1915 ARS KOMMISSION FÖR GEMENSAMMAAVLÖNINGSBESTÄMMELSER VID KOMMUNIKATIONSVERKEN MED FLERA VERK (Statens offentliga utredningar 1918:6)

BETÄNKANDE

AVGIVET AV

1915 ARS KOMMISSION FÖR GEMENSAMMA
AVLÖNINGSBESTÄMMELSER VID KOMMUNIKATIONSVERKEN
MED FLERA VERK

REGLERING AV LÖNEFÖRHÅLLANDENA

VID

STATENS JÄRNVÄGAR, POSTVERKET JÄMTE POSTSPARBANKEN,
TELEGRAFVERKET, STATENS VATTENFALLSVERK,
TULLVERKET SAMT DOMÄNSTYRELSEN
OCH DESS UNDERLYDANDE PERSONAL

ATT TILLÄMPAS I AVVAKTAN PÅ AVGÖRANDET AV FRÅGAN OM
INFÖRANDET AV GEMENSAMMA AVLÖNINGSBESTÄMMELSER
VID IFRÅGAVARANDE VERK

STOCKHOLM 1918
ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG

INNEHÅLLSÖVERSIKT.

Kommissionens underdåniga skrivelse..............................................................

Allmänna synpunkter.

Inledning.....................................................................................................................

Kommissionens huvuduppdrag...................................................................................

Gällande avlöningsbestämmelser ................................................................................

Statens järnvägar s. 10. — Postverket jämte postsparbanken s. 14. — Telegrafverket
s. 15. — Statens vattenfallsverk s. 15. —Tullverkets. 16. —Domänstyrelsen,
skogsstaten och statens skogsskolor s. 17.

Särskilt uppdrag för kommissionen ..................................................................

Särskilda uppdragets innebörd s. 18. — Tillstånd till fullgörande på visst sätt
av detta uppdrag s. 19. — Sakkunniga utsedda att biträda kommissionen s.
20. —- Den ifrågasatta löneregleringens innebörds. 21. —Löneregleringens
förhållande till krigstidstillägg och krigstidshjälp s. 23. — Förhållandet till
de centrala ämbetsverken s. 23. — Olika sätt för löneförbättringarnas genomförande
s. 24. •— Sammanfattning s. 28. — Mindre ''betydande ändringar
i gällande avlöningsreglementen m. m. s. 29. — Frågan om dyrortstillägg
s. 30. — Synpunkter i fråga om löneregleringens omfattning s. 32. — Tjänstemän
med högskoleutbildning s. 33. — Den föreslagna löneregleringens inverkan
på det bestående förhållandet mellan olika avlöningsgrupper, s. 33. — Avlöningarna
till verkens chefer m. fl. s. 34. — Frågor av organisatorisk innebörd
s. 34. — Det nuvarande sammanförandet i avlöningsgrupper bibehålies
s. 34. — Specialbestämmelser i de olika avlöningsreglementena s. 35. —
övergångsbestämmelser s. 35.

Statens järnvägar.

Inledning..................................................................................................................

Bibehållande av de nuvarande avlöningsformerna ........................................

Fri bostad och ersättning för bostad och bränsle ........................................

Dyrortstillägg...............................................................................................................

Kallortstillägg ...........................................................................................................

Arvoden ......................................................................................................................

Distrikten och huvudverkstäderna ..........................................................................

Kvinnligt kontorsbiträde, vaktmästare, banvakt, vagn- och stallkarl, förrådsvakt,
ledningsvakt, stationskarl s. 44. — Banvaktsförman, trädgårdsförman, lokomotiveldare,
vagnskötare, förrådsförman, maskin- och pannskötare, underreparatör
s. 47. — Konduktör, manligt kontorsbiträde, stationsförman, portvakt
å 1 klass station eller vid verkstad s. 50. — Banmästare av 2 klass, reparatör,
vagnförman, stallförman, stationsmästare å 7 klass station s. 50. — Banmästare
av 1 klass, trädgårdsmästare, förrådsmästare, stationsmästare å 6
klass station, bangårdsmästare, tågmästare, verkstadsförman, ledningsförman,

Sid.

förste kontorsbiträde s. 51. — Överbänmästare, lokomotivförare, maskinist
s. 52. — Stationsmästare å 5 klass station s. 52. — Verkstadsmästare
s. 52. — Vagnmästare, ledningsmästare s. 52. — Lokomotivmästare s. 52.
Manlig ritare, manlig kontorsskrivare, stationsskrivare s. 53. — Övriga

manliga tjänstemän av högre grad vid distrikten och huvudverkstäderna s.

55. — Inkvarteringsersättningens beräknande för vissa tjänstemän av högre
grad s. 56. — Kvinnlig kontorsskrivare, kvinnlig ritare s. 58. — Tablå,
utvisande kommissionens förslag i fråga om tjänstemän av högre grad vid
distrikten och huvudverkstäderna s. 58.

Järnvägsstyrelsen ........................................................................................................ 59

Kvinnligt kontorsbiträde s. 59. — Vaktmästare s. 59. — Manligt kontorsbiträde
s. 60. — Kvinnlig kontorsskrivare, kvinnlig ritare s. 60. — Manlig
ritare, manlig kontorsskrivare s. 60. — Kvinnlig bokhållare s. 60. —
Övriga tjänstemän inom järnvägsstyrelsen s. 60. — Tablå, utvisande kommisionens
förslag i fråga om tjänstemän inom järnvägsstyrelsen s. 61.

Angfärjorna .............................................................................................................. 62

Matros, eldare s. 62. — Förhandseldare, rorgängare, timmerman s. 63. —
Maskinskötare s. 63. — Tredje styrman, tredje maskinist s. 63. — Övriga
tjänstemän å ångfärja s. 63.

Arvodets fördelning i lön och tjänstgöringspenningar ................................ 64

Löneregleringens inverkan i pensionshänseende ............................................ 65

Körslag till ändringar och tillägg i fråga om vissa speciella bestämmelser
i avlöningsreglementet ....................................................................................... 66

§ 2 s. 66. — Uttalande angående övertidsarbete s. 67. — § 7 s. 68. — § 9
s. 70. — § 10 s. 72.

Hemställan .................................................................................. 75

Tablå över nuvarande och föreslagna avlöningar............................................ 87

Postverket jämte postsparbanken.

Postverket

Inledning................................................................................................................... 91

Vissa förändringar beträffande ortstillägget ................................................ 94

De lägre tjänstemännens indelning i fyra avlöningsgrupper.................... 96

Fast avlöning till tjänstemännen inom de lägre graderna...................... 99

Postiljon av klass 2 s. 99. — Postiljon av klass 1 s. 100. — Förste postiljon
s. 101. — Överpostiljon s. 101. — Vaktmästare hos generalpoststyrelsen s. 101.

“Tillförordnade1* befattningshavare inom de lägre graderna.................... 102

Fast avlöning till kvinnliga tjänstemän ........................................................ 104

Kvinnligt biträde s. 104. —Kvinnlig postexpeditör s. 105. — Kvinnlig förste
postexpeditör s. 106. —Kvinnliga postmästare av klass 4 och klass 3 s. 107.

Fast avlöning till manliga högre tjänstemän................................................ 107

Postexpeditör s. 107. — Tjänstemän av högre grad än postexpeditör s. 109.

Avlöning till en personlig verkmästarbefattning ........................... 110

Pasta avlöningens fördelning i lön och tjänstgöringspenningar ........... 111

Pensioner.................................................................................................................. 112

Hemställan ............................................................................................................ 113

Tablå över nuvarande och föreslagna avlöningar ...................................... 118

Postsparbanken

Inledning ............................................................................................................. 119

Utsträckning av rätt till ortstillägg .............................................................. 120

Fast avlöning ............................................................................................... 121

Fasta avlöningens fördelning i lön och tjänstgöringspenningar ........... 121

Pensioner .......................................................................................................... 122

Hemställan.............................................................................................................. 122

Telegrafverket.

Inledning........................................................................................................................ 125

1907 års lönereglering s. 125. — 1909 års riksdag s. 126. — 1912 års riksdag
s. 126. — Organisationsförändringar efter år 1912 s. 129.

Innebörden av kommissionens förslag ................................................................ 130

Hyresbidrag ............................................................................................................... 130

Dyr ortstillägg...............................................................*............................................. 133

Regleringen av avlöningsbeloppen ............. 134

Stationerna och linjedistrikten .............................................................................. 135

Stationsbiträde s. 135. — Reparatörer s. 136. — Stationsfömian s. 137. —
Linjeförman och linjemästare s. 137. — Radiotelegrafist s. 139. —- Assistent
s. 139. — Kontrollörer s. 140. — Radiokommissarie s. 141. —
Förrådsbokhållare, s. 141. — Linjeingenjör och linjedirektör s. 141. —

Interurbantelefonist, bokhållare s. 142. — Kassörer, vaktföreståndare och
telegrafist s. 143. — Den provisionsberättigade personalen s. 143.

''Telegrafverkets verkstad ........................................................................................... 147

Verkmästare s. 147. — Materialförvaltare s. 147. — Inköpschef, kontorschef
s. 148. — Verkstadsingenjör, s. 148.

Telegrafstyrelsen ....................................................................................................... 148

Vaktmästare s. 148. — Kontorsskrivare s. 149. — Föreståndare för katalogexpeditionen
s. 149. — Ritare och ingenjörsassistent s. 149. — Byråtjänstemän
s. 151. — Professor och byråchef s. 153.

Reglering av arvodet till telegrafinspektör...................................................... 154

Pensionsunderlag ..........................*.............................................................................. 157

Hemställan ................................. 159

Tablå över nuvarande och föreslagna avlöningar........................................... 174

Inledning .
Ortstillägg

Statens vattenfallsverk.

176

178

Sid.

Fast avlöning ............................................................................................................ 180

Vakt s. 180. -— Maskinskötare, förman av 3 graden, kvinnlig kontorsskrivare
s. 181. — Förman av 2 graden, maskinist av 2 graden s. 182. — Montör,
förman av 1 graden s. 182. — Reparationsmästare, maskinist av 1 graden,
bokhållare, driftverkmästare, instrumentmakare s. 182. — Kontrollör, kassör,
revisor, kanalinspektor s. 183. — Kanalingenjör, distriktsingenjör, över ingenjörsassistent,

driftingenjör, kontorschef s. 184. — Överingenjör vid
Trollhätte kanalverk s. 185.

Pensionsunderlag ...................................................................................................... 186

Hemställan ................................................................................................................... 187

Tablå över nuvarande och föreslagna avlöningar............................................ 199

Tullverket.

Inledning........................................................................................................................ 201

Tullverkets lokalförvaltning samt kust- och gränsbevakning ...........,........ 202

Ortstillägg s. 202. — Tillfälliga lönetillägg s. 206. — Lönetilläggets förhållande
till sportelinkomster s. 208.

Generaltullstyrelsen................................................................................................... 211

Tillfälliga lönetillägg till vissa befattningshavare s. 211.

Personal å extra stat ............ 213

Hemställan ................................................................................................................... 213

Skogsstaten, statens skogsskolor och domänstyrelseu.

Inledning..................................................................................................................... 215

Skogsstaten ........................................................................................................... 217

Kronojägare, tillsyningsman (skogsfogdar) s. 217. — Jägmästare s. 219. —
Skogsingenjörer s. 220. — överjägmästare s. 221. — Överjägmästarassistenter,
skogstaxatorer s. 222. — Statens flottledsingenjör s. 224. —

Stat s. 228. — Avlöningsvillkor s. 229. — Vissa extra befattningshavare
s. 231.

Statens skogsskolor.................................................................................................... 234

Skogsrättare s. 234. — Skogsskoleföreståndare s. 234. — Stat s.‘ 235. —
Avlöningsvillkor s. 235.

Domänstyrelsen........................................... 236

Vissa organisationsfrågor s. 236. — Förändringar av notarietjänsterna å skogsbyråema
s. 236. — Chef och souschef s. 239. — Stat s. 244. — Frågan
om inrättande av en skogstaxerings- (skogsindelnings-) byrå s. 245. — Avlöningsvillkor
s. 245. — Tillfälliga lönetillägg till vissa befattningshavare i
styrelsen s. 246.

Den ekonomiska innebörden av kommissionens förslag ... 249

Till KONUNGEN.

Den av Eders Kungl. Maj:t den 17 december 1915 tillsatta kommission
med uppdrag’ att utarbeta gemensamma avlöningsbestämmelser
för kommunikationsverken med flera verk får härmed, till fullgörande av

det kommissionen genom nådigt brev den 13 augusti 1917 givna särskilda
uppdrag, i underdånighet överlämna betänkande angående reglering
av avlöningsförhållandena vid statens järnvägar, postverket jämte postsparbanken,
telegrafverket, statens vattenfallsverk, tullverket samt domänstyrelsen
och dess underlydande personal att tillämpas i avvaktan på
avgörandet av frågan om införandet av gemensamma avlöningsbestämmelser
vid ifrågavarande verk.

Undertecknade Svensson och Persson, ledamöter av riksdagens
första kammare, samt Jönsson, ledamot av riksdagens andra kammare,
hava jämlikt anmodan av statsrådet och chefen för civildepartementet
biträtt kommissionen vid behandlingen av förevarande ärende, och förklara
vi oss till alla delar instämma i de förslag, som innefattas uti
ifrågavarande betänkande.

Stockholm den 20 mars 1918.

Underdånigst

KARL STARBÅCK

JOH. ENGER
IVAN SVENSSON

ELIS SIDENBLADH

NILS PERSSON

GUDMUND SILFVERSTOLPE
JOHAN JÖNSSON

Albert Tondén.

Allmänna synpunkter.

Genom beslut den 17 december 1915 uppdrog Kungl. Maj:t åt
eu särskild kommission, som sedermera antog namnet 1915 års kommission
för gemensamma avlöningsbestämmelser vid kommunikationsverken
m. fl. verk, att företaga undersökning, huruvida då gällande avlöningsreglementen
för tjänstemän vid statens järnvägar, postverket, telegrafverket,
statens vattenfallsverk och tullverket kunde ersättas av i
huvudsak gemensamma avlöningsbestämmelser för samtliga nämnda
verk, samt, därest kommissionen ansåge detta vara förhållandet, avgiva
de förslag till dylika gemensamma bestämmelser, kommissionen
funne sig böra föreslå.

Sedermera förordnades genom kungl. brev den 17 mars 1916,
att berörda uppdrag skulle utsträckas att omfatta jämväl domänstyrelsen
och dess underlydande personal.

Nu gällande avlöningsbestämmelser för de verk, vilka sålunda
tillhöra 1915 års kommissions arbetsområde, härleda sig till stor del
från en relativt avlägsen tidpunkt. Det kan i sådant hänseende erinras
om, hurusom år 1907 inleddes en ny, allmän löneregleringsperiod,
närmast jämförlig med den, som förut utmärkt 1870-talet. De löneregleringar,
som togo sin början vid 1907 års riksdag, kommo att
omfatta såväl de centrala ämbetsverken som kommunikationsverken.

Modernare avlöningsprinciper trädde därvid allmänt i tillämpning.
De båda huvudtyper av avlöningssystem, som utbildats, den
ena för de centrala ämbetsverken i allmänhet och den andra närmast
för kommunikationsverken, förete emellertid åtskilliga djupgående olikheter
sinsemellan. Vid flertalet av de verk, med vilka kommissionen
har att taga befattning, tillämpas numera den s. k. kommunikationsverkstypen,
men även i fråga om dessa verk inbördes äro avlöningsbestämmelserna
fortfarande i mångt och mycket skiftande. Detta
gäller ej allenast detaljbestämmelser utan även själva grundformerna
1915 års avlöningskommission. 2

Inledning.

1915 års
kommission
för gemensamma
avlöningsbestäm•

melser vid
ko mmunikaIiönsverkeu

m. fl. verk.

Gällande avlöningsbestämmelser

vid de verk}
vilka tillhöra
kommissionens
arbetsområde.

Statens

järnvägar.

för avlönings utgående. I den efterföljande specialframställningen
göres för varje särskilt verk en översikt av det därstädes gällande
avlöningssystemet. Här skola emellertid till en början lämnas några
kortfattade uppgifter angående tiden för fastställandet av de senaste
löneregleringarna för de i detta betänkande behandlade verken samt
därjämte rörande vissa mera omfattande åtgärder av provisorisk natur,
som på de senaste åren vid några av verken företagits i syfte att
bereda vissa grupper av befattningshavare tillfällig löneförbättring i
avvaktan på en definitiv lönereglering.

Vad angår statens järnvägar, skedde fastställandet av de ännu i
huvudsak gällande avlöningsbestämmelserna genom avlöningsreglementet
av den 15 november 1907. Detta reglemente har visserligen sedermera
avlösts genom förnyade avlöningsreglementet av den 30 juni
1916, men då tillkomsten av det senare icke innebär någon förändring
i fråga om avlöningsbeloppen, utan allenast föranletts av vissa
särskilda omständigheter såsom inrättandet av nya befattningar in. m.,
angiver förstnämnda datum i verkligheten alltjämt åldern av de nuvarande
lönestaterna vid detta verk. I fråga om avlöningarnas förhållande
till det allmänna prisläget å de viktigaste slagen av livsförnödenheter
in. in., grunda sig beräkningarna för statens järnvägars
del huvudsakligen på uppgifter, som av 1907 års järnvägskommitté
införskaffats för år 1905.

Emellertid hava senare vid upprepade tillfällen åtgärder vidtagits
för åstadkommande av tillfällig förbättring i avlöningshänseende
för stora grupper bland järnvägspersonalen.

Efter det Kungl. Maj:t den 6 mars 1914 tillsatt en kommitté
för utarbetande av förslag till lönereglering huvudsakligen för tjänstemän
av lägre grad vid statens järnvägar, väcktes sålunda vid 1914
års senare riksdag av enskilda motionärer förslag rörande tillfällig
löneförbättring för den lägst avlönade ordinarie statsbanepersonalen,
med yrkande, att dylik förbättring borde beviljas omedelbart och utan
att avvakta resultatet av kommitténs utredningar rörande en definitiv
lönereglering. Med anledning av denna motion infordrade Kungl.
Maj:t yttrande från 1914 års kommitté, som framhöll, att den efter
senaste lönereglering, år 1907, inträdda prisstegringen å de flesta livsförnödenheter
vore så betydlig, att en löneförbättring åtminstone för
vissa lägre tjänstegrupper och särskilt för dem, vilkas avlöningar
närmade sig existensminimum, redan då vore av behovet påkallad.
Kommittén föreslog därför beviljande av vissa lönetillägg, avsedda att

bringa tillfällig'' hjälp, där sådan bäst behövdes, och tillika bestämda
på sådant sätt, att den därigenom vunna löneförbättringen med säkerhet
icke komrae att verka föregripande på kommitténs vidare arbete.
Förslaget godkändes av Kungl. Maj:t och riksdagen, som beviljade de
föreslagna tilläggen att utgå under år 1915. Härigenom erhöllo befattningshavare
av lägre grad, vilkas ordinarie arvoden icke överstego
1,500 kronor, tillägg, bestämda med hänsyn till storleken av innehavande
arvoden, och till beloppet växlande mellan 120 och G0 kronor.
Systemet innebar, att för de lägsta arvodena skulle beräknas det högsta
tillägget, samt att tillägget successivt borde avtaga vid högre
arvoden.

I enlighet med av Kungl. Maj:t vid 1915 års riksdag framlagd
proposition blevo liknande tillägg beviljade att utgå jämväl under
år 1916.

Efter av 1914 års kommitté verkställd utredning framlades i
proposition till 1916 års riksdag förslag om vissa förhöjningar utav
de sålunda utgående tillfälliga lönetilläggen vid statens järnvägar, och
beviljade riksdagen de föreslagna högre beloppen att utgå dels under
senare halvåret av 1916 och dels under år 1917. Maximibeloppet
av lönetillägg sattes härigenom till 180 kronor, under det att dittillsvarande
minimibeloppet, 60 kronor, fortfarande bibehölls för vissa befattningshavare,
varjämte arvodesgränsen för lönetilläggs åtnjutande,
1,500 kronor, förblev oförändrad.

Vid 1917 års riksdag förelåg till behandling spörsmålet om beredande
fortsättningsvis av tillfällig löneförbättring åt järn vägspersonalen.
Frågan härom hade emellertid nu lagts på en betydligt bredare
grund än förut, i det att 1915 års kommission för gemensamma avlöningsbestämmelser
vid kommunikationsverken in. fl. verk, i anledning
av från Kungl. Maj:t erhållna remisser över vissa framställningar i
ämnet, utarbetat förslag till en mera omfattande provisorisk löneförbättring
för såväl samtlig^ tjänstemän av lägre grad som ock vissa
grupper bland tjänstemän av högre grad. Kommissionen hade därvid
utgått från den förutsättningen, att man för järnvägspersonalens
vidkommande icke borde överskrida den avlöningsnivå, som skulle hava
uppnåtts, därest denna personals avlöningar reglerats samtidigt med
senare skedda löneregleringar vid de andra kommunikationsverken.
Största betydelsen borde i sådant avseende enligt kommissionens förmenande
tilläggas löneregleringen av år 1913 för postverket såsom
varande den närmast före krigsutbrottet genomförda löneregleringen
vid något av dessa verk. I överensstämmelse härmed hade kommis -

sionen ock ansett sig böra avpassa sitt förslag'' så, att jämställdhet i
möjligaste mån uppnåddes i fråga om den sammanlagda avlöningssumman
för å ena sidan den stora obefordrade gruppen bland tjänstemän
av lägre grad vid statens järnvägar, stationskarlsgruppen, och å
andra sidan den lägst avlönade gruppen vid postverket, eller postvaktmästare
och postiljoner. Likaså hade kommissionen beträffande tjänstemän
med högre kompetens inom de båda verken ansett sig kunna
utgå från ett jämställande av å ena sidan stationsskrivare respektive
förste stationsskrivare vid statens järnvägar och å andra sidan manliga
postexpeditörer respektive förste postexpeditörer vid postverket.

Kommissionens förslag framlades i proposition till riksdagen, därvid
Kungl. Maj:t emellertid, i anledning av eu av järnvägsstyrelsen
gjord framställning om förhöjning av den i avlöningsreglementet bestämda
ersättningen för bostad och bränsle, tillika föreslog beviljande
av ett tillfälligt tillägg till ifrågavarande särskilda avlöningsform, att
utgå under vissa förutsättningar.

Den av kommissionen eftersträvade ajislutningen till den vid
postverket gällande lönenivån för vissa befattningsgrupper hade i
kommissionens förslag medfört eu brytning med dittills tillämpade
principer för det tillfälliga lönetilläggets beviljande i så måtto, att
tillägget av nämnda grund föreslagits till något lägre belopp för de
lägsta vid statens järnvägar förekommande arvodena än för vissa arvoden
högre upp på avlöningsskalan. Detta förhållande g av anledning
till framläggande motionsvis inom andra kammaren av ett förslag om
vissa ändringar ''i den av kommissionen utarbetade skalan för lönetillläggen
i syfte att fortfarande bereda de lägst avlönade tjänstemännen
den absolut sett största löneförbättringen. Enligt ändringsförslaget,
som i denna del blev av riksdagen antaget, höjdes de av kommissionen
föreslagna lönetilläggen för de lägsta arvodena på sådant sätt,
att skalan därefter genomgående kunde göras successivt fallande för
de högre arvodenas vidkommande. Härigenom kommo en del lägre
tjänstemannagrupper vid statens järnvägar att i fråga om den sammanlagda
avlöningen inom vissa årsklasser erhålla eu något förmånligare
ställning än de posttjänstemän, med vilka kommissionen närmast hade
jämfört dem vid uppgörande av sitt förslag i fråga om lönetilläggen.

I övrigt biföll riksdagen Kungl. Maj:ts proposition i huvudsak
oförändrad, och den tillfälliga löneförbättringen beviljades i enlighet
med propositionen att utgå under vartdera av åren 1917 och 1918.

För närvarande gälla sålunda i fråga om tillfälligt lönetillägg
vid statens järnvägar bestämmelser av följande innebörd.

Till nedan angivna ordinarie tjänstemän vid statens järnvägar
med i efterföljande tabell upptagna arvoden utgår tillfälligt lönetillägg
enligt nedanstående grunder:

	Tillfälligt lönetillägg till tjänsteman placerad å ort,
	tiar ersättning för	bostad och bräns	It* utgår med
	20 procent av arvodet
A r v o tl e	Manlig tjänsteman	vilken åtnjuter
			Kvinnlig
	bostad och bränsle	ersättning för bo-	tjänsteman
	in natura	stad och bränsle
720 .....................	270	300
780 ........................	270	300	—
840 ......................	270	300	240
900 .......................	270	300	240
960 ........................	270	300	240
1,020 ........................	270	300	220
1 1,080 .......................	230	260	200
1,140 ........................	230	260	200
i 1,200 ........................	190	220	200
1,260 .......................	190	220	—
1,380 ....................	190	220	. -
1,500 ......................	170	200	150
1,800 ........................	170	200	100
1 2,100 ........................	170	200	50
2,400 ........................	170	200	—
2,700 ........................	170	200	—
3,000 ........................	170	200	—
3,300 ........................	150	1 180	—

1 Tjänsteman i järnvägsstyrelsen, för vilken begynnelsearvodet enligt avlöningsreglementet
är bestämt till 3,300 kronor, är dock undantagen från åtnjutande av tillfälligt lönetillägg.

För tjänsteman placerad å ort, där ersättningen för bostad och
bränsle bestämts till respektive 25, BO, 35 eller 40 procent av arvodet,
utgår tillfälligt lönetillägg, vare sig tjänstemannen tilldelats fri bostad
med bränsle eller uppbär kontant ersättning därför, med respektive 5,
10, 15 och 20 procent högre belopp än som enligt ovanstående tabell
skulle hava tillkommit tjänstemannen, därest han varit placerad å ort,
där ersättning för bostad och bränsle utgår med 20 procent av arvodet.
Uppkommande brutet krontal avrundas därvid uppåt.

I de fall, då den enligt §§ 2 och 9 i förnyade avlöningsreglementet
för tjänstemän vid statens järnvägar bestämda ersättningen för
bostad och bränsle till följd av i samma reglemente stadgad begränsning
utgår, vad styrelsens tjänstemän beträffar, med lägre belopp än
40 procent av arvodet, och, vad tjänstemän vid distrikten angår, med
lägre belopp än de för respektive ortsgrupper bestämda procenttalen

Postverket
jämte postsparbanken.

20, 25, 30, 35 eller 40 procent av arvodet, utgår ett tillfälligt tilllägg
till samma ersättning med

för eldare, portvakt vid verkstad, maskin- och pannskötare, vagnreparatör,
elektrisk underreparatör, signalunderreparatör, ledningsreparatör,
vagnskötare samt tjänsteman av lägre grad än dessa med undantag
av vaktmästare, ett belopp, motsvarande skillnaden mellan den sålunda
begränsade ersättningen, å ena sidan, och, å andra sidan, samma ersättning,
beräknad till fullt det procenttal av vederbörandes arvode, som
finnes bestämt för den ort, där tjänstemannen är stationerad; samt

för annan tjänsteman med 100 kronor, varvid för dylik tjänsteman
dock skall iakttagas, att det sammanlagda beloppet av den enligt
avlöningsreglementet utgående ersättningen för bostad och bränsle samt
nu ifrågavarande tillägg till samma ersättning icke må, allt efter den
ort, där vederbörande är placerad, överskrida stadgat procenttal av
arvodet.

Till tjänsteman, som enligt § 12 i gällande avlöningsreglemente
för tjänstemän vid statens järnvägar uppbär dyrortstillägg, utgår en
tillfällig förhöjning av dyrortstillägget med 40 kronor.

Dessa tillfälliga löneförbättringar utgå i likhet med övriga här
nedan omnämnda tillägg inom vissa andra verk vid sidan av och utan
samband med de statstjänstemännen i allmänhet beviljade tillskotten i
form av krigstidstillägg och krigstidshjälp.

Det nuvarande avlöningsreglementet för tjänstemän vid postverket
är daterat den 20 juni 1913. Genom detsamma erhöllo de lägre
avlönade grupperna av tjänstemän tillhörande detta verk en lönestat,
som till avlöningsbelopp och allmänna principer var av den nya, efter
1907 tillämpade typen för kommunikationsverken och som även tog
hänsyn till den stegring i den allmänna prisnivån, som inträtt under
åren närmast före år 1913. Vad övriga ordinarie befattningshavare
vid postverket beträffar, innebar däremot utfärdandet av 1913 års avlöningsreglemente
icke någon lönereglering, i det att för dessa tjänstemäns
vidkommande endast vidtogos sådana ändringar i det föregående
avlöningsreglementet av den 27 augusti 1909, som utan att rubba
grunderna för den då fastställda lönestaten, visade sig behövliga för
undanröjande av en del vid övergången till den nya staten uppkomna
ojämnheter. I fråga om prisförhållanden och dylikt hade för 1909 års
avlöningsreglemente vid postverket lagts till grund uppgifter från
ungefärligen samma tidpunkt, som varit bestämmande för löneregleringen
av år 1907 vid statens järnvägar.

Någon tillfällig löneförbättring utom de allmänna krigstidsersättningarna
tiar efter utfärdandet av 1913 års avlöningsreglemente icke
tillerkänts personalen vid postverket.

För befattningshavare i postsparbanken gälla i huvudsak samma avlöningar
som för motsvarande tjänstemän vid postverket. Gällande avlöningsreglemente
för postsparbanken är utfärdat den 25 september 1914.

I fråga om telegrafverket åstadkoms, liksom vid statens järnvägar,
en genomgående lönereglering efter nyare principer vid 1907 års riksdag.
Det i anledning härav utfärdade avlöningsreglementet av den
11 oktober 1907 är fortfarande gällande, men har i fråga om en del
lägre befattningshavare undergått vissa förändringar genom kungl. kungörelsen
den 29 juni 1912 i anledning av beslut vid samma års riksdag
angående löneförbättring för åtskilliga befattningsgrupper vid telegrafverket.
Vad detta verk angår, råder sålunda, liksom i fråga om postverket,
det förhållandet, att de gällande avlöningarna, sedda i relation
till det allmänna prisläget, icke hänföra sig till en för hela verket gemensam
tidsperiod, utan i allmänhet för de högre tjänstemännens vidkommande
granda sig på något längre tillbaka i tiden liggande förhållanden
än vad fallet är i fråga om övriga, lägre avlönade befattningshavare.

Förutom krigstidstillägg och krigstidshjälp har någon tillfällig
löneförbättring icke genom riksdagens medverkan kommit telegrafpersonalen
till del, men hava inom ramen av gällande avlöningsreglemente
tid efter annan genom verkets egen försorg vissa förhöjningar
vidtagits särskilt i fråga om hyresbidragets storlek å skilda ortsgrupper
och för olika tjänstekategorier.

För tjänstemännen vid statens vattenfallsverk uppfördes avlöningar
å ordinarie stat vid 1913 års riksdag, och utfärdades i anledning därav
det nu gällande avlöningsreglementet av den 29 augusti 1913. Till
mönster härför låg i stort sett avlöningsreglementet vid telegrafverket
med de vid 1912 års riksdag däri vidtagna ändringarna.

Efter förslag av vattenfallsstyrelsen om åtskilliga löneförbättringar
för tjänstemän tillhörande de lägre grupperna inom verket, avlät
Kungl. Maj:t till 1917 års riksdag proposition om beviljande av ett
tillfälligt lönetillägg av 120 kronor att under vartdera av åren 1917
och 1918 utgå till maskinist av 2:a graden vid statens vattenfallsverk.
I anledning härav väcktes inom riksdagen två motioner, vilka båda
avsågo att bereda tillfällig löneförbättring ej blott åt de i Kungl.
Maj:ts proposition omnämnda befattningshavarna utan även åt vissa
andra lägre tjänstemän vid statens vattenfallsverk. Över dessa motioner

Telegraf verket.

Statens

vattenfalls verk.

Generaltullstyrelsen;

tullverkets
lokalförvaltning
samt
kust- och
gränsbevakning.

avgav vattenfallsstyrelsen yttrande och föreslog därvid lönetillägg i den
omfattning, vilken sedermera godkändes av riksdagen. De bestämmelser,
som sålunda gälla i fråga om lönetillägg vid statens vattenfallsverk,
äro — frånsett krigstidstillägg och krigstidshjälp — följande.

Till nedan angivna tjänstemän vid statens vattenfallsverk utgår
under vartdera av åren 1917 och 1918 av statens vattenfallsverks medel
tillfälligt lönetillägg enligt nedanstående grunder.

För montör och maskinist av 2:a graden, åtnjutande fri bostad
in natura, utgår tillfälligt lönetillägg med 120 kronor.

För de övriga tjänstemän vid statens vattenfallsverk, som åtnjuta
fast avlöning enligt klasserna 19 — 23 och fri bostad in natura, utgår
tillfälligt lönetillägg enligt följande tabell:

Klass	Fast avlöning kronor	Tillfälligt lönetillägg kronor
23	900	120
22	960	no
21	1.020	100
20	1.140	80
19	1,260	60

För de tjänstemän av ovan angivna kategorier, som i stället för
fri bostad in natura åtnjuta ersättning därför, utgår tillfälligt lönetillägg
med samma belopp, som enligt ovanstående skulle utgå, därest
fri bostad in natura åtnjötes, ökad med lika många procent av nämnda
belopp som vederbörande tjänstemans bostadsersättning utgör procent
av den fasta avlöningen.

Avlöningarna för vattenfallsstyrelsens tjänstemän hava ännu icke
blivit uppförda å ordinarie stat, varför de för närvarande falla utom
1915 års kommissions behandling. I

I överensstämmelse med av 1910 års riksdag fattade beslut, fastställdes
att gälla från och med år 1911 nya avlöningsstater såväl för
generaltullstyrelsen som för tjänstemän vid tullverkets lokalförvaltning samt
kust- och gränsbevakning. Avlöningsvillkor för tjänstemän hos generaltullstyrelsen
samt avlöningsreglemente för tjänstemän vid lokalförvaltningen
samt kust- och gränsbevakningen fastställdes därpå genom kungl.
kungörelser den 18 juni 1910. De nya staterna grundade sig på be--tänkande, avgivet den 1 september 1909 av en den 18 september 1908
tillsatt kommission för granskning av tullverkets stater m. m. Nämnda
kommission hade i fråga om generaltullstyrelsen funnit sig böra, allenast

med obetydliga undantag, ansluta sig till den av 1907 års riksdag
fastställda staten för statskontoret. Avlöningarna vad generaltullstyrelsen
beträffar äro sålunda att hänföra till den från konixnunikationsverken
skiljaktiga typ, som gäller för de centrala verken i allmänhet. I fråga
om personalen vid tullverkets lokalförvaltning samt kust- och gränsbevakning
kunna de år 1910 fastställda avlöningsstaterna sägas vara
av en särskild typ, som erbjuder vissa likheter men även en del avvikelser
i jämförelse med vad som gäller vid de egentliga kommunikationsverken.

Ingå särskilda lönetillägg med undantag av de båda formerna av
krigstidsersättning hava efter de mi gällande lönestaternas fastställande
beviljats tullpersonalen.

Vad slutligen beträffar domänstyrelsen och dess underlydande per- Domänstyreisonal
d. v. s. tjänstemän tillhörande skog sstaten och statens skog sskolor ■—- stln’0ch°staten~s
så antogos de ännu i huvudsak gällande avlöningsstaterna av 1908 års TkågssloioT.3
riksdag, att tillämpas från och med år 1909. Kungörelser angående
avlöningsvillkor utfärdades av Kungl. Maj:t den 17 juni 1908. För
domänstyrelsens vidkommande skedde regleringen härvid i full överensstämmelse
med den s. k. statskontorstypen av år 1907, under det att
för skogsstaten och statens skogsskolor ett för detta verk säreget avlöningssystem
fortfarande kom att tillämpas.

Av 1917 års riksdag beviljades en tillfällig löneförbättring för
viss skogsstatspersonal. I enlighet med ett av 1915 års kommission
avgivet förslag framlades nämligen därvid en proposition av innehåll,
bland annat, att ordinarie kronojägare och tillsyningsman måtte för
år 1918 beviljas tillfälligt lönetillägg med 250 kronor, då befattningshavaren
uppbure hyresersättning, och med 200 kronor, då han innehade
bostad in natura. Denna framställning blev av riksdagen bifallen.

Krigstidstillägg och krigstidshjälp utgå även vid nu ifrågavarande
verk enligt allmänna grunder.

Såsom ovan angivits, erhöll 1915 års kommission vid dess till- Särskilt
sättande den 17 december 1915 i uppdrag att företaga en under- upg[j;a|rgör
sökning rörande möjligheten av gemensamma avlöningsbestämmelser kommission.
vid ett antal varandra närstående verk samt att, därest kommissionen
ansåge dylik möjlighet föreligga, till Kungl. Maj:t inkomma med
förslag till sådana gemensamma bestämmelser. I betraktande därav
1915 års avlöningskommission. 3

att de gällande lönestaterna för flertalet av ifrågavarande verk komme
att besitta eu relativt hög ålder vid den tidpunkt, då de gemensamma
avlöningsbestäminelserna kunde tänkas komma att träda i kraft, framstod
det snart med allt större tydlighet för kommissionen, att uppdraget
måste tolkas så, att detsamma omfattade jämväl åstadkommandet av
en verklig, gemensam lönereglering. Bekräftelse på riktigheten av
denna kommissionens uppfattning erhölls under hand från vederbörande
departementschef.

Kommissionen inriktade därför sitt arbete jämväl på att samla
material för en dylik lönereglering. Redan under förra hälften av år
1917 fann kommissionen emellertid, att ett arbete med så omfattande
utgångspunkter krävde utredningar av den vidlyftiga beskaffenhet, att
ett fullständigt förslag i enlighet med det kommissionen meddelade
uppdraget icke skulle kunna avgivas inom sådan tid, att frågan i hela
dess vidd kunde föreläggas 1918 års riksdag. Omständigheter av olika
slag syntes emellertid allt mera oavvisligt kräva åstadkommande snarast
möjligt av en verklig löneförbättring för de stora grupper av statstjänstemän
det här gällde. Efter det uppfattningen i nämnda hänseende allt
mera stadgat sig inom kommissionen, ingick kommissionen den 9 augusti
1917 till Kungl. Maj:t med en underdånig framställning av innehåll, att
Kungl. Maj:t måtte dels uppdraga åt kommissionen att inkomma med förslag
till sådana ändringar i gällande avlöningsbestämmelser för befattningshavare
vid statens järnvägar och vattenfallsverk samt skogsstaten,
att i stället för då till vissa tjänstehavare utgående tillfälliga löneförbättringar
måtte, från och med år 1919, kunna åstadkommas förhöjning av
dittillsvarande ordinarie avlöningar och därmed sammanhängande pensionsförmåner,
varvid jämväl syntes böra tagas i övervägande, huruvida icke
dylik förhöjning även borde komma sådana ordinarie befattningshavare
till del, vilka för det dåvarande icke tillerkänts tillfällig löneförbättring,
ävensom att föreslå sådana ändringar jämväl i avlöningsreglementena
för personalen vid post- och telegrafverken, som kunde anses påkallade
för beredande omedelbart av motsvarande löne- och pensionsförbättring
åt ifrågavarande verks personal, dels ock föreskriva, att vid fullgörandet
av ifrågavarande uppdrag mera genomgripande förändringar uti de i
gällande avlöningsbestämmelser tillämpade principer för avlöningens
utgående in. in. så vitt möjligt borde undvikas.

På given anledning hemställde därefter generaltullstyrelsen, att
kommissionen jämväl måtte åläggas utreda, huruvida icke i avbidan
på genomförandet av tullverkets omorganisation och med bibehållande
i huvudsak av det vid sistnämnda verk tillämpade sportelsystemet kunde

åvägabringas en provisorisk lönereglering för verkets personal, samt
framlägga av utredningen påkallade förslag.

Dessa framställningar föranledde därtill, att Kungl. Maj:t den i:»
augusti 1917 uppdrog åt kommissionen att — med behörig hänsyn tagen
till den återverkan, ett förverkligande av kommissionens förslag kunde
tänkas utöva på avlöningsförhållandena i de centrala verken och jämförliga
ämbetsverk jämte dem underställd personal — dels verkställa
en närmare undersökning om möjligheten och lämpligheten av en lönereglering
för de i kommissionens skrivelse åsyftade befattningshavare
vid statens järnvägar och vattenfallsverk, vid skogsstaten samt vid postoch
telegrafverken ävensom, i den mån undersökningen därtill föranledde,
inkomma med utlåtande och förslag i ämnet, därvid emellertid mera
genomgripande förändringar i de i gällande avlöningsbestämmelser tilllämpade
grundsatser för avlönings utgående med mera borde undvikas;
dels ock inkomma med utlåtande och förslag rörande tillfällig löneförbättring
för åsyftade befattningshavare vid omnämnda verk ävensom
med dem jämställda befattningshavare i tullverket, beträffande sistberörda
verk med bibehållande åtminstone i huvudsak av det därstädes nu tilllämpade
sportelsystemet.

Det särskilda uppdrag, kommissionen härigenom erhöll och till
vars fullgörande detta betänkande avgives, innebar sålunda i sin ursprungliga
form åstadkommande för flertalet verk av utredningar och förslag
efter två jämlöpande, alternativa linjer, den ena gående ut på en verklig,
om ock, i betraktande av kommissionens alltjämt kvarstående huvuduppdrag,
provisorisk lönereglering med ändring av de hittills gällande
ordinarie lönesatserna, och den andra — som för tullverkets del borde
ensam ifrågakomma — åsyftande allenast tillfälliga tillägg utöver de
nuvarande avlöningsreglementenas fasta avlöningar, vilka i sådant fall
komme att lämnas orubbade i avvaktan på en senare, definitiv lönereglering.

Efter uppdragets emottagande förvärvade kommissionen emellertid
snart den bestämda uppfattningen, att det utan avsevärda lönetekniska
svårigheter läte sig göra att för flertalet av de ifrågavarande verken
redan nu åstadkomma en verklig lönereglering enligt det av Kungl.
Maj:t angivna förra alternativet. Ävenså höll kommissionen före, att
de syften, som närmast föranlett den underdåniga framställning från
kommissionens sida, vilken legat till grund för Kungl. Maj:ts beslut i
ärendet, bäst skulle tillgodoses genom en dylik reglering, där omständigheterna
gjorde en sådan möjlig och lämplig. Då å andra

Tillstånd till
fullgörande på
visst sätt av
det särskilda
uppdraget.

Sakkunniga
utsedda att
biträda 1915
års kommission.

sidan utarbetandet av ett system med allenast tillfälliga lönetillägg’ för
ett så stort antal personalgrupper med sins emellan så olikartade avlöningar,
som det här gällde, skulle kräva åtskillig tid och medföra
vissa svårigheter samt sålunda komma att fördröja framläggandet av
kommissionens förslag i ämnet, syntes det kommissionen, särskilt med
hänsyn till de fördelar, som den nyss antydda verkliga regleringen
skulle erbjuda, vara högeligen önskvärt, att kommissionen finge på
sådant sätt fullgöra det erhållna särskilda uppdraget, att kommissionen
beträffande varje enskilt verk eller del därav framlade förslag allenast
enligt det av omförmälda tvenne alternativ, som kommissionen för sin
del företrädesvis ansåge böra komma till utförande. En dylik valfrihet
borde givetvis icke gälla tullverket, beträffande vilket verk, såsom ovan
nämnts, det särskilda uppdraget endast avsåg beredande av tillfälligt
lönetillägg.

Kommissionen hemställde därför i skrivelse till Kungl. Maj:t den
31 december 1917, att det kommissionen i förevarande hänsende givna
uppdraget beträffande statens järnvägar, postverket, telegrafverket, statens
vattenfallsverk samt skogsstaten måtte få anses fullgjort därmed,
att kommissionen i fråga om varje särskilt verk eller del därav framlade
allenast ett förslag, avseende antingen reglering av utgående, ordinarie
avlöningsförmåner eller ock beredande av tillfälliga lönetillägg
utöver nuvarande fasta avlöningar.

Genom nådigt brev den 31 december 1917 har Kungl. Maj:t godkänt
den av kommissionen sålunda gjorda hemställan.

Slutligen bör i detta sammanhang nämnas, att kommissionen i
skrivelse till statsrådet och chefen för civildepartementet anmält, att
det för kommissionen framstått såsom önskvärt för sakens allsidiga utredning,
särskilt ur statsfmansiell synpunkt, att kommissionen bleve
satt i tillfälle att, innan den slutligen avfattade sitt förslag i senast
angivna ämne, samråda med några medlemmar av riksdagen, som kunde
anses särskilt förtrogna med frågor av denna art. Med anledning härav
har chefen för civildepartementet, efter erhållet nådigt bemyndigande
att utse högst tre sakkunniga personer, med vilka kommissionen skulle
äga samråda vid uppgörande av de förslag till lönereglering för befattningshavare
vid statens järnvägar och vattenfallsverk, vid skogsstaten
samt vid post- och telegrafverken, som kommissionen hade att
avgiva beträffande vart och ett av nämnda verk, den 14 januari 1918
anmodat ledamöterna av riksdagens första kammare bruksägaren Ivan
Erik Gustaf Svensson och ordföranden i svenska murareförbundet Nils

Persson samt ledamoten av riksdagens andra kammare lantbrukaren
Johan Jönsson i Revinge att biträda kommissionen på ovan angivet sätt.

1 den hittills lämnade redogörelsen hava bland annat påvisats de
formella förutsättningarna för det kommissionen givna särskilda uppdraget
och den yttre ram, inom vilken kommissionen närmast haft att
lösa de förelagda uppgifterna. Om man härefter övergår till ett angivande
av de huvudsynpunkter, som varit ledande för kommissionen
vid utarbetandet av det förslag till löneförbättringar, som nu framlägges,
så har det synts kommissionen redan från början böra klart
framhållas vad som vid upprepade tillfällen förut under den senaste
tiden uttalats, nämligen att de nu till följd av världskriget rådande
abnorma dyrtidsförhållandena icke lämna någon hållbar grund för en
verklig lönereglering, även om denna, såsom här är fallet, får anses
bliva av provisorisk natur. Möjligheten av åtminstone någon återgång
i den nuvarande oerhört uppdrivna allmänna prisnivån torde icke höra
lämnas ur räkningen, och under sådana förhållanden synes det kommissionen
vara det enda riktiga, att den extra ordinära fördyring i
levnadskostnader, som nu inträtt på grund av världskriget, fortfarande
från statens sida mötes genom tilldelandet av ett efter omständigheterna
avpassat krigstidstillägg jämte särskild krigstidshjälp för
vissa befattningshavare med försörjningsplikt. Oavsett denna i ögonen
fallande krigstidsfördyring har emellertid den allmänna prisnivån även
visat en genomgående, så att säga mera normal stegring från den tid, omkring
år 1905, vilken i de flesta fall kan anses beteckna utgångspunkten
för de löneregleringar, som senast ägt rum inom de av kommissionens
uppdrag berörda verken. Kommissionen, som i denna sak hänvänt sig till
socialstyrelsen för närmare upplysningar, har från nämnda styrelse
emottagit en del tabellariska sammanställningar, avseende, stegringen i
utgifterna för livsmedel, lyse och bränsle, hyra samt skatter från och
med år 1905. Uppgifterna beröra förhållandena på 27 särskilda orter
inom riket, samtliga utgörande städer eller stadsliknande samhällen.
Ehuru en del av dessa uppgifter, enligt vad socialstyrelsen angiver,
delvis äro grundade på approximationer och sålunda icke kunna tillmätas
samma grad av giltighet som de övriga, utvisa uppgifterna dock,
sedda såsom en helhet, en så väsentlig stegring av levnadskostnaderna,
även om man följer priskurvan allenast till den tidpunkt, då de speciella
krigsförhållandena i avsevärd mån började påverka densamma, att ett

Deri ifrågasatta
Löneregleringens

innebörd.

verkligt behov av genomgående löneförbättringar för de tjänstemän,
vilkas nuvarande lönestandard blivit fastställd avsevärd tid före krigsutbrottet,
därigenom klart ådagalägges. De tillfälliga löneförbättringar,
som enligt den förut lämnade redogörelsen hittills i en del fall beviljats
för att i någon mån upphjälpa ställningen för å avlöningsskalan lågt stående
tjänstemannagrupper, hava visserligen härutinnan fyllt en betydelsefull
uppgift, men dessa tillägg hava dock endast kommit personalen inom
vissa verk till godo, under det att inom liera andra verk inga som
helst tillägg utöver de särskilda krigstidsersättningarna utgått, vartill
kommer att tilläggen i allmänhet icke kunna sägas hava erhållit sådan
storlek, att det åsyftade ändamålet med desamma fullt uppnåtts. Dessutom
hava även inom de verk, där tillägg av här ifrågavarande slag
beviljats, stora tjänstemannagrupper något högre upp på avlöningsskalan
lämnats utanför, då det gällt att åstadkomma dessa mest trängande
förbättringar.

För 1915 års kommission har i betraktande härav den nu föreliggande
särskilda uppgiften tett sig på sådant sätt. att man borde
söka åvägabringa en verklig löneförbättring så vitt möjligt för all
ordinarie personal inom de verk, det här gäller, och att man i fråga
om löneförbättringens anpassning efter det allmänna prisläget å livsförnödenheter
m. m. borde hänföra sig till en gemensam tidpunkt för
samtliga verken, vilken tidpunkt emellertid borde väljas så, att man
härvidlag fortfarande stode utanför de särskilda dyrtidsförhållanden,
som tillskapats genom kriget. Tiden närmast före krigsutbrottet bliver
med denna utgångspunkt givetvis den i huvudsak bestämmande. I
förhållande till de nuvarande avlöningssatsernas beräknande innebär
detta för flere av verkens vidkommande .ett framflyttande av avlöningsnivån
ett tiotal år fram i tiden. Redan denna omständighet visar
enligt kommissionens förmenande oförtydbart behovet av att nu gå till
väga på ett mera genomgripande sätt än som skett vid bestämmandet
av de senaste tillfälliga löneförbättringarna. För de obefordrade grupperna,
stående mer eller mindre nära existensminimum, är behovet av
en verklig lönereglering sedan ganska lång tid tillbaka erkänd, särskilt
beträffande de tidigast reglerade verken. Man kan emellertid ej
längre anse det vara enbart de på avlöningsskalan lägst stående tjänstegrupperna,
som äro i behov av löneförbättringar. Även mellangrupperna
och tjänstemännen i ledande ställning få nu anses äga berättigade krav på
att medtagas, då det gäller avlöningarnas anpassande efter senare inträdda
tidsförhållanden. Att behovet även för dessa gruppers vidkommande är i
hög grad trängande, ådagalägges bland annat genom den avgång ur

statens tjänst med övergång i stället till enskild verksamhet, vilken allt
oftare äger rum särskilt från de tekniskt eller eljest akademiskt utbildade
tjänstemännens sida, och som icke utan skid betecknats såsom
eu verklig flykt från statsförvaltningen. De på sina håll oavbrutet
ökade svårigheterna att på ett tillfredsställande sätt uppehålla rekryteringen
inom begynnelsegraderna för tjänstemännen med högre kompetens
tala härvidlag även sitt tydliga språk, och såsom ett allmänt
omdöme torde kunna sägas, att numera icke någon viss i de särskilda
avlöningsreglementena förekommande avlöningsgräns kan angivas, utöver
vilken behovet av löneförbättring absolut sett icke skulle vara
för handen.

Av det redan utvecklade torde ock framgå, att de löneförbätt- Löneringar,
vilka nu ifrågasättas, självfallet böra utgå oberoende av de ''foXmamu
ersättningar i form av krigstidstillägg eller krigstidshjälp, som äro eller till krigxidskunna
bliva av riksdagen beviljade för den närmaste framtiden. Dessa krigstidshjälp.
slag av ersättningar hava hittills icke varit så tilltagna, att de förmått
ens till fullo täcka de exceptionella prisfördyringar, som inträtt såsom
en direkt följd av kriget, och hava sålunda på intet sätt kunnat medtagas
i beräkningen vid utarbetandet av de förslag kommissionen nu
har för avsikt att framlägga. Å andra sidan är kommissionens förslag,
såsom framgår särskilt av de för de högre tjänstemännen procentuellt
låga löneförhöjningarna, hållet inom sådana gränser, att det icke i
någon mån berör området för de av krigstiden föranledda fördyringarna.
Kommissionen har därför velat uttryckligen betona, att kommissionen
förutsätter, att krigstidstillägg och krigstidshjälp enligt de för statstjänstemännen
i allmänhet tillämpade grunder komma att utgå samtidigt
med de av kommissionen för vart och ett av de här behandlade
verken föreslagna löneförbättringarna, oavsett dessa löneförbättringars
natur i varje särskilt fall.

Enligt vad förut anförts vid redogörelsen för den avfattning, FörhåUandet
kommissionens nu föreliggande uppdrag erhållit, har kommissionen
emellertid även att taga behörig hänsyn till den återverkan, ett förverkligande
av kommissionens förslag kan tänkas utöva på avlöningsförhållandena
i de centrala verken och jämförliga ämbetsverk jämte
dem underställd personal. I fråga om detta direktiv får kommissionen
framhålla, att kommissionen icke ansett sig kunna tolka detsamma
såsom innefattande hinder för kommissionen att i viss mån överskrida
den lönenivå, som redan år 1907 bestämdes för tjänstemän i statskontoret
och som för närvarande inom de centrala ämbetsverken m. fl.

Olika sätt
för löneförbättringarnas

genomförande.

verk finnes fastställd för tjänster, till vilka naturliga motsvarigheter
kunna anses föreligga inom kommunikationsverken. Ett inskränkande
av kommissionens handlingsfrihet i sådant hänseende skulle
nämligen innebära, att kommissionen i många fall icke skulle kunna
föreslå någon som helst löneförbättring för berörda tjänster inom de av
kommissionen behandlade verken, något som i sin ordning skulle omöjliggöra
löneförbättring även för flertalet andra befattningar inom sistnämnda
verk. Avlöningsförhållandena inom de centrala verken kunna därför enligt
kommissionens mening icke rimligen bliva absolut bindande för de nu
ifrågavarande verken. Det angivna åliggandet har kommissionen närmast
fattat så, att kommissionen vid uppgörandet av sina förslag till
löneförbättringar för sådana tjänster, till vilka motsvarigheter förefinnas
inom de centrala verken, haft att taga i betraktande, hurusom ifrågavarande
förslag kunna bliva av betydelse även för sistnämnda verk
därigenom att frågan om beredande av motsvarande löneförbättringar
jämväl inom dessa verk då kan uppkomma. I enlighet med denna uppfattning
har kommissionen också funnit sig böra i fråga om de centrala
verk, som beröras av kommissionens föreliggande uppdrag, nämligen
generaltullstyrelsen och domänstyrelsen, föreslå viss tillfällig löneförbättring
för befattningshavare i dessa styrelser. För sin del finner
kommissionen det jämväl till fullo i sin ordning, att dylika löneförbättringar
efter hand beredas även de övriga centrala verken, intill dess
desamma kunna bliva föremål för en verklig ny lönereglering.

Kommissionen övergår nu till att närmare utveckla sin uppfattning
angående sättet för åstadkommande av de ifrågasatta löneförbättringarna
vid de verk, med vilka kommissionen har att taga befattning.
Därvid skola till eu början angivas de synpunkter, som varit
bestämmande för kommissionen, då det gällt att träffa ett val mellan
de olika vägar för uppdragets fullgörande, som varit möjliga att beträda.
Såsom i den förut lämnade redogörelsen angivits, hava två tillvägagångssätt,
vilkas lämplighet det i varje särskilt fall gällt att pröva,
härvid erbjudit sig: å ena sidan att företaga eu verklig, ehuru visserligen
till sin innebörd provisorisk reglering genom åstadkommande av
nya ordinarie avlöningssatser, och å andra sidan att fortsätta på den
vid vissa av verken redan inslagna vägen med anlitande av tillfälliga
lönetillägg i förbidan på den definitiva reglering, som kan
komma att ske, efter det kommissionen slutfört sitt huvuduppdrag att
söka på ett enhetligt sätt sammanföra de olika verkens avlöningsbestämmelser.
Kommissionen har, såsom redan är nämnt, av Kungl.

Maj:t erhållit fria liänder att beträffande varje särskilt verk eller del
därav föreslå antingen den ena eller den andra av ifrågavarande metoder,
med undantag allenast beträffande tullverket, rörande vilket verk
av särskilda skäl endast den sist angivna vägen för det närvarande ansetts
böra ifrågakomma.

1 det föregående har antytts, hurusom kommissionen hyser den
bestämda uppfattningen, att det utan större lönetekniska svårigheter
låter sig göra att för flertalet av verken nu åstadkomma en lönereglering
enligt det förra, mera ingripande alternativet. Då så är förhållandet,
har kommissionen icke heller tvekat att inrikta sitt arbete
efter denna linje för alla de verks vidkommande, där möjlighet härtill
förelegat och icke särskilda förhållanden ansetts påkalla ett annat förfaringssätt.
Kommissionen har nämligen funnit denna väg innebära betydande
fördelar framför en fortsatt utveckling av ''systemet med tillfälliga
lönetillägg. De viktigaste av dessa fördelar skola här angivas.

Genom beviljandet av särskilda lönetillägg utöver de enligt respektive
avlöningsreglementen utgående fasta avlöningarna erhålla visserligen
de i tjänst varande befattningshavarna en löneförbättring, vars tillräcklighet
för varje särskilt fall naturligtvis blir beroende av tillläggens
storlek. Gives därjämte åt tilläggen karaktären av lön — i
motsats mot tjänstgöringspenningar -— blir tjänstemannen jämväl i
händelse av sjukdom bättre ställd än om någon löneförbättring icke
kommit i fråga, enär han, även om sjukdomen varar längre tid, äger
rätt att behålla samtliga de avlöningsförmåner, som räknas till lön i
egentlig bemärkelse. Yad åter beträffar de tjänstemän, som avgå med
pension under den tid ett tillfälligt lönetillägg utgår till i tjänst varande
befattningshavare, så bliver ställningen för dessa efter avgången
alldeles densamma, som om någon löneförbättring icke beviljats, då ju
de tillfälliga lönetilläggen icke i någon mån beröra pensionerna. De
sistnämnda äro nämligen avpassade allenast med hänsyn till de nu
utgående fasta avlöningarna. Annorlunda ställer sig saken, då en
lönereglering med nya fasta avlöningar genomföres. Denna kommer
givetvis att medföra höjning av pensionerna, vare sig detta, såsom
exempelvis vid statens järnvägar, sker automatiskt till följd därav att
pensionerna äro satta i ett bestämt förhållande till vederbörandes ordinarie
arvoden, eller ock, såsom exempelvis vid telegrafverket är avsett,
de särskilda pensionsunderlagen även bringas under reglering. Då
det nu synes kommissionen uppenbart, att de utgående ålderspensionerna
lika väl som själva avlöningarna äro alldeles otillräckliga med
hänsyn till de inträdda stegringarna i levnadskostnaderna — detta även
1915 års avlöning skommission. 1

om man här liksom i fråga om avlöningarna bortser från de speciella
förhållandena under krigstiden — har kommissionen ansett ett starkt
skäl föreligga för att söka få till stånd en sådan reglering, som kommer
även de befattningshavare till godo, vilka efter densammas ikraftträdande
avgå med pension. Ur denna synpunkt måste därför, enligt
kommissionens förmenande, bestämt företräde givas åt det alternativ,
som innefattar verkliga ändringar i de oi’dinarie avlöningsbestämmelserna.

Till samma resultat kommer man, om man, såsom riktigt är, anser
sig böra i fråga om de provisoriska löneförbättringarna sträva efter att
åstadkomma största möjliga rättvisa mellan olika tjänstemannagrupper
vare sig inom ett och samma verk eller tillhörande skilda områden av statsförvaltningen.
Med de tillfälliga lönetilläggens natur överensstämmer mest,
att dessa tillmätas tämligen schematiskt och efter enhetliga grunder för
tjänstemän, vilka befinna sig på ungefär samma lönenivå. Detta är ur enkelhetens
och överskådlighetens synpunkt visserligen en fördel, men generaliseringen
härvidlag kan dock ofta komma att ske på bekostnad av verklig
rättvisa, om man icke tager hänsyn till, att de utgående avlöningarna
bestämts på olika tider och med utgångspunkt från skilda förhallanden
i avseende å levnadskostnader m. in. Ett system med särskilda
lönetillägg kommer därför lätteligen att obehörigen gynna vissa
tjänstemän eller grupper av sådana på övriga befattningshavares bekostnad.
A andra sidan skulle ett sådant system, vilket toge hänsyn
till alla omständigheter i fråga om löneregleringarnas ålder, tjänsternas
inbördes förhållanden in. in., bliva synnerligen invecklat och svårt att
tillämpa. Vid en reglering av de fasta avlöningarna har man däremot
i allmänhet en större rörelsefrihet i dessa avseenden. Även med hänsyn
härtill måste enligt kommissionens förmenande företräde avgjort lämnas
åt det system, som avser en revision av de gällande ordinarie avlöningarna.

På de grunder, som sålunda utvecklats, har kommissionen ansett,
att kommissionens förslag såsom huvudregel borde avse åstadkommandet
redan nu av en reglering utav de ordinarie avlöningarna. Denna
reglering är emellertid icke avsedd att erhålla någon mera bestående
karaktär och har därför inskränkts till att omfatta allenast de nödvändigaste
ändringarna i gällande avlöningsbestämmelser. Kommissionen
torde nämligen inom kort bliva i tillfälle att återupptaga sitt arbete
för åstadkommande av gemensamma avlöningsbestämmelser vid samtliga
de omhandlade verken, varför man har att utgå därifrån, att dylika
bestämmelser inom en icke allt för avlägsen framtid komma att ersätta
såväl de hittillsvarande som dem, vilka föreslås i föreliggande betänkande.

Det återstår att omnämna de undantagsfall, i vilka löneförbätt -

ringen i huvudsak måste inskränkas till åstadkommandet av tillfälliga
tillägg vid sidan av de ordinarie avlöningsförmånerna.

Enligt den förut omförmälda, av Kung], Maj:t vid uppdragets
meddelande givna anvisningen är detta först lallet beträffande tullverket
i dess helhet. Anledningen till att i fråga om detta verk den
huvudsakliga löneförbättringen bör givas formen av särskilda tillägg
utan ändring av de fasta avlöningarna är tvåfaldig. Dels befinner sig
nämligen detta verk för närvarande under omorganisation, vilken förberedes
av eu särskild för ändamålet arbetande kommission, 1914 års
tullkommission. Såsom resultat härav torde vara att förvänta en
genomgripande omläggning av ett flertal tjänstekategorier inom verket,
indragning av befattningar samt eventuellt inrättande av nya sådana,
ävensom möjligen andra organisatoriska förändringar. Att under dylika
förhållanden nu företaga genomgående omläggningar av den fasta avlöningsskälan
vid detta verk är redan av dessa skäl icke lämpligt.
Härtill kommer, att 1915 års kommission vid nu ifrågavarande provisoriska
reglering har att utgå från ett bibehållande tills vidare åtminstone
i huvudsak av det vid verket tillämpade sportelsystemet.
Redan under det förberedande arbetet på sitt huvuduppdrag har kommissionen
emellertid kommit till den bestämda uppfattningen, att en
verklig lönereglering vid tullverket icke kan äga rum utan att frågan
om sportlernas bibehållande till art och omfång samtidigt i hela dess
vidd upptages till prövning. Då så icke kan ske under nuvarande
förhållanden, utgör detta ett ytterligare motiv för att man i fråga om
detta verk håller sig till det mindre vittgående alternativet med tillfälliga
löneförbättringar.

Ett verk, som jämväl får anses intaga eu särställning med hänsyn
till den föreliggande frågan, är domänstyrelsen med därunder
lydande personal. Vid redogörelsen för de olika avlöningsbestämmelsernas
ålder har påpekats, hurusom domänstyrelsen erhållit sin reglering enligt
den för de centrala verken i allmänhet gällande typen. Styrelsens hela
organisation överensstämmer ock med de verks, till vilka den sålunda
hittills i löneregleringsavseende hänförts. Yad å andra sidan angår
skogsstaten och den övriga under domänstyrelsen lydande personalen,
så äro avlöningarna för dithörande tjänstemän konstruerade efter en
för verket i åtskilliga fall säregen typ, vilken dock mera närmar
sig den för kommunikationsverken utbildade. Under dessa förhållanden
har kommissionen ansett, att någon tvekan kunde hysas''angående den
väg, som lämpligast borde följas i fråga om detta verk i dess helhet.
För domänstyrelsens vidkommande har kommissionen emellertid stannat

Sammanfatt ning.

vid den uppfattningen, att kommissionen nu icke bör föreslå en lönereglering
utan åtnöja sig med att framlägga förslag om beredande av
allenast tillfälliga lönetillägg, i likhet med vad förhållandet skulle bliva
beträffande generaltullstyrelsen. Frågan om ändring av de ordinarie
avlöningarna för domänstyrelsen torde nämligen böra sättas i samband
med en övergång i fråga om avlöningssystemet till huvudsaklig överensstämmelse
med den s. k. kommunikationsverkstypen. Ett förslag om
verklig lönereglering med bibehållande av det nu för styrelsen gällande
avlöningssystemet enligt typen för de centrala verken i ''allmänhet torde
däremot knappast böra framläggas av kommissionen, då härigenom ett
ingrepp kunde anses äga rum på det arbetsområde, som tillkommer
1902 års löneregleringskommitté.

Då kommissionen sålunda för domänstyrelsens del endast föreslår
lönetillägg vid sidan av de fasta avlöningarna, kan det synas, som om
det riktigaste vore att tillämpa samma system även för den underlydande
personalen. Att kommissionen likväl beträffande denna personal
följer en annan princip och föreslår nya fasta avlöningar, har sin grund
dels däri, att kommissionen vunnit den övertygelsen, att verkets utveckling
sedan senaste lönereglering med hänsyn till rörelsens art och
arbetets omfattning varit av den beskaffenhet, att en i största möjliga
mån effektiv löneförbättring är i hög grad påkallad. Till följd härav
anser kommissionen, att löneförbättringarna för denna personal måste
följa en något annan måttstock än för styrelsen, och då det nuvarande
avlöningssystemet icke lägger några större hinder i vägen därutinnan.
har kommissionen därför tänkt sig, att skogsstatens personal redan nu
borde komma i åtnjutande av de fördelar, som en verklig lönereglering
innebär. Det förhållande^ att de vid skogsstaten utgående pensionerna
få anses synnerligen knappt avvägda, har härvidlag även tillmätts en
viss betydelse.

För skogsskolornas relativt fåtaliga personal har kommissionen
ansett lämpligast att följa samma system, som ifrågasättes beträffande
skogsstaten. I

I fråga om statens järnvägar och vattenfallsverk, skogsstaten och
statens skogsskolor samt post- och telegrafverken föreslår kommissionen
sålunda nya ordinarie avlöningar. Vad tullverket och domänstyrelsen
beträffar, innefattar kommissionens förslag i dess huvudsakliga del däremot
särskilda tillägg med bibehållande av de nuvarande fasta avlöningarna
oförändrade.

2\)

Innan kommissionen övergår till den speciella behandlingen av
varje verk för sig äro ytterligare några allmänna frågor att beröra.

Beträffande den omfattning, vari kommissionens olika förslag medföra
ändringar i nu gällande avlöningsreglementen eller avlöningsbe- ändringar i
stämmelser, må till en början erinras om det av Kungl. Maj:tpåkommissionens
förslag givna direktivet, att mera genomgripande förändringar ménten
i de i gällande avlöningsbestämmelser tillämpade principer för avlönin- m- mgens
utgående in. m. så vitt möjligt böra undvikas. I enlighet härmed
har kommissionen i största möjliga omfattning för varje särskilt verks
vidkommande bibehållit såväl de nuvarande avlöningsformerna som ock,
om man frånser själva beloppen, de hittillsvarande huvudreglerna för
de fasta avlöningarna. I fråga om de särskilda avlöningsformerna fri
bostad och hyresersättning samt, vad de fasta avlöningarna angår, antalet
ålderstillägg eller däremot svarande avlöningsförhöjningar och tiden
för deras erhållande följer kommissionen i regel det för varje särskilt
verk hittills tillämpade systemet. Endast i vissa fall. då sådant betingas
av lönetekniska skäl eller eljest ansetts särskilt önskvärt, hava undantag
gjorts från denna regel. Sålunda finnes för vissa befattningshavare
och i vissa avlöningslägen inom postverket, telegrafverket och statens
vattenfallsverk fastställd en så kort period för avlöningsförhöjnings ernående
i vederbörande tjänst som två års innehavande av den föregående avlöningen,
under det att eljest såsom regel vid kommunikationsverken
gäller, att avlöningsförhöjning erhålles efter tre år. Härvid bortses
från en del högre tjänstemän, för vilka perioderna äro satta till fem
år. Kommissionen har ansett sig böra ur likformighetens synpunkt och
av en del andra, huvudsakligen lönetekniska skäl utbyta de förekommande
tvåårsperioderna mot treårsperioder. För att dock härigenom
tiden för slutavlöningens uppnående icke måtte onödigtvis ändras, har
kommissionen såsom regel föreslagit en motsvarande förkortning av
avlöningsskalan.

Beträffande en del obefordrade tjänstemän med högre kompetens
inom post- och telegrafverken — postexpeditörer, assistenter och telegrafister
— gäller för närvarande, i motsättning mot avlöningssystemet
i övrigt, att slutavlöningen inom tjänstegruppen uppnås först efter
relativt lång tid, beroende därpå, att begynnelseavlöningen i överensstämmelse
med vissa, under en tid ganska allmänt omfattade avlöningsprinciper
satts särskilt lågt och antalet ålderstillägg i stället bestämts till flera
än det vanliga. Kommissionen har ansett sig böra föreslå vissa modifikationer
härvidlag, så att skalorna i dessa fall något avkortats, under

Frågan om
dyrortstillägg.

det att begynnelseavlöningarna i stället väsentligt böjts. Sistnämnda
åtgärd har framstått såsom särskilt nödvändig för att avhjälpa de synnerligen
stora svårigheter i rekryteringsavseende, vilka allmänt göra
sig gällande i fråga om dessa befattningsgrupper. Av särskilda skäl,
som närmare angivas å vederbörlig plats i den speciella redogörelsen,
hava även för vissa högre befattningshavare vid telegrafverket och
statens vattenfallsverk de nuvarande löneskalorna något förkortats.

Särskilt för de lägst avlönade tjänstemännen inom de olika verken
hava i åtskilliga fall löneskalorna måst undergå mera genomgripande
förändringar, så att helt och hållet nya avlöningsklasser tillkommit. Härvid
har kommissionen emellertid lagt sig vinn om att icke gorå större
ändringar än nödvändigt och att för övrigt anpassa förhöjningarna så,
att de inom varje särskilt verk redan befintliga avlöningsklasserna i
största möjliga utsträckning kunna komma till användning.

Frågan om den förhöjda ersättning, som bör tillkomma tjänstemän,
vilka äro stationerade på dyrorter, har ur många synpunkter
varit föremål för kommissionens uppmärksamhet. Bestämmelserna på
detta område äro för närvarande synnerligen skiftande yid de olika
verken, och önskligt hade givetvis varit, att redan nu kunna åstadkomma
full enhetlighet härvidlag. Det nära sambandet mellan systemet
för de fasta avlöningarna och konstruktionen av de särskilda dyrortsförhöjningarna
gör emellertid, att en genomgående likformighet beträffande
de sistnämnda icke kan uppnås, utan att man samtidigt löser
frågan om enhetlighet i avseende å de fasta avlöningarna. Då detta
huvudspörsmål, såsom förut nämnts, icke nu kunnat upptagas till behandling,
måste åtskilliga olikheter komma att kvarstå även i fråga
om dyrortstilläggen. Kommissionen föreslår emellertid även härvidlag
en del förändringar, syftande till större enhetlighet, vilka synas kommissionen
väl påkallade av förhållandena. I sådant hänseende kan
nämnas, att för närvarande vid postverket, telegrafverket och statens
vattenfallsverk utgå särskilda dyrortstillägg endast till vissa lägre avlönade
befattningshavare, under det att tjänstemän med avlöningar
över eu viss gräns icke komma i åtnjutande av sådana tillägg. Detta
hav i fråga om gränsfallen stundom medfört den oegentligheten, att
en på dyrort stationerad högre befattningshavare, som saknat rätt till
dyrortstillägg, i fråga om sammanlagd avlöning icke kommit nämnvärt
högre än en på samma ort placerad lägre tjänsteman, vilken uppburit
sådant tillägg. Åven om i vissa fall, särskilt vid bestämmande av grundavlöningarna
till de högre tjänstemännen, någon hänsyn måhända tagits

till att de tjänstemän, som uppbära dessa avlöningar, i allmänhet äro
stationerade å dyrorter, liar detta dock långt ifrån varit förhållandet i
sådan grad, att dyrortstillägg kunna anses överflödiga vid dessa avlöningar.
Allt allmännare gör sig den principen gällande, att de ökade
levnadskostnaderna på en dyrort böra betinga särskild gottgörelse, oberoende
av avlöningarna i övrigt. Kommissionen har därför, vad de
nämnda verken angår, föreslagit utsträckning av rätten till dyrortstillägg
till att omfatta samtliga de befattningshavare, vilkas avlöningar
varit föremål för kommissionens behandling.

Vad tullverket beträffar, synas de nuvarande bestämmelserna angående
ortstillägg i hög grad otillfredsställande. Sådant tillägg utgår
nämligen endast till tjänstemän vid lokalförvaltningarna i Stockholm,
Haparanda och Riksgränsen. I huvudsaklig överensstämmelse med de
principer, som tillämpas inom post- och telegrafverken, har kommissionen
föreslagit införandet av ortstillägg vid tullverket utan i avlöningsreglementet
bestämd begränsning till vissa orter eller tjänstekategorier.
De för närvarande vid post- och telegrafverken bestämda maximibeloppen
för ortstillägg har kommissionen icke för något av verken
ansett sig böra överskrida vid nu ifrågasatta reglering.

I fråga om statens järnvägar och skogsstaten samt statens skogsskolor
har frågan om dyrortsersättning icke kunnat ordnas på liknande
sätt. Detta skulle nämligen'' förorsaka allt för stora rubbningar
i de nuvarande avlöningssystemen vid dessa verk. Vid statens järnvägar
består för närvarande den huvudsakliga gottgörelsen för stationering
på en dyrort i en förhöjd ersättning för bostad och bränsle, därest
sådan ersättning utgår till tjänstemannen. Vid skogsstaten åter, där
särskilda ortstillägg till namnet alldeles saknas, tillämpas i fråga om
tjänstgöringspenningarna ett system, som grundar sig på en geografisk
zonindelning av landet, med olika höga tjänstgöringspenningar för varje
särskild zon. De egentliga, dyrortsförhållandena hava endast till ringa
del varit bestämmande vid denna indelning. Någon ändring av ifrågavarande
system torde icke lämpligen kunna ske annat än i samband
med en framtida definitiv omläggning av avlöningsförhållandena inom
verket.

I fråga om beloppen av dyrortsersättningarna, särskilt å de orter,
där levnadskostnaderna äro allra högst, eller i allmänhet de största
städerna, har kommissionen funnit de nuvarande avlöningssystemen i
åtskilliga fall erbjuda svårigheter för uppnående av tillräckliga och
rättvist avvägda dyrortstillägg. Kommissionen har därför ofta nödgats
begränsa dessa ersättningar till belopp, som icke helt kunna anses

Synpunkter
fråga om
löneregleringens
omfattning.

täcka den med eu stationering å dylika orter förbundna utgiftsstegringen.
Vid en genomgripande omarbetning av avlöningsreglementena
i syfte att erhålla gemensamma avlöningsbestämmelser komma emellertid
friare händer att erhållas även i detta avseende.

Rörande storleken av de löneförbättringar, kommissionen nu har
för avsikt att föreslå, får kommissionen framhålla, att dessa förbättringar
visserligen, såsom förut angivits, avse att höja avlöningarna
inom de olika verken till en gemensam nivå, och att sålunda förhöjningarna
i allmänhet blivit större ju längre tillbaka i tiden den senast
genomförda löneregleringen legat. Härvid har det givetvis varit de
sammanlagda avlöningsförmånerna inom varje särskilt verk, som kommit
i betraktande. Yad åter beträffar den vittomfattande och svårlösta
frågan om en jämförande värdering i avlöningshänseende av tjänster
inom olika verk, har kommissionen icke ansett densamma kunna
erhålla någon allmän eller för framtiden bindande lösning vid framläggandet
av ett förslag med den jämförelsevis provisoriska karaktär,
som det föreliggande äger. Emellertid har kommissionen på vissa
grundläggande punkter trott sig kunna utgå från en del jämförelser,
som med tämligen stor säkerhet torde komma att äga bestånd även
efter ett genomförande av gemensamma avlöningsbestämmelser. Detta är
främst fallet i fråga om de stora obefordrade grupperna av tjänstemän
utan högre kompetens, d. v. s. vid statens järnvägar stationskarlsgruppen,
vid postverket den nuvarande postvaktmästaregruppen, vid telegrafverket
stationsbiträdena och vid vattenfallsverket vakterna. Kommissionen har i
stort sett tänkt sig en för dessa grupper gemensam lönestandard,
grundläggande för den därpå byggda löneskalan inom vart och ett av
verken. Även de lägsta grupperna bland tjänstemän med högre kompetens,
såsom vid statens järnvägar stations- och kontorsskrivare samt
manliga ritare, vid postverket postexpeditörer, vid telegrafverket assistenter
och vid tullverket kammarskrivare har kommissionen ansett
böra ställas på ett i det stora hela likartat plan. I fråga om övriga
tjänstemannagrupper har kommissionen endast i sådana fall ansett sig
kunna utgå från vissa jämförelser, där dylika redan förut allmänt plägat
ske eller i övrigt varit möjliga med anlitande av den erfarenhet, kommissionen
hittills vunnit rörande arbetenas art och omfattning på olika
håll. Att även där direkta jämförelser gjorts, skiljaktigheterna i avlöningssystem
och löneskalor komma att medföra vissa mindre fördelar
än för den ena och än för den andra gruppen, torde icke kunna till -

mätas någon större betydelse i betraktande av det helas redan derå
gånger påpekade provisoriska karaktär.

I detta sammanhang må emellertid beröras den ställning i avlöningssystemet,
som intages av tjänstemän antingen med högskolekompetens
på det tekniska eller det juridiskt-administrativa området eller
ock med annan därmed likvärdig speciell utbildning. Den särskilda
utbildning, dessa tjänstemän förvärvat sig, och de allbekanta svårigheterna
för verkens ledning att synnerligast under gynnsamma konjunkturer
på den enskilda arbetsmarknaden besätta hithörande platser med
kompetenta och skickliga personer hava inom vissa personalsammanslutningar
väckt tanken på särskilt de högskoleutbildade tjänstemännens
utbrytande ur den allmänna löneskalan och ställande på ett högre
avlöningsplan. Kommissionen, som funnit de framförda synpunkterna
i många avseenden beaktansvärda och till fullo inser de rådande svårigheterna
såväl i rekryteringshänseende som i andra avseenden, har dock
icke ansett sig äga någon möjlighet att i samband med de provisoriska
regleringar, som nu tillärnas, föreslå några särskilda åtgärder beträffande
ifrågavarande tjänstemän. Emellertid anser sig kommissionen böra
påpeka, att redan de nuvarande avlöningsbestämmelserna inom vissa
av här ifrågavarande verk erbjuda möjligheter att, för förvärvande av
särskilt kvalificerad personal, tilldela vederbörande vid anställningen i
ordinarie tjänst en högre avlöning än den lägsta för befattningen förekommande.
Därest under nuvarande förhållanden denna möjlighet begagnades
i vidare omfattning än vad hittills skett, torde, särskilt med
de av kommissionen föreslagna nya avlöningarna, de rådande svårigheterna
kunna i någon mån avhjälpas.

Rörande den provisoriska löneregleringen i dess helhet vill kommissionen
ytterligare anmärka, att densamma, sådan den slutligen av
kommissionen utformats, skulle åstadkomma eu viss förskjutning i det
hittillsvarande förhållandet mellan olika tjänstegruppers avlöningar, i
det att de lägst avlönade grupperna av tjänstmän, vilka stått närmast
existensminimum, komme att erhålla, procentuellt räknat, avsevärt
större förbättringar än de högre grupperna. En viss sammanpressning
av avlöningsskalorna har sålunda icke kunnat undvikas. Emellertid
vill kommissionen uttryckligen betona, att kommissionen icke anser det
härigenom uppkomna nya förhållandet mellan avlöningarna för lägre och
högre tjänstemän bindande vid en mera genomgripande omarbetning av
avlöningsbestämmelserna, utan att kommissionen i stället förutsätter, att

1915 års avlöningskommission. 5

Tjänstemän
med högskolautbildning

m. m.

Den föreslagna
löneregleringens
inverkan
på, det
bestående förhållandet

mellan olika
avlönings
grupper.

Avlöningarna
till verkens
chefer m. fl.

Frågor av
organisatorisk
innebörd.

Det nuvarande
sammanförandet

i avlöningsgrupper
bibehålies.

vid ett dylikt arbete må finnas möjlighet till de utjämningar, som då
kunna anses skäliga.

Yad angår chefsbefattningarna för de olika verken, har kommissionen
icke ansett sig böra framlägga något förslag till förhöjda avlöningar,
då vid bestämmandet av avlöningarna åt dessa befattningshavare
delvis andra omständigheter än dem, som falla under kommissionens
bedömande torde bliva avgörande; men har kommissionen dock
velat såsom sin mening framhålla, att ett genomförande av kommissionens
förslag även synes böra medföra vissa förhöjningar i de till
verkens chefer utgående avlöningarna. Yad nu sagts gäller även beträffande
vissa högre befattningar i övrigt, som tillsättas medelst
förordnande på viss tid, nämligen överdirektörer och överingenjörer
vid statens järnvägar samt verkstadsdirektören vid telegrafverket.

I fråga om generaldirektören och chefen för domänstyrelsen har
kommissionen emellertid i samband med förändrad organisation av
chefskapet för nämnda styrelse föreslagit viss högre avlöning i anslutning
till nu gällande avlöning åt chefen för telegrafverket.

Beträffande kommissionens ställning till frågor av mera organisatorisk
art gäller, att kommissionen icke ansett sig böra av eget initiativ
nu föreslå några nya tjänstekategorier eller över huvud taget någon förändring
i fråga om de befintliga tjänsternas karaktär. De förslag i
dylik riktning, som framställts från de olika verkens sida med yrkande^
att desamma måtte komma till utförande redan från och med år 1919,.
hava dock av kommissionen upptagits till behandling. I

I överensstämmelse med principen att för närvarande så mycket
som möjligt undvika förskjutningar, som kunna anses äga organisatorisk
innebörd, har kommissionen tillika låtit sig angeläget vara att bibehålla
oförändrad den placering i gemensamma avlöningsgrupper av
särskilda tjänstekategorier, som ägt rum i de nuvarande avlöningsreglementena.
Även om kommissionen under gången av sitt arbete i
ett icke ringa antal fall trott sig finna, att det bestående förhållandet
härvidlag stundom mindre väl överensstämmer med den nuvarande utvecklingen
och vissa tjänsters under senare tid förändrade karaktär,
har kommissionen dock icke på detta stadium av sitt arbete ansett
sig kunna upptaga dessa frågor till granskning och avgörande, då desamma
närmast torde få betraktas såsom delar av det mera omfattande

:tr,

spörsmålet angående en slutgiltig jämförelse ur avlöningssynpunkt av
samtliga befattningar inom de olika verken. Därest i några undantagsfall
ett sönderdelande av en avlöningsgrupp eller en sammanslagning
av flera avlöningsgrupper till en skett, motiveras detta av omständigheter,
som ansetts vara av sådan vikt, att den angivna regeln
därvid fått vika. Detta klargöres för varje särskilt fall i de speciella
förslagen beträffande de olika verken.

Slutligen anser sig kommissionen bär böra betona, att kommissionen
nu icke företagit en genomgående revision av de olika avlöningsreglementenas
särskilda bestämmelser, utan i huvudsak inskränkt
sin nuvarande uppgift till att omarbeta själva avlöningsbeloppen. Åtskilliga
i och för sig nog så angelägna krav på förändringar i fråga
om mera sekundära förmåner eller avlöningsvillkor hava därför fått
anstå till ett återupptagande av kommissionens arbete på dess egentliga
uppgift att i möjligaste mån söka samarbeta de skilda avlöningsbestämmelserna
till en enhet.

En fråga av dylik beskaffenhet är det av 1917 års riksdag berörda
spörsmålet om rätt för tjänsteman att beträffande avlöningsförhöjning
i ordinarie tjänst räkna sig till godo viss tid före den ordinarie
anställningens erhållande. Då detta spörsmål står i sammanhang
med ett flertal förhållanden inom de olika verken, såsom rekryteringsförhållandena,
längden av den icke ordinarie tjänstetiden, frågan huruvida
av vederbörande före ordinarieblivandet fordrats oavbruten och
full tjänstgöring, avlöningsskalornas på ordinarie och icke ordinarie
stat förhållande till varandra m. m., har kommissionen, med hänsyn
till detta ämnes vittutseende innebörd och konsekvenser, funnit detsamma
icke kunna upptagas till behandling i samband med den nu
förevarande, mera provisoriska löneregleringen.

I avseende å flera av de frågor, vilka sålunda tills vidare uppskjuta,
kan det för övrigt förutsättas, att kommissionen vid deras
behandling kommer att utgå från helt andra grunder än dem, som för
närvarande finnas uttryckta i avlöningsreglementena.

Med avseende å övergången till de av kommissionen föreslagna
nya avlöningsstaterna torde det böra ankomma på Kungl. Maj:t att
meddela erforderliga föreskrifter på sätt vid föregående löneregleringar
vid statens järnvägar ägt rum. Därvid torde såsom huvudregel böra
iakttagas, att de nya avlöningsbestämmelserna skola omedelbart efter
deras trädande i kraft varda i sin helhet gällande för samtliga ordi -

Specialbe8
tämmelserna
i de olika
avlöningsreglementena.

Övergångs bestämmelser.

narie befattningshavare så som om bestämmelserna varit tillämpade
under vars och ens hela ordinarie tjänstetid.

Beträffande vissa tjänstekategorier torde dock nämnda huvudregel
icke böra utan vidare tillämpas. Detta är fallet i fråga om
sådana befattningar vid telegrafverket, för vilka kommissionen föreslagit
sådan omläggning av avlöningsskalan, att tiden för slutavlöningens
uppnående förkortats. I dylika fall skulle nämligen vid en tillämpning
av huvudregeln inträffa, att de tidigare åldersklasserna inom en viss
tjänstekategori bleve ojämförligt mera gynnade än de befattningshavare,
som redan uppnått högre avlöningar inom samma tjänst.

Särskilda bestämmelser angående de avlöningsbelopp eller åldersklasser,
som skola anses motsvara varandra på den gamla och på den
nya staten, torde därför bliva behövliga för reglerande av den ställning
i avlöningshänseende, som vid övergången rätteligen bör tillkomma
tjänstemän inom dylika tjänstekategorier.

I fråga om vissa befattningar vid statens vattenfallsverk, för vilka
en avkortning av avlöningsskalan ägt rum i huvudsakligt syfte att
bereda tjänstemän inom de tidigare åldersklasserna någon avlöningsförbättring,
bör däremot huvudregeln utan vidare kunna gälla.

Självfallet bör ock föreskrivas, att ingen må lida minskning i
sina avlöningsförmåner genom övergång till den nya staten.

Beträffande avfattningen av de för varje särskilt verk erforderliga
övergångsbestämmelserna i ovan angivna och andra hänseenden torde
kommissionen bliva i tillfälle att inkomma med förslag efter det beslut
av innevarande års riksdag fattats rörande nu ifrågasatta lönereglering
ävensom rörande andra tilläventyrs uppkommande frågor, som beröra
avlöningsbestämmelserna för ifrågavarande verk.

Statens järnvägar.

Enligt det vid statens järnvägar gällande avlöningsreglementet
av den 30 juni 1916 är avlöningssystemet vid ifrågavarande verk anordnat
på i huvudsak följande sätt. Härvid bortses från de till generaldirektören,
överdirektörer och överingenjörer utgående arvodena, enär
dessa tjänstemäns avlöningar, såsom under avdelningen allmänna synpunkter
framhållits, icke av kommissionen upptagits till behandling.

Till tjänstemän såväl inom järnvägsstyrelsen som vid linjedistrikten
och huvudverkstäderna utgår såsom grundläggande avlöningsform arvode,
fördelat i lön och tjänstgöringspenningar. Denna fördelning sker i
sådan proportion, att av arvode, som överstiger 3,900 kronor, utgöra
två tredjedelar lön och en tredjedel tjänstgöringspenningar. Av arvode
till belopp av 3,900 kronor och därunder intill 2,100 kronor utgöra
tre fjärdedelar lön och en fjärdedel tjänstgöringspenningar, samt av
arvode å 2,100 kronor och därunder fyra femtedelar lön och en femtedel
tjänstgöringspenningar.

Med undantag för distriktschef, vilkens arvode icke förhöjes efter
visst antal år, äro arvodena vidare för olika grupper av tjänstemän
bestämda till ett lägsta och ett högsta belopp. Arvodesförhöjning erhålles
efter det tjänstemannen innehaft ett och samma arvode i tre år,
och äger sådan förhöjning rum, intill dess det för befattningen stadgade
högsta arvodet uppnåtts. Det belopp, varmed innehavande arvode
sålunda förhöjes, utgör för varje gång förhöjningen sker, 300 kronor
för befattning med lägsta arvode av 1,200 kronor eller därutöver, 120
kronor för befattning i styrelsen med lägsta arvode under det nyssnämnda,
med undantag av kvinnlig kontorsbiträdesbefattning, samt för
befattning vid distrikten med arvode under det nyssnämnda och intill
840 kronor, samt 60 kronor för kvinnlig kontorsbiträdesbefattning i
styrelsen och för befattning vid distrikten med lägsta arvode av 840
kronor. Vissa huvudsakligen av avlöningsskalans konstruktion betingade

Inledning.

särskilda bestämmelser i fråga om arvodesförhöjning kunna i denna
översikt förbigås.

Till tjänsteman i styrelsen utgår vid sidan av arvodet antingen,
där sådant i avlöningsreglementet för vissa tjänstekategorier finnes särskilt
medgivet, bostad in natura, eller, om sådan förmån icke åtnjutes,
ersättning för bostad och bränsle. I de fall, då sistnämnda ersättning
icke är i staten med visst oföränderligt belopp angiven, utgår densamma
med 40 procent av arvodet med i staten bestämd begränsning.

Beträffande tjänstemän vid distrikten kan förmånen av fri bostad
i järnvägens egna eller förhyrda lägenheter, där styrelsen finner sådant
vara för järnvägstrafiken behövligt, tillkomma åtskilliga i avlöningsreglementet
närmare angivna befattningsgrupper, särskilt flertalet tjänstemän
av lägre grad. Härutöver finnes föreskrivet, att, där lokala förhållanden
göra sådant nödigt eller lämpligt, fri bostad i järnvägens
egna eller förhyrda hus må komma jämväl tjänstemän vid distrikten
inom andra grupper eller kategorier till del.

Med fri bostad är förenad förmånen av fritt bränsle enligt stat,
som av styrelsen fastställes.

Tjänstemän vid distrikten, vilka ej åtnjuta fri bostad, äga uppbära
ersättning för bostad och bränsle med 20, 25, 30, 35 eller 40
procent av arvodet allt efter den ort, där vederbörande är placerad,
i enlighet med av Kungl. Maj:t närmare bestämda grunder. Den härav
föranledda indelningen av stationerna i fem olika grupper med hänsyn
till hyres- och bränsleprisen är av Kungl. Maj:t fastställd senast den
31 december 1917. För ifrågavarande ersättning äro emellertid även
fastställda vissa maximibelopp, vilka i åtskilliga arvodeslägen, särskilt
på orter med dyrare levnadskostnader, åstadkomma beskärningar av
den procentuellt beräknade inkvarteringsersättningen. Maximibeloppen
fördela sig i två serier, gällande den högre å stationer, där ersättningen
för bostad och bränsle utgår med 40 procent av arvodet, och den
lägre å samtliga övriga stationer. Inom vardera serien förekomma
därjämte särskilda maximibelopp för olika tjänstekategorier, avpassade
i huvudsak efter storleken av den bostad, varav motsvarande befattningshavare
kunna komma i åtnjutande vid tilldelandet av bostad in
natura. De närmare bestämmelserna angående det högsta rumsantal
—- varierande mellan 7 rum och kök samt 2 rum och kök — som
för olika tjänstekategorier kan ifrågakomma, då staten tillhandahåller
fri bostad, äro utfärdade av Kungl. Maj:t genom nådiga brev den
31 december 1907, den 31 december 1915 och den 30 november 1917.

Ersättningen för bostad och bränsle, liksom i förekommande fall

bostad in natura, anses i sin helhet tillhöra lönen, och räknas sålunda
ingen del därav till tjänstgöringspenningarna.

Ortstillägg utgå vid statens järnvägar dels i form av dyrortstilllägg
och dels såsom kallortstillägg. Dyrortstillägg utgår enligt avlöningsreglementet
med 60 kronor om året till tjänstemän av lägre grad,
vilkas arvode icke överstiger 1,500 kronor och som äro placerade i
städer med minst 15,000 invånare samt, vad Stockholmstrakten angår,
å stationer och bansträckor utom Stockholm till och med Älvsjö,
Järva och Yärtan.

Kallortstillägg utgår till samtliga tjänstemän å vissa nordligt
belägna bandelar med för olika zoner och delvis även för skilda tjänstekategorier
växlande belopp av lägst fem och högst trettio kronor i
månaden.

Dyrortstillägg och kallortstillägg anses tillhöra lönen.

Från den allmänna delen av detta betänkande erinras därom, att
enligt medgivande senast av 1917 års riksdag utgå, dels till åtskilliga
befattningshavare tillfälligt lönetillägg, bestämt huvudsakligen med hänsyn
till arvodets storlek, dels i vissa fall tillfälligt tillägg till den
enligt avlöningsreglementet utgående ersättningen för bostad och bränsle,
och dels slutligen en tillfällig förhöjning av dyrortstillägget.

Härutöver kan omnämnas, hurusom tjänsteman av lägre grad,
med undantag av kvinnligt kontorsbiträde, erhåller antingen uniformspersedlar
in natura eller ock beklädnadsersättning till visst årligt belopp
jämte i vissa fall överdragskläder in natura, allt enligt reglemente,
som fastställes av järnvägsstyrelsen, ävensom att ångfärjepersonalen
åtnjuter fri kost ombord enligt de närmare grunder, styrelsen bestämmer.
Då kommissionen icke har för avsikt att nu föreslå någon förändring
i fråga om dessa avlöningsformer, är obehövligt att närmare
ingå på detaljerna för desamma. I

I överensstämmelse med de riktlinjer, vilka angivits för den nu
ifrågasatta provisoriska löneregleringen, har kommissionen utgått från
ett bibehållande av de hittillsvarande särskilda avlöningsformerna vid
statens järnvägar. Kommissionen har sålunda för de olika avlöningsgrupperna
utarbetat förslag till förhöjda arvoden med efter dessa
anpassade ersättningsbelopp till bestridande av kostnaderna för bostad
och bränsle för sådana tjänstemän, vilka icke erhålla bostad in natura.
Därjämte föreslår kommissionen viss utsträckning av det nu utgående
dyrortstillägget ävensom förhöjning av kallortstillägget å de nordligaste

Bibehållande
av de nuvarande
avlöningsformerna.

bandelarna. För klargörande av den innebörd, kommissionens förslag
äger i fråga om de sammanlagda avlöningsförmånerna för varje särskild
tjänstemannagrupp, torde det vara lämpligast att, innan redogörelse
lämnas för de tilltänkta, nya arvodesbeloppen, närmare angiva de förändringar,
kommissionen ifrågasätter beträffande nyssnämnda, mera
sekundära avlöningsformer.

ochir0,ältning Vad då tdl en början angår avlöningsformen fri bostad eller

för bostad och ersättning för bostad och bränsle, har kommissionen utgått därifrån, att
bränsle. <je enligt avlöningsreglementet gällande huvudreglerna för att en
tjänsteman må kunna tilldelas bostad in natura tillsvidare skola äga
bestånd. Kommissionen har därför i denna del allenast upptagit vissa
av järnvägsstyrelsen framlagda ändringsförslag i syfte huvudsakligen
att utsträcka möjligheten för staten att fritt tillhandahålla bostad in

natura även åt en del tjänstemän, vilka för närvarande såsom regel
icke kunna tilldelas sådan bostad, men för vilka behovet därav till följd
av förhållandenas utveckling under senare tid blivit allt mera framträdande.
För dessa ändringar redogöres längre fram. I fråga om det
rumsantal, vederbörande statsbanetjänsteman må kunna påräkna vid
erhållandet av bostad in natura, har kommissionen icke heller förutsatt
någon förändring i de senast av Kungl. Maj:t utfärdade bestämmelserna.

Beträffande parallellformen till nu omhandlade naturaförmån, eller
den kontanta ersättningen för bostad och bränsle, har kommissionen
ansett, att de nuvarande procentsatserna 20, 25, 30, 35 och 40 procent
av arvodet böra bibehållas, givetvis med anpassning till den nya arvodesskalan.
Härigenom kommer denna ersättning att utgå med ett väsentbgt
högre belopp än för närvarande, något som enligt kommissionens
förmenande fullt betingas av de redan före krigsutbrottet högt uppdrivna
hyres- och bränsleprisen, särskilt inom städer och stadsliknande
samhällen. Genom en väsentlig förhöjning av hyresersättningen åstadkommes
ock en sedan länge eftersträvad utjämning i avlöningshänseende
mellan å ena sidan de grupper av tjänstemän, vilka erhålla bostad
in. natura, och å andra sidan dem, vilka tilldelas kontant inkvarteringsersättning.
Till följd av det allt mer stegrade värdet å naturaförmånen,
utan en häremot svarande höjning av den till den motsatta gruppen
utgående kontanta ersättningen, har nämligen denna senare grupp av
tjänstemän kommit att intaga en allt oförmånligare ställning i förhållande
till befattningshavare, vilka erhålla bostad in natura. I synnerhet
har detta varit fallet pa de dyraste orterna. Då vidare de i
avlöningsreglementet stadgade maximibeloppen för inkvarteringsersätt -

ningen särskilt å dyrorterna redan nu i många fall kraftigt inkräkta på
den stadgade ersättningsprocenten, har kommissionen jämväl ansett sig
böra föreslå en väsentlig förhöjning av ifrågavarande maximibelopp.
Såsom högsta ersättning i något fall har kommissionen tänkt sig å 40-procentsorter 2,400 kronor och å andra orter 2,000 kronor, vilka belopp
ansetts avpassade efter en bostadsstorlek av 6 rum och kök. De
befattningshavare, vilka kunna erhålla 7 rum och kök såsom bostad in
natura, böra sålunda enligt kommissionens uppfattning jämväl åtnöjas
med nu nämnda maximibelopp, för den händelse kontant inkvarteringsersättning
i något fall utgår till dem. Den sammanlagda avlöningen
för dessa tjänstemän torde nämligen icke vid ifrågavarande provisoriska
reglering kunna sättas högre än vad förhållandet skulle bliva
med det av kommissionen för dem föreslagna arvodet tillika med en
bostadsersättning efter senast angivna grunder.

De av kommissionen för distriktspersonalen föreslagna nya maximibeloppen
av ersättningen för bostad och bränsle ställa sig, i jämförelse
med de hittillsvarande, på följande sätt, därvid dock är att märka
vad i det föregående omnämnts eller att redan nu i åtskilliga fall utgår
en förhöjning på intill 100 kronor i form av tillfälligt tillägg till
inkvarteringser sättningen:

a) å station, där ersättningen utgår med 40 procent: .

för tjänsteman, som kan erhålla 7 rum och kök

» » » » * 6 3> » »

» » » » » 4 » » »

» » » » » o » » »

» :•> » » » 9 » » »

b) å övriga stationer:

för tjänsteman, som kan erhålla 7 rum och kök

■)

	enligt kom-
enligt nu gällande av-löningsreg-lemente.	missionens förslag (med vissa längre fram angivna undantag).
2.000	2,400
1,800	2,400
1,500	2,000
1,100	1,600
850	1,200
(ISO*	900*

1,700	2,000
1,500	2,000
1,200	1,700
900	1,400
700	1,000
550*	750*

* Undantag se i det följande.
1915 års avlöningskommission.

För kvinnlig kontorsskrivare, kvinnlig ritare, eldare, portvakt vid
verkstad, maskin- ock pannskötare, vagnreparatör, elektrisk underreparatör,
signalunderreparatör, ledningsreparatör, vagnskötare samt tjänsteman
av lägre grad än dessa med undantag av vaktmästare utgör dock
enligt nu gällande avlöningsreglemente lägsta inkvarteringsersättningen
å 40-procentsort 400 kronor och å övriga orter 350 kronor. Någon
motsvarighet till berörda undantagsstadgande skulle enligt de nya
avlöningsbestämmelserna icke bliva erforderlig beträffande manliga
befattningshavare, utan skulle även för de lägst avlönade bland dessa
maximibeloppen enligt kommissionens förslag bliva i tablån angivna
respektive 900 och 750 kronor. För de kvinnliga tjänstemännens vidkommande
påkallas emellertid vissa särskilda begränsningar föranledda
därav, att den sammanlagda avlöningen för dessa befattningshavare
måste bestämmas även med någon hänsyn till den ställning, som i
allmänhet ansetts böra intagas av de kvinnliga tjänstemännen inom
statsförvaltningen.

De kvinnliga kontorsbiträdena, som hittills i fråga om inkvarteringsersättningens
storlek, liksom i fråga om arvodet, varit likställda
med de obefordrade manliga tjänstemännen, böra sålunda enligt kommissionens
uppfattning, ehuru de fortfarande skulle i arvodeshänseende
tillhöra stationskarlsgruppen, såtillvida nu komma att intaga en särställning
i förhållande till denna, att deras högsta bostadsersättning
skulle utgöra, å 40-procentsort 500 kronor och å övriga orter 450
kronor. Då bostad in natura icke förekommer .för kvinnliga tjänstemän,
blir sålunda den sammanlagda avlöningsnivån enligt kommissionens
förslag något lägre för de kvinnliga kontorsbiträdena än för de obefordrade
manliga tjänstemännen. Utöver vad som nyss angivits till
motivering härav, eller hänsynen till den ställning, som intages av
kvinnliga befattningshavare inom andra verk, kan erinras därom, att
redan nu till följd av 1917 års riksdags beslut att bevilja ett något
lägre tillfälligt lönetillägg till kvinnliga befattningshavare än till manliga
sådana, de kvinnliga kontorsbiträdena uppbära en lägre sammanlagd
avlöning än de manliga tjänstemännen inom stationskarlsgruppen.

För kvinnliga kontorsskrivare och kvinnliga ritare böra, enligt
kommissionens mening, maximibeloppen för hyresersättningen bliva:
å 40-procentsort 650 kronor och å övriga orter 600 kronor.

De kvinnliga bokhållarna inom järnvägsstyrelsen har kommissionen
ansett böra i inkvarteringsersättning bekomma 750 kronor, vilket
belopp av liknande skäl som i fråga om övriga kvinnliga tjänstemän
är lägre än den för manliga tjänstemän med närmast motsvarande
arvoden tilltänkta ersättning.

För vissa mindre jämkningar i övrigt i fråga om avlöningsformen
ersättning för bostad och bränsle, vilka ansetts påkallade av den nya
arvodesskalan, redogöres vid behandlingen av vederbörande avlöningsgrupp.

Beträffande det på en del orter förekommande dyrortstillägget
föreslår kommissionen ingen annan ändring, än att den nu såsom tillfällig
förhöjning av nämnda avlöningsform utgående summan av 40
kronor inlägges i det fasta tillägget, vilket sålunda komme att utgöra
100 kronor. Den nuvarande arvodesgränsen för dyrortstilläggets åtnjutande,
1,500 kronor, anses med hänsyn till den nya arvodesskalan
böra höjas till 1,950 kronor, vilket arvode för de lägre avlönade
tjänstemännen i allmänhet skulle motsvara 1,500-kronors arvodet enligt
nuvarande avlöningsreglemente. I efterföljande sifferuppgifter har dyrortstillägget
inom de angivna arvodesgränserna medräknats i de fall,
då uppgiften avser de sammanlagda avlöningarna å dyraste ort. Detta
gäller såväl beträffande nuvarande som tilltänkta avlöningar och har
ansetts riktigt med hänsyn därtill att den övervägande delen av de
tjänstemän, som äro placerade å 40-procentsort och för vilka dyrortstillägg
med hänsyn till arvodet kan ifrågakomma, även i verkligheten
uppbär sådant tillägg.

Den för statens järnvägar säregna avlöningsformen kallortstillägg
har kommissionen icke ansett sig kunna upptaga till ingående behandling
vid den nu ifrågasatta provisoriska löneregleringen. De förhållanden
med avseende å en tjänstemans placeringsort, vilka kunna tänkas betinga
särskild ersättning av det slag, varom här är fråga, böra nämligen
vid utarbetandet av gemensamma avlöningsbestämmelser för ett flertal
verk underkastas en allsidig granskning icke blott med hänsyn till
statsbane^ersonalens ställning och behov. Även de omständigheter,
under vilka befattningshavare vid andra verk utöva sin tjänst i motsvarande
delar av landet, böra härvid komma i betraktande. Kommissionen
hade därför icke avsett att i detta sammanhang föreslå någon
ändring i gällande bestämmelser angående kallortstillägg vid statens
järnvägar.

Emellertid har för kommissionen framhållits såsom synnerligen
trängande, att åtminstone personalen å riksgränsbanan, d. v. s. bandelen
från Gällivare till och med Riksgränsen, kunde beredas någon omedelbar
förhöjning av det nuvarande kallortstillägget. Ifrågavarande tillägg
utgör på nämnda handel 20 kronor i månaden, utom beträffande per -

Dyrortstilllägg.

Kallorts.

tillägg.

Arvoden.
Kvinnligt
kontorsbiträde,
vaktmästare,
banvakt,
vagn- och
stallkarl, förrftdsvakt,
ledningsvakt,

stationskarl.

sonal, tillhörande banavdelningen och maskinavdelningens ledningspersonal
å linjen Abisko—Riksgränsen, för vilka sistnämnda grupper
tillägget utgår med 30 kronor i månaden.

Till stöd för en förhöjning av dessa belopp har påvisats de synnerligen
stora svårigheterna för verket att erhålla tillräcklig och kvalificerad
personal å dessa mest avlägset och ödsligt belägna linjer. I trots
av ett genomfört system med förmånligare tjänstårsberäkning i vissa fall
för där stationerade tjänstemän och oaktat åtgärder vidtagits såväl för
underlättande av möjligheterna till förflyttning söderut från ifrågavarande
bana som ock för att bereda personalen hjälp i andra avseenden, göra sig
svårigheterna att fylla personalbehovet på riksgränsbanan alltjämt i
högsta grad gällande.

Från tjänstemännens sida har därjämte vid upprepade tillfällen
och senast i en skrivelse till chefen för civildepartementet uti februari
1918, vilken skrivelse remitterats till kommissionen, framhållits, hurusom
personalen å riksgränsbanan har att kämpa med stora svårigheter.
I sistberörda skrivelse har särskilt påpekats behovet av att kunna
bereda tjänstemännens barn tillfälle att under någon del av sommaren
vistas på sydligare orter, varjämte det framhållits, att det utgående
kallortstillägget, synnerligast under nu rådande prisförhållanden, icke
lämnar någon möjlighet att till fullo bestrida de å denna handel särskilt
stora kostnaderna för tjänstemannafamiljernas beklädnad på ett
sätt, som betingas av det hårda klimatet.

Kommissionen, som väl inser och behjärtar de rådande svårigheterna
i angivna avseenden, har för att tillmötesgå de framställda
yrkandena i den mån, sådant för närvarande låter sig göra, trott sig
böra föreslå sådan ändring i gällande bestämmelser angående kallortstillägg,
att detsamma å bandelen från Gällivare till och med Riksgränsen
må utgå med 40 kronor i månaden utom beträffande tjänstemän tillhörande
banavdelningen och maskinavdelningens ledningspersonal å linjen Abisko
—Riksgränsen, för vilka tillägget skulle utgöra 50 kronor i månaden.

Kommissionen övergår nu till de förhöjningar i fråga om själva
arvodet, som kommissionen ansett böra ifrågakomma för de olika tjänstemannagrupperna,
med angivande tillika i en del grundläggande fall
av de nya sammanlagda avlöningar, som uppkomma vid tillämpning av
det förut utvecklade. Härvid må erinras om, hurusom till utgångspunkt
för den nya löneskalan, sedd såsom helhet, nu såsom vid föregående
löneregleringar ansetts böra läggas avlöningarna för de grupper av
obefordrade tjänstemän av lägre grad vid distrikten och huvud -

verkstäderna, vilka pläga sammanföras under benämningen stationskarlsgruppen.
Gruppen omfattar de manliga befattningarna vaktmästare, banvakt,
vagn- och stallkarl, förrådsvakt, ledningsvakt och stationskarl, varjämte
befattningen kvinnligt fcontorsbiträde jämväl tillhör gruppen i fråga. Vid
senaste lönereglering, år 1907, bestämdes arvodena för gruppen till lägst
840, högst 1,140 kronor, vilket sistnämnda arvode i regel uppnås efter 12 år.
De mellanliggande arvodena utgöra respektive 900, 9G0 och 1,020 kronor.
Tillhopa med den utgående ersättningen för bostad och bränsle samt
i förekommande fall dyrort stillägg, utgöra de sammanlagda fasta avlöningsförmånerna
å billigaste ort i begynnelseavlöning 1,008 kronor
och i slutavlöning 1,868 kronor, å dyraste ort respektive 1,236 och
1,600 kronor. Läggas härtill ytterligare de tillfälliga tillägg (utom
krigstidsförstärkningen), som av 1917 års riksdag beviljats, erhållas
summorna: å billigaste ort lägst 1,308 och högst 1,628 kronor, å
dyraste ort lägst 1,636 och högst 2,008 kronor.

Vid bestämmandet av de nya avlöningarna för ifrågavarande
grupp av tjänstemän vid statens järnvägar, liksom för motsvarande
grupper inom de övriga verken, böra flera omständigheter enligt kommissionens
förmenande komma i betraktande. I första rummet kan
givetvis åberopas den under avdelningen allmänna synpunkter framhållna
stegringen i levnadskostaderna intill tiden för krigsförhållandenas begynnande
inverkan, vilken stegring gjort, att de nuvarande avlöningarna
vid början av kriget långt ifrån motsvarade den levnadsstandard för
ifrågavarande tjänstemän, som år 1907 beräknades. Vid den sistnämnda
år skedda regleringen ansåg man sig böra taga hänsyn icke
blott till det rena existensminimum utan även till vad som i allmänhet
kunde anses utgöra levnadsbehovet för eu familj i den samhällsklass,
varom här är fråga. Läggas samma synpunkter på förhållandena vid
den nu ifrågasatta regleringen, är det enligt kommissionens förmenande
till en början nödvändigt att beträffande nu omhandlade befattningshavare
låta avlöningsförliöjningarna fullt uppväga de kostnadsstegringar, med
vilka man, enligt vad förut utvecklats, i detta fall bör räkna. Men
samtidigt synes det kommissionen, att man icke kan förbise den enligt
kommissionens förmenande fullt berättigade strävan till en genomgående
höjning av de sociala villkoren i allmänhet, som gör sig gällande inom
ifrågavarande tjänstemannagrupper. En viss höjning av den år 1907
för de lägsta grupperna beräknade levnadsnivån torde därför även böra
betraktas såsom en faktor av betydelse vid den nu tilltänkta löneregleringen.
.Andra omständigheter, till vilka hänsyn torde böra tagas,
äro det alltjämt ökade kravet på arbetsintensitet och arbetets, även

för de grupper det här närmast gäller, under senare tid avsevärt stegrade
kvalitet och ansvar, allt beroende på teknikens utveckling och samfärdsmedlens
intensivare utnyttjande. De allt mera framträdande svårigheterna
att på ett tillfredsställande sätt ombesörja rekryteringen av
den ordinarie tjänstemannapersonalen såväl vid statens järnvägar som
vid de närställda verken göra det ock till en bjudande nödvändighet
att löneregleringen så tilltages, att statens verk må beredas möjlighet
att i sin tjänst förvärva och där bibehålla dugande och tillräckligt
kvalificerade personer.

Efter övervägande av de omständigheter, som sålunda enligt kommissionens
förmenande äro av betydelse, hade kommissionen till en
början tänkt sig, att den sammanlagda avlöningen för stationskarlsgruppen
ävensom för likställda grupper vid de andra verken lämpligen
borde utgöra å billigaste ort i begynneseavlöning omkring 1,450 kronor
och i slutavlöning omkring 1,800 kronor. Efter samråd med de utsedde
ledamöterna av riksdagen har kommissionen emellertid kommit
till det resultat, att den nya avlöningsnivån för dessa tjänstemannagrupper
kan sättas ännu något högre, eller till omkring 1,550 kronor
i begynnelsen och 1,950 kronor i slutavlöning. Med det vid statens
järnvägar tillämpade avlöningssystemet motsvaras detta utav ett begynnelsearvode
av 1,275 kronor och ett slutarvode av 1,650 kronor.
Slutarvodet skulle liksom nu kunna uppnås efter 12 år. I stället för
de nuvarande arvodesförhöjningarna av 60 kronor, vilka kommissionen
finner väl knappt tillmätta för att lämpligen komma till användning i
den nya avlöningsskalan, skulle träda dylika förhöjningar av 75 kronor
för varje gång, och i stället för att den sista arvodesförhöjningen nu
utgör 120 kronor, skulle densamma på den nya skalan bliva 150 kronor.
Arvodesskalan för stationskarlsgruppen blir sålunda: begynnelsearvode
1,275 kronor; efter 3 år 1,350 kronor; efter ytterligare 3 år 1,425
kronor; efter ytterligare 3 år 1,500 kronor samt efter ytterligare 3
år 1,650 kronor. Detta motsvarar i sammanlagd avlöning (d. v. s.
med inberäknande av inkvarteringsersättning och dyrortstillägg i förekommande
fall) å billigaste ort: i begynnelseavlöning 1,530 och i slutavlöning
1,980 kronor, samt å dyraste ort: i begynnelseavlöning 1,885
och i slutavlöning 2,410 kronor. Motsvarande silfror bliva enligt kommissionens
förslag för den lägst avlönade gruppen vid postverket respektive
1,550 och 1,950 samt 1,900 och 2,400 kronor; för stationsbiträden
vid telegrafverket 1,560 och 1,950 samt 1,827 och 2,392.50 kronor;
och slutligen för vakter vid statens vattenfallsverk 1,530 och 1,980
samt 1,848.75 och 2,392.50 kronor.

I fråga om de tjänstekategorier, som för närvarande räknas till
stationskarlsgruppen, förutsätter kommissionen ingen ändring. Inträffande
banvakt gäller för närvarande, enligt en not till avlöningsreglementet,
att dylik tjänsteman, vilken tjänstgör såsom vakt vid
rörlig bro, under seglationstiden kan erhålla ett tilläggsarvode efter
högst 120 kronor för år. Då ifrågavarande slag av arbete icke numera
torde kunna anses så mycket mera kvalificerat eller ansvarsfullt än
banvakternas vanliga sysselsättning, att detsamma efter löneregleringens
genomförande bör betinga särskild ersättning, har kommissionen ansett
sig böra föreslå uteslutande ur avlöningsreglementet av bestämmelsen
om tilläggsarvode i dylika fall.

Den avlöningsgrupp bland linjepersonalen, som för närvarande
står närmast över stationskarlsgruppen, bildas av befattningarna lokomotiveldare,
vagnskötare, förrådsffirman, maskin- och pannskötare, vagnreparatör,
elektrisk underreparatör, signalunderreparatör och ledning sreparatör.
Arvodesslcalan för gruppen består enligt gällande avlöningsreglemente
av arvodena 900, 1,020, 1,140, 1,260 och 1,380 kronor. Beträffande
ersättningen för bostad och bränsle intager emellertid befattningen
förrådsförman en särställning i förhållande till gruppen i övrigt, i det
att nämnda tjänstekategori ingår bland de befattningar, för vilka
maximibeloppet av inkvarteringsersättningen utgör 650, respektive 550
kronor, under det att för gruppens övriga befattningar maximibeloppen
400 och 350 kronor äro gällande. Genom de av 1917 års riksdag
beviljade tillfälliga tilläggen har dock förrådsförmännens sammanlagda
avlöning å samtliga ortsgrupper bragts i full överensstämmelse med
lokomotiveldarnas m. fl., en överensstämmelse, som kommissionen ansett
böra bibehållas även vid den nu ifrågasatta löneregleringen.

Arvodena för den nu omhandlade gruppen har kommissionen
ansett böra bestämmas till lägst 1,350 kronor med förhöjningar efter
samma perioder som för närvarande till respektive 1,425, 1,500, 1,650
och 1,800 kronor.

Beträffande de befattningar, av vilka denna arvodesgrupp skulle
komma att bestå, föreligger till att börja med ett förslag om sammanförande
till allenast två tjänstekategorier av de olika reparatörsbefattningarna
vid statens järnvägar. Dessa äro för närvarande till antalet icke
mindre än sju, av vilka fyra tillhöra förevarande arvodesgrupp, nämligen
vagnreparatör, elektrisk underreparatör, signalunderreparatör och
ledningsreparatör. De återstående tre befattningarna av ifrågavarande
art, eller lokomotivreparatör, elektrisk reparatör och signalreparatör,

Banvaktsförman,
trädgårdsförman,

lokomotiveldare,
vagnskötare,
förrådsförman,

maskin- och
pannskötare,
underreparatör.

tillhöra, såsom i allmänhet mera kvalificerade, en högre avlöningsgrupp
med arvoden av lägst 1,020 och högst 1,500 kronor.

I skrivelse till kommissionen den 16 november 1917 har järnvägsstyrelsen
påpekat, hurusom inom de flesta av ifrågavarande yrkesgrupper finnas tjänstemän med
såväl lägre som högre yrkesutbildning. Särskilt inom yrkesgruppen vagnreparatörer
finnas, enligt vad styrelsen uppgiver, en del tjänstemän med en yrkesutbildning,
som är jämförlig med t. ex. lokomotivreparatörernas. Vid sådant förhållande har
det synts järnvägsstyrelsen, att det skulle vara lämpligt att lägga graden av yrkesutbildning
till grund för gruppindelningen och i stället för de nuvarande yrkesgrupperna
införa tvenne arvodesgrupper, nämligen en grupp av tjänstemän, benämnda
reparatörer, bestående av mera yrkesutbildade, och en benämnd underreparatörer,
bestående av tjänstemän med enklare yrkesutbildning. Sådan sammanslagning av
flera yrkesgrupper till en arvodesgrupp förekommer, enligt vad järnvägsstyrelsen
vidare framhåller, redan t. ex. under benämningen vagn- och stallkarlar, till vilka
räknas lokomotivputsare, kolvakter, pumpare, vagnsynare, vagnputsare m. fl. Genom
indelning efter graden av yrkesutbildning skulle det enligt styrelsens åsikt bliva
möjligt att bättre än nu anpassa avlöningen efter yrkesskickligheten, och rekryteringen
av reparatörerna skulle underlättas, därigenom att dylik kunde äga rum,
utom bland underreparatörerna, även bland de yrkesskickliga verkstadsarbetarna,
vilka kunde direkt överföras till reparatörsbefattning. Med den nuvarande indelningen
låter sig detta, enligt vad styrelsen erinrar, åtminstone i fråga om vagnreparatörer
svårligen göra, enär de yrkeskunniga verkstadsarbetarna i allmänhet hava högre
avlöning än den, som tillkommer vagnreparatör. Att jämställa hela vagnreparatörsgruppen
med lokomotivreparatörerna kan å andra sidan enligt styrelsens förmenande
icke lämpligen ifrågasättas, enär förstnämnda grupp i sig innesluter ett stort
antal tjänstemän, vilkas yrkesutbildning måste anses vara av jämförelsevis enklare
beskaffenhet, t. ex. den stora del av denna grupp, som utgöres av vagnlyftare.

Järnvägsstyrelsen har därför hemställt om upptagande till prövning i detta
sammanhang av frågan om sammanslagning av de nuvarande sju reparatörs- och
underreparatörsgrupperna till tvenne befattningar, reparatörer och underreparatörer.

Kommissionen, som funnit ett sammanförande i enlighet med
järnvägsstyrelsens förslag av de nuvarande reparatörsbefattningarna till
allenast tvenne grupper, den ena avsedd för mera yrkesskickliga personer
och den andra för sådana med lägre yrkesutbildning, vara en ur
flere synpunkter lämplig åtgärd, har därför uti nu ifrågavarande avlöningsgrupp
i stället för befattningarna vagnreparatör, elektrisk underreparatör,
signalunderreparatör samt ledningsreparatör upptagit allenast
befattningen underreparatör.

I en till Kungl. Maj:t den 10 december 1917 avlåten framställning
har järnvägsstyrelsen därjämte hemställt om uppförande på ordinarie
stat från och med år 1919 av befattningarna banvaktsförman och trädgår
ds för man. Då denna fråga räknar sin upprinnelse något längre tillbaka
i tiden, anser sig kommissionen böra erinra om följande.

Framställning om uppförande å ordinarie stat av befattningarna banvaktsförman
oeb trädgård.sförman gjordes av järnvägsstyrelsen i skrivelse till Kungl.
Maj:t den 24 oktober 1913 i samband med förslag om inrättandet av åtskilliga
andra nya befattningar. Järnvägsstyrelsen fram höll därvid beträffande banvaktsförmännen,
liurusom frågan om dessas uppförande å ordinarie .stat redan varit på
tal inom 190(i års lönereglering,skominitté, men därvid fatt förfalla huvudsakligen
av det skälet, att de av banvaktsförmännen ledda arbetena i regel endast påginge
under'' vissa delar av året. vilken omständighet skulle kunna föranleda därtill, att
banvaktsförmännen tidvis kunde bliva i saknad av sysselsättning av den särskilda
beskaffenhet, som motsvarade dem eventuellt tilldelad högre avlöning. Detta skäl
fann järnvägsstyrelsen emellertid icke mera äga giltighet i fråga om alla banvaktsförmän.
Dessa befattningshavare kunde nämligen indelas i dels sådana, som utövade
mera tillfälligt förmanskap över arbetslag, men eljest skötte sin befattning såsom
ordinarie banvakt, dels sådana, som hela året tjänstgjorde såsom förmän för arbetslag.
Bägge kategorierna inträdde vid förfall för banmästare i utövande av dennes
befattning. Endast beträffande den förra gruppen banvaktsförmän, som företrädesvis
vore till finnandes å de mindre banmästareavdelningarna, ansåg styrelsen de av
1906 års kommitté anförda skälen fortfarande var a gällande. Däremot syntes icke
från den av kommittén angivna synpunkten något hinder möta att överflytta banvaktsförmän,
tillhörande den senare gruppen, å ordinarie stat. Järnvägsstyrelsen
föreslog därför, att å ordinarie stat med arvode, överensstämmande med det till
lokomotiveldarna m. fl. utgående, måtte anställas banvaktsförmän till ett antal
motsvarande de banvakter, som hade stadigvarande tjänstgöring såsom banvaktsförmän.

Beträffande trädgårdsfönnännen anförde järnvägsstyrelsen i samma skrivelse
av den 24 oktober 1913 följande:

»Vid skötseln av växtdepåer samt vid utförandet av övrigt fackmässigt
arbete rörande planteringarna vid statens järnvägar äro såsom biträden till den vid
respektive distrikt anställde trädgårdsmästaren å extra stat anställda visst antal
trädgårdsbiträden. Med hänsyn till de krav på fackmässig kunskap och duglighet,
som böra ställas på dylika biträden, har av dem fordrats, att de skola vara utexaminerade
trädgårdsmästare ; och har följaktligen den till dem utgående avlöningen
måst avpassas därefter. Enligt nu gällande nådiga avlön ingsreglemente kunna dessa
biträden dock ej vinna annan ordinarie anställning än såsom banvakter. Men då
lönen inom denna tjänstemannagrupp ej torde motsvara ovanberörda fordringar, hava
de nu anställda biträdena föredragit att kvarstå å extra stat.

Med anledning härav och då det är av vikt att fästa dugliga trädgårdsbiträden
vid statens järnvägar genom deras anställande å ordinarie stat, anser styrelsen
lämpligt, att på ordinarie stat uppföres befattningen trädgårdsförman med ett
arvode motsvarande det för lokomotiveldare m. fl. fastställda eller lägst 900 högst
1,380 kronor.»

Över järnvägsstyrelsens förslag avgavs utlåtande den 21 november 1914 av
den då arbetande 1914 års järnvägskommitté, som emellertid av anförda skäl icke
fann sig för det dåvarande böra tillstyrka järnvägsstyrelsens framställning om uppflyttande
å ordinarie stat av banvaktsförmän och trädgårdsförmän, utan ansåg, att
prövningen av dessa frågor borde tills vidare anstå. I överensstämmelse med denna
kommitténs uppfattning blevo frågorna om nämnda befattningars uppförande å ordi 1915

års avlöningskommission■ ~

Konduktör,
manligt
kontorsbiträde,
stationsförman,

portvakt å 1
klass station
eller vid
verkstad.

Hallmästare
av 2 klass,
reparatör,
vagnförman,
stallförman,
stationsmästare
å 7
klass station.

narie stat icke förelagda 1915 års riksdag och hava ej heller senare varit föremål
för riksdagens behandling.

I sin nu föreliggande skrivelse av den 10 december 1917 har järnvägsstyrelsen
emellertid framhållit, hurusom denna olösta lönefråga vållar styrelsen betydande
svårigheter i avseende å ordnandet av en lämplig personalrekrytering inom ifrågavarande
befattningar, varför styrelsen hemställt, att ärendet måtte föreläggas 1918
års riksdag till avgörande.

Kommissionen, som funnit starka skäl föreligga för inrättandet
av de nu omhandlade nya ordinarie befattningarna, har ansett sig böra
tillstyrka järnvägsstyrelsens förslag i sådant avseende, och bar kommissionen
jämväl ansett, att desamma nu böra inordnas å den plats i den
nya avlöningsskalan, som motsvaras av järnvägsstyrelsens förslag av år
1913. De skulle härigenom komma att hänföras till den avlöningsgrupp,
varom nu är fråga. Denna grupp bör sålunda enligt kommissionens
förslag bestå av befattningarna banvaktsförman, trädgårdsförman,
förrådsförman, lokomotiveldare, vagnskötare, maskin- och pannskötare
samt underreparatör.

För befattningarna konduktör, manligt kontorsbiträde, stationsförman
samt portvakt å 1 klass station eller vid verkstad utgör begynnelsearvodet
för närvarande 900 kronor och de därefter följande arvodena 1,020,
1,140, 1,260 och 1,500 kronor. Portvakt vid verkstad kan emellertid,
enligt en not till avlöningsreglementet, icke tilldelas högre arvode än
1,260 kronor.

Enligt kommissionens förslag bör arvodesskalan för denna grupp
utgöra 1,350, 1,425, 1,500, 1,650 och 1,950 kronor. Någon anledning
att låta slutavlöningen för portvakt vid verkstad stanna under gruppens
i övrigt synes icke numera förefinnas, varför kommissionen icke föreslår
någon mot nyssnämnda not svarande föreskrift i de nya avlöningsbestämmelserna.

Med bibehållande i huvudsak av det hittills bestående förhållandet
mellan arvodena för senast omhandlade grupp och den närmast högre — för
närvarande bestående av befattningarna banmästare av 2 klass, lokomotivreparatör,
elegisk reparatör, signalreparatör, vagnförman, stallförman och
stationsmästare å 7 klass station — böra arvodena för nu nämnda tjänstemän
enligt kommissionens mening bestämmas till 1,425, 1,500, 1,650 och
1,950 kronor i stället för hittillsvarande respektive 1,020, 1,140, 1,260,
1,380 och 1,500 kronor. Slutarvodet skulle sålunda kunna uppnås
efter 9 i stället för såsom hittills efter 12 år. Denna förkortning av

arvodesskalan, som i ock för sig saknar större praktisk betydelse, har
kommissionen nödgats företaga av lönetekniska skäl. Med användandet
av ytterligare ett mellanarvode (1,800 kronor mellan 1,650- och 1,950-kronorsarvodena) skulle det nämligen kunna inträffa, att exempelvis
eu stationsförman, som vid ett arvodesläge av 1,650 kronor befordrades
till stationsmästare å 7 klass station, vid nästa avlöningsförhöjning
komme att erhålla lägre arvode än om han kvarstått såsom stationsförman
(respektive 1,800 och 1,950 kronor).

Enligt en not till avlöningsreglementet rörande befattningen banmästare
av 2 klass gäller för närvarande, att nattbanmästare erhåller
ett högsta arvode av 1,260 kronor. Kommissionen har, med hänsyn
till genomförd omläggning av arbetet inom banavdelningen i denna del,
icke ansett, att ifrågavarande undantagsbestämmelse behöver upprätthållas,
utan föreslår samma slutarvode för de nattbanmästare, vilka
fortfarande kunna finnas i tjänst, som för övriga banmästare av 2 klass.

I det föregående har omnämnts, hurusom reparatörsbefattningarna
böra sammanslås till en tjänstekategori. Till gruppen komma sålunda
enligt kommissionens förslag att räknas befattningarna banmästare av
2 klass, reparatör, vagnförman, stallförman och stationsmästare å 7
klass station.

Närmast högre grupp, omfattande banmästare av 1 klass, trädgårdsmästare,
förrådsmästare, stationsmästare å 6 klass station, bavgårdsmästare,
tågmästare, verkstadsförman, ledning sförman samt förste kontorsbiträde,
åtnjuter för närvarande arvode av lägst 1,200, högst 1,800
kronor med allenast ett mellanarvode, 1,500 kronor.

Slutarvodet uppnås sålunda av denna grupp efter 6 år. Enligt
kommissionens förslag böra de nya arvodena, med bibehållande av antalet
förhöjningar, bliva respektive 1,650, 1,950 och 2,250 kronor.
Storleken av varje särskild arvodesförhöjning efter tilländalupen treårsperiod
utgör sålunda å såväl den gamla som den föreslagna nya avlöningsskalan
300 kronor, en överensstämmelse, som enligt kommissionens
förslag även kommer att bibehållas för samtliga avlöningsgrupper.
högre än den förevarande.

I detta sammanhang kan beröras den nu i avlöningsreglementet
förekommande bestämmelsen därom, att tjänsteman, som vid förflyttning
till befattning med lägsta arvode av 1,200 kronor innehar arvode
av 1,140 kronor, bekommer 1,260 kronor vid den tid, han enligt
gällande grunder varit berättigad att erhålla sistnämnda arvode, om
han kvarstått i den lägre befattningen, med rättighet likväl för honom

Hallmästare
av 1 .klass,
trädgårdsmästare,
förrådsmästare,

stationsmästare
å 6
klass station,
bangårdsmästare,
tågmästare,

verkstadsförman,
ledliingsförman,

förste kontorsbiträde.

Överbanmästare,

lokomotivförare,
maskinist.

Stationsmästare
å
5 klass
station.

Verkstads mästare.

Vagnmästare,

lednings mästare.

Lokomotiv mästare.

att räkna tiden för erhållande av den för den högre befattningen
enligt grunderna bestämda första arvodesförhöjningen från förflyttningen
till samma befattning; samt att tjänsteman, som vid förflyttning
till befattning av förstnämnda slag innehar arvode av 1,260 kronor,
bibehåller detta arvode intill dess han, om han kvarstått i den lägre
befattningen, varit berättigad till arvodesförhöjning, då han erhåller
den för den högre befattningen enligt grunderna bestämda första
arvodesförhöjningen. Med anlitande av den utav kommissionen föreslagna
arvodesskalan bliva några häremot svarande särskilda bestämmelser
icke vidare behövliga, utan kunna även vid förflyttningar inom
de tjänstekategorier, det här gäller, de allmänna reglerna komma till
tillämpning.

Gruppen överbanmästare, lo/comotivförare och maskinist innehar
för närvarande följande ställning å avlöningsskalan: begynnelsearvode
1,200 kronor samt därefter förhöjningar till 1,500, 1,800 och högst

2,100 kronor. Kommissionen föreslår för denna grupp arvodena 1,650,
1,950, 2,250 och 2,550 kronor.

För stationsmästare å 5 klass station; vilken befattningshavare,
i enlighet med en vid 1917 års riksdag företagen omläggning av den
huvudsakliga delen av postavlöningen till ordinarie arvode, för närvarande
uppbär sådant med lägst 1,500, därefter 1,800 och högst

2,100 kronor, föreslår kommissionen arvodena 1,950, 2,250 och 2,550
kronor.

I fråga om de återstående avlöningsgrupperna bland tjänstemännen
av lägre grad vid distrikten och huvudverkstäderna, nämligen

dels verkstadsmästare, med arvoden för närvarande av 1,500, 1,800,

2,100 och 2,400 kronor;

dels vagnmästare och ledning smästare med nuvarande arvoden av
1,500, 1,800, 2,100, 2,400 och 2,700 kronor;

och dels lokomotivmästare med hittillsvarande arvodesskala 1,800,
2,100, 2,400, 2,700 och 3,000 kronor,

har kommissionen ansett sig böra föreslå genomgående förhöjningar
av arvodena med 600 kronor, utan rubbning av arvodesskalan
i övrigt.

De nya arvodena »kulle sålunda bliva:

för verkstadsmästare: 2,100, 2,400, 2,700 och 3,000 krono]'';

för vagnmästare och ledningsmästare: 2,100, 2,400, 2,700, 3,000
och 3,300 kronor; samt

för lokomotivmästare: 2,400, 2,700, 3,000, 3,300 och 3,000 kronor.

Det förslag till lönereglering, som sålunda framställts beträffande
tjänstemännen av lägre grad vid distrikten och huvudverkstäderna, är,
såsom förut framhållits, i det väsentliga uppbyggt på den hittillsvarande
arvodesskalan. Genom de förhöjningar, som föreslås för de
senast behandlade kategorierna bland nämnda huvudgrupp av tjänstemän
vinnes härjämte anslutning till den reglering, kommissionen ansett
påkallad för tjänstemännen av högre grad. Där liknande arvoden
nu förekomma för å ena sidan de högsta befattningarna av lägre grad
och å andra sidan de lägsta befattningarna av högre grad föreslås
nämligen i allmänhet även motsvarande förhöjningar.

Kommissionen övergår nu till att redogöra för sitt förslag
i fråga om tjänstemännen av högre grad vid distrikten och
huvudverkstäderna.

Såsom redan under avdelningen allmänna synpunkter framhållits,
har kommissionen ansett sig böra i den mån, sådant låter sig göra
utan för stora rubbningar i avlöningssystemen, åvägabringa likställighet
mellan de obefordrade grupperna bland manliga tjänstemän av högre
grad vid de av kommissionen behandlade verken. Därvid har det tilllika
framstått såsom nödvändigt att söka åstadkomma verkligt effektiva
löneförbättringar för ifrågavarande befattningshavare. Det kan
nämligen icke bestridas, att ställningen för de tjänstemannagrupper,
det här gäller, är synnerligen bekymmersam, i det att avlöningarna
ingalunda numera kunna anses motsvara den utbildning, som kräves
av ifrågavarande befattningshavare, och det ansvarsfulla arbete, som
åligger dem. På deras omdömesgilla och samvetsgranna uppfyllande
av tjänstens skiftande fordringar kan ofta bero såväl säkerheten för
andra personer till liv och lem som ock bevarandet av stora materiella
värden. Med tjänsten är ock i ett flertal fall förenat befäl över avsevärda
personalgrupper. Det är därför ett statsintresse av ej ringa
betydelse, att hithörande befattningar må kunna tillsättas med personer,
vilka äga förutsättningar att bliva till verkligt gagn på desamma,
och att avlöningsförhållandena bliva sådana, att icke tjänstemännens
vakenhet och energi förslappas och nedtryckes av ekonomiska bekymmer.

Manlig ritare,
manlig kontorsskrivare,

station sskrivare.

De nuvarande avlöningarna äro, sedda ur dessa synpunkter, i hög grad
otillfredsställande. Huru otillräckliga särskilt begynnelseavlöningarna
för ifrågavarande tjänstekategorier äro, visar sig av det förhållandet,
att det såväl vid statens järnvägar som vid de andra verken är förenat
med de största svårigheter att på ett fullgott sätt upprätthålla
rekryteringen av nu omhandlade personalgrupper. Den löneförbättring,
kommissionen här föreslår, är ock enligt kommissionens bestämda
övertygelse ett minimum, vilket kommissionen emellertid icke under
nuvarande förhållanden ansett sig kunna överskrida för att icke för
stora rubbningar i det nuvarande avlöningssystemet skulle inträda.
Detsamma gäller för övrigt i minst lika hög grad i fråga om samtliga
de förbättringar, kommissionen föreslår för tjänstemän med högre
kompetens. Särskilt kan här å nyo erinras om de under avdelningen
allmänna synpunkter angivna skälen för eu förbättring av de
högskoleutbildade tjänstemännens ställning.

Enligt nuvarande avlöningsskala uppbär den lägst avlönade
gruppen bland manliga tjänstemän av högre grad vid statens järnvägar,
bestående av tjänstekategorierna manlig ritare, manlig kontorsskrivare
och station sskrivare, i begynnelsearvode 1,500 kronor och i slutarvode
2,700 kronor. Mellanarvodena äro 1,800. 2,100 och 2,400
kronor, och uppnås slutarvodet sålunda efter 12 år. För motsvarande
befattningshavare vid post- och telegrafverken äro avlöningsförhöjningarna
flera till antalet. Eu postexpeditör uppnår sålunda slutavlöningen
i regel efter 18 år och en assistent först efter 21 år. För de
båda sistnämnda tjänstemannagrupperna äro slutavlöningarna för närvarande
till beloppet betydligt högre än för stationsskrivargruppen. Kommissionen
har för alla dessa kategorier av befattningshavare tänkt sig en
sammanlagd begynnelseavlöning av omkring 2,500 kronor å billigaste
ort, motsvarande för stationsskrivargruppen ett begynnelsearvode av

2,100 kronor. För att även bringa slutavlöningarna i närmare överensstämmelse
med varandra har kommissionen ansett sig böra föreslå en
ytterligare avlöningsförhöjning för stationsskrivargruppen, att erhållas
efter 15 år. Av postexpeditörerna skulle fortfarande, liksom hittills,
slutavlöningen uppnås efter 18 år, och för assistenterna vid telegrafverket
skulle perioden för avlöningsförhöjningar sänkas från 21 till 18
år. Det hade givetvis ur kommissionens synpunkt varit önskvärt,
om i detta avseende ännu större likformighet de olika verken emellan
hade kunnat uppnås redan vid ifrågavarande provisoriska reglering,
men med hänsyn till avlöningsskalornas skilda konstruktion har detta
icke låtit sig göra utan sådana rubbningar, som allt för mycket skulle

inverka på avlöningarna även för andra tjänster än de nu förevarande.
För samtliga grupperna kommer emellertid enligt kommissionens förslag
den sammanlagda slutavlöningen å billigaste ort att utgöra omkring
4,300 kronor. I detta sammanhang kan påpekas, att sistnämnda belopp
kommer att överensstämma även med slutavlöningen för kammarskrivare
vid tullverket, då för sistnämnda tjänstemän medräknas det
tillfälliga tillägg av 300 kronor, som kommissionen för dem föreslår.
Genom det ytterligare ålderstillägget för stationsskrivargruppen avses
jämväl att tillgodose de tjänstemän, vilka icke kunna vinna befordran
från nämnda grupp.

Arvodena för stationsskrivargruppen böra sålunda enligt kommissionens
förmenande bestämmas till 2,100, 2,400, 2,700, 3,000, 3,300
och 3,600 kronor, vilket sistnämnda arvode skulle uppnås efter 15
år. Till jämförelse meddelas här, att den sammanlagda avlöningen skulle
å billigaste och dyraste orter bliva:

för stationsskrivargruppen: i begynnelseavlöning 2,520 respektive
2,940 kronor, i slutavlöning 4,320 respektive 4,800 kronor;

för manliga postexpeditörer: i begynnelseavlöning 2,500 respektive
2,875 kronor, i slutavlöning 4,300 respektive 4,750 kronor;

för assistenter: i begynnelseavlöning 2,500 respektive 2,875 kronor,
i slutavlöning 4,300 respektive 4,750 kronor. I

I fråga om övriga grupper av manliga tjänstemän av högre
grad vid distrikten och huvudverkstäderna har kommissionen ansett
skäligt att vid denna provisoriska reglering föreslå en genomgående
arvodesförhöjning av 600 kronor, motsvarande för varje arvodesläge
en uppflyttning med två klasser. Undantag från denna regel skulle
förekomma allenast beträffande tjänstekategorierna distriktssrkr eter are
och distriktschef. Vad den förstnämnda befattningen angår, har järnvägsstyrelsen
i skrivelse till Kungl. Maj:t den 29 september 1917 angående
inrättande av nya befattningar vid statens järnvägar m. m. på
anförda skäl hemställt, att distriktssekreterarna, vilka nu äro ställda
jämsides med baningenjörer, maskiningenjörer och trafikinspektörer av
2:a klass, måtte i stället likställas med baningenjörer, maskiningenjörer
och trafikinspektörer av l:a klass och samtidigt kunna tilldelas bostad
av staten. Denna framställning har kommissionen i särskilt utlåtande
av den 22 februari 1917 funnit sig böra tillstyrka. I kommissionens
förslag sammanföras på denna grund distriktssekreterarna i avlöningshänseende
med förrådsintendenter m. fl.

Börande distriktschef har kommissionen ansett, att det nuvarande

Övriga manliga
tjänstemän
av högre
grad vid
distrikten
och huvudverkstäderna.

arvodet, 8,000 kronor lämpligen bör höjas med 1,000 kronor eller till
9,000 kronor.

I nyssnämnda skrivelse av den 29 september 1917 har järnvägsstyrelsen
jämväl föreslagit inrättandet av en ny tjänstekategori,
signalingenjör, vilken enligt styrelsens förmenande bör i arvodeshänseende
jämställas med baningenjör av 2:a klass m. fl. och i likhet med
sistnämnda befattningshavare jämväl kunna tilldelas bostad in natura.
Även i denna del har kommissionen i sitt förenämnda utlåtande av
den 22 februari 1917 tillstyrkt järnvägsstyrelsens hemställan.

I enlighet härmed har kommissionen i sitt förslag infört befattningen
signalingenjör i den avlöningsgrupp, som komme att bestå av
baningenjör av 2:a klass m. fl.

r^sersätt- Beträffande de av kommissionen ifrågasätta avlöningarna till de

ningens be- manliga tjänstemännen av högre grad vid distrikten och huvudverk8täderna
äro 1 Övri"t endast följande omständigheter att påpeka.
män av Enligt nu gällande bestämmelser kan stationsinspektor, oavsett vilken
högre grad. klass den station tillhör, för vilken lian är föreståndare, tilldelas bostad
in natura om högst 5 rum och kök. Staten tillhandahåller ock
för närvarande så gott som undantagslöst samtliga nu nämnda tjänstemän
bostäder av denna storlek, ett förhållande, vari kommissionen
icke nu föreslår någon ändring. Emellertid har kommissionen uppmärksammat,
att station sinspekt or er å stationer av klass 4 samt klass 4 A
och B i av cad esk (inseende närmast äro jämställda med de tjänstegrupper,
för vilka eu bostadsstorlek av 4 rum och kök ansetts såsom maximum.
Med hänsyn såväl härtill som till önskvärdheten av att för
ifrågavarande befattningshavare erhålla eu sammanlagd avlöningssumma,
som ungefärligen motsvarar vad som vid förevarande mera provisoriska
reglering ansetts skäligt för sadana befattningshavare vid andra verk,
med vilka de torde komma att i en framtid jämföras, har kommissionen
ansett, att stationsinspektorerna å stationer av klasserna 3 samt 4 A
och B, ehuru de fortfarande böra kunna komma i åtnjutande av 5 rum
och kök såsom bostad in natura, likväl i fråga om ersättning för bostad
och bränsle böra hänföras till den grupp, för vilken maximibeloppen
av nämnda ersättning beräknats efter 4 ruin och kök, eller till 1,600
kronor å 40-procentsort och till 1,400 kronor å övriga orter. Ehuru
ett stadgande härom för närvarande saknar betydelse med hänsyn till
naturaförmånens allmänna förekomst i fråga om dessa befattningshavare,
kan en sådan bestämmelse icke anses opåkallad med hänsyn
till en senare eventuellt skeende omläggning av själva avlöningssystemet

i denna del. Kommissionen föreslår därför införandet av en bestämmelse
uti § 9 i avlöningsreglementet av nu utvecklade innebörd.

Ett liknande undantagsstadgande finner sig kommissionen nödsakad
att föreslå i fråga om befattningen distriktskassör. Denne tjänsteman
är i arvodeshänseende likställd dels med den grupp inom styrelsen,
som består av kassör, registrator, notarie, aktuarie, byråingenjör
av 2:a klass, förrådsförvaltare och kontrollör, eller den s. k. notariegruppen,
och dels med den grupp bland linjepersonalen, som utgöres
av baninspektor, maskininspektor, elektroingenjör och byråassistent.
Under det att för nämnda tjänstemän tillhörande linjepersonalen bostadens
eller hyresersättningens storlek beräknas efter 4 rum och kök,
har ersättningen för bostad och bränsle för såväl distriktskassör som
notariegruppen inom styrelsen tillmätts efter en bostadsstandard om 5
rum och ko''c .

En höjning av arvodena med, såsom kommissionen föreslagit,
600 kronor medgiver emellertid icke för notariegruppen en så hög
maximiersättning för bostad och bränsle som den, vilken av kommissionen
beräknas motsvara en bostadsstorlek av 5 rum och kök.
Hänsyn till jämförliga tjänstemannagrupper såväl inom de övriga
av kommissionen behandlade verken som ock inom andra områden av
statsförvaltningen nödvändiggör nämligen, att den sammanlagda avlöningen
för ifrågavarande grupp vid statens järnvägar hålles inom
något lägre gränser än vad fallet skulle bliva, om ersättningen för
bostad och bränsle beräknades efter 5 rum och kök. Maximum av
inkvarteringsersättningen för notariegruppen bör därför enligt kommissionens
uppfattning bestämmas till de mot 4 rum och kök svarande
beloppen, eller respektive 1,600 och 1,400 kronor. Då distriktskassören
icke skäligen torde kunna ställas högre i sammanlagd avlöning än
kassören inom styrelsen, följer härav ock, att hyresersättningen för
distriktskassör bör utgöra å 40-procentsort 1.600 kronor och å övriga
orter 1,400 kronor.

Genom en dylik åtgärd vinnes full likställighet ej blott i fråga
om arvoden utan ock i fråga om sammanlagd avlöning för dels
distriktskassör, dels baninspektor m. fl. till samma grupp hörande
linjetjänstemän å dyraste ort, och dels notariegruppen inom styrelsen.
Framhållas bör ock, att någon minskning .i det faktiska beloppet av
hittills utgående inkvarteringst rsättning i intet fall åstadkommes genom
de föreslagna begränsningarna, utan att nämnda ersättning, trots begränsningarna,
i flera fall ändock komma att utgå med högre belopp
än för närvarande.

1916 års avlöningskommission.

Kvinnlig

kontors tfkrivare,

kvinnlig

ritare.

Tablå, utvisande
kommissionens

förslag i
fråga om
tjänstemän
av högre
grad vid
distrikten
och huvudverkstäderna.

I fråga om de kvinnliga tjänstemännen av högre grad vid distrikten,
eller guppen kvinnlig kontor sskrivare och kvinnlig ritare, har kommissionen
såväl i anseende till den plats på avlöningsskalan, som dessa
tjänstemän redan för närvarande intaga, — de nuvarande arvodena
utgöra 1,080, 1,200, 1,500 och 1,800 kronor — som ock i betraktande
av det i allmänhet ganska högt kvalificerade arbete, som av dem
utföres, funnit sig böra föreslå arvoden till följande belopp, nämligen:
1,500, 1,650, 1,950 och 2,250 kronor. Såsom tidigare framhållits,
skulle för dessa tjänstemän maximiersättningen för bostad och bränsle
bliva å 40-procentsort 650 kronor och å övriga orter 600 kronor.

Kommissionens förslag till avlöningsgrupper för tjänstemän av
högre grad vid distrikten och huvudverkstäderna samt till begynnelseoch
slutarvoden för varje särskild grupp blir sålunda följande:

Grupp

Kvinnlig kontorsskrivare, kvinnlig ritare.....................

Manlig ritare, manlig kontorsskrivare, stationsskrivare

Telegrafist .............................................................................

Bokhållare, förste stationsskrivare..................................

Stationsinspektor å 4:e klass station B.........................

Underingenjör, förste bokhållare, förste telegrafist.....

Stationsinspektor å 4:e klass station A ................

Stationsinspektor å 3:e klass station, underinspektör,

expeditionsföreståndare.................................................

Distriktskassör, baninspektor, maskininspektor, elektroingenjör,
byråassistent ..................................................

Stationsinspektor å 2:a klass station .........................

Distriktskamrer, verkstadskamrer, förrådsförvaltare,

stationsinspektor å l:a klass station ..........................

Baningenjör av 2:a klass, telegrafingenjör, signalingenjör,
maskiningenjör av 2:a klass, trafikinspektör
av 2:a klass.................................................................

Överinspektör............... ....................................................

Distriktssekreterare, förrådsintendent, baningenjör av
l:a klass, maskiningenjör av l:a klass, trafikinspektör
av l:a klass......................... ......................................

Bandirektör, maskindirektör, trafikdirektör..................

Distriktchef............................................................................

Begynnelse- arvode kronor	Slutarvode kronor
1,500	2,250
2,100	3,600
2,400	3,600
2,700	3,900
3,000	3,600
3,000	4,200
3,300	4,200
3,600	4,500
3,900	4,800
4,200	5,100
4,500	5,400

4,800	5,700
5,100	6,000
5,400	6,300
6,600	7,500
9,000	9.000

Beträffande tjänstemännen inom järnvägsstyrelsen har kommissionen
följt samma principer i fråga om arvodenas förhöjning samt
beräknandet av ersättning för bostad och bränsle som i fråga om
linjetjänstemännen.

För de kvinnliga kontor sbiträdena föreslås sålunda arvode av lägst Kvinnligt
1,275, högst 1,650 kronor. biträde.

I fråga om vaktmästarna i järnvägsstyrelsen, vilka för närvarande Vaktmästare,
följa en annan arvodesskala än motsvarande tjänstekategori vid distrikten,
har kommissionen ansett lämpligt föreslå deras fullständiga jämställande
med stationskarlsgruppen, till vilken grupp vaktmästarna vid
distrikten och huvudverkstäderna för närvarande hänföras. Ett likställande
av vederbörande styrelse vaktmästare med den obefordrade
linjepersonalen synes kommissionen önskligt ur flera synpunkter. Med
hänsyn till arten av det arbete, som i allmänhet åligger vaktmästarna
inom styrelsen, torde ett sådant samordnande vara befogat, då det
icke under nuvarande förhållanden lärer kunna sägas, att vaktmästarnas
arbete är av mera kvalificerad art eller mer betungande än linjepersonalens.
En jämförelse med de avlöningar, som i allmänhet tilldelats
vaktmästarna inom statsförvaltningen, hänvisar ock på en dylik
placering. Yad särskilt de närstående post- och telegrafverken beträffar,
kan det förtjäna påpekas, att styrelsevaktmästarna i dessa verk
hittills varit lägre ställda i avlöningshänseende än de obefordrade linjetjänstemännen
inom samma verk och enligt kommissionens förslag skulle
komma att samordnas med dessa. Slutligen kan även i fråga om nu
behandlade tjänstekategori hänvisas till önskvärdheten av att underlätta
eventuella omflyttningar av befattningshavare mellan styrelsen
och linjeförvaltningarna.

Vaktmästarnas inom järnvägsstyrelsen arvoden skulle sålunda
bliva lägst 1,275, högst 1,650 kronor. Genom den ifrågasatta omläggningen
av arvodesskalan komma dessa belattningshavare att uppnå slutarvodet
efter 12, i stället för såsom hittills efter 9 år.

Även vid iakttagande av den sålunda föreslagna förändringen
beträffande vaktmästarna komma emellertid dessa tjänstemän att i
samtliga arvodeslägen erhålla fullt skäliga förhöjningar.

I fråga om det nuvarande tilläggsarvodet av 200 kronor till
förste vaktmästare har kommissionen för närvarande icke funnit sig
böra föreslå någon ändring.

För följande grupper inom järnvägsstyrelsen, nämligen:

Manligt kon- manligt kontorsbiträde,

törst) i träde.

Kvinnlig kvinnlig kontorsskrivare, kvinnlig ritare, samt

kon tors skrivare,
kvinnlig
ritare.

Manligritare, manlig ritare, manlig kontorsskrivare

torsskrivare". föreslår kommissionen enahanda arvoden som för motsvarande tjänstekategorier
vid distrikten.

Kvinnlig I fråga om kvinnlig bokhållare, vilken befattning för närvarande

bokhållare, griller arvodena 1,500, 1,800 och 2,100 kronor, anser sig kommissionen
böra föreslå arvodena 1,950, 2,250 och 2,550 kronor. Såsom
ersättning för bostad och bränsle har kommissionen för dessa tjänstemän
beräknat ett belopp av 750 kronor.

Övriga tjän- • Vad samtliga övriga tjänstemän inom järnvägsstyrelsen beträffar,
Stjtonvägs°m föreslår kommissionen, liksom i fråga om motsvarande avlöningsgrupper
stvreisen. vid distrikten, en genomgående förhöjning av arvodena med 600 kronor.

Ersättningen för bostad och bränsle beräknas av kommissionen, såsom
förut nämnts, jämväl enligt de för distriktstjänstemännen föreslagna
reglerna. Rörande maximibeloppet av nämnda ersättning för notariegruppen
hänvisas sålunda till vad som anförts beträffande distriktskassör.

I fråga om den arvodesgrupp, som för närvarande utgöres av
befattningarna sekreterare, kamrer och föreståndare för kammarkontoret,
förste aktuarie och föreståndare för statistiska kontoret, milkontrollör och
föreståndare för milkontoret, revisor och föreståndare för revisionskontor et,
förste kontrollör, byråingenjör av l:a klass, lantmätare och för rådskontrollör,
har kommissionen emellertid ansett skäl föreligga att i fråga om hyresersättningen
framställa ett förslag, som något avviker från vad som
ifrågasatts beträffande motsvarande arvodesgrupp vid distrikten, eller
baningenjör av 2:a klass m. fl. För sistnämnda grupp av linjepersonal
beräknas ersättningen efter en bostadsstorlek av 5 rum och kök.
Det har emellertid framhållits såsom varande av synnerlig vikt att
bereda särskilt de tekniska tjänstemännen inom nyssnämnda grupp i
styrelsen en sådan ställning, att tjänstemän från linjen, tillhörande
nu omhandlade arvodesgrupp, kunna anse det med sina intressen förenligt
att, då behov därav föreligger, övergå till byråingenjörstjänst
av l:a klass inom styrelsen. Med nuvarande likställighet i fråga om
sammanlagd, fast avlöning, erbjuda emellertid linjetjänsterna, enligt

(ii

vad erfarenheten utvisat, så mycket större lockelser, att dylik cirkulation
sä gott som omöj liggöres. Kommissionen har därför tänkt sig
såsom en utväg härvidlag att beräkna ersättningen för bostad och
bränsle för ifrågavarande grupp inom styrelsen efter 6 ruin och kök i
stället för efter 5 rum och kök. En ytterligare och för kommissionen
särskilt vägande anledning härtill har varit det förhållandet, att härigenom
vinnes större överensstämmelse än eljest bleve fallet mellan de
sammanlagda avlöningarna för, å ena sidan, sekreterarebefattningarna
inom generalpoststyrelsen och, å andra sidan, sekreteraregruppen inom
j ärnvägsstyrelsen.

1 övrigt företer kommissionens förslag i fråga om tjänstemännen
inom järnvägsstyrelsen icke några avvikelser från de angivna huvudreglerna.

Av järnvägsstyrelsen har i skrivelsen av den 29 september 1917
föreslagits inrättandet av vissa nya tjänstekategorier inom styrelsen,
nämligen en överinspektör för maskintjänsten och en överinspektör för
trafiktjänsten, båda i avlöningshänseende likställda med säkerhetsinspektören.
Benämningen på sistnämnda befattning föreslår styrelsen i samband
härmed förändrad till överinspektör för säkerhetstjänsten. I enlighet
med dessa framställningar, som av kommissionen i dess yttrande den
22 februari 1918 blivit tillstyrkta, har kommissionen, i stället för befattningen
säkerhetsinspektör, i sitt förevarande förslag upptagit den
nya tjänstekategorien överinspektör.

Vidare har av järnvägsstyrelsen föreslagits utbytande av den nuvarande
förrådsförvalt irebefattningen i styrelsen mot en ny befattning,
benämnd intendent och föreståndare för biljett- och blankettkontoret,
vilken nya befattning enligt styrelsens förmenande borde i avlöningshänseende
ställas på ett högre plan än den hittillsvarande förrådsförvaltaretjänsten
och jämställas med sekreterare m. fl.

I sitt utlåtande den 22 februari 1918 har kommissionen på anförda
skäl förklarat sig icke för det närvarande kunna biträda järnvägsstyrelsens
förslag i denna del. Förrådsförvaltarebefattningen inom styrelsen
upptages därför av kommissionen fortfarande i den grupp, vartill
den enligt nu gällande avlöningsbestämmelser hör, eller i notariegruppen.

Med avseende å järnvägsstyrelsen innefattar kommissionens förslag
sålunda följande avlöningsgrupper med nedan angivna högsta och lägsta
arvoden:

Tablå, utvisande
kommissionens

förslag i fråga

om tjänstemän
inom
järnvägsstyrelsen.

Matros.

Eldare.

Grupp	Begynnelse- arvode	Slutarvode
	kronor	kronor
Kvinnligt kontorsbiträde, vaktmästare .........................	1,275	1,650
Manligt kontorsbiträde....................................................	1,350	1,950
Kvinnlig kontorsskrivare, kvinnlig ritare ....................	1,500	2,250
Kvinnlig bokhållare .........................................................	1,950	2,550
Manlig ritare, manlig kontorsskrivare ..........................	2,100	3,600
Manlig bokhållare..............................................................	2,700	3,900
Förste bokhållare, underingenjör ...............................	3,000	4,200
Expeditionsföreståndare ................................................... Kassör, registrator, notarie, aktuarie, byråingenjör av 2:a klass, förrådsförvaltare, kontrollör..........	3,600	4,500
3,900	4,800

kontoret, förste aktuarie och föreståndare för
statistiska kontoret, milkontrollör och föreståndare
för milkontoret, revisor och föreståndare för
revisionskontoret, förste kontrollör, byråingenjör

av l:a klass, lantmätare, förrådskontrollör ......

Byrådirektör, ombudsman, arkitekt, överinspektör
Byråchef, förste byrådirektör..........................................

4,800

5,400

6,600

5,700

6,300

7,500

Yad slutligen angår tjänstemännen å ångfärja, har kommissionen
ansett sig böra föreslå en lönereglering i närmaste anslutning
till vad, som föreslås beträffande distriktstjänstemännen.

Från den i inledningen lämnade redogörelsen erinras därom, att
ångfärjepersonalen åtnjuter fri kost ombord i enlighet med särskilda
bestämmelser.

De grupper bland denna personal, som för närvarande, delvis på
grund av sistberörda förmån, i fråga om arvodena stå på en något
lägre nivå än stationskarlsgruppen, nämligen matroser och eldare, böra
enligt kommissionens uppfattning fortfarande intaga en dylik ställning.
För närvarande utgöra arvodena:
för matros 720, 780, 840, 900 och 960 kronor,
för eldare 780, 840, 900, 960 och 1,020 kronor.

Kommissionen föreslår följande arvoden:

för matros 1,125, 1,200, 1,275, 1,350 och 1,425 kronor.

för eldare 1,200, 1,275, 1,350, 1,425 och 1,500 kronor.

Närmast högre grupp, eller fö) handseldar e, rorgängare och timmerman,
med nuvarande arvoden 840, 960, 1,080 och 1.200 kronor, bör
enligt kommissionens förmenande tilldelas arvodesskalan 1,275, 1,350,
1,500 och 1,650 kronor.

I fråga om maskinskötarnas nuvarande arvodesskala: 900, 1,020,
1,140, 1,260 och 1,380 kronor gäller i vissa lägen ett av järnvägsstyrelsen
uppmärksammat missförhållande liknande det, till vars undvikande
kommissionen för banmästare av 2:a klass m. fl. föreslagit en
viss förkortning av arvodesskalan. En person, som befordras till
maskinskötare från närmast lägre grupp (förhandseldare m. fl.), kan
nämligen efter någon tid komma att intaga en sämre ställning i avlöningshänseende
än han skulle intagit, om han kvarstått obefordrad.
På grund härav föreslår kommissionen en förkortning av arvodesskalan
jämväl för maskinskötare. Följande arvoden böra således enligt kommissionens
mening fastställas för maskinskötare, nämligen: 1,350, 1,500,
1,650 och 1,800 kronor. Härigenom kommer denne tjänsteman att
uppnå slutavlöningen efter 9 i stället för som nu efter 12 år, men
erhåller fortfarande samma begynnelse • och slutarvoden som en maskinoch
pannskötare vid distrikten.

För tredje styrman och tredje maskinist, vilka nu hava följande
arvoden, nämligen: 1,200, 1,500 och 1,800 kronor, föreslår kommissionen
arvodena 1,650, 1,950 och 2,250 kronor.

I fråga om samtliga övriga tjänstemän å ångfärja, böra, enligt
kommissionens förslag, arvodesbeloppen genomgående höjas med 600
kronor. De nya begynnelse- och slutarvodena bliva härigenom:

begynnelsearvode slutarvode

kr. kr.

för andre styrman och andre maskinist.................. 2,400 3,300

» förste styrman och reservbefälhavare samt över .

maskinist........................................................... 3,000 3,900

» befälhavare .......................................................... 4 800 5,700

I ovannämnda skrivelse av den 29 september 1917 har järnvägsstyrelsen
föreslagit, att befattningen andre maskinist, som för närvarande
anses såsom tjänsteman av lägre grad, måtte uppflyttas till tjänstemannabefattning
av högre grad.

Ifrågavarande hemställan har av kommissionen tillstyrkts i utlåtandet
av den 22 februari 1918, varför kommissionen i sitt nu före -

Förhandseldare,
rorgängare,

timmerman.

Maskin skötare.

Tredje styrman,
tredje
maskinist.

Övriga
tjänstemän å
ångfärja.

liggande förslag inordnat befattningen andre maskinist bland tjänstemän
av högre grad.

Tablå över Av en å sidd. 87 — 90 införd tablå framgå beloppen av nuvarande

och föreslagna oc^ föreslagna begynnelse- samt slutavlöningar för befattningshavare vid
avlöningar, statens järnvägar å billigaste och dyraste ort.

Arvodets för- \ I det föregående (sid. 37) har redogörelse lämnats för de grun dfCh.

lrtjänst- der. efter vilka arvodet enligt gällande avlöningsreglemente fördelas i
görings- lön och tjänstgöringspenningar, varjämte påvisats, att bostadsförmånen
pcnnmgar. ersättningen för bostad och bränsle ävensom ortstilläggen vid

statens järnvägar i sin helhet räknas till lönen. Beträffande de nämnda,
sekundära avlöningsformerna har kommissionen icke ansett anledning
föreligga att nu föreslå någon ändring i detta förhållande. Vad angår
arvodet har kommissionen likaledes ansett sig böra föreslå bibehållande
av den nuvarande fördelningsgrunden i fråga om arvoden, överstigande
2,100 kronor. Arvodena å sistnämnda belopp och därunder erbjuda
emellertid en proportion för ifrågavarande fördelning — Yr, lön och
Vs tjänstgöringspenningar — som kommissionen icke ansett kunna
bibehållas å den nya löneskalan. Tager man nämligen i betraktande
nyss angivna förhållande, att de båda övriga huvudformerna av avlöning
helt och hållet räknas till lönen, finner man, att tjänstgöringspenningarna
i dessa arvodeslägen utgöra allenast omkring 17 procent
av den sammanlagda avlöningen. Vid övriga av kommissionen behandlade
verk utvisar fördelningen av de å avlöningsskalan förekommande
lägsta fasta avlöningarna i lön och tjänstgöringspenningar däremot
en högre procent för tjänstgöringspenningarnas vidkommande,
eller omkring 20 procent. Den för tjänstemännen vid statens järnvägar
gynnsamma beräkningsgrunden i detta avseende har tydligtvis berott
därpå, att man vid detta verk, särskilt i fråga om de avlöningar, som
stå närmast existensminimum, velat tillförsäkra vederbörande rätt'' att
vid sjukdom behålla så stor del av avlöningen som möjligt.

Då emellertid en fördelning efter de vid statens järnvägar för de
lägsta avlöningarna tillämpade principerna icke äger någon motsvarighet
inom statsförvaltningen i övrigt och knappast kan tänkas bibehållen efter
utfärdandet av gemensamma avlöningsbestämmelser vid ett flertal verk,
har kommissionen, för att icke föregripa ett blivande samarbetande av
de olika avlöningsreglementenas bestämmelser i detta avseende, ansett

«r.

sig böra föreslå sådan ändring i fördelningsgrunden beträdande arvoden
ä 2,100 kronor och därunder vid statens järnvägar, att proportionen
härvidlag bliver densamma, som för de närmast högre arvodenas
vidkommande, eller tre fjärdedelar lön och en fjärdedel tjänstgöringspengar.

På grund av att fri bostad med bränsle eller ersättning härför
ävensom ortstillägg fortfarande skulle helt och hållet räknas till
lönen, komme genom nyssnämnda förändrade beräkningsgrund den
sammanlagda avlöningen för de lägst avlönade tjänstemännen att till
omkring 80 procent utgöras av lön och till omkring 20 procent av
tjänstgöringspenningar, vilken fördelning ungefär motsvarar den, som
skulle gälla för likställda tjänstemän inom de övriga verken.

Genom de föreslagna avlöningsförhöjningarna erhålles även med
den nya beräkningsgrunden förhöjda och fullt skäliga sjukavlöningar.

Bestämmelserna angående pensionering av statens järnvägars
ordinarie personal innefattas för närvarande huvudsakligen uti lag den
4 juli 1910 angående rätt till pension för tjänstemän vid statens järnvägar.
I fråga om ålderspension gäller såsom huvudregel, att, därest
tjänsteman innehar fullt antal tjänstår, pensionen utgår med 70 procent
av den avlöning, tjänstemannen vid avgången från tjänsten uppbär.
Med avlöning förstås härvid det ordinarie arvodet, ökat med 20
procent. Kommissionen har ansett, att den angivna regeln bör kunna
komma till tillämpning även i fråga om de nya avlöningarna, och
förutsätter sålunda, att den reglering av tjänstemannapensionerna, som
nu jämväl avses, skulle komma att ske automatiskt genom själva löneregleringen.
Förhöjningen av pensionernas belopp blir härigenom i de
flesta fall rätt avsevärd. Sålunda kommer exempelvis en tjänsteman,
tillhörande stationskarlsgruppen, i normala fall att vid avgång med
ålderspension erhålla 1,386 kronor i pension mot, enligt nu gällande
bestämmelser, c:a 958 kronor. Någon ändring i fråga om det gällande
maximibeloppet av pension, 6,000 kronor, förutsattes icke av kommissionen.

Till följd av ökningen utav pensionsbeloppen kommer måhända
någon förhöjning av statens bidrag till pensionsfonden att bliva erforderlig.
Några beräkningar härutinnan hava emellertid icke kunnat av
kommissionen utföras.

Löneregleringens
int
erkan i
pcnsionshänseende.

1915 års avlöningskommission.

Förslag till
ändringar och
tillägg i fråga
om vissa
speciella bestämmelser
i
avlöning sreglementet.

§ 2; nytt
moment.

Såsom under avdelningen allmänna synpunkter framhållits, har
kommissionen vid fullgörandet av sitt nu föreliggande särskilda uppdrag
i stort sett inskränkt sig till ett omarbetande av själva avlöningarna
och således tills vidare uppskjutit behandlingen av avlöningsreglementenas
övriga delar.

Emellertid hava, vad statens järnvägar beträffar, från järnvägsstyrelsens
sida i särskilda skrivelser till Kungl. Maj:t framställts en del
önskemål rörande ändringar eller tillägg till vissa av avlöningsreglementets
speciella paragrafer, och har kommissionen med hänsyn därtill,
att flera av dessa förslag synas vara av trängande beskaffenhet utan
att inverka föregripande på kommissionens fortsatta arbete, ansett sig
böra i detta sammanhang upptaga dem till behandling.

Här följer därför en redogörelse för huvudinnehållet i en var av
dessa framställningar jämte kommissionens förslag i fråga om varje
särskild punkt.

I § 2 punkt 2 av gällande avlöningsreglemente vid statens järnvägar
finnes intaget följande stadgande:

»Då Kungl. Maj:t finner sådant lämpligt, må kontorsskrivare avlönas
efter beting på det sätt, att han erhåller betalning, i den mån
han verkställer arbete, varå styrelsen utsatt visst pris. Så avlönad
kontorsskrivare skall för utförande av sådana arbeten, vilka icke lämpligen
kunna på nämnda sätt gottgöras, erhålla betalning för timme
enligt pris, som styrelsen fastställer.»

Järnvägsstyrelsen har nu i en till Kungl. Maj:t den 26 oktober
1917 avlåten skrivelse med anknytning härtill anfört följande.

»Principen att även ordinarie tjänstemän kunna avlönas efter beting är sålunda
godkänd i nu gällande avlöningsreglemente.

En liknande bestämmelse som den ovan omförmälda förekom i 1874 års
avlöningsreglemente, men föreslog 1893 års järnvägskommitté, att densamma borde
uteslutas. På hemställan av järnvägsstyrelsen, som framhöll, att betingsavlöningen,
väl avvägd, hade många förutsättningar för att kunna hliva en lämplig avlöningsform
för personal, som vore sysselsatt med statistiskt eller liknande räknearbete,
blev emellertid bestämmelsen bibehållen; och har densamma sedan utan erinran från
1906 års järnvägslöneregleringskommittés sida influtit i 1907 års avlöningsreglemente.

Under senare åren har dock bestämmelsen i fråga icke tillämpats beträffande
arbete, som utföres å den ordinarie arbetstiden.

Om alltså sättet att avlöna personal efter beting icke numera användes å de
tjänsteställen, för vilka detsamma ursprungligen varit avsett, finnas enligt styrelsens
mening arbetsområden, där dylika friare former för bestämmande av avlöningen
jämväl åt ordinarie personal med fördel skulle kunna komma till användning. Detta
gäller i synnerhet omlastningsarbetet å de s. k. föreningsstationerna ävensom arhetet

1)7

uifid lossning av kol för .statens järnvägars räkning. ''Till häda slagen av dessa
arbeten användas företrädesvis utom järnvägen stående arbetare, vilka utföra arbetet
å ackord. Men även åt statens järnvägars ordinarie personal måste i vissa fall
arbete av'' ifrågavarande slag anförtros; och lör dessas vidkommande anser styrelsen
det vara förenat med avsevärd ekonomisk fördel för statens järnvägar, om ersättningen
för dylikt arbete kunde bestämmas enligt ackordssystemet, därvid vederbörande
naturligen skulle, för den tid, då ersättning i denna form uppbäres, avstå sin ordinarie
avlöning.

Då det enligt järnvägsstyrelsens förmenande lämpligen borde överlämnas
åt styrelsen att bestämma för vilka fall avlöning enligt ackordseller
bergssystem borde komma till användning, har styrelsen hemställt,
att under § 2 i avlöningsreglementet måtte efter punkt 3:o) införas en
ny punkt av följande lydelse:

»4:o) I de fall, då järnvägsstyrelsen finner sådant vara för statens
järnvägar fördelaktigt, må beträffande tjänstemän av lägre grad avlöningen
för visst arbete kunna bestämmas efter ackord eller beting.»

Kommissionen har på de av järnvägsstyrelsen angivna skäl funnit
sig böra tillstyrka ett införande i avlöningsreglementet av ett stadgande
i den riktning, järnvägsstyrelsen förutsätter. Det synes emellertid vara
av vikt att uttryckligen fastslå, hurusom tillämpandet av betings- eller
ackordssystemet för avlöning av ordinarie tjänstemän endast i undantagsfall
och då statens intressen så verkligen påfordra bör ifrågakomma.
Härmed vill kommissionen dock icke hava sagt, att icke även en del
andra arbeten än de av järnvägsstyrelsen särskilt nämnda möjligen
kunna under vissa omständigheter finnas böra utlämnas på ackord eller
beting åt ordinarie personal av lägre grad och sålunda ersättas enligt
av järnvägsstyrelsen nu ifrågasatta grunder. Kommissionen anser, att
stadgandet bör erhålla följande lydelse:

»Undantagsvis må, i de fall, då järnvägsstyrelsen anser sådant
lämpligt för tillgodoseende av statens järnvägars intressen, beträffande
tjänstemän av lägre grad avlöningen för visst arbete kunna bestämmas
efter ackord eller beting.» I

I detta sammanhang anser sig kommissionen böra göra ett uttalande
i anledning därav, att särskilt inom vissa av järnvägsstyrelsens
kontor förekommer regelbundet övertidsarbete i stor utsträckning för
där anställda tjänstemän av högre grad. Dylikt övertidsarbete ersättes
enligt särskilda, av järnvägsstyrelsen fastställda grunder och utlämnas
ofta på beting. För de tjänstemän, som kunna påräkna att tilldelas
regelbundet återkommande övertidsarbete, har detta visat sig innebära
ett högst avsevärt tillskott till de övriga avlöningsförmånerna. Då genom

Uttalande

angående

övertidsarbete,

7, punkv
tillägg.

don nu ifrågasatta löneregleringen de ordinarie avlöningarna skulle
avsevärt höjas även för de tjänstekategorier, om vilka här är fråga,
förutsätter kommissionen, att bestämmelserna angående övertidsersättning
av nu omhandlat slag underkastas en genomgripande revision till
förebyggande därav, att de sammanlagda inkomsterna av tjänsten för
ifrågavarande tjänstemän komma att uppgå till oskäligt höga belopp.

Av järnvägsstyrelsen har vidare i skrivelse den 30 april 1917
föreslagits ett tillägg till § 7 punkt 1 i avlöningsreglementet. Styrelsens
framställning härutinnan är av följande lydelse.

»Sedan maj månad 1914 tillämpas särskilda av järnvägsstyrelsen fastställda
föreskrifter för bestämmande av de fordringar i kroppsligt hänseende, som utgöra
villkor för anställning i statens järnvägars tjänst. Enligt dessa föreskrifter åligger
det vederbörande befäl eller järnvägslåkare att, därest anledning föreligger att antaga,
att tjänsteman vid statens järnvägar i avsevärd mån icke uppfyller de fordringar i
kroppsligt avseende, vilka enligt i ovannämnda föreskrifter angivna grunder utgöra
villkor för antagande i den av honom innehavda befattningen, anmäla förhållandet
hos avdelningsföreståndaren, som har att infordra den av järnvägsstyrelsen tillsatta
undersökningsläkarens utlåtande, huruvida han anser tjänstemannen fortfarande kunna
bestrida sin tjänst. Det tillkommer därefter distriktsförvaltningen att vidtaga de
åtgärder, som av omständigheterna påkallas.

Förenämnda stadgande har i främsta rummet tillkommit i trafiksäkerhetens
intresse och avser framför allt att förebygga att tjänstehavare, som på grund av
ålder eller sjukdom fått sin syn- eller hörselförmåga väsentligen nedsatt, fortfarande
användes i sådan, trafiksäkerheten omedelbart berörande tjänstgöring, som erfordrar
fullgod syn eller hörsel. För tillgodoseende av herörda syfte måste man naturligen
i åtskilliga fall tillgripa den åtgärden att förflytta vederbörande till annan befattning
än den av honom förut innehavda. Då styrelsen har för avsikt att, sedan mera
tidsenliga föreskrifter angående prövning av personalens färgsinne kommit till stånd,
vidtaga anordningar för periodiska undersökningar av personalens såväl syn- som
hörselförmåga, är antagligt att antalet fall, då förflyttningar av ovan angivna art
bliva nödvändiga, komma att väsentligt ökas. Frånsett nu anmärkta förhållanden
kunna fall inträffa, då en tjänsteman på grund av annat kroppsfel än ovan nämnts
ävensom nedsatta själs- eller kroppskrafter icke längre kan sköta innehavd tjänst
men väl en mindre ansträngande sådan, till vilken han lämpligen bör förflyttas.
Härvidlag gör sig emellertid den svårigheten gällande, att på grund av bestämmelserna
i nu gällande avlöningsreglemente förflyttningen kan komma att medföra icke
obetydlig minskning av vederbörande tjänstehavares avlöningsförmåner. Visserligen
innehåller § 7 punkt l:o) i gällande avlöningsreglemente ett stadgande av innebörd
att en tjänsteman vid förflyttning till annan befattning icke skall lida minskning i
det honom vid förflyttningen enligt stat tillkommande arvdmen minskning kan
uppkomma exempelvis därigenom att den befattning, till vilken förflyttning sker,
är i avseende å bostadens storlek lägre ställd än den befattning, som vederbörande
innehar vid förflyttningen, vilket förhållande inverkar å storleken av ersättningen
för bostad och bränsle, eller därigenom att, såsom förhållandet blir vid förflyttning

av maskinavdelningens tågpersonal till stationära befattningar, lokomotivtjänstpenningarna
bortfalla. Till förebyggande av missförstånd må anmärkas, att i sistnämnda
fall gottgörelse för den till tågpersonal jämlikt nådiga brevet den 31 januari 1913
utgående reseersättning icke bör ifrågakomma. Ej heller bör enligt styrelsens
mening ersättning utgå för mistade felräkningspenningar, postavlöning, ortstillägg
eller minskning i ersättning för bostad och bränsle på grund av förflyttning till
annan ort m. 11. liknande förmåner.

Då det bär gäller att vidtaga åtgärder för tillgodoseende av trafiksäkerheten,
är uppenbarligen av vikt, att de svårigheter av ovan antydd art, som kunna vara
förenade med förflyttningar av personal uti ifrågavarande syfte, varda såvitt möjligt
undanröjda.»

För sådant ändamål har järnvägsstyrelsen hemställt om vidtagande
av åtgärder för att § 7 punkt l:o) i gällande avlöningsreglemente för
tjänstemän vid statens järnvägar måtte erhålla ett tillägg av följande
lydelse:

»Förflyttas tjänsteman till annan befattning på grund av avtagande
syn eller hörsel eller i allmänhet antingen kroppsfel, som kan
antagas hava uppkommit under tjänstetiden vid statens järnvägar,
eller ock avtagande själs- eller kroppskrafter, må lian, i den mån
järnvägsstyrelsen så prövar skäligt, erhålla gottgörelse för den minskning
i honom vid förflyttningen tillkommande avlöningsförmåner, som
kan uppkomma till följd av förflyttningen.»

Med anledning av järnvägsstyrelsens ifrågavarande framställning
vill kommissionen erinra därom, att vid 1911 års riksdag förelåg till
behandling en kungl. proposition, nr 159, av huvudsakligt innehåll,
att tjänsteman vid statens järnvägar, som förflyttades från en befattning
till eu annan, skulle tillförsäkras sådan rätt i fråga om ersättningen
för bostad och bränsle, att denna ersättning i intet fall beräknades
lägre än efter den förut innehavda befattningen, dock med
den jämkning, som kunde föranledas av de olika beräkningsgrunder,
som kunde vara gällande för de särskilda placeringsorterna.

Ifrågavarande proposition föranledde endast till ett principuttalande
från riksdagens sida av i denna del följande lydelse:

»Då emellertid en förflyttning från högre till lägre befattning
torde kunna. användas även såsom en form av bestraffning och i sådant
fall kan anses såsom självförvållad, synes icke någon anledning föreligga
att för dylika fall, utöver vad redan enligt gällande bestämmelser
medgives, tillförsäkra vederbörande eu ytterligare förmån.

För de fall åter, då förflyttningen föranledes av befattnings in -dragning eller icke självförvållad kroppsskada, synes däremot kunna
ifrågasättas, huruvida ej ändring i avlöningsx^eglementet bör vidtagas

§ 9 punkt
l:o) 1 sta
stycket.

i syfte att den vederbörande vid förflyttningen tillkommande rätt till
ersättning för bostad och bränsle icke må undergå annan förändring
än den, som betingas av förflyttningen från en ort till en annan.»

Kommissionen, som håller före, att det av järnvägsstyrelsen nu
ifrågasatta stadgandet bör tillämpas i överensstämmelse med riksdagens
ovanberörda uttalande, samt att den av styrelsen ifrågasatta gottgörelsen
sålunda bör avse allenast ersättningen för bostad och bränsle,
har ansett sig under dessa förutsättningar böra tillstyrka förslaget om
införandet under § 7 punkt l:o) i avlöningsreglementet av ett tillägg
med den av järnvägsstyrelsen ifrågasatta lydelsen.

. Beträffande förmånen av fri bostad med bränsle har järnvägsstyrelsen
i sin förut omnämnda skrivelse av den 26 oktober 1917 anfört
följande.

»Bland de tjänstemän, vilka jämlikt § 9 punkt l:o) av gällande nådiga avlöningsreglemente
kunna tilldelas fri bostad i järnvägens egna eller förhyrda lägenheter,
finnas icke upptagna bokhållare och kontorsskrivare vid distrikten. För dem
av dessa befattningshavare, vilka förrätta vanlig expeditionstjänst, torde ej heller
denna förmån kunna anses vara från järnvägstrafikens synpunkt behövlig. Emellertid
har det efter hand blivit alltmera vanligt, att vissa bokhållare och kontorsskrivare
å trafikinspektörernas expeditioner ävensom därstädes tjänstgörande stationsskrivare,
vilka ej heller i regel kunna erhålla bostad in natura, innehava
ständigt förordnande såsom tågledare, för vilket uppdrag de enligt den av Eders
Kung!. Maj:t fastställda avlöningsstaten äro tillerkända ett arvode av 300 kronor.

I fråga om dessa tjänstemän, vilkas tjänstgöring kan påkallas dygnet om,
måste det anses synnerligen viktigt från tjänstesynpunkt, att de äro bosatta i närheten
av tjänstgöringsplatsen, vilket förhållande ju i främsta rummet utgör förutsättningen
för att en tjänsteman skall kunna tilldelas bostad in natura.»

Järnvägsstyrelsen har på grund härav framlagt förslag till ändrad
lydelse av § 9 punkt l:o) lista stycket i avlöningsreglementet.

I sin skrivelse av den 29 september 1917 angående inrättandet
av nya ordinarie befattningar vid statens järnvägar har järnvägsstyrelsen
tillika hemställt, att distriktssekreterarna måtte upptagas bland de
tjänstemän, vilka kunna tilldelas bostad in natura, varjämte styrelsen
förutsatt, att enahanda förmån må kunna tillkomma den föreslagna
nya befattningen signalingenjör.

Sistnämnda framställningar hava av kommissionen, såsom förut
nämnts, tillstyrkts i skrivelse den 22 februari 1918.

Kommissionen, som jämväl finner sig böra biträda järnvägsstyrelsens
nu föreliggande förslag till ändrad lydelse av § 9 punkt l:o)
lista stycket i avlöningsreglementet, anser därför, att ifrågavarande
stadgande bör erhålla följande lydelse:

»Förmånen av fri bostad uti järnvägens egna eller förhyrda
lägenheter inå, där styrelsen finner sådant vara för järnvägstrafiken
behövligt, tillkomma dels byråchef, förste byrådirektör, expeditionsföreståndare,
förste vaktmästare och vaktmästare i styrelsen, dels följande
tjänstemän av högre grad vid distrikten och huvudverkstäderna,
nämligen: distriktschef, ban-, maskin- och trafikdirektör, distrikts sekreterare,

förrådsintendent, ban-, maskin-, telegraf- och signal ingenjör,
trafikinspektör, överinspektör, baninspektor, maskininspektor,
elektroingenjör, byräassistent, stationsinpektor, underinspektör, expeditionsföreståndare
för biljettexpedition, förste stationsskrivare å station
av 2:a eller 3:e klass samt dylik tjänsteman å station av högre klass,
som tjänstgör antingen å stationsinspektors expedition och regelbundet
användes i yttre tjänstgöring eller å biljettexpedition, ävensom tjänsteman,
vilken tjänstgör såsom tågledare och därför uppbär i avlöningsstaten
fastställt arvode, dels samtliga tjänstemän av lägre grad
etc. — — —»

I fråga om § 9 punkt l:o) 2:dra stycket har järnvägsstyrelsen
vidare i samma skrivelse av den 26 oktober 1917 gjort följande
framställning.

»Enligt punkt 2:o) i samma paragraf kan, där lokala förhållanden gorå
sådant nödigt eller lämpligt, fri hostad i järnvägens egna eller förhyrda hus tillkomma
jämväl nu ej nämnda tjänstemän vid distrikten ävensom de tjänstemän,
i fråga om vilka, på sätt i paragrafen angivits, undantag stadgats beträffande förmånen
att erhålla inkvartering in natura.

På grund av nu anförda stadgande möter hinder för järnvägsförvaltningen
att även i sådana fall, där lokala förhållanden göra sådant nödigt eller lämpligt,
tilldela en tjänsteman, som icke enligt punkt l:o) uttryckligen tillerkänts förmånen
av inkvartering in natura, fri bostad i förhyrd lägenhet. Då, enligt vad som torde
framgå av det ovan sagda, utvecklingen av tjänsteförhållandena vid statens järnvägar
efter hand för med sig behovet för järnvägsstyrelsen att kunna bereda bostad
in natura i förhyrd lägenhet även åt sådana tjänstemän, som enligt avlöningsreglementet
icke äro berättigade till nämnda förmån, synes det styrelsen lämpligt,
att möjlighet till en dylik avvikelse från den allmänna regeln skulle kunna beredas
utan att påkalla ändring av avlöningsreglementet. För den händelse järnvägsstyrelsen
icke anses böra lämnas full frihet i avseende å bestämmande av vilka
tjänstemän, som skola åtnjuta fri bostad — vilket vore det enligt järnvägsstyrelsens
mening lämpligaste — borde enligt styrelsens mening i allt fall en sådan ändring
av nuvarande bestämmelser kunna ske, att järnvägsstyrelsen tillerkändes rätt att
efter Eders Kungl. Maj:ts godkännande tilldela jämväl en i § 9 punkt l:o) icke
nämnd tjänsteman bostad in natura i förhyrd lägenhet.»

§ 9 punkt
l:o) 2:dra
stycket.

§ 10 mom. 1
punkt d).

§ 10. Nytt
moment 7;
flytta ing sersättning.

På grund av vad sålunda anförts har styrelsen hemställt, att §
9 punkt 2:o) 2:dra stycket i avlöningsreglementet må erhålla följande
ändrade lydelse:

»Där lokala förhållanden göra sådant nödigt eller lämpligt, må
fri bostad antingen i järnvägens egna eller förhyrda hus eller ock
efter Kungl. Maj:ts godkännande i av järnvägsförvaltningen förhyrd
lägenhet tillkomma jämväl här ovan ej nämnda tjänstemän vid distrikten
ävensom de tjänstemän, i fråga om vilka, på sätt ovan angivits,
undantag stadgats beträffande förmånen att erhålla inkvartering
in natura.»

Kommissionen, som förutsätter, att den utvidgade möjlighet att
tillhandahålla tjänstemännen bostäder in natura, som härigenom skulle
beredas järnvägsförvaltningen, icke kommer att tillämpas i andra fall
än då sådant oundgängligen kräves för tillgodoseende av tjänstens
behov, har ansett sig böra, under nämnda förutsättning, tillstyrka
järnvägsstyrelsens förslag till lydelse utav ifrågavarande stadgande.

I enlighet med vad järnvägsstyrelsen i skrivelsen den 26 oktober
1917 påpekat, har kommissionen funnit det nuvarande stadgandet i
§ 10 mom. 1, punkt d) av avlöningsreglementet kunna utgå, enär efter
den formulering punkt c) i samma moment erhållit genom kungl.
kungörelsen den 29 juni 1917, sistnämnda punkt numera är tillämplig
jämväl å sådan tjänstemän, som avses i punkt d. *)

En fråga, som länge varit föremål för uppmärksamhet inom järnvägsstyrelsen,
och som även tidigare beaktats av kommissionen, är
spörsmålet om beredande av ersättning åt sådan personal, som utan
ansökan förflyttas från en tjänstgöringsort till en annan. Vid en del
av de verk, vilka tillhöra kommissionens arbetsområde, finnes möjlighet
att i större eller mindre omfattning utbetala dylik ersättning, varemot
vid statens järnvägar någon befogenhet i sådant hänseende ej föreligger.
På grund av gällande fribiljettbestämmelser åtnjuter emellertid tjänste *

) Ifrågavarande moment lyda :

l:o) Felräkningspenningar tillkomma:

c) tjänsteman, vilken verkställer utbetalning av avlöning, uppgående till minst 100,000
kronor för år, med 25 öre för varje fulla tusental kronor av samma avlöning, under förutsättning
att särskilt arvode enligt 2:o) här nedan icke utgår till vederbörande;

d) tjänsteman, som enligt styrelsens uppdrag verkställer utbetalning av avlöning till
personal vid styrelsens kontor, uppgående till minst 100,000 kronor för år, likaledes med 25 öre
för varje fulla tusental kronor för år räknat.

havare vid statens järnvägar, vid flyttning i allmänhet, fri transport å
järnväg för sitt husgeråd intill viss omfattning samt fribiljett för sig
och sina familjemedlemmar.

Järnvägstyrelsen har nu i skrivelse till Kungl. Maj:t den 14 september
1917 hemställt om beredande av möjlighet att vid tvångsförfiyttningar
av personal i viss omfattning utanordna ersättning för andra
kostnader, som vederbörande nödgas vidkännas i anledning av förflyttningen.
och har i sådant avseende anfört följande.

»På grund av järnvägstjänstens natur förekomma dylika förflyttningar i jämförelsevis
stor utsträckning. Uppenbart är, att, då förflyttningarna äga rum efter
ansökan eller efter muntligen framställd begäran, ingen anledning förefinnes att
tillerkänna vederbörande ersättning för flyttningskostnader, men å andra sidan måste
det anses med billighet och rättvisa överensstämmande, att vid tvångsförflyttningar
dylik ersättning tillerkännes den förflyttade.

I detta sammanhang må framhållas, att statens järnvägars personal på grund
av gällande fribiljettsbestämmelser åtnjuter vissa lättnader i avseende å kostnader
för förflyttning. För personal, som har bostad in natura å såväl den gamla som
den nya stationeringsorten, innebär alltså förflyttningen huvudsakligen utgifter för
in- och uppackning samt transport till och från järnvägsvagn av flyttsaker ävensom
möjligen uppkommande merkostnader för mat och dylikt under flyttningen, i den
mån dessa icke täckas av traktamentsersättning, som utgår under resan till den
nya stationsorten. Tjänstehavare vid statens järnvägar åtnjuter nämligen vid förflyttning
av här ifrågavarande slag, förutom traktamentsersättning för erforderliga
resedagar, fri transport å järnväg för sitt husgeråd intill viss omfattning samt fribiljett
för sig och sina familjemedlemmar.

I allt. fall lärer icke kunna. förnekas, att de befattningshavare, som bliva
underkastade tvångsförflyttning. få vidkännas en för personer i deras ställningkännbar
ekonomisk uppoffring. Saknaden av bestämmelser, innefattande rätt för
statens järnvägars förvaltning att medgiva utbetalande av ersättning för flyttningskostnader,
har också medfört olägenheter från tjänstesynpunkt, då ju i många fall
förflyttningar, som för tjänsten ansetts fördelaktiga, icke kommit till utförande av
hänsyn till vederbörande befattningshavare. Styrelsen finner det alltså vara av
största vikt, att bestämmelser snarast måtte komma till stånd för ordnande av
berörda förhållanden.

Beträffande sättet för utmätande av storleken av den ifrågasatta ersättningen
för flyttningskostnaden bör naturligtvis i varje fall prövas, vilka kostnader i verkligheten
utgått och i vad män dessa skäligen böra bestridas av statsbaneförvaltningen.
.

Styrelsen har tänkt sig, att styrelsen skulle erhålla befogenhet att avgöra
ärenden av ifrågavarande art, men att, då ett hänskjutande till styrelsens prövning
av varje vid distrikten förekommande dylik fråga icke torde kunna anses vara påkallat
av dessa ärendens allmänna natur, styrelsen tillika skulle äga att bemyndiga
underlydande distriktsförvaltningar eller annan järnvägsmyndighet att vid tvångsförflyttning
i sådana fall, där ersättningsfrågorna äro av helt vanlig art, medgiva
gottgörelse för själva flyttningskostnaden i enlighet med av styrelsen fastställda

1915 års avlöningsltommission. 10

grunder. Enligt styrelsens mening kunna i dessa grunder lämpligen stadgas vissa
maximibelopp, vilka lämpligen kunna anpassas efter det antal rum, som jämlikt av
Eders Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser vederbörande tjänsteman högst kan
erhålla såsom bostad in natura. Styrelsen har tänkt sig, att man härvid skulle
kunna utgå från ett maximibelopp av 100 kronor, att gälla för tjänsteman, som
kan erhålla en bostad av högst två rum och kök, samt öka detta belopp med 50
kronor för varje ytterligare tillkommande rum.

I sådana fall, då vederbörande befattningshavare är bunden genom hyreskontrakt
å den gamla tjänstgöringsorten och på grund härav nödgas betala hyra
på två ställen, böra jämväl hans av förflyttningen förorsakade kostnader härutinnan
kunna ersättas. Sist omförmälda fäll behöva dock endast undantagsvis ifrågakomma,
då nämligen vederbörande myndigheter erhållit förständigande att i möjligaste mån
undvika förflyttning av personal, som på förenämnda sätt är bunden.»

Med stöd av vad styrelsen sålunda anfört har järnvägsstyrelsen hemställt,
att i § 10 av avlöningsreglementet må införas en ny, med 7:o) betecknad punkt av
följande lydelse:

»7:o). I de fall då järnvägsstyrelsen eller den underlydande myndighet, som
av järnvägsstyrelsen utrustats med befogenhet att besluta i ämnet, så prövar skäligt,
må till tjänsteman, som utan ansökan förflyttas till annan tjänstgöringsort, utbetalas
ersättning för ej mindre den merutgift, som på grund av förflyttningen kan uppstå
därigenom, att han nödgats vidkännas kostnad för bostad å såväl den gamla som
den nya tjänstgöringsorten, än även den kostnad i övrigt, som kan visas hava
uppstått till följd av förflyttningen.»

Kommissionen har för avsikt att söka åvägabringa i möjligaste
mån likformiga bestämmelser vid de olika verken uti ifrågavarande
ämne, och har på grund härav redan tidigare föranstaltat om vissa
utredningar. Med avseende å de olägenheter, som äro förknippade med
den nuvarande bristen på bestämmelser i ämnet vid statens järnvägar,
har kommissionen emellertid ansett sig böra redan i detta sammanhang
understödja järnvägsstyrelsens ifrågavarande framställning. Med hänsyn
till att denna fråga, såsom nämnts, bör bliva löst i ett sammanhang
för samtliga de ifrågavarande verken, har kommissionen dock ansett,
att det föreslagna, mera provisoriska stadgandet för statens järnvägars
del bör givas följande, något mera begränsade omfattning:

»Tjänsteman, som utan ansökan eller därom uttryckt önskan förflyttas
från en tjänstgöringsort till en annan, må av järnvägsstyrelsen,
eller efter dennas bestämmande av underlydande myndighet, tilldelas
ersättning, ej mindre, då sådant av förhållandena påkallas, för den
merutgift, som på grund av förflyttningen uppstått därigenom, att han
nödgats vidkännas kostnad för bostad å såväl den gamla som den nya
tjänstgöringsorten, än även, där så prövas skäligt, för kostnader i och
för in- och uppackning samt transport till och från järnvägsvagn av
tjänstemannens flyttsaker.»

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer kommissionen,
att §§ 1, 2, 3, 4, 5, 7, 9, 10, 12 och 14 i Kungl. Maj:ts förnyade nådiga
avlöningsreglemente för tjänstemän vid statens järnvägar den 30 juni
1916 måtte erhålla följande ändrade lydelse:

§ 1.

Mom. 1. Till---- 12,000 kronor.

Mom. 2. Generaldirektör---— överingenjör.

Mom. 3. Övriga — — — — avlöningsreglemente.

Mom. 4. Till — — — — år.

Mom. 5. Till — — — — kronor.

Mom. 6. Arvode, med undantag av det till generaldirektören,
till överdirektör, till överingenjör, till järnvägsfullmäktig och till överrevisor
utgående, som överstiger 3,900 kronor, fördelas till två tredjedelar
i lön och en tredjedel i tjänstgöringspenningar. Av arvode till
belopp av 3,900 kronor och därunder utgör tre fjärdedelar lön och
en fjärdedel tjänstgöringspenningar.

§ 2.

l:o) Till annan tjänsteman i styrelsen än generaldirektör, överdirektör
och överingenjör utgår avlöning dels såsom arvode och dels,
där bostad in natura icke åtnjutes, i form av ersättning för bostad
och bränsle, allt enligt följande stat med däri i förekommande fall
angivna högsta och lägsta belopp för år räknat. Där ersättning för
bostad och bränsle icke är i staten med visst oföränderligt belopp
angiven, utgår samma ersättning med 40 procent av arvodet med den
i staten bestämda begränsning. Nämnda ersättning anses tillhöra lönen.

Hem nttt lian.

’ Be-gyn-\| nelse-arvode kr.	1 Arvode efter	[Ersättning för \| bostad och bränsle	Summa avlöning
3 år kr.	6 år kr.	\| 9 år kr.	\| 12 år 115 år i kr. ; kr.	lägst kr.	högst kr.	lägst kr.	högst kr.
’ J 6,600	6,901	i >! 7,200	7,500	2,400	9,000	i 1 9,900j
• \| 5,400	5,700, 6,000	\| 6,300	2,160''	2,400	7,560;	8,700]
j '' 4,800 j	5,100	5,400	5,700		1,920;	2,280	6,720	7,980]
\| 3,900; 1	4,200	4,500	4,800		1,560	1,6001	5,460	6,400
1 3,600	3,900	4,200	4,500		1,440:	1,600\|	5,040	6,100
\ 3,000	3,300	3,600	3,900	4,2001	1,200''	1,600	4,200	5,800
2,700	3,000	3,300	3,600	3,900\|	1,080	1,5601	3,780!	5,460
j 2,100	2,400	2,700	3,000	3,300\| 3,600i	840}	1,200	2,940!	4,800
l,95o\|	2,250	2,550			750	2,70oj	3,300
j 1,500!	1,650	1,950	2,250		600	650;	2,100	2,900
1,3501	1,425	1,5001	1,650	l,95o!	540!	780 i	1,890;	2,730
1,275	1,350	1,425	1,500	l,650i	—	- !	1,275	1,650
1,275	1,350	1,425 f	1,500	1.650	500	1,775	2,150
byrådirektör kunna i	stället	för ersättning	för bostad och	bränsle	erhålla

Tjänstemän av högre grad

Byråchef1................

Förste byrådirektör 1..

Byrådirektör..............

Ombudsman..............

Overkontrollör...........

Arkitekt .................

Överinspektör ...........

Sekreterare .............

Kamrer och förestånda

kammarkontoret .....

Förste aktuarie och föreståndare
för statistiska kc

toret...........................

Milkontrollör och förestå
dåre för milkontoret ...
Bevisor och föreståndare f

revisionskontoret .........

Förste kontrollör .........

Byråingenjör av l:a kla

Lantmätare .................

Förrådskontrollör .........

! Kassör ........................

Registrator ..................

j Notarie ........................

Aktuarie .....................

Byråingenjör av 2:a kla

Förrädsförvaltare ..........

Kontrollör .....................

Expeditionsföreståndare 2 .
Förste bokhållare

: Underingenjör...............

Manlig bokhållare..........

» ritare ...............

» kontorsskrivare

Kvinnlig bokhållare .......

! » ritare .............

kontorsskrivare

Tjänstemän av lägre grad:

Manligt kontorsbiträde 8

| Vaktmästare 4 ...............

Kvinnligt kontorsbiträde

bostad in natura om 6 rum och kök.

Denne tjänsteman kan i stället för ersättning för bostad och bränsle erhålla bostad in natura om

4 rum och kök.

3 Kontorsbiträde, som tjänstgör såsom förman å biljettryckeriet, kan erhålla ett tilläggsarvode av
högst 180 kronor om året.

4 Vaktmästare erhåller bostad in natura. Förste vaktmästare erhåller ett tilläggsarvode av 200
kronor om året.

Anm. Tilläggsarvode anses såsom extra inkomst och må förty icke ens till någon del uppbäras av
tjänsteman, då han ej tjänstgör.

2:o) Dä — — — — — — fastställes.

3:o) Tjänsteman vid distrikten och huvudverkstäderna åtnjuter arvode
enligt följande stat:

1	Begyn- !		Arv	ode e	f t e r
	arvode	3 år	6 år	9 år	12 år	15 år !
	kr.	kr.	kr.	kr.	kr.	kr.
Tjänstemän av högre grad.
Distriktschef.......................................			9,000
j Bandirektör....................................... Maskindirektör ................................. Trafikdirektör .................................... Distriktssekreterare ........................... Förrådsintendent.................................	6,H00	6,900	7,200	7,500
Baningenjör av l:a klass..................... Maskiningenjör av l:a klass ...............	5,400	5,700	6,000	6,300
Trafikinspektör av l:a klass ...............
Överinspektör.................................... Baningenjör av 2:a klass.....................	5,100 ) i	5,400	5,700	6,000
Telegrafingenjör.................................				5,700
Signalingenjör.................................... Maskiningenjör av 2:a klass ............... Trafikinspektör av 2:a klass ............... Distriklskamrer .................................j	4,800	5,100	5,400


Verkstadskamrer................................. F örrådsförvaltare .............................. Stationsinspektor å l:a klassens station	4,500	4,800	5,100	5,400 5,100
» » 2:a » »	4,200	4,500	4,800
Distriktskassör .................................
Baninspektor .............................. ..... ; Maskininspektor................................. i Elektroingenjör ................................. Byråassistent .................................... Stationsinspektor å 3:e klassens station	3,900 I	4,200	4,500	4,800
Underinspektör ............................ Expeditionsföreståndare .....................	j 3,600	3,900	4,200	4,500
Stationsinspektor å 4:e klassens station A Underingenjör....................................	3,300	3,600	3,900	4,200
	t 3,000	3,300	3,600	3,900	4,200
Förste telegrafist .............................
Stationsinspektor å 4:e klassens station B	3,000	3,300	3,600
Bokhållare ....................................... Förste stationsskrivare............... ........	\| 2,700	3,000	3,300	3,600	3,900
Telegrafist ....................................... Manlig ritare ....................................	2,400	2,700	3,000	3,300	3,600
» kontorsskrivare....................... j Stationsskrivare .................................	2,100	2,400	2,700	3,000	3,300	3,600
Kvinnlig ritare ................................. » kontorsskrivare ....................	OI 3 O	1,650	1,950	2,250

Begyn- nelse- arvode kr.		Arv	ode e	f t e r
3 år kr.	6 år kr.	9 år i kr.	12 år i 15 år kr. \| kr. \|
2,400 ''ij 2,100 2,100 1,950	2,700 2,400 2,400 2,250	3,000 2,700 2,700 2,550	3,300 3,000 3,000	[ 3,600 3,300 1 ''
1,650	1,950	2,250	2,550
1,650 i 1	1,950	2,250
I L425	1,500	1,650	1,950	t
j 1,350 [	1,425	1,500	1,650	1,950 1
i 1,350 \|	1,425	1,500!	1,650 \|	1,800 \| i
1,275 ;	1,350	1,425	1,500 j	1,650

Tjänstemän av lägre grad.

Lokomotivmästare............................

Vagnmästare ..................................

Lednings mästare..............................

Verkstadsmästare ............................

Stationsmästare å 5:e klassens station.

| Overbanmästare...............................

Lokomotivförare........................ ......

Maskinist ........................................

Hallmästare av l:a klass....................

Trädgårdsmästare .............................

Förrådsmästare ...............................

Stationsmästare å 6:e klassens station..

Bangårdsmästare .............................

Tågmästare ......................................

Verkstadsförman .............................

Ledningsförman ...............................

Förste kontorsbiträde .......................

Banmästare av 2:a klass....................

Reparatör.........................................

Vagnförman......................................

Stallförman ......................................

Stationsmästare & 7:e klassens station...

i Konduktör ................................

! Manligt kontorsbiträde.................

Stationsförman ..........................

verkstad ....................

Banvaktsförman..............

Trädgårdsförman ...........

Lokomotiveldare..............

Vagnskötare .................

Förrådsförman.................

Maskin- och pannskötare..

Underreparatör ..............

Kvinnligt kontorsbiträde ..

Vaktmästare ..................

Banvakt ........................

Vagn- och stallkarlar ......

Förrådsvakt ..................

Ledningsvakt ..................

Stationskarl.....................

Anm. 1. Tjänsteman, ^som tillika är tågdirigent, han erhålla ett tilläggsarvode efter högst 300
kronor om året.

Anm. 3. Tilläggsarvode anses såsom extra inkomst och må förty icke ens till någon del uppbäras
av tjänsteman, då han ej tjänstgör.

4:o) Undantagsvis må i de fall, då järnvägsstyrelsen anser sådant
lämpligt för tillgodoseende av statens järnvägars intresse, beträffande
tjänstemän av lägre grad avlöningen för visst arbete kunna bestämmas
efter ackord eller beting.

§ 3-

Antalet av nedanstående befattningar utgör

i styrelsen:

byråchefer ................................................................................... 11

förste byrådirektörer .............................................................. 2

byrådirektörer.................................................................................. 5

ombudsmän ...................................................................................... 2

överkontrollör................................................................................ 1

arkitekt........................................................................................... 1

överinspektörer .......................................................................... 3

sekreterare...........................................................".......................... 12

kamrer och föreståndare för kammarkontoret ................... 1

förste aktuarie och föreståndare för statistiska kontoret 1

milkontrollör och föreståndare för milkontoret.................... 1

revisor och föreståndare för revisionskontoret .................... 1

förste kontrollörer......................................................................... 3

byråingenjörer av l:a klass ................................................. 15

lantmätare........................................................................................ 1

förrådskontrollör .................................................. 1

kassör....................................................................................... 1

registrator ...................................................................................... 1

notarier ............................................................................................ 12

aktuarier..................................................................................... 2

byråingenjörer av 2:a klass .................................................. 13

förrådsförvaltare .............................................................................. 1

kontrollörer ...................................................................................... 5

expeditionsföreståndare ................................................................ 1

vid distrikten och huvudverkstäderna:

distriktschefer.................................................................................. 5

bandirektörer ................................................................................. 5

maskindirektörer ..................................................................... 6

trafikdirektörer............................................................................. 5

distriktssekreterare.................................................................... r,

förrådsintendenter ...................................................................... 5

baningenjörer av l:a klass ......................................................... 13

maskiningenjörer av l:a klass.................................................... 15

trafikinspektörer av l:a klass .............................................. 10

överinspektörer.......................................................................... 3

• baningenjörer av 2:a klass...................................................... 1 20

telegrafingenjörer.......................................................................... 5

signalingenjörer 5

maskiningenjörer av 2:a klass..................................................... 9

trafikinspektörer av 2:a klass................................................... 14

distriktskamrerare ....................................................................... 5

verkstadskamrerare .................................................................... 1

förrådsförvaltare ...................................................................... 1

stationsinspektorer å l:a klassens stationer ......................... 13

stationsinspektorer å 2:a klassens stationer ...................... 33

distriktskassörer ............................................................................ 5

baninspektorer ............................................................................. 5

maskininspektorer ........................................................................ 20

elektroingenjör ............................................................................... 1

byråassistenter............................................................................... 38

stationsinspektorer å 3:e klassens stationer ........................ 43

underinspektörer ......................................................................... 8

expeditionsföreståndare ........................................................... 20.

Antalet övriga i § 2 omförmälda befattningar bestämmas för
varje år av Kungl. Maj:t.

§ 4.

l:o) Tjänsteman, för vilken arvode i § 2 finnes bestämt till ett
lägsta och därefter följande högre belopp, erhåller arvodesförhöjning
efter att hava innehaft ett och samma arvode i tre år; och äger sådan
förhöjning rum intill dess det för befattningen stadgade högsta arvodet
uppnåtts.

2:o) Förhöjt arvode tillträdes vid början av kalenderåret näst
efter det, varunder den stadgade tjänsteåldern blivit uppnådd.

I övrigt gäller såsom allmänna villkor för erhållande av arvodesförhöjning: -

1 Minskas till 15 i män av ledigblivande av befattningar utav ifrågavarande slag.

att tjänsteman under mera än fyra femtedelar av den tjänstetid,
som erfordras för att vinna arvodesförhöjning, med gott vitsord bestritt
sin egen eller på grund av förordnande annan statens tjänst eller
fullgjort annat offentligt uppdrag, dock att härvid icke må föras honom
till last den tid han åtnjutit semester eller tjänstledighet utan arvodesavdrag
eller fullgjort värnplikt, samt

att tjänsteman icke redan uppnått den levnads- och tjänsteålder,
vid vilken han enligt gällande bestämmelser är förpliktad att från
tjänsten avgå.

3:o) En var tjänsteman, som befordras eller i annan ordning
förflyttas från en befattning till annan, erhåller i den nya befattningen
såsom begynnelsearvode minst det arvode, han vid förflyttningen innehade
i den förra befattningen.

Förekommer ej sådant arvode, men väl högre arvode i den nya
befattningen, tilldelas den förflyttade det närmast högre arvode, som
förekommer för den nya befattningen.

Den som efter egen ansökning förflyttas till befattning med lägre
arvode, må dock icke bekomma mer än det högsta för sistnämnda
befattning förekommande arvode.

Tjänsteman, som befordras eller i annan ordning förflyttas från
en befattning till en annan, äger att i fråga om begynnelsearvode och
arvodesförhöjning i den nya befattningen tillgodoräkna sig hela den
tid, han åtnjutit det vid förflyttningen innehavda arvodet, oavsett i
vilken befattning han innehaft detsamma.

4:o) Undantagsvis må, där statens järnvägars intressen så fordra
och efter Kungl. Maj:ts godkännande, tjänsteman kunna i andra fall, än
då sådant vid förflyttning är medgivet, såsom begynnelsearvode tilldelas
ett för befattningen ifrågakommande högre arvode.

I fråga om befattning med lägsta arvode av 3,000 kronor eller
därunder må dock järnvägsstyrelsen, där särskilda omständigheter föreligga
och den av Kungl. Maj:t för året fastställda arvodesstaten sådant
medgiver, i begynnelsearvode tilldela ny innehavare av dylik befattning
ett för befattningen ifrågakommande högre arvode.

§ 5.

l:o) Fullt arvode må under loppet av samma kalenderår till en
var tjänsteman, som åtnjuter semester eller tjänstledighet för enskilda
angelägenheter, utgå till innehavare av befattning inom styrelsen med
lägsta arvode av 4,800 kronor eller däröver under fyrtiofem dagar,
1915 års avlöningskommission. 11

till övriga tjänstemän av högre grad under trettio dagar samt till tjänstemän
av lägre grad under femton dagar, skolande — — — — dagar.

2:o) Under — — — — uppbäras.

3:o) Hindras — — — — skäligt.

4:o) Är--— — bestämmes.

5:o) Har — — — — avstås.

§ 7.

För åtnjutande av de med befattning förenade avlöningsförmåner
gälla följande allmänna bestämmelser:

l:o) Tjänsteman skall vara underkastad icke allenast de i gällande
instruktion givna bestämmelser utan ock den utvidgade eller förändrade
tjänstgöring eller den förflyttning till annan tjänstgöringsort eller
annan befattning vid statens järnvägar, som kan varda honom i behörig
ordning ålagd, dock utan minskning i det honom vid förflyttningen
enligt stat tillkommande arvode; ägande den, som i följd av befattnings
indragning eller förändring flyttas till annan befattning med ringare
avlöningsförmåner, erhålla, förutom vid förflyttningen innehavande
arvode, jämväl från den tid, han i sin förra befattning skulle hava
kommit i åtnjutande av förhöjning i arvode, dylik arvodesförhöjning.

Likaledes skall tjänsteman vara skyldig underkasta sig dels, efter
vederbörande överordnade -myndighets bestämmande, upphörande av
eller minskning i extra inkomster, som kunna åtfölja befattning eller
utgå för bestyr i sammanhang därmed, dels ock de förändrade bestämmelser
i fråga om pension, som kunna varda stadgade.

Förflyttas tjänsteman till annan befattning på grund av avtagande
syn eller hörsel eller i allmänhet antingen kroppsfel, som kan antagas
hava uppkommit under tjänstetiden vid statens järnvägar, eller ock
avtagande själs- eller kroppskrafter, må han, i den mån järnvägsstyrelsen
så prövar skäligt, erhålla gottgörelse för den minskning i
honom vid förflyttningen tillkommande avlöningsförmåner, som kan
uppkomma till följd av förflyttningen.

2:o) Med — — — — styrelsen.

3: o) Avlöning — — — — därav.

§ 9.

l:o) Förmånen av fri bostad uti järnvägens egna eller förhyrda
lägenheter må, där styrelsen finner sådant vara för järnvägstrafiken
behövligt, tillkomma dels byråchef, förste byrådirektör, expeditionsföreståndare,
förste vaktmästare och vaktmästare i styrelsen, dels följande

tjänstemän av högre grad vid distrikten och huvudverkstäderna, nämligen:
distriktschef, han-, maskin-, och tratikdirektör, distriktssekreterare, förrådsintendent,
ban-, maskin-, telegraf- och signalingenjör, trafikinspektör,
överinspektör, baninspektor, maskininspektor, elektroingenjör, byråassistent,
stationsinspektor, underinspektör, expeditionsföreståndare för
biljettexpedition, förste stationsskrivare å station av 2:a eller 3:e klass
samt dylik tjänsteman å station av högre klass, som tjänstgör antingen
å stationsinspektors expedition och regelbundet användes i yttre tjänstgöring
eller å biljettexpedition, ävensom tjänsteman, vilken tjänstgör
såsom tågledare och därför uppbär i avlöningsstaten fastställt arvode,
dels samtliga tjänstemän av lägre grad vid distrikten eller huvudverkstäderna
med undantag av lokomotivförare, tågmästare, ogift förste
kontorsbiträde och ogift manligt kontorsbiträde samt sådant gift förste
kontorsbiträde och gift manligt kontorsbiträde, som icke regelbundet
användes i yttre tjänstgöring, konduktör, eldare, vagnskötare och
kvinnligt kontorsbiträde.

Där lokala förhållanden göra sådant nödigt eller lämpligt, må fri
bostad antingen i järnvägens egna eller förhyrda hus eller ock efter
Kungl. Maj:ts godkännande i av järnvägsförvaltningen förhyrd lägenhet
tillkomma jämväl här ovan ej nämnda tjänstemän vid distrikten ävensom
de tjänstemän, i fråga om vilka, på sätt ovan angivits, undantag
stadgats beträffande förmånen att erhålla inkvartering in natura.

2:o) Med fri bostad är förenad förmånen av fritt bränsle enligt
stat, som av styrelsen fastställes.

3:o) Tjänstemän vid distrikten, vilka ej åtnjuta fri bostad, äga
uppbära ersättning för bostad och bränsle med 20, 25, 30, 35 eller
40 procent av arvodet allt efter den ort, där vederbörande är placerad,
i enlighet med de grunder, som av Kungl. Maj:t bestämmas; dock med
iakttagande därav, att beloppet av nämnda ersättning ej må överstiga:

a) å station, där ersättningen utgår med 40 procent:
för tjänsteman, som kan erhålla 6 rum och kök eller därutöver kronor 2,400

» » »>»5»»» > 2,000
> j> » > » 4 > » > » 1,600

» » » » » 3 » » » > 1,200

» » y> » » 2 » » » » 900,

skolande dock högsta ersättningen utgöra: för distriktskassör och stationsinspektor
å station av lägre klass än 2:a: 1,600 kronor; för kvinnlig
kontorsskrivare och kvinnlig ritare 650 kronor samt för kvinnligt
kontorsbiträde 500 kronor;

b) å övriga stationer :

för tjänsteman, som kan erhålla 6 rum och kök eller därutöver kronor 2,000

5 » » »

4 » » »

3 » » »

2 » > >

» 1,700

» 1,400

» 1,000
» 750.

skolande dock högsta ersättningen utgöra: för distriktskassör och stationsinspektor
å station av lägre klass än 2:a: 1,400 kronor; för kvinnlig
kontorsskrivare och kvinnlig ritare 600 kronor samt för kvinnligt
kontorsbiträde 450 kronor.

4:o) Ersättning för bostad och bränsle anses tillhöra lönen.

§ io.

l:o) Felräkningspenningar tillkomma.

a) kassör i styrelsen — — — året;

b) annan personal — — — m. m.;

c) tjänsteman, vilken verkställer utbetalning av avlöning,
uppgående till minst 100,000 kronor för år, med 25 öre för varje fulla
tusental kronor av samma avlöning, under förutsättning att särskilt
arvode enligt 2:o) här nedan icke utgår till vederbörande.

2:o) Extra arvode — — — banavdelningen.

3:o) Anmärkning sprovision — — — återgäldas.

4:o) Milpenningar — — — fastställer.

5:o) Premier — — — åstadkommits.

6:o) Om — — — stadgat.

§ 12.

Dyrortstillägg utgår med 100 kronor om året till tjänstemän av
lägre grad, vilkas arvode icke överstiger 1,950 kronor och som äro
placerade i städer med minst 15,000 invånare samt, vad Stockholmstrakten
angår, å stationer och bansträckor utom Stockholm till och
med Älvsjö, Järva och Värtan.

Kallortstillägg utgår:

för samtliga tjänstemän å bandelarna från Bräcke till och med
Jörn, jämte bilinjerna Långsele—Sollefteå, Mellansel—Örnsköldsvik,
Vännäs—Umeå och Bastuträsk—Skellefteå—Kallholmen, från Järpen
till och med Duved samt från Lit till och med Volgsjön med bilinjerna
Jämtlands Sikås—Hammerdal och Ulriksfors—Strömsund med fem kronor
i månaden;

för samtliga tjänstemän å bandelarna från Duved till riksgränsen

bortom Storlien, från Jörn till och med Haparanda jämte bilinjen
Älvsby - Piteå, från Luleå till och med Polcirkeln samt från Karungi
till och med övertorneå med tio kronor i månaden;

för samtliga tjänstemän å bandelen från Polcirkeln till och med
Gällivare jämte bilinjerna Gällivare—Malmberget, Gällivare—Koskullskulle
och Gällivare—Porjus med femton kronor i månaden;

för samtliga tjänstemän å bandelen från Gällivare till och med
Riksgränsen med undantag av tjänstemän tillhörande banavdelningen
och maskinavdelningens ledningspersonal å banlinjen Abisko—Riksgränsen,
med fyrtio kronor i månaden;

samt för nyssnämnda tjänstemän vid banavdelningen och maskinavdelningens
ledningspersonal med femtio kronor i månaden.

Dyrortstillägg och kallortstillägg skola anses tillhöra lönen.

§ 14.

Tjänstemän å ångfärja.

l:o) Tjänsteman å statens järnvägar tillhörig ångfärja åtnjuter
arvode enligt följande stat:

	Begyn-	Arvode e f t é	j r
	nelse- arvode	3 åx	6 år	9 år	12 år
	kr.	kr.	kr.	kr.	kr.
Tjänstemän av högre grad.
Befälhavare 1 .......................................	.........: 4,800	5,100	5,400	5,700	s j
Förste styrman och reservbefälhavare - .. Övermaskinist3................................... Andre styrman 2 ................................	.........ij 3,000	3,300	3,600	3,900
.........jl 2,400	2,700	3,000	3,300
Andre maskinist *................................ Tjänstemän av lägre grad. Tredje styrman................................... Tredje maskinist ................................ Maskinskötare ...................................	.........ij 1,650 ......... 1,350	1,950 1.500	2,250 1,650	1,800	! :
Förhandseldare ................................ Rorgängare.........................................	.........1} 1,275	1,350	1,500	1,650
Timmerman ..................................... Eldare ...............................................	......... ) .........j 1,200	1,275	1,350	1,425	1,500
Matros...............................................	......... 1,125	1,200	1,275	1,350	1,425

1 Befälhavare åtnjuter för varje enkel resa, lian tjänstgör, å routen Trälleborg—Sassnitz 3 kronor
50 öre och å annan route 1 krona såsom tilläggsarvode.

2 Förste och andre styrman åtnjuta för varje enkel resa, de tjänstgöra såsom befälhavare, å routen
Trälleborg—Sassnitz 3 kronor 50 öre och å annan route 1 krona såsom tilläggsarvode.

3 Övermaskinist åtnjuter för varje enkel resa, han tjänstgör, å routen Trälleborg—Sassnitz 1 krona
75 öre och å annan route 50 öre såsom tilläggsarvode.

4 Maskinist åtnjuter för varje enkel resa, han tjänstgör såsom övermaskinist, å routen Trälleborg
— Sassnitz 1 krona 75 öre och å annan route 50 öre såsom tilläggsarvode.

2:o) Tjänsteman

— — — — — — — — —---— — avlöningsreglemente.

3:o) Ifrågavarande personal — — —-----bestämmer.

4:o) Tjänsteman--— — — — fastställes.

5:o) Å ifrågavarande — — — — — — — — — — — — —

— — — — — — — — — — — — — _ — — ångfärja.

Härjämte föreslår kommissionen, att det måtte få ankomma på

Kungl. Maj:t att, i huvudsaklig överensstämmelse med de av kommissionen
förut under avdelningen Allmänna synpunkter angivna grunder,
meddela erforderliga bestämmelser i fråga om övergång på ny stat för
den personal, som beröres av löneregleringen.

Statens järnvägar.

Sammanlagda beloppet av arvode, ersättning för bostad och bränsle samt, i förekommande
fall, dyrortstillägg, dels å ort med 20 procent inkvarteringsersättning och dels u ort med 40 procent
inkvarteringsersättning jämte dyrortstillägg. (Summorna inom parentes beteckna avlöningens sammanlagda
belopp med inräknande av vid 1917 års liksdag beviljade tillfälligt lönetillägg samt, i lörekommande
fall, tillfälligt tillägg till ersättningen för bostad och bränsle samt till dyrortstillägg.)

Nuvarande avlöningsbelopp \ Föreslaget avlöningsbelopp
Billigaste ort i Dyraste ort Billigaste ort Dyraste ort

Befattning

Begyn-; nelse-avlö- \| ning j	Slut- j avlö-ning i ö i	Begyn-nelse-av] ö-ning	slut lBe^n- * 1 nelse- avlö- v. i avlo- ; luna- s ö 1 ning I	Slut- avlö- ning	Begyn- 01 , Slu t-nelse- ,.. a''v lo-tt vin-ning ning
1 (	—	7,800 (7,900)	8,700 (8,800) i	— \|	9,000 i 9,900
	—	6,600 (6,700)	7,500 (7,600)	i	7,560 8,700 J i
	—	5,700 (5,800)	6,600 ; (6,700)	,	6,720 j 7,980
[ !		4,620	5,700 j (5,800)	—	1 5,460 i 6,400
1 I / ) _ /	—	. 4,060 (4,400) 3,360 (3,600) 2,940 (3,180) 2,100 (2,340)	5,000 i — (5,100) 4,700 \| (4,800) 4,400 i --(4,716) 3,550 i (3,890)1		5,040 1 6,100 4,200 ! 5,800 3,780 i 5,460 2,940 4,800

Järnvägsstyrelsen■

Byråchef ......................

Förste byrådirektör ........

Byrådirektör.....................

Ombudsman.................

Överkontrollör..................

Arkitekt...........................

Överinspektör ..................

Sekreterare .....................

Kamrer och föreståndare för kammarkontoret
..................

Förste aktuarie och föreståndare
för statistiska kontoret ...
Milkontrollör och föreståndare

för milkontoret...............

Revisor och föreståndare för revi sionskontoret.

.................

Förste kontrollör...............

Byråingenjör av l:a klass..

Lantmätare ....................

Förrådskon trollör..............

Kassör.............................

Registrator ....................

Notarie ..........................

Aktuarie..........................

Byråingenjör av 2:a klass..

Förrådsförvaltare..............

Kontrollör .......................

Expeditionsföreståndare.....

Förste bokhållare

Underingenjör .....

Manlig bokhållare

ritare ............

kontorsskrivare

Nuvarande avlöningsbelopp j Föreslaget avlöningsbelopp

Befattning

Billigaste ort	Dyraste ort	Billigaste ort	Dyraste ort
Begyn- nelse- avlö-	Slut- avlö-	Begyn- nelse- avlö-	Slut avis-	Begyn- nelse- avlö-	Slut- avlö-	Begyn- nelse-	Slut- avlö-
ning	ning	ning	ning	ning	ning	ning	ning
1	—	2,100 (2,280)	2,750 (2,910)	—	—	2,700	3,300
	1,480 (1,752)	2,200 (2,420)	—	—	2,100	2,900
1
—	—	1,320	2,160	—	—	1,990	2,830
		(1,720)	(2,440)
—	—	900 +	1,260 +	—	—	1,375 +	1,750+
	•	bostad	bostad			bostad	bostad
•		(1,264+	(1,528 +
		bostad)	bostad)
—	—	1,236	1.600	—	—	1,875	2,250
		(1,564)	(1,936)
9,600	9,600	10,000	10,000	10,800	10,800	11.400	11,400
		(10,100)	(10,100)
\| 7,200	8,280	7,800 (7,900)	8,700 (8,800)	7,920	9,000	9,000	9,900
i'' 5,760	6,840	6,600 (6,700)	7,500 (7,600)	6,480	7,560	7.660	8,700
5,400 1	6,480	6,300	7,200 (7,300)	6,120	7,200	7,140	8,400
5,040 1	6,120	5,700 (5,800)	6,600 (6,700)	5,760	6,840	6,720	7,700
14,680	5,760	5,400 (5,460)	6,300 (6,400)	5,400	6,480	6,300	7,400
4,320	5,400	5,040	6,000 (6,100)	5,040	6,120	5,880	7,100
3,960	5,040	4,620	5,700	4,680	5,760	5,460	6,400
(4,140)		(4,836)	(5,800)
\| 3,960 \| (4,140)	5,040	4,400 (4,716)	5,300 (5,400)	4,680	5,760	5,460	6,400
3,600 (3,800)	4,680	4,200	5,400	4,320	5,400	5,040	6,100
	(4,440)	(5,460)

Kvinnlig bokhållare

» ritare..............

» kontorsskrivare

Manligt kontorsbiträde

Vaktmästare.................

Kvinnligt kontorsbiträde

Distrikten och huvudverkstäderna.

Bandirektör .....................

Maskindirektör..................

Trafik direktör ..................

(Distriktssekreterare) .........

Förrådsintendent...............

Baningenjör av l:a klass .........!} 5,760 j

Maskiningenjör av l:a klass
Trafikinspektör av l:a klass
Överinspektör ..................

Baningenjör av 2:a klass
Telegrafingenjör ............

Maskiningenjör av 2:a klass.
Trafik inspektör av 2 a klass.

Distriktskamrer ................

Verksladskamrer.................

station

Baninspektor......

Maskininspektor

Byråassistent ..................

Stationsinspektor å 3:e klass
station .........................

Nuvarande avlöningsbelopp i Föreslaget, avlöningsbelupp

B o f a 11 n i n /

Billiga Begyn- nelse- avlö- ning	ste ort Slut- avlö- ning	I )y ras Begyn. nelse- avlö- ning	te ort --------- Slut- avlö- ning	Billigaste ort j Bcf n‘ Slut-nelse- , i.. avlö- avio- 1 m Ho-ning °	Dyraste ort i 1 Begyn- s, nelso- „lx avlö- avlö- mng ning =
\ 3,601) !/ (3,800)	4,680	4,100 (4,440)	5,000 (5,100)	4,320	5,400	5,040	6,100
3,240 j (3,440)	4,320	3,780 (4,020)	5,040	3,960	5,040	4,620	5,800 i
\ 2,880 j (3,080)	4,320	3,360 (3,600)	4,700 (4,800)	3,600	5,040	4,2iXi	5,80( l
2,880 (3,080)	3,600 (3,800)	3,360 (3,600)	4,200 (4,440)	3,600	4,320	4.200	5,040
\ 2,520 (1 (a,720)	3,960 (4,140)	2,940 (3,180)	4,400 (4,716)	3,240	4,680	3,780	5,460
2,160 (2,360)	3,600 (3,800)	2,520 (a,760)	3,850 (4,190)	2,880	4,320	3,360	4,800
1 1,800 J (a,ooo)	3,240 (3 440)	2,100 (2,340)	3,550 (3,890)	2,520	4,320	2,940	4,800
il 1,296 / (1,496)	2,150 (2,260	1,480 (1,752)	2,200 (2,420)	1,800	2,700	2,100	2,900
2,160 (2,360)	3,600 (3,800)	2,520 (2,760)	3,850 (4,190)	2,880	4,320	3,360	4,800!
t 1,800 1 (2.000)	3,240 (3,440)	2,160 (2,440)	3,550 (3,890)	2,520	3,960	2,940	4,500 j
1,800 (2,000)	2,880 (3,080)	2,160 (2,440)	3,250 (3,590)	2,520	3,600	2,940	4,200 1
1,800 (2,000)	2,520 (2,720)	2,160 (2,440)	2,940 3,180	2,340	3,060	2,730	3,570 i
1.440 (1,660)	2,520 (2,720)	1,740 (2,044)	2,940 (3,180)	1,980	3,060	2,410	( 3,570 ; \3,450 ;
1,440 (1,660)	2,160 (2,360)	1,740 (2,044)	2,520 (2,760)	1,980	2,700	2,410	3,150 \| i
1,224 \| (1,524)	1,800 (2,000)	1,488 (1,888)	2,160 (2,440)	1,710	2,340	2,095	2,830 i

Underinspektör ....................

Expeditionsföreståndare.........

Stationsinspektor å 4:e klass sta
tion A ............................

Underingenjör ........................

Förste bokhållare .................

Förste telegrafist.................

Stationsinspektor å 4:e klass sta,
tion B ..............................

Bokhållare ...........................

Förste stationsskriyare ............

Telegrafi!.............................

| Manlig ritare ..............

j Manlig kontorsskrivare ...

Sta tionsskri vare
Kvinnlig kontorsskrivare

» ritare..............

LokomotivmSstare .......

Vagnmästare........

Ledningsmästare ..
Verkstadsmästare

Stationsmästare å 5:e klass station

Överbanmästare ...............

Lokomotivförare ...............

Maskinist ........................

Banmäslare av l:a klass ...

Trädgårdsmästare ...........

Förrådsmästare ...............

Stationsmästare å 6:e klass station

Bangårdsmästare.....................

Tågmästare ...........................

Verkstadsförman.....................

Ledningsförman .....................

Förste kontorsbiträde...............

Banmästare av 2:a klass .........

Reparatör ..............................

Vagn förm an ...........................

Stallförman ...........................

Stationsmästare å 7:e klass station

1915 års avlöningskomtnissi&n.

	Nuvarande avlöningsbelopp	Föreslaget avlöningsbelopp
Befattning	Billigaste ort	Dyraste ort	Billigaste ort	Dyraste ort
Begyn-nelse-av] ö-	Slut- avlö-	Begyn- nelse- avlö-	Slut- avlö-	Begyn- nelse- avlö-	Slut- avlö-	Begyn. nelse-	Slut- avlö-

	ning	ning	ning	nmg	ning	ning	ning	ning
i Konduktör..............................								,
; Manligt kontorsbiträde ............ Stationsförman..................... Portvakt å l:a klass station eller	1,080 (1,380)	1,800 (2,000)	1.320 (1,720)	2,160 (2,440)	1.620	2,340	1,990	2,830
vid verkstad .......................	1,080 (1,380)	1,656 (1,876)	1,360 (1,720)	2,032 (2,296)	1,620	2,160	1,990	2,(520


(Trädgårdsförman) .................. ! Lokomotiveldare .....................	1,080	1,656	1.320	1.840	1,620	2,160	1,990	2,620
Vagnskötare....................... Maskin- och pannskötare ........	j (1,380)	(1,876)	(1,720)	(2,296)

Underreparatör........................ Kvinnligt kontorsbiträde .........	) 1.008 (1,248)	1,368 (1,568)	1 236 (1,564)	1,600 (1,936)	1,530	1,980	1,875	2.250 ‘
Vaktmästare.........................

Vagn- och stallkarlar..............	1,008	1,368	1,236	1.600	1,530	1,980	1,885	2,410
Förrådsvakt .......................... Ledningsvakt ........................ Stationskafl ...........................	(1,308)	(1,628)	(1,636)	(2,008)


Tjänstemän å ångfärja.	30 %-ort	35 %-ort	30 %-ort	35 j?	-ort
	5,400 (5,460)	6,300 (6,400)	5,400 (5,500)	6,300 (6,400)	6,240	7,400	6,480	7,400

Förste styrman och reservbefäl-	\| 3,120	4,160	3,250	4,200	3,900	5,070	4,050	5,265
Övermaskinist ........................	J (3,340)	(4,448)	(8,47 U)	(4,507)
Andre styrman .....................	1 2,340	3,400	2,430	3,400	3,120	4,290	3,940	4,300
J Andre maskinist .....................	f (2,560)	(3,720)	(2,660)	(3,730)
Tredje styrman .....................	) 1,560	2,340	1,620	2,340	2,145	2,925	2,228	3,038
Tredje maskinist.....................	) (1,802)	(2,560)	(1,873)	(2,660)
Maskinskötare ........................	1,170 (1,500)	1.730	1.215 (1,560)	1,730	1,755	2,340	1,823	2,430
Förlmndseldare...................— Rorgängare ........................... Timmerman ...........................	(2,036)	(2,083)
1 1,092 \| (1,422)	1.550 (1,802)	1,134 (1,479)	1,550 (1,873)	1,658	2,145	1,721	2,228
Eldare....................................	1,014 (1,344)	1,326	1,053	1,870	1,560	1,950	1,620	2,025
Matros .................................!	(1,656)	(1,398)	(1,722)
936	1,248	972	1,296 (1,641)	1,463	1,853	1,519	1,924
	(1,266)	(1,578)	(1,317)

Postverket jämte postsparbanken.

Postverket.

Lönereglering för postverkets tjänsteman av lägre grad än postexpeditör
genomfördes vid 1007 års riksdag eller samma riksdag, vid vilken
avlöningsförhållandena för personalen vid statens järnvägar och telegrafverket
blevo reglerade. Beträffande den postpersonal, för vilken lönereglering
kom till stånd, blev dock regleringen av mindre genomgripande
innebörd i så måtto att vid densamma icke skedde någon
förändring i det dittills gällande äldre avlöningssystemet med olika
lönegrader inom olika delar av riket för samma beiattning samt
endast få ålderstillägg med långa mellanrum.

Beträffande tjänstemän av postexpeditörs eller högre grad framlades,
efter förslag av 1907 års postkommission, i proposition till
1908 års riksdag förslag till lönereglering. Förslaget blev dock, på
grund av den sena tidpunkten för propositionens framläggande, icke
behandlat vid 1908 års riksdag utan först av riksdagen år 1909.

Vid den lönereglering för postexpeditörer och tjänstemän av
högre grader, som sålunda genomfördes vid 1909 års riksdag och fick
sitt uttryck i 1909 års avlöningsreglemente för tjänstemän vid postverket,
kommo i allmänhet till tillämpning de principer i fråga om avlöningens
utgående, som vid 1907 års regleringar vunnit tillämpning
beträffande telegrafverket och statens järnvägar. För postexpeditörerna
infördes, efter mönstret av det s. k. Tenowska systemet, en lång
avlöningsskala, synnerligen låg begynnelseavlöning samt ett stort antal
ålderstillägg, därav halva antalet med endast 2 års mellanrum. För
manliga tjänstemän av högre grad än postexpeditör liksom ock för
de kvinnliga tjänstemännen fastställdes däremot kortare avlöningsskalor
— i allmänhet 9 år — samt genomgående 3-årsperioder. Med
hänsyn till den olika dyrheten i levnadskostnaderna å olika orter infördes
ortstillägg till såväl manliga som kvinnliga tjänstemän intill
en viss lönegrad att utgå vid stationering å dyrare orter. Ortstillägget
bestämdes att utgå procentuellt å den fasta avlöningen med
vissa bestämda maximibelopp.

De avlöningar, som vid 1909 års riksdag fastställdes för tjänstemän
av postexpeditörs eller högre grad vid postverket, äro ännu oförändrade
gällande. Bortsett från krigstid still ägg och krigstidshjälp hava icke
heller tillfälliga tillägg av något slag kommit denna personal till del.

Beträffande tjänstemän av lägre grad än postexpeditör vidtogs år
1909 icke någon ändring uti de av 1907 års riksdag för dessa tjänstemän
fastställda avlöningsbelopp. Av praktiska skäl förändrades likväl lönestaten
formellt sålunda att de belopp, med vilka avlöningarna inom
de tre högre, för dyrare orter avsedda lönegraderna överstego avlöningen
inom den lägsta graden, utbrötos och uppfördes under den
benämning, ortstillägg, som närmast angav arten av ifrågavarande
tillägg.

Först vid 1913 års riksdag fastställdes ny lönereglering för tjänstemän
av lägre grad. Huvudsakligen gick dock denna reglering
ut på att för dessa tjänstemän införa en normalavlöning, mera anpassad
efter de vid de senaste regleringarna vid kommunikationsverken
tillämpade nyare grundsatser i fråga om ålderstillägg samt avlöningsskalornas
konstruktion. I stället för ålderstillägg efter 5 resp. 10 år
fastställdes sålunda treåriga perioder för ålderstilläggen och avlöningsskalan
bestämdes till 12 år liksom redan år 1907 skett beträffande
tjänstemännen av de lägsta graderna vid telegrafverket och statens
järnvägar. Någon omläggning av ortstillägget till procentsystem av
det slag, som år 1909 kommit att gälla för tjänstemän av postexpeditörs
eller högre grad samt införts även för tjänstemännen
inom telegrafverket, blev dock icke genomförd, utan bibehöllos
de genom utbrytningen från de förutvarande högre lönegraderna år
1909 erhållna fixa ortstilläggen.

Frånsett den särskilda krigstidsersättningen i form av krigstidstillägg
och krigstidshjälp har någon förhöjning eller eljest förbättring
av avlöningarna till posttjänstemännen av lägre grad än postexpeditör
icke vidtagits sedan år 1913.

Avlöningen till de hos generalpoststyrelsen anställda vaktmästarna
reglerades vid 1909 års riksdag och har sedan dess icke förändrats.
Ifrågavarande tjänstemän äro icke berättigade till ortstillägg.

Beträffande kvinnligt biträde må omnämnas, att den nu gällande
avlöningen till denna befattningsgrupp fastställdes vid 1912 års riksdag
i sammanhang med att befattningen i fråga uppfördes på ordinarie
stat. Ortstillägg till kvinnligt biträde utgår med fixa belopp.

Samtliga tjänstemän vid postverket äro underkastade lagen angående
civila tjänstinnehavares rätt till pension. För kvinnligt

biträde samt tjänsteman av postexpeditörs eller högre grad bestämmes
pensionens belopp efter de i lagen givna allmänna bestämmelserna,
utan användandet av särskilda pensionsunderlag. För manliga tjänstemän
av lägre grad än postexpeditör finnas däremot fastställda särskilda
pensionsunderlag.

Nu gällande avlöningsreglemente för tjänstemän vid postverket
är utfärdat den 20 juni 1913.

Till samtliga tjänstemän utom generalpostdirektören — vilken
åtnjuter arvode med 13,000 kronor av postmedlen och 2,000 kronor
från postsparbanken —*- utgår fast avlöning, fördelad i lön och tjänstgöringspenningar.
Beloppet av den fasta avlöningen till de olika
tjänstemännen samt densammas fördelning i lön och tjänstgöringspenningar
framgår närmare av § 1 i avlöningsreglementet, vilken paragraf
jämväl innehåller bestämmelser rörande antalet ålderstillägg samt
ålderstilläggsperiodernas längd.

Förutom fast avlöning äga, jämlikt § 7 i avlöningsreglementet,
samtliga manliga tjänstemän av lägre grad än postexpeditör — utom vaktmästare
hos styrelsen — samtliga kvinnliga tjänstemän samt av de manliga
tjänstemännen av högre grad postexpeditörer, förste postexpeditörer,
postmästare av klass 4 och 3 ävensom kontrollörer, att åtnjuta
ortstillägg med i berörda paragraf angivna belopp, enligt av Kungl.
Maj:t fastställda grunder. Nu gällande grunder för ortstilläggs utgående
äro utfärdade i kungl. brev till generalpoststyrelsen den 13
juli 1917, innefattande jämväl gruppering av de olika stationsorterna
i dyrortshänseende. Enligt berörda grunder äro postorterna indelade
i följande ortsgrupper, nämligen grupp 1 (dyraste ort), grupp 2, grupp
3 A, grupp 3 B samt grupp 4 (billig ort). Ortstillägg utgår till sådan
manlig tjänsteman av postexpeditörs eller högre grad, vilken är berättigad
till dylikt tillägg, samt till kvinnlig tjänsteman — undantagandes kvinnligt
biträde — med 15 procent å den fasta avlöningen, därest vederbörande
är stationerad å ort, tillhörande grupp 1, och med 10 procent
å den fasta avlöningen, om vederbörande är stationerad å ort, tillhörande
grupp 2 eller 3 A; ortsgrupp 3 B anses icke såsom dyrort för
nu ifrågavarande tjänstemän. Ortstillägget må dock icke överstiga, i
de fall då detsamma utgår med 15 procent, 450 kronor per år för
manlig och 225 kronor per år för kvinnlig tjänsteman och, i de fall,
då detsamma utgår med 10 procent, 300 kronor per år till manlig
och 150 kronor per år till kvinnlig tjänsteman.

Till tjänstemän av lägre grad utgår det för de olika ortsgrupperna

Vissa förändringar

beträffa nde
ortst illägget.

gällande fixa ortstillägget med enahanda belopp för samtliga grupper
av befattningshavare — förste postvaktmästare, förste postiljoner, postvalctmästare
och postiljoner. För de olika ortsgrupperna gälla följande
ortstillägg, nämligen

för grupp 1: 250 kronor, med höjning efter fem år till 300
kronor och efter tio år till 350 kronor,

för grupp 2: 200 kronor, med förhöjning efter fem år till 250
kronor och efter tio år till 300 kronor, samt

för grupperna 3 A och 3 B: 150 kronor, utan vidare förhöjning.
Kvinnligt biträde, stationerat i Stockholm, äger uppbära ortstillägg
med 150 kronor för år och kvinnligt biträde, stationerat å
annan dyrort, äger åtnjuta dylikt tillägg med 100 kronor per år.

Ortstillägg, som utgår till tjänsteman av postexpeditörs eller högre
grad eller till kvinnligt biträde, anses såsom lön, men medför icke höjning
av pensionsunderlaget; ortstillägg, som åtnjutes av tjänsteman av lägre
grad än postexpeditör, fördelas så att tre fjärdedelar hänföras till lön
och en fjärdedel till tjänstgöringspenningar.

Bostad in natura eller bostadsersättning, vilka avlöningsformer
gälla vid statens järnvägar och statens vattenfallsverk ävensom till vissa
befattningshavare i telegrafverket och skogsstaten, förekommer icke vid
postverket. Däremot äga tjänstemän av lägre grad än postexpeditör, i
likhet med motsvarande befattningshavare vid de övriga kommunikationsverken,
erhålla uniformspersedlar in natura eller beklädnadsersättning
med visst belopp enligt bestämmelser, som utfärdas av generalpoststyrelsen.

Då kommissionen gått att undersöka frågan om beredande av
provisorisk lönereglering för postverkets personal, har kommissionen
till en början icke kunnat undgå att fästa uppmärksamheten vid det
förhållandet, att — frånsett den särskilda typen av ortstillägg för
kvinnligt biträde — helt olika principer gälla för ortstillägg till, å
ena sidan, tjänstemän av postexpeditörs eller högre grad, och, å andra
sidan, tjänstemän av lägre grad, ävensom att ortstillägg icke tillkommer
tjänsteman av högre grad än postmästare av klass 3 och kontrollör,
oaktat givetvis även för tjänstemän av högre grader olikheterna uti
levnadskostnaderna å olika orter göra sig gällande i lika hög grad
som för övriga tjänstemän.

Enligt kommissionens förmenande hade det varit önskvärt, därest
systemet för ortstillägg åt tjänstemän av lägre grad vid postverket
vid nu förevarande reglering kunnat bringas till överensstämmelse med
vad i detta avseende gäller för såväl posttjänstemän av högre grad som

ock för tjänstemän vid telegrafverket. Av lönetekniska skäl har
emellertid kommissionen funnit en sådan förändring icke möjlig att
genomföra på nuvarande stadium, utan torde härmed få anstå intill
dess en slutgiltig lösning av frågan om ortstillägg kan åvägabringas
för samtliga de verk, vilka kommissionens huvuduppdrag avser.

För vinnande av ökad likformighet mellan tjänstemän av lägre
grad och tjänstemän av högre grad i fråga om ortstillägg, vill kommissionen
likväl föreslå, att tjänstemän av lägre grad än postexpeditör,
stationerade å ort, tillhörande grupp 3 A, må erhålla ortstilllägg med
samma belopp som tjänstemän å ortsgrupp 2, liksom fallet är för
tjänsteman av högre grad, vilken är stationerad å ort, tillhörande
grupp 3 A. Härigenom kunna gruppernas antal inskränkas till 4,
vilka lämpligen kunna benämnas grupp 1 (dyraste ort = nuvarande
grupp 1), grupp 2 (= nuvarande grupperna 2 och 3 A), grupp 3
(= nuvarande grupp 3 B) samt grupp 4 (billigaste ort = nuvarande
grupp 4).

Den förhöjning av ortstillägget till tjänstemän av lägre grad än
postexpeditör, som beträffande ortsgrupperna 1 och 2 för närvarande
inträder efter 5 resp. 10 år, har kommissionen ansett i stället böra, i
anslutning till nu gällande perioder för ålderstilläggs intjänande för
dessa tjänstemän, inträda efter 6 resp. 12 år.

Beloppet av ortstillägget till tjänstemän av lägre grad än postexpeditör
anser kommissionen böra, för att ifrågavarande tjänstemän
vid stationering å dyrort må erhålla en sammanlagd avlöning, ungefärligen
motsvarande den som skulle tillkomma likställda tjänstemän
inom de övriga verken, bestämmas till följande belopp å de olika ortsgrupperna,
nämligen

å grupp 1 till 350 kronor, med förhöjning efter 6 år till 400
kronor och efter 12 år till 450 kronor,

å grupp 2 till 250 kronor, med förhöjning efter 6 år till 300
kronor och efter 12 år till 350 kronor, samt

å grupp 3 till 150 kronor, utan vidare förhöjning.

Enär jämväl tjänstemännen av högre grad än postmästare av
klass 3 och kontrollör finnas stationerade å såväl billiga som dyra
orter och alltså beträffande dem samma skäl för ortstillägg föreligger
som beträffande övriga tjänstemän, håller kommissionen före, att rätten
till ortstillägg bör utsträckas att omfatta även tjänstemän av högre
grader än de nyssnämnda. Härigenom undanröjes också det hittills
rådande missförhållandet att exempelvis en postmästare av klass 3 å
dyraste ort — ehuruväl av lägre tjänstegrad och med 500 kronors mindre

De lägre
tjänstemän
nen» indelning
• fyra ai lö
ning sgrupper.

fast avlöning — likväl, på grund av det honom tillkommande ortstillägget,
ägt uppbära i det närmaste lika hög avlöning som en postmästare
av klass 2 B å samma ort.

Några andra förändringar av ortstillägget än de nu nämnda anser
sig kommissionen icke på nuvarande stadium höra ifrågasätta.
Följaktligen skulle ortstillägget för tjänstemän av postexpeditörs eller
högre grad fortfarande utgå med högst 450 kronor respektive 300
kronor till manlig tjänsteman och högst 225 respektive 150 kronor
till kvinnlig tjänsteman.

Emellertid anser kommissionen att, för åvägabringande av ökad likformighet
mellan de kvinnliga tjänstemännen inbördes, ortstillägget till
kvinnligt biträde bör utgå enligt samma grunder som till övriga kvinnliga
tjänstemän, alltså med 15 respektive 10 procent å den fasta avlöningen,
dock högst 225 respektive 150 kronor för år.

Innan kommissionen kunnat ingå på själva spörsmålet om lönereglering
för postpersonalen, har kommissionen haft att taga ståndpunkt
till en av generalpoststyrelsen den 22 januari 1918 till Kungl. Maj:t
gjord underdånig framställning i fråga om tjänstemännens av lägre
grad indelande i avlöningshänseende i fyra grupper, vilken framställning
remitterats till kommissionen för yttrande.

Generalpoststyrelsens ifrågavarande framställning är av följande
lydelse:

»Enligt § 1 av det den 20 juni 1913 fastställda avlöningsreglementet för
tjänstemän vid postverket äro de vid postverkets distrikts- och lokalförvaltningar
anställda tjänstemännen av lägre grad än postexpeditörer i fråga om den fasta
avlöningen indelade i endast två grupper, omfattande den ena förste postvaktmästare
och förste postiljoner och den andra postvaktmästare och postiljoner. Denna indelning
är ej numera val avpassad efter den olika vikten av de göromål, som åligga
dessa tjänstemän. Detta förhållande har ock i viss mån erkänts i avlöningsreglementet,
i det att, enligt § 8, tillägg till tjänstgöringspenningarna kunna tilldelas ej
endast postvaktmästare och postiljoner, som bestrida viktigare göromål, utan numera
även förste postvaktmästare och förste postiljoner, som bestrida göromål av särskilt
maktpåliggande art. Postvaktmästare och postiljoner, vilka åtnjuta tillägg till tjänstgöringspenningarna,
hava samma åligganden som förste postvaktmästare och förste
postiljoner i allmänhet. De benämnas ock »tillförordnade» förste postvaktmästare
och »tillförordnade» förste postiljoner samt pläga i viss ordning befordras till ordinarie
sådana funktionärer. Förste postvaktmästare och förste postiljoner åter, vilka
åtnjuta tillägg till tjänstgöringspenningarna, hava fått sig anförtrodda göromål av
mera maktpåliggande beskaffenhet än dem, som åligga förste postvaktmästare och
förste postiljoner i allmänhet. På grund därav kunna, i avseende å avlöningen i
mera vidsträckt bemärkelse, de tjänstemän, om vilka nu är fråga, för närvarande
anses indelade i tre grupper, omfattande, den första de förste postvaktmästare och

förste postiljoner, som åtnjuta tillägg till tjänstgöringspenningarna, den andra övriga
förste postvaktmästare och förste postiljoner ävensom tillförordnade sådana samt
den tredje postvaktmästare och postiljoner.

I en till styrelsen ingiven skrivelse har Svenska Postmannaförbundet framställt
den uppfattning, att ej heller denna gruppindelning ställde funktionärerna i
den tjänsteställning och gåve dem de förmåner, som deras olika göromål borde
. medföra. Förbundet har därför avgivit ett förslag till ny gruppindelning för dessa
funktionärer. Enligt detta förslag skulle de indelas i fyra grupper.

Sedan frågan om en fyrdelning av ifrågavarande funktionärer varit föremål
för överläggning å ett hos styrelsen hållet sammanträde med samtliga postdirektörer
och utsedda representanter för Svenska Postmannaförbundet fått tillfälle att inför
undertecknad generalpostdirektör yttra sig över ett inom styrelsen uppgjort förslag
i ärendet, har styrelsen funnit sig böra hos Eders Kung!. Maj:t i underdånighet
hemställa, att åsyftade funktionärer måtte i avseende å den fasta avlöningen indelas
i fyra grupper.

Vid bifall till denna hemställan är det avsett att hänföra
till första gruppen huvudsakligen tjänstemän motsvarande nuvarande förste
postvaktmästare och förste postiljoner, vilka åtnjuta tillägg till tjänstgöringspenningarna,
d. v. s. de, som utöva förmanskap antingen vid postkontor för större
arbetsstyrka eller eljest under krävande förhållanden eller ock inom viktigare postkupé,
till andra gruppen huvudsakligen tjänstemän motsvarande övriga nuvarande
förste postvaktmästare och förste postiljoner, ordinarie och tillförordnade, med undantag
dock för sådana brevbärareförmän i Stockholm och Göteborg ävensom värdebrevbärare
och sorterare å postkontor av ankommande brev eller annan avgående
post än brev, vilka efter innevarande års utgång befordras till dylika befattningar,
till tredje gruppen huvudsakligen sådana brevbärareförmän i Stockholm och
Göteborg ävensom värdebrevbärare och sorterare å postkontor av ankommande brev
eller av annan avgående post än brev, vilka icke skola tillhöra andra gruppen,
järnvägspostiljoner, med undantag av dem, som endast beledsaga fackpost o. d.,
samt chaufförer och

till fjärde, gruppen tjänstemän motsvarande övriga nuvarande postvaktoch
postiljoner.

Ifrågavarande tjänstemän synas lämpligen böra benämnas, de som tillhöra
första gruppen överpostiljoner, de som tillhöra andra gruppen förste postiljoner samt
de som tillhöra tredje och fjärde grupperna postiljoner av klass 1 och klass 2.

Indelningen torde böra komma till användning vid den provisoriska lönereglering
för postverkets personal, som är avsedd att,„ efter förslag av 1915 års
kommission för gemensamma avlöningsbestämmelser vid kommunikationsverken m. fl.
verk, genomföras från 1919 års ingång.

Styrelsens vaktmästare, om vilka förslag framställts att de skola i avlöningshänseende
likställas med motsvarande tjänstemän vid distrikts- och lokalförvaltningarna,
torde böra erhålla fasta avlöningar i fjärde gruppen, förste vaktmästare
med bibehållande av honom nu tillerkänt arvode av 200 kronor om året.

På grund av det anförda får generalpoststyrelsen i underdånighet hemställa,
att Eders Kungl. Maj:t måtte bestämma, att vid den provisoriska lönereglering,
som är avsedd att genomföras vid postverket för år 1919, förste postvaktmästare
och likställda eller lägre tjänstemän skola, i avseende å den fasta avlöningen, vara
1015 års avlöningskommission. 13

indelade i fyra klasser, med benämningarna överpostiljoner, förste postiljoner samt
postiljoner av klass 1 och klass 2.»

Generalpoststyrelsens förevarande förslag innebär i huvudsak icke
annan ändring i vad för närvarande gäller än att en ny avlöningsgrupp
skulle tillkomma mellan den lägsta avlöningsgruppen och de
nuvarande förste postvaktmästarna respektive förste postiljonerna. Till .
denna nya grupp skulle hänföras dels de för närvarande till lägsta
gruppen hörande postiljoner, vilka tjänstgöra inom postkupé, ävensom
chaufförer, dels ock vissa funktionärer, vilka hittills hänförts till förste
postvaktmästare respektive förste postiljoner. Beträffande sådana funktionärer
skulle anordningen dock gälla endast befattningshavare, som
befordras efter 1919 års ingång och således icke beröra nuvarande
tjänstinnehavare. ''

Enär de vid järn vägsposten tjänstgörande postiljonernas göromål,
enligt vad kommissionen inhämtat, äro av betydligt mera kvalificerad
beskaffenhet än de göromål, som åligga övriga obefordrade tjänstemän
— sålunda fordras, att dessa postiljoner äga fullständig kännedom i
dirigering, och inom postkupéerna hava de att på eget ansvar förrätta
sorteringen av annan post än brev — anser kommissionen skäligt, att
ifrågavarande funktionärer bliva hänförda till en högre avlöningsgrupp
än de obefordrade tjänstemännen. Ävenledes synes det riktigt, att de
befattningar vid postkontoren, brevbärareförmän, värdebrevbärare och
sorterare av ankommande brev samt av annan avgående post än brev.
vilka förut, i saknad av en mellangrad, måst hänföras till samma
avlöningsgrupp som dem, vilka utföra egentliga förste postvaktmästareoch
förste postiljonsgöromål, ehuru deras arbete icke anses vara av
samma kvalificerade beskaffenhet som dessa senares, hädanefter tillföras
den nya gruppen. Emellertid anser kommissionen skäligt att, såsom
ock av generalpoststyrelsen föreslagits, de nuvarande befattningshavarna
icke beröras av förändringen utan för framtiden bibehållas i sin egenskap
av förste postvaktmästare eller förste postiljoner.

Kommissionen, som sålunda funnit den av generalpoststyrelsen
gjorda fördelningen av tjänstemännen mellan de olika lönegrupperna
väl avvägd, har dock ansett denna fördelning icke böra lägga hinder
i vägen för verkets ledning att, därest så med hänsyn till arbetets art
skulle befinnas erforderligt och lämpligt, vidtaga mindre jämkningar i
grupperingen.

Emot de av generalpoststyrelsen föreslagna nya benämningarna
för de olika befattningsgrupperna har kommissionen icke heller haft
något att erinra.

En av »Göteborgskretsen av Svenska Postmannaförbundet» hos
Kungl. Maj:t gjord och till kommissionen den 30 januari 1918 remitterad
framställning, i vilken yrkas en indelning av ifrågavarande tjänstemän
i tre avlöningsgrupper, huvudsakligen sålunda att de två högsta
grupperna — överpostiljoner och förste postiljoner — vilka redan för
närvarande på grund av arbetets olika art hava tillerkänts olika avlöning,
skulle sammanslås till en avlöningsgrupp, har kommissionen
icke funnit sig kunna tillstyrka.

Det av generalpoststyrelsen framlagda förslaget rörande de lägre
tjänstemännens indelning i avlöningshänseende i fyra olika grupper
åsyftar jämväl, att befattningen överpostiljon skulle i sammanhang med
nu förevarande lönereglering uppföras på ordinarie stat. Då ifrågavarande
befattning såsom icke ordinarie förefunnits sedan 1917 års
ingång och för verket visat sig vara av stor betydelse, anser sig kommissionen
böra tillstyrka att densamma nu överföres på ordinarie stat.
Detta synes önskvärt jämväl för att befattningshavarna i denna tjänst
därigenom må kunna beredas de större förmåner i fråga om pensionering,
avlöning under sjukdom m. m., som böra vara förenade med
innehavandet av den högre tjänsten.

Kommissionen, som med hänsyn till hela den nu förevarande
löneregleringens mera provisoriska karaktär ansett sig böra, såvitt möjligt,
undvika att vidtaga ändring i nu bestående avlöningsskalor, har emellertid
beträffande tjänstemännen inom de lägre graderna vid postverket
funnit nödvändigt att föreslå nya avlöningsskalor. Därvid har kommissionen
likväl låtit sig angeläget vara att, i all den mån detta varit
möjligt, bibehålla icke endast den nu gällande tiden för slutavlöningens
intjänande samt det nuvarande antalet ålderstillägg, utan även samma
storlek av ålderstilläggen som för närvarande gäller.

Beträffande avlöningen till den lägsta avlöningsgruppen tillåter
sig kommissionen erinra om vad kommissionen under avdelningen allmänna
synpunkter anfört om önskvärdheten av en gemensam lönestandard
för de stora obefordrade grupperna av tjänstemän av lägre
grad* inom samtliga de verk, för vilka kommissionen nu föreslår lönereglering.

Postvaktmästare och postiljoner, hittills utgörande den obefordrade
gruppen av tjänstemän utan högre kompetens vid postverket, åtnjuta
för närvarande fast avlöning med följande belopp:

Fast avlöning
till tjänstemännen
inom
de lägre
gra terna.

a) postiljon
av klass 2.

100

b) postiljon
av klass 1.

begynnelseavlöning............	......................... 1,200	kronor,
efter 3 år .........................	....................... 1,300	»
» 6 * ............................	......................... 1,400	»
» 9 » .......................	........................ 1,500	»
slutavlöning efter 12 år .	......................... 1,650	» ,
vartill kommer, i förekommande	fall, ortstillägg enligt förut angivna

grunder.

För postiljon av klass 2, såsom befattningshavare inom den obefordrade
gruppen hädanefter skulle benämnas, har kommissionen funnit
sig böra föreslå följande fasta avlöning, nämligen

begynnelseavlöning...........

efter 3 år ........................

» 6 » ..........................

» 9 » ........................

slutavlöning efter 12 år

1,550 kronor
1,650 »

1,750 »

1,850 »

1,950 »

Med tillägg av ortstillägg enligt i det föregående föreslagna
grunder skulle begynnelse- och slutavlöningen å dyraste ort komma
att utgöra 1,900 resp. 2,400 kronor. Avlöningen till denna grupp
kommer härigenom att, så nära som detta är möjligt med hänsyn till
avlöningsskalornas olika konstruktion, överensstämma med avlöningen
till de obefordrade grupperna inom de övriga verken.

Postiljon av klass 1 skulle komma att utgöra benämningen å befattningshavare
i den nya mellangraden. Med hänsyn därtill att för
det övervägande flertalet tjänstemän inom nu ifrågavarande betordringsgrad
befattningen skulle komma att bliva sluttjänst, synes det skäligt
att slutavlöningen för denna befattningsgrupp icke allt för obetydligt
överstiger slutavlöningen för de obefordrade tjänstemännen. För postiljon
av klass 1 föreslår kommissionen följande fasta avlöning:

begynnelseavlöning.................................. 1,650 kronor

efter 3 år...................................................... 1,750 »

» 6 » 1,850 »

» 9 » 1,950 »

» 12 > ........................................ 2,100 »

slutavlöning efter 15 år ........................ 2,250 »

Med tillägg av ortstillägg skulle begynnelseavlöningen å dyraste
ort komma att utgöra 2,000 resp. 2,700 kronor.

101

Förste postvaktmästare ocli förste postiljoner åtnjuta för närvarande
fast avlöning med följande belopp:

begynnelseavlöning...........

efter 3 år........................

» 6 » ..........................

» 9 » ..........................

slutavlöning efter 12 år

1,500 kronor
1,600 »
1,700 »

1,800 »
1,950

Till förste postiljon, såsom samtliga befattningshavare i denna
grupp hädanefter skulle benämnas, anser kommissionen sig böra föreslå
en fast avlöning av:

begynnelseavlöning...................................... 1,850 kronor

efter 3 år...................................................... 1,950 »

» 6 » ...................................................... 2,100 »

» 9 > ...................................................... 2,250 »

slutavlöning efter 12 år ........................... 2,400 »

Med tillägg av ortstillägg skulle avlöningen å dyraste ort belöpa
sig till 2,200 kronor i begynnelseavlöning och 2,850 kronor i slutavlöning.

Beträffande överpostiljon har kommissionen, med hänsyn till att
befordringen till denna högsta befattning av lägre grad i regel torde
ske vid senare år, ansett sig böra föreslå en något kortare tid för
slutavlöningens uppnående än vad gäller för de lägre grupperna, eller
sålunda 9 i stället för 12 resp. 15 år. För ifrågavarande grupp föreslår
kommissionen följande fasta avlöning:

begynnelseavlöning .................................... 2,100 kronor

efter 3 år...................................................... 2,250 »

» 6 > ..................................................... 2,400 »

slutavlöning efter 9 år.............................. 2,700 »

Begynnelse- och slutavlöningen å dyraste ort skulle i enlighet
härmed utgöra 2,450 kronor resp. 3,150 kronor.

Vaktmästare hos generalpoststyrelsen åtnjuta för närvarande fast
avlöning med följande belopp:

c) förste
postiljon.

d) överpostiljon.

e) vaktmästare
hos
generalpoststyrelsen.

102

begynnelseavlöning....................................... 1,140 kronor

efter 3 år ...................................................... 1,260 »

» 6 » ...................................................... 1,380 »

» 9 » ..................................................... 1,500 »

slutavlöning efter 12 år .......................... 1,650 »

utan rätt till ortstillägg.

Av generalpoststyrelsen har föreslagits, att sagda befattningshavare
skulle i avlöningshänseende likställas med motsvarande tjänstemän vid
distrikts- och lokalförvaltningarna och sålunda erhålla fast avlöning i
fjärde gruppen jämte ortstillägg.

Enär vaktmästarne hos generalpoststyrelsen, enligt vad kommissionen
inhämtat, hava daglig tjänstgöringstid av samma längd som
övriga tjänstemän därstädes, synes det kommissionen riktigt att dessa
vaktmästare erhålla samma avlöning som tillkommer övriga obefordrade
tjänstemän av lägre grad vid verket. Då det vidare är avsett, att
vaktmästarne hos styrelsen skola rekryteras från tjänstemännen vid
distrikts- och lokalförvaltningarna, varifrån jämväl vikarier tillhandahållas
under ledighet för vaktmästare hos styrelsen, synes det av vikt
att enahanda avlöning utgår till dylik vaktmästare som till befattningshavare
i den avlöningsgrupp, varifrån rekryteringen sker, nämligen
postiljoner av klass 2. På grund härav föreslår kommissionen för
vaktmästare hos generalpoststyrelsen fast avlöning med samma belopp
som skulle utgå till postiljon av klass 2. Med tillägg av ortstillägg
enligt för Stockholm gällande grunder skulle sammanlagda avlöningen
för dylik vaktmästare alltså komma att utgöra:

begynnelseavlöning............................... 1,900 kronor

efter 3 år ................................................ 2,000 »

» 6 » 2,150 >

» 9 » 2,250 »

» 12 » .................................................... 2,400 »

Till förste vaktmästaren hos generalpoststyrelsen skulle härutöver
fortfarande såsom hittills utgå ett särskilt arvode av 200 kronor för
år, att hänföras till tjänstgöringspenningarna.

Avdraget å lönen för vaktmästare med fri bostad synes böra höjas
från 300 till 400 kronor.

“Tiiiförord. Enligt § 8 i avlöningsreglementet för tjänstemän vid postverket

nalle* befatt- äger postvaktmästare eller postiljon, vilken meddelats uppdrag att
inom!‘delbare bestrida viktigare göromål — d. v. s. göromål, som ankomma på förste
graderna, postvaktmästare eller förste postiljon — att erhålla särskilt tillägg till

tjänstgöringspenningarna med högst 240 kronor för år räknat. Enahanda
tillägg må utgå till förste postvaktmästare eller förste postiljon,
som meddelats uppdrag att bestrida sådana göromål, som ankomma
på tjänstemän av föreslagna överpostiljons grad. Postvaktmästare eller
postiljon, som meddelats dylikt uppdrag, benämnes »tillförordnad»
förste postvaktmästare eller förste postiljon. Dylika »tillförordnade»
befattningar uppkomma antingen till följd av nya, genom trafikens
stegring framkallade behov eller ock genom utbyte av postexpeditörstjänster
mot befattningar av nu ifrågavarande slag. I själva verket
är alltså här fråga om eu verklig högre tjänst, av vilken den tillförordnade
är faktisk innehavare. På grund av det förhållandet att
ordinarie tjänster av det slag det här gäller till antalet bestämmas
av riksdagen och, enligt hittills tillämpad praxis, beviljas först sedan
befattningarna varit i verksamhet någon tid, måste emellertid de tillförordnade
innehavarna kvarstå såsom sådana ganska länge, i regel i
flera år, intill dess de, efter beslut av riksdagen om ökat antal nya
ordinarie befattningar, i tur och ordning konstitueras till ordinarie.

Enligt vad kommissionen inhämtat, skulle framdeles förekomma
att postiljoner av såväl klass 1 som klass 2 komme att meddelas dylika
uppdrag såsom tillförordnade förste postiljoner liksom ock att postiljon
av klass 2 kunde komma att meddelas liknande uppdrag såsom postiljon
av klass 1. Ävenså torde komma att åt förste postiljon uppdragas att
på liknande sätt bestrida på överpostiljon ankommande göromål.

På grund av de för ifrågavarande befattningsgrupper föreslagna
nya avlöningsskalornas inbördes konstruktion, torde det icke vara möjligt
att, såsom hittills skett, bestämma vissa fixa tillägg till tjänstgöringspenningarna
till dylika tillförordnade befattningshavare. Med hänsyn
till att en tillförordnad befattningshavare, då han utnämnts till ordinarie,
i regel fortfar att bestrida samma göromål, som han såsom tillförordnad
fullgjort och vederbörande sålunda kan sägas i själva verket hava
ei’hållit befordran redan i och med att han blivit »tillförordnad», synes
det emellertid kommissionen riktigt, att den tillförordnade också redan
från början tillförsäkras avlöning med samma belopp som han skulle
ägt uppbära, därest han omedelbart konstituerats till ordinarie innehavare
av tjänsten, dock med fråndrag av lämpligt belopp i anledningav
de ökade pensionsavgifter, som inträda vid konstituerandet till
ordinarie. Detta avdrag synes lämpligen kunna bestämmas till 60
kronor eller samma belopp, varmed sammanlagda avlöningen till eu
»tillförordnad» förste postvaktmästare eller förste postiljon för närvarande
understiger den avlöning, som erhålles vid befordran till ordinarie.

104

Fast avlöning
till kvinnliga
tjänstemän.

a) kvinnligt
biträde.

Kommissionen föreslår därför införandet av en bestämmelse av innebörd,
att tjänstemän, tillhörande nu ifrågavarande grupper, vilka i ovan angiven
ordning meddelas stadigvarande uppdrag att bestrida göromål, som
ankomma på tjänsteman, tillhörande högre grupp, skola äga uppbära
så stort tillägg till tjänstgöringspenningarna att vederbörande tjänsteman
sammanlagt erhåller en avlöning, som med 60 kronor understiger
vad han skulle ägt uppbära om han omedelbart befordrats till ordinarie
innehavare av tjänsten.

Skulle uppdrag av ovan omförmält slag vara av allenast tillfällig
beskaffenhet, vilket enligt vad kommissionen inhämtat, i vissa fall torde
vara förhållandet, synes den tillförordnade, enligt vanliga vikariatsregler,
böra uppbära skillnaden mellan tjänstgöringspenningarna i lägsta
lönegraden för, å ena sidan, tjänst med göromål av det slag uppdraget
avser och, å andra sidan, egen befattning.

Det ovan nämnda förhållandet, att stora grupper av tjänstemän
skola nödgas att under ganska lång tid i egenskap av »tillförordnade»
kvarstå å högre befattningar, vartill de i verkligheten redan befordrats,
måste emellertid, särskilt från personalens synpunkt, framstå såsom
mindre tillfredsställande, enär vederbörande härigenom hindras från att
komma i åtnjutande av de förmåner i fråga om sjukavlöning, pension
in. m., vilka äro förenade med innehavandet av den ordinarie tjänsten.
Kommissionen har därför funnit det högeligen önskvärt, därest en förändring
härutinnan kunde vidtagas. Enligt vad kommissionen på förfrågan
hos generalpoststyrelsen inhämtat, lärer styrelsen också hava för
avsikt att föreslå sådana ändringar rörande sättet för bestämmandet av
antalet ordinarie tjänster i de grader det här gäller, att därigenom
skulle möjliggöras för vederbörande tjänsteman att, när fråga är om
stadigvarande uppdrag, samtidigt med själva tillträdandet av befattningen
även erhålla ordinarie anställning å vederbörande tjänst.

Kvinnligt biträde vid postverket åtnjuter för närvarande fast avlöning
med följande belopp:

begynnelseavlöning.................................... 1,250 kronor

efter 3 år........................................................ 1,450 »

slutavlöning efter 6 år .......................... 1,650 » ,

vartill kommer ortstillägg med 150 kronor till biträde, stationerat i
Stockholm, samt 100 kronor till biträde, stationerat å annan ort, där
levnadskostnaderna äro särskilt höga.

För dylikt biträde har kommissionen ansett sig böra föreslå följande
fasta avlöning:

105

begynnelseavlöning........

efter 3 år ...............

slutavlöning efter 6 år

1,700 kronor
1,900 »

2,100 »

Med tillägg av ortstillägg åt dessa tjänstemän efter samma grunder
som för övriga kvinnliga tjänstemän, d. v. s. med 15 resp. 10 procent
å den fasta avlöningen, dock högst 225 resp. 150 kronor, skulle sammanlagda
avlöningen till kvinnligt biträde å dyraste ort komma att utgöra
1,925 kronor i begynnelse- och 2,325 kronor i slutavlöning.

De göromål, som åligga kvinnligt biträde, äro i fråga om arbetets
art och ansvar av ganska olika beskaffenhet. Åt vissa av de hos
generalpoststyrelsen anställda biträden hava anförtrotts göromål av i
det närmaste lika maktpåliggande art som pläga uppdragas åt kvinnliga
postexpeditörer, under det andra utföra enklare arbete.

Med hänsyn till detta förhållande har fråga uppstått, huruvida
icke en uppdelning av ifrågavarande befattningsgrupp i två särskilda
avlöningsgrupper lämpligen borde vidtagas, i vilket fall slutavlöningen
för den kvalificerade gruppen borde något mera närma sig slutavlöningen
för kvinnlig postexpeditör, än vad enligt kommissionens ovannämnda
förslag komrne att bliva fallet. Då emellertid en uppdelning
av denna befattningsgrupp vid postverket icke torde kunna undgå att
medföra konsekvenser även beträffande motsvarande befattningshavare
inom närliggande verk, har kommissionen ansett en dylik förändring
icke lämpligen böra genomföras på nuvarande stadium.

Kvinnlig postexpeditör åtnjuter för närvarande fast avlöning med
följande belopp:

begynnelseavlöning....................................... 1,500 kronor

efter 3 år ................................................... 1,700 »

» 6 » ...............................................''■■■ 1,900 »

> 9 » .................................................. 2,100 »

vartill kommer, i förekommande fall, ortstillägg.

För kvinnlig postexpeditör, som icke åtnjuter ortstillägg, höjes
slutavlöningen efter 12 år med 100 kronor, vilket belopp anses tillhöra
lönen, utan att dock medföra höjning av pensionsunderlaget. Detta
tillägg har tillkommit för att de kvinnliga postexpeditörerna, på vilka
i fråga om kompetens, utbildning och tjänstgöring ställas i huvudsak
samma fordringar som på de manliga postexpeditörerna, må kunna
beredas en något förbättrad slutavlöning i de fall, då befordran till
högre befattning icke kan vinnas.

1915 års avlöningskomtnission.

b) kvinnlig
postexpeditör.

106

Då det särskilda tillägget av 100 kronor närmast är att anse
såsom ett ytterligare ålderstillägg för kvinnlig postexpeditör, som icke
erhåller befordran, synes det kommissionen lämpligast, att detta ålderstillägg
bestämmes att utgå med samma belopp som övriga ålderstillägg
eller med 200 kronor, samt tillkomma befattningshavare å såväl dyrort
som billig ort.

För kvinnlig postexpeditör har kommissionen ansett sig böra
föreslå fast avlöning med följande belopp:

begynnelseavlöning

efter 3 år ...........

» 6 » ............

» 9 » ..............

slutavlöning efter 12 år

1,900

2,100

2,300

2,500

2,700

kronor

A dyraste ort skulle avlöningen med tillägg av ortstillägg komma att
utgöra 2,125 kronor i begynnelse avlöning och 2,925 kronor i slutavlöning.

Avlöningen till kvinnlig postexpeditör komme härigenom att i
fråga om såväl begynnelseavlöning som slutavlöning bringas i så nära
överensstämmelse med avlöningen till kvinnlig telegrafist vid telegrafverket
samt kvinnlig kontorsskrivare vid statens järnvägar som över
huvud är möjligt med hänsyn till olikheten i avlöningsskalorna vid de
olika verken.

c) kvinnlig
förste postexpeditör.

Kvinnlig förste postexpeditör åtnjuter för närvarande fast avlöning
med följande belopp:

begynnelseavlöning....................................... 1,900 kronor

efter 3 år ..................................................... 2,100 »

» 6 » 2,300 »

slutavlöning efter 9 år............................ 2,500 » ,

jämte i förekommande fall, ortstillägg.

• För bibehållande av den i nu gällande avlöningsskala fastställda
skillnaden mellan slutavlöningen för kvinnlig postexpeditör och kvinnlig
förste postexpeditör torde även för befattningshavare av sistnämnda
slag böra tilläggas ett ytterligare ålderstillägg att intjänas efter 12 år.

För kvinnlig förste postexpeditör föreslår kommissionen fast avlöning
med följande belopp:

begynnelseavlöning...................................... 2,300 kronor

efter 3 år ..................................................... 2,500

» 6 » 2,700 »

» 9 » 2,900 »

slutavlöning efter 12 år ........................ 3,100 >

107

Med tillägg av ortstillägg skulle avlöningen å dyraste ort utgöra
‘2.525 kronor i begynnelseavlöning och 3,825 kronor i slutavlöning.

Till kvinnliga postmästare av klass 4 och av klass 3 utgår för
närvarande fast avlöning med följande belopp, nämligen

för postmästare av klass 4: för postmästare av klass 3.

begynnelseavlöning ... 2,700 kronor begynnelseavlöning 2,900 kronor

efter 3 år ............ 2,900 » efter 3 år .................. 3,100 »

slutavlöning efter 6 år 3,100 » slutavlöning efter 6 år 3,400 »

Härtill kommer, i förekommande fall, ortstillägg.

För dessa kvinnliga befattningshavare föreslår kommissionen last
avlöning med följande belopp:

för postmästare av klass 4: för postmästare av klass 3.

begynnelseavlöning ... 3,100 kronor begynnelseavlöning . 3,300 kronor

efter 3 år .............. 3,300 » efter 3 år .................. 3,500 »

slutavlöning efter 6 år 3,500 » slutavlöning efter 6 år 3,800

Med tillägg av ortstillägg komme avlöningen å dyraste ort för dessa
befattningshavare att utgöra: för postmästare av klass 4 3,325 kronor
i begynnelseavlöning och 3,725 kronor i slutavlöning och för postmästare
av klass 3 3,525 kronor i begynnelseavlöning och 4,025 kronor
i slutavlöning.

Manlig postexpeditör äger, jämlikt avlöningsreglementet, åtnjuta
fast avlöning enligt följande skala

begynnelseavlöning .....................	............. 1,800	kronor,
efter 2 år ....................................	............ 2.000	»
» 4 » .....................................	........... 2.200	>>
» 6 » ......................................	............. 2,400	«
» 8 > .....................................	............ 2,600	»
> 11 » ................................	............ 2,900	»
» 14 » ...................................	.......... 3,200	»
»'' 17 > .................................	............ 3,500	»
slutavlöning efter 20 år ...........	.............. 3.800	» , vartill

kommer ortstillägg för tjänsteman, som är stationerad å dyrort.

Den angivna begynnelseavlöningen av 1;800 kronor har dock
hittills i regel icke behövt tillämpas, enär riksdagen, efter därom av
generalpoststyrelsen gjorda framställningar, och med hänsyn därtill att
befordran till ordinarie tjänst kunnat ske först efter längre extratid

d) kvinnliga
postmästare
av klass i
och klass •''».

Fast avlöning
till manliga
tjänstemän av
po st expedit örs
och högre
grader.

a) postexpeditör.

108

än ursprungligen avsetts, medgivit, att postexpeditör vid befordran till
ordinarie må få tillgodonjuta högre begynnelseavlöning. Sålunda gäller
för närvarande, på grund av dylikt medgivande av riksdagen, en begynnelseavlöning
för postexpeditör av 2,000 kronor. Slutavlöningen
ernås härigenom efter 18 år.

På sätt i den allmänna delen av detta betänkande framhållits,
har det för kommunikationsverken varit förenat med avsevärda svårigheter
att med den hittills gällande låga begynnelseavlöningen kunna
på ett tillfredsställande sätt rekrytera den lägsta gruppen av tjänstemän
med högre kompetens. Vad postverket beträffar hava dessa rekryteringssvårigheter
särskilt under de senaste åren gjort sig starkt gällande.
Antalet kompetenta sökande till de elevkurser, som av generalpoststyrelsen
årligen anordnas för utbildning av extra postexpeditörer, har
år från år minskats och ett stort antal kursdeltagare — vissa år bortåt
halva antalet — hava lämnat anställningen redan under utbildningstiden.

Med hänsyn till dessa omständigheter har kommissionen, såsom
närmare utvecklats vid behandlingen av avlöningen till stationsskrivare
vid statens järnvägar, ansett det oundgängligt att begynnelseavlöningen
till den lägsta gruppen av tjänstemän med högre kompetens
— från vilken sedan samtliga befälstjänster uppåt rekryteras —
bestämmes till lägst 2,500 kronor. I enlighet härmed föreslår kommissionen
för manlig postexpeditör denna begynnelseavlöning.

I sammanhang härmed synas perioderna för ålderstilläggs intjänande
lämpligen böra omläggas till genomgående tre-årsperioder, varigenom
överensstämmelse i detta avseende vinnes mellan postexpeditörer
samt telegrafassistenter och stationsskrivare.

Den fasta avlöningen till postexpeditör anser kommissionen böra
vid nu förevarande provisoriska reglering bestämmas till följande belopp:

.begynnelseavlöning .................................. 2,500 kronor

efter 3 år ................................................ 2,800 »

» 6 » 3,100 »

» 9 » 3,400 »

» 12 » 3,700 »

» 15 » 4,000 »

slutavlöning efter 18 år ........................ 4,300 »

Med tillägg av ortstillägg skulle avlöningen å dyraste ort utgöra
2,875 kronor i begynnelseavlöning och 4,750 kronor i slutavlöning.

Enligt den nu föreslagna avlöningsskalan skulle begynnelse- och
slutavlöningen å såväl billigaste som dyraste ort komma att bliva full -

109

komligt lika för postexpeditör ock för telegrafassistent. Vidare skulle av
löningen till dessa befattningshavare komma att i sin ordning bringas
i så nära överensstämmelse med begynnelse- och slutavlöningen till
stationsskrivare som detta för närvarande är möjligt med hänsyn till
avlöningsskalornas olika konstruktion.

För manliga tjänstemän av högre grad än postexpeditör utgår
för närvarande fast avlöning med de belopp, som finnas angivna i
följande sammanställning:

Befattning	Kronor	År	Kronor	År	Kronor	År	Kronor
Förste postexpeditör..............................	3,200	3	3,500	«	3,800	9	4,200
Postmästare av klass 4 ........................	3,500	3	3,800	6	4,200	9	4,600
Postmästare av klass 3, kontrollör.........	3,800	3	4,200	6	4,600	9	5,000
Postmästare av klass 2 B. aktuarie, förråds-
förvaltare, notarie, registrator, revisor,							5,500
revisor och bokhållare........................	4,200	3	4,600	6	5,000	9
Postmästare av klass 2 A, förste kontrollör	4,600	3	5,000	6	5,500	9	6,000
Postmästare av klass 1 B, överkontrollör,
förste aktuarie, intendent, ombudsman...	5,000	3	5,500	6	6,000	9	6,500
i Postmästare av klass 1 A .....................	5,500	3	6,000	6	6,500	9	7,000
'' Kamrerare, sekreterare ......................	_	—	6,000	3	6,500	6	7,000
1 Postdirektör .......................................		—	7,000	3	7,500	6	8,000
1 Byråchef ............................................	_	—	8,000	3	8,500	6	9,000

Förste postexpeditör, postmästare av klass 4, postmästare av
klass 3 eller kontrollör, vilken är stationerad å dyrort, äger därjämte
åtnjuta ortstillägg enligt förut angivna grunder.

För ifrågavarande tjänstemän av högre grader föreslår kommissionen
fast avlöning enligt nedan angivna avlöningsskala, vartill skulle
komma, vid stationering å dyrort, ortstillägg jämväl för sådana tjänstemän,
som förut icke varit berättigade till dylikt tillägg:

l>) tjänstemän
av högre
grad än postexpeditör.

Tablå över
nuvarande
och föreslagna
avlöningar.

Avlöning till
en personlig
verkmästare•
befattning.

Befattning	Avlöningsskala (= sammanlagd avlöning å billigaste ort)	Sammanlagd av-löning å dyraste ort
kronor	år	kronor	år	kronor	år	kronor	i begyn-nelse-avlöning	slut- avlöning
Förste postexpeditör............	3,700	3	4,000	6	4,300	9	4,700	4,150	5,150
Postmästare av klass 4 ...... Postmästare av klass 3, kon-	4.000	3	4,300	6	4,700	9	5,100	4,450	5,550
trollör ........................... Postmästare av klass 2 B, aktuarie, förrådsförval tare, notarie, registrator revisor,	4,300	3	4,700		5,100	9	5,500	4,750	5,950
revisor och bokhållare Postmästare av klass 2 A,	4,700	3	5,100	6	5,500	9	6,000	5,150	6,450
förste kontrollör ........ Postmästare av klass l B, överkontrollör, förste ak-tuarie, intendent, ombuds-	5,100	3	5,500	H	6,000	9	6,500	5,550	6,950
man ...........................	5,500	3	6,000	6	6,500	9	7,000	5,950	7,450
Postmästare av klass 1 A...	6,000	3	6,500	6	7,000	9	7,500	6,450	7,950
Kamrerare, sekreterare ......	—	—	6,500	3	7,000	6	7,500	6,950	7,950
Postdirektör ....................	—	—	7,500	3	8,000	6	8,500	7,950	8,950
Byråchef...........................	—	—	8,500	3	9.000	6	9,500	8,950	9,950

Bortsett från de å dyrort stationerade tjänstemän, vilka förut
icke varit berättigade till ortstillägg men nu skulle komma i åtnjutande
av dylikt tillägg, belöper sig den föreslagna avlöningsförhöjningen
till ett belopp av genomgående 500 kronor. Denna
förhöjning är visserligen obetydlig för befattningshavare inom så
höga tjänstegrader som det här gäller, men har kommissionen med
hänsyn dels till den provisoriska innebörden av nu förevarande reglering
dels ock till gjorda jämförelser beträffande avlöningen till likställda
befattningshavare inom de andra samtidigt reglerade verken funnit sig
icke för närvarande kunna föreslå större förhöjningar till nu ifrågavarande
tjänstemän.

Av en å sid. 118 införd tablå framgå beloppen av nuvarande och
föreslagna sammanlagda begynnelse- samt slutavlöningar för befattningshavare
vid postverket å billigaste och dyraste ort.

Å postverkets övergångsstat finnes sedan 1914 års början uppförd
eu personlig verkmästarebefattning för E. V. Nyberg, för vilken bestämts
en sammanlagd avlöning av 4,200 kronor jämte ålderstillägg
efter 3 år å 400 kronor. Såsom en följd av de förhöjningar av av -

löningen till motsvarande tekniska befattningshavare vid de övriga
koinmunikationsverken, som av kommissionen föreslagits, torde jämväl
avlöningen till nu ifrågavarande personliga verkmästarebefattning böra
i motsvarande män förhöjas; och anser kommissionen att nu gällande
avlöningsbelopp, 4,200 kronor, bör förhöjas till 4,700 kronor, vartill
skulle komma ålderstillägget å 400 kronor, vilket av Nyberg redan
intjänats. De villkor, som av 1913 ars riksdag föreskrevos för tillgodonjutande
av den då medgivna avlöningen, böra gälla jämväl i fråga
om den nu föreslagna förhöjda avlöningen.

Beträffande den fasta avlöningens fördelning i lön och tjänstgöringspenningar
anser kommissionen att i fråga om kvinnligt biträde
samt tjänsteman av postexpeditörs- eller högre grad fördelningen lämpligen
bör kunna ske enligt samma proportion som för närvarande är
stadgad i avlöningsreglementet; dock har kommissionen ansett den
ändring böra vidtagas, att samtliga avlöningar till kvinnliga tjänstemän,
således även de högre, böra, liksom sker vid statens järnvägar,
telegrafverket och statens vattenfallsverk, fördelas i lön och tjänstgöringspenningar
enligt samma proportion som gäller för motsvarande avlöningar
till manliga tjänstemän.

Vad angår manliga tjänstemän av lägre grad än postexpeditör.
vilkas avlöning för närvarande fördelar sig med 3 4 i lön och 1U i
tjänstgöringspenningar, har kommissionen uppmärksammat det förhållandet,
att de av ifrågavarande tjänstemän, vilka äro stationerade å dyrort,
ifråga om sjukavlöning intaga en sämre ställning än tjänstemän av
postexpeditörs grad. För dessa senare, vilkas fasta avlöning, utom i de tvä
högsta åldersgrupperna, ävenledes fördelas i lön och tjänstgöringspenningar
enligt regeln °U resp. 7-, räknas nämligen ortstillägget i sin
helhet till lönen och får alltså obeskuret behållas under sjukdom, under
det att ortstillägget till tjänstemännen av lägre grad fördelas i lön och
tjänstgöringspenningar enligt samma regler som den fasta avlöningen,
d. v. s. med tre fjärdedelar till lönen och en fjärdedel till tjänstgöringspenningarna.

Med hänsyn härtill och för att tjänstemännen inom de lägre
graderna vid postverket i nu förevarande hänseende må bliva likställda
med motsvarande befattningsgrupper vid statens järnvägar och telegrafverket,
anser kommissionen, att den fasta avlöningen till posttjänsteraännen
av lägre grad än postexpeditör, liksom ock ortstillägget till
sagda tjänstemän, bör fördelas i sådan ordning att fyra femtedelar
därav hänföras till lön samt en femtedel därav till tjänstgöringspenningar.

Den fas1 a
((v lön inge ris
fördelning i
lön och tjänstgörings

penningar.

112

Pensioner.

Pensionerna till manliga tjänstemän av postexpeditörs eller högre
grad anser kommissionen fortfarande såsom hittills böra bestämmas
efter de i pensionslagen givna allmänna bestämmelserna, vilket alltså
innebär att pensionsbeloppen till ifrågavarande tjänstemän komma att
automatiskt förhöjas i anledning av den av kommissionen nu föreslagna
förhöjningen av de fasta avlöningsbelöppen.

Därest, i enlighet med kommissionens ovan gjorda förslag, avlöningen
till de kvinnliga tjänstemännen kommer att fördelas i lön och
tjänstgöringspenningar enligt samma grunder som till de manliga
tjänstemännen, torde för de kvinnliga tjänstemännen böra bestämmas
särskilda pensionsunderlag. Såsom pensionsunderlag för de kvinnliga
befattningshavarne vid postverket föreslår kommissionen följande belopp,
nämligen

för kvinnligt biträde ............................. 1,550 kronor

» kvinnlig postexpeditör ...................... 1,750 »

> » förste » ....................... 2,000 »

» > postmästare av klass 4 ...... 2,200 »

samt » » » » » 3 ...... 2,400 »

För manliga tjänstemän av lägre grad gälla för närvarande, jämlikt
§ 16 i avlöningsreglementet, följande särskilda pensionsunderlag, nämligen

1,200 kronor för förste postvaktmästare och förste postiljon,
1,000 » > postvaktmästare och postiljon samt

1,000 » » vaktmästare hos generalpoststyrelsen.

Liksom skett beträffande själva avlöningen anser kommissionen
att, jämväl i fråga om pensionsbeloppets storlek, de obefordrade grupperna
av lägre grad vid de olika verken böra, så vitt möjligt, likställas.
Beloppet av pensionen till befattningshavare inom dessa lägsta tjänstemannagrupper
har kommissionen ansett böra bestämmas till omkring

1.350 kronor. Med denna utgångspunkt anser sig kommissionen böra
föreslå följande särskilda pensionsunderlag för posttjänstemännen av
lägre grad än postexpeditör, nämligen

1,350 kronor för postiljon av klass 2,

1,350 » » vaktmästare hos generalpoststyrelsen,

1,450 » » postiljon av klass 1,

1,600 » > förste postiljon, samt

1,800 > » överpostiljon.

Hemställan.

113

Pa grund av vad sålunda anförts hemställer kommissionen, att §§
1, 2, 7, 8, 11, 14 och 16 i det för tjänstemän vid postverket den 20
juni 1913 utfärdade avlöningsreglemente må erhålla följande ändrade
lydelse:

§ 1.

Till----lön.

Till — — — — högre.

Byråchef.......................................

Postdirektör .................................

Kamrerare, sekreterare ..................

Postmästare av klass 1 A...............

Förste aktuarie, intendent, ombudsman,
postmästare av klass 1 B,

överkontrollör ...........................

Postmästare av klass 2 A, förste

kontrollör .................................

Aktuarie, förrådsförvaltare, notarie,
registrator, revisor, revisor och bokhållare,
postmästare av klass 2 B
Postmästare av klass 3, manlig; kontrollör
.......................................

Postmästare av klass 4, manlig ......

Förste postexpeditör, manlig............

Postexpeditör, manlig.....................

Postmästare av klass 3, kvinnlig ...
Postmästare av klass 4, kvinnlig...

Förste postexpeditör, kvinnlig ......

Postexpeditör, kvinnlig..................

Biträde, kvinnligt........................

Overpostiljon.................................

Förste postiljon..............................

Postiljon av klass 1 .....................

Postiljon av klass 2, vaktmästare hos
generalpoststyrelsen 1 ..................

Kronor	År	Kronor	År	Kronor	År	Kronor	År	Summa
				8,500	3	9,000	3	9,500
				7,500	3	8,000	3	8,500
				6,500	3	7,000	3	7,500
		6,000	3	6,500	3	7,000	3	7,500
		5,500	3	6,000	3	6,500	3	7,000
		5,100	3	5,500	3	6,000	3	6,500
		4,700	3	5,100	3	5,500	3	6,000
		4,300	3	4,700	3	5,100	3	5,500
		4,000	3	4,300	3	4,700	3	5,100,
		3,700	3	4,000	3	4,300	3	4,700!
i 2,500	3	2,800	3	3,100	3	3,400	3	_
\ ~	—	—	—	3,700	3	4,000	3	4,300 ]
				3,300	3	3,500	3	3,800 j
				3,100	3	3,300	3	3,500
2,300	3	2,500	3	2,700	3	2,900	3	3,100
1,900	3	2,100	3	2,300	3	2,500	3	2,700 ]
				1,700	3	1,900	3	2,100!
		2,100	3	2,250	3	2,400	3	2,7001
1,850	3	1,950	3	2,100	3	2,250	3	2,400 i
( 1,650	3	1,750	3	1,850	3	1,950	3	—
l -	—	—	—	—	_	2,100	3	2,250 i
1,550	3	1,650	3	1,750	3	1,850	3	1,950 1

Tjänsteman, — —----— — — ingång.

Förestående avlöningsbelopp fördelas i lön och tjänstgöringspenningar
enligt följande tabell:

1 Förste vaktmästare åtnjuter särskilt arvode av 200 kronor om året, vilket arvode hänföres till
tjänstgöringspenningar. Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri hostad med belysning och uppvärmning
samt i övrigt erforderligt bränsle, skall, så länge denna förmån kvarstår, å lönen avdragas 400
kronor årligen. Sådant avdrag föranleder dock ej minskning av pensionsunderlaget.

1915 års avlöningskommission.

Manliga tjänstemän av postexpeditörs
eller högre grad samt kvinnliga tjänstemän
.............................................

Manliga tjänstemän
postexpeditör.......

av lägre grad än

Lön Kronor	Tjänst- görings- penningar Kronor	Summa Kronor
5,900:	3,600	9,500
5,600	3,400;	9,000
5,300!	3,200	8.500
5,000	3,000	8,000
4,800	2,700	7,500
4,600	2,400	7,000
4,300	2,200	6,500
4,000	2,000	6,000
3,700:	1,800	5,500
3,450	1,650	5.100
3,150	1,550	4,700
2,950''	1,350	4,300
2,800	1,200	4,000
2,700	1,100]	3,800
2,675	1,025	3,700
2,550	950	3,500
2,500	900	3,400
2,450	850	3,300
2,325	775	3,100
2,175	725	2,900
2,100	700	2,800
2,025	675	2,700
1,875	625	2,500
1,725	575	2,300
1,575	525	2,100
1,425	475	1,900
1,275	425	1,700
2,150	550	2,700
1,925	475	2,400
1,800	450	2,250
1,675	425	2,100
1,550	400	1,950
1,475	375	1,850
1,400	350	1,750
1,325	325	1,650
1,250	300	1.550

Utöver------pensionsunderlaget.

Med — —--- — — —---— nedan.

För — — — — — — — — — — bestämmelser:

1. Tjänsteman — — — — — — — — — tillhört.

2. Med — — — — — — — — — — — bibehållas.

3. Tjänsteman —--—-- 7 Kungl. Maj:t.

4. Den — — — — — — — — — — — skäligt.

5. För — — — — — — — — — — — tjänsten.

Avlöningsförhöjning — — — — — bestämmelser.

Vid befordran tillträder tjänsteman lägsta fasta avlöningen i den
grupp, till vilken befordran äger rum, därest ban antingen från tillträdandet
av den nya tjänsten skulle ägt uppbära lägre fast avlöning i
den tjänst, varifrån befordran skett, eller ock icke innehar ordinarie tjänst.
Eljest äger han tillträda den fasta avlöning, som enligt § 1 närmast
överstiger det belopp, han från tiden för den nya tjänstens tillträdande
varit berättigad att i den tjänst, från vilken befordran ägt rum, uppbära
i fast avlöning jämte i förekommande fall, tillägg till tjänstgöringspenningarna
jämlikt § 8.

Därjämte — — — — — — — — — befordringstillfället.

6. Därest — — — — — — — — — — rum.

7. Överpostiljon, förste postiljon, postiljon av klass 1 eller klass
2 eller vaktmästare hos generalpoststyrelsen, som antages till extra
postexpeditör, må, i den mån generalpoststyrelsen finner honom böra
komma i åtnjutande av dylik förmån, i avseende å begynnelseavlöning
och avlöningsförhöjning såsom postexpeditör tillgodoräkna sig hälften
av den tjänstetid, under vilken han innehaft annan ordinarie anställning
i postverket.

§ 7.

1. Samtliga tjänstemän, utom generalpostdirektören och de i
nästföljande moment nämnda, äga uppbära ortstillägg, utgående enligt
av Kungl. Maj:t fastställda grunder, med femton eller tio procent av
den fasta avlöningen, dock högst 450 resp. 300 kronor för år räknat
till manlig tjänsteman och högst 225 resp. 150 kronor för år räknat till
kvinnlig tjänsteman.

2. Manliga tjänstemän av lägre grad än postexpeditör äga uppbära
ortstillägg, enligt av Kungl. Maj:t fastställda grunder, med följande
belopp, för år räknat, nämligen

antingen med 350 kronor, med förhöjning efter 6 år till 400
kronor och efter 12 år till 450 kronor,

eller med 250 kronor, med förhöjning efter 6 år till 300 kronor
och efter 12 år till 350 kronor,
eller med 150 kronor.

3. Ortstillägg, som utgår till tjänsteman jämlikt mom. 1, anses
såsom lön, men medför icke höjning av pensionsunderlaget; ortstillägg

116

som utgår till tjänsteman jämlikt mom. 2,. fördelas så att fyra femte"
delar hänföras till lön och en femtedel till tjänstgöringspenningar.

Beträffande villkoren för förhöjning av ortstillägget åt i mom. 2
upptagna tjänstemän gälla enahanda bestämmelser som i fråga om
förhöjning av den fasta avlöningen.

§ 8.

Förste postiljon eller postiljon av klass 1 eller av klass 2, som
erhållit stadigvarande uppdrag att bestrida göromål, vilka eljest ankomma
på tjänsteman av högre tjänstegrad än vederbörande själv tillhör,
erhåller så stort tillägg till tjänstgöringspenningarna, att hans
sammanlagda avlöning för år, ortstillägg i förekommande fall oräknat,
uppgår till ett belopp, som med 60 kronor understiger vad han skulle
ägt uppbära i fast avlöning, därest han befordrats till ordinarie innehavare
av tjänst med göromål av det slag uppdraget avser.

Därest dylik tjänsteman erhållit tillfälligt uppdrag av samma
beskaffenhet, äger han utöver egen avlöning uppbära skillnaden mellan
tjänstgöringspenningarna i lägsta lönegraden för, å ena sidan, tjänst
med göromål av det slag uppdraget avser och, å andra sidan, egen
befattning.

§ 11-

Uniformspersedlar in natura eller beklädnadsersättning till visst
belopp må tilldelas överpostiljon, förste postiljon, postiljon av klass 1
och klass 2 samt vaktmästare hos generalpoststyrelsen, ordinarie och
extra, enligt bestämmelser, som utfärdas av generalpoststyrelsen.

§ 14.

Tjänsteman äger årligen, när sådant utan hinder för göromålens
behöriga gång kan ske, åtnjuta semester, generalpostdirektören, byråchef,
kamrerare, sekreterare, förste aktuarie, intendent och ombudsman
under 45 dagar, övriga tjänstemän under 30 dagar med undantag av
överpostiljon, förste postiljon, postiljon av klass 1 och klass 2 samt vaktmästare
hos generalpoststyrelsen, vilka under angivna förutsättning äga
åtnjuta semester under 15 dagar.

Tjänsteman,---— — semester.

117

§ 16.

Generalpostdirektör — — — — — — — pension.

I fråga om skyldighet för annan tjänsteman att avgå från tjänsten
mot åtnjutande av pension gäller vad i lagen angående civila tjänstinnehavares
rätt till pension stadgas, varvid för nedannämnda tjänstemän
skola gälla följande särskilda pensionsunderhig, nämligen:

2,400 kronor för kvinnlig postmästare av klass 3

2,200 »	»	» » » > 4
2,000	»	» förste postexpeditör
1,750	»	» postexpeditör
1,550 »	»	kvinnligt biträde
1,800 »	»	överpostiljon
1,600 »		förste postiljon
1,450 »	>	postiljon av klass 1
1,350 »	»	» » » 2
1,350 >		vaktmästare hos generalpoststyrelsen

Härjämte föreslår kommissionen,

att det måtte få ankomma på Kungl. Maj t att, i huvudsaklig
överensstämmelse med de av kommissionen förut under avdelningen
allmänna synpunkter angivna grunder, meddela erforderliga bestämmelser
i fråga om övergång på ny stat för den personal, som beröres av löneregleringen.

118

Postverket.

Sammanlagda beloppet av avlöningen till tjänstemän vid postverket dels å billigaste ort
(ort utan ortstillägg) och dels å dyraste ort ort med högsta ortstillägg).

•	Nuvarande avlöningsbelopp	Föreslagna avlöningsbelopp
j Befattning \|	Billigaste ort	Dyraste ort	Billigaste ort	Dyraste ort
Begyn- nelse- avlö- ning	Slutav- löning	Begyn-na se-avlö-ning	Slutav- löning	Begyn-na se-avlÖ-ning	Slutav- löning	Begyn- nclse- avlö- ning	Slutav- löning
Styrelsen. Byråchef.....................			8,000	9,000			8,950	9,950
■ Kamrerare, sekreterare	—	—	6,000	7,000		—	6,950	7,950
1 Förste aktuarie, inten-j dynt, ombudsman .....			5,000	6,500			5,950	7,450
Aktuarie, förrådsförval-tare, notarie, registra-tor, revisor, revisor och bokhållare ...............			4,200	5,500			• 5,150	6,450
Förste postexpeditör, manlig.................. Postexpeditör, manlig ...	-	—	3,650 2,300	4,650 4,250	—		4,150 2.875	5,150 4,750
» kvinnlig...		—	1,725	2,325	—		2,125	2,925	Förste vaktmäs*
Biträde, kvinnligt......	—	—	1,400	1,800	—	—	1,925	2,325	tare åtnjuter dess-
Vaktmästare ...............	—	—	1,140	1,650	—	—	1,900	2,400	(utom särskilt ar-
Distrikts- och lokalför-valtningarna. Postdirektör ...............	7,000	8,000	7,000	8,000	■ 7,500	8,500	7,950	8,950	vode av 200 kro-nor årligen. Postmästarna i
Postmästare av klass 1 A	5,500	7,000	5,500	7,000	6,000	7,500	6,450	7,950	i borg 1 och Malmö
» » » 1 B, överkonlrollör .........	5,000	6,500	5,000	6,500	5,500	7,000	5,950	7,450	1 uppbära dess-
Postmästare av klass 2 A, förste kontrollör	4,600	6,000	4,600	6,000	5,100	6,500	5,550	6,950	resp. 500, 400 och* .300 kr. årligen.
Postmäslare av klass 2 B	4,200	5,500	4,200	5,500	4,700	6,000	5,150	6,450
Postmästare av klass 8, kontrollör ...............	3,800	5,000	4,250	5,450	4,300	5,500	4,750	5,950
Postmästare av klass 4, manlig.....................	3,500	4,600	3,950	5,050	4,000	5,100	4,450	5,550
Förste postexpeditör, manlig....................	3.200	4,200	3,650	4,650	3,700	4,700	4,150	5,150
Postexpeditör, manlig ..	2,000	3,800	2,300	4,250	2,500	4,300	2,875	4,750
Postmästare av klass 8, kvinnlig ..............	2,900	3,400	3,125	3,625	3,300	3,800	3,525	4,025
Postmästare av klass 4, kvinnlig ..................	2,700	3,100	2,925	3,325	3,100	3,500	3,325	3,725
Förste postexpeditör, kvinnlig ..................	1,900	2,500	2,125	2,725	2,300	3,100	2.525	3,325
Postexpeditör,kvinnlig ..	1,500	2,200	1,725	2,325	1,900	2,700	2,125	2,925
Biträde, kvinnligt ......	1,250	1,650	1,400	1,800	1,700	2,100	1,925	2,325	%
Overpostiljon ............	1,740	2,190	1,990	2,540	2,100	2,700	2,450	3,150
Förste postiljon.........	1,500	1,950	1,750	2,300	1,850	2,400	2,200	2,850	i
Postiljon av klass t1 ..	—	—	—	—	1,650	2,250	2,000	2,700
» » »2	1,200	1,650	1,450	2,000	1,550	1,950	1,900	2,400

1 Ny avlöningsgrupp, till vilken kommer att hänföras befattningshavare dels från lägsta gruppen
postiljon av klass 2) dels från gruppen förste postiljon.

Postsparbanken.

Postsparbanken uppfördes på ordinarie stat vid 1911 års riksdag, inledning.
Postsparbanksdirektören och chefen för postsparbanken erhöll därvid
fast avlöning med 9,000 kronor för år utan rätt till ålderstillägg eller
samma belopp, som vid 1909 års lönereglering bestämts såsom slutavlöning
för byråchef i generalpoststyrelsen. Till övriga tjänstemän vid
postsparbanken bestämdes avlöningen efter samma grunder och med
samma belopp som år 1909 skett för motsvarande befattningshavare
vid postverket. De i 1909 års avlöningsreglemente för tjänstemän vid
postverket fastställda villkor och bestämmelser för avlöningens åtnjutande
upptogos likaledes i avlöningsreglementet för postsparbanken. Och
när sedermera ändringar i ena eller andra hänseendet skett rörande postverkets
avlöningsreglemente, hava motsvarande ändringar vidtagits även
i avlöningsreglementet för tjänstemän vid postsparbanken.

Nu gällande avlöningsreglemente för tjänstemän vid postsparbanken
är utfärdat den 25 september 1914.

Huvudanledningen till att för postsparbankens tjänstemän fastställts
enahanda avlöningsbestämmelser som för befattningshavare vid
postverket har varit önskan att — därest indragning av ordinarie personal
i postsparbanken skulle behöva ifrågakomma eller bankens verksamhet
tilläventyrs skulle komma att upphöra — genom en dylik
anordning möjliggöra överflyttning av bankens tjänstemän till tjänstgöring
vid postverket. I det för postsparbanken gällande avlöningsreglementet
har också av denna anledning intagits uttrycklig bestämmelse
om skyldighet för tjänsteman vid postsparbanken att underkasta
sig förflyttning till postverket.

För att den överensstämmelse i avlöningshänseende mellan postsparbankens
och postverkets tjänstemän, som sålunda ansetts önskvärd,
fortfarande må kunna bibehållas, är det givetvis nödvändigt, att den
lönereglering, som i anledning av kommissionens förslag kan komma
att genomföras beträffande postverkets tjänstemän, bliver gällande även
för motsvarande befattningshavare vid postsparbanken. Kommissionen
har därför ansett sig böra beträffande postsparbanken framlägga ena -

120

banda förslag till förbättring av avlöningarna samt ändringar av avlöningsbestämmelserna
i övrigt, som av kommissionen i det föregående
avgivits i fråga om postverket.

I nedanstående tablå ipeddelas en sammanställning över samtliga
ordinarie befattningshavare vid postsparbanken utom verkschefen; tabellen*
innefattar jämväl uppgift å motsvarande befattningshavare* vid postverket
samt den för bägge grupperna gemensamt nu gällande fasta avlöning.

Befattning vid postspar-	Motsvarande befattnings-	Kr.	År	Kr.	År	Kr.	År	Kr.	År	Kr.
banken	grupp vid postverket
Kamrerare och sekreterare	Sekreteraregruppen	_	—			6,000	3	6,500	6	7,000
Förste aktuarie	Förste aktuarie m. fl.	—	—	5,000	3	5,500	6	6,000	9	6,500
Registrator och aktuarie;	Notariegruppen	—	—	4,200	3	4,600	6	5,000	9	5,500
revisor; kassör
Bokhållare	Postexpeditör, manlig	/ 2,000 \ -	2	2,200 2,900	4 12	2,400 3,200	6 15	2,600 3,500	9 18	3,800
Kontorsskrivare. kvinnlig	Postexpeditör, kvinnlig		—	1,500	3	1,700	6	1,900	9	2,100
Skrivbiträde, kvinnligt	Kvinnligt biträde	—	—	—	—	1,250	3	1,450	6	1,650
Vaktmästare	Vaktmästare	1,140	3	1,260	b	1,380	9	1,500	12	1,650

Enligt § 7 i avlöningsreglementet utgår ortstillägg till bokhållare,
kontorsskrivare och skrivbiträde enligt samma grunder som till manlig
och kvinnlig postexpeditör samt kvinnligt biträde vid postverket,
nämligen till bokhållare och kontorsskrivare med 15 procent å den
fasta avlöningen, dock högst 450 kronor per år för bokhållare och
225 kronor per år för kontorsskrivare samt till skrivbiträde med fixt
belopp av 150 kronor för år. Ortstillägget anses såsom lön men medför
icke höjning av pensionsunderlaget.

I fråga om skyldighet att avgå från tjänsten mot åtnjutande av
pension gäller för tjänsteman vid postsparbanken den allmänna pensionslagens
bestämmelser. Pensionernas belopp bestämmas enligt de i
lagen givna allmänna reglerna utan användande av särskilda pensionsunderlag
utom i fråga om vaktmästare, för vilka, liksom för vaktmästare
hos generalpoststyrelsen, gäller fast pensionsunderlag av 1,000
kronor. I

Utsträckning
av rätt till
ortstillägg.

I enlighet med vad föreslagits beträffande postverket, anser kommissionen,
att även vid postsparbanken ortstillägg bör tillkomma samtliga
tjänstemän. För vaktmästare vid postsparbanken skulle — liksom
för vaktmästare hos generalpoststyrelsen — ortstillägget utgå med
årligt belopp av 350 kronor, med förhöjning efter 6 år till 400 kronor
och efter 12 år till 450 kronor. För samtliga övriga tjänstemän —

jämväl chefen — skulle ortstillägget utgå efter samma grunder som
till postverkets tjänstemän av högre grad, alltså med 15 procent å den
fasta avlöningen, dock högst 450 kronor för år till manlig och 225
kronor för år till kvinnlig tjänsteman.

Den fasta avlöningen till tjänstemännen vid postsparbanken skulle
höjas till samma belopp, som föreslagits för motsvarande befattningshavare
vid postverket, därvid chefen skulle erhålla samma förhöjning
som byråchef i generalpoststyrelsen. I nedanstående tabell har kommissionen
angivit dels den nya avföningsskala, som sålunda skulle
komma att gälla för postsparbankens tjänstemän, dels ock, efter tillägg
av ortstillägget, sammanlagda begynnelse- och slutavlöningen för de
olika befattningshavarna.

			A v 1	ö n	i n g	s s k	a 1 a			Sammanlagd avlöning
Befattning;	kr.	år	kr.	år	kr.	år	kr.	år	kr.	begyn- nelse- avlöning kr.	slut- avlöniiigj kr.
Postsparbanksdirektör								—	9.500 7.500 7,000	9.950 6.950 5.950 5,150 5,150 j. 2,875 2,125 1,925 1,900	9.950 7.950 7,450
Kamrerare och sekre-					6,500 6,000	3	7,000	6
			5,500 4,700 4,700 2,800 2,100 1,650	3	tf	6,500	9
Registrator och aktuarie;			3	5,100 5.100 3.100 3.700 2,300 1.700 1,750	6	5,500 5.500 3,400 4,000 2.500 1,900 1,850	9	6,000	6,450
Kassör .................. Bokhållare ...............f Kontorsskrivare, kvinna Skrivbiträde, kvinna ... Vaktel ästare...............	2,500 1,900 1,550	3 3 3	3 6 6 6	6 9 15 9 3 9	9 12 18 12 6 12	6,000 4,300 2,700 2,100 1,950	6,450 4,750 2,925 2,325 2,400 1

Därjämte skulle, liksom hitintills, till kontorsskrivare, som förordnas
att utöva förmanskap, utgå särskilt arvode med 15 kronor i
månaden. Förste vaktmästare skulle likaledes fortfarande äga åtnjuta
ett särskilt arvode av 200 kronor om året. Bägge dessa slag av
arvoden skulle anses tillhöra tjänstgöringspenningarna.

För vaktmästare vid postsparbanken skulle liksom för vaktmästare
hos generalpoststyrelsen den fasta avlöningen fördelas i lön och tjänstgöringspenningar
på sådant sätt att 7b därav komme att utgöra lön
och Vs tjänstgöringspenningar. Ortstillägget skulle fördelas efter enahanda
grunder.

1915 års avlöningskommission. 16

Fast avlöning.

Den fasta avlöningens
fördelning
i lön
och tjänstgöringspenningar.

122

Pensioner.

Hemställan.

För övriga tjänstemän skulle fördelningen i lön och. tjänstgöringspenningar
ske enligt samma grunder, som för närvarande äro stadgade
enligt avlöningsreglementet, dock med den ändring — vilken jämväl
föreslagits beträffande postverket — att de kvinnliga tjänstemännens
avlöningar genomgående skulle fördelas enligt samma proportion som
motsvarande avlöningar till manliga tjänstemän. För samtliga tjänstemännen
skulle såsom hittills ortstillägget i sin'' helhet hänföras till lön.

För kontorsskrivare, skrivbiträden och vaktmästare skulle fastställas
särskilda pensionsunderlag.med 1,750 kronor för kontorsskrivare,
1,550 kronor för skrivbiträde samt 1,350 kronor för vaktmästare.
Dessa belopp äro desamma som föreslagits för resp. kvinnlig postexpeditör,
kvinnligt biträde samt vaktmästare hos generalpoststyrelsen.
Övriga tjänstemän vid postsparbanken skulle äga beräkna pension
enligt pensionslagens allmänna regler liksom motsvarande tjänstemän
vid postverket.

På grund av det anförda hemställer kommissionen, att §§ 1, 7
och 15 i det för tjänstemän vid postsparbanken den 25 september
1914 utfärdade avlöningsreglemente må erhålla följande ändrade lydelse:

§ 1.

Till — — — — lön.
Till — — — — högre.

	Kronor	År	Kronor	År	Kronor	År	Kronor	År	i Kronor
Postsparbanksdirektör och chef......									9,500
Kamrerare och sekreterare ............	—	—	—	—	6,500	3	7,000	3	7,500
Förste aktuarie ..........................	—	—	5,500	3	6,000	3	6,500	3	7,000
Registrator och aktuarie; revisor	—	—	4,700	3	5,100	3	5,500	3	6,000
Kassör .......................................	—	—	4,700	3	5,100	3	5,500	3	6,000
Bokhållare ................................	/• 2,500	3	2,800	3	3,100	3	3,400	3	—
	1 —	—	—	—	3.700	3	4,000	3	4,300
Kontorsskrivare, kvinna 1...............	1,900	3	2,100	3	2,300	3	2,500	3	2,700
Skrivbiträde, kvinna.....................		—	—	—	1,700	3	1,900	3	2,100 ■
Vaktmästare 2 ..............................	1,550	3	1,650	3	1,750	3	1,850	3	1,950

1 Till var och en av högst 7 kontorsskrivare, som förordnas att utöva förmanskap, må utgå särskilt
arvode med 15 kronor i månaden, vilket belopp anses tillhöra tjänstgöringspenningarna.

2 Förste vaktmästare åtnjuter särskilt arvode av 200 kronor om året, vilket arvode liänföres till
tjänstgöringspenningar. Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri hostad med belysning och uppvärmning
samt i övrigt erforderligt bränsle, skall, så länge denna förmån kvarstår, å lönen avdragas 400
kronor årligen. Sådant avdrag föranleder dock ej minskning av pensionsunderlaget.

123

Förestående avlöningsbelopp fördelas på följande sätt i lön och
tjänstgöringspenningar:

		Tjänst*
	Lön	görings-	avlöning
	Kronor	penningar Kronor	Kronor
	5,900	3,000	9,500
	4,800	2,700	7,500
	4,600	2,400	7,000
	4,300	2,200	6,500
	4,000	2,000	6,000
	3,700	1,800	5,500 .
	3,450	1,650	5,100
	3,150	1,550	4,700
Manliga tjänstemän utom vaktmästare	\| 2,950 i 2,800	1,350	4,300
1.200	4,000
samt kvinnliga tjänstemän ............	2^675	1,025	oj 700
	2,500	900	3,400 ;
	2,325	775	3,100
	2.100	700	2.800
	2,025	675	2,700
	1,875	625	2,500
	1,725	575	2,300
	1,575	525	2,100
	1,425	475	1,900
	1,275	425	1,700
	1,550	400	1,950
	1,475	375	1,850
, Vaktmästare ...................................	1,400	350	1,750
	1,325	325	1,650
	1,250	300	1,550

Med — — — — arvode.

§ 7.

1. Till postsparbanksdirektören och chefen samt till övriga tjänstemän,
utom vaktmästare, utgår ortstillägg med femton procent av den
fasta avlöningen, dock högst 450 kronor till manlig tjänsteman och
225 kronor till kvinnlig tjänsteman, allt för år räknat.

2. Till vaktmästare utgår ortstillägg, för år räknat, med 350
kronor, med förhöjning efter 6 år till 400 kronor och efter 12 år till
450 kronor.

3. Ortstillägg, som utgår jämlikt mom. 1, anses såsom lön men
medför icke höjning av pensionsunderlaget; ortstillägg, som utgår enligt
mom. 2, fördelas så, att fyra femtedelar hänföras till lön och en femtedel
till tjänstgöringspenningar.

124

4. Beträffande villkoren för förhöjning av ortstillägget åt vaktmästare
gälla enahanda bestämmelser som i fråga om förhöjning av den
fasta avlöningen.

§ 15.

I fråga om skyldighet för tjänsteman att avgå från tjänsten mot
åtnjutande av pension gäller vad i lagen angående civila tjänstinnehavares
rätt till pension stadgas, varvid för nedannämnda tjänstemän
skola gälla följande särskilda pensionsunderlag, nämligen:

1,750 kronor för kontorsskrivare;

1,550 » » skrivbiträde; samt

1,350 » » vaktmästare.

Härjämte föreslår kommissionen,

att det måtte få ankomma på Kungl. Maj:t att, i huvudsaklig
överensstämmelse med de av kommissionen förut under avdelningen allmänna
synpunkter angivna grunder, meddela erforderliga bestämmelser
i fråga om övergång på ny stat för den personal, som beröres av
löneregleringen.

Telegrafverket.

Deri senaste genomgående regleringen av löneförhållandena vid inledning.
telegrafverket ägde rum år 1907 och den 11 oktober samma år fast- i907&rslGueställde
Kungl. Maj:t det avlöningsreglemente för tjänstemän vid tele- roglermg''
grafverket, som med vissa däri sedermera vidtagna ändringar, vilka
emellertid icke berört reglementets huvudgrunder, ännu är gällande.

Vid nämnda reglering kommo en del nya principer i avlöningshänseende
till tillämpning. Stationsföreståndarna avskildes sålunda såsom
en särskild grupp med ett från de övriga befattningshavarnas
avvikande avlöningssystem. Därjämte fastställdes för ett flertal tjänstemannagrupper
relativt låga begynnelseavlöningar med flere förhöjningar,
tätare — i tvåårsperioder — och mindre i början samt därefter glesare
— i treårsperioder — och större.

Yad först angick stationsföreståndarna hade dessa liksom de av
dem ledda stationerna dittills varit indelade i fem klasser med samma
totalavlöning till alla föreståndare inom samma klass.

I enlighet med ett av särskilda kommitterade uppgjort förslag
ställdes däremot vid 1907 års reglering stationsföreståndarnas avlöning
i direkt relation till det ekonomiska resultat, som den av vederbörande
föreståndare förvaltade stationen lämnade, på sådant sätt, att stationsföreståndare
utöver ett fast avlöningsbelopp, som gavs karaktär av
lön i egentlig bemärkelse, tillerkändes provision å uppbörden vid
stationen efter vissa i avlöningsreglementet angivna grunder. Denna
uppbördsprovision skulle motsvara de tjänstgöringspenningar, som tillkommo
de icke provisionsberättigade befattningshavarna. .

För telegrafverkets stationsföreståndare ansågs ett dylikt system
för avlöningens utgående vara det enda rättvisa, enär inom detta —
såsom inom intet annat verk — den uppbörd, som visade stationens
rörelse, vore till väsentlig del direkt beroende på, huru föreståndarens
förmåga och intresse visat sig hava kunnat tillgodose allmänhetens
krav och sålunda även göra rörelsen för staten inkomstbringande.

126

1909 års riksdag.

1912 års riksdag.

Till den icke provisionsberättigade personalen skulle enligt 1907
års reglering utgå fast avlöning fördelad i lön och tjänstgöringspenningar
med i avlöningsreglementet närmare angivna belopp.

Vissa kvinnliga och flertalet lägre manliga befattningshavare
erhöllo vid sidan av de fasta avlöningarna antingen fri bostad eller
hyresersättning, varjämte ett särskilt flyrortstillägg, till en början benämnt
»tilläggsarvode», skulle utgå till vissa kategorier av icke provisionsberättigade
tjänstemän.

Pensionerna till befattningshavare vid telegrafverket skulle utgå
efter fasta, i avlöningsreglementet angivna pensionsunderlag.

I fråga om den provisionsberättigade personalens avlöningsförmåner
har efter år 1907 icke någon ändring vidtagits. Däremot hava
beträffande vissa av de övriga befattningshavarna ändringar ägt rum.

Vid 1909 års riksdag undergick sålunda avlöningen till vaktmästare
hos telegrafstyrelsen en reglering. Under det att nämnda befattningshavare
enligt 1907 års bestämmelser erhöllo en begynnelseavlöning
av 1,140 kronor med två avlöningsförhöjningar å 120 kronor,
varje gång efter tre år, tilldelades de från och med år 1910 ytterligare
en tredje avlöningsförhöjning å 120 kronor och en fjärde dylik förhöjning
å 150 kronor, att utgå efter respektive nio och tolv års tjänstgöring.
Därigenom konnno vaktmästarna hos telegrafstyrelsen i avlöningshänseende
att bliva likställda med vaktmästare hos generalpoststyrelsen.

Efter beredning av särskilda sakkunniga framlades vid 1912 års
riksdag förslag till en mera ingripande reglering av avlöningsför''
hållandena för ett flertal befattningshavare samt om inrättande av vissa
nya tjänstemannakategorier.

Inom telegrafstyrelsen gjordes sålunda en uppdelning av den grupp
befattningshavare, som benämndes byråtjänstemän, och som dittills innefattat
samtliga biträdande manliga tjänstemän inom styrelsen.

För dessa tjänstemän, oberoende av kvalifikationer, hade Kungl.
Maj:t vid 1907 års riksdag föreslagit en gemensam löneskala med en
begynnelseavlöning av 3,400 kronor och en högsta avlöning av 7,000
kronor, vilken slutavlöning skulle kunna uppnås efter tjuguett år.
Sistnämnda års riksdag ansåg emellertid på angivna skäl denna anordning
mindre lämplig. För de tjänster inom telegrafstyrelsen, som med
avseende å arbetets art kunde anses motsvara första gradens tjänster
inom det vid samma riksdag nyreglerade statskontoret, begränsades
det högsta avlöningsbeloppet till 6,000 kronor, vilken avlöning, med

utgång från en begynnelseavlöning av 3,400 kronor, skulle ernås efter
femton år. Då emellertid fyra befattningar inom styrelsen, vilka enligt
det av Kungl. Maj:t framlagda förslaget skulle avlönas efter byråtjänstemännens
löneskala, nämligen sekreterare-, kamrerare-, byråingenjörsoch
förrådsintendentsbefattningarna, enligt riksdagens mening borde
högre avlönas än övriga byråtjänstemän, ställde riksdagen till telegrafstyrelsens
förfogande erforderliga medel för att i form av tilläggsarvoden
med 1,000 kronor för varje tilldelas de byråtjänstemän, som av styrelsen
förordnades att uppehålla ifrågavarande fyra befattningar. Enligt
beslut vid 1910 års riksdag likställdes sedermera byråkontrollör med
ovannämnda fyra befattningar.

Då vissa olägenheter visat sig vara föranledda av förutnämnda
utav riksdagen vidtagna anordning, beslöt 1912 års riksdag, efter framställning
av Kungl. Maj:t, att det till nyssnämnda byrå tjänstemän utgående
särskilda arvodet skulle tilläggas dessa tjänstemäns egentliga
avlöning, samt att därjämte en reglering av deras avlöningar skulle
verkställas på sådant sätt, att desamma kunde inrangeras i den för
verkets alla icke provisionsberättigade tjänstemän gällande avlöningsskalan.
Begynnelseavlöningen bestämdes därvid till 4,600 kronor och
slutavlöningen, efter tolv år, till 7,000 kronor. Samtidigt beslöt riksdagen,
att den aktuariebefattning, som fanns inrättad inom styrelsen,
skulle förändras till befattning såsom sekreterare och aktuarie och
i förevarande avseende likställas med nyssnämnda fem byråtjänstemän.

Vidare beviljades de kvinnliga kontorsskrivarna hos styrelsen,
vilkas avlöning utgjorde lägst 1,260 kronor och högst, efter tolv år,
1,800 kronor, ännu en avlöningsförhöjning med 150 kronor, varigenom
deras slutavlöning alltså kom att uppgå till 1,950 kronor. Därjämte
vidtogs viss ändring i fråga om perioderna för intjänande av avlöningsförhöjning.

Samtidigt och genom inskjutande av nyssnämnda arvodesbelopp
å 1,950 kronor, vilket därförut icke förekommit i verkets löneskala,
vidtogs en reglering av perioderna för avlöningsförhöjningarnas utgående
för den kvinnliga föreståndaren för katalogexpeditionen.

Slutligen uppfördes en ordinarie befattning såsom föreståndare
för telegrafverkets provningsanstalt på telegrafstyrelsens stat under
benämningen professor.

Vad därefter angår linjepersonalen är först att märka, att linjedirektörs
och linjeingenjörs avlöningar undergingo förhöjning. Nämnda
tjänstemäns år 1907 bestämda avlöningar utgjorde: för linjedirektör
lägst 4,600 kronor och högst, efter femton år, 7,000 kronor samt för

128

linjeingenjör lägst 3,000 kronor och högst, efter aderton år, 5,500
kronor. Sedan förslag om avlöningsförbättring för ifrågavarande grupper
av tjänstemän redan under år 1908 framkommit utan att vinna bifall,
gjorde telegrafstyrelsen under år 1911 framställning i ämnet. Under
framhållande av det oavvisliga behovet av en avlöningsförbättring,
föreslog telegrafstyrelsen därvid följande avlöningsbelopp, nämligen för
linjedirektör lägst 6,000 och högst, efter tolv år, 8,000 kronor samt
för linjeingenjör lägst 4,600 kronor och högst, efter likaledes tolv år,
6,500 kronor. Styrelsen påvisade, att de sålunda föreslagna avlöningsbeloppen
för linjedirektör såväl i begynnelse- som slutavlöning väsentligt
understege de avlöningsförmåner, inberäknat ersättning för bostad
och bränsle, som enligt år 1907 bestämda och då ännu gällande avlöningar
tillkomme ban- och maskindirektörer vid statens järnvägar,
ävensom att en motsvarande jämförelse mellan avlöningsförmånerna för
å ena sidan linjeingenjör vid telegrafverket och å andra sidan baningenjör
av 2:a klass och telegrafingenjör vid statens järnvägar utvisade
en avsevärd skillnad i begynnelseavlöning till förmån för nämnda befattningshavare
vid statens järnvägar, under det att slutavlöningarna
i det närmaste sammanfölle. Styrelsen framhöll med anledning därav,
att de föreslagna avlöningarna för telegrafverkets ingenjörspersonal
icke kunde anses för höga samt att det vore oeftergivligt, att berörda
avlöningar bleve fastställda. Styrelsens förslag framlades av Kungl.
Maj:t oförändrat för 1912 års riksdag och blev även av riksdagen
godkänt.

Med hänsyn till förhållandena på den allmänna arbetsmarknaden
verkställdes vidare en reglering av avlöningarna för linjemästare av
2:a lönegraden samt linjeförman och reparatör.

Därjämte inrättades två nya ordinarie tjänstemannakategorier,
nämligen förrådsbokhållare och reparatör av l:a lönegraden. Sistnämnda
grupp av befattningshavare tillkom genom utbrytning ur den dittillsvarande
reparatörsgruppen av sådana reparatörer, av vilka krävdes
större yrkesskicklighet och specialkunskaper.

Även den biträdande stationspersonalens avlöningar blevo föremål
för reglering.

För kontrollör av såväl l:a som 2:a lönegraden hade dittills begynnelseavlöningen
varit bestämd till 3,000 kronor. På grund av en
år 1907 meddelad övergångsföreskrift hade emellertid dessa kontrollörer
tilldelats högre ingångsavlöningar, vadan berörda begynnelseavlöning
icke kommit till användning. År 1912 höjdes begynnelseavlöningen

129

för de båda graderna av kontrollörer till resp. 3,800 och 3,400
kronor.

Till grund för den vid 1907 års reglering bestämda avlöningen
för assistent låg ett antagande, att assistent skulle kunna vinna ordinarie
anställning vid tidigare ålder än motsvarande befattningshavare
vid andra verk. Enär den sedermera vunna erfarenheten visat, att berörda
antagande icke var hållbart, fastställdes år 1912 för assistent
samma begynnelse- och slutavlöningar som för manlig postexpeditör.

Vidare erliöllo telegrafist, vaktföreståndare och interurbantelefonist
viss avlöningsförbättring efter jämförelse, där sådan kunde ske,
med befattningar vid andra verk. Jämväl för stationsförmän och stationsbiträden
blevo avlöningarna reglerade.

Verkstad sper sonalens avlöningar blevo vid 1912 års riksdag, i samband
med en omorganisation av verkstaden, i väsentlig mån förändrade.
Befattningen såsom verkstadsdirektör, vilken dittills haft karaktär av
ordinarie tjänst, förändrades till en arvodesbefattning med ett årligt
arvode av 12,000 kronor. Verkstadsingenjör, vilken i avlöningshänseende
varit likställd med linjeingenjör, fick sin avlöning reglerad på
samma sätt som, enligt vad förut nämnts, skedde för sistnämnda kategori
av ingenjörer. Den dittillsvarande befattningen såsom verkstadskassör
och bokhållare indrogs, och i dess ställe inrättades, jämte en
tjänst såsom kassör av l:a lönegraden med samma avlöning som likanämnda
tjänster vid linjedistrikten, en kontorschefsbefattning. Därjämte
reglerades avlöningarna för materialförvaltare och verkmästare
huvudsakligen med ledning av avlöningar till motsvarande befattningshavare
vid enskilda verkstäder.

Slutligen torde böra framhållas, att 1912 års riksdag medgav rätt
till dyrortstillägg för vissa befattningshavare, vilka dittills icke åtnjutit
dylik förmån, nämligen för kontrollör, kvinnlig kassör och bokhållare,
linjemästare av l:a lönegraden, stationsförman och stationsbiträde, liksom
även för den nyinrättade kategorien förrådsbokhållare.

Efter år 1912 har ingen annan förändring ägt rum i fråga om de
nämnda år fastställda avlöningarna för då förekommande slag av tjänster
vid telegrafverket, än att befattningen såsom föreståndare för telegrafverkets
undervisningsanstalt vid 1916 års riksdag uppflyttades från den
lägre till den högre graden av byråtjänstemän inom telegrafstyrelsen.
Vid sistnämnda riksdag fattades emellertid tillika beslut om inrättande
av tre nya ordinarie tjänstemannakategorier nämligen dels radiokommissarier
och radiotelegrafister för de nya radiotelegrafstationerna och
1915 års avlöningskommission. 17

Organisationsförändringar
efter
År 1912.

130

Innebörden
av kommissionens
för slaf/.

Hyresbidrag.

dels en befattning såsom inköpschef vid telegrafverkets verkstad. Radiokommissarierna,
vilka icke blevo berättigade till uppbördsprovision,
likställdes i avlöningshänseende med kontrollör av l:a lönegraden.
För radiotelegrafisterna, vilkas rekrytering antogs komma att ske från
stationsbiträdes- och stationsförmansgrupperna, ansågs avlöningen böra
bestämmas så mycket högre än för stationsförmän, att man skulle kunna
förvänta, att för radiotelegraftjänst lämpade personer inom verket skulle
finna med sin fördel förenligt att ägna sig åt sådan tjänst.

Slutligen har telegrafstyrelsen i skrivelse till kommissionen den 22
februari 1918 meddelat, att styrelsen ämnade till Kungl. Maj:t ingiva
förslag dels beträffande uppförande å ordinarie stat av nya befattningar
såsom ingenjörsassistent och ritare dels ock angående omläggning
och höjning av det arvode, som utgår till tjänsteman, vilken förordnats
till telegrafinspektör.

Det förslag til] avlöningsförbättring för telegrafpersonalen, som
kommissionen nu går att framlägga, innebär dels en förändring av grunderna
för hyresbidrags utgående, dels utsträckning av rätten till dyrortstillägg
och dels reglering av själva avlöningsbeloppen jämte viss
omläggning av grunderna för uppbördsprovisions utgående. I samband
därmed ämnar kommissionen slutligen föreslå en höjning i de fasta
pensionsunderlagen för den ordinarie telegrafpersonalen.

Enligt nu gällande, i § IG av avlöningsreglementet införda bestämmelser
äger kommissarie av 5:e, 6:e och 7:e lönegraderna åtnjuta fri
bostad uti telegrafverkets egna eller för ändamålet förhyrda lägenheter
jämte fri uppvärmning och belysning eller ock hyresbidrag med högst
300 kronor för år. Det ankommer på telegrafstyrelsen att i varje
särskilt fall bestämma, huruvida bostadsförmån eller hyresbidrag skall
utgå, ävensom beloppet av berörda bidrag. Till verkmästare, linjemästare,
linjeförman, radiotelegrafist, stationsförman, reparatör och
stationsbiträde utgår hyresbidrag enligt av telegrafstyrelsen fastställda
grunder, med minst femton, högst trettio procent av avlöningen.

Förmånen av fri bostad eller hyresbidrag anses tillhöra lönen.

De av telegrafstyrelsen år 1907 bestämda grunderna för hyresbidragens
beräknande undergingo år 1912 en förändring, varigenom själva
bidragsbeloppen inom den i avlöningsreglementet angivna ramen höjdes.
Sedermera har under år 1917 en ytterligare höjning ägt rum.

I enlighet med de av telegrafstyrelsen senast fastställda grunderna
för hyresbidrag beräknas dylikt bidrag till därtill berättigad personal

alltid efter trettio procent av avlöningen, dock med vissa maximibelopp
för olika befattningsgrupper och stationeringsorter. Telegraforterna
hava med hänsyn härtill blivit indelade i sju grupper, av vilka
den första innefattar de dyraste och den sjunde de billigaste orterna.

Maximibeloppen enligt de år 1917 utfärdade bestämmelserna framgå
av följande tabell:

O r t s g r u p p	Linjemästar o av 1 :a löne-graden	Linjeförman av l:a löne-graden och stationsför-man	Reparatör och stations-biträde
Grupp I (dyraste ort) ......	...... 800	540	450
X. -It .....................	...... 750	540	400
» in ........................	...... 700	525	985
x IV ........................	...... 600	495	330
» v ........................	...... .	470	305
» VI ......................	...... .	440	275
» VII (billigaste ort)......		415	250

Till reparatör av l:a lönegraden å orter tillhörande grupperna
Yl och VII utgår emellertid hyresbidraget med 300 kronor.

Det torde här böra anmärkas, att för närvarande icke några
linjemästare av l:a lönegraden finnas placerade på orter tillhörande
grupperna V—VII.

Verkmästare åtnjuter ett fast hyresbidrag med 000 kronor.

För alla linjemästare av 2:a lönegraden och linjeförmän av 2:a
lönegraden utgöra hyresbidragens maximibelopp 600 respektive 450
kronor. Dessa befattningshavare hava nämligen för närvarande icke
fast stationeringsort.

Radiotelegrafist åtnjuter hyresbidrag efter samma grunder som
linjeförman av l:a lönegraden.

Enligt kommissionens förmenande böra förutom tjänstemän, vilka
enligt nuvarande bestämmelser äro berättigade till hyresbidrag, jämväl
vaktmästare hos telegrafstyrelsen av skäl, som kommissionen i det
följande får tillfälle att närmare angiva, komma i åtnjutande av dylik
förmån.

I detta sammanhang torde böra nämnas, att telegrafstyrelsen för
kommissionen anmält sin avsikt, att hos Kungl. Maj:t göra framställning
om sammanslagning dels av de båda linjemästargraderna och dels av
de två linjeförmansgrupperna. Genom en dylik sammanslagning skulle
samtliga befattningshavare inom å ena sidan linjemästar- och å andra
sidan linjeförmansgröppen komma att i fråga om hyresbidrag bliva

132

underkastade inom respektive grupper enhetliga bestämmelser. Någon
ändring i avlöningsreglementet är emellertid på grund härav icke
erforderlig.

Kommissionen har icke ansett sig böra i detta sammanhang föreslå
någon ändring i de normer, efter vilka hyresbidragen höra beräknas,
och förutsätter sålunda, att dylikt bidrag skall utgå med trettio procent
å de avlöningar, som kommissionen i det följande ämnar föreslå. Enär
de nuvarande maximibeloppen enligt kommissionens mening skulle
komma att i många fall alltför kraftigt beskära de i enlighet därmed
beräknade hyresbidragen, har kommissionen emellertid ansett sig böra
föreslå genomgående höjningar av nämnda belopp.

Enligt kommissionens mening bör hyresbidraget för annan befattningshavare
än verkmästare begränsas till högst nedanstående belopp,
därvid kommissionen förutsätter, att de senast tillämpade grunderna
för orternas gruppering fortfarande bibehållas:

0 r t s g r u p p	Linje* mästare	[Linjeförman. \| radiotele-grafist och ; 1 stations -, förman	Reparatör \|	Stations- biträdp
# Grupp I .........	900	600	550	500
» Il ...........	850	575	500	450
» III ...........	800	550	450	400
» IV ...........	750	525	425	375
» V ...........	700	500	400	350
» VI ...........	650	475	375	325
» VII ...........	600	450	350	300

För verkmästare bör hyresbidraget bestämmas till ett fixt belopp
av 750 kronor.

Därest någon sammanslagning av å ena sidan de båda linjemästargraderna
och å andra sidan de två linjeförmansgrupperna skulle anses
icke böra ske, bör hyresbidrag för linjemästare av 2:a lönegraden och
linjeförman av 2:a lönegraden beräknas efter ett maximibelopp av
respektive 750 och 500 kronor.

Samtidigt torde det i avlöningsreglementet angivna maximibeloppet
för hyresbidrag till vissa kvinnliga befattningshavare böra höjas från
nuvarande 300 kronor till 400 kronor.

Såsom förut nämnts äger för närvarande telegrafstyrelsen att fastställa
de grunder, efter vilka hyresbidrag skall utgå. För åstadkommande
av enhetlighet, särskilt beträffande ortsgrupperingen, mellan de
verk, varest hyresbidrag förekomma såsom avlöningsform, torde för framtiden
rätten att fastställa berörda grunder böra förbehållas Kungl. Maj:t.

133

De maximibelopp för hyresbidragen, som här ovan föreslagits,
hava bestämts med beaktande av de särskilda principer, som legat till
grund för nu förevarande lönereglering och under jämförande av de
sammanlagda avlöningsbelopp, som skulle komma att utgå för likställda
befattningshavare i telegrafverket och inom andra verk. Kommissionen
förutsätter därför, att i berörda grunder bestämmelser meddelas om
maximibelopp i enlighet med förslaget samt att dessa maximibelopp
bliva beståndande tills en allmän reglering av avlöningarna vid telegrafverket
ånyo äger rum.

Beträffande dyrortstillägg är i § 17 av avlöningsreglementet stadgat,
att radiokommissarie, kontrollör, assistent, förrådsbokhållare, telegrafist,
vaktföreståndare, kassör, bokhållare, interurbantelefonist, linjemästare
av l:a lönegraden, linjeförman av l:a lönegraden, radiotelegrafist,
stationsförman, reparatör och stationsbiträde skola äga, enligt av telegrafstyrelsen
fastställda grunder, uppbära dylikt tillägg med högst
femton procent av avlöningen, dock med iakttagande av att för manlig
tjänsteman, vars avlöning överstiger 3,000 kronor, dyrortstillägg ej må
beräknas å högre belopp än 3,000 kronor samt för kvinnlig tjänsteman,
vars avlöning överstiger 1,500 kronor, ej å högre belopp än 1,500 kronor.

Dyrortstillägg fördelas i lön och tjänstgöringspenningar i samma
proportion som avlöningen; dock skola minst två tredjedelar därav
anses såsom lön.

Enligt av telegrafstyrelsen för tiden från och med den 1 januari
1917 fastställda grunder utgår dyrortstillägg med tio eller femton
procent till därtill berättigad personal å vissa orter enligt särskild
gruppering. A övriga orter utgår icke dylikt tillägg.

Rätten till dyrortstillägg är sålunda enligt avlöningsreglementets
nuvarande bestämmelser inskränkt till allenast vissa grupper av tjänstemän.
Såsom kommissionen redan i den allmänna delen av detta betänkande
framhållit, bör emellertid enligt kommissionens uppfattning
rätten till dylika tillägg tillkomma samtliga de befattningshavare vid
nu förevarande verk, vilka äro placerade å dyrorter, med undantag av
stationsföreståndarna. Det skulle kunna ifrågasättas, att rätten till
dyrortstillägg skulle utsträckas även till sistnämnda grupper av befattningshavare,
men kommissionen har ansett sig icke kunna avgiva
förslag härutinnan, så länge de nuvarande avlöningsformerna för dessa
befattningshavare med de förmåner, som rätten till uppbördsprovision
innebär, äga bestånd.

Generaldirektör och verkstadschef böra givetvis icke åtnjuta dyrortstillägg.

Uyrorts tillägg.

134

Regleringen
av avlöningsbeloppen.

Den nuvarande begränsningen av dyrortstilläggens belopp torde
fortfarande kunna bibehållas.

Fastställandet av de närmare grunderna för dyrortstilläggets utgående
bör, i likhet med förhållandet vid de övriga kommunikationsverken
och av samma skäl som förut anförts beträffande hyresbidragen,
ankomma på Kungl. Maj:t.

Kommissionen övergår härefter till redogörelsen för den regleringav
själva avlöningsbeloppen, som enligt kommissionens mening bör
äga rum.

Till en början må därvid framhållas, att, såsom redan tidigare
uttalats, kommissionen ansett sig endast i några undantagsfall böra
ifrågasätta en rubbning i de olika tjänstekategoriernas förhållande sinsemellan
eller till befattningsgrupper i andra verk, med vilka vid senaste
reglering jämförelser förekommit.

Från vad kommissionen i den allmänna delen av detta betänkande
anfört må vidare erinras, att det för vissa befattningsgrupper vid telegrafverket
förekommande systemet med avlöningsföfhöjningar efter tvåårsperioder
enligt kommissionens mening icke bör bibehållas. Samtidigt
med en förändring härutinnan på sådant sätt, att samtliga avlöningsförhöjningar
för alla befattningshavare skulle inträda efter treårsperioder,
och för att icke genom eu dylik åtgärd den tid, efter vilken slutavlöning
kan uppnås, må ytterligare förlängas, har kommissionen vidtagit en
motsvarande minskning av avlöningsförhöjningarnas antal. En dylik
minskning har därjämte företagits i vissa fall, nämligen- dels då avlöningsskalan
för någon tjänstemannagrupp varit lagd på sådant sätt,
att slutavlöningén uppnåtts efter alltför lång tid, och dels då en förkortning
av skalan varit nödvändig för att uppnå närmare överensstämmelse
i avlöningshänseende _ med någon tjänstemannakategori vid
de övriga verken.

I detta sammanhang torde också böra nämnas, att kommissionen
ansett sig böra vidtaga vissa ändringar i gällande avlöningsskala för
den icke provisionsberättigade personalen utöver de förändringar som
föranledas av den allmänna avlöningsnivåns höjande. Ett nytt arvodesbelopp
av 1,320 kronor har kommissionen sålunda ansett höra införas
mellan de nuvarande arvodesbeloppen 1,260 och 1,380 kronor. För
att göra själva avlöningskurvan mjukare har kommissionen vidare ansett,
att ovanför avlöningsbeloppet 2,100 kronor vissa förändringar i avlöningsskalan
böra äga rum. I nuvarande avlöningsskalan följa ovanför
beloppet 2,100 kronor följande belopp: 2,400, 2,700, 3,000, 3,400, 3,800,

4,200, 4,600, 5,000 och 5,500 kronor. Enligt kommissionens mening
bör emellertid skalan i berörda del erhålla följande utseende: 2,100,
2,250, 2,500, 2,750, 3,000, 3,300, 3,600, 3,000, 4,300, 4,700, 5,100
och 5,500 kronor.

I den följande framställningen av sitt förslag om reglering av
själva avlöningsbeloppen har kommissionen funnit lämpligast att först
redogöra för stations- och linjepersonalens avlöningar samt att därefter
övergå till verkstadspersonalen och befattningshavarna vid telegrafstyrelsen.
Inom förstnämnda avdelning har kommissionen ansett sig
först böra upptaga till behandling de manliga icke provisionsberättigade
tjänstemannakategorierna vid stationerna samt manliga befattningshavare
vid linjedistrikten, därvid början göres med de tjänstemän, vilka
äro berättigade till hyresbidrag, samt därefter de kvinnliga icke provisionsberättigade
befattningshavarna inom nämnda delar av telegrafverket
och slutligen den provisionsberättigade personalen. Inom varje
behandlad grupp av tjänstemän har kommissionen utgått från de befattningshavare,
som stå lägst i avlöningshänseende.

Stationerna och linjedistrikten.

Vad då den lägst avlönade manliga tjänstemannakategorien inom
stations- och linjepersonalen, stationsbiträden, angår, har, såsom redan i
den allmänna delen av detta betänkande angivits, kommissionen vid
regleringen av avlöningsförhållandena för personalen vid telegrafverket
liksom vid, bland annat, statens järnvägar och postverket utgått ifrån,
att de obefordrade manliga tjänstemannagrupperna inom de olika verken
såvitt möjligt böra i avlöningshänseende likställas.

För stationsbiträdena vid telegrafverket utgör för närvarande den
fasta begynnelseavlöningen 900 kronor med avlöningsförhöjningar efter
resp. två, fyra, sex, nio och tolv år till 960, 1,020, 1,140, 1,260 och
1,380 kronor. Dessutom åtnjuta dessa befattningshavare, förutom hyresbidrag,
i förekommande fall dyrortstillägg.

Det torde här böra erinras, att telegraforterna i hyresbidrags- och
dyrortsavseende äro indelade i flera grupper nämligen med hänsyn till
hyresbidrag i sju och i fråga om dyrortstillägg i tre grupper, vilka
gruppindelningar kunna sinsemellan kombineras på olika sätt. Till
billigaste ort äro sålunda att hänföra sådana orter, varest dyrortstillägg
icke utgår och beträffande vilka lägsta maximum för hyresbidrag är

1. Hyresbidragsberättigade

manliga
tjänstemän.

Stations biträde.

186

Äeparatörer.

fastställt, samt till dyraste ort sådana orter, där dyrortstillägg utgår
med femton procent av den fasta avlöningen och i fråga om vilka de
högsta maximibeloppen för hyresbidrag gälla.

För stationsbiträden utgör den sammanlagda avlöningen för närvarande
å billigaste ort i begynnelseavlöning 1,150 kronor och i slutavlöning
1,630 kronor samt å dyraste ort i begynnelseavlöning 1,305
kronor och i slutavlöning 2,001 kronor.

I anslutning till vad kommissionen nyss anfört angående likställigheten
mellan de obefordrade personalgrupperna vid de olika verken
har kommissionen ansett, att stationsbiträdena hädanefter i avlöningshänseende
böra likställas med personal tillhörande stationskarlsgruppen
vid statens järnvägar, och bör för detta ändamål stationsbiträdes begynnelseavlöning
sättas till 1,260 kronor med förhöjningar till 1,320,
1,380, 1,500 och 1,650 kronor. Avlöningsförhöjningarnas antal skulle
sålunda från nuvarande fem, av vilka den sista erhålles efter tolv år,
inskränkas till allenast fyra. Därigenom att samtliga perioderna för
erhållande av avlöningsförhöjning bestämmas till tre år, kommer emellertid
slutavlöningen fortfarande att uppnås efter tolv år. Den sammanlagda
avlöningen för stationsbiträden skulle, med tillämpning av de
utav kommissionen föreslagna förändrade grunderna för hyresbidragens
utgående, komma att uppgå till följande belopp:

Begynnelse- Slutavlöaviöning
ning

kr. kr.

billigaste ort ............................ 1.560 1,950

dyraste ort .................................. 1,827 2,392.50

Till jämförelse må nämnas, att den sammanlagda avlöningen för
stationskarlsgruppen vid statens järnvägar enligt kommissionens för -

slag skulle bliva:

Begynnelse- Slutavlöavlöning
ning

kr. kr.

billigaste ort ................................... 1,530 1,980

dyraste ort .................................. 1,885 2,410

De anförda beloppen utvisa alltså avvikelser, som med hänsyn till
de skilda avlöningsbestämmelserna vid telegrafverket och statens järnvägar
måste betraktas såsom oväsentliga.

Närmast över stationsbiträden i avlöningshänseende stå av den
manliga linje- och stationspersonalen de båda reparatör sgrupperna.

137

Reparatör av ‘2:a lönegraden åtnjuter för närvarande eu fast begynnelseavlöning
av 960 kronor med förhöjningar till 1,020, 1,140, 1,260, 1,380
och 1,500 kronor och reparatör av l:a lönegraden en fast begynnelseavlöning-
av 1,020 kronor med förhöjningar till 1,140, 1,260, 1,380,

1,500 och 1,650 kronor. För båda grupperna inträda avlöningsförhöjningarna
efter resp. två, fyra, sex, nio och tolv år.

För dessa tjänstemän har kommissionen ansett uppflyttning böra
ske på sådant sätt, att begynnelseavlöningarna bestämmas för reparatör
av 2:a lönegraden till 1,320 kronor och för reparatör av l:a lönegraden
till 1,380 kronor. Samtidigt med att kommissionen förändrat perioderna
för avlöningsförhöjning på sådant sätt, att dylik förhöjning varje gång
inträder efter tre år, har kommissionen minskat dessa förhöjningars
antal så att slutavlöningen fortfarande uppnås efter tolv år.

De fasta avlöningsbeloppen skulle enligt kommissionens förslag
bliva:

för reparatör av 2:a lönegraden 1,320, 1,380, 1,500, 1,650 och
1,800 kronor samt

för reparatör av l:a lönegraden 1,380, 1,500, 1,650, 1,800 och
1,950 kronor.

Härtill skulle komma hyresbidrag samt, i förekommande fall,
dyrortstillägg.

Stationsförman åtnjuter för närvarande en fast begynnelseavlöning
av 1,020 kronor med förhöjningar, varje gång efter tre år, till 1,140,
1,260, 1,380 och 1,500. kronor, vilken slutavlöning sålunda kan uppnås
efter tolv års tjänstgöring.

Med hänsyn till önskemålet att bibehålla nuvarande proportionen
mellan avlöningarna till å ena sidan stationsförman och å andra sidan
stationsbiträde har kommissionen ansett avlöningarna för stationsförman
böra utgå med följande belopp, nämligen: 1,320, 1,380, 1,500,
1,650 och 1,800 kronor vartill skulle komma hyresbidrag och dyrortstillägg.

Befattningarna linjeförman och linjemästare äro för närvarande
var för sig fördelade i två lönegrader. Till den l:a lönegraden höra
sådana befattningshavare, som hava fast stationeringsort, och till 2:a
lönegraden sådana, som på grund av arbetets beskaffenhet hittills icke
ansetts böra tilldelas fast stationeringsort. För dylika tjänstemän av 2:a
lönegraden utgå de fasta avlöningarna med lägre belopp än för motsvarande
befattningshavare av l:a lönegraden, men de förra erhålla

1915 års avlöningskommission. 18

Stations förman.

Linjefönnan
och linjemästare.

i stället, vid sidan av den fasta avlöningen, särskilda dagtraktamenten
under varje dag av året.

Såsom redan blivit omnämnt vid behandlingen av frågan om förändrade
grunder för hyresbidragens beräknande, har emellertid telegrafstyrelsen
meddelat sin avsikt att hos Kung!. Maj:t föreslå, att samtliga
linjeförmän och linjemästare skulle erhålla fast placeringsort i likhet
med vad numera bestämts i fråga om arbetare vid linjedistrikten.
Genom en dylik anordning skulle de nuvarande befattningarna linjeförman
av 2:a lönegraden och linjemästare av 2:a lönegraden komma
att försvinna, och deras innehavare likställas med motsvarande tjänstemän
i l:a lönegraden.

För närvarande utgöra de fasta avlöningsbeloppen:

för linjeförman av l:a lönegraden 1,140, 1,260, 1,380, 1,500,
1,650 och 1,800 kronor samt

för linjemästare av l:a lönegraden 1,500, 1,650, 1,800, 1,950,
2,100, 2,400 och 2,700 kronor.

De tre första avlöningsförhöjningarna inträda efter tvåårsperioder
och de övriga efter treårsperioder, så att slutavlöningarna uppnås av
linjeförman efter tolv och av linjemästare efter femton år.

För dessa tjänstemannakategorier har kommissionen tänkt sig en
uppflyttning av begynnelseavlöningen till 1,650 kronor för linjeförman
och till 1,950 kronor för linjemästare samt, i samband med en omläggning
av perioderna för ålderstillägg till enbart treårsperioder, förändring
av löneskalan så att slutavlöningen skulle uppnås efter samma
antal år som för närvarande. Avlöningsförbättringen skulle sålunda
komma att bliva proportionsvis något lägre för linjemästare än för
linjeförman. Kommissionen har emellertid icke ansett sig kunna föreslå
högre avlöning för linjemästare vid det förhållande, att dessa
tjänstemän dels år 1912 erhöllo rätt till dyrortstillägg och dels från
och med år 1917 erhållit ytterligare avlöuingsförbättring genom en
väsentlig höjning av det till dem utgående hyresbidraget.

Avlöningsbeloppen skulle alltså enligt kommissionens mening
böra bestämmas:

för linjeförman till 1,650, 1,800, 1,950, 2,100 och 2,250 kronor
samt

för linjemästare till 1,950, 2,100, 2,250, 2,500, 2,750 och 3,000
kronor.

För den händelse de nuvarande linjemästarna av 2:a lönegraden
och linjeförmännen av 2:a lönegraden erhålla fast stationeringsort samt
å avlöningsskalan uppflyttas till likhet med motsvarande befattnings -

189

havare av l:a lönegraden, liira självfallet dagtraktamenten till ifrågavarande
tjänstemän komma att utgå allenast under verkliga tjänsteresor.

Därest emellertid de av telegrafstyrelsen ifrågasatta sammanslagningarna
inom linjeförmans- och linjemästargrupperna skulle anses icke
böra komma till stånd, böra de av kommissionen nyss omnämnda avlöningsbeloppen
utgå till de linjeförmän och linjemästare, som tillhöra
l:a lönegraden.

De befattningshavare inom linjeförmans- och linjemästargrupperna,
vilka för närvarande hänföras till 2:a lönegraden, åtnjuta enligt nu
gällande bestämmelser fasta avlöningar till följande belopp med förhöjningar
efter samma tidsperioder som motsvarande befattningshavare
av l:a lönegraden, nämligen:

linjeförman av 2:a lönegraden 1,020, 1,140, 1,200, 1,380, 1,500
och 1,650 kronor samt

linjemästare av 2:a lönegraden 1,380, 1,500, 1,650, 1,800, 1,950,
2.100 och 2,400 kronor.

Under nyss angivna förutsättning, att sammanslagning icke äger
rum, böra enligt kommissionens mening avlöningsbeloppen bestämmas:

för linjeförman av 2:a lönegraden till 1,500, 1,650, 1.800, 1,950
och 2,100 kronor samt

för linjemästare av 2:a lönegraden till 1,800, 1,950, 2,100, 2,250,

2.500 oeh 2,750 kronor.

Samtliga avlöningsförhöjningar böra inträda efter treårsperioder.

För samtliga linjeförmän och linjemästare tillkomma utöver de
fasta avlöningarna hyresbidrag samt, i förekommande fall, dyrortstillägg.

Radiotelegrafist åtnjuter för närvarande fast begynnelseavlöning av
1,260 kronor och fast slutavlöning av 2,100 kronor. Kommissionen
föreslår, att avlöningsbeloppen för sådan tjänsteman bestämmas till
1,650, 1,800, 1,950, 2,100 och 2,250 kronor eller till samma belopp
som föreslagits för linjeförman, vartill skulle komma hyresbidrag och
dyrortstillägg.

Vad därefter angår sådana manliga tjänstemän vid stationerna,
som icke äro berättigade till hyresbidrag, är först att märka assistenterna.
, Dessas begynnelseavlöning är för närvarande bestämd till 1,800
kronor med avlöningsförhöjningar, varje gång efter tre år, till 1,950,
2.100, 2,400, 2,700, 3,000, 3,400 och 3,800 kronor. Såsom redan
framhållits i den allmänna delen av detta betänkande, har kommissionen
ansett, att assistenterna böra i avlöningshänseende likställas med

Radio telegrafist.

2. Manliga
tjänstemän,
vilka icke äro
berättigade
till hyresbidrag.

Assistent.

140

Kontrollörer.

stationsskrivare vid statens järnvägar och manliga postexpeditörer vid
postverket. Med hänsyn härtill har kommissionen ansett, att begynnelseavlöningen
för assistent bör bestämmas till 2,500 kronor med
avlöningsförhöjningar till 2,750. 3,000, 3,300, 3,600, 3,900 och, såsom
slutavlöning, 4,300 kronor.

En jämförelse mellan sammanlagda avlöningarna till stationsskrivare,
manlig postexpeditör och assistent framgår av följande tablå:

billigaste ort dyraste ort

	lägst	högst	lägst	högst
	kr.	kr.	kr.	kr.
stationsskrivare .....................	2,520	4,320	2,940	4,800
manlig postexpeditör.......	.......... 2,500	4,300	2,875	4,750
assistent........................	2,500	4,300	2,875	4,750

Därest avlöningsskalan för assistenter skulle bestämmas på nyss
angivna sätt, skulle slutavlöningen komma att uppnås efter aderton
i stället för, såsom för närvarande, efter tjuguett år. Med hänsyn till
den nuvarande avlöningsskalans längd har kommissionen funnit detta
vara till fördel, helst slutavlöningen då skulle komma att uppnås efter
samma tidrymd som skulle komma att gälla för manlig postexpeditör.

Genom beslut vid 1912 års riksdag blevo avlöningarna för kontrollörer,
i enlighet med ett av telegrafstyrelsen avgivet förslag, bestämda
till följande belopp:

för kontrollör av 2:a lönegraden 3,400, 3,800, 4,200, 4,600 och
5,000 kronor samt

för kontrollör av l:a lönegraden 3,800, 4,200, 4,600, 5,000 och

5,500 kronor. *

Vid lönefrågans behandling vid nämnda riksdag utgick man ifrån,
att dessa tjänstemän vid telegrafverket skulle, med avlöningar bestämda
till nyssberörda belopp, komma att i avlöningshänseende ställas något
lägre än kontrollör resp. förste kontrollör vid postverket. Sistnämnda
befattningshavare åtnjöto då och uppbära alltfort i begynnelseoch
slutavlöning: kontrollör 3,800 — 5,000 kronor och förste kontrollör
4,600—6,000 kronor. Enligt kommissionens förslag till avlöningar
för nämnda posttjänstemän skulle dessa erhålla i begynnelseoch
slutavlöning: kontrollör 4,300—5,500 kronor och förste kontrollör
5,100 — 6,500 kronor. För bibehållande av den nuvarande proportionen
mellan avlöningarna till dessa post- och telegraftjänstemän har kommissionen
ansett de fasta avlöningarna för ifrågavarande telegraftjänstemän
böra bestämmas till följande belopp:

141

för kontrollör av 2:a lönegraden 3,900 kronor med förhöjningar
till 4,300, 4,700, 5,100 och 5,500 kronor samt

för kontrollör av l:a lönegraden 4,300 kronor med avlöningsförhöjningar
till 4,700, 5,100. 5,500 och 6,000 kronor.

Radiokommissarie bör, enligt kommissionens förmenande, liksom
för närvarande i avlöningshänseende likställas med kontrollör av l:a
lönegraden.

Av de manliga befattningshavare vid linjedistrikten, som icke
äro berättigade till hyresbidrag, åtnjuter för närvarande förrådsbokhållare
begynnelseavlöning till samma belopp som assistent eller 1,800 kronor,
men en slutavlöning av endast 3,400 kronor. I enlighet med nuvarande
förhållande mellan dessa båda kategorier av tjänstemän bör enligt
kommissionens mening förrådsbokhållares avlöningsskala bestämmas till
2,500. 2,750, 3,000, 3,300, 3,600 och 3,900 kronor.

Såsom'' kommissionen i inledningen till denna avdelning av betänkandet
påvisat, blevo vid 1912 års riksdag avlöningarna till linjeingenjör
och linjedirektör ställda i viss relation till avlöningarna för
å ena sidan baningenjör av 2:a klass och telegrafingenjör samt å andra
sidan ban- och maskindirektör vid statens järnvägar. Linjeingenjörs
begynnelseavlöning sattes sålunda lägre än motsvarande avlöning för
baningenjör av 2:a klass och telegrafingenjör vid statens järnvägar
under det att slutavlöningen till dessa tre kategorier av tjänstemän i
det närmaste kommo att sammanfalla. Linjedirektör åter kom att stå
lägre än ban- och maskindirektör vid statens järnvägar i såväl begynnelse-
som slutavlöning. /

Avlöningsbeloppen hava efter 1912 års reglering utgjort:
för linjeingenjör 4,600, 5,000, 5,500, 6,000 och 6,500 kronor samt
för linjedirektör 6,000, 6,500, 7,000, 7,500 och 8,000 kronor.
Samtliga avlöningsförhöjningar inträda efter treårsperioder, så
att slutavlöningarna uppnås efter tolv år.

Under den tid, som förflutit sedan nämnda lönebelopp fastställdes,
har erfarenheten visat, att stora svårigheter förefinnas att särskilt
till linjeingenjörstjänst inom telegrafverket förvärva och där bibehålla
kvalificerad och i övrigt lämplig personal. Det har sålunda inträffat,
att skickliga linjeingenjörer lämnat sin statstjänst för att taga anställning
inom den privata industrien, därtill lockade av de avsevärt högre
avlöningar, som där kunna erbjudas.

Itadiokoin missarie.

KitiT&dsboV

hållare.

Linje iugenjör

och
linjedirektör.

142

Från personalens sida har såsom ett medel att motverka detta
missförhållande ifrågasatts en väsentlig uppflyttning i avlöningshänseende
av tjänstemän med högre teknisk utbildning. Med hänsyn till den av
kommissionen i enlighet med dess uppdrag hävdade uppfattningen, att
rubbningar av det nuvarande inbördes förhållandet mellan olika tjänstemannakategorier
böra, såvitt möjligt, på detta stadium av kommissionens
arbete undvikas, har kommissionen emellertid, såsom kommissionen
redan i den allmänna delen av detta betänkande omnämnt, ansett sig
icke för närvarande kunna föreslå någon åtgärd i berörda syfte. Vad
särskilt linjeingenjörerna angår har kommissionen dock, till följd av de
rådande rekryteringssvärigheterna, ansett sig böra redan nu söka åstadkomma
en utjämning av den skillnad i avlöningshänseende, som hittills
varit rådande mellan nämnda befattningshavare samt baningenjör
av 2:a klass och telegrafingenjör vid statens järnvägar. Denna utjämning,
i den man den kan erhållas med de skilj akt liga avlöningssystemen
vid de båda verken, har kommissionen tänkt sig kunna vinnas genom en
förkortning av avlöningsskalan för linjeingenjör, så att slutavlöningen
skulle uppnäs efter nio år, liksom förhållandet är beträffande förutnämnda
befattningshavare vid statens järnvägar, samt därigenom att
avlöningsbeloppen för linieingeniör bleve bestämda till 5,500, 6,000.

6,500 och 7,000 kronor.

Då avlöningsskalan för linjedirektör icke lämpligen kan vara
längre än för linjeingenjör, har kommissionen även beträffande de
förstnämnda tänkt sig att slutavlöningen bör uppnås efter nio år.
Avlöningsbeloppen för linjedirektör böra -enligt kommissionens uppfattning
bestämmas till 7.000, 7,500, 8,000 och 8,500 kronor.

3. Kvinnliga
befattningshavare.

Interurbantelefonist
och
bokhållare.

Av de kvinnliga befattningshavarna vid linjedistrikten och stationerna
åtnjuta:

internerbantelefonist en begynnelseavlöning av 960 kronor med
förhöjningar efter respektive två, fyra, sex och nio år till 1,020, 1,140,
1,260 och 1,380 kronor samt

bokhållare en begynnelseavlöning av 1,020 kronor med förhöjningar
efter två, fyra, sex, nio och tolv år till 1,140, 1,260, 1,380,

1,500 och 1,650 kronor.

För dessa befattningshavare har kommissionen ansett begynnelseavlöningen
böra bestämmas, beträffande interurbantelefonist till 1,380
kronor och i fråga om bokhållare till 1,500 kronor med avlöningsförhöjningar
i perioder, som alltigenom böra omfatta tre år.

Avlöningsbeloppen böra i enlighet härmed bestämmas på följande
sätt:

för interurbantelefonist till 1,380, 1,500, 1,650 och 1,800 kronor samt

för bokhållare till 1,500, 1,650, 1,800, 1.950 och 2,100 kronor.

För närvarande utgöra de fasta avlöningarna

för kassör av 2:a lönegraden 1,140, 1,260, 1,380, 1,500, 1,650 och
1,800 kronor samt

för kassör av l''a lönegraden, v aktfärestånd are och telegrafist 1,260,
1,380, 1,500, 1,650, 1,800, 1,950 och 2,100 kronor.

För kassörer av båda lönegraderna inträda de tre första avlöningsförhöjningarna
efter tvåårsperioder och de övriga efter treårsperioder,
för vaktföreståndare och telegrafist åter inträda samtliga förhöjningar
efter treårsperioder. Slutavlöningarna uppnås alltså av kassör av 2:a
lönegraden efter tolv år, av kassör av l:a lönegraden efter femton år
samt av vaktföreståndare och telegrafist efter aderton år.

Av ifrågavarande kvinnliga befattningshavare har kommissionen
ansett telegrafist böra i avlöningshänseende jämställas med kvinnlig
postexpeditör. Enligt kommissionens förslag skulle kvinnlig postexpeditör
erhålla en begynnelseavlöning av 1,900 kronor och en slutavlöning, efter
tolv år, av 2,700 kronor. I anslutning härtill har kommissionen ansett
begynnelseavlöningen för telegrafist böra bestämmas till 1,800 kronor
och slutavlöningen, vilken skulle erhållas efter femton år, till 2,750
kronor. Den avvikelse, som sålunda skulle komma att förefinnas, är
beroende på den olika konstruktionen av avlöningsskalorna vid de
ifrågavarande båda verken.

Med bibehållande av nuvarande proportionen mellan avlöningarna
till nu ifrågavarande befattningshavare vid telegrafverket samt med
omläggning av perioderna för avlöningsförhöjning för kassörer till enbart
treårsperioder skulle avlöningsbeloppen bliva:

för kassör av 2:a lönegraden 1,650, 1,800, 1,950, 2,100 och 2,250
kronor, samt

för kassör av l:a lönegraden, telegrafist och vaktföreståndare
1,800, 1,950, 2,100, 2,250, 2,500 och 2,750 kronor.

Slutavlöningen skulle alltså uppnås av kassör av 2:a lönegraden
efter tolv år och av de övriga nu ifrågavarande befattningshavarna
efter femton år.

Den provisionsberättigade personalen utgöres, såsom förut antytts,
av stationsföreståndarna, nämligen dels kommissarier av 7:e—1-a löne -

Kassörer,
vaktföreståndåre
och
telegrafist.

4. Den pro
visionsberättigade

personalen.

144

graden, vilka förestå stationer, som med hänsyn till uppbörden äro indelade
i motsvarande klasser, dels telegraf direktör er, vilka äro föreståndare
för huvudtelegrafstationerna i Stockholm, Göteborg, Malmö
och Sundsvall, de tre sistnämnda av 2:a och den förstnämnda av l:a
lönegraden, dels ock telefondirektörer, vilka äro chefer för centraltelefonstationerna
i Stockholm och Göteborg. Av kommissariebefattningarna
äro de, som tillhöra 7:e—5:e lönegraderna, avsedda att i regel innehavas
av kvinnliga tjänstemän.

Stationsföreståndarna uppbära fast lön enligt särskild löneskala
samt därjämte, i stället för tjänstgöringspenningar, provision på uppbörden
vid vederbörande station.

Den fasta lönen till de provisionsberättigade tjänstemännen utgår
enligt följande i § 4 mom. 2:o i avlöningsreglementet angivna reglering:

Kommissarie	av	7:e	lönegraden .......	Kronor Kronor .............. lägst 1,050 högst 1,350
»	»	6:e	» .........	.............. »	1,050	»	1,500
»	»	5:e	» .........	............... »	1,050	»	1,800
»	»	4:e	» .........	............ »	2,200	»	2,800
»		3:e	» .........	............... »	2,400	»	3,000
»	»	2:a	» .........	.............. »	2,600	»	3,400
»	»	l:a	> .........	............... »	3,000	*	3,800
Telegrafdirektör	av	2:a lönegraden ......	...............1	3,000	»	4,200
» Telefondirektör	»	l:a » ......	3,400	»	4,600

Bestämmelserna om uppbördsprovision återfinnas i § 5 i avlöningsreglementet.
Provisionen beräknas å vid stationen influten uppbörd av
telegramporto-, telefonabonnemangs- och inträdesavgifter samt telefonsamtalsavgifter
och utgår med:

5 procent av den del av uppbörden, som ej för år överstiger
10,000 kronor; *

3 procent av den del av uppbörden, som överstiger 10,000 men
ej 30,000 kronor;

1 procent av den del av uppbörden, som överstiger 30,000 men
ej 100,000 kronor;

Va procent av den del av uppbörden, som överstiger 100,000 men
ej 500,000 kronor; samt

Vio procent av den del av uppbörden, som överstiger 500,000 kronor.

Provisionsbeloppet för år räknat må dock icke för någon stationsföreståndare
understiga 450 kronor, vadan från det i telegrafverkets
avlöningsstat upptagna provisionsanslaget må, utöver ovan angivna
procentbelopp, utgå vad som tilläventyrs erfordras för att fylla denna
minimiprovision.

14 r>

Av utredningar, som för kommissionens räkning verkställts rörande
uppbördsprovisionen för därtill berättigade befattningshavare under åren
1908—1916, framgår, att i de flesta fall en avsevärd stegring av provisionen
ägt rum utöver motsvarande belopp för år 1905, med vilka
sistnämnda belopp man vid 1907 års lönereglering för nu ifrågavarande
personal hade att räkna. Denna stegring har varit föranledd av flera
omständigheter, bland dem även förhållanden, som varit oberoende av
stationsföreståndarnas åtgöranden. I sistnämnda avseende torde man
icke böra förbise den inverkan på provisionsbeloppen, som de under
senaste tiden vidtagna höjningarna av telegraf- och telefontaxorna
kunnat utöva.

Ehuru stationsföreståndartjänsterna efter år 1907 icke varit föremål
för någon lönereglering, hava sålunda flertalet av dessa föreståndare
genom förut nämnda starka stegring av uppbördsprovisionen kommit

1 åtnjutande av väsentligt förbättrade avlöningsförmåner.

Denna avlöningsförbättring har emellertid endast kommit att
belöpa på den del av avlöningarna, som är att betrakta såsom tjänstgöringspenningar.
Under sådana tider då stationsföreståndare åtnjutit
ledighet med bibehållande av allenast den egentliga lönen, hava dessa
tjänstemän sålunda icke kommit i åtnjutande av nämnda förbättring.
Kommissionen har därför ansett skäligt, att någon åtgärd vidtages för
att den avlöningsförbättring, som kommit stationsföreståndare i allmänhet
till del, i någon mån må kunna tillgodokomma även sådana stationsföreståndare,
som åtnjuta tjänstledighet under nyss angivna omständigheter.
Enär på grund av nyssnämnda stegring någon anledning att
höja den sammanlagda avlöningen för stationsföreståndare icke förefinnes,
har det synts kommissionen lämpligt att för vinnande av berörda
syftemål föreslå en överflyttning av visst belopp av provisionen till
den egentliga lönen. Med hänsyn till den för den provisionsberättigade
personalen gällande avlöningsskalan samt de av kommissionen i det
föregående föreslagna löneförbättringarna för den icke provisionsberättigade
personalen har kommissionen ansett, att den egentliga lönen bör
för de manliga stationsföreståndarna ökas med ett belopp av 400
kronor. I stället bör provisionen minskas i motsvarande mån därigenom,
att det procenttal, efter vilket provision skall utgå för den
del av uppbörden, som ej överstiger 30,000 kronor, bestämmes till

2 V3 procent. Provisionsbeloppet för en uppbörd av nyssnämnda belopp
skulle nämligen då komma att uppgå till 700 kronor under det att
enligt nu gällande bestämmelser provision för samma uppbördsbelopp
stiger till 1,100 kronor. För att rubbning av den nuvarande särskilda

1915 års avlöningskommission. 19

146

löneskalan lör stationsföreståndare måtte i minsta möjliga män ske,
har kommissionen tänkt sig att den egentliga lönen för de kvinnliga
kommissarierna skulle ökas med ett något högre belopp än nyss för
de manliga stationsföreståndarna angivits.

Enligt kommissionens förslag skulle den egentliga lönen för stationsföreståndarna
böra utgöra:

		Begynnelse-	Slut-
		lön	lön
		kronor	kronor
Kommissarie av	7:e lönegraden .............	................ 1,500	1,800
» »	6:e » ............	................ 1.500	2,000
» »	5:e » .............	............... 1,500	2,400
» »	4:e »	................ 2,600	3,200
» »	3:e » ...........	............... 2,800	3,400
» »	2: a » .............	................ 3,000	3,800
» »	l:a » .............	. ............ 3,400	4,200
Telegrafdirektör	av 2:a lönegraden .......	................ 3,400 ''	4,600
» Telefondirektör	» l:a » .......	................\| 3,800	5,000

Den nyss omförmälda utredningen giver vidare vid handen, att
uppbördsprovisionen icke stigit i samma proportion för samtliga föreståndare
inom en och samma kategori. Så är särskilt förhållandet
vid sådana stationer, vilkas egen avgående trafik är relativt liten och
vilka huvudsakligen hava till uppgift att i större eller mindre omfattning
förmedla telegram- och telefontrafik mellan andra stationer.

På grund härav och då det med fog kan ifrågasättas, huruvida
uppbördsprovisionen alltid. står i direkt beroende av stationsföreståndarens
arbete, har kommissionen funnit det erforderligt, att en utjämning
i någon mån äger rum av den skillnad i avlöningshänseende för föreståndare
tillhörande en och samma kategori, som är föranledd av de
varierande provisionerna. En dylik utjämning har kommissionen tänkt
sig kunna ske på sådant sätt, att för varje föreståndarkategori bestämmes
ett visst belopp såsom garanterad minim iprovision.

Dessa minimiprovisionsbelopp har kommissionen ansett böra utgöra
:

Kronor

för	kommissarie av 7:e	lönegraden ......................	...................... 600
»	» » 6:e	» .....................	...................... 700
»	» » 5:e	» ......................	...................... 900
»	» » 4:e	» ......................	...................... 1,400
»	» » 3:e	» ......................	...................... 1,800
»	» » 2:a	» ......................	.................... 2,000
»	» » l:a	» ......................	...................... 2,400
»	telegraf- och telefondirektörer ......................	...................... 2,400

147

Sammanlagda beloppen av egentlig lön och garanterad minimiprovision
för stationsföreståndare skulle alltså enligt kommissionens
förslag bliva:

för kommissarie
» »

» »

» telegrafdirektör
» »

» telefondirektör

			Begynnelse-	Slut-
			avlöning	avlöning
			kronor	kronor
av	7:e	lönegraden.......	............. 2,100	2,400
»	6:e	» .......	............. 2,200	2,700
»	5:e	» .......	............. 2,400	3,300
»	4:e	» ......	............. 4,000	4,600
»	3:e	» .......	............. 4,600	5,200
»	2:a	» .......	............. 5,000	5,800
»	l:a	» .......	............. 5,800	6,600
»	2 a	» .......	............. 5,800	7,000
	l:a	» ........	.............16,200	7,400

För flertalet stationsföreståndare torde emellertid de sammanlagda
avlöningarna komma att överstiga ovannämnda belopp, enär den verkliga
uppbördsprovisionen torde komma att uppgå till högre belopp än
den garanterade minimiprovisionen.

Kommissarier av 7:e —5:e lönegraderna skulle utöver förutnämnda
sammanlagda belopp erhålla fri bostad jämte uppvärmning och belysning
eller ock kontant ersättning härför med högst 400 kronor.

Telegrafverkets verkstad.

Yad därefter angår personalen vid telegrafverkets verkstad —Verkmästare,
frånsett befattningen såsom kassör av l:a lönegraden, för vilken avlöningsbeloppen
böra bestämmas till samma belopp som nyss angivits
för likabenämnda befattningar vid stationerna och linjedistrikten —
är först att märka kategorien verkmästare. Sådan befattningshavare
åtnjuter för närvarande en begynnelseavlöning av 2,100 kronor med
förhöjningar, varje gång efter tre år, till 2,400, 2,700, 3,000, 3,400
och 3,800 kronor. Därtill kommer såsom redan nämnts, hyresbidrag
med ett fast belopp av 600 kronor.

Kommissionen har ansett begynnelseavlöningen för verkmästare
böra bestämmas till 2,500 kronor med förhöjningar till 2,750, 3,000,

3,300, 3,600 och 3,900 kronor. Det torde i detta sammanhang böra
beaktas, att hyresbidraget enligt kommissionens förslag skulle utgå med
750 kronor.

Materialförvaltare åtnjuter för närvarande avlöning till följande materiaifarbelopp,
nämligen 2,100, 2,400, 2,700, 3,000, 3,400, 3,800 och 4,200 kronor valtare.

Inköpschef

och

kontorschef.

Verkstads ingenjör.

■Vaktmästare.

148

med avlöningsförhöjningar efter resp. två, fyra, sex, nio, tolv och
femton år.

Med hänsyn därtill, att avlöningsförmånerna för denne befattningshavare
blevo vid 1912 års riksdag väsentligen förbättrade, har kommissionen
ansett begynnelseavlöningen icke kunna bestämmas till högre
belopp än 2,750 kronor, vartill bör komma fem avlöningsförhöjningar,
varje gång efter tre år, till 3,000, 3,300, 3,600, 3,900 och 4,300 kronor.
För den nuvarande innehavaren av tjänsten i fråga, vilken redan intjänat
slutavlöningen å befattningen, skulle visserligen den egentliga
lönen endast komma att höjas med 100 kronor, men det torde böra
erinras, att därtill enligt kommissionens förslag skulle komma rätt till
ett dyrortstillägg i förevarande fall till belopp av 300 kronor.

För närvarande utgöra avlöningsbeloppen:

för inköpschef 3,800, 4,200, 4,600, 5,000 och 5,500 kronor med
förhöjning varje gång efter tre år, så att slutavlöningen uppnås efter
tolv år, samt

för kontorschef 3,400 kronor i begynnelseavlöning med förhöjningar
efter resp. två, fyra, sex, nio, tolv och femton år, till 3,800, 4,200,
4,600, 5,500, och 6,000 kronor.

Med iakttagande av att för kontorschef en omläggning av perioderna
för avlöningsförhöjnings åtnjutande verkställes till genomgående
treårsperioder, har kommissionen ansett avlöningsbeloppen för ovannämnda
befattningar böra bestämmas:

för inköpschef till 4,300, 4,700, 5,100, 5,500 och 6,000 kronor samt

för kontorschef till 4,300, 4,700, 5,100, 5,500, 6,000 och 6,500
kronor.

Verkstadsingenjör åtnjuter för närvarande samma avlöning som
linjeingenjör. Då någon förändring i detta förhållande icke torde böra
ske, skulle alltså i enlighet med vad kommissionen förut anfört beträffande
linjeingenjörerna, verkstadsingenjörs avlöningsbelopp bliva
5,500, 6,000, 6,500 och 7,000 kronor.

Telegrafstyrelsen.

Vaktmästare i telegrafstyrelsen åtnjuter för närvarande en begynnelseavlöning
av 1,140 kronor med förhöjningar, varje gång efter
tre år, till 1,260, 1,380, 1,500 och 1,650 kronor. Dessa befattningshavare
hava hittills i avlöningshänseende varit likställda med vakt -

mästare hos generalpoststyrelsen. Då sistnämnda befattningshavare
vid postverket enligt kommissionens förslag skulle erhålla avlöning
med samma belopp som den lägsta kategorien av befattningshavare
vid postverket, postiljon av klass 2, synes sålunda vaktmästare hos
telegrafstyrelsen i avlöningshänseende böra likställas med stationsbiträden
vid telegrafverket. Avlöningsbeloppen böra alltså bestämmas
till 1,260, 1,320," 1,380, 1,500 och 1,650 kronor. Därjämte böra dessa
vaktmästare, i likhet med stationsbiträdena, komma i åtnjutande av
såväl hyresbidrag som dyrortstillägg.

Avlöningsbeloppen för kvinnliga kontorsskrivare utgöra för närvarande
1,260, 1,380, 1,500, 1,650, 1,800 och 1,950 kronor.

Dessa befattningshavare har kommissionen ansett böra i fråga
om avlöningsbeloppen helt jämställas med bokhållare vid linjedistrikten
och stationerna och sålunda erhålla en begynnelseavlöning av 1,500
kronor med förhöjningar till 1,650, 1,800, 1,950 och 2,100 kronor.

Någon berättigad anledning att med nuvarande organisation bibehålla
den obetydliga skillnad i avlöningshänseende, som för närvarande
förefinnes mellan nämnda båda kategorier av befattningshavare,
synes kommissionen icke föreligga. Visserligen är det arbete, som
påvilar kontorsskrivare, för vissa av dem av mera kvalificerad art än
för övriga, varför fråga skulle kunna uppstå om utbrytande av några
av dessa befattningar till en särskild högre avlöningsgrupp. Någon
sådan uppdelning har emellertid icke ansetts för närvarande höra
komma till stånd.

Föreståndaren för katalog expeditionen, för närvarande en kvinnlig
tjänsteman, åtnjuter enligt nu gällande bestämmelser en begynnelseavlöning
av 1,800 kronor med förhöjningar efter respektive två, fyra
och sex år till 1,950, 2,100 och 2,400 kronor. Kommissionen har
ansett avlöningsbeloppen för denna befattningshavare lämpligen böra
bestämmas till 2,250, *2,500 och 2,750 kronor med avlöningsförhöjning
varje gång efter tre år. I

I förutnämnda till kommissionen avlåtna skrivelse av den 22
februari 1918 har* telegrafstyrelsen meddelat sin avsikt att hos Kungl.
Maj;t föreslå inrättande inom styrelsen av två nya ordinarie tjänstemannakategorier
nämligen ritare och ingenjör sassistenter. Styrelsen har
därom anfört följande;

Kontors skrivare.

Föreståndare
för katalogexpeditionen.

Ritare och.
ingenjörsassistent.

150

»De vid linjebyråns konstruktionsavdelning anställda ritarna äro avlönade
efter ålder och skicklighet och anses tillfälligt anställda. Denna deras ställningsynes
emellertid ej riktig, alldenstund konstruktionsavdelningen numera vuxit ut
till en fullt konstant avdelning, vars arbete under de år den existerat varit i ständig
och snabb ökning. För att belysa denna omständighet torde eu översikt avpersonalens
ökning vara lämplig. När avdelningen började sin verksamhet år 1908
bestod den av en ingenjör och en ritare. Snart därefter befanns nödvändigt att
överflytta ännu en ingenjör till avdelningen, varefter sedennera vid behov ritarnas
antal ökades och utgjorde vid 1914 års slut 8 å 9 stycken. Under mellanliggande
år hade dessutom uppsatts en med konstruktionsavdelningen sammanhörande modellverkstad
för utexperimentering av nya modeller för avdelningens konstruktioner.
Denna verkstad har sedermera sysselsatt en verkmästare och 3 å 4 arbetai’e.
Sedermera ha såväl ingenjörernas som ritarnas antal vuxit ytterligare, så att pei’-sonalen för tillfället består av 5 ingenjörer, 13 ritare, 4 arbetare och 1 springpojke
eller tillsammans 23 personer. Därav torde framgå, att konstruktionsavdelningen
vuxit ut till en konstant institution, som av allt att döma ej gärna kan upphöra.
Personalens ställning .bör under sådana förhållanden ej heller vara tillfällig, såsom
fallert nu är med ritarnas. Denna deras ställning har hittills föranlett en stor personalomsättning.
Sålunda lämnade under 1916 ej mindre än 11 ritare sina anställningar.
Svårigheten med en dylik personalomsättning är särskilt stor på den grund,
att det ritarbete, som å avdelningen förekommer, är av så speciell art, att det är
hart när omöjligt erhålla en ny ritare med kännedom i facket. Varje ombyte förorsakar
därför rubbningar i arbetets gång, icke minst därigenom att vederbörande
ingenjör måste i så hög grad sysselsätta sig med varje ny ritare, att hans eget
arbete därav blir betydligt lidande. Av vikt är därför, att de ritare, som genom
årslång erfarenhet å avdelningen vunnit fackkunskap och förmåga att självständigt
arbeta, kvarstanna på sina platser. För att emellertid detta allmänt skall ske, är
det ej tillräckligt att höja ritarnas avlöning så att någon massflykt ej för ögonblicket
behöver befaras, utan det är också nödvändigt att tillse, att ritarepersonalens
framtidsutsikter förbättras. Detta är så mycket mer nödvändigt, som väl
kvalificerad ritarepersonal måste fordras för det konstruktionsarbete, som förekommer
å avdelningen. Detta arbete är något helt annat än vanlig renritning, ty
ritaren måste självständigt kunna utai’beta ett nytt ledningsschema eller en ny
konstruktion. Den pei’son, som sysslat med dylikt arbete i flera år, blir emellertid
så småningom vuxen större uppgifter, ty han lär känna alla tekniska kombinationer
och detaljer och måste göra klart för sig, varför anordningarna göras på ena eller
andra sättet. För den skull är det även ur verkets egen synpunkt lämpligt, om
ritarna så småningom kunna befordras till ingenjörsassistenter. Därigenom skulle
även åt ritarna givas de ökade framtidsutsikter, som ovan omtalats, och skulle det
sålunda bli lättare att kvarhålla ritare, på vilkas utbildning mycket arbete nedlagts.

Då emellertid ritarepersonalens framtidsutsikter genom dylika platser förbättras,
böra även fordringarna på nya ritares teoretiska uttydning kunna skärpas.
För att vinna anställning som ritare bör sålunda kunna fordras, att vederbörande
skall ha avlagt någon teknisk examen, såsom vid teknisk elementarskola, Chalmerska
institutets lägre avdelning eller maskinyrkesskolan i Stockholm. Då en
person med någon av nämnda examina anställes å konstruktionsavdelningen, bör
han till en början anställas på prov, ännu ej som extra ordinarie utan som elev.

Hall bör därunder ställas under sådan observation, att, om lian visar sig olämplig,
han i tid blir uppsagd från sin anställning. 1 annat fäll bör lian för vidare utbildning
kvarstanna å byrån någon tid, till exempel ett halvt år. Sedan lian under
denna tid fått inblick i konstruktionsarbetet och lärt känna de olika detaljer, som
användas vid telefon- och telegrafstationerna, bör tillfälle beredas honom att som
elev å verkstaden taga del av de olika detaljernas fabrikation under till exempel
ett halvt års tid. Vid ritarens återkomst från verkstaden till konstruktionsavdelningen
torde lämpligen antagning till extra ordinarie ritare ske. Ritaren skulle
sedan kvarstanna å konstruktionsavdelningen under sin tid som extra ordinarie och
ordinarie ritare. Dock bör under tiden tillfälle beredas honom att som elev eller
underbefäl deltaga i något stationsmontage. Då ritaren så småningom vinner befordran
till ingenjörsassistent, bör lian på så sätt äga de bästa kvalifikationer att
på egen hand sköta stationsbyggnader. Även borde han lämpligen kunna tagas i
bruk ej endast för nybyggnader utan även för stationernas underhåll. Likaså torde
behov av dylika ingenjörsassistenter förefinnas å konstruktionsavdelningen samt även
å linjebyggnader.

Vad antalet ordinarie platser beträffar, avser telegrafstyrelsen att föreslå,
att de sju i tjänsten äldsta av konstruktionsavdelningens tretton ritare
snarast böra vinna dylika platser på det sätt, att i telegrafverkets stat för år 1919
skulle upptagas 2 ingenjörsassistentbefattningar och 5 ritarbefattningar. De sju
äldsta av avdelningens ritare äro antagna i telegrafverkets tjänst vid följande tider:
1 i januari 1904, 1 i juni 1907, 1 i september 1910, 1 i oktober 1911, 1 i januari
1912, 1 i januari 1914 och 1 i november 1914. Vad de övriga (i ritarna beträffar,
bör flertalet av dem kunna antagas till extra ordinarie.

Avlöningen till ingenjörsassistent föreslår styrelsen till samma belopp som
för kontrollör av andra lönegraden och för ritare till samma belopp som för
assistent.»

För egen del får kommissionen anföra, att kommissionen, därest
det befinnes lämpligt att å ordinarie stat uppföra avlöningar till ifrågavarande
kategorier av befattningshavare, ritare och ingenjörsassistent,
icke har något att erinra emot att avlöningarna bestämmas till samma
belopp som för respektive assistent och kontrollör av 2:a lönegraden.
Avlöningarna skulle alltså bliva:

för ritare 2,500, 2,750, 3,000, 3,300, 3,600, 3,000 och 4,300
kronor samt

för ingenjörsassistent 3,900, 4,300, 4,700, 5,100 och 5,500 kronor.

Byråtjänstemännen hos telegrafstyrelsen äro uppdelade i två grupper,
en lägre och en högre. Till den lägre gruppen räknas huvudkassör,
notarie, ombudsman, revisor och statistiker samt till den högre sekreterare,
kamrerare, sekreterare och aktuarie, byråingenjör, förrådsintendent,
byråkontrollör samt föreståndare för telegrafverkets undervisningsanstalt.
För den lägre gruppen utgöra avlöningarna för närvarande 3,400,
3,800, 4,200, 4,600, 5,000, 5,500, och 6,000 kronor samt för den högre

Byrå tjänstemän.

152

gruppen 4,600, 5,000, 5,500, 6,000, 6,500 och 7,000 kronor. För båda
grupperna inträda de tre första avlöningsförhöjningarna efter tvåårsperioder
och de övriga efter treårsperioder, så att slutavlöningen uppnås
inom den lägre gruppen efter femton och inom den högre gruppen efter
tolv år.

Av dessa båda grupper anser kommissionen den lägre, notariegruppen,
böra i avlöningshänseende likställas med motsvarande befattningshavare
vid de övriga verken, nämligen notariegrupperna i järnvägsstyrelsen
och generalpoststyrelsen. De sammanlagda avlöningsbeloppen
för notariegrupperna i sistnämnda två styrelser skulle enligt
kommissionens förslag bliva: i järnvägsstyrelsen lägst 5,460 kronor och
högst 6,400 kronor samt i generalpoststyrelsen lägst 5,150 kronor och
högst 6,450 kronor. Inom båda dessa grupper skulle slutavlöningen
såsom för närvarande uppnås efter nio år.

På grund av de skilda konstruktionerna i avlöningsskalorna för
statens järnvägar, postverket och telegrafverket har det visat sig omöjligt
att på detta stadium av kommissionens arbete uppnå full överensstämmelse
med avseende å avlöningarna till nu ifrågavarande tjänstemannagrupper.
Enligt kommissionens mening böra emellertid de sammanlagda
slutavlöningarna för dessa grupper uppgå till ungefär samma belopp.
Vidare har kommissionen ansett, att den skillnad beträlfande tiden för
slutavlöningens intjänande, som förefinnes inom förevarande tjänstemannagrupper
vid de tre verken, redan nu bör undanröjas, så att nämnda
tid jämväl för notariegruppen vid telegrafverket blir bestämd till nio år.

I enlighet härmed har kommissionen ansett, att den fasta avlöningen
för notariegruppen vid telegrafverket bör bestämmas till 4,700,
5,100, 5,500 och 6,000 kronor eller enahanda belopp som av kommissionen
föreslagits för notariegruppen i postverket. Med inräknande av
dyrortstillägg skulle sålunda den sammanlagda avlöningen för ifrågavarande
telegraftjänstemän komma att utgöra lägst 5,150 kronor och
högst 6,450 kronor.

Av vad kommissionen anfört framgår, att kommissionen med hänsyn
till den slutavlöning, som ansetts höra tillkomma notariegruppen
vid statens järnvägar och postverket, funnit sig förhindrad att föreslå
någon höjning av slutavlöningen för notariegruppen vid telegrafverket.
Härvid är ock att märka, att slutavlöningen för sistnämnda befattningshavare
på sin tid sattes jämförelsevis hög, beroende på — såsom
framgår av den inledande redogörelsen för de senaste regleringarna av
avlöningarna för byråtjänstemännen — den av 1907 års riksdag fastställda
gemensamma avlöningsskalan för såväl den nuvarande notarie -

153

gruppen som de befattningshavare, vilka sedermera kommo att tillhöra
den högre byråtjänstemannagruppen inom telegrafstyrelsen. Det torde
emellertid böra uppmärksammas, att en byråtjänsteman av lägre graden,
som redan uppnått slutavlöningen, i varje fall skulle genom tillkomsten
av dyrortstillägg komma att erhålla en förbättring i sina avlöningsförmåner
med 450 kronor.

Den högre byråtjänstemannagruppen, sekretcrargruppen, är närmast
att jämföra med sekreterargruppen inom järnvägsstyrelsen och generalpoststyrelsen.
För sekreterargruppen i järnvägsstyrelsen skulle den sammanlagda
avlöningen enligt kommissionens förslag komma att uppgå till
lägst 6,720 kronor och högst 7,980. kronor och för motsvarande grupp
i postverket till lägst 6,950 kronor och högst 7,950 kronor. Slutavlöningen
skulle av berörda järnvägspersonal komma att uppnås efter nio
år och av tjänstemän inom sekreterargruppen i postverket efter sex år.

Såsom nyss nämnts utgör tiden för slutavlöningens intjänande för
sekreterargruppen vid telegrafverket för närvarande tolv år. Denna
tid har kommissionen ansett böra nedbringas till överensstämmelse med
motsvarande tid för sekreterargruppen vid statens järnvägar eller sålunda
till nio år; och har kommissionen ansett, att avlöningsbeloppen för
den högre byråtjänstemannagruppen vid telegrafverket böra bestämmas
till 6,000, 6,500, 7,000 och 7,500 kronor, vilken slutavlöning alltså
skulle uppnås efter nio år. Med inräknande av dyrortstillägg skulle
den sammanlagda avlöningen komma att uppgå till lägst 6,450 kronor
och högst 7,950 kronor.

För professor och för byråchef äro avlöningsbeloppen för närvarande
bestämda för den förre till 7,500 och 8,000 kronor samt för den senare
till 8,000, 8,500 och 9,000 kronor. Beträffande båda dessa kategorier
har kommissionen tänkt sig en uppflyttning med en avlöningsklass,
varigenom avlöningarna skulle komma att utgöra för professor 8,000,
och 8,500 kronor samt för byråchef 8,500, 9,000 och 9,500 kronor.
Yad särskilt angår byråchef skulle denna befattning liksom samma
befattning vid postverket, med inberäknande av dyrortstillägg enligt
kommissionens förslag, komma att i avlöningshänseende så nära som
möjligt likställas med byråchefsbefattningarna i järnvägsstyrelsen. Samtliga
avlöningsförmånerna i begynnelse- och slutavlöning skulle nämligen
bliva för byråchef vid statens järnvägar 9,000 och 9,900 kronor samt
för byråchef vid såväl postverket som telegrafverket 8,950 och 9,950
kronor.

1915 års avlöningskommission.

Professor och
byråchef.

154

Tablå över Av en å sid. 174—175 införd tablå framgå beloppen av nuvarande

och''föreslagna 0°h föreslagna begynnelse- och slutavlöningar för personalen vid telegrafaviöningar.
verket å billigaste och dyraste ort.

Reglering av Vid telegrafverket äro för närvarande fyra tjänstemän förordnade

^telegraf-1 såsom telegrafinspektörer. Dessa befattningshavare, vilka under tiden
inspektör, för förordnandet få avstå de med deras ordinarie befattningar förenade
tjänstgöringspenningar eller, i förekommande fall, uppbördsprovision,
åtnjuta, jämte lönen vid den ordinarie befattningen, i stat särskilt
upptagna arvoden, vilka betraktas såsom tjänstgöringspenningar.

I förutnämnda skrivelse av den 22 februari 1918 har telegrafstyrelsen,
såsom förut nämnts, meddelat, att styrelsen hade för avsikt
att hos Kungl. Maj:t göra framställning om viss förändring i sättet för
avlönande av telegrafinspektörerna. Styrelsen har därom anfört följande:

»På grund av telegrafverkets egenskap av tekniskt trafikverk har det varit
nödvändigt att uppdela den lokala förvaltningen på två olika avdelningar: en linjeavdelning
för de tekniska arbetena samt en trafikavdelning för det direkta arbetet
med stationernas och linjernas utnyttjande för trafik samt därav föranledda mellanhavanden
mellan telegrafverket och allmänheten. Såsom distriktsmyndigheter vid
dessa båda olika avdelningar äro närmast under telegrafstyrelsen anställda sju
linjedirektörer vid linjeavdelningen samt fyi;a telegrafinspektörer vid trafikavdelningen.
I sitt förhållande till telegrafstyrelsen äro dessa båda slag av distriktsmyndigheter
jämställda; båda hava nämligen att dels i enlighet med givna instruktioner
självständigt avgöra vissa ärenden och dels verkställa de utredningar samt
taga initiativ till och väcka förslag om de förändringar berörande linje- respektive
trafikavdelningen inom distriktet, vartill förhållandena kunna giva anledning. Skillnaden
mellan de båda myndigheterna ligger sålunda uteslutande i de olika fälten
"för deras verksamhet.

Såsom distriktsmyndighet vid linjeavdelningen åligger det linjedirektören att
planlägga och efter telegrafstyrelsens beslut verkställa nyanläggningar av stationer,
nät och ledningar, att ansvara för underhållet av stationer och ledningar samt att
för övrigt hava tillsyn över att alla för trafiken erforderliga tekniska anordningar
befinna sig i fullgott skick. Linjedirektören utövar förmanskap över den speciellt
till linjeavdelningen hörande personalen ävensom över föreståndarna för telegrafoch
centraltelefonstationerna inom distriktet, i den mån dessa hava sig anförtrott att
ombesörja underhålls- och ny anläggningsarbeten inom sina stationsområden.

Telegrafinspektörerna åter hava sig ålagt arbetet med telegraf- och telefontrafikens
ordnande samt tillsynen av den administrativa förvaltningen vid stationerna.
Telegrafinspektörema hava sålunda att självständigt bestämma rörande korrespondensens
dirigering å de olika trafikvägarna, att uppgöra förslag till sådan fördelning
och eventuellt tidsindelning mellan stationerna av de tillgängliga ledningarna,
att ledningarna bliva på det för trafikbehovet lämpligaste och ekonomiskt mest fördelaktiga
sätt utnyttjade, samt att väcka förslag rörande de nya ledningar, som
kunna vara för trafiken behövliga. Vidare hava telegrafinspektörerna sig pålagt

155

ansvaret för att personalbesättningen å stationerna hålles lämpligt avvägd i förhållande
till trafiken och skola således för telegrafstyrelsen föreslå de ändringar i
arbetsstyrkan, vartill trafikens fluktuationer kunna giva anledning. Såsom kontrollerande
myndighet rörande den administrativa förvaltningen vid stationerna skola
telegrafinspektörerna vidare verkställa kassainventering och inspektion av stationernas
räkenskaper samt för övrigt hava tillsyn över att stationernas bokföring och
medelredo visning sker med ordentlighet och i enlighet med gällande bestämmelser.
Vidare hava telegrafinspektörerna att bestämma rörande anskaffning och kasserande
av stationsinventarierna å stationerna samt genom inspektion kontrollera, att dessa
inventarier befinna sig i komplett och tillfredsställande skick.

I fråga om förhållandet till personalen har telegrafinspektören chefskap över
all vid stationerna anställd personal, vad angår föreståndarna för telegraf- och
centraltelefonstationerna dock icke i fråga om den del av deras verksamhet, som
faller inom linjeförvaltningens område. Beträffande sättet för personalens anställning
gäller, att centraltelefonstationernas personal anställes av telegrafstyrelsen på
förslag av telegrafinspektören, varemot telegrafinspektör självständigt bestämmer
rörande såväl antagande som avskedande av föreståndare och annan personal vid
de under centralstationerna lydande växelstationerna ävensom inom vissa gränser
bestämmer avlöningen för föreståndare och personal vid dessa stationer.

Från telegrafinspektörernas chefskap äro undantagna de fyra huvudstationerna
Stockholm, Göteborg, Malmö och Sundsvall, vilka förestås av direkt under telegrafstyrelsen
lydande telegraf- eller telefondirektörer, som i tillämpliga delar hava
telegrafinspektörs befogenhet inom sina stationsområden.

I och med ikraftträdandet år 1916 av gällande telefonreglemente ha telegrafinspektörerna
utöver ovan nämnda åligganden fått sig ytterligare arbete pålagt
därigenom, att åt dem uppdragits vissa av de förändrade abonnemangsvillkoren
föranledda bestyr med telefonabonnemangsrörelsen. I stället för att förut abonnemangsavgifterna
utgått med visst för varje ort bestämt belopp, oberoende av huruvida
trafiken från apparaten varit stor eller liten utgår numera abonnemangsavgiften
med olika belopp allt eftersom samtalsfrekvensen är större eller mindre. För utrönande
av samtalsfrekvensen måste räkning av abonnenternas samtal under vissa
tidsperioder äga rum. Överinseendet över att denna samtalsräkning bliver på ett
tillfredsställande och betryggande sätt ordnad har överlämnats åt telegrafinspektörerna.

Oavsett att på så sätt nytt arbete pålagts telegrafinspektörerna, har jämväl
deras ursprungliga arbete med övervakandet av trafiken och kontrollen över den
administrativa förvaltningen avsevärt ökats, sedan nu gällande avlöningsreglemente
år 19()7 fastställdes. Under den tid, som sedan dess förflutit, har nämligen såväl
trafik som ledningsnät avsevärt tillväxt, vilket givetvis måst draga med sig en
betydlig ökning av såväl personalen som räkenskaps- och redovisningsrörelsen. Hur
stor denna ökning i själva verket varit belyses av nedanstående tablå över uppbörden
av telegraf- och telefonmedel inom riket, antalet vid trafikavdelningen sysselsatt
personal, antalet växeltelefonstationer, antalet telefonapparater, antalet rikssamtalsperioder
samt längden av telegrafverkets riks- och landsledningar vid ingången
av år 1908 och år 1917.

156

År

| Uppbörd av
jtelegraf- och:
1 telefon-avgifter

i Antal till ,
- trafikavdel-ningen
hörande 1
personal

1 Antal växel*!
telefoTi-stationer

Antal

telefon-

apparater

Antal

rikssamtals-

perioder

Samman. |

1 lagda längd |
av riks- ochj
| lands-] ledningar 1
i

1908 .

1917 .

...... 11,574,465

......1 29,038.937

3,042

5,204

1,472

2,358

102,094

207,281

12,911,168

35,649,739

I 98,362
! 180,446 i

Givet är, att den utveckling, varom dessa siffror bära vittne, måste medföra
vidgade krav på den person, som bar sig ålagt att sörja för att trafikförhållandena
bliva på för allmänheten bästa sätt ordnade, liksom det ock är självklart, att ju större
omfattning trafik och ledningsnät erhåller, av ju större såväl direkt som indirekt
ekonomisk betydelse för telegrafverket bliver det, att personal- och ledningsdispositionerna
äro i allo väl avvägda och ändamålsenliga. Det torde i själva verket icke
kunna bestridas, att med den utveckling särskilt telefonnätet och telefontrafiken nu
nått, telegrafinspektörernas befattningar såväl med avseende på arbetets omfattning
som den ekonomiska betydelsen av arbetets rätta skötsel kunna fullt jämnställas
med linjedirektörernas. Under sådana förhållanden kan det ej anses annat än befogat,
att dessa tjänstemän jämväl i avlöningshänseende göras likställda.

Arvodet till telegrafinspektör, varom stadgas i avlöningsreglementet § 3 mom.
4, har under senare åren varit i driftkostnadsstaten bestämt till 3,500 kronor för
inspektör med omkring 10 års förordnande såsom sådan samt till 2,500 kronor för
övriga inspektörer. Därjämte uppbära inspektörerna lön å sin ordinarie befattning;
för närvarande äro tre av inspektörerna kommissarier av lista lönegraden samt den
fjärde byråtjänsteman. För att uppnå full likställighet i avlöning mellan telegrafinspektör
och linjedirektör, synes lämpligen böra bestämmas, att telegrafinspektör
skall under tiden för förordnandet uppbära arvode till belopp motsvarande avlöningen
jämte dyrortstillägg för linjedirektör men i stället frånträda honom enligt stat tillkommande
avlöning å den ordinarie tjänst, som han innehar, vilken avlöning efter
omständigheterna uppbäres av den, som bestrider samma tjänst, eller ock besparas
telegrafverket. Ytterligare torde i § 6 mom. 3 av avlöningsreglementet böra efter
''verkstadsdirektören’ inskjutas orden ''eller telegrafinspektör’.»

Enär vad telegrafstyrelsen sålunda anfört synes giva vid handen, att
telegrafinspektörerna i fråga om vikten och omfattningen av deras
arbete kunna vara att jämföra med linjedirektörerna, har kommissionen
icke haft något att erinra emot, att telegrafinspektör på sätt
telegrafstyrelsen hemställt, må, mot avstående av den med hans ordinarie
tjänst förenade avlöning, åtnjuta arvode till belopp motsvarande
de linjedirektör tillkommande sammanlagda avlöningsförmåner. De till
telegrafinspektör utgående arvodena, i vilka sålunda i förekommande
fall böra inberäknas belopp motsvarande dyrortstillägg, torde såsom
hittills böra särskilt upptagas i telegrafverkets avlöningsstat.

Därest nyssnämnda förändring i fråga om telegrafinspektörernas avlönande
blir genomförd, synes, såsom telegrafstyrelsen jämväl anfört, en

157

ändring böra vidtagas i § C inom. 3 i avlöningsreglementet, varigenom
åt Kungl. Maj:t överlämnas att i de fall, då telegrafinspektör beviljats
ledighet och vikarie förordnats, pröva huru stor del av telegrafinspektörens
arvode må till vikarien avstås.

Personalen vid telegrafverket är icke underkastad den civila pensionslagen,
utan gälla i pensionshänseende vissa i § 7 i avlöningsreglementet
införda bestämmelser.

Såsom redan förut blivit omnämnt utgå pensionerna efter fasta,
för de olika tjänstemannagrupperna bestämda pensionsunderlag. Dessa
pensionsunderlag beräknas för närvarande för de ordinarie befattningshavarna
till följande belopp:

5.600 kronor för byråchef och professor;

5.000 » » linjedirektör, telefondirektör och telegrafdirektör av l:a lönegraden;

4,f;00 » » sekreterare, kamrerare, sekreterare och aktuarie, byråingenjör, förrådsintendent,

byråkontrollör, föreståndare för undervisningsanstalten och telegrafdirektör av
2:a lönegraden;

4.200 » » kommissarie av l:a lönegraden;

4.000 » » linjeingenjör och verkstadsingenjör;

3.900 » » övriga byråtjänstemän och kontorschef vid verkstaden;

3.600 » » kommissarie av 2:a lönegraden, radiokommissarie, kontrollör av l:a lönegraden

och inköpschef vid verkstaden;

3.300 » » kommissarie av 3:e lönegraden och kontrollör av 2:a lönegraden:

3.000 » .» » » 4:e » ;

2,700 » » assistent och materialförvaltare vid verkstaden;

2,500 » » verkmästare vid verkstaden;

2.300 » » förrådsbok hållare;

1.900 » » linjemästare;

1,800 » » kommissarie av 5:e lönegraden;

j 600 » » » » 6:e » och föreståndare för katalogexpeditionen;

2*500 » » kommissarie av 7:e lönegraden, telegrafist, vaktföreståndare, kassör av l:a löne graden

och radiotelegrafist;

1,400 » » kontorsskrivare och linjeförman;

1.300 » » kassör av 2:a lönegraden;

1.200 » » bokhållare, reparatör och stationsförman;

1.000 » » interurbantelefonist, stationsbiträde och vaktmästare.

Efter ett genomförande av de avlöningsförbättringar, som kommissionen
i det föregående föreslagit, skulle enligt kommissionens förmenande
de nuvarande pensionerna i förhållande till de avlöningsförmåner,
vederbörande tjänstemän skulle komma att erhålla, bliva väl
låga. Kommissionen har därför ansett sig böra föreslå en genomgående
höjning av förutnämnda pensionsunderlag.

Vid beräknande av beloppen för dessa pensionsunderlag har kom -

Pensionsun*
der lag.

158

missionen, såvitt angår de lägsta manliga befattningshavarna, stationsbiträden
och vaktmästare, utgått ifrån en jämförelse med de pensioner,
som skulle tillkomma de obefordrade manliga befattningshavarna av
lägre grad vid postverket. I anslutning härtill har kommissionen
ansett pensionsunderlaget för stationsbiträden och vaktmästare samt
de med dem i pensionshänseende nu likställda interurbantelefonisterna
vid telegrafverket böra bestämmas till 1,350 kronor.

Den likställighet i avlöningshänseende, som enligt kommissionens
förslag skulle komma att råda mellan kontorsskrivare och bokhållare,
torde böra medföra, att den sistnämnda kategorien även i pensionshänseende
jämställes med kontorsskrivare, och har kommissionen ansett
pensionsunderlaget böra bestämmas till 1,550 kronor eller samma belopp
som kommissionen föreslagit såsom pensionsunderlag för kvinnligt biträde
vid postverket. Enahanda pensionsunderlag bör även tillkomma
kassör av 2:a lönegraden, vilken befattningshavare i pensionshänseende
för närvarande intager en mellanställning mellan kontorsskrivare och
bokhållare.

För övriga ordinarie befattningshavare vid telegrafverket har
kommissionen ansett en förhöjning i pensionsunderlagen böra äga rum
med 250 kronor.

Därvid bör emellertid iakttagas, att linjeförman, vilken tjänstehavare
enligt kommissionens avlöningsförslag skulle jämställas med
radiotelegrafist, i pensionshänseende bör beredas samma förmåner som
sistnämnda befattningshavare.

Slutligen böra innehavare av de nyinrättade befattningarna ingenjörsassistent
och ritare i pensionshänseende likställas med resp. kontrollör
av 2:a lönegraden och assistent.

Pensionsunderlagen skulle sålunda enligt kommissionens mening
för de ordinarie befattningshavarna vid telegrafverket böra bestämmas
till följande belopp:

5.850 kronor för byråchef och professor;

5.250 » » linjedirektör, telefondirektör och telegrafdirektör av l:a lönegraden;

4.850 » » sekreterare, kamrerare, sekreterare och aktuarie, byråingeniör, förrådsintendent,

byråkontrollör, föreslåndare för undervisningsanstalten och telegrafdirektör av
2:a lönegraden;

4,450 » » kommissarie av l:a lönegraden;

4.250 » » linjeingenjör och verkstadsingenjör;

4,150 » » övriga byråtjänstemän och kontorschef vid verkstaden;

8.850 » » kommissarie av 2:a lönegraden, radiokommissarie, kontrollör av l:a lönegraden

och inköpschef vid verkstaden;

3,550 » » ingenjörsassistent, kommissarie av 3:e lönegraden och kontrollör av 2:a lönegraden;

3.250 » » kommissarie av 4:e lönegraden;

159

2,950 kronor för ritare, assistent oeli materialförvaltare vid verkstaden;

2.750 » » verkmästare vid verkstaden;

2.550 » » förrådsbok hållare;

2,150 » » linjemästare;

2,050 » » kommissarie av 5:e lönegraden;

1,850 » » » » 6:e » och föreståndare för katalogexpeditionen;

1.750 » » » » 7:e » , telegrafist, vaktföreståndare, kassör av l:a löne graden,

radiotelegrafist och linjeförman;

1.550 » » kontorsskrivare, kassör av 2:a lönegraden och bokhållare;

1,450 » » reparatör och stationsförman;

1,350 » » interurbantelefonist, stationsbiträde och vaktmästare.

Den höjning av pensionsbeloppen, som sålunda skulle komma att
äga rum, skulle möjligen föranleda ökat bidrag från statens sida för
pensioneringen. Kommissionen har emellertid icke kunnat företaga
några beräkningar härutinnan.

Yad kommissionen sålunda anfört och föreslagit beträffande av- Hemställan
löningsförhållandena vid telegrafverket föranleda vissa ändringar i §§ 3, 4,

5, 6, 7, 8, 16 och 17 av gällande avlöningsreglemente för tjänstemän vid
nämnda verk samt de vid samma reglemente fogade avlöningstabellerna.

Under förutsättning att de utav telegrafstyrelsen ifrågasatta, av kommissionen
omnämnda organisatoriska förändringarna befinnas böra genomföras,
hemställer kommissionen,

att berörda paragrafer i avlöningsreglementet måtte erhålla följande
ändrade lydelse samt att de i § 4 i reglementet omförmälda tabeller
måtte givas den avfattning, som framgår av det å sid. 168—171 införda
förslag.

§ 3.

l:o) Till----------------

— — — — — — — — — — — — — — — — — — kronor.

2:o) Till icke provisionsberättigad tjänsteman utgår avlöning enligt
följande avlöning sskala med däri angivna årliga belopp:

160

Klass	Lön	Tjänst- görings- penningar	Summa avlöning	Klass	Lön	Tjänst- görings- penningar	Summa avlöning
1...............	5,700	3,800	9,500	15...............	2,200	1,100	3,300
2	5,400	3,600	9,000	16...............	2,000	1,000	3,000
3...............	5,100	3,400	8,500	17...............	1,825	925	2,750
4..............	4,800	3,200	8,000	18...............	1,675	825	2,500
5..............	4,500	3,000	7,500	19...............	1,600	650	2,250
6...............	4,200	2,800	7,000	20...............	1,500	600	2,100
7...............	3,900	2,600	6,500	21...............	1,440	510	1,950
8...............	3,600 3.300 3,060 2,825 2,575 2,450 2.300	2,400 2,200 2,040 1,875 1,725 1,450 1,300	6,000 5,500 5,100 4,700 4,300 3,900 3,600	99	1,350 1,240 1,130 1,040 1,000 950	450	1,800 1,650 1,500 1,380 1,320 1,260
9...............	23..............	410
10...............	24 .............	370 340
11...............	25...............
12...............	26..............	320
13 .............. 14 ...............	27...............	310

3:o) Till provisionsberättigad tjänsteman utgår, förutom den i § 5
bestämda uppbördsprovision, lön enligt följande löneskala med däri angivna
årliga belopp:

, Klass	Lön	Klass	I Lön
1 ............................................	5.000 4,600 4.200 3.800 3,400 3.200 3.000 2.800	9 .....................	2,600 2,400 2,200 2,000 1,800 1,650 1,500
2 ............................................	10
3 ............................................	ii ...
4 .............................................	12 ..........
5 .............................................	13 ........
6 .............................................	14 .........
7 ............................................. 8 ............................................	15 .............................................

4:o) Såsom telegrafinspektör förordnad tjänsteman äger att, mot
avstående av samtliga honom på den ordinarie tjänsten tillkommande
avlöningsförmåner, uppbära arvode till belopp, som i staten angives.

5:o) Till

år.

Hil

§ 4.

l:o) Avlöning åtnjuten av icke provisionsberättigad tjänsteman enligt
följande reglering:

A) inom styrelsen:

Byråchef............................................................

Professor ........................................................

Byråtjänstemän: sekreterare, kamrerare, sekreterare
och aktuarie, byråingenjör, förrådsintendent, byråkontrollör,
föreståndare för undervisningsanstalten

övriga...........................................................

Ingenjörsassistent...............................................

Ritare ..........................................................

Föreståndare för katalogexpeditionen ..............

Kontorsskrivare................................................

Vaktmästare ......................................................

B) vid linjedistrikten:

Linjedirektör....................................

Linjeingenjör...................................

Förrådsbokhållare ...........................

Kassör av l:a lönegraden ..............

Bokhållare ...................................

Linjemästare...................................

Linjeförman ...................................

Reparatör av l:a lönegraden ...........

» » 2:a » ...........

C) vid stationerna:

Radiokommissarie.............................

Kontrollör av l:a lönegraden ...........

y> » 2:a » ...........

Assistent.........................................

Telegrafist ...................................

Vaktföreståndare ...........................

Kassör av Ta lönegraden..............

» » 2:a » ..............

Bokhållare ...................................

Interurbantelefonist .......................

Radiotelegrafist .............................

Stationslörman................................

Stationsbiträde................................

D) vid verkstaden:

Verkstadsingenjör ........................

Kontorschef............

Inköpschef...................................

Materialförvaltare...........................

Verkmästare .................................

Kassör av t.a lönegraden............

Lägsta Klass	avlöning Kronor		Högsta avlöning Klass Kronor
:i	8,500		1 1	9,500
4	8,000		3	8,500
8	6,000		5	7,500 !	_
11	4,700	—	8	6.000	—
1.3	3,900	-''	9	5,500	—
18	2,500	-1	12	4,300	—
It*	2.250	—	17	2,750	—
24	1,500	—	20	2,100	—
27	. 1,260	—	23	1,650	~
6	7,000		3	8,500	1
9	5,500	—	6	7,000	— \|
18	2.500	-	13	3,900	—
22	1,800	—	17	2,750
24	1,500	—	20	2,100	—
21	1,950	_	16	3,000
23	1,650	—	19	2,250	—
25	1,380	—	21	1,950	—
26	1,320	—	22	1,800
12	4,300		8	6,000
12	4,300	—	8	6,000	—
13	3.900	—	9	5,500	—
18	2,500	—	12	4,300	—
22	1.800	—	17	2,750	—
22	1,800	—	17	2,750	—
22	1,800	—	17	2,750	—
23	1,650	—	19	2.250	—
24	1,500	—	20	2,100	—
25	1,380	—	22	1.800	—
23	1,650	—	19	2,250
26	1,320	—	22	1,800	—
27	1,260	—	23	1,650	—
9	5,500		6	7,000
12	4,300	—	7	6,500	—
12	4,300	—	8	6,000	—
17	2.750	—	12	4,300	—
18	2,500	—	13	3,900	—
22	1,800		17	2,750	-

kronor.

Anm. De befattningar, som äro angivna med kursiv stil äro avsedda att i regel inneliavas av
kvinnliga tjänstemän.

1015 års avlöningskommission.

162

2:o) Lön åtnjutes av provisionsberättigad tjänsteman enligt följande
reglering:

Lägsta lön	Högsta lön
Klass	Kronor	Klass;	Kronor

Telefondirektör ..............................................:............. Telegrafdirektör av l:a lönegraden .................................	i *	3,800	_	1	5,000	-
» » 2:a » ...............................	0	3,400	—	2	4,600
Kommissarie » l:a » .................................	5	3,400	—	3	4,200	_
» » 2:a » .................................	T"	3,000		4	3,800 3,400	—
» » 3:e » .................................	8	2,800	—	5	—
» » 4:e » .................................	9	2,600	—	6	3,200	_
Kommissarie av 5:e lönegraden .................................	15	1,500	—	10	2,400	-1
» » 6:e » .................................	15	1,500	—	12	2,000	-''
« » 7:e » ................................	15	1,500	—	13	1,800

Anm. De befattningar, som äro angivna med kursiv stil, äro avsedda att i regel innehavas av
kvinnliga tjänstemän.

3:o) Uppflyttning —--— — — klass.

4:o) Undantagsvis — — — — — — statförslag.

5:o) Telegrafstyrelsen äger tilldela den, som konstitueras till reparatör
av l:a eller 2:a lönegraden eller till linjeförman, avlöning efter sådan
för befattningen gällande avlöningsklass, att hans sammanlagda avlöningsförmåner
för år räknat icke komma att understiga, utan motsvara eller,
därest full motsvarighet ej kan ernås, så nära som möjligt överensstämma
med den årsinkomst, han vid tiden för övergången på ordinarie stat
skulle, om han i stället kvarstått såsom icke ordinarie, hava åtnjutit
på grund av gällande prislista å avlöningar till arbetare vid telegrafverkets
linjedistrikt.

Reparatör — — — — — — i fråga.

§ 5-

Föreståndare för telegraf- eller centraltelefonstation äger uppbära
provision å vid stationen influten uppbörd av telegramporto-, telefonabonnemangs-
och inträdesavgifter samt telefonsamtalsavgifter med:

2 Va procent av den del av uppbörden, som ej för år överstiger
30,000 kronor;

1 procent av den del av uppbörden, som överstiger 30,000 men
ej 100,000 kronor;

Va procent av den del av uppbörden, som överstiger 100,000
men ej 500,000 kronor; samt

1 io procent av den del av uppbörden, som överstiger 500,000 kronor.

163

Rrovisionsbeloppet för år räknat må (lock icke för någon stationsföreståndare
understiga här nedan angivna belopp, vadan av provisionsanslaget
må, utöver ovan angivna procentbelopp, utgå vad som tilläventyrs
erfordras för att fylla denna minimiprovision.
Minimiprovisionen utgör:

för telefondirektör....................................................................

» telegrafdirektör av l:a lönegraden ...........................

» > » 2:a » ............................

» l:a » ..............................

» 2:a » 2,000

» 3:e » 1,800

» 4:e > ..................''............. 1,400

5:e lönegraden........................................... 900

6:e » 700

7:e » 600

kommissarie

kommissarie av

2,400 kronor

§ 6.

För åtnjutande av arvode eller i stat uppförd avlöning och därtill
hörande förhöjning efter viss tids fortsatt innehavande av befattninggälla,
med undantag beträffande telegraffullmäktige, följande bestämmelser
:

l:o) Tjänsteman — — — —• — — härför.

2:o) Med — — — — — — bibehållas.

3:o) Har generaldirektören, verkstadsdirektören eller telegrafinspektör
beviljats ledighet och vikarie förordnats, beror på prövning
av Kungl. Maj:t, huru stor del av arvodet må till vikarien avstås.

4:o) Tjänsteman — — — —- — — pensionsinrättning.

5:o) Den — — — — — — uppbördspro vision.

6:o) Tjänsteman — — — — — — skäligt.

7:o) Därest — — — — — — månader.

8:o) Tjänsteman — — — — — — dagtraktamente.

9: o) En — — — — — — grunder.

§ 7.

l:o) Rätt — — — — — — bestämmelser.

2:o) Generaldirektör — — — — — — inrättning.

3:o) För övriga tjänstemän skall pensionsunderlag beräknas till
följande belopp:

164

5.850
5,250

4.850

4,450

4,250

4,150

3,850

3.550

3.250

2,950

2.750

2.550
2,150
2.050
1,850

1.750

1,550

1,450

1,350

kronor för byråchef och professor;

» » linjedirektör, telefondirektör och telegrafdirektör av

l:a lönegraden;

» » sekreterare, kamrerare, sekreterare och aktuarie, byrå ingenjör,

förrådsintendent, byråkontrollör, föreståndare
för undervisningsanstalten och telegrafdirektör
av 2.-a lönegraden;

» » kommissarie av l:a lönegraden;

» > linjeingenjör och verkstadsingenjör;

» övriga byråtjänstemän och kontorschef vid verkstaden:
» » kommissarie av 2:a lönegraden, radiokommissarie,

kontrollör av l:a lönegraden och inköpschef vid
verkstaden;

> ingenjörsassistent, kommissarie av 3:e lönegraden och
kontrollör av 2:a lönegraden;

» » ''kommissarie av 4:e lönegraden;

> » ritare, assistent och materialförvaltare vid verkstaden;

» > verkmästare vid verkstaden;

» > förrådsbokhållare;

» » linjemästare;

> > kommissarie av 5:e lönegraden;

» » kommissarie av 6:e lönegraden och föreståndare för

katalog expeditionen;

» » kommissarie av 7:e lönegraden, telegrafist, vaktföteståndare,

kassör av l:a lönegraden, radiotelegrafist och linjeförman; »

kontor sskrivare; kassör av 2:a lönegraden och bokhållare;
» > reparatör och stationsförman;

» » interurbantelefonist, stationsbiträde och vaktmästare.

4:o) Pension — — — — — medel.

5:o) Rätt — — «— — — — tjänstår.

6:o) Skyldighet — — — — — — tjänsten.

7:o) Vid — — — — — — inträde.

8:o) Rätt — — — — — — förverkad.

9:o) Tjänstår — — — — — — pensionsinrättning.

§ 8.

Tjänsteman äger årligen, när sådant utan hinder för göromålens
behöriga gång kan ske, åtnjuta semester, generaldirektören, byråcheferna,

professorn, sekreteraren, kamreraren, sekreteraren och aktuarien, byrå
ingenjören förrådsintendenten, byråkontrollören och föreståndaren för
undervisningsanstalten, envar under eu och eu halv månad, telefon-,
telegraf-, linje- och verkstadsdirektör, byråtjänsteman, kommissarie,
radiokommissarie, kontrollör, linje- och verkstadsingenjör, kontorschel
vid verkstaden, inköpschef vid verkstaden, ingen}örsassistent, ritare,
assistent, förrådsbokhållare, materialförvaltare, verkmästare, telegrafist,
föreståndare för katalogexpeditionen, kontorsskrivare, kassör, bokhållare,
vaktföreståndare, interurbantelefonist och radiotelegrafist, envar
under en månad, samt linjemästare, linje- och stationsförman, vaktmästare,
reparatör och stationsbiträde, envar under en halv månad.

Tjänsteman, som bär sig anförtrodd uppbörd eller kontroll å
uppbörd, är pliktig att å tid av året, som av vederbörande överordnade
myndighet bestämmes, begagna sig av semester.

§ 16.

l:o) Fri bostad uti telegrafverkets egna eller för ändamålet förhyrda
lägenheter jämte fri uppvärmning och belysning eller ock hyresbidrag
med högst 400 kronor för år må tillkomma kommissarie av
5:e, 6:e och 7:e lönegraderna ävensom, enligt telegrafstyrelsens bestämmande,
föreståndare för större växelstation.

Det ankommer på telegrafstyrelsen att i varje särskilt fall bestämma,
huruvida bostadsförmån eller hyresbidrag skall utgå, ävensom
beloppet av berörda bidrag.

2:o) Till verkmästare, linjemästare, linjeförman, radiotelegrafist.
stationsförman, reparatör, vaktmästare och stationsbiträde utgår hyresbidrag,
enligt av Kungl. Maj:t fastställda grunder, med minst femton,
högst trettio procent av avlöningen.

3:o) Förmånen av fri bostad eller hyresbidrag anses tillhöra lönen.

§ 17-

Tjänsteman, som icke är berättigad till uppbördsprovision, äger att,
enligt av Kungl. Maj:t fastställda grunder, uppbära dyrortstillägg med
högst femton procent av avlöningen, dock med iakttagande av att för
manlig tjänsteman, vars avlöning överstiger 3,000 kronor, dyrortstillägg
ej må beräknas å högre belopp än 3,000 kronor samt för kvinnlig
tjänsteman, vars avlöning överstiger 1,500 kronor, ej å högre belopp
än 1,500 kronor.

166

Generaldirektör och verkstadsdirektör må icke åtnjuta dyrortetillägg.

Dyrortstillägg fördelas i lön och tjänstgöringspenningar i samma
proportion som avlöningen; dock skola minst två tredjedelar därav
anses såsom lön.

Härjämte föreslår kommissionen,

att det måtte få ankomma på Kungl. Maj:t att, i huvudsaklig
överensstämmelse med de av kommissionen förut under avdelningen
Allmänna synpunkter angivna grunder, meddela erforderliga bestämmelser
i fråga om övergång på ny stat för den personal, som beröres av löne -regleringen.

Allmänna grunder

tni

Avlönings- respektive löneförhöjning

1*8

Allmänna grunder till avlöning,sförhöjning

	Begyn- nelse- avlö- ning				Uppflyttning i högre klass kan äga rum
Klass.......................		27	26	25	24	23	22	21	20	19	18
Avlöning, kronor ...............		1,260	1,320	1,380	1,500	1,660	1,800	1,950	2,100	2,250	2,500
A. Inom styrelsen:				■	« ? •
Byråchef..........................................	8,500	_	_
Professor ...................................	8,000	—	_	_	_	_
Byråtjänstemän: sekreterare, kamre- rare, sekreterare och auktarie, byrå-ingenjör, förrådsintendent, byråkon-trollör, föreståndare för undervisnings-
anstalten ..........................	6,000	—	—	—	—	—		_	_	_
Övriga ..............................	4,700	—	—	_		_	-	_
Ingen jörsassistent.......................	3,900	—	-	_
Ritare ............................................	2.500	—		_
Föreståndare för katalog expeditionen	2,250		__	_		_					3
Kontorsskrivare.................... .........	1,500	—	—	_		3	3	3	3
Vaktmästare ....................................	1,260		3	3	3	3				--	—
B. Vid linjedistrikten:
Linjedirektör.................................	7,000	—
Linjeingenjör...................................	5,500	—
Förrådsbokhållare ..........................	2,500	—	—	_	_	_	_	.
Kassör av l:a lönegraden ...............	1,800	—	_	_	_			3	3	3	3
Bokhållare ....................................	1,500	_	—	—	_	3	3	3	3
Linjemästare ....................................	1,950	—	—	—	_				3	3	3
Linjeförman ....................................	1,650	—	—	—	_	_	3	3	3	3
Reparatör av l:a lönegraden...............	1,380	—	—	—	3	3	3	3
» » 2:a » ...............	1,320	—		3	3	3	3	—	—	—	—
C. Vid stationerna:
Radiokommissarie..............................	4,300	_	_	_	_
Kontrollör av l:a lönegraden ...........	4,300	—	—	—	_	_	_	_
» » 2:a » ............	3,900	—	—	_	_
Assistent.........................................	2,500	_	_	_	__
Telegrafist.....................................	1.800	_	_ .	_	_			3	3	3	3
Vaktföreståndare .......................	1,800		_	_	_	_		3	3	3	3
Kassör av l:a lönegraden ...............	1,800	—	—	—	—	—	_	3	3	3	3
» » 2:a » ...............	1,650	—	-	—	—		3	3	3	3

169

för icke provisionsberättigad tjänsteman.

iiiir av	Öl ring	enligt	närmast lägre klass	innehafts i	nedan	nämnt	a anta	1 år.
17	10	15	14	: 13	12	ii	10	a	8	7	*> i	5	4	3	2 1
2.750	3,000	3,800	3,000	3,900	4,300	4,700	5,100	5,500	0,000	0,500	7,000	7,500	8,000	8,500	9,000 9,500
														3	3 3.
										3	3	3
—	—	—	—	—	—	—	3	3	3	—	—	—	—	—	— —
—	—	—	—	—	3	3	3	3	—	—	—	-	'' —	—	— —
3	3	3	3	3	3	—	—	—	—	—	—	—	—	—	— —
3
	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	— —
												3	3	3	_ _
—		—	—	—	—	—	—	—	3	3	3	—	—	—	—
3 3	3	3	3	3								__		_	_ _
—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—
3	3	—													— —
—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—		—	—	—	— —
—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	-	— —
—	—		—	—	—	—	—	—	—	—	—	~			_
						3	3	3	3			_			_ _
—	—	—	—	_	—	3	3	3	3		—	—	—	—	— —
—	—	—	—	—	3	3	3	3	—	—	—	—	—	—	— —
3	3	3	3	3	3	—	—	—	—	—	—	—	—	—
3	—
3	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—		—	—	— \| ■ — ''
3
luta års avi	öningskom missi om.											22

170

	Begyn- nelse- avlö- ning				Uppflyttning i	högre klass kan äga ruin
Klass..............................		27	26	26	24	23	22	21	20	19	18
Avlöning, kronor ............		1,260	1,320	1,380	1,500	1,660	1,800	1,960	2,100	2,260	2,600
Bokhållare .................................	1,500					3	3	3	3
Intetu rbantelefonist .....................	1,380	—	—	—	3	3	3	_	_	_	_
Radiotelegrafist................ .....	1,650	—		—	—	—	3	3	3	3	_
Stationsförman ..............................	1,320	—		3	3	3	3	_	_	_	_
Stationsbiträde ..............................	1,260	—	3	3	3	3	—	—			—
D. Vid verkstaden:
Verka tadsingenjör...........................	5,500	—	_	__	—			_		_	_
Kontorschef .................................	4,300	—	_	_	—	_	-	_		_	_
Inköpschef....................................	4,300		—	—	—	—	—	_	_	_	_
Materialförvaltare...........................	2,750		—	—	_	_	_	-	_	_	_
Verkmästare .................................	2,500	—	—	_	_	_	_		_	_	_
Kassör av l:a lönegraden ............	1,800	—	-	—	—	—	—	3	3	3	3

Allmänna grunder till löneförhöjning

	Begyn- nelselön	Uppflyttning i högre klass
Klass ......................................................		15	14	13
Lön, kronor .............................................		1,600	1,650	1,800
Telefondirektör ............................................................... Telegrafdirektör av l:a lönegraden ................................................	J 3,800	_	_	—
» » 2:a » ..............................................	3,400	—	—	—
Kommissarie » l:a » ...........................	3,400	—	—	—
» » 2:a » .........................................	3,000	—	—	—
» » 3:e * ................................................	2,800	—		— !
» » 4:e » .............................................	2,600	—		— j
Kommissarie » 5:e > ...............................................	1,500	—	3	3
» » 6:6 » ...................	1,500	—	3	3
» » 7.e » ................................................	1,500	-	3	3

171

liiir avlöning enligt närmast lägre klass innehafts i nedan nämnda antal år.

1« 15

8 7

5 j 4

2,750

3,000 3,300

3,000

3,900

4,300

4,700

5,100

5,500

0,000 0,500

7,000

7,600 8,000

8,500

9,000

9,600

— — > — 3

3 3 3 —

3 3 — —

— — 3

3 3 3

3 3 3 | — j —

3 3 — —

3 : — — i —

för provisionsberättigad tjänsteman.

kan äga rum, när lön enligt närmast lägre klass innehafts i nedan nämnda antal år.

12	11	10	9 •	8	7	6	6		3	2	1
2,000	2,200	2,400	2,600	2,800	3,000	3,200	3,400	3,800	4,200	4,600	6,000
			_						3	3	3
_	_	_		_	—	—	—	3	3	3	—
_	—	—	—	—	—	—	—	3	3	—	—
_	—	—	—	—	—	3	3	3	—	—	—
1 _	_	_	_	—	3	3	3	—		—	—
—	—	—	—	3	3	3	—	—	_	—	—
3 3	3	3	—	—		—	—	—	—	—
		—	—	—	—	—	-	_		—	—

Tablå

över

nuvarande och föreslagna avlöningar

174 -Telegrafverket.

Sammanlagda avlöningsbelopp.

	Nuvarande avlöningsbelopp	i Föreslaget avlöningsbelopp
Befattningshavare	Billigaste ort	j Dyraste ort	j Billigaste ort	^ Dyraste ort
Begyn nelse-avlö-: ning	j Slutav [ löning	Begyn nelse-avlö-\| ning	j Slutav-[ löning	\|! Begyn-! nelse-j avlö-I ning	j Slutav-i löning	Begyn- nelse- avlö- ning	\| Slutav-i \| löning
I. Icke provisions-
berättigade tjänstemän. (Fast avlöning jämte i före-kommande fall, hyresbidrag
och dyrortstiilägg.
A. Telegrafstyrelsen:
Byråchef .............................. Professor .............................	—	—	j 8,000 i 7,500	9.000 8.000		—	8,950 j 8,450	9.950 8.950
Byråtjänstemän : sekreterare, kamrerare, sekreterare och			i
aktuarie, byråingeniör, för-rådsintendent, byråkontrollör,
föreståndare för undervisnings-anstalten ...........................	—	_	i 4,600	7,000			6,450	7,950
Övriga.................................	—	—	3,400	6,000	_	_	5,150	6,450
Ingeniörsassistent .................. Ritare.............................	z	—		—	—	4^350 2,875	5,950 4,750
Föreståndare för katalogexpe-ditionen .....................			1,800	2,400			2,475	2,975
Kontorsskrivare.....................	—	—	1,260	1,950	_	_	1*725	2^325
Vaktmästare...........................	—		1,140	1,650	—	—	R827	2,393
B. Linjedistrikten: Linjedirektör...........................	6,000	8,000	6,000	8,000	7,000	8,500	7,450	8,950
Linjeingenjör ........................	4,600	6,500	4,600	6,500	5,500	7,000	5,950	7^450
Förrådsbokhåilare ..................	1,800	3,400	2,070	3,850	2,500	3,900	2^875	4*350 l
Kassör av l:a lönegraden......	1,260	2,100	1,449	2,325	1,800	2,750	2,025
Bokhållare ...........................	1,020	1,650	1,173	1,875	1,500	2,100	1,725	2,325
Linjemästare1) ........................	1,950	3,300	2,175	3,905	2,535	3,750	2,828	4350
Linjeförman ...........................	1,482	2,215	1,653	2,610	2,100	2,700	2,393	3,188
Reparatör av l:a lönegraden ...	1,320	1,950	1,479	2,348	1,730	2,300	2,001	2,793
» » 2:a »	1.210	1,750	1,392	2,175	1,670	2,150	1,914	2,610
C. Stationerna:
Radiokommissarie ................	3,800	5,500 5,500	4,250	5,950	4,300	6,000
Kontrollör av l:a lönegraden ...	3,800	4,250	5,950	4,300	6,000	4,750	6.450
» » 2:a « ...	3,400	5,000	3,850	5.450	3,900	5,500	4,350	5,950
Assistent ..............................	1,800	3,800	2,070	4,250	2,500	4,300	2,875	4,750
Telegrafist ..........................\|	1,260	2,100	1,449	2,325	1,800	2,750	2,025	2,975
Vakt föreståndare ..................	1,260	2,100	1,449	2,325	1,800	2,750	2,025	2,975
Kassör av l:a lönegraden......\|	1,260	2,100	1,449	2,325	1,800	2,750	2,025	2>75
» » 2:a » ......\|	1,140	1,800	1,311	2,025	1,650	2,250	1,875	2,475
Bokhållare ..........................	1,020	1,650	1,173	1,875	1,500	2,100	1,725	2,325
Interurbantelefovist...............	960	1,380	1,104	1,587	1.380	1,800	1,587	2,025
Radiotelegrafist .....................	1,638	2,515	1,827	2,955	2,100	2,700	2,393	3,188
Stationsförman........................	1,326	1.915	1,479	2,175	1,716	2,250	1,914	2,610
Stationsbiträde........................	1,150 1	1,630	1,305	2,001	1,560	1,950	1,827	2,3m

*) De för linjemästare å billigaste ort angivna beloppen hänföra sig till de billigaste orter, varest
linjemästare av l:a lönegraden för närvarande äro placerade.

175

B ofatt n ingå ha v a r t*		Nuvarande xivlönings- belopp	( Föreslagna, j avlönings-belopp
	Begyn- nelse- avlö- ning	Slutav- löning	Begyn- nelse- avlö- ning	Slutav- löning
D. Verkstaden : Verkstadsingenjör .................		4,600	\| 6,500 j	5,800	7,300	Verkstadspersonal linnes för
Kontorschef ..........................		3,400	6,000	4,600	6,800	närvarande placerad alle-
Inköpschef ..........................		3,800	5,500	4,600	6,300	nast vid Nynäs, varest
Materialförvaltare...................		2,100	4,200 j	3,025	4,600	dyrortstillägg utgår med
Verkmästare..........................		2,700	4,400 \|	3,500	4,950	10 procent å den fäste
Kassör av l:a lönegraden.....		1,386	2,250	1,950	2,900	avlöningen.
II. Provisionsberättig-ade tjänsteman.1) (Fast avlöning och minimi-provision.) Telefondirektör..............................	3,850	5,050	6,200	7,400
Telegrafdirektör av l:a lönegraden...	3,850	5,050	6,200	7,400
» » 2:a » Kommissarie » l:a »		3,450 3,450	4,650 4,250 3,850	5,800 5,800	7,000 6,600
» » 2:a »		3,050	5,000	5,800	, Dessa avlöningar utgå obe-
» » 3:e »		2,850	3,450	4,600	5,200	roende av placeringsorten.
» » 4:e » Kommissarie » 5:e >	2)-"	2,650 1,500	3.250 2.250	4,000 2,400	4,600 3,300
» » 6:e »	2)-"	1,500	1,950	2,200	2,700
» s» 7:e »	»)-.	1,500	1,800	2,100	2,400

Anm. De befattningax'', som äro
kvinnliga tjänstemän.

angivna med kui-siv stil, äro avsedda att i regel innekavas av

4) De i tabellen angivna avlöningsbeloppen torde åtminstone för föreståndare å större stationer
komma att i. de flesta fall överskridas, därigenom att nppbördsprovisionen överstiger de belopp, som den
garanterade minimiprovisionen angiver.

s) Kommissarier av 5:e—7:e lönegraden åtnjuta, utöver de angivna avlöningsbeloppen, fri bostad
jämte uppvärmning och belysning eller ook kontant ersättning liärför. Den kontanta ersättningen utgår för
närvarande med högst 300 kronor och skulle enligt kommissionens förslag komma att uppgå till högst
400 kronor.

176

Inledning.

Statens vattenfallsverk.

För tjänstemän vid statens vattenfallsverk utfärdades avlöningsreglemente
den 29 augusti 1913, och avsåg detta reglemente befattningshavare
vid Trollhätte kanalverk, Trollhätte kraftverk och Trollhätte
räkenskapsavdelning.

Sedan Södertälje kanalverk förvärvats av staten, erhöllo genom
kungl. kungörelse den 16 oktober 1914 vissa paragrafer av nämnda
reglemente ändrad lydelse, i ändamål att reglementet skulle bliva
tillämpligt jämväl å befattningshavare vid sist omförmälda kanalverk.

Vidare hava genom kungl. kungörelse den 18 juni 1915 företagits
vissa ytterligare ändringar i reglementet på grund av tillkomsten
av Porjus och Älvkarleby kraftverk.

Sedan till följd av utvidgningen av Trollhätte kanal nya befattningar
vid detta kanalverk blivit erforderliga samt en kanalinspektorsbefattning
av 3:e graden därstädes ansetts böra utbytas mot en dylik
av 2:a graden, hava slutligen genom kungl. kungörelse den 29 juni
1917 en del paragrafer i reglementet erhållit ändrad lydelse.

Då befattningshavarna vid de nytillkomna verken inordnats i
samma avlöningsklasser som motsvarande tjänstemän vid Trollhätteverken,
äro samtliga ordinarie befattningshavare vid statens vattenfallsverk
att anse såsom reglerade vid samma tidpunkt eller år 1913.

Emellertid hava jämlikt beslut vid 1917 års riksdag vissa lägre
befattningshavare vid statens vattenfallsverk, nämligen montörer och
maskinister av 2:a graden ävensom befattningshavare, vilka i fast avlöning
åtnjuta högst 1,260 kronor, tillerkänts tillfälliga lönetillägg
efter vissa i den allmänna delen av detta betänkande omförmälda
grunder.

I förbigående torde böra erinras, att vattenfallsstyrelsen, vilken
utgör centralmyndighet för statens vattenfallsverk, för närvarande endast
är provisoriskt organiserad och att förslag till definitiv organisation av

177

detta ämbetsverk är under utarbetande. Vid nu angivna förhållande har
kommissionen icke i detta sammanhang ansett sig böra till behandling
upptaga frågan om lönereglering för vattenfallsstyrelsen.

I fråga om de uti gällande avlöningsreglemente för tjänstemän
vid statens vattenfallsverk tillåmpade principerna för avlöningens utgående
må här erinras om följande.

Överingenjören vid Trollhätte kraftverk, vilken förordnas på viss
tid, intager i förhållande till övriga tjänstemän vid verket en särställning
i avlöningshänseende. Hans avlöning utgår nämligen dels
såsom fast avlöning, med årligt arvode av 8,000 kronor och dels, i
stället för tjänstgöringspenningar, i form av tantiem å nettovinsten av
kraftverkets rörelse efter vissa i avlöningsreglementet angivna grunder.
(Jfr avlöningsreglementets § 1.)

Det torde redan här böra uttalas, att, då berörda tantiem under
årens lopp alltmera stegrats och numera uppgår till en betydande
summa, kommissionen saknar anledning att beträffande ifrågavarande
tjänsteman föreslå någon som helst avlöningsförbättring.

Till övriga tjänstemän utgår fast avlöning, fördelad i lön och
tjänstgöringspenningar, enligt viss uti § 2 av reglementet angiven
skala. Perioderna för erhållande av avlöningsförhöjning äro enligt den
vid avlöningsreglementet fogade avlöningstabellen bestämda till 2 år
för befattningshavare, vilkens fasta slutavlöning ej överstiger 1,380
kronor och 3 år, då vederbörandes fasta, slutavlöning överstiger nämnda
belopp men ej 4,600 kronor, samt 5 år för befattningshavare med ännu
högre fast slutavlöning.

Utöver den fasta avlöningen åtnjuter tjänsteman, enligt § 10 i
reglementet, antingen fri bostad eller ersättning därför, och må därvid
ersättningsbeloppen beräknas föf överingenjören vid Trollhätte kraftverk
till 1,500 kronor och för övriga tjänstemän till minst 15 och
högst 30 procent av den fasta avlöningen allt efter den ort där vederbörande
är placerad och i enlighet med av Kungl. Maj:t fastställda
grunder, dock med iakttagande därav att beloppet av nämnda ersättning
ej får överstiga 1,500 kronor.

Med fri bostad in natura är förenad förmånen av fritt bränsle
samt i allmänhet fri elektrisk belysning.

Förmånen av fri bostad eller ersättning därför räknas till lönen
eller vad överingenjören vid Trollhätte kraftverk beträffar till arvodet.

Genom Kungl. Maj:ts skrivelse till vattenfallsstyrelsen den 14
december 1917 angående grunder för utgående av bostadsersättning
m. m. för tjänstemän vid statens vattenfallsverk är dylik ersättning
1915 års avlöningskommission.

178

Ortstillägg

bestämd till respektive 20, 25 eller 30 procent av den fasta avlöningen,
dock högst med 1,500 kronor för år, allt efter den ort där vederbörande
är placerad och i enlighet med viss i grunderna angiven
gruppindelning av orterna.

På grund av bestämmelse i § 11 av gällande reglemente kunna
tjänstemän med fast slutavlöning av högst 3,400 kronor å ort, där de
allmänna levnadskostnaderna äro särskilt höga, tillerkännas dyrortstillägg,
utgående enligt av Kungl. Maj:t fastställda grunder, med högst
15 procent av dem tillkommande fasta avlöning. Dyrortstillägg för
därtill berättigad tjänsteman vid Porjus kraftverk utgår dock med
lägst 360 kronor om året.

Dyrortstillägg fördelas i lön och tjänstgöringspenningar i samma
proportion som den fasta avlöningen.

Uti Kungl. Maj:ts förenämnda skrivelse den 14 december 1917
hava meddelats jämväl de närmare bestämmelserna angående dyrortstillägg,
och har därvid tillägget bestämts för Porjus till 15 procent,
dock lägst 360 kronor, samt för andra dyrorter till 15 eller 10 procent
(Trollhättan 10 procent) av den fasta avlöningen, allt för därtill berättigade
tjänstemän. Vid uppgörande av nämnda dyrortsgruppering
har så vitt möjligt iakttagits, att orter vid statens vattenfallsverk, som
tillika äro post- eller telegraforter, hänförts till samma dyrortsgrupp
som vid de sistnämnda verken.

Utöver nämnda avlöningsförmåner förekomma därjämte vissa andra
ersättningar eller naturaförmåner till särskilda grupper av tjänstemän,
såsom provision å bogseringsavgifter åt personal å kanalverk tillhörig
bogserbåt, uniformspersedlar in natura eller beklädnadsersättning åt
en del lägre befattningshavare vid statens vattenfallsverk o. d.

Uti § 19 av gällande avlöningsreglemente är föreskrivet, att
samtliga ordinarie tjänstemän vid statens vattenfallsverk — undantagandes
överingenjören vid Trollhätte kraftverk, beträffande vilken
särskilda bestämmelser meddelats — äro underkastade lagen angående
civila tjänstinnehavares rätt till pension. För ifrågavarande tjänstemän
skola i sådant hänseende enligt berörda paragraf av reglementet beräknas
särskilda pensionsunderlag med vissa angivna belopp.

Då kommissionen till behandling förehaft frågan om beredande
av avlöningsförhöjning för befattninghayare vid statens vattenfallsverk,
har kommissionen till en början uppmärksammat, hurusom vid statens
vattenfallsverk, likasom vid vissa övriga av nu omhandlade verk, de

179

högre avlönade befattningshavarna hittills varit helt och hållet uteslutna
från rätten att komma i åtnjutande av ortstillägg.

Enligt vad nyss är nämnt utgår nämligen vid statens vattenfallsverk
dylikt tillägg till befattningshavare med fast slutavlöning av högst
.3,400 kronor.

På sätt i den allmänna delen av detta betänkande framhållits,
har kommissionen ansett, att rätten till dyrortstillägg bör tillkomma
varje befattningshavare, som är placerad å dyrort, oavsett den med
hans tjänst förenade avlöning. Detta kommissionens uttalande avser
även befattningshavare vid statens vattenfallsverk med undantag av
överingenjören vid Trollhätte kraftverk, vilkens avlöning utgår efter
särskilda grunder.*

Att emellertid utan vidare låta de nuvarande bestämmelserna
rörande dyrortstillägg vid statens vattenfallsverk gälla jämväl för befattningshavare
med högre fast slutavlöning lärer dock icke låta sig
göra, enär i sådant fall, på grund av frånvaron av bestämmelser
rörande maximibelopp för dyrortstillägg, dylikt tillägg skulle i vissa
fall komma att vid statens vattenfallsverk utgå med högre belopp än
vid de övriga verk, som äro föremål för kommissionens behandling.
Vissa begränsningar av dyrortstilläggens belopp torde fördenskull böra
föreskrivas. I anslutning till vad i sådant hänseende finnes stadgat
vid telegrafverket, synes lämpligen ortstillägg ej böra beräknas å högre
belopp än 3,000 kronor för manlig tjänsteman och 1,500 kronor för
kvinnlig tjänsteman. Dyrortstillägget skulle alltså icke komma att
överstiga, vad manlig tjänsteman beträffar, 300 kronor å ort med
10 procent och 450 kronor å ort med 15 procent tillägg, samt, vad
angår kvinnlig befattningshavare, respektive 150 och 225 kronor.

Införandet av en dylik maximibegränsning skulle visserligen, vad
de för närvarande med dyrortstillägg förenade befattningarna angår,
komma att något minska beloppet av sådant tillägg vid en fast avlöning
av 3,400 kronor för manlig befattningshavare (driftverkmästare och
instrumentmakare) och av 1,650 kronor för kvinnlig befattningshavare
(kontorsskrivare). Kommissionen anser emellertid detta förhållande sakna
betydelse, då ifrågavarande befattningshavare, på sätt i det följande
kommer att angivas, enligt kommissionens förslag skulle erhålla förhöjning
i den fasta avlöningen, varigenom nyssberörda minskning mer
än väl komme att uppvägas. Därjämte torde böra uppmärksammas,
att icke någon av de nuvarande innehavarna av ifrågavarande befattningar
vid 1919 års ingång skulle enligt hittills gällande avlöningsregle -

180

Fast avlöning.

Vakt.

mente hava uppnått de nyssberörda avlöningsbeloppen, vilka för närvarande
utgöra slutavlöning i vederbörande tjänstegrad.

Såsom förut är nämnt, utgår för närvarande dyrortstillägg för
därtill berättigad tjänsteman vid Porjus kraftverk med lägst 860 kronor
för år räknat. Nämnda anordning, som tillkommit i syfte att bereda
en del lägre avlönade befattningshavare vid Porjus en särskild förmån,
motsvarande i viss mån vid statens järnvägar utgående kallortstillägg,
har kommissionen funnit kunna bibehållas tills vidare och intill dess
frågan om kallortstillägg blivit i ett sammanhang löst.

Yad därefter beträffar spörsmålet om reglering av de fasta avlöningarna
för tjänstemän vid statens vattenfallsverk* tillåter sig kommissionen
till en början erinra därom, att enligt kommissionens i den
allmänna delen av detta betänkande uttalade mening de lägsta tjänstemannagrupperna
inom samtliga de verk, varom i detta sammanhang
är fråga, böra så vitt möjligt i avlöningshänseende likställas, och gäller
detta sålunda jämväl beträffande vakter vid statens vattenfallsverk.

Den fasta avlöningen för vakt vid statens vattenfallsverk utgör
för närvarande lägst 900 kronor med förhöjningar efter respektive 2,
4, 6 och 8 år till 960, 1,020, 1,140 och 1,260 kronor, vartill kommer
fri bostad eller hyresersättning samt i förekommande fall dyrortstillägg.

För vinnande av nyss antydda likställighet bör enligt kommissionens
mening den fasta avlöningen för vakt, med någon omläggning av
avlöningsskalan, sättas till i begynnelsen 1,275 kronor med förhöjningar
till 1,850, 1,425, 1,500 och 1,650 kronor.

Det sammanlagda beloppet av fast avlöning och hyresersättning
samt i förekommande fall dyrortstillägg skulle alltså för vakt vid statens
vattenfallsverk komma att uppgå till

å billigaste ort lägst 1,530 kronor och högst 1,980 kronor och
å dyraste ort (med inräknande av 15 procent dyrortstillägg men
utan avseende å det vid Porjus utgående minimibeloppet) lägst 1,848: 7 5
kronor och högst 2,392: 5 0 kronor.

Jämföras härmed motsvarande av kommissionen föreslagna avlöningsbelopp
för den s. k. stationskarlsgruppen vid statens järnvägar
nämligen

å billigaste ort lägst 1,530 kronor och högst 1,980 kronor, och
å dyraste ort (med dyrortstillägg) lägst 1,885 kronor och högst
2,410 kronor,

181

befinnes, att motsvarande avlöningsbelopp vid de bägge verken
visa en så pass god överensstämmelse, som torde vara möjlig med hänsyn
till de olikartade grunderna för avlöningens utgående.

Såsom nyss erinrades äro perioderna för erhållande av avlöningsförhöjning
för vakt vid statens vattenfallsverk till antalet fyra, var
och eu omfattande 2 år, och uppnås alltså slutavlöningen redan efter
8 år. Med hänsyn till den föreslagna förhöjningen av den fasta avlöningen
ävensom för vinnande av större överensstämmelse med övriga
kommunikationsverk har det emellertid synts kommissionen lämpligt
att, med bibehållande av fyra avlöningsförhöjningar, utsträcka periodernas
längd till 3 år, så att slutavlöningen skulle erhållas efter 12 år.
Det torde i detta sammanhang förtjäna att uppmärksammas, hurusom
beträffande förmän av 3:e graden, vilka för närvarande åtnjuta lägre
fast slutavlöning än som nu föreslagits för vakter, redan tillämpas
3-årsperioder för avlöningsförhöjning.

Den närmast högre graden över vakt intages för närvarande av
maskinskötaren vid Trollhätte kanalverk. Denne befattningshavare, som
är ensam i sin grad och närmast är ansvarig för det i kanalen arbetande
mudderverket, anser kommissionen innehava en med förman av
3:e graden nära likvärdig befattning, varför det synts kommissionen
lämpligt att hänföra maskinskötaren till samma grupp som nämnda
förmän.

Den fasta avlöningen utgör för närvarande för förman av 3:e
graden 1,020 kronor med förhöjningar till 1,140, 1,260, 1,380 och
1,500 kronor. Med utgångspunkt från den för vakt föreslagna nya
löneskalan har kommissionen ansett den fasta begynnelseavlöningen till
maskinskötaren samt förmän av 3:e graden böra sättas till 1,350
kronor, vilken avlöning sedermera skulle kunna höjas till respektive
1,425, 1,500, 1,650 och 1,800 kronor.

Kvinnlig kontorsskrivare åtnjuter nu en fast avlöning av 1,140,
1,260, 1,380, 1,500 och 1,650 kronor. Då denna grupp av kvinnliga
befattningshavare i sig innefattar såväl egentliga skrivbiträden som
biträden med högre kvalificerat arbete, synas dessa kontorsskrivare
närmast vara att jämföra med kvinnliga bokhållare och kontorsskrivare
vid telelegrafverket. Med hänsyn till de avlöningar, kommissionen
funnit sig böra föreslå för nämnda befattningshavare vid
telegrafverket, torde de kvinnliga kontorsskrivarna vid statens vattenfallsverk
icke kunna beredas högre avlöning än som nyss ifrågasatts

Maskinskötare.

Förman av
3:e graden.
Kvinnlig
kontorsskrivare.

Förman av
2:a graden.
Maskinist
av 2:a
graden.

Montör.
Förman av
l:a graden.

Reparationsmästare.

Maskinist av
l:a graden.
Bokhållare.
Driftverkmästare.

Instrumentmakare.

182

för maskinskötare och förmän av 3:e graden, eller enligt avlöningsskalan
1,350, 1,425, 1,500, 1,650 och 1,800 kronor.

Enligt nu gällande avlöningsreglemente äro för förman av 2:a
graden och maskinist av 2:a graden fastställda följande fasta avlöningssatser:
1,140, 1,260, 1,380, 1,500 och 1,650 kronor. För dessa befattningshavare
har kommissionen ansett .den fasta avlöningen kunna sättas
till 1,425 kronor med förhöjningar till 1,500,1,650,1,800 och 1,950 kronor.

Montör och förman av l:a graden tillhöra enligt avlöningsreglementet
olika avlöningsgrupper med fast avlöning av för montör 1,260,
1,380, 1,500, 1,650 och 1,800 kronor samt för förman av l:a graden
1,380, 1,500, 1,650, 1,800 och 1,950 kronor. Genom de vid 1917 års
riksdag för montörer beviljade tillfälliga lönetilläggen hava emellertid
dessas sammanlagda avlöning kommit att uppgå till samma eller nära
motsvarande avlöningsbelopp som gälla för förmän av l:a graden.

Den nyss angivna tillfälliga förhöjningen av avlöningen för montörer
lärer särskilt hava föranletts av svårigheten att med dittill svarande
avlöningar kunna till ifrågavarande, för kraftverksdriftens behöriga
gång viktiga befattningar förvärva personer med erforderliga kvalifikationer
ävensom risken av att icke kunna behålla i tjänst de kompetenta
befattningshavare man lyckats anställa. Dessa omständigheter synas
jämväl kommissionen starkt tala för att vid förevarande reglering
montörerna beredas sådan ställning i avlöningshänseende att de antydda
olägenheterna så vitt möjligt må varda undanröjda. I sådant
hänseende synes det kommissionen som skulle den vid beviljandet
av det tillfälliga lönetillägget vidtagna åtgärden, att, praktiskt taget,
jämnställa montörer med förmän av l:a graden vara lämplig. Då
nu för dessa senare den fasta avlöningen enligt kommissionens förmenande
bör uppflyttas med en avlöningsklass, skulle alltså avlöningen
för såväl ifrågavarande förmän som även montörer bliva 1,500 kronor
med förhöjningar till 1,650, 1,800, 1,950 och 2,100 kronor.

För närvarande utgöra de fasta avlöningarna

för reparationsmästare och maskinist av l:a graden: 1,650, 1,800,
1,950, 2,100 och 2,400 kronor;

för bokhållare av 2:a graden, övermontör och stationsmästare: 1,800,
1,950, 2,100, 2,400 och 2,700 kronor;

för bokhållare av l:a graden: 2,100, 2,400, 2,700 och 3,000 kronor;

samt

183

för driftverkmästare och instrumentmakare: 2,400, 2,700, 3,000 och
3,400 kronor.

För samtliga dessa befattningshavare har kommissionen funnit
avlöningarna böra så förhöjas, att en förskjutning sker med en avlöningsklass
inom varje grupp utan rubbning i övrigt av nuvarande
avlöningsskala. Till följd härav skulle begynnelse- och slutavlöningarna
komma att bliva

för reparationsmästare och maskinist av l:a graden: 1,800 respektive
2,700 kronor;

för bokhållare av 2:a graden, övermontör och stationsmästare:
1,950 respektive 3,000 kronor;

för bokhållare av l:a graden: 2,400 respektive 3,400 kronor; och

för driftverkmästare och instrumentmakare: 2,700 respektive 3,800
kronor.

En dylik avlöningsförbättring är, enligt vad för kommissionen
med styrka framhållits, särskilt beträffande de tekniska befattningarna
så mycket mera påkallad som det visat sig vara förenat med stora
svårigheter att för dessa ansvarsfulla befattningar förvärva och där få
behålla lämpliga personer. Med nuvarande stora tekniska och kommersiella
uppsving, icke minst inom det elektrotekniska området, hava
nämligen de dugligare bland ifrågavarande befattningshavare varit synnerligen
eftersträvade från enskilt håll och därvid erbjudits jämförelsevis
höga avlöningar.

Vad bokhållarebefattningarna beträffar, är att märka, att dessa
befattningar icke'' kunna ställas på samma avlöningsplan med likabenämnda
befattningar vid statens järnvägar. I olikhet mot vad förhållandet
är inom statens järnvägar finnas nämligen för utförande av
kontorsarbete vid statens vattenfallsverk icke några lägre ordinarie
manliga tjänstemän än bokhållare. Till följd härav är ock det särskilt
vissa bokhållare av 2:a graden vid sistnämnda verk åliggande arbetet
av relativt enkel beskaffenhet och ingalunda jämförligt med det som utföres
av tjänstemän i bokhållaregraden vid statens järnvägar, för vilken
sistnämnda befordringsgrad erfordras högre tjänstemannakompetens.

Kontrollör, kassör, revisor och kontrollinspektor ävensom kanalinspektor
av 2:a graden tillhöra enligt gällande avlöningsreglemente en
och samma avlöningsgrupp och åtnjuta en fast begynnelseavlöning av

3,000 kronor med förhöjningar till 3,400, 3,800 och 4,200 kronor.
Samtliga dessa befattningshavare, undantagandes kanalinspektor av 2:a
graden, hava synts kommissionen böra komma i åtnjutande av förhöj -

Kontrollör.

Kassör.

Revisor.

Kanal inspektor.

184

ning, motsvarande en avlöningsklass, och sålunda erhålla en begynnelseavlöning
av 3,400 kronor och en slutavlöning av 4,600 kronor
eller samma fasta avlöning, som nu är bestämd för kanalinspektor av
l:a graden. Med den sålunda exempelvis för kontrollör vid statens
vattenfallsverk föreslagna avlöningen skulle denne befattningahavare
komma att ställas i en mellangrad mellan kontrollör och förste kontrollör
vid postverket, respektive kontrollör av 2:a och l:a lönegraden
vid telegrafverket med de av kommissionen för dessa tjänstemän ifrågasatta
avlöningarna.

Beträffande kanalinspektorer av 2:a och l:a graden har kommissionen
däremot icke ansett sig kunna i vidare mån, än vad som
skulle bliva en följd av utsträckningen av rätten till ortstillägg, föreslå
någon förhöjning av nu till dem utgående avlöningar. Till denna
sin uppfattning har kommissionen kommit efter företagna undersökningar
vid särskilda kanalstationer rörande dessa tjänstemäns åligganden
och deras med befattningarna förenade ansvar. I fråga om dessa tjänster,
vilka icke torde kräva någon högre teoretisk utbildning, har det nämligen
synts kommissionen, som om de i varje fall icke kunna ställas
framför stationsföreståndarbefattningar å medelstora stationer vid statens
järnvägar. Då till kanalinspektorer nu utgående avlöningar icke understiga
vad kommissionen föreslagit för dylika föreståndarbefattningar,
har kommissionen ansett kanalinspektorerna böra bibehållas vid sina
nuvarande fasta avlöningsbelopp.

Kanal ingenjör.

Distrikts ingenjör.

Över ingenjörs assistent.

Drift ingenjör.

Kontorschef.

Ingenjörspersonalen, undantagandes överingenjörerna, är för närvarande
fördelad i två avlöningsgrupper med följande fasta avlöningar,
nämligen

kanalingenjör och distriktsingenjör vid huvudstation: begynnelseavlöning
4,200 kronor, som sedermera höjes till 4,600 kronor efter 5 år,

5,000 kronor efter 10 år, 5,500 kronor efter 15 år, samt

överingenjörsassistent, driftingenjör och distriktsingenjör utom huvudstation,
med vilka jämväl kontorschefen likställts: begynnelseavlöning
4,600 kronor, med förhöjningar till 5,000, 5,500 och 6,000 kronor
efter respektive 5, 10 och 15 år.

Då ifrågavarande befattningshavare torde, vad slutavlöningarna
angår, få anses redan vid avlöningsreglementets fastställande blivit jämförelsevis
väl tillgodosedda, har kommissionen icke för det närvarande
tilltrott sig att i avseende å dessa slutavlöningar ifrågasätta någon
uppflyttning till högre avlöningsklasser. Genom den föreslagna utsträckningen
av dyrortstillägget att omfatta jämväl dessa tjänstemän, skulle

185

emellertid de befattningshavare, som äro placerade på dyrort, komma
i åtnjutande av avlöningsförbättring med 300 respektive 450 kronor,
allt efter ortens dyrhetsförhällanden. Men om också dessa tjänsteman
skulle kunna bibehållas vid sina nuvarande fasta slutavlöningar, är dock
att framhålla svårigheten att kunna tillgodose statens vattenfallsverks
behov av väl kvalificerad ingenjörspersonal. I fråga om dylik personal
gäller nämligen detsamma som förut är sagt angående montörer in. fl.,
nämligen att stark konkurrens med den enskilda industrien råder om
duglig tekniskt utbildad personal, vilket haft till följd att flere befattningshavare
vid statens vattenfallsverk lämnat sina anställningar vid
verket för att övergå till högre avlönade befattningar i enskild tjänst.

Då härvidlag särskilt de begynnelseavlöningar, som kunna erbjudas
vederbörande, torde vara av betydelse, har kommissionen ansett sig
böra föreslå, att de nuvarande inom vardera gruppen bestämda lägsta avlöningsklasserna
å respektive 4,200 och 4,600 kronor må borttagas och
sålunda de fasta begynnelseavlöningarna i stället bliva respektive 4,600
och 5,000 kronor. En följd härav skulle ock bliva, att slutavlöningen
komme att uppnås redan efter 10 år, i stället för, såsom nu är förhållandet,
först efter 15 år.

Det torde i detta sammanhang böra framhållas, att kommissionen
förutsätter, att fortfarande skola utgå de särskilda arvoden, som redan
nu äro tillerkända driftingenjörer, som tjänstgöra såsom driftchefer
vid Västerås ångkraftstation samt Älvkarleby och Porjus kraftverk,
nämligen 1,000 kronor vid vartdera av de två förra verken samt 2,000
kronor vid det sistnämnda.

Överingenjören vid Trollhätte kanalverk åtnjuter för närvarande eu
fast avlöning av 6,000 kronor med förhöjning efter 5 år till 6,500
kronor och efter 10 år till 7,000 kronor. Då begynnelseavlöningen
för kanalingenjörstjänsten, enligt vad ovan föreslagits, skulle höjas en
avlöningsklass, torde även för nu ifrågavarande överingenjörstjänst
begynnelseavlöningen böra i motsvarande mån uppflyttas och sålunda
utgå med 6,500 kronor. Den nuvarande fasta slutavlöningen 7,000
kronor synes dock, likasom för övrig ingenjörspersonal vid statens
vattenfallsverk, kunna bibehållas. I detta hänseende må erinras, att
slutavlöningen för linjedirektör vid telegrafverket och postdirektör å
orter med 10 procent dyrortstillägg enligt kommissionens förslag skulle
bliva 8,800 kronor eller samma belopp, vartill ifrågavarande överingenjörs
avlöning, med inberäknande av hyresersättning 1,500 kronor samt nu
ifrågasatt ortstillägg 300 kronor, skulle komma att uppgå.

1915 urs avlöning skom mission. 24

Överingenjör
vid Trollhätte
kanalverk.

186

Tablå över
nuvarande
och föreslagna
avlöningar.

Pensionsunderlag.

Av en å sid. 199 införd tablå framgå beloppen av nuvarande och
föreslagna begynnelse- samt slutavlöningar för befattningshavare vid
statens vattenfallsverk å billigaste och dyraste ort.

För tjänstemännen vid statens vattenfallsverk äro, såsom förut
nämnt, fastställda särskilda pensionsunderlag.

Då dessa pensionsunderlag till sina nuvarande belopp synts kommissionen
vara något knappt tilltagna i jämförelse med de fasta avlöningarna
och hyresersättningarna sammantagna samt kommissionen för
flertalet befattningshavare föreslagit avlöningsförbättring, torde en allmän
förhöjning av pensionsunderlagen vara med rättvisa och billighet förenad.

Yad först beträffar vakt, är det nuvarande pensionsunderlaget 900
kronor, och gäller enahanda pensionsunderlag för maskinskötaren. För
förman av 3:e graden och kontorsskrivare utgör pensionsunderlaget
respektive 1,000 och 1,200 kronor.

I anslutning till vad kommissionen i sådant hänseende föreslagit
beträffande lägsta manliga tjänstemannagrupperna inom telegrafverket
och postverket, torde pensionsunderlaget för vakt böra bestämmas till

1,350 kronor. Då, enligt kommissionens i det föregående framlagda
förslag, maskinskötaren skulle i avlöningshänseende sammanföras med
förmän av 3:e graden samt kontorsskrivarna likställas med dessa tjänstemän,
torde för alla dessa befattningar även böra gälla samma pensionsunderlag,
vilket skäligen synes kunna sättas till 1,450 kronor.

Förman av l:a och 2:a graden, montör samt maskinist av 2:a
graden hava för närvarande pensionsunderlaget bestämt till 1,200 kronor.
Fn höjning av detsamma till 1,550 kronor torde kunna anses lämplig.

För samtliga övriga befattningshavare vid statens vattenfallsverk —
utom överingenjören vid Trollhätte kraftverk — har kommissionen
tänkt sig en summarisk reglering av de nuvarande pensionsunderlagen
sålunda, att vart och ett ökas med 250 kronor eller alltså med
samma belopp, varmed pensionsunderlagen vid telegrafverket enligt
kommissionens förslag i allmänhet skulle förhöjas. Därvid bör dock iakttagas,
att kontrollör, kassör samt revisor och kontrollinspektor, vilka nu
föreslagits skola i avlöningshänseende jämnställas med kanalinspektor
av l:a graden, även tillerkännas samma pensionsunderlag som denne.

I fråga om överingenjören vid Trollhätte kraftverk föreslår kommissionen
däremot icke någon ändring i pensionshänseende.

De för de särskilda befattningarna nu bestämda och de av kommissionen
sålunda ifrågasatta pensionsunderlagen framgå av efterföljande
tablå.

187

Pensionsunderlag
nuvarande föreslaget

kr. kr.

Överingenjör vid Trollhätte kanalverk .................................................. 4,800 5,050

Överingenjörsassistent, driftingenjör, distriktsingenjör utom huvudstation och

kontorschef............■''..................................................................... 4,200 4,450

Kaniilingenjör och distriktsingenjör vid huvudstation .............................. 4,000 4,250

Kanalinspektor av Pa graden ............................................................... 3,300 3,550

Kontrollör, kassör samt revisor och kontrollinspektor .............................. 3,000 3,550

Kanalinspektor av 2:a graden ............................................................... 3,000 3,250

Driftverkmästare, instrumentmakare och bokhållare av Pa graden ............ 2,000 2,250

Bokhållare av 2:a graden, övermontör, stationsmästare, reparationsmästare

och maskinist av Pa graden ......................................................... 1,800 2,050

Förman av 1 a och ska graden, montör, maskinist av 2:a graden ............... 1,200 1,550

Kontorsskrivare ................................................................................ 1,200 1,450

Föi-man av 3:e graden........................................................................... 1,000 1,450

Maskinskötare .................................................................................... 300 1,450

Vakt................................................................................................... 900 1,350

* *

På grund av vad kommissionen i det föregående anfört, hemställer Hemställan.
kommissionen

att §§ 2, 3, 11 och 19 i avlöningsreglementet för tjänstemän vid
statens vattenfallsverk den 29 augusti 1913 måtte erhålla följande ändrade
lydelse ävensom den uti § 5 i reglementet omförmälda avlöningstabellen
givas den avfattning, som framgår av å sid. 192—195 infört förslag.

§ 2.

Till övriga tjänstemän utgår fast avlöning, fördelad i lön och
tjänstgöringspenningar, jämlikt följande avlöningsskala med däri angivna
årliga belopp för de särskilda avlöningsklasserna:

	Lön.	Tjänstgörings- penningar.	Summa avlöning.
1 ........................	Kronor ........................ 4,200	Kronor 2,800	Kronor 7,000
2	........................ 3.900	2,600	6,500
3 ........................	........................ 3,600	2,400	6,000
4 ........................	........................ 3,300	2,200	5,500
5 ........................	........................ 3,000	2,000	5,000
x 6 ........................	........................ 2,760 ........................ 2,520	1,840	4,600
7 ........................	1,680	4,200
8 ........................	........................ 2,400	1,400	3,800
9 ........................	........................ 2,200	1,200	3,400
10 ........................	........................ 2,000	1,000	3,000
11 ........................	........................• 1,800	900	2,700
12 .......................	........................ 1,600	800	2,400
13 .......................	........................ 1,500	600	2,100
14 ........................	........................ 1,440	510	1,950
15 .......................	........................ 1,350	450	1,800
16 ........................	........................ 1,240	410	1,650
17 ........................	........................ 1,130	370	1,500
18 ........................	........................ 1,070	355	1,425
19 .......................	........................ 1,020	330	1,350
20 ........................	....................... 960	315	1.275

188

§ 3.

Den fasta avlöningen utgår till nedannämnda tjänstemän enligt
följande reglering:

		Lägsta		Högsta
	Klass	avlöning	Klass	avlöning
		Kronor		Kronor
Trollhätte kanalverk.
Överingenjör .........................................	2	6,500	1	7,000
j Kanal ingenjör..........................................	6	4,600	4	5.500
i Kanalinspektor av l:a graden.....................	9	3,400	6	4,600
» » 2:a » .....................	10	3,u00	7	4,200
1 Driftverkmftstare.......................................	11	2,700	8	3,800
Bokhållare av l:a graden ........................	12	2,400	9	3,400
» » 2:a » ........................	14	1,950	10	3,000
Reparationsmästare .................................	15	1,800	11	2,700
i Förman av l:a graden ..............................	17	1,500	13	2,100
1 Montör ..................................................	17	1,500	13	2,100
Förman av 2:a graden .............................	18	1,425	14	1,950
Kontorsskrivare, kvinnlig...........................	19	1,350	15	1,800
j Förman av 3:e graden ..............................	19	1,350	15	1,800
! Maskinskötare.........................................	19	1,350	• 15	1,800
Vakt ......................................................	20	1,275	16	1,650
Trollhätte kraftverk.
1 Överingenjörsassistent .............................	5	5,000	3	6,000
i Driftingenjör .......................................	5	5,000	3	6,000
Distriktsingenjör utom huvudstationen ......	5	5,000	3	6,000
» vid » ......	6	4,600	4	5,500
Kontrollör................................................	9	3,400	6	4,600
Driftverkmöstare ....................................	11	2,700	8	3,800
Instrumentmakare ....................................	11	2,700	8	3,800
Bokhållare av l:a graden ........................	12	2,400	9	3,400
» » 2:a » ........................	14	1,950	10	3,000
Övermontör .............................................	14	1,950	10	3,000
1 Stationsmästare ......................................	14	1,950	10	3,000
Reparationsmästare ................................	15	1,800	11	2,700
Maskinist av i:a graden ...........................	15	1,800	11	2,700
Montör ..................................................	17	1,500	13	2,100
Maskinist av 2:a graden ...........................	18	1,425	14	1,950
Kontorsskrivare, kvinnlig...........................	19	1,350	15	1,800
Vakt ....................................... ..... .....	20	1,275	16	1,650
Trollhätte räkenskapsavdelning.
Kontorschef.............................................	5	5,000	3	6,000-
Kassör ...............................................	9	3,400	6	4,600
Revisor och kontrollinspektor .................	9	3,400	6	4,600
Bokhållare av l:a graden .......................	12	2,400 !	9	3,400
» » 2:a » ......................	14	1,950 ;	10	3,000
Kontorsskrivare, kvinnlig .......................	19 1	1,350 \|	15	1,800
Vakt ......................................................	20	1,275 :	16	1,650 1

189

		Lägsta		Högsta
	Klass	avlöning	Klass	avlöning
		Kronor		Kronor
Södertälje kanalverk.
Kanalinspektor av l:a graden ..................	9	3,400	6	4,600
Bokhållare av 2:a graden ........................	14	1,950	10	3,000
Förman av l:a graden ............... . ............	17	1,500	13	2,100
» » 2:a » .............................	18	1,425	14	1,950
Vakt ......................................................	20	1,275	16	1,650
Porjus och Älvkarleby kraftverk.
Driftingenjör ..........................................	- O	5,000	3	6,000
Distriklsingenjör utom huvudstation............	5	5,000	3	6,000
Driftverkmäslare.......................................	11	2,700	8	3,800
Instrumentmakare ....................................	11	2,700	8	3,800
Bokhållare av l:a graden ........................	12	2,400	9	3,400
» » 2:a » ........................	14	1,950	10	3,000
Overmontör .............................................	14	1,950	10	3,000
Stationsmästare .......................................	14	1,950	10	3,0ii0
Reparationsmästare .................................	15	1,800	11	2,700
Maskinist av l:a graden ...........................	15	1,800	11	2,700
Montör .........................•..........................	17	1,500	13	2,100
Maskinist av 2:a graden ..........................	18	1,425	14	1,950
Kontorsskrivare, kvinnlig...........................	19	1,350	15	1,800
Vakt ......................................................	20	1,275	16	1,650

§ 11.

A ort, där de allmänna levnadsomkostnaderna äro särskilt höga,
kunna tjänstemännen av vattenfallsstyrelsen tillerkännas dyrortstillägg,
utgående, enligt av Kungl. Maj:t fastställda grunder, med 10 eller 15
procent av dem tillkommande fasta avlöning, dock med iakttagande
därav att dyrortstillägget ej må beräknas å högre belopp än 3,000
kronor för manlig tjänsteman samt 1,500 kronor för kvinnlig tjänsteman.
Dyrortstillägg för tjänsteman vid Porjus kraftverk utgår emellertid
med lägst 360 kronor för år räknat.

Dyrortstillägg fördelas i lön och tjänstgöringspenningar i samma
proportion som den fasta avlöningen.

Överingenjören vid Trollhätte kraftverk må dock icke åtnjuta
ortstillägg.

§ 19.

l:o. Överingenjör — —---------pension.

2:o. För övriga tjänstemän vid statens vattenfallsverk skall i
fråga om skyldighet att från tjänsten avgå ävensom i fråga om rätt
till pension gälla vad i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt
till pension är vid tiden för den nya lönestatens ikraftträdande, eller

190

såvitt angår innehavare av befattning, som därefter tillträdes, vid tillträdet
till befattningen stadgat.

För dessa övriga tjänstemän skall pensionsund erlag beräknas till
följande belopp:

5.050 kronor för överingenjör vid Trollhätte kanalverk,

4.450 kronor för överingenjörassistent, driftingenjör, distriktsingenjör
utom huvudstation och kontorschef,

4.250 kronor för kanalingenjör och distriktsingenjör vid huvudstation,

3.550 kronor för kanalinspektor av l:a graden, kontrollör, kassör
samt revisor och kontrollinspektor,

3.250 kronor för kanalinspektor av 2:a graden,

2.250 kronor för driftverkmästare, instrumentmakare och bokhållare
av l:a graden,

2.050 kronor för bokhållare av 2:a graden, övermontör, stationsmästare,
reparationsmästare och maskinist av l:a graden,

1.550 kronor för förman av l:a och 2:a graden, montör och
maskinist av 2:a graden,

1.450 kronor för kontorsskrivare, förman av 3:e graden och
maskinskötare samt

1,350 kronor för vakt.

Härjämte föreslår kommissionen,

Avlöningstabell.

192

Avlönings (jämför

§ 5 i

utvisande begynnelseavlöning och avlönings- * I

Uppflyttning i högre klass kan äga rum, när
Klass 20 | 19 | 18 17 | 16 | 15

Trollhätte kanalverk.

Överingenjör ...............................

Kanalingenjör...............................

Kanalinspektor av l:a graden..........

» » 2:a » ..........

Driftverkmästare..........................

Bokhållare av l:a graden .............

» » 2:a » .............

Reparationsmästare ........... ..........

Förman av l:a graden...................

j Montör.......................................

Förman av 2:a graden ..................

Kontorsskrivare, kvinnlig ...............

| Förman av 3:e graden.................

i Maskinskötare...............................

j Vakt........................................

Trollhätte kraftverk.

Överingenjör ..............................

j Överinjörsassistent ......................

Driftingenjör ...........................

j Distriktsingenjör utom huvudstationen

» vid »

Kontrollör........................................

j Driftverkmästare.............................

Instrumentmakare..........................

Bokhållare av l:a graden ................

» » 2:a » ...............

Övermontör....................................

Stationsmästare ..............................

j Reparationsmästare .......................

Avlöning, kronor	1,275	1,350	1,425	1,500	1,650	1,800
Begynnelse- avlöning, kronor
6,500	_	_ i	_	_	—	—
4,600	—	—	—	—	—	—
3,400	—	—	—	—	—	—
3,000	—	—	—	—	—	—
2,700	—	—	—	—	—	—
2,400	—	_	—	—	—	—
1,950	—		—	—	—	—
1,800	—	—	—	—	—	—
1,500	—	~	~	—	3	3
1,500	—	—	—	—	3	3
1,425	—	—	—	3	3	3
1,350	—	—	3	3	3	3
1,350	—	—	3	3	3	3
1,350			3	3	3	3
1,275		3	3	3	3
8,000	_	—		—	—	—
5,000	—	—	—	—	—	—
5,000	—	—	—	—	—	—
5,000	—	—	—	—	—	—
4,600	—	—	—	—	—	—
3,400	—	—	—	—	—	—
2,700	—	—	—		—	—
2,700	_	—	—	—	—	—
2,400	—	—	—		—	—
1,950	—	—	—		—	—
1,950	—	—	—	—	—	—
1,950	—	1	—	—	—	—
1,800	—			—	—	1 —

tabell,

reglementet)

förhöjning efter angivet antal är.

avlöning enligt närmast lägre klass innehafts i nedan nämnda antal år.

14	13	12	11	10	9	8	7	6	5	4	3	2	1
1 1 \| '' 1 1 1,1)50 2,100 2,400 2,700 3,000 3,400 3,800 1 1 1 1	4,200	1 1 1 4,600 5,000 5,500 6,000	6,500	7000
				-									5
j -	_	—	_		_	3	3	3	5	5	_	_•	_ !
_		_	—	_ 3	3 3	3 3	3	—	—	—	—	—	- \|
_	—	—	3	3	3								:
_	3	3	3	3
3	3	3	3	—	—	—	_	—	_	_	_	_	__
3	3												''
3 3	3 _	—	_	—								_	i :

										5	5
										5	5	—	—
—	—	—	—	—	_	—		—	—	5	5	—	—

—	—	—	—	—	—	3	3	3	—	—	—	—	—
—	—	—	—	3	3	3	—	—	—	—	—	—	—
—	—	—		3	3	3	—	—	—	—	—	—	—
—	—	_	3	3	3			—	—	—	—	—	—
—	3	3	3	3									—
—	3	3	3	3	—	—	—	—	—	_	—	_	_
—	3	3	3	3	—	—	—	—	—	—	—	—	—
3 1915 e	3 \| 3 ! 3 ! — \| — rs civlöningskom mission.	—	—	—	—	—	—	—	—

19:1

Tantiem.

194

Maskinist av !:a graden..........................

Montör..................................................

Maskinist av 2:a graden...........................

Kontorsskrivare, kvinnlig.......................

Vakt...................................................

Trollhåtte räkenskapsavdelning.

Kontorschef............................................

Kassör ..................................................

Revisor och kontrollinspektor...................

Bokhållare av l:a graden ........................

» » 2:a » .......................

Kontorsskrivare, kvinnlig..........................

Vakt ..................................................

Södertälje kanalverk.

Kanalinspektor av l:a graden ..................

Bokhållare av 2:a graden ........................

Förman av l:a graden ...........................

» » 2: a » ............................

Vakt...................................................

Porjus och Älvkarleby kraftverk.

Driftingenjör ........................... .............

Distriktsingenjör utom huvudstation........

Driftverkmästare.......................................

Instrumentmakare ....................................

Bokhållare av l:a graden ......................

» » 2:a » ........................

Overmontör.........................................

Stationsmästare ..................... ................

Reparationsmästare ................................

Maskinist av l:a graden........................

Montör...............................................

Maskinist av 2:a graden .........................

Kontorsskrivare, kvinnlig..........................

Vakt .....................................................

Uppflyttning i högre klass kan äga rum, när

Klass	20	19 i	18	17!	10	15
: Avlöning, kronor	1 i 1,275	1,350 1,425	1,500	1,650	1,800
Begynnelse- avlöning, kronor
1,800	\|	_	—	—	—	— ''
1,500	-	—	-	—	3	3
1,425		—	—	3	3	3
1,350		—	3	3	3	3
1,275	j -	3	3	O	3	—
5,000		_	_		_	_
3,400	• —	—	—		—	—
3,400	\| _	—	—	■ —	—	— ;
2,400	j —	—	—	_	—	—
1.950	i —	—	—	—	—	—
1,350	'' -	—	3	3	3	3
1,275	—	3	3	3	3	—
3,400		_	_	_	_	—
1,950	—	—	—	—	—	—
1,500	I —	—	—	—	3	3
1,425	j —		—	3	3	3
• i 1,275	\| -	3	3	3	3	—
.! 5,000	_		_	_	_	_
5,000	—	—	—	\| —	—	—
,\| 2,700	'' —	—	—	I —	—	—
2,700	—	—	-	~	—	— !
2,400	i —	—		—	—	—
. '' 1,950	; —	—		—	—	—
1,950	j —	—		: —	—	—
1,950	—	—		; —	—	—
1,800	—	—	—	—	-	—
:i 1,800	: —		—	J —	—	— ■
1,500	! —	—	—	—	3	3
1,425	—	—	—	: 3	3	3
1,350	\| —	—	3	3	3	3
1,275		3	3	3	3	—

195

avlöning enligt närmast lägre klass innehafts i nedan nämnda antal ftr.

14: ! 18 ! 12 T 11 | 10 I » I 8 7 6-5 4 8 2 1

j____L 1__I___!__!__J_i 1 i _ 1 _ L _1__i__

ii r'' i '' '' i i i i i i i

1,950 2 100 2,400 2,700 3,000 3,400 3,800 4,200 4,600 5,000 5,500 6,000 6,500 7,000

3 3 3 3

— :	—	—	—	—	—	—	—	—	—	0	o	—	—
— i	—	—	—	—	—	3	3	3	—	—	—	—	— j
— i	—	—	—	—	—	3	3	3	—	—	—	—	—
'' - ;	—	—			O	—	—	—	—	—	—	—	— :
- ''i	3	3	3	3	—	—	—	—	—	—	—		— !
													— !
—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—
_						3	3	3	_		_	_	—
—	3	3	3	3
3	3	—	—	—	—	—	—	—		—	—	—	- 1
3													i
—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	5			1
—										5	5	—	— ;
—	—	—	—	3 3	3 3	3 3		—	—	—	—
—	—		3	3	3''								i
—	3	3	3	3	_	—	—	—	—	—	—	_	_ ;
— ''•	3	3	3	3	_	—	—	—	—	—	—
—	3	3	3	3	-	—	—	—	—	—	—	—	— I
3	3	3	3	—	_	—	—	—	—	—	—	—	— i
3	3	3	3										-

3	—
—	_	—	—	—			—	—	~	—	—	—	— 1
—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—

Tablå

över

nuvarande och föreslagna avlöningar

llJi)

Statens vattenfallsverk.

Sammanlagda beloppet av fast avlöning och bostadsersättning samt, i förekommande fall,
dyrortslillftgg dels å ort med 20 % bostadsersättning och dels å ort med -.0 % bostadsersättning
jämte 15 % dyrorlstillägg dock utan hänsyn till det för Porjus bestämda minimibeloppet av dyrortstillägg.
(Summorna inom parentes beteckna avlöningens sammanlagda belopp med inräknande
av de vid 1917 års riksdag beviljade tillfälliga lönetillägg.)

Nuvarande avlöniugsbelopp

Föreslagna avlöningsbelopp

Befattning

Billigaste ort

Dyraste ort
(annan än Porjus)

Slut -

Befyn-! sint- 1 ]!ef "■

i s?" avlöning! ^e.i avlöning
j avlöning | .1 avlöning j__

Billigaste ort

Dyraste ort
j (annan än Porjus)

! Begynj
nelseiavlöning -

; Slutjavlöning
i

Begyn nelse -

j avlöning

Slut avlöning -

7,500

8,500 i| 7,800 8,400 | 8,450 : 8,950

Överingenjör vid kanalverk	7,200	8,400
Överingenjörsassistent, drift-ingenjör, distriktsingenjör utom huvudslation, kontors-chef ............................	5,520	7,200
Kanalingenjör, distriktsingen-jör vid huvudstation.........	5,040	6,600
Kanalinspektor av l:a graden	4,080	5,520
» » 2:a »	3,600	5,040
Kontrollör, kassör, revisor och kontrollinspektor ...........	3,600	5,040
Driftverkmästare, instrument-makare ..........................	2,880	4,080
Bokhållare av i:a graden	2,520	3,600
» » 2:a » övermontör, stationsmästare	2,160	3,240
Reparationsmästare, maski-nist av l:a graden............	1,980	2,880
Förman av l:a graden	1,656	2,340
Montör............................	1,512	2,160
Maskinist av 2:a graden......	(1,656) 1,368	(2,304) 1,980
Förman av 2:a graden.........	0,512) 1,368 (1,464) 1,368 (1,464) 1,224	(2,124) 1,980
Kontorsskrivare, kvinnlig......	1,980
Förman av 3:e graden.........	1,800
Maskinskötare ..................	(1,344) 1,152	1,656
Vakt..........................	(1,284) 1,080 (1,224)	1,512 (1,584)

5,980	7,500	6,000	7,200	6,950	7,950
5,460	7,000	5,520	6,600	6,430	7,450
4,420	5,980	4,080	5,520	4,870	6,430
3,900	5,460	3,600	5,040	4,350	5,910
3,900	5,460	4,080	5,520	4,870	6,430
3,480	4,930	3,240	4,560	3,915	5,390
3,045	4,350	2,880	4,080	3,480	4,870
2,610	3,915	2,340	3,600	2,828	4,350
2,393	3,480	2,160	3,240	2,610	3,915
2,001	2,828	1,800	2,520	2,175 2,175	3,045
1,827 (1,983)	2,610 (2,766)	1,800	2,520	3,045
1,653 (1,809)	2,393 (2,549)	1,710	2,340	2,066	2,828
1,653 (1,757)	2,393	1,710	2,340	2,066	2,828
1,653 (1,757)	2,393	1,620	2,160	1,958	2,565
1,479 (1,609)	2,175	; 1,620	2,160	1,958	2,610
1,392 (1,535)	2,001	1 1,620	2,160	1,958	2,610
1,305 (1,461)	1,827 (1,905)	\| 1,530	1,980	1,849	2,393

Anm. Enär åtskilliga grupper av befattninghavare icke äro placerade å orter av ovan angivna slag,
äro beträffande dessa grupper flera av förestående siffror endast teoretiska.

.. - • ''>

201

Tullverket.

Den senaste löneregleringen för tullverkets lokalförvaltning samt
kust- och gränsbevakning ävensom för generaltullstyrelsen genomfördes
år 1910, och äro de avlöningssatser, som från och med år 1911 blevo
tillämpliga i avseende å de särskilda då befintliga befattningshavarna
fortfarande gällande, utom vad avser generaltullstyrelsens förste vaktmästare
och vaktmästare, vilka vid 1911 års riksdag förklarats berättigade
den förre till ett ålderstillägg samt de senare till ett andra
ålderstillägg.

Utöver berörda löneförbättringar hava icke andra ändringar i de
år 1910 beslutade avlöningsstaterna vidtagits, än att antalet befattningshavare
i redan befintliga grader tid efter annan ökats samt att från
och med år 1918 å generaltullstyrelsens ordinarie stat uppförts avlöningar
till kvinnliga biträden av andra lönegraden.

Samtidigt med löneregleringen av år 1910 godkändes dels avlöningsreglemente
för tjänstemän vid tullverkets lokalförvaltning samt
kust- och gränsbevakning dels ock villkor och bestämmelser för åtnjutande
av de från och med 1911 års början fastställda nya avlöningsförmånerna
för generaltullstyrelsen (se kungl. kungörelser den 18 juni
1910). Under det att avlöningsvillkoren för generaltullstyrelsen fortfarande
äro gällande — dock med visst tillägg — hava några mindre
förändringar vidtagits beträffande avlöningsreglementet, vilka dock ej
beröra de utav kommissionen i detta betänkande avhandlade frågor.

Det avlöningssystem, som gäller för tullverkets lokalförvaltning
samt kust- och gränsbevakning, liknar i flera hänseenden det vid kommunikationsverken
tillämpade.

Till nämnda personal vid tullverket utgår, på sätt i avlöningsstaten
närmare angives, fast avlöning, vilken kan förhöjas efter respektive
3, 6 och 9 års tjänstgöring. Denna fasta avlöning, vare sig den
utgör begynnelseavlöning eller efter viss tfds tjänstgöring intjänad förhöjd
avlöning, fördelas i lön och tjänstgöringspenningar enligt en i
1915 års avlöninyskommission. 26

Inledning.

202

Tullverkets
lokalförvaltning
samt
kust- och
gränsbevakning,

Ortstillägg,

avlöningsreglementet intagen skala. Utöver den fasta avlöningen åtnjuter,
på grund av bestämmelse i § 11 i reglementet, tjänsteman vid
lokalförvaltningarna i Stockholm, Haparanda och Riksgränsen ortstillägg
med 10 procent av begynnelselönen vid vederbörande tjänst, dock högst
300 kronor åligen.

Yad generaltullstyrelsen beträffar, hava avlöningarna för tjänstemännen
därstädes bestämts efter samma normer som för motsvarande
befattningshavare i de efter den s. k. statskontorstypen reglerade centrala
ämbetsverken.

Jämte den ordinarie personalen finnas anställda tjänstemän med
avlöningar av särskilda, å extra stat anvisade förslagsanslag till förstärkning
av arbetskrafterna hos generaltullstyrelsen och vid tullverkets
lokalförvaltning. Nämnda tjänstemän uppbära avlöning till samma
belopp som ordinarie tjänstemän i samma tjänstegrad, dock efter avdrag
av vissa belopp, motsvarande, i avrundade tal, avgifter för egen pensionering.

Nu gällande avlöningssatser vid tullverkets lokalförvaltning samt
kust- och gränsbevakning framgå av vidstående tablå, uti vilken befattningarna
ordnats efter begynnelseavlöningarnas storlek med utgångspunkt
från den lägst avlönade tjänstekategorien.

Innan kommissionen närmare ingår på det nu föreliggande spörsmålet,
torde böra erinras, att kommissionens uppdrag, såvitt angår
tullverket, avser åstadkommande av allenast tillfällig löneförbättringför
befattningshavare vid nämnda verk med bibehållande i huvudsak
av det vid verket nu tillämpade sportelsystemet.

Om också beredandet av tillfälliga lönetillägg icke direkt behöver
föranleda ändringar i gällande avlöningsreglemente, bar kommissionen
dock ansett sig böra i detta sammanhang såsom ett led i strävandet
efter gemensamma avlöningsbestämmelser vid de verk, kommissionens
uppdrag avser, föreslå en omläggning av nuvarande, i avlöningsreglementet
för tullverkets personal meddelade bestämmelser rörande ortstillägg.

Yad då sistnämnda fråga beträffar, tillåter sig kommissionen
erinra därom, att dylikt tillägg utgår till en var lokalförvaltningen
tillhörande tjänsteman, som är placerad i Stockholm, Haparanda eller
Riksgränsen, med ett belopp, som motsvarar 10 procent av den för

203

Kustroddare ....................................................................

Vaktmästare av klass 3 ... ...........................•''...............

Kustvakt .......................................................................

Gränsridare.....................................................................

Vaktmästare av klass 2 ................................................

Kustuppsyningsman .....................................................

Vaktmästare av klass 1 ...................................................

Uppsyningsman av klass 3................................................

» » » 2......... ..............................

Gränsuppsyningsman........................................................

Uppsyningsman av klass 1.........................................

Kustöveruppsyningsman ............................................

Öfveruppsyningsman av klass 2..........................................

Gränsöveruppsyningsman ....... .................................

Överuppsyningsman av klass t........................................i

Grfinsinspektor ................................................................

j Tullinspektor ..................................................................I

j Kammarskrivare.........................................................

; Tullfiskal...................................................................

Tullförvaltare av klass 5.................................................j

» » » 4...................................................

i Kontrollör........................................................................

Gränsbevakningschef ......................................................

Förste kontrollör; tullförvaltare av klass 3 ........................

Överkontrollör av klass 2 ...............................................

I Kuslbevakningschef .........................................................

Tullförvaltare av klass 2, överinspektör av klass 3 ............

Överkontrollör av klass 1; tullförvaltare av klass 1; överinspektör
av klass 2 .....................................................i

Överinspektör av klass 1...................................................

Begyn- , nelöe- \| viftning j	''För tjänste-man, som Slutavlö- åtnjuter ning ortstillägg, köjes avlö-ningen med
1,200 ''	1,50!)
1,200	1,500	DO
1,300	1,600
1,500	1,800	—
1,500	1,800	112
] ,650	1,950	—
1,750	2,050	131
1,750	2,200	131
1,900	2,350	143
2,050 :	2,500
2,050	2,500	154
2,100	2,550	—
2,300-	2,900	173
2,600	3,500	—
2,600	3,500	195
2,600	3,800	—
2,600	3,800	195
2,800	1 4,000	210
3,000	4,200	225
3,300	4,500	245
4,000	5,200	280
4,200	5,400	290
4,800	i 6,000	—
4,800	6,000	300
5,300	! 6,500	300
5,500	6,700	—
5,500	6,700	300
6,300	7,500	300
7,300	8,500	300

Anm. Enär ortstillägg utgår endast till tjänstemän vid lokalförvaltningarna i Stockholm,
Haparanda och Riksgränsen samt då därstädes förekomma allenast vissa tjänstekategorier, äro
åtskilliga, av de ovan angivna ortstilläggen att anse såsom blott teoretiska.

tjänsten bestämda begynnelselönen (lön i motsats till tjänstgöringspenningar)
dock högst med 300 kronor årligen.

Beträffande detta ortstillägg är att märka, att sådant icke tillkommer
personal vid kust- eller gränsbevakningen; att ortstillägget
utgår med samma procentsats i Stockholm, Haparanda och Riksgränsen,
oaktat dessa orter eljest anses tillhöra olika dyrortsgrupper; att ortstillägg
icke förekommer på andra orter, som i dyrhetshänseende äro
likställda med de nyssnämnda; samt att ortstillägget vid tullverket till
beloppet bestämmes allenast efter begynnelselönen, dock med viss begränsning,
medan vid postverket och telegrafverket ortstillägget be -

204

räknas å innehavande lön jämte tjänstgöringspenningar, likaledes med
viss begränsning.

Vid upprepade tillfällen bar fråga förelegat om sådan utsträckning
av rätten till ortstillägg vid tullverket, att dylika tillägg skulle utgå
jämväl å andra dyrorter än Stockholm, Haparanda och Riksgränsen.
Förslag i sådant hänseende har emellertid, efter avstyrkanden av vederbörande
departementschefer, icke av Kungl. Maj:t framlagts för riksdagen.
Såsom huvudsakliga skäl för berörda avstyrkanden har framhållits,
att, då det vore önskvärt att söka åstadkomma enhetlighet
beträffande avlöningsförmånerna för kommunikationsverken och tullverket,
denna syntes bliva svårare att vinna, därest för något av verken
en utsträckning av de för desamma gällande avlöningsbestämmelserna
ägde rum. Vidare har anförts, att, då den förestående revisionen av
tullverkets organisation kunde förmodas föranleda därtill, att personalförhållandena
inom tullverket bleve väsentligt förändrade, det på grund
därav icke vore tillrådligt att vidtaga en så genomgripande ändring i
de för tullverkets personal gällande avlöningsförmånerna, som en utsträckt
användning av avlöningstiteln ortstillägg vid tullverket skulle
innebära.

Enligt kommissionens mening böra emellertid de antydda skälen
icke nu behöva förhindra eu omläggning av ortstillägget vid tullverket.

Därest kommissionens i detta betänkande innefattade förslag beträffande
viss ändring av bestämmelserna om ortstillägg eller dyrortstillägg
vid postverket, telegrafverket och statens vattenfallsverk
godtagas, skulle samtliga dessa verk erhålla i sak enhetliga stadganden
uti ifrågavarande avseende. Bringas nu tullverkets bestämmelser om
ortstillägg till överensstämmelse med nyssberörda stadganden, är detta
att anse såsom ett steg i riktning mot gemensamhet i avlöningsbestämmelser
vid omhandlade verk, vadan enligt kommissionens uppfattning
redan ur denna synpunkt en åtgärd i sådant hänseende måste
anses synnerligen önsklig och ingalunda ägnad att försvåra kommissionens
kommande arbete.

Då vidare ortstillägg enligt kommissionens mening bör tillkomma
icke blott personal vid tullverkets lokalförvaltning utan jämväl vid
kust- och gränsbevakningen, torde den nu ifrågasatta åtgärden, icke
kunna på något sätt verka föregripande vid en blivande omorganisation
vid tullverket. Det är nämligen icke tjänstens beskaffenhet, som påkallar
ortstillägg, utan det är dyrhetsförhållandena å den ort, där vederbörande
är placerad, som härutinnan böra vara bestämmande. Eventuella
omflyttningar av befattningshavare på grund av blivande omorga -

205

nisation synas fördenskull snarare underlättas genom val avvägda, och
efter enhetliga grunder utgående ortstillägg.

Då eu utvidgning i angivna hänseende av rätten till ortstillägg
för tullverkets personal torde få anses vara av rättvisa och billighet
påkallad samt då, enligt kommissionens förmenande, icke i övrigt anförts
några omständigheter, som lägga hinder i vägen för en dylik
åtgärd, har kommissionen icke tvekat att, såsom redan blivit antytt,
föreslå, dels att bestämmelserna om ortstillägg vid tullverket utsträckas
att omfatta jämväl personal vid kust- och gränsbevakningen, dels ock
att dessa bestämmelser bringas till närmaste överensstämmelse med vad
i sådant hänseende enligt kommissionens nu avgivna förslag skulle
bliva gällande för manliga befattningshavare vid postverket, telegrafverket
och statens vattenfallsverk.

I enlighet därmed skulle alltså befattningshavare, som är placerad
å ort, där de allmänna levnadsomkostnaderna äro särskilt höga, äga
uppbära ortstillägg utgående med 10 eller 15 procent å hela den fasta
avlöningen, med iakttagande emellertid av den begränsningen att för
befattningshavare, vilkens avlöning överstiger 3,000 kronor, ortstillägg
ej beräknas å högre belopp än 3,000 kronor Ortstillägget skulle sålunda
ej överstiga 300 kronor å ort, där ortstillägget utgår efter 10
procent, och 450 kronor å ort, som anses berättiga till 15 procents
ortstillägg. Det bör ankomma på Kungl. Maj:t att bestämma, dels å
vilka orter dylikt tillägg över huvud taget bör utgå, dels ock dyrorternas
inbördes gruppering.

Då avsikten med den sålunda ifrågasatta förändringen av bestämmelserna
i fråga om ortstillägg vid tullverket bland annat är att
åstadkomma en viss enhetlighet i detta hänseende mellan de särskilda
verken, förutsätter kommissionen, att vid den blivande ortsgrupperingen
iakttages, att ort vid tullverket, som tillika utgör placeringsort för
personal vid postverket, telegrafverket eller statens vattenfallsverk, i
regeln hänföres till samma ortsgrupp som vid dessa senare verk.

Kommissionen har låtit genom socialstyrelsens försorg verkställa
en preliminär undersökning för utrönande, huru en indelning av tullorterna
i riket med tillämpning av samma grunder, som kommit till
användning vid nu gällande gruppering i dyrortshänseende av postoch
telegraforterna, skulle komma att te sig. Därvid har befunnits,
att Haparanda och Riksgränsen rätteligen icke borde hänföras till ort,
där ortstillägg skulle utgå. Då emellertid nämnda två orter hittills
vid tullverket betraktats såsom dyrorter, torde dock — för att de därstädes
stationerade befattningshavarna icke må särskilt under dessa

206

Tillfälliga

lönetillägg.

ekonomiskt brydsamina tider berövas dem för närvarande tillkommande
tillägg — dessa två orter tillsvidare böra hänföras till dyrorter med 10
procent tillägg.

Yad därefter angår frågan om beredande av tillfälliga lönetilläggåt
personalen vid tullverkets lokalförvaltning samt, kust- och gränsbevakning
har kommissionen vid en mera allmän jämförelse mellan
nuvarande avlöningar för, å ena sidan, nämnda personal samt, å andra
sidan, befattningshavare vid kommunikationsverken samt inom centrala
verk uppmärksammat, hurusom ifrågavarande tullstatspersonal vid
senaste lönereglering blivit relativt väl tillgodosedd, vadan det tilltänkta
lönetillskottet för densamma bör, enligt kommissionens mening, kunna
hållas inom något snävare gränser än för åtskilliga befattningshavare
vid andra verk.

Givetvis vore det önskvärt, om tilläggen kunde avvägas så, att
tjänstemännen vid tullverket, å ena, samt jämförbara befattningshavare
vid de övriga verken, å andra sidan, bleve i avlöningshänseende
så vitt möjligt likställda, men, såsom i detta betänkande redan
framhållits, har kommissionen icke ansett sig nu kunna eller böra företaga
några ingående jämförelser mellan de särskilda tjänstekategorierna
inom de olika verken. Och vad nu tullverket angår, måste med
verkets nuvarande organisation en dylik jämförelse ställa sig synnerligen
vansklig. Kommissionen syftar härvidlag särskilt på det förhållandet,
att den indelning av vissa tjänstekategorier i olika klasser, som
förekommer vid tullverket, är grundad icke så mycket på göromålens
art utan fastmera på deras omfattning. Den klassificering av de särskilda
tullförvaltningarna, som företagits huvudsakligen ur synpunkten
av arbetets omfattning, har nämligen beträffande de tjänstemän, som äro
indelade i klasser, i regeln blivit bestämmande även för den tjänsteklass,
till vilken vederbörande befattningshavare skall hänföras. Sålunda
förekomma exempelvis vaktmästare av 3:e (lägsta) klassen uteslutande
å de mindre tullförvaltningarna, under det att vaktmästare av denna
klass icke alls finnas vid de större tullförvaltningarna, även om det
arbete, som vid dessa senare förvaltningar åligger vederbörande vaktmästare,
är av den enklaste beskaffenhet. Vid dessa större tullförvaltmngar
tillhöra däremot samtliga vaktmästare antingen l:a eller 2:a
klassen.

Yad då först beträffar obefordrade tjänstemän av lägre grad vid tullverkets
lokalförvaltning samt kust- och gränsbevakning har kommissionen,
i betraktande av de avlöningar kommissionen tänkt sig för de obefordrade

tjänstemannagrupperna vid kommunikationsverken, funnit sig böra för
ifrågavarande tullpersonal föreslå ett, såsom lämpligt ansett, tillägg av
300 kronor.

Bland tjänstemän av högre grad erbjuda kammarskrivarna eu
jämförelsepunkt vid avvägandet av löneförbättringens belopp. Dessa
befattningshavare kunna nämligen enligt kommissionens mening med
fog jämföras med stationsskrivare, manliga postexpeditörer och telegrafassistenter.
Vid en dylik jämförelse måste emellertid beaktas,
att med hänsyn till den långa extra ordinarie tiden för kammarskrivare
dessas ordinarie begynnelseavlöning redan nu är satt jämförelsevis
hög, ett förhållande, som även vid den förevarande tillfälliga löneförbättringen
synes böra bibehållas.

Enligt kommissionens förslag skulle de nämnda befattningshavarna
vid statens järnvägar, postverket och telegrafverket erhålla i avlöning

	å billiga	iste ort	å dyraste ort
	lägst	högst	lägst	högst
stationsskrivare ........................	........... 2,520	4,320	2,940	4,800
postexpeditör, manlig telegrafassistent..........................	.............. 2,500	4,300	2,875	4,750
.............. 2,500	4,300	2,875	4,750

I anslutning härtill har kommissionen ansett lönetillägget till
kammarskrivare skäligen kunna bestämmas till 300 kronor, eller samma
belopp som nyss ifrågasatts för vissa tjänstemän av lägre grad. Sammanlagda
avlöningsbeloppet för kammarskrivare skulle nämligen, med iakttagande
av de nya grunderna för ortstillägg, bliva å billigaste ort lägst
3,100 kronor (fast avlöning 2,800 -!- tillfälligt lönetillägg 300) och högst
4,300 kronor (fast avlöning 4,000 + tillfälligt lönetillägg 300) samt å
dyraste ort lägst 3,520 kronor (fast avlöning 2,800 + ortstillägg 420 +
tillfälligt lönetillägg 300) och högst 4,750 kronor (fast avlöning 4,000
+ ortstillägg 450 + tillfälligt lönetillägg 300).

Beträffande övriga befattningshavare vid tullverkets lokalförvaltning
samt kust- och gränsbevakning erbjuder en jämförelse med tjänstehavare
vid andra verk stora svårigheter Vid sådant förhållande och
då, enligt vad nyss föreslagits, det tillfälliga lönetillägget för vissa
tjänstemän av lägre grad samt kammarskrivare skulle utgå med 300
kronor, har det synts kommissionen som borde lönetillägget jämväl för
övriga befattningshavare av såväl högre som lägre grad kunna lämpligen
sättas till samma belopp eller 300 kronor.

Vid bifall till vad kommissionen sålunda föreslagit beträffande

208

Lönetilläggets
förhållande
till
sportelinkomster.

ortstillägg samt tillfälliga lönetillägg för tjänstemän vid tullverkets
lokalförvaltning samt kust- och gränsbevakning skulle begynnelse- och
slutavlöningarna å billigaste ort och å dyraste (15 procent) ort uppgå
till följande belopp.

Kustroddare; vaktmästare av klass 3...............

Kustvakt ........................................................

Gränsridare; vaktmästare av klass 2 ...............

Kust uppsyningsman ........................................

Vaklmästare av klass 1 ....................................

Uppsyningsman av klass 3................................

» » » 2.................................

Gränsuppsyningsman; uppsyningsman av klass 1

Kustfiveruppsyningsman ....................................

Överuppsyningsman av klass 2..........................

Gränsöveruppsyningsman; överuppsyningsman av

klass 1 ......................................................

Gränsinspektor; tullinspektor ..........................

Kammarskrivare.............. ........................

Tullfiskal.......................................................

Tullförvaltare av klass 5....................................

» » » 4...................................

Kontrollör........................................................

Gränsbevakningschef; förste kontrollör; tullförvaltare
av klass 3 ..........................................

Överkontrollör av klass 2 ..........................

Kustbevakningsehef; tullförvaltare av klass2; över inspektor

av klass 3..................................

Överkontrollör av klass 1; tullförvaltare av klass 1;

överinspektör av klass 2.................................

Överinspektör av klass 1...................................

Billigaste ort j Dyraste ort

Begyn- nelse- avlöning	Slut- avlöning	Begyn- nelse- avlöning	Slut- avlöning
1,500	1,800	1,680	2,025
1,600	1.900	1,795	2,140
1,800	2,100	2,025	2,370
1,950	2,250	2,197.50	2,542.50
2,050	2,350	2,312.50	2,657.50
2.050	2,500	2,312.50	2,830
2,200	2,650	2,485	3,002.50
2,350	2,800	2,657.50	3,175
2,400	2.850	2,715	3,232.50
2,600	3,200	2,945	3,635
2,900	3,800	3,290	4,250
2,900	4,100	3,290	4,550
3,100	4.300	3,520	4,750
3,300	4,500	3,750	4.950
3,600	4,800	4,050	5,250
4,300	5.500	4,750	5,950
4,500	5,700	4,950	6,150
5,100	6,300	5,550	6,750
5,600	6,800	6,050	7,250
6,800	7,000	6,250	7,450
6,600	7.800	7,050	8,250
7,600	8,800	8,050	9,250

De sålunda föreslagna tillfälliga lönetilläggen böra emellertid
enligt kommissionens mening icke obetingat tillkomma samtliga ifrågavarande
tjänstemän, utan torde även någon hänsyn böra tagas till de
extra inkomster i tjänsten, som i förekommande fall åtnjutas av vederbörande
befattningshavare på grund av den så kallade sporteltaxan
(kungl. taxan den 23 december 1910 å ersättning, som enligt särskilda
bestämmelser skall av trafikerande utgöras för vissa av tulltjänstemän
verkställda tjänsteförrättningar). I detta sammanhang torde böra omnämnas,
att dylika extra inkomster icke kunna tillkomma tjänstemän
i generaltullstyrelsen.

Förutom rese- och traktamentesersättningar enligt resereglementet
utgöras nämnda extra inkomster av de ersättningar, trafikanter hava

209

att erlägga för förrättningar verkställda å andra tider än den för vederbörande
tjänstinnehavare gällande tjänstgöringstid.

Då tullverkets avlöningsförhållanden senast voro föremål för omreglering
eller år 1910, gavs visserligen uttryck åt den uppfattningen,
att de tulltjänstemännen tillfallande extra inkomster, som utgjorde gottgörelse
för de tjänsteförrättningar, han med uppoffrande av vila eller
frihet fullgjorde å övertid, icke skulle tagas i betraktande vid bestämmandet
av hans avlöning.

För sin del kan kommissionen emellertid vid den nu ifrågasatta
tillfälliga avlöningsförhöjningen icke helt bortse från det förhållande
att, om också nämnda extra inkomster delvis hava karaktär av verklig
övertidsersättning, desamma dock i många fall även äro att anse
såsom sportler i egentlig mening.

Genom en på kommissionens föranstaltande verkställd utredning
angående de av befattningshavare vid tullverket under åren 1912—1916
åtnjutna extra inkomster i tjänsten eller i omedelbart samband därmed
har utrönts, att vederbörandes extra inkomster under åren 1912 —

1914 understundom uppgingo till avsevärda belopp och att dessa inkomster
under åren 1915—1916 ytterligare ökats, detta dock huvudsakligen
på grund av de under sistnämnda år rådande exceptionella
förhållanden, varunder den internationella samfärdseln ägt rum.

Av denna utredning framgår emellertid tillika, att beloppet av
dessa sportler för olika tjänstinnehavare växlat i så hög grad, att även
inom en och samma tjänstemannakategori samt vid en och samma tullförvaltning
vissa personer icke varit i tillfälle att erhålla några som
helst dylika inkomster, under det att andra personer haft sportelinkomster
uppgående till betydande belopp

Då vid en blivande omorganisation av tullverket de nämnda
extra inkomsterna, åtminstone i vad de icke äro att hänföra till verklig
övertidsersättning, kunna anses böra helt eller delvis bortfalla, synes det
kommissionen som borde man även av denna anledning iakttaga en
viss försiktighet vid beredande av tillfälliga lönetillägg åt personer
med dylika extra inkomster.

Såsom redan antytts, ingå bland tullpersonalens ifrågavarande
extra inkomster, bland annat, rese- och traktamentsersättning enligt
gällande resereglemente. Då dylik ersättning är avsedd att hålla tjänstemannen
skadeslös för de ökade kostnader, som föranledas av tjänstgöring
å annan ort än stationeringsorten, bör givetvis ersättning av sådant
slag icke alls inverka på förevarande spörsmål. Vad de övriga extra
inkomsterna enligt sporteltaxan beträffar, hava dessa, såsom nämnt,

1915 års avlöningsJcommission. 27

210

delvis karaktären av ett slags övertidsersättning. Vid sådant förhållande
och då trafikanternas berättigade intresse att på annan tid än
under stadgad expeditionstid erhålla erforderligt biträde av tulltjänsteman
icke med nuvarande organisation torde kunna tillgodoses på annat
sätt än att personalen för dylikt biträde å övertid fortfarande må uppbära
särskild ersättning, synas tjänstemännen böra, i den mån de
extra inkomsterna kunna anses motsvara skälig övertidsersättning, uppbära
såväl dessa som det tillfälliga lönetillägget utan avkortning. Därest
emellertid sportelinkomsten stiger till mera avsevärt belopp, synes det
kommissionen som borde en löneförbättring i samma omfattning, som
för övriga befattningshavare, icke vara av behovet påkallad. Saken
torde härvidlag kunna ordnas på det sätt, att antingen lönetillägget
minskas i förhållande till sportlernas belopp eller ock vederbörande
tjänsteman förpliktas avstå någon del av sportlerna för rätten att
uppbära lönetillägget oavkortat. Av praktiska skäl torde det senare
förfaringssättet vara att föredraga.

I enlighet med denna uppfattning anser kommissionen böra såsom
villkor för åtnjutande av tillfälligt lönetillägg föreskrivas,

att, därest tjänsteman på grund av gällande taxa å ersättning,
som enligt särskilda bestämmelser skall av trafikerande utgöras för
vissa av tulltjänstemän verkställda tjänsteförrättningar, uppbär extra
inkomst i tjänsten, som icke är att hänföra till rese- och traktamentsersättning
enligt resereglemente^ han skall, i den mån samma inkomst
överstiger för år räknat det tjänstemannen tillkommande tillfälliga
lönetillägg, vara skyldig att till statsverket avstå en tredjedel av det
sålunda överskjutande sportelbeloppet, dock icke i något fall högre
belopp än som motsvarar nämnda lönetillägg.

Genom denna anordning komme alltid den tjänsteman, som —
frånsett rese- och traktamentsersättning — uppbär extra inkomster
till ett belopp ej överstigande 300 kronor för år räknat, att erhålla
det tillfälliga lönetillägget utan någon som helst avkortning. Av
sportelinkomst mellan 300 och 900 kronor skulle avstås en tredjedel,
till följd varav löneförbättring skulle komma tjänstemännen tillgodo
efter en fallande skala, som innebure, att tillägget vid 900 kronors
sportelinkomst skulle bliva lika med 0. Överstiger sportelinkomsten
900 kronor, skall tjänstemannen i varje fall avstå enahanda belopp,
som uppbäres i tillfälligt lönetillägg, eller 300 kronor, vadan i sådant
fall vederbörande faktiskt icke kommer att åtnjuta någon löneförbättring.

211

Vidkommande generaltullstyrelsen må till eu början erinras, att
till behandling av 1902 års löneregleringskommitté överlämnats frågan
om reglering av avlöningarna för förste vaktmästare och vaktmästare
i bland andra verk generaltullstyrelsen.

Då detta spörsmål alltså i annat sammanhang torde finna sin
lösning, har kommissionen saknat anledning att ingå i prövning av
berörda befattningshavares avlöningsförhållanden.

Vad generaltullstyrelsen i övrigt beträffar, är att uppmärksamma,
hurusom detta verk är reglerat efter den s. k. statskontorstypen och
står på samma avlöningsnivå som domänstyrelsen. Kommissionen har
ansett befattningshavarna i allmänhet inom generaltullstyrelsen böra
erhålla tillfälliga lönetillägg till belopp, som, efter jämförelse med de
av kommissionen i detta betänkande föreslagna avlöningar för motsvarande
tjänstemän inom kommunikationsverken, kunna anses skäliga.

Av de kvinnliga skrivbiträdena i generaltullstyrelsen åtnjuta för
närvarande de, som tillhöra första lönegraden, en begynnelseavlöning
av 1,200 kronor och en slutavlöning av 1,600 kronor samt biträdena
av andra lönegraden en begynnelseavlöning av 1,600 kronor och en
slutavlöning av 2,000 kronor. För dessa befattningshavare bör enligt
kommissionens mening det tillfälliga lönetillägget utgå med 400 kronor
eller samma belopp, som av kommissionen i sådant hänseende föreslås
för motsvarande befattningshavare i domänstyrelsen. Den sammanlagda
avlöningen skulle alltså därigenom komma att uppgå för biträde av
första lönegraden till lägst 1,600 kronor och högst 2,000 kronor samt
för biträde av andra lönegraden till lägst 2,000 kronor och högst
2,400 kronor. De sålunda ifrågasatta avlöningsbeloppen för biträde av
första lönegraden skulle visserligen komma att något understiga de av
kommissionen för de kvinnliga biträdena i generalpoststyrelsen föreslagna
avlöningarna, men därvid är att märka, hurusom sistnämnda
grupp av befattningshavare omfattar jämväl biträden med högre kvalificerat
arbete och att inom generalpoststyrelsen arbetstiden utgör
minst sju timmar, under det att inom generaltullstyrelsen minimiarbetstiden
är bestämd till sex timmar.

Av de övriga befattningshavarna i generaltullstyrelsen äro registrator,
notarie, revisor och bokhållare, revisor, aktuarie och andre
byråassistent att hänföra till tjänstemän i första graden samt sekreterare,
kamrerare, förste revisor, förste aktuarie och byråassistent till
tjänstemän i andra graden. Dessa tjänstemän ävensom bgråcheferna
åtnjuta för närvarande följande begynnelse-och slutavlöningar, nämligen:

Generaltull styrelsen.

Tillfälliga
lönetilläggtill
vissa
befattningshavare.

212

tjänstemän i l:a graden

4,000 kronor resp. 5,500 kronor

» » 2:a »

byråchefer...................

5,800 »

8,100 >

6,800

8.700

För dessa befattningshavare inom generaltullstyrelsen anser kommissionen
det tillfälliga lönetillägget höra utgå med 800 kronor.

Härigenom skulle dessa tjänstemän komma i åtnjutande av en
sammanlagd avlöning, som någorlunda likställde dem med jämförliga
befattninghavare inom exempelvis järnvägsstyrelsen och generalpoststyrelsen.

För ifrågavarande tjänstemän inom generaltullstyrelsen skulle avlöningarna
med inräknande av de föreslagna tillfälliga lönetilläggen
komma att uppgå till

för tjänsteman i l:a graden:

begynnelseavlöning 4,800 kronor och slutavlöning 6,800 kronor,
för tjänsteman i 2:a graden:

begynnelseavlöning 6,600 kronor och slutavlöning 7,600 kronor,
för byråchef:

begynnelseavlöning: 8,900 kronor och slutavlöning 9,500 kronor.

De nämnda avlöningsbeloppen för generaltullstyrelsens tjänstemän
skulle visserligen komma att något understiga de av kommissionen
föreslagna avlöningarna för närmast motsvariga tjänstemän inom kommu
nikationsverken i allmänhet. Kommissionen har likväl ansett sig höra
stanna vid de angivna tilläggsbeloppen, 800 kronor, med hänsyn till,
bland annat, dessa tilläggs mera summariska och provisoriska karaktär
samt den omläggning av avlöningsformerna som kan tänkas äga rum
för såväl generaltullstyrelsen som domänstyrelsen i samband med införandet
av gemensamma avlöningsbestämmelser vid samtliga nu omhandlade
verk.

Vad generaltulldirektören beträffar, har kommissionen ansett eu
förbättring av dennes avlöning äga ett visst samband med frågan om
förhöjd avlöning till övriga verkchefer. Då kommissionen i avseende
å kommunikationsverkens chefer funnit sig böra överlämna frågan
härom till Kungl. Maj:ts beprövande och då, i sammanhang med spörsmålet
om tullverkets omorganisation, jämväl frågan om förändrad ställning
för detta verks chef torde bliva föremål för behandling, har
kommissionen ansett sig icke böra framlägga något bestämt förslag i
berörda hänseende beträffande generaltulldirektören, ehuru starkt fog

213

synes förefinnas för eu förhöjning av även denne befattningshavares
avlöningsförmåner.

Såsom förut är nämnt, finnas vid tullverket befattningshavare,
som åtnjuta avlöning från de å extra stat uppförda förslagsanslagen
till förstärkning av arbetskrafterna hos generaltullstyrelsen och vid
tullverkets lokalförvaltning.

Då dessa befattningshavare ävensom i succession efter dem förordnade
tjänstemän i avlöningshänseende äro i det närmaste likställda
med motsvarande ordinarie personal vid verket, böra givetvis dessa
tjänstemän jämväl i avseende å nu föreslagna ändrade grunder för
ortstillägg ävensom beträffande ifrågasatta tillfälliga, lönetillägg beredas
enahanda förmåner som de ordinarie.

På grund av vad sålunda anförts hemställer kommissionen,

att § 11 i kungl. kungörelsen den 18 juni 1910 angående avlöningsreglemente
för tjänstemän vid tullverkets lokalförvaltning samt
kust- och gränsbevakning må erhålla följande ändrade lydelse:

»Å ort, där de allmänna levnadsomkostnaderna äro särskilt höga,
utgår ortstillägg till tjänstemän vid tullverkets lokalförvaltning samt
kust- och gränsbevakning, enligt av Kungl. Maj t fastställda grunder,
med tio eller femton procent av avlöningen, dock med iakttagande
därav, att ortstillägget ej må beräknas å högre belopp än 3,000 kronor.»

Därjämte hemställer kommissionen,

dels att en var av följande ordinarie befattningshavare hos generaltullstyrelsen
må för år 1919 beredas tillfälligt lönetillägg med nedan
angivna belopp, nämligen:

byråchef, sekreterare, kamrerare, förste revisor, förste aktuarie,
byråassistent, registrator, notarie, revisor och bokhållare, revisor, aktuarie
samt andre byråassistent med 800 kronor; samt

kvinnligt skrivbiträde i första och i andra lönegraden med 400
kronor;

dels att en var ordinarie befattningshavare vid tullverkets lokalförvaltning
samt kust- och gränsbevakning må för år 1919 komma i
åtnjutande av tillfälligt lönetillägg å 300 kronor, med skyldighet likväl
för den, som uppbär sådant tillägg, att, därest han på grund av gällande
taxa å ersättning, som enligt särskilda bestämmelser skall av trafi -

Personal ä
extra stat.

Hemställan.

214

kerande utgöras för vissa av tulltjänsteman verkställda tjänsteförrättningar,
uppbär extra inkomst i tjänsten, som icke är att hänföra till
rese- och traktan!entsersättning enligt resereglementet, han skall, i den
mån samma inkomst överstiger för år räknat det tjänstemannen tillkommande
tillfälliga lönetillägg, vara skyldig att till statsverket avstå
en tredjedel av det sålunda överskjutande sportelbeloppet, dock icke i
något fall högre belopp än som motsvarar nämnda lönetillägg;

dels ock att befattningshavare å extra stat hos generaltullstyrelsen
samt vid tullverkets lokalförvaltning ävensom tjänstemän, förordnade i
omedelbar eller medelbar succession efter å sådan tjänst förordnade
tjänstemän, må erhålla ej mindre ortstillägg enligt de för ordinarie
befattningshavare föreslagna grunder än även avlöningstillägg motsvarande
de för sistnämnda befattningshavare här ovan angivna tillfälliga
lönetillägg, dock, vad beträffar befattningshavare som tjänstgör vid
lokalförvaltning, med förberörda skyldighet att under vissa förhållanden
avstå extra inkomster i tjänsten.

215

Skogsstaten, statens skogsskolor och domänstyrelsen.

Såsom i den allmänna delen av detta betänkande omförmälts, inledning,
antogos år 1908 nya avlöningsstater för skogsstaten, statens skogsskolor
och domänstyrelsen (jfr riksdagens skrivelser nr 186 och nr 9 år 1908).
Samtidigt därmed godkändes ock villkor och bestämmelser för åtnjutande
av de i staterna för ordinarie befattningshavare upptagna avlöningsförmåner,
och återfinnas dessa avlöningsbestämmelser i särskilda kungl.
kungörelser för skogsstaten och statens skogsskolor av den 17 juni
1908 och för domänstyrelsen av den 16 oktober 1908.

Vid uppförandet å ordinarie stat från och med år 1916 av befattningarna
såsom skogsingenjör, biträdande skogsingenjör och tillsyningsman
fastställdes ny avlöningsstat för skogsstaten. I denna nya
stat upptogos emellertid de dittillsvarande ordinarie befattningarna
med oförändrade avlöningsbelopp och de nya tjänsterna med avlöningar,
vilka anslöto sig till dem, som gällde för nyssnämnda ordinarie befattningar.
Tillika föreskrevs, att 1908 års avlöningsvillkor för skogsstatspersonalen
fortfarande skulle gälla.

I sammanhang med antagandet av förändrade grunder för resekostnads-
och traktamentsersättning åt skogsstatspersonalen godkändes
slutligen vid 1917 års riksdag den nu gällande avlöningsstaten för
skogsstatens ordinarie personal, vilken stat i fråga om avlöningarnas
belopp icke skiljer sig från föregående stat. Även beträffande avlöningarna
å staten av år 1917 skola tillämpas 1908 års avlöningsvillkor.

För statens skogsskolor fastställdes år 1914 ny avlöningsstat med
enahanda avlöningar, som år 1908 beslutats; och förklarades tillika de
år 1908 antagna avlöningsvillkoren för skogsskolorna allt fortfarande
skola gälla.

Vad domänstyrelsen beträffar, är 1908 års avlöningsstat i huvudsak
fortfarande gällande i avseende å avlöningssatserna. Emellertid har
enligt beslut år 1911 förste vaktmästaren blivit berättigad till ett ålderstillägg
samt de övriga vaktmästarna tillerkänts ett andra ålderstillägg,

216

i likhet med vad i sådant hänseende medgivits beträffande motsvarande
befattningshavare inom centrala ämbetsverk i allmänhet. Därjämte har
år 1912 beslut fattats om uppförande å staten av kvinnliga biträdesbefattningar
i första och andra lönegraderna med de för sådana befattningshavare
eljest fastställda avlöningar.

Jämte de nu antydda förändringarna av de år 1908 antagna
särskilda avlöningsstaterna hava tid efter annan jämväl gjorts vissa
tillägg till desamma, avseende emellertid allenast ökning av antalet
befattningshavare i redan befintliga grader.

Såsom av det sagda framgår, torde alltså kunna sägas, att, med
frånseende av domänstyrelsens kvinnliga biträden och vaktmästare,
samtliga ordinarie befattningshavare vid skogsstaten, statens skogsskolor
och domänstyrelsen äro ställda på den avlöningsnivå, som år
1908 bestämdes.

Erinras må dock, hurusom kronojägare och tillsyningsmän vid
1917 års riksdag tillerkänts tillfälliga lönetillägg enligt i det föregående
omförmälda grunder.

Såsom redan tidigare i detta betänkande påpekats, är domänstyrelsen
reglerad enligt samma typ som de centrala ämbetsverken i
allmänhet, alltså med begynnelseavlöningen fördelad i lön, tjänstgör ingspenningar
och ortstillägg samt med ålderstillägg, som helt och hållet
hänföras till lönen och intjänas efter 5-årsperioder.

Avlöningen till personalen vid skogsstaten samt vid statens skogsskolor
är i viss mån lika konstruerad som i de centrala ämbetsverken.
Sålunda utgår densamma i form av lön och tjänstgöringspenningar
samt med ålderstillägg till lönen, vilka intjänas likaledes efter 5-årsperioder.
Däremot förekommer ej egentliga ortstillägg utan tillämpas,
vad skogsstatspersonalen angår, ett system med olika belopp av tjänstgöringspenningar
alltefter placeringsorten. Utöver den kontanta avlöningen
åtnjuta skogsskoleföreståndare och skogsråtta!^ fri bostad
jämte vedbrand samt kronojägare fri bostad eller, där bostadslägenhet
saknas, hyresersättning med visst belopp.

Samtliga nu ifrågavarande befattningshavare äro underkastade
lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension, därvid pensionens
belopp bestämmes efter de i lagen givna allmänna bestämmelserna
i sådant hänseende, utan användande av särskilda pensionsunderlag.

Innan kommissionen närmare ingår på frågan om avlöningsförbättring
för nu omhandlade personalgrupper, må från det föregående
erinras därom, att det förslag kommissionen har för avsikt att fram -

217

lägga, icke innebär några mera genomgripande förändringar av nu tilllämpade
avlöningsprinciper för ifrågavarande personal, utan ansluter
sig förslaget på det närmaste till vad för närvarande i sådant hänseende
gäller. En omläggning av avlöningssystemet efter modernare
linjer har nämligen synts kommissionen böra få anstå till dess enhetliga
avlöningsbestämmelser för samtliga affärsdrivande verk kunna komma
till stånd.

Skogsstaten.

Avlöningen å stat till kronojägare och tillsyningsman utgår för närvarande
enligt följande reglering:

		Tjänst- görings-	Hyres-bidrag i	Summa begyn-	Ålders tillägg till lönen	Summa
	Loa	förekom-		j 1		slut-
		pen- ningar	mande fall	nelse- avlöning	efter 5 år	! efter \| i 10 år	efter 5 år	avlöning
Kronojägare i Norrbottens ocli Västerbottens län
samt i Särna socken med
Idre kapellag av Koppar-bergs län .....................	600	700	100	1,400	100	100	100	1.700
	600	700	100	1,400	100	100	100	1,700
Kronojägare inom övriga norrländska län, inom öv-riga delar av Koppar-bergs län samt i Värm-


600	600	100	1,300	100	100	100	1,600
Kronojägare i övriga delar
av landet .....................	600	500	100	1.200	100	100	100	1,500

Anm. Om bostadslägenhet in natura erhålles, utgår ej hyresbidrag.

Då dessa avlöningar på sin tid bestämdes, torde kronojägarna
till sin huvudsakliga uppgift haft att hålla uppsikt över och utöva
bevakning inom kronans skogar. Sedan dessa skogar efter hand blivit
föremål för en intensivare skogsskötsel och kronan i allt större omfattning
själv företagit sig att bedriva skogsavverkning, kolning o. d.,
hava kronoj ägarnas ställning undergått en avsevärd förändring, i det
att de nu i första hand hava att såsom förmän för understundom stora
arbetslag leda och ansvara för de betydande arbeten, som pågå inom
skogarna. Den egentliga bevakningstjänsten torde däremot vara av
jämförelsevis mindre betydelse.

I9ir, års avlöningskotnmission. 28

Kronojägare.
Tillsyningsman
(skogsfogdarl.

218

Vid nu angivna förhållande har kommissionen ansett det vara
med rättvisa och billighet förenat, att vid förevarande lönereglering
hänsyn tages icke blott till stegringen i levnadskostnader utan jämväl
i viss mån till de ökade krav, som måste ställas på kronojägaren.

Med iakttagande härav har kommissionen funnit sig böra för de
till lägsta avlöningsgruppen hörande kronoj ägarna (i de sydligare delarna
av landet) föreslå en avlöning av 1,700 kronor, därav lön 950
kronor och tjänstgöringspenningar 750 kronor, jämte tre ålderstillägg
till lönen, vart och ett å 150 kronor, efter respektive 5, 10 och 15
år. till följd varav slutavlöningen alltså skulle uppgå till 2,150 kronor.

I nämnda avlöning skulle vara inräknad jämväl hyresersättning.
Där bostad in natura erhålles, vare sig i form av enbart bostadslägenhet
eller i samband med boställe, bör göras ett avdrag å lönen, med belopp
motsvarande skälig hyra, bestämd efter å orten gängse pris, varvid
kommissionen dock förutsätter att detta hyresvärde icke må sättas
till lägre belopp än 200 kronor. Härigenom har kommissionen velat
åstadkomma större likställighet i avlöningshänseende mellan, å ena
sidan, den befattningshavare, som åtnjuter bostad in natura, och, å
andra sidan, den som har att själv anskaffa sådan. Behovet av en
utjämning i nämnda hänseende torde ock få anses fastslaget vid det
förhållande, att det år 1917 beviljade tillfälliga lönetillägget till kronojägare
bestämdes till lägre belopp för den, som erhåller bostad in
natura än för den, som åtnjuter hyresersättning.

I fråga om tjänstgöringspenningarnas belopp för kronojägare i
de övriga (nordligare) delarna av landet har kommissionen bibehållit
den nuvarande skillnaden av 100 kronor mellan var och en av de
särskilda zonerna. Sålunda skulle tjänstgöringspenningarna, vilka såsom
nyss nämnts enligt kommissionens förslag skulle utgöra lägst 750
kronor, komma att inom de övriga zonerna utgå med 850 kronor
respektive 950 kronor. De högst avlönade kronoj ägarna skulle alltså
åtnjuta en begynnelseavlöning av 1,900 kronor och en slutavlöning av

2,350 kronor.

Tillsyningsmännen eller, såsom de enligt ett av domänstyrelsen
framställt förslag skulle benämnas, skogsfogdarna skulle, på sätt hittills
varit fallet, åtnjuta samma avlöning som de högst avlönade
kronojägarna.

Avlöningarna till kronojägare och tillsyningsman skulle alltså
enligt kommissionens förslag utgå enligt följande reglering.

219

		Tjänst- görings-	Summa begyn.	Ålderstillägg till lönen	Summa
		pen- ningar	nelsH- avlöning	efter 5 är	efter 10 år	efter 15 år	avlöning
Kronojägare i Norrbottens och Väster-bottens län samt Särna socken med
Idre kapellag av Kopparbergs län...	950	950	1,900	ISO	150	150	2,300
Tillsyningsman (skogsfogdar)........... Kronojägare inom övriga norrländska län, inom övriga delar av Koppar-	950	950	1,900	150	150	150	2,300
bergs län samt i Värmlands län ...	950	850	1800	150	150	150	2250
Kronojägare i övriga delar av landet	950	750	1,700	150	150	150	2,150
Anm. Om bostadslägenhet in motsvarande skälig hyra.	natura erhålles, skall avdrag göras å lönen med belopp

Jägmästarna åtnjuta för närvarande de avlöningar, som framgå Jägmästare.
av följande tablå:

	. Lön	Tjänst- görings- pen- ningar	Summa begyn- nelse- avlöning	Ålderstillägg till lönen efter \| efter efter 5 år \| 10 år 15 år	Summa slut- avlöning
I:a gruppen : i Juckasjärvi m. fl. revir	2,300	3,000	5,300	400	\| 400 \| 400	6,500
Lfa » i Görjeå » »	2,300	2,800	5.100	400	400 400	6,300
like » i Torneå » »	2,300	2,600	4,900	400	400 I 400	6,100
lV:e » i Bjurholms > »	2,300	2,400	4,700	400	400 - 400	5,900
V:e » i Sollefteå » »	2,300	2,200	4,000	400	400 1 400	5,700
VI:e » i Gästriklands » »	2,300	2,000	4,300	400	400 ! 400	5,500

Även i fråga om jägmästarnas åligganden har, sedan nu angivna
avlöningar bestämdes, skett en genomgående omgestaltning på grund
därav att, såsom förut är antytt, statens skogstillgångar vårdas och
tillgodogöras på ett .helt annat sätt än förut. På jägmästarens förmåga
av initiativ, hans driftighet och affärsblick beror också närmast
den avkastning, staten kan erhålla av sina skogar. Då härtill kommer
att med de avlöningar, som för närvarande utgå till jägmästare, det
visat sig allt svårare att kunna på ett tillfredsställande sätt rekrytera
revirförvaltartjänsterna, synes det kommissionen vara av den största
vikt, att även vid nu föreliggande, mera provisoriska reglering avlöningarna
till jägmästarna tillmätas så, att staten må kunna tillförsäkras
verkligt dugande personer för förvaltningen av de ofantliga kapital,
våra statsskogar representera.

220

Skogsingen jörerna,

Med hänsyn härtill har kommissionen icke ansett sig kunna för
jägmästare, tillhörande den lägsta (VI:e) avlöningsgruppen, föreslå mindre
avlöning än 5,200 kronor, därav 3,000 i lön och 2,200 i tjänstgöringspenningar,
vartill skulle, i likhet med vad nu är fallet, komma tre åld ers tillägg
till lönen, vart och ett å 400 kronor, efter resp. 5, 10 och 15 år. Slutavlöningen
skulle alltså utgöra 6,400 kronor. I överensstämmelse med vad nu
gäller, torde tjänstgöringspenningarna böra utgå med 200 kronor högre
belopp för var och en av de övriga fem grupperna och således i högsta
(I:a) gruppen bliva 1,000 kronor högre än i lägsta (VI:e) gruppen.

Enligt kommissionens förslag skulle alltså avlöningarna för jägmästarna
komma att te sig sålunda:''

	Lön	Tjänst- ; gö rings- j pen-ningar :	Summa begyn- nelseav- löning	Ålderstillägg till lönen i efter j efter j efter 5 år ! 10 år ’ 15 år	i Summa j slut av-löning 1 ■
I a gruppen....................	................... 3,000	3,200	6,200	400	400 :	400	7.400
lira » .....................	................... 3,000	3,»00	6,000	400	400	400 i	7,200
III:e » ....................	................... 3,000	2,SCO	6,800	400	400	400	7,000
IV:e » ....................	................... 3,000	2,600	5,600	400	400	400	6,800
V:e » .....................	................... 3,000	2,400	5,400	400	400	400	6,600
VI:e » ....................	................... 3,000	2,200	5,200	400	400	400	6,400

Skogsingenjörerna, vilka från och med 1916 års ingång övertagit
revirförvaltarnas göromål inom Västerbottens och Norrbottens läns kustland
med avseende å de enskilda skogarna i kustlandet, äro för närvarande
i avlöningshänseende likställda med jägmästare inom samma
landsdelar eller sålunda med dem, som tillhöra like avlöningsgruppen:
och åtnjuta skogsingenjörerna alltså en begynnelseavlöning av 4,900
kronor och en slutavlöning av 6,100 kronor.

Därjämte finnas å ordinarie stat anställda biträdande skogsingenjörer,
vilka, såsom benämningen antyder, egentligen skulle biträda de andra skogsingenjörerna.
Emellertid har den åtgärden vidtagits, att sådant skogsvårdsområde,
där biträdande skogsingenjör tjänstgör, uppdelats mellan denne
och skogsingenjören, så att även den biträdande skogsingenjören på självständigt
sätt förvaltar sin del av området. Avlöningen för biträdande skogsingenjör
har fastställts till lägre belopp än för skogsingenjör och utgör
4,200 kronor, därav lön 1,800 och tjänstgöringspenningar 2,400 kronor,
jämte ett ålderstillägg till lönen å 300 kronor efter 5 år.

Uti underdånig skrivelse den 21 september 1917 med förslag till
driftkostnader för statens domäner år 1919, vilken skrivelse remitterats
till kommissionen för yttrande, har domänstyrelsen anfört, att på grund

221

av numera vunnen erfarenhet, icke minst med hänsyn till svårigheten
att i konkurrensen med enskilda skogsägare och bolag kunna till de
biträdande skogsingenjörsbefattningarna erhålla lämpliga och kompetenta
tjänstemän, och då tjänstgöringen för skogsingenjör och biträdande
skogsingenjör i praktiken visat sig bliva fullkomligt enahanda, de biträdande
skogsingenjörstjänsterna borde från och med år 1919 förändras
till skogsingenjörstjänster med de för dessa senare befattningar
gällande avlöningsförmåner.

Då, enligt vad nyss blivit antytt, någon verklig skillnad i avseende
å tjänstgöring och ansvar icke torde föreligga mellan skogsingenjör
och biträdande skogsingenjör, synes det kommissionen icke heller
förefinnas något fog för bibehållande av olikheten i avlöningshänseende.
Kommissionen anser fördenskull, att befattningarna såsom biträdande
skogsingenjörer böra ombildas till skogsingenjörstjänster och åtnjuta
den avlöning, som kan komma att bestämmas för dessa senare tjänster.

Då, såsom förut är nämnt, skogsingenjörerna för närvarande uppbära
samma avlöning som jägmästare tillhörande like gruppen, torde
avlöningen för skogsingenjör böra sättas till 5,800 kronor, därav lön

3,000 och tjänstgöringspenningar 2,800 kronor, jämte tre ålderstillägg till
lönen, vart och ett å 400 kronor, efter resp. 5, 10 och 15 år, vadan
alltså slutavlöningen skulle uppgå till 7,000 kronor.

Över jägmästarnas avlöning utgår för närvarande sålunda:

Tjänst-

Lön Sörmgs-| pen-i ningar

| c

Summa i Alders-begyn- i tillägg
nelseav- jtill lönen
löning efter 5 år

Summa

slutav-

löning

11 Övre och Nedre Norrbottens, Skellefteå, Umeå, Härnö-sands och Mellersta Norrlands distrikt .........

11 Gävle-Dala, Bergslags, Östra, Västra, Smålands och
Södra distrikten .........................................

4,000 3,200

4,000 2,800

7,200 000

6,800 600

7,800

7400

Överj
ägir. tatar»

Då med den förut antydda omläggningen av statens skogsvård
allt större krav kommit att ställas även å överjägmästarna, torde en
höjning av dessa tjänstemäns avlöningar redan av denna anledning få
anses fullt befogad. Och då vidare den nuvarande relationen mellan
överjägmästarnas och jägmästarnas avlöningar synes böra bibehållas,
föreslår kommissionen för överjägmästare i södra och mellersta Sverige
en avlöning av 7,700 kronor, därav lämpligen 4,700 kronor kunna
utgöra lön och 8,000 kronor tjänstgöringspenningar, vartill skulle komma
ett ålderstillägg till lönen å 600 kronor efter 5 år.

222

Overjäg mästarassi stenter.

Rkogstaxa torer.

För överjägmästare i de nordligare delarna av landet skulle tjänstgöringspenningarna,
i anslutning till vad för närvarande är förhållandet,
komma att utgå med 400 kronor högre belopp.

Kommissionens förslag i fråga om överjägmästarna skulle alltså
bliva följande:

Lön

Tjänst-

görings-

pen-

ningar

Summa

begyn-

nelseav-

löning

Ålders-tillägg
efter 5 år

Summa

slutav-

löning.

I Övre och Nedre Norrbottens, Skellefteå, Umeå, Härnö-sands och Mellersta Norrlands distrikt ........

4,700

3,400

3,000

8,100

7,700

600

8,700
8,300 \

! I Gävle-Dala, Bergslags, Östra, Västra, Smålands och
Södra distrikten...................................

Utöver den ot dinarie personalen vid skogsstaten finnas flera kategorier
extra tjänstemän, bland dem överjägmästarassistenter och skogstaxatorer;
och föreligger nu fråga om beredande av ordinarie anställning
för dessa bägge grupper.

Uti de särskilda betänkanden, som avgåvos den 16 mars 1912
av den norrländska skogsvårdskommittén och den 17 december 1915
av de skogssakkunniga för södra Sverige, förutsattes sålunda, att vid de
ifrågasatta distriktsstyrelserna anställda assistenter — motsvarande de
nuvarande överjägmästarassistenterna — skulle hava ordinarie anställning.
Därjämte innebar de nämnda skogssakkunnigas förslag, att även
skogstaxatorsbefattningarna skulle uppföras bland ordinarie tjänster.

Domänstyrelsen har uti sitt den 25 april 1917 avgivna underdåniga
utlåtande i anledning av berörda betänkanden anfört beträffande
denna fråga, att, ehuru styrelsen ansett sig böra tillsvidare avstyrka
organiserandet av distriktsstyrelser, styrelsen dock icke funnit hinder
möta för att såväl överjägmästarassistent- som skogstaxatorsbefattningar
utan avbidan på distriktsstyrelsers inrättande överfördes till
ordinarie stat.

Till stöd härför har styrelsen, vad överjägmästarassistenterna angår anfört
följande:

För överjägmästamas verksamhet vore det av vikt, att ombyte av innehavare
av ifrågavarande tjänster ej skedde alltför ofta. Även vore det önskligt, att dessa
befattningar så vitt möjligt besattes med personer, som utövat en längre tids praktisk
tjänstgöring, vilket dittills i regel ej vant fallet, då tjänsterna oftast ansetts såsom
övergängsplatser till andra mera förmånliga extra anställningar.

Då ett genomförande av förslaget om överflyttning på ordinarie stat av överjägmästarassistentbefattningarna
helt visst komme att göra dessa tjänster mera

eftersträvansvärda och ägnade att för längre tid kvarhälla sina innehavare, ville
styrelsen för sin del biträda detta förslag.

Vidkommande skogstaxatorerna har styrelsen framhållit, hurusom — med det
alltmer krävande skogsindelningsarbetet och anställandet under normala förhållanden
av ett år från allt större antal skogsindelningsassistenter — det arbete, som vilade
på skogstaxatorerna, blivit förenat med ett alltjämt ökat ansvar. På dem ankomme
att närmast leda och övervaka skogsindelningsassistenternas arbete. Aven tillkorn me
dem en väsentlig del av ansvaret för värderingen av de egendomar, som hembjödes
kronan till inköp. Det vore därför av vikt, att slrogstaxatorstjänsterna innehades
av verkligt dugande personer, och för skogsindelningsarbetets jämna och likformiga
bedrivande vore det erforderligt, att personalombyten ej alltför ofta skedde å dessa
tjänster.

Styrelsen ansåge på dessa grunder förslaget om överförande på ordinarie
stat av skogstaxatorsbefattningarna beaktansvärt och ville för sin del biträda detsamma.

Även kommissionen har ansett sig böra tillstyrka, att överjägmästarassistent-
och skogstaxatorsbefattningarna må ombildas till ordinarie
tjänster. Den sålunda föreslagna åtgärden har nämligen synts
kommissionen ägnad att tillgodose de utav domänstyrelsen framförda
önskemålen i fråga om åstadkommande av en viss kontinuitet å befattningarna
samt beredande av möjlighet att för desamma kunna påräkna
personer, som förvärvat tillräcklig erfarenhet genom föregående praktisk
tjänstgöring. För att det sålunda avsedda syftet må kunna vinnas,
måste emellertid tillika tillses, att avlöningarnas belopp icke alltför
mycket skiljer sig från vad som plägar av kommuner eller enskilda
erbjudas även åt dylika yngre skogstjänstemän.

Då det sålunda gäller att bestämma avlöningarna för ifrågavarande
befattningar, må till en början erinras, att överjägmästarassistent för
närvarande åtnjuter ett arvode av 3,400 kronor i de sex sydligare och
3,600 kronor i de sex nordligare distrikten; för skogstaxatorerna äro
motsvarande arvodesbelopp satta till 3,000 respektive 3,200 kronor.

Enligt kommissionens mening böra bägge de ifrågavarande tjänsterna,
såsom krävande ungefär samma kvalifikationer, i avlöningshänseende
likställas, och föreslår kommissionen, att avlöningen för
överjägmästarassistent eller skogstaxator i de sex sydligare distrikten
må bestämmas till 4,200 kronor, därav lön 2,600 och tjänstgöringspenningar
1,600 kronor, jämte ett ålderstillägg till lönen å 300 kronor
efter 5 år, samt för sådan tjänsteman i övriga distrikt till 4,400 kronor,
därav lön 2,600 och tjänstgöringspenningar 1 ,.800 kronor, vartill skulle
komma nyss angivna ålderstillägg.

Att kommissionen för dessa befattningar föreslagit allenast ett
ålderstillägg har sin grund däri, att tjänsterna hava karaktären av

224

Stat ees flottiedsingenjör.

övergångsplatser, vilka i allmänhet icke torde komma att innehavas
under någon längre följd av år.

Det torde i detta sammanhang böra erinras därom, att domänstyrelsen
i sin förenämnda underdåniga skrivelse den 21 september
1917 hemställt om beredande av ersättning åt skogstaxatorerna för
hållande av expeditionslokal på sätt redan medgivits åt revirförvaltarna;
och har styrelsen såsom stöd härför andragit, att nämnda tjänstemän
hade ett ganska avsevärt expeditionsarbete, för vars utförande såväl
skogsindelningsassistenter och kronojägare som mera tillfälliga biträden
oftast måste arbeta i samma lokal som taxatorn själv.

Från kommissionens sida synes icke något vara att erinra mot
styrelsens berörda förslag.

Fråga föreligger jämväl om uppförande å avlöningsstaten för
skogsstaten av ytterligare en ordinarie tjänst, nämligen befattningen
såsom statens ftottledsingenjör.

I sådant hänseende har domänstyrelsen uti underdånig skrivelse
den 8 oktober 1917, vilken remitterats till kommissionen för yttrande,
anfört följande.

Behovet av en flottledsingenjör i norra delarna av riket hade visat sig vara
av stadigvarande natur. För flottledsarbetenas behöriga gång vore det därjämte av
synnerlig vikt att största möjliga.kontinuitet ägde rum i fråga om deras planläggande
och ledande, vilken kontinuitet enligt styrelsens förmenande icke kunde påräknas,
därest flottledsingenjören endast vore förordnad för ett år i sänder. Det
läge också nära till hands, att en allenast på viss tid förordnad befattningshavare,
som i statens tjänst icke kunde erbjudas sådana avlöningsförmåner som hos enskilda,
utan tvekan skulle lämna statstjänsten, då tillfälle till förmånlig anställning på
annat häll erbjöde sig; och ägde styrelsen en nedslående erfarenhet i sådant avseende.
På grund av vad sålunda blivit anfört ansåg sig styrelsen böra hemställa
om uppförande av ifrågavarande befattning på ordinarie stat. Under framhållande,
att flottledsingenjörens avlöning rätteligen borde, framdeles likasom hittills, utgå
från anslaget till llottledsregleringar, ansåg styrelsen emellertid, att, då detta anslag
anvisats å extra stat, ifrågavarande avlöning borde, vid bifall till nyssberörda framställning,
utbrytas från flottledsanslaget och i stället avföras å driftkostnaderna för
statens domäner.

Med erinran att flottledsingenjören alltsedan år 1912 uppbure, förutom reseoch
traktamentsersättning för resor i tjänsten enligt fjärde klassen i gällande resereglemente,
ett årsarvode av 6,000 kronor, har styrelsen tillika uttalat önskvärdheten
därav, att flottledsingenjören bleve tillförsäkrad något högre avlöning än han
för närvarande åtnjöte. Det syntes styrelsen vara överensstämmande med billighet
och rättvisa, att flottledsingenjören, vilken vore stationerad i Umeå, bleve i avlöningshänseende
likställd med baningenjör av första klassen vid statens järnvägar,
varvid borde iakttagas, att den provisoriska löneförbättring, som kunde komma att
tillerkännas dylik baningenjör, jämväl måtte komma flottledsingenjören till godo.

Med befattningen ifråga borde även, i likhet med vad för baningenjör derutinnan
vore gällande, vara förenad rätt till pension.

Till vidare utredning rörande förevarande särskilda fråga har
kommissionen, efter framställning, fått från domänstyrelsen mottaga
en promemoria av i huvudsak följande innehåll.

Från och med är 1891 hade riksdagen årligen, för bekostande av flottledsregleringar,
anvisat anslag till växlande belopp, som för år 1918 uppginge till 800,000
kronor. Vid skilda tillfällen hade riksdagen därjämte medgivit, att de inflytande
flottledsavgifterna linge för samma ändamål av domänstyrelsen disponeras. Beloppet
av dessa avgifter hade varierat rätt betydligt under skilda år och beräknades under
år 1918 komma att stiga till omkring 120,000 kronor.

Nämnda anslag och medgivandet att för sagda ändamål använda nyssberörda
avgifter hade till en början avsett endast Norrbottens län, men hade sedermera
utsträckts först till de norrländska länen jämte Kopparbergs län samt sedermera
till hela riket.

Sedan Kungl. Maj:t genom nådigt brev den 16 december 1892 bemyndigat
domänstyrelsen att anställa ett tekniskt biträde vid anordnande av och tillsynen
över kronans flottledsbyggnader i Norrbottens län, förordnades en major i vägoch
vattenbyggnadskåren såsom sådant biträde med benämning statens flottledsingenjör
mot åtnjutande av ett årsarvode av 8,000 kronor samt rese- och traktamentsersättning
enligt 4:e klassen i gällande resereglemente.

Sedan den nämnde innehavaren av befattningen, efter vunnen befordran till
annan tjänst, avsagt sig uppdraget att vara statens flottledsingenjör i Norrbottens
län, förordnades år 1899 annan ingenjörsutbildad person å nämnda befattning emot
ett årsarvode av 4,000 kronor och viss reseersättning. År 1909 bestämdes årsarvodet
till 5,000 kronor och medgavs reseersättning enligt H:e klassen i gällande
resereglemente. Emellertid hade flottledsingenjörens verksamhet kommit att utsträckas
utom Norrbottens län, så att den vid sistnämnda tid omfattade tillsyn
över och ledning av statens samtliga flottledsarbeten.

På grund av den omfattning flottledsingenjörens verksamhet sålunda tagit
och med hänsyn därtill att de kvalifikationer, som måste fordras av ifrågavarande
ingenjör, nämligen att vara hemmastadd i både flottledsbyggnad och flottning, ej
kunde vinnas utan direkt utbildning, varför en lämplig ersättare för flottledsingenjören
icke kunde omedelbart påräknas, begärde och erhöll domänstyrelsen under
år 1909 bemydigande att till biträde åt statens flottledsingenjör, förordna en assistent
mot ett årsarvode av 4,000 kronor jämte rese- och traktamentsersättning enligt
4:e klasosen i resereglemente^

År 1911 uppdelades arbetet med kronans flottledsbyggnader emellan flottledsingenjören
och assistenten så, att den förre förordnades såsom statens flottledsingenjör
inom Kopparbergs och söder därom belägna län mot årsarvode av 3,000
kronor, medan den senare erhöll motsvarande befattning i de norrländska länen
mot årsarvode av 6,000 kronor.

Sedan den dåvarande innehavaren av befattningen såsom flottledsingenjör
inom Kopparbergs och söder därom belägna län på grund av hög ålder dragit sig
tillbaka, förordnade domänstyrelsen jämlikt nådigt bemyndigande år 1912 annan
1915 års avlöning skommission. 29

226

person att mot viss taxa utföra statens flottledsarbeten i södra och mellersta
delarna av landet.

Inom de norrländska länen hade emellertid statens flottledsföretag år från år
tagit allt större omfattning, och dottledsingenjörens arbete hade också i betydlig
grad ökats, sedan all medelsredovisning beträffande statens floltledsbyggnader från
och med år 1916 överflyttats från vederbörande jägmästare till denne. Sedan
domänstyrelsen i anledning därav hos Kungl. Maj:t gjort framställning i ämnet,
hade styrelsen i början av år 1916 erhållit bemyndigande att såsom assistent åt
statens flottledsingenjör förordna lämplig civilingenjör emot ett årsarvode av 3,000
kronor jämte reseersättning enligt 4:e klassen i resereglementet.

I sammanhang med bemyndiganden för domänstyrelsen att förordna flottledsingenjör
eller assistent åt denne, hade Kungl. Maj:t tillika föreskrivit, att medel
till avlönande av dessa tjänstemän skulle tagas av de utav riksdagen till flottledsregleringar
anvisade anslagen.

Vidkommande domänstyrelsens förevarande framställning i skrivelsen den 8
oktober 1917 om uppförande å ordinarie stat av befattningen såsom statens flottledsingenjör
meddelades vidare, att densamma avsåge, att flottledsingenjören skulle
beredas avlöningsförmåner till samma storlek som dem, som utginge till baningenjör
av första klass vid statens järnvägar, ävensom däremot svarande pension, och att
dessa avlöningsförmåner, fördelade i lön och tjänstgöringspenningar, ävensom pension
borde utgå efter de grunder, som i detta avseende vore stadgade för skogsstatspersonalen.
Flottledsingenjören, som vore underordnad överjägmästaren, men som
till följd av arten och omfattningen av sitt arbete måste anses hava en nog så
maktpåliggande tjänst som en jägmästare, syntes böra intaga en tjänsteställning
emellan dessa båda skogsstatstjänstemän, men så nära överjägmästaren som vore
förenligt med ovannämnda underordnade ställning gent emot denne.

Såsom ytterligare motiv till detta domänstyrelsens förslag har i promemorian
därjämte anförts följande.

De kvalifikationer, som innehavaren av befattningen såsom flottledsingenjör
i norra delarna av landet numera besutte och som vore av den art att de måste
uppställas såsom villkor för ett fullgott arbete av en statens flottledsingenjör, bestode
i icke blott teoretiska kunskaper, vilka i detta hänseende syntes motsvara vad som
fordrades av en baningenjör av I klass vid statens järnvägar, utan jämväl en betydande
praktisk erfarenhet om flottledsbyggnader och flottning. Med hänsyn härtill
skulle det antagligen icke möta någon som helst svårighet för den nuvarande
innehavaren av tjänsten att vid privata företag erhålla anställning mot väsentligt
högre avlöning än som av domänstyrelsen föreslagits; och det syntes vara mer än
sannolikt att endast förhoppningen att komma på ordinarie stat tillsvidare avhållit
honom från att övergå i privattjänst.

På grund av den betydande omfattning, som statens flottledsarbeten numera
tagit i de norrländska länen, och den omständigheten att desamma icke kunde vart
och ett slutföras under ett och samma, år utan måste fortgå under loppet av ett
flertal år, ville det synas som om det skulle medföra betydande risker för arbetenas
ändamålsenliga och planmässiga utförande, om ledningen därav skulle anförtros åt
någon annan än den nuvarande flottledsingenjören, för så vitt det över huvud taget
skulle befinnas möjligt att erhålla för denne fullt kompetent ersättare.

Såsom ett ytterligare skäl för beredande av ordinarie anställning åt ifråga -

varande befattningshavare framhölls i promemorian, att en redovisning av, såsom
nu vore fallet, omkring 350,000 kronor årligen, vilken ålåge denne, ej syntes böra
uppdragas åt en mot årligt förordnande å extra stat anställd tjänsteman.

För egen del får kommissionen beträffande denna fråga anföra
följande.

Då, enligt vad domänstyrelsen upplyst, behovet av eu befattningsåsom
statens flottledsingenjör visat sig vara av stadigvarande natur,
lärer icke något vara att erinra mot att befattningens innehavare
beredes den mera tryggade ställning, som skulle föranledas av tjänstens
överflyttande på ordinarie stat. Av vad styrelsen i övrigt anfört synes
det kommissionen framgå, att en dylik åtgärd jämväl ur statens synpunkt
toi;de få anses förmånlig, särskilt med hänsyn till möjligheten
att kunna få, trots förmånliga anbud från enskilt håll, behålla en med
denna egenartade tjänst fullt förtrogen person. Kommissionen anser
sig fördenskull böra tillstyrka, att en befattning såsom statens flottledsingenjör
varder uppförd å den ordinarie avlöningsstaten för skogsstaten.
Då emellertid erforderlig praktisk specialutbildning för tjänsten icke i
regeln torde stå att vinna utom densamma, har kommissionen funnit
sig böra framhålla önskvärdheten därav, att för framtiden iakttages,
att befattningen icke i allmänhet varder med ordinarie innehavare
besatt, förr än vederbörande blivit tillräckligt prövad i extra tjänst.

För bestämmande av avlöningsförmånerna å denna tjänst har
styrelsen åberopat jämförelse med baningenjör av första klass vid
statens järnvägar. Om också, enligt kommissionens mening, en direkt
jämförelse mellan de båda befattningarna i fråga näppeligen torde låta
sig göra med hänsyn till olikheten av åligganden i tjänsten, synes det
emellertid kommissionen som skulle befattningen såsom, flottledsingenjör
vara av den vikt och betydelse för det allmänna att en avlöning, som
någorlunda motsvarar vad kommissionen tänkt sig för nämnda tjänsteman
vid statens järnvägar, må kunna anses skälig. Beträffande den
ifrågavarande tjänstens art och det med densamma förenade ansvar må
särskilt framhållas, att flottledsingenjören utövar högsta ledningen av
och tillsynen över samtliga flottledsarbeten för kronans räkning inom
ett så stort område som hela Norrland samt att hans tjänståligganden
över huvud taget äro av synnerligen svårkontrollerbar beskaffenhet.

Med beaktande av de nu angivna synpunkterna samt med iakttagande
därav, att slutavlöningen för flottledsingenjören icke bör överstiga
begynnelseavlöningen för å samma ort, Umeå, placerad överjägmästare
(enligt kommissionens förslag 8,100 kronor), torde avlöningen
för flottledsingenjören lämpligen kunna sättas till 7,000 kronor, därav

228

Stat.

lön 4,200 och tjänstgöringpenningar 2,800 kronor, vartill skulle kunna
komma två ålderstillägg till lönen, vart och ett å 500 kronor, efter
5 och 10 år.

Då denna befattning sålunda skulle uppföras på avlöningsstaten
för skogsstaten, synes därav ock böra bliva en följd, att jämväl för
flottledsingenjören skola gälla de för den förvaltande personalen vid
skogsstaten fastställda särskilda bestämmelserna om resekostnads- och
traktamentsersättning.

Det torde i detta sammanhang böra framhållas, att den nu
ifrågasatta åtgärden att uppföra befattningen såsom statens flottledsingenjör
å avlöningsstaten för skogsstaten icke avser att verka någon
som helst ändring beträffande de övriga befattningar, som avlönas
från anslaget till reglering av flottleder.

Med iakttagande av det uti domänstyrelsens förenämnda underdåniga
skrivelse den 21 september 1917 angivna antalet av ordinarie
befattningshavare i de särskilda graderna skulle avlöningsstaten för
skogsstatens ordinarie personal enligt kommissionens förslag få följande
utseende, varvid kommissionen, i anslutning till vad i det föregående
anförts beträffande kronojägares och tillsyningsmäns bostadsförmån, givit
den till staten hörande anmärkningen en något förändrad avfattning.

		Tjänst-
	Lön	görings- pennin- gar	Summa
1 överjägmästare ..............................	4,700	3,400	8,100
5 do .............................	23,500	17,000	40,500
1 d:o ............................	4,700	3,000	7,700
5 d:o ..............................	23,500	15,000	38,500
1 flottledsingenjör..............................	4,200	2,800	7,000
1 jägmästare ....................................	3,000	3,2o0	6,200
17 d.o ................................	51,000	54,400	105,400
1 do ....................................	3,000	3,000	6,000
23 d:o ....................................	69,000	69,000	138,000
1 d:o ....................................	3,000	2,800	5,800
14 d:o ....................................	42,000	39,200	81,200
1 d:o ....................................	3,000	2,600	5,600
6 do ....................................	18,000	15,600	33,600
1 d:o ....................................	3 000	2,400	5,400
10 d:o ................................	30,000	24,000	54,000
1 d:o ....................................	3,000	2,200	5,200
46 d:o ....................................	138,000	101,200	239,200
1 skogsingenjör .................................	3,000	2.800	5,800
10 skogsingenjörer ..............................	30,000	28,000	58,000
1 överjägmästarassistent ....................	2,600	1,800	4,400
5 överjägmästarassislenler ..................	13,000	9,000	22,000
1 överjägmästarassistent.....................	2,600	1,600	4,200
5 överjägmästarassistenter ..................	13,000	8,000	21.000
1 skogstaxator ................................	2,600	1,800	4,400
5 skogstaxatorer.................................	13,000	9.000	22,000
1 skogstaxator .................................	2,600	1,600	4,200
4 skogstaxatorer.................................	10,400	6,400	16,800
1 kronojägare....................................	950	950	1,900
27S d:o ...................................	264,100	264.100	528.200
1 d:o	950	850	1,800
154 d:o ....................................	146,300	130,900	277,200
1 d:0 ....................................	950	750	1,700
199 d:o ....................................	189,050	149,250	338,300
1 tillsyningsman (skogsfogde)..............	950	950	1,900
26 tillsyningsman (skogsfogdar) ............	24,700	24,700	49,400
	—	—	2,150,600

i Efter 5 år kan lönen höjas
med 600 kronor.

(Efter 5 år kan lönen höjas
jj med 500 kronor och efter
! | 10 år med ytterligare 500

l kronor.

|Efter 5 år kan lönen höjas
I med 400 kronor, efter
ytterligare 5 år likaledes
med 400 kronor samt efter
än ytterligare 5 år ävenledes
med 400 kronor.

Efter 5 år kan lönen höjas
'' med 300 kronor.

Efter 5 år kan lönen höjas
med 150 kronor, efter
ytterligare 5 år likaledes
med 150 kronor samt efter
än ytterligare 5 år ävenledes
med 150 kronor.

Anmärkning. Innehar befattningshavare boställe, skall boställets uppskatta de avkomst avgå
å indelningshavarens lön. Därest åt befattningshavare upplåtes bostad, skall han vidkännas avdrag
å lönen, motsvarande skälig hyra.

Såsom förut är nämnt, stadgades genom kung! kungörelsen den A^j^F"
17 juni 1908 villkor och bestämmelser för åtnjutande av de från och
med år 1909 fastställda nya avlöningsförmånerna för skogsstaten. I
sammanhang med godkännandet av den nya avlöningsstaten för skogsstaten
av år 1915 förklarades, att de villkor och bestämmelser, som

230

då gällde för åtnjutande av de i avlöningsstaten för skogsstaten för
ordinarie befattningshavare upptagna avlöningsförmåner, skulle vara
gällande även i fråga om avlöningarna å den nya staten, därvid vad
samma villkor och bestämmelser innehölle beträffande jägmästare skulle
äga tillämpning jämväl å skogsingenjör och biträdande skogsingenjör
samt vad de innehölle beträffande kronojägare skulle tillämpas även
i fråga om tillsyningsman.

Slutligen har, i samband med fastställandet av avlöningsstaten
av år 1917, förklarats, att nyssnämnda villkor och bestämmelser skulle
vara gällande även i fråga om avlöningarna å denna nya stat.

Emellertid är att märka, hurusom genom kungl. kungörelsen den
28 augusti 1917 angående resekostnads- och traktamentsersättning åt
befattningshavare vid skogsstaten och statens skogsskolor vissa modifikationer
ägt rum beträffande de bestämmelser i avlöningsvillkoren,
som avse respenningar.

Då kommissionen enligt sitt huvuduppdrag har att undersöka
möjligheten av gemensamma avlöningsbestämmelser för ett flertal verk,
bland dem skogsstaten, statens skogsskolor och domänstyrelsen, och den
nu föreliggande löneregleringen endast är att anse såsom ett provisorium,
har kommissionen icke ansett sig böra i detta sammanhang föreslå nya
avlöningsvillkor, utan torde de nu gällande bestämmelserna fortfarande
kunna tillämpas, dock med vissa tilläggsstadganden, som föranledas av
tillkomsten av nya grupper ordinarie befattningshavare.

Därvid torde särskilt böra framhållas, hurusom kommissionen
ansett, att, i anslutning till vad nu är föreskrivet beträffande jägmästare,
bestämmelse bör meddelas därom, att flottledsingenjör, överjägmästarassistent
och skogstaxator endast i inskränkt omfattning må
äga åtaga sig sådana förrättningar åt enskilda, som kunna sägas falla
inom området för deras tjänster.

Kommissionen föreslår i enlighet härmed, att det måtte förklaras,

att de villkor och bestämmelser, som nu gälla för åtnjutande av
de i avlöningsstaten för skogsstaten för ordinarie befattningshavare
upptagna avlöningsförmåner, skola vara gällande även i fråga om avlöningarna
för samtliga ordinarie befattningshavare å den nu föreslagna
staten, dock med iakttagande

dels att flottledsingenjör, överjägmästarassistent och skogstaxator
endast inom de gränser, domänstyrelsen bestämmer, äga åtaga sig, den

2:51

förstnämnde tiottledsförrättningar och de senare skogsförrättningar åt
enskilda;

och dels att vid sjukdomsförfall överjägmästarassistent eller skogstaxator
skall vara skyldig att, om han förordnas till högre befattning
vid skogsstaten, bestrida densamma mot åtnjutande av de för befattningen
anslagna tjänstgöringspenningarna, i stället för egna tjänstgöringspenningar,
dock ej längre än sammanlagt tre månader under
ett och samma kalenderår.

Ett bifall till det av kommissionen sålunda framlagda förslaget
beträffande avlöningar åt ordinarie befattningshavare vid skogsstaten
torde även böra befinnas föranleda vissa förhöjningar i avlöningshänseende
för extra befattningshavare därstädes.

Grunderna för avlönande av denna senare personal finnas emellertid
icke upptagna i avlöningsstaten för skogsstaten utan hava fastställts
av Kungl. Maj:t.

De biträdande jägmästarna äro för närvarande två till antalet, en
i Kopparbergs och en i Värmlands län. Av dessa åtnjuter från 1918
års början den förre ett arvode av 8,800 kronor och den senare ett
arvode av 3,600 kronor.

Förordnande åt dylik tjänsteman plägar meddelas, när till följd
av markinköp eller av andra skäl arbetet inom visst revir hastigt ökats,
och uppdrages därvid åt den biträdande jägmästaren att på ett mera
självständigt sätt förvalta en del av reviret. Enligt styrelsens förslagskulle
under år 1919 förordnas allenast en sådan extra tjänsteman,
nämligen inom Värmlands län.

Därest kommissionens förslag beträffande förhöjd avlöning åt ordinarie
revirförvaltare vinner bifall, torde arvodet för den ifrågavarande
biträdande jägmästaren lämpligen kunna sättas till 4,200 kronor eller
samma belopp, som av kommissionen föreslagits skola i begynnelseavlöning
utgå till överjägmästarassistent och skogstaxator i motsvarande
del av landet.

Revir assistenterna och de med dem likställda skyddsskogsassistenterna
åtnjuta arvode av lägst 2,400 och högst 3,000 kronor enligt följande
grunder: begynnelsearvodet utgör i s. k. fjällrevir 2,600 kronor
och i s. k. kustrevir 2,400 kronor, vartill kunna komma två arvodesförhöjningar,
vardera å 200 kronor, efter resp. 3 och 6 års väl vitsordad
tjänstgöring å avlönad befattning inom skogsstaten eller domänstyrelsen.

I fråga om resekostnads- och traktamentsersättning gälla be -

visa extra
befattningshavare.

232

träffande dessa assistenter från och med den 1 september 1917 de
genom kungl. kungörelse den 28 augusti 1917 för personal vid skogsstaten
i sådant hänseende meddelade bestämmelser. Enligt tidigare
föreskrifter ägde däremot assistenter i Norrland samt i vissa delar av
Kopparbergs län att utöver fasta respenningar uppbära dagtraktamente
av 6 kronor för dag under resor och utearbeten. På grund av stadgandena
i nyssnämnda kungörelse äro numera de sistnämnda revirassistenterna
i fråga om dagtraktamenten likställda med övriga assistenter.

Vad förut är sagt om revirassistenter i norrländska kustrevir
gäller till alla delar även beträffande extra skog slug enjäv er; och åtnjuta
dessa sålunda för närvarande begynnelsearvode av 2,400 kronor och
slutarvode av 2,800 kronor jämte reseersättning enligt nämnda kungörelse.

Vid övervägande av de arvoden, som må böra bestämmas för
ifrågavarande assistenter och extra skogsingenjörer, torde — på grund
av ett utav riksdagen år 1917 gjort uttalande i sammanhang med godkännande
av de nya grunderna för resekostnads- och traktamentsersättning åt
skogsstatens personal — hänsyn böra tagas till den inkomst, som de i
norra delarna av landet tjänstgörande assistenter och extra skogsingenjörer
tidigare kunnat påräkna till följd av de till dessa utgående särskilda
dagtraktamentena.

Då nu, enligt vad domänstyrelsen uti sin förenämnda underdåniga
skrivelse den 21 september 1917 beräknat, berörda särskilda dagtraktamenten
skulle kunna anses för de därtill berättigade motsvara en merinkomst
av 400 kronor om året, synas fördenskull arvodena böra avvägas
så, att befattningshavare i de revir, där dylika traktamenten
förut utgått, komma i åtnjutande av minst 400 kronor högre ersättning
än motsvarande tjänstemän i södra delarna av landet.

Med iakttagande härav och med tillämpning av övriga nu gällande
grunder för arvodenas bestämmande torde avlöningarna för revirassistenter,
skyddsskogsassistenter och extra skogsingenjörer lämpligen
höra hållas mellan lägst 3,000 och högst, ålderstillägg inberäknade,

4,000 kronor.

Domänstyrelsen har uti skrivelsen den 21 september 1917 föreslagit
inrättande av en ny grupp extra befattningshavare med benämning
förste skogsfogdar, och har styrelsen därvid anfört huvudsakligen
följande.

För att undvika användande av överkvalificerad arbetskraft borde enligt styrelsens
mening i Norrbottens och Västerbottens kustland tillsättas ett antal befatt -

233

ningshavare med tjänsteställning mellan skogsingenjörerna och de nuvarande tillsyningsmännen.
Dessa tjänstemän, vilka i första hand borde tillsättas med en inom
vart och ett av de 11 skogsvårdsområdena, skulle i väsentlig mån kunna utföra
stämplingsförrättningar och anordningar för skogsvården å de enskilda, dimensionslagen
underkastade skogarna i nämnda kustland.

Sedan numera medel anvisats för inrättande av fortsättningsskola ä Kloten,
ansåge styrelsen för ifrågavarande befattningar fullt utbildade och kompetenta personer
komma att bliva tillgängliga. Det framhölls tillika, att genom den sålunda
föreslagna anordningen ock kunde vinnas, att den nu kännbara bristen på skogstjänstemän
skulle bliva i någon mån avhjälpt.

De ifrågavarande befattningshavarna syntes styrelsen böra benämnas förste
skogsfogdar, i sammanhang varmed den nuvarande benämningen tillsyningsman
ansågs böra utbytas mot skogsfogdar.

Då de föreslagna förste skogsfogdetjänsterna ej förut ägde någon motsvarighet
inom skogsstatens förvaltning, ansåg styrelsen, att verkningarna först borde prövas,
innan tjänsterna uppfördes å ordinarie stat. Styrelsen föresloge fördenskull, att befattningarna
för år 1919 måtte uppföras å extra stat med för var och en ett årsarvode
av 2,200 kronor samt med rätt till tre ålderstillägg, vartdera å 150 kronor
efter 3, 6 och 9 år. Därjämte skulle utgå 850 kronor i fasta respenningar och 6
kronor i dagarvode vid resor.

Därest det av domänstyrelsen i förevarande avseende framlagda
förslaget anses böra komma till utförande — en fråga varom kommissionen
icke torde hava att yttra sig — synes arvodet till de tilltänkta
nya befattningshavarna, vilka skulle stå i förmansställning till de nuvarande
tillsyningsmännen, böra sättas i lämpligt förhållande till den
av kommissionen för tillsyningsman föreslagna avlöningen; och har
kommissionen i överensstämmelse härmed funnit berörda arvode kunna
bestämmas till 2,500 kronor. Då emellertid inrättandet av dessa extra
befattningar till en början endast skulle hava karaktären av ett försök,
har kommissionen icke ansett det vara lämpligt, att redan nu meddelas
bestämmelser om några mot ålderstillägg svarande förhöjningar
av arvodet.

Mot förslaget att de ifrågasatta nya befattningshavarna skulle
utöver fasta- respenningar åtnjuta traktamentsersättning, motsvarande
den för 5:e klassen i resereglementet gällande, har icke givit kommissionen
anledning till annan erinran, än att kommissionen förutsätter
att för utgående av dylikt traktamente skall tillämpas vad enligt
förenämnda kungl. kungörelse den 28 augusti 1917 i sådant hänseende
gäller för tillsyningsman och kronojägare.

Någon anledning att särskilt yttra sig beträffande avlöningarna
till övriga extra befattningshavare har icke för kommissionen förelegat.
1915 års avlöningskommission. 30

234

Skogsråtta!^.

Skogsskole föreståndare.

Statens skogsskolor.

Enligt den för statens skogsskolor gällande staten utgår avlöningen
till skogsrättare och skogsskoleföreståndare sålunda.

Lön

Tjänst-

görings-

peu-

ningar

Summa

begyn-

nelse-

avlöning

Ålderstillägg
till lönen

)

Summa j
slut- j
avlöning

efter

5 år

efter

10 år

Skogsrättare ......................................., 700

Skogsskoleföreståndare ........................ 2,000

700

1,400

1.400

3.400

100

400

100

1,600

3,800

Utöver den kontanta avlöningen åtnjuta såväl skogsrättare som
föreståndare fri bostad och vedbrand.

Erinras må ock, att skogsrättarna vid 1917 års riksdag beviljats
tillfälligt lönetillägg enligt förut i detta betänkande angivna grunder.

Vad till en början skogsrättarna beträffar, hava gång efter annan
framhållits de stora svårigheter, som länge förefunnits att med nu
utgående avlöningar för dessa tjänster kunna förvärva och där bibehålla
personer, som besitta nödiga kvalifikationer. I sådant hänseende må framhållas,
att skogsrättare funnit med sin fördel förenligt att övergå även
till kronojägartjänst.

Då ett framgångsrikt bedrivande av den lägre skogsundervisningen
i ej ringa mån torde vara beroende på dessa befattningshavares
verksamhet, har det synts kommissionen vara av vikt, att åtgärder
vidtagas i syfte att göra dessa tjänster mera eftersträvansvärda än vad
nu synes vara fallet. På grund härav har kommissionen funnit
sig böra föreslå en förhöjning av avlöningen för skogsrättare, som något
överstiger vad i sådant hänseende ifrågasatts för kronojägare. Kommissionen
föreslår sålunda för skogsrättare en kontant avlöning av
2,100 kronor, därav lön 1,100 och tjänstgöringspenningar 1,000 kronor,
varjämte skulle utgå två ålderstillägg till lönen, vartdera å 200 kronor,
efter resp. 5 och 10 år; kommande alltså slutavlöningen att uppgå till
2,500 kronor. Utöver berörda avlöning skulle skogsrättare fortfarande
såsom hittills åtnjuta fri bostad och vedbrand.

Skogsskoleföreståndarna, vilka samtliga tillika äro förvaltare av
skolrevir, hava synts kommissionen böra komma i åtnjutande av enahanda
förhöjning till nu utgående avlöning som övriga revirförvaltare.
I enlighet härmed skulle avlöningen för skogsskoleföreståndare bliva
4,300 kronor, därav lön 2,400 och tjänstgöringspenningar 1,900 kronor,

2;55

jämte ett ålderstillägg till löneu å 400 kronor efter 5 år, sålunda
en slutavlöning av 4,700 kronor. Även föreståndarna skulle bibehållas
vid rätten till fri bostad och vedbrand.

Senaste avlöningsstat för skogsskolorna fastställdes visserligen år
1914, men till följd av beslut vid 1917 års riksdag angående förändrade
grunder för resekostnads- och traktamentsersättningar till, bland andra,
skogsskoleföreståndare utgå icke vidare de i nämnda stat upptagna respenningarna.

I enlighet med vad kommissionen i det föregående föreslagit, samt
med iakttagande av nyss angivna förhållande beträffande respenningarna,
skulle staten för statens skogsskolor upptaga avlöningarna sålunda.

	Lön	Tjänst- j görings- Summa pennin- \| gar \	j Etter 5 år kan lönen höjas J med 400 kronor, i Efter 5 år kan lönen höjas med 200 kronor och efter f ytterligare 5 år likaledes j med 200 kronor.
2,400 14,400 1,100 6,600	1,900 ! 4,300 11,400 25,800 1,000 \| 2,100 6,000 j 12,600.




	—	— j 44,800

Anm. Samtliga förestående befattningshavare vid skogsskolorna åtnjuta dessutom fri bostad
och vedbrand.

De villkor och bestämmelser, som genom kungl. kungörelse den
17 juni 1908 fastställdes för åtnjutande av de å avlöningsstaten av år
1908 för skogsskolorna bestämda avlöningsförmånerna, skola, såsom
förut är nämnt, tillämpas jämväl beträffande de å avlöningsstaten av
år 1914 upptagna avlöningarna.

I anslutning till vad kommissionen föreslagit i avseende å avlöningsvillkor
för skogsstatens vidkommande hemställer kommissionen,
att vid fastställandet av ny avlöningsstat för statens skogsskolor
må förklaras,

att de villkor och bestämmelser, som nu gälla för de i avlöningsstaten
för statens skogsskolor för ordinarie befattningshavare
upptagna avlöningsförmåner, skola vara gällande även i fråga om
avlöningarna å den nya staten.

Stut.

Avlönings

villkor.

Domänstyrelsen.

Vissa organisationsfrågor.

Förändring
av notarietjänsterna
å
skogsbyråerna.

Beträffande domänstyrelsen har kommissionen, såsom av den allmänna
delen av detta betänkande framgår, icke för det närvarande
ansett sig böra föreslå någon genomgående reglering av avlöningarna
för de ordinarie tjänstemännen, utan har kommissionen tänkt sig att
nödig förbättring skulle kunna beredas genom tillfälliga lönetillägg.
Därest emellertid vissa tilltänkta organisatoriska förändringar beträffande
några befattningar inom styrelsen redan nu komrne till utförande, skulle
därav föranledas även en del ändringar av de å den ordinarie avlöningsstaten
uppförda avlöningarna.

Tillika må erinras därom, att frågan om reglering av avlöningarna
till förste vaktmästare och vaktmästare i styrelsen gjorts till föremål
för behandling av 1902 års löneregleringskommitté, vadan frågan
härom torde bliva löst i annat sammanhang.

Uti domänstyrelsens förenämnda underdåniga utlåtande den 25
april 1917 i anledning av, bland annat, de skogssakkunnigas för södra
Sverige betänkande har nämligen gjorts framställning om framläggande
redan vid 1918 års riksdag av proposition om ändrad ställning för
generaldirektören och chefen för styrelsen samt inrättande av en souschefsbefattning
därstädes. Tillika har styrelsen uti nämnda utlåtande
framhållit nödvändigheten därav, att de nuvarande notarietjänsterna å
styrelsens skogsbyråer snarast bleve förändrade till befattningar med
högre avlöningsförmåner. Vad sistberörda fråga beträffar, har styrelsen
i förut omförmälda underdåniga skrivelse den 21 september 1917 beträffande
statförslag för år 1919 yrkat, att framställning i ämnet måtte
göras vid 1918 års riksdag.

Vidkommande till en början spörsmålet om förändring av notarietjänsterna
å domänstyrelsens skogsbyråer har domänstyrelsen uti sitt nämnda
utlåtande den 25 april 1917 framhållit, att en snar lösning av denna
fråga på grund av senaste tids erfarenhet visat sig trängande.

Det hade nämligen, enligt vad styrelsen meddelade, visat sig, att till ifrågavarande
befattningar, som vore tjänster i första lönegraden, under senare åren kompetenta
personer endast med stor svårighet kunnat erhållas och att orsaken därtill
varit de jämförelsevis låga löneförmåner, som utginge å nämnda befattningar. Därest
emellertid dylika befattningar i vissa fall kunnat besättas med personer av erforderlig
kompetens, så hade dessa personer i regeln efter en jämförelsevis kort tids verksamhet
i styrelsen sökt sig ut till revir- eller annan tjänst i landsorten på grund

ej minst av de dyra levnadsomkostnaderna i huvudstaden. Dessa missförhållanden
hade sedermera alltmera skärpts. Såsom närmast varande exempel anfördes av styrelsen,
att trots upprepade kungörelser under senare delen av år 1916 och under år 1917
inga kompetenta sökande anmält sig till en ledigförklarad notarietjänst å tredje skogsbyrån.
För en därefter ledjgbliven notariebefattning å andra skogsbyrån ävensom
för en motsvarande tjänst å ijärde skogsbyrån, som inom kort väntades bliva ledig,
syntes ock utsikterna att därtill erhålla kompetenta sökande ytterst ringa. Det läge
i öppen dag, att sådana förhållanden måste i hög grad menligt inverka på arbetets
jämna bedrivande i styrelsen.

Då därtill komme, att, till följd av byråarbetets fortgående ökning å notarierna,
som närmast sorterade under byråcheferna, ställdes alltjämt stegrade fordringar,
ansåge styrelsen, att dess verksamhet allvarligt äventyrades, därest icke snarast en
reform komme till stånd, vilken vore ägnad alt tillföra styrelsen personer med den
erfarenhet, som fordrades för tjänster närmast motsvariga de nu befintliga notariebefattningarne
å skogsbyråerna. Denna reform borde enligt styrelsens åsikt innebära,
att berörda tjänster förändrades till högre lönegrad än den .nuvarande eller
lämpligen till tjänster med de löneförmåner, som tillkomme andra gradens befattningshavare
i de centrala ämbetsverken.

Domänstyrelsen har därjämte i skrivelsen den 21 september 1916 —
under hänvisning till styrelsens nyss omförmälda uttalande ävensom en
tidigare framställning i ämnet — ytterligare framhållit svårigheten att
få notarietjänsterna å skogsbyråerna vid ledighet eller vakans besatta
med fullt kompetenta personer.

Kravet på sådan kompetens kunde, yttrade styrelsen vidare, icke nedsättas,
då dessa notarier ofta och under rätt utsträckt tid måste tjänstgöra i byråchefs
ställe vid semester, ledighet för sjukdom, särskilda uppdrag eller inspektionsresor.
Då för ifrågavarande notarietjänster fullt kvalificerade personer genom att övergå
i enskild tjänst kunde bereda sig avsevärt större ekonomiska fördelar än vad nu
gällande lönebestämmelser medgåve samt då i övrigt för dessa befattningar lämpliga
skogstjänstemän i allmänhet föredroge tjänstgöring i landsorten framför sådan i
huvudstaden med där rådande dyrare levnadskostnader, funne sig styrelsen nödsakad
att ånyo framlägga sitt berörda förslag för åstadkommande av bättre förhållanden
härutinnan.

För egen del får kommissionen beträffande föreliggande fråga
anföra följande.

Inom domänstyrelsen finnas, förutom andra byråer, tre ordinarie
och en extra skogsbyrå. A var och en av dessa byråer är såsom byråchefens
närmaste man anställd en notarie. I likhet med notarier i allmänhet
inom styrelsen åligger det notarierna å skogsbyråerna att under vederbörande
byråchefers inseende biträda med beredning till föredragning
av förekommande ärenden och med anskaffande av erforderliga upplysningar.

Vad nu särskilt notarierna å skogsbyråerna angår, må fram -

238

hållas, hurusom, med hänsyn till mängden och omfattningen av
de till dessa byråer hörande ärenden, behov föreligger att åt
vederbörande notarier kunna anförtro en mängd krävande gransknings-
och utredningsarbeten, i synnerhet av skogsteknisk natur. Då
härtill kommer, att vid förfall för vederbörande byråchef notarien
i allmänhet inträder såsom ledamot i styrelsen, måste givetvis av
notarien fordras icke blott god teoretisk skoglig utbildning utan
även praktisk erfarenhet inom det skogliga området, vadan på dessa
befattningars innehavare alltså måste ställas ungefär samma kompetensfordringar
som på en revirförvaltare. Det synes vid sådant förhållande
ligga i sakens natur, att stora svårigheter måste uppstå att för notariebefattningarna
med deras nuvarande avlöning, som åtminstone under
de femton första tjänsteåren understiger vad hittills i sådant hänseende
utgått till revirförvaltare, kunna erhålla kompetenta sökande.

För avhjälpande av berörda missförhållande har kommissionen
trott den lyckligaste lösningen vara, om de nuvarande notariebefattningarna
å skogsbyråerna ombildas till jägmästartjänster utan revir. Härigenom
skulle även underlättas en önskvärd växelverkan mellan centralförvaltningen
och lokalförvaltningen. Att däremot såsom domänstyrelsen
ifrågasatt höja dessa notariebefattningar till sekreterare än ster är
enligt kommissionens mening åtminstone för närvarande icke lämpligt.

Kommissionen tillåter sig i sådant avseende särskilt framhålla,
att vid ett bifall till domänstyrelsens berörda förslag en alltför stor
skillnad i avlöningshänseende skulle åstadkommas mellan de hittillsvarande
notarierna å skogsbyråerna och notarier i motsvarande ställning
å övriga byråer inom styrelsen, en skillnad som icke torde kunna
anses tillräckligt motiverad av olikheten i göromål eller ansvar. Därest
åt notarierna å skogsbyråerna såsom jägmästare i styrelsen skulle
utgå de av kommissionen för revirförvaltare i mellersta och södra
delarna av landet föreslagna avlöningsbeloppen, komme visserligen jägmästarna
i styrelsen att få en väsentligt högre avlöning än som nu
åtnjutes av notarier därstädes. Men om de utav kommissionen i det
följande ifrågasatta tillfälliga lönetilläggen av 800 kronor beviljas första
gradens tjänstemän i styrelsen, skulle dessa i avlöningshänseende icke
alltför mycket skilja sig ifrån de ifrågavarande jägmästarna i styrelsen,
och skillnaden i varje fall bliva avsevärt mindre än mellan första och
andra gradens tjänster med inräknande av det även för sistnämnda
grad tilltänkta lönetillägget.

Enligt kommissionens mening böra alltså de nuvarande notariebefattningarna
å de tre ordinarie skogsbyråerna utbytas mot jägmästar -

239

beställningar med avlöning av 5,200 kronor, därav lön 3,000 och
tjänstgöringspenningar 2,200 kronor, jämte tre ålderstillägg till lönen,
vart och ett å 400 kronor, efter respektive 5, 10 och 15 år.

För den befattningshavare, som uppehåller motsvarande tjänst å
den extra skogsbyrån, torde arvodet böra bestämmas i förhållande härtill,
varvid dock bör iakttagas, att arvodet sättes 150 kronor lägre än
den ordinarie tjänstemannens avlöning, med hänsyn till denne senare
åliggande pensionsavgift.

Vad därefter beträffar frågan om chefskapet i domänstyrelsen, må
erinras om följande.

Uti det av 1902 års löneregleringskommitté den 13 december
1907 avgivna betänkande rörande domänstyrelsen anförde nämnda
kommitté, att med den uppfattning kommittén erhållit angående domänstyrelsens
verksamhet och de krav, som borde ställas på dess chef,
kommittén ansett den för exempelvis generaldirektören i statskontoret
då bestämda avlöningen av 11,000 kronor ej vara tillfyllest för ifrågavarande
styrelses chef.

Uppgiften att förvalta och göra fruktbringande så stora kapital,
som dem kronan ägde i sina skogar och jordbruksdomäner, vore nämligen
så stor och maktpåliggande, att den nyssnämnda avlöningen
syntes kommittén för låg för den, vilken denna uppgift förnämligast
ålåge. Särskilt inom skogsförvaltningen kunde felgrepp eller brist på
omtanke medföra mycket betydande ekonomiska förluster ej blott för
tillfället utan även för en lång tid framåt. En vaken uppsikt över
förvaltningen i alla dess grenar, förenad med omsikt och duglighet,
kunde däremot bereda det allmänna en vinst, i förhållande till vilken
en jämförelsevis betydande avlöning till domänstyrelsens chef ej spelade
någon roll.

Med hänsyn till dessa förhållanden och med avseende jämväl å
de höga avlöningsbelopp, som inom den privata affärsverksamheten dåmera
utginge till personer med de kvalifikationer, på vilka man därvidlag
gjorde anspråk, hade kommittén ansett sig böra föreslå, att
chefen för domänstyrelsen måtte erhålla en avlöning av 15,000 kronor,
fördelad i lön, tjänstgöringspenningar och ortstillägg.

En ledamot av kommittén var emellertid av skiljaktig mening
och ansåg, att kommittén bort för ifrågavarande chef föreslå enahanda
avlöning, som tillerkänts chefen för statskontoret, eller 11,000 kronor.

Enligt det utdrag av statsrådsprotokollet, som var bifogat kungl.
propositionen (nr 39) vid 1908 års riksdag angående lönereglering för

Chef och
souschef.

240

domänstyrelsen, yttrade vederbörande departementschef vid föredragning
inför Kungl. Maj:t av nämnda regleringsfråga, att han för sin del
funne sig böra, vad den för styrelsens chef föreslagna avlöningens
belopp beträffade, ansluta sig till den av kommitténs flertal uttalade
meningen.

Med avseende å arten och omfattningen av den ämbetsverksamhet, som ålåge
chefen för domänstyrelsen, särskilt vad skogsförvaltningen anginge, måste på honom,
vid utövandet av denna hans ämbetsverksamhet, ställas väsentligen samma krav,
som inom den privata verksamheten skulle ställas på ledaren av ett mycket stort
affärsföretag, och vore han i detta avseende jämförlig med cheferna för de stora
kommunikationsverken. Med hänsyn till de höga avlöningsförmåner, som inom den
privata affärsverksamheten dåmera utginge till personer med de kvalifikationer, som
fordrades för ledningen av större enskilda affärsföretag, måste avlöningsförmånerna
vid dessa chefsplatser sättas så pass höga, att sannolikhet funnes för erhållande av
lämpliga personer vid deras besättande. Då vid 1907 års riksdag avlöningarna bestämdes
för cheferna för telegraf- och järnvägsstyrelserna, hade ock tagits behörig
hänsyn till detta förhållande, i det avlöningsbeloppen bestämdes för chefen för telegrafstyrelsen
till 15,000 kronor och för chefen för järnvägsstyrelsen till 20,000 kronor.

Vid bestämmandet av beloppet av den avlöning, som skäligen kunde anses
böra tillkomma chefen för domänstyrelsen, ansåg departementschefen denne närmast
böra jämföras med chefen för telegrafstyrelsen. Vid sådant förhållande kunde departementschefen
ej finna det för chefen för domänstyrelsen föreslagna avlöningsbeloppet,

15,000 kronor vara för högt tilltaget.

Emellertid ansåg departementschefen, att chefen för domänstyrelsen borde
likställas med cheferna för de nämnda kommunikationsverken i avseende å sättet
och villkoren för sin anställning och således förordnas endast för viss tid, vilken
lämpligen kunde bestämmas till sex år.

I den kungl. propositionen föreslogs, i anslutning till vad departementschefen
hemställt, att generaldirektören och chefen för domänstyrelsen
skulle erhålla en avlöning av 15,000 kronor i form av arvode
och att han efter vissa angivna grunder skulle berättigas att erhålla
pension till belopp av respektive 5,000, 5,500 eller 6,000 kronor,
beroende på antalet tjänstår.

Statsutskottet yttrade i denna fråga, uti sitt i anledning av berörda
proposition avgivna utlåtande, att utskottet ansåge sig böra tillstyrka
förslaget, att domänstyrelsens chef måtte tilldelas ett arvode av

15,000 kronor, eller enahanda avlöning som vid 1907 års riksdag bestämts
för chefen för telegrafstyrelsen, enär domänstyrelsen i likhet
med sistnämnda ämbetsverk hade att utöva en omfattande verksamhet
av rent ekonomisk natur och i följd därav på verkets chef måste ställas
krav på även andra egenskaper än dem, som i allmänhet borde besittas
av ämbetsverkens chefer.

241

Vissa ledamöter av statsutskottet ansågo emellertid, att utskottet
bort för generaldirektören i domänstyrelsen föreslå enahanda avlöning
som för statskontorets chef.

Till stöd för denna mening anförde reservanterna bland annat, att de funnit
de skal, som framlagts för att cheferna för doiniinstyrelsen och telegrafstyrelsen
skulle vara, med hänsyn till ämbetsverkens affärsverksamhet, med varandra jämförliga,
icke vara övertygande. En väsentlig skillnad syntes förefinnas emellan den
verksamhet, som utövades av telegrafverket, vilket dreve en omfattande verkstadsrörelse
och hade att ingå avtal om högst betydande varuinköp och, å andra sidan,
domänstyrelsens skogsförvaltning, vilken, vad beträffade den affärsmässiga delen
därav, eller virkesförsäljningen, till stor del utövades av verkets underlydande organer.
Den affärsskicklighet, som borde stå till domänstyrelsens förfogande, syntes därför
ej med nödvändighet böra vara tillfinnandes hos domänstyrelsens chef utan borde
kunna påräknas hos hans underordnade inom verket eller skogsstaten.

Vid frågans behandling inom riksdagen stannade kamrarna i
olika beslut, i det att första kammaren biföll Kungl. Maj:ts proposition
i denna del men andra kammaren biträdde det av reservanterna inom
statsutskottet framlagda förslaget. Vid gemensam votering bestämdes
riksdagens beslut i enlighet med andra kammarens mening.

Chefen för domänstyrelsen är alltså likställd med generaldirektörer
i allmänhet inom centrala verk och åtnjuter sålunda en avlöning av

11,000 kronor, därav lön 7,000, tjänstgöringspengar 3,000 och ortstillägg
1,000 kronor.

De skogssakkunniga. för södra Sverige hava uti sitt betänkande
jämväl behandlat frågan om chefskapet för domänstyrelsen och hava
därvid anfört huvudsakligen följande.

Med hänsyn till den mångfald rent skogliga eller skogligt administrativa
ärenden, som berodde av domänstyrelsens prövning, krävdes numera med nödvändighet,
att de avgjordes av en person med högre skoglig fackbildning. På grund därav måste
med nu bestående ordning styrelsens chef för visso tagas ur fackmännens led. En
följd härav bleve åter, att personvalet måste göras inom en tämligen liten krets.
Det kunde då tilläventyrs tänkas möta svårigheter att finna en person, som förutom
de rent skogliga kvalifikationerna besutte den personliga duglighet i organisationsfrågor
och den beprövade erfarenhet i politiskt-ekonomiska ting, vilken dock måste
finnas hos styrelsens chef. De olägenheter, som härvid kunde uppstå, ansågo de
sakkunniga vara så avsevärda, att utvägar måste sökas för deras avhjälpande.

En lösning av frågan kunde enligt de sakkunnigas förmenande vinnas på det
sätt, att till generaldirektör och chef för styrelsen alltid valdes en person, som
besutte de högsta kvalifikationer i fråga om organisatorisk förmåga och erfarenhet
i politiskt-ekonomiska ting. Den rent skogliga fackkunskap, som därjämte borde
finnas i styrelsens ledning ansåge de sakkunniga böra förvärvas därigenom, att
generaldirektören, som närmaste man och souschef erhölle en skogligt bildad fackman.
På detta sätt syntes de båda olika grenarna av domänstyrelsens verksamhet
1015 års avlöningskotnmission. 31

242

kunna bliva företrädda av de yppersta krafter, som på respektive områden stode
att erhålla.

För att fördelarna av det antydda systemet skulle fullt komma till sin rätt,
kunde det bliva önskvärt, att generaldirektören till souschefen överlämnade beslutanderätten
i alla de löpande ärendena på det skogliga området, på det att generaldirektörens
tid och arbetskraft ej måtte dragas från de stora frågor av förut antytt slag, åt
vilkas lösande han först och främst borde ägna sig.

För att generaldirektörs- och souschefsbefattningarna alltid skulle kunna
hållas besatta med de bästa krafter, ansåge de sakkunniga det vara lämpligt, att
befattningarna endast tillsattes för sex år i sänder.

Domänstyrelsen har, såsom förut är nämnt, uti utlåtandet den
25 april 1917 med anledning av de sakkunnigas förslag ingått på
berörda spörsmål.

Styrelsen har därvid förklarat sig böra biträda förslaget om tillsättande av
en souschef, dock ej obetingat så som de sakkunniga formulerat detsamma. Då
tyngdpunkten av domänstyrelsens verksamhet vore förlagd till skogliga ärendens
handläggning, ansåge styrelsen visserligen, att en av cheferna ovillkorligen borde
vara skogligt fackbildad. Men de sakkunnigas förslag, att just souschefen skulle
innehava denna kompetens, syntes styrelsen leda till en viss begränsning av Kungl.
Majrts utriämningsrätt, som kunde verka motsatsen till vad som avsetts. Med hänsyn
till de krav, som komme att ställas på såväl chefen som souschefen, syntes
det styrelsen vara av vikt, att Kungl. Maj:t vid tillsättandet av dessa poster skulle
vara obunden i antydda hänseende. Såsom en följd härav borde enligt styrelsens
mening souschefens beslutanderätt icke inskränkas till endast skogliga ärenden.

Mot de sakkunnigas förslag att dessa chefsbefattningar skulle tillsättas endast
för sex år i sänder, förklarade sig domänstyrelsen icke hava något att erinra.

På grund av den alltjämt växande arbetsbörda, som påvilade chefen särskilt
genom den ökade mängd ärenden, som måste föredragas för honom, samt de ständigt
nya krav utvecklingen ställde på chefen, ansåge sig styrelsen böra föreslå vidtagande
av åtgärder för framläggande vid 1918 års riksdag av kungl. proposition uti nu
ifrågavarande hänseenden, oavsett om andra förslag, föranledda av den norrländska
skogsvårdskommitténs eller förenämnda skogssakkunnigas betänkanden, kunde föreläggas
samma riksdag.

Styrelsen har i enlighet härmed hemställt,

att generaldirektören och chefen för domänstyrelsen under sig
måtte erhålla en souschef, som av generaldirektören skulle kunna erhålla
i uppdrag att utöva dennes beslutanderätt i löpande ärenden
och som vid dennes frånvaro skulle inträda som ställföreträdare, samt
att såväl generaldirektören som souschefen måtte tillsättas på förordnande
för högst sex år från och med år 1919.

Vidkommande föreliggande spörsmål rörande omorganisation av
chefskapet för domänstyrelsen får kommissionen såsom sin uppfattning
uttala, att den föreslagna uppdelningen av generaldirektörens alltjämt

växande arbetsbörda mellan eu chef och eu souschef synes vara av
behovet synnerligen påkallad. I fråga om de särskilda kvalifikationer,
som må böra fordras hos chefen och souschefen, hava i någon män
olika meningar kommit til! uttryck i de skogssakkunnigas och domänstyrelsens
förslag. Att åtminstone antingen chefen eller souschefen
måste hava skoglig fackutbildning ligger ju i sakens natur, men att,
såsom de nämnda sakkunniga ifrågasatt, det skulle föreskrivas, att
just souschefen skulle representera berörda fackutbildning, synes kommissionen
mindre lyckligt. Härutinnan ansluter sig kommissionen
alltså till den av domänstyrelsen uttalade meningen, att det i varje
särskilt fall bör avgöras, huruvida den ena eller den andra befattningen
bör besättas med en fackman på det skogliga området.

Kommissionen övergår nu att angiva sin mening beträffande de
avlöningsförmåner, som. vid bifall till förevarande förslag, synas böra
tillerkännas styrelsens chef och souschef.

Vad generaldirektören beträffar, lärer det väl icke kunna bestridas,
att den avlöning, som på sin tid bestämdes för denne, numera
ingalunda kan anses vara tillfyllest. Det är därvid särskilt att framhålla,
hurusom den pågående omläggningen av statens skogsvård kommit
att ställa allt större krav på chefen för denna gren av statsförvaltningen,
vilken med avseende å det i densamma bundna kapitalet samt
avkastningens belopp är att hänföra till ett av våra största alfärsdrivande
verk. Tages därjämte hänsyn till de avlöningar, som erbjudas
cheferna för de större trävarubolagen, torde en icke obetydlig förhöjning
av den nuvarande avlöningen bliva oundgänglig, därest.staten
skall kunna för nu ifrågavarande befattning påräkna en verkligt
dugande person.

Vid nu angivna förhållanden har kommissionen funnit sig böra
förorda det i den kungl. propositionen vid 1908 års riksdag framlagda
förslaget, att generaldirektören och chefen för domänstyrelsen må jämnställas
med chefen för telegrafverket såväl i avseende å avlöningens
belopp som i fråga om sättet och villkoren för anställningen.

Därest den ifrågasatta souschefsbefattningen i domänstyrelsen, för
vilken överdirektörs- tillika souschefsbefattningarna vid statens järnvägar
synas hava tjänat till förebild, anses nu böra inrättas och åt
innehavaren av befattningen gives den vidsträckta befogenhet, som av
såväl de förenämnda skogssakkunniga som domänstyrelsen förutsatts,
lärer väl åt denne befattningshavare böra givas likartad ställning, som
intages av de nämnda överdirektörerna.

244

Stat.

För närvarande utgör arvodet till chefen för telegrafverket 15,000
kronor och till överdirektör och souschef vid statens järnvägar 12,000
kronor. Enahanda arvoden skulle alltså, i enlighet med vad förut
blivit antytt, böra bestämmas för chefen för domänstyrelsen och souschefen
därstädes. För den händelse emellertid, såsom kommissionen
ifrågasatt, nu gällande arvoden för chefen för telegrafverket samt överdirektörerna
vid statens järnvägar skulle komma att bliva föremål för
reglering, böra givetvis berörda arvoden för chef och souschef för
domänstyrelsen i motsvarande mån höjas.

I likhet med vad förhållandet är beträffande befattningarna såsom
chef för telegrafverket samt överdirektör vid statens järnvägar böra
även de ifrågavarande befattningarna hos domänstyrelsen tillsättas
allenast på förordnande för viss tid, exempelvis sex år.

Såsom en konsekvens av den föreslagna anordningen beträffande
domänstyrelsens chef och souschef torde ock, i anslutning till vad som
gäller för motsvariga befattningshavare vid vissa av kommunikationsverken,
böra meddelas särskilda föreskrifter rörande pensionering.

Generaldirektör eller souschef för domänstyrelsen, vilken i minst
12 år innehaft förordnande såsom sådan, bör sålunda vara berättigad
att i pension uppbära 6,000 kronor. Om generaldirektör eller souschef,
innan han uppnått 12 tjänstår, antingen på grund av sjukdom befinnes
oförmögen till nöjaktig vidare tjänstgöring eller ock utan egen begäran
nödgas avgå från sin befattning, utan att hava på grund av tjänstefel
förverkat densamma, bör han vara berättigad att i pension uppbära

5,000 kronor, då avgången sker före eller vid 6 tjänstår, samt 5,500
kronor, då avgången sker efter 6 men före 12 tjänstår. Pensionen
torde höra utgå av domänfondens avkastning.

Som pensionsavgift synes ett belopp av 360 kronor årligen böra
avdragas å det för generaldirektör eller souschef bestämda arvodet
eller den honom, intill dess han uppnått 67 år, tillkommande pension.

Därest kommissionens i det föregående framlagda förslag beträffande
avlöningarna till generaldirektör, souschef och jägmästare hos
domänstyrelsen godkännas samt för den händelse en tredje ytterligare
revisorstjänst inrättas, varom domänstyrelsen i skrivelsen den 21 september
1917 gjort framställning, skulle i avseeifde å avlöningsstaten
för domänstyrelsen böra vidtagas nedan angivna ändringar.

24.r>

Generaldirektör och chef, arvode
Souschef, arvode ..................

1 jägmästare

2 jägmästare

1 första gradens tjänsteman
7 första gradens tjänstemän

Lön	Tjänst- görings- pen- ningar	! Orts- ! ,.llM 1 Summa tillägg
		— i 15,()00
—		— \| 12,000
3,000	2,200	: 5,200 \
6,000	4,400	— : 10,400/
2,200	1,500	300 , 4,000 \
15,400	10,500	2,100 28,000 (
—	—	— —

Efter 5 år kan lönen höjas
med 400 kr., efter 10 år med
ytterligare 400 kr. och efter
15 år med än ytterligare
400 kr.

Efter 5 år kan lönen höjas
med 500 kr., efter 10 år med
ytterligare 500 kr. och efter
15 år med än ytterligare
500 kr.

Utöver de av kommissionen alltså ifrågasatta förändringarna i
avlöningsstaten har, jämte frågan om reglering av vaktmästareavlöningarna,
framställts förslag bland annat om inrättande inom styrelsen
av en skogstaxerings- (skogsindelnings-) byrå.

Då emellertid närmare utredning om personalbehovet å den ifrågasatta
nya byrån icke föreligger och lämpligheten av denna organisationsändring
väl i allt fall bör hava varit prövad å extra stat, innan
densamma definitivt fastställes, har kommissionen icke i förevarande
sammanhang ansett sig böra ingå på detta spörsmål.

Såsom förut är nämnt, hava genom kungl. kungörelsen den 16
oktober 1908 stadgats villkor och bestämmelser för åtnjutande av de
från och med 1909 års början fastställda nya avlöningsförmåner för
domänstyrelsen. Sedermera hava genom särskilda författningar meddelats
en del föreskrifter, som innebära vissa ändringar i och tillägg
till de nyssnämnda bestämmelserna, t. ex. beträffande kvinnliga biträdesbefattningar
och semester åt vaktmästare.

Av enahanda anledning, som förut anförts beträffande bibehållande
i huvudsak av nuvarande avlöningsvillkor för skogsstaten och statens
skogsskolor, har kommissionen ansett de förenämnda för domänstyrelsen
gällande avlöningsföreskrifterna tills vidare kunna tillämpas och
endast böra kompletteras med vissa bestämmelser, avseende bland
annat generaldirektören och souschefen.

I enlighet härmed föreslår kommissionen, att det måtte förklaras,

att de villkor och bestämmelser, som äro stadgade för åtnjutande
av de i nu gällande stat för domänstyrelsen upptagna avlöningsför -

Frågan om
inrättande av
un skogstaxerings-
(skogsindelnings)

1> vrå.

Avlönings villkor.

246

maner, skola vara gällande även i fråga om avlöningar till samtliga
ordinarie befattningshavare å den nya staten, därvid, vad samma villkor
och bestämmelser innehålla beträffande tjänsteman av första lönegraden
skall äga tillämpning jämväl å innehavare av jägmästarbefattning å
styrelsens stat.

Tillika torde böra stadgas,

att vad enligt förenämnda villkor och bestämmelser gäller i fråga
om generaldirektör skall i tillämpliga delar vara gällande för den, som
förordnas å generaldirektörs- eller souschefsbefattning å den nya staten,
dock med iakttagande av följande särskilda bestämmelser:

l:o) att, där generaldirektören beviljats ledighet och vikarie för
honom förordnats, på prövning av Kung!. Maj:t beror, huru stor del
av arvodet må avstås till vikarien;

2:o) att generaldirektör, vilken minst 12 år innehaft generaldirektörsförordnande
skall vara berättigad att av domänfondens avkastning
i pension uppbära 6,000 kronor;

3:o) att, om generaldirektör, innan han uppnått 12 tjänstår,
antingen på grund av sjukdom finnes till nöjaktig vidare tjänstgöring
oförmögen eller ock utan egen begäran nödgas avgå från sin befattning,
utan att på grund av tjänstefel hava förverkat densamma, han
skall vara berättigad att likaledes av domänfondens avkastning i pension
uppbära 5,000 kronor, då avgången sker före eller vid 6 tjänstår, samt
5,500 kronor, då avgången sker efter 6 men före 12 tjänstår;

4:o) att såsom pensionsavgift skall avdragas ett belopp av 360
kronor årligen å det för generaldirektören bestämda arvodet eller den
honom, intill dess han uppnått 67 år, tillkommande pension; samt

5:o) att vad sålunda blivit särskilt stadgat beträffande generaldirektör
skall gälla jämväl i avseende å souschef.

Tillfälliga
lönetillägg
till vissa
befattnings
havare i
styrelsen.

Yad den övriga ordinarie personalen hos styrelsen beträffar, har
kommissionen, såsom i den allmänna delen av detta betänkande omförmälts,
tänkt sig att löneförbättring skulle utgå i form av tillfälliga
lönetillägg och med samma belopp som inom generaltullstyrelsen.

Kvinnliga biträden av l:a och 2:a lönegraden åtnjuta för närvarande
i begynnelseavlöning: de förra 1,200 kronor och de senare
1,600 kronor, därutöver kunna för bägge komma två ålderstillägg,
vartdera å 200 kronor, vadan alltså slutavlöningen utgör 1,600 respektive
2,000 kronor.

För en var av dessa befattningshavare har kommissionen ansett
det tillfälliga lönetillägget skäligen böra sättas till 400 kronor, var -

247

igenom sammanlagda begynnelseavlöningen skulle komma att utgöra
för .biträde av l:a lönegraden 1,600 kronor och för biträde av
2:a lönegraden 2,000 kronor samt slutavlöningen stiga till respektive

2,000 och 2,4C0 kronor. Från det föregående torde böra erinras, att
enligt kommissionens förslag gruppen kvinnliga biträden i generalpoststyrelsen
skulle erhålla eu begynnelseavlöning av 1,925 kronor och en
slutavlöning av 2,325 kronor, därvid dock är att uppmärksamma, att
denna grupp omfattar biträden med olika kvalificerat arbete, samt att
för samtliga dessa biträden minimiarbetstiden utgör 7 timmar eller 1
timme längre än i de centrala ämbetsverken i allmänhet.

Tjänstemännen i l:a och 2:a graderna samt hgråcheferna åtnjuta
för närvarande följande begynnelse- och slutavlöningar:
tjänsteman i l:a graden:

begynnelseavlöning 4,000 kronor och slutavlöning 5,500 kronor;
tjänsteman i 2:a graden:

begynnelseavlöning 5,800 kronor och slutavlöning 6,800 kronor;
byråchef:

begynnelseavlöning 8,100 kronor och slutavlöning 8,700 kronor.

För att sätta dessa tjänstemän i en med motsvarande befattningshavare
inom övriga affärsdrivande verk någorlunda jämförlig ställning,
anser sig kommissionen böra föreslå, att envar av nämnda tjänstemän
i domänstyrelsen beredes tillfälligt lönetillägg av 800 kronor.

Med inräknande av berörda belopp skulle alltså avlöningarna
komma att uppgå till

för tjänsteman i l:a graden:
begynnelseavlöning 4,800 kronor och slutavlöning 6,300 kronor;

för tjänsteman i 2:a graden:
begynnelseavlöning 6,600 kronor och slutavlöning 7,600 kronor;
för byråchef:

begynnelseavlöning 8,900 kronor och slutavlöning 9,500 kronor.

Ehuru beloppen av begynnelse- och slutavlöningar, med inräknade
lönetillägg-, för domänstyrelsens ifrågavarande tjänstemän — likasom för
generaltullstyrelsens motsvariga befattningshavare — skulle komma att
något understiga motsvarande siffror för närmast jämförliga tjänstemannakategorier
vid kommunikationsverken i allmänhet, här kommissionen
likväl, på sätt förut vid generaltullstyrelsen uttalats, ansett sig
böra stanna vid de angivna tilläggsbeloppen, 800 kronor, med hänsyn
till, bland annat, dessa tilläggs mera summariska och provisoriska
karaktär och den omläggning av avlöningsformerna, som kan tänkas

248

komma att äga rum för detta verk i samband med införandet av
gemensamma avlöningsbestämmelser vid samtliga de nu ifrågavarande
verken.

För de nu föreslagna jägmästarbefattningarna inom styrelsen skulle
givetvis icke utgå något tillfälligt lönetillägg.

Kommissionen hemställer alltså,

att under år 1919 må utgå tillfälligt lönetillägg till följande ordinarie
befattningshavare hos domänstyrelsen, nämligen: med 400
kronor till kvinnligt biträde av l:a och 2:a lönegraderna samt med 800
kronor till tjänsteman av l:a och 2:a lönegraderna ävensom till byråchef.

Yad sålunda föreslagits i fråga om beredande av tillfälliga lönetillägg
åt vissa ordinarie befattningshavare inom styrelsen, torde även
böra tagas i betraktande vid bestämmande av arvoden till de motsvarande
befattningshavare i styrelsen, till vilka avlöningen utgår från
anslag å extra stat, t. ex. byråchefen å den extra skogsbyrån eller den
extra revisorn, för så vitt denne senare icke i enlighet med styrelsens
förslag erhåller ordinarie anställning, eller en ifrågasatt biträdande
tjänsteman åt domänfiskalen.

Den ekonomiska innebörden av kommissionens förslag.

Beträffande den ekonomiska innebörden av kommissionens förslag
hava inom vederbörande verk uppgjorts särskilda beräkningar.

I fråga om statens järnvägar hava därvid, på grund av att statförslag
för är 1919 ännu icke blivit utarbetat, beräkningarna grundats
på personalantalet under år 1918.

enligt nuvarande ''enligt kommissiobestämmelser
| nens förslag

Enligt avlöningsreglementet utgående arvode, fri bostad järn le
bränsle *), kontant ersättning för bostad och bränsle samt

dyrorts- och kallortstillfigg e:a ...................................... 34,820,000 46.300,000

För år 1918 beviljat tillfälligt lönetillägg, tillfälligt tillägg till
ersättning för bostad och bränsle samt till dyrortstillägg e:a 5,700,000 —

Summa 40,520,000 46,300,000

Kommissionens förslag innebär alltså enligt nyss angivna grunder
en kostnadsökning utav omkring 5,780,000 kronor.

Beträffande postverket har till grund för beräkningarna legat det
av generalpoststyrelsen för år 1919 beräknade antalet av ordinarie befattningshavare.

	j enligt nuvarande bestämmelser	enligt kommissio-nens förslag
Fast avlöning och dyrortstillägg ...................	.................... 11,697,400	14,110,265

Ett bifall till kommissionens förslag skulle alltså medföra en
kostnadsökning av 2,412,865 kronor.

*) Det i staten för år 1918 beräknade värdet av fri bostad in natura jämte bränsle bar
vid angivandet av kostnaderna enligt kommissionens förslag bibehållits vid oförändrat belopp.

1916 års avlöningskommission. 32

250

Enligt enahanda beräkningsgrund för postsparbanken utgöra

| enligt nuvarande jenligt kommissiobestämmelser
I nens förslag

Fast avlöning och dyrortstillägg

209,833 258,210

Kommissionens förslag utvisar sålunda för postsparbanken en
kostnadsökning av 48,377 kronor.

Vid kostnadsberäkningarna rörande telegrafverket hava lagts till
grund det av telegrafstyrelsen för år 1919 beräknade antalet ordinarie
befattningshavare. ________

enligt nuvarande ''enligt kominissiobestämmelser
; nens förslag

Avlöning, hyresbidrag, dyrortstillägg samt uppbördsprovision
.........................................................................

13,750,000

15,900,000

Ökningen enligt kommissionens förslag skulle alltså bliva omkring

2,150.000 kronor.

Vidkommande statens vattenfallsverk hava av samma anledning som
vid statens järnvägar kostnadsberäkningarna grundats på personal antalet

under år 1918.

Fast avlöning, bostadsersättning *), dyrortstillägg ..... ••■•••••■

Tillfälliga lönetillägg, beräknade enligt de för år 1918 gällande

grunder...................................................... .........

Summa

enligt nuvarande | enligt kommissio-;
bestämmelser j nens förslag

634,389 731,376

14,442 —

648,831 731,376

Kommissionens förslag skulle alltså medföra eu kostnadsökning
av 82,545 kronor.

Enligt de för år 1919 verkställda beräkningarna beträffande domänsiyrelsen,
skogsstaten och statens skogsskolor ställa sig kostnadssiffrorna
sålunda.

) I bostadsersättningen ingår jämväl värdet av bostad in natura.

Domänstyr elsen.

Avlöningar .................

Tillfällig löneförbättring

Ökningen utgör alltså 83,800

Skogsstaten.

Avlöningar ................................................

Tillfälliga lönetillägg, beräknade efter de fällande
grunder..........................................

Ökningen uppgår sålunda till

Statens skogsskolor.

Avlöningar .................................................

Tillfälliga lönetillägg, beräknade enligt de för
lande grunder.............................................

enligt nuvarande jenligt konnnissiobestämmelser
! nens förslag

................ 228,200 241,600

................ — 18,400

Summa 226,200 260,000

kronor.

enligt nuvarande enligt kommissiobestämmelser
nens förslag

................. 2,289,260 2,926,500

år 1918 gäl .

.............. 123,150

Summa 2,412,410 ; 2,926,500

514,090 kronor.

enligt nuvarande enligt kommissiobestiimmelser
j nens förslag

.................. 41,600 51.200

år 1918 gäl .

................ 3.200

Summa'' 44,800 '' 51,200

Kommissionens förslag medför alltså en ökning av 6,400 krono!’.

Beträffande tullverket hava kostnaderna enligt förhållandena under
år 1919 förslagsvis beräknats sålunda.

Generaltullstyrelsen.

Avlöningar c:a...................

Tillfällig löneförbättring c:a

enligt nuvarande Renligt kommissiobestämmelser
; nens förslag

.......... 255,700 255,700

...........I — J_ 38,800

Summa 255,700 294,500

Ökningen skulle alltså utgöra omkring 38,800 kronor.

252

Tullverkets lokalförvaltning samt kustv
åkning.

Avlöningar c:a ...........................................

Tillfällig löneförbättring c:a ......................

och gränsbe-i	enligt nuvarande jenligt kommissio-i bestämmelser \| nens förslag i
	i \| 5,107,300 i 5,484,600 j
	_ \| 617,100
Summa	5,107,300 6,101,700

eller sålunda en ökning av 994.400 kronor.

Härvid är emellertid att märka, att hänsyn icke tagits till den
kostnadsminskning, som kan inträda på grund av förslaget om avstående
till statsverket i vissa fall av sportelinkomst.

It Ä T T E L SER.

Sid. 148 rad
» 210 »

» 210 »

19 uppifrån står 4,600, 5,500 läs 4,600, 5,000, 5,500

7 nedifrån

900

» 1,200