tillägget ej må överstiga pensionens belopp, ganska låg; men,
då dessa pensioner på omkring 100 kronor för år ju icke kunna anses hava varit
avsedda att bereda full bärgning utan endast såsom ett bidrag till underhållet,
torde en fördubbling av detta bidrag väl få anses såsom ganska tillfredsställande.
En hel del av dessa småpensioner äro fyllnadsbelopp, som beviljats utöver pension
eller understöd från annat håll; exempelvis hava sådana fyllnadsbelopp beviljats
utöver underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa åt soldater, som efter avskedet
från krigstjänsten haft långvarig anställning såsom arbetare vid någon statens
institution.
För pensionstagare med högre pensionsbelopp kommer förslaget visserligen
att medföra minskning i jämförelse med den förmån, som med nuvarande bestämmelser
beredes honom; men såsom ovan framhållits torde detta vara en given
konsekvens av 1921 års riksdags beslut beträffande dyrtidstillägget åt befattningshavare
vid oreglerade verk.
I sitt utlåtande nr 11 A., punkten 12, yttrade sig bankoutskottet vid 1921
års riksdag om ett motionsvis framställt förslag om pensionsförbättring åt vissa
underofficerare; varvid utskottet, som under hänvisning till pågående utredning
om en allmän pensionsreglcring avstyrkte bifall till motionen, emellertid i motive3
-
18
ringen ifrågasatte, huruvida icke av statsfinansiella skäl den pensionsförbättring,
som vid en sådan reglering kunde komma att beviljas, borde liksom tidigare för
vissa grupper av pensionärer bestämts, fastställas att utgå allenast till sådana
pensionärer, som styrkte sig vara i behövande omständigheter. Utskottets hemställan
bifölls av båda kamrarna, varvid emellertid under överläggningen i andra
kammaren skiljaktiga meningar yppade sig i fråga om berörda uttalande i motiveringen.
Vid omröstning godkändes dock motiveringen oförändrad med 110
röster mot 86. I anledning av vad sålunda förekommit hava kommitterade tagit
i övervägande, huruvida det av kommitterade föreslagna pensionstillägget bör utgå
endast till den, som styrker sig vara i behövande omständigheter. I de fall, då
redan utgående pensioner förbättrats genom anvisande av medel för tillfälliga
tillägg, såsom sedan åtskilliga år ägt rum exempelvis för vissa grupper av f. d.
underofficerare, f. d. förrådsvaktmästare, f. d. kronojägare m. fl., har ett sådant
villkor alltjämt fastställts för att komma i åtnjutande av tillägget. Emellertid
saknas ej heller exempel på att förbättring av redan utgående pensioner beviljats
utan dyiikt villkor, nämligen vid förut omförmälda pensionsregleringar för vissa
pensionerade befattningshavare vid statens järnvägar ävensom för pensionerade
folk- och småskollärare. Såsom i meranämnda förberedande utredning anförts äro
vidare åtskilliga olägenheter förbundna med ett sådant villkor, varom här är fråga.
Det lärer nämligen knappast kunna förväntas, att intygen om behövande omständigheter
komma att utfärdas efter enhetlig uppfattning beträffande förutsättningarna
för sådant intygs utgivande; och dessa olägenheter måste skarpare framträda, när
det gäller pensionärer till flera tusental och icke såsom hittills endast små grupper
av pensionärer. Även om sådant intyg icke skulle vederbörande avfordras mer
än en gång årligen, skulle det likväl bliva synnerligen betungande för pensionsutbetalande
myndigheter och kassor att övervaka villkorets uppfyllande beträffande
ett så stort antal pensionärer. Det torde icke heller få anses mycket antagligt,
att uppställandet av ifrågavarande villkor skulle vara i statsfinansiellt avseende av
någon större betydelse, enär bland ifrågavarande pensionärer med låga pensioner
endast ett ringa fåtal torde befinna sig i den ställning, att de icke kunna erhålla
ett dylikt intyg. På grund härav och då det av kommitterade föreslagna pensionstillägget
är i rätt stor utsträckning avsett att utgöra ersättning för den genom
dyrtidstilläggets omläggning förorsakade minskningen av den med pensionen förbundna
förmånen, hysa kommitterade den uppfattning, att pensionstillägget icke
bör förbindas med berörda villkor.
Från åtnjutande av pensionstillägg böra givetvis undantagas alla innehavare
av nyreglerade pensioner, varjämte med dem torde böra i detta avseende likställas en
hel del andra grupper av f. d. befattningshavare, nämligen alla sådana, som genom
löne- och pensionsreglering under de senare åren fått sina pensioner avsevärt höjda
utöver vad som tillkommit dem, som avgått före sådan reglering. Genom att
pensionärerna med oreglerade pensioner sålunda uppdelas i en äldre grupp med
rätt till pensionstillägg och en yngre grupp utan rätt till sådant tillägg vinnes i
någon mån det förut framhållna önskemålet att bättre tillgodose dem, som innehava
pensioner av äldre typer. Bland pensionärerna skulle alltså kunna särskiljas
tre grupper, nämligen: 1) pensionärer med äldre oreglerade pensioner; de erhålla
19
pensionstillägg och få dyrtidstillägg efter de gynnsammare grunderna; 2) pensionärer
med nyare oreglerade pensioner; de få visserligen icke pensionstillägg, men erhålla
dyrtidstillägg efter nyss nämnda grunder; samt 3) pensionärer med nyreglerade
pensioner; i det avseendet äro dessa med mellangruppen likställda att de uteslutas
från rätten till pensionstillägg, men däremot äro de beträffande dyrtidstillägget
underkastade de strängare grunderna. Härigenom skulle exempelvis en
f. d. vaktmästare vid centralt ämbetsverk, vilken före år 1919 avgått med pension
å 600—1,000 kronor, erhålla pensionstillägg ävensom få dyrtidstillägg enligt de
gynnsammare grunderna; den f. d. vaktmästare däremot, som avgått under något
av åren 1919—1921 med pension å 1,200 kronor, får icke pensionstillägg men
bekommer dyrtidstillägg enligt nyssnämnda grunder, medan den vaktmästare (expeditionsvakt),
som avgått med nyreglerad pension å 1,644 kronor, utan rätt till
pensionstillägg erhåller dyrtidstillägg efter reducerade grunder. Detsamma skulle
komma att gälla stora grupper av f. d. befattningshavare vid statens järnvägar,
till exempel f. d. stationskarlar allt efter som de åtnjuta pensioner å 692—1,140
kronor, 1,386 kronor eller 1,644 kronor.
A andra sidan finnas åtskilliga grupper av pensionärer, som utan att direkt
kunna inräknas bland f. d. befattningshavare i statens tjänst dock blivit med dem
i avseende å dyrtidstillägg likställda; oeh såsom i specialmotiveringen närmare
utvecklas anse sig kommitterade böra upptaga vissa av dessa grupper såsom berättigade
jämväl till pensionstillägg.
Pensionstillägget avses tillkomma icke allenast dem, som vid ikraftträdandet
av därom meddelade bestämmelser redan innehava pension, som berättigar till
sådant tillägg, utan även dem, som därefter avgå med dylik pension. Vid 1921
års riksdag gavs sådan form åt bestämmelserna rörande dyrtidstillägg, att viss
tid icke utsattes för deras giltighet; och syftet härmed lärer hava varit att söka
få nya dyrtidstilläggsbestämmelser gällande från och med andra kvartalet av år
1922. Med hänsyn härtill hava kommitterade beträffande sina förslag till författningar
om dyrtidstillägg och pensionstillägg (se sid. 51 och 58) utgått från att
de skola komma att tillämpas från och med den 1 april 1922. I varje fall böra
bestämmelserna om pensionstillägg träda i kraft samtidigt med nya bestämmelser
om dyrtidstillägg åt pensionerade f. d. befattningshavare i statens tjänst.
Vad därefter beträffar förevarande spörsmål försåvitt de beröra pensionsberättigade
änkor och barn efter befattningshavare i statens tjänst med flera vilja
kommitterade erinra, att i ovan omförmälda inom första kammaren vid 1920 års
riksdag väckta motion nr 252 framhållits, hurusom genom den under år 1919
genomförda omläggningen av dyrtidstilläggen att utgå efter s. k. glidande skala
och genom det i sammanhang därmed borttagna minimibeloppet för denna förmån
vissa pensionärer, nämligen åtskilliga änkor efter stallbetjänter vid Strömsholms
hingstdepå, vilka åtnjöte mycket låga pensioner, högst 70 kronor, blivit lidande
och enligt av Kungl. Maj.t föreslagna grunder för dyrtidstillägget skulle bekomma
sådant tillägg å endast något över 24 kronor i kvartalet. På grund härav och
då den eljest lämpligaste utvägen till avhjälpande av berörda olägenhet eller att
Pensionsberättigadc
änkor och
barn m. fl.
20
höja pensionsbeloppen icke syntes kunna i detta sammanhang ifrågasättas, hemställde
motionären, att riksdagen måtte vidtaga sådan ändring i de av Kungl.
Maj:t föreslagna grunderna för dyrtidstillägg åt pensionsberättigade änkor och
barn efter befattningshavare i statens tjänst med flera, att dyrtidstillägg till pensionsberättigad
änka icke i något fall skulle utgå med lägre belopp än 75 kronor
för kvartal. Sedan bankoutskottet yttrat sig i utlåtande nr 79, fann sig riksdagen
enligt skrivelse nr 432 icke kunna biträda det i berörda motion framställda
förslaget. Enligt de av riksdagen beslutade allmänna grunderna för dyrtidstilllägget
skulle nämligen pensionstagare med låga pensioner erhålla en i det allra
närmaste fullständig kompensation för prisökningen, och ett tillmötesgående av
motionärens förslag syntes därför vara att gå utöver syftet med dyrtidstillägget,
som ju vore att åstadkomma en dylik kompensation. Då emellertid billigheten
syntes bjuda att på något sätt tillgodose ifrågavarande änkor, men härför erfordrades
en fullständig utredning, i vad mån en pensionsförhöjning i förevarande fall
kunde anses vara av behovet påkallad och huruvida icke jämväl åt andra grupper
av statstjänares änkor borde beredas någon höjning i deras pensioner, anhöll
riksdagen såsom förut nämnts, att Kungl. Maj:t ville låta utreda, huruvida och
i vad mån en lämplig pensionsförhöjning skulle kunna beredas sådana änkor
efter statstjänare, vilka uppbure låga pensioner och styrkte sig vara i behövande
omständigheter, samt därefter för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen
kunde föranleda.
Den förut omförmälda preliminära undersökningens resultat framlades vad
beträffar nu ifrågavarande pensionärer i det utdrag av statsrådsprotokollet för
finansärenden, som bifogats Kungl. Maj:ts till 1921 års riksdag avlåtna proposition
nr 328 med förslag till allmänna grunder för dyrtidstillägg åt pensionsberättigade
änkor och barn efter befattningshavare i statens tjänst med flera; varvid
föredragande departementschefen, under erinran att han funnit frågan om
åtgärder till förbättring av särskilt sådana f. d. statstjänares läge, vilka åtnjöte
pensioner till allenast mycket låga belopp, vara förtjänt av ett allvarligt övervägande,
framhöll, att detta syntes honom i måhända än högre grad gälla nu ifrågavarande
pensionärer. I avvaktan på den allsidiga utredning av frågan, som i
sammanhang därmed ställdes i utsikt, föreslogs bibehållandet av dittills gällande
grunder för dyrtidstillägget åt änkor och barn; och riksdagen beslöt i överensstämmelse
härmed.
Dyrtids- Då även i fråga om pensionsförliållandena för änkor och barn det sätt, varpå
dyrtidstillägget beräknas, måste under nuvarande förhållanden vara grundläggande
för uppfattningen, om och i vilken mån någon pensionsförbättring i annan form
må böra beredas, hava kommitterade funnit sig böra främst upptaga till behandling
spörsmålet om de allmänna grunderna för dyrtidstillägg åt pensionsberättigade
änkor och barn efter befattningshavare, i statens tjänst med flera.
Till ifrågavarande pensionärer utgick under åren 1917 och 1918 krigstidshjälp
med fixa belopp för viss tid på ungefär samma sätt, varpå motsvarande
förmån för befattningshavare och f. d. befattningshavare då anordnats. År 1919
blev denna förmån under förändrad benämning av dyrtidstillägg omlagd att utgå
21
efter s. k. glidande skala, i det att förmånen därefter beräknas efter ett grundtal,
som av Kungl. Maj:t kvartalsvis bestämmes i visst förhållande till det tal,
som angiver levnadskostnadsökningen efter ingången av augusti 1914. För närvarande
regleras denna förmån vad pensionsberättigade änkor och barn beträffar
genom kungörelsen den 29 juni 1921 (nr 346), som fastställts att gälla för senare
halvåret 1921 och tillsvidare under år 1922. Grundtalet är detsamma, som gäller
för f. d. befattningshavare, d. v. s. det tal, som motsvarar nämnda levnadskostnadsökning,
minskat med 6, därest talet är jämnt, eljest med 5. Å änkepension,
som icke överstiger 125 kronor för kvartal, utgår dyrtidstillägget efter
ett procenttal, som motsvarar grundtalet. Överstiger pensionen 125 kronor för
kvartal, utgår dyrtidstillägg för den del därav, som utgör 125 kronor för kvartal,
på sätt nyss sagts samt för den överskjutande delen efter ett procenttal, som
motsvarar femtiofem hundradelar av grundtalet. Änka, som har ett eller flera
minderåriga barn, erhåller ökning av dyrtidstillägget för varje sådant barn med
en tiondel av summan av pensionen och därå belöpande dyrtidstillägg. Till ett
eller flera minderåriga barn utan pensionsberättigad moder eller till annan pensionär
utgår dyrtidstillägg efter samma grunder som till änka, dock att motsvarande
gräns för beräkningen därvid är 120 kronor för kvartal; och skall för två
eller flera minderåriga syskon utan pensionsberättigad moder dyrtidstillägget ökas
för varje syskon över ett med en tiondel av summan av pensionen och därå
belöpande dyrtidstillägg. Dyrtidstillägg må dock i sin helhet för varje utbetalningsperiod
i förhållande till pensionens belopp icke utgå efter högre procenttal
än som motsvarar för änka med ett barn grundtalet ökat med 10, för änka med
två barn grundtalet ökat med 20, för änka med tre barn grundtalet ökat med
30 o. s. v. samt för två minderåriga syskon utan pensionsberättigad moder grundtalet
ökat med 10, för tre minderåriga syskon grundtalet ökat med 20 o. s. v.
Såsom exempel på verkningarna av dessa bestämmelser kan anföras, att enligt
nu gällande grundtal (126) ensam änka med pension å 300 kronor erhåller i dyrtidstillägg
därå 378 kronor; att om änka, som själv har pension å 300 kronor,
har fem minderåriga barn och därför jämte barnen har en sammanlagd pensionsförmån
enligt bestämmelserna för civilstatens änke- och pupillkassa av 540 kronor,
dyrtidstillägget utgör 950 kronor 40 öre; att för änka med pension å 800
kronor samt för sådan änka med fem barn, i vilket senare fall sammanlagda
pensionsförmånen blir 1,440 kronor, motsvarande dyrtidstilläggsbelopp bliva 837
kronor respektive 2,534 kronor 40 öre. För en ensam änka med sådant pensionsbelopp,
som i förenämnda motion avses, eller 70 kronor, utgör dyrtidstillägget
efter nu gällande grunder 88 kronor 20 öre för år räknat, d. v. s. 126 procent
eller alltså i det närmaste fullständig kompensation för levnadskostnadsökningen.
Vad först beträffar det grundtal, som bör komma till användning vid beräkningen
av dyrtidstillägget till nu ifrågavarande pensionärer, hålla kommitterade
före, att, om — såsom kommitterade föreslagit — det grundtal, som användes
för beräkning av dyrtidstillägg åt i tjänst varande befattningshavare, blir gällande
även vid beräkningen av motsvarande förmån för f. d. befattningshavare, anledning
icke förefinnes att beträffande dyrtidstillägg åt änkor och barn göra avvikelse
från vad som i sådant avseende kommer att gälla för övriga till sådan för
-
22
mån av statsmedel berättigade. Om grundtalet alltså kommer att även för nu
ifrågavarande pensionärers del fastställas till det tal, som motsvarar levnadskostnadsökningen,
minskat med en tiondel, så medför denna ändring under i övrigt
enahanda förhållanden givetvis en beskärning av förmånen; men liksom befattningshavarna
fått vidkännas en dylik minskning och detsamma enligt kommitterades
förslag skulle komma att gälla f. d. befattningshavare, så torde principiellt
sett icke heller änkor och barn böra gå fria från en sådan begränsning. Såsom
kommitterade här nedan närmare utveckla, bör detta emellertid föranleda någon
åtgärd för höjande av de särskilt låga änke- och barnpensionerna.
I fråga om dyrtidstillägget åt f. d. befattningshavare hava kommitterade skiljt
mellan nyreglerade pensioner och pensioner av äldre typ. Under det att för de
senare förmånen skulle beräknas efter pensionens hela belopp och efter procenttal,
motsvarande obeskuret grundtal eller vissa delar av sådant grundtal, skulle
däremot av nyreglerad pension endast 80 procent få läggas till grund för dyrtidstilläggsberäkningen,
vilken därjämte skulle äga rum efter ett med 20 reducerat
grundtal eller vissa delar av sålunda reducerat grundtal. På samma sätt
torde beträffande änke- och barnpensioner skillnad göras mellan å ena sidan nyreglerade
pensioner, som avpassats efter de pensionsunderlag, vilka ligga till grund
för nyreglerade pensioner åt f. d. befattningshavare, och å andra sidan alla övriga
änke- och barnpensioner. Den förra gruppen, som ännu är mycket fåtalig, skulle
alltså underkastas de bestämmelser, som föreslagits skola komma till tillämpning
i fråga om f. d. befattningshavare tillkommande nyreglerade pensioner. Kommitterade
hålla emellertid före, att vad änkor och barn beträffar hela den nyreglerade
pensionen bör få läggas till grund för dyrtidstilläggsberäkningen. Skulle
nämligen på dessa familjepensioner tillämpas bestämmelsen, att dyrtidstillägg endast
må beräknas å 80 procent av pensionsbeloppet, skulle detta tillsammans med
det reducerade grundtalet komma att medföra en alltför stark begränsning av
dessa pensioners även efter en nyreglering jämförelsevis låga belopp. Kommitterade
finna sig därför böra förorda, att skillnaden mellan dyrtidstilläggsberäkningen för
nyreglerade och andra änke- och barnpensioner må inskränkas därtill, att vid
beräkningen tillämpas å de förra reducerat grundtal (grundtalet minskat med 20)
och å de andra grundtalet utan sådan reducering.
Beträffande beräkningssättet i övrigt hava kommitterade funnit anledning
föreslå vissa jämkningar. Redan nu utbetalas en hel del änke- och barnpensioner
månadsvis och i sammanhang med sitt förslag att pensioner till f. d. befattningshavare,
som utanordnas av statsmyndighet, skola i utsträckt omfattning utbetalas
månadsvis, hava kommitterade ifrågasatt, att även den utbetalning av änke- och
barnpensioner, som ombesörjes av sådan myndighet, som nyss nämnts, skall i
i regel ske månadsvis. På grund härav och ehuru den stora mängd pensioner
till änkor och barn, som utbetalas av pensionskassor, säkerligen ännu någon tid
kommer att som nu i regel utbetalas kvartalsvis, hava kommitterade ansett dyrtidstilläggsbestämmelserna
beträffande änke- och barnpensionerna lämpligen böra
i likhet med vad som föreslagits i fråga om motsvarande bestämmelser rörande
pensioner till f. d. befattningshavare hänföra sig till månadsbelopp. Lika litet
som nuvarande bestämmelser, vilka avpassats efter kvartalsutbetalning, vållat
23
någon svårighet vid tillämpningen, då det gällt pensioner, som utbetalats månadsvis,
lika litet kan berörda omläggning väntas medföra någon egentlig olägenhet
i fråga om pensioner, som i fortsättningen komma att utbetalas kvartalsvis.
För närvarande är den gräns, intill vilken dyrtidstillägg å änkepension må
beräknas efter helt grundtal, satt till 125 kronor av pensionens kvartalsbelopp.
För att vid omläggningen till månadsberäkning erhålla ett lämpligt jämnt tal och
i syfte tillika att i någon mån mildra verkningarna av de strängare bestämmelser
i övrigt, som föreslås, vilja kommitterade, som icke funnit anledning att härutinnan
göra skillnad mellan äldre och nyreglerade pensioner, föreslå, att motsvarande
gräns bestämmes till 50 kronor av pensionsbeloppet för månad räknat eller
alltså 600 kronor av årsbeloppet, samt att enahanda gräns bestämmes att gälla
även för andra nu ifrågavarande pensionärer än änkor.
Vid den år 1919 genomförda omläggningen av dyrtidstilläggsgrunderna efter
det s. k. glidande systemet vidtogos vissa anordningar beträffande dyrtidstillägget
åt änkor och barn i syfte att i någon mån begränsa denna förmån, där den enbgt
dittills tillämpade grunder visat sig alltför mycket överstiga den kompensation,
vartill levnadskostnadsökningen kunde föranleda. För att icke då med
ens göra alltför kraftig beskärning, infördes vissa bestämmelser om förmånligare
dyrtidstilläggsberäkning för änka med barn och för flera syskon. Dessa bestämmelser
i förening med de ändringar i dyrtidstilläggsgrunderna, som därefter vidtagits,
hava emellertid visat sig medföra i vissa fall så stora tillägg, att en viss
begränsning synes vara på sin plats. I regel är änke- och barnpensioneringen
så ordnad, att den pension, som tillkommer ensam änka, ökas efter vissa grunder,
om hon har minderåriga barn; exempelvis blir enligt civilstatens änke- och pupillkassas
reglemente ökningen för ett barn 40 procent av änkepensionen och för
varje ytterligare barn 10 procent av änkepensionen; i vissa andra kassor är ett
fixt barntillägg bestämt att utgå för varje barn. Enbart på grund av detta förhållande,
som medför att änkepensionen vid större antal barn fördubblas, ökas ju
dyrtidstillägget i väsentlig grad för familjen. Men nuvarande dyrtidstilläggsbestämmelser
lägga därtill en ökning, som beräknas å summan av pensionen och
därå utgående dyrtidstillägg. Härigenom hava pensionsförmånerna för änkor
med flera barn förbättrats i en grad, som måste betecknas såsom mindre lämplig.
Med nu gällande bestämmelser utgör dyrtidstillägget för en änka med fem
barn 176 procent av pensionsförmånerna eller alltså icke obetydligt mer än vad
levnadskostnadsökningen bör föranleda. Om denna överkompensation måste anses
böra genom förändrad anordning av dyrtidstillägget begränsas, så torde dock
icke nu låta sig göra att skära ned ända till den gräns, som angives av levnadskostnadsökningen;
det skulle i själva verket innebära att borttaga omkring en
tredjedel av nuvarande dyrtidstillägget. Kommitterade anse, att en viss försiktighet
billigtvis måste iakttagas vid denna begränsning. Vid övervägande av
dessa omständigheter hava kommitterade funnit lämpligt nu inskränka beskärningen
därhän, att dyrtidstilläggsökningen för änka med barn, vilken ökning nu
räknas efter summan av pension och därå belöpande dyrtidstillägg, i stället må
beräknas på det sätt, att för varje barn ej mindre grundtalet i varje fall ökas
med en tiondel än även den del av månadspensionen, för vilken dyrtidstillägg
24
utgår efter hela det sålunda höjda grundtalet, i förekommande fall ökas med
10 kronor.
Då vidare kommitterade uppmärksammat, att två minderåriga barn utan
pensionsberättigad moder i regel enligt gällande reglementsbestämmelser likställas
med ensam änka och alltså tillsammans i pension bekomma vad deras moder
ensam skulle hava erhållit, hava bestämmelserna om dyrtidstillägg åt flera minderåriga
syskon så utformats, att beträffande två syskon skall gälla vad om ensam
änka är stadgat, och att således först, då syskonens antal uppgår till tre, något
barntillägg såsom i fråga om änka med barn må förekomma; och därvid skall
beträffande tre syskon gälla vad om änka med ett barn är stadgat, beträffande
fyra syskon vad om änka med två barn är stadgat o. s. v.
Oaktat den föreslagna höjningen av den del av pensionen, varå dyrtidstillägg må
beräknas efter helt grundtal, från 500 till 600 kronor för år räknat, komma likväl
nu föreslagna grunder för dyrtidstilläggsberäkningen att till följd av det begränsade
grundtalet medföra en minskning av förmånen nästan över hela linjen. Häremot
torde i och för sig icke vara något att erinra. Icke heller nu ifrågavarande pen
sionärer synas rimligtvis böra undgå att i sin mån vidkännas den reduktion av
dyrtidstilläggsförmånen, som befattningshavarna redan nu fått underkasta sig och
som föreslagits skola bliva gällande för f. d. befattningshavare. Med tillämpning
av det grundtal, som nu är fastställt för beräkning av dyrtidstillägg åt befattningshavare
(117), och övriga ovan omförmälda grunder för beräkningen skulle
dyrtidstillägget för ensam änka minskas för pensioner intill ett årsbelopp av 500
kronor med 9 procent av pensionsbeloppet; för pensioner omkring den nya gränsen
av 600 kronor skulle däremot någon ökning framträda för att vid högre belopp
åter förbytas till minskning. För jämförelse meddelas här följande exempel:
Ensam änka.
Pension | Nuvarande dyrtidstillägg (126) | Föreslaget dyrtidstillägg (117) | Differens |
100 | 126 | 117 | — 9 |
200 | 252 | 234 | — 18 |
300 | 378 | 351 | — 27 |
400 | 504 | 468 | — 36 |
500 | 630 | 585 | — 45 |
600 | 699 | 702 | + 3 |
700 | 768 | 766 | — 2 |
800 | 837 | 830 | — 7 |
900 | 906 | 894 | — 12 |
1,000 | 975 | 958 | — 17 |
1,250 | 1,147: 50 | 1,118 | — 29: 50 |
1,500 | 1,320 | 1,278 | — 42 |
25
Härav framgår, att de föreslagna dyrtidstilläggsgrunderna medföra nästan
utan undantag minskad förmån, en minskning, som givetvis måste beträffande
låga pensioner på något sätt ersättas.
I efterföljande tabell hava sammanställts exempel på de föreslagna grundernas
verkan vid tillämpning å pensioner, tillkommande änka med fem barn, och hava
därvid angivits de pensionsbelopp, som för dem tillsammans enligt bestämmelserna
i reglementet för civilstatens änke- och pupillkassa motsvara de i föregående tabell
för ensam änka angivna pensionsbeloppen, vilka här nedan upptagits inom parentes.
Änka med fem larn.
Pension | Nuvarande dyrtidstillägg (126) | Föreslaget dyrtidstillägg (117) | Differens | |
180 (100) | 316: 80 | 315 | — | — 1:80 |
360 (200) | 633: 60 | 630 | — | — 3:60 |
540 (300) | 950: 40 | 945 | — | — 5:40 |
720 (400) | 1,267: 20 | 1,260 | — | — 7:20 |
900 (500) | 1,584: — | 1,575 | — | — '' 9: — |
1,080 (600) | 1,900: 80 | 1,890 | — | — 10:80 |
1,260 (700) | 2,217: 60 | 2,157 | 60 | — 60: — |
1,440 (800) | 2,534: 40 | 2,330 | 40 | — 204: — |
1,620 (900) | 2,851: 20 | 2,503 | 20 | — 348: — |
1,800 (1,000) | 3,168: — | 2,676 | — | — 492: — |
2,250 (1,250) | 3,881: 27 | 3,108 | — | — 773:27 |
2,700 (1,500) | 4,572: 02 | 3,540 | — | —1,032: 02 |
Även här framträder en minskning, som dock vad de lägre pensionerna beträffar
inskränker sig till endast 1 procent av pensionsbeloppet. Där den gemensamma
pensionen uppgår till större belopp än 1,200 kronor, blir däremot minskningen
mera avsevärd. Vid ett sammanlagt pensionsbelopp av 2,700 kronor utgör
reduceringen icke mindre än något över 1,000 kronor, men även i detta fall utgör
det nya dyrtidstillägget över 130 proceut av pensionen och giver således mer än
väl den kompensation för levnadskostnadsökningen, som ansetts i allmänhet kunna
beredas. Emellertid synas icke heller i detta fall de låga familjepensionerna tåla
vid någon minskning, utan måste på ett eller annat sätt hjälpas upp.
Medan staten själv reglerar pensioneringen av befattningshavare i statens
tjänst, har däremot pensioneringen av änkor och barn efter sådana befattningshavare
överlämnats åt befattningshavarna själva att av dem i stort sett efter eget
skön ordnas med de medel, som stått till förfogande. Väl har staten medverkat
vid upprättandet av för sådan familjepensionering avsedda kassor samt jämväl
därtill anslagit förvaltningsbidrag. Till flertalet sådana kassor har staten lämnat stöd
också genom bidrag till själva pensioneringen; men i intet fall har detta skett på
4
Pensions
tillägg.
26
sådant sätt, att pensioner till vissa belopp av staten garanterats. På grund av
sättet för familjepension eringens ordnande företer denna pensionering stora ojämnheter:
pensioneringsgrunderna skifta, avgifterna äro på olika sätt beräknade och
någon enhetlig grund för statens bidrag förefinnes icke. Alla dessa olikheter föranledde
sakkunniga för centralisering av det statsunderstödda pensionsväsendet
att framlägga vissa förslag till ordnande av även denna pensionering, vilka förslag
i vad de röra statstjänarnas familjepensionering likväl hittills icke lett till
några resultat. Under sådana förhållanden är det uppenbart, att nu icke kan bliva
fråga om någon verklig reglering av familjepensioneringen. Ehuru kommitterade
icke kunna finna annat än önskvärt, att en utjämning av skiljaktigheterna inom
familjepensioneringen må äga rum till vinnande icke blott av likformiga grunder
för själva pensioneringen utan även av enhetlighet i avseende å statens bidrag
till pensioneringen, kunna dessa frågor icke nu av kommitterade upptagas till
behandling; utan kommitterade måste i detta sammanhang inskränka sig till att
föreslå en anordning endast till förbättrande av de särskilt låga familjepensionerna.
Med erinran om kommitterades förut framställda förslag att medelst ett särskilt
pensionstillägg förbättra de till f. d. befattningshavare utgående pensioner,
som kunna betecknas såsom låga, vilja kommitterade nu föreslå, att jämväl beträffande
familjepensioneringen en dylik åtgärd vidtages. Kommitterade hava
därvid funnit, att tilläggsbeloppet för ensam änka lämpligen kan bestämmas till
hälften av vad i sådant avseende föreslagits för f. d. befattningshavare; och efter
ingående undersökning om verkningarna av ett sådant pensionstillägg med därå
belöpande dyrtidstillägg hava kommitterade, som anse att något pensionstillägg
icke nu lämpligen bör ifrågakomma för änkepensioner å 600 kronor eller däröver,
funnit sig böra föreslå, att för pensioner understigande 330 kronor tillägget bestämmes
till 90 kronor, för pensioner å 330 kronor och däröver intill 450 kronor
till 60 kronor samt för pensioner å 450 kronor och däröver intill 600 kronor till
30 kronor. I övergången mellan högre och lägre tilläggsbelopp erfordras vissa
jämkningar till förekommande av att lägre pensionsbelopp genom tillägget kommer
att överstiga vad pensionär med högre pensionsbelopp erhåller. Tillika har den
begränsning även här ansetts böra stadgas, att tillägget icke må överstiga pensionens
belopp. I de fall, där pensionen är mycket obetydlig, blott ett eller annat
tiotal kronor, bliver till följd härav också tillägget obetydligt; men då förmånen
i allt fall fördubblas, måste enligt kommitterades mening förbättringen anses skälig.
Nu ifrågavarande tillägg avses att utgå till såväl ensam änka som änka
med barn; men skall därvid i varje fall tagas hänsyn endast till den änkan ensam
tillkommande pensionen. Kommitterade hava väl funnit sig kunna förorda,
att någon förhöjning av tillägget i vissa fall beredes änka med barn, men hava
ansett, att denna förhöjning endast bör utgå i fall, där familjepensionen icke redan
enligt gällande reglementsbestämmelser förhöjts i förhållande till barnantalet
och särskilda barntillägg icke heller utgå. Om alltså familjepensionen är densamma
vare sig barn finnes eller ej, bör enligt kommitterades mening pensionstillägget
där barn finnes ökas för att härigenom i någon mån utjämna förhållandena
mellan pensioner från olika kassor. Kommitterade hava tänkt sig, att denna
ökning skulle för varje barn utgöra 20 procent av pensionstillägget, alltså 18
27
kronor vid pension understigande 330 kronor, 12 kronor vid pension å 330 kronor
eller däröver intill 450 kronor samt 6 kronor vid pension däröver; varvid
emellertid torde böra fastställas vissa begränsningar, så att icke pensionärer med
lägre pension må genom tillägget få mera än vad pensionärer med högre pension
under enahanda omständigheter erhålla.
Beträffande pensionstillägg till minderåriga barn utan pensionsberättigad
moder hava kommitterade med hänsyn därtill, att enligt gällande reglementsbestämmelser
i regel ett barn erhåller halv änkepension och två barn tillhopa lika
mycket som deras moder skulle hava erhållit, funnit tillägget böra bestämmas:
för ett barn med pension understigande 300 kronor till hälften av tillägget för
ensam änka samt för två syskon till samma belopp, som skulle hava tillkommit
deras moder.
I fråga om tre eller flera minderåriga syskon skall pensionstillägg utgå med
det belopp, vartill pensionen för två syskon föranleder; och av anledning, som
ovan åberopats i fråga om höjt pensionstillägg till änka med barn, har ökning
av pensionstillägget, när det gäller tre eller flera syskon, ansetts böra äga rum
endast, där i sammanlagda pensionen icke ingår förhöjning till följd därav, att
de äro flera än två.
Enligt några pensionskassors reglementen utgå pensioner, utom till änkor
och minderåriga barn, även till vissa andra anhöriga till avliden befattningshavare;
och jämväl pensionärer av sistnämnda slag äga åtnjuta dyrtidstillägg av
statsmedel. Att därutöver höja sådan pension genom särskilt pensionstillägg, har
utom i vissa undantagsfall, varom i den speciella motiveringen närmare förmäles,
ansetts icke böra ifrågakomma.
Vad som i pensionstillägg tillsammans tillkommer flera är avsett att dem
emellan fördelas i samma proportion, vari de taga del i pensionen. A pensionstillägget
skall dyrtidstillägg utgå såsom om tillägget vore en del av själva
pensionen.
Huru förslaget i tillämpningen verkar framgår av nedan intagna sammanställning,
däri samma pensionsbelopp för jämförelse upptagits som i föregående
tabeller.
28
Ensam änka.
Pensions- belopp | Nuvarande | Summa | Pensions- tillägg | Pension | Föreslaget | Summa | Differens | ||||||
100 | 126 | — | 226 | — | 90 | 190 | 222 | 30 | 412 | 30 | + 186 | 30 | |
200 | 252 | — | 452 | — | 90 | 290 | 339 | 30 | 629 | 30 | + 177 | 30 | |
300 | 378 | — | 678 | — | 90 | 390 | 456 | 30 | 846 | 30 | + | 168 | 30 |
400 | 504 | — | 904 | — | 60 | 460 | 538 | 20 | 998 | 20 | + | 94 | 20 |
500 | 630 | — | 1,130 | — | 30 | 530 | 620 | 10 | 1,150 | 10 | + | 20 | 10 |
600 | 699 | — | 1,299 | — | — | 600 | 702 | — | 1,302 | — | + | 3 | —■ |
700 | 768 | — | 1,468 | — | — | 700 | 766 | — | 1,466 | — | — | 2 | — |
800 | 837 | — | 1,637 | — | — | 800 | 830 | — | 1,630 | — | — | 7 | — |
900 | 906 | — | 1,806 | — | — | 900 | 894 | — | 1,794 | — | — | 12 | — |
1,000 | 975 | — | 1,975 | — | — | 1,000 | 958 | — | 1,958 | — | — | 17 | — |
1,250 | 1,147 | 50 | 2,397 | 50 | — | 1,250 | 1,118 | — | 2,368 | — | — | 29 | 50 |
1,500 | 1,320 | — | 2,820 | — | — | 1,500 | 1,278 | — | 2,778 | — | — | 42 | — |
Änka med fem barn.
Pensions- belopp | Nuvarande | Summa | Pensions- tillägg | Pension | Föreslaget | Summa | Differens | ||||||
180 | 316 | 80 | 496 | 80 | 90 | 270 | 472 | 50 | 742 | 50 | -f | 245 | 70 |
360 | 633 | 60 | 993 | 60 | 90 | 450 | 787 | 50 | 1,237 | 50 | + | 243 | 90 |
540 | 950 | 40 | 1,490 | 40 | 90 | 630 | 1,102 | 50 | 1,732 | 50 | + | 242 | 10 |
720 | 1,267 | 20 | 1,987 | 20 | 60 | 780 | 1,365 | — | 2,145 | — | + | 157 | 80 |
900 | 1,584 | — | 2,484 | — | 30 | 930 | 1,627 | 50 | 2,557 | 50 | + | 73 | 50 |
1,080 | 1,900 | 80 | 2,980 | 80 | — | 1,080 | 1,890 | — | 2,970 | — | — | 10 | 80 |
1,260 | 2,217 | 60 | 3,477 | 60 | — | 1,260 | 2,157 | 60 | 3,417 | 60 | — | 60 | — |
1,440 | 2,534 | 40 | 3,974 | 40 | — | 1,440 | 2,330 | 40 | 3,770 | 40 | — | 204 | — |
1,620 | 2,851 | 20 | 4,471 | 20 | — | 1,620 | 2,503 | 20 | 4,123 | 20 | — | 348 | — |
1,800 | 3,168 | — | 4,968 | — | — | 1,800 | 2,676 | — | 4,476 | — | — | 492 | — |
2,250 | 3,881 | 27 | 6,131 | 27 | — | 2,250 | 3,108 | — | 5,358 | — | — | 773 | 27 |
2,700 | 4,572 | 02 | 7,272 | 02 | — | 2,700 | 3,540 | — | 6,240 | — | — | 1,032 | 02 |
29
Härav framgår, att i stället för den förut uppvisade minskningen pensionstillägget
med därå belöpande dyrtidstillägg åstadkommit ökade förmåner för ensam
änka med pension intill 600 kronor samt för änka med fem barn med sammanlagd
pension av intill 1,000 kronor. Ökningen bliver störst vid låga pensioner
och utgör för ensam änka med 100 kronor i pension inemot 190 kronor och
för änka med fem barn, som tillsammans innehava pension å 180 kronor, inemot
250 kronor; vid högre belopp avtager ökningen för att vid förenämnda gränser
upphöra, varefter minskningen framträder.
För änka, som i förenämnda motion avses, skulle till pensionsbeloppet, 70
kronor, enligt kommitterades förslag komma ett pensionstillägg å samma belopp,
sa att hennes pensionsförmån jämte dyrtidstillägg skulle ökas från nuvarande
belopp av 158 kronor 20 öre till 303 kronor 80 öre.
Enligt riksdagens förenämnda skrivelse skulle styrkandet av behövande omständigheter
utgöra en förutsättning för åtnjutande av den ifrågasatta pensionsförbättringen.
I detta avseende få kommitterade, under åberopande av vad som
ovan anförts beträffande olägenheterna av ett dylikt villkor vid pensionstillägget
åt f. d. befattningshavare och då även nu ifrågavarande pensionstillägg är delvis
föranlett av omläggningen av grunderna för dyrtidstillägget, såsom sin mening
framhålla, att tillägget bör utgå utan berörda villkor.
Från åtnjutande av pensionstillägg bör undantagas innehavare av nyreglerad
familjepension, d. v. s. pension avpassad efter nyreglerat pensionsunderlag för
befattningshavare. Några andra grupper av pensionerade änkor och barn hava
icke befunnits böra undantagas från åtnjutande av pensionstillägget. Härom
liksom beträffande vissa grupper av änkor och barn, vilka ehuru icke efterlevande
efter befattningshavare i statens tjänst likväl fått rätt till dyrtidstillägg av statsmedel
till sina pensioner och därför anses även böra erhålla pensionstillägg i
vissa fall, få kommitterade tillfälle att närmare yttra sig i den speciella motiveringen
till de föreslagna författningarna rörande dyrtidstillägg åt pensionsberättigade
änkor och barn efter befattningshavare i statens tjänst samt pensionstillägg
till vissa sådana änkor och barn (se sid. 61 och 66).
Vad kommitterade i övrigt här förut anfört i fråga om tiden för ikraftträdande
av författningsförslagen rörande f. d. befattningshavare, gäller i tillämpliga
delar jämväl motsvarande förslag i fråga om änkor och barn.
Beträffande kostnaden för genomförandet av de förslag, som av kommitterade
framlagts, må först erinras, att pensionstilläggen givetvis måste, ehuru de i och
för sig icke äro synnerligen stora, dock medföra en avsevärd kostnad till följd av
det stora antalet små pensioner, som äro avsedda att därigenom upphjälpas; att,
då dyrtidstillägg skall beräknas även å pensionstilläggen, hänsyn härtill givetvis
måste tagas vid beräkningen av hela kostnaden för förslagets genomförande;
samt att, då pensionstilläggen kombinerats med en i vissa fall ganska kraftig
beskärning av dyrtidstilläggen, kostnadsökningen vid tillämpning av kommitterades
förslag framträder först vid jämförelse mellan å ena sidan kostnaden för pensionstilläggen
jämte dyrtidstillägg å pensioner och pensionstillägg enligt de föreslagna
Kostnads
beräkning.
30
grunderna och å andra sidan kostnaden för dyrtidstillägg å redan utgående pensioner
enligt nu gällande grunder.
För att tjäna till ledning vid kostnadsberäkningen hava kommitterade, som
från vederbörande myndigheter och pensionskassor införskaffat erforderliga upplysningar
rörande pensionsbelopp och antal pensionärer, låtit i bilagda tabeller
(bil. A, B och C) sammanställa de därvid erhållna uppgifterna. I olikhet med de
uppgifter i enahanda avseenden, som i sammanhang med resultatet av förenämnda
preliminära undersökning framlades för 1921 års riksdag (se propositionerna
nr 327 och 328), innefatta de nu upprättade tabellerna uppgifter icke blott
beträffande pensionerade f. d. statstjänare samt pensionsberättigade änkor och
barn efter statstjänare utan även alla sådana pensionärer, som enligt nu gällande
författningar om dyrtidstillägg till pensionärer blivit i avseende å sådan förmån
likställda med f. d. statstjänare eller med pensionsberättigade änkor och barn
efter statstjänare.
De beräkningar, som inom kommittén verkställts på grundval av de inkomna
uppgifterna, kunna givetvis icke göra anspråk på att uppvisa den exakta kostnad,
som genomförandet av kommitterades förslag medför, utan avse att tjäna
till ledning vid bedömande av förslagets ekonomiska innebörd för statsverket och
vid avpassande av anslag för ändamålet.
Av tabellen A framgår, att sammanlagt 12,134 f. d. befattningshavare åtnjuta
pensioner å 2,500 kronor eller därunder. Bland dessa pensionärer äro
emellertid enligt verkställda undersökningar tillhopa 5,295 sådana, som enligt de
föreslagna bestämmelserna för pensionstillägg åt f. d. befattningshavare skulle
vara från sådan förmån uteslutna. Övriga 6,839 synas enligt den något summariska
utredning, som med ledning av de inkomna uppgifterna kunnat verkställas,
fördela sig så, att 6,071 skulle i pensionstillägg erhålla 180 kronor, 510 skulle
erhålla 120 kronor och återstående 258 skulle erhålla 60 kronor. Hela kostnaden
för pensionstilläggen åt f. d. befattningshavare kan alltså utan risk att uppskattas
för lågt beräknas belöpa sig till i runt tal 1,200,000 kronor för år räknat.
Vad beträffar änkor och barn kan icke direkt av tabellerna B och C utrönas
antalet pensionärer, som med hänsyn tagen till pensionsbeloppen skulle vara berättigade
till pensionstillägg, enär ifråga om pensioner till änkor med barn pensionsförhöjningen
på grund av barnantalet, där sådan förhöjning reglementsenligt
äger rum, ingår i det i vederbörande tabell angivna pensionsbeloppet för familjen
samt denna förhöjning utgår efter så väsentligt olika grunder. Enligt verkställda
undersökningar torde emellertid kostnaderna för pensionstillägg åt nu ifrågavarande
pensionärer kunna beräknas uppgå för år räknat till omkring 450,000 kronor,
varvid approximativt beräknats för änkor med eller utan barn 3,232 tillägg
å 90 kronor, 1,466 tillägg ä 60 kronor och 2,112 tillägg å 30 kronor samt för
minderåriga barn 53 tillägg å 45 kronor, 33 tillägg å 30 kronor och 54 tillägg
å 15 kronor.
Årskostnaden i dess helhet för pensionstilläggen skulle alltså kunna beräknas
utgöra 1,650,000 kronor. Då pensionstilläggen enligt kommitterades förslag skulle
börja utgå först med april månad 1922, blir kostnaden för nämnda år /i av
sistnämnda summa eller alltså i runt tal 1,240,000 kronor, vilket belopp vid bifall
till kommitterades förslag torde böra i tilläggsstaten till riksstaten för år 1922
31
uppföras såsom förslagsanslag. För år 1923 torde, ehuru förskjutningar av de
siffror, som ligga till grund för beräkningarna givetvis kunna förväntas, kostnaden
likväl kunna upptagas till samma årsbelopp, som ovan angivits. Till följd
av budgetårets omläggning under kalenderåret 1923 lärer det vara avsett att i det
budgetförslag, som framlägges för 1922 års riksdag, upptaga endast oundgängliga
utgifter under första halvåret 1923; och då pensionstilläggen, som skola utbetalas
i sammanhang med motsvarande del av själva pensionerna, äro att hänföra till
sådana utgifter, som nyss nämnts, torde i budgeten för nämnda halvår böra beräknas
en utgift för pensionstillägg till belopp motsvarande hälvten av omförmälda
årskostnad, eller i avrundat tal 800,000 kronor.
Vad därefter beträffar kostnaden för dyrtidstillägg åt pensionärer har den
verkställda beräkningen givit vid handen, att med nu för dyrtidstilläggsberäkningen
för pensionärer bestämt grundtal (126) och med tillämpning av nu gällande
grunder i övrigt dyrtid stillägget å nu utgående pensioner skulle för år räknat
uppgå för f. d. befattningshavare till i runt tal 20,000,000 kronor samt för änkor
och barn till omkring 6,900,000 kronor eller alltså tillhopa till 26,900,000 kronor.
Enligt kommitterades förslag skall för pensionärer bliva gällande samma grundtal,
som samtidigt är fastställt att tillämpas för beräkningen av dyrtidstillägg åt
befattningshavare. Lägges det i sådant avseende nu gällande grundtal (117) till
grund för beräkningen med tillämpning tillika av de utav kommitterade i övrigt
föreslagna allmänna grunder och med iakttagande av den förhöjning av vissa nu
utgående pensioner, som genom pensionstilläggen skulle inträda, visar sig kostnaden
för år räknat av dyrtidstillägg till pensionärer bliva för f. d. befattningshavare
19,500,000 kronor samt för änkor och barn 7,100,000 kronor eller tillhopa
26,600,000 kronor. Skillnaden mellan sistnämnda belopp och förenämnda
årskostnad för dyrtidstillägget enligt gällande grunder å nu utgående pensioner
utgör alltså 300,000 kronor, vilket belopp sålunda visar minskningen av kostnaderna
för dyrtidstillägg åt pensionärer.
Dragés detta sistnämnda belopp från den ovan angivna årskostnaden för
pensionstilläggen, framträder den merkostnad av 1,350,000 kronor, som genomförandet
av kommitterades förslag kan beräknas i runt tal medföra för år räknat.
Kommitterade övergå härefter till att under författningsförslagens särskilda Specialmotiparagrafer
framlägga den speciella motivering, vartill omständigheterna ansetts venng.
böra föranleda.
32
Förslaget till kungörelse med allmänna grunder för dyrtidstillägg åt
f. d. befattningshavare i statens tjänst med flera pensionärer.
§ I
Denna
paragraf överensstämmer med motsvarande paragraf i nu gällande
kungörelse i ämnet. Det har visserligen ifrågasatts att här uttryckligen angiva,
att dyrtidstillägg skall beräknas jämväl å det pensionstillägg, varom kommitterade
framlägga förslag; men lika litet som ett särskilt stadgande ansetts erforderligt
för att tillförsäkra vederbörande rätt till dyrtidstillägg å den pensionsförbättring,
som utgår till de under senare åren pensionerade militära befattningshavarna,
bka litet bör enligt kommitterades mening behövas någon särskild föreskrift om
dyrtidstilläggsberäkning å pensionstillägget. Så länge pensionsförhöjningen utgår
vare sig under ena eller andra benämningen, måste densamma betraktas såsom
en del av pensionen; och då är det utan vidare klart, att dyrtidstillägg därå
skall utgå.
§ 2
har avfattats med tagen hänsyn därtill, att grundtalet enligt förslaget hädanefter
skulle för pensionstagarna bliva detsamma som för befattningshavare i statens
tjänst; och har det därför ansetts tillräckligt med en hänvisning till detta grundtal.
Om såsom synes önskvärt de nya grunderna för dyrtidstillägg åt pensionärer
bliva gällande redan från ingången av april månad 1922, skulle visserligen kunna
inträffa, att riksdagen då ännu icke hunnit pröva frågan om vilka grunder i
fortsättningen skola bliva gällande för dyrtidstillägg åt befattningshavare; men
denna omständighet utgör icke hinder för godtagande av den föreslagna lydelsen
av denna paragraf, enär avsikten är att grundtalet för dyrtidstillägget åt pensionärer
vid varje tidpunkt skall överensstämma med grundtalet för motsvarande
förmån åt befattningshavare.
§ 3.
I motsvarande paragraf av nu gällande allmänna grunder för dyrtidstillägg
åt f. d. befattningshavare finnas intagna de för närvarande enhetliga bestämmelserna
om beräkningen av dyrtidstillägget. Då kommitterade av skäl, som framgå
av den allmänna motiveringen, nödgats frångå de enhetliga grunderna och
föreslå vissa grunder för dyrtidstilläggsberäkningen, när det gäller pensioner av
äldre typ, och andra grunder i fråga om nyreglerade pensioner, hava kommitterade,
efter förebild från stadgandena om dyrtidstillägg åt befattningshavare vid
oreglerade och vid nyreglerade verk, i nu förevarande paragraf upptagit bestämmelserna
om dyrtidstillägg å pensioner av äldre typ för att i nästföljande paragraf
behandla grunderna för dyrtidstilläggets beräkning, när det gäller nyreglerade
pensioner.
33
Beträffande den allmänna innebörden av de uti förevarande paragraf upptagna
bestämmelserna hava kommitterade förut yttrat sig och vilja nu endast tilllägga,
att detaljerna överensstämma med vad som nu gäller med den ändring,
som föranledes därav, att dyrtidstilläggsberäkningen hänförts till pensionens
månadsbelopp i stället för till dess belopp för kvartal, varav blivit en följd, att
för varje barn, för vilket pensionären har försörjningsplikt, förhöjningen av det
belopp, varå dyrtidstillägg må utgå efter helt grundtal, förändrats från 25 kronor
för kvartal till ett avrundat belopp av 10 kronor för månad.
Vidare är att påpeka, att kommitterade funnit sig böra från bestämmelserna
om dyrtidstillägg åt befattningshavare här upptaga ett stadgande därom, att gift
kvinnlig f. d. befattningshavare, ''även om hennes man icke såsom befattningshavare
i statens tjänst eller innehavare av lärarbefattning vid annan läroanstalt
än statens eller såsom pensionär är berättigad till dyrtidstillägg av statsmedel,
likväl äger tillgodonjuta dyrtidstillägg för barn endast, om mannen är på grund
av bristande arbetsförmåga väsentligt urståndsatt att bidraga till familjens
underhåll.
Slutligen har likaledes från bestämmelserna om dyrtidstillägg åt befattningshavare
hämtats förebild till det föreslagna stadgandet, att dyrtidstillägg ej utgår
å i pensionsförmånen, för månad räknat, ingående öretal, som överstiger fullt
krontal.
§ 4
innehåller bestämmelserna om dyrtidstillägg å nyreglerade pensioner; och såsom
kommitterade förut framhållit äro grunddragen i dessa bestämmelser desamma,
som äro gällande i fråga om dyrtidstillägg å nyreglerad avlöning. I stället för
att i fråga om dyrtidstillägget för befattningshavare den allmänna regeln avser
befattningshavare med viss försörjningsplikt och tillägget väl ökas i vissa fall
men minskas, där försörjningsplikt icke föreligger, har emellertid beträffande nyreglerade
pensioner liksom i fråga om de i § 3 avsedda pensionerna bibehållits
vad i fråga om pensionärer hittills tillämpats eller att den allmänna regeln om
dyrtidstillägget avser ensam pensionär och att tillägget ökas till följd av viss
försörjningsplikt. Ej heller har anledning synts föreligga att i fråga om pensionärerna
vidga begreppet försörjningsplikt att, såsom numera gäller i fråga om
befattningshavare, omfatta även det fall, att vederbörande är gift men ej har
barn under 16 år.
Beträffande i övrigt dyrtidstilläggots ökning till följd av försörjningsplikt
har ansetts böra för nyreglerad pension stadgas detsamma, som i § 3 föreslagits
i fråga om oreglerad pension.
I detta sammanhang vilja kommitterade fästa uppmärksamheten därpå, att
de grupper av pensionärer, som falla under bestämmelserna i denna paragraf,
vidgas alltefter som ytterligare delar av till statsförvaltningen hörande verk och
inrättningar undergå liknande löne- och pensionsreglering som den, vilken genomfördes
år 1920 för kommunikationsverken och år 1921 för statsdepartementen
och vissa andra till den civila statsförvaltningen hörande verk. Såsom kommitterade
i den allmänna motiveringen framhållit, kan det måhända redan vid för
5
-
34
slagets framläggande för riksdagen bliva erforderligt att bland de grupper av
pensionärer, som skola vara underkastade de reducerade grunder för dyrtidstilllägget,
som angivas i nu förevarande paragraf, upptaga även andra än dem, som
omförmälas i kommitterades förslag till lydelse av denna paragraf.
§ 5.
I vissa fall är skillnaden mellan nyreglerad pension och pension av äldre
typ för samma befattning jämförelsevis obetydlig; och därför skulle det kunna
inträffa, att pension av äldre typ med därå belöpande dyrtidstillägg komme att
överstiga den nyreglerade pensionen för samma befattning med dyrtidstillägg
därå efter reducerade grunder. Då ett sådant förhållande icke ansetts kunna godtagas
utan funnits böra förekommas, har här införts ett stadgande av innehåll,
att dyrtidstillägg enligt bestämmelserna i § 3 icke må tillsammans med pensionen
överstiga vad i § 4 avsedd f. d. befattningshavare, som pensionerats i samma
eller motsvarande befattning inom vederbörande verk, erhåller i pension jämte
dyrtidstillägg enligt stadgandena i sistnämnda paragraf. Detta gäller exempelvis
f. d. tjänsteman i andra normalgraden vid centralt ämbetsverk, i det att pensionen
av äldre typ, 4,600 kronor, jämte därå enligt nu gällande grundtal (117)
och med tillämpning av bestämmelserna i § 3 belöpande dyrtidstillägg, 3,325
kronor 60 öre, skulle tillsammans utgöra 7,925 kronor 60 öre, medan den nyreglerade
pensionen för samma befattning, 5,076 kronor, jämte dyrtidstillägg
därå enligt stadgandena i § 4, 2,601 kronor 2 öre, alltså skulle utgöra endast
7,677 kronor 2 öre.
Ett motsvarande förhållande äger rum beträffande kvinnliga biträden. Emellertid
är i fråga om dessa tillika att märka, hurusom genom under senare år vidtagen
lönereglering, som gällt dylika befattningshavare vid samtliga verk, pensionerna
för alla dem, som därefter avgått, höjts till vissa belopp, medan däremot
nyreglerade pensioner för dessa befattningshavare ännu icke föreligga över
hela linjen. På grund härav skulle ett pensionerat kvinnligt biträde, som tillhört
verk med numera nyreglerade pensioner, bliva underkastat ovan angivna
beskärning av dyrtidstillägget, medan däremot en samtidigt pensionerad dylik
befattningshavare, vilken tillhört verk, som ännu icke blivit nyreglerat, skulle gå
fri från sådan beskärning. Då icke heller detta förhållande har ansetts tillfredsställande,
hava kommitterade i mom. 2 av förevarande paragraf intagit ett stadgande,
varigenom samtliga f. d. befattningshavare av ifrågavarande slag bliva
beträffande dyrtidstilläggets begränsning likställda.
Dylika omständigheter föreligga även beträffande vaktmästare och med dem
jämförliga befattningshavare; men skillnaden mellan den högsta oreglerade pen''
sionen och den nyreglerade är där så pass stor att, då såsom kommitterade föreslå
de högsta oreglerade vaktmästarpensionerna undantagas från pensionstillägg,
någon risk icke föreligger att med tillämpning av de föreslagna dyrtidstilläggsbestämmelserna
något överskridande kan äga rum.
Bestämmelserna i förevarande paragraf kunna måhända synas bliva något
betungande i tillämpningen. Emellertid är det ju oftast den myndighet, där
35
pensionstagaren varit anställd, som har att till honom utbetala pension och dyrtidstillägg;
och vid sådant förhållande lärer i regel icke förefinnas någon svårighet
att tillämpa de föreslagna bestämmelserna; och där utbetalningen sker av annan
myndighet, vilket är fallet — utom beträffande f. d. militära beställningshavare,
för vilka några nyreglerade pensioner icke finnas och begränsningen alltså icke
är tillämplig — endast i fråga om de pensionärer, som erhålla pension och dyrtidstillägg
genom statskontorets försorg. Här erfordras givetvis en undersökning
om vederbörande pensionärs tjänsteställning vid avgången; men sedan sådan
undersökning, som i regel icke torde bliva vidare betungande, en gång verkställts
och resultatet antecknats, torde det ytterligare besvär, som vid varje utbetalning
må föranledas, icke vara av någon synnerlig betydelse.
§ 6
motsvarar nuvarande § 4. Liksom nu är stadgat, att, där pension åtnjutes från
mer än ett håll, beloppen skola sammanräknas och å sammanlagda beloppet beräknas
dyrtidstillägg, så är det ock givet, att i fortsättningen sådant tillägg ej
må beräknas å varje pension särskilt. Äro alla pensionerna utav den beskaffenhet,
att bestämmelserna i § 3 äro å dem tillämpliga, så bör liksom nu pensionernas
sammanlagda belopp läggas till grund för dyrtidstilläggsberäkningen
med tillämpning av de i § 3 angivna grunder. Är emellertid någon av pensionerna
av beskaffenhet, som i § 4 avses, böra enligt grunderna för denna paragraf
endast 80 procent av sådan pension inräknas i det belopp, varå dyrtidstillägg
må beräknas. Det kan visserligen vara i någon mån tveksamt, huruvida de
gynnsammare bestämmelserna i § 3 eller de strängare i § 4 böra komma till
tillämpning å en på sådant sätt sammansatt pensionsförmån, och man kunde
även tänka sig vissa mera invecklade bestämmelser för att träffa full rättvisa;
men kommitterade hava för sin del med hänsyn till frågans jämförelsevis ringa
ekonomiska betydelse stannat vid att föreslå att, om någon av pensionerna är av
beskaffenhet, som i § 3 avses, d. v. s. oreglerad, den gynnsammare dyrtidstillläggsberäkningen
må komma till användning, men eljest — d. v. s. om samtliga
pensionerna äro nyreglerade, därest över huvud taget en sådan förening kan
äga rum — dyrtidstillägget beräknas med iakttagande av bestämmelserna i § 4.
Att kommitterade likväl i visst fall funnit sig böra föreslå en avvikelse från vad
sålunda ansetts böra såsom regel bliva gällande, framgår av § 8; och hava därför
i nu förevarande paragraf inskjutits orden »där ej annat föranledes av bestämmelsen
i § 8.»
De båda olika beräkniugssätten för dyrtidstillägget vålla vissa svårigheter
även då det gäller att utforma föreskrifter för det fall, att pensionstagare åtnjuter
dyrtidstillägg såsom befattningshavare i statens tjänst eller äger såsom innehavare
av lärarbefattning vid annan läroanstalt än statens uppbära dyrtidstillägg av
statsmedel. Kommitterade hava emellertid ansett tillfyllest att i dessa avseenden
stadgas, att vid tillämpning av bestämmelserna i §§ 3 och 4 dyrtidstillägget å
pensionen skall beräknas efter helt grundtal, respektive helt grundtal minskat
med 20, allenast å det belopp, varmed den avlöning eller den del av avlöningen,
36
å vilken dyrtidstillägg tillkommer pensionären såsom befattningshavare i statens
tjänst eller såsom lärare vid sådan läroanstalt, som ovan nämnts, understiger 720
kronor eller i fall, där pensionen är av beskaffenhet, som i § 4 avses, 1,020
kronor för år, varvid emellertid i förekommande fall skall iakttagas vad som
finnes stadgat om ökad förmån i anledning av försörjningsplikt. Om exempelvis
en pensionär med oreglerad pension å 1,500 kronor tillika åtnjuter dyrtidstillägg
för en avlöning i statstjänst å 1,500 kronor, äger han å pensionen åtnjuta dyrtidstillägg
endast efter ett procenttal, motsvarande femtiofem hundradelar av
grundtalet; är avlöningen endast 600 kronor, får han å 120 kronor av pensionen
åtnjuta dyrtidstillägg efter ett procenttal motsvarande fullt grundtal, och å återstoden
efter förenämnda lägre procenttal. Är hans pension nyreglerad, får han i
förra fallet å 80 procent av pensionsbeloppet åtnjuta dyrtidstillägg efter ett procenttal,
motsvarande femtiofem hundradelar av grundtalet minskat med 20, och
i senare fallet å den del av 80 procent av pensionen, som överstiger 600 kronor
men understiger 1,020 kronor, räkna dyrtidstillägg efter ett procenttal, motsvarande
grundtalet minskat med 20, och å återstoden efter nyss nämnda lägre procenttal
(femtiofem hundradelar av grundtalet — 20).
Slutligen diar i denna paragraf bibehållits stadgande därom, att dyrtidstillägg
å avlöning såsom befattningshavare i statens tjänst eller såsom lärare vid sådan
läroanstalt, som ovan nämnts, och dyrtidstillägg å pension icke må beräknas å
sammanlagt högre belopp än 1,250 kronor för månad; varvid det utan särskilt
stadgande torde vara uppenbart, att härvid skall beträffande nyreglerad pension
tagas hänsyn endast till 80 procent därav, liksom i denna summa må inberäknas
endast 80 procent av nyreglerad avlöning.
§ 7
motsvarar § 5 i nuvarande kungörelse. Att dyrtidstillägget för dem, som enligt
denna paragraf skola vara i avseende å rätt till sådan förmån likställda med f. d.
befattningshavare i statens tjänst, bör beräknas enligt de gynnsammare, i § 3
angivna grunderna, har ansetts uppenbart, enär ingen av dem, som tillhöra ifrågavarande
grupper av befattningshavare eller pensionärer, för närvarande kan anses
innehava nyreglerad förmån. Emellertid skulle det beträffande en av ifrågavarande
grupper, nämligen den, som omfattar befattningshavare, som åtnjuta avlöning
å indragningsstat utan tjänstgöringsskyldighet, snart nog kunna inträffa, att
en sådan befattningshavare kommer att åtnjuta nyreglerad avlöning; och när så
blir fallit, torde detta förhållande böra föranleda till, att i ett särskilt moment av
förevarande paragraf stadgas, att, där sådan befattningshavares avlöning är nyreglerad,
dyrtidstillägget skall beräknas enligt bestämmelserna i § 4, men eljest
enligt bestämmelserna i § 3.
§ 8.
I denna paragraf hava bestämmelser införts rörande de i § 6 av nu gällanda
kungörelse angivna pensioner, vilka ansetts fortfarande såsom nu är fallet böra
37
i avseende å rätt till dyrtidstillägg likställas med pension av i § 1 angivet slag.
Emellertid gäller det numera att tillika bestämma, huruvida dyrtidstillägget skall
beräknas enligt § 3 eller enligt § 4. Därvid har pension, som utgår till sådan
f. d. befattningshavare vid numera av staten övertagen järnväg, vilken med pension
avgått från tjänst vid järnvägen redan innan den övertagits av staten, befunnits
böra likställas med icke-nyreglerad pension; och bör alltså dyrtidstilläggsberäkningen
i detta fall äga rum enligt bestämmelserna i § 3. Vad däremot beträffar
till f. d. befattningshavare vid statens järnvägar utgående pension från
enskilda järnvägarnas pensionskassa eller med denna jämförlig pensionsinrättning
torde böra skiljas mellan olika fall. Till nu ifrågavarande f. d. befattningshavare
utgår nämligen därjämte pension från statens järnvägar; och här föreligger sålunda
alltid en förening av pensioner från två håll, varom bestämmelse införts i
§ 6. Ar pensionen från statens järnvägar avpassad enligt äldre bestämmelser än
dem, som meddelats i kungl. brevet den 4 juni 1920 angående rätt till pension
för viss personal, som vid statens övertagande av enskilda järnvägar eller bandelar
övergått i statens järnvägars tjänst, så torde hela sammanlagda pensionsförmånen
vare att anse såsom icke-nyreglerad; och vid sådant förhållande synas
bestämmelserna i § 3 böra tillämpas enligt den i § G angivna regeln. Men om
pensionen från statens järnvägar avpassats enligt föreskrifterna i berörda kungl.
brev och alltså utgår efter väsentligen samma grunder, som kommit till tillämpning
i pensionslagen för kommunikationsverken av den 4 juni 1920, har pensionsförmånen
i jämförelse med vad som dittills tillkommit motsvarande pensionär
höjts i samma omfattning som enligt berörda pensionslag och bör alltså, i likhet
med pension enligt nämnda lag, anses såsom nyreglerad. Den sammanlagda
pensionsförmånen, som avpassats enligt föreskrifterna i omförmälda kungl. brev,
kan såsom fallet är jämväl med pension, som beviljas enligt pensionslagen för
kommunikationsverken, efter vissa i brevet angivna grunder uppdelas i två delar,
en avgiftspension och en statspension. Avgiftspensionen sammanfaller dock icke
med pensionen från den enskilda kassan. Under nu angivna förhållanden och
ehuru någon del av den sammanlagda pensionsförmånen måste betraktas såsom
icke-nyreglerad och dyrtidstillägg alltså enligt den i § 6 angivna regeln skulle
beräknas enligt bestämmelserna i § 3, har vid det förhållande att det vid sådan
dyrtidstilläggsberäkning, som nyss nämnts, skulle kunna inträffa att en ifrågavarande
pensionärs förmåner komme att överstiga vad som i pension och dyrtidstillägg
tillkommer en motsvarande pensionär, som åtnjuter hela sin pension från
statens järnvägar, det befunnits lämpligt att — på samma gång som uttryckligen
bestämts att dyrtidstillägg må beräknas allenast å summan av den del av förmånen,
som motsvarar avgiftspension, och 80 procent av återstående delen —
tillika såsom ett undantag från regeln i § 6 stadga, att vid dyrtidstilläggsberäkningen
skola tillämpas bestämmelserna i § 4 b) och c).
§§ 9-11
motsvara §§ 7—9 i uu gällande kungörelse, och har någon ändring i dessa bestämmelser
icke befunnits erforderlig.
38
Förslaget till föreskrifter rörande dyrtidstilläggets utbetalning jämte däri omförmälda
ansökningsformulär har avfattats i överensstämmelse med vad i sådant
avseende nu gäller, endast med vidtagande av vissa formella ändringar, föranledda
av förändrad paragrafering m. m. i förslaget till allmänna grunder för dyrtidstillägget.
Förslaget till kungörelse angående pensionstillägg åt vissa f. d.
befattningshavare i statens tjänst med flera pensionärer.
§ I
Såsom
i den allmänna motiveringen framhållits, hava kommitterade tänkt
sig, att samtidigt med att de föreslagna allmänna grunderna för dyrtidstillägg åt
f. d. befattningshavare i statens tjänst med flera pensionärer träda i kraft, en
reglering av de låga pensionerna skulle äga rum genom pensionstillägg, avsedda
att höja dels då utgående oreglerade pensioner å mindre belopp, dels ock de pensioner
av liknande beskaffenhet, som därefter tillträdas. Med hänsyn särskilt därtill,
att denna anordning är avsedd allenast såsom ett provisorium, hava kommitterade
funnit önskvärt, att så enkla bestämmelser som möjligt bleve gällande i
detta avseende. Emellertid är det givet, att man icke för detta önskemål må
eftersätta fordran på att rättvisa såvitt möjligt skipas mellan olika grupper av
pensionärer. Med hänsyn härtill har, såsom av nu förevarande paragraf framgår,
pensionstillägget måst föreslås till olika belopp, högst för de mycket låga pensionerna
och därefter med en fallande skala för att alldeles upphöra vid den gräns,
där pensionen enligt de synpunkter, som kommitterade anlagt, icke längre torde
få anses såsom låg. Å pensioner till belopp av intill 1,500 kronor för år skall
enligt förslaget utgå ett tillägg av 180 kronor för år, varvid dock den begränsning
ansetts böra stadgas, att tillägget ej må överstiga pensionens belopp. Då nästa
grupp pensionärer skulle få ett tillägg å 120 kronor, måste tillägget till pensionerna
närmast under 1,500 kronor något begränsas för att ej överskjuta vad
som tillkommer en pensionär med pension å 1,500 kronor. Pension därunder
jämte tillägg må alltså icke tillsammans uppgå till mer än 1,620 kronor. På
samma sätt beräknas tillägget vid pensioner närmast under 2,000 kronor, där ett
tillägg å endast 60 kronor vidtager. Slutligen har det ansetts, att pensioner över
2,500 kronor ej i vidare mån behöva tillägg än att förmånerna av pension och
pensionstillägg uppgå till högst 2,560 kronor.
§ 2.
I denna paragraf angivas vissa grupper av pensionärer, som av skilda anledningar
ansetts icke böra komma i åtnjutande av pensionstillägg.
Liksom avskedade båtsmän och marinsoldater samt Vadstena krigsmanshuskassas
understödstagare undantagits från åtnjutande av det dyrtidstillägg, som
39
beviljats innehavare av egentliga pensioner, så hava de också med hänsyn till de
säregna grunderna för dem tillkommande understöd ansetts icke böra göras delaktiga
av ifrågavarande pensionstillägg. I detta sammanhang kan erinras därom,
att 1919 års riksdag godkänt vissa bestämmelser, medförande förhöjning av berörda
understöd, samt att dyrtidstillägg å understöden nu regleras enligt föreskrifter
i kungörelse av den 29 juni 1921 (nr 347).
Från åtnjutande av pensionstillägg hava vidare ansetts böra undantagas alla
pensionärer med s. k. nyreglerade pensioner, d. v. s. sådana pensioner, som utgå
enligt lagen den 4 juni 1920 angående rätt till tjänstepension för ordinarie tjänstemän
vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk
(nr 254) eller i kungörelsen den 29 juni 1921 med bestämmelser för vissa tjänstemän
vid statsdepartement och andra till den civila statsförvaltningen hörande
verk i fråga om rätt till pension (nr 456) eller andra dylika pensioneringsgrunder,
som blivit fastställda eller kunna komma att fastställas för reglerande av pensionsförhållandena
för befattningshavare i statens tjänst. Det gäller sålunda alla de
pensionärer, som avses i § 4 av förslaget till allmänna grunder för dyrtidstillägg
åt pensionärer. Att f. d. landshövding, som innehar pension, avpassad efter det
från och med den 1 juli 1921 för sådan befattningshavare gällande pensionsundex-lag,
här icke upptagits, beror givetvis därpå att med hänsyn till pensionens
storlek något pensionstillägg enligt de i § 1 angivna begränsningar icke kan i
detta fall ifrågakomma.
Emellertid böra även vissa andra grupper av pensionärer undantagas från
åtnjutande av pensionstillägg, nämligen de pensionärer, som under senare åren
pensionerats efter grunder, som föranlett någon mera avsevärd förhöjning av
pensionen i jämförelse med vad som tillkommer förut pensionerade i samma eller
motsvarande befattning. Härigenom hava kommitterade funnit sig kunna i någon
mån tillgodose ett önskemål, som från flera håll framställts och funnits behjärtansvärt,
nämligen att pensionerna av äldre typ må framför de nyare typerna
tillgodoses, så att skillnaden dem emellan minskas. Här kan icke för alla bestämmas
en och samma tidpunkt som gräns för rätten till pensionstillägg, enär
de åtgärder, som föranlett pensionsförhöjning för den ena eller andra gruppen,
kommit till tillämpning vid skilda tidpunkter. Då vid ingången av år 1919 genom
lönereglering för befattningshavare vid kommunikationsverken, postsparbanken
och skogsstaten ävensom för skogvaktare vid Uppsala universitet inträtt en väsentlig
pensionsförhöjning, har det ansetts, att den, som därefter pensionerats i
sådan befattning, redan erhållit så stor peusionsförbättring, att något pensionstillägg
nu icke bör ifrågakomma. Exempelvis blev pensionen för en banvakt vid
statens järnvägar från och med år 1919 höjd till 1,386 kronor, medan pensionen
förut utgjort högst 1,140 kronor; och för en kronojägare och en skogvaktare vid
Uppsala universitet höjdes pensionen från 900 till 1,400 kronor. Enligt den från
ingången av år 1919 gällande löne- och pensionsregleringen för lärarpersonalen
vid de allmänna läroverken med flera läroanstalter blevo pensionerna i allmänhet
icke obetydligt förhöjda, på grund varav och ehuru pensionerna för f. d. ämneslärare
i regel öro av beskaffenhet att utesluta från rätten till pensionstillägg,
de f. d. lärare, som pensionerats efter nämnda tidpunkt, likväl upptagits bland
40
undantagen, något som alltså huvudsakligen berör f. d. övningslärare. Den pension,
som före år 1919 tillkommit en övningslärare, uppgick i regel till 750 ä
2,000 kronor och kunde i gynnsammaste fall icke överstiga 2,750 kronor; numera
uppgår pensionen till lägst 1,170 kronor och kan vid största möjliga utsträckning
av tjänstgöringen uppgå till inemot 3,500 kronor.
Vidare torde böra från åtnjutande av pensionstillägg undantagas de militära
pensiontagare, som pensionerats efter ingången av år 1918 och alltså kommit i
åtnjutande av den för viss personal vid armén och marinen beviljade pensionsförbättring.
Visserligen utgör pensionsförbättringen för den, som pensionerats
under 1918, endast hälften av vad som i sådant avseende tillkommit den, som i samma
befattning pensionerats efter ingången av år 1919; men redan den förbättring, som
sålunda utgår till 1918 års pensionärer, understiger för dem, varom här är fråga,
i intet fall 225 kronor men uppgår i regel till omkring 500 kronor och är alltså
av den betydenhet, att även dessa pensionärer ansetts böra undantagas, helst
detta bidrager till att i någon mån förminska den överklagade stora skillnaden
mellan nya och gamla pensioner på detta område. Då en del pensionerade f. d.
beställningshavare vid armén och marinen, vilka icke direkt med tillämpning av
gällande bestämmelser om pensionsförbättringen kunnat erhålla sådan förmån,
dock blivit därtill berättigade enligt särskilda beslut av riksdagen, bar det ansetts
böra uttryckligen angivas, att även sådana pensionärer äro från åtnjutande av
pensionstillägg undantagna.
Genom tid efter annan vidtagna förändringar i avlöningsförhållandena för
vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare höjdes pensionen, som
intill år 1908 utgjort för förste vaktmästare 800 kronor och för vaktmästare 600
kronor, småningom intill utgången av år 1918 för förste vaktmästare till 900,
1,000, 1,100 och 1,200 kronor samt för annan vaktmästare till 800, 900 och 1,000
kronor. Genom lönereglering, som gäller från och med år 1919, blevo pensionerna
1,400 respektive 1,200 kronor, varefter, i den mån nyreglering träder i kraft,
pensionerna äro 1,824 respektive 1,644 kronor. Det har ansetts lämpligt, att åtnjutande
av den förhöjning, som inträdde med år 1919, må i dessa fall utesluta
sådan pensionär från åtnjutande av pensionstillägg, och i sådant avseende har
medverkat den omständigheten, att pensionär, som kommit i åtnjutande av pension
efter 1919 års ingång, genom de fördelaktigare dyrtidstilläggsbestämmelser,
som skola tillämpas å honom i jämförelse med dem, som komma till tillämpning
å pensionär med nyreglerad pension, erhåller i det närmaste enahanda sammanlagd
förmån som denne senare; vadan med hänsyn till bestämmelsen om att äldre
pensionär icke må i pension och dyrtidstillägg åtnjuta mer än vad i sådana hänseenden
tillhopa tillkommer pensionär med nyreglerad pension, pensionstillägget
i detta fall bleve så gott som betydelselöst.
För kvinnliga biträden har från och med år 1920 genomförts en lönereglering,
som medfört pensionsförbättring av 200 kronor. Av samma anledning som
ovan åberopats för förslaget i vad det avser pensionärer, som innehaft befattning
såsom vaktmästare eller därmed jämförlig beställning, synes pensionstillägg här
böra uteslutas.
41
I sammanhang med uppförande å ordinarie stat från och med år 1919 av
sjukvårds- och ekonomipersonalen vid statens anstalter för sinnessjuka blevo pensionsförhållandena
för nämnda personal omlagda och för dem, som därefter pensionerades,
inträdde en avsevärd pensionsförbättring i jämförelse med vad som i
pension tillkommit förut pensionerade befattningshavare, tillhörande nämnda personal.
Exempelvis har pensionen för en skötare, som förut icke överstigit 800
kronor, höjts till 1,300 kronor; och en sköterska, som förut bekommit i pension
300 ä 500 kronor, erhåller numera 900 kronor i pension. På grund härav har
pensionstillägg icke ansetts höra tillkomma de pensionärer av ifrågavarande grupp,
som pensionerats efter de nya grunderna. Enär även för vissa andra befattningshavare
vid samma anstalter pensionsunderlagen blivit efter 1918 års utgång förhöjda,
har pensionstillägg icke ansetts böra tillkomma den, som pensionerats
enligt sålunda förhöjt pensionsunderlag.
Även för åtskilliga andra grupper av befattningshavare har lönereglering
under senare åren förekommit med därav följande pensionsförhöjning, exempelvis
år 1919 för befattningshavare vid gymnastiska centralinstitutet och vid bergsstaten
samt för länsveterinärer ävensom år 1920 för befattningshavare vid lantmäterikontoren
i länen och för lantmäteripersonal, som sysselsättes med utförande av
lantmäteriförrättningar; men frånsett de till dessa personalgrupper hörande kvinnliga
biträden och vaktmästare, om vilka gäller vad ovan sagts, äro pensionerna
för övriga ifrågavarande befattningshavare sådana, att pensionstillägg icke kan
med hänsyn till för detsamma föreslagen begränsning ifrågakomma; och hava
dessa pensionärer därför icke upptagits bland de undantagna. Detsamma gäller
vissa andra grupper bland pensionärer, vilka erhållit högre pension direkt till
följd av ändring i pensionsvillkoren, såsom t. ex. förste provinsialläkare och provinsialläkare.
Vid övervägande av frågan huruvida någon uteslutning från åtnjutande av
pensionstillägg skulle kunna anses påkallad i anledning av de pensionsregleringar,
som vidtagits år 1917 för icke ordinarie personal vid telegrafverket, statens järnvägar
och statens vattenfallsverk, år 1918 för arbetare vid statens järnvägsbyggnader
och statens vattenfallsverks byggnadsavdelning samt år 1920 för daglönare
vid marinen, hava kommitterade icke funnit omständigheterna böra, beträffande
pensionärer, om vilka här kan vara fråga, föranleda till stadgande av undantag
från åtnjutande av pensionstillägg. Visserligen skulle härigenom enligt äldre
bestämmelser pensionerad daglönare, i olikhet mot vad som föreslagits beträffande
förhållandet mellan äldre och nyare militära pensionstagare, icke tillgodoses
mer än den, som pensionerats enligt kungörelsen den 24 augusti 1920 (nr 645),
men pensionsbeloppen enligt sistnämnda författning, vilka avpassats efter grunderna
för 1917 års nyssnämnda pensionsreglering för icke ordinarie personal vid
vissa kommunikationsverk, äro i och för sig så låga att de synas skäligen böra
upphjälpas genom pensionstillägg.
§ 3.
Liksom dyrtidstillägg enligt de allmänna grunderna för sådan förmån åt f. d.
befattningshavare i statens tjänst ansetts böra tillkomma dels den, som åtnjuter
<;
42
avlöning på indragningBstat utan tjänstgöringsskyldighet, dels ock vissa grupper
av pensionärer, som icke varit i statens tjänst anställda men som likväl pensioneras
av staten eller med bidrag av statsmedel, så har det också ansetts billigt, att
pensionstillägg må utgå i flertalet av dessa fall. Vissa grupper hava dock befunnits
böra uteslutas från åtnjutande av pensionstillägg av samma skäl, som föranlett
att vissa f. d. befattningshavare i statens tjänst undantagits. Sålunda bar
bland berättigade till sådant tillägg icke upptagits den grupp av pensionärer, som
angives i § 5 2:o av kungörelsen den 29 juni 1921 (nr 345) och i § 7 2:o av
kommitterades förslag till motsvarande kungörelse. Samtliga dessa pensionärer
åtnjuta pension genom statens anstalt för pensionering av folkskollärare med
flera och genom övergångsstadganden i reglementet för anstalten av den 31
december 1919 (nr 878) hava de äldre pensionärerna, på sätt närmare framgår
av redogörelsen för förenämnda preliminära utredning om pensionsförhöjning,
fått från och med år 1920 en väsentlig pensionsförbättring, varför pensionstillägg
nu icke synes böra tillkomma dem.
Detsamma gäller f. d. lärarinnor vid statsunderstödda enskilda läroanstalter.
Dessa, som enligt § 5 5:o) i nyssnämnda kungörelse äga åtnjuta dyrtidstilllägg
av statsmedel och jämväl i kommitterades förslag, § 7 5:o), upptagits såsom
till dylik förmån i fortsättningen berättigade, hava genom 1921 års riksdags beslut
om ändrade grunder för dem tillkommande tilläggspensioner av statsmedel
fått väsentlig pensionsförbättring och hava därför utslutits från åtnjutande av
pensionstillägg.
Pensionen till f. d. lasarettsläkare, som utgår med hälften av statsmedel och
hälften av kommunala medel, uppgår till 3,000 kronor och utesluter alltså sin
innehavare från åtnjutande av pensionstillägg, vadan sådan pensionär icke här
upptagits. Vad däremot beträffar f. d. extra provinsialläkare, som i pension av
statsmedel åtnjuter 1,500 kronor, föreligger icke någon garanti att han därutöver
av kommunala medel bekommer något bidrag. Vid sådant förhållande har pensionstillägg
ansetts böra tillkomma sådan pensionär, för såvitt ej genom tillskott
från annat håll pensionen uppbringats till sådant belopp, att tillägg därigenom
uteslutes.
§ 4.
Om pensionär jämte pensionen åtnjuter avlöning såsom befattningshavare i
statens tjänst eller om pensionär såsom innehavare av lärarbefattning vid annan
läroanstalt än statens åtnjuter avlöning av statsmedel eller om han innehar pension
för mer än en tjänst, bör sådan pensionär komma i åtnjutande av pensionstillägg
endast i den mån förmånernas sammanlagda belopp må därtill föranleda;
och har ett stadgande i detta syfte införts i förevarande paragraf. Något
särskilt betungande för den myndighet eller kassa, som skall pröva rätten till
pensionstillägg, torde detta stadgande icke komma att medföra, då ju hänsyn till
sådana förmåner från annat håll måste tagas vid beräknandet av dyrtidstillägget
till vederbörande.
§§ 5 och 6.
I dessa paragrafer hava intagits bestämmelser i syfte att avliden pensionärs
rätt till pensionstillägg skall i likhet med vad honom tillkommit i dyrtidstillägg
4*
övergå till hans stärbhus samt att i sammanhang med utbetalning av pension
även motsvarande del av pensionstillägget skall till vederbörande utbetalas.
Förslaget till föreskrifter rörande utbetalningen av pensionstillägget är byggt på
samma grunder, som nu gälla och av kommitterade föreslagits i fortsättningen
skola tillämpas i fråga om utbetalning av dyrtidstillägg åt pensionerade f. d. befattningshavare
i statens tjänst. För dyrtidstilläggs utbekommande från järnvägsstyrelsen
hava vissa pensionärer att till styrelsen inkomma med ansökning med
påtecknat intyg rörande det pensionsbelopp, som vederbörande åtnjuter från enskild
pensionskassa. Då järnvägsstyrelsen härigenom erhåller nödigt material
för bedömande av frågan, huruvida och till vilket belopp pensionstillägg bör
tillkomma vederbörande, har det ansetts onödigt att här fordra särskild ansökning
om utbekommande av pensionstillägg.
Förslaget till kungörelse med allmänna grunder för dyrtidstillägg åt
pensionsberättigade änkor och barn efter befattningshavare
i statens tjänst med flera.
§ 1
överensstämmer med motsvarande paragraf i nu gällande kungörelse (nr 346/1921).
Det skulle visserligen kunna ifrågasättas att göra ett tillägg till bestämmelsen för
att bland de särskilt angivna kassor, vilkas pensionärer oaktat kassan icke erhåller
statsbidrag likväl äga åtnjuta dyrtidstillägg av statsmedel, upptaga även fonden
för pensionering av änkor och barn efter befattningshavare vid Strömsholms
hingstdepå. Denna fond, som numera förvaltas av statskontoret, äger väl icke
längre rätt till något statsbidrag, varav den icke heller är i behov, men har å
andra sidan under lång tid åtnjutit sådant bidrag och kan sålunda i sin behållning
anses inrymma jämväl statsmedelsbidrag. På grund härav och då det efter
förda besvärsmål blivit i högsta instans i tolkningsväg avgjort, att pensionärer
från fonden äro med avseende å dyrtidstillägg likställda med andra änkor och
barn efter befattningshavare i statens tjänst, vill det förefalla kommitterade, som
om något uttryckligt stadgande därom knappast vore behövligt.
§ 2
har avfattats i likhet med motsvarande paragraf i förslaget till kungörelse med
allmänna grunder för dyrtidstillägg åt f. d. befattningshavare i statens tjänst med
flera pensionärer; och åberopas nu vad därom anförts i specialmotiveringen till
berörda författningsförslag.
44
§ 3.
Såsom förut framhållits föreligger enligt kommitterades mening anledning att
även i fråga om dyrtidstillägg åt änkor och barn skilja mellan pensioner av äldre
typ och nyreglerade pensioner. I nu förevarande paragraf hava huvudgrunderna
för dyrtidstillägget å pensionerna av förra slaget intagits under hänvisning tillika
därtill, att i § 4 är för vissa fall annorlunda stadgat. Då den möjlighet icke är
utesluten, att exempelvis vid beviljande av familjepension riksdagen finner de
strängare dyrtidstilläggsgrunderna, som föreslås i § 4, böra å denna pension tilllämpas,
har jämväl här såsom i motsvarande bestämmelse rörande f. d. befattningshavare
gjorts det förbehåll för tillämpningen av bestämmelserna i nu förevarande
paragraf att icke heller eljest i särskild ordning blivit annorlunda stadgat.
Om huvudgrundernas allmänna innebörd har redogörelse förut lämnats; nu
må framhållas, att det befunnits lämpligt och för hänvisningar i denna och följande
paragraferna nödigt att bland huvudgrunderna särskilja och med bokstäver och
siffror utmärka, vad som rörer de skilda grupperna av nu ifrågavarande pensionärer.
Under A. 1. behandlas grunderna för dyrtidstillägg åt ensam änka och
under A. 2. vad i sådant avseende funnits böra gälla för änka med ett eller flera
minderåriga barn; under B. 1. motsvarande grunder i fråga om ett minderårigt
barn utan pensionsberättigad moder och två minderåriga syskon utan pensionsberättigad
moder; samt under B. 2. vad i sådant avseende ansetts böra bliva gällande
för tre eller flera minderåriga barn utan pensionsberättigad moder; under C. slutligen
har intagits den bestämmelsen, att dyrtidstillägg till annan pensionär än de
i A. och B. omförmälda skall beräknas på sätt i A. 1. är stadgat.
Bestämmelser om avjämning av brutet tal, som uppkommer vid procenttalsberäkningen
eller vid beräkningen av förekommande ökning av grundtalet, ävensom
därom att dyrtidstillägget ej utgår å i pensionsförmånen för månad ingående
öretal, som överstiger fullt krontal, hava i nu förevarande paragraf intagits under D.
Till belysande av i denna paragraf föreslagna bestämmelsers tillämpning få
kommitterade, utöver vad i sådant avseende redan förut anförts, hänvisa till vad
som meddelas här nedan i den speciella motiveringen till författningsförslaget
rörande pensionstillägg åt änkor och barn; här må endast anföras ett exempel på
dyrtidstilläggsberäkning i ett fall, där pensionstillägg ej skall utgå. En änka, som
för egen del åtnjuter pension å 900 kronor från arméns änke- och pupillkassa,
har fyra minderåriga barn och får därför pensionen förhöjd med fyra pupilltillägg
ä 100 kronor. Pensionsbeloppet utgör alltså 1,300 kronor för familjen tillsammans.
Dyrtidstillägget beräknas sålunda: grundtalet 117 ökas enligt § 3 A. 2.
med 4/io eller till 163 med iakttagande av avjämning enligt § 3 D. Efter helt
sålunda ökat grundtal får dyrtidstillägget utgå på 50 + 4 X 10 krouor per månad
55
eller 1,080 kronor för år; å återstoden 220 kronor sker beräkningen efter —^
163 55
av det ökade grundtalet. Dyrtidstillägget för år blir alltså X i,080 +Wo X
163
-rnr X 220= 1,956 kronor 20 öre, varvid ytterligare avjämning skett enligt § 3 D.
10U .
45
§ 4.
Denna paragraf innehåller bestämmelserna om dyrtidstillägg å s. k. nyreglerade
familjepensioner; och såsom förut framhållits innebär förslaget i detta hänseende,
att de allmänna grunderna, sådana de finnas angivna i § 3, skola tilllämpas
även å omförmälda pensioner med den skillnad endast att grundtalet skall
i varje särskilt fall minskas med 20.
Liksom beträffande f. d. befattningshavare framhållits, att gruppen av nyreglerade
pensioner kommer att vidgas alli eftersom ytterligare delar av till statsförvaltningen
hörande verk och inrättningar undergå liknande löne- och pensionsreglering
som den, vilken år 1920 genomfördes för befattningshavare vid kommunikationsverken
och år 1921 beslutits i fråga om befattningshavare vid statsdepartementen
med flera till den civila statsförvaltningen hörande verk, så kommer
också en förskjutning småningom att äga rum till ökat antal av sådana familjepensioner,
som äro att hänföra till gruppen nyreglerade pensioner; och redan vid
framläggande av förslag till 1922 års riksdag i nu förevarande spörsmål kan det
måhända bliva erforderligt att bland de grupper av pensionärer, som skola vara
underkastade de strängare bestämmelserna om dyrtidstillägg, upptaga även andra
än de pensionärer, som av kommitterade angivits i denna paragraf.
§ 5
motsvarar § 4 i nu gällande kungörelse och innefattar således bestämmelser för
reglering av dyrtidstilläggsberäkningen i fall, där någon åtnjuter två eller flera
pensioner eller,'' jämte pension, åtnjuter dyrtidstillägg av statsmedel såsom löntagare.
Vad beträffar förening av familj epensioner från två eller flera håll torde ett
sådant förhållande vara sällsynt och egentligen endast förekomma för efterlevande
efter vid lotsverket eller vid tullverket anställda befattningshavare. Familjepension
efter vid lotsverket anställd person kan utgå samtidigt från flottans pensionskassa
och från lotsverkets enskilda pensionskassa; båda grunda sig på en och samma
statsanställning och böra behandlas såsom en och samma pension. Detsamma
gäller familjepension efter vid tullverket anställd person; utöver vanlig änke-och
barnpension kan nämligen beviljas tillägg åt efterlevande efter i fattigdom avliden
befattningshavare vid tullverket. Även här bör anses föreligga en enda pension;
och i båda dessa fall hava hittills gällande bestämmelser medfört behandling såsom
om vederbörande haft en pension till belopp, motsvarande summan av vad
från vartdera hållet åtnjutits.
Emellertid skola nu enligt förslaget olika bestämmelser bliva gällande för *
oreglerade familjepensioner och nyreglerade; och det skulle ju kunna tänkas, att en
pension av vartdera slaget förenades hos samma person. För en sådan förening
kunde givetvis ifrågasättas olika bestämmelser vid skilda kombinationer; men då
något sådant fall torde bliva ytterst sällsynt, hava kommitterade här liksom i
fråga om f. d. befattningshavare ansett tillräckligt med en något summarisk an
-
46
ordning till fördel för vederbörande pensionär, i det att förslaget innebär, att de
gynnsammare dyrtidstilläggsgrunderna skola komma till tillämpning, om en av
pensionerna är oreglerad.
Även för det fall, att pensionär åtnjuter dyrtidstillägg av statsmedel i egenskap
av f. d. befattningshavare eller löntagare, skulle ju kunna ifrågasättas skilda
bestämmelser för olika kombinationer; men då också dessa fall torde vara ganska
sällsynta, hava kommitterade ansett tillfyllest med ett stadgande därom, att vid
tillämpning av bestämmelserna i §§ 3 och 4 dyrtidstillägg å familj epensionen beräknas
efter helt grundtal, respektive helt grundtal minskat med 20, allenast å
det belopp, varmed pensionen såsom f. d. befattningshavare eller avlöningen såsom
löntagare understiger 600 kronor för år, dock med iakttagande i förekommande
fall av meddelade bestämmelser om tillägg till grundtalet och om höjning
av den del av pensionens månadsbelopp, varå dyrtidstillägg må beräknas efter
högre procenttal än å återstoden. Exempelvis äger en änka, som jämte änkepension
å 400 kronor innehar med dyrtidstillägg av statsmedel förenad avlöning
å 1,200 kronor för år, åtnjuta dyrtidstillägg å pensionen endast efter det lägre procenttalet,
men är avlöningen endast 300 kronor, får hon å skillnaden mellan detta
belopp och pensionsbeloppet eller alltså å 100 kronor av pensionen åtnjuta dyrtidstillägg
efter det högre procenttalet. I fall, där jämte änkan finnas fem minderåriga
barn och motsvarande pension utgör 720 kronor för år, skall enligt bestämmelserna
i § 3 grundtalet ökas med fem tiondelar; då i sådant fall tillika det
pensionsbelopp, å vilket dyrtidstillägg må beräknas efter helt grundtal, respektive
helt grundtal minskat med 20, ökas intill fördubbling, skulle dyrtidstillägg å hela
pensionen få i vanliga fall beräknas efter det högre procenttalet. Förenas sådan
familjepension med avlöning å 1,200 kronor, får dyrtidstillägget å pensionen utgå
endast efter det lägre procenttalet. Om avlöningen endast utgör 300 kronor däremot,
får dyrtidstillägg efter högre procenttal åtnjutas å skillnaden mellan detta
belopp och 720 kronor eller alltså å 420 kronor för år räknat.
§ 6
motsvarar § 5 i nu gällande kungörelse och har — med undantag därav, att
sista stycket av paragrafen befunnits kunna formuleras något enklare än förut
skett — icke annan ändring vidtagits än att, då olika beräkningsgrunder för dyrtillägget
införas för oreglerade och nyreglerade pensioner, det blivit nödigt att här
angiva vilkendera av dessa grunder, som skall komma i tillämpning. Att detta
måste bliva de i § 3 angivna gynnsammare grunderna, har beträffande flertalet
av ifrågavarande grupper av pensionärer för kommitterade framstått såsom otvivelaktigt.
Endast i fråga om de familjepensioner, som till änkor och barn efter
folkskollärare med flera utgå efter ikraftträdandet med 1920 års ingång av bestämmelserna
T reglementet den 31 december 1919 för statens anstalt för pensionering
av folkskollärare med flera (nr 878), har någon tvekan uppstått; men då
icke heller dessa sistnämnda familjepensioner befunnits kunna betecknas såsom
nyreglerade i samma mening som de i § 4 angivna familjepensionema, hava
kommitterade stannat vid att föreslå, att samtliga familjepensioner, som nu äro i
47
avseende å dyrtidstillägg likställda med familjepensioner efter statstjänare, må i
fortsättningen behandlas enligt de i § 3 angivna grunder för dyrtidstilläggsberäkningen.
§ 7—11
motsvara §§ 6—10 i nu gällande kungörelse. Någon saklig ändring av däri
meddelade bestämmelser har icke ansetts erforderlig.
Förslaget till utbetalningsföreskrifter jämte däri omförmälda ansökningsformulär
har avfattats i huvudsaklig överensstämmelse med motsvarande nu
gällande föreskrifter.
Förslaget till kungörelse angående pensionstillägg åt vissa änkor och
barn efter befattningshavare i statens tjänst med flera.
§ I
Genom
den föreslagna omläggningen av de allmänna grunderna för dyrtidstillägget
skulle såsom förut i den allmänna motiveringen framhållits nästan över
hela linjen framträda en minskad förmån även beträffande familjepensionerna.
Till förekommande av denna påföljd vad beträffar de låga oreglerade pensionerna
och tillika i syfte att för de sämst lottade bland innehavarna av dylika pensioner
bereda en förbättring, skall enligt kommitterades förslag utgå ett pensionstillägg
enligt grunder, för vilka kommitterade förut redogjort.
I början av förevarande paragraf angives, att pensionstillägg skall tillkomma
vissa änkor och minderåriga barn efter befattningshavare i statens tjänst. Redan
här framträder således en skillnad mellan den grupp, som är berättigad till dyrtidstillägg,
och den, som tillika får pensionstillägg, i det att från åtnjutande av
pensionstillägg uteslutits de pensionärer, som i kungörelsen om dyrtidstillägg betecknats
»övriga anhöriga». Därmed avses dels barn, som efter minderårighetens
upphörande fått behålla pensionen till följd av sjukdom eller vanförhet, dels ock
ogifta döttrar, vilka efter minderårighetens upphörande enligt de för några kassor
gällande bestämmelser äga åtnjuta pension. Såsom framgår av den i § 7 av
denna kungörelse intagna bestämmelse om vad som avses med minderårigt barn,
är det föreslaget, att den förra gruppen av dessa »övriga anhöriga» skulle under
vissa förutsättningar erhålla pensionstillägg. Däremot hava kommitterade icke
funnit anledning föreligga att för den andra gruppen, ogifta döttrar, utöver den
kompensation för levnadskostnadsökningen, som genom dyrtidstillägget erhålles,
bereda något ytterligare tillägg.
48
I övrigt framträder skillnaden mellan rätt till dyrtidstillägg och rätt till
pensionstillägg icke i regel på annat sätt, än att pensionstillägg är uteslutet, då
pensionen överstiger visst belopp, olika för skilda förhållanden på sätt av den
allmänna motiveringen framgår.
I förevarande paragraf hava under 1 a upptagits bestämmelserna rörande
pensionstillägg åt änka med eller utan pensionsberättigat minderårigt barn, varvid
stadgats,'' att tillägg efter angiven skala skall utgå, därest beloppet av den änka
ensam tillkommande pensionen understiger 600 kronor för år; och under 1 b.
föreskrives, att för änka med ett eller flera minderåriga barn det pensionstillägg,
som enligt bestämmelserna i 1 a utgår å änkepensionen, skall ökas med 20
procent för varje barn, dock endast under förutsättning att i pensionen icke ingår
förhöjning i förhållande till barnantalet och att särskilda barntillägg eller pupilltillägg
icke heller utgå. Under c hava sammanförts de begränsningar, som ansetts
erforderliga vid tillämpningen av bestämmelserna i a och b. Pensionstillägget
bar, när det gäller änka utan minderårigt barn, ansetts icke böra få överstiga
pensionens belopp; om sålunda en änka med pension å 70 kronor icke har något
minderårigt barn, erhåller hon i pensionstillägg endast 70 kronor; men om bon
har exempelvis tre minderåriga barn och själva pensionen ändock icke av sådan
anledning höjts över 70 kröner, erhåller familjen utom tillägget å 70 kronor en
ökning, motsvarande 3 X 20 procent av 70 kronor, d. v. s. ytterligare 42 kronor.
Övriga begränsningar hava tillkommit för att icke en lägre familjepension skall
genom pensionstillägget kunna stiga utöver en högre familjepension under i övrigt
enahanda förhållanden.
Under punkt 2 i förevarande paragraf liava bestämmelser intagits, som reglera
pensionstillägget för ett minderårigt barn utan pensionsberättigad moder, varvid
såväl tillägget som begränsningsbeloppen för detsamma satts till hälften av
vad som i motsvarande avseenden föreslagits i fråga om ensam änka.
Slutligen är i punkt 3 meddelad bestämmelse om reglering av pensionstilllägget
för två eller flera minderåriga barn utan pensionsberättigad moder. Liksom
ett barn ansetts böra bekomma hälften av vad som skulle hava tillkommit
dess moder, bar den grundsatsen bär gjorts gällande, att två syskon tillsammans
bekomma vad deras moder skulle hava erhållit. Detsamma tillkommer tre eller
flera syskon, om deras pensionsbelopp är förhöjt till följd av den omständigheten,
att de äro flera än två; men om så icke är förhållandet, få tre syskon pensionstillägget
förhöjt i likhet med vad som skulle hava ägt rum för deras moder med
ett barn, och fyra syskon erhålla förböjning i likhet med vad som skulle hava
tillkommit deras moder med två barn o. s. v.
Tillämpningen av bestämmelserna i nu förevarande paragraf liksom av
stadgandena om dyrtidstilläggsgrunderna belyses av nedanstående exempel, varvid
för korthetens skull förslaget till kungörelse med allmänna grunder för dyrtidstillägg
åt änkor och barn betecknats med D. och förslaget till kungörelse om
pensionstillägg till vissa änkor och barn med P. Vid beräkningarna bar tillämpats
nuvarande grundtalet (117).
Till ensam änka med pension å 320 kronor skulle enligt P § 1 a utgå pensionstillägg
med 90 kronor; men, enär tillägget jämte pensionen enligt P § 1 c
49
icke får överstiga 390 kronor, begränsas tillägget till 70 kronor. Dyrtidstillägget
117
utgår enligt D. § 3 A. 1 med 390 X = 456 kronor 30 öre.
Anka med tre minderåriga barn har pension å 400 kronor för egen del
och 240 kronor för barnen eller en sammanlagd familjepension å 640 kronor.
Pensionstillägg utgår enligt P § 1 a med 60 kronor, varemot någon ökning enligt
P § 1 b icke äger rum. A sammanlagda beloppet, 700 kronor, beräknas dyrtidstillägg
sålunda: grundtalet 117 ökas enligt D. § 3 A. 2 med 8/io till 152, varvid
avjämning skett enligt D. § 3 D. Då dyrtidstillägget i sådant fall får beräknas
efter helt ökat grundtal högst på 50 + 3 X 10 kronor per månad, skall å hela
årsbeloppet i detta fall dyrtidstillägg beräknas efter helt ökat grundtal och blir
152
alltså tttt. X 700 = 1,064 kronor.
Till änka med två barn utgår en pension å 500 kronor utan förhöjning eller
barntillägg. Pensionstillägg utgår enligt P § 1 a med 30 kronor, vartill enligt
2 X 20
P § 1 b kommer tillökning med ^ X 30 = 12, så att pension och tillägg tillsammans
utgöra 542 kronor; dyrtidstillägget beräknas sålunda: grundtalet 117
ökas enligt D. § 3 A. 2 med ä/io och bestämmes med avjämning enligt D. § 3 D.
140
till 140 och blir alltså dyrtidstillägget x 542 = 758 kronor 80 öre.
Pensionen till änka med fyra barn utgör 560 kronor, utan att däri ingår
förhöjning i anledning av barnantalet eller särskilda barntillägg. Pensionstillägg
4 X 20
skulle enligt P § 1 a och b utgöra 30 H---- X 30 = 54 kronor, men begränsas,
enär pension och pensionstillägg enligt P § 1 c icke få överstiga 600 kronor, till
40 kronor; å sammanlagda beloppet, 600 kronor, beräknas dyrtidstillägg sålunda:
grundtalet 117 ökas enligt D § 3 A. 2 med 4/io till 163, varvid avjämning enligt
D § 3D iakttagits, och dyrtidstillägget blir alltså X 600 = 978 kronor.
Fyra minderåriga syskon utan pensionsberättigad moder hava tillsammans
pension å 480 kronor, därav 400 kronor utgör det belopp, som skulle hava tillkommit
två syskon. Pensionstillägg utgår enligt stadgandet i P § 2 jämfört med
P § 1 a med 60 kronor; dyrtidstillägg beräknas sålunda: grundtalet 117 ökas enligt
bestämmelsen i D. § 3 B. 2 jämförd med D § 3 A. 2 med 2/h> och blir,
med iakttagande av D § 3 D, således 140 och dyrtidstillägget utgår alltså med
140 . ,
t— X o40= 75b kronor.
§ 2-
Då enligt bestämmelserna i § 1 pensionstillägg kan tillkomma änka med
barn eller syskon utan pensionsberättigad moder på sådant sätt, att visst belopp
beräknas för änkan respektive två syskon samt en viss tillökning däri äger rum
7
50
för barnen respektive övriga syskon, har det ansetts nödvändigt att här stadga,
att vad som i pensionstillägg tillkommer två eller flera pensionärer tillsammans
skall dem emellan fördelas på samma sätt, som gäller i fråga om dem tillsammans
tillkommande pensionsförmån.
§ 3.
Från åtnjutande av pensionstillägg, där sådant eljest skulle utgå, hava endast
innehavare av s. k. nyreglerade pensioner ansetts höra undantagas. Härförutom
kunde visserligen ifrågasättas att utesluta även sådana pensionärer, vilkas
pensioner, ehuru icke hänförliga till nyreglerade, likväl genom under senare åren
förhöjda delaktighetsbelopp i vederbörande kassa såsom följd av ökat pensionsunderlag
för delägaren-befattningshavaren blivit avsevärt förhöjda i jämförelse
med vad som förut tillkommit efterlevande efter motsvarande befattningshavare;
men då dessa förhöjningar av familjepensionema visat sig uppgå till jämförelsevis
mindre betydande belopp, hava kommitterade ansett, att dessa pensionärer
icke böra av sådan anledning uteslutas från nu ifrågavarande pensionstillägg.
§ 4.
I denna paragraf hava såsom berättigade till pensionstillägg upptagits de
grupper av pensionärer, som, ehuru icke hänförliga till efterlevande efter befattningshavare
i statens tjänst, likväl enligt § 5 i gällande grunder för dyrtidstilllägg
åt änkor och barn efter sådana befattningshavare blivit med dem likställda
i avseende å dyrtidstillägg. Dock hava bland pensionsberättigade änkor och barn
efter befattningshavare med familjepensionsrätt i statens anstalt för pensionering
av folkskollärare med flera endast sådana ansetts böra komma i åtnjutande av
pensionstillägg, som enligt punkten 8 i övergångsstadgandena under kap. IV i
anstaltens reglemente av den 31 december 1919 (nr 878) fått pensionen beräknad
efter ett familjepensionsunderlag av endast 300 kronor; varemot övriga efterlevande
efter anstaltens delägare samtidigt fått pensionsförmånen så väsentligt förbättrad,
att något pensionstillägg nu icke funnits böra för dem ifrågakomma.
§ 5.
Åtnjuter pensionär familjepension från mer än ett håll eller jämte pension
avlöning såsom befattningshavare i statens tjänst eller uppbär avlöning av statsmedel
för befattning vid annan läroanstalt än statens eller innehar pension jämväl
för statstjänst, skall enligt kommitterades mening dessa förmåners sammanlagda
belopp vara avgörande för frågan, huruvida och till vilket belopp pensionstillägg
må utgå; och har bestämmelse härom intagits i nu förevarande paragraf.
§§ 6-9.
I dessa paragrafer hava upptagits liknande bestämmelser, som finnas meddelade
i §§ 6—8 och 10 av gällande kungörelse om dyrtidstillägg åt änkor och
51
barn. Därvid är icke annat att särskilt framhålla än att, som ovan antytts, kommitterade,
vilka ansett att i regel endast änkor och minderåriga barn böra äga
åtnjuta pensionstillägg, funnit den grupp av pensionärer, som hänföras till »övriga
anhöriga», icke i vidare mån böra göras delaktig i pensionstillägget än att med
minderårigt barn ansetts böra i förevarande avseende likställas annan pensionsberättigad
under förutsättning att pensionen åtnjutes av anledning att vederbörande
är till följd av invaliditet eller sjukdom oförmögen till arbete och i saknad
av medel att försörja sig; och har bestämmelse härom influtit i § 7.
Föreskrifterna rörande pensionstilläggets utbetalning hava avfattats i överensstämmelse
med motsvarande, nu gällande föreskrifter i fråga om dyrtidstillägg
till änkor och barn. I de fall, där enligt sistnämnda föreskrifter erfordras att
till järnvägsstyrelsen ingives ansökning med påtecknat intyg rörande det pensionsbelopp
vederbörande åtnjuter från enskild pensionskassa, erhåller härigenom järnvägsstyrelsen
nödiga upplysningar för bedömande av frågan, huruvida och till
vilket belopp pensionstillägg må utgå; och har det därför ansetts icke erforderligt,
att särskild ansökning om pensionstillägg upprättas och ingives.
Författningsförslag.
Förslag till kungörelse med allmänna grunder för dyrtidstillägg åt
f. d. befattningshavare i statens tjänst med flera pensionärer.
§ I
F.
d. befattningshavare i statens tjänst — avskedade båtsmän och marinsoldater
samt Vadstena krigsmanshuskassas understödstagare därunder icke inbegripna
— vilka äro berättigade till pension eller därmed jämförligt årligt understöd,
som av Konung och riksdag till siffran bestämts eller eljest utgår efter av
riksdagen prövade grunder, äga med här nedan angivna begränsningar uppbära
dyrtidstillägg till pensionen eller understödet.
§ 2.
Dyrtidstillägget beräknas, i enlighet med vad i §§ 3 och 4 närmare stadgas,
med ledning av det grundtal, som fastställts för bestämmande av dyrtidstillägg
åt befattningshavare i statens tjänst. Nytt grundtal äger tillämpning från och
med den månad, under vilken Kungl. Maj:ts beslut kungjorts, till den månad,
under vilken Kungl. Maj:t må komma att fastställa annat grundtal.
52
§ 3.
Där annorlunda icke är i §§ 4 och 5 av denna kungörelse eller eljest i
särskild ordning stadgat, utgår dyrtidstillägget, räknat efter den å månad belöpande
^pensionen, på följande sätt.
A pension, som icke överstiger 60 kronor för månad, beräknas dyrtidstilllägget
efter ett procenttal, som motsvarar grundtalet. Överstiger pensionen 60
kronor i månaden, beräknas dyrtidstillägg för den del därav, som utgör 60 kronor,
på sätt nyss sagts samt för överskjutande delen efter ett procenttal, som
motsvarar femtiofem hundradelar av grundtalet; dock att beträffande pensionstagare,
vilken vid början av det kalenderkvartal, som omfattar den månad, dyrtidstillägget
avser, på grund av försörjningsplikt underhållit barn, som icke uppnått
16 års ålder, den del av pensionen, för vilken dyrtidstillägget beräknas efter
ett procenttal motsvarande grundtalet, ökas med 10 kronor för varje dylikt barn.
Förhöjning i dyrtidstillägget på grund av försörjningsplikt må icke beräknas för
barn, som i egenskap av befattningshavare eller pensionär är berättigad till dyrtidstillägg
av statsmedel; och må för barn, vars föräldrar båda åtnjuta dyrtidstillägg
enligt denna kungörelse, nu nämnd förhöjning utgå endast till den av
föräldrarna, som åtnjuter den högsta pensionsförmånen, eller, om nämnda förmåner
äro lika, till fadern. Gift kvinnlig f. d. befattningshavare, vilkens man
icke såsom befattningshavare i statens tjänst eller innehavare av lärarbefattning
vid annan läroanstalt än statens eller såsom pensionär är berättigad till dyrtidstillägg
av statsmedel, äger för barn tillgodonjuta förhöjning av dyrtidstillägget
endast om mannen är på grund av bristande arbetsförmåga väsentligt urståndsatt
att bidraga till familjens underhåll.
Därest vid beräkningen av det procenttal, som skall motsvara femtiofem
hundradelar av grundtalet, brutet tal uppstår, jämnas procenttalet till närmast
lägre hela tal.
Dyrtidstillägg utgår ej å i pensionsförmånen för månad ingående öretal,
som överstiger fullt krontal.
§ 4.
Till f. d. befattningshavare vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar
eller statens vattenfallsverk, vilka åtnjuta pension enligt lagen den 4 juni 1920
(nr 254) angående rätt till tjänstepension för ordinarie tjänstemän vid nämnda
verk, till f. d. befattningshavare vid statens järnvägar, vilka pensionerats enligt
de i kungl. brevet den 4 juni 1920 meddelade bestämmelser angående rätt till pension
för viss personal, som vid statens övertagande av enskilda järnvägar eller
bandelar övergått i statens järnvägars tjänst, så ock till f. d. befattningshavare,
vilka åtnjuta pension enligt kungörelsen den 29 juni 1921 (nr 456) med bestämmelser
för befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra till den civila
statsförvaltningen hörande verk i fråga om rätt till pension, ävensom till f. d.
befattningshavare, som pensionerats enligt det för landshövding från och med den
1 juli 1921 gällande pensionsunderlaget, skall dyrtidstillägg utgå i enlighet med
föreskrifterna i § 3, dock med iakttagande därav,
53
a) att dyrtidstillägg beräknas endast å 80 procent av pensionsförmånen;
b) att dyrtidstillägget å den del av sålunda beräknat pensionsbelopp, som
icke överstiger 85 kronor för månad, skall beräknas efter ett procenttal, motsvarande
grundtalet minskat med 20, samt å återstoden efter ett procenttal, motsvarande
femtiofem hundradelar av grundtalet minskat med 20; samt
c) att det månadsbelopp, varå dyrtidstillägget sålunda må utgå efter högre
procenttal, skall i fall av försörjningsplikt för barn, som i § 3 sägs, ökas med
10 kronor för varje barn.
§ 5.
Mom. 1. Dyrtidstillägg enligt stadgandena i § 3 må icke tillsammans med
pensionen överstiga vad i § 4 avsedd f. d. befattningshavare, som pensionerats i
samma eller motsvarande befattning inom vederbörande verk, erhåller i pension
jämte dyrtidstillägg enligt stadgandena i sistnämnda paragraf.
Mom. 2. Pensionerat kvinnligt biträde skall, även om det verk, hon vid
avgången från tjänsten tillhört, ännu icke undergått sådan reglering, att där anställda
befattningshavare pensioneras enligt de i § 4 här ovan angivna pensioneringsgrunder,
likväl vara underkastad bestämmelsen i mom. 1 av denna paragraf;
och skall därvid såsom nytt pensionsunderlag för sådan tjänst anses det
belopp, som i sådant avseende enligt förenämnda kungörelse den 29 juni 1921
(nr 456) fastställts att gälla för motsvarande befattning vid nyreglerat verk.
§ 6.
Där f, d. befattningshavare från mer än ett håll åtnjuter pension, som i
§ 1 omförmäles, skola pensionerna eller beträffande pension, som i § 4 avses, 80
procent av dess belopp sammanläggas; och å sammanlagda beloppet skall, där
ej annat föranledes av bestämmelserna i § 8, dyrtidstillägg beräknas, om någon
av pensionerna är av beskaffenhet, som i § 3 avses, enligt bestämmelserna i samma
paragraf, men eljest enligt bestämmelserna i § 4 b) och c).
Åtnjuter pensionstagare dyrtidstillägg såsom befattningshavare i statens tjänst
eller äger han såsom innehavare av lärarbefattning vid annan läroanstalt än statens
uppbära dyrtidstillägg av statsmedel, skall vid tillämpning av bestämmelserna i
§§ 3 och 4 dyrtidstillägget å pensionen beräknas efter helt grundtal, respektive helt
grundtal minskat med 20, allenast å det belopp, varmed den avlöning eller den
del av avlöningen, å vilken dyrtidstillägg tillkommer pensionären såsom befattningshavare
i statens tjänst eller såsom lärare vid sådan läroanstalt, som nyss
nämnts, understiger 720 kronor eller i fall, där pensionen är av beskaffenhet, som
i § 4 avses, 1,020 kronor för år, dock att därvid skall i förekommande fall iakttagas
vad som finnes stadgat om ökad förmån i anledning av försörjningsplikt.
Dyrtidstillägg å avlöning såsom befattningshavare i statens tjänst eller såsom
lärare vid sådan läroanstalt, som ovan sägs, och dyrtidstillägg å pension må dock
icke beräknas å sammanlagt högre belopp än 1,250 kronor för månad.
54
§ 7-
Dyrtidstillägg enligt här ovan i § 3 för vissa f. d. befattningshavare i statens
tjänst stadgade grunder utgår jämväl till:
l:o) den, som åtnjuter avlöning på indragningsstat utan tjänstgöringsskyldighet
;
2:o) f. d. lärare och lärarinnor vid folkskolor, högre folkskolor eller kommunala
mellanskolor, vid småskolor eller vid mindre folkskolor, f. d. biträdande
eller extra ordinarie lärare och lärarinnor vid folkskolor, f. d. lärare och lärarinnor
vid med folkskoleseminarier förenade övningsskolor, vid av landsting eller
städer upprättade småskoleseminarier, vid privata småskoleseminarier, vid lappmarks
ecklesiastikverks skolor, vid enskilda skolor och barnhem samt vid av landsting
eller städer inrättade skyddshem, ävensom f. d. veterinärer, sjuksköterskor
och barnmorskor samt därmed jämställda befattningshavare, vilka äro berättigade
till pension från statens anstalt för pensionering av folkskollärare med flera;
3:o) f. d. befattningshavare hos statens järnvägar, vilken enligt lagen den
12 mars 1886 (nr 7) angående ansvarighet för skada i följd av järnvägs drift
uppbär ersättning för skada, som han ådragit sig under förrättandet av arbete i
statens järnvägars tjänst;
4:oj f. d. befattningshavare hos enskilt företag, som numera övertagits av
staten, därest han genom statens försorg uppbär pension eller understöd i sådan
egenskap;
5:o) f. d. lärarinnor vid statsunderstödda enskilda läroanstalter, vilka antingen
av statsmedel åtnjuta tilläggspension, beräknad enligt de grunder, som angivas i
kungörelsen den 31 december 1917 (nr 965) angående tilläggspensioner åt vissa
lärarinnor vid de statsunderstödda enskilda läroanstalterna med däri sedermera
vidtagna ändringar, eller jämlikt samma grunder skulle varit berättigade till sådan
tilläggspension, därest ej den reglementsenliga pensionen uppgått till eller överstigit
det i kungörelsen. stadgade maximibeloppet för totalpensionen;
6:o) f. d. befattningshavare vid undervisningsanstalter för dövstumma, skolhemmet
i Vänersborg för blinda med komplicerat lyte, folkhögskolor och lantmannaskolor
samt sinnesslöanstalter och vanföreanstalter, vilka äro berättigade
till pension från dövstumlärarnas pensionsanstalt; samt
7:o) f. d. lasarettsläkare och f. d. extra provinsialläkare, till vilkas pensionering
bidrag lämnas av statsmedel;
och beräknas därvid dyrtidstillägget i fall, som avses i l:o), å den utgående
avlöningen, i de i 2:o), 4:o) och 6:o) omförmälda fallen å pensionen eller understödet,
i fall, som angives i 3:o), å ersättningens belopp samt i de i 5:o) avsedda
fall å summan av de belopp, som utgå från vederbörande pensionsanstalter och
såsom tilläggspension av statsmedel, där sådan tilläggspension förekommer, varemot
i fråga om de under 7:o) omförmälda befattningshavare dyrtidstillägget väl
beräknas å hela pensionsbeloppet, med inberäknande av det belopp, som i förekommande
fall utgår av landsting eller stad, men utgår allenast med vad som av
hela det sålunda beräknade dyrtidstillägget belöper på den av statsmedel utgående
del av pensionen.
55
§8.
Pension, som utgår till sådan f. d. befattningshavare vid numera av staten
övertagen järnväg, vilken med pension avgått från tjänst vid järnvägen redan
innan den övertagits av staten, likställes i här ifrågavarande avseende med pension
av i § 1 angivet slag; och skall dyrtidstillägget beräknas enligt bestämmelserna
i § 3.
Detsamma gäller pension, som från enskilda järnvägarnas pensionskassa eller
med denna jämförlig pensionsinrättning utgår till f. d. befattningshavare vid statens
järnvägar; dock att beträffande den, som jämte sådan pension åtnjuter pension
från statens järnvägar, avpassad enligt bestämmelserna i kungl. brevet den 4
juni 1920 angående rätt till pension för viss personal, som vid statens övertagande
av enskilda järnvägar eller bandelar övergått i statens järnvägars tjänst, skall i
fråga om dyrtidstillägg å honom sålunda tillkommande sammanlagd pensionsförmån
iakttagas, att dyrtidstillägg må beräknas endast å summan av den del av
sagda förmån, som enligt de i nämnda kungl. brev angivna grunder motsvarar
avgiftspension, samt 80 procent av återstående delen av förmånen samt att därvid
bestämmelserna i § 4 b) och c) av denna kungörelse skola äga tillämpning.
§ 9.
Om till dyrtidstillägg enligt denna kungörelse berättigad avlidit, innan detsamma
till fullo utbetalts, övergår hans rätt härutinnan till stärbhuset; och utgår
dyrtidstillägget i sådant fall för samma tid, för vilken pension får uppbäras.
§ 10.
Till hjälp vid dyrtidstilläggets uträkning utfärdar Kungl. Maj:t nödiga tabeller.
§ 11-
Dyrtidstillägget utbetalas i sammanhang med pension enligt de närmare föreskrifter,
som av Kungl. Maj:t meddelas.
Föreskrifter rörande utbetalning av dyrtidstillägg åt f. d. befattningshavare
i statens tjänst med item pensionärer.
Till f. d. befattningshavare, som enligt § 1 är berättigad till dyrtidstillägg,
utbetalas utan ansökning sådant tillägg av den myndighet eller den med statsmedel
understödda pensionskassa, som utbetalar hans pension (understöd, gratial,
avlöning å indragningsstat, olycksfallsersättning) eller, om dylik förmån åtnjutes
från mer än ett håll, av den myndighet eller den pensionskassa, som utbetalar
det större beloppet. Innan dyrtidstillägg utbetalas till f. d. befattningshavare,
56
som från mer än ett håll åtnjuter pension, skall dock mellan vederbörande myndigheter
eller kassor erforderlig förbindelse äga rum.
F. d. befattningshavare, vilken med stöd av den omständigheten, att han på
grund av försörjningsplikt underhåller barn under 16 års ålder, önskar komma
i åtnjutande av förhöjning i dyrtidstillägget jämlikt ovan i § 3 eller § 4 c) lämnade
föreskrifter, har att före utgången av första månaden i varje kalenderkvartal
till den myndighet eller den pensionskassa, som utbetalar hans dyrtidstillägg,
insända vederbörligt intyg, utvisande antalet av de av honom vid början av kalenderkvartalet
underhållna sådana barn.
F. d. befattningshavare, som anser sig berättigad till dyrtidstillägg enligt § 8
och som åtnjuter pension endast från enskild pensionskassa, har att före 1922
års utgång till järnvägsstyrelsen ingiva ansökning i enlighet med bilagda formulär
och därvid bifoga intyg från vederbörande enskilda pensionskassa om beloppet
av sökanden tillkommande pension.
Blanketter till dylika ansökningar tryckas och tillhandahållas genom järnvägsstyrelsens
försorg.
Dyrtidstillägget utbetalas i sammanhang med utbetalningen av det pensionseller
understödsbelopp, till vilket dyrtidstillägget hänför sig, dock att myndighet
eller pensionskassa, som utbetalar utgående pensioner månadsvis, må kunna bestämma,
att dyrtidstillägget ändock skall utbetalas för kalenderkvartal tillsammans
med sista pensionsutbetalningen i kvartalet; och skola vederbörande myndigheter,
i den mån de ej äga rätt att direkt å statsverkets giroräkning utfärda anvisningar,
ävensom vederbörande pensionskassor äga att från statskontoret på rekvisition
utbekomma erforderliga medel mot redovisningsskyldighet i vederbörlig ordning.
Utgifterna för dyrtidstillägget skola av statskontoret och övriga myndigheter,
som äga rätt att å statsverkets giroräkning utfärda anvisningar, avföras å de
................för ändamålet anvisade anslag.
Denna kungörelse träder i kraft den......... 1922, från och med vilken
dag kungörelsen den 29 juni 1921 med allmänna grunder för dyrtidstillägg åt f. d.
befattningshavare i statens tjänst med flera pensionärer (nr 345) upphör att gälla.
57
Formulär.
Ansökning om dyrtidstillägg åt pensionerad f. d. befattningshavare
vid statens järnvägar.
Till kungl. järnvägsstyrelsen.
Undertecknad får, under åberopande av nedanstående intyg, härmed anhålla
om utbekommande av dyrtidstillägg enligt § 8 i kungörelsen den...........
........... 1922 (nr____).
För innevarande år är jag mantalsskriven i........................
stad, köping
municipalsamhälle
socken, församling, kvarteret..................................huset
nr ... . med adressnummer......vid....................gatan; ....
roten.
den
1922.
f. d.
Intyg.
Att sökanden åtnjuter pension från......................... .
.............med............kronor .... öre för år, intygas.
den
1922.
Anm. Intyget bör vara utfärdat av den enskilda pensionskassa, som utbetalar
pensionen.
8
58
Förslag till kungörelse angående pensionstillägg åt vissa
f. d. befattningshavare i statens tjänst med flera pensionärer.
§ I
Till
pensionerad f. d. befattningshavare i statens tjänst skall, med nedan angivna
begränsningar och undantag, utgå pensionstillägg med följande belopp för
år räknat, nämligen:
180 kronor å pensioner till belopp av intill 1,500 kronor, dock att pensionstillägget
ej må uppgå till mer än pensionens belopp och ej heller tillsammans
med pensionen överstiga 1,620 kronor,
120 kronor å pensioner till belopp av 1,500 kronor och därutöver intill 2,000
kronor, dock att pension och tillägg ej må tillsammans överstiga 2,060 kronor,
samt
60 kronor å pensioner till belopp av 2,000 kronor och därutöver, dock att
pension och tillägg ej må tillsammans överstiga 2,560 kronor.
§ 2.
Från åtnjutande av pensionstillägg undantagas:
avskedade båtsmän och marinsoldater samt Vadstena krigsmanshuskassas
understödstagare,
f. d. befattningshavare, som pensionerats enligt föreskrifterna i kungörelsen
den 29 juni 1921 (nr 456) med bestämmelser för vissa tjänstemän vid statsdepartement
och andra till den civila statsförvaltningen hörande verk i fråga om rätt
till pension eller enligt andra dylika pensioneringsgrunder, som kunna komma att
fastställas för reglerande av pensionsförhållandena för befattningshavare i statens
tjänst,
f. d. befattningshavare, som pensionerats enligt lagen den 4 juni 1920 (nr
254) angående rätt till tjänstepension för ordinarie tjänstemän vid postverket,
telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk, ävensom f. d. befattningshavare,
som för tjänst vid något av nämnda verk eller skogsstaten eller såsom
skogvaktare vid Uppsala universitet pensionerats enligt pensionsunderlag,
högre än det, som under år 1918 gällde för den tjänst, i vilken vederbörande
pensionerats, eller motsvarande befattning,
f. d. befattningshavare, som pensionerats enligt stadgandena i särskilda kungörelser
av den 22 juli 1918 (nr 660, 661 och 662) angående löne- och pensionsreglering
för lärarpersonalen vid de allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet
och statens folkskoleseminarier eller i kungörelsen den 19 juni 1919 (nr 508) angående
pensionsbestämmelser för vissa lärare i övningsämnen vid nämnda läroanstalter,
f. d. befattningshavare, som åtnjuter pensionsförbättring enligt bestämmelserna
i kungörelser av den 20 augusti 1919 (nr 538) eller av den 29 augusti 1919 (nr 569)
angående grunder för pensionsförbättring för viss personal vid armén respektive
marinen, vare sig vederbörandes pensionsförbättring utgår direkt med tillämpning
av omförmälda bestämmelser eller blivit genom särskilt beslut av riksdagen vederbörande
beviljad till ett enligt samma bestämmelser avpassat belopp,
59
f. d. befattningshavare, som pensionerats enligt de från och med år 1919 för
vissa vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare gällande pensionsunderlag,
f. d. befattningshavare, som pensionerats enligt de för kvinnliga biträden från
och med år 1920 gällande pensionsunderlag, samt
f. d. befattningshavare, som pensionerats efter de pensionsunderlag, som fastställts
i § 14 av avlöningsreglementet den 28 juni 1918 (nr 493) för sjukvårdsoch
ekonomipersonalen vid statens anstalter för sinnessjuka eller efter de förhöjda
pensionsunderlag, som efter 1918 års utgång blivit gällande för viss annan personal
vid samma anstalter.
§ 3.
Pensionstillägg enligt de i denna kungörelse stadgade grunder utgår jämväl
till:
1) den, som åtnjuter avlöning på indragningsstat utan tjänstgöringsskyldighet;
2) f. d. befattningshavare hos statens järnvägar, vilken enligt lagen den 12
mars 1886 (nr 7) angående ansvarighet för skada i följd av järnvägs drift uppbär
ersättning för skada, som han ådragit sig under förrättandet av arbete i statens
järnvägars tjänst;
3) f. d. befattningshavare hos enskilt företag, som numera övertagits av
staten, därest han genom statens försorg uppbär pension eller understöd i sådan
egenskap;
4) sådan f. d. befattningshavare vid numera av staten övertagen järnväg,
vilken med pension avgått från tjänst vid järnvägen redan innan den övertagits
av staten;
5) f. d. befattningshavare vid undervisningsanstalter för dövstumma, skolhemmet
i Vänersborg för blinda med komplicerat lyte, folkhögskolor och lantmannaskolor
samt sinnesslöanstalter och vanföreanstalter, vilka äro berättigade till
pension från dövstumlärarnas pensionsanstalt; samt
6) f. d. extra provinsialläkare, som pensionerats av statsmedel;
och skall därvid frågan, huruvida och till vilket belopp pensionstillägg må
utgå, avgöras i fall, som avses i 1), efter den utgående avlöningen, i de i 2)—5)
omförmälda fallen efter ersättningens, pensionens eller understödets belopp samt
i fall, som angives i 6), efter hela pensionens belopp med inberäknande av vad
som i förekommande fall utgår från annat håll såsom bidrag till pensionen.
§ 4.
Beträffande pensionstagaré, som jämte pension åtnjuter avlöning såsom befattningshavare
i statens tjänst eller som i egenskap av innehavare av lärarbefattning
vid annan läroanstalt än statens åtnjuter avlöning av statsmedel eller
som innehar pension för mer än en statstjänst, skall förmånernas sammanlagda
belopp vara avgörande för frågan, huruvida och till vilket belopp pensionstillägg
må till honom utgå.
60
§ 5.
Om till pensionstillägg enligt denna kungörelse berättigad avlidit, innan detsamma
till fullo utbetalts, inträder stärbhuset i den avlidnes rätt; och utgår pensionstillägget
i sådant fall för samma tid, för vilken pensionen får uppbäras.
§ 6.
I sammanhang med pension utbetalas motsvarande del av pensionstillägget
enligt de närmare föreskrifter, som av Kungl. Maj:t meddelas.
Föreskrifter rörande utbetalning av pensionstillägg åt vissa f. d. befattningshavare
i statens tjänst m. fl. pensionärer.
Till f. d. befattningshavare, som är berättigad till pensionstillägg, utbetalas
utan ansökning sådant tillägg av den myndighet eller den med statsmedel understödda
pensionskassa, som utbetalar hans pension, eller, om dylik förmån åtnjutes
från mer än ett håll, av den myndighet eller den pensionskassa, som utbetalar
det större beloppet. Innan pensionstillägg utbetalas till f. d. befattningshavare,
som från mer än ett håll åtnjuter pension eller som åtnjuter avlöning av statsmedel,
skall dock mellan vederbörande myndigheter eller kassor erforderlig förbindelse
äga rum.
Pensionstillägget utbetalas i samma ordning, som tillämpas vid utbetalningen
av själva pensionen; och skola vederbörande myndigheter, i den mån de icke äga
rätt att direkt å statsverkets giroräkning utfärda anvisningar, ävensom vederbörande
pensionskassor äga att från statskontoret på rekvisition utbekomma erforderliga
medel mot redovisningsskyldighet i vederbörlig ordning.
Utgifterna för pensionstillägget skola av statskontoret och övriga myndigheter,
som äga rätt att å statsverkets giroräkning utfärda anvisningar, avföras å de
.........för ändamålet anvisade anslag.
Denna kungörelse träder i kraft den
1922.
61
Förslag till kungörelse med allmänna grunder för dyrtidstillägg åt
pensionsberättigade änkor och barn efter befattningshavare
i statens tjänst med derå.
§ 1.
Dyrtidstillägg tillkommer sådana änkor och barn samt övriga anhöriga efter
befattningshavare i statens tjänst, som äga åtnjuta pension eller därmed jämförligt
understöd av statsmedel eller från någon av staten understödd anstalt för pensionering
av dylika befattningshavares änkor och barn, från Lunds universitets
änke- och pupillkassa, från vaktbetjäningens vid Uppsala universitet pensionsinrättning
för änkor och barn eller från enskilda järnvägarnas pensionskassa eller
med denna jämförlig pensionsinrättning.
§ 2.
Dyrtidstillägget beräknas, i enlighet med vad i §§ 3 och 4 närmare stadgas,
med ledning av det grundtal, som fastställts för bestämmande av dyrtidstillägg åt
befattningshavare i statens tjänst. Nytt grundtal äger tillämpning från och med
den månad, under vilken Kungl. Maj:ts beslut kungjorts, till den månad, under
vilken Kungl. Maj:t må komma ett fastställa annat grundtal.
§ 3.
Där annorlunda icke är i § 4 av denna kungörelse eller eljest i särskild ordning
stadgat, utgår dyrtidstillägget räknat efter den å månad belöpande pensionen
på följande sätt.
A. 1. Dyrtidstillägg till änka utan minderårigt barn utgår å pension, som
icke överstiger 50 kronor för månad, efter ett procenttal, som motsvarar grundtalet.
Överstiger pensionen 50 kronor för månad, utgår dyrtidstillägg för den
del därav, som utgör 50 kronor, på sätt nyss sagts samt för överskjutande delen
efter ett procenttal, som motsvarar femtiofem hundradelar av grundtalet.
2. Dyrtidstillägg till änka med ett eller flera minderåriga barn beräknas
på sätt i A. 1 sagts, dock med iakttagande att för varje sådant barn ej mindre
grundtalet i varje fall ökas med en tiondel än även den del av pensionens månadsbelopp,
för vilken dyrtidstillägg utgår efter hela det sålunda höjda grundtalet,
ökas med 10 kronor.
B. 1. Dyrtidstillägg till ett minderårigt barn utan pensionsberättigad moder
eller till två minderåriga syskon utan pensionsberättigad moder beräknas på
sätt i A. 1 sagts.
2. Dyrtidstillägg till tre eller flera minderåriga syskon utan pensionsberättigad
moder beräknas efter enahanda grunder, som i A. 2 stadgats rörande änka
62
med bara, därvid beträffande tre syskon skall gälla vad om änka med ett barn
är stadgat, beträffande fyra syskon vad om änka med två barn är stadgat o. s. v.
C. Dyrtidstillägg till annan pensionär än de i A. och B. omförmälda beräknas
på sätt i A. 1 är stadgat.
» D. Därest vid beräkningen av procenttal eller av den ökning i grund
talet,
som i vissa fall skall äga rum, brutet tal uppstår, jämnas det erhållna talet
till närmast lägre hela tal.
Dyrtidstillägg utgår ej å i pensionsförmånen för månad ingående öretal,
som överstiger fullt krontal.
§ 4.
Till änkor eller barn eller andra här ifrågavarande pensionärer, vilkas pensioner
avpassats efter de förhöjda pensionsunderlag, som för befattningshavare
blivit gällande enligt lagen den 4 juni 1920 (nr 254) angående rätt till tjänstepension
för ordinarie tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar
och statens vattenfallsverk, eller enligt kungörelsen den 29 juni 1921 (nr 456)
med bestämmelser för befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra till
den civila statsförvaltningen hörande verk i fråga om rätt till pension eller enligt
den för landshövding från och med den 1 juli 1921 fastställda pensionsreglering,
skall dyrtidstillägg utgå i enlighet med föreskrifterna i § 3, dock med iakttagande
att det grundtal, som Kungl. Maj:t jämlikt § 2 bestämmer, skall i varje
särskilt fall minskas med 20.
§ 5.
För den, som från mer än ett håll åtnjuter pension, som i § 1 omförmäles,
lägges berörda förmåners sammanlagda belopp till grund för beräkningen av
dyrtidstillägget; och skall, om någon av pensionerna är av beskaffenhet, som i
§ 3 avses, dyrtidstillägg beräknas enligt bestämmelserna i samma paragraf, men
eljest enligt bestämmelserna i § 4.
Åtnjuter pensionär, som i § 1 avses, dyrtidstillägg såsom befattningshavare
eller f. d. befattningshavare i statens tjänst eller äger pensionär såsom innehavare
av lärarbefattning vid annan läroanstalt än statens uppbära dyrtidstillägg av statsmedel,
skall — vid tillämpning av stadgandena i §§ 3 och 4 och med iakttagande
i förekommande fall av däri meddelade bestämmelser om tillägg till
grundtalet och om höjning av den del av pensionens månadsbelopp, varå dyrtidstillägg
må beräknas efter högre procenttal än å återstoden — dyrtidstillägg å
pension, som i denna kungörelse avses, beräknas efter helt grundtal, respektive
helt grundtal minskat med 20, allenast å det belopp, varmed pensionen såsom
f. d. befattningshavare i statens tjänst eller det avlöningsbelopp, varå dyrtidstillägg
tillkommer pensionären såsom befattningshavare i statens tjänst eller såsom
lärare vid sådan läroanstalt, som nyss är nämnd, understiger 600 kronor
för år.
§ 6-
Dyrtidstillägg enligt de i § 3 av denna kungörelse stadgade grunder utgår
jämväl till:
63
1) pensionsberättigade änkor och barn efter befattningshavare vid flottans
pensionskassa;
2) pensionsberättigade änkor och barn efter befattningshavare med familjepensionsrätt
i statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl.;
3) pensionsberättigade änkor och barn efter delägare i prästerskapets änkeoch
pupillkassa;
4) änkor och barn efter befattningshavare vid statens järnvägar, som dödats
under förrättande av arbete i statens järnvägars tjänst, och till vilka änkor och
barn på denna grund utgår ersättning enligt lagen den 12 mars 1886 (nr 7) angående
ansvarighet för skada i följd av järnvägs drift;
5) änkor och barn efter befattningshavare hos enskilt företag, som numera
övertagits av staten, därest de genom statens försorg uppbära pension eller understöd
i sådan egenskap; samt
6) från enskilda järnvägarnas pensionskassa eller med denna jämförlig pensionsinrättning
pensionerade änkor och barn efter sådana befattningshavare vid
numera av staten övertagen järnväg, vilka antingen avlidit eller med pension avgått
från tjänst vid järnvägen redan innan den övertagits av staten.
Dyrtidstillägget beräknas i fall, som avses i 4), å ersättningens belopp samt
i övriga fall å pensionen eller understödet.
§ 7.
Om till dyrtidstillägg enligt denna kungörelse berättigad avlidit, innan detsamma
till fullo utbetalts, inträder stärbhuset i den avlidnes rätt; och utgår dyrtidstillägget
i sådant fall för samma tid, för vilken pensionen får uppbäras.
§ 8.
Med minderårigt barn avses här sådant barn, som icke uppnått den ålder,
då enligt de särskilda pensionskassornas reglementen eller eljest givna föreskrifter
dess rätt till pension i allmänhet upphör.
§ 9.
Den, som åtnjuter full försörjning av den allmänna fattigvården, må icke
komma i åtnjutande av ifrågavarande dyrtidstillägg.
§ 10.
Till hjälp vid dyrtidstilläggets uträkning utfärdar Kungl. Maj:t nödiga
tabeller.
§ 11.
Dyrtidstillägget utbetalas i sammanhang med pension enligt de närmare
föreskrifter, som av Kungl. Maj:t meddelas.
64
Föreskrifter rörande utbetalning av dyrtidstillägg åt pensionsberättigade änkor och
barn efter befattningshavare i statens tjänst med flera.
Till de pensionsberättigade änkor och barn samt övriga anhöriga, vilka enligt
denna kungörelse äro berättigade till dyrtidstillägg, med undantag av dem,
som åtnjuta understöd från enskilda järnvägarnas pensionskassa eller med denna
jämförlig pensionsinrättning, utbetalas utan ansökning dem tillkommande dyrtidstillägg
av den myndighet eller den pensionskassa, som utbetalar pensionen, eller,
om dylik förmån åtnjutes från mer än ett håll, av den myndighet eller den pensionskassa,
som utbetalar det större beloppet. Innan dyrtidstillägg utbetalas till
pensionär, som från mer än ett håll åtnjuter pension, skall dock mellan vederbörande
myndigheter eller kassor erforderlig förbindelse äga rum.
Den, som åtnjuter pension från enskilda järnvägarnas pensionskassa eller
med denna jämförlig pensionsinrättning utan att tillika innehava pension av
statsmedel eller från någon statsunderstödd pensionskassa och som anser sig berättigad
till dyrtidstillägg jämlikt grunderna för denna kungörelse (änka för egen
del och för omyndigt barn, förmyndare för myndling), bar att före 1922 års utgång
till järnvägsstyrelsen ingiva ansökning, försedd med intyg från den enskilda
pensionskassan om beloppet av därifrån åtnjuten pension i enlighet med härvid
fogat formulär.
Blanketter till sådan ansökning om dyrtidstillägg tryckas och tillhandahallas
genom järnvägsstyrelsens försorg.
Dyrtidstillägget utbetalas i sammanhang med utbetalningen av det pensionsbelopp,
till vilket dyrtidstillägget hänför sig; dock att, även om pensionen utbetalas
månadsvis, vederbörande myndighet eller pensionskassa må kunna bestämma,
att dyrtidstillägget ändock skall utbetalas för kalenderkvartal tillsammans med
sista pensionsutbetalningen i kvartalet.
I den mån vederbörande myndigheter icke äga att direkt å statsverkets giroräkning
utfärda anvisningar, skola de ävensom vederbörande pensionskassor äga
att från statskontoret på rekvisition utbekomma erforderliga medel mot redovisningsskyldighet
i vederbörlig ordning.
Utgifterna för dyrtidstillägget skola av statskontoret och Övriga myndigheter,
som äga rätt att å statsverkets giroräkning utfärda anvisningar, avföras å
de..........för ändamålet anvisade anslag.
Denna kungörelse träder i kraft den....... 1922, från och med vilken dag
kungörelsen den 29 juni 1921 med allmänna grunder för dyrtidstillägg åt pensionsberättigade
änkor och barn efter befattningshavare i statens tjänst med
flera (nr 346) upphör att gälla.
65
Formulär.
Ansökning om dyrtidstillägg åt pensionerade änkor och barn efter vissa f. d.
befattningshavare vid statens järnvägar.
Till kungl. järnvägsstyrelsen.
Undertecknad, som i egenskap av
änka
barn
efter avlidne
...........för egen del och för .... minderåriga barn den 1 januari 1922
ägde rätt till pension (understöd, gratial) från................med.....
kronor för år, får, under åberopande av nedanstående intyg, härmed anhålla om
utbekommande av dyrtidstillägg enligt kungörelsen den.......... 1922 (nr. .).
barnet
Varken jag eller —^ barnen ^nju^er försörjning av den allmänna
fattigvården.
För innevarande år äro jag och ^arne- mantalskrivna i..............
barnen
stad, köping socken
municipalsamhälle................ församling
huset nr .... med adressnummer .... vid.....
kvarteret
gatan.
den......... 1922.
Intyg.
Att sökanden i egenskap av
änka
barn
efter avlidne
åtnjuter pension (understöd, gratial) från...............till årligt belopp av
........kronor, intygas.
den
1922.
Anm. Intyget bör vara utfärdat av den kassa, som utbetalar pension (understöd, gratial)
åt sökanden.
9
66
Förslag till kungörelse angående pensionstillägg åt vissa änkor och
barn efter befattningshavare i statens tjänst med ilera.
§ I
Till
sådana änkor och minderåriga barn efter befattningshavare i statens
tjänst, som äga åtnjuta pension eller därmed jämförhgt understöd av statsmedel
eller från någon av staten understödd anstalt för pensionering av dylika befattningshavares
änkor och barn, från Lunds universitets änke- och pupillkassa, från
vaktbetjäningens vid Uppsala universitet pensionsinrättning för änkor och barn eller
från enskilda järnvägarnas pensionskassa eller med denna jämförlig pensionsinrättning,
skall med nedan angivna begränsningar och undantag utgå pensionstillägg
enligt följande grunder:
1. a) Till änka med eller utan pensionsberättigat minderårigt barn skall,
därest beloppet av den änka ensam tillkommande pensionen understiger 600
kronor för år, utgå pensionstillägg med följande belopp för år räknat, nämligen:
90 kronor, där sådan pension understiger 330 kronor;
60 kronor, där pensionen utgör 330 kronor eller därutöver intill 450 kronor,
samt
30 kronor, där pensionen utgör 450 kronor eller därutöver.
b) För änka med ett eller flera minderåriga barn skall, under förutsättning
att i pensionen icke ingår förhöjning i förhållande till barnantalet och att särskilda
barntillägg (pupilltillägg) icke heller utgå, det pensionstillägg, som enligt
1 a) här ovan tillkommer henne, ökas med 20 procent för varje barn.
c) Vid tillämpning av vad i 1 a) och b) sålunda stadgats skall dock
iakttagas
att pensionstillägget till änka utan minderårigt barn ej må uppgå till mer
än pensionens belopp, samt
att pension och pensionstillägg ej må tillsammans överstiga
vid pension till belopp av intill 330 kronor: för änka utan barn 390 kronor,
för änka med ett barn 402 kronor, för änka med två barn 414 kronor o. s. v.
vid pension å 330 kronor och däröver intill 450 kronor: för änka utan barn
480 kronor, för änka med ett barn 486 kronor, för änka med två barn 492 kronor
o. s. v., samt
vid pension å 450 kronor och däröver: för änka, vare sig med eller utan
barn, 600 kronor.
2. Till ett minderårigt barn utan pensionsberättigad moder skall, om pensionen
ej uppgår till 300 kronor för år, pensionstillägg utgå med följande belopp
för år räknat, nämligen:
45 kronor, där sådan pension understiger 165 kronor, dock att pensionstilllägget
ej må uppgå till mer än pensionens belopp och ej heller tillsammans med
pensionen överstiga 195 kronor;
30 kronor, där pensionen utgör 165 kronor eller därutöver intill 225 kronor,
dock att pension och pensionstillägg ej må tillsammans överstiga 240 kronor;
samt
67
15 kronor, där pensionen utgör 225 kronor eller däröver, dock att pension
och pensionstillägg ej må tillsammans överstiga 300 kronor.
3. I fråga om pensionstillägg till två eller flera minderåriga syskon utan
pensionsberättigad moder skall tillämpas vad i 1 a), b) och c) här ovan är stadgat
med iakttagande att den två syskon tillsammans tillkommande pensionen i varje
fall likställes med ensam änka tillkommande pension och alltså är avgörande för
frågan ej mindre huruvida och till vilket belopp pensionstillägg må utgå, än även
huruvida, där pensionstillägg skall utgå, detta tillägg må ökas enligt stadgandet
i 1 b) för tre eller flera syskon; och skall i övrigt beträffande två syskon gälla
vad om änka utan barn är stadgat, beträffande tre syskon vad om änka med
ett barn är stadgat, beträffande fyra syskon vad om änka med två barn är stadgat
o. s. v.
§ 2.
Vad i pensionstillägg tillkommer två eller flera pensionärer tillsammans skall
dem emellan fördelas på samma sätt, som gäller i fråga om dem tillsammans
tillkommande pensionsförmån.
§ 3.
Från åtnjutande av pensionstillägg undantagas de änkor och barn, vilkas
pensioner avpassats efter de förhöjda pensionsunderlag, som för vissa befattningshavare
blivit gällande enligt lagen den 4 juni 1920 (nr 254) angående rätt till
tjänstepension för ordinarie tjänstemän vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar
och statens vattenfallsverk, eller enligt kungörelsen den 29 juni 1921 (nr
456) med bestämmelser för befattningshavare vid statsdepartement och vissa
andra till den civila statsförvaltningen hörande verk i fråga om rätt till pension.
§4.
Pensionstillägg enligt de i denna kungörelse stadgade grunder utgå jämväl
till:
a) pensionsberättigade änkor och barn efter befattningshavare vid flottans
pensionskassa;
b) sådana pensionsberättigade änkor och barn efter befattningshavare med
familjepensionsrätt i statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl., som
enligt punkten 8 i övergångsstadgandena under kap. IV i anstaltens reglemente
av den 31 december 1919 (nr 878) fått pensionen beräknad efter ett familj epensionsunderlag
av 300 kronor;
c) pensionsberättigade änkor och barn efter delägare i prästerskapets änkeoch
pupillkassa;
d) änkor och barn efter befattningshavare vid statens järnvägar, som dödats
under förrättande av arbete i statens järnvägars tjänst, och till vilka änkor och
barn på denna grund utgår ersättning enligt lagen den 12 mars 1886 (nr 7) angående
ansvarighet för skada i följd av järnvägs drift;
e) änkor och barn efter befattningshavare hos enskilt företag, som numera
68
övertagits av staten, därest de genom statens försorg uppbära pension eller understöd
i sådan egenskap; samt
*f) till pension från enskilda järnvägarnas pensionskassa eller med denna jämförlig
pensionsinrättning berättigade änkor och barn efter sådana befattningshavare
vid numera av staten övertagen järnväg, vilka antingen avlidit eller med
pension avgått från tjänst vid järnvägen redan innan den övertagits av staten;
och skall därvid iakttagas, att i fall, som avses i a)—c) och f), pensionsbeloppet,
, i fall, som angives i d), ersättningsbeloppet samt i det i e) omförmälda
fallet pensionens eller understödets belopp skall vara avgörande för frågan, huruvida
eller till vilket belopp pensionstillägg i det särskilda fallet skall utgå.
§ 5.
Beträffande pensionstagare, som från mer än ett håll åtnjuter pension eller
understöd såsom änka eller barn eller som jämte pension åtnjuter avlöning såsom
befattningshavare i statens tjänst eller som för befattning vid annan läroanstalt än
statens åtnjuter avlöning av statsmedel eller som innehar pension för statstjänst,
skall förmånernas sammanlagda belopp vara avgörande för frågan, huruvida och
till vilket belopp pensionstillägg må utgå.
§ 6.
Om till pensionstillägg enligt denna kungörelse berättigad avlidit, innan detsamma
till fullo utbetalts, inträder stärbhuset i den avlidnas rätt; och utgår
pensionstillägget i sådant fall för samma tid, för vilken pensionen får uppbäras.
§ 7-
Med minderårigt barn avses här sådant barn, som icke uppnått den ålder,
då enligt de särskilda pensionskassornas reglementen eller eljest givna föreskrifter
dess rätt till pension i allmänhet upphör; dock skall vad om minderårigt
barn är i denna kungörelse stadgat gälla även annan pensionsberättigad under
förutsättning att pensionen åtnjutes av anledning, att vederbörande är till följd
av invaliditet eller sjukdom oförmögen till arbete och i saknad av medel att försörja
sig.
§ 8.
Den, som åtnjuter full försörjning av den allmänna fattigvården, må icke
komma i åtnjutande av ifrågavarande pensionstillägg.
§ 9.
I sammanhang med pension eller understöd utbetalas motsvarande del av
pensionstillägget enligt de närmare föreskrifter, som av Kungl. Maj:t meddelas.
69
Föreskrifter rörande utbetalning av pensionstillägg åt vissa änkor och barn efter
befattningshavare i statens tjänst med flera.
Till pensionsberättigade änkor och barn utbetalas utan ansökning dem enligt
denna kungörelse tillkommande pensionstillägg av den myndighet eller den pensionskassa,
som utbetalar pensionen eller understödet, eller, om dylik förmån åtnjutes
från mer än ett håll, av den myndighet eller den pensionskassa, som utbetalar
det större beloppet. Innan pensionstillägg utbetalas till pensionär, som
från mer än ett båll åtnjuter pension eller uppbär avlöning av statsmedel, skall
dock mellan vederbörande myndigheter eller kassor erforderlig förbindelse äga rum.
I den mån vederbörande myndigheter icke äga att direkt å statsverkets giroräkning
utfärda anvisningar, skola de ävensom vederbörande pensionskassor äga
att från statskontoret på rekvisition utbekomma erforderliga medel mot redovisningsskyldighet
i vederbörlig ordning.
Utgifterna för pensionstillägget skola av statskontoret och övriga myndigheter,
som äga rätt att å statsverkets giroräkning utfärda anvisningar, avföras å
de........för ändamålet anvisade anslag.
Denna kungörelse träder i kraft den
1922.
70
Utdrag av protokollet vid 1921 års pensionskommittés
sammanträde den 16 december 1921.
Närvarande: herr ordföranden samt herrar Anderson, friherre Leijonhufvud,
friherre von Otter, Sidenbladh, Starbäck och Thörnell.
Avslutades justeringen av kommitténs betänkande med förslag till författningar
angående dyrtidstillägg och pensionstillägg till vissa pensionärer.
Friherre von Otter yttrade:
»Då jag under detta ärendes behandling inom kommittén uttalat den uppfattning
att de av kommittén för f. d. befattningshavare i allmänhet föreslagna pensionstilläggen
icke lämpa sig för f. d. befattningshavare vid armén och marinen,
vare sig med hänsyn till de föreslagna beloppens storlek eller till det pensionsbelopp,
vid vilket åtnjutandet av pensionsförbättringsförmånen avses att upphöra,
men kommitténs majoritet icke funnit sig kunna biträda denna uppfattning, ber
jag att nu få till piotokollet uttala min avvikande mening i berörda avseende
och därvid anföra följande:
Såsom framgår av propositionerna nr 276 och 302 till 1919 års riksdag angående
pensionsförbättring för viss personal vid armén och vid marinen samt av
den utredning, jag inför kommittén framlagt, utgör pensionen för de f. d. befattningshavare
vid armén och marinen, som pensionerats före år 1918, blott 40 ä
52 procent av sammanlagda avlöningsförmånerna, medan däremot pensionen för
f. d. befattningshavare i civil tjänst i regel utgör 70 ä 72 procent av avlöningsförmånerna.
Vid framläggandet av förslaget till berörda pensionsförbättring
framhölls, att pensionsförmånerna för f. d. militära befattningshavare vid en blivande
definitiv pensionsreglering borde såsom för f. d. civila befattningshavare
utgå med 70 procent av avlöningsförmånerna, sådana dessa då voro tänkta. Vid
den tillfälliga pensionsregleringen reducerades emellertid, vid det förhållande, att
befattningshavare ej erlade pensionsavgift på pensionsförbättringen och de avgifter,
som på den egentliga pensionen erlagts, varit relativt låga, de sålunda
bestämda pensionsförmånerna med 10 procent, vadan alltså pensionsförbättringen
blev så bestämd att den tillika med övriga pensionsförmåner kom att utgöra 63
procent av löneförmånerna. Enligt det sedermera vid innevarande års riksdag
antagna avlöningsreglementet, som träder i kraft den 1 januari 1922, kommer
detta procentförhållande att i någon mån ytterligare sänkas och endast utgöra
55 å 60 procent.
Då de före år 1918 pensionerade f. d. militära befattningshavarne alltså åtnjuta
mycket låga pensioner i jämförelse såväl med f. d. civila befattningshavare
som med senare pensionerade militärer måste enligt min mening åt dem beredas
ett icke obetydligt högre tillägg än enligt kommitterades förslag; och har jag
71
funnit stöd för denna uppfattning i vad som vid 1920 och 1921 års riksdagar
förekommit vid behandling av förslag om pensionsförhöjning åt före år 1918
. pensionerade underofficerare (se motion nr 115 i andra kammaren år 1920 bankoutskottets
däröver avgivna utlåtande nr 54 och andra kammarens protokoll nr 59
iä*1 jäVen^m* motl°nen nr 115 i andra kammaren år 1921, bankoutskottets utlåtande
nr 11 A punkten 12 samt andra kammarens protokoll nr 20 § 6).
Val skulle det hava varit önskvärt att dessa pensionärer kunnat beredas ett
sadant tillägg att sammanlagda pensionsförmånerna kommit att uppgå till omkring
68 procent av de av dem vid avgången uppburna löneförmånerna. Med hänsyn
till kostnaderna och nuvarande statsfinansiella läge torde emellertid saken nu _
i avvaktan på den definitiva pensionsreglering, som i en framtid kan komma att
äga rum — bora provisoriskt så ordnas, att sammanlagda förmånen för dessa
pensmnarer kommer att ungefär uppgå till det procentförhållande, som från år
1922 blir gällande för nya pensionärer eller alltså 55 ä 60 procent av avlöningsförmånerna.
Av den tabell, jag för kommittén framlagt beträffande de tillägg
som med tillämpning härav skulle erfordras, framgår, att tilläggen under sådan
förutsättning skulle bliva mycket varierande, men då det givetvis vid en provisonsk
åtgärd av ifrågavarande slag är av vikt att erhålla ett något så när enhetligt
tillägg, har ett medelvärde sökts, som kunde lämpa sig för alla eller åtminstone
för ett flertal lönegrader. En i sådant ändamål företagen undersökning
har givit vid handen, att ett pensionstillägg av 360 kronor är lämpligt för alla
grader utom i fråga om sergeanter och underofficerare av 2. graden, för vilka
tillägget lämpligen synes kunna bestämmas till 240 kronor. Det pensionsbelopp
Pensionstillägg ej bör ifrågakomma, har jag ansett böra begränsas
till 2,800 kronor, varigenom bland regementsofficerarne blott de majorer (10 st.)
vdka pensionerats före år 1903 och nu äro i åtnjutande av detta belopp i pension
skulle komma att erhålla pensionstillägg.
Verkställd undersökning har givit vid handen att i intet fall pensionsförmånernas
summa kommer att uppgå till de belopp, som f. d. befattningshavare, vilka
åtnjuta pension från den 1 januari 1918 eller senare, erhålla.
Vad nu anförts gäller f. d. militära befattningshavare. Beträffande
t. d civilmilitara befattningshavare, vilka åtnjuta pensioner från arméns pensionskassa,
aro ovan angivna grunder för pensionstilläggets beräknande utan vidare
pa dem tillämpliga, enär enligt pensioneringsgrunderna förhållandet mellan
lone- och pensionsförmåner för militär och civilmilitär personal äro enahanda.
I fråga åter om det fåtal f. d. civilmilitära befattningshavare, som tillhör
llottans pensionskassa och uppbär sina pensioner enligt sådana grunder, att pension
jamte fyllnadspension utgår med lönens hela belopp, ålderstillägg inberaknade,
böra dessa undantagas från åtnjutande av här föreslaget pensionstillägg
men bliva i stället delaktiga av de av kommittén föreslagna tillägg.
Från åtnjutande av pensionstillägg böra undantagas do f. d. befattningshavare,
vilka av statsmedel uppbära avlöning eller pension till sådant belopp, att
72
sammanlagda avlönings- och pensionsförmånerna överstiga de vid avgången från
befattning på stat uppburna avlöningsförmånerna,
Såsom det framhölls i andra kammaren vid behandlingen av förenämnda
motion nr 115 : A K/1921, har vid tillämpningen av den år 1919 beslutade pensionsförbättringen
ett visst missförhållande uppkommit, i det vissa underofficerare,
vilka på grund av nit och plikttrohet gjort sig förtjänta av och erhållit befordran,
därigenom kommit i åtnjutande av mindre sammanlagda pensionsförmåner
än jämnåriga kamrater, vilka icke ansetts värdiga till befordran.
Detta missförhållande, om vars avhjälpande kommittén icke i detta sammanhang
fattat ståndpunkt, blir genom det av mig föreslagna pensionstillägget å 360
kronor rättat vad beträffar de under senare halvåret 1917 pensionerade flaggunderofficerarna;
och beträffande övriga ifrågavarande underofficerare får° jag
under åberopande av den av mig för kommittén framlagda utredning föreslå, att
de flaggunderofficerare, som pensionerats under senare halvåret 1918, erhålla
ett pensionstillägg av 240 kronor.
Emellertid torde följdriktigheten kräva att även övriga, som pensionerats under
senare halvåret 1918, erhålla proportionsvis samma pensionsförbättring, d. v. s.
160 kronor till sergeanter och underoficerare av 2. graden och 240 kronor till
OVngHärigenom och genom det föreslagna pensionstillägget för före 1918
pensionerade utjämnas även i viss mån den ofta påtalade kraftiga skillnaden i
pensionsförmåner dels för de före 1918 pensionerade i förhållande till de under
nämnda år pensionerade, dels för de senare i förhållande till de efter år 1918
pensionerade.
Enligt den närmare utredning, som jag för kommittén framlagt, skulle kostnaderna
för de av mig föreslagna pensionstilläggen utgöra i runt tal 600,000
kronor. Då emellertid större delen av de pensionärer, som skulle komma i åtnjutande
av detta tillägg, redan äro upptagna i kommitténs förslag, bör nämnda
belopp för att utvisa den ökning av kostnaden, som mitt förslag medför, minskas
med omkring 250,000 kronor till 350,000 kronor, vartill kommer en ökning i
dyrtidstilläggskostnad av omkring 225,000 kronor.
Detta förslag till pensionstillägg för f. d. militära befattningshavare skulle
visserligen kunna direkt anslutas såsom ett särskilt kapitel till kommitténs förslag
till författning om pensionstillägg åt f. d. befattningshavare, varvid borde stadgas
att i de av mig för f. d. militära befattningshavare föreslagna pensionstilläggen
skulle i förekommande fall inräknas det tillägg, som enligt kommitténs förslag
skulle utgå. Jag har emellertid ansett en fristående författning angående pensionstillägg
till f. d. militära befattningshavare vara att föredraga; därvid förutsättes
emellertid den ändring i kommitterades förslag, att de, som enligt kungörelsen
angående pensionstillägg för vissa f. d. militära befattningshavare m. fl.
komma i åtnjutande av sådan förmån, bliva undantagna från åtnjutande av det
av kommitterade föreslagna pensionstillägget.
73
Jag får alltså framlägga följande
Förslag till kungörelse angående pensionstillägg för vissa f. d. militära
befattningshavare med flera.
§ 1.
F . d. befattningshavare i statens tjänst, vilka enligt grunder för pensioneringen
av arméns befäl och underbefäl med vederlikar den 22 juni 1877 med
däri vidtagna ändringar eller enligt grunder för pensionering av flottans befäl
och underbefäl med vederlikar den 3 oktober 1876 med däri vidtagna ändringar
åtnjuta pension till belopp ej överstigande 2,800 kronor, äga, med nedan angivna
undantag, uppbära pensionstillägg med följande belopp för helt år räknat:
a) den, som kommit i åtnjutande av pension före den 1 januari 1918:
sergeant, musiksergeant, tyghantverkare, gevärshantverkare och regements
sadelmakare
samt underofficer av 2. graden, skollärare, mästare vid militärdepå
och varvsstat ävensom mjölnare vid Karlskrona station med 240 kronor;
fanjunkare (styckjunkare), flaggunderofficer (underofficer av 1 graden) samt
officerare ävensom här ovan ej särskilt nämnda civilmilitära f. d. befattningshavare
med 360 kronor; samt
b) den, som kommit i åtnjutande av pension efter den 30 juni 1918 men
före den 1 januari 1919 och därvid erhållit pensionsförbättring enligt kungl. kungörelsen
angående grunder för pensionsförbättring för viss personal vid armén
den 20 augusti 1919 (nr 538) eller kungl. kungörelsen angående grunder för pensionsförbättring
för viss personal vid marinen den 29 augusti 1919 (nr 569),
med två tredjedelar av för varje särskilt fall i a) angivna belopp.
§ 2.
Från åtnjutande av pensionstillägg enligt denna kungörelse undantagas:
f. d. befattningshavare, vilken ej är i åtnjutande av fyllnadspension;
f. d. befattningshavare, vilken åtnjuter pension enligt Kungl. Maj:ts skrivelse
till direktionen över amiralitetskrigsmanskassan den 22 juni 1877 (nr 22)
angående fastställda grunder för pensioneringen av personalen och vaktbetjäningen
vid marinförvaltningen, mariningenjörstaten och kungl. flottans civilstat; samt
f. d. befattningshavare, vilken åtnjuter pension enligt Kungl. Maj:ts skrivelse
till direktionen över flottans pensionskassa den 22 juni 1900 (nr 51) angående
pensionering av personalen vid flottans poliskår med däri genom Kungl.
Maj:ts skrivelse till marinförvaltningen den 11 juni 1909 (nr 36) anbefalld ändring.
§ 3.
Till f. d. befattningshavare, som jämte pension åtnjuter avlöning i annan
befattning, med vilken är förenad arvode eller lön av statsmedel, eller som åtnjuter
pension för dylik befattning, må icke utgå pensionstillägg till högre belopp
10
74
än att summan av pension jämte fyllnadspension, pensionstillägg och nämnt arvode
eller lön eller pension ej överstiger beloppet av de avlöningsförmåner, vilka
befattningshavaren vid avgång från beställning på aktiv stat i denna beställning
uppbar.
§ 4.
Pensionstillägg enligt i § 1 angivna grunder tillkommer jämväl den, som
enligt gällande pensioneringsgrunder eller särskilt beslut tillagts pension från allmänna
indragningsstaten med belopp, som motsvarar pension jämte fyllnadspension.
§ 5.
Därest f. d. befattningshavare är i åtnjutande av pensionsförmåner såväl
från arméns som flottans pensionskassa eller såväl från endera av nämnda pensionskassor
som från annan statsunderstödd pensionskassa eller från allmänna indragningsstaten,
utbetalas pensionstillägget i förra fallet från arméns pensionskassa
och i senare fallet från arméns, respektive flottans pensionskassa.
§ 6.
Om till pensionstillägg enligt denna kungörelse berättigad avlidit, innan
honom tillkommande pensionstillägg till fullo utbetalats, övergår hans rätt härutinnan
till stärbhuset.
Pensionstillägget utgår i sådant fall för samma tid, för vilken pension får
uppbäras.
§ 7.
Pensionstillägget utbetalas i samma ordning som fyllnadspension.
Denna kungörelse träder i kraft den....... 1922.»
Herr Sidenbladh anförde:
»Enligt de i kommitténs förevarande betänkande innefattade förslag till
grunder för dyrtid stillägg och pensionstillägg åt f. d. befattningshavare med oreglerade
pensioner skulle, vid oförändrat indextal, visserligen för pensionärer med
särskilt låga pensioner uppstå inkomstförbättring; men redan vid en pension av
omkring 2,000 kronor skulle inträda inkomstminskning, vilken vid högre pensioner
skulle stegras till ej oväsentliga belopp.
Om också beträffande de högsta pensionerna någon inkomstminskning —
till följd av dyrtidstilläggsgrundernas omläggning till närmare överensstämmelse
med motsvarande grunder för i tjänst varande befattningshavare — torde få anses
ofrånkomlig, har jag dock ansett det knappast vara med billighet överensstämmande
att inkomstminskning skall träffa även pensionärer med ganska blyg- -samma pensionsbelopp. Av sådan anledning har jag vid frågans förberedande
behandling inom kommittén yrkat, att kommittén skulle föreslå sådana grunder
75
för pensionstillägg att en dylik inkomstminskning skulle kunna undvikas åtminstone
beträffande jämförelsevis låga pensioner.
Då emellertid med hänsyn, bland annat, till det nuvarande statsfinansiella
läget utsikter knappast torde förefinnas för bifall vid 1922 års riksdag av ett
längre gående förslag i berörda hänseende, bar jag, ehuru med tvekan, ansett
mig böra ansluta mig till den mening, som fått sitt uttryck i majoritetens inom
kommittén förslag.»
Herr Starbäch anförde:
»Då jag endast i ringa omfattning kunnat deltaga i kommitténs arbeten med
nu förevarande ärende, har jag ansett mig icke böra medverka vid justeringen
av kommitténs betänkande och ej heller underskriva detsamma, och under sådana
omständigheter vill jag nu blott förbehålla mig att få göra gällande den
uppfattning i förevarande spörsmål, vartill jag kan komma, sedan jag havt tillfälle
att taga närmare kännedom om de utredningar och förslag, som i betänkandet
framlagts.»
Herr Thörnell anförde:
»Med hänsyn till den rådande ekonomiska situationen har jag icke ansett mig
nu kunna påyrka en höjning av de belopp, varmed pensionstillägg föreslagits
skola utgå, nämligen resp. 180, 120 och 60 kronor, huru otillräckliga än dessa
belopp i många fall kunna vara.
Däremot kan jag icke biträda kommitténs förslag, att gränsen för pensionstilläggs
erhållande skall sättas vid ett pensionsbelopp av 2,500 kronor.
Intill 2,000 kronors pension kommer, oaktat de föreslagna strängare grunderna
för åtnjutande av dyrtidstillägg, enligt kommitténs förslag att inträda en verklig höjning
av de sammanlagda förmånerna. Redan vid 2,000 kronors-gränsen försämras
emellertid pensionärernas läge i jämförelse med nuvarande förhållanden, och
denna försämring, som visserligen i början är ganska obetydlig, uppgår för pensioner
om 2,500—3,000 kronor till i medeltal omkring 150 kronor.
Detta förhållande synes mig särskilt med hänsyn till vissa grupper av pensionärer,
vara synnerligen betänkligt. Det torde nämligen böra beaktas, att en
stor del av de äldre pensionstagarna med pensioner mellan 2,000 och 3,000 kronor
befinna sig i ganska tryckta omständigheter. Flertalet sådana pensionstagare, bestående
av f. d. tjänstemän (såsom tullförvaltare, kontorsskrivare, lokomotivmästare
m. fl.) och f. d. officerare kunna med hänsyn till den levnadsstandard de såsom befattningshavare
innehade och de levnadsvanor, som härav blivit följden, icke anses
relativt taget gynnsammare ställda än sådana pensionärer mellan 1,500 och 2,000
kronor, vilka enligt kommitténs förslag skulle erhålla förbättring. Pensionstagare
av det sistnämnda slaget torde i många fall på grund av de sysselsättningar,
varåt de under sin krafts dagar ägnat sig, hava större möjligheter än f. d.
högre befattningshavare att genom tillfällig arbetsförtjänst förbättra sin ställning.
Även om en f. d. tjänsteman eller f. d. officer med 2,000—2,500 kronors
pension jämte därå enligt nuvarande bestämmelser utgående dyrtidstillägg icke
kan sägas lida nöd, lärer han likväl i många fall befinna sig i en sådan situation,
76
att en, om ock ringa förbättring vore högeligen önskvärd. Likaså torde en f. d.
tjänsteman eller f. d. officer med 2,500—3,000 kronors pension även med nuvarande
dyrtidstillägg ofta hava en så svag ekonomisk ställning, att en minskning
på 100—150 kronor skulle vara alltför kännbar.
Vad särskilt det jämförelsevis mycket stora antalet militära pensionstagare
inom (tenna grupp angår, bör märkas, att dessa, såsom i friherre von Otters
reservation framhållits, i pensionshänseende måste anses mer än vanligt illa lottade
med hänsyn till pensionens och lönens inbördes ställning. Ehuru omständigheterna
lagt hinder i vägen för kommittén att, såsom varit önskvärt, nu behandla
varje grupp av pensionstagare för sig, torde dock vid bestämmandet av pensionsförbättringens
utsträckning, där så är möjligt, avseende böra fästas vid det förhållande,
varuti pensionen står till den lön, befattningshavaren på sin tid åtnjöt.
Ett sådant fall synes här föreligga.
Oaktat vad ovan erinrats, skulle jag likväl ansett, att kommittén haft fog
för att begränsa förbättringen till 2,000 kronors pensionärer, därest ett tillgodoseende
av pensionärer med 2,000—3,000 kronors pensioner i liknande utsträckning,
som föreslagits för innehavare av lägre pensioner, skulle medföra någon
mera betydande kostnad. Så torde emellertid icke vara händelsen.
De pensionärer, som skulle tillkomma, därest gränsen för pensionstillägget
utsträcktes till 3,000 kronor, men grunderna för detsammas åtnjutande i övrigt
bibehölles oförändrade, kunna beräknas till sammanlagt 877. Om pensionstillägg
med i stort sett 120 kronor tillerkändes pensioner intill 2,500 kronor och med
60 kronor pensioner mellan 2,500 och 3,000 kronor, skulle i jämförelse med
kommitténs förslag statsverkets sammanlagda kostnader för varje sådan pensionär
ökas med i regeln kronor 98: 40. Hela ökningen skulle uppgå till omkring
85,000 kronor, alltså en jämförelsevis blygsam höjning uti den av kommittén
beräknade totalkostnaden för förbättringen av såväl f. d. beställningshavares
pensioner som de s. k. familjepensionerna, nämligen 1,350,000 kronor.
Kommittén torde icke hava möjlighet att överblicka, huruvida statsverkets
tillstånd icke skulle medgiva denna ringa ökning. Under sådana förhållanden
synes ett rättvist hänsynstagande till ovanberörda pensionärer hava bort verka
därhän, att förslaget fått omfatta även pensionsförbättring för desamma.
Beträffande pensionärer med pension mellan 3,000 och 4,000 kronor eller
högre belopp ställer sig saken något annorlunda. Visserligen torde i många fall
även sådana äldre pensioner vara i behov av förhöjning, eller åtminstone vore det
önskvärt, att sammanlagda beloppet av pension och dyrtidstillägg icke behövde
sänkas under det nuvarande, men de belopp, varom här är fråga, kunna i och
för sig icke anses lika känsliga för den av kommittén föreslagna minskningen
som de förut berörda. Med hänsyn till kostnaderna har jag därför under nuvarande
förhållanden icke ansett mig böra påyrka, att gränsen för pensionstilläggs
erhållande sättes högre än vid 3,000 kronors pensioner.
I överensstämmelse med det ovan anförda anser jag alltså, att § 1 i förslaget
till kungörelse angående pensionstillägg åt vissa f. d. befattningshavare i statens
tjänst med flera pensionärer bort erhålla följande lydelse:
77
»Till pensionerade f. d. befattningshavare i statens tjänst skall, med nedan
angivna begränsningar och undantag, utgå pensionstillägg med följande belopp
för år räknat, nämligen:
180 kronor å pensioner till belopp av intill 1,500 kronor, dock att pensionstillägget
ej må uppgå till mer än pensionens belopp och ej heller tillsammans
med pensionen överstiga 1,620 kronor, \
120 kronor å pensioner till belopp av 1,500 kronor och därutöver intill 2,500
kronor, dock att pension och tillägg ej må tillsammans överstiga 2,560 kronor,
samt - ''
60 kronor å pensioner till belopp av 2,500 kronor och därutöver, dock att
pension och tillägg ej må tillsammans överstiga 3,060 kronor.»
Ur protokollet:
C. A:son Leijonhufvud.
■V.
<•
79
Bil. A.
Tabell utvisande antal och belopp av pensioner, som 1/io 1921 utgingo
till f. d. befattningshavare i statens tjänst med flera pensionärer.
Pensions- belopp | An- tal | Summa | Pensions- belopp | An- tal | Summa | Pensions- belopp | An- tal | Summa | |||
0—100 | 174 | 14,951 | 64 | 2101—2200 | 107 | 230,015 | 35 | 4201—4300 | 24 | 102,834 | _ |
101—200 | 183 | 30,569 | — | 2201—2300 | 916 | 2,059,978 | 78 | 4301-4400 | 10 | 43,223 | 33 |
201—300 | 317 | 91,456 | — | 2301—2400 | 43 | 100,387 | — | 4401—4500 | 130 | 584,792 | — |
301-400 | 287 | 107,641 | 93 | 2401—2500 | 76 | 185,965 | 34 | 4501—4600 | 42 | 193,106 | — |
401-500 | 344 | 162,749 | 70 | 2501—2600 | 23 | 59,088 | — | 4701—4800 | 7 | 33,564 | — |
501—600 | 767 | 442,375 | 18 | 2601—2700 | 43 | 114,837 | — | 4901—5000 | 97 | 483,900 | — |
601—700 | 578 | 365,646 | 66 | 2701—2800 | 494 | 1,352,105 | — | 5001—5100 | 7 | 35,456 | — |
701—800 | 487 | 370,887 | 82 | 2801—2900 | 31 | 88,983 | — | 5201-5300 | 12 | 63,268 | — |
801-900 | 645 | 568,084 | 51 | 2901—3000 | 63 | 188,205 | — | 5301-5400 | .4 | 21,540 | — |
901—1000 | 2,518 | 2,413,381 | 26 | 3001—3100 | 50 | 152,298 | — | 5501-5600 | 71 | 397,590 | — |
1001-1100 | 858 | 914,644 | 47 | 3101—3200 | 119 | 380,192 | — | 5601—5700 | 2 | 11,400 | — |
1101—1200 | 449 | 525,491 | 74 | 3201—3300 | 69 | 224,726 | — | 5701-5800 | 7 | 40,382 | — |
1201—1300 | 509 | 637,523 | 60 | 3301—3400 | 152 | 514,381 | - | 5901—6000 | 57 | 342,000 | — |
1301-1400 | 274 | 374,771 | 04 | 3401—3500 . | 46 | 160,372 | — | 6101—6200 | 4 | 24,800 | — |
1401—1500 | 382 | 550,551 | 64 | 3501—3600 | 135 | 480,942 | — | 6301-6400 | 1 | 6,360 | — |
1501—1600 | 181 | 273,603 | 19 | 3601—3700 | 44 | 158,460 | — | 6901—7000 | 2 | 13,992 | — |
1601—1700 | 643 | 1,058,866 | 40 | 3701—3800 | 25 | 94,580 | — | 7501—7600 | 1 | 7,600 | — |
1701—1800 | 933 | 1,668,152 | 73 | 3801—3900 | 21 | 80,925 | — | 7901-8000 | 5 | 40,000 | — |
1801—1900 | 201 | 376,272 | 25 | 3901—4000 | 213 | 850,502 | — | 8401—8500 | 1 | 8,496 | — |
1901—2000 | 214 | 411,787 | 27 | 4001-4100 | 15 | 60,962 | — | Summa | 14,174 | 21,504,684 | 28 |
2001-2100 | 48 | 98,468 | 45 | 4101—4200 | 13 | 54,600 | — |
|
|
|
|
80
Tabell utvisande antal och belopp av pensioner, som V10
Pensionsbelopp | Pension till änkor |
| P e | n s | i o n e r | ||||
1 barn | 2 barn | ||||||||
Antal | Belopp | Antal | Belopp | Antal | Belopp |
| |||
1—100................ | 444 | 33,701 | 81 | 19 | 1,699 | 80 | 19 | 1,580 | — |
101—200................ | 1,087 | 162,143 | 71 | 58 | 10,308 | — | 20 | 3,685 | — |
201—300................ | 1,091 | 291,841 | 54 | 91 | 24,437 | — | 64 | 16,657 | — |
301-400................ | 860 | 308,533 | 18 | 51 | 18,432 | 48 | 18 | 6,780 | 48 |
401—500................ | 1,481 | 668,165 | 05 | 87 | 40,394 | 09 | 48 | 22,650 | — |
501 600................ | 1,062 | 590,888 | 36 | 113 | 62,775 | 39 | 64 | 36,082 | 14 |
8 1 O «£> | 622 | 411,377 | 13 | 89 | 57,445 | 95 | 63 | 40,759 | 53 |
701 800................ | 598 | 451,930 | 99 | 157 | 115,279 | 81 | 82 | 61,954 | 93 |
801 900 ................ | 234 | 204,558 | 87 | 28 | 24,343 | 23 | 31 | 26,746 | 99 |
901 1000 ............... | 293 | 281,976 | 02 | 45 | 42,677 | 02 | 31 | 29,980 | 02 |
1001—1100 ............... | 59 | 62,061 | 29 | 62 | 64,732 | 47 | 26 | 27,219 | 43 |
1101 1200 ............... | 107 | 122,630 | 72 | 34 | 39,083 | 36 | 35 | 39,592 | 56 |
1201 1300 ............... | 48 | 60,385 | 88 | 4 | 4,973 | — | 10 | 12,518 | 83 |
1301 1400 ............... | 31 | 42,630 | 01 | 10 | 13,706 | 62 | 14 | 18,926 | 64 |
1401 1500 ............... | 22 | 32,364 | 98 | 9 | 13,006 | — | 7 | 10,143 | 31 |
1501 1600 ............... | 6 | 9,324 | — | 3 | 4,743 | 43 | 5 | 7,747 | 94 |
1601—1700 ............... | 11 | 18,115 | 37 | 4 | 6,554 | 51 | 3 | 4,960 | — |
1701—1800 ............... | 4 | 6,925 | — | 12 | 21,112 | — | 2 | 3,519 | 43 |
1801—1900 ............... | 5 | 9,185 | — | — | — | — | 2 | 3,750 | — |
1901 2000 ............... | 1 | 2,000 | — | 3 | 5,846 | — | 1 | 1,905 | — |
2001—2250 ............... | 2 | 4,123 | — | 4 | 8,351 | — | 6 | 12,923 | — |
2251—2500 ............... | 3 | 7,005 | — | 1 | 2,309 | — | — | — | — |
2501 2750 .............. | _ | _ | — | 2 | 5,376 | — | — | — | — |
2751 3000 ............... | _ | — | — | 2 | 5,737 | — | — | — | — |
Summa | 8,071 | 3,781,866 | 91 | | 888 | 593,323 | 16 | 551 | 390,082 | 23 |
81
*/•
Bil. B.
1921 utgingo till änkor med eller utan minderåriga barn.
t i 1 | 1 ä n k | o r | m e | d |
|
|
|
|
|
| S | u m m a |
| |
3 | barn |
| 4 | barn |
| 5 barn | 6 eller flera barn | |||||||
Antal | Belopp | Antal | Belopp | Antal | Belopp | Antal | Belopp | Antal | Belopp | |||||
_ | _ | _ | 7 | 675 | _ | 3 | 300 | — | 1 | 100 | — | 493 | 38,056 | 61 |
7 | 1,326 | — | 7 | 1,238 | — | 2 | 400 | — | 1 | 180 | — | 1,182 | 179,280 | 71 |
35 | 9,267 | 80 | 12 | 3,254 | — | 10 | 2,600 | — | 4 | 1,096 | — | 1,307 | 349,153 | 34 |
22 | 8,181 | — | 8 | ''2,790 | — | 2 | 720 | — | 4 | 1,355'' | — | 965 | 346,792 | 14 |
13 | 5,743 | — | 7 | 3,049 | — | 4 | 1,764 | — | 3 | 1,379 | — | 1,643 | 743,144 | 14 |
38 | 21,770 | 54 | 10 | 5,875 | — | 2 | 1,108 | — | 1 | 528 | — | 1,290 | 719,027 | 43 |
31 | 20,389 | 66 | 17 | 11,070 | 02 | 10 | 6,240 | — | 5 | 3,340 | — | 837 | 550,622 | 29 |
43 | 32,391 | 09 | 20 | 15,119 | 43 | 11 | 8,301 | 96 | 2 | 1,533 | — | 913 | 686,511 | 21 |
32 | 26,551 | 36 | 28 | 23,701 | 88 | 16 | 13,295 | 04 | 8 | 6,951 | 71 | 377 | 326,149 | 08 |
8 | 7,466 | 42 | 7 | 6,618 | 67 | 10 | 9,384 | 08 | 5 | 4,608 | 94 | 399 | 382,711 | 17 |
13 | 13,589 | 38 | 2 | 2,111 | 19 | 3 | 3,030 | 14 | 2 | 2,085 | 20 | 167 | 174,829 | 10 |
25 | 29,231 | 92 | 3 | 3,490 | 42 | 1 | 1,200 | — | 4 | 4,608 | 83 | 209 | 239,837 | 81 |
11 | 13,788 | 81 | 13 | 16,513 | 16 | 1 | 1,260 | — | 1 | 1,260 | — | 88 | 110,699 | 68 |
2 | 2,654 | — | 3 | 4,039 | 68 | 3 | 4,029 | — | 1 | 1,320 | — | 64 | 87,305 | 95 |
5 | 7,200 | — | 4 | 5,781 | 15 | — | — | — | 2 | 2,835 | — | 49 | 71,330 | 44 |
i | 1,535 | — | 1 | 1,530 | — | — | — | — | 2 | 3,150 | 37 | 18 | 28,030 | 74 |
2 | 3,305 | 48 | — | — | — | 2 | 3,244 | — | — | — | — | 22 | 36,179 | 36 |
1 | 1,720 | — | — | — | — | — | — | — | — | — | — | 19 | 33,276 | 43 |
2 | 3,680 | — | — | — | — | — | — | — | — | — | — | 9 | 16,615 | — |
2 | 4,000 | — | 1 | 1,927 | — | — | — | — | — | — | — | 8 | 15,678 | — |
1 | 2,016 | — | 3 | 6,325 | — | 1 | 2,196 | — | — | — | — | 17 | 35,934 | — |
2 | 4,717 | — | 3 | 7,021 | — | — | — | — | — | — | — | 9 | 21,052 | — |
— | — | — | 1 | 2,667 | — | — | — | — | — | — | — | 3 | 8,043 | — |
— | - | — | — | — | — | — | — | — | — | — | — | 2 | 5,737 | — |
296 | 220,524 | 46 | 157 | 124,796 | 60 | 81 | 59,072 | 22 | 1 46 | 36,331 | 05 | 10,090 | 5,205,996 | 63 |
11
Tabell utvisande antal och belopp av pensioner, som Vio 1921 utgingo
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| P | e n s i | O |
Pensionsbelopp |
|
|
|
| min | d e r å r | i g a, o | m | att | ande |
| |
Ensam pensionär | 2 syskon | 3 syskon | 4 syskon | |||||||||
| Antal | Belopp | Antal | Belopp | Antal | Belopp | Antal | Belopp | ||||
0—100 .... | 20 | 1,239 | 64 | 1 | 80 | — | 1 | 100 | — | — | — | — |
101—200 .... | 27 | 4,181 | 95 | 11 | 1,424 | — | 4 | 762 | — | — | — | — |
201—300 .... | 49 | 12,759 | 66 | 12 | 3,119 | — | 4 | 1,066 | — | 4 | 1,063 | — |
301—400 .... | 51 | 18,090 | 17 | 6 | 2,103 | — | 1 | 360 | — | — | — | — |
401—500 .... | 17 | 7,555 | — | 6 | 2,750 | 87 | 2 | 923 | 77 | 3 | 1,333 | — |
501—600 .... | 9 | 4,997 | 43 | 18 | 9,701 | 52 | 6 | 3,491 | 16 | — | — | — |
601—700 .... | 3 | 1,996 | — | 9 | 5,866 | 77 | 5 | 3,122 | — | 1 | 657 | — |
701-800 .... | 2 | 1,600 | — | 5 | 3,768 | — | 5 | 3,632 | 99 | 4 | 2,952 | 90 |
801—900 .... | 5 | 4,321 | — | 3 | 2,688 | — | 4 | 3,360 | 24 | 1 | 889 | — |
901—1000. . . . | — | — | — | 2 | 1,907 | — | 1 | 945 | — | 1 | 904 | 05 |
1001—1100. . . . | 1 | 1,100 | — | — | — | — | 2 | 2,150 | — | 1 | 1,036 | — |
1101—1200. . . . | 1 | 1,103 | — | — | — | — | 1 | 1,152 | — | — | — | — |
1201—1300. . . . | 1 | 1,250 | — | 1 | 1,288 | — | — | — | — | — | — | —- |
1401—1500. . . . | — | — | — | 1 | 1,422 | — | 1 | 1,408 | — | — | — | — |
1501—1600. . . . | — | — | — | — | — | — | 1 | 1,582 | — | — | — | — |
1701—1800. . . . | — | — | — | — | — | — | 2 | 3,591 | — | — | — | — |
1901-2000. . . . | 1 | 1,926 | — | 1 | 1,901 | — | — | — | — | — | — | — |
Summa | 187 | 62,119 | 85 | 76 | 38,019 | 16 | 40 | 27,646 | 16 | 15 | 8,834 | 95 |
83
Bil. C.
till barn utan pensionsberättigad moder och till vissa andra pensionärer.
n e | t i | 1 1 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| ä ] | d | re, o | m f a t | t a | n d e |
|
| S | u m m a |
| ||
5 eller flera syskon | Ensam pensionär | 2 syskon | 3 eller flera syskon |
|
|
| ||||||||
Antal | Belopp | Antal | Belopp | Antal | Belopp | Antal | Belopp | Antal | Belopp | |||||
— | — | — | 581 | 27,740 | 28 | 33 | 2,208 | 60 | 9 | 714 | — | 645 | 32,082 | 52 |
1 | 180 | — | 244 | 40,011 | 67 | 26 | 3,811 | 68 | 10 | 1,414 | — | 323 | 51,785 | 30 |
3 | 885 | — | 241 | 60,045 | 82 | 2 | 477 | 50 | — | — | — | 315 | 79,415 | 98 |
— | — | — | 338 | 115,855 | 52 | 7 | 2,560 | — | — | — | — | 403 | 138,968 | 69 |
— | — | — | 98 | 43,262 | 73 | — | — | — | — | — | — | 126 | 55,825 | 37 |
— | — | — | 24 | 12,765 | 27 | 2 | 1,020 | — | 2 | 1,020 | — | 61 | 32,995 | 38 |
— | — | — | 5 | 3,417 | 67 | 2 | 1,350 | — | 2 | 1,280 | — | 27 | 17,689 | 44 |
3 | 2,239 | 21 | 4 | 2,933 | 83 | 2 | 1,500 | — | — | — | — | 25 | 18,626 | 93 |
1 | 854 | 42 | 2 | 1,800 | — | — | — | — | — | — | — | 16 | 13,912 | 66 |
— | — | — | — | — | — | 1 | 1,000 | — | — | — | — | 5 | 4,756 | 05 |
— | — | — | — | — | — | — | — | — | — | — | — | 4 | 4,286 | — |
— | — | — | — | — | — | — | — | — | — | — | — | 2 | 2,255 | — |
1 | 1,215 | — | — | — | — | — | — | — | — | — | — | 3 | 3,753 | — |
— | — | — | — | — | — | — | — | — | — | — | — | 2 | 2,830 | — |
— | — | — | — | — | — | — | — | — | — | - | — | 1 | 1,582 | — |
— | — | — |
| — | — | — | — | — | — | — | — | 2 | 3,591 | — |
— | — | — |
| — | — | — | — | — | — | — | — | 2 | 3,827 | — |
9 | 5,373 | 631 | 1,537 | 307,832 | 79 | 75 | 13,927 | 78 | 23 | 4,428 | — | 1,962 | 468,182 | 32 |